Skip to main content

Full text of "Svenska akademiens handlingar ifrån år .."

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyhor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 
den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Den  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 
som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 
varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 
som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  finns  med  i  filen.  Det  är  en  påminnelse  om  bokens 
långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  har  blivit  allmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  och  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.  Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.  Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 

Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  fram  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  och  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  text  igenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  lagligt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  boksökning 

Googles  mål  är  att  ordna  världens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 


på  följande  länk  http :  //books  .  google .  com/ 


^M^4 


. '  \ 


-^r^ 


.U  *1 


C^  i/Slf.L 


/ 


SVENSKA 


AKADEMIENS 


HANDLINGAR 


IFRÅN  ÅR  1886. 


ELFTE  DELEN. 


SVENSKA 
AKADEMIENS 

HANDLINGAR 


IFKÅN   ÅK    1886. 


ELFTE  DELEN. 
1896. 


STOCKHOLM  1887 

tmin.  BOXTKTCUMST.     r.   A,  KOBSTXDT  b  tösnti 


'L.  £^  i/3i.j,J] 


Harvard  Ooliege  Library 
May  31,  1912 
Tuoker  f  und 


INNBHÅLL. 


Handlingar  rörande  Svenska  Akademiens  högtidsdag 
den  20  december  1896: 

Tal  af  Akademiens  direktör,  herr  Tegnér sid.      a. 

Inträdestal  af  herr  E.  G.  W.  Rudin >       13. 

Svar  af  herr  Tegnér  »     116. 

Redogörelse  för  sammankomsten »     121. 

Minne  af  friherre  Bernhard  von  Beskow,  författadt 

af  C.  D.  af  Wirsén.    Förra   afdelningen >     126. 

iicademiens  tåflingsämnen  för  år  1897 >     321. 


HANDLINGAR 


bObandb 


SVENSKA   AKADEMIENS 

HÖGTIDSDAG 


DKN  20  DBOEMBKR  1896. 


iSöndagen  den  20  december  1896^  Svenska  Aka- 
demiens högtidsdag j  hade  Akademien  på  stora  börs- 
salen offentlig  sammankomst^  hvilken  H.  K.  H. 
Kronprinsen  täcktes  ä  den  vanliga  läktaren  bevista. 
Akademiens  direktör  herr  Tegnér  öppnade 
sammankomsten  med  följande 

TAL. 

Svenska  Akademien  har  af  sin  stiftare  fått  till 
särskild  uppgift  att  vårda  vårt  folks  stora  minnen. 
Vi  må  då  Mga:  Hvilka  minnen  förtjena  att 
i  sanning  kallas  stora?  Hvad  år  öfver  hufvud 
stort,  och  hvad  år  litet? 

Med  sina  instrument  och  sina  sifiFror  öfverbe- 
visar  oss  astronomen,  att  mången  liten  punkt  på 
himlahvalfvet,  så  oansenlig  att  ögat  knappast  för- 
mår skymta  den,  i  själf^a  verket  är  millioner  gån- 
ger större  än  hela  denna  vår  jord,  som  förefaller 
088  så  oOfverskådlig  i  vidd. 


Och  äfven  här  nere  på  vårt  klot,  inom  menni- 
skomas  värld,  möta  oss  liknande  förhållanden. 
Mången  vfiJdig  eröfrare,  som  fyllt  jorden  med  då- 
net af  störtade  troner  och  omhvälfda  riken,  har 
ändå  på  det  hela  betydt  rätt  lit^t  för  mensklig- 
heten.  Äfven  om  man  medger,  att  också  de  onda, 
förstörande  makterna  kunna  hafva  sin  storhet,  vi- 
sar det  sig  lätt,  att  jämväl  den  mest  fruktade  världs- 
förhärjare  måste  afstå  storhetens  ära  åt  makter, 
som  vida  mindre  falla  i  ögonen.  Hvad  var  mon- 
golernas stolte  höfding,  han  som  på  millioners 
grafvar  en  gång  grundade  det  största  rike,  histo- 
rien hittills  vet  att  omtala,  hvad  var  Djingis-khan 
såsom  folkens  gissel  i  jämförelse  med  den  nye  er- 
öfrare, som  ett  århundrade  efter  hans  död  åter 
drog  ut  från  Asiens  midt  och  ej  stannade,  förrän 
han  med  högar  af  lik  sållat  också  vår  aflägsna 
nord  vid  Ishafvet*  och  Atlantens  strand?  Och 
denne  nye  Djingis-khan  var  dock  till  sitt  yttre  så 
oansenlig,  att  ingen  på  den  tiden  kunde  skönja 
hans  drag;  med  en  här  af  mångtusenden  sina 
likar  hade  den  förfärlige  kunnat  slå  upp  sitt 
fältlager  i  en  enda  vattendroppes  rymd.  Hvad  var 
jordens  väldigaste  herskare  mot  Digerdödens  an- 
språkslösa mikrob? 

Men  hur  liten  mikroben  än  är,  så  finnes  dock 
nedanför  den  något  som  menniskoögat  ännu  mindre 


—     5     — 

kan  skönja:  en  hel  värld,  som  intet  synglas 
ännu  röjt  och  som  för  våra  sinnen  är  ännu  ofatt- 
barare än  själfva  atomen.  Och  detta,  som  för  ögat 
är  mindre  än  det  minsta  af  allt,  just  detta  är,  om  man 
SÖ*  nogare  till,  det  stOrsta  af  allt.  Det  är  en  värld 
hvars  minsta  qvantitet  är  för  stor  att  mätas  af 
något  jordiskt  mått.  Nedanför  atomen  och  ofvan- 
för  himlarymdens  största  sol  gå  råmärkena  för  den 
verkliga  verkligheten,  för  idéernas  eviga  rike. 

Endast  om  och  i  den  mån  en  person  är  bä- 
rare af  någon  idé  ur  denna  högre  värld,  endast  i 
samma  mån  är  det  som  han  och  hans  minne  eger 
verklig  storhet. 

Hvarför  har  Gustaf  Adolfs  födelsedag,  den  20 
december,  blifvit  af  Gustaf  III  bestämd  till  Svenska 
Akademiens  högtidsdag?  Hvarför  hedrar  vårt  folk, 
och  med  det  många  andra  folk,  ännu  i  dag  Gustaf 
Adolfs  minne?  Icke  är  det  på  grund  af  hans  segrar; 
de  voro  ringa  i  jämförelse  med  dem,  som  mongol- 
forsten  vann.  Nej,  för  sanningens  och  frihetens  och 
fosterlandets  sak  förde  Gustaf  Adolf  sin  svenska 
här  ut  på  Europas  slagfält,  och  i  dessa  idéers  namn 
är  det  hans  minne  ännu  bevarar  sin  storhet. 

Som  en  jäktad  flykting  stod  en  gång  en  an- 
nan Gustaf  och  talade  på  en  kyrkbacke  i  Dalarne. 
Hans  ord  voro  enkla,  de  voro  talade  till  enkla 
män.     Men    i    de    orden  låg  ett  något,  en  andlig 


—     6     — 

kraft,  som  gjorde,  att  de  inom  kort  genljödo  öf^er 
allt  Sveriges  rike,  genljödo  så  starkt,  att  alla 
främmande  inkräktare  med  skräck  flydde  undan. 
Fyra  hundra  år  hafva  förgått  sedan  Gustaf  Vasa 
föddes,  men  hur  kärt  än  i  dag  den  konungens 
minne  är  för  hans  folk,  därom  har  särskildt  det 
gångna  jubelåret  burit  månget  vittnesbörd. 

Jämväl  åt  en  annan  af  våra  forna  konungar 
har  detta  år  medfört  en  hyllningsgärd.  Gjuten  i 
brons  står  nu  Karl  X  Gustafs  bild  vid  gränsen 
af  det  nya  område,  som  hans  segrar  förvärfvat  åt 
Sverige.  Väl  må  vi  beklaga,  att  det  var  med  väp- 
nad hand  som  detta  område  vanns  ifrån  ett  bro- 
derfolk, med  hvilket  vi  aldrig  bort  hafva  någon 
strid.  Men  när  vi  se,  hur  lätt  och  hur  fullstän- 
digt de  nya  provinserna  växt  fast  vid  Sverige,  så 
måste  vi  väl  tro,  att  Karl  X  vid  sin  bragd  ej 
blott  stod  fram  som  målsman  för  de  naturliga 
gränsemas,  geografiens  logik,  utan  att  han  ock 
gaf  verklighet  åt  en  historiens  tanke.  Och  här 
såsom  alltid,  då  något  omgestaltas  på  ett  ur  högre 
synpunkter  mera  tillfredsställande  sätt,  röjde  det 
sig  snart,  att  äfven  den  tappande  parten  på  sitt 
sätt  gjort  en  vinst.  Karl  X:s  och  hans  närmaste 
eft;erföljares  tidsålder  står  i  nordens  historia  som 
ett  gränsskede:  å  ena  sidan  —  där  bakom  —  århun- 
draden   fyllda    af  bittra  inbördes  strider,  å  andra 


sidan  —  dte  framför  —  århundraden^  under  hvil- 
ka  friden  mellan  nordens  riken  knappt  varit  allvar- 
samt störd.  I  det  invigningstal,  med  hvilket  Sve- 
riges och  Norges  kronprins  å  sin  höge  faders,  vår 
älskade  konungs,  vftgnar  afiAckte  Earl  X:8  bildstod 
i  Malmö,  framhölls  också  både  sant  och  vackert, 
att  detta  minnesmärke  ej  blifvit  rest  och  ej  heller 
bort  resas,  forrän  den  gamla  missämjans  minnen 
hunnit  så  förblekna,  att  danska  män  som  bröder 
kunnat  mötas  med  svenska  på  Lunds  forna  slag- 
fUt  till  gemensamt  resande  af  en  minnesvård  öfver 
gemensamma  förfaders  grafvar. 

För  Svenska  Akademien  har  det  senaste  året 
medfört  en  stor,  en  oersättlig  förlust.  Och  det 
är  icke  blott  Svenska  Akademien,  det  är  hela 
svenska  folket,  som  nu  står  sörjande  kring  Louis 
De  Geebs  graf.  Hans  namn  är  fast  vid  minnet  af 
åen  skarpaste  och  betydelsefullaste  politiska  strid, 
som  under  den  senaste  menniskoäldern  timat  i  vårt 
land,  och  själf  hade  han  den  främsta  platsen  i 
striden.  Och  likväl  var  Louis  De  Geer  till  hela 
sitt  väsen  framför  allt  just  en  fridens  man.  En 
upphöjd  karakter,  mot  hvilken  ett  tvifvel  ej  ens 
hviskats  fram,  en  klar  och  fri  tanke,  ett  kärleks- 
fullt öga  för  det  sköna  i  natur  och  menniskolif, 
därtill    förmågan  att  åt  de  ljusa,  vackra  tankarna 


—     8     — 

gifva  en  ädel  form,  och  kraft  att,  när  det  gällde, 
äfven  omsätta  tankar  i  energisk  handling  —  allt 
detta  fanns  på  ett  säUsynt  harmoniskt  sätt  fOrenadt 
hos  vår  bortgångne,  vördade  medbroder. 

Lyckligt  Sveriges  folk,  om  det  vid  kommande 
politiska  stormar  alltid  får  se  den  främsta  platsen 
bland  omhvälfhingsidéemas  målsmän  intagas  af  en 
person  så  fri  från  allt  partisinne  och  all  själfvisk- 
het,  så  mild,  så  hofsam  och  saktmodig,  så  person- 
ligt högaktad  äfven  af  sina  politiska  motståndare 
som  den,  hvilken  senast  lemnat  ett  tomrum  i  Sven- 
ska Akademiens  krets.    Frid  öfver  den  ädles  minne! 

När  Gustaf  III  gaf  åt  Svenska  Akademien  det 
dubbla  uppdraget  att  vårda  Sveriges  historiska 
minnen  och  att  utarbeta  en  svensk  ordbok,  anade 
han  knappast,  hur  nära  dessa  båda  uppgifter  i 
grunden  stå  till  hvarandra.  En  svensk  historisk 
ordbok  blifver  en  bok  om  svenska  minnen,  lika 
visst  som  något  annat  slag  af  svensk  historia  bUf- 
ver  det.  Hvart  ord  i  vårt  språk  gömmer  en  skatt 
af  minnen,  stundom  helt  unga,  stundom  äldre  än 
all  skrifven  historia,  minnen  än  från  Sveriges  egen 
jord,  än  från  de  Qärmaste  länder. 

Den  ordbok,  Svenska  Akademien  nu  utgifver, 
har  till  en  af  sina  uppgifter  att  tolka  dessa  min- 
nen.    Fastare,    än    de   flesta    besinna,  är  idéernas 


—     9     — 

historia  bunden  till  ordens.  Hvarje  ny  tanke,  som 
griper  ett  folk,  hvarje  ny  uppfinning,  som  får  sprid- 
ning i  dess  krets,  namnf&stes  ju  gärna  med  ett 
nytt  ord  eller  afpräglar  sig  åtminstone  genom  en 
ny  betydelse  hos  ett  gammalt.  Och  just  dårför 
att  en  utförlig  ordbok  nödgas  granska  språkets 
hela  ordförråd,  skall  Svenska  Akademiens  ordbok, 
n&r  den  en  gång  föreligger  afslutad,  från  en  sida  vara 
den  fullständigaste  historia,  som  skrifvits,  om  den 
svenska  tankens  och  den  svenska  odlingens  minnen. 

Mest  blir  det  visserligen  en  historia  om  helt 
smd  minnen.  Dock  är  äfven  här  gränsen  mellan 
den  lilla  historien  och  den  stora  ej  alltid  så  lätt 
att  uppdraga.  Också  ordens  häfder  kunna  hafva 
sina  stora  problem.  Hvem  vill  påstå,  att  det  skulle 
ega  mindre  intresse,  om  vi  kunde  angifva  födelse- 
datum eller  Inflyttningsår  for  sådana  ord  som  läsa 
och  skrifvaj  än  om  vi  lyckades  bestämma  ett  om- 
tvistadt  födelseår  för  någon  af  vår  samhälls-  eller 
litteraturhistorias  stormän?  —  Äfven  språket  har 
aUtså  sin  roll  i  häfdaforskningen,  och  om  man 
sagt,  att  »svenska  folkets  historia  är  dess  konun- 
gars historia>,  så  kan  man  ock  påstå,  ej  blott  som 
en  paradox,  att  svenska  folkets  historia  är  dess 
naminas  och  verbs  historia. 

Under  det  gångna  året  hafva  åter  utgifvits 
ett  par  häften  af  Akademiens  ordbok,  och  antalet 


—     10     — 

af  de  utkomna  häftena  uppgår  nu  till  sex.  Ge- 
nom vunnen  tillökning  i  arbetskrafter  hoppas  Aka- 
demien att  hädanefter  kunna  så  småningom  på- 
skynda utgifvandet. 

I  de  hittills  utarbetade  häftena  upptagas  ine- 
mot tre  gånger  så  många  ord  som  de,  hvilka  hit- 
tills för  motsvarande  del  af  alfabetet  förekommit 
i  någon  svensk  ordbok.  €renom  den  angifna  siff- 
ran ar  dock  ingalunda  förhållandet  mellan  den 
nya  ordboken  och  dess  föregångare  fullt  uttryckt. 
Sin  v&sentliga  öfverl&gsenhet  har  det  nu  utkom- 
mande verket  i  en  långt  ftiUståndigare  redogörelse 
för  de  särskilda  svenska  ordens  betydelser  och 
öden.  Att  en  senare  ordbok,  om  den  rätt  skall 
fylla  sin  uppgift,  bör  vara  rikare  på  ord  och  be- 
tydelser än  en  föregående,  detta  ligger  för  öfrigt 
i  sakens  natur,  ty  själfva  språket  riktas  mer  och 
mer  för  hvarje  år,  i  samma  mån  som  idéer  och 
uppfinningar  mångfaldigas,  alltså  hastigare  i  våra 
dagar  än  någonsin  förut.  Väl  faller  också  ett  och 
annat  gammalt  ord  under  tiden  bort,  men  minsk- 
ningen försiggår  ej  på  långt  när  så  hastigt  som 
tillväxten.  Språkets  nativitet  är  hos  ett  framåt- 
skridande folk  alltid  större  än  dess  mortalitet. 


—   11   — 

I  ledigheten  efter  professorn  m.  m.  Viktor 
Rtdbbbg  har  Akademien,  med  sin  höge  beskydda- 
res nådiga  samtycke,  den  26  mars  innevarande  kr 
till  ledamot  valt  och  kallat  professorn  m.  m.,  teo- 
logie och  filosofie  doktor  Erik  Gborg  Waldkmau 
Napoleon  Rudin,  som  nu  kommer  att  taga  sitt 
intr&de. 


INTRÄDES-TAL 


SVEKSKA  AKADEMIEN 


DEN  20  DECEMBER  1896 


AF 


BRK  OBORO  WALDEMAR  RUDH 

TmOL.  OOH  FDU  DOKTOB,  PB0FU80R  YW  K.  UNITSBIimvr  I  UP8AI^,  M.   M. 


Mine  Herrar! 

JL/&  jag  första  gången  intr&der  i  Eder  högtftrade 
krets,  en  krets,  bestående  af  k&nnare  från  flera 
områden  i  lifvet,  där  jag  vet  mig  vara  föga  eller 
intet  hemmastadd,  kunde  jag  hafva  största  anled- 
ning att  tala  om  den  tvekan  jag  hyst  att  våga 
mottaga  Eder  kallelse.  Men  jag  får  icke  upptaga 
Eder  tid  med  dylika  sj&lfbetraktelser.  Vare  det 
mig  nog  att  s&ga,  att  om  jag  skall  finna  någon 
synpunkt,  som  berättigar  mig  till  en  plats  bland 
Eder,  så  måste  det  vara  min  kärlek  till  vårt 
gemensamma  sköna  modersmål  och  mitt  bemödande 
att  låta  detsamma  —  enkelt  och  utan  flärd  —  tjena 
vid  det  gudomliga  ordets  förkunnande.  Om  det 
nu  är  därför  jag  blifvit  ihågkommen  bland  de 
många  andra,  som  i  detta  afseende  kunde  komma 
i  fråga,  så  har  jag  blott  att  därför  frambära  ett 
vördnadsfullt  tack.  Därvid  känner  jag  det  särskildt 
både  dyrbart,  uppfordrande  och  förödmjukande 
att    i   vördsam    erinran    återkalla  för  mitt  minne 


—     16     — 

bilden  af  de  fem  män,  som  innehaft  just  den 
plats  man  i  dag  anvisat  mig,  nämligen:  Leopold, 
Grubbe,  Hwasser,  Strandberg  och  Rydberg.  Det 
åligger  mig  på  denna  stund  att  med  en  kort  fram- 
ställning söka  teckna  en  bild  af  den  sistnämnde 
bland  dessa. 

Blott  en  enda  gång  har  det  blifvit  mig,  som 
man  betrott  med  detta  i  sanning  icke  lätta  uppdrag, 
förunnadt  att  personligen  sammanträffa  med  Viktor 
Rydberg.  Det  var  vid  Upsala  universitets  stora 
jubelfest  år  1877,  en  fest,  som  ock  var  Viktor 
Rydbergs  särskilda  högtid,  enär  han  då  emottog 
den  ovanliga  utmärkelsen  att,  utan  att  hafva  aflagt 
någon  enda  akademisk  examen,  dock,  på  kallelse 
från  båda  våra  universitet,  kransas  till  heders- 
doktor. Jag  hade  nyss  i  helgedomen  följt  hans 
sköna  kantat,  buren  af  Josephsons  toner,  och  då 
känt  fläkten  af  en  ädel  ande.  När  vi  sedan  i  den 
gamla  Linnésalen  sammanfördes  vid  det  festliga 
samqvämet,  var  det  i  en  mycket  sympatisk  stämning 
vi  möttes,  och  med  ett  hjärtligt  handslag  helsades 
jag  vid  mitt  närmande  af  den  ännu  ungdomlige 
mannen  med  den  nyvunna  lagerkransen  på  hufvudet. 
Några  vänliga  ord,  som  han  därvid  sade  mig,  om 
att  han  stundom  n  mörka  stunder  plägade  heinta 
tröst  ur  en  af  mig  utgifven  andaktsbok»,  måste  hos 


—     17     — 

mig  framkalla  den  tanken,  som  jag  förut  näppeligen 
vågat  hysa,  att  Rydberg  icke  hörde  till  de  män, 
som  anse  under  sin  värdighet  eller  åtminstone 
knappt  känna  behof  af  att  någon  gång  taga  fram  en 
uppbyggelsebok  —  och  huru  många  äro  ej  dessa! 
Han  måste  tvärt  om  vara  en,  som  åtminstone  någon 
gång,  med  Guds  ord  i  hand,  kämpade  mot  mörker 
inom  sig  och  icke  blygdes  vidgå  detta.  Sådant 
gjorde  mitt  hjärta  godt.  Vi  vexlade  för  öfrigt  icke 
många  ord.  Men  vi  skildes  åt  —  jag  hoppas  det 
—  med  en  ömsesidig  vänskapskänsla.  Sådant  var 
mitt  första  och  enda  personliga  intryck  af  Rydberg, 
men  det  var  ett  ljust  intryck.  Ej  anade  jag  då, 
att  jag  aldrig  mer  skulle  sammanträflTa  med  honom 
förrän  vid  hans  bår,  och  att  jag  nu  skulle  stå 
såsom  hans  minnestecknare. 

Innan  jag  öfvergår  till  mitt  ämne,  känner  jag 
mig  behöfva  uttala,  att  jag  i  hög  grad  finner  mig 
sakna  förutsättningar  för  en  fullt  tillfredsställande 
teckning  af  Viktor  Rydberg.  För  att  icke  tala 
om  min  personliga  obekantskap  med  honom,  så 
hafva  vi  ju  rört  oss  på  mycket  skilda  områden  i 
lifvet,  och  han  har  i  viktiga  frågor  uttalat  en  upp- 
fattning olik  min  egen.  Och  dock  måste  jag 
erkänna,  att  det  på  samma  gång  för  mig  ligger 
något  tilldragande  i  den  uppgift  jag  erhållit.  På 
ett  område  känner  jag  mig  nämligen  på  det  afgjor- 

59.  Akad,  Handl,  fr.  1896,     It.  2 


—     18    — 

daste  kunna  möta  Rydberg.  Han  var  ju  enligt 
allas  erkännande  »idealist»,  hade  den  mest  utpräg- 
lade ideala  världsåskådning  och  lefnadsteori.  Har, 
i  intresset  för  det  ideala,  för  evigheten  möta  vi 
hvarandra.  Kanske  skall  jag  från  denna  medel- 
punkt kunna  leta  mig  till  ett  någorlunda  riktigt 
bedömande  af  hela  hans  person  och  verksamhet.  Jag 
kan  i  alla  händelser  —  ställd,  som  jag  är,  mellan 
de  mest  skiljaktiga  uppfattningar,  till  höger  och  till 
venster,  af  min  tecknings  föremål  —  blott  uttala  hvad 
jag  själf  efter  noggrann  pröfning  funnit  vara  det 
riktiga,  därvid  jag  ock  tacksamt  bör  erkänna  hjälpen 
af  mångas  tillmötesgående  med  goda  upplysningar 
och  af  redan  utgifna  skildringar  af  Rydbergs  lif- 

Jag  måste  inskränka  mig  till  att  inlednings- 
vis säga  några  ord  om  de  bildningselementy  som 
hufvudsakligen  synas  mig  hafva  ingått  i  Rydbergs 
utveckling  och  danat  honom  till  den  personlighet 
vi  i  honom  möta. 

Det  första  och  djupast  grundläggande  af  dessa 
är  utan  tvifvel  de  intryck,  som  det  späda  barnet, 
Abraham  Viktor,  under  sina  första  fem  år,  1828 
— 1834,  mottog  af  sin  dyra  moder ^  denna  moder,  vid 
hvars  bild  han  mer  än  en  gång  i  sina  sånger 
dröjer  med  tacksam  hängifvenhet.    Han  säger  där: 

I  min  moders  blick 

Jag  in  i  det  eviga  skåda  fick. 


—     19     — 

Enligt  hans  egen  berättelse  i  den  älskliga 
uppsatsen  »Från  barndomen»,  intagen  i  samlingen 
»Varia»,  lärde  hon  honom  den  barnsliga  bönen 
och  »berättade  för  honom  i  qvällsstundema  om  Gud, 
ftnglame  och  saligheten ,  något  som  uppfyllde  honom 
med  beundran  och  anammades  med  tro».  »Hon 
talade  till  honom  om  världens  undergång  och  den 
yttersta  dagen,  om  en  ny  himmel  och  en  ny  jord, 
men  lärde  honom  ock,  att  barnen  därvid  ha  ingen- 
ting att  frukta,  emedan  de  höra  himmelriket  till, 
åtminstone  icke  frukta  något  annat  än  att  vara 
elaka.»  Hon  lärde  honom  ock  att  ödmjuka  sig, 
då  han  felat,  och  att  i  gärning  och  med  uppoffring 
söka  godtgöra  detta.  Så  betydelsefull  var  för 
honom  den  modersvård  han  erhöll  under  dessa 
sina  första  fem  år,  att  han  själf  uttalar  det  såsom 
sannolikt,  att  den  ^mer  än  något  annat  bestämt  hans 
världsåskådning^^.  Med  ett  ord:  Hans  moder  grund- 
lade i  det  mottagliga  bamahjärtat  den  fasta  tron 
yxf  det  eviga. 

Viktors  fostran  fortsattes  efter  hans  moders 
tidiga  död  i  samma  anda  under  några  år  af  den 
fostermoder,  som  då  i  öm  kärlek  åtog  sig  honom 
—  äfven  hon  ärad  i  hans  åminnelse.  Under  hennes 
ögon  fick  han  bland  annat,  ännu  väl  icke  mer  än 
7  ä  8  år,  två  gånger  genomläsa  bibeln.  Den 
stora  bibelkunskap,  Rydbergs  skrifter  förråda,  hade 


—     20     — 

således  djupa  rötter.  Genom  dessa  tidigaste  infly- 
telser blef  säkert  den  ideala  riktning  för  alltid 
befäst,  som  han  nog  genom  sin  Skapares  gåfva 
fört  med  sig  in  i  den  jordiska  tillvaron  såsom  ett 
lifskapital. 

Till  denna  grundlftggning  kom  nu  den  allmänt 
bildande  uppfostran,  han  erhöll  i  Jönköpings  skolor 
och  på  Vexiö  gymnasium  och  som  satte  honom 
i  stånd  att  år  1851,  vid  22  års  ålder,  aflägga 
studentexamen  i  Lund  Till  hans  skolbildning  bör 
ock  räknas  tidiga  själfstudier  inom  den  svenska 
klassiska  skönlitteraturen,  h varvid  särskildt  må 
nämnas  Stagnelius,  en  skald  så  besläktad  med 
Rydbergs  egen  ande,  och  Tegnér. 

Men  under  denna  skoltid  var  det  en  annan 
svår  lexa,  han  hade  att  lära  i  hvardagslifvets  pri- 
vatklass, nämligen  fattigdomens  och  ensamhets- 
känslans. Fattigdomen  nödsakade  den  unge  Viktor 
att  tidipt  försöka  sig  med  andras  undervisning; 
den  tvang  honom  ock  tidigt  in  på  författarbanan, 
ty  för  att  skaffa  sig  det  nödvändiga  skref  han 
redan  under  skoltiden  i  Jönköping  artiklar  för  en 
där  utjrifven  tidning.  Detta  åter  bidrog  i  sin 
ordning  att  föra  honom  in  i  den  sociala  och  poli- 
tiska åskådning,  som  hyllades  af  denna  tidning 
och  som  sammanhängde  med  1848  års  politiska 
omhvälfningar.     Fattigdomen  har  för  öfrigt  bidra- 


—    21     — 

git  att  v&cka  Rydbergs  medkänsla  för  andra  och 
torde  tillika  hafvra  ytterligare  stålsatt  det  modiga 
krigarkynne,  som  tidigt  röjde  sig  hos  Viktor, 
sftrskildt  nftr  det  gällde  försvar  för  svagare  kam- 
rater, och  som  han  kanske  hade  i  arf  efter  sin 
fader,  en  gammal  soldat,  som  under  våra  sista 
fejder  smakat  på  krigets  allvar,  hvarför  han 
ock  efter  sin  hustrus  död  fick  plats  på  Ulriksdals 
invalidhus. 

Det  var  ett  slags  naturlig  fortsättning  af 
ynglingen  Rydbergs  tidiga  författarbana  i  Jön- 
köping, då  han  såsom  några  års  student  mottog 
kallelsen  att  blifva  medarbetare  i  Göteborgs  Han- 
dels- och  Sjöfartstidning.  Vid  universitetet  i  Lund 
hade  han  för  fattigdoms  skull  ej  kunnat  vistas 
stort  mer  än  en  termin  och  har  således  ej  från 
ungdomen  hunnit  blifva  strängare  skolad  i  veten- 
skapliga studier;  för  öfrigt  måste  han  såsom  student 
konditionera. 

På  tidningsmannabanan,  denna  visserligen 
långt  ifrån  ofarliga  bana,  öppnade  sig  nu  för  honom 
under  en  tjuguårig  verksamhet  rikt  tillfälle  och 
anledning  till  fria  allmänbildande  studier  i  alla 
riktningar,  särskildt  i  historia  och  därmed  sam- 
manhängande ämnen,  i  skönlitteratur  och  konst, 
men  äfven  i  religionslära,  filosofi  m.  m.  Äf^ren  på 
det   naturvetenskapliga   området,    särskildt    astro- 


—     22     — 

nomien^  var  han  ej  främmande.  Rydbergs  ovanligt 
mångsidiga,  om  än  icke  i  alla  delar  strftngt  veten- 
skapliga bildning  ar  allmftnt  erkänd. 

En  sArskild  vikt  vilja  vi  lägga  vid  haxiB  Jilo- 
sojiska  studier.  Genom  dessa  utvecklades  jrtter- 
ligare  den  idealistiska  grundriktning,  som  låg  i 
hans  naturell  och  som  närts  af  hans  tidigaste  fostran. 
Det  var  nämligen  den  BostrOmska  filosofien,  då 
den  förherskande  i  vårt  land,  som  mest  tilltalade 
honom;  i  enlighet  med  denna  formade  han,  om  än 
med  själfständighet,  närmare  sin  religiösa  och  sed- 
liga världsåskådning.  Detta  hans  filosofiska  stu- 
dium är  otvifvelaktigt,  jämte  de  tidigaste  religiösa 
infl}rtelsema,  en  af  de  viktigaste  insatserna  i  hans 
utveckling.  Och  däraf  förklaras  också  mycket  i 
hans  senare  uppträdande. 

Vid  Rydbergs  studium  af  historia  och  väl 
äfven  af  den  honom  omgifvande  verkligheten  har 
hans  blick  synnerligen  kommit  att  fästa  sig  vid 
den  missriktning  i  mensklighetens  lif,  som  kan 
betecknas  såsom  religiös  fanatism,  ortodoxism,  sam- 
vetsförtryck  och  dylikt.  Mot  detta,  som  ju  visser- 
ligen burit  sin  frukt  i  oerhörda  försyndelser  i  Guds 
och  religionens  namn  —  kanske  mensklighetens 
svartaste  fläckar  — ,  har  han  i  sitt  inre  kommit 
att  intaga  den  mest  utpräglade  polemiska  ställning. 
Den  känsla  för  de  svagas,  fattigas  och  förtrycktas 


—     23     — 

ratt,  hvilken  följt  honom  från  skolåren,  bar  härvid 
mäktigt  medverkat. 

I  gammanhang  härmed  vilja  vi  erinra,  att 
Rydberg  vid  sina  ganska  betydande  teologiska 
studier  synes  hafva,  utan  strängare  kritik,  såsom 
&rdiga  upptagit  i  sig  en  god  del  resultat  från 
hvad  man  kallar  en  mera  »negativ»  teologi,  resultat, 
som  visst  icke  alltid  kunna  godkännas  såsom 
bepröfvade  och  bevisade.  Detta  framträder  bland 
annat  starkt  i  hans  lilla  skrift  från  tidigare  år 
»Jehovah-tjensten  hos  Hebreema». 

Naturligtvis  mottog  Rydberg  ock  genom  det 
personliga  umgänge,  som  åtföljde  hans  ställning  så- 
som tidningsman,  många  biinflytelser  af  olika  art, 
hvilka  gåf^o  sitt  inslag  i  hans  karakters  utbildning. 
I  all  synnerhet  må  härvid  nämnas  den  välvilliga 
omvårdnad  han  rönte  i  sin  principals  familj,  där 
han  efter  hand  blef  såsom  en  medlem.  Ett  sådant 
inslag  utgjorde  ock  hans  resa  till  Italien  år  1873, 
som  bidrog  att  utveckla  hans  konstsinne  och  som 
gifvit  upphof  åt  ett  par  af  hans  formskönaste  och 
läsvärdaste  skrifter:  »Romerska  dagar»  och  »Romer- 
ska sägner». 

Förut  hade  hans  val  till  ledamot  af  det  första 
kyrkomötet  1868  och  till  riksdagsman  för  perioden 
1870 — 72  nödgat  honom  till  att  mera  praktiskt 
sysselsätta   sig  med  kyrkliga  och  politiska  frågor. 


—     24     — 

Under  Rydbergs  sista  tjugu  år,  från  1876, 
var  hans  yttre  ställning  den  vetenskaplige  före- 
läsarens och  högskolelärarens  inom  filosofiens, 
kulturhistoriens  och  de  sköna  konstemas  område. 
Denna  ställning  nödgade  honom  naturligen  till  de 
allvarsammaste  studier  på  dessa  områden.  Därvid 
dref  honom  ock  hans  religiösa  sinne  att  under 
beröringen  med  de  unga,  särskildt  unga  konstnärs- 
elever, oaflåtligen  söka  hos  dem  väcka  det  sinne 
för  det  ideala  eller,  bestämdare  sagdt,  »for  Gud>, 
som  var  själfva  hjärtat  i  hans  eget  lif.  Jag  kunde, 
om  tiden  medgåfve,  anföra  flera  synnerligen  sköna 
vittnesbörd  om  detta  från  hans  åhörarekrets  och 
skall  längre  fram  meddela  åtminstone  ett  sådant. 

Under  sina  sista  femton  år  fick  Rydberg  ock 
åtnjuta  välsignelsen  af  ett  eget  lyckligt  hem,  något 
som  väsentligen  bidrog  att  utveckla  hans  karakter 
till  en  fullare  harmoni. 


Efter  denna  inledande  öf^erblick  går  jag  till 
en  skildring  af  Rydbergs  författarskap.  Om  jag 
därvid  i  min  framställning  kommer  att  ställa  stora 
kraf  på  honom  och  delvis  ftlla  ett  kritiskt  omdöme, 
så  beror  detta  framför  allt  därpå,  att  Rydberg 
själf  uppträdt  med  bestämda  anspråk  att  vara  en 
religiös  författare  och  därvid  i  viktiga  stycken 
allvarsamt     angripit     den    kristna    kyrkans    lära, 


—    25     — 

hvars  talan  jag  i  detta  ögonblick  känner  mig 
skyldig  att  föra. 

Rydbergs  författarskap  erbjuder  följande  huf- 
vudsynpunkter  för  behandling:  Rydberg  såsom 
prosalitteratör  i  allm&nhet,  såsom  skald,  såsom 
konstkritiker,  såsom  historiker,  såsom  svensk  språk- 
forskare och  såsom  religiös  tänkare.  (För  denna 
afton  år  det  mig  omöjligt  att  medhinna  en  i  någon 
grad  utförlig  behandling  af  annat  än  hvad  som 
tillhör  honom  såsom  skald  och  religiös  tänkare.) 
Jag  begynner  dock  med  några  korta  anmärkningar 
om  hans  vittra  författarskap  på  det  prosaiska  om- 
rådet och  vftnder  mig  då  —  fastän  ämnet  kännes  mig 
ganska  främmande  —  till  ett  kort  uttalande  om 
Rydbergs  romandiktning,  ett  område,  som  näst  hans 
skaldskap  väl  är  det,  inom  hvilket  han  väckt  största 
uppmärksamhet  och  erkännande. 

I  hans  allbekanta  och  storslagna  bok  »Den  siste 
Atenaren»  framträder,  såsom  man  anmärkt,  »det 
helleniska  draget»  af  Rydbergs  skaplynne,  i  »Singo- 
aUa»  åter  »det  fantastiskt-romantiska  och  mystiska». 
Singoalla  kan  icke  sägas  förråda  någon  egentlig 
tendens;  den  är  en  rent  estetisk  produkt  eller, 
såsom  någon  sagt,  »ett  utflöde  af  den  fullödigaste 
romantik»  och  har  af  kännare  betecknats  såsom 
Rydbergs  »mästerverk  inom  prosadiktningen».  I 
»Den  siste  Atenaren»  åter,  äfrensom  i  »Fribytaren 


—     26     — 

på  Östersjön»  och  i  »Vapensmeden»,  framträder 
starkt  den  polemiska  tendens,  som  vi  ofvan  berört, 
d.  v.  s.  kampen  mot  de  nämnda  utväxterna  på 
den  kristna  utvecklingen.  »Atenaren»  bekämpar 
denna  riktning,  sådan  den  visade  sig  inom  den 
kristna  kyrkan  redan  i  4:e  århundradet,  »Vapen- 
smeden» angriper  den  sådan  den  tankes  framträda 
under  reformationstiden,  »Fribytaren»  sådan  den 
möter  oss  i  de  sorgligt  bekanta  hexprocesserna 
ännu  vid  Karl  XI:s  tid.  Ehuru  nu  alla  dessa 
arbeten  röra  sig  på  historisk  mark,  är  författarens 
syfte  med  dem  uppenbarligen  icke  en  strängt 
historisk  skildring  —  han  rycker  ju  i  dem  stundom 
personer  och  händelser  från  deras  historiska  plats. 
Han  afser  snarare  att  i  och  genom  dessa  skrifter 
i  den  historiska  diktningens  form  gifva  sin  egen 
tid  en  allvarlig  lexa.  Han  säger  ju  ock  i  företalet 
till  »Atenaren»,  att  han  under  dess  författande  »känt 
sig  som  en  stridsman  under  de  idéers  fana,  för 
hvUka  han  lefver  och  andas,  och  att  hans  arbete 
är  ett  spjut,  som  han  slungat  mot  de  fientliga 
lederna,  i  krigarens  lofliga  uppsåt  att  såra  och 
döda». 

Om  alla  dessa  romandiktningar  vore  nu 
mycket  att  säga.  De  hafva  sina  stora  förtjenster 
både  beträffande  innehåll  och  form.  De  bäras 
tydligen    af   en    religiös    och    sedlig  anda.     Hvad 


—     27     — 

formen  angår  &ro  de  nog  mästerverk.  I  Rydbergs 
polemiska  angrepp  ligger  tyvärr  från  verklighetens 
synpunkt  blott  alltför  mycket  berftttigadt.  Den 
kristna  kyrkans  synder  under  olika  tider  på  nämnda 
område  äro  så  stora,  att  de  knappt  kunna  förstoras. 
S&rskildt  må  detta  erkännas  beträffande  framställ- 
ningen i  »Fribytaren».  Däremot  kan  man  svårligen 
säga,  att  författaren  i  »Atenaren»  och  »Vapensmeden» 
ftr  foUt  rättvis  mot  den  sak,  han  vill  bekämpa. 
Man  måste  erkänna,  att  han  öfvervägande  fram- 
hållit de  mörka  sidorna,  att  han  så  att  säga  »för- 
sett» sig  på  dessa,  låtit  de  i  verkligheten  befint- 
liga Ijussidoma  träda  tillbaka,  icke  haft  nog  öppen 
blick  för  den  äkta  ortodoxiens  förtjenster  och  glömt 
den  kristna  kyrkans  höga  uppgift  att  noga  värna 
om  hela  sanningen,  äfven  dess  form.  Man  har 
med  rätta  kunnat  anmärka,  att  Rydberg  i  »Ate- 
naren» först  »kristnat  sina  hedningar  och  sedan 
Fisat,  huru  de  voro  bättre  än  dåliga  kristna».  I 
»Vapensmeden»,  ehuru  den  innehåller  »hägringar 
från  reformationstiden»,  får  man  icke  begrepp  om 
reformationens  omätliga  betydelse,  och  om  den 
katolska  kyrkans  förfall  vid  den  tiden  namnes  föga. 
Skulle  man  döma  det  fjärde  århundradets  kyrka 
efter  den  bild  »Atenaren»  gifver  oss  däraf,  eller 
reformationens  ande  efter  magister  Lars  i  »Vapen- 
smeden»,   då   erhöUe  man  i  sanning  en  vrångbild 


—     28     — 

af  dessa  tider  och  deras  väldiga  religiösa  arbete. 
Man  måste  emellertid,  för  att  döma  Rydberg  rätt- 
vist, säga  sig  själf,  att  han  här  icke  kan  tänkas 
vilja  skildra  det  fjärde  århundradets  kyrka  eller 
reformationen  i  deras  helhet  eller  i  deras  grund; 
han  har  endast  velat  gifea  varnande,  delvis  för- 
storade och  skarpt  färglagda  bilder  af  hvad  som 
under  dessa  tider  eller  andra  kyrkans  perioder 
kunnat  förekomma  och  verkligen  förekommit.  Han 
har  på  en  punkt  likasom  velat  samla  en  skräck- 
bild af  förvänd  heter  på  det  religiösa  området. 
Naturligen  möta  oss  också  i  dessa  arbeten  ljusare 
taflor.  Men  dessa  äro  i  »Atenaren»  nästan  alla 
förlagda  antingen  inom  hedendomens  område  eller 
till  de  icke  ortodoxa  kristnas  läger.  Likväl  bör 
erinras,  att  den  sämsta  karakteren  i  skildringen 
möter  oss  hos  de  icke  ortodoxa.  I  »Vapensmeden» 
åter  äro  de  ljusare  personligheterna  förlagda  till 
den  katolska  kyrkan  eller  till  gränsen  mellan  denna 
och  reformationen.  I  allmänhet  synes  Rydberg 
hafva  en  särskild,  alltför  stor  medkänsla  med  bort- 
döende  religionsformer,  som  dock  tjenat  ut  sin  tid. 
För  öfrigt  vilja  vi  i  sammanhang  med  dessa 
Rydbergs  angrepp  på  ortodoxismen  erinra,  att  han 
nog  icke  märkt,  huru  ortodox  han  själf  var  i  sin 
egen  öfvertygelse,  h vilken  vikt  han  lade  just  på 
sin    formulering  af  den  kristna  sanningen.     Detta 


—     29     — 

framträder  synnerligen  starkt  vid  hans  behandling 
af  läran  om  Kristi  person,  till  h vilken  vi  senare 
få  komma.  Man  kan  säga,  att  Rydberg  själf  där 
står  —  för  att  begagna  de  i  »Atenaren»  förekom- 
mande kyrkohistoriska  termerna  —  såsom  en  med 
exegetikens  och  dialektikens  vapen  fullrustad 
»homoiusian>  gent  emot  oss  »homousianer». 

Emellertid  vore  det  ett  stort  misstag,  om  någon 
trodde,  att  Rydberg  med  dessa  skrifter  velat  angripa 
kristendomen  själf.  Har  han  än  i  »Atenaren»  i 
viss  mån  fört  den  bortdöende  hedendomens  talan, 
så  har  han  ju  dock  äfven  där  tecknat  bilder  af 
adla  kristna;  själfve  Athanasius  framstår  onekligen 
som  en  storhet.  Och  i  »Vapensmeden»  har  han 
vittnat  för  kristendomens  sak,  sådan  denna  för 
honom  ter  sig  särskildt  inom  den  ädlare  kato- 
licismen. Hans  hufvudsyfte  är  att  gifva  oss  bilden 
af  hvad  han  menar  vara  den  äkta,  ursprungliga 
kristendomen  eller  religionen.  Onekligen  är  det 
också  mycket  sköna  karaktersbilder,  han  härvid 
tecknar.  Må  Rydbergs  beundrare  af  olika  slag 
besinna  hvad  dessa  bilder,  karakterer  sådana  som 
Krysanteus,  Theodorus,  Harpospelaren  och  Vapen- 
smeden m.  fl.  innebära,  och  att  man  därför  ingen 
rätt  har  att  åberopa  Rydberg  i  dessa  hans  skrifter 
såsom  sin  man,  därest  man  icke  också  vill  god- 
känna   hans    där  mötande  idealer  såsom  sina  och 


—     30     — 

ingå  i  den  innerliga  gudhangifvenhet,  det  nit  for 
sanning  och  rättfärdighet  och  den  sinnets  renhet, 
som  dessa  bilder  vilja  framställa. 


Sin  största  fbrfattarära  eger  —  enligt  mitt 
omdöme  —  Rydberg  såsom  skalda  och  på  detta 
område  ar  det  mig  därför  mest  välkommet  att 
3^tra  mig  om  honom.  I  skalden  Rydberg  möter 
oss  det  innersta  och  ädlaste  af  hans  åskådnings 
dess  mest  ideala  flykt,  dess  fulla  känslodjup,  ogrum- 
ladt  af  teoretiska  abstraktioner  och  tendentiös  pole- 
mik —  detta  åtminstone  med  få  undantag. 

I  Rydbergs  två  diktsamligar  ligger  naturligen 
det  mest  originella  i  hans  skaldskap  framför  oss, 
ehuru  skalden  mer  eller  mindre  trader  oss  till 
mötes  i  alla  hans  verk,  i  deras  poetiska  flykt  och 
formfulländning,  likasom  den  afven  gör  det  i  hans 
storartade  öfversättning  af  Goethes  Faust.  Till  och 
med  då  Rydberg  vill  framträda  såsom  historisk 
forskare,  har  han  svårt  att  afkläda  sig  diktÄren. 
Det  är  därför  i  nämnda  diktsamlingar  —  vid 
hvilkas  samlande  han  ock  öfvat  sin  strängaste  själf- 
kritik  —  vi  nu  egentligen  vilja  betrakta  Rydberg. 

Rydberg  är  aldrig  eller  nästan  aldrig  en  till- 
fällighetspoet af  det  slag,  som  skrifver  vackra  verser 
öfver  just  ingenting.   Det  är  icke  ögonblickets  stäm- 


—    31     — 

ningar  han  skildrar,  t.  ex.  intrycken  af  ett  vackert 
landskap,  en  familjefest,  en  qvinnas  behag  eller 
dylikt.  Nej,  det  är  öfverallt  höga  tankar  och 
idéer,  tillvarons  problem,  hjftrtats  och  lif^ets  djupa- 
ste frågor  han  kläder  i  den  bundna  formen.  Man 
skall  vid  närmare  undersökning  lätt  finna  detta, 
äf^en  vid  ett  poem  af  blott  några  rader.  Hvilket 
innehållsdjup  t.  ex.  i  det  korta  stycket  »På  ve- 
randan vid  hafvet»: 

Minns  da  de  skymnande  böljornas  suck,  att  vid  målet  de  nått 
Endast  en  jordisk  kust,  icke  det  evigas  strand? 

Minns   du    en    vemodsblick  från  himlens  oyanskliga  stjärnor? 
Ack,  åt  förgängelsens  lott  skatta  de  äfven  till  slnt! 

Minns   da    en    tystnad,    då   allt  var  som  sänkt  i  oändlighets. 

trängtan, 
Stränder  och  himmel  och  haf,  allt  som  i  aning  om  Gudi 

Korteligen,  Rydberg  är  aldrig  skald  utan  att 
tillika  vara  tänkare.  Då  han  gjorde  sitt  inträde 
i  Svenska  Akademien  1878,  helsades  han  af  dess 
dåvarande  direktör  såsom  en  person,  hvilken  i  sig 
förenade  tänkaren  och  skalden  och  som  därför  med 
rätta  intog  en  plats,  där  före  honom  en  skald  och 
före  denne  två  tänkare  suttit. 

Men  härvid  är  det  nu  en  enda  hufvudidé 
som  öfverallt  bär  Rydbergs  diktning,  och  denna  är 
evighetstanken.  Rydberg  vill  i  allt,  i  hela  till- 
varon, se  det  eviga  eller  det  ideala:  de  eviga 
idéerna.     Han  ger  oss  själf  en  definition  på  idea- 


—     32     — 

lismen  i  sina  :»yaria»,  hvilken  vi  kunna  sammanfatta 
sålunda:  Idealismen  ar  den  öppna  blicken  för 
gudsbelätet  i  människan  och  för  den  därmed  besläk- 
tade värld,  som  måste  vara  den  fulländade  men- 
niskans  rätta  hem.  Vi  hafva  noga  sökt  pröfva, 
huru  konseqvent  Rydberg  i  sin  diktning  genomför 
denna  ståndpunkt,  och  hafva  då  funnit,  att  man  i 
nästan  hvarje  poem  af  hans  hand  återfinner  idea- 
lismens silfveråder,  och  att  man  därför  öfver  dem 
alla  kunde  sätta  en  öfverskrift,  som  på  något  sätt 
angåfve,  att  det  ideala  i  dem  kommer  till  uttryck. 
För  korthets  skull  hänvisa  vi  blott  till  hans 
bekanta  Jubelkantat  och  till  dikten  »Snöfrid». 
Den  förras  grundtanke  är  tydligen  denna:  »Guds- 
belätet i  menniskan  måste  en  gång  segra  öfver 
timlighetens  förgängelse».  Den  senare  ville  vi 
gifva  följande  öfverskrift:  »En  skön  maning  af  den 
hvita,  'huldremön'  till  oförtröttad  kamp  för  det 
ideala,  trots  världens  frestelser:  girighet,  falsk  ära 
och  veklig  kärlek». 

Men  hvad  är  nu,  närmare  angifvet,  för  Ryd- 
berg detta  ideala?  Hvad  är  tillvarons  och  fram- 
för allt  menniskans  ideal?  Vi  måste  härvid  först 
erinra,  att  tron  på  det  ideala  för  vår  skald  sam- 
manfaller med  tron  på  Gud^  den  personlige  anden, 
eller  att  denna  tro  är  grundförutsättningen  för 
hans   idealism.      Vi    skulle  vilja  säga  mycket  om 


—     33     — 

skalden  Rydbergs  höga  gudsbegrepp,  men  måste 
hftr  inskränka  oss  att  erinra,  att  han  &r  outtröttlig 
i  att  uttala  sin  djupa  och  mäktiga  protest  mot 
den  ateistiska  och  materialistiska  åskådningen: 
tron  på  den  opersonliga  naturkraften  eller  natur- 
lagen, såsom  tillvarons  grund,  på  den  blinda  slum- 
pen eller  den  järnhårda  nödvändigheten,  »Ananke». 
Så  blir  hans  lösen  negativt  uttryckt:  >Ned  med 
materialismen»  —  positivt:  »Tillbed  Gud,  sök  Gud». 
Men  vi  återgå  nu  till  frågan:  hvad  är  för 
Rydberg  tillvarons  och  menniskans  ideal?  Det  är 
i  första  rummet  menniskoandens  utbildning  till 
den  likhet  med  Gud,  till  hvilken  den  är  skapad 
och  hvars  frö  den  bär  inom  sig.  Men  blir  men- 
niskan  hvad  hon  bör  vara,  så  drager  hon  såsom 
den  jordiska  skapelsens  medelpunkt  allt  annat  med 
sig.  Gudabelätet  utgestaltar  sig  genom  henne  i 
aUt,  i  hela  naturen.  Och  så  blir  målet  för  allt 
ett  fuUftndadt  »gudsrike».  Att  detta  är  hufvud- 
tanken  i  Rydbergs  poesi  skall  en  uppmärksam  läsare 
mycket  lätt  finna.  Vi  behöfva  blott  åter  hänvisa  till 
hans  kantat,  där  medelpunkten  bildas  af  dessa  ord: 

Blir  hvad  själfviskt  &r  förgätet, 
Blir  inom  dig  gadsbelätet 
Härligare  danadt  nt 
Genom  släkte  efter  släkte, 
Skall,  hnr  långt  än  öknen  räckte. 
Da  Jordanen  nå  till  slut. 

St.  Åkttd.  ffandl.  fr.  1898.     It.  3 


—     34     — 

Och  hura  ofta  blickar  Rydberg  icke  hän  mot 
en  värld,  som  allt  igenom  har  blifvit  ett  gudsbe- 
läte.  Lasom  t.  ex.  den  mystiskt  mäktiga  sängen 
»Drömlif».     Där  heter  det  bland  annat: 

Ty  nataren  hon  bidar,  att  menskan  en  gång 
Skall  förvandla  dess  drömmande  lifs  harmoni 
Till  en  vaken  och  frigjord  och  jublande  sång. 

Att  detta  Rydbergs  ideal  i  dess  allmftnhet 
sammanfaller  med  kristendomens  är  uppenbart.  Vi 
behöfva  härvid  blott  erinra  om  det  allbekanta  och 
af  Rydberg  sjalf  ofta  använda  stället  i  Romarbrefvet 
kap.  8  om  »skapelsens  suckan>.  Men  härmed  äro 
vi  inne  på  en  ny  sida  af  Rydbergs  ideala  skald- 
skap:  hans  klagan  öfver  den  jordiska  tillvarons 
ofullkomlighet. 

Huru  förhåller  sig  nämligen  den  närvarande 
verkligheten,  mensklighetens  hvardagslif,  till  den 
ideala  bild,  som  hägrar  for  skaldens  blickar?  Han 
kan  ej  neka,  att  denna  verklighet  är  mycket  låg 
och  usel.  Ja,  den  synes  rent  af  gäcka  alla  ideala 
förhoppningar  både  för  det  närvarande  och  för  det 
kommande.  Och  detta  icke  blott  därför,  att  mensk- 
ligheten  är  lidande,  olycklig  —  detta  vore  ju  en 
jämförelsevis  mindre  skada.  Nej,  den  är  ond, 
själfvisk,  den  vill  icke  veta  af  idealerna.  Detta 
förhållande,  motsatsen  mellan  idé  och  verklighet, 
bedröfvar  skalden  bittert.    Den  är  den  djupa  moll- 


—     35     — 

tonen  i  hans  sång.  Det  går  därför  ett  mftktigt 
vemod  genom  denna.  Redan  den  första  sängen  i 
dikterna,  som  väl  med  afsikt  ftr  stftlld  först, 
fSpillron,  angifver  denna  melodi.  Och  den  åter- 
kommer oupphörligt.  Rydbergs  sång  ftr  ett  enda 
tema  med  variationer,  visserligen  ftn  i  moll,  ftn 
i  dur. 

Men  detta  vemod  ftr  icke  ögonblicksskaldens. 
Det  ftr  icke  sina  egna  svikna  små  förhoppningar 
han  begråter,  utan  det  svikna  evighetsbehof^rets. 
Det  ftr  ur  mensklighetens  hjftrta  han  klagar,  eller 
snarare  ur  skapelsens.  Det  ftr  dess  egen  genius, 
som  i  honom  gråter  öf^er  det  hela. 

Och  huru  vidtomfattande  och  gemensam  ftr 
icke  denna  sorg.  Djupast  ljuder  Rydbergs  klagan 
öfver  tillvarons  elftnde  i  >Den  nya  Grottesången». 
Den  tager  dftr  gestalten  af  ftdel  vrede,  af  rftttflftr- 
dighetens  nitftlskan,  af  anklagelse.  Det  ftr  mig  ej 
obekant,  att  man  trott  sig  från  flera  synpunkter 
hafva  rfttt  att  klandra  detta  egendomliga  skalde- 
stycke, ftfven  från  nationalekonomisk,  d.  v.  s. 
man  menar,  att  nutidens  förhållanden  i  verklig- 
heten te  sig  vida  ljusare  ftn  Grottesångens  mörka 
skildring  gifver  vid  handen.  Men  sftkert  skall 
ingen  tftnkande  Iftsare  kunna  neka,  att  författaren 
i  densamma  talat  sådana  varningsord  till  sin  sam- 
tid, som  den  gjorde  vftl  att  akta  på. 


—     36     — 

I  denna  sin  klagan  öfver  tillvarons  elftnde  är 
vår  skald  visserligen  icke  ensam.  Tvärt  om  ljuda 
dylika  klagotoner  mer  eller  mindre  högt  i  alla 
djupare  skaldedikter.  Vi  påpeka  härvid  framfor 
allt  Stagnelius  —  t.  ex.  hans  sång  »Kreaturens  suc- 
kan»,  m.  fl.  Såsom  ett  exempel  från  senare  tid, 
hvilket  kan  gälla  för  alla,  nämna  vi  B.  E.  Malm- 
ströms bekanta  dikt:  »Hvi  suckar  det  så  tungt  uti 
skogen?» 

Hos  Rydberg  är  emellertid  denna  klagan 
aldrig  hopplös.  Ty  huru  usel  tillvaron  och  huru 
eländigt  särskildt  menniskolifvet  än  ter  sig  för 
honom,  kan  han  dock  aldrig  släppa  tron  på  idea- 
let. Det  ligger  enligt  honom  i  menniskans  natur 
att  vara  en  »oförbätterlig  idealist».  Men  idealitets- 
behofvet  framträder  under  olika  former,  olika  hos 
barnet,  ynglingen,  mannen  —  stundom  äfven  i 
vild  oro  och  svårmod.  Man  tanke  härvid  t.  ex. 
på  dikten  »Oro».  Med  synnerligt  mästerskap  visar 
sig  vår  skald  kunna  tolka  deras  tillstånd,  som 
ännu  icke  förstått  det  evigas  realitet,  utan  jaga 
efter  dess  skuggbild  i  timligheten.  Man  spårar 
här,  att  författaren  skildrar  egna  genomgångna 
erfarenheter.  Allra  mäktigast  målar  Rydberg  denna 
mensklighetens  oafvisliga  idealitetssträfvan  i  sin 
större  dikt  »Prometeus  och  Ahasverus».  Prome- 
teus  är  här  den  i  materiens  bojor  fängslade  anden, 


—     37     — 

som  visserligen  oaflåtligt  sargas  af  tidslifvets  smär- 
tor och  dftrunder  frestas  af  sj&lfviskhetens  demon 
att  helt  tillbedja  tidsguden,  glömma  sitt  sanna 
sjftlf,  njuta  ögonblicket  och  hoppas  allenast  på 
tillintetgörelsen,  men  som  dock  ej  kan  eller  vill 
uppgifva  tron  på  idealet,  på  kärlekens  seger,  på 
iNasaréen»)  på  befrielsen,  och  att  tillbedja  den 
Evige. 

Så  måste  då  Rydberg  tro  på  det  idealas  seger 
i  menskligheten^  och  hans  skaldskap  år  en  oupp- 
hörlig maning  att  gå  framåt  mot  detta  mål.  Vi 
hafva  ju  i  hans  kantat  det  bevingade  ordet: 

6å  fram,  dn  menskligbet,  var  glad,  var  tröst, 
Ty  du  bär  evigheten  i  ditt  bröst! 

Det  ftr  klart,  att  Rydbergs  idealism  hftrvid 
är  oskiljaktig  från  tron  på  anden,  personligheten 
ftfven  hos  menniskan,  eller  från  insikten  i  den 
djupa  motsatsen  mellan  natur  och  personlighet. 
Emellertid  år  dock  naturen  för  vår  skald  icke 
något  rent  materiellt  eller  oandligt,  utan  b&r  i 
sig  något  besl&ktadt  med  anden.  Just  däraf  kom- 
mer afven  naturens  vånda  öfver  sin  närvarande 
ofoUkomlighet  och  bundenhet,  men  därmed  pro- 
feterar den  också  om  sin  befrielse.  Just  denna  na- 
turens ställning  är  orsaken,  att  Rydberg  i  den- 
samma skådar  så  föga  af  den  idylliska  ro,  som 
för  så  många  skalder  synes  vara  dess  väsentliga- 


—     38     — 

ste  drag.  Han  förnimmer  tvärt  om  i  naturen  och 
aflyssnar  den  städse  denna  outsägliga  gåtfulla 
längtan,  som  visar  hän  Ofver  sig  själf.  Han  hör 
däri  Johannesrösten,  som  predikar  i  öknen:  »Grä- 
set vissnar  och  blomstret  faller  af»,  och  som  bju- 
der att  vänta  dens  härlighet,  som  en  g&ng  skall 
uppenbaras. 

Att  denna  Guds  härlighets  uppenbarelse  efter 
Rydbergs  åsikt  en  gång  skall  förmedlas  just  ge- 
nom Kristus  framgår  nu  af  mer  än  ett  ställe  i 
hans  dikter.  Bortsedt  från  hvad  Rydberg  närmare 
tänker  om  dennes  person,  hvartill  vi  senare  få 
komma  —  är  i  ögonen  fallande  den  kärlek  och 
vördnad  han  i  flera  sånger  uttalar  fbr  Kristus.  Så 
t.  ex.  i  iMargits  sång»  i  »Vapensmeden»:  »Till 
Osterland»  och  i  S3ainerhet  i  den  nyss  omtalade 
dikten  »Prometeus  och  Åhasverus». 

I  denna  möter  oss  Kristus  såsom  en  »Messias» 
i  himmelsk  gloria,  för  hvilken  själfviskhetens  ande, 
Åhasverus,  flyr,  men  som  af  den  fängslade  Prome- 
teus välsignas  såsom  en  befriare  och  som  äfven 
välsignar  denne.  Icke  minst  hög  står  för  Ryd- 
berg den  lidande  Kristus.     Han  sjunger: 

Böj  dig  menska  för  en  törnkrönt  allmakt, 

Som  på  blodigt  kors  med  kärlek  gäldar  bödlars  nit. 

Dikten  »Prometeus  och  Åhasverus»  skulle  emel- 
lertid,   likasom    åtskilliga    andra,  kunna  gif^a  oss 


—     39    — 

aoledning  att  fråga,  huru  pass  djupt  Rydberg  fat- 
tar det  onda  i  tillyaron  och  hvad  som  behöf^es 
till  dess  botande,  och  vi  skulle  då  kanske  kunna 
spåra  någon  brist  i  detta  hänseende.  Men  vi 
måste  h&r  inskränka  oss  till  det  erkännande,  att 
det  i  alla  händelser  är  ett  djupt  allvar  i  Rydbergs 
uppfattning  af  det  onda,  såsom  synes  t.  ex.  i 
»Grotteqvamen»,  >Elockorna»  och  »Vårdträdet». 

Hvad  som  städse  härvid  bör  räknas  vår  skald 
till  förtjänst  är  den  djupt  religiösa  ande  och  den 
sedliga  renhet^  som  präglar  hela  hans  diktning.  Få 
af  hans  dikter  finnas,  som  ej  hafva  en  religiös 
ton,  ingen  som  man  kan  kalla  »världslig».  Vi 
veta  väl,  att  ett  ädlare  skaldskap  förmår  att  i  sin 
framställning  adla  och  i  renhet  teckna  den  yttre 
glädjen  och  den  jordiska  kärleken.  Och  så  gör 
ftfven  Rydberg,  då  han  någon  gång  berör  detta 
område.  Men  aldrig  finner  man  hos  honom  den 
lek  med  dylika  ömtåliga  ämnen,  t.  ex.  med  vin 
och  kärlek,  för  att  icke  säga  med  det  dåliga,  som 
mången  skald  ej  försmår.  Ja,  icke  ens  ett  sådant 
jämförelsevis  oskyldigt  prisande  af  nöjet  som  Fran- 
zéns bekanta  dikt  »Goda  gosse,  glaset  töm»  finner 
man  i  Rydbergs  dikter. 

För  att  nu  till  sist  säga  ett  ord  om  formen 
i  Rydbergs  skaldealster,  så  kunna  vi  ej  annat  än 
instämma   i    det   loford    för   sällsynt  fulländning. 


—     40     — 

som  de  från  alla  håll  mottagit,  t.  ex.  då  det  sagts, 
att  Rydbergs  vers  ftr  såsom  »mejslad  i  marmor» 
och  därför  har  :^marmorns  skOnhet  och  oförgäng- 
lighet»,  m.  m.  Vi  skulle  vilja  jämföra  den  med 
den  djupklara  vågen  i  den  insjö,  vid  hvilken  Ryd- 
berg växte  upp.  Rydbergs  poesi  har  Vetterns 
himlaspeglande  klara  genomskinlighet  på  samma 
gång  visserligen  som  dess  svårpejlade  stilla  djup. 
Lätt  att  förstå  är  hans  poesi  visst  icke.  Man 
måste  studera  Rydberg,  fördjupa  sig  i  honom  for 
att  rätt  njuta  honom.  Han  har  aldrig  den  grunda 
genomskinlighet,  som  hvardagsskalden,  äfven  om 
denne  är  romantiker,  lätt  vinner.  Ej  heller  har 
han  den  realistiska  handgriplighet  och  åskådlighet, 
som  ligger  den  historiske  skalden  närmare.  Den 
trosvissa  hvila  och  frid,  som  utmärker  den  i  strän- 
gare mening  »kristlige»  skalden,  finner  man  —  på 
något  enda  undantag  när  —  icke  heller  hos  ho- 
nom. Han  rör  sig  helst  i  Ijufligt  drömmeri  eller 
vemodsfuU  längtan ;  han  har  ju  också  kallat  en  af 
sina  mest  karakteristiska  dikter  »Drömlif».  En  af  hans 
allra  sista  sånger,  skrifven  under  sommaren  1895 
och  därför  ej  intagen  i  hans  tidigare  diktsamlingar, 
är  i  detta  hänseende  synnerligen  betecknande.  Den 
bär  namnet  »Längtan»  och  begynner  så: 

Han  längtar,  längtar  och  anar, 
Han  vandrar,  söker  och  spanar 


—    41     — 

Alltjämt  och  öfverallt, 
Och  hvad  han  efterfiker, 
Det  skymtar,  lockar  och  viker 
I  skiftande  gestalt. 

Och  efter  att  i  flera  vändningar  haf va  skildrat 
detta  sökande  fortsätter  sången: 

Kanhända  det  eftertrådda 
Är  det  aldrig  ftn  förstådda 
Och  hvad  ingen  skall  förstå; 
Men  han  måste  längta  och  ana, 
Han  måste  vandra  och  spana 
Och  söka  det  ändå. 

Just  i  detta  mystiska  drOmmeri  ligger  det 
tjusande  för  den,  som  någorlunda  kan  följa  Ryd- 
berg. Men  detta  döljer  ock  lätt  för  en  oöfvad 
blick  hvad  som  saknas  hos  honom.  Hans  skalde- 
stycken kunna,  trots  all  sin  religiösa  lyftning, 
icke  sägas  erbjuda  någon  verklig  ledning  för  den 
i  egentlig  mening  frälsningssökande.  Men  så  myc- 
ket mer  äro  de  egnade  att  uppväcka  det  allmänl 
ideala  hos  oss  menniskor,  att  gifva  uttryck  åt  vårt 
slamrande  evighetsbehof,  att  störa  den  själfviska 
ron  i  vftrldslifvet,  att  leda  den  stoftbundne  tvifla- 
ren  fram  till  den  lefv^ande  Guden. 

För  allt  detta  stora  tankeinnehåll,  för  det 
sedliga  allvaret  i  Rydbergs  diktning  så  väl  som 
för  dess  beundransvärda  formfulländning  må  denne 
väl    räknas   fbr    en   af  våra  största  skalder.     Och 


—     42     — 

såsom  sådan  har  han  gifvit  en  af  de  djupaste 
och  rikaste  insatserna,  en  härlig  och  fOrblifvande 
insats,  i  vårt  fosterlands  sköna  litteratur. 


Nftra  besläktad  med  »skalden»  Rydbetg  är 
samme  man  såsom  konsthistorikei'  och  konstkritiken'. 

Om  denna  sida  af  Rydbergs  verksamhet  har 
jag  största  anledning  att  yttra  mig  kort  och  i 
djup  anspråkslöshet,  då  jag  här  berör  ett  område, 
som  är  mig  mycket  öfvermäktigt,  helst  Rydberg 
på  detsamma  har  utvecklat  en  synnerlig  mångsi- 
dighet. Jag  vill  därfor  härvid  hufrudsakligen  taga 
till  hjälp  hans  egna  anföranden  eller  hvad  andra 
jrttrat  om  honom. 

Rydberg  visar  sig  äfven  på  detta  &lt  bevara 
sin  idealistiska  prägel  äfvensom  sin  karakter  af 
religiös  tänkare  och  behandlar  städse  sitt  ämne 
från  denna  synpunkt.  Han  har  enligt  sin  utgångs- 
punkt rätt  till  detta,  enär  efter  hans  mening  »den 
store  konstnären  nästan  alltid  gömmer  en  filosof 
inom  sig». 

Af  naturen  måste  Rydberg  hafva  varit  begåf- 
vad  med  ett  omfattande  allmänsinne  för  konsten. 
Hade  han  något  att  påbrå  i  denna  del?  Han  har 
i    sin    uppsats  »Målarens  psykologi»  i  Varia,  hälft 


—     43     — 

ironiskt,  jttrat  sig  om  arftlighetelagen  på  konstens 
område.  Han  sftger  därvid:  »Ärftligheten  ftr  verk- 
sam i  naturen,  men  en  kastbildande  lag  är  hon 
icke,  om  man  med  en  sådan  menar  något,  som 
icke  medger  undantag  genom  korsningar  från 
andra  inflytelser.»  Ehvad  det  nu  var  i  enlighet 
med  eller  såsom  undantag  från  ärftlighetslagen, 
så  bar  Rydberg  en  konstnärsande  inom  sig. 

Såsom  skald  var  han  ju  själf  idkare  inom  en 
af  de  sköna  konstemas  område.  Musik  öfvade 
han  ock  i  någon  ringare  grad  såsom  sångare. 
Med  dramatiken  hade  han  redan  under  gosseåren 
sysselsatt  sig.  Hans  ställning  såsom  litteratör  gaf 
honom  rik  anledning  till  studier  inom  konstens 
område.  Genom  hans  utländska  resa  förunnades 
honom  nya  uppslag  inom  detsamma.  Under  de 
sista  tjugu  åren  voro  dylika  studier  honom  en 
plikt  till  följd  af  hans  ställning. 

Af  Rydbergs  skrifter  finner  man,  att  han 
måste  haft  mycket  sinne  så  väl  för  plastiken  som 
för  målarekonsten.  Särskildt  synes  han  hafva  äl- 
skat att  skildra  målare.  Man  läse  t.  ex.  hans 
teckning  af  Leonardo  da  Vinci,  »en  underbar  man», 
i  Varia.  Hans  skildring  af  munkkonstnärerna 
Tutilo,  Notker  m.  fl.  därsammastädes  höra  till  det 
^älskligaste  vi  hafva  af  hans  hand.  Hans  egen 
skriftställareverksamhet   är   för  öfrigt  allt  igenom 


—     44     — 

något  konstnärligt.  Han  ftr  en  mästare  i  att  »m&la 
med  ord»,  vare  sig  det  gäller  personer,  händelser 
eller  naturscener.  Särskildt  ville  jag  påpeka  hans 
bilder  från  Italien  såsom  utmärkta  för  friskhet, 
naturtrohet  och  ideal  uppfattning.  I  allmänhet 
läser  man  hans  »Romerska  dagar»  och  »Romerska 
sägner»  med  största  behag  redan  blott  för  stilens 
skull. 

I  sina  studier  af  den  sköna  konsten  har  Ryd- 
berg framför  allt  sökt  att  filosofiskt  göra  sig  reda 
för  konstens  djupaste  innebörd.  En  grundl&ggande 
studie  i  detta  afseende  hafva  vi  i  hans  uppsats 
»Konstens  ursprung  och  utvecklingsläran»  i  Varia, 
egentligen  ett  stycke  af  en  inledningsföreläsning 
och  därmed  ett  prof  på  hans  föreläsningar.  Sam- 
ma   ändamål    tjenar  stycket  »Målarens  psykologi». 

Hufvudinnehållet  af  den  förra  afhandlingen 
är  följande.  Mcnniskan  är  den  högsta  varelsen  på 
vår  planet,  något  som  dock  på  samma  gåtig  inne- 
bär, att  hon  är  upphofvet  till  det  moraliska  onda 
på  densamma.  Det  företräde  vi  ega  framför  dju- 
ren består  däri,  att  vi  bära  inom  oss  mönsterbil- 
der, idealer  för  tänkandet  och  görandet,  som  förr 
eller  senare  måste  framlysa  i  vårt  medvetande. 
»Dessa  idealbilder  äro  af  trefaldigt  slag:  mönster- 
bilder af  det  sanna,  det  goda  och  det  sköna.  På 
grund  af  dessa  inre  idealbilder  emottager  menni- 


—     45     — 

skan  icke  den  verklighet,  hvari  hon  blifvit  försatt, 
med  fullständig  underkastelse  och  utan  kritik,  huru 
bjadande,  mftktig  och  Ofverv&ldigande  än  den  henne 
omgifvande  världen  må  synas.  Hon  vill  genom 
själföfning  och  själfofvervinnelse  förädla  sig  (och 
andra).  —  —  —  Det  vaknar  hos  henne  en  kän- 
sla, inför  hvilken  föremålen  framträda  såsom  sköna 
eller  icke  sköna;  hon  vill  omdana  verkligheten  ej 
endast  så,  att  denna  bättre  tillfredsställer  hennes 
materiella  behof,  utan  äfven  så^  att  den  synes  henne 
mer  tilltalande  och  mer  harmonisk.  Hon  vill  skapa 
sjalf,  dana  själf,  ställa  för  sitt  öga  kopior  af  de 
bilder,  som  genom  minnet  af  sinnesförnimmelser 
och  genom  fantasiens  kombinationer  uppstått  i 
hennes  själ.  Medan  hon  instinktmässigt  drifven 
till  sådant  daningsarbete  tecknar  och  formar,  upp- 
står konsten.^ 

Gent  emot  materialisterna,  som  betrakta  de 
intellektuella,  sedliga  och  estetiska  lagar,  hvilka  i 
kulturlif^et  göra  sig  gällande,  som  något  konst- 
ladt,  något  oäkta  i  jämförelse  med  hvad  de  kalla 
matorlagama»,  visar  Rydberg,  huru  det  ideala  hos 
menniskan  lika  visst  för  henne  är  naturlag.  Själf- 
viskhetens  princip,  som  heter  kampen  för  tillvaron, 
har  bredvid  sig  en  annan,  »den  ordnande  principen», 
som  icke  kan  lemnas  å  sido.  Och  hvad  vi  nu  må 
kalla  denna   princip,    »ett   kunna  vi   med  visshet 


—     46     — 

ut-Bftga,  att  vårt  eget  tänkande  har  med  den  ord- 
nande vftrldsprincipen  något  befryndadtt.  Efter 
några  sköna  yttranden  om  denna  princips  etiska 
betydelse  sftger  han:  Ȁnnu  en  fordran  st&ller 
detta  menniskoideal  på  menniskan;  den  ordnande 
världsprincipen  har  i  henne  skapat  ett  med  plan 
och  ändamål  handlande  väsen,  som  inom  området 
för  sin  verksamhet  skall  fortsätta  denna  princips 
eget  verk  äfven  i  den  fonndanande  riktningen.T^  — 

Likasom    tillvaron    själf  sträfvar   mot   en 

stegring  af  skönheten  i  sina  former,  så  gifver  den 
ordnande  principen  inom  menniskan  hennes  verk- 
samhet en  mktning  mot  skönhetens hon 

har  »inom  sitt  af  nerverna  stämda  känslolif  ett 
genom  hennes  sinnesorganer  brutet  eko  af  den 
kosmiska  estetik^  som  utdanar  tingen  till  den  form- 
fullkomlighet,    som  de  tills  vidare  äro  i  stånd  att 

emottaga». »Likasom  vi  inom  oss  hafra 

en  logisk  apparat,  som  verkar  i  analogi  med  världs- 
förnuftet och  af  våra  föreställningar  uppbygger 
ett  system  af  vetenskaper,  som  vill  afspegla  uni- 
versum, så  hafva  vi  också  inom  oss  en  känslo- 
apparat, genom  hvilken  vi  skilja  mellan  det  sköna 
eller  behagliga,  det  estetiskt  likgiltiga  och  det 
fula,  samt  en  formdanande  drift,  som  länge  ore- 
flekteradt  ger  sig  sysselsättning  och  i  förening  med 
den  estetiska  känslan  skapar  konsten.  Samma  världs- 


—     47     — 

förnafty  samma  kosmiska  estetik,  som  ur  föregå- 
ende djurformer  har  frambragt  den  menskliga 
kroppsbyggnadens  proportioner  och  rörelserytmer, 
tonar  in  i  menniskosjftlen  som  konstskapande  lust- 
och  skönhetskänsla.  Djupast  har  konsten  sitt  ur- 
sprung, sin  lifsrot  och  sin  ingifvelse  från  denna  i 
alltet  verkande  makt.  Nar  den  s.  k.  innehållseste- 
tikens eller  idéestetikens  fader,  den  helleniske  tftn* 
karen  Plato,  sade,  att  det  sköna  &r  afbilden  af  de 
eviga  idéerna,  af  de  lefvande  mönsterbilderna  i  det 
gudomliga  förnuftet,  så  står  hans  åsikt  icke  fj&r- 
ran  från  den,  hvilken  jag  hftr  såsom  min  har  ut- 
talat» Härpå  slutar  författaren  med  att  gif^a  den 
empiriska,  experimentala  estetiken  sin  rätt  bredvid 
den  Platonska  idéestetiken.  Den  senare  behöfver 
den  förra  för  att  komma  till  vetenskaplig  exakt- 
het och  klarhet.  Men  å  andra  sidan  kunna  este- 
tiken och  konsten  »icke  afskäras  från  sina  rötter  i 
en  filosofisk  världsåskådning,  som  vill  se  dem  i 
deras  samband  med  världsekonomien  i  dess  hel- 
het». Härmed  är  nu  en  rent  idealistisk  grund 
lagd  för  konstens  både  utöfning  och  bedömande. 
För  öfrigt  kommer  i  Rydbergs  skrifter  på 
konsthistoriens  område  städse  hans  sinne  for  det 
ideala  och  på  samma  gång  för  det  poetiskt  histo- 
riska till  uppenbarelse.  Han  plägade  ju  säga,  att 
man   måste  vara  skald  eller  se  med  skaldefantasi 


—     48     — 

för  att  förstå  historien,  for  att  se  de  idéer,  som 
bära  den  materiella  företeelsen.  Hans  daning  till 
konstdomare  ligger  just  i  denna  hans  blick  för 
det  ideala  och  sanna,  hvarmed  naturligen  samman* 
hänger  en  motsvarande  blick  för  det  icke  ideala, 
det  osköna  och  osanna. 

Bland  hans  hittills  tryckta  arbeten  äro  val 
hans  nämnda  skildringar  från  den  romerska  resan 
det  mest  betydande  i  konsthistoriskt  afseende.  Vid 
hans  analys  af  de  romerska  kejsarnes  bildstoder 
se  vi  ständigt  konstkritikern  och  historikern  möta 
hvarandra.  Då  Rydberg  vill  säga  oss  hvad  han 
läser  i  kejsarnes  bildstoder,  måste  han  tillika  gif^a 
oss  en  skiss  af  deras  personer  och  historia.  Och 
i  denna  vill  han,  så  vidt  möjligt,  utleta  den  psy- 
kologiska grunden  och  därifrån  se  sitt  föremål  så 
ljust,  så  idealt  som  möjligt,  hvilket  naturligen  har 
sina  vanskligheter,  då  man  har  att  göra  med  så- 
dana vidunder  som  Tiberius,  Caligula  och  Nero. 
Kännare  skola  nog  här,  såsom  i  många  andra  fall, 
vilja  anklaga  Rydberg  för  hvad  man  kallar  »kon- 
struktion» eller  att  hafva  inlagt  i  sitt  föremål  hvad 
han  vill  se  däri  och  som  knappt  någon  annan  for- 
mår  se.  En  sådan  fara  låg  Rydberg  öfverallt  nära. 
Han  var  öfvervägande  en  teoretiker,  var  tillika 
ytterst  känslig  för  det  närmaste  intrycket,  och  detta 
ombildades  af  honom  hastigt  efter  det  system,  han 


—    49     — 

bar  inom  sig,  eller  indrogs  i  detta.  Emellertid 
skall  ingen  l&sa  hans  »Romerska  kejsare»  utan  stör- 
sta intresse.  Och  sftrskildt  gör  det  hjärtat  godt 
att  möta  en  framställning  sådan  som  denna,  en 
framstftllning,  som  försöker  att  se  något  ljus  eller 
åtminstone  någon  ursftkt  bakom  de  mörkaste  skug- 
gor. Och  man  måste  i  alla  händelser  d&ri  erkänna 
författarens  ädla  hjärta. 

Samma  idealt  historiska  sinne  framträder  i 
Rydbergs  försök  att  tolka  betydelsen  af  andra 
konstverk  från  antiken.  Såsom  exempel  på  detta 
vilja  vi  nämna  hans  afhandling  om  den  »Meliska 
Afrodite»,  som  vi  äfven  återfinna  i  hans  »Romer- 
ska dagar».  Detta  mästerverk  från  antiken  upp- 
täcktes är  1820  på  ön  Melos  och  befinner  sig  nu 
i  Louvrens  samlingar.  Rydberg  söker  finna  den 
egentliga  betydelsen  af  denna  sköna,  gåtlika,  fast- 
än stympade  qvinnogestalt.  Efter  att  haf^a  redo- 
gort  för  de  flera  hvarandra  motsägande  och  man 
må  väl  säga  tröttande  och  otillfredsställande  för- 
sök, som  konstkritiker  företagit  sig  att  förklara 
denna  bild,  uttalar  Rydberg  sin  egen  åsikt  sålunda: 
»Bilden  föreställer  den  lilla  ön  Melos  själf,  idealise- 
rad i  sin  skyddsgudomlighet,  såsom  sinnebild  af 
fosterlandet  och  fosterlandskärleken,  som  med  fram- 
räckt sköld,  hvari  hon  ristat  runor,  påminner  fol- 

Sv.  Äkad.  Handl  fr.  1896,     lU  4 


—     50     — 

ket  om  fädemas  yppersta  bragd,  tillbakavisandet 
af  PersieDS  kraf  på  Ofverv&lde.»  Han  stöder  detta 
med  en  vacker  skildring  af  några  drag  nr  Melos' 
historia,  n&mligen  å  ena  sidan  dess  hj&ltemodiga 
deltagande  i  Athens  frihetskamp  mot  Persien,  och 
å  den  andra  samma  Os  ädla  v&gran  att  deltaga  i  den 
brödrafejd,  som  kallas  peloponnesiska  kriget.  Man 
igenkänner  i  Rydbergs  bemödande  att  i  denna 
bildstod  se  en  vård  af  hellenisk  frihetskärlek,  pa- 
rad med  helleniskt  skönhetssinne,  samme  förfat- 
tare, som  skrifvit  det  till  en  liknande  ädel  frihets- 
kamp manande  skaldestycket  »Dexippos»,  eller  som 
i  samma  anda  talat  till  sitt  folk  i  den  foster- 
ländska skriften:  »Huru  kan  Sverge  bevara  sin 
själfständighet?»  (af  år  1859). 

Om  Rydbergs  konsthistoriska  förel&sningar 
har  jag  icke  något  eget  omdöme,  då  jag  icke  hört 
någon  enda  af  dem.  Jag  vet,  att  han  beredde  sig 
till  dem  med  allra  största  omsorg,  ända  till  for- 
muleringen af  själfva  ordalagen,  och  därfbr  ofta 
hade  svårt  att  blifva  färdig  i  tid,  såsom  ju  ej 
sällan  var  fallet  med  hans  arbeten.  På  grund 
af  det  noggranna  utarbetandet  kunna  en  del  af 
hans  föreläsningar  utan  vidare  tryckas.  Hans 
föredrag  var,  enligt  åhörares  uppgift,  icke  liffullt 
eller  fängslande,  men  innehållete  gedigenhet  och 
etiska    lyftning    kunde  icke  annat  än  tiUtala  åhö- 


—    51     — 

rarne,  till  hvilka  bland  andra  vanligen  hörde  eleverna 
vid  Akademien  för  de  fria  konsterna.  De  måste 
kftnna,  att  föreläsaren  ville  gifva  dem  anvisning  att 
oms&tta  etiken  i  verklighet  &fven  pä  konstens  område. 

Några  ord  af  Rydberg  själf  från  år  1890  till 
en  närstående,  hvilka  uttala,  huru  han  kände  sitt 
arbete  med  dessa  foreläsningar,  kunna  tjena  att 
belysa  hans  personlighet  i  denna  del.  Han  skrif- 
ver  vid  början  af  en  fOreläsningskurs:  »Nu  kom- 
mer den  hårda  arbetstiden.  Så  bör  det  vara, 
ehuru  man  i  sin  fåvitskhet  önskar  det  annor- 
lunda   Arbetstiden  skulle  vara  mig  lätt, 

om  jag  trodde,  att  jag  verkligen  uträttade  något 
med  dessa  foreläsningar,  som  nu  komma.  Men 
de  äldre  barbariska  århundradenas  konst  är  för  de 
flesta  motbjudande  och  frånstötande,  och  jag  kan 
ej  b^ära,  att  allmänheten  skall  intressera  sig  för 
dess  fula  gubbar.  Men  jag  håller  af  dem,  antin- 
gen de  bära  prägeln  af  en  bortdöende  ålders  darr- 
hftndthet  och  svaga  syn  eller  den  af  oskolade 
pojkars  Tön.> 

För  att  gif^a  ett  begrepp  om  innehållet  af 
dessa  föreläsningar  bifogar  jag  här  uppgifter  ur 
Stockholms  högskolas  katalog  på  hvad  Rydberg 
föredragit  under  några  år  (1886  till  1890): 

HöMerminen  1886,  Det  vetenskapliga  och  litterära 
Uhet  under  romerska  kejsartiden.    Den  alexandrinska  akade- 


—     52     — 

miens  uppkomst,  organisatioii  och  verksamhet.  Den  helleniska 
vetenskaplighetens  karakter  i  förhållande  till  den  orientaliska 
och  egyptiska.  De  till  den  alexandrinska  akademien  knutna 
framstegen  i  matematik,  mekanik,  astronomi,  geografi,  natur- 
kunnighet, l&kekonst.  Den  alexandrinska  filosofiens  och  littera- 
turens historia.  Biblioteket  och  bokafskrifiiingen.  Akademiens 
öden  nnder  romarväldet  och  efter  kristendomens  seger.  De 
alexandrinska  kyrkofäderna.  Anakoret-  och  munkväsendet.  Den 
romerska  kejsartidens  religionshistoria  och  etiska  utveckling. 
Vidskepelsen,  astrologien,  alkemien,  gnosticismen.  De  politiska 
omdaningsförloppen.  Hofväsendet,  byråkratien,  slafveriet.  Ofver- 
blick  af  kejsartidens  konsthistoria. 

Vårterminen  1887.  Den  äldre  medeltidens  kultur- 
historia  .... 

Höstterminen  1887,  Kulturhistorien  från  Karl  den  stores 
död  till  korstågsperioden  .... 

Vårterminen  1888.  Korstågsperiodens  kulturhistoria  .... 

Vårterminen  1889.  Konstens  ursprung  och  utvecklings- 
läran. Om  möjligheten  af  allmängiltiga  estetiska  omdömen. 
Sedernas  och  brukens  inverkan  på  den  estetiska  uppfattningen. 
Inbillningskraftens  betydelse  vid  uppfostran.  Den  yttre  natu- 
rens intryck  på  menniskor  af  olika  kulturgrader.  Naturskil- 
dringarna i  olika  tiders  litteratur.  Formemas  skönhetslagar. 
Färgernas  skönhetslagar.  Färgsymboliken.  Färgteoriema. 
Rörelsemas  skönhetslagar.  Det  sköna  och  det  ändamålsenliga. 
Storindustriens  förderfliga  inverkan  på  mensklig  sundhet  och 
skönhet  och  på  konsten.  Det  natursköna  och  det  konstsköna. 
Naturstudiets  betydelse  för  konstens  utveckling.  Idealismen, 
schematismen,  realismen,  naturalismen.  De  bildande  konstemas 
lifsvillkor  och  utsikter. 

Höstterminen  1889.    De  bildande  konsternas  teori  .... 

Vår-  och  höstterminen  1890.  De  bildande  konsternas 
historia.  Det  egyptiska  måleriets  epoker  och  stilar  .... 
Babyloniemas  och  assyriemas  måleri Den  helleniska  målare- 
konstens historia  ....  Den  gammalkristna  konsten  ....  ll:te, 


—    53     — 

12:te  och  ld:de  årh:8  plastik,  måleri  och  konsthandtverk.    De 
bildande  konsterna  under  14:de  årh. 

Ett  karakteristiskt  stycke  ur  en  af  dessa  före- 
läsningar, som  blifvit  mig  ur  Rydbergs  efterlem- 
nade  manuskript  delgifven,  meddelas  ock  till 
prof.  Den  handlar  om  olikheten  i  den  antika  och 
moderna  uppfattningen  af  naturen  och  torde  vara 
värd  att  meddelas  i  hela  sitt  sammanhang. 

»Erinra  vi  oss  nu,  att  de  klassiska  folken  trodde 
på  s&rskilda  gudomliga  makters  nRrvaro  och  verk- 
samhet i  naturen,  så  &r  det  klart,  att  deras  este- 
tiska uppfattning  af  denna,  ehuru  i  grunden  den- 
samma som  vår,  dock  skulle  få  en  något  olika 
stamning  genom  denna  religiösa  uppfattnings  sam- 
mansmältning med  de  intryck,  som  naturens  före- 
teelser direkt  gjorde  på  deras  kånslolif.  Hvarhelst 
det  fanns  en  ensam  plats,  förknippad  med  kära 
minnen,  eller  en  punkt  med  en  vid  och  vacker 
uteikt  öfver  nejden,  eller  en  fruktbar  dalgång,  eller 
bördiga  åkerstrackor,  som  ingåfvo  föreställningar 
om  gudomliga  välgärningar,  så  reste  man  gärna 
där  ett  altare,  om  ock  af  enklaste  slaget,  och  egnade 
det  åt  ställets  genius.  Så  också  i  skuggiga  lun- 
dar och  i  närheten  af  källor.  Den  religiösa  ferg- 
ning  eller  stämning,  som  den  antika  uppfattnin- 
gen af  naturen  sålunda  hade,  men  som  efter  heden- 
domens fall  mer  och  mer  försvunnit  hos  de  europei- 


—     54    — 

ska  folken,  föranledde,  att  greker  och  romare  i 
rent  praktiskt  afseende  behandlade  naturen  annor- 
lunda &n  vi.  De  skydde  visserligen  lika  litet  som 
vi  att  jAmna  en  klippa  med  marken,  om  de  behöfde 
sten,  eller  att  fålla  en  skog,  om  den  stod  i  vägen 
fbr  en  nyodling,  i  hvilket  fall  man  dock  gftma 
skonade  de  äldsta  och  de  vackraste  träden.  Men 
hvad  man  därunder  dock  icke  förlorade  ur  sikte 
var  ett,  om  jag  så  får  säga,  vOrdnadsfullt  umgänge 
med  den  natur,  som  man  sålunda  förändrade.  Anti- 
kens menniskor  måste  hafva  ett  inför  deras  eget 
samvete  giltigt  skäl  för  sådana  förändringar,  och 
de  ansågo  sig  pliktiga  att  på  något  sätt  gifva 
vederlag  fiör  hvad  vackert  man  för  de  materiella 
intressenas  skull  nödgats  beröfva  naturen.  I  våra 
dagar  kan  det  kända,  att  en  ek,  som  växer  på 
bondens  gårdsplan,  under  hvilken  han  vet,  att  hans 
far  njutit  svalka,  under  hvilken  han  själf  lekt  som 
barn  och  sett  sina  egna  barn  leka,  utan  ringaste 
tvekan,  utan  en  suck  af  saknad  nedhugges  af  honom, 
om  han  får  några  slantar  för  virket.  Trots  det 
dagliga  samlifvet  förenar  intet  band  hans  hjärta 
eller  hans  fantasi  med  detta  stilla  organiska  väsen, 
som  varit  hans  hems  prydnad.  En  annan  säljer 
och  låter  nedhugga  rubb  och  stubb  den  skog,  som 
behöffc  sekler  för  att  få  tillräcklig  växtkraft  på 
sluttningen    af    någon    bergslid,    som    han    eger. 


—     55     — 

Regnet  bortsköljer  sedan  den  mylla,  hvarur  tråden 
hade  sin  n&ring,  och  kanske  skall  det  kräfvas 
mansäldrar,  innan  ny  skog  kan  vftxa  på  den  skof- 
lade  platsen.  Såljaren  har  ingen  kånsla  hårfOr; 
&r  han  missnöjd  med  hvad  han  gjort,  år  det  dårför, 
att  han  finner  sig  ha  fått  mindre  vål  betaldt. 
Sådant  kan  endast  ske  i  tider,  då  folkets  massa 
blifvit  vand  att  i  naturen  ej  se  annat  ån  ett  dödt 
material,  som  ntan  alla  förpliktelser  från  menni- 
skans  sida  blifvit  af  skaparen  stålldt  till  hennes 
förfogande  och  hvarmed  hon  kan  hushålla  så 
hänsynslöst  hon  behagar.  Om  de  bönder,  som 
voro  hans  samtida,  beråttar  den  romerske  förfat- 
taren Plinius  d.  y.,  att  hvar  och  en  bland  dem 
hade  bland  tråden  utsett  åt  sig  en  vån,  som  han 
sökte  skydda  mot  skada.  Hvarje  gård  hade,  likasom 
hos  germanerna^  sitt  vårdträd,  och  städerna  hade 
sina.  Inom  Roms  murar  funnos  på  Neros  tid 
trenne  träd,  som  ansågos  hafsra  en  ålder  af  mer 
än  800  år  och  betraktades  såsom  hufvudstadens 
vårdträd. 

>Somliga  författare  hafva  velat  lägga  kristen- 
domen till  last,  att  ett  hjärtlöst  och  fantasilöst 
förhållande  till  naturen  utbredt  sig  bland  de  euro- 
peiska folken,  och  de  äro  benägna  att  betrakta 
detta  som  en  oundviklig  följd  af  de  polyteistiska 
religionemas    undergång.      Oundviklig  var  denna 


—    56     — 

följd  dock  visserligen  icke.  Det  finnes  i  kristen- 
domen intet,  som  hindrar  att  i  naturen  vårda  och 
beundra  skaparens  verk  och  att  i  hennes  skönhet 
se  en  återglans  af  hennes  upphofsmans  härlighets 
sken.  Det  är  sant,  att  en  förbannelse  ftr  i  de 
kristna  urkunderna  uttalad  öfver  naturen.  Men 
denna  förbannelse  drager  ingen  gräns  mellan  naturen 
och  menniskan;  den  framstfiJles  tvärt,  om  uttryck- 
ligen som  en  oförskylld  och  fördenskull  till  med- 
känsla manande  delaktighet  i  den  andliga  världens 
och  särskildt  i  menniskohjärtats  förderf.  Och 
denna  medkänsla  får  sitt  rörande  uttryck  i  ord  af 
aposteln  Paulus,  hvilka  innebära  en  den  sinnrikaste 
och  kärleksrikaste  uppfattning  af  naturens  förhål- 
lande till  menniskan.  De  tala  om  naturens 
meddelaktighet  med  henne  i  Guds  nåderika  beslut 
om  världens  bestämmelse.  Jag  hänsyftar  på 
Paulus'  ord,  att  naturen  suckar  och  ängslas  med 
oss,  för  hvilkas  syndighet  hon  lider,  och  att  äfven 
hon,  hvad  som  lefver  i  henne,  skall  en  gång  nå 
till  Guds  barns  härliga  frihet.  Med  denna  sin 
sublima  lära  har  den  störste  af  evangeliets  sände- 
bud velat  icke  beröfva  naturen  den  medkänsla 
hon  ditintills  hade  rönt  från  de  med  honom  sam- 
tida hedniska  folken,  utan  tvärt  om  bringa  naturen 
ännu  mycket  innerligare  intill  menniskomas  hjär- 
tan.     Att    så    icke    skett    visar    endast,  att  det  i 


—    57    — 

kristendomen  finnes  så  mycket  utsfide,  som  ännu 
hyllar  i  ladorna  och  icke  funnit  såningsmän.  Och 
i  vår  utilistiska  tid  år  ej  heller  jordmånen  egnad 
for  sådden.  Åtskilliga  timmerspekulanter  skulle 
finna  apostelns  Iftra  sftrdeles  opraktisk.» 

Till  dessa  ord  af  Rydberg  själf  skulle  jag  kunna 
bifoga  flera  omdömen  från  hans  åhOrarkrets,  hvilka 
blifvit  mig  meddelade  och  som  på  ett  synnerligen 
skönt  sätt  gifva  sitt  erkännande  åt  det  religiöst  och 
sedligt  upplyftande  i  Rydbergs  fSrelftsningar.  Men 
jag  måste  hftr  inskränka  mig  till  ett  enda  sådant 
af  en  ung  målare,  som  på  samma  gång,  ovanligt  nog, 
eger  teologisk  fackbildning  och  som  meddelat  mig 
sitt  intryck  från  dessa  Rydbergs  föreläsningar. 
Hans  ord  lyda   som   fbljer: 

»Vanligtvis  kom  jag  till  Viktor  Rydbergs 
foreläsningar,  som  höUos  kl.  7  på  aftonen,  trött 
och  tung  i  hufvudet  af  os  och  hetta  efter  två 
timmars  modellteckning  i  en  trång  och  illa  ven- 
tilerad lokal.  Det  blef  därför  mindre  fråga  om 
att  i  minnet  inprägla  detaljer  än  att  mottaga 
intryck,  som  kunde  lyfta  sinnet  från  konstens 
mödosamma  och  ofta  enformiga  förarbeten  och  rikta 
blicken  mot  den  eviga  skönhetens  idealvärld,  hvars 
syner  skola  leda  konstnären  den  rätta  vägen,  äfven 
om  man  aldrig  kan  gripa  dem  —  alldeles  som 
stjärnorna    leda  seglarens  väg,  ehuru  han  vet,  att 


—     58     — 

han  ej  når  dem.  Dessa  bilder  använde  Viktor  Ryd- 
berg sj&lf  i  en  af  sina  föreläsningar.  Han  slutade 
gärna  föreläsningen  med  en  kort  sats,  i  hvilken  alla 
detaljintryck  samlades,  liksom  knutna  tillsammans 
till  ett  ljusknippe,  och  som  lemnade  qvar  en  känsla 
af  att  han,  som  ej  tröttnade  att  långsamt  och 
skarpt  iakttagande  följa  det  menskliga  skönhets- 
sträfvandets  spår,  dock  aldrig  glömde  urbilden  for 
afbilden.  Också  följde  man  honom  gärna  i  de 
mest  ingående  undersökningar,  ty  man  kände  all- 
tid, att  vägen  gick  uppåt,  och  visste,  att  man  slut- 
ligen skulle  komma  till  en  ny  utsiktspunkt.  Man 
kände  så  väl  igen  honom^  som  en  gång  som  gosse 
förflyttades  till  en  högre  värld  med  hjälp  af  'gamle 
Lundströms'  träsnitt. 

»Det  var  naturligt,  att  Viktor  Rydberg  särskildt 
skulle  känna  sig  dragen  till  praarafaeliternas  konst, 
i  hvilken  känslans  innerlighet  i  tillbedjan  for  det 
heliga  funnit  så  rena  uttryck.  Men  han  stannade 
ej  med  sin  sympati  vid  ett  utvecklingsskede.  Den 
verklige  konstnären  var  honom  lika  kär,  antingen 
han  lefde  i  det  nittonde  århundradet  eller  under 
medeltidens  blomstringstid,  Ja^  hans  kärlek  sträckte 
sig  äfven  till  dem,  som  blott  voro  lärjungar,  men 
ville  bli  verkliga  konstnärer.  Denna  kärlek  tog 
sig  bl.  a.  uttryck  däri,  att  han  en  gång  bad  oss 
akademielever    om    våra    fotografier    med    namn- 


—     59     — 

teckningar  för  att  kunna  liksom  på  närmare  håll 
följa  yår  utveckling. 

nJag  tror,  att  vi  alla  med  en  viss  stolthet 
efterkommo  denna  önskan.  Och  nog  vet  jag, 
hvad  mig  själf  beträffar,  att  detta  lilla  band 
mellan  oss  for  mig  innebar  en  i  sin  mån  ganska 
krafdg  uppfordran  att  efter  förmåga  motsvara 
de  forvantningar,  denne  man  fäst  vid  oss  unga. 
Jag  ville  ej,  att  Viktor  Rydberg  skulle  komma 
att  se  pä  mitt  porträtt  med  missnöje  eller  ring- 
aktning. 

>Ett  litet  drag  frän  en  föreläsning  har  sär- 
skildt  ftst  sig  i  mitt  minne.  Det  var  tal  om 
modem  konst,  och  Viktor  Rydberg  kom  att  uppehålla 
sig  vid  materialismens  bamtyper.  Det  kom  ett  ton- 
fall af  djup  harm  i  hans  stämma,  då  han  talade 
om,  hur  vissa  konstnärer  kunde  framställa  barnen 
atan  ett  spår  af  den  skönhet,  som  alltid  finnes  i 
ett  barnansikte  —  och  därvid  gick  hans  blick 
liksom  vädjande  ut  öfver  auditoriet.  Kunde  han 
än  med  varm  glädje  skåda  den  själens  fägring, 
som  lyser  igenom  medeltidskonstens  offca  magra 
och  stela  gestalter,  hvilka  helt  visst  synas  månget 
modernt  öga  fula  —  den  andelösa  fulheten  ville 
han  lysa  i  bann  från  konstens  värld. 

»Det  var  ingenting  elektriserande  i  Viktor  Ryd- 
bergs föreläsningar.     Somliga  påstodo,  att  om  det  ej 


—     60    — 

varit  Viktor  Rydberg,  som  hållit  dem,  skulle  man 
ej  ha  beundrat  dem  så,  som  nu  skedde.  Utföran- 
det föreföll,  innan  man  vant  sig  d&rvid,  ganska 
monotont;  formen  var  lugn  och  jämn,  utan  alla 
prakteffekter.  Men  hvad  som  var  så  fängslande, 
det  var  den  personlighetens  realism  —  jag  skulle 
vilja  säga:  ideella  realism  — ,  som  andades  emot  en 
ur  hans  ord.  Då  han  talade  om  »det  sköna», 
k&nde  man,  att  det  ej  var  fraser  han  kom  med;  han 
talade  om  verkligheter,  som  han  kände  och  älskade.» 
Vi  behöfva  ju  icke  höra  mera  för  att  förstå,  att 
Rydberg  genom  sina  konsthistoriska  föreläsningar 
gifvit  en  god  insats  i  vårt  lands  nutida  konstnärsbild- 
ning. Blir  en  i  dålig  mening  realistisk  riktning  där 
förherskande,    så  är  det  åtminstone  icke  hans  fel. 

Innan  vi  lemna  denna  sida  af  Rydbergs  för- 
fattarskap, vilja  vi  erinra,  att  denne  hade  rik  anled- 
ning att  uppträda  äfven  såsom  litteraturkritiker. 
Prof  på  detta  slags  verksamhet  gifva  åtskilliga 
uppsatser  i  Varia,  såsom  t.  ex.  slutorden  i  »Ting 
och  Fenomen»  (sid.  80),  den  präktiga  afhandlingen 
>Den  mekaniska  världsteorien»  med  omdöme  om 
boken  »Hvad  är  sanning?»  —  ett  omdöme,  mot  hvil- 
ket  vi  dock  skulle  kunna  hafva  rätt  allvarsamma 
anmärkningar  att  göra  —  »I  dörren»,  inledning 
till  dikten  »Svipdag  Egilssons  saga». 


—     61     — 

Icke  minst  uppkallades  han  härtill  genom  den 
mängd  af  otryckta  uppsatser,  som  tillsändes  honom 
och  hvaröfver  fOrfattame  begärde  hans  omdöme. 
Ett  prof  på  huru  han  behandlade  dylika  uppdrag, 
huru  han  afven  därvid  sökte  att  etiskt  inverka  på 
de  menniskor,  med  hvilka  han  fick  att  göra,  är 
följande  bref,  som  benäget  blifvit  stäUdt  till  min 
disposition.  Det  är  skrifvit  1892  till  en  ung 
författare,  en  bondson,  som  en  tid  studerat,  men 
måst  återvftnda  till  sitt  hem.  Där  vantrifdes  han 
vid  sina  föräldrars  yrke  och  beklagar  sig  nu  för 
Rydberg,  på  samma  gång  han  insänder  några  poem 
till  hans  bedömande.     Brefvet  lyder  sålunda: 

>Det  rätta  bedömandet  (af  edert  arbete) 
skulle  —  —  —  vara  mig  svårt,  dels  emedan 
massor  af  poemer  tillstäUas  mig  från  alla  håll 
att  genomläsa  och  bedöma,  så  att  arbetet  med 
dem  blifvit  till  en  förslöande  plåga,  sällan  lindrad 
af  den  glädje  man  erfar,  då  man  upptäcker  något 
originellt  eller  skönt;  dels  emedan  jag  hyser  tvif* 
vel  på  min  kritiska  förmåga,  särskildt  med  afse- 
ende  på  dikter,  som  både  till  ämne  och  formbe- 
handling ligga  utanför  kretsen  af  mina  sympatier, 
som  beklagligen  äro  trångt  begränsade.  När  det 
gäller  sådana,  pinas  jag  af  tanken,  att  jag  genom 
ett  mindre  blidt  omdöme  kan  afskräcka  en  ung 
författare,  som  i  en  framtid  kunde  varda  sitt  folk 


—    62    — 

till  gagn  och  gl&dje,  eller  att  jag  genom  ett  alltför 
blidt  kunde  inlocka  honom  på  en  bana,  d&r  svikna 
illusioner  vänta  honom. 

»Min  åsikt  om  skaldekonsten  ftr,  att  hon  ftr 
en  faktor  i  vårt  släktes  utveckling  med  särskild 
uppgift  att  fOrädla  dess  känslolif.  Jag  sätter  värde 
på  la  beauté  sensible,  men  fOretedd  i  ett  samman- 
hang, som  gör  intryck  af  helsa  och  naivetet.  Men 
jag  känner  leda,  när  jag  märker  en  afsikt  hos 
författaren  att  göra  intryck  på  läsaren  medelst  att 
exponera  skönhet^r  af  detta  slag. 

»Skall  jag  våga  något  omdöme  om  edra  dikter, 
måste  jag  inskränka  mig  —  fbr  att  ej  säga  för 
mycket  eller  för  litet  —  till  det  vitsord,  att  de 
ådagalägga  begåfning. 

>Då  ni  uppenbarligen  på  goda  skäl  talar  om 
er  »beundran  fbr  naturen  och  det  naturliga»  — 
edra  dikter  bevisa,  att  ni  har  den  —  så  vet  ni 
otvifvelaktigt  lika  väl  som  jag,  att  —  ehuru  skalden, 
likasom  hvarje  normal  menniska  på  en  viss  bild- 
ningsgrad, måste  vara  intagen  af  denna  beundran 
—  den  icke  är  tillräcklig  att  skapa  dikter  af  bestå- 
ende värde  och  att.  det  i  främsta  rummet  kom- 
mer an  på  den  naturbeundrande  skaldens  egen 
natur  och  naturlighet.» 

Därpå  erinrar  Rydberg  fbrfattaren  om  hans 
rätt  att  insända  sina  skrifter  till  Svenska  Akademien, 


—    63    — 

H>m  hvilkem  (tillftgger  han)  »jag  till  dess  heder 
viU  sftga,  att  den  bemödar  sig  om  opartiskhet  äfven 
mot  riktningar,  som  ftro  inom  henne  representerade 
endast  af  en  minoritet  eller  alldeles  icke». 

Dftrpå  tillftgger  han  följande  slutord:  »Jag  har 
låst  edert  bref  med  medlidande,  som  dock  ej  var 
oblandadt.  Djupast  känner  jag  medlidande  med 
edra  förftldrar.  Ett  gläder  mig:  att  ni  icke  saknar 
det  medel,  som  kan  återgifva  er  förtröstan  och 
andlig  helsa,  nämligen  kroppsarbete.  Just  det 
behofver  ni.  Ur  plogfåran  kunna  också  friska 
tankar  och  känslor  uppspira.  En  bildad  mans  hand 
&r  icke  fbr  god  att  köra  plogen.  Jag  skulle  önska, 
att  hvarje  plogkarl  vore  en  bildad  man,  och  jag 
beklagar  för  egen  del  djupt,  att  jag  ej  kunnat 
dela  min  tid  mellan  kroppsarbete  och  intellektuellt.» 

Huru  samvetsgrannt  Rydberg  fattade  konst- 
domarens uppgift  och,  i  sammanhang  härmed, 
huru  allvarlig  han  såg  konstnärens  ställning  gent 
emot  konstkritiken,  kunna  vi  finna  af  slutet  på 
hans  ett  par  gånger  nämnda  uppsats  »Målarens 
psykologi».  Dar  påpekar  han,  hvilken  allvarsam 
fara  fbr  konsten  ligger  däri,  att  i  nuvarande  tid 
»kritiken  är  i  tidningspressens  händer,  som  upp- 
höjer eller  krossar  med  kraften  i  en  offentlighet, 
hvilken  kritiken  i  forna  dagar  icke  egde,  och  med 
en  brådska  i  omdömet,  som  tidningsmännen  själfva 


—     64     — 

finna  beklagansv&rd».  På  grund  haraf  slutar  han 
nämnda  uppsats  med  följande  ord:  »De  originella 
målame  måste  ha  hjältemod.  De  ha  att  kämpa 
sig  igenom  svåra  hinder  både  från  yrkeskamraters, 
allmänhetens  och  kritikens  sida,  innan  de  lyckats 
bryta  sig  väg.  För  målare,  som  icke  sakna  dug- 
lighet, men  följa  tidens  mod  i  stället  för  egen 
genius  och  äro  kanske  impressionister  i  dag,  pra&- 
rafaeliter  i  morgon,  allt  efter  ropet  för  dagen, 
ligger  däremot  vägen  banad  och  tämligen  jämn, 
men  den  förer  icke  upp  till  odödligheten.» 

Men  det  var  just  odödlighet,  idealitet  eller 
»evighet»,  som  Rydberg  i  sin  egenskap  af  konst- 
domare så  väl  som  eljest  har  velat  häfda;  han  har 
velat  hafva  religion  äfven  i  konsten.  Skönt  ytt- 
rar en  af  hans  unga  vänner  om  honom:  »Då  han 
behandlade  den  kristna  konstens  mästerverk,  genom- 
andades  hans  uppfattning  af  dessa  konstverk  och 
deras  så  ofta  ur  Nya  testamentet  tagna  ämnen  af 
en  kärlek,  som  syntes  mig  alltmera  tilltaga  i  inner- 
lighet, en  kärlek,  som  helt  säkert  lärt  honom  inse, 
att  det  öfvematurligas  värld  ligger  utom  det  natur- 
liga förståndets  domvärjo,  och  att  kristendomens 
eviga  mysterier  stå  öfver  kritiken  af  äfven  den 
skarpaste  menskliga  intelligens.  —  'Bevara  ditt 
hjärta,  ty  däraf  går  lifvet'  har  han  skrifvit  till  mig 
på  baksidan  af  sitt  porträtt.    Iakttagandet  af  denna 


—     65     — 

grundsats  och  en  innerlig  längtan  efter  den  full- 
komliga sanningen  tror  jag  förde  hans  sig  stän- 
digt utvecklande  Faust-natur  allt  närmare  Honom, 
som  är  Sanningen.» 


Rydberg  hade  ett  vaket  och  lefvande  intresse 
för  historien.  Vi  hafva  bemärkt  detta  redan  i 
hans  romandiktning  och  hans  konstkritiska  skrif- 
ter. Men  han  har  äfven  uppträdt  såsom  historie- 
forskare i  mera  egentlig  mening.  Till  detta  om- 
råde kunna  vi  räkna  hans  skrift  om  »Urpatriarker- 
nas  släkttafla»,  som  visserligen  är  ett  slags  bidrag 
till  exegetiken,  men  på  samma  gång  ett  försök  att, 
med  ledning  af  de  historiska  minnesmärken  vi 
hafva  från  Egypten,  tyda  de  tal,  enligt  Rydbergs 
mening  symboliska,  som  möta  oss  i  släkttaflan  i 
l:a  Moseboks  5:e  kapitel. 

Likaledes  faller  inom  det  historiska  (eller 
kulturhistoriska)  området  hans  skrift  om  »Medel- 
tidens magi».  Dit  höra  ock  några  smärre  upp- 
satser, som  röra  runkunskapen:  Till  tolkningen  af 
nordens  äldsta  runeinskrifter,  Om  Tanumsteneny 
Om  hjältesagan  d  Rökstenen.  Förord  till  >Häll- 
ristningar  frän  Bohuslän^  (utR-  »f  L.  Baltzer). 

Men  framför  allt  omnämna  vi  såsom  hit  hö- 
rande hans  mycket  betydande  lärda  verk  Under- 
av.  Akad.  Handl.  fr.  1806.     11.  5 


—     66     — 

sökningar  i  germanisk  mytologi^  utgifvet  i  två 
delar  1886  och  1889.  Där  finnas  ftfven  intagna 
ett  par  SJdre  till  detta  ämne  hörande  afhandlingar 
ur  Nordisk  tidskrift:  »Sibyllinema  och  Völuspa», 
samt  »Astrologien  och  Merlin  (om  källorna  till 
stjarneskildringen  i  Galfrids  Historia  regum  Bri- 
tanniae)».  I  populärare  form  behandlar  han  samma 
ämne  i  det  mindre  arbetet  »Fädernas  gudasaga», 
utgifvet  1887  och  ämnadt  särskildt  till  ungdomens 
tjenst.  På  grund  af  det  förra  arbetets  betydenhet 
kunde  man  hafva  anspråk  på  att  jag  afgåfve  något 
omdöme  om  detsamma.  Jag  måste  emellertid  af- 
säga  mig  rätten  att  fälla  något  eget  sådant,  dels 
emedan  jag  saknat  tid  att  fördjupa  mig  i  dessa 
digra,  svårlästa  volymer  —  och  utan  ett  djupare 
studium  lär  man  icke  komma  till  rätta  med  dem 
— ,  dels  emedan  de  röra  sig  på  ett  område,  där 
jag  saknar  nödiga  förstudier  for  att  kunna  följa 
en  forskare  som  Rydberg  på  dylika  vägar*  Säkert 
är  emellertid,  att  författaren  på  detta  historisk- 
mytologiska arbete  nedlagt  åratals  mödor  och  att 
det  är  en  frukt  af  vidtomfattande  studier,  af  red- 
lig och  grundlig  forskning  i  hithörande  källor, 
bland  hvilka  särskildt  må  nämnas  den  danske 
krönikeskrifvaren  Saxo. 

Rydbergs    syfte  med  dessa  »Undersökningar» 
är  åter  ett  vittnesbörd  om  hans  idealistiska  stånd- 


—     67     — 

pankt  Han  vill  ur  de  gamla  germanska  myterna 
framleta  »det  ideala»,  det  bästa,  det  skönaste,  de 
kunna  bjuda.  Han  strafvar  d&rför  att  finna  en 
al^gspunkt,  från  hvilken  han  skall  kunna  »till 
en  enhetlig  storartad  byggnad  förena  de  spridda 
rester,  som  vi  ännu  ega  af  våra  förfäders  tro}>, 
eller  närmare  sagdt,  att  sätta  i  system  de  genom 
Snorre  Sturlesons  Edda  och  andra  fomskrifter  för 
oss  bekanta  hedniska  eller  kristligt-hedniska  guda- 
sagorna och  att  framställa  detta  system  såsom 
ursprungligen  liggande  i  dessa  myter. 

För  att  emellertid  hafva  sagt  något  ord  om 
värdet  af  detta  högst  betydande  arbete  af  Ryd- 
berg, må  jag  blott  nämna,  att  kompetenta  domare 
från  det  historiska  området  hålla  före,  att  Ryd- 
berg vid  dessa  sina  undersökningar  så  till  vida 
misstagit  sig  redan  vid  utgångspunkten,  som  själfva 
det  material  han  behandlar  icke  kan  räknas  som 
en  ogrumlad  källa,  hvilken  verkligt  återspeglar  den 
gamla  germanska  hedendomens  tankar.  Hvad  som 
möjligen  skrefs  eller  diktades  på  detta  område 
under  åren  800 — 1200  kan  icke  gälla  annat  än 
som  en  dunkel  reflex  från  äldre  myter.  Och 
Snorre  Sturlesons  bearbetning  af  detta  material  — 
han  var  ju  själf  en  kristen  —  får  icke  betraktas 
annat  än  såsom  en  kristianiserad  framställning  af 
detsamma.     Detta  material  har  nu  emellertid  Ryd- 


—     68     — 

berg  betraktat  såsom  en  ursprunglig  källa,  och 
hans  egen  framställning  är  en  ytterligare,  med 
diktarkonst  utförd  bearbetning  af  detsamma.  Där- 
vid har  hans  egen  alltid  idealiserande  och  »strängt 
systematiserande»  ande,  hans  snillrika  religiösa 
diktarfantasi  och  kombinationsförmåga  varit  en 
väsentlig  faktor. 

Hans  uppfattning  och  framställning  af  forn- 
tiden skulle  till  följd  häraf,  enligt  nämnda  forskares 
omdöme,  i  åtskilliga  stycken  ej  vara  historiskt 
hållbar,  likasom  hans  förfaringssätt  vid  behand- 
lingen af  de  gamla  myterna  stundom  lider  af  en 
viss  godtycklighet.  Mig  veterligt  har  ingen  upp- 
trädt  med  ett  obetingadt  försvar  för  Rydberg  i 
denna  del.  Men  ingen  vill  därför  neka,  att  detta 
Rydbergs  arbete  eger  ett  högt  värde,  dels  genom 
»förtjenstfulla  detaljer»,  hvarvid  det  »i  många  en- 
skilda punkter  bringar  nytt  ljus  öfver  de  gamla 
myterna  och  fomsägnema»,  dels  i  stort  sedt  så- 
som ett  snillrikt  skaldeverk  —  man  har  kallat 
arbetet  »Rydbergs  Iliad»  —  och  såsom  erbjudande 
»en  grufva  af  forskningsmaterial». 

Rydbergs  ädla  hjärta  gör  sig  äfven  här  gäl- 
lande, i  det  han  redan  åt  hedendomen  vill  häfda 
något  af  det  stora,  han  själf  såsom  kristen  lärt  sig 
se  i  de  hedniska  myterna. 


—     69     — 

Jag  öfvergår  nu  till  att  sftga  ett  ord  om  Rydberg 
såsom  svensk  språkforskare  eller  språkreforraator. 

Rydbergs  uppträdande  på  detta  område  har 
till  sin  medelpunkt  en  uppsats  i  Svensk  tidskrift 
för  år  1873;  redan  föregående  år  hade  han  likväl 
skriMt  åtskilligt  om  samma  ämne. 

I  denna  uppsats,  delad  på  två  hälfter,  företar 
Rydberg  en  granskning  af  bibelkommissionens  se- 
naste öfversftttning  af  nya  testamentet  från  år 
1873.  Hans  ledamotskap  af  kyrkomötet  1868  hade 
särskildt  väckt  hans  intresse  för  denna  och  andra 
kyrkliga  frågor.  Den  första  delen  af  afhandlingen 
berör  öfvervägande  den  textkritiska  sidan  af  ämnet 
och  i  någon  mån  själfva  öfversättningen.  Äfven 
här  röjer  Rydberg  sin  stora  förmåga  att  grundligt 
studera  sig  in  i  en  uppgift,  som  låg  utanför  hans 
egentliga  verkningskrets,  och  han  dömer  med  rätt 
mycken  sakkännedom  och  har  sagt  månget  tänk- 
vftrdt  ord.  I  den  senare  delen  af  nämnda  upp- 
sats,  med  öfverskrift  »Tysk  eller  nordisk  svenska  ?2>, 
ingår  han  på  den  egentliga  språkfrågan  eller  på 
den  dåvarande  bibelkommissionens  sätt  att  i  sin 
öfversflttning  behandla  modersmålet.  Men  upp- 
satsen ftr  en  betydligt  större  räckvidd,  i  det  Ryd- 
berg med  stöd  af  föregångare,  sådana  som  A.  Haze- 
lius,  Rydqvist,  för  att  ej  tala  om  äldre,  såsom 
Stjernhjelm,  Svedberg,  upptar  frågan  om  nödvän- 


—     70     — 

digheten  af  att  i  allmftnhet  rensa  vårt  modersmål 
från  den  m&ngd  af  främmande,  hufvudsakligen 
tyska  inflytelser,  som  redan  gjort  sig  gällande 
inom  detsamma  eller  fortfarande  hota  att  förderfva 
det.  Härvid  redogör  han  i  en  intressant  historisk 
öfverblick  för  huru  dessa  tyska  inflytelser  upp- 
kommit och  fortgått  anda  från  medeltiden. 

Rydbergs  egen  ståndpunkt  i  denna  fråga  har 
samma  prägel  af  hans  ideala  åskådning  som  hela 
hans  öfriga  verksamhet.  Denna  nödgar  honom  att 
göra  gällande  anspråket  på  modersmålets  ideala 
utveckling,  d.  v.  s.  utveckling  enligt  dess  egen 
inneboende  idé,  på  dess  egen  grund,  med  största 
möjliga  sjftlfständighet,  och  detta  så  väl  beträffande 
språkförrådet  som  i  fråga  om  form-  och  ljudbild- 
ningen. Till  följd  häraf  protesterar  han  mot  en 
mängd  långods,  hufvudsakligen  från  tyskan,  hvilket 
språks  inflytelse  han  riiknar  såsom  vida  farligare 
för  oss  än  de  romanska  språkens.  I  skarpa  orda- 
lag gisslar  han  den  tanklöshet,  svaghet  och  efter- 
gifvenhet,  som  i  detta  hanseende  gjort  eller  ännu 
gör  sig  gällande  hos  dem,  som  hafva  att  behandla 
vårt  modersmål. 

Sin  egen  ståndpunkt  uttalar  han  bland  annat 
i  följande  kraftiga  ord: 

»Ett  språks  infödda  ordskatt  är  väl  icke  det- 
samma som  språket  själf,  hvars  ande  tydligast  ut- 


—     71     — 

danar  sitt  kynne  i  ljudbyggnad  och  former.  Men 
ordskatten  har  dock  skapats  af  denne  samme  ande, 
har  alstrats  af  samma  urkänsla  och  är  med  ett 
så  innerligt  lifsband  knuten  vid  formerna,  att  han 
ej  kan  våldföras  och  i  stort  ändras,  utan  att  det 
återverkar  på  dem.  Hos  folket  är  också  kärleken 
till  modersmålet  kärleken  till  de  ord,  man  lärt 
från  moderns  läppar  och  hört  vid  hemmets  äril. 
I  orden  som  klang  yppar  sig  folkstammens  med- 
födda sinne  för  ljud  och  tidsmått,  i  orden  som 
tanke-  och  känslobärare,  i  deras  förmåga  att  skärt 
och  tydligt,  kort  och  kraftigt,  Ijuft  och  rent  öfver- 
flytta  förnimmelser  från  själ  till  själ  uttalar  sig 
folkets  innersta  gry.  Språkets  ljudlagar  göra  sig 
gällande  äfven  i  de  enskilda  ordens  skepnad;  språk- 
driftens ogrumlade  klarhet  i  en  rätt  ordbildning, 
och  själfva  böjningsformerna,  när  de  hotas  med 
upplösning,  ega  sitt  sista  värn  hos  den  trohet, 
hvarmed  de  sammansatta  orden  qvarhålla  hvad  de 
af  dylika  ega  i  sin  byggnad.  Också  visa  moders- 
målets häfder,  att  de  hejdlösa  ordlånen  utifrån  ej 
allenast  minskat  den  nordiska  ordskatten,  utan  ock 
slappat  språkkänslan  och  kommit  själfva  formbygg- 
naden att  lossna  i  sina  fogar.» 

Vid  den  närmare  behandlingen  af  denna  fråga 
i  nämnda  afhandling  går  Rydberg  ganska  mycket 
in   på  intressanta  enskildheter.     I  synnerhet  falla 


j 


—     72     — 

under  hans  dom  de  många  från  tyskan  lånade 
sammansatta  orden,  med  förstafvelsema  be^  an,  er^ 
h vilka  han  så  vidt  möjligt  vill  hafva  utbytta  mot 
på  ftkta  svensk  grund  uppvuxna  ord,  eller  åtmin- 
stone vill  hafva  lika  mycket  undanträngda  i  bruk, 
som  de  nu  själfva  undanträngt  de  äkta  svenska 
orden.  Han  frågar,  hvarför  man  då  icke  kan  få 
säga  trygga  i  st.  f.  betrygga^  ständigt  för  bestän- 
digty  bida  i  st.  f.  förbida,  o.  s.  v.  Han  vill  ut- 
byta besitta  mot  ega  eller  innehafvaj  bekänna  mot 
vidga  eller  dylikt,  befalla  mot  bjuda,  bevara  mot 
gömma,  angå  mot  röra,  anförvant  mot  frände, 
anropa  mot  åkalla,  erinra  mot  påminna,  förbanna 
sig  mot  miskunda  sig  m.  fl.  Äfven  i  en  mängd 
andra  fall  vill  han  häfda  det  ursprungligt  svenska 
gent  emot  lånade  ord.  Han  tadlar,  att  man  skrif- 
ver  rättskaffens  för  rättrådig,  skicka  för  sända, 
frukta  för  rädasy  fordra  för  kräfva,  trakta  för 
åtrå,  o.  s.  v.  Härvid  söker  han  dels  att  finna 
motsvarande  ord,  hemtade  ur  språkets  äldre  ord- 
skatt, hvilka  hålla  på  att  dö  bort  eller  häfda  sig 
endast  i  den  högre  stilen,  t.  ex.  sanruL  för  betyga, 
skipa  för  förordna  (h varvid  Rom.  13:  i  anföres 
såsom  exempel,  vid  hvilket  man  dock  måste  sätta 
ett  frågetecken),  mannamån  för  anseende  till  person, 
dels  att  bilda  nya  ord.  Af  de  senare  för  Rydberg 
särskildt    egendomliga    kunna    anföras:    tillkall   i 


—     73     — 

st.  f.  anspråk  (först  begagnadt  i  arbetet  »Ur- 
patriarkernas  slakttafla»),  till  dömes  för  till  exem- 
pel, sändeskap  för  deputation,  insaga  för  protest, 
urmynder  för  urgamla  bildningsformer,  mening s- 
flockar  för  paHier,  m.  fl. 

Likaså  gör  han  gällande  den  ursvenska  ord- 
bildningen. Han  talar  noiot  den  öfvermakt,  som 
den  tyska  ändelsen  -het  erhållit  i  språket,  och 
klagar  t,  ex.  öfver  att  ordbildningen  trohet  undan- 
trängt det  gamla  trygd;  han  ifrar  mot  användan- 
det af  det  obestämda  den  i  st.  f.  de  bestämda 
genuspronomina  han  och  hon,  mot  verbaländelsen 
-era,  t.  ex.  plantera  för  planta,  härbergera  för  här- 
herga,  o.  s*  v. 

Om  vi  nu  skola  säga  ett  eget  ord  till  om- 
döme om  detta  Rydbergs  språkrensningsbemödande, 
bvilket  han  för  öfrigt  sedan  fullföljer  i  flere  egna 
efter  1873  utgifna  skrifter,  äfvensom  i  nya  upp- 
lagor af  de  äldre,  likasom  han  något  år  förut  gått 
samma  bana  såsom  tidningsman,  så  måste  vi  för^t 
till  fullo  erkänna,  att  Rydberg  härvid  anslagit  en 
ton,  som  bör  finna  genljud  i  hvarje  fosterländskt 
bjärta.  Han  har  ropat  ett  berättigadt  »halt»  gent 
emot  en  i  många  afseenden  skef  språkutveckling 
och  därvid  gjort  en  mängd  fina  enskilda  erinringar. 
Mycket  i  den  af  honom  påpekade  felutvecklingen 


_     74     — 

kan  hejdas  eller  rättas  genom  blott  en  ringa  grad 
af  uppmärksamhet  eller  större  trohet  mot  det  vi 
redan  ega.  I  andra  fall  behöfves  nog  ett  modigt 
och  följdriktigt  uppträdande  af  män,  som,  för  att 
begagna  Rydbergs  egna  ord,  »hemtat  sitt  mod  ur 
sin  kärlek  till  fädernas  tungomål»  och  som  vilja 
»visa  med  sitt  efterdöme,  att  om  modet  hos  det  f&tal, 
som  vill  värna  och  häfda  den  nordiska  ordskatt^n, 
är  lika  stort  som  lättsinnet  hos  de  många,  som 
förspilla  honom,  så  bär  det  goda  sträfvandet  frukt». 

I  vissa  fall  måste  man  emellertid  nog  erkänna, 
att  Rydberg  i  sin  ifver  för  det  fosterländska  gått 
för  långt.  Hans  :^ideala»  blick  har  icke  haft  nog 
känsla  för  det  »reala»,  den  verklighet,  som  är  och 
som  blifvit,  för  det  goda,  den  rikedom,  som  vi 
inlemmat  i  vårt  modersmål,  genom  lån  från  ett 
nära  befryndadt  systerspråk.  Dels  gälla  hans  an- 
grepp ord  eller  ordbildningar,  som  redan  fått  ett 
alltför  djupt,  månghundraårigt  fkste  i  språket  och 
för  nära  sammanvuxit  därmed,  för  att  de  skulle  kunna 
ur  detsamma  utträngas;  deras  borttagande  skulle 
vara  ett  bortskärande  af  verkliga  lemmar,  en  ona- 
turlig återgång  från  rikedom  till  armod.  Särskildt 
torde  här  kunna  påpekas  fordelen  af  att  i  vårt 
språk  ega  den  förut  omnämnda  ändeisen  -het. 

Dels  blifva  stundom  Rydbergs  egna  nybild- 
ningar ej  naturliga  och  skola  ej  kunna  vinna  er- 


—     75     — 

kännande  i  det  allm&nna  språkbruket.  Så  de  nyss- 
nämnda uttrycken  »tillkall»,  »till  dömes»,  så  »mär- 
kelse»  i  st.  f.  bemärkelse,  adjektivet  »fornt»  m.  fl. 
Rydberg  själf  har  ock  senare,  enligt  uttalanden  till 
enskilda  personer  och  i  sin  praxis,  mildrat  sin  egen 
ståndpunkt.  Så  använder  han  i  »Vapensmeden» 
en  mängd  af  ord,  som  han  förut  utdömt,  bland 
annat  pronomen  den  för  han  och  hon.  På  det  hela 
torde  Rydbergs  yngsta  och  äldsta  skrifter  erbjuda 
den  bästa  och  enklaste  stilen. 

Däremot  har  Rydberg  i  många  hänseenden 
bidragit  att  rena  och  rikta  vårt  språk  och  att 
häfda  en  utveckling  i  ädelt  nationell  riktning. 
Helsosamma  ansatser  hafva  i  detta  som  andra 
hänseenden  utgått  från  honom.  Åtskilliga  goda 
ord  hafva  ock  af  honom  blifvit  åt  vårt  språk 
skänkta  eller  återskänkta,  för  hvilka  vi  stå  till  ho- 
nom i  tacksamhetsskuld.  Bland  de  förra  må  näm- 
nas: kynne  för  arf,  ar f sägen  i  st.  f.  tradition^ 
gudstro  för  religiony  dödsbo  för  sterbhus^  dagteckna 
för  datera^  det  betecknande  ordet  T^dumlöje^y  tycke- 
sak för  favoritsak.  Bland  de  återskänkta  äldre 
orden  må  anföras  det  fornnordiska  dyrd  {—  ära), 
vän  (=  hopp,  Rydberg  brukar  ordet  »lifsvån»)  m.  fl. 

Säkert  skall  Rydbergs  sträfvande  icke  blifva 
utan  inflytande  på  den  följande  språkutvecklingen. 
Svårligen  skall  man  kunna  läsa  den  nämnda  upp- 


—     76     — 

satsen  i  Svensk  tidskrift  utan  att  dftraf  röna 
:»ideala»  impulser.  Och  åtskilliga  af  Rydbergs  an- 
märkningar hafv^a  nog  af  senare  författare  blifvit 
beaktade. 

Att  Rydberg  för  öfrigt  icke  fattade  detta  sitt 
strftfvande  blott  såsom  en  teoretisk-estetisk  språk- 
fråga utan  såg  den  i  samband  med  hela  sitt  ideala 
strafvande  för  sitt  folk,  ja,  såsom  en  på  en  g&ng 
moralisk  och  fosterländsk  fråga,  därom  vittna  de 
ord,  hvarmed  han  afslutar  sin  afhandling:  »För 
somliga  sinnen  torde  det  vara  likgiltigt,  om  de 
sista  frändskapsdragen  mellan  oss  och  våra  fader 
utplånas  ur  tungomålet,  och  om  vi  icke  längre 
igenkänna  oss  i  dem.  Och  dock  kan  språkutveck- 
lingen fortgå,  utan  att  detta  heliga  band  slites! 
Allt  hvilar  på  hvilken  smak  här  skall  få  öfver- 
handen.  I  det  värre  fallet  synes  det  oss,  som  om 
svenskan  skulle  nedsjunka  till  ett  tiggarspråk,  som 
lefver  på  allmosor  från  andra,  tills  hon  dör  utan 
aktning  och  drager  folket  med  sig  i  döden.  I  det 
bättre  fallet  —  om  vi  i  modersmålet  hedra  fader 
och  moder,  skall  löftet,  som  därvid  är  knutet,  gå 
på  oss  i  fullbordan  och  vårt  folk  lefva  i  trots  af 
tidernas  stormar.» 


—     77     — 

Vi  måste  nu  egna  en  kort  betraktelse  åt  Ryd- 
bergs mera  omedelbart  religiösa  eller  religions- 
filosofiska författarverksamhet. 

Vi  komma  härmed  till  den  grund,  som  ligger 
bakom  Rydbergs  skaldskap  och  hela  författarskap, 
nämligen  hans  uppfattning  af  tillvaron  i  stort,  hans 
teologisk-filosofiska  världsåskådning.  Det  följer 
tydligen  af  gången  i  hans  bildning,  att  denna 
åskådning  hos  honom  leder  sitt  ursprung  från  tvenne 
hufvudkäUor:  å  ena  sidan  hans  vördnad  för  bibeln 
och  hans  djupt  religiösa  sinne,  som,  såsom  vi  sett, 
blifvrit  grundlagdt  redan  i  hans  spädaste  barndom, 
å  andra  sidan  hans  eget  filosofiska  begrundande  af 
tingens  väsen,  hvarvid  han  stått  under  ett  märk- 
bart inflytande  af  den  filosofi,  som  härleder  sig 
från  vårt  lands  mest  framstående  tänkare  i  senare 
tid,  Boström. 

Det  är  bekant,  att  grundtanken  i  den  Bo- 
strömska filosofien  är  följande:  Hela  tillvaron  är 
till  sitt  innersta  väsen  ande,  förnimmelse.  Den 
är  en  vftrld  af  eviga  idéer,  förnumna  af  den  högsta 
idéen,  Gud,  den  evige,  personlige  anden,  hvars  lif 
är  en  evig  fullkomlig  förnimmelse  af  sig  själf  och 
sina  idéer.  Dessa  idéer  äro  själfva  förnimmande 
väsenden,  i  olika  grad,  men  deras  högsta  tillvaro 
ftr  Guds  förnimmelse  af  dem.  Deras  egen  för- 
nimmelse   af  sig  själfva  och  af  de  öfriga  idéerna 


—     78     — 

skapar  den  lägre  tillvaron.  Denna  vår  v&rld 
&r  alltså  icke  den  sanna  verkligheten  utan  blott 
ett  fenomen,  den  är  en  vår  ofullkomliga  förnim- 
melse eller  uppfattningsform  af  den  eviga  idé- 
världen. 

Man  kan  med  skal  hysa  ganska  mycken  akt- 
ning för  denna  filosofi,  i  synnerhet  sedd  i  mot- 
sats till  en  materialistisk  världsåskådning.  Dess 
stora  förtjenst  år  dess  afgjorda  teism,  dess  erkän- 
nande af  en  högre  värld  och  af  anden  såsom  det 
väsentliga  i  all  tillvaro.  På  grund  häraf  har  den 
en  hög  etisk  åskådning  och  en  riktning  till  det 
ideala.  Dess  svaghet  åter  —  så  mena  åtminstone 
vi  —  är  i  första  rummet  dess  orörliga,  något  kaUa, 
man  kunde  säga  2>kristallartade»  gudsbegrepp,  som 
för  att  vara  fullkomligt  utesluter  all  »rörelse»  och 
verksamhet.  Härmed  sammanhänger  svårigheten 
att  t.  ex.  ur  denna  orörliga  fullkomlighet  kunna 
förklara  hela  den  ändliga  tillvaron,  som  är  idel 
rörelse.  Och  framför  allt,  huru  få  ett  verkligt 
rum  för  synden,  detta  för&rande  oideala  faktum, 
inom  denna  Guds  idévärld?  Afven  kan  man  ju 
icke  neka,  att  man  inför  Boström  har  en  stark 
förnimmelse  af  »tankearistokraten»,  som  blickar  ned 
på  den  allmänna  kristligt-religiösa  tron  såsom  en 
lägre  grad  af  uppfattning,  tillhörande  oss  andra  »före- 
ställningsmenniskor».    Vi  kunna  naturligen  här  icke 


—     79     — 

n&rmare  ingå  i  dessa  med  den  Boströmska  filosofien 
sammanhängande  svårigheter,  men  vi  uttala  blott 
såsom  vår  öfvertygelse,  att  de  kunna  hafva  Odes- 
digra fbljder  för  den,  som  från  Boströms  utgångs- 
punkt vill  bilda  sig  sin  världs-  och  lifsåskådning. 
Emellertid  rör  sig  Rydberg  i  sitt  tänkande 
högst  väsentligt  från  denna  utgångspunkt.  Att 
aUt  är  intet  annat  än  Guds  idéer  och  att  dessa 
idéer  äro  verkliga  »moment  i  Gud»,  tillhöriga  Guds 
eget  väsen,  fasthåller  han  på  det  bestämdaste. 
Världens  fenomenala  tillvaro  berör  han  ständigt, 
och  däremot  är  icke  mycket  att  invända.  Klart 
och  med  grundlig,  vetenskaplig  bevisning  fram- 
ställer Rydberg  vidare  på  mer  än  ett  ställe  sitt 
gudsbegrepp;  i  denna  fråga  har  han  sagt  månget 
afgOnmde  ord.  Man  läse  t.  ex.  den  redan 
nämnda  afhandlingen  i  »Varia»:  »Den  mekaniska 
världsteorien».  Resultatet  af  densamma  kunna  vi 
sammanfatta  i  dessa  frågor:  Kan  det  förnuftslösa 
på  ett  förnuftigt  sätt  ordna  sig  själft  utan  att 
öfver  sig  hafva  ett  förnuft?  Kunna  stenarna  upp- 
bygga sig  till  ett  hus  utan  byggmästaren?  Kunna 
atomerna  bilda  sig  till  ett  världssystem  utan  en 
skapande  Gud?  Man  kan  blott,  såsom  vi  anmärkt, 
vid  denna  afhandling  uppkasta  den  frågan,  hvar- 
för  Rydberg  låtit  den  utan  gensägelse  ingå  såsom 
forord  till  den  ofvannämnda  öfversättningen  af  en 


—     80    — 

tysk  författares  arbete,  på  svenska  kalladt  >Hvad 
är  sanning?» 

Stort  och  upphöjdt  är  det  gudsbegrepp  tänka- 
ren liksom  skalden  Rydberg  gifver  oss.  Vi  tro, 
att  detta  begrepp  för  Rydbergs  tanke  och  än  mer 
för  hans  hjärta  var  rikare,  innebar  mera  af  rörelse, 
af  lif,  af  kärlek  än  det  Boströmska.  En  sak,  som 
Rydberg  ärft  från  Boström,  är  dock  dennes  oför- 
måga att  fatta  det  kristna  treenighetsbegreppet 
och  åtskilligt  annat  i  vår  kyrkas  kristologi  och 
soteriologi.  Anmärkningsvärdt  är  ett  yttrande  af 
Wikner  —  som  dock  äfven  utgått  från  Boström  — , 
att  »denne  begick  det  felet  att  bakom  Kristi  sköna 
lära  gömma  och  förglömma  något  af  Kristi  egen 
person». 

Detta  leder  oss  nu  öfver  till  den  viktiga  frågan 
om  Rydbergs  ställning  till  läran  om  Kristi  person. 
Och  här  möter  oss  då  hans  mycket  omtalade  ar- 
bete »Bibelns  lära  om  Kristus». 

Detta  utgafs  i  sin  första  upplaga  under  fi>r- 
fattarens  Göteborgstid,  år  1862,  och  man  skulle 
därför  gärna  vilja  betrakta  det  såsom,  i  förhållande 
till  författarens  senare  år,  tillhörande  en  öfvervun- 
nen  ståndpunkt.  Men  den  femte  upplagan,  väsent- 
ligen oförändrad  i  sin  hufvuddel,  utkom  ännu 
1893,  två  år  före  författarens  död,  och  arbetet  kom- 
mer   helt    snart    att  utgifvas  på  nytt  bland  hans 


—     81     — 

samlade  arbeten.  Det  måste  således  af  oss  be- 
handlas såsom  något  närvarande.  För  Rydbergs 
egen  personliga  del  bör  dock  anmärkas,  dels  att 
han  en  gång  för  alla  afhändt  sig  förlagsrätten  till 
detta  arbete,  dels  att  han  -^  såsom  vi  från  säker 
källa  veta  —  fällt  det  yttrande  till  en  honom  när- 
stående medlem  af  den  Wieselgrenska  familjen 
redan  efter  utgifvandet  af  den  4:e  upplagan:  »Jag 
står  nn  mycket  till  höger  om  mig  själf.»  —  Här 
måste  jag  naturligen  inskränka  mig  till  en  högst 
kortfattad  framställning  i  denna  fråga. 

Anledningen  till  denna  boks  utgifvande  var 
närmast  en  yttre.  Rydberg  skrifver  senare  själf 
därom,  att  han  menade  sig  böra  uppträda  till  för^ 
svar  fbr  »en  Sdel  man,  som  stod  där  utan  någon 
vän  vid  sin  sida»  och  som  för  sin  öfvertygelse 
hade  att  strida  mot  personer,  »som  ville  moraliskt 
och  medborgeriigt  tillintetgöra  honom».  Vår  för- 
fattares ofvan  omnämnda  benägenhet  att  städse 
forsvara  de  svagas  och  förtrycktas  rätt  bör  därför 
äiven  härvid  tagas  i  betraktande. 

Rydbei^  har  i  detta  arbete  gjort  till  sin 
hufvnduppgift  att  visa,  att  man  ur  nya  testamen- 
tet, rätt  tolkadt,  icke  kan  hemta  något  verkligt 
stöd  för  kyrkans  urgamla  lära  om  Kristi  gudom. 
Emellertid  är  arbetets  syfte  ej  blott  detta  negativa, 
utan  det  vill  äfven  låta  oss  veta  hvad,  enligt  för- 

3c.  Akad.  ffandl,  fr.  1896.     11.  6 


—     82     — 

fattarens  uppfattning,  nya  testamentet,  rätt  förstådt, 
lär  oss  om  Kristi  person.  Och  vi  måste  för  att 
rättvist  bedöma  Rydberg  låta  denna  positiva  sida 
af  hans  framställning  komma  till  fullt  erkännande. 
Hvad  är  alltså  för  honom  Jesus  Kristus?  Han 
är  icke  en  blott  menniska,  såsom  vi  andra,  låt 
vara  en  af  jordens  största  och  ädlaste.  Långt  d&ri- 
från!  Han  är  ndealmenniskan»,  den  andre  sann- 
skyldige Adam.  Såsom  sådan  är  han  ett  före 
denna  världs  tillvaro  existerande  —  prasexisterande 
—  väsen,  ja  han  är  det  väsen  i  tillvaron,  sani  stdr 
Gud  närmast j  Guds  första  och  högsta  idé  och  där- 
med Guds  sanna  afbild  och  en  sammanfattning  af 
hela  den  öfriga  idévärlden.  Han  är  »syndfri»  och 
»förutbestämd  i  Guds  världsplan  att  omgestalta 
världen».  Han  har  i  tiden  antagit  denna  vår  änd- 
liga tillvaro,  »blifvit  kött».  Och  efter  sitt  s^er- 
rikt  genomkämpade  jordelif  är  han  »upphöjd  i 
himmelsk  härlighet  och  grundläggaren  af  det  Mes- 
sianska  riket».  Man  kan  säga  med  en  af  bokens 
granskare,  att  Rydberg  till  sist  »förgudligar  Kristus», 
och  onekligen  står  hans  uppfattning  mycket  nära 
den  kristliga.  Inför  denne  sin  »Messias»  —  såsom 
Rydberg  älskar  att  kalla  honom  —  eller  »Men- 
niskosonen»  står  han  med  mycken  kärlek  och  djup 
vördnad.  Han  tror  på  fullt  allvar,  att  Kristus  är 
den,    i    hvilkens    namn    en    gång  alla  knän  skola 


—     83     — 

böjas-  Och  han  vill  utan  tvifvel  i  lifvet  göra  allvar 
med  hans  ord  och  efterföljelse.  Vi  vilja  särskildt 
tags  fasta  på  ett  yttrande,  som  Rydberg  fäller  i 
sktet  af  sin  senare  utgifna  uppsats  »Om  de  yttersta 
tingen»,  att  »så  länge  nya  testamentets  kristologi 
icke  b^ripes  som  den  ideala  sidan  af  dess  antropo- 
logi, så  länge  med  andra  ord  menniskan  fattas 
allenast  som  den  empiriska  menniskan  —  sä  länge 
står  ortodoxiens  lära^  att  Kristus  år  Gud,  i  trots 
af  sin  stridighet  med  skriften,  sanningen  närmare 
än  läran^  att  han  är  blott  menniskan. 

Vi  finna  hftraf,  att  det  egentligen  långt  ifrån 
år  Rydbergs  afsikt  att  uppträda  fientligt  mot 
Kristus  och  kristendomen.  Han  vill  blott,  att  man 
må  reformera  den  senare  i  en  hufvudlära  och 
visserligen  i  andra  därmed  sammanhängande  punk- 
ter, namneligen  treenighetsläran.  Detta  böra  hans 
motståndare  alltid  taga  i  betraktande  och  icke 
stämpla  hans  bok  blott  såsom  »ett  nytt  alster  af 
den  gamla  otron».  —  Alldeles  oriktigt  och  vitt* 
nande  om  verklig  okunnighet  är  det  att  ställa  ho- 
nom på  samma  linie  med  Strauss  och  Renan.  Vi 
skulle  kunna  säga:  Gifve  Gud,  att  många  i  Ryd- 
bergs ställning,  litteratörer  och  vetenskapsmän,  och 
många  andra  hade  så  mycken  tro  på  Kristus  och 
så  mycket  allvar  därmed,  som  Rydbergs  »Bibelns 
lära»  uttrar. 


—     84     — 

Emellertid  blir  Kristus  för  Rydberg  bllenast 
»en  skapad  varelse»  —  därpå  lägger  han  stor 
vikt  —  till  sjalfva  väsendet  något  annat  än  Gkid, 
ehuru  ju  visserligen  alla  Guds  idéer  ftro  i  Gud 
och  Kristus  är  Guds  första  och  högsta  idé,  som  i 
sig  innesluter  alla  de  andra. 

Han  stöder  nu  denna  sin  uppfattning  på  en 
lärd  och  vidlyftig — visst  icke  alltid  tillfredsstftUande 
—  exeges  m.  m.  Såsom  öfveraDt  eljest  i  sitt  fcr- 
fattarskap  visar  sig  Rydberg  här  haf^a  en  stor 
makt  ofver  framställningens  form.  Detta  gör  hans 
arbete  ganska  blftndande  för  den,  som  icke  genom 
djupare  studier  och  egen  lifserfarenhet  förmår  i 
grund  pröfva  detsamma.  Vi  måate  nn  likväl  — 
huru  n&ra  Rydbergs  positiva  uppfattning  ftn  kan 
S3aias  stå  den  kristna  och  huru  mycket  det  smär- 
tar oss  —  uttala  den  öfvertygelsen,  att  arbetet, 
så  vidt  det  vill  vara  ett  angrepp  på  den  kristna 
kyrkoläran,  är  ett  stort,  ett  allvarligt  misstag.  Det 
vanskliga  i  Rydbergs  företag  är  att,  med  bibeln  i 
hand  och  ur  bibeln,  den  bok,  där  en  af  de  allra 
viktigaste  böckerna  inledes  sålunda:  >I  begynnel- 
sen var  Ordet,  och  Ordet  var  hos  Gud  och  Ordti 
var  Gud  —  och  detta  Ord  blef  kött»,  nämligen  i 
Jesus  Kristus  -^,  och  där  en  annan  författare 
säger  om  Kristus,  att  »i  honom  bor  all  gudomen» 
fuUhet    lekamligen»  —  att,  säga  vi,  med  bibeln  i 


—     86     — 

hawl,  8å  rik  p&  liknande  utsagor,  vilja  bortförklara  en 
I&ra,  som  den  kristna  kyrkan  under  blodiga  och 
bittra  strider  hemtat  frain  ur  apostlarnes  muntliga 
och  skriftliga  vittnesbörd  och  ståndaktigt  bekant 
infi^  judar  och  hedningar,  en  lära,  som  den  en- 
håUigt  i  alla  sina  afdelningar  bevarat  såsom  sin 
klenod  med  stöd  af  bibeln. 

Hftr  ar  nu  ej  tid  att  vidare  tala  om  den  kyrk- 
liga bekftnnelsais  tillkomst  och  närmare  formule- 
ring i  denna  läropunkt.  Vi  erkänna  dock  villigt 
ofullkomligheten  i  alla  våra  försök  att  uttala  oss 
om  det  gudomliga  vftsendet.  Och  gifve  Gud,  att 
både  teologer  och  filosofer  ville  göra  ett  sådant 
erkännande.  Vi  skulle  då  bättre  förstå  hvarandra. 
Så  bar  t.  ex.  den  &dle  Wikner  uttalat  sig  om 
samma  ämne  i  sin  bok  »Tankar  och  frågor  inför 
menniskooes  som.  Vi  tillägga  nu  blott  här  angå- 
ende detta  Rydbergs  polemiska  arbete,  att  vi  måste 
hålla  före,  att  det  på  något  sätt  har  gagnat  och 
skall  gagna«  Väl  kan  det  i  förstå  hand  hafva 
skadat  mången  obefitotad,  rubbat  hans  trosställning 
i  det  hela  eller  befäst  honom  i  hans  otrosställning, 
då  han  icke  förmått  eller  velat  skilja  mellan  det 
negativa  odk  det  positiva  i  Rydbergs  åskådning. 
Faran  vid  ett  sådant  angrepp  är  ju  alltid  den,  att 
Ddotstitidanle  till  all  gudomlig  sanning  tro  sig  ha 
angiipar^i,  huru  redligt  han  för  sin  del  menar,  på 


—    86     — 

sin  sida.  Men  fOr  de  uppriktiga  skall  sådant  dock 
blifva  en  genomgång  till  djupare  fattning  af  san- 
ningen. Och  för  det  hela  har  Rydbergs  upp- 
trädande i  denna  sak  varit  en  rensande  tuktan, 
som  dels  gjort  uppmärksam  på  förbisedda  eller 
undanträngda  sidor  af  sanningen,  dels  tvingat  vår 
kyrka  att  göra  för  sig  vissare  och  klarare  hvad 
hon  tror. 

Från  Rydbergs  egen  sida  har  angreppet  innevM 
varit  —  därom  äro  vi  förvissade  —  uttryck  for 
hans  vördnad  för  Kristi  person,  hans  nit  om  en 
sann  uppfattning  af  densamma  och  framför  allt  för 
Guds  absoluthet. 

Högst  anmärkningsvärdt  är  härvid  ett  yttrande 
af  Rydberg  i  Göteborgs  Handels-  och  Sjöfartstid- 
ning år  1887,  med  hvilket  vi  vilja  sluta  denna  af- 
delning.  Han  afvisar  i  detta  yttrande  en  uppfor- 
dran från  några,  som  kalla  sig  »protestanter»,  att 
återupptaga  sitt  »reformatoriska  arbete  på  dogm- 
området».  Han  afsäger  sig  vidare  både  gåfvan  och 
kallelsen  af  en  reformatorisk  verksamhet  och  yttrar 
slutligen  bland  annat:  »Jag  skulle  på  intet  villkor 
låta  beveka  mig  till  förnyadt  polemiskt  uppträ- 
dande i  den  kristologiska  frågan,  om  jag  ansåge 
polemiken  bidraga  till  att  hos  en  enda  af  mina 
samtida  skymma  det  högsta  af  de  ideal,  hvartill 
vårt  släkte  i  sitt  nuvarande  utvecklingsskede  kom- 


—     87     — 

mit:  idealet  af  honom,  som,  då  han  lefver  i  oss 
och  vår  naturliga  menniska  dör  i  honom,  bryter 
sjftlfviskhetens  makt  i  våra  hjärtan  .  .  .  .»  Någon 
dylik  polemik  har  ej  heller  vidare  försports  från 
hans  sida. 

Rydberg  har  till  sina  senare  upplagor  af 
»Bibelns  Iftra  om  Kristus»  fogat  ett  par  afhand- 
Ungar  om  »de  yttersta  tingen»,  och  vi  anse  oss 
böra  taga  &fven  dessa  i  något  betraktande,  under 
det  vi  förbigå  åtskilligt  annat,  som  tillhör  Ryd- 
berg såsom  religiös  tå.nkare. 

Med  sin  afhandling  om  »Hadessymbolen»  har, 
synes  mig,  Rydberg  gifvit  en  verklig  insats  i  vår 
svenska  teologi.  Emellertid  är  hans  i  densamma 
uttalade  uppfattning,  att  Hades  är  ett  verkligt  mellan- 
tillstånd och  d&rför  ett  tillstÅnd  Sfven  af  öfvergång, 
utveckling  o.  s.  v.,  visst  icke  något  alldeles  nytt 
inom  den  protestantiska  teologien.  Den,  som  är 
något  hemmastadd  med  denna,  vet,  att  väsentligen 
samma  åsikter,  som  Rydberg  uttalar  om  mellan- 
tillståndet, återfinnas  hos  ganska  betydande  teo- 
loger redan  i  början  af  detta  århundrade,  såsom  t.  ex. 
hos  den  ädle,  för  Guds  rike  så  verksamme  Ober- 
lin,  hos  Jung^Stilling,  Lavat^r  m.  fl.,  för  att  icke 
tala  om  tidigare  röster  i  samma  riktning.  Själf 
anfor  ju  ock  Rydberg  såsom  vittnesbörd  för  sin 
uppfattning  Kahnis'  dogmatik  och  hänvisar  äfven 


—     88     — 

till  Martensen.  Emellertid,  hvad  andra  sålunda 
hafva  sagt  fOre  honom,  har  Rydberg  ^ort  sig  vä! 
till  godo  och  omställer  det  med  sin  vanliga 
talang  i  formen. 

Hvad  nu  Rydberg  i  de  eskatologiska  {rågarna 
yttrar  i  negativ  eller  polemisk  syfixiing  mot  k/rko- 
Iftran  träffar  till  en  stor  del  blott  den  åldre  prote- 
stantiska dogmatiken.  Numera  står  knappast  någon 
teolog  i  allo  på  denna  ståndpunkt,  såsom  ock  Ryd- 
berg medgifver.  Afven  en  så  gammalkyrklig  teo- 
log som  Kliefoth  vill  efter  döden  hafva  öppnad  en 
möjlighet  till  frftlsning  för  hedningame.  Och  vi 
böra  därvid  alltid  ihågkomma,  att  inom  kristen- 
heten otaliga  menniskor  i  alla  tider  i  afseende  på 
tillfälle  till  upplysning,  utveckling  m.  m.  hafva 
stAtt  eller  stå  på  våsentligen  samma  linie  som  hed- 
ningame. Men  val  behöfva  vi  [H*otestaater  lfti*a 
oss  erkänna,  att  vår  kyrkas  symboliska  böcker  i 
denna  punkt  förete  en  stor  lucka  eller  obestftmd- 
het.  De  underlåta  i  själfva  verket  att  frainstftlla 
någon  utvecklad  positiv  lära  om  mellantillståndet 
och  uttala  sig  blott  negativt,  visserligen  med  rätta, 
mot  den  romersk-katolska  k3n*kans  lära  om  skärs- 
elden med  åtföljande  lära  om  mässoffer,  aflat  o.  s*  v. 
På  alldeles  samma  sätt  uttalar  sig  Augsburgska 
bekännelsen  endast  negativt  i  fråga  om  det  tusen- 
åriga  riket,    i    det    den   ogillar    den  grofva  ana- 


—    89     — 

haptistiaka  uppfattningen  af  detsamma.  Vi  veta 
dArfOc,  huru  på  denna  grund  bekännelsetrogna 
lutherska  teologer,  såsom  t.  ex.  Luthard,  funnit 
sig  oförhindrade  att  vida  rikhaltigare  utveckla  läran 
om  de  jrttersta  tingen.  Så  är  den  af  Rydberg 
mycket  framhållna  läran  om  två  uppståndelser  nu- 
mera ganska  allmänt  erkänd  af  våra  dogmatiker 
och  upptagen  i  det  allmänna  kristliga  medve- 
tandet Det  är  ^för  ett  misstag,  då  Rydberg 
såger,  att  den  uppståndelsetro,  som  Jesus  uttalar, 
icke  har  någon  likhet  med  vår  dogmatiks  upp- 
ståndelselära,  söm  endast  känner  en  uppståndelse- 
akt, fknellertid  kunna  vi  gärna  lyssna  till  hvad 
Rydhefg  i  Afverensstämmelse  med  många  nya  dog- 
matiker säger  068  i  dessa  frågor. 

Beträffande  den  positiva  sidan  af  afhandlingen 
utvecklar  Rydberg  i  densamma  en  ganska  sublim 
åskådniogi  i  det  hela  en  rent  kristlig.  Man  måste 
sftga«  att  tror  författaren  allt  detta,  så  står  han 
den  krsitliga  åskådningen  mycket  nära.  Särshildt 
^5n  är  den  uppfattning,  han  här  såsom  ofta  med 
stort  eftéttvyok  gör  gällande,  att  menskligheten  ar 
m  stor  organism,  :»utanfOr  hvilken  som  ett  helt 
ingen  individ  kan  uppnå  sitt  mål,  medan  mensk- 
ligheten som  ett  helt  ej  heller  uppnår  sitt  mål 
utan  i  samband,  med  hvart  och  ett  af  de  ande* 
visen,   som  utgöra  moment  i  henne?-    Riktig  och 


—     90    — 

djup  är  härvid  författarens  tolkning  af  Ebr.  11: 
39 — 40,  hvarom  han  sftger:  »Här  mOta  vi  åter  den 
sublima  tanken:  menskligheten  &r  en  stor  lekamen, 
en  organism,  hvars  alla  lemmar  Rro  förpliktade 
och  ansvariga  mot  hvarandra,  alla  släkten,  de  bort- 
gångna, de  nu  på  jorden  varande  och  de  tillkom- 
mande, hafva  att  arbeta  för  hvarandras  salighet 
och  hafva  att  invänta  hvarandra,  ty  ingen  lem  kan 
varda  fullt  salig,  utan  att  hela  organismen  var- 
der det.» 

Bredvid  detta  erkSnnande  måst«  vi  emellertid 
mot  afhandlingen  framställa  följande  anmärkningar. 
Då  författaren  ständigt  i  densamma  talar  om 
»Hades-symbolen»  och  därmed  ger  åt  hela  den  ny- 
testamentliga  framställningen  i  ämnet  karakteren 
af  »symbol»,  så  ligger  häri  lätt  en  missvisning. 
Visserligen  förklarar  författaren  hvad  han  menar 
med  »symbol»  på  följande  sätt:  "^Alla  idéer,  reli- 
giösa eller  vetenskapliga,  hafva  en  utvecklingsgång, 
i  hvars  första  skede  de  te  sig  som  fostrade  af 
känslan  och  aningen  samt  formade  af  inbillninga- 
kraften, utan  att  detta  i  ringaste  mån  förminskar 
deras  inneboende  värde.  Hvarje  positiv  religiona- 
lära består  af  föreställningar,  afslutade  till  ett 
helt,  hvilka  hafva  genomgått  denna  prooess,  och 
det  är  sådana  förestäUningskomplexer,  hvar  för 
sig   åskådliggörande   något  osinnligt  varande,  som 


—     91     — 
vi   i    denna    afhandling    beteckna     raed    namnet 

Detta  låter  nu  alldeles  Boströmianskt,  och 
bär  synes  oss  åter  denna  filosoiiska  åskådning  om 
hela  vår  tillvaro  såsom  en  fenomenvftrld  stå  för- 
fattaren i  vägen  for  en  riktigt  real  uppfattning  af 
sanningen.  Ty  vi  måste  fråga  inför  denna  sym- 
bol: Hvad  ftr  då  verkligheten,  eller  huru  mycket 
Är  verklighet?  Bör  icke  hela  vårt  jordelif  eller 
hvad  vi  kunna  säga  om  detta,  i  egenskap  af  en 
fenomen  värld,  med  lika  rätt  kallas  en  symbol? 
Och  är  icke  likväl  denna  jordelifvets  symbol,  trots 
sin  fenomenalit^it,  för  oss  menniskor  den  renaste 
verklighet,  och  en  ofta  bitter  och  förfärande  verk- 
lighet, just  sådan  vi  fatta  den  i  dess  fenomena- 
litet?  Vore  det  då  icke  likasom  ett  gäckande  med 
oss,  om  man  blott  skulle  kalla  densamma  en  symbol, 
ehuru  den  visserligen  tillika  är  detta? 

På  samma  sätt  skulle  vi  vilja  säga  om  nya 
testamentets  lära  om  Hades.  Det  är  för  litet  att 
kalla  den  en  symbol,  om  än  visserligen  mycket  i 
densamma  måste  vara  bildligt  tal,  bilder  lånade 
från  jorden,  enär  vi  i  vår  närvarande  inskränkthet 
icke  kunna  fatta  något  annat. 

Vidare  måste  vi  bekänna,  att  vår  författare 
här,  såsom  ej  sällan  i  sina  dogmatiska  utveck- 
lingar, stundom  synes  oss  alltför  säker  eller  kate- 


—     92    — 

goriflk  i  sina  p&ståeuden.  Han  tyckes  veta  om 
dessa  andetärldens  djupa  frågor  allt,  såsom  hade 
han  sett.  verkligheten.  Han  kämpar  ofta  mot  en 
falsk  auktoritet,  men  månne  han  icke  sjftlf  härvid 
vill  framstå  nog  mycket  såsom  en  auktoritet?  Och 
likväl,  i  hvilket  dunkel  röra  vi  oss  icke  i  dylika 
frågor,  om  hvilka  vi  därför  borde  yttra  oss  i 
djupaste  ödmjukhet.  Säger  icke  äfven  en  apostel, 
att  »vi  nu  se  genom  en  spegel  på  ett  dunkelt  sätt», 
allting  endels,  endels? 

Oaktadt  dessa  anmärkningar  hoppas  vi  dock, 
att  denna  författarens  afhandling  skall  blifva  till 
verkligt  gagn.  Vi  skulle  blott  önska  den  tryckt 
såsom  en  särskild  skrift,  icke  såsom  ett  bihang 
till  »Bibelns  lära  om  Kristus»  eUer  i  samband  med 
den  följande  afhandlingen  om  »Gehennasymbolem. 
Ty  i  detta  sammanhang  kan  man  på  allvar  tveb 
att  sätta  den  i  hand  på  mången  läsare. 

£n  af  de  goda  verkningar,  som  denna  afhand- 
ling redan  medfört,  är  att  den  i  sin  mån  torde 
hafva  bidragit  att  bringa  rättelse  i  vår  kyrkas 
öfversättning  af  det  grekiska  ordat  Hades.  Detta 
ord  återgifves,  som  bekant,  i  vår  nuvarande  bibel- 
öfversättning  och  vårt  kyrkspråk  med  »dödsriket» 
i  stället  för  med  »helvetet»  —  en  ändring,  som 
innebär  ett  icke  oviktigt  framsteg  i  den  allmänna 
kyrkliga  uppfattningen. 


—     93     — 

Vid  författarens  slutord  i  sin  afhandling:  »Ett 
veto  ?i  nu:  öfver  Hades'  ingång  står  icke  Dantes 
inskrifl;:  Lät  hoppet  fava^  utan  Döparens  och 
Frälsarens  rop:  Bättren  ederU  göra  vi  slutligen 
dels  den  erinran,  att  författaren  hftr  visar,  att 
hvarje  utveckling  inom  mellantDlståndet  &r  knuten 
vid  allvarliga,  etiska  förutsättningar,  dels  också 
den,  att  Dante  icke  sätter  nämnda  inskrift  öfver 
sitt  purgatorioj  som  ju  närmast  motsvarar  hvad 
Rydberg  i  sin  afhandling  menar  med  Hades,  utan 
öfver  sitt  inferno.  Och  den  stora  frågan  är,  huru- 
vida de  på  denna  plats  icke  hafva  sin  rätt.  Men 
härmed    stå    vi   framfor    författarens    två  afhand- 

o 

lingar  om  Gehenna^mbolen  och  Aterställelsesym^ 
bolen^  om  hvilka  vi  nu  hafva  att  yttra  oss  med 
några  ord. 

I  dessa  afhandlingar  söker  Rydberg  med  all 
makt  häfda  en  sin  älsklingsåskådning  i  fråga  om  det 
godas  slutliga  seger,  som  har  sitt  uttryck  i  den 
8.  k.  apokatastasisläran,  läran  om  allt  ondts  slut- 
liga omvändelse  och  återgång  till  den  gudomliga 
grunden. 

Hvad  som  härvid  öfverallt  bestämmer  Ryd- 
berg är  åter  den  BostrOmska  idealismen.  Allt, 
äfven  hvarje  fallen  menniska,  ja,  äfven  de  fallna 
&nglama,  äro  eviga  idéer  i  Gud  och  såsom  sådana 


—     94     — 

beståndsdelar  i  hans  eget  v&sende.  Huru  skulle 
någon  af  dem  då  kunna  gå  för  evigt  förlorad? 
Och  denna  åskådning  vill  han  tillägga  åfven  nya 
testamentet.  »Hvarje  menniskoande  är  enligt 
Paulus'  världsåskådning  en  sådan  idé,  således  ett 
nödvändigt  och  oskiljaktigt  moment  i  det  gudom- 
liga förnuftets  system  och  som  sådan  omistlig 
äfven  i  den  gudomliga  frälsningsplanen.»  Rydberg 
anklagar  härvid  >de  kristna  sekterna»,  att  de  i 
frälsningen  se  endast  »flere  eller  färre  individers 
frälsning  och  att  mensklighetens  öde  enligt  deras 
åskådning  måste  te  sig  såsom  den  af  branden  här- 
jade vingårdens,  där  öfver  svedjelandet  resa  sig  en- 
staka träd,  som  genom  vingårdsmannens  ansträng- 
ningar räddats  ur  förödelsen». 

Emellertid  är  det  viktigt  att  äfven  i  denna 
punkt  rätt  förstå  Rydberg.  Det  är  fjärran  ifrån 
honom  att  tro  på  någon  varelses  salighet  utan  dess 
egen  fria  anslutning  till  det  goda.  Rydberg  vill 
göra  fullt  allvar  med  skriftorden  om  trädet,  som 
icke  bär  god  frukt  och  därför  afhugges  och  kastas 
i  elden.  Och  han  säger  i  sammanhang  härmed: 
»Vi  behöfva  säkerligen  icke  påpeka  den  tvingande 
nödvändigheten  för  hvarje  högre  religion  att  be- 
tona vikten  af  den  enskildes  öfvergång  ur  ett  osed- 
ligt, från  Gud  riktadt  i  ett  sedligt,  till  Gud  skå- 
dande lif.    Kristendomen  måste  göra  detta  i  högsta 


—     95     — 

man.»  —  Det  ftr  således  högst  orättvist  att  anklaga 
Rydberg  för  att  vilja  öppna  himmelen  för  men- 
niskoma  utan  omv&ndelse  och  pånyttfödelse. 

I  fbljd  h&raf  erkftnner  Rydberg  skriftens  l&ra 
om  tillvaron  af  ett  Gehenna,  ehuru  det  ännu  är 
tomt  intill  den  stora  domens  dag,  och  medgifver 
möjligheten  af  att  någon  där  en  gång  kan  få  sitt 
rum.  Han  erkänner  »en  oändlighet  i  osaligheten» 
säsom  en  dom,  som  syndaren  afkunnat  öfver  sig 
själf.  Ja,  han  erkänner,  att  en  evig  förhärdelse  i 
det  onda  är  åtminstone  »formellt  tänkbar»  —  ehuru 
haD  själf  ej  tror  därpå  —  och  att  frälsningen  aldrig 
framställefl  »som  det  nödvändiga  resultatet  af  salig- 
hetsmedlens användning»,  utan  beror  af  »viljans 
fria  förhållande  till  den  skedda  föi-soningen». 

Jämte  detta  måste  man  vidgå,  att  Rydberg 
gjort  sig  mycket  väl  till  godo  hvad  som  i  bibeln 
kan  tala  for  hans  åskådning.  Han  behandlar  nog- 
grant exegetiskt  en  mängd  ställen.  Särskildt  ut- 
förlig och  tänkvärd  är  hans  undersökning  angående 
den  rätta  betydelsen  af  det  grekiska  ordet  aionios. 
Bland  de  bibliska  hufvudställena  i  hans  bevisning 
må  nämnas  särskildt  Romarbrefvet  kap.  11:  30 — 36, 
I  Kop.  kap.  15:  21^28,  Filipp.  kap.  2:  9—11, 
samt  slutligen  Rom.  kap.  5:  12 — 21;  han  påmin- 
ner, att  där  samma  universalitet  tillägges  synden 
och  niden. 


—    96    — 

I  allt  detta  innehälles  raycket,  som  är  djupt 
tänkvärdt  och  tackvärdt,  eggande  till  egen  ödmjuk 
forskning.  Men  likväl  måste  vi  fram£&r  Rydbevgs 
med  triumferande  visshet  uttalade  resultat  sätta 
våra  stora  frågetecken.  Hvad  bibelns  egen  lira 
beträJBfar,  så  måste  vi  ju  erkänna,  att  den,  järnte 
de  anförda  ställena,  som  kunna  tala  för  Rydbergs 
åsikt  —  en  åsikt,  som  för  öfrigt  är  förfllktad  af 
många  framstående  mön  i  äldre  och  nyare  tider  — , 
finnas  andra,  som  låta  tillvaron  sluta  i  en  dualism 
mellan  det  goda  och  der,  förhärdade  onda,  meUan 
salighet  och  fördömelse  och  som  visserligen,  också 
de,  lära  en  det  godas  slutliga  seger,  men  genom 
ett  afskiljande  af  det  onda,  och  det  icke  blott  med 
afseende  på  den  tid,  då  Kristus  kommer  för  att 
upprätta  det  Messianska  riket,  utan  äfven  vid  den 
sista  stora,  den  yttersta  domen.  Man  jämföre  lik- 
nelsen om  ogräset  och  hvetet,  Matt.  13:  36 — 43, 
och  Uppenbarelsebokens  tre  sista  kapitel.  Sådana 
ställen  söker  visserligen  Rydberg  undkomma  ge- 
nom det  antagandet,  att  de  äro  endast  en  symbol, 
som  vill  bevara  viöjligketen  för  den  fria  varelsen 
att  förblifva  i  förhärdelse  mot  Gud.  Men  kunna 
vi  verkligen  vara  vissa,  att  det  här  gäller  endast 
en  möjlighet,  i  synnerhet  om  vi  taga  i  betrak- 
tande det  förfårande  djup  af  ondska  och  den  ofbr- 
bätterlighet    hos    det  onda,  som  blott  alltfor  ofta 


—     97     — 

möter  oss  i  den  faktiska  tillvaron,  och  detta  vid 
de  bastå  tillfällen  till  upplysning  och  gent  emot 
det  högsta  goda.  Man  tanke  blott  på  de  judiska 
ledarne,  som  stodo  gent  emot  Jesus.  Och  vi  fråga 
i  sammanhang  h&rmed:  Innebär  icke  ett  fortgå- 
ende i  synden  också  ett  fortgående  försvagande  af 
den  moraliska  kraften,  af  de  möjligheter,  som  före- 
finnas till  omvändelse?  Erfarenheten  visar  oss 
exempel  härpå,  t.  ex.  hos  lifstidsfångar,  hos  hvilka 
stundom  vid  slutet  af  deras  lif  så  litet  visar  sig 
spår  till  en  tillgänglighet  for  det  goda,  att  de 
snarare  kunna  sägas  hafva  nedsjunkit  i  en  djurisk 
slohet,  som  står  på  gränsen  till  den  ^^oduglighet 
för  tron»,  hvilken  apostelen  omtalar. 

Särskildt  tränga  sig  sådana  frågor  på  oss  vid 
betraktandet  af  det  onda  inom  andevärlden,  det 
demoniska  onda,  hvarpå  Rydberg  ju  tror  och  som 
visat  sig  under  eoner  fortlefva  i  ett  vanmäktigt 
trots  mot  den  Allsmäktige.  Rydberg  talar  i  dessa 
sina  afhandlingar  också  om  de  fallna  änglaord- 
ningama  och  den  store  affallne  ärkeängeln  och 
hans  skaror.  Det  är  oss  härvid  en  tillfredsställelse 
att  erkänna,  att  Rydberg  tydligen  har  frångått,  sin 
i  tidigare  skrifter  yttrade  starka  ovilja  mot  läran 
om  en  ondskans  furste,  en  ovilja,  som  visserligen 
är  lätt  förklarlig  genom  de  missbruk  och  vanställ^ 
ningar,  som  hängt  sig  vid  denna  lära.     Erkänner 

Sv.  Akad.  Handt.  fr,  1896.     11.  7 


—     9«     — 

man  hvad  skriften  tydligt  s&ger  i  denna  sak,  er- 
känner   man  t.  ex.  Frälsarens  utsagor  om  idenna 
världens    furste»,  då  måste  man  nog  beqväma  sig 
till  erkännandet  äfven  af  ett  öfvermenskligt  ondt. 
och    först  så  framträder  det  onda  i  hela  sitt  för- 
färande djup.     Nu   fråga  vi:    Skall  väl  Gehennas 
eld    hos    dessa    andar    kunna  framkalla  en  vänd- 
ning   till    det    goda,    som    gör  dem  skickliga  till 
Guds    rike,    en    vändning,    som    icke    åsynen  af 
hela     försoningens    kärleksverk    och    mensklighe- 
tens     elände    och    frälsning    förmått    framkalla? 
Skall    den    kunna    lägga  dem  till  Guds  fötter  på 
annat  sätt  än  såsom  fångna  fiender  till  segrarens? 
Månne  vi  icke  framför  sådana  frågor  och  sär- 
skildt    framför    den  dualism  i  skriftens  framställ- 
ning,   som    vi  ofvan  omnämnt,  böra  —  heUre  »n 
att  låta  den  ena  eller  andra  skriftutsagan  bestämma 
vår    åskådning  såsom  det  sista  ordet  —  välja  ett 
tredje    alternativ,    nämligen    att  ödmjukt  tillsluta 
vår    mun    och    erkänna,    att    vi    här  stå  inför  ett 
världsmysterium,    hvars  lösning  i  denna  tillvaron 
icke  är  oss  gifven?     Och  äfven  för  den,  som  an- 
sluter   sig    till    Rydbergs    åskådning,    ligger  dock 
slutafgörelsen    för    de    onda    först    bortom    eoners 
eoner.     Har    då  kyrkan  haft  så  orätt  i  framställ- 
ningen   af   sitt    evighetsbegrepp?     Måste    vi    icke 
redan  i  fråga  om  synden  själf  erkänna,  att  vi  sti 


—     99     — 

framfor  ett  faktum,  som  dock  är  en  oforklarlighet. 
Huru  skulle  nämligen  det  onda,  som  ar  det  oför- 
nuftiga, kunna  låta  hänföra  sig  under  en  förnuftig 
förklaring?  Och  måste  icke  detsamma  blifva  fallet 
med  syndens  dom?  Den  måste  blifva  ett  faktum 
i  tillvaron,  men  den  är  tillika  en  gåta  i  tillvaron, 
åtminstone  för  oss  på  vår  nuvarande  ståndpunkt. 

Särskildt  ville  vi  nämna  ett  ord  om  Rydbergs 
sj&lfva  utgångspunkt,  att  allt,  äfven  de  onda  varel- 
serna, måste  såsom  eviga  idéer  i  Gud  och  därmed 
nödvändiga  moment  i  hans  eget  väsende  höra 
under  hans  frälsningsråd.  Vi  kunna  icke  ansluta 
oss  till  denna  uppfattning  af  det  gudomliga  väsen- 
det. Väl  måste  allt  såsom  hans  eviga  idéer  eller 
tankar  hafva  en  tillvaro  för  hans  medvetande. 
Men   själfva  de  andevarelser,  som  skola  motsvara 

o 

dessa  idéer,  höra  icke  till  hans  eviga  väsen.  At 
dem  har  gifvits  en  frihetstillvaro  bredvid  honom, 
om  ock  i  ständigt  beroende  af  honom.  I  denna 
fä  de  själfva  välja,  om  de  vilja  utveckla  sig  i  en- 
lighet med  gudsidéen.  Göra  de  icke  detta,  så  är 
icke  gudsidéens  förverkligande  beroende  af  indivi- 
derna. Gud  låter  en  sådan  rikedom  af  dessa  träda 
i  tillvaron,  att  han  alltid  skall  finna  ett  tillräck- 
ligt antal  af  dem,  som  motsvarar  hans  idévärld 
eller  idéorganism.     »Gud    är    mäktig    att    af  ste- 


—     100     — 

nar  uppväcka  Abrahams  barn»:  detta  mftrkliofa 
profetord  visar  oss  på  Guds  oberoende.  Men 
på  detta  satt  blir  dock  till  sist  den  gudom- 
liga idéorganisraen  förverkligad,  en  menniskoorga- 
nism  blir  frftlsad,  icke  blott  individer.  De  in- 
divider, som  på  inga  villkor  vilja  låta  bruka  sig  i 
den  gudomliga  organismen,  afskiljas.  —  Detta  är 
åtminstone  ett  försök  till  förklaring  af  detta  världs- 
problem, som  kan  tagas  i  betraktande  bredvid  den 
af  Rydberg  framställda  och  som  otvifvelaktigt  har 
mera  stöd  i  den  framför  oss  liggande  verkligheten. 

Må  nu  emellertid  denna  Rydbergs  åskådning 
i  hela  sin  omfattning  till  sist  få  framträda  för  vår 
blick  i  all  den  storslagenhet,  som  den  otvifvel- 
aktigt erbjuder.  Han  säger  i  sina  »Slutord»  till 
de  här  ifrågavarande  afhandlingarna: 

»Frälsningen  är  en  etisk-religiös  handling, 
som  från  menniskans  sida  måste  bestå  i  hennes 
fria  underkastelse  under  Gud.  Friheten  inneter 
möjligheten  att  tillbakavisa  den  gudomliga  nåden. 
Gehennaprofetian  hvilar  på  denna  möjlighet.  Men 
den  triumferande  visshet,  hvarmed  alltings  åter- 
ställelse  profeteras,  ådagalägger  på  samma  gång 
apostlarnes  öfvertygelse,  att  evig  själflFördömelse 
ej  skall  varda  verklighet.  Deras  lära,  att  alla 
andar  bilda  ett  systematiskt  helt  i  den  af  evig- 
het  födde    sonen  och  genom  honom  i  Gud,  inne- 


—     101     — 

tar  for  dem  en  borgen,  att  den  gudomliga 
kftrlekens  allomfattande  frälsningsrådslut  skall 
förverkligas  så,  att  alla  vilja  vara  och  ftndtligen 
varda  saliga.» 

Det  återstår  oss  nu  att  till  sist  säga  några 
ord  om  Viktor  Rydberg  såsom  menniska. 

Det  är  bekant,  att  Rydberg  på  fönstret  i  sitt 
arbetsrum  å  det  sköna  Ekeliden  låtit  inrista  såsom 
sitt  Talspråk  dessa  ord:  Desidera  ardua^  desidera 
Deum.  Huru  många  i  hans  ställning  skulle  val 
i  våra  dagar  vilja  göra  något  sådant?  I  denna 
anda  skref  han,  och  sådan  var  i  grunden  hans  hela 
lifsriktning. 

På  den  djupa  religiositet,  som,  såsom  vi  sett, 
från  barndomen  utgjorde  grundvalen  i  Rydbergs 
vftsen,  hvilade  ock  en  strängt  sedlig  lifsåskådning. 
Redan  såsom  gosse  visade  han  sig  sanningsälskande 
och  deltagande  för  andras  behof  och  nöd.  Om 
någon  fläck  på  hans  sedliga  renhet  i  speciell  me- 
ning har  jag  icke  hört  någon  skymt  till  anklagelse. 
En  ande  af  renhet  genomgår  ock  hans  skrifter. 
Rydbergs  litteratörkall  förde  honom  nog  i  början 
ofta  i  beröring  med  menniskor,  som  togo  lifvet 
från  den  lätta  sidan.  Bland  dem  förblef  han  dock 
sig  själf.  I  detta  afseende  har  sannolikt  Per  Wiesel- 
grens   verksamhet   icke    varit    utan  betydelse  för 


—     102     — 

honom.  Jag  har  sett  ett  skriftligt  yttrande  af 
Rydbergs  egen  hand,  däri  han  talar  ora  ett  skede 
i  sitt  lif,  »ur  hvars  hvirflar  han  i  sin  tidigare 
ålder  vardt  ryckt  genom  fosterlandsfräJsaren  Per 
Wiesclgren».  På  hvilken  tid  i  sitt  lif  han  här- 
med syftar,  om  på  studentåret  eller  den  tidigare 
Göteborgstiden,  är  mig  dock  obekant. 

Sträng  rättrådighet  utmärkte  ock  hela  Ryd- 
bergs vandel  på  samma  gång  som  deltagande  för 
andras  behof.  Och  han  var  så  litet  en  slaf  af  pen- 
ningen, att  han  tvärt  om  kan  kallas  obetänksamt 
frikostig  med  det  han  egde,  helst  när  han  hade 
att  göra  med  underordnade,  och  när  han  kände  sig 
stå  i  tacksamhetsskuld  till  någon. 

I  allmänhet  var  det  ett  utmärkande  drag  hos 

Rydberg    att    akta   »menniskan»,  hög  eller  låg;  ja 

kanske  hade  han  mest  hjärta  för  de  låga. 

Tryck  själfva  den  valkiga  handen 
Och  ej  blott  en  penning  däri. 

Dessa  ord  af  en  annan  svensk  skald  förstod  han  i 
grund.  Mot  tjenare  och  underlydande  var  han 
mycket  välvillig.  Bland  annat  unnade  han  dessa 
synnerligen  gärna  att  besöka  de  andaktsstunder,  de 
kände  sig  behöfva.  »Jag  tycker  om  alla  människor, 
som  hafva  andliga  intressen»,  sade  han.  Att  en 
menniska  förlöjligades,  att  man  skrattade  åt  hennes 
svagheter  eller  missöden  kunde  han  platt  icke  tåla. 


—     103     — 

Denna  hans  aktning  för  men nisko värdet  hvi- 
lade  på  den  fasta  tro  på  »gudsbelätet»  i  menniskan, 
som  vi  hafva  sett  vara  så  starkt  uttalad  i  hans 
dikter.  Men  denna  urartade  icke  hos  honom  till 
en  slapp  veklighet.  Han  hade  medlidande  med 
don  felande^  han  ville  hjälpa  upp  honom,  men 
han  gjorde  detta  på  ett  både  manligt  och  hjärte- 
vinnande sätt.  Jag  kunde  anföra  sköna,  verkligt 
typiska  exempel  på  detta. 

Bland  menniskor  aktade  Rydberg  icke  minst 
barnen.  En  lefvande  känsla  af  »barndomens  para- 
dis» ingår  i  hans  ideala  åskådning.  Han  älskade 
därför  högt  att  umgås  med  barn,  ja,  fann  däri  en 
verklig  vederqvickelse.  En  af  hans  älskligaste 
skrifter,  »Lille  Viggs  äfventyr  på  julafton»,  är  en 
barnbok.  Och  hans  dikt  »Det  döda  barnet  till  det 
lefvande»  har  verkligen  något  af  en  himmelsk  skön- 
het. Månne  icke  detta  antyder,  att  Rydberg  i 
grunden,  med  alla  sina  höga,  ideala  tankar,  be- 
varat inom  sig  ett  barnasinne?  Härom  vittnar  ock 
den  ömhet,  han  visade  icke  blott  mot  djur  —  han 
var  en  förklarad  djurskyddsvän  —  utan  äfven  mot 
blommor  och  t.  o.  m.  liflösa  föremål.  Hörom 
ett  litet  exempel:  Midt  på  en  väg  vid  ett 
for  honom  kärt  landställe  hade  en  liten  blomma 
växt  opp,  som  hade  varit  ett  föremål  för  Ryd- 
bergs deltagande.   Då  han  nu  blir  underrättad  om 


—     104     — 

att  den  ej  mera  ftr  till,  skrifver  han  dessa  rörande 
ord:  »Blomman  på  landsv&gen  &r  död  —  bör  jag. 
NåväJ,  frid  med  den  lilla  rena  blomstersjälen! 
Hon  höll  sig  bra  till  slutet,  och  nog  öppnas  blom- 
momas himmel  för  henne.  Tänk,  hvilka  vällukter 
och  sånger  det  måste  vara  i  den  himmelen.  Den 
som  blefve  tradgårdsdräng  där!» 

Skulle  vi  önska  oss  en  helbild  af  Rydbeigs 
karakt^er,  åtminstone  såsom  den  innerst  bodde  i 
honom  och  var  föremål  för  hans  strSfvan,  så  tro 
vi  oss  med  säkerhet  veta,  att  han  velat  gifva  oss 
en  sådan  bild  i  »Vapensmeden»,  uti  de  dftr  upp- 
trädande båda  personerna  doktor  Svante  och  mäster 
Gudmund.  Och  motsvarade  verkligheten  hos  ho- 
nom väsentligen  dessa  bilder,  så  var  det  en  ädel 
verklighet. 

»Det  var  omöjligt  att  känna  honom  utan  att 
älska  honom»,  sade  mig  någon  af  hans  vänner,  en 
teolog,  som  jag  anser  vara  ganska  kritisk.  Och 
ett  liknande  vittnesbörd  har  jag  fått  nästan  från 
alla,  med  hvilka  jag  talat  om  honom.  Bland  andra 
må  jag  nämna  en  ännu  lefvande  lärjunge  till  Ryd- 
berg från  hans  studenttid,  som  vänligt  meddelat 
mig  något  ur  sin  korrespondens  med  honom.  Lär- 
jungen hyser  ännu  stor  kärlek  och  tacksamkhet  för 
sin  forne  lärare  och  berömmer  honom  såsom  en 
i^synnerligt  förträfflig  ungdomsledare».    Det  är  ock 


—     105     — 

verkligt  rörande  att  af  Rydbergs  bref  till  denne 
se,  med  hvilken  Om  v&nskap  han  omfattar  sin  f.  d. 
elev  och  huru  han  p&  gudsfruktans  och  gudsfOr- 
troendets  grund  söker  inplanta  hos  denne  plikt- 
kärlek samt  barnsligt  och  manligt  sinne. 

Jag  kunde  för  öfrigt  från  personer,  som  stått 
Rydberg  nära,  anföra  de  allra  skönaste  vittnesbörd 
från  hans  senare  år  om  den  Ijufhet  och  helgd, 
som  hvilade  öfver  honom  och  hans  hvardagslif  i 
hemmet.  Och  jag  kan  icke  neka  mig  att  ur  ett 
bref  till  mig  från  en  af  dessa  hans  nära  v&nner 
meddela  ett  par  spridda  yttranden.  »Viktor  Ryd- 
bergs hem  förekom  mig  såsom  ett  idealhem,  ett 
jordiskt  paradis,  dår  ordning,  skönhet,  frid,  san- 
ning och  karlek  voro  de  rådande  makterna.  Jag 
anser  det  för  en  oskattbar  lycka  att  hafva  blickat 
in,  ja,  att  till  och  med  hafva  vistats  i  den  famil- 
jen  

»Sköna  voro  de  stunder,  då  samtal  med  honom 
kommo  till  stånd.  De  rörde  sig  då  vanligast  om 
lifvets  viktigaste  frågor.  Oförg&tligt  Ikr  för  mig 
också  det  sfttt,  på  hvilket  han  talade  om  Jesus 
och  hans  lära.  Hvilken  vårme,  hvilken  innerlig- 
het! Stftmman  dallrade  af  rörelse.  Redan  detta 
uppenbarade  så  mycket.  Kftrleken  till  Gud  och 
Jesus  Kristus  tonade  i  hans  röst,  strålade  i  blicken 
och  gaf  sig  uttryck  i  hans  dagliga  lif.     'Längtan 


—     106     — 

efter  Gud'  var  ett  uttryck,  som  han  ofta  begag- 
nade. Hans  bästa  stunder  i  lifvet  voro  de,  då  han 
var  ensam  med  sin  Gud.  Då  diktades  de  skönaste 
dikterna,  som  ännu  ingen  sett 

»En  gång  var  det  fråga  om,  huruvida  Gud 
kunde  lida.  Han  sade:  'Om  man  nu  skall  våga 
besvara  en  sådan  fråga,  vill  jag  i  all  ödmjukhet 
säga,  att  min  fullkomliga  öfvertygelse  är,  det  Gud 
icke  allenast  kan  lida,  utan  att  han  verkligt  lider: 
han  lider  med  oss,  deltar  i  alla  våra  sorger,  smär- 
tor och  bekymmer,  och  icke  allenast  i  våra:  h varje 
molekyl  i  världsalltet  är  föremål  för  hans  k&rlek, 
omvårdnad,  medlidande.  Men  Guds  lidande  ar 
icke  som  vårt :  det  utesluter  icke  den  högsta  salig- 
het.'        Jag    har    anfört    några   af  dessa 

yttranden,  emedan  jag  tänkte,  att  de  skalle  sftga 
mera  än  många  satser  om  honom.  Man  hade  all- 
tid då  förnimmelsen  af  något  stort,  fint,  ja,  heligt 
och  kände  evighetslängtan  djupare  än  någonsin. 
Jag  erinrar  mig  en  person,  som  blott  en  gång  var 
på  Ekeliden,  blott  en  gånu:  personligen  samman- 
träffade med  dess  invånare;  när  denna  person  kom 
från  sitt  besök,  kunde  hon  ej  annat  än  om  och 
om  igen  ropa  i  sitt  inre:  'O  Gud,  o  Gud,  gif  mig 
mera  ödmjukhet,  stora  tankar  och  ett  rent  hjärta'.» 

Efter    allt    detta    torde   man  emellertid  fråga 
mig:  Har  du  då  icke  upptäckt  några  skuggor  i  den 


—     107     — 

]ju8a  bild,  som  Rydbergs  personlighet  stftUer  fram- 
för dig?  Vi  svara:  Utan  tvifvel  finnas  skuggor 
öfverallt  i  denna  oideala  fenomenvärld.  Sftrskildt 
bör  erinras,  att  afven  det  bästa  utvecklar  sig  från 
det  lägre  till  det  högre.  Så  var  det  nog  ock  med 
Rydberg.  Bland  annat  säger  oss  en  af  hans  min- 
nestecknare, en  som  visar  sig  väl  känna  honom, 
att  Rydberg  under  en  del  af  sin  tidigare  Göteborgs- 
tid själf  ofta  djupt  kände  den  inre  disharmoni  i 
sin  varelse,  hvilkens  grund  jag  finner  uttalad  i 
det  apostoliska  ordet:  det  goda,  som  jag  vill,  det 
gör  jag  icke.  >Gripen  af  svårmod  kunde  han 
lemna  det  gladaste  lag  och  irra  ut  timtals  på  egen 
hand  eUer  ock  gömma  sig  i  sin  kammare  och 
grubbla  och  lida.  —  Hvad  som  plågade  honom 
mest  var,  att  han  kände  sig  sakna  energi,  vore  det 
än  till  det  enklaste  gOromål,  att  han  misströstade 
om  att  kunna  infria  hvad  som  ålåg  honom.  Han 
prisade  de  vänner  lyckliga,  som  hade  fått  viljekraft 
nog  att  göra  fruktbärande  de  pund,  som  Gud  för- 
länat dem.» 

Detta  drag  hos  Rydberg  sammanhängde 
med  en  af  alla  erkänd  brist  hos  honom,  hans 
nästan  förvånande  opraktiskhet,  hans  obenägenhet 
för  regelbundet  arbete,  hans  fallenhet  för  dröm- 
mande. Detta  var  dock  mera  ett  naturfel  än  ett 
karaktersfeL     Man  får  ej  glömma,  huru  svårt  det 


—     108     — 

måste  k&nnas  för  en  mycket  idealt  anlagd  person 
att  underordna  sig  hvardagslifvets  tryck  och  att 
omsfttta  de  skära  idéer,  som  föresvftfva  honom,  i 
verklighetens  grofva  material. 

En  annan  anmärkning,  som  äfven  hans  vänner 
vidgå,  är  att  han  hade  »skaldens  ömtålighet»,  d.  v.  s. 
var  mycket  känslig  för  anmärkningar  mot  sin 
diktning,  blef  lätt  nedslagen,  kanske  lätt  särad 
däraf.  Somliga  torde  anse,  att  detta  samman- 
hängde med  en  djupare  brist  på  ödmjukhet.  Jag 
tror  dock  mera  på  en  annan  förklaring.  Just  där- 
för att  Rydberg  kände,  hur  föga  han  kunde  mot- 
svara de  ideala  kraf,  han  själf  ställde  på  sitt  för- 
fattarskap, var  han  strängt  själfkritisk  och  intogs 
lätt  af  en  klenmodighet,  som  misströstade  om  sitt 
eget  verk.  Allmänt  bekant  är,  huru  han  först  i 
sista  ögonblicket,  under  en  natt,  kunde  komma 
sig  för  med  att  skrifva  inledningen  till  sin  härliga 
jubelkantat  och  själf  var  tveksam  om  dess  duglig- 
het. Länge  fick  han  ju  ock  arbeta  utan  synner- 
ligt erkännande.  Från  somliga  håll  misstänktes 
han  för  verklig  kristendomsfientlighet.  Nör  han 
sedan  blef  den  beundrade  skalden,  var  det  ingen 
småsak  att  kunna  behålla  jämvikten.  En  annan 
sådan  skulle  kanske  stolt  satt  sig  öfver  ett  tadel. 
Honom  grep  det  djupt.  De,  som  stått  honom  när- 
mast,   intyga    ock,    att    han  i  grunden  och  i  sitt 


—     109     — 

hvardagslif  var  mycket  ödmjuk  och  anspråkslös. 
Han  talade  aldrig  om  sina  egna  alster.  Fick  han 
ett  loford  för  dem,  så  tackade  han  Gud  därför. 
Jag  har  sett  följande  ord  från  honom  till  någon^ 
som  skref  till  honom  ett  erkännande  för  hans 
verksamhet:  »Hvad  ni  sagt  mig  (skrifver  han) 
innebär  ju,  att  jag  icke  lefvat  alldeles  förgäfves, 
och  för  den  som  vet,  att  han  bär  inför  Gud  ett 
evigt  ansvar  för  sin  användning  af  tillvarons  gåfva, 
är  detta  ett  tröstens  ord.» 

Andtligen  har  man  framdragit  såsom  ett  fel 
hos  Rydberg,  att  han,  i  det  hela  så  mild  och  sko- 
nande, dock  ej  gärna  ville,  särskildt  i  offentliga 
diskussioner,  höra  på  motskäl  mot  sin  egen  uttalade 
öfvertygelse,  att  han  stundom  —  åtminstone  i 
tidigare  år  —  kunde  röja  något  drag  af  en  »tanke- 
aristokrat», och  att  han  kunde  blifva  hänsynslöst 
häftig  mot  motståndare  och  därvid  någon  gång 
tedde  sig  i  ett  mindre  gynnsamt  ljus.  Att  han  åt- 
minstone i  yngre  år  led  af  ett  uppbrusande  lynne, 
erkänner  han  själf  i  bref  till  vänner.  Verkliga 
allvarsamma  brytningar  med  närstående  hafva  ock 
inträffat  i  hans  lif.  Men  man  medgifver  ock,  att 
sådant  alltid  var  händelsen,  när  han,  med  eller 
utan  skäl,  ansåg  rättf^rdighet^ns  grundvalar  vara 
på  svårare  sätt  kränkta,  och  aldrig  därför  att  hans 
egen  fördel  eUer  ära  var  i  Aråga.    En  bild  af  huru 


—     110    — 

han  kunde  bryta  lös  mot  hvad  han  ansåg  orfitt 
hafva  vi  i  hans  »Grotteq  värnen»  och  i  hans  fiend- 
skap mot  den  lärda  ortodoxismen.  Men  det  hände 
ock,  att  han  med  kraftord  af  djup  ovilja  kunde 
uttala  sig  mot  någon  författare,  tillhörande,  hvad 
man  kallat,  »det  unga  Sverige».  Däremot  härleder 
sig  berättelsen  om,  att  han  t.  o.  m.  en  gång  i  ett 
sällskap  vägrat  att  helsa  på  en  sådan  från  ett  miss- 
förstånd. 

Ett  ädelt  drag  hos  Rydberg  är  emellertid,  att 
han  kunde  bevara  personlig  vänskap  äfven  mot 
allvarliga  bekämpare  af  hans  åsikter,  när  han  i 
öfrigt  kunde  erkänna  deras  menniskovärde.  Ett 
exempel  härpå  är  hans  vänskapliga  förhållande  till 
domprosten  Wieselgren,  som  dock  offentligen  skref 
och  predikade  mot  hans  lära  om  Kristi  person. 
Wieselgren  har  ock  mött  denna  hans  ställning  ge- 
nom följande  uttalande  i  en  skrift,  »Bref  till  en 
tviflande  vän»:  »Jag  tror  verkligen  på  ett  snille 
hos  Viktor  Rydberg,  som  ej  lemnar  honom  qvar, 
där  han  nu  synes  befinna  sig.»  Äfven  sin  mot- 
ståndare i  samma  fråga,  biskop  Beckman,  mötte 
han  senare  med  stor  vänlighet.  Rydberg  arbetade 
ock  ärligt  mot  sina  fel.  Och  vi  veta  af  en  bland 
hans  vänner,  att  han  koil;  före  sin  död  }i;trade  sig 
med  mycken  välvilja  om  en  person,  som  i  honom 
såg  sin  bittraste  motståndare. 


—   111   — 

De  anmärkniDgar  vi  haft  att  göra  mot  Ryd- 
berg på  det  religiösa  tänkandets  område  bafva  vi 
redan  angifvit.  Vi  vilja  blott  tillägga,  att  han  på 
detta  område  gör  intryck,  åtminstone  ett  godt 
stycke  fram  i  sitt  lif,  mera  såsom  en  ^^sökande  själ», 
än  såsom  en  som  »funnit».  Han  är  en  »Prometeus- 
gestalt»,  sådan  han  själf  skildrar  den  i  sin  efter 
denne  benämnda  dikt.  Dock  se  vi  med  glädje 
hans  sista  alster,  t.  ex.  »Vapensmeden»,  vittna  om 
ett  närmande  till  helgedomen,  en  större  själshar- 
moni. Högst  anmärkningsvärda  äro  härvid  föl- 
jande ord  af  honom  i  ett  bref  till  en  student, 
skrifvet  1888:  »Tviflet  på  att  Jesus  var  Kristus 
kan  endast  öfvervinnas  genom  den  pneumatiska 
process,  hvars  begynnelse  är  gudomlig  nåd  och 
hvars  slutresultat  är  den  religiösa  tron  —  men 
det  kan  icke  häfvas  genom  polemiserande  och 
tvistande.» 

Så  mycket  våga  vi  åtminstone  säga,  att  Ryd- 
berg, med  sitt  djupa  religiösa  sinne  och  sin  kär- 
lek till  sanning  och  rättfärdighet,  stod  i  lifvet 
framom  mången,  som  för  en  hög  Kristus-bekännelse. 
Och  hvad  som  härvid  för  mig  är  af  största  vikt: 
Rydberg  var  en  bedjande  själ.  Han  har  betygat, 
att  han  från  sin  barndom  aldrig  vet  någon  tid,  då 
böneförhåUandet  till  hans  Gud  varit  afbrutet.  Och 
så  djupt  reflekterande  och  sann  som  han  var,  kunde 


—     112     — 

detta  icke  hos  honom,  såsom  hos  mången,  stanna 
vid  en  blott  yttre  vana. 

Om  vi  nu  ön,  såsom  en  följd  af  det  föregå- 
ende, måste  betrakta  Rydbergs  betydelse  i  egen- 
skap af  religiös  författare  såsom  egentligen  en  för- 
beredande, så  måste  vi  dock  erkänna,  att  han  inom 
sitt  område  gör  fullt  allvar  af  sin  uppgift.  Ryd- 
berg är  en  Johannes-röst,  som  predikar  bättring 
för  världen  från  dess  låghet,  egennytta  och  ondska, 
och  som  visar  uppåt  till  Gud,  till  evigheten  och 
det  ideala,  ja  —  på  sitt  sätt  —  till  Kristus.  På 
detta  område  har  han  verkligen  något  siareartadt, 
och  där  förstår  han  att  uppskatta  äfven  lidandet 
för  sanningen. 

Hur  skönt  slutar  han  icke  den  ofvannämnda 
sången  om  »den  längtande»: 


Och  kom  han  till  världens  ända, 
Dit  inga  vägar  lända, 
Där  lutets  rike  är, 
Han  böjde  sig  öfver  stupet, 
Och  stirrade  in  i  djupet 
Med  vemodsfuUt  begär. 
Och  lutande  öfver  stupet 
Han  ropade  ned  i  djupet, 
Som  saknar  återljud. 
Och  ropet  skulle  fara 
Genom  ändlöst  icke-vara 
Genom  tigande  rymder:    Gud! 


—     113     — 

Det  ftr  mig  bekant,  att.  Rydberg  först  vid 
detta  slutord  »Gud»  satte  ett  frågetecken.  Men 
sedan  ftndrade  han  detta  till  ett  utropstecken. 
Man  kan  sSga,  att  i  denna  lilla  ändring  låg  lika- 
som ett  uttryck  för  hans  lifs  kamp.  Han  hade 
Iftngtat,  anat  och  frågat  efter  Gud.  Men  han 
slutade  icke  med  att  endast  fråga.  I  detta  sista 
utrop  »Gud!»  har  han  nedskrifvit  ett  segerrop  ur 
sitt  lif  och  tillika  det  lösensord,  h varmed  han  ville 
klappa  på  porten  af  en  högre  vftrld. 

Vi  veta  ock  mera  än  en  allvarlig  ung  man, 
för  hvilken  Rydberg  på  sitt  förberedande  område 
varit  af  stor  betydelse  och  som  kan  vittna,  att 
han  från  honom  erhållit  sina  bästa  intryck.  Gärna 
må  vi  erkänna,  att  den  beundran  man  hyst  for 
Rydberg  och  den  sorg,  som  bevisades  vid  hans 
fränfoUe,  hos  mången  hade  sin  utgångspunkt  just 
i  hans  svagare  sidor.  Man  har  i  honom  beundrat 
den  fulländade  atenaren,  den  tänkande  hedendomens 
målsman  och  framför  allt  ortodoxiens  bekämpare. 
Men  därvid  har  man  glömt,  att  bakom  denna  dräkt 
gömde  sig  en  »nasaré»  —  såsom  en  af  hans  min- 
nestecknare riktigt  benämnt  honom  — ,  en  som 
böjde  knä  vid  Golgata. 

För  egen  del  har  jag  steg  för  steg  tvingats 
att  mer  och  mer  älska  och  akta  Rydberg  såsom 
en   sanningssökare    och   i    grunden  en  kämpe  för 

Stf.  Akad.  HandL  fr.  1896.     11.  8 


—     114     — 

det  goda.  Jag  måste  dftrför  frimodigt  forsvara 
honom  mot  beskyUningen  att  hafva  varit  en  otros- 
menniska,  en  Kristusförnekare,  ja,  en  falsk  profet 
För  mig  &r  det  visst,  att  han  tillhörde  ljusets 
v&rld,  om  ock  ftnnu  blott  dess  förgårdar. 

Den  kristna  kyrkans  —  de  för  ögonblicket 
segrande  atanasianemas  —  dom  öfver  honom  bör 
blifva  mycket  skonande.  För  hans  diktning  i 
idealitetens  tjenst  bör  hon  vara  honom  tacksam. 
Vid  mången  af  sanningssökarens  och  den  religiöse 
tftnkarens  lärosatser  må  hon  gärna  sätta  ett  stort 
frågetecken,  som  hon  lemnar  åt  evigheten  att  be- 
svara, eller  uttala  hvad  hon  måste  ogilla.  Men 
Qärran  vare  från  henne  att  icke,  i  ädel  vidhjärten- 
het,  erkftnna,  att  den,  som  så  ärligt  kämpat  i  det 
evigas  tjenst,  därmed  måste  hafva  tjenat  Gud,  och 
att  han  hör  ljusets  rike  till,  äfven  om  han  i  vik- 
tiga stycken  misstagit  sig.  Huru  många  misstag 
och  försyndanden  måste  icke  kyrkan  vidkännas  hos 
sina  egna  stormän.  Hon  själf  har  för  öfrigt  rätt 
mycket  att  lära  af  en  sådan  man  som  Rydberg. 
Och  han  skall  säkert,  i  samma  mån  man  äfven  hos 
honom  lär  att  skilja  mellan  slagg  och  guld,  öfva  ett 
helsosamt  inflytande  på  släkten  under  det  nya  år- 
hundrade, som  snart  öppnar  sig  för  oss. 

Och  nu,  hvad  mera  skulle  vi  hafva  att  säga? 
Han,  denne  idealernas  man,  är  nu  gången  till  sin 


—     115     — 

lilkenskap  inför  idealernas  värld.  H&r  tystna  vi 
med  vår  dom  och  försöka  icke  lyfta  den  fördöljande 
förlåten.  Vi  veta,  att  den  världen  har  sitt  heliga 
och  aUraheligastey  dit  intet  orent  och  besmitteligt 
får  ingå,  icke  lifvets  eller  hjärtats  orenhet,  men  ej 
ens  tänkandets  synder  —  det  finnes  ju  äfven  sådana, 
om  de  än  böra  bedömas  mildare  än  hjärtats  och 
lifvets.  Men  ljusets  värld  har  ock  sin^  förgårdar 
—  propyléer  —  i  hvilka  »ljusets  barn»  få  steg  för 
steg  aflfigga  jordens  stoft  eller  hvad  skriften  kallar 
trä,  hö  och  strå,  under  det  de  närma  sig  helge- 
domen. Nog  måste  man  inför  evigheten,  helst  då 
det  gäller  högt  begåfvade  andar,  tänka  på  det 
ordet:  »Den  mycket  har  blifvit  gifvet,  af  honom 
skall  mycket  varda  utkrafdt.»  Men  viast  är  ock, 
att  på  den  sanningssökande  och  sanningsälskande 
rndste  det  ordet  uppfyllas:  »Den  som  söker,  han 
skall  finna.» 


SVAR 

på  herr  Rudins  intr&destal 

af 

Akademiens  direktör  herr  Tegnbb. 


Min  Herre! 

iAI  ftr  Svenska  Akademien  valde  eder  att  int^a 
Viktor  Rydbergs  plats  och  att  teckna  hans  minne, 
visste  den  vflj,  att  edert  åskådningssätt  i  viktiga 
stycken  måste  vara  ett  annat  fin  eder  föregångares. 
Men  den  visste  jämväl,  att  ofvanom  alla  menings- 
skiljaktigheter  fanns  ett  område,  där  ni  af  fullt 
och  uppriktigt  hjärta  kunde  skänka  den  bortgångne 
eder  sympati  och  beundran.  Just  det,  som  enligt 
edert  eget  uttalande  varit  den  allt  uppbärande 
hufvudidéen  i  Viktor  Rydbergs  skaldskap:  evig- 
hetstankeriy  tron  på  det  ideala  såsom  lifvets  högsta 
värde,  just  detta  har  också  for  Evighetsvinkamas 
författare    varit  det  högsta;  just  denna  tanke  har 


—     117     — 

gifvit  djup  och  v&rme  åt  edra  egna  ord,  åt  edert 
^et  lif. 

Det  går  ej  en  väg  blott  till  gudamas  sal, 

sjunger  Geijers  Viking  —  och  dessa  ord  hafva  nog 
sin  saoiUDg  äfven  i  en  högre  mening  än  den,  i  hvil- 
ken  de  uttalats.  Såsom  huset  däruppe  har  »många 
boningar»,  så  kan  också  den  ena  vftg,  som  för  dit, 
gestalta  sig  på  många  olika  satt,  dela  sig  i  många 
skilda  stigar.  Ja,  hvarje  menniskosinne  måste,  när 
a]lt  kommer  omkring,  sjålft  leta  eller  bana  sig  sin 
egen.  Så  blir  också  den  enes  stig  jamfbrelsevis 
rak  och  trygg,  under  det  att  den  andres  löper  ut- 
med bråddjup  och  öfver  farliga  stalp.  Den  enes 
går,  såsom  vår  saknade  medbroders,  i  buktande 
linier,  ån  under  helleniska  pelargångar,  än  vid 
Genesaretg  stränder,  än  genom  den  nordiska  filoso- 
fiens svalare  rymder.  Den  andres  går,  såsom  eder, 
stadigt  och  stilla  fram,  skuggad  af  »de  eviga  höjdernas» 
oljetrftd  och  palmer.  Men  mer  och  mer  hafva 
eder  föregångares  väg  och  eder  närmat  sig  till 
hvarandra.  Så  minnas  vi,  huru  Krysanteus,  »den 
siste  atenaren»,  efter  hand  kom  att  stå  allt  när- 
mare till  Teodoros.  Dessa  båda,  Krysanteus,  den 
heUeniske  filosofen,  i  hvilken  man  ju  sett  en  af 
Rydberg  omedvetet  tecknad  idealbild  af  honom 
sjalf,  och  Teodoros,  den  fromme  kristne  presten,  som 


—     118    — 

Rydberg  också  skildrat  med  så  hjärtlig  sympati  — 
dessa  båda  tillhörde,  som  vi  minnas,  ursprungligen 
alldeles  skilda  världar.  Men  när  afgörandets  stund 
kommit,  då,  på  den  slutliga  stridens  dag,  se  vi 
dem  stå  vid  hvarandras  sida.  De  äro  då  förenade 
under  ett  och  samma  baner  till  bekämpande  af 
samma  fiender:  de  skaror,  h vilkas  anförare  voro 
å  ena  sidan  den  andelösa  materialismens  och  den 
laga  världslighetens  representant  (Annseus  Domitius) 
och  å  den  andra  sidan  den  tomma  formkrist^n- 
domens,  ortodoxismens  målsman  (Petros).  Skulle 
Viktor  Rydberg  åt  någon  af  personerna  i  sin  bok 
lemnat  uppdraget  att,  sedan  Krysanteus  fallit,  tala 
vid  hans  graf  och  teckna  hans  minne,  för  visso 
skulle  då  detta  förtroende  tillfallit  Teodoros.  Ingen 
skulle  förmått  att  lösa  den  uppgiften  bättre  än  han. 
Två  skenbart  motsatta  sidor  i  Viktor  Ryd- 
bergs författarpersonlighet  har  ni  i  eder  minnes- 
teckning påpekat:  å  ena  sidan  det  fromma,  men- 
lösa barnasinne,  som  ofta  framträder  i  hans  verk, 
å  andra  sidan  den  polemiska  tillspetsningen  i  vissa 
af  hans  skrifter.  Ja,  barnasinnet  fanns  och  röjde 
sig  lätt  hos  Viktor  Rydberg;  det  måste  finnas,  ty 
äfven  om  poesiens  himmelrike  gäller  det,  att  ingen 
kommer  därin  utan  såsom  ett  barn.  Och  hvad 
den  stridbara  sidan  i  Viktor  Rydbergs  förfettar- 
verksamhet    beträffar,    så    uppfatta  vi   den   bäst  i 


—     119     — 

af  de  verser,  som  Rydberg  i  »VapensmedéD» 

låter  doktor  Svante  sjuuga,  närmast  med  tanke  pä 

sin  Gunnar: 

Främst  är  jag  fridens  yän,  men  glftdes  äfven, 
När  ädelt  sinne  knyter  gossenäfven. 

Hur  krigiskt  utmanande  Viktor  Rydberg  än 
stundom  sona  författare  kunde  uppträda,  sä  var 
han  dock  alltid  i  grunden  en  fridens  man,  han 
såsom  Akademiens  nu  senast  bortgångne  ledamot. 
Med  barska  låter  syntes  han  väl  någon  gång, 
andligen  taladt,  »knyta  sin  näfve»,  men  när  man 
såg  närmare  till,  var  den  hotande  näfven  en  rätt 
mjuk  liten  gosse-handy  som  ej  just  passade  för 
hårda  slag,  allra  minst  för  dråpslag.  Till  och 
med  det  förhållandet,  att  Viktor  Rydberg  så  ofta 
målar  de  osympatiska  gestalterna  i  sina  berättelser 
så  öfvermättan  mörka  —  ett  drag,  som  af  mången 
misstydts  såsom  en  i  polemiskt  syfte  begången 
partiskhet  — ,  till  och  med  detta  drag  skulle  man 
kunna  förklara  just  ur  Viktor  Rydbergs  vänligt 
naiva  bamafromhet.  Han  hade  så  svårt  att  bli 
riktigt  ond  på  dem  han  ansåg  sig  böra  bekämpa, 
att  han  for  att  lyckas  först  måste  utmåla  dessa 
sina  antagonister,  t.  ex.  Petros  i  »Den  siste  ate* 
naren»,  Lars  i  »Vapensmeden»,  nära  nog  såsom  vid* 
änder.  Det  kunde  väl  äfven  i  det  verkliga  lifvet 
någon    gång   hända  den  i  grunden  så  blide,  god- 


—     120     — 

hjartade  skalden,  att  hans  fantasi  ofrivilligt  före- 
tog dylika  svartlagda  ommålningar  af  dem,  som 
han  ansåg  sig  skyldig  att  hafva  till  motståndare. 
Men  verklig  hätskhet  var  för  hans  hela  älskvärda 
väsen  för  visso  främmande,  detta  äfven  då,  när  han 
uppträdde  som  mest  polemiskt  och  nedbrytande. 
För  eder,  min  herre,  som  nu  intager  Viktor 
Rydbergs  plats,  har  uppgiften  aldrig  varit  att 
bryta  ned.  Eder  styrka  och  eder  lott  har  alltid 
varit  att  bygga  upp  eller  —  må  det  sägas  i  ordets 
bibliska  mening  —  att  uppbygga.  De  fyllda 
templen,  h varhelst  ni  talat,  hafva  mer  än  till- 
räckligt burit  vittnesbörd  därom,  att.  ni  val  för- 
stått, huru  man  skall  gripa  menniskors  hjärtan  och 

o 

bringa  dem  läkedom.  At  mig,  eder  mångårige  med- 
arbetare, har  Svenska  Akademien  lemnat  upp- 
draget att  helsa  eder  välkommen  i  sin  krets.  Och 
bättre  än  någon  annan  kan  väl  också  jag  intygs, 
alt  eder  vältalighet  är  af  ett  högre  slag  än  den, 
som  ligger  i  blotta  orden.  Bland  edra  skrifter 
finnes  en,  som  handlar  om  »det  personligas  be- 
tydelse vid  förkunnandet  af  Guds  ord».  Hela 
eder  verksamhet  har  varit  den  vackraste  illustration 
till  denna  boktitel.  Ni  har  talat  hvad  ni  själf 
djupt  känt,  därför  hafva  också  andra  så  djupt 
känt  hvad  ni  talat. 


—     121     — 

Sedan  hen-  Rudin  undertecknat  Akademiens  stadgar, 
fördes  han  af  sekreteraren  till  den  stol,  han  vid  Akademiens 
offentliga  sammankomster  eger  att  intaga  (N:r  16),  hvilken 
förut  innehafts  af  C.  G.  af  Leopold,  S.  Gmbbe,  I.  Hwasser, 
C.  W.  A.  Strandberg  och  V.  Rydberg. 

Därefter  yttrade  direktören: 

Till  innevarande  års  tÄflan  hafva  inlemnats 
femtiofyra  skrifter.  Bland  dessa  har  Akademien 
med  sitt  andra  pris  belönat  skriften  N:r  54,  »i^ru 
Keistifiy  en  rimkrönika» j  på  grund  af  den  poetiska 
kånsla  och  den  skildringsgåfva,  som  flerstädes 
röja  sig  i  denna  om  Kristina  Gyllenstierna  hand* 
lande  diktcykel,  hvars  i  sitt  nuvarande  skick  må* 
hända  nog  fragmentariska  form  af  författaren 
latteligen  genom  några  tiUägg  torde  kunna  vinna 
enhet  och  afrundning.  Då  författaren,  redaktions- 
sekreteraren Sten  Granlund^  är  hindrad  att  i  dag 
infinna  sig,  kommer  belöningen  att  till  honom 
Of^ers&ndas.  Med  enahanda  pris  har  Akademien 
utm&rkt  taflingsskriften  N:r  42  ^Genljud  frän 
Hesperien^y    dikter    af    samtida    spanska    skalder, 

o 

öfvcrs&ttning.  At  dessa  dikters  svenske,  tolk,  fil. 
doktor  Göran  Björkman,  skall  nu  af  mig  Akade- 
miens belöning  öfverlemnas. 

Sedan  pristagaren  blifrit  af  sekreteraren  framförd,  yttrade 
direktören  till  doktor  Björkman: 

Min  herre!  Ni  har  riktat  vår  litteratur  genom 
att   till   densamma   gång    efter  annan  öfverfiytta 


—     122     — 

alster  af  sydeuropeisk  diktning.  En  nationellt 
spansk  färgprakt  och  glöd  uppenbarar  sig  i  de 
blommor,  som  ni  nu  senast  sOkt  omplantera  i  vår 
egen  jordmån.  Dikter,  sådana  som  Gaspar  Nanez  de 
Arce's,  Balaguers  och  ännu  andras,  skola  för  visso 
äfven  i  svensk  dräkt  fängsla  inbillningskraft  och 
konstsinne.  Flere  af  de  författare  ni  öfversatt  till- 
höra som  ledamöter  sitt  hemlands  främsta  vittra  och 
språkliga  stiftelse,  och  Svenska  Akademien  bringar 
sin  syster  i  Spanien  en  helsning,  i  samma  ögon- 
blick då  hon  har  glädjen  att  se  sånger  af  skalder, 
dem  denna  syster  högt  skattar,  tolkade  på  hög- 
nordiskt  tungomål.  Visserligen  kan  Akademien, 
hvad  edra  öfversättningar,  min  herre,  angår,  hysa 
vissa  ej  öf^ervunna  betänkligheter  mot  deras 
metriska  friheter;  men  dessa  friheter,  hvilka  tyd- 
ligen berott  på  åsikt  och  ett  egendomligt  metriskt 
system;  icke  på  godtycklighet,  hafva  ej  bort  hindra 
Akademien  att  egna  sitt  erkännande  åt  den  om- 
sorgsfulla trohet,  hvarmed  ni  fyllt  eder  ingalunda 
lätta  uppgift. 

Sedan  belöningen  öfverlemnats  åt  pristagaren,  fortfor 
direktören: 

Bland  öfriga  täflingsskrifter  har  Akademien 
fost  särskild  uppmärksamhet  vid  N:r  17  ^  Orvar 
Oddiiy  romantiskt  sagospel  i  fem  akter,  hvars  för- 
fattare  tydligen  ådagalägger  noggrann  kännedom 


—     123     — 

om  fornsagorna  samt  förmåga  i  behandlingen  af 
sitt  åmne,  N:r  7  '»Fomnordslagar^y  hvilka  dikter 
utmärka  sig  genom  enkelhet  och  vftrme,  ett  flärd- 
fritt  spr&k  och  en  i  allmänhet  god  behandling  af 
det  fornnordiska  versslaget,  N:r  34  "»Trettiotre  rim" 
styckem^y  i  hvilken  cykel  dikterna  »Till  rörs», 
5Ängeltorn>,  »Dufvoma»,  »Svanen»,  »ön»  och 
»Döden»  röja  verklig  poetisk  begåfning,  samt  N;r 
51  T>0gonhlic1cshildenj  med  sftrskildt  fäst  afseende 
å  de  vackra  och  känsliga  dikterna  »Vid  målet», 
»Snöhinder»,  »Våridyll»  och  frftmst  »Fattigjnl»,  i 
hvilken  sistnämnda  sång  det  allvarliga  ämnet  är 
ädelt  och  hjärtligt  uppfattadt  och  framställdt. 

Det  af  konung  Carl  XIV  Johan  stiftade  och 
af  hans  efterträdare  fortfarande  anvisade  kungliga 
priset  har  Akademien  denna  gång  tillerkänt  lektorn 
m.  m.  Emil  Hildebrand  på  grund  af  den  veten- 
skapliga lärdom  och  skicklighet  han  visat  såsom 
urkundsutgifvare  och  författare  af  historiska  ar- 
beten, bland  hvilka  en  synnerligen  förtjenstfull, 
ntförlig  framställning  af  den  svenska  statsförfatt- 
ningens historiska  utveckling  från  äldstA  tider  till 
våra  dagar  utkommit  under  innevarande  år. 

Akademien  har  vidare  beslutit  att  öfverlemna 
sin  mindre  skådepenning  i  guld  åt  skådespelaren, 
bofint^ndenten  Knut  Almlöf  såsom  en  gärd  af  er- 
kännande   åt   den  natursanning,  det  konstnärsför- 


j 


—     124    — 

stånd  och  den  fina  uppfattning  han  under  en  lång 
och  berömlig  verksamhet  i  återgifvandet  af  skilda 
dramatiska  karaktersbilder  ådagalagt. 

Den  minnespenning  Akademien  detta  år  låtit 
prftgla  har  till  föremål  friherre  Bernhard  von 
Beskow.  Atsidan  visar  hans  bröstbild  och  namn. 
På  frånsidan  ses  ÅpoUo  Musagetes  och  Hermes, 
af  ålder  inom  Akademien  använda  mytologiska 
sinnebilder  för  skaldekonst  och  vältalighet.  Om- 
skriften:  Nostrum  prmsidium  et  dulce  decus  diu 
antyder,  att  Bernhard  von  Beskow  under  en  lång- 
varig vård  af  Akademiens  angelägenheter  varit  ett 
hägn  för  svensk  skaldekonst  och  vältalighet.  I  af- 
skärningen  läses:  Litterarum  clarus  et  henignus 
cultor  et  promotor  ob.  MDCCCLXVIII  (vitter- 
hetens frejdade  och  hjärtegode  idkare  och  främjare 
afled  år  1868). 

Minnesteckningeii  öfver  friherre  yon  Beskow,  hvilken  om- 
fattande teckning  var  författad  af  Akademiens  sekreterare  hr 
af  Wiraén,  kunde  på  grnnd  af  den  framskridna  tiden  icke 
uppläsas. 


MINNE 


AF 


FRIHERRE 


BERNHAED  von  BESKOW 


BERNHARD  von  BESKOW 


MINNESTECKNING 


AF 


O.  D.  AF  WIRSfiN 


FÖBRA  AFDELKIKGBN 


STOCKHOLM  1897 
xuvoL.  BOKTBTOKXiurr.    p.  A.  !fOBBmyr  ål  tentER 


IjLaritema  intogo  i  antikens  bildkreto  en  s&rskild 
ställning.  De  voro  ej  sånggudinnor,  men  de  till- 
hörde dessas  närmaste  följe,  de  bodde  med  dem 
på  Olympen,  och  utan  kanternas  hjälp  förmådde 
ej  öf^ertalningskonsten,  Peitho,  eller  vältaligheten, 
Hennes,  att  något  åstadkomma.  Till  deras  attribut 
hörde  j&mväl  tonverktyg.  Plato,  som  högt  skat- 
tade sin  lärjunge  Xenokrates,  fann  dock  hos  honom 
ett  väsentligt  fel,  nämligen  brist  på  behag,  och 
uppmanade  honom  därför  att  »offra  åt  kariterna». 
Vid  den  mans  vagga,  om  hvilken  denna  teck- 
ning skaU  handla,  hade  säkerligen  behagen  hem- 
burit sina  faddergåfvor.  Egnade  han  ock  med 
framg&ng  åt  sångens  makter  sina  gärder,  så  var  han 
dock,  vid  närmare  efterseende  mindre  deras  än 
deras  älskliga  ledsagerskors  korade  gunstling,  och 
behaget  satte  sin  prfigel  på  hans  oförnekliga  »väl- 
talighet» lika  väl  som  på  den  angenäma  »öfvertal- 
ningskonst».  hvilken  han,  såsom  förmedlare  mellan 
stridiga  åsikter  i  vitterhet  och  såsom  ledare  af 
Gustaf  ni:s  stiftelse,  med  högsinthet,  finhet,  men 
äfvcn  fasthet  utöfvade. 


128 


i\ 


Ett  århundrade  har  förflutit  sedan  Bernhard 
von  Beskows  födelse.  Det  samfund,  hvaråt  har 
under  en  lång  och  berömlig  lefnad  oflFrade  sirw 
bästa  krafter  och  som  af  honom  mottagit  verkligs 
valgärningar,  har  ej  velat  låta  bemärkelseåret  förgi 
utan  att  hylla  ett  för  detsamma  så  dyrbart  minne 
Det  är  ett  minne  af  ett  sällsynt  lyckligt  lif,  dfti 
förtjensten  på  ett  sätt,  som  ej  alltid  är  så  märk- 
bart, åtföljdes  af  erkännanden,  af  ett  lif,  som  före- 
ter en  märklig  jämvikt  mellan  de  olika  själsför- 
mögenheterna  och  där  en  oaflåtlig  sträfeamhei 
upplifvades  af  glädtighet,  där  mödan  och  det  världs- 
visa nöjet  gingo  hand  i  hand,  klokheten  var  förenac 
med  godhet  och  urbaniteten  ej  var  lånad  dräkt 
utan  uttryck  för  ett  lika  välvilligt  som  bildad 
sinnelag. 

Släkten  Beskow  härstammar  från  staden  Bees^ 
kow  i  Preussen.  En  underofficer  med  samma  nami 
var  fader  till  Arndt  Beskow,  som,  född  i  Beeskov 
den  19  april  1718,  flyttade  till  Stralsund,  där  hai 
idkade  skrädderirörelse  och  blef  ålderman.  Arndt 
son  Bernhard  föddes  i  Stralsund  den  2  april  1762 
utbildades  genom  anställning  vid  stora  kontor  ocl 
genom  affärsresor  för  köpmansyrket,  flyttade  til 
Stockholm  och  grundade  där  ett  ansedt  handelshus 
På  grund  af  åtskilliga  lyckade  handelsförbindelse 
med   Rio  de  Janeiro  blef  han  en  bland  de  första 


—     129     — 

som  riktade  uppm&rksain heten  på  fOrdelen  af  handel 
mellan  Sverige  och  Södra  Amerika,  och  han  bidrog 
under  de  för  svenska  jftmindnstrien  farliga  åren 
1807—1809  att  medelst  betydliga  förlag  uppehålla 
denna  handelsgren.  Egare  af  stora  bruks-  och  jord-^ 
e/^endomar,  utvidgade  han  med  både  klokhet  och 
djårfhet  sin  verksamhet.  Han  var,  s&ger  hans 
frejdade  son,  en  stark  sjftl  samt  oförställd  och 
uppriktig  i  ord  och  gftrningar,  tog  lått  intryck  och 
gömde  dem  länge.  Han  var  icke  född  till  lycka, 
men  vann  henne  genom  egen  möda.  »Tidigt  van 
att  lita  på  sig  sjålf,  fick  han  af  sina  föraJdrar  ej 
annat  arf  än  redigt  hufvud,  redligt  hjärta,  flitiga 
händer  oeh  hoppets  blick  till  en  fader  i  himlen. 
Tungan  var  mindre  färdig  till  tal  än  hufvudet  till 
tankar.»  Förenad  i  äktenskap  med  Anna  C.  Dalin, 
hade  han  fem  söner,  bland  hvilka  föremålet  för 
denna  minnesbild  var  den  till  ålder  andre  i 
ordningen. 

Bernhard  von  Beskows  födelseår  var  1796; 
födelsedagen  har  ansetts  vara  den  19  april,  och 
om  denna  tradition  bibehållit  sig,  är  Beskow  själf 
i  viss  mån  därtill  anledning,  ty  han  lät  i  sitt  hem 
den  dagen  firas  och  mottog  på  densamma  lyck* 
önskningar,  bland  hvilka  särskildt  Bottigers  bru- 
kade i  bund^i  form  årligen  återkomma.  Seden 
tycks    till   och    med  hafva  berott  på  bruk  i  hans 

99.  Akad.  Handl  fr,  1896.     11.  9 


—     180    — 


föräldrahem.  Men  sj&lf  har  han  i  sina  anteck 
ningar  upplyst  om  rätta  förh&llandet.  »Dåjagi 
sfiger  han,  »skall  anteckna  min  födelsedag,  kan  jaj 
ej  undgå  att  erinra  mig  följande  lilla  anekdot  ou 
Leopold.  Han  skref  en  gång  i  en  litterär  ange 
lägenhet  till  bokhandlaren  magister  Wiborg  ocl 
slutade  sitt  bref  med  dessa  orden:  »Emellertid  ocl 
intill  dess  att  herr  Hammarsköld  har  det  nöjet  at 
f&  anteckna  min  dödsdag  —  hvilket  jag  är  öfver 
tygad,  att  han  gör  rasande  — ,  har  jag  äran  at 
framhärda  m.  m.»  Min  födelsedag  har  Hammar 
sköld  i  sin  »Svenska  Vitterheten»  och,  jämte  honom 
riddarhusmatrikeln,  konversationslexikon  m.  fl.  verk 

o 

ligen  angifvit  orätt  till  den  19  april.  Atminstoni 
har  jag  någon  anledning  att  tro  det,  ty  min  salij 
mor  påstod  bestämdt,  att  jag  var  född  den  f* 
april  1796,  och  hon  borde  känna  det  närmare  äi 
Lorenzo.»  Det  kan  ju  vara  möjligt,  att  då  far 
fadern  var  född  den  19  april,  man  häraf  föranledt 
att  i  familjen  på  denna  minnesdag  fira  jämvä 
sonsonen. 

Beskow  var,  såsom  hans  moder  gärna  visst 
berätta,  söndagsbarn  och  född  med  segerhufva 
Som  barn  lär  han  hafva,  efter  hvad  han  själf  upp 
gifver,  varit  ovanligt  ostjrrig,  så  att  husets  läkare 
medicinalrådet  Tingstadius,  kallade  honom  »rumor 
mästarn».     Redan  vid  fem  års  ålder  sändes  han 


—     181     — 

pension  till  en  fru  Runevall,  men  slapp  »helbregdai 
undan  från  den  aga,  hvilken  hos  henne,  såsom 
i  alla  den  tidens  uppfostringsanstalter,  anv&ndes. 
Ett  år  därefter  fick  han  till  enskild  l&rare  Steck- 
sén,  som  sedermera  blef  professor  i  Lund;  men  i 
sitt  sjunde  år  erhöll  han  den  handledare,  som  på 
bonom  skulle  komma  att  öfva  det  största  infly- 
tandet, nämligen  den  glade  skalden  Stjemstolpe. 
Den  fbrsta  bekantskapen  skedde  under  gapskratt; 
Stjemstolpe  själf  skrattade  gärna,  och  lärjungen 
fann  något  skrattretande  i  apparitionen  af  en  magi- 
ster, som  var  klädd  i  »stångpiska,  grå  frack,  röd 
vftst,  svafvelgula  kortbyxor,  strumpor  och  skor 
samt  nattkappa  fläktande  för  vinden».  Men  löjet 
hindrade  ej  gagnet.  Stjemstolpe  vann  gossens 
förtroende,  var  allvarsam  i  sitt  kall,  höll  lärjungen 
till  boken  och  var  uppmärksam  på  hans  framsteg; 
han  gaf  honom  ock  den  första  undervisningen  i 
musik  och  målning  samt  lät  gossen  få  del  af  ett 
romanbibliotek  och  stifta  bekantskap  med  Lafon- 
taine,  Spiess,  Mtdler  och  Kotzebue.  Snart  började 
lille  Beskow  skrifva  vers  och  uppmuntrades  däri 
af  sin  vittre  mentor.  Det  första  versförsöket  utgjor- 
des af  en  grafskrift  öfver  en  kanariefågel  och  hade 
följande  pompösa  begynnelse: 

Vandrare,  dröj  och  hedra  mitt  minne 
Blott  med  den  tår  af  naturen  du  har. 


—     132     — 

Kan  du  vid  grafven  den  hålla  inne, 
Ovärd  du  var,  att  jorden  dig  bar. 

Stjernstolpe  var  uppfostrad  i  den  gamla  frän 
ska  vitterhetsskolan,  om  hans  belösenhet  än  strftckt 
sig  till  andra  områden  och  s&rskildt  till  spansl 
litteratur;  det  är  då  ganska  naturligt,  att  man 
hans  lärjunges  tidigare  diktförsök  finner  stark 
påverkningar  af  pseudoklassicitetens  moraliserand 
didaktik.  I  det  enskilda  umgänget  var  dftremc 
Stjernstolpe  för  visso  icke  i  onödan  sedol&rand( 
Beskow  har  efter  hans  död  tecknat  honom  i  ei 
ypperlig  minnesbild,  däri  han  beskrifver  Stjem 
stolpes  småskälmska  satyrblick,  hans  lifliga  rörelsei 
de  hastiga  omvexlingarna  i  hans  sinnesstämoin, 
och  hans  öfversvaJlande  vänlighet  vid  glada  til] 
fallen  och  i  muntra  lag.  Han  kunde  i  sin  dit}^ 
rambiska  glädtighet  stundom  »påminna  om  de 
benämning,  de  gamle  gåfvo  Diogenes,  en  rasand 
Sokrates».  Men  Beskow  prisar  framför  allt  han 
godhet  och  hans  glada  lefnadsvishet.  »Oneklige 
skulle  lifvet  ega  ett  mera  leende  och,  i  humori 
stisk  mening,  ädlare  utseende,  om  i  hvarje  sta 
funnes  en  sådan  älsklig  lefnadsvis,  hvars  kärasi 
uppgift  var  att  hela  och  lindra,  där  tiden  ellc 
menniskorna  sårat,  förlika  det  stridiga,  mildra  d( 
hårda  och  kasta  strålarna  af  ett  harmlöst  skän 
mellan  jordlifvets  själfbildade  eller  medfödda  skug 


—     138    — 

gor.i  I  gina  vackra  verser  vid  Stjemstolpes  grift 
erinrade  Beskow  om  hans  godmodiga  lynne,  men 
liknade  honom  tillika  å  nyo  vid  »den  vise  från 
Sinope,  som  skämtsamt  med  sin  lykta  belyste 
dårarnei.  .  Skön  ftr  den  bild,  Beskow  gifver  af 
Stjernstolpes  vftnfasthet: 

Fridlyst,  hur  ock  ödets  stormvind  röt, 

Bodde  vänfast  trohet  i  ditt  hjärta, 

Som  en  hydda  gömd  i  alpers  sköt. 

En  sådan  lärare  var  egnad  att  lifva  och  under- 
hålla det  af  naturen  goda  lynne,  som  Beskow  egde, 
ocb  trumpenheten,  men  ej  allvaret,  var  fövisad 
från  nndervisningstim marna.  Det  vänskapliga  för- 
hållandet mellan  Stjernstolpe  och  hans  unge  vlln 
fortfor  intill  lärarens  död,  och  ingen  kunde  mera 
än  Stjernstolpe  glädja  sig  åt  Beskows  tidiga  fram- 
gångar på  så  väl  den  vittra  vägen  som  ämbets- 
mannabanan.* 


*  Beskow  var  naturligtvis  ej  blind  för  Stjernstolpes  svog- 
heter.  Lustigt  skrifver  han  i  ett  bref  till  Järta  från  år  1826: 
«£tt  spektakel  bereddes  allmänheten  nyligen  genom  det  Stjern- 
stolpe lemnade  uppdraget  att  hålla  tal  öfver  den  tokige  grefve 
Höpken.  Han  visade  sig  därvid  ntstyrd  i  statssekreteraren 
Nordias  adelsnniform,  och  jag  kan  säga,  att  jag  ej  den  qvällen 
fiUe  ka  varit  i  Nordins  kläder.  Det  bästa  af  allt  är,  att  han 
för  talet  erhåller  60  dnkater,  bvilket  efter  hans  myntfot  utgör 
omkring  320  bate^er  punsch  eller  proviant  för  nära  tre  måna- 
der —  ty  den  nye  eller  svenske  Diogenes,  såsom  Stjernstolpe 
kallas,  skiner  sig  så  till  vida  från  den  grekiske,  att,  då  den 
gamle  da^^igen  gömde  sig  i  en  tunna,  gömmer  denne  dagligen 


—     134     — 

Vid  sidan  af  bokstudierna  gick  utbildningei 
af  de  rika  musikaliska  anlagen.  Undervisning 
pianospelning  meddelades  af  en  hos  Beskows  fai 
anställd  kontorist  Wellander,  elev  af  Vogler,  ocl 
hågen  för  musik  utbildades  därigenom,  att  gossen 
tidigt  fick  höra  Glucks  och  Mozarts  skapelser.  Bes- 
kow bibehöll  alltjämt  förkärlek  för  den  gamla  klas- 
siska musiken;  Wagner,  hvars  Tannhäuser  han  p^ 
äldre  dagar  hörde  i  utlandet,  kunde  han  ej  uthärda.  * 

en  tunna  i  sig.     Men  är  det  ej  ogudaktigt  att  tala  så  om  en 
gammal  lärare  ?> 

*  >0m  man>,  säger  han  i  otryckta  anteckningar  från  en 
under  året  1859  företagen  utländsk  resa,  »inom  tonemas  värld 
vill  uppleta  den  skarpaste  motsats  till  Rossinis  qvicka,  lifliga, 
behagliga,  allt  igenom  klara  och  lättfattliga  tonskapelser,  torde 
man  ej  finna  någon  bjärtare  än  Wagners  Tannhäuser.  Föi 
musikvänner  med  vanlig  bildning  och  uppfattningsgåfva  kan 
första  åhörandet  svårligen  göra  annat  intryck  än  det  af  en 
babylonisk  förbistring.  Om  man  tänker  sig  musiken  vid  varg- 
klyftan  i  Friskytten,  afgrundskörerna  i  Robert,  kommendörens 
sång  i  slutscenen  af  Don  Juan  och  det  värsta  basonskrål 
i  en  af  Verdis  operor,  alla  samtidigt  återgifna  af  fyra  starka 
orkestrar,  så  har  man  ett  ungefärligt  begrepp  om  oavertyren, 
som  varar  bortåt  en  halftimme.  Det  är  sannerligen  ej  fÖi 
nervsvaga  åhörare.  Hittills  hafva  utmärkta  tonsättare  vanligen 
sökt  intaga  genom  harmoni  eller  melodi,  de  största  genom  en 
förening  af  bägge  dessa  källor  för  det  sköna;  Wagner  tyckes 
lägga  an  på  disharmonier,  som  upplösas  så  sent  och  tvärt  son 
möjligt,  och  knappt  börjar  en  melodi,  förrän  den  genast  afbry- 
tes  genom  ett  halsbrytande  språng  in  i  en  vildt  främmande 
tankegång.  Detta  kallar  han  framtidsmnsik,  som  våra  efter- 
kommande  först    riktigt    skola    fatta  och  hvarigenom  han  gått 


—     185     — 

Vid  tio  års  &lder  skickades  Beskow  till  Upsala. 
Stjemstolpe  kunde  på  grund  af  sin  anställning  i 
kansliet  icke  medfölja,  och  gossens  handledare  blef 
i  st&Uet  dåvarande  docenten  —  sedermera  profes- 
sorn —  Brftndström,  om  hvilken  Beskow  säger,  att 
han  i  allo,  utom  i  hjärtats  godhet,  var  olik  Stjem- 
stolpe, äfven  däri  att  han  ville  göra  slut  på  allt 
rinmieri,  såsom  varande  bara  »slarf».  Beskow  har 
i  en  vacker  dikt  besjungit  den  år  1818  aflidne 
Brändström.  Genom  honom  infördes  Beskow 
i  flera  Upsalafamiljer,  såsom  hos  ärkebiskop  Lind- 
blom, landshöfdingen  af  Wetterstedt,  baron  Sture. 
Latin  lästes  enskildt  för  både  Tranér  och  Lund- 
vall, teologi  för  Thorsander,  historia  för  Fant. 
Matematik  och  algebra  lärde  Brändström  själf  den 
unge.      I    musikens   teuri    undervisade  Hseffner,  i 

sitt  århundrade  i  förväg.  Hvarför  de  efterkommandes  sinnen 
och  sftrskildt  hörselorganen  skola  vara  så  olika  yära,  det  har  han 
dock  icke  applyst.  Lfigger  man  härtill,  att  stycket  ftr  nästan 
ntan  handling;  att  h varje  akt  räcker  en  liten  timme,  ehnm 
den  ntgOres  af  endast  tre  till  fyra  scener,  hvamnder  en  sjun- 
gande i  Bänder  har  långa  fiVredrag,  som  de  medspelande  måste 
afhöra  utan  att  veta  hvar  de  skola  göra  af  sig;  att  innehållet 
af  dessa  föredrag  utgöres  af  abstrakta  idéer,  betraktelser  och 
allegorier,  samt  att,  med  undantag  af  några  körer,  ensemble- 
saker sällan  förekomma;  så  måste  det  hela  blifva  af  en  tröttande 
enformighet.  De  ajnngande  synas  vara  att  beklaga,  som  måste 
lära  sig  utantill  en  sådan  massa  noter  utan  sammanbindning 
af  någon  ledande  tanke,  såsom  i  vanliga  melodier;  och  för 
spelet   ger   bristen  på  handling  föga  af  väckelse  och  motiver.» 


—     186     — 

pianospelning  ingen  mindre  an  hftfdatecknareii 
Geijer.  Men  Beskows  fader  önskade,  att  sonen 
dessutom  skulle  lära  sig  ett  handtverk;  »ingen  kam 
—  sade  han  —  »veta,  hur  vftrlden  har  sin  gång. 
och  något  hvar  kan  i  våra  dagar  blifva  satt  i 
nödvändighet  att  fortjena  sitt  bröd  i  sitt  anletes 
svett».  Beskow  och  hans  tre  år  äldre  broder 
som  var  honom  följaktig,  valde  att  lära  sig  svarfva 
och  snart  hade  Beskow  bragt  det  därhän,  att  har 
kunde  svarfva  pipskaft  åt  fadern,  nystpinnar  al 
modern. 

I  mars  månad  1807  aflade  den  ännu  ej  elfva- 
årige  pilten  studentexamen  samt  inskrefs  i  Söder- 
manlands och  Nerikes  nation.  Han  vistades  sedan 
med  få  afbrott,  i  Upsala  hela  sju  år.  Bland  d( 
dåvarande  lärarne  vid  univwsit^jtet  omnämnei 
Beskow  i  sina  »Lefnadsminnen»  —  en  källa,  hvilker 
står  till  buds  för  kännedom  om  hans  tidigare  ung- 
domslif,  medan  den  däremot  intet  har  att  meddela 
om  mannaåldern  —  särskildt  med  vördnad  Dahl 
Kolmodin,  Odmann  och  Thunberg.  För  musiker 
visste  HaeflFner  så  hänföra  honom,  att  han  ville 
öfvergifva  allt  för  att  egna  sig  åt  tonkon- 
sten och  säkerligen  skulle  utföi*t  denna  afsikt 
om  ej  fadern  bestämdt  fordrat,  att  den  akademiska 
kursen  skulle  afslutas,  innan  val  af  lefnadsyrkt 
gjordes. 


—     187     — 

Mdknter minerna    tillbragtes  hos  föräldrarna; 
om  somrarna   var   vistelseorten    faderns  egendom 
örby;  jul-  och  nyårshelgen  firades  i  huf^adstaden. 
Under   dessa  ferier  var  vanligen  Stjemstolpe  g&3t 
i  familjen,  och  de  litterftra  sysselsättningarna  åter- 
upptpgos  under  hans  eldande  inflytelse.    Då  egnade 
sig  ock    Beskow    åt  sin  alsklingslåsning,  som  var 
svensk  historia;  då  slukades  Dalin  och  Lagerbriug, 
då  Ifistes  Wilkina  saga  och  Björners  kåmpadater* 
Dessemellan  samtalade  fadern  mycket  med  honom 
i  allehanda  ämnen,  inpräntade  hos  honom  sin  egen 
afsky   for  franska  revolutionen  och  förespådde  för 
hon<xn  Napoleons  fall»  om  hvilket  han  var  så  viss, 
att   han    under  de  år,  som  föregingo  kontinental- 
systemets   och    dess  skapares  fall,  med  djärf  spe- 
kulation uppköpte  oerhördt  med  jårn  och  därigenom 
sedan     mångdubblade     sin    förmögenhet,     hvilken 
däremot    skulle    hafva    blifvit    grusad,  i  händelse 
Napoleons  välde  cgt.  bestånd.     Politiken  var  mycket 
dfia    föremål    fbr   dessa  samtal,  och  gossens  upp- 
fattning skärptes  genom  faderns  meddelanden  samt 
genom  åhörandet  af  meningsutbyten  mellan  denne 
och  Aetn  af  tidens  inflytelserikaste  personer. 

Beskow  erinrade  sig  från  dessa  gosseår  mycket 
vä]  Gustaf  IV  Adolf,  hvilken  han  ofta  sett  på  den 
så  kallade  måndagsparaden;  han  fann  konungens 
yttre    fOrddaktigt   och    värdigt,    men  kanske  nog 


—     188    — 


liflOst.  Det  olyckliga  ryska  kriget  inträffade,  når 
Beskow  var  tolfå.rig.  Han  läste  in  sig  i  sin  kam- 
mare med  den  i  litet  qvartformat  på  lumppapper 
tryckta  Inrikes-Tidningen  för  att  där  inhemta 
nyheter  från  krigsskådeplatsen,  och  hans  hjärta 
flammade  för  Adlercreutz,  Döbeln  och  Sandels. 
Han  såg  sedermera  de  olyckliga,  af  »landtvärns- 
sjuka»  och  vanskötsel  härjade  ynglingar,  som  åter- 
kommo  med  ohjälpligt  bruten  helsa.  I  februari 
1809,  då  Beskow  var  i  Upsala,  befarades  där  anfall 
af  kosacker,  ja,  man  påstod  sig  hafva  sett  sådana 
vid  Vaksala  tull.  Studenterna  kallades  till  sina 
nationssalar,  där  hvarje  landskapsförenings  inspek- 
tor tillkännagaf,  att  staden  troligen  snart  skulle 
besättas  af  ryska  trupper,  och  uppmanade  ungdo- 
men att  afhålla  sig  från  utmanande  låter.  Dagen 
efter  statshvälfningen  den  13  mars  kom  äter  dylik 
kallelse  till  nationssalama,  hvarvid  meddelades, 
att  fosterlandet  vore  räddadt  och  fred  snart  kunde 
väntas.  Politiserandet  i  lärdomsstaden  upptog 
därefter  så  mycken  tid  och  läsningen  led  så  mycket 
afbräck,  att  Beskows  far  midt  i  terminen  tog 
honom  hem  till  Stockholm,  anseende  Upsalavistelsen 
under  dessa  förhållanden  vara  af  föga  gagn.  Bes- 
kow såg  i  Stockholm  riksdagsutblåsningen  den 
första  maj  och  utfärden  till  Djurgården,  hvarvid 
Adlercreutz    och    Adlersparre,    åtföljda  af  staber. 


—     139     — 

kdsades  med  jubel;  han  åskådade  ock  riksdagens 
öppnande  på  rikssalen  och  såg  i  riksdagsmännen 
»idel  Gincinnater  och  Camiller>,  i  de  ännu  pur- 
punnantlade  rådsherrame  »romerska  senatorer». 

Djupt  i  gossens  sinne  och  minne  inpräglade 
sig  det  fersenska  mordet  den  20  juni  1810.  Han 
var  blott  porton  år,  men  synes  hafva  haft  frihet 
att  under  hela  denna  dag,  förmodligen  lockad  af 
ångestblandad  n3rfikenhet,  uppehålla  sig  på  Stock- 
holms gator  och  följa  folkmassan.  Han  tyckes 
hafva  iakttagit  allt,  som  tilldrog  sig,  med  så  var- 
ken och  uppmärksam  blick,  att  han  ännu  på  äldre 
dagar  kunde  ur  hågkomsten  berätta  hela  förlop- 
pet. Han  har  ock  i  ett  otryckt  bref  redogjort 
d&rför.  Han  kunde  aldrig  förstå  det  sätt,  hvarpå 
hans  annars  så  högt  beundrade  hjälte  Adlercreutz 
den  dagen  betedde  sig.  Han  såg  denne,  då  han 
red  bort  från  Forsens  närhet;  det  såg  fbr  Beskow 
ut,  som  ville  han  ej  störa  folkhopen,  ej  utveckla 
sin  vanliga  energi,  och  alla  närvarande  fingo  ett 
intryck  af  flathet.  Adlercreutz  kunde,  efter  Bes- 
kows förmenande,  näppeligen  själf  tro,  att  han 
genom  sitt  bortridande  skulle  taga  folkmassan  med 
sig,  ty  han  följdes  blott  af  ett  dussin  skrålande 
pojkar  och  några  sjömän,  som  strax  vände  till- 
baka. Hela  Riddarhustorget,  nedre  delen  af  Kyrko- 
brinken  och  öfre  delen  af  Nygatan  voro  däremot 


—     140     — 

»packade  af  tusentals  menniskor,  hvilka  stodo  orör- 
liga som  en  mur».  Beskow  följde  med  ögonen 
Fersen  och  hans  förföljare  från  Slussen,  såg  de 
båda  kavallerieskorter,  som  skulle  freda  liktåget, 
rida  sin  vftg,  såg  gardet  stå  overksamt  på  Riddar- 
hustorget, artilleriet  vika  undan  och  gå  krokvägar 

!  hem,  Silfversparre  förnärmas.    »När  man  sett  detta 

och  flera  dagar  förut  hört  omtalas^  att  Fersen 
skuUe  mördas,  så  kan  man  svårligen  värja  sig  för 
misstanken,    att    vederbörande    ville    tillåta,  visst 

j  icke  det  som  hände,  men  en  skymf  mot  en  repre- 

sentant af  det  reaktionära  partiet.»    Beskow  nekar 

I  ej,    att    konungen    och  Adlercreutz  visade  beslut- 

samhet, sedan  konungen  väl  kommit  till  staden, 
och  att  lugnet  därmed  återställdes;  men  han  fann, 

j  som  många,  det  haf^a  skett  för  sent. 

'  Ar    1814    lämnade  Beskow  för  alltid  Upsala 

efter  där  aflagd  kansliexamen  med  betyg  om  »en 
oafbruten  och  utmärkt  flit  i  studier  samt  ett  sär- 
deles stadgadt  och  hedrande  uppförande» ;  han  an- 
togs den  14  oktober  samma  år  till  e.  o.  kanslist 
i  handels-  och  finansexpeditionen  af  K.  M:ts  kansli, 
{  blef   den    17  juni   1815  förordnad  att  föra  proto- 

koll i  rikets  allmänna  ärenders  beredning  och  ut- 
nämndes samma  år  den  6  oktober  till  kopist  samt 
den  4  december  1816  till  kanslist.  År  1818  den  9 
december  befordrades  han  till  protokollssekreterare. 


—     141     — 

Vi  närma  oss  nu  tiden  för  Beskows  första 
uppträdande  som  skald;  det  är  »vitterhetsförsökens» 
epok,  och  vid  dessa  vitterhetsförsök  fasthänger  han  så 
starkt,  att  han,  obekymrad  om  dagbladens  skif- 
tande utsagor,  ännu  pä  ålderns  dag  omhuldar 
dessa  barn  af  hjärtat  och  inbillningskraften  samt 
ombesörjer  en  ny  upplaga  af  desamma.  Man  ser, 
då  man  genomläser  dessa  arbeten,  att  författaren 
tagit  starka  intryck  af  Matthisson,  Salis,  IngemanUi 
Klopstock  och  Schiller,  men  ej  Goethe.  Men  tillika 
förspörjas  nya,  starka  inflytelser  från  inhemskt 
håll.  Det  är  nu  ej  längre  Leopolds  eller  Valerii 
didaktik,  ej  heller  Lidners  svärmerier,  som  mest 
tilltala  den  unge  skalden.  Man  hör  ej  längre 
de  toner,  som  Ijödo  i  dikten  från  1813,  »Miduatten 
på  kyrkogården»,  och  som  i  moraliserande  anda 
förkunnade: 

Den  endast  lycklig  ai*,  som  dygdig  vara  vet, 
Han  lugn  och  tröstfnll  ler,  när  stoftets  fjättrar  brista. 
Jag  nyttig  vara  yiU  och  tro  hvar  dag  den  sista, 
Jag  dygdig  vara  vill  och  tro  en  evighet. 

Nu  förhärligas  ej  längre,  såsom  i  sången  »Sam- 
vetet» (1814),  det  inre  sedetribunalet,  hvars  majestät 
där  prisats  i  den  af  Stjernstolpe  lofordade  strofen: 

Fördolda  ftijesven  i  lifvets  alla  skiften, 
Din  gissel  agget  är  och  sanningen  din  skmd, 
Du  tänder  straffets  bål  vid  dödsbasunens  \jnd 
Och  fläktar  svalka  ned  från  palmer  öfver  griften. 


—     142     - 

Nftr  åldern  tynger,  skyndar  du 
Den  godes  sista  steg  att  lätta, 
Men  trycker  brottslingen  ännu 
I  andra  lifvet  efter  detta. 

Nu  framklinga  ej  de  vemodiga  dödsbetrak- 
telser från  sistnämnda  år,  i  hvilka  med  anslag, 
lånade  från  Lidner,  den  sista  efterlängtade  »sömn- 
drycken» besjungits.  Andra  väckelser  framkallade 
andra  harposlag.  Göterna  hade  uppträdt,  »Iduna» 
hade  sett  dagen.*  Och  af  utländsk  vitterhet  stod 
ej  längre  den  franska  högst;  dess  blomma  kallas 
af  Beskow  »grann  och  lifvad  af  kunganåd»,  medan 
däremot  »den  tyska  sångmöns  krans»  bar  blad  »från 
fantasiens  rike». 

Anonymt  utkommo  Beskows  första  »Vitterhets- 
försök» år  1818  i  ett  häfte  tillegnadt  statsrådet 
grefve  Mörner;  de  åtföljdes  1819  af  ett  nytt,  lika- 
ledes anonymt  häfte.  »Prologen»  angifver  redan  den 
nordiska  tonen: 


*  Beskow  invaldes  i  Götiska  förbundet  den  30  april  1822. 
Han  bar  där  namnet  Thidrekr.  Förbundsbröderna  £inar  Tam- 
barskjälfver  (Geijer),  Bodvar  Bjarke  (Tegnér)  och  Skjölder  Sven- 
ske (Schröder)  hade,  understödda  af  bröderna  Ragnar  (Tanu- 
ström)  och  Rolf  (Adlerbeth)  vitsordat  Beskows  förtjenster.  Be- 
skow gjorde  sitt  inträde  i  Götiska  förbundet  den  29  juni  1822 
vid  en  »stämma»,  som  hölls  ^under  bar  himmel  på  den  utan- 
för Roslagstull  därtill  utsedda  plats».  Mycket  verksam  i  för- 
bundet synes  han  emellertid  icke  hafva  varit.  I  Idunas  tionde 
häfte  (1824)  förekommer  dock  Beskows  dikt  »Den  gamla  rust- 
kammaren». 


—     143     — 

Bland  nordens  mnor  är  jag  baren, 
Bland  nordens  mnor  lefver  jag, 

och  dikten  »Vasas  dröm»  talar  de  yfverbome  gö- 
ters tungomål  i  verser,  där  »tre  kronornas  sköld 
flammar  i  blodstrimmor»  och  »klubborna  svinga 
med  brakande  gny».  Här  förspörjes  en  genklang 
af  Toners  »Svea»,  och  detta  är  fallet  äfven  i 
'E&mpens  graf»,  där  i  de  sinnrika  antiteser,  som 
tiden  älskade  och  som  voro  ett  ännu  bevaradt  arf 
från  en  äldre  vitterhetsskola,  den  gamle  nordbon 
framställdes   som    föresyn  för  tidens  förvekligade 

släkte: 

Vi  knnna  blixten  ntnr  molnet  leda; 
Dn  visste  mer:  da  fraktade  ej  den. 
Vi  göra  oss  fOr  mod  och  dygder  reda, 
Dn  bar  dem  i  det  falla  hjärtat  ftn. 

Men  något  dunkel  från  sångsättet  hos  fosfori- 
sterna  blandar  sig  ibland  oförmodadt  med  dessa 
götiska  kraftyttringar,  och  sången  »Kärlekens  anda» 
i  sina  lena  välljud  är  ej  aUtid  genomskinlig.  Det 
vackra  stycket  »Lidner»  vittnar  om  det  intryck, 
Spastaras  skald  gjort  på  det  känsliga  sinnet,  och 
en  vemodig  kontemplation  uttalar  sig  i  stycket 
»önskan».  Ofta  korsa  olika  idékretsar  hvarandra, 
och  en  efterbildning  af  Pope's  parafraserande  »Fa* 
der  vår»  i  sin  kalla  rationalism  delar  syskonbädd 
med  en  smäktande  kärleksvisa,  sådan  som  »Blom- 
morna».    Men    trots    dessa    kontraster,    som    äro 


—     144     — 

fängslande  därför,  att  de  visa  universaliteten  i  den 
unges  vittra  smak,  äro  dock  påverkningarna  från 
Iduna  de  starkaste  och  göra  sig  gällande  i  uttryck, 
som  älska  |jomp  och  grannlåt,  såsom  nftr  det  i 
>Kämpavisan»  heter: 

Vi  bryna  de  jftmblåa  svärden  mot  hällen, 
Vi  höja  de  eniga  kronors  baner, 
När  nitton  århundradens  ära  från  Qällen 
Med  väntan  pä  götemas  ättlingar  ser. 

Det  kan  ej  hjälpas,  att  den  dristighet,  som 
hos  Tegnér  och  Geijer  ter  sig  naturlig,  här  läm- 
nar oss  mer  kyliga.  Rätt  egendomlig  är  en  i 
denna  samling  förekommande  »Stridssång»  på  den 
HaeflFnerska  melodien  till  »Lejonriddarne».  Den  är 
egendomlig  därför,  att  den  synes  vilja  försöka, 
med  undvikande  af  Atterboms  svulst,  gifva  ett 
motstycke  till  »Vikingasäten».  Men  om  än  Atter- 
boms   i    Poetisk    kalender  införda  »Lejonriddarne» 

—  hvilken  först  sjöngs  vid  en  fest  i  Upsala  1814 

—  är  alldeles  för  grann  och  visst  ej  hör  till  den 
snillrike  skaldens  bästa  saker,  så  har  den  dock  en 
klang  och  en  viss  ståtlighet,  som  ej  i  lika  grad 
återfinnas  i  Beskows  sång,  hvilken  däremot  har 
fördelen  af  mycket  mer  sundt  förnuft.  Häftet  af- 
slutas  med  en  för  Beskow  ofantligt  karakteristisk 
dikt;  den  heter  »Sekularsång  den  30  november 
1818»    och  firar   Carl  XII.     I  Idunas  andra  häfte 


—     145     — 

hade  Geijer  skrifvit  sin  sublima  sång  »Jag  stod 
en  yster  pilt  i  höga  norden»,  d&r  det  bland  an- 
nat hette: 

Nu  på  min  graf  de  vise  sig  församla 
Och  tala  klokskaps  ord  och  vilja  r&tta 
Min  han,  för  den  ej  är  den  platta,  gamla. 

Och  narrar,  kärrets  grodor  likt,  sig  sätta 
Upp  utur  egennyttans  pöl  —  då  larmar 
Den  hela  pObel,  som  blott  yill  sig  mätta. 

Men  mig  tog  Mikael  i  starka  armar 
Och  förde  mig  för  Lammets  tron  att  bida 
Hans  dom,  som  utan  ända  sig  förbarmar. 

Vid  Gustaf  Adolfs  och  Carl  Magni  sida 
Jag  sitter  där     Uppå  min  arm,  i  strålar. 
Ses  Segern,  leende,  som  brud,  förbida 
Och  stjämebvalfvet  med  min  krona  prålar. 

Häfdatecknaren  Geijer  hann  aldrig  att  skildra 
Carl  XII;  dock  saknas  ej  i  hans  skrifter  yttranden, 
som  utvisa,  att  om  än  en  naturlig  beundran  fanns 
qvar,  dock  den  mognade  mannen  såg  hjaltebilden 
med  mer  betånksam  blick  än  den  hänförde  yng- 
lingen gjort.  Emellertid  hade  hans  sång  Ofver 
»den  ystre  pilten»  väckt  genljud  i  fosterländska 
hjärtan,  och  rörelsen  fortplantade  sig  elektriskt 
I    Beskows    Sekularsång    helsas    Carl  rent  af  som 

en  gud: 

iDitt  folk  tillbeder  dig», 

89.  åkad.  Bandi.  fr.  1896.     11,  10 


—     146     — 

och  h&T  möter  oss  den  första,  stormande  yttringen 
af  den  karolinska  förtjusning,  som  sedan  följde 
Beskow  genom  lifvet  och  tagit  sig  så  m&nga  ut- 
tryck så  väl  i  bunden  som  obunden  form.  Dikten 
saknar  ej  skönheter.  Hår  förekommer  den  vackra 
bilden  om  den  nedböjda  fackla,  som  »uppåt  flam- 
mar,   fast    hon    sig    sjålf  förtär»,  och  när  skalden 

säger: 

Med  ödet  var  din  strid, 

Dess  band  grep  in  i  åskan,  som  du  slungat, 

så  är  detta  ungefär  detsamma,  som  Sven  Lager- 
bergs minnestecknare  fyratiofem  år  senare  i  Sven- 
ska Akademien  yttrade  om  Carl:  »Hans  trotsige 
andes  långvariga  kamp  mot  ödet  är  det  mest  tra- 
giska konungaspel  i  nyare  häfder». 

I  dikthäftet  af  1819  förnyas  samma  hyllning 
i  Beskows  poem  »Carl  den  tolfte»,  där  den  tredje 
strofen  har  likheter  med  uttryck  i  Tegnérs  Napo- 
leonssång  »Hjälten».     Skref  Tegnér: 

Frågar  stormen,  när  han  ryter, 
Frågar  himlens  höga  dunder. 
När  det  öfver  jorden  far, 
Om  det  någon  lilja  bryter. 
Om  det  i  de  gröna  Innder 
Störer  ett  förälskadt  par; 

så  skrifver  Beskow: 

Fråga  icke  jorden,  då  hon  remnar. 
Spörj  ej  bottnen  af  det  svällda  haf. 


—     147     — 

Ht]  hon  mer  ej  odlarns  tegar  jämnar, 
Hvarför  vinstens  jnlle  går  i  qvaf. 
Lavan  slocknar;  dubbla  skördar  höJija 
Fåran,  där  dess  blåa  åder  lopp, 
Hafvet  renas  ej,  om  ej  dess  bö^a 
Stundom  rOres  opp. 

Här  är  samma  förakt  som  hos  Tegnér  fOr 
utilitetssynpunkten,  om  än  uttrycken  hos  Tegnér 
äro  klarare.  Beskovir  har  sedermera  i  sin  teckning 
af  Gustaf  Fredrik  v.  Rosen  yttrat  något  liknande, 
när  han  talar  om  Carl  XII  och  Napoleon,  förkla- 
rande att  man  inför  deras  bilder  erfar  »känslan  af 
att  nalkas  mindre  en  dödlig  än  en  stor  naturkraft». 
Denna  dyrkan  af  kraften  var  för  Tegnér  naturlig, 
den  framträder  i  många  af  hans,  likasom  i  många 
af  Goethes  sånger;  Tegnér  delade  med  Goethe 
Napoleonskulten.  Den  formella  storheten  gör  ock 
merendels  på  skaldenaturer  en  oerhörd  verkan. 
Emellertid  finnas  äfven  andra  och  skönare  anled- 
ningar till  Tegnérs  och  Beskows  hänförelse  för 
Carl  XII;  dessa  anledningar  ligga  i  den  sedliga 
storhet,  hvarigenom  Carl  onekligen  är  vida  upp- 
höjd öfver  Napoleon.     Beskow  sjunger  ock: 

Enkel,  praktlös  var  du,  Carl,  på  jorden, 
och  hmn  tillägger: 

Blott  fOr  tro  och  rättf  ditt  höga  syfte, 

Bröt  ditt  lejon  fram  ur  fridens  land, 

Skakade  sin  man  och  ramen  lyfte 

Of?er  glohens  rand. 


—     148     — 

Längre  fram  skulle  Beskow  på  samma  sät 
framhålla  Carls  etiska  renhet,  sägande:  »Den,  hvari 
mäktige  ande  så  hänförde,  som  slutligen  försatta 
turkar  och  vilda  tartarer  i  bäfvande  beundran 
framträdde  flärdlös,  nästan  barnsligt  okonstlad  ocl 
enkel;  hans  milda  blå  öga  uttryckte  vanligen  ei 
jungfrulig  blygsamhet;  hans  sedliga  vandel  had( 
kunnat  tagas  till  mönster  af  en  klosterbröden. 

Dessa  sånger  öfver  Carl  XII  äro  ej  de  enda 
i  hvilka  Beskow  lofsjunger  hjälten.  I  »Lejonkun 
gen»  har  han  åter  egnat  en  gärd  åt  konungen 
inför  hvars  vilja  »faran  böjde  sig,  en  stum  vasall^ 
och  hvars  fel  endast  voro  »förvuxna  dygder»  — 
ett  vackert  uttryck,  som  Beskow  sedan  i  sina  pro 
saskrifter  gärna  upprepar.  I  »Sveriges  anor»,  on 
hvilken  dikt  framdeles  skall  talas,  har  han  on 
Carl  sagt: 

Okufvad  honom  döden  ännu  fann 

samt  nedskrifvit  de  sköna  raderna: 

Men  ser  du  handen  spänd  kring  Igältens  yäija? 
Den  bådar  strid  ännu  på  dödens  färja. 

Och  i  diktcykeln  om  »De  tre  Carlarne»,  for 
anledd  af  Byströms  statyer,  är  obestridligen  sån 
gen  om  Carl  XII  den  bästa.  Där  talas  åter  on 
det  »vasallförhållande»,  hvari  »olyckan»  stod  til 
Carl: 


■^ 


—     149     — 

Stolt  da  bar  ditt  fåll  som  din  krona, 
An  bland  nederlag  tycks  du  trona, 
Olyckan  själf  blir  din  vasall, 

och  om  ftn  sångaren  medgifver,  att  hjftlten  »intet 
kunde  åt  oss  berga»,  nedkallar  han  dock,  i  starkt 
patos,  straff  och  hämnd  Ofver  dem,  som  skulle 
»mot  förenade  Indiers  gulh  vilja  bortbyta  Carls 
»namn,  ära  och  värja».  Likasinnade  andar  tänka 
lika,  och  det  är  ej  en  tillfällighet,  att  liknande 
tankar  i  än  stramare  form  återkomma  uti  Talis 
Qvalis'  sång  vid  aftäckningen  af  Carl  XII:s  stod. 
Man  jämfOre  Beskows  ord: 

Men  det  Sverige,  som  en  värld  förskräckte, 
Yar  nti  din  barm, 

med  motsvarande  uttryck  hos  »pansarsångaren». 

Bland  sånger  i  samlingen  af  1819  märkes 
dikten  »Skalden»,  hvilken  sedermera  i  förändradt 
och  afkortadt  skick  fått  under  namn  »Diktens  fö- 
delse» inflyta  i  upplagan  af  1862.  Då  man  läser 
de  två  begynnelsestroferna,  som  lyda: 

öfver  tanken,  öfver  jorden 

Dröjde  än  den  stamma  natt. 

Andan  felades  och  orden 

FOr  Inbillningen,  som  satt 
Blek  och  liflOs,  klädd  i  glesa  töcken, 
Räckte  facklan  emot  himmelen 
För  att  hemta  ljus  i  själens  öken, 
Räckte  fåfängt  den. 


—     150     — 

Känslan  slamrade,  och  tingen 

Speglades  i  menskans  blick 

Som  i  kallans  glas,  ty  ingen, 

Ingen  bild  till  själen  gick, 
Ingen  njöt,  när  Of?er  rosenhäcken 
Solens  sista  glöd  i  vestern  dog, 
Eller  Hesper  brann  i  qvälln,  och  Näcken, 
Ensam,  harpan  slog, 

så  lar  man  ej  kunna  undgå  att  förnimma  inflytelser 
från  Tegnérs  i  Idunas  tredje  häfte  intagna  >Elden>, 

likasom  orden: 

Oron  flög  kring  hafvets  sköte, 

Höghet  stod  på  böljans  fall, 

Vällust  låg  i  blomstrens  öppna  barmar, 
Blygsamhet  bjöd  mossan  blicka  fram, 
Ömhet  smög  i  rankans  veka  armar. 
Trohet  kring  dess  stam, 

återkalla  för  erinringen  kända  tongångar  ur  Kell- 
grens »Nya  Skapelse». 

Dikten  >Borgruinerna»,  påverkad  af  Matthisson 
röjer    äfven  frfindskap  med  Tegnérs  i  »Idunai  in- 
förda   »Klosterruinerna»,  hvars  minne  måste  hafrj 
föresväfvat  författaren  särskildt  i  vei-sen: 
Men  Odins  knlle  icke  mer  besökes. 
Och  ingen  Freja  ler  vid  himlabryn. 
Och  intet  Valhall  ofvan  molnen  sökes. 
Och  intet  Manhem  blomstrar  nedan  skyn. 

Äfven  här  möter  oss  för  öfrigt,  med  återklang  fråi 
»Svea»,  den  gamle  »göten»,  som  »bjöd  öppen  vän 
skåp  eller  öppen  fejd»  och  som  var  »fattig  på  be- 
gär, men  rik  på  dygder». 


—     151     — 

Föga   lyckad  ar  i  detta  hftfte  efterbildningen 

af  SchiUers    >Hero   och  Leander»;  Beskows  versi- 

fikation,    annars    från    begynnelsen  så  smidig,  af- 

trubbas  i  orden: 

Ty  ki&rleken  kunde  ju  möjeligt  göra 
Att  ur  labyrinten  den  fängslade  föra; 
Den  menlöse  gör  han  försiktig  och  klok, 
Han  leder  i  band  hvarje  lif  i  naturen, 
Han  vande  den  vilda,  eldsprutande  tjuren 
Ätt  gå  i  demantplogens  tryckande  ok. 

Det  sfiges,  egendomligt  nog,  i  en  not,  att  »origi- 
nalets versifikation,  med  ett  orim  i  de  sista  ra- 
derna af  hvarje  strof,  är  bibehållen»;  ja,  »orimmet» 
i  sjunde  och  nionde  versraderna  finnes,  men  me- 
dan Schillers  meter  ftr  trocheisk,  har  Beskow  valt 
ett  daktyliskt  versslag. 

Af  originaldikterna  i  detta  hfifte  märkas  den 
intagande  »Bäcken»  och  den  måhända  något  sen- 
timentala »Till  Laura».  En  efterbildning  af  Mat* 
thisson  ftr  stycket  »Till  den  frånvarande»;  det  kan 
vara  af  intresse  att  jämföra  denna  dikt  med  At- 
terboms  tjusande  >0m  sent  ur  aftonrodnans  slöja»; 
de  hafva  bägge  samma  källa.  Häftet  afslutas  med 
ett  år  1817  till  Svenska  Akademien  insändt,  men  ej 
belönadt*  äreminne  öfver  Torkel  Knutsson,   hål- 


*  Det  kunde  ej  upptagas  till  behandling,  såsom  den  tidens 
grundsatser  och  praxis  voro,  emedan  Akademien  ej  till  täfling 
framståUt  detta  ftmne. 


—     152     — 


let  i  det  gamla  retoriska  maneret,  men  mftrkligi 
därför  att  det  utvisar,  huru  tidigt  Beskows  fan- 
tasi sysselsatt  sig  med  detta  ämne,  som  han  fram- 
deles skulle  på  ett  sätt,  hvilket  i  åtskilliga  afseen- 
den  är  storartadt,  behandla  i  dramatisk  form. 

o 

Ar  1819  företog  Beskow,  efter  erhållen  tjenst 
ledighet  från  handels-  och  finansexpeditionen,  ei 
resa,  som  utsträcktes  öfver  Danmark,  Preussen  ocl 
Sachsen  till  Österrike,  Italien,  Schweiz,  Frankrik( 
och  Rhenländerna;  han  återkom  fbrst  i  början  a 
år  1821.  Redogörelsen  för  denna  resa  har  hai 
infört  i  Svea,  i  Journalen  och  i  Heimdall;  hai 
utgaf  ock  1833  och  1834  sina  »Vandringsminnen» 
som  tiUegnades  Oehlenschläger,  hvars  bekantskaj 
han  under  filrden  gjort,  en  bekantskap  som  Iedd( 

o 

till  ett  vänskapsförhållande  utan  skiften.  Atskil 
ligt  af  dessa  skildringar  har  numera,  då  en  upp 
sjö  af  resebeskrifningar  förekommer,  förlorat  sit 
intresse;  det  var  helt  annorlunda  på  en  tid,  di 
resor  ej  så  ofta  förekomino  och  ej  underlättade 
genom  järnvägar.  Man  har  för  öfrigt  i  dess 
»Vandringsminnen»  behaget  af  en  älskvärd,  humai 
och  bildad  ledsagare  genom  skilda  land.  Något 
som  genast  faller  i  ögonen,  är  Beskows  stora  lätt 
het  att  knyta  bekantskaper,  en  lätthet,  som  be 
rodde  på  det  angenäma  i  hans  väsen,  böjlighetei 
i    umgänget,    det   goda    vettet    och    förmågan  at 


—     153     — 

i  r&tta  stunden  hafva  det  lämpligaste  och  mest 
rinnande  ordet  till  hands.  I  Danmark  samman- 
träffade Beskow  hos  fra  Bruun  med  Baggesen; 
dennes  af  sorger  fårade  panna  röjde  »sångaren  af 
menniskans  flyende  sällhet»,  det  yttre  var  vanvår- 
dadt,  och  det  låg  något  af  faun  i  väsende  och 
rörelser,  men  hans  samtalston  var  qvick  och  be- 
hagHgy  hans  infall  voro  träffande.  För  Bellman 
attalade  han  den  mest  lifliga  beundran.  Ett  par 
dagar  därefter  besökte  Beskow  Oehlenschläger; 
vissa  {rändskaper  i  skick  och  världsvanor  förde 
dem  genast  nära  hvarandra,  och  Beskow  fann  i 
den  danske  skalden  en  »hofman  i  detta  ords  ädla 
bemärkelse,  förenande  en  enkel  och  liksom  med- 
född värdighet  med  ett  lätt  och  behagligt  sätt  att 
vara».  Det  faller  af  sig  själft,  att  den  »ordning, 
smak  och  elegans»,  som  rådde  hos  Oehlenschläger, 
skulle  behaga  den  svenske  gästen.  I  Berlin  upp- 
söktes Amalie  v.  Helvig;  där  sammanträffade  Bes- 
kow ock  med  Bettine  v.  Arnim.  Han  såg  i  Preus- 
sens hufvudstad  äfven  La  Mötte  Fouqué,  »hvars 
popularitet  betydligt  aftagit»,  och  E.  T.  A.  Hoff- 
mann,  hvars  eldkolsögon  af  speglade  det  bizarra  i 
hans  natur.  Mest  äkngslande  af  alla  de  tyska  be-* 
kantskapema  var  naturligen  Goethes,  som  Beskow 
besökte  i  Weimar.  Groethes  utseende  hade  för  ho- 
nom  något   Jupitersartadt,    den   resliga  gestalten 


—     154     — 

var  endast  lindrigt  böjd  af  åren,  urogängess&tte 
ceremoniöst,  men  aldrig  tillgjordt.  De  intryck 
Beskow  af  Goethe  mottog,  har  han  för  öfrigt  skil 
drat  i  sin  på  en  högtidsdag  i  Svenska  Akademiei 
upplästa  teckning  af  vitterhetens  tillstånd  i  Eu 
ropa,  hvilken  teckning  sedan  infördes  i  Skandia 
För  Beskow,  som  ftnnu  ansåg  snillet  höjdt  öfVe 
de  lagar,  hvilka  binda  alldagsmenniskan,  var  Goe 
thes  nftst^n  indifferenta  lugn  vördnadsbjudande 
»Man  frågar:  är  han  lärd  eller  icke,  religiös  elle 
ateist,  liberal  eller  servil,  ädel  eller  oädel?  Hai 
är  intet  af  allt  detta  i  vanlig  mening,  han  är  ut 
trycket  af  en  harmonisk  mensklighet».  För  Goe 
thes  sonhustru,  som  älskade  musik,  sjöng  Beskoi 
svenska  sånger,  och  han  lofvade  sända  henne  dei 
samling  af  folkvisor,  som  Geijer  och  Afzelius  at 
gifvit.  Vid  en  middagsbjudning  hos  storhertigei 
hade  Beskow  ock  tillfälle  att  växla  några  ord  me 
sin  älsklingsskald  Schillers  enka  och  fann  det  Ijoi 
att  »söka  upptäcka  de  inre  och  yttre  drag  af  lynn 
och  behag,  som  framkallat  så  mången  oförgÄtl^ 
sång». 

I  november  1819  var  Beskow  i  Dresden,  da 
han  snart  begaf  sig  till  Tieck,  hvars  boning  fö 
honom  blef  »en  trollkrets».  Egentligen  tycker  man 
att  Beskows  vittra  daning  bort  ega  föga  beröring» 
punkter  med  Tiecks;  men  han  kände  dock  en  stårl 


—     155     — 

dragning  till  den  berömde  romantikern,  och  han 
njöt,  såsom  fallet  var  med  alla,  hvilka  hört  Tieck, 
af  hans  satt  att  med  de  märkvärdigaste  skiftnin* 
gar,  som  återgåfvo  hvarje  rolls  skaplynne,  Iftsa 
högt  dramer  af  Shakespeare.  Beskow  skattade  all* 
tid  Tieck  högt  som  författare  och  ansåg  jämvftl 
»Zerbino»  och  »Der  gestiefelte  Kater»  hafva  bestå- 
ende v&rde  såsom  »eviga  monumenter  af  poesiens 
seger  öfver  philisteriet».  Man  är  mer  böjd  att 
gifva  honom  rfttt,  nftr  han  prisar  >Blaubart>,  och 
allra  helst  skulle  man  velat  höra  honom  berömma 
>Der  blonde  Eckbert»,  ty  det  ftr  dock  i  den  troUskt 
mysteriösa  sagan,  som  Tiecks  storhet  egentligen 
ligger.  Vid  denna  tid  hade  Tieck  varit  blottstftlld 
för  hftftiga  kritiker;  ja,  man  hade  i  »Blfttter  aber 
die  Eunst  am  Rhein>  nekat  honom  konstsinne. 
Enligt  Beskows  tanke  borde  Tieck  kunna  trösta 
sig  därmed,  att  man  i  »Die  neue  Bibliothek»  för- 
klarat, att  »Goethe  kein  Dichter  sey  und  den  bofaen 
Namen  nicht  verdiene». 

I  Wien  sftllskapade  Beskow  med  den  proble- 
matiske Friedrich  Schlegel  och  fann  hans  öfvergång 
tiU  katolicismen  icke  hafva  verkat  fördelaktigt  på 
hans  skrifstallarverksamhet;  mer  behagade  honom 
skalden  Grillparzer,  som  förekom  honom  rättfram 
och  okonstlad.  Grillparzers  yttre  syntes  honom 
föga  ovanligt,  men  anletedragen  talande.     Bägges 


—     156     — 


kärlek  till  musik  ökade  närmandet,  och  Grillpar 
zer  hörde  gärna  Beskow  sjunga;  den  senares  tenor 
röst  var  ock,  efter  samtidas  utsagor,  både  natur 
li^t  vacker  och  omsorgsfullt  skolad.  I  Wien  så^ 
Beskow  den  numera  mycket  otillgänglige  Beetho- 
ven.  »Det  vilda  och  uttrycksfulla  i  hans  anlete 
hvilket  tycktes  säga:  nalkas  mig  icke,  och  hani 
eviga  tystnad  gåfvo  åt  hans  hela  väsende  ett  slagj 
mystisk  helgd,  hvilken  väl  öfverensstämmer  mec 
den  tanke  man  bildat  sig  om  honom  efter  hani 
kompositionen. 

Vistelsen  i  Italien  qvarlemnade  hos  den  unge 
svensken  de  djupaste  intryck.  Han  sysselsatte  si^ 
i  Venedig  med  konststudier  och  njöt  af  det  för- 
näma behag,  som  utmärker  den  sköna  staden.  1 
Florens  var  han  stundom  gäst  hos  prinsessan  Al- 
bani,  pretendenten  Carl  Edvard  Stuarts  enka  ocl 
föremålet  för  den  orolige  Alfieris  passion;  han  för- 
summade naturligen  ej  att  i  Arnostaden  studers 
den  italienska  konstutvecklingen  och  förberedde  sig 
därigenom  för  besöket  i  Rom,  dit  han  synes  hafva 
anländt  den  22  mars  1820.  Vid  första  anblicken 
af  den  eviga  staden  erfor  han  en  förtrollning;  det 
var  som  »en  ungdomlig  kärlek,  då  man  ser,  kän- 
ner och  fattar  allt,  utan  att  undersöka».  Han 
kände,  att  han  var  i  the  city  of  the  souL  Med 
sin  vanliga  ordentlighet  indelade  han  i  Rom  tiden 


—     157     — 

så,   att    han  skalle  kunna  medhinna  mycket;  han 
8t^  upp  klockan  5  på  morgonen  och  fortsatte  sina 
vandringar    till    klockan    1,    hvarefter  han  gjorde 
anteckningar  Ofver  det  åskådade.    En  timme  hvarje 
dag    tog    han    undervisning  af  arkeologen  Nibby. 
Angenäma    aftonstunder   tillbragtes    hos  Byström, 
i    hvars    Villa    Malta    han    tog    sin    bostad;  från 
dess    terrass    hade    han    en    vacker    utsikt    Ofver 
staden    med    Peterskyrkan  i  bakgrunden.     Sj&lfva 
denna    kyrka    behagade  honom  mindre;  han  fann 
intrycket    af  dess   storhet    söndersplittradt  genom 
praktfulla    detaljer,    och    han    ställde    hellre    sina 
steg   till    Pantheon  och  till  S.  Maria  degli  angeli. 
Af  Berninis  konstriktning,  på  hvilken  Rom  lemnar 
så   många  prof,  var  han  ingen  v&n;  >de  flygande 
draperiema»,    >de    omotiverade  st&llningarna»,  >de 
svallande  formerna»  stötte  honom  tillbaka,  om  han 
än  ej  kunde  neka,  att  Bernini  var  en  stor  »talang». 
I    grunden  ft.ngslades  han,  såsom  det  tyckes, 
inom   den   italienska   konsten    mest  af  Rafael.     I 
Dresden  hade  han  beundrat  den  sixtinska  madon- 
nan och,  hänvisande  till  Rafaels  eget  uttryck  esaendo 
carestia  di  belle  donne  to  mi  servo  di  derta  idea 
che   mi  viene  al  mentey  skrifvit:  »De,  som  antaga, 
att  alla  våra  föreställningar  härleda  sig  från  intryck 
af  yttre    bilder,    och   neka   tillvaron  af  en  högre 
skapande   värld    inom  oss,  behöfva  blott  kasta  en 


—     158    — 


blick  på  denna  tafla  för  att  Ofvertyga  sig  om  sit 
misstag,  därest  de  eljest  ega  någon  k&nsla  för  de 
öfverjordiskt  sköna.»  I  komposition,  harmoni 
uttryck  och  stil  ansåg  han  Rafael  vara  den  frftmst^ 
af  alla,  och  han  fäste  ej  ens  ett  ögonblicks  upp 
märksamhet  vid  de  tillfälliga  spår  af  öfverblomnin< 
eller  ansträngning,  som  hos  den  odödlige  ra&larei 
förekomma.  Man  har  i  en  senare  tid  öfverdrifvi 
dessa  spår;  Beskow  hade  för  dem  ej  öga,  och  hai 
har  i  allt  hufvudsakligt.  rätt,  då  han  om  Rsfae 
säger,  att  han  behållit  Peruginos  innerlighet 
Lionardos  kompositionsstyrka,  Fra  Baiiolomeos  har- 
moni, Masaccios  enkla  höghet,  men  dock  genon 
inspiration  och  behag  alltid  är  sig  själf.  Besko\^ 
fann  Michel  Angelo  »fela  genom  ett  öfvermått.  a 
kraft»;  han  anser  hans  stil  vara  »stor  men  ej  ren* 
på  samma  gång  han  medgifver  Michel  Angeloi 
utomordentliga  insikter  i  menniskokroppens  ana- 
tomi. »Han  är  emellertid  det  största  bevis,  att 
ehuru  mycket  snille  och  konstbildning  man  än  mé 
ega,  så  blir  man  aldrig  klassisk,  då  man  aflägsnai 
sig  från  antikens  stil.»  En  annan  mästare,  hvars 
alster  bländade  Beskow,  var  Tizian;  han  tjusades 
hos  honom  af  karnationen,  koloriten,  behandlingen 
af  den  nakna  menniskokroppen;  äfven  Paolo  Vero- 
neses »lyx»  bedårade  honom.  För  Italiens  vårliga 
ungrenässans,  för  Filippo  Lippi,  för  della  Robbia- 


—     159     — 

alstren,  för  Desiderio  da  Settignano,  for  Sandro 
BotticeUi  hade  Beskow  tydligen  ej  sinne;  det  var 
ej  denna  art  af  filgring,  som  lockade  honom.  För 
öfrigt  kan  man  rätt  v&l  forstå,  att  han  med  sitt 
skaplynne  ej  heller  skaUe  skatta  Rubens  högt; 
»hans  gracer  synas  mig  alldeles  for  flunsiga,  och 
bland  bondbarn  träffar  man  säUan  sådana  lunsar 
som  hans  kärleksgudar.»  Det  behagliga  och  smak* 
fulla  samt  värdiga  tiUvunno  sig  däremot  hans 
bifall;  voro  dessa  egenskaper,  såsom  hos  Rafael, 
förenade  med  storhet,  kraft,  hög  harmoni  och  en 
äu  älskvärd,  än  sublim  ingifvelse,  så  var  det  så 
mycket  bättre.  Men  man  forvånar  sig  nästan 
däröfver,  att  en  så  stor  Rafaelsbeundrare  nästan  är 
lika  betagen  i  Correggio,  hvars  obestridliga  för- 
tjenster  i  ljusets  magi  få  öfverskyla  det  tillgjorda 
i  hans  skaplynne,  samt  däröfver  att  han  i  så  starka 
ordalag  lofprisfiur  själfve  Carlo  Dolci,  som  i  sin 
»söthet»  så  mycket  afiägsnar  sig  från  natur  och 
sanning.  Däremot  förefaller  det  helt  förklarligt, 
att  Beskow  skulle  så,  som  han  gjorde,  älska  den 
store  Claude  Lorrains  härliga,  fast  stiliserade  land- 
skap. Hvad  bedömandet  af  skulptur  angår,  är  det 
underligt,  att  den,  som  tjusats  så  starkt  af  Niobe- 
gnippen,  kan  förklara  den  mediceiska  Venus  vara 
»skönhetens  kanoniska  bok,  sammanfattningen  af 
alla  regler  för  jordisk  fägring». 


160    — 


Några  andra  sällsamma  yttranden  fOrekomi 
i  dessa  reseminnen,  såsom  då  Beskow  säger,  i 
den  protestantiska  andan  »aldrig  varit  gynnao 
för  skön  konst».  Hollands  och  Englands  exem] 
synas  i  mycket  visa  motsatsen.  Vidare  förbland 
han  tydligen  Johannes  döparen  med  lärjung 
Johannes,  då  han  klagar,  att  Donatello  i  sin  Dö( 
ren  ej  återgifvit  »den  älsklige  yngling,  som  låg  \ 
Mästarens  bröst».  Det  finns  nog  mycket  i  Donatel 
Johannes,  som  i  alla  händelser  aldrig  skulle  kuui 
behaga  Beskow,  ty  DonateUo  uppoffrade  ofta  skc 
heten  för  det  djärft  karakteristiska;  men  det  I 
anmärkta  felet  är  naturligen  ej  ett  fel. 

Under  sin  italienska  vistelse  sysselsatte  i 
Beskow  mycket  med  teater  och  opera,  och  de 
skulle  framdeles,  då  han,  om  ock  för  kort  t 
blef  förste  direktör  vid  hofkapellet  och  teatei 
komma  honom  till  godo.  Han  hade  i  Berlin  ti 
fäUe  att  se  makarna  Wolff,  som  utbildat  si{ 
Weimar  under  Goethe,  samt  Devrient.  Särski 
beundrade  han  Wolff  i  Goethes  Tasso  samt  Egmo 
Devrient  som  Frans  Moor  och  som  Falstaff.  Lil 
så  njöt  han  af  madame  Stich's  sätt  att  återgii 
Orleanska  jungfrun,  Maria  Stuart  och  Thekla.  V 
Glucks  operor  gåfvos  i  Berlin,  hastade  Besk< 
gärna  dit  för  att  lyssna  tUl  fru  Milder-Hauptmao 
»någon  bättre  Alceste  eller  Armide  torde  man 


—     161     — 

ej  ft  höra»,  sftger  han.  Wiens  störste  skådespelare  var 
i  Beskows  tanke  Korn,  utmftrkt  genom  en  fortr&fflig 
uppfattning  och  objektivisering  af  sina  roller,  en 
adel  gång  samt  en  bojlighet,  som  gjorde,  att  han  med 
lätthet  kunde  återgifva  så  väl  tragiska  som  komiska 
karakterer.  Fru  SchrOder  var  ftfvenså  en  stor  konst- 
nårsförmåga,  och  Beskow  &nn  henne  alltid  mAsterlig, 
vare  sig  hon  spelade  den  passionerade  Phaedra  eller 
den  hersklystna  Elisabeth  eller  den  k&rlekssjuka 
Sappho.  Näst  henne  intog  fru  Löwe  frftmsta  rummet 
bland  hofteatems  skådespelerskor.  Wiens  bftste  sån-* 
gare  var  vid  den  tiden  Vogel,  »en  metallrik  och  full- 
komlig bariton»,  och  inom  fruntimmerspersonalen  ut- 
märkte sig  fru  GrQnbaum  s&rskildt  i  Rossinis  operor. 
Samma  ifriga  teaterstudier  drefvos  af  Beskow 
i  Italien.  Men  ett  dystert  budskap  bredde  snart 
for  honom  ett  sorgflor  Ofver  Roma-vistelsen.  En 
morgon  inträdde  till  honom  Byström  för  att  sam- 
tala med  Beskows  reskamrat  Kantzow.  De  stAngde 
dörren,  och  när  Byström  kom  ut,  tryckte  han  med 
ovanligt  deltagande  Beskows  hand.  En  timme 
därefter  meddelade  Kantzow,  efter  l&mpliga  för- 
beredelser, Beskow  underrättelsen,  att  dennes  fader 
aflidit;  döden  hade  icke  varit  förebådad  af  sjukdom. 
Sorgen  var  öfvermåttan  djup,  men  den  lindrades 
af  vänners  och  landsmäns  varma  deltagande.  Ett 
ögonblick  var  Beskow  hågad  att  genast  resa  hem  till 

Sv.  Akad.  Bandi,  fr,  1896,    11.  11 


—     162     — 

Sverige,  men  man  afstyrkte  honom  därifrån  och  före 
st&llde  honom  det  kloka  i  att  hellre  under  resor  skingr 
sinnets  dysterhet  än  att  omedelbart  återvända  tillstftl 
len,  dftr  såret  strax  skulle  å  nyo  upprifvas.  Så  full 
följdes  ftnnu  under  någon  tid  vistelsen  i  utlandei 
Vid  hemkomsten  år  1821  var  Beskow  en  genon 
konst49tudier  och  umg&nge  med  menniskor  sam 
genom  nya,  rikhaltiga  intryck  mognad  man.  Hai 
återinträdde  i  tjenstgöring  och  förde  protokoll 
statsrådet.  Men  alltjftmt  drogs  han  tiU  de  poeti 
ska  sysselsättningarna,  och  han  eröfrade  år  182^ 
Svenska  Akademiens  pris  för  ett  skaldestycke 
kalladt  »Sveriges  anor».  Detta  poems  inlämnande 
anmäldes  vid  Akademiens  sammankomst  den  11 
oktober;  det  hade  till  motto  Tegnérs  ord: 

Jag  vördar,  forntidsminnen,  ännu  er 
Och  tänder  åter  er  förtärda  lampa. 

Måndagen  den  29  november  lästes  det  högt  i  Aka^ 
demien,  och  det  bestämdes,  att  de  utsedda  gran 
skarne  ofördröjligen  skulle  afgifva  utlåtande  där 
öfver.  Den  8  december  yttrade  Skjöldebrand  såson 
sin  mening,  att  stycket  var  utmärkt  genom  »mångt 
lysande  idéer  och  bilder,  en  upphöjd  stil  och  väl- 
ljudande vers».  Han  gjorde  anmärkningar  mo 
enskilda  uttryck  och  förordade  ändringar,  mei 
fann  förtjensterna  öfverväga  felen  och  tillstyrkta 
en  belöning.     Akademiens  sekreterare  Franzén  pri- 


—    168    — 

flsde  diktionen  samt  fann  i  dikten  sådana  drag  af 
snille,  som  borde  föranleda  det  stora  prisete  utde* 
lande,  därest  författaren  ville  vidtaga  enskilda  rät- 
telser; han  beklagade  blott,  att  sångaren  ej  gjort 
rättvisa  åt  frihetstidens  vetenskapliga  odling.  I 
detta  afseende  synes  författaren  hafva  följt  anvis- 
ningen, ty  i  det  tryckta  poemet  förekomma  några 
strofer,  som,  särskildt  förhärligande  Linné,  om- 
nämna, att  »den  hand,  som  tröttnat  slunga  krigets 
bränder,  tändt  forskningamas  lampa».  Leopold 
förenade  sig  med  Skjöldebrand.  Wallin  yttrade: 
»Man  skulle  kanske  kunna  finna  stycket  något  för 
vekt  i  tonen  i  afseende  på  sitt  höga  ämne;  men 
det  bör  betraktas  mer  som  lyriskt  än  episkt  och 
torde  därför  äfven  ur  denna  synpunkt  kunna  försvara 
sig.  Den  kronologiska  anordningen  f&refaller  i 
början  mindre  poetisk,  men  kanske  vore  motsatsen 
mindre  fördelaktig  för  taflans  helhet.  Små  brister 
här  och  där  i  detaljer  upptäckas  och  kunna  rättas. 
Arbetet  har  i  min  tanke  den  förtjenst  af  ren  anda, 
frisk  kolorit  samt  len  och  korrekt  versbyggnad, 
att  jag  sätter  det  fuUkomligen  i  bredd  med  flera, 
som  förut  erhållit  Akademiens  högsta  utmärkelse, 
och  tilldömer  det  stora  priset.»*     Beslutet  utföll  i 


*  Tegnér  hade  ansett  ett  »accessit»  tillräckligt:  »Mången 
ung  man  förlyfter  sig  nu  på  Thors  hammare,  som  med  behag 
och  framgång  kunnat  föra  ett  lättare  vapen.» 


—     164    — 

enlighet  härmed.  När  namnsedeln  öppnades,  fann 
man,  i  stället  för  namn,  följande  ord  af  Leopold: 
»Han  väntade  sig  ej  den  ära  honom  hände.»  Se- 
dan Beskow  gifvit  sig  till  känna,  bestämdes,  att 
sången  »Sveriges  anor»  skuUe  på  högtidsdagen  upp- 
läsas af  Wallin.  Författaren  var  själf  den  20 
december  tillstädes,  mottog  belöningen  samt  erhöll 
några  älskvärda  helsningsord  af  direktören,  excel- 
lensen grefve  Mömer,  som  därvid  äfven  hade  till- 
fälle att  uttrycka  sin  enskilda  tiUgifvenhet  for 
den  unge  skalden,  h vilken  därefter  ledsagades  till 
den  för  prisvinnare  bestämda  hedersplats,  dit  han 
själf  framdeles  som  Akademiens  sekreterare  skulle 
komma  att  föra  ett  stort  antal  unga  vitterbets- 
idkare. 

Det  är  onekligen  en  fosterländsk  fläkt  i  sången 
»Sveriges  anor»,  och  om  där  finnes  mycken  retorik, 
så  hörde  sådant  till  ett  ännu  qvarlefvande  maner 
från  äldre  dagar  samt  motvägdes  af  en  sant 
heroisk  ton  och  fart  i  framställningen. 

Stycket  blef,  som  bekant,  föremål  för  en 
ytterst  omild  kritik  af  Runeberg  i  Helsingfors 
Morgonblad  (n:r  9—11  år  1833.)  Olikheterna  voro 
ock  mycket  stora  mellan  Beskows  klangdiktning  och 
den  skalds  sånger,  hvilken  samma  år  i  nyss  nämnds 
blad  offentliggjort  så  kärnlyriska  poem  som  »Den 
döende»  och  »Hvem  styrde  hit  din  väg».     Beskow 


—     166     — 

var  80in  poet  en  adel  och  vftlrustad  epigon;  hos 
Runeberg  arbetade  sig  fram  något  alldeles  nytt 
och  ursprungligt.  Det  ar  ej  underligt,  om  en 
sångare,  ur  hvars  inre  nya  vårar  frambryta  och 
som  ännu  ftr  stadd  i  en  maktig  utveckling,  blifver 
otålig  mot  de  gamla  idealen  samt  jamval  i  sin 
otålighet  något  obillig.  Runeberg  fann,  kanske  ej 
utan  skal,  något  mekaniskt  och  »hopklistradt»  i 
poemets  kronologiska  uppställning,  och  han  roade 
sig  med  att  på  ett  för  öfrigt  ganska  qvickt  satt 
travestera  stycket,  förmenande  att  det,  om  man 
blott  vidtoge  ändringar  i  nomenklaturen,  lika  val 
kunde  kallas  »Roms  anor»,  besjunga  de  sju  konun- 
game,  republiken  »och  så  vidare,  huru  långt  man 
behagar».  Det  högtrafvande,  som  finnes  i  Beskows 
sång,  var  för  Runebergs  af  naturen  och  af  antiken 
n&rda  snille  motbjudande,  och  han  gjorde  anmärk- 
ningar mot  många  af  Beskows  blänkande  uttryck. 
Beskow  hade  skrifvit: 

Af  segerminnen  fylldt,  vårt  land  vid  polen 
Står  som  Europas  Äldsta  riddarsal, 
På  v&lbekanta  l^&lmar  blickar  solen 
Och  luften  k&nns,  af  segerfanor,  sval. 

Runeberg  skämtade  öfver  denna  bild,  sflgande 
det  ej  vara  underligt,  »att  poesien  bland  veten- 
skapsman i  allmänhet  har  ett  så  dåligt  namn  om 
sig,  då  bon  vågar  komma  fram  med  sådana  hypo- 


—     166    — 


teser  som  att  förklara  kölden  af  segerfanors  sväng- 
ning». Detta  ftr  ju  rätt  lustigt  sagdt,  men  kanske 
ändå  ej  fullt  träffande.  För  Beskows  inbillning 
BVäfvade  bilden  af  »riddarsalen»,  ej  tanken  på 
klimatet;  en  ilning  i  »segerfanorna»  bjöd  i  ärans 
och  minnets  rymd  svalka  åt  den  inträdande,  en 
friskhet,  som  lifvade  hågen,  en  fläkt  af  bragdens 
odödliga  ungdom.  Gärna  må  man  däremot  med- 
gifva  Runeberg,  att  i  uttrycket  om  Sveriges  vikin- 
gatid : 

Åt  dina  söner  gafs  i  arf  och  lära 
Ett  iläckadt  svärd,  en  obefläckad  ära, 

antitesen  mellan  ^»fläckadt»  och  »obefläckad»  är 
något  vågad,  enär  »man  allmänt  fäster  den  v&rsta 
betydelse  vid  ett  fläckadt  svärd».  Runeberg  gillar 
den  vackra  bilden  om  Sturarnes  stam,  som 

Endast  uti  stormen  blommor  skjuter, 
I  lugnet  obemärkt  i  dalen  står, 

men  han  klandrar  något  snäft  och  godtyckligt 
uttrycket  »en  i  förtid  hopfelld  segerfana»  om  Carl 
Gustafs  lefnadslopp.  Begäret  att  finna  fel  och 
»söka  sak»  är  bra  starkt  hos  Runeberg,  när  han 
angående  Beskows  uttryck  om  Carl  XI,  att  han 
var  en  »odalman  i  seder»,  säger,  att  »man  lätt 
kunde  tycka  detta  beröm  närma  sig  till  synony- 
mitet  med  hvardagsuttrycket  bondaktig».  Runeberg 
kan  däremot  hafva  rätt  däri,  att  stundom  hos  Bes- 


—     167    — 

kow  bilder  och  liknelser  så  korsa  hvarandra,  att 
»den  ena  bilden  ftr  den  andras  baneman».  Vill 
man  spåra  den  innersta  och  minst  sårande  granden 
till  Runebergs  obenägenhet  mot  Beskows  skrifsätt, 
så  torde  man  ej  misstaga  sig,  om  man  söker  den- 
samma i  den  djupa  motsatsen  mellan  Runebergs 
egen,  från  hvarje  främmande  prydnad  fria,  bilder^ 
nas  ståt  fbrsraående,  nftstan  ofargadt  naturliga  sång 
och  Beskows  antitetiska  samt  bildrika  stil,  som 
påtagligen  mottagit  oförgätliga  intryck  af  Tegnér, 
för  hvilken  det  var  fullt  naturligt  att  strö  omkring 
sig  ett  regn  af  bilder,  glittrande  kaskader  af 
liknelser. 

Hos  Beskow  var,  ehvad  Runeberg  måtte 
anmärka,  fosterlftndskheten  ej  uppstyltad  utan  verk- 
lig och  lågande;  meUan  alla  antiteserna  och  grann- 
iåtsbildema  skönjer  man  en  äkta  hänförelse.  Vackra 
äro  i  >Sveriges  anor»  stroferna  om  Gustaf  III:s  tid, 
ora  än  äfven  där  några  för  den  nyktra  tanken  ohåll- 
bara öfverdrifter  skulle  förekomma,  såsom  när  det 
säges,  att  man  den  tiden  ej  talade  utan  blott 
sjöng: 

Här  talas  cy:  de  BäUas  språk  är  Bång, 
eller  att 

Ur  tidens  timglas  ingen  sand  hörs  falla, 
Blott  blomster-ur  beteckna  dagens  gång. 

Men  tvifvelaktig  synes  den  hyllning  vara,  som  den 


^ 


—     168    — 

unge    pristftflaren    i    bftsta    mening  agnar  Svenska 

Akademiens  gustavianer,  dk  han  yttrar-' 

Rörd  ser  jag  upp  till  er,  som  rörd  Jag  skådar 
Det  tempel,  där  ej  guden  dyrkas  mer. 

Den,  oaktadt  sina  fel,  manliga  och  ståtliga  dikten 
slutar  ljust  och  förhoppningsfullt  med  anspelningar 
på  den  tryggade  ställning,  Sverige  genom  Carl 
Johan  återvunnit. 

Runebergs  kritik  smftrtade  naturligen  Beskow; 
han  afstyrktes  endast  med  möda  af  Hwasser,  Fahl- 
crantz  och  Palmblad  från  att  offentliggöra  ett  af 
honom  redan  affattadt,  skarpt  genmftle.  Genom  det 
närmande,  som  sedermera  egde  rum  mellan  Runeberg 
och  Beskow,  utplånades  minnet  af  denna  episod ;  de 
två  raotståndarne  blefvo,  såsom  framdeles  skall  visa 
sig,  vänner,  och  Beskow  var  i  grunden  alltför 
högsint  för  att  kunna  länge  behålla  agg. 

Kritiken  i  »Helsingfors  Morgonblad»  förekom, 
som  vi  sett,  först  1833;  »Sveriges  anor»  hade  pris- 
belönts  1824  samt  på  tryck  utgifvits  dels  i  det 
band  af  Svenska  Akademiens  Handlingar,  som 
utkom  1827,  dels  i  ett  särtryck  af  samma  år. 

Under  tiden  hade  Beskow  erhållit  flera  befor- 
dringar och  utmärkelser.*     Han  utnämndes  den  1 

*  Han  valdes  under  åren  1822  ocb  1825  till  revisor  i 
järnkontoret  samt  år  1824  till  ledamot  af  direktionen  öfver 
Stockholms  stads  sparbank. 


—     16»    — 

februari  1825  till  förste  expeditionssekreterare  i 
kansliet  samt  fbrordnades  den  20  december  samma 
år  att  vara  handsekreterare  hos  H.  K.  H.  Kron- 
prinsen. Dftrpä  följde  år  1826  den  11  maj  upp* 
böjelse  i  adligt  stånd;  år  1827  den  11  april  intro- 
ducerades v.  Beskow  på  Riddarhuset.  I  maj  samma 
år  utn&mndes  han  till  kammarherre. 

Under  åren  1827  och  1828  fbretog  han  åt^r 
en  utl&ndsk  resa  genom  Tyskland,  Holland,  Eng- 
land, Frankrike  och  Schweiz  samt  hade  dftrunder 
tillfoUe  att  stifta  bekantskap  med  många  ryktbara 
personer.  Denna  gång  fbrljufvades  forden  därige- 
nom att  en  ftlskad  maka  medföljde.  Beskow  hade 
år  1822  i  maj  ingått  äktenskap  med  Magdalena 
(Malin)  Wahlberg,  dotter  af  vice  presidenten  Georg 
Didrik  Wahlberg  och  Elisabet  Chenon.  Det  var 
hennes  andra  gifte;  tillgifvenheten  mellan  henne 
och  Beskow  hade  tidigt  uppspirat,  hon  var  och 
förblef  hans  besjungna  »Laura»,  och  hennes  Alsk- 
vftrdhet  har  prisats  af  de  många  vittra  pei^sonlig- 
heter,  som  gftrna  vistades  i  Beskows  och  hennes 
g&stfria  hem.  Bland  andra  underlftt  ej  Brinkman 
att,  sin  vana  trogen,  hylla  henne  i  små  verser 
eller  i  några  af  de  utsökt  förbindliga  bref,  hvilka 
han  oupphörligt  strödde  för  de  skönas  fötter. 

Till  de  redan  omtalade  utmärkelserna  lades 
den    11    februari    1828    en^  som  iAr  Beskow  men 


^ 


—     170    — 

ftn  mera  för  den  svenska  litteraturen  skulle  blifv 
af  stor  betydelse,  då  han  n&mnda  dag  invalde 
till  ledamot  i  Svenska  Akademien  efter  greh 
Wirsén.  Han  erhöll  i  Paris  underrättelse  om  val( 
och  förklarade  i  sin  tacksamhetfiskrifvelse,  att  han 
beundran  för  snillets  mästerverk  och  varma  kftrle 
till  fäderneslandet  samt  dess  vitterhet  utgjord 
hans  »enda  titlar  till  denna  utmftrkelse>é  Den 
november  samma  år  tog  han  sitt  inträde.  Ha 
gaf  därvid  till  känna  den  uppfattning,  hvilken  ha 
i  hela  sitt  lif  skulle  blifva  trogen,  om  Svensk 
Akademiens  uppgifter.  Den  skulle  vårda  svens 
bUdning,  svensk  smak  och  svenskt  språk;  den  skull 
framkalla  minnen  af  Sveriges  store  män ;  den  skulJ 
vara  på  en  gång  :^täflingsbana  för  snillets  idrottei 
och  :^ett  pantheon  för  &derneslandets  statsmäi 
vise  och  försvarare».  Där  vore  ett  altare  rest  ick 
blott  åt  vitterheten,  utan  åt  fosterlandet;  den  aka 
demiska  »helgedomen»  borde  vara  öppen  för  Ararj 
förtjenst  af  ovanlig  art.  På  ett  ädelt  sätt  tecknad 
Beskow  därefter  sin  företrädare  och  dennes  verk 
samma,  åt  olikartade,  maktpåliggande  statsväi 
egnade  lefnad.*  Naturligtvis  kunde  teckningen  ick 

*  Heimdall  1828  n:r  30  finner  talet  ädelt  och  flärdl<ys 
men  skulle  önskat,  att  »talaren  alltid  kunnat  lossa  sig  ur  d 
förföriska  gullnäten  af  det  figurliga  och  troprika  föredraget 
Heimdall   prisar    Beskows    vackra   och    Ijudfulla  stämma  sao 


—     171     — 

vara  uttömmande;  en  så  betydande  statsmans  lif 
kiifver  för  skärskådandet  ett  Iftngre  tidsafstånd. 
Men  i  allt  väsentligt  hade  Beskow  tr&£Fat  det  ratta, 
och  sj&lfve  J&rta,  hvilken  ansåg  Wirsén  vara  Can- 
nmgs  like  i  duglighet  och  skarpblick,  var  nöjd 
med  talet.  Wallin,  som  var  direktör,  helsade  Bes- 
kow välkommen  i  Akademien  med  de  hjärtligaste 
ord.  Beskow  hade,  yttrade  Wallin,  ej  förv&rfvat 
9in  plats  genom  tunga  och  långa  mödor,  men  tidigt 
och  som  en  äkta  ApoUo-son.  Wallin  hoppades  — 
och  detta  hopp  skulle  rikligen  uppfyllas  — ,  att 
Beskow  skulle  betrakta  valet  som  en  uppfordran 
att  ytterligare  egna  sina  krafter  åt  vitterheten. 
Wallin  talade  om  Beskows  bokkannedom  och  om 
hans  genom  resor  vunna  personliga  bekantskap  med 
samtidens  yppersta  i  litteratur  och  konst  samt 
framhöll,  att,  om  ock  den  vittra  banan  har  sina 
törnen,  en  lager  vinkar  vid  målet.  Talarens  ord 
voro  profetiska.  Man  misstager  sig  nämligen  all- 
deles, om  man  tror,  att  Beskow,  huru  gynnad  af 
lyckan  han  ftn  må  hafva  varit,  ej  haft  att  utstå 
r&tt  mycket.  Ofver  honom  regnade  under  lång 
tid  klandersjukans  pilar,  småsinnet  och  afunden  sökte 
att   forgifta  njutningen  af  den  timliga  ära,  som  i 


hans  förmåga  att  läsa  väl  utan  att  deklamera.  Detta  sanna 
omdöme  bör  ega  stOrre  vitsord  än  det  tadel,  som  vissa  press- 
organ sedermera  riktade  mot  Beskows  deklamation. 


172     — 


rikt  mått  kom  honom  till  del.  Mt»n  Wallin  hade 
ock  rätt,  då  han  talade  om  lagern  som  raOdomas 
lön.  Beskow  hade  gåfvan  att  vinna  hjärtan;  han 
hade,  redan  före  sitt  intrfide  i  Akademien,  vunnit 
Wallins,  och  likasom  Mömer  vid  utdelandet  af 
belöningen  åt  sångaren  af  »Sveriges  anor>  gifvit  den 
enskilda  vänskapen  rum  i  sin  helsning,  sä  skulle 
Wallin,  hvars  ord  vflgde  än  mera,  göra  det  på  ett 
förtjusande  sätt,  då  han  förklarade,  att  vänskapen 
alltid  skulle  komina  att  glädjas  åt  Beskows  blifvande 
framgångar,  äfven  om  den  ej  finge  inskrifva  sitt 
namn  med  hans  bland  Sveriges  anor. 

Wetterstedt  skref  till  Beskow  om  talet  öfver 
Wirsén:  »Vår  aflidne  vän  kunde  icke  få  en  bättre 
talare,  och  då  han  i  alla  afseenden  fortjente  att, 
åtminstone  efter  döden,  uppskattas  for  hvad  hui 
verkligen  var,  är  det  tröstande  för  hans  saknande 
vflnner  att  i  dettA  fall  icke  samtiden  kan  förebrås 
någon  otacksamhet.» 

Wirséns  efterleranade  hustru  uttryckte  i  bref 
sin  djupa  erkänsla  för  det  sympatiskt  beundrande 
sätt,  hvarpå  Beskow  tecknat  hennes  makes  lif. 

Om  man  ej  tager  i  betraktande  den  lilla 
»epilog»,  som  under  titeln  »Födelsedagen»  uppfördes 
på  k.  stora  teatern  med  anledning  af  prins  Carl 
Ludvig  Eugénes  —  sedermera  konung  Carl  XV:s 
—  födelse  och  som  är  af  föga  värde,  så  inskränkte 


—     178    — 

sig  Beskows  poetisks  verksamhet  under  detta  tids- 
skede till  »Vitterhetsförsökens»  andra  upplaga  af 
år  1829  och  till  den  dramatiska  dikt  »Erik  XIV», 
som  ulgafis  redan  1827—28.  Blicken  m&,  för  att 
sedermera  i  ett  sammanhang  skärskåda  Beskows 
hda  dramatiska  verksamhet,  nu  riktas  på  de  lyri* 
ska  dikterna  af  1829.  I  denna  samling  hade  flera 
sånger  ur  Vitterhetsförsöken  af  1818  och  1819  upp- 
tagits; men  en  sofring  hade  försiggått,  några  ute- 
slutningar egt  rum  och  nya  dikter  tillkommit.* 
Bland  dessa  nya  m&rkas  dels  fosterländska,  dels 
erotiska,  dels  af  tillfälliga  anledningar  framkallade 
sånger.  »Den  gamla  rustkammaren»,  hvilket  stycke 
skrefs  »vid  ett  rykte  att  gamle  arsenalen  skulle 
förskingras»,  röjer  Beskows  vördnad  för  våra  gamla 
minnesmärken  och  troféer.  Stycket  synes  hafva, 
på  grund  af  Tegnérs  anmärkningar,  genomgått  en 
grundlig  omarbetning,  redan  innan  det  infördes  i 
Iduna.     Tegnér    hade   ogillat    uttrycket   »segerns 

*  I  tidskriften  Heimdall  för  1828  hade  intagits  Beskows 
diBtidier  »Sverige»,  »Garl  XII:8  graf»,  »Byströms  Jono»  och 
>Ett  porträtt  af  Westin»  samt  dikten  »Lysmaskent  och  hyll- 
ningBgftrden  »Svenska  skalder»  (Leopold,  Tegnér,  Wallin,  Fran- 
zén, Ling,  Atterbom).  I  samma  tidskrift  för  1829  finner  man 
>Den  döende  skalden»,  »Drömmen»,  »Skålar  den  3  maj  1829», 
»Till  Byström»,  »Sången  vid  aftftckandet  af  Bellmans  byst», 
»Ord  till  mnsiken  vid  H.  M.  Drottningens  kröning»,  »Ord  vid  v. 
presidenten  af  Wahlbergs  graf»,  »De  tre  Carlame»,  »Till  Franzén 
▼id  hans  makas  graf»  och  »Till  Hjalmar  Mömer». 


—     174    — 

svanor»  och  att  »svftrdets  blåa  tunga  skar  runon. 
Förmodligen  p&  grund  af  samme  skalds  anm&rk- 
ningar  uteslöts  ur  denna  samling  skaldestycket 
»Liejonkungen»,  hvilket  dock  sedermera  infbrdes 
i  »Vitterhetsförsök»  (1862).  Beskow  visar  sighafra 
följt  några  af  Tegnérs  råd,  men  visst  icke  alla. 
Då  det  kan  vara  af  intresse  att  se,  huru  skarpt 
och  iint  Tegnér  granskade  sin  v&ns  skapelser,  må 
några  enskildheter  ur  denna  granskning  omn&mnas. 
Beskow  skref  om  Carl  XII: 

Dr  QaUens  vagga,  tvilling-Herkales, 
Du  steg,  att  listens  dolda  ormar  krossa. 

Tegnér   anmärkte:    »Tvilling- Herkules    synes  mig 

ej  klart  nog  uttrycka  hvad  meningen  hftr  ftr,  nftm- 

ligen  att  Carl  XII  vore  att  anse  som  en  tvilling- 

bror  till  Herkules.»     Uttrycket  fick  dock  qvarstå. 

Beskow  skref: 

Skönt  är  se  blekna  vid  din  herskarrOst, 
Som  undersåtar,  kungame  på  troner, 
Dock  skönare  se  slumra  i  ditt  bröst 
En  världs  passioner. 

Tegnér  klandrade  uttrycket  »en  världs  passionen 
och  sade:  Ȁr  icke  meningen  ungdomens  passioner, 
de  vanliga  nämligen,  ty  från  passioner  var  Carl 
XII  visserligen  lika  så  litet  fri  som  alla  andra 
store  män,  ehuru  hos  honom  ärelystnaden  upp- 
slukade alla  andra?»  Orden  ändrades  icke.  Beskow 
hade  skrifvit  om  Carl: 


—     175     — 

Han  fann  jn  ej  i  lif?et  ens  en  skatt» 
För  honom  tro  och  &ra  ensamt  yftgde; 
Ej  ryktets  s&ngare  i  har  han  satt, 
Ej  hof  han  egde. 

Med  stoftets  sOner  icke  anfbrvandt, 
Död  för  all  prakt,  all  njntning,  fröjd  och  smärta, 
Han  strålade  hlott  ren,  som  en  demant, 
I  kraft  och  hjärta. 

Tegnér  anmärkte  lustigt  om  orden  »han  fann  ju 
ej  i  lifvet  ens  en  skatt* :  »Antingen  detta  har  af  se- 
ende på  kungens  fattigdom  eller  på  hans  andra 
frivUliga  privationer,  synes  det  mig  dock  stå  i  ett 
alltför  lösligt  sammmanhang  med  efterföljande 
vers.»  Beskow  vidtog  den  obetydliga  ändring, 
att  orden  fingo  lyda: 

Han  fann  i  menskolifvet  ingen  skatt. 
Beskow  skref : 

Så  hrann  hans  eldsjäl,  fast  och  ofömött, 
Så  hjärtat,  genomskinligt,  slog  därinne. 

T^nér  anmärkte  med  skäl:  »Därinne  kan  efter 
språkbruket  svårligen  hänföras  till  annat  än  eld- 
själ, men  hjärtat  kan  ej  sägas  slå  i  själen.»  Orden 
äro  oförändrade  i  Vitterhetsförsök  af  1862. 

Det  finnes  mycket  fint  behag  i  de  hyllningar, 
som  Beskow  i  de  år  1829  utgifna  Vitterhetsförsöken 
^nar  Tegnér,  och  stycket  »Vid  läsningen  af  Teg- 
nérs Axel»  förfelade  ej  sitt  intryck  på  Axels  sångare. 
Ån  vackrare  är  dock  måhända  dikten  till  Leopold, 
där  slutstrofen    har   en   viss    storartad  värdighet. 


—     176    — 

Bland  de  erotiska  dikterna  ftster  roan  si 
snart  vid  den  epigraramatiskt  vemodiga  >Fråga 
vid  »Drömmen»,  hvars  smältande  svftrmeri  aftkei 
ligen  gjort  intryck  på  Bottiger,  i  hvars  dikte 
många  liknande  kftnsloutgjutelser  med  alldele 
samma  tillsats  af  sinnrikt  behag  förekomma,  san 
vid  »Lysmasken»,  hvilken  vann  Tegnérs  synnerlig 
godkännande  och  har  fördelen  af  att  framställ 
en  verklig  situation,  ej  förlora  sig  i  molnen. 
»Budbärerskan»  förmärkes  något  af  den  Franzénsk 
sångens  ofärgade  men  intagande  behag.  Som  pn 
på  Beskows  erotiska  poesi  från  denna  tid  må  de 
ofvannämnda  »Drömmen»  kunna  anses  betecknande 
den  känsla,  som  uttrycker  sig  i  denna  för  oi 
kanske  gammalmodiga  och  uta-n  tvifvel  sirliga  foni 
har  svårligen  befunnit  sig  på  kokpunkten,  men  d( 
vore  förmätet  att  betvifla  dess  äkthet. 


m 


m 


Drömmen. 
Till  Laura. 

Jag  drömde  du  en  blomma  var, 

En  fjäril  jag  med  gyllne  vingar, 

Det  öppna  skötet  älskarn  bar, 

Från  blad  till  blad  han  drucken  svingar, 

Vid  månens  glans  han  satt  där  qvar 

Och  kysste  tåren  från  dess  öga. 

Kom  så  en  vind  —  det  morgon  var  — 

Och  drömmen  flydde  till  det  höga! 


r-        177         — 

Jag  drömde  da  som  stjftrna  satt 

Uppå  det  blåa  fästets  pamia, 

Och  vandraren,  i  jordens  natt, 

S&gs  h&pen  vid  dess  skönhet  stanna, 

Men,  som  ett  moln,  jag  sakta  ik)t 

På  himlen  fram,  hvars  glans  du  prydde, 

Och  i  en  dimma  stjärnan  slöt. 

Tills  dagen  kom  —  och  drömmen  flydde! 

Jag  drömde  du  ett  eko  var 
Och  jag  en  sång  af  Igärtat  skrifren; 
Hvar  ton,  som  jag  i  rymden  bar, 
Blef  af  din  stämma  återgifven, 
Det  ord,  du  trognast  gaf  igen, 
Som  jag  på  dina  läppar  lade: 
Jag  älskar!  —  o,  jag  hör  det  än. 
Det  är  ej  dröm,  att  du  det  sade! 

Man  sftge  hvad  man  vill  om  detta  sångsfttt,  man 
kalle  det  sentimentalt  och  föråldradt,  men  det  är 
i  alla  fall  både  gratiöst  och  melodiskt.  Samma 
musikaliska  tycke,  om  ock  mera  innerligt,  kanske 
ock  standom  mera  känslosamt,  återfinner  man  sedan 
i  Bottigers  troligen  af  denna  dikt  påverkade  stycken 
»Tag  mina  suckar,  vind,  och  för  till  henne»  samt 
>Tftnk  någon  gång  på  den  hvars  hjärta  gömmer». 
Men  Bottigers  poesi  blommar  upp  till  rikare,  fullare 
fägring,  än  Beskows  egt,  i  sådana  dikter  som 
>I.*aura8  hem»  och  »Sent,  men  evigt». 

I  Beskows  samling  af  1829  förekommer  bland 
andra  tillfällighetsstycken  ett,  som  innehåller  »Ord 
till    sorgmusiken    vid  H.  K.  H.  prinsessan  Sophia 

89.  Akad.  Bandi,  fr.  1890.     11.  12 


—     178     — 

Albertinas  begrafning».      Det  flr  rött  ståtligt,  silr 

skildt    i    den    afdelning,    som  börjar:     »Betald  ä 

gärden  åt  förgftngligheten»,  men  man  förvånar  sig 

då    man    känner    den  älskvärda  furstinnans  svag 

heter,    öfver    uttrycken   om  hennes  »stilla  vandel 

samt  öfver  följande  ord,  som  bättre  skulle  lämpa 

sig  vid  en  tålig  askets  grift: 

Lönen  ej  ifrån  dig  viker, 
Hoppet  gäckar,  lyckan  sviker, 
Dygden  ensam  håller  ord, 

och  till  yttermera  visso  upprepas,  närmare  dikten 

slut,  denna  hyllning  åt  »dygden»: 

Af  ingen  lysande  bedrift, 

Vid  hvilken  menskligheten  gråter, 

Do  eger  här  din  minnesskrift; 

Du  den  af  dygden  tecknas  låter 

Vid  foten  af  en  älskad  grift. 

I  denna  samling  ser  man  äfven  många  andr 
vackra  grafrunor.  Främst  bland  dessa  står  dei 
af  Hans  Järta  så  lifligt  beundrade  sången  »Til 
Franzén  vid  hans  makas  graf»,  som  verkligen  ege 
rörande  toner.  Ädel  är  dikten  »Till  J.  O.  Wallii 
vid  N.  von  Ro^ensteins  graf»  med  de  vackn 
raderna: 

Lagern,  som  han  förr  dig  räckte, 
Du  på  urnan  fast  igen, 

och  i  sången  öfver  svärfadern  G,  D.  af  Wåhlberj 
märkas  de  manliga  raderna  öfver  lefnadsregeL 
»Frukten  Gud,  aren  konungen»: 


—     179    — 

I  en  nyklok  tid,  som  strider 
Helst  med  ord,  där  handling  är  — 
Som  ett  svärd  från  forna  tider  — 
Mäkta  tnng  och  till  besvär, 
Klingar  Btnött  denna  lära; 
Men  i  tidehvarf,  som  bära 
Sverges  ära,  led  från  led, 
Hjälpte  man  sig  fr^m  därmed. 

Ed  och  annan  reminiscens  från  Tegnér  förekom- 
mer i  dessa  sånger;  dylika  ofrivilliga  lån  aro  kanske 
svåra  att  undvika  i  den  nyare  tiden,  då,  som 
Jean  Paul  säger,  akrifbordet  står  så  n&ra  bok* 
byllan.  N&r  det  i  Beskows  sång  vid  excellensen 
grefve  Brahes  graf  heter: 

Jämna,  såsom  Themis'  vikter, 
Stodo  dina  tänkesätt, 

så  är  detta  alltfOr  mycket  detsamma  som  Tegnér 

år  1806  skref  i  den  odödliga  sången  om  Tiliander: 

Ingen  nyck  var  din.    Som  Themis'  vikter 
Stod  ditt  sinne  jämnt. 

Beskow  var  i  allmftnhet  ganska  lycklig  som 
tillfUlighetsdiktare.  I  dylika  sånger  framträder 
ofta  hans  hjärtegodhet  parad  med  den  förbindlighet 
och  måttfullhet,  som  utmärkte  hans  väsen,  samt 
med  någon  fyndig,  liflig  eUer  smakfull  vändning, 
som  gaf  anrättningen  krydda.  En  liten  pärla 
bland  dessa  dikter  är  den,  märkvärdigt  nog,  icke 
i   någon    diktsamling  intagna  sång,  som  han  den 

o 

22    maj    1848    egnade   Gustaf  Löwenhielm.      At 


—     180    — 

denne  ungdomlige  veteran,  som  B.  E.  Malmström 
i  sin  sköna  sång  »Det  gamla  paret»  kallat  »sist 
bland  gustavianer»,  hembar  Beskow  en  uppriktig 
och    sann    hyllning,    då   han  sade,  att  hos  honom 

Varma  hjärtat  af  kometten 
Slår  under  fältherms  blåa  band. 

Beskow  hade  haft  trägen  beröring  med  Gustaf 
Löwenhielm  sftrskildt  under  b&gges  bemödanden  att 
hälla  den  konservativa  tidningen  »Biet»  i  ekono- 
miskt afseende  uppe,  och  han  hade  lärt  sig,  att 
beundra  det  sprittande,  eldiga  och  fosterländska  i 
Löwenhielms  lätta  lynne. 

I  Beskows  Vitterhetsförsök  från  år  1862  hafva 
upptagits  en  mängd  af  de  äldre  poemen,  men  nya 
hafva  ock  tillkommit.  »Buketten»  hör  till  den 
erotiska  cykel,  som  genom  andra  skapelser  är  oss 
förut  bekant,  och  den  eger,  äfven  den,  ett  behag, 
i  hvilket  ömhet  och  prydlighet  äro  förbundna  med 
melodiös  språkklang.  I  »Isländaren»  märkes  i 
orden: 

Den  ej  vet,  hor  kärlek  brinner, 
Som  det  ej  bland  faror  lär, 
Och  en  kyss  af  flickan  vinner, 
Som  ej  köpt  med  döden  är, 

ett    efterljud    från    Schillers  »Hero  und  Leander»: 

Der  hat  nie  das  GlQck  gekostet, 
Der  die  Frucht  des  Himmels  nicht 


—     181     — 

Raabend  an  des  HöUenflasaes 
Schanerrollem  Rande  bricht 

Vackra   ftro   i   »Strö vers»    disticherna  om  Sverige: 

Åldriga  jord,  du  är  lik  den  gamle  atheniensam: 
Aldrig  man  rörde  hans  kropp  utan  att  träffa  ett  ärr. 

Egendomlig  och  intressant  är  Beskows  not  till 
disticherna  »Svenska  skalden,  hvilka  innehåUa 
hyllningar  åt  Leopolds,  Tegnérs,  Wallins,  Franzéns, 
Lings  och  Stagnelii  diktning.  Beskow  berättar, 
att  dessa  verser,  när  de  författats,  erbjödos  åt  de 
då  stridande  partiemas  tidningar,  hvarvid  den  ena 
sidan  gjorde  till  villkor  för  införande,  att  verserna 
öfver  Leopold  skulle  uteslutas,  den  andra  vägrade 
att  införa  verserna  öfver  Atterbom.  Omsider  upp- 
togos  de,  såsom  ofvan  meddelats,  ostympade  i 
veckobladet  Heimdal]. 

Beskow  skref,  då  han  år  1862  utgaf  denna 
tillökade  samling  lyriska  dikter,  ett  förord,  hvari 
han  blygsamt  antyder,  att  hans  sånger  »sakna 
burskap  inom  den  högre  diktens  område»  och  att 
deras  värde  egentligen  ligger  i  att  utgöra  »litterär- 
historiska bidrag»  till  skildringen  af  ett  numera 
förgånget  tidskifte.  Betraktade  såsom  sådana, 
sakna  de  ej  heller  sin  betydelse,  hvartill  kommer, 
att  enskilda  stycken  hafva  ett  förfinadt  behag  och 
när  som  helst  låta  läsa  sig. 


—     182     — 


Dikteamlingen  af  1829  blef  föremål  för  olika 
bedömanden.  Nya  Argus,  alltid  obenftget  stftmd 
mot  allt,  8om  hade  något  sammanhang  med  Svenska 
Akademien,  klagade  öfver  »frostigheten»  i  Beskows 
poesi,  gillade  vissa  stycken  såsom  »Lysmasken», 
»Budbftrerskan»,  »Drömmen»,  »Borgruinema»  och 
»Eolsharpan»,  men  anmärkte,  att  med  älskvärdheten 
i  Beskows  diktning  ftr  förenadt  något  »languissant 
och  kokett».  Blidare  dom  var  ej  att  vänta  från 
ett  organ,  som  —  under  en  tid,  då  bland  andra 
Geijer,  Tegnér,  Wallin,  Franzén  och  Järta  sutto 
vid  Akademiens  bord  —  förklarade  »Ijuseklftreringen 
vara  det  mest  upplysande  vid  Akademiens  ceremo- 
niösa  fester». 

Mera  gynnsamt  uttalade  sig  Heimdall,  som 
prisade  vissa  dikters  melodiösa  karakter  och  sång- 
barhet; loforden  äro  dock,  såsom  var  att  vänta 
af  Rydqvist,  blandade  med  några  anmärkningar 
mot  det  »öfverspända»  i  några  af  dikterna  om 
Carl  XII. 

Argus  hade  kallat  Beskow  hof-  och  stat«poet, 
benämningar,  hvilka  samma  tidning  fordom  klan- 
drande slungat  mot  Wallin.  Tidningen  utdömde 
orättvist  alla  tillfällighetsstycken,  som  framkallats 
af  oflSciella  högtidligheter  eller  tilldragelser  inom 
det  allmänna.  Heimdall  hade  med  anledning  af 
dessa  förflugeiiheter  (1831,  n:r  2)  en  ganska  rolig 


—     183     — 

artikel  af  starkt  ironisk  karakter.  Det  heter  där 
under  låtsadt  bifall  till  artikeln  i  Argas:  »Till* 
foUighetspoesien,  M.  H.,  hof-  och  statspoesien, 
M.  H.,  &r  en  poesi,  som  jag  ej  kan  tåla.  Det  har 
allt  från  piltåren  grymt  förargat  mig,  att  man 
gifvit  poetisk  rang,  heder  och  värdighet  åt  en  hop 
vismakare,  som  i  själfva  verket  endast  varit  till- 
ftUighetspoeter.  Tyrtaeus  t.  ex,  författade  blott 
krigssånger,  med  hvilka  han  för  tillfället  inspire- 
rade en  massa  af  soldater,  och  för  detta  har  man 
infbrt  hans  namn  i  Greklands  vitterhetshistoria. 
An  värre  är  det  med  Pindarus.  Man  känner  ju 
från  honom  ej  en  rad,  som  icke  blifv^it  framkallad 
för  att  prisa  någon  segervinnare  vid  de  olympiska, 
pytiska,  nemeiska  eller  istmiska  spelen  —  och 
ändå  har  man  haft  den  enfaldigheten  att  kalla 
denne  Pindarus  en  stor  skald.  Nå,  än  Horatius 
då?  Det  är  en  skam  att  se,  huru  man  kunnat 
utgifva  hela  fyra  böcker  af  öder  och  en  epodon 
liber,  däraf  tre  Qärdedelar  bestå  af  idel  smicker 
eller  annat  tillfälligt  joller  till  Augustus,  Maccenas, 
Agrippa  med  flere  hof-  och  ämbetsmän,  dito  sånger 
till  riksens  ständer  eller,  som  det  på  latin  heter, 
ad  poptdum  rofnanuvi.  Håren  resa  sig,  då  man 
förnimmer,  att  Thorvard  Hjälteson  ordentligen  låtit 
beställa  sig  att  på  Upsala  backe  sjunga  ett  qväde 
för  Erik  segersäll  efter  s^ern  vid  Fyrisvall.» 


—     184     — 

Klandret  mot  tillfällighetsdikten  har  upprepats 
gång  efter  annan.  Det  har  sin  förklaring  i  många 
tillfällighetsdikters  tarfliga  beskaffenhet  och  brist 
på  ingifvelse,  och  man  har  i  sådana  fall  haft 
rått  att  tala  om  »beställningar»  invita  Minerva. 
Men  tillfällighetsdikten  kan  —  förutom  att,  enligt 
Goethes  ord,  hvarje  åkta  lyriskt  stycke  egentligen 
ftr  en  tillfällighetsdikt  —  vara  något  helt  annat. 
Den  tillfälliga  uppgiften  kan  hafva  värmt  och  eldat 
sångarsinnet,  framkallat  ingifvelsen.  Och  besjun- 
gandet af  stora  tilldragelser  i  en  stats  lif  kan, 
såsom  Järta  sagt,  ej  heller  anses  vara  någonting 
för  en  stor  skald  ovärdigt.  Hos  oss  hafva  i  nyare 
tider  Tegnér,  Bottiger  och  Talis  Qualis  varit,  hvar 
i  sin  art.,  fulländade  mästare  i  den  tillfällighetsdikt, 
som  åt  stundens  festglädje  eller  sorgestämning 
förlänar  evärdelig  helgd.  Afven  Beskow  har  inom 
denna  diktart  skrifvit  saker  af  verkligt  värde. 


Redan  år  1823  skref  Beskow  till  Järta:  »De 
flesta  af  mina  lediga  stunder  hafva  upptagits  af 
författandet  utaf  en  dramatisk  komposition,  och 
ämnet  är  det  evigt  filade  och  utnötta:  Erik  XIV.» 
På  tryck  utkom  arbetet  först  1827.  Det  tilleg- 
nades    dåvarande    kronprinsen  Oscar,  och  Beskow 


—     185    — 

yttrar  i  företalet,  att  han,  på  grund  af  ftmnets 
stora  omfattning,  måst  indela  stycket  i  två  sär- 
skilda sorgespel,  af  hvilka  det  ena  behandlar  Eriks 
historia  till  afsftttningen,  det  andra  hans  f&ngenskap 
och  död.  Han  förklarar  sjftlf,  att  det  fbrsta  sorge- 
spelet ftr  ett  läsdrama,  medan  däremot  det  andra 
mera  ftr  beräknadt  för  uppförande  på  scenen. 
Vidare  försvarar  han  den  afvikelse  från  historien, 
han  begått  genom  att  låta  Possevinus  vistas  i 
Sverige  redan  före  Eriks  död  och  påskynda  den- 
samma genom  sitt  inflytande  öfver  Johan.  »Om 
icke  Johans  karakter  skulle  förlora  den  grad  af 
moraliskt  värde,  hvarförutan  han  måste  blifva  mot- 
bjudande och  följaktligen  alldeles  opoetisk,  var  det 
nödvändigt  att  låta  någon  af  dem,  som  egde  hans 
förtroende,  åtminstone  ingifva  honom  den  tanken, 
att  Eriks  död  vore  villkoret  för  hans  säkerhet  och 
upprätthåUa  hans  vacklande  mod  under  kampen 
mellan  mensklighet  och  själfförsvar.  Possevin,  hvars 
öfverlägsna  moraliska  kraft  förvandlade  Johan  till 
ett  ledbam  i  hans  hand,  hvars  intresse  fordrade 
att  alldeles  förvissa  sig  om  konungen  och  göra  sin 
l&ra  för  honom  oumbärlig,  var  därtill  i  alla  afse- 
enden  lämpligast.  Den  delaktighet  i  en  broders 
död,  som  vidlåder  Johan,  leronar  honom  i  alla 
fall,  äfven  inom  dikten,  i  den  mörka  dager,  uti 
hvilken  häfdema  honom  ställt.» 


—     186     — 

Manuskriptet  till  Beskows  Erik  XIV  hade 
granskats  af  Leopold,  Franzén,  Lagerbjelke,  Brink- 
man  och  Valerius;  men  han  kände  sig  i  alla  fall 
mycket  tveksam  med  afseende  &  flera  delar  af 
arbetet  och  skickade  det  år  1826  till  den  kritiske 
Jftrta,  som  då  bodde  i  Upsala,  med  de  orden: 
>Upsala  var  en  olycksstad  för  Erik  vid  hans  sista 
besök  där  1567,  och  jag  fruktar,  att  det,  han  gör 
där  1826,  ej  gör  honom  mera  omtyckt.»  J&rta 
granskade  manuskriptet  mycket  noga  samt  rådförde 
sig  med  Geijer  och  Atterbom.  De  funno  diktionen 
i  det  hela  förträfflig;  men  det  undgick  dock  ej 
den  klarsynte  Järta,  att  uttryckssättet  stundom  var 
»alltför  modernt  eller  rättare  förrådde  moderna 
begrepp».  Så  anmärker  han,  att  orden  »stat>  och 
»medborgsman»  voro  främmande  för  Erik  XIVis 
Sverige;  »land  och  rike  kallades  då  det,  som  nu 
heter  stat».  Geijer  ansåg  karaktererna  ej  öfverens- 
stämmande  med  historien,  och  Järta  framhöll,  att 
Beskow  af  Erik  egentligen  gjort  två  alldeles  oför- 
enliga personer,  den  ena  nästan  ända  till  fullkom- 
lighet god  och  ädel,  den  andra  rasande  och  stiUld 
utom  gränsen  för  moralisk  imputation.  Han  skulle^ 
önskat  en  sådan  sammanjämkning  mellan  de  stri- 
diga egenskaperna,  att  karakteren  blifvit  mera 
begriplig,  hvarjämte  han  ansåg,  att  Beskow  borde 
låtit  Eriks  öde  mera  motiveras  genom  de  verkligt 


—     187    — 

onda  dragen  i  hans  sinnelag.  Jftrta  träffade  i 
denna  anmärkning  en  ömtålig  punkt  i  stycket. 
Han  var  ej  heller  nöjd  därmed,  att  Beskow  låtit 
Nils  Sture  i  böljan  af  stycket  spela  en  rätt  dålig 
roll.  Och  vidare  ogillade  han  alldeles  sättet  »att 
hvälfVa  skulden  till  Eriks  mord  från  Johan  på 
Possevin». 

Beskow  besvarade  tacksamt  och  vänligt  Järtas 
anmärkningar,  men  vidhöll  i  hufvudsak  sin  egen 
mening. 

De  tvenne  sorgespel,  som  under  det  gemen- 
samma namnet  Erik  XIV  lösligt  förenats,  fingo 
hvar  sin  särskilda  fyllnadstitel ;  det  första  kallades 
>Erik  konung»,  det  andra  »Eriks  försoning».  De 
sakna  visst  icke  skönheter,  stilen  är  stundom 
heroisk,  och  den  i  andra  af  delningen  skildrade 
striden  inom  Johans  bröst  har  dramatiskt  intresse. 
En  hufvudanmärkning  mot  det  yttre  framställ- 
ningssättet och  språket  måste  dock  göras;  de  hand- 
lande personerna  uttrycka  sig  ungefår  så  ädelt  och 
fint,  som  Beskow  brukade  göra,  och  uttryckssättet 
är  dessutom  något  för  retoriskt.  I  Eriks  mun 
passa  ej  rätt  ord,  sådana  som  dessa: 

Nej,  jag  vill  hellre  evigt  bli  bedragen 
An  öfverge  min  tro  på  meusklig  dygd, 

eller: 


~     188    — 

Föniiift 

Och  mensklighet  —  se  där  mitt  SY&rd,  min  sköld, 
Med  dem  jag  önskar  strida,  hoppas  segra. 

Det  ftr  ej  heller  rätt  troligt,  att  Karin  Månsdottei 
brukade  jämföra  sig  med  en  »valkyria>. 

Hvad  åter  de  två  dramernas  inre  egenskapei 
angår,  så  hade  först  och  främst  Jftrta  r&tt,  näi 
han  betonade,  att  Eriks  karaktersutveckling  ocli 
öde  ej  ftro  klart  tecknade,  så  att  man  kan  se,  dek 
huru  de  motsatta  egenskaperna  i  hans  personlighet 
kunde  vara  förenade,  dels  huru  han  själf  föran- 
ledde sin  undergång.  I  detta  afseende  har  Bör- 
k  jessons    romantiska    sorgespel    Erik   XIV  afgjorda 

fBreträden  framför  Beskows,  medan  åter  Beskow 
aldrig  i  språk  och  stil  har  Börjessons  osmaklig- 
heter. 

Men  vidare  är  det  andra  sorgespelet  »Eriks 
försoning»  egentligen  en  föga  tragisk  martyrhistoria 
utan  utveckling;  Erik  är  förädlad  och  renad  samt 
fortfar  att  vara  det  hela  fem  akter  igenom.  Hufvud- 
personen  i  detta  andra  drama  är  egentligen  Johan; 
men  om  ock  Beskow  stundom  vackert  tecknat 
kampen  i  dennes  sinne,  så  har  dock  Johan  för- 
lorat i  intresse  genom  att  göras  till  ett  verktyg 
för  Possevinus,  hvilken  dels  i  historien  aldrig  haft 
någon  inverkan  på  Eriks  bedröfliga  öde,  dels, 
oaktadt    hans   inflytande  på  Johan  visserligen  var 


—     189    — 

stort,  ej  egde  det  oinskränkta  välde  öfver  konun- 
gen, som  Beskow  låter  honom  ega.  I  själfva 
verket  lyckades  Possevinus  aldrig  att  genomföra 
hvad  han  Önskade;  underhandlingarna  strandade^ 
som  bekant,  på  Johans  betänkligheter  dels  mot 
celibatet,  dels  mot  romerska  kyrkans  sätt  att 
förmena  laici  kalken  i  nattvarden.  Men  annars 
må  det  visserligen  medgifvas,  att  i  dramatiskt 
afseende  just  Possevinus,  sådan  som  Beskow  teck- 
nat honom,  har  drag  af  dyster  storhet  och  är  en 
af  de   mest   fängslande  personerna  i  hela  dikten. 

Tillägger  man,  utom  det  som  redan  anfbrts, 
att  Beskow,  troligen  följande  sitt  milda,  medlid- 
samma  lynne  samt  anslutande  sig  tiU  det  häfd- 
vamia  sättet  att  låta  Erik  vara  en  mycket  bättre 
menniska  än  Johan,  gjort  Erik  XIV  så  öfver- 
vftgaode  ädelsinnad,  att  han  med  alla  sina  svagt 
framhållna  fel  tyckes  duka  under  mindre  för  egen 
tygellöshet  än  för  ett  oblidt  öde  och  menniskors 
ondska,  så  har  man  anfört  de  dramatiska  betänk- 
ligheter, som  de  båda  sorgespelen  onekligen  fram- 
kalla. 

Men  å  andra  sidan  bör  man  ihågkomma,  att 
Beskow  egentligen  var  den  förste  i  Sverige,  som 
med  poetiskt  sinne  och  med  talang  började  att, 
under  inflytande  af  de  stora  Schillerska  dramerna 
mera  än  af  Shakespeare,  för  scenen  behandla  foster- 


—     190    — 

ländska  Ämnen;  vidare  bör  erinras,  att  han  a 
mycket  blygsamt  yttrade  sig  just  om  sin  Erik  X 
han  sade:  >Vid  den  ofta  öfVerklagade  bristen 
dramatiska  arbeten  hos  oss,  särdeles  sädana,  h\ 
till  ämnet  ftr  hemtadt  från  våra  egna  hftfder, 
det  kanske  förlåtligt  att  bjuda  hvad  man  e^ 
äfven  om  man  nödgas  göra  det  utan  allt  ansp 
på  mästerskap,  och  äfven  ursäktligt  om  man  m 
lyckas,  då  målet  på  denna  bana,  den  svåraste 
alla,  äfven  af  den  fulländade  konstnären  så  sft] 
uppnås.»  Det  var  obestridligen  ett  nytt  upps 
som  Beskow  i  vår  litteratur  gjorde  med  sina  sv 
ska  dramer,  och  en  eftervärld  bör  därför  ^ 
honom  tacksam.  Slutligen  må  man  ej  glöm 
att  i  Beskov^s  dramatiska  författarskap  en  utve 
ling  visar  sig.  Om  »Erik  XIV»  ännu  har  ny 
gynnarens  svagheter,  så  är  »Torkel  Enutsson» 
betydande  arbete.  —  Cygnaeus  har  förmån 
bedömt  just  »Erik  XIV».* 

Förutom  texten  till  »Ryno»,  om  hvilken  län 
fram  skall  i  korthet  talas  (jfr  för  öfirigt  Sv.  1 
teraturföreningens  tidning  1834  n:r  24  och  Å 
utarbetade  Beskow  flera  större  dramatiska  ska|: 


*  »Danak  Maanedsskrift  for  Litteratur»  iimehfill  183( 
berömmande  anmälning  af  Beskows  Erik  XIV.  Versiåkatioi 
behag  och  den  retoriska  styrkan  prisas;  dock  säges  haudlio 
vara  något  för  bred  samt  Johans  karakter  alltför  mörkt  tecki 


—     191     — 

ser,  hvilka  i  tryck  fingo  den  gemensamma  titeln 
^Dramatiska  studier».  Det  första  bandet  af  dessa 
dramatiska  studier  utkom  1836  och  innehåller 
sorgespelen  Hildegard  och  Torkel  Knutsson »  h var- 
dera i  fem  akter;  de  &ro  tillegnade  Tieck  såsom 
en  gftrd  af  vänskap  och  erkilnsla. 

Förutsättningarna  för  den  dramatiska  intrigen 
i  Hildegard  äro  följande.  Ragnar,  en  kristen  kämpe, 
har  tillvunnit  sig  Cunigundas  hjärta  och  röfvat 
henne  till  sig;  men  hennes  fader,  vredgad  öfver 
skymfen  och  dessutom  drifven  af  ätthat,  har  ut- 
manat Ragnar  till  ett  envig,  hvari  Ragnar  dödar 
sin  svärfar.  Till  försoning  för  detta  dråp  gör 
Cunigunda  ett  löfte,  att  det  barn,  hon  bär  under 
sitt  hjärta,  skall  invigas  åt  kyrkan. 

Cunigundas  dotter  Hildegard  är  således,  på 
grund  af  moderns  löfte,  bestämd  att  blifva  nunna. 
Men  då  dottern  intages  af  kärlek  till  den  kristne 
k&mpen  Thiodolf,  gör  hennes  fader  en  vallfart, 
för  att  af  den  helige  fadern  utverka  frikallelse 
från  löftets  uppfyllande.  Ett  rykte  förmäler  visser- 
ligen, att  Ragnar  på  hemvägen  omkommit;  men 
han  infinner  sig  omsider  lifslefvande.  Han  har 
fullgjort  de  botöfningar,  som  påfven  föreskrifvit, 
och  intet  hinder  står  i  vägen  för  Hildegards  före- 
ning med  Thiodolf,  men  Hildegard  är  redan  bru- 
ten dels   af   fidn  kärlekssorg,  dels  af  smärta  öfver 


—     192     — 


m 


i^r 


"m 


fv 


moderns  död,  och  hennes  lycka  har  kommit  f 
sent;  hon  dör,  och  hennes  fader,  som  tolkar  det 
ödets  slag  så,  att  ingen  ånger,  inga  tårar,  inj 
botöfningar  kunnat  från  honom  och  hans  &tt  s 
vända  den  förbannelse,  som  det  på  Cunigund 
fader  af  honom  begångna  envigesdråpet  framb 
svurit,  dödar  sig  själf. 

Beskow  berättar,  att  tanken  på  forfattand 
af  detta  stycke  hos  honom  första  gången  väckta 
då  han  år  1820  i  Rom  åskådade  en  nunnas  in  vi 
ning. 

Stycket  är  i  sjftlfva  verket  mera  l3rriskt  1 
dramatiskt,  och  handlingen  saknar  för  öfrigt  sai 
tragik,  medan  däremot  visserligen  diktionen  föret 
åtskilliga  skönheter.  Skildringen  är  historiskt-epis 
man  finner  ej  här  den  karaktersutveckling,  d< 
dramatiska  culmen  och  den  kollision,  hvarfömti 
ett  stycke  ej  kan  göra  scenisk  verkan.  Det  ligg 
en  motsägelse  däri,  att  Cunigunda  i  första  akt^ 
ej  ser  några  egentliga  hinder  för  dotterns  förenii 
med  Thiodolf,  enär  den  påfliga  dispensen  ki 
utverkas,  men  i  den  tredje  alldeles  släpper  dem 
utsikt.  Men  detta  är  en  ringa  sak  och  skul 
måhända  kunna  förklaras  ur  Cunigundas  sorg  öfv( 
Ragnars,  såsom  hon  förmodar,  redan  timade  dö 
hvilken  kommit  hoppet  om  hans  lyckliga  undei 
handlingar   i    Rom  att  stranda.     Ej  heller  är  d 


—     193    — 

alldeles  onaturligt,  att  Cunigunda  efter  ett  lif  af 
lidanden  dukar  under,  låt  vara  att  hennes  död 
bort  närmare  motiveras.  Men  värre  är  det  med 
Hildegard  och  med  Ragnar.  Det  finns  intet  inre, 
dramatiskt  skäl,  hvarför  Hildegard  skall  dö  just 
i  det  ögonblick,  dä  hon  utan  hinder  kan  förverk- 
liga sina  länge  närda  drömmar  om  en  förbindelse 
med  Thiodolf;  hennes  död  synes  som  en  ren  till- 
ftUighet,  och  sådana  tillfUligheter  kunna  väl  inträffa 
i  lifvet,  men  äro  ej  därför  dramatiska.  Men  äf?en 
Ragnars  själfmord  förefaller  alldeles  osannolikt; 
för  det  första  tyckes  han  vara  alltför  mycket 
besjälad  af  kristna  idéer  för  att  kunna  bära  hand 
på  sig  själf,  och  för  det  andra  hade  han  icke  begått 
något  efter  den  tidens  föreställningar  oförsonligt 
brott  genom  att  i  ett  envige  —  till  hvilket  han 
blifnt  nödgad  —  dräpa  en  anhörig. 

Den  bäst  tecknade  karakteren  i  detta  sorge- 
spel är  en  biperson,  nämligen  kämpen  Björn,  som 
blott  till  namnet  är  kristen,  men  i  grunden  tror 
på  de  gamla  gudame. 

Författaren  har  försökt  att  skänka  detta  stycke 
ökad  tragisk  styrka  genom  att  gifva  detsamma  en 
bakgrund  af  gamla  ättefejder,  ärfda  från  förfäder. 
Men  detta  är  ej  till  fyllest  för  att  framkalla  ett 
sannt  tragiskt  intryck;  därtill  kräfves,  att  styckets 
hnfvudperson    själf  därjämte  invecklar  sig  i  egen. 

Sv,  Akad.  Bandi,  fr,  1896,     11,  13 


—     194    — 


om  An  med  forfikdemas  sammanflAtid,  skuld.  O 
den  fldculd^  som  Rafi^ar  ådragit  sig,  Ar  —  sedd 
tidsfOriiällandeDas  ljus  —  ej  tillrAcklig  för  i 
motivera  hans  och  hai»  fada  fitmiljs  undecgii 
För  öfrigt  Ar  Hildegard,  som  dock  Ar  stycb 
hjAltinna,  fullkomligt  skuldfri,  favarfor  hennes  ö 
föorefaller  alldeles  oförakylldt,  Hksora  det  ock  ka 
nat  alldeles  undvikas. 

Af  långt  större,  ja,  i^  verkligt  stor  betyde] 
Ar  det  i  samma  band  af  »Dramatiska  sl«di< 
förekommande  sorgespelet  Torkel  Knutsson. 

Prologen  till  detta  stycke  har  c^Alf  dramati 
form  och  tjenar  som  inledning.  Den  fftrsiggii 
Rarelen  under  Torkeb  fAlttÅg.  Af  knektam 
samtal  med  hvarandra  få  vi  redan  en  förberedan 
förestAlIning  om  Torkel  Knutssons  karakter  o 
skaplynne.  De  kalla  honom  en  kättare,  men  < 
prisa  hans  omsorger  om  odidmAn  och  borgai 
hans  riksvÅrdande  verksamhet: 

Han  Tet,  hvad  penningen 
Ar  värd  och  låter  den  ej  g&ma  Idinga 
I  kyrkobäcknet;  men  han  drifver  handel 
Och  bygger  slott  och  städer,  lägger  vägar 
Och  smider  vapen  för  den  tionde, 
Hvarmed  man  f5rr  fiek  aflat,  sång  edi  rticvork. 
Den  bette  fattigtionde,  men  gick 
Så  sakta  i  de  rika  munkars  påse. 

HAren,    som  afgudar  Torlcel,  vill  göra  honom  ^ 


—     196     — 

konung;    men    han    afböjer  vredgad  anbudet  och 
tuktar  anstiftiame  af  tilltaget. 

Redan  i  den  första  akten  se  vi  moloen  sam- 
mandraga sig  Ofvep  Torkel  Knutssons  hufvud.  Ärke- 
biskop Nils  Kettilson,  som  af  författaren  ej  skil- 
drats med  öfverdrifvet  svarta  fårger,  utan  som  en 
af  öfvertygelse  nitälskande  hierark,  hvilken  främjar 
kyrkans  intressen  af  plikt  och  samvete,  står  i 
begrepp  att  mot  Torkel  utsluQga  bannet  på  grund 
af  dennes  fOrsöl^  att  minska  kyrkans  makt.  I  andra 
akten  sijker  den  svage  konpng  Birgers  sluge  bikt- 
faåer  Ignatius  —  i  hvilken  Beskow  däremot  tecknat 
en  rftnkfuU  och  om  medlen  obekymrad  samt  full- 
komligt samvetslös  obskurant  —  att  hos  kungen 
utså  misstankar  mot  Torkels  konungatrohet.  Torkel 
åter  bemödar  sig  att  stålsaatta  konungen  mot  kyr- 
kans anspråk.  Det  kan  ej  nekas,  att  Beskow  h&r 
lånat  marskeiU  mycket  moderna  tankar  samt  fram- 
ställt honom  såsom  ett  sji^gs  markis  FoB^y  som  för 
»samvetsfrihetens»  s^.  Det  år  knappt  troligt, 
att  den  verklige  Torkel  Knutsson,  hurkyrkoreforina- 
tortska  tankar  han  n\å  tros  hafva  haft,  skulle 
kunnat  34tra  sig  så,  som  han  hftr  gör: 

En  vftndniiigspankt  i  stateas  lif  ftr  ini^e. 
Vår  tid  står  vid  sin  graf.    Ren  hälft  förkoli^ad 
Ar  riddarandan.     Det  förband,  som  knutits 
Emellan  henne  och  den  gamla  kyrkan, 
<^U  f|41a,  ty  en  txedije  jofiHf^  st^  ^pp: 


—     196     — 

Medborgarens,  den  fredliga  inbyggarns, 

Hvars  styrka,  ljus  och  flit  blir  statens  lifskraft. 

Det  klingar  ytterst  nymodigt,  nftr  Torkel  förklai 

att    påfv^emakten    skall    falla,    emedan    den    rec 

»fyllt    sin    andel  i  vftrldsbildningen»,  eller  då  I 

säger : 

Jag  är  ej  kyrkans  eller  adelns  ovän, 
Blott  samvetstvångets  och  det  yttre  våldets. 

Men  om  än  dessa  uttryck  ej  rätt  passa 
den  tecknade  tiden,  så  har  dock  Beskow  lyck 
att,  om  än  i  moderniserad  form,  lemna  en  ans 
ende  bild  af  den  store  och  verkligen  framsyi 
marsken,  hvars  djärfhet  att  låta  de  andliga  få  bl 
sin  andel  af  gärder  och  skatter  är  ett  histori 
faktum.  Ytterst  verksam  och  efifektfuU  är  c 
tionde  scenen  i  andra  akten.  Den  försiggå] 
Gråmunkekyrkan  och  skildrar  först,  huru  Tor 
afsäger  sig  riksföreståndarskapet,  samt  däref 
huru  ärkebiskopen  uppläser  påfvens  mot  Sver 
riktade  bannlysningsbref  samt  lyser  den  trotsai 
Torkel  i  bann;  fruktlöst  uppmanar  marsken,  s- 
är  orubblig,  den  af  skräck  förlamade  konung 
att  låta  fängsla  ärkebiskopen.  Birger  gifver  eft 
och  marsken  uppoffras.  Det  är  onekligen  skai 
att  i  denna  präktigt  anlagda  akt  själf^a  toi 
stundom  skall  vara  så  föga  ålderdomlig,  så  vibi 
rande  af  andra  stämningar  och  föreställningar  än  to 


—     197     — 

och  trettonhandratalets.  Så  låter  Beskow  Torkels 
maka  sftga,  att  folkets  jubel  helsat  hennes  herre 
som  »Sveriges  skyddsgud».  Så  låter  han  marsken 
sjftlf  om  sig  3rttra,  att  han  »på  sin  skuldra  burit 
hatets  Hekla»,  samt  förlikna  sig  vid  Regulus. 

Den  tredje  akten  visar  den  börjande  striden 
mellan  Birger  och  dennes  bröder  samt  konungens 
stegrade  misstänksamhet  mot  den  trofaste  marsken. 
Alldeles  förträffliga  äro  de  sista  scenerna  i  samma 
akt,  hvilka  framställa  bannlysningens  verkningar 
på  det  l&gre  folket,  som  nödgas  umbära  kyrkans 
ceremonier  vid  dop  och  begrafningar  samt  därför 
begynner  att  betrakta  Torkel  Knutsson  som  ett 
odjur.  Dessa  scener  åskådliggöra  tydligt,  att 
Beskow  tänkt  sig  Torkel  som  en  person,  hvilken, 
utan  att  tillräckligt  fråga  efter,  huruvida  folket 
år  moget  för  de  förändringar,  han  vill  genomföra, 
skoningslöst  fullföljer  sina  ädla  afsikter,  skulle  än 
därvid  tusende  sinnen  anse  sig  hafva  mist  det  för 
dem  dyrbaraste.  Härigenom  har  Beskow  just  för- 
länat sin  hjälte  den  i  ett  sorgespel  oundgängliga 
tragiska  skuggläggning,  hvilken  i  någon  mån  för- 
mörkar hans  ljusa  bild  och  gifver  honom  ett  utmär- 
kande drag  af  antik  »hybris». 

De  två  sista  akterna  föra  handlingen  fram 
mot  den  slutliga  katastrofen  och  äro  väl  planlagda. 
Den   skändligt  fängslade  marsken  bibehåller  ända 


—     198     - 

till  sist  6in  hjåltestorhet,  men  framståt*  fillikä  foi 
éohad  böh  luttrad.  Hati  medgifver  sjalf,  att  hai 
huru  rena  hahs  strftfvanden  an  m&  hafVa  varit  oc 
huru  fbga  han  an  kan  ångra  sih  léfnads  veri 
dock  varit  behäftad  med  stolthet,  härsklystna 
och  fbräkt  f5r  ändfa.  Han  itiedgif^er  ock,  att  ha 
gått  för  hastigt  och  våldsamt  till  vaga  samt  < 
tillräckligt  undersökt,  huruvida  jordmånen  i  fblke 
sinttelag  vorfe  beredd  föt  de  mot  kyrkan  af  hono] 
riktade  åtgardét^hå.  Géilom  alla  déssa  skifttiinga 
hvilka  af  ÖeskoW  med  verkligt  konStnårsfiM^tån 
iakttAgits^  blifver  hans  hjälte  med  all  sin  beMisi 
mänskligt  fatllig,  ej  något  abstrakt  ideal,  obh  sft] 
fekildt  val  lämpad  att  vara  hufvudpersonen  i  e 
stor  tragedi.  Stot*e  banbi^ytares  och  fratntidsilifti 
med  öfvermod  och  hänsynslöshet  föreiiade  adelhe 
högbinthet  och  shillrikhét  hafva  i  alla  tider  utgjo 
tacksahlma  amnign  för  deh  tragiska  sånghiöh,  oc 
Vår  symt)ati  fof  hjaltéh  ellét*  hjältinnan  mibski 
ej  därför,  att  vi  se  dem  i  sina  båatÄ  och  högsi 
slrafVahden  visa  dtag  af  stblthiét  sattit  af  ringat 
ning  för  andt^a.  Hvérti  var  ädlare  an  Antigon 
och  dock  skngglas  hennes  uiai^hiorréna  panna  la 
af  samma  v/tpis  som  låter  henne  mista  jfemi 
måttet! 

Med    hufviidhandlingén  ar  i  Torkel  Knutaso 
fbi^nad  en  med  densamma  ofta  sinnrikt  éammar 


—     199     — 

dliiignd  bihandling,  som  skildrar  hwtig  Valdemars 
psssion  för  marskens  dotter  och  trolöshet  mot  hcorne. 
Språket  i  Torkel  Knutsson  ftr  visserligen  i 
allmftnhet  alltför  modernt,  men  vanligen  mycket 
ädelt;  man  studsar  dock  vid  vissa  ord,  såsom  »under- 
dåne»  och  »förskrftckansfull»,  och  man  finner  det 
framför  allt  underligt,  att  en  så  smakfull  författare 
kunnat  anv&nda  en  så  konstlad  och  smaklös  bild 
som  denna  om  en  ung  skönhet: 

En  snö-alp  hvålfves 
Den  rena  pannan,  och  fOkr  vinden  flyga, 
Sjftlfsyåldigt  Ofver  den,  de  svarta  lockar, 
Som  lösta  negrer  på  ett  silfverhaf. 

Men  dessa  småfel  betyda  föga  i  förhållande  till 
styckets  stora  iörtjenster  af  fast  dramatisk  ben- 
byggnad och  sannt  tragisk  hållning,  egenskaper 
hvilka  lika  omisskännligt  pryda  Beskows  Torkel 
Knutsson,  som  de  saknades  i  hans  Hildegard.  För- 
fattaren röjer  ofta  en  dramatiskt  psykologisk  blick, 
såsom  når  han  låter  den  svage  Birger  lida  af  små 
själars  vana  att  hysa  afund  mot  den  verkliga  stor- 
heten hos  en  mot  dem  välsinnad  och  trogen  person, 
som  eger  det  ohjälpliga  felet  att  vara  dem  öfi^er- 


Både  Hildegard  och  Torkel  Knutsson  anmäldes 
i  Svenska  litteratnrförenlngens  tidning  för  1836, 
B:r  49  och  51.     Palmblad,  som  författat  recensio- 


—     200     — 

nema,  gör  visserligen  anmärkningar  mot  kftrlek 
scenerna  i  Torkel,  hvilka,  såsom  han  sannt  yttra 
äro  färgade  af  det  nittonde  århundradets,  ej 
medeltidens  stämningar,  men  han  prisar  med  rat 
Beskows  sätt  att  karakterisera  Torkel  Knutsson  o( 
lätt  skugglägga  den  stora  bilden.  Palmblad  sftge 
»Torkel  Knutsson,  endast  tecknad  såsom  ofiFer  f 
mot  honom  sammansvurna  makter,  skulle  bio 
hafva  upprört  våra  känslor,  väckt  medlidande  f 
den  fallande,  afsky  för  hans  förföljare,  m( 
tillika  tvekan  beträ£Pande  försynens  allvisa  le< 
ning.»  Recensenten  förklarade  sorgespelet  Tork 
Knutsson  intaga  det  främsta  rummet  bland  alla  ] 
svenskt  språk  författade  dramer.  Påståendet,  so 
på  Palmblads  tid  var  ovedersägligt,  torde  vai 
sannt  ännu  i  dag.  Det  kan  finnas  större  dristigh 
i  något  nyare  historiskt  stycke,  men  så  äro  i  stftU 
där  de  historiska  personligheterna  snedvridna  o< 
förvanskade,  ett  ohistoriskt  och  upplösande  syf 
påtagligt  samt  den  åskådningssättets  höga  vftrdi) 
het  åsidosatt,  som  kräfves  för  att  ett  historisl 
sorgespel  skall  kunna  göra  intryck  på  upphöj( 
sinnen. 

Det  andra  bandet  af  »Dramatiska  studie 
upptogs  helt  och  hållet  af  femaktssorgespelet  »Bi 
ger  och  hans  ätt».  Få  ämnen  i  vår  häfd  äro  i 
dramatiska   som    striden    mellan    Birger  och  hai 


'^ 


—     201     — 

bröder,  Håtunaleken  och  Nyköpings  gästabud,  och 
stoffet  kan  sägas  hafva  varit  väl  valdt.  För  att 
rädda  enheten  i  tid  och  handling  har  Beskow  låtit 
sin  tragedi  börja  efter  Håtunaleken  och  sedan 
Birger,  efter  rikets  delning  meUan  honom  och 
bröderna,  blifvit  alltmer  missnöjd  med  sin  lott. 
Hans  lynne  kastas,  som  drotset  Brunke  säger, 
ständigt  mellan  »svaghet  eUer  raseri»;  han  bär 
inom  sig  samvetsqval  öfver  Torkel  Knutssons  afrätt- 
ning,  men  han  saknar  det  mod,  som  åtager  sig 
ansvarighet,  och  skjuter  skulden  på  den  slump  och 
det  öde,  som  styra  lifvet.  Raskt  inledes  dramats 
handling  redan  i  fön^t-a  akten  därmed,  att  her- 
tigame  Erik  och  Valdemar  komma  till  Nyköping 
på  besök  och  att  Birgers  gemål,  den  stolta  och 
lidelsefulla  Martha  eggar  den  vankelmodige  maken 
att  taga  hämnd  på  bröderna.  Drotset  Brunke  är 
villig  att  taga  hela  ansvaret  på  sig:  konungen  må 
gärna  stå  utanför  saken  och  neka  medvetandet 
därom,  ty  Brunke  är  villig  att,  om  allt  misslyckas, 
ensam  bära  föjlderna. 

Den  andra  akten,  som  är  mer  främmande  för 
styckets  utveckling,  skildrar  kärleksförhållandet 
meUan  Elisif,  dottern  till  en  af  konung  Birgers 
tjenare,  Arved  Smålänning,  och  den  af  samme 
Arved  räddade  samt  i  en  jordkula  på  Kolmården 
andandolde  prins  Magnus  Birgersson,  som  är  okun- 


—     202     — 


nig  om  sin  börd  och  ställning,  men  tecknats  so 
en  handlingskraftig,  eldig  natur. 

I  den  tredje  akten  mottager  drottning  MftrtI 
på  Nyköpings  slott  de  ankommande  hertigan 
med  hycklad  hjärtlighet  och  insöfver  dem  xm 
smicker.  Birger  umgås  i  sin  obeslutsamhet  ftni 
med  planer  till  försoning  med  bröderna,  m< 
Brunke  vinner  omsider  makt  öfver  honom,  och  d 
är  ett  fint  drag  af  författaren,  att  han  sökt  i  någ< 
mån  mildra  och  menskligt  motivera  Birgers  brödn 
mord  genom  att  som  bestämningsgrund  inskju 
hans  faderskärlek  och  hans  farhågor,  att  prii 
Magnus,  som  i  hemlighet  kommit  till  Nyköpin. 
skall  upptäckas  af  hertigarne  och  blifva  deras  offe 
Äfven  för  Brunkes  handlingssätt  har  Beskow  funn 
ett  mer  sympatiskt  bimotiv  genom  att  låta  honoi 
delvis  påverkas  af  begäret  att  hämnas  sin  arn 
dotter,  som  blifvit  förförd  af  den  lättfärdige  herti 
Valdemar.  Förträffligt  har  författaren  förstått  a 
spänna  läsarens  uppmärksamhet;  bakom  festei 
prakt  lurar  döden,  sorglösheten  för  till  hungei 
tornet,  Marthas  ränker  omspinna  gästerna,  oc 
benrangelsmannen  framskymta^r  midt  under  högtidi 
jubel  och  fackeldans. 

Härmed  hafva  nu  de  trolösa  hertigarne  drai 
båts  af  nemesis,  som  straffat  deras  handlingssft 
mot    sin    konung   och    broder,  och  man  har  aag 


—     208     — 

att  dramat  hftrmed  bort  vara  slut.  MeD  stycket 
heter  Birger  och  håns  ått;  Birger  ar  dramats 
hufvudpersoiiy  och  Bamma  nemesis  måste  nu  vända 
sig  mot  honom  sjftlf  p&  grund  af  hans  grymhet 
mot  hertigarne,  en  grymhet^  som  ej  utplånas  dåraf, 
att  hafi  låtit  den  modige  Brunke  vara  den  ulfi>rande 
handen.  Matts  Kettilmundsson  låt^r  i  Q&rde  akten 
hylla  den  ihjålhungrade  hertig  Eriks  sp&de  son 
till  konung.  Den  ftr  alltför  vidlyftig,  denna  tings- 
scen,  och  Wingård  hade  kanske  r&tt,  nftr  han  skref 
till  Beskow:  »Jag  frågar,  öm  icke  denna  riksdag 
&r  for  lång  såsom  de  Stockholmska.»  Men  den  gaf 
Beskow  en  anledning  att  skildra  Matts  Kettilmunds- 
son såsom  målsmannen  för  en  ny  tids  kraf  och 
återställare  af  ordning  i  landet.  Beskow  har  teck- 
nat honom  alltför  sympatiskt,  oaktadt  han  låtit 
honom  vara  hänsynslös  och  obesvärad  om  arten  af 
de  medel,  han  nyttjar;  han  räddas  i  Beskows  tanke 
getiom  att  vara  »situationens  man»,  och  författaren 
var  i  sin  godlynthet  aldrig  obenägen  att  böja  sig 
för  »les  faits  accomplis». 

Den  femte  akten  är  den  svagaste.  Birger  har 
flytt.  Prins  Magnus,  som,  understödd  af  Danmark, 
skulle  kunnat  göra  motstånd,  vägrar  på  grund  af 
betänkligheter,  Sotn  strida  mot  det  raska  lynne, 
han  i  detta  drama  eger,  att  för  sin  och  sin  faders 
sak  använda  utiändskt  manskap;  hmn  öfverlemnar 


i'  4 


—     204     — 

sig  med  falsk  ridderlighet  åt  Matts  Kettilmundss< 
som  lofvar  att  skona  hans  lif,  så  framt  ej  inhemj 
krig  till  prinsens  förmån  skulle  öppnas.  De 
förbehåU  tages  inom  kort  i  anspråk  af  Mai 
oaktadt  »det  inhemska  kriget»  inskränker  sig 
några  snart  dämpade  oroligheter,  och  prins  Magi 
Birgersson  blifver,  såsom  i  häfden,  ett  skuldl 
o£Per  för  missgärningar,  dem  ej  han  själf  begi 
Matts  Kettilmundsson  håller  ett  mycket  lättvind 
själ£Försvar: 

Lätt  är  för  veklingen  att  kalla  rå 

Den  kraft,  som  kastar  grundvaln  till  en  byggnad, 

Där,  fredad,  häcklarn  mönstrar  mästarns  fel, 

Själf  skyddlös  dock,  om  byggnaden  ej  fanns. 

Det  är  hersklystnad,  skall  förtalet  säga; 

Min  ärelost  må  klandras  fritt  af  den, 

Hvars  hand,  som  min,  försmått  en  kungakrona, 

Då  hon  för  segrarn  låg,  ett  säkert  rof. 

Ej  knngabindelns  glans,  men  fosterlandets 

Må  en  gång  sprida  strålar  kring  mitt  namn. 

Och    alltför  retoriskt  på  samma  gång  som  ihål 

är  Mattis'  yttrande: 

Jordens  slaget 
Af  blod  besås,  och  själfva  menskligheten 
Här  fordrat  offret,  hvarvid  hjärtan  brista, 
Ty  intet  agg  var  mellan  dig  och  mig. 
Om  än  mig  ödet  förde  på  din  bana 
Som  din  dödsängel;  ofvan  stjärnor  dömes 
Dock  efter  andra  lagbud  än  på  jorden. 
Därför  jag  hoppas,  att  i  fridens  land 
Du  än  kan  räcka  en  försonlig  hand. 


r  "^ 


—     205     — 

Detta  smakar  af  sentimentalitet.  Bättre  hade  varit 
att  låta  den  förslagne  och  j&mhärde  mannen  blott 
åberopa  den  förmenta  »statsnödvändigheten»,  ej 
»menskligheten»,  som  så  grymt  åsidosattes.  Och 
»ofvan  stjärnor»  dömes  förmodligen  ej  den  man 
alldeles  skuldfri,  som  kallblodigt  aflifvat  en  oskyldig. 

Stycket  slätar  med  en  lika  ohistorisk  som 
patetisk  scen,  hvari  Birger  i  sonens  grafkapell 
uttalar  sina  känslor. 

Den  egentligen  intressanta  personen  i  detta 
sorgespel  ftr  Brunke,  hvars  ondska  och  list  åtminsto- 
ne äro  förenade  med  manlighet  och  konungatrohet. 

Handlingen  mattas  efter  tredje  akten.*  I 
psykologiskt  afseende  är  för  öfrigt  konung  Birgers 
karakter  tämligen  stillastående  från  början  till 
slutet,  om  man  undantager  det  tillfUliga  utbrott 
af  vanvett,  som  i  femte  aktens  tredje  scen  omtöck- 
nar hans  sinne  och  som  verkligen  är  på  ett  ganska 
gripande  sätt  återgifvet. 

Här,  liksom  ofta  i  Beskows  pjeser,  finnas 
ställen,  i  hvilka  uttryckssättet  faller  ur  tidstonen, 
såsom  när  hertig  Valdemar  talar  om  månen,  som 
ur  silfverskyn  förtjusar  jorden: 

Med  ett  småleende,  hyars  yäUust  darrar 
Igenom  fibrerna  af  all  naturen, 


*  Jfr.    Palmblads    recension   i    Sv.  LitteratnrfOreningens 
Tidning  1838  n:r  2. 


206     — 


eller    nAr   Magnus   Birg^sson  aftger  om  mg  9^ 

FAr  brodermöisdams  son  gjfs  ingen  lycka; 
FollmngaåtteM  Nemesis  qir  väckt. 

Ja,  deu  var  vRckt  — -  det  är  aa^mit  — ,  men  prii 
MagnuA  ^jlUf  skulle  svårligen  kupnat  fUla  dessa  or 
Trots  alla  de  aum&rkningar,  man  oviUkorligx 
måste  gOra  mot  dettp.  sorgespel,  behåll^r  det  si 
v&rde  genom  tredje  aktens  styrka  och  genom  ?a<^ 
enskildheter;  dessutom  är  själfva  jtoinet  s4  mi^ 
af  tragik,  att  man  l&tt  råkar  under  dess  hems! 
trollmakt. 

Ett  mycket  fosterländskt  ämne  skildnas  i  d( 
tredje  och  sisto  delen  af  de  dramatiska  fitudieni 
det  ^  »Gustaf  Adolf  i  TyQkland»^  dramatiser 
historiemålning.  Förspelet^  b  vars  scen  är  Stoo 
holm,  låter  oss  skåda  motsatsen  mellan  Gusi 
Adolfs  beslutsamhet  och  Oxenstiernas  tvekan.  Ds 
vid  läggas  i  Gustaf  Adolfs  mun  ord,  som  ärjo  n< 
retoriska  och  förråda  modernitet  i  uppfattning,  m 
i  alla  fall  äro  sköna  och  måhända  ^angifva  åtskilU 
af  det,  som,  ehuru  under  andra  former,  föresvj 
vade  den  ^tore  konungen.  Gustaf  Adolf  kan  baf 
känt  något  motsvarande,  faat  han  ej  skujle  uttryc 
saken  så: 

I  hvarje  menskas  bröst  förborgad  hyllar 
Förkänslan  af  dess  mål,  spord  stundom  blott 
Som  dunkel  aning,  namnlös,  men  acmi  evigt 
Dock  lefver  —  helst  i  lifvets  skönsta  stuaéer, 


—     207     — 

Fåstftii  med  jordens  fröjder  icke  sl&kt. 
Det  gifs  ock  ögonblick,  då  tvenne  världar, 
Den  himmelska  och  jordiska,  sig  närma, 
Och  evighetens  tanke,  sänd  tifl  räddning, 
I  jordisk  tanke  återspeglas  skall. 

Svåriigen  skulle  heller  Gustaf  —  huru  eaxmA  orden 

än  må  vara  —  själf  kuanat  s&ga: 

Mitt  losterlaad  är  hela  me&skligbetea. 

Däremot  ftr  det  nog  alldeles  riktigt  att  l&ta  honom 

om  sitt  tillftmnade  fälttig  i  Tyskland  yttra: 

En  krigare 
Vill  förekomma,  icke  fi>rekommas, 

samt  starkt  betoaa,  att  hans  anfall  i  grunden  var 
ett  Sörsvar. 

Stycket  gifi^^  sig  icke  ut  för  att  vara  ett 
drama  utan,  såsom  nftmndt  ftr,  en  dramatasearad 
historiemålning;  det  bör  då  ej  bedömde  efter  dra- 
matikens strångsjre  regler.  Det  bildar  odk  en 
episk  följd  af  taflor,  afmålande  &n  ankomsten  till 
Usedom,  fi»  Mi^deburgs  fall»  an  stridsscener  från 
firdltenfeld  —  hvilka  aldrig  skulle  illusoriskt  kunna 
på  scenen  åtecgifvas  — ,  ftn  stolta  situationer  från 
triumf-  och  festdagar  i  Frankfurt,  ftm  afskedet  i 
Naumburg,  ftn  Lotzens  dag  med  seger  i  döden. 
£n  fosterländsk  kftnsla  lifvar  all»  dessa  framstftU- 
ningar,  <»oh  hertig  Bernhards  upprop  i  slutseeaen 
har  blifvit  populärt  samt  återfinnes  i  flera  till 
ungdomens  tjenst  utgifisa  läseböcker. 


—     208     — 


Tidningen  Aftonbladet,  alltid  ogynnsamt  stan 
mot  Beskow,  bröt  stafven  öfver  hans  dramatisl 
arbeten  och  återkallade  honom  från  »Melpomenc 
tjenst  till  hans,  enligt  dess  åsikt,  egentliga  hei 
vist,  »salongerna»  med  deras  »parfymerade  natthe 
och  »smicker  en  confiture».* 

Mera  rättvist  bedömdes  Beskows  dramatis 
författarskap  af  kännare,  om  än  deras  omdöu 
voro  något  vexlande.  Hvad  Hildegard  angi 
ansåg  Järta  detta  stycke  mognare  än  Erik  XI 
men  inberättade,  att  Geijer  önskat  slutscener 
annorlunda  utarbetade.  Brinkman  föredrog  m 
skäl  Torkel  Knutson  framför  Hildegard,  Anne 
lunda  dömde  Agardh  och  Rydqvist,  hvilka  bftg 
med  förkärlek  fäst  sig  vid  romantiken  i  Hildega 
och  vid  versifikationens  skönheter  samt  fun 
Torkel  något  »torr»,  om  än  tilläfventyrs  mera  mog( 
Om  Torkel  Knutsson  skref  Grubbe:  »Planens  redi 
het  och  sammanhang,  karakteremas  sanning  c 
trogna  teckning,  känslornas  värme,  innehåll 
fosterländska  betydelse,  det  jämnt  underhåUna  c 
stigande  intresset  jämte  stilens  poetiska  lyftni 
och  ädelhet  synas  mig  i  hög  grad  utmärka  den 
tragedi.»  I  detta  omdöme  kan  eftervärlden  instäms 
likasom    i    Atterboms  yttrande,  att  stycket  sås( 


*  Den  6  och  8  mars  18S8. 


—    209    — 

popul&r  dramatisk  komposition  intager  ett  heders- 
ram i  svensk  vitterhet. 

Åtterbom  satte  »Birger  och  hans  fttt»  nftstan 
högre  ftn  Torkel  Knutsson,  om  han  ftn  ogillade 
den  sympati,  hvarmed  Matts  Eettilmundsson  teck- 
nats och  i  fråga  dftrom  upprepade  de  ord,  som 
fftUas  om  samme  Matts  af  en  biperson  i  Beskows 
drama: 

Han  är  en  rftf.    Jag  aldrig  honom  tålt. 

Tegnérs  uttalanden  om  Beskows  dramer  hafva 
naturligen  ett  sftrskildt  intresse  på  grund  af  hans 
rika  poetiska  sinne.  Han  fann  Hildegards  egen 
karakter  i  tragedien,  som  bftr  hennes  namn,  alltför 
passiv,  men  uttryckte  sin  beundran  för  diktionen. 
Vida  högre  skattade  han  Torkel  Enutsson  och  fann 
marskens  karakter  på  storartadt  satt  tånkt  och 
utförd.  Berömmande^  men  fullt  af  försynt  dolda 
lönkamrar,  ftr  omdömet,  att  Beskow,  liksom  Schiller, 
älskar  »det  reflexiva  i  tragedien  och  stundom  skrif- 
ver  vackra  verser  som  han».  I  alla  händelser 
menade  Tegnér  fullt  allvarligt  —  nu  som  alltid  — 
när  han  om  Torkel  Knutsson  skref  till  Beskow: 
»Uppriktigt  sagdt,  så  trodde  jag  dig  hittills  icke 
om  detta:  Macte  nova  virtute,  puer,  sic  itur  ad 
astra.» 

I  »Birger  och  hans  fttt»  fann  Tegnér  »något 
^  yttersta  domen  öfver  ett  helt  folk»  och  uttryckte 

S9,  Akad.  Handl.  fr.  1896.     11.  14 


—     210     — 


sin  beundran  för  stycket  men  var,  liksom  Ätter 
bom^  mindre  nöjd  med  det  blida  s&tt,  hvarp 
Matts  Kettilmundsson  blifvit  behandlad,  samt  ut 
tryckte  sitt  ogillande  af  den  passivitet,  som  prin 
Magnus  i  stycket  ådagalftgger.  Om  Elisifs  van 
sinnighetsutbrott  sftger  Tegnér  lustigt:  »Nät  ei 
qvinna  som  Elisif  förlorar  förståndet,  så  återfår  hoi 
det  s&llan;  gunås,  det  händer  mången  karl  det 
samma.» 

Om  »Gustaf  Adolf  i  Tyskland»  anmftrkte  Tegnéi 
såsom  enhvar  måste  göra,  styckete  mer  episka  fti 
dramatiska  karakter  samt  moderniteten  af  de  kos 
mopolitiska  idéer,  Beskow  låter  konungen  uttala 
Han  tillägger  dock,  att  i  sistnämnda  afseende  poesiei 
har  rått  att  både  idealisera  och  anticipera:  »al 
poesi  är  praesens,  icke  praeteritum».  Tegnér  ansåj 
i  alla  händelser,  att  alla  vore  Beskow  tack  skyldig; 
därför,  att  han  med  talang  behandlat  ämnen  u 
fäderneslandets  häfder:  »Det  är  mycket  guld  &nni 
som  kan  dras  ur  den  grufvan.» 

Oehlenschlaeger  var  sedan  gammalt  Beskow 
vän.  Han  tyckes  hafva  bland  alla  Beskows  drama 
tiska  stycken  gifvit  företrädet  åt  »Birger  och  han 
ätt»,  förmodligen  på  grund  af  ämnets  rikedom  p 
dramatiska  motiv  af  sakligt  gripande  verkan 
Oehlenschlaeger  har  själf  på  danska  öfversatt  Torke 
Knutsson  samt  Birger  och  hans  ätt,  på  tyska  bägg< 


—     211     — 

dessa  dramer  samt  Gustaf  Adolf  i  Tyskland.  Visser- 
ligen var  det  för  Beskow  en  fördel  att  p&  detta 
sätt  genom  Oehlenschlsegers  försorg  blifva  som 
dramatisk  författare  k&nd  i  Danmark  och  Tyskland; 
men  så  var  hj&lpen  icke  alldeles  oegennyttig,  ty 
OehlenschlflBger  visste  att  af  Beskow  förskaffa  sig 
rätt  dryga  pekoniära  ersättningar,  dels  i  form  af 
öf^ersftttararfvoden,  dels  i  form  af  lån.  Nftr  Bes- 
kow blef  teaterdirektör,  uttryckte  Oehlenschlaeger 
på  naivt  satt  sin  belåtenhet:  >Nu  faaer  jeg  vel  et 
Par  af  mine  Tragedier  at  see,  naar  jeg  besöger 
eder.»  De  Oehlenschlsegerska  öfversftttningarna  af 
Beskows  dramer  gjorde  ej  någon  synnerlig  lycka, 
och  Oehlenschlffiger  skref  därom:  »Jeg  er  bleven 
gammel  og  gaaet  af  Moden.  Dine  Vserker  have 
heller  ikke  det  möderne  Snit.  Det  er  en  upoetisk 
Tid  vi  leve  i,  kjsBreste  Beskow!  Politiske  Spektakler, 
Hegelsk  Philosophi,  fransk  dramatisk  Bizarreri, 
det  unge  Tyskland,  det  unge  Danmark,  det  unge 
Norge,  det  unge  Sverrig  sympathiserer  ikke  med  os. 
Vi  heller  ikke  med  dem,  Gud  vsere  lovet!» 

Det  nämndes  ofvan,  att  Beskow  blef  teater- 
direktör. Fråga  därom  hade  uppstått  redan  på 
1820-talet,  ehuru  Beskow  då  undanbad  sig.  Man 
behöfde  en  person  med  hans  litterära  insikter, 
goda  smak,  själfständiga  stAllning  och  förmåga  att 
behandla    menniskor;  själf  framstående  dramatisk 


—     212     — 

författare,  borde  han  vara  mer  &n  de  flesta  egnsn 
att  främja  den  sceniska  konsten.  Omsider  l&t  ha 
öfvertala  sig  och  utnftmndes  den  1  februari  183 
till  förste  direktör  för  den  kungliga  teatern.  Ha 
var  icke  overksam;  han  öfversatte,  utan  att  därfc 
taga  någon  ers&ttning,  åtskilliga  pjeser  för  teatern 
rakning;  han  uppsatte  under  den  korta  tid  af  knap[ 
halftannat  år,  då  han  bestred  direktörs&mbete 
elfva  nya  stycken,  bland  hvilka  sftrskildt  märks 
Schillers  Wallensteins  död,  Moretos  Amanda  oc 
Beethovens  opera  Fidelio.  Men  han  ledsnade,  egent 
ligen  därför  att  han  ej  kunde  reda  teaterns  eko 
nomi,  som,  då  han  tillträdde  platsen,  var  i  intrass 
ladt  skick.  Materielen  måste  forökas,  reparationc 
verkställas,  elevskolorna  utvidgas;  allt  detta  kund 
ej  ske  utan  uppoffiingar,  och  Beskow  måste  reda 
under  första  spelterminen  anskafia  teatern  et 
betydligt  lån,  om  ej  allt  skulle  afstanna.  Vid  si 
afgång  var  han  teaterns  störste  enskilde  fordrings 
egare.  Det  lån,  han  —  till  stor  del  af  egna  med< 
—  lemnade  teatern,  utgjorde  80,000  rdr  bkc 
Till  det  ekonomiska  trasslet  kommo  andra  obehag 
såsom  författares  sårade  fåfänga,  när  deras  klen 
dramer  ej  antogos  till  spelning,  en  fiå&nga,  soi 
sökte  och  fick  utlopp  i  pressen,  där  man  påsto( 
att  Beskow  ej  nog  uppmuntrade  den  inhemsk 
dramatiska    litteraturen.     Han  har  till  bemötand 


—    213    — 

upptagit  dessa  och  andra  anmftrkningar  i  den 
anderdåniga  berättelse,  han  den  22  juli  1832  afgaf 
öfver  sin  förvaltning.  I  denna  tryckta  redogörelse 
heter  det  bland  annat:  »Man  har  icke  tvekat  pjtstå, 
att,  till  den  inhemska  dramatiska  litteraturens 
uppmuntran,  teaterstyrelsen  ej  borde  underlåta 
uppföra  j&mväl  ett  svagt  inhemskt  arbete;  ty  om 
detta  ftn  fölle,  kunde  författaren  möjligen,  af  miss- 
tagen varnad,  framdeles  göra  något  båttre,  &nda 
tills  han  måh&nda  kunde  hinna  medelmåttans  mog- 
nad. Jag  har  Hkval  till  en  början  trott,  att  goda 
öfvers&ttningar  af  vålkftnda  arbeten  vore  bättre  ån 
medelmåttiga  originaler;  men  man  har  hufvud- 
sakligen  vid  nyssnämnda  estetiska  grundsats  förbi- 
sett, att  en  kunglig  teater  icke  kan  vara  något 
experimentalfält  för  dilettanter  på  den  dramatiska 
forfattarbanan,  emedan  —  konstens  fordringar 
oberäknade  —  så  väl  kostnaden  af  pjesens  upp- 
sättning som  den  tidsutdräkt,  under  hvilken  något 
bättre  kunnat  uträttas,  äro  af  for  mycken  vikt  för 
ett  skuldsatt  verk  för  att  äfventyras  till  förmån 
för  enskilda  intressen.»  Att  Beskow  för  öfrigt  ej 
egennyttigt  tillvaratog  sina  enskilda  intressen, 
är  redan  visadt.  Tilläggas  må,  att  han,  hvilken 
inlemnat  Torkel  Enutsson  till  spelning,  återtog 
stycket,  så  snart  han  blifvit  förste  direktör,  för 
att  ej  synas  framskjuta  sig  själf  och  sina  arbeten. 


—     214     — 


I  högsta  grad  egendomligt  ftr  verkligen,  att  ett  i 
utmärkt  arbete  som  Torkel  Rnutsson,  atkoiam< 
1836,  icke  uppfördes  forrän  år  1862,  då  det  gjorc 
lycka  och  då  hufVudrollen  utfördes  af  Dahlqvist,  i 
hvilken  Beskow,  för  hvarje  gång  stycket  uppförde 
öfverlemnade  sitt  fi^rfattarhonorarium  för  qväUe 

Beskows  afskedsansökning  beviljades  den  i 
juni  1832;  han  efterträddes  af  Westerstrand.  Be 
kow  hade  under  sin  direktörstid  lidit  af  verkli 
öfveransträngning,  som  jämväl  ledde  till  en  ner 
feber.  I  alla  händelser  kunde  han,  då  han  len 
nade  platsen,  medföra  minnet  af  osparda  möd< 
och  af  åtskilliga  lyckliga  åtgärder,  bland  hvill 
må  räknas  äfven  den,  att  hafva  anställt  förs 
hofsångaren  Berg  som  sånglärare  vid  den  lyrisl 
scenen-  Det  är  från  denna  tid,  som  Jenny  Lim 
gryende  anlag  härledde  sin  utbildning,  och  å 
var  just  Berg,  som  kraftigast  därtill  bidrog,  un  de 
stödd  af  Beskow,  i  hvars  hem  den  elfvaåriga  flickj 
aflade  åtskilliga  af  sina  första  konstprof. 

I  grunden  passade  —  så  underligt,  det  än  ki 
låta  —  Beskow  ej  till  direktör  för  den  kungliga  sa 
nen.  Han  hade  visserligen  många  förutsättningar  fl 
framgång  genom  sina  kunskaper,  sin  urbanitet,  si 
eget  dramatiska  författarskap  och  sitt  ekonomist 
oberoende.  Men  slitningarna  med  skådespelai 
och    sångare,  obehaget  af  teaterekonomiens  dåli^ 


—     215     — 

skick,  klandret  från  olika  håll  —  allt  saker,  som 
voro  och  delvis  alltid  äro  oundvikliga  —  blefvo 
motbjudande  för  en  person,  hvUken  alltid  varit 
ovanligt  lycklig,  aldrig  haft  egentliga  motgångar, 
var  van  vid  ett  ganska  molnfritt  lugn,  som  egent- 
ligen endast  stördes  af  det  gny,  hans  politiska 
skrifter  framkallade,  samt  helst  ville  syssla  med 
egna  litterära  arbeten.  Nar  så  sjukdomen  tillstötte, 
fann  han  måttet  rågadt  och  hastade  att  befria  sig 
från  ett  åliggande,  som  kan  verka  pinsamt  på 
starkare  nerver  ftn  hans  och  hvars  utförande,  huru 
samvetsgrant  det  ftn  må  skötas,  merendels  alltid 
framkallar  angrepp  i  pressen  och  ett  mastrande 
tadel  från  en  m&ngd  allvisa  anmärkare. 


Den  2  juni  1834  hade  Beskow  blifvit  vald  till 
sekreterare  i  Svenska  Akademien  efter  Franzén. 
Han  hade  vid  valet  erhållit  tio  röster;  fyra  hade 
tillfallit  Valerius;  Wallin,  Brinkraan  och  Enberg 
hade  fått  en  röst  hvar.  Sjalf  hade  Beskow  förut 
sökt  Ofvertala  Jårta  att  åtaga  sig  sysslan ;  men  Järta 
svarade,  att  Beskow  själf  vore  den  ende  fullt  lämp- 
lige, och  bad  honom  att  icke  undandraga  sig 
förtroendet. 

Den  16  juni  tillträdde  Beskow  sin  nya  befatt- 
ning  och   uttryckte  i  ett  tal  både  sin  tacksamhet 


—    216 


och  sin  öfverraskning  däröfver,  att  Akademien  til 
den  lediga  bestfiUningen  kallat  »den  både  till  k 
och  fOrtjenster  yngste  bland  sina  medlemmars 
Beskow  innehade  sedan  sekretariatet  ftnda  till  sii 
död  den  17  oktober  1868,  således  i  öfver  trettio 
fyra  år.  Han  har  under  denna  långa  fOrvaltninj 
oaflåtligt  och  med  sällspord  framgång  egnat  sig  å 
Akademiens  angelägenheter,  vare  sig  de  voro  a 
vitter  art  eller  af  administrativ  och  ekonomisk 
Under  de  första  tiotalen  af  hans  verksamhet  sakna 
des  ej  alldeles  vissa  meningssplittringar,  men  d< 
afstannade  efterhand,  och  Beskow  blef  snart  genon 
sitt  outtröttliga  nit,  sina  insikter  och  sin  outtrött- 
liga välvilja  allmänt  uppburen.  Han  har  i  Akade 
miens  tjenst  skrifvit  en  oerhörd  massa  betänkandei 
och  utredningar,  än  beträffande  täflingsskrift^r  ocl 
ordboksfrågor,  än  angående  Akademiens  förvaltning 
och  stat,  än  berörande  posttidningsärenden.  Innai 
en  kortfattad  redogörelse  lemnas  för  hans  mei 
praktiskt  administrativa  åtgärder  och  göromål,  mi 
emellertid  uppmärksamheten  främst  egnas  åt  dei 
nye  sekreterarens  betydelsefulla  förbindelser  med  sii 
tids  berömdaste  män  inom  landet  och  hans  personligi 
förhållande  till  dessa  samt  åt  hans  for  Akademiens 
Handlingar  utarbetade  minnesteckningar. 

Främst  är  då  att  märka  förhållandet  till  Car 
Johan.      »Konungen    läste»,    berättar    Beskow   om 


—     217     — 

detta  forh&llande,  »visserligen  icke  svenska,  men 
han  tog  icke  desto  mindre  kftnnedom  om  det  u1>- 
mftrktaste  i  vår  vitterhet  och  l&t  för  sig  Ofver- 
sfttta  mycket  ur  våra  bästa  fbrfattares  arbeten. 
Så  vftl  härigenom  som  genom  samtal  med  våra 
fomftmsta  snillen  hade  han  bildat  sig  en  både  sftker 
och  omfattande  föreställning  om  vår  litteratur  och 
dess  yppersta  målsmän.  Såsom  konung  älskade 
han  att  hägna  och  utmärka  dem.  Han  var  tack- 
sam hvarje  gåug  man  gjorde  honom  uppmärksam 
på  ett  uppstigande  snille,  och  han  gjorde  sig  ett  nöje 
af  att  tilldela  tankens,  språkets  och  konstens  idkare 
hederstecken,  befordringar  och  understAd.  Tegnér, 
Wallin,  Franzén,  Berzelius,  Geijer,  Järta,  Ling, 
BystrOm,  Södermark  m.  fl.  behandlades  af  honom 
mera  som  vänner  än  som  undersåtar.  Han  ville, 
att  de  i  hvarje  angelägenhet,  som  rörde  dem, 
skalle  vända  sig  till  honom  personligen,  och  icke 
sällan  utforskade  han  i  förväg  det,  som  kunde  vara 
dem  behagligt,  for  att  därmed  göra  dem  en  ange* 
D&m  öf^erraskning.  Äf^en  till  de  förtroliga  s.  k. 
»kammarspisningar»,  dit,  utom  grefve  Brahe,  blott 
eD  eller  annan  gäst  inbjöds,  kallades  ofta  Tegnér, 
Wallin,  Brinkman,  Byström  och  andra;  Carl  Johan 
visade  vid  dylika  tillfällen  sitt  lands  snillen  stor 
uppmärksamhet.  Han  gick  så  långt  i  grannlagenhet 
och  älskvärdhet,  att,  då  han  till  sin  ta£Fel  inbjöd 


—     218     — 


Akademien  i  dess  helhet,  hvllket  hände  åtakilli 
gånger,  han  lät  anvisa  plats  för  Akademiens  ämbei 
män  närmast  de  kungliga  och  framom  Rikets  H( 
rar,  så  att  man  kunde  se  till  exempel  Wallin  o 
Geijer  intaga  rummen  framför  excellenserna  WetU 
stedt,  Lagerbjelke  och  Mörner.  Med  ett  ord:  n 
landets  yppersta  i  vetenskap,  vitterhet  och  koi 
var  Carl  Johan  på  en  gång  konung,  snille  och  väi 
Akademien  hade  ock  vid  flera  tillfällen  konunge 
deltagande  och  inflytande  att  tacka  för  bistånd  ^ 
tillfälliga  förlägenheter  beträflFande  hennes  stat  o 
hjälpmedel.  Beskow  var  ock  med  vördnadens  o 
tillgifven betens  band  filst  vid  konungen  samt  h 
efter  dennes  bortgång  egnat  honom  en  väck 
minnesruna.  Som  kronprinsens  handsekretera 
stod  han  äfven  denne  —  sedermera  konung  Osc 
I  —  naturligen  mycket  nära;  de  förenades  ock 
gemensam  tillgifvenhet  för  tonkonsten,  och  Beskc 
har,  som  bekant,  skrifvit  orden  till  sångspelet  >Ryn< 
h  vartill  Brendler  och  kronprinsen  skrifvit  musik 
och  som  första  gången  uppfördes  på  K.  Sto 
teatern  den  16  maj  1834.  TiU  följd  af  politi 
åskådning  lutade  Beskows  sympatier,  oaktadt  d 
nära  sambandet  med  kronprinsen,  kanske  än  me 
till  den  gamle  kungen,  och  han  har  skrifvit  ( 
lågande  samt,  hvad  bättre  är,  öfvertygande  förs\^ 
för  1812  års  politik  samt  gaf  under  den  så  kalla< 


—    219     — 

»koalitionens»  dagar  oförtydbart  till  känna,  att  han 
aldrig  Ändrade  signaler.  Under  Oscar  Irs  rege- 
ringstid åtnjöt  han  stort  förtroende  så  väl  af  denne 
som  af  drottning  Josephina,  och  drottningen,  som 
stundom  brefvexlade  med  Beskow,  visade  honom 
en  synnerlig  uppmärksamhet.  Förhållandet  till 
Oscar  1:8  söner  var  liknande,  och  särskildt  har  vår 
nuvarande  konung  såsom  hertig  af  Östergötland 
ofta  både  muntligen  och  skriftligen  med  Beskow 
utbytt  tankar  i  litterära  ämnen,  liksom  det  för 
Beskow  var  en  verklig  glädje,  när  Akademien  fick 
öftrerlemna  sångens  pris  åt  den  okände  författaren 
till  »Ur  Svenska  flottans  minnen». 

Rikta  vi  härefter  blicken  till  vitterhetens  och 
forskningens  utmärktheter  nedanför  tronen,  så  möter 
oss  Leopolds  bild.  Beskow  hade  redan  som  ung 
fått  deltaga  i  den  gamle  gustavianens  aftoncirklar 
och  funnit  honom  ständigt  fängslande  genom  en 
ännu  under  ohelsans  dagar  bibehållen  sinnesjäm* 
vikt   och   en,  om  ej  längre  blixtrande,  dock  inta- 

o 

gande  qvickhet.  At  Leopold  har  Beskow  själf 
uppfört,  den  skönaste  af  Tninnesvårdar  i  den  sak- 
rika minnesteckning,  han  egnat  honom  i  Svenska 
Akademiens  Handlingar  för  1861.  Många  ypper- 
liga grifte-steler  hafva  rests  i  detta  samfiinds 
publikationer,  men  knappt  någon  så  utmärkt  af 
samit  klassiskt  behag  som  Beskows  öfver  Leopold. 


—     200 


Det  galide  ock  h&r  att  frigöra  bilden  fr&n  alb 
hända  falska  tillsatser  och  skipa  den  slutliga  r&t 
visa,  hvilken  tillkommer  hvarje  storhet  och  d&rfi 
borde  egnas  Leopold  lika  väl  som  den  8&kerlig< 
en  gång  skall  komma  att  egnas  Atterbom.  Beskc 
som  njöt  af  Leopolds  vettiga  och  l&rorika  samt 
samt  ännu  den  näst  sista  qvällen  före  den  blin< 
siarens  död  läst  för  honom  sitt  eget  poem  t 
Franzén,  hade  i  den  gamles  hem  ock  ofta  san 
manträffat  med  öfverstinnan  Marianne  Ehrenströi 
född  Pollet,  hvilken  af  Leopold  blifvit  under  namn 
Eglé  besjungen  i  »Sommar  och  vinter».  Dem 
bekantskap  fortsattes.  Beskow  säger,  att  henn< 
brefstil  »torde  af  få  samtida  vara  uppnådd»,  e 
smickrande  omdöme  under  en  tid,  då  den  epist< 
lära  konsten  var  så  uppdrifven  samt  odlades  : 
sådana  förmågor  som  Tegnér,  Järta  —  och  Beskoi 
Som  exempel  på  hans  egen  intagande  brefstil  n 
här  meddelas  just  ett  bref  från  honom  själf  ti 
samma  Marianne  Ehrenström.  Han  skickade  hem 
den  10  december  1860  första  afdelningen  af  si 
arbete  öfver  Gustaf  III  såsom  konung  och  mennisl 
samt  lät  gåfvan  åtföljas  af  dessa  rader:  »Leopolt 
ande  tillhviskar  mig,  att  det  i  dag  är  hans  Egl( 
födelsedag.  Vid  dylika  högtider  plägar  man  bjuc 
blommor;  men  naturens  slumra  under  vintei 
täcket  och  diktens  draga  sig  undan  för  den  åldrigi 


—    221     — 

hand.  Bättre  dä  att  räcka  en,  om  ock  blek,  teck- 
ning af  den  tjusare  på  tronen,  under  hvars  spira 
Eglés  ungdom  uppblomstrade,  helsad  af  snillena 
inom  hans  hof.  Att  den  af  Virginias  skald 
besjungna  ännu  länge  må  glädja  oss,  såsom  en 
minnesbild  från  en  försvunnen,  gladare  tid,  önskas 
af  många,  men  af  ingen  varmare  än  af  den  upp- 
riktigt tillgifhe  författaren.! 

Med  fiere  statsmän  hade  Beskow  trägen  berö- 
ring, såsom  med  Wetterstedt,  Lagerbjelke,  Ihre, 
Skogman  och  Manderström.  Han  var  närvarande 
vid  Wetterstedts  dödsbädd  och  hade  med  honom 
i  enrum  ett  märkvärdigt  samtal,  hvarvid  Wetter- 
stedt på  samma  gång  erkände  nödvändigheten  af 
statshvälfhingen  den  13  mars  1809  och  tillika 
tackade  Gud  därför,  att  han  ingen  del  haft  i  den- 
samma utan  lefvat  fri  från  stämplingar.  Wetter- 
stedts motståndare  Lagerbjelke  var  ej  Beskows 
man;  han  erkände  Lagerbjelkes  snille,  men  kände 
för  honom  ett  djupt  misstroende,  hvilket  ökades 
genom  sammanstötningar  i  Svenska  Akademien. 
De  lära  emellertid  fbve  Lagerbjelkes  bortgång  ur 
tiden  hafva  försonats.  Med  Ihre  var  förhållandet 
alltid  förtroligt.  Det  är  ett  obeskrifligt  nöje  att 
Itaa  Ihres  brefvexling  med  Beskow;  den  i  grunden 
mycket  tillbakadragne  statsmannen,  som,  trots 
Beskows  förnyade  framställningar,  aldrig  tog  inträde 


222 


i  Svenska  Akademien,  röjer  i  alla  sina  skrifvelser 
den  finaste  bildning.  Nftr  Beskow  författat  sin  ej 
vetenskapligt  anlagda,  men  behagliga  och  af  en 
ädel  världsmans  lifserfarenhet  genomträngda  skrift 
>0m  själens  helsa»,  skrifver  Ihre:  »Jag  är  full- 
komligt ense  med  dig,  att  våra  sjuttio  år  leda  oss 
icke  utfOre,  utan  uppföre.  Om  blodet  någon  gång 
fljrter  trögare  och  kyligare  i  våra  ådror,  sä  kom- 
mer det  sig  endast  af  den  friskare  luften  i  lifvets 
högländer,  där  icke  mera  de  flacka  träskens  feber- 
oro påskyndar  dess  förbränning.  Jämväl  de  till- 
tagande sömnfria  nätterna  äro  ett  tillskott  af  lif 
och  länkar,  och  mina  dimmiga  ögon  antyda  töcken- 
regionens  nära  gräns,  ofvanom  hvilken  klarare  strå- 
lar möta  från  en  sol  utan  fläckar  och  utan  neder- 
gång.»  Mer  förtroligt  var  förhållandet  till  Skogman. 
Dennes  hufvud  hade,  som  Beskow  yttrade,  »som 
Mimers,  svar  på  alla  frågor,  och  hans  minne  hade 
skrinlagt  allt,  från  klassikerna  intill  den  nyaste 
skrift  i  allmänna  ämnen  eller  i  vitterhet  och  konst». 
Både  Skogman  och  Manderström  voro  för  öfiigt 
deltagare  i  de  glada  samqvämen  inom  den  under 
namnet  »kommittén»  kända  sällskapskrets  af  vänner, 
hvars  »ordförande»  eller  »storhertig»  Beskow  var 
och  där  skämtet  stod  högt  i  tak.  Umgängeslifvet 
och  gemensamhet  i  vittra  intressen  förenade  Bes- 
kow med  Manderström;  deras  tiUgifvenhet  var  utan 


—     223     — 

skiften  och  bestod  Ännu  eldprofvet  från  1865,  då 
deras  politiska  meningar  voro  skilda  genom  ett  svalg. 

Men  det  fanns  ftnnu  en  annan  och  ftldre  stats^ 
man,  med  hvilken  Beskow  stått  i  oafbruten  förbin- 
delse. Det  var  Hans  Jarta.  Beskows  mycket 
konservativa  skaplynne  tilltalades  af  Järtas  åskåd- 
ningssätt, som  blef  alltmera  obenfiget  mot  utopier 
och  förslagsmeningar;  han  beundrade  Jartas  kun- 
skapsrikedom och  djupa  snille;  han  fängslades  af 
Järtas  spetsiga  qvickhet  och  stundom  mördande 
sarkasmer  samt  bländades  jämväl  af  hans  vittra 
paradoxer.  De  hafva  utbytt  åsikter  i  hundratals 
frågor  af  litterär  eller  politisk  art.  Men  när  Järta 
flyttat  till  Stockholm,  blef  han  som  bisittare  i 
Svenska  Akademien  ej  alltid  lätthandterlig;  han 
hade  sitt  hufvud  för  sig  och  drefs  af  hela  sin 
natur  till  en  isolerad  ställning  och  till  opposition. 
Dock  var  detta  motstånd  aldrig  för  Beskow  så 
tålamodsprOfvande  som  Lagerbjelkes  samt  någon 
gång  Brinkmans*  och  Rydqvists.  Tiden  utjämnade 
emellertid  dessa  små  stridigheter;  alla  måste  erkänna 
Beskows  både  vilja  och  förmåga. 

Den  store  skald,  som  för  femtio  år  tillbaka 
bortgick  ur  tiden  och  hvars  sång  mera  än  någon 


*  Hnm  blidt  och  sant  Beskow,  trots  tillfälliga  anled- 
ningar till  fOrst&mning,  bedOmde  Brinkraan,  därom  vittnar  hans 
vackra  tal  yid  krosaningen  af  dennes  vapensköld. 


224 


annans  gripit  hela  nationen,  höll  Beskow  k&i 
Svenska  Akademien  anser  sig  ock  hafva  handh 
i  Beskows  anda,  då  hon  detta  år  utfårdat  inbjud 
ning  till  samlande  af  medel  för  att  i  Sverige 
hufvudstad  resa  Tegnérs  bildstod.  Tidigt  had 
Beskow,  som  till  sitt  poetiska  skaplynne  var  Teg 
nerid,  understAllt  sina  dikter  Tegnérs  granskning 
och  Tegnér  hade,  såsom  vi  redan  sett,  med  si 
vanliga  öppenhet  anmärkt  hvad  han  ansåg  fe] 
aktigt,  därvid  skämtsamt  tillfkggande:  »Det  är  me 
kritiken,  bäste  Beskow,  såsom  med  revisorerna 
Kammarrätten :  De  anmärka  aldrig  räkningens  ri)( 
tighet,  utan  dess  fel  eller  hvad  de  anse  för  sådant. 
Tidigt  hade  dem  emellan  utvecklat  sig  ett  vänskaps 
fullt  förhållande,  rikt  på  skämt  och  allvar,  p 
uppsluppenhet  och  idéutb3rten.  Beskow  hade  besök 
Tegnér  i  Lund  under  dennes  lyckligaste  och  sorg 
friaste  tid,  då  han  nyss  skrifvit  »Axel»  och  »Nati 
vardsbarnen»  samt  var  sysselsatt  med  fullbordande 
af  »Frithiofs  saga».  Beskow,  som  då  var  åtfölj 
af  sin  hustru,  var  vid  den  tiden  i  lifvets  vå 
tjuguåtta  år  gammal.  Själf  skämtsam  till  lynne 
blef  han  ytterligare  antänd  af  den  Tegnérska  qvicl 
heten,  »Vi  voro»,  säger  han,  »nära  att  dö  af  skratt 
då  vi  hörde  hans  infall.  Beskow  anade  ej  d 
den  bakom  liggande  melankolien,  som  en  gån 
skulle    komma    att    taga   så    dystra,    ödeläggand 


—     225     — 

utbrott.  Och  likvftl  hörde  han  redan  vid  den 
tidpunkten  tvä  personer  uttala  en  dunkel  fOrkftnsla 
dftraf.  Den  ene  var  Tegnér  själf,  som  »under  ett 
af  de  mörka  ögonblick,  hvilka  stundom,  som  en 
hastig  solformörkelse,  spi*edo  sig  öfver  hans  lefnads- 
glädjes  himmeh,  med  låg  röst  frammumlade  den 
spådomen,  att  han  skulle  sluta  antingen  med  sin- 
DesfbrvirriDg  eller  med  själfmord.  Den  andre  var 
Ling,  som,  medan  Tegnérs  stj&ma  strålade  mest 
molnfri  och  skön,  ofta  med  ett  sm&rtsamt  uttryck 
yttrade:  iJag  ftr  rSdd  för  Tegnér;  denna  oafbrutna 
medgång  i  hans  både  inre  och  jrttre  lif  kommer 
att  g&ldas  under  hans  ålderdom,  då  han  har  minst 
kraft  att  stå  emot.»  Det  var  ock  fara  vftrdt,  att 
denna  ystra  fröjd,  detta  sprittande  lif,  detta  oupp- 
hörliga gnistrande  af  infall  egde  för  stort  öfvermått, 
för  att  ej  skaldesinnets  ömtåliga  organisation  skulle 
taga  skada.  Men  sådan  Tegnér  från  år  1824  stod 
för  Beskows  hågkomst,  var,  sAger  den  beundrande 
yngre  v&nnen,  »aUt  i  hans  samtal  blixtar,  blom- 
mor, lusteldar,  vattensprång,  himlabågar,  en  ständig 
omvexling  af  inbillningens  drömmar  och  känslans 
varmaste  utgjutelser».  Beskow  säger,  att  man  i 
Tegnérs  närhet  gick  som  i  ett  champagnerus. 
Tegnér  gjorde  sig  redan  då  gärna  sämre  än  han 
var,  och  den  vanan  tilltog  med  åren;  han  tillskref 
och   påbördade    sig   lättsinnighet^r,  hvilka,  enligt 

89,  Akad.  Handl  fr,  1896.    IL  15 


226    — 


Beskows  uppfattning,  egentligen  funncNS  till  blo^ 
i  hans  inbillning.  Tegnér  var  i  grunden,  sftg< 
Beskow,  med  alla  sina  små  svagheter,  den  ädlast 
älskvärdaste  och  mest  godhjärtade  menniska.  Ma 
lärde  fort  känna  honom,  ty  han  var  genomskinlig 
och  »han  hade,  liksom  Stjemstolpe,  brorsskUc 
genast  till  hands».  Under  hans  samtal  flödad 
liksom  fyra  paradisfioder,  oupphörligt  qvickhe 
känsla,  forstånd  och  godhet. 

Beskow  skulle  snart  blifva  Tegnérs  förtrogna 
Under  riksdagarna  var  Tegnér  trägen  gäst  i  Bes 
kows  hus,  och  de  följdes  åt  på  middagsbjudninga 
eller  aftonsamqväm,  framför  allt  gärna  hos  Byströn] 
Med  oberäknelig  snabbhet  uppsände  därunder  de: 
Tegnérska  qvickbeten  sina  raketer.  Men  Beskow 
lärde  nu  först  känna  den  vulkaniska  grund,  p 
hvilken  Tegnérs  rosengård  h vilade;  han  fick  skal 
dens  fulla  förtroende  om  beskaffenheten  af  dei 
själssorg,  som  dolde  sig  under  lekar  och  löjei 
hvilka  stundom  tillkommo  endast  för  att  döfva  dei 
inre  oron  och  hvilkas  emellanåt  frivola  ysterhet  ba 
spår  af  något  brustet. 

I  politiken  var  Tegnér,  enligt  Beskows  meining 
egentligen  en  främling,  som  såg  med  andras  ögon 
Emellertid  tillhörde  Tegnér  och  Beskow  under  184( 
års  riksdag  alldeles  samma  parti;  detta  hindrad< 
dock   ej,    att    Beskow  nästan  ständigt  måste  söks 


—     227     — 

verka  återh&llaDde  på  skalden.  Redan  innan  riks-' 
dagstrainpeten  hörts,  var  Tegnér  rustad  med  ett 
anförande  på  vers,  hvarmed  han,  såsom  ordförande 
för  prästeståndets  deputation  till  medstånden, 
ville  helsa  Riddarhuset.  Det  var  det  sublima, 
mot  nyhetskrämeri  och  lycksökeri,  men  innerst  mot 
representationsförändringen  riktade  skaldestycke, 
som  i  hans  samlade  skrifter  heter  »Till  svenska 
Riddarhuset  vid  1840  års  riksdag>.  Dikten  ftr 
odödlig.  Men  Beskow,  som  alltid  mot  Tegnér 
handlade  som  verklig  vän,  lyckades,  ehuru  med 
svårighet,  afbålla  honom  från  att  upplåsa  den  vid 
deputationens  besök.  Han  gjorde  honom  uppmftrk-- 
sam  d&rpå,  att,  ehuru  st&mningen  inom  rikets 
första  stånd  sftkerligen  vore  ganska  lojal,  dftr  dock 
kunde  finnas  ett  antal  oppositionsmän,  som  kunde 
begynna  att  föra  oljud,  så  att  det  versifierade  talet 
blefve  nedhyssjadt.  Tegnér  genm&lte,  att  man 
borde  visa  mod  och  vara  obekymrad  om  följderna. 
Djupt  oroad  af  Tegnérs  beslut,  bad  Beskow  Hans 
Järta,  för  hvars  politiska  omdöme  Tegnér  just  vid 
denna  tid  börjat  hysa  stor  aktning,  att  söka  före- 
komma en  så  ftfventyrlig  riksdagsscen,  och  den  blef 
ock  med  Jftrtas  biträde  afstyrd.  Skaldestycket 
trycktes  i  st&Uet  sårskildt  och  utgafs  i  Stockholm. 
Af  det  larm,  som  med  anledning  däraf  inom  den 
radikala    pressen    uppstod    i    alla  landsåndar,  kan 


—     228     — 

man,  såsom  Beskow  med  skftl  anmärker,  förs 
huru  ovftsendet  skulle  stigit,  i  fall  skriften  d&rjäm 
såsom  en  riksdagshandling,  blifvit  föremål  : 
yttranden  i  riksstånden  och  således  sj&lfva  vålkom 
helsningen  från  det  stånd,  som  borde  föra  fridi 
talan,  blifvit  det  första  trätofrOet.  Beskow  vi 
i  alla  händelser  genom  sitt  afstyrande  skona  T< 
nérs  sinneslugn  och  redan  vacklande  helsa;  I 
visste,  att  det  sjuka  lynnet  skulle  blifva  än  sjuka 
om  planen  utförts. 

Det  är  egendomligt  och  på  sitt  sätt  rörai 
att  af  Tegnérs  och  Beskows  meddelanden,  som  v< 
lades  under  den  förres  mjältsjukaste  tid,  se,  ht 
Beskow  än  söker  dämpa,  än  förströ.  Utsäm 
Tegnér  i  ett  slags  förtviflad  glädtighet,  som  sk 
vara  ett  försök  att  glömma  sig  själf,  en  ma 
vågade  infall,  så  svarar  Beskow  stundom  i  sam 
ton,  går  in  på  skaldens  idéer  och  begagnar  ska 
som  homeopatisk  kur.  Med  stort  jämnmod  uppi 
Beskow  Tegnérs  ovilja  öfver  invalet  af  Fahlcrai 
Tegnér,  som  annars  så  villigt,  ja,  med  öfverm 
af  välvilja,  erkände  hvarje  förtjenst,  kunde  ald 
förlika  sig  med  Fahlcrantz's  författarskap.  ] 
är  svårt  att  säga,  hvarpå  denna  motvilja  berod 
Qvick  var  ju  äfven  Fahlcrantz;  men  det  kan  hän 
att  för  Tegnér  det  genialiska  i  många  af  Fa 
crantz's    saker  motvägdes  af  en  viss  förkonstli 


—     229     — 

som  han  tyckte  sig  i  dem  upptäcka.  Beskow,  som 
insåg,  att  valet,  för  hvars  utgång  till  förmån  for 
Fahlcrantz  särskildt  Jftrta  ifrigt  arbetade,  skulle 
komma  att  så  utfalla,  sökte  ibrgäfvres  mildra  Teg* 
nérs  missnöje,  som  bland  annat  gaf  sig  luft  i 
uttrycket:  >I  Noachs  ark  aro  par  af  alla  djur,  rena 
och  orena,  men  de  senare  tyckas  mig  haf^a  öf^er- 
hand.» 

Det  är  klart,  att  hvarje  inflytande  jämväl  från 
Beskow  blef  firuktlöst  under  den  tid,  då  Tegnérs 
sjukdom  kommit  till  fullt  utbrott  och  då  han  upp- 
gjorde planer  än  till  en  världsomsegling,  än  till 
eröfring  af  Jerusalem,  andra  hugskott  att  förtiga. 
Men  Beskow  fick  den  glädjen  att  se,  huru  skaldens 
sinne  under  de  sista  lefnadsåren  blef  ljusare  och 
friare,  hans  himmel  å  nyo  klar. 

Geijer  har  om  Beskow  3;i;trat,  att  han  vore 
en  man,  wm  hvUken  med  skäl  kan  sägas,  att  i 
redligt  nit  för  svenska  vitterheten  ingen  har  honom 
öfverträffat».  De  kommo  väl  öfverens  i  alla  ärenden, 
som  angingo  Svenska  Akademien,  och  Beskow  sökte 
ofta  —  ibland  med  framgång  —  förmå  Geijer  att 
åtaga  sig  uppdrag  för  Akademiens  räkning.  I  likhet 
med  Geijer  betonade  han,  med  afseende  å  bedöman- 
det af  historiska  täflingsskrifter,  att  på  de  svarf- 
vade  fraserna  icke  låge  synnerlig  vikt,  men  däremot 
så   mycket  mera  på  forskningens  grundlighet  och 


—     230     — 

framställningens  höga  enkelhet.    En  gång  lycka* 

Beskow  genom  sin  frikostighet  framkalla  ett  bidi 

af  mindre    vanligt    värde  till  Akademiens  Han 

lingar  från  Geijers  hand.     Beskow  tillkftnnagaf 

1835,  att  en  okftnd  gifvare  stAllt  till  Akademi< 

förfogande  ett  belopp  af  hundra  dukater,  att  anvl 

das  till  belöning  för  en  historisk  tafla  af  Sveri^ 

tillstånd    och    af   de    handlande  personerna  unc 

tiden  från  Carl  XII:s  död  till  Gustaf  Illrs  antrfl 

af  regeringen.     Akademien  anhöll,  att  Geijer  vi 

författa    denna    skildring,  och  han  gaf  därtill  s 

bifall.     Så  tillkom  den  snillrika  teckning  af  frihe 

tiden,  som  är  inrymd  i  adertonde  delen  af  Han 

lingama.     Geijer  kände  ej  gifvarens  namn,  när  fa 

till    Beskow    sände    sitt    qvitto    å    det    mottag 

beloppet. 

Hvad  Wallin  angår,  hade  han  i  Svenska  A\ 

demien    för  Beskow  alltid  varit  ett  pålitligt  st^ 

Hos    Wallin   spelade  den  sällskapsglädje,  som  fa 

både    erfor  och  spred,  på  en  mycket  mörk  gru 

af  vemod.    Beskow  kände  honom  i  bägge  afseendei 

Det    var    i    Beskows    hem,  som  Wallin  lät  sjun 

sitt    enkom    for  dagen  diktade  skålqväde  for  vi 

och  värdinna,  däri  det  så  lekande  heter: 
Hic  är  qvick  och  Hobc  är  täck. 

Därför  ock 
Tömmer  jag  för  Hic  och  Hcec 
Hela  Hoc, 


—    281     — 

Men    hos    samme    Wallin    kunde    Beskow    sitta 
långt    inpå    nättema,  lyssnande  till  mycket  hypo- 
kondriska    meddelanden    och  mottagande  enskilda 
förtroenden,    som   berörde  Wallins  innersta  vftsen 
och  dess  hemliga  sorger.     Beskow  har  efter  Wal- 
lins  död   utgifvit  dennes  predikningar  och  försett 
dem  med  en  vacker  lefnadsteckning.*    Denna  teck- 
ning utvisar,  att  Beskow  väl  kände  de  törnen,  som 
dolde  sig  under  Wallins  lager^  och  förträffligt  har 
Beskow  skildrat  arten  af  Wallins  vältalighet  sflsom 
predikant,  nftr  han  sftger:  »Stundom,  efter  en  lugn 
målning   af   lifvets    skiftesrika   bana,''vackte  hans 
ljungande  varning  åhöraren  med  ljudet  af  åskans 
dån,  liksom  då  i  skogens  skymning  en  vilse  van- 
drare   uppskrftckes  af  ett  tordön  och  vid  blixtens 
sken  med  häpnad  finner  sig  stående  vid  ett  bråd- 
djup.    Ingen,    som  hört  Wallin,  förgäter  den  be- 
tydelsefulla tystnad,  som  vanligen  föregick  de  stora 
dragen    af  hans  tal,  påminnande  om  den  stillhet, 
som  bebådar  jordskalf  och  de  för  menniskan  fbr- 
fftrliga   ögonblick,  då  djupets  portar  springa  upp. 
Från  uppskakande  rörelser  af  denna  art  öfvergick 
han   med    sakta    slutfall,    liksom   ett  eko  från  en 
annan    värld^   till    tröstens   och   försoningens  ord, 

*  Beskow  har  ock  utgifvit  Wallins  samlade  vitterhetsarbeten 
med  en  minnesteckning,  som  fornt  stått  i  K.  Vetenskapsak£ide- 
mieBs  handlingar  för  1889. 


j 


232     — 


och  hans  Amen  —  med  half  röst  och  mot  höjden 
lyft  öga  —  vSckte  ett  outplånligt  intryck.  Ville 
man  försöka  en  jämförelse  emellan  Wallin  och  nå^ra 
bland  andra  landers  berömdaste  predikanter  — 
exempelvis  Frankrikes  stora  tempeltalare,  hvilka 
han  själf  skattade  högt  — ,  skulle  man  kunna  såga, 
att  han  står  fullkomligt  vid  sidan  af  Bossuet  i 
tonens  höghet,  i  detta  »jordens  himmelska  förakt>, 
hvarmed  han  stämplar  det  vanskliga  af  v&rldslig 
storhet,  ära,  rykte,  eller  släpar  den  menskliga  få- 
fängan mellan  grafvar  och  förgängelse,  eller  stäl- 
ler sig  emellan  skaparen  och  stoftvarelsen,  att  för- 
kunna evighetens  domar  för  ögonblickets  afguda- 
djnrkare.  Med  Fléchiers  symmetriska  anordning, 
retoriska  beräkning  och  formfulländning  förenar 
han  Fénelons  apostoliska  renhet  och,  i  ögonblicken 
af  en  mildare  rörelse,  det  intagande,  ömt  beve- 
kande hos  Massillon.»  Omdömet  är  träffande. 
Dock  tål  det  några  inskränkningar,  ty  om  än  Wal- 
lin hade  mycket  af  både  Bossuet  och  Massillon, 
är  likheten  med  Fénelon  mindre  påfallande.  Och 
de,  som  från  all  andlig  retorik  gärna  återvända 
till  det  gamla,  osminkade  återgifvandet  af  Guds 
ord,  skola,  med  erkännande  att  Wallins  prediko- 
sätt i  innerlighet  vida  höjer  sig  öfver  den  ut- 
märkte Lehnbergs,  dock  hellre  hemta  sin  själa- 
spis   ur    enkla  förråd,  där  den  världsliga  konsten 


—     238     — 

och  apparaten  ej  hafva  mycket  att  gifva,  men  den 
andliga  erfarenheten  och  den  stilla  fromheten  dess 
mera.  I  hyllningen  af  Waliins  psalmsång  f6rena 
sig  däremot  g&rna  alla  med  Beskow,  ty  WaUinär 
vida  mer  djupsint  och  hjärtligt  hänförande  som 
religiös  skald  än  som  predikant;  sången  var  hans 
egentliga  tungomål. 

Beskow  medtog  gärna,  då  han  var  på  resor, 
Waliins  och  Franzéns  predikosamlingar.  I  Paris, 
midt  bland  världslifvets  brus  eller  efter  samqväm 
med  konstens  och  litteraturens  heroer,  läste  han 
på  söndagarna  alltid,  med  största  uppbyggelse, 
sina  gamla  kära,  svenska  prester. 

Franzén  hade  varit  hans  företrädare  som  sekre- 
terare i  Svenska  Akademien.  Flera  af  Beskows  ut- 
talanden gifcra  vid  handen,  att  han  ansåg  Franzén, 
såsom  ledare  af  detta  samfunds  angelägenheter, 
alltför  opraktisk  och  utan  initiativ  samt  alltför  lätt 
beherskad  af  andra  ledamöter,  hvilka  voro  i  kon- 
sten att  leda  menniskor  mer  förfarna.  Men  mel- 
lan Franzén  och  Beskow  rådde,  lifvet  igenom,  en 
innerlig  vänskap.  Beskow  kunde  ej  heller  någon- 
sin förgäta,  att  under  den  period  på  1830-  och 
1840-talen,  då,  antagligen  på  grund  af  hans  poli- 
tiska författarskap,  allt  hvad  han  i  vitter  väg 
skref,  nedsattes  eller  skymfades  i  de  liberala  orga- 
nen,  Franzén   ridderligt    uppträdde  till  hans  för- 


—     234     — 

svar.  Han  skrifver  till  Franzén:  >Jag  kan  ej  er- 
inra mig,  att  under  loppet  af  åtta  eller  tio  år  mei 
än  en  svensk  författare  haft  det  mod  och  den  sjftlf 
uppoffring  att  drista  framträda  med  ett  öppet  lof 
ord  till  författaren  af  Torkel  Knutsson,  och  denn< 
ende  var  du,  min  ädle  vän.  Men  du  minns  kanski 
äfven,  huru  du  därför  blef  helsad  af  den  »fria 
pressen.  Och  där  ett  sådant  gläfs  och  skall  mött 
patriarken  i  Sveriges  vitterhet,  huru  sönderslitei 
och  förföljd  skulle  icke  hvarje  annan  blifva!» 
Beskow  hade  sändt  en  vacker  dikt  till  Franzé 
vid  dennes  andra  makas  död;  han  hade  med  e 
sång  gifvit  Franzén  upprättelse,  när  ett  pressorga 
förklarat  tystnadens  ålder  vara  inne  för  Selms 
och    Fannys    skald;  han  hade  under  Franzéns  se 

nare  lefnadsår  ofta  muntrat  honom  med  sina  lii 

# 

liga  bref  från  Stockholm,  och  hans  börs  hade  i 
för  honom  varit  sluten  under  de  tider,  då  Frar 
zén  trycktes  af  ekonomiska  bekymmer.  VidFrai 
zéns  död  skref  Beskow  till  Enberg:  »Skaldefadei 
Franzén  har  nedlagt  sin  lagerkrönta  lyra,  och  mc 
hans  bortgång  har  den  enda  qvardröjande  af  c 
stora  trillingstjärnoma  på  den  svenska  diktens  hin 
mel  slocknat.  Eget  nog,  att  den  äldste  af  det  stoi 
sångartriumviratet    qvardröjde    längst!    Men    fy: 

*    Se    härom     Wirséns   biografi    öfver  Franzén,   Svens 
Akademiens  Handlingar  från  år  1886,  del.  2,  sid.  7 03-* 8. 


—     235     — 

sådana  förlaster  inom  några  månader  som  Tegnér, 
Franzén,  Geijer  och  Jflrta!  O  akademi!  O  ftuJer- 
nesland !» 

Beskow  stod  aldrig  i  ov&nligt  förhållande  till 
den  nyromantiska  skolan,  om  &n  han,  ju  mer  han 
inforlifv^ade  sig  med  sin  ställning  som  värdare  af 
Svenska    Akademiens   traditioner  och  ju  mer  han 
forskade    i    vår    litteraturs    häfder,    kände  en  allt 
starkare    dragning    till    den    gamla    skolans   män. 
Med  Atterbom  var  han  personlig  vän  och  skattade 
denne  högt  såsom  skald.     Gammal  var  denna  vän- 
skap.    FOr  Beskow  skildrade  Atterbom  sin  sällhet 
efter     föreningen    med    Ebba   af  Ekenstam.     Det 
var  år  1826.     Han  och  Ebba  vistades  på  egendo- 
men »Marmorbruket»,  tillhörig  en  af  hennes  svåg- 
rar.    »Denna    romantiska    ort    på    Kolmården  vid 
Bråvikens   strand    nära  dess  förening  med  Öster- 
sjön   är  en  af  de  skönaste,  Sverige  har  att  fram- 
visa.    Ett  litet  hus  af  marmor,  bestående  blott  af 
en   sängkammare    och    en    sal,  är  där  upplåtet  åt 
mig  och  min  maka  till  boning.     Det  är  fritt  stå- 
ende,   beskuggadt    af   höga  löfträd,  har  väggarna 
öfv^erklädda  af   kaprifolium,    och    man  njuter  där 
genom    en  dal,  som  utsträcker  sig  mellan  tvenne 
höga   björkbevuxna    berg   och  själf  till  det  mesta 
utgöres  af  en  trädgård,  en  förträfflig  utsikt  åt  den 
vanligtvis  af  segel  vimlande  Bråviken.»   Själf  lyck- 


—     236     — 

lig,  sysselsatte  han  sig  där  med  fortsättningen 
iT^ycksalighetens  ö».  En  ton  från  dessa  bjärt 
vårdagar  framklingar  i  Atterboms  »Caprifolie 
som  talar  om  »Kolmårdens  branter»  och  »k&i 
kens  frid».  Och  genljudet  vftxer,  fördubbladt 
en  oändlig  saknad,  i  den  odödliga  sången  »Till  c 
bädRrngångna»,  där  han,  tillropande  den  aflid 
erinrar  om 

Da  strand,  där  kaprifoliehyddan  står, 
De  marmorbrott,  de  fagra  vikars  ängar. 
Där  jag  för  dig  slog  ännn  unga  strängar. 

Just  år  1826  tog  Beskow,  hvars  sköna  str 
van  det  var  att  förmedla,  att  försona  stridiga  s 
nen  och  partier,  första  steget  till  att  åstadkom] 
ett  närmande  mellan  de  litterära  vedersakai 
Leopold  och  Atterbom.  Bemödandet  afeåg  fram 
allt  att  rycka  Atterbom  ur  de  obehag  och  ( 
misskännande,  hvari  hans  ungdoms  strider  förs 
honom.  »Atterbom  skulle  vinna  mycket  därvi 
skrifver  Beskow  den  29  juni  1826  till  Järta, 
den  Leopoldska  legionen,  som  ingalunda  är  ol 
tydlig  och  som  styres  alldeles  af  hans  yttrande 
skulle  därigenom  afsvalna  i  sin  hätskhet  mot  I 
nom,  och  det  är  tid,  att  han  kommer  i  lugi 
Förlikningen  borde  så  inledas,  att  Atterbom  skul 
jämte  ett  bref,  sända  Leopold  ett  exemplar  af  c 
tal,    han    i    Upsala  hållit  med  anledning  af  pri 


v 


—     237     — 

Carls  —  sedermera  Carl  XVis  —  födelse.  Den  5 
juli  skrifver  Atterbom  till  Beskow,  att  han  beslu- 
tat följa  r&det.  De  mellan  Leopold  och  Atterbom 
vexlade  brefven  ftro  mycket  karakteristiska  för  dem 
^^g6-  Atterbom  ådagalägger  en  uppriktig  önskan 
att,  sedan  hans  synkrets  vidgats,  sk&nka  sin  hyll- 
ning åt  »den  man,  som  var  en  af  gustavianska 
tidehvarfvets  yppersta  prydnader  och  som  numera 
flr  den  ende  bland  oss  qvarlefvande  representanten 
af  detta  den  svenska  vitterhetens  lifligaste  och 
gladaste  tidehvarf».  Rydqvist  har  i  Leopolds  svar 
funnit  ett  nästan  isande  majestät.  Det  har  visser- 
ligen en  fOmftm  värdighet,  men  saknar  ej  drag  af 
godhet.  Atterbom  sjftlf  kände  sig  åtminstone  inga- 
lunda särad;  om  han  i  sitt  andra  bref  till  Leo- 
pold, under  upprepade  vördnadsbetygelser,  häfdade 
sina  åsikter,  så  hade  Leopold  gjort  detsamma,  när 
han  förklarat  sitt  tillmötesgående  helt  naturligt  ej 
kunna  innebära  någon  »afsägelse  af  skiljaktiga 
grundsatser  i  filosofi  och  litteratur  eller  af  deras 
fria  }rttrande,  när  och  hvarest  icke  personlig  en- 
sidighet, utan  sak  och  sanning  därtill  uppkalla». 

Det  var  säkerligen  Beskows  önskan  att,  ehuru 
han  själf  då  ej  ännu  tillhörde  de  aderton,  genom 
detta  sitt  medlareskap  och  denna  försoning  äfvren 
kunna  aflägsna  hindren  for  Atterboms  inväljande  i 
Svenska  Akademien.      Men    därmed    skulle    ännu 


238     — 


komma  att  anstå  en  tid,  och  anledningen  lå^ 
viss  mån  hos  Atterbom  själf.  Leopold  hade  afli< 
år  1829.  I  Svenska  Litteraturföreningens  tidni 
för  år  1833  skref  Atterbom  en  utförlig  grans 
ning  af  Qftrde  och  femte  delarna  af  Leopol 
skrifter;  den  genomgår  flera  nummer  af  sagda  ti 
skrift.  Det  må  lemnas  därhän,  huruvida  den 
granskning,  som  innehåller  åtskilliga  sanna  oi 
domen  och,  om  man  bortser  från  Atterboms  oi 
diga  omständlighet  samt  outrotliga  begär  att  fö 
fosforismens  talan,  röjer  ej  blott  estetisk  bildnii 
utan  större  filosofisk  skarpsinnighet,  än  den,  se 
vanligen  stod  hans  vedersakare  till  buds,  verklig 
är  förtjent  af  Tegnérs  hårda  dom,  att  >Atterbc 
gjort  som  Kristian  Tyrann,  då  han  grof  upp  St- 
Sture  och  bet  i  liket».  Men  säkert  är,  att  den 
kritik  öfver  en  försonad  fiendes  skrifter  väcli 
missnöje  både  hos  Järta,  Brinkman  och  Besko 
hvilken  sistnämnde  sedan  fem  år  tillbaka  själf  v 
akademist.  Man  hade  så  gärna  önskat,  att  hc 
käbblet  fått  afstanna.  Atterbom  felade  däri,  8 
han  af  Leopold  fordrade  något  annat  än  dem 
såsom  qvick  och  i  sin  hela  daning  typisk  målsmi 
för  en  bestämd  kulturperiod,  eg^itligen  kunde  va 
och  gifva;  men  erkännanden  saknas  visserlig<i 
icke,  ehuru  Atterbom  envist  framhöll^  att  Leopold 
diktning  vore  en  »mellanart  af  poesi  och  letorik 


—     289    — 

Atterbom  förklarade  i  alla  fall,  att  Leopold  både  i 
poetiskt  sinne  och  i  tankedjup  stod  öfver  Pope,  och 
skaldestycket  >F&r8ynen>  prisades  såsom  »sablimt». 
Det  var  naturligen  i  Atterboms  tanke  ett  oerhördt 
fel,  att  Leopold  ej  uppfattade  Schelling;  men  det 
kan  vara  fråga,  huruvida  ej  Atterbom  å  andra  si- 
dan gått  nyare  bedömare  af  Leopold  i  förvlLg, 
då  han  säger  honom  i  vissa  afseenden  öfvertrftffa 
de  skotska  moralfilosoferna,  hvilka  tydligen  på 
honom  haft  stort  inflytande.  Slutligen  bör  man 
måhända  ej  förbise,  att  Atterbom,  om  han  nu 
hade  oinskränkt  lofordat  Leopold  och  »ändrat  sig- 
naler», dels  verkligen  skulle  hafva  svikit  sin  in- 
nersta öfvertygelse,  dels  kunnat  utsätta  sig  för 
misstankar  att  genom  »retraktationer»  vilja  beireda 
sig  själf  en  mer  jämnad  väg  in  i  det  gustavianska 
samfundet.  Det  öfvermått  af  snäfhet,  som  ofta 
kan  spåras  i  granskningen  af  Leopolds  skrifter, 
h&rrOr  kanske  till  ej  ringa  del  af  ett  lifligt  begär 
att  förebygga  hvarje  dylik  missuppfattning.  Men 
för  visso  upptogs  denna  kritik  mycket  Ola  af  dem, 
som  trott,  att  alla  de  gamla  striderna  numera  bort 
koima  vara  öfverlemnade  åt  glömskan. 

Andra  tider  skulle  komma;  dyningarna  af 
kritiken  öfver  Leopold  domnade,  och  Svenska  Aka- 
demien kunde  ej  gärna  undvara  Atterbom,  om  den 
ville  i  sin  krets  upptaga  Sveriges  berömda  skalder. 


—     240     — 

Det  sätt,  hvarpå  Atterboms  litter&ra  personlig 
sm&dades  inom  den  radikala  pressen,  gjorde  < 
högsinte  Tegnér,  som  förut  haft  något  att  invan 
mycket  benägen  att  genom  ett  inval  gifva  hor 
en  lysande  upprättelse.  Häri  understöddes  I 
verksamt  af  Beskow.  Men  hela  Beskows  medk 
konst  måste  verkligen  anlitas ;  oppositionen  vai 
stark,  att  vid  den  slutliga  balloteringen  tre  sva 
således  fällande,  kulor  aflemnades;  dekommof 
män,  som  ej  ännu  kunde  smälta  artiklarna  i 
den  döde  Leopold.*  Det  var  en  riktig  gustavia 
sammansvärjning.  Men  Beskow  hade  uppka 
alla  hjalptruppet,  och  vid  valet,  som  fbrsigg 
den  10  juni  1839,  infann  sig  jämväl  den  döei 
Wallin  för  att  nedlägga  hvit  kula.  Härmed 
nu  försoningen  mellan  den  gamla  och  den  i 
skolan  befäst;  Beskow  bad  emellertid  Atterb 
att  i  inträdestalet  endast  varsamt  beröra  fo 
litterära  fejder.  Detta  tal  blef  ock,  i  Beskc 
tanke,  ett  mästerstycke  och  förskönades  genom  ( 
hänförande  dikt,  hvarmed  det  afslutades.  Sjal 
Berzelius  blidkades;  han  hade  annars  varit  afgj< 
motståndare  till  Atterboms  inval  och  tillskrii 
Beskow,  att  han,  med  all  skyldig  vördnad  för  d 
nes,  Tegnérs  och  Franzéns  omdömen  i  skaldekor 

*  Det  behöfves  blott  en  tredjedel  svarta  kalor  för  att  n 
håfVa  ett  förut  med  slntna  sedlar  företaget  val. 


—    241     — 

dock  aldrig  kunde  anse  Atterbom  vara  en  stor 
poety  så  framt  ej  med  »stor»  menades  en  sådan, 
som  skrifvit  mycket,  i  hvilket  fall  Atterbom  vore 
>ju  större,  dess  sftmre». 

o 

Ar  1845  beredde  Beskow  åt  Atterbom  en  ny 
atmftrkelse  genom  det  kungliga  priset,  som  lem- 
nades  honom  på  grund  af  hans  litteraturhistoriska 
arbeten.  Det  är  ovanligt,  att  detta  pris  lemnas 
åt  någon  person,  som  sjsif  tillhör  akademien;  nå- 
got dylikt  har  i  hennes  tideböcker  endast  trenne 
gånger  upptecknats,  och  alla  gångerna  voro  skftlen 
talande.  Beskow  anmärker  själf,  att  sådant  bör 
ske  endast  i  undantagsfall  och  för  att  gifva  ett 
erkännande  åt  arbeten,  som  kunna  anses  fylla  en 
lucka  i  vår  litteratur.  Han  hade  rådfört  sig  med 
akademiens  dåvarande  skyddsherre  konung  Oscar 
I,  som  lemnade  detta  skriftliga  svar:  »Då  jag  länge 
appskattat  professor  Atterboms  förtjenster  om  den 
svenska  litteraturen,  hvilka  han  genom  utgifvande 
af  »Siare  och  skalder»  ännu  ytterligare  förökat,  är 
det  med  verkligt  nöje,  jag  lemnar  mitt  bifall  till 
det  val,  som  Svenska  Akademien  haft  skäl  att  göra.» 

o 

Aren  gingo.  Från  samma  hand,  som  skildrat 
s&Uheten  vid  Kolmården  och  vid  Bråviksstranden, 
mottog  Beskow  enslingens  klagan  öfver  makans 
förlust  och  uttrycken  af  Atterboms  saknad.  Det 
hvilar    något    förtroligt    och,    i  sitt  vemod,  mildt 

flf .  Åkad.  HamM.  fr,  1896.    IL  16 


—    242     — 

öfver  Beskows  och  Atterboms  förhållande  ni 
den  senares  lefnadsqvftlly  och  nu,  då  så  lång 
förflutit  sedan  Felicias  skald  bortgick,  må  n 
älskvärda  »interiörer»  gärna  kunna  meddelas,  h\ 
utvisa  det  nästan  broderliga  i  sambandet  m( 
honom  och  den  i  afseende  å  lyckans  yttre 
maner  mer  gynnade,  alltid  välvillige  Besl 
Atterbom,  själf  i  praktiska  värf  föga  förfaren,  c 
till  Beskow  i  november  1854,  att  hans  afl 
hustru  gärna  skulle  sett,  om  hennes  och  Ai 
boms  tillgångar  medgåfve,  att  kunna  gifva  d 
döttrar  hvar  sitt  guldur  i  julgåfva,  men  att 
öfverräkning  af  penningeställningen  det  befui 
nödvändigt  att  uppskjuta  saken.  Emellertid 
uppfyllandet  af  denna  hennes  önskan  Ätter 
om  hjärtat.  Då  han  snart  hade  att  vänta  ett  h 
rarium  af  100  rdr  b:o,  föreställde  han  sig, 
detta  belopp  kunde  vara  tillräckligt  och  undi 
huruvida  ej  Beskows  »Laura»*  godhetsfuUt 
åtaga  sig  anska£Pandet  af  uren,  hvilka  borde 
I  »eleganta,  moderna  och  durabla».     »Laura»  utf 

^  uppdraget,  uren  befunnos  ypperliga,  och  Ätter 

utbrast:  »Allt  hafven  I  väl  beställt.»  Men 
kostade  mera  än  beräknadt  var,  och  Beskow, 
kände,    att   Atterbom    ej  kunde  undvara  men 


r^ 


*  >Laara>  är  det  namn,  hvaninder  friherrinnan  von  Be 
förekommer  i  sin  makes  poesi. 


—    248    — 

det  för  Andam&let  afsatta,  bönfoll  på  det  mest  be- 
vekande, men  tillika  mest  finkänsliga  satt  att,  som 
gammal  vftn  till  döttrarnas  far,  få  sig  det  nöjet 
fönmnadt  att  i  sin  ringa  mån,  hvad  den  öfver- 
skjutande  summan  anginge,  bidraga  till  deras  jul- 
glädje. Så  skedde  ock,  om  ån  efter  några  för- 
tagna, men  tacksamma  protester.  Kanske  finnas 
ånnu  dessa  guldur  qvar.  I  deras  slag  blanda  sig 
då  säkerligen  &nnu  kftra  minnen  och  helsningar 
från  de  gamla  v&nnema  Atterbom  och  Beskow. 

Atterbom  afled  den  21  juli  1855.  Han  hade 
kort  förut  umgåtts  med  planer  att  flytta  sina  bo- 
pålar till  Stockholm.  Beskow  har  i  anteckningar 
gifvit  uttryck  åt  sin  saknad  och  åt  sin  lifiiga  be- 
ondran  af  det  smältande,  yppiga,  k&nslorika  i 
Atterboms  »ömma>  diktning.  Manderström,  som 
under  Atterboms  sista  sjukdom  vistades  i  Wien, 
hade  med  oro  hört  underrättelsen,  att  ett  tillfrisk- 
nande ej  vore  möjligt  »För  Akademien  ftr»,  skrif- 
ver  han,  »denna  förlust  oersättlig;  han  ftr  nulli 
fUbUior  quam  iibiy  och  för  eftervärlden  ftr  det  en 
stor  afsaknad,  att  han  ej  fått  aMuta  sina  Siare 
och  skalder.» 

»Asabarden»  Ling,  i  yttre  praktbka  bestyr 
ongeflb*  lika  obevandrad  som  Atterbom,  kallade 
alltid  Beskow  sin  »förmyndare».  Beskow  värde- 
rade  honom,    trots   alla   hans   egenheter,  mycket 


244     — 


il: 


högt  och  besökte  gftma  hans  hem.  Mycket  oroa 
blef  Beskow  vid  den  hOgtidssammankomst,  då  Lin 
skulle  med  ett  tal  öfver  företrädaren  Skjöldebran 
taga  sitt  intrade  i  Svenska  Akademien;  det  befaai 
nämligen,  att  Asames  tankfulle  och  tankspridc 
författare  »tappat  bort  menniskan  Skjöldebrand»  [ 
vägen  mellan  Annelund  och  börssalen,  det  vi 
säga,  att  de  biografiska  arken  af  talet  blåst  i  Non 
ström.  Ungefär  lika  oroande  var  det  för  honon 
när  Strinnholm  ännu  satt  och  skref  på  sitt  intil 
destal  i  väntningsrummet  utanför  börssalen  samn 
afton,  då  det  skulle  gå  af  stapeln. 

Beskow  kände  stundom  sin  befattning  soi 
sekreterare  mycket  ansvarsfull  och  tung.  Ti 
Rydqvist  skref  han  en  gång:  »Jag  är  af  mång 
skäl  trött  på  sysslan.  Här  är  en  republik,  stai 
dom  en  anarki,  framför  allt  vid  invalen.»  A 
Atterbom  sade  han,  att  han  »en  vacker  dag  vili 
gifva  hela  befattningen  på  båten  för  att  en  g&n 
få  njuta  den  gyllene  friheten  och  arbeta  för  a 
själf».  Han  f&rklarade,  att  den  ömtålighet,  soi 
hos  honom  med  åren  ökades,  kräfde  ett  yttre  lugi 
som  ej  vore  förenligt  med  arbetet  att  samman 
hålla  skilda  meningar.  Rydqvist  förebrådde  hc 
nom,  att  han  alltför  ofta  i  Akademien  uppställd 
»kabinettsfråga»  och  därvid  så  energiskt  hotad 
att,    därest    ej    hans    mening  segrade,  afgå.     Me 


—    S45    — 

han  var  dock  i  granden  sUtfbr  fhst  vid  Akademien 
och  inom  densamma  alltfOr  uppburen  för  att  någon- 
sin kunna  vilja  göra  allvar  af  dylika  planer;  han 
var  och  kände  sig  omistlig.  Vi  hafva  ock  sett, 
med  huru  starka  enskilda  vänskapsband  han  var 
ftst  vid  de  flesta  ledamöterna  inom  Akademien. 
Ull  de  meddelade  profven  därå  skulle  många  an- 
dra kunna  Iftggas.  Honom  förtrodde  Agardh  många 
af  sina  bekymmer,  med  honom  brefvexlade  från 
höga  norden  hans  vän  Grafström,  Bottiger  roade 
honom  med  sina  uddiga  berättelser  om  Upsala- 
förhållanden,  Elias  Fries  ställde  sig  obetingadt  på 
Beskows  sida  i  alla  ärenden,  som  gällde  Svenska 
Akademien,  och  Valerius  hade  Beskow  att  tacka 
for  vänlig  och  outtröttlig  medverkan,  när  det  gällde 
att  lindra  de  motgångar,  af  hvilka  han  i  lifvets 
afton  drabbades. 

Beskow  har,  som  ofvan  nämnts,  funnit  in* 
valsfrågonia  vara  af  alla  ärenden  inom  Svenska 
Akademien  de  svåraste  att  bereda  och  handlägga; 
han  klagar,  att  det  emellanåt  sett  ut,  som  skulle 
man  nödgas  genom  lottdragning  afgöra  valen. 
Dock  fann  han  merendels,  att,  fastän  »meningarna 
till  en  början  alltid  äro  disparata»,  de  dock  van- 
ligen låta  sammanjämka  sig  till  »ett  åtminstone 
antagligt  förslag».  Han  skref  en  gång  till  Tegnén 
»Den   litterära  republiken  har  sitt  hufvud  för  sig. 


—    S46     — 

som  alla  andra,  och  blifv^er  i  synnerhet  misstft 
sam,  om  den  tror  sig  kunna  befara  någon  ledni 
jag  ftmnar  dftrfor,  åtminstone  tiU  en  början,  j 
hålla  mig  passiv,  om  det  ej  blifver  fråga  om 
såsom  några  gånger  inträffat  —  att  utestånga 
gon,  som  jag  anser  för  Akademiens  anseende 
fördel  rent  af  skadlig.»  Oinskrftnkt  var  ingalu 
denna  »passivitet»;  den  kunde  och  borde  ej  he 
vara  det,  om  goda  resultat  skulle  vinnas.  Syni 
ligen  verksam  hade  Beskow  varit  för  Lings  < 
såsom  vi  sett,  för  Atterboms  inval;  dftremot  i 
han  det  fruktlöst  att,  såsom  han  dock  skulle  önsl 
verka  för  A.  A.  Afzelius  och  Hedbom.  Stort  afeee 
fftste  han  i  dessa,  såsom  andra  ftrenden,  vid  landso 
ledamöternas  meningar:  »De  ftro  stundom  merof 
tiska  än  jag  och  andra,  som  stå  midt  i  röstvärfi 
gens  centrum»;  Beskow  ogillade  därför  ock  frän 
akademiens  sed  att  ej  låta  de  frånvarande  deltaj 
ledamotsval.  En  fråga,  som  särskildt  genom  T 
nérs  i  sina  bref  gjorda  utfall  mot  »de  blå»  väckt 
visst  uppseende,  är  den,  i  hvad  mån  hög  ämb 
ställning  och  rang  böra  kunna  göra  en  per 
valbar.  Tegnér  själf  var  i  sin  uppfattning  ej 
bestämd,  som  brefven  tyckas  utvisa.  Tvärt  om  i 
ordade  han  år  1840  i  Akademien  energiskt  ett  å1 
upplifvande  af  »stiftarens  äfven  i  stadgarna 
tryckta    mening,    att    några  platser  skulle  intaj 


—    247    — 

af  mecenater,  som,  utan  att  vara  egentliga  för- 
fattare af  yrket,  likvfil  med  allmftn  och  vitter  bild- 
ning förenade  k&rlek  fbr  vitterhet  och  konst  och 
kunde  inför  tronen  bevaka  dess  angel&genheter». 
Beskow  har  flerfaldiga  gånger  uttalat  sin  tanke  i 
denna  sak,  om  hvilken,  oaktadt  Tegnérs  motsatta 
påstående,  verkligen  stadgarna  ingenting  formftla. 
Han  sökte  i  sin  »Berättelse  vid  Akademiens  femtio- 
årsfest» göra  gftllande,  att  de  rådsherrar,  som  Gu- 
staf III  vid  stiftelsen  insatt  i  Svenska  Akademien, 
dftr  fått  sin  plats  alldeles  oberoende  af  rådspur- 
pum  samt  blott  på  grund  af  sina  förtjänster  som 
talare  och  skriftotallare  —  ett  påstående,  som  v&l 
dock  egentligen  träffar  in  endast  på  Höpken,  Oxen- 
stierna och  möjligen  C.  F.  Scheffer.  Han  bekäm- 
pade alltid  Agardhs  och  Valerii  strftfvanden  att  vid 
val  företrädesvis  fasta  uppmärksamhet  på  de  högt- 
appsatta,  och  till  Tegnér  skref  han:  »Om  denna 
fraktion  finge  löfverhand,  så  hade  vi  redan  haft 
Rosenblad,  De  la  Gardie,  Akerhielm,  Stjerneld  och 
Bjömstierna  i  stället  for  Agardh,  Ling,  Berzelius, 
Atterbom  och  Fryxell;  med  all  aktning  för  de 
forstnämnda,  som  äro  mina  enskilda  gynnare  och 
vänner  samt  i  många  hänseenden  högt  fortjenta, 
anser  jag  dem  dock  mindre  vittra  och  vältaliga 
ftn  de  senare.»  Och  till  Atterbom  skref  han  1842: 
>Nu,  såsom  vid  föregående  tillfällen,  hafva  röster 


—    B48    — 


försports  med  yrkande ,  att  mecenatklassen  måt 
upplifvas  igen.  Jag  har  intet  d&remot,  enda 
man  vill  ihågkomma  föreskriften  i  tionde  paragn 
fen  af  stadgarna,  att  vid  val  af  ledamöter  bör  a 
seende  endast  f^tas  vid  skicklighet.  Finnes  di 
skickligaste  vara  'blå',  är  det  så  mycket  vacl 
rare.  Förmodligen  blifver  han  dock  'svart'  n 
som  vid  flera  föregående  tillfallen.»  Emellert 
ansåg  Beskow,  att  emellanåt,  fast  aldrig  i  myck 
stor  utsträckning,  det  kunde  vara  lämpligt  att  ii 
v&lja  personer,  som  i  höga  ämbeten  ådagalagt,  fb 
tjenster  i  »statsskrifters  utarbetande»,  och  han  fb 
summade  icke  att  fästa  uppmärksamhet  därpå,  a 
Gustaf  III  själf  i  det  tal,  han  höll  vid  Akad< 
miens  instiftande,  i  dess  åtanke  vid  blifvande  ii 
val  anbefallt  äfven  »dem,  som  i  rikets  högsta  vä 
eller  i  allmänna  sammanlefnaden  från  bamdomc 
stadgat  sin  smak  genom  den  noggrannhet,  de  stoi 
ämbeten  de  beklädt  alltid  äska,  eller  genom  d 
ständiga  ombyte  af  menniskor,  deras  kall  kraft  i 
dem  att  umg&si  med,  hvilka  nödvändigt  fordra  i 
aktsamhet  i  tal,  ett  noggrant  val  af  ord,  so 
utgör  den  fina  känsla,  hvilken  gifver  hvart  oi 
sin  rätta  mening  och  föreskrifver  den  gräD 
öftrer  hvilken  de  ej  kunna  föras».  Starkt  frän 
höll  han,  att  Svenska  Akademien,  om  än  skaldekoi 
sten  borde  inom  hennes  krets  vara  starkt  och  väi 


—    ^*9    — 

digt  repfegeoterad,  aldrig  varit  ftmnad  att  ut- 
gOni  bktt  en  foreniBg  af  skalder;  ricke  blott  ur 
diktens  landar,  men  frän  kyrkan^  rådsalen,  läro* 
stohma,  frän  alla  samhåUets  ooh  bildningens  hOj* 
der»  borde  Akademien  »rekrytera  sig».  Pä  skal-* 
d^ma  skulle  umgänget  med  spräkmän,  bäfdafor^ 
skare  och  statsmän  vara  ganska  gagneligt,  och 
bvaije  ensidighet  borde  undvikas.  Ett  alltför 
stort  antal  af  mycket  bögtuppsatta  statsdignitärer 
borde  dock  ej  inväljas,  enär  Akademien  därigenom 
lått  kunde  utsätta  sig  för  antydningar  om  svag- 
het fär  rang  och  makt. 

Beskow  hade  nägon  gäng  v«rit  betänkt  pä  att 
sftka  afskaffa  de  o£Fentl^  sammankomsterna  pä 
högtidsdagen  säsom  varande  nog  »teatraliska»^  Men 
han  ändrade  snart  alldeles  mening.  »Dessa  sam* 
mankomster»,  skrifver  han  till  en  vän,  »underhälla 
dock  intresset  för  vitterheten;  de  utgöra  en  rent 
estetisk  njutning,  och  ähörames  mängd,  hvars 
trtngsel  stundom  hotar  med  qväfning,  ådagalägger 
nogsamt,  att  detta  intresse  icke  upphört  oaktadt 
pressens  alla  bemödanden  att  afsvala  detsamma.» 
Inträdestalen  borde  på  samma  sätt  bibehållas;  det 
vore,  menade  Beskow,  skönt  att  i  en  följd  af  min- 
nen se  de  olika  tidernas  bildning  och  åsikter  ut* 
tryckta  af  hvarje  tids  yppersta  representanter,  att 
'jSmföra  Lehnberg  och  Wallin,  Sohröderheim  och 


—    «60    — 

Jftrta,  Gyllenborg  och  Franzén,  Ozenstiama  o 
Tegnér,  Leopold  och  Atterbom».  Beskow  ansa 
att  dessa  offentliga  sammankomster  mycket  \ 
kunde  räcka  några  timmar  samt  att  den  intr 
dande  alltid  borde  f&  till  uppläsning  af  sitt  1 
sig  beviljad  en  hel  timme,  (jftrna  borde  ock  n 
gon  t&flingsskrift  upplftsas.  Aldrig  var  han  mif 
nöjd,  om  minnesteckningarna  blefvo  mer  An  va 
Ugt  utförliga,  alltid  var  han  outtröttlig  i  att  g 
nom  penningeforskott  upplifva  de  författande.  IL 
beklagade  blott  mycket,  att  under  en  tid,  då  jftr 
vågar  ännu  ej  funnos  och  resor  till  Stockhol 
från  aflågsna  landsorter  mindre  lätt  kunde  fi>r 
tagas,  högtidssammankomstema  stundom  ej  ku» 
bevistas  af  flera  an  sex  eller  sju  ledamöter,  hvill 
han  kallar 

En  liten  hop  ooh  illa  väpnad, 
Men  ntan  fraktan,  utan  häpnad. 

^^Dagen  före  eller  efter  Svenska  Akademie] 
högtidsdag  den  20  december  blef  slutligen»,  sfign 
Rydqvist,  »en  årligen  återi^ommande  högtid  vi 
sekreterarens  bord,  dftr  man  bland  många  glftdji 
ftmnen  fick  l&ra  kftnna  en  egen  konst  att  vfll  oc 
sinnrikt  föreslå  en  skål,  ofta  afsedd  endast  ai 
innehålla  en  liten  artighet,  att  i  blommor  kläd 
en  tillftllighet  för  dagen,  men  n&stan  som  ett  epi 
gram    af   Simonides,  kort,    fyndig,    lekande,  ful] 


—    261     — 

ändad,  med  det  behagliga  tycket  af  en  improvisa^ 
tion,  utan  att  &ndå  vara  någon.»  Vid  dessa  mid- 
dagsbjudningar syntes,  f&rutom  akademisterna  och 
ett  antal  andra  litteratörer,  alltid  bland  gftstema 
några  af  Beskows  enskilda  umgängesvänner,  såsom 
hofmarskalken  grefve  6.  von  Rosen  eller  danske  mi- 
nistern Plessen,  och  detta  gaf  omvexling  åt  um- 
gänget En  gång  inbjöds  historikern  P.  A.  Munch 
och  fick,  såsom  nyss  anländ  från  Rom,  en  bjärt- 
liji;  samt  af  minnen  från  urbs  fylld  helsning,  på 
hvilken  Mnnch  svarade  med  att  tacksamt  hylla 
Beskow  såsom  »urbanitetens  representant  i  norden». 
Mellanåt  deltog  Poppius  i  samqvämen;  det  skedde 
väl,  säger  Brinkman,  f&r  att  behaga  Tegnér,  som 
ofta   »med  flit  lägger  i  dikten  en  bit  granitberg». 


Beskow  har  under  sin  sekreteraretid  utarbetat 
ett  stort  antal  minnesteckningar  för  Svenska  Aka- 
demiens räkning;  de  äldsta  äro  biograflema  öfver 
Rosen  och  Akerhielm.  Därefter  följde  tecknin- 
garna af  Kagg,  Fab.  Wrede,  Fogelberg,  Urban 
Hjäme,  Joh.  Gyllenstiema,  Svedenborg,  Torb. 
Bergman,  Wadström,  Leopold,  Gjörwell,  C.  G. 
Tessin,  S.  Lagerberg.  Utom  dessa  lefnadsbilder 
har  Beskow  i  Svenska  Akademiens  handlingar  äfven 
skildrat  Görtz  samt  behandlat  konungarne  Carl 
XII   och    Gustaf   III.     Lägger   man  härtill  andra, 


—     262    — 

ioke  i  Handlingarna  införda  biografier,  såsom  d 
förträffliga  skildringen  af  Bellmanssångaren  Raa 
teckningen  af  Frigel,  de  utm&rkta  företalen  t 
Wallins  predikningar,  till  Lings  och  Valerii  sai 
lade  arbeten  —  af  hvilka  det  sistnämnda  genc 
de  inblickar,  det  lemnar  i  en  hel  tids  odling  o 
uragängeston,  ftr  sä  målande  och  upplysande  - 
vidare  talen  Ofver  Berzelius,  Rosenblad,  Löfwe 
skjöld,  Brinkman  och  Wingård  vid  de  ceremonin 
då  deras  vapen  krossades,  öfver  Skjöldebrand  v 
presidiets  nedläggande  i  en  systerakademi,  uppsa 
sen  öfver  G.  Löwenhielm  i  Post-  och  Inrikes  Ti 
ningar,  biografien  öfi^er  Magnus  Brahe,  tecknings 
af  Thomas  Järta  m.  m.,  så  uppstår  ett  högst  b 
tydande  antal  af  personalhistoriska  arbeten.  Ot 
härtill  komma  ytterligare  de  sympatiska  porträt 
bilderna  af  Johannes  von  MtQler  och  af  Bonstette 
skissen  »Ett  besök  hos  Bonstetten»  och  »Skuggbi 
af  Béranger». 

Det  kan  med  skäl  sägas  om  nästan  alla  des 

teckningar,    att  de  äro  lifliga  och  roande.     Egei 

skapen    att    vara    verkligt  underhållande  var  icl 

heller  den  minst  viktiga,  när  det  gällde  skildrii 

I  gar,    som  i  sin  helhet  eller  delvis  skulle  uppläs 

I  vid    Akademiens   offentliga   sammankomster.     F( 

]  Beskow  stod  alltid,  vid  dessa  uppgifter,  det  popi 

lärt    konstnärliga  i  främsta  rummet;  men  enhva 


^ 


—    »58     — 

som  befattar  sig  med  dylika  &mnen,  vet,  hvilken 
rikedom  af  detaljforskning  ofta  gömmer  sig  under 
en  allmftnfattlig  framställning.  Denna  framst&ll-* 
ning  har  hos  Beskow  alltid  ett  särskildt  behag, 
dels  d&rigenom  att  den  enskilda  bilden  fär  en  stun* 
dom  jftmvftl  mycket  skrymmande  bakgrund  af  aU* 
mJkot  historiskt  innehåll,  dels  genom  ett  mycket 
individuellt  element,  som  icke  tillbakahålles  af  den 
nyktert  pedantiska  forskningens  tusende  betftnklig* 
heter,  men  unnar  det  beundrande  hj&rtat  mycken 
frihet  tiU  uttalande  af  sina  k&nslor.  Om  bevis* 
ningen  någon  gång  företer  luckor,  så  förefiimas 
dock  alltid,  utom  ett  stort  antal  nya,  förut  ej  upp* 
dagade  enskildheter,  oförmodade  synpunkter  af  be- 
tydelse, den  smakfulle  kännarens  insikter  samt 
det  adla  sinnets  begftr  att  låta  hvarje  karakter 
forete  sina  bftsta,  fast  stundom  af  tillfälligheter 
eller  samtidens  fSrdomar  undanskymda  egenskaper* 

En  kftnnare  har  hos  Beskow  som  minnesteck* 
nare  beundrat  stilens  perspicuitas  och  copia.  Dessa 
framtrftda  ock  öfverallt  och  rycka  Iftsaren,  liksom 
de  ryckte  åhöraren,  med  sig. 

Hår  har  redan  talats  om  den  v&rdefuUa  teck- 
ningen af  Leopold.  Beskow  skref  till  Runeberg 
om  denna  biografi,  att  han  vid  dess  författande 
Hfi^ts  af  den  åsikt,  att  litteraturhistorien  vore 
lika  helig   som    »statshistorien»,    och  att,  då  Leo* 


^ 


—    254    — 

polds  bild  l&Dge  varit  vanst&Ud,  det  sjmts  hoiK 
vara  pä  tid  att  framstftlla  densamma  i  sin  rft 
dager.  S&rskildt  hade  han  ansett  sig  d&rtill  f< 
pliktad,  enftr  han,  utan  att  tillhöra  något  pas 
haft  tillfälle  att  följa  de  litterära  striderna  fbr  < 
mot  Leopold  från  början  till  slttet.  RonelK 
såg  i  dessa  meddelanden  framskymta  ett  antags 
de,  att  han  skulle  gillat  fosforistema  mer  ftn  Li 
pold,  och  han  svarar:  »Du  yttrar  med  afiseendc 
din  Lieopold  en  formodan,  att  våra  åsikter  om  1 
nom  och  nya  skolan  ursprungligt  varit  skili 
Jag  tror,  att  du  häri  icke  fiillt  träfiPat  r&tta  fi 
hållandet.  Såsom  skolor  betraktade,  ansåg  j 
hvarken  hans  eller  fosforisternas  hafva  varit  nåf 
mönsterskolor;  men  vid  jämforelse  behöll  i  m 
hjärta  den  Leopoldska  länge  ett  afgjordt  foretr& 
Det  var  därfor,  jag  vid  mer  än  ett  tillfUle  d 
den  då  ganska  vågade  satsen,  att  den  så  allml 
neligen  misskända  gustavianska  poesien  egde 
framvisa  alster  icke  blott  jämforliga  med,  u1 
äfven  öfverlägsna  de  bästa  af  den  nya  skola] 
Sannolikt  skall  mitt  snart  uppmätta  skrifUtällei 
alla  sina  drag  röja,  att  hela  min  håg  är  for  < 
enkla  och  klara,  och  att  allt,  som  stöter  på  sva] 
mel  och  öfvergrepp,  är  mig  motbjudande.  1 
fosforisternas  tidigare  produkter  egde  mer,  ftn  ti 
börligt  var,  af  sistnämnda  ingredienser,  är  i  öj 


—    S5Ö    — 

nen  faUande,  och  att  de  d&rigenom  skulle  förlama 
no  inverkan  på  ett  Ij^ne,  s&dant  som  mitt,  likaså* 
Hos   de   gamle  åter  beundrade  jag  den  medvetna 
hållningen^  klarheten  i  tanke  och  språk,  om  också 
den   Ofvervftgande  didaktiska  arten  af  deras  poesi 
icke  fyllde  mitt  hjftrta  helt.     Du  finner  hftraf,  att 
de  åsikter,  du  uttalar  i  Leopolds  minne,  inom  mig 
fimnit   en   passlig  och  beredd  jordmån  att  frodas 
i.    Men  jämte  det,  att  jag  med  glftdje  anfor  detta, 
tackar  jag  dig  ibr  den  o&ndUgt  intressanta  bekant- 
^'^P'  j%  ^^  S^™  ^^  Lfcopold  som  person  och 
menniska.»     Runeberg   prisar   för   öfrigt  Svenska 
Akademiens   sed   att   ^na   minnesrunor  åt  stora, 
hädangångna   personligheter:    »Det  var  en  lycklig 
idé  hos  stiftaren  af  Svenska  Akademien  att  begftra 
af  henne  minnesteckningar  ftf^er  bortgångna,  ut- 
märkta personer,  i  synnerhet  som  Akademien  hit- 
tat på  att  Of^erlåta  uppfyllandet  af  den  kungliga 
föreskriften  åt  sådana  fOrmågor  som  Franzéns  och 
db.  Huru  många  halffOrgåtna  personligheter  hafva 
q  dårigenom  uppkallats  ur  grafvama  ftr  att  lysa 
bland   oss   såsom   ledstjärnor,    och   hvad  kan  v&l 
mera  höja   andan   hos   ett   folk  ån  just  de  stora 
exemplenl»  Det  må  i  förbigående  anm&rkas,  huru- 
som   dessa    meddelanden    mellan    Runeberg    och 
Beskow  vittna  om  den  djupa  fortroUghet,  hvilken 
cftsrtradt  den  af  Runebergs  recension  Ofver  »Sve- 


—    »5«    — 

figes  anor»  framkallade  misstAmningen.  Besk 
ftlskade  garna  att  »samla  glödande  koh  på  foi 
vedersakares  hufvud.  Det  var  han,  som  år  18 
vftckte  i  Akademien  det  med  bifall  mottagna  fi 
slaget  att  lemna  Raneberg  den  stora  prismedalj^ 
den  yppersta  utmärkelse^  som  Akademien  kan  eg 
en  person^  mot  hvars  inväljande  hinder  fbrekoi 
mit.  Det  hade  mer  än  en  gång  varit  fråfj^  < 
Runebergs  inval,  men  »andra  makter  än  de  vit 
uppreste  en  kinesisk  mur»:  den  store  finske  sk 
den  var  en  främmande  makts  undersåte,  ej  sven 
statsborgare.  Runeberg  förklarade  sig  ej  kän 
ledsnad  öf^er  hindren,  så  snart  han  försport,  i 
de  voro  »yttre,  ej  blott  inre».  Han  besökte  Beski 
i  Stockholm  och  omhuldades  af  honom  uppmäi 
samt  och  vänskapsfuUt.  Den  på  detta  sätt  knut 
personliga  forbindelsen  blef  mycket  varm,  o 
Runeberg  längtade  ofta  till  »Skeppsbrobostadei 
frågande:  »Bor  där  alltid  samma  glada  lugn,  sami 
helsa,  samma  ungdomlighet?»  Han  erinrade  c 
med  glädje  deras  gemensamma  uppvaktning  b 
konungen  och  deras  vandring  till  Döbelns  gn 
Beskow  skref  hvarje  nyårsdag  ett  långt  bref  t 
Runeberg,  och  Runeberg,  som  i  grundoi  var  < 
mindre  trägen  brefskrifvare,  besvarade  i  r^eln  - 
tillMliga  afbrott  inträffade  —  dessa  skrifvela 
hvarje   första   maj;  genom  att  på  detta  sUt  väl 


—    BW    — 

betMmda  dagar  ville  de  förekomma  att  meddelandeoA 
skulle  afrtaxma»  samt  genom  best&mda  vanor  un* 
derhålla  förtroligheteo. 

Samme  Runeberg  var  en  vann  v&ji  af  Beskows 
biografi  öfver  Urban  Hjftme.  Den  &r  ock  ofant* 
ligt  onderhUlande,  på  samma  gång  den  ar  strängt 
saklig  och  i  afseende  på  Hjåmes  vetenskapliga  un- 
dersökningar stöder  sig  på  upplysningar  från  fack^ 
mftn.  Samma  sakrikedom  utmärker  af^en  teck* 
ningen  af  Svedenborg,  låt  vara  att  den  skulle,  så* 
som  Rydqvist  anmärkt,  i  vissa  delar  vara  något 
romantiserad.  Beskows  plan  att  göra  Svedenborg 
till  föremål  för  en  biografisk  skildring  framkalla-^ 
des  genom  ett  samtal  med  Carus  i  Dresden.  Man 
bar  förändrat  sig  daröfver,  att  Beakow,  »fBrhvil* 
ken  det  fantastiska  aldrig  haft  något  lockande», 
s&rskildt  fast  sig  vid  Svedenborg;  man  tager  hår* 
vidlag  i  sin  uppfattning  måhända  miste.  Beskow, 
sjftlf  klar  och  sansad,  hade  dock  en,  mera  än  Ryd* 
qviflt  förmodar,  lifiig  fantasi;  ja,  han  berättar  i 
ett  bref  till  sina  vänner,  att  han,  äfven  under 
friakt  tillstånd,  emellanåt  hade  hallucinationer, 
hvilka  framträdde  fullt  åskådligt  med  en  vias 
konkret  kraft  samt  stundom  voro  af  högtidlig, 
stundom  jämväl  af  beklämmande  natur.  Tecknin- 
gen af  Svedenborgs  andeskåderi  är  för  öfrigt  hvar- 
kea  den  bästa  eller  den  företrädesvis  i  ögonen  fid- 

Bt.  Akad,  Handl.  fr.  1896.     II.  17 


—    »58    — 

lande  delen  af  skildringen.  Beskow  ville,  då  Atter- 
bom  och  andra  förut  framstftllt  de  visserligen  af  dem 
förskonade  dragen  af  Svedenborgs  andel&ra,  hellre 
uppehålla  sig  vid  bilden  af  vetenskapsmannen  och 
menniskan,  och  han  har  i  detta  afiseende  lyckat» 
g6ra  sin  firamstftllning  synnerligen  Iftsv&rd,  medan 
däremot  i  de  afdelningar,  som  beröra  Svedenborgs 
visserligen  ofta  djupsinniga,  men  ofta  godtyckliga 
och  i  polemiken  ensidiga  teosofi,  en  viss  brist  pi 
filosofisk  och  teologisk  bildning  röjer  sig.  Han 
hade  en  tid  farhågor,  att  ämnets  val  kunde  ur  teo- 
logisk synpunkt  vftcka  betänkligheter,  och  han  råd- 
frågade dårför  Reuterdahl,  betonande  Akademiens 
skyldighet  att  lemna  en  gftrd  af  erkännande  åt  ett 
bland  fiulemeslandets  mftrkv&rdigaste  snillen.  Så- 
som man  kunde  v&nta,  var  Renterdahls  svar  för- 
domsfritt. Han  fann  Svedenborg  vara  ett  förtråflf- 
ligt  ftmne  för  minnesteckning,  hans  personlighet, 
storsint  och  den  omst&ndighet,  att  han  ingalunda 
var  ortodox,  ej  böra  utgöra  något  hinder  att  sym- 
patiskt teckna  hans  lif  och  verksamhet.  Af  sin 
aflidne  vån  BerzeUus  hade  Beskow  under  samtal 
inhemtat,  att,  enligt  dennes  tanke,  Svedenborg  med 
sin  divination  gått  många  senare  naturvetenskap- 
liga upptäckter  i  förväg.  Beskow  satte  sig  seder* 
mera  i  förbindelse  med  A.  Retzius  och  med  £• 
Edlund    för  att  höra  deras  omdömen  om  Sveden- 


—    259     — 

borgs  Tetenskapliga  betydelse.  Deras  yttranden 
inkommo.  Retzins  sade  sig  vid  l&sningen  af  Sve- 
deoborgs  Oeconamia  regni  animalia  hafva  råkat  i 
förvåning  Ofver  dess  visdomsskatter;  han  spårade 
dåri  visserligen  icke  en  originell  forskare  i  exakt 
mening»  men  ett  alltomfattande  snille,  rikt  på 
aningar  och  på  sitt  sätt  »klassiskt»  inom  fysiolo- 
gien. Edlund  gjorde  sina  anmärkningar  mot  en- 
skilda af  Beskows  uttryck,  som  lätt  kunde  miss- 
uppfattas; sftrskildt  ansåg  han  Gauss'  undersök- 
ningar hafva  vederlagt  antagandena,  att  jordens 
inre  vore  magnetiskt.  Han  medgaf,  efter  studium 
af  »The  principles  or  the  first  principles  of  natural 
things»,  att  Svedenborg  egde  en  förtrolig  bekant- 
skap med  sin  tids  studier  öfver  magnetiska  feno- 
men samt  sjftlf  gjort  experimentala  rön;  men  han 
ansåg  honom  snarare  vara  naturfilosof  än  natur- 
forskare i  egentligaste  mening,  och  han  fann  hans 
teori  för  magnetismen  beh&ftad  med  oriktigheter. 
Edlunds  anmärkningar  kommo  delvis  först  efter 
talets  tryckning,  och  Beskow  har  i  margen  här 
och  hvar  antecknat,  att  de  ej  förringa  det  verk- 
ligt profetiska  i  Svedenborgs  blick  på  tingen. 

Framställningens  mästerskap  gjorde  Beskows 
teckning  af  Svedenborg  mycket  omtyckt;  därtill 
bidrog  naturligen  det  mystiskt  egendomliga  i  före- 
målet.   Runeberg  förklarade,  att  Svedenborg  jäm- 


—    MO    — 

yftl  i  sin  andel&ra  alltid  v&ckt  hans  beundran; 
dessa  läror  om  andevärlden  hade  synts  Runeberg 
ega  sin  källa  i  den  ärligaste,  samvetsgrannaste 
personlighet  och  icke  varit  foster  af  en  Iftttftodig 
inbillning.  Själf  uttalade  Runeberg  i  en  märklig 
skrifvelse  sin  uppfattning  om  möjligheten  af  &% 
annars  och  under  normala  förhållanden  latent  ande- 
rymds  tillgänglighet  för  menniskans  inre  skådning. 
Förstånd  och  sinnen  göra,  enligt  Runebergs  sats, 
menniskan  till  jordevarelse;  men  hon  har  andra, 
dolda  förmOgenheter.  *  Han  tillägger:  »Jag  har 
tänkt  mig  hos  menniskan  två  sidor,  en  inre,  som 
förenar  henne  med  alltillvarelsen,  och  en  yttre, 
som  bestämmer  hennes  särskildhet,  gör  henne  till 
ett  far  sig  varande,  bestämdt  jag»  {amnis  deiermina- 
io  est  negatioy  synes  vara  Runebergs  åsikt).  >Till 
den  inre  hör  hennes  andelif  med  dess  ännu  oupp- 
täckta organer,  till  den  yttre  hennes  begreppslif 
med  dess  tjenare,  sinnena.  Hos  olika  personer 
ser  man  endera  af  dessa  sidor  hafva  öfvervSlde. 
Däraf  söndrandet,  redan,  den  klara  begränsningen, 
den  själfviska  beräkningen  hos  den  ene;  förbland- 
ningen åter,  sväfvandet,  den  dunkla  aningen,  den 
hängifna    uppoffringen  hos  den  andre;  dagtyckei, 


*  Runeberg  tyckes  sålunda  antaga,  att  förståndet  endast 
är  sinnligt  förstånd  eller  att  åtminstone  dess  kategorier  (jfr 
Kant)  endast  hafya  tillämpning  på  det  sinnliga. 


—    261     — 

om  jag  sä  får  säga,  med  dess  klarhet  och  skarpa 
kontorer  hos  den  förre^  natt-tycket  med  dess  skym* 
ning  och  fbrsmftltning  af  forem&len  hos  den  se- 
nare. Låt  vara  na,  att  man  hos  en  person,  som 
har  den  inre  lifssidan  företrädesvis  utvecklad  och 
stark,  skulle  på  någon  vftg,  exempelvis  magnetis* 
mens,  kunna  på  en  tid  helt  och  hållet  afdanka  de 
söndrande  organema  från  all  verksamhet,  så  hvad 
hindrar,  att  den  inre  sidans  osynliga  trådar,  sam- 
manspunna  med  alltillvarelsens,  skulle  kunna  leda 
till  personer  ett  medvetande  af  skenbart  skilda, 
ja,  Q&rran  varande  föremåls  vftsende  och  tillstånd? 
K&nna  vi  oss  icke  stå  i  en  inre,  ehuru  af  förstånd 
och  sinnen  outredd  förbindelse  med  v&rld  och  va- 
relser omkring  oss?  Hvarfor  skulle  icke  denna 
k&nsla  kunna  klarna  till  full  skådning,  då  det  star- 
kare sken  vore  släckt,  hvarmed  tanke  och  sinnen 
öfverflygla  och  blanda  oss?  Vi  skulle  förgftfves 
tala  om  en  stjftmhimmel  fbr  den,  som  lefde  i  en 
best&ndig  dag:  han  skulle  anse  oss  berfttta  spök- 
historier; men  låt  dagen  slockna  kring  honom, 
och  han  skall  se  de  otaliga  världarna  finnas  och 
lysa,  han  skall  kunna  utpeka  deras  platser  och 
gifva  namn  af  verklighet  åt  hvad  förut  för  honom 
icke  egt  ens  vikten  af  en  dröm.» 

I  sin  teckning  af  Svedenborg,  d&r  han  söker 
göra  fullst&ndig  rättvisa  åt  det  »divinerande  inge- 


—    262    — 

iiium»^  som,  enligt  Anders  Retzius,  utmftrkte  sia- 
ren, har  Beskow  afven  skildrat  Svedenborgs  per- 
sonliga beröring  med  Carl  XII  och  d&rvid,  såsom 
man  kunde  förmoda,  begagnat  till&llet  att  ned- 
lägga en  hyllning  inför  konungaminnet.  Sveden- 
borg  hade,  med  anledning  af  de  samtal,  han  med 
Carl  haft  i  matematik  och  mekanik,  yttrat,  att 
konungen  var  »en  herre  af  större  djupsimiighet 
och  penetration,  ftn  någon  sig  det  kunnat  eller  kan 
förestAllat,  och  Beskow  h&fdar,  i  sammanhang  med 
anförandet  af  detta  yttrande,  sin,  Järtas  och  To- 
ners uppfattning  af  >den  stora  hj&ltesjftl,  hvilken 
hänfört  sådana  andar  som  Frithiofsskalden,  Byron, 
Herder,  Dalin,  Wallenberg,  Oehlenschls^ger  och 
sjalf^e  Voltaire»;  han  framhåller  med  skäl  Carls 
skarpa  hufvud  och  talar  om  likheten  mellan  Carl 
och  Svedenborg  i  »orubblig  tro  pä  försynen,  förakt 
for  faror,  kärlek  till  det  underbara  och  detofver- 
menskliga».  Det  ligger,  säger  Beskow,  »ett  skal- 
diskt själsdrag  i  Svedenborgs  oföränderliga  beun- 
dran för  lejonet  i  norden,  hvars  underbara  bild 
gärna  anslår  poetiska  sinnen».  Det  må  anmärkas, 
att  den  bekante  svedenborgaren  Eahl  var  missnöjd 
med  denna  framställning  af  Svedenborgs  aktning 
för  Carl;  han  ansåg,  att  Beskow,  som  läst  Sve- 
denborg, borde  veta,  att,  enligt  denne  siares  upp- 
fattning, Carl  XII  är  en  »elddjäfvul»  samt  si  långt 


—    268    — 

nere  i  afgrunden,  att  han  endast  under  &onera 
åoner  möjligen  kan  renas.  Anders  FryxeU,  som 
förklarade  Beskows  Svedenborg  vara  ett  »mäster- 
verk af  lärdom,  skarpsinne,  opartiskhet  samt  klar 
och  skön  framstftllning»,  anmftrkte  likas&,  att  Beskow 
»gjort  for  mycket  af  hans  favoritskap  hos  Carl  XII 
och  förtegat  den  plats  i  andevärlden,  som  han  åt 
denne  konung  tilldelat». 

Huru  stor  var  ej,  i  alla  händelser,  vexlings- 
rikedomen  i  Beskows  ber&ttareförmåga,  och  hur 
kftrleksfnllt  förmådde  han  ej  i  de  mest  skilda  äm- 
nen åstadkomma  något  tilltalande!  Skildringen  af 
Raab  är,  ehuru  kortfattad,  ej  underlägsen  den  af 
Svedenborg  eller  Leopold;  makalös  är  däri  beskrif- 
ningen  på  Raabs  sätt  att  sjunga  Bellman  och,  i 
sammanhang  därmed,  den  allmänna  teckningen  af 
humoristen,  »som  känner  blodsbandet  mellan  sig 
sjalf  och  den  mensklighet  han  beler».  Han  gen- 
dref  den  foreställningen,  att  de  af  Raab  framma- 
nade Bellmansscenerna  endast  vore  muntrande, 
lojeväckande;  han  erinrade  därom,  att  det  under- 
bara, som  ur  hvarje  fuUändadt  konstverk  tilltalar 
088  och  bringar  oss  i  »själfglömska»,  alltid  tiUika 
innebär  något  allvarligt,  ja,  något  mystiskt  ska^ 
kände,  samt  att  ett  dylikt  element  mellanåt  fram- 
skymtar i  de  mest  groteska  taflor.  Och  Raab  ^de, 
enligt  Beskows  mening,  uttryck  för  Bellmanssån- 


—     «4    — 

gens   vexlande  tonfall  »från  det  niegt  el^£åa  till 

en   menadiskt   yrande  glädje,  fr&n  begabbelsen  af 

en  fallen  mensklighet  till  barnets  oskaldsfulla  I&je>: 

hans    BellmansfOredrag  ryckte  åhöraren  »ur  hvar* 

dagslifvets  verklighet  till  en  inbillningens  rymd,  dår 

Allting  tyoks  i  vftUust  dö 
Och  sorgen  blott  man  saknar, 

och  där,  på  en  vink  af  den  magiska  stafven, 

Allting  får  en  ny  natnr, 
Ny  frihet,  Inst  och  lycka, 
Från  en  rik  med  silfvemr 
Till  tiggam  med  sin  krycka.  ^ 

Ville  man  utfbrligt  omnämna  och  genomgå 
alla  Beskows  minnesteckningar,  skulle  dftrtiU  er- 
fordras en  hel  volym,  som  dessutom  skulle  få  den 
besynnerliga  karakteren  att  vara  en  minnesteck- 
ning Ofver  minnesteckningar.  Man  kan  om  dem 
alla,  med  Rääf,  sftga,  att  Beskow  med  fidel  nitftl- 
skan  antingen  sökt  upprätta  misskända  statsmins 
ära  eller  med  liflig  styrka  skildrat  berömda  fWt^ 
herrars  och  krigares  bragder,  eller  i  ren  dager 
framställt  vetenskapemas  och  de  sköna  konstemas 
idkare.  Det  har  sagts,  att  denna  »dager»  oftast 
skulle  varit  hos  Beskow  jämväl  alltfBr  ljus,  ideali* 
seringen  så  långt  drifven,  att  verklighetstroheten 
därpå  blifvit  lidande.     Påståendet  är  i  sin  allmftn- 

*   Den    liffalla  teckningen   upplästes  i  Par  Bricolef  som 
Raab  tUlhOrt  och  hvars  högsta  grad  Beskow  iniahade. 


—    »6    — 

neU^et  otUlfredflstftlknde,  om  ftn  däri  gOmmes  nå- 
gon saniiiiig.  För  hans  f6rfkringS8&tt  finnas  vackra 
förklaringsgrunder:  han  ville  framdraga  i  ljuset 
den  skildrade  personens  verkliga  vftrde»  ej  firftmst 
hans  feL  Grunden  därtill  låg  mycket  djupt  i  hans 
lynne.  Han  har  sjftlf  sagt^  att  han  anda  från 
ongdomen  haft  fullkomlig  afsky  för  det  nivelle- 
rii^ssystem,  hvarigenom  medelmåttan  och  klander- 
lystnaden söka  nedsfttta  hvar  och  en^  som  år  huf- 
vudet  högre  ftn  andra.  Ett  portr&tt  kan  vara 
»vackert  likt»  eller  »fiilt  likt»;  Beskow  hade  den 
^enheten  att  helst  vilja  göra  sina  bilder  »vackert 
lika»,  och  denna  egenhet  är  knappast  fördömlig, 
om  blott  likheten  är  obestridlig.  Ett  porträtt  kan 
vara  idealiseradt  och  dock  sant,  därfor  att  det 
låter  det  urbildliga,  som  eljest  ofta  skymmes  af 
småsaker,  framträda;  det  kan  ock  vara  ikoniskt 
och  d&rfbr  i  enskilda  drag  slående  genom  natur- 
sanning.  Beskow  älskade  nog  mera  det  förra  sät- 
tet, liksom  han  i  dikten  gärna  anslog  den  heroiska 
tonen;  han  draperade  sina  stöder  i  mantel  och  lät 
dem  ej  gärna  stå  i  nattrock.  Men  han  försum- 
made ej  därför  fullkomligt  att  teckna  personernas 
hemlif  och  förtroliga  vanor.  Slcg  han  sig  lös,  så 
kände  han,  såsom  i  sina  »Lefnadsminnen»,  blifva 
riktigt  sprittande,  liksom  han  ju  ock  i  umgänget 
var  känd  att  hafva  »2d  mot  paur  rireK    Hans  hög- 


—    M6    — 

tidliga  låter  i  poesi  och  mellanåt  i  minnesteck- 
ning föranledde  Rydqvist,  som  i  varldalifvet  iakt- 
tagit hans  obesvärade  glUdtighet»  att  —  år  1888 
—  tillskrifva  honom:  »Onekligen  ftr  det  skada,  stt 
de  egenskaper,  som  i  det  enskilda  lifvet  gOia  herr 
hofimarskalkens  umg&nge  så  underhållande  —  &i 
liflig  framställning,  fyndighet  och  qyickhet»  ett 
gladt  skftmt  och  en  satir  af  god  ton  — ,  nftatan 
alldeles  icke  fått  framtrftda  i  de  under  eget  namn 
utgifna  skrifterna,  dår  ofiA  en  patetisk  och  senti- 
mental ton,  som  är  individualiteten  mindre  egen, 
blifvit  i  stallet  anslagen.»  Men  man  bliver  ej 
annan  ån  den  man  ar,  och  det  var  med  Beskows 
vSsen  Ofverensstftmmande  att  i  slUskapslif^et  vart 
lika  lekande  som  vanlig  vftrldsman,  i  dikt  och  vftl- 
tålighet  antaga  en  värdighet,  som  verkligen  innerst 
h&rrörde  ur  hans,  låt  så  vara,  akademiska  upp- 
fattning af  dessas  uppgifter.  Att  den  heroiska 
lyftningen  i  alla  fall  ej  verkade  hftmmande  på 
framställningens  underhållande  gång,  ftr  ofvan 
betonadt:  dftrtill  hade  Beskow  fbr  mycket  saocir 
faire.  Den  estetiska  ståndpunkten  var,  sftger  Ryd- 
qvist,  for  honom  alltid  huf^udsak;  man  skulle 
måhftnda  kunna  tillägga:  den  fosterlftndska,  ty  Bes- 
kow var  varmhjärtad  patriot. 

Ar  1863  tecknade  Beskow  i  Svenska  Akade- 
mien Carl  Gustaf  Tessin.     Han  hade  om  sin  afaikt 


—     267    — 

underrftttat  Fryxell,  som  skrifver:  »Det  ftr  att  våga 
betråda  iffnes  suppositos  cineri  doloso.  Carl  Gustaf 
Teaauiy  denne  praktfulle  och  prakt&lskande  påf&gel, 
denne  fibrgrike  och  fårgskiftande  kameleont,  denna 
blandning  af  patriotism  och  sjalfviskhet,  af  snille 
och  Q&ak,  af  adelmod  och  småaktighet!»  Fram* 
st&llningen  af  partitidens  förvillelser  ansågs  i  detta 
tal  förbunden  med  fint  anbragta,  men  aldrig  for 
bjftrta  anspelningar  på  samtida  förhållanden.  Dessa  ^ 
blefvo  foremål  för  uttydningar,  och  B.  E.  Hilde- 
brand  skref  till  Beskow:  >0m  vår  tid  vore  benagen 
att  lyssna  till  historiens  varningar,  skuUe  det  utan 
tvifirel  vara  helsosamt,  om  våra  samh&llsförbättrare 
ville  genomläsa  Tessins  minne,  innan  de  foretaga 
omröstningen  rörande  det  hvilande  representations- 
forslaget.»  Sjftlf  hade  Beskow  förutsett  detta  intryck 
af  talet  och  märkt  dess  verkningar  efter  sj&lfva 
den  sammankomst,  då  det  upplästs.  »Ätt  hänsyft- 
ningarna vederbörligen  uppfattats  af  opartiska 
ihOrare,  fornam  jag»,  s&ger  han,  »efter  samman-* 
komstens  slut,  då  många  tackade  för  de  under 
n&rvarande  forhållanden  gagnéliga  sanningamas 
framställning.»  För  den,  som  nu  uppmärksamt 
genoml&ser  den  vackra  teckningen,  förefaller  det, 
8om  skulle  dessa  af  Beskow  sjftlf  medgifna  hän- 
syftningar ^entligen  vara  foga  skarpa,  men  hafva 
giMt  uttryck  åt  hans  farhågor,  att  genom  repre- 


—    368    — 

gentationsfOrftndringen  —  hvilken  aldrig  nttryckligt 
omnämnes  —  konungamakten  skulle,  om  &n  ej  i 
samma  mån  som  under  frihetstiden,  komma  att 
försvagas.  Beskow,  som  i  allmänhet  tecknar  Tessin 
sympatiskt  och  dftrvid  antagligen  påverkats  af  dennes 
fina  bildning  och  konstsinne,  låter  en  slöja  falla 
öfver  de  fel,  han  begick  under  den  bekanta 
beskickningen  i  Paris,  tager  Tessins  fraseologi  vti 
mycket  på  allvar,  ser  hertig  Carl  Fredrik  i  ett 
mycket  förskönande  ljus  och  låter  aftrftdandet  af 
Bremen  och  Verden  vara  ett  sått  att  förekomma 
Englands  deltagande  för  denne  furste,  medan  del 
vftl  i  sj&lfva  verket  föranleddes  af  behofvet  att, 
då  Ryssland  anföll,  bereda  sig  Englands  bistånd. 
Hufvudsaken  är  i  denna  teckning  att  låta  skug- 
gorna falla  mycket  tått  öfver  frihetstidens  stats- 
skick. Hårför  behöfdes  ej  stora  anstrftngningar, 
ty  korruptionatidehvarfvets  skuggor  voro,  i  sig 
sjftlfva,  betydande.  Men  därmed  föll  ock  ett  så 
mycket  skönare  ljus  på  Gustaf  III,  som  gjorde  slut 
på  partitvisterna  och  på  falheten  för  utländskt  guld 
.samt  återgaf  Sverige  anseende. 

o 

At  denne  konung  har  ock  Beskow  upprest  en 
minnesvård  i  sitt  arbete  om  Gustaf  III  såsom  konung 
och  menniska.  Då  emellertid  Carl  XII  såsom 
konung  har  tidsföretråde,  må  först  några  ord  egnas 
Beskows  arbeten  om  Carl.    Vi  kftnna  af  det  för^å- 


—   «w   — 

ende,  hura  varmt  Beskow  som  ung  besjungit 
bj&lten;  vi  veta  huru  hyllande  omdOmen  om 
hoDom  finnas  inströdda  i  m&nga  af  Beskows  min- 
nesteckningar. 

I  teckningen  af  G.  F.  von  Rosen  talar  Beskow 
lika  mycket  om  Carl  XII  som  om  Rosen,  och  med 
h&nfOrd  stftmning  prisar  författaren  Carls  rftttr&* 
dighet  och  fältherresnille  samt  antyder,  att  djupa 
politiska  grunder  f unnos  både  för  tåget  till  Ukraine 
och  för  den  långvariga  vistelsen  i  Turkiet,  enAr 
det  förra  afsåg  att  genom  ett  sj&l£9tftndigt  Ukraine 
under  Maaeppa  bilda  en  motvikt  mot  Ryssland, 
den  senare  att  genom  turkarnes  uppeggande  krossa 
tsaren,  något  som  ock  var  helt  nftra  att  ske  vid 
Prat  I  sin  teckning  af  Samuel  Akerhjelm  upp- 
visade Beskow,  att  >det  svenska  kansliet  s&Uan 
r&knat  flera  skickliga  arbetare»  ftn  under  Carl  XII, 
att  konungen  med  särskild  uppmärksamhet  följde 
denna  plantskola  för  åmbetsmän,  träget  arbetade 
med  civila  ärenden  och  utarbetade  en  ny  kansli* 
ordning. 

Den  lifliga  tonen  och  den  skickliga  framställ* 
ningen  i  dessa  minnesbilder  väckte  Anders  Fryxells 
uppmärksamhet,  och  han  skrifver  år  18Ö2:  »Du 
hr  i  Carl  XII:s  försvar  ganska  fyndig  och  lycklig. 
Det  är  intressant  att  se,  huru  han  äfven  i  sitt 
kansli   omgaf  sig  med  utmärkta  män.     Jag  hade 


—    870    — 

ej  tftnkt,  ej  trott  hftrpå.  Föga  fattas,  att  jag  var- 
der  en  kristen,  sade  Festus.»* 

Framtiden  skulle  visa,  att  mycket  >&ttades»  i 
Fryxells  omv&ndelse  till  beundran  for  Carl  XII. 
1853  talar  han  om  den  blandning  af  hjåltestorhet 
och  »Don  Quixoteri»,  som  fanns  hos  Carl,  och  år 
1864  skrifyer  han  till  Beskow:  »Min  prosa  ber  din 
poesi  vara  försiktig  i  de  ampla  loforden  ftfver 
Carl  XII.»  Men  Beskow  Iftt  icke  afekrScka  ng, 
och  sedan  han  med  missnOje  Iftst  Fryxells  teckning 
af  Carl  XI,  skrifv^er  han  skilmtsamt:  »Med  Carl  XI 
må  det  gå,  men  far  bara  varsamt  med  Carl  XII: 
eljest  tror  jag,  att  vi  komma  i  kalabalik.»  Kalabaliken 
uteblef  ej,  och    Fryxells  varningar  voro  fruktiOsa. 

»Svenska  folket  under  Carl  XII  liknar»,  skrifrer 
Fryxell  en  annan  gång,  »den  ftdle  springaren,  som 
med  bloddroppande  sidor  tOmmer  sina  sista  krafter, 
utflftmtar  sitt  sista  andedrag  fOr  att  åt  sin  riddare 
vinna  den  sista  lagern.  Det  ar  skönt,  det  ftr  hftrligt 
af  svenskarne,  men  det  &r  icke  så  af  den  konung, 
som  tömde  deras  sista  kraft.  Om  blott  målet  varit 
stort,  ftdelt,  afsett  något  för  Sverige,  för  mänsk- 
ligheten viktigt  och  stort  syfte,  då  hade  den  utom- 
ordentliga uppoffringen  varit  motiverad  och  för- 
klarad i  ordets  båda  bem&rkelser.  Men  målet  var 
ej  sådant.»    Fryxell  menade,  att  Beskow  bedömde 

*  Citatet  vr  Apostlagärningarna  är  oriktigt 


—    271     — 

Carl  såsom  det  kände  anstå  forfatfearmi  af  »Sveriges 
anor»,  men  forUarade  sin  egen  inbillning^rafi 
vara  ftr  slö  för  att  knnna  apptåcka  Carls  regent- 
vftrde.  Beskow  genmälde,  att  ingen,  som  ej  eger 
poetisk  stamning,  mäktar  uppfetta  Carl  XII  eller 
af  honom  göra  annat  ån  en  karrikatyr. 

Uppmuntringar  saknade  Beskow  ej.  Fryxelk 
historia  Ofver  Carl  XII,  som  börjat  utkomma  1856, 
vlckte  på  många  håll  förstamning.  Agardh  gladde 
sig,  når  han  försporde,  att  Beskow  ftmnade  tråda 
upp  mot  Fryxell.  »Carl  XII:s  storhet  år»,  såger 
Agardh,  »ensam  i  historien,  och  han  får  ej  jåmföras 
vare  sig  med  Alexander,  som  var  full  af  laster  och 
passicmer,  eller  med  Napoleon,  som  reste  sin  stod 
på  spillrorna  af  Frankrikes  krossade  frihet»  »Det 
har  måhånda»,  fortsåtter  Agardh,  »aldrig  funnits 
någon  ädlare,  renare  sjal  ån  Carl  XII»,  ty  han 
hade  icke  mera  ån  ett  mål,  det  råtta,  som  han 
kampade  för.  Det  var  hans  fel  som  konung.  Och 
liksom  Carl  X  nu  klandras,  för  det  att  han  upp- 
offrade det  råtta,  så  klandras  Carl  XII,  fbr  att.  han 
dog  dårfbr.  Carl  XII:s  död  kan  endast  liknas  med 
hjältens  i  den  grekiska  tragedien,  som  endast  kunde 
krossas  af  ödet,  eller  med  Balders,  som  endast 
kunde  tråfias  af  onda  makters  pil.»  Och  Reuter- 
dahl,  som  visserligen  sade  sig  ingalunda  kunna 
skatta  Carls  statsmannavårde  så  högt,  som  Beskow 


—    ST8    — 

syntes  honom  gOm,  sftger  dodsy  i  anledning  af 
biografien  ftf^er  S.  Lagerberg,  dår  skildringen  if 
Karolinerna  synts  honom  ypperlig,  att  >ett  orå  tiQ 
fiVrsvar  för  Carl  XII  väl  behofves  i  v&r  af  torrhet 
beherskade  tid». 

År  1869  var  Fryxells  arbete  öfver  Carl  XII 
afslntadt.  Runeberg  skref  dfcrom  &r  1863  tiU  Bes- 
kow: »Fryxell  har  bjudit  till  att  anatomisera  Carl 
XII:s  regentvArde,  men  under  sin  knif  dödat  dess 
båda  lifsdementer,  hans  fosterlandsk&rlek  och  hans 
hjflltemod.»  I  Svenska  Akademiens  Handlingar  för 
år  1865  införde  Beskow  sin  historiska  tidsbild 
»Carl  den  tolfte  i  Alt-Ranstadt».  På  högtidsdagen 
hade  den  korta  teckningen  upplftsts.  Men  när  den 
trycktes»  var  den  åtföljd  af  nitton  bilagor^  utgö* 
rande  lika  många  afhandlingar.  Bei^ow  var  dock 
långt  aflftgsen  från  anspråket  att  i  dessa  afhand* 
lingar  hafva  lemnat  en  historia  öfv^er  Carl  XII; 
han  3rttrar  blygsamt,  att  han  vet  sitt  arb^e  hafrs 
brister,  som  h&rrört  af  begränsad  förmåga  och  tid, 
men  ock  af  de  sjuttio  lefnadsåren.  Han  hade  blott 
velat  lemna  ett  bidrag  till  en  karakteristik  öf^er 
Carl  XII  och  fitota  uppmärksamhet  på  de  drag,  som 
synts  »återstå  att  förklara  i  denna  sfinxlika  bild». 
En  omarbetning  af  skriften  om  Carl  den  tolfte  i 
Alt-Ranstadt  utkom  sedermera  i  två  band  under 
titel    »Carl    den    tolfte,    en  minnesbild»;  uppställ- 


~    87»    — 

ningen  &r  nAgot  ftndrad,  och  vissa  tillagg  ftro  gjorda. 
Ändra  bandet  utkom  först  efter  Beskows  dod. 

Framstftllningen  &r,  såsom  allt  som  utgått 
från  Beskows  hand,  liflig  och  Iftsvärd,  om  &o, 
hvilket  ej  undgått  fOr£ftttaren  sjAlf,  upprepningar 
hår  och  hvar  förekomma.  Med  en  beundran,  som 
delats  af  alla  erfarna  militårer,  omtalar  Beskow 
Carl  den  tolftes  krigarsnille,  liksom  han  lemnar 
inånga  goda  meddelanden  om  Carls  karakter  samt 
om  hans  vetenskapliga  intressen.  Bedömandet  af 
Lewenhaupts  tappra  och  adla»  men  sjukligt  miss* 
tftnksamma  personlighet  förefaller  ock  r&ttvist* 
Äftren  i  mången  enstaka  punkt  måste  man  gif^a 
Beskow  rfttt,  såsom  då  han  siger,  att  Fredrik 
den  andres  ställning  en  gång  var  fullt  lika  vådlig 
som  någonsin  Carl  XILs  och  att  de  personers  dom, 
kvilka  rfttta  sig  efter  utgången  och  som,  därför 
att  Carl  dukat  under,  tadlat  honom,  kanske  skulle 
hafva  blifvit  lika  strftng  öfver  Fredrik,  dftrest  ej 
denne,  till  sin  lycka,  r&ddats  genom  ryska  kejsa* 
rinnans  död  och  det  dftrpå  följande  omslaget  i  den 
ryska  politiken.  Beskow  vederlager  påståendet, 
att  Carl  aldrig  skulle  velat  ingå  förlikning  med 
August,  och  han  har  hftri  stöd  af  Carlson.  Med 
a&eende  å  det  grymma  straff,  Carl  lät  Patkul 
undergå,  erinrar  Beskow  med  fullt  skäl,  dels  att 
den  tidens  straff  just  ej  voro  milda,  dels  att  Patkul 

fiv.  Akud,  Eandl.  fr.  1896.     It.  18 


—    274    — 

dock  var  en  verklig  forridare.  Om  Beskow  vidare 
säger,  att  i  Carls  lynne  och  gnindsatser  ingi<^ 
något  af  maximen  fiat  juetitiay  pereat  ntundusy  s& 
har  han  ftf^en  därmed  tr&ffat  det  r&tta,  hvarvid 
dock  kanske  bort  anmftrkas,  att  ^i  r^ent,  som  i 
denna  vanskligheternas  vftrld  har  ett  dylikt  rätte- 
snöre for  poKtiska  och  krigiska  ätgftrder,  utsåtter 
sitt  rike  for  oerhörda  afventyr.  Svårast  blifver 
det  att  ansluta  sig  till  Beskow,  når  han  talar  om 
konungens  benftgenhet  for  fred  med  tsaren;  man 
vet  dock,  att  rått  formånliga  fredsanbud  från  denne 
förkastades  af  den  efter  alla  sina  motgångar  &nno 
lika  oböjlige  Carl,  och  man  studsar,  når  man  bör 
Beskow  såga  om  konungen,  sådan  han  var  år  1718, 
att  hos  honom  »röjdes  tecken,  som  plåga  bebåda 
en  fredlig  ålderdom».  Man  tror  då  snarare  på 
Geijer,  når  han  såger  de  pregnanta  orden:  »Hvad 
man  må  tanka  om  Carl  XII:s  död,  det  var  en 
slutad  lefnad»,  och  når  han  erinrar,  att  Carl  ej 
lyssnade  till  anbuden  om  ett  verkligt  fredsslut 
med  Peter.  Och  då  Beskow,  delvis  stödjande  sig 
på  Jårta,  söker  bortförklara  eller  mildra  påståen- 
dena om  den  stora  nöden  i  Sverige  år  1718,  så 
vågrar  man  att  folja  honom,  alldenstund  det  år 
ovederlåggligt,  att  enskild  eganderått  var  rubbad, 
oupphörliga  tvångsåtgftrder  tillgrepos  och  landet 
låg  utarmadt.     Diremot  har  Beskow  nog  alldeles 


—    375    — 

Tttt,  n&r  han  gendrifver  påståendena,  att  Sverige 
sknlle  i  militllriskt  afiseende  varit  v&mlOst  vid  Carls 
dod;  det  ^de  faktiskt  en  ganska  stark  och  vftl 
organiserad  krigshftr.  Och  intet  svenskt  hjftrta 
kan  undgå  att  klappa  lifligare,  n&r  Beskow  talar 
om  Carls  enskilda  dygder,  hans  underbara  tåli^et 
och  hans  fiOrmåga  att  afhålla  sig  från  uppbrusning.* 
Hade  Beskow  med  ogillande  last  Fryxells  Carl 
XII,  så  blef  Fryxell  ej  mindre  misslynt  Ofver  Bes- 
kows. Sådana  sammanstötningar  kunna  vara  vådliga 
nog  för  v&nskapen;  men  om  ån  profvet  var  ratt 
hårdt,  brasto  ej  de  gamla  banden.  Nar  Beskow 
ddckade  FryxeU  det  band  af  Svenska  Akademiens 
Handlingar,  dår  afhandlingen  om  freden  i  Alt- 
Ranstadt  stod  att  läsa,  medsände  han  ett  bref, 
hvari  han  erinrade  därom,  att  hans  och  Fryxells 
tillgifvenhet  lyckligtvis  aldrig  stOrts  af  de  olika 
politiska  åsikterna.  Fryxell  svarade  vånskapsfuUt, 
men  med  ett  visst  allvar,  som  dock  i  vissa  delar 
af  skrif^elsen  mildras  af  gladtighet.  Han  betrak- 
tade Beskows  arbete  som  en  mot  sig  riktad  pole- 
mik, och  han  hade  »med  verklig  smarta»  sett  »diver- 
gensema»  i  deras  åsikter.    Men  enhvar  hade  ju  sin 


*  Med  OYanligt  stor  ntförligbet  har  Beskow,  som  upp- 
letade alla  panegyriker  öf?er  sin  Igftlte,  redogjort  för  italie- 
naren  kapten  Gaetano  Nirieo^a  &r  1826  utkomna  skrift  om 
Oiri  Zn  oeh  Leonidas. 


—  a7«  — 

frihets  Beskow  hade  sagt  &t  Fryxell:  »Akta  dig 
fftr  Carl  den  tolfte;  angriper  du  honom,  så  får 
du  med  mig  att  göra.»  Fryxdl  hade  i  alla  fiiD 
följt  sin  Of^ertygelse  och  angripit  Carl;  Bes- 
kow hade  ock  uppfyllt  sin  hotelse  och  angripit 
FryxelL  »Resultaten  af  allt  detta  kommer  yål 
ingen  af  oss  att  upplefva.  Men  m&nne  ej  den 
öppenhet,  hvarmed  vi  båda  uttalat  och  fidjt  vår 
öfvertygelse,  &r  en  bland  de  kraftigast  bidragande 
orsakerna  till  det  lyckliga,  af  dig  anm&rkta  för- 
hållandet att  vår  vftnskap  ej  störts  af  de  olika 
åsikterna?»  Emellertid  förklarade  Fryxell  på  det 
bestämdaste,  att  han  icke  k&nt  sig  öf^ertygad  af 
»Carl  den  tolfte  i  Ålt-Ranstadt»  samt  att  han  och 
Beskow  torde  vara,  hvar  på  sitt  håU,  »oförbätter- 
liga». Dessa  motsatser  vore  visserligen  sftllsamma, 
då  Fryxell  visste,  att  både  han  sjftlf  och  Beskow 
egde  vilja  att  söka  och  förmåga  att  se  sanningen; 
men  de  torde,  menade  Fryxell,  åtminstone  i  ganska 
mycket  kunna  förklaras  ur  Beskows  starka  böjelse 
för  rojalism,  Fryxells  för  republikanism.  Dock 
medverkade  val  ock,  såsom  Fryxell  framhöU,  den 
viktiga  omständigheten,  att  Beskow  vore  en  måls- 
man för  poesien,  Fryxell  d&remot  för  prosan. 
»Slutet,  det  rätta,  det  nödvändiga,  blir  väl,  att 
enhvar  fullföljer  sin  väg  och  que  nos  desHnées 
saccomplissent      Den    ene    sjuttioett,    den    andre 


—    277    — 

sjottiotvå  år,  veta  vi  nogsamt,  hvilken  ftr  den 
snaraste,  den  sannolikaste  tolkningen  af  de  napoleon- 
ska orden«> 

För  att  r&tt  uppfatta  Fryxells  ord,  bör  man 
veta,  att  Beskow  för  honom  fbrklarat  de  of örenlige 
motsatserna  dem  emellan  bero  d&rpå,  att  Beskow 
ansåge  en  stark  konungamakt  vara  för  Sverige 
nödvftndig,  medan  Fryxell  d&remot  funne  den  under 
frihetstiden  gällande  statsformen  l&mplig. 

Som  ett  bevis  på  det  goda  lynne,  Fryxell  — 
liksom  Beskow  —  bibehöll  under  dessa  misshallig- 
heter,  tjena  Fryxells  godmodigt  skämtsamma  ord: 
»Till  min  ovilja  mot  Carl  den  tolfte  har  nu, 
utom  andra  skäl,  kommit  äfven  det,  att  han  bragt 
mig  i  opposition  mot  dig;  han  skall  således  äfven 
etthundrafemtio  år  efter  sin  död  tillställa  oenighet 
och  strideri» 

Olikheten  mellan  Beskow  och  Fryxell  var 
verkligen  innerst  mycket  stor,  oaktadt  den  gamla, 
orabbade  vänskap,  som  ständigt  upplifvades  dels 
under  Ffjrxells  Stockholmsvistelse,  dels  under  Bes- 
kows besök  i  Sunne.  På  den  ena  sidan  —  hos 
Fryxell  —  fanns,  under  all  liflighet  i  den  historiska 
berättarkonsten,  en  något  »grund»  och  fantasilös 
app&ttning,  som  i  historiska,  liksom  i  undervis- 
ningsfrågor, skattade  mycket  åt  utilitetshänsyn 
och,   oberörd   af  all   estetisk   storhet,   begagnade 


—    278    — 

decimalmått;  p&  den  andra  sidan  —  hos  Beskow 
—  fanns,  pä  samma  g&ng  mannen  sj&lf  i  sins 
enskilda  förhållanden  var  mycket  praktisk  och  klok, 
en  rik  genljudsbotten  for  allt,  som  hade  de  stora 
minnenas  klang,  ett  djupt  förakt  för  den  åsikt, 
som  gör  framgången  till  m&tare  för  historiska 
personligheters  vården,  och  en  uppriktig  beundran 
för  allt,  som  på  ett  starkare  sått  berört  national- 
kånslan. 

Beskows  arbete  öfver  »Gustaf  III  som  konung 
och  menniska»  utkom  i  Svenska  Akademiens  Hand- 
lingar och  genomgår  dftr  fem  delar.  Den  femte 
afdelningen  ftr  dock  ej  afslutad,  och  verket  ftr  en 
torso;  att  åtskilliga  upprepningar  förekomma,  sir- 
skildt  i  slutet,  berodde  dftrpå,  att  Beskow  cg  fiUt 
lågga  sista  hand  vid  arbetet. 

Han  hade  gått  till  sitt  företag,  lifvad  af  den 
varmaste  karlek  till  åmnet  och  efter  att  faafva 
egnat  åt  förberedande  studier  all  den  tid,  som 
lemnades  honom  öfrig  af  de  många  andra  göiomålen. 
Äfven  denna  gång  hade  Fryxell  varnat  honom, 
men  fruktlöst.  Beskow  fann  det  vara  sin  och, 
såsom  han  tillk&nnagifver  för  Fryxell,  Svenska 
Akademiens  plikt  och  rått  att  försvara  dess  stif- 
tai-es  minne  mot  ett  lögn-  och  smftdelsesystem, 
»som  fortgått  nåra  ett  århundrade».  Han  anmArkte 
tUlika  uttryc^igen,  att  han  icke  skref  Grustaf  III:s 


—    279    — 

historia  och  aldrig  atlof^at  en  fullständig  karakte- 
ristik,   utan  endast  kunde  bjuda  antecknings  atn 
Gustaf  III,  B&ledes  blott  ett  Udrag  till  teckningen 
af  hans  bild,  bvarvid  författaren  egt  rfttt  att  utvälja 
de   punkter,    hvilka   synts    honom  böra  i  fräoista 
rummet    belysas*      Emellertid    hade,    säger    han, 
arbetet  Ofver  Gustaf  III,  änskönt  han  sökt  begränsa 
flin  uppgift,  kostat  honom  ojämförligt  mera  hufvud- 
bry  än  alla  hsns  öfriga  minnesbilder,  och  han  hade 
under  åratal  därmed  sysslat  frän  morgon  till  qvtlL 
Den  akademi,  som  Gustaf  stiftat  och  ät  h?ilken 
han   ständigt  skänkt   sitt   konungsliga  hägn,  såg 
nu   genom   Beskows   hand  konnngabilden  befriad 
från  många  af  de  vanställande  tillsatser,  som  haft 
sitt  ursprung  i  smädebegär.  De  partiskrifi;er,  hvilka, 
under  sken  af  sanningskärlek,  förvridit  förhållan- 
dena och  spridt  lågt  fbrtal,  som  aldrig  kunnat  bevtsae, 
blefvo    underkastade    granskning.     De  smygande 
ryktena  om  beskaffenheten  af  det  förtroligare  när* 
mandet   mellan  Gustaf  och  Sofia  Magdalena  åter* 
ftevisades  till  de  giftiga  sumpmarker,  ur  hvilka  de 
utgått.     Beskows  teckning  af  förhållandet  mellan 
Gustaf  III  och  hans  mor  gillades  af  Carlson.   Vackert 
och  sant  skildrade  Beskow  det  inflytande,  konun- 
g»s  snillrika  personlighet  egde  på  folket:  »Nästan 
aUa,   som   under   hans   tid  ville  göra  anspråk  på 
odling  oeh   smak,   sökte   bilda   s^  efter  hon<Hn; 


—    280    — 

hvad  han  älskade,  blef  folkkärt;  hvad  han  ogillade, 
fördömdes  af  mängden:  hans  känslor  klappade  i 
nationens  hjärta,  hans  nöjen  blefvo  allmänhetens.! 
Beskow  återkallade  i  minnet  Leopolds  ord  om 
konungen,  att  man  vid  forsöken  att  häckla  honom 
velat  »med  små  fel  bortskymma  stora  dygder». 
Naturligen  hade  Beskow  kommit  in  i  sitt  rätte 
element,  då  han  prisade  konungens  omvårdnad  om 
vitterhet  och  konst  samt  den  personliga  välvilja, 
han  egnade  deras  idkare,  och  den  eldande,  tjusande 
inverkan,  han  på  dem  utofvade.  Hans  storhet  som 
talare,  hans  egen  författareverksamhet,  hans  nit 
att  lyfta  den  svenska  skådebanan,  hans  bemödanden 
att  bereda  diktens  söner  en  aktad  ställning  inom 
samhället,  hans  snilles  skiftningsrikedom  och  hans 
i  grunden  mycket  stora  godhet  skildrades  ypperligt 
af  Beskow,  hvilken  GJälf  gärna  hörde  sig  kallas 
»en  efterboren  gustavian».  Ingen  lär  väl  nnmers 
heller  vilja  bestrida  Beskows  mening,  att  Gustaf 
III  genom  statshvälfhingen  1772  räddat  fädemes- 
landet;  ingen  lär  kunna  jäfva  hans  ord  om  den 
omsorg,  konungen  egnade  åt  flottan.  Åfven  hvad 
det  mycket  tadlade  kriget  mot  Ryssland  angår, 
har  Beskow  otvifvelaktigt  rätt,  då  han  säger,  att 
»anfallets  ögonblick  var  väl  valdt»  samt  att  efter 
Razumovskijs  bekanta,  för  konungen  och  riket 
förnärmande   not  valet  återstod  endast  »mellan  en 


—    281    — 

stegvis  skeende  återg&ng  till  partitiderna,  med  deras 
bekanta  följder,  eller  att  vid  AVrsta  gemensamma 
tillfidlei  bryta  lOst  samt  »hellre  ibrekomma  ån 
forekommas».  En  senare  historieskrifning  har  gifvit 
ytterligare  stöd  ät  denna  Beskows  mening.  Till 
grand  t6t  Razumoyskijs  hela  retsamma  npptrildande 
låg  den  numera  offentliggjorda,  men  ej  fbr  Beskow 
bekanta  instruktion,  som  ryske  ministern  Markov 
redan  i  slutet  af  1784  erhållit  från  Petersbui^, 
och  d&r  alldeles  ohöljdt  den  afirikten  uttalas  att 
kasta  omkull  den  svenska  konstitutionen  af  1773 
samt  genom  stftmplingar  skilja  konungen  från  hans 
undersåtar.  Om  An  konungen  ej  kånde  denna 
instruktion,  kftnde  han  dock  tillrftckligt  af  den  stom 
kejsarinnans  rfinker  for  att  veta,  huru  stor  faran  var^ 
oeh  inse,  att  han  borde  b^agna  fivtvta  lagliga  till- 
ftUe,  då  Ryssland  vore  bundet  på  annat  båU,  för 
att  slå  ett  dtjiy^t  slag.  Hvad  Beskow  dAremot  ej 
framhåller,  år,  att  konungen  genom  sin  egen 
atlftndska  politik  éj  litet  bidragit  till  den  misst&ti^ 
ning,  som  rådde  i  Petersburg,  och  sj&lf  i  viss  mån 
framkallat  den  spftnda  st&Uningen,  samt  att  han^ 
sj&lf  annars  mftstare  i  diplomati,  spelat  för  mycket 
med  upplagda  kort  vid  sammantrAffandet  i  Rom 
med  samme  Markov.  Med  skäl  sAger  Beskow,  då 
han  skildrar  alla  d^  faror,  i  hvilka  kriget  inveck- 
lade konungen,    att    han  var  stOrst  i  motgåograt 


—    888    — 

»afVen  for  Gustaf  strUade  snillets  stjjftrna  och  manna- 
modets glans  klarast  i  de  mest  vidriga  Odens  natti. 
N&r  Beskow  d&remot  allddes  bestrider,  att  konun- 
gen någonsin  umgåtts  med  tanken  att  nedllgga 
kronan,  så  j&fvas  detta,  påstående  genom  Oxen- 
stiernas  bref  till  Gyldenstolpe  om  sitt  samtal  med 
Gustaf  i  Kymenegård;  men  det  bOr  å  andra  sidan 
medgifvas,  att  konuiigens  modf&lldhet  snart  viaade 
sig  hafva  rarit  Uott  tillf&llig.  Med  stor  tveksamhet 
låser  man  Beskows  försök  att  bemöta  klandret  mot 
br&nn  vinssystemet  samt  mot  den  så  kallade  pastorats- 
haadeln,  af  hvilken  senare  visserligen  konungs 
ej  dra^t  fördel,  men  bvUken  dock  af  SchrOder- 
heim  stegrats  på  ett  sått,  som  medelbart  aiåste 
utsatta  konungen  för  tadel.  Beskow  hann  icke  att 
afialuta  sin  framst&llning  af  förenings*  och  säker- 
hetsaktens genomdrifvande;  men  det  framgår  af 
hans  redogörelse,  att  han  ansluter  sig  till  deras 
åsikt,  hvilka  dels  anse  konungens  handlingssått 
hafva  varit  fbrestafvadt  af  politisk  nödvåxidighet, 
dela  antaga,  att  konungen  sjålf  ftmnat  sedermera 
lemna  ständerna  ökade  r&ttigbeter.  *    Något  djftrft 

*  När  man  anmärkte  mot  Beskow,  att  ban  ej  tillräckligt 
iakttagit  den  stora  aUftoiagsrikedom  hos  Gostaf  m,  aom  gOr, 
att  han  under  olika  epoker  framträder  med  annan  karakter, 
så  genmälte  han,  att  Oastaf  III  för  visso  under  aUa  förhål- 
landen bevarade  sin  identitet  och  att  vexlingama  idce  a^lånai 
konttanitetea  i  karakteren. 


—    288    — 

synes  Beskows  antagande,  att  Oxenstierna,  »såscmi 
tiltfbrordnad  kanslipresident,  i  fOrsta  hand  egde 
kflnnedom  af  forhållandet  till  frftmmande  makter»; 
Oxenstierna  klagade  sjftlf  d&rOfver,  att  han  fbrst  i 
andra  eller  tredje  hand  fick  en  oftast  ofallståndig 
k&nnedom  om  fArhandlingama. 

Det   intryck,   som   de   under  Beskows  lifstid 

utkomna    afdelningarna  af  hans  arbete  om  Gtistsf 

III  gjorde  på  sinnena,  var  mycket  starkt.     Tadlet 

uteblef  icke;  inom  pressen  kom  det  från  de  håll, 

dkr  man  ej  kunde  fftrlåta  Gustaf  III,  att  han  ville 

både  vara  och  synas  konung.    Vftnnernas  yttranden 

Toro  i  allmftnhet  gynnande,  standom  entusiastiska. 

Runeberg   skref :   »Skildringen   af  Gnstaf  III  haf 

uppfyllt    mig    med    frOjd.      Redan    dra    vftnliga 

stamningen  mot  den  gode  kungen  verkar  behagligt 

pi  enhvar,  som  ej  har  en  gallsjuk  lust  att  se  allt,  som 

siar  på  lifvets  höjder,  i  svart,  men  ånnu  mera  intages 

man  af  den    klara  rftttvisa  och  den  Ofvertygande 

bevisning,  hvarmed  allt  mot  honom  riktadt  förtal 

vederl&gges  eller  åtminstone  mildras  till  kraft  och 

verkan.    Måtte  dig  fönmnaa  helsa  och  håg  att  fuU*» 

börda  detta    harliga  arbete  och  de  många  andra, 

dem  vi   &ro  anspråksfulla  nog  att  ftnnu  v&nta  af 

din  öfverlflgsna   förmåga   och  undransvftrda  flitl» 

B.  E.  Hildebrand   gladde   sig  dåråt,  att  Beskow 

>8öQderrifnt   den    v&fnad    af  lögn   och  smldilse^ 


—    284    — 

hvarmed  partihatet  och  otacksamheten  oraspannit 
en  af  våra  snillrikaste  och  mest  fosteriftndska 
konungar>.  Räftf  skref :  »Hvilken  lycklig  lott  &r  det 
ej  att  kunna  förjaga  tOcknen  från  Gostaf  Illts 
h&rliga  bild  och  låta  hans  konungsliga  tankuTf 
hans  svenska  sinne,  hans  ömhet  mot  hög  och  låg, 
hans  genomtr&ngande  vett,  hans  rastlösa  arbet- 
samhet, hans  öfverlftgsna  snille,  hans  oemotstånd- 
liga umgftngessatt  tråda  fram  och  visa  honom  sådan 
han  var,  den  förste  i  sin  samtid  !>  Ihre  betygade 
sin  förtjusning  öfver  det  snillrika  försvaret  for 
Gustaf  III.  Elias  Fries  instämde  och  tiUade  for 
sin  del,  såsom  naturforskare,  att  »bland  svendca 
konungar  torde  knappt  någon  kunna  tftfla  med 
konung  Gustaf  III  i  vård  af  och  uppmunlaran  åt 
naturvetenskaperna». 

Det  &r  klart,  att  Fryxell  ej  hörde  till  de 
belåtna.  »Med  erkftnnande»,  skrifver  him,  >af  det 
myckna  nya,  sanna  och  mftrkliga,  som  din  Gustaf 
III  innehåller,  och  af  den  stora  förmåga,  hvarmed 
du  behandlat  åmnet,  ftr  dock  min  k&nsla  för  n&mnde 
konung  en  annan.»  Beskow  svarade,  att  Fryxells 
ståndpunkt  berodde  på  hans  tillgifvenhet  for 
frihetstidens  statsskick,  men  att  han  v&l  åndå 
borde  kunna  erkånna  Sveriges  tacksamhetsskuld 
till  den  konung,  som  befriat  det  från  att  dels 
Pokus  öde. 


—    986    — 

Den  svenska  historieforskningens  nuvannde 
Nestw  fbrklarade,  att  Beskow  >fOr  alltid  borttvagit 
mer  &n  en  svart  lögn  fr&n  konung  Gustafs  bild 
och  genom  sin  polemik  mot  smädelserna  gjort  det 
möjligt  for  kommande  teeknare  att  lemna  dessa  å 
sido».  Han  tillönskade  Beskow  till  fortsättande  af 
ett  »s&  ädelt,  så  gagneligt  arbete  helsa,  krafter  och 
sinnearo* 

Vill  man  r&tt  förstå  makten  af  den  inre  hftn^ 
förelse,  som  dref  Beskow  att  så  ofta  i  sina  minnes* 
bilder  söka  upprfttta  rykten  och,  kanske  stundom 
med  bortaeende  från  oförnekliga  fel  hos  de  skildrade 
foiem&len,  framhåf va  det  väsentliga,  det  goda,  det 
haltfttlla  i  deras  lifiggftming,  så  får  man  den  skö* 
naste  förklaringen  i  ett  bref  till  Runeberg,*  dåri 
han  uttalar  följande  betydelsefulla  och  for  hans 
karakteristik  viktiga,  for  hans  tftnkesfttt  hedrande 
ord:  »Min  vittra  kallelse  har  under  de  senare  åren 
erhållit  en  allvarligare  prågel,  &n  fallet  var  jftmv&l 
den  tid,  då  jag  försökte  skrifva  sorgespel.  Jag 
lef?er,  snart  sagdt,  endast  för  och  med  de  döde; 
jag  k&nner  oafbrutet  en  hemlig  maning  till  försvar 
eller  upprättelse  af  någon  misskänd  eller  förorättad 
fortjenst  eUer  dygd,  for  hvilka  ingen  stämma  kan 
höja  sig  ur  graf^en»  Det  är  nästan,  som  om  jag 
upplyftes  af  de  dödes  själar,  i  kamp  för  dem,  och 

*  Sen  1  januari  1S62. 


— -     W6     — 

liksom   gOte  de  en  tilifrecbsttllelfle  i  mitt  hjftrta 
ftfver  fSftTBvaret  fbr  deras  minne  bland  efterlefvande.» 


Bland  de  Beskows  arbeten,  som  blifiit  infbrds 
i  Svenska  Akademiens  Handlingar,  märkes  en  Iftngn 
litteraturhistorisk  undersökning  »Om  den  estetisk» 
betydelsen  af  Thorilds  strid  mot  Kellgren  och 
Leopold».  Den  låg  fardigskrifven  redan  år  1861, 
men  Beskow,  som  hade  »många  jåm  i  elden», 
öfvergick  till  andra  litterftra  sysselsättningar  och 
fnllfoljde  icke  sin  plan  att  snart  trycka  sitt  arbete* 
Fftrst  efter  hans  död  kom  skriften  åter  i  åtanke, 
och  den  låsv&rda  uppsatsen  pryder  nu  den  fyratio* 
åttonde  delen  af  Handlingarna.  Anledningen  dir- 
till  att  Beskow  ville  egna  en  förnyad  uppmärk- 
samhet åt  striden  mellan  Thorild  å  ena  sidan  och 
Kellgren  samt  Leopold  å  den  andra  låg  dån,  att 
han  ansåg  akterna  i  hela  fejden  dittills  mycket 
ofullständigt  framlagda  och  belysta.  Beskow  ådaga- 
lägger, att  Thorild  ursprungligen  i  denna  strid 
var  den  utmanande.  Han  erk&nuer  Thorilds  snille, 
men  klandrar  hans  högmod  samt  brist  pfc  sjålf- 
beherskning,  hvilka  kommo  honom  att  fOrslöfls 
sina  krafter  på  åndamålslOsa  saker.  Thorilds  brist 
på  sjftlfkritik  fördunklade  många  af  hans  lysande 
egenskaper  —  en  man,  »som  sjålf  tiUbad»  hvad  han 


—    K87    — 

flkrifvit,    änder  >tårar  af  innertigt  behag»,  var  ett 
offnr  fbr  sjftlfforgadnmg,  och  Beskow  fnmhtfver 
starkt  Thorilds  m&tkkVBa  genkärlek.    Man  kan  svår- 
ligen —   hura  stor  beundrare  af  TliorUds  genius 
man  må  vara  —  underlåta  att  gif^a  Beskow  rått,  då 
han  med  afeeende  å  Thorilds  berOmda  »Lagstiftning 
i  snillets    v&rid»    anm&rker,  att  det)  cg  alls  håller 
hvad   titeln  lof^r,  enftr  dBr  »ingen  sida  af  skOn^ 
hetalftran    framhålles   i   någon   ny   dager»;  »ingen 
redogörelse   meddelas   for   grunderna   af  en  enda 
bland    vitterhetens    arter».      Angående    Thorilds 
bekanta  vitterhetslag,  att  »ingenting  göres  för  sina 
fels  skull  utan  for  sitt  vSrdes  skull»,  såger  Beskow 
med  allt  sk&l,  att  ingen  vitter  granskning  bKfver 
™AJ%»  om  en  forfattare  alltid  fSSor  vårja  sig  med 
den  satsen,  att  han  utfört  sitt  arbete  ej  fih*  felens 
utan  fftr  vftrdetå  skull,  något,  hvarpå  ingen  egent- 
ligen  kan   tvifla,    eftersom  man  ej  gftma  skrifver 
med  foresats  att  misslyckas.    Thorild  var  verkligen 
alltfor   mycket   paradoxal,  når  han  förklarade  det 
vara  omöjligt  for  någon  dödlig  att  »vilja  göra  en 
skönhet   och   dock  göra  en  fulhet»,  samt  att  man 
bOr  högakta   det  ovanliga  »Bfven  når  det  ftr  som 
mest  misslyckadt».    Beskow  fomekar  ej ,  att  Thorilds 
frunstftUning   &r   rik    på   bl&nkande  infall,  ja,  på 
TerUiga    blixtar    af   ingifvelse,    men   han   finner 
densamma^  ock   ovanligt  rik    på  obevisade  »våg- 


—    «86    — 

wtser»,  och  han  föredrager  vida  Leopolds  mindre 
fragmentariaka,  mer  logiaka  atU«  Om  Beskow 
hftrvid  tyckes  glOmma  ensidigheten  i  Leopolds 
ståndpunkt»  si  bör  man  ihigkomma,  att  deb 
Thorild  knappast  var  mindre  ensidig,  dels  Leopold 
onekligen,  hur  suAf  hans  konståskådning  i  visas 
lall  må  hafva  varit,  var  långt  mer  helgjaten. 
Thorild  var  säkerligen  en  rikare  natur,  Lecq[)old 
en  inom  sin  sfer  mera  harmonisk.  Och  medan 
Thorild  var  full  af  stora  ansatser,  hvilka  ofia 
svekos  af  verkligheten,  utförde  Leopold  på  det 
område,  dit  hans  e^en  och  tidehvaHvets  allmånna 
bildning  försatt  honom,  betydande  ting*  Att 
Thorilds  många  smaklösbeter  skulle  misshaga  en 
så  måttfull  person  som  Beskow,  ar  för  öfrigt  helt 
naturligt 

Sina  tankar  i  en  annan  litteraturhistorisk  fråga, 
nämligen  striden  mellan  den  gamla  vitterhetsskolan 
och  fosforismen,  har  Beskow  bland  annat  uttalat 
i  en  bilaga  till  sin  skildring  af  Leopold.  Hao 
hade  sjftlf  förhållit  sig  sk&ligen  neutral  i  denna 
vittra  fejd»  som  under  hans  ungdom  upplågat,  och 
han  har  ofta  förklarat,  att  han  icke  personligen 
hade  anledningar  till  missnöje  med  den  nya  skolan. 
Han  hade  ej  endast  af  Atterbom,  utan,  som  han 
uttryckligen  sftger,  af  Hammarsköld,  som  annan 
kunde    vara   våldsam    nog,    rönt   valvilja*     Dessa 


—    M9    — 

yttnndeii,  som  nog  hsfira  sin  sannii^,  yisa  emd- 
lertid,  att  Beskow  ej  lagt  mycket  på  minnet  det 
8&tt,  hrarpå  han  i  »Markalls  sömnlösa  nätter» 
blifvit  behandlad.  S&rskildt  den  femte  sången  i 
»första  natten»  hade  mot  honom  varit  skiligen 
ohofvisk.  I  den  fingerade  striden  mellan  »Ber- 
nardo»  och  Petrarca  hade  den  förre  skildrats  som 
en  veklig  sprätt,  »stolt  öfver  sin  fbgring»  samt 
såflom  skald  alltför  benägen  att  använda  långods. 
»Bemardo»  lider  ock  i  den  diktade  fejden  snart 
nederlag.  Men  detta  utfall  var  af  Beskow  for 
Iftnge  sedan  förgätet,  och  hans  lugna  omdöme 
bestämdes  icke  af  groll  öfv^er  några  verser  i  en 
▼itter  stridsskrift.  Emellertid  ansåg  han,  ju  mer 
han  studerade  den  ifrågavarande  tidens  litteratnr, 
att  de  fosforistiska  anfallen  mot  den  äldre  skofen 
varit  ganska  obefogade  och  dessutom  onödiga. 

Beskow  medgaf  villigt,  att  den  nya  skolan 
»ådagalagt  fl^?ahanda  förtjenster  om  vitterbeten»; 
han  erlAnde,  att  den  romantiska  världsåskådningen 
hade  större  djup  än  upplysningstidens.  Han  gillade 
ej  heller  det  sätt,  hvarpå  Wallmark  skött  den 
gamla  skolans  forsvar,  och  särskildt  tadlade  han 
dennes  uppträdande  mot  det  nationellas  betydelse 
i  poesien,  ett  uppträdande,  som  var  föga  tidsenligt 
under  den  genom  götiska  forbundet  nyvaknade 
forterlAndska    haaförelsens   tid   samt   i   og   själft 

89.  Akad.  MandL  fr.  1896.     11.  19 


egnadt  att  såra  svenska  sinnen.  Ej  heller  blandade 
Beskow  titt  den  b^grSnsning,  som  låg  i  den  gamk 
skolans  sfttt  att  förbinda  skönhet  och  nytta,  utik 
duld,  sedolArande  syften  och  lekande  behag. 
Poesiens,  likasom  alla  konsters,  »nytta;»  kände, 
enligt  hans  mening,  naturligen  endast  ligga  dtri, 
att  de  förfidla  och  lyfta  menniskoanden.  Men  om 
han  än  gjorde  dessa  medgifvanden,  kAnde  han  sig 
formligen  upprörd  vid  tanken  på  den  or&ttvisa, 
den  hetsighet  och  den  otidighet,  wm  nya  skolan 
lade  i  dagen  vid  sina  stormlöpningar  mot  skalder 
ur  andra  Iftger.  Ej  nog  att  den  gamle  Leopolds 
författarftra  hånfnllt  »sönderslets»;  Wallin  anfblls 
oafbrotet,  och  i  Atterboms  »Rimmarbandet»  f<tedes 
Wallin  och  Valerius  i  burar  att  visas  för  allmin- 
hetea.  öknamnen  Struthio  (Wallin)  och  Amarulli 
(Valerius)  idiskdes  i  afd^kt  att  förlöjliga  de 
nimnda  skalderna.  Och  när  fosforismen  påtog 
sig  puritanismens  mask  samt  klandrade  det  med 
moralsentenser  uppUandade  Iftttsinnet  i  den  god- 
l3mte  Valerii  dryckesvisor^  så  skulle  man,  menar 
Beskow,  hafva  kunnat  fråga,  huruvida  ej  sede- 
förderfvet  i  den  af  nyromantiken  fiirgudade  Fr. 
Schlegels  Ludnda  var  långt  mera  verkligt.  Beskow 
plågades  ifven  af  fosforistemas  ständiga  »vesel- 
beprisniqg»  samt  utbasunande  af  sina  fortjemter. 
Och    framförallt   ansåg    han    hela  detta  larm  och 


—    891     — 

gny  foUkotnligeD  onödigt.  En  ny  tid  i  vår  vitter- 
het hade,  allddes  oberoende  af  fosforismen,  redan 
appst&tt.  Franzén,  Wallin,  Tegnér,  Geijer  hade 
redan  anslagit  dittills  ohörda  toner  utan  att  dftr- 
fbr  vildsint  bekriga  gustavianerna.  Det  var  d&r- 
fikr  alldeles  obehöfligt  att  höja  härskri  och  ikläda 
sig  vapenskmd.  Den  nya  skolans  smädelser  mot 
Svenska  Akademien  misshagade  naturligtvis  Beskow; 
han  kunde  ej  finna  hvad  Akademien  förbrutit, 
denna  akademi,  som  med  glädje  helsat  Franzéns, 
Wallins  och  Tegnérs  skapelser  samt  siledes  visst 
ej  visat  någon  afvoghet  mot  det  nya,  där  det 
befanns  värdefullt. 

Det  fanns  en  ännu  qvarlefvande,  älskvärd 
fosfwist,  som  plågsamt  berördes  af  Beskows  omdö- 
men om  den  nya  skolan.  Det  var  Börjesson,  och 
han  uttalade  i  ett  bref  sitt  beklagande  däraf ,  att 
Beskow  å  nyo  framdragit  den  svenska  romantikens 
ungdomsfeL  >Hvarför  mana  dessa  skuggor  fram 
ur  det  Scheol,  dit  de  en  gång  blifvit  hänvisade?» 
Han  liann,  att  akademistemas  och  fosforistemas 
fitarvillelser  kunde  »qvitta  med  hvarandra»,  och  att 
man  numera  öfvervägande  borde  uppehålla  sig  vid 
det  goda  och  berömliga  i  bägge  riktningarna. 
Beskow  svarade,  att  han  ej  af  ovilja  mot  roman- 
tiken och  foaforistema  åter  behandlat  ämnet.  Han 
hade    stått   i    mångårigt   viiisk»psftrhållande  till 


—     292    — 

Atterbom,  han  hade  varit  nftra  bekant  med  Dahl- 
gren,  Askelöf  och  Livijn,  hvilka  alltid  visat  honom 
v&lvilja;  från  Hammarskölds  sida  hade  han  åtnjutit 
ett  »s&llsynt  öfverseende».  Men  han  hade  ansett 
sig  böra  uttala  en  gensftgelse  mot  den  vanstftllning 
af  v&r  litteraturhistoria,  som  visat  sig  i  systema- 
tiska försök  att  i  in-  och  utländska  tidskrifter 
framställa  Leopolds  och  Svenska  Akademiens  verk- 
samhet som  »reaktionär»  och  fientlig  mot  alla  friare 
sträfvanden. 

Beskow  åhörde  alltid  med  missnöje  den  ofta 
hörda  satsen,  att  tiden  från  Gustaf  IIIcs  död  till 
den  nya  skolans  framträdande  skulle  varit  en 
ofruktbar  järnålder  för  vår  vitterhet.  Intet  miss- 
tag kunde,  skref  han  till  den  med  honom  liktän- 
kande Fr3^ell,  vara  större.  »Under  detta  tidskifte 
blomstrade  dock  det  skönaste  af  Franzéns  och  frn 
Lenngrens  skaldelif,  Leopold  skref  Virginia  och 
sina  vackraste  lyriska  dikter;  Oxenstierna  utgaf 
Skördarna  och  Disa,  Adlerbeth  sina  ypperliga  öfver- 
sättningar;  inom  denna  tid  falla  äfven  Wallins 
världsliga  skaldeskap,  Bloms,  Valerii,  Chorsi, 
Silf^erstolpes  och  Kullbergs  skaldebanor  —  och 
förstlingarna  af  Tegnérs,  Franzéns,  Geijers  och  Lings 
diktskapelser.     Hvilken  tid  är  rikare?» 

Så  kämpade  Beskow  i  tryck  och  skrift  till 
forsvar  för  allt,  som  han  ansåg  miaskändt,  tiU  gm* 


—  aas   — 

drifrande  af  påst&enden,  som  syntes  honom  krftnka 
flttnningeiL. 

Till  Beskows  litteraturhistoriska  uppsatser 
kan  ftfven  r&knas  hans  i  K.  Vetenskapssocietetens 
handlingar  for  år  1850  inforda  afhandling,  i^De 
lif^uence  de  la  littérature  anciennej  sur  le  dévdop- 
petnmt  et  le  caractére  de  la  premiére  revolution 
franqaiaey.  Han  ansluter  sig  där  till  den  redan 
af  Barante  och  andra  uttalade  åsikten,  att  Frank* 
rikes  litterftra  utveckling  lidit  men  af  den  starka 
antikefterbildningen;  den  franska  poesien  skulle 
hafva  blifvit  ett  mera  troget  uttryck  för  nationens 
lify  om  hon,  i  st&llet  att  hemt^a  sina  åmnen  ur 
grekers  och  romares  historia  samt  omforma  dessa 
ftmnen  i  Ludvig  XlVrs  hofstil,  besjungit  foster* 
Iftndska  händelser  och  bedrifter.  På  detta  sätt 
hade  man  tillskapat  en  litteratur,  ja  en  civilisa- 
tion, som  ej  stödde  sig  på  historiska  traditioner 
eller  folkliga  seder.  Men  denna  litterära  olycka, 
hvilken  väl  ej  får  så  mycket  beklagas,  eftersom  ur 
denna  så  kallade  förkonstling  dock  Racines  både 
fina  och  själfulla  dramatik  uppspirat,  medförde 
ftfven  politiska  vådor.  Eki  odling,  som  var  närd 
af  abstrakta  teorier  och  af  antiken,  förde  helt 
naturligt,  när  revoluticmen  utbröt,  till  försök  att 
modellera  samhällsformer  och  samhällslif  efter  de 
grekiska  och  romerska  fristatemas  mönster.     Den 


—    9»4    — 

romertka  tragedi,  00111  vid  Ludv^  hof  spelAta  if 
skådespelare  i  peruker  och  pseudoklassiska  dMkter, 
blef  en  prolog  till  det  republikanska  sorgespel, 
som  uppfördes  af  sans^ulotter  i  röd  mösn. 
Sj&lfve  den  dygdige  Fénelon  hade  i  sin  Télémaqoe 
angifvit  tonen,  nftr  han  framst&Ude  menskligbeten 
under  form  af  en  universalrepublik  samt  i  sin 
chimeriska  statsförfattning  åter  uppkallade  till  Uf 
både  Platos  drömda  stat  och  Roms  åkerlagar.  Också 
ans&g  utopisten  Terrasson,  att  den  nyttigaste  gåf^s, 
sånggudinnorna  skftnkt  menniskoma,  vore  Féndons 
Télémaque;  »om  menniskoslftktets  lycka  kunde  bere- 
das genom  ett  litterärt  arbete,  så  skulle  hon  danas 
genom  denna  bok».  Detta  verk  efterföljdes  af 
andra.  Marmontels  Bélisaire  gömde  mycket  nyhets- 
maken under  antika  former,  och  Florians  fadda 
Numa  Pompilius  var  spftckad  af  ihålig,  men  mycket 
modem  filantropi.  N&r  man  i  Numa  Pompilius 
läser  om  en  skuggmonark,  som  utdelar  åt  folket 
statens  skatter,  ej  vill  hafva  annan  lifvakt  &d 
folkets  kärlek  och  uppreser  tempel  åt  den  allmäDoa 
välviljan,  så  tycker  man  sig  se  ett  förspel  till 
nationalförsamlingens  filantropiska  bemOdandai; 
boken  vittnar  ock  om  en  obegränsad  tillit  till 
abstrakta  teoriers  förmåga  att,  om  de  följdriktigt 
tillämpas,  skapa  allmän  lycksalighet:  det  fanns  icke, 
säger   författaren,  i  Numas  rike  en  enda  olycklig» 


—    MS    — 

Hm  store  Montesquiea  var  qilf  en  apostel  fOr 
antäfitTgadningeii.  Nflar  stetshvilftiiiigen  sedermera 
intrtffade  och  franska  republiken  grundades,  antog 
folket  med  fOrtjnsning  symboier,  namn,  medbor- 
gerliga högtider,  som  lånades  Mn  romerska  repu* 
bliken,  och  denna  hAafikrelse  visar,  att  sinnena 
genom  den  i  litteraturen  rådande  antikhftrmningen 
långe  varit  förberedda  på  dessa  saker.  Man  hastade 
att  fOrtndra  en  kyrka  till  ett  pantheon,  och  min^ 
nena  från  Forum  lefile  åter  upp  i  de  bildstoder, 
med  hvilka  David  smyckade  konventets  sal.  Myn- 
ten buro  romerska  fnscer,  frygisk  mössa,  Herkules' 
bild.  Den  kristna  tideräkningen  utbyttes  mot  en 
republikansk.  Madame  Roland  bemtade  sin  andliga 
näring  ur  Plutark,  och  hennes  make  dog  Catos 
sj&ifvalda  död.  Vergniaud  och  de  öfriga  girondi*^ 
stema  faöUo  tal^  som  voro  fulla  af  reminiscenser 
från  Rom;  de  gåfvo  åt  sina  fiender  namnen  Cati- 
hna  dier  Verres,  åt  sina  vänner  benämningarna 
Brutus  och  Regulus.  Nftr  Robespierre  befann  sig 
i  minoriteten,  yttrade  han,  att  dygden  alltid  räknat 
f&  anhängare,  medan  Gasarer  och  Clodier  alltid 
baft  majoritet.  N&r  Valazé  försvarade  Roland  och 
Servan,  som  bergpartiet  ville  utesluta  ur  folk* 
församlingen,  hänvisade  han  till  minnen  från  Grek- 
land och  Rom:  >Qm  at^iame  Iftto  Aristides  drab- 
bas af  ostracismen,  sä  fbrsonade  de  sin  orättvisa 


genom  att  återkalla  honom;  om  Rom  ftfrvinde 
Gamillas,  blef  CamiUus  h&mnad  gMiom  sin  Ater- 
kmnat  tiU  ftdemefilandet.»  R&dplftgningama  om 
Ludvig  XVI»  afirftttning  vimla  af  antika  bilder  och 
hänsyftningar  på  romerska  förhtilanden.  En  takre 
erinrade  om  GaBsars  mord  och  förklarade,  att 
hvaije  medborgare  har  mot  en  »tyrann»  samma 
rfttty  som  Brutus  hade  mot  Cadsar.  Snart  gaf  man 
i  Paris  fester  med  grekiska  dräkter  och  romeraka 
triumfvagnar;  fruntimmemas  klftdedtökt  efterbil* 
dade  tunikan,  håret  pryddes  med  grekisk  bindel, 
och  fötterna  buro  antika  sandaler.  Man  kunde 
ej  hålla  ett  tal  utan  att  beröra  forntidens  myto- 
logi eller  historia,  och  nftr  Robespierre  ville  gent 
mot  Hébert  och  Chaumette  uppråtthålla  tron  pi 
ett  Högsta  Vaa^ide,  påminte  han  sina  åhörare 
dårom,  att  tyrannen  GaBSor  betviflade  sjftlens  odöd- 
lighet och  var  at«ist.  Ojftmföriigt  komiskt  är  — 
Beskow  berör  ej  detta  förhållande  —  att  ae,  kura 
de  franska  aristokrathatame  ståndigt  förhfirligs 
den  aristokratiskt  sinnade  Cicero.  Cordelier-klab- 
ben  voterade  åt  Marat  ett  altare,  liksom  de  gamle 
åt  sina  gudar,  och  en  talare  utbrast  vid  detta 
altares  fot:  »Dyrbara  lemningar  af  en  gud!  Skalle 
vi  kunna  vara  trolösa  mot  dessa  maner?»  Snart 
förde  Bonaparte  i  sina  proklamationer  ett.  sprik, 
som  erinrade  om  det  befiedlande  Boms  dagar. 


—    897     — 

Beskow  hmr  i  denna  lifliga  skildring  i  åilmtai- 
fart  fnllkomligt  rfttt;  nå^n  gång  mteker  nian  åock 
en  öf^erdrift,  såeom  nftr  faftn  antyd»,  att  man,  d& 
prinsessan  Lamballes  hnf^ud  bars  på  en  p&k,  hftr- 
made  hvad  Solla  låtit  göra  med  m&nga  framstå- 
ende medbor^ffe,  eller  då  han  framkastar,  att 
Csrrier  hemtat  tanken  till  sina  »noyaden  från 
Neros  försök  att  drftnka  Agrippina  på  ett  skepp, 
krars  mekanism  var  för  ändamålet  enkom  afpassad. 

Beskow  kommer  i  sin  undersökning  till  den 
slutsats,  att  den  franska  republiken  knappt  skulle 
kunna  hafva  gått  så  långt  i  abstrakta  utopier, 
okistoriska  omdaningar  och  efterbildningar  sf 
idealer  från  den  romerska  republikens  dagar,  daMst 
icke  Frankrikes  hela  odling,  i  stfillet  att  hvila  på 
gammal,  nationdl  grund,  tagit  antiken  till  mönster 
och  lagt  den  inhemsl»  historien  å  sido.  Det  var 
icke  på  detta  sått,  som  holl&nda^ue  gått  till  våga, 
då  de  i  krig  mot  Spanien  danade  sin  r^ublik, 
eller  Washington,  då  han  gjorde  Förenta  staterna 
sj&lfstandiga. 

Detta  vacbra  arbete  om  den  antika  littera- 
turens inflytande  på  franska  revolutionens  skåp- 
lynne  odi  utveckling  behagade  s&rskildt  Hwasser. 
Anledningarna  voro  två.  Dels  hade  Hwasser  en 
hflig  afsky  för  den  franska  revolutionens  f(^r- 
ringar  och  brott,  dels  var  han  aldrig  någon  varm 


—    »98    — 

vAn  åi  de  antika  studierna.  Han  uttryckte  ain 
Mfliga  belåtenhet  i  ett  braf ,  wm  bftr  rittne  om 
bana  tBnkesfttt  och  dar  han  skarpt  ogillar  dee 
»individafdism^,  som  —  enligt  håna  något  egen- 
domliga uppfattning  —  s&rskildt  var  utm&rkaade 
for  den  klassiska  bildningen,  hvars  karakter  ana- 
rare  &r  objektiv  &nda  dftrhftn,  att  den  låter  indi- 
viden uppgå  i  statsHfsret. 

I  grunden  miastog  sig  Hwasser  rfttt  mycket 
då  han  trodde  Beskows  skrift  röja  obenägenhet 
mot  antik  litteratur  och  klassiska  studier.  FSr 
dessa  hyste  Beskow,  ehuru  på  detta  område  likasom 
på  det  historiska  eklektisk  autodidakt  och  i  afink- 
nad  af  systematiskt  ordnade  kunskaper,  en  mycket 
stor  beundran,  och  denna  kftnsla  framträder  med 
särskild  styrka  i  det  genom  stilens  bdiag  i  hflg 
grad  tilltalande  arbete,  som  handlar  >0m  ajåle&s 
helsa»  och  vid  hvilket  han  sjftlf  synes  hafva  fitet 
en  viss  vikt. 

Beskow  kallar  den  i  Svenska  Akademieitt 
Handlingar  för  år  1857  införda  skriften  >Om  sji- 
lens  helsa»  en  popul&r  psykologisk  framställning, 
nArmande  sig  moralfilosofiens  område.  Tonen  ar 
l&tt  och  underhållande;  en  v&rldsvis  mans  miMs 
humanitet  och  rika  leftiadserfarenhet  uttalar  sig  i 
den  icke  strftngt  vetenskapligt  affattade  skriften. 
Författaren  framhåller,  att  sj&lens  sundhet  iBgaiundt 


—    »99    — 

beror  pft  ftrsttodsbildiiiiigetis  utveckling  allena, 
och  han  gOr  en  mycket  riktig  skillnad  mellan  fSftr- 
naftet  —  menniskovaaendets  gudomliga  innehåll  *^ 
och  ftratåndet  samt  uttalar  de  sanna,  ehuru  till 
utseendet  och  fer  den  ytlige  betraktaren  para* 
dozala  orden,  att  »visst  folk  kan  blifva  med  hvarje 
dag  på  en  gång  förståndigare  och  oförnuftigare». 
Vid  tvenne  faktorer  ftster  Beskow,  när  det  gftller 
att  bestftmma  villkoren  fbr  sjftlens  helsa,  sftrskild 
vikt^  n&raligen  vid  sjftlfbeherskningen  (de  gamles 
éyx^Tua)  och  vid  själskrafternas  harmoniska  verk- 
samhet Dessa  tvenne  faktorer  dro  ock  af  stor 
betydelse;  men  det  kan  anmftrkas,  att  ftfven  den 
onda  viljan  kan  utveckla  sjålfbeberskning  samt  att 
harmonien  mellan  sjftlskrafterna  kan  vara  högre 
eller  lågre,  kan  vara  ett  uttryck  för  sedlig  karak- 
ter, men  ock  ett  uttryck  fbr  en  aristippisk  lefhads- 
vishet,  hvilken  ej  ställer  handlandets  mål  mycket 
högt,  utan  nöjer  sig  med  en  behaglig  måtta  i 
lefnadsnjutningen.  Och  när  som  exempel  på  denna 
qftlens  harmoni  anfbres  sinnesförfattningen  hos  en 
man,  hvilken  förklarade  sig  icke  vara  missnöjd 
med  någon,  icke  en  gång  med  sig  själf,  så  har 
man  svårt  att  värja  sig  för  den  uppfattningen  att 
6Q  så  beskaffad  själshelsa  är  alltför  lättvunnen;  till 
missnöje  med  sig  själf  har  nämligen  äfven  en  ganska 
liflgt  utbildad  etisk  karakter  dagliga  anledningar. 


—    i8«)    — 

I  sjtieus  rttta  dietetik  spelar,  såsom  Beskow 
af  egen  erfarenhet  visste,  arbetet  en  betjrdande 
roll,  och  han  fOrh&rligar  med  sktl  arbetsamheten 
såsom  lafledare  för  fOrirringar>  och  »ski4)are  af 
trefnad».  Han  framhåller  vältaligt,  huru  menni- 
skan  genom  arbetet  undviker  sj&lstomhet  och  leds- 
nad, »plågoandar,  hvilka  döda  långsamt  men 
säkert»;  han  visar,  huru  arbetet  underhåller  sinnets 
glädtighet  och  ännu  i  ålderdomen  bevarar  lynnets 
spänstighet.  Men  lika  litet  som  sjflif b^erskning 
och  en  viss  harmoni  mellan  själskrafterna  alltid 
utvisa  verkligt  hOg  sedlig  kultur,  lika  litet  utgör 
arbetet,  såsom  sådant,  ett  intyg  därpå;  arbet- 
samhet kan  nämligen  utvecklas  äfven  för  onda  dier 
jämförelsevis  värdelösa  ändamål,  och  man  kommer 
ej  fram  till  en  rätt  bestämning  af  grundegm- 
skaperna  i  en  helsofuU  själ,  förrän  man  under- 
sökt själfva  innehållet  i  karakter  och  strifvaaden, 
tillsett,  huruvida  detta  är  af  högsta  art  samt  £Ut 
bestämma  menniskans  sinnesriktning,  blifva  lag 
för  hennes  verksamhet  och  utgöra  hennes  högsta 
goda. 

Lyckligtvis  saknas  icke  i  Beskows  vackra  arbete 
hänvisningar  till  detta  innehåll.  Han  förklarade 
nämligen  kristendomen  vara  »den  sanna  källan  för 
själens  helsa»  och  aflägger  ett  vittnesbörd  om  den 
välsignelse    densamma   spridt.      »I  sin  gudomliga 


—    801     — 

enkelhet,  som  kan  fattas  af  ett  barn»,  innebar  den 
på  en  gång  »den  högsta  tros-,  vishets-  och  dygde- 
Iftra». 

I  det  nftrmare  utförandet  skymmas  i  någon 
mån  dessa  hftnvisningar  dels  genom  ett  alltfor 
starkt  betonande  af  den  lugna  likstftmmigheten  i 
sjftlen  —  oberoende  af  innehållet  — ,  dels  genom 
drag  af  den  finare  eudämonism,  hvilken  anser 
åndamålet  vara  en  odlad  sjåls  lycka  och  välbefin- 
nande samt  det  riktiga  handlandet  vara  ett  medel 
dftrfAr,  dels  ftndtligen  genom  en  nog  formell 
bestftmning  af  dygden. 

Den  lugna  »likstlLmmigheten»  fann  Beskow 
klarast  framtrftda  i  antiken,  o<^  det  &r  dftrfor  han 
sfttter  den  senare  så  högt.  Han  har  ock  rfttt  dftri, 
att  for  de  gamle,  åtminstone  under  deras  bildnings 
mogenhetstid,  filosofien  ej  endast  var  »abstrakt 
spekulation  utan  lefnadsvishet».  Men  man  marker 
tilfika,  att  Beskow  —  i  hvars  lysande  bildning 
Tegnér  ofta  anmftrkt  en  brist,  nämligen  felande 
insikt  i  det  grekiska  språket  och  den  grekiska 
odlingen  —  ej  gOr  en  tillrftcklig  skillnad  mellan 
Hellas'  olika  filosofiska  systemer,  utan  med  nästan  lika 
öfverflodande  beröm  omnämner  Plato,  Aristoteles, 
stoikerna  och  Epikuros,  finnande  i  deras  ganska 
olika  teorier  på  sin  höjd  »skiftningar  i  tonen». 
Vidare   glir  Beskow  något  for  långt,  då  han  tror, 


—    808    — 

att  melankoli  och  leda  vid  lifvet  voro  alldeles 
okfrnda  fOr  antiken.  Man  behofver,  fOr  att  finna 
att  detta  ej  var  fallet,  icke  nödvändigt  framhåUa 
en  8&  i  ögonen  fallande  motsats  till  lefinadsglfidje 
som  HegesiaSy  hvilken,  i  medvetande  dlLrom  att 
lustfömimmelsen,  som  för  honom  åtgjorde  det 
högsta  goda,  var  tusen  vanskligheter  underkastad, 
förordade  en  frivillig  död  samt,  på  grand  dåraf 
att  flera  lärjungar  följde  hans  råd,  fick  tillnamaet 
Pesithanatos  (den  till  död  öfvertalande).  Nej, 
»melankolien»,  vemodet  hade  ratt  tidigt  gjort  sin 
st&mma  hörd  i  den  sköna,  helleniska  odlipgeiu 
samklang  af  röster,  och  i  en  korsång  hos  den  af 
oöfvertr&ffiadt  jftmnmått  utmkrkte  Sofokles  heter  det: 
»B&st  är,  att  aldrig  hafva  varit  fDdd,  dAmAst  att 
så  snart  som  möjligt.  återvAuda  dit,  hvarifrto  man 
kommit.»*  Men  visserligen  har  Beskow,  om  to 
antagandet,  att  för  antiken  melankolien  var  okAnd, 
ar  förhastadt,  rätt  dftri,  att  den  grekiska  odlingea, 
i  stort  sedt,  utmftrkes  af  skön,  måttfull  humanitet 
och  itf  en  stor  rikedom  på  ljusa,  gedigna,  väl- 
ordnade karakterer.  Den  helleniska  kulturen  &ri 
detta   afseende   typisk   och   ooppnådd.      Maa  fSr 

^fnvou  xal&ev  o^cv  ^  rt 

XMij  iroXu  SsuTCpov,  cl;  Tct^urro. 

OuL  CsL 


—   w«   — 

kristendomen  med  dess  rikare  miiehAU,  starkare 
betcttande  af  subjektet  samt  djupare  medvetande 
oiQ  sknld  och  fbrsoning  st&Iler  sig  krafvet  p& 
harmoni  mer  svårt  och  invedcladt*  Dess  harmoni 
ftr  mindre  liktt  vännen,  framg&r  ur  dja{mre  didiar- 
monier  och  enaås  endast  genom  stora,  fbr  forn- 
tidens menniskor  ej  kftnda  eller  blott  anade  bryt- 
ningar. Karakterens  helg^teohet  har  dftr  till 
foratsUtning  ett  »dödande  af  den  gamla  menniskan», 
ett  dödande,  som  fDr  antikens  hela  förestsUnings* 
sttt  —  hufvudsatiigen  och  med  undantag  ibr 
itigra  stora  tänkare  samt  sorgespelsförfattare  be- 
gnnsadt  inom  en  förädlad  timlig  tillvaro  —  måste 
?ara  mer  eller  mindre  frftmmsAde» 

Det  nämndes,  att  stundom  en  finare  eaidämo- 
msm  firamiträder  i  den  älskvärda  uppsatsen  om 
Bjldens  helsa.  Saken  kan  försvaras  därmed,  att  hår 
det  just  är  fråga  om  välbefianaadet,  icke  om  dess 
orsaker.  Meo  å  andra  sidan  kan,  då  hdsa  ej  är 
detsaomia  som  känsla  af  helsa  —  man  tanker 
fflgapå  helsan,  då  man  åtqjuter  henne  — ,  uttrycket 
egentligen  sj  betyda  annat  än  själens  normala  till- 
stind,  och  därmed  är  man  strax  inne  på  ett  andligt 
område,  där  hvarje  fbrsOk  att,  om  ock  antydnings- 
vis, göra  lydtsaligheteo  till  hufvudsak  och  det 
etiska  till  oMdel  förskjuter  frågans  läge.  Och  i 
»Om  sjalras  Msa»  ses  allt  öfvenrtgande  ur  »lyckans» 


—    »04    — 

synpunkt,  hvarvid  ett  godt  och  fernaftigt  hand- 
UngcNAtt  £&r  Tftrde  mindre  aom  sjftlftndamål  ån 
som  vehikel. 

Åndtligen  fattas  har  dygden  i  aristotduk 
mening  såsom  en  medelv&g  eller  som  den  ?Uje- 
beskaffenhet,  hvilken  iakttager  midten  mellan  två 
ytterligheter.  Detta  uppfattningsrttt  sammanhån- 
ger  ganska  nftra  med  Beskows  måttfiillhet  och  med 
hans  egen  oben&genhet  for  öfverdrifiery  hans  fina 
humanitet  och  sftkra  takt  Den  store  stagiriten 
hade  ja  bestftmt  åilerhållsaaihet^i  som  ett  mellan- 
ting mellan  okftnsUghet  och  omåttligket,  tappar- 
beten  som  en  meddvftg  mellan  dnmdristighet  och 
feghet,  värdigheten  i  yttre  l^iadssltt  som  ett 
medium  mellan  gnideri  och  dnytsam  ståt  o.  s.  v. 
Men  Aristoteles  kunde  aldrig  uppgifva,  hvari  des 
riktigfek  medelvftgen  bestod,  och  formeln  ar  mycket 
tom.  Den  har  det  stora  felet  att  gOra  skiHnadeD 
mellan  godt  och  ondt  gradoell,  qvantitativ,  men 
icke  qvalitativ;  ett  litet  plua  eller  nitnw  gOr  ett 
fel  till  en  dygd  eller  tvärt  om.  Men  därmed  saknsB 
hvarje  fast  måttstock,  hvilken  ju  endast  kan  finnas 
i  något,  som  i  och  for  sig  ar  godt  och  diiftr 
kan  vara  värdematare.  Följdriktigheten  skulle, 
nar  man  påstår  dygden  vara  ett  melianting  mellan 
yttcdigheter,  bjuda  att  förklara  henne  sjålf  utgon 
ett  mellanting  mellan  dygd  oeb  o«dygd.    A  aadra 


—    806    — 

sidtn  kan  man  foretå,  hvarfOr  den  arisfoteliska 
dygdenppfattningen  behagade  Beskow.  Den  här- 
ledde sig  i  ra&ngt  och  mycket  från  den  finbildade, 
m&ngkunnige  stagiritens  estetiska  åskådning,  hans 
åkta  grekiska  förkärlek  för  det  måttfulla  i  natur 
och  konst.  Denna  förkärlek  delades  af  Beskow,  som 
sjålf  var  finbUdad  och  mångkunnig  samt  i  sitt  satt 
att  se  lifvet  mycket  human,  i  hela  sitt  vasen 
ntmårkt  af  mycken  jämvikt.  Men  betraktar  man 
den  aristoteliska  fiSGÖrtig  närmare,  så  faller  den 
sönder  redan  vid  den  frågan,  om  man  egent- 
ligen kan  vara  för  mycket  godj  for  mycket  adel, 
for  mycket  gudfruktig.  Det  kan  emellertid  ej 
nekas,  att  afeen  detta  i  arbetet  >0m  själens  helsa» 
förekommande  åskådningssätt  om  dygden  såsom 
ett  medium  mellan  ytterligheter  gifter  en  god 
inblick  i  sinnesbeskaffenheten  hos  författaren,  hvars 
hela  satt  att  skicka  sig  bar  prägeln  af  ett  »gyl- 
lene lagom»,  af  en  sällsynt  förmåga  att  väl  och 
värdigt  bära  —  lif^ets  lycka.  Man  kan  säga  om 
Beskow  hvad  Horatius  sade  om  TibuUus: 

Di  tibi  formanif 
Di  tibi  divitias  dederunt  artemque  fruendi. 
Han  var,  äfven  han,  i  den  ställning 

Cui 
Gratia^  famay  valetudo  coniingat  abunde 
St  mundfis  vietus  non  deficiente  crumena. 

Sv.  äkad.  BondL  fr.  1896.     It.  SO 


—    806    — 

Det  hedrar  honoms  att  han,  som  var  i  benttning 
af  sådana  förmåner,  ej  missbrukade  dem,  atan,  for 
att  fortfarande  begagna  ett  aristoteliskt  uttryck»- 
sått,  med  fisyaXonpénBia  förenade  så  många  dng 

af  QCOtpQQVVfl. 

Enskilda  satser  i  Beskows  skrift  kunna  van 
tvifvel  underkastade,  såsom  då  han  antyder,  att  >alk> 
menniskans  adla  egenskaper  —  skulle  verkligen 
fåfilngan  kunna  vara  så  allbestftmmande  och  save* 
r&n?  —  grunda  sig  på  ett  behof  af  andras  gil- 
lande. Terminologi  och  definitioner  kunna  stundom 
vara  svAfvande,  såsom  då  det  heter,  att  mennisko- 
sjalens  dyrbaraste  gåfvor  aro  förnuft  och  valvilja 
—  en  uppdelning,  som  f&rfaller  infor  den  anm&A- 
ningen,  att  den  sanna  v&lviljan  ftr  »förnuftig».  Ena- 
handa ar  förhållandet  med  satsen,  att  >de  gamles 
filosofi»  —  något,  som  skall  utvisa  dennas  fbre- 
trade  —  hvilade  på  sj&lfkfinnedom,  de  nyares 
däremot  på  spekulation,  på  forskning  efter  tingens 
innersta,  eviga  ursprung,  det  absoluta.  All  filosofi, 
ftnda  från  Thales,  har  befattat  sig  med  »tingens 
ursprung»,  huru  skiljaktiga  an  resultaten  varit 
Hvad  »sjalfkånnedomen»  angår,  så  torde  ej  mindre 
Kant  ån  Sokrates  hafva  sysslat  med  densamma, 
och  det  ftr  utom  allt  tvifvel,  att  undersökningarna 
om  subjektets  sanna  natur  hafva  inom  den  filosofi, 
som  stått  på  kristen  odlings  mark,  fördjupats  lån^ 


—    807     — 
oAOfver   hvad  på  antik  Iifsuppfattnings  grund  var 

IBÖJKgt. 

Beskow  gifver  en  skOn  skildring  af  en  adel 
ålderdom  och  gendrifver  den  falska  satsen,  att 
sgålslifvets  aftagande  nOdvtadigt  håller  jftmna  steg 
nied  kroppens.  Han  sOker  ock  genom  anförande 
af  exempel  visa,  att  tftnkare,  skalder  och  konst* 
nirer  i  aUmftnhet  blifva  gamla.  Då  han  bland 
dem,  som  egnat  sig  åt  intellektuella  sysselsfttt* 
ningar  och  tarfligt  lefiiadssfttt  samt  kommit  till  hOsr 
ålder,  åfv^en  n&mnde  målaren  Guido  Reni  ock  aka- 
demisten  N.  von  Rosenstein,  framkallade  detta  från 
Fryxell  en  fråga,  huruvida  de  två  rätteligen  kunde 
anses  hafva  fört  ett  »tarfligt  lif». 

Israel  Hwasser  uttalade  stundom  några  från  hans 
ståndpunkt  och  åsikter  mycket  naturliga  invändnin*- 
gar  mot  Beskows  förhärligande  af  den  antika  odlin- 
gen«  Egentligen  hade  Beskow  dock  mycket  rfttt  i 
sitt  jBramhållande  af  den  klassiska  litteraturens  utom* 
ordentliga  betydelse  som  bildningsmedel.  I  själfva 
verket  ftr  Greklands  poesi  lika  vftl  som  dess  filosofi 
mtostergiltig.  Homerus  och  Sofokles  blifva  evigt 
miga,  och  den  filosof,  som  ej  låst  Plato,  blifver 
ensidig.  De  hOgtbegåfvade  hellenerna  hafva  gifvit 
OBS  evftrdliga  förebilder  i  diktning  och  spekulation; 
>bvar  stode  vi,  om  de  ej  funnits  till?»  Och  fbr 
ungdomen  Ar  det  af  S3mnerlig  vikt  att  se  det  sköna 


—    SOS    — 

och  sanna  framträda  så  rent  som  hos  grekerna,  A 
adeity  så  plastiskt,  så  fritt  från  svnlst  och  behagsjoks. 

Det  ar  ett  stort  loford  fOr  Beskows  »Om  sjä- 
lens helsa»,  då  man  tryggt  kan  slga,  att  detts 
arbete,  utan  att  fbrlora,  uthftrdar  jämförelse  med 
Senecas  och  Plutarks  befryndade  skrifter  om  »sjä- 
lens lugn». 

Seneea  var  stoiker,  men  betecknar  i  nos 
arbeten  en  Ofrergång  frka  den  åldre  stoicismeiM 
stolta  och  sjalftiUrftckliga  moral  till  en  djup  kånsls 
af  menskUg  bristfuUhet  och  menniskans  behof  af 
Gud.  Han  framhftfver  mer  de  etiska  ftn  de  fysi- 
ska bestämningarna  i  den  gamla  stoicismens  guds- 
begrepp,  och  hvad  menniskan  angår,  kände  hsn, 
som  lefde  på  Neros  tid,  lifligt  det  ondas  öfyer- 
makt,  men  fArlade  densamma  till  kroppen,  som 
fOr  honom  var  ett  sj&lens  fängelse,  en  börda  och 
ett  straff  (pondus  ac  poena).  I  motsägelse  mot 
denna  djupa,  om  ock  missledda  kftnsla  af  brist- 
fullhet  står  hans  sått  att,  liksom  hela  Stoa,  prisa 
»doi  vise»  såsom  upfdiöjd  öfver  ödet,  ja,  i  vis» 
fall  öfvertrftffande  gudomligheten;  i  motsägelse 
mot  hans  lofprisande  af  dygden  står  det  vfirde, 
han  tillftgger  rent  yttre  förmåner.  Men  kftnslan  sf 
lifvets  elAnde  och  resignationens  nödvändighet 
gifver  en  religiös  färgläggning  åt  Seneoas  arbeten, 
och  hans  sedelära  är  uppfylld  af  en  menniskokärtek, 


—     30»     — 

linlken  ej  ens  fitobiser  de  annars  uiukr  antikens 
tid  rii^gaktade  skifvame. 

Seneoas  skrift  >De  tranqaillitate  animi»  beto«- 
nar,  liksom  fieskows  >0m  sj&lens  helsa»,  nödvandig*- 
hrten  af  sinnets  jämvikt;  den  framh&ller  lika  ifrigt 
arbetets  betydelse.  Men  medan  för  Beskows  lyck* 
liga  och  lätta  lynne  tillvaron  tedde  sig  t&mligen 
IjnSy  ser  Seneca  lifvet  med  en  långt  mer  sorgsen 
blick,  och  han  uppfattar  alltsamman  som  en  strid, 
i  hvilken  man  allid  måste  vara  beredd  på  olyckor 
och  undergång.  Också  lågger  han  större  vikt  vid 
karakterens  hftrdning,  och  non  concuti  ftr  fbr  honom 
den  smftrtfulla  summan  af  all  lefnadsvishet.  Man 
ser,  huru  djupt  lifvets  vedermöda  hemsökt  den 
prCfeade  mannen,  då  han  som  ett  medel  att 
glOmma  sorgerna  förordar  att  någon  gång  egna 
sig  åt  en  liberalior  potio^  som  undantagsvis  borde 
kunna  få  gå  usqiie  ad  ebrietatem.  Allt  detta  ftr 
naturligen  för  honom  blott  palliativ,  och  man 
mftrker  midt  under  all  stoisk  styrka  en  djup  tröst- 
lAahet,  som  var  alldeles  främmande  för  Beskows 
sinne. 

PIntarkus,  en  eklektik^  af  den  p}i;agoreiserande 
platonska  skolan,  var  en  ftdel  och  harmonisk  samt 
mycket  vördnadsvärd  personlighet,  och  hanslefnads* 
vishet  har  en  mild  humanitet.  Mest  kftnd  genom 
sina  ryktbara  biografier,  som  röja  stor  belftsenhet, 


—    310    — 

men  ock  en  viss  kftrlek  till  det  anekdotiska,  har 
ban  afven  skrifvit  moraliserande  arbeten,  och 
bland  dessa  märkes  ftfeen  uppsatsen  om  sjftlens 
lugn.  Den  vise  från  CheBronea  ådagalftgger  dår 
en  stilla  undergifvenhet  och  en  filantropi,  som, 
liksom  Senecas,  lifven  strficker  sig  till  slafvame. 
Han  uppmanar  menniskoma  för  Ofrigt  att  ned- 
stämma sina  anspråk  och  att  ej  afundsamt  jamfora 
den  egna  underordnade  st&Uningen  med  de  måk- 
tigares.  Äfven  hans  lifsuppfattning  eger,  midt  i 
lugnet,  ett  visst  vemod,  och  en  af  hans  hufvud- 
regler  Sr,  att  man  ej  bör  förvåna  sig  eller  h&pna 
Ofver  någonting,  utan  betrakta  allt  timligt  som 
ovaraktigt.  Man  bör  dock  ej  heller,  sAger  han, 
förakta  denna  v&rld,  ty  den  ftr  ett  underbart  tem- 
pel med  många  betydelsefulla  föremål  för  allvarlig 
betraktelse.  Men  v&l  bör  man  strAcka  sina  för- 
hoppningar bortom  denna  tillvaro,  och  Plutarkus 
har  om  tillståndet  efter  döden  en  mycket  ljus  upp- 
fattning; han  sAger  detta  tillstånd  snarast  inne- 
bftra  en  for&ndring  till  det  båttre,  i  vårsta  fall 
ingen  försämring.  Vi  se  samma  blida  åskådnings- 
sätt i  ett  annat  arbete  af  Plutarkus,  nämligen  i 
hans  skrift  »om  dem,  hvilka  sent  drabbas  af  gudo- 
mens straff».  Man  märker,  att  straffet  for  honom 
betyder  rättelse  eller  läkedom,  och  han  anar,  i 
sin    grekvänlighet,    att   själfve   Neroa    öde  skall  i 


—    811     — 

andevirldefn  mildras  på  grund  af  den  valvilja,  han 
visat  Hellas,  och  den  hyllning,  han  egnat  dess 
minnen. 

Platarkus  var  sjalf  Apolloprest,  och  det  lig- 
ger något  hieratiskt  i  hans  milda  framstftUnings- 
sått  Men  denne  Trajani  och  Hadriani  samtida 
var  en  hednisk  tänkare,  och  man  skOnjer  natur- 
ligen  icke  hos  honom  de  filrgskiftningar,  hvilka 
delaktighet  i  kristen  odling  förlänar  j&mvftl  åt 
snfllealster,  som  ej  hafva  ett  djupare  religiOst 
syfte. 

Ingenting  tyckes  antyda,  att  Beskow  last  de 
Senecas  och  Plutarks  skrifter,  med  hvilka  hans 
eget  omnämnda  arbete  företer  frandskaper;  det  ar 
d&remot  alldeles  tydligt,  att  han  tagit  intryck  af 
Ciceros  allbekanta  »De  senectute»,  och  han  anf&r 
afeen  satser  nr  denna  älskvärda  teckning  af  ålder- 
domen. 

Som  verk  af  en  mångsidigt  bildad  vitt^rhets- 
idkare,  smakfull  stilist  och  med  mycken  världs- 
k&nnedom  utrustad  humanist  skall  skriften  »Om 
själens  helsa»  alltid  behaga  de  sinnen,  hvilka  i 
dylika  framställningar  mindre  söka  abstrakt  forsk- 
ning eller  sträng  undersökning  an  en  populär,  vet- 
tig, om  beläsenhet  och  estetisk  odling  vittnande 
skildring  af  ett  betydelsefullt  ämne.  Sarskildt 
vacker  ar  afslutningen  med  sin  bild  af  den  åldrige, 


—     912    ~ 

hvilken  »bevarar  sin  vftrme  utan  ungdomens  feber- 
hetta» och  hos  hvilken  »kftnslan  hlomstrar  ån  niaået 
hvita  lockar,  som  alprosen  vid  Montblancs  snOgrftns.» 
Cicero,  Seneca  och  Plutarkus  hafva  icke  skrifirit 
något  skönare. 

Beskows  skrift  »Om  själens  helsa»  Ofversattes 
på  åtskilliga  språk.  En  af  de  franska  —  i  Sverige 
verkställda  —  Ofversftttningama  skickades  till 
Cousin  j&mte  ett  bref,  hvari  Beskow  yttrade;  vFe 
viens  de  me  ranger  sous  la  banniére  de  Platon 
qui  est  la  vötre.»  I  grunden  finner  man  i  arbetet 
mindre  platonism  an  eklekticism,  men  detta  passade 
rått  väl  för  Cousin,  som  —  skicklig  såsom  Plato- 
öfversättare  —  var  en  filosofisk  eklektiker.  Åfven 
andra  franska  vänner  ihågkommos  med  exemplar 
och  med  ytterst  förbindliga  bref.  Man  märker 
bland  dessa  vänner  Villemain,  som  af  Beskow 
kallas  »ministre  d'état  perpétuel  dans  le  royaome 
de  la  pensée»,  och  Victor  Hugo,  som  sades  hafva 
»atteint  cette  cime  de  la  vie  d'ou  les  regards 
pénétrent  lavenin.  Med  särskild  glädje  ser  man, 
att  Beskow  ej  heller  glömt  den  af  sorger  pröfvade 
Lamartine,  om  hvars  ädla  diktning  han  yttrade: 
»Votre  Muse  a  fait  les  délices  du  printemps  de 
ma  vie  et  elle  charmera  encore  mes  demiers  jours.» 
Qvickt  är  brefvet  till  Thiers;  Beskow  säger  där  om 
sitt  arbete:  »Il  y  a  des  fantes  et  des  erreors>  j'en 


—  3ia  — 

convienB,  maifl  le  patriarche  de  Feruey  a  dit,  a 
une  pareiUe  occasion:  je  n'ai  encore  que  soixante- 
dix  ang  et  les  jeunes  gens  comme  moi  peuvent 
toujours  se  oorriger.» 

Ännu  en  liten  axplockniAg  från  Beakows  rik- 
haltiga litter&ra  skOrdefUt  återstår.  Han  hade  år 
1858  i  K.  Vitterhets-  Historie-  och  Antiqvitets- 
akademien  uppläst  en  afhandling^  i  hvilken  han 
foraOkte  besvara  frågan,  huruvida  Samuel  von 
Pufendorf  må  anses  vara  författare  till  den  omtvis- 
tade skriften  »Les  anecdotes  de  Suéde».  Beskow 
trodde  for  sin  del  icke,  att  »ett  så  lOsligt,  okritiskt, 
ofta  efter  hörsagor  och  dikter  ihopkommet  arbete» 
kände  ega  till  upphofsman  filosofen,  statsr&tis- 
Iftraren  och  hafdatecknaren  Pufendorf;  han  fann  de 
många  misstag,  af  hvilka  arbetet  vimlar,  vittna 
mot  ett  dylikt  upphof,  och  han  företog  sig  att 
granska  de  skal,  på  hvilka  uppgifterna  om  Pufen- 
dorfs  författarskap  stödde  sig.  Warmholtz  hade 
på  grund  af  ett  forment  intyg  från  Leibniz  ansett 
Pofendorf  vara  för&ttaren;  dock  hade  han  uttalat 
någon  förvåniqg  öfver  motsftgelser  i  Leibniz'  yttrande. 
Beskow  ådagalägger,  att  intyget  icke  härrör  från 
Leibniz,  hvilken  i  ett  bref  blott  uttalat  en  för- 
modan, ej  något  bestftmdt  påstående  om  Pufendorfis 
författarskap;  Beskow  anser  ock  skriftens  tenden- 
tiösa  art   göra   troligt,   att   den    härrör   från  ett 


—    314    — 

politiskt  parti,  som  hatade  enväldet  och  sökte 
^undlftgga  en  >frihet8tid>. 

Beskows  om  opartiskhet  och  grundlighet  vitt- 
nande arbete  föranledde  en  motskrift  af  den  skick- 
lige litteraturkftnnaren  C.  Eichhorn;  dennes  oppsato 
infördes  i  *  Nordisk  universitetstidskrift,  tionde 
årgången.  Eichhoms  nppsats  föranleddes  dftraf,  att 
man  i  Upsala  universitets  bibliotek  upptåckt  det 
Adlerfeltska  exemplaret  af  »Anecdotes  de  Suéde'9» 
första  franska  upplaga.  De  dftri  gjorda  anteck- 
ningarna buro  Adierfelts  stil  och  nämnde  Pufen- 
<iorf  som  författare.  Eichhorn  aftryckte  i  sin  skrift 
^essa  anteckningar.  Enligt  dessa  skulle  hofrådet 
Hayn  hafva  berättat,  att  han  fått  uppdrag  att 
ordna  Pufendorfs  papper  samt  därvid  påtrftfiat 
manuskriptet  till  »Anecdotes  de  Suéde».  Pufen- 
dorfe  enka  hade  af  politiska  farhågor  önskat,  att 
manuskriptet  måtte  brännas;  så  hade  ock  skett, 
eedan  dock  en  öfversättning  på  franska  gjorts  »till 
at   så  mycket  bättre  cachera  den  rätte  Antorem». 

Eichhorns  uppsats  framkallade  ett  genmäle  från 
Beskow,  som  erkände  skriftens  många  förtjenster, 
men  drog  i  tvifvelsmål  Hayns  vederhäftighet. 
Beskow  fullföljde  dessutom  i  detalj  sin  undersök- 
ning med  syfte  att  ur  inre  grunder  visa  omöjlig- 
iieten  däraf,  att  Pufendorf  kunnat  författa  ett  arbete, 
•där  på  många  ställen  åsikter  uttalas,  som  äroaU- 


—     315     — 

lieles  motsatta  de  fbr  Pnfendorf  annars  utmir- 
kände. 

Resultatet  blef,  att  Beskow  utgick  os&rad  ur 
striden,  och  hans  åsikter  rOnte  sedermera  Ufligt 
erkännande  i  den  omsorgsfulla  uppsats  efver  »Les 
Aneodotes  de  Suéde»,  som  finnes  inford  i  Historisk 
Tidskrift  «5r  1887. 

Redan  förut  liade  Beskow  lemnat  bidrag  till 
K.  Vitterhets-  Historie*  och  Antiqviteta-akademiens 
handlingar.^  Han  hade  &r  1884  Funnit  nftmnda 
akademis  högsta  pris  för  sin  Htter&rhistoriska  upp- 
sats om  C.  A.  Ehrensvärd.^*  Denna  undersök- 
ning träffar  i  många  afseenden  det  rätta  och  kan 
i  vissa  fall  jämväl  anses  betydande. 

Hvad  Ehrensvärds  allmänna  världsåskådnings 
filosofiska  innebörd  beträffar,  vågade  Beskow  vis- 
serligen ej  alldeles  förlita  sig  på  sitt  eget  omdöme, 
utan  rådfrågade  Grubbe«  som  med  rätta  fSrklarade 
Ehrensvärd  hafva  utgått  från  en  atomistisk  upp* 
fattning  af  naturen,  småningom  hafva  förts  till  en 
högre,  mer  dynamisk  åsikt  om  dess  väsen,  men  i 
grunddragen  af  sitt  tänkesätt  hafva  varit  och  för- 

*  År  1835  tog  Beskow  i  denna  akademi  sitt  intr&de  med 
ett  ftredrsg  >0m  de  gamles  rörliga  skådebanor». 

**  Beskow  har  mycket  sysselsatt  sig  med  Ehrensv&rd 
som  konstfilosof  och  tecknare.  Han  har  efterlemnat  hand- 
skrifna  anteckningar  till  Ehrensvärds  >Resa^  samt  en  otryckt 
mfnnerteekjiliig  Ofter  samme  man. 


—    816    — 

UifTit  en  empirist,  likftl  med  tendens  att  i  nata- 
ren  allestädes  inlftgga  lifvets  bestämningar.  Men 
Beskow  har  sjftlf  sagt  något  liknande,  nlr  han 
anser  EhrensvArd  hafva,  likt  flere  grekiska  ttekare, 
varit  genomtrftngd  utaf  idéen  om  natoren  aåaoiB 
ett  stort,  i  alla  sina  moment  lefvande  heh,  hyar- 
▼id  menniskan  galide  blott  som  en  del  af  detta 
natur-hela.  Detta  sammanstftmmer  ock  med  Grab- 
bes  fbrklaringy  att  hos  Ehrensvflrd  på  flera  atiUen 
fdrmftrkes  en  likhet  med  de  gamla  grekiska  kosmo- 
goniemas  satser.  Huru  sant  Beskow  uppfattade 
saken,  ser  man,  om  man  genomlftser  det  achemsy 
i  hvilket  Ehrensvftrd  utgår  från  grundprinciperna 
>Oro»  och  »Frid»,  hvilka  begrepp  sedan  atbyttes 
mot  »Hvila»  och  »Rörelse».  En  förunderlig  frånd* 
skåp  röjer  detta  en  gustavians  åskådningssätt  med 
äldre  antik  filosofi,  såsom  till  exempel  med  Empe- 
dokles'  formalprinciper  y>^Åiä  och  ^Bbeog.  Maa 
kan  svårligen  förutsatta,  att  Ehrensv&rd  hade  kin- 
nedom  om  de  gamla  ioniska  tftnkarne,  och  likheten 
i  uppfattning  visar,  huru  »antik»  till  hela  sin  själs- 
läggning Ehrensvftrd  var.  Nyblaaus  har  i  sin  yppei^ 
liga  teckning  af  Ehrensvftrd  uttalat  den  förmodan, 
att  Ehrensvftrd  påverkats  af  Holbachs  atomism; 
men  det  låter  ej  bevisa  sig,  att  Ehrensvftrd  stu- 
derat Holbach,  hvaremot  visserligen  hans  kftnnedoia 
om  Montesquieu  tillräckligt  visar  sig  i  det  matefia- 


—    81T     — 

listiska  aftttet  att  låta  menniskokarakteren  vara  pro^ 
dakt  af  något  så  yttre  som  klimatet 

Synnerligen  intressant  ftr  den  redogörelse,  som 
Beskow  lemnar  fOr  Adlerbeths  granskning  af 
EhrensT&rds  konstfilosofi;  man  ser  af  densamma 
tilfika,  huru  fhga  den  redlige  Adkrbeth  i  grunden 
hsde  satt  sig  in  i  Ehrensvärds  egendomliga  tanke- 
gångar. 

FOrtrflffligt  karakteriserar  Beskow  Ehrensr&rds 

framstftllningssatt,   då   han  sftger,  att  svårigheten 

vid  studiet   af  hans  skrifter  liggw  dAri,  att  »han 

icke  anger  saken  utan  synpunkten»,  fOrutsftttande 

den  fi^rra   såsom    bekant,   eller   då  han  talar  om 

hani  qvickhet,  som  >med  blixtens  fart  och  klarhet 

upplyste  föremålen»,  om  hans  »snillrika  paradoxer 

och  epigrammatiska   uttryckssätt».      Men  Beskow 

antyder  tillika   en  sanning,  som  af  senare  forsk* 

nbgar  bekrftftats,   då   han  på  vissa  angiftia  skål 

antager,   att  lakonittnen  i  EhrensvArds  stil  blifvit 

laed    beräkning    vald;    EhrensvArds   ursprungliga 

utkast,   till   sin  »Resa»,  af  hvilka  Beskow  ej  hade 

8å  pass  fiillttAndig  kinnedom,  som  man  nu  eger, 

visa,  att  han  från  början  ej  begagnat  en  så  orakd* 

>rtad  ton,  utan  fbrst  sedermera  afeikttigt  begynte 

Hkrif?a  i  chiffar».    Det  kan  ej  nekas,  att  den  fSr-^ 

meola  omedelbarheten  hArmed  forsvinner;  forkonst*- 

lii«en  har  ti«dt  i  stället  för  hvad  man  så  länge 


—    S18    — 

tMdde  Tsm  natur.  Detta  hindrar  dock  tydfigen 
icke  att  vissa  af  BhrensvArds  iakttageker  beYm 
flin  genialitet. 

Om  således  Beskow  sett  alldelea  rfttt,  då  hsD 
itåui  lakonismen  hos  Ehrensv&rd  vara  något  aotft- 
get^  ej  något  nrapniDgligt,  och  om  Beskow  i  detfat 
fall  nftstan  anteciperade  en  senare  forskninga  resul* 
taty  så  röjer  han  en  liknande  divination,  då  han 
antyder  det  stora  inflytande,  som  Maarelies  utan 
tvifvel  utofvat  på  Ehrensv&rd. 

Beskow  framksfitar  helt  naturligt  den  frågan, 
huruvida  Ehrensvftrd  kftnde  Winckelmanna  skrifter. 
Han  anser  troligt,  att  Ehrt nsvård  aldrig  list  dem» 
men  genom  Sergel  lärt  kanna  deras  grunddrag. 
Det  ftr  val  dock  mera  troligt,  att  i  sådant  £dl 
Maareliez  varit  den  förmedlande;  for  Afrigt  voro 
nog  Winkelmanns  arbeten  ej  alldeles  obekanta  for 
Ehrensvftrd. 

I  ett  enda  fall  tager  Beskow  afgjordt  miste, 
och  det  ftr,  nftr  han  antager,  att  Ehrengyftid  var 
lika  stor  konstkännare  som  Winckdmann,  >om  ej 
8törre>«  För  konsthistorien  hafva  Winckelmanoa  ar- 
beten stor  betydelse,  Ehrensvftrds  ingen.  Winckel- 
mann  var  på  sitt  område  nyordnare,  odi  hans 
storiiet  lider  intet  afbrftck  dftrigenom,  att  aooaie 
tiders  konsthistoriska  rön  ådi^galagt,  att  hsn  i 
mycket  misstagit   sig   och   bland   annat   till  den 


—    819    — 

grekiska  skulpturens  blomningstid  fCrlngt  verk,, 
hvilka  tillhora  ett  senare  skede.  Ehrensvftrds  stor- 
het var  ej  konstkännarens  eller  konsthistorikerns, 
men  vftl  den  originelle,  stundom  i  sin  ensidighet 
iHzarre^  men  i  alU  fall  ofta  betydelscfuUe  konst- 
filosofens. Hans  yttranden  om  den  estetiska  verk- 
samheten och  dennas  sfttt  att  fylla  »de  glada  behof- 
ven»  lemna  ett  uppslag,  som,  om  ftn  Ehrensvftrd 
sporadiskt  återföll  i  »nyttigbetslftrani,  ej  kan  under^ 
skattas,  och  Beskow  har  ratt,  då  han  erinrar 
dirom,  att  Ehrensvard  i  sin  uppfattning  af  dea 
antika  konstens  »naivitet»  är  en  omedveten  själs- 
frände, ja,  en  förelöpare  till  Schiller. 

I  sin  uppsats  om  Ehrensvard  har  Beskow 
gjort  ett  försök  att  förse  några  af  den  förres  afo-^ 
lismer  naed  upplysande  noter,  och  han  har  stundom 
dårvid  lyckats  vål.  N&r  Ehrensvftrd  yttrar,  att 
den  menniska,  som  konsten  skildrar,  »bör  vara  den 
vackraste  menniska  och  lefvande  på  det  vackraste 
sitt»,  så  ger  Beskow  till  denna  sats,  som  skulle 
kunna  gifva  anledning  till  många  misstydningar,, 
följande  vackra  kommentar:  lÄfven  i  den  sköna- 
ste menniskonatur  ligger  något  tillfäUigt,  något 
bristande,  som  ej  flr  skönjas  i  idealet.  Dftrför 
måste  den  sanne  mastaren  ej  blott  återbilda  en 
skön  individualitet;  han  måste  intrftnga  i  naturens^ 
anda   och    bilda   i  dess  Qgen  mening,  en  uppgift> 


—    820     — 

som  äfven  de  stOrsta  artister  blott  sftllan  lyckats 
fallkomligt  lOsa.» 

Sjalfatftndiga,  mer  utfbrda  »exkuraer»  gör  Bes- 
kow, med  anledning  utaf  vissa  satser  af  Ehren* 
svftrdy  Ofver  några  enskilda  foremål  och  konatnftrer, 
såsom  5fver  Peterskyrkans  arkitektur  och  Ofver 
Rafael.  Dessa  anteckningar  inforde  han  sedermera 
i  sina  iVandringsminnens»  andra  del.  Man  Ifiser 
med  nöje  de  fnllkomligt  riktiga  och  om  konst- 
förstånd  vittnande  reflexionerna  Ofver  Peterskyr- 
kan, likaså  de  hftnforda  yttrandena  om  Rafael; 
dftremot  förvånas  man  något  dftraf,  att  Beskow  — 
förmodligen  fOr  att  gifva  Ehrensvård  rått  i  dennes 
omdOme  att  »Julius  Romanus  var  en  stor  artist» 
—  stftller  Giulio  Romano  vid  sidan  af  Tizian, 
förklarar  honom  felfri  samt  lofordar  hans  lugna 
kraft  och  jämvikt.  Så  utomordentlig  var  dock  ej 
denne  begåfvade  lärjunge  af  Rafael,  och  det  lOnade 
knappt  mOdan  att  hår  alldeles  instämma  med 
Ehrensvftrd,  h vilken,  annars  så  njugg  på  loford, 
dock  både  i  denna  punkt  och  i  sitt  alltfor  stora 
lofjprisande  af  de  neapolitanska  målame  &r  bisarr. 

I  vissa  fall  år  emellertid  denna  Beskows  teck- 
ning af  Ehrensvård,  såsom  af  det  föregående  visat 
sig,  vågrOdjande  med  afseende  på  riktig  och  fin 
upp&ttning  af  ftmnet 


Sf  eftika  Akademieu  tiUUiigsliiEeE 

för  år  1897. 

A/handlingar  i  vittra  ämnen. 

1)  Hvilka  äro  hafvudkaraktererna  af  det  Homeriska  epos? 
Hvilka  voro  de  förnämsta  anledningarna  till  dess  uppkomst  och 
utbildning?  Och  hnmvida  eller  under  hvilken  förändrad  form 
kan  det  gifvas  ett  modernt  epos? 

2)  Om  skiljaktigheten  mellan  den  antika  klassiciteten  och 
den  moderna,  sådan  den  skapats  af  Fransmän,  Italienare  och 
deras  efterföljare. 

3)  Om  romanens  estetiska  värde  och  betydelse. 

4)  Om  skådespelens  olika  verkan  på  bildningen  och  tänke- 
sätten hos  de  gamle  och  de  nyare. 

5)  Hvari  bör  orsaken  sökas,  att  Spaniorer  och  Engelsmän 
företrädesvis  skapat  en  egen  dramatisk  litteratur,  under  det 
andra  nationer  tagit  till  mönster  dels  de  gamle,  dels  den 
spanska  och  engelska  dramen? 

6)  Om  folkvisans  uppkomst,  väsen  och  förhållande  till 
konstpoesien. 

7)  Om  den  olika  karakteren  af  äldre  och  nyare  tiders 
politiska  vältalighet,  jämte  en  utveckling  af  de  grunder,  ur 
hvilka  åtskillnaden  mellan  den  förra  och  den  senare  måste 
härledas. 

8)  Jämförelse  mellan  de  gamles  och  de  nyares  förnämste 
häfdatecknare,  i  anseende  till  förtjenster  och  brister. 

9)  Finnas,  särskildt  med  afseende  på  uppfattningen  af 
naturen,  några  större  skiljaktigheter  mellan  den  klassiskt-antika 
vitterheten  och  den  nyare?  Och  hvilka  äro  i  sådant  fall  de 
hufmdsakliga  olikheterna? 

10)  Lemnar  Akademien  de  täflande  frihet  att  välja  något 
estetiskt  eller  litterärhistoriskt  ämne. 

Sr.  Åkad.  Handl  fr.  1886.     11.  21 


—     322     — 

/  språkforskningen. 

ntftster  Akademien  ett  särskildt  pris  af  1,000  kronor  för  be- 
svarandet af  frågan: 

Hyilka  aro  hnfvndepokerna  af  det  svenska  språkets  ut- 
bildning, och  hvad  har  det  vunnit  eller  förlorat  vid  de  åt- 
skilliga fOr&ndringar  det  undergått? 

För  Ofrigt  lemnas  frihet  i  val  af  något  språkvetenidkaph'gt 
ämne  inom  modersmålets  tidigare  eller  senare  skiften. 

För  den  historiska  framställningen. 

Ur  fådemeslandeU  håfder, 

1)  Om  anledningarna  till  riksföreståndarskapets  uppkomst 
i  Sverige,  beskaffenheten  och  gränserna  af  denna  makt,  samt 
det  inflytande,  som  de  tre  Sturarnes  utöfning  däraf  egde  p& 
fäderneslandets  Oden. 

2)  Teckning  af  konung  Gustaf  I:s  senaste  regeringsår,  hans 
personliga  egenskaper  och  karakteren  af  hans  39-åriga  regering. 

3)  Stridigheterna  mellan  konung  Gustaf  I:s  söner  och  son- 
söner om  de  furstliga  rättigheterna. 

4)  Om  beskaffenheten  och  syftningen  af  de  hemliga  under- 
handlingar, som  efter  konung  Gustaf  II  Adolfs  död  egde  mm 
mellan  Axel  Oxenstjema  och  Wallenstein. 

5)  JämfQrelse  mellan  Sveriges  ställning  efter  Gustaf  II 
Adolfs  död  1632  och  Carl  Gustafs  död  1660,  med  en  öfver- 
sikt  tillika  af  rikets  yttre  och  inre  tillstånd  år  1644,  då  Kristina, 
och  1672,  då  Carl  XI  emottog  riksstyrelsen  ur  förmyndare- 
r^eringens  händer. 

6)  Framställning  af  de  följder  och  den  inflytelse,  Sveriges 
deltagande  i  30-åriga  kriget  haft,  så  väl  i  hänseende  till  rikets 
yttre  och  inre  politiska  förhållanden,  som  äfven  i  afseende  på 
nationalkarakteren,  den  allmänna  bildningen,  lefnadssättet,  se- 
derna, språket. 

7)  Om  den  verkan,  som  den  efter  Carl  XII:s  död  vid- 
tagna förändring  i  rikets  styrelseform  haft  på  svenska  folkets 
tänkesätt,  bildning  och  seder. 

Ur  allmänna  historien, 

1)  Om  den  verkan,  som  de  gamles  kämpaspel  (de  Olym- 
piska, Pythiska,  Isthmiska,  Nemeiska)  atöfvat  på  nationalandan 
och  sederna. 


—     823     — 

2)  Om  kristendomens  inflytande,  Bfisom  vftrldshftndelse,  på 
samhällsförfattningar,  vetenskaper  och  konster. 

3)  Om  det  inflytande,  som  Polens  egenskap  af  valrike  egt 
på  dess  Oden. 

4)  Hvilka  voro  orsakerna  till  preussiska  konongadOmets 
hastiga  skapelse?  Och  i  hvad  mån  var  minskandet  af  Sveriges 
och  Polens  makt  för  detsamma  nödvändigt? 

För  Ofrigt  lemnas  fritt  val  af  ämne  i  den  historiska  stilen. 
Med  det  förbehåll,  att  ämnet  icke  får  vara  närmare  vår  tid, 
&n  år  1818,  beror  det  af  de  täflande  att  ur  Sveriges  eller 
andra  länders  historia  väQa  någon  icke  alltför  vidsträckt  tid- 
rymd, eller  någon  märklig  händelse,  tjenlig  för  en  utförligare 
berättelse,  eller  ock  en  idUning  af  flera  namnkunniga  personer 
i  något  visst  tidehvarf.  Akademien  önskar  likväl  helst,  att 
ämnet  väljes  ur  fosterlandets  häfder. 

Utan  att  i  allmänhet  för  behandlingen  uppställa  någon 
fordran  af  ett  vältaligt  skrifsätt,  när  icke  ämnet  därtill  särskildt 
föranleder,  kan  Akademien  likväl  icke  undgå  att  göra  afseende 
på  framställningens  förtjenst  och  språkets  vård. 

/  skaldekonsten 
lemnar  Akademien  fritt  val  af  ämne. 

För  Ziheisha  priset: 

Sång  till  upplifvande  af  något  bland  fäderneslandets  stora 
minnen. 


Akademiens  stora  pris  är,  liksom  det  Zibetska  priset, 
hennes  belöningsmedalj  af  400  kronors  värde.  För  en  af- 
handling,  förtjent  af  belöning,  och  som  anses  hafva  kraft  en 
längre  fortsatt  betraktelse  och  en  allvarligare  undersökning, 
vill  Akademien  fördubbla  detta  pris,  för  att  medelst  förhöjande 
af  dess  yttre  värde  kunna  erkänna  äfven  det  i  skriften  ådaga- 
lagda forskningsnit  och  i  större  mån  godtgöra  den  uppoffring 
af  tid  och  möda,  som  därpå  blifvit  använd.  Om  täflingsskrift, 
utan  att  anses  böra  med  Akademiens  stora  pris  belönas,  likväl 
synes  förtjena  en  större  utmärkelse  än  ett  omnämnande  å  Aka- 
demiens högtidsdag,  vill  hon  tilldela  författaren  sin  mindre 
skådepenning  i  guld. 


-^    324    — 

Akademien  förbehåller  sig  rätt  att  iataga  prisbelöaad  skrift 
i  sina  tryckta  Handlingar  for  det  år,  då  skriften  prlsbdönades, 
och  må  författaren,  där  så  sker,  icke  själf  densamma  utgifva 
förrän  ett  år  förflutit  från  det,  då  skriften  i  Akademiens  Hand- 
lingar utkom. 

Skrifterna  skola  före  den  8  september  insändas  till  Åhr 
demiens  sekreterare  och  böra  vara  försedda  med  valspråk  ock 
förseglad  namnsedel,  h vilken  senare  jämväl,  i  stället  förmuDn. 
kan  innehålla  ett  tänkespråk.  Jämte  det  Akademien  förbehåller 
sig  att  för  framtiden  förvara  de  skrifter,  som  till  hennes  täflingar 
insändas,  får  Akademien  till  de  täflandes  kännedom  meddeli 
att,  fftr  den  händelse  någon  till  Akademien  inlemnad  skrift 
sknlle  före  högtidsdagen  och  utan  Akademiens  vetskap  offentlig- 
göras, samma  skrift  anses  hafva  utgått  från  de  täflandesanul. 


Svenska  Akademiens  Handlingar 

kosta  i  bokhandeln: 

Handlingar  ifrån  1786,  för  h varje  del  3  kr. 

Handlingar  ifrån  1796,  för  livarje  af  de  i^^ 
första  delarna  likaledes  3  kr.  —  För  de  öfriga  delarna 
gäller  det  pris,  som  finnes  hvarje  del  åsätt. 

fl^*  Några  fullständiga  ex.  af  hela  samlingen, 
1786—1886  =  67  delar,  hvilka  kostat  tillhopa  223  kr. 
50  öre,  äro  att  tillgå  vid  omedelbar  rekvisition  hos  P, 
A,  Norstedt  &  Söner  mot  kontant  129  kr.  pr  ex. 

Handlingar  ifrån  1886:  Första  delen,  4  kr.  — 
Andra  delen  (öfver  900  sid.),  9  kr.  —  Tredje  delen, 
6  kr.  —  Fjärde  delen,  4  kr.  75  öre.  —  Femte  delen, 
3  kr.  25  öre.  —  Sjette  delen,  hvilken  bl.  a.  innehåller 
»Om  genus  i  svenskan»  af  Es.  Teönér,  5  kr.  75  öre. 
—  Sjunde  delen,  3  kr.  75  öre.  —  Åttonde  delen,  4  kr. 
75  öre.  —  Nionde  delen,  3  kr.  —  Tionde  delen,  4 
kr.  25  öre. 

På  P.  A.  Norstedt  &  Söners  förlag: 

Svenska  Akademiens  Historia 

1786—1886. 

På  Akademiens  uppdrag  författad 
af 

Gustaf  Ljunggren. 
Två  delar.  —  Pris  tillhopa  12  kronor. 


Pris  för  föreliggande  del:  4  kr. 


SVENSKA 


AKADEMIENS 


HANDLINGAR 


IFRÅN  ÅR  1886. 


TOLFTE  DELEN. 


SVENSKA 
AKADEMIENS 

HANDLINGAR 


IVRÅN   ÅB    1886. 


TOLFTE  DELEN. 
1897. 


STOCKHOLM  1898 

HmOL.  BOXTBYCXXBirr.     P.  A.  NOBSnDT  II  BÖHm 


INNEHÅLL. 


Handlingar  rörande  Svenska  Akademiens  högtidsdag 
den  20  december  1897: 

Tal  af  Akademiens  direktör,  herr  Rundgren sid.      3. 

Intr&destal  af  herr  P.  J.  von  Ehrenheim »       17 

S?ar  af  herr  Rundgren >      87. 

Redogörelse  för  sammankomsten >       90. 

Minne  af  Olaus  Magni,  författadt  af  Hans  Hilde- 

brand »       93. 

Minne  af  friherre  Bernhard  von  Beskow,  författadt  af 

C.  D.  af  Wirsén.    Senare  afdelningen »     281. 

Akademiens  täflings&mnen  för  år  1898 >     432. 


HANDLINGAR 


bOrakdb 


SVENSKA    AKADEMIENS 

HÖGTIDSDAG 


DBN  20  DBCBUBER  1897. 


Jxlåndagen  den  20  december  1897 ^  Svenska  Aka- 
iJemiens  högtidsdag^  hade  Akademien  på  stora  hörs- 
salen  offentlig  sammankomst^  hvilken  H.  M.  Ko- 
nungen^ H.  K.  H.  Kronprinsen  samt  DD.  KK. 
HH.  Hertigen  och  Hertiginnan  af  Vestergötland 
täcktes  d  den  vanliga  läktaren  bevista. 

Akademiens  direktör  herr  Rundgren  öppnade 
sammankomsten  med  följande 

TAL. 

Fyra  tiotal  af  år  äro  i  dag  förflutna,  sedan 
Akademien  bland  insftnda  tftflingsskrifter  med  ett 
pris  utmärkte  en  samling  »Dikter»,  prftglade  af 
kftrlek  till  det  vapen,  som  mäktigt  bidragit  till 
värnande  af  fäderneslandets  ära  och  själfständig- 
het.  »Ur  Svenska  Flottans  minnen»,  sådan  var 
Ofverskriften,  som  enade  dessa  dikter  till  ett  helt, 
^där  sångarens  själ  är  så  infOrlifvad  med  de  taflor 
han    tecknat,  att  en  böljans  son  lätt  igenkännes  i 


—     4     — 

de  lifligt  sjalfständiga  dragen»*.  Men  > Akademien 
kunde  ej  ana,  att  den  obekante  diktaren,  för- 
blandad med  tftflande,  dolde  en  furstekronay  änder 
det  han  blygsamt  sökte  Akademiens  pris».  För- 
fattaren var  Hans  Kongl.  Höghet  prins  Oscar 
Fredrik,  hertig  af  Östergötland,  som  själf  när- 
varande tacktes  emottaga  belöningen. 

Furstediademet  ar  sedan  den  tiden  utbytt 
emot  konungakronan,  men  lyrans  strängar  haf?a 
därför  icke  tystnat,  om  de  ock  sparsamt  låta  sig 
förnimma.  Sångmön  har  nämligen  parat  sig  med 
vältalighetens  genius,  och  daraf  har  ett  tvilling- 
barn fostrats,  som  vid  otaliga  tillfilllen  af  festlig 
betydelse  för  det  allmanna  hanfört  det  svenska 
folket.  Höjdpunkten  nåddes  under  jubileidagama 
den  17 — 22  sistlidne  september,  då  Hans  Majestät 
konung  Oscar  II  i  skötet  af  sin  höga  familj  med 
svenska  folket  firade  minnet  af  en  tjugufemårig 
lyckosam  regering. 

Upp  till  de  höga  konungasalarna  strömmade 
under  dessa  dagar  representanterna  för  alla  statens 
och  kyrkans  myndigheter,  för  in-  och  utländska 
lärda  och  vittra  samfund,  och  till  hvarje  grupp, 
som  framburit  sin  hyllning  i  ord,  i  gåfvor  och 
diplomer,  uttalade  konungen  sitt  tack  i  djupt&nkta. 
valtaliga  ordalag,  som  aldrig  skola  förgatas. 

*  Se  direktörens  tal  i  Sv.  Ak:8  handlingar  år  1S57. 


—     5     — 

Ej  under  då,  att  Svenska  Akademien  velat 
^a  sin  hAge  skyddsherre  en  tacksamhetens  gärd 
af  enast&ende  art,  nftmligen  sin  stora  guldmedalj, 
b&rande  pä  en  gång  skaldekonstens  och  vältalig- 
hetens sinnebild,  åtfbljd  af  den  adress,  som  tolkar 
gåfvans  vftrde  och  mening: 

ömsevis  för  talets  konst  och  sången 
Denna  gnldmedaU  har  skänkts  som  pris 
Med  emblem  från  tid,  som  ftr  förgången, 
Och  med  »smak  och  snille»  till  devis. 

Högre  gärd  vår  vittra  krets  ej  äger 
Ens  att  lägga  ned  vid  tronens  fot  — 
Den  har  fordom  agnats  Oehlenschlieger, 
Runeberg  en  gång  den  tog  emot. 

Men  åt  tal  och  diktning  i  förening 
Aldrig  än  den  räcktes  fl>rm  i  dag, 
Och  den  tolkar  Onstafs  samfnnds  mening: 
Skald  och  talare,  vår  hyllning  tag! 

Vid  sidan  af  denna  Svenska  Akademiens  hyll- 
ning stAr,  bland  många  andra,  frftmst  den  af  rector 
magnificus  vid  universitetet  i  Wien  framburna 
'Hnldigung,  in  dem  wir  als  Vertreter  und  im 
Namen  der  k.  k.  Universitftt  Wien  die  hOchste  Aus- 
zeichnung,  die  unsre  altehrwtkrdige  Alma  mäter 
Rudolphina  zu  vergeben  hat,  die  WOrde  eines 
Ehrendoctors  Eurer  Majestät  in  tiefster  Ehrfurcbt 
anbieten.» 


—     6     — 

Men  vid  vältalighet  och  sång,  om  hn  så  Ijufliga, 
har  hvarken  konung  eller  folk  velat  stanna  under 
jubileiåret.  Från  de  lysande  konongasalama  stiga 
vi  ned  på  arbets&ltet'.  Genom  hufvndstaden  med 
dess  rika  utveckling  under  de  sist  fbrflutna  fem 
och  tjugu  åren  föras  vi  ut  till  den  fingra,  grön- 
skande DjurgårdsOn  med  dess  många  minnen. 
Dftr  möter  oss  en  underbar  syn.  Allt  år  för- 
vandladt.  Den  stilla,  Ijufliga  ro,  som  dftr  tillforene 
söktes  under  Djurgårdens  ekar  af  hufvudstadens 
befolkning  såsom  af  frftmlingar,  är  utbytt  till  en 
storstads  äflande  oro.  Från  Sveriges  alla  landa- 
mären  och  från  grannlanden  i  vester,  söder  och 
öster  hafva  strömmat  konstens  och  industriens 
alster  att  förhärliga  den  tid,  som  är,  gent  emot  den 
tid,  som  varit.  »Gamla  Stockholm>  med  sina  murar 
och  tom  har  rest  sig  ur  sin  graf  att  vittna  om 
våldets  och  osäkerhetens  tider,  vid  sidan  af  stil- 
fulla byggnader  och  smäckra  kiosker,  inom  bvilka 
läggas  i  dagen  vittnesbörden  om  nutidens  fredliga 
idrotter,  under  det  att  på  samma  gång  »Skansen» 
öppnar  sina  rika  förråd  af  minnen  från  forna 
dagar,  vittnande  om  kärlek  till  allt  det  gamla  som 
duger. 

Det  nya  Sverige  öppnar  sina  ögon  och  stirrar 
förvånadt  på  härligheten.  Folk  som  menat,  att 
endast    utländskt   gods   och    kram   egnade  sig  till 


—    7     — 

tillfredastftUande  af  våra  behof  och  Anakningar, 
står  som  alagat  af  åakan  vid  åajnea  af  allt  det 
mångahaada  inom  konstens  ock  itidustriens  om* 
råden,  aom  hår  lyser  i  sin  redbarhet,  storhet  och 
skönhet.  Når  så  utllkndingar  från  alla  vftrldens 
kanter  högljadt  prisa  hvad  de  se  odi  förnimma 
af  den  hOga  Nordens  jättearbeten,  som  tåfla  med 
allt  hvad  de  annorstädes  skådat;  då  brister  starren 
på  månget  svenskt  Oga,  och  mångens  hjårta  vftrmes 
vid  tanken:  detta  ir  svenskt. 

Ädlare  gård  af  tacksamhet  mot  sin  konung 
för  en  ^ngofemårig  fridens  r^ering  kunde  svenska 
folket  icke  gifvA  ftn  d^i,  att  på  en  punkt  samla 
tillhopa  konstens  och  industriens  alster,  sågande: 
Se  har  hvad  friden  bftr  i  sitt  sköte,  se  hår  hvad 
visa  lagar  utrfttta,  se  hftr  ett  fritt  folks  tysta 
arbete!  Vi  svenskar  hafva  i  år  vaknat  upp  till 
kånsla  af  vårt  eget  vftrde,  af  våra  egna  krafter, 
af  våra  egna  tillgångar.  Detta  skall  vara  vårt 
dyrbaraste  minne  från  de  festliga  dagarna. 

Med  ord  och  verk  har  folket  delat  ain  konungs 
glådje.  Landsfadern  kan  alltså  vara  stolt  öfirer 
sitt  folk.  Men  landets  moder,  konungens  biig^ 
gemål,  drottningen!  Huru  skulle  åt  henne  kunna 
beredas  en  hyllning?  För  sig  sjslf  b^ftrde  hon 
intet.  Den  fromma  makan  vid  konungens  sida  på 
tronen,  som  lidit  så  mycket  i  kroppsliga  smärtor, 


—    8    — 

kvad  konde  hon  Önska?  Sådan  var  frågan.  Di 
hördes  från  henne  d^i  yftniiga  maningen:  Hjllp 
dem  som  lida!  Och  se!  ordet  vann  gmkkng  i 
tasendes  hjftrtan.  Gåfvor  strOmmade  in  från  nftr 
och  i^ftrran.  I  konungens  hand  att  gifvas  åt  drott- 
ningen rScktes  den  storartade  insamlingen  af  icke 
mindre  ftn  två  millionär  två  hundra  tösen  kronor 
till  lindrande  af  den  sjakdom,  som  bfyter  i 
fortid  tnsenden  af  våra  medvandrare  i  våriden. 
Sådan  var  hyllningen  åt  den  ädla  drottningen. 

Nftr  alltså  svenska  folket  med  vältalighetens 
ordy  med  konstens  och  indnstriens  snillrika  skapelBer 
och  med  barmhertighetens  karleksverk  gifnt  ut- 
tryck åt  sina  k&nslor  af  tacksamhet  mot  konanga* 
huset,  hvad  kunde  val  då  saknas  i  lyckan?  Ack! 
under  all  yttre  glans  finnes  ett  fridlyst,  heligt 
område  i  konungaborgen  ej  mindre  ån  i  den  torf- 
tiga hyddan,  familjens.  Men  ftfven  dir  skoUe 
under  det  förflutna  året  ljus  uppgå.  Den  bOga 
furstinnan  kronprinsessan  Victoria  hade  under 
många  år  af  qukdomens  nöd  nOdgats  under  långa 
tider  lefva  skild  från  de  sina.  Nu  fick  hon  åter- 
vända till  Norden  att  dar  stanna  och,  om  ock  med 
svaga  krafter,  njuta  vederqvickelsen  i  hemmet 
Men  lyckan  inom  konungahuset  stannade  icke  vid 
denna  solglimt.  En  ny  telning  inympades  i  den 
gamla   stammen,    då  Lovisas  dotter,  konung  CSarl 


—    9    — 

XV:8  dotterdotter,  den  unga  furstinnaa  Ingeborg- 
trolofvådes  och  fOrmåldeB  med  Carl,  hertig  af 
VestergOilaiidy  att  Båsom  en  ny  Fridkalla  vara 
ett  foreningsband  mellan  Skandinaviens  konungar- 
hus  och  folk.  Så  blef  glAdjen  fnllkommen  hfrea 
i  den  husliga  helgedomen. 

Men  till  afventjnrs  har  svenska  folket,  >en  trög 
nationy  full  af  hetsigheter»,  enligt  Ehrensvftrda 
bekanta  yttrande,  låtit  sig  hånfbta  af  sina  foster* 
Iftndska  kftnslor  tiU  den  storartade  hyllningen. 
Låtom  oss  då  lyssna  till  den  s.  k.  tredje  stats- 
makten, vftrlds-joumalistkongressen,  talrikt  fOr-^ 
samlad  i  Sveriges  hufvudstad  under  utställningen. 
Glanspunkten  i  dessa  m&ktiga  måns  möte  v«r 
konungens  fest  i  Drottnin^olms  minnesrika  ko- 
nungasalar, dftr  konungen  stod  såsom  en  like  midt 
ibland  dem,  och  dock  högre  ftn  dem  alla,  talande 
högståmda  ord,  som  gått  nt  Afver  vftrlden.  »Vi 
skola»,  säger  Jules  Claretie,  den  frftmste  bland 
pressens  min,  »vi  skola  till  våra  länder  medfSra 
minnet  af  en  skön  drOm,  och  nftr  om  fl  månader 
de  skandinaviska  folken  skola  fira  jubileet  af  Hans 
Maj:t  Oscar  II:s  fredliga  och  ftrorika  regering,  skall 
det  tillkomma  oss,  som  bevittnat  denna  storartade 
yttring  af  konst,  af  industri,  af  glftnsande  id,  af 
vftlmåga,  att  förkunna,  hvilken  ara  af  denna  fram- 


—    10    — 

gång  odi  a£  de  nordiska  brödrafolkens  intellektiieQa 
och  materiella  utveckling  tillkomma  konungen.! 
>Vive  le  roi>,  så  ropade  enst&mmigt  representan- 
terna f!5r  den  franska  repnblikmi.  Hvad  gOres  o« 
mera  vittne  behof  fer  rattm&tigheten  af  vkr  egen 
hyllning? 

Brödrafolket  på  andra  sidan  Eolen,  som  gjort 
en  betydande  insats  vid  utställningen  i  Stockhdm, 
har  under  det  förflutna  året  firat  dubbla  fester: 
Trondhjems  900-års-jubileum  och  konung  Oscar 
II:s  25^rs.  Båda  voro  värdiga  den  stolta  nationen. 
Båda  egde  rum  i  närvaro  af  den  konung,  hvars  val- 
språk är  »Brödrafolkens  väl»,  ej  Uott  i  ord,  men  i 
handling.  Hjärtevarmt  helsad  och  helsande  i  stor- 
slagna ord  uti  trendernas  gamla  bygd  fick  han  från 
festen  taga  med  sig  den  fotshOga  pokal  i  drif vet  oxi- 
deradt  silfvw,  som  bär  denna  inskrift:  »Mindegave 
til  Hans  Majestaet  Kong  Oscar  II,  overrakt  i 
kissrlighed  og  underdanighed  fra  byens  damer  ved 
Trondhjems  900-aars  jubilaeum  i  Hans  Majestets 
25:de  regjeringsaar». 

I  Kristiania  bOrjade  konungen  sitt  jubileum 
i  Herrens  hus,  i  Vor  Freisers  kirke,  där  biskopen, 
med  erinran  till  folket  att  icke  glOmma  Herrens 
välgärningar  under  de  gångna  25  åren,  kunde 
vittna,  att  »ingen  konung,  sedan  de  gamla  norska 


—   11   — 

konungame,  8&  väl  som  konung  Oscar  förstått  det 
norska  folkets  egendomligheter». 

Konungen,  drottningen  och  den  kungliga  fa- 
miljen helsades  därefter  pä  vägen  till  slottet  af 
jublande  skaror.  Folktäg,  illumination,  borgarbal, 
uppvaktningar,  bal  på  Kristiania  slott,  vältaliga, 
djupgående  ord  till  och  af  konungen,  talrika, 
värderika  gåfeor  till  den  höge  monarken,  se  där 
det  norska  folkets  hyllning! 

»En  händelse,  som  ser  ut  som  en  tanke»,  har 
varit,  att  under  detta  märkliga  år  jämväl  full- 
bordats ett  stordåd,  som  framkallat  hela  den  ci- 
viliserade världens  uppmärksamhet  och  beundran. 
Vår  berömde  landsman,  doktor  Sven  Hedin,  har 
nämligen  efter  treåriga  mödor,  farligheter  och 
försakelser  uti  hittills  okända  delar  af  Central- 
Asien  återkommit  till  fåderneslandet,  rikligen  ut- 
rustad med  erfarenheter  och  upptäckter.  Härom 
vore  mycket  att  säga.  Konungen  har  vid  ett 
högtidligt  tiilfUle  gifvit  honom  sin  hyllning,  på 
samma  gång  han  gaf  sitt  erkännande  åt  en  annan 
bland  sina  undersåtar,  norrmannen  Nansen,  som 
under  det  föregående  året  till  sitt  hemland  åter- 
kommit. »Nansen»,  så  yttrade  konungen,  »hade 
bland  polarhafvets  isar  med  lifsfara  och  med  okuf- 
1ig  energi   sökt  efter   land*    Sveriges  son,    Sven 


—     12    — 

Hedin,  sökte  med  lika  8tor  li&fara  och  lika  okuflig 
energi  efter  vatterij  efter  det  vatten,  som  icke 
rann  så  särdeles  ymnigt  på  Hög-Asiens  sandöknar 
ooh  stepper.  Hela  den  bildade  vftrlden  skulle 
dftrfOr  egna  dem  den  hyllning  de  förtjent.> 

Vikingablodet  har  alltså  icke  kallnat  hoa 
brödrafolken.  En  son  af  det  ena  folket  söker 
efter  land,  en  son  af  det  andra  söker  efter  yatteiu 

o 

Återstod  att  på  luftens  vingar  söka  efter  våridens 
anda.  Jubileiåret  skulle  ock  få  bevittna  ett  sådant 
sökande.  Andrée  med  sina  följeslagare,  Strindberg 
och  Frsenkel,  modiga  och  vSl  rustade  mån,  tve- 
kade icke  att  göra  försöket.  Borta  ftro  de  sedan 
mer  ån  tre  månader  tillbaka;  lefvaade  eller  döda? 
Vi  veta  det  icke.  Att  ock  de  en  gång  måtte 
återvända^  det  gifve  Gud! 


Arbetet  med  Svenska  Akademiens  ordbok  öfver 
svenska  språket  fortgår  oafbrutet,  så  att  under 
innevarande  år  7:e  h&ftet  utgått  i  8,834  exemplar 
till  prenumeranter  och  det  8:de  är  under  utgif- 
ning.  Myror  i  alla  rikets  landsdelar  draga  strån 
till  stacken,  och  förråden  vftxa  stundligen. 

Den  inbjudning  till  samlande  af  bidrag  ftr 
resande    af  en   minnesstod   öfver  Esaias  Tegnér  i 


—     18     — 

Stockholm,  som  af  Akademien  utftrdades  den  2 
november  1896,  halfsekelsdagen  efter  skaldens  död, 
har  med  deltagande  från  allm&nhetens  sida  hör- 
sammats, och  utgör  beloppet  af  insamlade  medel 
i  denna  stund  något  mer  &n  9,000  kr.,  hvaraf 
Akademien  tillskjutit  3,000  kr. 

Genom  doktor  Alfred  Bernhard  Nobels  testa- 
mente, dateradt  San  Remo  den  27  november  1895, 
hvari  bland  annat  forordnas,  att  räntan  af  en 
ännu  outredd  fond  skall  tilldelas  den,  >som  inom 
litteraturen  har  producerat  det  utmftrktaste  i  idealisk 
riktning»,  utan  att  »afseende  ftstes  vid  någon  slags 
nationalitets  tillhörighet»,  och  att  prisen  utdelas 
af  »Akademien  i  Stockholm»,  ftro  åt  Akademien 
anvisade  tillgångar  till  upprättande  af  en  inter- 
nationell areopag,  hvars  arbete  skulle  komma  att 
gå  utöfver  de  ursprungligen  utstakade  gr&nserna 
för  Akademiens  verksamhet.  Nogsamt  besinnande 
de  svårigheter,  som  h&rmed  varda  förknippade, 
har  Akademien  dock  ansett  sig  böra  villkorligt 
mottaga  uppdraget  samt  bifalla  en  från  veder- 
börande utredningsman  ingången  framställning  att 
utse  en  delegerad,  som  skulle  ega  att  samråda 
med  del^erade  från  de  samfund,  hvilka  jämväl 
fått  sig  anvisade  medel  till  utdelande  af  pris  för 
de  viktigaste  upptäckter  inom  fysikens,  kemiens, 
fysiologiens  och  medicinens  områden.     I  afvaktan 


—    14    — 

på   de   fDrslagy  som  fria  dessa  delcjgerade  kunns 
mg&,  ftr  frågan  hvilande  p&  Akademiens  bord. 


Men  lifvet  erbjuder  icke  en  tafla  af  idel  ljus. 
Skuggor  och  dagrar  vexla  äfven  i  Akademiens 
lif.  Det  förflutna  året,  så  rikt  på  glftdj^mnen, 
har  låtit  dödens  glafven  drabba  den  till  lefnadsår 
äldste  inom  vår  krets,  Carl  Anders  Kullberg. 
Få  voro  måhända  de,  som  utanför  sångarrunden 
kände  hans  namn,  då  han  för  två  och  trettio  år 
sedan  kallades  att  intaga  sitt  rum  bland  de  Aderton^ 
den  plats,  som  Bernhard  Elis  Malmström  lemnat. 
Talis  Qualis  gaf  i  sitt  vackra  helsningstal  för- 
klaringen: 

Länge  i  tystnadens  hägn  da  fOrstuckit  dig,  gOmd  uti  skuggan» 

Stilla,  belåten,  försynt,  rädd  att  förråda  dig  själf; 

Tänkte  dig  trygg  och  trodde  d!g  glömd  och  rågade  halfhögt 

ROra  din  lyra  igen,  länge  förstnmmad  i  vrån. 

Funnen  du  vardt  och  lockad  och  fOrd  nr  skuggiga  dälder 

Upp  till  den  höga  parnass,  där  dn  befinner  dig  nu. 

FOga  kunde  den,  som  kände  Carl  Kullberg  i 
ungdomstiden,  ana,  att  denna  lidelsefulla  nator^ 
med  djärfva  insatser  och  glödande  eld,  skulle  en 
gång  nöja  sig  med  ett  lif,  så  stilla  och  ensligt  som 
hans.  Men  däri  låg,  om  icke  hans  ^en,  så  dock 
de    vittra   idrotternas  vinning.     Redan  mot  slutet 


—    16    — 

af  1840-taIet  gaf  hoBom  Akademien  vid  tvenne 
tillfallen  sitt  erk&nnande  med  sitt  andra  pris  fOr 
dikter,  prftglade  af  varm  kftnsla  och  yppig  fantasi, 
men  framför  aDt  beaktade  fbr  den  finmejslade 
formen.  Snart  Afvergick  dock  Kallberg  till  det 
fUt,  där  han  sk&rdat  sin  största  berömmelse,  den 
vittre  öfversfittarens.  Med  en  tolkning  af  episoden 
om  »Armidas  ö»  ur  Tassos  Befriade  Jerusalem 
eröfrade  han  år  1857  Svenska  Akademiens  stora 
pris,  och  tre  &r  dftrefter  framtrftdde  han  med  en 
ypperlig  öfvers&ttning  af  hela  det  stora  skalde- 
verket* »Ariostos  Orlando»,  »Petrarcas  canzoner» 
och  ett  stort  antal  af  samme  skalds  »Sonetter  till 
Laura»  följde  därpå  med  kortare  eller  längre 
mellanrum.  Att  skapa  odödliga  skaldeverk  har 
endast  sparsamt  förunnats  de  dödlige.  Ingifvelsens 
glöd  eldar  så  sällan  menniskosjälen;  m^i  när  den 
kommit  därin,  då  öfvervinnas  svårigheterna,  och 
mästerverket  träder  fram  i  dagen.  Annorlunda 
ter  sig  svårigheten,  då  det  gäller  att  tolka  sniUets 
ingifvelser  på  ett  annat  tungomål.  Där  kräfves 
den  sinnets  spänstighet,  som  kan  sätta  sig  in  i  en 
amians  tankar,  lefva  en  annans  Uf,  rasa  med  Or- 
lando,  hänfbras  af  Gottfrid  och  hans  bragder, 
sucka  med  Petrarca  i  hans  sköna  kärlekslif.  Den 
gåfvan  var  förlänad  den  nu  hädangångne  vännen. 
D&rför   har   kan  kunnat  skänka  sitt  fosterland  en 


—    16    — 

iidgjaten   tafla  af  bilder,  som  sent  skall  förg&tas. 
Frid  Afver  hans  minne  1 

Tiden  går.  Femton  m&nader  ftro  förlidna, 
sedan  Akademien  och  fäderneslandet  sftnktes  i  sorg 
yid  budskapet  om  den  ädle  mans  bortgång,  som 
mäktigt  inverkat  p&  fosterlandets  Oden  och  med 
sina  lysande  gåfvor  främjat  vårt  samfunds  väl. 
Den  24  september  fOrlidet  år  skildes  forre  stats- 
ministern m.  m.  friherre  Louis  Gerhard  De  Gekb 
från  arbetsfältet  har  nere. 

I  ledigheten  efter  den  bortgångne  har  Aka- 
demien, med  sin  höge  beskyddares  nådiga  sam- 
tycke, den  18  mars  innevarande  år  till  ledamot 
valt  och  kallat  f.  d.  statsrådet,  universitetskanslern 
m.  m.  herr  Pehr  Jakob  vok  Ehrenheim,  hvilken 
nu  kommer  att  taga  sitt  inträde. 


INTRÄDES-TAL 


SVENSKA  AKADEMIEN 


DEN  20  DECEMBER  1897 


AF 


PEHR  JAKOB  TON  EHRENHEIM 

JCRIS  DOKTOR,   F.  D.  8TAT8BÅD.   UKITVR8ITBT8KAMBLSB,  RIDDARK  OCH  KOMUBHDÖR  AP 
XONQL.  MAJ:T8  ORORH  M.  M. 


Mine  Herrar! 

Uk  jag  vågat  emottaga  eder  kallelse  att  inträda 
i  detta  samfund  och  åtaga  mig  de  plikter,  den 
medför,  har  det  skett,  emedan  jag  ansett  hedern 
af  den  utmärkelse,  mig  egnats,  för  stor  för  att 
kunna  afböjas  och  känt  mig  förvissad  om  edert 
öfverseende  för  hvad  som  kan  komma  att  hos  mig 
brista  vid  deltagandet  i  edert  arbete.  Jag  skulle 
här  kunna  tala  om  min  öfverraskning  vid  emot- 
tagandet  af  denna  kallelse,  som  icke  ens  i  ung- 
domens djärfvaste  framtidsdrömmar  hägrat  för  min 
syn,  men  jag  föredrager  att  endast  betyga  min 
vördnadsfulla,  ödmjuka  tacksamhet  för  det  om- 
döme, som  härigenom  om  mig  uttalats  af  män, 
vana  att  pröfva,  innan  de  döma.  Med  djup  rörelse 
tänker  jag  också  därpå,  att  min  kända  tillgifvenhet 
för  min  företrädare  på  denna  plats  och  min  per- 
sonliga ställning  till  honom  måhSnda  haft  någon 
vikt  vid  edert  val,  och  att  jag  således  genom 
denna   utmärkelse,    en    af   de  största,   som  kunna 


—     20    — 

erhållas  i  vårt  land,  fått  ökad  anledning  att  ännu 
lifligare  känna  den  tacksamhetsskuld,  hvari  jag 
redan  förut  står  till  honom,  ej  endast  för  yttre 
framgångar    men    än    mer  för  lära  och  föredöme. 

Den,  som  har  att  teckna  Louis  De  Geers  bild, 
har  den  sällsynta  fördelen  att  i  den  bortgångnes 
själfbiografi,  hans  »Minnen»,  ega  en  rik  källa  till 
kännedomen  om  hans  person  och  lif.  När  då 
denna  källa  är  fullkomligt  ogrumlad  af  de  fel,  som 
eljest  ofta  vidlåda  själfbiografier;  då  den  i  sin 
enkelhet,  flärdlöshet  och  frihet  från  all  lidelse 
redan  i  sig  själf  bär  vittne  om  sin  trohet  mot 
sanningen ;  då  den  med  ovanlig  öppenhet  icke  blott 
skildrar  författarens  oflFentliga  och  enskilda  lif 
utan  ock  lemnar  en  inblick  i  hans  inre  menniskas 
utveckling,  så  kan  en  sådan  källa  ej  annat  än 
anses  ovärderlig  och  med  allt  skäl  af  rainnest«ck- 
naren  rådfrågas. 

De  Geer  föddes  den  18  juli  1818  på  det  stora 
herresätet  Finspång,  den  tredje  i  ordningen  af  14 
på  en  gång  lefvande  barn.  Där  tillbringade  han 
dock  endast  sin  spädaste  barndom,  ty  få  år  efter 
hans  födelse  flyttade  familjen  därifrån  till  det  af 
fadern  inköpta  godset  Stjernholm  i  Södermanland, 
som  således  blef  hans  egentliga  barndomshem  och 
h  varom  han  säger,  att  det  var  honom  och  hans 
syskon  obeskrifligen  kärt.     Hans  fader  var  en  älsk- 


—    21     — 

y&rd,  konstnärligt  anlagd  man,  men  d&rfOr  icke  sak- 
nande vare  sig  praktiskt  sinne  eller  allvar.  Om  sin 
mor  sftger  han:  »Hon  var,  som  jag  tror,  den  bästa 
menniska  jag  känt.  Hennes  lynne  var  mera  jämnt 
aa  gladt,  och  hennes  väsen  mildt  och  anspråks- 
löst, men  bestämdt.  Hennes  sätt  med  barnen  var 
beundransvärdt.  Utan  stränghet  förstod  hon  att 
göra  sig  åtlydd  af  alla  ända  in  i  de  minsta  detaljer, 
hvilket  utan  tvifvel  väsentligen  berodde  på  den 
fullkomliga  frånvaron  af  all  nyck  och  ända  till 
skymten  af  visad  större  förkärlek  för  den  ena 
eller  andra.  Man  insåg  så  klart  rättvisan  af  alla 
hennes  fordringar,  att  man  utan  knöt  underkastade 
sig  dem.»  Hvem  igenkänner  icke  i  denna  teck- 
ning sonen? 

Vid  tio  års  ålder  (1828)  sändes  De  Geer  till 
Linköpings  skola,  där  han  stannade  i  fyra  år,  det 
sista  på  nedersta  bänken  i  gymnasium.  Han  och 
hans  bröder  trifdes  ej  synnerligen  väl  där,  och 
desto  starkare  blef  därigenom  deras  kärlek  till 
Stjernholmshemmet,  där  de  fingo  tillbringa  de 
långa  ferierna.  Mot  hösten  1832  fick  han  följa 
med  ärkebiskop  Rosensteins  till  Upsala,  där  han 
inqvarterades  i  ärkebiskopshuset,  som  dock  ej  be- 
boddes af  ärkebiskopen  utan  till  större  delen  ut- 
hyrdes, mest  till  släktingar.  En  hel  skara  yng- 
lingar   och   gossar   höUo  där  hushåll  tillsammans. 


—     22     — 

Han  kom  nu  in  i  katedralskolans  s.  k.  rektors- 
klass,  aflade  efter  fyra  år  studentexamen  samt 
sedermera  kansliexamen  och  hofrättsexamen. 

Hans  fader  hade,  liksom  så  många  andra  af 
sina  samtida  inom  den  mera  vftlbehållna  landt- 
adeln,  tidigt  lemnat  statens  tjenst  för  att  lefva 
såsom  privatman  på  inkomsterna  af  sin  ärfda  för- 
mögenhet. Under  de  första  åren,  sedan  han  köpt 
Stjemholm,  fördes  dftr  det  glada,  gåstfria  lif,  som 
förr  var  och  väl  äfven  ännu,  om  ock  ej  så  allmänt, 
ftr  vanligt  på  en  svensk  herrgård,  hår  förskönadt 
af  värdens  kärlek  för  måleri  och  musik.  Med  en 
hastigt  tillväxande  familj  blefvo  emellertid  till- 
gångarna småningom  otillräckliga  fbr  att  hålla 
uppe  det  alltför  gästfria  huset,  och  allt  ställdes 
på  en  sparsammare  fot,  men  debet  och  kredit 
ville  aldrig  gå  rätt  ihop.  Sönerna  vandes  därför 
vid  sträng  hushållning.  Äfven  med  iakttagande 
däraf  var  det  svårt  för  De  Geer  att  under  student- 
tiden få  årsanslaget  att  räcka  till,  och  det  skulle 
icke  hafva  lyckats  utan  tillämpning  af  det  motto 
han  skref  i  sin  kassabok:  »Emas  non  quod  opus 
est,  sed  quod  necesse  est».  Svårare  i  ekonomiskt 
afseende  blef  det  för  honom,  sedan  studierna  voro 
afslutade,  ty  nu  gällde  det  att  taga  sig  fram  på 
egen  hand.  Hans  fader  hade  nämligen  på  förhand 
sagt    sina    söner,    att  han  icke  kunde  lem  na  dem 


—     23     — 

några  bidrag,  sedan  deras  uppfostran  var  gjord. 
Kort  efter  sin  ankomst  till  Stockholm  i  början  af 
1841  fick  han  emellertid  genom  sin  äldre  broder 
Carls  bemedling  plats  såsom  kanslist  vid  Riddar- 
huset under  den  ännu  pågående  riksdagen  och  var 
således  försörjd  så  länge  denna  räckte,  men  sedan 
var  det  endast  genom  den  strängaste  hushållning 
han  kunde  draga  sig  fram,  fast  besluten  som  han 
var  att  icke  göra  några  skulder,  tills  han  vid 
1844 — 1845  årens  riksdag  blef  anstäUd  såsom 
notarie  &  Riddarhuset,  en  befattning,  som  föran- 
ledde honom  att  i  samtal  med  grefvinnan  Carl 
De  Geer,  i  hvars  hus  han  förtroligt  umgicks,  skämt- 
samt på  sig  tillämpa  den  rike  baron  von  Nolckens 
bekanta  yttrande:  visserligen  har  jag  tråkigt,  men 
så  blir  jag  också  bra  rik. 

Under  1845  fick  han  sin  första  fullmakt  på 
ordinarie  tjenst  såsom  kopist  i  justitiecxpeditionen, 
men  då  han  såg  sig  på  kanslivägen  hvarken  kunna 
påräkna  någon  snabb  befordran  eller  förvärfva 
några  större  insikter,  beslöt  han  att  åter  begifva 
sig  på  ting  och  Af  först  biträde  samt  sedermera 
t.  f.  domhafvande^^en  i  trakten  af  Kristianstad 
belägen  domsaga.  I^k  var  här,  som  han  förnyade 
bekantskapen  med  sir»edermera  blifvande  maka 
fröken  Caroline  Wachtnwster,  dotter  till  kammar- 
herren   grefve    WacbtmeiAi*    pä  Vanas  och  hans 


—     24     — 

grefvinna,  född  Wrangel,  och  det  var  här,  aom 
den  två  unga  hjärtans  kärlekssaga  genomlefdes, 
som  han  så  älskligt  tecknat  i  sina  minnen.  Efter 
vexlande  arbeten  nämndes  han  1849  till  assessor 
i  Skånska  hofrätten,  förordnades  i  början  af 
1855  till  chef  för  fångvårdsstyrelsen  och  utnämndes 
den  16  maj  samma  år  till  president  i  Göta  hof- 
rätt. 

Hvad  han  själf  kände  vid  denna  hastiga,  utom 
vanlig  ordning  liggande  befordran  återgifves  i  de 
ord,  med  hvilka  han  slutade  sitt  tal,  då  han  af- 
lade  eden  inför  hofrätten.  >0m  än  min  nya  höga 
plats  icke  kunnat  gifva  mig  nya  högre  egenskaper, 
så  har  den  åtminstone  till  högre  lif  uppkallat  min 
själs  renaste  och  ädlaste  känslor,  för  hvilkas  san- 
ning jag  finner  en  borgen  i  deras  ödmjukhet.» 
Efter  en  så  snabb  och  för  honom  själf  oväntad 
framgång  kunde  det  icke  vara  öfverraskande  för 
De  Geer  att  föga  mer  än  ett  år  efter  utnämningen 
till  president  få  emottaga  framställning  om  öfver- 
tagande  af  ett  ännu  högre  och  ansvarsfullare  äm- 
bete. I  augusti  1856  kallades  han  till  Stockholm 
för  att  lemna  konungen  tillfälle  tiU  ett  samtal  i 
en  angelägenhet  af  vikt,  och  vid  ankomsten  erfor 
han  af  excellensen  Sparre  och  statsrådet  J.  F. 
Fåhrseus,  att  den  förstnämnde  begärt  sitt  afsked  och 
föreslagit    De    Geer    till  sin  efterträdare.     Denne, 


—     25     — 

som  ansåg  sig  alldeles  icke  vuxen  det  höga  ämbetet, 
lyckades,  om  ock  med  någon  svåringhet,  att  förmå 
konungen  att  afstå  från  förslaget.  I  ett  bref  af 
den  12  september  till  sin  bror  Gerard  redogör 
han  utförligt  för  sitt  samtal  med  konungen.  De 
Geers  invändningar,  att  de  påträngande  lagrefor- 
merna  oundvikligt  kräfde  en  man  med  vida  djupare 
teoretisk  underbyggnad  än  hans,  och  grundlags- 
frågorna en  politisk  personlighet,  bemötte  den  ädle 
konungen  med  den  förklaring,  att  dessa  egenskaper 
visserligen  vore  önskliga  i  största  möjliga  mått, 
men  att  det  vore  ännu  väsentligare  »att  till  rikets 
främsta  ämbete  få  en  person,  om  hvilken  både 
konungen  och  landet  kunde  vara  öfvertygade  att 
han  utan  alla  biafsikter  sträfvade  blott  för  det 
ädla  och  rätta».  Med  ett  slags  intuition  bedömde 
konungen  De  Geer,  och  de  skildes  med  det  ytt- 
rande af  konungen,  att  ehuru  propositionen  icke 
ledt  till  något  resultat,  borde  han  däruti  se  ett  bevis 
på  den  goda  tanke  konungen  hyste  om  honom. 
De  Geer,  som  i  Riddarhusets  kansli  vunnit 
en  ej  ringa  bekantskap  med  riksdagsgöromålen, 
var  först  vid  1853 — 54  årens  riksdag  ledamot  af 
ridderskapet  och  adeln.  En  kortare  tid  utskotts- 
ledamot, yttrade  han  sig  icke  under  riksdagen  på 
Riddarhuset.  Sedan  justitiestatsministersämbetet 
blifvit   honom    erbjudet    och  han,   ehuru  han  för 


—     26     — 

tillfället  lyckats  afbOja  anbudet,  likv&l  insåg,  att 
det  skulle  återkomma,  beslöt  han,  för  att  pröfva 
om  han  skulle  ega  någon  fallenhet  för  det  poli- 
tiska lifvet,  att  någon  tid  deltaga  i  den  riksdag, 
som  sammantrftdt  på  senhösten  1856,  och  fl3rttade 
dftrför  på  nyåret  1857  med  sin  familj  till  Stock- 
holm. I  likhet  med  så  många  andra  nybörjare  på 
Riddarhuset  och  troligen  &fven  i  andra  representant- 
församlingar, sammanfattade  han  icke  sällan  i  tan- 
karna utförliga  anföranden  i  förekommande  frågor, 
men  sveks  af  modet,  då  han  skulle  begära  ordet, 
så  att  de  tillämnade  talen  ej  blefvo  hållna.  Vid 
ett  tillfälle,  då  ett  lagutskottsbetänkande,  till- 
styrkande en  förändring  inom  familjerättens  om- 
råde, låg  på  bordet,  sammanträffade  han  tillfälligt* 
vis  med  ett  par  af  Riddarhusets  ledande  män, 
som,  då  de  funno,  att  han  delade  deras  åsikt,  att 
förslaget  borde  afslås,  uppmanade  honom  att  vid 
föredragningen  begära  ordet.  Ett  slags  familje- 
intresse att  uppmuntra  yngre,  mera  tillbakadragna 
men  lofvande  män  att  träda  fram  och  deltaga  i 
öfverläggningarna  genomgick  Riddarhuset,  och  så- 
dana uppmaningar,  som  De  Geer  erhöll,  voro  ej 
ovanliga.  Han  lofvade  och  nödgades  således  öfver- 
vinna  sin  tvekan.  Ur  anförandet,  som  var  ganska 
utförligt  och  väl  genomtänkt,  må  det  tillåtas  att 
här    anföra    början,    som  i  någon  mån  karakteri- 


—     27     — 

serar  hans  ståndpunkt  då  och  framdeles:  »De 
mångfaldiga,  ständigt  återkommande  förslag  till 
ändringar  och  jämkningar  i  våra  lagar  angående 
arfs-,  testaments-,  börds-  och  giftoratt,  så  olika 
dessa  forslag  sinsemellan  Aro,  stödja  sig  likvål 
ntetan  alla  på  en  och  samma  grund,  och  denna 
grund  ar  inskränkning  af  slaktens  rätt  till  de  en- 
skilda släktmcdlem marnas  egendom.  Den  gamla 
tidens  beundrare  se  häruti  endast  ett  uttryck  af 
den  nyare  tidens  egoism,  bestående  däruti  att  in- 
dividen sträfvar  att  tillskansa  sig  oinskränkta 
rättigheter  till  all  den  egendom,  han  på  ett  eller 
annat  sätt  kan  åtkomma.  Betraktar  man  saken 
fördomsfritt,  torde  man  dock  medgifva,  att  intet 
af  dessa  ändringsförsök  kunnat  tillvinna  sig  några 
mera  allmänna  sympatier,  så  vida  det  ej  omfattat 
någon  verklig  stor  rättsgrundsats,  som  hittills  icke 
lyckats  att  i  lagstiftningen  göra  sig  fullt  gällande. 
Bland  de  ädlare  sträfvanden,  man  sålunda  ofta 
kan  spåra,  räknar  jag  främst  den  djupa  betydelse 

man  vill  gifva  åt  äktenskapet.» På  grund 

af  anmärkningar  emot  det  sätt,  hvarpå  ändamålet 
skulle  vinnas,  yrkade  han  emellertid  afslag,  som 
äfven  blef  ståndets  beslut. 

De  Geer  lemnade  riksdagen  på  våren  1857, 
men  återkom  såsom  af  adeln  vald  statsrevisor  den 
15  aug.  till  Stockholm,  medan  riksdagen  ännu  var 


—     28    — 

samlad*  Han  fick  då  i  en  framstående  egenskap 
deltaga  i  ett  viktigt  beslut.  Konung  Oscar  den 
förste,  hvars  helsa  en  tid  varit  vacklande  och  på 
hösten  försämrades,  nödgades  den  11  september 
tills  vidare  öfverlemna  styrelsen  åt  den  för  vissa 
fall  stadgade  interimsregering  af  tio  svenska  och 
tio  norska  statsråd,  men  då  Iftkarne  förklarat,  att 
konungen  under  minst  ett  år  behöfde  frihet  från 
alla  själsansträngningar,  och  det  ej  kunde  vara 
lämpligt  att  en  så  tung  form  för  rikenas  styrelse 
under  lång  tid  begagnades,  beslöt  konungen  tillika 
att  föreslå  riksdagen  och  stortinget  att  uppdraga 
åt  kronprinsen  att  föra  riksstyrelsen,  intill  dess  ko- 
nungen kunde  blifva  i  tillfälle  att  densamma  åter- 
taga. Anordningens  förenlighet  med  svenska 
grundlagen  var  tvifvelaktig,  och  konstitutionsut- 
skottets ordförande  grefve  Lagerbjelke  ville  icke 
i  utskottet  förorda  densamma,  men  ansåg  tillika, 
att  förändringen  var  önsklig,  och  lemnade  därför 
sin  plats  i  utskottet.  De  Geer  invaldes  i  hans 
ställe  och  blef  på  grund  af  sitt  nummer  på  Riddar- 
huset utskottets  ordförande  samt  tillstyrkte  för- 
slaget, hvilket  han  vid  jämförelse  mellan  de  unio- 
nella  stadgandena  och  de  båda  ländemas  grund- 
lagar ansåg  kunna  försvaras.  Såsom  bekant  antogs 
förslaget  af  alla  fyra  stånden  och  norska  stortinget 
utan  nämnvärdt  motstånd. 


I  konstitutionsutskottet  började  De  Geer,  ge- 
mensamt med  Edvard  Carleson,  att  deltaga  i  ulr- 
arbetande  af  ett  förslag  till  grundlagsändring, 
enligt  hvilket  adeln  skulle  utse  representanter  inom 
sig  genom  val.  Han  hade  kommit  till  den  öfver- 
tygeisen,  att  en  representationsförändring  borde 
ske,  och  då  alla  dittills  gjorda  försök  att  genom- 
fora en  sådan  i  större  omfång  strandat,  ansåg  han, 
att  man  borde  söka  gii  de  partiella  reformernas 
vag.  Innan  förslaget  hann  slutdiskuteras  i  utskottet, 
lemnade  han  riksdagen,  men  ett  förslag  i  of  van- 
nämnda  syfte,  hvaruti  Carleson  dock  icke  instämde, 
framställdes  af  utskottet  och  bifölls  af  borgare-  och 
bondestånden.  Adeln  och  presteståndet  afslogo 
däremot  förslaget,  och  De  Geer  sfiger  i  sina  min- 
nen, att  han  vid  läsning  sedermera  af  protokollet 
öfver  debatten  på  Riddarhuset  fick  det  intryck,  att 
det  icke  vore  värdt  att  vidare  försöka  att  partiellt 
reformera  adeln  såsom  riksstånd,  en  uppfattning 
8ora  utan  tvifvel  var  riktig,  icke  blott  från  verk- 
ställbarhetens  synpunkt,  utan  äfvcn  därför,  att 
adelns  fel  och  förtjenster  såsom  lagstiftande  för- 
s^amling  voro  så  sammanväfda  med  hvarandra,  att 
de  förra  icke  kunde  undanrödjas  utan  att  de  senare 
väsentligen  förlorades. 

Den  7  april  1858,  kort  efter  riksdagens  slut, 
nämndes    De    Geer    till   justitiestatsminister,   och 


—    30     — 

inträffade  dftrmed  den  stora  förftndring  i  hans  lif 
som  öfverflyttade  honom  från  lugnare,  om  ock 
maktpåliggande,  gOromål  till  den  prOfvande  ställ- 
ningen att  vara  konungens  främste  rådgifvare. 
Underhandlingarna  om  utnämningen  bära  vittne 
om,  att  han  icke  eftersträfvade  den,  utan  fort- 
farande tvekade  om  sin  förmåga  att  bära  upp 
platsen.  Den  äregirighet,  för  hvilken  han  själf 
bekant  sig  icke  vara  alldeles  främmande,  r&ckte 
icke  till  att  öfvervinna  hans  fruktan  för  att  icke 
gå  i  land  med  hvad  man  ville  förelägga  honom, 
och  han  gaf  icke  vika,  förrän  han  ansåg  sig  för- 
vissad att  hos  andra  ledamöter  i  konseljen  finna 
de  egenskaper,  han  själf  ansåg  sig  sakna. 

Kort  efter  sitt  inträde  i  konseljen  genomdref 
De  Geer,  att  tre  riksdagsbeslut  i  human  riktning 
godkändes,  nämligen:  att  ogift  qvinna,  som  fyllt 
25  år,  skulle  vara  mjmdig,  om  hon  hos  veder- 
börlig domstol  anmälde  sin  önskan,  att  hon  myndig- 
heten själf  utöfva  ville;  att  det  s.  k.  konventikel- 
plakatet  upphäfdes  och  svenska  kyrkans  bekännare 
tillätes  att  hålla  enskilda  sammankomster  för  an- 
daktsöfning  —  det  enda  resultatet  af  den  propo- 
sition om  religionsfrihet,  som  konung  Oscar  I 
låtit  framlägga  —  samt  att  husagan  upphäfdes. 
I  anledning  af  frågan  om  qvinnans  myndighet  och 
den  inskränkning  i  den  kongl.  propositionen,  som 


—    81     — 

riksdagens  beslut  innebar,  samt  den  utveckling 
frågan  sedermera  vann  nedskrifver  De  Geer  föl- 
jande: »Jag  är  optimist  icke  blott  i  fråga  om 
vftrldsstyrelsen  i  dess  helhet  utan  ock  i  fråga  om 
samhällsutvecklingen,  och  jag  ställer  det  slutliga 
målet  för  mitt  samhällsideal  ganska  radikalt  i  af- 
seende  å  frihet,  broderlighet  och  jämlikhet.  Men 
lika  Öfvertygad,  som  jag  är,  att  utvecklingen  går 
mot  detta  mål,  oemotståndligt  och  oberoende  af 
de  små  menskliga  krafter,  som  arbeta  för  eller 
emot,  lika  öfvertygad  är  jag,  att  denna  utveckling, 
i  stort  sedt,  måste  gå  ytterst  långsamt  och  ojämnt, 
långsamt  därför,  att  menskligheten  är  på  långt 
när  icke  mogen  för  samhällsidealet,  och  ojämnt 
till  följd  af  den  relativa  styrkan  eller  svagheten 
af  de  menskliga  krafter,  som  spjärna  emot  eller 
verka  framåt.  Det  är  sant  sagdt,  att  revolutioner 
uppkomma  därigenom,  att  lagarna  stå  stilla  men 
menniskoma  förändras.  Men  revolutioner  upp- 
komma också  därigenom,  att  lagarna  förändras 
fortare  och  i  annan  riktning  än  menniskorna. 
Republikerna  och  kejsardömena  i  Frankrike  lemna 
exempel  på  båda  fallen.  Den  sanna  statskonsten 
består  i  att  förekomma  revolutioner  eller,  i  smått, 
att  aldrig  drifva  fram  någonting  fortare,  än  att 
det  allmänna  tänkesättet  icke  må  verka  reaktionärt, 
men  också  att,  med  målet  ständigt  i  sikte,  aldrig 


—     32     — 

stå  stilla,  då  man  utan  denna  fara  kan  gå  framåt, 
dock  hellre  stå  stilla  än  ftfventyra  att  få  gå  till- 
baka. Min  straffan  har  därför  oftast  varit  att 
föra  fram  liberala  idéer,  men  endast  så  långt,  som 
att  de  konservativas  bistånd  åtminstone  till  vä- 
sentlig del  kunnat  vinnas,  och  min  ställning  har 
därför  lika  ofta  varit  att  utöfva  ett  framdrif^ande 
tryck  på  de  konservativa  som  ett  återhållande  på 
de  liberala.» 

I  den  högre  politikens  ledning  tog  däremot 
De  Geer  i  början  icke  någon  del,  men  det  skulle 
icke  dröja  länge,  förrän  förhållandena  förändrades 
och  De  Geer  blef  konseljens  erkändt  främste  man- 
Den  s.  k.  norska  frågan  blef  härtill  närmaste  an- 
ledningen. Stortinget,  som  sammanträdt  den  6 
oktober  1859,  antog  med  110  röster  mot  2  ettsedan 
förra  stortinget  hvilande  förslag  om  afska£Fande 
af  riksståthållareämbetet  och  tillsättande  i  stället 
af  ytterligare  en  statsminister,  hvarigenom  det 
stadgande  i  norska  grundlagen,  som  ber&ttigade 
konungen  att  till  riksståthållare  utnämna  en  svensk, 
skulle  bortfalla.  Beslutet  framkallade  i  Sverige, 
där  man  väl  icke  utan  skäl  ansåg  nämnda  stad- 
gande vara  tillkommet  i  Sveriges  intresse,  en 
synnerligen  stark  oro,  och  vid  den  riksdag,  som 
sammanträdde  den  15  oktober  1859,  väckte  greftre 
Carl   Henrik    Ankarsvärd    motion   om    revision  af 


—     33     — 

föreningsakten  och  W.  F.  Dalman  om  anhållan, 
att  innan  kongl.  maj:t  meddelade  sitt  svar  i  an- 
ledning af  stortingets  beslut  om  stAthållareämbetets 
npphftfvande,  kongl.  maj:t  t&ckt^s  delgifva  rikets 
stftnder  den  underdåniga  skrifvelse  i  detta  ämne, 
som  blifvit  från  Norges  storting  till  kongl.  maj:t 
aflåten,  samt  genom  kongl.  skrifvelse  eller  propo- 
sition till  rikets  ständer,  efter  skedd  utredning 
af  det  statsrättsenliga  förhållandet  i  denna  fråga, 
lemna  svenska  folkets  representanter  tillfälle  att 
därom  afgifva  sitt  underdåniga  utlåtande.  Ett 
bifall  till  Dalmans  motion,  hvartill  efter  De  Geers 
tanke  tillräckliga  skäl  ej  förefunnos,  skulle  hafva 
bragt  de  båda  representationerna  i  en  ödesdiger 
strid  med  hvarandra,  och  De  Geer  uppträdde  där- 
för vid  remissen  af  denna  motion  med  ett  utförligt 
anförande,  däri  han  utvecklade  sin  ståndpunkt  i 
frågan.  Efter  en  längre  redogörelse  för  frågans 
betydelse  och  ställning,  yttrade  han,  att  man  af 
hvad  han  anfört  torde  kunna  hemta  grundad  an- 
ledning att  åtminstone  vara  tveksam,  huruvida 
icke  upphäfvandet  af  ifrågavarande  stadgande  i 
Norges  grundlag,  ej  mindre  med  afseende  å  sakens 
natur,  än  i  enlighet  med  dess  historiska  tillkomst 
och  däraf  härflytande  traktatmässiga  egenskap, 
bör  betrakt-as  såsom  en  fråga,  hvilken  icke  är  för 
Sverige    främmande,    oaktadt    densamma  ej  ingår 

Sv.  Akad.  Handl  fr.  1886.     12.  3 


—     34     — 

bland  dem,  som  blifvit  i  riksakten  intagna,  och 
således  ej  ansetts  tillhöra  rikets  ständers  lag- 
stiftningsrätt, utan  öfverlemnats  i  unionskonungens 
vård.  Han  slutar  sitt  anförande  med  följande  ord: 
»Jag  bekänner,  att  jag  såsom  enskild  svensk  man 
icke  skulle  vägra  att  gå  Norges  önskan  i  detta 
fall  till  mötes,  ty  jag  anser  det  värdigt  ett  fritt 
folk  att  icke  med  åberopande  af  någon  traktat 
vilja  utöfva  ett  tryckande  inflytande  på  ett  annat 
fritt  folks  inre  styrelse. Men  såsom  ko- 
nungens rådgifvare  erkänner  jag  min  plikt  att,  i 
hvad  på  mig  ankommer,  tillse,  att  icke  något, 
som  må  befinnas  vara  en  laglig  svensk  rättighet, 
varder  Sverige  utan  dess  medgifvande  afhändt» 

Detta  yttrande  blef  afgörande  för  frågans  be- 
handling vid  riksdagen.  På  förslag  af  allmänna 
besvärs-  och  ekonomiutskottet  beslöt  riksdagen 
att  hos  kongL  maj: t  anhålla  dels  om  revision  af 
stadgarna  för  föreningen  mellan  Sverige  och  Norge, 
dels  »att  den  af  norska  stortinget  för  dess  del 
beslutade  ändring  i  Norges  grundlag,  hvarigenom 
det  i  samma  grundlag  intagna  unionella  stadgande, 
att  till  ståthållare  i  Norge  kunde  utnämnas  an- 
tingen en  norrman  eller  en  svensk,  skulle  komma 
att  upphäfvas,  icke  måtte  af  kongl.  maj:t  till 
pröfning  företagas  förrän  i  sammanhang  med  de 
förändringar  af  eller  tillägg  till  föreningsbestämmel- 


—     35     — 

serna,    8om  af  den  begärda  revisionen  kunde  för- 
anledas». 

Yrkandet  om  frågans  dragande  under  rikets 
ständers  pröfning,  som  utskottet  i  sin  motivering 
uttryckligen  underkänt,  var  således  lemnadt  utan 
afseende,  men  frågans  unionella  karakter  på  samma 
gång  bestämdt  framhållen,  och  då  man  i  Norge 
ifrigt  höll  på  att  ståthållarefrågan  endast  angick 
Norge,  blef  sinnesstämningen  i  båda  rikena  i  hög 
grad  upprörd.  Inom  regeringen  blef  man  emellertid 
snart  ense,  att  tvisten  icke  kunde  lösas  påannnat 
sått,  än  att  konungen  icke  biföll  någotdera  landets 
fordringar,  utan  lät  allt  tills  vidare  förblifva  in  statu 
quo,  äfvensom  att  afslag  å  stortingets  beslut  skulle 
meddelas  i  norskt  statsråd,  men  då  norska  stats- 
rådsafdelningen  fordrade,  att  konungen  skulle  för- 
klara, att  ståthållarefrågan  var  en  ren  norsk  ange- 
lagenhet, och  konungen  äfven  var  böjd  för  ett 
sådant  förklarande,  som  öfverensstä,mde  med  hans 
enskilda  uppfattning,  uppstod  härom  en  liflig  strid. 
Det  lyckades  emellertid  De  Geer,  som  lade  synner- 
lig vikt  på  att  konungen  icke  skulle  ensam  person- 
ligen ställas  emot  någotdera  af  sina  riken,  att  förmå 
konungen  att  härifrån  afstå,  men  detta  konungens 
medgifvande  togs  å  norska  sidan  så  häftigt,  att 
det  framkallade  en  anhållan  af  norske  stats- 
ministern   Sibbern    att    få    nedlägga    sitt  ämbete, 


—     36    — 

hvilken  anb&llan  dock  för  ögonblicket  icke  fick 
någon  påföljd. 

När  riksdagens  skrifvelse  om  revision  af  hela 
riksakten  anmäldes  i  svenskt  statsråd,  närmast  blott 
i  ändamål  att  anhålla  att  konungen  ville  bestämma 
dag  för  frågans  anhängiggörande  i  sammansatt 
svenskt  och  norskt  statsråd ,  resolverade  konungen 
med  afseende  på  stridigheterna  emellan  de  båda 
rikena,  efter  öfverenskommelse,  att  hela  revisions- 
frågan skulle  på  obestämd  tid  uppskjutas.  Först 
1865,  sedan  den  framstående  och  unionsvänlige 
statsmannen  Fredrik  Stäng  inkommit  i  norska 
statsrådet  och  genom  sin  öfverlägsna  personlighet 
blifvit  själen  i  detsamma,  kunde  en  kommitté  för 
revision  af  föreningsfördraget  komma  till  stånd. 
Det  fordrades  ändock  stor  skicklighet  och  mode- 
ration  å  De  Geers  sida  for  att  undanrödja  de 
svårigheter,  som  vid  sakens  ordnande  mötte.  Denna 
kommittés  i  så  många  afseenden  utmärkta  utredning 
af  frågan  ledde  som  bekant  icke  till  något  re- 
sultat. 

Det  för  Sverige  betydelsefullaste  resultatet  af 
norska  frågan  var  det  stora  anseende  De  Geer 
vann  genom  sitt  kloka  och  kraftiga  ingripande  i 
densamma  både  vid  riksdagen  och  i  regeringen, 
men  det  skulle  vara  mycket  orätt  att  tro,  att 
detta    anseende  vanns  genom  eftergift  for  passio- 


—     37     — 

nerna  eller  en  sedermera  öfvergifven  uppfattning 
af  Sveriges  öfverhöghet  öfvev  Norge.  De  Geer 
motsatte  sig  riksdagens  direkta  inblandning  i 
frågans  afgörande  och  ådagalade  därmed  en  i  för- 
hållande till  tidens  hetsiga  uppfattning  betydande 
moderation.  Han  ansåg,  att  frågan  var  unioneli 
endast  i  den  mening,  att  den,  såsom  det  heter  i 
riksakten,  angick  bägge  rikena,  och  att  han  här- 
med ville  häfda  svensk  öfverhöghet  öfver  Norge 
kan  så  mycket  mindre  påstås,  som  han  långt 
senare,  ehuru  utom  regeringen,  frågad  till  råds, 
yrkade,  att  riksdagens  beslut  om  ändring  i  11  § 
regeringsformen  i  syfte  att  förstärka  den  kon- 
stitutionella ansvarigheten  vid  ministeriella  ären- 
dens behandling  skulle  anmälas  i  sammansatt  stats- 
råd, så  att  äfven  den  norska  statsrådsafdelningen 
före  sanktionen  finge  yttra  sig  om  förändringen. 
Till  1859-60  årens  riksdag  afgaf  konungen 
på  De  Geers  föredragning  propositioner  om  för- 
ändring af  en  betydande  del  af  missgärningsbalken 
i  den  nyare  strafflagstiftningens  anda,  äfvensom 
om  utvidgad  religionsfrihet.  Denna  senare  propo- 
sition, afgifven  efter  gemensam  beredning  med 
grefve  Henning  Hamilton,  som  då  var  chef  för 
ecklesiastikdepartementet,  var  i  hufvudsaklig  öfver- 
ensstämmelse  med  den  proposition,  somkonungOscar 
den  förste  afgaf  till  föregående  riksdag,  men  med 


—     38     — 

några  modifikationer  för  att  kunna  pårflkna  ett 
gillande  icke  blott  af  riksstånden  utan  af  den  all- 
männa meningen  i  landet.  Den  första  proposi- 
tionen antogs  med  några  mindre  förändringar,  den 
senare  genom  adelns,  presteståndets  och  bonde- 
ståndets sammanstHmmande  beslut  alldeles  oför- 
ändrad. 

Under  det  år,  som  följde  på  1860  års  riksdag, 
började  De  Geer  att  arbeta  för  representations- 
reformen. Denna  reform  hade  lifligt  sysselsatt, 
man  kan  nästan  säga  beherskat,  riksdagarna  på 
1840-talet  och  de  två  första  på  1850-talet,  till  dess 
i  början  af  1853  års  riksdag  det  såkallade  Lagei^ 
bjelkeska  förslaget,  som  var  grundadt  på  ståndens 
bibehållande  och  vid  1850 — 1851  årens  riksdag 
förklarats  hvilande,  blef  afslaget.  Ehuru  motioner 
äfven  sedermera  väcktes  i  ämnet,  ådrogo  de  sig 
tills  vidare  icke  någon  synnerlig  uppmärksamhet. 
En  tyst  öfverenskommelse  tycktes  vara  träffad,  att 
man  skulle  låta  frågan,  såsom  för  tillft.llet  olöslig, 
hvila  och  i  stället  arbeta  på  andra  reformer,  där 
enighet  äfven  lättare  kunde  vinnas,  då  den  stora 
stridsfrågan  icke  längre  så  strängt  bestämde  parti- 
grupperingen. Så  väl  1853 — 1854  årens  riksdag, 
som  de  två  följande  utmärkte  sig  också  for  många 
och  viktiga  åtgärder,  och  den  skarpa  delningen  i 
konservativa    och    liberala    blef  väsentligen  modi- 


—     39    — 

fierad.  Reformer,  som  under  den  föregående  tiden 
mött  det  häftigaste  motstånd,  genomfördes  nu  utan 
annan  strid  an  om  detaljerna.  Väl  beslöto  borgare* 
och  bondestånden  hvar  för  sig  några  få  dagar 
före  1860  års  riksdags  afslutande  att  till  kongl. 
maj:t  ingå  med  anhållan  om  ett  representations- 
förslag, men  dessa  beslut,  fattade  så  godt  som  i 
riksdagens  sista  timme,  vftckte  föga  uppmärksamhet. 
Det  finnes  ingen  anledning  att  däruti  se  orsaken 
till  De  Geers  uppträdande.  För  bedömande  af 
hans  personlighet  ligger  vikt  på  att  hans  arbete 
for  reformen  icke  berodde  på  yttre  påtryckning, 
utan  var  grundadt  i  hans  öfvertygelse,  att  både 
rättvisa  och  klokhet  fordrade  frågans  lösning  och 
att  denna  lösning  borde  ske  under  lugna  tider,  då 
uppmärksamheten  ostördt  kunde  riktas  på  sättet 
för  lösningen,  som  var  så  utomordentligt  viktigt 
och  lätt  kunde  komma  att  uppoffras  åt  passionerna, 
om  reformen  fördröjdes  till  dess  den  med  häftighet 
påkallades.  Hvad  han  äfventyrade,  det  visste  han, 
och  känslan  af  ansvaret  för  representationsreformen 
har  tryckt  sin  prägel  på  hans  hela  återstående 
lif,  men  stark  i  medvetandet  om  sina  afsikters 
renhet  fullföljde  han  sitt  mål  med  aldrig  sviktande 
ihärdighet  och  uppbjudande  af  alla  sina  själskrafter. 
Reformarbetet  började  under  enskilda  samtal 
med    konungen    och    väl    äfven  med  kollegerna  i 


—     40     — 

statsrådet  om  uOdvändigheten  af  en  representations- 
förändring. Den  promemoria  till  konungen,  som  var 
första  egentliga  steget  i  frågan,  är  daterad  den  16 
juli  1861  och  slutar  med  den  förklaringen,  att  i 
det  väsentliga  var  förslagsställarens  mening  så 
fast,  att  han  såsom  justitiestatsminister  fann  sig 
pliktig  att  såsom  sitt  förnämsta  mål  arbeta  för 
reformen  och  söka  förbereda  de  åtgärder,  som 
kunde  på  regeringen  ankomma,  i  följd  hvaraf  han 
också  måste  lemna  ämbetet,  om  icke  regeringen 
ville  lägga  sin  moraliska  vikt  i  vågskålen  till  för- 
mån för  reformen  och  vore  beredd  att  handla,  så 
snart  sådant  med  någon  utsikt  till  framgång  kunde 
ske.  Muntligen  tillade  han  vid  promemorians  af- 
lemnande,  att  om  konungen  icke  delade  hans  åsikt 
och  ville  tillåta,  att  reformarbetet  af  regeringen 
företogs,  anhöll  han  att  få  anmäla  sig  till  erhållande 
af  landshöfdingeplatsen  i  Vexiö,  som  grefve  Mörner 
förklarat  sig  sinnad  att  lemna,  och  ville  i  sådant 
fall,  för  att  icke  vålla  konungen  något  obehag, 
alldeles  icke  omnämna  anledningen,  hvarför  han 
lemnade  statsministersämbetet.  Det  bör  icke  för- 
undra att  konungen,  som  till  svar  på  framställ- 
ningen endast  yttrade,  att  han  ville  betä.nka  saken, 
till  dess  han  återkom  från  en  resa  som  han  äm- 
nade företaga,  redan  under  resan  gaf  Hamilton, 
som  han  sammanträffade  med,  i  uppdrag  att  söka 


—     41     — 

öfvertala  De  Geer  att  afstå  fr&n  sitt  yrkande  om 
representationsfrågans  upptagande  till  behandling, 
ett  uppdrag  som  Hamilton  ärligt  sökte  fullgöra, 
ehuru  utan  framgång.  Något  senare  förklarade 
konungen,  att  han  vore  öfvertygad  om  nödvändig- 
heten af  en  representationsförändring  icke  grundad 
på  stånd  och  att  ett  förslag  borde  framläggas,  om 
man  därom  kunde  komma  öfverens,  hvarefter  öfver- 
Iftggningarna  om  förslaget  fortgingo,  dels  i  stats- 
rådsberedningen, dels  inför  konungen,  dels  ock 
mellan  De  Geer  och  utanför  regeringen  stående 
personer.  Ur  dessa  öfverlSggningar  framgick  för- 
slaget sådant  det  för  riksdagen  framlades,  i  några 
viktiga  delar  till  sin  fördel  förändradt  i  afseende 
på  de  grunder,  som  af  De  Geer  först  gjordes  till 
föremål  för  öfverläggning,  men  i  alla  fall  i  sin 
helhet  hans  verk,  då  det  fortfarande  var  han,  som 
med  lika  mycken  fasthet  som  moderation  gjorde 
den  mening  gällande,  som  han  efter  pröfning  om- 
fattat. 

Konungen  medgaf  slutligen  förslagets  fram- 
läggande för  riksdagen,  så  framt  sammansättningen 
af  konstitutionsutskottet  blefve  sådan,  att  det  kunde 
påräknas  att  få  förslaget  förklaradt  hvilande. 

Då  det  var  lika  gifvet,  att  borgare-  och  bonde- 
stånden skulle  tillsätta  utskottet  reformvänligt,  som 
att  presteståndet  där  skulle   invälja    motståndare 


—     42     — 

till  reformen,  berodde  majoriteten  inom  utskottet 
af  adelns  val.  Inom  stÅndet  voro  meningarna 
visserligen  i  hög  grad  delade,  men  st&mningen 
likväl  sådan,  att  de,  som  icke  ville  mots&tta  sig 
att  det  väntade  förslaget  blef  hvilande,  finge  pla- 
ralitet  bland  elektorerna,  och  att  af  utskottets  sex 
ledamöter  fyra  valdes  från  den  reformvänliga  sidan 
och  däribland  den  högt  ansedde,  från  1840-  och 
1850-talens  strider  väl  kände  friherre  Wilhelm 
Fredrik  Tersmeden,  som  förklarade  att  han  emot.- 
tog  valet  för  att  sätta  f&rg  på  utskottet 

Den  kongL  propositionen  aflemnades  i  medlet 
af  januari  1863,  förklarades  hvilande  af  konstitu- 
tionsutskottet och  anmäldes  i  vanlig  ordning  i 
stånden.  Mot^ståndarne  hade  kommit  öfverens  att 
icke  yttra  sig  om  förslaget  vid  föredragningeD, 
men  då  De  Geer  på  Riddarhuset  sökte  vederlägga 
reservationerna  emot  utskottets  betänkande,  tog 
kammarherren  Nils  Tersmeden,  en  af  det  kons^^ 
vativa  partiets  mest  framstående  män,  till  orda 
och  utvecklade  sin  och  sina  meningsvänners  stånd- 
punkt i  ett  anförande,  hvaraf  man  kunde  varsko 
den  kommande  stormen.  Oaktadt  den  stora  re- 
formfrågan således  åter  kommit  på  dagordningen, 
aflopp  riksdagen  ganska  lugnt.  Från  De  Geers 
departement  utgingo  tre  viktiga  propositioner,  om 
en    ny    strafflag,  kodifierande  och  fullständigande 


—    48     — 

de  tid  efter  annan  genomförda  förändringarna 
inom  området,  om  en  ny  sjölag  och  om  allmänt 
kyrkomöte,  den  sista  betingad  af  kyrkans  för- 
ändrade stäUning  i  den  nya  representationen,  hvilka 
propositioner  med  obetydliga  förändringar  alla 
blefvo  antagna. 

Under  åren  1863  och  1864  sysselsatte  den 
8.  k«  danska  frågan  mycket  den  svenska  regeringen 
och  föranledde  stora  bekymmer.  För  denna  frågas 
gång,  så  vidt  den  af  tillgängliga  handlingar  nu  kan 
bedömas,  har  emellertid  i  minnesteckningen  öfver 
en  annan  statsman,  som  tillhört  denna  akademi 
och  närmast  med  irågan  hade  att  göra,  blifvit  på 
ett  utmärkt  sätt  redogjordt.  Det  torde  därför 
vara  tillräckligt  att  här  erinra  att,  sedan  De  Geer 
fick  med  saken  att  göra,  utvecklade  han  jämte 
friherre  Gripenstedt  all  sin  kraft  och  skicklighet 
för  att  Sverige  icke  skulle  blifva  utan  bundsför- 
vanter indraget  i  ett  krig,  som  icke  kunde  annat 
än  föranleda  olycka  för  Sverige,  utan  att  Danmark 
därigenom  räddades.  Att  hans  anseende  och  po- 
pularitet i  landet  däraf  än  mer  ökades  är  otvifvel- 
aktigt,  om  ock  hos  det  fåtaliga,  företrädesvis 
skandinaviska  partiet  alstrades  mycken  bitterhet 
emot  regeringen  för  dess  hållning. 

AtskiUiga  åtgärder  i  liberal  riktning  vidtogos 
mellan  de  två  sista  ståndsriksdagarna  af  regeringen, 


—     44    — 

men  den  viktigaste  och  djärfvaste  var  utan  tvifvel 
afslutandet  af  franska  traktaten  och  utstrftckningen 
af  dess  bestämmelser  äfven  till  andra  länder.  Ed 
mängd  tullsatser  nedsattes  härigenom,  och  det 
fribandelsvänliga  system,  hvartill  statsmaktema 
småningom  öfvergått,  fick  en  stor  utsträckning. 
Visserligen  skulle  traktaten  i  sin  helhet  under- 
ställas nationalrepresentationernas  i  Sverige  och 
Norge  godkännande,  men  de  bestämmelser  den 
innehöll,  skulle  äfven  dessförinnan  tillämpas  från 
och  med  60:de  dagen  efter  ratifikationernas  ut^ 
vexling,  och  den  nya  tulltaxa,  som  i  anledning 
af  traktaten  och  i  öfverensstämmelse  med  dess 
bestämmelser  utfärdades,  förklarades  skola  gälla 
från  och  med  den  15  april  1865.  Ett  kraftigare 
bevis  på  sin  uppfattning  af  konungens  rätt  enligt 
grundlagen  att  nedsätta  bevillningar  kunde  rege- 
ringen icke  afgifva,  och  den  som  anser,  att  denna 
rättighet  är  en  af  de  dyrbaraste  pärlorna  i  den 
svenske  konungens  krona,  kan  icke  undgå  att  med 
tillfredsställelse  anmärka  denna  uppfattning,  otn 
också  tillämpningen  denna  jg^ång  var  mera  om- 
fattande än  numera  kan  ifrågakomma. 

Under  tiden  mellan  de  båda  riksdagarna  1862 — 
63  och  1865 — 66  utvecklades  inom  pressen  en 
synnerligt  liflig  strid  om  representationsförslaget. 
Det  anfölls  från  konservativ  synpunkt  i  vidlyftiga, 


—    45     — 

med  stor  skicklighet  skrifha  broschyrer  af  flere 
framstående  män,  bland  hvilka  sftrskildt  kan  er- 
inras om  C.  O.  Palmstiema,  H.  Hamilton,  justitie- 
rådet  J.  Sodergren  och  riksarkivarien  J.  J.  Nord- 
ström. De  Geer,  som  uteslutande  på  öfvertygelsens 
vftg  ville  verka  för  förslaget  och  aldrig  vare  sig 
medelbart  eller  omedelbart  deltog  i  något  slags 
agitation  för  detsamma  samt  var  helt  och  hållet 
främmande  för  alla  reformadresser,  bemötte  i  flere 
tidningsartiklar,  som  han  sedan  samlade  till  en 
broschyr,  det  viktigaste  af  hvad  som  anfördes  emot 
förslaget. 

Under    det   den    allmänna    uppmärksamheten 
genom  dessa  strider  alltmer  fastades  på  representa- 
tionsförslaget, sammanträdde  den  15  oktober  1865 
den   riksdag,    som    skulle    afgöra    dess  öde.     Det 
ansågs    bero    af  adeln,    hvars    talrikhet,  ställning 
och  fördelning  inom  nästan  alla  olika  verksamhets- 
områden gaf  den  en  styrka,  som  nog  kunde  våga 
ett  afslag  och  som  med  större  enighet  vänd  emot 
förslaget    väl    äfven    kunde  föranleda  ett  uppskof 
med   reformen  för  obestämd  tid.     Vid  riksdagens 
början    var    stämningen  inom  ståndet  i  hög  grad 
emot   förslaget;    liksom  vid  föregående  riksdagai*, 
då   representationsförslag  varit  hvilande,  fingo  de 
konservativa    stor    pluralitet    vid   bänkmans-  och 
elektorsvalen,  och  konstitutions-  och  statsutskotten 


—    46    — 

tillsattes  med  motståndare  till  reformen.  En  mindre 
kärna  fanns  dock  inom  adeln,  som  hSågt  önskade 
förslagets  framgång,  och  den  förstärktes  alltmer 
och  mer,  företrädesvis  af  landtadelsmän,  som  kom- 
mo  upp  till  riksdagen  af  intresse  for  reformen 
och  bland  bvilka  några  för  första  gången  utöfvade 
sin  sjalfskrifna  representationsrätt.  Ansedde  och 
betydande  män  af  konservativa  åsikter  satte  sina 
namn  tillsammans  med  kände  anhängare  af  re- 
formen för  att  inbjuda  till  öfi^erläggningar  om 
förslaget.  Från  skilda  delar  af  landet  strömmade 
adresser  och  deputationer,  som  ifrigt  förordade 
dess  antagande.  Under  fyradagarsslaget  på  Riddar- 
huset —  3  till  och  med  7  december  —  angreps 
De  Geer  med  synnerlig  häftighet  af  sina  mot- 
ståndare. Utan  att  någonsin  förlora  sin  sjftlf- 
beherskning  uppträdde  han  två  gånger  med  u^ 
förliga  anföranden  för  att  försvara  sitt  verk.  Då 
utgången  eft^r  en  lysande  debatt  tillkännagifnte, 
återvände  de  som  segrat  till  sina  hem  med  hög- 
tidligt allvar  i  sinnet.  Sedan  äfven  presteståndet 
följande  dag  bifallit  förslaget,  var  det  riksdagens 
beslut. 

Många  voro  orsakerna  till  representations- 
förslagets framgång,  och  det  torde  så  mycket 
mindre  vara  skäl  att  här  försöka  att  framställa 
dem    alla,    som  man  därmed  icke  torde  tillfireds- 


—    47     - 

st&lla  någon.  Men  De  Geers  minnestecknare  kan 
våga  att  sftga,  att  sfiUan  har  en  man  haft  ett  så 
stort  personligt  inflytande  på  en  reform,  som  De 
Geer  på  denna.  Den  upptogs  på  hans  initiativ 
utan  yttre  tvång,  och  länge  arbetade  han  därpå 
i  det  tysta  utan  stöd  af  någon  allmän  mening. 
Med  sin  storslagna  uppfattning,  måttfullhet  och 
frihet  från  egenkärlek  och  trångbröstadt  rätthaf- 
veri  hemtade  han  ur  de  öf verläggningar,  som  före- 
gingo  förslagets  slutliga  affattande,  bestämmelser, 
som,  ehvad  de  afsågo  att  gifva  utvidgade  rättig- 
heter eller  att  söka  garantier  emot  dessa  rättig- 
heters missbruk,  voro  enkla,  praktiska,  direkt 
ledande  till  ändamålet  och  därför  anslående.  Ur 
ståndens  arbetsordning  upptogs  hvad  den  hade 
ypperst  —  de  gemensamma  utskotten.  Under 
flera  års  utofning  af  statens  högsta  ämbete  hade 
han  vunnit  ett  anseende  för  rättska£fenshet  och 
klokhet,  som  gaf  hans  ord  och  åsikt  en  vikt,  hvars 
inflytande  i  en  fråga,  sådan  som  representations- 
frågan, ej  får  underkännas.  Hans  personliga  be- 
tydelse för  frågans  lösning  var  under  striden  en 
anledning  till  bittra  förebråelser,  men  efter  trettio 
år  af  en  inom  alla  områden  utomordentlig  ut- 
veckling utan  våldsamma  skakningar  höfves  det 
svenska  folket  att  tacksamt  erkänna  denna  be- 
tydelse. 


—     48     — 

Under  riksdagens  fortgång  gaf  frågan  oro 
franska  traktatens  godkännande  anledning  till  lif- 
liga  strider  mellan  frihandlare  och  skyddstull- 
vänner.  De  Geer  uppträdde  företrädesvis  för  att 
häfda  konungens  grundlagsenliga  rätt  att  utan 
ständemas  hörande  hafva  afslutat  traktaten  med 
däri  beviljad  nedsättning  i  åtskilliga  tnllsatser, 
på  samma  gång  som  han  ansåg  det  vara  hand- 
ladt  i  sann  konstitutionell  anda,  att  kongl  maj:t 
icke  velat  göra  det  tagna  steget  oåterkaUeligt, 
utan  att  däröfver  hafva  inhemtat  ständernas  god- 
kännande omdöme.  Då  emellertid  bevillnings- 
utskottet senare  under  riksdagen  i  sitt  betänkande 
angående  tuUbevillningen  hemställde,  att,  sedan 
det  af  utskottet  uppgjorda  förslag  till  tulltaxa 
blifvit  af  rikets  ständer  pröfvadt,  den  af  rikets 
ständer  med  stöd  af  regeringsformens  57,  60  och 
61  §§  beslutade  tulltaxan  måtte  till  kongl.  maj:t 
öfverlemnas  för  att  utfärdas,  uppstod  öfver  denna 
hemställan,  hvarmed  utskottet  ville  betona  att  ko- 
nungen icke  hade  rätt  att  i  något  afseende  ändra 
tullsatserna,  en  häftig  debatt.  I  ett  fullständigt 
och  väl  genomfördt  yttrande  försvarade  De  Geer 
konungens  rätt  att  nedsätta  tuUafgifterna  och  mot- 
satte sig  utskottets  skrifvelseförslag.  Efter  att 
hafva  redogjort  för  frågans  ställning  enligt  re- 
geringsformen   yttrade    han,    att   han   icke  kunde 


—    49     — 

inse  annat  än  att  det  tillhörde  de  första  nöd- 
y&ndiga  begreppen  af  en  konstitutionell  monarki, 
att  konungen  skalle  hafva  ett  veto  &fven  i  be- 
skattningsfrågor och  sålunda  ega  rätt  att  vägra 
indrifvandet  af  en  skatt^  som  han  ansåg  orättvis. 
Skrifvelseförslaget  afslogs  på  Riddarhuset  och  för- 
klarades sedermera  förfallet,  sedan  det  äfven  af 
borgareståndet  blifvit  fOrkastadt. 

Stiimningen  på  Riddarhuset  under  denna  riks- 
dag var,  sedan  den  tillfälliga  förstärkning,  som 
bidragit  till  majoriteten  i  representationsfrågan, 
lemnat  riksdagen,  mindre  gynnsam  for  regeringen, 
men  riksdagen  aflopp  ändock  utan  att  hon  led 
några  större  motgångar.  Med  skäl  har  man  be- 
undrat det  lugn,  intresse  och  allvar,  hvarmed 
ärendena  behandlades  af  stånden,  ehuru  de  dömt 
sig  själfva  att  afgå  från  lagstiftarekallet.  I  för- 
handlingarna kan  ej  spåras  någon  olikhet  emot 
de  riksdagar,  då  representationen  ansåg  sig  hafva 
en  obestämd  framtid  för  sig.  Kort  efter  riks- 
dagens slut  erhöll  friherre  Gripenstedt,  hvars  helsa 
var  mycket  forsvagad,  afsked.  Hans  afgång  var 
en  mycket  stor  förlust  för  regeringen. 

Valen  till  den  nya  riksdagen  voro  under  hösten 
föremål  för  det  lifligaste  intresse,  och  de  utföUo. 
i  allmänhet  väl.  Särskildt  företedde  valen  till 
första  kammaren,  hvars  gestaltning  under  de  nya 

Sv,  Akad.  Handl.  fr.  1886,     12,  4 


—     50     — 

formerna  varit  föremål  å  ena  sidan  för  mycken 
misstro  och  å  den  andra  fOr  stora  förhoppningar, 
en  samling  af  inom  olika  verksamhetsgrenar  fram- 
stående mån,  och  man  kunde  med  skäl  vftnta,  att 
det  första  sammanträffandet  mellan  den  raring, 
som  genomfört  reformen,  oph  den  nybildade  riks- 
dagen skulle  blifva  godt  och  förtroendefuUt. 

Förhållandena  gestaltade  sig  dock  något  annor- 
lunda. Det  ligger  i  sakens  natur,  att  en  förän- 
dring, så  genomgripande  som  representations- 
reformen, skall  framkalla  mycken  oro  i  sinnena,  i 
det  att  de  konservativa  frukta,  att  det  nya  maski- 
neriet skall  användas  att  sätta  obetänkta  omstört- 
ningar  i  gång,  under  det  att  de,  som  ifrat  för 
reformer  i  den  ena  eller  andra  riktningen,  vilja 
för  sina  önskningar  tillgodogöra  sig  en  förändring, 
som  de  anse  tillkommen  i  deras  intresse.  Fram- 
för allt  de  föiTa  ville  i  regeringens  initiativ  och 
ledning  se  skyddet  för  sina  farhågor,  och  onek- 
ligen hade  det  för  regeringen  varit  fördelaktigt, 
om  den  kunnat  taga  den  nya  riksdagens  upp- 
märksamhet i  anspråk  för  &rdiga,  af  det  upp- 
lysta allmänna  omdömet  uppburna  förslag.  Men, 
såsom  jag  på  ett  annat  ställe  erinrat,  de  senare 
ståndsriksdagarna  hade  varit  mycket  verksamma 
på  lagstiftningsområdet,  och  de  två  stora  frågor, 
som  voro  i  främsta  rummet  föremål  för  uppmärk- 


—     61     — 

samhet  —  försvars-  och  grundskattefrågorna  — 
och  hvilkas  lösning  af  ståndsriksdagarna  var  lemnad 
i  arf  till  den  nya  riksdagen,  befunno  sig  icke  i 
det  skicky  att  de  för  1867  års  riksdag  kunde 
framläggas.  Särskildt  försvarsfrågan  hade  af  1866 
års  riksdag  behandlats  på  grund  af  en  kongl. 
proposition,  som  af  olika  skäl  nftstan  från  alla 
håll  mött  motstånd,  och  att  vänta,  att  regeringen 
till  1867  års  riksdag  skulle  vara  färdig  med  en 
ny  proposition  i  detta  ämne,  var  så  mycket  mera 
orimligt,  som  det  icke  kunde  komma  i  fråga  att 
vidhålla  grundtanken  i  1866  års  proposition.  Äfven 
inom  andra  lagstiftningsområden  voro  departe- 
mentschefemas portföljer  i  det  närmaste  tomma, 
och  den  ogynnsamma  finansiella  ställningen  tvin- 
gade till  stor  varsamhet  vid  äskande  af  anslag 
eller  framställning  om  fortsättande  af  stambane- 
byggnadema.  Endast  i  fråga  om  anska£Fande  af 
nya  gevär  gjordes,  med  anledning  af  erfarenheten 
under  tysk-danska  och  preussisk-österrikiska 
krigen,  ett  undantag,  i  det  regeringen  för  nämnda 
ändamål  begärde  det  för  den  tidens  förhållanden 
utomordentligt  stora  anslaget  af  tre  millioner,  af 
hvilket  anslag  dock  endast  hälften  beviljades,  under 
det  att  flere  af  de  ständigt  återkommande  extra 
anslagsfordringarna  på  4:de  hufvudtiteln  afslogos 
eller  ytterligt    nedprutades.      Skälen  härtill  torde 


—     52     — 

hufvudsakligen  varit  att  finna  i  missnöje  med 
vissa  delar  af  krigsfOrvaltningen.  Om  regeringen 
icke  kunde  sysselsätta  riksdagen  med  kongl.  pro- 
positioner, gaf  den  enskilda  företagsamheten  sig 
så  mycket  mera  luft  i  motioner,  bland  hvilka  de 
märkligaste  afsågo  en  förändrad  organisation  af 
försvaret.  Jämför  man  denna  frågas  behandling 
1866  och  1867,  kan  man  icke  neka  att,  om  också 
befrielse  från  indelningsverkets  börda  1867  spelade 
en  stor  roll,  så  fanns  det  dock  vid  sidan  däraf 
vida  mera  intresse  för  försvarets  förbättrande  än 
1866.  Motionerna  ledde  till  en  skrifvelse,  som 
blef  uppslaget  till  nya  kongl.  propositioner. 

De  Geer,  hvilken  icke  blott  representations- 
reformens motståndare  utan  äfven  många  andra 
ville  göra  ansvarig  för  allt,  som  icke  gick  efter 
önskan,  blef  redan  vid  denna  riksdag  föremål  för 
beskyllningen  för  svaghet  och  passivitet.  Dessa 
beskyllningar  voro  lika  ogrundade  som  påståendet 
att  han  kunnat  och  bort  begagna  sin  ställning  till 
att  bilda  ett  regeringsparti  och  därmed  styra  riks- 
dagen, och  de  bevisa  endast,  att  vid  stora  for- 
ändringar blifver  jämvikten  i  sinnena  så  störd, 
att  man  tror  äfven  det  omöjliga.  I  Sverige  vill 
ingen  tillhöra  ett  regeringsparti.  »Det  är  hvarken 
beröm  eller  tadel,  men  det  är  så.»  Man  torde 
för  öfrigt    numera  erkänna,  att  vi  hittills  lyckats 


—     53     — 

undgå  både  parlamentarisk  regering  och  styrande 
parlament  och  i  stället  i  sant  konstitutionell  anda 
utvecklat  den  vexelverkan  mellan  regering  och 
riksdag,  som  grundlades  genom  1809  års  rege- 
ringsform. Att  det  varit  fördelaktigt  för  De  Geer 
och  regeringen,  om  han  under  riksdagen  oftare 
haft  anledning  att  framträda,  må  därför  icke 
nekas. 

Ett  par  månader  efter  riksdagens  slut  tog 
statsrådet  Reuterskiöld  afsked  och  efterträddes  af 
general  G.  R.  Abelin,  som  under  mer  än  fyra  år 
outtröttligt  arbetade  på  försvarets  förstärkande 
genom  ökad  värnplikt  och  ett.  omorganiseradt 
indelningsverk.  Oaktadt  alla  hans  ansträngningar 
kunde  dock  till  1868  års  riksdag  icke  något  för- 
slag blifva  färdigt. 

Vid  1867  års  riksdag  hade  en  motion  om 
dödsstraffets  afskaffande  tillstyrkts  af  lagutskottet, 
bifallits  af  andra  kammaren,  men  fallit  i  första 
kammaren  på  en  röst.  Då  denna  fråga  återkom 
vid  1868  års  riksdag,  yttrade  sig  De  Geer,  som 
ansåg  tiden  ännu  icke  vara  inne  att  vidtaga  den 
afsedda  lagförändringen,  i  båda  kamrarna  emot 
förslaget  i  utförliga  anföranden,  och  så  stort  var 
hans  anseende,  att  förslaget  föll  i  första  kam- 
maren utan  votering  och  i  den  andra  med  stor 
majoritet.      Det    bästa    beviset    att    De    Geer  här 


—     54     — 

förde  den  allmänna  meningens  talan  ftr,  att  frågan 
sedermera  icke  återkommit. 

En  ännu  större  framgång  hade  De  Geer  i  en 
annan  vid  sistnämnda  riksdag  förekommande  fråga. 
Den  knappa  penningetillgången  föranledde  andra 
kammaren  att  se  sig  om  efter  besparingar,  men 
då  den  kongl.  statsregleringspropositionen  var 
mycket  sparsamt  uppgjord  och  erbjöd  föga  ut- 
rymme för  nedsättningar,  beslöt  sig  bondeståndets 
forne  talman,  Nils  Larsson  i  TuUus,  för  en  kraft- 
åtgärd och  väckte  motion  om  indragning  af  500,000 
kronor  af  det  till  handels-  och  sjöfartsfonden,  såsom 
ersättning  för  vissa  i  sammanhang  med  tullam- 
gälderna  utgående  afgifter,  beviljade  anslag  af 
minst  750,000  kronor.  Detta  anslag  hade  ansetts 
ega  karakter  af  ett  aftal  mellan  statsmaktema  och 
vara  så  orubbligt,  att  under  flere  år  fortlöpande 
utgifter  därpå  blifvit  anvisade,  till  och  med  till 
främmande  makter,  såsom  för  aflösning  af  öre- 
sundstullen m.  m.  Det  väckte  därför  ett  stort 
uppseende,  då  statsutskottet  med  samtliga  röster 
från  andra  kammaren  och  två  från  den  första 
tillstyrkte  indragningen,  och  man  såg  häri  på 
många  håll  ett  bevis  på  hvad  den  nya  riksdagen 
kunde  komma  att  tillåta  sig.  I  första  kammaren 
afslogs  visserligen  nedsättningen,  och  i  den  andra 
kämpade    många  af  kammarens  utmärktaste  leda- 


—     55     — 

möter  däremot  med  vftrme  och  skicklighet,  frara- 
h&llande  både  konstitutionella  och  praktiska  skäl 
samt  varnande  för  öfvergrepp,  men  det  oaktadt 
var  det  alldeles  uppenbart,  att  kammaren  ämnade 
sätta  indragningen  i  verket.  De  Geer  hade  mod 
sina  kolleger  öfverenskommit  att  göra  detta  till 
en  kabinettsfråga  och  begärde  ordet,  sedan  de- 
batten fortgått  en  längre  stund,  r  Han  framhöll 
därvid,  huru  af  bifall  till  förslaget  kunde  blifva 
en  fOljdy  att  regeringen  sattes  ur  stÅnd  så  väl  att 
infria  gifna  löften,  på  grund  af  hvilka  kommuner 
eller  enskilda  svenske  män  inlåtit  sig  i  kostsamma 
företag,  som  ock  att  fullgöra  med  frftmmande 
makter  träffade  aftal,  och  slutade  med  följande 
ord:  >En  sådan  ställning  kan  ingen  regering  under- 
kasta sig,  äfven  om  den  beredes  under  en  annan 
form  än  genom  ett  misstroendevotum.»  Hans  ytt- 
rande framkallade  en  stark  rörelse  i  kammaren, 
och  det  såg  ett  ögonblick  ut,  som  om  öfverlägg- 
ningen  skulle  afstanna.  Den  tog  emellertid  upp 
sig  igen,  ehuru  med  korta  anföranden  och  yr- 
kanden, de  flesta  om  afslag,  som  äfven  blef  kam- 
marens beslut  med  105  röster  emot  65.  Rådman 
Björck  var  nog  lojal  att  öppet  uttala,  att  han  af- 
stod  från  yrkandet  på  bifall,  emedan  han  ansåg 
att  landet  behöfde  sin  nuvarande  regering. 


—     56     — 

Med  anledning  af  dels  gemenBatnma  voteringar, 
som  gått  regeringen  emot,  dels  andra  kammarens 
beslut  att  med  gillande  lägga  en  af  konstitutions- 
utskottet framställd  anmärkning  till  handlingarna, 
begärde  statsministern  för  utrikes  ärendena  grefve 
Manderström  samt  statsråden  af  Ugglas,  Lagerstr&Ie 
och  Abelin  afsked.  De  Geer  och  de  Ofriga  stat*- 
råden  ansågo  sig  då  böra  stAlla  sina  platser  till 
konungens  förfogande^  men  konungen,  som  ogillade 
hela  tillställningen,  fordrade  med  mycken  bestämd- 
het att  de  skulle  stanna  och  vägrade  att  »för 
det  närvarande»  bifalla  afskedsansökningarna,  hvilka 
han  senare  ville  hvar  för  sig  pröfva,  Abelin,  som 
i  anseende  till  det  pågående  arbetet  med  för- 
svarets omorganisation  var  nästan  omistlig,  låt 
förmå  sig  att  qvarstanna,  och  då  äfven  Ugglas 
återtog  sin  afskcdsansökan,  återstodo  endast  Man- 
derström och  Lagerstråle,  hvilka  fullföljde  sina 
ansökningar  och  äfven  någon  tid  efter  riksdagens 
slut  erhöllo  afsked.  De  följdes  äfven  af  statsrådet 
grefve  von  Plåten,  som  villigt  afgick  för  att  för- 
sona den  olikhet  i  uppfattning  emellan  landt-och 
sjöförsvarsdepartementen,  som  närmast  fOranledt 
Abelins  önskan  att  träda  tillbaka.  Det  lider  intet 
tvifvel  att  denna  partiella  ministerkris,  som  utan 
konungens  kloka  bestämdhet  kunnat  blifva  om- 
fattande, ytterst  var  föranledd  af  den  oro  i  sinnena, 


—     57     — 

hvarom  jag  förut  talat  och  som  i  detta  fall  fram- 
för allt  framträdde  hos  åtskilliga  betydande  leda- 
möter i  första  kammaren  och  vftsentligen  på- 
verkat vissa  af  statsråden.  Konseljen  komplet- 
terades ut«n  svårighet  med  män  af  framstående 
skicklighet  och  anseende,  om  ock,  såsom  De  Geer 
sAger  i  sina  »Minnen»,  ManderstrOm  icke  kunde 
af  någon  fullt  ersättas. 

Kort  efter  riksdagens  slut  fick  De  Geer  kon- 
trasignera  de  nya  krigslagarna,  på  hvilka  han  ned- 
lagt mycket  arbete  och  där  prygelstra£Pet  var  af- 
skaffadt. 

Till  1869  års  riksdag  framlades  Abelins  första 
härordningsförslag.  Det  gick  ut  bland  annat  på 
indelningsverkets  bibehållande  för  stamtruppen 
med  vissa  förbättringar  och  med  vissa  lindringar 
för  rust-  och  rotehåUare  samt  en  betydligt  ut* 
sträckt  värnplikt.  Förslaget  ansågs  emellertid 
alltför  omfattande  för  att  böra  framläggas  i  sin 
helhet,  hvarför  i  den  kongl.  propositionen  be- 
gärdes endast  riksdagens  godkännande  af  ofvan- 
nämnda  hufvudpunkter.  I  denna  inskränkning 
sågo  många,  som  icke  ville  skilja  grunderna  från 
detaljerna,  en  anledning  till  afslag,  och  då  me- 
ningarna äfven  i  afseende  på  grunderna  voro  i 
hög  grad  delade  samt  andra  kammarens  majoritet 
icke    var    tillfredsställd  med  de  erbjudna  lindrin- 


—     58    — 

garna,  ledde  förslaget  icke  till  någon  annan  på- 
följd &n  att  visa,  med  hvilka  svårigheter  frågans 
lösning  var  förenad. 

En  annan  viktig  förändring  genomfördes  d&r- 
emot  på  grund  af  kongl.  proposition,  n&roligen 
grundskatternas  omsättning  i  penningar,  hvar- 
jftmte  det  af  1865  års  kommitté  utarbetade  för- 
slag till  ny  föreningsakt  emellan  Sverige  och 
Norge  af  båda  kamrarna  förklarades  hvilande  till 
grundlagsenlig  behandling. 

Riksdagens  uppmärksamhet  togs  i  hög  grad  i 
anspråk  af  frågan  om  riksdagens  rätt  att  utan 
konungens  medgifvande  nedsatta  de  ordinarie  an- 
slagen. Denna  fråga  framträdde  i  sin  skarpaste 
form  uti  en  af  andra  kammarens  samtliga  leda- 
möter i  statsutskottet  vid  behandlingen  af  4:de 
hufvudtiteln  afgifven  reservation,  däruti  yrkades 
att  anslaget  till  indelta  arméens  vapenöfningar 
skulle  nedsattas  till  h&lften.  De  Geer  uppträdde 
vid  ärendets  föredragning  i  andra  kammaren  emot 
nedsättningen  så  väl  ur  synpunkten  af  anslagets 
behöflighet,  som  äfven  af  principiella  skäl  och  sökte 
göra  gällande,  att  om  man  också  icke  med  grund- 
lagen i  hand  kunde  bevisa,  att  riksdagen  icke  egde 
rätt  att  indraga  ett  anslag  endast  därför  att  det 
blifvit  å  ordinarie  stat  uppfördt,  så  hade  likväl 
dentia     grundsats     utvecklat   sig    ur   grundlagens 


—     59     — 

anda  och  sakens  egen  natur  samt  blifVit  med 
ytterst  få  undantag  af  representationen  städse 
h&llen  i  helgd.  Den  konstitutionella  monarkiens 
sanna  väsende  bestod  efter  hans  uppfattning  dftr- 
uti,  att  de  bestående  samhällsförhållandena  vore 
betryggade  mot  hvarje  mera  ingripande  förän- 
dring, som  icke  af  båda  statsmakterna  erkändes 
såsom  en  förbättring. 

Nedsättningen  blef  likväl  med  stor  majoritet 
af  andra  kammaren  besluten,  men  anslaget  räd- 
dades, ehuru  icke  utan  ansträngning,  vid  den  ge- 
mensamma voteringen.  Vid  1870  års  riksdag 
gjordes  ett  likartadt  försök  att  nedsätta  anslaget 
till  beväringens  vapenöfningar  till  hftlften,  med 
alldeles  samma  utgång  så  väl  i  kamrarna  som  vid 
den  gemensamma  voteringen.  I  båda  fallen  var 
utgången  af  stor  vikt  icke  blott  för  sakens  skull 
utan  äfven  i  politiskt  afseende.  En  nedsättning 
af  det  ena  eller  andra  af  de  båda  anslagen  skulle 
hafva  ansetts  såsom  ett  synnerligt  bevis  på  rege- 
ringens maktlöshet  och  representationens  makt- 
lystnad. Det  förtjenar  anmärkas  såsom  en  akt- 
ningsvärd yttring  af  lojalt  sinnelag  och  princip- 
trohet, att  ingen  af  regeringens  vanliga  motståndare 
i  första  kammaren  uppträdde  eller  röstade  för  ned- 
s&ttningarna. 


—     60     — 

1870  års  riksdag  utmArkte  sig  icke  för  några 
viktiga  åtgftrder  eller  framställningar  och  gaf  icke 
regeringen  anledning  till  någon  större  missbe- 
låtenhet, då  man  såsom  sådan  vftl  ej  kan  rftkna 
att  riksdagen  hufvadsakligen  genom  att  höja 
beräkningen  af  statsverkets  inkomster  lyckades 
uppgöra  statsregleringen  utan  de  af  regeringen 
föreslagna  skatteförhöjningar.  Däremot  pågick 
arbetat  emot  konseljen  så  mycket  lifligare  utom 
protokollet,  och  man  slog  mynt  af  de  gamla  ankla- 
gelserna att  regeringen  ej  var  sin  ställning  vuxen. 
Friherre  Jules  Stjernblad  ansåg  sig  kunna  å  sina 
liktänkandes  vägnar  meddela  De  Geer  att  för  det 
goda  förståndet  emellan  regering  och  representation 
aktades  en  förstärkning  af  konseljens  krafter  nödig 
och  att  man  i  främsta  rummet  härmed  afsåg 
kamrarnas  talmän  gre^e  Lagerbjelke  och  biakop 
Sundberg.  De  Geer  underrättade  konungen  om 
detta  förslag,  och  båda  voro  ense  om  att  det  for- 
tjenadc  afseende.  Då  konungen  sade  sig  önska, 
att  De  Geer  skulle  stanna  qvar,  förklarade  denne, 
att  han  för  att  främja  Lagerbjelkes  och  Sundbei^ 
inträde  i  konseljen  gärna  skulle  lemna  sin  plats 
eller,  om  de  så  önskade/ tills  vidare  stanna  qvar. 
Konungen  åtog  sig  själf  underhandlingarna  härom, 
men  innan  något  resultat  häraf  blef  kändt,  bad 
konungen    efter    en    konselj    Ugglas  följa  sig  och 


—     61     — 

sade  honom  utan  alla  förberedelser,  att  det  var 
b&st  att  han  gick  ur  konseljen,  emedan  andra 
kammaren  vore  missnöjd  med  honom,  hvarpå 
Ugglas  naturligtvis  svarade,  att  han  genast  skulle 
lägga  in  om  afsked,  som  han  äfven  kort  d&refter 
erhöll.  Frågan  kom  härigenom  på  sin  spets.  Då 
Lagerbjelke  icke  ville  gå  in  i  konseljen,  begftrde 
och  fick  konungen  De  Geers  medgifvande  att  sftga 
honom,  att  De  Geers  qvarstannande  berodde  på 
Lagerbjelkes  inträde,  och  då  denne  ändock  vägrade, 
begärde  De  Geer  sitt  afsked.  Sedan  statsrådet 
Adlercreutz  förklarat  sig  villig  att  öfvertagajustitie- 
statfiministersämbetet,  anmodade  konungen  honom 
att  uppmana  Carlson  att  taga  afeked,  ett  uppdrag 
som  Adlercreutz  också  fullgjorde,  då  hans  blifvande 
nya  kolleger  förklarade,  att  de  väl  gärna  sutte  till- 
sammans med  Carlson  i  konseljen,  men  trodde, 
att  konseljen  skulle  mottagas  välvilligare  af  riks- 
dagen, om  Carlson  afgick.  De  Geer,  Carlson  och 
ytterligare  en  ledamot  af  konseljen  erhöllo  afsked 
samma  dag,  och  platserna  så  väl  efter  dem  som 
efter  Ugglas  fylldes  med  män  af  stor  duglighet, 
men  utnämningarna  gåfvo  de  oroliga  elementen 
i  kamrarna,  som  satt  krisen  i  gång,  föga  tillfreds- 
ställelse. 

Vid    afskedstagandet  utnämndes  De  Geer  till 
president    i    Svea    hofrätt.      Han  hade    efter  åtta 


—     62     — 

års  oafbrutna  framgångar,  krönta  af  representa- 
tionsreformens genomförande,  mindre  &n  fyra  år 
efter  det  att  denna  reform  trådt  i  verket,  ansett 
sig  böra  lemna  sin  plats  utan  att  vara  därtill  för- 
anledd af  någon  parlamentarisk  motgång.  Den 
yttre  anledningen  har  jag  efter  De  Geers  egen 
framställning  berättat;  den  djupare  har  jag  förut 
antydt;  den  låg  i  denna  sinnenas  störda  jämvikt, 
som  fordrade  ett  offer,  och  hvilket  ädlare  kunde 
finnas  än  Louis  De  Geer? 

Efter  afskedet  tog  De  Geer  genast  sitt  inti^äde 
i  Svea  hofrätt  och  reste  därefter  till  Skåne  för 
att  njuta  af  sin  tre  månaders  semester.  Här  hade 
han,  som  hade  ett  synnerligen  lifligt  sinne  for  na- 
turen och  ett  fint  öga  för  dess  skönhet,  i  en  betes- 
hage, hörande  till  hans  svärföräldrars  egendom 
Hanaskog,  upptäckt  en  förtjusande  plats  for  en 
landtlig  bostad  och  med  sin  svärfars  tillstånd  i 
början  af  1850-talet  uppfört  en  schweizerstuga. 
Han  klättrade  upp  i  träden  för  att  utse  den  allra 
fördelaktigaste  punkten,  och  sedan  den  var  funnen, 
började  han  anläggningen,  ungefär  som  han  före- 
ställde sig  att  det  tillgår  vid  ett  amerikanskt  ny- 
bygge, säger  han.  Till  huset  gjorde  han  ritningen 
själf ;  den  var  så  enkel  som  möjligt.  Utsikten  var 
härlig,  den  förnämsta  öfver  en  stor  slätt,  begränsad 
af    blånande    berg   vid    Blekingegränsen  och  med 


—     63     — 

o 

Helge  å  slingrande  som  ett  blått  band.  A  andra 
sidan  tre  genom  trädgrupper  afdelade  vyer^  åter- 
gifvande:  en  Blekinges  natur  med  en  ås,  kladd  af 
den  vackraste  ek-  och  bokskog,  en  annan  Skånes 
med  en  kyrka,  en  by  med  sina  åkrar  och  spridda 
gårdar,  och  den  tredje  Smålands  med  skogar  af 
furu  och  björk,  genomskurna  af  Helge  å.  Genom 
ytterligare  köp  bildades  småningom  ett  både  godt 
och  vackert  hemman.  Han  erfor  en  synnerlig  till- 
fredsställelse af  att  trycka  ett  spår  af  sin  verk- 
samhet i  fosterjorden.  Det  är  lätt  att  fatta,  med 
hvilken  förtjusning  han  sommaren  1870  slog  sig 
ned  här  på  Truedstorp  —  så  hette  stället  —  och 
njöt  af  landskapets  skönhet,  som  han  sökte  att 
alltmer  och  mer  framkalla  i  dagen,  icke  genom 
att  skapa  något  nytt  utan  endast  genom  att  låta 
det  förqväfda  komma  till  sin  rätt. 

Redan  under  de  två  riksdagar,  som  inträffade 
följande  år,  visade  sig  De  Geers  omistlighet.  Då 
regeringen  till  1871  års  lagtima  riksdag  framlade 
ett  förslag  till  en  arméorganisation  med  bibehål- 
lande af  indelningsverket  och  utan  alla  lindringar 
i  rust-  och  rotehållares  bördor  samt  för  öfrigt'  en 
utsträckt  värnplikt  med  ökade  öfningsdagar,  blef 
De  Geer  ordförande  i  det  särskilda  utskott,  som 
tillsattes  att  behandla  förslaget.  Sedan  detta  af- 
slagits    af  riksdagen,  återkom  detsamma  med  be- 


—     64     — 

tydliga  modifikationer  i  afseende  på  rust-  och 
rotehållares  bördor  till  den  urtima  riksdag,  som 
sammankallades  till  hösten  samma  år,  och  blef 
De  Geer  äfven  då  ordförande  i  det  utskott,  som 
tillsattes  för  att  behandla  denna  kongl.  proposition. 
I  det  förra  utskottet  deltog  han  med  Hamilton, 
friherre  Stjernblad,  öfverste  A.  Th.  Wijkander  och 
öfverstelöjtnant  W,  A.  Nisser  i  en  reservation,  som 
var  afsedd  att  bilda  en  brygga  för  öfverenskom- 
melse  med  andra  kammaren,  hvars  ledamöter  i 
utskottet  påyrkade  indelningsverkets  upphörande 
om  15  år.  Den  gick  ut  på  att  genom  fördelaktiga 
villkor  för  vakanssåttning  småningom  utbyta  in- 
delningsverket emot  en  värfvad  stam,  men  bevara 
större  delen  af  de  ekonomiska  tillgångarna  för 
statsverket.  Vid  den  urtima  riksdagen  under- 
stödde han,  jämte  nio  andra  ledamöter  af  första 
kammaren,  likaledes  i  en  reservation  den  kongL 
propositionen,  hvilken  han  försvarade  såsom  en 
förbättring  af  den  befintliga  organisationen.  Andra 
kammaren  afslog,  såsom  bekant,  den  kongl.  pro- 
positionen, och  då  konseljen  i  anledning  dftraf  be- 
gärde af  sked,  anmodades  De  Geer  att  återinträda 
på  sin  förra  plats  i  statsrådet.  Han  vägrade  och 
erinrade  om  att  han  icke  hade  någon  del  i  hvad 
som  inträffat  och  att  hans  ställning  vore  oför- 
ändradt    sådan,    som    då    han  året  förut  drog  sig 


—     65     — 

tillbaka.  Vid  de  underhandlingar,  som  egde  rum 
Ad  med  den  ene,  ftn  med  den  andre  om  intr&de  i 
konseljen,  anlitades  De  Geer  flitigt  om  bitrftde 
och  råd,  men  dessa  underhandlingar  ledde  icke 
till  något  resultat,  och  slutet  blef  att  de  förut- 
varande statsråden  på  konungens  uppmaning  åtogo 
sig  att  qvarstå. 

Då  statsutskottets  utlåtande  i  anledning  af 
väckta  motioner  angående  grundskatternas  af- 
lösande  eller  afskrifning  vid  1872  års  riksdag  före- 
drogs i  första  kammaren,  intog  De  Geer,  som  hit- 
tills förhållit  sig  afvaktande  till  denna  fråga,  den 
ställning,  som  blef  afgörande  för  hans  återstående 
verksamhet  vid  behandlingen  af  försvars-  och 
skattefrågorna.  Han  utvecklade,  att  om  också 
grundskatterna  faktiskt  verkade  såsom  inteckningar, 
så  hade  de  därför  icke  upphört  att  vara  skatter. 
Antoge  man  det,  så  måste  man  ock  medgifva,  att 
de  såsom  sådana  icke  voro  hvarken  fullt  rationella 
eller  billiga,  och  vid  sådant  förhållande  kunde  det 
icke  vara  en  oberättigad  fordran  att  däruti  åstad- 
komma jämkningar.  Såsom  sammanväxta  med 
jordvärdet,  skulle  de,  om  de  icke  också  olyckligtvis 
voro  sammanväxta  med  det,  efter  hvad  det  ville 
synas,  outplånliga  minnet  af  begångna  orättvisor, 
säkerligen  vara  de  minst  tryckande  af  alla  våra 
skatter.     En  afskrifning  af  dem  borde  således  icke 

Sv.  Jhad.  Bandi.  fr.  1886.     12.  b 


—     66    — 

sko    annorlunda    an    i    den    mån  statsverket  atan 
skatteförhöjningar    egde    att    pår&kna    sftkra    och 
stftndiga  tiUgångar  för  sina  behof.     Om  detta  ytt- 
rande också  var  särdeles  varsamt  affattadt,  så  var 
dock  dess  kärna  att  grundskatterna  utan  orättvisa 
kunde  efter  omständigheterna  eftergifvas  af  stats- 
makterna,   och    med    erkännandet    af  denna  upp- 
fattnings   giltighet  finnes  det  intet  hinder  fOr  att 
en  sådan  eftergift  kunde  ske  för  främjande  af  ett 
för  själfva  afskrifningen  främmande  statsändamål 
Det  är  detta  åskådningssätt,  som  ligger  till  grund 
för  den  ena  delen  af  den  så  kallade  kompromissen, 
hvilken  vid   1873  års  riksdag  genomdrefs  p&  fbr- 
slag  af  statsutskottet,  men  efter  lifliga  öfverlftgg- 
ningar    med    De    Geer.     Utskottet  hemställde,  att 
en  befälsstam  borde  bildas  ur  de  värnpliktig^es  led 
mot  den  ersättning  af  statsverket,  som  kunde  blifva 
erforderlig,  och  att  då  den  indelta  arméen  s&ledes 
icke    vidare  blefve  hvarken  lämplig  eller  behoflig 
för    åstadkommande    af   ett  för  landels  själfstftn- 
dighet   betryggande    och    efter    våra  förhållanden 
lämpadt  försvar,  riksdagen  måtte  i  underdånighet 
anhålla,  att  kungl.  maj:t  täcktes,  under  föruts&tt- 
ning  att  en  sådan  arméorganisation  varder  af  ko- 
nung och  riksdag  antagen,  i  sammanhang  med  för- 
slag  därom   i    nåder    föreslå    stadganden,    genom 
hvilka  efter  en  måttstock  af  tre  procent  krlig  af- 


—     67     — 

skrifning,  ej  mindre  rustnings-  och  roteringsbe- 
sv&ren  med  dftraf  härflytande  kostnader  komme 
att  efter  hand  minskas  och  försvinna,  än  äfven 
grundskatterna  upphöra  mot  det,  att  jordbruks- 
fastigheten åsattes  bevillning  efter  samma  grunder, 
som  galla  för  all  annan  fastighet.  Vid  öfverlftgg- 
ningen  i  första  kammaren  betonade  Adlercreutz, 
att  om  en  skrifvelse  af  det  innehåll  statsutskottet 
föreslagit  aflates,  så  måste  det  ock  vara  fullt  all- 
var därmed,  så  att  riksdagen  vore  beredd  att  draga 
alla  konseqvenserna  däraf,  och  i  öfverensstämmelse 
med  denna  uppfattning  blef  också  i  den  kommitté, 
som  tillsattes  för  att  uppgöra  ett  arméförslag, 
det  militära  elementet  uteslutande  represen teradt. 
Något  arméförslag  kunde  emellertid  icke  föreläggas 
1874  års  riksdag,  men  såsom  en  förberedelse  före- 
slogs i  en  kongl.  proposition  ett  tillägg  till  80  § 
R.  F.  i  syfte  att  gifva  den  organisation,  som  kunde 
komma  i  stället  för  indelningsverket,  samma  helgd 
som  denna  inrättning.  Förslaget  antogs  att  hvila 
af  andra  kammaren,  men  afslogs  i  den  första  med 
46  röster  emot  43,  till  stor  del  genom  röster  af 
sådana  ledamöter  i  kammaren,  som  vanligen  under- 
stödde regeringen,  men  som  icke  ansågo  förslaget 
nog  betryggande.  Adlercreutz  begärde  i  anled- 
ning af  denna  utgång  afsked,  och  konungen  erbjöd 
De  Geer  hans  plats  med  förklaring,  att  konungen 


—    68    — 

önskade  behålla  några  af  rådgifvarne,  men  i  öfrigt 
ville  lemna  De  Geer  frihet  att  föreslå.  Han,  som 
med  afseende  på  försvarsfrågans  st&Uning  anså^ 
ett  större  rainisterombyte  för  närvarande  särdeles 
vanskligt,  af  böjde  anbudet  och  tillstyrkte  att  endast 
komplettera  ministären.  Underhandlingar  med 
andra  personer  egde  rum,  men  under  tiden  in- 
träffade en  händelse,  som  hastigt  afgjorde  frågan. 
Indragning  eller  åtminstone  fullständig  omorga- 
nisation af  kommerskollegium  var  en  bland  de 
reformer,  som  ifrigt  påyrkades,  och  då  regeringen 
ansågs  icke  nog  fort  behandla  denna  sak,  till- 
styrkte statsutskottet,  att  en  del  af  det  för  kollegiet 
anvisade  aflöningsanslag,  motsva,rande  den  för  till- 
fället icke  använda  delen  af  president^lönen,  skulle 
indragas.  Förslaget,  som  afslogs  af  första  kam- 
maren och  hvaremot  De  Geer  uppträdde,  bifölls 
af  andra  kammaren  och  vid  gemensam  votering. 
Då  flere  af  de  kammarledamöter,  som  voro  i  fråga 
att  inträda  i  konseljen,  röstat  för  nedsättningen, 
som  af  konungen  och  många  andra,  såsom  åsyf- 
tande en  förändring  i  en  af  konung  och  riksdag 
fastställd  stat,  ansågs  träda  konungens  rättigheter 
för  nära,  förföll  all  fråga  om  en  större  förändring 
af  konseljen,  och  man  inskränkte  sig  till  dess 
kompletterande  genom  justitierådet  Carlesons  ut- 
nämning till  justitiestatsminister. 


—     69     — 

Till  1875  års  riksdag  afgafs  i  en  kongl.  pro- 
position det  så  kallade  generalsförslaget,  utarbetadt 
af  förut  nämnda  kommitté  och  gående  ut  på  värn- 
plikt utan  stamtrupp  med  10  V2  månaders  vapen- 
öfning  för  infanteriet,  men  då  det  på  kongl. 
maj:ts  befallning  utarbetade  betänkandet  om  grund- 
skatterna ännu  var  beroende  på  vederbörande  äm- 
betsverks beredning  och  således  icke  kunde  sam- 
tidigt framläggas,  innehöll  propositionen  den  för- 
klaring, att  forslaget  om  försvarsverkets  ordnande 
icke  vore  afsedt  att  bringas  till  verkställighet, 
innan  frågan  om  grundskatterna  förut  blifvit  af- 
gjord.  Att  det  nämnda  förslaget  på  grund  af 
dess  innehåll  icke  kunde  hafva  någon  utsikt  till 
framgång  var  väl  för  de  allra  flesta  klart,  men 
uteiktema  därtill  försämrades  ännu  mera  därige- 
nom, att  Carleson  och  med  honom  fem  statsråd 
uttalade   sina    betänkligheter    emot    dess  framläg- 

o 

gande  samt  finansministern  friherre  Akerhielm  af 
finansiella  skäl  afstyrkte  detsamma.  Den  starka 
meningsskiljaktigheten  inom  konseljen  verkade  ock- 
så menligt  för  dess  egen  ställning,  och  en  mi- 
nisterkris  ansågs  vara  i  annalkande.  Uppslaget 
till  krisen  blef  nu  liksom  1874  vid  Adlercreutz' 
afgång  förslaget  om  ett  tillägg  till  80  §  R.  F., 
hvilket  af  regeringen  blifvit  skärpt,  så  att  icke 
blott    sj&lfva  grunderna  för  försvaret  utan  ock  de 


—     70     — 

för  deras  tillämpning  oundgängliga  anslag  skulle 
fastställas  genom  lag.  Men  nu  hade  första  kam- 
maren Ändrat  mening:  den  afslog  den  kongl.  pro- 
positionen och  biföll  tillftgget,  sådant  det  var  af- 
fattadt  i  1874  års  proposition.  Carleson  begag- 
nade denna  utgång  af  saken  som  anledning  att 
begära  af  sked,  och  underhandlingar  icke  blott  om 
hans  ersättande  utan  äfven  om  andra  förändringar 
i  statsrådet  började.  En  ministär  Posse,  äfven- 
som  en  koalitionsministär  ifrågasattes,  men  di 
ingendera  kunde  komma  till  stånd,  vände  konungen 
sig  till  De  Geer  och  gaf  honom  vidsträckt  fuU- 
makt  att  föreslå  sina  kolleger.  Först  sedan  Berg- 
ström förklarat  sig  bestämd  att  afgå,  om  den  till 
riksdagen  aflåtna  kongl.  propositionen  om  kom- 
merskollegiets ombildning  icke  bifölls,  och  denna 
proposition  blifvit  genom  gemensam  votering  af- 
slagen,  grep  De  Geer  verket  an  och  sökte  fullgöra 
konungens  uppdrag.  Utom  Carleson  och  Berg- 
ström begärde  äfven  Berg,  Wennerberg  och  Aker- 
hielm  af  sked.  Ätt  fylla  de  lediga  platserna  mötte 
stora  svårigheter,  men  De  Geers  räddning  blefvo. 
såsom  han  säger,  hans  förra  kolleger  i  statsrådet, 
Thyselius,  Lagerstråle  och  Carlson,  hvilka  ställde 
sig  till  konungens  disposition.  Med  konseljen  in- 
förlifvades  nu  också  såsom  finansminister  dåva- 
rande sekreteraren  i  riksbanken  Hans  Forssell. 


—     71     — 

De  Geer  var  sålunda  för  andra  gången  justi- 
tiestatsminister  och  konseljens  främste  man.  Då 
lösningen  af  fOrsvars-  och  skattefrågorna  på  kom- 
promissens grund  för  närvarande  var  regeringens 
frftmsta  uppgift,  kunde  han  med  sin  starka  plikt- 
känsla ej  undandraga  sig  bördan.  Onekligen  var 
det  också  vida  lämpligare,  att  män,  som  samverkat 
till  kompromissens  bringande  till  stånd  och  upp- 
riktigt voro  öfvertygade  om  riktigheten  af  dess 
grunder,  togo  den  om  hand^  än  att  det  skulle  ske 
af  dem,  som  endast  motvilligt  biträdt  densamma, 
men  så  stora  voro  svårigheterna,  så  skiljaktiga 
meningarna,  att  icke  heller  denna  konselj  lyckades 
att  föra  frågan  framåt. 

Det  första  försöket  därtill  skedde  vid  1877 
års  riksdag  på  de  partiella  reformernas  väg.  En 
proposition  afgafs  om  en  ny  värnpliktslag,  62 
dagars  öfningar  och  lindringar  till  belopp  af  något 
mera  än  10  %  af  indelningsbOrdan,  utan  förän- 
dring af  själfva  arméorganisationen.  I  en  annan 
proposition  föreslogs  10  %  nedsättning  af  grund- 
skatterna. Det  särskilda  utskott,  som  tillsattes  för 
försvarsfrågan,  tillstyrkte  propositionen  med  den 
ändring,  att  lindringarna  ökades  till  20  %,  och 
med  denna  ändring,  som  äfven  af  regeringen 
accepterades,  bifölls  förslaget  med  stor  majoritet  i 
första  kammaren.     I  andra  kammaren  afslogs  det 


—     72     — 

däremot,  men  emot  en  mycket  stor  minoritet,  som 
röstade  för  bifall.  Värnpliktslageny  som  i  kam- 
maren behandlades  särskildt,  afslogs  med  ungefär 
samma  röstetal. 

Som  vanligt  fick  De  Geer,  hvilken  både  offent- 
ligt och  enskildt  arbetat  för  förslagets  framgång, 
från  många  håll  höra  den  gamla  förebråelsen  för 
bristande  kraft,  hvarmedi  så  vidt  någon  mening 
låg  därunder,  väl  afsågs,  att  han  bort  göra  frågan 
till  en  kabinettsfråga.  Vid  en  öfverläggning  i 
första  kammaren  vid  1878  års  riksdag  fick  han 
anledning  att  upptaga  denna  fråga  och  yttrade: 
»Jag  tror,  att  man  icke  känner  landtmannapartiets 
skaplynne  riktigt,  om  man  antager,  att  den  i  så- 
dana frågor  (som  försvarsfrågan)  skulle  böja  sig 
för  en  ministärs  förklaring,  att  den  skulle  afgå, 
därest  regeringens  framställning  icke  vann  bifall. 
Jag  tror  tvärt  om,  att  detta  parti  går  sin  egen  väg 
utan  afseende  på  de  personer,  som  sitta  i  konun- 
gens konselj.)»  Riktigheten  af  denna  åsikt  visade 
sig  två  år  därefter. 

Vid  1878  års  riksdag  framlade  104  ledamöter 
af  landtmannapartiet  en  motion  om  försvarets  ord- 
nande genom  värfvad  stam  och  utvidgad  värn- 
plikt i  sammanhang  med  successiv  eftergift  af  in- 
delningsverkets bördor  och  grundskatterna.  De 
Geer    förklarade  i  andra  kammaren  vid  början  af 


—     78     — 

debatten  om  detta  förslag,  att  regeringen  måste 
intaga  en  tillbakadragen  och  afvaktande  ställning, 
då  det  sattes  i  fråga  att  riksdagen  skulle  taga 
initiativet  i  ett  ämne,  däruti  regeringen  trott 
ytterligare  meningsbrytningar  oundvikliga,  innan 
enighet  kunde  vinnas,  och  ingen  af  konungens 
rådgifvare  deltog  i  voteringen  om  förslaget.  Den 
punkt,  som  i  första  kammaren  först  föredrogs  och 
som  angick  härens  sammansättning,  innehöll: 
»Svenska  bären  sammansättes  dels  af  en  fast  an- 
ställd befälskader  af  yrkesmän,  dels  af  en  ur  de 
värnpliktiges  led  anskaffad  stamtrupp  och  dels  af 
beväring.>  Denna  punkt  afslogs  med  ringa  majo- 
ritet, 64  röster  emot  56,  men  därmed  torde  icke 
få  anses  gifvet,  att  förslaget  i  alla  sina  delar 
kunnat  samla  lika  stor  minoritet.  I  andra  kam- 
maren bifölls  förslaget  med  motionäremas  röster. 
Konungen  hade,  i  öfverensstämmelse  med 
Hamiltons  och  flere  militärers  råd,  satt  i  fråga 
att  vämpliktslagen  skulle  åter  framläggas  så  väl 
till  1878  som  1879  års  riksdagar,  men  De  Geer 
hade  afböjt  det,  öfvertygad  som  han  var,  att 
landtmannapartiet  icke  skulle  vika  från  jsin  föresats 
att  icke  gå  in  på  någon  förändrad  organisation 
af  arméen,  med  mindre  än  att  på  samma  gång 
definitivt  beslöts,  att  indelningsverket  och  grund- 
skatterna skulle  upphöra.     Han  ansåg  sig  emellertid 


—     74     — 

ej  kunna  förneka  giltigheten  af  konungens  isikt, 
att  det  var  regeringens  skyldighet  att  för  riks- 
dagen framlftgga  samhällets  oundgängliga  behof 
och  låta  riksdagen  bftra  ansvaret,  om  de  icke  till- 
godos&ges.  Sedan  de  särskilda  anledningar  att 
icke  framställa  frågan,  som  funnos  1878  och  1879, 
upphört,  förklarade  De  Geer  därför  for  konungen, 
att,  ehuru  han  hade  föga  förhoppning  om  fram- 
gången, vore  han  dock  beredd  att  göra  ett  ytter- 
ligare försök  och  sålunda  tillstyrka  en  lag,  hvari- 
genom  beväringsåldem  men  icke  fredsöfningen 
utsträcktes  samt  åtskilliga  andra  militära  fördelar 
skulle  vinnas,  dock  under  förbehåll  att  f&  afgå,  i 
händelse  försöket  misslyckades.  Konungen  med- 
gaf  detta,  och  en  proposition  om  en  ny  värn- 
pliktslag afgafs. 

För  att  förekomma  att  landtmannapartiet,  som 
tycktes  hafva  föga  £&st  sig  vid  propositionen,  skulle 
på  någon  sammankomst  utan  tvekan  fatta  beslut  om 
afslag  af  lagen,  bvarefter  allt  vidare  ordande  därom 
tjenade  till  ingenting,  beslöt  De  Geer  att  redan 
vid  remissen  i  andra  kammaren  klargöra  sin  ställ- 
ning till  frågan.  Han  ansåg  det  vara  af  vikt  att 
allt,  som  möjligen  kunde  bereda  framgång  åt  värn- 
pliktslagen  ensam,  nu  försöktes,  så  att,  om  detta 
likväl  misslyckades,  det  skulle  blifva  klart  for 
första  kammaren,  att  om  man  önskade  arméfrågans 


—     75     — 

lösning,  så  var  det  nödvändigt  att  antaga  landt- 
mannapartiets  grundvillkor.  I  denna  uppfattning 
och  i  hans  på  den  starkaste  pliktkänsla  beroende 
beredvillighet  att  ej  motsätta  sig  något,  hvars 
giltighet  han  ej  kunde  förneka,  ligger  en  förkla- 
ring af  hans  handlingssätt  att  tillstyrka  fram- 
läggandet af  en  lag,  om  hvars  öde  han  hvarken 
var  eller  kunde  vara  oviss,  och  att  på  ett  sådant 
försök  sätta  in  sin  politiska  ställning.  Måhända 
bar  hans  handlingssätt  frukt  i  ett  senare  stadium 
af  försvarsfrågan,  och  i  alla  händelser  måste  det 
erkännas  vittna  om  ädelheten  och  renheten  i  hans 
karakter. 

Sedan  De  Geer  således  antydt  sin  afsikt  att 
afgå,  om  värnpliktslagen  föll,  sökte  han  under- 
handla med  bönderna  och  vände  sig  i  sådan  af- 
sikt till  Karl  Ifvarsson,  men  fann  honom  och  hans 
meningsfränder  obevekliga,  ehuru  de  visserligen 
önskade  att  De  Geer  ej  skulle  afgå.  När  det 
slutliga  afgörandet  kom,  bifölls  lagen  med  stor 
majoritet  i  första  kammaren,  men  afslogs  med 
121  röster  emot  75  i  den  andra.  Mot  slutet  af 
debatten  tog  De  Geer  afsked  af  kammaren.  Han 
yttrade  efter  några  inledande  ord:  »Om  regeringen 
hade  mött  ett  så  stort  förtroende,  att  detta  för- 
slag blifvit  antaget,  skulle  jag  ansett  mig  för- 
pliktad  att  egna  mina  återstående  krafter  till  att 


—     76     — 

föra  framåt  de  stora  svårlösta  frågor,  som  ligga 
oss  alla  om  hjärtat.  Inom  några  ögonblick  år  jag 
vfil  löst  från  en  sådan  förbindelse,  och  jag  skall 
då  begftra  att  få  nedlägga  ett  ämbete,  i  hvilket 
jag  ingenting  förmår  uträtta.»  Med  anledning  af 
en  talares  yttrande,  att  De  Greer  störtades  just  af 
dem,  som  han  hjälpt  fram  och  understödt,  af- 
slutade  Karl  Ifvarsson  debatten  med  den  förklaring, 
att  Sveriges  bönder  voro  tacksamma  för  hvad  De 
Geer  gjort,  men  om  icke  hvar  och  en  egde  handla 
efter  sin  öfvertygelse,  helst  i  en  stor  fosterländsk 
fråga,  så  vore  representationsreformen  icke  mycket 
att  tacka  för,  och  i  en  så  maktpåliggande  sak  som 
denna  finge  man  icke  af  konsiderationsskäl  falla 
undan,  huru  högt  man  än  värderade  De  Geer 
personligen.  I  sanning  ett,  fastän  omedvetet 
återljud  af  hvad  De  Geer  1878  ji-trade  i  första 
kammaren. 

Då  De  Geer  återinträdde  i  konseljen,  hade 
han  förbehållit  sig,  att  den  plats  han  förut  inne- 
hade, presidentsämbetet  i  Svea  hofrätt,  skulle  sta 
ledigt  för  hans  räkning,  och  han  beredde  sig  efter 
afskedet  att  återgå  till  detta  ämbete.  Men  inom 
riksdagskretsarna  gjorde  sig  snart  gällande  den 
åsikt,  att  en  man,  som  verkat  så  mycket  för 
fäderneslandet  som  De  Geer,  borde  erhålla  ett  er- 
kännande   af   riksdagen  och  att  detta  erkännande 


—     77     — 

Isimpligast  lemnades  genom  en  pension,  som  satte 
honom  i  tillfälle  att,  om  han  så  önskade,  Ofeergå 
till  privatlifvet.  Motioner  hfirom  vftcktes  i  första 
kammaren  af  vice  talmannen  efter  öfvercnskom- 
melse  med  kammarens  förtroendem&n  och  i  andra 
kammaren  af  åtta  framstående  ledamöter  af  landt- 
mannapartiet.  Statsutskottet  tillstyrkte  enhälligt 
motionema,  som  voro  något  olika  motiverade 
men  lika  till  yrkandet,  och  i  öfverensstftmmelse 
med  utskottets  förslag  beslöt  riksdagen  att,  såsom 
en  gård  af  det  erkännande  svenska  folket  egnade 
f.  d.  statsministern  De  Geers  förtjenster  om  det 
allmänna,  anvisa  ett  belopp,  motsvarande  hela  den 
lön,  han  såsom  statsminister  uppburit,  eller  18,500 
kronor,  att  årligen  från  och  med  den  dag  friherre 
De  Geer  icke  längre  uppbar  statsministerslönen  till 
honom  under  hans  återstående  lifstid  af  allmänna 
indragningsstaten  utgå.  Förslaget  bifölls  i  båda 
kamrama  utan  votering.  De  Geer  begärde  efter 
detta  beslut  afsked  från  presidentsämbetet. 

Han  säger  i  sina  Minnen  om  1875  års  konselj, 
att  den  i  allmänhet  rönte  ett  ganska  kyligt  mot- 
tagande, men  onekligen  blef  regeringens  ställning  till 
riksdagen  under  De  Geers  senare  stat^ministerstid 
vida  angenämare  än  under  de  fyra  första  åren 
efter  representationsreformen.  Landtmannapartiet 
höll  De  Geer  räkning  för  hans  benägenhet  att  af-' 


—    78    — 

lyfta  indelningsverkets  bördor  och  grundskatterna; 
i  första  kammaren  understöddes  han  af  kompro- 
missens vänner,  och  det  kunde  icke  falla  kompro- 
missens motståndare  in  att  visa  honom  något  miss- 
troende, om  ock  deras  åsikter  i  en  eUer  annan  fråga 
skilde  sig  från  regeringens.  Att  en  och  annan 
ledamot  i  kammaren  stundom  anföll  honom  med  en 
viss  bitterhet  kan  icke  rubba  denna  uppfattning. 
Under  de  fem  åren  genomfördes  också  många 
viktiga  reformer:  ny  utsökningslag,  ny  vexellag, 
lag  om  vattenratten,  lag  om  lagfart  och  inteck- 
ning af  jårnvåg  m.  fl.  lagar.  En  kongl.  propo- 
sition framlades  om  en  grundlagsförändring,  hvari- 
genom  riksdagen  erhöll  rättighet  att  deltaga  i  den 

o 

militära  kriminallagstiftningen.  Åtskilliga  ämbets- 
verk omorganiserades.  En  fördelaktigare  pensio- 
nering för  arméens  befäl  genomfördes.  Skjuts- 
skyldigheten, den  förhatligaste  af  alla  bördor,  skil- 
des från  jordbruket.  Förslagets  detaljer  fram- 
kallade lifligt  motstånd,  men  äfven  den,  som  del- 
tog i  detta  motstånd,  erkänner  gärna  efter  vunnen 
erfarenhet,  att  sällan  någon  reform  lyckats  så  väl 
som  denna. 

Vid  1872  års  riksdag  väcktes  motion  om  in- 
förande af  en  statsminister  såsom  den  främste  i 
statsrådet.  Förslaget,  som  biträddes  af  De  Geer, 
blef   hvilande,  men  afslogs  vid  följande  riksdag  i 


—     79     — 

forsta  kammaren.  Det  återkom  vid  1875  års  riks- 
dag, förklarades  hvilande  och  antogs  1876  för- 
nftmligast  genom  De  Geers  understöd.  Sedan  för* 
ändringen  blifvit  af  konungen  godkftnd,  utnämndes 
De  Geer  till  statsminister.  För&ndringen  torde 
höra  till  dem,  hvilkas  lämplighet  numera  icke  be- 
strides.  De  Geer  fortfor  att  vara  chef  för  justitie- 
departementet till  juni  1879,  då  han  lämnade  de- 
partementet, som  öfvertogs  af  dåvarande  justitie- 
rådet  L.  Th.  Almqvist. 

Till  statsminister  efter  De  Geer  nämndes 
grefve  Arvid  Posse,  som  således  fick  öfvertaga 
omsorgen  att  lösa  försvars-  och  skattefrågorna. 
De  kongl.  propositioner,  som  i  sådant  syfte  af- 
gåfvos  till  1883  års  riksdag,  hänvisades  som  van- 
ligt till  ett  särskildt  utskott,  där  De  Geer  blef 
ordförande.  Han  understödde  förslagen  så  väl  i 
utskottet  som  i  kammaren,  men  härordningsför- 
slaget föll,  som  bekant,  i  första  kammaren,  och 
andra  kammaren  nedsatte  i  flere  afseenden  de  mi- 
litära fordringarna.  Hela  statsrådet  begärde  nu 
sitt  entledigande,  och  konungen  anmodade  De  Geer 
att  ingå  såsom  statsminister.  Det  var  fjärde  gån- 
gen, som  han  erhöll  ett  sådant  erbjudande,  sedan 
han  1870  afgått  för  att  tillfredsställa  otåligheten 
på  vissa  håll  att  blifva  honom  qvitt.  Han  sva- 
rade, att  hans  statsmannabana  var  afslutad. 


—     80    — 

Sedan  Themptander  på  sommaren  1884  blif^it 
statsminister,  återkommo  de  stora  frågorna  til] 
1885  års  riksdag,  men  i  mycket  fOrftndrad  gestalt 
emot  förr.  Indelningsverket  bibehölls  såsom  or- 
ganisation, vårnpliktslagen  med  Okade  åldersklasser 
framlades,  men  endast  18  dagars  tillökning  i  freds- 
öfningama  ifrågasattes.  Emot  dessa  måttliga  for* 
dringar  erbjödos  30  %  afskrifning  af  indelnings- 
verkets bördor  och  af  grundskatterna,  hvilken  ned- 
sättning skulle  intrftda  genast.  Emellertid  ansågos 
afven  ofvannåmnda  militära  fordringar  för  höga 
af  andra  kammaren,  och  först  sedan  kamrarnas 
olika  beslut  blifvit  af  lagutskottet  saramanjftmkade, 
så  att  åldersklasserna  minskats  och  tillökningen  i 
öfningsdagar  nedsatts  till  12,  att  successive  inträda 
under  flere  år,  kunde  samstämmighet  vinnas.  Er- 
inrar man  sig  hvad  som  förut  förefallit  i  försvars- 
frågorna, torde  man  vara  mera  berättigad  att  för- 
våna sig  öfver  att  ett  sådant  förslag  kunde  vinna 
majoritet  i  första  kammaren,  än  att  en  betydande 
minoritet  röstade  däremot.  De  Geer  förordade 
sammanjämkningsförslaget  och  slutade  sitt  utförliga 
anförande  med  följande  ord:  »Om  frågans  politiska 
betydelse  behöfver  knappt  något  talas.  Om  detta 
förslag  nu  förkastas,  inser  sannolikt  hvar  och  en 
af  kammarens  ledamöter,  hvilket  tröstlöst  arbete 
det  skall  blifva  att  åter  från  början  upptaga  dessa 


—     81     — 

frågor  till  behandling.  Så  l&nge  de  åro  olösta, 
bidraga  de  ock  att  förrycka  utgången  af  en  mRngd 
andra  frågor.  Det  år  ock  fara  vftrdt,  att  landet 
skall  kanna  sig  föga  belåtet  med  en  representation, 
som  oupphörligt  stridt  om  dessa  ämnen  under  18 
ä  20  år  utan  att  komma  öfverens  om  ett  enda 
steg  framåt.  Om  dftremot  förslaget  bifalles,  skola 
vi  komma  att  kfinna  åtminstone  en  lifgifvande 
flftkt  af  den  endi^ktens  ande,  som  år  ett  nödvän- 
digt villkor  för  ett  litet  folks  styrka  likasom  för 
dess  lycka.>  I  dessa  ord  ligger  förklaringen  af 
De  Geers  handlingssätt  i  försvars-  och  grundskatte- 
frågorna,  alltsedan  han  1872  och  1873  blifvit  ense 
med  sig  sjAlf.  Han  fick  upplefva  den  slutliga  lös- 
ningen, som  gjorde  honom  stor  glädje. 

Ännu  en  gång  innan  han  lemnade  det  offent- 
liga lifvet,  fick  De  Gcer  anledning  att  uppträda  i 
en  viktig  fråga,  denna  gång  för  att  försvara  den 
nya  riksdagsordningen.  Regeringen  hade,  då  andra 
kammaren  vid  1887  års  riksdag  med  några  få 
rösters  öfvervikt  beslutat  åsättande  af  tull  på  spann- 
mål, för  fbrsta  gången  begagnat  sig  af  sin  rätt 
att  upplösa  kammaren.  Åtgärden,  en  tillämpning 
af  en  rättighet,  som  i  det  konstitutionella  stats- 
skicket anses  tillhöra  de  oeftergifliga,  framkallade 
hos  det  skyddstullvänliga  partiet  ett  ytterligt  miss- 
nöje och  betraktades  nära  nog  som  en  revolution. 

Sv.  Akad,  Handl  fr.  1886.     12.  6 


—     82     — 

Dess  laglighet  kunde  ej  bestridas,  men  i  st&llet 
kastade  man  sig  Of^er  några  ofuUstAndigheter  i 
riksdagsordningens  föreskrifter  och  yrkade,  att  den 
efter  omvalen  sammanträdande  riksdagen  skulle 
vara  en  fortsättning  af  den  foregående,  hvarigenom 
hela  riksdagsarbetet  skulle  alldeles  förryckas.  De 
Geer  uppträdde  emot  denna  tolkning  af  grundlagen 
med  hela  styrkan  af  sin  slutkonst  och  sitt  anseende, 
och  tolkningen  omfattades  ej  heller  hvarken  af 
regeringen,  talmannen  eller  kamrarnas  majoriteter. 
Efter  1888  års  riksdag,  samma  år  som  De 
Geer  fyllde  70  år,  lemnade  han  så  vftl  riksdagen 
som  kanslersåmbetet  vid  universiteten,  hvilket  han 
innehaft  sedan  1881.  Att  han  vid  universiteten 
efterlemnat  ett  alskadt  och  vOrdadt  namn  samt 
minnet  af  en  gagnande  verksamhet,  vitsordas  säkert 
med  hjärtats  hela  värme  af  många  i  denna  krets, 
och  om  han  i  sin  ifrågavarande  ämbetsförvaltning 
gjorde  den  uppfattning  gällande,  som  han  för- 
klarat vara  sin,  att  ingen  styrelse  bör  ingripa 
mera  än  som  är  nödigt,  så  vann  han  äfven  därför 
erkännande. 

Då  Louis  De  Geer  den  20  december  1862 
tog  inträde  i  denna  Akademi,  lyckönskade  direk- 
tören Akademien  att  i  honom  hafva  vunnit  en 
ledamot,    som   egde  den  ovanliga  förmågan  att  åt 


—     88    — 

ämbetsmannens  allvarliga  och  strftngt  bevisande 
fbredrag  fbrlftna  uttryckets  milda  och  lagna  skOn* 
het.  Denna  förmåga  har  stfidse  följt  De  Geer 
genom  hans  offentliga  lif  och  har  afven  öfver 
alstren  af  den  rent  litterära  och  vittra  verksamhet, 
hvaråt  han  med  kftrlek  egnsiåe  sina  från  stats- 
bestyren lediga  stunder,  spridt  ett  skimmer  af 
tilldragande  behag  och  ädel  älskvärdhet.  Ganska 
tidigt  började  De  Geer  denna  sist  antydda  för- 
fattareverksamhet. Redan  under  de  år  han  var  i 
Linköpings  skola  skref  han  små  komedier.  Sedan 
han  blifvit  student,  skref  han  i  litteraturtidningen 
Eos  äfvensom  i  den  poetiska  kalendern  Linnasa 
borealis  åtskilliga  uppsatser,  hvilka  rönte  ett  väl- 
villigt  emottagande.  Ar  1841  utgaf  han  »Hjärt- 
klappningen  på  Dalvik»,  som  inom  sällskapskret- 
sarna i  Upsala,  där  De  Geer  var  mycket  känd, 
väckte  ett  lifligt  intresse,  och  något  senare  dels 
»S.  H.  T.>,  en  samling  skisser,  dels  romanen  »Carl 
XII:s  page».  Alla  dessa  skrifter  utmärka  sig  för 
en  ledig  stil,  en  fin  iakttagelseförmåga,  mycken 
humor  samt  liflig  känsla  för  naturen.  Särskildt 
framträder  ofta  hans  kärlek  till  träden,  och  hans 
naturskildringar  äro  i  allmänhet  på  en  gång  enkla 
och  målande.  Under  den  tid,  då  politisk  verk- 
samhet företrädesvis  sysselsatte  honom,  är  det 
egentligen    statsskriftema  som  beteckna  hans  för- 


—     84    — 

fattarskap,  men  flere  bland  dem,  såsom  t.  ex.  an- 
föranden i  norska  frågan,  hans  yttrande  till  stats- 
rådsprotokollet i  representationsfrågan  m.  fl.,  ftro 
både  till  innehåll  och  form  af  hOg  ordning.  Han 
anv&nde  dock  sin  ledighet  sommaren  1879  till 
att  skrifva  en  teaterpjes,  »Grefve  Lillie»,  sftrskildt 
märkvärdig  såsom  bevis  att  minnet  af  representa- 
tionsreformen ån  nu  då  sysselsatte  till  och  med 
hans  lediga  stunder. 

De  Geers  mest  betydande  författarskap  om- 
fattar de  tre  minnesteckningarna  öfver  Hans  Jårta 
(1874)  i  vetenskapsakademien,  Anders  Johan  von 
Höpken  (1881)  och  Baltsar  Bogislaus  von  Plåten 
(1886)  samt  slutligen  hans  »Minnen».  Om  Min- 
nena har  jag  redan  talat;  de  tre  lefnadsteckningama 
bära  prägeln  af  statsmannens  blick  öfver  händel- 
serna och  af  det  lugn  och  den  oväld,  som  hörde 
till  författarens  karakter.  Skildringen  flyter  klar 
och  ledig,  och  läsaren  skiljes  vid  föremålen  såsom 
från  gamla  bekanta. 

Efter  afskedstagandet  lefde  De  Geer  ännu 
många  år  om  vintrarna  i  Stockholm  och  om  som- 
rarna på  Sandvik,  ett  landställe  på  norra  Mälar- 
stranden, som  han  inköpt  och  där  han  flitigt  syssel- 
satte sig  med  sitt  älsklingsarbete  att  försköna  na- 
turen. Hösten  1892  flyttade  han  till  sin  äldste 
sons  egendom   Hanaskog,  där  han  och  hans  maka 


—     85     — 

hade  ett  eget  hem.  Hans  själskrafter  voro  ofor- 
minskade,  och  han  intresserade  sig  fortfarande  för 
allmänna  angelägenheter;  ännu  sommaren  1895 
införde  han  i  Stockholms  Dagblad  en  artikel  i 
norska  frågan.  Däremot  försvagades  hans  kropps* 
krafter  mer  och  mer,  och  svårigheten  att  tala  och 
att  gå  tilltog.  Natten  mellan  den  11  och  12  sept. 
1896  träffades  han  af  ett  slaganfall,  som  slutade 
med  döden  den  24  i  samma  månad. 

Af  de  många  intryck,  som  De  Geers  Minnen 
gifva  läsaren,  är  icke  något  starkare  än  det  af 
hans  kärlek  till  sin  maka.  Denna  känsla  genom- 
går hans  hela  lif  och  bryter  sig  ovillkorligt  fram 
i  alla  dess  förhållanden.  Hans  Önskan  att  icke 
öfverlefva  henne  blef  uppfylld. 

Jag  har  haft  det  ärofulla  åliggandet  att  teckna 
en  man,  som  djupt  ingripit  i  våra  samhällsf&r- 
håUanden  och  som,  oaktadt  den  ovilja  han  ådrog 
sig  genom  sitt  största  verk,  representationsreformen, 
likväl  under  de  mera  än  tjugu  år  han  sedan  till- 
hörde det  offentliga,  varit  lika  eftersökt  af  vänner 
och  motståndare.  Ur  det  förtroende  han  ingaf 
framgick  hans  oumbärlighet,  förtroendet  till  hans 
klokhet,  hans  redbarhet,  hans  måttfullhet.  Lika 
fast  som  hans  öfvertygelse  var,  när  den  en  gång 
var  stadgad,  lika  färdig  som  han  då  var  att  handla, 


—     86     — 

lika  varsam  var  han  att  fatta  beslutat,  lika  villig 
att  höra  motskftl.  Hos  honom  var  det  omöjligt 
att  tänka  sig  någon  annan  bevekelsegrund  än  den, 
som  låg  i  hans  öfvertygelse,  och  han  var  till- 
gänglig för  alla. 

I  det  enskilda  lifvet,  utom  dess  förtroligaste 
krets,  var  han  föordig,  och  han  förefoll  tillbaka- 
dragen, till  dess  man  behöfde  honom  eller  lyckats 
att  intressera  honom,  men  ingen  glömmer  den 
blick,  som  då  lyste  i  hans  öga,  lika  litet  som 
röstens  vänliga  tonfall. 

»Sent  fbdes  en  sådan  man.» 


SVAK 

på  herr  von  Ehrbnheims  intradestal 

af 
Akademiens  direktör  herr  Rundgren. 


Min  herre! 

JLiikaBom  den  man,  hvars  märkliga  lefnadssaga  ni 
så  fl&rdlOst  och  med  så  mycken  sanning  berättat, 
tillhör  ni  den  grupp  af  mftn,  åt  hvilka  Akademi* 
ens  höge  stiftare  förbehållit  ett  ram  i  sin  Svenska 
Akademi.  Eder  likasom  honom  har  varit  för- 
unnadt  att  brakas  i  rikets  högsta  vårf,  och  änder 
deras  handhafvande  har  ni,  enligt  den  höge  stif- 
tarens afsikt,  Iftrt  eder  den  noggrannhet  stora  äm- 
beten alltid  åska  och  vant  eder  vid  den  aktsamhet 
i  tal  samt  det  sorgf^Uiga  val  af  ord,  som  eder 
ställning  nödvändigt  kraft.  Ur  denna  synpunkt 
&r  edert  inträde  i  vår  krets  berättigadt,  och  jag 
helsar  eder  af  hjärtat  välkommen. 


—     88    — 

Eder  kftnda  tillgifvenhet  for  foretrftdaren  och 
eder  personliga  stftilning  till  honom  hafva  dftr- 
j&mte  gjort  eder  sArskildt  skickad  att  döma  öfver 
hans  lifsgärning  och  upplifva  hans  minne.  Lik- 
heten ej  mindre  än  olikheten  kan  skönjas  i  bådas 
edert  lif.  Louis  De  Geer,  fostrad  i  kretsen  af 
många  syskon  och  i  en  högättad  lefnadsstftUning, 
som  i  fråga  om  materiella  tillgångar  icke  var  ly- 
sande, fördes  med  nödvändighet  in  på  ämbets- 
mannabanan, där  han  i  förstone  kämpade  med 
försakelser.  Ni,  min  herre,  enda  barnet  i  en  rik 
magnats  hem,  hade  för  eder  hela  världen  öppen, 
fri  i  fråga  om  den  bana  ni  ville  välja.  Lyckan 
har  varit  eder  båda  huld,  och  fastän  arbetande 
på  olika  vägar,  häften  I  förts  tUlsamman  i  höga 
värf. 

Konangens  förtroende  har  låtit  den  ene  med 
ovanlig  snabbhet  hinna  steg  för  steg  upp  till  den 
högsta  post,  dit  medborgaren  kan  stiga.  Med- 
borgares förtroende  har  förlänat  den  andre  rättig- 
het att  föra  deras  talan  vare  sig  i  fråga  om  länets, 
statens  eller  kyrkans  angelägenheter.  Båda  hafven 
I  på  edra  korsande  vägar  fört  i  skölden  den  sköna 
devisen:  »Noblesse  oblige»,  kallade  till  en  tid  att 
gemensamt  verka  för  fosterlandet  i  konungens  råd. 

För  eder  har  eder  företrädare  varit  en  be- 
undrad vän.     Därom  vittnar  eder  teckning  af  den 


—     89    — 

hftdangångne  ädlingen.  Samma  åder  af  betänksam 
friflinthet  genomgår  bådas  edert  lif.  D&raf  låter 
sig  förklara,  hvarfOr  ni  förstått  honom  så  vål, 
under  det  att  mången  annan  missförstått  honom. 
Louis  De  Geer,  denne  blyge  och  tystlåtne  man, 
har  med  sina  råd  fört  det  svenska  folket  in  på 
nya  banor  i  många  riktningar.  Frågar  man,  huru 
sådant  h&nger  tillsammans  med  hvartannat,  så 
torde  förklaringen  ligga  d&ri,  att  han  gjort  en 
frejdad  hftrforares  valspråk  till  sitt:  »Erst  wftgen, 
dann  wagen».  Först  noga  öfvervftga,  och  sedan 
låta  yxan  gå,  sjftlf  hållande  i  skaftet,  se  dår  grund* 
draget  i  justitiestatsministems  lif.  Betanksamhet 
och  dristighet  åro  de  egenskaper,  som  höfvas  stats- 
mannen och  som  stodo  sitt  prof  vid  genomföran- 
det af  en  ingripande  förftndring  i  vårt  statsskick. 
Ni,  min  herre,  som  haft  tillfolle  följa  händelsernas 
gång,  sAger  med  r&tta  i  eder  minnesteckning: 
»Sftllan  har  en  man  haft  ett  så  stort  personligt 
inflytande  på  en  reform,  som  De  Geer  på  repre- 
sentationareformen.» 

Om  emellertid  en  stor  skara  af  dem,  som  stå 
utanför  statsmannens  vaktpost,  fastan  äfven  de 
noga  öfvervåga,  dock  icke  vågat  hålla  yxan  i  skaf- 
tet, så  må  det  icke  förtftnkas  dem,  att  de  känt 
sig  manade  till  motstånd.  Det  år  icke  allom  gif- 
vet  att  besjftlas  af  den  optimism  i  fråga  ej  mindre 


—     90     — 

om  världs-  &a  samhällsutvecklingeD,  som  enligt 
edra  ord  De  Geer  tillägger  sig  sjfllf.  I  denna  hans 
gåfva  att  se  lifvet  i  ljust  låg  hemligheten  af  hans 
makt.  D&ri  låg  grunden  till  deu  s&llsporda  fito^ 
teelsen,  att  hans  motståndare  aldrig  upphörde  att 
vara  hans  vänner,  såsom  han  ock  sj&lf  aldrig  ur 
sin  v&nkrets  frånskilde  sina  motståndare. 

Min  herre!  Ni  har  upptagit  De  Geers  man- 
tel såsom  vetenskapernas  målsman  inför  konungen 
i  eder  egenskap  af  universitetskansler.  Ni  intager 
i  dag  hans  rum  uti  den  Akademi,  som  har  det 
svenska  språkets  odling  till  sin  uppgift.  Var  väl- 
kommen i  denna  krets,  helsad  af  den,  som  varit 
en  ungdomsvän  till  eder  båda  och  som  aldrig  upp- 
hört att  högt  skatta  värdet  af  sådana  mana  vän- 
skåp  I 


Sedan  herr  von  Ehrenheim  undertecknat  Akademiens  stad- 
gar, fördes  han  af  sekreteraren  till  den  stol,  han  vid  Akade- 
miens offentliga  sammankomster  eger  att  intaga  (N:r  17),  h?il- 
ken  förut  innehafts  af  J.  Murberg,  frih.  O.  M.  Armfelt,  gref?e 
Gustaf  af  Wetterstedt,  A.  M.  Strinnholm  och  frih.  L.  G. 
De  Geer. 

Därefter  yttrade  direktören: 

Till  innevarande  års  täflan  hafva  41  skrifter 
blifvit  inlemnade.  En  af  dessa  skrifter,  »Haqvin 
Spegel,    hans  lif  och  gärning  till  och  med  1693>, 


—     91     — 

har,  såsom  förut  inlemnad  till  bedömande  af  an- 
nan offentlig  myndighet)  af  formella  skal  ansetts 
böra  lemnas  utan  afseende.  Bland  de  öfriga  skrif- 
terna har  Akademien  ansett  sig  med  hedersomnäm- 
nande böra  utmftrka  N:r  25  ^Michel  i  TenhulU  på 
grund  af  dess  fosterlandska  vftrme  och  i  flera  af- 
seenden  aktningsvärda  poetiska  förtjenster,  N:r  4 
^Torsten  Greklandsfarare»  med  anledning  af  den 
dramatiska  dialogens  förtjänster  i  denna  teckning 
af  ett  stort  och  betydelsefullt  ämne,  samt  N:r  29 
"^Från  flydda  tider*  med  fäst  afseende  å  den  poe- 
tiska lyftning,  som  förråder  sig  i  åtskilliga  afdel- 
ningar  af  de  två  dikter,  hvilka  utgöra  skriftens 
innehåll. 

Det  af  Akademiens  framlidne  skyddsherre 
konung  Carl  XIV  Johan  stiftade  och  af  hans  efter- 
trädare fortfarande  anvisade  Kungliga  priset  har 
Akademien  innevarande  år  tillerkänt  hofmarskalken 
m.  m.  friherre  Robert  von  Krcemer  såsom  en  akt- 
ningsgärd, egnad  en  långvarig,  åt  vitterheten,  åt 
studiet  af  dess  prosodiska  teknik  och  åt  språk- 
forskningen invigd  författareverksamhet. 

Den  minnespenning,  som  Akademien  till  detta 
års  högtidsdag  låtit  prägla,  har  till  föremål  Olaus 
Magni.  Atsidan  visar  hans  vapen  och  namn.  På 
frånsidan  ses  en  man  sittande  vid  en  antik  bygg- 
nadslemning  och  betraktande  en  karta  öfver  Skan- 


—     92     — 

dinavien.  Omskriften:  Exsuli  carum  et  dulce  pa- 
tricB  Bolurriy  betecknar,  att  den  landsflyktiges  tan- 
kar ännu  med  kärlek  voro  ftsta  vid  det  gamla 
fäderneslandet.  I  afskärningen  läses:  Hominum 
morumque  indugaJtor  ob.  AfDZF/// (forskaren,  som 
begrundade  menniskors  lynnen  och  seder,  afled 
1568). 

Minnesteckningen,  författad  af  hr  Hildebrand,  blef  dq 
delvis  af  honom  uppläst,  hvarefter  sammankomsten  förklarades 
afslntad. 


MINNE 


AF 


OLAUS   MAGNI 


Xorsdagen  den  10  oktober  1471  utkämpades  på 
Norrmalm  —  utanför  den  tidens  Stockholm  —  en 
hårdnackad  och  blodig  strid  meUan  svenskar  och 
danskar.  Striden  lyktades  med  seger  för  svenskame. 
Segern  gaf  Sverige  lugn  för  ett  Qftrdedels  århun- 
drade. Redan  detta  var,  efter  den  föregående 
tidens  oro,  en  stor  lycka. 

Innan  någon  ftnnu  kunde  berftkna  följderna 
af  drabbningen,  redan  så  tidigt,  att  man  ej  visste 
mera  ftn  att  seger  var  vunnen,  uppenbarade  sig 
en  mftrklig  följd  af  denna.  Det  uppstod  en  mftktig 
rörelse  icke  blott  inom  staden  Stockholm,  hvilken 
småningom  —  om  ftn  icke  i  nutidens  mening  — 
hade  blifvit  Sveriges  hufvudstad  och  hvilken  måste 
lifligt  kftnna  befrielsen  från  en  fara,  som  hade 
varit  mycket  hotande,  utan  ock  bland  öfriga  sven-- 
skar,  som  hade  varit  med  i  striden  och  ftnnu  icke 
hade  hunnit  draga  hem.  Söndagen  efter  slaget 
uppvaktades  riksrådet  af  borgare  från  Stockholm 
och  andra  stader  samt  af  allmoge  från  skilda  lands- 
delar,  och    dessa   framhöllo    i  ord,  som  vftl  voro 


—     94     — 

något  öfverdrifna  —  vi  kunna  ju  öfverae  med 
öfverdriften,  när  vi  tänka  på  det  berusande  seger- 
jublet —  det  stora  förfång  och  de  fOrsmädelser, 
som  Sveriges  rike  i  lång  tid  haft  däraf,  att  hälften 
af  städernas  råd  skulle  utgöras  af  tyskar,  hvilket 
länge  och  ofta  vållat  stor  tvedräkt,  onytta  och 
förderf.  Då  man  icke  kunde  finna,  att  någon  stad 
borde  vara  förpliktad  att  hafva  tvenne  tungomål, 
ville  man  nu  hafva  en  ändring  och,  därest  riks- 
rådet icke  genast  ville  åvägabringa  en  sådan,  skulle 
det  icke  vidare  kunna  vänta  sig  någon  hjälp  af 
menige  män,  hvilka  i  sådant  fall  nog  skulle  veta 
att  på  egen  hand  drifva  sin  vilja  igenom.  Riks- 
rådet gaf  det  märkliga  beskedet,  att  hädanefter 
skulle  till  borgmästare,  rådmän  och  stadens  vik- 
tigaste ämbetsmän  i  öfrigt  ingen  annan  tagas  än 
den,  som  var  af  svensk  börd  och  hade  egendon^  i 
staden.  Huruvida  riksrådet  tog  intryck  af  hotet 
eller  om  det  rycktes  med  i  den  fosterländska  stäm- 
ningen och  därför  själfmant  lystrade  ropet,  d&rom 
veta  vi  intet.  Diskussionsprotokoll  fbrdes  icke 
den  tiden. 

Sverige  hade  under  medeltiden  varit  i  hög 
grad  utsatt  för  utländskt  inflytande,  och  annor- 
ledes  kunde  det  icke  vara,  då  medeltidens  karak- 
ter  bestämdes  just  genom  öfverflyttning  till  Sverige 
af  den  utländska  bildningen.     Från  utlandet  kom 


—     95     — 

kristendomen,  den  svenska  kyrkan  blef  en  provins 
i  utlandets  stora  romerska  kyrka,  kyrkans  språk 
var  länge  det  för  Sverige  främmande  latinet.  Från 
utlandet  inkom  den  hofviska  sed,  hvilken  de  sven-^ 
ske  stormännen  tilkgnade  sig.  Efter  utländskt 
exempel  och  under  utländskt  inflytande  utbildade 
sig  städerna,  bandtverket  omdanades  efter  tyskt 
mönster,  så  hvad  anordningar  som  stil  beträffar, 
och  handeln  var  i  högsta  grad  beroende  af  de 
tyska  städerna.  Tyskar  hade  fått  säte  och  stämma 
i  de  svenska  städernas  råd,  det  tyska  tungomålet 
var  icke  ovanligt  i  Sveriges  större  städer.  Endast 
allmogen  var  oberörd  af  det  främmande,  bibehål* 
lande  gammalt  sinnelag  och  gamla  vanor,  beva* 
rande  de  från  fikdema  ärfda  formerna  för  arbetet, 
hvilka  i  vår  tid  åter  kommit  till  heder,  lånade 
från  allmogen,  dess  värre  icke  alltid  väl  kopierade 
eller  förståndigt  utbildade.  Det  låg  ej  ^ärran  för 
den  svenska  allmogen  att  känna  sig  söndrad  från 
de  privilegierade,  under  utländskt  inflytande  ut- 
bildade städerna.  Under  den  romerska  kyrkans 
ok  böjde  man  sig  visserligen,  men  kyrkan  hade 
ock  till  sitt  förfogande  mäktiga  medel  att  tvinga 
och  beherska  sinnena.  Af  städemas  förmånsrätter, 
till  hvilka  hörde  att  allt  handtverk  och  all  handel 
skalle  tiUhöra  staden,  kände  man  sin  urgamla  rät* 
tighet    till    frihet  i  näringsfång  kränkt.     Af  stor- 


mftnnen,  hvilka  genom  antagandet  af  utlandeto 
åsikter  ej  kftnde  sammanhanget  med  allmogen  si 
nftra,  hade  man  ofta  att  lida.  Allmogen  kunde  ej 
andgå  att  förnimma,  att  den  ej  längre  var  »all 
mogen»,  hela  folket,  ty  rfttten  att  best&mma  öfvei 
rikets  och  dftrmed  öfver  bondens  öden  hade  de 
store  tillvftllat  sig.  Kftnslan  af  det  man  förlorat, 
missnöjet  med  det  man  hade  fått  i  stället  kunde 
understundom  framkalla  en  och  annan  protest. 
Men  måttet  blef  icke  rågadt,  förrän  utländska 
regenter  togo  eller  fingo  rätt  att  råda  öfver  Sverige. 
Detta  bröt  alltför  mycket  mot  minnena  af  för- 
hållandena under  hedenhös,  den  fosterländska  själf- 
ständighetstiden,  hvilka  icke  sällan  åberopades  så- 
som afgörande  för  senare  förhållanden. 

Kort  efter  midten  af  1300«talet  kom  en  ut- 
ländsk man  på  Sveriges  tron.  De  partistrider, 
som  söndersleto  land  och  folk,  upphöjde  honom 
på  denna.  Väl  var  hans  moder  en  svenska,  men 
han  var  helt  och  hållet  tysk. 

Ett  hundra  år  före  Brunkebergsslaget  var 
Stockholm  också  hotadt.  Vid  midten  af  april  1371 
stod  en  svensk  här,  bestående  af  riddare  och  sven- 
ner,  köpmän,  bönder  och  bokarlar,  norr  om  Stock- 
holm, vid  Edsviken;  anfallet  var  riktadt  mot  den 
tyske  konungen  och  det  honom  lydaktiga  Stock- 
holm.    Konungens  högste  ämbetsman  —  själf  var 


—    97    — 

han  borta  — ,  marsken  och  Stockholms  borgmftstare 
redo  ut  till  Iftgret  for  att  medelst  ett  stillestånds- 
aftal  vanda  bort  den  öfverhftngande  faran.  Som 
allmogen  önskade  vanda  hem  för  att  sköta  sin 
jord,  så  att  hösten  skulle  kunna  bringa  gyllene 
skördar,  vardt  ett  stillestÅnd  afslutadt,  men  fyra 
månader  senare,  då  grödan  låg  bergad  i  ladorna, 
stod  en  svensk  har  åter  norr  om  Stockholm. 
Konung  Albrekt,  som  då  var  tillstädes,  vågade 
icke  trotsa;  af  ven  bland  dem  han  räknade  som  de 
sina  rådde  ett  missnöje,  som  var  berattigadt.  »För 
den  skull  —  säger  han  sjalf  eller  en  annan,  som 
lade  dessa  ord  i  hans  mun  —  för  den  skull  att 
någre  man,  åt  hvilka  vi  hafva  antvardat  våra  och 
rikets  land  och  hus,  hafva  med  hårda  gärningar 
gjort  allt  folket  oss  ovilligt,  så  vidt  som  riket  ar, 
tvärt  emot  vår  vilja,  ehuru  vi  aro  högeligen  miss- 
tänkte, att  dylikt  ofog  skulle  vara  gjordt  med  vår 
vetskap  och  befallning,  hvilket  icke  ar  sant,  fastan 
vi  aro  skyldige  däri,  att  vi  icke  öfver  dem  hafva 
skipat  så  sträng  ratt,  som  oss  tillhörde  efter  de 
klagomål,  som  inför  oss  framställdes»  —  för  detta 
och  annat  fann  han  sig  föranlåten  att  lemna  all 
makt  och  myndighet  i  rådets  händer.  Kronan  och 
konunganamnet  voro  honom  kärare  an  makten 
—  kanske  tlinkte  han  ock,  att  hvad  man  en  gång 
hade  förlorat,  kunde  man  en  annan  gång  vinna  åter. 

89,  Akad.  Bandi.  fr.  1886.     12.  7 


—     98    — 

Hans  afbön^  med  vexling  af  erkAnnande  och 
försök  till  ursakande,  ftr  mftrklig,  ty  den  vittnar 
om  de  svåra  lidanden,  for  hvilka  alla  de,  som  ej 
hade  makten  i  sina  händer,  hade  varit  utsatta. 
Men  eländet  fortfor.  Fjorton  &r  senare  anteckna- 
des i  Vadstena  klosters  minnesbok,  att  den  tiden 
intogo  roffåglarna  bergshöjderna,  ty  tyskame  ty- 
ranniserade landet  i  många  år.  Det  oaktadt  r^e- 
rade  konung  Albrekt  i  aderton  år,  som  vftl  må 
hafva  synts  långa.  Man  led,  men  det  kom  icke 
till  någon  allm&n  resning  mot  det  tyska  elementet 
Skillnaden  var  stor  mellan  sinnesstämningen  år 
1371  och  147L  Det  är  måhända  rättare  att  säga: 
i  förmåga  att  åt  sinnesstämningen  gifva  luft  och 
detta  icke  blott  i  ord,  utan  äfven  i  löftesrik  hand- 
ling, var  skillnaden  stor. 

Under  det  mellanliggande  århundradet,  under 
de  tre  mansåldrar,  som  man  plägar  räkna  på 
seklet,  hade  man  gått  i  skola.  Det  var  en  svår 
tuktan  i  den  skolan,  men  det  folk,  som  skulle 
fostras,  var  friskt,  och  då  gör  tuktan  nytt-a,  icke 
minst  när  den  är  så  svår,  att  den  hos  den,  som 
lär,  framkallar  kraf  på  ett  bättre  och  kraft  att 
bringa  det  i  dagen. 

Den  danskboma  Margareta  förenade  under 
sin  spira  Nordens  trenne  land.  Hon  var  klok  och 
mäktig,  hon  gjorde  Sverige  godt,  men  Sverige  var 


—    99     — 

dock  for  henne  i  viss  mån  ett  främmande  land. 
Hennes  efterträdare  i  den  af  henne  stiftade  unionen 
ömmade  &nnu  mindre  för  Sverige,  folket  utsögs 
och  misshandlades.  Då  förvandlades  det  dolda 
knotet  till  handling,  då  kom  den  Engelbrektska 
resningen,  Karl  Knutssons  konungadöme,  de  upp- 
repade riksföreståndarskapen,  hvilka  till  sist  upp- 
gingo  i  den  nya  tidens  konungadöme. 

Att  teckna  nationalkänslans  historia  är  ganska 
svårt,  ty  därför  kräfves  ett  ingående  i  ett  folks 
innersta  väsen,  och  man  kan  icke  komma  åt  detta 
annat  än  genom  dess  yttringar,  hvilka  stundom 
framkallats  af  tillfälligheter,  i  otaliga  fall  aldrig 
nedskrifvits  och  därigenom  aldrig  kommit  till  efter- 
världens kännedom.  Det  är  mycket  stort  som  sker 
tyst,  och  detta,  som  aldrig  omtalats,  måste  man 
i  viss  mån  taga  med  i  beräkningen,  när  det  kom- 
mer i  fråga  att  bedöma  ett  förgånget  tidehvarf. 
Till  detta  osagda  få  vi  sluta  tillbaka  från  de  en- 
staka uppenbarelserna,  af  hvilka  åtminstone  några 
kunna  vara  af  en  mäktig  innebörd. 

Den  utpräglade  nationalkänslan  förutsätter  ett 
medvetande  af  skillnaden  mellan  den  egna  nationen 
och  de  öfriga.  Under  den  hedna  tiden,  då  krigisk 
företagsamhet  var  allmän  och  då  det  hörde  till 
regeln,  att  Sveakonungen  böd  ut  leding  till  främ- 
mande   land,    då    kändes    skillnaden    från    öfriga 


—     100    — 

nationer  stark.  Tiderna  förändrades  med  kristen- 
domens införande,  då  predikades  frid,  då  blefvo 
ock  förhållandena  i  de  flesta  grannlanden,  iill 
hvilka  ftfven  England  nu  räknas,  sådana,  att  an- 
fallen måste  upphöra.  Man  blef  därigenom  i  Sve- 
rige afskild  från  anställande  af  jämförelser.  I  öster 
funnos  visserligen  de  folk,  som  hörde  till  det 
ryska  riket,  och  de  försummade  ingalunda  att  göra 
sig  påminda,  men  de  ansågos  vara  barbarer,  och 
med  dem  kunde  icke  någon  jämförelse  komma  i 
fråga.  Inom  Osterlanden,  nutidens  Finland,  lefde 
svenskar  och  finnar  tillsammans  med  hvarandra. 
Nationaliteterna  voro  vidt  skilda,  där  fanns  en 
svensk  rätt  och  en  finsk,  men  som  båda  nationa- 
liteterna voro  med  hvarandra  förbundna  därigenom, 
att  båda  lydde  under  Sveriges  krona,  så  fanns 
här  ingen  anledning  att  kalla  fram  nationalitets- 
känslan, om  än  i  beröringen  mellan  svenskar  och 
finnar  en  del  slitningar  kunna  hafva  förekommit. 
Främmande  voro  tyskarne,  men  kontrasten  mot 
dem  kändes  förnämligast  i  städerna.  Motsats  fanns 
mellan  svenskar  å  ena  sidan,  norrmän  och  danskar 
å  den  andra,  men  denna  motsats  kändes  mest  i 
gränsbygderna,  i  hvilka  ständiga  småfejder  torde 
hafva  förekommit,  och  dessutom  hos  konungarne 
och  stormannen,  hvilka  hade  tillegnat  sig  lednin- 
gen —  i  strid  mot  de  tidigare  förhållandena. 


—     101     — 

Det  var  något,  som  i  hög  grad  verkade  hin- 
derligt  för  att  nationalitetskänslan  skulle  kunna 
framträda  i  full  kraft,  och  detta  något  var  lokal- 
patriotismen.  Denna  uppenbarar  sig  på  många 
sätt,  men  framti^der  väl  knappast  så  tydligt,  som 
i  den  äldre  vestgOtalagens  föreskrift  om  olika 
straffsatser  för  dråp  å  vestgöte  och  å  svensk 
(=  från  Svealand)  och  småländsk  »innan  konungs* 
rikes  man»,  men  ej  vestgötsk.  Vestgöten  var 
mycket  dyrbarare  än  de  andra,  hvilka  åter  ansågos 
värda  något  mera  än  danskar  och  norrmän.  I  en 
vestgötsk  kyrka  finnes  en  ringklocka,  som  bär 
den  betecknande  inskriften:  »Gud  hjälpe  alla  vest- 
götar».  Hur  det  gick  öfriga  svenskar  var  för 
den  prestman,  som  beställde  klockan,  tämligen 
likgiltigt. 

Medeltidens  utveckling  gick  ut  på  att  i  viss 
mån  qväfva  lokalpatriotismen  och  göra  Sverige 
till  ett  helt.  Man  tänkte  väl  ej  medvetet  därpå, 
att  man  äfven  skulle  känna  Sverige  som  ett  helt, 
men  detta  blef  resultatet.  Konungen  var  gemen- 
sam, men  han  var  från  början,  äfven  om  han 
kallades  sveakonung,  ansedd  som  konung  öfver 
svear,  öfver  vestgötar,  öfver  östgötar  o.  s.  v.  Vida 
mera  betydde  den  roll,  som  stormännen  hade 
vannit.  Tillhörande  de  olika  landskapen,  slöto  de 
sig   kring  konungen  och  bildade  kring  honom  en 


—     102     — 

enhet,  hvilken  sålunda  representerade  i  viss  mån 
landskapen,  men  i  verklighet  riket.  För  dem  stod 
Sverige  som  ett  helt.  Allmogen,  uttrftngd  frku 
sina  urgamla  rättigheter,  var  fortfarande  bunden 
af  landskapskånslan,  intill  dess  det  af  frftmmandc 
konungar  och  deras  man  utofv^ade  fbrtrycket  fram- 
kallade en  resning.  Denna  begyntes  i  ett  land- 
skap men  spridde  sig  vidare.  De  upproriskes  hår- 
förare  spridde  resningen  vidare  genom  att  tåga 
från  landskap  till  landskap,  och  hvart  de  kommo 
var  allmogen  färdig  att  hjälpa.  Man  skref  från 
landskap  till  landskap  och  begftrde  anslutning  till 
ett  fosterländskt  företag.  Man  erkände  landskapens 
urgamla  rätt,  men  man  begärde,  att  de  skalle 
uppträda  samfåldt,  att  de  skulle  känna  sig  icke 
isolerade,  utan  som  delar  af  riket.  Det  förekom 
tillfällen  mot  medeltidens  slut,  då  man  kunde  be- 
gagna ett  uttryck  från  en  senare  tid:  »nu  står 
Sverige  som  en  mam.  Nationalkänslan  var  vaknad, 
och  denna  kräfde  år  1471,  att  tyskarne  skulle 
aflägsnas  från  städemas  styrelse.  Detta  gällde 
naturligtvis  de  större,  vid  kusten  liggande  stä- 
derna. Småstäderna  inne  i  landet  hade  aldrig 
haft  tyskar  i  sin  magistrat. 

Sverige   hörde  tUl  den  romerska  kyrkan,  ut- 
gjorde   en  provins  inom  denna.     Kyrkan  var  allt 


—     103     — 

omfattande,  grep  in  i  alla  förhållanden  —  i  Sverige 
lika  vftl  som  annanstftdes.  Hon  var  ett  helt  för 
sig,  men  grep  djupt  in  i  hvart  sarskildt  folks  lif. 
Inom  det  allt  omfattande  kyrkliga  området  kunde 
dock  nationalkänslan  göra  sig  gällande. 

Fru  Birgitta  var  en  stor  fosterland  svftn.  Hon 
var  visserligen  beherskad  af  politiska  lidelser,  hon 
hörde  till  en  storniannafttt,  och  stormännen  på 
hennes  tid  voro  splittrade  i  partier.  Men  afven 
om  partisinnet  präglar  hennes  uttalanden  —  hennes 
8.  k.  uppenbarelser  innehålla  i  detta  afseende  en- 
dast hennes  enskilda  uppfattning  —  så  var  hon 
en  sann  vftn  af  fosterlandet,  som  t.  ex.  aldrig 
kunde  företa,  att  det  nyligen  förvärfvade  Skåne 
åter  gått  tillbaka  till  Danmark.  Hon  dog,  hon 
blef  förklarad  vara  ett  helgon,  i  den  romerska 
kyrkans  mening  —  hon  torde  nog  hafv^a  varit  det 
i  allmftnt  kristlig  mening.  Hennes  minne  och 
hennes  stiftelser  i  Vadstena  blefvo  en  medelpunkt 
icke  blott  för  de  fromma,  utan  ftfven  för  de  foster- 
Iftndska  intressena.  Från  alla  delar  af  landet 
strömmade  man  till  Vadstena,  storfolk  och  småfolk. 
Detta  har  icke  litet  bidragit  till  höjning  af  natio- 
nalitetskänslan. Klosterstiftelser  efter  fru  Birgittas 
regel  uppstodo  i  andra  land.  Detta  måste  fram- 
kalla ett  medvetande  att  Sverige  i  detta  afseende 
stod  främst. 


—     104    — 

Sverige  hade  af  gammalt  egna  helgon,  Erik, 
Henrik,  David,  Eskil,  Botvid,  Sigfrid,  TUl  dem 
kommo  fru  Birgitta  och  sedermera  hennes  dotter 
fru  Katarina.  Men  man  nöjde  sig  icke  härmed. 
Från  är  1414  uppenbarar  sig  begäret  att  f&  flera 
svenska  män  och  qvinnor  upptagna  bland  helgonens 
antal.  Detta  var  före  den  Engelbrektska  resningen. 
Det  är  värdt  att  anteckna,  att  den  svenska  kyrkan 
i  detta  afseende  gick  före  den  politiska  revolu- 
tionen. 

Hvar  man  vet,  huru  Engelbrekts  samtida, 
biskop  Tomas,  besjöng  honom  och  friheten.  Det 
är  en  fosterländsk  anda,  som  besjälar  dessa  s&nger 
diktade  under  en  tid,  di  det  främmande  unioDS- 
konungadömet  tryckte  Sverige. 

De  andliga  männen  studerade,  och  de  fogade 
frukterna  af  sina  forskningar  sä,  att  de  svarade 
mot  de  af  dem  kända  fosterländska  intressena. 
Vid  kyrkomötet  i  Basel  är  1434  —  således  sam- 
tidigt med  den  Engelbrektska  rörelsen  —  höll  den 
dåvarande  biskopen  i  Vexiö,  sedermera  ärkebisko- 
pen Nils  Ragnvaldsson  ett  tal,  som  blifvit  i  sam- 
mandrag återgifvet  af  en  österrikisk  och  en  qpansk 
åhörare.  Med  användande  af  uppgifter  hos  äldre 
författare  framhåller  herr  Nils,  att  från  götames 
rike,  »som  nu  kallas  Sverige»,  utgått  till  södern  de 
därstädes    allt    omhvälfvande    götarne,    vandalerna 


—     105     — 

och  hvad  dessa  germanska  folk  i  öfrigt  heta.  Han 
synes  på  grund  häraf  hafva  fi5r  Sverige  krflft  en 
hedersrang  inom  kretsen  af  Europas  stater,  för  sig 
en  hedersrang  bland  kollegerna  vid  kyrkomötet. 
Var  hans  uppfattning  en  frukt  af  ett  tidigare  inom 
Sverige  fortgånget  forsknings-  eller  snarare  kon- 
struktionsarbete till  den  svenska  nationens  för- 
härligande eller  hade  han  under  vistelsen  i  utlan- 
det Iftrt  närmare  k&nna  götames  uppträdande  i 
södra  Europa  och  därpå  grundat  sitt  påstående? 
Den  uppfattning,  för  hvilken  han  gjorde  sig  till 
tolk,  blef  bestämmande  för  framställningen  af 
Sveriges  historia  under  1400-talet  och  följande 
tider,  till  dess  sådana  storhetsdrömmar  nådde  sitt 
högsta  mål  i  Olof  Rudbecks  öfverdrifna  föreställ- 
ningar om  Sveriges  härlighet.  Dalin  sökte  skölja 
bort  alla  dessa  drömmar  om  en  forntida  storhet  i 
den  vattenflod,  som  han,  samtidigt  med  den  svenska 
naturforskningens  uppblomstrande,  lät  dölja  Sverige 
intill  en  jämförelsevis  sen  tid. 

Herr  Nils  Ragnvaldsson  hade  inom  det  kyrkliga 
området  värdiga  efterföljare  i  patriotiskt  nit. 

De  politiska  förhållandena  voro  svåra.  Parti- 
väsendet spelade  en  stor  roll.  Stormännen  hade 
olika  åsikter,  så  väl  de  världsliga  som  de  andliga. 
Man  hade  att  välja  mellan  unionskonung  eller  icke 
unionskonung.    Med  unionskonungen,  dansken,  som 


—     106     — 

icke  nftrmare  bekymrade  sig  om  Sverige,  men  där- 
ifrån ville  hemta  hvarjehanda  förmåner,  i  frårosta 
rummet  ekonomiska,  kunde  stormannen  få  sköta 
sig  ungefhr  som  de  ville.  De  som  slOto  sig  kring 
riksföreståndaren  kunde  val  ock  vara  angelsgna 
om  förmåner,  men  de  arbetade  därjämte  för  ett 
fosterländskt  syfte.  Under  denna  vår  medeltids 
brokiga  slutskede  upptrftdde  flere  andliga  mftn, 
som  bekände  sig  till  de  fosterländska  intressena, 
åf^en  om  de  såsom  storm&n  icke  alltid  under- 
stödde riksföreståndaren  eller  till  sist  den  inhenoske 
konungen.  Sinsemellan  voro  dessa  andliga  mån 
af  olika  art. 

En  af  dessa  män  var  doktor  Hemming  Gad 
—  titeln  »doktor»  låter  något  besynnerlig,  då  han  i 
Sverige  gjorde  sig  bemärkt  minst  genom  lärdom 
och  kyrklighet.  Han  var  född  vid  midten  af  1400- 
talet,  blef  student  vid  ett  tyskt  universitet  sainnsa 
år  som  slaget  stod  på  Brunkeberg,  var  tio  år  se- 
nare riksföreståndarens  ombud  i  Rom,  hvarest  han 
stannade  tjugu  år  i  denna  befattning  och  sam- 
tidigt såsom  kammarheiTe  hos  påfvcn.  Den  danske 
konungens  intrigspel  gjorde  det  nödvändigt  att  i 
Rom  hafva  ett  pålitligt-,  förslaget  och  enei^skt 
ombud.  Johannes  Magni  säger,  att  doktor  Hem- 
ming var  danad  till  all  slughet,  just  lämpad  efter 
romaresed    —   den    tidens    romaresed  — ,  i  hela 


—     107     — 

Sverige  kunde  ingen  mera  passande  person  upp- 
letas för  att  skickas  till  Rom.  Han  kom  äter  till 
Sverige  inemot  århundradets  slut  och  inträdde  dftr 
genast  i  full  verksamhet.  Han  blef  visserligen 
vald  till  biskop  i  Linköping,  men  hans  val  erhöll 
aldrig  stadfåstelse.  Hans  verksamhet  tillhörde 
hufvodsakligen  det  politiska  och  i  ftnnu  högre 
grad  krigarens  lif.  Till  herr  Sten  Sture  höll  han 
sig  troget.  Det  ftr  en  småsak,  men  dock  en  ganska 
karakteristisk:  nftr  han,  som  andra  högre  andlige 
den  tiden,  forsåg  sig  med  ett  adligt  vapen,  satte 
han  i  skölden  Sveriges  tre  kronor  och  herr  Stens 
tre  sjöblad,  hvilket  v&l  må  anses  som  en  politisk 
förklaring  af  hans  ståndpunkt.*  Han  var  en 
praktisk  natur,  föga  låmpad  för  det  andliga  stån- 
det, att  döma  efter  de  grofkorniga  uttrycken  i 
hans  bref;  han  var  dessutom  en  man,  som  aldrig 
förlorade  modet,  ftfven  i  de  svåraste  omst&ndig- 
heter  förmådde  skåmta,  alltid  fann  nya  hjälpmedel. 
Ett  var  det  den  tiden,  som  han  af  innersta  hjftrta 
åstundade  —  nederlag  åt  danskarne  och  deras 
planer.  Sedan  den  yngre  herr  Sten  Sture  fallit  och 
ställningen  i  landet  var  oklar,  gick  han  öfver  till 
den  danska  sidan.  Man  kan  icke  förklara  detta 
steg,    men    når  han  tog  det,  var  han  en  gammal 

*   Renterdahl   har  felaktigt  uppfattat  doktor  Hemmings 
aigiU  som  rikssigill.     Svenska  kyrkan»  historia  III,  2,  s.  S9. 


—     108     — 

man,  kanske  bruten.  Måhända  ångrade  han  sin 
Ofvergång.  Dftrom  synes  det  vittna,  att  hans  huf- 
vud  fbU  för  en  dansk  bödels  svärd. 

Ej  många  år  efter  doktor  Hemming  vftnde 
doktor  Hans  Brask  från  Rom  tillbaka  till  Sverige. 
Han  hade  tankar  på  att  få  lefva  i  Bom  såsom 
föreståndare  för  den  heliga  Birgittas  has,  men, 
återkommen,  stannade  han  i  Sverige  och  blef  dfir 
biskop  i  Linköping.  Han  var  »den  mångsidigaste 
man  den  tiden  i  sitt  fädernesland»  och  därjämte 
en  mycket  kraftig  man.  Han  styrde  sitt  stift  så 
som  det  höfdes  en  kyrkans  storman,  men  hans 
intressen  sträckte  sig  vidare  ut,  och  de  voro  icke 
passiva  intressen,  som  ledde  honom  att  begagna 
sig  af  de  förhållanden,  hvilka  utan  hans  medverkan 
kommit  till  stånd,  han  var  en  initiativens  man. 
Han  hatade  danskarne  och  alla  utländingar,  som 
sökte  vinna  inflytande  öfver  Sverige.  Liksom  fru 
Birgitta  grämde  han  sig  öfver,  att  Skåne  med 
tillhörande  landskap  hade  gått  förlorade  för  Sve- 
rige —  för  att  icke  tala  om  Gotland,  hvilket  på 
svekligt  sätt  hade  blifvit  förenadt  med  Danmark. 
Som  sin  lösen  hade  han  satt,  att  Sverige  skulle 
blifva  väl  vid  makt  med  Guds  hjälp.  I  utlandet 
hade  han  med  vaket  öga  iakttagit  hvad  en  blomst- 
rande kultur  var  och  innebar.  Sverige  skulle 
icke  stå  utlandet  efter.     Landets  ekonomiska  väl- 


—     109     — 

färd  låg  honom  nära  om  hjärtat.  Konungens  pla- 
ner att  knyta  förbindelser  med  Nederland  intres- 
serade honom  på  det  lifligaste  —  man  skulle  där- 
igenom blifva  fri  från  beroendet  af  hansestäderna. 
S^el&rdema  genom  södra  Östersjön  voro  ofta 
förbundna  med  farligheter.  Dem  kunde  nian  undgå 
genom  att  kanalisera  Motala  ström  och  öppna 
vattenförbindelse  mellan  Vettem  och  Venern.  Salt 
var  en  nödvändighetsvara,  hvilken  måste  hemtas 
utifrån.  Kunde  man  icke  vinna  salt  inom  eget 
land?  Han  anordnade  saltpannor  vid  Östergöt- 
lands kust,  hvilkas  resultat  svårligen  svarat  mot 
hans  förhoppningar.  När  någon  prestman  reste 
till  utlandet,  gaf  han  honom  i  uppdrag  att  gifva 
akt  på  industriella  förhållanden,  hvilka  kunde  lända 
Sverige  till  gagn.  Men  han  var  på  samma  gång 
en  statsman,  och  såsom  sådan  hade  han  gjort  sig 
mogen  genom  att  sätta  sig  in  i  förgångna  tiders 
förhållanden.  Han  kunde  icke  annat  än  erkänna 
det  fosterländska  elementet  i  konung  Gustafs  verk- 
samhet. Han  ville  gripa  in  och  han  gaf  råd,  lik- 
som han  frågade  om  råd.  Stark  var  hans  vilja, 
och  han  trodde  sig  kunna  leda  den  unge  konungen. 
Han  hade  missräknat  sig,  och  vilja  möttes  mot 
vilja,  båda  starka.  Det  visade  sig  snart,  att 
konungens  var  den  starkare^  Då  var  Hans  Brask 
gammal    och    sjuklig.     När    han    af  omtanke   för 


—     110    — 

fosterlandet  och  kyrkan  uppmanade  Gustaf  Trolle 
att  frivilligt  afstå  från  ärkebiskopsstolen,  skref  han, 
att  han  vore  fast  besluten  att  dö  for  sitt  lands 
frihet  och  för  undanrödjande  af  alla  dess  faror. 
Det  oaktadt  försvann  han  från  Sverige,  man  kan 
lätt  tänka  sig  med  hvilka  känslor. 

Hemming  Gad  hade  varit  kanik  i  Linköping 
och  kallats  till  biskop  därstädes.  Hans  Brask 
torde  hafva  varit  vestgöte,  ty  han  gick  i  Skara 
skola,  men  sin  märkliga  roll  i  Sveriges  historia 
utförde  han  såsom  biskop  i  Linköping.  Den  tredje 
mannen,  som  jag  i  detta  sammanhang  vill  nämna, 
var  till  börden  östgöte  och  hette  Johannes  Magni. 
Han  var  född  år  1488  och  hade  länge  vistats  i 
Rom,  då  han  år  1523  sändes  som  påflig  legat  till 
Sverige,  hvarest  han  fann  Gustaf  Eriksson  redan 
vald  till  konung.  Den  svenska  kyrkans  ställning  var 
då  ganska  betänklig,  alldenstund  flera  stift  stodo 
lediga  och  Gustaf  Trolle  icke  ville  söka  befrielse  från 
ärkebiskopsdömet.  Johannes  blef  väl  mottaga, 
särskildt  af  konungen  och  Hans  Brask,  och  konun- 
gen begärde,  att  han  skulle  nämnas  till  ärke- 
biskop. Han  nämndes  år  1524  till  administratör 
för  Upsala  stift.  Konungens  vägar  och  hans  skil- 
des emellertid  åt.  När  Johannes  hade  fått  af 
konungen  ett  uppdrag  att  utföra  i  Polen,  föredrog 
han  att  stanna  i  utlandet,  men  aldrig  kunde  han  for- 


—   111   — 

gata  fosterlandet  och  dess  intressen.  När  han  år 
1532  vistades  i  Danzig,  s&nde  han  brodern  Olaus 
till  LQbeck,  för  att  dftr  taga  reda  på  hvad  hol- 
ländarne  stämplade  mot  Sverige.  Två  år  därefter 
underrättade  han  konung  Gustaf  om  allt  hvad  han 
gjort  till  förmån  fbr  de  svenska  fångar,  som  fiinnos 
i  Danzig.  Ar  1534  blef  han  vigd  till  Ärkebiskop 
i  [Jpsala.  Han  säger  sig  då  vara  villig  att  vftnda 
hem  för  att  åter  bringa  Sverige  in  i  den  katolska 
och  apostoliska  enheten,  från  hvilken  det  hade 
ajffallit.  Konung  Gustafs  tidigare  uppmaning  till 
honom  att  komma  till  Sverige  hade  han  icke  hör* 
sammat,  då  det  icke  varit  för  honom  hedersamt 
eller  nyttigt  att  vanda  hem  utan  att  hafva  er- 
hållit årkebiskopspalliet. 

Fosterlandskarleken  visar  sig  i  det  intresse 
han  hyser  för  Sveriges  välfärd  under  landsflyktens 
många  och  långa  år,  men  ännu  mera  i  de  arbeten 
han  skref  om  Upsala  arkebiskopar  samt  om  Sveriges 
öden.  Sårskildt  i  detta  senare  arbete  visar  han 
sin  karlek  till  fosterlandet  genom  ett  måttlöst  be- 
gär att  förhärliga  Sverige  genom  att  förse  det 
med  en  ansenlig  och  lysande  forntid.  Hvad  han 
af  patriotisk  ifver  konstruerat  samman  var  ett 
Babelstorn,  hvilket  länge  stod  qvar.  Hans  upp- 
fattning af  Sveriges  fornhistoria,  genom  hvilken 
våra    Karlar    och    Erikar    fått  så  höga  ordnings-* 


—     112    — 

nummer,    har   under    århundraden    varit  bestäm- 
mande  för  den  svenska  historieskrifningen. 

Dessa  kyrkliga  patrioter,  som  verkade  mot 
medeltidens  slut  och  i  början  af  den  nya  tiden, 
stodo  på  höjden  af  sin  tids  bildning.  E>e  hade 
sett  mycket  och  låst  mycket,  och  allt  hvad  de  in- 
hemtat  ville  de  göra  gagneligt  för  Sverige.  Ett 
lysande  exempel  på  mångsidigheten  af  dessa  stu- 
dier gifva  oss  de  skrifter,  som  efterlemnats  af 
doktor  Petrus  Magni,  hvilken  verkade  i  Rom  från 
år  1508  till  år  1524,  då  han  tilltrftdde  styrelsen 
öfver  Vesterås  stift. 


Jag  har  i  det  föregående  endast  en  gång  n&mnt 
den  man,  hvars  öden  och  verksamhet  jag  nu  går 
att  skildra  —  Johannes'  Magni  broder  Olaus. 

Han  kallade  sig  i  utlandet  Olaus  Magnus 
Gothus,  liksom  brodern  kallade  sig  Johannes  Mag- 
nus. Tidigare  hette  bröderna  Johannes  Magni  och 
Olaus  Magni.*  Den  nordiska  seden  att  skilja  sig 
från  sina  namnar  genom  tillägg  af  faderns  namn 
var   i    södern    mindre    kand,  hvilket  kan  förklara 

*  Ärkebiskop  Johannes  undertecknar  sig  i  ett  bref  från 
Danzig  till  konung  Gustaf,  dateradt  den  15  febroari  1532, 
Johannes  Magni  och  kallas  så  äfven  i  påfven  Clemens  Vlirs 
bref  af  år  1524,  genom  hvilket  svenska  riksrådet  underrättas 
om  hans  ntuftmning  till  administratör  för  Upsala  stifL 


—     113     — 

öfvergingen  från  Magni  (=:  Månsson)  till  Magnus, 
hvilket  icke  kunde  Of^ers&ttas  med  annat  ån  >den 
store».  Anledningen  till  ett  sådant  tillnamn  kunde 
ju  ansetts  hafvB  varit  ftn  en,  än  en  annan.  Det 
ar  ju  i  aUmänhet  TanskHgt  att  utreda  namns  ur- 
sprung och  r&tta  betydelse.*  I  nordiska  urkunder 
b&r  Olaus  stundom  ett  annat  tillnamn,  hvilket 
icke  ktingar  lika  vftl.  I  en  konung  Gustafs  skrif- 
yelse  till  riksrådet  af  år  1526  omtalas  han  såsom 
magister  Olof  Magni  Svinafot.  Hertig  Magnus  af 
Sachsen*Lau^iburg  nämner  i  ett  bref  till  konung 
Gustaf  af  år  1532  en  biskop  Suinenfoet,  som  hade 
haft  sin  broder  hos  honom  med  mycken  begäran, 
att  biskopen  måtte  återkomma  till  sitt  stift.  Här 
gifve»  detta  tillnamn  således  åt  (ärke)biskop  Jo- 
hannes, hvilken  i  början  af  år  1532  skickade  sin 
broder  Olaus  från  Danzig  till  Ltlbeck.  Under 
denna  resa  har  tydligen  Olaus  uppvaktat  hertigen.  ** 
1  en  odaterad  tysk  berättelse  om  svenskarne  i 
Rom    och    om   det  där  pågående  arbetet  att  göra 


*  Olaus  Magni  kallar  den  nyss  omtalade  Petras  Magni 
eller  Peder  Månsson  för  Petras  Magnns.  —  Anmärkas  bör 
äfven,  att  Magnns  icke  var  något  i  södern  k&ndt  dopnamn. 
Bet  nppfanns  1  norden,  nftr  konung  Olof  den  heliges  son  fick 
namnet  Magnus  efter  Karlamagnus,  d.  t.  s.  Karl  den  store. 

**  Min  uppmärksamhet  har  riktats  på  detta  bref  af  lek- 
tor Emil  Hildebrand,  hvars  anteckningar  rörande  de  två  brö- 
derna blifvit  stftllda  till  mitt  förfogande. 

Sv.  Akad.  HandJ.  fr.  1886.     12.  8 


—     114     — 

reformationen  i  norden  om  intet  nftmnes  Olof 
Schweinefuss.  Då  namnet  förekommer  i  officiella 
handlingar,  kunna  vi  icke  antaga,  att  det  varit 
ett  förklenande  öknamn,  utan  ett  verkligt  tillnamn. 
Namnet  förekommer  äfven  senare.  I  Vadstena 
dombok  för  år  1593  omtalas  en  broder  Måns 
Swinefoot,  hvilken  år  1596  kaUas  magister  Magnus 
Svinfoth.  Denne  var  en  brorson  till  Johannes  och 
Olaus.  Huru  detta  egendomliga  tillnamn  kommit 
till  stånd,  torde  vara  omöjligt  att  utröna.  Den 
vapenbild,  som  Johannes  och  Olaus  anvftnde,  står 
icke  i  någon  förbindelse  med  detta  namn,  ty  den 
består  af  trenne  sftdesstrån.*  Författare  under 
1600-talet  hafva,  tydligen  missledda  af  det  i  utlan- 
det använda  tillnamnet  Magnus,  hånfört  bröderna 
och  deras  släktingar  till  den  adliga  ätten  Store. 

Olaus  Magni  föddes  i  början  af  oktober  1490 
i  Linköping.  **     Fadern  hette  Magnus  Pettersson, 


*  Se  t.  ex.  på  Olai  Magni  Carta  Marina^  å  hvilken  så 
Täl  hans  som  broderns  vapensköld  är  tecknad. 

**  Han  uppgifver  själf  födelsestaden  {Historia^  bok  1, 
kap.  17).  När  han  föddes,  visade  sig  på  ftstet  tre  solar  och 
tre  månar.  Han  tillägger  blygsamt,  att  många  andra  föddes 
vid  samma  tid,  hvadan  han  således  icke  tager  åt  sig  detu 
järtecken.  Bok  2  kap.  31  nämner  han  staden  Linköping 
»onde  mihi  origo  est>.  Som  hans  födelsestad  har  Skeninge  app- 
gifvits,  jag  vet  ej  af  hvilket  skäl.  Om  denna  uppgift  icke  är 
helt  enkelt  gripen  ur  luften,  behöfver  den  icke  motsägas  af 
nyss   anförda   ord,  ty  dessa  ega  giltighet,  äfven  om  icke  han. 


—     115    — 
modem    Kristina.     Han    hade  bröder  och  systrar; 

o 

af  de  senare  var  en  nunna  i  Skeninge.  Ar  1500 
vistades  Olaus  i  Linköping  och  hade  då  till&Ue 
att  se  en  falskmyntare  lida  sitt  nesliga  straff.* 
Antagligen  var  han  då  lärjunge  i  domkyrkoskolan. 
Han  synes  hafva  fortsatt  skolgången  i  Vesterås, 
ty  han  omtalar  {Historia^  bok  21,  kap.  48),  huru 
han,  »på  skolpojkars  sått»,  i  midten  af  augusti 
månad    insamlade    utanför    staden    enbär.      Detta 

o 

skedde  femtio  år  innan  han  skref  sin  bok.  Ar  1505 
var  han  i  Oslo,  där  han  i  den  helige  Halvards  kate- 
dral såg  tvenne  skinnbåtar  från  Grönland.**  Det 
var  således  tidigt  han  började  sina  resor.  Förmod- 
ligen var  han  följeslage  åt  någon  förnämligare  per- 
son, som  af  en  eUer  annan  anledning  besökte  Norge. 
Han  nämndes  till  kanik  i  Upsala  och  Lin- 
köping, men  året  eller  åren  för  dessa  utnämningar 
äro  icke  kända.  Under  åren  1510 — 1517  stude- 
rade han  vid  tyska  universitet***  och  vann  vid 
något  af  dem  magistergraden. 


ntan  t.  ex.  hans  fader  var  fOdd  i  Linköping.  Att  han  på  sin 
Carta  Marina  kallar  sig  Lincopensis,  behöfver  icke  betyda, 
att  han  var  från  Linköpings  stad;  det  kan  angifva,  att  han 
var  från  Linköpings  stift. 

*  HUtaria,  bok  6,  kap.  13. 
**  Historia,  bok  2,  kap.  9. 

***  Olans  Magnns,  Litterära  fragmenter,  ntgifna  af  Harald 
Hjäme  (Historiska  Handlingar^  del  12,  n:r  2). 


—     116     — 

Efter  hemkomsten  begaf  han  sig  till  Upsala« 
dar  hans  kanikdöme  väntade,  men  reste  redan  år 
1518  på  anmodan  af  de%  påfliga  ombudet  Johannes 
Angeli  Arcimboldus  till  Norrland,  >till  bevarande 
af  den  kristna  tron  mot  det  småningom  upptrå* 
dande  Lutherska  kätteriet».  Han  anträdde  resan 
från  Upsala.  Vid  den  tid,  då  hermelinernas  pels 
börjar  rodna,  i  slutet  af  maj,  red  han  genom 
Helsingland,  där  han  synes  hafva  sett  sig  väl  om* 
kring,  ty  hans  år  1539  utgifna  kart-a  vittnar  om 
en  god  ortkännedom.  Han  torde  hafva  besökt 
kyrka  efter  kyrka  för  att  vid  dem  komma  samman 
med  menighetema.  I  Medelpad  såg  han  en  stor 
elf,  som  störtade  fram  bland  QäUen  och  bibehöll 
samma  hastighet  under  hela  loppet  ända  ut  till 
hafvet.  När  isblocken  och  trädstammarna  dansa 
ned  genom  hvirflarna,  då  måste  de,  som  bo  i 
lågländta  trakter,  flykta  till  högre  ort^r.  Dess- 
värre kunna  vi  icke  följa  färden  i  alla  dennas 
detaljer.  Vi  se,  att  Olaus  under  år  1518  möj- 
ligen besökte  Vesterbotten  *  och  att  han  då  gjorde 
första  bekantskapen  med  lapparne.    Han  har  uppen- 

*  Jfr  Ahlenius,  Olaus  Magnus  och  hans  framställning 
af  Nordens  geografi^  8.  41.  Olaus  berättar,  att  han  gjort 
forsförder  i  farkoster,  som  kallades  »haapar».  Ahlenias  fram- 
håller, att  ordet  håp  (håpar)  i  samma  betydelse  fta  i  dag  före- 
kommer i  Vesterbotten.  Ordet  kan  dock  tidigare  hafva  balt 
en  Tidare  förekomst. 


—     117     — 

barligen  äfven  rest  inåt  Norge.  Jämtland  måste 
han  besOka,  då  det  hörde  till  ärkestiftet.  Men 
han  talar  ock  ora  personliga  erfarenheter  från 
Norge.  De  många  namnen  och  bilderna  å  hans 
karta  i  trakten  af  Skurdalsporten  synas  antyda, 
att  han  rest  denna  väg  för  att  komma  in  i  Norge. 
Besöket  i  Vesterbotten  redan  år  1518  förefaller 
dock    mindre   sannolikt,    då  han  vårtiden,  således 

o 

år  1519,  befann  sig  i  Ångermanlands  kusttrakt,* 
och  då  han  först  år  1519  besökte  Bjuröklubb,  som 
ligger  i  Vesterbotten,  något  i  söder  från  Skellefte. 
Genom  den  vackra  skärgården  längre  åt  norr  fär- 
dades han  ända  upp  till  Torne,  hvarest  han  till- 
bragte  midsommartiden.  På  eller  utefter  Torne 
elf  färdades  han  vidare  till  Sankt  Andreas  kyrka 
i  Öfver-Tome  och  till  Pele,  strax  ofvanför  Pen- 
täsjokis  utlopp  i  hufvudelfven.  **  Olaus  fram- 
håller de  stora  farligheter,  han  i  följd  af  sitt  nit 
för  offentliga  angelägenheter  måst  genomgå,  men 
det  lider  intet  tvifvel,  att  i  det  hela  mödor  och 
faror  vida  uppvägdes  af  de  tillfilllen  han  här  fann 
att  studera  land  och  folk.  Den  tiden  började 
man  i  alla  Europas  kulturland  egna  sin  uppmärk- 

•  Jfr  Ahlenius,  s.  44. 
••  Jfr  Ahlenius,  s.  46,  46.     Läget  af  S.  Andreas  kyrka 
angifyes   af  J.    Bure  i  hans  bok  Sumlen:  »I  Öfver-Tome  var 
jag    den    16    dec.    1600,    där   såg  jag  träkapellet,  som  är  S. 
Anders'  kyrka» 


—     118     — 

samhet  åt  jordens  aflägsnare  trakter  och  de  Iftgre 
kulturformer^  som  i  dem  förekomma.  Norrlands 
aflägsnare  delar  voro  en  sådan  utkant  af  världen, 
och  förhållandena  därstädes  upptaga  en  icke  obe- 
tydlig del  i  det  arbete,  Olaus  sedermera  skref 
öfver  nordens  natur  och  folk.  Men  utanför  det 
nordliga  Norge  var  ock  ett  sådant  aflägset  om* 
rade,  rörande  hvilket  man  släppte  lösa  tyglar  åt 
fantasien.  De  äfventyrliga  berättelser,  som  in- 
födingarne hade  att  förtälja,  torde  icke  hafva 
förlorat  i  vidunderlighet  genom  den  behandling, 
Olaus  egnade  dem.  Alla  mått  växa  här  uppe. 
Fosterlandsvännen  Olaus  fann  här  mycket,  till 
hvilket    han    icke  kunde  tänka  sig  någon  motsva- 

o 

righet  annorstädes.  Areskutan  och  Syltoppen  äro 
så  väldiga  QäU,  att  hela  det  öfriga  Europa  knap- 
past kan  uppvisa  någon  motsvarighet.  Ansenlig 
var  ock  den  utsträckning,  Olaus  gifver  åt  Skandi- 
naviens norra  del.  Han  säger  sig  därinom  hafva 
under  åren  1518  och  1519  färdats  ej  mindre  än 
4,860  italienska  mil,  d.  v.  s.  900  svenska  nymil. 
När  Olaus  kom  tillbaka  från  sin  långa  resa, 
kunna  vi  icke  med  bestämdhet  sfiga  —  det  var 
väl  under  den  senare  delen  af  år  1519  — ,  ej  heller 
veta  vi,  hvarmed  han  sysselsatte  sig  närmast  efter 
återkomsten.  Kanske  var  han  sysselsatt  med  de 
iakttagelser  och  anteckningar,  han  hade  gjort  under 


—     119     — 

f&rden.  Vi  återfinna  honom  icke  förrän  den  8 
november  1520,  då  han  var  en  förfärad  åskådare 
af  det  ohyggliga  blodbadet  i  Stockholm.  »På  en 
enda  dag,  den  8  november  1520,  lät  konungen  på 
det  grymmaste  döda  många  furstar  af  olika  grader» 
—  Olaus  sparade  icke  på  titlarna,  ty  det  var  för 
honom  angeläget,  att  utländingarne  skulle  få  höga 
föreställningar  om  Sverige  — ,  »många  herrar  och 
ämbetsmän  och  194  borgare  och  ädlingar,  hvar- 
vid  jag  var  närvarande,  helt  fylld  af  häpnad  och 
rädsla  såg  jag  allt,  och  i  trenne  dagar  lågo  fram- 
för stadens  rådhus  liken  på  jorden,  obegrafna, 
till  dess  de  buros  ut  ur  staden  för  att  brännas. 
Detta  var  ett  förfärligt  skådespel.»  Vittnen  till 
blodbadet  voro  således  både  Olaus  Magni  och 
Olaus  Petri.  Båda  voro  mycket  märkliga  män,  de 
vandrade  olika  vägar,  men  i  kärlek  till  foster- 
landet och  dess  historia  stodo  de  hedersamt  vid 
sidan  af  hvarandra. 

Olaus  stannade  efter  blodbadet  i  Stockholm 
och  fick  där  genomgå  de  svårigheter,  som  den 
långa  belägringen  vållade  staden.  Han  talar  märk- 
värdigt nog  intet  om  den.  Det  enda  från  beläg- 
ringen han  bar  att  meddela  är  den  iakttagelsen, 
att  riktigt  gammalt  öl,  bryggdt  på  korn,  sådant 
som  han  fick  dricka  under  belägringen,  är  mycket 
helsosamt,  i  synnerhet  mot  sten. 


—     120    — 

Hittills  hade  magister  Olaus  arbetet  i  kyr- 
kans tjenst,  egaat  sig  åt  vetenskapliga  forskningar, 
s&rskildt  geografiska  och  etnografiska.  Nu  börjar 
den  tid,  då  han,  drifven  af  omstftndighet»[ia, 
måste  ^na  sig  ftfveo  åt  politiken. 

Såsom  redan  blifvit  omtaladt,  hade  Johannes 
Magni  år  1523  kommit  tillbaka  till  Sverige  efter 
sin  långvariga  vistelse  i  utlandet.  Konungen  hop- 
pades att  få  hans  och  genom  honom  kyrkans  hjälp 
mot  danskarne  och  deras  medhållare,  i  främsta 
rummet  Gustaf  Trolle,  hvilken  icke  vidare  kunde 
tålas  såsom  svensk  ärkebiskop,  men  ej  ville  afstå 
från  sitt  ämbete,  hvarigenom  han  vållade  osägliga 
svårigheter.  Konungen  hoppades  att  säkert  ftota 
vid  sig  Johannes  genom  att  åt  honom  erbjuda 
ärkebiskopsstolen.  Men  därtill  erfordrades  påfvens 
samtycke,  och  för  att  vinna  detta  sändes  Olaus 
till  Rom.  Konungen  skref,  att  magister  Olaus 
var  en  hans  trogne  man,  till  hvilken  påfven  kunde 
sätta  full  lit.  Konungens  önskan  vore,  att  den 
svenska  kyrkan  skulle  genom  påfiig  auktoritet  och 
i  enlighet  med  de  heliga  &demas  stadgar  blifva 
förbättrad.  Bröderna  fingo  således  icke  vara  länge 
samman  efter  den  mångåriga  skilsmässan. 

Tvenne  utfartsvägar  voro  den  tiden  de  van- 
ligaste för  svenskar,  som  reste  till  mellersta  och 
södra    Europa:    öfver    Lobeck    och   öfver  Danzig. 


—     121     — 

Magister  Olaus  valde  den  senare  vägen  och  har 
kanske  redan  då  —  år  1524  —  i  den  preussiska 
staden  knutit  förbindelser,  som  kommo  honom  till 
pass  under  den  följande  tiden.  Antagligen  reste 
han  i  början  af  året,  ty  redan  i  maj  utnämnde 
Clemens  VII  —  såsom  redan  blifvit  nämndt  — 
Johannes  till  administratör  för  Upsala  stora  stift: 
de  rent  biskopliga  handlingarna  fick  han  icke  ut- 
föra, men  i  öfrigt  kunde  han  mäktigt  gripa  in 
så  väl  i  stiftets  som  i  rikets  styrelse.  Mera  kunde 
icke  uträttas,  då  förhållandet  till  Gustaf  Trolle 
måste  regleras  i  öfverensstämmelse  med  den  kano- 
niska rättens  föreskrifter. 

Den  6  maj  utnämnde  Clemens  VII  Johannes 
Magni  till  administratör  för  det  svenska  ärkestiftet, 
och  från  och  med  den  följande  dagen  var  Olaus 
Magni  föreståndare  för  den  hel.  Birgittas  hus  i 
Rom.  Den  dagen  reste  nämligen  den  förre  före- 
ståndaren, den  nyutoämnde  biskop  Peder  Månsson, 
från  Rom,  sedan  han  af  Olaus,  som  den  tiden 
måtte  hafva  varit  förmögen,  fått  låna  350  dukater 
fbr  att  betala  lösen  för  påfvens  utnämningsbulla. 
Sedan  annan  föreståndare  anländt  till  Rom,  sak- 
nade Olaus  anledning  att  stanna  där  längre,  och 
han  styrde  sina  steg  åter  mot  norden. 

Vi  finna  honom  år  1525  i  Löbeck.  I  sin 
sträfvan    att    vinna   en    fullständig   frigörelse    for 


—     122     — 

Sverige,  sökte  konung  Gustaf  att  frigöra  landet 
från  hansestädernas  tyranni  inom  handelns  område 
och  riktade  därför  sin  uppmärksamhet  på  de  neder- 
ländska provinserna  för  att  få  till  stånd  en  han- 
delstraktat, som  kunde  befria  Sverige  i  ekono- 
miskt afseende  från  beroendet  af  hansan,  ett  be- 
roende, som  icke  sällan  spelade  öfver  på  det 
politiska  området.  Ärkebiskop  Johannes  och  ko- 
nungens svåger,  grefve  Johan  af  Höja,  uppehöllo 
sig  år  1525  i  Ltkbeck  för  att  underhandla  med 
ombud  från  Nederlaud,  och  Olaus  slöt  sig  till  bro- 
dern. Den  17  augusti  1525  träffades  ett  afbd 
om  handel  under  tre  år,  och  var  således  det  när- 
maste ändamålet  fylldt.  Förhållandet  meUan  Olaus 
och  konungen  är  således  i  det  minsta  tiU  det 
yttre  godt.  Till  lön  för  visade  tjenster  hade  Olaus 
bedt  att  blifva  ihågkommen  vid  tillsättandet  af 
dekanatet  i  Linköping  —  han  var  då  ännu  endast 
kanik  — ,  och  konungen  lofvade  honom  (i  februari) 
att  på  detta  eller  annat  sätt  se  honom  till  godo. 
I  mars  var  emellertid  konungen  tveksam,  huruvida 
han  skulle  sända  honom  att  återupptaga  under- 
handlingarna rörande  handeln  med  Nederlanden. 
Förmodligen  var  det  för  konungen  ej  möjligt  att 
finna  någon  lämpligare  underhandlare,  hvadan  han 
i  april  antog  Olai  erbjudande  att  resa,  därvid 
(den  22)  uttalande  sin  erkänsla  för  det  välvilliga 


—     123    — 

tillbudet  och  för  allt  omak  han  haft  för  konungen 
och  riket,  för  hvilket  han  framdeles  skulle  be- 
lönas. I  juli  uttalar  emellertid  konungen  i  bref 
till  magister  Laurentius  Andrese  sin  misstro  till 
de  båda  bröderna.  I  samma  månad  har  dock 
Olaus  anledning  att  till  konungen  uttala  sin  tack- 
samhet för  en  mindre  gåfva.  Johannes,  af  konun- 
gen misstänkt  för  stämplingar  med  de  utlandska 
fienderna  och  därjämte  mindre  väl  sedd  för  sitt 
skrytsamma  uppträdande,  hade  en  tid  varit  in- 
ternerad i  Gråmunkarnes  kloster  i  Stockholm,  men 
sändes  i  augusti  till  Polen  att  för  konungens  räk- 
nmg  underhandla  om  ett  gifte  med  den  polske 
konungens  dotter.  I  slutet  af  september  skicka- 
des Johannes  öfver  Finland  till  Ryssland  för  att 
uppgöra  fred  mellan  Sverige  och  den  orolige  östra 
grannen.  Fred  slöts  först  följande  år.  Redan 
dessförinnan  hade  Johannes  återvändt  till  Danzig, 
hvarest  han  vistades  i  december  1526.  Där  upp- 
söktes han  af  Olaus,  som  hade  slutat  sitt  arbete 
i  Bremen.  Ingen  af  bröderna  återsåg  efter  detta 
Sverige,  hvilket  Olaus  lemnat  redan  år  1524. 

Trots  all  misstro  begagnade  sig  konungen 
fortfarande  af  deras  tjenster.  Johannes  fortsatte 
giftermålsunderhandlingarna  i  Polen,  men  gjorde 
dera  själf  omöjliga  genom  att  öfvertala  konung 
Sigismund  att  som  villkor  för  sitt  samtycke  upp- 


—     124     — 

ställa  ett  löfte  af  konung  Gustaf  om  obrottslig 
tillgifvenhet  för  den  romerska  kyrkan.  Olaus  skulle 
fortsätta  underhandlingarna  i  vestern,  hvarom  »kej- 
sarens undersåtar  i  alla  vesterlanden>  hade  visat 
sig  synnerligen  angelägna.* 

Fastlagstiden  1527  begaf  sig  Olaus  till  Lo- 
beck  för  att  lättare  underhålla  förbindelsen  med 
konung  Gustaf  och  mottog  där  befallning  att  resa 
till  Nederland.  Vägen  till  lands  gjordes  osäker 
genom  hertig  Karl  af  Geldern  och  »andre  snapp- 
hanan.  Olai  hopp  att  i  Hamburg  finna  ett  skepp, 
som  skulle  segla  till  Amsterdam,  gick  om  intet. 
Han  fann  farlägenhet  på  ett  skepp,  destinerad! 
till  Antverpen,  men  detta  fick  hålla  sig  en  månad 
utanför  kusten  af  Ditmarschen  och  kom  i  början 
af  sommaren  ej  längre  än  till  Zeeland.  Mid* 
sommartiden  blef  han  i  Gent  mottagen  af  regen- 
tinnan  öfver  Nederland,  kejsar  Karl  V:s  syster 
Margareta.  Underhandlingarna  drogo  ut  på  tiden. 
De  på  tyska  affattade  skrifvelser,  som  Olaus  hade 
medfört,  skulle  öfversättas  för  regentinnan,  som 
icke  förstod  tyska,  yttranden  skulle  inhemtas  af 
vederbörande,  anmärkningar  gjordes  och  besvarades. 
De  första  anmärkningarna  voro  sex  och  bemöttes 
af   Olaus    med    mycken    klokhet     Det   vore  icke 

•  Af  ven  i  augusti  1626  hade  underhandlingar  blifvit  förda 
i  Keuburg,  inom  grefskapet  Höja. 


—     125    — 

nyttigt  för  kejsarens  undersåtar  att  alltid  hafva 
tilltrade  till  alla  hamnar  i  Sverige,  hvilket  de 
önskade,  ty  vore  vissa  hamnar  best&mda  att  an- 
löpas  under  viss  tid,  då  kunde  man  i  tid  föra 
dit  sådana  varor,  som  voro  angenäma  för  vester- 
landingame,  och  kunde  då  skeppen  inom  kort  tid 
blifva  af  med  sitt,  få  ny  last  och  vända  hem. 
Hvar  som  helst  i  Sverige  funnos  icke  menniskor, 
som  kunde  tala  med  de  vesterländska  köpmännen, 
det  vore  dessutom  af  vikt,  att  deras  handel  in- 
skränktas till  sådana  orter,  hvarest  kontroll  kunde 
utöfvas  öfver  utförselsvaroma  samt  öfver  främ- 
lingarnes  säkerhet.  Seglatsen  till  andra  hamnar 
än  dem,  som  hade  blifvit  föreslagna,  vore  mycket 
farlig  och  skadlig  genom  många  blinda  klippor, 
skär  och  grund;  till  och  med  de,  som  där  dag- 
ligen vanka,  hafva  svårt  att  undkomma  förderf, 
skada  och  sjövrak.  Nederländame  ville  hafva  upp- 
gift om  bestämd  plats  strax  innan-  eller  utanför 
rikets  gräns,  där  de  kunde  få  lots,  om  dennes 
aflöning  för  dag  och  mil  samt  om  straff  för  en 
lots,  som  med  vilja  löper  orätt  kurs.  Härtill  sva- 
rade Olaus,  att  lotsar  skulle  icke  fattas  vid  den 
tid,  då  kejserlig  majestäts  undersåtar  väntades, 
ty  allestädes  ytterst  i  rikets  gränser  finnes  nog 
af  dem,  som  äro  konstige  och  visse  styrmän.  De 
beskatta  ingen  främmande  man  med  begäran  om 


—     126    — 

oredlig  lön.  Skulle  de  begära  för  mycket  eller  i 
ond  afsikt  styra  orätt,  vore  därför  hårda  stra£P  satta. 
Den  14  oktober  1527  insände  Olaus  till  konun- 
gen redogörelse  för  sina  underhandlingar  och  före- 
slår tillmötesgående  i  fråga  om  lotsningen  samt 
om  tullfrihet  och  möjligast  lindriga  tuU  for  salt 
och  kläde,  »hvilket  de  öfvev  allt  annat  bedja  och 
begära».  Under  det  nederländame  öf^erlade  sins 
emellan,  hade  han  icke  stannat  i  Gent,  hvarest 
lifvet  var  djrare  än  i  Rom  och  Venedig,  utan 
rest  omkring  i  landet  för  att  efter  konungens 
uppdrag  studera  pumpinrättningama,  så  att  man 
skulle  kunna  befria  sig  från  det  myckna  vatt^, 
som  gjorde  så  många  af  Sveriges  grufvor  obruk* 
bara.  Sparsamhet  måste  han  iakttaga  för  att 
kunna  under  vistelsen  därute  lifnära  sig.  När 
han  skulle  resa  från  Ltkbeck,  hade  han  i  »täre- 
penningar»  mottagit  tre  skeppund  koppar  och 
en  läst  järn  —  en  synnerligen  beqväm  reskassa! 
—  men  som  större  delen  af  järnet  var  ogillt, 
fick  han  efter  betalande  af  frakt  och  umgftlder 
endast  84  lybska  mark,  »hvilka  han,  med  allra 
största  besparing,  till  sig  och  två  karlars  behof, 
som  han  hade  med  sig,  dagligen  utlade,  hva- 
dan  han  i  Amsterdam  nödgades  sätta  sig  i  gäld 
för  80  gyllen,  att  han  ej  skulle  behöf^a  umgås 
bland    gode    herrar  på  bettlarevis  och  fara  dädan 


—     127     — 

med  allra  största  uselhet.»  Han  anhåller  därför, 
att  konungen  ville  med  första  skepp  sända  honom 
sådan  undsättning,  att  han  kunde  betala  denna 
skald,  i  hvilken  han  kommit  allenast  för  konun- 
gens och  rikets  skull.  Hans  egen  ekonomiska 
ståUning  var  dålig,  ty  under  tre  år  hade  han  icke 
från  Sverige  fått  någon  ränta,  d.  v.  s.  afkastning, 
af  de  två  kanonikaten.  »Såsom  Ers  nåd»  —  så  slutar 
han  sina  påminnelser  —  »vill  hafva  mig  ospard  i 
rikets  tjenst,  att  våga  både  lif  och  helbregda  öfver 
land,  vatten  och  mången  farlig  stig,  så  betror  jag 
och  beder,  att  allt  sker  utan  min  skada,  jag  vill 
för  visso  vara  trogen  och  fast,  ehvart  Ers  nåd  mig 
sänder.  Amen.»  Redan  innan  konungen  läste 
denna  framställning,  den  2  september,  hade  han, 
då  det  var  tal  om  de  kaniker,  som  icke  höUo  sig 
vid  sin  domkyrka  och  därför  borde  mista  sina 
inkomster,  undantagit  mäster  Olof,  som  användes 
i  konungens  och  rikets  tjenst.  En  del  silfver,  som 
tillhörde  Olaus,  hade  redan  år  1526  blifvit  taget 
i  beslag  och  öfverlemnats  åt  konungen.* 

Underhandlingarna  om  gifte  mellan  konung 
Gastaf  och  prinsessan  Hedvig,  prisad  för  skönhet 
och  förstånd,  fortforo  och  sköttes  åtminstone  till 
en  del  af  Olaus,  hvilken  vid  nyåret  1528  vistades 
i  Polen,    hvarest   han    reste    omkring,  synes  det, 

*  K,  Gustaf  La  registratur^  del  3,  s.  286. 


—     128     — 

äfven  för  att  studera  naturförhållandena.  Han 
omtalar  i  sitt  stora  arbete  de  märkliga  saltgruf- 
voma  i  Wieliczka  och  Bochnia  samt  uroxarna, 
som  han  hade  sett  i  djurgården  vid  slottet  Baksta. 

Genom  konungens  åtgärd  skildes  han  kort 
därefter  från  Sverige.  Hans  två  kanonikat,  hvilka 
gåfvo  honom  en  årlig  inkomst  af  200  dukater, 
indrogos.  Icke  nog  därmed,  hans  enskilda  för- 
mögenhet i  silfver,  penningar  och  pelsverk,  hvil- 
ken  han  själf  uppskattar  till  860  dukater,  togs  i 
beslag.  Han  hade  då  att  bereda  sig  på  armodets 
hårda  lott.  Hans  broders  ställning  var  i  detta 
afseende  lika  dålig. 

De  båda  bröderna  tänkte  det  oaktadt  troget 
på  Sverige  och  voro  angelägna  att  återimyta  for- 
bindelsema,  i  hopp  att  kunna  återföra  landsmän- 
nen till  hvad  de  ansågo  vara  den  enda  rätta  tron. 
I  februari  1532  skref  Johannes  från  Danzig  till 
konung  Gustaf,  att  han  hade  skickat  Olaus  till 
Lubeck  för  att  få  reda  på  hoUändarnes  förbindel- 
ser med  konung  Kristian.  Det  var  under  d«ma 
resa  som  Olaus  uppvaktade  hertig  Magnus  af 
Sachsen-Lauenburg,  konung  Gustafs  svåger,  fbr  att 
bedja  honom  arbeta  för  brodern  Johannes'  slut- 
liga uppsättande  på  ärkebiskopsstolen  i  Upsala. 
Han  uppvaktade  äfven  hertig  Albrekt  af  Preussen, 
antagligen  i  samma  ärende. 


—     129    — 

Under  åren  1533  och  1534  besökte  båda  brö- 
derna Rom,  men  voro  redan  sommaren  det  senare 
året  åter  i  Danzig.  Johanne»  uppvaktade  konun- 
gen med  det  ena  brefvet  efter  det  andra,  enligt 
hvad  han  sj&lf  uppgifver  i  ett  bref  af  den  8  oktober. 
I  december  skref  han  åter  till  konungen  och  om- 
talade hvad  han  och  brodern  hade  gjort  för  de 
svenska  fångar,  som  befunno  sig  i  Danzig.  Han 
framhöll  därjämte,  huru  viktigt  det  vore,  att 
konungen  sökte  förvärfva  Danzigs  välvilja.  Hvad 
nu  kunde  uträttas  med  ett  ark  papper,  skulle 
senare  kräfva  allra  största  arbete  och  omsorg. 

Vid  denna  tid  hade  Johannes  omsider  blif^it 
af  påfven  erkänd  som  ärkebiskop.  Han  vände  sig 
då  den  20  december  1534  till  kapitlet  i  Upsala 
med  uttalan  af  sitt  hopp,  att  konungen  nu  ville 
låta  honom  komma  hem.  Han  hade  förut  flera 
gånger  uppmanats  att  vända  åter,  men  han  hade 
då  ansett  det  ej  vara  lämpligt  att  komma,  då  han 
ännu  icke  blifvit  vigd  och  erhållit  pallium.  Hans 
tal  om  de  upprepade  anbuden  att  komma  åter 
torde  knappast  få  tagas  efter  bokstafven.  Han 
och  brodern  synas  hafva  varit  af  den  sangvini- 
ska  natur,  att  de,  trots  allt,  hade  förmåga  att 
se  hvad  de  hoppades  nära  att  vinna  fullbordan. 
Hvad  ärkebiskopsdömet  beträffar,  hade  Johannes 
alls   ingen   utsikt,    då   Laurentius  Petri  redan  år 

5v.  Akad,  Handl  fr.  1886.     12.  9 


.J 


—     180    — 

1531  hade  blifvit  vald  till  ärkebiskop,  visserligen 
på  ett  sfttt  som  icke  kunde  af  Johannes  god- 
kftnnas,  men  som  af  konungen  och  det  svenska 
presterskapet    ansågs    vara   fullt   tillfredsstftUande. 

Till  det  kyrkomöte,  som  kallats  att  samman- 
trftda  i  Vicenza  år  1537,  mottogo  brOdema  Jo- 
hannes och  Olaus  kallelse.  De  foro  genom  Polen, 
Schlesien,  Mähren,  nedre  Österrike,  Steiermark  och 
Eftmthen.  Under  försommaren  voro  de  i  Friaol. 
Resan  fortsattes  öf^er  Mantua  —  kyrkomötet  hade 
blifvit  uppskjutet  — ,  Bologna  och  Florens  till 
Rom,  dit  de  anlände  den  5  oktober  1537. 

Det  uppskjutna  kyrkomötet  skulle  komma  till 
stånd  i  Vicenza  år  1538.  BrOdema  begåfvo  sig 
dit.  Då  äfven  nu  kyrkomötet  blef  om  intet,  be- 
gåfvo de  sig  till  Venedig,  där  de  på  det  vän- 
ligaste mottogos  och  understöddes  af  patriarken 
Hieronymus  Quirinius.  Under  nio  månader  voro 
de  hans  gäster.  Under  denna  tid  utgaf  Olaoa  sin 
stora  karta  öfver  norden.  Johannes  kallades  af 
påfven  tillbaka  till  Rom,  dit  bröderna  anlände 
den  23  januari  1541.  Ehuru  bruten  till  helsan 
och  nästan  blind,  synes  Johannes  af  sin  påflige 
herre  hafva  varit  ansedd  som  synnerligen  använd- 
bar. Det  först  till  Mantua  och  Vicenza  utlysta 
kjorkomötet  skulle  till  sist  hållas  i  Trident,  och 
Johannes  hade  fått  befallning  att  infinna  sig  där. 


—     131     — 

Han  synes  haf^a  fått  p&minnelse  att  påskynda  sin 
afresa,  hvadan  han  den  8  mars  1543  förklarade 
sig  visserligen  redo  att  fara,  men  d&rtill  fordrades 
penningar;  med  10  dukater  och  6  giulier,  som 
han  mottagit,  kunde  han  ingenstädes  komma. 
För  den  tidigare  resan  till  Vicenza  hade  han  måst 
sftlja  sina  tillhörigheter  och  upplåna  300  dukater, 
hvilka  ftnnu  voro  obetalda.  Att  föredraga  egen 
hvila  framför  kyrkans  gagn  kunde  icke  falla 
honom  in.  Mötet  blef  uppskjutet  till  år  1545. 
Innan  det  sammanträdde,  afled  ärkebiskop  Johannes 
den  22  mars  1544,  efter  i  det  närmaste  aderton 
års  landsflykt.  Påf^en  Paul  III  utnämnde  Olaus 
till  hans  efterträdare.*  Den  28  juni  1544  utfär- 
dades fullmakt  för  en  biskop  att  å  någon  sön- 
eller  helgdag  på  lämplig  ort,  i  närvaro  af  två  eller 
tre  biskopar,  ceremonimästare  och  andra,  efter  mot- 
tagen ed  viga  Olaus  Gothus  till  ärkebiskop.  Utnäm- 
ningen och  vigningen  voro  naturligtvis  utan  ringa- 
ste betydelse  för  den  svenska  kyrkan,  som  ej  längre 
aktade  påfvebud. 

*  Det  appgifyes,  såsom  det  synes  af  goda  sagesman,  att 
Ölans  Tarit  domprost  i  Strengnäs.  Vi  hafva  i  det  föregående 
sett,  att  han  år  1627  ftnnn  Tar  kanik  i  Linköping,  och  efter 
detta  år  har  han  helt  visst  icke  i  Sverige  blifvit  befordrad 
till  någon  högre  kyrklig  värdighet.  Enda  möjligheten  vore, 
fttt  han  bliffit  af  påfven  n&mnd  till  domprost,  men  då  var 
Qtnftmningen  ntan  betydelse. 


—     132     — 

Olaus  sändes  till  kyrkomötet  i  Trident.  Ärke- 
biskop Adolf  af  Köln  hade  skaiSat  kabeljo  för  att 
undfägna  deltagarne  i  kyrkomötet  under  faste- 
dagar. »Få  af  de  italienska  prelaterna»,  berättar 
Olaus,  »vågade  smaka  denna  fisk,  ehuru  fint  till- 
lagad,  men  för  mig  var  den  ytterst  angenäm  för 
dess  kända  smak,  hvilken  jag  icke  fått  känna 
under  många  år.»  Mötet  förlades  sedermera  till 
Bologna,  och  Olaus  stannade  där,  med  afbrott  fbr 
tvenne  hastiga  resor  till  Venedig  åren  1548  och 
1549,  hvarest  han  ville  åstadkomma  uppbrännandet 
af  en  del  lutherska  böcker. 

I  slutet  af  september  1549  återkom  han  till 
Rom,  på  kallelse  af  påfven.  Han  fann  där  ingen 
annan  bostad  än  några  »fattigkammare»  i  den 
heliga  Birgittas  mycket  förfallna  hus.  Han  hade 
visserligen  redan  år  1542  af  påfven  erhållit  pres- 
terlig  befattning  i  Polen,  dit  han  gärna  ville 
komma,  dels  för  att  få  ett  ordnadt  uppehälle,  dels 
för  att  vara  Sverige  närmare,  med  hvilket  han 
synes  hafva  underhållit  förbindelse,*  men  han 
kom  aldrig  i  besittning  af  denna  befattning.  Ännu 
år  1545  söker  han  att  komma  i  åtnjutande  af  den. 
I  ett  bref  af  den  16  oktober,  i  hvilket  han  talar 
om    denna  sin  angelägenhet,  nämner  han  ett  till- 

*  Vid    det   tridentinska   mötet   sammanträffade  ban  med 
grefye  Johan  af  Höja. 


—     133     — 

ämnadt  anfall  från  Ryssland  mot  Sverige.  Han 
meddelade  ftfven  den  för  honom  tilltalande  upp- 
giften, att  flere  gamla  riddersmftn  i  Sverige  voro 
ganska  angelägna  att  vända  åter  till  den  gamla  tron. 

Litterär  verksamhet  fyllde  hans  senaste  år. 

Ar  1553  utgaf  han  från  trycket  sin  framlidne 
broders  tvenne  skrifter  Ulfs  Vita  Eatharinse  och 
Vita  abbreviata  S.  Birgitt».  I  januari  hade  han 
fullbordat  tryckningen  af  broderns  Historia  de 
omnibtts  Gothorum  Sveorumque  regibus.  Han  till- 
ägnade boken  åt  hertigarne  Erik,  Johan,  Magnus 
och  Earl  och  sände  i  mars  ett  exemplar  till  konung 
Gustaf.  I  maj  skref  han  ett  bref  till  konungen, 
i  hvilket  han  omtalar  sändningen  och  —  naivt 
nog  —  klagar  öfver  att  han,  ehuru  för  elfva  år 
sedan  stadf^t  till  ärkebiskop  i  Upsala,  ej  hade 
fått  en  skärf  därifrån,  ej  heller  hört  ett  ord  från 
konungen.  Denne  skref  den  8  augusti  ett  skarpt 
svar  och  kritiserade  sedan  med  bitterhet  boken,  när 
han  följande  år  hade  fått  den  i  sina  händer.  I 
oktober  1554  fullbordade  Olaus  sitt  eget  stora  ar- 
bete om  förhållandena  i  norden.  Samma  år  lade 
han  sista  handen  vid  några  själfbiografiska  upp- 
teckningar, hvilka  af  professor  Hjärne  blifvit  funna 
i  det    Jagellonska    biblioteket  i  Krakau.  *     Hans 

•  Af   Hjäme  tryckta  i  Historiska  Handlingar^  del  12, 
n:r  2. 


—     134    — 

sista  arbete  var  en  biografi  Ofver  brodern,  hyilken 
han  fogade  till  dennes  Historia  fnetropolitana 
ecclesicB  Upaalenaisy  hvars  första  upplaga  trycktes 
år  1557. 

Olaus  Magni  afled,  efter  det  vanliga  antagan- 
det, den  1  augusti  1558.  Hans  testamente  är 
dateradt  den  31  juli  1557,  bouppteckningen  den 
2  augusti  1557.  * 

Han  blef  begrafven  vid  broderns  sida  i  Pe- 
terskyrkan i  Vatikanen.  Ingen  vet,  hvar  deras 
grafvar  legat,  ty  intet  spär  af  dem  finnes  nu  i 
behåU.  ** 

Olaus  Magni,  liksom  brodern,  räknade  som 
sin  största  berömmelse  det  nitiska  arbetet  i  den 
katolska  reaktionens  tjenst.  Afskuren  från  en 
direkt  inverkan  på  fosterlandet,  sökte  Olaus  i  Rom 
förbereda  en  stundande  revolution  i  kyrkligt  han- 
seende. Jag  har  redan  anfört  den  tyska  ber&ttelsen 
om  Olof  Schweinfuss  och  hans  propaganda  i  Rom; 
han  hade  hos  sig  tjugu  svenskar  och  finnar,  som 
skulle  utbildas  i  hans  anda.  Tvenne  sl&ktingar 
lat  kan  komma  till  sig  för  att  uppfostras  i  den 
katolska  tron.  ***    Hans  reaktionära  intresse  galide 

*  Båda  &ro  tryckta  af  Bertolotti  i  Archvno  storieo 
italianOj  ser.  5,  del  7,  d&refter  i  Hiatoriaka  HcmdUngar^ 
del  12,  n:r  2. 

**  Enligt  ben&get  meddelande  af  friherre  Carl  Bildt. 
***  Historisk  tidskrift  1882,  8.  265. 


—     135     — 

i  firftmsta  rummet  Sverige,  men  han  insåg,  att 
skulle  reaktionen  segra,  måste  man  angripa  hvad 
han  ansåg  vara  det  onda  öfver  hela  linien.  Han 
ville  utverka  ett  kejserligt  förbud  mot  den  katter- 
ska  undervisning,  som  meddelades  vid  de  tyska 
universiteten,  hvilka  besöktes  af  svenska  studerande. 
Till  konung  Gustaf  skref  han  emellanåt,  men  ut~ 
öf^ade  naturligtvis  ingen  inverkan  på  honom.  Han 
räknade  på  hjslp  af  konungens  svarmoder  och 
syssling,  £ru  Ebba,  en  dotter  till  den  bekante 
orostiftaren  herr  Erik  Earlsson  och  brorsdotter 
till  biskop  Kettil  Earlsson.  Hon  var  den  katolska 
bekännelsen  trogen,  men  förmådde,  såsom  han 
sj&lf  medgifver  i  de  biografiska  anteckningarna, 
intet  öfver  konungen.  Han  var  ifrigare  i  sin  nit- 
älskan ftn  de  kyrkliga  myndigheterna  i  Rom.  En 
turkisk  lindansare  hade  kommit  till  staden  och 
ville  där  visa  sin  konst  på  en  lina,  hvars  ena 
ände  skulle  fSatas  vid  den  helige  Petri  klocktorn. 
Så  snart  Olaus  fått  veta  detta,  anropade  han  flere 
kardinaler  och  andra,  som  stodo  påfven  nftra,  för 
att  hemst&lla  om  förbud  åtminstone  för  turkens 
uppträdande  å  ett  heligt  rum  under  jubelåret 
(1550)  och  pilgrimemas  tillopp. 

Vi  måste  akta  hans  fromma  nit,  som  grundade 
sig  på  en  fast  öfvertygelse,  och  erkänna  det  foster- 
ländska i  denna  hans  sträfvan. 


—     136    — 

Han  var,  såsom  jag  redan  framhållit,  en  sang* 
yiniker.  Efter  dryga  förluster  i  ekonomiskt  hftn- 
seende  och  egande  få  hjälpmedel,  skydde  kan  ej 
för  betydande  utgifter,  när  det  gällde  att  fostra 
vedersakare  mot  det  lutherska  kätteriet,  att  hjälpa 
en  vän  att  utgif^a  ströskrifter  mot  lutheranerna, 
att  hjälpa  upp  den  heliga  Birgittas  hus.  Trycket 
af  hans  egna  och  broderns  skrifter  kräfde  helt 
visst  betydliga  utgifter.  Sannolikt  mottog  han 
härför  bidrag  af  mecenater.  Allra  störst  fram- 
träder hans  sangviniska  lynne,  då  han  trodde  på 
möjligheten  af  en  katolsk  reaktion  i  Sverige  den 
tiden,  under  konung  Gustafs  herraväldes  dagar. 

Han  saknade  icke  känsla  af  eget  värde  och 
af  hvad  han  arbetade.  Han  blef  genom  den  ställ- 
ning, han  intagit  i  de  kyrkliga  striderna,  beröf^ad 
sina  regelbundna  inkomster  från  Sverige,  miste 
till  och  med  sin  enskilda  förmögenhet  eller  åt- 
minstone den  drygare  delen  af  denna.  Under 
landsflyktens  tid  anlitades  han  gång  efter  annan 
om  arbete,  och  har  han  uppenbarligen  ansett  sig 
hafva  fått  en  lön,  som  icke  svarade  mot  arbetets 
storlek.*  Under  sådant  förhållande  växa  gärna 
föreställningarna  om  arbetets  betydenhet.  Jag 
har   redan    anfört   ord   af  Olaus  Magni,  i  hvilka 

*  Så  väl  han  som  brodern  synes  haft  berätUgadt  skäl  att 
klaga.     Jfr  HisUmska  handlingar^  del  12,  n:r  2. 


—     137     — 

han  omtalar  sina  mOdor  och  svårigheter  i  tjensten 
för  det  allmänna.  Ännu  bjärtare  framtrftder  detta 
påpekande  i  de  sjftlfbiografiska  anteckningarna^ 
hvilka  i  grunden  icke  ftro  annat  än  en  meritlista* 
Det  är  att  märka,  att  han  omtalar  sig  själf  som 
tredje  person.  lOm  han  ville  uppräkna  eller  be- 
skrifva,  huru  många  mödosamma  och  sömnlösa 
nätter,  han  under  tre  och  trettio  år  genomgått 
för  att  till  religionens  bästa  skrifv^a  bref  och  upp- 
lysningar, huru  många  faror  han  genomgått  till 
lands,  i  skeppsbrott,  genom  köld  och  hunger  och 
törst  och  i  ödemarker,  huru  många  försåt  och 
plundringar  han  undergått,  så  i  ftdemeslandet 
som  utom  detta,  genom  kättares  hätskhet,  huru 
han  hemsökts  af  alla  slag  af  olyckor  för  sitt  nit 
att  bevara  den  katolska  tron,  lydnaden  för  den 
apostoliska  stolen  och  kyrkans  enhet,  skulle  han 
kunna  väcka  medlidande  äfven  hos  dem,  som  icke 
haf^a  del  i  mensklig  odling.  Det  föregående  har 
blifvit  troget  framställdt  (med  förbigående  af 
många  och  svåra  mödor),  på  det  alla  rättsinnade 
må  hafva  klart  för  sig,  att  denne  ärkebiskop  Olof 
under  de  föregående  åren  icke  varit,  ej  heller  nu 
är  sysslolös,  när  det  gäller  religionens  sak,  såsom 
illasinnade  påstå,  sägande  honom  föredraga  en- 
skild ro  framför  det  allmänna  bästa.»  Slutorden 
äro  desamma,  som  brodern  Johannes  använde  i  ett 


—    138    — 

bref  till  påf^en  af  &r  1543  (jfr  sid.  131).  Öfver- 
ensstämmelsen  torde  bero  d&rpå,  att  Sfven  detta 
bref  var  skrifvet  af  Olaus,  hvilken  under  brodwns 
sjuklighetstid  var  hans  hjälpreda.  Såsom  sådan 
kallades  han  ftn  sekreterare,  ftn  kansler.  Titeln 
gOr  föga  till  saken.  Mera  vftrdt  att  minnas  ftr 
det  goda  förhållandet  mellan  bröderna. 

Att  Olaus  varit  obrottslig  i  utförandet  af 
kyrkans  vårf,  att  han  icke  skytt  mödor  och  upp- 
offringar, det  må  vi  med  full  rätt  unna  honom 
som  ett  hedrande  eftermäle. 

Ofta  hftnder  det,  att  hvad  en  menniska  anser 
vara  sin  fbmftmsta  egenskap  och  sina  fbm&msta 
gärningar,  icke  på  samma  sätt  uppfattas  af  sam- 
tiden, ännu  mindre  af  eftervärlden.  Utvecklin- 
gens följande  gång  har  uttalat  domen  öfver  Olai 
reaktionära  sträf vanden  i  kyrkligt  hänseende.  Efter- 
världen ärar  honom  i  främsta  rummet  som  karto- 
graf och  etnograf,  d.  v.  s.  för  hans  vetenskapliga 
arbete.* 

Han  har  haft  en  skarp  iakttagelseförmåga. 
Reste  han  i  kyrkliga  angelägenheter  eller  i  diplo- 
matiska eller  färdades  han  fram  helt  enkelt  som 
resande,    öfverallt   hade  han  ögonen  öppna  för  de 


*  Jubileumsåret  1550  tryckte  Olaus  en  liten  samling  af 
den  heliga  Birgittas  böner  —  hans  enda  skrift  af  religiöst 
innehåll,  som  för  närvarande  ftr  kftnd. 


—    189    — 

m&rkliga  ting,  som  kunde  förekomma  vid  sidan 
af  vSgen,  och  allt  emellanåt  vek  han  af  för  att 
uppsöka  s&danty  som  kunde  vara  v&rdt  att  se. 
Gång  efter  annan  berättar  han  i  sin  historia: 
där  eller  där  såg  jag  det  eller  det.  Han  hade 
ett  godt  minne  —  medeltidens  menniskor  synas  i 
aUmSnhet  hafva  haft  godt  minne,  då  detta  icke 
fOrslappades  genom  tillit  till  det  skrifna  ordet  — , 
eller  ock  har  han  fört  noggranna  anteckningar. 
Huf^uddelen  af  hans  bok  gäller  förhållandena  i 
norden,  och  således  måste  materialierna  tiU  denna 
del  hafva  varit  samlade  före  år  1524,  då  Olaus 
för  aUtid  lemnade  Sverige.  Om  enstaka  tilldra* 
gelser  kunde  han  i  utlandet  få  underrättelse,  men 
helt  visst  icke  om  de  förhållanden,  under  h vilka 
lif^et  där  uppe  gick  sin  normala  gång.  När  han 
afslutade  det  förnämligaste  materialsamlandet,  var 
han  endast  34  år  gammal.  Redigerandet  af  boken, 
i  hvilken  enstaka  tillägg  upptagas,  grundade  på 
iakttagelser  i  utlandet,  torde  tillhöra  landsflyktens 
tid,  under  hvilken  hans  tankar  med  kärlek  vände 
tillbaka  till  fäderneslandet,  som  han  ville  göra 
icke  blott  kändt  öfver  hela  världen  utan  ock  äradt. 
Han  har  ock  egt  det  mest  mångsidiga  in- 
tresse. Stort  och  smått  gjordes  till  föremål  för 
hans  iakttagelser.  I  kyrkligt  hänseende  tillhörande 
den    förgångna   tiden,  tillhörde  han  som  forskare 


—     140    — 

renässansen.  Denna  tid  var  upptftcktemas,  icke 
blott  i  den  mening  att  nya  världsdelar  uppdagades. 
Man  gjorde  upptäckter  inom  alla  områden,  man 
upptäckte  antiken  med  dess  skatter  af  konst  och 
litteratur,  man  upptäckte  menniskan,  folken  och 
naturen.  Inom  alla  områden  varsnade  man  nytt, 
som  man  hittills  hade  gått  förbi  med  förbundna 
ögon.     Inom  alla  områden  sjöd  arbetet. 

Historien  hade  hittills  skildrat  regenters  och 
stormäns  handlingar  och  öden,  folkens  för  så  vidt 
de  tvungos  att  taga  del  i  de  förra  så  väl  som  i 
de  senare.  När  grjmingen  till  den  nya  tiden 
började  skymta  fram  och  äfven  de  förut  undan- 
trängda började  utöfva  ett  inflytande  i  politiskt 
hänseende,  var  det  endast  handlingar  och  af  dem 
framkallade  öden,  som  krönikorna  skildrade.  Att 
studera  ett  folk  sådant  det  var  i  sin  utpräglade 
egendomlighet,  framkallad  genom  naturliga  anlag, 
genom  den  omgifning,  i  hvilken  det  lefde,  genom 
hvad  det  under  flydda  århundraden  genomgått, 
detta  var  något  nytt.  Att  man,  under  de  geogra- 
fiska upptäckternas  tid,  egnade  uppmärksamhet  åt 
de  vilda  folkslag,  som  man  fann  bortom  hafven 
och  som  i  snart  sagdt  allt,  utom  det  rent  mensk- 
liga,  bildade  en  bjärt  motsats  till  européerna  med 
deras  urgamla  bildning,  detta  var  helt  naturligt. 
Det  är  lätt  att  iakttaga  det  fullt  främmande,  med 


—     141     — 

bvilket  man  icke  känner  något  gemensamt,  inför 
hvilket  man  dftrför  känner  sig  uteslutande  som 
en  åskådare.  Det  är  ett  betydande  framsteg,  nftr 
man  vågar  sig  på  den  vida  svårare  uppgiften  att 
sätta  sig  in  i  egendomlighetema  hos  det  folk, 
hvilket  man  själf  tillhör,  att  iakttaga  aUt,  stort 
och  smått,  som  tillhör  det  egna  alldagliga  lifvet 
och  som  man  därför  i  de  flesta  fall  är  med  om 
af  vana,  utan  att  däråt  egna  den  minsta  tanke. 
Att  i  förhållande  till  allt  det,  i  hvilket  man  från 
barndomen  lef^at,  intaga  en  objektiv  ståndpunkt, 
så  att  man  kan  se  och  bedöma  det,  detta  kräfv^er 
ett  alldeles  särskildt  arbete.  Svensken  Olaus  Magni 
tillkommer  hedern  att  hafva  utarbetat  den  första 
utförliga  skildringen  af  ett  europeiskt  folk  i  dess 
naturomgifning  och  dess  egendomligheter.  Där- 
med har  han  gjort  sitt  folk  för  samtiden  och  för 
den  närmaste  eftervärlden  väl  bekant,  och  härmed 
har  han  vunnit  det  ena  af  de  syften,  för  hvilka 
han  arbetade.  Senare  trädde  hans  arbete  mera 
i  bakgrunden,  så  att  man  år  1816  kunde  säga: 
»Af  hans  Historia  de  rebus  septentrionalibus  hafva 
flera  upplagor,  kompendier  och  öfversättningar 
utkommit,  fast  aldrig  här  i  Sverige.  Hofrådet 
Warmholtz  har  om  dem  lemnat  fullständiga  biblio- 
grafiska underrättelser  i  sin  Bibliotheca  historica, 
men    ingen    har    läst    dem    med    uppmärk- 


—     142    — 

samhet.:»  Detta  yttrande  eger  nog  giltighet  för 
den  tid,  då  det  f&lldes.  I  nyare  tid  har  man  äter 
vändt  sig  till  Olai  storslagna  arbete  och  funnit 
det  vara  en  guldgrufva  för  den,  som  vill  studera 
vårt  folk  i  forna  dagar.  Nu  är  man  villig  att 
egna  författaren  den  heder,  som  tillkommer  honom. 
Hans  arbete  skiljer  sig  dock  i  mycket  från 
en  etnografisk  skildring,  sådan  den  nu  skrifves. 
Men  detta  är  icke  Olai  fel.  Han  var  ett  barn  af 
sin  tid  och  därmed  i  mycket  bunden  af  dess  sått 
att  forska  och  af  de  former^  i  hvilka  den  tidens 
lärdom  uppträdde.  Man  fann  det  då  nOdigt  att 
lysa  med  lån  från  de  klassiska  författame.  Olaas 
gjorde  detta  så  mycket  hellre,  som  han  höll  på 
de  svenska  götames  uppträdande  i  södern  såsom 
de  klassiska  författames  goter,  hvilka  mäktigt 
grepo  ia  på  vidsträckta  områden.  För  honom 
är  detta  förklarligt,  ja,  rent  af  naturligt,  men 
det  är  näppeligen  förlåtligt,  när  man  tvenne  år- 
hundraden senare  i  Sverige  trampade  i  samma 
spår,  såsom  då  Björner  år  1739,  när  han  skall 
skildra  en  nordisk  hjälteprydnad  af  guldringar, 
börjar  med  att  ur  Jobs  bok  bevisa,  att  våra  fader 
i  forntiden  smyckade  sig  med  gyllene  ringar. 
Äfven  i  detta  fall  se  vi,  huru  det,  som  en  tid 
skattas  högt,  under  en  följande  tid  förlorar  i 
kredit.     All    denna  lärdomsapparat,  öfver  hvilken 


—     143    — 

Olaus  beh  visst  var  mycket  stolt,  ftr  inför  nutiden 
foga  mera  ftn  skräp,  ur  hvilket  man  plockar  fram 
guldkornen,  hvilka,  dess  bättre,  förekomma  i  stor 
ymnigbet. 

Bröderna  Johannes  och  Olaus  kftnde  behof  af 
att  åt  sitt  fosterländska  sinne  gifva  ett  utlopp 
genom  att  skildra,  den  förre  Sveriges  politiska  och 
k3^kliga  historia,  den  senare  dess  kulturhistoria. 
Den  förres  arbeten  aro  fantastiska  och  partiska; 
till  och  med  gent  emot  de  fakta  han  anför  an- 
tager man  g&ma  en  viss  försiktighet.  Det  fantasti- 
ska elementet  saknas  ej  heller  i  Olai  arbete,  men 
i  detta  finnes  så  mycket,  som  gifver  det  ett  for 
alla  tider  beståndande  varde. 

Under  landsflyktens  dagar  kommo  de  båda 
bröderna  i  beröring  med  många,  som  skattade 
deras  lärdom,  liksom  deras  umgängesväsen,  högt. 
Hvarhelst  de  uppehöllo  sig,  trädde  de  in  i  de 
kretsar  af  lärde  och  upplyste  män,  som  där  fun- 
nos,  eller  sådana  slöto  sig  kring  dem,  meddelande 
dem  af  sitt,  af  dem  lånande  deras.  I  Danzig  sam-* 
manträffade  de  med  den  lärde  portugisen  Damianus 
a  Goes,  som  med  dem  »knöt  ett  oupplösligt  vän- 
skapsband» och  prisar  dem  högt.*  Bairaren  Jacob 
Ziegler  utgaf  år  1532  i  Strassburg  ett  geografiskt 

*  De  rebus  kUpamciSy  bmtanieiSj  aragonicis^  indicis  et 
cethiopicis  Danniani  a  Goee  LueUani  opera.    Köln  1602. 


—     144    — 

arbete,  i  hvilket,  utom  skildringar  af  S3rrieiiy  Pale- 
stina, Arabien  och  Egypten,  ftfven  förekommer  ett 
geografiskt  arbete  ötver  Skandinavien  (Schandia) 
samt  en  historisk  berättelse  om  Stockholms  blod- 
bad. *  Som  hemulsmftn  för  Schondia  n&mner 
Ziegler  sina  v&nner  i  Rom  Ärkebiskopen  i  Trond- 
hjem  Erik  Walkendorf,  hvilken,  landsflyktig,  an- 
l&nde  till  Rom  i  början  af  år  1522  och  afled  dår 
den  28  november,  dennes  efterträdare  Olof  Engel- 
brektsson,  hvilken,  för  att  af  påfven  vinna  stad- 
ftstelse  i  sitt  ärkebiskopsdöme,  kom  till  Rom  under 
senare  hälften  af  år  1523  och  lemnade  staden  i 
februari  1524,  ärkebiskop  Johannes  Magni  i  Up- 
sala,  hvilken  vistades  i  Rom  till  år  1523,  då  han 
återvände  till  Sverige,  och  biskop  Peder  Månsson, 
hvilken  lemnade  Rom  år  1524.  »Trov&rdigare 
hemulsm&n  har  man,  enligt  mitt  förmenande,  al- 
drig haft  för  okända  orter  och  folk.»  Som  Ziegler 
icke  n&mner  Olaus  Magni,  var  han  tillsammans 
med  brodern  Johannes  under  deimes  första  vistelse 
i  Rom.  Hans  arkebiskops-  och  Peder  Månssons 
biskopstitel  bero  på  de  vardigheter  dessa  två  hade 


*  Beskrifiungen  öfver  Schondia  &r  af  mig  aftrjckt,  med 
öfyersättning  och  anmärkningar,  i  Svenska  sällskapet  för 
antropologi  och  geografin  geografiska  sektionens  tidskrift^ 
hand  1,  n:r  2;  ber&tteben  om  Stockholms  blodbad  Sraftryckt 
i  Scriptores  rerum  Sueeiearum  medii  crot,  del  3:  i,  s«  71 — 77. 


—     145    — 

fttt  efter  Zieglers  v&nskapliga  umgänge  med  dem 
och  fbre  det  år,  då  han  nedskref  sin  Schondia. 
Johaanes  Magni  hade  redan  då  under  arbete  en 
bok  om  Skandinavien.  Med  den  redan  n&mnde 
Adolf  af  Schauenburg,  ärkebiskop  i  Köln,  torde 
Olaus  hafva  trädt  i  närmare  beröring,  eftersom 
han  till  honom  dedicerade  sitt  stora  arbete  om 
Norden.  I  Italien  sammanträfBade  han  äfven  med 
spanske  historieskrifvaren  Francesco  Lopez,  hvilken 
af  Olaus  erhållit  hvarjehanda  upplysningar.*  Under 
umgänget  med  de  lärda  vännerna  torde  mycket 
af  det  dagliga  lifvets  vedervärdigheter  hafva  blifvit 
glömdt.  

Olaus  Magni  tryckte  år  1589  i  Venedig  en 
stor  karta  öfver  norden.  Friherre  Nordenskiöld 
gifver  denna  karta  det  hedrande  vitsordet:  »Den 
står,  så  väl  i  afseende  på  sin  storlek  som  genom 
rikedomen  på  geografiska  och  etnografiska  detaljer, 
ojämförligt  främst  bland  dylika  arbeten,  som  dit- 
tills i  tryck  oflFentligg|orts>.**  Den  betecknar  så- 
lunda ett  betydande  framsteg  i  kartografiskt  hän- 
seende. 

De  fbrsta  kartor,  som  inom  sin  ram  upptaga 
norden,  äro  naturligtvis  ritade  i  de  södra  landen, 

*  Norik  Historisk  Tidsskrift,  ser.  2,  band  6,  8.  885  f. 
•*  Periplns,  s.  92. 

8v,  Ahad.  Bandi,  fr,  1880.     12.  10 


—     146    — 

inom  hvilka  den  antika  odlingen  blomstrat  och 
utofvade  ett  m&ktigt  inflytande  pä  medeltidens 
vetenskapliga  strftfvanden.  Men  underligt  te  sig 
konturerna  af  de  nordiska  landen  å  dessa  ftldsta 
kartor.  De  ftro  tecknade  på  m&få,  emedan  man 
visste,  att  det  fanns  land  där  uppe  i  världens  nt- 
kanty  upp  emot  »den  trakt,  som  ej  kunde  bebos 
för  köldens  skuld»,  såsom  det  heter  å  Pietro 
Vescontes  världskarta  af  år  1320.  Liuonia  in* 
tager  den  vestligaste  delen  af  denna  hemska  trakt 
och  hänger  genom  ett  smalt  ed  samman  med 
Gotia  barbaricay  hvilket  åter  är  landfiEtst  med  Pom- 
mern, Polen,  Sachsen,  Hessen  o.  s.  v.  Grenom  ett 
annat  ed  står  Gotia  i  förbindelse  med  ett  nästan 
helt  kringflutet  land,  hvars  olika  delar  bara  namnen 
Noruegaj  Suetia^  Dacia  och  Gotilanda.* 

Antikens  folk  hade  obetydlig  kunskap  om 
landen  kring  Östersjön.  En  Pytheas  kom  redan 
före  Alexander  den  stores  tid  till  Norden  och  for- 
täljde  efter  hemkomsten  hvad  han  där  skådat,  men 
det  föll  sig  svårt  för  hans  samtida  och  efter* 
kommande  att  fatta  hvad  han  sade,  ty  det  skilde 
sig  i  så  hög  grad  från  allt  hvad  man  förut  visste. 
Ännu  svårare  var  det  att  af  hans  uppgifter,  hvilka 
visst  icke  voro  många  eller  omfattande,  bilda  ett 

*  Vescontes   karta   finnes   i   minskad   skala  återgifr»  i 
Nordenskiölds  Peripltts,  s.  17. 


—     147    — 

helt,  som  kunde  utgöra  ett  nytt  kapitel  i  den 
tidens  geografi.  Andra,  samtida  med  Alexander, 
hade  ock  något,  att  fört&lja  om  de  hyperboreiska 
trakterna,  men  detta  något  var  hufvudsakligen 
namn,  hvilka  beteckna  de  koldföreteelser,  som 
voro  fOr  norden  karakteristiska.  De  författare, 
som  skrefvo  under  det  första  århundradet  efter 
Kristus,  veta  något  mera,  men  ej  mycket  Pompo- 
rnas Mela  känner  den  stora  ön  Codanaviaj  under 
hvilken  namnform  väl  döljer  sig  det  senare  Scati-- 
navia  eller  Scandinavia.  Plinius  d.  ä.,  som  sjftlf 
hunnit  så  långt  i  norr  som  till  landet  mellan 
Ems  och  Weser  och  som  kände  till  den  beskick^ 
ning,  som  kejsar  Nero  affftrdat  till  de  bemstens- 
rika  landen  vid  de  norra  hafven,  har  ej  mycket 
mera  att  berätta.  Han  känner  dock  Scatinaviaj 
Sveriges  sydligaste  del,  det  nuvarande  Skåne. 
Tacitus  känner  en  ö  i  det  norra  hafvet,  å  hvilken 
funnos  svionemas  folkrika  samhällen,  mäktiga  genom 
vapen  och  skepp.  Ptolemaeus  från  Alexandria,  som 
vid  midten  af  det  följande  århundradet  skref  sin 
geografi  och  ritade  sina  kartor,  låter  Jutland 
(Cymbria  Chersonesus)  sträcka  sig  från  fastlandet 
åt  nordost,  och  öster  om  denna  halfö  ligger  ön 
Scandia  i  det  germanska  hafvet,  hvilket  endast 
är  en  del  af  den  ocean,  som  i  norr  begränsar  den 
bebodda  världen. 


—     148     — 

Viflserligen  var  afttåndet  stort  mellan  de  land, 
som  rtienades  till  det  romerska  riket,  och  landen 
vid  och  bortom  Östersjön,  v&l  hörde  direkta  för- 
bindelser mellan  de  tvenne  områdena  till  silUsynt- 
heterna,  dock  hade  vi  nästan  kunnat  vänta,  att 
man  inom  det  romerska  riket  skulle  kAnt  något 
mera  om  de  nordiska  förhållandena,  eftersom  åt- 
minstone till  en  tid,  enligt  fomsakernas  vittnesbörd, 
ganska  lifliga  förbindelser  rådde  mellan  riket  och 
norden,  förbindelser  hvilkas  utgångspunkter  Aro 
att  söka  så  vftl  vid  Khen  som  vid  Donau.  De  ro- 
merska föremål,  som  kommo  till  norden,  och  de 
nordiska  varor,  som  lemnades  i  utbyte,  torde  v&I 
hafva  gått  genom  flera  hftnder,  innan  de  hunno 
de  orter,  inom  hvilka  de  i  våra  dagar  blifdt 
hittade.  Men  med  fbrsmålen,  som  så  fbrtskaffades, 
borde  månget  taladt  ord  hafva  följt,  hvilket 
kunnat  hinna  deras  öron,  som  förstodo  att  lAgga 
samman  spridda  uppgifter  för  att  dftraf  åtminstone 
försöka  att  göra  ett  helt.  SSrskildt  måste  sftod- 
ningama  till  södern  af  bemsten,  som  af  gammalt 
öfverallt  ådrog  sig  stor  uppmärksamhet  i  följd  af 
den  lysande  färgen,  hafva  riktat  tankarna  på  och 
framkallat  frågor  om  de  orter,  från  hvilka  detta 
lyxföremål  hemtades  till  det  romerska  riket. 

Den  tid  kom,  då  dettas  dagar  voro  räknade  och 
tecken  yppade  sig  till  en  ny  tingens  ordning.    De 


—     149     — 

germanska  stammarna  uppträdde  inom  riket  och 
framkallade  betydliga  omhv&lfiiingar.  De  bevarade 
troget  minnet  af  forntida  hem  längre  åt  norr;  åt- 
minstone vissa  af  dem  stodo  i  förbindelse  med 
frftnderna  i  norden.  Nftr  det  heruliska  våldet  i 
Ungern  blef  sönderslitet,  drog  en  del  af  folket  in 
åt  det  romerska  riket,  under  det  en  annan  vände 
åter  till  fränderna  i  norr.  De  drogo  genom  da- 
nemas land  och  stannade  hos  gautame.  Procopius, 
som  omtalar  detta  —  han  skref  under  500-talet  — , 
meddelar  den  vida  viktigare  underrättelsen  om 
sommarsolen,  som  ej  gick  ned  under  fyratio  dygn, 
samt,  viktigast  af  allt,  att  han  hört  denna  som* 
marsol  omtalas  af  ögonvittnen  och  att  han  själf 
k&nt  sig  hågad  att  färdas  till  den  aflägsna  norden 
fOr  att  med  egna  ögon  iakttaga  det  underbara 
skådespelet.  Den  tiden  funnos  således  lifliga  för- 
bindelser mellan  norden  och  det  byzantinska  riket. 
Samme  Procopius  omtalar  såsom  kringströf^ande  i 
det  nordligaste  Thule,  hvarmed  han  förstod  Skan- 
dinavien, skridfinname,  det  enda  folkslag  där  uppe, 
som  för  ett  vildt  lif.  Skridfinnarnes  namn  åter- 
finnes, mer  eller  mindre  vrängdt,  hos  senare  för- 
fattare. Det  mer  civiliserade  lifvet  hos  de  germanska 
skandinaverna  väckte  icke  så  mycken  uppmärk- 
samhet som  frånvaron  af  bildning,  hvilken  utgjorde 
en  sådan  bjärt  motsats  till  antikens  odling.    Därför 


—     160    — 

blefvo  skridfinnarne  mera  omtalade  an  svenakarne. 
Den  gotiska  historieskrifvaren  Jordanes,  Prooopii 
samtida,  upprftknar  visserligen  hvarjehanda  folknamn 
for  On  Scandzia,  som  han  s&ger  ligga  midt  emot 
Weichselns  mynning,  men  han  lemnar  alls  ingen 
hjälp  för  skisserande  af  en  karta  Ofver  norden. 

De  efter  antikens  förebilder  och  förestftllnin- 
ningar  uppgjorda  världskartorna  äro  i  hög  grad 
konstruerade  efter  for&ttarnes  åsikter  om  de  geo- 
grafiska förh&llandena.  Af  helt  annan  art  voro  de 
för  sjöfarandes  räkning  från  slutet  af  1200*talet 
ritade  portolanema,  hvilka  lemna  S3mnerligen  goda 
upplysningar  om  hamnortema  utmed  Medelhafvet 
och  Svarta  hafvet  samt  å  stränderna  närmast  utan- 
för Herkules'  stöder.  Några  portolaner  omfatta 
vidare  områden,  äfven  sådana,  som  ligga  i  öster  och 
norr  om  Elbes  mynning.  Deras  framställning  af 
norden  vittnar  om  en  betänklig  okunnighet.  Ptole- 
msei  karta  lät  Jutland  sträcka  sig  åt  nordost  från 
fastlandet;  dessa  portolaner  gifva  åt  Östersjön  ett 
läge  i  vester  och  öster. 

Detta  kan  bero  därpå,  att  man  kände  bäst 
den  delen  af  Östersjön,  som  sköljde  den  vendisk- 
tyska  stranden,  hvilken  gick  från  vester  till  öster. 
Egendomligt  är  emellertid,  att  en  nordisk  för- 
fattare, magister  Adam,  som  år  1066  fick  anställ- 
ning vid  ärkebiskopsstolen  i  Bremen  som  scholasti- 


—    151     — 

ens  och  under  den  närmaste  tiden  skref  en  historia 
om  det  hamburg-bremenska  arkestiftet  och  till 
denna  fogade  en  afbandling  om  Oama  i  Norden, 
har  alldeles  samma  uppfetttning  om  OstersjAns 
Iftge,  hvilket  jag  mer  an  en  gång  haft  tillfbUe  att 
framhålla.  Han  har  visserligen  icke  ritat  någon 
karta,  men  hans  textuppgifter  göra  det  möjligt  att 
se,  huru  han  tänkte  sig  en  karta  öfver  Norden. 
Han  har  t.  ex.  följande  uppgifter.  Jutland 
sträcker  sig  norr  ut.  Sundet  mellan  Jutland  och 
Fyen,  som  ligger  i  mynningen  af  det  barbariska 
häftet,  går  åt  norr.  Seland,  som  ligger  i  den 
mre  viken  af  det  Baltiska  hafvet,  har  i  vester 
Jutland,  i  söder  Fyen  och  Slaviska  viken,  i  öster 
den  udde  af  Skåne,  dar  Lund  ligger.  Skåne  ar 
nåstan  kringflutet  af  vatten,  endast  den  östra 
sidan  sammanhänger  med  Sverige.  Det  Baltiska 
häftet  sträcker  sig  från  vester  tiU  öster,  anda  bort 
till  Grekland.  Bredden  var,  enligt  Eginhard, 
ingenstädes  mera  an  100,000  steg,  på  många  stallen 
mindre.  Vid  det  danska  området  s&nder  det  ut 
armar,  men  drager  sig  samman  från  det  gotiska 
området.  På  norra  sidan  af  det  Baltiska  hafvet, 
från  mynningen  raknadt,  finner  man  först  norr- 
männen, sedan  Skåne,  vidare  goterna  ända  till 
Birka,  därefter  sveame  ända  till  Qvinnolandet. 
Södra  sidan  af  det  Baltiska  hafvet  bebo  slaverna. 


—     152     — 

norra  sidan  svenskarne.  Till  Skåne,  allt8&  till 
dess  Astra  grftns,  st5ter  VestergOtland,  bortom 
detta  sträcker  sig  utom  det  Baltiska  häftet  Öster- 
götland &nda  till  Birka.  Sveame  hafVa  i  vester 
gOtame,  i  norr  verml&ndingame  med  skiidfinname, 
hvilkas  hufvudland  ftr  Helsingland,  i  söder  Bal- 
tiska häftet.  Birka  ligger  midt  i  Sverige,  midt  for 
slavarnas  hufvudstad  Jomsborg. 

Nordöstra  Tyskland  och  norden  blefvo  aldrig 
inforlifvade  i  det  romerska  riket.  Detta  aflöstes 
af  den  romerska  kyrkan,  som  flyttade  sina  grftnser 
långt  bortom  rikets,  under  det  att  en  del  af  riket 
för  henne  gick  förlorad  i  följd  af  splittringen  i  en 
romersk  och  en  grekisk  kyrka.  Norden  vanns  för 
den  romerska  kyrkan,  och  i  dennas  politik  iogick 
att  hålla  de  underlydande  provinserna  i  en  strftng 
lydnad.  Tidigt  fordrades,  att  de  nordiska  bisko- 
parne skulle  besöka  påfvestolen  för  att  afl&gga  be- 
rättelser om  sina  områden.  Här  var  det  icke  fråga 
endast  om  det  religiösa  eller  kyrkliga,  den  pifliga 
»kammaren»  skulle  uppbära  hvarjehanda  inkomster 
från  de  många  kyrkliga  provinserna,  och  icke 
minst  af  detta  skäl  måste  msai  i  Bom  —  till  en 
tid  Avignon  —  vara  angelägen  att  vinna  närmare 
kunskap  just  om  de  mera  aflägset  liggande  om- 
rådena, som  voro  skyldiga  att  gif^a  skatt  Frio 
påfvestolen    sändes   gång   efter    annan  l^gater  till 


—     153    — 

norden.  Äfy^i  fbr  deras  räkning  behAfdes  nftr- 
mare  underr&ttelser  om  ortfftrhållandena.  Det 
ligger  mycket  nära  till  hands  att  antaga,  att  ort-* 
beskrifningar  funnits,  uppr&ttade  for  påfvestolens 
räkning,  måhända  beledsagade  af  kartor. 

Vid  sidan  af  de  kyrkliga  intressena  gjorde 
sig  nnder  medeltiden  kOpmannaintressena  i  hög 
grad  gällande. 

När  vi  å  Retro  Vescontes  karta  af  är  1820 
finna  nordens  land  ytterst  illa  återgifna,  vittnar 
detta  därom,  att  man  allt  fortfarande  gick  i  gamla 
nötta  hjulspår,  utan  att  söka  de  hjälpmedel  att 
åstadkomma  något  bättre,  som  det  den  tiden  icke 
hade  varit  svårt  att  vinna. 

Gotland  hade  af  gammalt  varit  en  medelpunkt 
för  handeln  inom  östersjöområdet.  På  Östersjöns 
södra,  vendiska  kust  anlades  den  ena  handels- 
staden efter  den  andra;  deras  antal  var  stort. 
Deras  uppmärksamhet  var  i  främsta  rummet  rik^ 
tad  mot  den  på  hvarjehanda  dyrbara  produkter 
rika  östern  —  närmast  det  nuvarande  Ryssland  — , 
men  de  tyska  städerna  behöfde  från  början  hjälp 
af  Gotland  och  Visby,  som  af  gammalt  drefvo 
handel  på  östern.  Visby  med  dess  hamn  besöktes 
flitigt  af  de  tyska  köpmännen.  De  städer,  som 
sände  skepp  och  köpmän  till  Visby,  kände  behof 
af  samverkan  och  slöto  sig  därför  samman.  Denna 


—     164    — 

sammanslutning  gaf  upphof  till  Hansan,  och  i  detta 
förbund  mellan  handelsstader  upptogos  ftfven  stå* 
der  vid  Nordsjön,  anda  bort  till  det  land,  som  i 
nftrvarande  stund  kallas  Belgien.  BrQgge  var  en 
för  Hansan  mycket  viktig  ort,  och  i  BrQgge  gjordes 
viktiga  vexelaffarer  för  den  påfliga  skattkammaren. 
Mellan  norden  och  södern  funnos  således  förbin- 
delser. Det  är  därför  egendomligt,  att  de  portolaner, 
som  omfatta  nordliga  trakter,  så  illa  återgifva  de 
nordiska  landen  och  farvattnen.  Ar  1320  stodo 
sjöfärderna  och  handeln  på  Östersjön  i  bästa  flor; 
ändock  är  å  Vescontes  karta  norra  Europa  fel- 
aktigt tecknadt. 

I  biblioteket  i  Nancy  finnes  en  handskrift  af 
geografiskt  innehåll,  tillkommen  genom  det  intresse 
för  geografi,  som  utmäikte  en  andlig  man  af  fransk 
börd,  Guillaume  Fillastre,  slutligen  kardinal  och 
påflig  legat  i  Frankrike,  afliden  år  1428.  Huf- 
vuddelen  af  boken  utgöres  af  en  latinsk  öfversätt- 
ning  af  PtolemsBi  geografiska  verk,  här  kalladt 
kosmografi.  Som  bihang  följer  en  samling  af  kar- 
tor, kopierade  år  1427  i  Italien,  hvarest  kardina- 
len då  vistades,  efter  någon  grekisk  handskrift  af 
Ptolemaei  arbete,  af  hvilka  kartor  tio  framställa 
de  olika  delarna  af  Europa.  Under  upptecknandet 
af  dessa  kartor  lärde  kardinalen  känna  en  karta  öf- 
ver  norden,  som  hade  utarbetats  af  en  man  vid  namn 


—     155    — 

Claiidiiis  Olavus  eller  Niger,  hvilken  han  kallar 
G3nnbrica8y  ett  ord,  som  n&rmast  sknlle  Ofvers&ttas 
med  »den  jutske»,  men  ju  ock  kan  återgifvas  med  det 
allmftnnare  uttrycket  »dansken».  Denna  karta  infOr- 
lifVades  med  kardinalens  atlas  och  ftr  återgifven  af 
friherre  Nordenskiöld  i  hans  Studier  ock  Forsknin-^ 
gar.  Norr  om  Skottland  och  Jutland  och  de  danska 
öama  ligger  en  stor  ungefär  rhombisk  halfö  ge- 
nom linier  delad  i  trenne  områden.  Nftrmast 
Jutland  och  de  danska  öarna  förekommer  »Dan- 
skarnes  område»  med  Oslo  (I),  Halandi  med  orten 
Hamer,  Scaningi  med  orterna  Helsingborg,  Lundis, 
Skanör  och  Ystedh.  Den  vestra  delen  upptages 
af  NortJtegica  regio  med  ortnamnen  Stavanger, 
Bergis  och  Nidrosia  samt  folknamnen  Nordhmanni 
(strax  of^anför  Stavanger)  samt  utmed  den  norra 
oceanen  Vermelandi,  Gentelandi  (jftmtar)  och  En- 
gromelandi.  Under  Vermelandi  står  namnet  Douer- 
fyeldh.  Mot  gr&nsen  till  Sverige  Iftses  inom  norskt 
område  namnet  Coberbyerghe  (Kopparberget).  Den 
östra  delen  mot  det  stora  fastlandet,  som  afslutas 
med  tvenne  tvågrenade  floder,  af  hvilka  endast  de 
nedersta  loppen  synas,  betecknas  som  Suetica  regio. 
L&ngst  i  söder  står  folknamnet  Veatgoti  med  ort- 
namnen Ouse  (Ahus)  och  Kalmar.  Norr  hftrom 
finnes  en  rund  sjö,  som  är  Vettem,  och  i  denna  en 
ö,  som    måste  vara  Visingsö;  från  sjön  rinner  en 


—    156    — 

flod  ut  i  den  hafsvik,  som  fOreBtftller  OstengöD 
och  omsluter  öama  Ryland  (RQgen),  Bamholm, 
Oland  och  Gotland.  Vid  norra  änden  af  Vetten 
ligger  Vadstena,  vid  utloppsän  Skeninge  och  Stock- 
holm. Vid  sj&lfva  utloppet,  som  förekommer  långt 
utanför  Stockholm,  finnes  en  stad  utmilrkt,  men 
utan  namn.  Litet  längre  åt  nordost  ligger  vid 
kusten  Arus  (Vesterås).  Of^er  dess  namn  låses 
folknamnet  Findlandi,  högre  upp,  emot  stranden 
af  Nordhafvet,  Findhlappi.  I  Nordhafvet  ularinner 
en  elf,  som  kommer  från  en  rund  sjö.  Norr  om 
sjön  låsas  namnen  Stalbergi  (Stålberget)  och  Da- 
lingi  (dalkarlar). 

Ur  den  till  kartan  fogade  texten  må  anföras 
för  det  nuvarande  Sverige  följande  namn:  Halindhia 
(Halland),  som  gränsar  till  Norge,  Somershaun 
portus  (Simrishamn),  Lodese  civitas  (Lödöse),  Ha- 
mer  civitas,  Sioholm,  Skåne,  som  ligger  vid  Öre- 
sund, i  hvilket  man  fångar  sill,  Helsingborg,  Erich- 
stadh,  EUeby  portus  (Eliebogen,  d.  v.  s.  Malmö), 
Skamor  portus  (Skanör),  Falsterbede,  Ysted.  I 
det  inre  landet  ligga  städerna  Lundis  och  Madkke- 
ruth  (Markaryd).  Tunsbergh  är  en  ö,  som  ligger 
vid  sidan  af  Halland.  Sverige  (Sveda)  »hette  ti- 
digare Gothia».  I  den  södra  delen  ligga  vid  den 
Sarmatiska  oceanen  städerna  Kalmar,  Strengnäs, 
Vesterås  (Arus)  och  Viborg.     Visingh-sjön  (Vet- 


—     167    — 

tern)  omtalas,  stor  och  innehållande  fftrskvatten. 
Som  stftder  inuti  landet  uppräknas  »UppsaU,  Skara, 
Linköping,  Vesgöde,  Strengnäs  (ännu  en  gång!), 
Ongard,  Verson,  Abo>.  Landets  norra  del  bebos 
af  Dalingi  och  Stalbergi,  den  östra  af  Finnalappi, 
8om  bo  i  skogar,  och  Finnones,  den  södra  af  Vest- 
götar.  Som  öar  i  det  Sarmatiska  hafvet  nftmnas 
Gyylland,  med  staden  Visby,  och  Oland.  —  För 
Norge  uppgifves  en  ort  med  namnet  Summershaun, 
>en  O,  å  hvilken  Sankt  Olaf  besegrade  sin  otrogne 
broder  genom  Guds  synbara  hjälp».  De  följande 
orden  gifva  ingen  säker  mening.  Genom  ändring 
af  ett  ord  har  man  trott  sig  kunna  läsa:  »att 
haf?a  sett  detta  med  ögonen  är  ett  nöje»,  och 
skulle  således  denna  karta,  som  uppenbarligen 
ritats  under  1400-talet,  haft  till  förebild  en  karta 
från  1000-talet,  ritad  af  en  man,  som  varit  vittne 
till  nyss  anförda  strid.  Sammershamn  i  Norge  är 
troligen  något  annat  än  Somershavn,  som  omtalas 
för  södra  Sverige  omedelbart  efter  Olaui  villa. 
Någon  Sankt  Olofs  strid  vid  Simrishamn  är  icke 
känd.  Möjligen  åsyftas  striden  vid  Helgeåns  m3ni« 
ning,  men  det  var  icke  en  broder,  som  S:t  Olof 
då  besegrade,  utan  konung  Knut  af  Danmark  och 
England.  Från  en  så  osäker  uppgift  torde  inga 
bindande  slutsatser  kunna  dragas. 


—     158    — 

Den  danske  ge<^af,  som  tecknat  ifrågaw 
rande  karta,  kallas  ftn  Clandias  Clavus,  än  Nioo- 
laus  Niger.  Han  och  hans  arbete  omtalas  sf 
tvenne  tyska  fOr£attara  från  början  1500-tslet, 
hvilka  meddela  utdrag  ur  hans  karttext. 

Friherre  Nordenskiöld  har  inom  Zamoiski- 
biblioteket  i  Warschau,  i  en  handskrift  af  Ptole- 
maeus  från  den  senare  delen  af  1400-talet,  fdnnit 
en  märklig  karta  öfver  Norden.  Jutland  har  här 
samma  egendomliga  utseende  som  på  Nancy- 
kartan,  Skandinavien  har  form  snarare  af  en  trian- 
gel. Dess  södra  treklufna  del  kallas  Scania^  deo 
som  ligger  i  vester  Halland,  i  öster  »södra  Göta- 
land», längre  åt  norr  »Suecia,  som  äfven  kallas 
Vestergötland».  Namnet  Östergötland  finnes  in- 
skrifvet  i  öster  om  Östersjön.  Namnen  &ro  del- 
vis obegripliga,  delvis  i  betänklig  grad  omkastade: 
Skenninge  ligger  vid  Vetterns  norra  sida,  Söder- 
köping vid  den  södra,  Äroda,  Vesterås,  ligger 
långt  i  nordost  från  Ussalia;  Roderin  (Roden, 
Roslagen)  ligger  på  östra  sidan  af  det  sund,  som 
efter  gammal  vana  tecknats  såsom  förbindelseled 
mellan  Östersjön  och  oceanen;  Linköping  ligger 
i  sydvest  om  Venem,  Ähus  midt  emot  Oland, 
Kalmar  (barbariskt  stafvadt)  midt  emot  Olaods 
norra  udde.  Namnformen  Roderin  angifver  en 
nordisk  författare,  likaledes  de  ordningsnamn,  med 


—    159    — 

hvilka  flera  serier  af  floder  ftro  utmflrkta  (fursta^ 
agnen,  trodia,  fierdis  o.  s.  v.)*  Professor  Gtistav 
Storm*  finner  i  dessa  namnfonner  icke  blott  ett 
nordiskt  språk,  utan  sftrskildt  det  danska  språket; 
han  anser  denna  karta  vara  en  kopia  af  den  danske 
geografens  karta,  af  hvilken  kartan  i  handskriften 
i  Nancy  &r  en  annan  något  minskad  och  i  detaljer 
något  ändrad  kopia. 

Jag  kan  icke  underlåta  att  litet  påminna  om 
en  annan  karta,  Jacob  Zieglers,  utgifven  år  15S2. 
Jag  har  redan  omtalat  denne  Ziegler  och  de  af  ho- 
nom uppgifna  hemulsmftnnen,  bland  hvilka  var  ftf  ven 
Olai  broder  Johannes.  Jutland  har  ett  3rtter8t 
egendomligt  långsträckt  utseende,  de  danska  Aama 
ligga  kringspridda  i  hahet.  Af  sjöar  år  Sömmen 
både  ritad  och  namngifven,  Bolmen  endast  namn- 
gifven,  Vettern  ftr  trekantig,  Yenem  och  Målaren 
mottaga  tillflöden  från  samma  sjöar,  Siljan  och 
Lagen  (?)•  Skåne  springer  fram  i  förhållande  till 
det  Ofriga  Sydsyerige.  Uppland  skjuter  ut  med 
en  lång  halfö  åt  norr,  å  hvars  yttersta  udde  ligger 
Oregrundia.  Östersjöns  sydkust  drager  sig  från 
Riga  i  en  obruten  linie  mot  nordost,  sköljd  af  det 
Baltiska  hafvet,  hvilket  i  sjftlfva  kanten  af  kartan 
sänder  den  Finska  viken  åt  norr.  Från  Bottniska 
•   Ymer  18S9. 


—     160    — 

vikens  innersta  del  går  en  lång  vik  rått  åt  öster, 
skiljande  från  hvarandra  Österbotten  och  Norr- 
botten. Detta  so!iare  område  skiljer  Bottniska  vi- 
ken (hår  kallad  Sinus  Finnonicus  Sveticns)  från 
Ishaf^et  (Oceanns  Hyperboreus).  Med  alla  fel, 
står  denna  karta  obestridligt  framfor  de  tidigare. 
Att  författaren  erhållit  uppgifter  från  nwdeiit 
framgår  tydligt  af  sjftlfva  kartan.  I  fbretalet  sSger 
han,  då  han  omtalar  Johannes  Magni  påbörjade 
arbete  öfver  Schondia,  hvilket  lemnades  åt  Zi^ler 
till  begagnande:  »Som  jag  fann,  att  detta  saknade 
uppgifter  om  longitud  och  latitud,  har  jag  tillagt 
sådana  medelst  beräkning  af  hvart  stftlles  inklioa- 
tioner  och  a&tånd  från  närmaste  ort,  med  iaktta- 
gande af  att  vflgames  krökar  gjorde  så  litet  intrång 
som  möjligt  på  de  raka  afstånden.»  Den  ganska 
utförliga  texten  synes  hafva  till  grund  sådana 
seglingsbeskrifningar,  som  under  medeltiden  voro 
mycket  vanliga,  i  hvilka  man  uppräknar  ort  efter 
ort  med  angifvande  af  afetånden,  hår  uttryckta 
i  grader  och  minuter.  Inom  ramen  af  sådana 
kustbeskrifningar  haf^a  uppgifter  blifdt  tillagda 
rörande  förhållandena  i  det  inre  af  landet. 

Mellan  alla  de  tidigare  kartorna  öf^er  Norden 
och  den,  som  år  1539  —  sju  år  efter  Zieglers  — 
utgafs  af  Olaus  Magni,  ftr  skillnaden  sjmnerligen  stor. 


—     161     — 

Olai  Magni  karta  var  icke  afsedd  att  bindas 
in  i  en  bok  tillsammans  med  text,  utan  ut- 
gjorde eller  utgör  —  ty  ännu  finnes  ett  exem- 
plar i  behåll  —  en  stor  yta,  sammansatt  af  nio 
stora  blad;  det  helas  mått  ftro  1,70  X  1,26  meter. 
Hvar  niondedel  utgör  ett  trftsnittsaftryck. 

Kartans  titel  är:  Carta  mcmna  et  descriptio 
septemtrionalium  terrarum  ac  miräbilium  rerum  in 
eis  contentarumy  diligentissime  elaborata  anno  do- 
mini  1539  Veneciis  liberalitate  reverendissimi  do-- 
mini  leronimi  Quirini  patriarchce  Venetice.  Patri- 
arkens vapensköld  med  tre  liljor  på  en  tv&rbjälke 
år  bifogad.  Nederst  låses  den  skrifna  titeln  Carta 
gothica. 

I  det  nedre  högra  hörnet  —  höger  taget  i 
vanlig  mening  —  ses  en  sköld  med  trenne  sådes- 
strån  hållen  i  upprått  ståUning  af  ett  sittande  lejon, 
som  år  med  ett  rep  fast  vid  en  kolonn;  en  liten 
råtta   gnager  på  repet.     Dårunder  låsas  verserna: 

En  leo  terribilis,  qaem  solvit  mas  laqueatum, 
Sic  magni  minima  sepe  iuTantor  ope. 

>Se  det  förfårliga  lejon,  hvilkets  Qåttrar  lösas 
af  råttan,  så  blifva  de  store  ofta  hulpne  genom 
minsta  makt»  —  måhända  en  blygsam  antydan, 
att  den  ringe  Olaus  kunde  bidraga  att  göra  stora 
ting.  Hans  namn,  »Olaus  Magnus  Gotus  Linco- 
pensis»,   finnes  tecknadt  vid  sidan  af  skölden,  öf- 

Sr.  åkad.  Handl  1886.     12.  11 


~    162    — 


verst  st&r  valspråket  »öf^ervinn  det  onda  med 
godt>y  vince  in  bano  rnalum.  H&rOf?er  förekom- 
mer en  omramad  yta.  Inom  denna  Iftses  en  hels- 
ning  från  Olao8  till  den  vftlyillige  Iftsaren  samt 
vidare:  »Eftersom  Plinius  kallar  den  Skåndiansb 
ön  en  annan  v&rld,  göten  Jordanes  och  Paulus 
dyaconus  folkens  moderssköte  och  verkstad,  och 
då  ganska  många  folk,  såsom  all  författares  hop 
säger,  d&rifrån  utgått  som  ett  vattenflöde,  har  jag 
ansett  det  vara  gagneligt  att  i  nedanstående  tabell 
meddela  namnen  på  några  folk,  som  kommit  där- 
ifrån. Farvftli.  Från  en  rot,  som  betecknas  med 
orden  »från  Skandia»  och  uppbar  tre  sköldar  med 
namnen  Norvegta^  Sveda  och  GoihiOj  utgå  fyn 
stammar,  den  första  med  nio,  den  andra  och  tredje 
likaledes  med  hvardera  nio,  den  Qftrde  med  sju 
krönta  sköldar,  hvar  och  en  barande  ett  folknamn* 
Vid  sidan  af  hvar  sköld  ftr  en  författare  namn- 
giften  som  hemulsman.  Namnen  i  sköldarna  bo 
följande: 


Gothi 

Svedi 

Bani 

Nortmamu 

Ostrogothi 

LoBgobardi 

Daci 

Picti 

Vestrogothi 

Turdlingi 

Slavi 

Garpi 

Gepide 

Avares 

Rngi 

Gaibi 

Sanogete 

HeruU 

Alani 

Gimerii 

Massogete 

Vinuli 

Bargondi 

Gimbri 

Hani 

Svevi 

Sembi 

Balgari 

Amazones 

SYizeri 

Uvoni 

Parthi 

TahiphaU 

Sdri 

—    163    — 

LftDgst  ned  l&ses:  »Herren  hr  stor,  han  har  i 
Nordlanden  grundat  sin  stad.»     Ps.  47.* 

Det  var  icke  m&ttliga  tankar  man  den  tiden 
t&nkte  rOrande  nordens  betydelse  för  Europas,  ja, 
ftf^en  Afliens  folk.  Nationer,  som  icke  på  ringaste 
sätt  stå  i  stamfOrvantskap  med  nordens  germanska 
befolkniugi  slaver,  pikter^  bulgarer  och  parter,  upp* 
tagas  utan  vidare  såsom  från  Skandinavien  ut- 
gångna. 

Hvart  och  ett  af  de  nio  blad,  som  tillaam- 
mans bilda  kartan,  &r  utm&rkt  med  en  af  de  nio 
första  bokstftfverna  i  alfabetet,  tecknad  i  stort 
format.  Inom  hvart  blad  förekomma  sm&rre  bok- 
stftfver,  ditsatta  fOr  att  hftnvisa  till  en  f&rklarande 
text.  En  sådan  finnes  ock  i  det  nedre  venstra 
hörnet.  Ofverst  ses  tvenne  tomma  sköldar,  i 
hvilka  den,  som  kommit  i  besittning  af  ett  exem- 
plar af  kartan,  hade  rättighet  att  inrita  sitt  eget 
vapen,  enligt  de  något  haltande  verserna: 

His  clipeis  signa  pones  Tirtatibns  orta, 
ut  probitas  genens  Inceat  ipsa  toi. 


*  I  den  svenska  bibelöfversättningen  återfinnes  det  åsyf- 
tade språket  i  ps.  48  vers  2  och  3,  men  har  dftr  följande 
lydelse:  »Stor  ftr  Herren  och  högt  beprisad  i  vår  Gnds  stad,  på 
hans  helgedoms  berg.  Skönt  reser  sig  all  jordens  gl&^je, 
berget  Zion,  längst  i  norr,  en  stor  konungs  stad.»  Det  är  nå- 
got djärft  af  Olaus  Magni  att  helt  enkelt  tillämpa  detta  språk 
på  Skandinatien. 


—     164    — 

Dsxunder  läses  ett  aftryck  af  påfven  PaulQsIII*^ 
bulla  af  den  2  maj  1589,  i  hvilken  vid  bannlys- 
ning och  böter  forbjades  alla  och  enhvar  att  under 
de  tio  nftrmaste  åren  trycka  efter  den  »geografi 
eller  beskrifning  Ofver  de  norra  landen,  som  Olaus 
utfört,  eller  de  böcker,  som  han  &mnar  utgifvs 
Ofver  samma  &mne,  större  eller  mindre,  i  samma 
format  eller  annat».  Venedigs  doge  utfi&rdadeett 
liknande  privilegium.  Dar  nedanför  förekommer 
en  text,  ordnad  efter  de  nio,  planschema  be- 
tecknande stora  bokstftfvema  samt  inneh&Uande 
upplysning  om  en  del  förhållanden  å  kartan,  hvilka 
ftro  utmftrkta  meål  bokstafver  af  mindre  format. 
Den  omståndighetei^,  att  förklaring  icke  gifves 
för  samtliga  dessa  mindre  bokstftfver,  hvilka  å 
kartan  naturligtvis  hänvisa  till  någon  upplysande 
text,  röja,  att  denna  kortfattade  text  i  hörnet 
icke  kan  vara  den  egentliga  texten.  Utrymmet 
har  v&l  vållat,  att  icke  alla  bokstftfver  fått  för- 
klaring. 

Det  finnes  ock  ett  s&rskildt  texthäfte  till  Olai 
Magni  karta,  tryckt  samtidigt  med  kartan.  På 
italienska  trycktes  detta  häfte  år  1539  i  Venedig. 
Det  är  helt  kort,  men  har  en  mycket  lång  titel: 
Opera  hreve^  laqvale  demonstra,  e  dechiara,  ouero  da 
il  modo  facile  de  intendere  la  chaHa,  ouer  delle 
terre  frigidissime  di  Settentrione:  oltra  il  mare  Ger- 


—     165     — 

manicoy  doue  si  contengono  le  cose  mirabUissime  de 
qudli  paesiy  fi.tCa  quest^hora  non  cognosctutéy  ne  da 
Greciy  ne  da  LatinL  Texten  ftr  vidlyftigare  och 
fallstftndigare  &n  den  latinska  texten  i  kartan.* 
Ett  exemplar  af  denna  text  har  jag  sett  i  Vene- 
dig, ett  finnes  i  kungl.  biblioteket,  ett  annat  för- 
varas på  Eriksberg. 

Samma  år  utgafs  en  tysk  redaktion  med  ti- 
tel: Aualegung  und  Verklerung  der  neuen  Map^ 
pen  von  den  alten  Goettenreick.  Denna  år  utför- 
ligare ftn  den  latinska  karttexten,  men  kortare  ån 
den  italienska  texten,  ehuru  den  innehåller  vissa 
detaljer,  som  saknas  i  den  italienska. 

Efter  Olai  Magni  död  utarbetades,  för  att  bi- 
fogas den  latinska  upplagan  af  Olai  Magni  större 
arbete,  som  trycktes  i  Basel  1567,  en  text,  hvil- 
ken  återgifver  sjålfv^a  karttexten,  utfylld  med  en 
del  lån  från  den  nyss  nftmnda  Auslegung  af  år 
1539.  Samma  år  1567  trycktes,  likaledes  i  Basel, 
en  tysk  öfversåttning  af  Olai  stora  arbete,  och 
d&rtill  lades  en  tysk  öfversåttning  af  Opera  breve 
med  enstaka  tillägg  ur  Auslegung.** 

Vid  sidan  af  karttexten,  inom  kartans  nedre 
kant,  som  innehåUer  longitudgradernas  nummer, 
finnes   en   längdskala,    som    uppgifver   den   tyska 

*  I  en  enda  deta^  är  den  latinska  karttexten  utförligare. 
••  Jfr  Ahlenius,  s.  84  f. 


—     166    — 

milen  vara  lika  lång  som  fyra  italienska.  I  en 
anmftrkning  tillftgges,  att  tio  gotiska  eller  svensb 
mil  äro  lika  mycket  som  femton  tyska  mil  —  så- 
ledes lika  mycket  som  sextio  italienska. 

Jag  öfvergår  nu  till  sjllfva  kartan.  Till 
milskalan  hör  en  öfver  den  rest  och  utsp&Tnd 
passare.  Helt  nära  denna  ses  ett  tremastadt  fu*- 
tyg^  som  med  fulla  segel  ilar  öster  ut;  det  fonar 
om  bogen.  Vid  sidan  står  ordet  Danziky  hvilket 
tydligen  afser,  att  fartyget  är  hemma  i  Danzig. 
Eget  nog  dref  denna  stad,  som  ligger  vid  det 
innersta  södra  hörnet  af  Östersjön,  en  synnerligen 
liflig  handel  på  Vesterhafvet  och  med  dess  kast- 
städer. Hafvet  i  vinkel  mellan  Tyskland  och  Jut- 
land  kallas  Mare  Germanicum.  Hafvet  öster  om 
England  har  en  högre  rang,  det  kallas  Oceanu^ 
Britanicus. 

Af  England  synes  endast  en  liten  del  — 
texten  skyler  den  öfriga  — ,  och  denna  del  ar 
mycket  brist&Uigt  tecknad.  Af  personlig  erfaren- 
het kände  Olaus  icke  England.  Han  har  väl  följt 
någon  annan  karta  eller  tecknat  ur  minnet.  Eng- 
land var  för  honom  likgiltigt,  men  då  det  låg  inom 
det  område,  som  hans  karta  omfattade,  kunde  det 
icke  lemnas  ute.  Inga  andra  ortnamn  äro  utsatta 
än  Daver  (Dover),  Rochester^  Gravesen  (Graves- 
end)    och    Lundisj  som  ligger  vid  norra  sidan  af 


—     167     — 

floden  Thamesis^  mynning.  Längre  åt  norr  ligger 
HvUa.  Kent  (icke  namngifvet)  &r  ytterst  tUI- 
bakgdragety  under  det  nordöstra  England  skjuter 
långt  ut  i  oceanen.  Långt  i  norr,  inom  Nortum- 
hfiaj  sitter  en  konung  med  svftrd  i  handen;  sköl- 
den vid  sidan  har  i  qvadreradt  vapen  Frankrikes 
liljor  och  Englands  leoparder.  Vid  sidan  Iftses, 
med  en  h&nvisning  till  det  18:e  kapitlet  af  Mattei 
evangelium:  »Du  borde  hafva  förbarmat  dig  öfver 
din  medljenare.» 

Floden  Fert  (=  Firth  of  Forth),  hvars  myn- 
ningsvik kallas  Tveda  (Tweed)  skiljer  England 
Mn  den  del  af  Skottland,  som  synes  på  kartan. 
Dess  inre  upptages  af  Grampius  möns  (Grampean- 
bergen),  hvilka  åfven  kallas  alpes.  Lftngre  norr 
ut  förekommer  »den  Kalydoniska  skogen»,  hafvet 
norr  om  Skottland  kallas  Mare  Devcalidonicum. 
Få  ortnamn  äro  utsatta,  bland  dem  S.  Andreas 
metropolis  ScotiSj  d.  v.  s.  Sanct  Andrews  katedral 
i  Glasgow,  samt  Edinburgh,  hvilket  ftr  betecknadt 
som  ett  slott.  Inom  landets  norra  del  tronar  ko- 
nungen med  den  lejonprydda  skölden  vid  sidan. 
Invid  hufvudet  Iftsas  de  ur  Uppenbarelsebokens 
kap.  2  lånade  orden  »var  trofast  intill  doden». 
Magister  Olaus  hade  tydligen  icke  fullt  korrekta 
upplysningar  om  Skottland,  hvars  form  och  detal- 
jer  förråda   flera   misstag.     Ännu  mftrkligare  ut- 


—     168   .— 

seende  hafva  landen  i  hafvet  norr  om  Skottland 
erhållit.  I  en  rad^  från  vester  till  öster,  ligga 
Hebriderna,  OrkenAama  och  Shetland.  Hebridema, 
som  s&gas  vara  till  antalet  fyrtio,  &ro  grupperade 
kring  On  lona  med  dess  heliga  minnen.  Fora- 
konungars  grafvar  sftgas  förekomma  på  denna  ö. 
OrkenOarna  sägas  vara  trettiotre  och  bilda  en  af 
många  sund  genomskuren  krets.  I  mynningarna 
af  sunden  ligga  fartyg,  antydningar  om  den  lifliga 
skeppsfart,  som  drefs  på  dessa  öar,  hvilka  fordom 
sågas  hafva  utgjort  ett  eget  rike;  på  kartan 
betecknas  det  såsom  norskt.  Äfven  h&r  före- 
komma konungagrifter.  Shetlandsöarna,  Hetlandia, 
åro  afven  tecknade  så  nära  intill  hvarandra,  att 
de  se  ut  som  ett  enda,  rikligt  genomskuret  land. 
Dessa  öar  utgöra,  enligt  texthäftet,  ett  eget  bi- 
skopsdöme,  äro  fruktbara  och  hafva  de  vackraste 
qvinnor.  Shetlandsöarnas  nordiska  namn  framträda 
tydligt  på  kartan. 

Framför  Zieglers  karta  visar  Olai  Magni, 
hvad  dessa  områden  beträffar,  ett  synnerligen  stort 
framsteg.  Enligt  Zieglers  karta  är  Orchada  en  stad 
på  ön  Hetlandia;  likväl  står  i  det  svallande  haf- 
vet öster  om  Hetlandia,  att  insulae  Orchades  finnas 
i  den  trakten.  För  dessa  områden  kan  det  icke 
hafva  varit  svårt  för  Olaus  att  få  goda  uppgifter. 
Själf   hade    han    besökt    Norge,    och  i  Rom  hade 


—    169    — 

han  tillfUle  att  trftffa  norrmän,  hvilka  kunnat 
lenina  honom  en  del  upplysningar.  Namnen  å 
Shetland  synas  angifva  en  nordisk  sagesman ,  t.  ex. 
Brystsundy  Skalvogh,  Svinbor(g)hoyit,  men  han 
kan  afven  haft  andra.  Huruledes  Olaus  under 
vistelsen  i  utlandet  ända  in  i  sista  stund  samlade 
material  till  sin  karta,  framgår  af  en  uppgift 
å  kartan  något  i  norr  från  dessa  ö-områden: 
d&r  finnes  ett  vidunderligt  djur  afbildadt,  med 
tillagd  anmärkning,  att  detta  vidunder  varit  sedt 
år  1537. 

I  norr  från  dessa  tre  Ogrupper  förekomma  å 
kartan  tvenne  öar,  Tile  och  Fare,  den  senare  i 
nordvest  från  den  f5rra.  Fare  eller  insula  Fa- 
rensis  betecknar  Färöarna,  äfven  de  återgifna  som 
ett  af  smala  sund  styckadt  land.  De  flesta  nam* 
nen  hafva  en  utprägladt  nordisk  karakter.  Inbyg* 
game  sägas  lefva  af  fisk.  Med  fisk  menas  dock 
hvaldjuren;  på  kartan  visas  ock  en  hval,  som 
strandat  och  hugges  i  stycken.  Den  forna  klip- 
pan, som  kallades  Munken,  är  afbildad  i  söder 
om  Färöarna  och  har  fått  utseende  af  en  munk; 
ett  fartyg  har  sökt  skydd  bakom  denna. 

Tule,  Tyle  eller  Tile  är  ett  namn,  som  under 
tidernas  lopp  blifvit  tillagdt  olika  delar  af  den 
nordliga  världen.  1  allmänhet  har  man  kaUat  det 
nordligaste     landet     man    kände    »ultima    Tule». 


—     170    — 

Procopius  farter  namnet  Tule  vid  Skandioavien. 
Vanligtare  var  under  medeltiden  att  kaUa  Is- 
land Tule.  Så  gjorde  Adam  af  Bremen,  Saxo 
Grammaticus  och  boUftrda  islftndingar.  Obms 
Magni  har  protesterat  mot  denna  uppfattning,  dels 
i  ett  uttalande,  som  blifvit  återgifvet  af  spanioren 
Gomera,  att  Tyle  ftr  en  liten  O,  som  ligger  mellu 
Orkaderna  och  FärOama,  dels  af  den  hftrmed  6f- 
verensstammandc  teckningen  å  kartan.  Tile  npp- 
gifves  å  kartan  hafva  mera  ftn  30,000  inbyggare, 
tvenne  slottslika  byggnader  ftro  tecknade  pi  den 
södra  kusten,  och  för  den  ena  finnes  uppgifvet,  att 
här  bor  herskaren  Ofver  öama.  Dk  med  tema 
svårligen  kan  förstås  annat  &n  de  sydligare,  i  det 
föregående  omtalade  Ögrupperna,  måste  vi  antaga, 
att  Tile  i  verkligheten  hör  till  någon  af  dessa, 
men  blifvit  på  grund  af  felaktiga  eller  missför- 
stådda uppgifter  lagdt  for  långt  mot  norr.  Haf- 
vet  i  dessa  nordliga  trakter  vimlar  af  vftldigB 
vidunder. 

Genom  en  tillfällighet  upptäcktes  Island,  men 
sedan  landet  blifdt  befolkadt  af  norrmftn,  under- 
höUos  lifliga  forbindelser  med  den  yttre  vårldai. 
Samfärdseln  mellan  den  aflägsna  kolonien  ocb 
moderlandet  förlorade  småningom  i  liflighet,  men 
mot  slutet  af  medeltiden  var  i  detta  afseende  intet 
lenmadt   öfrigt  att  önska.     Vi  se  detta  å  kartan. 


—     171     — 

Ett  litet  skepp  från  Bremen  ligger  i  hamn  på 
Island.  Ett  engdskt  skepp  har  anfallit  ett  hval- 
djur.  Ett  stort  skepp  från  LQbeck  styr  kurs  på 
Island*  Ett  skepp  från  Hamburg  har  upptagit 
strid  med  ett  skotskt  fartygs  hvars  mast  blifvit 
brftckt  af  fiendens  kulor.  Detta  motsvarar  tidens 
historiska  förhållanden.  Från  England  och  Skott- 
land hade  mot  medeltidens  slut  en  mycket  liflig 
handel  drifvits  på  Island,  men  i  början  af  1500- 
talet  trängdes  de  bort  från  de  mycket  giftande 
vattnen  i  norr  af  de  hanseatiska  stadernas 
fartyg. 

Island  &r  icke  fullt  korrekt  tecknadt,  dock 
båttre  ån  å  föregångames  kartor.  Det  ligger  i 
sydvest  och  nordost  och  bär  tvenne  sköldar;  den 
ena  visar  det  norska  lejonet  med  yxan,  den  andra 
en  krönt  stockfisk.  Kusten  är  icke  så  vikskuren, 
som  den  i  verkligheten  är.  I  det  inre  af  ön  äro 
tecknade  fyra  Qäll,  af  hvilka  ett,  möns  sacer  d.  v.  s. 
Helgafell,  synes  hafva  varit  af  vanlig  beskaffenhet, 
under  det  att  de  tre  andra  äro  vidkaner:  i  vester 
tMon.9  Heklay  i  midten  ett  onämndt,  nordost  om 
dessa  möns  crucis  —  som  ingen  vulkan  med 
dylik  benämning  är  känd,  torde  i  detta  fall  en 
namnförvexling  hafva  egt  rum.  Vulkanerna  äro 
tecknade  som  kåglor,  snö  täcker  toppen,  ett  eld- 
haf  omsluter  foten.     Från  Hekla  rinner  en  eldflod 


—     172    — 

ned  till  ett  vattendrag  —  »elden  forbränner  vatt- 
net».  Vi  foten  af  hvar  vulkan  ses  en  med  svart 
betecknad  h&la,  kallad  chaos.  Stenar  utslungade 
ur  vulkanerna  ftro  ftfven  afbildade.  Något  söder 
om  Hekla  och  den  on&mnda  vulkanen  ses  å  kar- 
tan fyra  kftllor,  betecknade  med  brunnskar,  hvilka 
hafva  aflopp  till  sydkusten,  de  två  Östra  förena 
sig  om  ett  afflOde.  I  den  första,  som  ftr  varm, 
förvandlas  allt,  som  dftri  nedslåppes,  till  sten,  med 
bevarande  af  dess  ursprungliga  form,  den  andra 
år  olidligt  kall,  den  tredje  innehåller  en  öUiknande 
vätska,  ur  den  i^arde  uppstiger  en  ånga,  som 
vållar  pest  och  död.  Starka  stormar  förekomma 
på  Island:  en  ryttare  ftr  afbildad,  som  flyr  for  en 
sådan  vind.  Så  val  han  som  hSsten  se  sig  om, 
för  att  utröna  hvad  det  är,  som  drifter  dem 
framåt.  Utanför  ostkusten  finnes  en  rik  samling 
af  drifis,  på  hvilken  isbjörnar  uppehålla  sig.  Så- 
dana äro  äfven  afbildade  i  det  inre  af  Island, 
liksom  äfven  räfvar  och  hvita  korpar.  Träd  åro 
afbildade  på  kartan;  åkerbruket  är  svagt,  ty  man 
egnar  mesta  tid  och  arbete  åt  fisket,  gräsväxten 
är  ymnig  och  boskapsskötseln  i  följd  däraf  be- 
tydande. Genom  bilder  och  inskrifter  angifeaa  å 
kartan  som  utförsvaror  smör,  fisk  och  svafvel. 
Menniskoma  bo  i  jordkulor  för  att  skydda  sig 
mot    det  oblida  klimatet;  med  jordkulorna  menas 


—     173     — 

helt  visst  de  låga,  med  torf  tftckta  husen.     Någon 
gång  uppföras    hus    af   hvalben,  till  och  med  en 
af  hvalben  uppförd  kyrka  omtalas.    I  bild  ftro  ock 
framstftUda   en   beriden    kustvakt   samt   en   man, 
som  med  spel  &  sin  fedla  lockar  till  sig  fåglarna. 
Ortnamnen  ftro  icke  synnerligen  många.     De 
två  biskopskyrkorna,  Skalholt  och  Holar,  åfvensom 
klostret    Helgefell    &ro    angifna.      På   hela   nord- 
kusten  finnes   intet   ortnamn,  på  vestkusten  läses 
Isafiard,    lekel   (den    stora  Snefellsjökeln),  Håna" 
iordy  hvilket  bör  vara  HafiiarQord,  Rek^  som  sva- 
rar mot  Reykianes.     Därutanför  ligger  Foglasker. 
Dessa    namn    firo   alldeles    klara.      På   sydkusten 
låses    Vespeariy  hvilket  torde  vara  Vespenö,  en  af 
de  utanför  den  södra  kusten  liggande  Vestmanna- 
5arna.     Lftngre  åt  öster  ligger  Vallen  med  kyrkan 
af  hvalben;  »Vallen»  borde  helt  visst  vara  skrifvet 
>Hvalen».     Hvarken    detta   namn  eller  det  inne  i 
landet   förekommande   Berghen    torde  kunna  med 
säkerhet  identifieras.     I  alla  dessa  namn  återfinna 
vi  emellertid  isländska,  d.  v.  s.  fornnordiska,  ord- 
former.    Detta  gäller  emellertid  icke  namnen  för 
tvenne    hamnar,    Veatrabord   i  nordvestra  hörnet, 
som    vetter    mot  Grönland,  och  Ostrabord  på  den 
sOdra  kusten.     Slutx)rdet  »bord»  är  främmande  och 
har   möjligen   lånats   från  hanseaterna.     Professor 
Gustav    Storm    har   antagit,    att  Vestrabord  afser 


—     174    — 

Vestfirdiry  VestQaidarnay  frän  hvilka  man  pllgade 
segla  till  Grönland,  och  detta  sjneB  ganska  rim- 
ligt, men  Ostrabord  kan  icke  gftma  anses  svars 
mot  Austfirftir  ä  den  verkliga  Ostkusten  af  Island. 
På  ett  land,  som  låg  så  Qarran  åt  norr,  kunde 
man  naturligtvis  vllnta  sig  hvaijehanda  egendom- 
ligheter, som  stodo  det  underbara  nftra  —  lik- 
som hafven  hftr  uppe  voro  uppfyllda  af  vidunder, 
åt  hvilka  zoologerna  icke  alltid  kunna  gift» 
namn.  Redan  vulkanerna  med  eld  midt  bland 
snön  voro  ju  ett  under.*  Men  underbara  ljud 
förekommo  ftf^en  häruppe.  Redan  Saxo  Gram- 
maticus  omtalar  dessa:  »På  vissa  tider  drifver  in 
till  land  en  ofantligt  stor  m&ngd  af  is,  och  di 
denna  f&rsta  gången  stOter  mot  klipporna,  gifeer 
den  ett  förskräckligt  ljud  och  ett  osedvanligt 
buller  ifrån  sig,  så  att  några  hafva  varit  af  den 
meningen,  att  syndiga  menniskors  sjftlar  blifvit 
dömda  att  hllr  vistas  för  att  pinas  med  olidlig 
frost  och  köld  för  syndens  skull.»  Qaudias  Qa- 
vus  såger,  att  Hekla  ter  sig  som  en  afgrund  ocb 
en  skftrseld,  gamar  och  korpar,  kolsvarta,  svftrma 
omkring   vulkanen    med  grftsligt  skri,  och  s|&lf^& 


♦  Då  de  ialftndaka  vulkanemas  toppar  å  kartan  åro  be- 
täckta med  evig  snö,  under  det  elden  rasar  vid  foten,  d.  v.  s. 
ur  bergssprickoma,  synas  Olai  sagesman  haf?a  förlorat  miiuiet 
af  de  från  sj&lfva  kratrarna  framhvälfvande  lavaflodema. 


—     175    — 

berget  oppstftmmer  ett  jftmmerligt  l&te,  som  b&res 
på  en  mils  afstånd.  Medeltidens  uppfattning  af 
Hekla  såsom  en  vistelseort  fQr  fördömda  vidh&lles 
äfven  af  Olaus  Magni.  Man  tror,  att  där  ftr  dea 
ort,  dår  brottslingar  straffas.  Man  finner  dftr  ofta 
andar  och  skuggor  af  dem  som  drunknat  eller 
omkommit  pik  annat  våldsamt  sfttt.  Dessa  visa 
sig  uppenbarligen  deltaga  i  de  lefvandes  iktgftrder 
och  ftro  så  förvillande  lika,  att  de,  som  ej  veta 
af  dödsfallen,  tro  sig  hafva  med  lefvande  att  göra, 
intill  dess  de  plötsligen  försvinna.  Andar  af  tvenne 
slag  vistas  således  h&r  uppe,  syndames  i  Hekla, 
och  de  på  våldsamt  sått  omkomnas  litet  hvar- 
st&des.  Af  umgftnget  med  de  hädangångnas  andar 
ä  de  lefvande  förmågan  att  förutsftga  viktiga 
tilldragelser,  ftfven  inom  andra,  i^&rran  liggande 
land. 

Olaus  Magni  prisar  islandingames  goda  egen- 
skaper, hvilka  framhållas  redan  af  Saxo.  Hvad 
Olaus  vet  att  beratta  om  Island  och  hvad  hans 
karta  innehåller  med  afseende  på  denna  ö  be- 
höf^er  icke  grunda  sig  på  annat  än  hvad  han 
kunnat  inhemta  af  Saxo  och  af  samtida  norrm&n. 
Det  har  blifvit  sagdt,  att  han  sftrskildt  för  Island 
b^agnat  sig  af  Jakob  Zieglers  text,  men  vi  få 
d&rvid  icke  forg&ta,  att  Ziegler,  hvilken  icke  hade 
någon   på    erfarenhet   grundad   kftnnedom  om  Is- 


—     176    — 

land,  sArskildt  framhåller  s&som  sid  hemolsinta 
Johannes  Ma^i.  Likheterna  hos  Zi^ler  och  Olaus 
torde  dftrför  bero  på  den  fOr  båda  gemensamma 
kftllan. 

Från  den  Ofre  kanten  af  Olai  karta  nedskjuta 
tvenne  land,  hvilka  betecknas  såsom  delar  af  GrOn- 
land.  På  den  vestra  delen  ses  tvenne  mftn  i  top- 
piga hattar,  den  ena  mycket  Iftngre  än  den  anda 
inbegripna  i  en  spjutstrid.  Utanför  kasten  synas 
spillrorna  af  ett  vrak.  Vid  kusten  af  den  andra 
delen  ses  drifved  samt  farkoster,  större  och  smärre. 
En  skinnkladd  man  mottager  främlingame  med 
pilskott.     Tältlika  hus  synas  å  stranden. 

I  ett  afseende  visar  Olai  karta  ett  betydande 
framsteg  framfor  foregångarnes,  i  det  han  liter 
GrOnland  vara  helt  och  hållet  skildt  från  .den 
europeiska  kontinenten.  Ännu  Zieglers  karta  at 
år  1532  låter  en  lång  och  smal  landtunga  förena 
Lappland  med  Grönland.  Grönland  var  nnder 
de  fornnordiska  sjöfårdemas  blomstringstid  ofta 
besökt  af  norrmän,  ett  eget  stift  upprättades  dftr 
borta,  men  förbindelserna  började  småningom  blifVa 
allt  knappare,  de  upphörde  till  slut  alldeles  eller 
så  godt  som  alldeles.  Men  de  skrifna  sagorna 
och  sägnerna  bevarade  likväl  minnet  af  Grönland. 
Den  landfasta  förbindelsen  mellan  Grönland  och 
norra    Norge    eller    Ryssland    tillhör    icke   denna 


—    177    — 

grapp  al  berättelser;  den  beror  antagligen  p&  en 
koDstmktion  af  medeltideii$  kartografer.  Olaus 
Magni  hade,  s&som  hane  karta  visar,  en  ganska 
god  kännedom  om  det  nordligaste  Norge;  han 
kftnde  det  dar  liggande,  af  Norges  konung  upp- 
förda fitotet  Vardöbus,  bvilket  ansågs  ointagligt, 
och  hvairs  uppgrfk  var  att  skydda  de  handelsfärder, 
hvilka  från  norra  Norge  fOretogos  i&Ot  de  nårmast 
ligganda  kuststaderna  inom  det  ryska  riket,  Olaus 
måste  dftrfor  antaga,  att  norra  Europas  kust  skölj- 
des af  en  obruten  ocean  -^  hvilket  för  öfr^ 
blifvit  sagdt  af  tidigare  fOrfaMare,  kvilkas  arbeten 
Olaus  bevbligen  begagnat.  På  Olai  tid  kade  be- 
kantskapen med  GrOnland  blifvit  iterupplifvad. 
Portugiabka  sjöfarande  hade  år  1500  kommit  tiH 
Grönland;  enligt  Olaus  hade  åfven  spanjorer  och 
fransmAn  kommit  dit.  Re&n  år  1494  hade  höf- 
vitsmannen  på  Vardöhus  och  öfver  Island,  Didrik 
Pining,  uppsökt  Grönland.  Han  och  hans  med* 
bröder  idkade  dår  sjOröfveri,  hvilket  icke  skulle 
bafva  varit  något  lönande  yrke,  därest  icke  sjö- 
farten till  dessa  nordliga  trakter  hade  börjat  blifva 
ganska  liiflig.  Slutligen  hade  ärkebiskop  Erik 
Walkendoirf  planlagt  anknytandet  af  nya  för^ 
bindetser  mellan  Norge  ooh  Grönland,  och  med 
honom  kan  Olaus  hafva  sanunantraffat  i  Norge 
år  1518.     Också  åberopar  Olaus  många  sagesman 

Sv.  Akad.  UandL  fr.  1886.     12.  12 


—     178     — 

rörande  GrOnland.*  I  sitt  stora  arbete  lemnar 
han  en  del  upplysningar  om  de  grönländska  for- 
hållandena, för  hvilka  plats  ej  fanns  pä  kartan^ 
t.  ex.  om  husen  med  stommar  af  hvalben  och 
kajakerna. 

Man  har  sagt,  att  Olaus  på  sin  karta  fram- 
ställt Island  och  Grönland  s&mre  än  hvad  tidi- 
gare kartritare  af  den  s.  k*  skandinavisk-byzan- 
tinska  gruppen  gjort.  Med  afseende  på  Island 
förefaller  mig  denna  förebråelse  väl  sträng,  då 
Islands  form  å  Olai  karta  vida  mera  närmar  sig 
det  verkliga  utseendet  än  den  smala,  i  norr  och 
söder  liggande  ö,  som  förekommer  å  tidigare 
kartor  och  ännu  på  Zieglers  af  år  1532.  Mot 
Olai  framställning  af  Grönland  kunna  däremot  med 
fuUaste  fog  grava  anmärkningar  göras.  Redan  den 
omständigheten,  att  Grönland  förekommer  å  tvenne 
vidt  skilda  ställen,  dels  i  nordvest,  dels  i  nordost 
från  Island,  är  synnerligen  betänklig.  Man  har 
spillt,  enligt  min  uppfattning,  onödiga  möda  på 
försöken  att  utforska,  huruvida  den  ostligare  lig- 
gande delen  af  Grönland  skulle  vara  Jan  Mayen, 
Spetsbergen  eller  Novaja  Semlja.  Några  tillför- 
litliga kartskisser  upptagande  Grönland  torde  icke 
hafva  stått  till  Olai  förfogande.    Han  hade  för  öfirigt 

*  Freqnenta  hominum  relation!  de  miris  huius  teme  Gnint- 
landise.     Hans  Historia,  bok  2  kap.  II  bis. 


—     179     — 

om  Grönland  den  felaktiga  uppfattningen,  att  det 
sträckte  sig  ända  fram  mot  Vardöbus  —  så  vida 
var  han  ännu  bunden  af  den  gamla  åsikten,  att 
Grönland  sträckte  sig  ända  fram  till  Norge.  Ut- 
rymmet å  norra  delen  af  hans  karta  var  ganska 
knappt,  men  då  tvenne  mindre  tomrum  funnos  å 
ömse  sidor  af  Island,  torde  han  velat  å  dem  in- 
föra påminnelser  om  det  vidsträckta  land,  som 
sträckte  sig  ofvanför  den  större  delen  af  Ishafvet.* 
Som  han  på  de  två  bitarna  af  Grönland  icke  meddelar 
ett  enda  ortnamn  eller  någon  annan  ortbestämning, 
lönar  det  icke  mödan  att  söka  utröna,  å  hvilka 
ställen  inom  en  nutidens  karta  öfver  Grönland  vi 
skola  kunna  återfinna  Olai  tvenne  delar  af  det 
arktiska  landet.  Den  enda  ortbestämning,  som 
lemnas  utöfver  namnet  Grönland,  hvilket  af  Olaus 
skrifves  Gruntlandia  och  af  honom  anses  bero  på 
sandgrunden  utanför  kusten  —  han  omtalar  dock 
äfven  härledningen  från  ordet  grön  — ,  är  klippan 
Hvitsark,  men  detta  namn  hjälper  oss  föga,  då 
dess  läge  är  tämligen  osäkert.  Olaus  Magni  fram- 
ställer det  som  en  klippa  i  hafvet,  mellan  Vestrabord 
på    Islands  nordvestra  hörn  och  Grönland  —  och 


•  Det  östra  Grönland  torde  helt  enkelt  skola  återgifva 
hvad  Olaus  i  sitt  större  arbete  skrifver:  orientalioraautem 
huius  terrae  Norvegiam  respiciunt,  quae  versus  insupera- 
bilem  arcem  regis  Norvegise  Yardahns  continuantur. 


—     180    — 

det  var  deniut  klippa,  som  Pining  hade  gjort  till 
ett  sjörOfvamftste.  Ziegler  sftger  Hvetaargh  vara  en 
udde  p&  Grönland,  och  däri  Ofverensstftmma  äfven 
andra  uppgifter  -~  ja,  på  ett  ställe  sjnea  CNaus 
hylla  samma  uppfattning,  glömsk  af  teckning 
på  kartan  och  af  öfriga  textuppgifter. 

Kartans  format  medgaf  icke  att  mera  af  Ne- 
derland  och  Tyskland  upptogs  ftn  sjlLlfva  kusten. 
Längst  i  vester  ses  en  del  af  Holland  med  dy- 
nerna (montes  arenosi)  samt  staderna  Amster- 
dam, Hoorn  (Horun),  Enkhuizen  (Enkusen)  och 
Terschellings  (Skellinge)  fyr.  Utmed  vestra  stran- 
den af  floden  Yssel  {fiumua  sel)  l&sas  namnen 
Res,  Emen,  Daventra  (nu  Deveater)  och  Camp 
(Kampen),  de  tvä  sistnämnda  betydande  handels- 
städer. Öster  om  Yssel  och  Zuyder  Zee  vidtager 
Vest-Frisland,  hvilket  säges  fordom  hafva  varit 
ett  eget  rike,  hvars  höghet  betecknas  med  en  spin 
och  ett  svärd  korsade  under  en  krona.  Här  lisas 
namnen  SwoUe,  Staver^s,  Holsvert  (Bolsward  *- 
det  begynnande  H  är  tydligen  tillkommet  genom 
ett  misstag)^  Leveren  (Leeuwarden),  Dockem  (Dok- 
kum)  och  Groningen.  Därefter  följer,  mellan  Ems 
och  Weser,  Ostfrisland  med  städerna  Emden  och 
Vangero  (ön  Wangeroog);  en  häst  påminner  om 
den  berömda  frisiska  hästafveln.  Så  kommer  Ne- 
dersachsen    fram    till    Elbe.     Här  äro  flera  orter 


—     181     — 

angif&a:  Delmenhorst  och  i  dess  närhet  Dulshusen, 
Ferden  och  Bremis  (Bremen),  Staden  (Stade)  nåni 
och  Halea  invid  en  biflod  till  Elbe,  Nuge virke 
(Neuwerk)  vester  om  Elbeö  mynning  och  utan- 
för mynningen  ett  ansenligt  fyrtorn.  Lftngre  upp 
vid  Elbe  Iftsas  namnen  Baxstenhuden  och  Lune- 
burgum  (Laneburg);  vid  den  senare  uppgifves,  att 
hftr  ftr  man  det  renaste  salt  Kusten  Hr  i  huf- 
vudsak  riktigt  itergifven,  vi  ega  ej  ratt  att  vftnta, 
med  den  lilla  skalan,  med  de  stora  märkena  för 
staderna  och  de  stora  bokståfverna  i  deras  namn, 
att  hvar  stad  skall  hafva  fått  den  fullt  riktiga 
platsen,  ej  heller  att  flodernas  krokar  och  kustens 
detaljer  skola  fullt  motsvara  nutidens  på  noggranna 
m&tningar  grundade  och  med  en  långt  drifven teknik 
utförda  kartor.  Kust  och  flodlopp  hafva  väl  i 
vissa  fall  ändrats  från  Olai  Magni  tid,  men  där- 
vid torde  vi  ej,  vid  bedömandet  af  hans  karta, 
få  fästa  någon  större  vikt.  Det  var  endast  huf- 
vuddragen  han  ville  framställa.  Själf  hade  han 
vistats  i  Holland,  och  för  denna  kust  funnos  för 
öfrigt  noggranna  vägledningar  för  sjöfarande. 
Nordsjön  kallas  Mcare  germanicuniy  och  i  detta  lig- 
ger tAmligen  nära  kusten  ön  Helgaland,  å  hvilken 
finnes  tecknadt  ett  tält. 

Vi  fortsätta  å  kartan  i  östlig  riktning.     Här 
hafva    vi  först  Hamburgum  samt  vid  Trave,  som 


—     182     — 

förbinder  Elbe  med  Östersjön,  Odelslo  (Oldesloe) 
och  Lubecum  samt  sedan  hertigdömet  Mecklen- 
burg {Magnopolia  ducatus),  hvilket  betecknas  så- 
som >Obotriternas  rike»  (i  ordet  regnuin  saknas 
N  eller  den  vågräta  linie,  som  kan  ersätta  denna 
bokstaf).  Vi  finna  här  orterna  Mollen  (Mölln), 
Risserov,  Rasseburg  med  dess  dom  (domkyrka), 
Gresmoln  (Grevesmöhlen),  Vismar,  Rostok  och 
Sverin.  Vid  Traves  mynning,  utanför  Wismar  och 
Rostock  brinna  fyrar.  Olaus  Magni  vistades  tid- 
tals i  Labeck  och  hade  således  tillfälle  att  lära 
känna  det  oragifvande  landet. 

I  öster  från  Mecklenburg  ligga  pars  Marckie. 
en  del  af  Mark  Brandenburg,  och  hertigdömet 
Pommern.  Inom  det  senare  landet  äro  namn- 
gifna:  Sundis  (Stralsund),  Rugia  (ROgen),  Grips- 
vold  (Greifswald),  Hedense  (Hiddensee),  som  för- 
vandlats till  en  udde  öster  om  Rågen,  Anclem 
(Anklam),  vid  Odora  (Öder)  Stettin,  öster  om 
Öder  Starigard  (Stargard)  och  Nugard  (Naugard), 
öster  om  det  cirkelrunda  Stettiner  Haff  {Mare 
Stetinicum)  Golnav  (Gollnow),  å  ömse  sidor  af 
Stettiner  Haffs  enda  mynning  i  vester  Julin 
(Wollin)  med  hvarjehanda  varor  på  stranden,  i 
öster  Caraerin  (Kammin).  I  det  inre  af  landet  lig- 
ger GrifiFenborg  (Greifenberg)  sydost  från  Goll- 
now,   i    verkligheten    ligger    det    längre   åt  norr. 


—     183    — 

Staden  var  mindre  märklig;  man  kan  undra, 
hvarfor  den  blifvit  medtagen.  I  öster  härom  fly- 
ter en  flod  med  Ivenne  med  bryggor  öfverslagna 
mynniDgsarmar,  på  ön  mellan  de  två  Iftses  nam- 
net Casselin,  nutidens  KOslin!  öster  härom  skju- 
ter berget  Revekul  ut  i  hafvet;  åt  söder  ligger 
JStolp,  åt  öster  Rode  (Rowe).  Utanför  Stralsund 
brinner  en  fyr.  Den  pommerska  kustens  kontu- 
rer svara  ofullkomligt  mot  verkligheten.  Utanför 
kusten  ligger  is,  och  å  denna  ses  flera  vftrdshus, 
utmärkta  med  en  stång,  som  uppbar  en  krans. 

Med  särskild  förkärlek  har  Olaus  Magni  på 
sin  karta  antecknat  staden  Gedanum  (Danzig)  — 
^en  enda  stad,  hvars  vapen  blifvit  utsatt.  Här 
både  han  tillbragt  flera  af  landsflyktens  år,  och 
han  har  från  dem  bevarat  angenäma  minnen.  I 
karttexten  säger  han,  att  staden  har  lyckliga  och 
hederliga  inbyggare.  En  fyrbåk  är  tänd  utanför 
staden.  I  vester  från  Danzig  finna  vi  Suko  (Zuckau), 
Oartus  (Karthaus),  Meriko  (Mirchau),  Radven,  Conitz 
och  Bytov,  Lovenborg  (Lauenburg),  Lepe  (Leba) 
och  i  norr  därom  det  i  Östersjön  utskjutande 
Resehovvid  (Rixhöft).  Härifrån  utgår  åt  öster, 
framför  en  del  af  Danzigs  vik,  Hela-halfön  med 
orterna  Pudska  (Putzig)  och  Hel  (Hela). 

Floden  Vistula  (Weichsel)  mynnar  äfven  ut 
i  den  vik,  som  i  våra  dagar  kallas  Frisches  Haff. 


—     184    — 

Detta  skiljes  fr&n  OstersjOm  af  en  lång  och  amal 
landtunga,  hviiken  å  Olai  karta  blifvit  nSaten  50 
procent  fOr  l&ng.  Baa  kallar  denna  landtunga 
bernstenmtrandea  {ripa  siÅCCini);  på  denna  set  en 
man  med  spade  i  handen,  som  synes  med  atolt* 
het  visa  på  en  nyss  fylld  tunna,  andra  tunnor 
ligga  epridda  på  stranden,  fftrdiga  att  utföraa 
Om  bemst^xen  har  OImis  mycket  att  fcvrtiya  i 
sitt  stora  arbete.  Vid  Frisches  Haff  ftro  anteck- 
nade å  norra  sidan  Fiskhus  (Fischhansen),  å  den 
södra  Elbingen  (Elbing),  Toliemit  (Tolkemit 
—  R  ar  förmodligen  ett  stafFel),  Vamia  (Brauns- 
berg)  och  Brandeburg  (Brandenburg),  i  sydost 
från  det  senaste  Vano.  I  den  nordöstligaste  vi- 
ken af  Frisches  Haff  utrinner  Bregil  (Pregel)  med 
bifloden  Alla  (Alle).  Vid  denna  ligga  Helsberg 
(Heilsberg)  och  Fridlad  (Friedland),  vid  Pregd 
Tabia  (Tapiau)  och  Eonnigsberg  (KönigabergX 
Pregels  vatten  rinner  delvis  at  i  Kurisches  Haff. 
En  skogstrakt  skiljer  Pregels  område  från  Niemms 
eller  Memels.  Denna  flod  rinner  förbi  ett  område, 
som  år  betecknadt  dels  med  en  m&ngd  flammor, 
dels  med  ordet  cineree,  aska:  här  bråndes  tj&ra  i 
stor  myckenhet  och  fördes  utför  floden  ut  i  v&rids- 
marknaden  liksom  sdd;  invid  floden  ftro  flera  fiur- 
koster  afbildade,  hvilka  angifv^as  vara  näves  fru- 
mentarie.    Kiemen  upptager  från  höger  Vil  (Vilija). 


—    1«5    — 

I  vinkeln  meUan  de  tv&  flodenia  har  Olaas  förlagt 
staden  Vilna,  hvilken  *dock  iiftr  fitt  intaga  Kow«- 
nos  plat&  Vilna  ligger  i  yerkligheten  Iftagre  upp 
vid  Vilija;  Eowno  (Gaum)  har  af  Olaus  placerats 
Iftngre  nedanför  föreningen.  Ännu  I&ngre  ned 
ligger  Ragnet  (Ragnit)^  vid  den  nordligaste  af  de  tre 
mynningsarmama  Vintborg,  l&ngst  in  i  söder  vid 
Kurisches  Haff  Labi  (Labiau).  Vid  vikens  mynning 
ligger  Memel,  och  strax  ofvanför  dess  namn  läses 
namnet  VastrancL  Att  txrtnamnen  här  äro  många 
Ar  helt  naturligt^  då  Olaus  under  sin  vistelse  i 
Danzig  hade  rikligt  tillfälle  att  lära  kftnna  trakten. 
Strax  i  Öster  om  Elbing  läses  ordet  Prus, 
påminnande  om  hertigdömet  Preussen,  hvilket  år 
1525  hade  eftertrftdt  den  tyska  orden.  I  kartans 
sydöstra  hörn,  bortom  Vilija-floden,  läsas  orden 
>en  del  af  Lithanen».  Några  ortnamn  äro  här 
icke  meddelade,  men  vi  se  i  stället  björnar  och 
bin,  en  björn  tittar  ned  i  en  honungshåla  —  björ» 
narna  omkommo  ofta  i  sådana  ^-^  en  annan 
klättrar  upp  i  ett  träd,  för  att  komma  åt  honun- 
gen i  den  ihåliga  stammen,  men  träffas  därvid  i 
hufvudet  af  en  i  trädet  fltet  järnspetsad  klubba  — 
hufvudet  är  den  ömtåligaste  delen  på  björnens 
kropp.  Innan  de  starka  och  krigiska  lithauema 
år  1386  omvändes  till  kristendomen,  tillbådo  de 
lundar,  ormar  och  den  brinnande  elden:  på  kartan 


—     186    — 

se  vi  å  sidorna  af  en  lund  tvenne  altaren,  å  det  em 
flammar  en  eld,  å  det  andra  ringlar  sig  en  orm. 
I  Lithauen  förekommer  &fven  vilda  uri^  bisonoxar 
hvilka  ftro  så  starka,  att  en  bison  är  i  stånd  att 
vrftka  kull  hast  och  karl,  ftfven  om  karlen  är  fällt 
beväpnad:  huru  detta  sker  är  också  framstäUdt  å 
kartan.  Olaus  har  med  egna  ögon  sett  dessa  väl- 
diga oxar  i  den  polske  konungens  djurgård. 

Mellan  Nieraen  och  Dtina  sitter  å  en  tron  en 
konung  med  spira  och  äpple;  under  honom  Iftses 
uppgiften,  att  han  är  Sigismund,  konung  af  Polen, 
storhertig  af  Lithauen  —  samme  Sigismund,  vid 
hvars  hof  Olaus,  så  väl  som  hans  broder,  ledtgif- 
termälsunderhandlingar  för  konung  Gustafs  räk- 
ning. Framför  konungen  står  Polens  kungliga  sköld 
med  örnen  under  en  krona  prydd  med  blad  och 
kulor,  bakom  honom  står  Lithauens  sköld  med 
ryttaren,  den  storhertigliga  kronan  prydes  med  en 
enkel  rad  af  kulor,  öfver  konungens  hufvud 
läses  gamla  testamentets  ord  om  Juda  rikes  ko- 
nung Hiskia  (här  citerade  från  Qärde  konunga- 
boken, kap.  18):  »Icke  var  någon  konung  honom 
lik.»  Att  Olaus  Magni  för  honom  hyste  varma 
sympatier  är  helt  naturligt:  han  höll  strängt  pä 
den  romerska  kyrkans  lära,  men  var  på  samma 
gång  genomträngd  af  renässanstidens  anda,  med 
dess  kärlek  för  lärdom  och  konst. 


—     187    — 

Landet  norr  om  mellersta  loppen  af  Niemen 
och  Dana  *  kallas  Samogethia  och  sages  fordom 
hafva  varit  ett  rike  —  något  mindre  kunde  det 
icke  hafva  varit,  dä  enligt  Olaus  -gethia  står  i 
sammanhang  med  Gothi:  när  det  mäktiga  götiska 
folket  vandrade  ut  från  Sverige,  stannade  det  till 
en  tid  i  Samogitien,  som  däraf  erhöll  sitt  namn. 
Inom  detta  landskap  finnas  två  städer,  Tanrogh 
(Tauroggen)  och  Varna  (Wamow).  Landet  är  del- 
vis upptaget  af  berg  och  skogar.  Norr  om  Samo- 
gitien,  litet  längre  ned  vid  DOnas  venstra  strand, 
ligger  Sembia  (Semgallen)  med  många  städer: 
Duneborg  med  de  närliggande  Vesmem,  Rasrem 
och  Varan,  Selleborg  (Sellburg),  Karenh(u)sem (Koc- 
kenhusen), Hushem  och  Dala  (Dahlen). 

Vid  kusten  bo  Curetes,  kurerna,  hvilkas  land 
går  ut  i  en  för  sjöfarande  vådabringande  halfo 
i  vester  om  Kigaviken;  dess  yttersta  punkt  är 
Durasnes  (nutidens  Domesness,  runstenens  Tumis- 
nis).  Här  förekomma  orterna  Anboten  (Amboten), 
Adorben,  Grebn  (Grobin),  Durkein,  Olma,  Sakhen 
(Sackenhausen),  Nuborg,  Sabel,  Tokhem  (Tukkum), 
Angermin  (AngermQnde),  Oendangen  (Dondangen), 
ännu  ett  Nuborg,  Tekke  och  Deblin.  Flera  slott 
eller  städer  äro  å  kartan  utsatta,  men  plats  har  saknats 

•  Dttna  bär  hos  Olaus  växlande  namn:  Depena,  Duna, 
Dznina. 


—    188    — 

f5r  Damnen.  Narmmst  teter  om  Eurland  kommer 
sOdra  Lifland  {Livwia  australis)  med  den  viktigs 
staden  Kiga  med  en  «tor  fyrbåk;  pt  en  ndde 
öster  om  mynningen  ligger  Memel,  vid  ajalfva 
DQna  Uxkil  (UeskuU),  som  oriktigt  blifvit  for- 
lagdt  till  venstra  stranden,  Kers  (Kirchholm),  Ek 
(Erle)  och  Krysborg  (Kreutzborg),  också  felak* 
tigt  flyttadt  till  den  venstra  stranden.  I  det  inre 
af  landet,  mellan  DQna  och  Aa,  ända  bort  till 
gränsskogen  mot  Ryssland,  äro  inskrifna  Cronem 
(Kremon),  Segefelt  (Segewolde),  Sommei,  Smilte 
(Smilten),  Kexhem,  Sesvegen,  Lande,  vid  och  i 
närheten  af  Aa  ftro  antecknade  Hemsel  (Lemsal), 
Treide  (Treyden),  Wende  (Wenden),  Velmar  (Wol- 
mar),  vid  den  sjö,  ur  hvilken  Aa  rinner,  på 
vestra  sidan  Rineborg  (Ronneburg),  vid  den  nord- 
östra Marienborg.  Norr  om  sistnämnda  ort  lig- 
ger Milus.  Norr  hftrom  ses  en  ryttareskara,  än- 
der hvilken  är  skrifvet  M.  Livonie,  hvilket  torde 
betyda  magister  Livonie^  framför  denna  skara  tre 
kanoner,  på  andra  sidan  gränsskogen  ses  en  skara 
ryssar  med  spetsiga  hufvor.  Landet  närmast  norr 
om  södra  Lifland,  mellan  en  flod  af  Olaus  kallad 
Ubre,  som  förenar  Rigaviken  med  sjön  Peybus 
(Peipus),  och  gränsskogen  mot  Ryssland,  heter  på 
kartan  Esthia.  Peipus'  yta  är  isbelagd,  ochöfver 
isen    spränger    en   ryttare.      Inom    detta    Estland 


—    189    — 

förekomma  orterna  Falkenravin^  Oldendovp^  Kiri- 
empe^  Darbatam  (Dorpat)  och  BingoD.  Landet 
norr  h&rom^  ofvanfbr  hvad  vi  kalla  Estland,  heter 
å  kartan  norra  Lifland  och  aäges  vara  dexi  (romersk-) 
katolska  tn»is  skjddsvftrn  mot  tetem.  ImHn  detta 
område»  som  i  Öster  begränsas  af  Narvafloden,  finna 
vi  p&  kartan  orterna  Pemo  (PemauX  Wils^  Leal, 
Hapsalia  (Hapsal),  Pades,  RivaHa  (Reval)  —  dftr- 
utanfor  finnes  ingen  fyr  — y  Borcolum  (Borkkolm) 
Telsborg  (Tolsburg)  samt  slotligen  Narvia  Livo- 
nie  (Narva),  tillagget  Livonie  antyder,  sitt  här  var 
LiflandSy  d«  v.  s.  Estlands,  kustområde  slut.  I  det 
inre  af  landet  se  vi  inom  Peipua.'  område  Overpe, 
Vierbich  och  Lais;  vid  en  å,  som  rinner  ut  vid 
Leal,  Firel  och  Stegenfeur,  i  nordvest  från  Firel 
Lede  (Lode),  i  öster  från  Reval  Fegefyr,.  ftngre 
bort  Wesenberg»  omgifvet  af  skogar^  ännu  Iftngre 
in  i  landet  Vanber,  i  hvars  n&rhet  finnes  afbil* 
dadt  ett  vildsvin  med  uppgift,  att  det  är  12  fot 
långt.  Vid  Norva  utrinner  en  segelbar  flod^,  som 
kommer  från  sjön  Irmeu  (Ilmeck)^ 

Bigaviken  kallas  maa^e  lAconium.  I  vikeass 
mymung  ligga  jämsides  tvenne  stora  öar.  Den 
vestra»  onämnd,  motsvaraF  Dagö,  ehuru  denna  ö 
r&tteHgen  Hgger  i  norr  från  dem  andra,  sobl  kaUa« 
Osilia  (Ösel).  Vid  södra,  änden  afi  ön  står  Da^er- 
ort^  som  ligger  vid  Dagöns  vestra  ände.    Vid  don 


—     190    — 

östra  sidan,  som  bör  vara  den  södra,  finnes  orten 
Reke  eller  Renke.  Vid  den  norra  änden,  som 
möjligen  bör  vara  den  östra,  förekommer  en  bygg- 
nad, som  kallas  turris  Hollandorum,  således  en  af 
holländska  sjöfarare  gjord  anläggning  hvilken 
icke  synes  hafva  varit  en  fyr,  eftersom  inga  strå- 
lar utgå  från  tornspiran.  Sundet  mellan  Dagö  och 
ösel  heter  Skiollesund,  nu  Sölasund.  På  Ösel 
förekomma  namnen  Vick,  Sunneborg  (Soneburg)  och 
Arraborg  (Arensburg).  Längre  in  i  Rigaviken  före- 
komma öarna  Runa  och  Trena.  Invid  kusten 
mellan  ösel  och  Reval  ligga  fyra  öar,  af  hvilka 
den  sydligaste  heter  Memme  (Mohn),  den  näst  nord- 
ligaste eller  den  nordligaste  Ulfen  (Wulff),  i  norr 
därifrån  ligger  Nergen  (Nargö). 

Bortom  södra  Liflands  och  Esthias  östra  gräns- 
skogar ligger  svarta  Ryssland  {Russia  regalis  nigraY 
Inom  dess  område  finnes  en  ort  Slaha,  som  dock 
möjligen  hör  till  Lithauen,  samt  anteckningen,  att 
i  denna  trakt  finnas  stora  vildsvin.  Mellan  Pei- 
pus  och  limen  ligger  Hvit-Ryssland  (Russia  alba\ 
vid  floderna  Siolana  (Schelona)  och  Pela,  som 
rinner  ut  i  limen.  Vid  Pelafloden  finnes  anteck- 
nadt,  att  där  får  man  det  yppersta  salt^  Så  vidt 
mitt  minne  går,  finnes  i  våra  urkunder  ingen  an- 
tydan om  att  man  härifrån  hemtat  salt  till  Sverige. 
Detta  kan  hafva  berott  på  det  ständigt  osäkra  för- 


—     191     — 

hållande,  i  hvilket  Sverige  stod  till  Ryssland.  An- 
tagligen har  Olaus  i  Danzig  fått  höra  om  dar- 
varande  salttillverkning. 

öster  om  limen  tronar  en  man  med  spetsig 
hufva  och  lyftad  klubba^  betecknad  som  mosko- 
viternas storfurste.  Hans  vapensköld,  under  stor- 
hertiglig  krona  —  jfr  det  föregående  —  visar  en 
beriden  bågskytt.  Som  tänkespråk  har  han  fått 
uppmaningen  ur  första  korintierbrefvets  kap.  l.r 
>Må  ingen  tvedräkt  vara  ibland  eder.»  Tvedräkt 
återgifves  här  med  scismata,  hvilket  innebär  en 
hänsyftning  på  den  kätterska  grekiska  kyrkan,  till 
hvUken  Ryssland  bekände  sig. 

Den  återstående  delen  af  kartan  i  söder  om 
Finska  viken  kallas  Moscovie  pars,  en  del  af 
Moskva-landet,  d.  v.  s.  Ryssland.  I  nedersta  hör- 
net, i  vinkeln  mot  den  förut  omtalade  stamtaflan,. 
som  skall  visa  många  folks  härstamning  från  norden, 
synes  staden  Nogardia  (Novgorod).  Vid  gränsen 
mot  Lifland  (Estland)  ligger  Ivangrot  (Ivanogrod) 
och  litet  längre  bort  lanegrot  (lanogrod).  För 
denna  del  af  norden  svika  käUuppgifterna  Olai 
försök  att  åstadkomma  en  riktig  redogörelse.  Pei- 
pus  har  visserligen  fått  ett  aflopp  till  den  Finska 
viken,  vid  hvars  venstra  sida  Borkholm  ligger. 
Peipus'  rätta  aflopp,  Narowa,  som  mynnar  ut  mel- 
lan städerna  Narva  och  Ivanogrod,  kommer  enligt 


—     192    — 

Olai  karta  ffin  limen,  och  Wolchow,  vid  hvilket 
Novgorod  ligger,  rinner  ieke  ut  i  limen,  utan  fort- 
sätter norr  ut  förbi  denna  fijö,  forbi  en  trakt,  i 
hyilken  hermeliner  och  örnstora  fäglar  vistu,  till 
dess  floden  möter  en  annan,  från  norr  kommande 
flod  och  en  arm  sändes  vester  ut  till  Finska  viken. 
Det  norra  tillflödet,  vid  hvilket  namn^^iit7iitf  nygeti 
(Nevafioden)  står  skrif^et  —  namnet  kan  dock 
äfven  anses  beteckna  den  till  Finska  viken  rin* 
nande  armen  — ,  mottager  ett  tillflöde  från  en 
helt  liten  sjö,  som  måste  representera  den  stors 
sjön  Ladoga.  I  närheten  af  denna  lilla  sjö  före- 
komma visserligen  namnen  Kexholm  och  Netaborg 
(Nöteborg),  men  de  äro  alldeles  orätt  forlagda. 
Det  är  möjligt,  att  ett  ännu  längre  i  norr  fore- 
kommande legaborg  skall,  såsom  Ahlemios  antager, 
motsvstra  det  under  nordens  forntid  kända  Aldegia- 
borg.  Ar  detta  antagande  rätt,  framstÅr  miss- 
teckningen  så  mycket  bjärtare. 

För  denna  del  af  sin  kaorta  har  Olaua  så- 
som kalla  haft  de  handledningar,  som  voro  skrifiia 
for  sjöfarande^  men  dessa  innehöUo  natnrligtvis 
endast  kuatort^ma.  På  kartan  finnas  emellertid 
måaga  orter  inne  i  landet  angifoa,  somliga  med 
namn,,  icke  få  utan  namn.  Dessa  orter  kunna  icke 
hafva  förekommit  å  sjöfartsvägledningama,  om  dem 
måste  Olaus  hafva  dai£Fat  sig  kännedom  på  annat 


—     198    — 

8&tt.  Det  ar  Ifttt  att  förstå^  hura  han  vann  denna 
k&nnedoniy  n&mligen  genom  att  utforska  det  han* 
delsområde,  som  den  betydande  staden  Danzig 
behärskade;  detta  strftckte  sig  &t  véster,  &t  söder, 
men  det  södra  området  låg  utanför  ramen  for 
Olai  karta,  mot  sydost  åt  Lithauen  till,  hyarifrån 
man  fick  tjftra,  honung  och  skinnvaror,  mot  de 
nuvarande  ryska  östersjöprovinserna.  De  forntida 
fl&rdema  på  Aldegiaborg  voro  nu  uppgifna,  och 
man  k&nde  dftrfbr  ganska  litet  om  förhållandena 
vid  den  inre  änden  af  den  Finska  viken  —  detta 
visar  ju  kartan. 

De  flesta  af  de  ortnamn,  som  förekomma  å 
kartan,  återfinnas  å  nutidens  kartor,  hvilket  visar,  att 
Olaus  skaffat  sig  noggranna  upplysningar.*  Den 
omständigheten,  att  han  under  vistelsen  i  Danzig 
uppenbarligen  sökt  förvärfva  så  mycken  geografisk 
kunskap  som  möjligt,  utan  att  denna  kunde  åt- 
minstone  direkt   tjena   hans   varmt  fosterländska 


*  De  flesta  af  de  of?an  anfOrda,  å  kartan  upptagna  ortnam- 
nen firo  identifierade  af  Ahleniusi  hans  akademiska  afhandling: 
Olaus  Magnus  och  hans  framställning  af  Nordens  geografi. 
£tt  och  annat  ortnamn  å  kartan  har  af  mig  blifvit  itergifvet 
annorledes  än  af  honom,  emedan  han  har  antagit,  att  ett 
streck  öfver  en  bokstaf,  angifvande  en  förkortning,  alltid  be- 
tecknar ett  n.  Ordet  Luneburgu,  hyilket  icke  kan  upplösas 
annorledes  &n  som  Lunebnrgum,  visar,  att  strecket  ibland  skall 
tolkas  som  m. 

av,  Akad,  Handl.  fr.  É886.     12.  13 


—     194    — 

syften,  Ihgger  i  dagen  hans  stora  vetenskapligs 
intresse.  Möjligt  &r,  att  han  redan  under  vistelsen 
i  Danzig  hade  planlagt  kartan  Ofver  norden  och 
bestämt  för  henne  gränserna,  hvilket  då  mitte 
hafva  gjort  honom  angelägen  att  fylla  det  ber&k* 
nade  området. 

Teckningen  af  landkonturema  for  det  område, 
som  ligger  Danzig  nftrmare,  år  i  hufvudsak  riktig. 
Östersjöns  östra  kust  drager  sig  uppåt  i  nordost- 
lig riktning,  i  Domesnes  hinner  den  en  höjdpunkt, 
därefter  kommer  Rigaviken.  Det  följande  är  mindre 
riktigt  tecknadt.  Framför  allt  måste  framhållas, 
att  Finska  viken  går  från  sydvest  till  nord- 
ost, icke  i  vester  och  öster.  Sjökartor  för  Öster- 
sjön, därest  sådana  funnos,  annars  seglingsanvis- 
ningama,  torde  hafva  kunnat  vara  af  sådan  beskaf- 
fenhet att  de  föranledde  misstaget  —  d.  v.  s. 
därest  seglingsanvisningarna  icke  endast  uppgåfro 
orterna  och  afstånden  utan  äfv^en  väderstrecken. 
För  den,  som  i  Danzig  tecknade  —  kanske  endast 
t  tankarna  —  kartan,  låg  misstaget  närmare  än  fbr 
en,  som  t.  ex.  i  Stockholm  skulle  tecknat  kartan, 
ty  han  hade  lättare  kunnat  göra  sig  förtrogen 
med  Finska  vikens  läge.  Att  förbindelserna  mellan 
Stockholm  samt  Uppland  och  Finland  voro  ganska 
beqväma,  under  förutsättning  af  godt  väder,  det 
visste  Olaus  Magni,  och  detta  kan  hafva  föranledt. 


—     196    — 

att  han  l&t  Finland  sträcka  en  udde  8&  långt  ut 
i  sydvesty  för  att  det  skalle  komma  Sverige  n&r- 
mare.  Sjelf  synes  han  aldrig  hafva  varit  i  Fin- 
land, och  han  kftnde  därför  detta  land  endast  ge- 
nom hörsagor  och  urkunder. 

Vi  öfvergå  nu  till  kartans  framställning  af 
norden  —  det  vi  hittills  behandlat  har  endast 
gällt  bihang  — ,  och  vi  börja  då  helt  naturligt 
med  Danmark,  hvilket  på  kartan  kallas  Dania, 
Dacia  eller  Dennemarca. 

Liksom  Storbritannien  blifvit  oriktigt  tecknadt, 
i  det  den  norra  delen  lutar  för  mycket  öftrer  åt 
öster,  så  lutar  den  Jutska  halfön  öfver  åt  samma 
väderstreck;  Jutlands  längd  är  riktig,  men  det 
har  fktt  en  för  stor  bredd.  Den  vestligaste  delen 
bär  namnet  Ditmersia  (Ditmarschen),  med  Lunden, 
S.  Margaretthe  och  Husem  (Husum),  och  Holsathia 
(Holstein)  med  Cartus,  Euthin,  Hilgehaven  (Heilig- 
hafen),  Gottorp  och  Kil  (Kiel).  Mellan  vestra  och 
Östra  kusten  går  det  med  torn  späckade  Danevirke 
(Manimentum  Danavirke),  från  Tunner  (Tönder) 
till  staden  Slesvig.  Något  område  med  detta 
namn  finnes  icke  upptaget  å  kartan.  Landet  norr 
om  gränsmuren  kallas  Juthia  eller  Cimbria  och 
säges  vara  mycket  folkrikt.  Många  orter  äro  ut- 
märkta inom  detta  område,  men  icke  många  hafva 

o 

erhåUit  namn.    A  vestra  kusten  finna  vi  norrom 


—     196    — 

Tuimer  Ripen  (Ribe)  och  Riperfatis,  Bincopen 
(BingkObing),  l&ngre  i  norr  Bbvenbeig  (Bovbjerg), 
hvilket  ftr  ett  berg,  icke  en  bebyggd  ort,  och  Hdm 
(Thyholm?).  Längs  den  östra  kasten  ligga  Flens- 
borg,  Haterslef,  Colls  (Kolding),  Vegle  (Vejle), 
Arusa  (Aarhus),  Horses  (Horsens);  inne  i  landet 
ligger  Viburg  (Viborg).  Vendsyssel  Är  ea  full- 
stftndig  O,  som  h&r  kallas  efter  Skagen,  Sccya  pra- 
vincia;  dess  yttersta  ande  heter  Ud,  hvilket  vil 
skall  betyda  Udden.  Ett  ankare  angifver,  att  hSr 
finnes  en  hamn.  Inom  detta  område  förekomma 
tvenne  namn:  Sebi  (Sseby),  nyligen  anlagd  stad 
vid  Kattegatt,  och  Vesista,  hvilket  Ahlenius  an- 
tager skola  beteckna  klostret  Vita  scholsB  (Vith- 
skyflas)  —  namnen  synas  dock  vara  sins  emellan 
alltför  olika.  Utanför  Vendsyssels  östra  kust  ligga 
Oama  Trindel  (Trindelen,  som  &r  ett  grund),  Lesse 
(Lsesö)  och  Anholt.  Utanför  Holstein  ligger  ön 
Femeren. 

Strax  i  söder  om  Vendsyssel  tronar  Dan* 
marks  konung  med  de  tre  leoparderna  i  skölden. 
Det  bifogade  tftnkespråket,  hvilket  torde  innebftra 
en  hänsyftning  på  den  omilde  konung  Kristian, 
lyder:  »Man  måste  vara  r&ttvis  och  mensUig.» 
För  detta  ord  h&n visas  till  Vishetens  bok  ki^).  12. 
Ett  par  fiskar  simma  utanfbr  Skagen,  hvilka  bftrs 
namnen  »longa»  och  »sculla». 


—   lor  — 

Fyen  kallas  Fionia»  On  ar  nftstan  rund  odi 
något  fto  stor*  Namnen  ftro  här  många:  Midel- 
far  (Middelfart),  Ofv^erfartsorten  för  dem,  som  Äm- 
nade sig  till  Jutlond,  Hinsegol  (Hindzegavel), 
AssenSy  Svinborg  (Svendborg),  Orkel  (örkd),  Fobs, 
Foborg  (Faaborg),  Niborg  (Nyborg),  Kertmunde 
(Kj^iieminde),  Bons*  (BogensO)  samt  inne  i  landet 
Ottonia,  nu  Odense  —  således  dels  stader,  dels 
borgar. 

Öster  om  Fyen  och  den  frambojda  delen  af 
Jutland  ligga  i  exx  rad  de  tre  öama  Sampse  (Sama5), 
Hielm  och  Sproe  (SprogO).  Langeland  finnes  ut- 
satt vid  Fyens  sydöstra  hörn,  och  aro  därå  treime 
orter  angifna,  men  så  val  O  som  orter  sakna  namn. 

Seland  (Selandia)  har  större  bredd  an  längd 
och  ar  således  misstecknadt;  af  Roskildefjord^i 
finnes  intet  spår.  Roskilde  ligger  inne  i  landet, 
tämligen  långt  åt  söder,  öfver  den  tvåtornade  kate- 
dralen svafvar  en  krona.  På  den  nordvestra  kusten 
läsas  namnen  Kammeberg,  hvilket  icke  gema  kan 
vara  annat  an  Kallundborg,  Korser  (Korsör,  nam- 
net förekommer  två  gånger),  på  den  södra  kusten 
Vardenberg  (Vordingborg),  Nest  (Nestved),  Solt 
(Saltö),  som  låg  i  vester,  ej  i  öster  om  Nestved, 
Schielin  (?)  —  skall  härmed  förstås Skeelsör,  ariaget 
oriktigt  — ,  på  den  östra  kusten  Hafnia  (Köpen- 
*  SkrifBättet  Bowiu  fOrekomiiier  &r  1506. 


—     198    — 

hamn),  representeradt  af  en  mycket  stor  byggnad, 
samt  Hilser  (HelsiiigOr)  med  en  byggnad  och  en 
kanon. 

Söder  om  Seland  ligger  Lalandia  (Lolland) 
med  Marie  domus  (klostret  Maribo).  D&r  ofvanfor 
finnes  en  inskrift,  som  blifvit  last  som  8.  rivg 
och  tolkad  som  Saxkjobing.  Tolkningen  synes 
mig  oantagligy  men  Iftsningen  ftr  möjlig.  Som 
efter  denna  skrift  följer  ett  af  en  cirkel  omslutet 
kors,  kftnner  jag  mig  mera  benSgen  att  lAsa  skrif- 
ten så,  att  den  kan  få  något  sammanhang  med 
korset.  Jag  föreställer  mig,  att  meningen  Tar 
att  har  satta  s.  bibg,  d.  v.  s.  S.  Birgitt»  —  en  på- 
minnelse därom,  att  Maribo  kloster  hörde  till 
Birgittinemas  orden.  Såsom  ett  svenskt  helgon 
var  Birgitta  af  stor  betydelse  för  magister  Olaus. 

Öster  om  Lolland  ligger  det  ej  namngifiia 
Falster  med  staden  Nycopia  (Nyköbing)  och  slot- 
tet Getsor  (Gjedser).  Öster  om  Falster  ligger 
Mon  (Möen). 

Olaus  Magni  var  lil»om  fru  Birgitta  och  bi- 
skop Hans  Brask  icke  mycket  benagen  att  erk&nna 
Danmarks  ratt  till  Skåne,  Halland  och  Blekinge. 
Dessa  landskap  voro  ju  egentligen  delar  af  det 
södra  Götalandet  och  hade  af  gammalt  hört  till 
detta  —  han  anför  såsom  hemulsman  for  detta 
påstående    dansken    Saxo;     han    säger    ock,     att 


—     199    — 

vattnet  skiljer  danskame  från  götame.  På  kartan 
finnes  intet,  som  gifver  den  ringaste  antydan 
dftroniy  att  de  tre  landskapen  tillhöra  Danmark. 
Den,  som  ej  känner  förhäUandet,  skall  helt  visst 
antaga,  att  de  tillhöra  Gothia. 

Det  nuvarande  Sveriges  södra  kust  ar  orik- 
tigt tecknad,  i  det  Blekingia  går  lika  långt  åt  söder 
som  Sconingia  gör.  Det  stora  H,  som  utmärker 
det  åttonde  kartbladet,  är  placeradt  midt  i  Halland 
och  har  därigenom  vållat  en  förryckning  af  för- 
hållandena. Ofvanför  detta  H  läsas  namnen  Vard- 
berg,  Falkeberg  (Falkenberg),  inom  den  öfre  delen 
af  H  Halmstada  och  Bostad  —  Båstad  ligger  i 
Skåne,  om  än  nära  Hallandsgränsen  — ,  nedanför 
H  står  namnet  Hallandia  omedelbart  öfver  Hel- 
singborg, således  strängt  taget  inom  skånskt  om- 
råde. Gränser  förekomma  icke  å  kartan  mellan 
olika  områden,  och  vi  behöfva  icke  fästa  någon  vikt 
därvid,  att  ingen  gränslinie  skiljer  Halland,  Skåne 
och  Blekinge  från  Sverige. 

Inom  Skåne  finnas  stadsnamnen  Helsiborg, 
med  hus  och  kanon,  vidare  Lundia,  Malm,  d.  v.  s. 
Malmö,  och  Falster,  d.  v.  s.  Falsterbo.  Skanör 
finnes  icke  utsatt,  ehuru  utrymme  icke  saknas. 
På  Skånes  sydkust  förekommer  mellan  Malmö 
och  Ystad  det  egendomliga  namnet  Elrol.  Det 
har    nyligen    tolkats    såsom   en    förvrängning    af 


—     200    — 

Ellenbogen,  men  Ellenbogen  är  detsamma  som 
Malmö,  och  Malmö  finnes  å  kartan  utsatt.  Upp- 
repanden förekomma  visserligen  å  kartan  —  jag 
har  i  det  föregående  anfört  exempel  — ,  men  lik- 
heten mellan  Elrol  och  Ellenbogen  ftr  icke  slående, 
och  vi  torde  icke  få  taga  vår  tillflykt  till  be- 
skyllningen för  ett  upprepande,  förrftn  all  annan 
förklaring  visat  sig  omöjlig.  Jag  antager,  att 
Elrol  betecknar  den  eljest  utelemnade  staden 
Trelleborg. 

o 

Efter  Ystad  förekommer  Aus  (Ahus)  vid  en 
å,  som  skiljer  Skåne  och  Blekinge.  En  bro  leder 
of  ver  ån,  och  norr  om  bron  ligger  vid  samma  å 
Vee  (Va),  den  fordom  betydande  stad,  som  blef 
gjord  om  intet,  nftr  Kristianstad  anlades.  Skånes  syd* 
östra  hörn.  Sandhammaren,  förekommer  på  kartan 
som  en  ö.  Sandhammaren  torde  den  tiden  halva 
haft  ånnu  sAmre  rykte  ftn  i  nyare  tid;  det  torde 
vara  denna  platå,  som  å  tidigare  kartor  kallas 
dampnorum  promontorium^  sjöskadomas  udde. 
Inom  Blekinge  finnas  angifna  Selsborg  (Sölvesborg), 
Eleholm,  som  fordom  var  stad,  Rotnby  (EU>nne- 
by)  och  Lukia  (Lyckeby).  Utanför  det  sydöstra 
börnet  ligga  Oama  Utklippan  och  Utlengian.  Vid 
inloppet  till  Kalmar  sund  finnes  ett  ankare,  an- 
giftande  en  hamnplats.  En  skogstrakt  skiljer 
Skåne   och    Blekinge  från  landet  i  norr  om  dem. 


—     201     — 

Borenholm  (Bomholm)  bevarar  minnet  af 
Lnnda-ftrkebiBkopens  fasta  slott  Hammershus  ge- 
nom namnet  Hammar,  hvilket  dock  blifvit  för- 
lagdt  till  Ons  sydkust 

Att  Blekinge  går  lika  långt  ned  i  söder  som 
Skåne  visar,  att  Olaus  icke  af  erfarenhet  k&nde 
denna  del  af  Sverige.  Brodern  Johannes  har  varit 
lika  okunnig,  ty  å  Zieglers  karta  går  Skånes  och 
Blekinges  sydkust  i  samma  linie.  Man  följde 
seglingsanvisningarna,  som  uppgifva  kustorter  och 
hamnar,  men  icke  redogjorde  för  kustkonturemas 
sv&ngningar. 

Oland  (Elandia)  ftr  långt  och  smalt;  det  har 
fttt  ett  par  onödiga  utsprång.  I  norr  finnes 
namnet  Bode  (Boda),  vid  dess  sida  ses  i  sundets 
norra  mynning  en  sköld  utan  bild  under  taggig 
krona.  Borkholm,  d.  v.  s.  slottet  —  staden  är  af 
nyare  ursprung  —  år  en  ratt  stor  byggnad.  På 
den  södra  delen  af  ön  &ro  flera  orter  utritade, 
men  namn  finnas  icke  infogade.  Längst  söder  ut 
står  namnet  Udden. 

Gotland  ligger  något  för  långt  åt  söder  och 
år  så  godt  som  jåmnbredt.  I  söder  finnes  Hoborg 
(Hoburgen)  utsatt,  på  den  östra  kusten  Vestra* 
gam,  hvilket  år  oriktigt:  Vestergarn  ligger,  i  öf* 
verensstammelse  med  namnet,  på  den  vestra  kusten, 
Ostergam   ligger   på   den  östra.     Visbi  betecknas 


—    202    — 

såsom  en  fordom  Ofver  hela  v&rlden  mycket  frej- 
dad handelsstad.  Utanför  den  vestra  kusten  ligger 
Karse,  d.  v.  s.  KarlsO.  Ett  ankare  vid  den  vestn 
kusten,  tre  ankaren  vid  den  (Vstra  angifva  hamn- 
platser. Strax  norr  om  Gotland  ligger  Fare  (Får- 
ön\  mycket  för  l&ngt  åt  norr  Gotsca  Sande  (Got- 
lands Sandö).     Vid  dess  sida  ses  ett  fartyg,  hvais 

o 

masttopp  räcker  upp  till  Åland;  det  betecknas 
som  ett  svenskt  fartyg. 

Karttexten  uppgifver,  att  Gotland  fått  sitt 
namn  efter  gotame.  Det  tillftgges,  att  man 
ännu  från  denna  ö  hemtar  {petitur)  sjörftt- 
ten,  hvilket  är  ett  af  de  mänga  misstag,  som 
blifvit  begångna  af  för  långt  drifven  patriotism. 
Den  gotländska  sjörätten  är  af  främmande  ur- 
sprung. 

Götalandets  storhet  hörde  till  en  förfluten  tid, 
Sverige  var  vid  början  af  1500-talet  redan,  till 
all  lycka,  förenadt  till  ett  rike.  Dock  har  å 
kartan  inrymts  plats  åt  en  Götarikes  konung» 
som  är  försedd  med  de  vanliga  kännetecknen 
spira  och  krona;  den  kungliga  skölden  vid  sidan  in- 
nehåller Folkungavapnet,  i  hvilket  snedbjälkama 
äro  buktade  som  strömmar.  Ykl  aidan  läses  det 
från  Esekiels  profetia  kap.  19  hemtade  ordet: 
»Lejonet  har  lärt  sig  att  sönderslita  byte.»  Detta 
beror  på   magister  Olai   uppfattning  af  Götaland 


—    208    — 

som  anpmnget  för  de  i  södern  kraftigt  apptrft* 
dande  gotame.  Olaus  Magni  var  född  inom  Göta- 
landy  och  detta  kan  ja  hafva  bidragit  till  steg- 
rande af  hans  intresse  för  det  gotiska  y&ldet  utom 
norden. 

Att  Olaus  Magni  icke  haft  tillfälle  att  taga 
kännedom  om  det  sydligaste  Sverige  röjes  icke 
blott  af  det  sätt,  på  hvilket  Blekinge  blifvit  teck- 
nadt  å  hans  karta.  Det  framgår  ännu  tydligare 
af  den  framställning,  han  gifvit  af  Kalmar  län, 
hvilket  dock  lydde  under  biskopen  i  Linköping, 
hvars  kanik  han  var.  Ortförhållandena  inom  Kal- 
mar län  borde  dessutom  hafva  ådragit  sig  rätt 
mycken  uppmärksamhet  genom  det  långvariga  krig, 
som  i  böljan  af  1500-talet  fordes  rörande  besitt- 
ningen af  Kalmar  och  Kalmar  hus,  ett  krig,  i 
hvilket  den  till  biskop  öfver  Linköpings  stift  valde 
d:r  Hemming  Gad  spelade  en  så  stor  roll.  När- 
mast i  norr  om  Blekingsgränsen  läses  Tunalen, 
m^Ei  Tuna  län  ligger  långt  i  norr  inom  Kalmar 
län.  Vid  sidan  af  Calmar  står  namnet  Moravia, 
d.  v.  s.  Möre,  hvilket  är  rätt,  men  omedelbart 
öfver  detta  namn  står  Ydra  —  Ydre  härad  lig- 
ger på  gränsen  mellan  Småland  och  Östergötland 
— ,  och  étrax  däröfver  Finvidya,  d.  v.  s.  Finveden, 
som  utgör  den  vestligaste  delen  af  Småland. 
Långt    i    norr  från    det   senare   namnet  finna  vi 


—    204    — 

namnet  Vestervik  och  ffistet  Stekaholm  samt  dlr- 
invid  Tiostia  (Tjust),  hvilket  ftr  rfttt. 

Om  vattendragen  i  denna  del  af  Sverige  har 
Olaus   ringa   kunskap.     Helga&n,   som   rinner   ut 

o 

vid  Åhus,  förekommer.  Från  en  sjö  i  Småland 
går  en  å  ut  till  Elleholm,  en  annan  rinner  ut  å  den 
östra  kusten  och  svarar  där  mot  Brömsebftck. 

Hvad  som  redan  &r  n&mndt  visar,  att  Glans 
icke  hade  någon  god  kånnedom  om  Småland  och 
det  vid  dess  östra  sida  liggande  Kalmar  lån.  Gk>ta- 
konungens  bild  med  tillbehör  tager  också  ett  stort 
utrymme,  hvilket  framkallar  någon  fönyckningaf 
det  hela.  Vid  den  södra  anden  af  Vettem  låses 
namnet  Jouacopia.  Söder  om  detta  namn,  invid 
den  skogstrakt,  utmårkt  af  en  rad  tråd,  som  Inl- 
dar  gräns  mot  Vestergötland,  läsas  följande  nanm: 
Vidbo  (Vedbo  härad,  som  ligger  åt  öster  från 
Jönköping)  samt  därunder  i  ett  sammanhang 
Vesbo  (Vestbo),  Osbo  (Östbo)  och  Sunnerbo  (Son* 
nebo).  I  söder  om  det  senaste  namnet  läsas 
namnen  Vemamo  (som  ligger  i  Östbo  härad)  odi 
Vigelstada,  en  socken  i  Vestbo  härad,  som  hade 
ett  sakramentskapell  och  i  följd  däraf  kan  hafva 
tilldragit  sig  prestmannen  Olai  uppmärksamhet 
Någon  anledning  att  anteckna  Vemamo  är  däre- 
mot svårare  att  uppleta.  Det  likaledes  inom  Östbo 
härad  liggande  Rydaholm  torde  af  gammalt  Tarit 


—     205    — 

Tida  m&ridig»re«  Ej  heller  fiones  Nydala  kloster 
upptaget.  Inom  Smaland  förekommer  vidare 
VeziOy  vid  Östra  sidan  af  en  sjö,  hvars  ena  af* 
loppså  rinner  nt  vid  Helsingborg,  den  andra  vid 
Malmö.  I  söder  om  Vexiö  står  namnet  Verendia 
(Vftrend)  och  i  öster  Vestra  herad,  hvilket  ligger 
vida  l&ngre  åt  norr. 

Flere  resta  stenar  förekomma  inom  Småland 
▼id  sidan  dels  af  namnet  Vemamo,  dels  i^  nam- 
net Verendia.  Förekomsten  af  dessa  stenar  visar 
—  hvilket  vi  för  öfrigt  veta  af  Olai  Magni  krö- 
nika — 9  att  man  under  den  förra  hälften  af  1500- 
talet  hade  begynt  fftsta  nppm&rksamhet  vid  forn- 
limningarna.  Denna  uppmSrksamhet  måste  hafva 
varit  spridd  inom  vida  kretsar,  eftersom  Olaus 
Magni,  som  k&nde  så  litet  om  Småland,  dock 
visste,  att  dår  funnos  hvarjehanda  fomlemningar. 
Han  kallar  stenarna  saxa  gentHiwny  d.  v.  s.  de 
voro  uppförda  af  kedningarne. 

Namnet  Vestrogothia  sträcker  sig  fram  i  söder 
om  Jönköping,  men  detta  torde  bero  på  det  ut- 
rymme, som  kartan  lemnade.  Lftngst  i  söder  före- 
komma namnen  Marchia  och  Eindia,  omgifna  af 
skogar.  Vid  östra  sidan  af  Göta  elf  förekommer 
3rtterst  Gulborg  (Gullberg),  som  var  ett  fltete  — 
Bohus  ar  icke  nåmndt  — ,  vidare  Askimsherad, 
hvilket  knappast  behöft  omtalas,  och  Ludosia{Gam- 


—    206    — 

mal-LodOse).  Inne  i  landet  fbrekommer  norr  om 
LödOse  namnet  Tnnhf,  hvilket,  då  F  s&kerligen  år 
ett  misstecknadt  E,  Ofver  hvilket  ett  förkortnings- 
streck  borde  vara  utsatt,  helt  visst  motsvarar  det 
Iftngre  upp  vid  Göta  elf  liggande  Tunhem  —  3tf- 
ven  i  detta  fall  Aro  vi  berftttigade  att  fråga,  hvar- 
för  orten  blifvit  upptagen.  Göta  elf  löper  i  böljan 
af  sitt  lopp  utmed  en  lång  halfö,  som  kallas  Gol* 
len,  d.  v.  s.  Kinnekulle.  Innerst  i  viken  å  halftas 
andra  sida  ligger  staden  Lidecopia.  På  östra  sidan 
af  denna  vik  finnes  på  ett  alldeles  sfirskildt  sått 
utmärkt  slottet  Aranes.  I  öster  om  detta  namn 
läses  Vasbo  (Vadsbo  hårad)  och  i  sammanhang 
dårmed  sockennamnen  Ulerve  (Ullervad),  Hasla 
(Hassle)  och  Hova.  Dår  bakom  ligger  den  af  flera 
trädrader  utmärkta  skogen  Tiveden.  I  söder  om 
detta  område  trftffa  vi  Varven  —  tydligen  en  miss^ 
skrifning  för  Värnhem  —  och  Skara.  Också  inom 
Vestergötland  förekomma  saxa  gentUium.  Äf* 
ven  med  afseende  på  Vestergötland  hafva  vi  rått 
att  undra  på  valet  af  namn.  Några  af  dem,  som 
förekomma,  ftro  sk&ligen  obetydliga,  under  det  t.  ex. 
Falköping,  som  hade  en  icke  ringa  betydelse  under 
medeltiden,  icke  finnes  upptaget. 

Olaus  Magni  låter  det  norska  landskapet  Viken 
gå  fram  till  Venem,  hvilket  ju  år  oriktigt.  Norr 
om    Viken    vidtager   vid   Venerns   vestra   strand 


—     207     - 

Dalia,  d.  v.  s.  Dal  —  jag  anv&nder  detta  uttryck, 
dftrför  att  landskapets  inbyggare  icke  vilja  kannas 
vid  det  moderna  uttrycket  Dalsland.  Inom  detta 
omräde  förekomma  namnen :  Frendefors,  Vik,  Home- 
dal,  Blamscog  (Blomskog),  Tusse  (TOsse),  Nord- 
tusso,  Stenobig  och  Holmdal. 

Vermelandia,  hvilket  var  och  under  medel* 
tiden  r&knades  som  ett  bihang  till  VestergOtland, 
sftges  af  Olaus  fordom  hafva  varit  ett  eget  rike. 
Klarelfven  kommer  från  Norge  och  rinner  ut  i 
Venem,  vid  mynningen  ligger  Tingvalla,  land- 
skapets hufvudort,  Itogre  upp  Ulmeherad  (Olme- 
hftrad),  Vestra  herad  (Vase  h&rad?),  Elvedalen,  Stae- 
nes  (Stafofis),  Arvika  och  Kelen  (Kölens  socken). 
I  vester  om  Klarelfven  ligger  en  stor  sjö,  som 
bftr  namnet  Verme  (antagligen  Vermelen);  från 
denna  går  en  arm  till  Klarelfven,  en  annan  flyter 
med  tre  mynninger  ut  i  Venem.  Inom  denna 
del  låsas  namnen  Visnen  (Visnum)  och  Gilberga. 
Öster  om  Klarelfven  förekommer  en  rad  af  svarta 
rundlar,  hvilka  föreställa  jåmberget.  Öster  om 
Venem  låsas,  för  andra  gången,  Vestra  hårad,  hvil- 
ket måste  vara  en  vrångd  form,  och  Leta  (jfr 
Letelfven).  Grånsen  mellan  Vermland  och  når- 
liggande  landskap  i  öster  år  omöjlig  att  uppdraga. 
Vermland  år  således  på  ett  mindre  tillfredsstål- 
lande  sått  framstålldt  å  kartan. 


Det  »tätt  befolkade»  Östergötland  kar  inom  den 
sydligaste  delen  en  samling  resta  stenar,  således 
vittnesbörd  om  en  gammal  bygd,  samt  d&r  invid 
en  rad  af  svarta  rhomber,  som  beteckna  koppar- 
grufvor.  En  regelbunden  rad  af  runda  holmar 
följer  kusten,  de  kallas  Scheren  (Skftren).  Utan- 
för mynningen  af  Bråviken  ligger  en  större  ö, 
vftl  Arkö,  hvilken  ock  kallas  Sker.  På  denna 
flammar  en  v&ldig  eld|  hvilken  skall  förest&lla  en 
af  de  vårdeldar,  som  t&ndes  vid  fiendens  ankomst 
till  stranden.  Det  var  att  vänta,  att  östgöten 
Olaus  Magni  skulle  ratt  återgifva  sitt  hemland- 
skåp.  I  Vettem  ses  Visingsö,  ehuru  ej  forsedd 
med  namn,  vid  sjöns  östra  strand  ses  Alvastra 
(ätergifvet  Alvatra)  och  Västen.  Motala  elf  ftr 
korrekt  återgifv^en  med  ett  par  större  sjöar,  som 
den  rinner  igenom,  och  Stångån,  som  kommer  från 
en  stor  sjö  och  rinner  ut  i  en  annan  (Roxen). 
I  vester  om  Stångån  låses  Lincopia,  men  för  Ske- 
ninge har  ej  någon  plats  funnits.  Vid  Motala  elf 
ligga  Motala  och  Norcopia.  I  närheten  af  Motala 
ligger  Egby,  hvilket  tydligen  &r  Ekebyboma,  vid 
Sl&tbaken  (ej  namngifv^en)  Sudercopia  och  l&ngre 
ut  Stegaborg. 

Svealandskapen  ligga  omkring  Målaren,  hvil- 
ken smalnar  mot  utloppet,  men  saknar  den  mot- 
svarande afsmalningen  af  den  inre  änden.    Genom 


—    20B    — 

Sudemannia  löpa  iv^me  från  ^itai^  kåraer  k#m^ 
mande  åar;. vid  dea  aödxa  ligga^  Yiagskwock 
Nicopia^  Tid  den  nom  Tioia;  $(rrei^8  (Strang^ 
&aa)  ik  utsatt,  likaså  Teig^e)  maå  ett  ipattondng, 
som  fbrbinder  -Målacen'  tted  Oritme^On.  OsUari  om 
denna  Tcftje  kanal  H^ei'  en  samling  atOrre  öar 
och  hdbnav^  FOrat :  kommor  en  niatali  fyrkantig 
5^  oeb  nwr  om  denna>  ligger,  oiDBluteii  af  vaitteo^ 
staden  Hoimia  eller  StoekMnAa,  t^&l  beflst  af 
natur;,  konir.odi  vattomi  Utanför  d^nna  .fyrkan*^ 
tiga  lö  ligger  en  rhombiak  ö^  aom  bAc  namnet 
Skearen ;  Iftngst  i  noarr  ses  liågi»  noåta  stenar,  Iftnget 
i  söder  låses  nonknet/Elsnabben,  där  ett  anksireiit^ 
marker  en  ^haaomphts.  Utmedr  nordöstra  sidiln  af 
denna  ö*  lig^r  en  tresidig  ö,  som  kalks  Vecden, 
d«  v.  s«  Vermdö.  Af  småAama  däratanlSto  år 
endast  en  försedd  med  namn,  S  Sande.  i 

Liksom  konungame  hafra  &tt  plats  på  kartanv 
så  år*  ock  plats  upplåten  for  Upssla  årkobiskopv 
låt  vara  «6t  denne  ftnnu  ej  hade  fått  påflig  stad^ 
fikstelse.  Han  kallas  Johannes  *  Magnvs  Gothus  och 
s&ges  vara  Upsala  Ärkebiskop;  Sveriges  primåls 
och  (påflig)  legat.  Vid  sidan  ses  skölden  med  dk 
tre  sAdesstråna,  med  biskopsmössa  samt  biskofwtåf 
och  kors.  Sköld  och  inskrift  ftn>  anordiiade  midt 
i  Roslagen,  hvarest  nanmet  Roden  förekommer 
så  vål  öfver  som  under  skölden*     Inom  den  södra 

Sv.  Akad.  Bandi.  fr.  1886.     12.  14 


—    210    — 

dtleB  år  teckiuiét  ett  vattendragf  iom  atg&r  firfai 
Mtlarea  viå  Stek  (Ahnareslftket)  och  går  titt  i 
«ter  Cill  Qrtefl^n;  på  de»  norra  strand  stå  reste 
mmnesftenar*  Dn  ytlorstå  delen  af  denna  Rode» 
syddel  kallas  Veddé,  hviiket  år  felaktigt^  då  Vadd» 
Ir  en  «  och  ligger  i  Rodagens  norra  dd.  Inom 
den  norm  delen  låsas  namnen  Borstel  (BOfstil),  (W 
grund  oék  Lösta  (Lofsta).  Äfven  hår  ses  resta  sbeaar. 
Aoden  år  vid,  det  egentKgia  Upland  dåreeMt^ 
som  gir  upp  till  Ddelfven,  helt  litet.  Fyriiin 
har  tvenne  mynningsarmar,  vid  skiljepankten  lig- 
ger Upsaiia.  Äfven  Eneoopia  år  otestt  Svarta 
rektanglar  vid  grånsen  metlan  Upland  och  Vestr 
manland  angifva  silfireirgnifvan  vid  Sala.  Veit* 
manland  år  ock  hdt  litet  Vid  MUaren  liggs 
Aroeiå  och  Arboga,  inne  i  landet  Neraberg  odi 
Lindesberg;  i  vester  om  båda  ses  i  myckenhet  de 
svarta  cirklar,  som  angifw  jåmgmfvor.  Nerike 
strftefcer  sig  till  Tiveden  och  Vettern,  Hjelmarein 
vatten  rinner,  såsom  veååMi  år  omtaladt,  icke  till 
Målaren,  uten  till  Ostersjftn*  Örebro  ligger  meUsa 
fijelnxiaren  och  Målaren*  Ofnga  ortnamn  åie 
Nerdevi,  som  saknar  all  mårkligfaet,  CnmUs 
(Knmh)  och  Hamar  (Hammar)  norr  om  Vetten. 
Jåm-  och  silfvergrufvor  iibrekomma  i  landskapets 
sydligaste  del.  Minnesstenar  finnas  så  vål  i  Nerike 
som  i  Vestmanland. 


—    811    — 

Vid  sidan  af  Helaiogland,  norr  om  Siljan, 
låses  Shreda  she  Stfecmia  regnum;  en  konung  sit-* 
ter  dftr,  fbrsedd  med  maktens  kikinetecken;  han 
har  ett  tämligen  långt  skågg  och  skall  forestålhi 
Gnstaf,  Sreara  och  GOtars  atormåktige  konnng. 
Som  t&nkeapråk  år  ntaatt  det  hotande  ordet  i 
andra  Krönikebokens  kap.  94:  »Herren  Tarder  dettA 
seende  och  siande.»  Hvad  Herren  skulle  se  till 
och  hvad  han  skulle  hemsöka  var  naturligtvis 
konungens  ihållande  till  reformationen.  Stra)c 
norr  hårom  Iftses  den  stora  rubriken:  >Seåndia, 
en  halfbv  hvilken  PMnius  bok.  4  kap.  13  kallar 
en  ammn  vårld  och  hvilken  Pt*ocopius  såger  vara 
tio  gånger  större  ftn  Britannia  och  innefatta  tretton 
riken.» 

Jag  nåmnde  nyss  Siljan.  Denna  sjö  mottag- 
ger,  enligt  Olai  karta,  tvenne  tillflöden,  nåraligen 
ett  som  kommer  från  Svakasjön  —  vid  dennas 
öfre  ande  ligger  Svakby  —  och  sedan  rinner  ige- 
nom sjön  Lixen,  och  ett  annat,  som  kommer  från 
samma  punkt  som  Klarelfven,  men  drager  sig  i 
sydostlig  riktning  och  går  genom  en  namnlös  sjö,' 
innan  den  hinner  ^jan.  På  ömse  sidor  om  denna 
genomgångssjö  stå  namnen  Nora  och  Mora,  hvilka 
hår  icke  förekomma  å  deras  råtte  platser.  Nedan- 
för sjön  står  en  okrönt  sköld,  innehållande  tre 
skarptaggiga   klubbor.     Skall    detta  förestftlla  Da« 


—  %n  — 

laroes  vapen?  För  mig  &r  denna  skftkl  obekant. 
I  det  $ignet,  som  dalkarlame  Iftto  åt  sig  gOn 
under  den  Engelbrektaka  remingen,  ferekomnu 
inga  klubbor,  utan  en  båge  och  en  yxa.  Rand- 
lama,  aom  angifva  jArngrufvor,  gå  i  tvenne  rader 
från  Norberg  och  Liadeeberg  ock  från  Aatra  Verm- 
laiid«.  till,  deaa  de  motas,  och  gå  aedan  i  en  lång 
md  till  trakten  af  Siljan,  hvarest  åfven  koppar- 
Qoh  silfvei^grufvor  finnas  angifna.  På  nordöstra 
sidan  af  SUym  ses  en  rest  stan  omgifven  af  åtta 
jlUmgraf^emftrken.  Silijan  har  ftfven  tvenne  ut- 
flöden. Det  «na  ftr  Dalelfven,  som  går  på  södra 
sidan  om.  Longabeden  och  mynnar  ut  på  rftttstålle, 
det  andra,  nordligare,  myiinar  ut  vid  Gefie.  Vid 
Siljan  läsas  ortnamnen  Mora,  RetO  (Rattvik)  och 
Orsa.  Vid  den  verkliga  Dalelfven  finna  vi  Gänga 
(Gagnef),  Leksunda  (Leksaud),  Tuna  och  Tors- 
anger  (vid  en  sjO,  genom  hvilken  Dalelfven  flyter) 
—  dfti^fter  möter  Gestrikland*-  Vid  den  andra 
elfven  finna  vi  By,  Millesvik  och  Grytonos  (Gryt- 
nås).  Hilr,  vid  gränsen  mot  Gestrikland,  kommer 
^n  ny  grupp  af  jårn-  ooh  koppargrufvor.  Mellan 
Siljans  två  utflöden  fbrekomma  H^mmora  (det 
nuvarande  Hedemora)  och  Husaby.  Dalame 
kallas  å  kartan  Dalecarlia  magna.  Den  roll, 
som  dalkarlarne  hade  spelat  under  medelti- 
dens   slutskede,     Afvensom    landskapets     rikedom 


—    515    — 

jA   metaller,    torde    haf^a  fOranledt  benämningen 
>det  stora». 

Norrland  kände  Olaus  Magni  ganska  vftl  ge* 
nom  sina  fämt  omtalade  resor,  och  vi  finna  oeksk 
i  Norrland  en  hel  m&ngd  ortnamn.  Vi  b&rja  med 
Gestrieia  (Gestrikland).  Staden  Gefle  finnes  utsatt; 
på  en  5  tttanfbr  inloppet  flammar  en  eld,  som 
representerar  en  primitiv  fyrbåk,  d.  v.  s.  ett 
nattetid  tandt  bål.  Namn  meddelas  på  sju  af 
det  lilla  landskapet»  nio  socknar.  Ett  och  annat 
namn  &r  felaktigt,  men  kan  dock  utan  svårighet 
förklaras.  Ett^  Millesvik,  &r  tydligen  af  misstag 
inkommet  i  stallet  fi>r  något  annat.  Mellan  detta 
Millesvik  i  vester  —  det  hör  måhända  till  Da- 
lame  — ,  Odense  (OfvansjO)  i  sydost,  Tors- 
åker  i  nordost  är  ett  större  grufområde  utmärkt, 
innehållande  silfver^  och  kopparmalmer.  Helsing^ 
land  (Helsingia)  betecknas  som  ett  f.  d.  rike  och 
säges  vara  mycket  folkrikt;  två  resta  stenar,  af 
hvilka  den  ena  har  ansenliga  mått,  och  tvenne 
pyramider  häntyda  på  minnen  från  forna  ti- 
der. Af  södra  Helsin^ands  sexton  sockar  äro  de 
flesta  å  kartan  utmatta,  namnen  Berga  och  Utval 
kunna  icke  nu  identifieras;  Kårböle,  i  våra  dagar 
ett  litet  kapell,  åsyftas  helt  visst  med  Oogerbela, 
hvilket  knappast  under  medeltiden  var  en  socken. 
Norrala  kungsgård  betecknas  som  »Konungens  hus» 


-     214    — 

(doimis  regia).  Floden  Imem,  kommande  firån  eo 
ajfty  som  icke  ligger  synnerligen  långt  in,  flyter 
genom  landskapet.  Tvenne  öar,  Koggesund  och 
Faxholm,  hafva  hvar  och  en  sin  borg.  Den  nwrs 
delen  af  Helsii^and  har  ock  flero  kyrkor  ateatta; 
endast  en.  Hammar,  kan  nu  icke  identifieras.  Ha* 
diogsval  ligger  på  en  udde,  hvairest  marknad» 
höllos.  Stora  lodjur  springa  mellan  namnen.  Att 
de  många  sockennamnen  icke  alltid  aro  i  fdrfaål- 
lande  till  hvarandra  rfttt  utsatta  kan  ej  vicka 
någon  undran.  Medelpad  har  mo  sockennamn, 
under  förutsättning  att  Borgelo  får  råknas  till 
c^m.  Ångermanland  går  upp  mot  Umefcraak.  Af 
de  37  kyrkor,  som  funnos  i  detta  landski^>  Tid 
medeltidens  slut,  ftro  tolf  namngifiaa.  Utanför 
kusten  ligga  öarna  Heroeaand,  med  marknad,  och 
Ulfen  (UlfO).  Söder  om  NordmaUngs  kyrka  fin- 
nes ett  berg  tecknadt,  hvilket  lAr  namnet  SmtU 
mona.  Utanför  kusten  står  en  inskrifti  aom  för- 
måleri att  har  förekommer  ett  forfiUrligt  rytande 
i  klipphålorna.  Namnet  Stuva  ett  stycke  söder 
om  Ume  tr&sk  åsyftar  sjålstugan  å  Ragonda* 
skogen. 

Närmast  i  ordningen  kommer  nu  Vesterbotten. 
Jag  n&mnde  nyss  Ume  trfisk,  hvilket  ar  mycket 
stort  och  hredt.  Det  år  betackt  med  is,  på  isen 
ses  en  hjord  af  renar,  som  upptagit  en  strid  med 


—    SIS     — 

«D  flock  htmgiigft  vargar,  «Nn  ttk  på  stranden; 
Grtnflerna  meUan.  laodtkapeii  finnas  icke  utsatta 
p&  kaitan.  Vid  södra  sida&i  af  dtt  tiftmnda  tfldcet 
Itses   dels   Asand,  hvUket  tonle  afiie  någon  af  de 

o 

många  byar  aaed  naflDtaen  Åsen,  som  forekomaia 
i  Jftmtlaad  oeh  Vestesbotten,  dsis  Forshet^  kvil^ 
ket  heh  visst  beteoknar  byn  Fonheden  i  Lycksele 
socken.  Antagligen  har  Okms  Magni  under  sin 
norrlåndska  resa  tiUktragt  natten  i  denna  -  by^ 
kvilleet  {Brskaffirt  den  hedmn  att  Uifva  upip^ 
tagen  på  kartan.  Vid  kusten  dier  i  dennas  n&r^ 
het  Iftsaa  namnen  å  orterna  Urna  — >  utanfbr  lig^ 
g&p  en  bebyggd  ö,  som  synes  btea  namnet  Qverken 
— ,  Bygda,  Lefanger,  SkeUitta,  Pita,  Lula  ooh 
Chalis.  Invid  Urna  låses  ordet  Renaval,  och  vid 
sidan  af  namnet  förekommer  bilden  af  en  tea^ 
som  mjölkas  af  en  qvinna.  Det  synes  mig  ovisst, 
huruvida  Renaval  fir  ett  ortnaBin  eller,  snarare,  ett 
appellativum,  »renvall».  -  Däremot  synes  det  långre 
åt  norr  liggande  Rensby  svårfigen  kunna  tagas 
annorledes  ftn  som  ett  ortnamn,  ehuru  det  nu  ej 
förekommer  i  dessa  trakter. 

Norr  om  Ume  träsk  se  vi  en  skidlöpare,  som 
riktar  en  pil  mot  en  stor  jårf,  och  en  annan  jå^ 
gare,  som  med  sitt  vapen  mattar  mot  en  stor  fågd, 
hvilken  sitter  i  en  trådtopp.  Vi  komma  nu  till 
en   stor  sjö,   som^  strieker   sig   fite  sydvest  till 


—    fti6    — 

noitbet  oeli  to  bimlast  i  den  wHån  dden.  Frå» 
denna,  rimia  eifvåt  ut  i  fiottenhafoet  förbi  ^gde^ 
Lofiteiger^  Skellefte,  Pito  oeh  Lola  Detta  eton 
véttMd  ftr  t&okft  med  is,  <ieh  på  dcMia  se  vi  deb 
en  man,  som  slåp-  på  istieket  aned  en  yxa,  for 
att  döfva  de  under  isen-  stiendb  fiskaina,  dda  en 
man^  gom  sitter  invid  två  vakar  och  passar  på  de 
i  'dem  nedlagda  refvéirna,  dels  en  zenhjonL  Vid 
sjtlMis  sydvestra  ande  lätes  namnet  Siohem.  Grftns- 
bei^D  mellan  Sverige  ock  Norge  feisvinna  hår 
på  ett  stycke^  och  i  öppningen  se  vi  en  storlaat* 
vagn  på  fyra  hju:!,  dragen  af  tvenae'  renar  i  haf* 
tigi  ^tprång;  en  maiif  står  Iftngst  bak  i  vagnen  och 
riktar  eli  pil:  Framfto  vagnen  står  uttrycket 
Krkarlames  hOfdiagsr,  meti  detta  kan  m&jl]g«i 
galla  det  invid  liggande  stSrre  hnset,  som  må- 
hånda  Ar  dessa  hofdingars  boning.  På  tatra  si- 
dan om  sjOn-  lAsss  namnet  fiircarli;  högre  upp» 
åt  Lulesidan  ses  an  stor>  stjflrna,  hvilken  betecknar 
en  guldgmfva»  Under  d^n.nyss  omtalade  vagnen 
läses  rubriken  Lappia  ooeidentaUs* 

Man  får  onekligen  di  kartan  den  forestall- 
ningen,  att  det  råder  en  synnerlig^i  liflig  trafik 
i  dessa  trakter,  som  dook  Aonu  äro  till  en  stor 
del  ovigade*  Bakom  vagnen  finnes  en  »iandbro», 
en  tarflig  bro  ÖfArer  en  elf.  En  skinnklädd  skid- 
löpare   med    spjut  och  pilar  skyndar  teter  ut,  en 


411     — 


arnian  flEfdH  åt  sama»  h&U  i  en*  akje.  £li  stor 
beriden-  skara  —  hvar  man  8itjtande^i  en  rttt  -rr 
i^örtar  likaledeB  4Mer  ut^  en  i  akanan-bir  krctta  öah 
foreatftller  T«ngil>  skridfinnavaes  konung  (rex  ^eriö- 
JinnonAin).  Nftrmast  framför  honom  ses  en  annaq 
bmden  skara^  med  bMtar  i  •sttllet  för  renaiH 
kominendemd  af  Amgrim,  kelsiiigamea  konnlng^ 
Vid  sidan  tågar  fotfolkL 

Vid  Kalis  elf  ses  orten  Hdsingaby,  och  en 
del  af  elfeen  betecknas  vara  en  Laxastrikm,  d.  v.  8« 
en  laxstrOm.  Det  område,  i  favilken  denna  liår 
rycker  fram^  kallae  Soricfamia. 

Vid  innersta  anden  af  Bottenhafvet  ligger  på 
en  ö  staden  Tomia,  hvilken  betecknas  läåsom  en 
mycket  betydande  kanddsort  (emp&riwn).  Ett 
upplag  af  tminor  och  en  knippa  torkad  fisk  vittna 
hårom.  I  hafvet  utanför  simma  fiskar^  man  jagar 
på  isflaken  sj&lar^  man  ftr^  i  stora  slftdar,  för-- 
spioda  med  hastar^  som  på  hufvadet  bara  vimp- 
lar, från  den  finlftndska  sidan  till  den  svenska* 
Vid  sidan  af  Tornio  ligger  öster  ut  en  ånnn 
större  ö  med  ortnamnen  Cbim  (Kemi)  och  Parki 
—  det  finnes  ett  Björkö  i  Torne  elf  — ;  längre 
in  Iflsas  namnen  Helsingaval,  Skricby,  Olsby  och 
Ecclesta-  &  Andreej  den  helige  Anders'  kyrka. 
Om  denna  år  i  det  föregående  taiadt,  liksom  om 
orten  Pele* 


—    818     — 

I.  ^  Norr  om  de  två  hånkuonm  fonkomnui  ritt 
mftrkMga  bilden  Efct  iHuner  år  filst  i  markan,  och 
vid  étm  mda  Hgga  flera  pexeener  på  knft.  Vid 
sidan  Iftsesc  iDe  tiflbedja  ett  rOdt  Uftde  appiyft 
på  ett  8pjiit.i  Nedan  aes  en  grapp  af  fem  per- 
soner: enligt  testen  ftr  det  ett  brudpar,  som  efter 
hodningaraeB  sed  fOnenas  dirigenom  att  man  tur  et 
flinta  slår  gnistor  Ofver  dem.  AUra  öfrertt  stir 
en  hOgvåxt  man  med  en  etaf  i  hvardera  banden 
och  Tid  fottema.  ett  liggande  lejon*  På  de  två 
stafvfurna  står  med  runor,  bredrid  bilden  med 
vanliga  bokstftfver,  den  latinska  inskriften  iShir* 
taterus  puffä  mieticus^  Starkad  (dier,  som  han  förr 
kallats,  Starkotter),  sveames  kftmpe.  Hår  utanfor 
ligger  Magnetön,  och  dår  ofran  synes  Nordpoko. 
Olaus  Magtd  kar  således  antagit,  att  den  Skandina* 
viska  half Ons  nordligaste  del  tillhörde  Sverige,  hrilket 
sålunda  åfven  bår  uppe  skilde  Norge  från  Finlaod. 

Af  Sveriges  nuvarande  landskap  har  jaginns 
kke  talat  om  Jämtland,  hvilket  under  1500-takt 
hörde  i  politiskt  hånseende  till  Norge,  i  kyrkligt 
tOl  Sverige.  Några  kyrkor  åro  namngifna.  MelltB 
Syl-*  och  Skars^Uen  står  antecknadt  ibergsbonias 
vågi.  Oenom  missteg  hafva  gården  Vesterkus  och 
Kungsgården  bUfvit  förlagda  midt  i  Storsjön. 

Den  Finska  vik»i  år,  såsom  redan  blifnt 
nåmndt,   tecknad    med   en  utpräglad  dragnii^  it 


—   S6ie  — 

Boedoit  GadMmoi  not  Rjmbnd  gir'  fiAn  Finsks 
vikns  inve  4el  ftUl  Hvita  qön^  hvitten  tydligeB  m* 
presenterar  Hvita  hafvet.  Mdian  denna  egö  och 
Skytiska  omméésu  ligger  Bjf^rmkiid.  FörliåUandena 
till  de  barbariska  grannsime  i  Öster  rmo  ikn  fred- 
ligt —  långt  uppe  i  norr  fbiekommer  en  bild  af 
den  bjrteshsndel,  som  bedrefii  utefter  grftnsen: 
båda  parterna  hålla  aina  varor  upplyfta,  svenskarne 
föraftmligast  ftremål  af  jåm  t-^  an. fientliga*  På 
tvenne  stallen  se  vi  konungens  fogde  rida  mot 
grånsen. 

Sjftlf  har  Olaus  Magni  aldrig  besökt  Finland, 
och  hans  karta  Olver  denna  landsdel,  hvilken  en* 
ligt  honom  hade  i  vissa  trakter  en  mycket  tåt 
befolknmg,  beror  således  på  uppgifter,  som  han 
kunnat  hemta  från  andra.  Jag  har  redan  fram* 
hållit,  att  Ziegler  kånner  många  finska  ortnamn. 
Namn^i  ftro  ej  heller  få  å  master  Olofs  karta, 
men  denna  ftr  hvad  Finland  betrftffar  ganska  fel* 
aktig  så  vål  med  aCieende  på  landets  indelning 
som  namnen.  Trftsnidaren,  som  graverade  stockarna, 
torde  vfti  oita  hafira  missförstått  den  teckning,  som 
stftUts  till  hans  förfogande  —  ortnamnen  voro  fte 
honom  fråmmande  -*—  och  med  a&eende  på  de  finska 
namnen  torde  v&l  master  Olof  sjålf  mången  gång 
liafva  varit  osftker.  I  sydvestra  Finland  finnes 
afbildad  en  kåsa,  ett  dryckesldkrl  med  tvenne  upp* 


—  «a)  — 

ttfMnde,  Oftreist  foibMidna  fauidt^f^,  odi  vid  aidaii 
låses  ordet  K06a^  tecknadt  med  såmmA  slag»  bok- 
stafver  som  ortnamnen. 

De  finska  landskap/  som  nämnaa  å  kartan^ 
aiH)  Österbotten,  Sataknnda^  Tavasthmd,  Nonv  ock 
Söder^Finland,  Alftndska  Oama,  Nyland  och  Ka- 
rsleviy  som  strtU^er  sig  från  Viborg  upp  tiU  Hvita 
faafvet.  Sjöama  iro  många^  och  genom  midtea 
af  landets  norra  dd  löper  en  bergshöjd^  som  kaUas 
landryggen. 

Bilderna  på  kartan  framställa  en  del  natur- 
forateelser,  af  hvilka  som  m&rkligast  må  antecknas 
den  Viborgska  småll^i,  som  sftges  vara  ett  fbr- 
farligt  ljud,  som  åtgår  från  en  håla  i  nArheten 
af  Viberg.  (Hans  Magni  har  till  och  med  for- 
sökt  att  afbilda  det  ur  djupet  uppstigande  dånet! 
Andra  bilder  Aro  af  kulturhistoriskt  intresse.  Pi 
Finska  vikens  is*  löpa  tvenne  mftn  å  islAg^, 
gifvande  sig  fart  genom  stora  pikar.  Båtar  spe- 
lade en  stor  roll  i  det  vattenrika  Finland,  skepps- 
bygge och  forsling  af  båtar  finnas  också  fram- 
ställda. Mera  öf^erraskande  ftro  de  två  kanonerna, 
som  &ro  afbildade  inom  Satakundas  område, 
med  vidfogad  uppgift  att  där  tillverkas  bom- 
barder. 

Nu  återstår  endast  Norge  att  uppniArksamma. 
landet  i  dess  helhet  ftr  något  misstecknadt,  i  det 


—    Wl     — 

att  skilloadeo  mellao  ^en  hnåm  delM.  i .  söder 
och  den  asiala  i  norr  kke- p&.  ftiUbödigt  såtk 
finmtradar.  Mellaa  Sverige  ock-  Noi^.  Bt  teckr 
nad  en  på  några  stftUen  -  af  bruten  grinakeiiija^ 
hvilken  kaUaa  Doft«QfllL  Det  råtte  Dofre^ 
finnes  å  kartan  utsatt,  men  har  ej  f&tt  någdt 
namn. 

Viken,  skildt  från  Sverige  af  TroUbåtteelfven, 
betecknas  som  ett  f.  d.  rike»  Af  örtet  inom  detta 
område  finnas  utsatta  Uddevalla  (Vodaval),  fOr 
långt  åt  söder,  Knngdla,  Bobos  (nauiiet  stafvas 
å  kartfw  Monus),  Marstrand  och  slottet  Karkborg^ 
som  vid  den  tid,  då*  Olaus  Magni  lemnade  Sverige^ 
var  a&te  for  en  svensk  fogde.  Hftr,  liksom  a  kar- 
tan öfver  Sverige,  åro  vattensystemen  egcmdomligt 
framställda:  nåatan  bela  det  aOdra> Norge  liknar  en 
samling  af  öar,  skilda  från  hvarandra  af  floder  och 
sjöar.  Viken  år  landfast  och  Hkakdes  Bomarike 
intill  Sarpfloden,  med  Olsborg,  hvilket  v&l  blifvit 
flyttsdt  hit  firån  den  rttta  platsen  i  det  nordlie 
gaste  Bohualftn.  Landfsat  är  ftfven  landet  i  vester 
om  Sarpfloden,  med  Selsborg  (Sarpebovg)  och 
Vemo  kloster,  långre  npp^  ligger  Aslogia  (Oslo) 
vid  det  vatten,  som  kommer  fråa  sjön  Eyer  (Qje-> 
ren),  hvilken  sammanslagits  med  Mjösen.  Med 
yttersta  nordliga  anden  sammanh&nger  med  fast* 
Isndet   åfven   det   landskap,   som    ligger  i  vester 


—   tss   — 

från  0§eiim*Mj()Mfi  och  som  fttmimtone  i  dcit 
norra  delen  kåUas  Sologia,  d»  v.  s.  Setoer,  med  or- 
terna Akefvhne  invid  Odo,  Ooperfik,  Mandal,  Se- 
derhettt  (Sodram),  Edsdal  (Eidarold),  Hammar  och 
Marok^  hvilket  möjfigen  llr  det  svenaka  omrUel 
Markerna,  som  i  sådant  fall  blifvit  ferlagdt  tili 
orätt  plats;  långt  i  norr  finnes  berget  Sulloppa 
En  ö  dåvemot  fil*  Lister,  med  en  kungagård  ocb 
ortnamen  Hesimea  (He^nnes,  Hesnes),  Agdaodiii, 
Skideni  (Skien)  odi  Tonibei^;  utanfor  aydkustai 
tasae  namnen  Fledere  (FlekkeM)  och  J<milni80iid. 
Ltndemes  år  en  ö  for  rig.  Ännu  en  5  ber  i  8&- 
der  namm*  Jatria  (Jsdderen)  med  ortenia  Lider, 
Stavanger  och  Snlodal  (Saledal?).  Resta  stentr 
vittna  om  forntiden.  På  nftste  6,  som  Ifingat  i  noir 
bftr  benftmningen  Tilemarehia  (med  stOrre)  och 
Valdrea  (med  något  mindre  boksMiver),  iMu 
ortnamnen  Lerdal,  Haddada,  Hardaager,  Nidil, 
Krabba    Kirxie,    Note,    Hielmeland,    Halsne    och 

o. 

Festia.  A  den  vestra  stnnden,  åt  Garmesund  tiQ, 
^itta  i  klipporna  jårnringar,  vid  hvilka  man  konde 
fftsta  sina  skepp.  I  vester  htrom  finna  vi  en  nd 
af  Oar:  Iftngst  i  söder  Scutenes,  sedan  en  något 
större  6  med  Bergen  och  Baggahohn  p&  inridan, 
Hvitingo  odk  Skeren  på  ntridan  ^ —  skargården  bar 
således  smalt  samman  med  landet,  å  hvilket  ses  ett 
par   större   resta   stenar.     Bergen    sfiges   vara  ea 


—    B28    — 

myoket  tftor  iiaodelMtad.  Eh  inna  Mae  d  i  oorir 
bar  tiieki  Noiges  i^e  iamt  bilden  af  'm  tvo^ 
nMidé  kovnhg  med  Norges  jFKbtninde  tejoB  i  skAi^ 
den  vid:  tnbn  o<^  orden  ilr  kippenbarebebokent 
>Iiigen  tage  din  kröna»  *^  ett  egendiMiligt  nU 
tryck^  då  Norge  vid  den  tidy  då  Oiaäs  lAafgéå 
akref,  icke  var  ett  eget  rike.  I  «(iigt  laaas  hit 
munnen  Qvinrrefidrd  (Kvennahoradi^offdX  Sandat^ 
daland  (SunnkArdaland,  hvilkel  blifvit  lagdtnor» 
om  BeigtniX  Halimgalåb,  Totati,  Valdms  (ftr  andrå 
gåiigenX  Vooe,  OMer,  Hero  oeh  udden  Stad»  som 
komnut  ålldeke  for  långt  åt  aSder.  Långt  i  Mteir 
ligger  Sologier,  hvilket  vål  ftr  en  ny  upplaga  af 
det  nyss  ontslade  Sol<^gia.  Öster  faftiom  ftlrekMn*^ 
mer  en  del  af  fastlandet»  som  kallae  Hetmarchiå; 
med  ortnanmeA  Esterdal  och  Osleordaliå  (båda  bei- 
teckna  fach  visst  Osterdålen)*  L&ngst  in  omtalas 
jårahyttor.  Af  de  vftkHga  i^l,  som  draga  sig 
från  norr  till  sdder  genom  det  södra  Norge,  finnes 
å  kartan  intet  spår. 

Den  Mjande  delen  af  Norge  bes&r  i  allmån^ 
het  af  tvflratydcen,  som  gå  från  grSnsberget  till 
hafvet,  i  norr  ook  söder  begränsade  af  floder^ 
Inom  det  flMrsta  af  dessa  områden  forekomma  Hom^ 
illa,  som  sftges  vara  ett  mycket  högt  berg,  Sognia, 
Siliedallar,  Gudbrandsdaler  och  Caperdal  (Kop* 
pardal)    —  jämför  hvad  tidigare  blifvit  sagdt  om 


—    Ä24     — 

Zieglero  ksrta^  -—  Ubdal,  Sandal  och  SoknadftL 
FOrvinriogen  ftr  hftr-  ;rttt  ator  med  aiåeeoåe  i 
orternas  fetdelning  på  de  oläa  omrideMk  Nteta 
tFftnrtt>ba  år  SondmSre  (Sadnora)  med  BomficMd 
(Rom8debQoapd)f  Ukngt  inne  i  landet,  Vik*  Snreadal, 
Hesdal,  Valhem  ooh  *  Sktogsberg.  £n  man  och  en 
haety  båda .  försedda  med  vida»  runda  eoBekor,  gi 
efrer.  Q&Uet  nod  till  Herdal.  Namnet  KordmOre 
(fordom  ett  konungarike)  förekommer  inom  ett 
kilformigt  område,  bvilket  ioke  hhmer  ut  till  haf- 
veti  fair  Ifttae  åfeen  namnen  Styredal  och  Staveren 
(St&ren).  Nheta  område^  emalt  oeh  boktadt,  gar 
fråB.beigBvAgen  mellan  Skarea-  och  SuIa^aUen 
Anda  ut  till  hafvet.  Vi  l&M  h&r  Leidal,  Goldal 
Ofrestrind,  Hildre,  Salbo,  Ben  och  Bestada  udden. 
Humodal  (Numnedal)  &r  en  Ow  Norr  om  denna 
ech  en  bjö,  00m  aldrig  fryser»  ligg^  ^n  etArre  O 
med  Klebo  och  Backa  nunnekloster,  darinnanftr 
en  annan  stor  ö,  Strindaherad,  mod  Trondem  ä(ven 
kalladt  Nidrosia  metropolis,  Lada  (den  finejdade  gar- 
den Hlade),  Lesnnger  (Levanger),  Vardal  (mycket  for 
Ifiagt  åt  söder)  oeh  Ymblovik.  Utanför  dessa  land 
och  öar  ligger  en  rad  af  holmar,  bland  dem  Gid^a, 
vid  hvilken  Iftses  D  Kanutus  Alson  (hor  Knut  Ålb- 

*  Noga  taget  står  å  kartan  Gudbradsdal  och  Camperdal: 
förkortningstecknet,  som  betecknar  m  eller  n,  har  blifrit 
Mbragt  å  felaktigt  stftlle. 


—    226    — 

son)  samt  en  namnlös  O  vid  inloppet  till  Trond- 
hjemsQorden,  hvilken  ar  reducerad  till  en  elf,  och 
vid  denna  O  Iftses  D  Henricus  Nielsen.  Olaus 
torde  hafva  besökt  ene  och  den  andre.  Vid 
norra  sidan  af  Trondhjem  strftcker  sig  tvärt  Ofver 
landet  ett  bredt  område.  Midt  emot  arkebiskops- 
staden ligger  Castrum  a  Rendi,  hvarmed  torde 
böra  förstås  Reins  kloster;  har  finnas  vidare  Spara- 
bo,  Frosten  och  Ardal,  hvars  ratta  plats  faller 
på  östra  sidan  om  gransberget*  På  fjället  ses  tre 
gestalter  i  menniskoskepnad.  De  betecknas  med 
ordet  >Troll»,  men  aro  jättelika  vagmarken  fasta  vid 
fj&Uen. 

Tvenne  ratt  stora  öar  ligga  i  hafvet,  namli- 
Trondö  med  Stek,  d.  v.  s*  Stegen,  som  ligger  på 
Engelö  i  YestQorden,  och  Helgaland,  som  sages 
vara  terra  nohilium^  adlingarnes  land.  Norr  där- 
om förekommer  en  teckning  af  Malströmmen,  i 
hvars  hvirflar  ett  fartyg  uppslukas,  omgifven  af 
de  små  öama  Väst  (Vestrålen),  Lofot  och  Rost. 
Den  stora  fiskmarknaden  ar  förlagd  till  fastlandet 
midt  emot  Helgaland. 

Jag  vill  icke  har  ingå  i  några  detaljer  inom 
kartan  öfver  det  nordligaste  Norge,  mindre  besökt 
och  därför  helt  naturligt  mindre  kandt.  En  bostad 
för  Birkarlarne  finnes  utsatt.  Namnet  Finnmar- 
ken beledsagas  af  en  krona,  och  landet  angifves 

Bv.  Akad.  Handl.  fr.  1886,  12.  15 


~    226    — 

dftrmad  hafVa  varit  ett  eget  rike.  {)e  noidligMte 
namnen  ftro  Vardabns,  som,  att  dOma  efter  teck- 
ningen på  kartan,  gknlk  hafva  varit  ett  mycket 
ansenligt  fiete,  Casirum  S.  OUwi  och  domxu  pre- 
åidii  (hövdingens  boetadX  Det  ftr  möjligt^  att  aU» 
tre  namnen  betecka  ett  och  samma. 

Hafvet  utanför  den  norska  koaten  ftr  npp- 
fylldt  af  vidunder. 

Vid  utarbetandet  af  sin  karta  kunde  Okas 
Magni  i  viss  m&n  stödja  mg  p&  personlig  erhaen- 
bet.  Ostgötaskttten,  trakten  kring  Vesterls,  sttHre 
delar  af  Norrland,  någon  del  af  norra  Noi*ge  voro 
honom  bekimta;  han  hade  ftfven  haft  tiUfillle  att 
taga  kannedom  om  vissa  delar  af  landen  i  sSder 
om  Nordsjön  och  Östersjön.  Kusterna  af  desM 
två  vatten  voro  emellertid,  tack  vare  otaliga  han- 
delsftlrder,  så  pass  vftl  bekanta,  att  måeter  Oloft 
egen  erfietrenhet  svårligen  kan  fbr  derae  återgif- 
vande  hafva  varit  af  någon  sti^rre  betydelse.  Inom 
Östergötland  och  Vesteråstrakten  torde  han  visser- 
ligen hafva  egt  lokalkånnedcmi,  men  denna  var  ni 
ingen  nytta  för  en  karta  i  så  Kten  skafak  som  hans. 
Af  större  betydelse  voro  hans  resor  i  Noirlsnd 
och  Norge,  i  hvilka  båda  områden  han  lade  til) 
rygga  Iftngre  stråckor.  Men  någon  kartfelggnmg 
kunde  icke  komma  i  fråga  vid  dessa  resor.    Ort- 


—     227    — 

namn  erhöUos  i  större  antal,  men  några  garantier 
för  rfctt  placering  funnos  icke.  Resans  omvägar 
inverkade  Ifttt  på  uppfattning  af  väderstreck  och 
afisAånd.  Bftst  borde  man  knnna  bevara  minnet  af 
sådant,  som  vållade  de  största  besvfrrlighetema, 
berg,  som  skulle  öfverstigas,  elfvar,  som  skulle 
öfverfaras.  Men  just  i  afseende  på  dfvar  och 
berg  visar  Olai  karta  hvarjehanda  felakti^eter. 

En  person  med  Olai  begåfiiing  och  vakenhet 
gjorde  egna  iakttagelser,  men  han  sporde  natur-* 
ligtvis  ftfven  andra  och  fick  sålunda  höra  hvad 
andra  sett  och  hvad  barnen  hört  af  sina  fikder. 
Några  uppgifter  å  kartan  har  han  helt  visst  fått 
på  denna  väg. 

Böcker  funnos,  i  hvilka  upplysningar  lemna-* 
des  för  sjöfarande,  huru  de  skuUe  kunna  komma 
från  ett  stftlle  till  ett  annat.  Dessa  anvisningar 
innehålla  vanligen  ortnamnen  och  uppgifter  om 
löstanden.  Att  efter  dem  upprAtta  en  karta  ar 
omöjligt,  men  vål  kan  man  för  en  karta  från 
dessa  segelanvisningar  finna  en  mångfald  af  namn 
och  ftfven,  när  stommen  ftr  gifven,  upplysningar 
rörande  deras  insättande.  För  kusterna  funnos 
sålunda  hvarjehanda  upplysningar,  men  knappast 
några  för  de  inre  delarna  af  landet.  Man  kunde 
visserlig^i  tftnka,  att  de  andliga  myndigheterna, 
som   ju    egde   de    största  kunskaperna  af  litterär 


—     228    — 

art,  som  hade  stora  områden  att  styra,  kyrkliga 
och  afven  för  dem  sjftlfva  viktiga  ekonomiska  in- 
tressen att  taga  till  vara,  skulle  for  det  inre  lan* 
det  sörja  for  fftrdanvisningar.  Men  några  sådana 
ftro  icke  kftnda,  om  vi  undantaga  några  forteck- 
ningar om  den  ordning,  efter  hvilken  biakoparne 
plågade  visitera  sockenk3rrkorna,  men  dessa  for- 
teckningar innehålla  endast  kyrkornas  namn.  Inom 
det  område,  i  hvilket  man  hade  att  röra  sig,  k&nde 
man  ganska  v&l  forhåJlandena,  och  man  egdeöfverallt 
gftstvftnner  eller  andra,  for  hvilka  mottagandet  och 
undfägnandet  var  en  plikt  —  öfverallt  hade  man 
tillfälle  att  få  anvisningar  för  morgondagens  ftrd. 
Under  vistelsen  i  utlandet  hade  Olaus  Magni 
haft  tillfälle  att  göra  bekantskap  med  tidigare 
kartor,  och  han  torde  hafva  begagnat  sig  af  så- 
dana* Ahlenius  har  i  sitt  arbete  om  Olaus  Magni 
anfort  flera  källor  af  denna  art,  hvilka  kunnat 
vara  för  Olaus  tillgängliga*  Han  ställer  det  ovisst 
huruvida  Olaus  känt  Claudii  Clavi  karta;  flera 
namn  inom  Danmark  äro  gemensamma  för  bida 
kartorna,  men  där  Olaus  liksom  Claudius  ville 
upptaga  de  förnämsta  orterna,  måste  namnen  blifva 
desamma.  När  namnformerna  afvika  från  hvar- 
andra,  äro  Olai  Magni  de  sämre*  Däremot  år 
hans  framställning  af  de  nordiska  landens  kon- 
turer vida  bättre  än  Claudii* 


—     229     — 

Det  har  framhållits,  att  Zieglers  karta  legat 
till  grund  för  Olai.  Åfven  hftr  står  Olai  karta, 
bvad  konturteckningen  beträffar,  vida  Ofver  Zieg* 
lers.  Därtill  kommer,  att  Ziegler  icke  kände  nor- 
den af  egen  erfarenhet,  utan  hade  i  utlandet  skaf- 
fat sig  uppgifter  dels  af  nordbor,  dels  antagligen 
från  seglingsbeskrifningar.  De  förra  torde  hafva 
varit  för  Olaus  Magni  lika  väl  bekanta  som  för 
Zieglers  sagesman  —  en  af  dem  var  ju  Olai  egen 
broder  — ,  och  antagligen  kunde  han  få  tillgång  till 
samma  seglingsbeskrifningar.  Det  är  väl  därför 
snarare  Zieglers  källor  än  Zieglers  arbete,  som  be- 
gagnats af  Olaus,  låt  vara  att  Zieglers  beskrifning 
af  Schondia  är  utgifven  sju  år  tidigare  än  Olai 
karta. 

En  enda  seglingsbeskrifning  för  Norden  är 
bevarad,  men  flera  sådana  hafva  säkerligen  funnits 
och  begagnats  af  geograferna.  Några  kartor  till 
sådana  beskrifningar  äro  icke  kända,  men  sådana 
torde  hafva  funnits,  ty  det  är  icke  antagligt,  att 
Olaus  Magni  på  grund  af  egen  erfarenhet  kunnat 
införa  de  förbättringar,  som  hans  karta  innehåller. 
För  tillgång  till  sådana  kustkartor  talar  också  en 
jämförelse  mellan  de  sätt,  på  hvilka  kusten  och 
det  inre  landet  blifvit  angifna.  Rörande  det  se- 
nare, om  sjöarna  och  deras  aflopp,  hyser  Olaus  de 
mest  underbara  föreställningar. 


—    280    — 

Friherre  NordenflkiOld  har  kommit  till  resul- 
tatety  att  »Olaus  Magni,  hvad  konturteckningen  af 
land  och  haf  betrftfiGAr,  i  fr&msta  rummet  etödt  rig 
på  en  numera  forkommen  skepparkarta  Ofver  de 
nordiska  landen.  Denna  har  han  sedermera  fyUt 
med  tillhjälp  af  egna  och  samtida  nordiska  yionen 
geografiska,  etnc>grafiska  och  naturhistoriska  kun- 
skaper. Vidare  &r  den  fbrsedd  med  geografida 
koordinater.  Men  dessa  Aro,  jag  förmodar  till  fbljd 
af  den  patriotiske  prelatens  okunnighet  i  mate- 
matisk geografi,  alldeles  felaktigt  uppdragna.» 

Af  Olai  Magni  originalkarta  finnes,  såsom  re» 
dan  blifrit  nftmndt,  ett  exemplar  i  Mfindien;  den 
har  på  fotografisk  våg  återgifvits  i  originalets 
storlek.  Redan  år  1572  utgafs  i  Italien  en  ny 
upplaga  af  Olai  karta  i  unge&r  half  storlek. 


I  den  text,  af  hvilken  kartan  beledsagades, 
omtalas  ett  större,  af  Olaus  Magni  fbrberedt  ar* 
bete  rörande  norden  och  dess  forhållanden.  Detta 
lemnade  tryckpressen  år  1555  i  januari  odi  be- 
tecknar sig  å  titelbladet  såsom  en  historia  om 
de  nordiska  folken.* 


*  Den  ytterligt  långa  titeln  har  följande  lydelse:  >Ui- 
Btoria  de  gentibns  seplentrionalibns,  eammqne  diversls  statnms, 
conditionibns,  moribus,  ritibai,  saperstitionibos,  disdpUus, 


—    281    — 

Den  låuga,  vid  fotra  af  sidan  återgifba  titeln 
angifrer  det  mång&ldiga  inneh&Uet,  Arbetet  &r 
indeladt  i  22  böcker: 

Bok  U  Seder  och  stridasfttt  hos  de  nordli* 
giste  folken  (bjarmer,  finnar);  vindar,  åska,  sol- 
och  mangårdar,  kometer,  yftdersolar,  köld,  snA  och 
is,  barnens  snöfastningar,  lifvet  p&  isen,  bruket 
att  resa  stenar  som  minnesm&rken^  ur,  runstafvar, 
runalfabetet» 

Bok  2.  De  underbara  naturforhillandena  i 
norden:  brinnande  vatten,  vulkanerna  p&  Island, 
drunknade  gå  igen,  hålor  vid  och  klippor  i  oceanen, 
ebb  och  flod,  Griynland,  järnriiigar  i  bergen,  Qåll* 
vfigen  mellan  Sverige  och  Norge,  bdysningsmedel, 
Sveriges  tre  största  sjöar,  Trollhättan,  slottet  Ara« 
nas,  Kindaborg,  Oland,  Gotland,  sköldar  huggna  i 
klippan  vid  Hangö,  kristaller  och  magneter,  ham- 
nar, strömmar,  källor. 


citiis,  regimine,  victu,  beUiSi  fracturis,  instramentis  ac  mineris 
metallicis  et  rebns  mirabilibos  in  Septentrfone  degentibns  ear- 
unqne  natiriL  Opvs  it  varim  plnrimammque  rernai  cogni- 
tione  refertnm  atque  cum  ezemplis  externis,  tum  expressia 
reroin  internaram  pictnris  illostratam  ita  delectatione  iucnndi- 
tateqne  plennm,  maxima  lectoris  animnm  toluptate  facile  pe]> 
Arndena.  Aactore  Olao  Magno  Gotho  Archiepiscopo  Upsalemi 
Saetise  et  Ootbi»  primate.  Cnm  indioe  locapletitsimo.»  Genom 
påfiigt  priyilegiam  var  boken  under  tio  år  skyddad  från  efter- 
tryck. Den  var  tillegnad  Adolf  af  Schanenburg,  ärkebiskop  i 
Köln. 


—     232     — 

'  Bok  3.  Om  de  nordiska  folkens  vidskepliga 
dyrkan  af  onda  andar,  vidskepelse  i  lithauen 
och  polartrakterna,  götarnes  gudar,  templet  i  Up- 
sala,  offer,  vidskepelser  rörande  åskan,  krigiska 
demonstrationer  mot  åskan,  ödets  gudinnor,  df- 
dansar,  rån,  troll,  Erik  Vftderkatt,  troUqvinnor, 
trollkarlar,  andarnes  tjenstvillighet. 

Bok  4.  Skogsbomas  och  deras  grannars  krig 
och  seder,  skogsboma  i  norr,  de  fem  språken  i 
norden,  handel,  lappbröllop,  vördnad  för  de 
gamla,  omvändelseverket. 

Bok  5.  Om  j&ttar  och  amasoner. 

Bok  6.  Mineralier  och  metaller,  mynt,  falsk* 
myntare,  guldsmeder,  rikedomen  i  Skeninge,  skinn 
af  olika  slag. 

Bok  7.     Orlig  och  vapen. 

Bok  8.  De  styrande  i  landet,  offentliga  v&rf 
och  krigiska  öfningar. 

Bok  9.     Om  landkrig. 

Bok  10.     Om  sjökrig. 

Bok  11.  Om  strider,  som  utk&mpats  p&  is« 
fälten. 

Bok  12.  Byggnader,  hamnar,  vådeld,  skeppe- 
brott. 

Bok  13.  Åkerbruket  och  menniskomas  nä- 
ringsmedel. 


—     233     — 

Bok  14.  Qvinnomas  dräkt  och  smycken,  bröl- 
lop,  kyskhet^    domare,  straff,  barnens  uppfostran. 

Bok  15.  Olika  slag  af  >öfningar>:  kroppsöf- 
ningar,  högtider,  spel,  lekar  och  dansar,  badstu- 
gor, åderlåtningar. 

Bok  16.  Skolor,  barnuppfostran,  kyrkliga  väl- 
signelser, gästfrihet,  gillen,  kyrkoprydnader,  brott 
mot  kyrkan,  begrafhingar  och  testamenten,  läkare 
och  deras  konst. 

Bok  17.    Husdjuren. 

Bok  18.     De  vilda  djuren. 

Bok  19.    Fåglar. 

Bok  20.     Fiskar. 

Bok  21.    Hafsvidunder. 

Bok  22.     Insekter. 

Olaus  börjar  sitt  företal  med  en  hänvisning 
till  det  stora  anseende,  som  under  antikens  tid 
egnades  män,  hvilka,  drifna  af  vetgirighet,  fär- 
dades omkring  världen  och  beskrefvo  hvad  märk- 
ligt de  sågo.  Han  nämner  Democritus,  som  reste 
Qtan  afbrott  i  mer  än  åttio  år,  om  egypternas 
konung  Osiris  och  Alexander  den  store,  Aristo- 
teles,  Homerus  och  Hecatseus,  den  grekiske  geo- 
grafen Dionysius  och  Claudius  Ptolemasus,  hvilken 
Olaus  upphöjer  till  konung  i  Alexandria.  Men 
de  nordiska  förhållandena  hade  hittills  blifvit  föga 
oppmärksammade,  hvaröf\^er  man  ej  kunde  undra. 


—     284    — 

Ty  vägen  dit  upp  var  m&kta  lång,  det  var  ej 
lAtt  att  Iftra  sig  de  många  språken  eller  att  finna 
tolkar;  farstår  och  folk  voro  inbördes  oeniga,  man 
blef  lätt  misstänkt  för  spioneri,  klimatet  var  ovan- 
ligt hårdt,  maten  hade  en  ovanlig  smak,  röfvare 
funnos  och  vfigama  ftro  afven  eljest  farliga,  sko- 
garna ftro  vidstr&ckta,  vilddjuren  grymma,  bergs- 
branterna höga,  vatten  ligga  i  vågen,  sföfi^rdema 
ftro  stormiga  —  frihet  och  ro  fär  man  försaka. 
För  att  hftfva  obekantskapen  med  norden  hade 
Olaus  Magni  åtagit  sig  det  stora  arbetet-  I 
många  och  långa  år  hade  han,  liksom  i  mörkret, 
sysslat  dftrmed,  nu  drogs  det  fram  i  ljuset  till 
allas  kännedom  och  törhånda  till  icke  ringa  nytta. 
Hemulsmftn  hade  han,  af  hvilka  de  två  förn&msta 
voro  goten  Cassiodorus  och  dansken  Saxo  Gramma- 
ticus.  Andra  uppr&knas,  sådana  som  långe  sedan 
skildrat  de  gotiska  folkens  öden,  af  nyare  Albert 
Crantz  och  Franciscus  Irenicus,  ojämförliga  skild- 
rare af  germanska  och  gotiska  förhållanden,  samt 
—  sist  —  brodern  Johannes,  hvilken  han  icke  var 
minst  tack  skyldig,  och  hvars  arbete  var  grund- 
ligare och  till  menniskoslftktets  hugnad  Ijufligare. 
Den  benftgne  låsaren  skall  ej  undra,  om  han  ut- 
förligt eller  i  sammandrag  återgaf  de  tidigare 
författames  yttranden,  ty  i  det  tvifvehktiga,  mörka, 
svåra    eller    otroliga    fann    han    det    bftttre    att 


—    2S5    — 

styrka  sina  uppgifter  med  uttalanden  af  de  ftldre 
fbrfattarne,  hvilkas  omfattande  sakkunskap  var 
godkänd,  fin  att  oförsiktigt  och  utan  intyg  tala 
om  fina  och  fOrdolda  naturförhållanden,  hittills 
ok&nda  fOr  alla  utom  fOr  den  högste  skaparen. 
»Det  &r  en  besvftrlig  uppgift  att  åt  det  som  ftr 
fornt  gifva  nyhetens  behag,  att  åt  det  nya  gifva 
trovärdighet,  åt  det  utplånade  glans,  åt  det  mtoka 
ljus,  åt  det  försmådda  behag,  åt  det  tvifvelaktiga 
trovärdighet,  åt  allt  natur  och  åt  dess  natur  allt.» 
Han  tager  vidare  sitt  tilltag  att  skrifva  denna 
bok  i  försvar.  Man  säger,  att  det  finnes  ingen 
ända  på  att  skrifva  böcker  —  hvad  skulle  Olaus 
Magni  hafva  sagt  inför  nutidens  litterära  verk« 
samhet?  — ,  man  upprepar  till  olidli^et  Terentii 
ord:  »Ingenting  sfiges  som  icke  blifnt  tidigare 
sagdt.»  D&remot  säger  Plinius,  att  ingen  bok 
är  så  dålig,  att  icke  något  är  till  nytta.  Olaus 
önskar,  att  detta  måtte  tillämpas  på  hans  »rapso* 
dier»,  hvilka  —  om  de  än  ej  ega  vältalighet,  vikt 
och  ordens  värde  i  högsta  mått  eller  medelmåttigt, 
kanske  alls  icke,  i  förhållande  till  detta  lärda  tide- 
hvarfs  kraf  och  kritiska  fordringar  —  dock  äro 
årliga.  Han  hoppas,  att  läsaren  må  döma  billigt, 
dflrfor  att  han  drifvits  till  detta  mycket  inveck* 
lade  arbete  eller  snarare  till  denna  svindel  fram-^ 
kallande   labyrint   af  deras  kärlek  och  tillgifven- 


—     236     — 

het,  som  länge  önskat  veta  hvad  man  kan  fr&n 
norden  få  utOfver  det  profetiska  ordet,  att  allt 
ondt  komm»  från  norden.  Mot  detta  ordet  må 
man  satta  det  andra,  i  Jobs  bok:  »Från  norden 
kommer  guldet»,  i  hvilket  yttrande,  enligt  de» 
helige  Gregorius,  guldet  betecknar  lifvets  storhet 
och  förtrftfBighet  och  en  fast  tro.  Man  förebrår 
visserligen  de  från  norden  komna  goterna  att 
hafva  förstört  Rom,  men  andra,  bland  dem  kyrko- 
fadern Augustinus,  hafva  firamhållit,  att  af  alla 
barbarer,  som  hemsökt  Italien,  haf^ra  goterna  va- 
rit de  mildaste;  då  Rom  var  illa  åtgånget  och,  så 
att  såga,  fbrderfvadt  af  hög  ålder,  bet&ckt  af 
smuts,  återuppr&ttade  goterna  lagar  och  ordninji: 
och  romerska  folkets  majestftt.  Det  gotiska  riket 
låg  Olaus  om  hjftrtat,  då  det  ju  till  ursprunget 
var  svenskt,  och  han  inlåter  sig  i  ett  varmt  för- 
svar for  detsamma.  Han  vill  därefter  visa,  att 
hans  bok  kunde  lända  till  Guds  heder  och  till 
gagn  för  konungar  och  deras  undersåtar,  så  i 
krig  som  i  ifred,  hvarigenora  fromhet,  tro,  öfver- 
flod,  endräkt  och  allt  eftersträfvansvärdt  godt 
kunde  vinnas  efter  dessa  fOrftrliga  ödeläggelser, 
som  den  nya  tiden  medfört.  Olaus  ville  dels 
undervisa  om  förhållandena  i  norden,  dels  vinna 
från  de  nordiska  förhållandena  en  praktisk  till- 
Iftmpning   for   de  andra  folken,  särskildt  Italiens. 


—     237     — 

»Man  måste  akta  på  följande  nyttiga  Iftrdomar  — 
utom  på  andra,  som  icke  aro  värda  mindre  upp- 
mftrksamhet  — :  1.  huru  furstar  och  andra  krigare, 
af  fiendemakt  drifna  ut  i  ödemarken,  skola  finna 
vågen  åter  till  menniskoboningar,  och  huru  de, 
drifvande  kring  på  hafvet,  skola,  genom  kännedom 
om  vindarna,  nå  hamn;  2.  huru  resande  skola 
skötas  för  att  icke  förgås  i  is  och  snö;  8.  huru 
ryttare,  äfven  väpnade,  skola  kunna  skydda  sig, 
att  de  icke  af  våldsamma  vindar  störtas  ned  från 
berg  eller  broar;  4.  huru  de  gamle  underkastade 
sig  strid  för  kyskhet  och  rättvisa;  5.  huru  strängt 
och  nyktert  gOtarne  lefde,  huru  strängt  och  nyk- 
tert gossar  ur  ädla  familjer  uppfostrades  och  huru 
de  öfvade  sig  i  ridning;  6.  huru  skadligt  falskt 
mynt  är,  huru  gagnande  äkta  mynt;  7.  huru  man 
skall    få  veta,    om  dyrbara  skinn  äro  förfalskade; 

8.  huru  ett  för&rligt  krig  i  sju  år  rasade  mellan 
tvenne  nordiska  konungar  och  huru  det  lyktades; 

9.  huru  man  kan  byta  varor  utan  penningar,  och 
huru  marknader  hållas  på  isen;  10.  huru  och 
favarför  man  anordnar  värdshus  på  isen;  11.  huru 
man  utstakar  vägar  i  djupaste  snö;  12.  med 
hvilken  stränghet  man  straffar  spioner,  akten- 
skapsbrytare  och  förrädare;  13.  huruledes  få  kri- 
gare kunna  upptaga  strid  mot  en  oändlig  mängd; 
U.  huru  många  och  besvärliga  krigares  försiktig- 


—    288    — 

hetsmått  &ro;  15.  hura  man  med  jdlar  kan  åstad- 
komma jftmmarar  i  ftlt;  16.  hura  man  fOr  ty- 
ranner, som  trampa  billigheten  under  fJMtema, 
vrftker  kull  borgarna;  17.  hyad  belägrade  behöfva 
och  huru  det  skall  på  ferhand  anskaffas;  18.  huru 
hftrhofdingar  hsfvra  att  bete  sig  i  strider  af  trif- 
velaktig  utgång;  19.  huru  betftnkligt  det  2kr  att 
taga  andras  områden  oék  fftrlora  sina  egna;  20. 
huru  man  skall  bete  sig  i  strid  på  sjön,  på  is  eller 
i  snö;  21.  huru  sftndebud  mottagas  af  rysaame; 
22.  ryssames  tillvagagående  såsom  krigare  eller 
rOf^are;  28.  huru  djur  lef^a  i  nordens  stripgaste 
kokt,  och  huru  de  skarpaste  strider  utkämpas 
på  isen. 

Efter  den  föregående  delen  af  företalet,  hvil- 
ken  onekligen  &r  hOgstamd  och  värd  all  aktning, 
forefaller  denna  uppr&kning  af  de  praktiska  lar* 
domar,  som  man  kunde  vinna  af  boken,  skftligen 
platt.  Stort  och  smått  ftr  blandadt  om  kvart- 
annat,  och  mydcet,  som  skulle  kunna  vara  tiD 
nytta,  hade  alls  ingen  praktisk  nytta  fhr  Italien^ 
strider  på  isen  o.  d.  Men  liksom  Olaus  på  kar- 
tan af  år  1589  i  sammanhang  med  de  oUka  ko- 
nungarnes bilder  fietnn  tillfUle  att  uttala  sina  po- 
litiska och  kyrkliga  åsikter,  så  hade  han  ock,  når 
han  skref  ntt  stora  arbete,  uppmftrksambefeen  fkst 
vid   sin    tids   begär   efter  framsteg  i  alla  mOjliga 


—    289    — 

hånaeenden.  Vi  vete,  hura  en  Gastof  I,  en  biskop 
Brask  voro  angelAgna  att,  till  båtnad  fbr  Sverige, 
eriiiUa  k&nnedom  om  kvarjehanda  rön  ock  npp* 
tickter  från  utlandet,  Olans  sjftlf  skulle  ju,  för 
svensk  r&kning,  taga  reda  på  de  pumpinråttningar, 
som  användes  iör  det  boUftndska  kanals3mtemet  — 
man  kunde  hafva  gagn  af  dem  i  de  svenska 
gnifvoma.  Olans  skattade  norden  högt,  ocb  det 
]åg  dftrfOr  nftra  till  hands  för  honom  att  vilja 
visa  utlandet,  att  man  kunde  hafva  något  att  låra 
från  norden. 

En  sak  framhålles  särskildt  i  företalet  och 
det  år,  att  han  icke  blott  meddelar  text  uten 
afren  teckningar.  I  detta  afseende  &r  han  en 
tidig  föregångare  för  nutiden,  som  &r  angel&gen 
om  ilhistrerade  arbeten.  Det  uppgifves,  att  en 
svensk  historiker  vid  den  tid,  då  en  illustrerad 
svendt  historia  böljade  utgifvas,  fbrklarat,  att  en 
historia  med  afbildningar  vore  ett  oting.  Olaus 
Magni  delade  icke  denna  uppfattning.  Afbild-' 
ningar  aro  angenftma,  de  bevara  hågkomsten  af 
det  förflutna,  de  ^ga  till  studier  och  efterföljd. 
Vi  hafva  allt  skil  att  vara  Olaus  Magni  tacksamma 
för  de  teckningar,  han  integit  i  sitt  arbete. 

Innehållet  i  detta  stora  arbete  ar  dabbéh: 
dels  det  som  tiUhör  norden,  dels  sådant,  som 
Olaus  hemtet  från  främmande  författere  och  som 


—    240    — 

gäller  de  i  södra  Europa  upptr&dande  germanaka 
stammarna,  hvilka  fOr  Olaus  voro  ett  med  de 
nordiska,  hvadan  han  ansåg  sig  vara  fiiUt  berfttti* 
gad  att  sammanslå  allt  detta.  Vid  begagnandet  af 
hans  uppgifter  måste  man  därför  iakttaga  en  viss 
försiktighet.  Nfir  han  talar  om  något  såsom  före- 
kommande eller  brukligt  bland  de  nordiska  fol- 
ken, kan  han  mena  något,  som  aldrig  blifvit  föt 
norden  uppvisadt,  men  däremot  tillhör  de  i  Ita- 
lien uppträdande  goterna-  Det  är  naturligtvis 
mycket  lämpligt  att,  när  man  vill  skrifva  ett 
germanskt  folks  eller  en  germansk  folkgrupps 
kulturhistoria,  anställa  jämförelser  med  motsva- 
rande förhållanden  hos  andra  germanska  stammar, 
men  denna  så  nyttiga  jämförelse  göres  omöjlig, 
när  man  helt  enkelt  behandlar  de  germanska  stam- 
marna, hvarhelst  de  än  uppträda,  som  ett  helt 
Olaus  räknar  för  öfrigt,  enligt  hvad  på  hans  tid 
var  sed,  flera  icke  germanska  folk  till  den  nordiska 
stammen.  Vi  hafva  sett  det  af  den  folksl&kt- 
tafla,  som  han  infört  på  den  stora  kartan  och 
som  blifvit  i  det  föregående  återgifven.  Jag  har 
äfven  framhållit,  att  mycket  af  den  lärda  apparat, 
som  Olaus  införlifvat  med  sitt  arbete  och  öfver 
hvilken  han  helt  visst  varit  ganska  stolt,  icke  eger 
mycket  värde  för  vår  tids  forskning.  Så  mycket 
kostbarare   är   hvad   han  meddelar  om  förhåUan- 


—    241     — 

dena  i  sjftlfva  Norden.  Vi  Iftra  har  känna  urgamla 
Dorduika  sedvänjor  och  omständigheter,  bvarjämte 
vi  fl  tinfUle  att  iakttaga  den  uppfattning,  som 
fanns  hos  upplysta  män  under  iöOO-talet. 

För  de  nordiska  förhållandena  voro  Olai  Magni 
egna  iakttagelser  den  viktigaste  källan.  Af  den 
fönit  meddelade  lefnadsteckningen  framgår,  att 
han  hade  haft  tillfälle  att  lära  känna  olika  delar 
af  norden,  Östergötland,  Stockholm  och  väl  äfven 
Upsalatrakten,  Vesteråsnejden  samt  Norrland;  han 
synes  äfven  haft  närmare  kännedom  om  Vester- 
götland.  Hurudana  de  materialier  voro,  som  han 
förde  med  sig,  då  han  lemnade  Sverige,  kan  nu 
icke  afg(^as.  Antagligen  hade  han  en  myckenhet 
anteckningar,  och  till  dem  torde  hafva  hört  en 
del  teckningar,  utförda  af  honom  själf  eller  för 
hans  räkning  af  någon  annan.  Ty  flera  af  de 
figurer,  som  förekomma  i  det  stora  arbetet,  äro  af 
den  beskaffenhet,  att  de  icke  kunna  vara  utförda 
annat  än  af  en,  som  återgifvit  en  af  honom  skå- 
dad verklighet*  Andra  äro  fullständiga  fantasi- 
alster, och  de  kunna  naturligtvis  hafva  blifvit  teck- 
nade hvar  som  helst.  Mellan  teckningarna  å  1539 
års  karta  och  dem  i  det  stora  arbetet  råder  en  mycket 
stor  Ofverensstämmelse.  De  förra  återfinnas  oföränd- 
rade eller  endast  föga  ändrade  i  det  senare.  I  de  olika 
upplagorna  af  Olai  arbete  vexlar  för  öfrigt  utseen- 

Sv.  Akad.  Handl.  fr.  1886.     12.  16 


—     242     — 

det  af  figurerna.  Dessa  voro  ingalunda  ett  för  bittre 
utstyrsels  skull  tiUkommet  element.  Flerstädes 
ar  texten  så  formad,  att  den  utgOr  en  fbrklaring 
af  den  figur,  som  förekommer  i  början  af  kajnäet, 
och  i  inledningen  till  sitt  arbete  framhåller  Olaus 
Magni  utförligt  vikten  att  i  ett  sådant  verk  låta 
texten  vara  beledsagad  af  upplysande  teckningar. 

De  anteckningar,  som  Olaus  Magni  under 
vistelsen  i  hemlandet  samlat,  torde  under  lands* 
flyktens  dagar  hafva  riktats  med  hvarjehanda  till- 
Iftgg.  I  så  vftl  Danzig  som  Snnn  mera  i  det  Qår- 
ran  Italien  har  helt  visst  inom  kretsen  af  lands- 
flyktige, som  längtade  till  hemlandet,  talet  ofta 
varit  fördt  på  de  nordiska  ff^rhållandena.  Man 
lefde  nu  i  en  annan  värld»  och  just  k&nslan  af 
kontrasten  måste  hafva  vftckt  till  lif  minnet  af 
hemmets  förhållanden  och  bragt  dem  på  tal  — 
detta  så  mycket  hellre,  som  mången,  hvilken  hade 
sitt  hem  i  södern,  med  lifligt  intresse  lyssnade  till 
nordbomas  berättelser  om  hemlandets  egendom- 
lighet och  sökte  genom  frågor  om  dem  vinna  när- 
mare kunskap.  Att  framhålla  skiljaktighetema 
mellan  nordens  och  söderns  förhållanden  har  va- 
rit ett  af  Olai  Magni  hufvudsyften. 

En  af  honom  mycket  anlitad  källa  för  skild- 
ringen af  norden  är  det  historiska  arbete,  som 
författats    af   dansken    Saxo,  kallad  Grammaticua. 


—     948     — 

Olaus  Älskade  icke  danskame,  men  på  detta  ar- 
bete satte  han  ett  mycket  högt  v&rde.  Tvenne 
andra  arbeten  hörde  tiU  hans  hufvadkftllor.  Det 
ena  var  hamburgaren  Albert  Krantzii  år  1546  ut- 
gifna  Regnorum  aquilonarium  Chronica^  hvilken 
Olaus  således  först  efter  det  han  lemnat  Sverige 
kunnat  studera  —  detta  (liksom  i  öfrigt  annat) 
visar,  att  Olaus  verkst&llt  den  slutliga  redaktionen 
af  sitt  arbete  kort  fbre  dess  fullbordande.  Hans 
arbete  bftr  ock  prAgeln  att  vara  utfördt  i  ett  sam- 
manhang,* han  vet  hvad  han  i  det  föregående 
sagt,  hvad  han  ämnar  i  det  följande  s&ga  —  detta 
visas  af  hans  många  hånvisningar  till  föregående 
och  kommande  uppgifter.  Att  omsftgningar  före- 
komma, kan  icke  vllcka  någon  undran,  då  arbetet 
var  så  stort  och  i  detta  samma  saker  stundom 
betraktades  ur  olika  synpunkter.  Det  andra,  nyss 
antydda  arbetet  var  Johannis  Magni  historia.  Ofta 
åberopar  Olaus  sin  broder,  och  detta  sker  i  regeln 
ganska  omständligt,  med  omtalande  att  denne  var- 
rit  för  honom  en  mycket  k&r  broder  samt  att 
han  varit  arkebiskop  i  Upsala.  Hade  brodern 
aldrig  fått  tilltrftda  ämbetet,  skulle  den  lErda 
världen  få  det  riktigt  i  sig  inprftgladt,  att  han 
blifvit  utnämnd  till  denna  höga  värdighet. 

*  Måhända   hade   en   pans   i  utarbetandet  inträdt  efter 
afslotandet  af  den  elfte  boken;  jfr  företalet  till  bok  12. 


—     844     — 

I  upplagor  af  Olai  Magni  arbete  förekommer 
en  forteckning  Ofver  begagnade  kallskrifter.  Listan 
är  rätt  lång,  men  den  upptager  ingalunda  alla  de 
författarenamn,  som  förekomma  i  texten.  M&nga 
författare,  ftfven  bland  dem  i  list4m  upptagna, 
åberopas  endast  en  eller  annan  gång,  ibland  fOr 
jämförelsevis  obetydliga  saker.  Andra  dftremot 
hafva  ofta  blifvit  anlitade.  Listan  är  icke  blott 
lång  —  såsom  nyss  sades '^ —  utan  &fven  ganska 
brokig.  Vftl  må  man  undra,  huru  den  ena  eller 
den  andra  kunnat  komma  med  som  sages- 
man för  Olai  Magni  arbete  om  den  aflftgsna  nor- 
den. Detta  beror  på  den  plan,  han  hade  uppgjort, 
på  det  nära  sammanhang,  som  för  honom  rådde 
mellan  de  gotiska  folken  i  södern  och  i  ncmlen, 
på  hans  begär  att  uppvisa  kontrasterna  mellan 
förhållandena  i  norden  och  i  södern,  inom  hvil- 
ken  han  hade  att  påräkna  läsare,  ibland  ock  på 
hans  begär  att  styrka  hvad  han  berättade  om 
förhållandena  i  hemlandet  med  sådant,  som  hade 
tilldragit  sig  eller  uttalats  i  södern.  Olaus  var 
en  mycket  beläst  man,  och  hans  tid  var  icke  all- 
deles fri  från  begäret  att  lysa  med  en  stor  vetoi- 
skaplig  apparat  —  en  liten  fåfänga,  som  ingalunda 
dött  ut  med  löOO-talet,  men  som  fbr  denna  mer 
än  för  följande  tider  var  förlåtlig,  då  löOO-talets 
författare  måste  vara  beherskade  af  känslan  af  de 


—     245     — 

nya  forskningsområden,  som  för  dem  hade  blifvit 
öppnade,  af  de  nya  forskningsmetoder,  som  hade 
blifvit  införda,  af  det  rikliga  material,  som  tryck- 
konsten erbjöd  i  motsats  till  den  endast  skrifvande 
medeltiden. 

Jag  nöjer  mig  med  att  nEmna  en  och  annan 
af  de  författare,  som  Olaus  oftare  åberopar.  En 
sådan  var  tysken  Franciscus  Irenicus  (Franz  Fried- 
lieb)  i  Esslingen,  hvilken  år  1518  utgaf  Germanim 
eaegeseoa  volumina  XII;  Olaus  uttalar  särskildt 
sin  förbindelse  till  denne  författare,  hvilken  hade 
kftnt  och  begagnat  den  i  det  föregående  omtalade 
dansken  Claudii  Clavi  geografiska  arbete  öfver 
norden.  Ofta  citeras  Paulus  Jovius  från  Como 
(t  1552),   hvilken  hade  ett  personligt  intresse  för 

o 

Europas  aflägsnare  land.  Ar  1525  hade  till  påf- 
ven  anländt  ett  såndebud  från  den  ryske  tsaren. 
Drifven  af  vetgirighet  hade  Jovius  trfldt  i  när- 
mare förbindelser  med  detta  sändebud  och  af 
honom  hemtat  så  många  upplysningar  rörande 
det  Qärran  landet,  att  han  kunde  rörande  detta 
ntgifva  en  särskild  bok.  Olaus  Magni  kände  nå- 
got af  egen  erfarenhet  Polen  och  var  intresserad 
for  detta  land,  till  hvilket  så  väl  brodern  som  han 
en  gång  haft  en  särskild  mission  och  i  hvilket 
han  mot  slutet  af  sitt  lif  hoppades  finna  sitt  lefve- 
bröd.      För    polska   förhållanden   anför    han   den 


—     246     — 

polske  läkaren  och  historieskrif^aren  Mathias  af 
Miechow  (t  1523).  Vidare  anföres  Mneas  Sylvius, 
hvilken  år  1464  afled  som  påfve,  och  i  den 
naturhistoriska  delen  af  Olai  Magni  arbete  de  två 
skolastikerna  Albertas  Magnus  och  Vincentiiu 
Bellovacensis.  Af  den  klassiska  antikens  fi^Vrfattare 
åberopas  Homerus,  Herodotus,  Pjthagoras,  Plu- 
tarchus,  Hippocrates,  geograferna  Strabo  och  Ptole- 
inaeus,  filosoferna  Plato  och  Aristoteles,  vidare  Pli- 
nius,  Seneca  (hans  Naturalea  qutBstianesX  Csesar^ 
Livius,  Tacitus,  Suetonius,  Virgilius,  Ovidius,  Ho- 
ratius,  Juvenalis,  Lucanus  samt  mycket  ofta  So- 
linus,  hvilken  antagligen  på  200-talet  e.  Kr.  ntr 
arbetade  ett  sammandrag  af  Plinii  naturalhiatoria. 
Naturligtvis  åberopas  ofta  de  forfattare,  som  skild- 
rat de  gotiska  folkens  Oden  i  södern:  Procopius, 
Jordanes,  Cassiodorus»  Paulus  Diaconus.  Åfven  ci- 
teras bibeln,  de  fyra  kyrkofäderna  Gr^orias, 
Hieronymus,  Ambrosius  och  Aagustinus,  vidare 
Chrysostomus,  Gregorius  VII  och  Gregorius  Na- 
zianzenus,  påfven  Gelasins  o.  s.  v. 

Framställningen  fljiier  jämnt.  Vi  hafva  Uk 
oss  en  person,  som  syssels&tter  sig  med  ett  för 
honom  kftrt  ämne  och  talar  g&may  som  icke  k&n- 
ner  sig  alltför  mycket  bunden  af  ett  en  gtog 
för  alla  uppgjordt  program,  utan  Ifttt  glider  ut 
till   åmnen    vid  sidan;  den  ena  berättelsen  gifver 


—     247     — 

anledning  till  en  annan,  som  står  ftnnu  längre  ifrån 
det,  som  för  tillfMlet  ftr  hufvudämnet.  Ibland 
sntydes  en  sådan  öfvergång;  det  heter  t.  ex.  i 
bOrjan  af  bok  XIII  kap.  34:  »Detta  leder  mina 
tankar  på  en  annan  sak.»  I  andra  fall  saknas 
all  förklaring  af  ofvergången,  t.  ex.  när  sjette 
boken,  som  skulle  handla  om  mineralier  och  me- 
taller, helt  tvftrt  afslutas  med  tvenne  kapitel  om 
pekverk.  Man  kan  dock  afven  i  detta  fall  finna 
en  öfvergång.  Från  skildringen  af  bergshandte* 
ringen  går  Olaus  Magni  Ofver  till  användningen 
af  metallerna  och  kommer  då  att  tala  om  mynt, 
guldsmeder,  silfyerprydnader,  som  buros  af  fruar 
och  jungfrur,  om  rikedomen  i  Skeninge,  om  dug- 
ligheten af  stadens  inbyggare  och  om  Sankt  Ingrid, 
fiom  d&r  anlade  ett  systerkloster.  Från  de  qvinn- 
liga  prydnaderna  går  han  sålunda  öfver  till  pels- 
verket,  hvilket  icke  blott  var  nyttigt  i  ett  strängt 
klimat  utan  äfven  prydande. 

Som  exempel  på  Olai  Magni  sätt  att  behandla 
sitt  ämne  må  följande  redogörelse  för  första  bo- 
kens innehåll  tjena.  Denna  bok  skildrar  i  början 
Bjarmaland  och  dess  varor.  När  han  ville  skildra 
norden,  låg  det  nära  till  hands  att  börja  långt 
upp  i  norr.  Därefter  behandlas  Finnmarken,  hvil- 
ket ju  är  i  sin  ordning.  Så  omtalas  legenden  om 
de    sju    sofvame.      Från    denna    utvikning    går 


—    248    — 

Olaus  öfver  till  skridfinnarne,  hvilka  han  envisa» 
att  kalla  i  boken  liksom  å  kartan  Scricfinni.  Dftr* 
efter  omtalar  han  vindarna  och  deras  verkningar  och 
framhåller,  huru  nödvändigt  det  ftr  att  kftnna  vin* 
darna.  Så  behandlas  f&ljande  Ämnen:  hura  man 
kan    af   träden  lära  känna  vindarnas  beskaffenhet 

—  nordvestvindens  våldsamheter  —  orkaners  våld- 
samhet —  verkningar  af  åska  och  blixt  —  under* 
bara  verkningar  af  blixtar  —  solgårdar  och  deras 
verkningar  —  solgårdar  om  våren  —  solbilder  — 
mångårdar  —  köldens  våldsamhet  —  frost  och 
snöfall  —  olika    slag  af  is  —  snöns  olika  former 

—  pojkars   snöfästningar  —  kapplöpning  pä  isen 

—  värdshus  på  isen  —  hur  man  färdas  pä  isen 
öfver  råkar  —  redskap,  som  användas  på  iaen  — 
götarnes  uppresta  stenar  (man  kallade  dem  for- 
dom bautastenar)  —  resta  stenar  och  grafvar  — 
två  stenar,  som  tala  om  två  bröders  olycksöde 
(en  legend)  —  urverk  —  tidmätare  med  tillhjälp 
af  skuggan  —  runstafvar,  med  hvilkas  tillhjälp 
man  lär  känna  de  himmelska  tingen  —  åskans 
betydelse  under  de  olika  månaderna  —  gOtames 
alfabet  (runorna). 

Det  är  en  ganska  stor  blandning  af  ämnen  i 
denna  bok.  Jag  har  icke  utrymme  att  framhålla 
öfvergångarna.  Ett  annat  slag  af  öfvergångar  kan 
belysas  genom  kap.  45  i  16:e  boken. 


—     249    — 

>0m  dem  som  förbryta  sig  mot  lik  och 
graf^ar.» 

fMeniuBkor  finnas,  som  af  hftfdvunnen  vana 
kränka  de  dödas  grafvar,  vare  sig  af  hat  till  de 
döda  eller  i  hopp  att  finna  skatter  eller  för  att 
koka  salpeter;  deras  gudlösa  och  nedriga  namn 
böra  fortplantas  till  eftervärlden.  Med  afseende 
på  hat  och  ovftnskap  hafva  vi  ett  filrskt  exempel, 
ohyggligt  att  minnas,  då  konung  Kristian  II  år 
1520,  icke  nöjd  med  att  genom  förrädares  till- 
hjälp hafva  i  öppen  strid  besegrat  svearnes  och 
götames  förnämlige  furste,  Sten  den  yngre,  lät 
(s&som  förut  omtalats  i  bok  8  kap.  19,  hvarest 
talas  om  denne  Kristians  grymhet)  med  öfverstort 
öfVermod  uppgräfva  honom  och  hans  son.  Det 
kunde  vara  nog  att  besegra  sin  fiende,  men  att 
däröfver  håna  honom,  står  icke  samman  med 
mensklighet.  Därutöfver  har  han,  hvilket  är  värre 
än  allt  barbari,  låtit  afhugga  lemmar,  ben  och 
armar,  halfbrända,  och  kasta  ut  dem  till  skräck 
för  bönderna,  som  voro  motstridiga  på  grund  af 
denna  strafB&tgärd.  Ofver  krigisk  bedrift  hade 
han,  då  han  besegrat  fienden,  kunnat  skryta,  men 
Ak  han  på  röfvarevis  lät  det  stympade  liket  på 
detta  sätt  kringkastas,  har  han  för  alla  tider  visat 
sig  handla  öfvermodigt  och  nesligt.  På  samma 
sätt    behandlade   Sulla,    i   sin   gräsliga   grymhet, 


—     250    — 

Marii  lik;  det  var  honom  ej  nog  att  avika  lef- 
vande  fiender,  utan  han  befallde,  att  benen,  p&  hand- 
vis  dragna  ur  grafven,  skulle  kastas  i  floden. 
SjflJf  fOreskref  han,  att  han  skulle  brftnnas,  fi^ 
att  icke  blifva  utsatt  för  ovänners  grymma  h&n. 
På  samma  sAtt  handlade  icke  Alexander  den  store, 
i  krig  var  han  fOrfilrlig,  men  når  segern  var 
vunnen,  då  var  han  jrtterst  mild.  Ty  når  hao 
sett  Darius  vara  dödad  af  sina  egna,  sOijde  han 
mycket,  och  Bessus,  som  hade  dödat  honom,  gaf 
han  ett  grymt  straff.  Han  prydde  Darii  lik  med 
den  kungliga  kappa,  han  sj&lf  bar,  och  låt  det 
sandas  till  hans  moder.  Hannibal  låt  sin  tappre 
fiende  Marcelli  lik,  praktfullt  prydt,  brånnas,  och 
på  den  silfveruma,  i  hvilken  dennes  qvarlefvor 
gömdes,  lade  han  en  gyllene  krans,  och  detta 
sande  han  till  Marcelli  son.  Når  Antonius  hade 
besegrat  Brutus,  låt  han  svepa  hans  kropp  i  m 
purpurmantel  och  skickade  hans  aska  till  hans 
moder  Servilia  och  hans  hustru  Portia.  Likaledes 
såges  konung  Agesilaus,  som  i  strid  var  den  väl- 
digaste kåmpe,  hafva  efter  segern  varit  den  mil- 
daste. Detta  har  åt  honom  och  alla  hans  likar 
förlfinat  beröm  för  kraft  och  åra  för  mildhet  och 
öfver  dem  hopat  ån  vidare  ett  ståndigt  rykte». 

Olaus   Magni    ville  icke  skrifva  en  historia  i 
den    mening    detta   ord    då   innebar   och  —  dess 


—     251     — 

vftrre  —  ftnda  intill  seoaste  daf^ar  haft.  Han  ville 
skildra  land,  folk  och  seder.  Så  fort  han  i  sim 
framstftllning  kommer  till  historiska  tilldragelser 
eller  personer,  hänvisar  han  i  regeln  till  den 
Älskade  broderns  historiska  verk.  Men  han  kan 
dock  icke  alldeles  afhålla  sig  från  den  politiska 
historien,  odi  nar  han  kommer  in  på  denna,  då 
visar  sig  i  bjärtaste  dager  hans  politiska  uppfatta 
ning.  Han  talar  om  Magnus  Ladulås'  jorda&rd. 
>Han  kallades  Ladulås,  ty  under  hans  tid  var  hvar 
lada  genom  hans  r&ttvisa  och  frid  skyddad  åfven 
utan  lås.  När  han  var  död,  bars  hans  lik  under 
tolf  dagar  till  Stockholm  af  hans  undergifna, 
under  stor  sorg  af  alla,  i  synnerhet  af  dem,  som 
önskade  lefva  oskyldigt,  ty  för  dem  var  han  en 
oOfvervinnelig  sköld.»  Han  talar  med  sorg  om 
hftttebrödemas  uppträdande  i  Stockholm  under 
konung  Albrekts  tid.  Jösse  Erikssons  framfart  i 
Dalame  skildras  med  de  bjärtaste  ftrger;  han 
betedde  sig  så,  som  om  »alla  de  mest  ondskefulla 
och  brottsliga  tyranners  andar  hade  blifvit  fore* 
nade  i  honom,  den  brottsligaste  af  alla».  Engel- 
brekt omtalas  ett  par  gånger;  för  konung  Karl 
Knutsson  har  Olaus  Magni  sympati;  stormännens 
motstånd  mot  honom  klandras.  >Med  stort  nöje» 
tänker  Olaus  på  den  äldre  herr  Sten  Sture,  som 
med    kraft   och    fred    i    24   år  styrde  ett  myckt 


—    252    — 

hårdt  folk.  Slaget  på  Brunkeberg  omtalas,  likaså 
Hemming  Gadds  krigiska  arbete  vid  Kalmar,  och 
Stockholms  blodbad.  Det  är  uppenbart,  attOkuii 
Magni  velat  framhålla  historiska  tilldragelfler  af 
ett  visst  slag,  nämligen  sådana,  som  visade  ^vea- 
skames  motstånd  mot  frftmmande  förtryck,  i  syn- 
nerhet danskt.  Olaus  Magni  hatade  danskame. 
För  förhållandena  hos  dem  voro  karakteristiskt 
grymhet  mot  de  egna,  trolöshet  mot  granname. 
En  hel  mftngd  exempel  anföras  ur  Saxos  historia. 
»Norge,  Grötaland  och  Sverige  ftro  rika  genom 
metallerna,  som  förekomma  i  dessa  land,  men 
blifva  utan  uppehåll  oroade  af  danskame,  hvilka 
icke  kunna  upprätthålla  sin  storhet  med  några 
små  öar,  kringspridda  i  det  Baltiska  hafvet.> 
Danskarne  ville  därför  förena  de  nordiska  rikena 
till  ett,  men  deras  öf^ermod  och  deras  girighet 
gjorde  detta  omöjligt. 

Olaus  Magni  var  så  god  fosterlandsvän,  att 
han,  når  kyrkans  och  statens  mftn  hade  kommit 
i  strid  med  hvarandra,  ej  obetingadt  stftUde  mg 
på  de  förras  sida.  Han  omtalar  den  söndring,  som 
hade  intrådt  mellan  konung  Magnus  Ladalås  och 
»den  mycket  helige»  biskop  Brynjolf  i  Skara.  Nftr 
stridigheterna  mellan  Sten  Sture  d.  a.  och  ftrkebidiop 
Jakob  omtalas,  klandras  icke  endast  den  förre, 
utan  afven  den  senare,  fbr  det  att  misshftUigheter 


—     868    — 

hade  uppet&tt«  ÄTkebiskop  Gustaf  TroUe  klandras 
obetingadt*  Det  oaktadt  höll  Olaus  Magni  p& 
sin  kyrka,  hans  afsky  for  reformationen  kftnde 
inga  mått.  Allt  emellanåt  uttalar  han  denna. 
Han  går  så  långt,  att  n&r  han  omtalat  den  blyg- 
samhet, som  fordom  utmärkt  qvinnoma  i  norden, 
så  i  satt  som  i  dräkt,  och  den  förändring  så  i 
det  ena  som  det  andra,  som  under  senare  tid  upp- 
kommit —  all  blygsamhet  och  kyskhet  vore  för- 
svunnen —  så  skjuter  han  skulden  för  denna  för^ 
ändring  till  det  sftmre  på  det  lutherska  kfttteriet. 

Ehuru  Olaus  Magni  i  sin  bok,  ftfven  å  titel- 
bladet, talar  om  de  nordiska  folken  i  allmAnhety 
så  ftr  det  dock  svenskame,  eller,  som  han  plågar 
såga,  götar  och  svear,  som  i  främsta  rummet  äro 
föremål  för  hans  intresse.  Några  exempel  förtjena 
anforas.     De  äro  tagna  tämligen  på  måfå. 

Svenskarne  hafva  i  krigen  med  grannarae 
varit  de  segrande.  Därför  finner  man  i  Sverige 
många  sådana  ortnamn  som  Garpamosse,  Danakärr. 
Hvarjehanda  forhållanden  i  norden  få  för  Olai 
ögon  större  mått  än  de  i  verkligheten  ega.  Han 
skr3rter  med  dem  inför  utlandet.  Han  nästan 
yfves  öfver  kölden  i  norden,  som  södern  saknade. 
Han  talar  om  de  snöfästningar,  som  ungdomen 
roade  sig  med  att  uppföra,  och  påstår,  att  deras 
murar    kunde    blifva    så   fasta,    att  de  väl  kunde 


—     S64    — 

motflftå  artilleri.  N&r  han  talar  om  ranstenamay 
▼ill  han  nftstan  Bammaust&lla  dem  med  Egyptens 
pyramider.  Han  påstår,  att  man  vid  ädling  pi 
Bottniska  viken  ser  snOtftckta  QaIL  Skara-  odh 
SaluQftUen  på  gr&nsen  mellan  Sverige  och  Norge 
åro  så  höga,  att  deras  likar  knappast  finnas  i 
Europa.  Han  säger,  att  når  en  £kgel  med  sina 
klor  krafsar  upp  litet  snö,  kan  denna  komma  i 
rörelse,  blifva  en  boll,  ja,  till  sist  en  lavin;  lavi- 
ner forstOrde  i  Sverige  st&der,  fitaten  och  borgar! 
Hade  han  talat  om  hus,  hade  det  varit  rindigt 
Han  talar  om  de  tre  stora  och  ryktbara  sjöarna 
Venem,  Vettem  och  Målaren,  å  h vilkas  strftndar 
förekomma  stader,  ftsten,  ädlingars  och  rika  måns 
palats;  han  talar  åfven  om  det  nyligen  upptAckta 
Lule  träsk,  som  är  800  italienska  mil  långt  och  120 
mil  bredt.  Dessutom  förekomma  öfverallt  sjöar, 
somliga  mera  korta,  somliga  stora,  i  hvilka  finnas 
så  många  fiskar,  att  i  hela  Europa,  for  att  icke 
säga  hela  världen,  finnas  inga  liknande  sjöar. 
Gk^tarne  voro  visserligen  i  främsta  rummet  kri- 
gare, men  de  hade  dock  tankar  äfven  på  annat: 
de  älskade  prakt  och  uppförde  dyrbara  byggna- 
der. En  bland  de  mest  lysande  var  Aranäs  vid 
Venem:  läget,  murarna,  byggnaderna  voro  sådana, 
att  åskådarne  voro  fast  öfvertygade  därom,  att  dm 
tiden  kunde  man  i  hela  norden,  ja,  i  hela  Eoiopa 


—     266    — 

ej  finna  en  v&rdigftre  och  mera  storartad  byggnad* 
Likyftl  hade  Olaus  Magni  sett  Tysklands  och  åfven 
Italiens  byggnadsverk!  Aranfts  var  på  hans  tid 
ode;  han  talar  om  dess  qvarlefvor.  Om  kapitel- 
figuren  skall  fOrestftUa  Aranfts,  ftr  den  således  ut- 
fbrd  på  fri  hand.  Han  återkommer  till  Aranfts 
gång  efter  annan.  Dess  Iftge  var,  sftger  han,  nir 
mftrkt.  Mot  vester  och  norr  låg  den  stora  sjön 
Venem,  Ofver  måttan  rik  på  otaliga^  ypperliga 
fiskar,    hvilka  åt  konungen,  som  egde  slottet,  er* 

o 

bjödo  njutning  och  den  finaste  föda.  At  andra 
sidan,  mot  söder,  låg  ett  stort  kftrr,  hvars  yta  var 
betftckt  af  en  tunn  grftsmatta:  den  som  vågade 
sig  ut  på  denna,  sjönk  igenom  den  och  omkom  i 
dyn.  TilHrftdet  till  slottet  försvåras  ytterligare 
af  många  mycket  djupa  floder  och  kanaler,  hvilka 
likt  ådror  sprida  sig  genom  kärret.  För  att 
komma  fram  måste  man  gå  Ofver  många  broar 
—  det  skall  finnas  till  och  med  fyratio  — ,  odi 
vftgen  går  i  många  bukter,  liksom  i  en  labyrint. 
Äfven  om  vintern  ftr  ftstet  skyddadt,  ty  vattnen 
frysa  sftllan,  i  följd  af  varma  utdunstningar  från 
sva^elk&llor.  Endast  på  en  sida,  från  öster,  kan 
man  på  fast  mark  nalkas  slottet,  och  d&r  finnas 
så  Ijufiiga  ängar  och  sådan  yppig  bördighet,  till 
hugnad  för  slottets  besättning,  att  man  icke  kan 
åstunda  något  mera  af  naturen.     Här  finnas  äfv^oi 


—    266    — 

jaktmarker  och  tftta  skogar;  marken  hardftr  änder 
många  &r  och  sekler  icke  varit  brakad,  for  krigs, 
hungers,  farsots  och  inre  oenighets  skull,  men 
for  den,  som  gifeer  nftrmare  akt,  visa  sig  spfcr 
af  plogen,  ooh  många  stenhögar,  sådana  som  sam- 
manplockas ur  åkrarna,  på  det  de  må  blifirs 
fruktbara,  finnas  bland  tråden,  hvaraf  man  kan 
draga  den  såkra  slutsatsen,  att  folket  i  fomtiden 
▼arit  talrikare  och  nöjt  sig  med  mindre  åkrar  ån 
den  nuvarande  tiden.  Detta  foste  synes  haf^a 
haft  sin  fOrnåmsta  blomstring  vid  pass  år  955,  di 
den  mycket  vftrdige  och  lysande  konungen  Olof, 
kallad  Skotkonung,  döptes  af  Sankt  lagfrid,  fti^e- 
biskop  i  York.  —  Tiden  för  konung  Olofs  dop  är  ej 
riktigt  uppgifven.  Om  på  hans  tid  Aranfis  vsr 
en  konungaborg,  torde  den  hafva  varit  uppford 
af  trä.  Aranfts  ^des  under  medeltiden  af  marsken 
herr  Tyrgils  Knutsson,  tillhörde  sedan  &n  Gud- 
hems kloster,  ån  kronan,  ån  biskopsstolen  i  Skara.  — 
Når  man  fårdas  från  det  Tyska  hafeet  mot  norr, 
kommer  man,  tre  dagaara  segling  innan  man  an- 
l&nder  till  Stockholm,  till  en  underbar  hamn,  som 
kallas  på  svenska  Hjftlmsnabben  eller  Elgsnabben, 
därför  att  elgama  förekomma  där  alla  tider,  loc- 
kade af  de  milda  vindarna,  eller  därfor  att  hergak 
vid  sidan  af  hamnen  äro  af  naturen  formade  likt 
hjälmar.     Denna  hamn  bereder  sådant  skydd  mot 


—    257    — 

alla  vindar  och  gtormar  och  hafvets  faror,  att  det 
knappast  finnes  dess  make  i  Europa.  Stockholm 
ftr  en  kunglig  stad,  märkligt  befåstad  af  konsten 
och  naturen.  I  Upsala  afgudatempel  var  hvar- 
enda  bit  å  murar,  bjälkar  och  pelare  t&ckt  med 
guld.  Hela  taket  glftnste  af  guld,  och  från  detta 
hängde  en  guldkedja,  som  omslöt  hela  templet. 
Som  templet  låg  på  en  slätt,  spridde  sig  glansen 
vida  och  väckte  dem,  som  närmade  sig,  till  an- 
dakt. I  norden  finnas  otaliga  strOmmar  af  den 
största  snabbhet,  till  dem  hör  en  ström  i  Oster^ 
götland,  som  bär  namnet  Skena,  ty  han  liksom 
skenar  i  väg.  Af  den  har  staden  Skeninge  fått 
sitt  namn.  Svea-  och  Götaland  hade  konungar 
1370  år,  innan  danskame  fingo  konungar.  Aldrig 
1  det  öfriga  Europa  eller  ens  i  hela  världen  har 
någon  sådan  strid  utkämpats  som  den  mellan  ko- 
nungarne Håkan  Ring  och  Harald  Hildetand. 
Enar  och  lärkträd  växte  så  höga  i  norden,  att 
de  kunde  användas  till  byggnadstimmer.  I  hela 
Europa,  ja,  knappast  i  hela  världen  finnes  ett  folk, 
som  så  flitigt  och  noggrant  egnar  sig  åt  åker- 
bruket. Hundarna  i  -  norden  äro  morskare  än 
annorstädes  i  följd  af  det  kalla  klimatet.  De 
svenska  hästarna  anses  bättre  än  andra  och  mera 
härdiga  i  alla  öfhingar.  Skälen  äro  flera.  Under 
de  tre  första  åren  få  de  jämte  modern  under  den 

Sv.  Akad.  Handl.  fr.  1886.  12  17 


—     258     — 

kallaste  vinter  g&  ute  i  skogsbetena,  hvarigenoin 
de  blifva  härdade  och  raska.  De  få  l&ra  sig  att 
äta  hvad  som  helst.  De  frukta  icke  for  att  bli 
skodda,  de  &ro  af  vackert  slag,  de  kunna  spftnnas 
för  hvilket  åkdon  som  helst.  I  allt  upprUknM 
nitton  förträffligheter  hos  de  svenska  hästarna. 
På  ett  ställe  kaUas  visserligen  svenskame  ett  hårdt 
folk,  men  annars  tilldelas  dem  allehanda  goda 
egenskaper.  De  äro  kyska  i  lefveme  och  seder 
—  intyg  om  det  motsatta  forhållandet  finnas  deas 
värre  — ,  de  äro  mycket  begåfvade  i  musikidiskt 
hänseende,  de  äro  gästfria.  Olaus  Magni  citerar 
ett  yttrande  af  Albert  Krantz:  Väl  äro  nordborna 
i  allmänhet  gästfria,  men  svear  och  götar  öfveigi 
i  detta  afseende  alla.  De  räkna  det  som  den 
största  skam  att  neka  en  vägfarande  runa.  De 
tvista  om  rätten  att  hos  sig  mottaga  en  frftm- 
ling,  och  de  visa  honom  all  möjlig  gästfrihet 
under  alla  de  dagar,  han  gästar^  och  vid  af- 
skedet  rekommendera  de  honom  till  vänner,  hvilka 
bo  i  hans  väg.  De  äro  så  manliga,  att  det  ej 
faller  dem  in,  då  striden  går  dem  emot,  att  bedja 
om  lifvet. 

En  del  af  dessa  uppgifter  innehåUa  öfver* 
drifter  och  synas  således  icke  tala  godt  för  Olai 
Magni  trovärdighet.  Det  var  emellertid  i  detta 
fall  fosterlandskärleken,  som  dref  honom  in  på  en 


—    259    — 

afvåg.*  Det  finnes  i  hans  arbete  otaliga  drag, 
som  vittna  om  en  synnerlig  noggrannhet,  ett  iak1>- 
tagande  af  de  minsta  detaljer  och  ett  troget  åter- 
gifVande  af  dem.  Som  exempel  p&  detaljbeskrif- 
ning  kan  anfbras  redogörelsen  för  skridfinnar- 
nes  skidor:  de  &ro  plana,  framtill  upphöjda,  den 
ena  skidan  hade  samma  l&ngd  som  egarens  kropp^ 
den  andra  skidan  var  en  fot  Iftngre.  Skidorna 
voro  fOrftrdigade  af  tr&,  men  voro  pä  undersidan 
klftdda  med  renhud.  Ett  annat  godt  exempel  är 
beskrifningen  pä  huru  säden  tröskas.  Detta  sker  i 
lador,  som  äro  uppförda  till  sädens  förvarande^ 
och  man  använder  slagor,  såsom  den  bifogade  fi- 
guren visar.  En  tjärpanna  ger  belysning;  man 
ställer  si  till,  att  det  finnes  drag  på  logen,  så  att 
agnarna  skiljas  frkn  kornen  samt  så  att  dam- 
met drifves  åt  sidan,  ty  detta  damm  är  mycket 
farligt,  om  det  kommer  in  i  munnen  och  halsen. 
Får  man  damm  i  svalget,  är  det  bäst  att  skölja  bort 
det  med  en  dryck  färskt  öl.  Plato  har  således 
rätt  däri,  att  landtmannen  har  sina  svårigheter. 
Sådana  äro  äfven  torka,  stark  hetta,  regn  och  storm; 
härtill  komma  stundom  krigsfaror.  Finner  man 
fita*8var   omöjligt,    tänder  man  hellre  eld  på  ladan 

*  Han  omtalar  med  förtrytelse,  att  man  i  utlandet  frågat 
honom,  om  det  fiannB  kanoner  i  Sverige.  —  Jagblef  år  1861 1 
Italien  tillfrågad,  om  det  fanns  träd  i  Sverige. 


—    260    — 

och  låter  sädesfOrrådet  brinna  upp,  &n  man  lemnar 
det  i  fiendens  bänder.  Af  tröskningen,  sidan  denna 
bedrefs  i  norden,  tarf^ades  ^i  noggrann  beskrif- 
ning,  då  man  i  södern  tröskade  på  ett  helt  annat 
sått,  hvilket  Olaus  Magni  åfven  framhåller.  En 
skildring,  som  innebår  något  nytt  för  sydlftndin- 
game,  galler  tillverkningen  af  tunnbröd.  Qvinnoma, 
som  bo  på  den  norska  kusten  eller  i  Sveriges  bergs- 
bygder, i  Yermlandsriket  och  på  Dal,  samlas  vår- 
tiden vid  det  klara  dagsljuset  i  bestftmdt  antal 
för  att  kunna  hjftlpa  hvarandra.  Man  Iftgger  randa 
järnplåtar  på  trefötter.  Under  hvar  plåt  brinner 
en  sakta,  tempererad  eld,  som  ständigt  underhålles. 
Därpå  göra  de  en  deg  af  korn-,  bön-  eller  ärt- 
mjöl,  hvilken  de  göra  tunnare  och  tunnare  med 
rullar,  till  dess  den  är  tunn  som  det  finaste 
papper  och  vid  som  järnplåten.  De  gräddade 
tunnbröden  läggas  därefter  det  ena  pä  det 
andra,  så  att  de  bilda  ett  helt  berg,  och  på 
detta  läggas  tunga  stenar,  så  att  bröden  hållas 
stadiga.  Sådana  bröd  kunna  bevaras  femton  till 
tjugu  år,  till  och  med  längre,  hvilket  beror  dels  af 
den  kyliga  naturen,  dels  af  mars-  eller  vårvattnet, 
som  blandas  in  i  degen.  Ett  annat  ämne,  som 
icke  var  kändt  i  södern,  var  mjodet.  Äfven 
om  dess  tillverkning  lemnas  en  utförlig  redo- 
görelse. 


—    261     — 

Otaliga  exempel  pä  nogfp^nna  uf^gifter  kunde 
snforas.  Men  det  var  icke  endast  for  de  små  de- 
tatjerna,  som  mftster  Olaus  hade  öga.  Han  kunde 
&f ven  beundra  naturens  skönhet.  Det  ftr  i  synnerhet 
det  vintriga  landskapet,  som  väcker  hans  beundran. 
»Folken,  som  bo  i  de  varma  eller  tempererade  klima- 
ten, ftro  fria  från  köld,  frost,  is  och  alla  vinterns 
fasor,  hvadan  de  knappast  kunna  fatta,  med  hvilket 
arbete  och  med  hvilka  medel  de  måste  skydda  sig 
mot  köldens  styrka  och  fasor,  som  bo  under  den 
kyliga  norden.  Ty  naturens  kraft  och  naturens 
majestftt  ftro  otroliga  i  hvarje  deras  minsta  verk- 
samhet.» 

»I  de  nordiska  landen  råder  ofta  sådant  öfver- 
fiOd  af  frost,  så  mycket  snö  faller  dftr,  vilda  stor- 
mar och  tjocka  töcken  förmörka  luften  så,  att 
vftgfarande,  som  mötas,  ftfven  på  nära  håll  hafva 
svårt  att  urskilja,  om  det  ftr  vftn  eller  fiende. 
Detta  bereder  en  mycket  stor  svårighet,  allden- 
stund  å  ömse  sidor  af  vftgen  förekomma  ftn  de 
ansenligaste  bråddjup  ftn  hög  sammanpackad  snö, 
så  att  man  kan  vika  af  hvarken  åt  höger  eller 
venster.  Ofta  komma  nya  snöfall,  genom  hvilka 
vftgar  och  skogar  fyllas,  så  att  man  svårligen  kan 
urskilja  hvad  ftr  vftg,  hvad  f&lt.  På  isen  möter 
man  aldrig  eller  åtminstone  sftUan  någon  svårig- 
het,  emedan  dftr  ftr  allt  slfttt.     Man  har  bara  att 


—    262     — 

akta   8ig   for   Öppningar   i  isen.     Vid  dem  efttter 
man   m&rken,    antingen   högar  af  isstycken  eUer 
grenar  af  gran  eller  en,  som  snart  frysa  fast»    Si- 
dana   märken    utsattas   af  fiskarena  i  långa  rader 
fbr  flera  mil,  pä  det  att  resande  ej  må  fara  vilse. 
I  skogarna  är  det  ofta  svårt  att  vistas,  ty  många 
träd  bojas  af  den  tunga  snObördan  ned  i  bågform, 
och    bara   de  sättas  i  minsta  rörelse,  faller  öfv^er 
de  resende  en  ansenlig  tyngd  af  snö,  hvarigenom 
man  blir  mycket  hindrad  och  fördröjd.    Träden  stå 
ofta    så    tätt  eller  ligga  tvärt  öfver  hvarandra,  så 
att  man  icke  kan  komma  fram  annat  än  med  till- 
hjälp   af  yxor,    som  man  för  sådant  ändamål  for 
med  sig,  hvilket  ofta  hände  mig  och  mina  följes- 
lagar.»     Lifligt     skildrar    han    isfenomaien    vid 
vattenfallen,     med    de    nedhängande    istapparna, 
hvilka,  när  de  trä£Fas  af  solstrålarna,  skifta  i  regn- 
bågens   alla  ftrger.     På  ett  annat  ställe  återkom* 
mer    Olaus  till  gran-  och  enruskorna,  med  hvilka 
vägarna  angifvas  på  hafsisen,  så  att  man  kan  med 
trygghet  färdas    med  hästar  och  vagn  öfi^er  jrtor, 
som    sommartiden    passeras  af  fartyg  med  spända 
segel.     Funnos  icke  dessa  märken,  skulle  den  re- 
sande mellan  råkarna  vara  utsatt  för  samma  frak- 
tan   och    fara    som    ett    skepp    mellan    sjörOfrare 
eller   en    menniska   i    en    hemsk  ödemark  meUan 
vilda    djur.     Därför  är  genom  en  sträng  lag  för- 


—    268    — 

bjudet  att  rabba  eller  flytta  dessa  märken,  utom 
i  krigstid,  för  fbrr&dares  och  spioners  skull.  Alla 
sjOar  börja  att  islaggas  i  oktober,  och  Okas  isen 
med  kölden,  till  dess  den  blir  så  fast,  att,  i  fall  ej 
friskt  vatten  tillföres  sjOn,  man  vid  islossningen 
finner  fiskarna  qväfda.  P&  det  att  man  icke  skall 
lida  förlust  genom  fiskamas  qv&fvande,  pläga  fi-- 
skarena  hugga  hål  i  isen  på  olika  ställen.  Han 
talar  om,  huru  råkar  bildas  i  isen,  i  synnerhet 
nattetid,  hvarvid  ett  väldigt  buller  hOres.  Han 
talar  äfven  om,  huru  isen  i  april  bOrjar  blifva 
skOr,  huru  den  styckevis  försvinner,  så  att  endast 
enstaka  band  ligga  qvar  liksom  broar;  när  man 
fiLrdas  Ofver  isen  så  sent,  behofvas  bräder  fOr  att 
komma  från  isen  i  land  eller  från  land  på  isen, 
ty  solen  uppvärmer  stranden,  och  denna  smälter 
den  närmast  liggande  delen  af  isen.  I  OstgOtarnes 
rike  finnes  en  sjo,  som  kallas  Vettem,  60  italienska 
mil  lång  och  20  bred.  När  denna  sjO  blifvit  is- 
belagd  under  blåst  och  sedan  den  tid  kommer, 
då  isen  smälter,  begynner  den  från  bottnen  att 
koka  med  ett  väldigt  buller,  och  allt  sätter  sig  i 
rörelse,  i  isen  uppstå  sprickor,  och  dessa  blifva  allt 
vidare,  ehuru  isen  kan  vara  mycket  tjock.  Isen 
brytes  i  smärre  stycken.  Om  resande  finnas  på 
enstaka  sådana  stycken,  är  det  endast  Gud  som 
kan    hjälpa    dem,    sä    att  de  åter  komma  i  land. 


—     264     — 

Där  yppar  sig  naturens  makt  hemliglietsfalJare 
och  underbarare  &n  i  andra  sjöar.  Frän  J&miland 
till  Norge  leder  vftgen  öfeer  de  tvä  vAldiga  QftUeD 
Sears  och  Sulu,  hvilken  vftg  sommartiden  b^ag- 
nas  af  traktens  inbyggare  och  firftmlingar.  Vinter- 
tiden filrdas  man  kortare  vftgar,  hvarhelst  mui  be- 
hagar, öfver  frusna  trftsk,  sjöar  och  elfvar.  I 
bergets  östra  sida,  vid  foten,  finnas  i  den  hårda 
stenen  portar  eller  ingångar,  bildade  dels  af  na- 
turen, dels  på  forna  konungars  bekostnad,  tiU 
vägfarandes  nytta.  Bakom  dessa  portar  känner 
man  mellan  klippsidorna  äfyen  midt  på  sommaren 
en  sådan  köld,  att  resande  löpa  en  mycket  stor 
fara  genom  den  ändrade  temperaturen,  så  vida  de 
icke  på  vintersätt  försett  sig  med  mångdubbla  klä- 
der. Sedan,  när  de  skola  under  många  dagsresor 
stiga  ned  från  berget,  möter  en  ny  fara,  i  det  att 
de  där  förekommande  hängbroama  ofta  befinnas 
krossade  genom  snöskred,  genom  träd,  som  af 
stormen  slungats  ned,  eller  stenar,  som  fallit.  Man 
har  då  ingen  annan  utväg  än  att  vänta,  till  dess 
broarna  eenoro  befolkningens  åtgärd  blifvit  åter- 
ställda, då  ingen  väg  finnes,  som  leder  kring  de 
höga  bergen  och  de  djupa  dalarna.  De  resande 
måste  därför  förse  sig  med  så  stora  förråd,  som 
om  de  skulle  uthärda  en  belägring.  För  dragama 
behöfver  man  emellertid  icke  sörja,  ty  där  finnas 


—    266    — 

ymniga  beten,  och  otaliga  kftllor  vftUa  fram  ur 
bergBsidoma.  På  ett  annat  st&Ue  heter  det,  att 
det  ftr  en  stor  fara,  n&r  man  skall  vandra  Ofver 
berg  med  hålor.  Vindarna  satta  den  l&tta  snön  i 
rOrelse,  och  man  kan  icke  komma  fram  utan  att 
anvftnda  spade.  N&r  snön  ligger  dijup,  kan  man 
icke  fårdas  på  vanligt  sätt.  Man  sfttter  på  egna 
fMter  och  på  hästamas  runda  skif^or,  som  hindra 
att  man  sjunker  ned  i  snön.  På  sådant  sätt  kan 
man  under  den  korta  dagen  lägga  till  rygga  två 
bergsmil,  hvilket  svarar  mot  12  italienska  mil. 
Om  natten  färdas  man  i  den  klara  månens  sken 
dubbelt  eller  tredubbelt  lång  väg,  och  man  gör 
det  utan  synnerlig  svårighet,  då  månskenet,  åter- 
kastadt  från  snön,  belyser  de  höga  bergen  och 
sluttningarna,  hvadan  man  kan  från  långt  håll  se 
och  undvika  branterna,  varsna  och  undfly  de  vilda 
djuren,  bland  hvilka  ett  slags  fjällvargar,  som 
under  den  värsta  kölden  i  januari  samlas  i 
stora  skaror,  äro  mycket  farliga.  Men  ve  den 
som  ftrdas  ensam,  han  kan  icke  reda  sig,  ty 
man  behöfver  trogna  kamraters  hjälp  för  att  undgå 
döden. 

Alla  dessa  exempel  på  utförligare  skildringar 
äro  hemtade  från  QäUtrakterna  och  från  vintrarna. 
Redogörelserna  för  det  nordligaste  Sverige  och 
vinterns  företeelser  intaga  ett  ansenligt  rum  i  Olai 


—     é«6     — 

Magni  bok,  och  detta  kunna  vi  l&tt  fSOrstå.  Norr- 
lands natnr,  hvilken  han  hade  haft  tillfftUe  att 
under  två  år  studera,  har  tydligen  på  honom  gjort 
ett  mycket  mftktigt  intryck,  hvilket  hos  honom  var 
outplånligt.  Dftrtill  kom,  att  köldfenomenen  voro 
för  sydlåndingarne  okända  eller  åtminstone  kftnda 
endast  i  ringa  grad,  och  han  kunde  dftrfiör  genom 
en  utförligare  skildring  af  dem  för  sina  läsare  fram- 
lägga något,  som  var.  för  dem  nytt  och  underbart. 
Det  mindre  kånda,  det  som  förekommer  i  vftrldens 
ytterkanter  eller  i  aDmftnhet  bortom  de  civilise- 
rade samhällena,  utöfvar  på  sinnena  en  synnerligeD 
stor  lockelse.  Olaus  Magni  antyder  sjftlf  denna 
lockelse.  Han  afbildar  två  lappar  och  en  lapp- 
qvinna,  som,  löpande  på  skidor,  jaga.  Villebrådet, 
så  väl  det  p&  fyra  fötter  som  det  bevingade,  ftr 
ytterst  talrikt  i  den  aflägsnaste  nordens  stora  öde- 
marker. Männen  fbrmå  ej  ensamma  fålla  så  många 
djur  som  behöfvas.  Därför  följa  q  vinnorna  med 
på  jakten,  och  de  äro  männen  ingalunda  under- 
lägsna, snarare  öfverlägsna.  Men  bytet  skiftas  af 
männen,  de  bestämma  hvad  man  skall  använda 
för  egen  del,  hvad  man  skall  gifva  åt  vänner  och 
grannar.  De  håriga  skinnen  användas  till  kläder 
för  barn  och  ungdom.  »Många  äro  de  som  tro, 
att  menniskorna  i  dessa  trakter  hafva  en  luden 
kropp,  alldeles  som  de  vilda  djuren.     Detta  beror 


—    267    — 

måhknda  pfr  oknnnigbet»  det  beror  kanske  &^en 
på  det  nöje^  som  minga  hafva  att  förtälja  saker  i 
främmande  och  aflftgsna  land,  såsom  af  dem  sjålfva 
sedda.  Denna  mening  hyser  Paulus  Joyius.» 
Olaus  Magni  börjar  sin  bok  med  skildringar  af 
de  nordligaste  trakterna  Biarmia,  Finnmarchia, 
Scricfinni,  och  han  kommer  ståndigt  åter  till  de 
nordligaste  forhållandena. 

Det  finnes  ett  annat  åmne,  som  i  högsta  grad 
intresserar  honom.  Han,  prestmannen,  borde  i 
frftmsta  rummet  hafva  varit  intresserad  för  fred- 
liga Yårf ,  men  det  år  icke  så.  De  krigiska  hafva, 
kan  man  såga,  för  honom  det  största  intresset. 
Detta  må  synas  underligt,  men  det  kan  dock  för* 
klaras,  och  just  genom  hans  fosterlåndskhet.  Han 
slog  samman  götar  och  andra  stammar  i  norden 
med  goter,  vandaler  och  andra  germanska  folk  i 
södern.  Dessa  senare  hade  med  vapenmakt  tagit 
i  besittning  stora  delar  af  det  romerska  riket,  med 
vapenmakt  hållit  sig  qvar,  genom  sin  vapenmakt 
framkallat  håpnad  och  beundran  —  sedan  jåm- 
merropen  från  dem,  som  hade  blifvit  föremål  för 
deras  anfall,  tystnat,  så  att  de  efter  århundra- 
dens förlopp  ej  mera  hördes.  Olaus  var  stolt  öf- 
ver  dessa  krigiska  bedrifter,  stolt  öfver  det  man- 
liga och  krigiska  sinne,  som  ftnnu  på  hans  tid 
fanns   i  norden.     Han,  som  så  långe  hade  uppe- 


—    2«8    — 

h&llit  sig  i  flOdem,  hvarest  odlingen  stod  högt  och 
sederna  voro  vekliga,  hatade  vekligheten.  Han 
klagar  öfver  att  veklighet  vunnit  insteg  i  Sverige 
genom  inflytande  frän  Tyskland. 

Han  talar  redan  i  fOrsta  boken  om  finnames 
tapperhet  och  om  ungdomens  snöftstningar,  med 
hvilka  man  ville  lära  dem  krigisk  idrott.  Han 
talar  i  den  andra  boken  om  de  gotiska  farstames 
och  herrarnes  förkärlek  för  krig,  i  den  Q&rde  om 
nordbornas  skicklighet  som  pilskyttar  —  det  var 
för  dem  en  märklig  och  egen  sak.  De  krigiska 
idrotterna  upptaga  några  af  de  första  böckerna  i 
hans  arbete.  I  femte  boken  talar  han  om  j&ttar 
och  kampar,  i  den  sjette  om  metallerna,  af  hvilka 
man  gjorde  vapen,  i  den  sjunde  om  krigsredskap 
och  krigssfttt,  i  den  Åttonde  om  styrelsen,  ämbets- 
män och  krigiska  öfningar,  i  den  nionde  om  land- 
krig, i  den  tionde  om  sjökrig,  i  den  elfte  om 
krig  på  isen.  Han  lemnar  mycket  värderika  upp- 
lysningar om  sättet  att  föra  krig  i  Sverige,  om 
vårdkasar  och  krigsbud,  om  krigisk  uppfostran 
och  idrott.  Han  afbildar  och  beskrifver  flera 
mycket  invecklade  krigsmaskiner,  t.  ex.  vridbara 
svärd  på  hjul,  orgelbössor,  triangulära  bössor.  Af 
hans  framställning  kan  man  icke  draga  någon 
annan  slutsats,  än  att  dessa  mera  invecklade  mord- 
redskap   verkligen    varit    använda   i   Sverige.      I 


—    26«    — 

andra  urkunder^  som  tala  om  vår  medeltid,  finnas 
de  icke  n&mnda.  Svenskames  stridbara  lynne  fram- 
h&lles  otaliga  gånger. 

Hos  borgaresonen  Olaus  Magni  hade  vi  haft 
rätt  att  vänta  en  viss  förkärlek  för  handel  och 
handtverk,  men  dessa  ämnen  äro  mindre  utförligt 
behandlade  i  hans  bok.  Näst  efter  det  krigiska 
elementet  sätter  han  åkerbruket. 

Han  måste  medgifva,  att  svenskarne  i  ett  af- 
seende  stodo  långt  ^ter  söderns  folk,  i  litterärt 
hänseende.  Men  han  anser  sig  kunna  förklara 
detta.  När  så  väl  unga  som  gamla  icke  sysselsatte 
sig  med  annat  än  arma  et  arvaj  med  krig  och 
åkerbruk,  hade  de  icke  synnerlig  tid  öfrig  för 
litteroB. 

Men  om  de  krigiska  idrotterna  upptaga  stort 
utrymme  i  Olai  Magni  bok,  hade  han  dock  till^ 
fälle  att  egna  mycken  uppmärksamhet  äfven  åt 
andra  ämnen.  Den  förut  meddelade  öfversikten  af 
de  olika  böckernas  innehåll  visar  detta.  För  att 
stärka  intrycket  däraf  vill  jag  framhålla  en  del 
ämnen,  som  han  behandlar.  Det  är  icke  en  full* 
ständig  förteckning,  ty  en  sådan  skulle  kräfva  ett 
alltför  stort  utrymme.  Vid  en  förnyad  genomläs- 
ning af  hans  arbete  —  den  Qärde  —  har  jag  an- 
tecknat en  del  ämnen,  hvilkas  upptagande  eller 
behandling  synts  mig  af  en  eller  annan  anledning 


—    270     — 

vara  betecknande.  De  anföras  här  i  en  brokig 
ordning,  men  detta  beror  p&  Olai  egta  &am^ 
stftllning. 

Man  kan  af  hvarjehanda  naturförh&llanden 
hemta  upplysning  om  hvad  komma  skall.  Så 
t.  ex.  gifver  mycken  snö  i  januari  och  februari 
hopp  om  ett  godt  år.  I  synnerhet  i  Öster*  och 
Vestergötland  förekommo  kappridningar  på  is,  vid 
hvilka  pris  utdelades.  Of^er  den  glatta  isen  färda- 
des man  på  islaggar  —  plattade  djurben,  som  bundos 
under  fötterna  —  sådana  hafva  i  stor  myckenhet 
blifvit  funna  i  Sverige,  min  fader  har  i  bör- 
jan af  innevarande  århundrade  åkt  på  ialåggar 
— ,  men  man  anvftnde  ftfven  skridskor  af  stål. 
I  Upsala  fanns  ett  mycket  dyrbart  ur,  som  visade 
timmar,  men  af  ven  sol,  måne  och  planeter;  det 
reparerades  under  ärkebiskop  Jakob  Ulfssons  tid. 
Ar  1505  hade  Olaus  i  Sankt  Hallvards  kyrka  i 
Oslo  sett  grönländska  kajaker.  Han  omtalar  de 
järnringar,  som  voro  fltota  i  berg,  för  att  man  vid 
dem  skulle  fklsta  fartyg.  För  att  hjälpa  väg- 
farande  lägger  man  på  vissa  afstånd  vid  wJ^fftma 
ruttnad  ekbark  eller  ruttet  ekträ,  som  lyser.  Åf ven 
en  svamp,  agaricuSy  är  själflysande  vid  höstdag- 
jämningstiden,  men  s&  snart  svampen  angripes  af 
frost,  lyser  den  ej  mera  och  är  därför  icke  mycket 
användbar.     Dessa   lysämnen    äro   förmåxJ^  att 


—     271     — 

anv&nda  i  hus,  ty  de  Sxo  icke  eldfarliga.  Hal- 
men på  golfvet  i  stugan,  halmen  i  ladorna  ftr 
l&tt  antänd.  Dock  användes  i  boningarna  som 
lysmedel  helst  trän,  afven  kallad  lyse,  och  torr* 
vedsstickor.  På  isen  funnos  värdshus,  på  isen 
hollos  marknader.  Distings  marknad  hålles  i 
Upsala  i  bOrjan  af  februari  pä  den  frusna  Fyris- 
ån, som  säges  vara  en  mycket  stor  flod.  I  slutet 
af  februari  hålles  en  marknad  på  Mälarens  is 
invid  Strengnäs.  I  midten  af  mars  hålles  en 
marknad  vid  Oviken  i  Jämtland.  Man  gjorde  i 
Finland  båtar  utan  att  i  dem  använda  järn.  I 
belägrade  städer  lät  man  boskapen  beta  på  husens 
torftak.  Konung  Gustaf  I  —  hvilken  Olaus  äl- 
skade därför  att  han  bekämpat  danskarne,  men 
hatade  därför  att  han  hyllade  det  lutherska  kåt- 
teriet  —  lät  bygga  ett  krigsfartyg  så  stort,  att 
det  kunde  rymma  1000  soldater  och  1300  sjömän. 
Han  införde  på  Östersjön  biremer,  triremer  och 
qvadriremer,  for  h vilket  ändamål  han  år  1540 
hade  inkallat  byggmästare  från  Venedig.  Olaus 
Magni  vistades  vid  den  tiden  i  denna  stad.  Vi- 
borgska  smällen  är  en  håla,  ur  hvilken  ett  ohygg- 
ligt ljud  framtränger.  Elgar  användas  i  landet 
norr  om  Stockholm  som  dragare;  Olaus  kände 
Norrland  genom  egen  åskådning.  Det  finnes  ym- 
nig tillgång   på   byggnadssten.    Qvarteren  i  stä- 


—     272     — 

derna  (t.  ex.  i  Stoekolm)  bafVa  husen  så  samman- 
byggda,  att  de  kunde  göra  tjenst  som  fOrsvan- 
verk.  Bemsten  är  en  kåda,  som  faller  ned  i  vatt- 
net och  där  hårdnar.  Man  tor  gödsla  på  snön 
och  använda  olika  gödsel  för  olika  sädesslag.  Un- 
der skördetiden  förde  man  barnen  med  sig  till 
ftlten,  man  lade  dem  i  korgar,  som  hängdes  upp 
i  träden,  på  det  att  de  skulle  vara  utom  fara  for 
ormar.  Det  är  qvinnomas  uppgift  att  baka.  I 
Vestergötland  bakas  företrädesvis  kornbröd,  hvilket 
ger  styrka  och  dristighet,  så  att  i  hela  uord^ 
finnas  knappast  kraftigare  menniskor,  utom  i  Fin* 
land,  hvarest  man  också  äter  kornbröd.  At  öl- 
tillverkningen egnas  icke  mindre  än  sju  kapitel 
Glaskärl  användas  icke  mycket,  ty  de  blifva  lått 
sönderslagna.  Kåsör  —  dryckeskärl  med  tvenne 
uppstigande,  upptill  fSrenade  armar  —  omtalai 
och  afbildas.  En  kåsa  finnes  till  och  med  afbil- 
dad  på  1539  års  karta.  Saltet  var  en  nödvändig* 
hetsvara,  och  det  får  äfven  två  kapitel.  Johannes 
Magni  försök  att  koka  salt  i  Sverige  omtalas,  men 
icke  biskop  Brasks  ft)rsök  i  samma  syfte.  Mål- 
ningskonsten idkas  icke  mycket  i  Sverige,  icke  af 
brist  på  anlag,  utan  därför  att  man  icke  egnar 
denna  konst  mycken  uppmärksamhet  —  vår» 
många  målade  kyrkor  tala  dock  emot  detta  på* 
stående.     Olaus    omtalar   dock  en  målare  Osten  i 


^    278     — 

Vadstena,  som  vid  pass  år  1500  på  flera  st&Uen 
målat  bilder  från  Kristi  lidandes  historia  —  nå-^ 
got  af  honom  utfordt  arbete  ftr  nu  dess  vftrre  icke 
kftndt.  Vinterns  b<»rtjagande  och  sommarens  mot- 
tagande firades  med  stora  ceremonieré  Det  var  en 
gammal  Innu  bevarad  sed  i  lekmftnnens  hem, 
att  barnen  y  innan  de  allt  eftw  deras  ålder  gingo 
till  hvila,  l&ste  fader  vår  och  ave  maria^  hvarefker 
de  mottogo  faderns  v&lsignelae  —  troligen  hade 
så  tillgått  i  Olai  fOrftldrahus.  Podager  var  en  så 
allm&n  och  allvarsam  sjukdom,  att  åt  denna  egnats 
tvenne  kapitel.  Riksföreståndaren  hr  Svante  Nils^ 
son  led  af  podager.  Som  en  nyhet  för  sydl&n- 
dingame  omtalas,  att  man  i  Sverige  åt  saltadt, 
rökt  eller  torkadt  får-  och  nötkött  utan  att  till- 
reda det  medelst  kokning. 

Olaus  Magni  har  enligt  egen  uppgift  velat 
skrifva  en  kulturhistoria.  För  sådant  ändamål  måste 
ban  i  viss  mån  omtala  landet  och  naturen,  men  den 
menskliga   kulturen    var  för  honom  hufvudsaken* 

Han  talar  om  de  gamles  uppfattning  af  nor- 
den. At  vindarna  egnar  han  mycken  uppmftrk- 
samhet.  Kornblixtarna  i  september  med  klar 
himmel  omtalas.  Ovanligare  företeelser,  såsom 
sol-  och  månringar,  hafva  naturligtvis  ådragit  sig 
Olai  uppmärksamhet.  Kölden  och  dess  verkningar, 
snöns  olika  former  och  dftrmed  sammanh&ngande 

Sv.  Akad.  HandL  fr    1886,     12.  18 


—     274    — 

ämnen  skildras.  Björken  omtalas  såsom  det  nord- 
ligaste trädet.  De  sista  tockema  Aro  ^nade  &t 
djurriket.  Af  tamdjuren  omtalas  i  synnerhet  hun- 
dar och  hfistar.  Gotlandsfåren  voro  de  bftsta. 
Från  Gotland  kunde  ju  icke  annat  ftn  godt  komma, 
ty  Gotland  betyder  godt  land.  Af  vilda  dikgg* 
djur  omtalas  elgar,  hjortar,  bafrar,  som  voro 
mycket  aHm&nna,  jftrf^ar,  harar,  loar,  vargar,  utt- 
rar, ekorrar,  mårdar,  hermeliner,  björnar,  uroxar 
(som  dock  ej  funnos  i  Sverige)  och  r&fvar.  Af 
fåglar  omtalas  hökar,  örnar,  ftnder,  som  voro 
mycket  allmftnna,  gäss,  höns,  storkar,  hftgrar,  sva- 
nar, dufvor,  korpar,  erithrotaonj  som  var  större  ån 
örnen  och  förekommer  i  Norden  och  i  trakten  af 
Trident,  dftr  Olaus  år  1545  åt  dess  kött,  falkar,  gripar 
(hvilka  tillhöra  fabeln),  strutsar  (som  icke  tillhöra 
Sverige),  tranor,  svalor,  som  tillbringa  vintern  på  sjö- 
botten, påfåglar,  som  icke  voro  ovanliga  i  Oster- 
och  Vestergötland  och  i  Svealand,  rapphöns,  näkter- 

o 

galär,  ugglor,  gökar  o.  s.  v.  At  fiskarna  egnas 
två  böcker.  Den  sista  boken  handlar  om  insek- 
terna, till  hvilka  räknades  hvarjehanda  djur:  spind- 
lar, bromsar,  gräshoppor,  vespor,  bålgetingar,  de 
längst  uppe  i  norden  synnerligen  besv&rliga  myg- 
gorna, löss,  iglar  och  hvarjehanda  maskar,  bin 
(elfva  kapitel),  myror,  perlmusslor.  Insektemas 
klass  var  således  ganska  omfattande. 


—     275     — 

Olai  Magni  upp&ttning  af  naturen  betecknas 
i  viss  mån  genom  hans  tro  på  de  Ofversinnliga 
maktemas  ingripande  i  de  naturliga  förhållandena. 
Man  kan  dftrfOr  i  hans  bok  finna  ytterst  egen- 
domliga uppgifter.  Att  menniskorna  under  polen 
kanna  dagens  timmar  genom  djurens  röster  och 
åtbörder  ftr  alls  icke  underligt,  eftersom  djuren, 
så  val  tama  som  vilda,  genom  instinkt  iakttaga  en 
ordnad  tid,  hvilket  ftr  uppenbart  för  enhvar,  som 
vill  undersöka  saken.  Elgen  ryter  under  dygnet 
25  mars  tolf  gånger  om  dagen,  tolf  gånger  om 
natten,  för  att  gifva  till  kftnna,  att  vårdagjämnin- 
gen ftr  inne.  Olaus  tror  på  varulfvar  och  på  möj- 
ligheten att  med  besvärjelser  locka  råttor  ur  hu- 
sen och  ut  i  vattnet,  där  de  omkomma.  Han 
tror,  att  de  fördömdas  själar  vistas  i  Heklaberget 
på  Island,  att  de  dödas  andar  umgås  med  de  lef- 
vande. 

Olai  Magni  arbete  vore  således  att  räkna  till 
den  etnografiska  litteraturen.  Den  systematiska 
framställning,  som  nutiden  kräfver,  kunde  han 
naturligtvis  icke  åstadkomma.  Han  meddelar  fakta, 
stundom  hvad  han  ansåg  vara  fakta,  grupperar 
dem  efter  inbördes  sammanhang,  men  försöker 
sig  i  aUmänhet  icke  på  några  systematiska  indel- 
ningar. En  gång  omtalar  han  dock,  att  i  norden 
fonnos   flera  språk:  de  norra  lapparnes,  moskovi- 


—    276     — 

ternas,    ruteaemas,   finnames,    svears,  gOtars  och 
tyskars.     UppstfiUningen  ftr  mindre  lyckad. 

Olaus  Magni  egnar  uppmftrksamhet  åt  den 
gudatro  nordborna  hade  under  heden  tid.  Han 
egde  icke  den  ringaste  k&nnedom  om  de  rika  bi- 
drag till  detta  &mne,  som  de  islandska  handskrif- 
terna innehöllo.  Saxos  historia  var  hans  hofnid- 
kftUa.  Han  trodde^  att  de  makter,  om  hvilka  de 
gamla  berättelserna  tala,  voro  verkliga,  att  de 
ftnnu  kunde  uppträda  och  ingripa.  Han  tror  på 
forntidens  jättar  eller  kämpar,  Starkotherus  med 
flera,  som  öfvergingo  andra  i  krafter,  som  kunde 
lefva  länge,  som  kunde  gå  på  en  dag  så  mycket 
som  andra  gingo  på  tolf  dagar,  som  icke  blott 
voro  råa  kämpar,  utan  ock  särskildt  vinnlade  sig 
om  att  försvara  dygden.  Han  försökte  fastställa 
tiderna,  då  de  lefvat.  Elfvoma  dansade  ännu  på 
fälten.  Andar  biträdde  i  de  husliga  arbetena; 
en  sådan  scen  är  till  och  med  i  bild  återgifreo 
så  väl  på  kartan  som  i  boken. 

o 

At  de  synliga  fornlemningama  från  den  hedns 
tiden  har  han  egnat  uppmärksamhet;  några  äro 
afbildade,  men  hans  beskrifningar  äro  icke  mycket 
tydliga.  Han  talar  om  resta  stenar,  hvilka  han 
kallar  pyramider  eller  kolonner  —  dessa  äro  van- 
ligast i  Helsingland  — ,  och  om  obelisker,  som 
kunde   hafva   en    höjd  af  drygt  30  fot  och  ofkasi 


—     277     — 

förekomma  i  Öster-  och  VestergOtland.  Runste^ 
nar  omtalas.  De  stå  i  allmänhet  vid  korsv&gar^ 
för  att  de  skulle  ses  och  deras  inskrifter  läsas. 
Prof  på  dessa  ranskrifter  meddelas:  Jag  Uffe  har 
i  striden  för  fosterlandet  dödat  tjugutvå  kämpar 
och  slutligen  dräpt  af  kämpen  Rolf  hvilar  jag  här. 
—  Jag  Ingolf,  aUa  våldsmäns  kufvare  och  alla 
förtrycktas  försvarare,  hvilar  här,  full  af  sår  och 
ålderdom,  med  svärdet  vid  sidan.  —  Jag  Halsten, 
som  alltid  hållit  på  freden,  har  gjort  mig  förtjent 
af  beröm,  som  aldrig  dör.  —  Fordom  snärjd  i 
djäfvulska  villfarelser,  sedan  omvänd  till  de  krist- 
nes Gud,  dör  jag,  afbidar,  här  begrafven,  domen, 
jag  Germund,  o.  s.  v.  Så  många  runstenar 
hafva  blifvit  intill  våra  dagar  bevarade  —  deras 
inskrifter  äro  tolkade  — ,  att  vi  med  största  säker-- 
bet  kunna  säga  de  af  Olaus  återgifna  inskrifterna 
vara  fantasifoster.  Om  medeltidens  heraldik  egde 
han  icke  mycken  kännedom.  Han  säger,  att  gö- 
tames vapensköld  innehöll  ett  krönt  lejon,  som 
med  bakvändt  hufvud  hoppar  öfver  trenne  hvita 
strömmar  i  ett  blått  falt,  och  därmed  betecknas, 
att  de  götiska  folken  i  forntiden  och  de,  som 
ännn  bo  qvar  i  de  gamla  hemmen,  ha  för  sed  att, 
när  de  segra,  skona,  att  se  sig  tillbaka  för  att 
taga  sig  till  vara.  Huru  denna  betydelse  kan 
läggas   in    i   vapenskölden    är    mig  ej  möjligt  att 


—     278     — 

inse.  Vapnet  ftr  for  öfrigt  icke  götarnes  utan 
Folkungames. 

TUl  de  faktiska  uppgifterna  fogar  han  gftnia 
reflexioner.  Med  anledning  af  kyndelmftssan  an- 
stftUer  han  betraktelser  Ofver  hedniska  bruks  upp- 
tagande af  den  kristna  kyrkan.  Då  han  omtalar 
aflysandet  af  klippingsmjmtet,  anmärker  han,  att 
mjmten  kunde  man  vftl  bli  af  med,  men  att  få  de 
stegrade  prisen  åter  sänkt«,  det  var  icke  så  l&tt 
Den  eviga  freden  ansåg  han  vara  omöjlig. 

»Den  långa  bokens»  sista  kapitel  innehåller 
ett  tilltal  till  Iftsaren.  Han  bör  icke  tro,  att  för- 
fattaren velat  prisa  sig  sjftlf ;  han  har  velat  bringa 
i  ljuset  ting,  somt  eljest  voro  foga  k&nda.  Den 
som  känt  ledsnad  vid  låsandet  om  alla  de  saker, 
som  åro  sammanförda  i  denna  bok,  och  finner  dem 
föga  nyttiga,  för  vår  ödmjukhets  och  ringhets  skull, 
han  v&nde  sig  till  ett  Ijufligare  och  angenämare 
studium,  i  hvilket  allt  det  som  utforskas  är  san- 
ning, allt  det  som  anbefalles  godhet,  allt  det  som 
lefver  sällhet.  Medlaren  mellan  Gud  och  män- 
niskor, den  menniskan  Jesus  Christus,  är  sannin- 
gen utan  fel,  godheten  utan  ondt,  evig  sällhet 
utan  elände.  Honom  vare  ära  från  norden,  från 
hafvet,  från  alla  folk  i  evighet.     Amen. 


—     279    — 

OfvanstAende  redogörelse  kan  icke  göra  rfttt- 
visa  ät  Olai  Magni  arbete,  hvilket,  om  &n  icke 
skrifvet  på  svenska,  ftr  en  prydnad  för  vår  littera* 
tur  och  ftr  inom  det  kulturhistoriska  området  ett 
förgångsarbete.  För  att  rfttt  Iftra  k&ima  denna  bok 
bör  man  Iftsa  den  långsamt.  Men  många  ftro  ej  de  i 
Sverige,  som  vilja  inlåta  sig  på  en  sådan  Iftsning, 
alldenstund  Olai  Magni  arbete,  som  ftr  en  heder 
för  Sverige,  ftnnu  aldrig  blifvit  öfversatt  till 
svenska. 

Boken  vftckte  i  utlandet  stort  uppseende.  Jo- 
han Bure  skrifter  i  Sunden:  »Johannes  Magnus 
och  Olaus  Iftsas  publice  in  Italia  inter  historicos.» 

Olai  Magni  arbete  utgafs  på  latin  i  Rom 
1555  och  i  Basel  1567,  på  italienska  i  Venedig 
1565.  Ett  sammandrag  ftr  utgifvet  på  latin  i 
Antwerpen  1558  och  1562,  Amberg  1590  och 
1662,  Frankfurt  am  Main  1618  och  1622,  Am- 
sterdam 1652  och  1669,  Leiden  1652  och  1654, 
på  franska  i  Antwerpen  1561,  på  italienska  i 
Venedig  1561,  på  hollftndska  i  Antwerpen  1562 
och  Amsterdam  1665,  på  tyska  i  Basel  1567  och 
i  Strassburg  måhftnda  samma  år,  på  engelska  i 
London  1658  (två  upplagor).  För  nftrmare  upp- 
lysningar hftnvisar  jag  till  Ahlenii  förut  åberopade 
arbete,  hvarest  ftfven  finnes  uppgift  om  de  kartor, 
för    hvilka  Olai  Magni  karta  tjenat  som  förebild. 


—     280    — 

Om  Olai  Magni  bok  ej  blef  atgifven  på  sven- 
ska,  blef  den  åtminstoiie  flitigt  anvftnd  under  1600- 
ocfa  1700-talen.  S&  vftl  i  Sverige  aom  i  utiandet 
var  hans  arbete  mycket  aktadt  oeb  anHtadt.  Ut* 
rymmet  medgifver  icke  att  söka  följa  det  infly* 
tände   det   utöfi^ade  i  en  mångfidd  af  riktningsur. 


BERNHARD  von  BESKOW 


MINNESTECKNING 


AF 


O.  o.  AF  WIRSfiN 


BBNARB  AFDBLNINGBK 


i^riherre  v.  Beskows  vittra  författarskap  som  skald 
och  minnestecknare  har  i  foregående  afdelning  af 
detta  arbete  blifvit  skildradt.  Vid  sidan  af  det- 
samma fortgick  under  många  år  en  politiskt-pole- 
misk  verksamhet,  till  hvilken  han  uppkallades  af 
sina  monarkiska  och  konservativa  åsikter  samt  i 
hvilken  han  utvecklade  ej  ringa  fyndighet  och 
ådagalade  betydande  förmåga.  Innan  emellertid 
Beskow  utsftnde  sina  anonyma  politiska  ströskrif* 
ter,  lockades  han  af  sitt  lifliga  lynne  och  sin  sa- 
tiriska stftmning  samt  ftfven  af  harm  öfver  anfall, 
för  hvilka  han  varit  utsatt,  in  i  en  vitter  fejd, 
som  hade  ganska  komiska  episoder  och  ett  juri- 
diskt efterspel  af  kostlig  art.  Striden  fördes  med 
för  stor  skoningslöshet,  men  det  finnes  dock  hit- 
tills föga  beaktade  anledningar  till  Beskows  upp- 
trädande; det  kan  se  ut,  som  om  han  vore  den 
först  utmanande,  men  detta  är,  såsom  här  skall 
visas,  långt  ifrån  fallet. 


—     284     — 

Anders  Lindeberg*  uttog  den  18  januari 
1833  stämning  å  egaren  af  K.  Ordenstryckeriet, 
kungl.  sekreteraren  Theorell,  med  anledning  af  en 
från  nftmnda  tryckeri  utkommen  skrift,  som  dagen 
förut  utdelats  med  tidningen  Dagligt  Allehanda. 
Denna  skrift  var  den  bekanta,  så  kallade  >Flag- 
smftllan»,  som  f&rfattats  af  Beskow,  hvilken  d&ri, 
dock  utan  att  öppna  visiret  och  röja  sig  som  upp- 
bofsman,  angrep  och  våldsamt  förlöjligade  Linde- 
berg. 

I  nftmnda  skrift,  som  låtsar  sig  vara  prenu- 
merationsanmftlan  å  en  tillftmnad  tidning,  heter 
det  om  Lindeberg,  att  han,  liksom  Gicero,  ej  såUao 
håller  sitt  ^et  loftal  samt,  liksom  Csssar,  beskrif^er 
sina  egna  bedrifter.  »Cartesius  började  sitt  filo- 
sofiska system  med  att  glömma  allt  hvad  hu 
Iftrt;  hr  Lindeberg  gkr  ftnnu  Iftngre:  utan  att  haf?s 
lArt  något,  undervisar  han  i  allt.  Den  hftrlig» 
Nilen,  som  bereder  Egyptens  fruktbarhet,  öfeer- 
svftmmar  blott  en  gång  hvarje  månad  med  gyttja; 
Stockholmsposten  gör  det  hvarje  dag.»  Största 
utrymmet  i  »Flugsmftllan»  upptages  af  tjugufem 
»xenier»,    af  hvilka  några  ftro  roliga,  alla  mycket 


*  Kapten  lindeberg,  född  d.  8  notember  1789,  atgaf  från 
våren  1821  till  våren  1833  tidningen  Stockholmsposten;  baa 
ftr  kflnd  som  litteratör  och  broschyrförfattare  samt  genom  stt 
arbete  för  att  gmndlägga  en  teater. 


—    285     — 

uedsftttande  for  Lindeberg.     Elak  år  xenien  >Den 
nye  väktaren»,  som  lyder: 

Posten  en  yftktare  är,  men,  olik  andra,  han  biter 

Icke  de  främmande  blott,  men  dem  som  gett  honom  mat. 

Utan  tvifVel  syfta  dessa  rader  dftrpå,  att  Linde- 
berg angripit  regeringen  och  den  kungliga  familjen, 
ehuru  han  af  Carl  Johan  länge  uppbar  en  pen- 
sion. Långt  mera  lekande  är  xenien  »Universal- 
geniet»: 

I  bildningskonst,  musik  och  poesi 

Har  LindTnrm  *  lika  kanskap  och  geni. 

Han  i  mosik  knappt  Sergel  eftergifirer, 

£lj  blinda  Leopold  i  måleri, 

Och  mest  så  goda  vers  som  Glnck  han  skrifirer. 

Af  de  två  sista  xeniema  heter  den  ena  »Försoning» 
och  låter  så: 

Soyons  amis,  Cinnal  Min  vrede  är  fOrbi. 
Jag  druckit  glömskans  flod,  jag  läst  din  poesi. 

Den  andra  kallas  »Epitaphium»  och  har  detta 
innehåll: 

H&r  hvilar  Lindeberg  bland  stilU  grifter. 
Han  dog  i  tysthet  —  likasom  hans  skrifter. 

Onekligen  är  den  af  xeniema,  som  kallas 
»Geniets  moral»  Of  ver  hofvan  sårande: 


*  Det  namn,  hvamnder  Lindeberg  npptrftder  i  »Markalls 
sömnlösa  nätter». 


—     286     — 

Vår  Herre  ville  ett  Oomorrha  skona. 
Blott  tio  redlige  Han  dftri  fann. 
Om  jag  så  många  rader  finna  kan 
Af  ftrlighet  hos  Posten^  Till  jag  akima 
Från  Sodoms  Ode  denne  hederanan. 

Hftr  går  invektivet  in  på  karakterens  område, 
som  bör  vara  fridlyst. 

Vid  kftmnersrftttens  sammanträde  den  4  febru- 
ari 1833  blef  boktryckaren  Theorell  skild  från 
målet)  sedan  han  »till  rätten  öfverlemnat  ett  hop- 
vikt papper  under  tillkännagifvande,  att  detsamma 
innehölle  namnet  på  författaren»  till  FlugsmåUan. 
Papperet  uppgaf  sufflören  vid  k.  m:ts  spektakler 
J.  6.  Wessling  som  auktor;  denne  Wessling  var 
emellertid  endast  en  skylt,  och  Lindeberg  visste 
detta  ganska  v&l. 

Wessling,  som,  ehuru  instämd,  i  förstone  ej 
personligen  infann  sig  utan  anförde  sjukdoms- 
förfall samt  genom  Ifikareintyg  styrkte,  att  han  till 
faljd  af  en  rosartad  krämpa  i  benen  hade  svårt 
att  gå,  fick  förständigande  att  likafullt  komma, 
enär  af  läkarens  förklaring  framgick,  att  han  kunde 
vistas  i  fria  luften  samt  >gå  uppför  trappor».  Genom 
sitt  ombud,  e.  o.  kanslisten  Forselins,  hade  Wessling 
emellertid  inskickat  en  i  hans  namn  uppsatt,  men 
af  Beskow  författad  skrift,  full  af  gyckel  med 
Lindeberg.  Wessling  uttryckte  förvåning  däröfrer, 
att  Lindeberg  trott  Flugsmällan  afse  att  fordonkla 


—     287     — 

dennes  vittra  ftra.  »Detta  förundrar  mig  något,» 
—  sAger  Wessling-Beskow  —  »enär  jag  gjort  allt 
mitt  till  för  att  snarare  genom  smickrande  lik- 
nelser och  en  sftrskild  dedikation  Oka,  men  inga- 
lunda nedsfttta  den,  hvilket  senare  jag  dessutom 
visste  vara  omöjligt,  pä  den  punkt  den  nu  befin- 
ner sig.»  På  Lindebergs  antydning,  att  icke  Wess- 
ling  utan  någon  annan  skrifvit  Flugsm&llan,  gen- 
mäler Wessling:  »Detta  synes  bevisa,  att  andra 
ftf\ren  skulle  vilja  tillegna  sig  ftran  att  hafva  skrifvit 
den  —  en  h&ndelse  som  icke  torde  inträffa  med 
herr  kaptenens  egna  arbeten.  Hvad  skäl  herr  Linde- 
berg kan  ega  att  söka  jäfva  mitt  auktorskap^ 
känner  jag  icke;  men  att  han  i  detta  jäfsfOrsOk 
visat  sig  vara  klen  jurist,  det  ser  jag,  ty  om  han 
ftfven  kunde,  hvad  han  icke  kan,  bevisa,  att  jag 
ej  är  författare  till  den  ifrågavarande  skriften,  så 
hade  han  därmed  vunnit  jämt  intet,  enär  tryck- 
frihetsförordningens I  §  mom.  7  säger,  att  äfven 
den,  som  blott  utgifsrer  en  annans  arbete,  hvilken 
själf  sitt  namn  ej  angifvrit,  eger  enahanda  rättig- 
heter, plikter  och  ansvarighet  som  fbrfattare.» 

Sedan  Wessling  omsider  infunnit  sig  infbr 
rätta,  upplästes  den  11  mars  Lindebergs  till  rätten 
ingifna  »anmärkningsmemorial»,  hvari  han  i  en 
ton,  som  vill  vara  skämtande,  men  röjer  den 
djupaste    harm,  fäster  uppmärksamhet  därpå,  att^ 


—    288    — 

om  han  trott  icke  Wessling  utan  aanan  man 
hafva  författat  FlugsmäUan,  detta  vore  så  mycket 
förlåtligare^  smn  Flugsmftllaiis  vergifikation  röjde 
en  omiflskftnnlig  likhet  med  ett  visst  band  »Vitter- 
hetsförsök» af  år  1839.  Med  dessa  Beskows  >Vitte^ 
hetsförsök»  anstfiller  nu  Lindeberg  en  bittert  for- 
löjligande  Thht  och  tillägger:  »Man  bör  ej  för- 
undra sig  öfver  min  villfarelse  att  tro  Flugsm&llan 
h&rleda  sig  från  samma  hand,  som  diktat  dessa 
sånger,  hvartill  ftfven  sjAlfva  titeln  förledde  mig, 
ty  flugan  ftr,  som  man  vet,  ett  vftsen  med  mycken 
yttre  sötsliskighet,  i  förening  med  ftnnu  men 
inre  smuts.»  Detta  Lindebergs  utfaU  måste  verk- 
ligen anses  ganska  misslyckadt.  Han  ville  med 
liknelsen  om  flugan  komma  Beskow  in  på  lifVet, 
men  gaf  i  stället  sig  sjftlf  en  slang,  ty  fluga  och 
flugsmftlla  äro  ej  samma  sak,  och  »FlagMnåll«u 
var  ju  just  riktad  mot  den  förmenta  flugan  Linde- 
berg. I  allm&nhet  ftr  Lindeberg  endast  undan- 
tagsvis lyckad,  då  han  vill  skämta.  Anslår  hao 
däremot,  såsom  ofta  i  hans  anföranden  under 
rättegången  är  fallet,  en  patetisk  ton,  så  talar  han 
alldeles  för  mycket  om  sina  litterära  förtjenster,  om 
sin  fattigdom  och  sma  olyckor  samt  går  pä  styltor 
och  gör  sig  löjlig.  Dessemellan  faller  han  in  i 
en  öfverdrifsren  blygsamhet  och  nedsätter  sig  sjålf, 
såsom   då   han   förklarar,    att  endast  ekonomiska 


—    289    — 

behof  gjorde,  att  han  fortfarande  agnade  Mg  ät 
vittorheten.  Omedelbart  därpå  undfågnar  han 
rfttten  med  meddelanden  om  sin  Ögonsjukdom» 
hvilken  vållat»  att  han  »på  de  sista  sju  månaderna 
^j  kunnat  Iftsa  en  bok»  ofta  icke  Iftsa  eller  skrifva 
tvénne  rader  i  sftndv ».  Detta  sått  att  söka  väcka 
medlidande  kan  vara  uppriktigt,  men  förefaller  ej 
rätt  värdigt.  Det  bästa  hade  naturligen  varit,  om 
Undeberg  hade  varit  mäktig  af  skämtfull  satir  och 
kunnat  besvara  Flugsmällans  gyckel  med  liknande 
^ckel.  Saknade  han  denna  fOrmåga,  hade  det 
▼aiit  bäst  att  tiga. 

Emellertid  uppblossar  Lindebergs  harm  på  ett 
:flammande  sätt  i  denna  skrift,  så  snart  han  tänker 
ni&rpå,  att  Wessling  icke  var  den  verklige  författaren 
och  att  denne  senare  således  var  oåtkomlig.  »Om 
<letta  skulle  så  vara»,  säger  han,  »om  bakom  sufflOren 
Wessling  gOmmer  sig  en  annan  sufflOr,  må  denne  då 
skylla  sig  själf,  att  hvad  jag  här  yttrat  till  herr 
Wessling  råkar  honom  och  att  jag,  som  ett  gam- 
malt ordspråk  säger,  när  jag  slog  på  sadeln,  träffat 
i^nan,  som  uppbar  honom.»  Han  ber  Wessling 
helsa  den  sannskyldige  författaren  och  säga  honom, 
>att  han  är  en  föraktlig  usling,  som  till  lågheten 
att  smäda  lägger  fegheten  att  ej  våga  se  sin  man 
i  ansikteb;  ja,  han  vill  för  den  okände  öppna 
tillfälle  att  genom  en  duell  uppgöra  saken.   Vägras 

Sv.  Akaä.  Hamdl.  fr.  1880.     Ii.  19 


—     290    — 

åfven  detta,  då  har  i  lindebergs  tanke  den  obe- 
kante författaren  »sjftlf  stftmplat  eig  till  hvars  mai» 
niding». 

Lindeberg  klagar  vidare  öfver  alla  de  fö^ 
foljelser,  fOr  hvilka  han  varit  utsatt,  ofver  de 
sm&deord  man  ständigt  egnat  honom;  »man  kai 
dOmt  mig  till  dårhuset  m.  m.,  och  invektiver  af 
denna  art  ha  stundom  följt  så  tätt  på  hvarandn, 
att  knappt  någon  dag  forflutit  utan  sådana».  I 
Flugsmftllan  hade  han  på  spe  kallats  >autobiognf 
och  vetenskapsman»,  oaktadt  han  aldrig  gifvit  dg 
ut  att  vara  någondera  delen.  Stockholmsposten 
sftges  öfversvftmma  »med  gyttja»,  och  Lindvunn  an- 
klagas alldeles  orättvist  för  sj&lfförgudning.  Med 
skål  harmas  Lindeberg  öfver  talet  om  hans  »oårligfaeti 
och  sammanstiLllningen  med  Sodoms  öde.  Och  alla 
hans  klagomål  utmynna  till  sist  i  det  passionerade 
yrkandet,  att  författaren  till  Flugsmftllan  måtte 
for  lögn  och  smftdelse  »straffas  enligt  11  mom. 
§  3  tryckfrihetslagen,  jftmfördt  med  60  kap.  mi»- 
gftmingsbalken,  för  beskyllningen  i  n:o  18  af 
xeniema»  (den,  som  handlar  om  oftrligheten)  »en- 
ligt första  punkten  af  §  5,  och  å  de  andra  be 
skyllningarna  åfvensom  för  skriftens  hela  ton  och 
syftning  efter  den  senare  punkten  af  §  5,  samt 
rättegångskostnadens  ersftttning.» 


—    291     — 

Om  den  hetlefrade  och  antagligen  af  vrede 
ttn  sjAlfbeherskniDg  berOfvade  mannen  trott  dg 
kunna  skrämma  eller  ock  vftcka  medlidande,  så 
bedrog  han  sig  grundligt.  Wessling  (Beskow) 
skref  öfver  hans  memorial  en  fbrklaring,  scmi  utan 
förbarmande  fortsatte  förlöjligandet.  Flugsmftllan 
vore  ett  poetiskt  skftmt,  ej  någon  smftdeskrift.  Om 
man  till  exempel  skulle  s&ga:  »Att  förebrå  herr 
Lindeberg,  det  han  icke  år  qvick,  vore  likaorim"- 
ligt  som  att  trftta  på  gås^i,  for  det  hon  går  bar* 
tota»,  så  hade  man  därigenom  icke  sagt  något 
smädligt.  Lindeberg  vore  sitt  öde  värd,  ty  han 
hade  själf  i  sin  tidning  brutit  stafven  öfver  fbr*^ 
fattare,  som  äro  lika  mycket  öfverlägsna  honom, 
som  näktergalen  står  öfver  talgoxen.  *  Den 
oskyldiga  FlugsmäUan  hade  ju  innehållit  rätt 
smickrande  jämförelser  mellan  Lindeberg  och 
Cartesius,  och  han  hade  intet  skäl  att  vara  för- 
tornad. 

*  Detta  Beskows  yttrande  &r  sant.  I  Lindebergs  tidning 
för  åea  10  jannari  1881  står  födande  att  läaa  om  Atterbom: 
»Denne  Yitterhetens  trånqnka  kokett,  som,  i  brist  på  skönhet, 
talanger  och  behag,  sökt  göra  sig  intressant  genom  att 
spela  fljjnk,  att  rikta  sin  blick  mot  skyarna  och  srärma  bland 
dem  efter  Inftgestalter  .  . .  Efter  hvad  jag  hört  sftgas,  sksile 
han  nnder  de  senare  åren  ha  gjort  vår  litteratur  den  största 
tjenst,  han  kunde  bevisa  henne,  den  att  låta  bli  att  skrifva, 
och  hon  har  ådagalagt  dn  erkånsla  mot  honom  med  att 
glömma  honom.» 


—     2»2     — 

Lmdeberg  hade  onekligen  genom  sitt  memo- 
rial »gifnt  hugg  på  8ig»9  och  Wesaling  fevmmmar 
ej  att  till  bemötande  upptaga  vissa  olyckliga  en- 
skildheter i  denna  skrift.  Lindeberg  hade,  som 
man  erinrar  sig,  sagt  sig  ej  kunna  skrif^a  t?i 
rader  i  sftnder  och  icke  Iftsa  en  bok.  Wesshng 
svarar:  »Detta  visste  jag  val  fOrut,  men  en  sådan 
uppriktighet  af  honom  hade  jag  ej  vftntat  Hvad 
innehåller  vftl  den  åtalade  skriften,  i  få  ord,  anmt 
&n,  att  han  ej  kan  skrifva  två  rader  och  vet 
ingenting?»  Nftr  Lindeberg  klagat,  att  man  »dömt 
honom  till  dårhuset»,  svarar  Wesaling-Beskow: 
»FOr  att  ftfven  å  min  sida  vara  uppriktig,  nödgis 
jag  då  erkftnna,  att  hans  skrift  just  icke  veder- 
lägger denna  hans  egna  uppgift.»  Att  Flng- 
smftllan  kallat  Lindeberg  autobiograf  och  vet»- 
skapsman,  vore  sant;  men  dessa  benftmningar  borde 
vfU  ej  anses  vara  för  hans  rykte  så  förklenligB* 
att  kap.  60  i  missgftmingsbalken  måste  for  dem 
skuld  anlitas.  Det  egde  sin  riktighet,  att  Fiug- 
smållan  sagt  Stockholmsposten  hvaije  dag  öfvet- 
sv&mraa  med  gyttja;  ja,  visserligen,  men  hvilken 
gyttja?  Den  harliga  Nilens,  som  bereder  landets 
fruktbarhet;  detta  år  ju  det  mest  utsökta  smicker. 

Såsom  man  torde  påminna  sig>  hade  Linde- 
berg i  sitt  memorial  utan  vidare  —  och  han  hade 
ratt   d&ri,    om  än   kanske    förfaringssåttet   ej  w 


—    S98     — 

det  klokMte  —  antagit,  att  namnet  lindvurm,  som 
i  några  xenier  b^^agnats,  afslge  honom.  Herr 
Weniing  etBller  sig  i  sin  försvarsskrift  alldeles 
oskyldig;  han  visrte  ej  alls  af,  att  hr  lindeberg 
också  hette  lindvarm,  ej  heller  visste  han,  att 
lindvurm  var  ett  oqv&dinsord.  Det  hade  vis^ 
aerligen  i  en  af  xeniema  yttrats,  att  Lindvurm 
vore  egenkftr ;  men  det  vore  ju  af  heta  vftrlden  kftndt^ 
att  kapten  Lindeberg  icke  hade  denna  egenskap,  som 
i  grunden  blott  ftr  en  mensklig  svaghet,  från  hvilken 
ej  en  gång  1734  års  lagstiftare  varit  inkallade, 
ehuru  det  säkerligen  ej  fallit  dem  in  att  vilja  till-« 
Iftmpa  missgämingsbalken  mot  den,  som  sagt  dem 
att  så  vore. 

Något  svårare  har  Wessling  att.  reda  sig  med 
alaeende  å  den  adertonde  xenien,  dir  han  sagt  sig 
vi^a  »skona  Stockholmsposten  från  Sodoms  Ode, 
om  han  dftri  funne  tio  rader  af  årli^et».  Han 
8l^;er,  att  hftr  med  uttrycket  ärlighet  afses  e{ 
borgerlig  heder,  utan  rent  litterär  och  estetisk 
ftrlighet;  alldeles  som  om  dessa  begrepp  kunde 
från  hvarandra  alldeles  a&öndras!  Den  verkliga 
anledningen  till  det  angrepp,  som  i  den  adertonde 
:xenien  gjorts,  framskymtar  dock,  och  detta  på  ett 
sätt,  som,  om  annars  tvifvel  kunde  ega  rum,  tyd- 
ligen uppenbarar,  att  det  är  Beskow,  som  gjort 
angreppet.    BeskyUningen  för  oärlighet  bar  fram- 


—     294    — 

åktrafai  af  Beskows  för  visso  alldeles  råttmfttiga 
ovilja  öfver  Lind^iergs  sfttt  att  ohemnlt,  i  tid  och 
otid,  klandra  Beskows  verksamhet  som  teaterohef. 
Men  visserligen  ter  det  sig  som  ett  sökande  efter 
fel  med  ljus  och  lykta,  nftr  som  bevis  på  o&rlig- 
heten  anföres,  att  Lindeberg  i  sin  tidning  upp* 
gifvit,  hurusom  i  operan  Ferdinand  Gortez  blott 
funnits  en  nygjord  dekoration,  medan  verkliga 
fbrhällandet  var,  att  fem  nya  dekorationer  an* 
skaffats. 

Wessling-Beskow  hojer  sig  på  ett  ståUe  i  sin 
motskrift  till  verkligt  roande  komik;  det  ftr,  nftr 
han  talar  om  de  lidanden,  som  Lindeberg  tillfogat 
honom  genom  sina  dåliga  dramer,  och  n&r  han 
dftri  s(dcer  en  ursftkt  for  sin  förbittring.  SufflOren 
Wessling,  som  aldrig  faller  ur  sin  roll,  sftger  nftm- 
ligen:  »FOrdragsamhet  ftr  en  kristlig  dygd,  och  jag 
har  sökt  strftcka  den  så  långt  som  de  flesta  andra. 
Men  jag  ber  hvem  som  helst  sfttta  sig  i  mitt 
ställe  och  ett  par  gånger  genomtugga  sorgespelet 
Blanka;*  få  se  huru  långt  tålamodet  rftckeri  Jag 
har   dock    icke  allenast  utan  knöt  uth&rdat  detta; 


*  Lindebergs  tragedi  »Blanka»  uppfördes  första  gåagea 
den  18  mars  1822.  Flngsmällan  syftar  ohöMskt  pl  detU 
sorgespel  i  den  andra  xenien,  som  lyder: 

Utan  blygd  och  försyn  du  visar  publiken  din  blanka?  .  . . 
Lagrar  för  henne  ej  gro;  skogarna  annat  oss  ge. 


—     3»5     — 

andra  gravaimuia  hafva  tillkommit,  hvilka  ökat 
och  ibrlftngt  mitt  lidande.  Versen  i  nftmnda  sorge- 
apal  &r  nftmligen  så  knagglig  och  härd,  att  den 
icke  utan  våda  för  brOstet  någon  längre  tid  kan 
atsigas.  Stycket  gafs  v&l  lyckligtvis  icke  mer 
&n  två  eller  tre  gånger,  men  de  ikndlOea  repeti- 
tionema,  fbranledda  af  de  spelandes  brist  på  upp- 
aiftrksamhet  och  deras  —  Gud  vet  af  hvad  an- 
ledning —  återkommande  skratt,  hvarigenom  de- 
klamationen afbröts,  vållade  fOr  mig,  som  ensam 
måste  streta  med  hela  pjesen,  många  och  långa 
plågodagar,  så  att  jag  under  denna  tid  icke  var 
9ufflOr  utan  aouffre-douleur.  D&rtill  kom,  att  jag 
l&nge,  och  särdeles  den  tiden,  var  besv&rad  sf  svagt 
brOst,  hvilket  så  förv&rrades,  att  jag  icke  långt 
därefter  nödgades  anhålla  om  mitt  afsked,  hvari- 
^nom  jag  med  de  mina  blef  försatt  i  högst  torftiga 
omständigheter.  *  Högtärade  rätten  torde  således 
upplyst  och  rättvist  finna,  att,  om  någon  gång  en 
liten  gnista  af  harm  hos  mig  kunde  finnas  mot 
nämnde  sorgespelsförfattare,  vore  sådant  förklar- 
ligt nog  och  motsatsen  snarare  föga  förenlig  med 
menskliga  känslor,  enär  han  på  sätt  och  vis  varit 
vållande  till  en  del  af  min  närvarande  belägenhet, 
ehuru  jag  visst  icke  tror,  att  det  varit  hans  afsikt 

.   *  Man  mårke  gycklet  med  Lindebergs  aäU  stt  inför  all- 
näaheten  framdrags  fina  egna  bekTmmer! 


—    29«    — 

eller  att  han  sj&lf  anat  detta  forhållande.  Jag  h$/k 
likväl  troligen  icke  ntgifvit  min  lilla  skrift,  om  iiie 
ouderrftttelsen,  att  ett  nytt  stTcke,  kaUadt  >ToIli>^ 
af  samme  författare  blifvit  bragt  å  bane  ec^ 
årtanken  på  hvad  min  efterträdare  i  ^ensteo  na 
åter  måste  utstå  upprOrt  mina  kinslor.» 

Skriftvexlingama  voro  i  det  nftrmaste  aido* 
tade,  och  det  återstod  att  utse  jorymfln.  Efter 
åtskilliga  afsftgelser  och  nteslatningar  blef  joryt 
omsider  utsedd  och  afkunnade  det  utslag,  att  des 
åtalade  skriften  icke  befunnits  enligt  det  åberopade 
lagrummet  brottslig;  rättegångskostnaden  qvitta- 
des  mellan  partema,  men  bägge  fingo  för  for» 
klenande  skrifsätt  bOta  några  obetydliga  bebpp. 
Rätten  och  juryn  tyckas  bägge  hafva  haft  ett 
synnerligt  nOje  af  hela  denna  fäktning  mellan  ca 
retad  tjur  och  en  förklädd  arleqnin.  Men  Beskow 
kunde  ej  underlåta  att  ännu  fortsätta  den  juridiab 
leken,  och  Wessling  inskickade  den  2  mars  18U 
till  justitieombudsmannen  en  skrift,  hvari  haa 
klagade  Ofver  det  sätt,  hvarpå  han  af  kämaera- 
rätten  blifvit  behandlad.  Hela  skriften  är  intet 
annat  än  skämt.  Oupphörligt  parodieraa  linda* 
bergs  ordande  om  sina  lidanden,  och  Weaaling  talar 
om  det  ekonomiska  bryderi,  hvari  han  Uifritfor^ 

*  Lmdebetgs  dram  »Toni»  appArdea  ftrtla  ^jta^  te 
12  noYember  1888. 


—     »7     — 

wtt,  sedan  haa,  »fluflcrat  sig  till  lungsot  p& 
sorgespelet  Blanka  och  n&dgats  begftra  sitt  afskecb* 
Det  var  blott  nödeot  som  drifvit  honom  att  till 
sin  och  de  sinas  bergning  forflbrdiga  en  Flug-» 
MBftlla.  Det  fOrefoU  honom  ytterst  hftrdt,  att  man, 
oaktadt  han  förklarat  och  med  låkarebelyg 
styrkt  sig  vara  sjuk,  dock  vid  hemtningsftfventyr 
ålagt  honom  att  infinna  sig  inför  rfttten.  D&  han 
till  följd  af  sitt  onda  i  benet  hvarken  kunde  gå^ 
&ka  eller  rida,  hade  han,  ehuru  fruktlöst,  hos 
teaterdirektionen  anhiUit  att  fil  låna  en  b&rstoL 
Slutligen  hade  han,  med  begagnande  af  intrftflEadt 
slAdfore,  som  gjorde  skakningen  mindre  kännbar, 
kunnat,  sittande  i  en  på  medar  framförd  länstol, 
begifva  sig  till  domstolen,  hvarvid  han  af  folk* 
massan  ynnestfuUt  helsats.  Han  hemst&Uer  nu  till 
jttstitie<Mnbudsmannens  prOfoing,  huruvida  ej  sjuk- 
dom borde  ^lla  som  laga  fbrfall  och  huruvida 
det  kunde  vara  tillstftndigt,  att  en  svarandepart, 
oaktadt  £[>retedt  l&karebetyg,  sl&pades  upp  till 
förhör.  I  händelse  lagen  vore  så  beskaffad,  borde 
den  ändras;  till  undvikande  af  framtida  missför- 
stånd vore  det  åtminstone  nödigt  att  första  para- 
grafen i  tolfte  kapitlet  af  rättegångsbalken  finge 
ftljande  lydelse:  »Sjukdom  ftr  laga  fbrfall,  med 
undantag  för  den,  som  skrifver  emot  kapten 
Lindeberg.» 


—     298    — 

Domstolen,  ftt  hvilken  jastitieombiidnnannen 
meddelade  denna  Magoskrift,  nOdgades  yttra  sig 
Ofver  densamma  och  förklarade,  att  den  fr&n  början 
till  slut  innehöll  ett  »icke  så  alldeles  oqvickt  an- 
derhållet  gackeri»  samt  ej  kunde  tagas  på  allvar. 
Till  någon  åtgflrd  kunde  den  naturligen  ej  for- 
anleda. 

Lindeberg  yttrade  i  sin  tidning  om  sakens 
utgång:  »Den  anklagade  har  sålunda  blifvit  fri 
från  lagens  straff.  Om  han  också  ftr  det  frin 
cdtt  samvetes  och  från  den  ovAldiga  opinionens, 
vilja  vi  icke  afgOra.»  ^ 

Beskow  fortsatte  ännu  långe  att  med  sin  upp- 
mårksamhet  fblja  Lindeberg;  i  tidningen  Svensb 
Biety  som  utkom  1839  och  för  hvars  ekonomisb 
bestånd  Beskow  var  outtröttligt  verksam,  hugnades 
»Farbror  Mårten»  (Lindeberg)  med  påminneber 
om  sin  dödlighet.  En  gång  skref  Beskow  gansb 
roligt:  »Man  vet,  att  Tegnér  ej  kan  akta  sig  for 
att  vara  qvick  på  hvar  rad,  och  farbror  Mårten 
kan  akta  sig  dftrför  i  hela  sin  lefead.»  ** 


*  19  mars  1S88. 

**  A.  AhnfeU  har  i  tina  »Interiörer  ar  det  litterftra  Stodt- 
kolmslifYet»  sysselsatt  sig  med  Beskows  »FlnssmåDaB»,  soa 
han  tyckes  haf?a  funnit  mycket  roande.  Han  har  emeUartid 
icke  upptagit  till  noggrann  behandling  de  omker,  som  egest- 
ligen  föranledde  angreppet. 


—     999     — 

Våldsamheten  i  Flugsmftllans  anfall  på  linde* 
berg  akulle  vara  oförklarlig»  dftrest  ieke  två  om* 
Btlndigheter  måste  tagas  i  betraktande,  den  ena 
Lindebergs  många  föregående  utfall  mot  Beskow, 
den  andra  Lindebergs  egentligen  ganska  rftttm&tiga 
och  naturliga,  men  ibr  k.  teatern  retsamma  och 
i  framst&llningssftttet  ytterst  hetsiga  angrepp  på 
dess  monopol. 

I  försöken  att  neds&tta  Beskows  verksamhet 
som  teaterns  st3rresman  —  en  verksamhet  som  i 
föregående  afdelning  af  denna  minnesteckning  om* 
n&mnts  —  hade  Lindeberg  varit  mycket  orättvis. 
Under  den  korta  tid,  från  1  februari  1831  till  28 
juni  1832,  som  Beskow  innehade  platsen,  för* 
följdes  han  oförtrutet  af  Lindeberg;  Beskow  sva- 
rade i  tidskrifi;en  Heimdall.  I  artiklarna  för  den 
&f  6  och  7  oktober  1831  i  Stockholmsposten  kla- 
gade Lindeberg  öfver  den  kungliga  teaterns  »fbr- 
nedringstillstånd»;  grefve  Puke  hade  mycket  båttre 
ån  Beskow  skött  sysslan.  Lindebergs  stämning 
mildrades  naturligen  ej  däraf,  att  skådespelaren 
Sevelin,  utanför  rollen,  i  pjesen  »Aptit  utan  pen- 
gar>  (Scribe^s  och  Brulay's  Le  gastronome  sans 
argent)  omnämnt  »Farbror  Mårten»;  visserligen 
pliktfälldes  Sevelin,  men  penningeutgiften  ersattes 
nog  af  Beskow,  och  Lindeberg  klagade,  att  Sevelin 
varit  »satellit»  åt  en  högre  stående  person.  Oupp* 


—     800    — 

bOrfigt  forebridde  Lindeberg  testersfeyrelfleo,  att 
den  ej  gynnade  inhemflk  dramatik;  ett  hufvodM 
^ar  onekligen,  att  ej  bana  eget  stycke  »Bhiikai 
uppforta  ftnda  sedan  1824.  I  december  1881 
beter  det  i  Stockbolmapoaten:  »Det  åriekebögre 
analag,  aom  fattas  k.  teatern,  utan  bOgre  fbr* 
måga  bos  dess  styrelse.»  Besynnerligt  nog  ogillar 
Lindeberg,  att  S&llstrOni  så  ofta  anv&ndes  i  nft* 
ror,  AlmlOf  ocb  Torslow  så  ofta  i  talpjeser,  samt 
att  Berg  såsom  sångmftstare  fkU  lön  af  äOOO  bka 
Då  Beskow  b^Art  tjenstledighet,  lyckOndcar  Linde- 
berg i  sin  tidning  teatern.  Ja,  Lindebergs  groD 
var  så  stort,  att  ban  hos  Beskow  klandrade  allting 
samt  ansåg  hans  på  Svenska  Akademiens  bAgtida* 
dag  1832  upplasta  afbandling  »En  blick  på  vitter 
betens  nftrvarande  tillstånd  i  Europa»  utgöra  ett 
yittnesmål  om  sin  författares  okunnighet.  Det  Sr 
alldeles  klart,  att  Lindeberg,  sedan  Flugam&llaii  ut- 
kommit, blef  ån  mera  ursinnig;  med  begårligfaet 
införde  han  i  sin  tidning  Runebergs  recensiao 
Ofver  »Sveriges  anor».  Mot  Svenska  Akademien 
hade  Lindeberg  långe  varit  snftf ;  den  forklaradet 
vara  en  »hofsodetet»  utan  betydelse. 

Om  man  omöjligen  kan  giUa  ^kssa  Lindebergi 
kitsliga  ocb  obefogade  utmaningar  mot  Beskow 
som  teaterdirektör,  men  v&l  af  dessa  utmaniogtf 
kan    anse   »Flugsm&llans»   tillkomst   fitatiand,  iå 


—    801     — 

kinner  mån  sig  dftremot,  trote  alla  Iindeba!g9 
fbrlOpningar,  bealgen  att  d6ma  honom  mildan 
hvad  angår  hans  envisa  bftmadståg  mot  k.  teaterns 
ratt  att  ensam  vara  till  och  mot  fbrbudet  för 
andra  teatrars  upprättande  i  Stockholm. 

Det   ftr  bekant,   att   det  kungliga  brefvet  af 
den  3  november  1798  angående  Stenborgska  tea* 
tems  inlösen  stadgade,  att  »hädanefter  aldrig  några 
inrättningar   af   enskilda  personers  spektakler  uti 
Stockholm    måga  finnas   eller  tiUåtas,  utan  skola 
blott  de  af  vår  handkassa  understödda  och  under 
eder»  (k.  teaterdirektionen)  »lydande  teatrar  för  all- 
mänheten  därstädes   varda  öppnade».    Mot    detta 
Gustaf  IV    Adolfs   s.  k.  teatermonopol  uppträdde 
Lindeberg   oaflåtligen,  men  alla  hans  ansökningar 
blefvo   afslagna.     Dessemellan   gjorde   sig   Linde*^ 
berg    löjlig   genom   att   hos   k.    m:t   erbjuda   sig 
Bjälf   att  »med  uppoffring  af  sitt  lugn,  sitt  anse* 
ende   hos   opinionen   och   sin   ekonomiska  fördel» 
mottaga  styrelsen   af  k.   m:ts   spektakler  mot  er- 
ttttning  af  (Hnkring  4000  rdr  bko  årligen.   Sedan 
han    1828   och    1832   förgäfves   sökt  tillstånd  att 
bilda    en    enskild   teater,   förklarade   han   teater- 
monopolet   vara    konstitutionsvidrigt;    Gustaf    IV 
Adolfs   förbud   mot   enskilda   teatrar  i  Stockholm 
hade   mist   aU  kraft  genom  1809  års  grundlagar. 
Till  sist  ingaf  han  den  13  mars  1834  i  sin  vrede 


—     «02     — 

den  bekanta^  samtidigt  i  tryck  atgifiia  skiiftn 
till  jufltitieombudsmannen.  Egentligen  hade  hao 
i  sin  tidning  ofta  utalat  sig  lika  ofOraynt  och 
tadlat  den  »vinst»,  som  konungen  beredde  sig  på 
teatern,  Afvensom  det  grundlagsbrott,  som  l^e  i 
att,  oaktadt  monopol  ej  lagligen  funnes,  fbrbjuda 
enskilda  teatrar  i  hufvndstaden,  men  han  rågade 
mättet  genom  att  nu  låta  framskymta  ett  hot  och 
en  påminnelse,  att  konungar  fiVrut  i  Sverige  störtets 
firån  tronen  genom  egensinne.  Det  ftr  bekant,  att 
han  blef  anklagad  fOr  majestätsbrott  och  dOmd 
från  lifvet  men  benådad.* 

o 

Ar  1836  i  december  afslogs  å  nyo  en  ansök* 
ning  om  tillstånd  att  i  hufvndstaden  upprätta  en- 
skild teater.  Vid  1840—1841  års  riksdag,  då 
oppositionen  strax  i  bOrjan  lyckats  sammansatta 
utskotten  efter  sitt  tycke,  ansåg  konstituticm»- 
utskottet  detta  af  slag  strida  mot  60:e  paragrafen 
i  regeringsformen.  På  två  stånds  beslut  lades  an- 
mårkningsmemorialet  till  handlingarna;  men  saken 
hade  ånnu  under  annan  form  förekommit  vid 
riksdagen,  i  det  att  borgare-  och  bondestånden 
vid    anslaget   till   dramatiska   spektaklen  fest  det 


*Jfr  Rättegångshandlingar  ingi&ia  till  K.  Svea  Hefrfttt 
af  A.  Lindeberg,  Stockholm  1834.  Lindeberg  fick,  jämte  andra 
för  hOgmålsbrott  dömda  personer,  amnesti  på  den  ^agiiQirde 
årsdagen  af  kannngens  landstigning  på  svensk  botten. 


—     $08    — 

villkor,  att  hinder  för  enskilda  teatrars  anlftggande 
i  hufvudstaden  icke  vidare  måtte  ega  rum.  Be8ko3Mr8 
vftn  Gustaf  LOwenhielm  hade  visserligen  på  Riddar^ 
huset  i  ett  rått  roligt  anförande  sökt  försvara  fOrr 
budet  mot  enskilda  teatrar  d&rmed  att  dessa  skulle 
sakna  kontroll,  hvilket  åter  komme  att  medföra 
en  sänkning  i  smak  och  anständighet  samt  ett 
öfverdrifvet  begftr  att  med  hvad  retmedel  som 
helst  locka  allmftnheten,  men  nog  kunde  man  af 
många  tecken  vid  denna  riksdag  märka,  att  för- 
budet icke  egentligen  längre  ansågs  tidsenligt  eller 
ens  befogadt. 

Lindeberg  hemtade  ock  mod  däraf,  att  Torslow 
hyrt  teatern  i  Kirsteinska  huset  och  där  gaf  före- 
ställningar. Han  ansåg  sig  nu  stå  vid  målet  för 
sina  önskningar  och  sin  kamp;  den  1  november 
1842  invigde  han  med  Lings  »Agne»  sin  nya  tea- 
ter vid  nuvarande  KungstrSdgårdsgatan.  Visser- 
ligen fick  han  ej  länge  skörda  triumfens  behag, 
ty  han  måste  redan  1844  afträda  teatern  till  sina 
fordringsegare ;  m^i  andra  krafter  tillgodogjorde 
sig  hans  företag,  och  den  af  honom  grundade 
scenen  blef  efter  skiftande  öden  kunglig  under 
loppet  af  år  1868.  • 


*  Askelöf    hade    i    »MinerTai    med    ironisk    uppmärk* 
Mkmbet    fOyt    Lindeberga    sfttt     att    aktionera    FlngsmftUaa. 


—     »04    — 

Beskow  hade  den  18  jnli  1825  i  braf  till 
Jlrta  sagt,  att  man  icke  borde  inlåta  sig  i  fejd 
med  vare  sig  Argus-Johansson  eller  Lindebeig, 
eller  andra  politiserande  litteratörer.  >De  Aro  ej 
vSrda  att  falla  for  sv&rds^g;  de  böra  dö  strfidöd, 
ooh  deras  timme  ftr  ej  långt  borta.»  Man  har 
redan  sett,  att  tankarna  på  dylik  fredspolitik  snart 
dfrergåfvos.  Flngsm&llan  var  ett  omedelbart  an- 
fall, låt  vara  att  det  fBranledts  af  upprepade  nål- 


Åtskilliga   tecken   tjda   på   ett  samarbete  mellan  Askelöf  och 
Beskow. 

Men  förhållandet  mellan  Beskow  och  »Minenra»  blef 
mindre  vänskapligt,  sedan  »Biett  börjat  ntgif?as;  »Minerrm» 
var  obenågen  mot  medtäflaren  inom  pressen.  An  Tftrre  Uef 
det,  når  »Minerva»,  som  efter  fMtndringama  i  miatstana 
och  dennas  omorganisation  1840 — 41  blifvit  nltrakonservatiT 
och  antiministeriell,  tyckte  sig  öfvergifven  och  sviken  af  »Biet». 
som  intog  en  mer  tillbakadragen  hållning  samt,  såsom  »Minenrs» 
tadlande  anmftrkte  (se  Minenra  1841  a:r  108),  dfverfigaaie 
sysselsatte  sig  med  litterära  ämnen.  Och  »Minerva»  after 
Beskow,  då  hon  tillägger:  »Det  kan  icke  falla  någon  in  att 
tillskrifva  detta  symptom  någon  förändring  i  tänkesättet  hos 
ledamöterna  af  den  egentliga  redaktionen  af  Sfonaka  BHet 
eller  någon  skygghet  hos  dem;  men  väl  bar  det  berättats 
tämligen  allmänt,  att  sådan  skygghet  på  en  gång  tagit  nt  sin 
rätt  hos  andra,  som  ega  inflytande  på  ledningen  af  den  tid- 
ningens verksamhet.»  Skyggheten  sättes  i  samband  maå  fiu> 
hågor  f5r  att  genom  alltför  utmanande  hållning  i  politikeB 
föranleda  uppträden  vid  en  tid,  då  Cmsenstolpe  väntades 
ikola  lemna  fängelset  (Jfr  dessatom  Svenska  Miaerva  B:r 
109  odi  110  samma  år.) 


—    »Oi     — 

sting*  Men  om  dess  kamkter  tauu  var  öfvarirftgimdd 
litterftr,  blefyo  de  dftrpå  följande  polemiska  skrif- 
terna reat  politiska.  De  hade  troligen  aldrig  sett 
dagen,  om  icke  Aftonbladet  böljat  utkomma  och 
med  retsam  kackhet  ådragit  sig  stor  qppm(krksamhet 
aamt  om  icke  1838  &rs  oroligheter  egt  rum.  Be- 
skow var  af  hela  sin  sjal  tiUgifven  konung  Carl 
Johan,  och  nftr  denne  blef  föremål  för  det  ena 
angreppet  efter  det  andra,  kftnde  han  sig  uppkaUad 
till  försvarskrig. 

o 

Ar  1838  utkom  skriften  »Dagens  hfljodalser 
bedömda  af  en  landtmam;  den  var  föranledd  af 
oroligheterna  i  Stockholm  och  af  hållningen  inom 
^n  del  af  pressen.  För&ttaren  antydde  sig  -^ 
naturligen  för  att  förekomma  riktiga  gissningar 
på  namnet  —  vistas  »något  afligse  från  skåde* 
platsen».  Hans  uttalanden  mot  de  radikala  tid- 
ningarna fi|x>  skarpa,  men  i  många  fall  sauna; 
han  anm&rker,  att  man  sökt  neddraga  i  stoftet  de 
yppersta  iuom  litteraturen  samt  att  det  enskilda 
lifvet  ingalunda  var  fridlyst,  då  man  genom  dess 
blottande  trodde  sig  kunna  tillfredsst&Ua  skade- 
glädjen. Man  gjorde  beslöjade  hftnsyftningar,  som 
ej  kunde  besvaras  annat  ån  med  tystnad;  men 
tystnaden  tolkades  då  som  ett  medgifvande. 
Hvilka  medel  borde  hftremot  tillgripas?  Beskow 
trodde,    att    indragningsmakt    vore   ett    fruktlöst 

8v.  Jkad.  HandL  fr.  1886.     H.  20 


—    806     — 

tti^d  och  fftiigelse  ej  bftttre,  men  förordade  att, 
som  i  Frankrike,  fordra  höga  kaationer  for  nt- 
gif^imde  af  politiska  tidningar  samt  stadga  for- 
höjda penningeböter.  Han  gilkde  ej  mycket  for- 
fkringssftttet  mot  Orusenstolpe;  han  forraenade^att 
mail  skalle  gjort  klokare  i  att  afbida  tiden  samt 
till  ett  blifrande  riksmöte  förbereda  en  nödv&ndig 
Revision  af  tryckfrihetsförordning^i,  som  vore 
otillfrédBStftllande.  Med  mycken  lifligfaet  och  på 
goda  grunder  motsatte  sig  Beskow  oppositions- 
preÉ^ens  p&stäenden,  att  konungens  oans\*arighet 
blott  innebure,  att  hans  enskilda  person  och  hand* 
litagar  skulle  hållas^  i  helgd,  ej  hans  ofiientliga. 
»Hvari  ligger  grunden  till  rådgif^ares  ansvarighet^ 
otn  ej  dftri  att  bevara  konungens  ofientliga  person 
från  allt  klander?»  För  öfrigt  ansåg  Beskow  i  denna 
broschyr,  såsom  i  flera  andra,  den  svenska  oppo* 
sitionspressen  hafva  det  afgjorda  felet  att  sakna 
ett  positivt,  allvarligt  program  och  hellre  drifva 
gyckel  med  regering  och  ämbetsman  &n  anvisa 
botemedel  för  brister  i  statslifvet  Ovftrdigt  hade 
de  mest  spridda  af  de  »fria  bladen»  betett  sig,  då 
de  under  de  Crusenstolpeska  orolighetema  vidjat 
till  massan  och  j&mvfil  under  den  vftrsta  jäsnin- 
gen aftryckt  formliga  upprorssånger  *.    Följden  af 

*  Man  erinre  sig  Orvar  Odds  »Sabelsång  fOr  de  Bmbeika 
dragonema». 


—    307     — 

ett  sådant  fOrfaringufttt  mfiste  blif  va  de  tftnkandes 
missnöje:  »hvarje  inkastad  fönsterruta  har  skadat 
den  fria  pressen  mera,  ftn  tio  indragningar  hldui- 
efter  kunna  gagna  den.»  Ett  annat  fel  vore  att 
oupphörligt  vilja  efterbilda  utl&ndskt  mönster  och 
låta  bestftmma  sig  af  Frankrikes  liberala  rörelser. 
En  verkligt  duglig  svensk  oppositionspress  borde 
söka  på  nationell  grund  förorda  och  åstadkomma 
de  förenklingar  och  förbättringar  i  samhälls- 
maskineriet, som  vore  för  oss  passande;  långt 
bftttre  ftn  den  ur  utlftndska  tidningar  heratade 
godtköpsvisheten  skulle  redbara  reformförslag  vara, 
appr&ttade  exempelvis  af  en  klok,  svensk  bonde, 
en  bergsman,  en  hftradshöfding,  en  kapten  vid  ett 
indelt  regemente  och  en  prest,  hvilka  aldrig  hört 
omtalas  Bentham  och  Say. 

Denna  skrift,  som  var  mycket  hofsam  samt 
egentligen  lugnt  kritiserade  både  regering  och 
press,  föranledde  en  motskrift  af  J.  M.  Rosén,  kallad 
^Kritik  öfver  broschuren  Dagens  händelser  bedömda 
af  en  landtman».  Författaren  yttrade  sig  i  bör- 
jan tämligen  erkftnnande  och  medgaf,  att  »Dagens 
händelser»  ej  tycktes  hafva  tiUkommit  på  bestftU- 
ning,  utan  röjde  ett  sjftlfstftndigt  omdöme.  Men 
han  sökte  låta  beskyllningen  för  brist  på  positi\^ 
program  återstudsa  från  oppositionspressen  på  »styrel-^ 
sepressen»,    hvilken  aldrig  bragt  verkstftUbara  för- 


—     308    — 

slag  å  bane»  och  han  blef  snart  mycket  hiftig,  di 
han  förklarade,  att  tronen  aUtmer  omgåfires  af 
inskrinkta^  karaktersslappa  medelmåttor,  hvilks 
till  stor  del  sOkt  »bygga  sin  lycka  på  ftdemes- 
landets  förderf».  Och  till  sist  låt  han  undfalla 
sig  vidriga  hotelser,  antydande  att  en  revolution 
stode  f5r  dArren  och  att  i  sådant  fall  nog  krigs- 
hftren  skulle  akta  sig  fbr  att  förråda  folkete  saL 
Den  böflighet,  han  fbrst  visat  författaren  till 
»Dagens  händelser»,  utbytes  till  sin  motsats,  då 
han  klandrar  dennes  »radoterande»  om  oppositions- 
pressens frftckhet  och  oduglighet. 

En  så  beskaffad  kritik  förtjenade  knappast 
något  svar,  men  Beskow  hade  nu  kommit  i  fart^i; 
han  hade  dessutom  ftnnu  på  hjftrtat  åtskilligt,  som 
borde  utsågas,  och  så  tillkom  skriften  »Upplösning  ftr 
icke  upplysning»,  hvilken  likaledes  utkom  1838. 
Vid  denna  skrift  fbste  Beskow  sjftlf  en  viss  vikt, 
på  samma  gång  han  var  mycket  omsorgsfull  om 
att  behålla  sitt  inkognito;  han  skref  till  A*  C.  af 
Kullberg:  »Man  har  gissat  på  J&rta,  Grubbe,  Wall- 
mark,  Livijn,  Stjemeld,  Skogman.  Troligen  ftr  det 
någon  ny  författare.  Stilen  ftr  ej  lik  någon  af 
de  bekanta.»  eJärta  var  emellertid  invigd  i  hem- 
ligheten, och  anonymiteten  kunde  dessutom  i  alla 
fall  ej  långe  bevaras;  dftrom  vittna  vissa  tidnin- 
gars ftnda  från  denna  tid  stigande  ovilja  mot  allt, 


~    309    — 

hvad  Beskow  ftfven  på  det.  rent  litter&ra  området 
åstadkom. 

Ganska  lustigt  bemOtte  Beskow  i  denna  bro^ 
schyr  anklagelsen  att  hafva  gjort  anmärkningar 
blott  mot  oppositionspressen  men  icke  mot  »styrelse- 
pressen». Det  enkla  sk&let  ftr,  s&ger  han,  att  en 
stjrelsepresSy  så  vidt  man  d&rmed  menar  en,  som 
försvarar  styrelsens  alla  åtgftrder,  hos  oss  icke 
finnes  till;  de  liberala  bladen  böra  sjftlfva  bäst 
veta  detta,  eftersom  de  för  få  månader  sedan  hftf- 
tigt  anklagade  regeringen  for  uraktlåtenheten  att 
inråtta  en  egen  »styrelsepress».  N&r  dftrför  kriti- 
kern sport  författaren  till  »Dagens  händelser»,  hvilka 
nyttiga  forslag  styrelsepressen  framställt,  tyckes 
han  vilja  sätta  denne  i  samma  belägenhet  som 
Nils  Elim  hos  Holberg,  hvilken  kom  till  ett  land, 
där  fruntimmema  icke  hade  några  armar,  men  där 
man  likväl  var  forbunden  att  kyssa  dem  på  hand.  För 
öfrigt  tyckes  Beskow  hafva  varit  af  alldeles  samma 
m^ng  som  längre  fram  Louis  De  Geer  beträffande 
olämpligheten  af  att  det  officiella  organet  skulle  på 
annat  sätt  än  genom  en  och  annan  »communiqué» 
deltaga  i  den  dagliga  politiska  diskussionen;  det 
skulle  därigenom  indragas  i  ett  ändlöst  käbbel, 
som  stundom  kunde  blifva  för  regeringen  ytterst 
obehagligt.  Påståendet  att  oppositionspressens  plan^ 
löshet   skulle  bero  på  den  större  planlösheten  hos 


—    310    — 

en  förment  »styrekepress»  innebftr  forOfirigt,  sSger 
Beskow  qvickt,  alldeles  detsamma,  som  om  en  dålig 
general  skulle  foregif^a  sig  ej  kunna  segra  d&rfor, 
att  fiendens  planer  voro  &nnu  sftmre  ftn  hans  ^na. 
Anm&rkarens  påstående,  att  på  grund  af  våra  spar- 
samt intrftffande  riksdagar  oppositionspresBen  ej 
kunde  medhinna  att  med  erforderlig  grundlighet  och 
utförlighet  behandla  samhftllsfrågoma,  ftr  enligt 
Beskows  mening  »ett  svagt  subterfugium»;  hvarfbr 
ådagaligges  ej  den  omtalade  grundligheten  och 
utförligheten  under  de  långa,  sysslolösa  »fem  år», 
som  förfljrta  mellan  riksdagarna?  En  utredning 
sker  v&l  l&mpligare  före  representantmötet>  ån  di 
partierna  redan  stå  slagfärdiga.  »Hvad  skulle  man 
s&ga  om  en  kandidat,  som  började  samla  kunskaper 
först  samma  dag  han  skulle  examineras,  och  hvad 
skall  man  såga  om  en  oppositionspress,  som  tror 
de  stora  reform-  och  principfrågorna  ej  kunna  'grund* 
ligt  och  utförligt'  diskuteras,  förrftn  riksdagskallel- 
sen år  utferdad?»  Nej,  Sverige  har  ingen  sansad, 
allvarlig,  kunnig  oppositionspress,  utan  en  sådan, 
som  drifver  oppositionen  för  dess  egen  skull,  så- 
som ftndamål  i  sig,  ej  som  medel.  Till  denna 
psevdo-oppositions  stora  stack  vill  Beskow  ej  draga 
sitt  strå;  han  vill  ej  blifva  dess  »medstackare». 
De  svenska  liberala  bladen  lefira  till  stor  del  på 
franska  liberala  fraser;  tala  de  franska  bladen  om 


-    8U    — 

»jesuiter  och  koBgreganister»  —  ordet  bor4e  v&l, 
som  Beskow  s&ger,  hellre  lyda  kongregiriionister  — ^ 
strax  &r  bela  Sverige  i  oppositionspressens  Uxkkf 
befolkadt  med  »jesuiter  och  koqgr^gaiuster».  Nu 
fOrh&ller  det  sig  emellertid  sky  att  de  flesta  af 
den  svenska  statskroppens  verkliga  brister  icke 
härleda  sig  från  utlftndska  sgukdomar,  hvadfoxock 
om  dem  ej  mycket  kan  vara  i  de  utländska  tid- 
ningarna att  inhemta.  Vore  det  ej  mer  foster- 
Iftndskt  att  till  exempel  anställa  noggranna  under* 
sökningar  om  medlen  att  afhj&lpa  gruqdskaittemas 
ojämna  fördelning?  I  alla  h&ndelser  vore  dylika 
åtgärder  långt  mera  praktiska  än  att,  som  nu, 
söka  nedsätta  regeringen  i  främmande  makters 
ögon,  under  det  att  man  dock  yrkar,  att  den  skall 
mot  dem  föra  ett  stolt  språk,  samt  uppmuntrar 
till  afslag  af  alla  försvarsutgifter,  medan  man 
samtidigt  retar  dem  främmande  makt,  mothvilken 
försvaret  i  första  hand  skulle  behöfvas. 

Mot  fordringarna  på  ministerstyrelse  yttrar 
sig  Beskow,  såsom  man  af  hans  svenska  sinnelag 
kunde  vänta,  på  det  bestämdaste.  Han  fann  d^ 
täta  ombyten,  som  äro  från  ministerstyrelser 
oskiljaktiga,  ej  önskvärda  för  en  stat,  som  har  »ett 
mäktigt  grannskap». 

Under  fortgången  af  nedskrifvandet  växor, 
såsom  man  lätt  finner,  broschyrförfattarens  baroi. 


—    S12    — 

och  han  v&nder  sig  med  rftttmfttig  skärpa  mot  en 
liberal  tidnings  påstående,  att  vid  hemfridens  bry- 
tande under  det  Crasenstolpeska  ovftsendet  det  icke 
var  det  illasinnade  utan  det  välsinnade  tänke- 
sättet »för  rättvisans  heigd  och  folkets  dyrbttraste 
rättighet>,  som  gaf  sig  till  känna.  Det  är  på  tiden^ 
fortsätter  Beskow,  att  ft  en  annorlunda  beskaffiid 
press,  en  press,  som  är  fri  utan  fräckhet,  gran* 
skande  utan  sraädelse,  forskande  utan  spion-anda, 
kraftfriU  utan  lagtrots.  Nu  däremot  uppmanas  den 
enskilde  i  frilmsta  rummet  att  göra  sina  rättigheter 
gällande  mot  staten,  medan  de  gamla  trohetsplik- 
temas  band  lossas  och  bespottas  såsom  ett  forakt- 
ligt  arf  från  de  »menlösa  tiderna». 

Skulle  till  äfventyrs  någon  anmärka,  att  Beskow 
i  dessa  yttranden  är  för  sträng,  så  bekräftas  dock 
hans  påståenden  vid  genomläsning  af  de  hånfrillA 
yttranden,  på  hvilka  den  periodiska  pressen  under 
denna  tid  var  rik,  och  det  kan  dessutom  vara 
möjligt,  att  man  åtminstone  delvis  har  hans  var- 
ningar att  tacka  därför,  att  forirringama  ej  blefvo 
än  större.  Därmed  är  ej  bestridt,  att  oppositions- 
pressen i  några  fall  hade  rätt;  säkert  är  blott, 
att  dess  ton  oftast  var  dålig. 

I  »Upplösning  är  icke  upplysning»  ftstes  upp- 
märksamheten särskildt  vid  två  rätt  egendomliga 
enskildheter.     Beskow  br3rter  på  ett  ställe  i  skriften 


—    818    — 

ridderligt  en  kns  for  sin  personlige  vedersakare, 
den  aflidne  Lagerbjelke,  hvilken  han  på  grand  af 
de  bekanta  Philalethes-artiklama  kallar  en  af 
Sveriges  talangfdllaste  pablidster,  och  han  brftnn- 
mArker  Lagerbjelkes  motståndare  dårför,  att  de  i 
pressen  OfverhOljt  honom  med  smidelser;  ja,  han 
förklarar  det  vara  oj&faktigt  sant,  att  dessa  anfall 
förkortat  Lagerbjelkes  lif.  Men  atom  den  hådan- 
gängne  Lagerbjelke  omnämner  Beskow  en  då  ftnnu 
lefvande  svensk  storhet,  nåmligen  Greijer,  och  han  gOr 
det  visserligen  värdigt  men  på  sådant  s&tt,  att  man 
tydligen  ser,  huru  mycket  det  nyss  skedda  Miffallet> 
smärtade  honom.  Geijers  »Litteraturbladet»  hade 
gjort  uppseende,  och  medan  Geijer  förut,  som 
Beskow  säger,  haft  det  missödet  att  af  den  fria 
pressen  »få  orätt  i  allt  hvad  han  yttrade»,  fick  han 
sedermera  obetingadt  rätt  i  allt.  Beskow  finner 
Geijers  program  mycket  oklart.  Det  vore  visst  godt 
och  väl  att  uppställa  grundsatsen  »lydnad  för  gäl- 
lande lag,  men  öppen  rätt  att  fordra  en  bättre  och 
fri  diskussion  om  medlen  därtill»;  men  därmed  vore 
intet  nytt  sagdt,  intet  praktiskt  uppslag  gifvet. 
Utan  laglydnad  är,  det  visste  man  förut,  intet 
samhälle  tänkbart.  Öppen  rätt  att  »fordra  en 
bättre  lag»  finnes  redan  medgifven  i  grundlagen. 
Och  hvad  fn  yttranderätt  angår,  så  är  det  ingen, 
som    ej    principiellt    erkänner  denna;  men  det  är 


—    814    — 

om  dem  form  och  grtnser,  som  man  tvktar,  och 
om  dessa  får  man  af  Geijer  intet  besked.  »Man 
finner  sUedes  ftfven  hår  en  obestridd  princip,  men 
Ofver  byars  tillftmpning,  speciellt  hos  oss  —  hvil- 
ket  vore  hufvndsaken  —  ej  ett  ord  forekommer.» 
Allra  minst  kommer  man  genom  dylika  fraser  tiU 
rätta  med  en  press,  om  hyilken  Geijer  sj&lf  med 
imledning  af  dess  hillning  i  den  Crusenstolped» 
saken  sagt,  att  den  ej  tycktes  k&nna  första  villkoret 
för  laglig  (»rdning*  Med  en  press,  som  anvftnder 
ett  »denigrationssystem»  och  personliga  utfall,  vore 
diskussion  i  sak  snart  sagdt  omöjlig.  Beskow  siger 
sig  skatta  högt  Geijers  ingifvelse  och  snille,  men 
klagar  öfver  »halfdunklet»  i  hans  uttryckssätt,  då 
han  uppträder  som  politisk  auktoritet,  och  hau  råder 
honom  att  »ej  i  längden  slösa  sin  tid  och  sina 
för  helt  Midra  värf  danade  snillegåfvor  pa  ut- 
redandet af  statsproblemer,  till  hvilkas  lösning 
han  ej  synes  kallad,  utan  både  för  sin  och  för 
Sveriges  ära  åter  vända  sig  från  dagens  frågor  till 
Svea  rikes  häfder.» 

»Minerva»,  som  ännu  icke  genom  »Biet»  blifvit 
bragt  ur  sin  jämvikt,  prisade  »Upplösning  är  icke 
upplysning»  för  en  bevisning,  som  icke  är  utsatt 
för  någon  vederläggning.*  Man  kunde  ej  vänta, 
att   Aftonbladet,   som  blifvit  angripet,  skulle  dela 

♦  18S9  n:r  S  (jfr  »n*  4). 


—    815     — 

denna  mening.  Tidningmi  giok  dock  för  långt, 
då  hon  förklarade,  att  i  skriften  fanns  »snart  sagdt 
intet  enda  argument,  som  icke  innefattade  en 
grof  sofism  och  en  osanning  i  nftstan  hvarenda 
historisk  jämförelse  eller  faktum*»  * 

I  ett  enskildt  bref  från  ungefiUr  samma  tid 
har  Beskow  ytterligare  belyst  sin  i  »Upplösning  ftr 
icke  upplysning»  uttalade  uppfattning  af  Geijer. 
»Hans  bana  är»,  sAger  han,  »kometens*  Oaktadt 
hans  »affall»,  ftr  ingenting  lAttare  möjligt,  än  att 
han  åter,  kanske  fbrrän  man  tror,  sluter  sig  till 
de  konservativa;  med  dem  sammanhänger  han  dock 
alltid  genom  sin  rojalism  och  sin  personliga  till- 
gifvenhet  för  dynastien,  bvaremot  han  med  de 
liberala  icke  egde  den  ringaste  beröring,  då  han 
med  ett  språng  stod  midt  i  deras  läger.  Men  vare 
härmed  huru  som  helst,  så  måste  han  i  politik 
lenmas  utom  räkningen  såsom  en  gåta  för  alla 
och  troligen  för  sig  själf.»  Mången,  som  läser 
Beskows  och  särskildt  Järtas  yttranden  om  Geijer 
efter  »affallet»,  skall  kanske  djupt  ogilla  dem; 
men  en  ståndpunkt  finnes  lyckligtvis,  hvarifrån 
man  kan  göra  rättvisa  åt  olika  meningar,  vörda 
skilda  åskådningssätt  samt  skänka  erkännande  lika 
vftl  åt  Geijer  som  åt  Järta  och  Beskow. 


*  1839,  10  januari  (jfr  16,  21  januari  och  7  febmari). 


—    316    — 

o 

Ar  18S9  ryckte  Beskow  fram  med  ett  tyngre 
artilleri;  han  utgmf,  ftnna  all^amt  anonymt,  det 
digra  arbetet  »Har  Sverige  publicitet  och  pabfi- 
dster?»  *  Detta  arbete  har  tv&  delar,  hvilka  b&da 
utkommo  i  Upsala  på  LefflerB  fbrlag.  Beskow 
begynner  med  ett  erkftnnande  af  den  fria  presaem 
ga^elighet;  vid  sidan  af  de  juridiska  kontroller^ 
som  ett  samhfcUes  lagar  fOreskrif va,  behofees  en 
moralisk  kontroU,  utofvad  af  publicisterna.  Men 
afven  dessa  senare  Oro  i  behof  af  »moralisk  koD- 
trolb.  Hvem  skall  utofva  denna?  Det  allmSnnt 
omdömet.  Men  af  hvilka  ledes  till  stor  del  det 
allmänna  omdOmet?  Af  publicisterna.  Dmns 
circiUus  vitiosus  åstadkommer  rfttt  stora  svårig- 
heter. Dock  skulle  saken  ej  vara  så  farlig,  om 
blott  pressen  ville  låta  sak  och  sk&l,  ej  personligs 
tycken  tala.  Bland  de  lyten,  som  pressen  i  Sverige 
låtit  komma  sig  till  last,  nftmner  Beskow  sårskildt 
b^ret  att  framhålla  blott  en  sida  af  saken  men 
sorgfUligt   dölja   den   andra   samt  att  göra  vissa 


*  Di  man  l&ser  dessa  Beskows  politiska  skrifter,  b^  mas 
erinra  sig,  att  de  i  ej  ringa  mån  afsågo  att  bilda  en  motvikt 
mot  radikala  broschyrer,  sådana  som  »Den  röda  boken»  sf 
Per  FVu,  »Den  marmorerade  b<^en»,  kinesisk  saga  af  Krif- 
bolm,  och  firamfftr  allt  A.  Lindebergs  skrift  »BsTolatioB  och 
republik»,  hyari  det  bland  annat  hette,  att  man  gärna  kvide 
»äfventyra  ölägenheterna  af  en  liten  tids  anarki^  som  snart 
botar  sig  sjålf^. 


—    317     — 

miaihagligs  personer  så  godt  som  fS^elfri*  genom 
att  prisgifva  deras  enskilda  le&ad  &t  gyckel  eller 
amftdelse.  Man  har  85kt  systematiskt  nedsv&rta 
styrelsens  organer,  man  har  tillåtit  aig  beslöjade, 
men  genomskinliga  uifall  mot  statens  oCveriiafvud; 
man  har  sökt  genomföra  ett  litterirt  skrftcksystem 
mot  olika  tankande,  och  man  har  kaUat  for  lyck*^ 
sökare  enhvar,  som  ej  lydigt  böjt  sig  under  dags- 
opinionens herskarespira.  Man  har  atslungat 
namnen  servil,  salarierad  och  »rökgubbe»  mot 
dem,  hvilka  af  öfvertygebe  varit  regeringens  an^ 
h&ngare*  Man  har  i  tryck  kallat  Crusenstolpe 
»nationens  man»  samt  i  tidningarna  infort  sånger, 
som  manat  till  våld  och  uppror;  man  har  prisat 
^1  svatisk  publicist,  dftrför  att  han  med  stor  skick- 
lighet fbrstått  »följa  och  akta  på  allmftnhetens 
tycken  och  opinioner»,  alldeles  som  om  sanning 
och  ratt,  upplysning  och  allmånt  val  —  hvilka 
borde  vara  publicistais  ögonmirken  —  vore  endast 
modevaror,  hvilka  man  som  en  krftmare  har  att 
tillhandahålla  efter  allmtohetens  »tycken».  »Be* 
handlar  man  grundsatser  som  aflagda  vAstar  och 
byter  man  rättsbegrepp  som  schalar  och  mössor?» 
Den  liberala  pressen  i  Sverige  hade  ofta  hän- 
visat till  franska,  amerikanska  och  schweiziska  för- 
hållanden. Beskow  uppvisade,  att  i  Frankrike 
presslagarna   vore   strftngare   an  i  Sverige.     Vid- 


—     31Ä    — 

koannande  önskoingania  att  iafikn  en  amerUottdc 
statsfOrfinttning  erinrade  Beskow,  att  håiAkr  sak* 
nades  de  nOdiga  fOruts&ttniiigama  i  ameri- 
kanska seder.  Skulle  fOr  öfrigt  för  Sverige  ett 
säduit  samhAUsskic^  vara  teskv&rdt?  Hvarje  nytt 
presidentval  Öppnar  ett  sådant  fUt  fSftr  intriger 
och  korruption^  att  en  stat  i  Europa,  hvilken  på 
detta  sfttt  skulle  gifva  sig  ett  nytt  öfv^hnfvud 
hvart  Qftrde  år,  måste,  som  Tocqueville  såger, 
fOr  hvarje  gång  befara  anarki  eller  fr&mmande 
inkråktning.  Hade  Sverige  ing^i  mfiktig  granne, 
så  skalle  experimentet  Iftttare  kunna  vågas;  nu 
däremot  skulle  det  vara  ödesdigert.  Och  ajilfva 
den  beryktade  amerikanska  friheten?  Det  kunde 
vara  skftl  att  å  nyo  lyssna  till  Tocqueville,  som 
forklarar:  »jag  kinner  ej  något  land,  dilr  det  i 
allmftnhet  finnes  mindre  tankefrihet  och  mindre 
själfständighet  i  diaknssion,  än  i  Amerika*» 

Hvad  åsikterna  om  Amerika  angår,  hade 
Beskow  stödt  sig  hufvudsakUgen  på  Tocqueville.  I 
sitt  bedömande  af  den  sdiweiziska  friheten,  som  i 
Sveriges  fria  press  så  ofta  prisades,  anslöt  han  sig 
till  Sisraondi.  Den  absoluta  jämlikheten  och  fri- 
heten finnes  ej  till  i  Schweiz.  I  kantonen  Bern 
råder  adelsaristokrati,  i  Grenéve  penningeariatokmti; 
i  kantonerna  ZOrich  och  Schafifhausen  klagar  landt- 
folket   öfver   det  förtryck,  som  utöfvas  af  de  sa- 


—    819     — 

verftna  stadsboame.  Sismondi  talar  i  staarka  at^ 
tryck  on  det  trycktvång,  eom  rider  i  Sckwye^ 
Uri  och  Unterwalden. 

]^  detta  sfttt  nagelfor  Betkom  med  vissa 
svenska  tidningars  vana  att  npphcja  utlftndska  fore^ 
bilder.  Verkligt  framsynt  visade  han  sig,  då 
han  antydde,  att,  om  man  skulle  lyckas  under* 
gilLfva  jdlimonarkien  i  Frankrike,  inom  k(»rt  mil^ 
tftrdiktatnr  torde  komma  att  dår  råda. 

Resultatet  af  de  i  fOrsta  delen  af  detta 
Beskows  arbete  gjorda  undersökningar  var  ej  mycket 
gynnsamt  for  publiciteten  i  Sverige.  Men  också 
hade  Beskow  stiillt  stora  kraf  pä  en  publicist. 
Han  ansåg  kallet  vara  »ett  af  de  mest  vördnads- 
värda och  maktpåliggande  i  ett  samhftlle»;  han  an* 
såg,  att  publicisten  borde  ^ga  en  grundlig  politisk 
bildning,  och  det  roade  honom  att  (tfversfttta  pu* 
blicist  med  »statsrftttsl&rare>. 

Tonen  i  den  andra  afdelmngen  af  arbetet  ftr 
än  starkare.  Beskow  fbrklarade,  att  det  i  Sverige 
fordrades  ft^  mod  for  att  missbruka  tryckfri* 
heten  men  ett  vida  stOrre  fOr  att  söka  motvertca 
missbruken.  Man  sökte  skrämma  med  »den  all* 
mftnna  meningen».  Skola,  då,  frågade  Beskow, 
fbrauft,  sanning,  erfarenhet  rfttta  sig  efter  den 
allmftnna  meningen  —  majoritetens  tanke  — ,  eller 
bör  ej  den  allmänna  meningen  rfttta  sig  efter  för« 


—    820    — 

nufty  sannirig,  erfiurenhet?  Vidare  begagnade  radi- 
kalerna med  fordel  det  fOrfimQgBSftttet  afct  i  tid- 
ningarna upprepa  och  omtugga  vissa  saker,  tills 
de  blifvit  trosartiklar;  man  börjar  till  sist  att  anse 
det  ofta  idislade  påqtftendet  vara  obestridligt,  utan 
att  uuders&ka,  huruvida  £&rh&llandet  verkligen  år 
sådant  Till  taktiken  hör  ock,  att  oupphörligt 
nedsatta  det  best&ende.  Om  denna  taktik  jrttrar 
sig  Beskow  mycket  qvickt.  >Vår  tid  ar»,  aiger 
han,  »framför  alla  upplyst  ooh  förträfflig.  Hvarfor? 
Emedan  intet  duger,  emedan  allt  måste  reformeras 
och  emedan  man  dftrtill  saknar  statsman  i  alls 
Itader.  Huru  Iftnge  duger  en  reform?  Till  dess 
den  blifvit  flhrdig.  Då  bör  den  omgöras,  ty  aJlt 
stillastående  ar  skadligt.  Huru  långe  ftr  en  man 
upplyst,  frisinnad,  duglig?  Så  låi^e  han  år  fiende 
til]  det  beståen^.  S&  snart  han  upptrader  Uand 
försvararne  af  något  bestående,  förlorar  han  alla 
kunskaper,  alla  anspråk  på  folkets  aktning.  Han 
kan  dock  återvinna  dem,  om  han  ett,  tu,  tre  — 
afven  utan  uppgifna  skål  —  kastar  om  Ofv^* 
tygelse  och  förklarar  statsförfattning  och  styrelse 
odugliga.  I  sådant  fall  blir  han  vån  af  folkets 
sak,  ty  hvarje  styrelse  måste  anses  såsom  folkets 
naturliga  fiende,  åfven  den  republikanska,  hvilken 
folket  sjålf  tillsatt.  Hvad  år  frisinne  och  ajilf- 
ståndigfaet?     Det   år  att    tanka  och  handla,  som 


—     321      — 

mftngden  vill.  Hvad  ftr  obskarantiam  och  servilism? 
Det  &r  att  tanka  p&  egen  hand  och  följa  sin 
Ofyertygelse,  ftfven  om  den  skulle  Ofverensstftmma 
med  styrelsens.  Kan  majoriteten  misstaga  sig? 
Omöjligt.  Men  om  den  likvftl  misstager  sig,  vågar 
man  sftga  henne  det?  Då  upphör  man  att 
vara  frisinnad,  då  &r  man  servil.  Hvilka  verka 
mest  för  den  allmftnna  upplysningen?  De,  som 
akta  på  aUmftnhetens  tycken,  studera  hennes 
sympatier,  s&ga  henne  smicker  och  behagliga  ting, 
beundra  massans  vishet  och  lofsjunga  den  allmftnna 
opinionen,  som  ftr  världens  drottning.  Är  detta 
ej  lycksökeri?  Tvftrtom,  det  ftr  höjden  af  fri- 
sinnighet  och  oberoende.  Men  kan  då  styrelsen 
aldrig  ha  rfttt?  Icke  så  Iftnge  den  ftr  styrelse; 
men  dess  medlemmar  få  genast  rfttt,  om  de  öf^er- 
gå  till  oppositionen.  Folket  kan  således  aldrig 
misstaga  sig?  Aldrig.  Hvilka  utgöra  egentligen 
folket?  Kan  adeln  räknas  dftribland?  Nej,  den 
ftr  en  aristokratisk  kast.  Ån  Iftrde,  vetenskaps* 
mftn,  t&nkare,  författare?  De  tillhöra  blott  den 
Iftrda  kasten  —  så  vida  de  ej  ftro  liberala.  Ån 
ftmbetsmftn?  De  ftro  beroende  och  servila.  Ån 
militftren?  Den  har  blott  Iftrt  att  lyda.  Ån  pres- 
tema?  De  ftro  hierarker.  Ån  vårt  borgarstånd, 
handtverkeriema?  De  ftro  ruttna  skråinrftttningar. 
Ån  allmogen  och  de  Iftgre  klasserna?  Regeringarna 

av,  Ahad.  Handl.  fr,  1886,     12.  21 


—     32*    — - 

h^n,  saitid  hållk  dem  i  mörkei"  och  f Artryc^.  tt^^n 
u<^rfl  då  f&rnaimligast  det  så  loycket  mntalade, 
uppty8«a  och  frfsintiade  folket?  Eab  man  ej  f4  Mtt 
dUrpå?  Folket  utgftt^d  af  foMtef,  det  viJQ  88^  dess 
lib^ala  fhrfWttare,  de«  vill  Mg^  ^tiblicilBtenia.» 

Tht  kai!!  iöQA  m&dan  irtt  frandraga  u^  oftr- 
tjefit  glömska  denna  pigga  och  roandtd  sfdelning 
af  Beskows  ritrift;  hane  föl^mfigtt  i  ii^oniskt  skrif- 
sfttt  har  kamke  aldrig  ^sat  sig  stOrpe. 

Natarligtvis'  f^rtitsåg  han,  att  han  på  gmti 
af  deasa  och  dylika  yttranden  skulle  Oftsstta  sig 
for  beskyllningen  att  vara  reforMfieWtlig.  Mot  en 
sådain  anklagelse  ville  hati  på  förhand  värna  sig. 
I  staternas  lif,  sAger  han,  liksom  i  den  enskildes,  nt- 
veckla  sig  under  olika  åldrar  olika  behof .  De  in- 
rftttningfltr,  ur  hvilfta  andan  flytt  och  hvMkå  stå 
tomma,  betydelselösa,  böra  utbjias  tnot  andra,  som 
nflrmare  motsvara  samhällets  nya  fordringar,  och  en 
upplyst  styrelse  bör  snarare  gå  dylika  reformer  tiU 
mOtes  ftn  motverka  dem.  Men  hftr  gftUer  det  aft 
med  djup,  sftker  och  Ofveräkådrtnde  blick  faitta  sitt 
mål  och  fitsthålla  det,  oberoende  af  opinionerna» 
vindkast  f&r  dagen.  De  lyckligaste  refortfiwr  åro 
vanligen  de,  som  Ae  småningotti,  val  forberedda, 
utan  skakningar,  »så  att  man  fOga  annat  ftn  af 
förbättringen  märker,  hvar  de*  gamla  slutar  och 
det   nya    vidtager».      Tvente   villkor    äro   oefter- 


—    328     — 

giflrga  fOr  hvarje  reform,  att  veta  huru  man  vill 
reformera  och  att  ega  mftn  med  erforderliga  egen- 
skaper till  utförande  af  reformen.  I  våra  poli- 
tieka  dagblad  Mer  f&rordas  >en  genomgripande 
reform  i  alla  riktningar»  —  kvamnder  hela  sam- 
hället står  på  spel  —  såsom  en  ganska  enkel  sak, 
hvortill  en  mängd  personer  äro  ftvllt  skickliga  och 
färdiga,  men  hvars  utft)rande  endast  fördrOjes  af 
styrelsens  ovilja  och  envishet. 

Hufvndfdremålet  för  andra  delen  af  skriften 
»Har  Sverige  publicitet  och  publicister»  var,  såsom 
Beskow  sjMf  angaf,  en  jftmfOfrelse  mellan  FOrenta 
staternas  och  Sveriges  statsskick.  De  republi- 
kanska institutionerna  hade  prisats,  och  man  såg 
i  Amerika  en*  mönsterstat.  Aftonbladet  hade  ulr- 
talat  den  Oftrertygelsen,  att  »kanhända  redan  i 
n&sta  mansålder»  republiken  skulle  vara  infOrd  i 
Sverige.  Hn  rådfrågade  Beskow  å  njo  Tocqueville, 
för  att  hos  honom-  hemta  bevis  mot  påståendet 
om  förtrftfiigheten  af  det  amerikanska  stats-* 
skicket  och  dess  allena  saliggörande  egenskapep. 
Haa  sökte  ådagal&gga,  att  den  demokratiska  sty- 
relseformen ftr  kostsammare  &n  det  konstitutionellt 
monarkiska  statsskicket;  han  visade,  med  begag- 
nande af  offentliga  handlingar,  att  vid  Förenta  sta- 
ternas kongress  den  ena  finanskommittén  efter  den 
andra   öfverklagat    den  korrupticm  och  de  under- 


—     324    — 

slefy  som  inom  förvaltningen  bragts  i  system;  han 
framhöll  de  oupphörliga  rubbningar  i  styrelse- 
maskineriet, som  måste  uppkomma  d&rigenom  att 
vid  hvarje  presidentombyte  ftmbetsmannapersonalen 
väsentligen  for&ndras.  Mycket  af  hvad  Beskow 
anför  ^er  än  i  dag  gftUande  kraft;  d&remot  har 
naturligen  hans  utförliga  framställning  af  slafveriet 
i  Amerika  numera  lyckligtvis  mist  betydelse.  I 
alla  händelser  är  Beskows  framställning  af  de 
amerikanska  förhållandena  läsvärd ;  han  hade  skaffat 
sig  ett  godt  material,  och  det  är  ej  endast  Tocque- 
ville,  utan  M.  Chevalier  och  dessutom  amerikanska 
officiella  handlingar,  som  åberopas. 

Skriften  »Har  Sverige  publicitet  och  pubii* 
cister»  eger  ett  bihang,  som  dessutom  särskildt 
utgifvits.  Detta  ganska  roande  bihang  föranleddes 
däraf,  att  J.  P.  Theorell  *  mycket  skoningslöst  an- 
fallit Beskows  »Upplösning  är  icke  upplysning».  The- 
orells  skrift  heter  »Några  ord  om  press,  reformar, 
ministerstyrelse  samt  andra  dagens  frågor».  Man 
kan  endast  beklaga,  att  en  i  många  fall  så  fortjenst- 
full  skriftställare  som  Theorell  akt^t  tillatikndigt 
att  mot  författaren  till  »Upplösning  är  icke  upp- 
lysning» begagna  ett  så  hetsigt  och  emellanåt  groft 


*  Pablicist,  ntgifvare  af  »Stockholms-Coorien,  »Dagligt 
Allehanda»,  »Yinterbladet»  m.  m.,  broder  till  justitieombads- 
mannen  S.  L.  Theorell. 


—     325     — 

skrifsfttt.  Han  f&rklarade  Beskows  arbete  vara  »ett 
repertorium  af  alla  skymford,  som  någonsin  blifnt 
uppfunna  mot  den  konstitutionella  stAtsåsikten», 
>en  dictionnaire  partatif  des  injures%.  Han  för- 
menade Beskows  till  texten  bifogade  noter  vara 
»en  spottlåda,  hvari  denne  uttOmt  det  öfvermått  af 
ondskans  fragga,  som  icke  fått  rum  ofvan  linien», 
han  talade  om  hans  bemödanden  att  »kittla  all- 
mänhetens sympatier  med  ovett,  smftdelse  och 
skandalösa  dikter»  samt  utfor  starkt  mot  hans 
»mästerskap  i  konsten  att  beljuga  pressen».  Theo- 
rell  förklarade,  att  Beskow  »sprutat  eld  och  lågor» 
mot  ministeriell  anavarighety  och  vid  denna  punkt 
knyter  sig  hela  den  verkliga  betydelsen  af  den 
besynnerliga  fejden.  Just  mot  detta  påstående 
anmärkte  Beskow,  att  han  aldrig  uppträdt  mot 
ministeriell  ansvarighet,  endast  mot  ministerstyrelse, 
hvilken  senare  vore  oförenlig  med  regeringsfor- 
men. Han  kunde,  sade  han,  ej  tänka  sig  ett 
konstitutionellt  samhälle  utan  ministeriell  ansva- 
righet och  hade  aldrig  med  ett  enda  ord  ifråga- 
satt dess  nödvändighet.  Om  Theorell  behagade 
förklara,  att  rådgifvames  så  kallade  ansvarighet  i 
Sverige  vore  »ett  bedröfligt  gäckeri  med  nationens 
anspråk  på  en  lagbunden  och  ansvarig  styrelse»,  så 
kunde,  enligt  Beskows  tanke,  felet  ej  skyllas  på 
konstitutionen,    enär  grundlagen  anvisat  ansvarig- 


—    826    — 

hetBfocraer.  Dftveamot  funnes  i  Srec^  ej  miiwtar- 
Atyrelae,  och  man  kunde  €j  i  allo  fordra  af  sveoflb 
atatsråd  hvad  inan  legde  rätt  att  krftf^a  af  Eng- 
lands eller  FxankrikeB  mmistrar. 

Theorel},  fiom  för  öfrigt  ej  naiongifvit  eig 
aom  författare,  hade  beklagat  sig  ftfrer  Beskows 
hrifltande  förmåga  att  fatta  ministerstTrelaeiia  råtte 
begrepp^-  Beskow  svarade,  att  detta  b^repp  ej 
Uifvit  honom  klarare  efter  Iftsningen  af  den  till 
hans  rättelse  ooh  upplysning  utgifiua  skriflen,  och 
läsaren  mäste  gifva  honom  rfttt.  Theorell  påstod, 
att  >ministermakt»  finnes  i  Sverige,  •n&nJigen  ko- 
nungens hela  makt,  som  ioke  ens  behöfver  |^ 
något  sätt  delegeras  eller  bortskänkas,  atsa  ir 
ooh  forblifyer  densamma,  ostyokad,  sådan  grusa- 
lagen  bestämmer  —  eller  kan  Jcianma  att  be- 
stämma —  henne».*  Åro  miniatrame  i  besitt- 
ning af  »konungens  kela  makt»  —  genmAlte  fie- 
skow  — ,  då  skulle  konungamakten  allaredan  ^ara 
till  dem  både  »delegerad  och  bortsk&nkt»^  något 
som  dock  ej  torde  vara  fallet.  Ministrame  för- 
klaras af  Theorell  innehafva  konungens  hela  makt: 
nu  är  konungen  fbr  sm  imskt  oansvarig;  i  hvad 
mån  skall  denna  oansvarighet  utsträckas  till  dem. 

•  Frågan  om  betydelsen  af  uttrycken  »regering»  odi  >re- 
geringamakt»  var  under  denna  tid  förem&l  för  strider  i  >Miiiervs>, 
KJoomalen»  och  »Aftonbladet». 


—    827    ^ 

fOljc^l^Ugen  hal^a  all»  denuaB  attribut?  Skda  de, 
som  påst&fi  ^a  [hola  den  ii&dxmd<^  lOAkton,  :afy«in 
vank  ki»movä>}a?  H^lfi  Tbeoirälls  l|km  vore  uto- 
pisk. J^e  eDB  i  j^Aglaad  Qga  miojustrarne  »kmwi- 
geos  hoUi  (Uu^i;  den  atoire  Chatham  fick  åtskilliga 
gftnger  .lemna  mjoiistftreQ»  emedan  hans  åsikter 
atrandf^e  paot  konuu^fens  yij^a. 

Men  ftfVc^a  d  andira  punkter  ha^de  The^rell, 
eqligt  JBeskows  taqkci,  firamkosimit  m«d  rena  hug- 
skott. H^n  hade  påstått  de  svenska  rådgifvames 
ansvarighet,  sådf^n  denna  år  1809  beeitftmdes,  tvm^a 
lett  låp  £rån  frfUpliqgar  .eller  speoieUtt  £rån  Eiig- 
Iwd»*  Be^<xw  bad  författaren  uppgifva  naipnet 
på  nl^ot  Iwd)  .h varifrån  den  år  1309  stadgiade  i^p- 
svarigheten  för  r^gerin^ns  oaaedlemmar  ^lamt  hela 
systomet  af  revutioner,  konstitutiommt^kott,  juiftitie- 
ombudsoxan,  riksrått  verkligen  kunde  iinses  »lånfb- 
de»;  nej,  formerna  vqre  sannerligen  avenskf^,  hvfid 
man  nu  annars  kupde  hafva  4^tt  mot  dem  i^vAada. 

Beskow  hade  i  dan  skrift;»  mot  hvilken  Theo- 
i^ell  vändt  sig,  bl^nd  ^dia  betånkligbeter  mpt 
inföirandet  :af  minis^irstyreJse  afven  skämtsamt 
anfört,  att  Sverige  kn^pa^st  icunde  Mases  ega  »tiU- 
r&ckligt  ipied  administrativa  talaxiger  för  att  bestå 
sig  februari-,  mars-  och  april-ministftrer,  såsom  i 
Frankrike».     Theorell  missuppfattade  eller  förvred 


—    828     — 

dessa  ord,  i  det  han  påstod  Beskow  hafva  yttrat^ 
att  bristen  på  statsmanna&mnen  måste  hindra  >an- 
svarighetssystemets»  infbrande  i  Sverige.  Beskow 
hade  ej  h&r  talat  om  rådgifeames  ansvarighet 
ntan  om  ministerstyrelse.  Att  sOka  hindra  »an- 
svarighetssystemets införande  i  Sverige»  kunde, 
sade  han,  så  mycket  mindre  fedla  honom  in,  som 
det  redan  för  trettio  år  sedan  vore  infordt.  Men 
denna  lilla  polemik  hade  en  annan  episod,  som 
gaf  Beskow  tillfillle  till  ett  qviekt  genmftle.  Theo- 
rell,  som  hakat  sig  fast  vid  Beskows  lekande 
ord  om  bristen  på  statsmannaftmnen  och  den  dir 
på  beroende  svårigheten  att  bilda  februari-,  mars- 
och  april-ministftrer,  invände,  att,  om  så  vore  for- 
hållandet, felet  låge  hos  de  Iftrda  skråna,  hos  uni- 
versitetema  eller  just  de  institutioner,  som  skola 
bilda  ämbetsmanna&mnen;  igjorde  de  sin  skyldig- 
het, så  kunde  vftl  en  nation,  som  icke  mer  än 
någon  annan  saknar  naturanlag,  icke  vara  i  for- 
lägenhet  om  ämnen  till  januari-,  februari-  och 
mars-ministärer,  ja  till  en  ministär  for  hvarje 
månad  i  året».  Det  var  oförsiktigt  af  Theorell 
att  gå  i  den  utlagda  fällan.  Menade  han  allvar, 
såsom  tonen  skulle  kunna  låta  förmoda,  så  var 
han  alldeles  på  afvägar;  ville  han  fnllfolja  ett 
skämt,  så  hade  han  gifvit  motståndaren  anledning 
till    nytt  gyckel.     Beskow  svarade:     »Efter  en  på 


—     329    — 

Bådan  grund  uppgjord  kalkyl  skulle  de  Iftrda  skråna 
fOr  hvarje  termin  aflemna  nittiosex  statsmanna- 
Amnen  eller  etthundranitiiotvå  för  året,  ober&knadt 
hyad  som  for  de  Iftgre  tjenst^graderna  kunde  tarfvas, 
hvadan  for  den  tid,  som  sedan  vkrt  nya  statsskicks 
gmndlftggande  forflutit,  de  Iftrda  skr&na,  om  de  gjort 
sin  skyldighet,  skulle  presterat  inalles  femtusen- 
sjuhundrasextio  statsmannaftmnen.  Det  ftr  fara  vftrdt, 
att  man  med  en  sådan  armé  af  statsman  komme  i 
ingen  mindre  forlftgenhet,  ftn  bristen  nu  fororsakar.» 
Theorell  hade  uttalat  sig  mot  Beskows  tanke, 
att  en  penningekaution  borde  fordras  for  r&tt  att 
utgifya  tidning;  han  framhöll,  att  härigenom  Ifttt 
ett  kapitalistmonopol  skulle  kunna  i  tidnings- 
vftrlden  tillskapas  och  att  den  medellösa  förtjen- 
sten  på  sådant  sfttt  skulle  kunna  »drifvas  från  pu- 
bliciteten, åtminstone  från  sjftlfstftndig  verksamhet 
dftrinom».  Theorells  anmftrkning  saknade  ej  skftl ; 
men  Beskow  betviflade  dock,  att  kautionen  skulle 
kunna  infora  någon  dagbladsdespotism.  Det  vore 
vida  vftrre  nu.  Den  personliga  bristen  på  veder- 
häftighet hade  vållat,  att  personer  utan  begåfhing 
och  utan  kftnsla  af  borgerligt  r&ttskraf  uttagit 
tiUståndsbref,  uppburit  prenumeration,  upphört  med 
tidningen  och  behållit  prenumerationsmedlen  samt 
på  sin  höjd,  efter  godtfinnande,  lemnat  vederlag  i 
böcker  eller  annat.     Oskicket  vore  stort,  ty  prenu- 


—    880    — 

mutanten  hade  tagit  tidmngeQ  £9r  att  erfar»  da- 
geoB  tiUdjrageJacr,  och  den  leaanade  enattnin^n 
uppfyllde  ej  detta  behcff.  >H^ad  efcaUe  deD  aftga, 
som  iiade  på  födiiand  betalt  ea  iny  batt,  om  maa 
i  dess  atäUe  ibjode  (hofaom  en  gammal  galoschlåda?» 
FOr  aUniAnheteo  v«re  det  dftrf Ar  en  fftidel,  om  f^r 
irattighaten  tiU  en  .tidniiitgs  utgifvande  åteiinstoDe 
så  stor  borgen  fordrades,  aom  ungdQkriigen  m<^- 
avarade  eAt  års  pnenumeration  å  bladet.  Ej 
jieller  eknlle  aake»  leda  dftrh&n,  att  »den  medel- 
löea  talangen  dre£\^es  fr&n  publiciteten»;  den  finge 
hlotty  såsom  fofiet  Ar  i  aUa  vwk  odi  inrätt- 
ningar, ^»pasaera  gradeprna»*  Man  fi^g:e  nflja  sig  med 
att  vara  medarbetare,  innasi  man  Uefve  redaktör. 
Thiers  var  ånnu  i  aitt  trettionde  år  medarbetare 
i  Le  C<mstit%aioi^eky  dä  han  i  fOtvening  med  Mignet 
ooh  Anawnd  Carrel  stiftade  Le  JSfationaly  bvari- 
från  han,  som  bekant,  skr^  aig  w  i  miniatftien. 
Beskow  hade  i  »Upplteniag  Hr  icke  upplys- 
ning» yttrat,  några  ord  om  ädningarnaa  tyd- 
liga plikt  att  iutfora  reklanuttioner  af  personer, 
som  blifvit  af  dem  angripna.  Theorell  synes  på 
^endoaoJigt  sfttt  hafva  missupp&ttat  detta  yrkande 
eller  varit  vid  fOr  dåUgt  lynne  fOr  att  vilja  fOratå 
det.  Han  ansåg,  att  Beskow  dftrmed  ville  >ffin 
mot  pressen  gällande  ett  anspråk,  som  hvarken 
moralisk  eller  borgerlig  lag  ålägger  någon  .meoniaka 


—    881    — 

att  uppfylla,  nämligen  att  den  ak«Il  mDtaorbeta  aig 
sjalf».  Beskow  genm&lte,  att  ett  erkännande  af 
en  begångeda  arftttTiaa,  ett  ifcertagande  af  ett  be- 
vigUgen  oriktigt  påstående  aftkerligen  "ålades  af  den 
moraJoska  lagen.  Då  Theorell  vidare  påstod,  aftt 
»infftrande  af  rsvar  å  ett  uppgiftet  faktum  aldrig 
bliff^it  vftgradt  af  någon  fitookhoinisk  tidnings- 
cedaktion».,  erinrade  Beskow  —  som  tsrftl  kände  sin 
vedersakares  namn  -^  honom  jräit  illmarigt  därom, 
aM  en  för  honom  trcdigen  eg  oibekant  man,  som 
använde  signaturen  S.  L.  T.  ooh  var  en  af  Sveriges 
3^ppers(ta  rättskunnige  odb  puhi&cister,  af  en  tidning 
fttt  vägrande  svar  på  sin  anhållan  att  där  få  infOra 
ett  genmäle,  hvadan  detta  i  stället  måst  atgifvas 
i  broschyrform.     S.  L.  T.  var  Theorells  broder. 

Theorell  hade,  såsom  här  visats,  i  tonen  varit 
mycket  bitter  mot  Beskow.  iDen  renare  bevarade 
däremot  hela  tiden  sin  själfbehepskning  loch  slutade 
med  ett  erkännande,  att  haon  aUt  fortfarande,  tffots 
sin  motståndares  liäftighet,  ansåge  honom  vara 
»en  man  af  heder  och  medborgerliga  tänkesätt,  af 
kunakaper  och  fOrfattaretalang,  »f  sanningskärlek 
och  nit  för  hvad  han  tror  vara  rätt  och  •sant». 

Till  Beskow  skref  Enberg,  sedan  han  läst  »Har 
Sverige  publicitet  och  publicister»:  »Författaren  har 
min  odelade  beundran  för  sin  grundlighet,  qvickhet, 
oförtrutenhet  att  samla  fakta,  skicklighet  att  hopställa 


—     832     — 

dem,   moderation   i   åsikter   och  &kta  svenskhet  i 
tftnkes&tt.» 

Aftonbladet  var  naturligtvis  misslynt.  Det 
yttrade:  »Om  någonsin  en  författare  kan  kallas 
en  litterftr  rabulist  —  i  detta  ords  genuina  be- 
märkelse och  icke  i  den,  som  man  på  den  senare 
tiden  gifnt  dftråt  — ,  så  ftr  det  verkligen  den  i 
fråga  varande;  ty  ett  så  digert  sammelsurium 
utan  system,  böljan  eller  slut,  en  sådan  hopvåfnsd 
af  hundrade  gångw  omsagda  och  upprepade  1(V8- 
ryckta  satser  med  lögner,  sanna  och  falska  cita- 
tioner  om  hvarandra,  med  ett  ord  ett  sådant  poli- 
tiskt charlatanen  torde  man  ftnnu  knappt  hafira 
sett  i  så  stor  skala  uti  vår  litteratur,  och'  den,  som 
orkar  genomlftsa  dessa  båda  delar  efter  hvarandra 
från  början  till  slut,  oaktadt  den  tokrolighet,  hvar- 
med  författaren  här  och  dftr  sökt  qvicka  sig,  och 
det  pratmaken,  som  gör,  att  författaren  kan  utan 
förl&genhet  börja  och  sluta  hvar  han  behagar  — 
den  förtjenade  verkligen  ett  betydligt  premiuni.>* 
Så  skall  det  låta!  Den  slarfviga  satsbyggnaden 
och  de  i  öfvermått  hopade  invektiven  utvisa,  att 
tidningen  undantagsvis  var  vid  verkligt  dåligt 
l}ame;  hon  hade  annars  sin  styrka  i  en  viss  obe- 
svärad glädtighet,  som  stundom  kunde  vara  rent 
njufpojksaktig».     Men  detta   utbrott    var,   såsom 

•  1S40  n:r  S. 


—    388     — 

ock  från  början  bebådats,  blott  ett  forspel.  I  en 
serie  af  därpå  följande  artiklar  behandlade  tidnin- 
gen Beskows  bok;  omdömena  ftro  lika  obilliga,  men 
skämtsambeten  tyckes  hafva  stundtals  återkommit.  * 
Arbetet  säges  vara  »en  kompilation,  hvars  plock- 
gods tillsläppts  af  Chevalier,  Tocqneville  och  Sis- 
mondi».  Aftonbladet  fann  det  särskildt  hårdt,  att 
Beskow  ej  kunde  nöja  sig  med  att  utgifsra  blott 
en  del,  utan  påtvungit  allmänbeten  den  andra. 
»Detta  är  värre,  än  när  patriarken  Jakob  hade  i  sju 
tunga  år  uthärdat  dagens  hetta  och  nattens  frost 
för  den  däjliga  Rakels  skuld,  men  fick  den  klen- 
ögda  Lea  sig  påsmygd  i  stället.  Patriarken  be- 
höfde  dock  allenast  vänta  i  sju  år  till,  så  fick  han 
Rakel  på  köpet;  men  vår  Laban,  kompilatorn, 
förärar  oss  den  ena  klenögdheten  efter  den  andra.» 
Men  det  goda  lynnet  kan  ej  i  dessa  kritiska  artiklar 
länge  hållas  uppe,  och  då  få  de  grofva  ord,  som 
förråda  en  retad  stämning,  aflösa  gycklet.  Då 
heter  det,  att  Beskows  sätt  att  gå  till  väga  i  ar- 
betet »Har  Sverige  publicitet  och  publicister» 
uppenbarat  »en  djup  lättftrdighet  eller  ett  van- 
hedrande skojeri»,  och  tidningen  hoppas,  att  hennes 
erinringar  måtte  lyckas  »väcka  honom  till  besinning 
och    förakt  för  sitt  föregående  handlingssätt  att  i 

*  1840,  n:o  145,  149',  155,  m.  m.    Inalles  egnade  A.  B. 
ai&t  artiklar  åt  Beskows  bok. 


—    384     — 

licter&rt  afseende  endMt  föija  jesaitemas  Iftra  att 
icke  sky  något  medel  för  att  komma  till  ritt  måb. 
Hvad  tidningeB»  sakliga  iiyvSndaingar  mot  BeskoivB 
arbete  angftr,  så  köade  hon  vteserligen  i  ett  och 
aniiKt  haf^a  rttt)  men*  gjorde  i  vAsenttiga  pank* 
ter  så  stora  minatttg,  att  de  aldrig  kunna  fersvarM. 
TIU  dessa  misstag  hOrde  att  harledbt»  sliaf^eriets  bion- 
string  i  de  nordamerikanska  sydstaterna  uteelotande 
fråttp  utländskt  nflytawfe;  slafistotema  vore  »engelska 
dynasters  verk>.  Detta  tidningens  påstående  be- 
rodde på^  dess  Uver  att  taga  frihetens  stanKxrt, 
det  ålskade  odi  republikanska  Nordamerika  i  for- 
svar.  Andoa  oförsiktiga  yttranden  fUlde  tid- 
ningen betrafiande  de  schweiziska  kantonerna,  och 
Beskow  kmnade  ej  dessa  yttranden  ouppmfrk- 
sannnade.  Ha«t  hade  f&tt  vind  i  seglen;  landsorts* 
pressen  hade,  på  fi  undantag  nftr,  priaat  »Har 
Sverige  publicitet  och  publicister»,  den  liberala 
>Ndjaden>  hade  med  vftrme  ti^t  bokens  parti,  i 
»Biet»  fanns  en  saker  bundsftrvant*  »Freya»  hade 
skänkt  lifligt  Infall  åt  »Upplösning  är  icke  upp- 
lysning». På  flera  håll  trodde  man,  att  Jftrta 
stod  bakom  Beskow.  »Dagligt  Allahsada»,  som  vid 
denna  tid  styrdea  af  den  mot  Beskow»  åmkter 
och  broschyrer  obenftget  stftmde  W.  F.  Dafanan,  * 

*  Dalman  ook  Arwidsson  kade  1832  af  J.  P.  Theoiell 
köpt  förlagsrätten,  och  Dalman  var  ända  till  1847  dan  vetkr 
lige  redaktören,  om  han  ftn  tidtals  begagnade  »ansvaringar». 


—    336     — 

hadd  antydt,  att  boken  om  publicitet  tillkommit 
genom  samarbete  mellan  en  9l<Jrfe,  mefistofelisk 
författare,  som  giftrit  goåst  råd',  och  en  yngre  litte- 
rär' polemiker,  som  vore  IStt  ige»kftnnlig.  Afton- 
bladet menadfe"  kanske  något  likn«mde,  då  tid&ingeff 
takde  om  en  tekonseljs  vid  hvilken  en  af 
»gdbbame»  skulle  invigt  publieistfferfattahrein  till 
sitfJ  varf  med  orden:  »Fäderneslandet  är  i  fara, 
mafrk  väl,  ftderaeslaÄdet,  deU  vill  säga  vi,  som^ 
söka  exploiterä  dtetöamma.»  Med  >exploiteringen> 
var  det  väP  egentligen  ej  så  helt;  Järta  var  en 
ytterst  oegennyttig  person,  och'  Beskow  har  under 
sin  långa  lefnad  knappt  uppburit  ett  öre  af  stat^ 
medel,  ens  under  den  korta  tid,  då  han  var  den 
kunglig»  teaterns^  chef,  men  Aftonbladet  afsåg 
måhända  snarare  de  konservativas  förmenta  begär 
att  i  partisyften  hålla  uppe  ett  favoritsystem,  som 
tidningen  ville  haftra  bortskaffadt. 

För  att  än  närmare  komma  Aftonbladet  in  på 
lifvet  samt  särskildt  vederlägga  dessr  anfall  mot 
skriften  om  publicitet  utgaf  Beskow  åa*  1S40  ar- 
betet »Den  irrande  publicisten,  mn  samtids  nöje 
och  varning».  Skriften  är  delvii?  ganska  roande. 
Mot  Afkonbliadete  ftJrsök  att  hSrteda  slafveriet  i 
Nordamerika»  sydstater  ej  från  Amerika  utan  i  öfver- 
vägande  gfad  fnån  »engelska  dynasters»  traditioner, 
anmärkte   Beskow,   att  Europas  regeringar,  hvilka 


—     336     — 

aflyst  och  bestraffat  slafhandel,  sv&rligen  kunna 
hafva  förskyllt  negerslaf^eriets  tiUv&xt  i  Amerika. 
Saken  blifver  &n  tydligare,  s&ger  Beskow,  då  man 
af  officiella  tabeller  Ofver  de  Förenta  staternas  be- 
folkning under  de  senare  femtio  åren  finner,  att 
slaf^ames  antal  ftr  nu  fyra  gånger  så  stort,  som 
det  befanns,  innan  de  amerikanska  fnstatema  ai- 
skuddade  det  engelska  öfverv&ldet.  »Kan  man  då 
med  fog  tillrftkna  det  senares  inflytande  ett  sår- 
dant  faktum?»  Råtta  förhållandet  ftr,  att  klima- 
tet först  foranledt  anvftndandet  af  negrer  i 
slafstatema.  I  samma  mån  som  de  hvita  nal- 
kas tropikerna,  blif^a  de  mindre  anvftndbaia 
för  kroppsarbete,  hvilket  med  mindre  olSgen- 
het  skötes  af  den  svarta  befolkningen.  De  södra 
staternas  rikedom  ftr  nftra  förbunden  med  slaf- 
veriets  bibehållande,  och  d&rför  komma  de  an- 
tagligen att  på  lif  och  död  kämpa  för  dess  fort- 
varo. 

Aftonbladet  hade  funnit  Beskows  —  eller, 
som  tidningen  numera  kallade  honom,  »kompila- 
toms» —  yttranden  om  Schweiz  alldeles  öfver- 
flödiga,  enftr  de  schweiziska  kantonstyrelsema  vore 
medeltidsinstitutioner,  dem  ingen  hftr  i  Sverige 
tänkt  förorda.  Börden  banade  öfverallt  i  Schweiz 
väg  till  väldet,  och  i  de  egentligen  så  kallade  rena 
demokratierna,  Uri,  Schwyz  och  Unterwalden,  vore 


—    837    — 

denna  maktens  ärftlighet  minst  begränsad.  Be- 
skow frågade,  hvad  meningen  vore  med  detta  tal 
om  börd  och  om  maktens  ärftlighet.  Politisk  med- 
borgarerfttt  vore  i  Schwyz  vid  16  &r,  i  Uri  och 
Unterwalden  vid  20  år  forlAnad  hvarje  man,  som 
ftriigt  försörjer  sig.  Val,  ej  börd,  vore  till  den 
grad  villkor  för  all  maktutöfning  i  dessa  kui- 
toner,  att  folkrepresentationen  genom  val  tillsatte 
ftmbetsm&n,  domstol,  stora  rådet  och  kanton- 
rådet. Aftonbladet  hade  förklarat,  att  »i  de  sjutton 
mindre  demokratiskt  inrättade  kantonerna  börds- 
rfttten  till  väldet  vore  fördelad  mellan  vissa  adliga 
eller  patridska  familjer».  Beskow  genmälte,  att 
detta  var  uppenbar  dikt.  Aftonbladet  hade  sagt, 
att  dessa  republiker  voro  »aristokratiska  i  alldeles 
samma  mening^  som  Rom,  Sparta,  Aten  m.  fl.  voro 
det  i  forntiden,  eUer  Venedig,  Florens,  Genua  m. 
fl«  voro  det  i  medeltiden».  Detta  yttrande  blef  fOr 
Beskow  »gefundenes  Fressem.  »I  alldeles  samma 
mening?»^  frågade  han.  »Ja,  i  alldeles  samma  me- 
ning, som  en  alldeles  olika  mening  innebär.»  I  Aten 
famis  aldrig  någonting,  som  fullt  motsvarade  Roms 
senat;  i  Sparta  fiinnos  konungar.  Likheten  mellan 
dessa  stater  är  inbillad.  »Och  att  sammanställa 
dessa  sins  emellan  olika  stater  med  andra,  både 
med  dem  och  sins  emellan  olika  —  till  exempel 
Venedig  och  Florens  —  och  sedan  finna,  att  alla  dock 

Sv,  Akad.  Band,  fr,  1886.     12,  22 


—     338    — 

egde    blott   en   och   samma    karakter,  ta  något  i 
statsläran  hittills  oerhOrdt.» 

Beskows  qvickbet  uppglimmar,  då  han  på 
följande  sätt  afslutar  denna  polemik  mot  Afton- 
bladets yttrande  om  identiteten  mellan  Atens,  Spar- 
tas, Roms,  Venedigs,  Genuas  och  Florens'  »aristokra- 
tiska» republiker:  »Euklides  har  apptftckt,  att 
tvenne  figurer,  som  ftro  till  alla  delar  lika  eo 
tredje,  aro  sins  emellan  lika;  men  Aftonbladet  gir 
ftnnu  längre  och  finner,  att  tvenne  stater,  som  ftro 
sins  emellan  alldeles  olika,  dock  äro  alldeles  lika 
en  tredje,  som  är  olik  dem  b&da.»  Aftonbladet 
hade  funnit  »kompilatoms»  okunnighet  oforklarUg. 
Beskow  svarade  ironiskt,  att  han  fann  Afton- 
bladets ganska  förklarlig. 

Aftonbladet  hade  sagt  Beskow  vara  fulländad 
i  »ultraistiskt  nedsmutsningssystem»;  han  ginge 
»kamarillans»  ärenden  mot  tryckfriheten,  han  åsyf- 
tade att  med  hvad  medel  som  helst  tillintetgöra 
denna  för  ett  konstitutionellt  samhällsskick  sa 
väsentliga  sak.  E>etta  var  att  gi  alldeles  fbr  långt. 
I  skrifterna  »Dagens  händelser  bedömda  af  en  landt- 
man»,  »Upplösning  är  icke  upplysning»  och  »Har 
Sverige  publicitet  och  publicister»  har  Beskow  at- 
talat  sin  egen  fria  mening;  han  var  alltfbr  obe- 
roende tiU  åsikter  och  till  förmögenhet  for  att  ens 
hafva    känt    en    frestelse    att   gå  andras  ärenden; 


—    339    — 

han  hade  icke  »nedsmutBat»  enskilda  personer, 
men  angripit  taktiken  och  uttryckss&ttet  hos  en 
del  af  pressen;  han  var  ingen  fiende  till  konstitu- 
tionellt samhällsskick,  d&rfbr  att  han  var  konungsk 
och  konservativ. 

Till  de  mer  skSmtsamma  af  Beskows  strö- 
skrifter  hör  den  samma  år  i  Strengnfts  utgifoa 
»Papperskråkoma  af  Quintinus  Carbasius>.  Idéen 
i  detta  dramatiserade  »tidningsftfventyr»  ftr  att 
lemna  en  skildring  af  den  oro,  som  förmenades 
hafva  uppstått  inom  den  radikala  pressen  med  an- 
ledning af  de  loford,  som  landsortstidningar  egnat 
Beskows  broschyrer.  Denna  fiktion  gaf  tillfoUe 
att  fDra  gyckel  med  bland  annat  Orvar  Odd  och 
Almqvist,  hvilka  i  Aftonbladet  under  en  tid  skrefvo 
artiklar,  samt  med  Aftonbladets  och  Dagligt  Alla- 
handas redaktörer,  af  hvilka  den  förre,  Lars  Hierta, 
kallades  storhertigen,  den  senare,  W.  F.  Dalman, 
Notenius.  Naturligtvis  förlöjligades  åfven  den 
gamle  motståndaren  Lindeberg.  Orvar  Odd  (Sturzen- 
Becker)  upptrSder  under  namnet  Knorvar  Knodd 
och  letar  efter  hälften  af  sitt  hufvud,  som  han 
råkat  borttappa;  på  frågan,  huru  han  kunde  reda 
sig  och  lefva  med  ett  hälft  hufvud,  svarar  han, 
att  både  han  och  storhertigen  mellanåt  måst  fakta 
hufvudlösa.  Anders  Lindeberg  förekommer  i  denna 
skrift  såsom  ett  stenbelåte,  hvilket  i  nödfall  kan  an- 


—     340    — 

vindas  som  slunga;  »sannerligen  skall  den  icke  hafra 
ett  godt  hufvud,  som  e)  krossas  af  en  sådan  sten- 
skalle  som  denna».  P&  denna  vandrande  stenbild  Iftses 
fhljande  stenstils-inskrift:  »Trettio.  Tusende.  Rim. 
Egna.  Sorgespels.  Vålnader.  Lemna.  Mig.  Ingen. 
Ro.  I.  Griften.  Den.  Sömn.  Jag.  Skänkte. 
Andra.  Berftf^as.  Mig.»  I  »Papperskr&koma»  bår 
Almqvist  namnet  »karftirsten  af  Sj^narosa»;  namnet 
Spinarosa  syftar  naturligen  på  »TOmrosens  bob; 
anledningen  till  ben&mningen  »kurfurste»  år  att 
söka  i  Almqvists  »Brefvet  till  Leonard»  och  undan- 
drager sig  har  nftrmare  förklaring.  En  mycket 
löjlig  figur  ar  Argus-Johansson,  som,  trogen  sin 
vana  att  ståta  med  citats  och  lärdom,  till  ffiertas 
förtviflan  talar  på  alexandriner,  nar  man  har  som 
mest  brådt  att  uppgOra  stridsplanen  mot  landsorts- 
pressen. En  af  dessa  alexandriner  ar  till  innehålla 
ej  så  oafven;  den  lyder: 

Qaioonqae  ose  penser  n'e6t  pas  né  poar  me  croire. 

Den  stora  krigskonseljen  oroas  plötsligt  af  en 
»bisvärm»,  hvarmed  tydligen  afses  den  1839  åt- 
komna tidningen  »Biet».  Emellertid  har  lSto^ 
hertigens»  fålttågsplan  mognat.  Han  hade  ftrst 
tänkt,  att  de  frisinnade  publicisterna  borde  at- 
ftrda  ett  manifest,  hvari  de  förklarade,  att  de  all- 
tid   hade   ratt   samt   att  hvarfe  ord  af  en  vede^ 


—     341     — 

sakare  vore  osanning  och  sm&delse;  men  vid  erin- 
ran, att  denna  krigalist  redan  flera  gånger  med 
mindre  framgång  varit  fOrsOkt,  anser  han  de  prOf- 
vade  besvftrjelseformer  kunna  begagnas,  hvilka  i 
Aftonbladet  förut  med  fördel  användts  och  hvilka 
bestodo  i  att,  når  ett  landsortsblad  ej  instämde 
med  de  radikala  stockholmstidningarna,  mot  det- 
samma tillgripa  uttrycken  »Småstadsmatador»,  »Skål- 
knalle>,  »Småstads-Bläcka»  och  »Syndapalt  i  efter- 
trossen». 

I  detta  skämtsamma  och  satiriska  stycke 
förekommer  en  pat^tiskt-fosterländsk  episod,  i 
hvilken  »Storhertigen»  med  fasa  skådar  en  straf- 
fande genius,  en  vålnad  af  den  urgamla  svenskheten. 

J&rta  läste  med  nöje  dessa  Beskows  små- 
skrifter. Efter  läsningen  af  »Den  irrande  publi- 
cisten» skref  han,  att  den  beredt  honom  mycken 
njutning.  Han  tackade  författaren,  »hvilken,  som 
hofmarskaJk,  väl  icke  ftr  hofmarskalken  Hugo 
Löwenstjema».  *  I  »Biet»  recenserades  skriften  af 
Jftrtas  son  Thomas. 

I  »Papperskråkorna»  hade  de  liberala  dagblads- 
furstarne  upptr&dt  omgifna  ej  endast  af  sin  lifvakt 
utan  af  »några  allierade  i  adelsuniform,  med  dubbla 
ansikten  och  kappor  Ofver  kraschanerna»;  dessa 
allierade    hade   vfil    hållit   sig    på    något  afstånd 

*  Beskow   yar  hofmarskalk  sedan  den  1  december  1S82. 


—     342     — 

men  hOrde  dock  till  »Storhertigens»  följe.  Här- 
med äro  vi  med  ens  införda  i  den  politiska  situa- 
tionen år  1840,  och  vi  ana  i  dessa  »aUierade» 
koalitionens  for  Beskow  alltid  mindre  behagliga 
herrar  och  mftn,  Anckarsvärd,  Sprengtporten,  Hugo 
Hamilton,  Nordin,  Frölich,  Tersmeden.  Beskow 
hade  varit  i  tillfälle  att  se  partig&ngame  på  n&ra 
håll,  och  han  var  afsvuren  fiende  till  deras  ledande 
höfdingars  hemliga  plan  att  drifva  sakerna  d&rh&o. 
att  den  gamle  konungen  skulle  tvingas  att  afeftga 
sig  kronan  till  förmån  för  sin  son. 

Belysande  för  den  politiska  ovaderssitoationen 
är  i  än  högre  grad  en  artikel,  som  Beskow  skref 
i  »Biet»,  men  sedan  utgaf  i  broschyrform  under 
titel  »Systemet,  ett  riksdagssamtal  1840».  Ett 
jäsande  missnöje  med  det  herskande  »systemeti, 
för  hvilket  konungen  gjordes  ansvarig,  hade  för- 
sports strax  i  början  af  den  riksdag,  som  sam- 
manträdt  i  januari  månad  1840,  och  bitterheteD 
underblåstes  af  flera  pressorgan.  Man  hade  rått 
däri,  att  det  samarbete  och  samförstånd  mellan 
regering  och  representation  saknades,  som  är  be- 
höfligt  för  lugn  samhällsutveckling,  och  man  hade 
ej  heller  obetingadt  orätt,  om  man  påstod,  att 
regeringen  ofta  kunnat  och  bort  visa  större  till- 
möt.esgående.  Men  man  gjorde  grymt  orätt,  då 
man  glömde  den  tacksamhetsförbindelse,  i  hvilken 


—     343     — 

Sverige  stod  till  Carl  Johan,  och  den  lugna  lycka, 
som  landet,  i  det  hela  taget,  under  hans  styrelse 
åtnjutit.  En  sådan  förgfttenhet  satte  Beskow  i 
harnesk,  och  han  nedskref  ofvannämnda  artikel, 
hvilken  &r  ironiskt  hållen  samt  affattad  i  ett  slags 
katekesform  och  uppställd  i  frågor  och  svar.  Af- 
sikten  år  att  på  detta  indirekta  och  sarkastiska 
s&tt  uppvisa,  huru  mycket  Sverige  förkofrats  och 
huru  fredlig  dess  utveckling,  i  jämförelse  med 
andra  länders,  varit  under  det  forkftttrade  »syste- 
met». Bland  frågorna  och  svaren  äro  följande 
ganska  Iftsvftrda:  »Hvad  ISgger  man  det  så  kalla- 
de systemet  egentligen  till  last?  Det  har  dragit  grfts- 
liga  olyckor  Ofvet  detta  land«  Nämn  mig  några 
bland  dehufvudsakligaste!  Det  har  underhållit  fred 
under  ett  i^ftrdedels  århundrade,  det  vill  s&ga 
l&ngre  ån  Sverige  egt  på  tre  hundra  år.  —  Hvilka 
andra  olyckor  har  systemet  tillskyndat  oss?  Det 
har  betalt  vår  utlandska  skuld.  —  Har  rikets 
penningeväsende  varit  blottstftUdt  för  någon  annan 
olycka  fin  liqviden  af  rikets  utlåndska  g&ld?  Ja, 
bankens  årliga  rantevinst  har  stigit  från  248,000 
r:dr  till  omkring  700,000,  och  i  banken  ligga 
bortåt  4  millioner  odisponerade,  det  vill  s&ga  den 
största  besparing,  Sverige  egt  sedan  Carl  XI:s 
tid.  —  Förekomma  andra  gravamina  på  systemets 
r&kning?    Systemet   har   ej    velat  för&ndra  rikets 


—     344     — 

grandlagar.  —  Hvad  lägger  man  vidare  systemet 
till  last?  Den  barbariska  indragningsmakteD.  — 
Fört&lj  mig  några  drag  af  dess  ohyggliga  verk- 
ningar? Den  har  vållat^  att  flera  tidningar,  som 
skolat  utkomma  klockan  5»  ej  kunnat  utgifVas 
fOrrän  klockan  V2  6,  och  har  tvungit  tidningens 
utgifvare  att  ftndra  en,  stundom  två  bokstafver  i 
tidningens  titel.  —  Vidare?  Man  har  varit  nöd- 
sakad att  utbjrta  den  ansvariges  namn  från  Per 
till  Pål,  Olof  i  stället  för  Anders,  Trols  for  Jöns, 
hvarigenom  upplysningens  heliga  sak  lidit  afbrftck* 
—  Vidare?  Vidare  har  hvarje  indragning  småning- 
om på  ett  ledsamt  sätt  ökat  prenumerantemas  antal, 
så  att  till  exempel  en  tidning,  för  hvUken  i  början 
blott  behöfde  uppl&ggas  1000  exemplar,  slutligen 
måst  underkasta  sig  en  upplaga  af  5000  utom  lösa 
numror,  hvilket  med  stora  inkasseringar  och  dy- 
likt vållat  egaren  mycket  obehagligt  besvftr.  ♦  — 
Huru  kommer  det  sig,  att  man  nu  for  tiden  minst 
klandrar  dem,  som  förlorat  och  aftrftdt  Finland, 
men  i  synnerhet  den  som  icke  återtagit  det?  Är 
det  fortjenstfullare  att  aftrlda  en  provins  ftn  att, 
då  utsikterna  för  dess  återeröfrande  ftro  högst  tve- 
tydiga, söka  skaffa  ersättning  på  annat  håll?  — 
Visserligen   &r   det  fortjenstfullare  att  förlora  ån 

*  Man  kan   svårligen   kalla   den   man,   som   gör  denna 
Instiga  argumentation,  en  vftn  af  indragaingBsyttemet 


—    345    — 

att  skaffa  ersftttning,  om  ersftttDuigen  till  exempel 
skulle  tillskrifvfus  systemet.  —  Är  det  fuUkomligen 
afgjordt  atty  enligt  oppositionens  och  den  friapressens 
påstående,  ingen  styrelse  i  Europa  fört  en  så  elAn^ 
dig  inre  eller  yttre  politik  som  systemet  i 
Sverige  efter  den  5  november  1810?  Fullkomligt. 
Sverige  har  ej,  såsom  Frankrike  under  nämnda 
tid,  sett  sin  hufvadstad  tvenne  gånger  intagen  af 
fiendens  hårar,  ej  erfarit  trenne  tronomstOrtningar, 
ej  betalt  tusen  millioner  till  emigranter,  ej  erlagt 
700  millioner  i  kontributioner  åt  fienden,  ej  åsam-* 
kat  sig  en  statsskuld  af  nära  4000  millioner,  ej 
haft  någon  årorik  julirevolution,  som  skånkt  landet 
septemberlagar,  försatt  flera  af  rikets  st&der  i  be- 
Iftgringatillstånd  och  Okat  årsbudgeten  med  två 
till  tre  hundra  millioner  i  stOten;  Sverige  har  ej, 
flom  Ryssland,  sett  en  hufeudstad  (Moskva)  brftnd, 
krigat  på  lif  och  död  med  ett  lydland  (Polen),  ej  be- 
höft  qvftfva  ett  hälft  dussin  blodiga  konspirationer; 
Sverige  har  ej,  som  Holland,  förlorat  två  tredje- 
delar af  land  och  invånare  (genom  Belgiens  för- 
lust); Sverige  har  ej,  som  Spanien,  sett  främmande 
konungar  på  sin  tron,  ej  förlorat  lydlAnder  större 
och  rikare  ån  moderlandet,  ej  njutit  af  ett  flera 
års  inbördes  krig,  ej  fått  sig  den  ena  konstitu- 
tionen efter  den  andra  påtrugad,  ej  genom  brand- 
skattningar,   tvångslån    och   godtyckliga    utpress- 


—     346     — 

ningar  af  juntorna  sett  sina  finanser  för  läng  tid 
ohjftlpligen  förstörda;  Sverige  har  ej,  som  Preussen 
och  Österrike,  nödgats  lemna  hundratusental  af 
sina  söner  på  slagfiQtet  och  hundrai»!  millioner  ur 
mx  skattkammare  för  att  afskudda  Napoleons  öf^er- 
y&lde;  det  olyckliga  systemets  man  uppvägde  for 
Sverige  hftrar  och  skatter;  Sverige  har  ej,  som 
England  åren  1813  och  1814,  efter  att  hafva 
lemnat  n&ra  oberäkneliga  summor,  jllmte  sina 
krigares  blod,  gått  utan  eröfring  i  Europa  or 
striden,  men  Sverige  vann  ett  broderrike;  Sverige 
har  ej,  som  Sachsen,  sett  sin  konung  fången  i 
de  allierades  Iftger,  ej  sett  landet  under  fr&mmande 
förvaltning,  ej  varit  nftra  att  blifva  fiSrenadt  med 
ett  annat  rike,  till  dess  en  del  rSddades  genom  af- 
trftdande  af  den  större  hälften  af  riket;  Sverige 
har  ej,  som  Belgien,  börjat  sin  konstitutionelk 
frihet  med  att  skulds&tta  sig  för  1000  millions 
floriner;  Sverige  har  ej,  som  Portugal,  sett  sig 
beröfvadt  ett  lydland  vida  större  och  rikare  fto 
moderlandet,  har  ej  blödt  under  en  flerårig  brOdra- 
strid,  ej  på  ett  krigsår  förv&rfvat  en  skuld  af 
5200  millionor  reis  (omkring  18  millioner  svenskt 
b:ko);  Sverige  har  ej,  som  de  nordamerikanska 
staterna  under  kriget  1812 — 1814,  lidit  nftstan 
oafbrutna  nederlag  och  sett  sin  hufvudstad  plund- 
rad,  ej  ådragit  sig  en  stor  statsskuld  och  suckar 


—     347     — 

ej  nu  under  fördelarna  af  en  sprftngd  national- 
bank; Sverige  har  ej\  som  Danmark,  gett  sin  flotta 
bortröfvas,  8in  hufvudstad  bombarderas,  gjort 
bortåt  hundra  millioner  riksdalers  skuld,  upplefvat 
en  nationalbankrutt  och  förlorat  ett  konunga- 
rike.» 

Efter    dessa    uppräkningar    af   allt,    hvarom 
Sverige  gått  miste,  fortsätter  Beskow  framställnin- 
gen med  tillkännagifvande,  att  oppositionens  missnöje 
med  systemet  genom  ofvanstående  redogörelse  blif- 
vit  till  fuUo  rättfardigadt.     Därefter  spörjes  bland 
annat:    iHvilka   äro  då  de  olycksaliga  rådgifvare,. 
som  förnämligast  understödt  det  förhatliga  syste- 
met sedan  den  5  november  1810?»     Svaret  lyder: 
»Juatitiestatsministrarne  C.  A.  Trolle  Wachtmeister, 
Fredrik    Gyllenborg    och   Mathias  Rosenblad;  ut- 
rikesstatsministrame  Lars  v.  Engeström,  Gustaf  af 
Wetterstedt    och    Algernon    Stjerneld;    statsråden 
Hans  Henrik  v.  Essen,  Balzar  Bogislaus  v.  Plåten, 
Gudmund   Adlerbeth,    Georg  Adlersparre,    Fabian 
Wrede,    Carl    Adlercreutz,    Claes    Fleming,    Carl 
Lagerbring,  Johan  af  Puke,  Anders  Fredrik  Skjölde- 
brand,  Adolf  Göran  Mömer,  Gustaf  Fredrik  Wirséo, 
Carl    Löwenhielm,     Gustaf    Lagerbjelke,    Gabriel 
Poppius,  Gustaf  Fredrik  Akerhielm  *  o.  s.  v.»  — 

*  Sammanställningen  är  mycket  roande,  men  skulle  kunna 
föranleda   några   anmärkningar.     Rosenblad   kunde   i   8jftlf?a 


—    848    — 

>Dc  hafva  då  gjort  landet  mycket  ondt?»  — 
>Mera  ftn  som  kan  omtalas.  Lyckligtvis  har  na- 
tionen genom  den  fria  pressens,  oppositionens 
samt  herrar  Crosenstolpes  och  Lindebergs  fOrenade 
bemödanden  nn  fått  öppna  ögon,  och  en  sådan 
styrelse  blifver  hädanefter  omöjlig.>  —  >På  hvilka 
hoppas  nationen?»  —  »På  sina  mån.»  —  »Hvilka  af 
dessa  ftro  de  fömftmsta?»  —  >För  att  ej  n&mna 
nationens  man  par  ^xcellence^  hr  Grusenstolpe,  och 
koalitionens  rådgifvare,  kapten  Lindeberg,  hafva 
vi  herrar  Petré,  Sohartan,  Winge,  Odman,  Lind* 
mark,  Hans  Jansson,  Sven  Heurlin,  Rosenqvist  af 

o 

Akershult,  Anckarsvftrd,  Tersmeden,  Sprengtportw, 
Frölich,  Kantzow,  Dalman  (Achates),  Hierta  (Lare) 
o.  s.  v.,  det  vill  såga,  vi  ega  ftmnen  till  åtmin- 
stone två  eller  tre  fortråffliga  npps&ttningar  af 
ministftrer  i  sant  konstitutionell  och  fosterl&ndsk 
anda.» 

Det  ar  bekant,  att  under  1840—1841  års 
riksdag  frågan  om  kabinettskassans  st&llning  togs 
som  medel  till  anfall  ej  blott  på  r^eringen  i  all- 
mftnhet  utan  på  konungen.  Denna  kassas  betryck 
kan  dateras  från  1823  och  berodde  på  omständig- 
heter, dem  knappast  någon  regering  skulle  kunnat 

verket  tjena  hvilken  styrelse  som  helst,  Adlersparre  ftr  en 
osäker  exponent  för  »systemet»,  och  Poppias  i  all  sin  stora 
duglighet  kan  ej  foUt  räknas  dit,  o.  s.  t. 


—    849     — 

alldeles  förekomma.  Naturligen  var  det  ett  fel  af 
regeringen  att  icke  vid  de  dftrefter  följande  riks- 
dagarna uppenbara  ställningen  och  söka  få  anslagen 
förhöjda,  så  att  bristen  kunnat  betäckas.  1839 
års  statsrevisorer  gjorde  emellertid  upptäckten,  och 
för  1840  års  riksdag  var  kabinettskassans  belägen- 
het ingen  hemlighet.  På  vissa  lånehandlingar  stod 
konungens  och  kronprinsens  personliga  borgen;  ett 
annat  lån  var  lemnadt  af  den  förre;  deras  hand- 
lingssätt, fbreskrifvet  af  välvilja  och  oegennytta, 
skulle  vid  riksdagen  tyvärr  bidraga  att  skärpa  an- 
faUen.  Då  minskning  i  anslagen  till  ministerstaten 
var  att  befara  och  därmed  utsikten  att  afbetala  ka- 
binettskassans skuld  måste  minskas,  äskade  k.  m:t, 
dock  under  anförande  af  skäl,  som  lågo  i  den  all- 
männa politiska  situationen,  af  ständerna  tillsättande 
af  ett  hemligt  utskott,  åt  hvilket  de  förhållanden 
skulle  kunna  meddelas,  hvilka  föranledt  skulden 
och  nödvändiggjorde  anslagmis  oförminskade  ut- 
gående. Utskottet  valdes,  och  betydande  opposi- 
tionsmän, såsom  Tersmeden,  Odman,  Schartau, 
Petré,  Hans  Jansson,  insattes  däri,  utskottet  fick 
del  af  handlingar,  som  förklarade,  huru  skuldsätt- 
ningen blifvit  oundgänglig  med  anledning  afut- 
gifi;er,  som  svårligen  kunnat  undvikas.  Emellertid 
blef  hvaije  vädjande  till  högsinthet  vid  denna 
riksdag   fruktlöst.     Statsutskottet   tillstyrkte  ned- 


—    350     — 

sättning  i  anslagen  till  ministerstaten,  och  den 
beslöts.  Hvad  k&binett^kassan  ang&r^  begftide  och 
fick  utskottet  vissa  upplysningar,  men  ansåg  sig 
i  alla  fall  ej  böra  föreslå  st&ndema  att  anvisa 
anslag  till  bristens  liqvidering.  Huru  berftknade, 
huru  tillspetsade  mot  konungens  person  dessa  åt- 
gärder voro,  dårom  får  man  godt  besked,  då  man 
läser  Hiertas  på  Riddarhuset  hotfullt  framstsUda 
erinran  om  budgetafslaget  i  Nederländerna  och 
den  holländske  konungens  däraf  föranledda  abdika- 
tion.  Statsutskottet*  hade,  kanske  på  förhand  förvia- 
sadt  att  få  afslag,  begärt  att,  utom  redan  undftngna 
och  —  det  medgif7e8  —  något  ofullständiga  med- 
delanden om  kabinettskassan,  erhålla  och  offent- 
liggöra diplomatiska  räkenskaper  af  grannlaga 
politisk  natur,  hvilka  verkligen  ej  kunde  van 
egnade  för  offentligheten.  Sedan  det  nödvändiga 
afslaget  härå  kommit,  kunde  utskottat  meddela 
ständerna,  huruledes  det  »blifvit  urst&ndsatt  att 
bestyrka»  det  deficit,  som  var  i  fråga,  eller  med- 
dela annat  yttrande,  än  att  den  succesivt  uppstådde 
bristen  endast  ur  en  mindre  god  hushållning  kunde 
förklaras.  Allt  detta  stöter  på  intrig,  på  mörica 
ränker,  och  reservatioiier  afgåfv^os  inom  statsut'- 
skottet  af  män,  som  ej  kunde  gilla  ett  dylikt 
beteende  utan  lojalt  föreslogo  ett  årligt  anslag 
*  Till  bvilket  ärendet  återramitterata. 


—    351     — 

af  ett  hundra  tusen  kronor  till  reglerande  af  kabi- 
nettskassans skuld.  Adel  och  prester  antogo  reser- 
vantemas förslag,  borgare  och  bönder  utskottets; 
i  borgareståndet  utmfirkte  sig  Petré  genom  ett 
försmädligt  anfall  mot  konungen:  man  borde  ej 
genom  att  befatta  sig  med  kassans  brist  låta  honom 
»lida  ingrepp  i  sina  enskilda  affftrer».  I  förstärkta 
statsutskottet  segrade  oppositioneu,  och  stftndernas 
beslut  blef  således  en  anmftlan,  att  de  icke  funnit 
skftl  att  vidtaga  någon  åtgärd  för  gäldande  af 
skulden.  Härmed  voro  denna  och  betalnings- 
skyldigheten kastade  på  konungens  person,  och 
man  hade  haffc  nöjet  att  förödmjuka  en  snillrik 
och  hjältemodig  mcmark.*  Hela  krånglet  var, 
om  man  ser  till  sak,  alldeles  onödigt,  enär  skul- 
den inom  sex  år  skulle  af  sig  själf  hafva  för- 
svunnit, dock  endast  under  förutsättning  att  riks- 
dagen ej  minskat  ministerstatens  anslag.  Men 
denna  nedsättning  gjordes  afsiktligt  för  att  få 
skandalen  i  gång.  Om  än  regeringen,  såsom 
redan  nämnts,  felat  i  att  icke  långt  fbre  detta  yppa 
förhållandet  och  få  det  afhjälpt,  så  bestämdes  dock 
ej  oppositionens  handlingssätt  främst  af  det  lofvärda 
bemödandet   att   sprida   offentlighetens  ljus  öfver 


*  Det  är  bekant,  att  Oscar  I  sedermera  afvisade  hvarje 
antydning  om  villighet  att  i  riksdagen  genomdrifya  skuldens 
betalning.    Konnngafanset  har  sjålft  gäldat  den. 


—     352    — 

statsverkets  utgifter,  utan  af  en  olycksalig  stiftfvaD 
att  bereda  konungen  en  f6mftrmelse.  Carl  Jokaa 
hade  bland  de  handlingar,  som  meddekts  heoh 
liga  utskottet,  låtit  dit  ingå  ftfven  ett  af  honom 
sjftlf  afgifvet  yttrande,  hvari  de  förskott,  han  en* 
skildt  lemnat  kabinettskassan,  voro  onmAmnda,  cd 
en  erinran  hade  gjorts,  att  konungen,  som  ingått 
förbindelser  i  nationens  namn  samt  dftrrid  endast 
gjort  hvad  han  ansett  vara  sin  skyldighet,  f(^ 
väntade  att  stftndema  skulle  uppfylla  sina.  Sttn- 
demas  beslut  blef  hårigenom  för  konungen  ia 
mer  sårande.  Och  statsutskottet,  hvara  majoritet 
bestod  af  oppositionsmän,  hade  försåtligt  loeiai 
regeringen  fram  på  banan  genom  att  begtra  upp- 
lysningar om  kabinettskassans  ställning  under  föie- 
gifvet  skäl,  att  utskottet  behöfde  veta,  >i  hvad 
mån  för  kassans  utgifter  beviljandet  af  något  an- 
slag borde  i  sammanhang  med  extra  statsregle- 
ringen tagas  i  betraktande».  Det  hade  föreqMglat 
ett  extra  anslag  till  kabinettskassan,  och  detta  hade 
gjort,  att  åtskilliga  personer,  som  annars  ej  Ad\$X 
rösta  för  nedsättning  i  anslagen  till  ministerstaten  na 
gjorde  det.  Sedan  detta  väl  skett,  föreslås  inga  anslag 
till  gäldens  betäckande,  och  utskottet  förskaffar  sig 
en  kär  anledning  att  kunna,  sedan  det  af  politiska 
skal  fått  afslag  på  sin  begäran  att  få  del  af  hem- 
liga papper,  förklara  sig  »urståndsatt»  att  bestyrb 


—     353     — 

kassans  deficit.  Planlfiggningen  faller  i  ögonen, 
och  en  sak,  som  annars  skulle  kunnat  förklaras 
or  omsorg  om  grundlagens  helgd  och  konstitutio- 
nella formers  iakttagande,  får  genom  dessa  minor 
och  smygvftgar,  liksom  naturligen  genom  enskilda 
riksdagsmäns  hotfulla  anföranden,  en  högst  obe- 
haglig karakter.* 

Harmen  öfver  detta  förfiftringss&tt  satte  å  nyo 
pennan  i  den  ridderlige  Beskows  hand.  Hans  &r 
1841  utkomna  broschyr:  »Om  den  behandling, 
som  frågan  rörande  kabinettskassans  skuld  rönt 
vid  riksdagen»  börjar  med  en  utförlig  historik. 
Därefter  underkastar  Beskow  statsutskottets  till- 
v&gagående  en  strftng  granskning.  Detta  utskott 
hade,  i  förening  med  majoriteten  af  borgare-  och 
bondestånden,  funnit  politiskt  att  nedsätta  minister- 
anslaget med  en  Qärdedel,  och  detta,  sedan  utrönt 
blifvit,  att  kabinettskassan  ^de  en  betydlig  skuld 
och  skuUe  befinna  sig  fullkomligt  redlös,  om  någon 
minskning  af  det  forna  anslaget  tillvägabragtes. 
Och  samma  utskott  hade  yrkat  offentliggörandet 
af  utgifter,  som  till  en  del  rörde  ännu  pågående 
diplomatiska  underhandlingar;  den  rimligaste  tolk- 
ningen af  detta  yrkanden  vore,  att  utskottet  rent 
af  ville  framtvinga  afslag  på  sin  begäran  om  upp- 

*  Jfr  O.  Alins  arbete  ^»Carl  XIV  Johan  och  rikets 
ständer  1840— 1841i. 

8v.  Akad.  Handl.  fr,  1896.     12.  28 


—     854    — 

lysningars  meddelande  för  att  på  detta  aMag 
kunna  granda  ett  afstyrkande  af  aUa  nya  anslag. 
Denna  förutsättning  bekräftades  af  utskottets  fore- 
gående handlingssätt.  Det  hade,  utan  föranle- 
dande af  regeringen,  begärt  upplysning  om  kabi- 
nettskassans ställning  for  att  inhemta,  haravida 
något  extra  anslag  för  densamma  kunde  behöf^as. 
Sedan  utskottet  därpå  erhållit  den  upplysning,  att 
kabinettskassan  egde  skuld,  men  med  bibehållande 
af  sitt  forna  anslag  kunde  inom  få  år  Uifra  skuld- 
fri och  fortfarande  bestrida  utgifterna  fOr  utrikes- 
ärendenas  ordentliga  gång,  föreslog  utd^ottet  en 
minskning  i  kassans  tillgångar  af  tUlaammans 
116,000  r:dr  b:ko  årligen,  hvilken  nedaftttning 
icke  varit  ifrågasatt,  innan  utskottet  blifvit  officiellt 
upplyst  om  den  befintliga  skuld^i  och  därom,  att 
utrikesdepartementet  ej  kunde  reda  ug,  därest 
indragningar  egde  rum.  Då  sedermera  dessa  in- 
dragningar likafullt  egt  rum,  besvarade  utskottet 
regeringens  framställning  om  nödvändigheten  af 
ett  anslag  för  kabinettskassan  vid  den  extra  stats- 
regleringen med  en  hemställan  att  ft  offentliggöra 
räkenskaper,  dem  ingen  lagbunden  r^ering  och 
ingen  sansad  representation  ansett  böra  eller  kunna 
publiceras;  skulle  denna  publikaticmsrätt  nekas, 
undanbåde  sig  utskottet  meddelandet  af  hvarje 
upplysning  i  ämnet     Och  då,  såsom  var  att  for- 


—    355     — 

utse,  o£FentliggOrandet  vftgrades,  förklarade  aig  ut^ 
skottet  urständsatt  att  bestyrka  det  deficit,  Bom  fua- 
nits  upptaget  i  de  utskottet  meddelade  räkenskaps* 
sammandragen,  samt  afstyrkte  pä  denna  grund 
anvisandet  af  några  medel  till  ministerkassans  for* 
hj&Ipande  ur  den  nödstftUda  belägenhet,  i  hvilken 
utskottet  efter  en  konseqvent  genomförd  plan  I6r* 
satt  denna  kassa.  Om  nu  regeringen  helt  eukdt 
hade  besvarat  utskottets  första  framställning  med 
det  genmale,  att  något  anslag  på  extra  statsregle- 
ringen icke  behöfdes,  samt  för  ett  år  sedan  afbUat 
riksdagen  med  bibehållande  af  den  gamla  beviU- 
ningen  och  gamla  anslag  under  de  år,  som  förflyta 
mellttn  närvarande  och  nästkommande  riksdag, 
äfvensom  enligt  den  redan  uppgjorda  och  följda 
amorteringsplanen  afbördat  största  delen  af  den 
befintliga  bristen  i  kassan;  så  hade  man  troligen 
aldrig  fått  höra  omtalas  den  förskräckliga  hydra, 
som  kallas  kabinettskassans  skuld. 

Svårare  har  Beskow  att  bemöta  påståendet, 
att  bristen  kunnat  undvikas,  om  regeringen  för 
länge  sedan  öppet  framställt  förhållandet  £ör  stän- 
derna. Men  alldeles  sant  är  hans  yttrande,  att 
Wetterstedt  hoppats  genom  öfverskott  af  Barthé^ 
lémy-fbnden,  hvars  tillgångar  en  tid  voro  stora 
men  sedan  började  utsina,  kunna  betäcka  bristen 
och   att  det   därför  trötts  mindre  nödigt  att  föra 


—     356     — 

den  ledsamma  frågan  under  riksdagens  behandling. 
Nu  hade  ju  ock  på  tre  år  en  Qftrdedel  af  skulden 
betalats,  och  den  skulle  inom  fem  eller  sex  år  hafva 
varit  till  fullo  gulden,  därest  ej  statsutskottet  i 
sin  vishet  omintetgjort  saken  genom  sin  föreslagna 
och  af  förstärkta  utskottet  beviljade  indragning  å 
ministeranslaget.  Denna  nedsättning  hade  för- 
modligen ej  heller  skett,  om  ej  utskottet  an^dt 
en  afsikt  att  vid  extra  statsregleringen  tillgodose 
kabinettskassan.  Det  visade  sig  sedan,  att  denna 
afeikt  aldrig  funnits. 

>Inom  andra  representationer»,  fortfor  Beskow, 
>vägrar  man  vftl  kanske  sitt  förtroende  ät  dem, 
som  gjort  en  skuld,  men  bemöter  med  fortroende 
dem,  som  vilja  betala  den.  Nu  vore  Engeström 
och  Wetterstedt,  under  hvilkas  förvaltning  skulden 
åsamkats,  borta;  man  vägrade  sitt  förtroende  åt 
Stjemeld  och  Ihre,  hvilka  afbetalt  en  Qärdedel  af 
densamma.  Den  hade  ju  för  öfiigt  tillkommit  på 
grund  af  de  hemliga  utgifter  för  diplonuitiska 
agenturer,  som  behöfdes  under  den  dåvarande 
politiska  st&Ilningen,  samt  på  grund  af  ambassader, 
dem  man  måst  afsända,  och  de  många  under  samma 
tidrymd  med  främmande  makter  afslutade  handtsls- 
traktaterna  och  andra  konventioner.»  I  denna  punkt 
skulle  till  äfventyrs  mot  Beskow  kunna  invändas, 
att  då  ändaraålen  voro  så  goda  och  utgifterna  så 


—    357     — 

nOdvftndiga,  intet  hinder  bort  kunna  möta  att  vid 
fbregäende  riksdagar  under  hand  delgifva  stata- 
utskottet  eller  ock  hemliga  utskott  ställningen 
samt  i  tid  fä  bristen  t&ckt. 

Ganska  qyickt  ftr  Beskows  uttalande  om  Petrés 
MifSftrande^  däri  denne  ironiskt  sagt,  att  ett  liqvide- 
rande  af  kabinettsskulden  vore  en  inblandning  i 
H.  M.  konungens  »enskilda  aff&ren.  Då  genom 
reservanternas  deduktion  ådagalagts,  att  bristen 
uppkommit  genon^  löneförhöjningar,  resekostnader, 
handelstraktater,  ambassader  m.  m.  samt  att  med* 
len  åtgått  till  angelägenheter  inom  utrikesdeparte- 
mentet och  d&raf  uppkomna  transaktioner,  så  frå* 
gade  Beskow,  huruvida  dylika  ärenden  kunna 
anses  vara  detsamma  som  konungens  enskilda 
penningeaffiårer;  han  hade  minst  vftntat  att  höra  en 
a&dan  l&ra  förkunnas  af  »allena-regerandets»  mot- 
ståndare*  För  öfrigt  instämde  Beskow  i  sak  med 
oppositionsmannen  Källgren,  som,  skiljande  sig  från 
sitt  parti,  yttrat:  >Att  vägra  deltagande  i  skul- 
dens betalning  synes  mig  icke  vara  rätt  for^ 
enligt  med  den  grannlagenhet,  som  ett  folk  ftr 
skyldigt  sin  högste  styresman.  Det  är  icke  rätt, 
det  är  icke  ädelt  att  vilja  för  den  åldrige  konun- 
gi^i  förmörka  och  fördystra  hans  lefnads  afton- 
himmel. Under  alla  våra  för  öfrigt  skiftande 
meningsstrider   må   vi   dock    aldrig   glömma,  att 


—    358    — 

fildemeslandet  har  till  honom  stora  och  odödliga 
forbindel8er.> 

Med  afseende  å  hela  sAttet  att  låta  konungen 
gftlda  utgifter  för  det  allm&nna  yttrade  Beskow, 
att  man  visserligen  förut  hört  omtalas,  att  staten 
betalat  en  regents  enskilda  skulder,  men  knappast 
förut,  att  staten,  oaktadt  egna,  öf^erfulla  tillgån* 
gar  ibr  behofeet,  tillförbundit  regenten  att  af  sin 
enskilda  kassa  betala  statens  umgftlder,  och  detta 
till  ett  belopp  af  omkring  två  års  inkomst  af  hela 
hans  civillista. 

Beskow  glömde  ej  i  denna  skrift  de  för  honom 
misshagliga  koalitionsmftnnen.  Det  ligger  mycken 
ironi  och  mycken  harm  i  hans  yttranden  om  det 
faktum,  att  C.  H.  Anckarsvärd,  C.  J.  af  Nordin, 
W.  F.  Tersmeden,  J.  W.  Sprengtporten  m.  fl. 
ieké  reserverat  sig  mot  ridderskapets  och  adelns 
beslut  att  bevilja  anslag  till  skuldens  betalande. 
»Skall  det  betyda,  att  dessa  representanter  anse 
skulden  lagligen  både  kunna  och  böra  betalas,  blott 
det  sker  under  andra  förhållanden  (abdikation 
och  ny  regent),  samt  således  ej  med  sina  namn 
vilja  besegla  omöjligheten  att  en  annan  gång  med* 
gifva  hvad  de  nu  neka?» 

Många  egendomliga  saker  inträffade  vid  den 
mftrkvftrdiga  riksdagen  1840 — 1841  genom  den 
inrättning,  som  kallades  förstArkta  utskott  Oppo* 


—     359     — 

sitioiieB  hade  strmx  vid  riksdagens  btojan  bemftkti- 
gat  sig  majoritet  i  utskotten,  och  det  begaf  sig 
sedermera, 'att  beslut,  som  voro  alldeles  stridande 
mot  den  verkliga  riksdagsmajoritetens  åsikter, 
knnde  genomdrifvas  såsom  riksens  stånders  beslut 
i  förstärkt  utskott.  I  ingen  fråga  visade  sig  v&l 
denna  oformlighet  så  tydligt  som  i  den  om  natio- 
nalrepresentationens ombildning.  Tre  stånd  hade 
f!örkastat,  ett  stånd  antagit  konstitutionsutskottets 
tOnis^i  i  forstftrkt  utskott  segrade  den  14  maj 
1841  konstitutionsutskottets  förslag  och  blef  hvi- 
lande  till  nåsta  riksdag.  Denna  omständighet, 
jftmte  åtskilligt  af  hvad  annars  vid  riksdagen  till- 
dragit sig,  gaf  anledning  till  Beskows  bftsta,  mest 
roande  broschyr:  »Idéer  till  ett  nytt  representa- 
tionsförslag». Man  bör  erinra  sig,  att  konstitutions- 
utskottet i  sitt  Ibrsta,  &nnu  ej  omarbetade  förslag 
forordat  både  samfällda  val  och  enkammarsystem 
samt  i  sammanjämkningsförslaget  vidhållit  de  förra. 
Men  dessutom  bör  man  ihågkomma,  att  Afton- 
bladet den  2  februari  1888  sagt,  att  den  natur- 
liga driften  hos  den  sinnliga  menniskan  till  begärens 
tillfredsställande  konstituerade  själfva  natur-rötfm; 
man  bör  ej  glömma,  att  Saint-Simons,  Enfantins 
och  Bazards  emancipationsteorier,  hvilka  ej  hade 
så  liten  bismak  af  köttets  evangelium,  trängt  in 
från  Frankrike  samt  att  här  hemma  »Det  går  an» 


—    360    — 

år  1839  slagit  ut  sin  af  den  radikala  pressen  be- 
undrade, giftf yllda  blomma.  *  Den  sensuella  indi- 
vidualismen stod  högt  i  rop,  och  i  politiken  hyllades 
atomistiska  grundsatser,  den  liberala  pressen  firade 
sin  slyngelålder.  Har  man  allt  detta  i  åtanke,  så 
skall  man  finna  Beskows  sarkastiska  idéer  till  ett 
representationsförslag  vara  rätt  muntrande  och 
tidsenliga.  Detta  parodiska  förslag  ftr  indeladt 
i  paragrafer,  af  hvilka  flera  &ro  lustiga.  Nfigra  prof 
må  anföras:  »Svenska  folket  representeras  af  natio- 
nen i  massa.  Riksmöte  hålles  hvarje  &r.  Ej  må 
riksmöte  räcka  mindre  än  nio  månader.  Dock 
kan  det  på  nationalrepresentationens  begärBn  ytter- 
ligare tre  månader  förlängas.  För  den  tid  riks- 
mötet varar,  underhållas  samtliga  nationalrepresen- 
tanter  på  statens  bekostnad.  Hvarje  nationalre- 
presentant  tillkommer  motionsrätt.  Vare  den  dock 
inskränkt  till  åtta  månader  af  året,  med  mindre 
frågan  rörer  en  grundlagsförändring,  då  motions- 
tiden är  obegränsad.  Mellan  hvarje  vid  riksmöte 
väckt  fråga  om  representationssättets  forändring 
bör  minst  en  dag  förflyta,  innan  nytt  forslag  till 
statens  ombyggnad  företages  till  öfverläggning. 
Då  någon  af  kronans  ministrar  är  ställd  under 
tilltal,  fördelar  sig  nationalrepresentationen  i  tvenne 

*  Samma  år  fästes  Almqvist  genom  kontrakt  vid  Afton- 
bladets  redaktion. 


—    361     — 

kamrar,  af  hvilka  den  ena  utgöres  af  balfva  an- 
talet utaf  nationalrepresentationens  ledamöter  minus 
1  och  kaUas  den  mindre  kammaren,  men  den 
andra,  bestående  af  andra  liftlften  utaf  national- 
representationens ledamöter  plus  1,  b&r  namn  af  den 
stOrre  kammaren.  Ingen  Ofverlftggning  kan  ega 
rum  med  mindre  alla  ledamöterna  i  kammaren 
äro  tillstädes.  Till  bibehållande  af  nödig  kontroll 
öfver  statens  ämbetsmän  ställas  kronans  ministrar 
hvarje  dag  under  tilltal  inför  nationalförsamlingen, 
hvarvidy  till  bibehållande  af  kamrarnas  likhet  i 
rättigheter,  de  ömsevis  äro  åklagare  och  domare. 
Alla  statens  tjenster  äro  lönlösa.  Nationalrepre- 
sentationen erkänner  den  fria  pressen  såsom  sam- 
hällets dyrbaraste  rättighet,  och  skall  den  för^ 
fattare,  som  skrifver  emot  den  fria  pressen  eller  emot 
massans  sympatier  eller  emot  mängdens  opinion, 
varda  landsförvist.  Till  undanrödjande  af  den  så 
kallade  talangemas  aristokrati,  den  farligaste  af 
alla,  komma  alla  högre  och  högsta  lärdomsskolor 
—  enär  epitetet  af  högre  och  högst  redan  är  för 
folket  sårande  och  med  en  sann  jämlikhet  oför- 
enligt —  att  upplösas,  och  skall  den  befordrings- 
rätt,  som  hittills  grundat  sig  på  examina,  hädan- 
efter bestämmas  genom  folkets  fria  val.  All 
förmögenhet  tillhör  folket.  Enär  det  är  mot  en 
verklig  jämlikhet   stridande,    att   större  egendom 


Mmlas  på  en  hand  &n  på  en  annan,  skall  all  egen- 
dom hvarje  år  på  nyårsdagen  medborgame  emellan 
skiftas  lika.  Alla  arfslsgar  äro  opphftfda,  såsom 
utgörande  ett  ingrepp  i  den  alltnftnna  natorr&ttenf 
enligt  hvilken  alla  menniskor  födas  med  lika 
rftttigheter.  Då,  på  sätt  flera  af  nationens  tid- 
ningar och  m&n  ådagalagt.,  det  sftkraste  försvar 
mot  fr&mmande  anfall  &r  den  allmänna  belåtoi- 
heten  och  denna  belåtenhet  är  en  oeftergiflig  foljd 
af  nftrvarande  konstitution,  alltså  varder  det  kost- 
samma landt-  och  sjöförsvaret  for  ev&rdeliga  tider 
aftkaffadt  och  riket  öfverantvardadt  i  den  allm&nna 
belåtenhetens  skydd.  Till  bevarande  af  den  fria 
medborgarens  moraliska  rfttt  att  icke  underkastas 
andra  lagar,  ftn  dem  han  sj&hf  gillar,  och  till  före- 
kommande af  den  jämväl  i  fristater  öfverklagade 
majoritetens  despotism  eger  hvarje  medborgare 
Mto,  genom  hvars  användande  han  kan  undan- 
draga sig  åtlydnaden  af  de  lagar,  som  icke  sti 
i  öfverensstämmelse  med  hans  åsikter.  Hvaije  med- 
borgare svär  vid  denna  konstitution  att  vara  red- 
lig, upplyst  och  vältänkande.» 

Såsom  alla  dylika  förslag,  är  äfven  detta  åt- 
fbljdt  af  en  allvarlig  och  djupsinnig  motivering. 
Konstitutionsutskottet  af  1840  hade  visserligen, 
säger  Beskoir,  varit  förträffligt  (»det  vill  säga,  dess 
majoritet,    ty    minoriteten    har   visat  en  bdJagiig 


—    368     — 

motvilja  för  de  liberala  reformer,  om  hvilka  här 
&r  fråga»),  men  det  hade  i  sitt  utmftrkta  för- 
slag dock  felat  genom  att  appstftUa  vissa  villkor 
af  fhrmögenhet,  ålder,  bosftttning  och  yrke:  alla 
dylika  villkor  voro  dock  godtyckliga  samt  utgjorde 
i  sjalfva  verket  undantag  från  de  grundsatser,  1840 
års  konstitutionsutskott  uppstftllt,  då  det  prokla* 
merat  bvarje  medborgares  rätt  att  »själf  vaka  där- 
Ofver  att  hans  anspråk  i  statens  lagar  iakttages». 
På  denna  sats  hade  Beskow  byggt  sina  stadgan- 
den  om  allmän  representationsrätt  och  om  hvarje 
medborgares  veto.  Aftonbladet  hade  d^i  8  juli 
1840  yttrat:  »Lagen  stiftas  och  förbättras  endast 
af  dem,  som  genom  kela  folkets  fritt  och  tydligt 
uttryckta  mening  förklaras  de  mest  pålitliga,  mest 
oberoende  och  mest  om  allmänna  eller  särskilda 
samhällsangelägenheter  upplysta.»  Dessa  utvalde 
borde,  fortsatte  tidningen^  »som  oftast  samman- 
träda fSftr  att  tillse,  huru  lagen  blifvit  iakttagen, 
och  med  anledning  däraf  på  stadgadt  sätt  dstad-- 
komma  nödiga  ombyten  bland  lagens  skipare  ock 
verkställare:^.  Uttrycket  »som  oftast»  föreföll 
Beskow  något  obestämdt:  det  kan  betyda  dagligen, 
men  äfven  flera  gånger  om  dagen.  Beskow  hade  i 
sitt  forslag^  till  närmare  bestämmande  af  tiden 
och  för  att  undvika  sväfvande  termer,  stadgat  ett 
årligt  riksmöte  af  nio  månader,  som  dock,  om  så 


J 


—    364    — 

nödigt  pröfvades,  kunde  ytterligare  på  tre  månar 
der  förl&ngas.  I  afseende  å  alla  domares  och  öfriga 
ftmbetsmftns  till-  och  afsftttande  genom  folket  delade 
han  alldeles  Aftonbladets  mening.  Men  han  gjorde 
dock  en  anmärkning  mot  tidningens  yttrande,  att 
de  allmänna  ärendena  borde  vårdas  af  de  mest 
pålitliga^  mest  oberoende  och  mest  om  allmänna 
eller  enskilda  samhällsangelägenheter  upplysta.  Han 
fann  dessa  qvalifikationer  röja  en  aristokratisk 
syftning  till  förmån  för  vissa  genom  natur,  lycka 
eller  slump  privilegierade  medborgare.  Mao  bör 
ej  beröfva  folket  i  sin  helhet  den  omedelbara  vår- 
den af  de  allmänna  angelägenheterna,  folkets  om- 
bud kunna  misstaga  sig,  men  omöjligen  folket. 
För  öfrigt  erkände  Beskow  »med  verklig  fhgnad», 
att  han,  låt  vara  att  Aftonbladet  ej  anbe£dlt  egen- 
domsgemensarohet  och  arfsrättens  upphörande,  dock 
för  denna  grundsats  fått  stöd  af  tidningsartikehi 
den  2  februari  1838,  som  förklarat  ^anderfitten 
innebära  en  visserligen  nödvändig  »uppoffiring  af 
naturrätten,  eller  den  naturliga  driften  hos  den 
sinnliga  menniskan  till  begärens  tillfredastäUandeK 
Då  eganderätten  således  innebure  ett  uppcrf&ande 
af  naturrätten,  det  vill  säga  af  grunden  för  all 
rättslära,  så  vore  tydligen  ett  upphäf vande  af  ^ande- 
rätten  ett  steg  till  beredande  af  ett  högre  rätts- 
tillstånd.    Naturrätten  är  ju,  såsom  man  hört,  den 


—    365     — 

naturliga  driften  hos  den  sinnliga  menniskan  till 
begftrens  tillfredsställande.  Nu  ega  många  med- 
borgare en  naturlig  drift  att  lägga  sig  till  med 
andras  egendom.  Eganderfttten  torde  dftrfOr  böra 
apph&f7a8. 

Ett  inkast  skulle,  forts&tter  Beskow,  måh&nda 
kunna  göras  mot  hans  representationsförslag,  näm- 
ligen att  folkmakten  icke  där  fått  någon  motvikt. 
Men  förutom  att  ur  principiell  synpunkt  en  motvikt 
vore  ett  oting,  borde  det  ej  undfalla  någon,  att  ett 
mftktigt  korrektiv  mot  hvaije  missgrepp  från  folk- 
maktens sida  funnes  i  paragraf  35,  som  lyder: 
>Hvarje  medborgare  svftr  vid  denna  konstitution, 
att  vara  redlig,  upplyst  och  vältänkande.»  Idéen 
till  detta  stadgande  förklarade  Beskow  sig  hafva 
hemtat  från  spanska  konstitutionen  af  1812,  där 
en  af  paragraferna  innehåller:  »Fäderneslandskftrlek 
ftr  en  af  de  förnämsta  plikterna  för  hvarje  spanjor, 
äfvensom  rättvisa  och  välgörenhet.»  Beskow  hade 
i  sitt  fbrslag  blott  sökt  göra  paragrafens  föreskrift 
mera  direkt  bindande  samt  tillagt  ordet  »upplyst», 
som  vore  af  så  omätlig  vikt  i  fråga  om  national- 
representationens åligganden. 

Till  sist  framhöll  Beskow,  att  tidpunkten  vore 
gynnsam  fbr  framställande  af  ett  i  aUa  riktnin- 
gar genomgripande  reformförslag  vid  nästa  riks- 
dag.    Redan  hade  ju  det  förstärkta  konstitutions- 


—    366     — 

utskottet,  emot  tre  stånds  beslutj  forkkrat  ett  för- 
slag hvilaude,  hvilket  ej  saknat  vissa  ber&iiiig»* 
punkter  med  det  af  Beskow  utarbetade.  Det  borde 
kunna  vara  tänkbart,  att  i  det  hvilande  fondagel 
inrymdes  ett  vidsträcktare  erkännande  af  folkets 
rättigheter  och  att,  äfven  om  tre  st&nd  satte  sig 
däremot,  ett  förstärkt  konstitutionsutakoit  kunde 
afgöra  frågan  enligt  folkets  önskningar. 

De  ströskrifter,  om  hvilka  här  talats,  äro  de 
mest  roande  af  Beskows  pcdemiska  arbeten,  och 
särskildt  den  sista  har  en  doktrinte  ton  af  verk- 
lig komik.  Men  han  skref  dessutom  massor  if 
små  kritiska  artiklar  och  hade  »Svenska  Biet»  till 
sitt  oinskränkta  förfogande.  Han  bOijade  betrak- 
tas som  den  sammanhållande  länken  i  det  'reak- 
tionära» lägret.  Säkert  är,  att  hans  politiska 
broschyrer  förtjena  en  plats  i  minnet  lika  vil 
som  Rydqvists  »Tidens  oro  och  tidens  kraf»  — 
hvilket  arbete  Beskow  ark  för  ark  genomsett  fbre 
tryckningen  *  —  eller  Arwidssons  kraftiga  »Rest- 
rannsakning  med  den  s.  k.  fria  pressen,  anställd 
af  Thorgeir  Östgöte». 

N:r  1  af  »Svenska  Biet»  utkom  den  2  maj 
1839.  Sedan  den  1  oktober  1840  blef  HeUberg 
diese   redaktör,    och  medarbetare  voro  Wahktrtm 


*  Otryckt  sjalfUografi  ti  RjdqTist. 


—     867     — 

och  AngeldorfiF,  men  spalterna  fylldea  med  upp* 
satser  af  frivilliga^  och  Hans  Järta,  Thomas  Jftrta, 
Hartmansdorff,  Beskow,  Gustaf  LOwenhielm,  G.  H« 
Gyllenhaal,  Lefrén,  Nerman  stödde  stundom  med 
uppc^ringar  detta  blad,  som  dock  med  utgången 
af  år  1844  upphörde.  Enigheten  mellan  intre»- 
sentema  var  ej  så  stor;  Järta  och  Hartmansdorff 
voro  för  stora  motsatser  för  att  draga  jämnt» 
G.  Löwenhielm  var  eld  och  låga  samt  fordrade 
plats  för  alla  sina  stundom  ratt  egendomliga  upp* 
satser  och  bidrag.  Beskows  medverkan  hade  varit 
mycket  vftrdefuU,  och  han  hade  varit  outtröttlig 
i  att  skaffa  »Biet»  bidrag  från  Franzén,  Hwasser, 
Palmblad,  Fryxell,  Grafström. 

Den,  som  med  så  mycket  mod  som  Beskow 
hftr  i  landet  försvarar  »konservativa»  åsikter,  kan 
vara  viss  att  af  olika  tankande  ej  blifva  skonad, 
och  man  har  redan  af  det  foregående  kunnat  se, 
huru  ej  blott  Beskon^s  politiska  utan  ftfven  hans 
vittra  författareskap  systematiskt  nedsattes.  Detta 
fbrfaringss&tt  drefs  både  i  stort  och  i  smått.  Till  sist 
tålde  man  ej  ens  att  höra  hans  st&mma  vid  Svenska 
Akademiens  högtidsdagar,  oaktadt  rösten  var  väl- 
ljudande och  Beskow  alltid  lAste  lifligt  samt  på 
underhållande  sfttt.  Den  20  december  1839,  då 
Beskow  skötte  direktörsplatsen  i  Akademien,  upp* 
Iftste    han    Tegnérs    snillrika    skaldestycke    öfver 


—     368    — 

Wallin.  Dagen  dftrpå  Iftstes  i  Aftonbladet:  »Det 
ftr  intet  fel  att  ej  ega  en  sonor,  yftlklingande  or- 
gan; men  dä  man  utan  nödtvång  upptrader  som 
anagnost  infor  allm&nheten,  &r  det  likvAl  en  skyl- 
dighet att  vara  försedd  med  något  annat  vehikel 
för  talet  än  berr  Beskows  något  vedervärdiga 
stftmma,  hvilken  i  högre  grad  &n  någon  oss  be- 
kant organ  saknar  all  manlig  kraft  och  qvinnlig 
gratie  och  som  åtminstone  ej  bör  anvftndas  att 
föredraga  annat  ån  hans  egna  arbeten.  Det  år 
obegripligt,  att  en  man,  som  sjunger  med  så 
mycket  verkligt  behag  som  herr  v.  Beskow,  kan 
låsa  så  tråkigt  och  sömnigt.  Tegnérs  vers  blef 
från  hans  läppar  alldeles  oigenkännlig,  och  allmftn- 
heten  längtar  således  med  dubbelt  skäl  att  få  se 
den  tryckt,  i  hopp  att  finna  den  värdig  både  sin 
författare  och  sitt  ämne.»  Beskow  beklagade  sig 
i  bref  till  en  vän  öfver  detta  anfall:  »Jag  gör 
ingen  affär  af  hvarken  min  röst  eller  min  deklama- 
tion, men  att  jag  för  tillfUlet  läste  det  bästa  jag 
någonsin  kunnat  och  var  vid  mera  röst  än  vanligt, 
det  hafva  både  Akademiens  ledamöter  och  andra 
åhörare  sagt»  Brinkman  skref  två  dagar  efter 
hOgtidssammankomsten  till  Beskow:  »Jag  måste 
skriftligen  hembära  dig  min  uppriktiga  tacksägdse 
för  din  förträffliga  uppläsning  af  Tegnérs  skalde- 
stycke.    Endast  en  personlig  hätskhet  kan  förklara 


—     369     — 

Aftonbladets  lika  gemena  som  dumma  omd5me.> 
Den  22  december  1842  fortsattes  angi^ppen  mot 
Beskow  som  föreläsare.  Aftonbladet  anmftrkte,  att 
vid  årshögtiden  blott  sex  ledamöter  varit  nftrva- 
rande,  och  tidningen  trodde  anledningen  till  denna 
»tunnsåddhet»  böra  sökas  dftri,  att  Beskow  på  sitt 
»halfgråtande»  sfttt  skulle  upplåsa  ett  poem  af 
OehlenschlsBger. 

I  likt  och  olikt  sökte  man  vara  förarglig. 
Upsala  universitet  hade  år  1842  kallat  Beskow  till 
hedersdoktor;  genast  meddelar  Aftonbladet,  att 
s^herr  ärkebiskop  af  Wingård  lyckats  hos  filosofiska 
fakulteten  så  bedrifva,  att  fakulteten  hos  H.  K.  H. 
kansleren  utbedt  sig  att  få  göra  H.  K.  H:s  hand- 
sekreterare, hofmarskalken  och  ledamoten  i  Svenska 
Biets  redaktion,  herr  von  Beskow  till  honorarie 
magister».  Tidningen  fortfor:  >På  det  propositio- 
nen emellertid  ej  skulle  väcka  för  mycket  upp- 
seende, har  herr  v.  Beskow  fått  till  sällskap  herr 
Strinnholm.  Efter  denna  nya  illustration,  hvilken, 
såsom  redan  förmäles,  hvad  den  förstnämnda  per- 
sonen beträffar,  väckt  mycken  munterhet  bland 
den  studerande  ungdomen,  återstår  nu  bland  herr 
v.  Beskows  önskningar  efter  den  jordiska  fåftkng- 
ligheten    ingenting    mera  än    att    bli    baron.»  * 

*  Det  dröjde  ej  länge,  innan  spådomen  slog  in.    Beskow 
baroniserades  den  14  angusti  1843. 

Sp.  Akad.  Handl.  fr.  1880.     12.  24 


—     870     — 

Aftonbladet  tillade,  att  kallelsen  till  hedersinagister 
verkligen  var  »det  enda  s&tt»,  hvarigenom  Beskow 
kunde  blifva  sin  tids  »poeta  laui^eatus».  *  Pa 
sådant  sfttt  sökte  man  alltid  blanda  något  galla  i 
hedersbevisningai^nas  glftdje.  Proinotionen  egde 
emellertid  rum  den  14  juni  1842.  Studentkåren 
och  Södermanland^Nerikes  nationsforening  upi>- 
vaktade  den  nye  hedersmagistem,  och  det  var  dem 
säkerligen  alldeles  obekant,  att  den  utmärkelse, 
som  egnades  Beskow,  framkallat  deras  »munter- 
het». 

Bland  de  många,  som  nedsättande  yttrade  sig 
om  Beskow,  var  afven  Sturzen-Becker.  Han 
kunde  ej  glömma  skämtat  med  »Knorvar  Knodd^ 
och  han  sönderref  Beskows  littei*ftra  berömmelse  i 
sina  tryckta  föreläsningar  öfver  den  nyare  svenska 
skönlitteraturen  och  tidningspressen.'  »De  aller- 
som-^nåpnaste  små  hofmarskalkstankar  kokettera  i 
de  aller-soni-käraste  små  versbroderier»,  sådant  ar 
det  gycklande  omdömet  om  hela  författareskapet. 
Man  skulle  trott,  att  Sturzen-Becker  skulle  skattat 
Runeberg  desto  högre;  men  detta  ftr  ej  fallet:  han 
tinner  Elgskyttame  tämligen  tålamodspröfvande 
och  kung  Fjalar  vara  ett  knaggligt  versfabrikat. 
Redan  förut  hade  Sturzen-Becker  i  Aftonbladet 
klandrat    Beskows    diktning.     I    den  långt  senare 

•  1842  den  23  maj. 


—    371     — 

skriften  »Grupper  och  personagen  Är  tonen  redan 
artigare,  ty  om  ftn  talet  om  broderierna  och  tea- 
terdekorationerna upprepas,  erkftnnas  dock  Beskows 
fortjenster  om  litteraturen.  Orvar  Odd  kan  för 
öf Vigt  hafva  rätt  i  åtskilligt  af  hvad  han  sftger 
oiu  »den  forntid  i  glacéhandskar»,  som  möter  oss 
i  Beskows  dramer,  eller  nftr  han  finner  Beskows 
lyrik  för  smaktande  och  fernissad,  men  han  ut- 
trycker sig,  Rfven  när  han  säger  en  sanning,  alltid 
och  onödigtvis  något  försmädligt  samt  med  en 
själfsvåldig  »causerie»*ton.  Beskow  kunde  aldrig 
smälta  ens  »Grupper  och  personager»,  och  lian 
skref  till  en  vän:  »Min  hclsa  tillåter  mig  ej  att 
läsa  Orvar  Odds  skrifter,  såsom  Bergström  sade 
om  Lorenzos  utgjutelser.» 

Tiderna  förändrades.  Sturzen-Becker  upp- 
vaktade under  Beskows  senare  lefnadsår  den  åldran- 
de ganska  träget  med  hyllningar  i  bunden  och 
obunden  form.  Han  har  ock  efter  Beskows  död 
öfver  honom  skrifvit  ett  ganska  vackert  och  i 
alla  händelser  om  mycket  stor  uppskattning  vitt- 
nande skaldestycke. 

Det  är  ganska  sannolikt,  att,  om  Beskow 
aldrig  hade  sysselsatt  sig  med  konservativt-politisk 
kritik,  aldrig  utgifvit  sina  polemiska  ströskrifter, 
aldrig  skrifvit  i  »Biet»,  omdömena  om  honom  och 
hans  verksamhet  skulle  i  den  liberala  pressen  ut- 


—     S72     — 

fallit  pä  annat  sfttt.  Det  hedrar  honom,  att  han 
icke,  fOr  att  få  beqvftniligen  vara  i  fred,  afhidlit 
sig  frän  att  kasta  sig  i  fejder,  till  hvilka  hans 
öfvertygelse  kallade  honom,  och  att  han  aldrig  sökt 
köpa  fred  eller  hyllning  genom  vare  sig  falska 
medgifvanden  eller  feg  tystnad.  Det  hedrar  honom 
så  mycket  mera,  som  han  var  känslig  för  dessa 
litterära  ormbett,  ja,  äfsren  för  getiugamas  näsvis- 
beter. Han  kände  sig  ofta  förfördelad,  fann  sj^ 
orättvist  behandlad  och  ansåg  sig  ej  tillräckligt 
understödd  af  egna  meningsfränder.  Åfven  häri 
hade  han  rätt:  i  alla  tider  hafva  de  konservativa 
varit  alltför  tillbakadragna  eller  beqväma  för  att 
verksamt  stödja  de  krafter,  hvilka  arbetat  for 
deras  idéer.  Sammanhållningen  på  den  motsatta 
sidan  brukar  vara  mycket  större  och  äf^en- 
ledes  det  högljudda  erkännandet.  Beskow  skref 
ock  med  ett  visst  missmod  till  Tegnér  den  26 
april  1842:  »För  den  del,  jag  alltsedan  1834  tagit 
i  kampen  mot  rabulistpressens  hydra,  håller  man 
mig  nu  ingen  räkning.  Men  kanske  skall  den  dag 
komma,  då  man  äfven  skall  göra  någon  rättvisa 
åt  en  litteratör,  som  lemnat  sin  vittra  bana  och 
offirat  sin  tid,  sitt  lugn,  sina  krafter  för  att  efter  sin 
ringa  förmåga  söka  bekämpa  de  samhällsforstö- 
rande  läror,  hvilka  hota  att  förr  eller  senare  under- 
gräfva    fäderneslandets  själfständighet.»     Man  ser. 


—     373     — 

huru  allvarligt,  huru  alltför  vemodigt  han  upp- 
fattade ställningen. 

Något,  som  särskildt  härmade  Beskow,  var, 
att  den  ovilja,  hvarmed  man  bemOtte  honom, 
också  utsträcktes  till  det  vittra  samfund,  hvars 
vårdare  och  ledare  han  var,  samt  mot  dess  yppersta 
mån.  Tidningarnas  språk  var  verkligen  mycket 
oförsynt.  Geijer  förklarades  hafva  »diskrediterat» 
sitt  namn  genom  »Den  blå  boken».  »Affallet» 
hjälpte  naturligen  upp  allting;  men  mot  dem,  som 
ej  hade  lust  att  affalla,  visade  man  intet  undse- 
ende.  Rydqvist  kallades  »en  dilettant  ex  professo». 
Atterbom  kallades  af  Aftonbladet  »en  krypande 
själ»,  »en  förtorkad  mullvad»;  samma  tidning  be- 
nämnde Tegnér  en  »pösande  prelatlimpa».  Afton- 
bladet kallade  under  Svenska  Akademiens  kanske 
mest  lysande  tid  detta  samfund  »en  förgyllnings- 
ansrtalt  för  klådiga  skriffingrar,  ett  sånginstitut  för 
galande  ungtuppar,  ett  accouchementshus,  dar  lätt- 
färdiga  camenor  afbörda  sig  sina  oäkta  foster». 
Häremot  anmärkte  »Biet»,  att  allmänheten  dock 
visat  sig  föredraga  »ungtupparne»  Tegnér,  Wallin, 
Franzén  och  Geijer  m.  fl.  framför  Aftonbladets 
svanor  Orvar  Odd  och  Lindeberg. 

Beskow  har  själf  i  »Svenska  Biet»  *  skrifvit 
en  uppsats  om  dessa  pressens  råheter;  den  kallas 
*  1840  n:r  1S8. 


—     374     — 

»Florilegiura  Aftonbladianum».  Han  anför  dir  visser- 
ligen en  mängd  mustigheter,  men  mycket  oupp- 
tecknadt  material  återstår  for  dem,  som  vilja  göra 
sig  en  föreställning  om  den  ton,  man  vid  den  ti- 
den ansåg  tillstandig.  Aftonbladet  antydde,  att  tid- 
ningen Svenska  Minerva  »bortlegt  sig  för  att  arbeta 
mot  sanning  och  ratt»;  det  yttrade  om  Dagligt  Alle- 
handa, nar  denna  tidning  utgafs  af  J.  P.  Theorell. 
som  i  densamma  arbetade  ännu  i  1830-talet«^ 
början,  sedan  han  förut  utgifvit  tidningen  »Stock- 
holms Courier»,  att  Allehanda  sköttes  af  en  »gam- 
mal oborstad  och  lat  kusk,  af  hvars  forna  kurir- 
skap  nu  endast  stöfveln  ar  i  behåll».  Tidningen 
sade,  att  författarne  i  Svenska  Biet  voro  »forhyrda 
uslingar»,  hvilka  »saknade  all  den  hut  och  anstän- 
dighet, som  höfves  en  hyfsad  menniska»;  den 
dömde  ett  annat  publicistiskt  organ  att  »gå  på 
sin  buk  och  ata  jord  i  alla  sina  lifsdagar».  Den 
tid,  då  Crusenstolpe  ännu  var  ministeriell,  kallades 
han  »myrslok»,  och  det  antyddes,  att  han  borde 
»näpsas  med  en  spark»;  allt  ändrades  och  han  lof- 
prisades  mycket,  alltsedan  han  börjat  sina  be- 
kanta, föga  historiska  »skildringar».  Argus  helsades 
med  benämningen  »arme  fåne»  och  sades  »rama, 
som    det  sker  i  fähuset».  *     Svenska  Minerva  fick 


*  Aftonbladet   gjorde    försmädliga    antydningar   om  Carl 
Johans    »israelitiska    extraktion»;    otillständigheten  gick  nåstan 


—     875     — 

hålla  till  godo  med  de  lika  osmakliga  som  oqvicka 
titlarna  » Bakelse- Jeana»  och  »Rofvan».  Aftonbladet 
hade  emellertid  klagat  öfver  Svenska  Biets  brist 
på  »värdighet  i  tonen».  Man  kan  ej  undra  där- 
öfver,  att  Beskow,  sedan  han  samlat  sitt  »Florile- 
gium»  af  Aftonbladsuttryck,  om  denna  beskylhiing 
yttrar:  »Af  dessa  små  juveler,  på  måfå  plockade 
ur  den  rika  krona,  hvarmed  Aftonbladet  själft  be- 
hagat smycka  sig  såsom  den  goda  smakens  och 
den  värdiga  tonens  egentliga  genius  inom  vår 
tids  tidningsvärld,  torde  den  store  publicisten  be- 
näget inhemta,  att  vi  icke  alldeles  fruktlöst  egnat 
våra  bemödanden  till  utrönande  af  hvad  Afton- 
bladet själft  uppställt  såsom  exempel  af  värdighet 
i  tonen».     Emellertid  kan  man,  om  man  vill  vara 


till  sin  höjd,  då  efter  den  gamle  konungens  död  och  sedan 
sorgdräkts  anläggande  blifvit  officiellt  anbefalld  en  annons  i 
Aftonbladet  tillkännagaf,  att  »en  alldeles  svart  svinpels,  passande 
för  den  nuvarande  hofsorgen,  finnes  på  Kornhamnstorg  alla 
morgnar».  Man  kan  ej  med  ursäkter  af  slarf  eller  förbiseende 
öfverskyla  införandet  af  en  annons,  som  var  så  utmanande  och 
ovillkorligen  måste  ådraga  sig  redaktionens  uppmärksamhet 
samt  väcka  betänkligheter  jämväl  bos  dem,  som  blott  hade 
tidningens  annonsväsende  om  hand.  Saken  är  ej  tillfyllest- 
görande förklarad  i  Posthumus'  arbete  »Ur  minnet  och  dag- 
boken». 

Mera  komiskt  —  men  fullkomligt  orimligt  —  är,  när 
Aftonbladet  hemställer  ^med  hvad  rätt»  adel  och  prester  sntte 
på  svenska  riksdagen.  Svaret  borde,  tyckes  det,  varit  mycket 
enkelt  och  afgörande:  med  grundlagsenlig  rätt. 


—     376     — 

r&ttvisy  ej  neka,  att  afven  »Biet»  stundom  förhas- 
tade och  fOrplumpade  sig. 

Till  grund  for  den  radikala  pressens  åsikter 
i  allmftnna  frågor  lågo  utan  tvifvel,  om  man  lugnt 
vill  afvaga  allt  och  icke  låta  dess  dåliga  ton  af- 
skrOcka  sig  från  att  döma  opartiskt»  traditioner 
från  upplysningstiden,  och  den  var  ofta  verkligen 
i  god  tro.  Till  detta  arf  från  upplysningstiden 
hörde  framför  allt  två  saker,  nämligen  tron  på  men- 
niskonaturens  förträfflighet,  endast  den  ohindrad 
af  auktoritet  och  tvång  finge  utveckla  sig,  samt 
darn&st  öfvertygelsen,  att  allt  ondt  afligsnas  genom 
ökade  kunskaper  och  »bildning».  Därtill  kommo 
drömmarna  om  evig  fred,  gynnade  af  den  långn 
period  af  lugn,  som  följde  efter  de  napoleonska 
krigen. 

Så  kom  året  1848,  och  man  såg,  att  man 
gått  på  en  vulkan. 

På  Svenska  Akademiens  högtidsdag  samma 
år  uppläste  Beskow  ett  af  honom  författadt  skalde- 
stycke, kalladt  »Världsstriden».  Dftr  skildras  den 
oro,  som  nyss  gifvit  sig  utbrott  på  så  många 
håll: 

De  äldsta  troners  grundval  stormen  skakar, 
FOrgäfyes  grånad  vishet  kring  dem  vakar, 
Och  furstars  Nestor,  *  som  nyss  vördad  satt, 


*  Ludvig  Filip. 


—     377     — 

Kringirrar,  som  kung  Lear,  i  Btorm  och  natt 
Och  söker  bortom  hafvets  andra  sida 
En  strand,  där  han  kan  klaga  nt  och  lida 
Och  lägga,  under  gästfribetens  tro, 
LAndsflyktigt  hnfvud  ned  till  grafvens  ro. 
På  fälten  af  nyss  blomsterrika  stater 
Syns  härjning  blott,  som  i  en  öppen  krater, 
Och  snart  en  enda  blodig  käropaban 
Står  jorden  öfvergif?en  af  penater. 

Huru  hade  det  nu  gått  med  »det  tusenåra 
riket»,  med  »de  sköna  drömmarna  i  villors  hem», 
ined  talet  om  »frihet,  jämlikhet  och  menskorätt»?  Ack, 

Drömmen  om  en  gränslös  frihets  lott 
Blir,  som  de  andra,  verklig  först  i  grafven. 
På  lifvets  slafikepp  lösas  icke  banden, 
De  falla  där  först,  i  de  blåa  landen, 
Där  regeln  sprängts  ifrån  de  fängselrnm, 
Som  bär  på  Jorden  kallas  tid  och  mm. 

Den  kosmopolitiska  visheten,  de  allmänt  mensk- 
liga  frihetsidéerna  hade  ej  haft  någon  kftma.  Man 
hade  glömt,  att  ett  folks  utveckling  skall  ske  på 
egen  grund  samt  att  sammanhanget  med  en  äldre 
odling  ej  ftr  brytas,  så  vida  ej  den  förmenta  nya 
bildningen  skall  blifva  rotlös.  Man  hade  glömt 
vördnaden  för  gångna  fader,  på  samma  gång  man 
glömt  aktning  för  besvuren  lag.  Sådant  ham- 
nar sig: 

Sitt  djupa  fall  hvar  tid,  hvart  folk  står  nära, 
Som  glömmer,  hånar  sina  fHders  ära, 


—     878     — 

Och  hatet  emot  sninia  samhållaband 
Är  dödens  förehad  i  hvaije  land. 

Det  vackra,  tankfulla  och  vemodiga  poemet, 
som  visserligen  har  några  retoriska  uty&xt«r  ocb 
några  tekniska  vårdslOsheter  men  är  allvarli<rt 
och  djupt  kandt,  slutar  med  förhoppningen,  att 
lugn  omsider  skall  återställas  genom  den  himmel- 
ska makt,  som  ej  uppenbarar  sig  i  jordbafnin<; 
och  tordön, 

Men  i  den  milda  himlavindens  sas. 

Beskow  hade  icke  ftmnat  utgifva  denna  dikt 
men  kände  sig  därtill  föranlåten  genom  det  sätt, 
hvarpå  några  stockholmstidningar  efter  den  pä 
högtidsdagen  gjorda  uppläsningen  utfarit  mot  den- 
samma. »Då  hufvudstadens  radikala  tidningar», 
säger  han,  »hvilka  så  ofta  åberopa  sitt  väktarkall 
för  bildningen  och  pressens  moralitet,  skyndat 
att  gifva  allmänheten  det  mest  oriktiga  begrepp 
om  poemets  både  innehåll  och  form,  och  då  en 
bland  dera  —  Dagligt  Allehanda  —  forklarat 
stycket  vara  icke  ett  qväde,  utan  ett  »oqväde:, 
h varmed,  i  fall  }i;trandet  skall  innebära  någon 
mening,  ej  kan  forstås  annat,  än  att  skriften  bestar 
af  oqvädinsord,  har  författaren,  af  skyldig  akt- 
ning för  det  frejdade  samfund,  på  hvars  högtids- 
dag skriften  erhöll  offentlighet,  och  för  att  frän 
detsamma  afvftnda  h varje  skymt  af  misstanke  att 


—     379     — 

hafva  velat  uppmuntra  något  så  förkastligt  inom 
vitterheten,  ansett  sig  pliktig  att  Iftgga  under  all- 
mänhetens ögon  sj&lfva  hufvudhandlingen,  utan  att 
dftrvid  andra  det  ringaste,  således  ftfven  med 
bibehållande  af  de  oegentligheter  i  formen,  som 
tyvärr  på  sina  stallen  vanprydde  fostret,  då  det 
kom  till  världen.»  Dagligt  Allehanda  hade  för- 
klarat, att  stycket  blott  kunde  »väcka  ett  tyst 
lOje».  Mycket  kostligt  är,  att  både  Allehanda  och 
Aftonbladet  sade  stycket  vara  skrifvet  på  »alexan* 
driner»;  de  bägge  bladen  tyckas  ej  hafva  varit 
särskildt  hemmastadda  i  verslärans  grunder.  Hvad 
deras  klander  i  öfrigt  angick,  förklarade  Beskow 
sig  ega  obestridlig  rättighet  att  se  den  nya  tiden 
ur  en  annan  synpunkt  än  de  radikala,  utan  att 
hans  teckning  därför  behofde  stämplas  som  ett. 
»oqväde».  »Tidens  anda»  skulle  nog  småningom 
bortsopa  afven  de  radikala  herrarne  själfva  tillika 
med  mycket  annat,  trots  all  den  tvärsäkerhet,  hvar- 
med  de  påstodo,  att  skapelsens  ändamål  skulle  vara 
förverkligadt,  blott  menniskosläktet  iinge  allmänna 
val  och  enkammarsystem.  Han  vidhoUe  sin  åsikt, 
att  individualismens,  den  falska  personlighetsprin- 
cipens tillämpning  skulle,  om  ej  hinder  ställdes 
i  vägen,  medföra  förödelse.  Antikens  odling  hade 
gått  under,  då  menniskorna  börjat  sätta  sitt  eget 
jag  öfver  stat  och  gudalära.     Begäret  att  efterapa 


—     380     — 

allt  utländskt  och  bristen  på  historiskt  sinne  inne- 
bure  äfvenledes  vådor.  »Ingen  stat  har  varit  v&r- 
dig  en  sann  frihet,  utom  den,  sora  vetat  ftra  sina 
stora  minnen,  sina  stora  mftn,  och  som  bar  aktning 
för  sig  sjalf.»  Häri  hade  Beskow  fullkomligt  rfttt, 
och  man  kan  vara  öfvertygad,  att  han,  om  han 
nu  lefde,  skulle  djupt  ogilla  dem,  hvilka  med 
ben&mningen  »patentpatriotism»  söka  stftmpla  hvaije 
yttring  af  verklig  fosterlandskärlek  eller  göra  narr 
af  vördnaden  för  Sveriges  hjftlteminnen.  Det  lig- 
ger —  han  visste  det  väl  —  långt  mindre  fara 
i  öfverskattningens  öfverdrift  än  i  ringaktningens 
brist  på  trohet  och  pietet. 

Sina  politiska  åsikter  blef  Beskow  trogen  in- 
till det  sista.  Ännu  år  1861  skref  han  till  Räflf, 
att  de  tankar,  som  uttalats  i  ströskrifterna  »Upp* 
lösning  är  icke  upplysning»  samt  »Har  Sverige 
publicitet  och  publicister»,  alltmera  bekräftats  genom 
tidens  händelser,  och  att  Sverige  tydligen  styrde 
hän  mot  Rousseau^s  volorUé  générale  och  suffr(u/e 
universel,  »som  burit  och  bära  så  vackra  frukter 
i  mönsterstaten».  Och  till  samme  vän  skref  han 
efter  representationsförfindringen  1865  vemodiga 
ord  »om  den  storm,  som  fattat  det  menskliga  sinnet, 
och  om  den  feberstämning,  som  herskat  från 
Falsterboref  till  Haparanda».  Han  fann,  yttrade 
han,  en  tröst  i  att  »lefva  uti  det  förflutna  raed  de 


—     881     — 

stora  hftdangångna  och  söka  återkalla  deras  höga 
minnen».  Sina  farhågor  för  det  nftrvarande  med- 
delade han  Fryxell,  hvilken  sade  sig  i  många  fall 
hysa  samma  oro  men  dock  se  saken  något  ljusare, 
enär  han  mycket  »litade  på  nationens  rftttskftnsla 
och  förnuft».  Sj&lf  hade  Beskow  ej  deltagit  i  öfver- 
lAggningarna  på  Riddarhuset;  i  sin  ömhet  om 
Svenska  Akademien  beforade  han,  att  det  skulle 
skada  detta  samfund,  om  dess  sekreterare  afstyrkt 
det  af  allmänheten  med  öfvervftgande  bifall  helsade 
förslaget  samt  nedlagt  ett  nej  i  urnan.  Men  han 
hade  lemnat  fullmakt  åt  en  ungdomsvän,  om  hvars 
åsikter  i  frågan  han  ej  kunde  hysa  något  tvifvel. 


I  arbetet  sökte  och  fann  Beskow  alltid  vcder- 
qvickelse,  och  sedan  han  på  1840-talet  alldeles 
dragit  sig  undan  det  politiska  författ^reskapet, 
egnade  han  sig  mer  odeladt  åt  sin  verksamhet 
som  minnestecknare  och  som  vårdare  af  Svenska 
Akademiens  angelägenheter.  Minnestecknarens  ar- 
beten äro  i  det  föregående  skildrade;  de  voro, 
som  man  lätt  kunnat  se,  mycket  omfångsrika  och 
betydande.  Men  ej  mindre  ansträngande  och  tids- 
kräfvande  voro  en  mängd  administrativa  ärenden 
i  Akademien. 

Utom  den  mångfald  af  löpande  göromål,  gransk- 
ning  af   prisskrifter,    skriftvexling    med   enskilda 


—     382     — 

kdaniöter,  bei^dnirig  af  frågor  om  inval  m.  iik, 
som  åligger  en  sekreterare  i  Svenska  Akademien, 
ftr  det  två  frågor^  som  alltjåmt  måste  sysselsatta 
hans  uppmärksamhet.  Den  ena  afser  Post-  och 
Inrikes-Tidningar  samt  ftr  för  Akademien  af  vikt, 
enär,  om  man  borteer  från  det  ringa  statsanslaget 
af  2,250  kronor  om  året,  *  det  a,r  af  posttidnings- 
inkomsten,  som  Akademiens  utgifter  i  väsentlig 
man  skola  bestridas.  Den  andra  därmed  nära 
sammanhängande  frågan  gäller  ordboksarbetet,  som 
ej  skulle  kunna  fortgå  utan  tidningsinkomstema. 
Tidningens  ställning  ter  sig  något  olika  under 
olika  regeringar,  alltefter  de  kraf  de  anse  sig 
kunna  och  böra  ställa  på  ett  dylikt  organ  och  alh- 
efter  den  välvilja,  detsamma  kan  af  dem  påräkna. 
Ordboksfrågan  bar  haft  vexlande  skiften,  beroende 
på   skilda   arbetssätt   och    arbetsmetoder,    på  till* 


*  Med  orätt  räknas  till  Akademiens  inkomster  det  lill 
uiiderstöd  åt  vitterhctsidkarc  bestämda,  på  hennes  stat  uppförda 
anslaget  af  6,000  kronor.  Till  deras  fördelning  har  hon  blolt 
att  afgifva  underdånigt  förslag,  hon  har  af  dem  ingen  ekono- 
misk fördel  men  ansvar  och  besvärligheter.  Hon  löper  alltid 
fara,  hur  samvetsgrant  hon  må  upprätta  sina  förslag,  att 
utsättas  för  klander.  Vidare  anser  hon  sig  ingalunda  genom 
detta  anslagaförBlags  upprättande  befriad  från  den  ömmande 
plikten  att  af  sina  enskilda  medel  i  rätt  stor  utstrfickninj? 
bispringa  behöfvandc  författare,  uppmuntra  språkforskare  ocli 
understödja  utgifvandet  af  förtjenstfnlla  arbeten  på  det  yittra 
eller  rent  språkliga  området. 


—     383     — 

gången  till  dugande  medarbetare  samt  på  språk- 
vetenskapens större  eller  mindre  utveckling  i 
landet. 

Det  vor^  knappt  lämpligt  att  hftr  ingå  i  alla 
enskildheter  af  Beskows  bestyr  med  dessa  torra 
frågor,  att  lemna  redogörelser  för  alla  hans  af  dem 
föranledda  ämbetsskrifvelser  och  memorial.  Meu 
den  bästa  öfversikten  öfver  sakemas  ställning 
under  hans  tid  har  han  själf  lemnat  i  en  skrif- 
velse,  som  finnes  bilagd  Akademiens  dagbok  för- 
är 1853,  och  det  behöfves,  efter  en  sammandragen 
framställning  af  dess  innehåll,  endast  att  tillägga 
något,  dels  om  de  viktigare  posttidningsärenden, 
som  förekommo  till  behandling  mellan  18ö3  och 
1868,  dels  om  Beskows  tryckta  skrifter  i  ordboks- 
frågan. 

Ofvannämnda,  ypperligt  affattade  skrifvelsc 
lemnar  en  liten  historik  öfver  de  rubbningar  och 
nedsättningar,  för  hvilka  Akademiens  inkomsttitlar 
varit  utsatta.  Det  åt  Svenska  Akademien  anvisade 
statsanslaget  var  ursprungligen  1,500  r:dr  spedcy 
hvilket  belopp,  enligt  k.  brefven  af  den  20  mai*s 
1786  och  den  23  april  1793,  utgick  af  de  så 
kfJlade  ensakbötes-medlen.  Anslaget  uppfördes 
till  följd  af  k.  brefvet  den  28  november  1798  å 
en  särskildt  för  Akademien  upprättad  stat,  att  af 
statskontoret  utbetalas.    Men  genom  den  förändring 


—     884    — 

af  myntvärdet,  som  sedermera  intrftdde,  uppkom 
en  betydande  minskning  i  Akademiens  inkomster. 
Likväl  hoUs  hon  till  någon  del  därför  skadeslös 
genom  den  af  ständerna  henne  beviljade  rättig- 
heten att  till  ett  visst  belopp,  som  dock  ej  mot- 
svarade halfva  anslagssumman,  få  efter  parikurs  i 
banken  tillvexla  sig  silfver  mot  bankosedlar.  Den 
för  Akademien  uppkomna  förlusten  utgjorde  redan 
då,  äfven  om  den  af  ständerna  medgifba  ersätt- 
ningen tages  i  beräkning,  en  årlig  summa  af 
1,866,32  rrdr  b:ko.  Den  rättighet,  ständerna  år 
1880  lemnat  Akademien  att  af  bankens  räntevinst 
undfå  ersättning  för  den  förlust,  Akademien  fått 
vidkännas  genom  förändradt  vexKngspris,  upphörde 
1884.  Akademien  anmälde  förhållandet  i  böljan 
af  1886  för  konung  Carl  Johan,  hvilken  ynnest- 
fullt,  tills  vidare  och  intill  dess  ersättning  af  all- 
männa medel  kunde  beredas  Akademien,  ur  sin 
egen  handkassa  betäckte  den  minskning,  som  ge- 
nom den  partiella  silfvervexlingsrättens  upphörande 
uppstått  i  Akademiens  inkomster.  Emellertid  for- 
klarade  stä.nderna,  vid  1840  års  för  Akademien 
och  för  Beskow  obehagliga  riksdag,  sig  ej  anse 
lämpligt  att  anvisa  statsanslag  for  sådant  ända- 
mål. Sålunda  hade  Akademien  sett  det  ursprungliga 
statsanslaget  af  1500  r.dr  specie  nedbringas  till 
enahanda   sifira    i    pappor,    hvarigenom    hon  lidit 


—     885     — 

en  årlig  förlust  af  2,500  r:dr  b:ko,  under  det 
att  de  henne  ålagda  förbindelserna  ej  blott  varit 
desamma  som  förr  utan  ökat«  genom  vUxande 
omkostnader  f&r  ordboksförberedelser.  Akade^- 
miens  årliga  utgifter  för  prisbelöningar,  minnes- 
penningar och  offentliga  sammankomster  —  allt  sa- 
ker, som  voro  henne  af  stadgarna  anbefallda  —  samt 
för  handlingamas  tryckning  och  löner  åt  tjenste- 
mäti  öfverskrede  naturligen  högst  betydligt  det 
på  detta  sätt  nedsatta  statsanslaget.  Lyckligtvis 
hade  hennes  stiftare  beredt  henne  en  annan,  mer 
gifvande  inkomstkälla  genom  tidningen.  Likasom 
Franska  Akademiens  ledamöter  fingo  pensioner  ur 
afkastningen  af  Mercure  de  France,  bestämde 
Gustaf  III  egentligen  inkomsten  af  Post-  och  In- 
rikes-Tidningar till  dylika  arfvoden  åt  Svenska  Aka- 
demiens egna  ledamöter,  meb  dessa  hade  under 
senare  tider  offrat  denna  enskilda  förmån  fbr  att 
fylla  bristen  i  det  för  Akademiens  ftndamål  otill- 
rftckliga  statsanslaget.  Men  äfven  den  stora  för- 
mån, som  innehaf\randet  af  denna  tidning  medförde, 
hade  minskats  genom  sedermera  inträffade  för- 
hållanden. Post-  och  Inrikes-Tidningar  var  ur- 
sprungligen det  enda  blad,  som  egde  meddela 
utrikes-  och  politiska  nyheter,  och  det  enda,  som 
egde  portofrihet;  så  länge  detta  forfor,  var  prenn- 
inerantantalet  stort  och  uppgick  under  det  mest  gyn- 

Sv.   Akad,  ffandi  fr.  1886.     12,  25 


—     386    — 

nande  tidskiftet  till  mer  an  7^000.  Efter  statsskickets 
fbrftndring  blef  rättigheten  att  utgifya  politiska 
tidningar  obegrUnsad,  portofrihet  meddelades  all- 
mftnt  och  prenumerantantalet  sjönk  med  det- 
samma oerhörd  t  Akademiai  hade  dftrfor  under 
en   tid    ansett    klokast  att  utarrendera  tidningen. 

Sådan  var  den  lilla  historiken.  Men  till  den- 
samma bör  fogas  en  summarisk  framställning  af 
Beskows  åtgöranden  i  tidningsfrågorna  och  betrftf- 
fande  Akademiens  ekonomi  under  hans  sekreteriat.  * 

Det  var  år  1834,  som  Svenska  Akademien 
antog  Beskows  forslag  att  mot  en  l&mplig  årlig 
summa  till  staten  öfverlåta  sitt  privil^ium  på 
posttidningens  utgifvande,  och  i  juU  samma  år 
fick  hon  tillstånd  att  från  1835  på  fem  år  öfver- 
flytta  privilegiet  på  den,  som  hofkanslern  kunde 
förordna  att  utgifva  en  »statatidning».  Wallmark 
blef  bladets  ledare.  På  samma  gång  utf&rdades 
kunglig  kungörelse,  att  de  rftkningar,  som  redak- 
tionen komme  att  ingifva  för  vederbörande  äm- 
betsverks annonser,  skulle  betalas  af  de  till  dessa 
verks  expenser  anslagna  medlen.  Där  ej  s&rskilda 
expensmedel  voro  anslagna,  skulle,  enligt  befallning 
till  statskontoret  af  1836,  på  reqvisition  de  for- 
fallna  annonskostnadema  gocltgöras  af  det  allminna 
statsanslaget  för  publika  verks  expenser. 

*  Jfr  G.  Ljunggren:  Svenska  Akademiens  historia. 


—     887     — 

Då  vid  1840  års  riksdag  statsanslag  nekats 
till  bet&ckning  af  den  förlust,  Akademien,  såsom 
ofvan  nämnts,  lidit  genom  silfvervexlingsrättens 
upphörande,  väcktes  1841  i  Akademien  fråga  om 
att  af  k.  m:t  anhålla  om  anslag  af  allmänna 
medel  för  bekostande  af  minnespenningens  präg- 
ling. Afsikten  med  denna  offentliga  minnesgärd 
hade  nämligen  varit,  »att  den  borde  ske  i  fäder- 
neslandets och  icke  ensamt  i  ett  särskildt  sam- 
funds namn».  Grubbe  afstyrkte  den  föreslagna 
skrifvelsen  till  k.  m:t,  enär,  enligt  hans  tanke, 
konungens  rådgifvare  svårligen  skulle  kunna  till- 
styrka ett  anslag,  hvilket,  ehuru  mindre  än  det 
af  ständerna  vägrade,  dock  kunde  sägas  utgöra  en 
del  däraf.  Akademien  beslöt,  i  enlighet  härmed, 
att  ej  göra  någon  anhållan  hos  k.  m:t  men  att 
på  högtidsdagen  tillkännagifva,  att  »då  det  anslag, 
som  alltsedan  Akademiens  stiftelse  varit  beviljadt 
för  ifrågavarande  fosterländska  minnesgärd,  med 
sistlidet  år  upphört,  hade  Akademien  ej  kunnat 
förfoga  om  minnespenningens  utdelning  på  hög- 
tidsdagen». *  Vid  högtidsdagen  meddelades  ock, 
att  Akademien  ej  kunnat  prägla  och  utdela  minnes- 
penningar. Saken  väckte  uppseende.  »Svenska 
Biet»  skref  dagen  därpå  i  en  artikel,  som  här- 
rör från    Beskow,    att    med    den   af  Franzén  för- 

*  Akademiens  protokoll  fftr  d.  11  okt.  1841. 


—     388     — 

fattade  minnesteckningen  öfver  Wrangel  förenade 
sig  —  hvad  man  knappt  skulle  trott  —  ftfven  ett 
minne  af  »nationens  män»  från  senaste  riksdagen. 
»Denna  lilla  episod»,  säger  »Biet»,  »vftckte  stridiga 
känslor  af  ömsom  manterhet,  ömsom  andra  sinnes- 
rörelser samt  återkallade  hos  en  och  annan  minnet 
af  ett  litet  poetiskt  samtal,  som  blef  insändt  till 
denna  tidning  strax  efter  den  stora  indragningen 
och  h varur  vi  reproducera  följande  rader: 

Representanter  (till  skalderna): 
Säg,  h varför  skulle  staten  då  er  löna? 

Skalderna: 
Vi  tänkt  en  fläck  af  Sveriges  jord  försköna 
Med  minnets  blommor,  diktens  rosengård 
Och  lagerns  krans  kring  f&drens  minnesyård. 

Representanter: 
Vår  tid  vet  upplyst  hägna  nyttans  skatter 
Och  plottrar  ej  bort  guld  på  blomrabatter  .  .  . 

»Men  denna  indragning  af  några  hundrade 
riksdaler,  ämnade  till  en  årlig  minnespenning  öfver 
någon  utmärkt  svensk  man  —  under  det  man 
hade  millioner  besparade  i  skattkammaren  och 
under  det  representanterna  offrade  kanske  hundra- 
tusen riksdaler  på  tryckningen  af  sina  egna  odöd- 
liga skrifter  och  tal  —  har  en  annan  sida,  som 
väl  förtjenar  att  betraktas.»  Men  äfven  opposi- 
tionstidningarna   fäste    uppmärksamhet  vid  saken. 


—     389     — 

och  Aftonbladet  yttrade  i  en  uppsats,  däri  det 
bland  annat  något  ironiskt  talades  om  de  obliga- 
toriska vaxljusen  på  Akademiens  bord:  »Direktören 
kunde  icke  undgå  att  anmåla,  att  ingen  minnes- 
penning i  år  blifvit  slagen  af  den  anledning,  att 
ständerna  indragit  Akademiens  anslag.  Man  kan 
visst  ej  undra  på^  att  en  af  de  aderton  sökte  till- 
fälle att  h&rigenom  gifva  luft  åt  en  lit-en  bitterhet 
mot  ständerna,  som  icke  ansett  Akademien  vidare 
behöflig  för  tiden  eller  i  sin  närvarande  samman- 
sättning uppfyllande  sitt  ändamål.»  Särdeles  obe- 
fogad var  här  antydningen,  att  Svenska  Akade- 
miens dåvarande  »sammansättning»  skulle  vara 
dålig;  där  sutto  vid  denna  tid  bland  andra  Tegnér, 
Geijer,  Franzén,  Atterbom,  Järta,  Agardh,  Berze- 
lius,  Brinkman^  Grubbe,  Wingård  och  Valerius. 
»Svenska  Biet»  blef  ej  Aftonbladet  svaret  skyldigt. 
Beskow  skref  där  den  24  december  1841  sin 
qvicka  uppsats  »Aftonbladet  på  Parnassen».  Med 
afseende  å  Aftonbladets  skämtsamma  anmärkning, 
att  »det  bestämda  antalet  vaxljus»  ej  saknades  på 
bordet  i  börssalen,  yttrade  Beskow  något  spetsigt 
och  med  tydlig  hänsyftning  på  Hiertas  stearin- 
affär:  »För  en  vitter  granskare,  som  träder  ur  en 
stearinljusfabrik  i  en  väl  eklärerad  sal,  kan  natur- 
ligtvis intet  vara  intressantare  än  att  först  räkna 
ljusen    och    undersöka    deras    beskaffenhet.      Om 


o 


—     390    — 

vi  hade  ett  råd  att  gifva  Akademien,  så  vore  det 
att  till  n&sta  högtidsdag  öfvergifva  vaxljusen  och 
göra  hela  beställningen  af  stearinljus  från  Lilje- 
holmens fabrik.:^  *  För  öfrigt  sökt€  »Biet»  mildra 
intrycket  af  det  timade  genom  en  erinring,  att 
direktören  utan  någon  bitterhet  och  utan  att 
nämna  ständerna  blott  meddelat,  att  anslaget  under 
det  gångna  året  upphört. 

Det  kan,  huru  mycket  man  än  i  allmänhet 
måste  uppskatta  och  beundra  Beskows  verksamhet. 
starkt  sättas  i  fråga,  huruvida  hela  denna  »de- 
monstration» mot  ständerna  var  på  sin  plats.  Den 
politiske  broschyrförfattarens  missnöje  med  1840 
års  riksdag  spelade  här  säkerligen  in;  dessutom 
var  Wingård,  årets  direktör,  utan  tvifvel  på  grund 
af  enahanda  misslynthet  ej  obenägen  for  uttalandet, 
och  Järta  hade  af  liknande  skäl  int<et  att  invända. 
Det  kan  doqk  tyckas,  som  hade  det  varit  värdi- 
gare att  af  Akademiens  enskilda  medel,  hvilka 
därtill  lemnade  tillgång,  bekosta  minnespenningens 
prägling  samt  i  vanlig  ordning  utdela  densamma. 
I  alla  händelser  hade,  om  man  nödvändigt  ville 
fästA  uppmärksamhet  på  den  visade  oginheten, 
tillfälle  funnits  att  i  någon  tidning  meddela,  hvar- 
för  Akademien  själf  måst  bära  utgiften.    »Svenska 


*  Hierta   grundlade    1839  Liljeholmens  stearinljasfalnilu 


—     391     — 

Minerva»,  för  ögonblicket  ej  vÄnligt  stftnid  mot 
Beskow,  ogillade  ock  för£aring88&ttet;  tidningen 
yttrade  den  11  januari  1842:  »Visst  hafva  stAn- 
derna  handlat  småaktigt  och  kanske  mindre  vftl- 
betftnkt,  då  de  gjorde  indragningen;  men  de  hafva 
varit  nog  lyckliga  att  se  Akademien  komma  dem 
tiU  hjftlp  genom  sitt  i  alla  hänseenden  förkastliga 
handlingssätt,  hvilket  mycket  bidragit  till  att  om- 
vända det  allmänna  tänkesättet,  som  nu  är  riktadt 
luot  Akademien  i  stället  for  förut  mot  ständerna.»  * 
Beskow  tog  denna  artikel  hårdt,  men  Järta  tröstade 
honom  därmed,  att  »efter  åtta  dagar  fOrgätes  allt 
ovett,  när  man  ej  låtsar  bemärka  det».  Minnes- 
(lenning  öfver  Wrangel  präglades  omsider  1842. 

Ar  1841  uppsade  k.  m:t  arrendet  af  post- 
tidningen, och  därmed  uppstod  hos  Beskow  oro, 
huru  tidningsbestyren  skulle  ordnas.  Underhand- 
lingarna ledde  därhän,  att  Wallmark,  som  förut 
skött  tidningen,  blef  arrendator.  Wallmarks  dotter 
Sophie  var  gift  med  en  af  Beskows  bröder;  han 
ajälf  och  Beskow  voro  gamla  vänner,  men  Wall- 
marks redaktörskap  beredde  dock  Beskow  många  led- 
samheter.    Efter  1844  hade  ett  nytt  politiskt  tid- 


*  »Svenska  Miuerva»  var  klok  i  sina  omdOmen.  Samma 
tidning  hade  aldrig  varit  benägen  för  åtgärden  att  juridiskt 
åtala  den  på  Hiertas  förlag  utkomna  öfversättningen  af  den 
bekanta  Stranss-bokeu.    »Biet»  gillade  däremot  åtalet. 


—     392     — 

skifte  inträdt,  men  Wallmark  fortfor  att  i  bladet 
förfakta  en  äldre  tids  åsikter  och  var  alltför 
mycket  road  af  politisk  polemik.  Hartmansdorff, 
som  numera  ej  tillhörde  kabinettet  utan  var  pre- 
sident i  kammarr&tten,  stod  i  rfttt  nära  förhållande 
till  Wallmark  och  skref  artiklar  i  posttidningen; 
enahanda  var  förhållandet  med  den  konservative 
Hazelius.  Sj&lf  uppehöll  sig  Wallmark  sedan  1846 
vid  Kungsör  och  skötte  tidningen  genom  en  för- 
troendeman. När  nu  Hartmansdorff  begynte  att 
i  bladet  predika  åsikter,  särskildt  i  handelspolitik, 
som  voro  alldeles  motsatta  regeringens,  blef  ställ- 
ningen outhärdlig;  man  gjorde  Svenska  Akademien 
ansvarig  för  tidningens  liållning,  Wallmark  Iftt  ej 
ratta  sig  och  infann  sig  ej  ens  i  hufvudstaden  för 
att,  som  Beskow  begärt,  samråda  med  honom.  För 
att  ej  »kompromettera  Akademiens  privilegium» 
måste  Wallmark  förståndigas  att,  dårest  han  ej 
ville  gifva  tidningon  en  annan  färg,  lemna  sin  be- 
fattning, och  Beskow  förbjöd  den  person,  som  i 
Wallmarks  frånvaro  ledde  tidningen,  att  intaga 
dennes  artiklar.  »Svenska  Minerva»,  road  af  skåde- 
spelet, eggade  Wallmark  till  motstånd,  men  upp- 
lösningen blef  den,  att  Wallmark  1847  lemnade 
sin  plats  och  att  regeringen  med  den  nye  redak- 
tören formligen  aftalade,  att  den  inre  politiken 
icke  i  tidningen  finge  behandlas  förutom  i  de  fall. 


—     893     — 

där  ministären  sådant  önskade  och  då  genom  dess 
egen  omsorg. 

Ar  1846  förspordes  de  sedermera  tidtals  upp* 
repade  önskningaraa  från  riksdagens  revisorer  att 
få  sig  delgifna  räkenskaperna  öfver  Akademiens 
enskilda  medel.  6e(^ow  bemötte  framställningen 
med  hänvisning  till  1827  års  kungliga  bref,  som 
befriat  Akademien  från  hvarje  skyldighet  att  redo- 
visa för  posttidningsinkomsterna,  samt  med  en 
erinran  därom,  att  de  understöd,  Akademien  lem- 
nade  vitterhetsidkare,  voro  af  grannlaga  natur  och 
ej  gärna  borde  dragas  inför  ofientligheten.  Ett 
likartadt  svar  lemnade  han  1859,  då  en  dylik 
hemstöUning  å  nyo  gjorts. 

Akademien  har  ända  till  senare  tider  länge 
följt  detta  af  Beskow  anvisade  sätt  att  besvara 
dylika  fordringar.  Dock  har  saken  intrftdt  i  annat 
läge  därigenom  att  dels  tidningsinkomsterna  vuxit 
mycket  utöfver  hvad  förhållandet  var  på  Beskows 
tid,  dels  alla  dessa  ökade  inkomster,  sedan  redak- 
tionskostnaderna betfijckts,  offras  på  Akademiens 
ordboksarbete,  för  hvars  uppehållande  de  i  alla 
fall  ej  räcka  till,  hvadan  Akademien  måste  af  sina 
besparingar  tillskjuta  det  felande.  Akademien 
öfverlemmar  numera  till  offentlig  granskning  den 
årlig»  posttidningsbehållningen  och  det  sätt,  hvarpå 
den    användes.     Genom    denna    åtgärd    har   till- 


—     394     — 

falle  lemnats  vederbörande  att  bevittna,  huru 
Akademien  åt  ett  fosterländskt  och  allmtanyttigt 
företag  egnar  den  vinst,  Gustaf  III  ville  be- 
reda henne  och  hennes  ledamöter  genom  det  vik- 
tiga tidningsprivilegiet. 

Den    andra    fråga,    hvarmed   Beskows  ofean- 
nämnda    skrifvelse  af  den  6  juni  1853  sysselsatte 
sig,  var  just  ordbokssaken.    Han  skildrade  de  stora 
svårigheter,    hvilka    mött   för  Akademien  som  ett 
kollegialt   samfund  vid  detta  arbete,  som  framför 
allt   krftfde   enhet    i    behandlingen.     Ledamötenia 
hade   olika  meningar  i  språkfrågor,  och  dessutom 
vexlade  ledaraotsuppsftttningen  stAndigt.    De  flesta 
ledamöterna  voro  ock  bosatta  i  landsorten,  hvadan 
ordboksfrågor   måste    afgöras    genom   en  vidlyftig 
och  tidsödande  brefvexling.     Skalder  och  vältalare 
utgjorde    två    tredjedelar  af  ledamotsantalet:  men 
dessa    vore    måhända   de    minst   lampliga  fSör  det 
mekaniska  i  ordboksgöromålen  och  vida  mera  egnade 
att  skapa  samt  rikta  språket  &n  att  »anteckna  och 
klasslågga  dess  tillgångar».    Den  återstående  tredje- 
delen   eller   >vitterbetsframjarnes>   klass  kunde  ej 
heller  för  ändamålet  afgjordt  påräknas;  höga  äm- 
beten,  o£Fentliga    göromål  upptogo  ofta  deras  tid. 
Emellertid  hade  under  alla  dessa  så  ogynnsamma 
förhållanden  dock  de  fSOrsta  ledamöterna  i  Akademien 
sysselsatt   sig    med    förberedelserna  for  ordboken. 


—     895     — 

Stiftarens  död  och  den  snart  därefter  till  följd  af 
ett  misshagligt  ledamotaval  och  inträdestal  an- 
komna befallningen  till  Akademien  att  inställa 
sina  arbeten  vållade  dock  afbrott  i  gOromålen, 
och  när  >suspensionen>  upphörde,  fick  man,  till  att 
bölja  med,  söka  stadga  rättskrifningen  samt  utar- 
beta en  språklära.  Modersmålet  stod  för  öfrigt 
under  ombildning,  de  ädle  »göter»  bröto  nya  skattar 
ur  gamla  språkschakt,  språkfoi*skningen  beträdde 
dittills  obekanta  banor,  och  materialet  för  lexikalisk 
behandling  låg  ej  ordnadt. 

Det  var  efter  jubelfesten  1836,  som  Akade- 
mien å  nyo  upptog  ordboksfrågan.  Beskow  hade 
redan  förut  sökt  pejla  ledamöternas  meningar  i 
frågan.  Genomgår  man  hans  brefvexling  med 
hans  vänner,  så  finner  man  snart,  att  meningarna 
voro  delade.  Järta  afrådde  bestämdt  från  före- 
taget. I  sitt  ofantligt  karakteristiska  bref  skrifver 
han:  »Efter  den  Leopoldska  reformen,  grundad, 
eft^r  mitt  omdöme,  på  en  alldeles  oriktig  princip, 
nämligen  det  vacklande  och  i  olika  provinser 
olika  brukets  giltighet  med  undanträngande  af 
etymologiens,  hafva  vi  kommit  i  en  fullkomlig 
anarki  med  vårt  språks  skrifning.  Äfven  härut- 
innan  hafva  vi  erfarit  den  i  allt  nödvändiga  följden 
af  hvarje  revolution,  som  uppofifirar  det  historiska 
—    i    språk    är    detta    etymologi  —  för  stundens 


—     396     — 

nytt4i  och  beqi^mlighet.  Men  hvad  minst  af  allt 
Akademien  synes  mig  böra  våga  &r  att  någonsm 
utgifva  ett  svenskt  lexikon.»  J&rta  framhöll,  att 
Akademien  som  korporation  ej  dugde  for  upp- 
giften. Huru  skulle  arbetet  fördelas?  Stundliga 
öfverlaggningar  vore  af  nöden  för  att  i  bestftm- 
melserna  få  någon  likformighet;  men  den  ene 
ordboksarbetaren  skulle  vistas  i  Vexiö,  den  andre 
i  Hemösand,  den  tredje  i  Upsala,  den  fjårde  i 
Lund  eller  Karlstad  o.  s.  v. 

Beskow  svarade,  att  han  erkände  det  befogade 
i  betftnklighetema,  men  ansåg  Akademien  vara 
ovillkorligen  förbunden  att  efterkomma  sina  stad- 
gar, som  ålSgga  henne  att  utgifva  en  ordbok. 

Geijer  föreslog  att  låta  Strinnholm  ensam  ut- 
arbeta hela  ordboken. 

Emellertid  fördelades  bokst&fverna,  som  förut, 
på  ledamöterna,  *  och  Beskow  var  för  sin  del 
outtröttlig  i  uppsamlandet  af  språkprof.  De  voru 
smakfullt  valda,  men  vana  vid  arbetet  saknades,  oili 
förekoiQStstallena  voro  blott  undantagsvis  noga  an- 
gifna.  Rydqvist  förklarade,  att  han  visst  ej  ville 
undandraga  sig  att  utarbeta  en  bokstaf,  men  till- 
ktouagaf,  att  han  i  fråga  om  hela  detta  arbetssätts 
lämplighet  »bekände  sig  till  dissenters». 

•  »Bokstafren    dödar»,    skref  Tegnér,  då  han  fick  på  än 
lott  att  utarbeta  H. 


—    397     — 

I  ett  afseende  var  1836  års  beslut  att  åter- 
upptaga arbetet  af  ofantlig  betydelse;  det  innebar 
en  planförftndring,  såsom  Beskow  ock  betonar  i 
sin  anförda  skrifvelsé  af  1853.  Man  bröt  för 
alltid  med  tanken  att,  »med  Franska  Akademien 
till  förebild,  inskränka  sig  till  förklaringen  af  det 
allmänna  språkbruket  med  själfgjorda  exempel»; 
man  ansåg  bättre  och  mer  vetenskapligt  att,  »på 
sätt  som  La  Crusca,  Spanska  Akademien,  Johnson, 
Richardson  m.  fl.  antagit,  hemta  ordboken  så  till 
sägande  ur  klassiska  författare,  hvilkas  stöd  åbe- 
ropas genom  ur  deras  skrifter  anförda  språkprof 
till  upplysande  af  ordens  rätta  bruk».  Men  för 
att  göra  detta  måste  man  »genomgå  alla  god- 
kända författare,  i  bunden  och  obunden  stil,  för 
den  tidrymd,  under  hvilken  det  nuvarande  moders- 
målet utbildats,  eller,  enligt  den  af  Ihre  och  flera 
andra  språkforskare  antagna  åsikt,  från  konung 
Gustaf  i:s  tid  och  den  af  honom  utförda  reforma- 
tionen intill  våra  dagar,  för  att  anteckna  dels 
äldre,  ur  det  nuvarande  språkbruket  försvunna  ord, 
som  förtjena  återupplifvas,  dels  lämpliga  och, 
så  vidt  möjligt,  fullständiga  språkprof  af  de  nu 
gångbara  ordens  rätta  bruk,  dels  de  upplysningar 
till  språkets  historia,  som  på  denna  väg  kunna 
inhemtas».  Dylikt  insamlande  och  antecknande 
fordrade    naturligen    ofantlig    tid.     Och    det  vore 


—     898     — 

svårt  att  med  dylikt  uppdrag  betunga  de  leda- 
möter, som  egtiade  sig  åt  Akademiens  forn&msta 
uppdrag,  skaldekonaten  och  vältaligheten.  Man 
kunde  ej  fordra,  att  Tegnér  och  Franzén  skulk 
»nedlfigga  lyran»  för  att  registrera  språkprof.  Man 
måste  ovillkorligen  anskaffa  främmande  biträden, 
som  finge  arbeta  under  tillsyn  af  några  språkmftn 
inom  Akademien.  Men  dessa  biträden  finge  fur 
visso  icke  vara  några  vanliga  afskrifvare.  >Dai 
mängd  enskildheter  vid  hvarje  ords  uppställning 
och  redaktion,  som  måste  iakttagas,  och  den  ytter- 
liga omsorg,  som  hvarje  del  kräfver  vid  behand- 
lingen af  ett  verk,  där  oupphörliga  hänvisningar 
förekomma  och  där  den  minsta  uraktlåtenhet  med- 
för oreda  och  förvirring,  påkalla  hos  den,  som  ut- 
skrifver  det  hela  till  slutredaktion,  en  allmännare 
bildning  i  förening  med  lexikografisk  takt^»  Hek 
denna  promemoria  *  utmynnar  i  behofligheten  af 
ett  statsanslag  å  den  måttliga  summan  af  3000 
rdr  b:ko.  Hvad  skulle  Beskow  sagt,  om  han 
kunnat  veta,  att  ordboksarbetet  för  närvarande 
kostar  Akademien  mellan  40,000  och  50,000  kronor 
om  året? 

1855    fick    Hagberg   i  uppdrag  att  åtaga  sig 
utarbetandet    af   ordboken;    Akademien  utverkade 

*  Den  finnes  ock  utgifven  i  ett  för  Akademiens  ledamöter 
afaedt  aftryck. 


—     399     — 

Ht  honom  hos  k.  ni:t  tjenstledighet  frän  göro* 
målen  som  professor  vid  Lunds  universitet.  Ryd- 
qvist  hade  undanbedt  sig  förtroendet  och  lefde 
itied  Hagberg,  såsom  den  senare  yttrade,  »i  be- 
väpnad neutralitet».  Hagberg  afslutade  den  af  A  ka* 
demien  utgifna  bokstafven  A ;  innan  den  hann  ut.* 
komma  i  tryck,  hade  emellertid  både  han  och 
Beskow  gått  ur  tiden. 

Friherre  von  Beii^ow  har  i  några  afdelningar 
af  sitt  tal  i  K.  Vetenskapsakademien  öfver  »For- 
flutna  tiders  svenska  ordboksfOretag»  uttalat  sig  om 
Svenska  Akademiens  ordboksarbete  allt  från  Gustaf 
III:s  tid  intill  år  1856,  då  nftmnda  tal  hölls.  Hans 
meddelanden  lemna  en  god  inblick  i  st&llningen. 
liosenstein  och  Schröderheim  hade  hyst  stora  be- 
t&nkligbeter  mot  konungens  beslut  att  öfverlemna 
uppdraget  af  en  ordboks  utarbetande  åt  ett 
samfund,  hvars  ledamöter  voro  spridda  i  olika 
delar  af  landet  och  hvars  egentliga  bestämmelse 
var  att  utgöra  en  domstol  för  t&flingar  i  vitter- 
heten samt  att  frftmja  svensk  diktning  och  väl- 
talighet. Men  konungen  ansåg,  att  Svenska  Aka- 
demien, liksom  den  franska,  borde  åstadkomma  en 
ordbok,  och  själf  var  han  mycket  road  af  att  del- 
taga i  Akademiens  öfverl&ggningar  om  ordboks- 
saker. Ej  blott  den  gamle  Gyllenborg  och  den 
sjuke  Kellgren  måste  böja  sig  under  ordboksoket; 


—    400     — 

Hermanson  och  SchrOderheim  nödgades  taga  del 
i  bördan.  Mest  nitisk  Tar  Murberg.  Franska 
Akademiens  ordbok  g&Ude  som  mönster;  nletta 
samfund  hade  sjtift  som  mål  uppgifvit  inskränk- 
ningen till  det  vanliga  språket,  sådant  det  begag- 
nas i  det  hyfsade  sållskapslifsret  samt  af  vältalare 
och  skalder,  hvarjftmte  ordboken  skulle  upplysa 
om  le  hel  usage^.  Män  af  högre  sällskapsbildning 
ansågo  sig  då,  jämte  skalder  och  vältalare,  som 
själfskrifna  språkdomare.  Man  kunde  ej  forutee 
de  förändringar,  som  skulle  inträda,  då  den  nyare 
språkvetenskapen  mognat  och  de  jämförande  språk- 
studierna hunnit  utvecklas.  Den  äldre  foreställ- 
ningen om  språkkunskap  —  och  denna  föreställ- 
ning omfattades  af  Gustaf  III  —  var  ännu,  att 
denna  var  fullkomlig,  då  man  därigenom  kunde 
inhemta  litteraturen  samt  klassiskt  skrifva  och  tala 
språket;  man  hade  ej  och  kunde  ej  hafva  aning 
om  en  ej  allenast  kritisk  utan  naturhistorisk  språk- 
forskning. Redan  Voltaire  ansåg  Franska  Akade- 
miens ordbok  alldeles  forfelad,  därför  att  den  ej 
var  historisk,  och  nämnda  akademi  har,  som  be- 
kant, begynt  utgifvande  af  en  efter  stor  mått- 
stock anlagd,  historisk  ordbok.  Många  hinder 
finnas  .  ännu,  sade  Beskow,  i  Sverige  för  ett  ord- 
boksföretag; om  Scaliger  redan  på  sin  tid  kunde 
säga,    att    endast   den,    som  begått  något,  hvilket 


—     4I>1     — 

med  vanliga  straff  ej  kunde  försonas,  borde  dömas 
till  ordboksgaléren,  så  vore  villkoren  i  våra  dagar 
>fÖga  forbftttrade». 

I  sitt  samma  år  uppsatta  underdåniga  ut- 
låtAude  rtoande  ordboksarbetets  fortgång  erinrade 
Beskow  dftrom,  att  då  man  af  Svenska  Akademien 
fordrat  samma  verksamhet  i  ordboksvAg,  som  den 
iranska  utvecklat,  man  alldeles  fbrbisett  olikheten 
i  tillgångar.  Ensamt  i  jettonw  hade  Franska 
Akademien  en  årsinkomst  af  60,000  francs,  bvilket, 
då  ofta  endast  halfva  antalet  ledamöter  voro  till- 
stadeS)  fbr  dessa  motsvarade  en  pension  af  omkring 
d^OOO  francs.  Franska  Akademien  hade  en  ord- 
bokskommitté, som  var  aflönad  med  12,000  francs, 
och  inalles  uppbar  denna  akademi  af  staten  n&ra 
96,000  francs,  oberftknadt  sftrskilda  prisdonationer. 
Beskow  fhste  för  öfrigt  i  sitt  utlåtande  å  nyo  upp- 
loftrksamhet  därå,  att  en  stiftelse  fiSr  belöning  och 
uppmuntran  af  vittra  förtjenster  i  grunden  föga 
egnade  sig  att  vara  en  »ordboksanstalt». 

Men  om  ftn  Beskow  insåg  alla  svårigheterna, 
så  fortfor  han  i  alla  fall  lika  plikttroget  och  oför- 
trutet med  språkprofssamlandet  och  ville  alltjftmt 
utlotta  bokstafver  till  utarbetning  af  ledamöterna  •* 
Men    till    sist     stod    han    så    godt    som    ensam, 

*  Dä   Garlaon   gjort  sitl  inträde,  fick  han  bokstafven  Sy 
och  Beskow  erinrade  i  ett  litet  tal  därom,  att  inom  den  bok- 

39.  Åahd,  ffanäl.  fr.  1886.     12.  96 


—     402     — 

och    Rydqvist   förest&Udc    hononiy  att  han  cndasi 
tröttade  ut  sig. 

Samme  Rydqvist  har  i  sin  uppsats  »Svensb 
Akademiens  ordbok,  biatoriskt  och  kritiskt  be- 
traktad» talat  om  det  nämnda  »utlottningssystemet' ; 
han  fann  det  orimligt  och  betonade,  att  man  ej 
kunde  vänta  något  i  ordboksvftg  af  personer,  som 
hade  viktiga  lefnadauppgifter  af  helt  annan  art. 
Arbetssättet  måste  nOdvåndigt  leda  till  oeJlkerhet 
och  förvirring,  sftrskildt  då  språkets  genomgående 
lagar  ej  Ännu  blifvit  tilhilckligt  undersökta.  Beskow 
tog,  som  Rydqvist  sftger,  saken  föm&mligast  fiin 
den  vittra  sidan;  emellertid  var  det,  ftfven  i  haus 
tanke,  en  afgjord  för^enst,  att  man  fråi^t 
Franska  Akademiens  ordbok  som  mönster,  ej 
nöjde  sig  med  ordförklaring  och  sj&lfgjorda  exem- 
pel, utan  ville  i  allt  följa  »en  ordnings  som  angif- 
ver  det  historiska  förloppet>.  På  s&tt  och  vis  be- 
undrade Rydqvist  Beskows  ihärdighet  och  haiis 
oinskränkta  vördnad  för  stadgamas  befallning  att 
utarbeta  en  ordbok.  »Trodde  också  ingen  mer  ]» 
en  lyckosam  utgång  af  det  åt^^rtagna  arbetet^  fanns 
dock   en,    som   därom    var  länge  så  lifligt  öfver- 


stafsföljden  fanns  ordet  Seger^  som  vore  bekant  och  kårtftr 
Carlarnes  historieskrifvare;  Carlson  svarade  leende,  att  dir 
äfven  fianns  ordet  Slut;  når  sknlle  ordboksarbetet  biima  så 
långtid 


—    403    — 

tygad,  att  han  var  otiUgftnglig  för  alla  uttryckta 
önskningar  om  planens  förminskning  i  sina  mått; 
när  man  dröjt  så  Iftnge,  hette  det,  måste  allt  göras 
i  den  största  skala.^  Det  må  lemnas  d&rhftn, 
huruvida  Beskows  skäl  till  den  stora  skalan  verk- 
ligen endast  låg  i  det  långa  dröjsmålet.  Den 
Grimmska  ordboken  stod  för  hans  tanke,  och  han 
insåg  med  sin  skarpsynthet,  att  hvarje  svensk 
ordbok,  som  stftllde  sin  uppgift  alltför  lågt  nndur 
dennas  mått,  svårligen  skulle  kunna  blifva  tids- 
enlig eller  fylla  de  anspråk,  som  nu  med  rätta 
börjat  ställas  på  dylika  arbeten. 

Af  Rydqvists  framställning  bekräftas,  att 
Beskow  alltmer  stod  ensam.  Utdelningen  af  bok- 
stäfver  bland  ledamötarna  pågick  visserligen  och 
förnyades  vid  hvarje  nytt  inträde  i  Akademien 
men  medförde  ingen  verklig  påföljd. 

Den  svenska  språkforskningen  måst«  komma 
till  sin  nuvarande  utveckling,  innan  ett  ordboks- 
företag med  någon  framgång  kunde  sättas  i  gång. 
Det  ligger  onekligen  något  tragiskt  men  tillika 
något  aktningsbjudande  i  Beskows  kamp  med  det 
omöjliga.  Han  släppte  aldrig  hoppet.  Man  kan 
ej  utan  verklig  rörelse  läsa  hvad  han  säger  i  ett 
bref,  skrifvet  i  början  af  hans  dödsår  1868.  Ord- 
boksarbetet skulle,  menar  han,  nu  bedrifvas  med 
större     fart     än     någonsin,     och     han     hoppades 


—    404    — 

nu,   att    Rydqvist    skulle  kunna  formas  till  med- 
verkan. 

Så  nitälskade  han  oaflåtligt  for  Svenska  Aka- 
demien och  dess  arbeten. 


Ät  denna  akademi  hade  han  en  gång  egnat 
eu  anonymt  utgifven  skrift.  Den  kallades  »Svenska 
Akademien,  litterårhistorisk  betraktelse»  och  utkom 
i  Upsala  år  1839.  Det  var  den  tiden,  då  Akademieo 
sagts  vara  en  »hofinstitution»  utan  betydelse  samt 
bestå  af  »drOnare».  Den  hade  kallats  en  tom  »deko- 
ration», det  hade  sagts,  att  dess  platser  »vanligen  följa 
med  blå  bandet»  och  att  »hda  inrättningen  vore 
stationär».  Beskow  uttryckte  sin  fOrundran  därOf^er, 
att  man  ej  insåge  det  fosterländska  i  Akade- 
miens bestftmmelse  och  verksamhet.  Vore  Franzéns 
minnesteckningar  ej  af  betydelse?  Hade  Franzéttö 
»Sång  öfver  Greutz»  och  Tegnérs  »Svea»,  dem  Aka- 
demien belönat,  varit  utan  inflytande  på  svensk 
bildning  och  nationalkftnsk?  Eller  ligger  ej  sna- 
rare den  nyare  vitterhetens  morgonrodnad  i  deo 
fOrra  och  fosterlandskärlekens  soluppgång  i  den 
senare?  Akademien  har  kallats  »servil».  Var  det 
då  verkligen  servilt,  att,  såsom  hon  gjorde  pa 
1790-talet,  helbre  ån  att  inv&lja  den  måktigaate 
mannen  i  riket,  inkalla  en  forfattare  med  frisiimade 


—     406     — 

åsikter  och  därmed  uta&tta  sig  for  h&mnd?  Vis- 
serligen hade  det  hftndt,  att  någon  gång  >blå 
bandet  och  en  grefvetitel»  tyckts  leda  till  Akade* 
miens  bord,  men  orftttyist  vore  antagandet,  att 
Höpken,  Hermarison,  C.  F.  Scheffer,  Fersen,  Oxen- 
stierna och  Gyllenborg  behoft  bOrdens  eller  tit* 
lamas  intrftdeskort  i  ett  samfund  for  vältalighet 
och  skaldekonst  Och  huru  vore  tillståndet  for 
närvarande?  Toge  man  nu  statskalendern  i  handen 
och  jämforde  den  nuvarande  forteckningen  å  Aka* 
demiens  ledamöter  med  den  for  tio  eller  femton 
år  tillbaka,  så  skulle  man  finna  den  så  mycket 
omtalade  glansen  från  »samhällets  höjder»*  väsent- 
ligt minskad,  då  man  såge  de  >blå  banden»  Grylden- 
stolpe,  Oxenstierna,  Ramel,  Adlerbeth,  Carl  v. 
Rosenstein,  Fleming,  Wetterstedt,  Lagerbielke, 
Skj<ddebrand  och  Wirsén  ersatta  af  till  det  mesta 
—  ait  venia  verbo  —  svartrockar,  sådana  som 
Wallin,  Tegnér,  Geijer,  Järta,  Berzelius,  Agardh, 
Strinnholm,  Wingård,  Ling  och  Beskow.  Erinrade 
man  sig  Gustaf  IIIss  ord  vid  instiftelsen,  att  Aka- 
demien äfven  egde  med  sig  inforlifva  män,  hvilka 
>i  rikets  högsta  värf  eller  i  allmänna  samman* 
lef nåden  stadgat  sin  smak),  så  kunde  svårligen 
bestridas,  att  af  de  nämnda  »blå>,  oaktadt  hvad 
om  deras  akademiska  behörighet  blifvit  både  på 
skämt   och    allvar  yttradt,  åtminstone  två  tredje- 


—     406     — 

delar  försvarat  sina  platser.  Och  det  skulle  l&nda 
deras  tids  bildning  till  heder,  att  det  högsta  Sm- 
betsmannaståndet  i  landet  lemnat  så  många  icke 
ofOrtjenta  bidrag  af  ledam&ter  åt  ett  samfund  för 
vitter  bildning,  för  sång  och  vältalighet.  Akade- 
mien kunde  för  tillfUlet  ej  visa  mer  än  ett  ends 
blått  band,  nämligen  Wallins,  >och  detta  vore  så 
knappt  tillskuret^  att  det  blott  bars  om  hal8en>. 
Börd  och  titlar  tycktes  således  ej  vid  den  navarande 
sammansättningen  haft  lycka  med  sig.  Hvad  vore 
att  såga  om  påståendet,  att  Akademien  &r  lensidig 
och  stationfir»?  Om  man  betraktade  listan  af 
pristagare,  skulle  man  finna  namnen  Lehnbefg, 
Tingstadius,  Franzén,  Tegnér,  Wallin,  Höijer, 
Chorseus,  Geijer,  Dahlgren,  Silverstolpe,  Blom, 
Stenhammar,  Valmus,  Grubbe,  Agardh,  Rune- 
berg, Strinnholm,  Ling,  Stagnelius,  Stjemstolpe, 
Remmer,  Tranér,  Nicander,  Odmann,  Högberg, 
Fryxell,  Grafström,  Euphroeyne,  Fredrika  Bremer. 
Lsestadius,  Rydqvist,  Bottiger,  Ingelman  ra.  fl. 
Utvisade  dylika  namn  någon  ensidig  smak  hos  den 
vittra  inrättningen?  Med  »pristagare»  menades 
här  de,  som  mottagit  pris,  antingen  de  sökt  dem 
eller  icke;  i  senare  fallet  borde  det  räknas  Aka- 
demien till  heder  att  själf  hafva  uppsökt  värdiga 
föremål.  De  offentliga  hyllningar,  som  hemburit^ 
åt  minnet  af  t.  ex.  Stiemhielm,  Ehrensvärd,  Lidner, 


—     407     — 

vore  ej  heller  af  natur  att  röja  nftgon  ensidig  och 
stationär   smak.     Akademien    hade  af  egna  medel 
sökt    bereda    yngre    författare,    såsom    Rydqvist, 
Nicander,  Bottiger,  tillftllle  att  vidga  sin  bildning 
genom  resor  i  frftmmande  hinder.    Allt  dett«  till-* 
saramanlagdt  vittnade,  att  detta  samfund  vore  något 
hett   annat    ftn    en    »hofdekoration,  som  ingenting 
utrfttt«t».    Detta  förklenande  uttryck  hade  fållts  år 
1 836.     Jämförde  man  emellertid  hvad  under  jufst 
det.  året  på  det  vittra  området  utgifvits  af  Akade- 
miens ledamöter  och  af  andra,  så  visade  det  ^ig, 
att^  medan  af  utanfKr  Akademien  stående  personer 
utgifvits:    Svenskarne   i    Neapel   af   K.    Kullberg; 
Dikter  af  Lilja,  Egeria  (2  häften).  Dikter  af  Carlsson, 
Lenströms   Estetik   samt   »Sigurd   och  Brynhilda», 
Stjerngranats  Vitterhetsförsök,  Mcllins  »Ffidemes- 
landeto  historia  för  fruntimmer»,  Palmblads  Läro- 
bok   i    historien,    Dahlgrens  Sångkalender,  samt  i 
öfrigt    några   f&   romaner   och   noveller,    så  hade 
biand   författare    inom  Akademien  Tegnér  offent- 
liggjort sin  »Sång  vid  Svenska  Akademiens  femtio- 
årsfest», Franzén  femte  bandet  af  sina  skaldestycken 
och    minnesteckningen    öfver    Nils    Brahe,    Geijer 
tredje    delen    af   »Svenska    folkets    historia»,  Ling 
»Tirfing»,  Beskow  »Hildegard»  och  »Torkel  Knuts- 
son»,  Wallin  talet  vid  Svenska  Akademiens  jubel- 
fest,   Strinnhohn    andra  delen  af  »Svenska  folkets 


—     408    — 

historia».  Det  kunde  sannerligen  sättas  i  fråga, 
buruyida  icke  de  så  kallade  »drOname>  lemnat 
vitterheten  en  rikare  skOrd  an  alla  riketa  öfriga 
vitt^rhetsidkare  tillsammantagna.  Man  skulk 
kunna  på  allvar  fråga,  om  icke  en  sådan  skrift 
som  Geijers  teckning  af  Gustaf  II  Adc^f  och  Kri* 
Stina  eller  en  sådan  som  Tegnérs  sång  vid  jubel- 
festen uppvägde  större  delen  af  hvad  icke-drö- 
narne  mAktat  åstadkomma. 

I  denna  lilla  skrift  kampade  Beskow,  som 
man  ser,  verkligen  pro  ans  et  focis^  och  pennan 
lydde  ett  l\]Srta,  som  klappade  lifiigt  för  konung 
Gustafs  samfund. 


Gn  så  vidstråckt  litterär  verksamhet  mna  Bes- 
kows fOrutaätter  obundenhet  af  statsambefeD;  den 
senare  åter  hade  ej  varit  möjlig  utan  enskild  fbr* 
mogenhet.  Beskow  var  i  detta  afseende  af  lyckan 
gynnad.  Hans  fader  *  efterlämnade  vid  sin 
död  en  rikedom,  uppgående  till  mellan  2  och  3 
millioner;  han  hade  i  slutet  af  1700*talet  inköpt 
huset  n:r  18  Skeppebron ,  af  hvilken  lagenhet  enkan 
öfvertog  hälften  och  sonen  Bernhard  andra  hälften. 


*  Ehuru  en  öm  son  äfven  mot  fadern,  var  Beskow  dock 
an  mer  fllst  vid  modern.  Fadern,  stor  atfftrsman,  förstod  sig 
ej  r&tt  på  BoneuB  alla  estetiska  intressen. 


—    409     — 

Efter  moderns  dod  1843  inlOote  Bernhard  vid 
arfskiftet  fr&n  bröderna  kenaes  andel.  För  Ofrigt 
hade  fadern  inköpt  flera  egendomar.  En  af  dessa 
var  örby  i  Brftnnkyrka  sooken,  som  blef  hans 
makas  enkesllte  ooh  efter  henne  tillföll  hennes  son 
FritsB.  Andra  Toro  TuUinge,  som  han  dock  s&lde 
till  Staffel  och  som  namera  eges  af  bokforlåggaren 
Beijer,  vidare  de  stora  Ljosna-verken  Söder*Ljusne, 
Maråker,  Sunnto,  GnUgrafva  —  d&r  Bernhard 
von  Beskows  Äldste  broder  bergarådet  Axel  Bedcow 
i  många  år  bodde  som  disponent  ^—  samt 
Kjimfts,  som  sedermera  såldes.  Före  sin  död  hade 
^Mlern  afven  tillbandlat  sig  stora  delar  i  Söder** 
fors'  bruk. 

En  sådan  stftUning  som  Beskows  medfihrde 
fullkomligt  oberoende;  han  kunde  rikta  sitt  biblio* 
tek  med  dyrbara  verk,  inköpa  konstsaker  oeh 
företaga  resor.  Ull  hans  lycka  hörde,  att  fem<^ 
ton  gånger  hafra  fått  besöka  Rom.  Men  sMll* 
ningen  förledde  honom  ej  till  ftfventyrligheter;  han 
var  mycket  bet&nksam  och  klok  samt  stor  vån  af 
ordning.  Denna  ordning  visade  sig  ock  i  hans 
satt  att  indela  tiden.  Allt  gick  som  ett  urverk. 
Sedan  han  på  morgonen  intagit  kaffe  tillsammans 
med  sin  hustru,  begaf  han  sig  omedelbart  upp 
till  sin  enskilda  våning,  d&r  brasa  om  vintern  då 
var    tand.     Han  arbetade  sedan  hda  förmiddagen 


—     410     — 

men  brakade  fOre  middagen  göra  en  vandring 
antingen  på  Norrbro  eller  i  vestra  alléen  å  Cari 
Xllhs  torg.  På  eftermiddagarna  fortsattes  sta- 
dierna, om  sftllskapslifvet  så  tillät,  och  det  fir 
ganska  visst,  att  Beskow  följde  regeln  nulla  die» 
sine  linea^  fiftrom  dock  mera  inom  kort  och  i 
annat  sammanhang! 

På  eftersommaren,  sedan  vanligen  en  atlftndsk 
brunnsresa  fSretagits,  gftstade  Beskow  gftma  med 
sin  frii  VendelsO,  dftr  hans  broder  expeditionssekre- 
teraren Henrik  Beskow  och  dennes  maka  Pauline, 
född  Moll,  bodde.  Vendelsö,  belftget  vid  Drefvi- 
kens  strand  i  Osterhanninge,  hade  en  stor  gård, 
skuggad  af  gamla  lindar  och  bokar,  samt  en 
vacker  park.  Expeditienssekretaren  och  hans  fru 
voro  gilstfria,  höllo  ett  godt  bord  och  gladde  sig 
mycket,  nar  de  fingo  mottaga  >Bernhard  och  Malin>. 
Bernhard  hade  d&r  sitt  sftrskilda  skrifrum,  som 
vette  åt  trädgården  med  utsikt  åt  Drefriken.  Lifiret 
på  landet  var  lika  regelbundet  som  lifvet  i  staden, 
men  med  något  större  frihet.  VendelsOs  invånare 
skötte  sig  efter  godtfinnande  ftnda  till  kort  fore 
middagstid,  då  »promenad»  företogs  i  stora  alléen: 
på  slaget  tre  intogs  middagen ;  klockan  ^  2  7  på 
aftonen  vandrade  man  till  Oudö  arrendegård  och 
hem  tillbaka,  klockan  ^2  8  spelades  ett  parti 
whist    med     damerna,     klockan     9   var    tebordet 


—    411     — 

dnkadt,  och  dftrefter  musicerade  man  ända  till 
sftngdags.  Bernhard  von  Beskow,  hvilken  var  myc* 
ket  musikalisk*  och,  som  ofvan  nftmnts,  hade  vacker 
sångröst^  sjöng  då  garna  till  pianot  &n  nr  operor, 
såsom  sRrskildt  »Slottet  Montenero»,  an  romanser 
af  olika  slag.  Så  fbrgingo  dessa  sensommardagar 
på  det  fiigra  Vendelsö,  om  hvilket  han  i  en  dikt 
till   värdfolket  sjungit: 

£n  mer  kristallblå  insjö  har  ej  norden 
Än  den,  som  fattas  in  af  Drefvlks  strand. 
Ett  stycke  bimmel  faliit  ned  p&  jonöie^, 
Och  vägen  slingrar  fram  bland  skördeland 
Som  kring  en  blomsterqvast  ett  vattradt  band. 

Ett  landtligt  tjäll  står  under  lummig  lind 
Och  ser  i  böljan  ned,  som  under  seglar, 
Lik  hvitklAdd  brud,  som  sig,  i  källan  speglar. 
Där  möta  dig,  hvad  i  din  barndom  förr 
Du  läst  i  sagan  om  den  gyllne  tiden, 
Husgudar  tvenne:  vänskapen  och  friden, 
Som  alltid  lemna  Öppen  gästfri  dOrr. 

Men  det  var  ej  blott  Vendelsö,  som  gästades; 
stundom  besöktes  ock  Nyckel  viken,  som  sedan  1886 
egdes  af  en  annan  bland  Beskows  bröder,  gross- 
handlaren Gustaf  Beskow,  och  dar  ungeför  samma 
patriarkaliska  lif  léfdes  som  vid  Drefvikens  strftn- 

*  Beskow  komponerade  musik.  Mycket  kända  och 
sjungna  voro  hans  kompositioner  till  Atterboms  »Näktergalens 
klagan>  och  till  A.  A.  Grafströms  »Välkommen  och  farvftl». 


—     412    — 

der*;  ftfven  där  idkades  musik  och  sång.  Bemhsrd 
von  Beskow  ackompagnerade  sig  med  stor  aftkerhel 
och  behag;  medan  han  sjöng,  hade  han  vanan  att 
se  mot  taket.  Sjftlfiilla  sånger  omväxlade  med 
skalkaktiga,  hvilka  senare  utfördes  med  ypperlig 
mimik.  Gilrna  sjöng  han  orden  ur  Bottigers  na- 
tionaldivertissement: »D&r  strömkarlen  spelar  for 
skog  och  elfvar  blå»,  garna  några  gammalfranska 
visor. 

Men  efter  hvaije  utflykt  längtade  han  snart 
å  nyo  till  studerkammaren  och  de  kära  böckerna. 

Runeberg  skref  en  gång  till  Beskow:  »Vore 
icke  hvarje  känsla  af  afund  så  främmande  for  min 
natur,  som  den  verkligen  är,  sä  skulle  jag  vara 
frestad  att  afundas  dig  den  trägna  och  outtröttliga 
flit,  på  hvilken  icke  ens  åren  lyckats  få  någon 
bukt.  Nu  gör  jag  mig  blott  ofta  den  frågan: 
huru  hinner  han  med  allt?»  Denna  flit  var  ock 
verkligen  beundransvärd.  »Han  kunde»,  berättar 
Rydqvist,  »när  som  helst  fatta  pennan  och  fora 
denna  med  lif  och  lust,  om  det  ock  var  nyss  efter 
intagen    middagsmåltid,  hvilken  på  intet  vis  hin* 


*  För  dessa  apptysningar  om  slftkt-  odi  arfrf5rbållandaia 
samt  om  landtlifvet  vid  VendelsO  har  minnestecknsrea  att  tadsa 
eu  af  fiernhand  ?on  Beskows  bronOner,  som  beaftget  stållt 
tiU  förfogande  sina  anteckaingar,  hvilka  viUaa  om  stor  pietet 
och  htogifvenhet  för  den  berömde  fsrbrodems  auaae. 


—    418    — 

drade  honom  att  timtals  författa  och  skrifva  med 
samma  Ifttthet  som  andra  på  morgontimmarna 
efter  en  vederqvickande  80mn!>  För  honom  var 
arbetet  en  njutning  men  drefs  stundom  med  en 
rastlöshet,  som  kunde  haft  sina  vådor,  i  fall  ej 
helsan  varit  af  naturen  god«  Ett  exempel  må  an- 
föras. Från  augusti  1858  till  juni  1859  satt  Beskow 
så  godt  som  oaflåtligt  vid  skrifbordet,  syssel- 
satt med  omarbetning  af  sin  minnesteckning  öfver 
Svedenborg,  med  artiklar  om  ordboksföretag  i  åldre 
tider,  med  utgifvandét  af  Lings  skrifter  och  med 
enskilda  angelägenheter. 

Han  arbetade  med  otrolig  Ifttthet  och  öfver- 
gick  utan  olägenhet  från  det  ena  arbetsföremålet 
till  det  andra.  Under  allt  detta  fortgick  en  oer- 
hörd brefskrifning.  Skrifvelser,  som  kräfde  svar, 
ingiiigo  till  honom  från  en  mängd  hålL  En  dag 
hade  han  nitton  bref  att  besvara,  och  han  klagade, 
att  han  ej  var  så  öfvad  i  brefvexliug  som  Brink- 
man.  »Jag  stryker  med  på  allt  detta  brrfskrifveri», 
säger  han;  men  någon  möda  skönjes  ej  i  hans 
epistolära  meddelanden,  som  voro  utförliga,  ofta 
innehöUo  långa  redogörelser  för  vittra  angelägen- 
heter samt  merendels  hade  litet  salt  af  det  attiska 
slaget. 

En  förströelse  efter  arbetet  voro  de  utländska 
resorna;    de   voro    för  den    arbetsamme    mannen 


—     414    — 

rent  af  nödväi^idiga,  ooh  utan  dem  hade  han  svår- 
ligen kunnat  hålla  ut.  De  kunde  ej  ers&ttas  genom 
gS4itbe8ök  vid  Vendelaö,  ty  han  gjorde  sig  dftr  ej 
fullkomligt  ledig  från  arbetet  med  minnestecknin- 
garna. Vanligen  sträcktes  färden  på  försommaren 
till  EmSy  dår  en  brunns-  och  badkur  genomgicks 
och  dftr  han,  fsljande  Goethes  r^el 

Bdm  Baden  sei  die  erste  Pflicht 

Dass  man  sicb  nioht  den  Kopf  zeybricht, 

sökte  lägga  böcker  och  papper  å  sido.  Dftr  sam- 
mantrftffade  han  1855  med  Jenny  Lind,  hvars 
personlighet  han  högt  värderade  och  hvilkeu  han  dftr 
hörde  sjunga  offentligt  vid  en  till  forman  för 
Clara  Schumann  gifven  konsert. 

Redan  så  fort  Beskow  kom  om  bord  pa  äng- 
haten,  som  skulle  föra  honom  till  utlandet,  kände 
han  sig  upplifvad;  han  visste,  att  han  nu  gick  nya 
friska  intryck  till  mötes.  Pröfvande  var  dock 
ibland  själfva  öfverresan,  emedan  Beskow,  som 
ej  tålde  sjögång,  måste,  när  vädret  var  blåsigt, 
lägga  sig  i  sin  hytt.  Med  sftrskild  oro  betraktade 
han  alltid  grosshandlar  Lamms  närvaro  på  åug* 
båten,  enär  sådant  alltid  af  alla  resande  ansågs  soui 
förebud  till  storm.  En  gång  sade  Beskow  åt 
kapten  Nylén,  som  förde  fartyget,  att,  om  han 
en  Qftrdedels  timme  förut  haft  kännedom  om  Lamms 
afsikt    att    resa  med,  han  hade  uteblifvit.     Nylén 


—     4U     — 

förklarade  dock,  att  Lamm  ej  vore  den  värste  storm- 
bådaren  atan  däri  vida  öfvertr&ffades  af  dompro* 
sten  —  sedermera  biskopen  —  Thcmiander,  hvars 
s&llskap  alltid  vore  oundvikligt  för^iadt  med  ovilder, 
samt  dftrnäst  af  grefve  Axel  Bielke  ooh  baron 
Axel  Noleken.  Många  &iigbåt«bef&lbafvare  kunde» 
enligt  Nyléns  påstående  bekräfta  detta;  för  ftfiigt 
ansåg  Nylén  Beskow  i  allmänbet .  vara  en  »god- 
vftdersfågd>. 

Resorna  gingo  ofta  vida  längre  to  till  £ms. 
Gärna  uppsöktes  Berlin,  där  Beskow  bland  annat, 
år  1843,  blef  kallad  till  middag  å  Ssas  Souci  hos 
konungen,  som,  då  ban  hörde,  att  Beskow  var  af 
preussisk  härkomst,  sade  sig  kunna  »reklamera 
honom».  I  Rom,  där  han  blef  medlem  af  »arka^ 
diernas»  akademi,  försummade  han  aldrig  att  någon 
gäng  under  visteken  uppvakta  den  helige  fadern» 
I  allmänhet  roade  det  honom  obeskrifligt  att  be* 
reda  sig  företräde  hos  berömde  män.  Si  besökte 
han,  rustad  med  hdsningar  från  grefve  Carl 
Löwenhielm,  1851  den  gamle  Metternich  på  Johan- 
nisberg;  han  fann  d&a  af  honom  alltid  mycket 
beundrade  statsmannen  spänstig  till  kropp  och 
själ  roeo  befarande  segrar  för  radikalism  och  kom* 
munism.  I  Verona  uppvaktade  han  Radetätky,  som, 
fast  åttiofemårigy  hvarje  morgon  gjorde  ett  par 
timmars  ridt  och  som  förklarade,  att  Europa  ännu 


—     41»     — 

kunde  rflddas»  om  blott  FVankrike  blefve  envllldigt 
styrdt.  Den  gamle  fältherren  sade,  att,  om  hsn  Tid 
Novara  Tant  tjugu  tusen  man  starkare,  han  skuUe 
gått  ftnda  till  Turin;  fbr  oMgt  tyckes  det,  som  om 
Radetzky  ej  rfttt  uppfattat  Beskows  stftllning  utan 
trott  honom  Tara  en  gammal  militär;  han  kallade 
honom  under  samtalet  jånit:  »Alter  Kamcrad». 

Naturligen  odlades  fr&mst  de  Tittra  bekant- 
skaperna, och  i  Tyskland  framför  allt  Tiecks,  ftnds 
tills  denne  &r  1858  afled.  I  Paris  appsOkte 
Beskow  Lamarttne,  de  Vigny,  Béranger,  Villemain 
och  Montalembert.  Han  fann  Laraartine  &r  1856 
bruten,  försänkt  i  brödbekymmer  och  hels*  slu- 
tande sig  i  ensamhet..  »Det  &r  tragiskt»,  siger 
Beskow^  »att  se  en  i  så  många  hänseenden  utmärkt 
man  brottas  med  ett  sjätflFbrrMladt,  olyckligt,  öfrer- 
mäktigt  öde,  för  hTilket  han  sannolikt  skall  duka 
under.»  De  Vigny  behagade  Beskow  genom  ett 
okonstladt,  mildt  och  älskvärdt  Täsende,  som  tyck* 
tes  honom  erinra  om  Ingemanns. 

Icke  alltid  kunde  dock  Beskow  under  dessa 
resor  motstå  behofret  att  arbeta  och  författa.  Sa 
skref  han  under  em  badTistelse  i  Dieppe  år  1857 
på  tre  Teckors  tid  sin  bekanta  uppsats  »Om  själens 
helsa»,  angående  hvilken  annanstsdes  i  denna  min- 
nesteckning är  taladt«  Samma  år  kom  Thiers  till 
Dieppe.     Beskow    uppsökte   honom    i   hans  botdl 


—    417     — 

och  gjorde  med  honom  vandringar  utmed  stranden. 
Innerst,  sympatiserade  han  ej  med  honom,  men 
nj<>t  af  hans  qvickhet  och  eld.  »Man  tröttnar  aldrig», 
sllger  Beskow,  »att  höra  den  lille  nötknäpparn,  och 
man  förvånas  öfver  hans  oupphörligt  strömmande 
talgäfva;  rösten  är  dock  pipig  och  hes,  liksom  i 
ett  slags  målbrott.  Till  det  yttre  påminner  han 
om  Brinkman  men  är  numera  mycket  fetare.» 
Thiers  sade  sig  som  nöjeslftsning  mest  älska  Gil 
Bias  och  Don  Quixote.  Bland  århundradets  alla 
skalder  satte  han  Lamartine  högst,  förklarade  ho- 
nom större  ftn  Byron,  men  tillade  att  Lamartine 
ej  förstod  sig  mera  på  politiken  än  han  —  Thiers  — 
på  musik.  För  öfrigt  voro  hans  omdömen  skarpa. 
Han  ansåg  Victor  Hugo  vara  en  charlatan  utan 
snille,  sade,  att  Cousin  tappat  bort  sin  filosofi 
i  romanskrifning  om  vittra  fruntimmer,  och  be- 
dyrade att  Yillemains  memoirer  voro  mycket  lätt 
gods.  Thiers^  oblida  yttranden  om  Carl  Johan 
sårade  sfirskildt  Beskow.  En  motsats  till  dessa 
yttranden  bildade  Yillemains  ord,  när  Beskow  samma 
år  besökte  denne  författare  i  Paris.  Enligt  Ville- 
mam  —  bvars  mening  delades  af  Barante,  Cousin 
och  Montalembert  —  kunde  Carl  Johan,  sedan 
han  mottagit  den  svenska  tronföljden,  ej  handla 
annorlunda,  ftn  han  gjorde,  så  vida  han  icke  ville 
svika    sin    ed  som  svensk  kronprins  och  anse  sig 

Sv.  Akad,  Uandl  fr,  1886.     12.  27 


—     418    — 

såsom  fransk  vasall,  ehvad  hans  nya  filderneslaiid 
skulle  dftrpå  gå  under  eller  icke.  Det  var  ej  hans 
fel,  att  Napoleon  hade  fatigué  la  fariune.  Hvad 
Thiers'  försök  att  frånkänna  Carl  Johan  all  mili- 
Urisk  och  politisk  duglighet  angick,  anmftrkte 
ViUemain,  att  Carl  Johan  visat  lika  mycket  snille 
på  slagfältet  och  i  kabinettet,  som  hr  Thiers  i  tribu- 
nen  och  vid  skrifbordet.  Villemain  roade  fbr  öfrigt 
Beskow  genom  små  elaka  omdömen  om  sina  äm- 
betsbröder i  Franska  Akademien,  sftrskildt  de 
Vigny. 

Ännu  under  den  framskridna  ålderns  år  fort- 
satte Beskow  dessa  utflykter  till  främmande  orter. 
Vistelsen  i  Ems  år  1865  var  den  nionde  i  ord- 
ningen. 

Men  äfven  andra  förströelser  ftn  de  utländska 
resorna  tjenade  till  vederqvickelse  efter  det  trftgna 
arbetet.  Beskow  hade  nämligen  tid  öfrig  &fv»i 
för  sallskapslifvet  i  Stockholms  högre  kretsar  och 
hörde  där  till  de  eftersökta.  Hans  af  skftmt  kryd- 
dade, underhållande  samtalsgåfva,  han»  lika  v&r- 
diga  som  förbindliga  umgängessätt,  hans  världs- 
erfarenhet och  beläsenhet,  hans  goda  lynne,  fina 
artighet  och  stora  vänlighet  gjorde  honom  alle- 
städes gärna  sedd.  I  umgänget  spelade  ock  hans 
qvickhet  fram,  en  egenskap,  hvilken,  såsom  han 
själf   i    teckningen    af   Stjernstolpe    säger,    tillhör 


—     419     — 

sftUskapslifvet  och  forljufvar  detsamma  lika  mycket 
aom  den  qvinnliga  skönheten:  »En  qvick  eremit  och 
en  skönhet  i  kloster  äro  alltid  något  stridande 
mot  naturens  mening.»  Förutom  salongslifvet  hade 
Beskow  till  muntrande  omvexling  tid  efter  annan 
sammankomsterna  i  den  så  kallade  »kommittén», 
där  han,  såsom  ofvan  nämnts,  var  »kejsare»,  »stor- 
hertig» och  »ordförande».  D&r  sftUskapade  han 
med  Manderström,  som  var  kommitténs  »dekla- 
matör  och  intrigör»,  med  dess  »generalguvernör» 
Skogman,  med  »generalftlttygmästarn»  G,  v.  Rosen 
—  äfven  »Långström»  kallad  — ,  med  »allmänna 
rösten»  Celsing,  med  den  fromsinte  Carl  Wrede,  som 
kallades  »vreden  eller  helvetesbranden»,  med  advo- 
katfiskal  Rydqvist,  som  var  kommitténs  »justitie- 
minister», med  myntdirektör  Almroth,  som  i  kom- 
mittén kallades  »massan».  Där  fanns  en  god 
sångtrio,  bestående  af  Rydqvist,  Beskow  och  kom- 
merserådet Borelius.  *  Andra  flitiga  ledamöter 
voro  presidenten  Munthe,  expeditionssekreteraren 
Netzel  och  danske  ministern  Plessen.  Dessa 
kommittéqvällar  firades  med  skämt  och  uppsluppen 
glädtighet.  Många  glada  minnen  från  dessa  sam- 
qväm   finnas  bevarade  i  bref,  som  vexlats  mellan 


*  Borelius  ?ar  kommitténs  ifinansminister»,  Munthe 
kallades  där  »riksrådet»  och  Netzel  »talmannen»;  en  kär  leda- 
mot var  ock  Fr.  Järta,  lom  kallades  »Getingen». 


—     420    — 

MNrdfOraiiden»,  »general^venOren»  *  och  »deklama- 
tAren».  Det  var  sftkevlig^ra  i  denna  krets,  som 
MaaderslrOm  föredrog  sitt  vanliga,  till  Bedcows 
åra  författade  sk&mtqvftde  >S:t  Bernhardfl  l€gend>, 
som  böljar  »Sankt  Betnhard  var  en  stor  matador» 
och  dftr  det  bland  annat  beter: 

Sankt  Bernhard  var  en  man  med  talang, 

Och  ensam  skref  han  som  en  falang, 

Han  gaf  it  hyarje  &mne  sitt  érag 

Och  sitt  Miag. 

Om  fädrens  ära  han  ^öng  som  en  man 

Och  själf  för  sitt  land  en  ftra  var  han, 

Men  nftr  till  kritikens  gissel'  han  tog, 

Han  duktigt  slag» 

Han  smällde  till,  så  skinnet  det  sved 

Ihland  rabulistemas  glesnande  led, 

Och  qvidihetor  blixtrade,  vettet  shig  an, 

Och  skoniagslOat  Ijimgade  han. 

Det  betooas,  att  S:t  Bernhard  »var  i  allt  sitt 
lif  konservativ»;  det  skftmtas  med  hans  utlofvade 
ordbok: 

Ett  lexikon  oss  lofvade  han, 

Och  därpå  länge  TflntaAB  maai 

Men  hvar  och  en  vet,  har  det  gick  till  slut: 

Det  kom  ej  ut. 


*  När  Skogmaa  ailidit,  skref  MandersMm  f^n  Paris 
Ull  Beskow:  »Evem  kan  fylla  hans  plats  på  ämbetamiaaMi, 
Tid  bordet,  i  de  lärda  samfondea,  i  de  giada  samqvimea?» 


—    421     — 

Stort  beröm  får  S:t  Bernhard  for  sin  vin- 
källare, och  poemet  slutar  med  en  skål  för 

Vår  ädle  baron, 
Vår  skyddBpatron. 

Meri  i  världsvimlet  likasom  i  ^»kommitténs» 
glada  lag  bibehöll  Beskow,  under  all  ysterhet,  sin 
andes  jämnvikt.  Och  ehuru  han  ansågs  eftersträfva 
maktens  ynnestbevis  samt  faktiskt  ej  underskattade 
dem,  kände  han  rätt  djupt  den  världsliga  glansens 
tomhet  samt  vårdade  noga  sinnets  både  allvar  och 
frid.  Den  sanna  glädjen  är,  sfiger  han  på  ett 
ställe  i  sina  skrifts,  »ett  barn  af  själsfrid  och 
lefnadslust,  en  evig  första  maj,  en  sommamattsdröm, 
skönare  än  passionernas  aprilväder  och  skattgräf- 
varens  surmulenhet  och  ärans  stjämströdda  vinter- 
natt. Därför  trifs  detta  himlabarn  äfven  helst  i 
en  själ,  hvars  alla  strålbrytningar  återspegla  menni- 
skokärlek,  lätt  förenlig  med  liknöjdhet^i  för  det 
skuggspel,  som  kallas  den  yttre  världen  med  dess 
brokiga  vimmel,  dess  gelé-lif,  på  en  gång  sött 
och  kallt,  dess  själfviska  njutningar  och  mantladc 
dårskaper.»  Beskow,  som  dock  hade  infall  lätt 
till  hands,  afskydde  elakheter  och  förtal;  började 
man  tak  om  andras  fel,  så  teg  han  och  deltog 
ej  i  samtalet.  Han  kunde  blifva  häftig,  om  man 
retade  honom,  och  han  kunde,  när  Brinkman  varit 


—     422    — 

krånglig  i  Svenska  Akademien,  utbrista,  att  iBrink- 
man,  ända  sedan  han  kom  in  i  Akademien,  d&r  aldrig 
gjort  annat  än  dumheten,  men  han  var  snart  blid- 
kad och  försonlig. 

Hade  Beskow  en  längre  tid  deltagit  i  stora  värl- 
dens nöjen,  så  stängde  han  sig  vanligen  inne  bland 
sina  böcker  och  sina  arbeten;  han  lät  då  ej  gärna 
störa  sig,  och  ingen  slapp  in,  som  ej  käncle  och  till- 
lämpade  ett  visst  öfverenskommet  sätt  att  knacka 
på  hans  dörr.  »Hvad  andra  tjufvar  stjäla  från 
oss,  det  kunna  vi  möjligen  få  tillbaka  eller  er- 
sätta», brukade  han  säga,  >men  den,  som  från  oss 
stjäl  vår  arbetstid,  han  beröfvar  oss  något,  som 
aldrig  kan  ersättas.» 

För  de  hjälpsökande  och  behöfvande,  sftrskildt 
om  de  tillhörde  vitterhetens  idkare,  voro  ej  denna 
dörr,  detta  hjärta  stängda.  Otaliga  äro  de,  som 
af  honom  hulpits.  Många  svenska  män,  som  sedan 
i  vår  litteratur  gjort  sig  berömda,  hafva  haft  honom 
att  tacka  för  ett  handtag  i  rätta  ögonblicket.  Ni- 
cander.  Nybom,  C.  J.  Bergman,  Bottiger,  B.  E. 
Malmström  anlitade  honom  i  svåra  stunder  och 
aldrig  fruktlöst;  biståndet  lemnades  och  p&  ett 
sätt,  som  aflägsnade  känslan  af  förödmjukelse.  Till 
Beskow  skref  Bottiger  1835:  >Måtte  jag  en  gång, 
med  eröfrad  plats  inom  mitt  fosterlands  vitterhet, 
få  inför  Sveriges  allmänhet  vittna,  hvems  handen 


—     428     — 

var,  som  alljämt  räcktes  mig  vid  de  Ibrsta  stegen, 
hvems  hjärtat  var,  som  vänligt  Öppnade  sig  för 
mina  bekymmer  och  skänkte  mig  uppmuntran  i 
en  af  mitt  ungdomslifs  svåraste  brytningar!»  Samma 
gifmildhet  utsträcktes  ock  till  de  bildande  konster- 
nas och  musikens  idkare.  Beskow  var  mecenat  i 
stor  skala.  Han  följde  därvid  sitt  goda  hjärtas 
och  sin  konstkärleks  bud;  han  visste,  hur  karg 
den  nordiska  konstans  jordmån  ofta  är,  och  han 
utbrister  en  gång  i  sina  »Vandringsminnen»:  »När 
skola  en  gång  nordens  store,  såsom  deras  likar 
i  andra  länder,  anse  det  hedrande  att  vårda  och 
uppmuntra  unga  snillen,  hvilket  jämförelsevis  kos- 
tar så  litet  och  bär  så  vackra  och  långvariga 
frukter?  Ett  koppel  hundar  och  en  slädtrafvare 
stå  ofta  i  budgeten  till  mer,  än  hvarmed  man 
kunde  hjälpa  till  vägs  en  fattig  artist  eller  poet, 
hvilken,  i  rattan  tid  hulpen,  måhända  kunde  blifva 
sitt  lands  heder.» 

En  man,  som  i  samma  person  så  som  Beskow 
förenade  magnaten  och  den  mångsidige  författaren, 
blef  helt  naturligt  föremål  for  många  yttre  heders- 
betygelser.  Åtskilliga  af  dessa  äro  redan  anforda. 
Till  dem  hade  under  tidernas  lopp  kommit  nya.  Hof- 
niarskalkssysslan  hade,  såsom  vi  sett,  lemnats  honom 
1832,  samma  år,  då  han  tagit  afsked  från  chefskapet 
för  teatrarna;  1843  erhöll  han,  såsom  redan  nämnts. 


—     424     — 

friherrlig  v&rdighet,  och  han  blef  Ofverstekaminarjuu* 
käre  samt  serafimarriddare  1861.  Inländska  och 
utländska  akademier  eller  vittra  och  lärda  sain* 
fund  kallade  honom  till  ledamot.  Då  han  fyllde 
sjuttio  år,  1866,  förenade  sig  Svenska  Akademien 
med  enskilda  ledamöter  af  andra  akademier  samt 
några  närmare  vänner  att  öfver  honom  f>ragla  en 
minnespenning,  hvaraf  ett  exemplar  i  gald  till 
honom  öfverlemnades  genom  deputerade,  anf^^rda 
af  Svenska  Akademiens  dåvarande  direktör,  fri- 
herre De  Geer,  hvilken  därvid  höll  ett  ypperligt 
tal.  I  denna  deputation  sågos,  såsom  De  Geer  i 
sina  »Minnen»  anför,  i  broderlig  sämja  ha&  själf 
och  Manderström  vid  sidan  af  deras  politiska  mot- 
ståndare Hamilton  och  Reuterdahl.  De  Geer 
gaf  i  sina  ord  en  varm  hyllning  åt  Beskows 
verksamhet  i<t>r  Svenska  Adademien  och  åt  hans 
omfattande  skriftställarevericsamhet  samt  omnämnde 
särskildt,  att  han  »med  ädel  ifver  höjt  historiens 
nytända  fackla  Ofver  den  tredje  Gustafs  stod  och 
skingrat  de  mörka  moln,  som  lägrat  sig  kring 
Akademiens  stiftare».  Samtidigt  öfverlemnades  en 
vacker  sång  af  Bottiger,  där  det  hette: 

Ditt  lif  har  en  sommardag  varit, 
Dess  rosiga  morgon  har  farit, 
Dess  middag  Tar  strålande  klar, 
Dess  leende  afton  ftr  qvar. 


—     425     — 

i  Han  kommer  med  tjusande  dagrar, 

Med  svalka  af  ek  och  af  lagrar, 
^  Med  diktens  odMliga  vår 

f<  Han  kommer  tU  ätfrade  hår. 

X 

Sen  först  du,  med  lyran  i  handen^ 

Här  sjöng  för  den  lyssnande  stranden, 
t  Ett  sekel  till  hftHten  bar  flytt, 

^  Men  du  ftr  ännu  ej  ftriiytt. 

Ditt  snille  har  ännu  sin  flamma, 
^  Ditt  hjärta  ännu  är  detsamma. 

I  skCnhetene  tempel  fiAn  gäst 

Du  blifvit  dess  Ofverate  ptesl. 

Som  sådan  de  heliga  glöden 
•  Du  vårdat  med  trohet  i  döden 

Och  offral;  hvad  rikast  du  haft: 
Din  kärlek,  din  vilja,  din  kraft. 
Hvad  skönt  sig  i  häfdema  målar 
Sig  bröt  för  ditt  öga  i  strålar, 
Men  krais  du  af  strålarna  band 
Åt  allt,  som  har  frejdat  vårt  land. 

Med    anledning    af   denna  dikt  skref  Beskow 
■  dagen  efter  hyllningen  till  Bottiger:    »Det  påstås, 

att  en  föråldrad  sångare,  liksom  en  vissnad  skön- 
het, aldrig  gör  rättvisa  åt  den,  soin  fördunklat 
honom.  Lyckligtvis  har  jag  ej  erfarit  denna 
känsla,  äfven  innan  jag,  såsom  nu,  kunde  tillämpa 
den  blinde  siarens  ord,  att 

Maa  tål  att  öfverviimae 

I  en  sång,  där  man  beröms.» 


—     426     — 

Ålderns  dag  var  inne,  och  snart  kom  krämpor- 
nas tid  för  den  förut  helsofulle,  hvilken  ej  plAgat  er- 
fara andra  kroppsliga  lidanden  ftn  en  lindrig  svag- 
het i  luftrOret,  mot  hvilken  Ems  brakat  lemna 
bot.  Nu  blef  blodomloppet  mer  ojämnt  och  rörel- 
seförmågan något  försvagad,  dock  sällan  så  mycket, 
att  han  behöfde  inställa  de  dagliga  vandringarna 
på  Norrbro,  där  Beskow  —  själf  i  Stockholm  en 
känd  och  af  alla  uppmärksammad  typ  —  vanligen 
sågs  vid  middagstiden,  stadd  i  samspråk  med 
G.  v.  Rosen,  C.  Bonde  eller  yngre  vänner.  Man 
iakttog  endast,  att  han  nu,  mera  än  förr,  brukade 
stanna  under  vandringen  och  samtalet.  Uppmärk- 
sammare betraktare  påstodo  äfven,  att  det  mycket 
djupt  dolda  drag  af  vemod,  som  hos  denne  lyckans 
gunstling  alltid  funnits,  nu  oftare  kunde  spåras, 
äfv^ensom    att   det    annars  beundransvärda  aiinnet 

o 

något  af  tagit.  Ar  1864  hade  Beskow  lidit  af 
»åderpropp»  och  under  två  månader  af  hösten 
däraf  nödgats  att  ligga  på  sin  soffa.  1867  in- 
funno  sig  bröstkramp  och  hjärtplågor;  Beskow 
reste  till  sitt  kära  Ems  men  måste  afbr3rta  be- 
handlingen, emedan  nervsystemet  var  för  angripet 
för  att  uthärda  vare  sig  brunnsdrickning  eller  bad. 
Han    kunde    ej    bevista    årets    högtid    i    Svenska 

o 

Akademien.  Ar  1868  tillstötte  ett  olycksfall,  i  det 
att  Beskow  just  vid  en  af  de  vanliga  vandringarna 


—     427     — 

på  och  omkring  Norrbro  blef  öfverkörd  af  en 
släde;  han  qvarhölls  nu  på  sjuklägret  halfannan 
månad.  *  Plågorna  blefVo  småningom  mer  ihär- 
diga; krampen  och  hjärtaffektionen  läto  oftare 
förnimma  sig.  Beskow  har,  trogen  sin  vana  att 
anteckna  allting,  smått  som  stort,  på  lösa  lappar 
i  korthet  redogjort  för  sitt  helsotillstånd  under 
dessa  månader  af  sjukdom,  för  de  åkturer  eller 
promenader  till  fots,  han  än  kunde  göra,  för  de 
sömnlösa  nätterna,  hvilkas  oro  morfinen  ej  mer 
kunde  lindra,  för  rådplägningarna  med  Branting 
och  Rossander,  för  de  besök,  han  fick  mottaga  af 
gamla  vänner.  Ännu  den  sista  lefhadsdagen,  den 
17  oktober,  antecknade  han:  »Hosta  hela  natten, 
svårt  att  andas,  endast  kort  slummer  eller  dvala 
från  V2  6  till  ^2  7.  Hade  dock  tagit  in  de  ro- 
gifvande  dropparna.  Vattenafrifning  på  benen 
kl.  V2  8,  som  värmde  godt.  Njöt  en  halftimmes 
vederqvickande  sömn  från  11  till  ^/2  12,  under 
h vilken  jag  ej  kunde  mottaga  besök  af  H.  Harailton, 
C.  Rydqvist  och  Fritz  Beskow.»  Vid  början  af 
natten  mellan  den  17  och  den  18  oktober  1868 
afled    han    omärkligt  och  till  utseendet  plågfritt  i 


*  Sin  sista  sommar  tillbragte  han  i  Södertelge;  åt  en 
släkting,  som  där  besökte  honom,  sade  han,  att  han  trifts  väl 
och  ämnade  »komma  tillbaka  nästa  sommar». 


—     428    — 

en  hvilstoly  hvari  han,  nyse  uppstigen  ur  bftdden, 
eftei*  eu  lindrig  slummer  nedBJuDkit. 

Rydqvist  tolkade  i  skrifvdser  till  Svendm 
Akademiens  ledamöter  hennes  smftrta  AfVer  den 
oersftttliga  forlualben  af  »den  lycklige  och  vise  leda- 
ren af  Akademiens  angelägenheter,  den  ofoig&tlige 
vårdaren  af  fosterlandets  stora  minnen,  den  ofor- 
liknelige  mftstaren  i  ordets  konst». 

På  den  Akademi,  hvars  hägn  haa  under 
trettiofyra  år  varit  och  som  därför  med  skäl  på 
den  minnespenning,  hon  Ofver  honom  präglat,  an* 
bragt  orden  Nosttum  prassidium  et  dtUce  deeus 
diuy  hade  han  före  sin  död  med  välvillig  trohet 
haft  sina  omsorger  riktade  dels  genom  ett  forord- 
uande,  «tt  Akademien  skulle  efter  hans  hustrus 
frånfäUe  ega  rätt  att  mot  den  måttliga  summan 
af  50,000  rdr  rmt,  eller  mindre  än  egendomens 
halfva  värde,  inlösa  hans  hus  vid  Skeppsbron  n:r  18, 
dels  genom  bestämmelser  om  en  för  Akademien 
kär  och  dyrbar  plikt  och  rätt  att  med  räntan  af 
ett  kapital  å  20,000  kronor  hvartannat  år  utdela 
ett   resestipendium    åt    någon  förtjent,  obemedlad 

o 

vitterhetsidkare.  At  Upsala  universitet  hade  han 
öfverlemnat  det  mesta  af  sin  stora  boksamling. 

Hans  lefnad  synes,  då  man  öfverblickar  den- 
samma, hafva  burit  vittne  om  den  »likstftmmigbet 
i  själen»,  han  i  sin  skrift  om  själens  helsa  skildrat 


—     429    — 

såsom  bestående  dftri,  att  »förståndet  verkar  med  klar- 
het, viljan  med  lugn,  kftnslan  med  en  välgörande  vfir- 
me»,  ett  tillstånd,  som  motsvarar  »kroppens  sundhet 
under  ett  jftmnt  och  ordnadt  lefnadssatt».  V&rlds- 
mannen  Beskow  kade  tidigt  insett,  att  man  »i  det  hOgre 
samh&llslifvet,  med  sftllskapsodlingens  fOrkonstlade, 
ståndigt  vexlande  njutningskåUor,  vore  förlorad, 
om  man  ej  i  tid  sökte  utbyta  och  ersätta  dem 
genom  njutningar  i  tankens  och  den  öfversinnKga 
känslans  värld».  Om  jämväl  detta  yttrande  kan 
anses  ftlsta  större  vikt  vid  »njutningen»,  låt  vara 
att  den  är  förfinad,  än  vid  lifvets  högsta  ändamål,  så 
må  man  ej  däraf  låta  förleda  sig  till  det  antagan- 
det, att  synvidden  skulle  varit  så  begränsad.  Däre- 
mot talar  redan  uttrycket  »den  öfversmnliga  känslan», 
och  om  en  blick,  som  spejar  mot  högre  rymder, 
vittnar  frågan:  »Skulle  i5årilen  öfverlefva  puppan 
men  själen  icke  stofthyddan?»  Och  om  hans 
vackra  lefnadsafton  gälla  Leopolds  af  honom  ofta 
ai!il%)rda  ord: 

Den  sol,  som  nedergår,  äniui  sin  skönhet  har, 
Och  seglarn,  som  fr&n  sjön  sig  inåt  hamnen  drar, 
Med  sakta  vaggad  fart  ooh  sammandragna  8egel> 
Behagar  än  v&r  syn  oeh  håller  skådam  qvar. 

Vid  derr  högtidssammankomst  som  Svenska 
Akademien  år  1868  firade,  erinrade  direktören 
grefve  Manderström  om  ädelheten  i  Beskows  skap^ 


—     430     — 

lynne,  om  det  med  godhet  parade  behaget  i  hans 
väsende  och  om  den  vfiUjudande,  nu  slocknade 
stamman»  om  satirens  mellan  blommorna  dolda 
tagg,  om  den  aflidnes  älskvärdhet  i  umgänget,  om 
hans  arbetsifver  och  hans  lynnes  ännu  i  det  sista 
ungdomliga  liflighet.  Bottiger  tolkade  i  en  vid 
sammanträdet  uppläst  dikt  sin  sångarbroders  for- 
tjenster  och  återkallade  fOr  de  närvarandes  trogna 
minne  bilden  af  Beskows  Skeppsbro-bostad,  där 
Tegnér  så  ofta  varit  gäst,  där  Runeberg  njutit 
af  den  vidsträckta  utsikten  Ofver  vattenytan  och 
där  »smak  och  snille  fått  ett  palats». 

Hans  bild  har  i  Svenska  Akademien  tolkats 
af  hans  efterträdare  C.  G.  Strandberg,  som  om 
honom  sannt  yttrade:  »Han  hade  sett  två  mennisko- 
ätter  försvinna,  han  lefde  till  slut  med  den  tredje, 
och  han  hade  tillegnat  sig  blomman  af  hvarderas 
bildning.  Därför  kunde  han  ock  uppträda  for* 
medlande  och  forsonande  mellan  olika  tidskiften 
i  vår  vitterhet  samt  på  den  fosterländska  odlingens 
befrämjare  utOfva  ett  inflytande  som  fä.»  Att 
denne  förmedlare  dock  aldrig  tvekat  att  uttala 
manliga  och,  där  så  kräfdes,  varnande  ord,  därom 
vittna  många  af  hans  skönlitterära  skrifter  och 
hela  hans  politiska  skriftstäUarskap.  Men  kanterna 
undanträngdes  ej  af  vapnen;  de  väpnade  oftast 
själfva  med  ömhet  sin  älskling,  som  än  i  ålderns 


—     431     — 

dagar  var  dem  trogen.  Och  när  pilarne  voro 
bortlagda,  tillhörde  han  dem  och  vänskapen,  liksom 
hans  bild  nu  tillhör  det  tacksamma  och  vårdande 
minnet. 


8? eaika  AkadenieBi  tlfliigitaiBM 

för  år  1898. 

A/handlingar  i  vittra  ämnen. 

1)  Den  homeriska  frågan. 

2)  Om  den  från  antika  mönster  åtgående  diktningen  i 
Sverige  under  sexton-  och  sjuttonhnndratalet  samt  dess  för- 
hållande till  sina  förebilder. 

3)  Om  romanen  som  estetisk  konstform. 

4)  Om  betydelsen  för  ett  samhälles  andliga  odling  af 
dramatisk  diktning  och  scenisk  framstftllning. 

6)  Om  den  nordiska  folkvisan  och  hennes  förhållande  till 
konstpoesien. 

6)  Jämförelse  mellan  konst  och  litteratur  såsom  mätare 
af  ett  tidehvarfs  odling. 

7)  Om  politisk  vältalighet  i  äldre  och  nyare  tider. 

8)  Den  antika  och  den  moderna  vitterhetens  olika  upp- 
fattning af  naturen. 

Akademien  lemnar  dessutom  de  täfiande  frihet  att  väljs 
något  estetiskt  eller  litterärhistoriskt  ämne. 

/  språkforskningen. 

1)  Undersökning  af  de  påverkningar,  som  svenska  språket 
under  sin  historiska  utveckling  rönt  från  något  visst  främmande 
språk  (t.  ex.  från  lågtyskan,  högtyskan  eller  franskan). 

2)  Behandling   af  Mgor   hörande  till  svensk  synonymik. 

3)  Behandling  af  nå^t  viktigare  kapitel  i  den  svensks 
syntaxen.  (Framställningen  bör  stödjas  med  citat  ur  litters- 
tnren  och  taga  hänsyn  till  den  historiska  utrecklingen  inom 
svenskan  äfvensom  till  besläktade  företeelser  i  närstående 
språk). 


—     433     — 

För  den  historiska  framställningen^ 

1)  RiksfOreståndarskapet,  dess  uppkomst  och  betydelse  i 
Sveriges  historia. 

2)  Teckning  af  konung  Gustaf  I:s  senaste  regeringsår  och 
hans  förhållande  till  sina  söner. 

3)  Erik  XIY  och  Johan  III  såsom  renässansbildningens 
hefrängare  i  Sverige. 

4)  Framställning  af  de  följder  Sveriges  deltagande  i  30-åriga 
kriget  haft  med  afseende  på  nationalkarakteren,  sederna  och 
lefnadssftttet,  den  allmänna  bildningen  och  språket. 

5)  Det  karolinska  enväldet  jämfördt  med  andra  absolutis- 
tiska styrelseformer  på  samma  tid. 

6)  Magnus  Stenbock.    (Lefnadsteckning.) 

7)  Hvilket  inflytande  har  den  vid  Carl  XII:s  död  inträdda 
förändringen  i  Sveriges  inre  och  yttre  ställning  haft  på  svenska 
folkets  tänkesätt,  bildning  och  seder? 

8)  Kronprinsen  Carl  Johan  och  Nordarméen  i  Tyskland 
1813. 

För  öfrigt  lemnas  fritt  val  af  historiskt  ämne  med  det 
förbehåll  att  ämnet  icke  får  vara  närmare  vår  tid  än  år  1844. 

/  skaldekonsten 
lemnar  Akademien  fritt  val  af  ämne. 

För  Zibetska  priset: 

Sång  till  upplifvande  af  något  bland  fäderneslandets  stora 
minnen. 


Akademiens  stora  pris  är,  liksom  det  Zibetska  priset, 
hennes  belöningsmedalj  af  800  kronors  värde.  Om  täflings- 
skrift,  utan  att  anses  böra  med  Akademiens  stora  pris  belönas, 
likväl  synes  f5rtjena  en  större  utmärkelse  än  ett  omnämnande 
å  Akademiens  högtidsdag,  vill  hon  tilldela  författaren  sin  mindre 
skådepenning  i  guld. 

Akademien  förbehåller  sig  rätt  att  intaga  prisbelönad 
skrift  i  sina  tryckta  Handlingar  för  det  år,  då  skriften  pris- 
belönades,  och   må   författaren,   där   så   sker,  icke  själf  den- 

Sv.  Akad.  Handl.  fr.  18S6.     12,  28 


—     434     — 

samma   ntgif^a,   förrftn  ett  år  förflutit  från  det,  då  skriften  i 
Akademiens  Handlingar  utkom. 

Skrifterna  skola  före  den  8  september  insändas  till  Akade- 
miens sekreterare  och  böra  ?ara  försedda  med  valspråk  och 
förseglad  namnsedel,  hvilken  senare  jämväl,  i  stället  för  namn, 
kan  innehålla  ett  tänkespråk.  Jämte  det  Akademien  förbe* 
håller  sig  att  för  framtiden  förvara  de  skrifter,  som  till  hennes 
täflingar  insändas,  får  Akademien  till  de  täflandes  kännedom 
meddela  att,  för  den  händelse  någon  till  Akademien  inlemnad 
skrift  skulle  i  sin  helhet  eller  delvis  före  högtidsdagen  och 
utan  Akademiens  vetskap  offentliggöras  eller  underställas  annan 
myndighets  bedömande,  samma  skrift  anses  hafva  utgått  från 
de  täflandes  antal. 


Svenska  Akademiens  Handlingar 

kosta  i  bokhandeln: 

Uandlingar  ifrAn  1786,  för  hvarje  del  3  kr. 

Handlingar  ifrAn  1796,  för  hvarje  af  de  2ö 
första  delarna  likaledes  3  kr.  —  För  de  öfriga  delarna 
gäller  det  pris,  som  finnes  hvarje  del  åsätt. 

B^  Några  fullständiga  ex.  af  hela  samlingen, 
1786—1886  =  67  delar,  hvilka  kostat  tillhopa  223  kr. 
50  öre,  äro  att  tillgå  vid  omedelbar  rekvisition  hos  P, 
A.  Norstedt  dt  Söner  mot  kontant  129  kr.  pr  ex. 

Handlingar  ifrAn  1886:  Första  delen,  4  kr.  — 
Andra  delen  (öfvér  900  sid.),  9  kr.  —  Tredje  delen. 
6  kr.  —  Fjärde  delen,  4  kr.  75  öre.  —  Femte  delen, 
3  kr.  25  öre.  —  Sjette  delen,  hvilken  bl.  a.  innehåller 
>0m  genus  i  svenskan»  af  Es.  Tegnér,  5  kr.  75  ö.re. 
—  Sjunde  delen,  3  kr.  75  öre.  —  Åttonde  delen,  4  kr. 
75  öre.  —  Nionde  delen,  3  kr.  —  Tionde  delen,  4 
kr.  25  öre.  —  Elfte  delen,  4  kr. 


På  P.  A.  Norstedt  &  Söners  förlag: 

Svenska  Akademiens  Historia 

1786—1886. 

På  Akademiens  iippdracr  författad 

af 

Gustaf  Ljunggren. 

Två  delar.  —  Pris  tillhopa  12  kronor. 


Pris  för  föreligixando  del:  5  kr.  25  öre.