(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Svenska akademiens handlingar ifrån år .."

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



^M^4 



. ' \ 



-^r^ 



.U *1 



C^ i/Slf.L 




/ 





SVENSKA 



AKADEMIENS 



HANDLINGAR 



IFRÅN ÅR 1886. 



ELFTE DELEN. 





SVENSKA 
AKADEMIENS 

HANDLINGAR 



IFKÅN ÅK 1886. 



ELFTE DELEN. 
1896. 




STOCKHOLM 1887 

tmin. BOXTKTCUMST. r. A, KOBSTXDT b tösnti 



'L. £^ i/3i.j,J] 



Harvard Ooliege Library 
May 31, 1912 
Tuoker f und 



INNBHÅLL. 



Handlingar rörande Svenska Akademiens högtidsdag 
den 20 december 1896: 

Tal af Akademiens direktör, herr Tegnér sid. a. 

Inträdestal af herr E. G. W. Rudin > 13. 

Svar af herr Tegnér » 116. 

Redogörelse för sammankomsten » 121. 

Minne af friherre Bernhard von Beskow, författadt 

af C. D. af Wirsén. Förra afdelningen > 126. 

iicademiens tåflingsämnen för år 1897 > 321. 



HANDLINGAR 



bObandb 



SVENSKA AKADEMIENS 

HÖGTIDSDAG 



DKN 20 DBOEMBKR 1896. 




iSöndagen den 20 december 1896^ Svenska Aka- 
demiens högtidsdag j hade Akademien på stora börs- 
salen offentlig sammankomst^ hvilken H. K. H. 
Kronprinsen täcktes ä den vanliga läktaren bevista. 
Akademiens direktör herr Tegnér öppnade 
sammankomsten med följande 

TAL. 

Svenska Akademien har af sin stiftare fått till 
särskild uppgift att vårda vårt folks stora minnen. 
Vi må då Mga: Hvilka minnen förtjena att 
i sanning kallas stora? Hvad år öfver hufvud 
stort, och hvad år litet? 

Med sina instrument och sina sifiFror öfverbe- 
visar oss astronomen, att mången liten punkt på 
himlahvalfvet, så oansenlig att ögat knappast för- 
mår skymta den, i själf^a verket är millioner gån- 
ger större än hela denna vår jord, som förefaller 
088 så oOfverskådlig i vidd. 



Och äfven här nere på vårt klot, inom menni- 
skomas värld, möta oss liknande förhållanden. 
Mången vfiJdig eröfrare, som fyllt jorden med då- 
net af störtade troner och omhvälfda riken, har 
ändå på det hela betydt rätt lit^t för mensklig- 
heten. Äfven om man medger, att också de onda, 
förstörande makterna kunna hafva sin storhet, vi- 
sar det sig lätt, att jämväl den mest fruktade världs- 
förhärjare måste afstå storhetens ära åt makter, 
som vida mindre falla i ögonen. Hvad var mon- 
golernas stolte höfding, han som på millioners 
grafvar en gång grundade det största rike, histo- 
rien hittills vet att omtala, hvad var Djingis-khan 
såsom folkens gissel i jämförelse med den nye er- 
öfrare, som ett århundrade efter hans död åter 
drog ut från Asiens midt och ej stannade, förrän 
han med högar af lik sållat också vår aflägsna 
nord vid Ishafvet* och Atlantens strand? Och 
denne nye Djingis-khan var dock till sitt yttre så 
oansenlig, att ingen på den tiden kunde skönja 
hans drag; med en här af mångtusenden sina 
likar hade den förfärlige kunnat slå upp sitt 
fältlager i en enda vattendroppes rymd. Hvad var 
jordens väldigaste herskare mot Digerdödens an- 
språkslösa mikrob? 

Men hur liten mikroben än är, så finnes dock 
nedanför den något som menniskoögat ännu mindre 



— 5 — 

kan skönja: en hel värld, som intet synglas 
ännu röjt och som för våra sinnen är ännu ofatt- 
barare än själfva atomen. Och detta, som för ögat 
är mindre än det minsta af allt, just detta är, om man 
SÖ* nogare till, det stOrsta af allt. Det är en värld 
hvars minsta qvantitet är för stor att mätas af 
något jordiskt mått. Nedanför atomen och ofvan- 
för himlarymdens största sol gå råmärkena för den 
verkliga verkligheten, för idéernas eviga rike. 

Endast om och i den mån en person är bä- 
rare af någon idé ur denna högre värld, endast i 
samma mån är det som han och hans minne eger 
verklig storhet. 

Hvarför har Gustaf Adolfs födelsedag, den 20 
december, blifvit af Gustaf III bestämd till Svenska 
Akademiens högtidsdag? Hvarför hedrar vårt folk, 
och med det många andra folk, ännu i dag Gustaf 
Adolfs minne? Icke är det på grund af hans segrar; 
de voro ringa i jämförelse med dem, som mongol- 
forsten vann. Nej, för sanningens och frihetens och 
fosterlandets sak förde Gustaf Adolf sin svenska 
här ut på Europas slagfält, och i dessa idéers namn 
är det hans minne ännu bevarar sin storhet. 

Som en jäktad flykting stod en gång en an- 
nan Gustaf och talade på en kyrkbacke i Dalarne. 
Hans ord voro enkla, de voro talade till enkla 
män. Men i de orden låg ett något, en andlig 



— 6 — 

kraft, som gjorde, att de inom kort genljödo öf^er 
allt Sveriges rike, genljödo så starkt, att alla 
främmande inkräktare med skräck flydde undan. 
Fyra hundra år hafva förgått sedan Gustaf Vasa 
föddes, men hur kärt än i dag den konungens 
minne är för hans folk, därom har särskildt det 
gångna jubelåret burit månget vittnesbörd. 

Jämväl åt en annan af våra forna konungar 
har detta år medfört en hyllningsgärd. Gjuten i 
brons står nu Karl X Gustafs bild vid gränsen 
af det nya område, som hans segrar förvärfvat åt 
Sverige. Väl må vi beklaga, att det var med väp- 
nad hand som detta område vanns ifrån ett bro- 
derfolk, med hvilket vi aldrig bort hafva någon 
strid. Men när vi se, hur lätt och hur fullstän- 
digt de nya provinserna växt fast vid Sverige, så 
måste vi väl tro, att Karl X vid sin bragd ej 
blott stod fram som målsman för de naturliga 
gränsemas, geografiens logik, utan att han ock 
gaf verklighet åt en historiens tanke. Och här 
såsom alltid, då något omgestaltas på ett ur högre 
synpunkter mera tillfredsställande sätt, röjde det 
sig snart, att äfven den tappande parten på sitt 
sätt gjort en vinst. Karl X:s och hans närmaste 
eft;erföljares tidsålder står i nordens historia som 
ett gränsskede: å ena sidan — där bakom — århun- 
draden fyllda af bittra inbördes strider, å andra 



sidan — dte framför — århundraden^ under hvil- 
ka friden mellan nordens riken knappt varit allvar- 
samt störd. I det invigningstal, med hvilket Sve- 
riges och Norges kronprins å sin höge faders, vår 
älskade konungs, vftgnar afiAckte Earl X:8 bildstod 
i Malmö, framhölls också både sant och vackert, 
att detta minnesmärke ej blifvit rest och ej heller 
bort resas, forrän den gamla missämjans minnen 
hunnit så förblekna, att danska män som bröder 
kunnat mötas med svenska på Lunds forna slag- 
fUt till gemensamt resande af en minnesvård öfver 
gemensamma förfaders grafvar. 

För Svenska Akademien har det senaste året 
medfört en stor, en oersättlig förlust. Och det 
är icke blott Svenska Akademien, det är hela 
svenska folket, som nu står sörjande kring Louis 
De Geebs graf. Hans namn är fast vid minnet af 
åen skarpaste och betydelsefullaste politiska strid, 
som under den senaste menniskoäldern timat i vårt 
land, och själf hade han den främsta platsen i 
striden. Och likväl var Louis De Geer till hela 
sitt väsen framför allt just en fridens man. En 
upphöjd karakter, mot hvilken ett tvifvel ej ens 
hviskats fram, en klar och fri tanke, ett kärleks- 
fullt öga för det sköna i natur och menniskolif, 
därtill förmågan att åt de ljusa, vackra tankarna 



— 8 — 

gifva en ädel form, och kraft att, när det gällde, 
äfven omsätta tankar i energisk handling — allt 
detta fanns på ett säUsynt harmoniskt sätt fOrenadt 
hos vår bortgångne, vördade medbroder. 

Lyckligt Sveriges folk, om det vid kommande 
politiska stormar alltid får se den främsta platsen 
bland omhvälfhingsidéemas målsmän intagas af en 
person så fri från allt partisinne och all själfvisk- 
het, så mild, så hofsam och saktmodig, så person- 
ligt högaktad äfven af sina politiska motståndare 
som den, hvilken senast lemnat ett tomrum i Sven- 
ska Akademiens krets. Frid öfver den ädles minne! 

När Gustaf III gaf åt Svenska Akademien det 
dubbla uppdraget att vårda Sveriges historiska 
minnen och att utarbeta en svensk ordbok, anade 
han knappast, hur nära dessa båda uppgifter i 
grunden stå till hvarandra. En svensk historisk 
ordbok blifver en bok om svenska minnen, lika 
visst som något annat slag af svensk historia bUf- 
ver det. Hvart ord i vårt språk gömmer en skatt 
af minnen, stundom helt unga, stundom äldre än 
all skrifven historia, minnen än från Sveriges egen 
jord, än från de Qärmaste länder. 

Den ordbok, Svenska Akademien nu utgifver, 
har till en af sina uppgifter att tolka dessa min- 
nen. Fastare, än de flesta besinna, är idéernas 



— 9 — 

historia bunden till ordens. Hvarje ny tanke, som 
griper ett folk, hvarje ny uppfinning, som får sprid- 
ning i dess krets, namnf&stes ju gärna med ett 
nytt ord eller afpräglar sig åtminstone genom en 
ny betydelse hos ett gammalt. Och just dårför 
att en utförlig ordbok nödgas granska språkets 
hela ordförråd, skall Svenska Akademiens ordbok, 
n&r den en gång föreligger afslutad, från en sida vara 
den fullständigaste historia, som skrifvits, om den 
svenska tankens och den svenska odlingens minnen. 

Mest blir det visserligen en historia om helt 
smd minnen. Dock är äfven här gränsen mellan 
den lilla historien och den stora ej alltid så lätt 
att uppdraga. Också ordens häfder kunna hafva 
sina stora problem. Hvem vill påstå, att det skulle 
ega mindre intresse, om vi kunde angifva födelse- 
datum eller Inflyttningsår for sådana ord som läsa 
och skrifvaj än om vi lyckades bestämma ett om- 
tvistadt födelseår för någon af vår samhälls- eller 
litteraturhistorias stormän? — Äfven språket har 
aUtså sin roll i häfdaforskningen, och om man 
sagt, att »svenska folkets historia är dess konun- 
gars historia>, så kan man ock påstå, ej blott som 
en paradox, att svenska folkets historia är dess 
naminas och verbs historia. 

Under det gångna året hafva åter utgifvits 
ett par häften af Akademiens ordbok, och antalet 



— 10 — 

af de utkomna häftena uppgår nu till sex. Ge- 
nom vunnen tillökning i arbetskrafter hoppas Aka- 
demien att hädanefter kunna så småningom på- 
skynda utgifvandet. 

I de hittills utarbetade häftena upptagas ine- 
mot tre gånger så många ord som de, hvilka hit- 
tills för motsvarande del af alfabetet förekommit 
i någon svensk ordbok. €renom den angifna siff- 
ran ar dock ingalunda förhållandet mellan den 
nya ordboken och dess föregångare fullt uttryckt. 
Sin v&sentliga öfverl&gsenhet har det nu utkom- 
mande verket i en långt ftiUståndigare redogörelse 
för de särskilda svenska ordens betydelser och 
öden. Att en senare ordbok, om den rätt skall 
fylla sin uppgift, bör vara rikare på ord och be- 
tydelser än en föregående, detta ligger för öfrigt 
i sakens natur, ty själfva språket riktas mer och 
mer för hvarje år, i samma mån som idéer och 
uppfinningar mångfaldigas, alltså hastigare i våra 
dagar än någonsin förut. Väl faller också ett och 
annat gammalt ord under tiden bort, men minsk- 
ningen försiggår ej på långt när så hastigt som 
tillväxten. Språkets nativitet är hos ett framåt- 
skridande folk alltid större än dess mortalitet. 



— 11 — 

I ledigheten efter professorn m. m. Viktor 
Rtdbbbg har Akademien, med sin höge beskydda- 
res nådiga samtycke, den 26 mars innevarande kr 
till ledamot valt och kallat professorn m. m., teo- 
logie och filosofie doktor Erik Gborg Waldkmau 
Napoleon Rudin, som nu kommer att taga sitt 
intr&de. 



INTRÄDES-TAL 



SVEKSKA AKADEMIEN 



DEN 20 DECEMBER 1896 



AF 



BRK OBORO WALDEMAR RUDH 

TmOL. OOH FDU DOKTOB, PB0FU80R YW K. UNITSBIimvr I UP8AI^, M. M. 



Mine Herrar! 

JL/& jag första gången intr&der i Eder högtftrade 
krets, en krets, bestående af k&nnare från flera 
områden i lifvet, där jag vet mig vara föga eller 
intet hemmastadd, kunde jag hafva största anled- 
ning att tala om den tvekan jag hyst att våga 
mottaga Eder kallelse. Men jag får icke upptaga 
Eder tid med dylika sj&lfbetraktelser. Vare det 
mig nog att s&ga, att om jag skall finna någon 
synpunkt, som berättigar mig till en plats bland 
Eder, så måste det vara min kärlek till vårt 
gemensamma sköna modersmål och mitt bemödande 
att låta detsamma — enkelt och utan flärd — tjena 
vid det gudomliga ordets förkunnande. Om det 
nu är därför jag blifvit ihågkommen bland de 
många andra, som i detta afseende kunde komma 
i fråga, så har jag blott att därför frambära ett 
vördnadsfullt tack. Därvid känner jag det särskildt 
både dyrbart, uppfordrande och förödmjukande 
att i vördsam erinran återkalla för mitt minne 



— 16 — 

bilden af de fem män, som innehaft just den 
plats man i dag anvisat mig, nämligen: Leopold, 
Grubbe, Hwasser, Strandberg och Rydberg. Det 
åligger mig på denna stund att med en kort fram- 
ställning söka teckna en bild af den sistnämnde 
bland dessa. 

Blott en enda gång har det blifvit mig, som 
man betrott med detta i sanning icke lätta uppdrag, 
förunnadt att personligen sammanträffa med Viktor 
Rydberg. Det var vid Upsala universitets stora 
jubelfest år 1877, en fest, som ock var Viktor 
Rydbergs särskilda högtid, enär han då emottog 
den ovanliga utmärkelsen att, utan att hafva aflagt 
någon enda akademisk examen, dock, på kallelse 
från båda våra universitet, kransas till heders- 
doktor. Jag hade nyss i helgedomen följt hans 
sköna kantat, buren af Josephsons toner, och då 
känt fläkten af en ädel ande. När vi sedan i den 
gamla Linnésalen sammanfördes vid det festliga 
samqvämet, var det i en mycket sympatisk stämning 
vi möttes, och med ett hjärtligt handslag helsades 
jag vid mitt närmande af den ännu ungdomlige 
mannen med den nyvunna lagerkransen på hufvudet. 
Några vänliga ord, som han därvid sade mig, om 
att han stundom n mörka stunder plägade heinta 
tröst ur en af mig utgifven andaktsbok», måste hos 



— 17 — 

mig framkalla den tanken, som jag förut näppeligen 
vågat hysa, att Rydberg icke hörde till de män, 
som anse under sin värdighet eller åtminstone 
knappt känna behof af att någon gång taga fram en 
uppbyggelsebok — och huru många äro ej dessa! 
Han måste tvärt om vara en, som åtminstone någon 
gång, med Guds ord i hand, kämpade mot mörker 
inom sig och icke blygdes vidgå detta. Sådant 
gjorde mitt hjärta godt. Vi vexlade för öfrigt icke 
många ord. Men vi skildes åt — jag hoppas det 
— med en ömsesidig vänskapskänsla. Sådant var 
mitt första och enda personliga intryck af Rydberg, 
men det var ett ljust intryck. Ej anade jag då, 
att jag aldrig mer skulle sammanträflTa med honom 
förrän vid hans bår, och att jag nu skulle stå 
såsom hans minnestecknare. 

Innan jag öfvergår till mitt ämne, känner jag 
mig behöfva uttala, att jag i hög grad finner mig 
sakna förutsättningar för en fullt tillfredsställande 
teckning af Viktor Rydberg. För att icke tala 
om min personliga obekantskap med honom, så 
hafva vi ju rört oss på mycket skilda områden i 
lifvet, och han har i viktiga frågor uttalat en upp- 
fattning olik min egen. Och dock måste jag 
erkänna, att det på samma gång för mig ligger 
något tilldragande i den uppgift jag erhållit. På 
ett område känner jag mig nämligen på det afgjor- 

59. Akad, Handl, fr. 1896, It. 2 



— 18 — 

daste kunna möta Rydberg. Han var ju enligt 
allas erkännande »idealist», hade den mest utpräg- 
lade ideala världsåskådning och lefnadsteori. Har, 
i intresset för det ideala, för evigheten möta vi 
hvarandra. Kanske skall jag från denna medel- 
punkt kunna leta mig till ett någorlunda riktigt 
bedömande af hela hans person och verksamhet. Jag 
kan i alla händelser — ställd, som jag är, mellan 
de mest skiljaktiga uppfattningar, till höger och till 
venster, af min tecknings föremål — blott uttala hvad 
jag själf efter noggrann pröfning funnit vara det 
riktiga, därvid jag ock tacksamt bör erkänna hjälpen 
af mångas tillmötesgående med goda upplysningar 
och af redan utgifna skildringar af Rydbergs lif- 

Jag måste inskränka mig till att inlednings- 
vis säga några ord om de bildningselementy som 
hufvudsakligen synas mig hafva ingått i Rydbergs 
utveckling och danat honom till den personlighet 
vi i honom möta. 

Det första och djupast grundläggande af dessa 
är utan tvifvel de intryck, som det späda barnet, 
Abraham Viktor, under sina första fem år, 1828 
— 1834, mottog af sin dyra moder ^ denna moder, vid 
hvars bild han mer än en gång i sina sånger 
dröjer med tacksam hängifvenhet. Han säger där: 

I min moders blick 

Jag in i det eviga skåda fick. 



— 19 — 

Enligt hans egen berättelse i den älskliga 
uppsatsen »Från barndomen», intagen i samlingen 
»Varia», lärde hon honom den barnsliga bönen 
och »berättade för honom i qvällsstundema om Gud, 
ftnglame och saligheten , något som uppfyllde honom 
med beundran och anammades med tro». »Hon 
talade till honom om världens undergång och den 
yttersta dagen, om en ny himmel och en ny jord, 
men lärde honom ock, att barnen därvid ha ingen- 
ting att frukta, emedan de höra himmelriket till, 
åtminstone icke frukta något annat än att vara 
elaka.» Hon lärde honom ock att ödmjuka sig, 
då han felat, och att i gärning och med uppoffring 
söka godtgöra detta. Så betydelsefull var för 
honom den modersvård han erhöll under dessa 
sina första fem år, att han själf uttalar det såsom 
sannolikt, att den ^mer än något annat bestämt hans 
världsåskådning^^. Med ett ord: Hans moder grund- 
lade i det mottagliga bamahjärtat den fasta tron 
yxf det eviga. 

Viktors fostran fortsattes efter hans moders 
tidiga död i samma anda under några år af den 
fostermoder, som då i öm kärlek åtog sig honom 
— äfven hon ärad i hans åminnelse. Under hennes 
ögon fick han bland annat, ännu väl icke mer än 
7 ä 8 år, två gånger genomläsa bibeln. Den 
stora bibelkunskap, Rydbergs skrifter förråda, hade 



— 20 — 

således djupa rötter. Genom dessa tidigaste infly- 
telser blef säkert den ideala riktning för alltid 
befäst, som han nog genom sin Skapares gåfva 
fört med sig in i den jordiska tillvaron såsom ett 
lifskapital. 

Till denna grundlftggning kom nu den allmänt 
bildande uppfostran, han erhöll i Jönköpings skolor 
och på Vexiö gymnasium och som satte honom 
i stånd att år 1851, vid 22 års ålder, aflägga 
studentexamen i Lund Till hans skolbildning bör 
ock räknas tidiga själfstudier inom den svenska 
klassiska skönlitteraturen, h varvid särskildt må 
nämnas Stagnelius, en skald så besläktad med 
Rydbergs egen ande, och Tegnér. 

Men under denna skoltid var det en annan 
svår lexa, han hade att lära i hvardagslifvets pri- 
vatklass, nämligen fattigdomens och ensamhets- 
känslans. Fattigdomen nödsakade den unge Viktor 
att tidipt försöka sig med andras undervisning; 
den tvang honom ock tidigt in på författarbanan, 
ty för att skaffa sig det nödvändiga skref han 
redan under skoltiden i Jönköping artiklar för en 
där utjrifven tidning. Detta åter bidrog i sin 
ordning att föra honom in i den sociala och poli- 
tiska åskådning, som hyllades af denna tidning 
och som sammanhängde med 1848 års politiska 
omhvälfningar. Fattigdomen har för öfrigt bidra- 



— 21 — 

git att v&cka Rydbergs medkänsla för andra och 
torde tillika hafvra ytterligare stålsatt det modiga 
krigarkynne, som tidigt röjde sig hos Viktor, 
sftrskildt nftr det gällde försvar för svagare kam- 
rater, och som han kanske hade i arf efter sin 
fader, en gammal soldat, som under våra sista 
fejder smakat på krigets allvar, hvarför han 
ock efter sin hustrus död fick plats på Ulriksdals 
invalidhus. 

Det var ett slags naturlig fortsättning af 
ynglingen Rydbergs tidiga författarbana i Jön- 
köping, då han såsom några års student mottog 
kallelsen att blifva medarbetare i Göteborgs Han- 
dels- och Sjöfartstidning. Vid universitetet i Lund 
hade han för fattigdoms skull ej kunnat vistas 
stort mer än en termin och har således ej från 
ungdomen hunnit blifva strängare skolad i veten- 
skapliga studier; för öfrigt måste han såsom student 
konditionera. 

På tidningsmannabanan, denna visserligen 
långt ifrån ofarliga bana, öppnade sig nu för honom 
under en tjuguårig verksamhet rikt tillfälle och 
anledning till fria allmänbildande studier i alla 
riktningar, särskildt i historia och därmed sam- 
manhängande ämnen, i skönlitteratur och konst, 
men äfven i religionslära, filosofi m. m. Äf^ren på 
det naturvetenskapliga området, särskildt astro- 



— 22 — 

nomien^ var han ej främmande. Rydbergs ovanligt 
mångsidiga, om än icke i alla delar strftngt veten- 
skapliga bildning ar allmftnt erkänd. 

En sArskild vikt vilja vi lägga vid haxiB Jilo- 
sojiska studier. Genom dessa utvecklades jrtter- 
ligare den idealistiska grundriktning, som låg i 
hans naturell och som närts af hans tidigaste fostran. 
Det var nämligen den BostrOmska filosofien, då 
den förherskande i vårt land, som mest tilltalade 
honom; i enlighet med denna formade han, om än 
med själfständighet, närmare sin religiösa och sed- 
liga världsåskådning. Detta hans filosofiska stu- 
dium är otvifvelaktigt, jämte de tidigaste religiösa 
infl}rtelsema, en af de viktigaste insatserna i hans 
utveckling. Och däraf förklaras också mycket i 
hans senare uppträdande. 

Vid Rydbergs studium af historia och väl 
äfven af den honom omgifvande verkligheten har 
hans blick synnerligen kommit att fästa sig vid 
den missriktning i mensklighetens lif, som kan 
betecknas såsom religiös fanatism, ortodoxism, sam- 
vetsförtryck och dylikt. Mot detta, som ju visser- 
ligen burit sin frukt i oerhörda försyndelser i Guds 
och religionens namn — kanske mensklighetens 
svartaste fläckar — , har han i sitt inre kommit 
att intaga den mest utpräglade polemiska ställning. 
Den känsla för de svagas, fattigas och förtrycktas 



— 23 — 

ratt, hvilken följt honom från skolåren, bar härvid 
mäktigt medverkat. 

I gammanhang härmed vilja vi erinra, att 
Rydberg vid sina ganska betydande teologiska 
studier synes hafva, utan strängare kritik, såsom 
&rdiga upptagit i sig en god del resultat från 
hvad man kallar en mera »negativ» teologi, resultat, 
som visst icke alltid kunna godkännas såsom 
bepröfvade och bevisade. Detta framträder bland 
annat starkt i hans lilla skrift från tidigare år 
»Jehovah-tjensten hos Hebreema». 

Naturligtvis mottog Rydberg ock genom det 
personliga umgänge, som åtföljde hans ställning så- 
som tidningsman, många biinflytelser af olika art, 
hvilka gåf^o sitt inslag i hans karakters utbildning. 
I all synnerhet må härvid nämnas den välvilliga 
omvårdnad han rönte i sin principals familj, där 
han efter hand blef såsom en medlem. Ett sådant 
inslag utgjorde ock hans resa till Italien år 1873, 
som bidrog att utveckla hans konstsinne och som 
gifvit upphof åt ett par af hans formskönaste och 
läsvärdaste skrifter: »Romerska dagar» och »Romer- 
ska sägner». 

Förut hade hans val till ledamot af det första 
kyrkomötet 1868 och till riksdagsman för perioden 
1870 — 72 nödgat honom till att mera praktiskt 
sysselsätta sig med kyrkliga och politiska frågor. 



— 24 — 

Under Rydbergs sista tjugu år, från 1876, 
var hans yttre ställning den vetenskaplige före- 
läsarens och högskolelärarens inom filosofiens, 
kulturhistoriens och de sköna konstemas område. 
Denna ställning nödgade honom naturligen till de 
allvarsammaste studier på dessa områden. Därvid 
dref honom ock hans religiösa sinne att under 
beröringen med de unga, särskildt unga konstnärs- 
elever, oaflåtligen söka hos dem väcka det sinne 
för det ideala eller, bestämdare sagdt, »for Gud>, 
som var själfva hjärtat i hans eget lif. Jag kunde, 
om tiden medgåfve, anföra flera synnerligen sköna 
vittnesbörd om detta från hans åhörarekrets och 
skall längre fram meddela åtminstone ett sådant. 

Under sina sista femton år fick Rydberg ock 
åtnjuta välsignelsen af ett eget lyckligt hem, något 
som väsentligen bidrog att utveckla hans karakter 
till en fullare harmoni. 



Efter denna inledande öf^erblick går jag till 
en skildring af Rydbergs författarskap. Om jag 
därvid i min framställning kommer att ställa stora 
kraf på honom och delvis ftlla ett kritiskt omdöme, 
så beror detta framför allt därpå, att Rydberg 
själf uppträdt med bestämda anspråk att vara en 
religiös författare och därvid i viktiga stycken 
allvarsamt angripit den kristna kyrkans lära, 



— 25 — 

hvars talan jag i detta ögonblick känner mig 
skyldig att föra. 

Rydbergs författarskap erbjuder följande huf- 
vudsynpunkter för behandling: Rydberg såsom 
prosalitteratör i allm&nhet, såsom skald, såsom 
konstkritiker, såsom historiker, såsom svensk språk- 
forskare och såsom religiös tänkare. (För denna 
afton år det mig omöjligt att medhinna en i någon 
grad utförlig behandling af annat än hvad som 
tillhör honom såsom skald och religiös tänkare.) 
Jag begynner dock med några korta anmärkningar 
om hans vittra författarskap på det prosaiska om- 
rådet och vftnder mig då — fastän ämnet kännes mig 
ganska främmande — till ett kort uttalande om 
Rydbergs romandiktning, ett område, som näst hans 
skaldskap väl är det, inom hvilket han väckt största 
uppmärksamhet och erkännande. 

I hans allbekanta och storslagna bok »Den siste 
Atenaren» framträder, såsom man anmärkt, »det 
helleniska draget» af Rydbergs skaplynne, i »Singo- 
aUa» åter »det fantastiskt-romantiska och mystiska». 
Singoalla kan icke sägas förråda någon egentlig 
tendens; den är en rent estetisk produkt eller, 
såsom någon sagt, »ett utflöde af den fullödigaste 
romantik» och har af kännare betecknats såsom 
Rydbergs »mästerverk inom prosadiktningen». I 
»Den siste Atenaren» åter, äfrensom i »Fribytaren 



— 26 — 

på Östersjön» och i »Vapensmeden», framträder 
starkt den polemiska tendens, som vi ofvan berört, 
d. v. s. kampen mot de nämnda utväxterna på 
den kristna utvecklingen. »Atenaren» bekämpar 
denna riktning, sådan den visade sig inom den 
kristna kyrkan redan i 4:e århundradet, »Vapen- 
smeden» angriper den sådan den tankes framträda 
under reformationstiden, »Fribytaren» sådan den 
möter oss i de sorgligt bekanta hexprocesserna 
ännu vid Karl XI:s tid. Ehuru nu alla dessa 
arbeten röra sig på historisk mark, är författarens 
syfte med dem uppenbarligen icke en strängt 
historisk skildring — han rycker ju i dem stundom 
personer och händelser från deras historiska plats. 
Han afser snarare att i och genom dessa skrifter 
i den historiska diktningens form gifva sin egen 
tid en allvarlig lexa. Han säger ju ock i företalet 
till »Atenaren», att han under dess författande »känt 
sig som en stridsman under de idéers fana, för 
hvUka han lefver och andas, och att hans arbete 
är ett spjut, som han slungat mot de fientliga 
lederna, i krigarens lofliga uppsåt att såra och 
döda». 

Om alla dessa romandiktningar vore nu 
mycket att säga. De hafva sina stora förtjenster 
både beträffande innehåll och form. De bäras 
tydligen af en religiös och sedlig anda. Hvad 



— 27 — 

formen angår &ro de nog mästerverk. I Rydbergs 
polemiska angrepp ligger tyvärr från verklighetens 
synpunkt blott alltför mycket berftttigadt. Den 
kristna kyrkans synder under olika tider på nämnda 
område äro så stora, att de knappt kunna förstoras. 
S&rskildt må detta erkännas beträffande framställ- 
ningen i »Fribytaren». Däremot kan man svårligen 
säga, att författaren i »Atenaren» och »Vapensmeden» 
ftr foUt rättvis mot den sak, han vill bekämpa. 
Man måste erkänna, att han öfvervägande fram- 
hållit de mörka sidorna, att han så att säga »för- 
sett» sig på dessa, låtit de i verkligheten befint- 
liga Ijussidoma träda tillbaka, icke haft nog öppen 
blick för den äkta ortodoxiens förtjenster och glömt 
den kristna kyrkans höga uppgift att noga värna 
om hela sanningen, äfven dess form. Man har 
med rätta kunnat anmärka, att Rydberg i »Ate- 
naren» först »kristnat sina hedningar och sedan 
Fisat, huru de voro bättre än dåliga kristna». I 
»Vapensmeden», ehuru den innehåller »hägringar 
från reformationstiden», får man icke begrepp om 
reformationens omätliga betydelse, och om den 
katolska kyrkans förfall vid den tiden namnes föga. 
Skulle man döma det fjärde århundradets kyrka 
efter den bild »Atenaren» gifver oss däraf, eller 
reformationens ande efter magister Lars i »Vapen- 
smeden», då erhöUe man i sanning en vrångbild 



— 28 — 

af dessa tider och deras väldiga religiösa arbete. 
Man måste emellertid, för att döma Rydberg rätt- 
vist, säga sig själf, att han här icke kan tänkas 
vilja skildra det fjärde århundradets kyrka eller 
reformationen i deras helhet eller i deras grund; 
han har endast velat gifea varnande, delvis för- 
storade och skarpt färglagda bilder af hvad som 
under dessa tider eller andra kyrkans perioder 
kunnat förekomma och verkligen förekommit. Han 
har på en punkt likasom velat samla en skräck- 
bild af förvänd heter på det religiösa området. 
Naturligen möta oss också i dessa arbeten ljusare 
taflor. Men dessa äro i »Atenaren» nästan alla 
förlagda antingen inom hedendomens område eller 
till de icke ortodoxa kristnas läger. Likväl bör 
erinras, att den sämsta karakteren i skildringen 
möter oss hos de icke ortodoxa. I »Vapensmeden» 
åter äro de ljusare personligheterna förlagda till 
den katolska kyrkan eller till gränsen mellan denna 
och reformationen. I allmänhet synes Rydberg 
hafva en särskild, alltför stor medkänsla med bort- 
döende religionsformer, som dock tjenat ut sin tid. 
För öfrigt vilja vi i sammanhang med dessa 
Rydbergs angrepp på ortodoxismen erinra, att han 
nog icke märkt, huru ortodox han själf var i sin 
egen öfvertygelse, h vilken vikt han lade just på 
sin formulering af den kristna sanningen. Detta 



— 29 — 

framträder synnerligen starkt vid hans behandling 
af läran om Kristi person, till h vilken vi senare 
få komma. Man kan säga, att Rydberg själf där 
står — för att begagna de i »Atenaren» förekom- 
mande kyrkohistoriska termerna — såsom en med 
exegetikens och dialektikens vapen fullrustad 
»homoiusian> gent emot oss »homousianer». 

Emellertid vore det ett stort misstag, om någon 
trodde, att Rydberg med dessa skrifter velat angripa 
kristendomen själf. Har han än i »Atenaren» i 
viss mån fört den bortdöende hedendomens talan, 
så har han ju dock äfven där tecknat bilder af 
adla kristna; själfve Athanasius framstår onekligen 
som en storhet. Och i »Vapensmeden» har han 
vittnat för kristendomens sak, sådan denna för 
honom ter sig särskildt inom den ädlare kato- 
licismen. Hans hufvudsyfte är att gifva oss bilden 
af hvad han menar vara den äkta, ursprungliga 
kristendomen eller religionen. Onekligen är det 
också mycket sköna karaktersbilder, han härvid 
tecknar. Må Rydbergs beundrare af olika slag 
besinna hvad dessa bilder, karakterer sådana som 
Krysanteus, Theodorus, Harpospelaren och Vapen- 
smeden m. fl. innebära, och att man därför ingen 
rätt har att åberopa Rydberg i dessa hans skrifter 
såsom sin man, därest man icke också vill god- 
känna hans där mötande idealer såsom sina och 



— 30 — 

ingå i den innerliga gudhangifvenhet, det nit for 
sanning och rättfärdighet och den sinnets renhet, 
som dessa bilder vilja framställa. 



Sin största fbrfattarära eger — enligt mitt 
omdöme — Rydberg såsom skalda och på detta 
område ar det mig därför mest välkommet att 
3^tra mig om honom. I skalden Rydberg möter 
oss det innersta och ädlaste af hans åskådnings 
dess mest ideala flykt, dess fulla känslodjup, ogrum- 
ladt af teoretiska abstraktioner och tendentiös pole- 
mik — detta åtminstone med få undantag. 

I Rydbergs två diktsamligar ligger naturligen 
det mest originella i hans skaldskap framför oss, 
ehuru skalden mer eller mindre trader oss till 
mötes i alla hans verk, i deras poetiska flykt och 
formfulländning, likasom den afven gör det i hans 
storartade öfversättning af Goethes Faust. Till och 
med då Rydberg vill framträda såsom historisk 
forskare, har han svårt att afkläda sig diktÄren. 
Det är därför i nämnda diktsamlingar — vid 
hvilkas samlande han ock öfvat sin strängaste själf- 
kritik — vi nu egentligen vilja betrakta Rydberg. 

Rydberg är aldrig eller nästan aldrig en till- 
fällighetspoet af det slag, som skrifver vackra verser 
öfver just ingenting. Det är icke ögonblickets stäm- 



— 31 — 

ningar han skildrar, t. ex. intrycken af ett vackert 
landskap, en familjefest, en qvinnas behag eller 
dylikt. Nej, det är öfverallt höga tankar och 
idéer, tillvarons problem, hjftrtats och lif^ets djupa- 
ste frågor han kläder i den bundna formen. Man 
skall vid närmare undersökning lätt finna detta, 
äf^en vid ett poem af blott några rader. Hvilket 
innehållsdjup t. ex. i det korta stycket »På ve- 
randan vid hafvet»: 

Minns da de skymnande böljornas suck, att vid målet de nått 
Endast en jordisk kust, icke det evigas strand? 

Minns du en vemodsblick från himlens oyanskliga stjärnor? 
Ack, åt förgängelsens lott skatta de äfven till slnt! 

Minns da en tystnad, då allt var som sänkt i oändlighets. 

trängtan, 
Stränder och himmel och haf, allt som i aning om Gudi 

Korteligen, Rydberg är aldrig skald utan att 
tillika vara tänkare. Då han gjorde sitt inträde 
i Svenska Akademien 1878, helsades han af dess 
dåvarande direktör såsom en person, hvilken i sig 
förenade tänkaren och skalden och som därför med 
rätta intog en plats, där före honom en skald och 
före denne två tänkare suttit. 

Men härvid är det nu en enda hufvudidé 
som öfverallt bär Rydbergs diktning, och denna är 
evighetstanken. Rydberg vill i allt, i hela till- 
varon, se det eviga eller det ideala: de eviga 
idéerna. Han ger oss själf en definition på idea- 



— 32 — 

lismen i sina :»yaria», hvilken vi kunna sammanfatta 
sålunda: Idealismen ar den öppna blicken för 
gudsbelätet i människan och för den därmed besläk- 
tade värld, som måste vara den fulländade men- 
niskans rätta hem. Vi hafva noga sökt pröfva, 
huru konseqvent Rydberg i sin diktning genomför 
denna ståndpunkt, och hafva då funnit, att man i 
nästan hvarje poem af hans hand återfinner idea- 
lismens silfveråder, och att man därför öfver dem 
alla kunde sätta en öfverskrift, som på något sätt 
angåfve, att det ideala i dem kommer till uttryck. 
För korthets skull hänvisa vi blott till hans 
bekanta Jubelkantat och till dikten »Snöfrid». 
Den förras grundtanke är tydligen denna: »Guds- 
belätet i menniskan måste en gång segra öfver 
timlighetens förgängelse». Den senare ville vi 
gifva följande öfverskrift: »En skön maning af den 
hvita, 'huldremön' till oförtröttad kamp för det 
ideala, trots världens frestelser: girighet, falsk ära 
och veklig kärlek». 

Men hvad är nu, närmare angifvet, för Ryd- 
berg detta ideala? Hvad är tillvarons och fram- 
för allt menniskans ideal? Vi måste härvid först 
erinra, att tron på det ideala för vår skald sam- 
manfaller med tron på Gud^ den personlige anden, 
eller att denna tro är grundförutsättningen för 
hans idealism. Vi skulle vilja säga mycket om 



— 33 — 

skalden Rydbergs höga gudsbegrepp, men måste 
hftr inskränka oss att erinra, att han &r outtröttlig 
i att uttala sin djupa och mäktiga protest mot 
den ateistiska och materialistiska åskådningen: 
tron på den opersonliga naturkraften eller natur- 
lagen, såsom tillvarons grund, på den blinda slum- 
pen eller den järnhårda nödvändigheten, »Ananke». 
Så blir hans lösen negativt uttryckt: >Ned med 
materialismen» — positivt: »Tillbed Gud, sök Gud». 
Men vi återgå nu till frågan: hvad är för 
Rydberg tillvarons och menniskans ideal? Det är 
i första rummet menniskoandens utbildning till 
den likhet med Gud, till hvilken den är skapad 
och hvars frö den bär inom sig. Men blir men- 
niskan hvad hon bör vara, så drager hon såsom 
den jordiska skapelsens medelpunkt allt annat med 
sig. Gudabelätet utgestaltar sig genom henne i 
aUt, i hela naturen. Och så blir målet för allt 
ett fuUftndadt »gudsrike». Att detta är hufvud- 
tanken i Rydbergs poesi skall en uppmärksam läsare 
mycket lätt finna. Vi behöfva blott åter hänvisa till 
hans kantat, där medelpunkten bildas af dessa ord: 

Blir hvad själfviskt &r förgätet, 
Blir inom dig gadsbelätet 
Härligare danadt nt 
Genom släkte efter släkte, 
Skall, hnr långt än öknen räckte. 
Da Jordanen nå till slut. 

St. Åkttd. ffandl. fr. 1898. It. 3 



— 34 — 

Och hura ofta blickar Rydberg icke hän mot 
en värld, som allt igenom har blifvit ett gudsbe- 
läte. Lasom t. ex. den mystiskt mäktiga sängen 
»Drömlif». Där heter det bland annat: 

Ty nataren hon bidar, att menskan en gång 
Skall förvandla dess drömmande lifs harmoni 
Till en vaken och frigjord och jublande sång. 

Att detta Rydbergs ideal i dess allmftnhet 
sammanfaller med kristendomens är uppenbart. Vi 
behöfva härvid blott erinra om det allbekanta och 
af Rydberg sjalf ofta använda stället i Romarbrefvet 
kap. 8 om »skapelsens suckan>. Men härmed äro 
vi inne på en ny sida af Rydbergs ideala skald- 
skap: hans klagan öfver den jordiska tillvarons 
ofullkomlighet. 

Huru förhåller sig nämligen den närvarande 
verkligheten, mensklighetens hvardagslif, till den 
ideala bild, som hägrar for skaldens blickar? Han 
kan ej neka, att denna verklighet är mycket låg 
och usel. Ja, den synes rent af gäcka alla ideala 
förhoppningar både för det närvarande och för det 
kommande. Och detta icke blott därför, att mensk- 
ligheten är lidande, olycklig — detta vore ju en 
jämförelsevis mindre skada. Nej, den är ond, 
själfvisk, den vill icke veta af idealerna. Detta 
förhållande, motsatsen mellan idé och verklighet, 
bedröfvar skalden bittert. Den är den djupa moll- 



— 35 — 

tonen i hans sång. Det går därför ett mftktigt 
vemod genom denna. Redan den första sängen i 
dikterna, som väl med afsikt ftr stftlld först, 
fSpillron, angifver denna melodi. Och den åter- 
kommer oupphörligt. Rydbergs sång ftr ett enda 
tema med variationer, visserligen ftn i moll, ftn 
i dur. 

Men detta vemod ftr icke ögonblicksskaldens. 
Det ftr icke sina egna svikna små förhoppningar 
han begråter, utan det svikna evighetsbehof^rets. 
Det ftr ur mensklighetens hjftrta han klagar, eller 
snarare ur skapelsens. Det ftr dess egen genius, 
som i honom gråter öf^er det hela. 

Och huru vidtomfattande och gemensam ftr 
icke denna sorg. Djupast ljuder Rydbergs klagan 
öfver tillvarons elftnde i >Den nya Grottesången». 
Den tager dftr gestalten af ftdel vrede, af rftttflftr- 
dighetens nitftlskan, af anklagelse. Det ftr mig ej 
obekant, att man trott sig från flera synpunkter 
hafva rfttt att klandra detta egendomliga skalde- 
stycke, ftfven från nationalekonomisk, d. v. s. 
man menar, att nutidens förhållanden i verklig- 
heten te sig vida ljusare ftn Grottesångens mörka 
skildring gifver vid handen. Men sftkert skall 
ingen tftnkande Iftsare kunna neka, att författaren 
i densamma talat sådana varningsord till sin sam- 
tid, som den gjorde vftl att akta på. 



— 36 — 

I denna sin klagan öfver tillvarons elftnde är 
vår skald visserligen icke ensam. Tvärt om ljuda 
dylika klagotoner mer eller mindre högt i alla 
djupare skaldedikter. Vi påpeka härvid framfor 
allt Stagnelius — t. ex. hans sång »Kreaturens suc- 
kan», m. fl. Såsom ett exempel från senare tid, 
hvilket kan gälla för alla, nämna vi B. E. Malm- 
ströms bekanta dikt: »Hvi suckar det så tungt uti 
skogen?» 

Hos Rydberg är emellertid denna klagan 
aldrig hopplös. Ty huru usel tillvaron och huru 
eländigt särskildt menniskolifvet än ter sig för 
honom, kan han dock aldrig släppa tron på idea- 
let. Det ligger enligt honom i menniskans natur 
att vara en »oförbätterlig idealist». Men idealitets- 
behofvet framträder under olika former, olika hos 
barnet, ynglingen, mannen — stundom äfven i 
vild oro och svårmod. Man tanke härvid t. ex. 
på dikten »Oro». Med synnerligt mästerskap visar 
sig vår skald kunna tolka deras tillstånd, som 
ännu icke förstått det evigas realitet, utan jaga 
efter dess skuggbild i timligheten. Man spårar 
här, att författaren skildrar egna genomgångna 
erfarenheter. Allra mäktigast målar Rydberg denna 
mensklighetens oafvisliga idealitetssträfvan i sin 
större dikt »Prometeus och Ahasverus». Prome- 
teus är här den i materiens bojor fängslade anden, 



— 37 — 

som visserligen oaflåtligt sargas af tidslifvets smär- 
tor och dftrunder frestas af sj&lfviskhetens demon 
att helt tillbedja tidsguden, glömma sitt sanna 
sjftlf, njuta ögonblicket och hoppas allenast på 
tillintetgörelsen, men som dock ej kan eller vill 
uppgifva tron på idealet, på kärlekens seger, på 
iNasaréen») på befrielsen, och att tillbedja den 
Evige. 

Så måste då Rydberg tro på det idealas seger 
i menskligheten^ och hans skaldskap år en oupp- 
hörlig maning att gå framåt mot detta mål. Vi 
hafva ju i hans kantat det bevingade ordet: 

6å fram, dn menskligbet, var glad, var tröst, 
Ty du bär evigheten i ditt bröst! 

Det ftr klart, att Rydbergs idealism hftrvid 
är oskiljaktig från tron på anden, personligheten 
ftfven hos menniskan, eller från insikten i den 
djupa motsatsen mellan natur och personlighet. 
Emellertid år dock naturen för vår skald icke 
något rent materiellt eller oandligt, utan b&r i 
sig något besl&ktadt med anden. Just däraf kom- 
mer afven naturens vånda öfver sin närvarande 
ofoUkomlighet och bundenhet, men därmed pro- 
feterar den också om sin befrielse. Just denna na- 
turens ställning är orsaken, att Rydberg i den- 
samma skådar så föga af den idylliska ro, som 
för så många skalder synes vara dess väsentliga- 



— 38 — 

ste drag. Han förnimmer tvärt om i naturen och 
aflyssnar den städse denna outsägliga gåtfulla 
längtan, som visar hän Ofver sig själf. Han hör 
däri Johannesrösten, som predikar i öknen: »Grä- 
set vissnar och blomstret faller af», och som bju- 
der att vänta dens härlighet, som en g&ng skall 
uppenbaras. 

Att denna Guds härlighets uppenbarelse efter 
Rydbergs åsikt en gång skall förmedlas just ge- 
nom Kristus framgår nu af mer än ett ställe i 
hans dikter. Bortsedt från hvad Rydberg närmare 
tänker om dennes person, hvartill vi senare få 
komma — är i ögonen fallande den kärlek och 
vördnad han i flera sånger uttalar fbr Kristus. Så 
t. ex. i iMargits sång» i »Vapensmeden»: »Till 
Osterland» och i S3ainerhet i den nyss omtalade 
dikten »Prometeus och Åhasverus». 

I denna möter oss Kristus såsom en »Messias» 
i himmelsk gloria, för hvilken själfviskhetens ande, 
Åhasverus, flyr, men som af den fängslade Prome- 
teus välsignas såsom en befriare och som äfven 
välsignar denne. Icke minst hög står för Ryd- 
berg den lidande Kristus. Han sjunger: 

Böj dig menska för en törnkrönt allmakt, 

Som på blodigt kors med kärlek gäldar bödlars nit. 

Dikten »Prometeus och Åhasverus» skulle emel- 
lertid, likasom åtskilliga andra, kunna gif^a oss 



— 39 — 

aoledning att fråga, huru pass djupt Rydberg fat- 
tar det onda i tillyaron och hvad som behöf^es 
till dess botande, och vi skulle då kanske kunna 
spåra någon brist i detta hänseende. Men vi 
måste h&r inskränka oss till det erkännande, att 
det i alla händelser är ett djupt allvar i Rydbergs 
uppfattning af det onda, såsom synes t. ex. i 
»Grotteqvamen», >Elockorna» och »Vårdträdet». 

Hvad som städse härvid bör räknas vår skald 
till förtjänst är den djupt religiösa ande och den 
sedliga renhet^ som präglar hela hans diktning. Få 
af hans dikter finnas, som ej hafva en religiös 
ton, ingen som man kan kalla »världslig». Vi 
veta väl, att ett ädlare skaldskap förmår att i sin 
framställning adla och i renhet teckna den yttre 
glädjen och den jordiska kärleken. Och så gör 
ftfven Rydberg, då han någon gång berör detta 
område. Men aldrig finner man hos honom den 
lek med dylika ömtåliga ämnen, t. ex. med vin 
och kärlek, för att icke säga med det dåliga, som 
mången skald ej försmår. Ja, icke ens ett sådant 
jämförelsevis oskyldigt prisande af nöjet som Fran- 
zéns bekanta dikt »Goda gosse, glaset töm» finner 
man i Rydbergs dikter. 

För att nu till sist säga ett ord om formen 
i Rydbergs skaldealster, så kunna vi ej annat än 
instämma i det loford för sällsynt fulländning. 



— 40 — 

som de från alla håll mottagit, t. ex. då det sagts, 
att Rydbergs vers ftr såsom »mejslad i marmor» 
och därför har :^marmorns skOnhet och oförgäng- 
lighet», m. m. Vi skulle vilja jämföra den med 
den djupklara vågen i den insjö, vid hvilken Ryd- 
berg växte upp. Rydbergs poesi har Vetterns 
himlaspeglande klara genomskinlighet på samma 
gång visserligen som dess svårpejlade stilla djup. 
Lätt att förstå är hans poesi visst icke. Man 
måste studera Rydberg, fördjupa sig i honom for 
att rätt njuta honom. Han har aldrig den grunda 
genomskinlighet, som hvardagsskalden, äfven om 
denne är romantiker, lätt vinner. Ej heller har 
han den realistiska handgriplighet och åskådlighet, 
som ligger den historiske skalden närmare. Den 
trosvissa hvila och frid, som utmärker den i strän- 
gare mening »kristlige» skalden, finner man — på 
något enda undantag när — icke heller hos ho- 
nom. Han rör sig helst i Ijufligt drömmeri eller 
vemodsfuU längtan ; han har ju också kallat en af 
sina mest karakteristiska dikter »Drömlif». En af hans 
allra sista sånger, skrifven under sommaren 1895 
och därför ej intagen i hans tidigare diktsamlingar, 
är i detta hänseende synnerligen betecknande. Den 
bär namnet »Längtan» och begynner så: 

Han längtar, längtar och anar, 
Han vandrar, söker och spanar 



— 41 — 

Alltjämt och öfverallt, 
Och hvad han efterfiker, 
Det skymtar, lockar och viker 
I skiftande gestalt. 

Och efter att i flera vändningar haf va skildrat 
detta sökande fortsätter sången: 

Kanhända det eftertrådda 
Är det aldrig ftn förstådda 
Och hvad ingen skall förstå; 
Men han måste längta och ana, 
Han måste vandra och spana 
Och söka det ändå. 

Just i detta mystiska drOmmeri ligger det 
tjusande för den, som någorlunda kan följa Ryd- 
berg. Men detta döljer ock lätt för en oöfvad 
blick hvad som saknas hos honom. Hans skalde- 
stycken kunna, trots all sin religiösa lyftning, 
icke sägas erbjuda någon verklig ledning för den 
i egentlig mening frälsningssökande. Men så myc- 
ket mer äro de egnade att uppväcka det allmänl 
ideala hos oss menniskor, att gifva uttryck åt vårt 
slamrande evighetsbehof, att störa den själfviska 
ron i vftrldslifvet, att leda den stoftbundne tvifla- 
ren fram till den lefv^ande Guden. 

För allt detta stora tankeinnehåll, för det 
sedliga allvaret i Rydbergs diktning så väl som 
för dess beundransvärda formfulländning må denne 
väl räknas fbr en af våra största skalder. Och 



— 42 — 

såsom sådan har han gifvit en af de djupaste 
och rikaste insatserna, en härlig och fOrblifvande 
insats, i vårt fosterlands sköna litteratur. 



Nftra besläktad med »skalden» Rydbetg är 
samme man såsom konsthistorikei' och konstkritiken'. 

Om denna sida af Rydbergs verksamhet har 
jag största anledning att yttra mig kort och i 
djup anspråkslöshet, då jag här berör ett område, 
som är mig mycket öfvermäktigt, helst Rydberg 
på detsamma har utvecklat en synnerlig mångsi- 
dighet. Jag vill därfor härvid hufrudsakligen taga 
till hjälp hans egna anföranden eller hvad andra 
jrttrat om honom. 

Rydberg visar sig äfven på detta &lt bevara 
sin idealistiska prägel äfvensom sin karakter af 
religiös tänkare och behandlar städse sitt ämne 
från denna synpunkt. Han har enligt sin utgångs- 
punkt rätt till detta, enär efter hans mening »den 
store konstnären nästan alltid gömmer en filosof 
inom sig». 

Af naturen måste Rydberg hafva varit begåf- 
vad med ett omfattande allmänsinne för konsten. 
Hade han något att påbrå i denna del? Han har 
i sin uppsats »Målarens psykologi» i Varia, hälft 



— 43 — 

ironiskt, jttrat sig om arftlighetelagen på konstens 
område. Han sftger därvid: »Ärftligheten ftr verk- 
sam i naturen, men en kastbildande lag är hon 
icke, om man med en sådan menar något, som 
icke medger undantag genom korsningar från 
andra inflytelser.» Ehvad det nu var i enlighet 
med eller såsom undantag från ärftlighetslagen, 
så bar Rydberg en konstnärsande inom sig. 

Såsom skald var han ju själf idkare inom en 
af de sköna konstemas område. Musik öfvade 
han ock i någon ringare grad såsom sångare. 
Med dramatiken hade han redan under gosseåren 
sysselsatt sig. Hans ställning såsom litteratör gaf 
honom rik anledning till studier inom konstens 
område. Genom hans utländska resa förunnades 
honom nya uppslag inom detsamma. Under de 
sista tjugu åren voro dylika studier honom en 
plikt till följd af hans ställning. 

Af Rydbergs skrifter finner man, att han 
måste haft mycket sinne så väl för plastiken som 
för målarekonsten. Särskildt synes han hafva äl- 
skat att skildra målare. Man läse t. ex. hans 
teckning af Leonardo da Vinci, »en underbar man», 
i Varia. Hans skildring af munkkonstnärerna 
Tutilo, Notker m. fl. därsammastädes höra till det 
^älskligaste vi hafva af hans hand. Hans egen 
skriftställareverksamhet är för öfrigt allt igenom 



— 44 — 

något konstnärligt. Han ftr en mästare i att »m&la 
med ord», vare sig det gäller personer, händelser 
eller naturscener. Särskildt ville jag påpeka hans 
bilder från Italien såsom utmärkta för friskhet, 
naturtrohet och ideal uppfattning. I allmänhet 
läser man hans »Romerska dagar» och »Romerska 
sägner» med största behag redan blott för stilens 
skull. 

I sina studier af den sköna konsten har Ryd- 
berg framför allt sökt att filosofiskt göra sig reda 
för konstens djupaste innebörd. En grundl&ggande 
studie i detta afseende hafva vi i hans uppsats 
»Konstens ursprung och utvecklingsläran» i Varia, 
egentligen ett stycke af en inledningsföreläsning 
och därmed ett prof på hans föreläsningar. Sam- 
ma ändamål tjenar stycket »Målarens psykologi». 

Hufvudinnehållet af den förra afhandlingen 
är följande. Mcnniskan är den högsta varelsen på 
vår planet, något som dock på samma gåtig inne- 
bär, att hon är upphofvet till det moraliska onda 
på densamma. Det företräde vi ega framför dju- 
ren består däri, att vi bära inom oss mönsterbil- 
der, idealer för tänkandet och görandet, som förr 
eller senare måste framlysa i vårt medvetande. 
»Dessa idealbilder äro af trefaldigt slag: mönster- 
bilder af det sanna, det goda och det sköna. På 
grund af dessa inre idealbilder emottager menni- 



— 45 — 

skan icke den verklighet, hvari hon blifvit försatt, 
med fullständig underkastelse och utan kritik, huru 
bjadande, mftktig och Ofverv&ldigande än den henne 
omgifvande världen må synas. Hon vill genom 
själföfning och själfofvervinnelse förädla sig (och 
andra). — — — Det vaknar hos henne en kän- 
sla, inför hvilken föremålen framträda såsom sköna 
eller icke sköna; hon vill omdana verkligheten ej 
endast så, att denna bättre tillfredsställer hennes 
materiella behof, utan äfven så^ att den synes henne 
mer tilltalande och mer harmonisk. Hon vill skapa 
sjalf, dana själf, ställa för sitt öga kopior af de 
bilder, som genom minnet af sinnesförnimmelser 
och genom fantasiens kombinationer uppstått i 
hennes själ. Medan hon instinktmässigt drifven 
till sådant daningsarbete tecknar och formar, upp- 
står konsten.^ 

Gent emot materialisterna, som betrakta de 
intellektuella, sedliga och estetiska lagar, hvilka i 
kulturlif^et göra sig gällande, som något konst- 
ladt, något oäkta i jämförelse med hvad de kalla 
matorlagama», visar Rydberg, huru det ideala hos 
menniskan lika visst för henne är naturlag. Själf- 
viskhetens princip, som heter kampen för tillvaron, 
har bredvid sig en annan, »den ordnande principen», 
som icke kan lemnas å sido. Och hvad vi nu må 
kalla denna princip, »ett kunna vi med visshet 



— 46 — 

ut-Bftga, att vårt eget tänkande har med den ord- 
nande vftrldsprincipen något befryndadtt. Efter 
några sköna yttranden om denna princips etiska 
betydelse sftger han: Ȁnnu en fordran st&ller 
detta menniskoideal på menniskan; den ordnande 
världsprincipen har i henne skapat ett med plan 
och ändamål handlande väsen, som inom området 
för sin verksamhet skall fortsätta denna princips 
eget verk äfven i den fonndanande riktningen.T^ — 

Likasom tillvaron själf sträfvar mot en 

stegring af skönheten i sina former, så gifver den 
ordnande principen inom menniskan hennes verk- 
samhet en mktning mot skönhetens hon 

har »inom sitt af nerverna stämda känslolif ett 
genom hennes sinnesorganer brutet eko af den 
kosmiska estetik^ som utdanar tingen till den form- 
fullkomlighet, som de tills vidare äro i stånd att 

emottaga». »Likasom vi inom oss hafra 

en logisk apparat, som verkar i analogi med världs- 
förnuftet och af våra föreställningar uppbygger 
ett system af vetenskaper, som vill afspegla uni- 
versum, så hafva vi också inom oss en känslo- 
apparat, genom hvilken vi skilja mellan det sköna 
eller behagliga, det estetiskt likgiltiga och det 
fula, samt en formdanande drift, som länge ore- 
flekteradt ger sig sysselsättning och i förening med 
den estetiska känslan skapar konsten. Samma världs- 



— 47 — 

förnafty samma kosmiska estetik, som ur föregå- 
ende djurformer har frambragt den menskliga 
kroppsbyggnadens proportioner och rörelserytmer, 
tonar in i menniskosjftlen som konstskapande lust- 
och skönhetskänsla. Djupast har konsten sitt ur- 
sprung, sin lifsrot och sin ingifvelse från denna i 
alltet verkande makt. Nar den s. k. innehållseste- 
tikens eller idéestetikens fader, den helleniske tftn* 
karen Plato, sade, att det sköna &r afbilden af de 
eviga idéerna, af de lefvande mönsterbilderna i det 
gudomliga förnuftet, så står hans åsikt icke fj&r- 
ran från den, hvilken jag hftr såsom min har ut- 
talat» Härpå slutar författaren med att gif^a den 
empiriska, experimentala estetiken sin rätt bredvid 
den Platonska idéestetiken. Den senare behöfver 
den förra för att komma till vetenskaplig exakt- 
het och klarhet. Men å andra sidan kunna este- 
tiken och konsten »icke afskäras från sina rötter i 
en filosofisk världsåskådning, som vill se dem i 
deras samband med världsekonomien i dess hel- 
het». Härmed är nu en rent idealistisk grund 
lagd för konstens både utöfning och bedömande. 
För öfrigt kommer i Rydbergs skrifter på 
konsthistoriens område städse hans sinne for det 
ideala och på samma gång för det poetiskt histo- 
riska till uppenbarelse. Han plägade ju säga, att 
man måste vara skald eller se med skaldefantasi 



— 48 — 

för att förstå historien, for att se de idéer, som 
bära den materiella företeelsen. Hans daning till 
konstdomare ligger just i denna hans blick för 
det ideala och sanna, hvarmed naturligen samman* 
hänger en motsvarande blick för det icke ideala, 
det osköna och osanna. 

Bland hans hittills tryckta arbeten äro val 
hans nämnda skildringar från den romerska resan 
det mest betydande i konsthistoriskt afseende. Vid 
hans analys af de romerska kejsarnes bildstoder 
se vi ständigt konstkritikern och historikern möta 
hvarandra. Då Rydberg vill säga oss hvad han 
läser i kejsarnes bildstoder, måste han tillika gif^a 
oss en skiss af deras personer och historia. Och 
i denna vill han, så vidt möjligt, utleta den psy- 
kologiska grunden och därifrån se sitt föremål så 
ljust, så idealt som möjligt, hvilket naturligen har 
sina vanskligheter, då man har att göra med så- 
dana vidunder som Tiberius, Caligula och Nero. 
Kännare skola nog här, såsom i många andra fall, 
vilja anklaga Rydberg för hvad man kallar »kon- 
struktion» eller att hafva inlagt i sitt föremål hvad 
han vill se däri och som knappt någon annan for- 
mår se. En sådan fara låg Rydberg öfverallt nära. 
Han var öfvervägande en teoretiker, var tillika 
ytterst känslig för det närmaste intrycket, och detta 
ombildades af honom hastigt efter det system, han 



— 49 — 

bar inom sig, eller indrogs i detta. Emellertid 
skall ingen l&sa hans »Romerska kejsare» utan stör- 
sta intresse. Och sftrskildt gör det hjärtat godt 
att möta en framställning sådan som denna, en 
framstftllning, som försöker att se något ljus eller 
åtminstone någon ursftkt bakom de mörkaste skug- 
gor. Och man måste i alla händelser d&ri erkänna 
författarens ädla hjärta. 

Samma idealt historiska sinne framträder i 
Rydbergs försök att tolka betydelsen af andra 
konstverk från antiken. Såsom exempel på detta 
vilja vi nämna hans afhandling om den »Meliska 
Afrodite», som vi äfven återfinna i hans »Romer- 
ska dagar». Detta mästerverk från antiken upp- 
täcktes är 1820 på ön Melos och befinner sig nu 
i Louvrens samlingar. Rydberg söker finna den 
egentliga betydelsen af denna sköna, gåtlika, fast- 
än stympade qvinnogestalt. Efter att haf^a redo- 
gort för de flera hvarandra motsägande och man 
må väl säga tröttande och otillfredsställande för- 
sök, som konstkritiker företagit sig att förklara 
denna bild, uttalar Rydberg sin egen åsikt sålunda: 
»Bilden föreställer den lilla ön Melos själf, idealise- 
rad i sin skyddsgudomlighet, såsom sinnebild af 
fosterlandet och fosterlandskärleken, som med fram- 
räckt sköld, hvari hon ristat runor, påminner fol- 

Sv. Äkad. Handl fr. 1896, lU 4 



— 50 — 

ket om fädemas yppersta bragd, tillbakavisandet 
af PersieDS kraf på Ofverv&lde.» Han stöder detta 
med en vacker skildring af några drag nr Melos' 
historia, n&mligen å ena sidan dess hj&ltemodiga 
deltagande i Athens frihetskamp mot Persien, och 
å den andra samma Os ädla v&gran att deltaga i den 
brödrafejd, som kallas peloponnesiska kriget. Man 
igenkänner i Rydbergs bemödande att i denna 
bildstod se en vård af hellenisk frihetskärlek, pa- 
rad med helleniskt skönhetssinne, samme förfat- 
tare, som skrifvit det till en liknande ädel frihets- 
kamp manande skaldestycket »Dexippos», eller som 
i samma anda talat till sitt folk i den foster- 
ländska skriften: »Huru kan Sverge bevara sin 
själfständighet?» (af år 1859). 

Om Rydbergs konsthistoriska förel&sningar 
har jag icke något eget omdöme, då jag icke hört 
någon enda af dem. Jag vet, att han beredde sig 
till dem med allra största omsorg, ända till for- 
muleringen af själfva ordalagen, och därfbr ofta 
hade svårt att blifva färdig i tid, såsom ju ej 
sällan var fallet med hans arbeten. På grund 
af det noggranna utarbetandet kunna en del af 
hans föreläsningar utan vidare tryckas. Hans 
föredrag var, enligt åhörares uppgift, icke liffullt 
eller fängslande, men innehållete gedigenhet och 
etiska lyftning kunde icke annat än tiUtala åhö- 



— 51 — 

rarne, till hvilka bland andra vanligen hörde eleverna 
vid Akademien för de fria konsterna. De måste 
kftnna, att föreläsaren ville gifva dem anvisning att 
oms&tta etiken i verklighet &fven pä konstens område. 

Några ord af Rydberg själf från år 1890 till 
en närstående, hvilka uttala, huru han kände sitt 
arbete med dessa foreläsningar, kunna tjena att 
belysa hans personlighet i denna del. Han skrif- 
ver vid början af en fOreläsningskurs: »Nu kom- 
mer den hårda arbetstiden. Så bör det vara, 
ehuru man i sin fåvitskhet önskar det annor- 
lunda Arbetstiden skulle vara mig lätt, 

om jag trodde, att jag verkligen uträttade något 
med dessa foreläsningar, som nu komma. Men 
de äldre barbariska århundradenas konst är för de 
flesta motbjudande och frånstötande, och jag kan 
ej b^ära, att allmänheten skall intressera sig för 
dess fula gubbar. Men jag håller af dem, antin- 
gen de bära prägeln af en bortdöende ålders darr- 
hftndthet och svaga syn eller den af oskolade 
pojkars Tön.> 

För att gif^a ett begrepp om innehållet af 
dessa föreläsningar bifogar jag här uppgifter ur 
Stockholms högskolas katalog på hvad Rydberg 
föredragit under några år (1886 till 1890): 

HöMerminen 1886, Det vetenskapliga och litterära 
Uhet under romerska kejsartiden. Den alexandrinska akade- 



— 52 — 

miens uppkomst, organisatioii och verksamhet. Den helleniska 
vetenskaplighetens karakter i förhållande till den orientaliska 
och egyptiska. De till den alexandrinska akademien knutna 
framstegen i matematik, mekanik, astronomi, geografi, natur- 
kunnighet, l&kekonst. Den alexandrinska filosofiens och littera- 
turens historia. Biblioteket och bokafskrifiiingen. Akademiens 
öden nnder romarväldet och efter kristendomens seger. De 
alexandrinska kyrkofäderna. Anakoret- och munkväsendet. Den 
romerska kejsartidens religionshistoria och etiska utveckling. 
Vidskepelsen, astrologien, alkemien, gnosticismen. De politiska 
omdaningsförloppen. Hofväsendet, byråkratien, slafveriet. Ofver- 
blick af kejsartidens konsthistoria. 

Vårterminen 1887. Den äldre medeltidens kultur- 
historia .... 

Höstterminen 1887, Kulturhistorien från Karl den stores 
död till korstågsperioden .... 

Vårterminen 1888. Korstågsperiodens kulturhistoria .... 

Vårterminen 1889. Konstens ursprung och utvecklings- 
läran. Om möjligheten af allmängiltiga estetiska omdömen. 
Sedernas och brukens inverkan på den estetiska uppfattningen. 
Inbillningskraftens betydelse vid uppfostran. Den yttre natu- 
rens intryck på menniskor af olika kulturgrader. Naturskil- 
dringarna i olika tiders litteratur. Formemas skönhetslagar. 
Färgernas skönhetslagar. Färgsymboliken. Färgteoriema. 
Rörelsemas skönhetslagar. Det sköna och det ändamålsenliga. 
Storindustriens förderfliga inverkan på mensklig sundhet och 
skönhet och på konsten. Det natursköna och det konstsköna. 
Naturstudiets betydelse för konstens utveckling. Idealismen, 
schematismen, realismen, naturalismen. De bildande konstemas 
lifsvillkor och utsikter. 

Höstterminen 1889. De bildande konsternas teori .... 

Vår- och höstterminen 1890. De bildande konsternas 
historia. Det egyptiska måleriets epoker och stilar .... 
Babyloniemas och assyriemas måleri Den helleniska målare- 
konstens historia .... Den gammalkristna konsten .... ll:te, 



— 53 — 

12:te och ld:de årh:8 plastik, måleri och konsthandtverk. De 
bildande konsterna under 14:de årh. 

Ett karakteristiskt stycke ur en af dessa före- 
läsningar, som blifvit mig ur Rydbergs efterlem- 
nade manuskript delgifven, meddelas ock till 
prof. Den handlar om olikheten i den antika och 
moderna uppfattningen af naturen och torde vara 
värd att meddelas i hela sitt sammanhang. 

»Erinra vi oss nu, att de klassiska folken trodde 
på s&rskilda gudomliga makters nRrvaro och verk- 
samhet i naturen, så &r det klart, att deras este- 
tiska uppfattning af denna, ehuru i grunden den- 
samma som vår, dock skulle få en något olika 
stamning genom denna religiösa uppfattnings sam- 
mansmältning med de intryck, som naturens före- 
teelser direkt gjorde på deras kånslolif. Hvarhelst 
det fanns en ensam plats, förknippad med kära 
minnen, eller en punkt med en vid och vacker 
uteikt öfver nejden, eller en fruktbar dalgång, eller 
bördiga åkerstrackor, som ingåfvo föreställningar 
om gudomliga välgärningar, så reste man gärna 
där ett altare, om ock af enklaste slaget, och egnade 
det åt ställets genius. Så också i skuggiga lun- 
dar och i närheten af källor. Den religiösa ferg- 
ning eller stämning, som den antika uppfattnin- 
gen af naturen sålunda hade, men som efter heden- 
domens fall mer och mer försvunnit hos de europei- 



— 54 — 

ska folken, föranledde, att greker och romare i 
rent praktiskt afseende behandlade naturen annor- 
lunda &n vi. De skydde visserligen lika litet som 
vi att jAmna en klippa med marken, om de behöfde 
sten, eller att fålla en skog, om den stod i vägen 
fbr en nyodling, i hvilket fall man dock gftma 
skonade de äldsta och de vackraste träden. Men 
hvad man därunder dock icke förlorade ur sikte 
var ett, om jag så får säga, vOrdnadsfullt umgänge 
med den natur, som man sålunda förändrade. Anti- 
kens menniskor måste hafva ett inför deras eget 
samvete giltigt skäl för sådana förändringar, och 
de ansågo sig pliktiga att på något sätt gifva 
vederlag fiör hvad vackert man för de materiella 
intressenas skull nödgats beröfva naturen. I våra 
dagar kan det kända, att en ek, som växer på 
bondens gårdsplan, under hvilken han vet, att hans 
far njutit svalka, under hvilken han själf lekt som 
barn och sett sina egna barn leka, utan ringaste 
tvekan, utan en suck af saknad nedhugges af honom, 
om han får några slantar för virket. Trots det 
dagliga samlifvet förenar intet band hans hjärta 
eller hans fantasi med detta stilla organiska väsen, 
som varit hans hems prydnad. En annan säljer 
och låter nedhugga rubb och stubb den skog, som 
behöffc sekler för att få tillräcklig växtkraft på 
sluttningen af någon bergslid, som han eger. 



— 55 — 

Regnet bortsköljer sedan den mylla, hvarur tråden 
hade sin n&ring, och kanske skall det kräfvas 
mansäldrar, innan ny skog kan vftxa på den skof- 
lade platsen. Såljaren har ingen kånsla hårfOr; 
&r han missnöjd med hvad han gjort, år det dårför, 
att han finner sig ha fått mindre vål betaldt. 
Sådant kan endast ske i tider, då folkets massa 
blifvit vand att i naturen ej se annat ån ett dödt 
material, som ntan alla förpliktelser från menni- 
skans sida blifvit af skaparen stålldt till hennes 
förfogande och hvarmed hon kan hushålla så 
hänsynslöst hon behagar. Om de bönder, som 
voro hans samtida, beråttar den romerske förfat- 
taren Plinius d. y., att hvar och en bland dem 
hade bland tråden utsett åt sig en vån, som han 
sökte skydda mot skada. Hvarje gård hade, likasom 
hos germanerna^ sitt vårdträd, och städerna hade 
sina. Inom Roms murar funnos på Neros tid 
trenne träd, som ansågos hafsra en ålder af mer 
än 800 år och betraktades såsom hufvudstadens 
vårdträd. 

>Somliga författare hafva velat lägga kristen- 
domen till last, att ett hjärtlöst och fantasilöst 
förhållande till naturen utbredt sig bland de euro- 
peiska folken, och de äro benägna att betrakta 
detta som en oundviklig följd af de polyteistiska 
religionemas undergång. Oundviklig var denna 



— 56 — 

följd dock visserligen icke. Det finnes i kristen- 
domen intet, som hindrar att i naturen vårda och 
beundra skaparens verk och att i hennes skönhet 
se en återglans af hennes upphofsmans härlighets 
sken. Det är sant, att en förbannelse ftr i de 
kristna urkunderna uttalad öfver naturen. Men 
denna förbannelse drager ingen gräns mellan naturen 
och menniskan; den framstfiJles tvärt, om uttryck- 
ligen som en oförskylld och fördenskull till med- 
känsla manande delaktighet i den andliga världens 
och särskildt i menniskohjärtats förderf. Och 
denna medkänsla får sitt rörande uttryck i ord af 
aposteln Paulus, hvilka innebära en den sinnrikaste 
och kärleksrikaste uppfattning af naturens förhål- 
lande till menniskan. De tala om naturens 
meddelaktighet med henne i Guds nåderika beslut 
om världens bestämmelse. Jag hänsyftar på 
Paulus' ord, att naturen suckar och ängslas med 
oss, för hvilkas syndighet hon lider, och att äfven 
hon, hvad som lefver i henne, skall en gång nå 
till Guds barns härliga frihet. Med denna sin 
sublima lära har den störste af evangeliets sände- 
bud velat icke beröfva naturen den medkänsla 
hon ditintills hade rönt från de med honom sam- 
tida hedniska folken, utan tvärt om bringa naturen 
ännu mycket innerligare intill menniskomas hjär- 
tan. Att så icke skett visar endast, att det i 



— 57 — 

kristendomen finnes så mycket utsfide, som ännu 
hyllar i ladorna och icke funnit såningsmän. Och 
i vår utilistiska tid år ej heller jordmånen egnad 
for sådden. Åtskilliga timmerspekulanter skulle 
finna apostelns Iftra sftrdeles opraktisk.» 

Till dessa ord af Rydberg själf skulle jag kunna 
bifoga flera omdömen från hans åhOrarkrets, hvilka 
blifvit mig meddelade och som på ett synnerligen 
skönt sätt gifva sitt erkännande åt det religiöst och 
sedligt upplyftande i Rydbergs fSrelftsningar. Men 
jag måste hftr inskränka mig till ett enda sådant 
af en ung målare, som på samma gång, ovanligt nog, 
eger teologisk fackbildning och som meddelat mig 
sitt intryck från dessa Rydbergs föreläsningar. 
Hans ord lyda som fbljer: 

»Vanligtvis kom jag till Viktor Rydbergs 
foreläsningar, som höUos kl. 7 på aftonen, trött 
och tung i hufvudet af os och hetta efter två 
timmars modellteckning i en trång och illa ven- 
tilerad lokal. Det blef därför mindre fråga om 
att i minnet inprägla detaljer än att mottaga 
intryck, som kunde lyfta sinnet från konstens 
mödosamma och ofta enformiga förarbeten och rikta 
blicken mot den eviga skönhetens idealvärld, hvars 
syner skola leda konstnären den rätta vägen, äfven 
om man aldrig kan gripa dem — alldeles som 
stjärnorna leda seglarens väg, ehuru han vet, att 



— 58 — 

han ej når dem. Dessa bilder använde Viktor Ryd- 
berg sj&lf i en af sina föreläsningar. Han slutade 
gärna föreläsningen med en kort sats, i hvilken alla 
detaljintryck samlades, liksom knutna tillsammans 
till ett ljusknippe, och som lemnade qvar en känsla 
af att han, som ej tröttnade att långsamt och 
skarpt iakttagande följa det menskliga skönhets- 
sträfvandets spår, dock aldrig glömde urbilden for 
afbilden. Också följde man honom gärna i de 
mest ingående undersökningar, ty man kände all- 
tid, att vägen gick uppåt, och visste, att man slut- 
ligen skulle komma till en ny utsiktspunkt. Man 
kände så väl igen honom^ som en gång som gosse 
förflyttades till en högre värld med hjälp af 'gamle 
Lundströms' träsnitt. 

»Det var naturligt, att Viktor Rydberg särskildt 
skulle känna sig dragen till praarafaeliternas konst, 
i hvilken känslans innerlighet i tillbedjan for det 
heliga funnit så rena uttryck. Men han stannade 
ej med sin sympati vid ett utvecklingsskede. Den 
verklige konstnären var honom lika kär, antingen 
han lefde i det nittonde århundradet eller under 
medeltidens blomstringstid, Ja^ hans kärlek sträckte 
sig äfven till dem, som blott voro lärjungar, men 
ville bli verkliga konstnärer. Denna kärlek tog 
sig bl. a. uttryck däri, att han en gång bad oss 
akademielever om våra fotografier med namn- 



— 59 — 

teckningar för att kunna liksom på närmare håll 
följa yår utveckling. 

nJag tror, att vi alla med en viss stolthet 
efterkommo denna önskan. Och nog vet jag, 
hvad mig själf beträffar, att detta lilla band 
mellan oss for mig innebar en i sin mån ganska 
krafdg uppfordran att efter förmåga motsvara 
de forvantningar, denne man fäst vid oss unga. 
Jag ville ej, att Viktor Rydberg skulle komma 
att se pä mitt porträtt med missnöje eller ring- 
aktning. 

>Ett litet drag frän en föreläsning har sär- 
skildt ftst sig i mitt minne. Det var tal om 
modem konst, och Viktor Rydberg kom att uppehålla 
sig vid materialismens bamtyper. Det kom ett ton- 
fall af djup harm i hans stämma, då han talade 
om, hur vissa konstnärer kunde framställa barnen 
atan ett spår af den skönhet, som alltid finnes i 
ett barnansikte — och därvid gick hans blick 
liksom vädjande ut öfver auditoriet. Kunde han 
än med varm glädje skåda den själens fägring, 
som lyser igenom medeltidskonstens offca magra 
och stela gestalter, hvilka helt visst synas månget 
modernt öga fula — den andelösa fulheten ville 
han lysa i bann från konstens värld. 

»Det var ingenting elektriserande i Viktor Ryd- 
bergs föreläsningar. Somliga påstodo, att om det ej 



— 60 — 

varit Viktor Rydberg, som hållit dem, skulle man 
ej ha beundrat dem så, som nu skedde. Utföran- 
det föreföll, innan man vant sig d&rvid, ganska 
monotont; formen var lugn och jämn, utan alla 
prakteffekter. Men hvad som var så fängslande, 
det var den personlighetens realism — jag skulle 
vilja säga: ideella realism — , som andades emot en 
ur hans ord. Då han talade om »det sköna», 
k&nde man, att det ej var fraser han kom med; han 
talade om verkligheter, som han kände och älskade.» 
Vi behöfva ju icke höra mera för att förstå, att 
Rydberg genom sina konsthistoriska föreläsningar 
gifvit en god insats i vårt lands nutida konstnärsbild- 
ning. Blir en i dålig mening realistisk riktning där 
förherskande, så är det åtminstone icke hans fel. 

Innan vi lemna denna sida af Rydbergs för- 
fattarskap, vilja vi erinra, att denne hade rik anled- 
ning att uppträda äfven såsom litteraturkritiker. 
Prof på detta slags verksamhet gifva åtskilliga 
uppsatser i Varia, såsom t. ex. slutorden i »Ting 
och Fenomen» (sid. 80), den präktiga afhandlingen 
>Den mekaniska världsteorien» med omdöme om 
boken »Hvad är sanning?» — ett omdöme, mot hvil- 
ket vi dock skulle kunna hafva rätt allvarsamma 
anmärkningar att göra — »I dörren», inledning 
till dikten »Svipdag Egilssons saga». 



— 61 — 

Icke minst uppkallades han härtill genom den 
mängd af otryckta uppsatser, som tillsändes honom 
och hvaröfver fOrfattame begärde hans omdöme. 
Ett prof på huru han behandlade dylika uppdrag, 
huru han afven därvid sökte att etiskt inverka på 
de menniskor, med hvilka han fick att göra, är 
följande bref, som benäget blifvit stäUdt till min 
disposition. Det är skrifvit 1892 till en ung 
författare, en bondson, som en tid studerat, men 
måst återvftnda till sitt hem. Där vantrifdes han 
vid sina föräldrars yrke och beklagar sig nu för 
Rydberg, på samma gång han insänder några poem 
till hans bedömande. Brefvet lyder sålunda: 

>Det rätta bedömandet (af edert arbete) 
skulle — — — vara mig svårt, dels emedan 
massor af poemer tillstäUas mig från alla håll 
att genomläsa och bedöma, så att arbetet med 
dem blifvit till en förslöande plåga, sällan lindrad 
af den glädje man erfar, då man upptäcker något 
originellt eller skönt; dels emedan jag hyser tvif* 
vel på min kritiska förmåga, särskildt med afse- 
ende på dikter, som både till ämne och formbe- 
handling ligga utanför kretsen af mina sympatier, 
som beklagligen äro trångt begränsade. När det 
gäller sådana, pinas jag af tanken, att jag genom 
ett mindre blidt omdöme kan afskräcka en ung 
författare, som i en framtid kunde varda sitt folk 



— 62 — 

till gagn och gl&dje, eller att jag genom ett alltför 
blidt kunde inlocka honom på en bana, d&r svikna 
illusioner vänta honom. 

»Min åsikt om skaldekonsten ftr, att hon ftr 
en faktor i vårt släktes utveckling med särskild 
uppgift att fOrädla dess känslolif. Jag sätter värde 
på la beauté sensible, men fOretedd i ett samman- 
hang, som gör intryck af helsa och naivetet. Men 
jag känner leda, när jag märker en afsikt hos 
författaren att göra intryck på läsaren medelst att 
exponera skönhet^r af detta slag. 

»Skall jag våga något omdöme om edra dikter, 
måste jag inskränka mig — fbr att ej säga för 
mycket eller för litet — till det vitsord, att de 
ådagalägga begåfning. 

>Då ni uppenbarligen på goda skäl talar om 
er »beundran fbr naturen och det naturliga» — 
edra dikter bevisa, att ni har den — så vet ni 
otvifvelaktigt lika väl som jag, att — ehuru skalden, 
likasom hvarje normal menniska på en viss bild- 
ningsgrad, måste vara intagen af denna beundran 
— den icke är tillräcklig att skapa dikter af bestå- 
ende värde och att. det i främsta rummet kom- 
mer an på den naturbeundrande skaldens egen 
natur och naturlighet.» 

Därpå erinrar Rydberg fbrfattaren om hans 
rätt att insända sina skrifter till Svenska Akademien, 



— 63 — 

H>m hvilkem (tillftgger han) »jag till dess heder 
viU sftga, att den bemödar sig om opartiskhet äfven 
mot riktningar, som ftro inom henne representerade 
endast af en minoritet eller alldeles icke». 

Dftrpå tillftgger han följande slutord: »Jag har 
låst edert bref med medlidande, som dock ej var 
oblandadt. Djupast känner jag medlidande med 
edra förftldrar. Ett gläder mig: att ni icke saknar 
det medel, som kan återgifva er förtröstan och 
andlig helsa, nämligen kroppsarbete. Just det 
behofver ni. Ur plogfåran kunna också friska 
tankar och känslor uppspira. En bildad mans hand 
&r icke fbr god att köra plogen. Jag skulle önska, 
att hvarje plogkarl vore en bildad man, och jag 
beklagar för egen del djupt, att jag ej kunnat 
dela min tid mellan kroppsarbete och intellektuellt.» 

Huru samvetsgrannt Rydberg fattade konst- 
domarens uppgift och, i sammanhang härmed, 
huru allvarlig han såg konstnärens ställning gent 
emot konstkritiken, kunna vi finna af slutet på 
hans ett par gånger nämnda uppsats »Målarens 
psykologi». Dar påpekar han, hvilken allvarsam 
fara fbr konsten ligger däri, att i nuvarande tid 
»kritiken är i tidningspressens händer, som upp- 
höjer eller krossar med kraften i en offentlighet, 
hvilken kritiken i forna dagar icke egde, och med 
en brådska i omdömet, som tidningsmännen själfva 



— 64 — 

finna beklagansv&rd». På grund haraf slutar han 
nämnda uppsats med följande ord: »De originella 
målame måste ha hjältemod. De ha att kämpa 
sig igenom svåra hinder både från yrkeskamraters, 
allmänhetens och kritikens sida, innan de lyckats 
bryta sig väg. För målare, som icke sakna dug- 
lighet, men följa tidens mod i stället för egen 
genius och äro kanske impressionister i dag, pra&- 
rafaeliter i morgon, allt efter ropet för dagen, 
ligger däremot vägen banad och tämligen jämn, 
men den förer icke upp till odödligheten.» 

Men det var just odödlighet, idealitet eller 
»evighet», som Rydberg i sin egenskap af konst- 
domare så väl som eljest har velat häfda; han har 
velat hafva religion äfven i konsten. Skönt ytt- 
rar en af hans unga vänner om honom: »Då han 
behandlade den kristna konstens mästerverk, genom- 
andades hans uppfattning af dessa konstverk och 
deras så ofta ur Nya testamentet tagna ämnen af 
en kärlek, som syntes mig alltmera tilltaga i inner- 
lighet, en kärlek, som helt säkert lärt honom inse, 
att det öfvematurligas värld ligger utom det natur- 
liga förståndets domvärjo, och att kristendomens 
eviga mysterier stå öfver kritiken af äfven den 
skarpaste menskliga intelligens. — 'Bevara ditt 
hjärta, ty däraf går lifvet' har han skrifvit till mig 
på baksidan af sitt porträtt. Iakttagandet af denna 



— 65 — 

grundsats och en innerlig längtan efter den full- 
komliga sanningen tror jag förde hans sig stän- 
digt utvecklande Faust-natur allt närmare Honom, 
som är Sanningen.» 



Rydberg hade ett vaket och lefvande intresse 
för historien. Vi hafva bemärkt detta redan i 
hans romandiktning och hans konstkritiska skrif- 
ter. Men han har äfven uppträdt såsom historie- 
forskare i mera egentlig mening. Till detta om- 
råde kunna vi räkna hans skrift om »Urpatriarker- 
nas släkttafla», som visserligen är ett slags bidrag 
till exegetiken, men på samma gång ett försök att, 
med ledning af de historiska minnesmärken vi 
hafva från Egypten, tyda de tal, enligt Rydbergs 
mening symboliska, som möta oss i släkttaflan i 
l:a Moseboks 5:e kapitel. 

Likaledes faller inom det historiska (eller 
kulturhistoriska) området hans skrift om »Medel- 
tidens magi». Dit höra ock några smärre upp- 
satser, som röra runkunskapen: Till tolkningen af 
nordens äldsta runeinskrifter, Om Tanumsteneny 
Om hjältesagan d Rökstenen. Förord till >Häll- 
ristningar frän Bohuslän^ (utR- »f L. Baltzer). 

Men framför allt omnämna vi såsom hit hö- 
rande hans mycket betydande lärda verk Under- 
av. Akad. Handl. fr. 1806. 11. 5 



— 66 — 

sökningar i germanisk mytologi^ utgifvet i två 
delar 1886 och 1889. Där finnas ftfven intagna 
ett par SJdre till detta ämne hörande afhandlingar 
ur Nordisk tidskrift: »Sibyllinema och Völuspa», 
samt »Astrologien och Merlin (om källorna till 
stjarneskildringen i Galfrids Historia regum Bri- 
tanniae)». I populärare form behandlar han samma 
ämne i det mindre arbetet »Fädernas gudasaga», 
utgifvet 1887 och ämnadt särskildt till ungdomens 
tjenst. På grund af det förra arbetets betydenhet 
kunde man hafva anspråk på att jag afgåfve något 
omdöme om detsamma. Jag måste emellertid af- 
säga mig rätten att fälla något eget sådant, dels 
emedan jag saknat tid att fördjupa mig i dessa 
digra, svårlästa volymer — och utan ett djupare 
studium lär man icke komma till rätta med dem 
— , dels emedan de röra sig på ett område, där 
jag saknar nödiga förstudier for att kunna följa 
en forskare som Rydberg på dylika vägar* Säkert 
är emellertid, att författaren på detta historisk- 
mytologiska arbete nedlagt åratals mödor och att 
det är en frukt af vidtomfattande studier, af red- 
lig och grundlig forskning i hithörande källor, 
bland hvilka särskildt må nämnas den danske 
krönikeskrifvaren Saxo. 

Rydbergs syfte med dessa »Undersökningar» 
är åter ett vittnesbörd om hans idealistiska stånd- 



— 67 — 

pankt Han vill ur de gamla germanska myterna 
framleta »det ideala», det bästa, det skönaste, de 
kunna bjuda. Han strafvar d&rför att finna en 
al^gspunkt, från hvilken han skall kunna »till 
en enhetlig storartad byggnad förena de spridda 
rester, som vi ännu ega af våra förfäders tro}>, 
eller närmare sagdt, att sätta i system de genom 
Snorre Sturlesons Edda och andra fomskrifter för 
oss bekanta hedniska eller kristligt-hedniska guda- 
sagorna och att framställa detta system såsom 
ursprungligen liggande i dessa myter. 

För att emellertid hafva sagt något ord om 
värdet af detta högst betydande arbete af Ryd- 
berg, må jag blott nämna, att kompetenta domare 
från det historiska området hålla före, att Ryd- 
berg vid dessa sina undersökningar så till vida 
misstagit sig redan vid utgångspunkten, som själfva 
det material han behandlar icke kan räknas som 
en ogrumlad källa, hvilken verkligt återspeglar den 
gamla germanska hedendomens tankar. Hvad som 
möjligen skrefs eller diktades på detta område 
under åren 800 — 1200 kan icke gälla annat än 
som en dunkel reflex från äldre myter. Och 
Snorre Sturlesons bearbetning af detta material — 
han var ju själf en kristen — får icke betraktas 
annat än såsom en kristianiserad framställning af 
detsamma. Detta material har nu emellertid Ryd- 



— 68 — 

berg betraktat såsom en ursprunglig källa, och 
hans egen framställning är en ytterligare, med 
diktarkonst utförd bearbetning af detsamma. Där- 
vid har hans egen alltid idealiserande och »strängt 
systematiserande» ande, hans snillrika religiösa 
diktarfantasi och kombinationsförmåga varit en 
väsentlig faktor. 

Hans uppfattning och framställning af forn- 
tiden skulle till följd häraf, enligt nämnda forskares 
omdöme, i åtskilliga stycken ej vara historiskt 
hållbar, likasom hans förfaringssätt vid behand- 
lingen af de gamla myterna stundom lider af en 
viss godtycklighet. Mig veterligt har ingen upp- 
trädt med ett obetingadt försvar för Rydberg i 
denna del. Men ingen vill därför neka, att detta 
Rydbergs arbete eger ett högt värde, dels genom 
»förtjenstfulla detaljer», hvarvid det »i många en- 
skilda punkter bringar nytt ljus öfver de gamla 
myterna och fomsägnema», dels i stort sedt så- 
som ett snillrikt skaldeverk — man har kallat 
arbetet »Rydbergs Iliad» — och såsom erbjudande 
»en grufva af forskningsmaterial». 

Rydbergs ädla hjärta gör sig äfven här gäl- 
lande, i det han redan åt hedendomen vill häfda 
något af det stora, han själf såsom kristen lärt sig 
se i de hedniska myterna. 



— 69 — 

Jag öfvergår nu till att sftga ett ord om Rydberg 
såsom svensk språkforskare eller språkreforraator. 

Rydbergs uppträdande på detta område har 
till sin medelpunkt en uppsats i Svensk tidskrift 
för år 1873; redan föregående år hade han likväl 
skriMt åtskilligt om samma ämne. 

I denna uppsats, delad på två hälfter, företar 
Rydberg en granskning af bibelkommissionens se- 
naste öfversftttning af nya testamentet från år 
1873. Hans ledamotskap af kyrkomötet 1868 hade 
särskildt väckt hans intresse för denna och andra 
kyrkliga frågor. Den första delen af afhandlingen 
berör öfvervägande den textkritiska sidan af ämnet 
och i någon mån själfva öfversättningen. Äfven 
här röjer Rydberg sin stora förmåga att grundligt 
studera sig in i en uppgift, som låg utanför hans 
egentliga verkningskrets, och han dömer med rätt 
mycken sakkännedom och har sagt månget tänk- 
vftrdt ord. I den senare delen af nämnda upp- 
sats, med öfverskrift »Tysk eller nordisk svenska ?2>, 
ingår han på den egentliga språkfrågan eller på 
den dåvarande bibelkommissionens sätt att i sin 
öfversflttning behandla modersmålet. Men upp- 
satsen ftr en betydligt större räckvidd, i det Ryd- 
berg med stöd af föregångare, sådana som A. Haze- 
lius, Rydqvist, för att ej tala om äldre, såsom 
Stjernhjelm, Svedberg, upptar frågan om nödvän- 



— 70 — 

digheten af att i allmftnhet rensa vårt modersmål 
från den m&ngd af främmande, hufvudsakligen 
tyska inflytelser, som redan gjort sig gällande 
inom detsamma eller fortfarande hota att förderfva 
det. Härvid redogör han i en intressant historisk 
öfverblick för huru dessa tyska inflytelser upp- 
kommit och fortgått anda från medeltiden. 

Rydbergs egen ståndpunkt i denna fråga har 
samma prägel af hans ideala åskådning som hela 
hans öfriga verksamhet. Denna nödgar honom att 
göra gällande anspråket på modersmålets ideala 
utveckling, d. v. s. utveckling enligt dess egen 
inneboende idé, på dess egen grund, med största 
möjliga sjftlfständighet, och detta så väl beträffande 
språkförrådet som i fråga om form- och ljudbild- 
ningen. Till följd häraf protesterar han mot en 
mängd långods, hufvudsakligen från tyskan, hvilket 
språks inflytelse han riiknar såsom vida farligare 
för oss än de romanska språkens. I skarpa orda- 
lag gisslar han den tanklöshet, svaghet och efter- 
gifvenhet, som i detta hanseende gjort eller ännu 
gör sig gällande hos dem, som hafva att behandla 
vårt modersmål. 

Sin egen ståndpunkt uttalar han bland annat 
i följande kraftiga ord: 

»Ett språks infödda ordskatt är väl icke det- 
samma som språket själf, hvars ande tydligast ut- 



— 71 — 

danar sitt kynne i ljudbyggnad och former. Men 
ordskatten har dock skapats af denne samme ande, 
har alstrats af samma urkänsla och är med ett 
så innerligt lifsband knuten vid formerna, att han 
ej kan våldföras och i stort ändras, utan att det 
återverkar på dem. Hos folket är också kärleken 
till modersmålet kärleken till de ord, man lärt 
från moderns läppar och hört vid hemmets äril. 
I orden som klang yppar sig folkstammens med- 
födda sinne för ljud och tidsmått, i orden som 
tanke- och känslobärare, i deras förmåga att skärt 
och tydligt, kort och kraftigt, Ijuft och rent öfver- 
flytta förnimmelser från själ till själ uttalar sig 
folkets innersta gry. Språkets ljudlagar göra sig 
gällande äfven i de enskilda ordens skepnad; språk- 
driftens ogrumlade klarhet i en rätt ordbildning, 
och själfva böjningsformerna, när de hotas med 
upplösning, ega sitt sista värn hos den trohet, 
hvarmed de sammansatta orden qvarhålla hvad de 
af dylika ega i sin byggnad. Också visa moders- 
målets häfder, att de hejdlösa ordlånen utifrån ej 
allenast minskat den nordiska ordskatten, utan ock 
slappat språkkänslan och kommit själfva formbygg- 
naden att lossna i sina fogar.» 

Vid den närmare behandlingen af denna fråga 
i nämnda afhandling går Rydberg ganska mycket 
in på intressanta enskildheter. I synnerhet falla 



j 



— 72 — 

under hans dom de många från tyskan lånade 
sammansatta orden, med förstafvelsema be^ an, er^ 
h vilka han så vidt möjligt vill hafva utbytta mot 
på ftkta svensk grund uppvuxna ord, eller åtmin- 
stone vill hafva lika mycket undanträngda i bruk, 
som de nu själfva undanträngt de äkta svenska 
orden. Han frågar, hvarför man då icke kan få 
säga trygga i st. f. betrygga^ ständigt för bestän- 
digty bida i st. f. förbida, o. s. v. Han vill ut- 
byta besitta mot ega eller innehafvaj bekänna mot 
vidga eller dylikt, befalla mot bjuda, bevara mot 
gömma, angå mot röra, anförvant mot frände, 
anropa mot åkalla, erinra mot påminna, förbanna 
sig mot miskunda sig m. fl. Äfven i en mängd 
andra fall vill han häfda det ursprungligt svenska 
gent emot lånade ord. Han tadlar, att man skrif- 
ver rättskaffens för rättrådig, skicka för sända, 
frukta för rädasy fordra för kräfva, trakta för 
åtrå, o. s. v. Härvid söker han dels att finna 
motsvarande ord, hemtade ur språkets äldre ord- 
skatt, hvilka hålla på att dö bort eller häfda sig 
endast i den högre stilen, t. ex. sanruL för betyga, 
skipa för förordna (h varvid Rom. 13: i anföres 
såsom exempel, vid hvilket man dock måste sätta 
ett frågetecken), mannamån för anseende till person, 
dels att bilda nya ord. Af de senare för Rydberg 
särskildt egendomliga kunna anföras: tillkall i 



— 73 — 

st. f. anspråk (först begagnadt i arbetet »Ur- 
patriarkernas slakttafla»), till dömes för till exem- 
pel, sändeskap för deputation, insaga för protest, 
urmynder för urgamla bildningsformer, mening s- 
flockar för paHier, m. fl. 

Likaså gör han gällande den ursvenska ord- 
bildningen. Han talar noiot den öfvermakt, som 
den tyska ändelsen -het erhållit i språket, och 
klagar t, ex. öfver att ordbildningen trohet undan- 
trängt det gamla trygd; han ifrar mot användan- 
det af det obestämda den i st. f. de bestämda 
genuspronomina han och hon, mot verbaländelsen 
-era, t. ex. plantera för planta, härbergera för här- 
herga, o. s* v. 

Om vi nu skola säga ett eget ord till om- 
döme om detta Rydbergs språkrensningsbemödande, 
bvilket han för öfrigt sedan fullföljer i flere egna 
efter 1873 utgifna skrifter, äfvensom i nya upp- 
lagor af de äldre, likasom han något år förut gått 
samma bana såsom tidningsman, så måste vi för^t 
till fullo erkänna, att Rydberg härvid anslagit en 
ton, som bör finna genljud i hvarje fosterländskt 
bjärta. Han har ropat ett berättigadt »halt» gent 
emot en i många afseenden skef språkutveckling 
och därvid gjort en mängd fina enskilda erinringar. 
Mycket i den af honom påpekade felutvecklingen 



_ 74 — 

kan hejdas eller rättas genom blott en ringa grad 
af uppmärksamhet eller större trohet mot det vi 
redan ega. I andra fall behöfves nog ett modigt 
och följdriktigt uppträdande af män, som, för att 
begagna Rydbergs egna ord, »hemtat sitt mod ur 
sin kärlek till fädernas tungomål» och som vilja 
»visa med sitt efterdöme, att om modet hos det f&tal, 
som vill värna och häfda den nordiska ordskatt^n, 
är lika stort som lättsinnet hos de många, som 
förspilla honom, så bär det goda sträfvandet frukt». 

I vissa fall måste man emellertid nog erkänna, 
att Rydberg i sin ifver för det fosterländska gått 
för långt. Hans :^ideala» blick har icke haft nog 
känsla för det »reala», den verklighet, som är och 
som blifvit, för det goda, den rikedom, som vi 
inlemmat i vårt modersmål, genom lån från ett 
nära befryndadt systerspråk. Dels gälla hans an- 
grepp ord eller ordbildningar, som redan fått ett 
alltför djupt, månghundraårigt fkste i språket och 
för nära sammanvuxit därmed, för att de skulle kunna 
ur detsamma utträngas; deras borttagande skulle 
vara ett bortskärande af verkliga lemmar, en ona- 
turlig återgång från rikedom till armod. Särskildt 
torde här kunna påpekas fordelen af att i vårt 
språk ega den förut omnämnda ändeisen -het. 

Dels blifva stundom Rydbergs egna nybild- 
ningar ej naturliga och skola ej kunna vinna er- 



— 75 — 

kännande i det allm&nna språkbruket. Så de nyss- 
nämnda uttrycken »tillkall», »till dömes», så »mär- 
kelse» i st. f. bemärkelse, adjektivet »fornt» m. fl. 
Rydberg själf har ock senare, enligt uttalanden till 
enskilda personer och i sin praxis, mildrat sin egen 
ståndpunkt. Så använder han i »Vapensmeden» 
en mängd af ord, som han förut utdömt, bland 
annat pronomen den för han och hon. På det hela 
torde Rydbergs yngsta och äldsta skrifter erbjuda 
den bästa och enklaste stilen. 

Däremot har Rydberg i många hänseenden 
bidragit att rena och rikta vårt språk och att 
häfda en utveckling i ädelt nationell riktning. 
Helsosamma ansatser hafva i detta som andra 
hänseenden utgått från honom. Åtskilliga goda 
ord hafva ock af honom blifvit åt vårt språk 
skänkta eller återskänkta, för hvilka vi stå till ho- 
nom i tacksamhetsskuld. Bland de förra må näm- 
nas: kynne för arf, ar f sägen i st. f. tradition^ 
gudstro för religiony dödsbo för sterbhus^ dagteckna 
för datera^ det betecknande ordet T^dumlöje^y tycke- 
sak för favoritsak. Bland de återskänkta äldre 
orden må anföras det fornnordiska dyrd {— ära), 
vän (= hopp, Rydberg brukar ordet »lifsvån») m. fl. 

Säkert skall Rydbergs sträfvande icke blifva 
utan inflytande på den följande språkutvecklingen. 
Svårligen skall man kunna läsa den nämnda upp- 



— 76 — 

satsen i Svensk tidskrift utan att dftraf röna 
:»ideala» impulser. Och åtskilliga af Rydbergs an- 
märkningar hafv^a nog af senare författare blifvit 
beaktade. 

Att Rydberg för öfrigt icke fattade detta sitt 
strftfvande blott såsom en teoretisk-estetisk språk- 
fråga utan såg den i samband med hela sitt ideala 
strafvande för sitt folk, ja, såsom en på en g&ng 
moralisk och fosterländsk fråga, därom vittna de 
ord, hvarmed han afslutar sin afhandling: »För 
somliga sinnen torde det vara likgiltigt, om de 
sista frändskapsdragen mellan oss och våra fader 
utplånas ur tungomålet, och om vi icke längre 
igenkänna oss i dem. Och dock kan språkutveck- 
lingen fortgå, utan att detta heliga band slites! 
Allt hvilar på hvilken smak här skall få öfver- 
handen. I det värre fallet synes det oss, som om 
svenskan skulle nedsjunka till ett tiggarspråk, som 
lefver på allmosor från andra, tills hon dör utan 
aktning och drager folket med sig i döden. I det 
bättre fallet — om vi i modersmålet hedra fader 
och moder, skall löftet, som därvid är knutet, gå 
på oss i fullbordan och vårt folk lefva i trots af 
tidernas stormar.» 



— 77 — 

Vi måste nu egna en kort betraktelse åt Ryd- 
bergs mera omedelbart religiösa eller religions- 
filosofiska författarverksamhet. 

Vi komma härmed till den grund, som ligger 
bakom Rydbergs skaldskap och hela författarskap, 
nämligen hans uppfattning af tillvaron i stort, hans 
teologisk-filosofiska världsåskådning. Det följer 
tydligen af gången i hans bildning, att denna 
åskådning hos honom leder sitt ursprung från tvenne 
hufvudkäUor: å ena sidan hans vördnad för bibeln 
och hans djupt religiösa sinne, som, såsom vi sett, 
blifvrit grundlagdt redan i hans spädaste barndom, 
å andra sidan hans eget filosofiska begrundande af 
tingens väsen, hvarvid han stått under ett märk- 
bart inflytande af den filosofi, som härleder sig 
från vårt lands mest framstående tänkare i senare 
tid, Boström. 

Det är bekant, att grundtanken i den Bo- 
strömska filosofien är följande: Hela tillvaron är 
till sitt innersta väsen ande, förnimmelse. Den 
är en vftrld af eviga idéer, förnumna af den högsta 
idéen, Gud, den evige, personlige anden, hvars lif 
är en evig fullkomlig förnimmelse af sig själf och 
sina idéer. Dessa idéer äro själfva förnimmande 
väsenden, i olika grad, men deras högsta tillvaro 
ftr Guds förnimmelse af dem. Deras egen för- 
nimmelse af sig själfva och af de öfriga idéerna 



— 78 — 

skapar den lägre tillvaron. Denna vår v&rld 
&r alltså icke den sanna verkligheten utan blott 
ett fenomen, den är en vår ofullkomliga förnim- 
melse eller uppfattningsform af den eviga idé- 
världen. 

Man kan med skal hysa ganska mycken akt- 
ning för denna filosofi, i synnerhet sedd i mot- 
sats till en materialistisk världsåskådning. Dess 
stora förtjenst år dess afgjorda teism, dess erkän- 
nande af en högre värld och af anden såsom det 
väsentliga i all tillvaro. På grund häraf har den 
en hög etisk åskådning och en riktning till det 
ideala. Dess svaghet åter — så mena åtminstone 
vi — är i första rummet dess orörliga, något kaUa, 
man kunde säga 2>kristallartade» gudsbegrepp, som 
för att vara fullkomligt utesluter all »rörelse» och 
verksamhet. Härmed sammanhänger svårigheten 
att t. ex. ur denna orörliga fullkomlighet kunna 
förklara hela den ändliga tillvaron, som är idel 
rörelse. Och framför allt, huru få ett verkligt 
rum för synden, detta för&rande oideala faktum, 
inom denna Guds idévärld? Afven kan man ju 
icke neka, att man inför Boström har en stark 
förnimmelse af »tankearistokraten», som blickar ned 
på den allmänna kristligt-religiösa tron såsom en 
lägre grad af uppfattning, tillhörande oss andra »före- 
ställningsmenniskor». Vi kunna naturligen här icke 



— 79 — 

n&rmare ingå i dessa med den Boströmska filosofien 
sammanhängande svårigheter, men vi uttala blott 
såsom vår öfvertygelse, att de kunna hafva Odes- 
digra fbljder för den, som från Boströms utgångs- 
punkt vill bilda sig sin världs- och lifsåskådning. 
Emellertid rör sig Rydberg i sitt tänkande 
högst väsentligt från denna utgångspunkt. Att 
aUt är intet annat än Guds idéer och att dessa 
idéer äro verkliga »moment i Gud», tillhöriga Guds 
eget väsen, fasthåller han på det bestämdaste. 
Världens fenomenala tillvaro berör han ständigt, 
och däremot är icke mycket att invända. Klart 
och med grundlig, vetenskaplig bevisning fram- 
ställer Rydberg vidare på mer än ett ställe sitt 
gudsbegrepp; i denna fråga har han sagt månget 
afgOnmde ord. Man läse t. ex. den redan 
nämnda afhandlingen i »Varia»: »Den mekaniska 
världsteorien». Resultatet af densamma kunna vi 
sammanfatta i dessa frågor: Kan det förnuftslösa 
på ett förnuftigt sätt ordna sig själft utan att 
öfver sig hafva ett förnuft? Kunna stenarna upp- 
bygga sig till ett hus utan byggmästaren? Kunna 
atomerna bilda sig till ett världssystem utan en 
skapande Gud? Man kan blott, såsom vi anmärkt, 
vid denna afhandling uppkasta den frågan, hvar- 
för Rydberg låtit den utan gensägelse ingå såsom 
forord till den ofvannämnda öfversättningen af en 



— 80 — 

tysk författares arbete, på svenska kalladt >Hvad 
är sanning?» 

Stort och upphöjdt är det gudsbegrepp tänka- 
ren liksom skalden Rydberg gifver oss. Vi tro, 
att detta begrepp för Rydbergs tanke och än mer 
för hans hjärta var rikare, innebar mera af rörelse, 
af lif, af kärlek än det Boströmska. En sak, som 
Rydberg ärft från Boström, är dock dennes oför- 
måga att fatta det kristna treenighetsbegreppet 
och åtskilligt annat i vår kyrkas kristologi och 
soteriologi. Anmärkningsvärdt är ett yttrande af 
Wikner — som dock äfven utgått från Boström — , 
att »denne begick det felet att bakom Kristi sköna 
lära gömma och förglömma något af Kristi egen 
person». 

Detta leder oss nu öfver till den viktiga frågan 
om Rydbergs ställning till läran om Kristi person. 
Och här möter oss då hans mycket omtalade ar- 
bete »Bibelns lära om Kristus». 

Detta utgafs i sin första upplaga under fi>r- 
fattarens Göteborgstid, år 1862, och man skulle 
därför gärna vilja betrakta det såsom, i förhållande 
till författarens senare år, tillhörande en öfvervun- 
nen ståndpunkt. Men den femte upplagan, väsent- 
ligen oförändrad i sin hufvuddel, utkom ännu 
1893, två år före författarens död, och arbetet kom- 
mer helt snart att utgifvas på nytt bland hans 



— 81 — 

samlade arbeten. Det måste således af oss be- 
handlas såsom något närvarande. För Rydbergs 
egen personliga del bör dock anmärkas, dels att 
han en gång för alla afhändt sig förlagsrätten till 
detta arbete, dels att han -^ såsom vi från säker 
källa veta — fällt det yttrande till en honom när- 
stående medlem af den Wieselgrenska familjen 
redan efter utgifvandet af den 4:e upplagan: »Jag 
står nn mycket till höger om mig själf.» — Här 
måste jag naturligen inskränka mig till en högst 
kortfattad framställning i denna fråga. 

Anledningen till denna boks utgifvande var 
närmast en yttre. Rydberg skrifver senare själf 
därom, att han menade sig böra uppträda till för^ 
svar fbr »en Sdel man, som stod där utan någon 
vän vid sin sida» och som för sin öfvertygelse 
hade att strida mot personer, »som ville moraliskt 
och medborgeriigt tillintetgöra honom». Vår för- 
fattares ofvan omnämnda benägenhet att städse 
forsvara de svagas och förtrycktas rätt bör därför 
äiven härvid tagas i betraktande. 

Rydbei^ har i detta arbete gjort till sin 
hufvnduppgift att visa, att man ur nya testamen- 
tet, rätt tolkadt, icke kan hemta något verkligt 
stöd för kyrkans urgamla lära om Kristi gudom. 
Emellertid är arbetets syfte ej blott detta negativa, 
utan det vill äfven låta oss veta hvad, enligt för- 

3c. Akad. ffandl, fr. 1896. 11. 6 



— 82 — 

fattarens uppfattning, nya testamentet, rätt förstådt, 
lär oss om Kristi person. Och vi måste för att 
rättvist bedöma Rydberg låta denna positiva sida 
af hans framställning komma till fullt erkännande. 
Hvad är alltså för honom Jesus Kristus? Han 
är icke en blott menniska, såsom vi andra, låt 
vara en af jordens största och ädlaste. Långt d&ri- 
från! Han är ndealmenniskan», den andre sann- 
skyldige Adam. Såsom sådan är han ett före 
denna världs tillvaro existerande — prasexisterande 
— väsen, ja han är det väsen i tillvaron, sani stdr 
Gud närmast j Guds första och högsta idé och där- 
med Guds sanna afbild och en sammanfattning af 
hela den öfriga idévärlden. Han är »syndfri» och 
»förutbestämd i Guds världsplan att omgestalta 
världen». Han har i tiden antagit denna vår änd- 
liga tillvaro, »blifvit kött». Och efter sitt s^er- 
rikt genomkämpade jordelif är han »upphöjd i 
himmelsk härlighet och grundläggaren af det Mes- 
sianska riket». Man kan säga med en af bokens 
granskare, att Rydberg till sist »förgudligar Kristus», 
och onekligen står hans uppfattning mycket nära 
den kristliga. Inför denne sin »Messias» — såsom 
Rydberg älskar att kalla honom — eller »Men- 
niskosonen» står han med mycken kärlek och djup 
vördnad. Han tror på fullt allvar, att Kristus är 
den, i hvilkens namn en gång alla knän skola 



— 83 — 

böjas- Och han vill utan tvifvel i lifvet göra allvar 
med hans ord och efterföljelse. Vi vilja särskildt 
tags fasta på ett yttrande, som Rydberg fäller i 
sktet af sin senare utgifna uppsats »Om de yttersta 
tingen», att »så länge nya testamentets kristologi 
icke b^ripes som den ideala sidan af dess antropo- 
logi, så länge med andra ord menniskan fattas 
allenast som den empiriska menniskan — sä länge 
står ortodoxiens lära^ att Kristus år Gud, i trots 
af sin stridighet med skriften, sanningen närmare 
än läran^ att han är blott menniskan. 

Vi finna hftraf, att det egentligen långt ifrån 
år Rydbergs afsikt att uppträda fientligt mot 
Kristus och kristendomen. Han vill blott, att man 
må reformera den senare i en hufvudlära och 
visserligen i andra därmed sammanhängande punk- 
ter, namneligen treenighetsläran. Detta böra hans 
motståndare alltid taga i betraktande och icke 
stämpla hans bok blott såsom »ett nytt alster af 
den gamla otron». — Alldeles oriktigt och vitt* 
nande om verklig okunnighet är det att ställa ho- 
nom på samma linie med Strauss och Renan. Vi 
skulle kunna säga: Gifve Gud, att många i Ryd- 
bergs ställning, litteratörer och vetenskapsmän, och 
många andra hade så mycken tro på Kristus och 
så mycket allvar därmed, som Rydbergs »Bibelns 
lära» uttrar. 



— 84 — 

Emellertid blir Kristus för Rydberg bllenast 
»en skapad varelse» — därpå lägger han stor 
vikt — till sjalfva väsendet något annat än Gkid, 
ehuru ju visserligen alla Guds idéer ftro i Gud 
och Kristus är Guds första och högsta idé, som i 
sig innesluter alla de andra. 

Han stöder nu denna sin uppfattning på en 
lärd och vidlyftig — visst icke alltid tillfredsstftUande 
— exeges m. m. Såsom öfveraDt eljest i sitt fcr- 
fattarskap visar sig Rydberg här haf^a en stor 
makt ofver framställningens form. Detta gör hans 
arbete ganska blftndande för den, som icke genom 
djupare studier och egen lifserfarenhet förmår i 
grund pröfva detsamma. Vi måate nn likväl — 
huru n&ra Rydbergs positiva uppfattning ftn kan 
S3aias stå den kristna och huru mycket det smär- 
tar oss — uttala den öfvertygelsen, att arbetet, 
så vidt det vill vara ett angrepp på den kristna 
kyrkoläran, är ett stort, ett allvarligt misstag. Det 
vanskliga i Rydbergs företag är att, med bibeln i 
hand och ur bibeln, den bok, där en af de allra 
viktigaste böckerna inledes sålunda: >I begynnel- 
sen var Ordet, och Ordet var hos Gud och Ordti 
var Gud — och detta Ord blef kött», nämligen i 
Jesus Kristus -^, och där en annan författare 
säger om Kristus, att »i honom bor all gudomen» 
fuUhet lekamligen» — att, säga vi, med bibeln i 



— 86 — 

hawl, 8å rik p& liknande utsagor, vilja bortförklara en 
I&ra, som den kristna kyrkan under blodiga och 
bittra strider hemtat frain ur apostlarnes muntliga 
och skriftliga vittnesbörd och ståndaktigt bekant 
infi^ judar och hedningar, en lära, som den en- 
håUigt i alla sina afdelningar bevarat såsom sin 
klenod med stöd af bibeln. 

Hftr ar nu ej tid att vidare tala om den kyrk- 
liga bekftnnelsais tillkomst och närmare formule- 
ring i denna läropunkt. Vi erkänna dock villigt 
ofullkomligheten i alla våra försök att uttala oss 
om det gudomliga vftsendet. Och gifve Gud, att 
både teologer och filosofer ville göra ett sådant 
erkännande. Vi skulle då bättre förstå hvarandra. 
Så bar t. ex. den &dle Wikner uttalat sig om 
samma ämne i sin bok »Tankar och frågor inför 
menniskooes som. Vi tillägga nu blott här angå- 
ende detta Rydbergs polemiska arbete, att vi måste 
hålla före, att det på något sätt har gagnat och 
skall gagna« Väl kan det i förstå hand hafva 
skadat mången obefitotad, rubbat hans trosställning 
i det hela eller befäst honom i hans otrosställning, 
då han icke förmått eller velat skilja mellan det 
negativa odk det positiva i Rydbergs åskådning. 
Faran vid ett sådant angrepp är ju alltid den, att 
Ddotstitidanle till all gudomlig sanning tro sig ha 
angiipar^i, huru redligt han för sin del menar, på 



— 86 — 

sin sida. Men fOr de uppriktiga skall sådant dock 
blifva en genomgång till djupare fattning af san- 
ningen. Och för det hela har Rydbergs upp- 
trädande i denna sak varit en rensande tuktan, 
som dels gjort uppmärksam på förbisedda eller 
undanträngda sidor af sanningen, dels tvingat vår 
kyrka att göra för sig vissare och klarare hvad 
hon tror. 

Från Rydbergs egen sida har angreppet innevM 
varit — därom äro vi förvissade — uttryck for 
hans vördnad för Kristi person, hans nit om en 
sann uppfattning af densamma och framför allt för 
Guds absoluthet. 

Högst anmärkningsvärdt är härvid ett yttrande 
af Rydberg i Göteborgs Handels- och Sjöfartstid- 
ning år 1887, med hvilket vi vilja sluta denna af- 
delning. Han afvisar i detta yttrande en uppfor- 
dran från några, som kalla sig »protestanter», att 
återupptaga sitt »reformatoriska arbete på dogm- 
området». Han afsäger sig vidare både gåfvan och 
kallelsen af en reformatorisk verksamhet och yttrar 
slutligen bland annat: »Jag skulle på intet villkor 
låta beveka mig till förnyadt polemiskt uppträ- 
dande i den kristologiska frågan, om jag ansåge 
polemiken bidraga till att hos en enda af mina 
samtida skymma det högsta af de ideal, hvartill 
vårt släkte i sitt nuvarande utvecklingsskede kom- 



— 87 — 

mit: idealet af honom, som, då han lefver i oss 
och vår naturliga menniska dör i honom, bryter 
sjftlfviskhetens makt i våra hjärtan . . . .» Någon 
dylik polemik har ej heller vidare försports från 
hans sida. 

Rydberg har till sina senare upplagor af 
»Bibelns Iftra om Kristus» fogat ett par afhand- 
Ungar om »de yttersta tingen», och vi anse oss 
böra taga &fven dessa i något betraktande, under 
det vi förbigå åtskilligt annat, som tillhör Ryd- 
berg såsom religiös tå.nkare. 

Med sin afhandling om »Hadessymbolen» har, 
synes mig, Rydberg gifvit en verklig insats i vår 
svenska teologi. Emellertid är hans i densamma 
uttalade uppfattning, att Hades är ett verkligt mellan- 
tillstånd och d&rför ett tillstÅnd Sfven af öfvergång, 
utveckling o. s. v., visst icke något alldeles nytt 
inom den protestantiska teologien. Den, som är 
något hemmastadd med denna, vet, att väsentligen 
samma åsikter, som Rydberg uttalar om mellan- 
tillståndet, återfinnas hos ganska betydande teo- 
loger redan i början af detta århundrade, såsom t. ex. 
hos den ädle, för Guds rike så verksamme Ober- 
lin, hos Jung^Stilling, Lavat^r m. fl., för att icke 
tala om tidigare röster i samma riktning. Själf 
anfor ju ock Rydberg såsom vittnesbörd för sin 
uppfattning Kahnis' dogmatik och hänvisar äfven 



— 88 — 

till Martensen. Emellertid, hvad andra sålunda 
hafva sagt fOre honom, har Rydberg ^ort sig vä! 
till godo och omställer det med sin vanliga 
talang i formen. 

Hvad nu Rydberg i de eskatologiska {rågarna 
yttrar i negativ eller polemisk syfixiing mot k/rko- 
Iftran träffar till en stor del blott den åldre prote- 
stantiska dogmatiken. Numera står knappast någon 
teolog i allo på denna ståndpunkt, såsom ock Ryd- 
berg medgifver. Afven en så gammalkyrklig teo- 
log som Kliefoth vill efter döden hafva öppnad en 
möjlighet till frftlsning för hedningame. Och vi 
böra därvid alltid ihågkomma, att inom kristen- 
heten otaliga menniskor i alla tider i afseende på 
tillfälle till upplysning, utveckling m. m. hafva 
stAtt eller stå på våsentligen samma linie som hed- 
ningame. Men val behöfva vi [H*otestaater lfti*a 
oss erkänna, att vår kyrkas symboliska böcker i 
denna punkt förete en stor lucka eller obestftmd- 
het. De underlåta i själfva verket att frainstftlla 
någon utvecklad positiv lära om mellantillståndet 
och uttala sig blott negativt, visserligen med rätta, 
mot den romersk-katolska k3n*kans lära om skärs- 
elden med åtföljande lära om mässoffer, aflat o. s* v. 
På alldeles samma sätt uttalar sig Augsburgska 
bekännelsen endast negativt i fråga om det tusen- 
åriga riket, i det den ogillar den grofva ana- 



— 89 — 

haptistiaka uppfattningen af detsamma. Vi veta 
dArfOc, huru på denna grund bekännelsetrogna 
lutherska teologer, såsom t. ex. Luthard, funnit 
sig oförhindrade att vida rikhaltigare utveckla läran 
om de jrttersta tingen. Så är den af Rydberg 
mycket framhållna läran om två uppståndelser nu- 
mera ganska allmänt erkänd af våra dogmatiker 
och upptagen i det allmänna kristliga medve- 
tandet Det är ^för ett misstag, då Rydberg 
såger, att den uppståndelsetro, som Jesus uttalar, 
icke har någon likhet med vår dogmatiks upp- 
ståndelselära, söm endast känner en uppståndelse- 
akt, fknellertid kunna vi gärna lyssna till hvad 
Rydhefg i Afverensstämmelse med många nya dog- 
matiker säger 068 i dessa frågor. 

Beträffande den positiva sidan af afhandlingen 
utvecklar Rydberg i densamma en ganska sublim 
åskådniogi i det hela en rent kristlig. Man måste 
sftga« att tror författaren allt detta, så står han 
den krsitliga åskådningen mycket nära. Särshildt 
^5n är den uppfattning, han här såsom ofta med 
stort eftéttvyok gör gällande, att menskligheten ar 
m stor organism, :»utanfOr hvilken som ett helt 
ingen individ kan uppnå sitt mål, medan mensk- 
ligheten som ett helt ej heller uppnår sitt mål 
utan i samband, med hvart och ett af de ande* 
visen, som utgöra moment i henne?- Riktig och 



— 90 — 

djup är härvid författarens tolkning af Ebr. 11: 
39 — 40, hvarom han sftger: »Här mOta vi åter den 
sublima tanken: menskligheten &r en stor lekamen, 
en organism, hvars alla lemmar Rro förpliktade 
och ansvariga mot hvarandra, alla släkten, de bort- 
gångna, de nu på jorden varande och de tillkom- 
mande, hafva att arbeta för hvarandras salighet 
och hafva att invänta hvarandra, ty ingen lem kan 
varda fullt salig, utan att hela organismen var- 
der det.» 

Bredvid detta erkSnnande måst« vi emellertid 
mot afhandlingen framställa följande anmärkningar. 
Då författaren ständigt i densamma talar om 
»Hades-symbolen» och därmed ger åt hela den ny- 
testamentliga framställningen i ämnet karakteren 
af »symbol», så ligger häri lätt en missvisning. 
Visserligen förklarar författaren hvad han menar 
med »symbol» på följande sätt: "^Alla idéer, reli- 
giösa eller vetenskapliga, hafva en utvecklingsgång, 
i hvars första skede de te sig som fostrade af 
känslan och aningen samt formade af inbillninga- 
kraften, utan att detta i ringaste mån förminskar 
deras inneboende värde. Hvarje positiv religiona- 
lära består af föreställningar, afslutade till ett 
helt, hvilka hafva genomgått denna prooess, och 
det är sådana förestäUningskomplexer, hvar för 
sig åskådliggörande något osinnligt varande, som 



— 91 — 
vi i denna afhandling beteckna raed namnet 

Detta låter nu alldeles Boströmianskt, och 
bär synes oss åter denna filosoiiska åskådning om 
hela vår tillvaro såsom en fenomenvftrld stå för- 
fattaren i vägen for en riktigt real uppfattning af 
sanningen. Ty vi måste fråga inför denna sym- 
bol: Hvad ftr då verkligheten, eller huru mycket 
Är verklighet? Bör icke hela vårt jordelif eller 
hvad vi kunna säga om detta, i egenskap af en 
fenomen värld, med lika rätt kallas en symbol? 
Och är icke likväl denna jordelifvets symbol, trots 
sin fenomenalit^it, för oss menniskor den renaste 
verklighet, och en ofta bitter och förfärande verk- 
lighet, just sådan vi fatta den i dess fenomena- 
litet? Vore det då icke likasom ett gäckande med 
oss, om man blott skulle kalla densamma en symbol, 
ehuru den visserligen tillika är detta? 

På samma sätt skulle vi vilja säga om nya 
testamentets lära om Hades. Det är för litet att 
kalla den en symbol, om än visserligen mycket i 
densamma måste vara bildligt tal, bilder lånade 
från jorden, enär vi i vår närvarande inskränkthet 
icke kunna fatta något annat. 

Vidare måste vi bekänna, att vår författare 
här, såsom ej sällan i sina dogmatiska utveck- 
lingar, stundom synes oss alltför säker eller kate- 



— 92 — 

goriflk i sina p&ståeuden. Han tyckes veta om 
dessa andetärldens djupa frågor allt, såsom hade 
han sett. verkligheten. Han kämpar ofta mot en 
falsk auktoritet, men månne han icke sjftlf härvid 
vill framstå nog mycket såsom en auktoritet? Och 
likväl, i hvilket dunkel röra vi oss icke i dylika 
frågor, om hvilka vi därför borde yttra oss i 
djupaste ödmjukhet. Säger icke äfven en apostel, 
att »vi nu se genom en spegel på ett dunkelt sätt», 
allting endels, endels? 

Oaktadt dessa anmärkningar hoppas vi dock, 
att denna författarens afhandling skall blifva till 
verkligt gagn. Vi skulle blott önska den tryckt 
såsom en särskild skrift, icke såsom ett bihang 
till »Bibelns lära om Kristus» eUer i samband med 
den följande afhandlingen om »Gehennasymbolem. 
Ty i detta sammanhang kan man på allvar tveb 
att sätta den i hand på mången läsare. 

£n af de goda verkningar, som denna afhand- 
ling redan medfört, är att den i sin mån torde 
hafva bidragit att bringa rättelse i vår kyrkas 
öfversättning af det grekiska ordat Hades. Detta 
ord återgifves, som bekant, i vår nuvarande bibel- 
öfversättning och vårt kyrkspråk med »dödsriket» 
i stället för med »helvetet» — en ändring, som 
innebär ett icke oviktigt framsteg i den allmänna 
kyrkliga uppfattningen. 



— 93 — 

Vid författarens slutord i sin afhandling: »Ett 
veto ?i nu: öfver Hades' ingång står icke Dantes 
inskrifl;: Lät hoppet fava^ utan Döparens och 
Frälsarens rop: Bättren ederU göra vi slutligen 
dels den erinran, att författaren hftr visar, att 
hvarje utveckling inom mellantDlståndet &r knuten 
vid allvarliga, etiska förutsättningar, dels också 
den, att Dante icke sätter nämnda inskrift öfver 
sitt purgatorioj som ju närmast motsvarar hvad 
Rydberg i sin afhandling menar med Hades, utan 
öfver sitt inferno. Och den stora frågan är, huru- 
vida de på denna plats icke hafva sin rätt. Men 
härmed stå vi framfor författarens två afhand- 

o 

lingar om Gehenna^mbolen och Aterställelsesym^ 
bolen^ om hvilka vi nu hafva att yttra oss med 
några ord. 

I dessa afhandlingar söker Rydberg med all 
makt häfda en sin älsklingsåskådning i fråga om det 
godas slutliga seger, som har sitt uttryck i den 
8. k. apokatastasisläran, läran om allt ondts slut- 
liga omvändelse och återgång till den gudomliga 
grunden. 

Hvad som härvid öfverallt bestämmer Ryd- 
berg är åter den BostrOmska idealismen. Allt, 
äfven hvarje fallen menniska, ja, äfven de fallna 
&nglama, äro eviga idéer i Gud och såsom sådana 



— 94 — 

beståndsdelar i hans eget v&sende. Huru skulle 
någon af dem då kunna gå för evigt förlorad? 
Och denna åskådning vill han tillägga åfven nya 
testamentet. »Hvarje menniskoande är enligt 
Paulus' världsåskådning en sådan idé, således ett 
nödvändigt och oskiljaktigt moment i det gudom- 
liga förnuftets system och som sådan omistlig 
äfven i den gudomliga frälsningsplanen.» Rydberg 
anklagar härvid >de kristna sekterna», att de i 
frälsningen se endast »flere eller färre individers 
frälsning och att mensklighetens öde enligt deras 
åskådning måste te sig såsom den af branden här- 
jade vingårdens, där öfver svedjelandet resa sig en- 
staka träd, som genom vingårdsmannens ansträng- 
ningar räddats ur förödelsen». 

Emellertid är det viktigt att äfven i denna 
punkt rätt förstå Rydberg. Det är fjärran ifrån 
honom att tro på någon varelses salighet utan dess 
egen fria anslutning till det goda. Rydberg vill 
göra fullt allvar med skriftorden om trädet, som 
icke bär god frukt och därför afhugges och kastas 
i elden. Och han säger i sammanhang härmed: 
»Vi behöfva säkerligen icke påpeka den tvingande 
nödvändigheten för hvarje högre religion att be- 
tona vikten af den enskildes öfvergång ur ett osed- 
ligt, från Gud riktadt i ett sedligt, till Gud skå- 
dande lif. Kristendomen måste göra detta i högsta 



— 95 — 

man.» — Det ftr således högst orättvist att anklaga 
Rydberg för att vilja öppna himmelen för men- 
niskoma utan omv&ndelse och pånyttfödelse. 

I fbljd h&raf erkftnner Rydberg skriftens l&ra 
om tillvaron af ett Gehenna, ehuru det ännu är 
tomt intill den stora domens dag, och medgifver 
möjligheten af att någon där en gång kan få sitt 
rum. Han erkänner »en oändlighet i osaligheten» 
säsom en dom, som syndaren afkunnat öfver sig 
själf. Ja, han erkänner, att en evig förhärdelse i 
det onda är åtminstone »formellt tänkbar» — ehuru 
haD själf ej tror därpå — och att frälsningen aldrig 
framställefl »som det nödvändiga resultatet af salig- 
hetsmedlens användning», utan beror af »viljans 
fria förhållande till den skedda föi-soningen». 

Jämte detta måste man vidgå, att Rydberg 
gjort sig mycket väl till godo hvad som i bibeln 
kan tala for hans åskådning. Han behandlar nog- 
grant exegetiskt en mängd ställen. Särskildt ut- 
förlig och tänkvärd är hans undersökning angående 
den rätta betydelsen af det grekiska ordet aionios. 
Bland de bibliska hufvudställena i hans bevisning 
må nämnas särskildt Romarbrefvet kap. 11: 30 — 36, 
I Kop. kap. 15: 21^28, Filipp. kap. 2: 9—11, 
samt slutligen Rom. kap. 5: 12 — 21; han påmin- 
ner, att där samma universalitet tillägges synden 
och niden. 



— 96 — 

I allt detta innehälles raycket, som är djupt 
tänkvärdt och tackvärdt, eggande till egen ödmjuk 
forskning. Men likväl måste vi fram£&r Rydbevgs 
med triumferande visshet uttalade resultat sätta 
våra stora frågetecken. Hvad bibelns egen lira 
beträJBfar, så måste vi ju erkänna, att den, järnte 
de anförda ställena, som kunna tala för Rydbergs 
åsikt — en åsikt, som för öfrigt är förfllktad af 
många framstående mön i äldre och nyare tider — , 
finnas andra, som låta tillvaron sluta i en dualism 
mellan det goda och der, förhärdade onda, meUan 
salighet och fördömelse och som visserligen, också 
de, lära en det godas slutliga seger, men genom 
ett afskiljande af det onda, och det icke blott med 
afseende på den tid, då Kristus kommer för att 
upprätta det Messianska riket, utan äfven vid den 
sista stora, den yttersta domen. Man jämföre lik- 
nelsen om ogräset och hvetet, Matt. 13: 36 — 43, 
och Uppenbarelsebokens tre sista kapitel. Sådana 
ställen söker visserligen Rydberg undkomma ge- 
nom det antagandet, att de äro endast en symbol, 
som vill bevara viöjligketen för den fria varelsen 
att förblifva i förhärdelse mot Gud. Men kunna 
vi verkligen vara vissa, att det här gäller endast 
en möjlighet, i synnerhet om vi taga i betrak- 
tande det förfårande djup af ondska och den ofbr- 
bätterlighet hos det onda, som blott alltfor ofta 



— 97 — 

möter oss i den faktiska tillvaron, och detta vid 
de bastå tillfällen till upplysning och gent emot 
det högsta goda. Man tanke blott på de judiska 
ledarne, som stodo gent emot Jesus. Och vi fråga 
i sammanhang h&rmed: Innebär icke ett fortgå- 
ende i synden också ett fortgående försvagande af 
den moraliska kraften, af de möjligheter, som före- 
finnas till omvändelse? Erfarenheten visar oss 
exempel härpå, t. ex. hos lifstidsfångar, hos hvilka 
stundom vid slutet af deras lif så litet visar sig 
spår till en tillgänglighet for det goda, att de 
snarare kunna sägas hafva nedsjunkit i en djurisk 
slohet, som står på gränsen till den ^^oduglighet 
för tron», hvilken apostelen omtalar. 

Särskildt tränga sig sådana frågor på oss vid 
betraktandet af det onda inom andevärlden, det 
demoniska onda, hvarpå Rydberg ju tror och som 
visat sig under eoner fortlefva i ett vanmäktigt 
trots mot den Allsmäktige. Rydberg talar i dessa 
sina afhandlingar också om de fallna änglaord- 
ningama och den store affallne ärkeängeln och 
hans skaror. Det är oss härvid en tillfredsställelse 
att erkänna, att Rydberg tydligen har frångått, sin 
i tidigare skrifter yttrade starka ovilja mot läran 
om en ondskans furste, en ovilja, som visserligen 
är lätt förklarlig genom de missbruk och vanställ^ 
ningar, som hängt sig vid denna lära. Erkänner 

Sv. Akad. Handt. fr, 1896. 11. 7 



— 9« — 

man hvad skriften tydligt s&ger i denna sak, er- 
känner man t. ex. Frälsarens utsagor om idenna 
världens furste», då måste man nog beqväma sig 
till erkännandet äfven af ett öfvermenskligt ondt. 
och först så framträder det onda i hela sitt för- 
färande djup. Nu fråga vi: Skall väl Gehennas 
eld hos dessa andar kunna framkalla en vänd- 
ning till det goda, som gör dem skickliga till 
Guds rike, en vändning, som icke åsynen af 
hela försoningens kärleksverk och mensklighe- 
tens elände och frälsning förmått framkalla? 
Skall den kunna lägga dem till Guds fötter på 
annat sätt än såsom fångna fiender till segrarens? 
Månne vi icke framför sådana frågor och sär- 
skildt framför den dualism i skriftens framställ- 
ning, som vi ofvan omnämnt, böra — heUre »n 
att låta den ena eller andra skriftutsagan bestämma 
vår åskådning såsom det sista ordet — välja ett 
tredje alternativ, nämligen att ödmjukt tillsluta 
vår mun och erkänna, att vi här stå inför ett 
världsmysterium, hvars lösning i denna tillvaron 
icke är oss gifven? Och äfven för den, som an- 
sluter sig till Rydbergs åskådning, ligger dock 
slutafgörelsen för de onda först bortom eoners 
eoner. Har då kyrkan haft så orätt i framställ- 
ningen af sitt evighetsbegrepp? Måste vi icke 
redan i fråga om synden själf erkänna, att vi sti 



— 99 — 

framfor ett faktum, som dock är en oforklarlighet. 
Huru skulle nämligen det onda, som ar det oför- 
nuftiga, kunna låta hänföra sig under en förnuftig 
förklaring? Och måste icke detsamma blifva fallet 
med syndens dom? Den måste blifva ett faktum 
i tillvaron, men den är tillika en gåta i tillvaron, 
åtminstone för oss på vår nuvarande ståndpunkt. 

Särskildt ville vi nämna ett ord om Rydbergs 
sj&lfva utgångspunkt, att allt, äfven de onda varel- 
serna, måste såsom eviga idéer i Gud och därmed 
nödvändiga moment i hans eget väsende höra 
under hans frälsningsråd. Vi kunna icke ansluta 
oss till denna uppfattning af det gudomliga väsen- 
det. Väl måste allt såsom hans eviga idéer eller 
tankar hafva en tillvaro för hans medvetande. 
Men själfva de andevarelser, som skola motsvara 

o 

dessa idéer, höra icke till hans eviga väsen. At 
dem har gifvits en frihetstillvaro bredvid honom, 
om ock i ständigt beroende af honom. I denna 
fä de själfva välja, om de vilja utveckla sig i en- 
lighet med gudsidéen. Göra de icke detta, så är 
icke gudsidéens förverkligande beroende af indivi- 
derna. Gud låter en sådan rikedom af dessa träda 
i tillvaron, att han alltid skall finna ett tillräck- 
ligt antal af dem, som motsvarar hans idévärld 
eller idéorganism. »Gud är mäktig att af ste- 



— 100 — 

nar uppväcka Abrahams barn»: detta mftrkliofa 
profetord visar oss på Guds oberoende. Men 
på detta satt blir dock till sist den gudom- 
liga idéorganisraen förverkligad, en menniskoorga- 
nism blir frftlsad, icke blott individer. De in- 
divider, som på inga villkor vilja låta bruka sig i 
den gudomliga organismen, afskiljas. — Detta är 
åtminstone ett försök till förklaring af detta världs- 
problem, som kan tagas i betraktande bredvid den 
af Rydberg framställda och som otvifvelaktigt har 
mera stöd i den framför oss liggande verkligheten. 

Må nu emellertid denna Rydbergs åskådning 
i hela sin omfattning till sist få framträda för vår 
blick i all den storslagenhet, som den otvifvel- 
aktigt erbjuder. Han säger i sina »Slutord» till 
de här ifrågavarande afhandlingarna: 

»Frälsningen är en etisk-religiös handling, 
som från menniskans sida måste bestå i hennes 
fria underkastelse under Gud. Friheten inneter 
möjligheten att tillbakavisa den gudomliga nåden. 
Gehennaprofetian hvilar på denna möjlighet. Men 
den triumferande visshet, hvarmed alltings åter- 
ställelse profeteras, ådagalägger på samma gång 
apostlarnes öfvertygelse, att evig själflFördömelse 
ej skall varda verklighet. Deras lära, att alla 
andar bilda ett systematiskt helt i den af evig- 
het födde sonen och genom honom i Gud, inne- 



— 101 — 

tar for dem en borgen, att den gudomliga 
kftrlekens allomfattande frälsningsrådslut skall 
förverkligas så, att alla vilja vara och ftndtligen 
varda saliga.» 

Det återstår oss nu att till sist säga några 
ord om Viktor Rydberg såsom menniska. 

Det är bekant, att Rydberg på fönstret i sitt 
arbetsrum å det sköna Ekeliden låtit inrista såsom 
sitt Talspråk dessa ord: Desidera ardua^ desidera 
Deum. Huru många i hans ställning skulle val 
i våra dagar vilja göra något sådant? I denna 
anda skref han, och sådan var i grunden hans hela 
lifsriktning. 

På den djupa religiositet, som, såsom vi sett, 
från barndomen utgjorde grundvalen i Rydbergs 
vftsen, hvilade ock en strängt sedlig lifsåskådning. 
Redan såsom gosse visade han sig sanningsälskande 
och deltagande för andras behof och nöd. Om 
någon fläck på hans sedliga renhet i speciell me- 
ning har jag icke hört någon skymt till anklagelse. 
En ande af renhet genomgår ock hans skrifter. 
Rydbergs litteratörkall förde honom nog i början 
ofta i beröring med menniskor, som togo lifvet 
från den lätta sidan. Bland dem förblef han dock 
sig själf. I detta afseende har sannolikt Per Wiesel- 
grens verksamhet icke varit utan betydelse för 



— 102 — 

honom. Jag har sett ett skriftligt yttrande af 
Rydbergs egen hand, däri han talar ora ett skede 
i sitt lif, »ur hvars hvirflar han i sin tidigare 
ålder vardt ryckt genom fosterlandsfräJsaren Per 
Wiesclgren». På hvilken tid i sitt lif han här- 
med syftar, om på studentåret eller den tidigare 
Göteborgstiden, är mig dock obekant. 

Sträng rättrådighet utmärkte ock hela Ryd- 
bergs vandel på samma gång som deltagande för 
andras behof. Och han var så litet en slaf af pen- 
ningen, att han tvärt om kan kallas obetänksamt 
frikostig med det han egde, helst när han hade 
att göra med underordnade, och när han kände sig 
stå i tacksamhetsskuld till någon. 

I allmänhet var det ett utmärkande drag hos 

Rydberg att akta »menniskan», hög eller låg; ja 

kanske hade han mest hjärta för de låga. 

Tryck själfva den valkiga handen 
Och ej blott en penning däri. 

Dessa ord af en annan svensk skald förstod han i 
grund. Mot tjenare och underlydande var han 
mycket välvillig. Bland annat unnade han dessa 
synnerligen gärna att besöka de andaktsstunder, de 
kände sig behöfva. »Jag tycker om alla människor, 
som hafva andliga intressen», sade han. Att en 
menniska förlöjligades, att man skrattade åt hennes 
svagheter eller missöden kunde han platt icke tåla. 



— 103 — 

Denna hans aktning för men nisko värdet hvi- 
lade på den fasta tro på »gudsbelätet» i menniskan, 
som vi hafva sett vara så starkt uttalad i hans 
dikter. Men denna urartade icke hos honom till 
en slapp veklighet. Han hade medlidande med 
don felande^ han ville hjälpa upp honom, men 
han gjorde detta på ett både manligt och hjärte- 
vinnande sätt. Jag kunde anföra sköna, verkligt 
typiska exempel på detta. 

Bland menniskor aktade Rydberg icke minst 
barnen. En lefvande känsla af »barndomens para- 
dis» ingår i hans ideala åskådning. Han älskade 
därför högt att umgås med barn, ja, fann däri en 
verklig vederqvickelse. En af hans älskligaste 
skrifter, »Lille Viggs äfventyr på julafton», är en 
barnbok. Och hans dikt »Det döda barnet till det 
lefvande» har verkligen något af en himmelsk skön- 
het. Månne icke detta antyder, att Rydberg i 
grunden, med alla sina höga, ideala tankar, be- 
varat inom sig ett barnasinne? Härom vittnar ock 
den ömhet, han visade icke blott mot djur — han 
var en förklarad djurskyddsvän — utan äfven mot 
blommor och t. o. m. liflösa föremål. Hörom 
ett litet exempel: Midt på en väg vid ett 
for honom kärt landställe hade en liten blomma 
växt opp, som hade varit ett föremål för Ryd- 
bergs deltagande. Då han nu blir underrättad om 



— 104 — 

att den ej mera ftr till, skrifver han dessa rörande 
ord: »Blomman på landsv&gen &r död — bör jag. 
NåväJ, frid med den lilla rena blomstersjälen! 
Hon höll sig bra till slutet, och nog öppnas blom- 
momas himmel för henne. Tänk, hvilka vällukter 
och sånger det måste vara i den himmelen. Den 
som blefve tradgårdsdräng där!» 

Skulle vi önska oss en helbild af Rydbeigs 
karakt^er, åtminstone såsom den innerst bodde i 
honom och var föremål för hans strSfvan, så tro 
vi oss med säkerhet veta, att han velat gifva oss 
en sådan bild i »Vapensmeden», uti de dftr upp- 
trädande båda personerna doktor Svante och mäster 
Gudmund. Och motsvarade verkligheten hos ho- 
nom väsentligen dessa bilder, så var det en ädel 
verklighet. 

»Det var omöjligt att känna honom utan att 
älska honom», sade mig någon af hans vänner, en 
teolog, som jag anser vara ganska kritisk. Och 
ett liknande vittnesbörd har jag fått nästan från 
alla, med hvilka jag talat om honom. Bland andra 
må jag nämna en ännu lefvande lärjunge till Ryd- 
berg från hans studenttid, som vänligt meddelat 
mig något ur sin korrespondens med honom. Lär- 
jungen hyser ännu stor kärlek och tacksamkhet för 
sin forne lärare och berömmer honom såsom en 
i^synnerligt förträfflig ungdomsledare». Det är ock 



— 105 — 

verkligt rörande att af Rydbergs bref till denne 
se, med hvilken Om v&nskap han omfattar sin f. d. 
elev och huru han p& gudsfruktans och gudsfOr- 
troendets grund söker inplanta hos denne plikt- 
kärlek samt barnsligt och manligt sinne. 

Jag kunde för öfrigt från personer, som stått 
Rydberg nära, anföra de allra skönaste vittnesbörd 
från hans senare år om den Ijufhet och helgd, 
som hvilade öfver honom och hans hvardagslif i 
hemmet. Och jag kan icke neka mig att ur ett 
bref till mig från en af dessa hans nära v&nner 
meddela ett par spridda yttranden. »Viktor Ryd- 
bergs hem förekom mig såsom ett idealhem, ett 
jordiskt paradis, dår ordning, skönhet, frid, san- 
ning och karlek voro de rådande makterna. Jag 
anser det för en oskattbar lycka att hafva blickat 
in, ja, att till och med hafva vistats i den famil- 
jen 

»Sköna voro de stunder, då samtal med honom 
kommo till stånd. De rörde sig då vanligast om 
lifvets viktigaste frågor. Oförg&tligt Ikr för mig 
också det sfttt, på hvilket han talade om Jesus 
och hans lära. Hvilken vårme, hvilken innerlig- 
het! Stftmman dallrade af rörelse. Redan detta 
uppenbarade så mycket. Kftrleken till Gud och 
Jesus Kristus tonade i hans röst, strålade i blicken 
och gaf sig uttryck i hans dagliga lif. 'Längtan 



— 106 — 

efter Gud' var ett uttryck, som han ofta begag- 
nade. Hans bästa stunder i lifvet voro de, då han 
var ensam med sin Gud. Då diktades de skönaste 
dikterna, som ännu ingen sett 

»En gång var det fråga om, huruvida Gud 
kunde lida. Han sade: 'Om man nu skall våga 
besvara en sådan fråga, vill jag i all ödmjukhet 
säga, att min fullkomliga öfvertygelse är, det Gud 
icke allenast kan lida, utan att han verkligt lider: 
han lider med oss, deltar i alla våra sorger, smär- 
tor och bekymmer, och icke allenast i våra: h varje 
molekyl i världsalltet är föremål för hans k&rlek, 
omvårdnad, medlidande. Men Guds lidande ar 
icke som vårt : det utesluter icke den högsta salig- 
het.' Jag har anfört några af dessa 

yttranden, emedan jag tänkte, att de skalle sftga 
mera än många satser om honom. Man hade all- 
tid då förnimmelsen af något stort, fint, ja, heligt 
och kände evighetslängtan djupare än någonsin. 
Jag erinrar mig en person, som blott en gång var 
på Ekeliden, blott en gånu: personligen samman- 
träffade med dess invånare; när denna person kom 
från sitt besök, kunde hon ej annat än om och 
om igen ropa i sitt inre: 'O Gud, o Gud, gif mig 
mera ödmjukhet, stora tankar och ett rent hjärta'.» 

Efter allt detta torde man emellertid fråga 
mig: Har du då icke upptäckt några skuggor i den 



— 107 — 

]ju8a bild, som Rydbergs personlighet stftUer fram- 
för dig? Vi svara: Utan tvifvel finnas skuggor 
öfverallt i denna oideala fenomenvärld. Sftrskildt 
bör erinras, att afven det bästa utvecklar sig från 
det lägre till det högre. Så var det nog ock med 
Rydberg. Bland annat säger oss en af hans min- 
nestecknare, en som visar sig väl känna honom, 
att Rydberg under en del af sin tidigare Göteborgs- 
tid själf ofta djupt kände den inre disharmoni i 
sin varelse, hvilkens grund jag finner uttalad i 
det apostoliska ordet: det goda, som jag vill, det 
gör jag icke. >Gripen af svårmod kunde han 
lemna det gladaste lag och irra ut timtals på egen 
hand eUer ock gömma sig i sin kammare och 
grubbla och lida. — Hvad som plågade honom 
mest var, att han kände sig sakna energi, vore det 
än till det enklaste gOromål, att han misströstade 
om att kunna infria hvad som ålåg honom. Han 
prisade de vänner lyckliga, som hade fått viljekraft 
nog att göra fruktbärande de pund, som Gud för- 
länat dem.» 

Detta drag hos Rydberg sammanhängde 
med en af alla erkänd brist hos honom, hans 
nästan förvånande opraktiskhet, hans obenägenhet 
för regelbundet arbete, hans fallenhet för dröm- 
mande. Detta var dock mera ett naturfel än ett 
karaktersfeL Man får ej glömma, huru svårt det 



— 108 — 

måste k&nnas för en mycket idealt anlagd person 
att underordna sig hvardagslifvets tryck och att 
omsfttta de skära idéer, som föresvftfva honom, i 
verklighetens grofva material. 

En annan anmärkning, som äfven hans vänner 
vidgå, är att han hade »skaldens ömtålighet», d. v. s. 
var mycket känslig för anmärkningar mot sin 
diktning, blef lätt nedslagen, kanske lätt särad 
däraf. Somliga torde anse, att detta samman- 
hängde med en djupare brist på ödmjukhet. Jag 
tror dock mera på en annan förklaring. Just där- 
för att Rydberg kände, hur föga han kunde mot- 
svara de ideala kraf, han själf ställde på sitt för- 
fattarskap, var han strängt själfkritisk och intogs 
lätt af en klenmodighet, som misströstade om sitt 
eget verk. Allmänt bekant är, huru han först i 
sista ögonblicket, under en natt, kunde komma 
sig för med att skrifva inledningen till sin härliga 
jubelkantat och själf var tveksam om dess duglig- 
het. Länge fick han ju ock arbeta utan synner- 
ligt erkännande. Från somliga håll misstänktes 
han för verklig kristendomsfientlighet. Nör han 
sedan blef den beundrade skalden, var det ingen 
småsak att kunna behålla jämvikten. En annan 
sådan skulle kanske stolt satt sig öfver ett tadel. 
Honom grep det djupt. De, som stått honom när- 
mast, intyga ock, att han i grunden och i sitt 



— 109 — 

hvardagslif var mycket ödmjuk och anspråkslös. 
Han talade aldrig om sina egna alster. Fick han 
ett loford för dem, så tackade han Gud därför. 
Jag har sett följande ord från honom till någon^ 
som skref till honom ett erkännande för hans 
verksamhet: »Hvad ni sagt mig (skrifver han) 
innebär ju, att jag icke lefvat alldeles förgäfves, 
och för den som vet, att han bär inför Gud ett 
evigt ansvar för sin användning af tillvarons gåfva, 
är detta ett tröstens ord.» 

Andtligen har man framdragit såsom ett fel 
hos Rydberg, att han, i det hela så mild och sko- 
nande, dock ej gärna ville, särskildt i offentliga 
diskussioner, höra på motskäl mot sin egen uttalade 
öfvertygelse, att han stundom — åtminstone i 
tidigare år — kunde röja något drag af en »tanke- 
aristokrat», och att han kunde blifva hänsynslöst 
häftig mot motståndare och därvid någon gång 
tedde sig i ett mindre gynnsamt ljus. Att han åt- 
minstone i yngre år led af ett uppbrusande lynne, 
erkänner han själf i bref till vänner. Verkliga 
allvarsamma brytningar med närstående hafva ock 
inträffat i hans lif. Men man medgifver ock, att 
sådant alltid var händelsen, när han, med eller 
utan skäl, ansåg rättf^rdighet^ns grundvalar vara 
på svårare sätt kränkta, och aldrig därför att hans 
egen fördel eUer ära var i Aråga. En bild af huru 



— 110 — 

han kunde bryta lös mot hvad han ansåg orfitt 
hafva vi i hans »Grotteq värnen» och i hans fiend- 
skap mot den lärda ortodoxismen. Men det hände 
ock, att han med kraftord af djup ovilja kunde 
uttala sig mot någon författare, tillhörande, hvad 
man kallat, »det unga Sverige». Däremot härleder 
sig berättelsen om, att han t. o. m. en gång i ett 
sällskap vägrat att helsa på en sådan från ett miss- 
förstånd. 

Ett ädelt drag hos Rydberg är emellertid, att 
han kunde bevara personlig vänskap äfven mot 
allvarliga bekämpare af hans åsikter, när han i 
öfrigt kunde erkänna deras menniskovärde. Ett 
exempel härpå är hans vänskapliga förhållande till 
domprosten Wieselgren, som dock offentligen skref 
och predikade mot hans lära om Kristi person. 
Wieselgren har ock mött denna hans ställning ge- 
nom följande uttalande i en skrift, »Bref till en 
tviflande vän»: »Jag tror verkligen på ett snille 
hos Viktor Rydberg, som ej lemnar honom qvar, 
där han nu synes befinna sig.» Äfven sin mot- 
ståndare i samma fråga, biskop Beckman, mötte 
han senare med stor vänlighet. Rydberg arbetade 
ock ärligt mot sina fel. Och vi veta af en bland 
hans vänner, att han koil; före sin död }i;trade sig 
med mycken välvilja om en person, som i honom 
såg sin bittraste motståndare. 



— 111 — 

De anmärkniDgar vi haft att göra mot Ryd- 
berg på det religiösa tänkandets område bafva vi 
redan angifvit. Vi vilja blott tillägga, att han på 
detta område gör intryck, åtminstone ett godt 
stycke fram i sitt lif, mera såsom en ^^sökande själ», 
än såsom en som »funnit». Han är en »Prometeus- 
gestalt», sådan han själf skildrar den i sin efter 
denne benämnda dikt. Dock se vi med glädje 
hans sista alster, t. ex. »Vapensmeden», vittna om 
ett närmande till helgedomen, en större själshar- 
moni. Högst anmärkningsvärda äro härvid föl- 
jande ord af honom i ett bref till en student, 
skrifvet 1888: »Tviflet på att Jesus var Kristus 
kan endast öfvervinnas genom den pneumatiska 
process, hvars begynnelse är gudomlig nåd och 
hvars slutresultat är den religiösa tron — men 
det kan icke häfvas genom polemiserande och 
tvistande.» 

Så mycket våga vi åtminstone säga, att Ryd- 
berg, med sitt djupa religiösa sinne och sin kär- 
lek till sanning och rättfärdighet, stod i lifvet 
framom mången, som för en hög Kristus-bekännelse. 
Och hvad som härvid för mig är af största vikt: 
Rydberg var en bedjande själ. Han har betygat, 
att han från sin barndom aldrig vet någon tid, då 
böneförhåUandet till hans Gud varit afbrutet. Och 
så djupt reflekterande och sann som han var, kunde 



— 112 — 

detta icke hos honom, såsom hos mången, stanna 
vid en blott yttre vana. 

Om vi nu ön, såsom en följd af det föregå- 
ende, måste betrakta Rydbergs betydelse i egen- 
skap af religiös författare såsom egentligen en för- 
beredande, så måste vi dock erkänna, att han inom 
sitt område gör fullt allvar af sin uppgift. Ryd- 
berg är en Johannes-röst, som predikar bättring 
för världen från dess låghet, egennytta och ondska, 
och som visar uppåt till Gud, till evigheten och 
det ideala, ja — på sitt sätt — till Kristus. På 
detta område har han verkligen något siareartadt, 
och där förstår han att uppskatta äfven lidandet 
för sanningen. 

Hur skönt slutar han icke den ofvannämnda 
sången om »den längtande»: 



Och kom han till världens ända, 
Dit inga vägar lända, 
Där lutets rike är, 
Han böjde sig öfver stupet, 
Och stirrade in i djupet 
Med vemodsfuUt begär. 
Och lutande öfver stupet 
Han ropade ned i djupet, 
Som saknar återljud. 
Och ropet skulle fara 
Genom ändlöst icke-vara 
Genom tigande rymder: Gud! 



— 113 — 

Det ftr mig bekant, att. Rydberg först vid 
detta slutord »Gud» satte ett frågetecken. Men 
sedan ftndrade han detta till ett utropstecken. 
Man kan sSga, att i denna lilla ändring låg lika- 
som ett uttryck för hans lifs kamp. Han hade 
Iftngtat, anat och frågat efter Gud. Men han 
slutade icke med att endast fråga. I detta sista 
utrop »Gud!» har han nedskrifvit ett segerrop ur 
sitt lif och tillika det lösensord, h varmed han ville 
klappa på porten af en högre vftrld. 

Vi veta ock mera än en allvarlig ung man, 
för hvilken Rydberg på sitt förberedande område 
varit af stor betydelse och som kan vittna, att 
han från honom erhållit sina bästa intryck. Gärna 
må vi erkänna, att den beundran man hyst for 
Rydberg och den sorg, som bevisades vid hans 
fränfoUe, hos mången hade sin utgångspunkt just 
i hans svagare sidor. Man har i honom beundrat 
den fulländade atenaren, den tänkande hedendomens 
målsman och framför allt ortodoxiens bekämpare. 
Men därvid har man glömt, att bakom denna dräkt 
gömde sig en »nasaré» — såsom en af hans min- 
nestecknare riktigt benämnt honom — , en som 
böjde knä vid Golgata. 

För egen del har jag steg för steg tvingats 
att mer och mer älska och akta Rydberg såsom 
en sanningssökare och i grunden en kämpe för 

Stf. Akad. HandL fr. 1896. 11. 8 



— 114 — 

det goda. Jag måste dftrför frimodigt forsvara 
honom mot beskyUningen att hafva varit en otros- 
menniska, en Kristusförnekare, ja, en falsk profet 
För mig &r det visst, att han tillhörde ljusets 
v&rld, om ock ftnnu blott dess förgårdar. 

Den kristna kyrkans — de för ögonblicket 
segrande atanasianemas — dom öfver honom bör 
blifva mycket skonande. För hans diktning i 
idealitetens tjenst bör hon vara honom tacksam. 
Vid mången af sanningssökarens och den religiöse 
tftnkarens lärosatser må hon gärna sätta ett stort 
frågetecken, som hon lemnar åt evigheten att be- 
svara, eller uttala hvad hon måste ogilla. Men 
Qärran vare från henne att icke, i ädel vidhjärten- 
het, erkftnna, att den, som så ärligt kämpat i det 
evigas tjenst, därmed måste hafva tjenat Gud, och 
att han hör ljusets rike till, äfven om han i vik- 
tiga stycken misstagit sig. Huru många misstag 
och försyndanden måste icke kyrkan vidkännas hos 
sina egna stormän. Hon själf har för öfrigt rätt 
mycket att lära af en sådan man som Rydberg. 
Och han skall säkert, i samma mån man äfven hos 
honom lär att skilja mellan slagg och guld, öfva ett 
helsosamt inflytande på släkten under det nya år- 
hundrade, som snart öppnar sig för oss. 

Och nu, hvad mera skulle vi hafva att säga? 
Han, denne idealernas man, är nu gången till sin 



— 115 — 

lilkenskap inför idealernas värld. H&r tystna vi 
med vår dom och försöka icke lyfta den fördöljande 
förlåten. Vi veta, att den världen har sitt heliga 
och aUraheligastey dit intet orent och besmitteligt 
får ingå, icke lifvets eller hjärtats orenhet, men ej 
ens tänkandets synder — det finnes ju äfven sådana, 
om de än böra bedömas mildare än hjärtats och 
lifvets. Men ljusets värld har ock sin^ förgårdar 
— propyléer — i hvilka »ljusets barn» få steg för 
steg aflfigga jordens stoft eller hvad skriften kallar 
trä, hö och strå, under det de närma sig helge- 
domen. Nog måste man inför evigheten, helst då 
det gäller högt begåfvade andar, tänka på det 
ordet: »Den mycket har blifvit gifvet, af honom 
skall mycket varda utkrafdt.» Men viast är ock, 
att på den sanningssökande och sanningsälskande 
rndste det ordet uppfyllas: »Den som söker, han 
skall finna.» 



SVAR 

på herr Rudins intr&destal 

af 

Akademiens direktör herr Tegnbb. 



Min Herre! 

iAI ftr Svenska Akademien valde eder att int^a 
Viktor Rydbergs plats och att teckna hans minne, 
visste den vflj, att edert åskådningssätt i viktiga 
stycken måste vara ett annat fin eder föregångares. 
Men den visste jämväl, att ofvanom alla menings- 
skiljaktigheter fanns ett område, där ni af fullt 
och uppriktigt hjärta kunde skänka den bortgångne 
eder sympati och beundran. Just det, som enligt 
edert eget uttalande varit den allt uppbärande 
hufvudidéen i Viktor Rydbergs skaldskap: evig- 
hetstankeriy tron på det ideala såsom lifvets högsta 
värde, just detta har också for Evighetsvinkamas 
författare varit det högsta; just denna tanke har 



— 117 — 

gifvit djup och v&rme åt edra egna ord, åt edert 
^et lif. 

Det går ej en väg blott till gudamas sal, 

sjunger Geijers Viking — och dessa ord hafva nog 
sin saoiUDg äfven i en högre mening än den, i hvil- 
ken de uttalats. Såsom huset däruppe har »många 
boningar», så kan också den ena vftg, som för dit, 
gestalta sig på många olika satt, dela sig i många 
skilda stigar. Ja, hvarje menniskosinne måste, när 
a]lt kommer omkring, sjålft leta eller bana sig sin 
egen. Så blir också den enes stig jamfbrelsevis 
rak och trygg, under det att den andres löper ut- 
med bråddjup och öfver farliga stalp. Den enes 
går, såsom vår saknade medbroders, i buktande 
linier, ån under helleniska pelargångar, än vid 
Genesaretg stränder, än genom den nordiska filoso- 
fiens svalare rymder. Den andres går, såsom eder, 
stadigt och stilla fram, skuggad af »de eviga höjdernas» 
oljetrftd och palmer. Men mer och mer hafva 
eder föregångares väg och eder närmat sig till 
hvarandra. Så minnas vi, huru Krysanteus, »den 
siste atenaren», efter hand kom att stå allt när- 
mare till Teodoros. Dessa båda, Krysanteus, den 
heUeniske filosofen, i hvilken man ju sett en af 
Rydberg omedvetet tecknad idealbild af honom 
sjalf, och Teodoros, den fromme kristne presten, som 



— 118 — 

Rydberg också skildrat med så hjärtlig sympati — 
dessa båda tillhörde, som vi minnas, ursprungligen 
alldeles skilda världar. Men när afgörandets stund 
kommit, då, på den slutliga stridens dag, se vi 
dem stå vid hvarandras sida. De äro då förenade 
under ett och samma baner till bekämpande af 
samma fiender: de skaror, h vilkas anförare voro 
å ena sidan den andelösa materialismens och den 
laga världslighetens representant (Annseus Domitius) 
och å den andra sidan den tomma formkrist^n- 
domens, ortodoxismens målsman (Petros). Skulle 
Viktor Rydberg åt någon af personerna i sin bok 
lemnat uppdraget att, sedan Krysanteus fallit, tala 
vid hans graf och teckna hans minne, för visso 
skulle då detta förtroende tillfallit Teodoros. Ingen 
skulle förmått att lösa den uppgiften bättre än han. 
Två skenbart motsatta sidor i Viktor Ryd- 
bergs författarpersonlighet har ni i eder minnes- 
teckning påpekat: å ena sidan det fromma, men- 
lösa barnasinne, som ofta framträder i hans verk, 
å andra sidan den polemiska tillspetsningen i vissa 
af hans skrifter. Ja, barnasinnet fanns och röjde 
sig lätt hos Viktor Rydberg; det måste finnas, ty 
äfven om poesiens himmelrike gäller det, att ingen 
kommer därin utan såsom ett barn. Och hvad 
den stridbara sidan i Viktor Rydbergs förfettar- 
verksamhet beträffar, så uppfatta vi den bäst i 



— 119 — 

af de verser, som Rydberg i »VapensmedéD» 

låter doktor Svante sjuuga, närmast med tanke pä 

sin Gunnar: 

Främst är jag fridens yän, men glftdes äfven, 
När ädelt sinne knyter gossenäfven. 

Hur krigiskt utmanande Viktor Rydberg än 
stundom sona författare kunde uppträda, sä var 
han dock alltid i grunden en fridens man, han 
såsom Akademiens nu senast bortgångne ledamot. 
Med barska låter syntes han väl någon gång, 
andligen taladt, »knyta sin näfve», men när man 
såg närmare till, var den hotande näfven en rätt 
mjuk liten gosse-handy som ej just passade för 
hårda slag, allra minst för dråpslag. Till och 
med det förhållandet, att Viktor Rydberg så ofta 
målar de osympatiska gestalterna i sina berättelser 
så öfvermättan mörka — ett drag, som af mången 
misstydts såsom en i polemiskt syfte begången 
partiskhet — , till och med detta drag skulle man 
kunna förklara just ur Viktor Rydbergs vänligt 
naiva bamafromhet. Han hade så svårt att bli 
riktigt ond på dem han ansåg sig böra bekämpa, 
att han for att lyckas först måste utmåla dessa 
sina antagonister, t. ex. Petros i »Den siste ate* 
naren», Lars i »Vapensmeden», nära nog såsom vid* 
änder. Det kunde väl äfven i det verkliga lifvet 
någon gång hända den i grunden så blide, god- 



— 120 — 

hjartade skalden, att hans fantasi ofrivilligt före- 
tog dylika svartlagda ommålningar af dem, som 
han ansåg sig skyldig att hafva till motståndare. 
Men verklig hätskhet var för hans hela älskvärda 
väsen för visso främmande, detta äfven då, när han 
uppträdde som mest polemiskt och nedbrytande. 
För eder, min herre, som nu intager Viktor 
Rydbergs plats, har uppgiften aldrig varit att 
bryta ned. Eder styrka och eder lott har alltid 
varit att bygga upp eller — må det sägas i ordets 
bibliska mening — att uppbygga. De fyllda 
templen, h varhelst ni talat, hafva mer än till- 
räckligt burit vittnesbörd därom, att. ni val för- 
stått, huru man skall gripa menniskors hjärtan och 

o 

bringa dem läkedom. At mig, eder mångårige med- 
arbetare, har Svenska Akademien lemnat upp- 
draget att helsa eder välkommen i sin krets. Och 
bättre än någon annan kan väl också jag intygs, 
alt eder vältalighet är af ett högre slag än den, 
som ligger i blotta orden. Bland edra skrifter 
finnes en, som handlar om »det personligas be- 
tydelse vid förkunnandet af Guds ord». Hela 
eder verksamhet har varit den vackraste illustration 
till denna boktitel. Ni har talat hvad ni själf 
djupt känt, därför hafva också andra så djupt 
känt hvad ni talat. 



— 121 — 

Sedan hen- Rudin undertecknat Akademiens stadgar, 
fördes han af sekreteraren till den stol, han vid Akademiens 
offentliga sammankomster eger att intaga (N:r 16), hvilken 
förut innehafts af C. G. af Leopold, S. Gmbbe, I. Hwasser, 
C. W. A. Strandberg och V. Rydberg. 

Därefter yttrade direktören: 

Till innevarande års tÄflan hafva inlemnats 
femtiofyra skrifter. Bland dessa har Akademien 
med sitt andra pris belönat skriften N:r 54, »i^ru 
Keistifiy en rimkrönika» j på grund af den poetiska 
kånsla och den skildringsgåfva, som flerstädes 
röja sig i denna om Kristina Gyllenstierna hand* 
lande diktcykel, hvars i sitt nuvarande skick må* 
hända nog fragmentariska form af författaren 
latteligen genom några tiUägg torde kunna vinna 
enhet och afrundning. Då författaren, redaktions- 
sekreteraren Sten Granlund^ är hindrad att i dag 
infinna sig, kommer belöningen att till honom 
Of^ers&ndas. Med enahanda pris har Akademien 
utm&rkt taflingsskriften N:r 42 ^Genljud frän 
Hesperien^y dikter af samtida spanska skalder, 

o 

öfvcrs&ttning. At dessa dikters svenske, tolk, fil. 
doktor Göran Björkman, skall nu af mig Akade- 
miens belöning öfverlemnas. 

Sedan pristagaren blifrit af sekreteraren framförd, yttrade 
direktören till doktor Björkman: 

Min herre! Ni har riktat vår litteratur genom 
att till densamma gång efter annan öfverfiytta 



— 122 — 

alster af sydeuropeisk diktning. En nationellt 
spansk färgprakt och glöd uppenbarar sig i de 
blommor, som ni nu senast sOkt omplantera i vår 
egen jordmån. Dikter, sådana som Gaspar Nanez de 
Arce's, Balaguers och ännu andras, skola för visso 
äfven i svensk dräkt fängsla inbillningskraft och 
konstsinne. Flere af de författare ni öfversatt till- 
höra som ledamöter sitt hemlands främsta vittra och 
språkliga stiftelse, och Svenska Akademien bringar 
sin syster i Spanien en helsning, i samma ögon- 
blick då hon har glädjen att se sånger af skalder, 
dem denna syster högt skattar, tolkade på hög- 
nordiskt tungomål. Visserligen kan Akademien, 
hvad edra öfversättningar, min herre, angår, hysa 
vissa ej öf^ervunna betänkligheter mot deras 
metriska friheter; men dessa friheter, hvilka tyd- 
ligen berott på åsikt och ett egendomligt metriskt 
system; icke på godtycklighet, hafva ej bort hindra 
Akademien att egna sitt erkännande åt den om- 
sorgsfulla trohet, hvarmed ni fyllt eder ingalunda 
lätta uppgift. 

Sedan belöningen öfverlemnats åt pristagaren, fortfor 
direktören: 

Bland öfriga täflingsskrifter har Akademien 
fost särskild uppmärksamhet vid N:r 17 ^ Orvar 
Oddiiy romantiskt sagospel i fem akter, hvars för- 
fattare tydligen ådagalägger noggrann kännedom 



— 123 — 

om fornsagorna samt förmåga i behandlingen af 
sitt åmne, N:r 7 '»Fomnordslagar^y hvilka dikter 
utmärka sig genom enkelhet och vftrme, ett flärd- 
fritt spr&k och en i allmänhet god behandling af 
det fornnordiska versslaget, N:r 34 "»Trettiotre rim" 
styckem^y i hvilken cykel dikterna »Till rörs», 
5Ängeltorn>, »Dufvoma», »Svanen», »ön» och 
»Döden» röja verklig poetisk begåfning, samt N;r 
51 T>0gonhlic1cshildenj med sftrskildt fäst afseende 
å de vackra och känsliga dikterna »Vid målet», 
»Snöhinder», »Våridyll» och frftmst »Fattigjnl», i 
hvilken sistnämnda sång det allvarliga ämnet är 
ädelt och hjärtligt uppfattadt och framställdt. 

Det af konung Carl XIV Johan stiftade och 
af hans efterträdare fortfarande anvisade kungliga 
priset har Akademien denna gång tillerkänt lektorn 
m. m. Emil Hildebrand på grund af den veten- 
skapliga lärdom och skicklighet han visat såsom 
urkundsutgifvare och författare af historiska ar- 
beten, bland hvilka en synnerligen förtjenstfull, 
ntförlig framställning af den svenska statsförfatt- 
ningens historiska utveckling från äldstA tider till 
våra dagar utkommit under innevarande år. 

Akademien har vidare beslutit att öfverlemna 
sin mindre skådepenning i guld åt skådespelaren, 
bofint^ndenten Knut Almlöf såsom en gärd af er- 
kännande åt den natursanning, det konstnärsför- 



j 



— 124 — 

stånd och den fina uppfattning han under en lång 
och berömlig verksamhet i återgifvandet af skilda 
dramatiska karaktersbilder ådagalagt. 

Den minnespenning Akademien detta år låtit 
prftgla har till föremål friherre Bernhard von 
Beskow. Atsidan visar hans bröstbild och namn. 
På frånsidan ses ÅpoUo Musagetes och Hermes, 
af ålder inom Akademien använda mytologiska 
sinnebilder för skaldekonst och vältalighet. Om- 
skriften: Nostrum prmsidium et dulce decus diu 
antyder, att Bernhard von Beskow under en lång- 
varig vård af Akademiens angelägenheter varit ett 
hägn för svensk skaldekonst och vältalighet. I af- 
skärningen läses: Litterarum clarus et henignus 
cultor et promotor ob. MDCCCLXVIII (vitter- 
hetens frejdade och hjärtegode idkare och främjare 
afled år 1868). 

Minnesteckningeii öfver friherre yon Beskow, hvilken om- 
fattande teckning var författad af Akademiens sekreterare hr 
af Wiraén, kunde på grnnd af den framskridna tiden icke 
uppläsas. 



MINNE 



AF 



FRIHERRE 



BERNHAED von BESKOW 




BERNHARD von BESKOW 



MINNESTECKNING 



AF 



O. D. AF WIRSfiN 



FÖBRA AFDELKIKGBN 



STOCKHOLM 1897 
xuvoL. BOKTBTOKXiurr. p. A. !fOBBmyr ål tentER 



IjLaritema intogo i antikens bildkreto en s&rskild 
ställning. De voro ej sånggudinnor, men de till- 
hörde dessas närmaste följe, de bodde med dem 
på Olympen, och utan kanternas hjälp förmådde 
ej öf^ertalningskonsten, Peitho, eller vältaligheten, 
Hennes, att något åstadkomma. Till deras attribut 
hörde j&mväl tonverktyg. Plato, som högt skat- 
tade sin lärjunge Xenokrates, fann dock hos honom 
ett väsentligt fel, nämligen brist på behag, och 
uppmanade honom därför att »offra åt kariterna». 
Vid den mans vagga, om hvilken denna teck- 
ning skaU handla, hade säkerligen behagen hem- 
burit sina faddergåfvor. Egnade han ock med 
framg&ng åt sångens makter sina gärder, så var han 
dock, vid närmare efterseende mindre deras än 
deras älskliga ledsagerskors korade gunstling, och 
behaget satte sin prfigel på hans oförnekliga »väl- 
talighet» lika väl som på den angenäma »öfvertal- 
ningskonst». hvilken han, såsom förmedlare mellan 
stridiga åsikter i vitterhet och såsom ledare af 
Gustaf ni:s stiftelse, med högsinthet, finhet, men 
äfvcn fasthet utöfvade. 



128 



i\ 



Ett århundrade har förflutit sedan Bernhard 
von Beskows födelse. Det samfund, hvaråt har 
under en lång och berömlig lefnad oflFrade sirw 
bästa krafter och som af honom mottagit verkligs 
valgärningar, har ej velat låta bemärkelseåret förgi 
utan att hylla ett för detsamma så dyrbart minne 
Det är ett minne af ett sällsynt lyckligt lif, dfti 
förtjensten på ett sätt, som ej alltid är så märk- 
bart, åtföljdes af erkännanden, af ett lif, som före- 
ter en märklig jämvikt mellan de olika själsför- 
mögenheterna och där en oaflåtlig sträfeamhei 
upplifvades af glädtighet, där mödan och det världs- 
visa nöjet gingo hand i hand, klokheten var förenac 
med godhet och urbaniteten ej var lånad dräkt 
utan uttryck för ett lika välvilligt som bildad 
sinnelag. 

Släkten Beskow härstammar från staden Bees^ 
kow i Preussen. En underofficer med samma nami 
var fader till Arndt Beskow, som, född i Beeskov 
den 19 april 1718, flyttade till Stralsund, där hai 
idkade skrädderirörelse och blef ålderman. Arndt 
son Bernhard föddes i Stralsund den 2 april 1762 
utbildades genom anställning vid stora kontor ocl 
genom affärsresor för köpmansyrket, flyttade til 
Stockholm och grundade där ett ansedt handelshus 
På grund af åtskilliga lyckade handelsförbindelse 
med Rio de Janeiro blef han en bland de första 



— 129 — 

som riktade uppm&rksain heten på fOrdelen af handel 
mellan Sverige och Södra Amerika, och han bidrog 
under de för svenska jftmindnstrien farliga åren 
1807—1809 att medelst betydliga förlag uppehålla 
denna handelsgren. Egare af stora bruks- och jord-^ 
e/^endomar, utvidgade han med både klokhet och 
djårfhet sin verksamhet. Han var, s&ger hans 
frejdade son, en stark sjftl samt oförställd och 
uppriktig i ord och gftrningar, tog lått intryck och 
gömde dem länge. Han var icke född till lycka, 
men vann henne genom egen möda. »Tidigt van 
att lita på sig sjålf, fick han af sina föraJdrar ej 
annat arf än redigt hufvud, redligt hjärta, flitiga 
händer oeh hoppets blick till en fader i himlen. 
Tungan var mindre färdig till tal än hufvudet till 
tankar.» Förenad i äktenskap med Anna C. Dalin, 
hade han fem söner, bland hvilka föremålet för 
denna minnesbild var den till ålder andre i 
ordningen. 

Bernhard von Beskows födelseår var 1796; 
födelsedagen har ansetts vara den 19 april, och 
om denna tradition bibehållit sig, är Beskow själf 
i viss mån därtill anledning, ty han lät i sitt hem 
den dagen firas och mottog på densamma lyck* 
önskningar, bland hvilka särskildt Bottigers bru- 
kade i bund^i form årligen återkomma. Seden 
tycks till och med hafva berott på bruk i hans 

99. Akad. Handl fr, 1896. 11. 9 



— 180 — 



föräldrahem. Men sj&lf har han i sina anteck 
ningar upplyst om rätta förh&llandet. »Dåjagi 
sfiger han, »skall anteckna min födelsedag, kan jaj 
ej undgå att erinra mig följande lilla anekdot ou 
Leopold. Han skref en gång i en litterär ange 
lägenhet till bokhandlaren magister Wiborg ocl 
slutade sitt bref med dessa orden: »Emellertid ocl 
intill dess att herr Hammarsköld har det nöjet at 
f& anteckna min dödsdag — hvilket jag är öfver 
tygad, att han gör rasande — , har jag äran at 
framhärda m. m.» Min födelsedag har Hammar 
sköld i sin »Svenska Vitterheten» och, jämte honom 
riddarhusmatrikeln, konversationslexikon m. fl. verk 

o 

ligen angifvit orätt till den 19 april. Atminstoni 
har jag någon anledning att tro det, ty min salij 
mor påstod bestämdt, att jag var född den f* 
april 1796, och hon borde känna det närmare äi 
Lorenzo.» Det kan ju vara möjligt, att då far 
fadern var född den 19 april, man häraf föranledt 
att i familjen på denna minnesdag fira jämvä 
sonsonen. 

Beskow var, såsom hans moder gärna visst 
berätta, söndagsbarn och född med segerhufva 
Som barn lär han hafva, efter hvad han själf upp 
gifver, varit ovanligt ostjrrig, så att husets läkare 
medicinalrådet Tingstadius, kallade honom »rumor 
mästarn». Redan vid fem års ålder sändes han 



— 181 — 

pension till en fru Runevall, men slapp »helbregdai 
undan från den aga, hvilken hos henne, såsom 
i alla den tidens uppfostringsanstalter, anv&ndes. 
Ett år därefter fick han till enskild l&rare Steck- 
sén, som sedermera blef professor i Lund; men i 
sitt sjunde år erhöll han den handledare, som på 
bonom skulle komma att öfva det största infly- 
tandet, nämligen den glade skalden Stjemstolpe. 
Den fbrsta bekantskapen skedde under gapskratt; 
Stjemstolpe själf skrattade gärna, och lärjungen 
fann något skrattretande i apparitionen af en magi- 
ster, som var klädd i »stångpiska, grå frack, röd 
vftst, svafvelgula kortbyxor, strumpor och skor 
samt nattkappa fläktande för vinden». Men löjet 
hindrade ej gagnet. Stjemstolpe vann gossens 
förtroende, var allvarsam i sitt kall, höll lärjungen 
till boken och var uppmärksam på hans framsteg; 
han gaf honom ock den första undervisningen i 
musik och målning samt lät gossen få del af ett 
romanbibliotek och stifta bekantskap med Lafon- 
taine, Spiess, Mtdler och Kotzebue. Snart började 
lille Beskow skrifva vers och uppmuntrades däri 
af sin vittre mentor. Det första versförsöket utgjor- 
des af en grafskrift öfver en kanariefågel och hade 
följande pompösa begynnelse: 

Vandrare, dröj och hedra mitt minne 
Blott med den tår af naturen du har. 



— 132 — 

Kan du vid grafven den hålla inne, 
Ovärd du var, att jorden dig bar. 

Stjernstolpe var uppfostrad i den gamla frän 
ska vitterhetsskolan, om hans belösenhet än strftckt 
sig till andra områden och s&rskildt till spansl 
litteratur; det är då ganska naturligt, att man 
hans lärjunges tidigare diktförsök finner stark 
påverkningar af pseudoklassicitetens moraliserand 
didaktik. I det enskilda umgänget var dftremc 
Stjernstolpe för visso icke i onödan sedol&rand( 
Beskow har efter hans död tecknat honom i ei 
ypperlig minnesbild, däri han beskrifver Stjem 
stolpes småskälmska satyrblick, hans lifliga rörelsei 
de hastiga omvexlingarna i hans sinnesstämoin, 
och hans öfversvaJlande vänlighet vid glada til] 
fallen och i muntra lag. Han kunde i sin dit}^ 
rambiska glädtighet stundom »påminna om de 
benämning, de gamle gåfvo Diogenes, en rasand 
Sokrates». Men Beskow prisar framför allt han 
godhet och hans glada lefnadsvishet. »Oneklige 
skulle lifvet ega ett mera leende och, i humori 
stisk mening, ädlare utseende, om i hvarje sta 
funnes en sådan älsklig lefnadsvis, hvars kärasi 
uppgift var att hela och lindra, där tiden ellc 
menniskorna sårat, förlika det stridiga, mildra d( 
hårda och kasta strålarna af ett harmlöst skän 
mellan jordlifvets själfbildade eller medfödda skug 



— 138 — 

gor.i I gina vackra verser vid Stjemstolpes grift 
erinrade Beskow om hans godmodiga lynne, men 
liknade honom tillika å nyo vid »den vise från 
Sinope, som skämtsamt med sin lykta belyste 
dårarnei. . Skön ftr den bild, Beskow gifver af 
Stjernstolpes vftnfasthet: 

Fridlyst, hur ock ödets stormvind röt, 

Bodde vänfast trohet i ditt hjärta, 

Som en hydda gömd i alpers sköt. 

En sådan lärare var egnad att lifva och under- 
hålla det af naturen goda lynne, som Beskow egde, 
ocb trumpenheten, men ej allvaret, var fövisad 
från nndervisningstim marna. Det vänskapliga för- 
hållandet mellan Stjernstolpe och hans unge vlln 
fortfor intill lärarens död, och ingen kunde mera 
än Stjernstolpe glädja sig åt Beskows tidiga fram- 
gångar på så väl den vittra vägen som ämbets- 
mannabanan.* 



* Beskow var naturligtvis ej blind för Stjernstolpes svog- 
heter. Lustigt skrifver han i ett bref till Järta från år 1826: 
«£tt spektakel bereddes allmänheten nyligen genom det Stjern- 
stolpe lemnade uppdraget att hålla tal öfver den tokige grefve 
Höpken. Han visade sig därvid ntstyrd i statssekreteraren 
Nordias adelsnniform, och jag kan säga, att jag ej den qvällen 
fiUe ka varit i Nordins kläder. Det bästa af allt är, att han 
för talet erhåller 60 dnkater, bvilket efter hans myntfot utgör 
omkring 320 bate^er punsch eller proviant för nära tre måna- 
der — ty den nye eller svenske Diogenes, såsom Stjernstolpe 
kallas, skiner sig så till vida från den grekiske, att, då den 
gamle da^^igen gömde sig i en tunna, gömmer denne dagligen 



— 134 — 

Vid sidan af bokstudierna gick utbildningei 
af de rika musikaliska anlagen. Undervisning 
pianospelning meddelades af en hos Beskows fai 
anställd kontorist Wellander, elev af Vogler, ocl 
hågen för musik utbildades därigenom, att gossen 
tidigt fick höra Glucks och Mozarts skapelser. Bes- 
kow bibehöll alltjämt förkärlek för den gamla klas- 
siska musiken; Wagner, hvars Tannhäuser han p^ 
äldre dagar hörde i utlandet, kunde han ej uthärda. * 

en tunna i sig. Men är det ej ogudaktigt att tala så om en 
gammal lärare ?> 

* >0m man>, säger han i otryckta anteckningar från en 
under året 1859 företagen utländsk resa, »inom tonemas värld 
vill uppleta den skarpaste motsats till Rossinis qvicka, lifliga, 
behagliga, allt igenom klara och lättfattliga tonskapelser, torde 
man ej finna någon bjärtare än Wagners Tannhäuser. Föi 
musikvänner med vanlig bildning och uppfattningsgåfva kan 
första åhörandet svårligen göra annat intryck än det af en 
babylonisk förbistring. Om man tänker sig musiken vid varg- 
klyftan i Friskytten, afgrundskörerna i Robert, kommendörens 
sång i slutscenen af Don Juan och det värsta basonskrål 
i en af Verdis operor, alla samtidigt återgifna af fyra starka 
orkestrar, så har man ett ungefärligt begrepp om oavertyren, 
som varar bortåt en halftimme. Det är sannerligen ej fÖi 
nervsvaga åhörare. Hittills hafva utmärkta tonsättare vanligen 
sökt intaga genom harmoni eller melodi, de största genom en 
förening af bägge dessa källor för det sköna; Wagner tyckes 
lägga an på disharmonier, som upplösas så sent och tvärt son 
möjligt, och knappt börjar en melodi, förrän den genast afbry- 
tes genom ett halsbrytande språng in i en vildt främmande 
tankegång. Detta kallar han framtidsmnsik, som våra efter- 
kommande först riktigt skola fatta och hvarigenom han gått 



— 185 — 

Vid tio års &lder skickades Beskow till Upsala. 
Stjemstolpe kunde på grund af sin anställning i 
kansliet icke medfölja, och gossens handledare blef 
i st&Uet dåvarande docenten — sedermera profes- 
sorn — Brftndström, om hvilken Beskow säger, att 
han i allo, utom i hjärtats godhet, var olik Stjem- 
stolpe, äfven däri att han ville göra slut på allt 
rinmieri, såsom varande bara »slarf». Beskow har 
i en vacker dikt besjungit den år 1818 aflidne 
Brändström. Genom honom infördes Beskow 
i flera Upsalafamiljer, såsom hos ärkebiskop Lind- 
blom, landshöfdingen af Wetterstedt, baron Sture. 
Latin lästes enskildt för både Tranér och Lund- 
vall, teologi för Thorsander, historia för Fant. 
Matematik och algebra lärde Brändström själf den 
unge. I musikens teuri undervisade Hseffner, i 

sitt århundrade i förväg. Hvarför de efterkommandes sinnen 
och sftrskildt hörselorganen skola vara så olika yära, det har han 
dock icke applyst. Lfigger man härtill, att stycket ftr nästan 
ntan handling; att h varje akt räcker en liten timme, ehnm 
den ntgOres af endast tre till fyra scener, hvamnder en sjun- 
gande i Bänder har långa fiVredrag, som de medspelande måste 
afhöra utan att veta hvar de skola göra af sig; att innehållet 
af dessa föredrag utgöres af abstrakta idéer, betraktelser och 
allegorier, samt att, med undantag af några körer, ensemble- 
saker sällan förekomma; så måste det hela blifva af en tröttande 
enformighet. De ajnngande synas vara att beklaga, som måste 
lära sig utantill en sådan massa noter utan sammanbindning 
af någon ledande tanke, såsom i vanliga melodier; och för 
spelet ger bristen på handling föga af väckelse och motiver.» 




— 186 — 

pianospelning ingen mindre an hftfdatecknareii 
Geijer. Men Beskows fader önskade, att sonen 
dessutom skulle lära sig ett handtverk; »ingen kam 
— sade han — »veta, hur vftrlden har sin gång. 
och något hvar kan i våra dagar blifva satt i 
nödvändighet att fortjena sitt bröd i sitt anletes 
svett». Beskow och hans tre år äldre broder 
som var honom följaktig, valde att lära sig svarfva 
och snart hade Beskow bragt det därhän, att har 
kunde svarfva pipskaft åt fadern, nystpinnar al 
modern. 

I mars månad 1807 aflade den ännu ej elfva- 
årige pilten studentexamen samt inskrefs i Söder- 
manlands och Nerikes nation. Han vistades sedan 
med få afbrott, i Upsala hela sju år. Bland d( 
dåvarande lärarne vid univwsit^jtet omnämnei 
Beskow i sina »Lefnadsminnen» — en källa, hvilker 
står till buds för kännedom om hans tidigare ung- 
domslif, medan den däremot intet har att meddela 
om mannaåldern — särskildt med vördnad Dahl 
Kolmodin, Odmann och Thunberg. För musiker 
visste HaeflFner så hänföra honom, att han ville 
öfvergifva allt för att egna sig åt tonkon- 
sten och säkerligen skulle utföi*t denna afsikt 
om ej fadern bestämdt fordrat, att den akademiska 
kursen skulle afslutas, innan val af lefnadsyrkt 
gjordes. 



— 187 — 

Mdknter minerna tillbragtes hos föräldrarna; 
om somrarna var vistelseorten faderns egendom 
örby; jul- och nyårshelgen firades i huf^adstaden. 
Under dessa ferier var vanligen Stjemstolpe g&3t 
i familjen, och de litterftra sysselsättningarna åter- 
upptpgos under hans eldande inflytelse. Då egnade 
sig ock Beskow åt sin alsklingslåsning, som var 
svensk historia; då slukades Dalin och Lagerbriug, 
då Ifistes Wilkina saga och Björners kåmpadater* 
Dessemellan samtalade fadern mycket med honom 
i allehanda ämnen, inpräntade hos honom sin egen 
afsky for franska revolutionen och förespådde för 
hon<xn Napoleons fall» om hvilket han var så viss, 
att han under de år, som föregingo kontinental- 
systemets och dess skapares fall, med djärf spe- 
kulation uppköpte oerhördt med jårn och därigenom 
sedan mångdubblade sin förmögenhet, hvilken 
däremot skulle hafva blifvit grusad, i händelse 
Napoleons välde cgt. bestånd. Politiken var mycket 
dfia föremål fbr dessa samtal, och gossens upp- 
fattning skärptes genom faderns meddelanden samt 
genom åhörandet af meningsutbyten mellan denne 
och Aetn af tidens inflytelserikaste personer. 

Beskow erinrade sig från dessa gosseår mycket 
vä] Gustaf IV Adolf, hvilken han ofta sett på den 
så kallade måndagsparaden; han fann konungens 
yttre fOrddaktigt och värdigt, men kanske nog 



— 188 — 



liflOst. Det olyckliga ryska kriget inträffade, når 
Beskow var tolfå.rig. Han läste in sig i sin kam- 
mare med den i litet qvartformat på lumppapper 
tryckta Inrikes-Tidningen för att där inhemta 
nyheter från krigsskådeplatsen, och hans hjärta 
flammade för Adlercreutz, Döbeln och Sandels. 
Han såg sedermera de olyckliga, af »landtvärns- 
sjuka» och vanskötsel härjade ynglingar, som åter- 
kommo med ohjälpligt bruten helsa. I februari 
1809, då Beskow var i Upsala, befarades där anfall 
af kosacker, ja, man påstod sig hafva sett sådana 
vid Vaksala tull. Studenterna kallades till sina 
nationssalar, där hvarje landskapsförenings inspek- 
tor tillkännagaf, att staden troligen snart skulle 
besättas af ryska trupper, och uppmanade ungdo- 
men att afhålla sig från utmanande låter. Dagen 
efter statshvälfningen den 13 mars kom äter dylik 
kallelse till nationssalama, hvarvid meddelades, 
att fosterlandet vore räddadt och fred snart kunde 
väntas. Politiserandet i lärdomsstaden upptog 
därefter så mycken tid och läsningen led så mycket 
afbräck, att Beskows far midt i terminen tog 
honom hem till Stockholm, anseende Upsalavistelsen 
under dessa förhållanden vara af föga gagn. Bes- 
kow såg i Stockholm riksdagsutblåsningen den 
första maj och utfärden till Djurgården, hvarvid 
Adlercreutz och Adlersparre, åtföljda af staber. 



— 139 — 

kdsades med jubel; han åskådade ock riksdagens 
öppnande på rikssalen och såg i riksdagsmännen 
»idel Gincinnater och Camiller>, i de ännu pur- 
punnantlade rådsherrame »romerska senatorer». 

Djupt i gossens sinne och minne inpräglade 
sig det fersenska mordet den 20 juni 1810. Han 
var blott porton år, men synes hafva haft frihet 
att under hela denna dag, förmodligen lockad af 
ångestblandad n3rfikenhet, uppehålla sig på Stock- 
holms gator och följa folkmassan. Han tyckes 
hafva iakttagit allt, som tilldrog sig, med så var- 
ken och uppmärksam blick, att han ännu på äldre 
dagar kunde ur hågkomsten berätta hela förlop- 
pet. Han har ock i ett otryckt bref redogjort 
d&rför. Han kunde aldrig förstå det sätt, hvarpå 
hans annars så högt beundrade hjälte Adlercreutz 
den dagen betedde sig. Han såg denne, då han 
red bort från Forsens närhet; det såg fbr Beskow 
ut, som ville han ej störa folkhopen, ej utveckla 
sin vanliga energi, och alla närvarande fingo ett 
intryck af flathet. Adlercreutz kunde, efter Bes- 
kows förmenande, näppeligen själf tro, att han 
genom sitt bortridande skulle taga folkmassan med 
sig, ty han följdes blott af ett dussin skrålande 
pojkar och några sjömän, som strax vände till- 
baka. Hela Riddarhustorget, nedre delen af Kyrko- 
brinken och öfre delen af Nygatan voro däremot 



— 140 — 

»packade af tusentals menniskor, hvilka stodo orör- 
liga som en mur». Beskow följde med ögonen 
Fersen och hans förföljare från Slussen, såg de 
båda kavallerieskorter, som skulle freda liktåget, 
rida sin vftg, såg gardet stå overksamt på Riddar- 
hustorget, artilleriet vika undan och gå krokvägar 

! hem, Silfversparre förnärmas. »När man sett detta 

och flera dagar förut hört omtalas^ att Fersen 
skuUe mördas, så kan man svårligen värja sig för 
misstanken, att vederbörande ville tillåta, visst 

j icke det som hände, men en skymf mot en repre- 

sentant af det reaktionära partiet.» Beskow nekar 

I ej, att konungen och Adlercreutz visade beslut- 

samhet, sedan konungen väl kommit till staden, 
och att lugnet därmed återställdes; men han fann, 

j som många, det haf^a skett för sent. 

' Ar 1814 lämnade Beskow för alltid Upsala 

efter där aflagd kansliexamen med betyg om »en 
oafbruten och utmärkt flit i studier samt ett sär- 
deles stadgadt och hedrande uppförande» ; han an- 
togs den 14 oktober samma år till e. o. kanslist 
i handels- och finansexpeditionen af K. M:ts kansli, 
{ blef den 17 juni 1815 förordnad att föra proto- 

koll i rikets allmänna ärenders beredning och ut- 
nämndes samma år den 6 oktober till kopist samt 
den 4 december 1816 till kanslist. År 1818 den 9 
december befordrades han till protokollssekreterare. 



— 141 — 

Vi närma oss nu tiden för Beskows första 
uppträdande som skald; det är »vitterhetsförsökens» 
epok, och vid dessa vitterhetsförsök fasthänger han så 
starkt, att han, obekymrad om dagbladens skif- 
tande utsagor, ännu pä ålderns dag omhuldar 
dessa barn af hjärtat och inbillningskraften samt 
ombesörjer en ny upplaga af desamma. Man ser, 
då man genomläser dessa arbeten, att författaren 
tagit starka intryck af Matthisson, Salis, IngemanUi 
Klopstock och Schiller, men ej Goethe. Men tillika 
förspörjas nya, starka inflytelser från inhemskt 
håll. Det är nu ej längre Leopolds eller Valerii 
didaktik, ej heller Lidners svärmerier, som mest 
tilltala den unge skalden. Man hör ej längre 
de toner, som Ijödo i dikten från 1813, »Miduatten 
på kyrkogården», och som i moraliserande anda 
förkunnade: 

Den endast lycklig ai*, som dygdig vara vet, 
Han lugn och tröstfnll ler, när stoftets fjättrar brista. 
Jag nyttig vara yiU och tro hvar dag den sista, 
Jag dygdig vara vill och tro en evighet. 

Nu förhärligas ej längre, såsom i sången »Sam- 
vetet» (1814), det inre sedetribunalet, hvars majestät 
där prisats i den af Stjernstolpe lofordade strofen: 

Fördolda ftijesven i lifvets alla skiften, 
Din gissel agget är och sanningen din skmd, 
Du tänder straffets bål vid dödsbasunens \jnd 
Och fläktar svalka ned från palmer öfver griften. 



— 142 - 

Nftr åldern tynger, skyndar du 
Den godes sista steg att lätta, 
Men trycker brottslingen ännu 
I andra lifvet efter detta. 

Nu framklinga ej de vemodiga dödsbetrak- 
telser från sistnämnda år, i hvilka med anslag, 
lånade från Lidner, den sista efterlängtade »sömn- 
drycken» besjungits. Andra väckelser framkallade 
andra harposlag. Göterna hade uppträdt, »Iduna» 
hade sett dagen.* Och af utländsk vitterhet stod 
ej längre den franska högst; dess blomma kallas 
af Beskow »grann och lifvad af kunganåd», medan 
däremot »den tyska sångmöns krans» bar blad »från 
fantasiens rike». 

Anonymt utkommo Beskows första »Vitterhets- 
försök» år 1818 i ett häfte tillegnadt statsrådet 
grefve Mörner; de åtföljdes 1819 af ett nytt, lika- 
ledes anonymt häfte. »Prologen» angifver redan den 
nordiska tonen: 




* Beskow invaldes i Götiska förbundet den 30 april 1822. 
Han bar där namnet Thidrekr. Förbundsbröderna £inar Tam- 
barskjälfver (Geijer), Bodvar Bjarke (Tegnér) och Skjölder Sven- 
ske (Schröder) hade, understödda af bröderna Ragnar (Tanu- 
ström) och Rolf (Adlerbeth) vitsordat Beskows förtjenster. Be- 
skow gjorde sitt inträde i Götiska förbundet den 29 juni 1822 
vid en »stämma», som hölls ^under bar himmel på den utan- 
för Roslagstull därtill utsedda plats». Mycket verksam i för- 
bundet synes han emellertid icke hafva varit. I Idunas tionde 
häfte (1824) förekommer dock Beskows dikt »Den gamla rust- 
kammaren». 



— 143 — 

Bland nordens mnor är jag baren, 
Bland nordens mnor lefver jag, 

och dikten »Vasas dröm» talar de yfverbome gö- 
ters tungomål i verser, där »tre kronornas sköld 
flammar i blodstrimmor» och »klubborna svinga 
med brakande gny». Här förspörjes en genklang 
af Toners »Svea», och detta är fallet äfven i 
'E&mpens graf», där i de sinnrika antiteser, som 
tiden älskade och som voro ett ännu bevaradt arf 
från en äldre vitterhetsskola, den gamle nordbon 
framställdes som föresyn för tidens förvekligade 

släkte: 

Vi knnna blixten ntnr molnet leda; 
Dn visste mer: da fraktade ej den. 
Vi göra oss fOr mod och dygder reda, 
Dn bar dem i det falla hjärtat ftn. 

Men något dunkel från sångsättet hos fosfori- 
sterna blandar sig ibland oförmodadt med dessa 
götiska kraftyttringar, och sången »Kärlekens anda» 
i sina lena välljud är ej aUtid genomskinlig. Det 
vackra stycket »Lidner» vittnar om det intryck, 
Spastaras skald gjort på det känsliga sinnet, och 
en vemodig kontemplation uttalar sig i stycket 
»önskan». Ofta korsa olika idékretsar hvarandra, 
och en efterbildning af Pope's parafraserande »Fa* 
der vår» i sin kalla rationalism delar syskonbädd 
med en smäktande kärleksvisa, sådan som »Blom- 
morna». Men trots dessa kontraster, som äro 



— 144 — 

fängslande därför, att de visa universaliteten i den 
unges vittra smak, äro dock påverkningarna från 
Iduna de starkaste och göra sig gällande i uttryck, 
som älska |jomp och grannlåt, såsom nftr det i 
>Kämpavisan» heter: 

Vi bryna de jftmblåa svärden mot hällen, 
Vi höja de eniga kronors baner, 
När nitton århundradens ära från Qällen 
Med väntan pä götemas ättlingar ser. 

Det kan ej hjälpas, att den dristighet, som 
hos Tegnér och Geijer ter sig naturlig, här läm- 
nar oss mer kyliga. Rätt egendomlig är en i 
denna samling förekommande »Stridssång» på den 
HaeflFnerska melodien till »Lejonriddarne». Den är 
egendomlig därför, att den synes vilja försöka, 
med undvikande af Atterboms svulst, gifva ett 
motstycke till »Vikingasäten». Men om än Atter- 
boms i Poetisk kalender införda »Lejonriddarne» 

— hvilken först sjöngs vid en fest i Upsala 1814 

— är alldeles för grann och visst ej hör till den 
snillrike skaldens bästa saker, så har den dock en 
klang och en viss ståtlighet, som ej i lika grad 
återfinnas i Beskows sång, hvilken däremot har 
fördelen af mycket mer sundt förnuft. Häftet af- 
slutas med en för Beskow ofantligt karakteristisk 
dikt; den heter »Sekularsång den 30 november 
1818» och firar Carl XII. I Idunas andra häfte 



— 145 — 

hade Geijer skrifvit sin sublima sång »Jag stod 
en yster pilt i höga norden», d&r det bland an- 
nat hette: 

Nu på min graf de vise sig församla 
Och tala klokskaps ord och vilja r&tta 
Min han, för den ej är den platta, gamla. 

Och narrar, kärrets grodor likt, sig sätta 
Upp utur egennyttans pöl — då larmar 
Den hela pObel, som blott yill sig mätta. 

Men mig tog Mikael i starka armar 
Och förde mig för Lammets tron att bida 
Hans dom, som utan ända sig förbarmar. 

Vid Gustaf Adolfs och Carl Magni sida 
Jag sitter där Uppå min arm, i strålar. 
Ses Segern, leende, som brud, förbida 
Och stjämebvalfvet med min krona prålar. 

Häfdatecknaren Geijer hann aldrig att skildra 
Carl XII; dock saknas ej i hans skrifter yttranden, 
som utvisa, att om än en naturlig beundran fanns 
qvar, dock den mognade mannen såg hjaltebilden 
med mer betånksam blick än den hänförde yng- 
lingen gjort. Emellertid hade hans sång Ofver 
»den ystre pilten» väckt genljud i fosterländska 
hjärtan, och rörelsen fortplantade sig elektriskt 
I Beskows Sekularsång helsas Carl rent af som 

en gud: 

iDitt folk tillbeder dig», 

89. åkad. Bandi. fr. 1896. 11, 10 



— 146 — 

och h&T möter oss den första, stormande yttringen 
af den karolinska förtjusning, som sedan följde 
Beskow genom lifvet och tagit sig så m&nga ut- 
tryck så väl i bunden som obunden form. Dikten 
saknar ej skönheter. Hår förekommer den vackra 
bilden om den nedböjda fackla, som »uppåt flam- 
mar, fast hon sig sjålf förtär», och när skalden 

säger: 

Med ödet var din strid, 

Dess band grep in i åskan, som du slungat, 

så är detta ungefär detsamma, som Sven Lager- 
bergs minnestecknare fyratiofem år senare i Sven- 
ska Akademien yttrade om Carl: »Hans trotsige 
andes långvariga kamp mot ödet är det mest tra- 
giska konungaspel i nyare häfder». 

I dikthäftet af 1819 förnyas samma hyllning 
i Beskows poem »Carl den tolfte», där den tredje 
strofen har likheter med uttryck i Tegnérs Napo- 
leonssång »Hjälten». Skref Tegnér: 

Frågar stormen, när han ryter, 
Frågar himlens höga dunder. 
När det öfver jorden far, 
Om det någon lilja bryter. 
Om det i de gröna Innder 
Störer ett förälskadt par; 

så skrifver Beskow: 

Fråga icke jorden, då hon remnar. 
Spörj ej bottnen af det svällda haf. 



— 147 — 

Ht] hon mer ej odlarns tegar jämnar, 
Hvarför vinstens jnlle går i qvaf. 
Lavan slocknar; dubbla skördar höJija 
Fåran, där dess blåa åder lopp, 
Hafvet renas ej, om ej dess bö^a 
Stundom rOres opp. 

Här är samma förakt som hos Tegnér fOr 
utilitetssynpunkten, om än uttrycken hos Tegnér 
äro klarare. Beskovir har sedermera i sin teckning 
af Gustaf Fredrik v. Rosen yttrat något liknande, 
när han talar om Carl XII och Napoleon, förkla- 
rande att man inför deras bilder erfar »känslan af 
att nalkas mindre en dödlig än en stor naturkraft». 
Denna dyrkan af kraften var för Tegnér naturlig, 
den framträder i många af hans, likasom i många 
af Goethes sånger; Tegnér delade med Goethe 
Napoleonskulten. Den formella storheten gör ock 
merendels på skaldenaturer en oerhörd verkan. 
Emellertid finnas äfven andra och skönare anled- 
ningar till Tegnérs och Beskows hänförelse för 
Carl XII; dessa anledningar ligga i den sedliga 
storhet, hvarigenom Carl onekligen är vida upp- 
höjd öfver Napoleon. Beskow sjunger ock: 

Enkel, praktlös var du, Carl, på jorden, 
och hmn tillägger: 

Blott fOr tro och rättf ditt höga syfte, 

Bröt ditt lejon fram ur fridens land, 

Skakade sin man och ramen lyfte 

Of?er glohens rand. 



— 148 — 

Längre fram skulle Beskow på samma sät 
framhålla Carls etiska renhet, sägande: »Den, hvari 
mäktige ande så hänförde, som slutligen försatta 
turkar och vilda tartarer i bäfvande beundran 
framträdde flärdlös, nästan barnsligt okonstlad ocl 
enkel; hans milda blå öga uttryckte vanligen ei 
jungfrulig blygsamhet; hans sedliga vandel had( 
kunnat tagas till mönster af en klosterbröden. 

Dessa sånger öfver Carl XII äro ej de enda 
i hvilka Beskow lofsjunger hjälten. I »Lejonkun 
gen» har han åter egnat en gärd åt konungen 
inför hvars vilja »faran böjde sig, en stum vasall^ 
och hvars fel endast voro »förvuxna dygder» — 
ett vackert uttryck, som Beskow sedan i sina pro 
saskrifter gärna upprepar. I »Sveriges anor», on 
hvilken dikt framdeles skall talas, har han on 
Carl sagt: 

Okufvad honom döden ännu fann 

samt nedskrifvit de sköna raderna: 

Men ser du handen spänd kring Igältens yäija? 
Den bådar strid ännu på dödens färja. 

Och i diktcykeln om »De tre Carlarne», for 
anledd af Byströms statyer, är obestridligen sån 
gen om Carl XII den bästa. Där talas åter on 
det »vasallförhållande», hvari »olyckan» stod til 
Carl: 



■^ 



— 149 — 

Stolt da bar ditt fåll som din krona, 
An bland nederlag tycks du trona, 
Olyckan själf blir din vasall, 

och om ftn sångaren medgifver, att hjftlten »intet 
kunde åt oss berga», nedkallar han dock, i starkt 
patos, straff och hämnd Ofver dem, som skulle 
»mot förenade Indiers gulh vilja bortbyta Carls 
»namn, ära och värja». Likasinnade andar tänka 
lika, och det är ej en tillfällighet, att liknande 
tankar i än stramare form återkomma uti Talis 
Qvalis' sång vid aftäckningen af Carl XII:s stod. 
Man jämfOre Beskows ord: 

Men det Sverige, som en värld förskräckte, 
Yar nti din barm, 

med motsvarande uttryck hos »pansarsångaren». 

Bland sånger i samlingen af 1819 märkes 
dikten »Skalden», hvilken sedermera i förändradt 
och afkortadt skick fått under namn »Diktens fö- 
delse» inflyta i upplagan af 1862. Då man läser 
de två begynnelsestroferna, som lyda: 

öfver tanken, öfver jorden 

Dröjde än den stamma natt. 

Andan felades och orden 

FOr Inbillningen, som satt 
Blek och liflOs, klädd i glesa töcken, 
Räckte facklan emot himmelen 
För att hemta ljus i själens öken, 
Räckte fåfängt den. 




— 150 — 

Känslan slamrade, och tingen 

Speglades i menskans blick 

Som i kallans glas, ty ingen, 

Ingen bild till själen gick, 
Ingen njöt, när Of?er rosenhäcken 
Solens sista glöd i vestern dog, 
Eller Hesper brann i qvälln, och Näcken, 
Ensam, harpan slog, 

så lar man ej kunna undgå att förnimma inflytelser 
från Tegnérs i Idunas tredje häfte intagna >Elden>, 

likasom orden: 

Oron flög kring hafvets sköte, 

Höghet stod på böljans fall, 

Vällust låg i blomstrens öppna barmar, 
Blygsamhet bjöd mossan blicka fram, 
Ömhet smög i rankans veka armar. 
Trohet kring dess stam, 

återkalla för erinringen kända tongångar ur Kell- 
grens »Nya Skapelse». 

Dikten >Borgruinerna», påverkad af Matthisson 
röjer äfven frfindskap med Tegnérs i »Idunai in- 
förda »Klosterruinerna», hvars minne måste hafrj 
föresväfvat författaren särskildt i vei-sen: 
Men Odins knlle icke mer besökes. 
Och ingen Freja ler vid himlabryn. 
Och intet Valhall ofvan molnen sökes. 
Och intet Manhem blomstrar nedan skyn. 

Äfven här möter oss för öfrigt, med återklang fråi 
»Svea», den gamle »göten», som »bjöd öppen vän 
skåp eller öppen fejd» och som var »fattig på be- 
gär, men rik på dygder». 



— 151 — 

Föga lyckad ar i detta hftfte efterbildningen 

af SchiUers >Hero och Leander»; Beskows versi- 

fikation, annars från begynnelsen så smidig, af- 

trubbas i orden: 

Ty ki&rleken kunde ju möjeligt göra 
Att ur labyrinten den fängslade föra; 
Den menlöse gör han försiktig och klok, 
Han leder i band hvarje lif i naturen, 
Han vande den vilda, eldsprutande tjuren 
Ätt gå i demantplogens tryckande ok. 

Det sfiges, egendomligt nog, i en not, att »origi- 
nalets versifikation, med ett orim i de sista ra- 
derna af hvarje strof, är bibehållen»; ja, »orimmet» 
i sjunde och nionde versraderna finnes, men me- 
dan Schillers meter ftr trocheisk, har Beskow valt 
ett daktyliskt versslag. 

Af originaldikterna i detta hfifte märkas den 
intagande »Bäcken» och den måhända något sen- 
timentala »Till Laura». En efterbildning af Mat* 
thisson ftr stycket »Till den frånvarande»; det kan 
vara af intresse att jämföra denna dikt med At- 
terboms tjusande >0m sent ur aftonrodnans slöja»; 
de hafva bägge samma källa. Häftet afslutas med 
ett år 1817 till Svenska Akademien insändt, men ej 
belönadt* äreminne öfver Torkel Knutsson, hål- 



* Det kunde ej upptagas till behandling, såsom den tidens 
grundsatser och praxis voro, emedan Akademien ej till täfling 
framståUt detta ftmne. 



— 152 — 




let i det gamla retoriska maneret, men mftrkligi 
därför att det utvisar, huru tidigt Beskows fan- 
tasi sysselsatt sig med detta ämne, som han fram- 
deles skulle på ett sätt, hvilket i åtskilliga afseen- 
den är storartadt, behandla i dramatisk form. 

o 

Ar 1819 företog Beskow, efter erhållen tjenst 
ledighet från handels- och finansexpeditionen, ei 
resa, som utsträcktes öfver Danmark, Preussen ocl 
Sachsen till Österrike, Italien, Schweiz, Frankrik( 
och Rhenländerna; han återkom fbrst i början a 
år 1821. Redogörelsen för denna resa har hai 
infört i Svea, i Journalen och i Heimdall; hai 
utgaf ock 1833 och 1834 sina »Vandringsminnen» 
som tiUegnades Oehlenschläger, hvars bekantskaj 
han under filrden gjort, en bekantskap som Iedd( 

o 

till ett vänskapsförhållande utan skiften. Atskil 
ligt af dessa skildringar har numera, då en upp 
sjö af resebeskrifningar förekommer, förlorat sit 
intresse; det var helt annorlunda på en tid, di 
resor ej så ofta förekomino och ej underlättade 
genom järnvägar. Man har för öfrigt i dess 
»Vandringsminnen» behaget af en älskvärd, humai 
och bildad ledsagare genom skilda land. Något 
som genast faller i ögonen, är Beskows stora lätt 
het att knyta bekantskaper, en lätthet, som be 
rodde på det angenäma i hans väsen, böjlighetei 
i umgänget, det goda vettet och förmågan at 



— 153 — 

i r&tta stunden hafva det lämpligaste och mest 
rinnande ordet till hands. I Danmark samman- 
träffade Beskow hos fra Bruun med Baggesen; 
dennes af sorger fårade panna röjde »sångaren af 
menniskans flyende sällhet», det yttre var vanvår- 
dadt, och det låg något af faun i väsende och 
rörelser, men hans samtalston var qvick och be- 
hagHgy hans infall voro träffande. För Bellman 
attalade han den mest lifliga beundran. Ett par 
dagar därefter besökte Beskow Oehlenschläger; 
vissa {rändskaper i skick och världsvanor förde 
dem genast nära hvarandra, och Beskow fann i 
den danske skalden en »hofman i detta ords ädla 
bemärkelse, förenande en enkel och liksom med- 
född värdighet med ett lätt och behagligt sätt att 
vara». Det faller af sig själft, att den »ordning, 
smak och elegans», som rådde hos Oehlenschläger, 
skulle behaga den svenske gästen. I Berlin upp- 
söktes Amalie v. Helvig; där sammanträffade Bes- 
kow ock med Bettine v. Arnim. Han såg i Preus- 
sens hufvudstad äfven La Mötte Fouqué, »hvars 
popularitet betydligt aftagit», och E. T. A. Hoff- 
mann, hvars eldkolsögon af speglade det bizarra i 
hans natur. Mest äkngslande af alla de tyska be-* 
kantskapema var naturligen Goethes, som Beskow 
besökte i Weimar. Groethes utseende hade för ho- 
nom något Jupitersartadt, den resliga gestalten 



— 154 — 

var endast lindrigt böjd af åren, urogängess&tte 
ceremoniöst, men aldrig tillgjordt. De intryck 
Beskow af Goethe mottog, har han för öfrigt skil 
drat i sin på en högtidsdag i Svenska Akademiei 
upplästa teckning af vitterhetens tillstånd i Eu 
ropa, hvilken teckning sedan infördes i Skandia 
För Beskow, som ftnnu ansåg snillet höjdt öfVe 
de lagar, hvilka binda alldagsmenniskan, var Goe 
thes nftst^n indifferenta lugn vördnadsbjudande 
»Man frågar: är han lärd eller icke, religiös elle 
ateist, liberal eller servil, ädel eller oädel? Hai 
är intet af allt detta i vanlig mening, han är ut 
trycket af en harmonisk mensklighet». För Goe 
thes sonhustru, som älskade musik, sjöng Beskoi 
svenska sånger, och han lofvade sända henne dei 
samling af folkvisor, som Geijer och Afzelius at 
gifvit. Vid en middagsbjudning hos storhertigei 
hade Beskow ock tillfälle att växla några ord me 
sin älsklingsskald Schillers enka och fann det Ijoi 
att »söka upptäcka de inre och yttre drag af lynn 
och behag, som framkallat så mången oförgÄtl^ 
sång». 

I november 1819 var Beskow i Dresden, da 
han snart begaf sig till Tieck, hvars boning fö 
honom blef »en trollkrets». Egentligen tycker man 
att Beskows vittra daning bort ega föga beröring» 
punkter med Tiecks; men han kände dock en stårl 



— 155 — 

dragning till den berömde romantikern, och han 
njöt, såsom fallet var med alla, hvilka hört Tieck, 
af hans satt att med de märkvärdigaste skiftnin* 
gar, som återgåfvo hvarje rolls skaplynne, Iftsa 
högt dramer af Shakespeare. Beskow skattade all* 
tid Tieck högt som författare och ansåg jämvftl 
»Zerbino» och »Der gestiefelte Kater» hafva bestå- 
ende v&rde såsom »eviga monumenter af poesiens 
seger öfver philisteriet». Man är mer böjd att 
gifva honom rfttt, nftr han prisar >Blaubart>, och 
allra helst skulle man velat höra honom berömma 
>Der blonde Eckbert», ty det ftr dock i den troUskt 
mysteriösa sagan, som Tiecks storhet egentligen 
ligger. Vid denna tid hade Tieck varit blottstftlld 
för hftftiga kritiker; ja, man hade i »Blfttter aber 
die Eunst am Rhein> nekat honom konstsinne. 
Enligt Beskows tanke borde Tieck kunna trösta 
sig därmed, att man i »Die neue Bibliothek» för- 
klarat, att »Goethe kein Dichter sey und den bofaen 
Namen nicht verdiene». 

I Wien sftllskapade Beskow med den proble- 
matiske Friedrich Schlegel och fann hans öfvergång 
tiU katolicismen icke hafva verkat fördelaktigt på 
hans skrifstallarverksamhet; mer behagade honom 
skalden Grillparzer, som förekom honom rättfram 
och okonstlad. Grillparzers yttre syntes honom 
föga ovanligt, men anletedragen talande. Bägges 



— 156 — 



kärlek till musik ökade närmandet, och Grillpar 
zer hörde gärna Beskow sjunga; den senares tenor 
röst var ock, efter samtidas utsagor, både natur 
li^t vacker och omsorgsfullt skolad. I Wien så^ 
Beskow den numera mycket otillgänglige Beetho- 
ven. »Det vilda och uttrycksfulla i hans anlete 
hvilket tycktes säga: nalkas mig icke, och hani 
eviga tystnad gåfvo åt hans hela väsende ett slagj 
mystisk helgd, hvilken väl öfverensstämmer mec 
den tanke man bildat sig om honom efter hani 
kompositionen. 

Vistelsen i Italien qvarlemnade hos den unge 
svensken de djupaste intryck. Han sysselsatte si^ 
i Venedig med konststudier och njöt af det för- 
näma behag, som utmärker den sköna staden. 1 
Florens var han stundom gäst hos prinsessan Al- 
bani, pretendenten Carl Edvard Stuarts enka ocl 
föremålet för den orolige Alfieris passion; han för- 
summade naturligen ej att i Arnostaden studers 
den italienska konstutvecklingen och förberedde sig 
därigenom för besöket i Rom, dit han synes hafva 
anländt den 22 mars 1820. Vid första anblicken 
af den eviga staden erfor han en förtrollning; det 
var som »en ungdomlig kärlek, då man ser, kän- 
ner och fattar allt, utan att undersöka». Han 
kände, att han var i the city of the souL Med 
sin vanliga ordentlighet indelade han i Rom tiden 



— 157 — 

så, att han skalle kunna medhinna mycket; han 
8t^ upp klockan 5 på morgonen och fortsatte sina 
vandringar till klockan 1, hvarefter han gjorde 
anteckningar Ofver det åskådade. En timme hvarje 
dag tog han undervisning af arkeologen Nibby. 
Angenäma aftonstunder tillbragtes hos Byström, 
i hvars Villa Malta han tog sin bostad; från 
dess terrass hade han en vacker utsikt Ofver 
staden med Peterskyrkan i bakgrunden. Sj&lfva 
denna kyrka behagade honom mindre; han fann 
intrycket af dess storhet söndersplittradt genom 
praktfulla detaljer, och han ställde hellre sina 
steg till Pantheon och till S. Maria degli angeli. 
Af Berninis konstriktning, på hvilken Rom lemnar 
så många prof, var han ingen v&n; >de flygande 
draperiema», >de omotiverade st&llningarna», >de 
svallande formerna» stötte honom tillbaka, om han 
än ej kunde neka, att Bernini var en stor »talang». 
I grunden ft.ngslades han, såsom det tyckes, 
inom den italienska konsten mest af Rafael. I 
Dresden hade han beundrat den sixtinska madon- 
nan och, hänvisande till Rafaels eget uttryck esaendo 
carestia di belle donne to mi servo di derta idea 
che mi viene al mentey skrifvit: »De, som antaga, 
att alla våra föreställningar härleda sig från intryck 
af yttre bilder, och neka tillvaron af en högre 
skapande värld inom oss, behöfva blott kasta en 



— 158 — 



blick på denna tafla för att Ofvertyga sig om sit 
misstag, därest de eljest ega någon k&nsla för de 
öfverjordiskt sköna.» I komposition, harmoni 
uttryck och stil ansåg han Rafael vara den frftmst^ 
af alla, och han fäste ej ens ett ögonblicks upp 
märksamhet vid de tillfälliga spår af öfverblomnin< 
eller ansträngning, som hos den odödlige ra&larei 
förekomma. Man har i en senare tid öfverdrifvi 
dessa spår; Beskow hade för dem ej öga, och hai 
har i allt hufvudsakligt. rätt, då han om Rsfae 
säger, att han behållit Peruginos innerlighet 
Lionardos kompositionsstyrka, Fra Baiiolomeos har- 
moni, Masaccios enkla höghet, men dock genon 
inspiration och behag alltid är sig själf. Besko\^ 
fann Michel Angelo »fela genom ett öfvermått. a 
kraft»; han anser hans stil vara »stor men ej ren* 
på samma gång han medgifver Michel Angeloi 
utomordentliga insikter i menniskokroppens ana- 
tomi. »Han är emellertid det största bevis, att 
ehuru mycket snille och konstbildning man än mé 
ega, så blir man aldrig klassisk, då man aflägsnai 
sig från antikens stil.» En annan mästare, hvars 
alster bländade Beskow, var Tizian; han tjusades 
hos honom af karnationen, koloriten, behandlingen 
af den nakna menniskokroppen; äfven Paolo Vero- 
neses »lyx» bedårade honom. För Italiens vårliga 
ungrenässans, för Filippo Lippi, för della Robbia- 



— 159 — 

alstren, för Desiderio da Settignano, for Sandro 
BotticeUi hade Beskow tydligen ej sinne; det var 
ej denna art af filgring, som lockade honom. För 
öfrigt kan man rätt v&l forstå, att han med sitt 
skaplynne ej heller skaUe skatta Rubens högt; 
»hans gracer synas mig alldeles for flunsiga, och 
bland bondbarn träffar man säUan sådana lunsar 
som hans kärleksgudar.» Det behagliga och smak* 
fulla samt värdiga tiUvunno sig däremot hans 
bifall; voro dessa egenskaper, såsom hos Rafael, 
förenade med storhet, kraft, hög harmoni och en 
äu älskvärd, än sublim ingifvelse, så var det så 
mycket bättre. Men man forvånar sig nästan 
däröfver, att en så stor Rafaelsbeundrare nästan är 
lika betagen i Correggio, hvars obestridliga för- 
tjenster i ljusets magi få öfverskyla det tillgjorda 
i hans skaplynne, samt däröfver att han i så starka 
ordalag lofprisfiur själfve Carlo Dolci, som i sin 
»söthet» så mycket afiägsnar sig från natur och 
sanning. Däremot förefaller det helt förklarligt, 
att Beskow skulle så, som han gjorde, älska den 
store Claude Lorrains härliga, fast stiliserade land- 
skap. Hvad bedömandet af skulptur angår, är det 
underligt, att den, som tjusats så starkt af Niobe- 
gnippen, kan förklara den mediceiska Venus vara 
»skönhetens kanoniska bok, sammanfattningen af 
alla regler för jordisk fägring». 



160 — 



Några andra sällsamma yttranden fOrekomi 
i dessa reseminnen, såsom då Beskow säger, i 
den protestantiska andan »aldrig varit gynnao 
för skön konst». Hollands och Englands exem] 
synas i mycket visa motsatsen. Vidare förbland 
han tydligen Johannes döparen med lärjung 
Johannes, då han klagar, att Donatello i sin Dö( 
ren ej återgifvit »den älsklige yngling, som låg \ 
Mästarens bröst». Det finns nog mycket i Donatel 
Johannes, som i alla händelser aldrig skulle kuui 
behaga Beskow, ty DonateUo uppoffrade ofta skc 
heten för det djärft karakteristiska; men det I 
anmärkta felet är naturligen ej ett fel. 

Under sin italienska vistelse sysselsatte i 
Beskow mycket med teater och opera, och de 
skulle framdeles, då han, om ock för kort t 
blef förste direktör vid hofkapellet och teatei 
komma honom till godo. Han hade i Berlin ti 
fäUe att se makarna Wolff, som utbildat si{ 
Weimar under Goethe, samt Devrient. Särski 
beundrade han Wolff i Goethes Tasso samt Egmo 
Devrient som Frans Moor och som Falstaff. Lil 
så njöt han af madame Stich's sätt att återgii 
Orleanska jungfrun, Maria Stuart och Thekla. V 
Glucks operor gåfvos i Berlin, hastade Besk< 
gärna dit för att lyssna tUl fru Milder-Hauptmao 
»någon bättre Alceste eller Armide torde man 



— 161 — 

ej ft höra», sftger han. Wiens störste skådespelare var 
i Beskows tanke Korn, utmftrkt genom en fortr&fflig 
uppfattning och objektivisering af sina roller, en 
adel gång samt en bojlighet, som gjorde, att han med 
lätthet kunde återgifva så väl tragiska som komiska 
karakterer. Fru SchrOder var ftfvenså en stor konst- 
nårsförmåga, och Beskow &nn henne alltid mAsterlig, 
vare sig hon spelade den passionerade Phaedra eller 
den hersklystna Elisabeth eller den k&rlekssjuka 
Sappho. Näst henne intog fru Löwe frftmsta rummet 
bland hofteatems skådespelerskor. Wiens bftste sån-* 
gare var vid den tiden Vogel, »en metallrik och full- 
komlig bariton», och inom fruntimmerspersonalen ut- 
märkte sig fru GrQnbaum s&rskildt i Rossinis operor. 
Samma ifriga teaterstudier drefvos af Beskow 
i Italien. Men ett dystert budskap bredde snart 
for honom ett sorgflor Ofver Roma-vistelsen. En 
morgon inträdde till honom Byström för att sam- 
tala med Beskows reskamrat Kantzow. De stAngde 
dörren, och när Byström kom ut, tryckte han med 
ovanligt deltagande Beskows hand. En timme 
därefter meddelade Kantzow, efter l&mpliga för- 
beredelser, Beskow underrättelsen, att dennes fader 
aflidit; döden hade icke varit förebådad af sjukdom. 
Sorgen var öfvermåttan djup, men den lindrades 
af vänners och landsmäns varma deltagande. Ett 
ögonblick var Beskow hågad att genast resa hem till 

Sv. Akad. Bandi, fr, 1896, 11. 11 




— 162 — 

Sverige, men man afstyrkte honom därifrån och före 
st&llde honom det kloka i att hellre under resor skingr 
sinnets dysterhet än att omedelbart återvända tillstftl 
len, dftr såret strax skulle å nyo upprifvas. Så full 
följdes ftnnu under någon tid vistelsen i utlandei 
Vid hemkomsten år 1821 var Beskow en genon 
konst49tudier och umg&nge med menniskor sam 
genom nya, rikhaltiga intryck mognad man. Hai 
återinträdde i tjenstgöring och förde protokoll 
statsrådet. Men alltjftmt drogs han tiU de poeti 
ska sysselsättningarna, och han eröfrade år 182^ 
Svenska Akademiens pris för ett skaldestycke 
kalladt »Sveriges anor». Detta poems inlämnande 
anmäldes vid Akademiens sammankomst den 11 
oktober; det hade till motto Tegnérs ord: 

Jag vördar, forntidsminnen, ännu er 
Och tänder åter er förtärda lampa. 

Måndagen den 29 november lästes det högt i Aka^ 
demien, och det bestämdes, att de utsedda gran 
skarne ofördröjligen skulle afgifva utlåtande där 
öfver. Den 8 december yttrade Skjöldebrand såson 
sin mening, att stycket var utmärkt genom »mångt 
lysande idéer och bilder, en upphöjd stil och väl- 
ljudande vers». Han gjorde anmärkningar mo 
enskilda uttryck och förordade ändringar, mei 
fann förtjensterna öfverväga felen och tillstyrkta 
en belöning. Akademiens sekreterare Franzén pri- 



— 168 — 

flsde diktionen samt fann i dikten sådana drag af 
snille, som borde föranleda det stora prisete utde* 
lande, därest författaren ville vidtaga enskilda rät- 
telser; han beklagade blott, att sångaren ej gjort 
rättvisa åt frihetstidens vetenskapliga odling. I 
detta afseende synes författaren hafva följt anvis- 
ningen, ty i det tryckta poemet förekomma några 
strofer, som, särskildt förhärligande Linné, om- 
nämna, att »den hand, som tröttnat slunga krigets 
bränder, tändt forskningamas lampa». Leopold 
förenade sig med Skjöldebrand. Wallin yttrade: 
»Man skulle kanske kunna finna stycket något för 
vekt i tonen i afseende på sitt höga ämne; men 
det bör betraktas mer som lyriskt än episkt och 
torde därför äfven ur denna synpunkt kunna försvara 
sig. Den kronologiska anordningen f&refaller i 
början mindre poetisk, men kanske vore motsatsen 
mindre fördelaktig för taflans helhet. Små brister 
här och där i detaljer upptäckas och kunna rättas. 
Arbetet har i min tanke den förtjenst af ren anda, 
frisk kolorit samt len och korrekt versbyggnad, 
att jag sätter det fuUkomligen i bredd med flera, 
som förut erhållit Akademiens högsta utmärkelse, 
och tilldömer det stora priset.»* Beslutet utföll i 



* Tegnér hade ansett ett »accessit» tillräckligt: »Mången 
ung man förlyfter sig nu på Thors hammare, som med behag 
och framgång kunnat föra ett lättare vapen.» 



— 164 — 

enlighet härmed. När namnsedeln öppnades, fann 
man, i stället för namn, följande ord af Leopold: 
»Han väntade sig ej den ära honom hände.» Se- 
dan Beskow gifvit sig till känna, bestämdes, att 
sången »Sveriges anor» skuUe på högtidsdagen upp- 
läsas af Wallin. Författaren var själf den 20 
december tillstädes, mottog belöningen samt erhöll 
några älskvärda helsningsord af direktören, excel- 
lensen grefve Mömer, som därvid äfven hade till- 
fälle att uttrycka sin enskilda tiUgifvenhet for 
den unge skalden, h vilken därefter ledsagades till 
den för prisvinnare bestämda hedersplats, dit han 
själf framdeles som Akademiens sekreterare skulle 
komma att föra ett stort antal unga vitterbets- 
idkare. 

Det är onekligen en fosterländsk fläkt i sången 
»Sveriges anor», och om där finnes mycken retorik, 
så hörde sådant till ett ännu qvarlefvande maner 
från äldre dagar samt motvägdes af en sant 
heroisk ton och fart i framställningen. 

Stycket blef, som bekant, föremål för en 
ytterst omild kritik af Runeberg i Helsingfors 
Morgonblad (n:r 9—11 år 1833.) Olikheterna voro 
ock mycket stora mellan Beskows klangdiktning och 
den skalds sånger, hvilken samma år i nyss nämnds 
blad offentliggjort så kärnlyriska poem som »Den 
döende» och »Hvem styrde hit din väg». Beskow 



— 166 — 

var 80in poet en adel och vftlrustad epigon; hos 
Runeberg arbetade sig fram något alldeles nytt 
och ursprungligt. Det ar ej underligt, om en 
sångare, ur hvars inre nya vårar frambryta och 
som ännu ftr stadd i en maktig utveckling, blifver 
otålig mot de gamla idealen samt jamval i sin 
otålighet något obillig. Runeberg fann, kanske ej 
utan skal, något mekaniskt och »hopklistradt» i 
poemets kronologiska uppställning, och han roade 
sig med att på ett för öfrigt ganska qvickt satt 
travestera stycket, förmenande att det, om man 
blott vidtoge ändringar i nomenklaturen, lika val 
kunde kallas »Roms anor», besjunga de sju konun- 
game, republiken »och så vidare, huru långt man 
behagar». Det högtrafvande, som finnes i Beskows 
sång, var för Runebergs af naturen och af antiken 
n&rda snille motbjudande, och han gjorde anmärk- 
ningar mot många af Beskows blänkande uttryck. 
Beskow hade skrifvit: 

Af segerminnen fylldt, vårt land vid polen 
Står som Europas Äldsta riddarsal, 
På v&lbekanta l^&lmar blickar solen 
Och luften k&nns, af segerfanor, sval. 

Runeberg skämtade öfver denna bild, sflgande 
det ej vara underligt, »att poesien bland veten- 
skapsman i allmänhet har ett så dåligt namn om 
sig, då bon vågar komma fram med sådana hypo- 



— 166 — 



teser som att förklara kölden af segerfanors sväng- 
ning». Detta ftr ju rätt lustigt sagdt, men kanske 
ändå ej fullt träffande. För Beskows inbillning 
BVäfvade bilden af »riddarsalen», ej tanken på 
klimatet; en ilning i »segerfanorna» bjöd i ärans 
och minnets rymd svalka åt den inträdande, en 
friskhet, som lifvade hågen, en fläkt af bragdens 
odödliga ungdom. Gärna må man däremot med- 
gifva Runeberg, att i uttrycket om Sveriges vikin- 
gatid : 

Åt dina söner gafs i arf och lära 
Ett iläckadt svärd, en obefläckad ära, 

antitesen mellan ^»fläckadt» och »obefläckad» är 
något vågad, enär »man allmänt fäster den v&rsta 
betydelse vid ett fläckadt svärd». Runeberg gillar 
den vackra bilden om Sturarnes stam, som 

Endast uti stormen blommor skjuter, 
I lugnet obemärkt i dalen står, 

men han klandrar något snäft och godtyckligt 
uttrycket »en i förtid hopfelld segerfana» om Carl 
Gustafs lefnadslopp. Begäret att finna fel och 
»söka sak» är bra starkt hos Runeberg, när han 
angående Beskows uttryck om Carl XI, att han 
var en »odalman i seder», säger, att »man lätt 
kunde tycka detta beröm närma sig till synony- 
mitet med hvardagsuttrycket bondaktig». Runeberg 
kan däremot hafva rätt däri, att stundom hos Bes- 



— 167 — 

kow bilder och liknelser så korsa hvarandra, att 
»den ena bilden ftr den andras baneman». Vill 
man spåra den innersta och minst sårande granden 
till Runebergs obenägenhet mot Beskows skrifsätt, 
så torde man ej misstaga sig, om man söker den- 
samma i den djupa motsatsen mellan Runebergs 
egen, från hvarje främmande prydnad fria, bilder^ 
nas ståt fbrsraående, nftstan ofargadt naturliga sång 
och Beskows antitetiska samt bildrika stil, som 
påtagligen mottagit oförgätliga intryck af Tegnér, 
för hvilken det var fullt naturligt att strö omkring 
sig ett regn af bilder, glittrande kaskader af 
liknelser. 

Hos Beskow var, ehvad Runeberg måtte 
anmärka, fosterlftndskheten ej uppstyltad utan verk- 
lig och lågande; meUan alla antiteserna och grann- 
iåtsbildema skönjer man en äkta hänförelse. Vackra 
äro i >Sveriges anor» stroferna om Gustaf III:s tid, 
ora än äfven där några för den nyktra tanken ohåll- 
bara öfverdrifter skulle förekomma, såsom när det 
säges, att man den tiden ej talade utan blott 
sjöng: 

Här talas cy: de BäUas språk är Bång, 
eller att 

Ur tidens timglas ingen sand hörs falla, 
Blott blomster-ur beteckna dagens gång. 

Men tvifvelaktig synes den hyllning vara, som den 



^ 



— 168 — 

unge pristftflaren i bftsta mening agnar Svenska 

Akademiens gustavianer, dk han yttrar-' 

Rörd ser jag upp till er, som rörd Jag skådar 
Det tempel, där ej guden dyrkas mer. 

Den, oaktadt sina fel, manliga och ståtliga dikten 
slutar ljust och förhoppningsfullt med anspelningar 
på den tryggade ställning, Sverige genom Carl 
Johan återvunnit. 

Runebergs kritik smftrtade naturligen Beskow; 
han afstyrktes endast med möda af Hwasser, Fahl- 
crantz och Palmblad från att offentliggöra ett af 
honom redan affattadt, skarpt genmftle. Genom det 
närmande, som sedermera egde rum mellan Runeberg 
och Beskow, utplånades minnet af denna episod ; de 
två raotståndarne blefvo, såsom framdeles skall visa 
sig, vänner, och Beskow var i grunden alltför 
högsint för att kunna länge behålla agg. 

Kritiken i »Helsingfors Morgonblad» förekom, 
som vi sett, först 1833; »Sveriges anor» hade pris- 
belönts 1824 samt på tryck utgifvits dels i det 
band af Svenska Akademiens Handlingar, som 
utkom 1827, dels i ett särtryck af samma år. 

Under tiden hade Beskow erhållit flera befor- 
dringar och utmärkelser.* Han utnämndes den 1 

* Han valdes under åren 1822 ocb 1825 till revisor i 
järnkontoret samt år 1824 till ledamot af direktionen öfver 
Stockholms stads sparbank. 



— 16» — 

februari 1825 till förste expeditionssekreterare i 
kansliet samt fbrordnades den 20 december samma 
år att vara handsekreterare hos H. K. H. Kron- 
prinsen. Dftrpä följde år 1826 den 11 maj upp* 
böjelse i adligt stånd; år 1827 den 11 april intro- 
ducerades v. Beskow på Riddarhuset. I maj samma 
år utn&mndes han till kammarherre. 

Under åren 1827 och 1828 fbretog han åt^r 
en utl&ndsk resa genom Tyskland, Holland, Eng- 
land, Frankrike och Schweiz samt hade dftrunder 
tillfoUe att stifta bekantskap med många ryktbara 
personer. Denna gång fbrljufvades forden därige- 
nom att en ftlskad maka medföljde. Beskow hade 
år 1822 i maj ingått äktenskap med Magdalena 
(Malin) Wahlberg, dotter af vice presidenten Georg 
Didrik Wahlberg och Elisabet Chenon. Det var 
hennes andra gifte; tillgifvenheten mellan henne 
och Beskow hade tidigt uppspirat, hon var och 
förblef hans besjungna »Laura», och hennes Alsk- 
vftrdhet har prisats af de många vittra pei^sonlig- 
heter, som gftrna vistades i Beskows och hennes 
g&stfria hem. Bland andra underlftt ej Brinkman 
att, sin vana trogen, hylla henne i små verser 
eller i några af de utsökt förbindliga bref, hvilka 
han oupphörligt strödde för de skönas fötter. 

Till de redan omtalade utmärkelserna lades 
den 11 februari 1828 en^ som iAr Beskow men 



^ 



— 170 — 

ftn mera för den svenska litteraturen skulle blifv 
af stor betydelse, då han n&mnda dag invalde 
till ledamot i Svenska Akademien efter greh 
Wirsén. Han erhöll i Paris underrättelse om val( 
och förklarade i sin tacksamhetfiskrifvelse, att han 
beundran för snillets mästerverk och varma kftrle 
till fäderneslandet samt dess vitterhet utgjord 
hans »enda titlar till denna utmftrkelse>é Den 
november samma år tog han sitt inträde. Ha 
gaf därvid till känna den uppfattning, hvilken ha 
i hela sitt lif skulle blifva trogen, om Svensk 
Akademiens uppgifter. Den skulle vårda svens 
bUdning, svensk smak och svenskt språk; den skull 
framkalla minnen af Sveriges store män ; den skulJ 
vara på en gång :^täflingsbana för snillets idrottei 
och :^ett pantheon för &derneslandets statsmäi 
vise och försvarare». Där vore ett altare rest ick 
blott åt vitterheten, utan åt fosterlandet; den aka 
demiska »helgedomen» borde vara öppen för Ararj 
förtjenst af ovanlig art. På ett ädelt sätt tecknad 
Beskow därefter sin företrädare och dennes verk 
samma, åt olikartade, maktpåliggande statsväi 
egnade lefnad.* Naturligtvis kunde teckningen ick 

* Heimdall 1828 n:r 30 finner talet ädelt och flärdl<ys 
men skulle önskat, att »talaren alltid kunnat lossa sig ur d 
förföriska gullnäten af det figurliga och troprika föredraget 
Heimdall prisar Beskows vackra och Ijudfulla stämma sao 



— 171 — 

vara uttömmande; en så betydande statsmans lif 
kiifver för skärskådandet ett Iftngre tidsafstånd. 
Men i allt väsentligt hade Beskow tr&£Fat det ratta, 
och sj&lfve J&rta, hvilken ansåg Wirsén vara Can- 
nmgs like i duglighet och skarpblick, var nöjd 
med talet. Wallin, som var direktör, helsade Bes- 
kow välkommen i Akademien med de hjärtligaste 
ord. Beskow hade, yttrade Wallin, ej förv&rfvat 
9in plats genom tunga och långa mödor, men tidigt 
och som en äkta ApoUo-son. Wallin hoppades — 
och detta hopp skulle rikligen uppfyllas — , att 
Beskow skulle betrakta valet som en uppfordran 
att ytterligare egna sina krafter åt vitterheten. 
Wallin talade om Beskows bokkannedom och om 
hans genom resor vunna personliga bekantskap med 
samtidens yppersta i litteratur och konst samt 
framhöll, att, om ock den vittra banan har sina 
törnen, en lager vinkar vid målet. Talarens ord 
voro profetiska. Man misstager sig nämligen all- 
deles, om man tror, att Beskow, huru gynnad af 
lyckan han ftn må hafva varit, ej haft att utstå 
r&tt mycket. Ofver honom regnade under lång 
tid klandersjukans pilar, småsinnet och afunden sökte 
att forgifta njutningen af den timliga ära, som i 



hans förmåga att läsa väl utan att deklamera. Detta sanna 
omdöme bör ega stOrre vitsord än det tadel, som vissa press- 
organ sedermera riktade mot Beskows deklamation. 



172 — 



rikt mått kom honom till del. Mt»n Wallin hade 
ock rätt, då han talade om lagern som raOdomas 
lön. Beskow hade gåfvan att vinna hjärtan; han 
hade, redan före sitt intrfide i Akademien, vunnit 
Wallins, och likasom Mömer vid utdelandet af 
belöningen åt sångaren af »Sveriges anor> gifvit den 
enskilda vänskapen rum i sin helsning, sä skulle 
Wallin, hvars ord vflgde än mera, göra det på ett 
förtjusande sätt, då han förklarade, att vänskapen 
alltid skulle komina att glädjas åt Beskows blifvande 
framgångar, äfven om den ej finge inskrifva sitt 
namn med hans bland Sveriges anor. 

Wetterstedt skref till Beskow om talet öfver 
Wirsén: »Vår aflidne vän kunde icke få en bättre 
talare, och då han i alla afseenden fortjente att, 
åtminstone efter döden, uppskattas for hvad hui 
verkligen var, är det tröstande för hans saknande 
vflnner att i dettA fall icke samtiden kan förebrås 
någon otacksamhet.» 

Wirséns efterleranade hustru uttryckte i bref 
sin djupa erkänsla för det sympatiskt beundrande 
sätt, hvarpå Beskow tecknat hennes makes lif. 

Om man ej tager i betraktande den lilla 
»epilog», som under titeln »Födelsedagen» uppfördes 
på k. stora teatern med anledning af prins Carl 
Ludvig Eugénes — sedermera konung Carl XV:s 
— födelse och som är af föga värde, så inskränkte 



— 178 — 

sig Beskows poetisks verksamhet under detta tids- 
skede till »Vitterhetsförsökens» andra upplaga af 
år 1829 och till den dramatiska dikt »Erik XIV», 
som ulgafis redan 1827—28. Blicken m&, för att 
sedermera i ett sammanhang skärskåda Beskows 
hda dramatiska verksamhet, nu riktas på de lyri* 
ska dikterna af 1829. I denna samling hade flera 
sånger ur Vitterhetsförsöken af 1818 och 1819 upp- 
tagits; men en sofring hade försiggått, några ute- 
slutningar egt rum och nya dikter tillkommit.* 
Bland dessa nya m&rkas dels fosterländska, dels 
erotiska, dels af tillfälliga anledningar framkallade 
sånger. »Den gamla rustkammaren», hvilket stycke 
skrefs »vid ett rykte att gamle arsenalen skulle 
förskingras», röjer Beskows vördnad för våra gamla 
minnesmärken och troféer. Stycket synes hafva, 
på grund af Tegnérs anmärkningar, genomgått en 
grundlig omarbetning, redan innan det infördes i 
Iduna. Tegnér hade ogillat uttrycket »segerns 

* I tidskriften Heimdall för 1828 hade intagits Beskows 
diBtidier »Sverige», »Garl XII:8 graf», »Byströms Jono» och 
>Ett porträtt af Westin» samt dikten »Lysmaskent och hyll- 
ningBgftrden »Svenska skalder» (Leopold, Tegnér, Wallin, Fran- 
zén, Ling, Atterbom). I samma tidskrift för 1829 finner man 
>Den döende skalden», »Drömmen», »Skålar den 3 maj 1829», 
»Till Byström», »Sången vid aftftckandet af Bellmans byst», 
»Ord till mnsiken vid H. M. Drottningens kröning», »Ord vid v. 
presidenten af Wahlbergs graf», »De tre Carlame», »Till Franzén 
▼id hans makas graf» och »Till Hjalmar Mömer». 



— 174 — 

svanor» och att »svftrdets blåa tunga skar runon. 
Förmodligen p& grund af samme skalds anm&rk- 
ningar uteslöts ur denna samling skaldestycket 
»Liejonkungen», hvilket dock sedermera infbrdes 
i »Vitterhetsförsök» (1862). Beskow visar sighafra 
följt några af Tegnérs råd, men visst icke alla. 
Då det kan vara af intresse att se, huru skarpt 
och iint Tegnér granskade sin v&ns skapelser, må 
några enskildheter ur denna granskning omn&mnas. 
Beskow skref om Carl XII: 

Dr QaUens vagga, tvilling-Herkales, 
Du steg, att listens dolda ormar krossa. 

Tegnér anmärkte: »Tvilling- Herkules synes mig 

ej klart nog uttrycka hvad meningen hftr ftr, nftm- 

ligen att Carl XII vore att anse som en tvilling- 

bror till Herkules.» Uttrycket fick dock qvarstå. 

Beskow skref: 

Skönt är se blekna vid din herskarrOst, 
Som undersåtar, kungame på troner, 
Dock skönare se slumra i ditt bröst 
En världs passioner. 

Tegnér klandrade uttrycket »en världs passionen 
och sade: Ȁr icke meningen ungdomens passioner, 
de vanliga nämligen, ty från passioner var Carl 
XII visserligen lika så litet fri som alla andra 
store män, ehuru hos honom ärelystnaden upp- 
slukade alla andra?» Orden ändrades icke. Beskow 
hade skrifvit om Carl: 



— 175 — 

Han fann jn ej i lif?et ens en skatt» 
För honom tro och &ra ensamt yftgde; 
Ej ryktets s&ngare i har han satt, 
Ej hof han egde. 

Med stoftets sOner icke anfbrvandt, 
Död för all prakt, all njntning, fröjd och smärta, 
Han strålade hlott ren, som en demant, 
I kraft och hjärta. 

Tegnér anmärkte lustigt om orden »han fann ju 
ej i lifvet ens en skatt* : »Antingen detta har af se- 
ende på kungens fattigdom eller på hans andra 
frivUliga privationer, synes det mig dock stå i ett 
alltför lösligt sammmanhang med efterföljande 
vers.» Beskow vidtog den obetydliga ändring, 
att orden fingo lyda: 

Han fann i menskolifvet ingen skatt. 
Beskow skref : 

Så hrann hans eldsjäl, fast och ofömött, 
Så hjärtat, genomskinligt, slog därinne. 

T^nér anmärkte med skäl: »Därinne kan efter 
språkbruket svårligen hänföras till annat än eld- 
själ, men hjärtat kan ej sägas slå i själen.» Orden 
äro oförändrade i Vitterhetsförsök af 1862. 

Det finnes mycket fint behag i de hyllningar, 
som Beskow i de år 1829 utgifna Vitterhetsförsöken 
^nar Tegnér, och stycket »Vid läsningen af Teg- 
nérs Axel» förfelade ej sitt intryck på Axels sångare. 
Ån vackrare är dock måhända dikten till Leopold, 
där slutstrofen har en viss storartad värdighet. 



— 176 — 

Bland de erotiska dikterna ftster roan si 
snart vid den epigraramatiskt vemodiga >Fråga 
vid »Drömmen», hvars smältande svftrmeri aftkei 
ligen gjort intryck på Bottiger, i hvars dikte 
många liknande kftnsloutgjutelser med alldele 
samma tillsats af sinnrikt behag förekomma, san 
vid »Lysmasken», hvilken vann Tegnérs synnerlig 
godkännande och har fördelen af att framställ 
en verklig situation, ej förlora sig i molnen. 
»Budbärerskan» förmärkes något af den Franzénsk 
sångens ofärgade men intagande behag. Som pn 
på Beskows erotiska poesi från denna tid må de 
ofvannämnda »Drömmen» kunna anses betecknande 
den känsla, som uttrycker sig i denna för oi 
kanske gammalmodiga och uta-n tvifvel sirliga foni 
har svårligen befunnit sig på kokpunkten, men d( 
vore förmätet att betvifla dess äkthet. 



m 



m 



Drömmen. 
Till Laura. 

Jag drömde du en blomma var, 

En fjäril jag med gyllne vingar, 

Det öppna skötet älskarn bar, 

Från blad till blad han drucken svingar, 

Vid månens glans han satt där qvar 

Och kysste tåren från dess öga. 

Kom så en vind — det morgon var — 

Och drömmen flydde till det höga! 



r- 177 — 

Jag drömde da som stjftrna satt 

Uppå det blåa fästets pamia, 

Och vandraren, i jordens natt, 

S&gs h&pen vid dess skönhet stanna, 

Men, som ett moln, jag sakta ik)t 

På himlen fram, hvars glans du prydde, 

Och i en dimma stjärnan slöt. 

Tills dagen kom — och drömmen flydde! 

Jag drömde du ett eko var 
Och jag en sång af Igärtat skrifren; 
Hvar ton, som jag i rymden bar, 
Blef af din stämma återgifven, 
Det ord, du trognast gaf igen, 
Som jag på dina läppar lade: 
Jag älskar! — o, jag hör det än. 
Det är ej dröm, att du det sade! 

Man sftge hvad man vill om detta sångsfttt, man 
kalle det sentimentalt och föråldradt, men det är 
i alla fall både gratiöst och melodiskt. Samma 
musikaliska tycke, om ock mera innerligt, kanske 
ock standom mera känslosamt, återfinner man sedan 
i Bottigers troligen af denna dikt påverkade stycken 
»Tag mina suckar, vind, och för till henne» samt 
>Tftnk någon gång på den hvars hjärta gömmer». 
Men Bottigers poesi blommar upp till rikare, fullare 
fägring, än Beskows egt, i sådana dikter som 
>I.*aura8 hem» och »Sent, men evigt». 

I Beskows samling af 1829 förekommer bland 
andra tillfällighetsstycken ett, som innehåller »Ord 
till sorgmusiken vid H. K. H. prinsessan Sophia 

89. Akad. Bandi, fr. 1890. 11. 12 



— 178 — 

Albertinas begrafning». Det flr rött ståtligt, silr 

skildt i den afdelning, som börjar: »Betald ä 

gärden åt förgftngligheten», men man förvånar sig 

då man känner den älskvärda furstinnans svag 

heter, öfver uttrycken om hennes »stilla vandel 

samt öfver följande ord, som bättre skulle lämpa 

sig vid en tålig askets grift: 

Lönen ej ifrån dig viker, 
Hoppet gäckar, lyckan sviker, 
Dygden ensam håller ord, 

och till yttermera visso upprepas, närmare dikten 

slut, denna hyllning åt »dygden»: 

Af ingen lysande bedrift, 

Vid hvilken menskligheten gråter, 

Do eger här din minnesskrift; 

Du den af dygden tecknas låter 

Vid foten af en älskad grift. 

I denna samling ser man äfven många andr 
vackra grafrunor. Främst bland dessa står dei 
af Hans Järta så lifligt beundrade sången »Til 
Franzén vid hans makas graf», som verkligen ege 
rörande toner. Ädel är dikten »Till J. O. Wallii 
vid N. von Ro^ensteins graf» med de vackn 
raderna: 

Lagern, som han förr dig räckte, 
Du på urnan fast igen, 

och i sången öfver svärfadern G, D. af Wåhlberj 
märkas de manliga raderna öfver lefnadsregeL 
»Frukten Gud, aren konungen»: 



— 179 — 

I en nyklok tid, som strider 
Helst med ord, där handling är — 
Som ett svärd från forna tider — 
Mäkta tnng och till besvär, 
Klingar Btnött denna lära; 
Men i tidehvarf, som bära 
Sverges ära, led från led, 
Hjälpte man sig fr^m därmed. 

Ed och annan reminiscens från Tegnér förekom- 
mer i dessa sånger; dylika ofrivilliga lån aro kanske 
svåra att undvika i den nyare tiden, då, som 
Jean Paul säger, akrifbordet står så n&ra bok* 
byllan. N&r det i Beskows sång vid excellensen 
grefve Brahes graf heter: 

Jämna, såsom Themis' vikter, 
Stodo dina tänkesätt, 

så är detta alltfOr mycket detsamma som Tegnér 

år 1806 skref i den odödliga sången om Tiliander: 

Ingen nyck var din. Som Themis' vikter 
Stod ditt sinne jämnt. 

Beskow var i allmftnhet ganska lycklig som 
tillfUlighetsdiktare. I dylika sånger framträder 
ofta hans hjärtegodhet parad med den förbindlighet 
och måttfullhet, som utmärkte hans väsen, samt 
med någon fyndig, liflig eUer smakfull vändning, 
som gaf anrättningen krydda. En liten pärla 
bland dessa dikter är den, märkvärdigt nog, icke 
i någon diktsamling intagna sång, som han den 

o 

22 maj 1848 egnade Gustaf Löwenhielm. At 



— 180 — 

denne ungdomlige veteran, som B. E. Malmström 
i sin sköna sång »Det gamla paret» kallat »sist 
bland gustavianer», hembar Beskow en uppriktig 
och sann hyllning, då han sade, att hos honom 

Varma hjärtat af kometten 
Slår under fältherms blåa band. 

Beskow hade haft trägen beröring med Gustaf 
Löwenhielm sftrskildt under b&gges bemödanden att 
hälla den konservativa tidningen »Biet» i ekono- 
miskt afseende uppe, och han hade lärt sig, att 
beundra det sprittande, eldiga och fosterländska i 
Löwenhielms lätta lynne. 

I Beskows Vitterhetsförsök från år 1862 hafva 
upptagits en mängd af de äldre poemen, men nya 
hafva ock tillkommit. »Buketten» hör till den 
erotiska cykel, som genom andra skapelser är oss 
förut bekant, och den eger, äfven den, ett behag, 
i hvilket ömhet och prydlighet äro förbundna med 
melodiös språkklang. I »Isländaren» märkes i 
orden: 

Den ej vet, hor kärlek brinner, 
Som det ej bland faror lär, 
Och en kyss af flickan vinner, 
Som ej köpt med döden är, 

ett efterljud från Schillers »Hero und Leander»: 

Der hat nie das GlQck gekostet, 
Der die Frucht des Himmels nicht 




— 181 — 

Raabend an des HöUenflasaes 
Schanerrollem Rande bricht 

Vackra ftro i »Strö vers» disticherna om Sverige: 

Åldriga jord, du är lik den gamle atheniensam: 
Aldrig man rörde hans kropp utan att träffa ett ärr. 

Egendomlig och intressant är Beskows not till 
disticherna »Svenska skalden, hvilka innehåUa 
hyllningar åt Leopolds, Tegnérs, Wallins, Franzéns, 
Lings och Stagnelii diktning. Beskow berättar, 
att dessa verser, när de författats, erbjödos åt de 
då stridande partiemas tidningar, hvarvid den ena 
sidan gjorde till villkor för införande, att verserna 
öfver Leopold skulle uteslutas, den andra vägrade 
att införa verserna öfver Atterbom. Omsider upp- 
togos de, såsom ofvan meddelats, ostympade i 
veckobladet Heimdal]. 

Beskow skref, då han år 1862 utgaf denna 
tillökade samling lyriska dikter, ett förord, hvari 
han blygsamt antyder, att hans sånger »sakna 
burskap inom den högre diktens område» och att 
deras värde egentligen ligger i att utgöra »litterär- 
historiska bidrag» till skildringen af ett numera 
förgånget tidskifte. Betraktade såsom sådana, 
sakna de ej heller sin betydelse, hvartill kommer, 
att enskilda stycken hafva ett förfinadt behag och 
när som helst låta läsa sig. 



— 182 — 



Dikteamlingen af 1829 blef föremål för olika 
bedömanden. Nya Argus, alltid obenftget stftmd 
mot allt, 8om hade något sammanhang med Svenska 
Akademien, klagade öfver »frostigheten» i Beskows 
poesi, gillade vissa stycken såsom »Lysmasken», 
»Budbftrerskan», »Drömmen», »Borgruinema» och 
»Eolsharpan», men anmärkte, att med älskvärdheten 
i Beskows diktning ftr förenadt något »languissant 
och kokett». Blidare dom var ej att vänta från 
ett organ, som — under en tid, då bland andra 
Geijer, Tegnér, Wallin, Franzén och Järta sutto 
vid Akademiens bord — förklarade »Ijuseklftreringen 
vara det mest upplysande vid Akademiens ceremo- 
niösa fester». 

Mera gynnsamt uttalade sig Heimdall, som 
prisade vissa dikters melodiösa karakter och sång- 
barhet; loforden äro dock, såsom var att vänta 
af Rydqvist, blandade med några anmärkningar 
mot det »öfverspända» i några af dikterna om 
Carl XII. 

Argus hade kallat Beskow hof- och stat«poet, 
benämningar, hvilka samma tidning fordom klan- 
drande slungat mot Wallin. Tidningen utdömde 
orättvist alla tillfällighetsstycken, som framkallats 
af oflSciella högtidligheter eller tilldragelser inom 
det allmänna. Heimdall hade med anledning af 
dessa förflugeiiheter (1831, n:r 2) en ganska rolig 



— 183 — 

artikel af starkt ironisk karakter. Det heter där 
under låtsadt bifall till artikeln i Argas: »Till* 
foUighetspoesien, M. H., hof- och statspoesien, 
M. H., &r en poesi, som jag ej kan tåla. Det har 
allt från piltåren grymt förargat mig, att man 
gifvit poetisk rang, heder och värdighet åt en hop 
vismakare, som i själfva verket endast varit till- 
ftUighetspoeter. Tyrtaeus t. ex, författade blott 
krigssånger, med hvilka han för tillfället inspire- 
rade en massa af soldater, och för detta har man 
infbrt hans namn i Greklands vitterhetshistoria. 
An värre är det med Pindarus. Man känner ju 
från honom ej en rad, som icke blifv^it framkallad 
för att prisa någon segervinnare vid de olympiska, 
pytiska, nemeiska eller istmiska spelen — och 
ändå har man haft den enfaldigheten att kalla 
denne Pindarus en stor skald. Nå, än Horatius 
då? Det är en skam att se, huru man kunnat 
utgifva hela fyra böcker af öder och en epodon 
liber, däraf tre Qärdedelar bestå af idel smicker 
eller annat tillfälligt joller till Augustus, Maccenas, 
Agrippa med flere hof- och ämbetsmän, dito sånger 
till riksens ständer eller, som det på latin heter, 
ad poptdum rofnanuvi. Håren resa sig, då man 
förnimmer, att Thorvard Hjälteson ordentligen låtit 
beställa sig att på Upsala backe sjunga ett qväde 
för Erik segersäll efter s^ern vid Fyrisvall.» 



— 184 — 

Klandret mot tillfällighetsdikten har upprepats 
gång efter annan. Det har sin förklaring i många 
tillfällighetsdikters tarfliga beskaffenhet och brist 
på ingifvelse, och man har i sådana fall haft 
rått att tala om »beställningar» invita Minerva. 
Men tillfällighetsdikten kan — förutom att, enligt 
Goethes ord, hvarje åkta lyriskt stycke egentligen 
ftr en tillfällighetsdikt — vara något helt annat. 
Den tillfälliga uppgiften kan hafva värmt och eldat 
sångarsinnet, framkallat ingifvelsen. Och besjun- 
gandet af stora tilldragelser i en stats lif kan, 
såsom Järta sagt, ej heller anses vara någonting 
för en stor skald ovärdigt. Hos oss hafva i nyare 
tider Tegnér, Bottiger och Talis Qualis varit, hvar 
i sin art., fulländade mästare i den tillfällighetsdikt, 
som åt stundens festglädje eller sorgestämning 
förlänar evärdelig helgd. Afven Beskow har inom 
denna diktart skrifvit saker af verkligt värde. 



Redan år 1823 skref Beskow till Järta: »De 
flesta af mina lediga stunder hafva upptagits af 
författandet utaf en dramatisk komposition, och 
ämnet är det evigt filade och utnötta: Erik XIV.» 
På tryck utkom arbetet först 1827. Det tilleg- 
nades dåvarande kronprinsen Oscar, och Beskow 



— 185 — 

yttrar i företalet, att han, på grund af ftmnets 
stora omfattning, måst indela stycket i två sär- 
skilda sorgespel, af hvilka det ena behandlar Eriks 
historia till afsftttningen, det andra hans f&ngenskap 
och död. Han förklarar sjftlf, att det fbrsta sorge- 
spelet ftr ett läsdrama, medan däremot det andra 
mera ftr beräknadt för uppförande på scenen. 
Vidare försvarar han den afvikelse från historien, 
han begått genom att låta Possevinus vistas i 
Sverige redan före Eriks död och påskynda den- 
samma genom sitt inflytande öfver Johan. »Om 
icke Johans karakter skulle förlora den grad af 
moraliskt värde, hvarförutan han måste blifva mot- 
bjudande och följaktligen alldeles opoetisk, var det 
nödvändigt att låta någon af dem, som egde hans 
förtroende, åtminstone ingifva honom den tanken, 
att Eriks död vore villkoret för hans säkerhet och 
upprätthåUa hans vacklande mod under kampen 
mellan mensklighet och själfförsvar. Possevin, hvars 
öfverlägsna moraliska kraft förvandlade Johan till 
ett ledbam i hans hand, hvars intresse fordrade 
att alldeles förvissa sig om konungen och göra sin 
l&ra för honom oumbärlig, var därtill i alla afse- 
enden lämpligast. Den delaktighet i en broders 
död, som vidlåder Johan, leronar honom i alla 
fall, äfven inom dikten, i den mörka dager, uti 
hvilken häfdema honom ställt.» 



— 186 — 

Manuskriptet till Beskows Erik XIV hade 
granskats af Leopold, Franzén, Lagerbjelke, Brink- 
man och Valerius; men han kände sig i alla fall 
mycket tveksam med afseende & flera delar af 
arbetet och skickade det år 1826 till den kritiske 
Jftrta, som då bodde i Upsala, med de orden: 
>Upsala var en olycksstad för Erik vid hans sista 
besök där 1567, och jag fruktar, att det, han gör 
där 1826, ej gör honom mera omtyckt.» J&rta 
granskade manuskriptet mycket noga samt rådförde 
sig med Geijer och Atterbom. De funno diktionen 
i det hela förträfflig; men det undgick dock ej 
den klarsynte Järta, att uttryckssättet stundom var 
»alltför modernt eller rättare förrådde moderna 
begrepp». Så anmärker han, att orden »stat> och 
»medborgsman» voro främmande för Erik XIVis 
Sverige; »land och rike kallades då det, som nu 
heter stat». Geijer ansåg karaktererna ej öfverens- 
stämmande med historien, och Järta framhöll, att 
Beskow af Erik egentligen gjort två alldeles oför- 
enliga personer, den ena nästan ända till fullkom- 
lighet god och ädel, den andra rasande och stiUld 
utom gränsen för moralisk imputation. Han skulle^ 
önskat en sådan sammanjämkning mellan de stri- 
diga egenskaperna, att karakteren blifvit mera 
begriplig, hvarjämte han ansåg, att Beskow borde 
låtit Eriks öde mera motiveras genom de verkligt 



— 187 — 

onda dragen i hans sinnelag. Jftrta träffade i 
denna anmärkning en ömtålig punkt i stycket. 
Han var ej heller nöjd därmed, att Beskow låtit 
Nils Sture i böljan af stycket spela en rätt dålig 
roll. Och vidare ogillade han alldeles sättet »att 
hvälfVa skulden till Eriks mord från Johan på 
Possevin». 

Beskow besvarade tacksamt och vänligt Järtas 
anmärkningar, men vidhöll i hufvudsak sin egen 
mening. 

De tvenne sorgespel, som under det gemen- 
samma namnet Erik XIV lösligt förenats, fingo 
hvar sin särskilda fyllnadstitel ; det första kallades 
>Erik konung», det andra »Eriks försoning». De 
sakna visst icke skönheter, stilen är stundom 
heroisk, och den i andra af delningen skildrade 
striden inom Johans bröst har dramatiskt intresse. 
En hufvudanmärkning mot det yttre framställ- 
ningssättet och språket måste dock göras; de hand- 
lande personerna uttrycka sig ungefår så ädelt och 
fint, som Beskow brukade göra, och uttryckssättet 
är dessutom något för retoriskt. I Eriks mun 
passa ej rätt ord, sådana som dessa: 

Nej, jag vill hellre evigt bli bedragen 
An öfverge min tro på meusklig dygd, 

eller: 



~ 188 — 

Föniiift 

Och mensklighet — se där mitt SY&rd, min sköld, 
Med dem jag önskar strida, hoppas segra. 

Det ftr ej heller rätt troligt, att Karin Månsdottei 
brukade jämföra sig med en »valkyria>. 

Hvad åter de två dramernas inre egenskapei 
angår, så hade först och främst Jftrta r&tt, näi 
han betonade, att Eriks karaktersutveckling ocli 
öde ej ftro klart tecknade, så att man kan se, dek 
huru de motsatta egenskaperna i hans personlighet 
kunde vara förenade, dels huru han själf föran- 
ledde sin undergång. I detta afseende har Bör- 
k jessons romantiska sorgespel Erik XIV afgjorda 

fBreträden framför Beskows, medan åter Beskow 
aldrig i språk och stil har Börjessons osmaklig- 
heter. 

Men vidare är det andra sorgespelet »Eriks 
försoning» egentligen en föga tragisk martyrhistoria 
utan utveckling; Erik är förädlad och renad samt 
fortfar att vara det hela fem akter igenom. Hufvud- 
personen i detta andra drama är egentligen Johan; 
men om ock Beskow stundom vackert tecknat 
kampen i dennes sinne, så har dock Johan för- 
lorat i intresse genom att göras till ett verktyg 
för Possevinus, hvilken dels i historien aldrig haft 
någon inverkan på Eriks bedröfliga öde, dels, 
oaktadt hans inflytande på Johan visserligen var 



— 189 — 

stort, ej egde det oinskränkta välde öfver konun- 
gen, som Beskow låter honom ega. I själfva 
verket lyckades Possevinus aldrig att genomföra 
hvad han Önskade; underhandlingarna strandade^ 
som bekant, på Johans betänkligheter dels mot 
celibatet, dels mot romerska kyrkans sätt att 
förmena laici kalken i nattvarden. Men annars 
må det visserligen medgifvas, att i dramatiskt 
afseende just Possevinus, sådan som Beskow teck- 
nat honom, har drag af dyster storhet och är en 
af de mest fängslande personerna i hela dikten. 

Tillägger man, utom det som redan anfbrts, 
att Beskow, troligen följande sitt milda, medlid- 
samma lynne samt anslutande sig tiU det häfd- 
vamia sättet att låta Erik vara en mycket bättre 
menniska än Johan, gjort Erik XIV så öfver- 
vftgaode ädelsinnad, att han med alla sina svagt 
framhållna fel tyckes duka under mindre för egen 
tygellöshet än för ett oblidt öde och menniskors 
ondska, så har man anfört de dramatiska betänk- 
ligheter, som de båda sorgespelen onekligen fram- 
kalla. 

Men å andra sidan bör man ihågkomma, att 
Beskow egentligen var den förste i Sverige, som 
med poetiskt sinne och med talang började att, 
under inflytande af de stora Schillerska dramerna 
mera än af Shakespeare, för scenen behandla foster- 



— 190 — 

ländska Ämnen; vidare bör erinras, att han a 
mycket blygsamt yttrade sig just om sin Erik X 
han sade: >Vid den ofta öfVerklagade bristen 
dramatiska arbeten hos oss, särdeles sädana, h\ 
till ämnet ftr hemtadt från våra egna hftfder, 
det kanske förlåtligt att bjuda hvad man e^ 
äfven om man nödgas göra det utan allt ansp 
på mästerskap, och äfven ursäktligt om man m 
lyckas, då målet på denna bana, den svåraste 
alla, äfven af den fulländade konstnären så sft] 
uppnås.» Det var obestridligen ett nytt upps 
som Beskow i vår litteratur gjorde med sina sv 
ska dramer, och en eftervärld bör därför ^ 
honom tacksam. Slutligen må man ej glöm 
att i Beskov^s dramatiska författarskap en utve 
ling visar sig. Om »Erik XIV» ännu har ny 
gynnarens svagheter, så är »Torkel Enutsson» 
betydande arbete. — Cygnaeus har förmån 
bedömt just »Erik XIV».* 

Förutom texten till »Ryno», om hvilken län 
fram skall i korthet talas (jfr för öfirigt Sv. 1 
teraturföreningens tidning 1834 n:r 24 och Å 
utarbetade Beskow flera större dramatiska ska|: 



* »Danak Maanedsskrift for Litteratur» iimehfill 183( 
berömmande anmälning af Beskows Erik XIV. Versiåkatioi 
behag och den retoriska styrkan prisas; dock säges haudlio 
vara något för bred samt Johans karakter alltför mörkt tecki 



— 191 — 

ser, hvilka i tryck fingo den gemensamma titeln 
^Dramatiska studier». Det första bandet af dessa 
dramatiska studier utkom 1836 och innehåller 
sorgespelen Hildegard och Torkel Knutsson » h var- 
dera i fem akter; de &ro tillegnade Tieck såsom 
en gftrd af vänskap och erkilnsla. 

Förutsättningarna för den dramatiska intrigen 
i Hildegard äro följande. Ragnar, en kristen kämpe, 
har tillvunnit sig Cunigundas hjärta och röfvat 
henne till sig; men hennes fader, vredgad öfver 
skymfen och dessutom drifven af ätthat, har ut- 
manat Ragnar till ett envig, hvari Ragnar dödar 
sin svärfar. Till försoning för detta dråp gör 
Cunigunda ett löfte, att det barn, hon bär under 
sitt hjärta, skall invigas åt kyrkan. 

Cunigundas dotter Hildegard är således, på 
grund af moderns löfte, bestämd att blifva nunna. 
Men då dottern intages af kärlek till den kristne 
k&mpen Thiodolf, gör hennes fader en vallfart, 
för att af den helige fadern utverka frikallelse 
från löftets uppfyllande. Ett rykte förmäler visser- 
ligen, att Ragnar på hemvägen omkommit; men 
han infinner sig omsider lifslefvande. Han har 
fullgjort de botöfningar, som påfven föreskrifvit, 
och intet hinder står i vägen för Hildegards före- 
ning med Thiodolf, men Hildegard är redan bru- 
ten dels af fidn kärlekssorg, dels af smärta öfver 



— 192 — 



m 



i^r 






"m 



fv 



moderns död, och hennes lycka har kommit f 
sent; hon dör, och hennes fader, som tolkar det 
ödets slag så, att ingen ånger, inga tårar, inj 
botöfningar kunnat från honom och hans &tt s 
vända den förbannelse, som det på Cunigund 
fader af honom begångna envigesdråpet framb 
svurit, dödar sig själf. 

Beskow berättar, att tanken på forfattand 
af detta stycke hos honom första gången väckta 
då han år 1820 i Rom åskådade en nunnas in vi 
ning. 

Stycket är i sjftlfva verket mera l3rriskt 1 
dramatiskt, och handlingen saknar för öfrigt sai 
tragik, medan däremot visserligen diktionen föret 
åtskilliga skönheter. Skildringen är historiskt-epis 
man finner ej här den karaktersutveckling, d< 
dramatiska culmen och den kollision, hvarfömti 
ett stycke ej kan göra scenisk verkan. Det ligg 
en motsägelse däri, att Cunigunda i första akt^ 
ej ser några egentliga hinder för dotterns förenii 
med Thiodolf, enär den påfliga dispensen ki 
utverkas, men i den tredje alldeles släpper dem 
utsikt. Men detta är en ringa sak och skul 
måhända kunna förklaras ur Cunigundas sorg öfv( 
Ragnars, såsom hon förmodar, redan timade dö 
hvilken kommit hoppet om hans lyckliga undei 
handlingar i Rom att stranda. Ej heller är d 



— 193 — 

alldeles onaturligt, att Cunigunda efter ett lif af 
lidanden dukar under, låt vara att hennes död 
bort närmare motiveras. Men värre är det med 
Hildegard och med Ragnar. Det finns intet inre, 
dramatiskt skäl, hvarför Hildegard skall dö just 
i det ögonblick, dä hon utan hinder kan förverk- 
liga sina länge närda drömmar om en förbindelse 
med Thiodolf; hennes död synes som en ren till- 
ftUighet, och sådana tillfUligheter kunna väl inträffa 
i lifvet, men äro ej därför dramatiska. Men äf?en 
Ragnars själfmord förefaller alldeles osannolikt; 
för det första tyckes han vara alltför mycket 
besjälad af kristna idéer för att kunna bära hand 
på sig själf, och för det andra hade han icke begått 
något efter den tidens föreställningar oförsonligt 
brott genom att i ett envige — till hvilket han 
blifnt nödgad — dräpa en anhörig. 

Den bäst tecknade karakteren i detta sorge- 
spel är en biperson, nämligen kämpen Björn, som 
blott till namnet är kristen, men i grunden tror 
på de gamla gudame. 

Författaren har försökt att skänka detta stycke 
ökad tragisk styrka genom att gifva detsamma en 
bakgrund af gamla ättefejder, ärfda från förfäder. 
Men detta är ej till fyllest för att framkalla ett 
sannt tragiskt intryck; därtill kräfves, att styckets 
hnfvudperson själf därjämte invecklar sig i egen. 

Sv, Akad. Bandi, fr, 1896, 11, 13 



— 194 — 



om An med forfikdemas sammanflAtid, skuld. O 
den fldculd^ som Rafi^ar ådragit sig, Ar — sedd 
tidsfOriiällandeDas ljus — ej tillrAcklig för i 
motivera hans och hai» fada fitmiljs undecgii 
För öfrigt Ar Hildegard, som dock Ar stycb 
hjAltinna, fullkomligt skuldfri, favarfor hennes ö 
föorefaller alldeles oförakylldt, Hksora det ock ka 
nat alldeles undvikas. 

Af långt större, ja, i^ verkligt stor betyde] 
Ar det i samma band af »Dramatiska sl«di< 
förekommande sorgespelet Torkel Knutsson. 

Prologen till detta stycke har c^Alf dramati 
form och tjenar som inledning. Den fftrsiggii 
Rarelen under Torkeb fAlttÅg. Af knektam 
samtal med hvarandra få vi redan en förberedan 
förestAlIning om Torkel Knutssons karakter o 
skaplynne. De kalla honom en kättare, men < 
prisa hans omsorger om odidmAn och borgai 
hans riksvÅrdande verksamhet: 

Han Tet, hvad penningen 
Ar värd och låter den ej g&ma Idinga 
I kyrkobäcknet; men han drifver handel 
Och bygger slott och städer, lägger vägar 
Och smider vapen för den tionde, 
Hvarmed man f5rr fiek aflat, sång edi rticvork. 
Den bette fattigtionde, men gick 
Så sakta i de rika munkars påse. 

HAren, som afgudar Torlcel, vill göra honom ^ 



— 196 — 

konung; men han afböjer vredgad anbudet och 
tuktar anstiftiame af tilltaget. 

Redan i den första akten se vi moloen sam- 
mandraga sig Ofvep Torkel Knutssons hufvud. Ärke- 
biskop Nils Kettilson, som af författaren ej skil- 
drats med öfverdrifvet svarta fårger, utan som en 
af öfvertygelse nitälskande hierark, hvilken främjar 
kyrkans intressen af plikt och samvete, står i 
begrepp att mot Torkel utsluQga bannet på grund 
af dennes fOrsöl^ att minska kyrkans makt. I andra 
akten sijker den svage konpng Birgers sluge bikt- 
faåer Ignatius — i hvilken Beskow däremot tecknat 
en rftnkfuU och om medlen obekymrad samt full- 
komligt samvetslös obskurant — att hos kungen 
utså misstankar mot Torkels konungatrohet. Torkel 
åter bemödar sig att stålsaatta konungen mot kyr- 
kans anspråk. Det kan ej nekas, att Beskow h&r 
lånat marskeiU mycket moderna tankar samt fram- 
ställt honom såsom ett sji^gs markis FoB^y som för 
»samvetsfrihetens» s^. Det år knappt troligt, 
att den verklige Torkel Knutsson, hurkyrkoreforina- 
tortska tankar han n\å tros hafva haft, skulle 
kunnat 34tra sig så, som han hftr gör: 

En vftndniiigspankt i stateas lif ftr ini^e. 
Vår tid står vid sin graf. Ren hälft förkoli^ad 
Ar riddarandan. Det förband, som knutits 
Emellan henne och den gamla kyrkan, 
<^U f|41a, ty en txedije jofiHf^ st^ ^pp: 



— 196 — 

Medborgarens, den fredliga inbyggarns, 

Hvars styrka, ljus och flit blir statens lifskraft. 

Det klingar ytterst nymodigt, nftr Torkel förklai 

att påfv^emakten skall falla, emedan den rec 

»fyllt sin andel i vftrldsbildningen», eller då I 

säger : 

Jag är ej kyrkans eller adelns ovän, 
Blott samvetstvångets och det yttre våldets. 

Men om än dessa uttryck ej rätt passa 
den tecknade tiden, så har dock Beskow lyck 
att, om än i moderniserad form, lemna en ans 
ende bild af den store och verkligen framsyi 
marsken, hvars djärfhet att låta de andliga få bl 
sin andel af gärder och skatter är ett histori 
faktum. Ytterst verksam och efifektfuU är c 
tionde scenen i andra akten. Den försiggå] 
Gråmunkekyrkan och skildrar först, huru Tor 
afsäger sig riksföreståndarskapet, samt däref 
huru ärkebiskopen uppläser påfvens mot Sver 
riktade bannlysningsbref samt lyser den trotsai 
Torkel i bann; fruktlöst uppmanar marsken, s- 
är orubblig, den af skräck förlamade konung 
att låta fängsla ärkebiskopen. Birger gifver eft 
och marsken uppoffras. Det är onekligen skai 
att i denna präktigt anlagda akt själf^a toi 
stundom skall vara så föga ålderdomlig, så vibi 
rande af andra stämningar och föreställningar än to 



— 197 — 

och trettonhandratalets. Så låter Beskow Torkels 
maka sftga, att folkets jubel helsat hennes herre 
som »Sveriges skyddsgud». Så låter han marsken 
sjftlf om sig 3rttra, att han »på sin skuldra burit 
hatets Hekla», samt förlikna sig vid Regulus. 

Den tredje akten visar den börjande striden 
mellan Birger och dennes bröder samt konungens 
stegrade misstänksamhet mot den trofaste marsken. 
Alldeles förträffliga äro de sista scenerna i samma 
akt, hvilka framställa bannlysningens verkningar 
på det l&gre folket, som nödgas umbära kyrkans 
ceremonier vid dop och begrafningar samt därför 
begynner att betrakta Torkel Knutsson som ett 
odjur. Dessa scener åskådliggöra tydligt, att 
Beskow tänkt sig Torkel som en person, hvilken, 
utan att tillräckligt fråga efter, huruvida folket 
år moget för de förändringar, han vill genomföra, 
skoningslöst fullföljer sina ädla afsikter, skulle än 
därvid tusende sinnen anse sig hafva mist det för 
dem dyrbaraste. Härigenom har Beskow just för- 
länat sin hjälte den i ett sorgespel oundgängliga 
tragiska skuggläggning, hvilken i någon mån för- 
mörkar hans ljusa bild och gifver honom ett utmär- 
kande drag af antik »hybris». 

De två sista akterna föra handlingen fram 
mot den slutliga katastrofen och äro väl planlagda. 
Den skändligt fängslade marsken bibehåller ända 



— 198 - 

till sist 6in hjåltestorhet, men framståt* fillikä foi 
éohad böh luttrad. Hati medgifver sjalf, att hai 
huru rena hahs strftfvanden an m& hafVa varit oc 
huru fbga han an kan ångra sih léfnads veri 
dock varit behäftad med stolthet, härsklystna 
och fbräkt f5r ändfa. Han itiedgif^er ock, att ha 
gått för hastigt och våldsamt till vaga samt < 
tillräckligt undersökt, huruvida jordmånen i fblke 
sinttelag vorfe beredd föt de mot kyrkan af hono] 
riktade åtgardét^hå. Géilom alla déssa skifttiinga 
hvilka af ÖeskoW med verkligt konStnårsfiM^tån 
iakttAgits^ blifver hans hjälte med all sin beMisi 
mänskligt fatllig, ej något abstrakt ideal, obh sft] 
fekildt val lämpad att vara hufvudpersonen i e 
stor tragedi. Stot*e banbi^ytares och fratntidsilifti 
med öfvermod och hänsynslöshet föreiiade adelhe 
högbinthet och shillrikhét hafva i alla tider utgjo 
tacksahlma amnign för deh tragiska sånghiöh, oc 
Vår symt)ati fof hjaltéh ellét* hjältinnan mibski 
ej därför, att vi se dem i sina båatÄ och högsi 
slrafVahden visa dtag af stblthiét sattit af ringat 
ning för andt^a. Hvérti var ädlare an Antigon 
och dock skngglas hennes uiai^hiorréna panna la 
af samma v/tpis som låter henne mista jfemi 
måttet! 

Med hufviidhandlingén ar i Torkel Knutaso 
fbi^nad en med densamma ofta sinnrikt éammar 



— 199 — 

dliiignd bihandling, som skildrar hwtig Valdemars 
psssion för marskens dotter och trolöshet mot hcorne. 
Språket i Torkel Knutsson ftr visserligen i 
allmftnhet alltför modernt, men vanligen mycket 
ädelt; man studsar dock vid vissa ord, såsom »under- 
dåne» och »förskrftckansfull», och man finner det 
framför allt underligt, att en så smakfull författare 
kunnat anv&nda en så konstlad och smaklös bild 
som denna om en ung skönhet: 

En snö-alp hvålfves 
Den rena pannan, och fOkr vinden flyga, 
Sjftlfsyåldigt Ofver den, de svarta lockar, 
Som lösta negrer på ett silfverhaf. 

Men dessa småfel betyda föga i förhållande till 
styckets stora iörtjenster af fast dramatisk ben- 
byggnad och sannt tragisk hållning, egenskaper 
hvilka lika omisskännligt pryda Beskows Torkel 
Knutsson, som de saknades i hans Hildegard. För- 
fattaren röjer ofta en dramatiskt psykologisk blick, 
såsom når han låter den svage Birger lida af små 
själars vana att hysa afund mot den verkliga stor- 
heten hos en mot dem välsinnad och trogen person, 
som eger det ohjälpliga felet att vara dem öfi^er- 



Både Hildegard och Torkel Knutsson anmäldes 
i Svenska litteratnrförenlngens tidning för 1836, 
B:r 49 och 51. Palmblad, som författat recensio- 



— 200 — 

nema, gör visserligen anmärkningar mot kftrlek 
scenerna i Torkel, hvilka, såsom han sannt yttra 
äro färgade af det nittonde århundradets, ej 
medeltidens stämningar, men han prisar med rat 
Beskows sätt att karakterisera Torkel Knutsson o( 
lätt skugglägga den stora bilden. Palmblad sftge 
»Torkel Knutsson, endast tecknad såsom ofiFer f 
mot honom sammansvurna makter, skulle bio 
hafva upprört våra känslor, väckt medlidande f 
den fallande, afsky för hans förföljare, m( 
tillika tvekan beträ£Pande försynens allvisa le< 
ning.» Recensenten förklarade sorgespelet Tork 
Knutsson intaga det främsta rummet bland alla ] 
svenskt språk författade dramer. Påståendet, so 
på Palmblads tid var ovedersägligt, torde vai 
sannt ännu i dag. Det kan finnas större dristigh 
i något nyare historiskt stycke, men så äro i stftU 
där de historiska personligheterna snedvridna o< 
förvanskade, ett ohistoriskt och upplösande syf 
påtagligt samt den åskådningssättets höga vftrdi) 
het åsidosatt, som kräfves för att ett historisl 
sorgespel skall kunna göra intryck på upphöj( 
sinnen. 

Det andra bandet af »Dramatiska studie 
upptogs helt och hållet af femaktssorgespelet »Bi 
ger och hans ätt». Få ämnen i vår häfd äro i 
dramatiska som striden mellan Birger och hai 



'^ 



— 201 — 

bröder, Håtunaleken och Nyköpings gästabud, och 
stoffet kan sägas hafva varit väl valdt. För att 
rädda enheten i tid och handling har Beskow låtit 
sin tragedi börja efter Håtunaleken och sedan 
Birger, efter rikets delning meUan honom och 
bröderna, blifvit alltmer missnöjd med sin lott. 
Hans lynne kastas, som drotset Brunke säger, 
ständigt mellan »svaghet eUer raseri»; han bär 
inom sig samvetsqval öfver Torkel Knutssons afrätt- 
ning, men han saknar det mod, som åtager sig 
ansvarighet, och skjuter skulden på den slump och 
det öde, som styra lifvet. Raskt inledes dramats 
handling redan i fön^t-a akten därmed, att her- 
tigame Erik och Valdemar komma till Nyköping 
på besök och att Birgers gemål, den stolta och 
lidelsefulla Martha eggar den vankelmodige maken 
att taga hämnd på bröderna. Drotset Brunke är 
villig att taga hela ansvaret på sig: konungen må 
gärna stå utanför saken och neka medvetandet 
därom, ty Brunke är villig att, om allt misslyckas, 
ensam bära föjlderna. 

Den andra akten, som är mer främmande för 
styckets utveckling, skildrar kärleksförhållandet 
meUan Elisif, dottern till en af konung Birgers 
tjenare, Arved Smålänning, och den af samme 
Arved räddade samt i en jordkula på Kolmården 
andandolde prins Magnus Birgersson, som är okun- 



— 202 — 



nig om sin börd och ställning, men tecknats so 
en handlingskraftig, eldig natur. 

I den tredje akten mottager drottning MftrtI 
på Nyköpings slott de ankommande hertigan 
med hycklad hjärtlighet och insöfver dem xm 
smicker. Birger umgås i sin obeslutsamhet ftni 
med planer till försoning med bröderna, m< 
Brunke vinner omsider makt öfver honom, och d 
är ett fint drag af författaren, att han sökt i någ< 
mån mildra och menskligt motivera Birgers brödn 
mord genom att som bestämningsgrund inskju 
hans faderskärlek och hans farhågor, att prii 
Magnus, som i hemlighet kommit till Nyköpin. 
skall upptäckas af hertigarne och blifva deras offe 
Äfven för Brunkes handlingssätt har Beskow funn 
ett mer sympatiskt bimotiv genom att låta honoi 
delvis påverkas af begäret att hämnas sin arn 
dotter, som blifvit förförd af den lättfärdige herti 
Valdemar. Förträffligt har författaren förstått a 
spänna läsarens uppmärksamhet; bakom festei 
prakt lurar döden, sorglösheten för till hungei 
tornet, Marthas ränker omspinna gästerna, oc 
benrangelsmannen framskymta^r midt under högtidi 
jubel och fackeldans. 

Härmed hafva nu de trolösa hertigarne drai 
båts af nemesis, som straffat deras handlingssft 
mot sin konung och broder, och man har aag 



— 208 — 

att dramat hftrmed bort vara slut. MeD stycket 
heter Birger och håns ått; Birger ar dramats 
hufvudpersoiiy och Bamma nemesis måste nu vända 
sig mot honom sjftlf p& grund af hans grymhet 
mot hertigarne, en grymhet^ som ej utplånas dåraf, 
att hafi låtit den modige Brunke vara den ulfi>rande 
handen. Matts Kettilmundsson låt^r i Q&rde akten 
hylla den ihjålhungrade hertig Eriks sp&de son 
till konung. Den ftr alltför vidlyftig, denna tings- 
scen, och Wingård hade kanske r&tt, nftr han skref 
till Beskow: »Jag frågar, öm icke denna riksdag 
&r for lång såsom de Stockholmska.» Men den gaf 
Beskow en anledning att skildra Matts Kettilmunds- 
son såsom målsmannen för en ny tids kraf och 
återställare af ordning i landet. Beskow har teck- 
nat honom alltför sympatiskt, oaktadt han låtit 
honom vara hänsynslös och obesvärad om arten af 
de medel, han nyttjar; han räddas i Beskows tanke 
getiom att vara »situationens man», och författaren 
var i sin godlynthet aldrig obenägen att böja sig 
för »les faits accomplis». 

Den femte akten är den svagaste. Birger har 
flytt. Prins Magnus, som, understödd af Danmark, 
skulle kunnat göra motstånd, vägrar på grund af 
betänkligheter, Sotn strida mot det raska lynne, 
han i detta drama eger, att för sin och sin faders 
sak använda utiändskt manskap; hmn öfverlemnar 



i' 4 



— 204 — 

sig med falsk ridderlighet åt Matts Kettilmundss< 
som lofvar att skona hans lif, så framt ej inhemj 
krig till prinsens förmån skulle öppnas. De 
förbehåU tages inom kort i anspråk af Mai 
oaktadt »det inhemska kriget» inskränker sig 
några snart dämpade oroligheter, och prins Magi 
Birgersson blifver, såsom i häfden, ett skuldl 
o£Per för missgärningar, dem ej han själf begi 
Matts Kettilmundsson håller ett mycket lättvind 
själ£Försvar: 

Lätt är för veklingen att kalla rå 

Den kraft, som kastar grundvaln till en byggnad, 

Där, fredad, häcklarn mönstrar mästarns fel, 

Själf skyddlös dock, om byggnaden ej fanns. 

Det är hersklystnad, skall förtalet säga; 

Min ärelost må klandras fritt af den, 

Hvars hand, som min, försmått en kungakrona, 

Då hon för segrarn låg, ett säkert rof. 

Ej knngabindelns glans, men fosterlandets 

Må en gång sprida strålar kring mitt namn. 

Och alltför retoriskt på samma gång som ihål 

är Mattis' yttrande: 

Jordens slaget 
Af blod besås, och själfva menskligheten 
Här fordrat offret, hvarvid hjärtan brista, 
Ty intet agg var mellan dig och mig. 
Om än mig ödet förde på din bana 
Som din dödsängel; ofvan stjärnor dömes 
Dock efter andra lagbud än på jorden. 
Därför jag hoppas, att i fridens land 
Du än kan räcka en försonlig hand. 



r "^ 



— 205 — 

Detta smakar af sentimentalitet. Bättre hade varit 
att låta den förslagne och j&mhärde mannen blott 
åberopa den förmenta »statsnödvändigheten», ej 
»menskligheten», som så grymt åsidosattes. Och 
»ofvan stjärnor» dömes förmodligen ej den man 
alldeles skuldfri, som kallblodigt aflifvat en oskyldig. 

Stycket slätar med en lika ohistorisk som 
patetisk scen, hvari Birger i sonens grafkapell 
uttalar sina känslor. 

Den egentligen intressanta personen i detta 
sorgespel ftr Brunke, hvars ondska och list åtminsto- 
ne äro förenade med manlighet och konungatrohet. 

Handlingen mattas efter tredje akten.* I 
psykologiskt afseende är för öfrigt konung Birgers 
karakter tämligen stillastående från början till 
slutet, om man undantager det tillfUliga utbrott 
af vanvett, som i femte aktens tredje scen omtöck- 
nar hans sinne och som verkligen är på ett ganska 
gripande sätt återgifvet. 

Här, liksom ofta i Beskows pjeser, finnas 
ställen, i hvilka uttryckssättet faller ur tidstonen, 
såsom när hertig Valdemar talar om månen, som 
ur silfverskyn förtjusar jorden: 

Med ett småleende, hyars yäUust darrar 
Igenom fibrerna af all naturen, 



* Jfr. Palmblads recension i Sv. LitteratnrfOreningens 
Tidning 1838 n:r 2. 



206 — 



eller nAr Magnus Birg^sson aftger om mg 9^ 

FAr brodermöisdams son gjfs ingen lycka; 
FollmngaåtteM Nemesis qir väckt. 

Ja, deu var vRckt — - det är aa^mit — , men prii 
MagnuA ^jlUf skulle svårligen kupnat fUla dessa or 
Trots alla de aum&rkningar, man oviUkorligx 
måste gOra mot dettp. sorgespel, behåll^r det si 
v&rde genom tredje aktens styrka och genom ?a<^ 
enskildheter; dessutom är själfva jtoinet s4 mi^ 
af tragik, att man l&tt råkar under dess hems! 
trollmakt. 

Ett mycket fosterländskt ämne skildnas i d( 
tredje och sisto delen af de dramatiska fitudieni 
det ^ »Gustaf Adolf i TyQkland»^ dramatiser 
historiemålning. Förspelet^ b vars scen är Stoo 
holm, låter oss skåda motsatsen mellan Gusi 
Adolfs beslutsamhet och Oxenstiernas tvekan. Ds 
vid läggas i Gustaf Adolfs mun ord, som ärjo n< 
retoriska och förråda modernitet i uppfattning, m 
i alla fall äro sköna och måhända ^angifva åtskilU 
af det, som, ehuru under andra former, föresvj 
vade den ^tore konungen. Gustaf Adolf kan baf 
känt något motsvarande, faat han ej skujle uttryc 
saken så: 

I hvarje menskas bröst förborgad hyllar 
Förkänslan af dess mål, spord stundom blott 
Som dunkel aning, namnlös, men acmi evigt 
Dock lefver — helst i lifvets skönsta stuaéer, 



— 207 — 

Fåstftii med jordens fröjder icke sl&kt. 
Det gifs ock ögonblick, då tvenne världar, 
Den himmelska och jordiska, sig närma, 
Och evighetens tanke, sänd tifl räddning, 
I jordisk tanke återspeglas skall. 

Svåriigen skulle heller Gustaf — huru eaxmA orden 

än må vara — själf kuanat s&ga: 

Mitt losterlaad är hela me&skligbetea. 

Däremot ftr det nog alldeles riktigt att l&ta honom 

om sitt tillftmnade fälttig i Tyskland yttra: 

En krigare 
Vill förekomma, icke fi>rekommas, 

samt starkt betoaa, att hans anfall i grunden var 
ett Sörsvar. 

Stycket gifi^^ sig icke ut för att vara ett 
drama utan, såsom nftmndt ftr, en dramatasearad 
historiemålning; det bör då ej bedömde efter dra- 
matikens strångsjre regler. Det bildar odk en 
episk följd af taflor, afmålande &n ankomsten till 
Usedom, fi» Mi^deburgs fall» an stridsscener från 
firdltenfeld — hvilka aldrig skulle illusoriskt kunna 
på scenen åtecgifvas — , ftn stolta situationer från 
triumf- och festdagar i Frankfurt, ftm afskedet i 
Naumburg, ftn Lotzens dag med seger i döden. 
£n fosterländsk kftnsla lifvar all» dessa framstftU- 
ningar, <»oh hertig Bernhards upprop i slutseeaen 
har blifvit populärt samt återfinnes i flera till 
ungdomens tjenst utgifisa läseböcker. 



— 208 — 



Tidningen Aftonbladet, alltid ogynnsamt stan 
mot Beskow, bröt stafven öfver hans dramatisl 
arbeten och återkallade honom från »Melpomenc 
tjenst till hans, enligt dess åsikt, egentliga hei 
vist, »salongerna» med deras »parfymerade natthe 
och »smicker en confiture».* 

Mera rättvist bedömdes Beskows dramatis 
författarskap af kännare, om än deras omdöu 
voro något vexlande. Hvad Hildegard angi 
ansåg Järta detta stycke mognare än Erik XI 
men inberättade, att Geijer önskat slutscener 
annorlunda utarbetade. Brinkman föredrog m 
skäl Torkel Knutson framför Hildegard, Anne 
lunda dömde Agardh och Rydqvist, hvilka bftg 
med förkärlek fäst sig vid romantiken i Hildega 
och vid versifikationens skönheter samt fun 
Torkel något »torr», om än tilläfventyrs mera mog( 
Om Torkel Knutsson skref Grubbe: »Planens redi 
het och sammanhang, karakteremas sanning c 
trogna teckning, känslornas värme, innehåll 
fosterländska betydelse, det jämnt underhåUna c 
stigande intresset jämte stilens poetiska lyftni 
och ädelhet synas mig i hög grad utmärka den 
tragedi.» I detta omdöme kan eftervärlden instäms 
likasom i Atterboms yttrande, att stycket sås( 



* Den 6 och 8 mars 18S8. 



— 209 — 

popul&r dramatisk komposition intager ett heders- 
ram i svensk vitterhet. 

Åtterbom satte »Birger och hans fttt» nftstan 
högre ftn Torkel Knutsson, om han ftn ogillade 
den sympati, hvarmed Matts Eettilmundsson teck- 
nats och i fråga dftrom upprepade de ord, som 
fftUas om samme Matts af en biperson i Beskows 
drama: 

Han är en rftf. Jag aldrig honom tålt. 

Tegnérs uttalanden om Beskows dramer hafva 
naturligen ett sftrskildt intresse på grund af hans 
rika poetiska sinne. Han fann Hildegards egen 
karakter i tragedien, som bftr hennes namn, alltför 
passiv, men uttryckte sin beundran för diktionen. 
Vida högre skattade han Torkel Enutsson och fann 
marskens karakter på storartadt satt tånkt och 
utförd. Berömmande^ men fullt af försynt dolda 
lönkamrar, ftr omdömet, att Beskow, liksom Schiller, 
älskar »det reflexiva i tragedien och stundom skrif- 
ver vackra verser som han». I alla händelser 
menade Tegnér fullt allvarligt — nu som alltid — 
när han om Torkel Knutsson skref till Beskow: 
»Uppriktigt sagdt, så trodde jag dig hittills icke 
om detta: Macte nova virtute, puer, sic itur ad 
astra.» 

I »Birger och hans fttt» fann Tegnér »något 
^ yttersta domen öfver ett helt folk» och uttryckte 

S9, Akad. Handl. fr. 1896. 11. 14 



— 210 — 



sin beundran för stycket men var, liksom Ätter 
bom^ mindre nöjd med det blida s&tt, hvarp 
Matts Kettilmundsson blifvit behandlad, samt ut 
tryckte sitt ogillande af den passivitet, som prin 
Magnus i stycket ådagalftgger. Om Elisifs van 
sinnighetsutbrott sftger Tegnér lustigt: »Nät ei 
qvinna som Elisif förlorar förståndet, så återfår hoi 
det s&llan; gunås, det händer mången karl det 
samma.» 

Om »Gustaf Adolf i Tyskland» anmftrkte Tegnéi 
såsom enhvar måste göra, styckete mer episka fti 
dramatiska karakter samt moderniteten af de kos 
mopolitiska idéer, Beskow låter konungen uttala 
Han tillägger dock, att i sistnämnda afseende poesiei 
har rått att både idealisera och anticipera: »al 
poesi är praesens, icke praeteritum». Tegnér ansåj 
i alla händelser, att alla vore Beskow tack skyldig; 
därför, att han med talang behandlat ämnen u 
fäderneslandets häfder: »Det är mycket guld &nni 
som kan dras ur den grufvan.» 

Oehlenschlaeger var sedan gammalt Beskow 
vän. Han tyckes hafva bland alla Beskows drama 
tiska stycken gifvit företrädet åt »Birger och han 
ätt», förmodligen på grund af ämnets rikedom p 
dramatiska motiv af sakligt gripande verkan 
Oehlenschlaeger har själf på danska öfversatt Torke 
Knutsson samt Birger och hans ätt, på tyska bägg< 



— 211 — 

dessa dramer samt Gustaf Adolf i Tyskland. Visser- 
ligen var det för Beskow en fördel att p& detta 
sätt genom Oehlenschlsegers försorg blifva som 
dramatisk författare k&nd i Danmark och Tyskland; 
men så var hj&lpen icke alldeles oegennyttig, ty 
OehlenschlflBger visste att af Beskow förskaffa sig 
rätt dryga pekoniära ersättningar, dels i form af 
öf^ersftttararfvoden, dels i form af lån. Nftr Bes- 
kow blef teaterdirektör, uttryckte Oehlenschlaeger 
på naivt satt sin belåtenhet: >Nu faaer jeg vel et 
Par af mine Tragedier at see, naar jeg besöger 
eder.» De Oehlenschlsegerska öfversftttningarna af 
Beskows dramer gjorde ej någon synnerlig lycka, 
och Oehlenschlffiger skref därom: »Jeg er bleven 
gammel og gaaet af Moden. Dine Vserker have 
heller ikke det möderne Snit. Det er en upoetisk 
Tid vi leve i, kjsBreste Beskow! Politiske Spektakler, 
Hegelsk Philosophi, fransk dramatisk Bizarreri, 
det unge Tyskland, det unge Danmark, det unge 
Norge, det unge Sverrig sympathiserer ikke med os. 
Vi heller ikke med dem, Gud vsere lovet!» 

Det nämndes ofvan, att Beskow blef teater- 
direktör. Fråga därom hade uppstått redan på 
1820-talet, ehuru Beskow då undanbad sig. Man 
behöfde en person med hans litterära insikter, 
goda smak, själfständiga stAllning och förmåga att 
behandla menniskor; själf framstående dramatisk 



— 212 — 

författare, borde han vara mer &n de flesta egnsn 
att främja den sceniska konsten. Omsider l&t ha 
öfvertala sig och utnftmndes den 1 februari 183 
till förste direktör för den kungliga teatern. Ha 
var icke overksam; han öfversatte, utan att därfc 
taga någon ers&ttning, åtskilliga pjeser för teatern 
rakning; han uppsatte under den korta tid af knap[ 
halftannat år, då han bestred direktörs&mbete 
elfva nya stycken, bland hvilka sftrskildt märks 
Schillers Wallensteins död, Moretos Amanda oc 
Beethovens opera Fidelio. Men han ledsnade, egent 
ligen därför att han ej kunde reda teaterns eko 
nomi, som, då han tillträdde platsen, var i intrass 
ladt skick. Materielen måste forökas, reparationc 
verkställas, elevskolorna utvidgas; allt detta kund 
ej ske utan uppoffiingar, och Beskow måste reda 
under första spelterminen anskafia teatern et 
betydligt lån, om ej allt skulle afstanna. Vid si 
afgång var han teaterns störste enskilde fordrings 
egare. Det lån, han — till stor del af egna med< 
— lemnade teatern, utgjorde 80,000 rdr bkc 
Till det ekonomiska trasslet kommo andra obehag 
såsom författares sårade fåfänga, när deras klen 
dramer ej antogos till spelning, en fiå&nga, soi 
sökte och fick utlopp i pressen, där man påsto( 
att Beskow ej nog uppmuntrade den inhemsk 
dramatiska litteraturen. Han har till bemötand 



— 213 — 

upptagit dessa och andra anmftrkningar i den 
anderdåniga berättelse, han den 22 juli 1832 afgaf 
öfver sin förvaltning. I denna tryckta redogörelse 
heter det bland annat: »Man har icke tvekat pjtstå, 
att, till den inhemska dramatiska litteraturens 
uppmuntran, teaterstyrelsen ej borde underlåta 
uppföra j&mväl ett svagt inhemskt arbete; ty om 
detta ftn fölle, kunde författaren möjligen, af miss- 
tagen varnad, framdeles göra något båttre, &nda 
tills han måh&nda kunde hinna medelmåttans mog- 
nad. Jag har Hkval till en början trott, att goda 
öfvers&ttningar af vålkftnda arbeten vore bättre ån 
medelmåttiga originaler; men man har hufvud- 
sakligen vid nyssnämnda estetiska grundsats förbi- 
sett, att en kunglig teater icke kan vara något 
experimentalfält för dilettanter på den dramatiska 
forfattarbanan, emedan — konstens fordringar 
oberäknade — så väl kostnaden af pjesens upp- 
sättning som den tidsutdräkt, under hvilken något 
bättre kunnat uträttas, äro af for mycken vikt för 
ett skuldsatt verk för att äfventyras till förmån 
för enskilda intressen.» Att Beskow för öfrigt ej 
egennyttigt tillvaratog sina enskilda intressen, 
är redan visadt. Tilläggas må, att han, hvilken 
inlemnat Torkel Enutsson till spelning, återtog 
stycket, så snart han blifvit förste direktör, för 
att ej synas framskjuta sig själf och sina arbeten. 



— 214 — 



I högsta grad egendomligt ftr verkligen, att ett i 
utmärkt arbete som Torkel Rnutsson, atkoiam< 
1836, icke uppfördes forrän år 1862, då det gjorc 
lycka och då hufVudrollen utfördes af Dahlqvist, i 
hvilken Beskow, för hvarje gång stycket uppförde 
öfverlemnade sitt fi^rfattarhonorarium för qväUe 

Beskows afskedsansökning beviljades den i 
juni 1832; han efterträddes af Westerstrand. Be 
kow hade under sin direktörstid lidit af verkli 
öfveransträngning, som jämväl ledde till en ner 
feber. I alla händelser kunde han, då han len 
nade platsen, medföra minnet af osparda möd< 
och af åtskilliga lyckliga åtgärder, bland hvill 
må räknas äfven den, att hafva anställt förs 
hofsångaren Berg som sånglärare vid den lyrisl 
scenen- Det är från denna tid, som Jenny Lim 
gryende anlag härledde sin utbildning, och å 
var just Berg, som kraftigast därtill bidrog, un de 
stödd af Beskow, i hvars hem den elfvaåriga flickj 
aflade åtskilliga af sina första konstprof. 

I grunden passade — så underligt, det än ki 
låta — Beskow ej till direktör för den kungliga sa 
nen. Han hade visserligen många förutsättningar fl 
framgång genom sina kunskaper, sin urbanitet, si 
eget dramatiska författarskap och sitt ekonomist 
oberoende. Men slitningarna med skådespelai 
och sångare, obehaget af teaterekonomiens dåli^ 



— 215 — 

skick, klandret från olika håll — allt saker, som 
voro och delvis alltid äro oundvikliga — blefvo 
motbjudande för en person, hvUken alltid varit 
ovanligt lycklig, aldrig haft egentliga motgångar, 
var van vid ett ganska molnfritt lugn, som egent- 
ligen endast stördes af det gny, hans politiska 
skrifter framkallade, samt helst ville syssla med 
egna litterära arbeten. Nar så sjukdomen tillstötte, 
fann han måttet rågadt och hastade att befria sig 
från ett åliggande, som kan verka pinsamt på 
starkare nerver ftn hans och hvars utförande, huru 
samvetsgrant det ftn må skötas, merendels alltid 
framkallar angrepp i pressen och ett mastrande 
tadel från en m&ngd allvisa anmärkare. 



Den 2 juni 1834 hade Beskow blifvit vald till 
sekreterare i Svenska Akademien efter Franzén. 
Han hade vid valet erhållit tio röster; fyra hade 
tillfallit Valerius; Wallin, Brinkraan och Enberg 
hade fått en röst hvar. Sjalf hade Beskow förut 
sökt Ofvertala Jårta att åtaga sig sysslan ; men Järta 
svarade, att Beskow själf vore den ende fullt lämp- 
lige, och bad honom att icke undandraga sig 
förtroendet. 

Den 16 juni tillträdde Beskow sin nya befatt- 
ning och uttryckte i ett tal både sin tacksamhet 



— 216 



och sin öfverraskning däröfver, att Akademien til 
den lediga bestfiUningen kallat »den både till k 
och fOrtjenster yngste bland sina medlemmars 
Beskow innehade sedan sekretariatet ftnda till sii 
död den 17 oktober 1868, således i öfver trettio 
fyra år. Han har under denna långa fOrvaltninj 
oaflåtligt och med sällspord framgång egnat sig å 
Akademiens angelägenheter, vare sig de voro a 
vitter art eller af administrativ och ekonomisk 
Under de första tiotalen af hans verksamhet sakna 
des ej alldeles vissa meningssplittringar, men d< 
afstannade efterhand, och Beskow blef snart genon 
sitt outtröttliga nit, sina insikter och sin outtrött- 
liga välvilja allmänt uppburen. Han har i Akade 
miens tjenst skrifvit en oerhörd massa betänkandei 
och utredningar, än beträffande täflingsskrift^r ocl 
ordboksfrågor, än angående Akademiens förvaltning 
och stat, än berörande posttidningsärenden. Innai 
en kortfattad redogörelse lemnas för hans mei 
praktiskt administrativa åtgärder och göromål, mi 
emellertid uppmärksamheten främst egnas åt dei 
nye sekreterarens betydelsefulla förbindelser med sii 
tids berömdaste män inom landet och hans personligi 
förhållande till dessa samt åt hans for Akademiens 
Handlingar utarbetade minnesteckningar. 

Främst är då att märka förhållandet till Car 
Johan. »Konungen läste», berättar Beskow om 



— 217 — 

detta forh&llande, »visserligen icke svenska, men 
han tog icke desto mindre kftnnedom om det u1>- 
mftrktaste i vår vitterhet och l&t för sig Ofver- 
sfttta mycket ur våra bästa fbrfattares arbeten. 
Så vftl härigenom som genom samtal med våra 
fomftmsta snillen hade han bildat sig en både sftker 
och omfattande föreställning om vår litteratur och 
dess yppersta målsmän. Såsom konung älskade 
han att hägna och utmärka dem. Han var tack- 
sam hvarje gåug man gjorde honom uppmärksam 
på ett uppstigande snille, och han gjorde sig ett nöje 
af att tilldela tankens, språkets och konstens idkare 
hederstecken, befordringar och understAd. Tegnér, 
Wallin, Franzén, Berzelius, Geijer, Järta, Ling, 
BystrOm, Södermark m. fl. behandlades af honom 
mera som vänner än som undersåtar. Han ville, 
att de i hvarje angelägenhet, som rörde dem, 
skalle vända sig till honom personligen, och icke 
sällan utforskade han i förväg det, som kunde vara 
dem behagligt, for att därmed göra dem en ange* 
D&m öf^erraskning. Äf^en till de förtroliga s. k. 
»kammarspisningar», dit, utom grefve Brahe, blott 
eD eller annan gäst inbjöds, kallades ofta Tegnér, 
Wallin, Brinkman, Byström och andra; Carl Johan 
visade vid dylika tillfällen sitt lands snillen stor 
uppmärksamhet. Han gick så långt i grannlagenhet 
och älskvärdhet, att, då han till sin ta£Fel inbjöd 



— 218 — 



Akademien i dess helhet, hvllket hände åtakilli 
gånger, han lät anvisa plats för Akademiens ämbei 
män närmast de kungliga och framom Rikets H( 
rar, så att man kunde se till exempel Wallin o 
Geijer intaga rummen framför excellenserna WetU 
stedt, Lagerbjelke och Mörner. Med ett ord: n 
landets yppersta i vetenskap, vitterhet och koi 
var Carl Johan på en gång konung, snille och väi 
Akademien hade ock vid flera tillfällen konunge 
deltagande och inflytande att tacka för bistånd ^ 
tillfälliga förlägenheter beträflFande hennes stat o 
hjälpmedel. Beskow var ock med vördnadens o 
tillgifven betens band filst vid konungen samt h 
efter dennes bortgång egnat honom en väck 
minnesruna. Som kronprinsens handsekretera 
stod han äfven denne — sedermera konung Osc 
I — naturligen mycket nära; de förenades ock 
gemensam tillgifvenhet för tonkonsten, och Beskc 
har, som bekant, skrifvit orden till sångspelet >Ryn< 
h vartill Brendler och kronprinsen skrifvit musik 
och som första gången uppfördes på K. Sto 
teatern den 16 maj 1834. TiU följd af politi 
åskådning lutade Beskows sympatier, oaktadt d 
nära sambandet med kronprinsen, kanske än me 
till den gamle kungen, och han har skrifvit ( 
lågande samt, hvad bättre är, öfvertygande förs\^ 
för 1812 års politik samt gaf under den så kalla< 



— 219 — 

»koalitionens» dagar oförtydbart till känna, att han 
aldrig Ändrade signaler. Under Oscar Irs rege- 
ringstid åtnjöt han stort förtroende så väl af denne 
som af drottning Josephina, och drottningen, som 
stundom brefvexlade med Beskow, visade honom 
en synnerlig uppmärksamhet. Förhållandet till 
Oscar 1:8 söner var liknande, och särskildt har vår 
nuvarande konung såsom hertig af Östergötland 
ofta både muntligen och skriftligen med Beskow 
utbytt tankar i litterära ämnen, liksom det för 
Beskow var en verklig glädje, när Akademien fick 
öftrerlemna sångens pris åt den okände författaren 
till »Ur Svenska flottans minnen». 

Rikta vi härefter blicken till vitterhetens och 
forskningens utmärktheter nedanför tronen, så möter 
oss Leopolds bild. Beskow hade redan som ung 
fått deltaga i den gamle gustavianens aftoncirklar 
och funnit honom ständigt fängslande genom en 
ännu under ohelsans dagar bibehållen sinnesjäm* 
vikt och en, om ej längre blixtrande, dock inta- 

o 

gande qvickhet. At Leopold har Beskow själf 
uppfört, den skönaste af Tninnesvårdar i den sak- 
rika minnesteckning, han egnat honom i Svenska 
Akademiens Handlingar för 1861. Många ypper- 
liga grifte-steler hafva rests i detta samfiinds 
publikationer, men knappt någon så utmärkt af 
samit klassiskt behag som Beskows öfver Leopold. 



— 200 



Det galide ock h&r att frigöra bilden fr&n alb 
hända falska tillsatser och skipa den slutliga r&t 
visa, hvilken tillkommer hvarje storhet och d&rfi 
borde egnas Leopold lika väl som den 8&kerlig< 
en gång skall komma att egnas Atterbom. Beskc 
som njöt af Leopolds vettiga och l&rorika samt 
samt ännu den näst sista qvällen före den blin< 
siarens död läst för honom sitt eget poem t 
Franzén, hade i den gamles hem ock ofta san 
manträffat med öfverstinnan Marianne Ehrenströi 
född Pollet, hvilken af Leopold blifvit under namn 
Eglé besjungen i »Sommar och vinter». Dem 
bekantskap fortsattes. Beskow säger, att henn< 
brefstil »torde af få samtida vara uppnådd», e 
smickrande omdöme under en tid, då den epist< 
lära konsten var så uppdrifven samt odlades : 
sådana förmågor som Tegnér, Järta — och Beskoi 
Som exempel på hans egen intagande brefstil n 
här meddelas just ett bref från honom själf ti 
samma Marianne Ehrenström. Han skickade hem 
den 10 december 1860 första afdelningen af si 
arbete öfver Gustaf III såsom konung och mennisl 
samt lät gåfvan åtföljas af dessa rader: »Leopolt 
ande tillhviskar mig, att det i dag är hans Egl( 
födelsedag. Vid dylika högtider plägar man bjuc 
blommor; men naturens slumra under vintei 
täcket och diktens draga sig undan för den åldrigi 



— 221 — 

hand. Bättre dä att räcka en, om ock blek, teck- 
ning af den tjusare på tronen, under hvars spira 
Eglés ungdom uppblomstrade, helsad af snillena 
inom hans hof. Att den af Virginias skald 
besjungna ännu länge må glädja oss, såsom en 
minnesbild från en försvunnen, gladare tid, önskas 
af många, men af ingen varmare än af den upp- 
riktigt tillgifhe författaren.! 

Med fiere statsmän hade Beskow trägen berö- 
ring, såsom med Wetterstedt, Lagerbjelke, Ihre, 
Skogman och Manderström. Han var närvarande 
vid Wetterstedts dödsbädd och hade med honom 
i enrum ett märkvärdigt samtal, hvarvid Wetter- 
stedt på samma gång erkände nödvändigheten af 
statshvälfhingen den 13 mars 1809 och tillika 
tackade Gud därför, att han ingen del haft i den- 
samma utan lefvat fri från stämplingar. Wetter- 
stedts motståndare Lagerbjelke var ej Beskows 
man; han erkände Lagerbjelkes snille, men kände 
för honom ett djupt misstroende, hvilket ökades 
genom sammanstötningar i Svenska Akademien. 
De lära emellertid fbve Lagerbjelkes bortgång ur 
tiden hafva försonats. Med Ihre var förhållandet 
alltid förtroligt. Det är ett obeskrifligt nöje att 
Itaa Ihres brefvexling med Beskow; den i grunden 
mycket tillbakadragne statsmannen, som, trots 
Beskows förnyade framställningar, aldrig tog inträde 



222 



i Svenska Akademien, röjer i alla sina skrifvelser 
den finaste bildning. Nftr Beskow författat sin ej 
vetenskapligt anlagda, men behagliga och af en 
ädel världsmans lifserfarenhet genomträngda skrift 
>0m själens helsa», skrifver Ihre: »Jag är full- 
komligt ense med dig, att våra sjuttio år leda oss 
icke utfOre, utan uppföre. Om blodet någon gång 
fljrter trögare och kyligare i våra ådror, sä kom- 
mer det sig endast af den friskare luften i lifvets 
högländer, där icke mera de flacka träskens feber- 
oro påskyndar dess förbränning. Jämväl de till- 
tagande sömnfria nätterna äro ett tillskott af lif 
och länkar, och mina dimmiga ögon antyda töcken- 
regionens nära gräns, ofvanom hvilken klarare strå- 
lar möta från en sol utan fläckar och utan neder- 
gång.» Mer förtroligt var förhållandet till Skogman. 
Dennes hufvud hade, som Beskow yttrade, »som 
Mimers, svar på alla frågor, och hans minne hade 
skrinlagt allt, från klassikerna intill den nyaste 
skrift i allmänna ämnen eller i vitterhet och konst». 
Både Skogman och Manderström voro för öfiigt 
deltagare i de glada samqvämen inom den under 
namnet »kommittén» kända sällskapskrets af vänner, 
hvars »ordförande» eller »storhertig» Beskow var 
och där skämtet stod högt i tak. Umgängeslifvet 
och gemensamhet i vittra intressen förenade Bes- 
kow med Manderström; deras tiUgifvenhet var utan 



— 223 — 

skiften och bestod Ännu eldprofvet från 1865, då 
deras politiska meningar voro skilda genom ett svalg. 

Men det fanns ftnnu en annan och ftldre stats^ 
man, med hvilken Beskow stått i oafbruten förbin- 
delse. Det var Hans Jarta. Beskows mycket 
konservativa skaplynne tilltalades af Järtas åskåd- 
ningssätt, som blef alltmera obenfiget mot utopier 
och förslagsmeningar; han beundrade Jartas kun- 
skapsrikedom och djupa snille; han fängslades af 
Järtas spetsiga qvickhet och stundom mördande 
sarkasmer samt bländades jämväl af hans vittra 
paradoxer. De hafva utbytt åsikter i hundratals 
frågor af litterär eller politisk art. Men när Järta 
flyttat till Stockholm, blef han som bisittare i 
Svenska Akademien ej alltid lätthandterlig; han 
hade sitt hufvud för sig och drefs af hela sin 
natur till en isolerad ställning och till opposition. 
Dock var detta motstånd aldrig för Beskow så 
tålamodsprOfvande som Lagerbjelkes samt någon 
gång Brinkmans* och Rydqvists. Tiden utjämnade 
emellertid dessa små stridigheter; alla måste erkänna 
Beskows både vilja och förmåga. 

Den store skald, som för femtio år tillbaka 
bortgick ur tiden och hvars sång mera än någon 



* Hnm blidt och sant Beskow, trots tillfälliga anled- 
ningar till fOrst&mning, bedOmde Brinkraan, därom vittnar hans 
vackra tal yid krosaningen af dennes vapensköld. 



224 



annans gripit hela nationen, höll Beskow k&i 
Svenska Akademien anser sig ock hafva handh 
i Beskows anda, då hon detta år utfårdat inbjud 
ning till samlande af medel för att i Sverige 
hufvudstad resa Tegnérs bildstod. Tidigt had 
Beskow, som till sitt poetiska skaplynne var Teg 
nerid, understAllt sina dikter Tegnérs granskning 
och Tegnér hade, såsom vi redan sett, med si 
vanliga öppenhet anmärkt hvad han ansåg fe] 
aktigt, därvid skämtsamt tillfkggande: »Det är me 
kritiken, bäste Beskow, såsom med revisorerna 
Kammarrätten : De anmärka aldrig räkningens ri)( 
tighet, utan dess fel eller hvad de anse för sådant. 
Tidigt hade dem emellan utvecklat sig ett vänskaps 
fullt förhållande, rikt på skämt och allvar, p 
uppsluppenhet och idéutb3rten. Beskow hade besök 
Tegnér i Lund under dennes lyckligaste och sorg 
friaste tid, då han nyss skrifvit »Axel» och »Nati 
vardsbarnen» samt var sysselsatt med fullbordande 
af »Frithiofs saga». Beskow, som då var åtfölj 
af sin hustru, var vid den tiden i lifvets vå 
tjuguåtta år gammal. Själf skämtsam till lynne 
blef han ytterligare antänd af den Tegnérska qvicl 
heten, »Vi voro», säger han, »nära att dö af skratt 
då vi hörde hans infall. Beskow anade ej d 
den bakom liggande melankolien, som en gån 
skulle komma att taga så dystra, ödeläggand 



— 225 — 

utbrott. Och likvftl hörde han redan vid den 
tidpunkten tvä personer uttala en dunkel fOrkftnsla 
dftraf. Den ene var Tegnér själf, som »under ett 
af de mörka ögonblick, hvilka stundom, som en 
hastig solformörkelse, spi*edo sig öfver hans lefnads- 
glädjes himmeh, med låg röst frammumlade den 
spådomen, att han skulle sluta antingen med sin- 
DesfbrvirriDg eller med själfmord. Den andre var 
Ling, som, medan Tegnérs stj&ma strålade mest 
molnfri och skön, ofta med ett sm&rtsamt uttryck 
yttrade: iJag ftr rSdd för Tegnér; denna oafbrutna 
medgång i hans både inre och jrttre lif kommer 
att g&ldas under hans ålderdom, då han har minst 
kraft att stå emot.» Det var ock fara vftrdt, att 
denna ystra fröjd, detta sprittande lif, detta oupp- 
hörliga gnistrande af infall egde för stort öfvermått, 
för att ej skaldesinnets ömtåliga organisation skulle 
taga skada. Men sådan Tegnér från år 1824 stod 
för Beskows hågkomst, var, sAger den beundrande 
yngre v&nnen, »aUt i hans samtal blixtar, blom- 
mor, lusteldar, vattensprång, himlabågar, en ständig 
omvexling af inbillningens drömmar och känslans 
varmaste utgjutelser». Beskow säger, att man i 
Tegnérs närhet gick som i ett champagnerus. 
Tegnér gjorde sig redan då gärna sämre än han 
var, och den vanan tilltog med åren; han tillskref 
och påbördade sig lättsinnighet^r, hvilka, enligt 

89, Akad. Handl fr, 1896. IL 15 



226 — 



Beskows uppfattning, egentligen funncNS till blo^ 
i hans inbillning. Tegnér var i grunden, sftg< 
Beskow, med alla sina små svagheter, den ädlast 
älskvärdaste och mest godhjärtade menniska. Ma 
lärde fort känna honom, ty han var genomskinlig 
och »han hade, liksom Stjemstolpe, brorsskUc 
genast till hands». Under hans samtal flödad 
liksom fyra paradisfioder, oupphörligt qvickhe 
känsla, forstånd och godhet. 

Beskow skulle snart blifva Tegnérs förtrogna 
Under riksdagarna var Tegnér trägen gäst i Bes 
kows hus, och de följdes åt på middagsbjudninga 
eller aftonsamqväm, framför allt gärna hos Byströn] 
Med oberäknelig snabbhet uppsände därunder de: 
Tegnérska qvickbeten sina raketer. Men Beskow 
lärde nu först känna den vulkaniska grund, p 
hvilken Tegnérs rosengård h vilade; han fick skal 
dens fulla förtroende om beskaffenheten af dei 
själssorg, som dolde sig under lekar och löjei 
hvilka stundom tillkommo endast för att döfva dei 
inre oron och hvilkas emellanåt frivola ysterhet ba 
spår af något brustet. 

I politiken var Tegnér, enligt Beskows meining 
egentligen en främling, som såg med andras ögon 
Emellertid tillhörde Tegnér och Beskow under 184( 
års riksdag alldeles samma parti; detta hindrad< 
dock ej, att Beskow nästan ständigt måste söks 



— 227 — 

verka återh&llaDde på skalden. Redan innan riks-' 
dagstrainpeten hörts, var Tegnér rustad med ett 
anförande på vers, hvarmed han, såsom ordförande 
för prästeståndets deputation till medstånden, 
ville helsa Riddarhuset. Det var det sublima, 
mot nyhetskrämeri och lycksökeri, men innerst mot 
representationsförändringen riktade skaldestycke, 
som i hans samlade skrifter heter »Till svenska 
Riddarhuset vid 1840 års riksdag>. Dikten ftr 
odödlig. Men Beskow, som alltid mot Tegnér 
handlade som verklig vän, lyckades, ehuru med 
svårighet, afbålla honom från att upplåsa den vid 
deputationens besök. Han gjorde honom uppmftrk-- 
sam d&rpå, att, ehuru st&mningen inom rikets 
första stånd sftkerligen vore ganska lojal, dftr dock 
kunde finnas ett antal oppositionsmän, som kunde 
begynna att föra oljud, så att det versifierade talet 
blefve nedhyssjadt. Tegnér genm&lte, att man 
borde visa mod och vara obekymrad om följderna. 
Djupt oroad af Tegnérs beslut, bad Beskow Hans 
Järta, för hvars politiska omdöme Tegnér just vid 
denna tid börjat hysa stor aktning, att söka före- 
komma en så ftfventyrlig riksdagsscen, och den blef 
ock med Jftrtas biträde afstyrd. Skaldestycket 
trycktes i st&Uet sårskildt och utgafs i Stockholm. 
Af det larm, som med anledning däraf inom den 
radikala pressen uppstod i alla landsåndar, kan 



— 228 — 

man, såsom Beskow med skftl anmärker, förs 
huru ovftsendet skulle stigit, i fall skriften d&rjäm 
såsom en riksdagshandling, blifvit föremål : 
yttranden i riksstånden och således sj&lfva vålkom 
helsningen från det stånd, som borde föra fridi 
talan, blifvit det första trätofrOet. Beskow vi 
i alla händelser genom sitt afstyrande skona T< 
nérs sinneslugn och redan vacklande helsa; I 
visste, att det sjuka lynnet skulle blifva än sjuka 
om planen utförts. 

Det är egendomligt och på sitt sätt rörai 
att af Tegnérs och Beskows meddelanden, som v< 
lades under den förres mjältsjukaste tid, se, ht 
Beskow än söker dämpa, än förströ. Utsäm 
Tegnér i ett slags förtviflad glädtighet, som sk 
vara ett försök att glömma sig själf, en ma 
vågade infall, så svarar Beskow stundom i sam 
ton, går in på skaldens idéer och begagnar ska 
som homeopatisk kur. Med stort jämnmod uppi 
Beskow Tegnérs ovilja öfver invalet af Fahlcrai 
Tegnér, som annars så villigt, ja, med öfverm 
af välvilja, erkände hvarje förtjenst, kunde ald 
förlika sig med Fahlcrantz's författarskap. ] 
är svårt att säga, hvarpå denna motvilja berod 
Qvick var ju äfven Fahlcrantz; men det kan hän 
att för Tegnér det genialiska i många af Fa 
crantz's saker motvägdes af en viss förkonstli 



— 229 — 

som han tyckte sig i dem upptäcka. Beskow, som 
insåg, att valet, för hvars utgång till förmån for 
Fahlcrantz särskildt Jftrta ifrigt arbetade, skulle 
komma att så utfalla, sökte ibrgäfvres mildra Teg* 
nérs missnöje, som bland annat gaf sig luft i 
uttrycket: >I Noachs ark aro par af alla djur, rena 
och orena, men de senare tyckas mig haf^a öf^er- 
hand.» 

Det är klart, att hvarje inflytande jämväl från 
Beskow blef firuktlöst under den tid, då Tegnérs 
sjukdom kommit till fullt utbrott och då han upp- 
gjorde planer än till en världsomsegling, än till 
eröfring af Jerusalem, andra hugskott att förtiga. 
Men Beskow fick den glädjen att se, huru skaldens 
sinne under de sista lefnadsåren blef ljusare och 
friare, hans himmel å nyo klar. 

Geijer har om Beskow 3;i;trat, att han vore 
en man, wm hvUken med skäl kan sägas, att i 
redligt nit för svenska vitterheten ingen har honom 
öfverträffat». De kommo väl öfverens i alla ärenden, 
som angingo Svenska Akademien, och Beskow sökte 
ofta — ibland med framgång — förmå Geijer att 
åtaga sig uppdrag för Akademiens räkning. I likhet 
med Geijer betonade han, med afseende å bedöman- 
det af historiska täflingsskrifter, att på de svarf- 
vade fraserna icke låge synnerlig vikt, men däremot 
så mycket mera på forskningens grundlighet och 



— 230 — 

framställningens höga enkelhet. En gång lycka* 

Beskow genom sin frikostighet framkalla ett bidi 

af mindre vanligt värde till Akademiens Han 

lingar från Geijers hand. Beskow tillkftnnagaf 

1835, att en okftnd gifvare stAllt till Akademi< 

förfogande ett belopp af hundra dukater, att anvl 

das till belöning för en historisk tafla af Sveri^ 

tillstånd och af de handlande personerna unc 

tiden från Carl XII:s död till Gustaf Illrs antrfl 

af regeringen. Akademien anhöll, att Geijer vi 

författa denna skildring, och han gaf därtill s 

bifall. Så tillkom den snillrika teckning af frihe 

tiden, som är inrymd i adertonde delen af Han 

lingama. Geijer kände ej gifvarens namn, när fa 

till Beskow sände sitt qvitto å det mottag 

beloppet. 

Hvad Wallin angår, hade han i Svenska A\ 

demien för Beskow alltid varit ett pålitligt st^ 

Hos Wallin spelade den sällskapsglädje, som fa 

både erfor och spred, på en mycket mörk gru 

af vemod. Beskow kände honom i bägge afseendei 

Det var i Beskows hem, som Wallin lät sjun 

sitt enkom for dagen diktade skålqväde for vi 

och värdinna, däri det så lekande heter: 
Hic är qvick och Hobc är täck. 

Därför ock 
Tömmer jag för Hic och Hcec 
Hela Hoc, 



— 281 — 

Men hos samme Wallin kunde Beskow sitta 
långt inpå nättema, lyssnande till mycket hypo- 
kondriska meddelanden och mottagande enskilda 
förtroenden, som berörde Wallins innersta vftsen 
och dess hemliga sorger. Beskow har efter Wal- 
lins död utgifvit dennes predikningar och försett 
dem med en vacker lefnadsteckning.* Denna teck- 
ning utvisar, att Beskow väl kände de törnen, som 
dolde sig under Wallins lager^ och förträffligt har 
Beskow skildrat arten af Wallins vältalighet sflsom 
predikant, nftr han sftger: »Stundom, efter en lugn 
målning af lifvets skiftesrika bana,''vackte hans 
ljungande varning åhöraren med ljudet af åskans 
dån, liksom då i skogens skymning en vilse van- 
drare uppskrftckes af ett tordön och vid blixtens 
sken med häpnad finner sig stående vid ett bråd- 
djup. Ingen, som hört Wallin, förgäter den be- 
tydelsefulla tystnad, som vanligen föregick de stora 
dragen af hans tal, påminnande om den stillhet, 
som bebådar jordskalf och de för menniskan fbr- 
fftrliga ögonblick, då djupets portar springa upp. 
Från uppskakande rörelser af denna art öfvergick 
han med sakta slutfall, liksom ett eko från en 
annan värld^ till tröstens och försoningens ord, 

* Beskow har ock utgifvit Wallins samlade vitterhetsarbeten 
med en minnesteckning, som fornt stått i K. Vetenskapsak£ide- 
mieBs handlingar för 1889. 



j 



232 — 



och hans Amen — med half röst och mot höjden 
lyft öga — vSckte ett outplånligt intryck. Ville 
man försöka en jämförelse emellan Wallin och nå^ra 
bland andra landers berömdaste predikanter — 
exempelvis Frankrikes stora tempeltalare, hvilka 
han själf skattade högt — , skulle man kunna såga, 
att han står fullkomligt vid sidan af Bossuet i 
tonens höghet, i detta »jordens himmelska förakt>, 
hvarmed han stämplar det vanskliga af v&rldslig 
storhet, ära, rykte, eller släpar den menskliga få- 
fängan mellan grafvar och förgängelse, eller stäl- 
ler sig emellan skaparen och stoftvarelsen, att för- 
kunna evighetens domar för ögonblickets afguda- 
djnrkare. Med Fléchiers symmetriska anordning, 
retoriska beräkning och formfulländning förenar 
han Fénelons apostoliska renhet och, i ögonblicken 
af en mildare rörelse, det intagande, ömt beve- 
kande hos Massillon.» Omdömet är träffande. 
Dock tål det några inskränkningar, ty om än Wal- 
lin hade mycket af både Bossuet och Massillon, 
är likheten med Fénelon mindre påfallande. Och 
de, som från all andlig retorik gärna återvända 
till det gamla, osminkade återgifvandet af Guds 
ord, skola, med erkännande att Wallins prediko- 
sätt i innerlighet vida höjer sig öfver den ut- 
märkte Lehnbergs, dock hellre hemta sin själa- 
spis ur enkla förråd, där den världsliga konsten 



— 238 — 

och apparaten ej hafva mycket att gifva, men den 
andliga erfarenheten och den stilla fromheten dess 
mera. I hyllningen af Waliins psalmsång f6rena 
sig däremot g&rna alla med Beskow, ty WaUinär 
vida mer djupsint och hjärtligt hänförande som 
religiös skald än som predikant; sången var hans 
egentliga tungomål. 

Beskow medtog gärna, då han var på resor, 
Waliins och Franzéns predikosamlingar. I Paris, 
midt bland världslifvets brus eller efter samqväm 
med konstens och litteraturens heroer, läste han 
på söndagarna alltid, med största uppbyggelse, 
sina gamla kära, svenska prester. 

Franzén hade varit hans företrädare som sekre- 
terare i Svenska Akademien. Flera af Beskows ut- 
talanden gifcra vid handen, att han ansåg Franzén, 
såsom ledare af detta samfunds angelägenheter, 
alltför opraktisk och utan initiativ samt alltför lätt 
beherskad af andra ledamöter, hvilka voro i kon- 
sten att leda menniskor mer förfarna. Men mel- 
lan Franzén och Beskow rådde, lifvet igenom, en 
innerlig vänskap. Beskow kunde ej heller någon- 
sin förgäta, att under den period på 1830- och 
1840-talen, då, antagligen på grund af hans poli- 
tiska författarskap, allt hvad han i vitter väg 
skref, nedsattes eller skymfades i de liberala orga- 
nen, Franzén ridderligt uppträdde till hans för- 




— 234 — 

svar. Han skrifver till Franzén: >Jag kan ej er- 
inra mig, att under loppet af åtta eller tio år mei 
än en svensk författare haft det mod och den sjftlf 
uppoffring att drista framträda med ett öppet lof 
ord till författaren af Torkel Knutsson, och denn< 
ende var du, min ädle vän. Men du minns kanski 
äfven, huru du därför blef helsad af den »fria 
pressen. Och där ett sådant gläfs och skall mött 
patriarken i Sveriges vitterhet, huru sönderslitei 
och förföljd skulle icke hvarje annan blifva!» 
Beskow hade sändt en vacker dikt till Franzé 
vid dennes andra makas död; han hade med e 
sång gifvit Franzén upprättelse, när ett pressorga 
förklarat tystnadens ålder vara inne för Selms 
och Fannys skald; han hade under Franzéns se 

nare lefnadsår ofta muntrat honom med sina lii 

# 

liga bref från Stockholm, och hans börs hade i 
för honom varit sluten under de tider, då Frar 
zén trycktes af ekonomiska bekymmer. VidFrai 
zéns död skref Beskow till Enberg: »Skaldefadei 
Franzén har nedlagt sin lagerkrönta lyra, och mc 
hans bortgång har den enda qvardröjande af c 
stora trillingstjärnoma på den svenska diktens hin 
mel slocknat. Eget nog, att den äldste af det stoi 
sångartriumviratet qvardröjde längst! Men fy: 

* Se härom Wirséns biografi öfver Franzén, Svens 
Akademiens Handlingar från år 1886, del. 2, sid. 7 03-* 8. 



— 235 — 

sådana förlaster inom några månader som Tegnér, 
Franzén, Geijer och Jflrta! O akademi! O ftuJer- 
nesland !» 

Beskow stod aldrig i ov&nligt förhållande till 
den nyromantiska skolan, om &n han, ju mer han 
inforlifv^ade sig med sin ställning som värdare af 
Svenska Akademiens traditioner och ju mer han 
forskade i vår litteraturs häfder, kände en allt 
starkare dragning till den gamla skolans män. 
Med Atterbom var han personlig vän och skattade 
denne högt såsom skald. Gammal var denna vän- 
skap. FOr Beskow skildrade Atterbom sin sällhet 
efter föreningen med Ebba af Ekenstam. Det 
var år 1826. Han och Ebba vistades på egendo- 
men »Marmorbruket», tillhörig en af hennes svåg- 
rar. »Denna romantiska ort på Kolmården vid 
Bråvikens strand nära dess förening med Öster- 
sjön är en af de skönaste, Sverige har att fram- 
visa. Ett litet hus af marmor, bestående blott af 
en sängkammare och en sal, är där upplåtet åt 
mig och min maka till boning. Det är fritt stå- 
ende, beskuggadt af höga löfträd, har väggarna 
öfv^erklädda af kaprifolium, och man njuter där 
genom en dal, som utsträcker sig mellan tvenne 
höga björkbevuxna berg och själf till det mesta 
utgöres af en trädgård, en förträfflig utsikt åt den 
vanligtvis af segel vimlande Bråviken.» Själf lyck- 



— 236 — 

lig, sysselsatte han sig där med fortsättningen 
iT^ycksalighetens ö». En ton från dessa bjärt 
vårdagar framklingar i Atterboms »Caprifolie 
som talar om »Kolmårdens branter» och »k&i 
kens frid». Och genljudet vftxer, fördubbladt 
en oändlig saknad, i den odödliga sången »Till c 
bädRrngångna», där han, tillropande den aflid 
erinrar om 

Da strand, där kaprifoliehyddan står, 
De marmorbrott, de fagra vikars ängar. 
Där jag för dig slog ännn unga strängar. 

Just år 1826 tog Beskow, hvars sköna str 
van det var att förmedla, att försona stridiga s 
nen och partier, första steget till att åstadkom] 
ett närmande mellan de litterära vedersakai 
Leopold och Atterbom. Bemödandet afeåg fram 
allt att rycka Atterbom ur de obehag och ( 
misskännande, hvari hans ungdoms strider förs 
honom. »Atterbom skulle vinna mycket därvi 
skrifver Beskow den 29 juni 1826 till Järta, 
den Leopoldska legionen, som ingalunda är ol 
tydlig och som styres alldeles af hans yttrande 
skulle därigenom afsvalna i sin hätskhet mot I 
nom, och det är tid, att han kommer i lugi 
Förlikningen borde så inledas, att Atterbom skul 
jämte ett bref, sända Leopold ett exemplar af c 
tal, han i Upsala hållit med anledning af pri 



v 



— 237 — 

Carls — sedermera Carl XVis — födelse. Den 5 
juli skrifver Atterbom till Beskow, att han beslu- 
tat följa r&det. De mellan Leopold och Atterbom 
vexlade brefven ftro mycket karakteristiska för dem 
^^g6- Atterbom ådagalägger en uppriktig önskan 
att, sedan hans synkrets vidgats, sk&nka sin hyll- 
ning åt »den man, som var en af gustavianska 
tidehvarfvets yppersta prydnader och som numera 
flr den ende bland oss qvarlefvande representanten 
af detta den svenska vitterhetens lifligaste och 
gladaste tidehvarf». Rydqvist har i Leopolds svar 
funnit ett nästan isande majestät. Det har visser- 
ligen en fOmftm värdighet, men saknar ej drag af 
godhet. Atterbom sjftlf kände sig åtminstone inga- 
lunda särad; om han i sitt andra bref till Leo- 
pold, under upprepade vördnadsbetygelser, häfdade 
sina åsikter, så hade Leopold gjort detsamma, när 
han förklarat sitt tillmötesgående helt naturligt ej 
kunna innebära någon »afsägelse af skiljaktiga 
grundsatser i filosofi och litteratur eller af deras 
fria }rttrande, när och hvarest icke personlig en- 
sidighet, utan sak och sanning därtill uppkalla». 

Det var säkerligen Beskows önskan att, ehuru 
han själf då ej ännu tillhörde de aderton, genom 
detta sitt medlareskap och denna försoning äfvren 
kunna aflägsna hindren for Atterboms inväljande i 
Svenska Akademien. Men därmed skulle ännu 



238 — 



komma att anstå en tid, och anledningen lå^ 
viss mån hos Atterbom själf. Leopold hade afli< 
år 1829. I Svenska Litteraturföreningens tidni 
för år 1833 skref Atterbom en utförlig grans 
ning af Qftrde och femte delarna af Leopol 
skrifter; den genomgår flera nummer af sagda ti 
skrift. Det må lemnas därhän, huruvida den 
granskning, som innehåller åtskilliga sanna oi 
domen och, om man bortser från Atterboms oi 
diga omständlighet samt outrotliga begär att fö 
fosforismens talan, röjer ej blott estetisk bildnii 
utan större filosofisk skarpsinnighet, än den, se 
vanligen stod hans vedersakare till buds, verklig 
är förtjent af Tegnérs hårda dom, att >Atterbc 
gjort som Kristian Tyrann, då han grof upp St- 
Sture och bet i liket». Men säkert är, att den 
kritik öfver en försonad fiendes skrifter väcli 
missnöje både hos Järta, Brinkman och Besko 
hvilken sistnämnde sedan fem år tillbaka själf v 
akademist. Man hade så gärna önskat, att hc 
käbblet fått afstanna. Atterbom felade däri, 8 
han af Leopold fordrade något annat än dem 
såsom qvick och i sin hela daning typisk målsmi 
för en bestämd kulturperiod, eg^itligen kunde va 
och gifva; men erkännanden saknas visserlig<i 
icke, ehuru Atterbom envist framhöll^ att Leopold 
diktning vore en »mellanart af poesi och letorik 



— 289 — 

Atterbom förklarade i alla fall, att Leopold både i 
poetiskt sinne och i tankedjup stod öfver Pope, och 
skaldestycket >F&r8ynen> prisades såsom »sablimt». 
Det var naturligen i Atterboms tanke ett oerhördt 
fel, att Leopold ej uppfattade Schelling; men det 
kan vara fråga, huruvida ej Atterbom å andra si- 
dan gått nyare bedömare af Leopold i förvlLg, 
då han säger honom i vissa afseenden öfvertrftffa 
de skotska moralfilosoferna, hvilka tydligen på 
honom haft stort inflytande. Slutligen bör man 
måhända ej förbise, att Atterbom, om han nu 
hade oinskränkt lofordat Leopold och »ändrat sig- 
naler», dels verkligen skulle hafva svikit sin in- 
nersta öfvertygelse, dels kunnat utsätta sig för 
misstankar att genom »retraktationer» vilja beireda 
sig själf en mer jämnad väg in i det gustavianska 
samfundet. Det öfvermått af snäfhet, som ofta 
kan spåras i granskningen af Leopolds skrifter, 
h&rrOr kanske till ej ringa del af ett lifligt begär 
att förebygga hvarje dylik missuppfattning. Men 
för visso upptogs denna kritik mycket Ola af dem, 
som trott, att alla de gamla striderna numera bort 
koima vara öfverlemnade åt glömskan. 

Andra tider skulle komma; dyningarna af 
kritiken öfver Leopold domnade, och Svenska Aka- 
demien kunde ej gärna undvara Atterbom, om den 
ville i sin krets upptaga Sveriges berömda skalder. 



— 240 — 

Det sätt, hvarpå Atterboms litter&ra personlig 
sm&dades inom den radikala pressen, gjorde < 
högsinte Tegnér, som förut haft något att invan 
mycket benägen att genom ett inval gifva hor 
en lysande upprättelse. Häri understöddes I 
verksamt af Beskow. Men hela Beskows medk 
konst måste verkligen anlitas ; oppositionen vai 
stark, att vid den slutliga balloteringen tre sva 
således fällande, kulor aflemnades; dekommof 
män, som ej ännu kunde smälta artiklarna i 
den döde Leopold.* Det var en riktig gustavia 
sammansvärjning. Men Beskow hade uppka 
alla hjalptruppet, och vid valet, som fbrsigg 
den 10 juni 1839, infann sig jämväl den döei 
Wallin för att nedlägga hvit kula. Härmed 
nu försoningen mellan den gamla och den i 
skolan befäst; Beskow bad emellertid Atterb 
att i inträdestalet endast varsamt beröra fo 
litterära fejder. Detta tal blef ock, i Beskc 
tanke, ett mästerstycke och förskönades genom ( 
hänförande dikt, hvarmed det afslutades. Sjal 
Berzelius blidkades; han hade annars varit afgj< 
motståndare till Atterboms inval och tillskrii 
Beskow, att han, med all skyldig vördnad för d 
nes, Tegnérs och Franzéns omdömen i skaldekor 

* Det behöfves blott en tredjedel svarta kalor för att n 
håfVa ett förut med slntna sedlar företaget val. 




— 241 — 

dock aldrig kunde anse Atterbom vara en stor 
poety så framt ej med »stor» menades en sådan, 
som skrifvit mycket, i hvilket fall Atterbom vore 
>ju större, dess sftmre». 

o 

Ar 1845 beredde Beskow åt Atterbom en ny 
atmftrkelse genom det kungliga priset, som lem- 
nades honom på grund af hans litteraturhistoriska 
arbeten. Det är ovanligt, att detta pris lemnas 
åt någon person, som sjsif tillhör akademien; nå- 
got dylikt har i hennes tideböcker endast trenne 
gånger upptecknats, och alla gångerna voro skftlen 
talande. Beskow anmärker själf, att sådant bör 
ske endast i undantagsfall och för att gifva ett 
erkännande åt arbeten, som kunna anses fylla en 
lucka i vår litteratur. Han hade rådfört sig med 
akademiens dåvarande skyddsherre konung Oscar 
I, som lemnade detta skriftliga svar: »Då jag länge 
appskattat professor Atterboms förtjenster om den 
svenska litteraturen, hvilka han genom utgifvande 
af »Siare och skalder» ännu ytterligare förökat, är 
det med verkligt nöje, jag lemnar mitt bifall till 
det val, som Svenska Akademien haft skäl att göra.» 

o 

Aren gingo. Från samma hand, som skildrat 
s&Uheten vid Kolmården och vid Bråviksstranden, 
mottog Beskow enslingens klagan öfver makans 
förlust och uttrycken af Atterboms saknad. Det 
hvilar något förtroligt och, i sitt vemod, mildt 

flf . Åkad. HamM. fr, 1896. IL 16 



— 242 — 

öfver Beskows och Atterboms förhållande ni 
den senares lefnadsqvftlly och nu, då så lång 
förflutit sedan Felicias skald bortgick, må n 
älskvärda »interiörer» gärna kunna meddelas, h\ 
utvisa det nästan broderliga i sambandet m( 
honom och den i afseende å lyckans yttre 
maner mer gynnade, alltid välvillige Besl 
Atterbom, själf i praktiska värf föga förfaren, c 
till Beskow i november 1854, att hans afl 
hustru gärna skulle sett, om hennes och Ai 
boms tillgångar medgåfve, att kunna gifva d 
döttrar hvar sitt guldur i julgåfva, men att 
öfverräkning af penningeställningen det befui 
nödvändigt att uppskjuta saken. Emellertid 
uppfyllandet af denna hennes önskan Ätter 
om hjärtat. Då han snart hade att vänta ett h 
rarium af 100 rdr b:o, föreställde han sig, 
detta belopp kunde vara tillräckligt och undi 
huruvida ej Beskows »Laura»* godhetsfuUt 
åtaga sig anska£Pandet af uren, hvilka borde 
I »eleganta, moderna och durabla». »Laura» utf 

^ uppdraget, uren befunnos ypperliga, och Ätter 

utbrast: »Allt hafven I väl beställt.» Men 
kostade mera än beräknadt var, och Beskow, 
kände, att Atterbom ej kunde undvara men 



r^ 



* >Laara> är det namn, hvaninder friherrinnan von Be 
förekommer i sin makes poesi. 



— 248 — 

det för Andam&let afsatta, bönfoll på det mest be- 
vekande, men tillika mest finkänsliga satt att, som 
gammal vftn till döttrarnas far, få sig det nöjet 
fönmnadt att i sin ringa mån, hvad den öfver- 
skjutande summan anginge, bidraga till deras jul- 
glädje. Så skedde ock, om ån efter några för- 
tagna, men tacksamma protester. Kanske finnas 
ånnu dessa guldur qvar. I deras slag blanda sig 
då säkerligen &nnu kftra minnen och helsningar 
från de gamla v&nnema Atterbom och Beskow. 

Atterbom afled den 21 juli 1855. Han hade 
kort förut umgåtts med planer att flytta sina bo- 
pålar till Stockholm. Beskow har i anteckningar 
gifvit uttryck åt sin saknad och åt sin lifiiga be- 
ondran af det smältande, yppiga, k&nslorika i 
Atterboms »ömma> diktning. Manderström, som 
under Atterboms sista sjukdom vistades i Wien, 
hade med oro hört underrättelsen, att ett tillfrisk- 
nande ej vore möjligt »För Akademien ftr», skrif- 
ver han, »denna förlust oersättlig; han ftr nulli 
fUbUior quam iibiy och för eftervärlden ftr det en 
stor afsaknad, att han ej fått aMuta sina Siare 
och skalder.» 

»Asabarden» Ling, i yttre praktbka bestyr 
ongeflb* lika obevandrad som Atterbom, kallade 
alltid Beskow sin »förmyndare». Beskow värde- 
rade honom, trots alla hans egenheter, mycket 



244 — 



il: 






högt och besökte gftma hans hem. Mycket oroa 
blef Beskow vid den hOgtidssammankomst, då Lin 
skulle med ett tal öfver företrädaren Skjöldebran 
taga sitt intrade i Svenska Akademien; det befaai 
nämligen, att Asames tankfulle och tankspridc 
författare »tappat bort menniskan Skjöldebrand» [ 
vägen mellan Annelund och börssalen, det vi 
säga, att de biografiska arken af talet blåst i Non 
ström. Ungefär lika oroande var det för honon 
när Strinnholm ännu satt och skref på sitt intil 
destal i väntningsrummet utanför börssalen samn 
afton, då det skulle gå af stapeln. 

Beskow kände stundom sin befattning soi 
sekreterare mycket ansvarsfull och tung. Ti 
Rydqvist skref han en gång: »Jag är af mång 
skäl trött på sysslan. Här är en republik, stai 
dom en anarki, framför allt vid invalen.» A 
Atterbom sade han, att han »en vacker dag vili 
gifva hela befattningen på båten för att en g&n 
få njuta den gyllene friheten och arbeta för a 
själf». Han f&rklarade, att den ömtålighet, soi 
hos honom med åren ökades, kräfde ett yttre lugi 
som ej vore förenligt med arbetet att samman 
hålla skilda meningar. Rydqvist förebrådde hc 
nom, att han alltför ofta i Akademien uppställd 
»kabinettsfråga» och därvid så energiskt hotad 
att, därest ej hans mening segrade, afgå. Me 



— S45 — 

han var dock i granden sUtfbr fhst vid Akademien 
och inom densamma alltfOr uppburen för att någon- 
sin kunna vilja göra allvar af dylika planer; han 
var och kände sig omistlig. Vi hafva ock sett, 
med huru starka enskilda vänskapsband han var 
ftst vid de flesta ledamöterna inom Akademien. 
Ull de meddelade profven därå skulle många an- 
dra kunna Iftggas. Honom förtrodde Agardh många 
af sina bekymmer, med honom brefvexlade från 
höga norden hans vän Grafström, Bottiger roade 
honom med sina uddiga berättelser om Upsala- 
förhållanden, Elias Fries ställde sig obetingadt på 
Beskows sida i alla ärenden, som gällde Svenska 
Akademien, och Valerius hade Beskow att tacka 
for vänlig och outtröttlig medverkan, när det gällde 
att lindra de motgångar, af hvilka han i lifvets 
afton drabbades. 

Beskow har, som ofvan nämnts, funnit in* 
valsfrågonia vara af alla ärenden inom Svenska 
Akademien de svåraste att bereda och handlägga; 
han klagar, att det emellanåt sett ut, som skulle 
man nödgas genom lottdragning afgöra valen. 
Dock fann han merendels, att, fastän »meningarna 
till en början alltid äro disparata», de dock van- 
ligen låta sammanjämka sig till »ett åtminstone 
antagligt förslag». Han skref en gång till Tegnén 
»Den litterära republiken har sitt hufvud för sig. 



— S46 — 

som alla andra, och blifv^er i synnerhet misstft 
sam, om den tror sig kunna befara någon ledni 
jag ftmnar dftrfor, åtminstone tiU en början, j 
hålla mig passiv, om det ej blifver fråga om 
såsom några gånger inträffat — att utestånga 
gon, som jag anser för Akademiens anseende 
fördel rent af skadlig.» Oinskrftnkt var ingalu 
denna »passivitet»; den kunde och borde ej he 
vara det, om goda resultat skulle vinnas. Syni 
ligen verksam hade Beskow varit för Lings < 
såsom vi sett, för Atterboms inval; dftremot i 
han det fruktlöst att, såsom han dock skulle önsl 
verka för A. A. Afzelius och Hedbom. Stort afeee 
fftste han i dessa, såsom andra ftrenden, vid landso 
ledamöternas meningar: »De ftro stundom merof 
tiska än jag och andra, som stå midt i röstvärfi 
gens centrum»; Beskow ogillade därför ock frän 
akademiens sed att ej låta de frånvarande deltaj 
ledamotsval. En fråga, som särskildt genom T 
nérs i sina bref gjorda utfall mot »de blå» väckt 
visst uppseende, är den, i hvad mån hög ämb 
ställning och rang böra kunna göra en per 
valbar. Tegnér själf var i sin uppfattning ej 
bestämd, som brefven tyckas utvisa. Tvärt om i 
ordade han år 1840 i Akademien energiskt ett å1 
upplifvande af »stiftarens äfven i stadgarna 
tryckta mening, att några platser skulle intaj 



— 247 — 

af mecenater, som, utan att vara egentliga för- 
fattare af yrket, likvfil med allmftn och vitter bild- 
ning förenade k&rlek fbr vitterhet och konst och 
kunde inför tronen bevaka dess angel&genheter». 
Beskow har flerfaldiga gånger uttalat sin tanke i 
denna sak, om hvilken, oaktadt Tegnérs motsatta 
påstående, verkligen stadgarna ingenting formftla. 
Han sökte i sin »Berättelse vid Akademiens femtio- 
årsfest» göra gftllande, att de rådsherrar, som Gu- 
staf III vid stiftelsen insatt i Svenska Akademien, 
dftr fått sin plats alldeles oberoende af rådspur- 
pum samt blott på grund af sina förtjänster som 
talare och skriftotallare — ett påstående, som v&l 
dock egentligen träffar in endast på Höpken, Oxen- 
stierna och möjligen C. F. Scheffer. Han bekäm- 
pade alltid Agardhs och Valerii strftfvanden att vid 
val företrädesvis fasta uppmärksamhet på de högt- 
appsatta, och till Tegnér skref han: »Om denna 
fraktion finge löfverhand, så hade vi redan haft 
Rosenblad, De la Gardie, Akerhielm, Stjerneld och 
Bjömstierna i stället for Agardh, Ling, Berzelius, 
Atterbom och Fryxell; med all aktning för de 
forstnämnda, som äro mina enskilda gynnare och 
vänner samt i många hänseenden högt fortjenta, 
anser jag dem dock mindre vittra och vältaliga 
ftn de senare.» Och till Atterbom skref han 1842: 
>Nu, såsom vid föregående tillfällen, hafva röster 



— B48 — 



försports med yrkande , att mecenatklassen måt 
upplifvas igen. Jag har intet d&remot, enda 
man vill ihågkomma föreskriften i tionde paragn 
fen af stadgarna, att vid val af ledamöter bör a 
seende endast f^tas vid skicklighet. Finnes di 
skickligaste vara 'blå', är det så mycket vacl 
rare. Förmodligen blifver han dock 'svart' n 
som vid flera föregående tillfallen.» Emellert 
ansåg Beskow, att emellanåt, fast aldrig i myck 
stor utsträckning, det kunde vara lämpligt att ii 
v&lja personer, som i höga ämbeten ådagalagt, fb 
tjenster i »statsskrifters utarbetande», och han fb 
summade icke att fästa uppmärksamhet därpå, a 
Gustaf III själf i det tal, han höll vid Akad< 
miens instiftande, i dess åtanke vid blifvande ii 
val anbefallt äfven »dem, som i rikets högsta vä 
eller i allmänna sammanlefnaden från bamdomc 
stadgat sin smak genom den noggrannhet, de stoi 
ämbeten de beklädt alltid äska, eller genom d 
ständiga ombyte af menniskor, deras kall kraft i 
dem att umg&si med, hvilka nödvändigt fordra i 
aktsamhet i tal, ett noggrant val af ord, so 
utgör den fina känsla, hvilken gifver hvart oi 
sin rätta mening och föreskrifver den gräD 
öftrer hvilken de ej kunna föras». Starkt frän 
höll han, att Svenska Akademien, om än skaldekoi 
sten borde inom hennes krets vara starkt och väi 



— ^*9 — 

digt r epfe g eoterad, aldrig varit ftmnad att ut- 
gOni bktt en foreniBg af skalder; ricke blott ur 
diktens landar, men frän kyrkan^ rådsalen, läro* 
stohma, frän alla samhåUets ooh bildningens hOj* 
der» borde Akademien »rekrytera sig». Pä skal-* 
d^ma skulle umgänget med spräkmän, bäfdafor^ 
skare och statsmän vara ganska gagneligt, och 
bvaije ensidighet borde undvikas. Ett alltför 
stort antal af mycket bögtuppsatta statsdignitärer 
borde dock ej inväljas, enär Akademien därigenom 
lått kunde utsätta sig för antydningar om svag- 
het fär rang och makt. 

Beskow hade nägon gäng v«rit betänkt pä att 
sftka afskaffa de o£Fentl^ sammankomsterna pä 
högtidsdagen säsom varande nog »teatraliska»^ Men 
han ändrade snart alldeles mening. »Dessa sam* 
mankomster», skrifver han till en vän, »underhälla 
dock intresset för vitterheten; de utgöra en rent 
estetisk njutning, och ähörames mängd, hvars 
trtngsel stundom hotar med qväfning, ådagalägger 
nogsamt, att detta intresse icke upphört oaktadt 
pressens alla bemödanden att afsvala detsamma.» 
Inträdestalen borde på samma sätt bibehållas; det 
vore, menade Beskow, skönt att i en följd af min- 
nen se de olika tidernas bildning och åsikter ut* 
tryckta af hvarje tids yppersta representanter, att 
'jSmföra Lehnberg och Wallin, Sohröderheim och 



— «60 — 

Jftrta, Gyllenborg och Franzén, Ozenstiama o 
Tegnér, Leopold och Atterbom». Beskow ansa 
att dessa offentliga sammankomster mycket \ 
kunde räcka några timmar samt att den intr 
dande alltid borde f& till uppläsning af sitt 1 
sig beviljad en hel timme, (jftrna borde ock n 
gon t&flingsskrift upplftsas. Aldrig var han mif 
nöjd, om minnesteckningarna blefvo mer An va 
Ugt utförliga, alltid var han outtröttlig i att g 
nom penningeforskott upplifva de författande. IL 
beklagade blott mycket, att under en tid, då jftr 
vågar ännu ej funnos och resor till Stockhol 
från aflågsna landsorter mindre lätt kunde fi>r 
tagas, högtidssammankomstema stundom ej ku» 
bevistas af flera an sex eller sju ledamöter, hvill 
han kallar 

En liten hop ooh illa väpnad, 
Men ntan fraktan, utan häpnad. 

^^Dagen före eller efter Svenska Akademie] 
högtidsdag den 20 december blef slutligen», sfign 
Rydqvist, »en årligen återi^ommande högtid vi 
sekreterarens bord, dftr man bland många glftdji 
ftmnen fick l&ra kftnna en egen konst att vfll oc 
sinnrikt föreslå en skål, ofta afsedd endast ai 
innehålla en liten artighet, att i blommor kläd 
en tillftllighet för dagen, men n&stan som ett epi 
gram af Simonides, kort, fyndig, lekande, ful] 



— 261 — 

ändad, med det behagliga tycket af en improvisa^ 
tion, utan att &ndå vara någon.» Vid dessa mid- 
dagsbjudningar syntes, f&rutom akademisterna och 
ett antal andra litteratörer, alltid bland gftstema 
några af Beskows enskilda umgängesvänner, såsom 
hofmarskalken grefve 6. von Rosen eller danske mi- 
nistern Plessen, och detta gaf omvexling åt um- 
gänget En gång inbjöds historikern P. A. Munch 
och fick, såsom nyss anländ från Rom, en bjärt- 
liji; samt af minnen från urbs fylld helsning, på 
hvilken Mnnch svarade med att tacksamt hylla 
Beskow såsom »urbanitetens representant i norden». 
Mellanåt deltog Poppius i samqvämen; det skedde 
väl, säger Brinkman, f&r att behaga Tegnér, som 
ofta »med flit lägger i dikten en bit granitberg». 



Beskow har under sin sekreteraretid utarbetat 
ett stort antal minnesteckningar för Svenska Aka- 
demiens räkning; de äldsta äro biograflema öfver 
Rosen och Akerhielm. Därefter följde tecknin- 
garna af Kagg, Fab. Wrede, Fogelberg, Urban 
Hjäme, Joh. Gyllenstiema, Svedenborg, Torb. 
Bergman, Wadström, Leopold, Gjörwell, C. G. 
Tessin, S. Lagerberg. Utom dessa lefnadsbilder 
har Beskow i Svenska Akademiens handlingar äfven 
skildrat Görtz samt behandlat konungarne Carl 
XII och Gustaf III. Lägger man härtill andra, 



— 262 — 

ioke i Handlingarna införda biografier, såsom d 
förträffliga skildringen af Bellmanssångaren Raa 
teckningen af Frigel, de utm&rkta företalen t 
Wallins predikningar, till Lings och Valerii sai 
lade arbeten — af hvilka det sistnämnda genc 
de inblickar, det lemnar i en hel tids odling o 
uragängeston, ftr sä målande och upplysande - 
vidare talen Ofver Berzelius, Rosenblad, Löfwe 
skjöld, Brinkman och Wingård vid de ceremonin 
då deras vapen krossades, öfver Skjöldebrand v 
presidiets nedläggande i en systerakademi, uppsa 
sen öfver G. Löwenhielm i Post- och Inrikes Ti 
ningar, biografien öfi^er Magnus Brahe, tecknings 
af Thomas Järta m. m., så uppstår ett högst b 
tydande antal af personalhistoriska arbeten. Ot 
härtill komma ytterligare de sympatiska porträt 
bilderna af Johannes von MtQler och af Bonstette 
skissen »Ett besök hos Bonstetten» och »Skuggbi 
af Béranger». 

Det kan med skäl sägas om nästan alla des 

teckningar, att de äro lifliga och roande. Egei 

skapen att vara verkligt underhållande var icl 

heller den minst viktiga, när det gällde skildrii 

I gar, som i sin helhet eller delvis skulle uppläs 

I vid Akademiens offentliga sammankomster. F( 

] Beskow stod alltid, vid dessa uppgifter, det popi 

lärt konstnärliga i främsta rummet; men enhva 



^ 



— »58 — 

som befattar sig med dylika &mnen, vet, hvilken 
rikedom af detaljforskning ofta gömmer sig under 
en allmftnfattlig framställning. Denna framst&ll-* 
ning har hos Beskow alltid ett särskildt behag, 
dels d&rigenom att den enskilda bilden fär en stun* 
dom jftmvftl mycket skrymmande bakgrund af aU* 
mJkot historiskt innehåll, dels genom ett mycket 
individuellt element, som icke tillbakahålles af den 
nyktert pedantiska forskningens tusende betftnklig* 
heter, men unnar det beundrande hj&rtat mycken 
frihet tiU uttalande af sina k&nslor. Om bevis* 
ningen någon gång företer luckor, så förefiimas 
dock alltid, utom ett stort antal nya, förut ej upp* 
dagade enskildheter, oförmodade synpunkter af be- 
tydelse, den smakfulle kännarens insikter samt 
det adla sinnets begftr att låta hvarje karakter 
forete sina bftsta, fast stundom af tillfälligheter 
eller samtidens fSrdomar undanskymda egenskaper* 

En kftnnare har hos Beskow som minnesteck* 
nare beundrat stilens perspicuitas och copia. Dessa 
framtrftda ock öfverallt och rycka Iftsaren, liksom 
de ryckte åhöraren, med sig. 

Hår har redan talats om den v&rdefuUa teck- 
ningen af Leopold. Beskow skref till Runeberg 
om denna biografi, att han vid dess författande 
Hfi^ts af den åsikt, att litteraturhistorien vore 
lika helig som »statshistorien», och att, då Leo* 



^ 



— 254 — 

polds bild l&Dge varit vanst&Ud, det sjmts hoiK 
vara pä tid att framstftlla densamma i sin rft 
dager. S&rskildt hade han ansett sig d&rtill f< 
pliktad, enftr han, utan att tillhöra något pas 
haft tillfälle att följa de litterära striderna fbr < 
mot Leopold från början till slttet. RonelK 
såg i dessa meddelanden framskymta ett antags 
de, att han skulle gillat fosforistema mer ftn Li 
pold, och han svarar: »Du yttrar med afiseendc 
din Lieopold en formodan, att våra åsikter om 1 
nom och nya skolan ursprungligt varit skili 
Jag tror, att du häri icke fiillt träfiPat r&tta fi 
hållandet. Såsom skolor betraktade, ansåg j 
hvarken hans eller fosforisternas hafva varit nåf 
mönsterskolor; men vid jämforelse behöll i m 
hjärta den Leopoldska länge ett afgjordt foretr& 
Det var därfor, jag vid mer än ett tillfUle d 
den då ganska vågade satsen, att den så allml 
neligen misskända gustavianska poesien egde 
framvisa alster icke blott jämforliga med, u1 
äfven öfverlägsna de bästa af den nya skola] 
Sannolikt skall mitt snart uppmätta skrifUtällei 
alla sina drag röja, att hela min håg är for < 
enkla och klara, och att allt, som stöter på sva] 
mel och öfvergrepp, är mig motbjudande. 1 
fosforisternas tidigare produkter egde mer, ftn ti 
börligt var, af sistnämnda ingredienser, är i öj 



— S5Ö — 

nen faUande, och att de d&rigenom skulle förlama 
no inverkan på ett Ij^ne, s&dant som mitt, likaså* 
Hos de gamle åter beundrade jag den medvetna 
hållningen^ klarheten i tanke och språk, om också 
den Ofvervftgande didaktiska arten af deras poesi 
icke fyllde mitt hjftrta helt. Du finner hftraf, att 
de åsikter, du uttalar i Leopolds minne, inom mig 
fimnit en passlig och beredd jordmån att frodas 
i. Men jämte det, att jag med glftdje anfor detta, 
tackar jag dig ibr den o&ndUgt intressanta bekant- 
^'^P' j% ^^ S^™ ^^ Lfcopold som person och 
menniska.» Runeberg prisar för öfrigt Svenska 
Akademiens sed att ^na minnesrunor åt stora, 
hädangångna personligheter: »Det var en lycklig 
idé hos stiftaren af Svenska Akademien att begftra 
af henne minnesteckningar ftf^er bortgångna, ut- 
märkta personer, i synnerhet som Akademien hit- 
tat på att Of^erlåta uppfyllandet af den kungliga 
föreskriften åt sådana fOrmågor som Franzéns och 
db. Huru många halffOrgåtna personligheter hafva 
q dårigenom uppkallats ur grafvama ftr att lysa 
bland oss såsom ledstjärnor, och hvad kan v&l 
mera höja andan hos ett folk ån just de stora 
exemplenl» Det må i förbigående anm&rkas, huru- 
som dessa meddelanden mellan Runeberg och 
Beskow vittna om den djupa fortroUghet, hvilken 
cftsrtradt den af Runebergs recension Ofver »Sve- 



— »5« — 

figes anor» framkallade misstAmningen. Besk 
ftlskade garna att »samla glödande koh på foi 
vedersakares hufvud. Det var han, som år 18 
vftckte i Akademien det med bifall mottagna fi 
slaget att lemna Raneberg den stora prismedalj^ 
den yppersta utmärkelse^ som Akademien kan eg 
en person^ mot hvars inväljande hinder fbrekoi 
mit. Det hade mer än en gång varit fråfj^ < 
Runebergs inval, men »andra makter än de vit 
uppreste en kinesisk mur»: den store finske sk 
den var en främmande makts undersåte, ej sven 
statsborgare. Runeberg förklarade sig ej kän 
ledsnad öf^er hindren, så snart han försport, i 
de voro »yttre, ej blott inre». Han besökte Beski 
i Stockholm och omhuldades af honom uppmäi 
samt och vänskapsfuUt. Den på detta sätt knut 
personliga forbindelsen blef mycket varm, o 
Runeberg längtade ofta till »Skeppsbrobostadei 
frågande: »Bor där alltid samma glada lugn, sami 
helsa, samma ungdomlighet?» Han erinrade c 
med glädje deras gemensamma uppvaktning b 
konungen och deras vandring till Döbelns gn 
Beskow skref hvarje nyårsdag ett långt bref t 
Runeberg, och Runeberg, som i grundoi var < 
mindre trägen brefskrifvare, besvarade i r^eln - 
tillMliga afbrott inträffade — dessa skrifvela 
hvarje första maj; genom att på detta sUt väl 



— BW — 

betMmda dagar ville de förekomma att meddelandeoA 
skulle afrtaxma» samt genom best&mda vanor un* 
derhålla förtroligheteo. 

Samme Runeberg var en vann v&ji af Beskows 
biografi öfver Urban Hjftme. Den &r ock ofant* 
ligt onderhUlande, på samma gång den ar strängt 
saklig och i afseende på Hjåmes vetenskapliga un- 
dersökningar stöder sig på upplysningar från fack^ 
mftn. Samma sakrikedom utmärker af^en teck* 
ningen af Svedenborg, låt vara att den skulle, så* 
som Rydqvist anmärkt, i vissa delar vara något 
romantiserad. Beskows plan att göra Svedenborg 
till föremål för en biografisk skildring framkalla-^ 
des genom ett samtal med Carus i Dresden. Man 
bar förändrat sig daröfver, att Beakow, »fBrhvil* 
ken det fantastiska aldrig haft något lockande», 
s&rskildt fast sig vid Svedenborg; man tager hår* 
vidlag i sin uppfattning måhända miste. Beskow, 
sjftlf klar och sansad, hade dock en, mera än Ryd* 
qviflt förmodar, lifiig fantasi; ja, han berättar i 
ett bref till sina vänner, att han, äfven under 
friakt tillstånd, emellanåt hade hallucinationer, 
hvilka framträdde fullt åskådligt med en vias 
konkret kraft samt stundom voro af högtidlig, 
stundom jämväl af beklämmande natur. Tecknin- 
gen af Svedenborgs andeskåderi är för öfrigt hvar- 
kea den bästa eller den företrädesvis i ögonen fid- 

Bt. Akad, Handl. fr. 1896. II. 17 



— »58 — 

lande delen af skildringen. Beskow ville, då Atter- 
bom och andra förut framstftllt de visserligen af dem 
förskonade dragen af Svedenborgs andel&ra, hellre 
uppehålla sig vid bilden af vetenskapsmannen och 
menniskan, och han har i detta afiseende lyckat» 
g6ra sin firamstftllning synnerligen Iftsv&rd, medan 
däremot i de afdelningar, som beröra Svedenborgs 
visserligen ofta djupsinniga, men ofta godtyckliga 
och i polemiken ensidiga teosofi, en viss brist pi 
filosofisk och teologisk bildning röjer sig. Han 
hade en tid farhågor, att ämnets val kunde ur teo- 
logisk synpunkt vftcka betänkligheter, och han råd- 
frågade dårför Reuterdahl, betonande Akademiens 
skyldighet att lemna en gftrd af erkännande åt ett 
bland fiulemeslandets mftrkv&rdigaste snillen. Så- 
som man kunde v&nta, var Renterdahls svar för- 
domsfritt. Han fann Svedenborg vara ett förtråflf- 
ligt ftmne för minnesteckning, hans personlighet, 
storsint och den omst&ndighet, att han ingalunda 
var ortodox, ej böra utgöra något hinder att sym- 
patiskt teckna hans lif och verksamhet. Af sin 
aflidne vån BerzeUus hade Beskow under samtal 
inhemtat, att, enligt dennes tanke, Svedenborg med 
sin divination gått många senare naturvetenskap- 
liga upptäckter i förväg. Beskow satte sig seder* 
mera i förbindelse med A. Retzius och med £• 
Edlund för att höra deras omdömen om Sveden- 



— 259 — 

borgs Tetenskapliga betydelse. Deras yttranden 
inkommo. Retzins sade sig vid l&sningen af Sve- 
deoborgs Oeconamia regni animalia hafva råkat i 
förvåning Ofver dess visdomsskatter; han spårade 
dåri visserligen icke en originell forskare i exakt 
mening» men ett alltomfattande snille, rikt på 
aningar och på sitt sätt »klassiskt» inom fysiolo- 
gien. Edlund gjorde sina anmärkningar mot en- 
skilda af Beskows uttryck, som lätt kunde miss- 
uppfattas; sftrskildt ansåg han Gauss' undersök- 
ningar hafva vederlagt antagandena, att jordens 
inre vore magnetiskt. Han medgaf, efter studium 
af »The principles or the first principles of natural 
things», att Svedenborg egde en förtrolig bekant- 
skap med sin tids studier öfver magnetiska feno- 
men samt sjftlf gjort experimentala rön; men han 
ansåg honom snarare vara naturfilosof än natur- 
forskare i egentligaste mening, och han fann hans 
teori för magnetismen beh&ftad med oriktigheter. 
Edlunds anmärkningar kommo delvis först efter 
talets tryckning, och Beskow har i margen här 
och hvar antecknat, att de ej förringa det verk- 
ligt profetiska i Svedenborgs blick på tingen. 

Framställningens mästerskap gjorde Beskows 
teckning af Svedenborg mycket omtyckt; därtill 
bidrog naturligen det mystiskt egendomliga i före- 
målet. Runeberg förklarade, att Svedenborg jäm- 



— MO — 

yftl i sin andel&ra alltid v&ckt hans beundran; 
dessa läror om andevärlden hade synts Runeberg 
ega sin källa i den ärligaste, samvetsgrannaste 
personlighet och icke varit foster af en Iftttftodig 
inbillning. Själf uttalade Runeberg i en märklig 
skrifvelse sin uppfattning om möjligheten af &% 
annars och under normala förhållanden latent ande- 
rymds tillgänglighet för menniskans inre skådning. 
Förstånd och sinnen göra, enligt Runebergs sats, 
menniskan till jordevarelse; men hon har andra, 
dolda förmOgenheter. * Han tillägger: »Jag har 
tänkt mig hos menniskan två sidor, en inre, som 
förenar henne med alltillvarelsen, och en yttre, 
som bestämmer hennes särskildhet, gör henne till 
ett far sig varande, bestämdt jag» {amnis deiermina- 
io est negatioy synes vara Runebergs åsikt). >Till 
den inre hör hennes andelif med dess ännu oupp- 
täckta organer, till den yttre hennes begreppslif 
med dess tjenare, sinnena. Hos olika personer 
ser man endera af dessa sidor hafva öfvervSlde. 
Däraf söndrandet, redan, den klara begränsningen, 
den själfviska beräkningen hos den ene; förbland- 
ningen åter, sväfvandet, den dunkla aningen, den 
hängifna uppoffringen hos den andre; dagtyckei, 



* Runeberg tyckes sålunda antaga, att förståndet endast 
är sinnligt förstånd eller att åtminstone dess kategorier (jfr 
Kant) endast hafya tillämpning på det sinnliga. 



— 261 — 

om jag sä får säga, med dess klarhet och skarpa 
kontorer hos den förre^ natt-tycket med dess skym* 
ning och fbrsmftltning af forem&len hos den se- 
nare. Låt vara na, att man hos en person, som 
har den inre lifssidan företrädesvis utvecklad och 
stark, skulle på någon vftg, exempelvis magnetis* 
mens, kunna på en tid helt och hållet afdanka de 
söndrande organema från all verksamhet, så hvad 
hindrar, att den inre sidans osynliga trådar, sam- 
manspunna med alltillvarelsens, skulle kunna leda 
till personer ett medvetande af skenbart skilda, 
ja, Q&rran varande föremåls vftsende och tillstånd? 
K&nna vi oss icke stå i en inre, ehuru af förstånd 
och sinnen outredd förbindelse med v&rld och va- 
relser omkring oss? Hvarfor skulle icke denna 
k&nsla kunna klarna till full skådning, då det star- 
kare sken vore släckt, hvarmed tanke och sinnen 
öfverflygla och blanda oss? Vi skulle förgftfves 
tala om en stjftmhimmel fbr den, som lefde i en 
best&ndig dag: han skulle anse oss berfttta spök- 
historier; men låt dagen slockna kring honom, 
och han skall se de otaliga världarna finnas och 
lysa, han skall kunna utpeka deras platser och 
gifva namn af verklighet åt hvad förut för honom 
icke egt ens vikten af en dröm.» 

I sin teckning af Svedenborg, d&r han söker 
göra fullst&ndig rättvisa åt det »divinerande inge- 



— 262 — 

iiium»^ som, enligt Anders Retzius, utmftrkte sia- 
ren, har Beskow afven skildrat Svedenborgs per- 
sonliga beröring med Carl XII och d&rvid, såsom 
man kunde förmoda, begagnat till&llet att ned- 
lägga en hyllning inför konungaminnet. Sveden- 
borg hade, med anledning af de samtal, han med 
Carl haft i matematik och mekanik, yttrat, att 
konungen var »en herre af större djupsimiighet 
och penetration, ftn någon sig det kunnat eller kan 
förestAllat, och Beskow h&fdar, i sammanhang med 
anförandet af detta yttrande, sin, Järtas och To- 
ners uppfattning af >den stora hj&ltesjftl, hvilken 
hänfört sådana andar som Frithiofsskalden, Byron, 
Herder, Dalin, Wallenberg, Oehlenschls^ger och 
sjalf^e Voltaire»; han framhåller med skäl Carls 
skarpa hufvud och talar om likheten mellan Carl 
och Svedenborg i »orubblig tro pä försynen, förakt 
for faror, kärlek till det underbara och detofver- 
menskliga». Det ligger, säger Beskow, »ett skal- 
diskt själsdrag i Svedenborgs oföränderliga beun- 
dran för lejonet i norden, hvars underbara bild 
gärna anslår poetiska sinnen». Det må anmärkas, 
att den bekante svedenborgaren Eahl var missnöjd 
med denna framställning af Svedenborgs aktning 
för Carl; han ansåg, att Beskow, som läst Sve- 
denborg, borde veta, att, enligt denne siares upp- 
fattning, Carl XII är en »elddjäfvul» samt si långt 



— 268 — 

nere i afgrunden, att han endast under &onera 
åoner möjligen kan renas. Anders FryxeU, som 
förklarade Beskows Svedenborg vara ett »mäster- 
verk af lärdom, skarpsinne, opartiskhet samt klar 
och skön framstftllning», anmftrkte likas&, att Beskow 
»gjort for mycket af hans favoritskap hos Carl XII 
och förtegat den plats i andevärlden, som han åt 
denne konung tilldelat». 

Huru stor var ej, i alla händelser, vexlings- 
rikedomen i Beskows ber&ttareförmåga, och hur 
kftrleksfnllt förmådde han ej i de mest skilda äm- 
nen åstadkomma något tilltalande! Skildringen af 
Raab är, ehuru kortfattad, ej underlägsen den af 
Svedenborg eller Leopold; makalös är däri beskrif- 
ningen på Raabs sätt att sjunga Bellman och, i 
sammanhang därmed, den allmänna teckningen af 
humoristen, »som känner blodsbandet mellan sig 
sjalf och den mensklighet han beler». Han gen- 
dref den foreställningen, att de af Raab framma- 
nade Bellmansscenerna endast vore muntrande, 
lojeväckande; han erinrade därom, att det under- 
bara, som ur hvarje fuUändadt konstverk tilltalar 
088 och bringar oss i »själfglömska», alltid tiUika 
innebär något allvarligt, ja, något mystiskt ska^ 
kände, samt att ett dylikt element mellanåt fram- 
skymtar i de mest groteska taflor. Och Raab ^de, 
enligt Beskows mening, uttryck för Bellmanssån- 



— «4 — 

gens vexlande tonfall »från det niegt el^£åa till 

en menadiskt yrande glädje, fr&n begabbelsen af 

en fallen mensklighet till barnets oskaldsfulla I&je>: 

hans BellmansfOredrag ryckte åhöraren »ur hvar* 

dagslifvets verklighet till en inbillningens rymd, dår 

Allting tyoks i vftUust dö 
Och sorgen blott man saknar, 

och där, på en vink af den magiska stafven, 

Allting får en ny natnr, 
Ny frihet, Inst och lycka, 
Från en rik med silfvemr 
Till tiggam med sin krycka. ^ 

Ville man utfbrligt omnämna och genomgå 
alla Beskows minnesteckningar, skulle dftrtiU er- 
fordras en hel volym, som dessutom skulle få den 
besynnerliga karakteren att vara en minnesteck- 
ning Ofver minnesteckningar. Man kan om dem 
alla, med Rääf, sftga, att Beskow med fidel nitftl- 
skan antingen sökt upprätta misskända statsmins 
ära eller med liflig styrka skildrat berömda fWt^ 
herrars och krigares bragder, eller i ren dager 
framställt vetenskapemas och de sköna konstemas 
idkare. Det har sagts, att denna »dager» oftast 
skulle varit hos Beskow jämväl alltfBr ljus, ideali* 
seringen så långt drifven, att verklighetstroheten 
därpå blifvit lidande. Påståendet är i sin allmftn- 

* Den liffalla teckningen upplästes i Par Bricolef som 
Raab tUlhOrt och hvars högsta grad Beskow iniahade. 



— »6 — 

neU^et otUlfredflstftlknde, om ftn däri gOmmes nå- 
gon saniiiiig. För hans f6rfkringS8&tt finnas vackra 
förklaringsgrunder: han ville framdraga i ljuset 
den skildrade personens verkliga vftrde» ej firftmst 
hans feL Grunden därtill låg mycket djupt i hans 
lynne. Han har sjftlf sagt^ att han anda från 
ongdomen haft fullkomlig afsky för det nivelle- 
rii^ssystem, hvarigenom medelmåttan och klander- 
lystnaden söka nedsfttta hvar och en^ som år huf- 
vudet högre ftn andra. Ett portr&tt kan vara 
»vackert likt» eller »fiilt likt»; Beskow hade den 
^enheten att helst vilja göra sina bilder »vackert 
lika», och denna egenhet är knappast fördömlig, 
om blott likheten är obestridlig. Ett porträtt kan 
vara idealiseradt och dock sant, därfor att det 
låter det urbildliga, som eljest ofta skymmes af 
småsaker, framträda; det kan ock vara ikoniskt 
och d&rfbr i enskilda drag slående genom natur- 
sanning. Beskow älskade nog mera det förra sät- 
tet, liksom han i dikten gärna anslog den heroiska 
tonen; han draperade sina stöder i mantel och lät 
dem ej gärna stå i nattrock. Men han försum- 
made ej därför fullkomligt att teckna personernas 
hemlif och förtroliga vanor. Slcg han sig lös, så 
kände han, såsom i sina »Lefnadsminnen», blifva 
riktigt sprittande, liksom han ju ock i umgänget 
var känd att hafva »2d mot paur rireK Hans hög- 



— M6 — 

tidliga låter i poesi och mellanåt i minnesteck- 
ning föranledde Rydqvist, som i varldalifvet iakt- 
tagit hans obesvärade glUdtighet» att — år 1888 
— tillskrifva honom: »Onekligen ftr det skada, stt 
de egenskaper, som i det enskilda lifvet gOia herr 
hofimarskalkens umg&nge så underhållande — &i 
liflig framställning, fyndighet och qyickhet» ett 
gladt skftmt och en satir af god ton — , nftatan 
alldeles icke fått framtrftda i de under eget namn 
utgifna skrifterna, dår ofiA en patetisk och senti- 
mental ton, som är individualiteten mindre egen, 
blifvit i stallet anslagen.» Men man bliver ej 
annan ån den man ar, och det var med Beskows 
vSsen Ofverensstftmmande att i slUskapslif^et vart 
lika lekande som vanlig vftrldsman, i dikt och vftl- 
tålighet antaga en värdighet, som verkligen innerst 
h&rrörde ur hans, låt så vara, akademiska upp- 
fattning af dessas uppgifter. Att den heroiska 
lyftningen i alla fall ej verkade hftmmande på 
framställningens underhållande gång, ftr ofvan 
betonadt: dftrtill hade Beskow fbr mycket saocir 
faire. Den estetiska ståndpunkten var, sftger Ryd- 
qvist, for honom alltid huf^udsak; man skulle 
måhftnda kunna tillägga: den fosterlftndska, ty Bes- 
kow var varmhjärtad patriot. 

Ar 1863 tecknade Beskow i Svenska Akade- 
mien Carl Gustaf Tessin. Han hade om sin afaikt 



— 267 — 

underrftttat Fryxell, som skrifver: »Det ftr att våga 
betråda iffnes suppositos cineri doloso. Carl Gustaf 
Teaauiy denne praktfulle och prakt&lskande påf&gel, 
denne fibrgrike och fårgskiftande kameleont, denna 
blandning af patriotism och sjalfviskhet, af snille 
och Q&ak, af adelmod och småaktighet!» Fram* 
st&llningen af partitidens förvillelser ansågs i detta 
tal förbunden med fint anbragta, men aldrig for 
bjftrta anspelningar på samtida förhållanden. Dessa ^ 
blefvo foremål för uttydningar, och B. E. Hilde- 
brand skref till Beskow: >0m vår tid vore benagen 
att lyssna till historiens varningar, skuUe det utan 
tvifirel vara helsosamt, om våra samh&llsförbättrare 
ville genomläsa Tessins minne, innan de foretaga 
omröstningen rörande det hvilande representations- 
forslaget.» Sjftlf hade Beskow förutsett detta intryck 
af talet och märkt dess verkningar efter sj&lfva 
den sammankomst, då det upplästs. »Ätt hänsyft- 
ningarna vederbörligen uppfattats af opartiska 
ihOrare, fornam jag», s&ger han, »efter samman-* 
komstens slut, då många tackade för de under 
n&rvarande forhållanden gagnéliga sanningamas 
framställning.» För den, som nu uppmärksamt 
genoml&ser den vackra teckningen, förefaller det, 
8om skulle dessa af Beskow sjftlf medgifna hän- 
syftningar ^entligen vara foga skarpa, men hafva 
giMt uttryck åt hans farhågor, att genom repre- 



— 368 — 

gentationsfOrftndringen — hvilken aldrig nttryckligt 
omnämnes — konungamakten skulle, om &n ej i 
samma mån som under frihetstiden, komma att 
försvagas. Beskow, som i allmänhet tecknar Tessin 
sympatiskt och dftrvid antagligen påverkats af dennes 
fina bildning och konstsinne, låter en slöja falla 
öfver de fel, han begick under den bekanta 
beskickningen i Paris, tager Tessins fraseologi vti 
mycket på allvar, ser hertig Carl Fredrik i ett 
mycket förskönande ljus och låter aftrftdandet af 
Bremen och Verden vara ett sått att förekomma 
Englands deltagande för denne furste, medan del 
vftl i sj&lfva verket föranleddes af behofvet att, 
då Ryssland anföll, bereda sig Englands bistånd. 
Hufvudsaken är i denna teckning att låta skug- 
gorna falla mycket tått öfver frihetstidens stats- 
skick. Hårför behöfdes ej stora anstrftngningar, 
ty korruptionatidehvarfvets skuggor voro, i sig 
sjftlfva, betydande. Men därmed föll ock ett så 
mycket skönare ljus på Gustaf III, som gjorde slut 
på partitvisterna och på falheten för utländskt guld 
.samt återgaf Sverige anseende. 

o 

At denne konung har ock Beskow upprest en 
minnesvård i sitt arbete om Gustaf III såsom konung 
och menniska. Då emellertid Carl XII såsom 
konung har tidsföretråde, må först några ord egnas 
Beskows arbeten om Carl. Vi kftnna af det för^å- 



— «w — 

ende, hura varmt Beskow som ung besjungit 
bj&lten; vi veta huru hyllande omdOmen om 
hoDom finnas inströdda i m&nga af Beskows min- 
nesteckningar. 

I teckningen af G. F. von Rosen talar Beskow 
lika mycket om Carl XII som om Rosen, och med 
h&nfOrd stftmning prisar författaren Carls rftttr&* 
dighet och fältherresnille samt antyder, att djupa 
politiska grunder f unnos både för tåget till Ukraine 
och för den långvariga vistelsen i Turkiet, enAr 
det förra afsåg att genom ett sj&l£9tftndigt Ukraine 
under Maaeppa bilda en motvikt mot Ryssland, 
den senare att genom turkarnes uppeggande krossa 
tsaren, något som ock var helt nftra att ske vid 
Prat I sin teckning af Samuel Akerhjelm upp- 
visade Beskow, att >det svenska kansliet s&Uan 
r&knat flera skickliga arbetare» ftn under Carl XII, 
att konungen med särskild uppmärksamhet följde 
denna plantskola för åmbetsmän, träget arbetade 
med civila ärenden och utarbetade en ny kansli* 
ordning. 

Den lifliga tonen och den skickliga framställ* 
ningen i dessa minnesbilder väckte Anders Fryxells 
uppmärksamhet, och han skrifver år 18Ö2: »Du 
hr i Carl XII:s försvar ganska fyndig och lycklig. 
Det är intressant att se, huru han äfven i sitt 
kansli omgaf sig med utmärkta män. Jag hade 



— 870 — 

ej tftnkt, ej trott hftrpå. Föga fattas, att jag var- 
der en kristen, sade Festus.»* 

Framtiden skulle visa, att mycket >&ttades» i 
Fryxells omv&ndelse till beundran for Carl XII. 
1853 talar han om den blandning af hjåltestorhet 
och »Don Quixoteri», som fanns hos Carl, och år 
1864 skrifyer han till Beskow: »Min prosa ber din 
poesi vara försiktig i de ampla loforden ftfver 
Carl XII.» Men Beskow Iftt icke afekrScka ng, 
och sedan han med missnOje Iftst Fryxells teckning 
af Carl XI, skrifv^er han skilmtsamt: »Med Carl XI 
må det gå, men far bara varsamt med Carl XII: 
eljest tror jag, att vi komma i kalabalik.» Kalabaliken 
uteblef ej, och Fryxells varningar voro fruktiOsa. 

»Svenska folket under Carl XII liknar», skrifrer 
Fryxell en annan gång, »den ftdle springaren, som 
med bloddroppande sidor tOmmer sina sista krafter, 
utflftmtar sitt sista andedrag fOr att åt sin riddare 
vinna den sista lagern. Det ar skönt, det ftr hftrligt 
af svenskarne, men det &r icke så af den konung, 
som tömde deras sista kraft. Om blott målet varit 
stort, ftdelt, afsett något för Sverige, för mänsk- 
ligheten viktigt och stort syfte, då hade den utom- 
ordentliga uppoffringen varit motiverad och för- 
klarad i ordets båda bem&rkelser. Men målet var 
ej sådant.» Fryxell menade, att Beskow bedömde 

* Citatet vr Apostlagärningarna är oriktigt 



— 271 — 

Carl såsom det kände anstå forfatfearmi af »Sveriges 
anor», men forUarade sin egen inbillning^rafi 
vara ftr slö för att knnna apptåcka Carls regent- 
vftrde. Beskow genmälde, att ingen, som ej eger 
poetisk stamning, mäktar uppfetta Carl XII eller 
af honom göra annat ån en karrikatyr. 

Uppmuntringar saknade Beskow ej. Fryxelk 
historia Ofver Carl XII, som börjat utkomma 1856, 
vlckte på många håll förstamning. Agardh gladde 
sig, når han försporde, att Beskow ftmnade tråda 
upp mot Fryxell. »Carl XII:s storhet år», såger 
Agardh, »ensam i historien, och han får ej jåmföras 
vare sig med Alexander, som var full af laster och 
passicmer, eller med Napoleon, som reste sin stod 
på spillrorna af Frankrikes krossade frihet» »Det 
har måhånda», fortsåtter Agardh, »aldrig funnits 
någon ädlare, renare sjal ån Carl XII», ty han 
hade icke mera ån ett mål, det råtta, som han 
kampade för. Det var hans fel som konung. Och 
liksom Carl X nu klandras, för det att han upp- 
offrade det råtta, så klandras Carl XII, fbr att. han 
dog dårfbr. Carl XII:s död kan endast liknas med 
hjältens i den grekiska tragedien, som endast kunde 
krossas af ödet, eller med Balders, som endast 
kunde tråfias af onda makters pil.» Och Reuter- 
dahl, som visserligen sade sig ingalunda kunna 
skatta Carls statsmannavårde så högt, som Beskow 



— ST8 — 

syntes honom gOm, sftger dodsy i anledning af 
biografien ftf^er S. Lagerberg, dår skildringen if 
Karolinerna synts honom ypperlig, att >ett orå tiQ 
fiVrsvar för Carl XII väl behofves i v&r af torrhet 
beherskade tid». 

År 1869 var Fryxells arbete öfver Carl XII 
afslntadt. Runeberg skref dfcrom &r 1863 tiU Bes- 
kow: »Fryxell har bjudit till att anatomisera Carl 
XII:s regentvArde, men under sin knif dödat dess 
båda lifsdementer, hans fosterlandsk&rlek och hans 
hjflltemod.» I Svenska Akademiens Handlingar för 
år 1865 införde Beskow sin historiska tidsbild 
»Carl den tolfte i Alt-Ranstadt». På högtidsdagen 
hade den korta teckningen upplftsts. Men när den 
trycktes» var den åtföljd af nitton bilagor^ utgö* 
rande lika många afhandlingar. Bei^ow var dock 
långt aflftgsen från anspråket att i dessa afhand* 
lingar hafva lemnat en historia öfv^er Carl XII; 
han 3rttrar blygsamt, att han vet sitt arb^e hafrs 
brister, som h&rrört af begränsad förmåga och tid, 
men ock af de sjuttio lefnadsåren. Han hade blott 
velat lemna ett bidrag till en karakteristik öf^er 
Carl XII och fitota uppmärksamhet på de drag, som 
synts »återstå att förklara i denna sfinxlika bild». 
En omarbetning af skriften om Carl den tolfte i 
Alt-Ranstadt utkom sedermera i två band under 
titel »Carl den tolfte, en minnesbild»; uppställ- 



~ 87» — 

ningen &r nAgot ftndrad, och vissa tillagg ftro gjorda. 
Ändra bandet utkom först efter Beskows dod. 

Framstftllningen &r, såsom allt som utgått 
från Beskows hand, liflig och Iftsvärd, om &o, 
hvilket ej undgått fOr£ftttaren sjAlf, upprepningar 
hår och hvar förekomma. Med en beundran, som 
delats af alla erfarna militårer, omtalar Beskow 
Carl den tolftes krigarsnille, liksom han lemnar 
inånga goda meddelanden om Carls karakter samt 
om hans vetenskapliga intressen. Bedömandet af 
Lewenhaupts tappra och adla» men sjukligt miss* 
tftnksamma personlighet förefaller ock r&ttvist* 
Äftren i mången enstaka punkt måste man gif^a 
Beskow rfttt, såsom då han siger, att Fredrik 
den andres ställning en gång var fullt lika vådlig 
som någonsin Carl XILs och att de personers dom, 
kvilka rfttta sig efter utgången och som, därför 
att Carl dukat under, tadlat honom, kanske skulle 
hafva blifvit lika strftng öfver Fredrik, dftrest ej 
denne, till sin lycka, r&ddats genom ryska kejsa* 
rinnans död och det dftrpå följande omslaget i den 
ryska politiken. Beskow vederlager påståendet, 
att Carl aldrig skulle velat ingå förlikning med 
August, och han har hftri stöd af Carlson. Med 
a&eende å det grymma straff, Carl lät Patkul 
undergå, erinrar Beskow med fullt skäl, dels att 
den tidens straff just ej voro milda, dels att Patkul 

fiv. Akud, Eandl. fr. 1896. It. 18 



— 274 — 

dock var en verklig forridare. Om Beskow vidare 
säger, att i Carls lynne och gnindsatser ingi<^ 
något af maximen fiat juetitiay pereat ntundusy s& 
har han ftf^en därmed tr&ffat det r&tta, hvarvid 
dock kanske bort anmftrkas, att ^i r^ent, som i 
denna vanskligheternas vftrld har ett dylikt rätte- 
snöre for poKtiska och krigiska ätgftrder, utsåtter 
sitt rike for oerhörda afventyr. Svårast blifver 
det att ansluta sig till Beskow, når han talar om 
konungens benftgenhet for fred med tsaren; man 
vet dock, att rått formånliga fredsanbud från denne 
förkastades af den efter alla sina motgångar &nno 
lika oböjlige Carl, och man studsar, når man bör 
Beskow såga om konungen, sådan han var år 1718, 
att hos honom »röjdes tecken, som plåga bebåda 
en fredlig ålderdom». Man tror då snarare på 
Geijer, når han såger de pregnanta orden: »Hvad 
man må tanka om Carl XII:s död, det var en 
slutad lefnad», och når han erinrar, att Carl ej 
lyssnade till anbuden om ett verkligt fredsslut 
med Peter. Och då Beskow, delvis stödjande sig 
på Jårta, söker bortförklara eller mildra påståen- 
dena om den stora nöden i Sverige år 1718, så 
vågrar man att folja honom, alldenstund det år 
ovederlåggligt, att enskild eganderått var rubbad, 
oupphörliga tvångsåtgftrder tillgrepos och landet 
låg utarmadt. Diremot har Beskow nog alldeles 



— 375 — 

Tttt, n&r han gendrifver påståendena, att Sverige 
sknlle i militllriskt afiseende varit v&mlOst vid Carls 
dod; det ^de faktiskt en ganska stark och vftl 
organiserad krigshftr. Och intet svenskt hjftrta 
kan undgå att klappa lifligare, n&r Beskow talar 
om Carls enskilda dygder, hans underbara tåli^et 
och hans fiOrmåga att afhålla sig från uppbrusning.* 
Hade Beskow med ogillande last Fryxells Carl 
XII, så blef Fryxell ej mindre misslynt Ofver Bes- 
kows. Sådana sammanstötningar kunna vara vådliga 
nog för v&nskapen; men om ån profvet var ratt 
hårdt, brasto ej de gamla banden. Nar Beskow 
ddckade FryxeU det band af Svenska Akademiens 
Handlingar, dår afhandlingen om freden i Alt- 
Ranstadt stod att läsa, medsände han ett bref, 
hvari han erinrade därom, att hans och Fryxells 
tillgifvenhet lyckligtvis aldrig stOrts af de olika 
politiska åsikterna. Fryxell svarade vånskapsfuUt, 
men med ett visst allvar, som dock i vissa delar 
af skrif^elsen mildras af gladtighet. Han betrak- 
tade Beskows arbete som en mot sig riktad pole- 
mik, och han hade »med verklig smarta» sett »diver- 
gensema» i deras åsikter. Men enhvar hade ju sin 



* Med OYanligt stor ntförligbet har Beskow, som upp- 
letade alla panegyriker öf?er sin Igftlte, redogjort för italie- 
naren kapten Gaetano Nirieo^a &r 1826 utkomna skrift om 
Oiri Zn oeh Leonidas. 



— a7« — 

frihets Beskow hade sagt &t Fryxell: »Akta dig 
fftr Carl den tolfte; angriper du honom, så får 
du med mig att göra.» Fryxdl hade i alla fiiD 
följt sin Of^ertygelse och angripit Carl; Bes- 
kow hade ock uppfyllt sin hotelse och angripit 
FryxelL »Resultaten af allt detta kommer yål 
ingen af oss att upplefva. Men m&nne ej den 
öppenhet, hvarmed vi båda uttalat och fidjt vår 
öfvertygelse, &r en bland de kraftigast bidragande 
orsakerna till det lyckliga, af dig anm&rkta för- 
hållandet att vår vftnskap ej störts af de olika 
åsikterna?» Emellertid förklarade Fryxell på det 
bestämdaste, att han icke k&nt sig öf^ertygad af 
»Carl den tolfte i Ålt-Ranstadt» samt att han och 
Beskow torde vara, hvar på sitt håU, »oförbätter- 
liga». Dessa motsatser vore visserligen sftllsamma, 
då Fryxell visste, att både han sjftlf och Beskow 
egde vilja att söka och förmåga att se sanningen; 
men de torde, menade Fryxell, åtminstone i ganska 
mycket kunna förklaras ur Beskows starka böjelse 
för rojalism, Fryxells för republikanism. Dock 
medverkade val ock, såsom Fryxell framhöU, den 
viktiga omständigheten, att Beskow vore en måls- 
man för poesien, Fryxell d&remot för prosan. 
»Slutet, det rätta, det nödvändiga, blir väl, att 
enhvar fullföljer sin väg och que nos desHnées 
saccomplissent Den ene sjuttioett, den andre 



— 277 — 

sjottiotvå år, veta vi nogsamt, hvilken ftr den 
snaraste, den sannolikaste tolkningen af de napoleon- 
ska orden«> 

För att r&tt uppfatta Fryxells ord, bör man 
veta, att Beskow för honom fbrklarat de of örenlige 
motsatserna dem emellan bero d&rpå, att Beskow 
ansåge en stark konungamakt vara för Sverige 
nödvftndig, medan Fryxell d&remot funne den under 
frihetstiden gällande statsformen l&mplig. 

Som ett bevis på det goda lynne, Fryxell — 
liksom Beskow — bibehöll under dessa misshallig- 
heter, tjena Fryxells godmodigt skämtsamma ord: 
»Till min ovilja mot Carl den tolfte har nu, 
utom andra skäl, kommit äfven det, att han bragt 
mig i opposition mot dig; han skall således äfven 
etthundrafemtio år efter sin död tillställa oenighet 
och strideri» 

Olikheten mellan Beskow och Fryxell var 
verkligen innerst mycket stor, oaktadt den gamla, 
orabbade vänskap, som ständigt upplifvades dels 
under Ffjrxells Stockholmsvistelse, dels under Bes- 
kows besök i Sunne. På den ena sidan — hos 
Fryxell — fanns, under all liflighet i den historiska 
berättarkonsten, en något »grund» och fantasilös 
app&ttning, som i historiska, liksom i undervis- 
ningsfrågor, skattade mycket åt utilitetshänsyn 
och, oberörd af all estetisk storhet, begagnade 



— 278 — 

decimalmått; p& den andra sidan — hos Beskow 
— fanns, pä samma g&ng mannen sj&lf i sins 
enskilda förhållanden var mycket praktisk och klok, 
en rik genljudsbotten for allt, som hade de stora 
minnenas klang, ett djupt förakt för den åsikt, 
som gör framgången till m&tare för historiska 
personligheters vården, och en uppriktig beundran 
för allt, som på ett starkare sått berört national- 
kånslan. 

Beskows arbete öfver »Gustaf III som konung 
och menniska» utkom i Svenska Akademiens Hand- 
lingar och genomgår dftr fem delar. Den femte 
afdelningen ftr dock ej afslutad, och verket ftr en 
torso; att åtskilliga upprepningar förekomma, sir- 
skildt i slutet, berodde dftrpå, att Beskow cg fiUt 
lågga sista hand vid arbetet. 

Han hade gått till sitt företag, lifvad af den 
varmaste karlek till åmnet och efter att faafva 
egnat åt förberedande studier all den tid, som 
lemnades honom öfrig af de många andra göiomålen. 
Äfven denna gång hade Fryxell varnat honom, 
men fruktlöst. Beskow fann det vara sin och, 
såsom han tillk&nnagifver för Fryxell, Svenska 
Akademiens plikt och rått att försvara dess stif- 
tai-es minne mot ett lögn- och smftdelsesystem, 
»som fortgått nåra ett århundrade». Han anmArkte 
tUlika uttryc^igen, att han icke skref Grustaf III:s 



— 279 — 

historia och aldrig atlof^at en fullständig karakte- 
ristik, utan endast kunde bjuda antecknings atn 
Gustaf III, B&ledes blott ett Udrag till teckningen 
af hans bild, bvarvid författaren egt rfttt att utvälja 
de punkter, hvilka synts honom böra i fräoista 
rummet belysas* Emellertid hade, säger han, 
arbetet Ofver Gustaf III, änskönt han sökt begränsa 
flin uppgift, kostat honom ojämförligt mera hufvud- 
bry än alla hsns öfriga minnesbilder, och han hade 
under åratal därmed sysslat frän morgon till qvtlL 
Den akademi, som Gustaf stiftat och ät h?ilken 
han ständigt skänkt sitt konungsliga hägn, såg 
nu genom Beskows hand konnngabilden befriad 
från många af de vanställande tillsatser, som haft 
sitt ursprung i smädebegär. De partiskrifi;er, hvilka, 
under sken af sanningskärlek, förvridit förhållan- 
dena och spridt lågt fbrtal, som aldrig kunnat bevtsae, 
blefvo underkastade granskning. De smygande 
ryktena om beskaffenheten af det förtroligare när* 
mandet mellan Gustaf och Sofia Magdalena åter* 
ftevisades till de giftiga sumpmarker, ur hvilka de 
utgått. Beskows teckning af förhållandet mellan 
Gustaf III och hans mor gillades af Carlson. Vackert 
och sant skildrade Beskow det inflytande, konun- 
g»s snillrika personlighet egde på folket: »Nästan 
aUa, som under hans tid ville göra anspråk på 
odling oeh smak, sökte bilda s^ efter hon<Hn; 



— 280 — 

hvad han älskade, blef folkkärt; hvad han ogillade, 
fördömdes af mängden: hans känslor klappade i 
nationens hjärta, hans nöjen blefvo allmänhetens.! 
Beskow återkallade i minnet Leopolds ord om 
konungen, att man vid forsöken att häckla honom 
velat »med små fel bortskymma stora dygder». 
Naturligen hade Beskow kommit in i sitt rätte 
element, då han prisade konungens omvårdnad om 
vitterhet och konst samt den personliga välvilja, 
han egnade deras idkare, och den eldande, tjusande 
inverkan, han på dem utofvade. Hans storhet som 
talare, hans egen författareverksamhet, hans nit 
att lyfta den svenska skådebanan, hans bemödanden 
att bereda diktens söner en aktad ställning inom 
samhället, hans snilles skiftningsrikedom och hans 
i grunden mycket stora godhet skildrades ypperligt 
af Beskow, hvilken GJälf gärna hörde sig kallas 
»en efterboren gustavian». Ingen lär väl nnmers 
heller vilja bestrida Beskows mening, att Gustaf 
III genom statshvälfhingen 1772 räddat fädemes- 
landet; ingen lär kunna jäfva hans ord om den 
omsorg, konungen egnade åt flottan. Åfven hvad 
det mycket tadlade kriget mot Ryssland angår, 
har Beskow otvifvelaktigt rätt, då han säger, att 
»anfallets ögonblick var väl valdt» samt att efter 
Razumovskijs bekanta, för konungen och riket 
förnärmande not valet återstod endast »mellan en 



— 281 — 

stegvis skeende återg&ng till partitiderna, med deras 
bekanta följder, eller att vid AVrsta gemensamma 
tillfidlei bryta lOst samt »hellre ibrekomma ån 
forekommas». En senare historieskrifning har gifvit 
ytterligare stöd ät denna Beskows mening. Till 
grand t6t Razumoyskijs hela retsamma npptrildande 
låg den numera offentliggjorda, men ej fbr Beskow 
bekanta instruktion, som ryske ministern Markov 
redan i slutet af 1784 erhållit från Petersbui^, 
och d&r alldeles ohöljdt den afirikten uttalas att 
kasta omkull den svenska konstitutionen af 1773 
samt genom stftmplingar skilja konungen från hans 
undersåtar. Om An konungen ej kånde denna 
instruktion, kftnde han dock tillrftckligt af den stom 
kejsarinnans rfinker for att veta, huru stor faran var^ 
oeh inse, att han borde b^agna fivtvta lagliga till- 
ftUe, då Ryssland vore bundet på annat båU, för 
att slå ett dtjiy^t slag. Hvad Beskow dAremot ej 
framhåller, år, att konungen genom sin egen 
atlftndska politik éj litet bidragit till den misst&ti^ 
ning, som rådde i Petersburg, och sj&lf i viss mån 
framkallat den spftnda st&Uningen, samt att han^ 
sj&lf annars mftstare i diplomati, spelat för mycket 
med upplagda kort vid sammantrAffandet i Rom 
med samme Markov. Med skäl sAger Beskow, då 
han skildrar alla d^ faror, i hvilka kriget inveck- 
lade konungen, att han var stOrst i motgåograt 



— 888 — 

»afVen for Gustaf strUade snillets stjjftrna och manna- 
modets glans klarast i de mest vidriga Odens natti. 
N&r Beskow d&remot allddes bestrider, att konun- 
gen någonsin umgåtts med tanken att nedllgga 
kronan, så j&fvas detta, påstående genom Oxen- 
stiernas bref till Gyldenstolpe om sitt samtal med 
Gustaf i Kymenegård; men det bOr å andra sidan 
medgifvas, att konuiigens modf&lldhet snart viaade 
sig hafva rarit Uott tillf&llig. Med stor tveksamhet 
låser man Beskows försök att bemöta klandret mot 
br&nn vinssystemet samt mot den så kallade pastorats- 
haadeln, af hvilken senare visserligen konungs 
ej dra^t fördel, men bvUken dock af SchrOder- 
heim stegrats på ett sått, som medelbart aiåste 
utsatta konungen för tadel. Beskow hann icke att 
afialuta sin framst&llning af förenings* och säker- 
hetsaktens genomdrifvande; men det framgår af 
hans redogörelse, att han ansluter sig till deras 
åsikt, hvilka dels anse konungens handlingssått 
hafva varit fbrestafvadt af politisk nödvåxidighet, 
dela antaga, att konungen sjålf ftmnat sedermera 
lemna ständerna ökade r&ttigbeter. * Något djftrft 

* När man anmärkte mot Beskow, att ban ej tillräckligt 
iakttagit den stora aUftoiagsrikedom hos Gostaf m, aom gOr, 
att han under olika epoker framträder med annan karakter, 
så genmälte han, att Oastaf III för visso under aUa förhål- 
landen bevarade sin identitet och att vexlingama idce a^lånai 
konttanitetea i karakteren. 



— 288 — 

synes Beskows antagande, att Oxenstierna, »såscmi 
tiltfbrordnad kanslipresident, i fOrsta hand egde 
kflnnedom af forhållandet till frftmmande makter»; 
Oxenstierna klagade sjftlf d&rOfver, att han fbrst i 
andra eller tredje hand fick en oftast ofallståndig 
k&nnedom om fArhandlingama. 

Det intryck, som de under Beskows lifstid 

utkomna afdelningarna af hans arbete om Gtistsf 

III gjorde på sinnena, var mycket starkt. Tadlet 

uteblef icke; inom pressen kom det från de håll, 

dkr man ej kunde fftrlåta Gustaf III, att han ville 

både vara och synas konung. Vftnnernas yttranden 

Toro i allmftnhet gynnande, standom entusiastiska. 

Runeberg skref : »Skildringen af Gnstaf III haf 

uppfyllt mig med frOjd. Redan dra vftnliga 

stamningen mot den gode kungen verkar behagligt 

pi enhvar, som ej har en gallsjuk lust att se allt, som 

siar på lifvets höjder, i svart, men ånnu mera intages 

man af den klara rftttvisa och den Ofvertygande 

bevisning, hvarmed allt mot honom riktadt förtal 

vederl&gges eller åtminstone mildras till kraft och 

verkan. Måtte dig fönmnaa helsa och håg att fuU*» 

börda detta harliga arbete och de många andra, 

dem vi &ro anspråksfulla nog att ftnnu v&nta af 

din öfverlflgsna förmåga och undransvftrda flitl» 

B. E. Hildebrand gladde sig dåråt, att Beskow 

>8öQderrifnt den v&fnad af lögn och smldilse^ 



— 284 — 

hvarmed partihatet och otacksamheten oraspannit 
en af våra snillrikaste och mest fosteriftndska 
konungar>. Räftf skref : »Hvilken lycklig lott &r det 
ej att kunna förjaga tOcknen från Gostaf Illts 
h&rliga bild och låta hans konungsliga tankuTf 
hans svenska sinne, hans ömhet mot hög och låg, 
hans genomtr&ngande vett, hans rastlösa arbet- 
samhet, hans öfverlftgsna snille, hans oemotstånd- 
liga umgftngessatt tråda fram och visa honom sådan 
han var, den förste i sin samtid !> Ihre betygade 
sin förtjusning öfver det snillrika försvaret for 
Gustaf III. Elias Fries instämde och tiUade for 
sin del, såsom naturforskare, att »bland svendca 
konungar torde knappt någon kunna tftfla med 
konung Gustaf III i vård af och uppmunlaran åt 
naturvetenskaperna». 

Det &r klart, att Fryxell ej hörde till de 
belåtna. »Med erkftnnande», skrifver him, >af det 
myckna nya, sanna och mftrkliga, som din Gustaf 
III innehåller, och af den stora förmåga, hvarmed 
du behandlat åmnet, ftr dock min k&nsla för n&mnde 
konung en annan.» Beskow svarade, att Fryxells 
ståndpunkt berodde på hans tillgifvenhet for 
frihetstidens statsskick, men att han v&l åndå 
borde kunna erkånna Sveriges tacksamhetsskuld 
till den konung, som befriat det från att dels 
Pokus öde. 



— 986 — 

Den svenska historieforskningens nuvannde 
Nestw fbrklarade, att Beskow >fOr alltid borttvagit 
mer &n en svart lögn fr&n konung Gustafs bild 
och genom sin polemik mot smädelserna gjort det 
möjligt for kommande teeknare att lemna dessa å 
sido». Han tillönskade Beskow till fortsättande af 
ett »s& ädelt, så gagneligt arbete helsa, krafter och 
sinnearo* 

Vill man r&tt förstå makten af den inre hftn^ 
förelse, som dref Beskow att så ofta i sina minnes* 
bilder söka upprfttta rykten och, kanske stundom 
med bortaeende från oförnekliga fel hos de skildrade 
foiem&len, framhåf va det väsentliga, det goda, det 
haltfttlla i deras lifiggftming, så får man den skö* 
naste förklaringen i ett bref till Runeberg,* dåri 
han uttalar följande betydelsefulla och for hans 
karakteristik viktiga, for hans tftnkesfttt hedrande 
ord: »Min vittra kallelse har under de senare åren 
erhållit en allvarligare prågel, &n fallet var jftmv&l 
den tid, då jag försökte skrifva sorgespel. Jag 
lef?er, snart sagdt, endast för och med de döde; 
jag k&nner oafbrutet en hemlig maning till försvar 
eller upprättelse af någon misskänd eller förorättad 
fortjenst eUer dygd, for hvilka ingen stämma kan 
höja sig ur graf^en» Det är nästan, som om jag 
upplyftes af de dödes själar, i kamp för dem, och 

* Sen 1 januari 1S62. 



— - W6 — 

liksom gOte de en tilifrecbsttllelfle i mitt hjftrta 
ftfver fSftTBvaret fbr deras minne bland efterlefvande.» 



Bland de Beskows arbeten, som blifiit infbrds 
i Svenska Akademiens Handlingar, märkes en Iftngn 
litteraturhistorisk undersökning »Om den estetisk» 
betydelsen af Thorilds strid mot Kellgren och 
Leopold». Den låg fardigskrifven redan år 1861, 
men Beskow, som hade »många jåm i elden», 
öfvergick till andra litterftra sysselsättningar och 
fnllfoljde icke sin plan att snart trycka sitt arbete* 
Fftrst efter hans död kom skriften åter i åtanke, 
och den låsv&rda uppsatsen pryder nu den fyratio* 
åttonde delen af Handlingarna. Anledningen dir- 
till att Beskow ville egna en förnyad uppmärk- 
samhet åt striden mellan Thorild å ena sidan och 
Kellgren samt Leopold å den andra låg dån, att 
han ansåg akterna i hela fejden dittills mycket 
ofullständigt framlagda och belysta. Beskow ådaga- 
lägger, att Thorild ursprungligen i denna strid 
var den utmanande. Han erk&nuer Thorilds snille, 
men klandrar hans högmod samt brist pfc sjålf- 
beherskning, hvilka kommo honom att fOrslöfls 
sina krafter på åndamålslOsa saker. Thorilds brist 
på sjftlfkritik fördunklade många af hans lysande 
egenskaper — en man, »som sjålf tiUbad» hvad han 



— K87 — 

flkrifvit, änder >tårar af innertigt behag», var ett 
offnr fbr sjftlfforgadnmg, och Beskow fnmhtfver 
starkt Thorilds m&tkkVBa genkärlek. Man kan svår- 
ligen — hura stor beundrare af TliorUds genius 
man må vara — underlåta att gif^a Beskow rått, då 
han med afeeende å Thorilds berOmda »Lagstiftning 
i snillets v&rid» anm&rker, att det) cg alls håller 
hvad titeln lof^r, enftr dBr »ingen sida af skOn^ 
hetalftran framhålles i någon ny dager»; »ingen 
redogörelse meddelas for grunderna af en enda 
bland vitterhetens arter». Angående Thorilds 
bekanta vitterhetslag, att »ingenting göres för sina 
fels skull utan for sitt vSrdes skull», såger Beskow 
med allt sk&l, att ingen vitter granskning bKfver 
™AJ%» om en forfattare alltid fSSor vårja sig med 
den satsen, att han utfört sitt arbete ej fih* felens 
utan fftr vftrdetå skull, något, hvarpå ingen egent- 
ligen kan tvifla, eftersom man ej gftma skrifver 
med foresats att misslyckas. Thorild var verkligen 
alltfor mycket paradoxal, når han förklarade det 
vara omöjligt for någon dödlig att »vilja göra en 
skönhet och dock göra en fulhet», samt att man 
bOr högakta det ovanliga »Bfven når det ftr som 
mest misslyckadt». Beskow fomekar ej , att Thorilds 
frunstftUning &r rik på bl&nkande infall, ja, på 
TerUiga blixtar af ingifvelse, men han finner 
densamma^ ock ovanligt rik på obevisade »våg- 



— «86 — 

wtser», och han föredrager vida Leopolds mindre 
fragmentariaka, mer logiaka atU« Om Beskow 
hftrvid tyckes glOmma ensidigheten i Leopolds 
ståndpunkt» si bör man ihigkomma, att deb 
Thorild knappast var mindre ensidig, dels Leopold 
onekligen, hur suAf hans konståskådning i visas 
lall må hafva varit, var långt mer helgjaten. 
Thorild var säkerligen en rikare natur, Lecq[)old 
en inom sin sfer mera harmonisk. Och medan 
Thorild var full af stora ansatser, hvilka ofia 
svekos af verkligheten, utförde Leopold på det 
område, dit hans e^en och tidehvaHvets allmånna 
bildning försatt honom, betydande ting* Att 
Thorilds många smaklösbeter skulle misshaga en 
så måttfull person som Beskow, ar för öfrigt helt 
naturligt 

Sina tankar i en annan litteraturhistorisk fråga, 
nämligen striden mellan den gamla vitterhetsskolan 
och fosforismen, har Beskow bland annat uttalat 
i en bilaga till sin skildring af Leopold. Hao 
hade sjftlf förhållit sig sk&ligen neutral i denna 
vittra fejd» som under hans ungdom upplågat, och 
han har ofta förklarat, att han icke personligen 
hade anledningar till missnöje med den nya skolan. 
Han hade ej endast af Atterbom, utan, som han 
uttryckligen sftger, af Hammarsköld, som annan 
kunde vara våldsam nog, rönt valvilja* Dessa 



— M9 — 

yttnndeii, som nog hsfira sin sannii^, yisa emd- 
lertid, att Beskow ej lagt mycket på minnet det 
8&tt, hrarpå han i »Markalls sömnlösa nätter» 
blifvit behandlad. S&rskildt den femte sången i 
»första natten» hade mot honom varit skiligen 
ohofvisk. I den fingerade striden mellan »Ber- 
nardo» och Petrarca hade den förre skildrats som 
en veklig sprätt, »stolt öfver sin fbgring» samt 
såflom skald alltför benägen att använda långods. 
»Bemardo» lider ock i den diktade fejden snart 
nederlag. Men detta utfall var af Beskow for 
Iftnge sedan förgätet, och hans lugna omdöme 
bestämdes icke af groll öfv^er några verser i en 
▼itter stridsskrift. Emellertid ansåg han, ju mer 
han studerade den ifrågavarande tidens litteratnr, 
att de fosforistiska anfallen mot den äldre skofen 
varit ganska obefogade och dessutom onödiga. 

Beskow medgaf villigt, att den nya skolan 
»ådagalagt fl^?ahanda förtjenster om vitterbeten»; 
han erlAnde, att den romantiska världsåskådningen 
hade större djup än upplysningstidens. Han gillade 
ej heller det sätt, hvarpå Wallmark skött den 
gamla skolans forsvar, och särskildt tadlade han 
dennes uppträdande mot det nationellas betydelse 
i poesien, ett uppträdande, som var föga tidsenligt 
under den genom götiska forbundet nyvaknade 
forterlAndska haaförelsens tid samt i og själft 

89. Akad. MandL fr. 1896. 11. 19 



egnadt att såra svenska sinnen. Ej heller blandade 
Beskow titt den b^grSnsning, som låg i den gamk 
skolans sfttt att förbinda skönhet och nytta, utik 
duld, sedolArande syften och lekande behag. 
Poesiens, likasom alla konsters, »nytta;» kände, 
enligt hans mening, naturligen endast ligga dtri, 
att de förfidla och lyfta menniskoanden. Men om 
han än gjorde dessa medgifvanden, kAnde han sig 
formligen upprörd vid tanken på den or&ttvisa, 
den hetsighet och den otidighet, wm nya skolan 
lade i dagen vid sina stormlöpningar mot skalder 
ur andra Iftger. Ej nog att den gamle Leopolds 
författarftra hånfnllt »sönderslets»; Wallin anfblls 
oafbrotet, och i Atterboms »Rimmarbandet» f<tedes 
Wallin och Valerius i burar att visas för allmin- 
hetea. öknamnen Struthio (Wallin) och Amarulli 
(Valerius) idiskdes i afd^kt att förlöjliga de 
nimnda skalderna. Och när fosforismen påtog 
sig puritanismens mask samt klandrade det med 
moralsentenser uppUandade Iftttsinnet i den god- 
l3mte Valerii dryckesvisor^ så skulle man, menar 
Beskow, hafva kunnat fråga, huruvida ej sede- 
förderfvet i den af nyromantiken fiirgudade Fr. 
Schlegels Ludnda var långt mera verkligt. Beskow 
plågades ifven af fosforistemas ständiga »vesel- 
beprisniqg» samt utbasunande af sina fortjemter. 
Och framförallt ansåg han hela detta larm och 



— 891 — 

gny foUkotnligeD onödigt. En ny tid i vår vitter- 
het hade, allddes oberoende af fosforismen, redan 
appst&tt. Franzén, Wallin, Tegnér, Geijer hade 
redan anslagit dittills ohörda toner utan att dftr- 
fbr vildsint bekriga gustavianerna. Det var d&r- 
fikr alldeles obehöfligt att höja härskri och ikläda 
sig vapenskmd. Den nya skolans smädelser mot 
Svenska Akademien misshagade naturligtvis Beskow; 
han kunde ej finna hvad Akademien förbrutit, 
denna akademi, som med glädje helsat Franzéns, 
Wallins och Tegnérs skapelser samt siledes visst 
ej visat någon afvoghet mot det nya, där det 
befanns värdefullt. 

Det fanns en ännu qvarlefvande, älskvärd 
fosfwist, som plågsamt berördes af Beskows omdö- 
men om den nya skolan. Det var Börjesson, och 
han uttalade i ett bref sitt beklagande däraf , att 
Beskow å nyo framdragit den svenska romantikens 
ungdomsfeL >Hvarför mana dessa skuggor fram 
ur det Scheol, dit de en gång blifvit hänvisade?» 
Han liann, att akademistemas och fosforistemas 
fitarvillelser kunde »qvitta med hvarandra», och att 
man numera öfvervägande borde uppehålla sig vid 
det goda och berömliga i bägge riktningarna. 
Beskow svarade, att han ej af ovilja mot roman- 
tiken och foaforistema åter behandlat ämnet. Han 
hade stått i mångårigt viiisk»psftrhållande till 



— 292 — 

Atterbom, han hade varit nftra bekant med Dahl- 
gren, Askelöf och Livijn, hvilka alltid visat honom 
v&lvilja; från Hammarskölds sida hade han åtnjutit 
ett »s&llsynt öfverseende». Men han hade ansett 
sig böra uttala en gensftgelse mot den vanstftllning 
af v&r litteraturhistoria, som visat sig i systema- 
tiska försök att i in- och utländska tidskrifter 
framställa Leopolds och Svenska Akademiens verk- 
samhet som »reaktionär» och fientlig mot alla friare 
sträfvanden. 

Beskow åhörde alltid med missnöje den ofta 
hörda satsen, att tiden från Gustaf IIIcs död till 
den nya skolans framträdande skulle varit en 
ofruktbar järnålder för vår vitterhet. Intet miss- 
tag kunde, skref han till den med honom liktän- 
kande Fr3^ell, vara större. »Under detta tidskifte 
blomstrade dock det skönaste af Franzéns och frn 
Lenngrens skaldelif, Leopold skref Virginia och 
sina vackraste lyriska dikter; Oxenstierna utgaf 
Skördarna och Disa, Adlerbeth sina ypperliga öfver- 
sättningar; inom denna tid falla äfven Wallins 
världsliga skaldeskap, Bloms, Valerii, Chorsi, 
Silf^erstolpes och Kullbergs skaldebanor — och 
förstlingarna af Tegnérs, Franzéns, Geijers och Lings 
diktskapelser. Hvilken tid är rikare?» 

Så kämpade Beskow i tryck och skrift till 
forsvar för allt, som han ansåg miaskändt, tiU gm* 



— aas — 

drifrande af påst&enden, som syntes honom krftnka 
flttnningeiL. 

Till Beskows litteraturhistoriska uppsatser 
kan ftfven r&knas hans i K. Vetenskapssocietetens 
handlingar for år 1850 inforda afhandling, i^De 
lif^uence de la littérature anciennej sur le dévdop- 
petnmt et le caractére de la premiére revolution 
franqaiaey. Han ansluter sig där till den redan 
af Barante och andra uttalade åsikten, att Frank* 
rikes litterftra utveckling lidit men af den starka 
antikefterbildningen; den franska poesien skulle 
hafva blifvit ett mera troget uttryck för nationens 
lify om hon, i st&llet att hemt^a sina åmnen ur 
grekers och romares historia samt omforma dessa 
ftmnen i Ludvig XlVrs hofstil, besjungit foster* 
Iftndska händelser och bedrifter. På detta sätt 
hade man tillskapat en litteratur, ja en civilisa- 
tion, som ej stödde sig på historiska traditioner 
eller folkliga seder. Men denna litterära olycka, 
hvilken väl ej får så mycket beklagas, eftersom ur 
denna så kallade förkonstling dock Racines både 
fina och själfulla dramatik uppspirat, medförde 
ftfven politiska vådor. Eki odling, som var närd 
af abstrakta teorier och af antiken, förde helt 
naturligt, när revoluticmen utbröt, till försök att 
modellera samhällsformer och samhällslif efter de 
grekiska och romerska fristatemas mönster. Den 



— 9»4 — 

romertka tragedi, 00111 vid Ludv^ hof spelAta if 
skådespelare i peruker och pseudoklassiska dMkter, 
blef en prolog till det republikanska sorgespel, 
som uppfördes af sans^ulotter i röd mösn. 
Sj&lfve den dygdige Fénelon hade i sin Télémaqoe 
angifvit tonen, nftr han framst&Ude menskligbeten 
under form af en universalrepublik samt i sin 
chimeriska statsförfattning åter uppkallade till Uf 
både Platos drömda stat och Roms åkerlagar. Också 
ans&g utopisten Terrasson, att den nyttigaste gåf^s, 
sånggudinnorna skftnkt menniskoma, vore Féndons 
Télémaque; »om menniskoslftktets lycka kunde bere- 
das genom ett litterärt arbete, så skulle hon danas 
genom denna bok». Detta verk efterföljdes af 
andra. Marmontels Bélisaire gömde mycket nyhets- 
maken under antika former, och Florians fadda 
Numa Pompilius var spftckad af ihålig, men mycket 
modem filantropi. N&r man i Numa Pompilius 
läser om en skuggmonark, som utdelar åt folket 
statens skatter, ej vill hafva annan lifvakt &d 
folkets kärlek och uppreser tempel åt den allmäDoa 
välviljan, så tycker man sig se ett förspel till 
nationalförsamlingens filantropiska bemOdandai; 
boken vittnar ock om en obegränsad tillit till 
abstrakta teoriers förmåga att, om de följdriktigt 
tillämpas, skapa allmän lycksalighet: det fanns icke, 
säger författaren, i Numas rike en enda olycklig» 



— MS — 

Hm store Montesquiea var qilf en apostel fOr 
antäfitTgadningeii. Nflar stetshvilftiiiigen sedermera 
intrtffade och franska republiken grundades, antog 
folket med fOrtjnsning symboier, namn, medbor- 
gerliga högtider, som lånades Mn romerska repu* 
bliken, och denna hAafikrelse visar, att sinnena 
genom den i litteraturen rådande antikhftrmningen 
långe varit förberedda på dessa saker. Man hastade 
att fOrtndra en kyrka till ett pantheon, och min^ 
nena från Forum lefile åter upp i de bildstoder, 
med hvilka David smyckade konventets sal. Myn- 
ten buro romerska fnscer, frygisk mössa, Herkules' 
bild. Den kristna tideräkningen utbyttes mot en 
republikansk. Madame Roland bemtade sin andliga 
näring ur Plutark, och hennes make dog Catos 
sj&ifvalda död. Vergniaud och de öfriga girondi*^ 
stema faöUo tal^ som voro fulla af reminiscenser 
från Rom; de gåfvo åt sina fiender namnen Cati- 
hna dier Verres, åt sina vänner benämningarna 
Brutus och Regulus. Nftr Robespierre befann sig 
i minoriteten, yttrade han, att dygden alltid räknat 
f& anhängare, medan Gasarer och Clodier alltid 
baft majoritet. N&r Valazé försvarade Roland och 
Servan, som bergpartiet ville utesluta ur folk* 
församlingen, hänvisade han till minnen från Grek- 
land och Rom: >Qm at^iame Iftto Aristides drab- 
bas af ostracismen, sä fbrsonade de sin orättvisa 



genom att återkalla honom; om Rom ftfrvinde 
Gamillas, blef CamiUus h&mnad gMiom sin Ater- 
kmnat tiU ftdemefilandet.» R&dplftgningama om 
Ludvig XVI» afirftttning vimla af antika bilder och 
hänsyftningar på romerska förhtilanden. En takre 
erinrade om GaBsars mord och förklarade, att 
hvaije medborgare har mot en »tyrann» samma 
rfttty som Brutus hade mot Cadsar. Snart gaf man 
i Paris fester med grekiska dräkter och romeraka 
triumfvagnar; fruntimmemas klftdedtökt efterbil* 
dade tunikan, håret pryddes med grekisk bindel, 
och fötterna buro antika sandaler. Man kunde 
ej hålla ett tal utan att beröra forntidens myto- 
logi eller historia, och nftr Robespierre ville gent 
mot Hébert och Chaumette uppråtthålla tron pi 
ett Högsta Vaa^ide, påminte han sina åhörare 
dårom, att tyrannen GaBSor betviflade sjftlens odöd- 
lighet och var at«ist. Ojftmföriigt komiskt är — 
Beskow berör ej detta förhållande — att ae, kura 
de franska aristokrathatame ståndigt förhfirligs 
den aristokratiskt sinnade Cicero. Cordelier-klab- 
ben voterade åt Marat ett altare, liksom de gamle 
åt sina gudar, och en talare utbrast vid detta 
altares fot: »Dyrbara lemningar af en gud! Skalle 
vi kunna vara trolösa mot dessa maner?» Snart 
förde Bonaparte i sina proklamationer ett. sprik, 
som erinrade om det befiedlande Boms dagar. 



— 897 — 

Beskow hmr i denna lifliga skildring i åilmtai- 
fart fnllkomligt rfttt; nå^n gång mteker nian åock 
en öf^erdrift, såeom nftr faftn antyd», att man, d& 
prinsessan Lamballes hnf^ud bars på en p&k, hftr- 
made hvad Solla låtit göra med m&nga framstå- 
ende medbor^ffe, eller då han framkastar, att 
Csrrier hemtat tanken till sina »noyaden från 
Neros försök att drftnka Agrippina på ett skepp, 
krars mekanism var för ändamålet enkom afpassad. 

Beskow kommer i sin undersökning till den 
slutsats, att den franska republiken knappt skulle 
kunna hafva gått så långt i abstrakta utopier, 
okistoriska omdaningar och efterbildningar sf 
idealer från den romerska republikens dagar, daMst 
icke Frankrikes hela odling, i stfillet att hvila på 
gammal, nationdl grund, tagit antiken till mönster 
och lagt den inhemsl» historien å sido. Det var 
icke på detta sått, som holl&nda^ue gått till våga, 
då de i krig mot Spanien danade sin r^ublik, 
eller Washington, då han gjorde Förenta staterna 
sj&lfstandiga. 

Detta vacbra arbete om den antika littera- 
turens inflytande på franska revolutionens skåp- 
lynne odi utveckling behagade s&rskildt Hwasser. 
Anledningarna voro två. Dels hade Hwasser en 
hflig afsky för den franska revolutionens f(^r- 
ringar och brott, dels var han aldrig någon varm 



— »98 — 

vAn åi de antika studierna. Han uttryckte ain 
Mfliga belåtenhet i ett braf , wm bftr rittne om 
bana tBnkesfttt och dar han skarpt ogillar dee 
»individafdism^, som — enligt håna något egen- 
domliga uppfattning — s&rskildt var utm&rkaade 
for den klassiska bildningen, hvars karakter ana- 
rare &r objektiv &nda dftrhftn, att den låter indi- 
viden uppgå i statsHfsret. 

I grunden miastog sig Hwasser rfttt mycket 
då han trodde Beskows skrift röja obenägenhet 
mot antik litteratur och klassiska studier. FSr 
dessa hyste Beskow, ehuru på detta område likasom 
på det historiska eklektisk autodidakt och i afink- 
nad af systematiskt ordnade kunskaper, en mycket 
stor beundran, och denna kftnsla framträder med 
särskild styrka i det genom stilens bdiag i hflg 
grad tilltalande arbete, som handlar >0m ajåle&s 
helsa» och vid hvilket han sjftlf synes hafva fitet 
en viss vikt. 

Beskow kallar den i Svenska Akademieitt 
Handlingar för år 1857 införda skriften >Om sji- 
lens helsa» en popul&r psykologisk framställning, 
nArmande sig moralfilosofiens område. Tonen ar 
l&tt och underhållande; en v&rldsvis mans miMs 
humanitet och rika leftiadserfarenhet uttalar sig i 
den icke strftngt vetenskapligt affattade skriften. 
Författaren framhåller, att sj&lens sundhet iBgaiundt 



— »99 — 

beror pft ftrsttodsbildiiiiigetis utveckling allena, 
och han gOr en mycket riktig skillnad mellan fSftr- 
naftet — menniskovaaendets gudomliga innehåll *^ 
och ftratåndet samt uttalar de sanna, ehuru till 
utseendet och fer den ytlige betraktaren para* 
dozala orden, att »visst folk kan blifva med hvarje 
dag på en gång förståndigare och oförnuftigare». 
Vid tvenne faktorer ftster Beskow, när det gftller 
att bestftmma villkoren fbr sjftlens helsa, sftrskild 
vikt^ n&raligen vid sjftlfbeherskningen (de gamles 
éyx^Tua) och vid själskrafternas harmoniska verk- 
samhet Dessa tvenne faktorer dro ock af stor 
betydelse; men det kan anmftrkas, att ftfven den 
onda viljan kan utveckla sjålfbeberskning samt att 
harmonien mellan sjftlskrafterna kan vara högre 
eller lågre, kan vara ett uttryck för sedlig karak- 
ter, men ock ett uttryck fbr en aristippisk lefhads- 
vishet, hvilken ej ställer handlandets mål mycket 
högt, utan nöjer sig med en behaglig måtta i 
lefnadsnjutningen. Och när som exempel på denna 
qftlens harmoni anfbres sinnesförfattningen hos en 
man, hvilken förklarade sig icke vara missnöjd 
med någon, icke en gång med sig själf, så har 
man svårt att värja sig för den uppfattningen att 
6Q så beskaffad själshelsa är alltför lättvunnen; till 
missnöje med sig själf har nämligen äfven en ganska 
liflgt utbildad etisk karakter dagliga anledningar. 



— i8«) — 

I sjtieus rttta dietetik spelar, såsom Beskow 
af egen erfarenhet visste, arbetet en betjrdande 
roll, och han fOrh&rligar med sktl arbetsamheten 
såsom lafledare för fOrirringar> och »ski4)are af 
trefnad». Han framhåller vältaligt, huru menni- 
skan genom arbetet undviker sj&lstomhet och leds- 
nad, »plågoandar, hvilka döda långsamt men 
säkert»; han visar, huru arbetet underhåller sinnets 
glädtighet och ännu i ålderdomen bevarar lynnets 
spänstighet. Men lika litet som sjflif b^erskning 
och en viss harmoni mellan själskrafterna alltid 
utvisa verkligt hOg sedlig kultur, lika litet utgör 
arbetet, såsom sådant, ett intyg därpå; arbet- 
samhet kan nämligen utvecklas äfven för onda dier 
jämförelsevis värdelösa ändamål, och man kommer 
ej fram till en rätt bestämning af grundegm- 
skaperna i en helsofuU själ, förrän man under- 
sökt själfva innehållet i karakter och strifvaaden, 
tillsett, huruvida detta är af högsta art samt £Ut 
bestämma menniskans sinnesriktning, blifva lag 
för hennes verksamhet och utgöra hennes högsta 
goda. 

Lyckligtvis saknas icke i Beskows vackra arbete 
hänvisningar till detta innehåll. Han förklarade 
nämligen kristendomen vara »den sanna källan för 
själens helsa» och aflägger ett vittnesbörd om den 
välsignelse densamma spridt. »I sin gudomliga 



— 801 — 

enkelhet, som kan fattas af ett barn», innebar den 
på en gång »den högsta tros-, vishets- och dygde- 
Iftra». 

I det nftrmare utförandet skymmas i någon 
mån dessa hftnvisningar dels genom ett alltfor 
starkt betonande af den lugna likstftmmigheten i 
sjftlen — oberoende af innehållet — , dels genom 
drag af den finare eudämonism, hvilken anser 
åndamålet vara en odlad sjåls lycka och välbefin- 
nande samt det riktiga handlandet vara ett medel 
dftrfAr, dels ftndtligen genom en nog formell 
bestftmning af dygden. 

Den lugna »likstlLmmigheten» fann Beskow 
klarast framtrftda i antiken, o<^ det &r dftrfor han 
sfttter den senare så högt. Han har ock rfttt dftri, 
att for de gamle, åtminstone under deras bildnings 
mogenhetstid, filosofien ej endast var »abstrakt 
spekulation utan lefnadsvishet». Men man marker 
tilfika, att Beskow — i hvars lysande bildning 
Tegnér ofta anmftrkt en brist, nämligen felande 
insikt i det grekiska språket och den grekiska 
odlingen — ej gOr en tillrftcklig skillnad mellan 
Hellas' olika filosofiska systemer, utan med nästan lika 
öfverflodande beröm omnämner Plato, Aristoteles, 
stoikerna och Epikuros, finnande i deras ganska 
olika teorier på sin höjd »skiftningar i tonen». 
Vidare glir Beskow något for långt, då han tror, 



— 808 — 

att melankoli och leda vid lifvet voro alldeles 
okfrnda fOr antiken. Man behofver, fOr att finna 
att detta ej var fallet, icke nödvändigt framhåUa 
en 8& i ögonen fallande motsats till lefinadsglfidje 
som HegesiaSy hvilken, i medvetande dlLrom att 
lustfömimmelsen, som för honom åtgjorde det 
högsta goda, var tusen vanskligheter underkastad, 
förordade en frivillig död samt, på grand dåraf 
att flera lärjungar följde hans råd, fick tillnamaet 
Pesithanatos (den till död öfvertalande). Nej, 
»melankolien», vemodet hade ratt tidigt gjort sin 
st&mma hörd i den sköna, helleniska odlipgeiu 
samklang af röster, och i en korsång hos den af 
oöfvertr&ffiadt jftmnmått utmkrkte Sofokles heter det: 
»B&st är, att aldrig hafva varit fDdd, dAmAst att 
så snart som möjligt. återvAuda dit, hvarifrto man 
kommit.»* Men visserligen har Beskow, om to 
antagandet, att för antiken melankolien var okAnd, 
ar förhastadt, rätt dftri, att den grekiska odlingea, 
i stort sedt, utmftrkes af skön, måttfull humanitet 
och itf en stor rikedom på ljusa, gedigna, väl- 
ordnade karakterer. Den helleniska kulturen &ri 
detta afseende typisk och ooppnådd. Maa fSr 

^fnvou xal&ev o^cv ^ rt 

XMij iroXu SsuTCpov, cl; Tct^urro. 

OuL CsL 



— w« — 

kristendomen med dess rikare miiehAU, starkare 
betcttande af subjektet samt djupare medvetande 
oiQ sknld och fbrsoning st&Iler sig krafvet p& 
harmoni mer svårt och invedcladt* Dess harmoni 
ftr mindre liktt vännen, framg&r ur dja{mre didiar- 
monier och enaås endast genom stora, fbr forn- 
tidens menniskor ej kftnda eller blott anade bryt- 
ningar. Karakterens helg^teohet har dftr till 
foratsUtning ett »dödande af den gamla menniskan», 
ett dödande, som fDr antikens hela förestsUnings* 
sttt — hufvudsatiigen och med undantag ibr 
itigra stora tänkare samt sorgespelsförfattare be- 
gnnsadt inom en förädlad timlig tillvaro — måste 
?ara mer eller mindre frftmmsAde» 

Det nämndes, att stundom en finare eaidämo- 
msm firamiträder i den älskvärda uppsatsen om 
Bjldens helsa. Saken kan försvaras därmed, att hår 
det just är fråga om välbefianaadet, icke om dess 
orsaker. Meo å andra sidan kan, då hdsa ej är 
detsaomia som känsla af helsa — man tanker 
fflgapå helsan, då man åtqjuter henne — , uttrycket 
egentligen sj betyda annat än själens normala till- 
stind, och därmed är man strax inne på ett andligt 
område, där hvarje fbrsOk att, om ock antydnings- 
vis, göra lydtsaligheteo till hufvudsak och det 
etiska till oMdel förskjuter frågans läge. Och i 
»Om sjalras Msa» ses allt öfvenrtgande ur »lyckans» 



— »04 — 

synpunkt, hvarvid ett godt och fernaftigt hand- 
UngcNAtt £&r Tftrde mindre aom sjftlftndamål ån 
som vehikel. 

Åndtligen fattas har dygden i aristotduk 
mening såsom en medelv&g eller som den ?Uje- 
beskaffenhet, hvilken iakttager midten mellan två 
ytterligheter. Detta uppfattningsrttt sammanhån- 
ger ganska nftra med Beskows måttfiillhet och med 
hans egen oben&genhet for öfverdrifiery hans fina 
humanitet och sftkra takt Den store stagiriten 
hade ja bestftmt åilerhållsaaihet^i som ett mellan- 
ting mellan okftnsUghet och omåttligket, tappar- 
beten som en meddvftg mellan dnmdristighet och 
feghet, värdigheten i yttre l^iadssltt som ett 
medium mellan gnideri och dnytsam ståt o. s. v. 
Men Aristoteles kunde aldrig uppgifva, hvari des 
riktigfek medelvftgen bestod, och formeln ar mycket 
tom. Den har det stora felet att gOra skiHnadeD 
mellan godt och ondt gradoell, qvantitativ, men 
icke qvalitativ; ett litet plua eller nitnw gOr ett 
fel till en dygd eller tvärt om. Men därmed saknsB 
hvarje fast måttstock, hvilken ju endast kan finnas 
i något, som i och for sig ar godt och diiftr 
kan vara värdematare. Följdriktigheten skulle, 
nar man påstår dygden vara ett melianting mellan 
yttcdigheter, bjuda att förklara henne sjålf utgon 
ett mellanting mellan dygd oeb o«dygd. A aadra 



— 806 — 

sidtn kan man foretå, hvarfOr den arisfoteliska 
dygdenppfattningen behagade Beskow. Den här- 
ledde sig i ra&ngt och mycket från den finbildade, 
m&ngkunnige stagiritens estetiska åskådning, hans 
åkta grekiska förkärlek för det måttfulla i natur 
och konst. Denna förkärlek delades af Beskow, som 
sjålf var finbUdad och mångkunnig samt i sitt satt 
att se lifvet mycket human, i hela sitt vasen 
ntmårkt af mycken jämvikt. Men betraktar man 
den aristoteliska fiSGÖrtig närmare, så faller den 
sönder redan vid den frågan, om man egent- 
ligen kan vara för mycket godj for mycket adel, 
for mycket gudfruktig. Det kan emellertid ej 
nekas, att afeen detta i arbetet >0m själens helsa» 
förekommande åskådningssätt om dygden såsom 
ett medium mellan ytterligheter gifter en god 
inblick i sinnesbeskaffenheten hos författaren, hvars 
hela satt att skicka sig bar prägeln af ett »gyl- 
lene lagom», af en sällsynt förmåga att väl och 
värdigt bära — lif^ets lycka. Man kan säga om 
Beskow hvad Horatius sade om TibuUus: 

Di tibi formanif 
Di tibi divitias dederunt artemque fruendi. 
Han var, äfven han, i den ställning 

Cui 
Gratia^ famay valetudo coniingat abunde 
St mundfis vietus non deficiente crumena. 

Sv. äkad. BondL fr. 1896. It. SO 



— 806 — 

Det hedrar honoms att han, som var i benttning 
af sådana förmåner, ej missbrukade dem, atan, for 
att fortfarande begagna ett aristoteliskt uttryck»- 
sått, med fisyaXonpénBia förenade så många dng 

af QCOtpQQVVfl. 

Enskilda satser i Beskows skrift kunna van 
tvifvel underkastade, såsom då han antyder, att >alk> 
menniskans adla egenskaper — skulle verkligen 
fåfilngan kunna vara så allbestftmmande och save* 
r&n? — grunda sig på ett behof af andras gil- 
lande. Terminologi och definitioner kunna stundom 
vara svAfvande, såsom då det heter, att mennisko- 
sjalens dyrbaraste gåfvor aro förnuft och valvilja 
— en uppdelning, som f&rfaller infor den anm&A- 
ningen, att den sanna v&lviljan ftr »förnuftig». Ena- 
handa ar förhållandet med satsen, att >de gamles 
filosofi» — något, som skall utvisa dennas fbre- 
trade — hvilade på sj&lfkfinnedom, de nyares 
däremot på spekulation, på forskning efter tingens 
innersta, eviga ursprung, det absoluta. All filosofi, 
ftnda från Thales, har befattat sig med »tingens 
ursprung», huru skiljaktiga an resultaten varit 
Hvad »sjalfkånnedomen» angår, så torde ej mindre 
Kant ån Sokrates hafva sysslat med densamma, 
och det ftr utom allt tvifvel, att undersökningarna 
om subjektets sanna natur hafva inom den filosofi, 
som stått på kristen odlings mark, fördjupats lån^ 



— 807 — 
oAOfver hvad på antik Iifsuppfattnings grund var 

IBÖJKgt. 

Beskow gifver en skOn skildring af en adel 
ålderdom och gendrifver den falska satsen, att 
sgålslifvets aftagande nOdvtadigt håller jftmna steg 
nied kroppens. Han sOker ock genom anförande 
af exempel visa, att tftnkare, skalder och konst* 
nirer i aUmftnhet blifva gamla. Då han bland 
dem, som egnat sig åt intellektuella sysselsfttt* 
ningar och tarfligt lefiiadssfttt samt kommit till hOsr 
ålder, åfv^en n&mnde målaren Guido Reni ock aka- 
demisten N. von Rosenstein, framkallade detta från 
Fryxell en fråga, huruvida de två rätteligen kunde 
anses hafva fört ett »tarfligt lif». 

Israel Hwasser uttalade stundom några från hans 
ståndpunkt och åsikter mycket naturliga invändnin*- 
gar mot Beskows förhärligande af den antika odlin- 
gen« Egentligen hade Beskow dock mycket rfttt i 
sitt jBramhållande af den klassiska litteraturens utom* 
ordentliga betydelse som bildningsmedel. I själfva 
verket ftr Greklands poesi lika vftl som dess filosofi 
mtostergiltig. Homerus och Sofokles blifva evigt 
miga, och den filosof, som ej låst Plato, blifver 
ensidig. De hOgtbegåfvade hellenerna hafva gifvit 
OBS evftrdliga förebilder i diktning och spekulation; 
>bvar stode vi, om de ej funnits till?» Och fbr 
ungdomen Ar det af S3mnerlig vikt att se det sköna 



— SOS — 

och sanna framträda så rent som hos grekerna, A 
adeity så plastiskt, så fritt från svnlst och behagsjoks. 

Det ar ett stort loford fOr Beskows »Om sjä- 
lens helsa», då man tryggt kan slga, att detts 
arbete, utan att fbrlora, uthftrdar jämförelse med 
Senecas och Plutarks befryndade skrifter om »sjä- 
lens lugn». 

Seneea var stoiker, men betecknar i nos 
arbeten en Ofrergång frka den åldre stoicismeiM 
stolta och sjalftiUrftckliga moral till en djup kånsls 
af menskUg bristfuUhet och menniskans behof af 
Gud. Han framhftfver mer de etiska ftn de fysi- 
ska bestämningarna i den gamla stoicismens guds- 
begrepp, och hvad menniskan angår, kände hsn, 
som lefde på Neros tid, lifligt det ondas öfyer- 
makt, men fArlade densamma till kroppen, som 
fOr honom var ett sj&lens fängelse, en börda och 
ett straff (pondus ac poena). I motsägelse mot 
denna djupa, om ock missledda kftnsla af brist- 
fullhet står hans sått att, liksom hela Stoa, prisa 
»doi vise» såsom upfdiöjd öfver ödet, ja, i vis» 
fall öfvertrftffande gudomligheten; i motsägelse 
mot hans lofprisande af dygden står det vfirde, 
han tillftgger rent yttre förmåner. Men kftnslan sf 
lifvets elAnde och resignationens nödvändighet 
gifver en religiös färgläggning åt Seneoas arbeten, 
och hans sedelära är uppfylld af en menniskokärtek, 



— 30» — 

linlken ej ens fitobiser de annars uiukr antikens 
tid rii^gaktade skifvame. 

Seneoas skrift >De tranqaillitate animi» beto«- 
nar, liksom fieskows >0m sj&lens helsa», nödvandig*- 
hrten af sinnets jämvikt; den framh&ller lika ifrigt 
arbetets betydelse. Men medan för Beskows lyck* 
liga och lätta lynne tillvaron tedde sig t&mligen 
IjnSy ser Seneca lifvet med en långt mer sorgsen 
blick, och han uppfattar alltsamman som en strid, 
i hvilken man allid måste vara beredd på olyckor 
och undergång. Också lågger han större vikt vid 
karakterens hftrdning, och non concuti ftr fbr honom 
den smftrtfulla summan af all lefnadsvishet. Man 
ser, huru djupt lifvets vedermöda hemsökt den 
prCfeade mannen, då han som ett medel att 
glOmma sorgerna förordar att någon gång egna 
sig åt en liberalior potio^ som undantagsvis borde 
kunna få gå usqiie ad ebrietatem. Allt detta ftr 
naturligen för honom blott palliativ, och man 
mftrker midt under all stoisk styrka en djup tröst- 
lAahet, som var alldeles främmande för Beskows 
sinne. 

PIntarkus, en eklektik^ af den p}i;agoreiserande 
platonska skolan, var en ftdel och harmonisk samt 
mycket vördnadsvärd personlighet, och hanslefnads* 
vishet har en mild humanitet. Mest kftnd genom 
sina ryktbara biografier, som röja stor belftsenhet, 



— 310 — 

men ock en viss kftrlek till det anekdotiska, har 
ban afven skrifvit moraliserande arbeten, och 
bland dessa märkes ftfeen uppsatsen om sjftlens 
lugn. Den vise från CheBronea ådagalftgger dår 
en stilla undergifvenhet och en filantropi, som, 
liksom Senecas, lifven strficker sig till slafvame. 
Han uppmanar menniskoma för Ofrigt att ned- 
stämma sina anspråk och att ej afundsamt jamfora 
den egna underordnade st&Uningen med de måk- 
tigares. Äfven hans lifsuppfattning eger, midt i 
lugnet, ett visst vemod, och en af hans hufvud- 
regler Sr, att man ej bör förvåna sig eller h&pna 
Ofver någonting, utan betrakta allt timligt som 
ovaraktigt. Man bör dock ej heller, sAger han, 
förakta denna v&rld, ty den ftr ett underbart tem- 
pel med många betydelsefulla föremål för allvarlig 
betraktelse. Men v&l bör man strAcka sina för- 
hoppningar bortom denna tillvaro, och Plutarkus 
har om tillståndet efter döden en mycket ljus upp- 
fattning; han sAger detta tillstånd snarast inne- 
bftra en for&ndring till det båttre, i vårsta fall 
ingen försämring. Vi se samma blida åskådnings- 
sätt i ett annat arbete af Plutarkus, nämligen i 
hans skrift »om dem, hvilka sent drabbas af gudo- 
mens straff». Man märker, att straffet for honom 
betyder rättelse eller läkedom, och han anar, i 
sin grekvänlighet, att själfve Neroa öde skall i 



— 811 — 

andevirldefn mildras på grund af den valvilja, han 
visat Hellas, och den hyllning, han egnat dess 
minnen. 

Platarkus var sjalf Apolloprest, och det lig- 
ger något hieratiskt i hans milda framstftUnings- 
sått Men denne Trajani och Hadriani samtida 
var en hednisk tänkare, och man skOnjer natur- 
ligen icke hos honom de filrgskiftningar, hvilka 
delaktighet i kristen odling förlänar j&mvftl åt 
snfllealster, som ej hafva ett djupare religiOst 
syfte. 

Ingenting tyckes antyda, att Beskow last de 
Senecas och Plutarks skrifter, med hvilka hans 
eget omnämnda arbete företer frandskaper; det ar 
d&remot alldeles tydligt, att han tagit intryck af 
Ciceros allbekanta »De senectute», och han anf&r 
afeen satser nr denna älskvärda teckning af ålder- 
domen. 

Som verk af en mångsidigt bildad vitt^rhets- 
idkare, smakfull stilist och med mycken världs- 
k&nnedom utrustad humanist skall skriften »Om 
själens helsa» alltid behaga de sinnen, hvilka i 
dylika framställningar mindre söka abstrakt forsk- 
ning eller sträng undersökning an en populär, vet- 
tig, om beläsenhet och estetisk odling vittnande 
skildring af ett betydelsefullt ämne. Sarskildt 
vacker ar afslutningen med sin bild af den åldrige, 



— 912 ~ 

hvilken »bevarar sin vftrme utan ungdomens feber- 
hetta» och hos hvilken »kftnslan hlomstrar ån niaået 
hvita lockar, som alprosen vid Montblancs snOgrftns.» 
Cicero, Seneca och Plutarkus hafva icke skrifirit 
något skönare. 

Beskows skrift »Om själens helsa» Ofversattes 
på åtskilliga språk. En af de franska — i Sverige 
verkställda — Ofversftttningama skickades till 
Cousin j&mte ett bref, hvari Beskow yttrade; vFe 
viens de me ranger sous la banniére de Platon 
qui est la vötre.» I grunden finner man i arbetet 
mindre platonism an eklekticism, men detta passade 
rått väl för Cousin, som — skicklig såsom Plato- 
öfversättare — var en filosofisk eklektiker. Åfven 
andra franska vänner ihågkommos med exemplar 
och med ytterst förbindliga bref. Man märker 
bland dessa vänner Villemain, som af Beskow 
kallas »ministre d'état perpétuel dans le royaome 
de la pensée», och Victor Hugo, som sades hafva 
»atteint cette cime de la vie d'ou les regards 
pénétrent lavenin. Med särskild glädje ser man, 
att Beskow ej heller glömt den af sorger pröfvade 
Lamartine, om hvars ädla diktning han yttrade: 
»Votre Muse a fait les délices du printemps de 
ma vie et elle charmera encore mes demiers jours.» 
Qvickt är brefvet till Thiers; Beskow säger där om 
sitt arbete: »Il y a des fantes et des erreors> j'en 



— 3ia — 

convienB, maifl le patriarche de Feruey a dit, a 
une pareiUe occasion: je n'ai encore que soixante- 
dix ang et les jeunes gens comme moi peuvent 
toujours se oorriger.» 

Ännu en liten axplockniAg från Beakows rik- 
haltiga litter&ra skOrdefUt återstår. Han hade år 
1858 i K. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets- 
akademien uppläst en afhandling^ i hvilken han 
foraOkte besvara frågan, huruvida Samuel von 
Pufendorf må anses vara författare till den omtvis- 
tade skriften »Les anecdotes de Suéde». Beskow 
trodde for sin del icke, att »ett så lOsligt, okritiskt, 
ofta efter hörsagor och dikter ihopkommet arbete» 
kände ega till upphofsman filosofen, statsr&tis- 
Iftraren och hafdatecknaren Pufendorf; han fann de 
många misstag, af hvilka arbetet vimlar, vittna 
mot ett dylikt upphof, och han företog sig att 
granska de skal, på hvilka uppgifterna om Pufen- 
dorfs författarskap stödde sig. Warmholtz hade 
på grund af ett forment intyg från Leibniz ansett 
Pofendorf vara för&ttaren; dock hade han uttalat 
någon förvåniqg öfver motsftgelser i Leibniz' yttrande. 
Beskow ådagalägger, att intyget icke härrör från 
Leibniz, hvilken i ett bref blott uttalat en för- 
modan, ej något bestftmdt påstående om Pufendorfis 
författarskap; Beskow anser ock skriftens tenden- 
tiösa art göra troligt, att den härrör från ett 



— 314 — 

politiskt parti, som hatade enväldet och sökte 
^undlftgga en >frihet8tid>. 

Beskows om opartiskhet och grundlighet vitt- 
nande arbete föranledde en motskrift af den skick- 
lige litteraturkftnnaren C. Eichhorn; dennes oppsato 
infördes i * Nordisk universitetstidskrift, tionde 
årgången. Eichhoms nppsats föranleddes dftraf, att 
man i Upsala universitets bibliotek upptåckt det 
Adlerfeltska exemplaret af »Anecdotes de Suéde'9» 
första franska upplaga. De dftri gjorda anteck- 
ningarna buro Adierfelts stil och nämnde Pufen- 
<iorf som författare. Eichhorn aftryckte i sin skrift 
^essa anteckningar. Enligt dessa skulle hofrådet 
Hayn hafva berättat, att han fått uppdrag att 
ordna Pufendorfs papper samt därvid påtrftfiat 
manuskriptet till »Anecdotes de Suéde». Pufen- 
dorfe enka hade af politiska farhågor önskat, att 
manuskriptet måtte brännas; så hade ock skett, 
eedan dock en öfversättning på franska gjorts »till 
at så mycket bättre cachera den rätte Antorem». 

Eichhorns uppsats framkallade ett genmäle från 
Beskow, som erkände skriftens många förtjenster, 
men drog i tvifvelsmål Hayns vederhäftighet. 
Beskow fullföljde dessutom i detalj sin undersök- 
ning med syfte att ur inre grunder visa omöjlig- 
iieten däraf, att Pufendorf kunnat författa ett arbete, 
•där på många ställen åsikter uttalas, som äroaU- 



— 315 — 

lieles motsatta de fbr Pnfendorf annars utmir- 
kände. 

Resultatet blef, att Beskow utgick os&rad ur 
striden, och hans åsikter rOnte sedermera Ufligt 
erkännande i den omsorgsfulla uppsats efver »Les 
Aneodotes de Suéde», som finnes inford i Historisk 
Tidskrift «5r 1887. 

Redan förut liade Beskow lemnat bidrag till 
K. Vitterhets- Historie* och Antiqviteta-akademiens 
handlingar.^ Han hade &r 1884 Funnit nftmnda 
akademis högsta pris för sin Htter&rhistoriska upp- 
sats om C. A. Ehrensvärd.^* Denna undersök- 
ning träffar i många afseenden det rätta och kan 
i vissa fall jämväl anses betydande. 

Hvad Ehrensvärds allmänna världsåskådnings 
filosofiska innebörd beträffar, vågade Beskow vis- 
serligen ej alldeles förlita sig på sitt eget omdöme, 
utan rådfrågade Grubbe« som med rätta fSrklarade 
Ehrensvärd hafva utgått från en atomistisk upp* 
fattning af naturen, småningom hafva förts till en 
högre, mer dynamisk åsikt om dess väsen, men i 
grunddragen af sitt tänkesätt hafva varit och för- 

* År 1835 tog Beskow i denna akademi sitt intr&de med 
ett ftredrsg >0m de gamles rörliga skådebanor». 

** Beskow har mycket sysselsatt sig med Ehrensv&rd 
som konstfilosof och tecknare. Han har efterlemnat hand- 
skrifna anteckningar till Ehrensvärds >Resa^ samt en otryckt 
mfnnerteekjiliig Ofter samme man. 



— 816 — 

UifTit en empirist, likftl med tendens att i nata- 
ren allestädes inlftgga lifvets bestämningar. Men 
Beskow har sjftlf sagt något liknande, nlr han 
anser EhrensvArd hafva, likt flere grekiska ttekare, 
varit genomtrftngd utaf idéen om natoren aåaoiB 
ett stort, i alla sina moment lefvande heh, hyar- 
▼id menniskan galide blott som en del af detta 
natur-hela. Detta sammanstftmmer ock med Grab- 
bes fbrklaringy att hos Ehrensvflrd på flera atiUen 
fdrmftrkes en likhet med de gamla grekiska kosmo- 
goniemas satser. Huru sant Beskow uppfattade 
saken, ser man, om man genomlftser det achemsy 
i hvilket Ehrensvftrd utgår från grundprinciperna 
>Oro» och »Frid», hvilka begrepp sedan atbyttes 
mot »Hvila» och »Rörelse». En förunderlig frånd* 
skåp röjer detta en gustavians åskådningssätt med 
äldre antik filosofi, såsom till exempel med Empe- 
dokles' formalprinciper y>^Åiä och ^Bbeog. Maa 
kan svårligen förutsatta, att Ehrensv&rd hade kin- 
nedom om de gamla ioniska tftnkarne, och likheten 
i uppfattning visar, huru »antik» till hela sin själs- 
läggning Ehrensvftrd var. Nyblaaus har i sin yppei^ 
liga teckning af Ehrensvftrd uttalat den förmodan, 
att Ehrensvftrd påverkats af Holbachs atomism; 
men det låter ej bevisa sig, att Ehrensvftrd stu- 
derat Holbach, hvaremot visserligen hans kftnnedoia 
om Montesquieu tillräckligt visar sig i det matefia- 



— 81T — 

listiska aftttet att låta menniskokarakteren vara pro^ 
dakt af något så yttre som klimatet 

Synnerligen intressant ftr den redogörelse, som 
Beskow lemnar fOr Adlerbeths granskning af 
EhrensT&rds konstfilosofi; man ser af densamma 
tilfika, huru fhga den redlige Adkrbeth i grunden 
hsde satt sig in i Ehrensvärds egendomliga tanke- 
gångar. 

FOrtrflffligt karakteriserar Beskow Ehrensr&rds 

framstftllningssatt, då han sftger, att svårigheten 

vid studiet af hans skrifter liggw dAri, att »han 

icke anger saken utan synpunkten», fOrutsftttande 

den fi^rra såsom bekant, eller då han talar om 

hani qvickhet, som >med blixtens fart och klarhet 

upplyste föremålen», om hans »snillrika paradoxer 

och epigrammatiska uttryckssätt». Men Beskow 

antyder tillika en sanning, som af senare forsk* 

nbgar bekrftftats, då han på vissa angiftia skål 

antager, att lakonittnen i EhrensvArds stil blifvit 

laed beräkning vald; EhrensvArds ursprungliga 

utkast, till sin »Resa», af hvilka Beskow ej hade 

8å pass fiillttAndig kinnedom, som man nu eger, 

visa, att han från början ej begagnat en så orakd* 

>rtad ton, utan fbrst sedermera afeikttigt begynte 

Hkrif?a i chiffar». Det kan ej nekas, att den fSr-^ 

meola omedelbarheten hArmed forsvinner; forkonst*- 

lii«en har ti«dt i stället för hvad man så länge 



— S18 — 

tMdde Tsm natur. Detta hindrar dock tydfigen 
icke att vissa af BhrensvArds iakttageker beYm 
flin genialitet. 

Om således Beskow sett alldelea rfttt, då hsD 
itåui lakonismen hos Ehrensv&rd vara något aotft- 
get^ ej något nrapniDgligt, och om Beskow i detfat 
fall nftstan anteciperade en senare forskninga resul* 
taty så röjer han en liknande divination, då han 
antyder det stora inflytande, som Maarelies utan 
tvifvel utofvat på Ehrensv&rd. 

Beskow framksfitar helt naturligt den frågan, 
huruvida Ehrensvftrd kftnde Winckelmanna skrifter. 
Han anser troligt, att Ehrt nsvård aldrig list dem» 
men genom Sergel lärt kanna deras grunddrag. 
Det ftr val dock mera troligt, att i sådant £dl 
Maareliez varit den förmedlande; for Afrigt voro 
nog Winkelmanns arbeten ej alldeles obekanta for 
Ehrensvftrd. 

I ett enda fall tager Beskow afgjordt miste, 
och det ftr, nftr han antager, att Ehrengyftid var 
lika stor konstkännare som Winckdmann, >om ej 
8törre>« För konsthistorien hafva Winckelmanoa ar- 
beten stor betydelse, Ehrensvftrds ingen. Winckel- 
mann var på sitt område nyordnare, odi hans 
storiiet lider intet afbrftck dftrigenom, att aooaie 
tiders konsthistoriska rön ådi^galagt, att hsn i 
mycket misstagit sig och bland annat till den 



— 819 — 

grekiska skulpturens blomningstid fCrlngt verk,, 
hvilka tillhora ett senare skede. Ehrensvftrds stor- 
het var ej konstkännarens eller konsthistorikerns, 
men vftl den originelle, stundom i sin ensidighet 
iHzarre^ men i alU fall ofta betydelscfuUe konst- 
filosofens. Hans yttranden om den estetiska verk- 
samheten och dennas sfttt att fylla »de glada behof- 
ven» lemna ett uppslag, som, om ftn Ehrensvftrd 
sporadiskt återföll i »nyttigbetslftrani, ej kan under^ 
skattas, och Beskow har ratt, då han erinrar 
dirom, att Ehrensvard i sin uppfattning af dea 
antika konstens »naivitet» är en omedveten själs- 
frände, ja, en förelöpare till Schiller. 

I sin uppsats om Ehrensvard har Beskow 
gjort ett försök att förse några af den förres afo-^ 
lismer naed upplysande noter, och han har stundom 
dårvid lyckats vål. N&r Ehrensvftrd yttrar, att 
den menniska, som konsten skildrar, »bör vara den 
vackraste menniska och lefvande på det vackraste 
sitt», så ger Beskow till denna sats, som skulle 
kunna gifva anledning till många misstydningar,, 
följande vackra kommentar: lÄfven i den sköna- 
ste menniskonatur ligger något tillfäUigt, något 
bristande, som ej flr skönjas i idealet. Dftrför 
måste den sanne mastaren ej blott återbilda en 
skön individualitet; han måste intrftnga i naturens^ 
anda och bilda i dess Qgen mening, en uppgift> 



— 820 — 

som äfven de stOrsta artister blott sftllan lyckats 
fallkomligt lOsa.» 

Sjalfatftndiga, mer utfbrda »exkuraer» gör Bes- 
kow, med anledning utaf vissa satser af Ehren* 
svftrdy Ofver några enskilda foremål och konatnftrer, 
såsom 5fver Peterskyrkans arkitektur och Ofver 
Rafael. Dessa anteckningar inforde han sedermera 
i sina iVandringsminnens» andra del. Man Ifiser 
med nöje de fnllkomligt riktiga och om konst- 
förstånd vittnande reflexionerna Ofver Peterskyr- 
kan, likaså de hftnforda yttrandena om Rafael; 
dftremot förvånas man något dftraf, att Beskow — 
förmodligen fOr att gifva Ehrensvård rått i dennes 
omdOme att »Julius Romanus var en stor artist» 
— stftller Giulio Romano vid sidan af Tizian, 
förklarar honom felfri samt lofordar hans lugna 
kraft och jämvikt. Så utomordentlig var dock ej 
denne begåfvade lärjunge af Rafael, och det lOnade 
knappt mOdan att hår alldeles instämma med 
Ehrensvftrd, h vilken, annars så njugg på loford, 
dock både i denna punkt och i sitt alltfor stora 
lofjprisande af de neapolitanska målame &r bisarr. 

I vissa fall år emellertid denna Beskows teck- 
ning af Ehrensvård, såsom af det föregående visat 
sig, vågrOdjande med afseende på riktig och fin 
upp&ttning af ftmnet 



Sf eftika Akademieu tiUUiigsliiEeE 

för år 1897. 

A/handlingar i vittra ämnen. 

1) Hvilka äro hafvudkaraktererna af det Homeriska epos? 
Hvilka voro de förnämsta anledningarna till dess uppkomst och 
utbildning? Och hnmvida eller under hvilken förändrad form 
kan det gifvas ett modernt epos? 

2) Om skiljaktigheten mellan den antika klassiciteten och 
den moderna, sådan den skapats af Fransmän, Italienare och 
deras efterföljare. 

3) Om romanens estetiska värde och betydelse. 

4) Om skådespelens olika verkan på bildningen och tänke- 
sätten hos de gamle och de nyare. 

5) Hvari bör orsaken sökas, att Spaniorer och Engelsmän 
företrädesvis skapat en egen dramatisk litteratur, under det 
andra nationer tagit till mönster dels de gamle, dels den 
spanska och engelska dramen? 

6) Om folkvisans uppkomst, väsen och förhållande till 
konstpoesien. 

7) Om den olika karakteren af äldre och nyare tiders 
politiska vältalighet, jämte en utveckling af de grunder, ur 
hvilka åtskillnaden mellan den förra och den senare måste 
härledas. 

8) Jämförelse mellan de gamles och de nyares förnämste 
häfdatecknare, i anseende till förtjenster och brister. 

9) Finnas, särskildt med afseende på uppfattningen af 
naturen, några större skiljaktigheter mellan den klassiskt-antika 
vitterheten och den nyare? Och hvilka äro i sådant fall de 
hufmdsakliga olikheterna? 

10) Lemnar Akademien de täflande frihet att välja något 
estetiskt eller litterärhistoriskt ämne. 

Sr. Åkad. Handl fr. 1886. 11. 21 



— 322 — 

/ språkforskningen. 

ntftster Akademien ett särskildt pris af 1,000 kronor för be- 
svarandet af frågan: 

Hyilka aro hnfvndepokerna af det svenska språkets ut- 
bildning, och hvad har det vunnit eller förlorat vid de åt- 
skilliga fOr&ndringar det undergått? 

För Ofrigt lemnas frihet i val af något språkvetenidkaph'gt 
ämne inom modersmålets tidigare eller senare skiften. 

För den historiska framställningen. 

Ur fådemeslandeU håfder, 

1) Om anledningarna till riksföreståndarskapets uppkomst 
i Sverige, beskaffenheten och gränserna af denna makt, samt 
det inflytande, som de tre Sturarnes utöfning däraf egde p& 
fäderneslandets Oden. 

2) Teckning af konung Gustaf I:s senaste regeringsår, hans 
personliga egenskaper och karakteren af hans 39-åriga regering. 

3) Stridigheterna mellan konung Gustaf I:s söner och son- 
söner om de furstliga rättigheterna. 

4) Om beskaffenheten och syftningen af de hemliga under- 
handlingar, som efter konung Gustaf II Adolfs död egde mm 
mellan Axel Oxenstjema och Wallenstein. 

5) JämfQrelse mellan Sveriges ställning efter Gustaf II 
Adolfs död 1632 och Carl Gustafs död 1660, med en öfver- 
sikt tillika af rikets yttre och inre tillstånd år 1644, då Kristina, 
och 1672, då Carl XI emottog riksstyrelsen ur förmyndare- 
r^eringens händer. 

6) Framställning af de följder och den inflytelse, Sveriges 
deltagande i 30-åriga kriget haft, så väl i hänseende till rikets 
yttre och inre politiska förhållanden, som äfven i afseende på 
nationalkarakteren, den allmänna bildningen, lefnadssättet, se- 
derna, språket. 

7) Om den verkan, som den efter Carl XII:s död vid- 
tagna förändring i rikets styrelseform haft på svenska folkets 
tänkesätt, bildning och seder. 

Ur allmänna historien, 

1) Om den verkan, som de gamles kämpaspel (de Olym- 
piska, Pythiska, Isthmiska, Nemeiska) atöfvat på nationalandan 
och sederna. 



— 823 — 

2) Om kristendomens inflytande, Bfisom vftrldshftndelse, på 
samhällsförfattningar, vetenskaper och konster. 

3) Om det inflytande, som Polens egenskap af valrike egt 
på dess Oden. 

4) Hvilka voro orsakerna till preussiska konongadOmets 
hastiga skapelse? Och i hvad mån var minskandet af Sveriges 
och Polens makt för detsamma nödvändigt? 

För Ofrigt lemnas fritt val af ämne i den historiska stilen. 
Med det förbehåll, att ämnet icke får vara närmare vår tid, 
&n år 1818, beror det af de täflande att ur Sveriges eller 
andra länders historia väQa någon icke alltför vidsträckt tid- 
rymd, eller någon märklig händelse, tjenlig för en utförligare 
berättelse, eller ock en idUning af flera namnkunniga personer 
i något visst tidehvarf. Akademien önskar likväl helst, att 
ämnet väljes ur fosterlandets häfder. 

Utan att i allmänhet för behandlingen uppställa någon 
fordran af ett vältaligt skrifsätt, när icke ämnet därtill särskildt 
föranleder, kan Akademien likväl icke undgå att göra afseende 
på framställningens förtjenst och språkets vård. 

/ skaldekonsten 
lemnar Akademien fritt val af ämne. 

För Ziheisha priset: 

Sång till upplifvande af något bland fäderneslandets stora 
minnen. 



Akademiens stora pris är, liksom det Zibetska priset, 
hennes belöningsmedalj af 400 kronors värde. För en af- 
handling, förtjent af belöning, och som anses hafva kraft en 
längre fortsatt betraktelse och en allvarligare undersökning, 
vill Akademien fördubbla detta pris, för att medelst förhöjande 
af dess yttre värde kunna erkänna äfven det i skriften ådaga- 
lagda forskningsnit och i större mån godtgöra den uppoffring 
af tid och möda, som därpå blifvit använd. Om täflingsskrift, 
utan att anses böra med Akademiens stora pris belönas, likväl 
synes förtjena en större utmärkelse än ett omnämnande å Aka- 
demiens högtidsdag, vill hon tilldela författaren sin mindre 
skådepenning i guld. 



-^ 324 — 

Akademien förbehåller sig rätt att iataga prisbelöaad skrift 
i sina tryckta Handlingar for det år, då skriften prlsbdönades, 
och må författaren, där så sker, icke själf densamma utgifva 
förrän ett år förflutit från det, då skriften i Akademiens Hand- 
lingar utkom. 

Skrifterna skola före den 8 september insändas till Åhr 
demiens sekreterare och böra vara försedda med valspråk ock 
förseglad namnsedel, h vilken senare jämväl, i stället förmuDn. 
kan innehålla ett tänkespråk. Jämte det Akademien förbehåller 
sig att för framtiden förvara de skrifter, som till hennes täflingar 
insändas, får Akademien till de täflandes kännedom meddeli 
att, fftr den händelse någon till Akademien inlemnad skrift 
sknlle före högtidsdagen och utan Akademiens vetskap offentlig- 
göras, samma skrift anses hafva utgått från de täflandesanul. 



Svenska Akademiens Handlingar 

kosta i bokhandeln: 

Handlingar ifrån 1786, för h varje del 3 kr. 

Handlingar ifrån 1796, för livarje af de i^^ 
första delarna likaledes 3 kr. — För de öfriga delarna 
gäller det pris, som finnes hvarje del åsätt. 

fl^* Några fullständiga ex. af hela samlingen, 
1786—1886 = 67 delar, hvilka kostat tillhopa 223 kr. 
50 öre, äro att tillgå vid omedelbar rekvisition hos P, 
A, Norstedt & Söner mot kontant 129 kr. pr ex. 

Handlingar ifrån 1886: Första delen, 4 kr. — 
Andra delen (öfver 900 sid.), 9 kr. — Tredje delen, 
6 kr. — Fjärde delen, 4 kr. 75 öre. — Femte delen, 
3 kr. 25 öre. — Sjette delen, hvilken bl. a. innehåller 
»Om genus i svenskan» af Es. Teönér, 5 kr. 75 öre. 
— Sjunde delen, 3 kr. 75 öre. — Åttonde delen, 4 kr. 
75 öre. — Nionde delen, 3 kr. — Tionde delen, 4 
kr. 25 öre. 

På P. A. Norstedt & Söners förlag: 

Svenska Akademiens Historia 

1786—1886. 

På Akademiens uppdrag författad 
af 

Gustaf Ljunggren. 
Två delar. — Pris tillhopa 12 kronor. 



Pris för föreliggande del: 4 kr. 





SVENSKA 



AKADEMIENS 



HANDLINGAR 



IFRÅN ÅR 1886. 



TOLFTE DELEN. 





SVENSKA 
AKADEMIENS 

HANDLINGAR 



IVRÅN ÅB 1886. 



TOLFTE DELEN. 
1897. 




STOCKHOLM 1898 

HmOL. BOXTBYCXXBirr. P. A. NOBSnDT II BÖHm 



INNEHÅLL. 



Handlingar rörande Svenska Akademiens högtidsdag 
den 20 december 1897: 

Tal af Akademiens direktör, herr Rundgren sid. 3. 

Intr&destal af herr P. J. von Ehrenheim » 17 

S?ar af herr Rundgren > 87. 

Redogörelse för sammankomsten > 90. 

Minne af Olaus Magni, författadt af Hans Hilde- 

brand » 93. 

Minne af friherre Bernhard von Beskow, författadt af 

C. D. af Wirsén. Senare afdelningen » 281. 

Akademiens täflings&mnen för år 1898 > 432. 



HANDLINGAR 



bOrakdb 



SVENSKA AKADEMIENS 

HÖGTIDSDAG 



DBN 20 DBCBUBER 1897. 




Jxlåndagen den 20 december 1897 ^ Svenska Aka- 
iJemiens högtidsdag^ hade Akademien på stora hörs- 
salen offentlig sammankomst^ hvilken H. M. Ko- 
nungen^ H. K. H. Kronprinsen samt DD. KK. 
HH. Hertigen och Hertiginnan af Vestergötland 
täcktes d den vanliga läktaren bevista. 

Akademiens direktör herr Rundgren öppnade 
sammankomsten med följande 

TAL. 

Fyra tiotal af år äro i dag förflutna, sedan 
Akademien bland insftnda tftflingsskrifter med ett 
pris utmärkte en samling »Dikter», prftglade af 
kftrlek till det vapen, som mäktigt bidragit till 
värnande af fäderneslandets ära och själfständig- 
het. »Ur Svenska Flottans minnen», sådan var 
Ofverskriften, som enade dessa dikter till ett helt, 
^där sångarens själ är så infOrlifvad med de taflor 
han tecknat, att en böljans son lätt igenkännes i 



— 4 — 

de lifligt sjalfständiga dragen»*. Men > Akademien 
kunde ej ana, att den obekante diktaren, för- 
blandad med tftflande, dolde en furstekronay änder 
det han blygsamt sökte Akademiens pris». För- 
fattaren var Hans Kongl. Höghet prins Oscar 
Fredrik, hertig af Östergötland, som själf när- 
varande tacktes emottaga belöningen. 

Furstediademet ar sedan den tiden utbytt 
emot konungakronan, men lyrans strängar haf?a 
därför icke tystnat, om de ock sparsamt låta sig 
förnimma. Sångmön har nämligen parat sig med 
vältalighetens genius, och daraf har ett tvilling- 
barn fostrats, som vid otaliga tillfilllen af festlig 
betydelse för det allmanna hanfört det svenska 
folket. Höjdpunkten nåddes under jubileidagama 
den 17 — 22 sistlidne september, då Hans Majestät 
konung Oscar II i skötet af sin höga familj med 
svenska folket firade minnet af en tjugufemårig 
lyckosam regering. 

Upp till de höga konungasalarna strömmade 
under dessa dagar representanterna för alla statens 
och kyrkans myndigheter, för in- och utländska 
lärda och vittra samfund, och till hvarje grupp, 
som framburit sin hyllning i ord, i gåfvor och 
diplomer, uttalade konungen sitt tack i djupt&nkta. 
valtaliga ordalag, som aldrig skola förgatas. 

* Se direktörens tal i Sv. Ak:8 handlingar år 1S57. 



— 5 — 

Ej under då, att Svenska Akademien velat 
^a sin hAge skyddsherre en tacksamhetens gärd 
af enast&ende art, nftmligen sin stora guldmedalj, 
b&rande pä en gång skaldekonstens och vältalig- 
hetens sinnebild, åtfbljd af den adress, som tolkar 
gåfvans vftrde och mening: 

ömsevis för talets konst och sången 
Denna gnldmedaU har skänkts som pris 
Med emblem från tid, som ftr förgången, 
Och med »smak och snille» till devis. 

Högre gärd vår vittra krets ej äger 
Ens att lägga ned vid tronens fot — 
Den har fordom agnats Oehlenschlieger, 
Runeberg en gång den tog emot. 

Men åt tal och diktning i förening 
Aldrig än den räcktes fl>rm i dag, 
Och den tolkar Onstafs samfnnds mening: 
Skald och talare, vår hyllning tag! 

Vid sidan af denna Svenska Akademiens hyll- 
ning stAr, bland många andra, frftmst den af rector 
magnificus vid universitetet i Wien framburna 
'Hnldigung, in dem wir als Vertreter und im 
Namen der k. k. Universitftt Wien die hOchste Aus- 
zeichnung, die unsre altehrwtkrdige Alma mäter 
Rudolphina zu vergeben hat, die WOrde eines 
Ehrendoctors Eurer Majestät in tiefster Ehrfurcbt 
anbieten.» 



— 6 — 

Men vid vältalighet och sång, om hn så Ijufliga, 
har hvarken konung eller folk velat stanna under 
jubileiåret. Från de lysande konongasalama stiga 
vi ned på arbets&ltet'. Genom hufvndstaden med 
dess rika utveckling under de sist fbrflutna fem 
och tjugu åren föras vi ut till den fingra, grön- 
skande DjurgårdsOn med dess många minnen. 
Dftr möter oss en underbar syn. Allt år för- 
vandladt. Den stilla, Ijufliga ro, som dftr tillforene 
söktes under Djurgårdens ekar af hufvudstadens 
befolkning såsom af frftmlingar, är utbytt till en 
storstads äflande oro. Från Sveriges alla landa- 
mären och från grannlanden i vester, söder och 
öster hafva strömmat konstens och industriens 
alster att förhärliga den tid, som är, gent emot den 
tid, som varit. »Gamla Stockholm> med sina murar 
och tom har rest sig ur sin graf att vittna om 
våldets och osäkerhetens tider, vid sidan af stil- 
fulla byggnader och smäckra kiosker, inom bvilka 
läggas i dagen vittnesbörden om nutidens fredliga 
idrotter, under det att på samma gång »Skansen» 
öppnar sina rika förråd af minnen från forna 
dagar, vittnande om kärlek till allt det gamla som 
duger. 

Det nya Sverige öppnar sina ögon och stirrar 
förvånadt på härligheten. Folk som menat, att 
endast utländskt gods och kram egnade sig till 



— 7 — 

tillfredastftUande af våra behof och Anakningar, 
står som alagat af åakan vid åajnea af allt det 
mångahaada inom konstens ock itidustriens om* 
råden, aom hår lyser i sin redbarhet, storhet och 
skönhet. Når så utllkndingar från alla vftrldens 
kanter högljadt prisa hvad de se odi förnimma 
af den hOga Nordens jättearbeten, som tåfla med 
allt hvad de annorstädes skådat; då brister starren 
på månget svenskt Oga, och mångens hjårta vftrmes 
vid tanken: detta ir svenskt. 

Ädlare gård af tacksamhet mot sin konung 
för en ^ngofemårig fridens r^ering kunde svenska 
folket icke gifvA ftn d^i, att på en punkt samla 
tillhopa konstens och industriens alster, sågande: 
Se har hvad friden bftr i sitt sköte, se hår hvad 
visa lagar utrfttta, se hftr ett fritt folks tysta 
arbete! Vi svenskar hafva i år vaknat upp till 
kånsla af vårt eget vftrde, af våra egna krafter, 
af våra egna tillgångar. Detta skall vara vårt 
dyrbaraste minne från de festliga dagarna. 

Med ord och verk har folket delat ain konungs 
glådje. Landsfadern kan alltså vara stolt öfirer 
sitt folk. Men landets moder, konungens biig^ 
gemål, drottningen! Huru skulle åt henne kunna 
beredas en hyllning? För sig sjslf b^ftrde hon 
intet. Den fromma makan vid konungens sida på 
tronen, som lidit så mycket i kroppsliga smärtor, 



— 8 — 

kvad konde hon Önska? Sådan var frågan. Di 
hördes från henne d^i yftniiga maningen: Hjllp 
dem som lida! Och se! ordet vann gmkkng i 
tasendes hjftrtan. Gåfvor strOmmade in från nftr 
och i^ftrran. I konungens hand att gifvas åt drott- 
ningen rScktes den storartade insamlingen af icke 
mindre ftn två millionär två hundra tösen kronor 
till lindrande af den sjakdom, som bfyter i 
fortid tnsenden af våra medvandrare i våriden. 
Sådan var hyllningen åt den ädla drottningen. 

Nftr alltså svenska folket med vältalighetens 
ordy med konstens och indnstriens snillrika skapelBer 
och med barmhertighetens karleksverk gifnt ut- 
tryck åt sina k&nslor af tacksamhet mot konanga* 
huset, hvad kunde val då saknas i lyckan? Ack! 
under all yttre glans finnes ett fridlyst, heligt 
område i konungaborgen ej mindre ån i den torf- 
tiga hyddan, familjens. Men ftfven dir skoUe 
under det förflutna året ljus uppgå. Den bOga 
furstinnan kronprinsessan Victoria hade under 
många år af qukdomens nöd nOdgats under långa 
tider lefva skild från de sina. Nu fick hon åter- 
vända till Norden att dar stanna och, om ock med 
svaga krafter, njuta vederqvickelsen i hemmet 
Men lyckan inom konungahuset stannade icke vid 
denna solglimt. En ny telning inympades i den 
gamla stammen, då Lovisas dotter, konung CSarl 



— 9 — 

XV:8 dotterdotter, den unga furstinnaa Ingeborg- 
trolofvådes och fOrmåldeB med Carl, hertig af 
VestergOilaiidy att Båsom en ny Fridkalla vara 
ett foreningsband mellan Skandinaviens konungar- 
hus och folk. Så blef glAdjen fnllkommen hfrea 
i den husliga helgedomen. 

Men till afventjnrs har svenska folket, >en trög 
nationy full af hetsigheter», enligt Ehrensvftrda 
bekanta yttrande, låtit sig hånfbta af sina foster* 
Iftndska kftnslor tiU den storartade hyllningen. 
Låtom oss då lyssna till den s. k. tredje stats- 
makten, vftrlds-joumalistkongressen, talrikt fOr-^ 
samlad i Sveriges hufvudstad under utställningen. 
Glanspunkten i dessa m&ktiga måns möte v«r 
konungens fest i Drottnin^olms minnesrika ko- 
nungasalar, dftr konungen stod såsom en like midt 
ibland dem, och dock högre ftn dem alla, talande 
högståmda ord, som gått nt Afver vftrlden. »Vi 
skola», säger Jules Claretie, den frftmste bland 
pressens min, »vi skola till våra länder medfSra 
minnet af en skön drOm, och nftr om fl månader 
de skandinaviska folken skola fira jubileet af Hans 
Maj:t Oscar II:s fredliga och ftrorika regering, skall 
det tillkomma oss, som bevittnat denna storartade 
yttring af konst, af industri, af glftnsande id, af 
vftlmåga, att förkunna, hvilken ara af denna fram- 



— 10 — 

gång odi a£ de nordiska brödrafolkens intellektiieQa 
och materiella utveckling tillkomma konungen.! 
>Vive le roi>, så ropade enst&mmigt representan- 
terna f!5r den franska repnblikmi. Hvad gOres o« 
mera vittne behof fer rattm&tigheten af vkr egen 
hyllning? 

Brödrafolket på andra sidan Eolen, som gjort 
en betydande insats vid utställningen i Stockhdm, 
har under det förflutna året firat dubbla fester: 
Trondhjems 900-års-jubileum och konung Oscar 
II:s 25^rs. Båda voro värdiga den stolta nationen. 
Båda egde rum i närvaro af den konung, hvars val- 
språk är »Brödrafolkens väl», ej Uott i ord, men i 
handling. Hjärtevarmt helsad och helsande i stor- 
slagna ord uti trendernas gamla bygd fick han från 
festen taga med sig den fotshOga pokal i drif vet oxi- 
deradt silfvw, som bär denna inskrift: »Mindegave 
til Hans Majestaet Kong Oscar II, overrakt i 
kissrlighed og underdanighed fra byens damer ved 
Trondhjems 900-aars jubilaeum i Hans Majestets 
25:de regjeringsaar». 

I Kristiania bOrjade konungen sitt jubileum 
i Herrens hus, i Vor Freisers kirke, där biskopen, 
med erinran till folket att icke glOmma Herrens 
välgärningar under de gångna 25 åren, kunde 
vittna, att »ingen konung, sedan de gamla norska 



— 11 — 

konungame, 8& väl som konung Oscar förstått det 
norska folkets egendomligheter». 

Konungen, drottningen och den kungliga fa- 
miljen helsades därefter pä vägen till slottet af 
jublande skaror. Folktäg, illumination, borgarbal, 
uppvaktningar, bal på Kristiania slott, vältaliga, 
djupgående ord till och af konungen, talrika, 
värderika gåfeor till den höge monarken, se där 
det norska folkets hyllning! 

»En händelse, som ser ut som en tanke», har 
varit, att under detta märkliga år jämväl full- 
bordats ett stordåd, som framkallat hela den ci- 
viliserade världens uppmärksamhet och beundran. 
Vår berömde landsman, doktor Sven Hedin, har 
nämligen efter treåriga mödor, farligheter och 
försakelser uti hittills okända delar af Central- 
Asien återkommit till fåderneslandet, rikligen ut- 
rustad med erfarenheter och upptäckter. Härom 
vore mycket att säga. Konungen har vid ett 
högtidligt tiilfUle gifvit honom sin hyllning, på 
samma gång han gaf sitt erkännande åt en annan 
bland sina undersåtar, norrmannen Nansen, som 
under det föregående året till sitt hemland åter- 
kommit. »Nansen», så yttrade konungen, »hade 
bland polarhafvets isar med lifsfara och med okuf- 
1ig energi sökt efter land* Sveriges son, Sven 



— 12 — 

Hedin, sökte med lika 8tor li&fara och lika okuflig 
energi efter vatterij efter det vatten, som icke 
rann så särdeles ymnigt på Hög-Asiens sandöknar 
ooh stepper. Hela den bildade vftrlden skulle 
dftrfOr egna dem den hyllning de förtjent.> 

Vikingablodet har alltså icke kallnat hoa 
brödrafolken. En son af det ena folket söker 
efter land, en son af det andra söker efter yatteiu 

o 

Återstod att på luftens vingar söka efter våridens 
anda. Jubileiåret skulle ock få bevittna ett sådant 
sökande. Andrée med sina följeslagare, Strindberg 
och Frsenkel, modiga och vSl rustade mån, tve- 
kade icke att göra försöket. Borta ftro de sedan 
mer ån tre månader tillbaka; lefvaade eller döda? 
Vi veta det icke. Att ock de en gång måtte 
återvända^ det gifve Gud! 



Arbetet med Svenska Akademiens ordbok öfver 
svenska språket fortgår oafbrutet, så att under 
innevarande år 7:e h&ftet utgått i 8,834 exemplar 
till prenumeranter och det 8:de är under utgif- 
ning. Myror i alla rikets landsdelar draga strån 
till stacken, och förråden vftxa stundligen. 

Den inbjudning till samlande af bidrag ftr 
resande af en minnesstod öfver Esaias Tegnér i 



— 18 — 

Stockholm, som af Akademien utftrdades den 2 
november 1896, halfsekelsdagen efter skaldens död, 
har med deltagande från allm&nhetens sida hör- 
sammats, och utgör beloppet af insamlade medel 
i denna stund något mer &n 9,000 kr., hvaraf 
Akademien tillskjutit 3,000 kr. 

Genom doktor Alfred Bernhard Nobels testa- 
mente, dateradt San Remo den 27 november 1895, 
hvari bland annat forordnas, att räntan af en 
ännu outredd fond skall tilldelas den, >som inom 
litteraturen har producerat det utmftrktaste i idealisk 
riktning», utan att »afseende ftstes vid någon slags 
nationalitets tillhörighet», och att prisen utdelas 
af »Akademien i Stockholm», ftro åt Akademien 
anvisade tillgångar till upprättande af en inter- 
nationell areopag, hvars arbete skulle komma att 
gå utöfver de ursprungligen utstakade gr&nserna 
för Akademiens verksamhet. Nogsamt besinnande 
de svårigheter, som h&rmed varda förknippade, 
har Akademien dock ansett sig böra villkorligt 
mottaga uppdraget samt bifalla en från veder- 
börande utredningsman ingången framställning att 
utse en delegerad, som skulle ega att samråda 
med del^erade från de samfund, hvilka jämväl 
fått sig anvisade medel till utdelande af pris för 
de viktigaste upptäckter inom fysikens, kemiens, 
fysiologiens och medicinens områden. I afvaktan 



— 14 — 

på de fDrslagy som fria dessa delcjgerade kunns 
mg&, ftr frågan hvilande p& Akademiens bord. 



Men lifvet erbjuder icke en tafla af idel ljus. 
Skuggor och dagrar vexla äfven i Akademiens 
lif. Det förflutna året, så rikt på glftdj^mnen, 
har låtit dödens glafven drabba den till lefnadsår 
äldste inom vår krets, Carl Anders Kullberg. 
Få voro måhända de, som utanför sångarrunden 
kände hans namn, då han för två och trettio år 
sedan kallades att intaga sitt rum bland de Aderton^ 
den plats, som Bernhard Elis Malmström lemnat. 
Talis Qualis gaf i sitt vackra helsningstal för- 
klaringen: 

Länge i tystnadens hägn da fOrstuckit dig, gOmd uti skuggan» 

Stilla, belåten, försynt, rädd att förråda dig själf; 

Tänkte dig trygg och trodde d!g glömd och rågade halfhögt 

ROra din lyra igen, länge förstnmmad i vrån. 

Funnen du vardt och lockad och fOrd nr skuggiga dälder 

Upp till den höga parnass, där dn befinner dig nu. 

FOga kunde den, som kände Carl Kullberg i 
ungdomstiden, ana, att denna lidelsefulla nator^ 
med djärfva insatser och glödande eld, skulle en 
gång nöja sig med ett lif, så stilla och ensligt som 
hans. Men däri låg, om icke hans ^en, så dock 
de vittra idrotternas vinning. Redan mot slutet 



— 16 — 

af 1840-taIet gaf hoBom Akademien vid tvenne 
tillfallen sitt erk&nnande med sitt andra pris fOr 
dikter, prftglade af varm kftnsla och yppig fantasi, 
men framför aDt beaktade fbr den finmejslade 
formen. Snart Afvergick dock Kallberg till det 
fUt, där han sk&rdat sin största berömmelse, den 
vittre öfversfittarens. Med en tolkning af episoden 
om »Armidas ö» ur Tassos Befriade Jerusalem 
eröfrade han år 1857 Svenska Akademiens stora 
pris, och tre &r dftrefter framtrftdde han med en 
ypperlig öfvers&ttning af hela det stora skalde- 
verket* »Ariostos Orlando», »Petrarcas canzoner» 
och ett stort antal af samme skalds »Sonetter till 
Laura» följde därpå med kortare eller längre 
mellanrum. Att skapa odödliga skaldeverk har 
endast sparsamt förunnats de dödlige. Ingifvelsens 
glöd eldar så sällan menniskosjälen; m^i när den 
kommit därin, då öfvervinnas svårigheterna, och 
mästerverket träder fram i dagen. Annorlunda 
ter sig svårigheten, då det gäller att tolka sniUets 
ingifvelser på ett annat tungomål. Där kräfves 
den sinnets spänstighet, som kan sätta sig in i en 
amians tankar, lefva en annans Uf, rasa med Or- 
lando, hänfbras af Gottfrid och hans bragder, 
sucka med Petrarca i hans sköna kärlekslif. Den 
gåfvan var förlänad den nu hädangångne vännen. 
D&rför har kan kunnat skänka sitt fosterland en 



— 16 — 

iidgjaten tafla af bilder, som sent skall förg&tas. 
Frid Afver hans minne 1 

Tiden går. Femton m&nader ftro förlidna, 
sedan Akademien och fäderneslandet sftnktes i sorg 
yid budskapet om den ädle mans bortgång, som 
mäktigt inverkat p& fosterlandets Oden och med 
sina lysande gåfvor främjat vårt samfunds väl. 
Den 24 september fOrlidet år skildes forre stats- 
ministern m. m. friherre Louis Gerhard De Gekb 
från arbetsfältet har nere. 

I ledigheten efter den bortgångne har Aka- 
demien, med sin höge beskyddares nådiga sam- 
tycke, den 18 mars innevarande år till ledamot 
valt och kallat f. d. statsrådet, universitetskanslern 
m. m. herr Pehr Jakob vok Ehrenheim, hvilken 
nu kommer att taga sitt inträde. 



INTRÄDES-TAL 



SVENSKA AKADEMIEN 



DEN 20 DECEMBER 1897 



AF 



PEHR JAKOB TON EHRENHEIM 

JCRIS DOKTOR, F. D. 8TAT8BÅD. UKITVR8ITBT8KAMBLSB, RIDDARK OCH KOMUBHDÖR AP 
XONQL. MAJ:T8 ORORH M. M. 



Mine Herrar! 

Uk jag vågat emottaga eder kallelse att inträda 
i detta samfund och åtaga mig de plikter, den 
medför, har det skett, emedan jag ansett hedern 
af den utmärkelse, mig egnats, för stor för att 
kunna afböjas och känt mig förvissad om edert 
öfverseende för hvad som kan komma att hos mig 
brista vid deltagandet i edert arbete. Jag skulle 
här kunna tala om min öfverraskning vid emot- 
tagandet af denna kallelse, som icke ens i ung- 
domens djärfvaste framtidsdrömmar hägrat för min 
syn, men jag föredrager att endast betyga min 
vördnadsfulla, ödmjuka tacksamhet för det om- 
döme, som härigenom om mig uttalats af män, 
vana att pröfva, innan de döma. Med djup rörelse 
tänker jag också därpå, att min kända tillgifvenhet 
för min företrädare på denna plats och min per- 
sonliga ställning till honom måhSnda haft någon 
vikt vid edert val, och att jag således genom 
denna utmärkelse, en af de största, som kunna 



— 20 — 

erhållas i vårt land, fått ökad anledning att ännu 
lifligare känna den tacksamhetsskuld, hvari jag 
redan förut står till honom, ej endast för yttre 
framgångar men än mer för lära och föredöme. 

Den, som har att teckna Louis De Geers bild, 
har den sällsynta fördelen att i den bortgångnes 
själfbiografi, hans »Minnen», ega en rik källa till 
kännedomen om hans person och lif. När då 
denna källa är fullkomligt ogrumlad af de fel, som 
eljest ofta vidlåda själfbiografier; då den i sin 
enkelhet, flärdlöshet och frihet från all lidelse 
redan i sig själf bär vittne om sin trohet mot 
sanningen ; då den med ovanlig öppenhet icke blott 
skildrar författarens oflFentliga och enskilda lif 
utan ock lemnar en inblick i hans inre menniskas 
utveckling, så kan en sådan källa ej annat än 
anses ovärderlig och med allt skäl af rainnest«ck- 
naren rådfrågas. 

De Geer föddes den 18 juli 1818 på det stora 
herresätet Finspång, den tredje i ordningen af 14 
på en gång lefvande barn. Där tillbringade han 
dock endast sin spädaste barndom, ty få år efter 
hans födelse flyttade familjen därifrån till det af 
fadern inköpta godset Stjernholm i Södermanland, 
som således blef hans egentliga barndomshem och 
h varom han säger, att det var honom och hans 
syskon obeskrifligen kärt. Hans fader var en älsk- 



— 21 — 

y&rd, konstnärligt anlagd man, men d&rfOr icke sak- 
nande vare sig praktiskt sinne eller allvar. Om sin 
mor sftger han: »Hon var, som jag tror, den bästa 
menniska jag känt. Hennes lynne var mera jämnt 
aa gladt, och hennes väsen mildt och anspråks- 
löst, men bestämdt. Hennes sätt med barnen var 
beundransvärdt. Utan stränghet förstod hon att 
göra sig åtlydd af alla ända in i de minsta detaljer, 
hvilket utan tvifvel väsentligen berodde på den 
fullkomliga frånvaron af all nyck och ända till 
skymten af visad större förkärlek för den ena 
eller andra. Man insåg så klart rättvisan af alla 
hennes fordringar, att man utan knöt underkastade 
sig dem.» Hvem igenkänner icke i denna teck- 
ning sonen? 

Vid tio års ålder (1828) sändes De Geer till 
Linköpings skola, där han stannade i fyra år, det 
sista på nedersta bänken i gymnasium. Han och 
hans bröder trifdes ej synnerligen väl där, och 
desto starkare blef därigenom deras kärlek till 
Stjernholmshemmet, där de fingo tillbringa de 
långa ferierna. Mot hösten 1832 fick han följa 
med ärkebiskop Rosensteins till Upsala, där han 
inqvarterades i ärkebiskopshuset, som dock ej be- 
boddes af ärkebiskopen utan till större delen ut- 
hyrdes, mest till släktingar. En hel skara yng- 
lingar och gossar höUo där hushåll tillsammans. 



— 22 — 

Han kom nu in i katedralskolans s. k. rektors- 
klass, aflade efter fyra år studentexamen samt 
sedermera kansliexamen och hofrättsexamen. 

Hans fader hade, liksom så många andra af 
sina samtida inom den mera vftlbehållna landt- 
adeln, tidigt lemnat statens tjenst för att lefva 
såsom privatman på inkomsterna af sin ärfda för- 
mögenhet. Under de första åren, sedan han köpt 
Stjemholm, fördes dftr det glada, gåstfria lif, som 
förr var och väl äfven ännu, om ock ej så allmänt, 
ftr vanligt på en svensk herrgård, hår förskönadt 
af värdens kärlek för måleri och musik. Med en 
hastigt tillväxande familj blefvo emellertid till- 
gångarna småningom otillräckliga fbr att hålla 
uppe det alltför gästfria huset, och allt ställdes 
på en sparsammare fot, men debet och kredit 
ville aldrig gå rätt ihop. Sönerna vandes därför 
vid sträng hushållning. Äfven med iakttagande 
däraf var det svårt för De Geer att under student- 
tiden få årsanslaget att räcka till, och det skulle 
icke hafva lyckats utan tillämpning af det motto 
han skref i sin kassabok: »Emas non quod opus 
est, sed quod necesse est». Svårare i ekonomiskt 
afseende blef det för honom, sedan studierna voro 
afslutade, ty nu gällde det att taga sig fram på 
egen hand. Hans fader hade nämligen på förhand 
sagt sina söner, att han icke kunde lem na dem 



— 23 — 

några bidrag, sedan deras uppfostran var gjord. 
Kort efter sin ankomst till Stockholm i början af 
1841 fick han emellertid genom sin äldre broder 
Carls bemedling plats såsom kanslist vid Riddar- 
huset under den ännu pågående riksdagen och var 
således försörjd så länge denna räckte, men sedan 
var det endast genom den strängaste hushållning 
han kunde draga sig fram, fast besluten som han 
var att icke göra några skulder, tills han vid 
1844 — 1845 årens riksdag blef anstäUd såsom 
notarie & Riddarhuset, en befattning, som föran- 
ledde honom att i samtal med grefvinnan Carl 
De Geer, i hvars hus han förtroligt umgicks, skämt- 
samt på sig tillämpa den rike baron von Nolckens 
bekanta yttrande: visserligen har jag tråkigt, men 
så blir jag också bra rik. 

Under 1845 fick han sin första fullmakt på 
ordinarie tjenst såsom kopist i justitiecxpeditionen, 
men då han såg sig på kanslivägen hvarken kunna 
påräkna någon snabb befordran eller förvärfva 
några större insikter, beslöt han att åter begifva 
sig på ting och Af först biträde samt sedermera 
t. f. domhafvande^^en i trakten af Kristianstad 
belägen domsaga. I^k var här, som han förnyade 
bekantskapen med sir»edermera blifvande maka 
fröken Caroline Wachtnwster, dotter till kammar- 
herren grefve WacbtmeiAi* pä Vanas och hans 



— 24 — 

grefvinna, född Wrangel, och det var här, aom 
den två unga hjärtans kärlekssaga genomlefdes, 
som han så älskligt tecknat i sina minnen. Efter 
vexlande arbeten nämndes han 1849 till assessor 
i Skånska hofrätten, förordnades i början af 
1855 till chef för fångvårdsstyrelsen och utnämndes 
den 16 maj samma år till president i Göta hof- 
rätt. 

Hvad han själf kände vid denna hastiga, utom 
vanlig ordning liggande befordran återgifves i de 
ord, med hvilka han slutade sitt tal, då han af- 
lade eden inför hofrätten. >0m än min nya höga 
plats icke kunnat gifva mig nya högre egenskaper, 
så har den åtminstone till högre lif uppkallat min 
själs renaste och ädlaste känslor, för hvilkas san- 
ning jag finner en borgen i deras ödmjukhet.» 
Efter en så snabb och för honom själf oväntad 
framgång kunde det icke vara öfverraskande för 
De Geer att föga mer än ett år efter utnämningen 
till president få emottaga framställning om öfver- 
tagande af ett ännu högre och ansvarsfullare äm- 
bete. I augusti 1856 kallades han till Stockholm 
för att lemna konungen tillfälle tiU ett samtal i 
en angelägenhet af vikt, och vid ankomsten erfor 
han af excellensen Sparre och statsrådet J. F. 
Fåhrseus, att den förstnämnde begärt sitt afsked och 
föreslagit De Geer till sin efterträdare. Denne, 



— 25 — 

som ansåg sig alldeles icke vuxen det höga ämbetet, 
lyckades, om ock med någon svåringhet, att förmå 
konungen att afstå från förslaget. I ett bref af 
den 12 september till sin bror Gerard redogör 
han utförligt för sitt samtal med konungen. De 
Geers invändningar, att de påträngande lagrefor- 
merna oundvikligt kräfde en man med vida djupare 
teoretisk underbyggnad än hans, och grundlags- 
frågorna en politisk personlighet, bemötte den ädle 
konungen med den förklaring, att dessa egenskaper 
visserligen vore önskliga i största möjliga mått, 
men att det vore ännu väsentligare »att till rikets 
främsta ämbete få en person, om hvilken både 
konungen och landet kunde vara öfvertygade att 
han utan alla biafsikter sträfvade blott för det 
ädla och rätta». Med ett slags intuition bedömde 
konungen De Geer, och de skildes med det ytt- 
rande af konungen, att ehuru propositionen icke 
ledt till något resultat, borde han däruti se ett bevis 
på den goda tanke konungen hyste om honom. 
De Geer, som i Riddarhusets kansli vunnit 
en ej ringa bekantskap med riksdagsgöromålen, 
var först vid 1853 — 54 årens riksdag ledamot af 
ridderskapet och adeln. En kortare tid utskotts- 
ledamot, yttrade han sig icke under riksdagen på 
Riddarhuset. Sedan justitiestatsministersämbetet 
blifvit honom erbjudet och han, ehuru han för 



— 26 — 

tillfället lyckats afbOja anbudet, likv&l insåg, att 
det skulle återkomma, beslöt han, för att pröfva 
om han skulle ega någon fallenhet för det poli- 
tiska lifvet, att någon tid deltaga i den riksdag, 
som sammantrftdt på senhösten 1856, och fl3rttade 
dftrför på nyåret 1857 med sin familj till Stock- 
holm. I likhet med så många andra nybörjare på 
Riddarhuset och troligen &fven i andra representant- 
församlingar, sammanfattade han icke sällan i tan- 
karna utförliga anföranden i förekommande frågor, 
men sveks af modet, då han skulle begära ordet, 
så att de tillämnade talen ej blefvo hållna. Vid 
ett tillfälle, då ett lagutskottsbetänkande, till- 
styrkande en förändring inom familjerättens om- 
råde, låg på bordet, sammanträffade han tillfälligt* 
vis med ett par af Riddarhusets ledande män, 
som, då de funno, att han delade deras åsikt, att 
förslaget borde afslås, uppmanade honom att vid 
föredragningen begära ordet. Ett slags familje- 
intresse att uppmuntra yngre, mera tillbakadragna 
men lofvande män att träda fram och deltaga i 
öfverläggningarna genomgick Riddarhuset, och så- 
dana uppmaningar, som De Geer erhöll, voro ej 
ovanliga. Han lofvade och nödgades således öfver- 
vinna sin tvekan. Ur anförandet, som var ganska 
utförligt och väl genomtänkt, må det tillåtas att 
här anföra början, som i någon mån karakteri- 



— 27 — 

serar hans ståndpunkt då och framdeles: »De 
mångfaldiga, ständigt återkommande förslag till 
ändringar och jämkningar i våra lagar angående 
arfs-, testaments-, börds- och giftoratt, så olika 
dessa forslag sinsemellan Aro, stödja sig likvål 
ntetan alla på en och samma grund, och denna 
grund ar inskränkning af slaktens rätt till de en- 
skilda släktmcdlem marnas egendom. Den gamla 
tidens beundrare se häruti endast ett uttryck af 
den nyare tidens egoism, bestående däruti att in- 
dividen sträfvar att tillskansa sig oinskränkta 
rättigheter till all den egendom, han på ett eller 
annat sätt kan åtkomma. Betraktar man saken 
fördomsfritt, torde man dock medgifva, att intet 
af dessa ändringsförsök kunnat tillvinna sig några 
mera allmänna sympatier, så vida det ej omfattat 
någon verklig stor rättsgrundsats, som hittills icke 
lyckats att i lagstiftningen göra sig fullt gällande. 
Bland de ädlare sträfvanden, man sålunda ofta 
kan spåra, räknar jag främst den djupa betydelse 

man vill gifva åt äktenskapet.» På grund 

af anmärkningar emot det sätt, hvarpå ändamålet 
skulle vinnas, yrkade han emellertid afslag, som 
äfven blef ståndets beslut. 

De Geer lemnade riksdagen på våren 1857, 
men återkom såsom af adeln vald statsrevisor den 
15 aug. till Stockholm, medan riksdagen ännu var 



— 28 — 

samlad* Han fick då i en framstående egenskap 
deltaga i ett viktigt beslut. Konung Oscar den 
förste, hvars helsa en tid varit vacklande och på 
hösten försämrades, nödgades den 11 september 
tills vidare öfverlemna styrelsen åt den för vissa 
fall stadgade interimsregering af tio svenska och 
tio norska statsråd, men då Iftkarne förklarat, att 
konungen under minst ett år behöfde frihet från 
alla själsansträngningar, och det ej kunde vara 
lämpligt att en så tung form för rikenas styrelse 
under lång tid begagnades, beslöt konungen tillika 
att föreslå riksdagen och stortinget att uppdraga 
åt kronprinsen att föra riksstyrelsen, intill dess ko- 
nungen kunde blifva i tillfälle att densamma åter- 
taga. Anordningens förenlighet med svenska 
grundlagen var tvifvelaktig, och konstitutionsut- 
skottets ordförande grefve Lagerbjelke ville icke 
i utskottet förorda densamma, men ansåg tillika, 
att förändringen var önsklig, och lemnade därför 
sin plats i utskottet. De Geer invaldes i hans 
ställe och blef på grund af sitt nummer på Riddar- 
huset utskottets ordförande samt tillstyrkte för- 
slaget, hvilket han vid jämförelse mellan de unio- 
nella stadgandena och de båda ländemas grund- 
lagar ansåg kunna försvaras. Såsom bekant antogs 
förslaget af alla fyra stånden och norska stortinget 
utan nämnvärdt motstånd. 



I konstitutionsutskottet började De Geer, ge- 
mensamt med Edvard Carleson, att deltaga i ulr- 
arbetande af ett förslag till grundlagsändring, 
enligt hvilket adeln skulle utse representanter inom 
sig genom val. Han hade kommit till den öfver- 
tygeisen, att en representationsförändring borde 
ske, och då alla dittills gjorda försök att genom- 
fora en sådan i större omfång strandat, ansåg han, 
att man borde söka gii de partiella reformernas 
vag. Innan förslaget hann slutdiskuteras i utskottet, 
lemnade han riksdagen, men ett förslag i of van- 
nämnda syfte, hvaruti Carleson dock icke instämde, 
framställdes af utskottet och bifölls af borgare- och 
bondestånden. Adeln och presteståndet afslogo 
däremot förslaget, och De Geer sfiger i sina min- 
nen, att han vid läsning sedermera af protokollet 
öfver debatten på Riddarhuset fick det intryck, att 
det icke vore värdt att vidare försöka att partiellt 
reformera adeln såsom riksstånd, en uppfattning 
8ora utan tvifvel var riktig, icke blott från verk- 
ställbarhetens synpunkt, utan äfvcn därför, att 
adelns fel och förtjenster såsom lagstiftande för- 
s^amling voro så sammanväfda med hvarandra, att 
de förra icke kunde undanrödjas utan att de senare 
väsentligen förlorades. 

Den 7 april 1858, kort efter riksdagens slut, 
nämndes De Geer till justitiestatsminister, och 



— 30 — 

inträffade dftrmed den stora förftndring i hans lif 
som öfverflyttade honom från lugnare, om ock 
maktpåliggande, gOromål till den prOfvande ställ- 
ningen att vara konungens främste rådgifvare. 
Underhandlingarna om utnämningen bära vittne 
om, att han icke eftersträfvade den, utan fort- 
farande tvekade om sin förmåga att bära upp 
platsen. Den äregirighet, för hvilken han själf 
bekant sig icke vara alldeles främmande, r&ckte 
icke till att öfvervinna hans fruktan för att icke 
gå i land med hvad man ville förelägga honom, 
och han gaf icke vika, förrän han ansåg sig för- 
vissad att hos andra ledamöter i konseljen finna 
de egenskaper, han själf ansåg sig sakna. 

Kort efter sitt inträde i konseljen genomdref 
De Geer, att tre riksdagsbeslut i human riktning 
godkändes, nämligen: att ogift qvinna, som fyllt 
25 år, skulle vara mjmdig, om hon hos veder- 
börlig domstol anmälde sin önskan, att hon myndig- 
heten själf utöfva ville; att det s. k. konventikel- 
plakatet upphäfdes och svenska kyrkans bekännare 
tillätes att hålla enskilda sammankomster för an- 
daktsöfning — det enda resultatet af den propo- 
sition om religionsfrihet, som konung Oscar I 
låtit framlägga — samt att husagan upphäfdes. 
I anledning af frågan om qvinnans myndighet och 
den inskränkning i den kongl. propositionen, som 



— 81 — 

riksdagens beslut innebar, samt den utveckling 
frågan sedermera vann nedskrifver De Geer föl- 
jande: »Jag är optimist icke blott i fråga om 
vftrldsstyrelsen i dess helhet utan ock i fråga om 
samhällsutvecklingen, och jag ställer det slutliga 
målet för mitt samhällsideal ganska radikalt i af- 
seende å frihet, broderlighet och jämlikhet. Men 
lika Öfvertygad, som jag är, att utvecklingen går 
mot detta mål, oemotståndligt och oberoende af 
de små menskliga krafter, som arbeta för eller 
emot, lika öfvertygad är jag, att denna utveckling, 
i stort sedt, måste gå ytterst långsamt och ojämnt, 
långsamt därför, att menskligheten är på långt 
när icke mogen för samhällsidealet, och ojämnt 
till följd af den relativa styrkan eller svagheten 
af de menskliga krafter, som spjärna emot eller 
verka framåt. Det är sant sagdt, att revolutioner 
uppkomma därigenom, att lagarna stå stilla men 
menniskoma förändras. Men revolutioner upp- 
komma också därigenom, att lagarna förändras 
fortare och i annan riktning än menniskorna. 
Republikerna och kejsardömena i Frankrike lemna 
exempel på båda fallen. Den sanna statskonsten 
består i att förekomma revolutioner eller, i smått, 
att aldrig drifva fram någonting fortare, än att 
det allmänna tänkesättet icke må verka reaktionärt, 
men också att, med målet ständigt i sikte, aldrig 



— 32 — 

stå stilla, då man utan denna fara kan gå framåt, 
dock hellre stå stilla än ftfventyra att få gå till- 
baka. Min straffan har därför oftast varit att 
föra fram liberala idéer, men endast så långt, som 
att de konservativas bistånd åtminstone till vä- 
sentlig del kunnat vinnas, och min ställning har 
därför lika ofta varit att utöfva ett framdrif^ande 
tryck på de konservativa som ett återhållande på 
de liberala.» 

I den högre politikens ledning tog däremot 
De Geer i början icke någon del, men det skulle 
icke dröja länge, förrän förhållandena förändrades 
och De Geer blef konseljens erkändt främste man- 
Den s. k. norska frågan blef härtill närmaste an- 
ledningen. Stortinget, som sammanträdt den 6 
oktober 1859, antog med 110 röster mot 2 ettsedan 
förra stortinget hvilande förslag om afska£Fande 
af riksståthållareämbetet och tillsättande i stället 
af ytterligare en statsminister, hvarigenom det 
stadgande i norska grundlagen, som ber&ttigade 
konungen att till riksståthållare utnämna en svensk, 
skulle bortfalla. Beslutet framkallade i Sverige, 
där man väl icke utan skäl ansåg nämnda stad- 
gande vara tillkommet i Sveriges intresse, en 
synnerligen stark oro, och vid den riksdag, som 
sammanträdde den 15 oktober 1859, väckte greftre 
Carl Henrik Ankarsvärd motion om revision af 



— 33 — 

föreningsakten och W. F. Dalman om anhållan, 
att innan kongl. maj:t meddelade sitt svar i an- 
ledning af stortingets beslut om stAthållareämbetets 
npphftfvande, kongl. maj:t t&ckt^s delgifva rikets 
stftnder den underdåniga skrifvelse i detta ämne, 
som blifvit från Norges storting till kongl. maj:t 
aflåten, samt genom kongl. skrifvelse eller propo- 
sition till rikets ständer, efter skedd utredning 
af det statsrättsenliga förhållandet i denna fråga, 
lemna svenska folkets representanter tillfälle att 
därom afgifva sitt underdåniga utlåtande. Ett 
bifall till Dalmans motion, hvartill efter De Geers 
tanke tillräckliga skäl ej förefunnos, skulle hafva 
bragt de båda representationerna i en ödesdiger 
strid med hvarandra, och De Geer uppträdde där- 
för vid remissen af denna motion med ett utförligt 
anförande, däri han utvecklade sin ståndpunkt i 
frågan. Efter en längre redogörelse för frågans 
betydelse och ställning, yttrade han, att man af 
hvad han anfört torde kunna hemta grundad an- 
ledning att åtminstone vara tveksam, huruvida 
icke upphäfvandet af ifrågavarande stadgande i 
Norges grundlag, ej mindre med afseende å sakens 
natur, än i enlighet med dess historiska tillkomst 
och däraf härflytande traktatmässiga egenskap, 
bör betrakt-as såsom en fråga, hvilken icke är för 
Sverige främmande, oaktadt densamma ej ingår 

Sv. Akad. Handl fr. 1886. 12. 3 



— 34 — 

bland dem, som blifvit i riksakten intagna, och 
således ej ansetts tillhöra rikets ständers lag- 
stiftningsrätt, utan öfverlemnats i unionskonungens 
vård. Han slutar sitt anförande med följande ord: 
»Jag bekänner, att jag såsom enskild svensk man 
icke skulle vägra att gå Norges önskan i detta 
fall till mötes, ty jag anser det värdigt ett fritt 
folk att icke med åberopande af någon traktat 
vilja utöfva ett tryckande inflytande på ett annat 
fritt folks inre styrelse. Men såsom ko- 
nungens rådgifvare erkänner jag min plikt att, i 
hvad på mig ankommer, tillse, att icke något, 
som må befinnas vara en laglig svensk rättighet, 
varder Sverige utan dess medgifvande afhändt» 

Detta yttrande blef afgörande för frågans be- 
handling vid riksdagen. På förslag af allmänna 
besvärs- och ekonomiutskottet beslöt riksdagen 
att hos kongL maj: t anhålla dels om revision af 
stadgarna för föreningen mellan Sverige och Norge, 
dels »att den af norska stortinget för dess del 
beslutade ändring i Norges grundlag, hvarigenom 
det i samma grundlag intagna unionella stadgande, 
att till ståthållare i Norge kunde utnämnas an- 
tingen en norrman eller en svensk, skulle komma 
att upphäfvas, icke måtte af kongl. maj:t till 
pröfning företagas förrän i sammanhang med de 
förändringar af eller tillägg till föreningsbestämmel- 



— 35 — 

serna, 8om af den begärda revisionen kunde för- 
anledas». 

Yrkandet om frågans dragande under rikets 
ständers pröfning, som utskottet i sin motivering 
uttryckligen underkänt, var således lemnadt utan 
afseende, men frågans unionella karakter på samma 
gång bestämdt framhållen, och då man i Norge 
ifrigt höll på att ståthållarefrågan endast angick 
Norge, blef sinnesstämningen i båda rikena i hög 
grad upprörd. Inom regeringen blef man emellertid 
snart ense, att tvisten icke kunde lösas påannnat 
sått, än att konungen icke biföll någotdera landets 
fordringar, utan lät allt tills vidare förblifva in statu 
quo, äfvensom att afslag å stortingets beslut skulle 
meddelas i norskt statsråd, men då norska stats- 
rådsafdelningen fordrade, att konungen skulle för- 
klara, att ståthållarefrågan var en ren norsk ange- 
lagenhet, och konungen äfven var böjd för ett 
sådant förklarande, som öfverensstä,mde med hans 
enskilda uppfattning, uppstod härom en liflig strid. 
Det lyckades emellertid De Geer, som lade synner- 
lig vikt på att konungen icke skulle ensam person- 
ligen ställas emot någotdera af sina riken, att förmå 
konungen att härifrån afstå, men detta konungens 
medgifvande togs å norska sidan så häftigt, att 
det framkallade en anhållan af norske stats- 
ministern Sibbern att få nedlägga sitt ämbete, 



— 36 — 

hvilken anb&llan dock för ögonblicket icke fick 
någon påföljd. 

När riksdagens skrifvelse om revision af hela 
riksakten anmäldes i svenskt statsråd, närmast blott 
i ändamål att anhålla att konungen ville bestämma 
dag för frågans anhängiggörande i sammansatt 
svenskt och norskt statsråd , resolverade konungen 
med afseende på stridigheterna emellan de båda 
rikena, efter öfverenskommelse, att hela revisions- 
frågan skulle på obestämd tid uppskjutas. Först 
1865, sedan den framstående och unionsvänlige 
statsmannen Fredrik Stäng inkommit i norska 
statsrådet och genom sin öfverlägsna personlighet 
blifvit själen i detsamma, kunde en kommitté för 
revision af föreningsfördraget komma till stånd. 
Det fordrades ändock stor skicklighet och mode- 
ration å De Geers sida for att undanrödja de 
svårigheter, som vid sakens ordnande mötte. Denna 
kommittés i så många afseenden utmärkta utredning 
af frågan ledde som bekant icke till något re- 
sultat. 

Det för Sverige betydelsefullaste resultatet af 
norska frågan var det stora anseende De Geer 
vann genom sitt kloka och kraftiga ingripande i 
densamma både vid riksdagen och i regeringen, 
men det skulle vara mycket orätt att tro, att 
detta anseende vanns genom eftergift for passio- 



— 37 — 

nerna eller en sedermera öfvergifven uppfattning 
af Sveriges öfverhöghet öfvev Norge. De Geer 
motsatte sig riksdagens direkta inblandning i 
frågans afgörande och ådagalade därmed en i för- 
hållande till tidens hetsiga uppfattning betydande 
moderation. Han ansåg, att frågan var unioneli 
endast i den mening, att den, såsom det heter i 
riksakten, angick bägge rikena, och att han här- 
med ville häfda svensk öfverhöghet öfver Norge 
kan så mycket mindre påstås, som han långt 
senare, ehuru utom regeringen, frågad till råds, 
yrkade, att riksdagens beslut om ändring i 11 § 
regeringsformen i syfte att förstärka den kon- 
stitutionella ansvarigheten vid ministeriella ären- 
dens behandling skulle anmälas i sammansatt stats- 
råd, så att äfven den norska statsrådsafdelningen 
före sanktionen finge yttra sig om förändringen. 
Till 1859-60 årens riksdag afgaf konungen 
på De Geers föredragning propositioner om för- 
ändring af en betydande del af missgärningsbalken 
i den nyare strafflagstiftningens anda, äfvensom 
om utvidgad religionsfrihet. Denna senare propo- 
sition, afgifven efter gemensam beredning med 
grefve Henning Hamilton, som då var chef för 
ecklesiastikdepartementet, var i hufvudsaklig öfver- 
ensstämmelse med den proposition, somkonungOscar 
den förste afgaf till föregående riksdag, men med 



— 38 — 

några modifikationer för att kunna pårflkna ett 
gillande icke blott af riksstånden utan af den all- 
männa meningen i landet. Den första proposi- 
tionen antogs med några mindre förändringar, den 
senare genom adelns, presteståndets och bonde- 
ståndets sammanstHmmande beslut alldeles oför- 
ändrad. 

Under det år, som följde på 1860 års riksdag, 
började De Geer att arbeta för representations- 
reformen. Denna reform hade lifligt sysselsatt, 
man kan nästan säga beherskat, riksdagarna på 
1840-talet och de två första på 1850-talet, till dess 
i början af 1853 års riksdag det såkallade Lagei^ 
bjelkeska förslaget, som var grundadt på ståndens 
bibehållande och vid 1850 — 1851 årens riksdag 
förklarats hvilande, blef afslaget. Ehuru motioner 
äfven sedermera väcktes i ämnet, ådrogo de sig 
tills vidare icke någon synnerlig uppmärksamhet. 
En tyst öfverenskommelse tycktes vara träffad, att 
man skulle låta frågan, såsom för tillft.llet olöslig, 
hvila och i stället arbeta på andra reformer, där 
enighet äfven lättare kunde vinnas, då den stora 
stridsfrågan icke längre så strängt bestämde parti- 
grupperingen. Så väl 1853 — 1854 årens riksdag, 
som de två följande utmärkte sig också for många 
och viktiga åtgärder, och den skarpa delningen i 
konservativa och liberala blef väsentligen modi- 



— 39 — 

fierad. Reformer, som under den föregående tiden 
mött det häftigaste motstånd, genomfördes nu utan 
annan strid an om detaljerna. Väl beslöto borgare* 
och bondestånden hvar för sig några få dagar 
före 1860 års riksdags afslutande att till kongl. 
maj:t ingå med anhållan om ett representations- 
förslag, men dessa beslut, fattade så godt som i 
riksdagens sista timme, vftckte föga uppmärksamhet. 
Det finnes ingen anledning att däruti se orsaken 
till De Geers uppträdande. För bedömande af 
hans personlighet ligger vikt på att hans arbete 
for reformen icke berodde på yttre påtryckning, 
utan var grundadt i hans öfvertygelse, att både 
rättvisa och klokhet fordrade frågans lösning och 
att denna lösning borde ske under lugna tider, då 
uppmärksamheten ostördt kunde riktas på sättet 
för lösningen, som var så utomordentligt viktigt 
och lätt kunde komma att uppoffras åt passionerna, 
om reformen fördröjdes till dess den med häftighet 
påkallades. Hvad han äfventyrade, det visste han, 
och känslan af ansvaret för representationsreformen 
har tryckt sin prägel på hans hela återstående 
lif, men stark i medvetandet om sina afsikters 
renhet fullföljde han sitt mål med aldrig sviktande 
ihärdighet och uppbjudande af alla sina själskrafter. 
Reformarbetet började under enskilda samtal 
med konungen och väl äfven med kollegerna i 



— 40 — 

statsrådet om uOdvändigheten af en representations- 
förändring. Den promemoria till konungen, som var 
första egentliga steget i frågan, är daterad den 16 
juli 1861 och slutar med den förklaringen, att i 
det väsentliga var förslagsställarens mening så 
fast, att han såsom justitiestatsminister fann sig 
pliktig att såsom sitt förnämsta mål arbeta för 
reformen och söka förbereda de åtgärder, som 
kunde på regeringen ankomma, i följd hvaraf han 
också måste lemna ämbetet, om icke regeringen 
ville lägga sin moraliska vikt i vågskålen till för- 
mån för reformen och vore beredd att handla, så 
snart sådant med någon utsikt till framgång kunde 
ske. Muntligen tillade han vid promemorians af- 
lemnande, att om konungen icke delade hans åsikt 
och ville tillåta, att reformarbetet af regeringen 
företogs, anhöll han att få anmäla sig till erhållande 
af landshöfdingeplatsen i Vexiö, som grefve Mörner 
förklarat sig sinnad att lemna, och ville i sådant 
fall, för att icke vålla konungen något obehag, 
alldeles icke omnämna anledningen, hvarför han 
lemnade statsministersämbetet. Det bör icke för- 
undra att konungen, som till svar på framställ- 
ningen endast yttrade, att han ville betä.nka saken, 
till dess han återkom från en resa som han äm- 
nade företaga, redan under resan gaf Hamilton, 
som han sammanträffade med, i uppdrag att söka 



— 41 — 

öfvertala De Geer att afstå fr&n sitt yrkande om 
representationsfrågans upptagande till behandling, 
ett uppdrag som Hamilton ärligt sökte fullgöra, 
ehuru utan framgång. Något senare förklarade 
konungen, att han vore öfvertygad om nödvändig- 
heten af en representationsförändring icke grundad 
på stånd och att ett förslag borde framläggas, om 
man därom kunde komma öfverens, hvarefter öfver- 
Iftggningarna om förslaget fortgingo, dels i stats- 
rådsberedningen, dels inför konungen, dels ock 
mellan De Geer och utanför regeringen stående 
personer. Ur dessa öfverlSggningar framgick för- 
slaget sådant det för riksdagen framlades, i några 
viktiga delar till sin fördel förändradt i afseende 
på de grunder, som af De Geer först gjordes till 
föremål för öfverläggning, men i alla fall i sin 
helhet hans verk, då det fortfarande var han, som 
med lika mycken fasthet som moderation gjorde 
den mening gällande, som han efter pröfning om- 
fattat. 

Konungen medgaf slutligen förslagets fram- 
läggande för riksdagen, så framt sammansättningen 
af konstitutionsutskottet blefve sådan, att det kunde 
påräknas att få förslaget förklaradt hvilande. 

Då det var lika gifvet, att borgare- och bonde- 
stånden skulle tillsätta utskottet reformvänligt, som 
att presteståndet där skulle invälja motståndare 



— 42 — 

till reformen, berodde majoriteten inom utskottet 
af adelns val. Inom stÅndet voro meningarna 
visserligen i hög grad delade, men st&mningen 
likväl sådan, att de, som icke ville mots&tta sig 
att det väntade förslaget blef hvilande, finge pla- 
ralitet bland elektorerna, och att af utskottets sex 
ledamöter fyra valdes från den reformvänliga sidan 
och däribland den högt ansedde, från 1840- och 
1850-talens strider väl kände friherre Wilhelm 
Fredrik Tersmeden, som förklarade att han emot.- 
tog valet för att sätta f&rg på utskottet 

Den kongL propositionen aflemnades i medlet 
af januari 1863, förklarades hvilande af konstitu- 
tionsutskottet och anmäldes i vanlig ordning i 
stånden. Mot^ståndarne hade kommit öfverens att 
icke yttra sig om förslaget vid föredragningeD, 
men då De Geer på Riddarhuset sökte vederlägga 
reservationerna emot utskottets betänkande, tog 
kammarherren Nils Tersmeden, en af det kons^^ 
vativa partiets mest framstående män, till orda 
och utvecklade sin och sina meningsvänners stånd- 
punkt i ett anförande, hvaraf man kunde varsko 
den kommande stormen. Oaktadt den stora re- 
formfrågan således åter kommit på dagordningen, 
aflopp riksdagen ganska lugnt. Från De Geers 
departement utgingo tre viktiga propositioner, om 
en ny strafflag, kodifierande och fullständigande 



— 48 — 

de tid efter annan genomförda förändringarna 
inom området, om en ny sjölag och om allmänt 
kyrkomöte, den sista betingad af kyrkans för- 
ändrade stäUning i den nya representationen, hvilka 
propositioner med obetydliga förändringar alla 
blefvo antagna. 

Under åren 1863 och 1864 sysselsatte den 
8. k« danska frågan mycket den svenska regeringen 
och föranledde stora bekymmer. För denna frågas 
gång, så vidt den af tillgängliga handlingar nu kan 
bedömas, har emellertid i minnesteckningen öfver 
en annan statsman, som tillhört denna akademi 
och närmast med irågan hade att göra, blifvit på 
ett utmärkt sätt redogjordt. Det torde därför 
vara tillräckligt att här erinra att, sedan De Geer 
fick med saken att göra, utvecklade han jämte 
friherre Gripenstedt all sin kraft och skicklighet 
för att Sverige icke skulle blifva utan bundsför- 
vanter indraget i ett krig, som icke kunde annat 
än föranleda olycka för Sverige, utan att Danmark 
därigenom räddades. Att hans anseende och po- 
pularitet i landet däraf än mer ökades är otvifvel- 
aktigt, om ock hos det fåtaliga, företrädesvis 
skandinaviska partiet alstrades mycken bitterhet 
emot regeringen för dess hållning. 

AtskiUiga åtgärder i liberal riktning vidtogos 
mellan de två sista ståndsriksdagarna af regeringen, 



— 44 — 

men den viktigaste och djärfvaste var utan tvifvel 
afslutandet af franska traktaten och utstrftckningen 
af dess bestämmelser äfven till andra länder. Ed 
mängd tullsatser nedsattes härigenom, och det 
fribandelsvänliga system, hvartill statsmaktema 
småningom öfvergått, fick en stor utsträckning. 
Visserligen skulle traktaten i sin helhet under- 
ställas nationalrepresentationernas i Sverige och 
Norge godkännande, men de bestämmelser den 
innehöll, skulle äfven dessförinnan tillämpas från 
och med 60:de dagen efter ratifikationernas ut^ 
vexling, och den nya tulltaxa, som i anledning 
af traktaten och i öfverensstämmelse med dess 
bestämmelser utfärdades, förklarades skola gälla 
från och med den 15 april 1865. Ett kraftigare 
bevis på sin uppfattning af konungens rätt enligt 
grundlagen att nedsätta bevillningar kunde rege- 
ringen icke afgifva, och den som anser, att denna 
rättighet är en af de dyrbaraste pärlorna i den 
svenske konungens krona, kan icke undgå att med 
tillfredsställelse anmärka denna uppfattning, otn 
också tillämpningen denna jg^ång var mera om- 
fattande än numera kan ifrågakomma. 

Under tiden mellan de båda riksdagarna 1862 — 
63 och 1865 — 66 utvecklades inom pressen en 
synnerligt liflig strid om representationsförslaget. 
Det anfölls från konservativ synpunkt i vidlyftiga, 



— 45 — 

med stor skicklighet skrifha broschyrer af flere 
framstående män, bland hvilka sftrskildt kan er- 
inras om C. O. Palmstiema, H. Hamilton, justitie- 
rådet J. Sodergren och riksarkivarien J. J. Nord- 
ström. De Geer, som uteslutande på öfvertygelsens 
vftg ville verka för förslaget och aldrig vare sig 
medelbart eller omedelbart deltog i något slags 
agitation för detsamma samt var helt och hållet 
främmande för alla reformadresser, bemötte i flere 
tidningsartiklar, som han sedan samlade till en 
broschyr, det viktigaste af hvad som anfördes emot 
förslaget. 

Under det den allmänna uppmärksamheten 
genom dessa strider alltmer fastades på representa- 
tionsförslaget, sammanträdde den 15 oktober 1865 
den riksdag, som skulle afgöra dess öde. Det 
ansågs bero af adeln, hvars talrikhet, ställning 
och fördelning inom nästan alla olika verksamhets- 
områden gaf den en styrka, som nog kunde våga 
ett afslag och som med större enighet vänd emot 
förslaget väl äfven kunde föranleda ett uppskof 
med reformen för obestämd tid. Vid riksdagens 
början var stämningen inom ståndet i hög grad 
emot förslaget; liksom vid föregående riksdagai*, 
då representationsförslag varit hvilande, fingo de 
konservativa stor pluralitet vid bänkmans- och 
elektorsvalen, och konstitutions- och statsutskotten 



— 46 — 

tillsattes med motståndare till reformen. En mindre 
kärna fanns dock inom adeln, som hSågt önskade 
förslagets framgång, och den förstärktes alltmer 
och mer, företrädesvis af landtadelsmän, som kom- 
mo upp till riksdagen af intresse for reformen 
och bland bvilka några för första gången utöfvade 
sin sjalfskrifna representationsrätt. Ansedde och 
betydande män af konservativa åsikter satte sina 
namn tillsammans med kände anhängare af re- 
formen för att inbjuda till öfi^erläggningar om 
förslaget. Från skilda delar af landet strömmade 
adresser och deputationer, som ifrigt förordade 
dess antagande. Under fyradagarsslaget på Riddar- 
huset — 3 till och med 7 december — angreps 
De Geer med synnerlig häftighet af sina mot- 
ståndare. Utan att någonsin förlora sin sjftlf- 
beherskning uppträdde han två gånger med u^ 
förliga anföranden för att försvara sitt verk. Då 
utgången eft^r en lysande debatt tillkännagifnte, 
återvände de som segrat till sina hem med hög- 
tidligt allvar i sinnet. Sedan äfven presteståndet 
följande dag bifallit förslaget, var det riksdagens 
beslut. 

Många voro orsakerna till representations- 
förslagets framgång, och det torde så mycket 
mindre vara skäl att här försöka att framställa 
dem alla, som man därmed icke torde tillfireds- 



— 47 - 

st&lla någon. Men De Geers minnestecknare kan 
våga att sftga, att sfiUan har en man haft ett så 
stort personligt inflytande på en reform, som De 
Geer på denna. Den upptogs på hans initiativ 
utan yttre tvång, och länge arbetade han därpå 
i det tysta utan stöd af någon allmän mening. 
Med sin storslagna uppfattning, måttfullhet och 
frihet från egenkärlek och trångbröstadt rätthaf- 
veri hemtade han ur de öf verläggningar, som före- 
gingo förslagets slutliga affattande, bestämmelser, 
som, ehvad de afsågo att gifva utvidgade rättig- 
heter eller att söka garantier emot dessa rättig- 
heters missbruk, voro enkla, praktiska, direkt 
ledande till ändamålet och därför anslående. Ur 
ståndens arbetsordning upptogs hvad den hade 
ypperst — de gemensamma utskotten. Under 
flera års utofning af statens högsta ämbete hade 
han vunnit ett anseende för rättska£fenshet och 
klokhet, som gaf hans ord och åsikt en vikt, hvars 
inflytande i en fråga, sådan som representations- 
frågan, ej får underkännas. Hans personliga be- 
tydelse för frågans lösning var under striden en 
anledning till bittra förebråelser, men efter trettio 
år af en inom alla områden utomordentlig ut- 
veckling utan våldsamma skakningar höfves det 
svenska folket att tacksamt erkänna denna be- 
tydelse. 



— 48 — 

Under riksdagens fortgång gaf frågan oro 
franska traktatens godkännande anledning till lif- 
liga strider mellan frihandlare och skyddstull- 
vänner. De Geer uppträdde företrädesvis för att 
häfda konungens grundlagsenliga rätt att utan 
ständemas hörande hafva afslutat traktaten med 
däri beviljad nedsättning i åtskilliga tnllsatser, 
på samma gång som han ansåg det vara hand- 
ladt i sann konstitutionell anda, att kongl maj:t 
icke velat göra det tagna steget oåterkaUeligt, 
utan att däröfver hafva inhemtat ständernas god- 
kännande omdöme. Då emellertid bevillnings- 
utskottet senare under riksdagen i sitt betänkande 
angående tuUbevillningen hemställde, att, sedan 
det af utskottet uppgjorda förslag till tulltaxa 
blifvit af rikets ständer pröfvadt, den af rikets 
ständer med stöd af regeringsformens 57, 60 och 
61 §§ beslutade tulltaxan måtte till kongl. maj:t 
öfverlemnas för att utfärdas, uppstod öfver denna 
hemställan, hvarmed utskottet ville betona att ko- 
nungen icke hade rätt att i något afseende ändra 
tullsatserna, en häftig debatt. I ett fullständigt 
och väl genomfördt yttrande försvarade De Geer 
konungens rätt att nedsätta tuUafgifterna och mot- 
satte sig utskottets skrifvelseförslag. Efter att 
hafva redogjort för frågans ställning enligt re- 
geringsformen yttrade han, att han icke kunde 



— 49 — 

inse annat än att det tillhörde de första nöd- 
y&ndiga begreppen af en konstitutionell monarki, 
att konungen skalle hafva ett veto &fven i be- 
skattningsfrågor och sålunda ega rätt att vägra 
indrifvandet af en skatt^ som han ansåg orättvis. 
Skrifvelseförslaget afslogs på Riddarhuset och för- 
klarades sedermera förfallet, sedan det äfven af 
borgareståndet blifvit fOrkastadt. 

Stiimningen på Riddarhuset under denna riks- 
dag var, sedan den tillfälliga förstärkning, som 
bidragit till majoriteten i representationsfrågan, 
lemnat riksdagen, mindre gynnsam for regeringen, 
men riksdagen aflopp ändock utan att hon led 
några större motgångar. Med skäl har man be- 
undrat det lugn, intresse och allvar, hvarmed 
ärendena behandlades af stånden, ehuru de dömt 
sig själfva att afgå från lagstiftarekallet. I för- 
handlingarna kan ej spåras någon olikhet emot 
de riksdagar, då representationen ansåg sig hafva 
en obestämd framtid för sig. Kort efter riks- 
dagens slut erhöll friherre Gripenstedt, hvars helsa 
var mycket forsvagad, afsked. Hans afgång var 
en mycket stor förlust för regeringen. 

Valen till den nya riksdagen voro under hösten 
föremål för det lifligaste intresse, och de utföUo. 
i allmänhet väl. Särskildt företedde valen till 
första kammaren, hvars gestaltning under de nya 

Sv, Akad. Handl. fr. 1886, 12, 4 



— 50 — 

formerna varit föremål å ena sidan för mycken 
misstro och å den andra fOr stora förhoppningar, 
en samling af inom olika verksamhetsgrenar fram- 
stående mån, och man kunde med skäl vftnta, att 
det första sammanträffandet mellan den raring, 
som genomfört reformen, oph den nybildade riks- 
dagen skulle blifva godt och förtroendefuUt. 

Förhållandena gestaltade sig dock något annor- 
lunda. Det ligger i sakens natur, att en förän- 
dring, så genomgripande som representations- 
reformen, skall framkalla mycken oro i sinnena, i 
det att de konservativa frukta, att det nya maski- 
neriet skall användas att sätta obetänkta omstört- 
ningar i gång, under det att de, som ifrat för 
reformer i den ena eller andra riktningen, vilja 
för sina önskningar tillgodogöra sig en förändring, 
som de anse tillkommen i deras intresse. Fram- 
för allt de föiTa ville i regeringens initiativ och 
ledning se skyddet för sina farhågor, och onek- 
ligen hade det för regeringen varit fördelaktigt, 
om den kunnat taga den nya riksdagens upp- 
märksamhet i anspråk för &rdiga, af det upp- 
lysta allmänna omdömet uppburna förslag. Men, 
såsom jag på ett annat ställe erinrat, de senare 
ståndsriksdagarna hade varit mycket verksamma 
på lagstiftningsområdet, och de två stora frågor, 
som voro i främsta rummet föremål för uppmärk- 



— 61 — 

samhet — försvars- och grundskattefrågorna — 
och hvilkas lösning af ståndsriksdagarna var lemnad 
i arf till den nya riksdagen, befunno sig icke i 
det skicky att de för 1867 års riksdag kunde 
framläggas. Särskildt försvarsfrågan hade af 1866 
års riksdag behandlats på grund af en kongl. 
proposition, som af olika skäl nftstan från alla 
håll mött motstånd, och att vänta, att regeringen 
till 1867 års riksdag skulle vara färdig med en 
ny proposition i detta ämne, var så mycket mera 
orimligt, som det icke kunde komma i fråga att 
vidhålla grundtanken i 1866 års proposition. Äfven 
inom andra lagstiftningsområden voro departe- 
mentschefemas portföljer i det närmaste tomma, 
och den ogynnsamma finansiella ställningen tvin- 
gade till stor varsamhet vid äskande af anslag 
eller framställning om fortsättande af stambane- 
byggnadema. Endast i fråga om anska£Fande af 
nya gevär gjordes, med anledning af erfarenheten 
under tysk-danska och preussisk-österrikiska 
krigen, ett undantag, i det regeringen för nämnda 
ändamål begärde det för den tidens förhållanden 
utomordentligt stora anslaget af tre millioner, af 
hvilket anslag dock endast hälften beviljades, under 
det att flere af de ständigt återkommande extra 
anslagsfordringarna på 4:de hufvudtiteln afslogos 
eller ytterligt nedprutades. Skälen härtill torde 



— 52 — 

hufvudsakligen varit att finna i missnöje med 
vissa delar af krigsfOrvaltningen. Om regeringen 
icke kunde sysselsätta riksdagen med kongl. pro- 
positioner, gaf den enskilda företagsamheten sig 
så mycket mera luft i motioner, bland hvilka de 
märkligaste afsågo en förändrad organisation af 
försvaret. Jämför man denna frågas behandling 
1866 och 1867, kan man icke neka att, om också 
befrielse från indelningsverkets börda 1867 spelade 
en stor roll, så fanns det dock vid sidan däraf 
vida mera intresse för försvarets förbättrande än 
1866. Motionerna ledde till en skrifvelse, som 
blef uppslaget till nya kongl. propositioner. 

De Geer, hvilken icke blott representations- 
reformens motståndare utan äfven många andra 
ville göra ansvarig för allt, som icke gick efter 
önskan, blef redan vid denna riksdag föremål för 
beskyllningen för svaghet och passivitet. Dessa 
beskyllningar voro lika ogrundade som påståendet 
att han kunnat och bort begagna sin ställning till 
att bilda ett regeringsparti och därmed styra riks- 
dagen, och de bevisa endast, att vid stora for- 
ändringar blifver jämvikten i sinnena så störd, 
att man tror äfven det omöjliga. I Sverige vill 
ingen tillhöra ett regeringsparti. »Det är hvarken 
beröm eller tadel, men det är så.» Man torde 
för öfrigt numera erkänna, att vi hittills lyckats 



— 53 — 

undgå både parlamentarisk regering och styrande 
parlament och i stället i sant konstitutionell anda 
utvecklat den vexelverkan mellan regering och 
riksdag, som grundlades genom 1809 års rege- 
ringsform. Att det varit fördelaktigt för De Geer 
och regeringen, om han under riksdagen oftare 
haft anledning att framträda, må därför icke 
nekas. 

Ett par månader efter riksdagens slut tog 
statsrådet Reuterskiöld afsked och efterträddes af 
general G. R. Abelin, som under mer än fyra år 
outtröttligt arbetade på försvarets förstärkande 
genom ökad värnplikt och ett. omorganiseradt 
indelningsverk. Oaktadt alla hans ansträngningar 
kunde dock till 1868 års riksdag icke något för- 
slag blifva färdigt. 

Vid 1867 års riksdag hade en motion om 
dödsstraffets afskaffande tillstyrkts af lagutskottet, 
bifallits af andra kammaren, men fallit i första 
kammaren på en röst. Då denna fråga återkom 
vid 1868 års riksdag, yttrade sig De Geer, som 
ansåg tiden ännu icke vara inne att vidtaga den 
afsedda lagförändringen, i båda kamrarna emot 
förslaget i utförliga anföranden, och så stort var 
hans anseende, att förslaget föll i första kam- 
maren utan votering och i den andra med stor 
majoritet. Det bästa beviset att De Geer här 



— 54 — 

förde den allmänna meningens talan ftr, att frågan 
sedermera icke återkommit. 

En ännu större framgång hade De Geer i en 
annan vid sistnämnda riksdag förekommande fråga. 
Den knappa penningetillgången föranledde andra 
kammaren att se sig om efter besparingar, men 
då den kongl. statsregleringspropositionen var 
mycket sparsamt uppgjord och erbjöd föga ut- 
rymme för nedsättningar, beslöt sig bondeståndets 
forne talman, Nils Larsson i TuUus, för en kraft- 
åtgärd och väckte motion om indragning af 500,000 
kronor af det till handels- och sjöfartsfonden, såsom 
ersättning för vissa i sammanhang med tullam- 
gälderna utgående afgifter, beviljade anslag af 
minst 750,000 kronor. Detta anslag hade ansetts 
ega karakter af ett aftal mellan statsmaktema och 
vara så orubbligt, att under flere år fortlöpande 
utgifter därpå blifvit anvisade, till och med till 
främmande makter, såsom för aflösning af öre- 
sundstullen m. m. Det väckte därför ett stort 
uppseende, då statsutskottet med samtliga röster 
från andra kammaren och två från den första 
tillstyrkte indragningen, och man såg häri på 
många håll ett bevis på hvad den nya riksdagen 
kunde komma att tillåta sig. I första kammaren 
afslogs visserligen nedsättningen, och i den andra 
kämpade många af kammarens utmärktaste leda- 



— 55 — 

möter däremot med vftrme och skicklighet, frara- 
h&llande både konstitutionella och praktiska skäl 
samt varnande för öfvergrepp, men det oaktadt 
var det alldeles uppenbart, att kammaren ämnade 
sätta indragningen i verket. De Geer hade mod 
sina kolleger öfverenskommit att göra detta till 
en kabinettsfråga och begärde ordet, sedan de- 
batten fortgått en längre stund, r Han framhöll 
därvid, huru af bifall till förslaget kunde blifva 
en fOljdy att regeringen sattes ur stÅnd så väl att 
infria gifna löften, på grund af hvilka kommuner 
eller enskilda svenske män inlåtit sig i kostsamma 
företag, som ock att fullgöra med frftmmande 
makter träffade aftal, och slutade med följande 
ord: >En sådan ställning kan ingen regering under- 
kasta sig, äfven om den beredes under en annan 
form än genom ett misstroendevotum.» Hans ytt- 
rande framkallade en stark rörelse i kammaren, 
och det såg ett ögonblick ut, som om öfverlägg- 
ningen skulle afstanna. Den tog emellertid upp 
sig igen, ehuru med korta anföranden och yr- 
kanden, de flesta om afslag, som äfven blef kam- 
marens beslut med 105 röster emot 65. Rådman 
Björck var nog lojal att öppet uttala, att han af- 
stod från yrkandet på bifall, emedan han ansåg 
att landet behöfde sin nuvarande regering. 



— 56 — 

Med anledning af dels gemenBatnma voteringar, 
som gått regeringen emot, dels andra kammarens 
beslut att med gillande lägga en af konstitutions- 
utskottet framställd anmärkning till handlingarna, 
begärde statsministern för utrikes ärendena grefve 
Manderström samt statsråden af Ugglas, Lagerstr&Ie 
och Abelin afsked. De Geer och de Ofriga stat*- 
råden ansågo sig då böra stAlla sina platser till 
konungens förfogande^ men konungen, som ogillade 
hela tillställningen, fordrade med mycken bestämd- 
het att de skulle stanna och vägrade att »för 
det närvarande» bifalla afskedsansökningarna, hvilka 
han senare ville hvar för sig pröfva, Abelin, som 
i anseende till det pågående arbetet med för- 
svarets omorganisation var nästan omistlig, låt 
förmå sig att qvarstanna, och då äfven Ugglas 
återtog sin afskcdsansökan, återstodo endast Man- 
derström och Lagerstråle, hvilka fullföljde sina 
ansökningar och äfven någon tid efter riksdagens 
slut erhöllo afsked. De följdes äfven af statsrådet 
grefve von Plåten, som villigt afgick för att för- 
sona den olikhet i uppfattning emellan landt-och 
sjöförsvarsdepartementen, som närmast fOranledt 
Abelins önskan att träda tillbaka. Det lider intet 
tvifvel att denna partiella ministerkris, som utan 
konungens kloka bestämdhet kunnat blifva om- 
fattande, ytterst var föranledd af den oro i sinnena, 



— 57 — 

hvarom jag förut talat och som i detta fall fram- 
för allt framträdde hos åtskilliga betydande leda- 
möter i första kammaren och vftsentligen på- 
verkat vissa af statsråden. Konseljen komplet- 
terades ut«n svårighet med män af framstående 
skicklighet och anseende, om ock, såsom De Geer 
sAger i sina »Minnen», ManderstrOm icke kunde 
af någon fullt ersättas. 

Kort efter riksdagens slut fick De Geer kon- 
trasignera de nya krigslagarna, på hvilka han ned- 
lagt mycket arbete och där prygelstra£Pet var af- 
skaffadt. 

Till 1869 års riksdag framlades Abelins första 
härordningsförslag. Det gick ut bland annat på 
indelningsverkets bibehållande för stamtruppen 
med vissa förbättringar och med vissa lindringar 
för rust- och rotehåUare samt en betydligt ut* 
sträckt värnplikt. Förslaget ansågs emellertid 
alltför omfattande för att böra framläggas i sin 
helhet, hvarför i den kongl. propositionen be- 
gärdes endast riksdagens godkännande af ofvan- 
nämnda hufvudpunkter. I denna inskränkning 
sågo många, som icke ville skilja grunderna från 
detaljerna, en anledning till afslag, och då me- 
ningarna äfven i afseende på grunderna voro i 
hög grad delade samt andra kammarens majoritet 
icke var tillfredsställd med de erbjudna lindrin- 



— 58 — 

garna, ledde förslaget icke till någon annan på- 
följd &n att visa, med hvilka svårigheter frågans 
lösning var förenad. 

En annan viktig förändring genomfördes d&r- 
emot på grund af kongl. proposition, n&roligen 
grundskatternas omsättning i penningar, hvar- 
jftmte det af 1865 års kommitté utarbetade för- 
slag till ny föreningsakt emellan Sverige och 
Norge af båda kamrarna förklarades hvilande till 
grundlagsenlig behandling. 

Riksdagens uppmärksamhet togs i hög grad i 
anspråk af frågan om riksdagens rätt att utan 
konungens medgifvande nedsatta de ordinarie an- 
slagen. Denna fråga framträdde i sin skarpaste 
form uti en af andra kammarens samtliga leda- 
möter i statsutskottet vid behandlingen af 4:de 
hufvudtiteln afgifven reservation, däruti yrkades 
att anslaget till indelta arméens vapenöfningar 
skulle nedsattas till h&lften. De Geer uppträdde 
vid ärendets föredragning i andra kammaren emot 
nedsättningen så väl ur synpunkten af anslagets 
behöflighet, som äfven af principiella skäl och sökte 
göra gällande, att om man också icke med grund- 
lagen i hand kunde bevisa, att riksdagen icke egde 
rätt att indraga ett anslag endast därför att det 
blifvit å ordinarie stat uppfördt, så hade likväl 
dentia grundsats utvecklat sig ur grundlagens 



— 59 — 

anda och sakens egen natur samt blifVit med 
ytterst få undantag af representationen städse 
h&llen i helgd. Den konstitutionella monarkiens 
sanna väsende bestod efter hans uppfattning dftr- 
uti, att de bestående samhällsförhållandena vore 
betryggade mot hvarje mera ingripande förän- 
dring, som icke af båda statsmakterna erkändes 
såsom en förbättring. 

Nedsättningen blef likväl med stor majoritet 
af andra kammaren besluten, men anslaget räd- 
dades, ehuru icke utan ansträngning, vid den ge- 
mensamma voteringen. Vid 1870 års riksdag 
gjordes ett likartadt försök att nedsätta anslaget 
till beväringens vapenöfningar till hftlften, med 
alldeles samma utgång så väl i kamrarna som vid 
den gemensamma voteringen. I båda fallen var 
utgången af stor vikt icke blott för sakens skull 
utan äfven i politiskt afseende. En nedsättning 
af det ena eller andra af de båda anslagen skulle 
hafva ansetts såsom ett synnerligt bevis på rege- 
ringens maktlöshet och representationens makt- 
lystnad. Det förtjenar anmärkas såsom en akt- 
ningsvärd yttring af lojalt sinnelag och princip- 
trohet, att ingen af regeringens vanliga motståndare 
i första kammaren uppträdde eller röstade för ned- 
s&ttningarna. 



— 60 — 

1870 års riksdag utmArkte sig icke för några 
viktiga åtgftrder eller framställningar och gaf icke 
regeringen anledning till någon större missbe- 
låtenhet, då man såsom sådan vftl ej kan rftkna 
att riksdagen hufvadsakligen genom att höja 
beräkningen af statsverkets inkomster lyckades 
uppgöra statsregleringen utan de af regeringen 
föreslagna skatteförhöjningar. Däremot pågick 
arbetat emot konseljen så mycket lifligare utom 
protokollet, och man slog mynt af de gamla ankla- 
gelserna att regeringen ej var sin ställning vuxen. 
Friherre Jules Stjernblad ansåg sig kunna å sina 
liktänkandes vägnar meddela De Geer att för det 
goda förståndet emellan regering och representation 
aktades en förstärkning af konseljens krafter nödig 
och att man i främsta rummet härmed afsåg 
kamrarnas talmän gre^e Lagerbjelke och biakop 
Sundberg. De Geer underrättade konungen om 
detta förslag, och båda voro ense om att det for- 
tjenadc afseende. Då konungen sade sig önska, 
att De Geer skulle stanna qvar, förklarade denne, 
att han för att främja Lagerbjelkes och Sundbei^ 
inträde i konseljen gärna skulle lemna sin plats 
eller, om de så önskade/ tills vidare stanna qvar. 
Konungen åtog sig själf underhandlingarna härom, 
men innan något resultat häraf blef kändt, bad 
konungen efter en konselj Ugglas följa sig och 



— 61 — 

sade honom utan alla förberedelser, att det var 
b&st att han gick ur konseljen, emedan andra 
kammaren vore missnöjd med honom, hvarpå 
Ugglas naturligtvis svarade, att han genast skulle 
lägga in om afsked, som han äfven kort d&refter 
erhöll. Frågan kom härigenom på sin spets. Då 
Lagerbjelke icke ville gå in i konseljen, begftrde 
och fick konungen De Geers medgifvande att sftga 
honom, att De Geers qvarstannande berodde på 
Lagerbjelkes inträde, och då denne ändock vägrade, 
begärde De Geer sitt afsked. Sedan statsrådet 
Adlercreutz förklarat sig villig att öfvertagajustitie- 
statfiministersämbetet, anmodade konungen honom 
att uppmana Carlson att taga afeked, ett uppdrag 
som Adlercreutz också fullgjorde, då hans blifvande 
nya kolleger förklarade, att de väl gärna sutte till- 
sammans med Carlson i konseljen, men trodde, 
att konseljen skulle mottagas välvilligare af riks- 
dagen, om Carlson afgick. De Geer, Carlson och 
ytterligare en ledamot af konseljen erhöllo afsked 
samma dag, och platserna så väl efter dem som 
efter Ugglas fylldes med män af stor duglighet, 
men utnämningarna gåfvo de oroliga elementen 
i kamrarna, som satt krisen i gång, föga tillfreds- 
ställelse. 

Vid afskedstagandet utnämndes De Geer till 
president i Svea hofrätt. Han hade efter åtta 



— 62 — 

års oafbrutna framgångar, krönta af representa- 
tionsreformens genomförande, mindre &n fyra år 
efter det att denna reform trådt i verket, ansett 
sig böra lemna sin plats utan att vara därtill för- 
anledd af någon parlamentarisk motgång. Den 
yttre anledningen har jag efter De Geers egen 
framställning berättat; den djupare har jag förut 
antydt; den låg i denna sinnenas störda jämvikt, 
som fordrade ett offer, och hvilket ädlare kunde 
finnas än Louis De Geer? 

Efter afskedet tog De Geer genast sitt inti^äde 
i Svea hofrätt och reste därefter till Skåne för 
att njuta af sin tre månaders semester. Här hade 
han, som hade ett synnerligen lifligt sinne for na- 
turen och ett fint öga för dess skönhet, i en betes- 
hage, hörande till hans svärföräldrars egendom 
Hanaskog, upptäckt en förtjusande plats for en 
landtlig bostad och med sin svärfars tillstånd i 
början af 1850-talet uppfört en schweizerstuga. 
Han klättrade upp i träden för att utse den allra 
fördelaktigaste punkten, och sedan den var funnen, 
började han anläggningen, ungefär som han före- 
ställde sig att det tillgår vid ett amerikanskt ny- 
bygge, säger han. Till huset gjorde han ritningen 
själf ; den var så enkel som möjligt. Utsikten var 
härlig, den förnämsta öfver en stor slätt, begränsad 
af blånande berg vid Blekingegränsen och med 



— 63 — 

o 

Helge å slingrande som ett blått band. A andra 
sidan tre genom trädgrupper afdelade vyer^ åter- 
gifvande: en Blekinges natur med en ås, kladd af 
den vackraste ek- och bokskog, en annan Skånes 
med en kyrka, en by med sina åkrar och spridda 
gårdar, och den tredje Smålands med skogar af 
furu och björk, genomskurna af Helge å. Genom 
ytterligare köp bildades småningom ett både godt 
och vackert hemman. Han erfor en synnerlig till- 
fredsställelse af att trycka ett spår af sin verk- 
samhet i fosterjorden. Det är lätt att fatta, med 
hvilken förtjusning han sommaren 1870 slog sig 
ned här på Truedstorp — så hette stället — och 
njöt af landskapets skönhet, som han sökte att 
alltmer och mer framkalla i dagen, icke genom 
att skapa något nytt utan endast genom att låta 
det förqväfda komma till sin rätt. 

Redan under de två riksdagar, som inträffade 
följande år, visade sig De Geers omistlighet. Då 
regeringen till 1871 års lagtima riksdag framlade 
ett förslag till en arméorganisation med bibehål- 
lande af indelningsverket och utan alla lindringar 
i rust- och rotehållares bördor samt för öfrigt' en 
utsträckt värnplikt med ökade öfningsdagar, blef 
De Geer ordförande i det särskilda utskott, som 
tillsattes att behandla förslaget. Sedan detta af- 
slagits af riksdagen, återkom detsamma med be- 



— 64 — 

tydliga modifikationer i afseende på rust- och 
rotehållares bördor till den urtima riksdag, som 
sammankallades till hösten samma år, och blef 
De Geer äfven då ordförande i det utskott, som 
tillsattes för att behandla denna kongl. proposition. 
I det förra utskottet deltog han med Hamilton, 
friherre Stjernblad, öfverste A. Th. Wijkander och 
öfverstelöjtnant W, A. Nisser i en reservation, som 
var afsedd att bilda en brygga för öfverenskom- 
melse med andra kammaren, hvars ledamöter i 
utskottet påyrkade indelningsverkets upphörande 
om 15 år. Den gick ut på att genom fördelaktiga 
villkor för vakanssåttning småningom utbyta in- 
delningsverket emot en värfvad stam, men bevara 
större delen af de ekonomiska tillgångarna för 
statsverket. Vid den urtima riksdagen under- 
stödde han, jämte nio andra ledamöter af första 
kammaren, likaledes i en reservation den kongL 
propositionen, hvilken han försvarade såsom en 
förbättring af den befintliga organisationen. Andra 
kammaren afslog, såsom bekant, den kongl. pro- 
positionen, och då konseljen i anledning dftraf be- 
gärde af sked, anmodades De Geer att återinträda 
på sin förra plats i statsrådet. Han vägrade och 
erinrade om att han icke hade någon del i hvad 
som inträffat och att hans ställning vore oför- 
ändradt sådan, som då han året förut drog sig 



— 65 — 

tillbaka. Vid de underhandlingar, som egde rum 
Ad med den ene, ftn med den andre om intr&de i 
konseljen, anlitades De Geer flitigt om bitrftde 
och råd, men dessa underhandlingar ledde icke 
till något resultat, och slutet blef att de förut- 
varande statsråden på konungens uppmaning åtogo 
sig att qvarstå. 

Då statsutskottets utlåtande i anledning af 
väckta motioner angående grundskatternas af- 
lösande eller afskrifning vid 1872 års riksdag före- 
drogs i första kammaren, intog De Geer, som hit- 
tills förhållit sig afvaktande till denna fråga, den 
ställning, som blef afgörande för hans återstående 
verksamhet vid behandlingen af försvars- och 
skattefrågorna. Han utvecklade, att om också 
grundskatterna faktiskt verkade såsom inteckningar, 
så hade de därför icke upphört att vara skatter. 
Antoge man det, så måste man ock medgifva, att 
de såsom sådana icke voro hvarken fullt rationella 
eller billiga, och vid sådant förhållande kunde det 
icke vara en oberättigad fordran att däruti åstad- 
komma jämkningar. Såsom sammanväxta med 
jordvärdet, skulle de, om de icke också olyckligtvis 
voro sammanväxta med det, efter hvad det ville 
synas, outplånliga minnet af begångna orättvisor, 
säkerligen vara de minst tryckande af alla våra 
skatter. En afskrifning af dem borde således icke 

Sv. Jhad. Bandi. fr. 1886. 12. b 



— 66 — 

sko annorlunda an i den mån statsverket atan 
skatteförhöjningar egde att pår&kna sftkra och 
stftndiga tiUgångar för sina behof. Om detta ytt- 
rande också var särdeles varsamt affattadt, så var 
dock dess kärna att grundskatterna utan orättvisa 
kunde efter omständigheterna eftergifvas af stats- 
makterna, och med erkännandet af denna upp- 
fattnings giltighet finnes det intet hinder fOr att 
en sådan eftergift kunde ske för främjande af ett 
för själfva afskrifningen främmande statsändamål 
Det är detta åskådningssätt, som ligger till grund 
för den ena delen af den så kallade kompromissen, 
hvilken vid 1873 års riksdag genomdrefs p& fbr- 
slag af statsutskottet, men efter lifliga öfverlftgg- 
ningar med De Geer. Utskottet hemställde, att 
en befälsstam borde bildas ur de värnpliktig^es led 
mot den ersättning af statsverket, som kunde blifva 
erforderlig, och att då den indelta arméen s&ledes 
icke vidare blefve hvarken lämplig eller behoflig 
för åstadkommande af ett för landels själfstftn- 
dighet betryggande och efter våra förhållanden 
lämpadt försvar, riksdagen måtte i underdånighet 
anhålla, att kungl. maj:t täcktes, under föruts&tt- 
ning att en sådan arméorganisation varder af ko- 
nung och riksdag antagen, i sammanhang med för- 
slag därom i nåder föreslå stadganden, genom 
hvilka efter en måttstock af tre procent krlig af- 



— 67 — 

skrifning, ej mindre rustnings- och roteringsbe- 
sv&ren med dftraf härflytande kostnader komme 
att efter hand minskas och försvinna, än äfven 
grundskatterna upphöra mot det, att jordbruks- 
fastigheten åsattes bevillning efter samma grunder, 
som galla för all annan fastighet. Vid öfverlftgg- 
ningen i första kammaren betonade Adlercreutz, 
att om en skrifvelse af det innehåll statsutskottet 
föreslagit aflates, så måste det ock vara fullt all- 
var därmed, så att riksdagen vore beredd att draga 
alla konseqvenserna däraf, och i öfverensstämmelse 
med denna uppfattning blef också i den kommitté, 
som tillsattes för att uppgöra ett arméförslag, 
det militära elementet uteslutande represen teradt. 
Något arméförslag kunde emellertid icke föreläggas 
1874 års riksdag, men såsom en förberedelse före- 
slogs i en kongl. proposition ett tillägg till 80 § 
R. F. i syfte att gifva den organisation, som kunde 
komma i stället för indelningsverket, samma helgd 
som denna inrättning. Förslaget antogs att hvila 
af andra kammaren, men afslogs i den första med 
46 röster emot 43, till stor del genom röster af 
sådana ledamöter i kammaren, som vanligen under- 
stödde regeringen, men som icke ansågo förslaget 
nog betryggande. Adlercreutz begärde i anled- 
ning af denna utgång afsked, och konungen erbjöd 
De Geer hans plats med förklaring, att konungen 



— 68 — 

önskade behålla några af rådgifvarne, men i öfrigt 
ville lemna De Geer frihet att föreslå. Han, som 
med afseende på försvarsfrågans st&Uning anså^ 
ett större rainisterombyte för närvarande särdeles 
vanskligt, af böjde anbudet och tillstyrkte att endast 
komplettera ministären. Underhandlingar med 
andra personer egde rum, men under tiden in- 
träffade en händelse, som hastigt afgjorde frågan. 
Indragning eller åtminstone fullständig omorga- 
nisation af kommerskollegium var en bland de 
reformer, som ifrigt påyrkades, och då regeringen 
ansågs icke nog fort behandla denna sak, till- 
styrkte statsutskottet, att en del af det för kollegiet 
anvisade aflöningsanslag, motsva,rande den för till- 
fället icke använda delen af president^lönen, skulle 
indragas. Förslaget, som afslogs af första kam- 
maren och hvaremot De Geer uppträdde, bifölls 
af andra kammaren och vid gemensam votering. 
Då flere af de kammarledamöter, som voro i fråga 
att inträda i konseljen, röstat för nedsättningen, 
som af konungen och många andra, såsom åsyf- 
tande en förändring i en af konung och riksdag 
fastställd stat, ansågs träda konungens rättigheter 
för nära, förföll all fråga om en större förändring 
af konseljen, och man inskränkte sig till dess 
kompletterande genom justitierådet Carlesons ut- 
nämning till justitiestatsminister. 



— 69 — 

Till 1875 års riksdag afgafs i en kongl. pro- 
position det så kallade generalsförslaget, utarbetadt 
af förut nämnda kommitté och gående ut på värn- 
plikt utan stamtrupp med 10 V2 månaders vapen- 
öfning för infanteriet, men då det på kongl. 
maj:ts befallning utarbetade betänkandet om grund- 
skatterna ännu var beroende på vederbörande äm- 
betsverks beredning och således icke kunde sam- 
tidigt framläggas, innehöll propositionen den för- 
klaring, att forslaget om försvarsverkets ordnande 
icke vore afsedt att bringas till verkställighet, 
innan frågan om grundskatterna förut blifvit af- 
gjord. Att det nämnda förslaget på grund af 
dess innehåll icke kunde hafva någon utsikt till 
framgång var väl för de allra flesta klart, men 
uteiktema därtill försämrades ännu mera därige- 
nom, att Carleson och med honom fem statsråd 
uttalade sina betänkligheter emot dess framläg- 

o 

gande samt finansministern friherre Akerhielm af 
finansiella skäl afstyrkte detsamma. Den starka 
meningsskiljaktigheten inom konseljen verkade ock- 
så menligt för dess egen ställning, och en mi- 
nisterkris ansågs vara i annalkande. Uppslaget 
till krisen blef nu liksom 1874 vid Adlercreutz' 
afgång förslaget om ett tillägg till 80 § R. F., 
hvilket af regeringen blifvit skärpt, så att icke 
blott sj&lfva grunderna för försvaret utan ock de 



— 70 — 

för deras tillämpning oundgängliga anslag skulle 
fastställas genom lag. Men nu hade första kam- 
maren Ändrat mening: den afslog den kongl. pro- 
positionen och biföll tillftgget, sådant det var af- 
fattadt i 1874 års proposition. Carleson begag- 
nade denna utgång af saken som anledning att 
begära af sked, och underhandlingar icke blott om 
hans ersättande utan äfven om andra förändringar 
i statsrådet började. En ministär Posse, äfven- 
som en koalitionsministär ifrågasattes, men di 
ingendera kunde komma till stånd, vände konungen 
sig till De Geer och gaf honom vidsträckt fuU- 
makt att föreslå sina kolleger. Först sedan Berg- 
ström förklarat sig bestämd att afgå, om den till 
riksdagen aflåtna kongl. propositionen om kom- 
merskollegiets ombildning icke bifölls, och denna 
proposition blifvit genom gemensam votering af- 
slagen, grep De Geer verket an och sökte fullgöra 
konungens uppdrag. Utom Carleson och Berg- 
ström begärde äfven Berg, Wennerberg och Aker- 
hielm af sked. Ätt fylla de lediga platserna mötte 
stora svårigheter, men De Geers räddning blefvo. 
såsom han säger, hans förra kolleger i statsrådet, 
Thyselius, Lagerstråle och Carlson, hvilka ställde 
sig till konungens disposition. Med konseljen in- 
förlifvades nu också såsom finansminister dåva- 
rande sekreteraren i riksbanken Hans Forssell. 



— 71 — 

De Geer var sålunda för andra gången justi- 
tiestatsminister och konseljens främste man. Då 
lösningen af fOrsvars- och skattefrågorna på kom- 
promissens grund för närvarande var regeringens 
frftmsta uppgift, kunde han med sin starka plikt- 
känsla ej undandraga sig bördan. Onekligen var 
det också vida lämpligare, att män, som samverkat 
till kompromissens bringande till stånd och upp- 
riktigt voro öfvertygade om riktigheten af dess 
grunder, togo den om hand^ än att det skulle ske 
af dem, som endast motvilligt biträdt densamma, 
men så stora voro svårigheterna, så skiljaktiga 
meningarna, att icke heller denna konselj lyckades 
att föra frågan framåt. 

Det första försöket därtill skedde vid 1877 
års riksdag på de partiella reformernas väg. En 
proposition afgafs om en ny värnpliktslag, 62 
dagars öfningar och lindringar till belopp af något 
mera än 10 % af indelningsbOrdan, utan förän- 
dring af själfva arméorganisationen. I en annan 
proposition föreslogs 10 % nedsättning af grund- 
skatterna. Det särskilda utskott, som tillsattes för 
försvarsfrågan, tillstyrkte propositionen med den 
ändring, att lindringarna ökades till 20 %, och 
med denna ändring, som äfven af regeringen 
accepterades, bifölls förslaget med stor majoritet i 
första kammaren. I andra kammaren afslogs det 



— 72 — 

däremot, men emot en mycket stor minoritet, som 
röstade för bifall. Värnpliktslageny som i kam- 
maren behandlades särskildt, afslogs med ungefär 
samma röstetal. 

Som vanligt fick De Geer, hvilken både offent- 
ligt och enskildt arbetat för förslagets framgång, 
från många håll höra den gamla förebråelsen för 
bristande kraft, hvarmedi så vidt någon mening 
låg därunder, väl afsågs, att han bort göra frågan 
till en kabinettsfråga. Vid en öfverläggning i 
första kammaren vid 1878 års riksdag fick han 
anledning att upptaga denna fråga och yttrade: 
»Jag tror, att man icke känner landtmannapartiets 
skaplynne riktigt, om man antager, att den i så- 
dana frågor (som försvarsfrågan) skulle böja sig 
för en ministärs förklaring, att den skulle afgå, 
därest regeringens framställning icke vann bifall. 
Jag tror tvärt om, att detta parti går sin egen väg 
utan afseende på de personer, som sitta i konun- 
gens konselj.)» Riktigheten af denna åsikt visade 
sig två år därefter. 

Vid 1878 års riksdag framlade 104 ledamöter 
af landtmannapartiet en motion om försvarets ord- 
nande genom värfvad stam och utvidgad värn- 
plikt i sammanhang med successiv eftergift af in- 
delningsverkets bördor och grundskatterna. De 
Geer förklarade i andra kammaren vid början af 



— 78 — 

debatten om detta förslag, att regeringen måste 
intaga en tillbakadragen och afvaktande ställning, 
då det sattes i fråga att riksdagen skulle taga 
initiativet i ett ämne, däruti regeringen trott 
ytterligare meningsbrytningar oundvikliga, innan 
enighet kunde vinnas, och ingen af konungens 
rådgifvare deltog i voteringen om förslaget. Den 
punkt, som i första kammaren först föredrogs och 
som angick härens sammansättning, innehöll: 
»Svenska bären sammansättes dels af en fast an- 
ställd befälskader af yrkesmän, dels af en ur de 
värnpliktiges led anskaffad stamtrupp och dels af 
beväring.> Denna punkt afslogs med ringa majo- 
ritet, 64 röster emot 56, men därmed torde icke 
få anses gifvet, att förslaget i alla sina delar 
kunnat samla lika stor minoritet. I andra kam- 
maren bifölls förslaget med motionäremas röster. 
Konungen hade, i öfverensstämmelse med 
Hamiltons och flere militärers råd, satt i fråga 
att vämpliktslagen skulle åter framläggas så väl 
till 1878 som 1879 års riksdagar, men De Geer 
hade afböjt det, öfvertygad som han var, att 
landtmannapartiet icke skulle vika från jsin föresats 
att icke gå in på någon förändrad organisation 
af arméen, med mindre än att på samma gång 
definitivt beslöts, att indelningsverket och grund- 
skatterna skulle upphöra. Han ansåg sig emellertid 



— 74 — 

ej kunna förneka giltigheten af konungens isikt, 
att det var regeringens skyldighet att för riks- 
dagen framlftgga samhällets oundgängliga behof 
och låta riksdagen bftra ansvaret, om de icke till- 
godos&ges. Sedan de särskilda anledningar att 
icke framställa frågan, som funnos 1878 och 1879, 
upphört, förklarade De Geer därför for konungen, 
att, ehuru han hade föga förhoppning om fram- 
gången, vore han dock beredd att göra ett ytter- 
ligare försök och sålunda tillstyrka en lag, hvari- 
genom beväringsåldem men icke fredsöfningen 
utsträcktes samt åtskilliga andra militära fördelar 
skulle vinnas, dock under förbehåll att f& afgå, i 
händelse försöket misslyckades. Konungen med- 
gaf detta, och en proposition om en ny värn- 
pliktslag afgafs. 

För att förekomma att landtmannapartiet, som 
tycktes hafva föga £&st sig vid propositionen, skulle 
på någon sammankomst utan tvekan fatta beslut om 
afslag af lagen, bvarefter allt vidare ordande därom 
tjenade till ingenting, beslöt De Geer att redan 
vid remissen i andra kammaren klargöra sin ställ- 
ning till frågan. Han ansåg det vara af vikt att 
allt, som möjligen kunde bereda framgång åt värn- 
pliktslagen ensam, nu försöktes, så att, om detta 
likväl misslyckades, det skulle blifva klart for 
första kammaren, att om man önskade arméfrågans 



— 75 — 

lösning, så var det nödvändigt att antaga landt- 
mannapartiets grundvillkor. I denna uppfattning 
och i hans på den starkaste pliktkänsla beroende 
beredvillighet att ej motsätta sig något, hvars 
giltighet han ej kunde förneka, ligger en förkla- 
ring af hans handlingssätt att tillstyrka fram- 
läggandet af en lag, om hvars öde han hvarken 
var eller kunde vara oviss, och att på ett sådant 
försök sätta in sin politiska ställning. Måhända 
bar hans handlingssätt frukt i ett senare stadium 
af försvarsfrågan, och i alla händelser måste det 
erkännas vittna om ädelheten och renheten i hans 
karakter. 

Sedan De Geer således antydt sin afsikt att 
afgå, om värnpliktslagen föll, sökte han under- 
handla med bönderna och vände sig i sådan af- 
sikt till Karl Ifvarsson, men fann honom och hans 
meningsfränder obevekliga, ehuru de visserligen 
önskade att De Geer ej skulle afgå. När det 
slutliga afgörandet kom, bifölls lagen med stor 
majoritet i första kammaren, men afslogs med 
121 röster emot 75 i den andra. Mot slutet af 
debatten tog De Geer afsked af kammaren. Han 
yttrade efter några inledande ord: »Om regeringen 
hade mött ett så stort förtroende, att detta för- 
slag blifvit antaget, skulle jag ansett mig för- 
pliktad att egna mina återstående krafter till att 



— 76 — 

föra framåt de stora svårlösta frågor, som ligga 
oss alla om hjärtat. Inom några ögonblick år jag 
vfil löst från en sådan förbindelse, och jag skall 
då begftra att få nedlägga ett ämbete, i hvilket 
jag ingenting förmår uträtta.» Med anledning af 
en talares yttrande, att De Greer störtades just af 
dem, som han hjälpt fram och understödt, af- 
slutade Karl Ifvarsson debatten med den förklaring, 
att Sveriges bönder voro tacksamma för hvad De 
Geer gjort, men om icke hvar och en egde handla 
efter sin öfvertygelse, helst i en stor fosterländsk 
fråga, så vore representationsreformen icke mycket 
att tacka för, och i en så maktpåliggande sak som 
denna finge man icke af konsiderationsskäl falla 
undan, huru högt man än värderade De Geer 
personligen. I sanning ett, fastän omedvetet 
återljud af hvad De Geer 1878 ji-trade i första 
kammaren. 

Då De Geer återinträdde i konseljen, hade 
han förbehållit sig, att den plats han förut inne- 
hade, presidentsämbetet i Svea hofrätt, skulle sta 
ledigt för hans räkning, och han beredde sig efter 
afskedet att återgå till detta ämbete. Men inom 
riksdagskretsarna gjorde sig snart gällande den 
åsikt, att en man, som verkat så mycket för 
fäderneslandet som De Geer, borde erhålla ett er- 
kännande af riksdagen och att detta erkännande 



— 77 — 

Isimpligast lemnades genom en pension, som satte 
honom i tillfälle att, om han så önskade, Ofeergå 
till privatlifvet. Motioner hfirom vftcktes i första 
kammaren af vice talmannen efter öfvercnskom- 
melse med kammarens förtroendem&n och i andra 
kammaren af åtta framstående ledamöter af landt- 
mannapartiet. Statsutskottet tillstyrkte enhälligt 
motionema, som voro något olika motiverade 
men lika till yrkandet, och i öfverensstftmmelse 
med utskottets förslag beslöt riksdagen att, såsom 
en gård af det erkännande svenska folket egnade 
f. d. statsministern De Geers förtjenster om det 
allmänna, anvisa ett belopp, motsvarande hela den 
lön, han såsom statsminister uppburit, eller 18,500 
kronor, att årligen från och med den dag friherre 
De Geer icke längre uppbar statsministerslönen till 
honom under hans återstående lifstid af allmänna 
indragningsstaten utgå. Förslaget bifölls i båda 
kamrama utan votering. De Geer begärde efter 
detta beslut afsked från presidentsämbetet. 

Han säger i sina Minnen om 1875 års konselj, 
att den i allmänhet rönte ett ganska kyligt mot- 
tagande, men onekligen blef regeringens ställning till 
riksdagen under De Geers senare stat^ministerstid 
vida angenämare än under de fyra första åren 
efter representationsreformen. Landtmannapartiet 
höll De Geer räkning för hans benägenhet att af-' 



— 78 — 

lyfta indelningsverkets bördor och grundskatterna; 
i första kammaren understöddes han af kompro- 
missens vänner, och det kunde icke falla kompro- 
missens motståndare in att visa honom något miss- 
troende, om ock deras åsikter i en eUer annan fråga 
skilde sig från regeringens. Att en och annan 
ledamot i kammaren stundom anföll honom med en 
viss bitterhet kan icke rubba denna uppfattning. 
Under de fem åren genomfördes också många 
viktiga reformer: ny utsökningslag, ny vexellag, 
lag om vattenratten, lag om lagfart och inteck- 
ning af jårnvåg m. fl. lagar. En kongl. propo- 
sition framlades om en grundlagsförändring, hvari- 
genom riksdagen erhöll rättighet att deltaga i den 

o 

militära kriminallagstiftningen. Åtskilliga ämbets- 
verk omorganiserades. En fördelaktigare pensio- 
nering för arméens befäl genomfördes. Skjuts- 
skyldigheten, den förhatligaste af alla bördor, skil- 
des från jordbruket. Förslagets detaljer fram- 
kallade lifligt motstånd, men äfven den, som del- 
tog i detta motstånd, erkänner gärna efter vunnen 
erfarenhet, att sällan någon reform lyckats så väl 
som denna. 

Vid 1872 års riksdag väcktes motion om in- 
förande af en statsminister såsom den främste i 
statsrådet. Förslaget, som biträddes af De Geer, 
blef hvilande, men afslogs vid följande riksdag i 



— 79 — 

forsta kammaren. Det återkom vid 1875 års riks- 
dag, förklarades hvilande och antogs 1876 för- 
nftmligast genom De Geers understöd. Sedan för* 
ändringen blifvit af konungen godkftnd, utnämndes 
De Geer till statsminister. För&ndringen torde 
höra till dem, hvilkas lämplighet numera icke be- 
strides. De Geer fortfor att vara chef för justitie- 
departementet till juni 1879, då han lämnade de- 
partementet, som öfvertogs af dåvarande justitie- 
rådet L. Th. Almqvist. 

Till statsminister efter De Geer nämndes 
grefve Arvid Posse, som således fick öfvertaga 
omsorgen att lösa försvars- och skattefrågorna. 
De kongl. propositioner, som i sådant syfte af- 
gåfvos till 1883 års riksdag, hänvisades som van- 
ligt till ett särskildt utskott, där De Geer blef 
ordförande. Han understödde förslagen så väl i 
utskottet som i kammaren, men härordningsför- 
slaget föll, som bekant, i första kammaren, och 
andra kammaren nedsatte i flere afseenden de mi- 
litära fordringarna. Hela statsrådet begärde nu 
sitt entledigande, och konungen anmodade De Geer 
att ingå såsom statsminister. Det var fjärde gån- 
gen, som han erhöll ett sådant erbjudande, sedan 
han 1870 afgått för att tillfredsställa otåligheten 
på vissa håll att blifva honom qvitt. Han sva- 
rade, att hans statsmannabana var afslutad. 



— 80 — 

Sedan Themptander på sommaren 1884 blif^it 
statsminister, återkommo de stora frågorna til] 
1885 års riksdag, men i mycket fOrftndrad gestalt 
emot förr. Indelningsverket bibehölls såsom or- 
ganisation, vårnpliktslagen med Okade åldersklasser 
framlades, men endast 18 dagars tillökning i freds- 
öfningama ifrågasattes. Emot dessa måttliga for* 
dringar erbjödos 30 % afskrifning af indelnings- 
verkets bördor och af grundskatterna, hvilken ned- 
sättning skulle intrftda genast. Emellertid ansågos 
afven ofvannåmnda militära fordringar för höga 
af andra kammaren, och först sedan kamrarnas 
olika beslut blifvit af lagutskottet saramanjftmkade, 
så att åldersklasserna minskats och tillökningen i 
öfningsdagar nedsatts till 12, att successive inträda 
under flere år, kunde samstämmighet vinnas. Er- 
inrar man sig hvad som förut förefallit i försvars- 
frågorna, torde man vara mera berättigad att för- 
våna sig öfver att ett sådant förslag kunde vinna 
majoritet i första kammaren, än att en betydande 
minoritet röstade däremot. De Geer förordade 
sammanjämkningsförslaget och slutade sitt utförliga 
anförande med följande ord: »Om frågans politiska 
betydelse behöfver knappt något talas. Om detta 
förslag nu förkastas, inser sannolikt hvar och en 
af kammarens ledamöter, hvilket tröstlöst arbete 
det skall blifva att åter från början upptaga dessa 



— 81 — 

frågor till behandling. Så l&nge de åro olösta, 
bidraga de ock att förrycka utgången af en mRngd 
andra frågor. Det år ock fara vftrdt, att landet 
skall kanna sig föga belåtet med en representation, 
som oupphörligt stridt om dessa ämnen under 18 
ä 20 år utan att komma öfverens om ett enda 
steg framåt. Om dftremot förslaget bifalles, skola 
vi komma att kfinna åtminstone en lifgifvande 
flftkt af den endi^ktens ande, som år ett nödvän- 
digt villkor för ett litet folks styrka likasom för 
dess lycka.> I dessa ord ligger förklaringen af 
De Geers handlingssätt i försvars- och grundskatte- 
frågorna, alltsedan han 1872 och 1873 blifvit ense 
med sig sjAlf. Han fick upplefva den slutliga lös- 
ningen, som gjorde honom stor glädje. 

Ännu en gång innan han lemnade det offent- 
liga lifvet, fick De Gcer anledning att uppträda i 
en viktig fråga, denna gång för att försvara den 
nya riksdagsordningen. Regeringen hade, då andra 
kammaren vid 1887 års riksdag med några få 
rösters öfvervikt beslutat åsättande af tull på spann- 
mål, för fbrsta gången begagnat sig af sin rätt 
att upplösa kammaren. Åtgärden, en tillämpning 
af en rättighet, som i det konstitutionella stats- 
skicket anses tillhöra de oeftergifliga, framkallade 
hos det skyddstullvänliga partiet ett ytterligt miss- 
nöje och betraktades nära nog som en revolution. 

Sv. Akad, Handl fr. 1886. 12. 6 



— 82 — 

Dess laglighet kunde ej bestridas, men i st&llet 
kastade man sig Of^er några ofuUstAndigheter i 
riksdagsordningens föreskrifter och yrkade, att den 
efter omvalen sammanträdande riksdagen skulle 
vara en fortsättning af den foregående, hvarigenom 
hela riksdagsarbetet skulle alldeles förryckas. De 
Geer uppträdde emot denna tolkning af grundlagen 
med hela styrkan af sin slutkonst och sitt anseende, 
och tolkningen omfattades ej heller hvarken af 
regeringen, talmannen eller kamrarnas majoriteter. 
Efter 1888 års riksdag, samma år som De 
Geer fyllde 70 år, lemnade han så vftl riksdagen 
som kanslersåmbetet vid universiteten, hvilket han 
innehaft sedan 1881. Att han vid universiteten 
efterlemnat ett alskadt och vOrdadt namn samt 
minnet af en gagnande verksamhet, vitsordas säkert 
med hjärtats hela värme af många i denna krets, 
och om han i sin ifrågavarande ämbetsförvaltning 
gjorde den uppfattning gällande, som han för- 
klarat vara sin, att ingen styrelse bör ingripa 
mera än som är nödigt, så vann han äfven därför 
erkännande. 

Då Louis De Geer den 20 december 1862 
tog inträde i denna Akademi, lyckönskade direk- 
tören Akademien att i honom hafva vunnit en 
ledamot, som egde den ovanliga förmågan att åt 



— 88 — 

ämbetsmannens allvarliga och strftngt bevisande 
fbredrag fbrlftna uttryckets milda och lagna skOn* 
het. Denna förmåga har stfidse följt De Geer 
genom hans offentliga lif och har afven öfver 
alstren af den rent litterära och vittra verksamhet, 
hvaråt han med kftrlek egnsiåe sina från stats- 
bestyren lediga stunder, spridt ett skimmer af 
tilldragande behag och ädel älskvärdhet. Ganska 
tidigt började De Geer denna sist antydda för- 
fattareverksamhet. Redan under de år han var i 
Linköpings skola skref han små komedier. Sedan 
han blifvit student, skref han i litteraturtidningen 
Eos äfvensom i den poetiska kalendern Linnasa 
borealis åtskilliga uppsatser, hvilka rönte ett väl- 
villigt emottagande. Ar 1841 utgaf han »Hjärt- 
klappningen på Dalvik», som inom sällskapskret- 
sarna i Upsala, där De Geer var mycket känd, 
väckte ett lifligt intresse, och något senare dels 
»S. H. T.>, en samling skisser, dels romanen »Carl 
XII:s page». Alla dessa skrifter utmärka sig för 
en ledig stil, en fin iakttagelseförmåga, mycken 
humor samt liflig känsla för naturen. Särskildt 
framträder ofta hans kärlek till träden, och hans 
naturskildringar äro i allmänhet på en gång enkla 
och målande. Under den tid, då politisk verk- 
samhet företrädesvis sysselsatte honom, är det 
egentligen statsskriftema som beteckna hans för- 



— 84 — 

fattarskap, men flere bland dem, såsom t. ex. an- 
föranden i norska frågan, hans yttrande till stats- 
rådsprotokollet i representationsfrågan m. fl., ftro 
både till innehåll och form af hOg ordning. Han 
anv&nde dock sin ledighet sommaren 1879 till 
att skrifva en teaterpjes, »Grefve Lillie», sftrskildt 
märkvärdig såsom bevis att minnet af representa- 
tionsreformen ån nu då sysselsatte till och med 
hans lediga stunder. 

De Geers mest betydande författarskap om- 
fattar de tre minnesteckningarna öfver Hans Jårta 
(1874) i vetenskapsakademien, Anders Johan von 
Höpken (1881) och Baltsar Bogislaus von Plåten 
(1886) samt slutligen hans »Minnen». Om Min- 
nena har jag redan talat; de tre lefnadsteckningama 
bära prägeln af statsmannens blick öfver händel- 
serna och af det lugn och den oväld, som hörde 
till författarens karakter. Skildringen flyter klar 
och ledig, och läsaren skiljes vid föremålen såsom 
från gamla bekanta. 

Efter afskedstagandet lefde De Geer ännu 
många år om vintrarna i Stockholm och om som- 
rarna på Sandvik, ett landställe på norra Mälar- 
stranden, som han inköpt och där han flitigt syssel- 
satte sig med sitt älsklingsarbete att försköna na- 
turen. Hösten 1892 flyttade han till sin äldste 
sons egendom Hanaskog, där han och hans maka 



— 85 — 

hade ett eget hem. Hans själskrafter voro ofor- 
minskade, och han intresserade sig fortfarande för 
allmänna angelägenheter; ännu sommaren 1895 
införde han i Stockholms Dagblad en artikel i 
norska frågan. Däremot försvagades hans kropps* 
krafter mer och mer, och svårigheten att tala och 
att gå tilltog. Natten mellan den 11 och 12 sept. 
1896 träffades han af ett slaganfall, som slutade 
med döden den 24 i samma månad. 

Af de många intryck, som De Geers Minnen 
gifva läsaren, är icke något starkare än det af 
hans kärlek till sin maka. Denna känsla genom- 
går hans hela lif och bryter sig ovillkorligt fram 
i alla dess förhållanden. Hans Önskan att icke 
öfverlefva henne blef uppfylld. 

Jag har haft det ärofulla åliggandet att teckna 
en man, som djupt ingripit i våra samhällsf&r- 
håUanden och som, oaktadt den ovilja han ådrog 
sig genom sitt största verk, representationsreformen, 
likväl under de mera än tjugu år han sedan till- 
hörde det offentliga, varit lika eftersökt af vänner 
och motståndare. Ur det förtroende han ingaf 
framgick hans oumbärlighet, förtroendet till hans 
klokhet, hans redbarhet, hans måttfullhet. Lika 
fast som hans öfvertygelse var, när den en gång 
var stadgad, lika färdig som han då var att handla, 



— 86 — 

lika varsam var han att fatta beslutat, lika villig 
att höra motskftl. Hos honom var det omöjligt 
att tänka sig någon annan bevekelsegrund än den, 
som låg i hans öfvertygelse, och han var till- 
gänglig för alla. 

I det enskilda lifvet, utom dess förtroligaste 
krets, var han föordig, och han förefoll tillbaka- 
dragen, till dess man behöfde honom eller lyckats 
att intressera honom, men ingen glömmer den 
blick, som då lyste i hans öga, lika litet som 
röstens vänliga tonfall. 

»Sent fbdes en sådan man.» 



SVAK 

på herr von Ehrbnheims intradestal 

af 
Akademiens direktör herr Rundgren. 



Min herre! 

JLiikaBom den man, hvars märkliga lefnadssaga ni 
så fl&rdlOst och med så mycken sanning berättat, 
tillhör ni den grupp af mftn, åt hvilka Akademi* 
ens höge stiftare förbehållit ett ram i sin Svenska 
Akademi. Eder likasom honom har varit för- 
unnadt att brakas i rikets högsta vårf, och änder 
deras handhafvande har ni, enligt den höge stif- 
tarens afsikt, Iftrt eder den noggrannhet stora äm- 
beten alltid åska och vant eder vid den aktsamhet 
i tal samt det sorgf^Uiga val af ord, som eder 
ställning nödvändigt kraft. Ur denna synpunkt 
&r edert inträde i vår krets berättigadt, och jag 
helsar eder af hjärtat välkommen. 



— 88 — 

Eder kftnda tillgifvenhet for foretrftdaren och 
eder personliga stftilning till honom hafva dftr- 
j&mte gjort eder sArskildt skickad att döma öfver 
hans lifsgärning och upplifva hans minne. Lik- 
heten ej mindre än olikheten kan skönjas i bådas 
edert lif. Louis De Geer, fostrad i kretsen af 
många syskon och i en högättad lefnadsstftUning, 
som i fråga om materiella tillgångar icke var ly- 
sande, fördes med nödvändighet in på ämbets- 
mannabanan, där han i förstone kämpade med 
försakelser. Ni, min herre, enda barnet i en rik 
magnats hem, hade för eder hela världen öppen, 
fri i fråga om den bana ni ville välja. Lyckan 
har varit eder båda huld, och fastän arbetande 
på olika vägar, häften I förts tUlsamman i höga 
värf. 

Konangens förtroende har låtit den ene med 
ovanlig snabbhet hinna steg för steg upp till den 
högsta post, dit medborgaren kan stiga. Med- 
borgares förtroende har förlänat den andre rättig- 
het att föra deras talan vare sig i fråga om länets, 
statens eller kyrkans angelägenheter. Båda hafven 
I på edra korsande vägar fört i skölden den sköna 
devisen: »Noblesse oblige», kallade till en tid att 
gemensamt verka för fosterlandet i konungens råd. 

För eder har eder företrädare varit en be- 
undrad vän. Därom vittnar eder teckning af den 



— 89 — 

hftdangångne ädlingen. Samma åder af betänksam 
friflinthet genomgår bådas edert lif. D&raf låter 
sig förklara, hvarfOr ni förstått honom så vål, 
under det att mången annan missförstått honom. 
Louis De Geer, denne blyge och tystlåtne man, 
har med sina råd fört det svenska folket in på 
nya banor i många riktningar. Frågar man, huru 
sådant h&nger tillsammans med hvartannat, så 
torde förklaringen ligga d&ri, att han gjort en 
frejdad hftrforares valspråk till sitt: »Erst wftgen, 
dann wagen». Först noga öfvervftga, och sedan 
låta yxan gå, sjftlf hållande i skaftet, se dår grund* 
draget i justitiestatsministems lif. Betanksamhet 
och dristighet åro de egenskaper, som höfvas stats- 
mannen och som stodo sitt prof vid genomföran- 
det af en ingripande förftndring i vårt statsskick. 
Ni, min herre, som haft tillfolle följa händelsernas 
gång, sAger med r&tta i eder minnesteckning: 
»Sftllan har en man haft ett så stort personligt 
inflytande på en reform, som De Geer på repre- 
sentationareformen.» 

Om emellertid en stor skara af dem, som stå 
utanför statsmannens vaktpost, fastan äfven de 
noga öfvervåga, dock icke vågat hålla yxan i skaf- 
tet, så må det icke förtftnkas dem, att de känt 
sig manade till motstånd. Det år icke allom gif- 
vet att besjftlas af den optimism i fråga ej mindre 



— 90 — 

om världs- &a samhällsutvecklingeD, som enligt 
edra ord De Geer tillägger sig sjfllf. I denna hans 
gåfva att se lifvet i ljust låg hemligheten af hans 
makt. D&ri låg grunden till deu s&llsporda fito^ 
teelsen, att hans motståndare aldrig upphörde att 
vara hans vänner, såsom han ock sj&lf aldrig ur 
sin v&nkrets frånskilde sina motståndare. 

Min herre! Ni har upptagit De Geers man- 
tel såsom vetenskapernas målsman inför konungen 
i eder egenskap af universitetskansler. Ni intager 
i dag hans rum uti den Akademi, som har det 
svenska språkets odling till sin uppgift. Var väl- 
kommen i denna krets, helsad af den, som varit 
en ungdomsvän till eder båda och som aldrig upp- 
hört att högt skatta värdet af sådana mana vän- 
skåp I 



Sedan herr von Ehrenheim undertecknat Akademiens stad- 
gar, fördes han af sekreteraren till den stol, han vid Akade- 
miens offentliga sammankomster eger att intaga (N:r 17), h?il- 
ken förut innehafts af J. Murberg, frih. O. M. Armfelt, gref?e 
Gustaf af Wetterstedt, A. M. Strinnholm och frih. L. G. 
De Geer. 

Därefter yttrade direktören: 

Till innevarande års täflan hafva 41 skrifter 
blifvit inlemnade. En af dessa skrifter, »Haqvin 
Spegel, hans lif och gärning till och med 1693>, 



— 91 — 

har, såsom förut inlemnad till bedömande af an- 
nan offentlig myndighet) af formella skal ansetts 
böra lemnas utan afseende. Bland de öfriga skrif- 
terna har Akademien ansett sig med hedersomnäm- 
nande böra utmftrka N:r 25 ^Michel i TenhulU på 
grund af dess fosterlandska vftrme och i flera af- 
seenden aktningsvärda poetiska förtjenster, N:r 4 
^Torsten Greklandsfarare» med anledning af den 
dramatiska dialogens förtjänster i denna teckning 
af ett stort och betydelsefullt ämne, samt N:r 29 
"^Från flydda tider* med fäst afseende å den poe- 
tiska lyftning, som förråder sig i åtskilliga afdel- 
ningar af de två dikter, hvilka utgöra skriftens 
innehåll. 

Det af Akademiens framlidne skyddsherre 
konung Carl XIV Johan stiftade och af hans efter- 
trädare fortfarande anvisade Kungliga priset har 
Akademien innevarande år tillerkänt hofmarskalken 
m. m. friherre Robert von Krcemer såsom en akt- 
ningsgärd, egnad en långvarig, åt vitterheten, åt 
studiet af dess prosodiska teknik och åt språk- 
forskningen invigd författareverksamhet. 

Den minnespenning, som Akademien till detta 
års högtidsdag låtit prägla, har till föremål Olaus 
Magni. Atsidan visar hans vapen och namn. På 
frånsidan ses en man sittande vid en antik bygg- 
nadslemning och betraktande en karta öfver Skan- 



— 92 — 

dinavien. Omskriften: Exsuli carum et dulce pa- 
tricB Bolurriy betecknar, att den landsflyktiges tan- 
kar ännu med kärlek voro ftsta vid det gamla 
fäderneslandet. I afskärningen läses: Hominum 
morumque indugaJtor ob. AfDZF/// (forskaren, som 
begrundade menniskors lynnen och seder, afled 
1568). 

Minnesteckningen, författad af hr Hildebrand, blef dq 
delvis af honom uppläst, hvarefter sammankomsten förklarades 
afslntad. 



MINNE 



AF 



OLAUS MAGNI 





Xorsdagen den 10 oktober 1471 utkämpades på 
Norrmalm — utanför den tidens Stockholm — en 
hårdnackad och blodig strid meUan svenskar och 
danskar. Striden lyktades med seger för svenskame. 
Segern gaf Sverige lugn för ett Qftrdedels århun- 
drade. Redan detta var, efter den föregående 
tidens oro, en stor lycka. 

Innan någon ftnnu kunde berftkna följderna 
af drabbningen, redan så tidigt, att man ej visste 
mera ftn att seger var vunnen, uppenbarade sig 
en mftrklig följd af denna. Det uppstod en mftktig 
rörelse icke blott inom staden Stockholm, hvilken 
småningom — om ftn icke i nutidens mening — 
hade blifvit Sveriges hufvudstad och hvilken måste 
lifligt kftnna befrielsen från en fara, som hade 
varit mycket hotande, utan ock bland öfriga sven-- 
skar, som hade varit med i striden och ftnnu icke 
hade hunnit draga hem. Söndagen efter slaget 
uppvaktades riksrådet af borgare från Stockholm 
och andra stader samt af allmoge från skilda lands- 
delar, och dessa framhöllo i ord, som vftl voro 



— 94 — 

något öfverdrifna — vi kunna ju öfverae med 
öfverdriften, när vi tänka på det berusande seger- 
jublet — det stora förfång och de fOrsmädelser, 
som Sveriges rike i lång tid haft däraf, att hälften 
af städernas råd skulle utgöras af tyskar, hvilket 
länge och ofta vållat stor tvedräkt, onytta och 
förderf. Då man icke kunde finna, att någon stad 
borde vara förpliktad att hafva tvenne tungomål, 
ville man nu hafva en ändring och, därest riks- 
rådet icke genast ville åvägabringa en sådan, skulle 
det icke vidare kunna vänta sig någon hjälp af 
menige män, hvilka i sådant fall nog skulle veta 
att på egen hand drifva sin vilja igenom. Riks- 
rådet gaf det märkliga beskedet, att hädanefter 
skulle till borgmästare, rådmän och stadens vik- 
tigaste ämbetsmän i öfrigt ingen annan tagas än 
den, som var af svensk börd och hade egendon^ i 
staden. Huruvida riksrådet tog intryck af hotet 
eller om det rycktes med i den fosterländska stäm- 
ningen och därför själfmant lystrade ropet, d&rom 
veta vi intet. Diskussionsprotokoll fbrdes icke 
den tiden. 

Sverige hade under medeltiden varit i hög 
grad utsatt för utländskt inflytande, och annor- 
ledes kunde det icke vara, då medeltidens karak- 
ter bestämdes just genom öfverflyttning till Sverige 
af den utländska bildningen. Från utlandet kom 



— 95 — 

kristendomen, den svenska kyrkan blef en provins 
i utlandets stora romerska kyrka, kyrkans språk 
var länge det för Sverige främmande latinet. Från 
utlandet inkom den hofviska sed, hvilken de sven-^ 
ske stormännen tilkgnade sig. Efter utländskt 
exempel och under utländskt inflytande utbildade 
sig städerna, bandtverket omdanades efter tyskt 
mönster, så hvad anordningar som stil beträffar, 
och handeln var i högsta grad beroende af de 
tyska städerna. Tyskar hade fått säte och stämma 
i de svenska städernas råd, det tyska tungomålet 
var icke ovanligt i Sveriges större städer. Endast 
allmogen var oberörd af det främmande, bibehål* 
lande gammalt sinnelag och gamla vanor, beva* 
rande de från fikdema ärfda formerna för arbetet, 
hvilka i vår tid åter kommit till heder, lånade 
från allmogen, dess värre icke alltid väl kopierade 
eller förståndigt utbildade. Det låg ej ^ärran för 
den svenska allmogen att känna sig söndrad från 
de privilegierade, under utländskt inflytande ut- 
bildade städerna. Under den romerska kyrkans 
ok böjde man sig visserligen, men kyrkan hade 
ock till sitt förfogande mäktiga medel att tvinga 
och beherska sinnena. Af städemas förmånsrätter, 
till hvilka hörde att allt handtverk och all handel 
skalle tiUhöra staden, kände man sin urgamla rät* 
tighet till frihet i näringsfång kränkt. Af stor- 



mftnnen, hvilka genom antagandet af utlandeto 
åsikter ej kftnde sammanhanget med allmogen si 
nftra, hade man ofta att lida. Allmogen kunde ej 
andgå att förnimma, att den ej längre var »all 
mogen», hela folket, ty rfttten att best&mma öfvei 
rikets och dftrmed öfver bondens öden hade de 
store tillvftllat sig. Kftnslan af det man förlorat, 
missnöjet med det man hade fått i stället kunde 
understundom framkalla en och annan protest. 
Men måttet blef icke rågadt, förrän utländska 
regenter togo eller fingo rätt att råda öfver Sverige. 
Detta bröt alltför mycket mot minnena af för- 
hållandena under hedenhös, den fosterländska själf- 
ständighetstiden, hvilka icke sällan åberopades så- 
som afgörande för senare förhållanden. 

Kort efter midten af 1300«talet kom en ut- 
ländsk man på Sveriges tron. De partistrider, 
som söndersleto land och folk, upphöjde honom 
på denna. Väl var hans moder en svenska, men 
han var helt och hållet tysk. 

Ett hundra år före Brunkebergsslaget var 
Stockholm också hotadt. Vid midten af april 1371 
stod en svensk här, bestående af riddare och sven- 
ner, köpmän, bönder och bokarlar, norr om Stock- 
holm, vid Edsviken; anfallet var riktadt mot den 
tyske konungen och det honom lydaktiga Stock- 
holm. Konungens högste ämbetsman — själf var 



— 97 — 

han borta — , marsken och Stockholms borgmftstare 
redo ut till Iftgret for att medelst ett stillestånds- 
aftal vanda bort den öfverhftngande faran. Som 
allmogen önskade vanda hem för att sköta sin 
jord, så att hösten skulle kunna bringa gyllene 
skördar, vardt ett stillestÅnd afslutadt, men fyra 
månader senare, då grödan låg bergad i ladorna, 
stod en svensk har åter norr om Stockholm. 
Konung Albrekt, som då var tillstädes, vågade 
icke trotsa; af ven bland dem han räknade som de 
sina rådde ett missnöje, som var berattigadt. »För 
den skull — säger han sjalf eller en annan, som 
lade dessa ord i hans mun — för den skull att 
någre man, åt hvilka vi hafva antvardat våra och 
rikets land och hus, hafva med hårda gärningar 
gjort allt folket oss ovilligt, så vidt som riket ar, 
tvärt emot vår vilja, ehuru vi aro högeligen miss- 
tänkte, att dylikt ofog skulle vara gjordt med vår 
vetskap och befallning, hvilket icke ar sant, fastan 
vi aro skyldige däri, att vi icke öfver dem hafva 
skipat så sträng ratt, som oss tillhörde efter de 
klagomål, som inför oss framställdes» — för detta 
och annat fann han sig föranlåten att lemna all 
makt och myndighet i rådets händer. Kronan och 
konunganamnet voro honom kärare an makten 
— kanske tlinkte han ock, att hvad man en gång 
hade förlorat, kunde man en annan gång vinna åter. 

89, Akad. Bandi. fr. 1886. 12. 7 



— 98 — 

Hans afbön^ med vexling af erkAnnande och 
försök till ursakande, ftr mftrklig, ty den vittnar 
om de svåra lidanden, for hvilka alla de, som ej 
hade makten i sina händer, hade varit utsatta. 
Men eländet fortfor. Fjorton &r senare anteckna- 
des i Vadstena klosters minnesbok, att den tiden 
intogo roffåglarna bergshöjderna, ty tyskame ty- 
ranniserade landet i många år. Det oaktadt r^e- 
rade konung Albrekt i aderton år, som vftl må 
hafva synts långa. Man led, men det kom icke 
till någon allm&n resning mot det tyska elementet 
Skillnaden var stor mellan sinnesstämningen år 
1371 och 147L Det är måhända rättare att säga: 
i förmåga att åt sinnesstämningen gifva luft och 
detta icke blott i ord, utan äfven i löftesrik hand- 
ling, var skillnaden stor. 

Under det mellanliggande århundradet, under 
de tre mansåldrar, som man plägar räkna på 
seklet, hade man gått i skola. Det var en svår 
tuktan i den skolan, men det folk, som skulle 
fostras, var friskt, och då gör tuktan nytt-a, icke 
minst när den är så svår, att den hos den, som 
lär, framkallar kraf på ett bättre och kraft att 
bringa det i dagen. 

Den danskboma Margareta förenade under 
sin spira Nordens trenne land. Hon var klok och 
mäktig, hon gjorde Sverige godt, men Sverige var 



— 99 — 

dock for henne i viss mån ett främmande land. 
Hennes efterträdare i den af henne stiftade unionen 
ömmade &nnu mindre för Sverige, folket utsögs 
och misshandlades. Då förvandlades det dolda 
knotet till handling, då kom den Engelbrektska 
resningen, Karl Knutssons konungadöme, de upp- 
repade riksföreståndarskapen, hvilka till sist upp- 
gingo i den nya tidens konungadöme. 

Att teckna nationalkänslans historia är ganska 
svårt, ty därför kräfves ett ingående i ett folks 
innersta väsen, och man kan icke komma åt detta 
annat än genom dess yttringar, hvilka stundom 
framkallats af tillfälligheter, i otaliga fall aldrig 
nedskrifvits och därigenom aldrig kommit till efter- 
världens kännedom. Det är mycket stort som sker 
tyst, och detta, som aldrig omtalats, måste man 
i viss mån taga med i beräkningen, när det kom- 
mer i fråga att bedöma ett förgånget tidehvarf. 
Till detta osagda få vi sluta tillbaka från de en- 
staka uppenbarelserna, af hvilka åtminstone några 
kunna vara af en mäktig innebörd. 

Den utpräglade nationalkänslan förutsätter ett 
medvetande af skillnaden mellan den egna nationen 
och de öfriga. Under den hedna tiden, då krigisk 
företagsamhet var allmän och då det hörde till 
regeln, att Sveakonungen böd ut leding till främ- 
mande land, då kändes skillnaden från öfriga 



— 100 — 

nationer stark. Tiderna förändrades med kristen- 
domens införande, då predikades frid, då blefvo 
ock förhållandena i de flesta grannlanden, iill 
hvilka ftfven England nu räknas, sådana, att an- 
fallen måste upphöra. Man blef därigenom i Sve- 
rige afskild från anställande af jämförelser. I öster 
funnos visserligen de folk, som hörde till det 
ryska riket, och de försummade ingalunda att göra 
sig påminda, men de ansågos vara barbarer, och 
med dem kunde icke någon jämförelse komma i 
fråga. Inom Osterlanden, nutidens Finland, lefde 
svenskar och finnar tillsammans med hvarandra. 
Nationaliteterna voro vidt skilda, där fanns en 
svensk rätt och en finsk, men som båda nationa- 
liteterna voro med hvarandra förbundna därigenom, 
att båda lydde under Sveriges krona, så fanns 
här ingen anledning att kalla fram nationalitets- 
känslan, om än i beröringen mellan svenskar och 
finnar en del slitningar kunna hafva förekommit. 
Främmande voro tyskarne, men kontrasten mot 
dem kändes förnämligast i städerna. Motsats fanns 
mellan svenskar å ena sidan, norrmän och danskar 
å den andra, men denna motsats kändes mest i 
gränsbygderna, i hvilka ständiga småfejder torde 
hafva förekommit, och dessutom hos konungarne 
och stormannen, hvilka hade tillegnat sig lednin- 
gen — i strid mot de tidigare förhållandena. 



— 101 — 

Det var något, som i hög grad verkade hin- 
derligt för att nationalitetskänslan skulle kunna 
framträda i full kraft, och detta något var lokal- 
patriotismen. Denna uppenbarar sig på många 
sätt, men framti^der väl knappast så tydligt, som 
i den äldre vestgOtalagens föreskrift om olika 
straffsatser för dråp å vestgöte och å svensk 
(= från Svealand) och småländsk »innan konungs* 
rikes man», men ej vestgötsk. Vestgöten var 
mycket dyrbarare än de andra, hvilka åter ansågos 
värda något mera än danskar och norrmän. I en 
vestgötsk kyrka finnes en ringklocka, som bär 
den betecknande inskriften: »Gud hjälpe alla vest- 
götar». Hur det gick öfriga svenskar var för 
den prestman, som beställde klockan, tämligen 
likgiltigt. 

Medeltidens utveckling gick ut på att i viss 
mån qväfva lokalpatriotismen och göra Sverige 
till ett helt. Man tänkte väl ej medvetet därpå, 
att man äfven skulle känna Sverige som ett helt, 
men detta blef resultatet. Konungen var gemen- 
sam, men han var från början, äfven om han 
kallades sveakonung, ansedd som konung öfver 
svear, öfver vestgötar, öfver östgötar o. s. v. Vida 
mera betydde den roll, som stormännen hade 
vannit. Tillhörande de olika landskapen, slöto de 
sig kring konungen och bildade kring honom en 



— 102 — 

enhet, hvilken sålunda representerade i viss mån 
landskapen, men i verklighet riket. För dem stod 
Sverige som ett helt. Allmogen, uttrftngd frku 
sina urgamla rättigheter, var fortfarande bunden 
af landskapskånslan, intill dess det af frftmmandc 
konungar och deras man utofv^ade fbrtrycket fram- 
kallade en resning. Denna begyntes i ett land- 
skap men spridde sig vidare. De upproriskes hår- 
förare spridde resningen vidare genom att tåga 
från landskap till landskap, och hvart de kommo 
var allmogen färdig att hjälpa. Man skref från 
landskap till landskap och begftrde anslutning till 
ett fosterländskt företag. Man erkände landskapens 
urgamla rätt, men man begärde, att de skalle 
uppträda samfåldt, att de skulle känna sig icke 
isolerade, utan som delar af riket. Det förekom 
tillfällen mot medeltidens slut, då man kunde be- 
gagna ett uttryck från en senare tid: »nu står 
Sverige som en mam. Nationalkänslan var vaknad, 
och denna kräfde år 1471, att tyskarne skulle 
aflägsnas från städemas styrelse. Detta gällde 
naturligtvis de större, vid kusten liggande stä- 
derna. Småstäderna inne i landet hade aldrig 
haft tyskar i sin magistrat. 

Sverige hörde tUl den romerska kyrkan, ut- 
gjorde en provins inom denna. Kyrkan var allt 



— 103 — 

omfattande, grep in i alla förhållanden — i Sverige 
lika vftl som annanstftdes. Hon var ett helt för 
sig, men grep djupt in i hvart sarskildt folks lif. 
Inom det allt omfattande kyrkliga området kunde 
dock nationalkänslan göra sig gällande. 

Fru Birgitta var en stor fosterland svftn. Hon 
var visserligen beherskad af politiska lidelser, hon 
hörde till en storniannafttt, och stormännen på 
hennes tid voro splittrade i partier. Men afven 
om partisinnet präglar hennes uttalanden — hennes 
8. k. uppenbarelser innehålla i detta afseende en- 
dast hennes enskilda uppfattning — så var hon 
en sann vftn af fosterlandet, som t. ex. aldrig 
kunde företa, att det nyligen förvärfvade Skåne 
åter gått tillbaka till Danmark. Hon dog, hon 
blef förklarad vara ett helgon, i den romerska 
kyrkans mening — hon torde nog hafv^a varit det 
i allmftnt kristlig mening. Hennes minne och 
hennes stiftelser i Vadstena blefvo en medelpunkt 
icke blott för de fromma, utan ftfven för de foster- 
Iftndska intressena. Från alla delar af landet 
strömmade man till Vadstena, storfolk och småfolk. 
Detta har icke litet bidragit till höjning af natio- 
nalitetskänslan. Klosterstiftelser efter fru Birgittas 
regel uppstodo i andra land. Detta måste fram- 
kalla ett medvetande att Sverige i detta afseende 
stod främst. 



— 104 — 

Sverige hade af gammalt egna helgon, Erik, 
Henrik, David, Eskil, Botvid, Sigfrid, TUl dem 
kommo fru Birgitta och sedermera hennes dotter 
fru Katarina. Men man nöjde sig icke härmed. 
Från är 1414 uppenbarar sig begäret att f& flera 
svenska män och qvinnor upptagna bland helgonens 
antal. Detta var före den Engelbrektska resningen. 
Det är värdt att anteckna, att den svenska kyrkan 
i detta afseende gick före den politiska revolu- 
tionen. 

Hvar man vet, huru Engelbrekts samtida, 
biskop Tomas, besjöng honom och friheten. Det 
är en fosterländsk anda, som besjälar dessa s&nger 
diktade under en tid, di det främmande unioDS- 
konungadömet tryckte Sverige. 

De andliga männen studerade, och de fogade 
frukterna af sina forskningar sä, att de svarade 
mot de af dem kända fosterländska intressena. 
Vid kyrkomötet i Basel är 1434 — således sam- 
tidigt med den Engelbrektska rörelsen — höll den 
dåvarande biskopen i Vexiö, sedermera ärkebisko- 
pen Nils Ragnvaldsson ett tal, som blifvit i sam- 
mandrag återgifvet af en österrikisk och en qpansk 
åhörare. Med användande af uppgifter hos äldre 
författare framhåller herr Nils, att från götames 
rike, »som nu kallas Sverige», utgått till södern de 
därstädes allt omhvälfvande götarne, vandalerna 



— 105 — 

och hvad dessa germanska folk i öfrigt heta. Han 
synes på grund häraf hafva fi5r Sverige krflft en 
hedersrang inom kretsen af Europas stater, för sig 
en hedersrang bland kollegerna vid kyrkomötet. 
Var hans uppfattning en frukt af ett tidigare inom 
Sverige fortgånget forsknings- eller snarare kon- 
struktionsarbete till den svenska nationens för- 
härligande eller hade han under vistelsen i utlan- 
det Iftrt närmare k&nna götames uppträdande i 
södra Europa och därpå grundat sitt påstående? 
Den uppfattning, för hvilken han gjorde sig till 
tolk, blef bestämmande för framställningen af 
Sveriges historia under 1400-talet och följande 
tider, till dess sådana storhetsdrömmar nådde sitt 
högsta mål i Olof Rudbecks öfverdrifna föreställ- 
ningar om Sveriges härlighet. Dalin sökte skölja 
bort alla dessa drömmar om en forntida storhet i 
den vattenflod, som han, samtidigt med den svenska 
naturforskningens uppblomstrande, lät dölja Sverige 
intill en jämförelsevis sen tid. 

Herr Nils Ragnvaldsson hade inom det kyrkliga 
området värdiga efterföljare i patriotiskt nit. 

De politiska förhållandena voro svåra. Parti- 
väsendet spelade en stor roll. Stormännen hade 
olika åsikter, så väl de världsliga som de andliga. 
Man hade att välja mellan unionskonung eller icke 
unionskonung. Med unionskonungen, dansken, som 



— 106 — 

icke nftrmare bekymrade sig om Sverige, men där- 
ifrån ville hemta hvarjehanda förmåner, i frårosta 
rummet ekonomiska, kunde stormannen få sköta 
sig ungefhr som de ville. De som slOto sig kring 
riksföreståndaren kunde val ock vara angelsgna 
om förmåner, men de arbetade därjämte för ett 
fosterländskt syfte. Under denna vår medeltids 
brokiga slutskede upptrftdde flere andliga mftn, 
som bekände sig till de fosterländska intressena, 
åf^en om de såsom storm&n icke alltid under- 
stödde riksföreståndaren eller till sist den inhenoske 
konungen. Sinsemellan voro dessa andliga mån 
af olika art. 

En af dessa män var doktor Hemming Gad 
— titeln »doktor» låter något besynnerlig, då han i 
Sverige gjorde sig bemärkt minst genom lärdom 
och kyrklighet. Han var född vid midten af 1400- 
talet, blef student vid ett tyskt universitet sainnsa 
år som slaget stod på Brunkeberg, var tio år se- 
nare riksföreståndarens ombud i Rom, hvarest han 
stannade tjugu år i denna befattning och sam- 
tidigt såsom kammarheiTe hos påfvcn. Den danske 
konungens intrigspel gjorde det nödvändigt att i 
Rom hafva ett pålitligt-, förslaget och enei^skt 
ombud. Johannes Magni säger, att doktor Hem- 
ming var danad till all slughet, just lämpad efter 
romaresed — den tidens romaresed — , i hela 



— 107 — 

Sverige kunde ingen mera passande person upp- 
letas för att skickas till Rom. Han kom äter till 
Sverige inemot århundradets slut och inträdde dftr 
genast i full verksamhet. Han blef visserligen 
vald till biskop i Linköping, men hans val erhöll 
aldrig stadfåstelse. Hans verksamhet tillhörde 
hufvodsakligen det politiska och i ftnnu högre 
grad krigarens lif. Till herr Sten Sture höll han 
sig troget. Det ftr en småsak, men dock en ganska 
karakteristisk: nftr han, som andra högre andlige 
den tiden, forsåg sig med ett adligt vapen, satte 
han i skölden Sveriges tre kronor och herr Stens 
tre sjöblad, hvilket v&l må anses som en politisk 
förklaring af hans ståndpunkt.* Han var en 
praktisk natur, föga låmpad för det andliga stån- 
det, att döma efter de grofkorniga uttrycken i 
hans bref; han var dessutom en man, som aldrig 
förlorade modet, ftfven i de svåraste omst&ndig- 
heter förmådde skåmta, alltid fann nya hjälpmedel. 
Ett var det den tiden, som han af innersta hjftrta 
åstundade — nederlag åt danskarne och deras 
planer. Sedan den yngre herr Sten Sture fallit och 
ställningen i landet var oklar, gick han öfver till 
den danska sidan. Man kan icke förklara detta 
steg, men når han tog det, var han en gammal 

* Renterdahl har felaktigt uppfattat doktor Hemmings 
aigiU som rikssigill. Svenska kyrkan» historia III, 2, s. S9. 



— 108 — 

man, kanske bruten. Måhända ångrade han sin 
Ofvergång. Dftrom synes det vittna, att hans huf- 
vud fbU för en dansk bödels svärd. 

Ej många år efter doktor Hemming vftnde 
doktor Hans Brask från Rom tillbaka till Sverige. 
Han hade tankar på att få lefva i Bom såsom 
föreståndare för den heliga Birgittas has, men, 
återkommen, stannade han i Sverige och blef dfir 
biskop i Linköping. Han var »den mångsidigaste 
man den tiden i sitt fädernesland» och därjämte 
en mycket kraftig man. Han styrde sitt stift så 
som det höfdes en kyrkans storman, men hans 
intressen sträckte sig vidare ut, och de voro icke 
passiva intressen, som ledde honom att begagna 
sig af de förhållanden, hvilka utan hans medverkan 
kommit till stånd, han var en initiativens man. 
Han hatade danskarne och alla utländingar, som 
sökte vinna inflytande öfver Sverige. Liksom fru 
Birgitta grämde han sig öfver, att Skåne med 
tillhörande landskap hade gått förlorade för Sve- 
rige — för att icke tala om Gotland, hvilket på 
svekligt sätt hade blifvit förenadt med Danmark. 
Som sin lösen hade han satt, att Sverige skulle 
blifva väl vid makt med Guds hjälp. I utlandet 
hade han med vaket öga iakttagit hvad en blomst- 
rande kultur var och innebar. Sverige skulle 
icke stå utlandet efter. Landets ekonomiska väl- 



— 109 — 

färd låg honom nära om hjärtat. Konungens pla- 
ner att knyta förbindelser med Nederland intres- 
serade honom på det lifligaste — man skulle där- 
igenom blifva fri från beroendet af hansestäderna. 
S^el&rdema genom södra Östersjön voro ofta 
förbundna med farligheter. Dem kunde nian undgå 
genom att kanalisera Motala ström och öppna 
vattenförbindelse mellan Vettem och Venern. Salt 
var en nödvändighetsvara, hvilken måste hemtas 
utifrån. Kunde man icke vinna salt inom eget 
land? Han anordnade saltpannor vid Östergöt- 
lands kust, hvilkas resultat svårligen svarat mot 
hans förhoppningar. När någon prestman reste 
till utlandet, gaf han honom i uppdrag att gifva 
akt på industriella förhållanden, hvilka kunde lända 
Sverige till gagn. Men han var på samma gång 
en statsman, och såsom sådan hade han gjort sig 
mogen genom att sätta sig in i förgångna tiders 
förhållanden. Han kunde icke annat än erkänna 
det fosterländska elementet i konung Gustafs verk- 
samhet. Han ville gripa in och han gaf råd, lik- 
som han frågade om råd. Stark var hans vilja, 
och han trodde sig kunna leda den unge konungen. 
Han hade missräknat sig, och vilja möttes mot 
vilja, båda starka. Det visade sig snart, att 
konungens var den starkare^ Då var Hans Brask 
gammal och sjuklig. När han af omtanke för 



— 110 — 

fosterlandet och kyrkan uppmanade Gustaf Trolle 
att frivilligt afstå från ärkebiskopsstolen, skref han, 
att han vore fast besluten att dö for sitt lands 
frihet och för undanrödjande af alla dess faror. 
Det oaktadt försvann han från Sverige, man kan 
lätt tänka sig med hvilka känslor. 

Hemming Gad hade varit kanik i Linköping 
och kallats till biskop därstädes. Hans Brask 
torde hafva varit vestgöte, ty han gick i Skara 
skola, men sin märkliga roll i Sveriges historia 
utförde han såsom biskop i Linköping. Den tredje 
mannen, som jag i detta sammanhang vill nämna, 
var till börden östgöte och hette Johannes Magni. 
Han var född år 1488 och hade länge vistats i 
Rom, då han år 1523 sändes som påflig legat till 
Sverige, hvarest han fann Gustaf Eriksson redan 
vald till konung. Den svenska kyrkans ställning var 
då ganska betänklig, alldenstund flera stift stodo 
lediga och Gustaf Trolle icke ville söka befrielse från 
ärkebiskopsdömet. Johannes blef väl mottaga, 
särskildt af konungen och Hans Brask, och konun- 
gen begärde, att han skulle nämnas till ärke- 
biskop. Han nämndes år 1524 till administratör 
för Upsala stift. Konungens vägar och hans skil- 
des emellertid åt. När Johannes hade fått af 
konungen ett uppdrag att utföra i Polen, föredrog 
han att stanna i utlandet, men aldrig kunde han for- 



— 111 — 

gata fosterlandet och dess intressen. När han år 
1532 vistades i Danzig, s&nde han brodern Olaus 
till LQbeck, för att dftr taga reda på hvad hol- 
ländarne stämplade mot Sverige. Två år därefter 
underrättade han konung Gustaf om allt hvad han 
gjort till förmån fbr de svenska fångar, som fiinnos 
i Danzig. Ar 1534 blef han vigd till Ärkebiskop 
i [Jpsala. Han säger sig då vara villig att vftnda 
hem för att åter bringa Sverige in i den katolska 
och apostoliska enheten, från hvilken det hade 
ajffallit. Konung Gustafs tidigare uppmaning till 
honom att komma till Sverige hade han icke hör* 
sammat, då det icke varit för honom hedersamt 
eller nyttigt att vanda hem utan att hafva er- 
hållit årkebiskopspalliet. 

Fosterlandskarleken visar sig i det intresse 
han hyser för Sveriges välfärd under landsflyktens 
många och långa år, men ännu mera i de arbeten 
han skref om Upsala arkebiskopar samt om Sveriges 
öden. Sårskildt i detta senare arbete visar han 
sin karlek till fosterlandet genom ett måttlöst be- 
gär att förhärliga Sverige genom att förse det 
med en ansenlig och lysande forntid. Hvad han 
af patriotisk ifver konstruerat samman var ett 
Babelstorn, hvilket länge stod qvar. Hans upp- 
fattning af Sveriges fornhistoria, genom hvilken 
våra Karlar och Erikar fått så höga ordnings-* 



— 112 — 

nummer, har under århundraden varit bestäm- 
mande för den svenska historieskrifningen. 

Dessa kyrkliga patrioter, som verkade mot 
medeltidens slut och i början af den nya tiden, 
stodo på höjden af sin tids bildning. E>e hade 
sett mycket och låst mycket, och allt hvad de in- 
hemtat ville de göra gagneligt för Sverige. Ett 
lysande exempel på mångsidigheten af dessa stu- 
dier gifva oss de skrifter, som efterlemnats af 
doktor Petrus Magni, hvilken verkade i Rom från 
år 1508 till år 1524, då han tilltrftdde styrelsen 
öfver Vesterås stift. 



Jag har i det föregående endast en gång n&mnt 
den man, hvars öden och verksamhet jag nu går 
att skildra — Johannes' Magni broder Olaus. 

Han kallade sig i utlandet Olaus Magnus 
Gothus, liksom brodern kallade sig Johannes Mag- 
nus. Tidigare hette bröderna Johannes Magni och 
Olaus Magni.* Den nordiska seden att skilja sig 
från sina namnar genom tillägg af faderns namn 
var i södern mindre kand, hvilket kan förklara 

* Ärkebiskop Johannes undertecknar sig i ett bref från 
Danzig till konung Gustaf, dateradt den 15 febroari 1532, 
Johannes Magni och kallas så äfven i påfven Clemens Vlirs 
bref af år 1524, genom hvilket svenska riksrådet underrättas 
om hans ntuftmning till administratör för Upsala stifL 



— 113 — 

öfvergingen från Magni (=: Månsson) till Magnus, 
hvilket icke kunde Of^ers&ttas med annat ån >den 
store». Anledningen till ett sådant tillnamn kunde 
ju ansetts hafvB varit ftn en, än en annan. Det 
ar ju i aUmänhet TanskHgt att utreda namns ur- 
sprung och r&tta betydelse.* I nordiska urkunder 
b&r Olaus stundom ett annat tillnamn, hvilket 
icke ktingar lika vftl. I en konung Gustafs skrif- 
yelse till riksrådet af år 1526 omtalas han såsom 
magister Olof Magni Svinafot. Hertig Magnus af 
Sachsen*Lau^iburg nämner i ett bref till konung 
Gustaf af år 1532 en biskop Suinenfoet, som hade 
haft sin broder hos honom med mycken begäran, 
att biskopen måtte återkomma till sitt stift. Här 
gifve» detta tillnamn således åt (ärke)biskop Jo- 
hannes, hvilken i början af år 1532 skickade sin 
broder Olaus från Danzig till Ltlbeck. Under 
denna resa har tydligen Olaus uppvaktat hertigen. ** 
1 en odaterad tysk berättelse om svenskarne i 
Rom och om det där pågående arbetet att göra 



* Olaus Magni kallar den nyss omtalade Petras Magni 
eller Peder Månsson för Petras Magnns. — Anmärkas bör 
äfven, att Magnns icke var något i södern k&ndt dopnamn. 
Bet nppfanns 1 norden, nftr konung Olof den heliges son fick 
namnet Magnus efter Karlamagnus, d. t. s. Karl den store. 

** Min uppmärksamhet har riktats på detta bref af lek- 
tor Emil Hildebrand, hvars anteckningar rörande de två brö- 
derna blifvit stftllda till mitt förfogande. 

Sv. Akad. HandJ. fr. 1886. 12. 8 



— 114 — 

reformationen i norden om intet nftmnes Olof 
Schweinefuss. Då namnet förekommer i officiella 
handlingar, kunna vi icke antaga, att det varit 
ett förklenande öknamn, utan ett verkligt tillnamn. 
Namnet förekommer äfven senare. I Vadstena 
dombok för år 1593 omtalas en broder Måns 
Swinefoot, hvilken år 1596 kaUas magister Magnus 
Svinfoth. Denne var en brorson till Johannes och 
Olaus. Huru detta egendomliga tillnamn kommit 
till stånd, torde vara omöjligt att utröna. Den 
vapenbild, som Johannes och Olaus anvftnde, står 
icke i någon förbindelse med detta namn, ty den 
består af trenne sftdesstrån.* Författare under 
1600-talet hafva, tydligen missledda af det i utlan- 
det använda tillnamnet Magnus, hånfört bröderna 
och deras släktingar till den adliga ätten Store. 

Olaus Magni föddes i början af oktober 1490 
i Linköping. ** Fadern hette Magnus Pettersson, 



* Se t. ex. på Olai Magni Carta Marina^ å hvilken så 
Täl hans som broderns vapensköld är tecknad. 

** Han uppgifver själf födelsestaden {Historia^ bok 1, 
kap. 17). När han föddes, visade sig på ftstet tre solar och 
tre månar. Han tillägger blygsamt, att många andra föddes 
vid samma tid, hvadan han således icke tager åt sig detu 
järtecken. Bok 2 kap. 31 nämner han staden Linköping 
»onde mihi origo est>. Som hans födelsestad har Skeninge app- 
gifvits, jag vet ej af hvilket skäl. Om denna uppgift icke är 
helt enkelt gripen ur luften, behöfver den icke motsägas af 
nyss anförda ord, ty dessa ega giltighet, äfven om icke han. 



— 115 — 
modem Kristina. Han hade bröder och systrar; 

o 

af de senare var en nunna i Skeninge. Ar 1500 
vistades Olaus i Linköping och hade då till&Ue 
att se en falskmyntare lida sitt nesliga straff.* 
Antagligen var han då lärjunge i domkyrkoskolan. 
Han synes hafva fortsatt skolgången i Vesterås, 
ty han omtalar {Historia^ bok 21, kap. 48), huru 
han, »på skolpojkars sått», i midten af augusti 
månad insamlade utanför staden enbär. Detta 

o 

skedde femtio år innan han skref sin bok. Ar 1505 
var han i Oslo, där han i den helige Halvards kate- 
dral såg tvenne skinnbåtar från Grönland.** Det 
var således tidigt han började sina resor. Förmod- 
ligen var han följeslage åt någon förnämligare per- 
son, som af en eUer annan anledning besökte Norge. 
Han nämndes till kanik i Upsala och Lin- 
köping, men året eller åren för dessa utnämningar 
äro icke kända. Under åren 1510 — 1517 stude- 
rade han vid tyska universitet*** och vann vid 
något af dem magistergraden. 



ntan t. ex. hans fader var fOdd i Linköping. Att han på sin 
Carta Marina kallar sig Lincopensis, behöfver icke betyda, 
att han var från Linköpings stad; det kan angifva, att han 
var från Linköpings stift. 

* HUtaria, bok 6, kap. 13. 
** Historia, bok 2, kap. 9. 

*** Olans Magnns, Litterära fragmenter, ntgifna af Harald 
Hjäme (Historiska Handlingar^ del 12, n:r 2). 



— 116 — 

Efter hemkomsten begaf han sig till Upsala« 
dar hans kanikdöme väntade, men reste redan år 
1518 på anmodan af de% påfliga ombudet Johannes 
Angeli Arcimboldus till Norrland, >till bevarande 
af den kristna tron mot det småningom upptrå* 
dande Lutherska kätteriet». Han anträdde resan 
från Upsala. Vid den tid, då hermelinernas pels 
börjar rodna, i slutet af maj, red han genom 
Helsingland, där han synes hafva sett sig väl om* 
kring, ty hans år 1539 utgifna kart-a vittnar om 
en god ortkännedom. Han torde hafva besökt 
kyrka efter kyrka för att vid dem komma samman 
med menighetema. I Medelpad såg han en stor 
elf, som störtade fram bland QäUen och bibehöll 
samma hastighet under hela loppet ända ut till 
hafvet. När isblocken och trädstammarna dansa 
ned genom hvirflarna, då måste de, som bo i 
lågländta trakter, flykta till högre ort^r. Dess- 
värre kunna vi icke följa färden i alla dennas 
detaljer. Vi se, att Olaus under år 1518 möj- 
ligen besökte Vesterbotten * och att han då gjorde 
första bekantskapen med lapparne. Han har uppen- 

* Jfr Ahlenius, Olaus Magnus och hans framställning 
af Nordens geografi^ 8. 41. Olaus berättar, att han gjort 
forsförder i farkoster, som kallades »haapar». Ahlenias fram- 
håller, att ordet håp (håpar) i samma betydelse fta i dag före- 
kommer i Vesterbotten. Ordet kan dock tidigare hafva balt 
en Tidare förekomst. 



— 117 — 

barligen äfven rest inåt Norge. Jämtland måste 
han besOka, då det hörde till ärkestiftet. Men 
han talar ock ora personliga erfarenheter från 
Norge. De många namnen och bilderna å hans 
karta i trakten af Skurdalsporten synas antyda, 
att han rest denna väg för att komma in i Norge. 
Besöket i Vesterbotten redan år 1518 förefaller 
dock mindre sannolikt, då han vårtiden, således 

o 

år 1519, befann sig i Ångermanlands kusttrakt,* 
och då han först år 1519 besökte Bjuröklubb, som 
ligger i Vesterbotten, något i söder från Skellefte. 
Genom den vackra skärgården längre åt norr fär- 
dades han ända upp till Torne, hvarest han till- 
bragte midsommartiden. På eller utefter Torne 
elf färdades han vidare till Sankt Andreas kyrka 
i Öfver-Tome och till Pele, strax ofvanför Pen- 
täsjokis utlopp i hufvudelfven. ** Olaus fram- 
håller de stora farligheter, han i följd af sitt nit 
för offentliga angelägenheter måst genomgå, men 
det lider intet tvifvel, att i det hela mödor och 
faror vida uppvägdes af de tillfilllen han här fann 
att studera land och folk. Den tiden började 
man i alla Europas kulturland egna sin uppmärk- 

• Jfr Ahlenius, s. 44. 
•• Jfr Ahlenius, s. 46, 46. Läget af S. Andreas kyrka 
angifyes af J. Bure i hans bok Sumlen: »I Öfver-Tome var 
jag den 16 dec. 1600, där såg jag träkapellet, som är S. 
Anders' kyrka» 



— 118 — 

samhet åt jordens aflägsnare trakter och de Iftgre 
kulturformer^ som i dem förekomma. Norrlands 
aflägsnare delar voro en sådan utkant af världen, 
och förhållandena därstädes upptaga en icke obe- 
tydlig del i det arbete, Olaus sedermera skref 
öfver nordens natur och folk. Men utanför det 
nordliga Norge var ock ett sådant aflägset om* 
rade, rörande hvilket man släppte lösa tyglar åt 
fantasien. De äfventyrliga berättelser, som in- 
födingarne hade att förtälja, torde icke hafva 
förlorat i vidunderlighet genom den behandling, 
Olaus egnade dem. Alla mått växa här uppe. 
Fosterlandsvännen Olaus fann här mycket, till 
hvilket han icke kunde tänka sig någon motsva- 

o 

righet annorstädes. Areskutan och Syltoppen äro 
så väldiga QäU, att hela det öfriga Europa knap- 
past kan uppvisa någon motsvarighet. Ansenlig 
var ock den utsträckning, Olaus gifver åt Skandi- 
naviens norra del. Han säger sig därinom hafva 
under åren 1518 och 1519 färdats ej mindre än 
4,860 italienska mil, d. v. s. 900 svenska nymil. 
När Olaus kom tillbaka från sin långa resa, 
kunna vi icke med bestämdhet sfiga — det var 
väl under den senare delen af år 1519 — , ej heller 
veta vi, hvarmed han sysselsatte sig närmast efter 
återkomsten. Kanske var han sysselsatt med de 
iakttagelser och anteckningar, han hade gjort under 



— 119 — 

f&rden. Vi återfinna honom icke förrän den 8 
november 1520, då han var en förfärad åskådare 
af det ohyggliga blodbadet i Stockholm. »På en 
enda dag, den 8 november 1520, lät konungen på 
det grymmaste döda många furstar af olika grader» 
— Olaus sparade icke på titlarna, ty det var för 
honom angeläget, att utländingarne skulle få höga 
föreställningar om Sverige — , »många herrar och 
ämbetsmän och 194 borgare och ädlingar, hvar- 
vid jag var närvarande, helt fylld af häpnad och 
rädsla såg jag allt, och i trenne dagar lågo fram- 
för stadens rådhus liken på jorden, obegrafna, 
till dess de buros ut ur staden för att brännas. 
Detta var ett förfärligt skådespel.» Vittnen till 
blodbadet voro således både Olaus Magni och 
Olaus Petri. Båda voro mycket märkliga män, de 
vandrade olika vägar, men i kärlek till foster- 
landet och dess historia stodo de hedersamt vid 
sidan af hvarandra. 

Olaus stannade efter blodbadet i Stockholm 
och fick där genomgå de svårigheter, som den 
långa belägringen vållade staden. Han talar märk- 
värdigt nog intet om den. Det enda från beläg- 
ringen han bar att meddela är den iakttagelsen, 
att riktigt gammalt öl, bryggdt på korn, sådant 
som han fick dricka under belägringen, är mycket 
helsosamt, i synnerhet mot sten. 



— 120 — 

Hittills hade magister Olaus arbetet i kyr- 
kans tjenst, egaat sig åt vetenskapliga forskningar, 
s&rskildt geografiska och etnografiska. Nu börjar 
den tid, då han, drifven af omstftndighet»[ia, 
måste ^na sig ftfveo åt politiken. 

Såsom redan blifvit omtaladt, hade Johannes 
Magni år 1523 kommit tillbaka till Sverige efter 
sin långvariga vistelse i utlandet. Konungen hop- 
pades att få hans och genom honom kyrkans hjälp 
mot danskarne och deras medhållare, i främsta 
rummet Gustaf Trolle, hvilken icke vidare kunde 
tålas såsom svensk ärkebiskop, men ej ville afstå 
från sitt ämbete, hvarigenom han vållade osägliga 
svårigheter. Konungen hoppades att säkert ftota 
vid sig Johannes genom att åt honom erbjuda 
ärkebiskopsstolen. Men därtill erfordrades påfvens 
samtycke, och för att vinna detta sändes Olaus 
till Rom. Konungen skref, att magister Olaus 
var en hans trogne man, till hvilken påfven kunde 
sätta full lit. Konungens önskan vore, att den 
svenska kyrkan skulle genom påfiig auktoritet och 
i enlighet med de heliga &demas stadgar blifva 
förbättrad. Bröderna fingo således icke vara länge 
samman efter den mångåriga skilsmässan. 

Tvenne utfartsvägar voro den tiden de van- 
ligaste för svenskar, som reste till mellersta och 
södra Europa: öfver Lobeck och öfver Danzig. 



— 121 — 

Magister Olaus valde den senare vägen och har 
kanske redan då — år 1524 — i den preussiska 
staden knutit förbindelser, som kommo honom till 
pass under den följande tiden. Antagligen reste 
han i början af året, ty redan i maj utnämnde 
Clemens VII — såsom redan blifvit nämndt — 
Johannes till administratör för Upsala stora stift: 
de rent biskopliga handlingarna fick han icke ut- 
föra, men i öfrigt kunde han mäktigt gripa in 
så väl i stiftets som i rikets styrelse. Mera kunde 
icke uträttas, då förhållandet till Gustaf Trolle 
måste regleras i öfverensstämmelse med den kano- 
niska rättens föreskrifter. 

Den 6 maj utnämnde Clemens VII Johannes 
Magni till administratör för det svenska ärkestiftet, 
och från och med den följande dagen var Olaus 
Magni föreståndare för den hel. Birgittas hus i 
Rom. Den dagen reste nämligen den förre före- 
ståndaren, den nyutoämnde biskop Peder Månsson, 
från Rom, sedan han af Olaus, som den tiden 
måtte hafva varit förmögen, fått låna 350 dukater 
fbr att betala lösen för påfvens utnämningsbulla. 
Sedan annan föreståndare anländt till Rom, sak- 
nade Olaus anledning att stanna där längre, och 
han styrde sina steg åter mot norden. 

Vi finna honom år 1525 i Löbeck. I sin 
sträfvan att vinna en fullständig frigörelse for 



— 122 — 

Sverige, sökte konung Gustaf att frigöra landet 
från hansestädernas tyranni inom handelns område 
och riktade därför sin uppmärksamhet på de neder- 
ländska provinserna för att få till stånd en han- 
delstraktat, som kunde befria Sverige i ekono- 
miskt afseende från beroendet af hansan, ett be- 
roende, som icke sällan spelade öfver på det 
politiska området. Ärkebiskop Johannes och ko- 
nungens svåger, grefve Johan af Höja, uppehöllo 
sig år 1525 i Ltkbeck för att underhandla med 
ombud från Nederlaud, och Olaus slöt sig till bro- 
dern. Den 17 augusti 1525 träffades ett afbd 
om handel under tre år, och var således det när- 
maste ändamålet fylldt. Förhållandet meUan Olaus 
och konungen är således i det minsta tiU det 
yttre godt. Till lön för visade tjenster hade Olaus 
bedt att blifva ihågkommen vid tillsättandet af 
dekanatet i Linköping — han var då ännu endast 
kanik — , och konungen lofvade honom (i februari) 
att på detta eller annat sätt se honom till godo. 
I mars var emellertid konungen tveksam, huruvida 
han skulle sända honom att återupptaga under- 
handlingarna rörande handeln med Nederlanden. 
Förmodligen var det för konungen ej möjligt att 
finna någon lämpligare underhandlare, hvadan han 
i april antog Olai erbjudande att resa, därvid 
(den 22) uttalande sin erkänsla för det välvilliga 



— 123 — 

tillbudet och för allt omak han haft för konungen 
och riket, för hvilket han framdeles skulle be- 
lönas. I juli uttalar emellertid konungen i bref 
till magister Laurentius Andrese sin misstro till 
de båda bröderna. I samma månad har dock 
Olaus anledning att till konungen uttala sin tack- 
samhet för en mindre gåfva. Johannes, af konun- 
gen misstänkt för stämplingar med de utlandska 
fienderna och därjämte mindre väl sedd för sitt 
skrytsamma uppträdande, hade en tid varit in- 
ternerad i Gråmunkarnes kloster i Stockholm, men 
sändes i augusti till Polen att för konungens räk- 
nmg underhandla om ett gifte med den polske 
konungens dotter. I slutet af september skicka- 
des Johannes öfver Finland till Ryssland för att 
uppgöra fred mellan Sverige och den orolige östra 
grannen. Fred slöts först följande år. Redan 
dessförinnan hade Johannes återvändt till Danzig, 
hvarest han vistades i december 1526. Där upp- 
söktes han af Olaus, som hade slutat sitt arbete 
i Bremen. Ingen af bröderna återsåg efter detta 
Sverige, hvilket Olaus lemnat redan år 1524. 

Trots all misstro begagnade sig konungen 
fortfarande af deras tjenster. Johannes fortsatte 
giftermålsunderhandlingarna i Polen, men gjorde 
dera själf omöjliga genom att öfvertala konung 
Sigismund att som villkor för sitt samtycke upp- 



— 124 — 

ställa ett löfte af konung Gustaf om obrottslig 
tillgifvenhet för den romerska kyrkan. Olaus skulle 
fortsätta underhandlingarna i vestern, hvarom »kej- 
sarens undersåtar i alla vesterlanden> hade visat 
sig synnerligen angelägna.* 

Fastlagstiden 1527 begaf sig Olaus till Lo- 
beck för att lättare underhålla förbindelsen med 
konung Gustaf och mottog där befallning att resa 
till Nederland. Vägen till lands gjordes osäker 
genom hertig Karl af Geldern och »andre snapp- 
hanan. Olai hopp att i Hamburg finna ett skepp, 
som skulle segla till Amsterdam, gick om intet. 
Han fann farlägenhet på ett skepp, destinerad! 
till Antverpen, men detta fick hålla sig en månad 
utanför kusten af Ditmarschen och kom i början 
af sommaren ej längre än till Zeeland. Mid* 
sommartiden blef han i Gent mottagen af regen- 
tinnan öfver Nederland, kejsar Karl V:s syster 
Margareta. Underhandlingarna drogo ut på tiden. 
De på tyska affattade skrifvelser, som Olaus hade 
medfört, skulle öfversättas för regentinnan, som 
icke förstod tyska, yttranden skulle inhemtas af 
vederbörande, anmärkningar gjordes och besvarades. 
De första anmärkningarna voro sex och bemöttes 
af Olaus med mycken klokhet Det vore icke 

• Af ven i augusti 1626 hade underhandlingar blifvit förda 
i Keuburg, inom grefskapet Höja. 



— 125 — 

nyttigt för kejsarens undersåtar att alltid hafva 
tilltrade till alla hamnar i Sverige, hvilket de 
önskade, ty vore vissa hamnar best&mda att an- 
löpas under viss tid, då kunde man i tid föra 
dit sådana varor, som voro angenäma för vester- 
landingame, och kunde då skeppen inom kort tid 
blifva af med sitt, få ny last och vända hem. 
Hvar som helst i Sverige funnos icke menniskor, 
som kunde tala med de vesterländska köpmännen, 
det vore dessutom af vikt, att deras handel in- 
skränktas till sådana orter, hvarest kontroll kunde 
utöfvas öfver utförselsvaroma samt öfver främ- 
lingarnes säkerhet. Seglatsen till andra hamnar 
än dem, som hade blifvit föreslagna, vore mycket 
farlig och skadlig genom många blinda klippor, 
skär och grund; till och med de, som där dag- 
ligen vanka, hafva svårt att undkomma förderf, 
skada och sjövrak. Nederländame ville hafva upp- 
gift om bestämd plats strax innan- eller utanför 
rikets gräns, där de kunde få lots, om dennes 
aflöning för dag och mil samt om straff för en 
lots, som med vilja löper orätt kurs. Härtill sva- 
rade Olaus, att lotsar skulle icke fattas vid den 
tid, då kejserlig majestäts undersåtar väntades, 
ty allestädes ytterst i rikets gränser finnes nog 
af dem, som äro konstige och visse styrmän. De 
beskatta ingen främmande man med begäran om 



— 126 — 

oredlig lön. Skulle de begära för mycket eller i 
ond afsikt styra orätt, vore därför hårda stra£P satta. 
Den 14 oktober 1527 insände Olaus till konun- 
gen redogörelse för sina underhandlingar och före- 
slår tillmötesgående i fråga om lotsningen samt 
om tullfrihet och möjligast lindriga tuU for salt 
och kläde, »hvilket de öfvev allt annat bedja och 
begära». Under det nederländame öf^erlade sins 
emellan, hade han icke stannat i Gent, hvarest 
lifvet var djrare än i Rom och Venedig, utan 
rest omkring i landet för att efter konungens 
uppdrag studera pumpinrättningama, så att man 
skulle kunna befria sig från det myckna vatt^, 
som gjorde så många af Sveriges grufvor obruk* 
bara. Sparsamhet måste han iakttaga för att 
kunna under vistelsen därute lifnära sig. När 
han skulle resa från Ltkbeck, hade han i »täre- 
penningar» mottagit tre skeppund koppar och 
en läst järn — en synnerligen beqväm reskassa! 
— men som större delen af järnet var ogillt, 
fick han efter betalande af frakt och umgftlder 
endast 84 lybska mark, »hvilka han, med allra 
största besparing, till sig och två karlars behof, 
som han hade med sig, dagligen utlade, hva- 
dan han i Amsterdam nödgades sätta sig i gäld 
för 80 gyllen, att han ej skulle behöf^a umgås 
bland gode herrar på bettlarevis och fara dädan 



— 127 — 

med allra största uselhet.» Han anhåller därför, 
att konungen ville med första skepp sända honom 
sådan undsättning, att han kunde betala denna 
skald, i hvilken han kommit allenast för konun- 
gens och rikets skull. Hans egen ekonomiska 
ståUning var dålig, ty under tre år hade han icke 
från Sverige fått någon ränta, d. v. s. afkastning, 
af de två kanonikaten. »Såsom Ers nåd» — så slutar 
han sina påminnelser — »vill hafva mig ospard i 
rikets tjenst, att våga både lif och helbregda öfver 
land, vatten och mången farlig stig, så betror jag 
och beder, att allt sker utan min skada, jag vill 
för visso vara trogen och fast, ehvart Ers nåd mig 
sänder. Amen.» Redan innan konungen läste 
denna framställning, den 2 september, hade han, 
då det var tal om de kaniker, som icke höUo sig 
vid sin domkyrka och därför borde mista sina 
inkomster, undantagit mäster Olof, som användes 
i konungens och rikets tjenst. En del silfver, som 
tillhörde Olaus, hade redan år 1526 blifvit taget 
i beslag och öfverlemnats åt konungen.* 

Underhandlingarna om gifte mellan konung 
Gastaf och prinsessan Hedvig, prisad för skönhet 
och förstånd, fortforo och sköttes åtminstone till 
en del af Olaus, hvilken vid nyåret 1528 vistades 
i Polen, hvarest han reste omkring, synes det, 

* K, Gustaf La registratur^ del 3, s. 286. 



— 128 — 

äfven för att studera naturförhållandena. Han 
omtalar i sitt stora arbete de märkliga saltgruf- 
voma i Wieliczka och Bochnia samt uroxarna, 
som han hade sett i djurgården vid slottet Baksta. 

Genom konungens åtgärd skildes han kort 
därefter från Sverige. Hans två kanonikat, hvilka 
gåfvo honom en årlig inkomst af 200 dukater, 
indrogos. Icke nog därmed, hans enskilda för- 
mögenhet i silfver, penningar och pelsverk, hvil- 
ken han själf uppskattar till 860 dukater, togs i 
beslag. Han hade då att bereda sig på armodets 
hårda lott. Hans broders ställning var i detta 
afseende lika dålig. 

De båda bröderna tänkte det oaktadt troget 
på Sverige och voro angelägna att återimyta for- 
bindelsema, i hopp att kunna återföra landsmän- 
nen till hvad de ansågo vara den enda rätta tron. 
I februari 1532 skref Johannes från Danzig till 
konung Gustaf, att han hade skickat Olaus till 
Lubeck för att få reda på hoUändarnes förbindel- 
ser med konung Kristian. Det var under d«ma 
resa som Olaus uppvaktade hertig Magnus af 
Sachsen-Lauenburg, konung Gustafs svåger, fbr att 
bedja honom arbeta för brodern Johannes' slut- 
liga uppsättande på ärkebiskopsstolen i Upsala. 
Han uppvaktade äfven hertig Albrekt af Preussen, 
antagligen i samma ärende. 



— 129 — 

Under åren 1533 och 1534 besökte båda brö- 
derna Rom, men voro redan sommaren det senare 
året åter i Danzig. Johanne» uppvaktade konun- 
gen med det ena brefvet efter det andra, enligt 
hvad han sj&lf uppgifver i ett bref af den 8 oktober. 
I december skref han åter till konungen och om- 
talade hvad han och brodern hade gjort för de 
svenska fångar, som befunno sig i Danzig. Han 
framhöll därjämte, huru viktigt det vore, att 
konungen sökte förvärfva Danzigs välvilja. Hvad 
nu kunde uträttas med ett ark papper, skulle 
senare kräfva allra största arbete och omsorg. 

Vid denna tid hade Johannes omsider blif^it 
af påfven erkänd som ärkebiskop. Han vände sig 
då den 20 december 1534 till kapitlet i Upsala 
med uttalan af sitt hopp, att konungen nu ville 
låta honom komma hem. Han hade förut flera 
gånger uppmanats att vända åter, men han hade 
då ansett det ej vara lämpligt att komma, då han 
ännu icke blifvit vigd och erhållit pallium. Hans 
tal om de upprepade anbuden att komma åter 
torde knappast få tagas efter bokstafven. Han 
och brodern synas hafva varit af den sangvini- 
ska natur, att de, trots allt, hade förmåga att 
se hvad de hoppades nära att vinna fullbordan. 
Hvad ärkebiskopsdömet beträffar, hade Johannes 
alls ingen utsikt, då Laurentius Petri redan år 

5v. Akad, Handl fr. 1886. 12. 9 



.J 



— 180 — 

1531 hade blifvit vald till ärkebiskop, visserligen 
på ett sfttt som icke kunde af Johannes god- 
kftnnas, men som af konungen och det svenska 
presterskapet ansågs vara fullt tillfredsstftUande. 

Till det kyrkomöte, som kallats att samman- 
trftda i Vicenza år 1537, mottogo brOdema Jo- 
hannes och Olaus kallelse. De foro genom Polen, 
Schlesien, Mähren, nedre Österrike, Steiermark och 
Eftmthen. Under försommaren voro de i Friaol. 
Resan fortsattes öf^er Mantua — kyrkomötet hade 
blifvit uppskjutet — , Bologna och Florens till 
Rom, dit de anlände den 5 oktober 1537. 

Det uppskjutna kyrkomötet skulle komma till 
stånd i Vicenza år 1538. BrOdema begåfvo sig 
dit. Då äfven nu kyrkomötet blef om intet, be- 
gåfvo de sig till Venedig, där de på det vän- 
ligaste mottogos och understöddes af patriarken 
Hieronymus Quirinius. Under nio månader voro 
de hans gäster. Under denna tid utgaf Olaoa sin 
stora karta öfver norden. Johannes kallades af 
påfven tillbaka till Rom, dit bröderna anlände 
den 23 januari 1541. Ehuru bruten till helsan 
och nästan blind, synes Johannes af sin påflige 
herre hafva varit ansedd som synnerligen använd- 
bar. Det först till Mantua och Vicenza utlysta 
kjorkomötet skulle till sist hållas i Trident, och 
Johannes hade fått befallning att infinna sig där. 



— 131 — 

Han synes haf^a fått p&minnelse att påskynda sin 
afresa, hvadan han den 8 mars 1543 förklarade 
sig visserligen redo att fara, men d&rtill fordrades 
penningar; med 10 dukater och 6 giulier, som 
han mottagit, kunde han ingenstädes komma. 
För den tidigare resan till Vicenza hade han måst 
sftlja sina tillhörigheter och upplåna 300 dukater, 
hvilka ftnnu voro obetalda. Att föredraga egen 
hvila framför kyrkans gagn kunde icke falla 
honom in. Mötet blef uppskjutet till år 1545. 
Innan det sammanträdde, afled ärkebiskop Johannes 
den 22 mars 1544, efter i det närmaste aderton 
års landsflykt. Påf^en Paul III utnämnde Olaus 
till hans efterträdare.* Den 28 juni 1544 utfär- 
dades fullmakt för en biskop att å någon sön- 
eller helgdag på lämplig ort, i närvaro af två eller 
tre biskopar, ceremonimästare och andra, efter mot- 
tagen ed viga Olaus Gothus till ärkebiskop. Utnäm- 
ningen och vigningen voro naturligtvis utan ringa- 
ste betydelse för den svenska kyrkan, som ej längre 
aktade påfvebud. 

* Det appgifyes, såsom det synes af goda sagesman, att 
Ölans Tarit domprost i Strengnäs. Vi hafva i det föregående 
sett, att han år 1627 ftnnn Tar kanik i Linköping, och efter 
detta år har han helt visst icke i Sverige blifvit befordrad 
till någon högre kyrklig värdighet. Enda möjligheten vore, 
fttt han bliffit af påfven n&mnd till domprost, men då var 
Qtnftmningen ntan betydelse. 



— 132 — 

Olaus sändes till kyrkomötet i Trident. Ärke- 
biskop Adolf af Köln hade skaiSat kabeljo för att 
undfägna deltagarne i kyrkomötet under faste- 
dagar. »Få af de italienska prelaterna», berättar 
Olaus, »vågade smaka denna fisk, ehuru fint till- 
lagad, men för mig var den ytterst angenäm för 
dess kända smak, hvilken jag icke fått känna 
under många år.» Mötet förlades sedermera till 
Bologna, och Olaus stannade där, med afbrott fbr 
tvenne hastiga resor till Venedig åren 1548 och 
1549, hvarest han ville åstadkomma uppbrännandet 
af en del lutherska böcker. 

I slutet af september 1549 återkom han till 
Rom, på kallelse af påfven. Han fann där ingen 
annan bostad än några »fattigkammare» i den 
heliga Birgittas mycket förfallna hus. Han hade 
visserligen redan år 1542 af påfven erhållit pres- 
terlig befattning i Polen, dit han gärna ville 
komma, dels för att få ett ordnadt uppehälle, dels 
för att vara Sverige närmare, med hvilket han 
synes hafva underhållit förbindelse,* men han 
kom aldrig i besittning af denna befattning. Ännu 
år 1545 söker han att komma i åtnjutande af den. 
I ett bref af den 16 oktober, i hvilket han talar 
om denna sin angelägenhet, nämner han ett till- 

* Vid det tridentinska mötet sammanträffade ban med 
grefye Johan af Höja. 



— 133 — 

ämnadt anfall från Ryssland mot Sverige. Han 
meddelade ftfven den för honom tilltalande upp- 
giften, att flere gamla riddersmftn i Sverige voro 
ganska angelägna att vända åter till den gamla tron. 

Litterär verksamhet fyllde hans senaste år. 

Ar 1553 utgaf han från trycket sin framlidne 
broders tvenne skrifter Ulfs Vita Eatharinse och 
Vita abbreviata S. Birgitt». I januari hade han 
fullbordat tryckningen af broderns Historia de 
omnibtts Gothorum Sveorumque regibus. Han till- 
ägnade boken åt hertigarne Erik, Johan, Magnus 
och Earl och sände i mars ett exemplar till konung 
Gustaf. I maj skref han ett bref till konungen, 
i hvilket han omtalar sändningen och — naivt 
nog — klagar öfver att han, ehuru för elfva år 
sedan stadf^t till ärkebiskop i Upsala, ej hade 
fått en skärf därifrån, ej heller hört ett ord från 
konungen. Denne skref den 8 augusti ett skarpt 
svar och kritiserade sedan med bitterhet boken, när 
han följande år hade fått den i sina händer. I 
oktober 1554 fullbordade Olaus sitt eget stora ar- 
bete om förhållandena i norden. Samma år lade 
han sista handen vid några själfbiografiska upp- 
teckningar, hvilka af professor Hjärne blifvit funna 
i det Jagellonska biblioteket i Krakau. * Hans 

• Af Hjäme tryckta i Historiska Handlingar^ del 12, 
n:r 2. 



— 134 — 

sista arbete var en biografi Ofver brodern, hyilken 
han fogade till dennes Historia fnetropolitana 
ecclesicB Upaalenaisy hvars första upplaga trycktes 
år 1557. 

Olaus Magni afled, efter det vanliga antagan- 
det, den 1 augusti 1558. Hans testamente är 
dateradt den 31 juli 1557, bouppteckningen den 
2 augusti 1557. * 

Han blef begrafven vid broderns sida i Pe- 
terskyrkan i Vatikanen. Ingen vet, hvar deras 
grafvar legat, ty intet spär af dem finnes nu i 
behåU. ** 

Olaus Magni, liksom brodern, räknade som 
sin största berömmelse det nitiska arbetet i den 
katolska reaktionens tjenst. Afskuren från en 
direkt inverkan på fosterlandet, sökte Olaus i Rom 
förbereda en stundande revolution i kyrkligt han- 
seende. Jag har redan anfört den tyska ber&ttelsen 
om Olof Schweinfuss och hans propaganda i Rom; 
han hade hos sig tjugu svenskar och finnar, som 
skulle utbildas i hans anda. Tvenne sl&ktingar 
lat kan komma till sig för att uppfostras i den 
katolska tron. *** Hans reaktionära intresse galide 

* Båda &ro tryckta af Bertolotti i Archvno storieo 
italianOj ser. 5, del 7, d&refter i Hiatoriaka HcmdUngar^ 
del 12, n:r 2. 

** Enligt ben&get meddelande af friherre Carl Bildt. 
*** Historisk tidskrift 1882, 8. 265. 



— 135 — 

i firftmsta rummet Sverige, men han insåg, att 
skulle reaktionen segra, måste man angripa hvad 
han ansåg vara det onda öfver hela linien. Han 
ville utverka ett kejserligt förbud mot den katter- 
ska undervisning, som meddelades vid de tyska 
universiteten, hvilka besöktes af svenska studerande. 
Till konung Gustaf skref han emellanåt, men ut~ 
öf^ade naturligtvis ingen inverkan på honom. Han 
räknade på hjslp af konungens svarmoder och 
syssling, £ru Ebba, en dotter till den bekante 
orostiftaren herr Erik Earlsson och brorsdotter 
till biskop Kettil Earlsson. Hon var den katolska 
bekännelsen trogen, men förmådde, såsom han 
sj&lf medgifver i de biografiska anteckningarna, 
intet öfver konungen. Han var ifrigare i sin nit- 
älskan ftn de kyrkliga myndigheterna i Rom. En 
turkisk lindansare hade kommit till staden och 
ville där visa sin konst på en lina, hvars ena 
ände skulle fSatas vid den helige Petri klocktorn. 
Så snart Olaus fått veta detta, anropade han flere 
kardinaler och andra, som stodo påfven nftra, för 
att hemst&lla om förbud åtminstone för turkens 
uppträdande å ett heligt rum under jubelåret 
(1550) och pilgrimemas tillopp. 

Vi måste akta hans fromma nit, som grundade 
sig på en fast öfvertygelse, och erkänna det foster- 
ländska i denna hans sträfvan. 



— 136 — 

Han var, såsom jag redan framhållit, en sang* 
yiniker. Efter dryga förluster i ekonomiskt hftn- 
seende och egande få hjälpmedel, skydde kan ej 
för betydande utgifter, när det gällde att fostra 
vedersakare mot det lutherska kätteriet, att hjälpa 
en vän att utgif^a ströskrifter mot lutheranerna, 
att hjälpa upp den heliga Birgittas hus. Trycket 
af hans egna och broderns skrifter kräfde helt 
visst betydliga utgifter. Sannolikt mottog han 
härför bidrag af mecenater. Allra störst fram- 
träder hans sangviniska lynne, då han trodde på 
möjligheten af en katolsk reaktion i Sverige den 
tiden, under konung Gustafs herraväldes dagar. 

Han saknade icke känsla af eget värde och 
af hvad han arbetade. Han blef genom den ställ- 
ning, han intagit i de kyrkliga striderna, beröf^ad 
sina regelbundna inkomster från Sverige, miste 
till och med sin enskilda förmögenhet eller åt- 
minstone den drygare delen af denna. Under 
landsflyktens tid anlitades han gång efter annan 
om arbete, och har han uppenbarligen ansett sig 
hafva fått en lön, som icke svarade mot arbetets 
storlek.* Under sådant förhållande växa gärna 
föreställningarna om arbetets betydenhet. Jag 
har redan anfört ord af Olaus Magni, i hvilka 

* Så väl han som brodern synes haft berätUgadt skäl att 
klaga. Jfr HisUmska handlingar^ del 12, n:r 2. 



— 137 — 

han omtalar sina mOdor och svårigheter i tjensten 
för det allmänna. Ännu bjärtare framtrftder detta 
påpekande i de sjftlfbiografiska anteckningarna^ 
hvilka i grunden icke ftro annat än en meritlista* 
Det är att märka, att han omtalar sig själf som 
tredje person. lOm han ville uppräkna eller be- 
skrifva, huru många mödosamma och sömnlösa 
nätter, han under tre och trettio år genomgått 
för att till religionens bästa skrifv^a bref och upp- 
lysningar, huru många faror han genomgått till 
lands, i skeppsbrott, genom köld och hunger och 
törst och i ödemarker, huru många försåt och 
plundringar han undergått, så i ftdemeslandet 
som utom detta, genom kättares hätskhet, huru 
han hemsökts af alla slag af olyckor för sitt nit 
att bevara den katolska tron, lydnaden för den 
apostoliska stolen och kyrkans enhet, skulle han 
kunna väcka medlidande äfven hos dem, som icke 
haf^a del i mensklig odling. Det föregående har 
blifvit troget framställdt (med förbigående af 
många och svåra mödor), på det alla rättsinnade 
må hafva klart för sig, att denne ärkebiskop Olof 
under de föregående åren icke varit, ej heller nu 
är sysslolös, när det gäller religionens sak, såsom 
illasinnade påstå, sägande honom föredraga en- 
skild ro framför det allmänna bästa.» Slutorden 
äro desamma, som brodern Johannes använde i ett 



— 138 — 

bref till påf^en af &r 1543 (jfr sid. 131). Öfver- 
ensstämmelsen torde bero d&rpå, att Sfven detta 
bref var skrifvet af Olaus, hvilken under brodwns 
sjuklighetstid var hans hjälpreda. Såsom sådan 
kallades han ftn sekreterare, ftn kansler. Titeln 
gOr föga till saken. Mera vftrdt att minnas ftr 
det goda förhållandet mellan bröderna. 

Att Olaus varit obrottslig i utförandet af 
kyrkans vårf, att han icke skytt mödor och upp- 
offringar, det må vi med full rätt unna honom 
som ett hedrande eftermäle. 

Ofta hftnder det, att hvad en menniska anser 
vara sin fbmftmsta egenskap och sina fbm&msta 
gärningar, icke på samma sätt uppfattas af sam- 
tiden, ännu mindre af eftervärlden. Utvecklin- 
gens följande gång har uttalat domen öfver Olai 
reaktionära sträf vanden i kyrkligt hänseende. Efter- 
världen ärar honom i främsta rummet som karto- 
graf och etnograf, d. v. s. för hans vetenskapliga 
arbete.* 

Han har haft en skarp iakttagelseförmåga. 
Reste han i kyrkliga angelägenheter eller i diplo- 
matiska eller färdades han fram helt enkelt som 
resande, öfverallt hade han ögonen öppna för de 



* Jubileumsåret 1550 tryckte Olaus en liten samling af 
den heliga Birgittas böner — hans enda skrift af religiöst 
innehåll, som för närvarande ftr kftnd. 



— 189 — 

m&rkliga ting, som kunde förekomma vid sidan 
af vSgen, och allt emellanåt vek han af för att 
uppsöka s&danty som kunde vara v&rdt att se. 
Gång efter annan berättar han i sin historia: 
där eller där såg jag det eller det. Han hade 
ett godt minne — medeltidens menniskor synas i 
aUmSnhet hafva haft godt minne, då detta icke 
fOrslappades genom tillit till det skrifna ordet — , 
eller ock har han fört noggranna anteckningar. 
Huf^uddelen af hans bok gäller förhållandena i 
norden, och således måste materialierna tiU denna 
del hafva varit samlade före år 1524, då Olaus 
för aUtid lemnade Sverige. Om enstaka tilldra* 
gelser kunde han i utlandet få underrättelse, men 
helt visst icke om de förhållanden, under h vilka 
lif^et där uppe gick sin normala gång. När han 
afslutade det förnämligaste materialsamlandet, var 
han endast 34 år gammal. Redigerandet af boken, 
i hvilken enstaka tillägg upptagas, grundade på 
iakttagelser i utlandet, torde tillhöra landsflyktens 
tid, under hvilken hans tankar med kärlek vände 
tillbaka till fäderneslandet, som han ville göra 
icke blott kändt öfver hela världen utan ock äradt. 
Han har ock egt det mest mångsidiga in- 
tresse. Stort och smått gjordes till föremål för 
hans iakttagelser. I kyrkligt hänseende tillhörande 
den förgångna tiden, tillhörde han som forskare 



— 140 — 

renässansen. Denna tid var upptftcktemas, icke 
blott i den mening att nya världsdelar uppdagades. 
Man gjorde upptäckter inom alla områden, man 
upptäckte antiken med dess skatter af konst och 
litteratur, man upptäckte menniskan, folken och 
naturen. Inom alla områden varsnade man nytt, 
som man hittills hade gått förbi med förbundna 
ögon. Inom alla områden sjöd arbetet. 

Historien hade hittills skildrat regenters och 
stormäns handlingar och öden, folkens för så vidt 
de tvungos att taga del i de förra så väl som i 
de senare. När grjmingen till den nya tiden 
började skymta fram och äfven de förut undan- 
trängda började utöfva ett inflytande i politiskt 
hänseende, var det endast handlingar och af dem 
framkallade öden, som krönikorna skildrade. Att 
studera ett folk sådant det var i sin utpräglade 
egendomlighet, framkallad genom naturliga anlag, 
genom den omgifning, i hvilken det lefde, genom 
hvad det under flydda århundraden genomgått, 
detta var något nytt. Att man, under de geogra- 
fiska upptäckternas tid, egnade uppmärksamhet åt 
de vilda folkslag, som man fann bortom hafven 
och som i snart sagdt allt, utom det rent mensk- 
liga, bildade en bjärt motsats till européerna med 
deras urgamla bildning, detta var helt naturligt. 
Det är lätt att iakttaga det fullt främmande, med 



— 141 — 

bvilket man icke känner något gemensamt, inför 
hvilket man dftrför känner sig uteslutande som 
en åskådare. Det är ett betydande framsteg, nftr 
man vågar sig på den vida svårare uppgiften att 
sätta sig in i egendomlighetema hos det folk, 
hvilket man själf tillhör, att iakttaga aUt, stort 
och smått, som tillhör det egna alldagliga lifvet 
och som man därför i de flesta fall är med om 
af vana, utan att däråt egna den minsta tanke. 
Att i förhållande till allt det, i hvilket man från 
barndomen lef^at, intaga en objektiv ståndpunkt, 
så att man kan se och bedöma det, detta kräfv^er 
ett alldeles särskildt arbete. Svensken Olaus Magni 
tillkommer hedern att hafva utarbetat den första 
utförliga skildringen af ett europeiskt folk i dess 
naturomgifning och dess egendomligheter. Där- 
med har han gjort sitt folk för samtiden och för 
den närmaste eftervärlden väl bekant, och härmed 
har han vunnit det ena af de syften, för hvilka 
han arbetade. Senare trädde hans arbete mera 
i bakgrunden, så att man år 1816 kunde säga: 
»Af hans Historia de rebus septentrionalibus hafva 
flera upplagor, kompendier och öfversättningar 
utkommit, fast aldrig här i Sverige. Hofrådet 
Warmholtz har om dem lemnat fullständiga biblio- 
grafiska underrättelser i sin Bibliotheca historica, 
men ingen har läst dem med uppmärk- 



— 142 — 

samhet.:» Detta yttrande eger nog giltighet för 
den tid, då det f&lldes. I nyare tid har man äter 
vändt sig till Olai storslagna arbete och funnit 
det vara en guldgrufva för den, som vill studera 
vårt folk i forna dagar. Nu är man villig att 
egna författaren den heder, som tillkommer honom. 
Hans arbete skiljer sig dock i mycket från 
en etnografisk skildring, sådan den nu skrifves. 
Men detta är icke Olai fel. Han var ett barn af 
sin tid och därmed i mycket bunden af dess sått 
att forska och af de former^ i hvilka den tidens 
lärdom uppträdde. Man fann det då nOdigt att 
lysa med lån från de klassiska författame. Olaas 
gjorde detta så mycket hellre, som han höll på 
de svenska götames uppträdande i södern såsom 
de klassiska författames goter, hvilka mäktigt 
grepo ia på vidsträckta områden. För honom 
är detta förklarligt, ja, rent af naturligt, men 
det är näppeligen förlåtligt, när man tvenne år- 
hundraden senare i Sverige trampade i samma 
spår, såsom då Björner år 1739, när han skall 
skildra en nordisk hjälteprydnad af guldringar, 
börjar med att ur Jobs bok bevisa, att våra fader 
i forntiden smyckade sig med gyllene ringar. 
Äfven i detta fall se vi, huru det, som en tid 
skattas högt, under en följande tid förlorar i 
kredit. All denna lärdomsapparat, öfver hvilken 



— 143 — 

Olaus beh visst var mycket stolt, ftr inför nutiden 
foga mera ftn skräp, ur hvilket man plockar fram 
guldkornen, hvilka, dess bättre, förekomma i stor 
ymnigbet. 

Bröderna Johannes och Olaus kftnde behof af 
att åt sitt fosterländska sinne gifva ett utlopp 
genom att skildra, den förre Sveriges politiska och 
k3^kliga historia, den senare dess kulturhistoria. 
Den förres arbeten aro fantastiska och partiska; 
till och med gent emot de fakta han anför an- 
tager man g&ma en viss försiktighet. Det fantasti- 
ska elementet saknas ej heller i Olai arbete, men 
i detta finnes så mycket, som gifver det ett for 
alla tider beståndande varde. 

Under landsflyktens dagar kommo de båda 
bröderna i beröring med många, som skattade 
deras lärdom, liksom deras umgängesväsen, högt. 
Hvarhelst de uppehöllo sig, trädde de in i de 
kretsar af lärde och upplyste män, som där fun- 
nos, eller sådana slöto sig kring dem, meddelande 
dem af sitt, af dem lånande deras. I Danzig sam-* 
manträffade de med den lärde portugisen Damianus 
a Goes, som med dem »knöt ett oupplösligt vän- 
skapsband» och prisar dem högt.* Bairaren Jacob 
Ziegler utgaf år 1532 i Strassburg ett geografiskt 

* De rebus kUpamciSy bmtanieiSj aragonicis^ indicis et 
cethiopicis Danniani a Goee LueUani opera. Köln 1602. 



— 144 — 

arbete, i hvilket, utom skildringar af S3rrieiiy Pale- 
stina, Arabien och Egypten, ftfven förekommer ett 
geografiskt arbete ötver Skandinavien (Schandia) 
samt en historisk berättelse om Stockholms blod- 
bad. * Som hemulsmftn för Schondia n&mner 
Ziegler sina v&nner i Rom Ärkebiskopen i Trond- 
hjem Erik Walkendorf, hvilken, landsflyktig, an- 
l&nde till Rom i början af år 1522 och afled dår 
den 28 november, dennes efterträdare Olof Engel- 
brektsson, hvilken, för att af påfven vinna stad- 
ftstelse i sitt ärkebiskopsdöme, kom till Rom under 
senare hälften af år 1523 och lemnade staden i 
februari 1524, ärkebiskop Johannes Magni i Up- 
sala, hvilken vistades i Rom till år 1523, då han 
återvände till Sverige, och biskop Peder Månsson, 
hvilken lemnade Rom år 1524. »Trov&rdigare 
hemulsm&n har man, enligt mitt förmenande, al- 
drig haft för okända orter och folk.» Som Ziegler 
icke n&mner Olaus Magni, var han tillsammans 
med brodern Johannes under deimes första vistelse 
i Rom. Hans arkebiskops- och Peder Månssons 
biskopstitel bero på de vardigheter dessa två hade 



* Beskrifiungen öfver Schondia &r af mig aftrjckt, med 
öfyersättning och anmärkningar, i Svenska sällskapet för 
antropologi och geografin geografiska sektionens tidskrift^ 
hand 1, n:r 2; ber&tteben om Stockholms blodbad Sraftryckt 
i Scriptores rerum Sueeiearum medii crot, del 3: i, s« 71 — 77. 



— 145 — 

fttt efter Zieglers v&nskapliga umgänge med dem 
och fbre det år, då han nedskref sin Schondia. 
Johaanes Magni hade redan då under arbete en 
bok om Skandinavien. Med den redan n&mnde 
Adolf af Schauenburg, ärkebiskop i Köln, torde 
Olaus hafva trädt i närmare beröring, eftersom 
han till honom dedicerade sitt stora arbete om 
Norden. I Italien sammanträfBade han äfven med 
spanske historieskrifvaren Francesco Lopez, hvilken 
af Olaus erhållit hvarjehanda upplysningar.* Under 
umgänget med de lärda vännerna torde mycket 
af det dagliga lifvets vedervärdigheter hafva blifvit 
glömdt. 

Olaus Magni tryckte år 1589 i Venedig en 
stor karta öfver norden. Friherre Nordenskiöld 
gifver denna karta det hedrande vitsordet: »Den 
står, så väl i afseende på sin storlek som genom 
rikedomen på geografiska och etnografiska detaljer, 
ojämförligt främst bland dylika arbeten, som dit- 
tills i tryck oflFentligg|orts>.** Den betecknar så- 
lunda ett betydande framsteg i kartografiskt hän- 
seende. 

De fbrsta kartor, som inom sin ram upptaga 
norden, äro naturligtvis ritade i de södra landen, 

* Norik Historisk Tidsskrift, ser. 2, band 6, 8. 885 f. 
•* Periplns, s. 92. 

8v, Ahad. Bandi, fr, 1880. 12. 10 



— 146 — 

inom hvilka den antika odlingen blomstrat och 
utofvade ett m&ktigt inflytande pä medeltidens 
vetenskapliga strftfvanden. Men underligt te sig 
konturerna af de nordiska landen å dessa ftldsta 
kartor. De ftro tecknade på m&få, emedan man 
visste, att det fanns land där uppe i världens nt- 
kanty upp emot »den trakt, som ej kunde bebos 
för köldens skuld», såsom det heter å Pietro 
Vescontes världskarta af år 1320. Liuonia in* 
tager den vestligaste delen af denna hemska trakt 
och hänger genom ett smalt ed samman med 
Gotia barbaricay hvilket åter är landfiEtst med Pom- 
mern, Polen, Sachsen, Hessen o. s. v. Grenom ett 
annat ed står Gotia i förbindelse med ett nästan 
helt kringflutet land, hvars olika delar bara namnen 
Noruegaj Suetia^ Dacia och Gotilanda.* 

Antikens folk hade obetydlig kunskap om 
landen kring Östersjön. En Pytheas kom redan 
före Alexander den stores tid till Norden och for- 
täljde efter hemkomsten hvad han där skådat, men 
det föll sig svårt för hans samtida och efter* 
kommande att fatta hvad han sade, ty det skilde 
sig i så hög grad från allt hvad man förut visste. 
Ännu svårare var det att af hans uppgifter, hvilka 
visst icke voro många eller omfattande, bilda ett 

* Vescontes karta finnes i minskad skala återgifr» i 
Nordenskiölds Peripltts, s. 17. 



— 147 — 

helt, som kunde utgöra ett nytt kapitel i den 
tidens geografi. Andra, samtida med Alexander, 
hade ock något, att fört&lja om de hyperboreiska 
trakterna, men detta något var hufvudsakligen 
namn, hvilka beteckna de koldföreteelser, som 
voro fOr norden karakteristiska. De författare, 
som skrefvo under det första århundradet efter 
Kristus, veta något mera, men ej mycket Pompo- 
rnas Mela känner den stora ön Codanaviaj under 
hvilken namnform väl döljer sig det senare Scati-- 
navia eller Scandinavia. Plinius d. ä., som sjftlf 
hunnit så långt i norr som till landet mellan 
Ems och Weser och som kände till den beskick^ 
ning, som kejsar Nero affftrdat till de bemstens- 
rika landen vid de norra hafven, har ej mycket 
mera att berätta. Han känner dock Scatinaviaj 
Sveriges sydligaste del, det nuvarande Skåne. 
Tacitus känner en ö i det norra hafvet, å hvilken 
funnos svionemas folkrika samhällen, mäktiga genom 
vapen och skepp. Ptolemaeus från Alexandria, som 
vid midten af det följande århundradet skref sin 
geografi och ritade sina kartor, låter Jutland 
(Cymbria Chersonesus) sträcka sig från fastlandet 
åt nordost, och öster om denna halfö ligger ön 
Scandia i det germanska hafvet, hvilket endast 
är en del af den ocean, som i norr begränsar den 
bebodda världen. 



— 148 — 

Viflserligen var afttåndet stort mellan de land, 
som rtienades till det romerska riket, och landen 
vid och bortom Östersjön, v&l hörde direkta för- 
bindelser mellan de tvenne områdena till silUsynt- 
heterna, dock hade vi nästan kunnat vänta, att 
man inom det romerska riket skulle kAnt något 
mera om de nordiska förhållandena, eftersom åt- 
minstone till en tid, enligt fomsakernas vittnesbörd, 
ganska lifliga förbindelser rådde mellan riket och 
norden, förbindelser hvilkas utgångspunkter Aro 
att söka så vftl vid Khen som vid Donau. De ro- 
merska föremål, som kommo till norden, och de 
nordiska varor, som lemnades i utbyte, torde v&I 
hafva gått genom flera hftnder, innan de hunno 
de orter, inom hvilka de i våra dagar blifdt 
hittade. Men med fbrsmålen, som så fbrtskaffades, 
borde månget taladt ord hafva följt, hvilket 
kunnat hinna deras öron, som förstodo att lAgga 
samman spridda uppgifter för att dftraf åtminstone 
försöka att göra ett helt. SSrskildt måste sftod- 
ningama till södern af bemsten, som af gammalt 
öfverallt ådrog sig stor uppmärksamhet i följd af 
den lysande färgen, hafva riktat tankarna på och 
framkallat frågor om de orter, från hvilka detta 
lyxföremål hemtades till det romerska riket. 

Den tid kom, då dettas dagar voro räknade och 
tecken yppade sig till en ny tingens ordning. De 



— 149 — 

germanska stammarna uppträdde inom riket och 
framkallade betydliga omhv&lfiiingar. De bevarade 
troget minnet af forntida hem längre åt norr; åt- 
minstone vissa af dem stodo i förbindelse med 
frftnderna i norden. Nftr det heruliska våldet i 
Ungern blef sönderslitet, drog en del af folket in 
åt det romerska riket, under det en annan vände 
åter till fränderna i norr. De drogo genom da- 
nemas land och stannade hos gautame. Procopius, 
som omtalar detta — han skref under 500-talet — , 
meddelar den vida viktigare underrättelsen om 
sommarsolen, som ej gick ned under fyratio dygn, 
samt, viktigast af allt, att han hört denna som* 
marsol omtalas af ögonvittnen och att han själf 
k&nt sig hågad att färdas till den aflägsna norden 
fOr att med egna ögon iakttaga det underbara 
skådespelet. Den tiden funnos således lifliga för- 
bindelser mellan norden och det byzantinska riket. 
Samme Procopius omtalar såsom kringströf^ande i 
det nordligaste Thule, hvarmed han förstod Skan- 
dinavien, skridfinname, det enda folkslag där uppe, 
som för ett vildt lif. Skridfinnarnes namn åter- 
finnes, mer eller mindre vrängdt, hos senare för- 
fattare. Det mer civiliserade lifvet hos de germanska 
skandinaverna väckte icke så mycken uppmärk- 
samhet som frånvaron af bildning, hvilken utgjorde 
en sådan bjärt motsats till antikens odling. Därför 



— 160 — 

blefvo skridfinnarne mera omtalade an svenakarne. 
Den gotiska historieskrifvaren Jordanes, Prooopii 
samtida, upprftknar visserligen hvarjehanda folknamn 
for On Scandzia, som han s&ger ligga midt emot 
Weichselns mynning, men han lemnar alls ingen 
hjälp för skisserande af en karta Ofver norden. 

De efter antikens förebilder och förestftllnin- 
ningar uppgjorda världskartorna äro i hög grad 
konstruerade efter for&ttarnes åsikter om de geo- 
grafiska förh&llandena. Af helt annan art voro de 
för sjöfarandes räkning från slutet af 1200*talet 
ritade portolanema, hvilka lemna S3mnerligen goda 
upplysningar om hamnortema utmed Medelhafvet 
och Svarta hafvet samt å stränderna närmast utan- 
för Herkules' stöder. Några portolaner omfatta 
vidare områden, äfven sådana, som ligga i öster och 
norr om Elbes mynning. Deras framställning af 
norden vittnar om en betänklig okunnighet. Ptole- 
msei karta lät Jutland sträcka sig åt nordost från 
fastlandet; dessa portolaner gifva åt Östersjön ett 
läge i vester och öster. 

Detta kan bero därpå, att man kände bäst 
den delen af Östersjön, som sköljde den vendisk- 
tyska stranden, hvilken gick från vester till öster. 
Egendomligt är emellertid, att en nordisk för- 
fattare, magister Adam, som år 1066 fick anställ- 
ning vid ärkebiskopsstolen i Bremen som scholasti- 



— 151 — 

ens och under den närmaste tiden skref en historia 
om det hamburg-bremenska arkestiftet och till 
denna fogade en afbandling om Oama i Norden, 
har alldeles samma uppfetttning om OstersjAns 
Iftge, hvilket jag mer an en gång haft tillfbUe att 
framhålla. Han har visserligen icke ritat någon 
karta, men hans textuppgifter göra det möjligt att 
se, huru han tänkte sig en karta öfver Norden. 
Han har t. ex. följande uppgifter. Jutland 
sträcker sig norr ut. Sundet mellan Jutland och 
Fyen, som ligger i mynningen af det barbariska 
häftet, går åt norr. Seland, som ligger i den 
mre viken af det Baltiska hafvet, har i vester 
Jutland, i söder Fyen och Slaviska viken, i öster 
den udde af Skåne, dar Lund ligger. Skåne ar 
nåstan kringflutet af vatten, endast den östra 
sidan sammanhänger med Sverige. Det Baltiska 
häftet sträcker sig från vester tiU öster, anda bort 
till Grekland. Bredden var, enligt Eginhard, 
ingenstädes mera an 100,000 steg, på många stallen 
mindre. Vid det danska området s&nder det ut 
armar, men drager sig samman från det gotiska 
området. På norra sidan af det Baltiska hafvet, 
från mynningen raknadt, finner man först norr- 
männen, sedan Skåne, vidare goterna ända till 
Birka, därefter sveame ända till Qvinnolandet. 
Södra sidan af det Baltiska hafvet bebo slaverna. 



— 152 — 

norra sidan svenskarne. Till Skåne, allt8& till 
dess Astra grftns, st5ter VestergOtland, bortom 
detta sträcker sig utom det Baltiska häftet Öster- 
götland &nda till Birka. Sveame hafVa i vester 
gOtame, i norr verml&ndingame med skiidfinname, 
hvilkas hufvudland ftr Helsingland, i söder Bal- 
tiska häftet. Birka ligger midt i Sverige, midt for 
slavarnas hufvudstad Jomsborg. 

Nordöstra Tyskland och norden blefvo aldrig 
inforlifvade i det romerska riket. Detta aflöstes 
af den romerska kyrkan, som flyttade sina grftnser 
långt bortom rikets, under det att en del af riket 
för henne gick förlorad i följd af splittringen i en 
romersk och en grekisk kyrka. Norden vanns för 
den romerska kyrkan, och i dennas politik iogick 
att hålla de underlydande provinserna i en strftng 
lydnad. Tidigt fordrades, att de nordiska bisko- 
parne skulle besöka påfvestolen för att afl&gga be- 
rättelser om sina områden. Här var det icke fråga 
endast om det religiösa eller kyrkliga, den pifliga 
»kammaren» skulle uppbära hvarjehanda inkomster 
från de många kyrkliga provinserna, och icke 
minst af detta skäl måste msai i Bom — till en 
tid Avignon — vara angelägen att vinna närmare 
kunskap just om de mera aflägset liggande om- 
rådena, som voro skyldiga att gif^a skatt Frio 
påfvestolen sändes gång efter annan l^gater till 



— 153 — 

norden. Äfy^i fbr deras räkning behAfdes nftr- 
mare underr&ttelser om ortfftrhållandena. Det 
ligger mycket nära till hands att antaga, att ort-* 
beskrifningar funnits, uppr&ttade for påfvestolens 
räkning, måhända beledsagade af kartor. 

Vid sidan af de kyrkliga intressena gjorde 
sig nnder medeltiden kOpmannaintressena i hög 
grad gällande. 

När vi å Retro Vescontes karta af är 1820 
finna nordens land ytterst illa återgifna, vittnar 
detta därom, att man allt fortfarande gick i gamla 
nötta hjulspår, utan att söka de hjälpmedel att 
åstadkomma något bättre, som det den tiden icke 
hade varit svårt att vinna. 

Gotland hade af gammalt varit en medelpunkt 
för handeln inom östersjöområdet. På Östersjöns 
södra, vendiska kust anlades den ena handels- 
staden efter den andra; deras antal var stort. 
Deras uppmärksamhet var i främsta rummet rik^ 
tad mot den på hvarjehanda dyrbara produkter 
rika östern — närmast det nuvarande Ryssland — , 
men de tyska städerna behöfde från början hjälp 
af Gotland och Visby, som af gammalt drefvo 
handel på östern. Visby med dess hamn besöktes 
flitigt af de tyska köpmännen. De städer, som 
sände skepp och köpmän till Visby, kände behof 
af samverkan och slöto sig därför samman. Denna 



— 164 — 

sammanslutning gaf upphof till Hansan, och i detta 
förbund mellan handelsstader upptogos ftfven stå* 
der vid Nordsjön, anda bort till det land, som i 
nftrvarande stund kallas Belgien. BrQgge var en 
för Hansan mycket viktig ort, och i BrQgge gjordes 
viktiga vexelaffarer för den påfliga skattkammaren. 
Mellan norden och södern funnos således förbin- 
delser. Det är därför egendomligt, att de portolaner, 
som omfatta nordliga trakter, så illa återgifva de 
nordiska landen och farvattnen. Ar 1320 stodo 
sjöfärderna och handeln på Östersjön i bästa flor; 
ändock är å Vescontes karta norra Europa fel- 
aktigt tecknadt. 

I biblioteket i Nancy finnes en handskrift af 
geografiskt innehåll, tillkommen genom det intresse 
för geografi, som utmäikte en andlig man af fransk 
börd, Guillaume Fillastre, slutligen kardinal och 
påflig legat i Frankrike, afliden år 1428. Huf- 
vuddelen af boken utgöres af en latinsk öfversätt- 
ning af PtolemsBi geografiska verk, här kalladt 
kosmografi. Som bihang följer en samling af kar- 
tor, kopierade år 1427 i Italien, hvarest kardina- 
len då vistades, efter någon grekisk handskrift af 
Ptolemaei arbete, af hvilka kartor tio framställa 
de olika delarna af Europa. Under upptecknandet 
af dessa kartor lärde kardinalen känna en karta öf- 
ver norden, som hade utarbetats af en man vid namn 



— 155 — 

Claiidiiis Olavus eller Niger, hvilken han kallar 
G3nnbrica8y ett ord, som n&rmast sknlle Ofvers&ttas 
med »den jutske», men ju ock kan återgifvas med det 
allmftnnare uttrycket »dansken». Denna karta infOr- 
lifVades med kardinalens atlas och ftr återgifven af 
friherre Nordenskiöld i hans Studier ock Forsknin-^ 
gar. Norr om Skottland och Jutland och de danska 
öama ligger en stor ungefär rhombisk halfö ge- 
nom linier delad i trenne områden. Nftrmast 
Jutland och de danska öarna förekommer »Dan- 
skarnes område» med Oslo (I), Halandi med orten 
Hamer, Scaningi med orterna Helsingborg, Lundis, 
Skanör och Ystedh. Den vestra delen upptages 
af NortJtegica regio med ortnamnen Stavanger, 
Bergis och Nidrosia samt folknamnen Nordhmanni 
(strax of^anför Stavanger) samt utmed den norra 
oceanen Vermelandi, Gentelandi (jftmtar) och En- 
gromelandi. Under Vermelandi står namnet Douer- 
fyeldh. Mot gr&nsen till Sverige Iftses inom norskt 
område namnet Coberbyerghe (Kopparberget). Den 
östra delen mot det stora fastlandet, som afslutas 
med tvenne tvågrenade floder, af hvilka endast de 
nedersta loppen synas, betecknas som Suetica regio. 
L&ngst i söder står folknamnet Veatgoti med ort- 
namnen Ouse (Ahus) och Kalmar. Norr hftrom 
finnes en rund sjö, som är Vettem, och i denna en 
ö, som måste vara Visingsö; från sjön rinner en 



— 156 — 

flod ut i den hafsvik, som fOreBtftller OstengöD 
och omsluter öama Ryland (RQgen), Bamholm, 
Oland och Gotland. Vid norra änden af Vetten 
ligger Vadstena, vid utloppsän Skeninge och Stock- 
holm. Vid sj&lfva utloppet, som förekommer långt 
utanför Stockholm, finnes en stad utmilrkt, men 
utan namn. Litet längre åt nordost ligger vid 
kusten Arus (Vesterås). Of^er dess namn låses 
folknamnet Findlandi, högre upp, emot stranden 
af Nordhafvet, Findhlappi. I Nordhafvet ularinner 
en elf, som kommer från en rund sjö. Norr om 
sjön låsas namnen Stalbergi (Stålberget) och Da- 
lingi (dalkarlar). 

Ur den till kartan fogade texten må anföras 
för det nuvarande Sverige följande namn: Halindhia 
(Halland), som gränsar till Norge, Somershaun 
portus (Simrishamn), Lodese civitas (Lödöse), Ha- 
mer civitas, Sioholm, Skåne, som ligger vid Öre- 
sund, i hvilket man fångar sill, Helsingborg, Erich- 
stadh, EUeby portus (Eliebogen, d. v. s. Malmö), 
Skamor portus (Skanör), Falsterbede, Ysted. I 
det inre landet ligga städerna Lundis och Madkke- 
ruth (Markaryd). Tunsbergh är en ö, som ligger 
vid sidan af Halland. Sverige (Sveda) »hette ti- 
digare Gothia». I den södra delen ligga vid den 
Sarmatiska oceanen städerna Kalmar, Strengnäs, 
Vesterås (Arus) och Viborg. Visingh-sjön (Vet- 



— 167 — 

tern) omtalas, stor och innehållande fftrskvatten. 
Som stftder inuti landet uppräknas »UppsaU, Skara, 
Linköping, Vesgöde, Strengnäs (ännu en gång!), 
Ongard, Verson, Abo>. Landets norra del bebos 
af Dalingi och Stalbergi, den östra af Finnalappi, 
8om bo i skogar, och Finnones, den södra af Vest- 
götar. Som öar i det Sarmatiska hafvet nftmnas 
Gyylland, med staden Visby, och Oland. — För 
Norge uppgifves en ort med namnet Summershaun, 
>en O, å hvilken Sankt Olaf besegrade sin otrogne 
broder genom Guds synbara hjälp». De följande 
orden gifva ingen säker mening. Genom ändring 
af ett ord har man trott sig kunna läsa: »att 
haf?a sett detta med ögonen är ett nöje», och 
skulle således denna karta, som uppenbarligen 
ritats under 1400-talet, haft till förebild en karta 
från 1000-talet, ritad af en man, som varit vittne 
till nyss anförda strid. Sammershamn i Norge är 
troligen något annat än Somershavn, som omtalas 
för södra Sverige omedelbart efter Olaui villa. 
Någon Sankt Olofs strid vid Simrishamn är icke 
känd. Möjligen åsyftas striden vid Helgeåns m3ni« 
ning, men det var icke en broder, som S:t Olof 
då besegrade, utan konung Knut af Danmark och 
England. Från en så osäker uppgift torde inga 
bindande slutsatser kunna dragas. 



— 158 — 

Den danske ge<^af, som tecknat ifrågaw 
rande karta, kallas ftn Clandias Clavus, än Nioo- 
laus Niger. Han och hans arbete omtalas sf 
tvenne tyska fOr£attara från början 1500-tslet, 
hvilka meddela utdrag ur hans karttext. 

Friherre Nordenskiöld har inom Zamoiski- 
biblioteket i Warschau, i en handskrift af Ptole- 
maeus från den senare delen af 1400-talet, fdnnit 
en märklig karta öfver Norden. Jutland har här 
samma egendomliga utseende som på Nancy- 
kartan, Skandinavien har form snarare af en trian- 
gel. Dess södra treklufna del kallas Scania^ deo 
som ligger i vester Halland, i öster »södra Göta- 
land», längre åt norr »Suecia, som äfven kallas 
Vestergötland». Namnet Östergötland finnes in- 
skrifvet i öster om Östersjön. Namnen &ro del- 
vis obegripliga, delvis i betänklig grad omkastade: 
Skenninge ligger vid Vetterns norra sida, Söder- 
köping vid den södra, Äroda, Vesterås, ligger 
långt i nordost från Ussalia; Roderin (Roden, 
Roslagen) ligger på östra sidan af det sund, som 
efter gammal vana tecknats såsom förbindelseled 
mellan Östersjön och oceanen; Linköping ligger 
i sydvest om Venem, Ähus midt emot Oland, 
Kalmar (barbariskt stafvadt) midt emot Olaods 
norra udde. Namnformen Roderin angifver en 
nordisk författare, likaledes de ordningsnamn, med 



— 159 — 

hvilka flera serier af floder ftro utmflrkta (fursta^ 
agnen, trodia, fierdis o. s. v.)* Professor Gtistav 
Storm* finner i dessa namnfonner icke blott ett 
nordiskt språk, utan sftrskildt det danska språket; 
han anser denna karta vara en kopia af den danske 
geografens karta, af hvilken kartan i handskriften 
i Nancy &r en annan något minskad och i detaljer 
något ändrad kopia. 

Jag kan icke underlåta att litet påminna om 
en annan karta, Jacob Zieglers, utgifven år 15S2. 
Jag har redan omtalat denne Ziegler och de af ho- 
nom uppgifna hemulsmftnnen, bland hvilka var ftf ven 
Olai broder Johannes. Jutland har ett 3rtter8t 
egendomligt långsträckt utseende, de danska Aama 
ligga kringspridda i hahet. Af sjöar år Sömmen 
både ritad och namngifven, Bolmen endast namn- 
gifven, Vettern ftr trekantig, Yenem och Målaren 
mottaga tillflöden från samma sjöar, Siljan och 
Lagen (?)• Skåne springer fram i förhållande till 
det Ofriga Sydsyerige. Uppland skjuter ut med 
en lång halfö åt norr, å hvars yttersta udde ligger 
Oregrundia. Östersjöns sydkust drager sig från 
Riga i en obruten linie mot nordost, sköljd af det 
Baltiska hafvet, hvilket i sjftlfva kanten af kartan 
sänder den Finska viken åt norr. Från Bottniska 
• Ymer 18S9. 



— 160 — 

vikens innersta del går en lång vik rått åt öster, 
skiljande från hvarandra Österbotten och Norr- 
botten. Detta so!iare område skiljer Bottniska vi- 
ken (hår kallad Sinus Finnonicus Sveticns) från 
Ishaf^et (Oceanns Hyperboreus). Med alla fel, 
står denna karta obestridligt framfor de tidigare. 
Att författaren erhållit uppgifter från nwdeiit 
framgår tydligt af sjftlfva kartan. I fbretalet sSger 
han, då han omtalar Johannes Magni påbörjade 
arbete öfver Schondia, hvilket lemnades åt Zi^ler 
till begagnande: »Som jag fann, att detta saknade 
uppgifter om longitud och latitud, har jag tillagt 
sådana medelst beräkning af hvart stftlles inklioa- 
tioner och a&tånd från närmaste ort, med iaktta- 
gande af att vflgames krökar gjorde så litet intrång 
som möjligt på de raka afstånden.» Den ganska 
utförliga texten synes hafva till grund sådana 
seglingsbeskrifningar, som under medeltiden voro 
mycket vanliga, i hvilka man uppräknar ort efter 
ort med angifvande af afetånden, hår uttryckta 
i grader och minuter. Inom ramen af sådana 
kustbeskrifningar haf^a uppgifter blifdt tillagda 
rörande förhållandena i det inre af landet. 

Mellan alla de tidigare kartorna öf^er Norden 
och den, som år 1539 — sju år efter Zieglers — 
utgafs af Olaus Magni, ftr skillnaden sjmnerligen stor. 



— 161 — 

Olai Magni karta var icke afsedd att bindas 
in i en bok tillsammans med text, utan ut- 
gjorde eller utgör — ty ännu finnes ett exem- 
plar i behåll — en stor yta, sammansatt af nio 
stora blad; det helas mått ftro 1,70 X 1,26 meter. 
Hvar niondedel utgör ett trftsnittsaftryck. 

Kartans titel är: Carta mcmna et descriptio 
septemtrionalium terrarum ac miräbilium rerum in 
eis contentarumy diligentissime elaborata anno do- 
mini 1539 Veneciis liberalitate reverendissimi do-- 
mini leronimi Quirini patriarchce Venetice. Patri- 
arkens vapensköld med tre liljor på en tv&rbjälke 
år bifogad. Nederst låses den skrifna titeln Carta 
gothica. 

I det nedre högra hörnet — höger taget i 
vanlig mening — ses en sköld med trenne sådes- 
strån hållen i upprått ståUning af ett sittande lejon, 
som år med ett rep fast vid en kolonn; en liten 
råtta gnager på repet. Dårunder låsas verserna: 

En leo terribilis, qaem solvit mas laqueatum, 
Sic magni minima sepe iuTantor ope. 

>Se det förfårliga lejon, hvilkets Qåttrar lösas 
af råttan, så blifva de store ofta hulpne genom 
minsta makt» — måhända en blygsam antydan, 
att den ringe Olaus kunde bidraga att göra stora 
ting. Hans namn, »Olaus Magnus Gotus Linco- 
pensis», finnes tecknadt vid sidan af skölden, öf- 

Sr. åkad. Handl 1886. 12. 11 



~ 162 — 



verst st&r valspråket »öf^ervinn det onda med 
godt>y vince in bano rnalum. H&rOf?er förekom- 
mer en omramad yta. Inom denna Iftses en hels- 
ning från Olao8 till den vftlyillige Iftsaren samt 
vidare: »Eftersom Plinius kallar den Skåndiansb 
ön en annan v&rld, göten Jordanes och Paulus 
dyaconus folkens moderssköte och verkstad, och 
då ganska många folk, såsom all författares hop 
säger, d&rifrån utgått som ett vattenflöde, har jag 
ansett det vara gagneligt att i nedanstående tabell 
meddela namnen på några folk, som kommit där- 
ifrån. Farvftli. Från en rot, som betecknas med 
orden »från Skandia» och uppbar tre sköldar med 
namnen Norvegta^ Sveda och GoihiOj utgå fyn 
stammar, den första med nio, den andra och tredje 
likaledes med hvardera nio, den Qftrde med sju 
krönta sköldar, hvar och en barande ett folknamn* 
Vid sidan af hvar sköld ftr en författare namn- 
giften som hemulsman. Namnen i sköldarna bo 
följande: 



Gothi 


Svedi 


Bani 


Nortmamu 


Ostrogothi 


LoBgobardi 


Daci 


Picti 


Vestrogothi 


Turdlingi 


Slavi 


Garpi 


Gepide 


Avares 


Rngi 


Gaibi 


Sanogete 


HeruU 


Alani 


Gimerii 


Massogete 


Vinuli 


Bargondi 


Gimbri 


Hani 


Svevi 


Sembi 


Balgari 


Amazones 


SYizeri 


Uvoni 




Parthi 


TahiphaU 


Sdri 





— 163 — 

LftDgst ned l&ses: »Herren hr stor, han har i 
Nordlanden grundat sin stad.» Ps. 47.* 

Det var icke m&ttliga tankar man den tiden 
t&nkte rOrande nordens betydelse för Europas, ja, 
ftf^en Afliens folk. Nationer, som icke på ringaste 
sätt stå i stamfOrvantskap med nordens germanska 
befolkniugi slaver, pikter^ bulgarer och parter, upp* 
tagas utan vidare såsom från Skandinavien ut- 
gångna. 

Hvart och ett af de nio blad, som tillaam- 
mans bilda kartan, &r utm&rkt med en af de nio 
första bokstftfverna i alfabetet, tecknad i stort 
format. Inom hvart blad förekomma sm&rre bok- 
stftfver, ditsatta fOr att hftnvisa till en f&rklarande 
text. En sådan finnes ock i det nedre venstra 
hörnet. Ofverst ses tvenne tomma sköldar, i 
hvilka den, som kommit i besittning af ett exem- 
plar af kartan, hade rättighet att inrita sitt eget 
vapen, enligt de något haltande verserna: 

His clipeis signa pones Tirtatibns orta, 
ut probitas genens Inceat ipsa toi. 



* I den svenska bibelöfversättningen återfinnes det åsyf- 
tade språket i ps. 48 vers 2 och 3, men har dftr följande 
lydelse: »Stor ftr Herren och högt beprisad i vår Gnds stad, på 
hans helgedoms berg. Skönt reser sig all jordens gl&^je, 
berget Zion, längst i norr, en stor konungs stad.» Det är nå- 
got djärft af Olaus Magni att helt enkelt tillämpa detta språk 
på Skandinatien. 



— 164 — 

Dsxunder läses ett aftryck af påfven PaulQsIII*^ 
bulla af den 2 maj 1589, i hvilken vid bannlys- 
ning och böter forbjades alla och enhvar att under 
de tio nftrmaste åren trycka efter den »geografi 
eller beskrifning Ofver de norra landen, som Olaus 
utfört, eller de böcker, som han &mnar utgifvs 
Ofver samma &mne, större eller mindre, i samma 
format eller annat». Venedigs doge utfi&rdadeett 
liknande privilegium. Dar nedanför förekommer 
en text, ordnad efter de nio, planschema be- 
tecknande stora bokstftfvema samt inneh&Uande 
upplysning om en del förhållanden å kartan, hvilka 
ftro utmftrkta meål bokstafver af mindre format. 
Den omståndighetei^, att förklaring icke gifves 
för samtliga dessa mindre bokstftfver, hvilka å 
kartan naturligtvis hänvisa till någon upplysande 
text, röja, att denna kortfattade text i hörnet 
icke kan vara den egentliga texten. Utrymmet 
har v&l vållat, att icke alla bokstftfver fått för- 
klaring. 

Det finnes ock ett s&rskildt texthäfte till Olai 
Magni karta, tryckt samtidigt med kartan. På 
italienska trycktes detta häfte år 1539 i Venedig. 
Det är helt kort, men har en mycket lång titel: 
Opera hreve^ laqvale demonstra, e dechiara, ouero da 
il modo facile de intendere la chaHa, ouer delle 
terre frigidissime di Settentrione: oltra il mare Ger- 



— 165 — 

manicoy doue si contengono le cose mirabUissime de 
qudli paesiy fi.tCa quest^hora non cognosctutéy ne da 
Greciy ne da LatinL Texten ftr vidlyftigare och 
fallstftndigare &n den latinska texten i kartan.* 
Ett exemplar af denna text har jag sett i Vene- 
dig, ett finnes i kungl. biblioteket, ett annat för- 
varas på Eriksberg. 

Samma år utgafs en tysk redaktion med ti- 
tel: Aualegung und Verklerung der neuen Map^ 
pen von den alten Goettenreick. Denna år utför- 
ligare ftn den latinska karttexten, men kortare ån 
den italienska texten, ehuru den innehåller vissa 
detaljer, som saknas i den italienska. 

Efter Olai Magni död utarbetades, för att bi- 
fogas den latinska upplagan af Olai Magni större 
arbete, som trycktes i Basel 1567, en text, hvil- 
ken återgifver sjålfv^a karttexten, utfylld med en 
del lån från den nyss nftmnda Auslegung af år 
1539. Samma år 1567 trycktes, likaledes i Basel, 
en tysk öfversåttning af Olai stora arbete, och 
d&rtill lades en tysk öfversåttning af Opera breve 
med enstaka tillägg ur Auslegung.** 

Vid sidan af karttexten, inom kartans nedre 
kant, som innehåUer longitudgradernas nummer, 
finnes en längdskala, som uppgifver den tyska 

* I en enda deta^ är den latinska karttexten utförligare. 
•• Jfr Ahlenius, s. 84 f. 



— 166 — 

milen vara lika lång som fyra italienska. I en 
anmftrkning tillftgges, att tio gotiska eller svensb 
mil äro lika mycket som femton tyska mil — så- 
ledes lika mycket som sextio italienska. 

Jag öfvergår nu till sjllfva kartan. Till 
milskalan hör en öfver den rest och utsp&Tnd 
passare. Helt nära denna ses ett tremastadt fu*- 
tyg^ som med fulla segel ilar öster ut; det fonar 
om bogen. Vid sidan står ordet Danziky hvilket 
tydligen afser, att fartyget är hemma i Danzig. 
Eget nog dref denna stad, som ligger vid det 
innersta södra hörnet af Östersjön, en synnerligen 
liflig handel på Vesterhafvet och med dess kast- 
städer. Hafvet i vinkel mellan Tyskland och Jut- 
land kallas Mare Germanicum. Hafvet öster om 
England har en högre rang, det kallas Oceanu^ 
Britanicus. 

Af England synes endast en liten del — 
texten skyler den öfriga — , och denna del ar 
mycket brist&Uigt tecknad. Af personlig erfaren- 
het kände Olaus icke England. Han har väl följt 
någon annan karta eller tecknat ur minnet. Eng- 
land var för honom likgiltigt, men då det låg inom 
det område, som hans karta omfattade, kunde det 
icke lemnas ute. Inga andra ortnamn äro utsatta 
än Daver (Dover), Rochester^ Gravesen (Graves- 
end) och Lundisj som ligger vid norra sidan af 



— 167 — 

floden Thamesis^ mynning. Längre åt norr ligger 
HvUa. Kent (icke namngifvet) &r ytterst tUI- 
bakgdragety under det nordöstra England skjuter 
långt ut i oceanen. Långt i norr, inom Nortum- 
hfiaj sitter en konung med svftrd i handen; sköl- 
den vid sidan har i qvadreradt vapen Frankrikes 
liljor och Englands leoparder. Vid sidan Iftses, 
med en h&nvisning till det 18:e kapitlet af Mattei 
evangelium: »Du borde hafva förbarmat dig öfver 
din medljenare.» 

Floden Fert (= Firth of Forth), hvars myn- 
ningsvik kallas Tveda (Tweed) skiljer England 
Mn den del af Skottland, som synes på kartan. 
Dess inre upptages af Grampius möns (Grampean- 
bergen), hvilka åfven kallas alpes. Lftngre norr 
ut förekommer »den Kalydoniska skogen», hafvet 
norr om Skottland kallas Mare Devcalidonicum. 
Få ortnamn äro utsatta, bland dem S. Andreas 
metropolis ScotiSj d. v. s. Sanct Andrews katedral 
i Glasgow, samt Edinburgh, hvilket ftr betecknadt 
som ett slott. Inom landets norra del tronar ko- 
nungen med den lejonprydda skölden vid sidan. 
Invid hufvudet Iftsas de ur Uppenbarelsebokens 
kap. 2 lånade orden »var trofast intill doden». 
Magister Olaus hade tydligen icke fullt korrekta 
upplysningar om Skottland, hvars form och detal- 
jer förråda flera misstag. Ännu mftrkligare ut- 



— 168 .— 

seende hafva landen i hafvet norr om Skottland 
erhållit. I en rad^ från vester till öster, ligga 
Hebriderna, OrkenAama och Shetland. Hebridema, 
som s&gas vara till antalet fyrtio, &ro grupperade 
kring On lona med dess heliga minnen. Fora- 
konungars grafvar sftgas förekomma på denna ö. 
OrkenOarna sägas vara trettiotre och bilda en af 
många sund genomskuren krets. I mynningarna 
af sunden ligga fartyg, antydningar om den lifliga 
skeppsfart, som drefs på dessa öar, hvilka fordom 
sågas hafva utgjort ett eget rike; på kartan 
betecknas det såsom norskt. Äfven h&r före- 
komma konungagrifter. Shetlandsöarna, Hetlandia, 
åro afven tecknade så nära intill hvarandra, att 
de se ut som ett enda, rikligt genomskuret land. 
Dessa öar utgöra, enligt texthäftet, ett eget bi- 
skopsdöme, äro fruktbara och hafva de vackraste 
qvinnor. Shetlandsöarnas nordiska namn framträda 
tydligt på kartan. 

Framför Zieglers karta visar Olai Magni, 
hvad dessa områden beträffar, ett synnerligen stort 
framsteg. Enligt Zieglers karta är Orchada en stad 
på ön Hetlandia; likväl står i det svallande haf- 
vet öster om Hetlandia, att insulae Orchades finnas 
i den trakten. För dessa områden kan det icke 
hafva varit svårt för Olaus att få goda uppgifter. 
Själf hade han besökt Norge, och i Rom hade 



— 169 — 

han tillfUle att trftffa norrmän, hvilka kunnat 
lenina honom en del upplysningar. Namnen å 
Shetland synas angifva en nordisk sagesman , t. ex. 
Brystsundy Skalvogh, Svinbor(g)hoyit, men han 
kan afven haft andra. Huruledes Olaus under 
vistelsen i utlandet ända in i sista stund samlade 
material till sin karta, framgår af en uppgift 
å kartan något i norr från dessa ö-områden: 
d&r finnes ett vidunderligt djur afbildadt, med 
tillagd anmärkning, att detta vidunder varit sedt 
år 1537. 

I norr från dessa tre Ogrupper förekomma å 
kartan tvenne öar, Tile och Fare, den senare i 
nordvest från den f5rra. Fare eller insula Fa- 
rensis betecknar Färöarna, äfven de återgifna som 
ett af smala sund styckadt land. De flesta nam* 
nen hafva en utprägladt nordisk karakter. Inbyg* 
game sägas lefva af fisk. Med fisk menas dock 
hvaldjuren; på kartan visas ock en hval, som 
strandat och hugges i stycken. Den forna klip- 
pan, som kallades Munken, är afbildad i söder 
om Färöarna och har fått utseende af en munk; 
ett fartyg har sökt skydd bakom denna. 

Tule, Tyle eller Tile är ett namn, som under 
tidernas lopp blifvit tillagdt olika delar af den 
nordliga världen. 1 allmänhet har man kaUat det 
nordligaste landet man kände »ultima Tule». 



— 170 — 

Procopius farter namnet Tule vid Skandioavien. 
Vanligtare var under medeltiden att kaUa Is- 
land Tule. Så gjorde Adam af Bremen, Saxo 
Grammaticus och boUftrda islftndingar. Obms 
Magni har protesterat mot denna uppfattning, dels 
i ett uttalande, som blifvit återgifvet af spanioren 
Gomera, att Tyle ftr en liten O, som ligger mellu 
Orkaderna och FärOama, dels af den hftrmed 6f- 
verensstammandc teckningen å kartan. Tile npp- 
gifves å kartan hafva mera ftn 30,000 inbyggare, 
tvenne slottslika byggnader ftro tecknade pi den 
södra kusten, och för den ena finnes uppgifvet, att 
här bor herskaren Ofver öama. Dk med tema 
svårligen kan förstås annat &n de sydligare, i det 
föregående omtalade Ögrupperna, måste vi antaga, 
att Tile i verkligheten hör till någon af dessa, 
men blifvit på grund af felaktiga eller missför- 
stådda uppgifter lagdt for långt mot norr. Haf- 
vet i dessa nordliga trakter vimlar af vftldigB 
vidunder. 

Genom en tillfällighet upptäcktes Island, men 
sedan landet blifdt befolkadt af norrmftn, under- 
höUos lifliga forbindelser med den yttre vårldai. 
Samfärdseln mellan den aflägsna kolonien ocb 
moderlandet förlorade småningom i liflighet, men 
mot slutet af medeltiden var i detta afseende intet 
lenmadt öfrigt att önska. Vi se detta å kartan. 



— 171 — 

Ett litet skepp från Bremen ligger i hamn på 
Island. Ett engdskt skepp har anfallit ett hval- 
djur. Ett stort skepp från LQbeck styr kurs på 
Island* Ett skepp från Hamburg har upptagit 
strid med ett skotskt fartygs hvars mast blifvit 
brftckt af fiendens kulor. Detta motsvarar tidens 
historiska förhållanden. Från England och Skott- 
land hade mot medeltidens slut en mycket liflig 
handel drifvits på Island, men i början af 1500- 
talet trängdes de bort från de mycket giftande 
vattnen i norr af de hanseatiska stadernas 
fartyg. 

Island &r icke fullt korrekt tecknadt, dock 
båttre ån å föregångames kartor. Det ligger i 
sydvest och nordost och bär tvenne sköldar; den 
ena visar det norska lejonet med yxan, den andra 
en krönt stockfisk. Kusten är icke så vikskuren, 
som den i verkligheten är. I det inre af ön äro 
tecknade fyra Qäll, af hvilka ett, möns sacer d. v. s. 
Helgafell, synes hafva varit af vanlig beskaffenhet, 
under det att de tre andra äro vidkaner: i vester 
tMon.9 Heklay i midten ett onämndt, nordost om 
dessa möns crucis — som ingen vulkan med 
dylik benämning är känd, torde i detta fall en 
namnförvexling hafva egt rum. Vulkanerna äro 
tecknade som kåglor, snö täcker toppen, ett eld- 
haf omsluter foten. Från Hekla rinner en eldflod 



— 172 — 

ned till ett vattendrag — »elden forbränner vatt- 
net». Vi foten af hvar vulkan ses en med svart 
betecknad h&la, kallad chaos. Stenar utslungade 
ur vulkanerna ftro ftfven afbildade. Något söder 
om Hekla och den on&mnda vulkanen ses å kar- 
tan fyra kftllor, betecknade med brunnskar, hvilka 
hafva aflopp till sydkusten, de två Östra förena 
sig om ett afflOde. I den första, som ftr varm, 
förvandlas allt, som dftri nedslåppes, till sten, med 
bevarande af dess ursprungliga form, den andra 
år olidligt kall, den tredje innehåller en öUiknande 
vätska, ur den i^arde uppstiger en ånga, som 
vållar pest och död. Starka stormar förekomma 
på Island: en ryttare ftr afbildad, som flyr for en 
sådan vind. Så val han som hSsten se sig om, 
för att utröna hvad det är, som drifter dem 
framåt. Utanför ostkusten finnes en rik samling 
af drifis, på hvilken isbjörnar uppehålla sig. Så- 
dana äro äfven afbildade i det inre af Island, 
liksom äfven räfvar och hvita korpar. Träd åro 
afbildade på kartan; åkerbruket är svagt, ty man 
egnar mesta tid och arbete åt fisket, gräsväxten 
är ymnig och boskapsskötseln i följd däraf be- 
tydande. Genom bilder och inskrifter angifeaa å 
kartan som utförsvaror smör, fisk och svafvel. 
Menniskoma bo i jordkulor för att skydda sig 
mot det oblida klimatet; med jordkulorna menas 



— 173 — 

helt visst de låga, med torf tftckta husen. Någon 
gång uppföras hus af hvalben, till och med en 
af hvalben uppförd kyrka omtalas. I bild ftro ock 
framstftUda en beriden kustvakt samt en man, 
som med spel & sin fedla lockar till sig fåglarna. 
Ortnamnen ftro icke synnerligen många. De 
två biskopskyrkorna, Skalholt och Holar, åfvensom 
klostret Helgefell &ro angifna. På hela nord- 
kusten finnes intet ortnamn, på vestkusten läses 
Isafiard, lekel (den stora Snefellsjökeln), Håna" 
iordy hvilket bör vara HafiiarQord, Rek^ som sva- 
rar mot Reykianes. Därutanför ligger Foglasker. 
Dessa namn firo alldeles klara. På sydkusten 
låses Vespeariy hvilket torde vara Vespenö, en af 
de utanför den södra kusten liggande Vestmanna- 
5arna. Lftngre åt öster ligger Vallen med kyrkan 
af hvalben; »Vallen» borde helt visst vara skrifvet 
>Hvalen». Hvarken detta namn eller det inne i 
landet förekommande Berghen torde kunna med 
säkerhet identifieras. I alla dessa namn återfinna 
vi emellertid isländska, d. v. s. fornnordiska, ord- 
former. Detta gäller emellertid icke namnen för 
tvenne hamnar, Veatrabord i nordvestra hörnet, 
som vetter mot Grönland, och Ostrabord på den 
sOdra kusten. Slutx)rdet »bord» är främmande och 
har möjligen lånats från hanseaterna. Professor 
Gustav Storm har antagit, att Vestrabord afser 



— 174 — 

Vestfirdiry VestQaidarnay frän hvilka man pllgade 
segla till Grönland, och detta sjneB ganska rim- 
ligt, men Ostrabord kan icke gftma anses svars 
mot Austfirftir ä den verkliga Ostkusten af Island. 
På ett land, som låg så Qarran åt norr, kunde 
man naturligtvis vllnta sig hvaijehanda egendom- 
ligheter, som stodo det underbara nftra — lik- 
som hafven hftr uppe voro uppfyllda af vidunder, 
åt hvilka zoologerna icke alltid kunna gift» 
namn. Redan vulkanerna med eld midt bland 
snön voro ju ett under.* Men underbara ljud 
förekommo ftf^en häruppe. Redan Saxo Gram- 
maticus omtalar dessa: »På vissa tider drifver in 
till land en ofantligt stor m&ngd af is, och di 
denna f&rsta gången stOter mot klipporna, gifeer 
den ett förskräckligt ljud och ett osedvanligt 
buller ifrån sig, så att några hafva varit af den 
meningen, att syndiga menniskors sjftlar blifvit 
dömda att hllr vistas för att pinas med olidlig 
frost och köld för syndens skull.» Qaudias Qa- 
vus såger, att Hekla ter sig som en afgrund ocb 
en skftrseld, gamar och korpar, kolsvarta, svftrma 
omkring vulkanen med grftsligt skri, och s|&lf^& 



♦ Då de ialftndaka vulkanemas toppar å kartan åro be- 
täckta med evig snö, under det elden rasar vid foten, d. v. s. 
ur bergssprickoma, synas Olai sagesman haf?a förlorat miiuiet 
af de från sj&lfva kratrarna framhvälfvande lavaflodema. 



— 175 — 

berget oppstftmmer ett jftmmerligt l&te, som b&res 
på en mils afstånd. Medeltidens uppfattning af 
Hekla såsom en vistelseort fQr fördömda vidh&lles 
äfven af Olaus Magni. Man tror, att där ftr dea 
ort, dår brottslingar straffas. Man finner dftr ofta 
andar och skuggor af dem som drunknat eller 
omkommit pik annat våldsamt sfttt. Dessa visa 
sig uppenbarligen deltaga i de lefvandes iktgftrder 
och ftro så förvillande lika, att de, som ej veta 
af dödsfallen, tro sig hafva med lefvande att göra, 
intill dess de plötsligen försvinna. Andar af tvenne 
slag vistas således h&r uppe, syndames i Hekla, 
och de på våldsamt sått omkomnas litet hvar- 
st&des. Af umgftnget med de hädangångnas andar 
ä de lefvande förmågan att förutsftga viktiga 
tilldragelser, ftfven inom andra, i^&rran liggande 
land. 

Olaus Magni prisar islandingames goda egen- 
skaper, hvilka framhållas redan af Saxo. Hvad 
Olaus vet att beratta om Island och hvad hans 
karta innehåller med afseende på denna ö be- 
höf^er icke grunda sig på annat än hvad han 
kunnat inhemta af Saxo och af samtida norrm&n. 
Det har blifvit sagdt, att han sftrskildt för Island 
b^agnat sig af Jakob Zieglers text, men vi få 
d&rvid icke forg&ta, att Ziegler, hvilken icke hade 
någon på erfarenhet grundad kftnnedom om Is- 



— 176 — 

land, sArskildt framhåller s&som sid hemolsinta 
Johannes Ma^i. Likheterna hos Zi^ler och Olaus 
torde dftrför bero på den fOr båda gemensamma 
kftllan. 

Från den Ofre kanten af Olai karta nedskjuta 
tvenne land, hvilka betecknas såsom delar af GrOn- 
land. På den vestra delen ses tvenne mftn i top- 
piga hattar, den ena mycket Iftngre än den anda 
inbegripna i en spjutstrid. Utanför kasten synas 
spillrorna af ett vrak. Vid kusten af den andra 
delen ses drifved samt farkoster, större och smärre. 
En skinnkladd man mottager främlingame med 
pilskott. Tältlika hus synas å stranden. 

I ett afseende visar Olai karta ett betydande 
framsteg framfor foregångarnes, i det han liter 
GrOnland vara helt och hållet skildt från .den 
europeiska kontinenten. Ännu Zieglers karta at 
år 1532 låter en lång och smal landtunga förena 
Lappland med Grönland. Grönland var nnder 
de fornnordiska sjöfårdemas blomstringstid ofta 
besökt af norrmän, ett eget stift upprättades dftr 
borta, men förbindelserna började småningom blifVa 
allt knappare, de upphörde till slut alldeles eller 
så godt som alldeles. Men de skrifna sagorna 
och sägnerna bevarade likväl minnet af Grönland. 
Den landfasta förbindelsen mellan Grönland och 
norra Norge eller Ryssland tillhör icke denna 



— 177 — 

grapp al berättelser; den beror antagligen p& en 
koDstmktion af medeltideii$ kartografer. Olaus 
Magni hade, s&som hane karta visar, en ganska 
god kännedom om det nordligaste Norge; han 
kftnde det dar liggande, af Norges konung upp- 
förda fitotet Vardöbus, bvilket ansågs ointagligt, 
och hvairs uppgrfk var att skydda de handelsfärder, 
hvilka från norra Norge fOretogos i&Ot de nårmast 
ligganda kuststaderna inom det ryska riket, Olaus 
måste dftrfor antaga, att norra Europas kust skölj- 
des af en obruten ocean -^ hvilket för öfr^ 
blifvit sagdt af tidigare fOrfaMare, kvilkas arbeten 
Olaus bevbligen begagnat. På Olai tid kade be- 
kantskapen med GrOnland blifvit iterupplifvad. 
Portugiabka sjöfarande hade år 1500 kommit tiH 
Grönland; enligt Olaus hade åfven spanjorer och 
fransmAn kommit dit. Re&n år 1494 hade höf- 
vitsmannen på Vardöhus och öfver Island, Didrik 
Pining, uppsökt Grönland. Han och hans med* 
bröder idkade dår sjOröfveri, hvilket icke skulle 
bafva varit något lönande yrke, därest icke sjö- 
farten till dessa nordliga trakter hade börjat blifva 
ganska liiflig. Slutligen hade ärkebiskop Erik 
Walkendoirf planlagt anknytandet af nya för^ 
bindetser mellan Norge ooh Grönland, och med 
honom kan Olaus hafva sanunantraffat i Norge 
år 1518. Också åberopar Olaus många sagesman 

Sv. Akad. UandL fr. 1886. 12. 12 



— 178 — 

rörande GrOnland.* I sitt stora arbete lemnar 
han en del upplysningar om de grönländska for- 
hållandena, för hvilka plats ej fanns pä kartan^ 
t. ex. om husen med stommar af hvalben och 
kajakerna. 

Man har sagt, att Olaus på sin karta fram- 
ställt Island och Grönland s&mre än hvad tidi- 
gare kartritare af den s. k* skandinavisk-byzan- 
tinska gruppen gjort. Med afseende på Island 
förefaller mig denna förebråelse väl sträng, då 
Islands form å Olai karta vida mera närmar sig 
det verkliga utseendet än den smala, i norr och 
söder liggande ö, som förekommer å tidigare 
kartor och ännu på Zieglers af år 1532. Mot 
Olai framställning af Grönland kunna däremot med 
fuUaste fog grava anmärkningar göras. Redan den 
omständigheten, att Grönland förekommer å tvenne 
vidt skilda ställen, dels i nordvest, dels i nordost 
från Island, är synnerligen betänklig. Man har 
spillt, enligt min uppfattning, onödiga möda på 
försöken att utforska, huruvida den ostligare lig- 
gande delen af Grönland skulle vara Jan Mayen, 
Spetsbergen eller Novaja Semlja. Några tillför- 
litliga kartskisser upptagande Grönland torde icke 
hafva stått till Olai förfogande. Han hade för öfirigt 

* Freqnenta hominum relation! de miris huius teme Gnint- 
landise. Hans Historia, bok 2 kap. II bis. 



— 179 — 

om Grönland den felaktiga uppfattningen, att det 
sträckte sig ända fram mot Vardöbus — så vida 
var han ännu bunden af den gamla åsikten, att 
Grönland sträckte sig ända fram till Norge. Ut- 
rymmet å norra delen af hans karta var ganska 
knappt, men då tvenne mindre tomrum funnos å 
ömse sidor af Island, torde han velat å dem in- 
föra påminnelser om det vidsträckta land, som 
sträckte sig ofvanför den större delen af Ishafvet.* 
Som han på de två bitarna af Grönland icke meddelar 
ett enda ortnamn eller någon annan ortbestämning, 
lönar det icke mödan att söka utröna, å hvilka 
ställen inom en nutidens karta öfver Grönland vi 
skola kunna återfinna Olai tvenne delar af det 
arktiska landet. Den enda ortbestämning, som 
lemnas utöfver namnet Grönland, hvilket af Olaus 
skrifves Gruntlandia och af honom anses bero på 
sandgrunden utanför kusten — han omtalar dock 
äfven härledningen från ordet grön — , är klippan 
Hvitsark, men detta namn hjälper oss föga, då 
dess läge är tämligen osäkert. Olaus Magni fram- 
ställer det som en klippa i hafvet, mellan Vestrabord 
på Islands nordvestra hörn och Grönland — och 



• Det östra Grönland torde helt enkelt skola återgifva 
hvad Olaus i sitt större arbete skrifver: orientalioraautem 
huius terrae Norvegiam respiciunt, quae versus insupera- 
bilem arcem regis Norvegise Yardahns continuantur. 



— 180 — 

det var deniut klippa, som Pining hade gjort till 
ett sjörOfvamftste. Ziegler sftger Hvetaargh vara en 
udde p& Grönland, och däri Ofverensstftmma äfven 
andra uppgifter -~ ja, på ett ställe sjnea CNaus 
hylla samma uppfattning, glömsk af teckning 
på kartan och af öfriga textuppgifter. 

Kartans format medgaf icke att mera af Ne- 
derland och Tyskland upptogs ftn sjlLlfva kusten. 
Längst i vester ses en del af Holland med dy- 
nerna (montes arenosi) samt staderna Amster- 
dam, Hoorn (Horun), Enkhuizen (Enkusen) och 
Terschellings (Skellinge) fyr. Utmed vestra stran- 
den af floden Yssel {fiumua sel) l&sas namnen 
Res, Emen, Daventra (nu Deveater) och Camp 
(Kampen), de tvä sistnämnda betydande handels- 
städer. Öster om Yssel och Zuyder Zee vidtager 
Vest-Frisland, hvilket säges fordom hafva varit 
ett eget rike, hvars höghet betecknas med en spin 
och ett svärd korsade under en krona. Här lisas 
namnen SwoUe, Staver^s, Holsvert (Bolsward *- 
det begynnande H är tydligen tillkommet genom 
ett misstag)^ Leveren (Leeuwarden), Dockem (Dok- 
kum) och Groningen. Därefter följer, mellan Ems 
och Weser, Ostfrisland med städerna Emden och 
Vangero (ön Wangeroog); en häst påminner om 
den berömda frisiska hästafveln. Så kommer Ne- 
dersachsen fram till Elbe. Här äro flera orter 



— 181 — 

angif&a: Delmenhorst och i dess närhet Dulshusen, 
Ferden och Bremis (Bremen), Staden (Stade) nåni 
och Halea invid en biflod till Elbe, Nuge virke 
(Neuwerk) vester om Elbeö mynning och utan- 
för mynningen ett ansenligt fyrtorn. Lftngre upp 
vid Elbe Iftsas namnen Baxstenhuden och Lune- 
burgum (Laneburg); vid den senare uppgifves, att 
hftr ftr man det renaste salt Kusten Hr i huf- 
vudsak riktigt itergifven, vi ega ej ratt att vftnta, 
med den lilla skalan, med de stora märkena för 
staderna och de stora bokståfverna i deras namn, 
att hvar stad skall hafva fått den fullt riktiga 
platsen, ej heller att flodernas krokar och kustens 
detaljer skola fullt motsvara nutidens på noggranna 
m&tningar grundade och med en långt drifven teknik 
utförda kartor. Kust och flodlopp hafva väl i 
vissa fall ändrats från Olai Magni tid, men där- 
vid torde vi ej, vid bedömandet af hans karta, 
få fästa någon större vikt. Det var endast huf- 
vuddragen han ville framställa. Själf hade han 
vistats i Holland, och för denna kust funnos för 
öfrigt noggranna vägledningar för sjöfarande. 
Nordsjön kallas Mcare germanicuniy och i detta lig- 
ger tAmligen nära kusten ön Helgaland, å hvilken 
finnes tecknadt ett tält. 

Vi fortsätta å kartan i östlig riktning. Här 
hafva vi först Hamburgum samt vid Trave, som 



— 182 — 

förbinder Elbe med Östersjön, Odelslo (Oldesloe) 
och Lubecum samt sedan hertigdömet Mecklen- 
burg {Magnopolia ducatus), hvilket betecknas så- 
som >Obotriternas rike» (i ordet regnuin saknas 
N eller den vågräta linie, som kan ersätta denna 
bokstaf). Vi finna här orterna Mollen (Mölln), 
Risserov, Rasseburg med dess dom (domkyrka), 
Gresmoln (Grevesmöhlen), Vismar, Rostok och 
Sverin. Vid Traves mynning, utanför Wismar och 
Rostock brinna fyrar. Olaus Magni vistades tid- 
tals i Labeck och hade således tillfälle att lära 
känna det oragifvande landet. 

I öster från Mecklenburg ligga pars Marckie. 
en del af Mark Brandenburg, och hertigdömet 
Pommern. Inom det senare landet äro namn- 
gifna: Sundis (Stralsund), Rugia (ROgen), Grips- 
vold (Greifswald), Hedense (Hiddensee), som för- 
vandlats till en udde öster om Rågen, Anclem 
(Anklam), vid Odora (Öder) Stettin, öster om 
Öder Starigard (Stargard) och Nugard (Naugard), 
öster om det cirkelrunda Stettiner Haff {Mare 
Stetinicum) Golnav (Gollnow), å ömse sidor af 
Stettiner Haffs enda mynning i vester Julin 
(Wollin) med hvarjehanda varor på stranden, i 
öster Caraerin (Kammin). I det inre af landet lig- 
ger GrifiFenborg (Greifenberg) sydost från Goll- 
now, i verkligheten ligger det längre åt norr. 



— 183 — 

Staden var mindre märklig; man kan undra, 
hvarfor den blifvit medtagen. I öster härom fly- 
ter en flod med Ivenne med bryggor öfverslagna 
mynniDgsarmar, på ön mellan de två Iftses nam- 
net Casselin, nutidens KOslin! öster härom skju- 
ter berget Revekul ut i hafvet; åt söder ligger 
JStolp, åt öster Rode (Rowe). Utanför Stralsund 
brinner en fyr. Den pommerska kustens kontu- 
rer svara ofullkomligt mot verkligheten. Utanför 
kusten ligger is, och å denna ses flera vftrdshus, 
utmärkta med en stång, som uppbar en krans. 

Med särskild förkärlek har Olaus Magni på 
sin karta antecknat staden Gedanum (Danzig) — 
^en enda stad, hvars vapen blifvit utsatt. Här 
både han tillbragt flera af landsflyktens år, och 
han har från dem bevarat angenäma minnen. I 
karttexten säger han, att staden har lyckliga och 
hederliga inbyggare. En fyrbåk är tänd utanför 
staden. I vester från Danzig finna vi Suko (Zuckau), 
Oartus (Karthaus), Meriko (Mirchau), Radven, Conitz 
och Bytov, Lovenborg (Lauenburg), Lepe (Leba) 
och i norr därom det i Östersjön utskjutande 
Resehovvid (Rixhöft). Härifrån utgår åt öster, 
framför en del af Danzigs vik, Hela-halfön med 
orterna Pudska (Putzig) och Hel (Hela). 

Floden Vistula (Weichsel) mynnar äfven ut 
i den vik, som i våra dagar kallas Frisches Haff. 



— 184 — 

Detta skiljes fr&n OstersjOm af en lång och amal 
landtunga, hviiken å Olai karta blifvit nSaten 50 
procent fOr l&ng. Baa kallar denna landtunga 
bernstenmtrandea {ripa siÅCCini); på denna set en 
man med spade i handen, som synes med atolt* 
het visa på en nyss fylld tunna, andra tunnor 
ligga epridda på stranden, fftrdiga att utföraa 
Om bemst^xen har OImis mycket att fcvrtiya i 
sitt stora arbete. Vid Frisches Haff ftro anteck- 
nade å norra sidan Fiskhus (Fischhansen), å den 
södra Elbingen (Elbing), Toliemit (Tolkemit 
— R ar förmodligen ett stafFel), Vamia (Brauns- 
berg) och Brandeburg (Brandenburg), i sydost 
från det senaste Vano. I den nordöstligaste vi- 
ken af Frisches Haff utrinner Bregil (Pregel) med 
bifloden Alla (Alle). Vid denna ligga Helsberg 
(Heilsberg) och Fridlad (Friedland), vid Pregd 
Tabia (Tapiau) och Eonnigsberg (KönigabergX 
Pregels vatten rinner delvis at i Kurisches Haff. 
En skogstrakt skiljer Pregels område från Niemms 
eller Memels. Denna flod rinner förbi ett område, 
som år betecknadt dels med en m&ngd flammor, 
dels med ordet cineree, aska: här bråndes tj&ra i 
stor myckenhet och fördes utför floden ut i v&rids- 
marknaden liksom sdd; invid floden ftro flera fiur- 
koster afbildade, hvilka angifv^as vara näves fru- 
mentarie. Kiemen upptager från höger Vil (Vilija). 



— 1«5 — 

I vinkeln meUan de tv& flodenia har Olaas förlagt 
staden Vilna, hvilken *dock iiftr fitt intaga Kow«- 
nos plat& Vilna ligger i yerkligheten Iftagre upp 
vid Vilija; Eowno (Gaum) har af Olaus placerats 
Iftngre nedanför föreningen. Ännu I&ngre ned 
ligger Ragnet (Ragnit)^ vid den nordligaste af de tre 
mynningsarmama Vintborg, l&ngst in i söder vid 
Kurisches Haff Labi (Labiau). Vid vikens mynning 
ligger Memel, och strax ofvanför dess namn läses 
namnet VastrancL Att txrtnamnen här äro många 
Ar helt naturligt^ då Olaus under sin vistelse i 
Danzig hade rikligt tillfälle att lära kftnna trakten. 
Strax i Öster om Elbing läses ordet Prus, 
påminnande om hertigdömet Preussen, hvilket år 
1525 hade eftertrftdt den tyska orden. I kartans 
sydöstra hörn, bortom Vilija-floden, läsas orden 
>en del af Lithanen». Några ortnamn äro här 
icke meddelade, men vi se i stället björnar och 
bin, en björn tittar ned i en honungshåla — björ» 
narna omkommo ofta i sådana ^-^ en annan 
klättrar upp i ett träd, för att komma åt honun- 
gen i den ihåliga stammen, men träffas därvid i 
hufvudet af en i trädet fltet järnspetsad klubba — 
hufvudet är den ömtåligaste delen på björnens 
kropp. Innan de starka och krigiska lithauema 
år 1386 omvändes till kristendomen, tillbådo de 
lundar, ormar och den brinnande elden: på kartan 



— 186 — 

se vi å sidorna af en lund tvenne altaren, å det em 
flammar en eld, å det andra ringlar sig en orm. 
I Lithauen förekommer &fven vilda uri^ bisonoxar 
hvilka ftro så starka, att en bison är i stånd att 
vrftka kull hast och karl, ftfven om karlen är fällt 
beväpnad: huru detta sker är också framstäUdt å 
kartan. Olaus har med egna ögon sett dessa väl- 
diga oxar i den polske konungens djurgård. 

Mellan Nieraen och Dtina sitter å en tron en 
konung med spira och äpple; under honom Iftses 
uppgiften, att han är Sigismund, konung af Polen, 
storhertig af Lithauen — samme Sigismund, vid 
hvars hof Olaus, så väl som hans broder, ledtgif- 
termälsunderhandlingar för konung Gustafs räk- 
ning. Framför konungen står Polens kungliga sköld 
med örnen under en krona prydd med blad och 
kulor, bakom honom står Lithauens sköld med 
ryttaren, den storhertigliga kronan prydes med en 
enkel rad af kulor, öfver konungens hufvud 
läses gamla testamentets ord om Juda rikes ko- 
nung Hiskia (här citerade från Qärde konunga- 
boken, kap. 18): »Icke var någon konung honom 
lik.» Att Olaus Magni för honom hyste varma 
sympatier är helt naturligt: han höll strängt pä 
den romerska kyrkans lära, men var på samma 
gång genomträngd af renässanstidens anda, med 
dess kärlek för lärdom och konst. 



— 187 — 

Landet norr om mellersta loppen af Niemen 
och Dana * kallas Samogethia och sages fordom 
hafva varit ett rike — något mindre kunde det 
icke hafva varit, dä enligt Olaus -gethia står i 
sammanhang med Gothi: när det mäktiga götiska 
folket vandrade ut från Sverige, stannade det till 
en tid i Samogitien, som däraf erhöll sitt namn. 
Inom detta landskap finnas två städer, Tanrogh 
(Tauroggen) och Varna (Wamow). Landet är del- 
vis upptaget af berg och skogar. Norr om Samo- 
gitien, litet längre ned vid DOnas venstra strand, 
ligger Sembia (Semgallen) med många städer: 
Duneborg med de närliggande Vesmem, Rasrem 
och Varan, Selleborg (Sellburg), Karenh(u)sem (Koc- 
kenhusen), Hushem och Dala (Dahlen). 

Vid kusten bo Curetes, kurerna, hvilkas land 
går ut i en för sjöfarande vådabringande halfo 
i vester om Kigaviken; dess yttersta punkt är 
Durasnes (nutidens Domesness, runstenens Tumis- 
nis). Här förekomma orterna Anboten (Amboten), 
Adorben, Grebn (Grobin), Durkein, Olma, Sakhen 
(Sackenhausen), Nuborg, Sabel, Tokhem (Tukkum), 
Angermin (AngermQnde), Oendangen (Dondangen), 
ännu ett Nuborg, Tekke och Deblin. Flera slott 
eller städer äro å kartan utsatta, men plats har saknats 

• Dttna bär hos Olaus växlande namn: Depena, Duna, 
Dznina. 



— 188 — 

f5r Damnen. Narmmst teter om Eurland kommer 
sOdra Lifland {Livwia australis) med den viktigs 
staden Kiga med en «tor fyrbåk; pt en ndde 
öster om mynningen ligger Memel, vid ajalfva 
DQna Uxkil (UeskuU), som oriktigt blifvit for- 
lagdt till venstra stranden, Kers (Kirchholm), Ek 
(Erle) och Krysborg (Kreutzborg), också felak* 
tigt flyttadt till den venstra stranden. I det inre 
af landet, mellan DQna och Aa, ända bort till 
gränsskogen mot Ryssland, äro inskrifna Cronem 
(Kremon), Segefelt (Segewolde), Sommei, Smilte 
(Smilten), Kexhem, Sesvegen, Lande, vid och i 
närheten af Aa ftro antecknade Hemsel (Lemsal), 
Treide (Treyden), Wende (Wenden), Velmar (Wol- 
mar), vid den sjö, ur hvilken Aa rinner, på 
vestra sidan Rineborg (Ronneburg), vid den nord- 
östra Marienborg. Norr om sistnämnda ort lig- 
ger Milus. Norr hftrom ses en ryttareskara, än- 
der hvilken är skrifvet M. Livonie, hvilket torde 
betyda magister Livonie^ framför denna skara tre 
kanoner, på andra sidan gränsskogen ses en skara 
ryssar med spetsiga hufvor. Landet närmast norr 
om södra Lifland, mellan en flod af Olaus kallad 
Ubre, som förenar Rigaviken med sjön Peybus 
(Peipus), och gränsskogen mot Ryssland, heter på 
kartan Esthia. Peipus' yta är isbelagd, ochöfver 
isen spränger en ryttare. Inom detta Estland 



— 189 — 

förekomma orterna Falkenravin^ Oldendovp^ Kiri- 
empe^ Darbatam (Dorpat) och BingoD. Landet 
norr h&rom^ ofvanfbr hvad vi kalla Estland, heter 
å kartan norra Lifland och aäges vara dexi (romersk-) 
katolska tn»is skjddsvftrn mot tetem. ImHn detta 
område» som i Öster begränsas af Narvafloden, finna 
vi p& kartan orterna Pemo (PemauX Wils^ Leal, 
Hapsalia (Hapsal), Pades, RivaHa (Reval) — dftr- 
utanfor finnes ingen fyr — y Borcolum (Borkkolm) 
Telsborg (Tolsburg) samt slotligen Narvia Livo- 
nie (Narva), tillagget Livonie antyder, sitt här var 
LiflandSy d« v. s. Estlands, kustområde slut. I det 
inre af landet se vi inom Peipua.' område Overpe, 
Vierbich och Lais; vid en å, som rinner ut vid 
Leal, Firel och Stegenfeur, i nordvest från Firel 
Lede (Lode), i öster från Reval Fegefyr,. ftngre 
bort Wesenberg» omgifvet af skogar^ ännu Iftngre 
in i landet Vanber, i hvars n&rhet finnes afbil* 
dadt ett vildsvin med uppgift, att det är 12 fot 
långt. Vid Norva utrinner en segelbar flod^, som 
kommer från sjön Irmeu (Ilmeck)^ 

Bigaviken kallas maa^e lAconium. I vikeass 
mymung ligga jämsides tvenne stora öar. Den 
vestra» onämnd, motsvaraF Dagö, ehuru denna ö 
r&tteHgen Hgger i norr från dem andra, sobl kaUa« 
Osilia (Ösel). Vid södra, änden afi ön står Da^er- 
ort^ som ligger vid Dagöns vestra ände. Vid don 



— 190 — 

östra sidan, som bör vara den södra, finnes orten 
Reke eller Renke. Vid den norra änden, som 
möjligen bör vara den östra, förekommer en bygg- 
nad, som kallas turris Hollandorum, således en af 
holländska sjöfarare gjord anläggning hvilken 
icke synes hafva varit en fyr, eftersom inga strå- 
lar utgå från tornspiran. Sundet mellan Dagö och 
ösel heter Skiollesund, nu Sölasund. På Ösel 
förekomma namnen Vick, Sunneborg (Soneburg) och 
Arraborg (Arensburg). Längre in i Rigaviken före- 
komma öarna Runa och Trena. Invid kusten 
mellan ösel och Reval ligga fyra öar, af hvilka 
den sydligaste heter Memme (Mohn), den näst nord- 
ligaste eller den nordligaste Ulfen (Wulff), i norr 
därifrån ligger Nergen (Nargö). 

Bortom södra Liflands och Esthias östra gräns- 
skogar ligger svarta Ryssland {Russia regalis nigraY 
Inom dess område finnes en ort Slaha, som dock 
möjligen hör till Lithauen, samt anteckningen, att 
i denna trakt finnas stora vildsvin. Mellan Pei- 
pus och limen ligger Hvit-Ryssland (Russia alba\ 
vid floderna Siolana (Schelona) och Pela, som 
rinner ut i limen. Vid Pelafloden finnes anteck- 
nadt, att där får man det yppersta salt^ Så vidt 
mitt minne går, finnes i våra urkunder ingen an- 
tydan om att man härifrån hemtat salt till Sverige. 
Detta kan hafva berott på det ständigt osäkra för- 



— 191 — 

hållande, i hvilket Sverige stod till Ryssland. An- 
tagligen har Olaus i Danzig fått höra om dar- 
varande salttillverkning. 

öster om limen tronar en man med spetsig 
hufva och lyftad klubba^ betecknad som mosko- 
viternas storfurste. Hans vapensköld, under stor- 
hertiglig krona — jfr det föregående — visar en 
beriden bågskytt. Som tänkespråk har han fått 
uppmaningen ur första korintierbrefvets kap. l.r 
>Må ingen tvedräkt vara ibland eder.» Tvedräkt 
återgifves här med scismata, hvilket innebär en 
hänsyftning på den kätterska grekiska kyrkan, till 
hvUken Ryssland bekände sig. 

Den återstående delen af kartan i söder om 
Finska viken kallas Moscovie pars, en del af 
Moskva-landet, d. v. s. Ryssland. I nedersta hör- 
net, i vinkeln mot den förut omtalade stamtaflan,. 
som skall visa många folks härstamning från norden, 
synes staden Nogardia (Novgorod). Vid gränsen 
mot Lifland (Estland) ligger Ivangrot (Ivanogrod) 
och litet längre bort lanegrot (lanogrod). För 
denna del af norden svika käUuppgifterna Olai 
försök att åstadkomma en riktig redogörelse. Pei- 
pus har visserligen fått ett aflopp till den Finska 
viken, vid hvars venstra sida Borkholm ligger. 
Peipus' rätta aflopp, Narowa, som mynnar ut mel- 
lan städerna Narva och Ivanogrod, kommer enligt 



— 192 — 

Olai karta ffin limen, och Wolchow, vid hvilket 
Novgorod ligger, rinner ieke ut i limen, utan fort- 
sätter norr ut förbi denna fijö, forbi en trakt, i 
hyilken hermeliner och örnstora fäglar vistu, till 
dess floden möter en annan, från norr kommande 
flod och en arm sändes vester ut till Finska viken. 
Det norra tillflödet, vid hvilket namn^^iit7iitf nygeti 
(Nevafioden) står skrif^et — namnet kan dock 
äfven anses beteckna den till Finska viken rin* 
nande armen — , mottager ett tillflöde från en 
helt liten sjö, som måste representera den stors 
sjön Ladoga. I närheten af denna lilla sjö före- 
komma visserligen namnen Kexholm och Netaborg 
(Nöteborg), men de äro alldeles orätt forlagda. 
Det är möjligt, att ett ännu längre i norr fore- 
kommande legaborg skall, såsom Ahlemios antager, 
motsvstra det under nordens forntid kända Aldegia- 
borg. Ar detta antagande rätt, framstÅr miss- 
teckningen så mycket bjärtare. 

För denna del af sin kaorta har Olaua så- 
som kalla haft de handledningar, som voro skrifiia 
for sjöfarande^ men dessa innehöUo natnrligtvis 
endast kuatort^ma. På kartan finnas emellertid 
måaga orter inne i landet angifoa, somliga med 
namn,, icke få utan namn. Dessa orter kunna icke 
hafva förekommit å sjöfartsvägledningama, om dem 
måste Olaus hafva dai£Fat sig kännedom på annat 



— 198 — 

8&tt. Det ar Ifttt att förstå^ hura han vann denna 
k&nnedoniy n&mligen genom att utforska det han* 
delsområde, som den betydande staden Danzig 
behärskade; detta strftckte sig &t véster, &t söder, 
men det södra området låg utanför ramen for 
Olai karta, mot sydost åt Lithauen till, hyarifrån 
man fick tjftra, honung och skinnvaror, mot de 
nuvarande ryska östersjöprovinserna. De forntida 
fl&rdema på Aldegiaborg voro nu uppgifna, och 
man k&nde dftrfbr ganska litet om förhållandena 
vid den inre änden af den Finska viken — detta 
visar ju kartan. 

De flesta af de ortnamn, som förekomma å 
kartan, återfinnas å nutidens kartor, hvilket visar, att 
Olaus skaffat sig noggranna upplysningar.* Den 
omständigheten, att han under vistelsen i Danzig 
uppenbarligen sökt förvärfva så mycken geografisk 
kunskap som möjligt, utan att denna kunde åt- 
minstone direkt tjena hans varmt fosterländska 



* De flesta af de of?an anfOrda, å kartan upptagna ortnam- 
nen firo identifierade af Ahleniusi hans akademiska afhandling: 
Olaus Magnus och hans framställning af Nordens geografi. 
£tt och annat ortnamn å kartan har af mig blifvit itergifvet 
annorledes än af honom, emedan han har antagit, att ett 
streck öfver en bokstaf, angifvande en förkortning, alltid be- 
tecknar ett n. Ordet Luneburgu, hyilket icke kan upplösas 
annorledes &n som Lunebnrgum, visar, att strecket ibland skall 
tolkas som m. 

av, Akad, Handl. fr. É886. 12. 13 



— 194 — 

syften, Ihgger i dagen hans stora vetenskapligs 
intresse. Möjligt &r, att han redan under vistelsen 
i Danzig hade planlagt kartan Ofver norden och 
bestämt för henne gränserna, hvilket då mitte 
hafva gjort honom angelägen att fylla det ber&k* 
nade området. 

Teckningen af landkonturema for det område, 
som ligger Danzig nftrmare, år i hufvudsak riktig. 
Östersjöns östra kust drager sig uppåt i nordost- 
lig riktning, i Domesnes hinner den en höjdpunkt, 
därefter kommer Rigaviken. Det följande är mindre 
riktigt tecknadt. Framför allt måste framhållas, 
att Finska viken går från sydvest till nord- 
ost, icke i vester och öster. Sjökartor för Öster- 
sjön, därest sådana funnos, annars seglingsanvis- 
ningama, torde hafva kunnat vara af sådan beskaf- 
fenhet att de föranledde misstaget — d. v. s. 
därest seglingsanvisningarna icke endast uppgåfro 
orterna och afstånden utan äfv^en väderstrecken. 
För den, som i Danzig tecknade — kanske endast 
t tankarna — kartan, låg misstaget närmare än fbr 
en, som t. ex. i Stockholm skulle tecknat kartan, 
ty han hade lättare kunnat göra sig förtrogen 
med Finska vikens läge. Att förbindelserna mellan 
Stockholm samt Uppland och Finland voro ganska 
beqväma, under förutsättning af godt väder, det 
visste Olaus Magni, och detta kan hafva föranledt. 



— 196 — 

att han l&t Finland sträcka en udde 8& långt ut 
i sydvesty för att det skalle komma Sverige n&r- 
mare. Sjelf synes han aldrig hafva varit i Fin- 
land, och han kftnde därför detta land endast ge- 
nom hörsagor och urkunder. 

Vi öfvergå nu till kartans framställning af 
norden — det vi hittills behandlat har endast 
gällt bihang — , och vi börja då helt naturligt 
med Danmark, hvilket på kartan kallas Dania, 
Dacia eller Dennemarca. 

Liksom Storbritannien blifvit oriktigt tecknadt, 
i det den norra delen lutar för mycket öftrer åt 
öster, så lutar den Jutska halfön öfver åt samma 
väderstreck; Jutlands längd är riktig, men det 
har fktt en för stor bredd. Den vestligaste delen 
bär namnet Ditmersia (Ditmarschen), med Lunden, 
S. Margaretthe och Husem (Husum), och Holsathia 
(Holstein) med Cartus, Euthin, Hilgehaven (Heilig- 
hafen), Gottorp och Kil (Kiel). Mellan vestra och 
Östra kusten går det med torn späckade Danevirke 
(Manimentum Danavirke), från Tunner (Tönder) 
till staden Slesvig. Något område med detta 
namn finnes icke upptaget å kartan. Landet norr 
om gränsmuren kallas Juthia eller Cimbria och 
säges vara mycket folkrikt. Många orter äro ut- 
märkta inom detta område, men icke många hafva 

o 

erhåUit namn. A vestra kusten finna vi norrom 



— 196 — 

Tuimer Ripen (Ribe) och Riperfatis, Bincopen 
(BingkObing), l&ngre i norr Bbvenbeig (Bovbjerg), 
hvilket ftr ett berg, icke en bebyggd ort, och Hdm 
(Thyholm?). Längs den östra kasten ligga Flens- 
borg, Haterslef, Colls (Kolding), Vegle (Vejle), 
Arusa (Aarhus), Horses (Horsens); inne i landet 
ligger Viburg (Viborg). Vendsyssel Är ea full- 
stftndig O, som h&r kallas efter Skagen, Sccya pra- 
vincia; dess yttersta ande heter Ud, hvilket vil 
skall betyda Udden. Ett ankare angifver, att hSr 
finnes en hamn. Inom detta område förekomma 
tvenne namn: Sebi (Sseby), nyligen anlagd stad 
vid Kattegatt, och Vesista, hvilket Ahlenius an- 
tager skola beteckna klostret Vita scholsB (Vith- 
skyflas) — namnen synas dock vara sins emellan 
alltför olika. Utanför Vendsyssels östra kust ligga 
Oama Trindel (Trindelen, som &r ett grund), Lesse 
(Lsesö) och Anholt. Utanför Holstein ligger ön 
Femeren. 

Strax i söder om Vendsyssel tronar Dan* 
marks konung med de tre leoparderna i skölden. 
Det bifogade tftnkespråket, hvilket torde innebftra 
en hänsyftning på den omilde konung Kristian, 
lyder: »Man måste vara r&ttvis och mensUig.» 
För detta ord h&n visas till Vishetens bok ki^). 12. 
Ett par fiskar simma utanfbr Skagen, hvilka bftrs 
namnen »longa» och »sculla». 



— lor — 

Fyen kallas Fionia» On ar nftstan rund odi 
något fto stor* Namnen ftro här många: Midel- 
far (Middelfart), Ofv^erfartsorten för dem, som Äm- 
nade sig till Jutlond, Hinsegol (Hindzegavel), 
AssenSy Svinborg (Svendborg), Orkel (örkd), Fobs, 
Foborg (Faaborg), Niborg (Nyborg), Kertmunde 
(Kj^iieminde), Bons* (BogensO) samt inne i landet 
Ottonia, nu Odense — således dels stader, dels 
borgar. 

Öster om Fyen och den frambojda delen af 
Jutland ligga i exx rad de tre öama Sampse (Sama5), 
Hielm och Sproe (SprogO). Langeland finnes ut- 
satt vid Fyens sydöstra hörn, och aro därå treime 
orter angifna, men så val O som orter sakna namn. 

Seland (Selandia) har större bredd an längd 
och ar således misstecknadt; af Roskildefjord^i 
finnes intet spår. Roskilde ligger inne i landet, 
tämligen långt åt söder, öfver den tvåtornade kate- 
dralen svafvar en krona. På den nordvestra kusten 
läsas namnen Kammeberg, hvilket icke gema kan 
vara annat an Kallundborg, Korser (Korsör, nam- 
net förekommer två gånger), på den södra kusten 
Vardenberg (Vordingborg), Nest (Nestved), Solt 
(Saltö), som låg i vester, ej i öster om Nestved, 
Schielin (?) — skall härmed förstås Skeelsör, ariaget 
oriktigt — , på den östra kusten Hafnia (Köpen- 
* SkrifBättet Bowiu fOrekomiiier &r 1506. 



— 198 — 

hamn), representeradt af en mycket stor byggnad, 
samt Hilser (HelsiiigOr) med en byggnad och en 
kanon. 

Söder om Seland ligger Lalandia (Lolland) 
med Marie domus (klostret Maribo). D&r ofvanfor 
finnes en inskrift, som blifvit last som 8. rivg 
och tolkad som Saxkjobing. Tolkningen synes 
mig oantagligy men Iftsningen ftr möjlig. Som 
efter denna skrift följer ett af en cirkel omslutet 
kors, kftnner jag mig mera benSgen att lAsa skrif- 
ten så, att den kan få något sammanhang med 
korset. Jag föreställer mig, att meningen Tar 
att har satta s. bibg, d. v. s. S. Birgitt» — en på- 
minnelse därom, att Maribo kloster hörde till 
Birgittinemas orden. Såsom ett svenskt helgon 
var Birgitta af stor betydelse för magister Olaus. 

Öster om Lolland ligger det ej namngifiia 
Falster med staden Nycopia (Nyköbing) och slot- 
tet Getsor (Gjedser). Öster om Falster ligger 
Mon (Möen). 

Olaus Magni var lil»om fru Birgitta och bi- 
skop Hans Brask icke mycket benagen att erk&nna 
Danmarks ratt till Skåne, Halland och Blekinge. 
Dessa landskap voro ju egentligen delar af det 
södra Götalandet och hade af gammalt hört till 
detta — han anför såsom hemulsman for detta 
påstående dansken Saxo; han säger ock, att 



— 199 — 

vattnet skiljer danskame från götame. På kartan 
finnes intet, som gifver den ringaste antydan 
dftroniy att de tre landskapen tillhöra Danmark. 
Den, som ej känner förhäUandet, skall helt visst 
antaga, att de tillhöra Gothia. 

Det nuvarande Sveriges södra kust ar orik- 
tigt tecknad, i det Blekingia går lika långt åt söder 
som Sconingia gör. Det stora H, som utmärker 
det åttonde kartbladet, är placeradt midt i Halland 
och har därigenom vållat en förryckning af för- 
hållandena. Ofvanför detta H läsas namnen Vard- 
berg, Falkeberg (Falkenberg), inom den öfre delen 
af H Halmstada och Bostad — Båstad ligger i 
Skåne, om än nära Hallandsgränsen — , nedanför 
H står namnet Hallandia omedelbart öfver Hel- 
singborg, således strängt taget inom skånskt om- 
råde. Gränser förekomma icke å kartan mellan 
olika områden, och vi behöfva icke fästa någon vikt 
därvid, att ingen gränslinie skiljer Halland, Skåne 
och Blekinge från Sverige. 

Inom Skåne finnas stadsnamnen Helsiborg, 
med hus och kanon, vidare Lundia, Malm, d. v. s. 
Malmö, och Falster, d. v. s. Falsterbo. Skanör 
finnes icke utsatt, ehuru utrymme icke saknas. 
På Skånes sydkust förekommer mellan Malmö 
och Ystad det egendomliga namnet Elrol. Det 
har nyligen tolkats såsom en förvrängning af 



— 200 — 

Ellenbogen, men Ellenbogen är detsamma som 
Malmö, och Malmö finnes å kartan utsatt. Upp- 
repanden förekomma visserligen å kartan — jag 
har i det föregående anfört exempel — , men lik- 
heten mellan Elrol och Ellenbogen ftr icke slående, 
och vi torde icke få taga vår tillflykt till be- 
skyllningen för ett upprepande, förrftn all annan 
förklaring visat sig omöjlig. Jag antager, att 
Elrol betecknar den eljest utelemnade staden 
Trelleborg. 

o 

Efter Ystad förekommer Aus (Ahus) vid en 
å, som skiljer Skåne och Blekinge. En bro leder 
of ver ån, och norr om bron ligger vid samma å 
Vee (Va), den fordom betydande stad, som blef 
gjord om intet, nftr Kristianstad anlades. Skånes syd* 
östra hörn. Sandhammaren, förekommer på kartan 
som en ö. Sandhammaren torde den tiden halva 
haft ånnu sAmre rykte ftn i nyare tid; det torde 
vara denna platå, som å tidigare kartor kallas 
dampnorum promontorium^ sjöskadomas udde. 
Inom Blekinge finnas angifna Selsborg (Sölvesborg), 
Eleholm, som fordom var stad, Rotnby (EU>nne- 
by) och Lukia (Lyckeby). Utanför det sydöstra 
börnet ligga Oama Utklippan och Utlengian. Vid 
inloppet till Kalmar sund finnes ett ankare, an- 
giftande en hamnplats. En skogstrakt skiljer 
Skåne och Blekinge från landet i norr om dem. 



— 201 — 

Borenholm (Bomholm) bevarar minnet af 
Lnnda-ftrkebiBkopens fasta slott Hammershus ge- 
nom namnet Hammar, hvilket dock blifvit för- 
lagdt till Ons sydkust 

Att Blekinge går lika långt ned i söder som 
Skåne visar, att Olaus icke af erfarenhet k&nde 
denna del af Sverige. Brodern Johannes har varit 
lika okunnig, ty å Zieglers karta går Skånes och 
Blekinges sydkust i samma linie. Man följde 
seglingsanvisningarna, som uppgifva kustorter och 
hamnar, men icke redogjorde för kustkonturemas 
sv&ngningar. 

Oland (Elandia) ftr långt och smalt; det har 
fttt ett par onödiga utsprång. I norr finnes 
namnet Bode (Boda), vid dess sida ses i sundets 
norra mynning en sköld utan bild under taggig 
krona. Borkholm, d. v. s. slottet — staden är af 
nyare ursprung — år en ratt stor byggnad. På 
den södra delen af ön &ro flera orter utritade, 
men namn finnas icke infogade. Längst söder ut 
står namnet Udden. 

Gotland ligger något för långt åt söder och 
år så godt som jåmnbredt. I söder finnes Hoborg 
(Hoburgen) utsatt, på den östra kusten Vestra* 
gam, hvilket år oriktigt: Vestergarn ligger, i öf* 
verensstammelse med namnet, på den vestra kusten, 
Ostergam ligger på den östra. Visbi betecknas 



— 202 — 

såsom en fordom Ofver hela v&rlden mycket frej- 
dad handelsstad. Utanför den vestra kusten ligger 
Karse, d. v. s. KarlsO. Ett ankare vid den vestn 
kusten, tre ankaren vid den (Vstra angifva hamn- 
platser. Strax norr om Gotland ligger Fare (Får- 
ön\ mycket för l&ngt åt norr Gotsca Sande (Got- 
lands Sandö). Vid dess sida ses ett fartyg, hvais 

o 

masttopp räcker upp till Åland; det betecknas 
som ett svenskt fartyg. 

Karttexten uppgifver, att Gotland fått sitt 
namn efter gotame. Det tillftgges, att man 
ännu från denna ö hemtar {petitur) sjörftt- 
ten, hvilket är ett af de mänga misstag, som 
blifvit begångna af för långt drifven patriotism. 
Den gotländska sjörätten är af främmande ur- 
sprung. 

Götalandets storhet hörde till en förfluten tid, 
Sverige var vid början af 1500-talet redan, till 
all lycka, förenadt till ett rike. Dock har å 
kartan inrymts plats åt en Götarikes konung» 
som är försedd med de vanliga kännetecknen 
spira och krona; den kungliga skölden vid sidan in- 
nehåller Folkungavapnet, i hvilket snedbjälkama 
äro buktade som strömmar. Ykl aidan läses det 
från Esekiels profetia kap. 19 hemtade ordet: 
»Lejonet har lärt sig att sönderslita byte.» Detta 
beror på magister Olai uppfattning af Götaland 



— 208 — 

som anpmnget för de i södern kraftigt apptrft* 
dande gotame. Olaus Magni var född inom Göta- 
landy och detta kan ja hafva bidragit till steg- 
rande af hans intresse för det gotiska y&ldet utom 
norden. 

Att Olaus Magni icke haft tillfälle att taga 
kännedom om det sydligaste Sverige röjes icke 
blott af det sätt, på hvilket Blekinge blifvit teck- 
nadt å hans karta. Det framgår ännu tydligare 
af den framställning, han gifvit af Kalmar län, 
hvilket dock lydde under biskopen i Linköping, 
hvars kanik han var. Ortförhållandena inom Kal- 
mar län borde dessutom hafva ådragit sig rätt 
mycken uppmärksamhet genom det långvariga krig, 
som i böljan af 1500-talet fordes rörande besitt- 
ningen af Kalmar och Kalmar hus, ett krig, i 
hvilket den till biskop öfver Linköpings stift valde 
d:r Hemming Gad spelade en så stor roll. När- 
mast i norr om Blekingsgränsen läses Tunalen, 
m^Ei Tuna län ligger långt i norr inom Kalmar 
län. Vid sidan af Calmar står namnet Moravia, 
d. v. s. Möre, hvilket är rätt, men omedelbart 
öfver detta namn står Ydra — Ydre härad lig- 
ger på gränsen mellan Småland och Östergötland 
— , och étrax däröfver Finvidya, d. v. s. Finveden, 
som utgör den vestligaste delen af Småland. 
Långt i norr från det senare namnet finna vi 



— 204 — 

namnet Vestervik och ffistet Stekaholm samt dlr- 
invid Tiostia (Tjust), hvilket ftr rfttt. 

Om vattendragen i denna del af Sverige har 
Olaus ringa kunskap. Helga&n, som rinner ut 

o 

vid Åhus, förekommer. Från en sjö i Småland 
går en å ut till Elleholm, en annan rinner ut å den 
östra kusten och svarar där mot Brömsebftck. 

Hvad som redan &r n&mndt visar, att Glans 
icke hade någon god kånnedom om Småland och 
det vid dess östra sida liggande Kalmar lån. Gk>ta- 
konungens bild med tillbehör tager också ett stort 
utrymme, hvilket framkallar någon fönyckningaf 
det hela. Vid den södra anden af Vettem låses 
namnet Jouacopia. Söder om detta namn, invid 
den skogstrakt, utmårkt af en rad tråd, som Inl- 
dar gräns mot Vestergötland, läsas följande nanm: 
Vidbo (Vedbo härad, som ligger åt öster från 
Jönköping) samt därunder i ett sammanhang 
Vesbo (Vestbo), Osbo (Östbo) och Sunnerbo (Son* 
nebo). I söder om det senaste namnet läsas 
namnen Vemamo (som ligger i Östbo härad) odi 
Vigelstada, en socken i Vestbo härad, som hade 
ett sakramentskapell och i följd däraf kan hafva 
tilldragit sig prestmannen Olai uppmärksamhet 
Någon anledning att anteckna Vemamo är däre- 
mot svårare att uppleta. Det likaledes inom Östbo 
härad liggande Rydaholm torde af gammalt Tarit 



— 205 — 

Tida m&ridig»re« Ej heller fiones Nydala kloster 
upptaget. Inom Smaland förekommer vidare 
VeziOy vid Östra sidan af en sjö, hvars ena af* 
loppså rinner nt vid Helsingborg, den andra vid 
Malmö. I söder om Vexiö står namnet Verendia 
(Vftrend) och i öster Vestra herad, hvilket ligger 
vida l&ngre åt norr. 

Flere resta stenar förekomma inom Småland 
▼id sidan dels af namnet Vemamo, dels i^ nam- 
net Verendia. Förekomsten af dessa stenar visar 
— hvilket vi för öfrigt veta af Olai Magni krö- 
nika — 9 att man under den förra hälften af 1500- 
talet hade begynt fftsta nppm&rksamhet vid forn- 
limningarna. Denna uppmSrksamhet måste hafva 
varit spridd inom vida kretsar, eftersom Olaus 
Magni, som k&nde så litet om Småland, dock 
visste, att dår funnos hvarjehanda fomlemningar. 
Han kallar stenarna saxa gentHiwny d. v. s. de 
voro uppförda af kedningarne. 

Namnet Vestrogothia sträcker sig fram i söder 
om Jönköping, men detta torde bero på det ut- 
rymme, som kartan lemnade. Lftngst i söder före- 
komma namnen Marchia och Eindia, omgifna af 
skogar. Vid östra sidan af Göta elf förekommer 
3rtterst Gulborg (Gullberg), som var ett fltete — 
Bohus ar icke nåmndt — , vidare Askimsherad, 
hvilket knappast behöft omtalas, och Ludosia{Gam- 



— 206 — 

mal-LodOse). Inne i landet fbrekommer norr om 
LödOse namnet Tnnhf, hvilket, då F s&kerligen år 
ett misstecknadt E, Ofver hvilket ett förkortnings- 
streck borde vara utsatt, helt visst motsvarar det 
Iftngre upp vid Göta elf liggande Tunhem — 3tf- 
ven i detta fall Aro vi berftttigade att fråga, hvar- 
för orten blifvit upptagen. Göta elf löper i böljan 
af sitt lopp utmed en lång halfö, som kallas Gol* 
len, d. v. s. Kinnekulle. Innerst i viken å halftas 
andra sida ligger staden Lidecopia. På östra sidan 
af denna vik finnes på ett alldeles sfirskildt sått 
utmärkt slottet Aranes. I öster om detta namn 
läses Vasbo (Vadsbo hårad) och i sammanhang 
dårmed sockennamnen Ulerve (Ullervad), Hasla 
(Hassle) och Hova. Dår bakom ligger den af flera 
trädrader utmärkta skogen Tiveden. I söder om 
detta område trftffa vi Varven — tydligen en miss^ 
skrifning för Värnhem — och Skara. Också inom 
Vestergötland förekomma saxa gentUium. Äf* 
ven med afseende på Vestergötland hafva vi rått 
att undra på valet af namn. Några af dem, som 
förekomma, ftro sk&ligen obetydliga, under det t. ex. 
Falköping, som hade en icke ringa betydelse under 
medeltiden, icke finnes upptaget. 

Olaus Magni låter det norska landskapet Viken 
gå fram till Venem, hvilket ju år oriktigt. Norr 
om Viken vidtager vid Venerns vestra strand 



— 207 - 

Dalia, d. v. s. Dal — jag anv&nder detta uttryck, 
dftrför att landskapets inbyggare icke vilja kannas 
vid det moderna uttrycket Dalsland. Inom detta 
omräde förekomma namnen : Frendefors, Vik, Home- 
dal, Blamscog (Blomskog), Tusse (TOsse), Nord- 
tusso, Stenobig och Holmdal. 

Vermelandia, hvilket var och under medel* 
tiden r&knades som ett bihang till VestergOtland, 
sftges af Olaus fordom hafva varit ett eget rike. 
Klarelfven kommer från Norge och rinner ut i 
Venem, vid mynningen ligger Tingvalla, land- 
skapets hufvudort, Itogre upp Ulmeherad (Olme- 
hftrad), Vestra herad (Vase h&rad?), Elvedalen, Stae- 
nes (Stafofis), Arvika och Kelen (Kölens socken). 
I vester om Klarelfven ligger en stor sjö, som 
bftr namnet Verme (antagligen Vermelen); från 
denna går en arm till Klarelfven, en annan flyter 
med tre mynninger ut i Venem. Inom denna 
del låsas namnen Visnen (Visnum) och Gilberga. 
Öster om Klarelfven förekommer en rad af svarta 
rundlar, hvilka föreställa jåmberget. Öster om 
Venem låsas, för andra gången, Vestra hårad, hvil- 
ket måste vara en vrångd form, och Leta (jfr 
Letelfven). Grånsen mellan Vermland och når- 
liggande landskap i öster år omöjlig att uppdraga. 
Vermland år således på ett mindre tillfredsstål- 
lande sått framstålldt å kartan. 



Det »tätt befolkade» Östergötland kar inom den 
sydligaste delen en samling resta stenar, således 
vittnesbörd om en gammal bygd, samt d&r invid 
en rad af svarta rhomber, som beteckna koppar- 
grufvor. En regelbunden rad af runda holmar 
följer kusten, de kallas Scheren (Skftren). Utan- 
för mynningen af Bråviken ligger en större ö, 
vftl Arkö, hvilken ock kallas Sker. På denna 
flammar en v&ldig eld| hvilken skall förest&lla en 
af de vårdeldar, som t&ndes vid fiendens ankomst 
till stranden. Det var att vänta, att östgöten 
Olaus Magni skulle ratt återgifva sitt hemland- 
skåp. I Vettem ses Visingsö, ehuru ej forsedd 
med namn, vid sjöns östra strand ses Alvastra 
(ätergifvet Alvatra) och Västen. Motala elf ftr 
korrekt återgifv^en med ett par större sjöar, som 
den rinner igenom, och Stångån, som kommer från 
en stor sjö och rinner ut i en annan (Roxen). 
I vester om Stångån låses Lincopia, men för Ske- 
ninge har ej någon plats funnits. Vid Motala elf 
ligga Motala och Norcopia. I närheten af Motala 
ligger Egby, hvilket tydligen &r Ekebyboma, vid 
Sl&tbaken (ej namngifv^en) Sudercopia och l&ngre 
ut Stegaborg. 

Svealandskapen ligga omkring Målaren, hvil- 
ken smalnar mot utloppet, men saknar den mot- 
svarande afsmalningen af den inre änden. Genom 



— 20B — 

Sudemannia löpa iv^me från ^itai^ kåraer k#m^ 
mande åar;. vid dea aödxa ligga^ Yiagskwock 
Nicopia^ Tid den nom Tioia; $(rrei^8 (Strang^ 
&aa) ik utsatt, likaså Teig^e) maå ett ipattondng, 
som fbrbinder -Målacen' tted Oritme^On. OsUari om 
denna Tcftje kanal H^ei' en samling atOrre öar 
och hdbnav^ FOrat : kommor en niatali fyrkantig 
5^ oeb nwr om denna> ligger, oiDBluteii af vaitteo^ 
staden Hoimia eller StoekMnAa, t^&l beflst af 
natur;, konir.odi vattomi Utanför d^nna .fyrkan*^ 
tiga lö ligger en rhombiak ö^ aom bAc namnet 
Skearen ; Iftngst i noarr ses liågi» noåta stenar, Iftnget 
i söder låses nonknet/Elsnabben, där ett anksireiit^ 
marker en ^haaomphts. Utmedr nordöstra sidiln af 
denna ö* lig^r en tresidig ö, som kalks Vecden, 
d« v. s« Vermdö. Af småAama däratanlSto år 
endast en försedd med namn, S Sande. i 

Liksom konungame hafra &tt plats på kartanv 
så år* ock plats upplåten for Upssla årkobiskopv 
låt vara «6t denne ftnnu ej hade fått påflig stad^ 
fikstelse. Han kallas Johannes * Magnvs Gothus och 
s&ges vara Upsala Ärkebiskop; Sveriges primåls 
och (påflig) legat. Vid sidan ses skölden med dk 
tre sAdesstråna, med biskopsmössa samt biskofwtåf 
och kors. Sköld och inskrift ftn> anordiiade midt 
i Roslagen, hvarest nanmet Roden förekommer 
så vål öfver som under skölden* Inom den södra 

Sv. Akad. Bandi. fr. 1886. 12. 14 



— 210 — 

dtleB år teckiuiét ett vattendragf iom atg&r firfai 
Mtlarea viå Stek (Ahnareslftket) och går titt i 
«ter Cill Qrtefl^n; på de» norra strand stå reste 
mmnesftenar* Dn ytlorstå delen af denna Rode» 
syddel kallas Veddé, hviiket år felaktigt^ då Vadd» 
Ir en « och ligger i Rodagens norra dd. Inom 
den norm delen låsas namnen Borstel (BOfstil), (W 
grund oék Lösta (Lofsta). Äfven hår ses resta sbeaar. 
Aoden år vid, det egentKgia Upland dåreeMt^ 
som gir upp till Ddelfven, helt litet. Fyriiin 
har tvenne mynningsarmar, vid skiljepankten lig- 
ger Upsaiia. Äfven Eneoopia år otestt Svarta 
rektanglar vid grånsen metlan Upland och Vestr 
manland angifva silfireirgnifvan vid Sala. Veit* 
manland år ock hdt litet Vid MUaren liggs 
Aroeiå och Arboga, inne i landet Neraberg odi 
Lindesberg; i vester om båda ses i myckenhet de 
svarta cirklar, som angifw jåmgmfvor. Nerike 
strftefcer sig till Tiveden och Vettern, Hjelmarein 
vatten rinner, såsom veååMi år omtaladt, icke till 
Målaren, uten till Ostersjftn* Örebro ligger meUsa 
fijelnxiaren och Målaren* Ofnga ortnamn åie 
Nerdevi, som saknar all mårkligfaet, CnmUs 
(Knmh) och Hamar (Hammar) norr om Vetten. 
Jåm- och silfvergrufvor iibrekomma i landskapets 
sydligaste del. Minnesstenar finnas så vål i Nerike 
som i Vestmanland. 



— 811 — 

Vid sidan af Helaiogland, norr om Siljan, 
låses Shreda she Stfecmia regnum; en konung sit-* 
ter dftr, fbrsedd med maktens kikinetecken; han 
har ett tämligen långt skågg och skall forestålhi 
Gnstaf, Sreara och GOtars atormåktige konnng. 
Som t&nkeapråk år ntaatt det hotande ordet i 
andra Krönikebokens kap. 94: »Herren Tarder dettA 
seende och siande.» Hvad Herren skulle se till 
och hvad han skulle hemsöka var naturligtvis 
konungens ihållande till reformationen. Stra)c 
norr hårom Iftses den stora rubriken: >Seåndia, 
en halfbv hvilken PMnius bok. 4 kap. 13 kallar 
en ammn vårld och hvilken Pt*ocopius såger vara 
tio gånger större ftn Britannia och innefatta tretton 
riken.» 

Jag nåmnde nyss Siljan. Denna sjö mottag- 
ger, enligt Olai karta, tvenne tillflöden, nåraligen 
ett som kommer från Svakasjön — vid dennas 
öfre ande ligger Svakby — och sedan rinner ige- 
nom sjön Lixen, och ett annat, som kommer från 
samma punkt som Klarelfven, men drager sig i 
sydostlig riktning och går genom en namnlös sjö,' 
innan den hinner ^jan. På ömse sidor om denna 
genomgångssjö stå namnen Nora och Mora, hvilka 
hår icke förekomma å deras råtte platser. Nedan- 
för sjön står en okrönt sköld, innehållande tre 
skarptaggiga klubbor. Skall detta förestftlla Da« 



— %n — 

laroes vapen? För mig &r denna skftkl obekant. 
I det $ignet, som dalkarlame Iftto åt sig gOn 
under den Engelbrektaka remingen, ferekomnu 
inga klubbor, utan en båge och en yxa. Rand- 
lama, aom angifva jArngrufvor, gå i tvenne rader 
från Norberg och Liadeeberg ock från Aatra Verm- 
laiid«. till, deaa de motas, och gå aedan i en lång 
md till trakten af Siljan, hvarest åfven koppar- 
Qoh silfvei^grufvor finnas angifna. På nordöstra 
sidan af SUym ses en rest stan omgifven af åtta 
jlUmgraf^emftrken. Silijan har ftfven tvenne ut- 
flöden. Det «na ftr Dalelfven, som går på södra 
sidan om. Longabeden och mynnar ut på rftttstålle, 
det andra, nordligare, myiinar ut vid Gefie. Vid 
Siljan läsas ortnamnen Mora, RetO (Rattvik) och 
Orsa. Vid den verkliga Dalelfven finna vi Gänga 
(Gagnef), Leksunda (Leksaud), Tuna och Tors- 
anger (vid en sjO, genom hvilken Dalelfven flyter) 
— dfti^fter möter Gestrikland*- Vid den andra 
elfven finna vi By, Millesvik och Grytonos (Gryt- 
nås). Hilr, vid gränsen mot Gestrikland, kommer 
^n ny grupp af jårn- ooh koppargrufvor. Mellan 
Siljans två utflöden fbrekomma H^mmora (det 
nuvarande Hedemora) och Husaby. Dalame 
kallas å kartan Dalecarlia magna. Den roll, 
som dalkarlarne hade spelat under medelti- 
dens slutskede, Afvensom landskapets rikedom 



— 515 — 

jA metaller, torde haf^a fOranledt benämningen 
>det stora». 

Norrland kände Olaus Magni ganska vftl ge* 
nom sina fämt omtalade resor, och vi finna oeksk 
i Norrland en hel m&ngd ortnamn. Vi b&rja med 
Gestrieia (Gestrikland). Staden Gefle finnes utsatt; 
på en 5 tttanfbr inloppet flammar en eld, som 
representerar en primitiv fyrbåk, d. v. s. ett 
nattetid tandt bål. Namn meddelas på sju af 
det lilla landskapet» nio socknar. Ett och annat 
namn &r felaktigt, men kan dock utan svårighet 
förklaras. Ett^ Millesvik, &r tydligen af misstag 
inkommet i stallet fi>r något annat. Mellan detta 
Millesvik i vester — det hör måhända till Da- 
lame — , Odense (OfvansjO) i sydost, Tors- 
åker i nordost är ett större grufområde utmärkt, 
innehållande silfver^ och kopparmalmer. Helsing^ 
land (Helsingia) betecknas som ett f. d. rike och 
säges vara mycket folkrikt; två resta stenar, af 
hvilka den ena har ansenliga mått, och tvenne 
pyramider häntyda på minnen från forna ti- 
der. Af södra Helsin^ands sexton sockar äro de 
flesta å kartan utmatta, namnen Berga och Utval 
kunna icke nu identifieras; Kårböle, i våra dagar 
ett litet kapell, åsyftas helt visst med Oogerbela, 
hvilket knappast under medeltiden var en socken. 
Norrala kungsgård betecknas som »Konungens hus» 



- 214 — 

(doimis regia). Floden Imem, kommande firån eo 
ajfty som icke ligger synnerligen långt in, flyter 
genom landskapet. Tvenne öar, Koggesund och 
Faxholm, hafva hvar och en sin borg. Den nwrs 
delen af Helsii^and har ock flero kyrkor ateatta; 
endast en. Hammar, kan nu icke identifieras. Ha* 
diogsval ligger på en udde, hvairest marknad» 
höllos. Stora lodjur springa mellan namnen. Att 
de många sockennamnen icke alltid aro i fdrfaål- 
lande till hvarandra rfttt utsatta kan ej vicka 
någon undran. Medelpad har mo sockennamn, 
under förutsättning att Borgelo får råknas till 
c^m. Ångermanland går upp mot Umefcraak. Af 
de 37 kyrkor, som funnos i detta landski^> Tid 
medeltidens slut, ftro tolf namngifiaa. Utanför 
kusten ligga öarna Heroeaand, med marknad, och 
Ulfen (UlfO). Söder om NordmaUngs kyrka fin- 
nes ett berg tecknadt, hvilket lAr namnet SmtU 
mona. Utanför kusten står en inskrifti aom för- 
måleri att har förekommer ett forfiUrligt rytande 
i klipphålorna. Namnet Stuva ett stycke söder 
om Ume tr&sk åsyftar sjålstugan å Ragonda* 
skogen. 

Närmast i ordningen kommer nu Vesterbotten. 
Jag n&mnde nyss Ume trfisk, hvilket ar mycket 
stort och hredt. Det år betackt med is, på isen 
ses en hjord af renar, som upptagit en strid med 



— SIS — 

«D flock htmgiigft vargar, «Nn ttk på stranden; 
Grtnflerna meUan. laodtkapeii finnas icke utsatta 
p& kaitan. Vid södra sida&i af dtt tiftmnda tfldcet 
Itses dels Asand, hvUket tonle afiie någon af de 

o 

många byar aaed naflDtaen Åsen, som forekomaia 
i Jftmtlaad oeh Vestesbotten, dsis Forshet^ kvil^ 
ket heh visst beteoknar byn Fonheden i Lycksele 
socken. Antagligen har Okms Magni under sin 
norrlåndska resa tiUktragt natten i denna - by^ 
kvilleet {Brskaffirt den hedmn att Uifva upip^ 
tagen på kartan. Vid kusten dier i dennas n&r^ 
het Iftsaa namnen å orterna Urna — > utanfbr lig^ 
g&p en bebyggd ö, som synes btea namnet Qverken 
— , Bygda, Lefanger, SkeUitta, Pita, Lula ooh 
Chalis. Invid Urna låses ordet Renaval, och vid 
sidan af namnet förekommer bilden af en tea^ 
som mjölkas af en qvinna. Det synes mig ovisst, 
huruvida Renaval fir ett ortnaBin eller, snarare, ett 
appellativum, »renvall». - Däremot synes det långre 
åt norr liggande Rensby svårfigen kunna tagas 
annorledes ftn som ett ortnamn, ehuru det nu ej 
förekommer i dessa trakter. 

Norr om Ume träsk se vi en skidlöpare, som 
riktar en pil mot en stor jårf, och en annan jå^ 
gare, som med sitt vapen mattar mot en stor fågd, 
hvilken sitter i en trådtopp. Vi komma nu till 
en stor sjö, som^ strieker sig fite sydvest till 



— fti6 — 

noitbet oeli to bimlast i den wHån dden. Frå» 
denna, rimia eifvåt ut i fiottenhafoet förbi ^gde^ 
Lofiteiger^ Skellefte, Pito oeh Lola Detta eton 
véttMd ftr t&okft med is, <ieh på dcMia se vi deb 
en man, som slåp- på istieket aned en yxa, for 
att döfva de under isen- stiendb fiskaina, dda en 
man^ gom sitter invid två vakar och passar på de 
i 'dem nedlagda refvéirna, dels en zenhjonL Vid 
sjtlMis sydvestra ande lätes namnet Siohem. Grftns- 
bei^D mellan Sverige ock Norge feisvinna hår 
på ett stycke^ och i öppningen se vi en storlaat* 
vagn på fyra hju:!, dragen af tvenae' renar i haf* 
tigi ^tprång; en maiif står Iftngst bak i vagnen och 
riktar eli pil: Framfto vagnen står uttrycket 
Krkarlames hOfdiagsr, meti detta kan m&jl]g«i 
galla det invid liggande stSrre hnset, som må- 
hånda Ar dessa hofdingars boning. På tatra si- 
dan om sjOn- lAsss namnet fiircarli; högre upp» 
åt Lulesidan ses an stor> stjflrna, hvilken betecknar 
en guldgmfva» Under d^n.nyss omtalade vagnen 
läses rubriken Lappia ooeidentaUs* 

Man får onekligen di kartan den forestall- 
ningen, att det råder en synnerlig^i liflig trafik 
i dessa trakter, som dook Aonu äro till en stor 
del ovigade* Bakom vagnen finnes en »iandbro», 
en tarflig bro ÖfArer en elf. En skinnklädd skid- 
löpare med spjut och pilar skyndar teter ut, en 



411 — 



arnian flEfdH åt sama» h&U i en* akje. £li stor 
beriden- skara — hvar man 8itjtande^i en rttt -rr 
i^örtar likaledeB 4Mer ut^ en i akanan-bir krctta öah 
foreatftller T«ngil> skridfinnavaes konung (rex ^eriö- 
JinnonAin). Nftrmast framför honom ses en annaq 
bmden skara^ med bMtar i •sttllet för renaiH 
kominendemd af Amgrim, kelsiiigamea konnlng^ 
Vid sidan tågar fotfolkL 

Vid Kalis elf ses orten Hdsingaby, och en 
del af elfeen betecknas vara en Laxastrikm, d. v. 8« 
en laxstrOm. Det område, i favilken denna liår 
rycker fram^ kallae Soricfamia. 

Vid innersta anden af Bottenhafvet ligger på 
en ö staden Tomia, hvilken betecknas läåsom en 
mycket betydande kanddsort (emp&riwn). Ett 
upplag af tminor och en knippa torkad fisk vittna 
hårom. I hafvet utanför simma fiskar^ man jagar 
på isflaken sj&lar^ man ftr^ i stora slftdar, för-- 
spioda med hastar^ som på hufvadet bara vimp- 
lar, från den finlftndska sidan till den svenska* 
Vid sidan af Tornio ligger öster ut en ånnn 
större ö med ortnamnen Cbim (Kemi) och Parki 
— det finnes ett Björkö i Torne elf — ; längre 
in Iflsas namnen Helsingaval, Skricby, Olsby och 
Ecclesta- & Andreej den helige Anders' kyrka. 
Om denna år i det föregående taiadt, liksom om 
orten Pele* 



— 818 — 

I. ^ Norr om de två hånkuonm fonkomnui ritt 
mftrkMga bilden Efct iHuner år filst i markan, och 
vid étm mda Hgga flera pexeener på knft. Vid 
sidan Iftsesc iDe tiflbedja ett rOdt Uftde appiyft 
på ett 8pjiit.i Nedan aes en grapp af fem per- 
soner: enligt testen ftr det ett brudpar, som efter 
hodningaraeB sed fOnenas dirigenom att man tur et 
flinta slår gnistor Ofver dem. AUra öfrertt stir 
en hOgvåxt man med en etaf i hvardera banden 
och Tid fottema. ett liggande lejon* På de två 
stafvfurna står med runor, bredrid bilden med 
vanliga bokstftfver, den latinska inskriften iShir* 
taterus puffä mieticus^ Starkad (dier, som han förr 
kallats, Starkotter), sveames kftmpe. Hår utanfor 
ligger Magnetön, och dår ofran synes Nordpoko. 
Olaus Magtd kar således antagit, att den Skandina* 
viska half Ons nordligaste del tillhörde Sverige, hrilket 
sålunda åfven bår uppe skilde Norge från Finlaod. 

Af Sveriges nuvarande landskap har jaginns 
kke talat om Jämtland, hvilket under 1500-takt 
hörde i politiskt hånseende till Norge, i kyrkligt 
tOl Sverige. Några kyrkor åro namngifna. MelltB 
Syl-* och Skars^Uen står antecknadt ibergsbonias 
vågi. Oenom missteg hafva gården Vesterkus och 
Kungsgården bUfvit förlagda midt i Storsjön. 

Den Finska vik»i år, såsom redan blifnt 
nåmndt, tecknad med en utpräglad dragnii^ it 



— S6ie — 

Boedoit GadMmoi not Rjmbnd gir' fiAn Finsks 
vikns inve 4el ftUl Hvita qön^ hvitten tydligeB m* 
presenterar Hvita hafvet. Mdian denna egö och 
Skytiska omméésu ligger Bjf^rmkiid. FörliåUandena 
till de barbariska grannsime i Öster rmo ikn fred- 
ligt — långt uppe i norr fbiekommer en bild af 
den bjrteshsndel, som bedrefii utefter grftnsen: 
båda parterna hålla aina varor upplyfta, svenskarne 
föraftmligast ftremål af jåm t-^ an. fientliga* På 
tvenne stallen se vi konungens fogde rida mot 
grånsen. 

Sjftlf har Olaus Magni aldrig besökt Finland, 
och hans karta Olver denna landsdel, hvilken en* 
ligt honom hade i vissa trakter en mycket tåt 
befolknmg, beror således på uppgifter, som han 
kunnat hemta från andra. Jag har redan fram* 
hållit, att Ziegler kånner många finska ortnamn. 
Namn^i ftro ej heller få å master Olofs karta, 
men denna ftr hvad Finland betrftffar ganska fel* 
aktig så vål med aCieende på landets indelning 
som namnen. Trftsnidaren, som graverade stockarna, 
torde vfti oita hafira missförstått den teckning, som 
stftUts till hans förfogande — ortnamnen voro fte 
honom fråmmande -*— och med a&eende på de finska 
namnen torde v&l master Olof sjålf mången gång 
liafva varit osftker. I sydvestra Finland finnes 
afbildad en kåsa, ett dryckesldkrl med tvenne upp* 



— «a) — 

ttfMnde, Oftreist foibMidna fauidt^f^, odi vid aidaii 
låses ordet K06a^ tecknadt med såmmA slag» bok- 
stafver som ortnamnen. 

De finska landskap/ som nämnaa å kartan^ 
aiH) Österbotten, Sataknnda^ Tavasthmd, Nonv ock 
Söder^Finland, Alftndska Oama, Nyland och Ka- 
rsleviy som strtU^er sig från Viborg upp tiU Hvita 
faafvet. Sjöama iro många^ och genom midtea 
af landets norra dd löper en bergshöjd^ som kaUas 
landryggen. 

Bilderna på kartan framställa en del natur- 
forateelser, af hvilka som m&rkligast må antecknas 
den Viborgska småll^i, som sftges vara ett fbr- 
farligt ljud, som åtgår från en håla i nArheten 
af Viberg. (Hans Magni har till och med for- 
sökt att afbilda det ur djupet uppstigande dånet! 
Andra bilder Aro af kulturhistoriskt intresse. Pi 
Finska vikens is* löpa tvenne mftn å islAg^, 
gifvande sig fart genom stora pikar. Båtar spe- 
lade en stor roll i det vattenrika Finland, skepps- 
bygge och forsling af båtar finnas också fram- 
ställda. Mera öf^erraskande ftro de två kanonerna, 
som &ro afbildade inom Satakundas område, 
med vidfogad uppgift att där tillverkas bom- 
barder. 

Nu återstår endast Norge att uppniArksamma. 
landet i dess helhet ftr något misstecknadt, i det 



— Wl — 

att skilloadeo mellao ^en hnåm delM. i . söder 
och den asiala i norr kke- p&. ftiUbödigt såtk 
finmtradar. Mellaa Sverige ock- Noi^. Bt teckr 
nad en på några stftUen - af bruten grinakeiiija^ 
hvilken kaUaa Doft«QfllL Det råtte Dofre^ 
finnes å kartan utsatt, men har ej f&tt någdt 
namn. 

Viken, skildt från Sverige af TroUbåtteelfven, 
betecknas som ett f. d. rike» Af örtet inom detta 
område finnas utsatta Uddevalla (Vodaval), fOr 
långt åt söder, Knngdla, Bobos (nauiiet stafvas 
å kartfw Monus), Marstrand och slottet Karkborg^ 
som vid den tid, då* Olaus Magni lemnade Sverige^ 
var a&te for en svensk fogde. Hftr, liksom a kar- 
tan öfver Sverige, åro vattensystemen egcmdomligt 
framställda: nåatan bela det aOdra> Norge liknar en 
samling af öar, skilda från hvarandra af floder och 
sjöar. Viken år landfast och Hkakdes Bomarike 
intill Sarpfloden, med Olsborg, hvilket v&l blifvit 
flyttsdt hit firån den rttta platsen i det nordlie 
gaste Bohualftn. Landfsat är ftfven landet i vester 
om Sarpfloden, med Selsborg (Sarpebovg) och 
Vemo kloster, långre npp^ ligger Aslogia (Oslo) 
vid det vatten, som kommer fråa sjön Eyer (Qje-> 
ren), hvilken sammanslagits med Mjösen. Med 
yttersta nordliga anden sammanh&nger med fast* 
Isndet åfven det landskap, som ligger i vester 



— tss — 

från 0§eiim*Mj()Mfi och som fttmimtone i dcit 
norra delen kåUas Sologia, d» v. s. Setoer, med or- 
terna Akefvhne invid Odo, Ooperfik, Mandal, Se- 
derhettt (Sodram), Edsdal (Eidarold), Hammar och 
Marok^ hvilket möjfigen llr det svenaka omrUel 
Markerna, som i sådant fall blifvit ferlagdt tili 
orätt plats; långt i norr finnes berget Sulloppa 
En ö dåvemot fil* Lister, med en kungagård ocb 
ortnamen Hesimea (He^nnes, Hesnes), Agdaodiii, 
Skideni (Skien) odi Tonibei^; utanfor aydkustai 
tasae namnen Fledere (FlekkeM) och J<milni80iid. 
Ltndemes år en ö for rig. Ännu en 5 ber i 8&- 
der namm* Jatria (Jsdderen) med ortenia Lider, 
Stavanger och Snlodal (Saledal?). Resta stentr 
vittna om forntiden. På nftste 6, som Ifingat i noir 
bftr benftmningen Tilemarehia (med stOrre) och 
Valdrea (med något mindre boksMiver), iMu 
ortnamnen Lerdal, Haddada, Hardaager, Nidil, 
Krabba Kirxie, Note, Hielmeland, Halsne och 

o. 

Festia. A den vestra stnnden, åt Garmesund tiQ, 
^itta i klipporna jårnringar, vid hvilka man konde 
fftsta sina skepp. I vester htrom finna vi en nd 
af Oar: Iftngst i söder Scutenes, sedan en något 
större 6 med Bergen och Baggahohn p& inridan, 
Hvitingo odk Skeren på ntridan ^ — skargården bar 
således smalt samman med landet, å hvilket ses ett 
par större resta stenar. Bergen sfiges vara ea 



— B28 — 

myoket tftor iiaodelMtad. Eh inna Mae d i oorir 
bar tiieki Noiges i^e iamt bilden af 'm tvo^ 
nMidé kovnhg med Norges jFKbtninde tejoB i skAi^ 
den vid: tnbn o<^ orden ilr kippenbarebebokent 
>Iiigen tage din kröna» *^ ett egendiMiligt nU 
tryck^ då Norge vid den tidy då Oiaäs lAafgéå 
akref, icke var ett eget rike. I «(iigt laaas hit 
munnen Qvinrrefidrd (Kvennahoradi^offdX Sandat^ 
daland (SunnkArdaland, hvilkel blifvit lagdtnor» 
om BeigtniX Halimgalåb, Totati, Valdms (ftr andrå 
gåiigenX Vooe, OMer, Hero oeh udden Stad» som 
komnut ålldeke for långt åt aSder. Långt i Mteir 
ligger Sologier, hvilket vål ftr en ny upplaga af 
det nyss ontslade Sol<^gia. Öster faftiom ftlrekMn*^ 
mer en del af fastlandet» som kallae Hetmarchiå; 
med ortnanmeA Esterdal och Osleordaliå (båda bei- 
teckna fach visst Osterdålen)* L&ngst in omtalas 
jårahyttor. Af de vftkHga i^l, som draga sig 
från norr till sdder genom det södra Norge, finnes 
å kartan intet spår. 

Den Mjande delen af Norge bes&r i allmån^ 
het af tvflratydcen, som gå från grSnsberget till 
hafvet, i norr ook söder begränsade af floder^ 
Inom det flMrsta af dessa områden forekomma Hom^ 
illa, som sftges vara ett mycket högt berg, Sognia, 
Siliedallar, Gudbrandsdaler och Caperdal (Kop* 
pardal) — jämför hvad tidigare blifvit sagdt om 



— Ä24 — 

Zieglero ksrta^ -— Ubdal, Sandal och SoknadftL 
FOrvinriogen ftr hftr- ;rttt ator med aiåeeoåe i 
orternas fetdelning på de oläa omrideMk Nteta 
tFftnrtt>ba år SondmSre (Sadnora) med BomficMd 
(Rom8debQoapd)f Ukngt inne i landet, Vik* Snreadal, 
Hesdal, Valhem ooh * Sktogsberg. £n man och en 
haety båda . försedda med vida» runda eoBekor, gi 
efrer. Q&Uet nod till Herdal. Namnet KordmOre 
(fordom ett konungarike) förekommer inom ett 
kilformigt område, bvilket ioke hhmer ut till haf- 
veti fair Ifttae åfeen namnen Styredal och Staveren 
(St&ren). Nheta område^ emalt oeh boktadt, gar 
fråB.beigBvAgen mellan Skarea- och SuIa^aUen 
Anda ut till hafvet. Vi l&M h&r Leidal, Goldal 
Ofrestrind, Hildre, Salbo, Ben och Bestada udden. 
Humodal (Numnedal) &r en Ow Norr om denna 
ech en bjö, 00m aldrig fryser» ligg^ ^n etArre O 
med Klebo och Backa nunnekloster, darinnanftr 
en annan stor ö, Strindaherad, mod Trondem ä(ven 
kalladt Nidrosia metropolis, Lada (den finejdade gar- 
den Hlade), Lesnnger (Levanger), Vardal (mycket for 
Ifiagt åt söder) oeh Ymblovik. Utanför dessa land 
och öar ligger en rad af holmar, bland dem Gid^a, 
vid hvilken Iftses D Kanutus Alson (hor Knut Ålb- 

* Noga taget står å kartan Gudbradsdal och Camperdal: 
förkortningstecknet, som betecknar m eller n, har blifrit 
Mbragt å felaktigt stftlle. 



— 226 — 

son) samt en namnlös O vid inloppet till Trond- 
hjemsQorden, hvilken ar reducerad till en elf, och 
vid denna O Iftses D Henricus Nielsen. Olaus 
torde hafva besökt ene och den andre. Vid 
norra sidan af Trondhjem strftcker sig tvärt Ofver 
landet ett bredt område. Midt emot arkebiskops- 
staden ligger Castrum a Rendi, hvarmed torde 
böra förstås Reins kloster; har finnas vidare Spara- 
bo, Frosten och Ardal, hvars ratta plats faller 
på östra sidan om gransberget* På fjället ses tre 
gestalter i menniskoskepnad. De betecknas med 
ordet >Troll», men aro jättelika vagmarken fasta vid 
fj&Uen. 

Tvenne ratt stora öar ligga i hafvet, namli- 
Trondö med Stek, d. v. s* Stegen, som ligger på 
Engelö i YestQorden, och Helgaland, som sages 
vara terra nohilium^ adlingarnes land. Norr där- 
om förekommer en teckning af Malströmmen, i 
hvars hvirflar ett fartyg uppslukas, omgifven af 
de små öama Väst (Vestrålen), Lofot och Rost. 
Den stora fiskmarknaden ar förlagd till fastlandet 
midt emot Helgaland. 

Jag vill icke har ingå i några detaljer inom 
kartan öfver det nordligaste Norge, mindre besökt 
och därför helt naturligt mindre kandt. En bostad 
för Birkarlarne finnes utsatt. Namnet Finnmar- 
ken beledsagas af en krona, och landet angifves 

Bv. Akad. Handl. fr. 1886, 12. 15 



~ 226 — 

dftrmad hafVa varit ett eget rike. {)e noidligMte 
namnen ftro Vardabns, som, att dOma efter teck- 
ningen på kartan, gknlk hafva varit ett mycket 
ansenligt fiete, Casirum S. OUwi och domxu pre- 
åidii (hövdingens boetadX Det ftr möjligt^ att aU» 
tre namnen betecka ett och samma. 

Hafvet utanför den norska koaten ftr npp- 
fylldt af vidunder. 

Vid utarbetandet af sin karta kunde Okas 
Magni i viss m&n stödja mg p& personlig erhaen- 
bet. Ostgötaskttten, trakten kring Vesterls, sttHre 
delar af Norrland, någon del af norra Noi*ge voro 
honom bekimta; han hade ftfven haft tiUfillle att 
taga kannedom om vissa delar af landen i sSder 
om Nordsjön och Östersjön. Kusterna af desM 
två vatten voro emellertid, tack vare otaliga han- 
delsftlrder, så pass vftl bekanta, att måeter Oloft 
egen erfietrenhet svårligen kan fbr derae återgif- 
vande hafva varit af någon sti^rre betydelse. Inom 
Östergötland och Vesteråstrakten torde han visser- 
ligen hafva egt lokalkånnedcmi, men denna var ni 
ingen nytta för en karta i så Kten skafak som hans. 
Af större betydelse voro hans resor i Noirlsnd 
och Norge, i hvilka båda områden han lade til) 
rygga Iftngre stråckor. Men någon kartfelggnmg 
kunde icke komma i fråga vid dessa resor. Ort- 



— 227 — 

namn erhöUos i större antal, men några garantier 
för rfctt placering funnos icke. Resans omvägar 
inverkade Ifttt på uppfattning af väderstreck och 
afisAånd. Bftst borde man knnna bevara minnet af 
sådant, som vållade de största besvfrrlighetema, 
berg, som skulle öfverstigas, elfvar, som skulle 
öfverfaras. Men just i afseende på dfvar och 
berg visar Olai karta hvarjehanda felakti^eter. 

En person med Olai begåfiiing och vakenhet 
gjorde egna iakttagelser, men han sporde natur-* 
ligtvis ftfven andra och fick sålunda höra hvad 
andra sett och hvad barnen hört af sina fikder. 
Några uppgifter å kartan har han helt visst fått 
på denna väg. 

Böcker funnos, i hvilka upplysningar lemna-* 
des för sjöfarande, huru de skuUe kunna komma 
från ett stftlle till ett annat. Dessa anvisningar 
innehålla vanligen ortnamnen och uppgifter om 
löstanden. Att efter dem upprAtta en karta ar 
omöjligt, men vål kan man för en karta från 
dessa segelanvisningar finna en mångfald af namn 
och ftfven, när stommen ftr gifven, upplysningar 
rörande deras insättande. För kusterna funnos 
sålunda hvarjehanda upplysningar, men knappast 
några för de inre delarna af landet. Man kunde 
visserlig^i tftnka, att de andliga myndigheterna, 
som ju egde de största kunskaperna af litterär 



— 228 — 

art, som hade stora områden att styra, kyrkliga 
och afven för dem sjftlfva viktiga ekonomiska in- 
tressen att taga till vara, skulle for det inre lan* 
det sörja for fftrdanvisningar. Men några sådana 
ftro icke kftnda, om vi undantaga några forteck- 
ningar om den ordning, efter hvilken biakoparne 
plågade visitera sockenk3rrkorna, men dessa for- 
teckningar innehålla endast kyrkornas namn. Inom 
det område, i hvilket man hade att röra sig, k&nde 
man ganska v&l forhåJlandena, och man egdeöfverallt 
gftstvftnner eller andra, for hvilka mottagandet och 
undfägnandet var en plikt — öfverallt hade man 
tillfälle att få anvisningar för morgondagens ftrd. 
Under vistelsen i utlandet hade Olaus Magni 
haft tillfälle att göra bekantskap med tidigare 
kartor, och han torde hafva begagnat sig af så- 
dana* Ahlenius har i sitt arbete om Olaus Magni 
anfort flera källor af denna art, hvilka kunnat 
vara för Olaus tillgängliga* Han ställer det ovisst 
huruvida Olaus känt Claudii Clavi karta; flera 
namn inom Danmark äro gemensamma för bida 
kartorna, men där Olaus liksom Claudius ville 
upptaga de förnämsta orterna, måste namnen blifva 
desamma. När namnformerna afvika från hvar- 
andra, äro Olai Magni de sämre* Däremot år 
hans framställning af de nordiska landens kon- 
turer vida bättre än Claudii* 



— 229 — 

Det har framhållits, att Zieglers karta legat 
till grund för Olai. Åfven hftr står Olai karta, 
bvad konturteckningen beträffar, vida Ofver Zieg* 
lers. Därtill kommer, att Ziegler icke kände nor- 
den af egen erfarenhet, utan hade i utlandet skaf- 
fat sig uppgifter dels af nordbor, dels antagligen 
från seglingsbeskrifningar. De förra torde hafva 
varit för Olaus Magni lika väl bekanta som för 
Zieglers sagesman — en af dem var ju Olai egen 
broder — , och antagligen kunde han få tillgång till 
samma seglingsbeskrifningar. Det är väl därför 
snarare Zieglers källor än Zieglers arbete, som be- 
gagnats af Olaus, låt vara att Zieglers beskrifning 
af Schondia är utgifven sju år tidigare än Olai 
karta. 

En enda seglingsbeskrifning för Norden är 
bevarad, men flera sådana hafva säkerligen funnits 
och begagnats af geograferna. Några kartor till 
sådana beskrifningar äro icke kända, men sådana 
torde hafva funnits, ty det är icke antagligt, att 
Olaus Magni på grund af egen erfarenhet kunnat 
införa de förbättringar, som hans karta innehåller. 
För tillgång till sådana kustkartor talar också en 
jämförelse mellan de sätt, på hvilka kusten och 
det inre landet blifvit angifna. Rörande det se- 
nare, om sjöarna och deras aflopp, hyser Olaus de 
mest underbara föreställningar. 



— 280 — 

Friherre NordenflkiOld har kommit till resul- 
tatety att »Olaus Magni, hvad konturteckningen af 
land och haf betrftfiGAr, i fr&msta rummet etödt rig 
på en numera forkommen skepparkarta Ofver de 
nordiska landen. Denna har han sedermera fyUt 
med tillhjälp af egna och samtida nordiska yionen 
geografiska, etnc>grafiska och naturhistoriska kun- 
skaper. Vidare &r den fbrsedd med geografida 
koordinater. Men dessa Aro, jag förmodar till fbljd 
af den patriotiske prelatens okunnighet i mate- 
matisk geografi, alldeles felaktigt uppdragna.» 

Af Olai Magni originalkarta finnes, såsom re» 
dan blifrit nftmndt, ett exemplar i Mfindien; den 
har på fotografisk våg återgifvits i originalets 
storlek. Redan år 1572 utgafs i Italien en ny 
upplaga af Olai karta i unge&r half storlek. 



I den text, af hvilken kartan beledsagades, 
omtalas ett större, af Olaus Magni fbrberedt ar* 
bete rörande norden och dess forhållanden. Detta 
lemnade tryckpressen år 1555 i januari odi be- 
tecknar sig å titelbladet såsom en historia om 
de nordiska folken.* 



* Den ytterligt långa titeln har följande lydelse: >Ui- 
Btoria de gentibns seplentrionalibns, eammqne diversls statnms, 
conditionibns, moribus, ritibai, saperstitionibos, disdpUus, 



— 281 — 

Den låuga, vid fotra af sidan återgifba titeln 
angifrer det mång&ldiga inneh&Uet, Arbetet &r 
indeladt i 22 böcker: 

Bok U Seder och stridasfttt hos de nordli* 
giste folken (bjarmer, finnar); vindar, åska, sol- 
och mangårdar, kometer, yftdersolar, köld, snA och 
is, barnens snöfastningar, lifvet p& isen, bruket 
att resa stenar som minnesm&rken^ ur, runstafvar, 
runalfabetet» 

Bok 2. De underbara naturforhillandena i 
norden: brinnande vatten, vulkanerna p& Island, 
drunknade gå igen, hålor vid och klippor i oceanen, 
ebb och flod, Griynland, järnriiigar i bergen, Qåll* 
vfigen mellan Sverige och Norge, bdysningsmedel, 
Sveriges tre största sjöar, Trollhättan, slottet Ara« 
nas, Kindaborg, Oland, Gotland, sköldar huggna i 
klippan vid Hangö, kristaller och magneter, ham- 
nar, strömmar, källor. 



citiis, regimine, victu, beUiSi fracturis, instramentis ac mineris 
metallicis et rebns mirabilibos in Septentrfone degentibns ear- 
unqne natiriL Opvs it varim plnrimammque rernai cogni- 
tione refertnm atque cum ezemplis externis, tum expressia 
reroin internaram pictnris illostratam ita delectatione iucnndi- 
tateqne plennm, maxima lectoris animnm toluptate facile pe]> 
Arndena. Aactore Olao Magno Gotho Archiepiscopo Upsalemi 
Saetise et Ootbi» primate. Cnm indioe locapletitsimo.» Genom 
påfiigt priyilegiam var boken under tio år skyddad från efter- 
tryck. Den var tillegnad Adolf af Schanenburg, ärkebiskop i 
Köln. 



— 232 — 

' Bok 3. Om de nordiska folkens vidskepliga 
dyrkan af onda andar, vidskepelse i lithauen 
och polartrakterna, götarnes gudar, templet i Up- 
sala, offer, vidskepelser rörande åskan, krigiska 
demonstrationer mot åskan, ödets gudinnor, df- 
dansar, rån, troll, Erik Vftderkatt, troUqvinnor, 
trollkarlar, andarnes tjenstvillighet. 

Bok 4. Skogsbomas och deras grannars krig 
och seder, skogsboma i norr, de fem språken i 
norden, handel, lappbröllop, vördnad för de 
gamla, omvändelseverket. 

Bok 5. Om j&ttar och amasoner. 

Bok 6. Mineralier och metaller, mynt, falsk* 
myntare, guldsmeder, rikedomen i Skeninge, skinn 
af olika slag. 

Bok 7. Orlig och vapen. 

Bok 8. De styrande i landet, offentliga v&rf 
och krigiska öfningar. 

Bok 9. Om landkrig. 

Bok 10. Om sjökrig. 

Bok 11. Om strider, som utk&mpats p& is« 
fälten. 

Bok 12. Byggnader, hamnar, vådeld, skeppe- 
brott. 

Bok 13. Åkerbruket och menniskomas nä- 
ringsmedel. 



— 233 — 

Bok 14. Qvinnomas dräkt och smycken, bröl- 
lop, kyskhet^ domare, straff, barnens uppfostran. 

Bok 15. Olika slag af >öfningar>: kroppsöf- 
ningar, högtider, spel, lekar och dansar, badstu- 
gor, åderlåtningar. 

Bok 16. Skolor, barnuppfostran, kyrkliga väl- 
signelser, gästfrihet, gillen, kyrkoprydnader, brott 
mot kyrkan, begrafhingar och testamenten, läkare 
och deras konst. 

Bok 17. Husdjuren. 

Bok 18. De vilda djuren. 

Bok 19. Fåglar. 

Bok 20. Fiskar. 

Bok 21. Hafsvidunder. 

Bok 22. Insekter. 

Olaus börjar sitt företal med en hänvisning 
till det stora anseende, som under antikens tid 
egnades män, hvilka, drifna af vetgirighet, fär- 
dades omkring världen och beskrefvo hvad märk- 
ligt de sågo. Han nämner Democritus, som reste 
Qtan afbrott i mer än åttio år, om egypternas 
konung Osiris och Alexander den store, Aristo- 
teles, Homerus och Hecatseus, den grekiske geo- 
grafen Dionysius och Claudius Ptolemasus, hvilken 
Olaus upphöjer till konung i Alexandria. Men 
de nordiska förhållandena hade hittills blifvit föga 
oppmärksammade, hvaröf\^er man ej kunde undra. 



— 284 — 

Ty vägen dit upp var m&kta lång, det var ej 
lAtt att Iftra sig de många språken eller att finna 
tolkar; farstår och folk voro inbördes oeniga, man 
blef lätt misstänkt för spioneri, klimatet var ovan- 
ligt hårdt, maten hade en ovanlig smak, röfvare 
funnos och vfigama ftro afven eljest farliga, sko- 
garna ftro vidstr&ckta, vilddjuren grymma, bergs- 
branterna höga, vatten ligga i vågen, sföfi^rdema 
ftro stormiga — frihet och ro fär man försaka. 
För att hftfva obekantskapen med norden hade 
Olaus Magni åtagit sig det stora arbetet- I 
många och långa år hade han, liksom i mörkret, 
sysslat dftrmed, nu drogs det fram i ljuset till 
allas kännedom och törhånda till icke ringa nytta. 
Hemulsmftn hade han, af hvilka de två förn&msta 
voro goten Cassiodorus och dansken Saxo Gramma- 
ticus. Andra uppr&knas, sådana som långe sedan 
skildrat de gotiska folkens öden, af nyare Albert 
Crantz och Franciscus Irenicus, ojämförliga skild- 
rare af germanska och gotiska förhållanden, samt 
— sist — brodern Johannes, hvilken han icke var 
minst tack skyldig, och hvars arbete var grund- 
ligare och till menniskoslftktets hugnad Ijufligare. 
Den benftgne låsaren skall ej undra, om han ut- 
förligt eller i sammandrag återgaf de tidigare 
författames yttranden, ty i det tvifvehktiga, mörka, 
svåra eller otroliga fann han det bftttre att 



— 2S5 — 

styrka sina uppgifter med uttalanden af de ftldre 
fbrfattarne, hvilkas omfattande sakkunskap var 
godkänd, fin att oförsiktigt och utan intyg tala 
om fina och fOrdolda naturförhållanden, hittills 
ok&nda fOr alla utom fOr den högste skaparen. 
»Det &r en besvftrlig uppgift att åt det som ftr 
fornt gifva nyhetens behag, att åt det nya gifva 
trovärdighet, åt det utplånade glans, åt det mtoka 
ljus, åt det försmådda behag, åt det tvifvelaktiga 
trovärdighet, åt allt natur och åt dess natur allt.» 
Han tager vidare sitt tilltag att skrifva denna 
bok i försvar. Man säger, att det finnes ingen 
ända på att skrifva böcker — hvad skulle Olaus 
Magni hafva sagt inför nutidens litterära verk« 
samhet? — , man upprepar till olidli^et Terentii 
ord: »Ingenting sfiges som icke blifnt tidigare 
sagdt.» D&remot säger Plinius, att ingen bok 
är så dålig, att icke något är till nytta. Olaus 
önskar, att detta måtte tillämpas på hans »rapso* 
dier», hvilka — om de än ej ega vältalighet, vikt 
och ordens värde i högsta mått eller medelmåttigt, 
kanske alls icke, i förhållande till detta lärda tide- 
hvarfs kraf och kritiska fordringar — dock äro 
årliga. Han hoppas, att läsaren må döma billigt, 
dflrfor att han drifvits till detta mycket inveck* 
lade arbete eller snarare till denna svindel fram-^ 
kallande labyrint af deras kärlek och tillgifven- 



— 236 — 

het, som länge önskat veta hvad man kan fr&n 
norden få utOfver det profetiska ordet, att allt 
ondt komm» från norden. Mot detta ordet må 
man satta det andra, i Jobs bok: »Från norden 
kommer guldet», i hvilket yttrande, enligt de» 
helige Gregorius, guldet betecknar lifvets storhet 
och förtrftfBighet och en fast tro. Man förebrår 
visserligen de från norden komna goterna att 
hafva förstört Rom, men andra, bland dem kyrko- 
fadern Augustinus, hafva firamhållit, att af alla 
barbarer, som hemsökt Italien, haf^ra goterna va- 
rit de mildaste; då Rom var illa åtgånget och, så 
att såga, fbrderfvadt af hög ålder, bet&ckt af 
smuts, återuppr&ttade goterna lagar och ordninji: 
och romerska folkets majestftt. Det gotiska riket 
låg Olaus om hjftrtat, då det ju till ursprunget 
var svenskt, och han inlåter sig i ett varmt för- 
svar for detsamma. Han vill därefter visa, att 
hans bok kunde lända till Guds heder och till 
gagn för konungar och deras undersåtar, så i 
krig som i ifred, hvarigenora fromhet, tro, öfver- 
flod, endräkt och allt eftersträfvansvärdt godt 
kunde vinnas efter dessa fOrftrliga ödeläggelser, 
som den nya tiden medfört. Olaus ville dels 
undervisa om förhållandena i norden, dels vinna 
från de nordiska förhållandena en praktisk till- 
Iftmpning for de andra folken, särskildt Italiens. 



— 237 — 

»Man måste akta på följande nyttiga Iftrdomar — 
utom på andra, som icke aro värda mindre upp- 
mftrksamhet — : 1. huru furstar och andra krigare, 
af fiendemakt drifna ut i ödemarken, skola finna 
vågen åter till menniskoboningar, och huru de, 
drifvande kring på hafvet, skola, genom kännedom 
om vindarna, nå hamn; 2. huru resande skola 
skötas för att icke förgås i is och snö; 8. huru 
ryttare, äfven väpnade, skola kunna skydda sig, 
att de icke af våldsamma vindar störtas ned från 
berg eller broar; 4. huru de gamle underkastade 
sig strid för kyskhet och rättvisa; 5. huru strängt 
och nyktert gOtarne lefde, huru strängt och nyk- 
tert gossar ur ädla familjer uppfostrades och huru 
de öfvade sig i ridning; 6. huru skadligt falskt 
mynt är, huru gagnande äkta mynt; 7. huru man 
skall få veta, om dyrbara skinn äro förfalskade; 

8. huru ett för&rligt krig i sju år rasade mellan 
tvenne nordiska konungar och huru det lyktades; 

9. huru man kan byta varor utan penningar, och 
huru marknader hållas på isen; 10. huru och 
favarför man anordnar värdshus på isen; 11. huru 
man utstakar vägar i djupaste snö; 12. med 
hvilken stränghet man straffar spioner, akten- 
skapsbrytare och förrädare; 13. huruledes få kri- 
gare kunna upptaga strid mot en oändlig mängd; 
U. huru många och besvärliga krigares försiktig- 



— 288 — 

hetsmått &ro; 15. hura man med jdlar kan åstad- 
komma jftmmarar i ftlt; 16. hura man fOr ty- 
ranner, som trampa billigheten under fJMtema, 
vrftker kull borgarna; 17. hyad belägrade behöfva 
och huru det skall på ferhand anskaffas; 18. huru 
hftrhofdingar hsfvra att bete sig i strider af trif- 
velaktig utgång; 19. huru betftnkligt det 2kr att 
taga andras områden oék fftrlora sina egna; 20. 
huru man skall bete sig i strid på sjön, på is eller 
i snö; 21. huru sftndebud mottagas af rysaame; 
22. ryssames tillvagagående såsom krigare eller 
rOf^are; 28. huru djur lef^a i nordens stripgaste 
kokt, och huru de skarpaste strider utkämpas 
på isen. 

Efter den föregående delen af företalet, hvil- 
ken onekligen &r hOgstamd och värd all aktning, 
forefaller denna uppr&kning af de praktiska lar* 
domar, som man kunde vinna af boken, skftligen 
platt. Stort och smått ftr blandadt om kvart- 
annat, och mydcet, som skulle kunna vara tiD 
nytta, hade alls ingen praktisk nytta fhr Italien^ 
strider på isen o. d. Men liksom Olaus på kar- 
tan af år 1589 i sammanhang med de oUka ko- 
nungarnes bilder fietnn tillfUle att uttala sina po- 
litiska och kyrkliga åsikter, så hade han ock, når 
han skref ntt stora arbete, uppmftrksambefeen fkst 
vid sin tids begär efter framsteg i alla mOjliga 



— 289 — 

hånaeenden. Vi vete, hura en Gastof I, en biskop 
Brask voro angelAgna att, till båtnad fbr Sverige, 
eriiiUa k&nnedom om kvarjehanda rön ock npp* 
tickter från utlandet, Olans sjftlf skulle ju, för 
svensk r&kning, taga reda på de pumpinråttningar, 
som användes iör det boUftndska kanals3mtemet — 
man kunde hafva gagn af dem i de svenska 
gnifvoma. Olans skattade norden högt, ocb det 
]åg dftrfOr nftra till hands för honom att vilja 
visa utlandet, att man kunde hafva något att låra 
från norden. 

En sak framhålles särskildt i företalet och 
det år, att han icke blott meddelar text uten 
afren teckningar. I detta afseende &r han en 
tidig föregångare för nutiden, som &r angel&gen 
om ilhistrerade arbeten. Det uppgifves, att en 
svensk historiker vid den tid, då en illustrerad 
svendt historia böljade utgifvas, fbrklarat, att en 
historia med afbildningar vore ett oting. Olaus 
Magni delade icke denna uppfattning. Afbild-' 
ningar aro angenftma, de bevara hågkomsten af 
det förflutna, de ^ga till studier och efterföljd. 
Vi hafva allt skil att vara Olaus Magni tacksamma 
för de teckningar, han integit i sitt arbete. 

Innehållet i detta stora arbete ar dabbéh: 
dels det som tiUhör norden, dels sådant, som 
Olaus hemtet från främmande författere och som 



— 240 — 

gäller de i södra Europa upptr&dande germanaka 
stammarna, hvilka fOr Olaus voro ett med de 
nordiska, hvadan han ansåg sig vara fiiUt berfttti* 
gad att sammanslå allt detta. Vid begagnandet af 
hans uppgifter måste man därför iakttaga en viss 
försiktighet. Nfir han talar om något såsom före- 
kommande eller brukligt bland de nordiska fol- 
ken, kan han mena något, som aldrig blifvit föt 
norden uppvisadt, men däremot tillhör de i Ita- 
lien uppträdande goterna- Det är naturligtvis 
mycket lämpligt att, när man vill skrifva ett 
germanskt folks eller en germansk folkgrupps 
kulturhistoria, anställa jämförelser med motsva- 
rande förhållanden hos andra germanska stammar, 
men denna så nyttiga jämförelse göres omöjlig, 
när man helt enkelt behandlar de germanska stam- 
marna, hvarhelst de än uppträda, som ett helt 
Olaus räknar för öfrigt, enligt hvad på hans tid 
var sed, flera icke germanska folk till den nordiska 
stammen. Vi hafva sett det af den folksl&kt- 
tafla, som han infört på den stora kartan och 
som blifvit i det föregående återgifven. Jag har 
äfven framhållit, att mycket af den lärda apparat, 
som Olaus införlifvat med sitt arbete och öfver 
hvilken han helt visst varit ganska stolt, icke eger 
mycket värde för vår tids forskning. Så mycket 
kostbarare är hvad han meddelar om förhåUan- 



— 241 — 

dena i sjftlfva Norden. Vi Iftra har känna urgamla 
Dorduika sedvänjor och omständigheter, bvarjämte 
vi fl tinfUle att iakttaga den uppfattning, som 
fanns hos upplysta män under iöOO-talet. 

För de nordiska förhållandena voro Olai Magni 
egna iakttagelser den viktigaste källan. Af den 
fönit meddelade lefnadsteckningen framgår, att 
han hade haft tillfälle att lära känna olika delar 
af norden, Östergötland, Stockholm och väl äfven 
Upsalatrakten, Vesteråsnejden samt Norrland; han 
synes äfven haft närmare kännedom om Vester- 
götland. Hurudana de materialier voro, som han 
förde med sig, då han lemnade Sverige, kan nu 
icke afg(^as. Antagligen hade han en myckenhet 
anteckningar, och till dem torde hafva hört en 
del teckningar, utförda af honom själf eller för 
hans räkning af någon annan. Ty flera af de 
figurer, som förekomma i det stora arbetet, äro af 
den beskaffenhet, att de icke kunna vara utförda 
annat än af en, som återgifvit en af honom skå- 
dad verklighet* Andra äro fullständiga fantasi- 
alster, och de kunna naturligtvis hafva blifvit teck- 
nade hvar som helst. Mellan teckningarna å 1539 
års karta och dem i det stora arbetet råder en mycket 
stor Ofverensstämmelse. De förra återfinnas oföränd- 
rade eller endast föga ändrade i det senare. I de olika 
upplagorna af Olai arbete vexlar för öfrigt utseen- 

Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 12. 16 



— 242 — 

det af figurerna. Dessa voro ingalunda ett för bittre 
utstyrsels skull tiUkommet element. Flerstädes 
ar texten så formad, att den utgOr en fbrklaring 
af den figur, som förekommer i början af kajnäet, 
och i inledningen till sitt arbete framhåller Olaus 
Magni utförligt vikten att i ett sådant verk låta 
texten vara beledsagad af upplysande teckningar. 

De anteckningar, som Olaus Magni under 
vistelsen i hemlandet samlat, torde under lands* 
flyktens dagar hafva riktats med hvarjehanda till- 
Iftgg. I så vftl Danzig som Snnn mera i det Qår- 
ran Italien har helt visst inom kretsen af lands- 
flyktige, som längtade till hemlandet, talet ofta 
varit fördt på de nordiska ff^rhållandena. Man 
lefde nu i en annan värld» och just k&nslan af 
kontrasten måste hafva vftckt till lif minnet af 
hemmets förhållanden och bragt dem på tal — 
detta så mycket hellre, som mången, hvilken hade 
sitt hem i södern, med lifligt intresse lyssnade till 
nordbomas berättelser om hemlandets egendom- 
lighet och sökte genom frågor om dem vinna när- 
mare kunskap. Att framhålla skiljaktighetema 
mellan nordens och söderns förhållanden har va- 
rit ett af Olai Magni hufvudsyften. 

En af honom mycket anlitad källa för skild- 
ringen af norden är det historiska arbete, som 
författats af dansken Saxo, kallad Grammaticua. 



— 948 — 

Olaus Älskade icke danskame, men på detta ar- 
bete satte han ett mycket högt v&rde. Tvenne 
andra arbeten hörde tiU hans hufvadkftllor. Det 
ena var hamburgaren Albert Krantzii år 1546 ut- 
gifna Regnorum aquilonarium Chronica^ hvilken 
Olaus således först efter det han lemnat Sverige 
kunnat studera — detta (liksom i öfrigt annat) 
visar, att Olaus verkst&llt den slutliga redaktionen 
af sitt arbete kort fbre dess fullbordande. Hans 
arbete bftr ock prAgeln att vara utfördt i ett sam- 
manhang,* han vet hvad han i det föregående 
sagt, hvad han ämnar i det följande s&ga — detta 
visas af hans många hånvisningar till föregående 
och kommande uppgifter. Att omsftgningar före- 
komma, kan icke vllcka någon undran, då arbetet 
var så stort och i detta samma saker stundom 
betraktades ur olika synpunkter. Det andra, nyss 
antydda arbetet var Johannis Magni historia. Ofta 
åberopar Olaus sin broder, och detta sker i regeln 
ganska omständligt, med omtalande att denne var- 
rit för honom en mycket k&r broder samt att 
han varit arkebiskop i Upsala. Hade brodern 
aldrig fått tilltrftda ämbetet, skulle den lErda 
världen få det riktigt i sig inprftgladt, att han 
blifvit utnämnd till denna höga värdighet. 

* Måhända hade en pans i utarbetandet inträdt efter 
afslotandet af den elfte boken; jfr företalet till bok 12. 



— 844 — 

I upplagor af Olai Magni arbete förekommer 
en forteckning Ofver begagnade kallskrifter. Listan 
är rätt lång, men den upptager ingalunda alla de 
författarenamn, som förekomma i texten. M&nga 
författare, ftfven bland dem i list4m upptagna, 
åberopas endast en eller annan gång, ibland fOr 
jämförelsevis obetydliga saker. Andra dftremot 
hafva ofta blifvit anlitade. Listan är icke blott 
lång — såsom nyss sades '^ — utan &fven ganska 
brokig. Vftl må man undra, huru den ena eller 
den andra kunnat komma med som sages- 
man för Olai Magni arbete om den aflftgsna nor- 
den. Detta beror på den plan, han hade uppgjort, 
på det nära sammanhang, som för honom rådde 
mellan de gotiska folken i södern och i ncmlen, 
på hans begär att uppvisa kontrasterna mellan 
förhållandena i norden och i södern, inom hvil- 
ken han hade att påräkna läsare, ibland ock på 
hans begär att styrka hvad han berättade om 
förhållandena i hemlandet med sådant, som hade 
tilldragit sig eller uttalats i södern. Olaus var 
en mycket beläst man, och hans tid var icke all- 
deles fri från begäret att lysa med en stor vetoi- 
skaplig apparat — en liten fåfänga, som ingalunda 
dött ut med löOO-talet, men som fbr denna mer 
än för följande tider var förlåtlig, då löOO-talets 
författare måste vara beherskade af känslan af de 



— 245 — 

nya forskningsområden, som för dem hade blifvit 
öppnade, af de nya forskningsmetoder, som hade 
blifvit införda, af det rikliga material, som tryck- 
konsten erbjöd i motsats till den endast skrifvande 
medeltiden. 

Jag nöjer mig med att nEmna en och annan 
af de författare, som Olaus oftare åberopar. En 
sådan var tysken Franciscus Irenicus (Franz Fried- 
lieb) i Esslingen, hvilken år 1518 utgaf Germanim 
eaegeseoa volumina XII; Olaus uttalar särskildt 
sin förbindelse till denne författare, hvilken hade 
kftnt och begagnat den i det föregående omtalade 
dansken Claudii Clavi geografiska arbete öfver 
norden. Ofta citeras Paulus Jovius från Como 
(t 1552), hvilken hade ett personligt intresse för 

o 

Europas aflägsnare land. Ar 1525 hade till påf- 
ven anländt ett såndebud från den ryske tsaren. 
Drifven af vetgirighet hade Jovius trfldt i när- 
mare förbindelser med detta sändebud och af 
honom hemtat så många upplysningar rörande 
det Qärran landet, att han kunde rörande detta 
ntgifva en särskild bok. Olaus Magni kände nå- 
got af egen erfarenhet Polen och var intresserad 
for detta land, till hvilket så väl brodern som han 
en gång haft en särskild mission och i hvilket 
han mot slutet af sitt lif hoppades finna sitt lefve- 
bröd. För polska förhållanden anför han den 



— 246 — 

polske läkaren och historieskrif^aren Mathias af 
Miechow (t 1523). Vidare anföres Mneas Sylvius, 
hvilken år 1464 afled som påfve, och i den 
naturhistoriska delen af Olai Magni arbete de två 
skolastikerna Albertas Magnus och Vincentiiu 
Bellovacensis. Af den klassiska antikens fi^Vrfattare 
åberopas Homerus, Herodotus, Pjthagoras, Plu- 
tarchus, Hippocrates, geograferna Strabo och Ptole- 
inaeus, filosoferna Plato och Aristoteles, vidare Pli- 
nius, Seneca (hans Naturalea qutBstianesX Csesar^ 
Livius, Tacitus, Suetonius, Virgilius, Ovidius, Ho- 
ratius, Juvenalis, Lucanus samt mycket ofta So- 
linus, hvilken antagligen på 200-talet e. Kr. ntr 
arbetade ett sammandrag af Plinii naturalhiatoria. 
Naturligtvis åberopas ofta de forfattare, som skild- 
rat de gotiska folkens Oden i södern: Procopius, 
Jordanes, Cassiodorus» Paulus Diaconus. Åfven ci- 
teras bibeln, de fyra kyrkofäderna Gr^orias, 
Hieronymus, Ambrosius och Aagustinus, vidare 
Chrysostomus, Gregorius VII och Gregorius Na- 
zianzenus, påfven Gelasins o. s. v. 

Framställningen fljiier jämnt. Vi hafva Uk 
oss en person, som syssels&tter sig med ett för 
honom kftrt ämne och talar g&may som icke k&n- 
ner sig alltför mycket bunden af ett en gtog 
för alla uppgjordt program, utan Ifttt glider ut 
till åmnen vid sidan; den ena berättelsen gifver 



— 247 — 

anledning till en annan, som står ftnnu längre ifrån 
det, som för tillfMlet ftr hufvudämnet. Ibland 
sntydes en sådan öfvergång; det heter t. ex. i 
bOrjan af bok XIII kap. 34: »Detta leder mina 
tankar på en annan sak.» I andra fall saknas 
all förklaring af ofvergången, t. ex. när sjette 
boken, som skulle handla om mineralier och me- 
taller, helt tvftrt afslutas med tvenne kapitel om 
pekverk. Man kan dock afven i detta fall finna 
en öfvergång. Från skildringen af bergshandte* 
ringen går Olaus Magni Ofver till användningen 
af metallerna och kommer då att tala om mynt, 
guldsmeder, silfyerprydnader, som buros af fruar 
och jungfrur, om rikedomen i Skeninge, om dug- 
ligheten af stadens inbyggare och om Sankt Ingrid, 
fiom d&r anlade ett systerkloster. Från de qvinn- 
liga prydnaderna går han sålunda öfver till pels- 
verket, hvilket icke blott var nyttigt i ett strängt 
klimat utan äfven prydande. 

Som exempel på Olai Magni sätt att behandla 
sitt ämne må följande redogörelse för första bo- 
kens innehåll tjena. Denna bok skildrar i början 
Bjarmaland och dess varor. När han ville skildra 
norden, låg det nära till hands att börja långt 
upp i norr. Därefter behandlas Finnmarken, hvil- 
ket ju är i sin ordning. Så omtalas legenden om 
de sju sofvame. Från denna utvikning går 



— 248 — 

Olaus öfver till skridfinnarne, hvilka han envisa» 
att kalla i boken liksom å kartan Scricfinni. Dftr* 
efter omtalar han vindarna och deras verkningar och 
framhåller, huru nödvändigt det ftr att kftnna vin* 
darna. Så behandlas f&ljande Ämnen: hura man 
kan af träden lära känna vindarnas beskaffenhet 

— nordvestvindens våldsamheter — orkaners våld- 
samhet — verkningar af åska och blixt — under* 
bara verkningar af blixtar — solgårdar och deras 
verkningar — solgårdar om våren — solbilder — 
mångårdar — köldens våldsamhet — frost och 
snöfall — olika slag af is — snöns olika former 

— pojkars snöfästningar — kapplöpning pä isen 

— värdshus på isen — hur man färdas pä isen 
öfver råkar — redskap, som användas på iaen — 
götarnes uppresta stenar (man kallade dem for- 
dom bautastenar) — resta stenar och grafvar — 
två stenar, som tala om två bröders olycksöde 
(en legend) — urverk — tidmätare med tillhjälp 
af skuggan — runstafvar, med hvilkas tillhjälp 
man lär känna de himmelska tingen — åskans 
betydelse under de olika månaderna — gOtames 
alfabet (runorna). 

Det är en ganska stor blandning af ämnen i 
denna bok. Jag har icke utrymme att framhålla 
öfvergångarna. Ett annat slag af öfvergångar kan 
belysas genom kap. 45 i 16:e boken. 



— 249 — 

>0m dem som förbryta sig mot lik och 
graf^ar.» 

fMeniuBkor finnas, som af hftfdvunnen vana 
kränka de dödas grafvar, vare sig af hat till de 
döda eller i hopp att finna skatter eller för att 
koka salpeter; deras gudlösa och nedriga namn 
böra fortplantas till eftervärlden. Med afseende 
på hat och ovftnskap hafva vi ett filrskt exempel, 
ohyggligt att minnas, då konung Kristian II år 
1520, icke nöjd med att genom förrädares till- 
hjälp hafva i öppen strid besegrat svearnes och 
götames förnämlige furste, Sten den yngre, lät 
(s&som förut omtalats i bok 8 kap. 19, hvarest 
talas om denne Kristians grymhet) med öfverstort 
öfVermod uppgräfva honom och hans son. Det 
kunde vara nog att besegra sin fiende, men att 
däröfver håna honom, står icke samman med 
mensklighet. Därutöfver har han, hvilket är värre 
än allt barbari, låtit afhugga lemmar, ben och 
armar, halfbrända, och kasta ut dem till skräck 
för bönderna, som voro motstridiga på grund af 
denna strafB&tgärd. Ofver krigisk bedrift hade 
han, då han besegrat fienden, kunnat skryta, men 
Ak han på röfvarevis lät det stympade liket på 
detta sätt kringkastas, har han för alla tider visat 
sig handla öfvermodigt och nesligt. På samma 
sätt behandlade Sulla, i sin gräsliga grymhet, 



— 250 — 

Marii lik; det var honom ej nog att avika lef- 
vande fiender, utan han befallde, att benen, p& hand- 
vis dragna ur grafven, skulle kastas i floden. 
SjflJf fOreskref han, att han skulle brftnnas, fi^ 
att icke blifva utsatt för ovänners grymma h&n. 
På samma sAtt handlade icke Alexander den store, 
i krig var han fOrfilrlig, men når segern var 
vunnen, då var han jrtterst mild. Ty når hao 
sett Darius vara dödad af sina egna, sOijde han 
mycket, och Bessus, som hade dödat honom, gaf 
han ett grymt straff. Han prydde Darii lik med 
den kungliga kappa, han sj&lf bar, och låt det 
sandas till hans moder. Hannibal låt sin tappre 
fiende Marcelli lik, praktfullt prydt, brånnas, och 
på den silfveruma, i hvilken dennes qvarlefvor 
gömdes, lade han en gyllene krans, och detta 
sande han till Marcelli son. Når Antonius hade 
besegrat Brutus, låt han svepa hans kropp i m 
purpurmantel och skickade hans aska till hans 
moder Servilia och hans hustru Portia. Likaledes 
såges konung Agesilaus, som i strid var den väl- 
digaste kåmpe, hafva efter segern varit den mil- 
daste. Detta har åt honom och alla hans likar 
förlfinat beröm för kraft och åra för mildhet och 
öfver dem hopat ån vidare ett ståndigt rykte». 

Olaus Magni ville icke skrifva en historia i 
den mening detta ord då innebar och — dess 



— 251 — 

vftrre — ftnda intill seoaste daf^ar haft. Han ville 
skildra land, folk och seder. Så fort han i sim 
framstftllning kommer till historiska tilldragelser 
eller personer, hänvisar han i regeln till den 
Älskade broderns historiska verk. Men han kan 
dock icke alldeles afhålla sig från den politiska 
historien, odi nar han kommer in på denna, då 
visar sig i bjärtaste dager hans politiska uppfatta 
ning. Han talar om Magnus Ladulås' jorda&rd. 
>Han kallades Ladulås, ty under hans tid var hvar 
lada genom hans r&ttvisa och frid skyddad åfven 
utan lås. När han var död, bars hans lik under 
tolf dagar till Stockholm af hans undergifna, 
under stor sorg af alla, i synnerhet af dem, som 
önskade lefva oskyldigt, ty för dem var han en 
oOfvervinnelig sköld.» Han talar med sorg om 
hftttebrödemas uppträdande i Stockholm under 
konung Albrekts tid. Jösse Erikssons framfart i 
Dalame skildras med de bjärtaste ftrger; han 
betedde sig så, som om »alla de mest ondskefulla 
och brottsliga tyranners andar hade blifvit fore* 
nade i honom, den brottsligaste af alla». Engel- 
brekt omtalas ett par gånger; för konung Karl 
Knutsson har Olaus Magni sympati; stormännens 
motstånd mot honom klandras. >Med stort nöje» 
tänker Olaus på den äldre herr Sten Sture, som 
med kraft och fred i 24 år styrde ett myckt 



— 252 — 

hårdt folk. Slaget på Brunkeberg omtalas, likaså 
Hemming Gadds krigiska arbete vid Kalmar, och 
Stockholms blodbad. Det är uppenbart, attOkuii 
Magni velat framhålla historiska tilldragelfler af 
ett visst slag, nämligen sådana, som visade ^vea- 
skames motstånd mot frftmmande förtryck, i syn- 
nerhet danskt. Olaus Magni hatade danskame. 
För förhållandena hos dem voro karakteristiskt 
grymhet mot de egna, trolöshet mot granname. 
En hel mftngd exempel anföras ur Saxos historia. 
»Norge, Grötaland och Sverige ftro rika genom 
metallerna, som förekomma i dessa land, men 
blifva utan uppehåll oroade af danskame, hvilka 
icke kunna upprätthålla sin storhet med några 
små öar, kringspridda i det Baltiska hafvet.> 
Danskarne ville därför förena de nordiska rikena 
till ett, men deras öf^ermod och deras girighet 
gjorde detta omöjligt. 

Olaus Magni var så god fosterlandsvän, att 
han, når kyrkans och statens mftn hade kommit 
i strid med hvarandra, ej obetingadt stftUde mg 
på de förras sida. Han omtalar den söndring, som 
hade intrådt mellan konung Magnus Ladalås och 
»den mycket helige» biskop Brynjolf i Skara. Nftr 
stridigheterna mellan Sten Sture d. a. och ftrkebidiop 
Jakob omtalas, klandras icke endast den förre, 
utan afven den senare, fbr det att misshftUigheter 



— 868 — 

hade uppet&tt« ÄTkebiskop Gustaf TroUe klandras 
obetingadt* Det oaktadt höll Olaus Magni p& 
sin kyrka, hans afsky for reformationen kftnde 
inga mått. Allt emellanåt uttalar han denna. 
Han går så långt, att n&r han omtalat den blyg- 
samhet, som fordom utmärkt qvinnoma i norden, 
så i satt som i dräkt, och den förändring så i 
det ena som det andra, som under senare tid upp- 
kommit — all blygsamhet och kyskhet vore för- 
svunnen — så skjuter han skulden för denna för^ 
ändring till det sftmre på det lutherska kfttteriet. 

Ehuru Olaus Magni i sin bok, ftfven å titel- 
bladet, talar om de nordiska folken i allmAnhety 
så ftr det dock svenskame, eller, som han plågar 
såga, götar och svear, som i främsta rummet äro 
föremål för hans intresse. Några exempel förtjena 
anforas. De äro tagna tämligen på måfå. 

Svenskarne hafva i krigen med grannarae 
varit de segrande. Därför finner man i Sverige 
många sådana ortnamn som Garpamosse, Danakärr. 
Hvarjehanda forhållanden i norden få för Olai 
ögon större mått än de i verkligheten ega. Han 
skr3rter med dem inför utlandet. Han nästan 
yfves öfver kölden i norden, som södern saknade. 
Han talar om de snöfästningar, som ungdomen 
roade sig med att uppföra, och påstår, att deras 
murar kunde blifva så fasta, att de väl kunde 



— S64 — 

motflftå artilleri. N&r han talar om ranstenamay 
▼ill han nftstan Bammaust&lla dem med Egyptens 
pyramider. Han påstår, att man vid ädling pi 
Bottniska viken ser snOtftckta QaIL Skara- odh 
SaluQftUen på gr&nsen mellan Sverige och Norge 
åro så höga, att deras likar knappast finnas i 
Europa. Han säger, att når en £kgel med sina 
klor krafsar upp litet snö, kan denna komma i 
rörelse, blifva en boll, ja, till sist en lavin; lavi- 
ner forstOrde i Sverige st&der, fitaten och borgar! 
Hade han talat om hus, hade det varit rindigt 
Han talar om de tre stora och ryktbara sjöarna 
Venem, Vettem och Målaren, å h vilkas strftndar 
förekomma stader, ftsten, ädlingars och rika måns 
palats; han talar åfven om det nyligen upptAckta 
Lule träsk, som är 800 italienska mil långt och 120 
mil bredt. Dessutom förekomma öfverallt sjöar, 
somliga mera korta, somliga stora, i hvilka finnas 
så många fiskar, att i hela Europa, for att icke 
säga hela världen, finnas inga liknande sjöar. 
Gk^tarne voro visserligen i främsta rummet kri- 
gare, men de hade dock tankar äfven på annat: 
de älskade prakt och uppförde dyrbara byggna- 
der. En bland de mest lysande var Aranäs vid 
Venem: läget, murarna, byggnaderna voro sådana, 
att åskådarne voro fast öfvertygade därom, att dm 
tiden kunde man i hela norden, ja, i hela Eoiopa 



— 266 — 

ej finna en v&rdigftre och mera storartad byggnad* 
Likyftl hade Olaus Magni sett Tysklands och åfven 
Italiens byggnadsverk! Aranfts var på hans tid 
ode; han talar om dess qvarlefvor. Om kapitel- 
figuren skall fOrestftUa Aranfts, ftr den således ut- 
fbrd på fri hand. Han återkommer till Aranfts 
gång efter annan. Dess Iftge var, sftger han, nir 
mftrkt. Mot vester och norr låg den stora sjön 
Venem, Ofver måttan rik på otaliga^ ypperliga 
fiskar, hvilka åt konungen, som egde slottet, er* 

o 

bjödo njutning och den finaste föda. At andra 
sidan, mot söder, låg ett stort kftrr, hvars yta var 
betftckt af en tunn grftsmatta: den som vågade 
sig ut på denna, sjönk igenom den och omkom i 
dyn. TilHrftdet till slottet försvåras ytterligare 
af många mycket djupa floder och kanaler, hvilka 
likt ådror sprida sig genom kärret. För att 
komma fram måste man gå Ofver många broar 
— det skall finnas till och med fyratio — , odi 
vftgen går i många bukter, liksom i en labyrint. 
Äfven om vintern ftr ftstet skyddadt, ty vattnen 
frysa sftllan, i följd af varma utdunstningar från 
sva^elk&llor. Endast på en sida, från öster, kan 
man på fast mark nalkas slottet, och d&r finnas 
så Ijufiiga ängar och sådan yppig bördighet, till 
hugnad för slottets besättning, att man icke kan 
åstunda något mera af naturen. Här finnas äfv^oi 



— 266 — 

jaktmarker och tftta skogar; marken hardftr änder 
många &r och sekler icke varit brakad, for krigs, 
hungers, farsots och inre oenighets skull, men 
for den, som gifeer nftrmare akt, visa sig spfcr 
af plogen, ooh många stenhögar, sådana som sam- 
manplockas ur åkrarna, på det de må blifirs 
fruktbara, finnas bland tråden, hvaraf man kan 
draga den såkra slutsatsen, att folket i fomtiden 
▼arit talrikare och nöjt sig med mindre åkrar ån 
den nuvarande tiden. Detta foste synes haf^a 
haft sin fOrnåmsta blomstring vid pass år 955, di 
den mycket vftrdige och lysande konungen Olof, 
kallad Skotkonung, döptes af Sankt lagfrid, fti^e- 
biskop i York. — Tiden för konung Olofs dop är ej 
riktigt uppgifven. Om på hans tid Aranfis vsr 
en konungaborg, torde den hafva varit uppford 
af trä. Aranfts ^des under medeltiden af marsken 
herr Tyrgils Knutsson, tillhörde sedan &n Gud- 
hems kloster, ån kronan, ån biskopsstolen i Skara. — 
Når man fårdas från det Tyska hafeet mot norr, 
kommer man, tre dagaara segling innan man an- 
l&nder till Stockholm, till en underbar hamn, som 
kallas på svenska Hjftlmsnabben eller Elgsnabben, 
därför att elgama förekomma där alla tider, loc- 
kade af de milda vindarna, eller därfor att hergak 
vid sidan af hamnen äro af naturen formade likt 
hjälmar. Denna hamn bereder sådant skydd mot 



— 257 — 

alla vindar och gtormar och hafvets faror, att det 
knappast finnes dess make i Europa. Stockholm 
ftr en kunglig stad, märkligt befåstad af konsten 
och naturen. I Upsala afgudatempel var hvar- 
enda bit å murar, bjälkar och pelare t&ckt med 
guld. Hela taket glftnste af guld, och från detta 
hängde en guldkedja, som omslöt hela templet. 
Som templet låg på en slätt, spridde sig glansen 
vida och väckte dem, som närmade sig, till an- 
dakt. I norden finnas otaliga strOmmar af den 
största snabbhet, till dem hör en ström i Oster^ 
götland, som bär namnet Skena, ty han liksom 
skenar i väg. Af den har staden Skeninge fått 
sitt namn. Svea- och Götaland hade konungar 
1370 år, innan danskame fingo konungar. Aldrig 
1 det öfriga Europa eller ens i hela världen har 
någon sådan strid utkämpats som den mellan ko- 
nungarne Håkan Ring och Harald Hildetand. 
Enar och lärkträd växte så höga i norden, att 
de kunde användas till byggnadstimmer. I hela 
Europa, ja, knappast i hela världen finnes ett folk, 
som så flitigt och noggrant egnar sig åt åker- 
bruket. Hundarna i - norden äro morskare än 
annorstädes i följd af det kalla klimatet. De 
svenska hästarna anses bättre än andra och mera 
härdiga i alla öfhingar. Skälen äro flera. Under 
de tre första åren få de jämte modern under den 

Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 12 17 



— 258 — 

kallaste vinter g& ute i skogsbetena, hvarigenoin 
de blifva härdade och raska. De få l&ra sig att 
äta hvad som helst. De frukta icke for att bli 
skodda, de &ro af vackert slag, de kunna spftnnas 
för hvilket åkdon som helst. I allt upprUknM 
nitton förträffligheter hos de svenska hästarna. 
På ett ställe kaUas visserligen svenskame ett hårdt 
folk, men annars tilldelas dem allehanda goda 
egenskaper. De äro kyska i lefveme och seder 
— intyg om det motsatta forhållandet finnas deas 
värre — , de äro mycket begåfvade i musikidiskt 
hänseende, de äro gästfria. Olaus Magni citerar 
ett yttrande af Albert Krantz: Väl äro nordborna 
i allmänhet gästfria, men svear och götar öfveigi 
i detta afseende alla. De räkna det som den 
största skam att neka en vägfarande runa. De 
tvista om rätten att hos sig mottaga en frftm- 
ling, och de visa honom all möjlig gästfrihet 
under alla de dagar, han gästar^ och vid af- 
skedet rekommendera de honom till vänner, hvilka 
bo i hans väg. De äro så manliga, att det ej 
faller dem in, då striden går dem emot, att bedja 
om lifvet. 

En del af dessa uppgifter innehåUa öfver* 
drifter och synas således icke tala godt för Olai 
Magni trovärdighet. Det var emellertid i detta 
fall fosterlandskärleken, som dref honom in på en 



— 259 — 

afvåg.* Det finnes i hans arbete otaliga drag, 
som vittna om en synnerlig noggrannhet, ett iak1>- 
tagande af de minsta detaljer och ett troget åter- 
gifVande af dem. Som exempel p& detaljbeskrif- 
ning kan anfbras redogörelsen för skridfinnar- 
nes skidor: de &ro plana, framtill upphöjda, den 
ena skidan hade samma l&ngd som egarens kropp^ 
den andra skidan var en fot Iftngre. Skidorna 
voro fOrftrdigade af tr&, men voro pä undersidan 
klftdda med renhud. Ett annat godt exempel är 
beskrifningen pä huru säden tröskas. Detta sker i 
lador, som äro uppförda till sädens förvarande^ 
och man använder slagor, såsom den bifogade fi- 
guren visar. En tjärpanna ger belysning; man 
ställer si till, att det finnes drag på logen, så att 
agnarna skiljas frkn kornen samt så att dam- 
met drifves åt sidan, ty detta damm är mycket 
farligt, om det kommer in i munnen och halsen. 
Får man damm i svalget, är det bäst att skölja bort 
det med en dryck färskt öl. Plato har således 
rätt däri, att landtmannen har sina svårigheter. 
Sådana äro äfven torka, stark hetta, regn och storm; 
härtill komma stundom krigsfaror. Finner man 
fita*8var omöjligt, tänder man hellre eld på ladan 

* Han omtalar med förtrytelse, att man i utlandet frågat 
honom, om det fiannB kanoner i Sverige. — Jagblef år 1861 1 
Italien tillfrågad, om det fanns träd i Sverige. 



— 260 — 

och låter sädesfOrrådet brinna upp, &n man lemnar 
det i fiendens bänder. Af tröskningen, sidan denna 
bedrefs i norden, tarf^ades ^i noggrann beskrif- 
ning, då man i södern tröskade på ett helt annat 
sått, hvilket Olaus Magni åfven framhåller. En 
skildring, som innebår något nytt för sydlftndin- 
game, galler tillverkningen af tunnbröd. Qvinnoma, 
som bo på den norska kusten eller i Sveriges bergs- 
bygder, i Yermlandsriket och på Dal, samlas vår- 
tiden vid det klara dagsljuset i bestftmdt antal 
för att kunna hjftlpa hvarandra. Man Iftgger randa 
järnplåtar på trefötter. Under hvar plåt brinner 
en sakta, tempererad eld, som ständigt underhålles. 
Därpå göra de en deg af korn-, bön- eller ärt- 
mjöl, hvilken de göra tunnare och tunnare med 
rullar, till dess den är tunn som det finaste 
papper och vid som järnplåten. De gräddade 
tunnbröden läggas därefter det ena pä det 
andra, så att de bilda ett helt berg, och på 
detta läggas tunga stenar, så att bröden hållas 
stadiga. Sådana bröd kunna bevaras femton till 
tjugu år, till och med längre, hvilket beror dels af 
den kyliga naturen, dels af mars- eller vårvattnet, 
som blandas in i degen. Ett annat ämne, som 
icke var kändt i södern, var mjodet. Äfven 
om dess tillverkning lemnas en utförlig redo- 
görelse. 



— 261 — 

Otaliga exempel pä nogfp^nna uf^gifter kunde 
snforas. Men det var icke endast for de små de- 
tatjerna, som mftster Olaus hade öga. Han kunde 
&f ven beundra naturens skönhet. Det ftr i synnerhet 
det vintriga landskapet, som väcker hans beundran. 
»Folken, som bo i de varma eller tempererade klima- 
ten, ftro fria från köld, frost, is och alla vinterns 
fasor, hvadan de knappast kunna fatta, med hvilket 
arbete och med hvilka medel de måste skydda sig 
mot köldens styrka och fasor, som bo under den 
kyliga norden. Ty naturens kraft och naturens 
majestftt ftro otroliga i hvarje deras minsta verk- 
samhet.» 

»I de nordiska landen råder ofta sådant öfver- 
fiOd af frost, så mycket snö faller dftr, vilda stor- 
mar och tjocka töcken förmörka luften så, att 
vftgfarande, som mötas, ftfven på nära håll hafva 
svårt att urskilja, om det ftr vftn eller fiende. 
Detta bereder en mycket stor svårighet, allden- 
stund å ömse sidor af vftgen förekomma ftn de 
ansenligaste bråddjup ftn hög sammanpackad snö, 
så att man kan vika af hvarken åt höger eller 
venster. Ofta komma nya snöfall, genom hvilka 
vftgar och skogar fyllas, så att man svårligen kan 
urskilja hvad ftr vftg, hvad f&lt. På isen möter 
man aldrig eller åtminstone sftUan någon svårig- 
het, emedan dftr ftr allt slfttt. Man har bara att 



— 262 — 

akta 8ig for Öppningar i isen. Vid dem efttter 
man m&rken, antingen högar af isstycken eUer 
grenar af gran eller en, som snart frysa fast» Si- 
dana märken utsattas af fiskarena i långa rader 
fbr flera mil, pä det att resande ej må fara vilse. 
I skogarna är det ofta svårt att vistas, ty många 
träd bojas af den tunga snObördan ned i bågform, 
och bara de sättas i minsta rörelse, faller öfv^er 
de resende en ansenlig tyngd af snö, hvarigenom 
man blir mycket hindrad och fördröjd. Träden stå 
ofta så tätt eller ligga tvärt öfver hvarandra, så 
att man icke kan komma fram annat än med till- 
hjälp af yxor, som man för sådant ändamål for 
med sig, hvilket ofta hände mig och mina följes- 
lagar.» Lifligt skildrar han isfenomaien vid 
vattenfallen, med de nedhängande istapparna, 
hvilka, när de trä£Fas af solstrålarna, skifta i regn- 
bågens alla ftrger. På ett annat ställe återkom* 
mer Olaus till gran- och enruskorna, med hvilka 
vägarna angifvas på hafsisen, så att man kan med 
trygghet färdas med hästar och vagn öfi^er jrtor, 
som sommartiden passeras af fartyg med spända 
segel. Funnos icke dessa märken, skulle den re- 
sande mellan råkarna vara utsatt för samma frak- 
tan och fara som ett skepp mellan sjörOfrare 
eller en menniska i en hemsk ödemark meUan 
vilda djur. Därför är genom en sträng lag för- 



— 268 — 

bjudet att rabba eller flytta dessa märken, utom 
i krigstid, för fbrr&dares och spioners skull. Alla 
sjOar börja att islaggas i oktober, och Okas isen 
med kölden, till dess den blir så fast, att, i fall ej 
friskt vatten tillföres sjOn, man vid islossningen 
finner fiskarna qväfda. P& det att man icke skall 
lida förlust genom fiskamas qv&fvande, pläga fi-- 
skarena hugga hål i isen på olika ställen. Han 
talar om, huru råkar bildas i isen, i synnerhet 
nattetid, hvarvid ett väldigt buller hOres. Han 
talar äfven om, huru isen i april bOrjar blifva 
skOr, huru den styckevis försvinner, så att endast 
enstaka band ligga qvar liksom broar; när man 
fiLrdas Ofver isen så sent, behofvas bräder fOr att 
komma från isen i land eller från land på isen, 
ty solen uppvärmer stranden, och denna smälter 
den närmast liggande delen af isen. I OstgOtarnes 
rike finnes en sjo, som kallas Vettem, 60 italienska 
mil lång och 20 bred. När denna sjO blifvit is- 
belagd under blåst och sedan den tid kommer, 
då isen smälter, begynner den från bottnen att 
koka med ett väldigt buller, och allt sätter sig i 
rörelse, i isen uppstå sprickor, och dessa blifva allt 
vidare, ehuru isen kan vara mycket tjock. Isen 
brytes i smärre stycken. Om resande finnas på 
enstaka sådana stycken, är det endast Gud som 
kan hjälpa dem, sä att de åter komma i land. 



— 264 — 

Där yppar sig naturens makt hemliglietsfalJare 
och underbarare &n i andra sjöar. Frän J&miland 
till Norge leder vftgen öfeer de tvä vAldiga QftUeD 
Sears och Sulu, hvilken vftg sommartiden b^ag- 
nas af traktens inbyggare och firftmlingar. Vinter- 
tiden filrdas man kortare vftgar, hvarhelst mui be- 
hagar, öfver frusna trftsk, sjöar och elfvar. I 
bergets östra sida, vid foten, finnas i den hårda 
stenen portar eller ingångar, bildade dels af na- 
turen, dels på forna konungars bekostnad, tiU 
vägfarandes nytta. Bakom dessa portar känner 
man mellan klippsidorna äfyen midt på sommaren 
en sådan köld, att resande löpa en mycket stor 
fara genom den ändrade temperaturen, så vida de 
icke på vintersätt försett sig med mångdubbla klä- 
der. Sedan, när de skola under många dagsresor 
stiga ned från berget, möter en ny fara, i det att 
de där förekommande hängbroama ofta befinnas 
krossade genom snöskred, genom träd, som af 
stormen slungats ned, eller stenar, som fallit. Man 
har då ingen annan utväg än att vänta, till dess 
broarna eenoro befolkningens åtgärd blifvit åter- 
ställda, då ingen väg finnes, som leder kring de 
höga bergen och de djupa dalarna. De resande 
måste därför förse sig med så stora förråd, som 
om de skulle uthärda en belägring. För dragama 
behöfver man emellertid icke sörja, ty där finnas 



— 266 — 

ymniga beten, och otaliga kftllor vftUa fram ur 
bergBsidoma. På ett annat st&Ue heter det, att 
det ftr en stor fara, n&r man skall vandra Ofver 
berg med hålor. Vindarna satta den l&tta snön i 
rOrelse, och man kan icke komma fram utan att 
anvftnda spade. N&r snön ligger dijup, kan man 
icke fårdas på vanligt sätt. Man sfttter på egna 
fMter och på hästamas runda skif^or, som hindra 
att man sjunker ned i snön. På sådant sätt kan 
man under den korta dagen lägga till rygga två 
bergsmil, hvilket svarar mot 12 italienska mil. 
Om natten färdas man i den klara månens sken 
dubbelt eller tredubbelt lång väg, och man gör 
det utan synnerlig svårighet, då månskenet, åter- 
kastadt från snön, belyser de höga bergen och 
sluttningarna, hvadan man kan från långt håll se 
och undvika branterna, varsna och undfly de vilda 
djuren, bland hvilka ett slags fjällvargar, som 
under den värsta kölden i januari samlas i 
stora skaror, äro mycket farliga. Men ve den 
som ftrdas ensam, han kan icke reda sig, ty 
man behöfver trogna kamraters hjälp för att undgå 
döden. 

Alla dessa exempel på utförligare skildringar 
äro hemtade från QäUtrakterna och från vintrarna. 
Redogörelserna för det nordligaste Sverige och 
vinterns företeelser intaga ett ansenligt rum i Olai 



— é«6 — 

Magni bok, och detta kunna vi l&tt fSOrstå. Norr- 
lands natnr, hvilken han hade haft tillfftUe att 
under två år studera, har tydligen på honom gjort 
ett mycket mftktigt intryck, hvilket hos honom var 
outplånligt. Dftrtill kom, att köldfenomenen voro 
för sydlåndingarne okända eller åtminstone kftnda 
endast i ringa grad, och han kunde dftrfiör genom 
en utförligare skildring af dem för sina läsare fram- 
lägga något, som var. för dem nytt och underbart. 
Det mindre kånda, det som förekommer i vftrldens 
ytterkanter eller i aDmftnhet bortom de civilise- 
rade samhällena, utöfvar på sinnena en synnerligeD 
stor lockelse. Olaus Magni antyder sjftlf denna 
lockelse. Han afbildar två lappar och en lapp- 
qvinna, som, löpande på skidor, jaga. Villebrådet, 
så väl det p& fyra fötter som det bevingade, ftr 
ytterst talrikt i den aflägsnaste nordens stora öde- 
marker. Männen fbrmå ej ensamma fålla så många 
djur som behöfvas. Därför följa q vinnorna med 
på jakten, och de äro männen ingalunda under- 
lägsna, snarare öfverlägsna. Men bytet skiftas af 
männen, de bestämma hvad man skall använda 
för egen del, hvad man skall gifva åt vänner och 
grannar. De håriga skinnen användas till kläder 
för barn och ungdom. »Många äro de som tro, 
att menniskorna i dessa trakter hafva en luden 
kropp, alldeles som de vilda djuren. Detta beror 



— 267 — 

måhknda pfr oknnnigbet» det beror kanske &^en 
på det nöje^ som minga hafva att förtälja saker i 
främmande och aflftgsna land, såsom af dem sjålfva 
sedda. Denna mening hyser Paulus Joyius.» 
Olaus Magni börjar sin bok med skildringar af 
de nordligaste trakterna Biarmia, Finnmarchia, 
Scricfinni, och han kommer ståndigt åter till de 
nordligaste forhållandena. 

Det finnes ett annat åmne, som i högsta grad 
intresserar honom. Han, prestmannen, borde i 
frftmsta rummet hafva varit intresserad för fred- 
liga Yårf , men det år icke så. De krigiska hafva, 
kan man såga, för honom det största intresset. 
Detta må synas underligt, men det kan dock för* 
klaras, och just genom hans fosterlåndskhet. Han 
slog samman götar och andra stammar i norden 
med goter, vandaler och andra germanska folk i 
södern. Dessa senare hade med vapenmakt tagit 
i besittning stora delar af det romerska riket, med 
vapenmakt hållit sig qvar, genom sin vapenmakt 
framkallat håpnad och beundran — sedan jåm- 
merropen från dem, som hade blifvit föremål för 
deras anfall, tystnat, så att de efter århundra- 
dens förlopp ej mera hördes. Olaus var stolt öf- 
ver dessa krigiska bedrifter, stolt öfver det man- 
liga och krigiska sinne, som ftnnu på hans tid 
fanns i norden. Han, som så långe hade uppe- 



— 2«8 — 

h&llit sig i flOdem, hvarest odlingen stod högt och 
sederna voro vekliga, hatade vekligheten. Han 
klagar öfver att veklighet vunnit insteg i Sverige 
genom inflytande frän Tyskland. 

Han talar redan i fOrsta boken om finnames 
tapperhet och om ungdomens snöftstningar, med 
hvilka man ville lära dem krigisk idrott. Han 
talar i den andra boken om de gotiska farstames 
och herrarnes förkärlek för krig, i den Q&rde om 
nordbornas skicklighet som pilskyttar — det var 
för dem en märklig och egen sak. De krigiska 
idrotterna upptaga några af de första böckerna i 
hans arbete. I femte boken talar han om j&ttar 
och kampar, i den sjette om metallerna, af hvilka 
man gjorde vapen, i den sjunde om krigsredskap 
och krigssfttt, i den Åttonde om styrelsen, ämbets- 
män och krigiska öfningar, i den nionde om land- 
krig, i den tionde om sjökrig, i den elfte om 
krig på isen. Han lemnar mycket värderika upp- 
lysningar om sättet att föra krig i Sverige, om 
vårdkasar och krigsbud, om krigisk uppfostran 
och idrott. Han afbildar och beskrifver flera 
mycket invecklade krigsmaskiner, t. ex. vridbara 
svärd på hjul, orgelbössor, triangulära bössor. Af 
hans framställning kan man icke draga någon 
annan slutsats, än att dessa mera invecklade mord- 
redskap verkligen varit använda i Sverige. I 



— 26« — 

andra urkunder^ som tala om vår medeltid, finnas 
de icke n&mnda. Svenskames stridbara lynne fram- 
h&lles otaliga gånger. 

Hos borgaresonen Olaus Magni hade vi haft 
rätt att vänta en viss förkärlek för handel och 
handtverk, men dessa ämnen äro mindre utförligt 
behandlade i hans bok. Näst efter det krigiska 
elementet sätter han åkerbruket. 

Han måste medgifva, att svenskarne i ett af- 
seende stodo långt ^ter söderns folk, i litterärt 
hänseende. Men han anser sig kunna förklara 
detta. När så väl unga som gamla icke sysselsatte 
sig med annat än arma et arvaj med krig och 
åkerbruk, hade de icke synnerlig tid öfrig för 
litteroB. 

Men om de krigiska idrotterna upptaga stort 
utrymme i Olai Magni bok, hade han dock till^ 
fälle att egna mycken uppmärksamhet äfven åt 
andra ämnen. Den förut meddelade öfversikten af 
de olika böckernas innehåll visar detta. För att 
stärka intrycket däraf vill jag framhålla en del 
ämnen, som han behandlar. Det är icke en full* 
ständig förteckning, ty en sådan skulle kräfva ett 
alltför stort utrymme. Vid en förnyad genomläs- 
ning af hans arbete — den Qärde — har jag an- 
tecknat en del ämnen, hvilkas upptagande eller 
behandling synts mig af en eller annan anledning 



— 270 — 

vara betecknande. De anföras här i en brokig 
ordning, men detta beror p& Olai egta &am^ 
stftllning. 

Man kan af hvarjehanda naturförh&llanden 
hemta upplysning om hvad komma skall. Så 
t. ex. gifver mycken snö i januari och februari 
hopp om ett godt år. I synnerhet i Öster* och 
Vestergötland förekommo kappridningar på is, vid 
hvilka pris utdelades. Of^er den glatta isen färda- 
des man på islaggar — plattade djurben, som bundos 
under fötterna — sådana hafva i stor myckenhet 
blifvit funna i Sverige, min fader har i bör- 
jan af innevarande århundrade åkt på ialåggar 
— , men man anvftnde ftfven skridskor af stål. 
I Upsala fanns ett mycket dyrbart ur, som visade 
timmar, men af ven sol, måne och planeter; det 
reparerades under ärkebiskop Jakob Ulfssons tid. 
Ar 1505 hade Olaus i Sankt Hallvards kyrka i 
Oslo sett grönländska kajaker. Han omtalar de 
järnringar, som voro fltota i berg, för att man vid 
dem skulle fklsta fartyg. För att hjälpa väg- 
farande lägger man på vissa afstånd vid wJ^fftma 
ruttnad ekbark eller ruttet ekträ, som lyser. Åf ven 
en svamp, agaricuSy är själflysande vid höstdag- 
jämningstiden, men s& snart svampen angripes af 
frost, lyser den ej mera och är därför icke mycket 
användbar. Dessa lysämnen äro förmåxJ^ att 



— 271 — 

anv&nda i hus, ty de Sxo icke eldfarliga. Hal- 
men på golfvet i stugan, halmen i ladorna ftr 
l&tt antänd. Dock användes i boningarna som 
lysmedel helst trän, afven kallad lyse, och torr* 
vedsstickor. På isen funnos värdshus, på isen 
hollos marknader. Distings marknad hålles i 
Upsala i bOrjan af februari pä den frusna Fyris- 
ån, som säges vara en mycket stor flod. I slutet 
af februari hålles en marknad på Mälarens is 
invid Strengnäs. I midten af mars hålles en 
marknad vid Oviken i Jämtland. Man gjorde i 
Finland båtar utan att i dem använda järn. I 
belägrade städer lät man boskapen beta på husens 
torftak. Konung Gustaf I — hvilken Olaus äl- 
skade därför att han bekämpat danskarne, men 
hatade därför att han hyllade det lutherska kåt- 
teriet — lät bygga ett krigsfartyg så stort, att 
det kunde rymma 1000 soldater och 1300 sjömän. 
Han införde på Östersjön biremer, triremer och 
qvadriremer, for h vilket ändamål han år 1540 
hade inkallat byggmästare från Venedig. Olaus 
Magni vistades vid den tiden i denna stad. Vi- 
borgska smällen är en håla, ur hvilken ett ohygg- 
ligt ljud framtränger. Elgar användas i landet 
norr om Stockholm som dragare; Olaus kände 
Norrland genom egen åskådning. Det finnes ym- 
nig tillgång på byggnadssten. Qvarteren i stä- 



— 272 — 

derna (t. ex. i Stoekolm) bafVa husen så samman- 
byggda, att de kunde göra tjenst som fOrsvan- 
verk. Bemsten är en kåda, som faller ned i vatt- 
net och där hårdnar. Man tor gödsla på snön 
och använda olika gödsel för olika sädesslag. Un- 
der skördetiden förde man barnen med sig till 
ftlten, man lade dem i korgar, som hängdes upp 
i träden, på det att de skulle vara utom fara for 
ormar. Det är qvinnomas uppgift att baka. I 
Vestergötland bakas företrädesvis kornbröd, hvilket 
ger styrka och dristighet, så att i hela uord^ 
finnas knappast kraftigare menniskor, utom i Fin* 
land, hvarest man också äter kornbröd. At öl- 
tillverkningen egnas icke mindre än sju kapitel 
Glaskärl användas icke mycket, ty de blifva lått 
sönderslagna. Kåsör — dryckeskärl med tvenne 
uppstigande, upptill fSrenade armar — omtalai 
och afbildas. En kåsa finnes till och med afbil- 
dad på 1539 års karta. Saltet var en nödvändig* 
hetsvara, och det får äfven två kapitel. Johannes 
Magni försök att koka salt i Sverige omtalas, men 
icke biskop Brasks ft)rsök i samma syfte. Mål- 
ningskonsten idkas icke mycket i Sverige, icke af 
brist på anlag, utan därför att man icke egnar 
denna konst mycken uppmärksamhet — vår» 
många målade kyrkor tala dock emot detta på* 
stående. Olaus omtalar dock en målare Osten i 



^ 278 — 

Vadstena, som vid pass år 1500 på flera st&Uen 
målat bilder från Kristi lidandes historia — nå-^ 
got af honom utfordt arbete ftr nu dess vftrre icke 
kftndt. Vinterns b<»rtjagande och sommarens mot- 
tagande firades med stora ceremonieré Det var en 
gammal Innu bevarad sed i lekmftnnens hem, 
att barnen y innan de allt eftw deras ålder gingo 
till hvila, l&ste fader vår och ave maria^ hvarefker 
de mottogo faderns v&lsignelae — troligen hade 
så tillgått i Olai fOrftldrahus. Podager var en så 
allm&n och allvarsam sjukdom, att åt denna egnats 
tvenne kapitel. Riksföreståndaren hr Svante Nils^ 
son led af podager. Som en nyhet för sydl&n- 
dingame omtalas, att man i Sverige åt saltadt, 
rökt eller torkadt får- och nötkött utan att till- 
reda det medelst kokning. 

Olaus Magni har enligt egen uppgift velat 
skrifva en kulturhistoria. För sådant ändamål måste 
ban i viss mån omtala landet och naturen, men den 
menskliga kulturen var för honom hufvudsaken* 

Han talar om de gamles uppfattning af nor- 
den. At vindarna egnar han mycken uppmftrk- 
samhet. Kornblixtarna i september med klar 
himmel omtalas. Ovanligare företeelser, såsom 
sol- och månringar, hafva naturligtvis ådragit sig 
Olai uppmärksamhet. Kölden och dess verkningar, 
snöns olika former och dftrmed sammanh&ngande 

Sv. Akad. HandL fr 1886, 12. 18 



— 274 — 

ämnen skildras. Björken omtalas såsom det nord- 
ligaste trädet. De sista tockema Aro ^nade &t 
djurriket. Af tamdjuren omtalas i synnerhet hun- 
dar och hfistar. Gotlandsfåren voro de bftsta. 
Från Gotland kunde ju icke annat ftn godt komma, 
ty Gotland betyder godt land. Af vilda dikgg* 
djur omtalas elgar, hjortar, bafrar, som voro 
mycket aHm&nna, jftrf^ar, harar, loar, vargar, utt- 
rar, ekorrar, mårdar, hermeliner, björnar, uroxar 
(som dock ej funnos i Sverige) och r&fvar. Af 
fåglar omtalas hökar, örnar, ftnder, som voro 
mycket allmftnna, gäss, höns, storkar, hftgrar, sva- 
nar, dufvor, korpar, erithrotaonj som var större ån 
örnen och förekommer i Norden och i trakten af 
Trident, dftr Olaus år 1545 åt dess kött, falkar, gripar 
(hvilka tillhöra fabeln), strutsar (som icke tillhöra 
Sverige), tranor, svalor, som tillbringa vintern på sjö- 
botten, påfåglar, som icke voro ovanliga i Oster- 
och Vestergötland och i Svealand, rapphöns, näkter- 

o 

galär, ugglor, gökar o. s. v. At fiskarna egnas 
två böcker. Den sista boken handlar om insek- 
terna, till hvilka räknades hvarjehanda djur: spind- 
lar, bromsar, gräshoppor, vespor, bålgetingar, de 
längst uppe i norden synnerligen besv&rliga myg- 
gorna, löss, iglar och hvarjehanda maskar, bin 
(elfva kapitel), myror, perlmusslor. Insektemas 
klass var således ganska omfattande. 



— 275 — 

Olai Magni upp&ttning af naturen betecknas 
i viss mån genom hans tro på de Ofversinnliga 
maktemas ingripande i de naturliga förhållandena. 
Man kan dftrfOr i hans bok finna ytterst egen- 
domliga uppgifter. Att menniskorna under polen 
kanna dagens timmar genom djurens röster och 
åtbörder ftr alls icke underligt, eftersom djuren, 
så val tama som vilda, genom instinkt iakttaga en 
ordnad tid, hvilket ftr uppenbart för enhvar, som 
vill undersöka saken. Elgen ryter under dygnet 
25 mars tolf gånger om dagen, tolf gånger om 
natten, för att gifva till kftnna, att vårdagjämnin- 
gen ftr inne. Olaus tror på varulfvar och på möj- 
ligheten att med besvärjelser locka råttor ur hu- 
sen och ut i vattnet, där de omkomma. Han 
tror, att de fördömdas själar vistas i Heklaberget 
på Island, att de dödas andar umgås med de lef- 
vande. 

Olai Magni arbete vore således att räkna till 
den etnografiska litteraturen. Den systematiska 
framställning, som nutiden kräfver, kunde han 
naturligtvis icke åstadkomma. Han meddelar fakta, 
stundom hvad han ansåg vara fakta, grupperar 
dem efter inbördes sammanhang, men försöker 
sig i aUmänhet icke på några systematiska indel- 
ningar. En gång omtalar han dock, att i norden 
fonnos flera språk: de norra lapparnes, moskovi- 



— 276 — 

ternas, ruteaemas, finnames, svears, gOtars och 
tyskars. UppstfiUningen ftr mindre lyckad. 

Olaus Magni egnar uppmftrksamhet åt den 
gudatro nordborna hade under heden tid. Han 
egde icke den ringaste k&nnedom om de rika bi- 
drag till detta &mne, som de islandska handskrif- 
terna innehöllo. Saxos historia var hans hofnid- 
kftUa. Han trodde^ att de makter, om hvilka de 
gamla berättelserna tala, voro verkliga, att de 
ftnnu kunde uppträda och ingripa. Han tror på 
forntidens jättar eller kämpar, Starkotherus med 
flera, som öfvergingo andra i krafter, som kunde 
lefva länge, som kunde gå på en dag så mycket 
som andra gingo på tolf dagar, som icke blott 
voro råa kämpar, utan ock särskildt vinnlade sig 
om att försvara dygden. Han försökte fastställa 
tiderna, då de lefvat. Elfvoma dansade ännu på 
fälten. Andar biträdde i de husliga arbetena; 
en sådan scen är till och med i bild återgifreo 
så väl på kartan som i boken. 

o 

At de synliga fornlemningama från den hedns 
tiden har han egnat uppmärksamhet; några äro 
afbildade, men hans beskrifningar äro icke mycket 
tydliga. Han talar om resta stenar, hvilka han 
kallar pyramider eller kolonner — dessa äro van- 
ligast i Helsingland — , och om obelisker, som 
kunde hafva en höjd af drygt 30 fot och ofkasi 



— 277 — 

förekomma i Öster- och VestergOtland. Runste^ 
nar omtalas. De stå i allmänhet vid korsv&gar^ 
för att de skulle ses och deras inskrifter läsas. 
Prof på dessa ranskrifter meddelas: Jag Uffe har 
i striden för fosterlandet dödat tjugutvå kämpar 
och slutligen dräpt af kämpen Rolf hvilar jag här. 
— Jag Ingolf, aUa våldsmäns kufvare och alla 
förtrycktas försvarare, hvilar här, full af sår och 
ålderdom, med svärdet vid sidan. — Jag Halsten, 
som alltid hållit på freden, har gjort mig förtjent 
af beröm, som aldrig dör. — Fordom snärjd i 
djäfvulska villfarelser, sedan omvänd till de krist- 
nes Gud, dör jag, afbidar, här begrafven, domen, 
jag Germund, o. s. v. Så många runstenar 
hafva blifvit intill våra dagar bevarade — deras 
inskrifter äro tolkade — , att vi med största säker-- 
bet kunna säga de af Olaus återgifna inskrifterna 
vara fantasifoster. Om medeltidens heraldik egde 
han icke mycken kännedom. Han säger, att gö- 
tames vapensköld innehöll ett krönt lejon, som 
med bakvändt hufvud hoppar öfver trenne hvita 
strömmar i ett blått falt, och därmed betecknas, 
att de götiska folken i forntiden och de, som 
ännn bo qvar i de gamla hemmen, ha för sed att, 
när de segra, skona, att se sig tillbaka för att 
taga sig till vara. Huru denna betydelse kan 
läggas in i vapenskölden är mig ej möjligt att 



— 278 — 

inse. Vapnet ftr for öfrigt icke götarnes utan 
Folkungames. 

TUl de faktiska uppgifterna fogar han gftnia 
reflexioner. Med anledning af kyndelmftssan an- 
stftUer han betraktelser Ofver hedniska bruks upp- 
tagande af den kristna kyrkan. Då han omtalar 
aflysandet af klippingsmjmtet, anmärker han, att 
mjmten kunde man vftl bli af med, men att få de 
stegrade prisen åter sänkt«, det var icke så l&tt 
Den eviga freden ansåg han vara omöjlig. 

»Den långa bokens» sista kapitel innehåller 
ett tilltal till Iftsaren. Han bör icke tro, att för- 
fattaren velat prisa sig sjftlf ; han har velat bringa 
i ljuset ting, somt eljest voro foga k&nda. Den 
som känt ledsnad vid låsandet om alla de saker, 
som åro sammanförda i denna bok, och finner dem 
föga nyttiga, för vår ödmjukhets och ringhets skull, 
han v&nde sig till ett Ijufligare och angenämare 
studium, i hvilket allt det som utforskas är san- 
ning, allt det som anbefalles godhet, allt det som 
lefver sällhet. Medlaren mellan Gud och män- 
niskor, den menniskan Jesus Christus, är sannin- 
gen utan fel, godheten utan ondt, evig sällhet 
utan elände. Honom vare ära från norden, från 
hafvet, från alla folk i evighet. Amen. 



— 279 — 

OfvanstAende redogörelse kan icke göra rfttt- 
visa ät Olai Magni arbete, hvilket, om &n icke 
skrifvet på svenska, ftr en prydnad för vår littera* 
tur och ftr inom det kulturhistoriska området ett 
förgångsarbete. För att rfttt Iftra k&ima denna bok 
bör man Iftsa den långsamt. Men många ftro ej de i 
Sverige, som vilja inlåta sig på en sådan Iftsning, 
alldenstund Olai Magni arbete, som ftr en heder 
för Sverige, ftnnu aldrig blifvit öfversatt till 
svenska. 

Boken vftckte i utlandet stort uppseende. Jo- 
han Bure skrifter i Sunden: »Johannes Magnus 
och Olaus Iftsas publice in Italia inter historicos.» 

Olai Magni arbete utgafs på latin i Rom 
1555 och i Basel 1567, på italienska i Venedig 
1565. Ett sammandrag ftr utgifvet på latin i 
Antwerpen 1558 och 1562, Amberg 1590 och 
1662, Frankfurt am Main 1618 och 1622, Am- 
sterdam 1652 och 1669, Leiden 1652 och 1654, 
på franska i Antwerpen 1561, på italienska i 
Venedig 1561, på hollftndska i Antwerpen 1562 
och Amsterdam 1665, på tyska i Basel 1567 och 
i Strassburg måhftnda samma år, på engelska i 
London 1658 (två upplagor). För nftrmare upp- 
lysningar hftnvisar jag till Ahlenii förut åberopade 
arbete, hvarest ftfven finnes uppgift om de kartor, 
för hvilka Olai Magni karta tjenat som förebild. 



— 280 — 

Om Olai Magni bok ej blef atgifven på sven- 
ska, blef den åtminstoiie flitigt anvftnd under 1600- 
ocfa 1700-talen. S& vftl i Sverige aom i utiandet 
var hans arbete mycket aktadt oeb anHtadt. Ut* 
rymmet medgifver icke att söka följa det infly* 
tände det utöfi^ade i en mångfidd af riktningsur. 



BERNHARD von BESKOW 



MINNESTECKNING 



AF 



O. o. AF WIRSfiN 



BBNARB AFDBLNINGBK 



i^riherre v. Beskows vittra författarskap som skald 
och minnestecknare har i foregående afdelning af 
detta arbete blifvit skildradt. Vid sidan af det- 
samma fortgick under många år en politiskt-pole- 
misk verksamhet, till hvilken han uppkallades af 
sina monarkiska och konservativa åsikter samt i 
hvilken han utvecklade ej ringa fyndighet och 
ådagalade betydande förmåga. Innan emellertid 
Beskow utsftnde sina anonyma politiska ströskrif* 
ter, lockades han af sitt lifliga lynne och sin sa- 
tiriska stftmning samt ftfven af harm öfver anfall, 
för hvilka han varit utsatt, in i en vitter fejd, 
som hade ganska komiska episoder och ett juri- 
diskt efterspel af kostlig art. Striden fördes med 
för stor skoningslöshet, men det finnes dock hit- 
tills föga beaktade anledningar till Beskows upp- 
trädande; det kan se ut, som om han vore den 
först utmanande, men detta är, såsom här skall 
visas, långt ifrån fallet. 



— 284 — 

Anders Lindeberg* uttog den 18 januari 
1833 stämning å egaren af K. Ordenstryckeriet, 
kungl. sekreteraren Theorell, med anledning af en 
från nftmnda tryckeri utkommen skrift, som dagen 
förut utdelats med tidningen Dagligt Allehanda. 
Denna skrift var den bekanta, så kallade >Flag- 
smftllan», som f&rfattats af Beskow, hvilken d&ri, 
dock utan att öppna visiret och röja sig som upp- 
bofsman, angrep och våldsamt förlöjligade Linde- 
berg. 

I nftmnda skrift, som låtsar sig vara prenu- 
merationsanmftlan å en tillftmnad tidning, heter 
det om Lindeberg, att han, liksom Gicero, ej såUao 
håller sitt ^et loftal samt, liksom Csssar, beskrif^er 
sina egna bedrifter. »Cartesius började sitt filo- 
sofiska system med att glömma allt hvad hu 
Iftrt; hr Lindeberg gkr ftnnu Iftngre: utan att haf?s 
lArt något, undervisar han i allt. Den hftrlig» 
Nilen, som bereder Egyptens fruktbarhet, öfeer- 
svftmmar blott en gång hvarje månad med gyttja; 
Stockholmsposten gör det hvarje dag.» Största 
utrymmet i »Flugsmftllan» upptages af tjugufem 
»xenier», af hvilka några ftro roliga, alla mycket 



* Kapten lindeberg, född d. 8 notember 1789, atgaf från 
våren 1821 till våren 1833 tidningen Stockholmsposten; baa 
ftr kflnd som litteratör och broschyrförfattare samt genom stt 
arbete för att gmndlägga en teater. 



— 285 — 

uedsftttande for Lindeberg. Elak år xenien >Den 
nye väktaren», som lyder: 

Posten en yftktare är, men, olik andra, han biter 

Icke de främmande blott, men dem som gett honom mat. 

Utan tvifVel syfta dessa rader dftrpå, att Linde- 
berg angripit regeringen och den kungliga familjen, 
ehuru han af Carl Johan länge uppbar en pen- 
sion. Långt mera lekande är xenien »Universal- 
geniet»: 

I bildningskonst, musik och poesi 

Har LindTnrm * lika kanskap och geni. 

Han i mosik knappt Sergel eftergifirer, 

£lj blinda Leopold i måleri, 

Och mest så goda vers som Glnck han skrifirer. 

Af de två sista xeniema heter den ena »Försoning» 
och låter så: 

Soyons amis, Cinnal Min vrede är fOrbi. 
Jag druckit glömskans flod, jag läst din poesi. 

Den andra kallas »Epitaphium» och har detta 
innehåll: 

H&r hvilar Lindeberg bland stilU grifter. 
Han dog i tysthet — likasom hans skrifter. 

Onekligen är den af xeniema, som kallas 
»Geniets moral» Of ver hofvan sårande: 



* Det namn, hvamnder Lindeberg npptrftder i »Markalls 
sömnlösa nätter». 



— 286 — 

Vår Herre ville ett Oomorrha skona. 
Blott tio redlige Han dftri fann. 
Om jag så många rader finna kan 
Af ftrlighet hos Posten^ Till jag akima 
Från Sodoms Ode denne hederanan. 

Hftr går invektivet in på karakterens område, 
som bör vara fridlyst. 

Vid kftmnersrftttens sammanträde den 4 febru- 
ari 1833 blef boktryckaren Theorell skild från 
målet) sedan han »till rätten öfverlemnat ett hop- 
vikt papper under tillkännagifvande, att detsamma 
innehölle namnet på författaren» till FlugsmåUan. 
Papperet uppgaf sufflören vid k. m:ts spektakler 
J. 6. Wessling som auktor; denne Wessling var 
emellertid endast en skylt, och Lindeberg visste 
detta ganska v&l. 

Wessling, som, ehuru instämd, i förstone ej 
personligen infann sig utan anförde sjukdoms- 
förfall samt genom Ifikareintyg styrkte, att han till 
faljd af en rosartad krämpa i benen hade svårt 
att gå, fick förständigande att likafullt komma, 
enär af läkarens förklaring framgick, att han kunde 
vistas i fria luften samt >gå uppför trappor». Genom 
sitt ombud, e. o. kanslisten Forselins, hade Wessling 
emellertid inskickat en i hans namn uppsatt, men 
af Beskow författad skrift, full af gyckel med 
Lindeberg. Wessling uttryckte förvåning däröfrer, 
att Lindeberg trott Flugsmällan afse att fordonkla 



— 287 — 

dennes vittra ftra. »Detta förundrar mig något,» 
— sAger Wessling-Beskow — »enär jag gjort allt 
mitt till för att snarare genom smickrande lik- 
nelser och en sftrskild dedikation Oka, men inga- 
lunda nedsfttta den, hvilket senare jag dessutom 
visste vara omöjligt, pä den punkt den nu befin- 
ner sig.» På Lindebergs antydning, att icke Wess- 
ling utan någon annan skrifvit Flugsm&llan, gen- 
mäler Wessling: »Detta synes bevisa, att andra 
ftf\ren skulle vilja tillegna sig ftran att hafva skrifvit 
den — en h&ndelse som icke torde inträffa med 
herr kaptenens egna arbeten. Hvad skäl herr Linde- 
berg kan ega att söka jäfva mitt auktorskap^ 
känner jag icke; men att han i detta jäfsfOrsOk 
visat sig vara klen jurist, det ser jag, ty om han 
ftfven kunde, hvad han icke kan, bevisa, att jag 
ej är författare till den ifrågavarande skriften, så 
hade han därmed vunnit jämt intet, enär tryck- 
frihetsförordningens I § mom. 7 säger, att äfven 
den, som blott utgifsrer en annans arbete, hvilken 
själf sitt namn ej angifvrit, eger enahanda rättig- 
heter, plikter och ansvarighet som fbrfattare.» 

Sedan Wessling omsider infunnit sig infbr 
rätta, upplästes den 11 mars Lindebergs till rätten 
ingifna »anmärkningsmemorial», hvari han i en 
ton, som vill vara skämtande, men röjer den 
djupaste harm, fäster uppmärksamhet därpå, att^ 



— 288 — 

om han trott icke Wessling utan aanan man 
hafva författat FlugsmäUan, detta vore så mycket 
förlåtligare^ smn Flugsmftllaiis vergifikation röjde 
en omiflskftnnlig likhet med ett visst band »Vitter- 
hetsförsök» af år 1839. Med dessa Beskows >Vitte^ 
hetsförsök» anstfiller nu Lindeberg en bittert for- 
löjligande Thht och tillägger: »Man bör ej för- 
undra sig öfver min villfarelse att tro Flugsm&llan 
h&rleda sig från samma hand, som diktat dessa 
sånger, hvartill ftfven sjAlfva titeln förledde mig, 
ty flugan ftr, som man vet, ett vftsen med mycken 
yttre sötsliskighet, i förening med ftnnu men 
inre smuts.» Detta Lindebergs utfaU måste verk- 
ligen anses ganska misslyckadt. Han ville med 
liknelsen om flugan komma Beskow in på lifVet, 
men gaf i stället sig sjftlf en slang, ty fluga och 
flugsmftlla äro ej samma sak, och »FlagMnåll«u 
var ju just riktad mot den förmenta flugan Linde- 
berg. I allm&nhet ftr Lindeberg endast undan- 
tagsvis lyckad, då han vill skämta. Anslår hao 
däremot, såsom ofta i hans anföranden under 
rättegången är fallet, en patetisk ton, så talar han 
alldeles för mycket om sina litterära förtjenster, om 
sin fattigdom och sma olyckor samt går pä styltor 
och gör sig löjlig. Dessemellan faller han in i 
en öfverdrifsren blygsamhet och nedsätter sig sjålf, 
såsom då han förklarar, att endast ekonomiska 



— 289 — 

behof gjorde, att han fortfarande agnade Mg ät 
vittorheten. Omedelbart därpå undfågnar han 
rfttten med meddelanden om sin Ögonsjukdom» 
hvilken vållat» att han »på de sista sju månaderna 
^j kunnat Iftsa en bok» ofta icke Iftsa eller skrifva 
tvénne rader i sftndv ». Detta sått att söka väcka 
medlidande kan vara uppriktigt, men förefaller ej 
rätt värdigt. Det bästa hade naturligen varit, om 
Undeberg hade varit mäktig af skämtfull satir och 
kunnat besvara Flugsmällans gyckel med liknande 
^ckel. Saknade han denna fOrmåga, hade det 
▼aiit bäst att tiga. 

Emellertid uppblossar Lindebergs harm på ett 
:flammande sätt i denna skrift, så snart han tänker 
ni&rpå, att Wessling icke var den verklige författaren 
och att denne senare således var oåtkomlig. »Om 
<letta skulle så vara», säger han, »om bakom sufflOren 
Wessling gOmmer sig en annan sufflOr, må denne då 
skylla sig själf, att hvad jag här yttrat till herr 
Wessling råkar honom och att jag, som ett gam- 
malt ordspråk säger, när jag slog på sadeln, träffat 
i^nan, som uppbar honom.» Han ber Wessling 
helsa den sannskyldige författaren och säga honom, 
>att han är en föraktlig usling, som till lågheten 
att smäda lägger fegheten att ej våga se sin man 
i ansikteb; ja, han vill för den okände öppna 
tillfälle att genom en duell uppgöra saken. Vägras 

Sv. Akaä. Hamdl. fr. 1880. Ii. 19 



— 290 — 

åfven detta, då har i lindebergs tanke den obe- 
kante författaren »sjftlf stftmplat eig till hvars mai» 
niding». 

Lindeberg klagar vidare öfver alla de fö^ 
foljelser, fOr hvilka han varit utsatt, ofver de 
sm&deord man ständigt egnat honom; »man kai 
dOmt mig till dårhuset m. m., och invektiver af 
denna art ha stundom följt så tätt på hvarandn, 
att knappt någon dag forflutit utan sådana». I 
Flugsmftllan hade han på spe kallats >autobiognf 
och vetenskapsman», oaktadt han aldrig gifvit dg 
ut att vara någondera delen. Stockholmsposten 
sftges öfversvftmma »med gyttja», och Lindvunn an- 
klagas alldeles orättvist för sj&lfförgudning. Med 
skål harmas Lindeberg öfver talet om hans »oårligfaeti 
och sammanstiLllningen med Sodoms öde. Och alla 
hans klagomål utmynna till sist i det passionerade 
yrkandet, att författaren till Flugsmftllan måtte 
for lögn och smftdelse »straffas enligt 11 mom. 
§ 3 tryckfrihetslagen, jftmfördt med 60 kap. mi»- 
gftmingsbalken, för beskyllningen i n:o 18 af 
xeniema» (den, som handlar om oftrligheten) »en- 
ligt första punkten af § 5, och å de andra be 
skyllningarna åfvensom för skriftens hela ton och 
syftning efter den senare punkten af § 5, samt 
rättegångskostnadens ersftttning.» 



— 291 — 

Om den hetlefrade och antagligen af vrede 
ttn sjAlfbeherskniDg berOfvade mannen trott dg 
kunna skrämma eller ock vftcka medlidande, så 
bedrog han sig grundligt. Wessling (Beskow) 
skref öfver hans memorial en fbrklaring, scmi utan 
förbarmande fortsatte förlöjligandet. Flugsmftllan 
vore ett poetiskt skftmt, ej någon smftdeskrift. Om 
man till exempel skulle s&ga: »Att förebrå herr 
Lindeberg, det han icke år qvick, vore likaorim"- 
ligt som att trftta på gås^i, for det hon går bar* 
tota», så hade man därigenom icke sagt något 
smädligt. Lindeberg vore sitt öde värd, ty han 
hade själf i sin tidning brutit stafven öfver fbr*^ 
fattare, som äro lika mycket öfverlägsna honom, 
som näktergalen står öfver talgoxen. * Den 
oskyldiga FlugsmäUan hade ju innehållit rätt 
smickrande jämförelser mellan Lindeberg och 
Cartesius, och han hade intet skäl att vara för- 
tornad. 

* Detta Beskows yttrande &r sant. I Lindebergs tidning 
för åea 10 jannari 1881 står födande att läaa om Atterbom: 
»Denne Yitterhetens trånqnka kokett, som, i brist på skönhet, 
talanger och behag, sökt göra sig intressant genom att 
spela fljjnk, att rikta sin blick mot skyarna och srärma bland 
dem efter Inftgestalter . . . Efter hvad jag hört sftgas, sksile 
han nnder de senare åren ha gjort vår litteratur den största 
tjenst, han kunde bevisa henne, den att låta bli att skrifva, 
och hon har ådagalagt dn erkånsla mot honom med att 
glömma honom.» 



— 2»2 — 

Lmdeberg hade onekligen genom sitt memo- 
rial »gifnt hugg på 8ig»9 och Wesaling fevmmmar 
ej att till bemötande upptaga vissa olyckliga en- 
skildheter i denna skrift. Lindeberg hade, som 
man erinrar sig, sagt sig ej kunna skrif^a t?i 
rader i sftnder och icke Iftsa en bok. Wesshng 
svarar: »Detta visste jag val fOrut, men en sådan 
uppriktighet af honom hade jag ej vftntat Hvad 
innehåller vftl den åtalade skriften, i få ord, anmt 
&n, att han ej kan skrifva två rader och vet 
ingenting?» Nftr Lindeberg klagat, att man »dömt 
honom till dårhuset», svarar Wesaling-Beskow: 
»FOr att ftfven å min sida vara uppriktig, nödgis 
jag då erkftnna, att hans skrift just icke veder- 
lägger denna hans egna uppgift.» Att Flng- 
smftllan kallat Lindeberg autobiograf och vet»- 
skapsman, vore sant; men dessa benftmningar borde 
vfU ej anses vara för hans rykte så förklenligB* 
att kap. 60 i missgftmingsbalken måste for dem 
skuld anlitas. Det egde sin riktighet, att Fiug- 
smållan sagt Stockholmsposten hvaije dag öfvet- 
sv&mraa med gyttja; ja, visserligen, men hvilken 
gyttja? Den harliga Nilens, som bereder landets 
fruktbarhet; detta år ju det mest utsökta smicker. 

Såsom man torde påminna sig> hade Linde- 
berg i sitt memorial utan vidare — och han hade 
ratt d&ri, om än kanske förfaringssåttet ej w 



— S98 — 

det klokMte — antagit, att namnet lindvurm, som 
i några xenier b^^agnats, afslge honom. Herr 
Weniing etBller sig i sin försvarsskrift alldeles 
oskyldig; han visrte ej alls af, att hr lindeberg 
också hette lindvarm, ej heller visste han, att 
lindvurm var ett oqv&dinsord. Det hade vis^ 
aerligen i en af xeniema yttrats, att Lindvurm 
vore egenkftr ; men det vore ju af heta vftrlden kftndt^ 
att kapten Lindeberg icke hade denna egenskap, som 
i grunden blott ftr en mensklig svaghet, från hvilken 
ej en gång 1734 års lagstiftare varit inkallade, 
ehuru det säkerligen ej fallit dem in att vilja till-« 
Iftmpa missgämingsbalken mot den, som sagt dem 
att så vore. 

Något svårare har Wessling att. reda sig med 
alaeende å den adertonde xenien, dir han sagt sig 
vi^a »skona Stockholmsposten från Sodoms Ode, 
om han dftri funne tio rader af årli^et». Han 
8l^;er, att hftr med uttrycket ärlighet afses e{ 
borgerlig heder, utan rent litterär och estetisk 
ftrlighet; alldeles som om dessa begrepp kunde 
från hvarandra alldeles a&öndras! Den verkliga 
anledningen till det angrepp, som i den adertonde 
:xenien gjorts, framskymtar dock, och detta på ett 
sätt, som, om annars tvifvel kunde ega rum, tyd- 
ligen uppenbarar, att det är Beskow, som gjort 
angreppet. BeskyUningen för oärlighet bar fram- 



— 294 — 

åktrafai af Beskows för visso alldeles råttmfttiga 
ovilja öfver Lind^iergs sfttt att ohemnlt, i tid och 
otid, klandra Beskows verksamhet som teaterohef. 
Men visserligen ter det sig som ett sökande efter 
fel med ljus och lykta, nftr som bevis på o&rlig- 
heten anföres, att Lindeberg i sin tidning upp* 
gifvit, hurusom i operan Ferdinand Gortez blott 
funnits en nygjord dekoration, medan verkliga 
fbrhällandet var, att fem nya dekorationer an* 
skaffats. 

Wessling-Beskow hojer sig på ett ståUe i sin 
motskrift till verkligt roande komik; det ftr, nftr 
han talar om de lidanden, som Lindeberg tillfogat 
honom genom sina dåliga dramer, och n&r han 
dftri s(dcer en ursftkt for sin förbittring. SufflOren 
Wessling, som aldrig faller ur sin roll, sftger nftm- 
ligen: »FOrdragsamhet ftr en kristlig dygd, och jag 
har sökt strftcka den så långt som de flesta andra. 
Men jag ber hvem som helst sfttta sig i mitt 
ställe och ett par gånger genomtugga sorgespelet 
Blanka;* få se huru långt tålamodet rftckeri Jag 
har dock icke allenast utan knöt uth&rdat detta; 



* Lindebergs tragedi »Blanka» uppfördes första gåagea 
den 18 mars 1822. Flngsmällan syftar ohöMskt pl detU 
sorgespel i den andra xenien, som lyder: 

Utan blygd och försyn du visar publiken din blanka? . . . 
Lagrar för henne ej gro; skogarna annat oss ge. 



— 3»5 — 

andra gravaimuia hafva tillkommit, hvilka ökat 
och ibrlftngt mitt lidande. Versen i nftmnda sorge- 
apal &r nftmligen så knagglig och härd, att den 
icke utan våda för brOstet någon längre tid kan 
atsigas. Stycket gafs v&l lyckligtvis icke mer 
&n två eller tre gånger, men de ikndlOea repeti- 
tionema, fbranledda af de spelandes brist på upp- 
aiftrksamhet och deras — Gud vet af hvad an- 
ledning — återkommande skratt, hvarigenom de- 
klamationen afbröts, vållade fOr mig, som ensam 
måste streta med hela pjesen, många och långa 
plågodagar, så att jag under denna tid icke var 
9ufflOr utan aouffre-douleur. D&rtill kom, att jag 
l&nge, och särdeles den tiden, var besv&rad sf svagt 
brOst, hvilket så förv&rrades, att jag icke långt 
därefter nödgades anhålla om mitt afsked, hvari- 
^nom jag med de mina blef försatt i högst torftiga 
omständigheter. * Högtärade rätten torde således 
upplyst och rättvist finna, att, om någon gång en 
liten gnista af harm hos mig kunde finnas mot 
nämnde sorgespelsförfattare, vore sådant förklar- 
ligt nog och motsatsen snarare föga förenlig med 
menskliga känslor, enär han på sätt och vis varit 
vållande till en del af min närvarande belägenhet, 
ehuru jag visst icke tror, att det varit hans afsikt 

. * Man mårke gycklet med Lindebergs aäU stt inför all- 
näaheten framdrags fina egna bekTmmer! 



— 29« — 

eller att han sj&lf anat detta forhållande. Jag h$/k 
likväl troligen icke ntgifvit min lilla skrift, om iiie 
ouderrftttelsen, att ett nytt stTcke, kaUadt >ToIli>^ 
af samme författare blifvit bragt å bane ec^ 
årtanken på hvad min efterträdare i ^ensteo na 
åter måste utstå upprOrt mina kinslor.» 

Skriftvexlingama voro i det nftrmaste aido* 
tade, och det återstod att utse jorymfln. Efter 
åtskilliga afsftgelser och nteslatningar blef joryt 
omsider utsedd och afkunnade det utslag, att des 
åtalade skriften icke befunnits enligt det åberopade 
lagrummet brottslig; rättegångskostnaden qvitta- 
des mellan partema, men bägge fingo för for» 
klenande skrifsätt bOta några obetydliga bebpp. 
Rätten och juryn tyckas bägge hafva haft ett 
synnerligt nOje af hela denna fäktning mellan ca 
retad tjur och en förklädd arleqnin. Men Beskow 
kunde ej underlåta att ännu fortsätta den juridiab 
leken, och Wessling inskickade den 2 mars 18U 
till justitieombudsmannen en skrift, hvari haa 
klagade Ofver det sätt, hvarpå han af kämaera- 
rätten blifvit behandlad. Hela skriften är intet 
annat än skämt. Oupphörligt parodieraa linda* 
bergs ordande om sina lidanden, och Weaaling talar 
om det ekonomiska bryderi, hvari han Uifritfor^ 

* Lmdebetgs dram »Toni» appArdea ftrtla ^jta^ te 
12 noYember 1888. 



— »7 — 

wtt, sedan haa, »fluflcrat sig till lungsot p& 
sorgespelet Blanka och n&dgats begftra sitt afskecb* 
Det var blott nödeot som drifvit honom att till 
sin och de sinas bergning forflbrdiga en Flug-» 
MBftlla. Det fOrefoU honom ytterst hftrdt, att man, 
oaktadt han förklarat och med låkarebelyg 
styrkt sig vara sjuk, dock vid hemtningsftfventyr 
ålagt honom att infinna sig inför rfttten. D& han 
till följd af sitt onda i benet hvarken kunde gå^ 
&ka eller rida, hade han, ehuru fruktlöst, hos 
teaterdirektionen anhiUit att fil låna en b&rstoL 
Slutligen hade han, med begagnande af intrftflEadt 
slAdfore, som gjorde skakningen mindre kännbar, 
kunnat, sittande i en på medar framförd länstol, 
begifva sig till domstolen, hvarvid han af folk* 
massan ynnestfuUt helsats. Han hemst&Uer nu till 
jttstitie<Mnbudsmannens prOfoing, huruvida ej sjuk- 
dom borde ^lla som laga fbrfall och huruvida 
det kunde vara tillstftndigt, att en svarandepart, 
oaktadt £[>retedt l&karebetyg, sl&pades upp till 
förhör. I händelse lagen vore så beskaffad, borde 
den ändras; till undvikande af framtida missför- 
stånd vore det åtminstone nödigt att första para- 
grafen i tolfte kapitlet af rättegångsbalken finge 
ftljande lydelse: »Sjukdom ftr laga fbrfall, med 
undantag för den, som skrifver emot kapten 
Lindeberg.» 



— 298 — 

Domstolen, ftt hvilken jastitieombiidnnannen 
meddelade denna Magoskrift, nOdgades yttra sig 
Ofver densamma och förklarade, att den fr&n början 
till slut innehöll ett »icke så alldeles oqvickt an- 
derhållet gackeri» samt ej kunde tagas på allvar. 
Till någon åtgflrd kunde den naturligen ej for- 
anleda. 

Lindeberg yttrade i sin tidning om sakens 
utgång: »Den anklagade har sålunda blifvit fri 
från lagens straff. Om han också ftr det frin 
cdtt samvetes och från den ovAldiga opinionens, 
vilja vi icke afgOra.» ^ 

Beskow fortsatte ännu långe att med sin upp- 
mårksamhet fblja Lindeberg; i tidningen Svensb 
Biety som utkom 1839 och för hvars ekonomisb 
bestånd Beskow var outtröttligt verksam, hugnades 
»Farbror Mårten» (Lindeberg) med påminneber 
om sin dödlighet. En gång skref Beskow gansb 
roligt: »Man vet, att Tegnér ej kan akta sig for 
att vara qvick på hvar rad, och farbror Mårten 
kan akta sig dftrför i hela sin lefead.» ** 



* 19 mars 1S88. 

** A. AhnfeU har i tina »Interiörer ar det litterftra Stodt- 
kolmslifYet» sysselsatt sig med Beskows »FlnssmåDaB», soa 
han tyckes haf?a funnit mycket roande. Han har emeUartid 
icke upptagit till noggrann behandling de omker, som egest- 
ligen föranledde angreppet. 



— 999 — 

Våldsamheten i Flugsmftllans anfall på linde* 
berg akulle vara oförklarlig» dftrest ieke två om* 
Btlndigheter måste tagas i betraktande, den ena 
Lindebergs många föregående utfall mot Beskow, 
den andra Lindebergs egentligen ganska rftttm&tiga 
och naturliga, men ibr k. teatern retsamma och 
i framst&llningssftttet ytterst hetsiga angrepp på 
dess monopol. 

I försöken att neds&tta Beskows verksamhet 
som teaterns st3rresman — en verksamhet som i 
föregående afdelning af denna minnesteckning om* 
n&mnts — hade Lindeberg varit mycket orättvis. 
Under den korta tid, från 1 februari 1831 till 28 
juni 1832, som Beskow innehade platsen, för* 
följdes han oförtrutet af Lindeberg; Beskow sva- 
rade i tidskrifi;en Heimdall. I artiklarna för den 
&f 6 och 7 oktober 1831 i Stockholmsposten kla- 
gade Lindeberg öfver den kungliga teaterns »fbr- 
nedringstillstånd»; grefve Puke hade mycket båttre 
ån Beskow skött sysslan. Lindebergs stämning 
mildrades naturligen ej däraf, att skådespelaren 
Sevelin, utanför rollen, i pjesen »Aptit utan pen- 
gar> (Scribe^s och Brulay's Le gastronome sans 
argent) omnämnt »Farbror Mårten»; visserligen 
pliktfälldes Sevelin, men penningeutgiften ersattes 
nog af Beskow, och Lindeberg klagade, att Sevelin 
varit »satellit» åt en högre stående person. Oupp* 



— 800 — 

bOrfigt forebridde Lindeberg testersfeyrelfleo, att 
den ej gynnade inhemflk dramatik; ett hufvodM 
^ar onekligen, att ej bana eget stycke »Bhiikai 
uppforta ftnda sedan 1824. I december 1881 
beter det i Stockbolmapoaten: »Det åriekebögre 
analag, aom fattas k. teatern, utan bOgre fbr* 
måga bos dess styrelse.» Besynnerligt nog ogillar 
Lindeberg, att S&llstrOni så ofta anv&ndes i nft* 
ror, AlmlOf ocb Torslow så ofta i talpjeser, samt 
att Berg såsom sångmftstare fkU lön af äOOO bka 
Då Beskow b^Art tjenstledighet, lyckOndcar Linde- 
berg i sin tidning teatern. Ja, Lindebergs groD 
var så stort, att ban hos Beskow klandrade allting 
samt ansåg hans på Svenska Akademiens bAgtida* 
dag 1832 upplasta afbandling »En blick på vitter 
betens nftrvarande tillstånd i Europa» utgöra ett 
yittnesmål om sin författares okunnighet. Det Sr 
alldeles klart, att Lindeberg, sedan Flugam&llaii ut- 
kommit, blef ån mera ursinnig; med begårligfaet 
införde han i sin tidning Runebergs recensiao 
Ofver »Sveriges anor». Mot Svenska Akademien 
hade Lindeberg långe varit snftf ; den forklaradet 
vara en »hofsodetet» utan betydelse. 

Om man omöjligen kan giUa ^kssa Lindebergi 
kitsliga ocb obefogade utmaningar mot Beskow 
som teaterdirektör, men v&l af dessa utmaniogtf 
kan anse »Flugsm&llans» tillkomst fitatiand, iå 



— 801 — 

kinner mån sig dftremot, trote alla Iindeba!g9 
fbrlOpningar, bealgen att d6ma honom mildan 
hvad angår hans envisa bftmadståg mot k. teaterns 
ratt att ensam vara till och mot fbrbudet för 
andra teatrars upprättande i Stockholm. 

Det ftr bekant, att det kungliga brefvet af 
den 3 november 1798 angående Stenborgska tea* 
tems inlösen stadgade, att »hädanefter aldrig några 
inrättningar af enskilda personers spektakler uti 
Stockholm måga finnas eller tiUåtas, utan skola 
blott de af vår handkassa understödda och under 
eder» (k. teaterdirektionen) »lydande teatrar för all- 
mänheten därstädes varda öppnade». Mot detta 
Gustaf IV Adolfs s. k. teatermonopol uppträdde 
Lindeberg oaflåtligen, men alla hans ansökningar 
blefvo afslagna. Dessemellan gjorde sig Linde*^ 
berg löjlig genom att hos k. m:t erbjuda sig 
Bjälf att »med uppoffring af sitt lugn, sitt anse* 
ende hos opinionen och sin ekonomiska fördel» 
mottaga styrelsen af k. m:ts spektakler mot er- 
ttttning af (Hnkring 4000 rdr bko årligen. Sedan 
han 1828 och 1832 förgäfves sökt tillstånd att 
bilda en enskild teater, förklarade han teater- 
monopolet vara konstitutionsvidrigt; Gustaf IV 
Adolfs förbud mot enskilda teatrar i Stockholm 
hade mist aU kraft genom 1809 års grundlagar. 
Till sist ingaf han den 13 mars 1834 i sin vrede 



— «02 — 

den bekanta^ samtidigt i tryck atgifiia skiiftn 
till jufltitieombudsmannen. Egentligen hade hao 
i sin tidning ofta utalat sig lika ofOraynt och 
tadlat den »vinst», som konungen beredde sig på 
teatern, Afvensom det grundlagsbrott, som l^e i 
att, oaktadt monopol ej lagligen funnes, fbrbjuda 
enskilda teatrar i hufvndstaden, men han rågade 
mättet genom att nu låta framskymta ett hot och 
en påminnelse, att konungar fiVrut i Sverige störtets 
firån tronen genom egensinne. Det ftr bekant, att 
han blef anklagad fOr majestätsbrott och dOmd 
från lifvet men benådad.* 

o 

Ar 1836 i december afslogs å nyo en ansök* 
ning om tillstånd att i hufvndstaden upprätta en- 
skild teater. Vid 1840—1841 års riksdag, då 
oppositionen strax i bOrjan lyckats sammansatta 
utskotten efter sitt tycke, ansåg konstituticm»- 
utskottet detta af slag strida mot 60:e paragrafen 
i regeringsformen. På två stånds beslut lades an- 
mårkningsmemorialet till handlingarna; men saken 
hade ånnu under annan form förekommit vid 
riksdagen, i det att borgare- och bondestånden 
vid anslaget till dramatiska spektaklen fest det 



*Jfr Rättegångshandlingar ingi&ia till K. Svea Hefrfttt 
af A. Lindeberg, Stockholm 1834. Lindeberg fick, jämte andra 
för hOgmålsbrott dömda personer, amnesti på den ^agiiQirde 
årsdagen af kannngens landstigning på svensk botten. 



— $08 — 

villkor, att hinder för enskilda teatrars anlftggande 
i hufvudstaden icke vidare måtte ega rum. Be8ko3Mr8 
vftn Gustaf LOwenhielm hade visserligen på Riddar^ 
huset i ett rått roligt anförande sökt försvara fOrr 
budet mot enskilda teatrar d&rmed att dessa skulle 
sakna kontroll, hvilket åter komme att medföra 
en sänkning i smak och anständighet samt ett 
öfverdrifvet begftr att med hvad retmedel som 
helst locka allmftnheten, men nog kunde man af 
många tecken vid denna riksdag märka, att för- 
budet icke egentligen längre ansågs tidsenligt eller 
ens befogadt. 

Lindeberg hemtade ock mod däraf, att Torslow 
hyrt teatern i Kirsteinska huset och där gaf före- 
ställningar. Han ansåg sig nu stå vid målet för 
sina önskningar och sin kamp; den 1 november 
1842 invigde han med Lings »Agne» sin nya tea- 
ter vid nuvarande KungstrSdgårdsgatan. Visser- 
ligen fick han ej länge skörda triumfens behag, 
ty han måste redan 1844 afträda teatern till sina 
fordringsegare ; m^i andra krafter tillgodogjorde 
sig hans företag, och den af honom grundade 
scenen blef efter skiftande öden kunglig under 
loppet af år 1868. • 



* Askelöf hade i »MinerTai med ironisk uppmärk* 
Mkmbet fOyt Lindeberga sfttt att aktionera FlngsmftUaa. 



— »04 — 

Beskow hade den 18 jnli 1825 i braf till 
Jlrta sagt, att man icke borde inlåta sig i fejd 
med vare sig Argus-Johansson eller Lindebeig, 
eller andra politiserande litteratörer. >De Aro ej 
vSrda att falla for sv&rds^g; de böra dö strfidöd, 
ooh deras timme ftr ej långt borta.» Man har 
redan sett, att tankarna på dylik fredspolitik snart 
dfrergåfvos. Flngsm&llan var ett omedelbart an- 
fall, låt vara att det fBranledts af upprepade nål- 



Åtskilliga tecken tjda på ett samarbete mellan Askelöf och 
Beskow. 

Men förhållandet mellan Beskow och »Minenra» blef 
mindre vänskapligt, sedan »Biett börjat ntgif?as; »Minerrm» 
var obenågen mot medtäflaren inom pressen. An Tftrre Uef 
det, når »Minerva», som efter fMtndringama i miatstana 
och dennas omorganisation 1840 — 41 blifvit nltrakonservatiT 
och antiministeriell, tyckte sig öfvergifven och sviken af »Biet». 
som intog en mer tillbakadragen hållning samt, såsom »Minenrs» 
tadlande anmftrkte (se Minenra 1841 a:r 108), dfverfigaaie 
sysselsatte sig med litterära ämnen. Och »Minerva» after 
Beskow, då hon tillägger: »Det kan icke falla någon in att 
tillskrifva detta symptom någon förändring i tänkesättet hos 
ledamöterna af den egentliga redaktionen af Sfonaka BHet 
eller någon skygghet hos dem; men väl bar det berättats 
tämligen allmänt, att sådan skygghet på en gång tagit nt sin 
rätt hos andra, som ega inflytande på ledningen af den tid- 
ningens verksamhet.» Skyggheten sättes i samband maå fiu> 
hågor f5r att genom alltför utmanande hållning i politikeB 
föranleda uppträden vid en tid, då Cmsenstolpe väntades 
ikola lemna fängelset (Jfr dessatom Svenska Miaerva B:r 
109 odi 110 samma år.) 



— »Oi — 

sting* Men om dess kamkter tauu var öfvarirftgimdd 
litterftr, blefyo de dftrpå följande polemiska skrif- 
terna reat politiska. De hade troligen aldrig sett 
dagen, om icke Aftonbladet böljat utkomma och 
med retsam kackhet ådragit sig stor qppm(krksamhet 
aamt om icke 1838 &rs oroligheter egt rum. Be- 
skow var af hela sin sjal tiUgifven konung Carl 
Johan, och nftr denne blef föremål för det ena 
angreppet efter det andra, kftnde han sig uppkaUad 
till försvarskrig. 

o 

Ar 1838 utkom skriften »Dagens hfljodalser 
bedömda af en landtmam; den var föranledd af 
oroligheterna i Stockholm och af hållningen inom 
^n del af pressen. För&ttaren antydde sig -^ 
naturligen för att förekomma riktiga gissningar 
på namnet — vistas »något afligse från skåde* 
platsen». Hans uttalanden mot de radikala tid- 
ningarna fi|x> skarpa, men i många fall sauna; 
han anm&rker, att man sökt neddraga i stoftet de 
yppersta iuom litteraturen samt att det enskilda 
lifvet ingalunda var fridlyst, då man genom dess 
blottande trodde sig kunna tillfredsst&Ua skade- 
glädjen. Man gjorde beslöjade hftnsyftningar, som 
ej kunde besvaras annat ån med tystnad; men 
tystnaden tolkades då som ett medgifvande. 
Hvilka medel borde hftremot tillgripas? Beskow 
trodde, att indragningsmakt vore ett fruktlöst 

8v. Jkad. HandL fr. 1886. H. 20 



— 806 — 

tti^d och fftiigelse ej bftttre, men förordade att, 
som i Frankrike, fordra höga kaationer for nt- 
gif^imde af politiska tidningar samt stadga for- 
höjda penningeböter. Han gilkde ej mycket for- 
fkringssftttet mot Orusenstolpe; han forraenade^att 
mail skalle gjort klokare i att afbida tiden samt 
till ett blifrande riksmöte förbereda en nödv&ndig 
Revision af tryckfrihetsförordning^i, som vore 
otillfrédBStftllande. Med mycken lifligfaet och på 
goda grunder motsatte sig Beskow oppositions- 
preÉ^ens p&stäenden, att konungens oans\*arighet 
blott innebure, att hans enskilda person och hand* 
litagar skulle hållas^ i helgd, ej hans ofiientliga. 
»Hvari ligger grunden till rådgif^ares ansvarighet^ 
otn ej dftri att bevara konungens ofientliga person 
från allt klander?» För öfrigt ansåg Beskow i denna 
broschyr, såsom i flera andra, den svenska oppo* 
sitionspressen hafva det afgjorda felet att sakna 
ett positivt, allvarligt program och hellre drifva 
gyckel med regering och ämbetsman &n anvisa 
botemedel för brister i statslifvet Ovftrdigt hade 
de mest spridda af de »fria bladen» betett sig, då 
de under de Crusenstolpeska orolighetema vidjat 
till massan och j&mvfil under den vftrsta jäsnin- 
gen aftryckt formliga upprorssånger *. Följden af 

* Man erinre sig Orvar Odds »Sabelsång fOr de Bmbeika 
dragonema». 



— 307 — 

ett sådant fOrfaringufttt mfiste blif va de tftnkandes 
missnöje: »hvarje inkastad fönsterruta har skadat 
den fria pressen mera, ftn tio indragningar hldui- 
efter kunna gagna den.» Ett annat fel vore att 
oupphörligt vilja efterbilda utl&ndskt mönster och 
låta bestftmma sig af Frankrikes liberala rörelser. 
En verkligt duglig svensk oppositionspress borde 
söka på nationell grund förorda och åstadkomma 
de förenklingar och förbättringar i samhälls- 
maskineriet, som vore för oss passande; långt 
bftttre ftn den ur utlftndska tidningar heratade 
godtköpsvisheten skulle redbara reformförslag vara, 
appr&ttade exempelvis af en klok, svensk bonde, 
en bergsman, en hftradshöfding, en kapten vid ett 
indelt regemente och en prest, hvilka aldrig hört 
omtalas Bentham och Say. 

Denna skrift, som var mycket hofsam samt 
egentligen lugnt kritiserade både regering och 
press, föranledde en motskrift af J. M. Rosén, kallad 
^Kritik öfver broschuren Dagens händelser bedömda 
af en landtman». Författaren yttrade sig i bör- 
jan tämligen erkftnnande och medgaf, att »Dagens 
händelser» ej tycktes hafva tiUkommit på bestftU- 
ning, utan röjde ett sjftlfstftndigt omdöme. Men 
han sökte låta beskyllningen för brist på positi\^ 
program återstudsa från oppositionspressen på »styrel-^ 
sepressen», hvilken aldrig bragt verkstftUbara för- 



— 308 — 

slag å bane» och han blef snart mycket hiftig, di 
han förklarade, att tronen aUtmer omgåfires af 
inskrinkta^ karaktersslappa medelmåttor, hvilks 
till stor del sOkt »bygga sin lycka på ftdemes- 
landets förderf». Och till sist låt han undfalla 
sig vidriga hotelser, antydande att en revolution 
stode f5r dArren och att i sådant fall nog krigs- 
hftren skulle akta sig fbr att förråda folkete saL 
Den böflighet, han fbrst visat författaren till 
»Dagens händelser», utbytes till sin motsats, då 
han klandrar dennes »radoterande» om oppositions- 
pressens frftckhet och oduglighet. 

En så beskaffad kritik förtjenade knappast 
något svar, men Beskow hade nu kommit i fart^i; 
han hade dessutom ftnnu på hjftrtat åtskilligt, som 
borde utsågas, och så tillkom skriften »Upplösning ftr 
icke upplysning», hvilken likaledes utkom 1838. 
Vid denna skrift fbste Beskow sjftlf en viss vikt, 
på samma gång han var mycket omsorgsfull om 
att behålla sitt inkognito; han skref till A* C. af 
Kullberg: »Man har gissat på J&rta, Grubbe, Wall- 
mark, Livijn, Stjemeld, Skogman. Troligen ftr det 
någon ny författare. Stilen ftr ej lik någon af 
de bekanta.» eJärta var emellertid invigd i hem- 
ligheten, och anonymiteten kunde dessutom i alla 
fall ej långe bevaras; dftrom vittna vissa tidnin- 
gars ftnda från denna tid stigande ovilja mot allt, 



~ 309 — 

hvad Beskow ftfven på det. rent litter&ra området 
åstadkom. 

Ganska lustigt bemOtte Beskow i denna bro^ 
schyr anklagelsen att hafva gjort anmärkningar 
blott mot oppositionspressen men icke mot »styrelse- 
pressen». Det enkla sk&let ftr, s&ger han, att en 
stjrelsepresSy så vidt man d&rmed menar en, som 
försvarar styrelsens alla åtgftrder, hos oss icke 
finnes till; de liberala bladen böra sjftlfva bäst 
veta detta, eftersom de för få månader sedan hftf- 
tigt anklagade regeringen for uraktlåtenheten att 
inråtta en egen »styrelsepress». N&r dftrför kriti- 
kern sport författaren till »Dagens händelser», hvilka 
nyttiga forslag styrelsepressen framställt, tyckes 
han vilja sätta denne i samma belägenhet som 
Nils Elim hos Holberg, hvilken kom till ett land, 
där fruntimmema icke hade några armar, men där 
man likväl var forbunden att kyssa dem på hand. För 
öfrigt tyckes Beskow hafva varit af alldeles samma 
m^ng som längre fram Louis De Geer beträffande 
olämpligheten af att det officiella organet skulle på 
annat sätt än genom en och annan »communiqué» 
deltaga i den dagliga politiska diskussionen; det 
skulle därigenom indragas i ett ändlöst käbbel, 
som stundom kunde blifva för regeringen ytterst 
obehagligt. Påståendet att oppositionspressens plan^ 
löshet skulle bero på den större planlösheten hos 



— 310 — 

en förment »styrekepress» innebftr forOfirigt, sSger 
Beskow qvickt, alldeles detsamma, som om en dålig 
general skulle foregif^a sig ej kunna segra d&rfor, 
att fiendens planer voro &nnu sftmre ftn hans ^na. 
Anm&rkarens påstående, att på grund af våra spar- 
samt intrftffande riksdagar oppositionspresBen ej 
kunde medhinna att med erforderlig grundlighet och 
utförlighet behandla samhftllsfrågoma, ftr enligt 
Beskows mening »ett svagt subterfugium»; hvarfbr 
ådagaligges ej den omtalade grundligheten och 
utförligheten under de långa, sysslolösa »fem år», 
som förfljrta mellan riksdagarna? En utredning 
sker v&l l&mpligare före representantmötet> ån di 
partierna redan stå slagfärdiga. »Hvad skulle man 
s&ga om en kandidat, som började samla kunskaper 
först samma dag han skulle examineras, och hvad 
skall man såga om en oppositionspress, som tror 
de stora reform- och principfrågorna ej kunna 'grund* 
ligt och utförligt' diskuteras, förrftn riksdagskallel- 
sen år utferdad?» Nej, Sverige har ingen sansad, 
allvarlig, kunnig oppositionspress, utan en sådan, 
som drifver oppositionen för dess egen skull, så- 
som ftndamål i sig, ej som medel. Till denna 
psevdo-oppositions stora stack vill Beskow ej draga 
sitt strå; han vill ej blifva dess »medstackare». 
De svenska liberala bladen lefira till stor del på 
franska liberala fraser; tala de franska bladen om 



- 8U — 

»jesuiter och koBgreganister» — ordet bor4e v&l, 
som Beskow s&ger, hellre lyda kongregiriionister — ^ 
strax &r bela Sverige i oppositionspressens Uxkkf 
befolkadt med »jesuiter och koqgr^gaiuster». Nu 
fOrh&ller det sig emellertid sky att de flesta af 
den svenska statskroppens verkliga brister icke 
härleda sig från utlftndska sgukdomar, hvadfoxock 
om dem ej mycket kan vara i de utländska tid- 
ningarna att inhemta. Vore det ej mer foster- 
Iftndskt att till exempel anställa noggranna under* 
sökningar om medlen att afhj&lpa gruqdskaittemas 
ojämna fördelning? I alla h&ndelser vore dylika 
åtgärder långt mera praktiska än att, som nu, 
söka nedsätta regeringen i främmande makters 
ögon, under det att man dock yrkar, att den skall 
mot dem föra ett stolt språk, samt uppmuntrar 
till afslag af alla försvarsutgifter, medan man 
samtidigt retar dem främmande makt, mothvilken 
försvaret i första hand skulle behöfvas. 

Mot fordringarna på ministerstyrelse yttrar 
sig Beskow, såsom man af hans svenska sinnelag 
kunde vänta, på det bestämdaste. Han fann d^ 
täta ombyten, som äro från ministerstyrelser 
oskiljaktiga, ej önskvärda för en stat, som har »ett 
mäktigt grannskap». 

Under fortgången af nedskrifvandet växor, 
såsom man lätt finner, broschyrförfattarens baroi. 



— S12 — 

och han v&nder sig med rftttmfttig skärpa mot en 
liberal tidnings påstående, att vid hemfridens bry- 
tande under det Crasenstolpeska ovftsendet det icke 
var det illasinnade utan det välsinnade tänke- 
sättet »för rättvisans heigd och folkets dyrbttraste 
rättighet>, som gaf sig till känna. Det är på tiden^ 
fortsätter Beskow, att ft en annorlunda beskaffiid 
press, en press, som är fri utan fräckhet, gran* 
skande utan sraädelse, forskande utan spion-anda, 
kraftfriU utan lagtrots. Nu däremot uppmanas den 
enskilde i frilmsta rummet att göra sina rättigheter 
gällande mot staten, medan de gamla trohetsplik- 
temas band lossas och bespottas såsom ett forakt- 
ligt arf från de »menlösa tiderna». 

Skulle till äfventyrs någon anmärka, att Beskow 
i dessa yttranden är för sträng, så bekräftas dock 
hans påståenden vid genomläsning af de hånfrillA 
yttranden, på hvilka den periodiska pressen under 
denna tid var rik, och det kan dessutom vara 
möjligt, att man åtminstone delvis har hans var- 
ningar att tacka därför, att forirringama ej blefvo 
än större. Därmed är ej bestridt, att oppositions- 
pressen i några fall hade rätt; säkert är blott, 
att dess ton oftast var dålig. 

I »Upplösning är icke upplysning» ftstes upp- 
märksamheten särskildt vid två rätt egendomliga 
enskildheter. Beskow br3rter på ett ställe i skriften 



— 818 — 

ridderligt en kns for sin personlige vedersakare, 
den aflidne Lagerbjelke, hvilken han på grand af 
de bekanta Philalethes-artiklama kallar en af 
Sveriges talangfdllaste pablidster, och han brftnn- 
mArker Lagerbjelkes motståndare dårför, att de i 
pressen OfverhOljt honom med smidelser; ja, han 
förklarar det vara oj&faktigt sant, att dessa anfall 
förkortat Lagerbjelkes lif. Men atom den hådan- 
gängne Lagerbjelke omnämner Beskow en då ftnnu 
lefvande svensk storhet, nåmligen Greijer, och han gOr 
det visserligen värdigt men på sådant s&tt, att man 
tydligen ser, huru mycket det nyss skedda Miffallet> 
smärtade honom. Geijers »Litteraturbladet» hade 
gjort uppseende, och medan Geijer förut, som 
Beskow säger, haft det missödet att af den fria 
pressen »få orätt i allt hvad han yttrade», fick han 
sedermera obetingadt rätt i allt. Beskow finner 
Geijers program mycket oklart. Det vore visst godt 
och väl att uppställa grundsatsen »lydnad för gäl- 
lande lag, men öppen rätt att fordra en bättre och 
fri diskussion om medlen därtill»; men därmed vore 
intet nytt sagdt, intet praktiskt uppslag gifvet. 
Utan laglydnad är, det visste man förut, intet 
samhälle tänkbart. Öppen rätt att »fordra en 
bättre lag» finnes redan medgifven i grundlagen. 
Och hvad fn yttranderätt angår, så är det ingen, 
som ej principiellt erkänner denna; men det är 



— 814 — 

om dem form och grtnser, som man tvktar, och 
om dessa får man af Geijer intet besked. »Man 
finner sUedes ftfven hår en obestridd princip, men 
Ofver byars tillftmpning, speciellt hos oss — hvil- 
ket vore hufvndsaken — ej ett ord forekommer.» 
Allra minst kommer man genom dylika fraser tiU 
rätta med en press, om hyilken Geijer sj&lf med 
imledning af dess hillning i den Crusenstolped» 
saken sagt, att den ej tycktes k&nna första villkoret 
för laglig (»rdning* Med en press, som anvftnder 
ett »denigrationssystem» och personliga utfall, vore 
diskussion i sak snart sagdt omöjlig. Beskow siger 
sig skatta högt Geijers ingifvelse och snille, men 
klagar öfver »halfdunklet» i hans uttryckssätt, då 
han uppträder som politisk auktoritet, och hau råder 
honom att »ej i längden slösa sin tid och sina 
för helt Midra värf danade snillegåfvor pa ut- 
redandet af statsproblemer, till hvilkas lösning 
han ej synes kallad, utan både för sin och för 
Sveriges ära åter vända sig från dagens frågor till 
Svea rikes häfder.» 

»Minerva», som ännu icke genom »Biet» blifvit 
bragt ur sin jämvikt, prisade »Upplösning är icke 
upplysning» för en bevisning, som icke är utsatt 
för någon vederläggning.* Man kunde ej vänta, 
att Aftonbladet, som blifvit angripet, skulle dela 

♦ 18S9 n:r S (jfr »n* 4). 



— 815 — 

denna mening. Tidningmi giok dock för långt, 
då hon förklarade, att i skriften fanns »snart sagdt 
intet enda argument, som icke innefattade en 
grof sofism och en osanning i nftstan hvarenda 
historisk jämförelse eller faktum*» * 

I ett enskildt bref från ungefiUr samma tid 
har Beskow ytterligare belyst sin i »Upplösning ftr 
icke upplysning» uttalade uppfattning af Geijer. 
»Hans bana är», sAger han, »kometens* Oaktadt 
hans »affall», ftr ingenting lAttare möjligt, än att 
han åter, kanske fbrrän man tror, sluter sig till 
de konservativa; med dem sammanhänger han dock 
alltid genom sin rojalism och sin personliga till- 
gifvenhet för dynastien, bvaremot han med de 
liberala icke egde den ringaste beröring, då han 
med ett språng stod midt i deras läger. Men vare 
härmed huru som helst, så måste han i politik 
lenmas utom räkningen såsom en gåta för alla 
och troligen för sig själf.» Mången, som läser 
Beskows och särskildt Järtas yttranden om Geijer 
efter »affallet», skall kanske djupt ogilla dem; 
men en ståndpunkt finnes lyckligtvis, hvarifrån 
man kan göra rättvisa åt olika meningar, vörda 
skilda åskådningssätt samt skänka erkännande lika 
vftl åt Geijer som åt Järta och Beskow. 



* 1839, 10 januari (jfr 16, 21 januari och 7 febmari). 



— 316 — 

o 

Ar 18S9 ryckte Beskow fram med ett tyngre 
artilleri; han utgmf, ftnna all^amt anonymt, det 
digra arbetet »Har Sverige publicitet och pabfi- 
dster?» * Detta arbete har tv& delar, hvilka b&da 
utkommo i Upsala på LefflerB fbrlag. Beskow 
begynner med ett erkftnnande af den fria presaem 
ga^elighet; vid sidan af de juridiska kontroller^ 
som ett samhfcUes lagar fOreskrif va, behofees en 
moralisk kontroU, utofvad af publicisterna. Men 
afven dessa senare Oro i behof af »moralisk koD- 
trolb. Hvem skall utofva denna? Det allmSnnt 
omdömet. Men af hvilka ledes till stor del det 
allmänna omdOmet? Af publicisterna. Dmns 
circiUus vitiosus åstadkommer rfttt stora svårig- 
heter. Dock skulle saken ej vara så farlig, om 
blott pressen ville låta sak och sk&l, ej personligs 
tycken tala. Bland de lyten, som pressen i Sverige 
låtit komma sig till last, nftmner Beskow sårskildt 
b^ret att framhålla blott en sida af saken men 
sorgfUligt dölja den andra samt att göra vissa 



* Di man l&ser dessa Beskows politiska skrifter, b^ mas 
erinra sig, att de i ej ringa mån afsågo att bilda en motvikt 
mot radikala broschyrer, sådana som »Den röda boken» sf 
Per FVu, »Den marmorerade b<^en», kinesisk saga af Krif- 
bolm, och firamfftr allt A. Lindebergs skrift »BsTolatioB och 
republik», hyari det bland annat hette, att man gärna kvide 
»äfventyra ölägenheterna af en liten tids anarki^ som snart 
botar sig sjålf^. 



— 317 — 

miaihagligs personer så godt som fS^elfri* genom 
att prisgifva deras enskilda le&ad &t gyckel eller 
amftdelse. Man har 85kt systematiskt nedsv&rta 
styrelsens organer, man har tillåtit aig beslöjade, 
men genomskinliga uifall mot statens oCveriiafvud; 
man har sökt genomföra ett litterirt skrftcksystem 
mot olika tankande, och man har kaUat for lyck*^ 
sökare enhvar, som ej lydigt böjt sig under dags- 
opinionens herskarespira. Man har atslungat 
namnen servil, salarierad och »rökgubbe» mot 
dem, hvilka af öfvertygebe varit regeringens an^ 
h&ngare* Man har i tryck kallat Crusenstolpe 
»nationens man» samt i tidningarna infort sånger, 
som manat till våld och uppror; man har prisat 
^1 svatisk publicist, dftrför att han med stor skick- 
lighet fbrstått »följa och akta på allmftnhetens 
tycken och opinioner», alldeles som om sanning 
och ratt, upplysning och allmånt val — hvilka 
borde vara publicistais ögonmirken — vore endast 
modevaror, hvilka man som en krftmare har att 
tillhandahålla efter allmtohetens »tycken». »Be* 
handlar man grundsatser som aflagda vAstar och 
byter man rättsbegrepp som schalar och mössor?» 
Den liberala pressen i Sverige hade ofta hän- 
visat till franska, amerikanska och schweiziska för- 
hållanden. Beskow uppvisade, att i Frankrike 
presslagarna vore strftngare an i Sverige. Vid- 



— 31Ä — 

koannande önskoingania att iafikn en amerUottdc 
statsfOrfinttning erinrade Beskow, att håiAkr sak* 
nades de nOdiga fOruts&ttniiigama i ameri- 
kanska seder. Skulle fOr öfrigt för Sverige ett 
säduit samhAUsskic^ vara teskv&rdt? Hvarje nytt 
presidentval Öppnar ett sådant fUt fSftr intriger 
och korruption^ att en stat i Europa, hvilken på 
detta sfttt skulle gifva sig ett nytt öfv^hnfvud 
hvart Qftrde år, måste, som Tocqueville såger, 
fOr hvarje gång befara anarki eller fr&mmande 
inkråktning. Hade Sverige ing^i mfiktig granne, 
så skalle experimentet Iftttare kunna vågas; nu 
däremot skulle det vara ödesdigert. Och ajilfva 
den beryktade amerikanska friheten? Det kunde 
vara skftl att å nyo lyssna till Tocqueville, som 
forklarar: »jag kinner ej något land, dilr det i 
allmftnhet finnes mindre tankefrihet och mindre 
själfständighet i diaknssion, än i Amerika*» 

Hvad åsikterna om Amerika angår, hade 
Beskow stödt sig hufvudsakUgen på Tocqueville. I 
sitt bedömande af den sdiweiziska friheten, som i 
Sveriges fria press så ofta prisades, anslöt han sig 
till Sisraondi. Den absoluta jämlikheten och fri- 
heten finnes ej till i Schweiz. I kantonen Bern 
råder adelsaristokrati, i Grenéve penningeariatokmti; 
i kantonerna ZOrich och Schafifhausen klagar landt- 
folket öfver det förtryck, som utöfvas af de sa- 



— 819 — 

verftna stadsboame. Sismondi talar i staarka at^ 
tryck on det trycktvång, eom rider i Sckwye^ 
Uri och Unterwalden. 

]^ detta sfttt nagelfor Betkom med vissa 
svenska tidningars vana att npphcja utlftndska fore^ 
bilder. Verkligt framsynt visade han sig, då 
han antydde, att, om man skulle lyckas under* 
gilLfva jdlimonarkien i Frankrike, inom k(»rt mil^ 
tftrdiktatnr torde komma att dår råda. 

Resultatet af de i fOrsta delen af detta 
Beskows arbete gjorda undersökningar var ej mycket 
gynnsamt for publiciteten i Sverige. Men också 
hade Beskow stiillt stora kraf pä en publicist. 
Han ansåg kallet vara »ett af de mest vördnads- 
värda och maktpåliggande i ett samhftlle»; han an* 
såg, att publicisten borde ^ga en grundlig politisk 
bildning, och det roade honom att (tfversfttta pu* 
blicist med »statsrftttsl&rare>. 

Tonen i den andra afdelmngen af arbetet ftr 
än starkare. Beskow fbrklarade, att det i Sverige 
fordrades ft^ mod for att missbruka tryckfri* 
heten men ett vida stOrre fOr att söka motvertca 
missbruken. Man sökte skrämma med »den all* 
mftnna meningen». Skola, då, frågade Beskow, 
fbrauft, sanning, erfarenhet rfttta sig efter den 
allmftnna meningen — majoritetens tanke — , eller 
bör ej den allmänna meningen rfttta sig efter för« 



— 820 — 

nufty sannirig, erfiurenhet? Vidare begagnade radi- 
kalerna med fordel det fOrfimQgBSftttet afct i tid- 
ningarna upprepa och omtugga vissa saker, tills 
de blifvit trosartiklar; man börjar till sist att anse 
det ofta idislade påqtftendet vara obestridligt, utan 
att uuders&ka, huruvida £&rh&llandet verkligen år 
sådant Till taktiken hör ock, att oupphörligt 
nedsatta det best&ende. Om denna taktik jrttrar 
sig Beskow mycket qvickt. >Vår tid ar», aiger 
han, »framför alla upplyst ooh förträfflig. Hvarfor? 
Emedan intet duger, emedan allt måste reformeras 
och emedan man dftrtill saknar statsman i alls 
Itader. Huru Iftnge duger en reform? Till dess 
den blifvit flhrdig. Då bör den omgöras, ty aJlt 
stillastående ar skadligt. Huru långe ftr en man 
upplyst, frisinnad, duglig? Så låi^e han år fiende 
til] det beståen^. S& snart han upptrader Uand 
försvararne af något bestående, förlorar han alla 
kunskaper, alla anspråk på folkets aktning. Han 
kan dock återvinna dem, om han ett, tu, tre — 
afven utan uppgifna skål — kastar om Ofv^* 
tygelse och förklarar statsförfattning och styrelse 
odugliga. I sådant fall blir han vån af folkets 
sak, ty hvarje styrelse måste anses såsom folkets 
naturliga fiende, åfven den republikanska, hvilken 
folket sjålf tillsatt. Hvad år frisinne och ajilf- 
ståndigfaet? Det år att tanka och handla, som 



— 321 — 

mftngden vill. Hvad ftr obskarantiam och servilism? 
Det &r att tanka p& egen hand och följa sin 
Ofyertygelse, ftfven om den skulle Ofverensstftmma 
med styrelsens. Kan majoriteten misstaga sig? 
Omöjligt. Men om den likvftl misstager sig, vågar 
man sftga henne det? Då upphör man att 
vara frisinnad, då &r man servil. Hvilka verka 
mest för den allmftnna upplysningen? De, som 
akta på aUmftnhetens tycken, studera hennes 
sympatier, s&ga henne smicker och behagliga ting, 
beundra massans vishet och lofsjunga den allmftnna 
opinionen, som ftr världens drottning. Är detta 
ej lycksökeri? Tvftrtom, det ftr höjden af fri- 
sinnighet och oberoende. Men kan då styrelsen 
aldrig ha rfttt? Icke så Iftnge den ftr styrelse; 
men dess medlemmar få genast rfttt, om de öf^er- 
gå till oppositionen. Folket kan således aldrig 
misstaga sig? Aldrig. Hvilka utgöra egentligen 
folket? Kan adeln räknas dftribland? Nej, den 
ftr en aristokratisk kast. Ån Iftrde, vetenskaps* 
mftn, t&nkare, författare? De tillhöra blott den 
Iftrda kasten — så vida de ej ftro liberala. Ån 
ftmbetsmftn? De ftro beroende och servila. Ån 
militftren? Den har blott Iftrt att lyda. Ån pres- 
tema? De ftro hierarker. Ån vårt borgarstånd, 
handtverkeriema? De ftro ruttna skråinrftttningar. 
Ån allmogen och de Iftgre klasserna? Regeringarna 

av, Ahad. Handl. fr, 1886, 12. 21 



— 32* — - 

h^n, saitid hållk dem i mörkei" och f Artryc^. tt^^n 
u<^rfl då f&rnaimligast det så loycket mntalade, 
uppty8«a och frfsintiade folket? Eab man ej f4 Mtt 
dUrpå? Folket utgftt^d af foMtef, det viJQ 88^ dess 
lib^ala fhrfWttare, de« vill Mg^ ^tiblicilBtenia.» 

Tht kai!! iöQA m&dan irtt frandraga u^ oftr- 
tjefit glömska denna pigga och roandtd sfdelning 
af Beskows ritrift; hane föl^mfigtt i ii^oniskt skrif- 
sfttt har kamke aldrig ^sat sig stOrpe. 

Natarligtvis' f^rtitsåg han, att han på gmti 
af deasa och dylika yttranden skulle Oftsstta sig 
for beskyllningen att vara reforMfieWtlig. Mot en 
sådain anklagelse ville hati på förhand värna sig. 
I staternas lif, sAger han, liksom i den enskildes, nt- 
veckla sig under olika åldrar olika behof . De in- 
rftttningfltr, ur hvilfta andan flytt och hvMkå stå 
tomma, betydelselösa, böra utbjias tnot andra, som 
nflrmare motsvara samhällets nya fordringar, och en 
upplyst styrelse bör snarare gå dylika reformer tiU 
mOtes ftn motverka dem. Men hftr gftUer det aft 
med djup, sftker och Ofveräkådrtnde blick faitta sitt 
mål och fitsthålla det, oberoende af opinionerna» 
vindkast f&r dagen. De lyckligaste refortfiwr åro 
vanligen de, som Ae småningotti, val forberedda, 
utan skakningar, »så att man fOga annat ftn af 
förbättringen märker, hvar de* gamla slutar och 
det nya vidtager». Tvente villkor äro oefter- 



— 328 — 

giflrga fOr hvarje reform, att veta huru man vill 
reformera och att ega mftn med erforderliga egen- 
skaper till utförande af reformen. I våra poli- 
tieka dagblad Mer f&rordas >en genomgripande 
reform i alla riktningar» — kvamnder hela sam- 
hället står på spel — såsom en ganska enkel sak, 
hvortill en mängd personer äro ftvllt skickliga och 
färdiga, men hvars utft)rande endast fördrOjes af 
styrelsens ovilja och envishet. 

Hufvndfdremålet för andra delen af skriften 
»Har Sverige publicitet och publicister» var, såsom 
Beskow sjMf angaf, en jftmfOfrelse mellan FOrenta 
staternas och Sveriges statsskick. De republi- 
kanska institutionerna hade prisats, och man såg 
i Amerika en* mönsterstat. Aftonbladet hade ulr- 
talat den Oftrertygelsen, att »kanhända redan i 
n&sta mansålder» republiken skulle vara infOrd i 
Sverige. Hn rådfrågade Beskow å njo Tocqueville, 
för att hos honom- hemta bevis mot påståendet 
om förtrftfiigheten af det amerikanska stats-* 
skicket och dess allena saliggörande egenskapep. 
Haa sökte ådagal&gga, att den demokratiska sty- 
relseformen ftr kostsammare &n det konstitutionellt 
monarkiska statsskicket; han visade, med begag- 
nande af offentliga handlingar, att vid Förenta sta- 
ternas kongress den ena finanskommittén efter den 
andra öfverklagat den korrupticm och de under- 



— 324 — 

slefy som inom förvaltningen bragts i system; han 
framhöll de oupphörliga rubbningar i styrelse- 
maskineriet, som måste uppkomma d&rigenom att 
vid hvarje presidentombyte ftmbetsmannapersonalen 
väsentligen for&ndras. Mycket af hvad Beskow 
anför ^er än i dag gftUande kraft; d&remot har 
naturligen hans utförliga framställning af slafveriet 
i Amerika numera lyckligtvis mist betydelse. I 
alla händelser är Beskows framställning af de 
amerikanska förhållandena läsvärd ; han hade skaffat 
sig ett godt material, och det är ej endast Tocque- 
ville, utan M. Chevalier och dessutom amerikanska 
officiella handlingar, som åberopas. 

Skriften »Har Sverige publicitet och pubii* 
cister» eger ett bihang, som dessutom särskildt 
utgifvits. Detta ganska roande bihang föranleddes 
däraf, att J. P. Theorell * mycket skoningslöst an- 
fallit Beskows »Upplösning är icke upplysning». The- 
orells skrift heter »Några ord om press, reformar, 
ministerstyrelse samt andra dagens frågor». Man 
kan endast beklaga, att en i många fall så fortjenst- 
full skriftställare som Theorell akt^t tillatikndigt 
att mot författaren till »Upplösning är icke upp- 
lysning» begagna ett så hetsigt och emellanåt groft 



* Pablicist, ntgifvare af »Stockholms-Coorien, »Dagligt 
Allehanda», »Yinterbladet» m. m., broder till justitieombads- 
mannen S. L. Theorell. 



— 325 — 

skrifsfttt. Han f&rklarade Beskows arbete vara »ett 
repertorium af alla skymford, som någonsin blifnt 
uppfunna mot den konstitutionella stAtsåsikten», 
>en dictionnaire partatif des injures%. Han för- 
menade Beskows till texten bifogade noter vara 
»en spottlåda, hvari denne uttOmt det öfvermått af 
ondskans fragga, som icke fått rum ofvan linien», 
han talade om hans bemödanden att »kittla all- 
mänhetens sympatier med ovett, smftdelse och 
skandalösa dikter» samt utfor starkt mot hans 
»mästerskap i konsten att beljuga pressen». Theo- 
rell förklarade, att Beskow »sprutat eld och lågor» 
mot ministeriell anavarighety och vid denna punkt 
knyter sig hela den verkliga betydelsen af den 
besynnerliga fejden. Just mot detta påstående 
anmärkte Beskow, att han aldrig uppträdt mot 
ministeriell ansvarighet, endast mot ministerstyrelse, 
hvilken senare vore oförenlig med regeringsfor- 
men. Han kunde, sade han, ej tänka sig ett 
konstitutionellt samhälle utan ministeriell ansva- 
righet och hade aldrig med ett enda ord ifråga- 
satt dess nödvändighet. Om Theorell behagade 
förklara, att rådgifvames så kallade ansvarighet i 
Sverige vore »ett bedröfligt gäckeri med nationens 
anspråk på en lagbunden och ansvarig styrelse», så 
kunde, enligt Beskows tanke, felet ej skyllas på 
konstitutionen, enär grundlagen anvisat ansvarig- 



— 826 — 

hetBfocraer. Dftveamot funnes i Srec^ ej miiwtar- 
Atyrelae, och man kunde €j i allo fordra af sveoflb 
atatsråd hvad inan legde rätt att krftf^a af Eng- 
lands eller FxankrikeB mmistrar. 

Theorel}, fiom för öfrigt ej naiongifvit eig 
aom författare, hade beklagat sig ftfrer Beskows 
hrifltande förmåga att fatta ministerstTrelaeiia råtte 
begrepp^- Beskow svarade, att detta b^repp ej 
Uifvit honom klarare efter Iftsningen af den till 
hans rättelse ooh upplysning utgifiua skriflen, och 
läsaren mäste gifva honom rfttt. Theorell påstod, 
att >ministermakt» finnes i Sverige, •n&nJigen ko- 
nungens hela makt, som ioke ens behöfver |^ 
något sätt delegeras eller bortskänkas, atsa ir 
ooh forblifyer densamma, ostyokad, sådan grusa- 
lagen bestämmer — eller kan Jcianma att be- 
stämma — henne».* Åro miniatrame i besitt- 
ning af »konungens kela makt» — genmAlte fie- 
skow — , då skulle konungamakten allaredan ^ara 
till dem både »delegerad och bortsk&nkt»^ något 
som dock ej torde vara fallet. Ministrame för- 
klaras af Theorell innehafva konungens hela makt: 
nu är konungen fbr sm imskt oansvarig; i hvad 
mån skall denna oansvarighet utsträckas till dem. 

• Frågan om betydelsen af uttrycken »regering» odi >re- 
geringamakt» var under denna tid förem&l för strider i >Miiiervs>, 
KJoomalen» och »Aftonbladet». 



— 827 ^ 

fOljc^l^Ugen hal^a all» denuaB attribut? Skda de, 
som påst&fi ^a [hola den ii&dxmd<^ lOAkton, :afy«in 
vank ki»movä>}a? H^lfi Tbeoirälls l|km vore uto- 
pisk. J^e eDB i j^Aglaad Qga miojustrarne »kmwi- 
geos hoUi (Uu^i; den atoire Chatham fick åtskilliga 
gftnger .lemna mjoiistftreQ» emedan hans åsikter 
atrandf^e paot konuu^fens yij^a. 

Men ftfVc^a d andira punkter ha^de The^rell, 
eqligt JBeskows taqkci, firamkosimit m«d rena hug- 
skott. H^n hade påstått de svenska rådgifvames 
ansvarighet, sådf^n denna år 1809 beeitftmdes, tvm^a 
lett låp £rån frfUpliqgar .eller speoieUtt £rån Eiig- 
Iwd»* Be^<xw bad författaren uppgifva naipnet 
på nl^ot Iwd) .h varifrån den år 1309 stadgiade i^p- 
svarigheten för r^gerin^ns oaaedlemmar ^lamt hela 
systomet af revutioner, konstitutiommt^kott, juiftitie- 
ombudsoxan, riksrått verkligen kunde iinses »lånfb- 
de»; nej, formerna vqre sannerligen avenskf^, hvfid 
man nu annars kupde hafva 4^tt mot dem i^vAada. 

Beskow hade i dan skrift;» mot hvilken Theo- 
i^ell vändt sig, bl^nd ^dia betånkligbeter mpt 
inföirandet :af minis^irstyreJse afven skämtsamt 
anfört, att Sverige kn^pa^st icunde Mases ega »tiU- 
r&ckligt ipied administrativa talaxiger för att bestå 
sig februari-, mars- och april-ministftrer, såsom i 
Frankrike». Theorell missuppfattade eller förvred 



— 828 — 

dessa ord, i det han påstod Beskow hafva yttrat^ 
att bristen på statsmanna&mnen måste hindra >an- 
svarighetssystemets» infbrande i Sverige. Beskow 
hade ej h&r talat om rådgifeames ansvarighet 
ntan om ministerstyrelse. Att sOka hindra »an- 
svarighetssystemets införande i Sverige» kunde, 
sade han, så mycket mindre fedla honom in, som 
det redan för trettio år sedan vore infordt. Men 
denna lilla polemik hade en annan episod, som 
gaf Beskow tillfillle till ett qviekt genmftle. Theo- 
rell, som hakat sig fast vid Beskows lekande 
ord om bristen på statsmannaftmnen och den dir 
på beroende svårigheten att bilda februari-, mars- 
och april-ministftrer, invände, att, om så vore for- 
hållandet, felet låge hos de Iftrda skråna, hos uni- 
versitetema eller just de institutioner, som skola 
bilda ämbetsmanna&mnen; igjorde de sin skyldig- 
het, så kunde vftl en nation, som icke mer än 
någon annan saknar naturanlag, icke vara i for- 
lägenhet om ämnen till januari-, februari- och 
mars-ministärer, ja till en ministär for hvarje 
månad i året». Det var oförsiktigt af Theorell 
att gå i den utlagda fällan. Menade han allvar, 
såsom tonen skulle kunna låta förmoda, så var 
han alldeles på afvägar; ville han fnllfolja ett 
skämt, så hade han gifvit motståndaren anledning 
till nytt gyckel. Beskow svarade: »Efter en på 



— 329 — 

Bådan grund uppgjord kalkyl skulle de Iftrda skråna 
fOr hvarje termin aflemna nittiosex statsmanna- 
Amnen eller etthundranitiiotvå för året, ober&knadt 
hyad som for de Iftgre tjenst^graderna kunde tarfvas, 
hvadan for den tid, som sedan vkrt nya statsskicks 
gmndlftggande forflutit, de Iftrda skr&na, om de gjort 
sin skyldighet, skulle presterat inalles femtusen- 
sjuhundrasextio statsmannaftmnen. Det ftr fara vftrdt, 
att man med en sådan armé af statsman komme i 
ingen mindre forlftgenhet, ftn bristen nu fororsakar.» 
Theorell hade uttalat sig mot Beskows tanke, 
att en penningekaution borde fordras for r&tt att 
utgifya tidning; han framhöll, att härigenom Ifttt 
ett kapitalistmonopol skulle kunna i tidnings- 
vftrlden tillskapas och att den medellösa förtjen- 
sten på sådant sfttt skulle kunna »drifvas från pu- 
bliciteten, åtminstone från sjftlfstftndig verksamhet 
dftrinom». Theorells anmftrkning saknade ej skftl ; 
men Beskow betviflade dock, att kautionen skulle 
kunna infora någon dagbladsdespotism. Det vore 
vida vftrre nu. Den personliga bristen på veder- 
häftighet hade vållat, att personer utan begåfhing 
och utan kftnsla af borgerligt r&ttskraf uttagit 
tiUståndsbref, uppburit prenumeration, upphört med 
tidningen och behållit prenumerationsmedlen samt 
på sin höjd, efter godtfinnande, lemnat vederlag i 
böcker eller annat. Oskicket vore stort, ty prenu- 



— 880 — 

mutanten hade tagit tidmngeQ £9r att erfar» da- 
geoB tiUdjrageJacr, och den leaanade enattnin^n 
uppfyllde ej detta behcff. >H^ad efcaUe deD aftga, 
som iiade på födiiand betalt ea iny batt, om maa 
i dess atäUe ibjode (hofaom en gammal galoschlåda?» 
FOr aUniAnheteo v«re det dftrf Ar en fftidel, om f^r 
irattighaten tiU en .tidniiitgs utgifvande åteiinstoDe 
så stor borgen fordrades, aom ungdQkriigen m<^- 
avarade eAt års pnenumeration å bladet. Ej 
jieller eknlle aake» leda dftrh&n, att »den medel- 
löea talangen dre£\^es fr&n publiciteten»; den finge 
hlotty såsom fofiet Ar i aUa vwk odi inrätt- 
ningar, ^»pasaera gradeprna»* Man fi^g:e nflja sig med 
att vara medarbetare, innasi man Uefve redaktör. 
Thiers var ånnu i aitt trettionde år medarbetare 
i Le C<mstit%aioi^eky dä han i fOtvening med Mignet 
ooh Anawnd Carrel stiftade Le JSfationaly bvari- 
från han, som bekant, skr^ aig w i miniatftien. 
Beskow hade i »Upplteniag Hr icke upplys- 
ning» yttrat, några ord om ädningarnaa tyd- 
liga plikt att iutfora reklanuttioner af personer, 
som blifvit af dem angripna. Theorell synes på 
^endoaoJigt sfttt hafva missupp&ttat detta yrkande 
eller varit vid fOr dåUgt lynne fOr att vilja fOratå 
det. Han ansåg, att Beskow dftrmed ville >ffin 
mot pressen gällande ett anspråk, som hvarken 
moralisk eller borgerlig lag ålägger någon .meoniaka 



— 881 — 

att uppfylla, nämligen att den ak«Il mDtaorbeta aig 
sjalf». Beskow genm&lte, att ett erkännande af 
en begångeda arftttTiaa, ett ifcertagande af ett be- 
vigUgen oriktigt påstående aftkerligen "ålades af den 
moraJoska lagen. Då Theorell vidare påstod, aftt 
»infftrande af rsvar å ett uppgiftet faktum aldrig 
bliff^it vftgradt af någon fitookhoinisk tidnings- 
cedaktion»., erinrade Beskow — som tsrftl kände sin 
vedersakares namn -^ honom jräit illmarigt därom, 
aM en för honom trcdigen eg oibekant man, som 
använde signaturen S. L. T. ooh var en af Sveriges 
3^ppers(ta rättskunnige odb puhi&cister, af en tidning 
fttt vägrande svar på sin anhållan att där få infOra 
ett genmäle, hvadan detta i stället måst atgifvas 
i broschyrform. S. L. T. var Theorells broder. 

Theorell hade, såsom här visats, i tonen varit 
mycket bitter mot Beskow. iDen renare bevarade 
däremot hela tiden sin själfbehepskning loch slutade 
med ett erkännande, att haon aUt fortfarande, tffots 
sin motståndares liäftighet, ansåge honom vara 
»en man af heder och medborgerliga tänkesätt, af 
kunakaper och fOrfattaretalang, »f sanningskärlek 
och nit för hvad han tror vara rätt och •sant». 

Till Beskow skref Enberg, sedan han läst »Har 
Sverige publicitet och publicister»: »Författaren har 
min odelade beundran för sin grundlighet, qvickhet, 
oförtrutenhet att samla fakta, skicklighet att hopställa 



— 832 — 

dem, moderation i åsikter och &kta svenskhet i 
tftnkes&tt.» 

Aftonbladet var naturligtvis misslynt. Det 
yttrade: »Om någonsin en författare kan kallas 
en litterftr rabulist — i detta ords genuina be- 
märkelse och icke i den, som man på den senare 
tiden gifnt dftråt — , så ftr det verkligen den i 
fråga varande; ty ett så digert sammelsurium 
utan system, böljan eller slut, en sådan hopvåfnsd 
af hundrade gångw omsagda och upprepade 1(V8- 
ryckta satser med lögner, sanna och falska cita- 
tioner om hvarandra, med ett ord ett sådant poli- 
tiskt charlatanen torde man ftnnu knappt hafira 
sett i så stor skala uti vår litteratur, och' den, som 
orkar genomlftsa dessa båda delar efter hvarandra 
från början till slut, oaktadt den tokrolighet, hvar- 
med författaren här och dftr sökt qvicka sig, och 
det pratmaken, som gör, att författaren kan utan 
förl&genhet börja och sluta hvar han behagar — 
den förtjenade verkligen ett betydligt premiuni.>* 
Så skall det låta! Den slarfviga satsbyggnaden 
och de i öfvermått hopade invektiven utvisa, att 
tidningen undantagsvis var vid verkligt dåligt 
l}ame; hon hade annars sin styrka i en viss obe- 
svärad glädtighet, som stundom kunde vara rent 
njufpojksaktig». Men detta utbrott var, såsom 

• 1S40 n:r S. 



— 388 — 

ock från början bebådats, blott ett forspel. I en 
serie af därpå följande artiklar behandlade tidnin- 
gen Beskows bok; omdömena ftro lika obilliga, men 
skämtsambeten tyckes hafva stundtals återkommit. * 
Arbetet säges vara »en kompilation, hvars plock- 
gods tillsläppts af Chevalier, Tocqneville och Sis- 
mondi». Aftonbladet fann det särskildt hårdt, att 
Beskow ej kunde nöja sig med att utgifsra blott 
en del, utan påtvungit allmänbeten den andra. 
»Detta är värre, än när patriarken Jakob hade i sju 
tunga år uthärdat dagens hetta och nattens frost 
för den däjliga Rakels skuld, men fick den klen- 
ögda Lea sig påsmygd i stället. Patriarken be- 
höfde dock allenast vänta i sju år till, så fick han 
Rakel på köpet; men vår Laban, kompilatorn, 
förärar oss den ena klenögdheten efter den andra.» 
Men det goda lynnet kan ej i dessa kritiska artiklar 
länge hållas uppe, och då få de grofva ord, som 
förråda en retad stämning, aflösa gycklet. Då 
heter det, att Beskows sätt att gå till väga i ar- 
betet »Har Sverige publicitet och publicister» 
uppenbarat »en djup lättftrdighet eller ett van- 
hedrande skojeri», och tidningen hoppas, att hennes 
erinringar måtte lyckas »väcka honom till besinning 
och förakt för sitt föregående handlingssätt att i 

* 1840, n:o 145, 149', 155, m. m. Inalles egnade A. B. 
ai&t artiklar åt Beskows bok. 



— 384 — 

licter&rt afseende endMt föija jesaitemas Iftra att 
icke sky något medel för att komma till ritt måb. 
Hvad tidningeB» sakliga iiyvSndaingar mot BeskoivB 
arbete angftr, så köade hon vteserligen i ett och 
aniiKt haf^a rttt) men* gjorde i vAsenttiga pank* 
ter så stora minatttg, att de aldrig kunna fersvarM. 
TIU dessa misstag hOrde att harledbt» sliaf^eriets bion- 
string i de nordamerikanska sydstaterna uteelotande 
fråttp utländskt nflytawfe; slafistotema vore »engelska 
dynasters verk>. Detta tidningens påstående be- 
rodde på^ dess Uver att taga frihetens stanKxrt, 
det ålskade odi republikanska Nordamerika i for- 
svar. Andoa oförsiktiga yttranden fUlde tid- 
ningen betrafiande de schweiziska kantonerna, och 
Beskow kmnade ej dessa yttranden ouppmfrk- 
sannnade. Ha«t hade f&tt vind i seglen; landsorts* 
pressen hade, på fi undantag nftr, priaat »Har 
Sverige publicitet och publicister», den liberala 
>Ndjaden> hade med vftrme ti^t bokens parti, i 
»Biet» fanns en saker bundsftrvant* »Freya» hade 
skänkt lifligt Infall åt »Upplösning är icke upp- 
lysning». På flera håll trodde man, att Jftrta 
stod bakom Beskow. »Dagligt Allahsada», som vid 
denna tid styrdea af den mot Beskow» åmkter 
och broschyrer obenftget stftmde W. F. Dafanan, * 

* Dalman ook Arwidsson kade 1832 af J. P. Theoiell 
köpt förlagsrätten, och Dalman var ända till 1847 dan vetkr 
lige redaktören, om han ftn tidtals begagnade »ansvaringar». 



— 336 — 

hadd antydt, att boken om publicitet tillkommit 
genom samarbete mellan en 9l<Jrfe, mefistofelisk 
författare, som giftrit goåst råd', och en yngre litte- 
rär' polemiker, som vore IStt ige»kftnnlig. Afton- 
bladet menadfe" kanske något likn«mde, då tid&ingeff 
takde om en tekonseljs vid hvilken en af 
»gdbbame» skulle invigt publieistfferfattahrein till 
sitfJ varf med orden: »Fäderneslandet är i fara, 
mafrk väl, ftderaeslaÄdet, deU vill säga vi, som^ 
söka exploiterä dtetöamma.» Med >exploiteringen> 
var det väP egentligen ej så helt; Järta var en 
ytterst oegennyttig person, och' Beskow har under 
sin långa lefnad knappt uppburit ett öre af stat^ 
medel, ens under den korta tid, då han var den 
kunglig» teaterns^ chef, men Aftonbladet afsåg 
måhända snarare de konservativas förmenta begär 
att i partisyften hålla uppe ett favoritsystem, som 
tidningen ville haftra bortskaffadt. 

För att än närmare komma Aftonbladet in på 
lifvet samt särskildt vederlägga dessr anfall mot 
skriften om publicitet utgaf Beskow åa* 1S40 ar- 
betet »Den irrande publicisten, mn samtids nöje 
och varning». Skriften är delvii? ganska roande. 
Mot Afkonbliadete ftJrsök att hSrteda slafveriet i 
Nordamerika» sydstater ej från Amerika utan i öfver- 
vägande gfad fnån »engelska dynasters» traditioner, 
anmärkte Beskow, att Europas regeringar, hvilka 



— 336 — 

aflyst och bestraffat slafhandel, sv&rligen kunna 
hafva förskyllt negerslaf^eriets tiUv&xt i Amerika. 
Saken blifver &n tydligare, s&ger Beskow, då man 
af officiella tabeller Ofver de Förenta staternas be- 
folkning under de senare femtio åren finner, att 
slaf^ames antal ftr nu fyra gånger så stort, som 
det befanns, innan de amerikanska fnstatema ai- 
skuddade det engelska öfverv&ldet. »Kan man då 
med fog tillrftkna det senares inflytande ett sår- 
dant faktum?» Råtta förhållandet ftr, att klima- 
tet först foranledt anvftndandet af negrer i 
slafstatema. I samma mån som de hvita nal- 
kas tropikerna, blif^a de mindre anvftndbaia 
för kroppsarbete, hvilket med mindre olSgen- 
het skötes af den svarta befolkningen. De södra 
staternas rikedom ftr nftra förbunden med slaf- 
veriets bibehållande, och d&rför komma de an- 
tagligen att på lif och död kämpa för dess fort- 
varo. 

Aftonbladet hade funnit Beskows — eller, 
som tidningen numera kallade honom, »kompila- 
toms» — yttranden om Schweiz alldeles öfver- 
flödiga, enftr de schweiziska kantonstyrelsema vore 
medeltidsinstitutioner, dem ingen hftr i Sverige 
tänkt förorda. Börden banade öfverallt i Schweiz 
väg till väldet, och i de egentligen så kallade rena 
demokratierna, Uri, Schwyz och Unterwalden, vore 



— 837 — 

denna maktens ärftlighet minst begränsad. Be- 
skow frågade, hvad meningen vore med detta tal 
om börd och om maktens ärftlighet. Politisk med- 
borgarerfttt vore i Schwyz vid 16 &r, i Uri och 
Unterwalden vid 20 år forlAnad hvarje man, som 
ftriigt försörjer sig. Val, ej börd, vore till den 
grad villkor för all maktutöfning i dessa kui- 
toner, att folkrepresentationen genom val tillsatte 
ftmbetsm&n, domstol, stora rådet och kanton- 
rådet. Aftonbladet hade förklarat, att »i de sjutton 
mindre demokratiskt inrättade kantonerna börds- 
rfttten till väldet vore fördelad mellan vissa adliga 
eller patridska familjer». Beskow genmälte, att 
detta var uppenbar dikt. Aftonbladet hade sagt, 
att dessa republiker voro »aristokratiska i alldeles 
samma mening^ som Rom, Sparta, Aten m. fl. voro 
det i forntiden, eUer Venedig, Florens, Genua m. 
fl« voro det i medeltiden». Detta yttrande blef fOr 
Beskow »gefundenes Fressem. »I alldeles samma 
mening?»^ frågade han. »Ja, i alldeles samma me- 
ning, som en alldeles olika mening innebär.» I Aten 
famis aldrig någonting, som fullt motsvarade Roms 
senat; i Sparta fiinnos konungar. Likheten mellan 
dessa stater är inbillad. »Och att sammanställa 
dessa sins emellan olika stater med andra, både 
med dem och sins emellan olika — till exempel 
Venedig och Florens — och sedan finna, att alla dock 

Sv, Akad. Band, fr, 1886. 12, 22 



— 338 — 

egde blott en och samma karakter, ta något i 
statsläran hittills oerhOrdt.» 

Beskows qvickbet uppglimmar, då han på 
följande sätt afslutar denna polemik mot Afton- 
bladets yttrande om identiteten mellan Atens, Spar- 
tas, Roms, Venedigs, Genuas och Florens' »aristokra- 
tiska» republiker: »Euklides har apptftckt, att 
tvenne figurer, som ftro till alla delar lika eo 
tredje, aro sins emellan lika; men Aftonbladet gir 
ftnnu längre och finner, att tvenne stater, som ftro 
sins emellan alldeles olika, dock äro alldeles lika 
en tredje, som är olik dem b&da.» Aftonbladet 
hade funnit »kompilatoms» okunnighet oforklarUg. 
Beskow svarade ironiskt, att han fann Afton- 
bladets ganska förklarlig. 

Aftonbladet hade sagt Beskow vara fulländad 
i »ultraistiskt nedsmutsningssystem»; han ginge 
»kamarillans» ärenden mot tryckfriheten, han åsyf- 
tade att med hvad medel som helst tillintetgöra 
denna för ett konstitutionellt samhällsskick sa 
väsentliga sak. E>etta var att gi alldeles fbr långt. 
I skrifterna »Dagens händelser bedömda af en landt- 
man», »Upplösning är icke upplysning» och »Har 
Sverige publicitet och publicister» har Beskow at- 
talat sin egen fria mening; han var alltfbr obe- 
roende tiU åsikter och till förmögenhet for att ens 
hafva känt en frestelse att gå andras ärenden; 



— 339 — 

han hade icke »nedsmutBat» enskilda personer, 
men angripit taktiken och uttryckss&ttet hos en 
del af pressen; han var ingen fiende till konstitu- 
tionellt samhällsskick, d&rfbr att han var konungsk 
och konservativ. 

Till de mer skSmtsamma af Beskows strö- 
skrifter hör den samma år i Strengnfts utgifoa 
»Papperskråkoma af Quintinus Carbasius>. Idéen 
i detta dramatiserade »tidningsftfventyr» ftr att 
lemna en skildring af den oro, som förmenades 
hafva uppstått inom den radikala pressen med an- 
ledning af de loford, som landsortstidningar egnat 
Beskows broschyrer. Denna fiktion gaf tillfoUe 
att fDra gyckel med bland annat Orvar Odd och 
Almqvist, hvilka i Aftonbladet under en tid skrefvo 
artiklar, samt med Aftonbladets och Dagligt Alla- 
handas redaktörer, af hvilka den förre, Lars Hierta, 
kallades storhertigen, den senare, W. F. Dalman, 
Notenius. Naturligtvis förlöjligades åfven den 
gamle motståndaren Lindeberg. Orvar Odd (Sturzen- 
Becker) upptrSder under namnet Knorvar Knodd 
och letar efter hälften af sitt hufvud, som han 
råkat borttappa; på frågan, huru han kunde reda 
sig och lefva med ett hälft hufvud, svarar han, 
att både han och storhertigen mellanåt måst fakta 
hufvudlösa. Anders Lindeberg förekommer i denna 
skrift såsom ett stenbelåte, hvilket i nödfall kan an- 



— 340 — 

vindas som slunga; »sannerligen skall den icke hafra 
ett godt hufvud, som e) krossas af en sådan sten- 
skalle som denna». P& denna vandrande stenbild Iftses 
fhljande stenstils-inskrift: »Trettio. Tusende. Rim. 
Egna. Sorgespels. Vålnader. Lemna. Mig. Ingen. 
Ro. I. Griften. Den. Sömn. Jag. Skänkte. 
Andra. Berftf^as. Mig.» I »Papperskr&koma» bår 
Almqvist namnet »karftirsten af Sj^narosa»; namnet 
Spinarosa syftar naturligen på »TOmrosens bob; 
anledningen till ben&mningen »kurfurste» år att 
söka i Almqvists »Brefvet till Leonard» och undan- 
drager sig har nftrmare förklaring. En mycket 
löjlig figur ar Argus-Johansson, som, trogen sin 
vana att ståta med citats och lärdom, till ffiertas 
förtviflan talar på alexandriner, nar man har som 
mest brådt att uppgOra stridsplanen mot landsorts- 
pressen. En af dessa alexandriner ar till innehålla 
ej så oafven; den lyder: 

Qaioonqae ose penser n'e6t pas né poar me croire. 

Den stora krigskonseljen oroas plötsligt af en 
»bisvärm», hvarmed tydligen afses den 1839 åt- 
komna tidningen »Biet». Emellertid har lSto^ 
hertigens» fålttågsplan mognat. Han hade ftrst 
tänkt, att de frisinnade publicisterna borde at- 
ftrda ett manifest, hvari de förklarade, att de all- 
tid hade ratt samt att hvarfe ord af en vede^ 



— 341 — 

sakare vore osanning och sm&delse; men vid erin- 
ran, att denna krigalist redan flera gånger med 
mindre framgång varit fOrsOkt, anser han de prOf- 
vade besvftrjelseformer kunna begagnas, hvilka i 
Aftonbladet förut med fördel användts och hvilka 
bestodo i att, når ett landsortsblad ej instämde 
med de radikala stockholmstidningarna, mot det- 
samma tillgripa uttrycken »Småstadsmatador», »Skål- 
knalle>, »Småstads-Bläcka» och »Syndapalt i efter- 
trossen». 

I detta skämtsamma och satiriska stycke 
förekommer en pat^tiskt-fosterländsk episod, i 
hvilken »Storhertigen» med fasa skådar en straf- 
fande genius, en vålnad af den urgamla svenskheten. 

J&rta läste med nöje dessa Beskows små- 
skrifter. Efter läsningen af »Den irrande publi- 
cisten» skref han, att den beredt honom mycken 
njutning. Han tackade författaren, »hvilken, som 
hofmarskaJk, väl icke ftr hofmarskalken Hugo 
Löwenstjema». * I »Biet» recenserades skriften af 
Jftrtas son Thomas. 

I »Papperskråkorna» hade de liberala dagblads- 
furstarne upptr&dt omgifna ej endast af sin lifvakt 
utan af »några allierade i adelsuniform, med dubbla 
ansikten och kappor Ofver kraschanerna»; dessa 
allierad e hade vfil hållit sig på något afstånd 

* Beskow yar hofmarskalk sedan den 1 december 1S82. 



— 342 — 

men hOrde dock till »Storhertigens» följe. Här- 
med äro vi med ens införda i den politiska situa- 
tionen år 1840, och vi ana i dessa »aUierade» 
koalitionens for Beskow alltid mindre behagliga 
herrar och mftn, Anckarsvärd, Sprengtporten, Hugo 
Hamilton, Nordin, Frölich, Tersmeden. Beskow 
hade varit i tillfälle att se partig&ngame på n&ra 
håll, och han var afsvuren fiende till deras ledande 
höfdingars hemliga plan att drifva sakerna d&rh&o. 
att den gamle konungen skulle tvingas att afeftga 
sig kronan till förmån för sin son. 

Belysande för den politiska ovaderssitoationen 
är i än högre grad en artikel, som Beskow skref 
i »Biet», men sedan utgaf i broschyrform under 
titel »Systemet, ett riksdagssamtal 1840». Ett 
jäsande missnöje med det herskande »systemeti, 
för hvilket konungen gjordes ansvarig, hade för- 
sports strax i början af den riksdag, som sam- 
manträdt i januari månad 1840, och bitterheteD 
underblåstes af flera pressorgan. Man hade rått 
däri, att det samarbete och samförstånd mellan 
regering och representation saknades, som är be- 
höfligt för lugn samhällsutveckling, och man hade 
ej heller obetingadt orätt, om man påstod, att 
regeringen ofta kunnat och bort visa större till- 
möt.esgående. Men man gjorde grymt orätt, då 
man glömde den tacksamhetsförbindelse, i hvilken 



— 343 — 

Sverige stod till Carl Johan, och den lugna lycka, 
som landet, i det hela taget, under hans styrelse 
åtnjutit. En sådan förgfttenhet satte Beskow i 
harnesk, och han nedskref ofvannämnda artikel, 
hvilken &r ironiskt hållen samt affattad i ett slags 
katekesform och uppställd i frågor och svar. Af- 
sikten år att på detta indirekta och sarkastiska 
s&tt uppvisa, huru mycket Sverige förkofrats och 
huru fredlig dess utveckling, i jämförelse med 
andra länders, varit under det forkftttrade »syste- 
met». Bland frågorna och svaren äro följande 
ganska Iftsvftrda: »Hvad ISgger man det så kalla- 
de systemet egentligen till last? Det har dragit grfts- 
liga olyckor Ofvet detta land« Nämn mig några 
bland dehufvudsakligaste! Det har underhållit fred 
under ett i^ftrdedels århundrade, det vill s&ga 
l&ngre ån Sverige egt på tre hundra år. — Hvilka 
andra olyckor har systemet tillskyndat oss? Det 
har betalt vår utlandska skuld. — Har rikets 
penningeväsende varit blottstftUdt för någon annan 
olycka fin liqviden af rikets utlåndska g&ld? Ja, 
bankens årliga rantevinst har stigit från 248,000 
r:dr till omkring 700,000, och i banken ligga 
bortåt 4 millioner odisponerade, det vill s&ga den 
största besparing, Sverige egt sedan Carl XI:s 
tid. — Förekomma andra gravamina på systemets 
r&kning? Systemet har ej velat för&ndra rikets 



— 344 — 

grandlagar. — Hvad lägger man vidare systemet 
till last? Den barbariska indragningsmakteD. — 
Fört&lj mig några drag af dess ohyggliga verk- 
ningar? Den har vållat^ att flera tidningar, som 
skolat utkomma klockan 5» ej kunnat utgifVas 
fOrrän klockan V2 6, och har tvungit tidningens 
utgifvare att ftndra en, stundom två bokstafver i 
tidningens titel. — Vidare? Man har varit nöd- 
sakad att utbjrta den ansvariges namn från Per 
till Pål, Olof i stället för Anders, Trols for Jöns, 
hvarigenom upplysningens heliga sak lidit afbrftck* 
— Vidare? Vidare har hvarje indragning småning- 
om på ett ledsamt sätt ökat prenumerantemas antal, 
så att till exempel en tidning, för hvUken i början 
blott behöfde uppl&ggas 1000 exemplar, slutligen 
måst underkasta sig en upplaga af 5000 utom lösa 
numror, hvilket med stora inkasseringar och dy- 
likt vållat egaren mycket obehagligt besvftr. ♦ — 
Huru kommer det sig, att man nu for tiden minst 
klandrar dem, som förlorat och aftrftdt Finland, 
men i synnerhet den som icke återtagit det? Är 
det fortjenstfullare att aftrlda en provins ftn att, 
då utsikterna för dess återeröfrande ftro högst tve- 
tydiga, söka skaffa ersättning på annat håll? — 
Visserligen &r det fortjenstfullare att förlora ån 

* Man kan svårligen kalla den man, som gör denna 
Instiga argumentation, en vftn af indragaingBsyttemet 



— 345 — 

att skaffa ersftttning, om ersftttDuigen till exempel 
skulle tillskrifvfus systemet. — Är det fuUkomligen 
afgjordt atty enligt oppositionens och den friapressens 
påstående, ingen styrelse i Europa fört en så elAn^ 
dig inre eller yttre politik som systemet i 
Sverige efter den 5 november 1810? Fullkomligt. 
Sverige har ej, såsom Frankrike under nämnda 
tid, sett sin hufvadstad tvenne gånger intagen af 
fiendens hårar, ej erfarit trenne tronomstOrtningar, 
ej betalt tusen millioner till emigranter, ej erlagt 
700 millioner i kontributioner åt fienden, ej åsam-* 
kat sig en statsskuld af nära 4000 millioner, ej 
haft någon årorik julirevolution, som skånkt landet 
septemberlagar, försatt flera af rikets st&der i be- 
Iftgringatillstånd och Okat årsbudgeten med två 
till tre hundra millioner i stOten; Sverige har ej, 
flom Ryssland, sett en hufeudstad (Moskva) brftnd, 
krigat på lif och död med ett lydland (Polen), ej be- 
höft qvftfva ett hälft dussin blodiga konspirationer; 
Sverige har ej, som Holland, förlorat två tredje- 
delar af land och invånare (genom Belgiens för- 
lust); Sverige har ej, som Spanien, sett främmande 
konungar på sin tron, ej förlorat lydlAnder större 
och rikare ån moderlandet, ej njutit af ett flera 
års inbördes krig, ej fått sig den ena konstitu- 
tionen efter den andra påtrugad, ej genom brand- 
skattningar, tvångslån och godtyckliga utpress- 



— 346 — 

ningar af juntorna sett sina finanser för läng tid 
ohjftlpligen förstörda; Sverige har ej, som Preussen 
och Österrike, nödgats lemna hundratusental af 
sina söner på slagfiQtet och hundrai»! millioner ur 
mx skattkammare för att afskudda Napoleons öf^er- 
y&lde; det olyckliga systemets man uppvägde for 
Sverige hftrar och skatter; Sverige har ej, som 
England åren 1813 och 1814, efter att hafva 
lemnat n&ra oberäkneliga summor, jllmte sina 
krigares blod, gått utan eröfring i Europa or 
striden, men Sverige vann ett broderrike; Sverige 
har ej, som Sachsen, sett sin konung fången i 
de allierades Iftger, ej sett landet under fr&mmande 
förvaltning, ej varit nftra att blifva fiSrenadt med 
ett annat rike, till dess en del rSddades genom af- 
trftdande af den större hälften af riket; Sverige 
har ej, som Belgien, börjat sin konstitutionelk 
frihet med att skulds&tta sig för 1000 millions 
floriner; Sverige har ej, som Portugal, sett sig 
beröfvadt ett lydland vida större och rikare fto 
moderlandet, har ej blödt under en flerårig brOdra- 
strid, ej på ett krigsår förv&rfvat en skuld af 
5200 millionor reis (omkring 18 millioner svenskt 
b:ko); Sverige har ej, som de nordamerikanska 
staterna under kriget 1812 — 1814, lidit nftstan 
oafbrutna nederlag och sett sin hufvudstad plund- 
rad, ej ådragit sig en stor statsskuld och suckar 



— 347 — 

ej nu under fördelarna af en sprftngd national- 
bank; Sverige har ej\ som Danmark, gett sin flotta 
bortröfvas, 8in hufvudstad bombarderas, gjort 
bortåt hundra millioner riksdalers skuld, upplefvat 
en nationalbankrutt och förlorat ett konunga- 
rike.» 

Efter dessa uppräkningar af allt, hvarom 
Sverige gått miste, fortsätter Beskow framställnin- 
gen med tillkännagifvande, att oppositionens missnöje 
med systemet genom ofvanstående redogörelse blif- 
vit till fuUo rättfardigadt. Därefter spörjes bland 
annat: iHvilka äro då de olycksaliga rådgifvare,. 
som förnämligast understödt det förhatliga syste- 
met sedan den 5 november 1810?» Svaret lyder: 
»Juatitiestatsministrarne C. A. Trolle Wachtmeister, 
Fredrik Gyllenborg och Mathias Rosenblad; ut- 
rikesstatsministrame Lars v. Engeström, Gustaf af 
Wetterstedt och Algernon Stjerneld; statsråden 
Hans Henrik v. Essen, Balzar Bogislaus v. Plåten, 
Gudmund Adlerbeth, Georg Adlersparre, Fabian 
Wrede, Carl Adlercreutz, Claes Fleming, Carl 
Lagerbring, Johan af Puke, Anders Fredrik Skjölde- 
brand, Adolf Göran Mömer, Gustaf Fredrik Wirséo, 
Carl Löwenhielm, Gustaf Lagerbjelke, Gabriel 
Poppius, Gustaf Fredrik Akerhielm * o. s. v.» — 

* Sammanställningen är mycket roande, men skulle kunna 
föranleda några anmärkningar. Rosenblad kunde i 8jftlf?a 



— 848 — 

>Dc hafva då gjort landet mycket ondt?» — 
>Mera ftn som kan omtalas. Lyckligtvis har na- 
tionen genom den fria pressens, oppositionens 
samt herrar Crosenstolpes och Lindebergs fOrenade 
bemödanden nn fått öppna ögon, och en sådan 
styrelse blifver hädanefter omöjlig.> — >På hvilka 
hoppas nationen?» — »På sina mån.» — »Hvilka af 
dessa ftro de fömftmsta?» — >För att ej n&mna 
nationens man par ^xcellence^ hr Grusenstolpe, och 
koalitionens rådgifvare, kapten Lindeberg, hafva 
vi herrar Petré, Sohartan, Winge, Odman, Lind* 
mark, Hans Jansson, Sven Heurlin, Rosenqvist af 

o 

Akershult, Anckarsvftrd, Tersmeden, Sprengtportw, 
Frölich, Kantzow, Dalman (Achates), Hierta (Lare) 
o. s. v., det vill såga, vi ega ftmnen till åtmin- 
stone två eller tre fortråffliga npps&ttningar af 
ministftrer i sant konstitutionell och fosterl&ndsk 
anda.» 

Det ar bekant, att under 1840—1841 års 
riksdag frågan om kabinettskassans st&llning togs 
som medel till anfall ej blott på r^eringen i all- 
mftnhet utan på konungen. Denna kassas betryck 
kan dateras från 1823 och berodde på omständig- 
heter, dem knappast någon regering skulle kunnat 

verket tjena hvilken styrelse som helst, Adlersparre ftr en 
osäker exponent för »systemet», och Poppias i all sin stora 
duglighet kan ej foUt räknas dit, o. s. t. 



— 849 — 

alldeles förekomma. Naturligen var det ett fel af 
regeringen att icke vid de dftrefter följande riks- 
dagarna uppenbara ställningen och söka få anslagen 
förhöjda, så att bristen kunnat betäckas. 1839 
års statsrevisorer gjorde emellertid upptäckten, och 
för 1840 års riksdag var kabinettskassans belägen- 
het ingen hemlighet. På vissa lånehandlingar stod 
konungens och kronprinsens personliga borgen; ett 
annat lån var lemnadt af den förre; deras hand- 
lingssätt, fbreskrifvet af välvilja och oegennytta, 
skulle vid riksdagen tyvärr bidraga att skärpa an- 
faUen. Då minskning i anslagen till ministerstaten 
var att befara och därmed utsikten att afbetala ka- 
binettskassans skuld måste minskas, äskade k. m:t, 
dock under anförande af skäl, som lågo i den all- 
männa politiska situationen, af ständerna tillsättande 
af ett hemligt utskott, åt hvilket de förhållanden 
skulle kunna meddelas, hvilka föranledt skulden 
och nödvändiggjorde anslagmis oförminskade ut- 
gående. Utskottet valdes, och betydande opposi- 
tionsmän, såsom Tersmeden, Odman, Schartau, 
Petré, Hans Jansson, insattes däri, utskottet fick 
del af handlingar, som förklarade, huru skuldsätt- 
ningen blifvit oundgänglig med anledning afut- 
gifi;er, som svårligen kunnat undvikas. Emellertid 
blef hvaije vädjande till högsinthet vid denna 
riksdag fruktlöst. Statsutskottet tillstyrkte ned- 



— 350 — 

sättning i anslagen till ministerstaten, och den 
beslöts. Hvad k&binett^kassan ang&r^ begftide och 
fick utskottet vissa upplysningar, men ansåg sig 
i alla fall ej böra föreslå st&ndema att anvisa 
anslag till bristens liqvidering. Huru berftknade, 
huru tillspetsade mot konungens person dessa åt- 
gärder voro, dårom får man godt besked, då man 
läser Hiertas på Riddarhuset hotfullt framstsUda 
erinran om budgetafslaget i Nederländerna och 
den holländske konungens däraf föranledda abdika- 
tion. Statsutskottet* hade, kanske på förhand förvia- 
sadt att få afslag, begärt att, utom redan undftngna 
och — det medgif7e8 — något ofullständiga med- 
delanden om kabinettskassan, erhålla och offent- 
liggöra diplomatiska räkenskaper af grannlaga 
politisk natur, hvilka verkligen ej kunde van 
egnade för offentligheten. Sedan det nödvändiga 
afslaget härå kommit, kunde utskottat meddela 
ständerna, huruledes det »blifvit urst&ndsatt att 
bestyrka» det deficit, som var i fråga, eller med- 
dela annat yttrande, än att den succesivt uppstådde 
bristen endast ur en mindre god hushållning kunde 
förklaras. Allt detta stöter på intrig, på mörica 
ränker, och reservatioiier afgåfv^os inom statsut'- 
skottet af män, som ej kunde gilla ett dylikt 
beteende utan lojalt föreslogo ett årligt anslag 
* Till bvilket ärendet återramitterata. 



— 351 — 

af ett hundra tusen kronor till reglerande af kabi- 
nettskassans skuld. Adel och prester antogo reser- 
vantemas förslag, borgare och bönder utskottets; 
i borgareståndet utmfirkte sig Petré genom ett 
försmädligt anfall mot konungen: man borde ej 
genom att befatta sig med kassans brist låta honom 
»lida ingrepp i sina enskilda affftrer». I förstärkta 
statsutskottet segrade oppositioneu, och stftndernas 
beslut blef således en anmftlan, att de icke funnit 
skftl att vidtaga någon åtgärd för gäldande af 
skulden. Härmed voro denna och betalnings- 
skyldigheten kastade på konungens person, och 
man hade haffc nöjet att förödmjuka en snillrik 
och hjältemodig mcmark.* Hela krånglet var, 
om man ser till sak, alldeles onödigt, enär skul- 
den inom sex år skulle af sig själf hafva för- 
svunnit, dock endast under förutsättning att riks- 
dagen ej minskat ministerstatens anslag. Men 
denna nedsättning gjordes afsiktligt för att få 
skandalen i gång. Om än regeringen, såsom 
redan nämnts, felat i att icke långt fbre detta yppa 
förhållandet och få det afhjälpt, så bestämdes dock 
ej oppositionens handlingssätt främst af det lofvärda 
bemödandet att sprida offentlighetens ljus öfver 



* Det är bekant, att Oscar I sedermera afvisade hvarje 
antydning om villighet att i riksdagen genomdrifya skuldens 
betalning. Konnngafanset har sjålft gäldat den. 



— 352 — 

statsverkets utgifter, utan af en olycksalig stiftfvaD 
att bereda konungen en f6mftrmelse. Carl Jokaa 
hade bland de handlingar, som meddekts heoh 
liga utskottet, låtit dit ingå ftfven ett af honom 
sjftlf afgifvet yttrande, hvari de förskott, han en* 
skildt lemnat kabinettskassan, voro onmAmnda, cd 
en erinran hade gjorts, att konungen, som ingått 
förbindelser i nationens namn samt dftrrid endast 
gjort hvad han ansett vara sin skyldighet, f(^ 
väntade att stftndema skulle uppfylla sina. Sttn- 
demas beslut blef hårigenom för konungen ia 
mer sårande. Och statsutskottet, hvara majoritet 
bestod af oppositionsmän, hade försåtligt loeiai 
regeringen fram på banan genom att begtra upp- 
lysningar om kabinettskassans ställning under föie- 
gifvet skäl, att utskottet behöfde veta, >i hvad 
mån för kassans utgifter beviljandet af något an- 
slag borde i sammanhang med extra statsregle- 
ringen tagas i betraktande». Det hade föreqMglat 
ett extra anslag till kabinettskassan, och detta hade 
gjort, att åtskilliga personer, som annars ej Ad\$X 
rösta för nedsättning i anslagen till ministerstaten na 
gjorde det. Sedan detta väl skett, föreslås inga anslag 
till gäldens betäckande, och utskottet förskaffar sig 
en kär anledning att kunna, sedan det af politiska 
skal fått afslag på sin begäran att få del af hem- 
liga papper, förklara sig »urståndsatt» att bestyrb 



— 353 — 

kassans deficit. Planlfiggningen faller i ögonen, 
och en sak, som annars skulle kunnat förklaras 
or omsorg om grundlagens helgd och konstitutio- 
nella formers iakttagande, får genom dessa minor 
och smygvftgar, liksom naturligen genom enskilda 
riksdagsmäns hotfulla anföranden, en högst obe- 
haglig karakter.* 

Harmen öfver detta förfiftringss&tt satte å nyo 
pennan i den ridderlige Beskows hand. Hans &r 
1841 utkomna broschyr: »Om den behandling, 
som frågan rörande kabinettskassans skuld rönt 
vid riksdagen» börjar med en utförlig historik. 
Därefter underkastar Beskow statsutskottets till- 
v&gagående en strftng granskning. Detta utskott 
hade, i förening med majoriteten af borgare- och 
bondestånden, funnit politiskt att nedsätta minister- 
anslaget med en Qärdedel, och detta, sedan utrönt 
blifvit, att kabinettskassan ^de en betydlig skuld 
och skuUe befinna sig fullkomligt redlös, om någon 
minskning af det forna anslaget tillvägabragtes. 
Och samma utskott hade yrkat offentliggörandet 
af utgifter, som till en del rörde ännu pågående 
diplomatiska underhandlingar; den rimligaste tolk- 
ningen af detta yrkanden vore, att utskottet rent 
af ville framtvinga afslag på sin begäran om upp- 

* Jfr O. Alins arbete ^»Carl XIV Johan och rikets 
ständer 1840— 1841i. 

8v. Akad. Handl. fr, 1896. 12. 28 



— 854 — 

lysningars meddelande för att på detta aMag 
kunna granda ett afstyrkande af aUa nya anslag. 
Denna förutsättning bekräftades af utskottets fore- 
gående handlingssätt. Det hade, utan föranle- 
dande af regeringen, begärt upplysning om kabi- 
nettskassans ställning for att inhemta, haravida 
något extra anslag för densamma kunde behöf^as. 
Sedan utskottet därpå erhållit den upplysning, att 
kabinettskassan egde skuld, men med bibehållande 
af sitt forna anslag kunde inom få år Uifra skuld- 
fri och fortfarande bestrida utgifterna fOr utrikes- 
ärendenas ordentliga gång, föreslog utd^ottet en 
minskning i kassans tillgångar af tUlaammans 
116,000 r:dr b:ko årligen, hvilken nedaftttning 
icke varit ifrågasatt, innan utskottet blifvit officiellt 
upplyst om den befintliga skuld^i och därom, att 
utrikesdepartementet ej kunde reda ug, därest 
indragningar egde rum. Då sedermera dessa in- 
dragningar likafullt egt rum, besvarade utskottet 
regeringens framställning om nödvändigheten af 
ett anslag för kabinettskassan vid den extra stats- 
regleringen med en hemställan att ft offentliggöra 
räkenskaper, dem ingen lagbunden r^ering och 
ingen sansad representation ansett böra eller kunna 
publiceras; skulle denna publikaticmsrätt nekas, 
undanbåde sig utskottet meddelandet af hvarje 
upplysning i ämnet Och då, såsom var att for- 



— 355 — 

utse, o£FentliggOrandet vftgrades, förklarade aig ut^ 
skottet urständsatt att bestyrka det deficit, Bom fua- 
nits upptaget i de utskottet meddelade räkenskaps* 
sammandragen, samt afstyrkte pä denna grund 
anvisandet af några medel till ministerkassans for* 
hj&Ipande ur den nödstftUda belägenhet, i hvilken 
utskottet efter en konseqvent genomförd plan I6r* 
satt denna kassa. Om nu regeringen helt eukdt 
hade besvarat utskottets första framställning med 
det genmale, att något anslag på extra statsregle- 
ringen icke behöfdes, samt för ett år sedan afbUat 
riksdagen med bibehållande af den gamla beviU- 
ningen och gamla anslag under de år, som förflyta 
mellttn närvarande och nästkommande riksdag, 
äfvensom enligt den redan uppgjorda och följda 
amorteringsplanen afbördat största delen af den 
befintliga bristen i kassan; så hade man troligen 
aldrig fått höra omtalas den förskräckliga hydra, 
som kallas kabinettskassans skuld. 

Svårare har Beskow att bemöta påståendet, 
att bristen kunnat undvikas, om regeringen för 
länge sedan öppet framställt förhållandet £ör stän- 
derna. Men alldeles sant är hans yttrande, att 
Wetterstedt hoppats genom öfverskott af Barthé^ 
lémy-fbnden, hvars tillgångar en tid voro stora 
men sedan började utsina, kunna betäcka bristen 
och att det därför trötts mindre nödigt att föra 



— 356 — 

den ledsamma frågan under riksdagens behandling. 
Nu hade ju ock på tre år en Qftrdedel af skulden 
betalats, och den skulle inom fem eller sex år hafva 
varit till fullo gulden, därest ej statsutskottet i 
sin vishet omintetgjort saken genom sin föreslagna 
och af förstärkta utskottet beviljade indragning å 
ministeranslaget. Denna nedsättning hade för- 
modligen ej heller skett, om ej utskottet an^dt 
en afsikt att vid extra statsregleringen tillgodose 
kabinettskassan. Det visade sig sedan, att denna 
afeikt aldrig funnits. 

>Inom andra representationer», fortfor Beskow, 
>vägrar man vftl kanske sitt förtroende ät dem, 
som gjort en skuld, men bemöter med fortroende 
dem, som vilja betala den. Nu vore Engeström 
och Wetterstedt, under hvilkas förvaltning skulden 
åsamkats, borta; man vägrade sitt förtroende åt 
Stjemeld och Ihre, hvilka afbetalt en Qärdedel af 
densamma. Den hade ju för öfiigt tillkommit på 
grund af de hemliga utgifter för diplonuitiska 
agenturer, som behöfdes under den dåvarande 
politiska st&Ilningen, samt på grund af ambassader, 
dem man måst afsända, och de många under samma 
tidrymd med främmande makter afslutade handtsls- 
traktaterna och andra konventioner.» I denna punkt 
skulle till äfventyrs mot Beskow kunna invändas, 
att då ändaraålen voro så goda och utgifterna så 



— 357 — 

nOdvftndiga, intet hinder bort kunna möta att vid 
fbregäende riksdagar under hand delgifva stata- 
utskottet eller ock hemliga utskott ställningen 
samt i tid fä bristen t&ckt. 

Ganska qyickt ftr Beskows uttalande om Petrés 
MifSftrande^ däri denne ironiskt sagt, att ett liqvide- 
rande af kabinettsskulden vore en inblandning i 
H. M. konungens »enskilda aff&ren. Då genom 
reservanternas deduktion ådagalagts, att bristen 
uppkommit genon^ löneförhöjningar, resekostnader, 
handelstraktater, ambassader m. m. samt att med* 
len åtgått till angelägenheter inom utrikesdeparte- 
mentet och d&raf uppkomna transaktioner, så frå* 
gade Beskow, huruvida dylika ärenden kunna 
anses vara detsamma som konungens enskilda 
penningeaffiårer; han hade minst vftntat att höra en 
a&dan l&ra förkunnas af »allena-regerandets» mot- 
ståndare* För öfrigt instämde Beskow i sak med 
oppositionsmannen Källgren, som, skiljande sig från 
sitt parti, yttrat: >Att vägra deltagande i skul- 
dens betalning synes mig icke vara rätt for^ 
enligt med den grannlagenhet, som ett folk ftr 
skyldigt sin högste styresman. Det är icke rätt, 
det är icke ädelt att vilja för den åldrige konun- 
gi^i förmörka och fördystra hans lefnads afton- 
himmel. Under alla våra för öfrigt skiftande 
meningsstrider må vi dock aldrig glömma, att 



— 358 — 

fildemeslandet har till honom stora och odödliga 
forbindel8er.> 

Med afseende å hela sAttet att låta konungen 
gftlda utgifter för det allm&nna yttrade Beskow, 
att man visserligen förut hört omtalas, att staten 
betalat en regents enskilda skulder, men knappast 
förut, att staten, oaktadt egna, öf^erfulla tillgån* 
gar ibr behofeet, tillförbundit regenten att af sin 
enskilda kassa betala statens umgftlder, och detta 
till ett belopp af omkring två års inkomst af hela 
hans civillista. 

Beskow glömde ej i denna skrift de för honom 
misshagliga koalitionsmftnnen. Det ligger mycken 
ironi och mycken harm i hans yttranden om det 
faktum, att C. H. Anckarsvärd, C. J. af Nordin, 
W. F. Tersmeden, J. W. Sprengtporten m. fl. 
ieké reserverat sig mot ridderskapets och adelns 
beslut att bevilja anslag till skuldens betalande. 
»Skall det betyda, att dessa representanter anse 
skulden lagligen både kunna och böra betalas, blott 
det sker under andra förhållanden (abdikation 
och ny regent), samt således ej med sina namn 
vilja besegla omöjligheten att en annan gång med* 
gifva hvad de nu neka?» 

Många egendomliga saker inträffade vid den 
mftrkvftrdiga riksdagen 1840 — 1841 genom den 
inrättning, som kallades förstArkta utskott Oppo* 



— 359 — 

sitioiieB hade strmx vid riksdagens btojan bemftkti- 
gat sig majoritet i utskotten, och det begaf sig 
sedermera, 'att beslut, som voro alldeles stridande 
mot den verkliga riksdagsmajoritetens åsikter, 
knnde genomdrifvas såsom riksens stånders beslut 
i förstärkt utskott. I ingen fråga visade sig v&l 
denna oformlighet så tydligt som i den om natio- 
nalrepresentationens ombildning. Tre stånd hade 
f!örkastat, ett stånd antagit konstitutionsutskottets 
tOnis^i i forstftrkt utskott segrade den 14 maj 
1841 konstitutionsutskottets förslag och blef hvi- 
lande till nåsta riksdag. Denna omständighet, 
jftmte åtskilligt af hvad annars vid riksdagen till- 
dragit sig, gaf anledning till Beskows bftsta, mest 
roande broschyr: »Idéer till ett nytt representa- 
tionsförslag». Man bör erinra sig, att konstitutions- 
utskottet i sitt Ibrsta, &nnu ej omarbetade förslag 
forordat både samfällda val och enkammarsystem 
samt i sammanjämkningsförslaget vidhållit de förra. 
Men dessutom bör man ihågkomma, att Afton- 
bladet den 2 februari 1888 sagt, att den natur- 
liga driften hos den sinnliga menniskan till begärens 
tillfredsställande konstituerade själfva natur-rötfm; 
man bör ej glömma, att Saint-Simons, Enfantins 
och Bazards emancipationsteorier, hvilka ej hade 
så liten bismak af köttets evangelium, trängt in 
från Frankrike samt att här hemma »Det går an» 



— 360 — 

år 1839 slagit ut sin af den radikala pressen be- 
undrade, giftf yllda blomma. * Den sensuella indi- 
vidualismen stod högt i rop, och i politiken hyllades 
atomistiska grundsatser, den liberala pressen firade 
sin slyngelålder. Har man allt detta i åtanke, så 
skall man finna Beskows sarkastiska idéer till ett 
representationsförslag vara rätt muntrande och 
tidsenliga. Detta parodiska förslag ftr indeladt 
i paragrafer, af hvilka flera &ro lustiga. Nfigra prof 
må anföras: »Svenska folket representeras af natio- 
nen i massa. Riksmöte hålles hvarje &r. Ej må 
riksmöte räcka mindre än nio månader. Dock 
kan det på nationalrepresentationens begärBn ytter- 
ligare tre månader förlängas. För den tid riks- 
mötet varar, underhållas samtliga nationalrepresen- 
tanter på statens bekostnad. Hvarje nationalre- 
presentant tillkommer motionsrätt. Vare den dock 
inskränkt till åtta månader af året, med mindre 
frågan rörer en grundlagsförändring, då motions- 
tiden är obegränsad. Mellan hvarje vid riksmöte 
väckt fråga om representationssättets forändring 
bör minst en dag förflyta, innan nytt forslag till 
statens ombyggnad företages till öfverläggning. 
Då någon af kronans ministrar är ställd under 
tilltal, fördelar sig nationalrepresentationen i tvenne 

* Samma år fästes Almqvist genom kontrakt vid Afton- 
bladets redaktion. 



— 361 — 

kamrar, af hvilka den ena utgöres af balfva an- 
talet utaf nationalrepresentationens ledamöter minus 
1 och kaUas den mindre kammaren, men den 
andra, bestående af andra liftlften utaf national- 
representationens ledamöter plus 1, b&r namn af den 
stOrre kammaren. Ingen Ofverlftggning kan ega 
rum med mindre alla ledamöterna i kammaren 
äro tillstädes. Till bibehållande af nödig kontroll 
öfver statens ämbetsmän ställas kronans ministrar 
hvarje dag under tilltal inför nationalförsamlingen, 
hvarvidy till bibehållande af kamrarnas likhet i 
rättigheter, de ömsevis äro åklagare och domare. 
Alla statens tjenster äro lönlösa. Nationalrepre- 
sentationen erkänner den fria pressen såsom sam- 
hällets dyrbaraste rättighet, och skall den för^ 
fattare, som skrifver emot den fria pressen eller emot 
massans sympatier eller emot mängdens opinion, 
varda landsförvist. Till undanrödjande af den så 
kallade talangemas aristokrati, den farligaste af 
alla, komma alla högre och högsta lärdomsskolor 
— enär epitetet af högre och högst redan är för 
folket sårande och med en sann jämlikhet oför- 
enligt — att upplösas, och skall den befordrings- 
rätt, som hittills grundat sig på examina, hädan- 
efter bestämmas genom folkets fria val. All 
förmögenhet tillhör folket. Enär det är mot en 
verklig jämlikhet stridande, att större egendom 



Mmlas på en hand &n på en annan, skall all egen- 
dom hvarje år på nyårsdagen medborgame emellan 
skiftas lika. Alla arfslsgar äro opphftfda, såsom 
utgörande ett ingrepp i den alltnftnna natorr&ttenf 
enligt hvilken alla menniskor födas med lika 
rftttigheter. Då, på sätt flera af nationens tid- 
ningar och m&n ådagalagt., det sftkraste försvar 
mot fr&mmande anfall &r den allmänna belåtoi- 
heten och denna belåtenhet är en oeftergiflig foljd 
af nftrvarande konstitution, alltså varder det kost- 
samma landt- och sjöförsvaret for ev&rdeliga tider 
aftkaffadt och riket öfverantvardadt i den allm&nna 
belåtenhetens skydd. Till bevarande af den fria 
medborgarens moraliska rfttt att icke underkastas 
andra lagar, ftn dem han sj&hf gillar, och till före- 
kommande af den jämväl i fristater öfverklagade 
majoritetens despotism eger hvarje medborgare 
Mto, genom hvars användande han kan undan- 
draga sig åtlydnaden af de lagar, som icke sti 
i öfverensstämmelse med hans åsikter. Hvaije med- 
borgare svär vid denna konstitution att vara red- 
lig, upplyst och vältänkande.» 

Såsom alla dylika förslag, är äfven detta åt- 
fbljdt af en allvarlig och djupsinnig motivering. 
Konstitutionsutskottet af 1840 hade visserligen, 
säger Beskoir, varit förträffligt (»det vill säga, dess 
majoritet, ty minoriteten har visat en bdJagiig 



— 368 — 

motvilja för de liberala reformer, om hvilka här 
&r fråga»), men det hade i sitt utmftrkta för- 
slag dock felat genom att appstftUa vissa villkor 
af fhrmögenhet, ålder, bosftttning och yrke: alla 
dylika villkor voro dock godtyckliga samt utgjorde 
i sjalfva verket undantag från de grundsatser, 1840 
års konstitutionsutskott uppstftllt, då det prokla* 
merat bvarje medborgares rätt att »själf vaka där- 
Ofver att hans anspråk i statens lagar iakttages». 
På denna sats hade Beskow byggt sina stadgan- 
den om allmän representationsrätt och om hvarje 
medborgares veto. Aftonbladet hade d^i 8 juli 
1840 yttrat: »Lagen stiftas och förbättras endast 
af dem, som genom kela folkets fritt och tydligt 
uttryckta mening förklaras de mest pålitliga, mest 
oberoende och mest om allmänna eller särskilda 
samhällsangelägenheter upplysta.» Dessa utvalde 
borde, fortsatte tidningen^ »som oftast samman- 
träda fSftr att tillse, huru lagen blifvit iakttagen, 
och med anledning däraf på stadgadt sätt dstad-- 
komma nödiga ombyten bland lagens skipare ock 
verkställare:^. Uttrycket »som oftast» föreföll 
Beskow något obestämdt: det kan betyda dagligen, 
men äfven flera gånger om dagen. Beskow hade i 
sitt forslag^ till närmare bestämmande af tiden 
och för att undvika sväfvande termer, stadgat ett 
årligt riksmöte af nio månader, som dock, om så 



J 



— 364 — 

nödigt pröfvades, kunde ytterligare på tre månar 
der förl&ngas. I afseende å alla domares och öfriga 
ftmbetsmftns till- och afsftttande genom folket delade 
han alldeles Aftonbladets mening. Men han gjorde 
dock en anmärkning mot tidningens yttrande, att 
de allmänna ärendena borde vårdas af de mest 
pålitliga^ mest oberoende och mest om allmänna 
eller enskilda samhällsangelägenheter upplysta. Han 
fann dessa qvalifikationer röja en aristokratisk 
syftning till förmån för vissa genom natur, lycka 
eller slump privilegierade medborgare. Mao bör 
ej beröfva folket i sin helhet den omedelbara vår- 
den af de allmänna angelägenheterna, folkets om- 
bud kunna misstaga sig, men omöjligen folket. 
För öfrigt erkände Beskow »med verklig fhgnad», 
att han, låt vara att Aftonbladet ej anbe£dlt egen- 
domsgemensarohet och arfsrättens upphörande, dock 
för denna grundsats fått stöd af tidningsartikehi 
den 2 februari 1838, som förklarat ^anderfitten 
innebära en visserligen nödvändig »uppoffiring af 
naturrätten, eller den naturliga driften hos den 
sinnliga menniskan till begärens tillfredastäUandeK 
Då eganderätten således innebure ett uppcrf&ande 
af naturrätten, det vill säga af grunden för all 
rättslära, så vore tydligen ett upphäf vande af ^ande- 
rätten ett steg till beredande af ett högre rätts- 
tillstånd. Naturrätten är ju, såsom man hört, den 



— 365 — 

naturliga driften hos den sinnliga menniskan till 
begftrens tillfredsställande. Nu ega många med- 
borgare en naturlig drift att lägga sig till med 
andras egendom. Eganderfttten torde dftrfOr böra 
apph&f7a8. 

Ett inkast skulle, forts&tter Beskow, måh&nda 
kunna göras mot hans representationsförslag, näm- 
ligen att folkmakten icke där fått någon motvikt. 
Men förutom att ur principiell synpunkt en motvikt 
vore ett oting, borde det ej undfalla någon, att ett 
mftktigt korrektiv mot hvaije missgrepp från folk- 
maktens sida funnes i paragraf 35, som lyder: 
>Hvarje medborgare svftr vid denna konstitution, 
att vara redlig, upplyst och vältänkande.» Idéen 
till detta stadgande förklarade Beskow sig hafva 
hemtat från spanska konstitutionen af 1812, där 
en af paragraferna innehåller: »Fäderneslandskftrlek 
ftr en af de förnämsta plikterna för hvarje spanjor, 
äfvensom rättvisa och välgörenhet.» Beskow hade 
i sitt fbrslag blott sökt göra paragrafens föreskrift 
mera direkt bindande samt tillagt ordet »upplyst», 
som vore af så omätlig vikt i fråga om national- 
representationens åligganden. 

Till sist framhöll Beskow, att tidpunkten vore 
gynnsam fbr framställande af ett i aUa riktnin- 
gar genomgripande reformförslag vid nästa riks- 
dag. Redan hade ju det förstärkta konstitutions- 



— 366 — 

utskottet, emot tre stånds beslutj forkkrat ett för- 
slag hvilaude, hvilket ej saknat vissa ber&iiiig»* 
punkter med det af Beskow utarbetade. Det borde 
kunna vara tänkbart, att i det hvilande fondagel 
inrymdes ett vidsträcktare erkännande af folkets 
rättigheter och att, äfven om tre st&nd satte sig 
däremot, ett förstärkt konstitutionsutakoit kunde 
afgöra frågan enligt folkets önskningar. 

De ströskrifter, om hvilka här talats, äro de 
mest roande af Beskows pcdemiska arbeten, och 
särskildt den sista har en doktrinte ton af verk- 
lig komik. Men han skref dessutom massor if 
små kritiska artiklar och hade »Svenska Biet» till 
sitt oinskränkta förfogande. Han bOijade betrak- 
tas som den sammanhållande länken i det 'reak- 
tionära» lägret. Säkert är, att hans politiska 
broschyrer förtjena en plats i minnet lika vil 
som Rydqvists »Tidens oro och tidens kraf» — 
hvilket arbete Beskow ark för ark genomsett fbre 
tryckningen * — eller Arwidssons kraftiga »Rest- 
rannsakning med den s. k. fria pressen, anställd 
af Thorgeir Östgöte». 

N:r 1 af »Svenska Biet» utkom den 2 maj 
1839. Sedan den 1 oktober 1840 blef HeUberg 
diese redaktör, och medarbetare voro Wahktrtm 



* Otryckt sjalfUografi ti RjdqTist. 



— 867 — 

och AngeldorfiF, men spalterna fylldea med upp* 
satser af frivilliga^ och Hans Järta, Thomas Jftrta, 
Hartmansdorff, Beskow, Gustaf LOwenhielm, G. H« 
Gyllenhaal, Lefrén, Nerman stödde stundom med 
uppc^ringar detta blad, som dock med utgången 
af år 1844 upphörde. Enigheten mellan intre»- 
sentema var ej så stor; Järta och Hartmansdorff 
voro för stora motsatser för att draga jämnt» 
G. Löwenhielm var eld och låga samt fordrade 
plats för alla sina stundom ratt egendomliga upp* 
satser och bidrag. Beskows medverkan hade varit 
mycket vftrdefuU, och han hade varit outtröttlig 
i att skaffa »Biet» bidrag från Franzén, Hwasser, 
Palmblad, Fryxell, Grafström. 

Den, som med så mycket mod som Beskow 
hftr i landet försvarar »konservativa» åsikter, kan 
vara viss att af olika tankande ej blifva skonad, 
och man har redan af det foregående kunnat se, 
huru ej blott Beskon^s politiska utan ftfven hans 
vittra författareskap systematiskt nedsattes. Detta 
fbrfaringss&tt drefs både i stort och i smått. Till sist 
tålde man ej ens att höra hans st&mma vid Svenska 
Akademiens högtidsdagar, oaktadt rösten var väl- 
ljudande och Beskow alltid lAste lifligt samt på 
underhållande sfttt. Den 20 december 1839, då 
Beskow skötte direktörsplatsen i Akademien, upp* 
Iftste han Tegnérs snillrika skaldestycke öfver 



— 368 — 

Wallin. Dagen dftrpå Iftstes i Aftonbladet: »Det 
ftr intet fel att ej ega en sonor, yftlklingande or- 
gan; men dä man utan nödtvång upptrader som 
anagnost infor allm&nheten, &r det likvAl en skyl- 
dighet att vara försedd med något annat vehikel 
för talet än berr Beskows något vedervärdiga 
stftmma, hvilken i högre grad &n någon oss be- 
kant organ saknar all manlig kraft och qvinnlig 
gratie och som åtminstone ej bör anvftndas att 
föredraga annat ån hans egna arbeten. Det år 
obegripligt, att en man, som sjunger med så 
mycket verkligt behag som herr v. Beskow, kan 
låsa så tråkigt och sömnigt. Tegnérs vers blef 
från hans läppar alldeles oigenkännlig, och allmftn- 
heten längtar således med dubbelt skäl att få se 
den tryckt, i hopp att finna den värdig både sin 
författare och sitt ämne.» Beskow beklagade sig 
i bref till en vän öfver detta anfall: »Jag gör 
ingen affär af hvarken min röst eller min deklama- 
tion, men att jag för tillfUlet läste det bästa jag 
någonsin kunnat och var vid mera röst än vanligt, 
det hafva både Akademiens ledamöter och andra 
åhörare sagt» Brinkman skref två dagar efter 
hOgtidssammankomsten till Beskow: »Jag måste 
skriftligen hembära dig min uppriktiga tacksägdse 
för din förträffliga uppläsning af Tegnérs skalde- 
stycke. Endast en personlig hätskhet kan förklara 



— 369 — 

Aftonbladets lika gemena som dumma omd5me.> 
Den 22 december 1842 fortsattes angi^ppen mot 
Beskow som föreläsare. Aftonbladet anmftrkte, att 
vid årshögtiden blott sex ledamöter varit nftrva- 
rande, och tidningen trodde anledningen till denna 
»tunnsåddhet» böra sökas dftri, att Beskow på sitt 
»halfgråtande» sfttt skulle upplåsa ett poem af 
OehlenschlsBger. 

I likt och olikt sökte man vara förarglig. 
Upsala universitet hade år 1842 kallat Beskow till 
hedersdoktor; genast meddelar Aftonbladet, att 
s^herr ärkebiskop af Wingård lyckats hos filosofiska 
fakulteten så bedrifva, att fakulteten hos H. K. H. 
kansleren utbedt sig att få göra H. K. H:s hand- 
sekreterare, hofmarskalken och ledamoten i Svenska 
Biets redaktion, herr von Beskow till honorarie 
magister». Tidningen fortfor: >På det propositio- 
nen emellertid ej skulle väcka för mycket upp- 
seende, har herr v. Beskow fått till sällskap herr 
Strinnholm. Efter denna nya illustration, hvilken, 
såsom redan förmäles, hvad den förstnämnda per- 
sonen beträffar, väckt mycken munterhet bland 
den studerande ungdomen, återstår nu bland herr 
v. Beskows önskningar efter den jordiska fåftkng- 
ligheten ingenting mera än att bli baron.» * 

* Det dröjde ej länge, innan spådomen slog in. Beskow 
baroniserades den 14 angusti 1843. 

Sp. Akad. Handl. fr. 1880. 12. 24 



— 870 — 

Aftonbladet tillade, att kallelsen till hedersinagister 
verkligen var »det enda s&tt», hvarigenom Beskow 
kunde blifva sin tids »poeta laui^eatus». * Pa 
sådant sfttt sökte man alltid blanda något galla i 
hedersbevisningai^nas glftdje. Proinotionen egde 
emellertid rum den 14 juni 1842. Studentkåren 
och Södermanland^Nerikes nationsforening upi>- 
vaktade den nye hedersmagistem, och det var dem 
säkerligen alldeles obekant, att den utmärkelse, 
som egnades Beskow, framkallat deras »munter- 
het». 

Bland de många, som nedsättande yttrade sig 
om Beskow, var afven Sturzen-Becker. Han 
kunde ej glömma skämtat med »Knorvar Knodd^ 
och han sönderref Beskows littei*ftra berömmelse i 
sina tryckta föreläsningar öfver den nyare svenska 
skönlitteraturen och tidningspressen.' »De aller- 
som-^nåpnaste små hofmarskalkstankar kokettera i 
de aller-soni-käraste små versbroderier», sådant ar 
det gycklande omdömet om hela författareskapet. 
Man skulle trott, att Sturzen-Becker skulle skattat 
Runeberg desto högre; men detta ftr ej fallet: han 
tinner Elgskyttame tämligen tålamodspröfvande 
och kung Fjalar vara ett knaggligt versfabrikat. 
Redan förut hade Sturzen-Becker i Aftonbladet 
klandrat Beskows diktning. I den långt senare 

• 1842 den 23 maj. 



— 371 — 

skriften »Grupper och personagen Är tonen redan 
artigare, ty om ftn talet om broderierna och tea- 
terdekorationerna upprepas, erkftnnas dock Beskows 
fortjenster om litteraturen. Orvar Odd kan för 
öf Vigt hafva rätt i åtskilligt af hvad han sftger 
oiu »den forntid i glacéhandskar», som möter oss 
i Beskows dramer, eller nftr han finner Beskows 
lyrik för smaktande och fernissad, men han ut- 
trycker sig, Rfven när han säger en sanning, alltid 
och onödigtvis något försmädligt samt med en 
själfsvåldig »causerie»*ton. Beskow kunde aldrig 
smälta ens »Grupper och personager», och lian 
skref till en vän: »Min hclsa tillåter mig ej att 
läsa Orvar Odds skrifter, såsom Bergström sade 
om Lorenzos utgjutelser.» 

Tiderna förändrades. Sturzen-Becker upp- 
vaktade under Beskows senare lefnadsår den åldran- 
de ganska träget med hyllningar i bunden och 
obunden form. Han har ock efter Beskows död 
öfver honom skrifvit ett ganska vackert och i 
alla händelser om mycket stor uppskattning vitt- 
nande skaldestycke. 

Det är ganska sannolikt, att, om Beskow 
aldrig hade sysselsatt sig med konservativt-politisk 
kritik, aldrig utgifvit sina polemiska ströskrifter, 
aldrig skrifvit i »Biet», omdömena om honom och 
hans verksamhet skulle i den liberala pressen ut- 



— S72 — 

fallit pä annat sfttt. Det hedrar honom, att han 
icke, fOr att få beqvftniligen vara i fred, afhidlit 
sig frän att kasta sig i fejder, till hvilka hans 
öfvertygelse kallade honom, och att han aldrig sökt 
köpa fred eller hyllning genom vare sig falska 
medgifvanden eller feg tystnad. Det hedrar honom 
så mycket mera, som han var känslig för dessa 
litterära ormbett, ja, äfsren för getiugamas näsvis- 
beter. Han kände sig ofta förfördelad, fann sj^ 
orättvist behandlad och ansåg sig ej tillräckligt 
understödd af egna meningsfränder. Åfven häri 
hade han rätt: i alla tider hafva de konservativa 
varit alltför tillbakadragna eller beqväma för att 
verksamt stödja de krafter, hvilka arbetat for 
deras idéer. Sammanhållningen på den motsatta 
sidan brukar vara mycket större och äf^en- 
ledes det högljudda erkännandet. Beskow skref 
ock med ett visst missmod till Tegnér den 26 
april 1842: »För den del, jag alltsedan 1834 tagit 
i kampen mot rabulistpressens hydra, håller man 
mig nu ingen räkning. Men kanske skall den dag 
komma, då man äfven skall göra någon rättvisa 
åt en litteratör, som lemnat sin vittra bana och 
offirat sin tid, sitt lugn, sina krafter för att efter sin 
ringa förmåga söka bekämpa de samhällsforstö- 
rande läror, hvilka hota att förr eller senare under- 
gräfva fäderneslandets själfständighet.» Man ser. 



— 373 — 

huru allvarligt, huru alltför vemodigt han upp- 
fattade ställningen. 

Något, som särskildt härmade Beskow, var, 
att den ovilja, hvarmed man bemOtte honom, 
också utsträcktes till det vittra samfund, hvars 
vårdare och ledare han var, samt mot dess yppersta 
mån. Tidningarnas språk var verkligen mycket 
oförsynt. Geijer förklarades hafva »diskrediterat» 
sitt namn genom »Den blå boken». »Affallet» 
hjälpte naturligen upp allting; men mot dem, som 
ej hade lust att affalla, visade man intet undse- 
ende. Rydqvist kallades »en dilettant ex professo». 
Atterbom kallades af Aftonbladet »en krypande 
själ», »en förtorkad mullvad»; samma tidning be- 
nämnde Tegnér en »pösande prelatlimpa». Afton- 
bladet kallade under Svenska Akademiens kanske 
mest lysande tid detta samfund »en förgyllnings- 
ansrtalt för klådiga skriffingrar, ett sånginstitut för 
galande ungtuppar, ett accouchementshus, dar lätt- 
färdiga camenor afbörda sig sina oäkta foster». 
Häremot anmärkte »Biet», att allmänheten dock 
visat sig föredraga »ungtupparne» Tegnér, Wallin, 
Franzén och Geijer m. fl. framför Aftonbladets 
svanor Orvar Odd och Lindeberg. 

Beskow har själf i »Svenska Biet» * skrifvit 
en uppsats om dessa pressens råheter; den kallas 
* 1840 n:r 1S8. 



— 374 — 

»Florilegiura Aftonbladianum». Han anför dir visser- 
ligen en mängd mustigheter, men mycket oupp- 
tecknadt material återstår for dem, som vilja göra 
sig en föreställning om den ton, man vid den ti- 
den ansåg tillstandig. Aftonbladet antydde, att tid- 
ningen Svenska Minerva »bortlegt sig för att arbeta 
mot sanning och ratt»; det yttrade om Dagligt Alle- 
handa, nar denna tidning utgafs af J. P. Theorell. 
som i densamma arbetade ännu i 1830-talet«^ 
början, sedan han förut utgifvit tidningen »Stock- 
holms Courier», att Allehanda sköttes af en »gam- 
mal oborstad och lat kusk, af hvars forna kurir- 
skap nu endast stöfveln ar i behåll». Tidningen 
sade, att författarne i Svenska Biet voro »forhyrda 
uslingar», hvilka »saknade all den hut och anstän- 
dighet, som höfves en hyfsad menniska»; den 
dömde ett annat publicistiskt organ att »gå på 
sin buk och ata jord i alla sina lifsdagar». Den 
tid, då Crusenstolpe ännu var ministeriell, kallades 
han »myrslok», och det antyddes, att han borde 
»näpsas med en spark»; allt ändrades och han lof- 
prisades mycket, alltsedan han börjat sina be- 
kanta, föga historiska »skildringar». Argus helsades 
med benämningen »arme fåne» och sades »rama, 
som det sker i fähuset». * Svenska Minerva fick 



* Aftonbladet gjorde försmädliga antydningar om Carl 
Johans »israelitiska extraktion»; otillständigheten gick nåstan 



— 875 — 

hålla till godo med de lika osmakliga som oqvicka 
titlarna » Bakelse- Jeana» och »Rofvan». Aftonbladet 
hade emellertid klagat öfver Svenska Biets brist 
på »värdighet i tonen». Man kan ej undra där- 
öfver, att Beskow, sedan han samlat sitt »Florile- 
gium» af Aftonbladsuttryck, om denna beskylhiing 
yttrar: »Af dessa små juveler, på måfå plockade 
ur den rika krona, hvarmed Aftonbladet själft be- 
hagat smycka sig såsom den goda smakens och 
den värdiga tonens egentliga genius inom vår 
tids tidningsvärld, torde den store publicisten be- 
näget inhemta, att vi icke alldeles fruktlöst egnat 
våra bemödanden till utrönande af hvad Afton- 
bladet själft uppställt såsom exempel af värdighet 
i tonen». Emellertid kan man, om man vill vara 



till sin höjd, då efter den gamle konungens död och sedan 
sorgdräkts anläggande blifvit officiellt anbefalld en annons i 
Aftonbladet tillkännagaf, att »en alldeles svart svinpels, passande 
för den nuvarande hofsorgen, finnes på Kornhamnstorg alla 
morgnar». Man kan ej med ursäkter af slarf eller förbiseende 
öfverskyla införandet af en annons, som var så utmanande och 
ovillkorligen måste ådraga sig redaktionens uppmärksamhet 
samt väcka betänkligheter jämväl bos dem, som blott hade 
tidningens annonsväsende om hand. Saken är ej tillfyllest- 
görande förklarad i Posthumus' arbete »Ur minnet och dag- 
boken». 

Mera komiskt — men fullkomligt orimligt — är, när 
Aftonbladet hemställer ^med hvad rätt» adel och prester sntte 
på svenska riksdagen. Svaret borde, tyckes det, varit mycket 
enkelt och afgörande: med grundlagsenlig rätt. 



— 376 — 

r&ttvisy ej neka, att afven »Biet» stundom förhas- 
tade och fOrplumpade sig. 

Till grund for den radikala pressens åsikter 
i allmftnna frågor lågo utan tvifvel, om man lugnt 
vill afvaga allt och icke låta dess dåliga ton af- 
skrOcka sig från att döma opartiskt» traditioner 
från upplysningstiden, och den var ofta verkligen 
i god tro. Till detta arf från upplysningstiden 
hörde framför allt två saker, nämligen tron på men- 
niskonaturens förträfflighet, endast den ohindrad 
af auktoritet och tvång finge utveckla sig, samt 
darn&st öfvertygelsen, att allt ondt afligsnas genom 
ökade kunskaper och »bildning». Därtill kommo 
drömmarna om evig fred, gynnade af den långn 
period af lugn, som följde efter de napoleonska 
krigen. 

Så kom året 1848, och man såg, att man 
gått på en vulkan. 

På Svenska Akademiens högtidsdag samma 
år uppläste Beskow ett af honom författadt skalde- 
stycke, kalladt »Världsstriden». Dftr skildras den 
oro, som nyss gifvit sig utbrott på så många 
håll: 

De äldsta troners grundval stormen skakar, 
FOrgäfyes grånad vishet kring dem vakar, 
Och furstars Nestor, * som nyss vördad satt, 



* Ludvig Filip. 



— 377 — 

Kringirrar, som kung Lear, i Btorm och natt 
Och söker bortom hafvets andra sida 
En strand, där han kan klaga nt och lida 
Och lägga, under gästfribetens tro, 
LAndsflyktigt hnfvud ned till grafvens ro. 
På fälten af nyss blomsterrika stater 
Syns härjning blott, som i en öppen krater, 
Och snart en enda blodig käropaban 
Står jorden öfvergif?en af penater. 

Huru hade det nu gått med »det tusenåra 
riket», med »de sköna drömmarna i villors hem», 
ined talet om »frihet, jämlikhet och menskorätt»? Ack, 

Drömmen om en gränslös frihets lott 
Blir, som de andra, verklig först i grafven. 
På lifvets slafikepp lösas icke banden, 
De falla där först, i de blåa landen, 
Där regeln sprängts ifrån de fängselrnm, 
Som bär på Jorden kallas tid och mm. 

Den kosmopolitiska visheten, de allmänt mensk- 
liga frihetsidéerna hade ej haft någon kftma. Man 
hade glömt, att ett folks utveckling skall ske på 
egen grund samt att sammanhanget med en äldre 
odling ej ftr brytas, så vida ej den förmenta nya 
bildningen skall blifva rotlös. Man hade glömt 
vördnaden för gångna fader, på samma gång man 
glömt aktning för besvuren lag. Sådant ham- 
nar sig: 

Sitt djupa fall hvar tid, hvart folk står nära, 
Som glömmer, hånar sina fHders ära, 



— 878 — 

Och hatet emot sninia samhållaband 
Är dödens förehad i hvaije land. 

Det vackra, tankfulla och vemodiga poemet, 
som visserligen har några retoriska uty&xt«r ocb 
några tekniska vårdslOsheter men är allvarli<rt 
och djupt kandt, slutar med förhoppningen, att 
lugn omsider skall återställas genom den himmel- 
ska makt, som ej uppenbarar sig i jordbafnin<; 
och tordön, 

Men i den milda himlavindens sas. 

Beskow hade icke ftmnat utgifva denna dikt 
men kände sig därtill föranlåten genom det sätt, 
hvarpå några stockholmstidningar efter den pä 
högtidsdagen gjorda uppläsningen utfarit mot den- 
samma. »Då hufvudstadens radikala tidningar», 
säger han, »hvilka så ofta åberopa sitt väktarkall 
för bildningen och pressens moralitet, skyndat 
att gifva allmänheten det mest oriktiga begrepp 
om poemets både innehåll och form, och då en 
bland dera — Dagligt Allehanda — forklarat 
stycket vara icke ett qväde, utan ett »oqväde:, 
h varmed, i fall }i;trandet skall innebära någon 
mening, ej kan forstås annat, än att skriften bestar 
af oqvädinsord, har författaren, af skyldig akt- 
ning för det frejdade samfund, på hvars högtids- 
dag skriften erhöll offentlighet, och för att frän 
detsamma afvftnda h varje skymt af misstanke att 



— 379 — 

hafva velat uppmuntra något så förkastligt inom 
vitterheten, ansett sig pliktig att Iftgga under all- 
mänhetens ögon sj&lfva hufvudhandlingen, utan att 
dftrvid andra det ringaste, således ftfven med 
bibehållande af de oegentligheter i formen, som 
tyvärr på sina stallen vanprydde fostret, då det 
kom till världen.» Dagligt Allehanda hade för- 
klarat, att stycket blott kunde »väcka ett tyst 
lOje». Mycket kostligt är, att både Allehanda och 
Aftonbladet sade stycket vara skrifvet på »alexan* 
driner»; de bägge bladen tyckas ej hafva varit 
särskildt hemmastadda i verslärans grunder. Hvad 
deras klander i öfrigt angick, förklarade Beskow 
sig ega obestridlig rättighet att se den nya tiden 
ur en annan synpunkt än de radikala, utan att 
hans teckning därför behofde stämplas som ett. 
»oqväde». »Tidens anda» skulle nog småningom 
bortsopa afven de radikala herrarne själfva tillika 
med mycket annat, trots all den tvärsäkerhet, hvar- 
med de påstodo, att skapelsens ändamål skulle vara 
förverkligadt, blott menniskosläktet iinge allmänna 
val och enkammarsystem. Han vidhoUe sin åsikt, 
att individualismens, den falska personlighetsprin- 
cipens tillämpning skulle, om ej hinder ställdes 
i vägen, medföra förödelse. Antikens odling hade 
gått under, då menniskorna börjat sätta sitt eget 
jag öfver stat och gudalära. Begäret att efterapa 



— 380 — 

allt utländskt och bristen på historiskt sinne inne- 
bure äfvenledes vådor. »Ingen stat har varit v&r- 
dig en sann frihet, utom den, sora vetat ftra sina 
stora minnen, sina stora mftn, och som bar aktning 
för sig sjalf.» Häri hade Beskow fullkomligt rfttt, 
och man kan vara öfvertygad, att han, om han 
nu lefde, skulle djupt ogilla dem, hvilka med 
ben&mningen »patentpatriotism» söka stftmpla hvaije 
yttring af verklig fosterlandskärlek eller göra narr 
af vördnaden för Sveriges hjftlteminnen. Det lig- 
ger — han visste det väl — långt mindre fara 
i öfverskattningens öfverdrift än i ringaktningens 
brist på trohet och pietet. 

Sina politiska åsikter blef Beskow trogen in- 
till det sista. Ännu år 1861 skref han till Räflf, 
att de tankar, som uttalats i ströskrifterna »Upp* 
lösning är icke upplysning» samt »Har Sverige 
publicitet och publicister», alltmera bekräftats genom 
tidens händelser, och att Sverige tydligen styrde 
hän mot Rousseau^s volorUé générale och suffr(u/e 
universel, »som burit och bära så vackra frukter 
i mönsterstaten». Och till samme vän skref han 
efter representationsförfindringen 1865 vemodiga 
ord »om den storm, som fattat det menskliga sinnet, 
och om den feberstämning, som herskat från 
Falsterboref till Haparanda». Han fann, yttrade 
han, en tröst i att »lefva uti det förflutna raed de 



— 881 — 

stora hftdangångna och söka återkalla deras höga 
minnen». Sina farhågor för det nftrvarande med- 
delade han Fryxell, hvilken sade sig i många fall 
hysa samma oro men dock se saken något ljusare, 
enär han mycket »litade på nationens rftttskftnsla 
och förnuft». Sj&lf hade Beskow ej deltagit i öfver- 
lAggningarna på Riddarhuset; i sin ömhet om 
Svenska Akademien beforade han, att det skulle 
skada detta samfund, om dess sekreterare afstyrkt 
det af allmänheten med öfvervftgande bifall helsade 
förslaget samt nedlagt ett nej i urnan. Men han 
hade lemnat fullmakt åt en ungdomsvän, om hvars 
åsikter i frågan han ej kunde hysa något tvifvel. 



I arbetet sökte och fann Beskow alltid vcder- 
qvickelse, och sedan han på 1840-talet alldeles 
dragit sig undan det politiska författ^reskapet, 
egnade han sig mer odeladt åt sin verksamhet 
som minnestecknare och som vårdare af Svenska 
Akademiens angelägenheter. Minnestecknarens ar- 
beten äro i det föregående skildrade; de voro, 
som man lätt kunnat se, mycket omfångsrika och 
betydande. Men ej mindre ansträngande och tids- 
kräfvande voro en mängd administrativa ärenden 
i Akademien. 

Utom den mångfald af löpande göromål, gransk- 
ning af prisskrifter, skriftvexling med enskilda 



— 382 — 

kdaniöter, bei^dnirig af frågor om inval m. iik, 
som åligger en sekreterare i Svenska Akademien, 
ftr det två frågor^ som alltjåmt måste sysselsatta 
hans uppmärksamhet. Den ena afser Post- och 
Inrikes-Tidningar samt ftr för Akademien af vikt, 
enär, om man borteer från det ringa statsanslaget 
af 2,250 kronor om året, * det a,r af posttidnings- 
inkomsten, som Akademiens utgifter i väsentlig 
man skola bestridas. Den andra därmed nära 
sammanhängande frågan gäller ordboksarbetet, som 
ej skulle kunna fortgå utan tidningsinkomstema. 
Tidningens ställning ter sig något olika under 
olika regeringar, alltefter de kraf de anse sig 
kunna och böra ställa på ett dylikt organ och alh- 
efter den välvilja, detsamma kan af dem påräkna. 
Ordboksfrågan bar haft vexlande skiften, beroende 
på skilda arbetssätt och arbetsmetoder, på till* 



* Med orätt räknas till Akademiens inkomster det lill 
uiiderstöd åt vitterhctsidkarc bestämda, på hennes stat uppförda 
anslaget af 6,000 kronor. Till deras fördelning har hon blolt 
att afgifva underdånigt förslag, hon har af dem ingen ekono- 
misk fördel men ansvar och besvärligheter. Hon löper alltid 
fara, hur samvetsgrant hon må upprätta sina förslag, att 
utsättas för klander. Vidare anser hon sig ingalunda genom 
detta anslagaförBlags upprättande befriad från den ömmande 
plikten att af sina enskilda medel i rätt stor utstrfickninj? 
bispringa behöfvandc författare, uppmuntra språkforskare ocli 
understödja utgifvandet af förtjenstfnlla arbeten på det yittra 
eller rent språkliga området. 



— 383 — 

gången till dugande medarbetare samt på språk- 
vetenskapens större eller mindre utveckling i 
landet. 

Det vor^ knappt lämpligt att hftr ingå i alla 
enskildheter af Beskows bestyr med dessa torra 
frågor, att lemna redogörelser för alla hans af dem 
föranledda ämbetsskrifvelser och memorial. Meu 
den bästa öfversikten öfver sakemas ställning 
under hans tid har han själf lemnat i en skrif- 
velse, som finnes bilagd Akademiens dagbok för- 
är 1853, och det behöfves, efter en sammandragen 
framställning af dess innehåll, endast att tillägga 
något, dels om de viktigare posttidningsärenden, 
som förekommo till behandling mellan 18ö3 och 
1868, dels om Beskows tryckta skrifter i ordboks- 
frågan. 

Ofvannämnda, ypperligt affattade skrifvelsc 
lemnar en liten historik öfver de rubbningar och 
nedsättningar, för hvilka Akademiens inkomsttitlar 
varit utsatta. Det åt Svenska Akademien anvisade 
statsanslaget var ursprungligen 1,500 r:dr spedcy 
hvilket belopp, enligt k. brefven af den 20 mai*s 
1786 och den 23 april 1793, utgick af de så 
kfJlade ensakbötes-medlen. Anslaget uppfördes 
till följd af k. brefvet den 28 november 1798 å 
en särskildt för Akademien upprättad stat, att af 
statskontoret utbetalas. Men genom den förändring 



— 884 — 

af myntvärdet, som sedermera intrftdde, uppkom 
en betydande minskning i Akademiens inkomster. 
Likväl hoUs hon till någon del därför skadeslös 
genom den af ständerna henne beviljade rättig- 
heten att till ett visst belopp, som dock ej mot- 
svarade halfva anslagssumman, få efter parikurs i 
banken tillvexla sig silfver mot bankosedlar. Den 
för Akademien uppkomna förlusten utgjorde redan 
då, äfven om den af ständerna medgifba ersätt- 
ningen tages i beräkning, en årlig summa af 
1,866,32 rrdr b:ko. Den rättighet, ständerna år 
1880 lemnat Akademien att af bankens räntevinst 
undfå ersättning för den förlust, Akademien fått 
vidkännas genom förändradt vexKngspris, upphörde 
1884. Akademien anmälde förhållandet i böljan 
af 1886 för konung Carl Johan, hvilken ynnest- 
fullt, tills vidare och intill dess ersättning af all- 
männa medel kunde beredas Akademien, ur sin 
egen handkassa betäckte den minskning, som ge- 
nom den partiella silfvervexlingsrättens upphörande 
uppstått i Akademiens inkomster. Emellertid for- 
klarade stä.nderna, vid 1840 års för Akademien 
och för Beskow obehagliga riksdag, sig ej anse 
lämpligt att anvisa statsanslag for sådant ända- 
mål. Sålunda hade Akademien sett det ursprungliga 
statsanslaget af 1500 r.dr specie nedbringas till 
enahanda sifira i pappor, hvarigenom hon lidit 



— 885 — 

en årlig förlust af 2,500 r:dr b:ko, under det 
att de henne ålagda förbindelserna ej blott varit 
desamma som förr utan ökat« genom vUxande 
omkostnader f&r ordboksförberedelser. Akade^- 
miens årliga utgifter för prisbelöningar, minnes- 
penningar och offentliga sammankomster — allt sa- 
ker, som voro henne af stadgarna anbefallda — samt 
för handlingamas tryckning och löner åt tjenste- 
mäti öfverskrede naturligen högst betydligt det 
på detta sätt nedsatta statsanslaget. Lyckligtvis 
hade hennes stiftare beredt henne en annan, mer 
gifvande inkomstkälla genom tidningen. Likasom 
Franska Akademiens ledamöter fingo pensioner ur 
afkastningen af Mercure de France, bestämde 
Gustaf III egentligen inkomsten af Post- och In- 
rikes-Tidningar till dylika arfvoden åt Svenska Aka- 
demiens egna ledamöter, meb dessa hade under 
senare tider offrat denna enskilda förmån fbr att 
fylla bristen i det för Akademiens ftndamål otill- 
rftckliga statsanslaget. Men äfven den stora för- 
mån, som innehaf\randet af denna tidning medförde, 
hade minskats genom sedermera inträffade för- 
hållanden. Post- och Inrikes-Tidningar var ur- 
sprungligen det enda blad, som egde meddela 
utrikes- och politiska nyheter, och det enda, som 
egde portofrihet; så länge detta forfor, var prenn- 
inerantantalet stort och uppgick under det mest gyn- 

Sv. Akad, ffandi fr. 1886. 12, 25 



— 386 — 

nande tidskiftet till mer an 7^000. Efter statsskickets 
fbrftndring blef rättigheten att utgifya politiska 
tidningar obegrUnsad, portofrihet meddelades all- 
mftnt och prenumerantantalet sjönk med det- 
samma oerhörd t Akademiai hade dftrfor under 
en tid ansett klokast att utarrendera tidningen. 

Sådan var den lilla historiken. Men till den- 
samma bör fogas en summarisk framställning af 
Beskows åtgöranden i tidningsfrågorna och betrftf- 
fande Akademiens ekonomi under hans sekreteriat. * 

Det var år 1834, som Svenska Akademien 
antog Beskows forslag att mot en l&mplig årlig 
summa till staten öfverlåta sitt privil^ium på 
posttidningens utgifvande, och i juU samma år 
fick hon tillstånd att från 1835 på fem år öfver- 
flytta privilegiet på den, som hofkanslern kunde 
förordna att utgifva en »statatidning». Wallmark 
blef bladets ledare. På samma gång utf&rdades 
kunglig kungörelse, att de rftkningar, som redak- 
tionen komme att ingifva för vederbörande äm- 
betsverks annonser, skulle betalas af de till dessa 
verks expenser anslagna medlen. Där ej s&rskilda 
expensmedel voro anslagna, skulle, enligt befallning 
till statskontoret af 1836, på reqvisition de for- 
fallna annonskostnadema gocltgöras af det allminna 
statsanslaget för publika verks expenser. 

* Jfr G. Ljunggren: Svenska Akademiens historia. 



— 887 — 

Då vid 1840 års riksdag statsanslag nekats 
till bet&ckning af den förlust, Akademien, såsom 
ofvan nämnts, lidit genom silfvervexlingsrättens 
upphörande, väcktes 1841 i Akademien fråga om 
att af k. m:t anhålla om anslag af allmänna 
medel för bekostande af minnespenningens präg- 
ling. Afsikten med denna offentliga minnesgärd 
hade nämligen varit, »att den borde ske i fäder- 
neslandets och icke ensamt i ett särskildt sam- 
funds namn». Grubbe afstyrkte den föreslagna 
skrifvelsen till k. m:t, enär, enligt hans tanke, 
konungens rådgifvare svårligen skulle kunna till- 
styrka ett anslag, hvilket, ehuru mindre än det 
af ständerna vägrade, dock kunde sägas utgöra en 
del däraf. Akademien beslöt, i enlighet härmed, 
att ej göra någon anhållan hos k. m:t men att 
på högtidsdagen tillkännagifva, att »då det anslag, 
som alltsedan Akademiens stiftelse varit beviljadt 
för ifrågavarande fosterländska minnesgärd, med 
sistlidet år upphört, hade Akademien ej kunnat 
förfoga om minnespenningens utdelning på hög- 
tidsdagen». * Vid högtidsdagen meddelades ock, 
att Akademien ej kunnat prägla och utdela minnes- 
penningar. Saken väckte uppseende. »Svenska 
Biet» skref dagen därpå i en artikel, som här- 
rör från Beskow, att med den af Franzén för- 

* Akademiens protokoll fftr d. 11 okt. 1841. 



— 388 — 

fattade minnesteckningen öfver Wrangel förenade 
sig — hvad man knappt skulle trott — ftfven ett 
minne af »nationens män» från senaste riksdagen. 
»Denna lilla episod», säger »Biet», »vftckte stridiga 
känslor af ömsom manterhet, ömsom andra sinnes- 
rörelser samt återkallade hos en och annan minnet 
af ett litet poetiskt samtal, som blef insändt till 
denna tidning strax efter den stora indragningen 
och h varur vi reproducera följande rader: 

Representanter (till skalderna): 
Säg, h varför skulle staten då er löna? 

Skalderna: 
Vi tänkt en fläck af Sveriges jord försköna 
Med minnets blommor, diktens rosengård 
Och lagerns krans kring f&drens minnesyård. 

Representanter: 
Vår tid vet upplyst hägna nyttans skatter 
Och plottrar ej bort guld på blomrabatter . . . 

»Men denna indragning af några hundrade 
riksdaler, ämnade till en årlig minnespenning öfver 
någon utmärkt svensk man — under det man 
hade millioner besparade i skattkammaren och 
under det representanterna offrade kanske hundra- 
tusen riksdaler på tryckningen af sina egna odöd- 
liga skrifter och tal — har en annan sida, som 
väl förtjenar att betraktas.» Men äfven opposi- 
tionstidningarna fäste uppmärksamhet vid saken. 



— 389 — 

och Aftonbladet yttrade i en uppsats, däri det 
bland annat något ironiskt talades om de obliga- 
toriska vaxljusen på Akademiens bord: »Direktören 
kunde icke undgå att anmåla, att ingen minnes- 
penning i år blifvit slagen af den anledning, att 
ständerna indragit Akademiens anslag. Man kan 
visst ej undra på^ att en af de aderton sökte till- 
fälle att h&rigenom gifva luft åt en lit-en bitterhet 
mot ständerna, som icke ansett Akademien vidare 
behöflig för tiden eller i sin närvarande samman- 
sättning uppfyllande sitt ändamål.» Särdeles obe- 
fogad var här antydningen, att Svenska Akade- 
miens dåvarande »sammansättning» skulle vara 
dålig; där sutto vid denna tid bland andra Tegnér, 
Geijer, Franzén, Atterbom, Järta, Agardh, Berze- 
lius, Brinkman^ Grubbe, Wingård och Valerius. 
»Svenska Biet» blef ej Aftonbladet svaret skyldigt. 
Beskow skref där den 24 december 1841 sin 
qvicka uppsats »Aftonbladet på Parnassen». Med 
afseende å Aftonbladets skämtsamma anmärkning, 
att »det bestämda antalet vaxljus» ej saknades på 
bordet i börssalen, yttrade Beskow något spetsigt 
och med tydlig hänsyftning på Hiertas stearin- 
affär: »För en vitter granskare, som träder ur en 
stearinljusfabrik i en väl eklärerad sal, kan natur- 
ligtvis intet vara intressantare än att först räkna 
ljusen och undersöka deras beskaffenhet. Om 



o 



— 390 — 

vi hade ett råd att gifva Akademien, så vore det 
att till n&sta högtidsdag öfvergifva vaxljusen och 
göra hela beställningen af stearinljus från Lilje- 
holmens fabrik.:^ * För öfrigt sökt€ »Biet» mildra 
intrycket af det timade genom en erinring, att 
direktören utan någon bitterhet och utan att 
nämna ständerna blott meddelat, att anslaget under 
det gångna året upphört. 

Det kan, huru mycket man än i allmänhet 
måste uppskatta och beundra Beskows verksamhet. 
starkt sättas i fråga, huruvida hela denna »de- 
monstration» mot ständerna var på sin plats. Den 
politiske broschyrförfattarens missnöje med 1840 
års riksdag spelade här säkerligen in; dessutom 
var Wingård, årets direktör, utan tvifvel på grund 
af enahanda misslynthet ej obenägen for uttalandet, 
och Järta hade af liknande skäl int<et att invända. 
Det kan doqk tyckas, som hade det varit värdi- 
gare att af Akademiens enskilda medel, hvilka 
därtill lemnade tillgång, bekosta minnespenningens 
prägling samt i vanlig ordning utdela densamma. 
I alla händelser hade, om man nödvändigt ville 
fästA uppmärksamhet på den visade oginheten, 
tillfälle funnits att i någon tidning meddela, hvar- 
för Akademien själf måst bära utgiften. »Svenska 



* Hierta grundlade 1839 Liljeholmens stearinljasfalnilu 



— 391 — 

Minerva», för ögonblicket ej vÄnligt stftnid mot 
Beskow, ogillade ock för£aring88&ttet; tidningen 
yttrade den 11 januari 1842: »Visst hafva stAn- 
derna handlat småaktigt och kanske mindre vftl- 
betftnkt, då de gjorde indragningen; men de hafva 
varit nog lyckliga att se Akademien komma dem 
tiU hjftlp genom sitt i alla hänseenden förkastliga 
handlingssätt, hvilket mycket bidragit till att om- 
vända det allmänna tänkesättet, som nu är riktadt 
luot Akademien i stället for förut mot ständerna.» * 
Beskow tog denna artikel hårdt, men Järta tröstade 
honom därmed, att »efter åtta dagar fOrgätes allt 
ovett, när man ej låtsar bemärka det». Minnes- 
(lenning öfver Wrangel präglades omsider 1842. 

Ar 1841 uppsade k. m:t arrendet af post- 
tidningen, och därmed uppstod hos Beskow oro, 
huru tidningsbestyren skulle ordnas. Underhand- 
lingarna ledde därhän, att Wallmark, som förut 
skött tidningen, blef arrendator. Wallmarks dotter 
Sophie var gift med en af Beskows bröder; han 
ajälf och Beskow voro gamla vänner, men Wall- 
marks redaktörskap beredde dock Beskow många led- 
samheter. Efter 1844 hade ett nytt politiskt tid- 



* »Svenska Miuerva» var klok i sina omdOmen. Samma 
tidning hade aldrig varit benägen för åtgärden att juridiskt 
åtala den på Hiertas förlag utkomna öfversättningen af den 
bekanta Stranss-bokeu. »Biet» gillade däremot åtalet. 



— 392 — 

skifte inträdt, men Wallmark fortfor att i bladet 
förfakta en äldre tids åsikter och var alltför 
mycket road af politisk polemik. Hartmansdorff, 
som numera ej tillhörde kabinettet utan var pre- 
sident i kammarr&tten, stod i rfttt nära förhållande 
till Wallmark och skref artiklar i posttidningen; 
enahanda var förhållandet med den konservative 
Hazelius. Sj&lf uppehöll sig Wallmark sedan 1846 
vid Kungsör och skötte tidningen genom en för- 
troendeman. När nu Hartmansdorff begynte att 
i bladet predika åsikter, särskildt i handelspolitik, 
som voro alldeles motsatta regeringens, blef ställ- 
ningen outhärdlig; man gjorde Svenska Akademien 
ansvarig för tidningens liållning, Wallmark Iftt ej 
ratta sig och infann sig ej ens i hufvudstaden för 
att, som Beskow begärt, samråda med honom. För 
att ej »kompromettera Akademiens privilegium» 
måste Wallmark förståndigas att, dårest han ej 
ville gifva tidningon en annan färg, lemna sin be- 
fattning, och Beskow förbjöd den person, som i 
Wallmarks frånvaro ledde tidningen, att intaga 
dennes artiklar. »Svenska Minerva», road af skåde- 
spelet, eggade Wallmark till motstånd, men upp- 
lösningen blef den, att Wallmark 1847 lemnade 
sin plats och att regeringen med den nye redak- 
tören formligen aftalade, att den inre politiken 
icke i tidningen finge behandlas förutom i de fall. 



— 893 — 

där ministären sådant önskade och då genom dess 
egen omsorg. 

Ar 1846 förspordes de sedermera tidtals upp* 
repade önskningaraa från riksdagens revisorer att 
få sig delgifna räkenskaperna öfver Akademiens 
enskilda medel. 6e(^ow bemötte framställningen 
med hänvisning till 1827 års kungliga bref, som 
befriat Akademien från hvarje skyldighet att redo- 
visa för posttidningsinkomsterna, samt med en 
erinran därom, att de understöd, Akademien lem- 
nade vitterhetsidkare, voro af grannlaga natur och 
ej gärna borde dragas inför ofientligheten. Ett 
likartadt svar lemnade han 1859, då en dylik 
hemstöUning å nyo gjorts. 

Akademien har ända till senare tider länge 
följt detta af Beskow anvisade sätt att besvara 
dylika fordringar. Dock har saken intrftdt i annat 
läge därigenom att dels tidningsinkomsterna vuxit 
mycket utöfver hvad förhållandet var på Beskows 
tid, dels alla dessa ökade inkomster, sedan redak- 
tionskostnaderna betfijckts, offras på Akademiens 
ordboksarbete, för hvars uppehållande de i alla 
fall ej räcka till, hvadan Akademien måste af sina 
besparingar tillskjuta det felande. Akademien 
öfverlemmar numera till offentlig granskning den 
årlig» posttidningsbehållningen och det sätt, hvarpå 
den användes. Genom denna åtgärd har till- 



— 394 — 

falle lemnats vederbörande att bevittna, huru 
Akademien åt ett fosterländskt och allmtanyttigt 
företag egnar den vinst, Gustaf III ville be- 
reda henne och hennes ledamöter genom det vik- 
tiga tidningsprivilegiet. 

Den andra fråga, hvarmed Beskows ofean- 
nämnda skrifvelse af den 6 juni 1853 sysselsatte 
sig, var just ordbokssaken. Han skildrade de stora 
svårigheter, hvilka mött för Akademien som ett 
kollegialt samfund vid detta arbete, som framför 
allt krftfde enhet i behandlingen. Ledamötenia 
hade olika meningar i språkfrågor, och dessutom 
vexlade ledaraotsuppsftttningen stAndigt. De flesta 
ledamöterna voro ock bosatta i landsorten, hvadan 
ordboksfrågor måste afgöras genom en vidlyftig 
och tidsödande brefvexling. Skalder och vältalare 
utgjorde två tredjedelar af ledamotsantalet: men 
dessa vore måhända de minst lampliga fSör det 
mekaniska i ordboksgöromålen och vida mera egnade 
att skapa samt rikta språket &n att »anteckna och 
klasslågga dess tillgångar». Den återstående tredje- 
delen eller >vitterbetsframjarnes> klass kunde ej 
heller för ändamålet afgjordt påräknas; höga äm- 
beten, o£Fentliga göromål upptogo ofta deras tid. 
Emellertid hade under alla dessa så ogynnsamma 
förhållanden dock de fSOrsta ledamöterna i Akademien 
sysselsatt sig med förberedelserna for ordboken. 



— 895 — 

Stiftarens död och den snart därefter till följd af 
ett misshagligt ledamotaval och inträdestal an- 
komna befallningen till Akademien att inställa 
sina arbeten vållade dock afbrott i gOromålen, 
och när >suspensionen> upphörde, fick man, till att 
bölja med, söka stadga rättskrifningen samt utar- 
beta en språklära. Modersmålet stod för öfrigt 
under ombildning, de ädle »göter» bröto nya skattar 
ur gamla språkschakt, språkfoi*skningen beträdde 
dittills obekanta banor, och materialet för lexikalisk 
behandling låg ej ordnadt. 

Det var efter jubelfesten 1836, som Akade- 
mien å nyo upptog ordboksfrågan. Beskow hade 
redan förut sökt pejla ledamöternas meningar i 
frågan. Genomgår man hans brefvexling med 
hans vänner, så finner man snart, att meningarna 
voro delade. Järta afrådde bestämdt från före- 
taget. I sitt ofantligt karakteristiska bref skrifver 
han: »Efter den Leopoldska reformen, grundad, 
eft^r mitt omdöme, på en alldeles oriktig princip, 
nämligen det vacklande och i olika provinser 
olika brukets giltighet med undanträngande af 
etymologiens, hafva vi kommit i en fullkomlig 
anarki med vårt språks skrifning. Äfven härut- 
innan hafva vi erfarit den i allt nödvändiga följden 
af hvarje revolution, som uppofifirar det historiska 
— i språk är detta etymologi — för stundens 



— 396 — 

nytt4i och beqi^mlighet. Men hvad minst af allt 
Akademien synes mig böra våga &r att någonsm 
utgifva ett svenskt lexikon.» J&rta framhöll, att 
Akademien som korporation ej dugde for upp- 
giften. Huru skulle arbetet fördelas? Stundliga 
öfverlaggningar vore af nöden för att i bestftm- 
melserna få någon likformighet; men den ene 
ordboksarbetaren skulle vistas i Vexiö, den andre 
i Hemösand, den tredje i Upsala, den fjårde i 
Lund eller Karlstad o. s. v. 

Beskow svarade, att han erkände det befogade 
i betftnklighetema, men ansåg Akademien vara 
ovillkorligen förbunden att efterkomma sina stad- 
gar, som ålSgga henne att utgifva en ordbok. 

Geijer föreslog att låta Strinnholm ensam ut- 
arbeta hela ordboken. 

Emellertid fördelades bokst&fverna, som förut, 
på ledamöterna, * och Beskow var för sin del 
outtröttlig i uppsamlandet af språkprof. De voru 
smakfullt valda, men vana vid arbetet saknades, oili 
förekoiQStstallena voro blott undantagsvis noga an- 
gifna. Rydqvist förklarade, att han visst ej ville 
undandraga sig att utarbeta en bokstaf, men till- 
ktouagaf, att han i fråga om hela detta arbetssätts 
lämplighet »bekände sig till dissenters». 

• »Bokstafren dödar», skref Tegnér, då han fick på än 
lott att utarbeta H. 



— 397 — 

I ett afseende var 1836 års beslut att åter- 
upptaga arbetet af ofantlig betydelse; det innebar 
en planförftndring, såsom Beskow ock betonar i 
sin anförda skrifvelsé af 1853. Man bröt för 
alltid med tanken att, »med Franska Akademien 
till förebild, inskränka sig till förklaringen af det 
allmänna språkbruket med själfgjorda exempel»; 
man ansåg bättre och mer vetenskapligt att, »på 
sätt som La Crusca, Spanska Akademien, Johnson, 
Richardson m. fl. antagit, hemta ordboken så till 
sägande ur klassiska författare, hvilkas stöd åbe- 
ropas genom ur deras skrifter anförda språkprof 
till upplysande af ordens rätta bruk». Men för 
att göra detta måste man »genomgå alla god- 
kända författare, i bunden och obunden stil, för 
den tidrymd, under hvilken det nuvarande moders- 
målet utbildats, eller, enligt den af Ihre och flera 
andra språkforskare antagna åsikt, från konung 
Gustaf i:s tid och den af honom utförda reforma- 
tionen intill våra dagar, för att anteckna dels 
äldre, ur det nuvarande språkbruket försvunna ord, 
som förtjena återupplifvas, dels lämpliga och, 
så vidt möjligt, fullständiga språkprof af de nu 
gångbara ordens rätta bruk, dels de upplysningar 
till språkets historia, som på denna väg kunna 
inhemtas». Dylikt insamlande och antecknande 
fordrade naturligen ofantlig tid. Och det vore 



— 898 — 

svårt att med dylikt uppdrag betunga de leda- 
möter, som egtiade sig åt Akademiens forn&msta 
uppdrag, skaldekonaten och vältaligheten. Man 
kunde ej fordra, att Tegnér och Franzén skulk 
»nedlfigga lyran» för att registrera språkprof. Man 
måste ovillkorligen anskaffa främmande biträden, 
som finge arbeta under tillsyn af några språkmftn 
inom Akademien. Men dessa biträden finge fur 
visso icke vara några vanliga afskrifvare. >Dai 
mängd enskildheter vid hvarje ords uppställning 
och redaktion, som måste iakttagas, och den ytter- 
liga omsorg, som hvarje del kräfver vid behand- 
lingen af ett verk, där oupphörliga hänvisningar 
förekomma och där den minsta uraktlåtenhet med- 
för oreda och förvirring, påkalla hos den, som ut- 
skrifver det hela till slutredaktion, en allmännare 
bildning i förening med lexikografisk takt^» Hek 
denna promemoria * utmynnar i behofligheten af 
ett statsanslag å den måttliga summan af 3000 
rdr b:ko. Hvad skulle Beskow sagt, om han 
kunnat veta, att ordboksarbetet för närvarande 
kostar Akademien mellan 40,000 och 50,000 kronor 
om året? 

1855 fick Hagberg i uppdrag att åtaga sig 
utarbetandet af ordboken; Akademien utverkade 

* Den finnes ock utgifven i ett för Akademiens ledamöter 
afaedt aftryck. 



— 399 — 

Ht honom hos k. ni:t tjenstledighet frän göro* 
målen som professor vid Lunds universitet. Ryd- 
qvist hade undanbedt sig förtroendet och lefde 
itied Hagberg, såsom den senare yttrade, »i be- 
väpnad neutralitet». Hagberg afslutade den af A ka* 
demien utgifna bokstafven A ; innan den hann ut.* 
komma i tryck, hade emellertid både han och 
Beskow gått ur tiden. 

Friherre von Beii^ow har i några afdelningar 
af sitt tal i K. Vetenskapsakademien öfver »For- 
flutna tiders svenska ordboksfOretag» uttalat sig om 
Svenska Akademiens ordboksarbete allt från Gustaf 
III:s tid intill år 1856, då nftmnda tal hölls. Hans 
meddelanden lemna en god inblick i st&llningen. 
liosenstein och Schröderheim hade hyst stora be- 
t&nkligbeter mot konungens beslut att öfverlemna 
uppdraget af en ordboks utarbetande åt ett 
samfund, hvars ledamöter voro spridda i olika 
delar af landet och hvars egentliga bestämmelse 
var att utgöra en domstol för t&flingar i vitter- 
heten samt att frftmja svensk diktning och väl- 
talighet. Men konungen ansåg, att Svenska Aka- 
demien, liksom den franska, borde åstadkomma en 
ordbok, och själf var han mycket road af att del- 
taga i Akademiens öfverl&ggningar om ordboks- 
saker. Ej blott den gamle Gyllenborg och den 
sjuke Kellgren måste böja sig under ordboksoket; 



— 400 — 

Hermanson och SchrOderheim nödgades taga del 
i bördan. Mest nitisk Tar Murberg. Franska 
Akademiens ordbok g&Ude som mönster; nletta 
samfund hade sjtift som mål uppgifvit inskränk- 
ningen till det vanliga språket, sådant det begag- 
nas i det hyfsade sållskapslifsret samt af vältalare 
och skalder, hvarjftmte ordboken skulle upplysa 
om le hel usage^. Män af högre sällskapsbildning 
ansågo sig då, jämte skalder och vältalare, som 
själfskrifna språkdomare. Man kunde ej forutee 
de förändringar, som skulle inträda, då den nyare 
språkvetenskapen mognat och de jämförande språk- 
studierna hunnit utvecklas. Den äldre foreställ- 
ningen om språkkunskap — och denna föreställ- 
ning omfattades af Gustaf III — var ännu, att 
denna var fullkomlig, då man därigenom kunde 
inhemta litteraturen samt klassiskt skrifva och tala 
språket; man hade ej och kunde ej hafva aning 
om en ej allenast kritisk utan naturhistorisk språk- 
forskning. Redan Voltaire ansåg Franska Akade- 
miens ordbok alldeles forfelad, därför att den ej 
var historisk, och nämnda akademi har, som be- 
kant, begynt utgifvande af en efter stor mått- 
stock anlagd, historisk ordbok. Många hinder 
finnas . ännu, sade Beskow, i Sverige för ett ord- 
boksföretag; om Scaliger redan på sin tid kunde 
säga, att endast den, som begått något, hvilket 



— 4I>1 — 

med vanliga straff ej kunde försonas, borde dömas 
till ordboksgaléren, så vore villkoren i våra dagar 
>fÖga forbftttrade». 

I sitt samma år uppsatta underdåniga ut- 
låtAude rtoande ordboksarbetets fortgång erinrade 
Beskow dftrom, att då man af Svenska Akademien 
fordrat samma verksamhet i ordboksvAg, som den 
iranska utvecklat, man alldeles fbrbisett olikheten 
i tillgångar. Ensamt i jettonw hade Franska 
Akademien en årsinkomst af 60,000 francs, bvilket, 
då ofta endast halfva antalet ledamöter voro till- 
stadeS) fbr dessa motsvarade en pension af omkring 
d^OOO francs. Franska Akademien hade en ord- 
bokskommitté, som var aflönad med 12,000 francs, 
och inalles uppbar denna akademi af staten n&ra 
96,000 francs, oberftknadt sftrskilda prisdonationer. 
Beskow fhste för öfrigt i sitt utlåtande å nyo upp- 
loftrksamhet därå, att en stiftelse fiSr belöning och 
uppmuntran af vittra förtjenster i grunden föga 
egnade sig att vara en »ordboksanstalt». 

Men om ftn Beskow insåg alla svårigheterna, 
så fortfor han i alla fall lika plikttroget och oför- 
trutet med språkprofssamlandet och ville alltjftmt 
utlotta bokstafver till utarbetning af ledamöterna •* 
Men till sist stod han så godt som ensam, 

* Dä Garlaon gjort sitl inträde, fick han bokstafven Sy 
och Beskow erinrade i ett litet tal därom, att inom den bok- 

39. Åahd, ffanäl. fr. 1886. 12. 96 



— 402 — 

och Rydqvist förest&Udc hononiy att han cndasi 
tröttade ut sig. 

Samme Rydqvist har i sin uppsats »Svensb 
Akademiens ordbok, biatoriskt och kritiskt be- 
traktad» talat om det nämnda »utlottningssystemet' ; 
han fann det orimligt och betonade, att man ej 
kunde vänta något i ordboksvftg af personer, som 
hade viktiga lefnadauppgifter af helt annan art. 
Arbetssättet måste nOdvåndigt leda till oeJlkerhet 
och förvirring, sftrskildt då språkets genomgående 
lagar ej Ännu blifvit tilhilckligt undersökta. Beskow 
tog, som Rydqvist sftger, saken föm&mligast fiin 
den vittra sidan; emellertid var det, ftfven i haus 
tanke, en afgjord för^enst, att man fråi^t 
Franska Akademiens ordbok som mönster, ej 
nöjde sig med ordförklaring och sj&lfgjorda exem- 
pel, utan ville i allt följa »en ordnings som angif- 
ver det historiska förloppet>. På s&tt och vis be- 
undrade Rydqvist Beskows ihärdighet och haiis 
oinskränkta vördnad för stadgamas befallning att 
utarbeta en ordbok. »Trodde också ingen mer ]» 
en lyckosam utgång af det åt^^rtagna arbetet^ fanns 
dock en, som därom var länge så lifligt öfver- 



stafsföljden fanns ordet Seger^ som vore bekant och kårtftr 
Carlarnes historieskrifvare; Carlson svarade leende, att dir 
äfven fianns ordet Slut; når sknlle ordboksarbetet biima så 
långtid 



— 403 — 

tygad, att han var otiUgftnglig för alla uttryckta 
önskningar om planens förminskning i sina mått; 
när man dröjt så Iftnge, hette det, måste allt göras 
i den största skala.^ Det må lemnas d&rhftn, 
huruvida Beskows skäl till den stora skalan verk- 
ligen endast låg i det långa dröjsmålet. Den 
Grimmska ordboken stod för hans tanke, och han 
insåg med sin skarpsynthet, att hvarje svensk 
ordbok, som stftllde sin uppgift alltför lågt nndur 
dennas mått, svårligen skulle kunna blifva tids- 
enlig eller fylla de anspråk, som nu med rätta 
börjat ställas på dylika arbeten. 

Af Rydqvists framställning bekräftas, att 
Beskow alltmer stod ensam. Utdelningen af bok- 
stäfver bland ledamötarna pågick visserligen och 
förnyades vid hvarje nytt inträde i Akademien 
men medförde ingen verklig påföljd. 

Den svenska språkforskningen måst« komma 
till sin nuvarande utveckling, innan ett ordboks- 
företag med någon framgång kunde sättas i gång. 
Det ligger onekligen något tragiskt men tillika 
något aktningsbjudande i Beskows kamp med det 
omöjliga. Han släppte aldrig hoppet. Man kan 
ej utan verklig rörelse läsa hvad han säger i ett 
bref, skrifvet i början af hans dödsår 1868. Ord- 
boksarbetet skulle, menar han, nu bedrifvas med 
större fart än någonsin, och han hoppades 



— 404 — 

nu, att Rydqvist skulle kunna formas till med- 
verkan. 

Så nitälskade han oaflåtligt for Svenska Aka- 
demien och dess arbeten. 



Ät denna akademi hade han en gång egnat 
eu anonymt utgifven skrift. Den kallades »Svenska 
Akademien, litterårhistorisk betraktelse» och utkom 
i Upsala år 1839. Det var den tiden, då Akademieo 
sagts vara en »hofinstitution» utan betydelse samt 
bestå af »drOnare». Den hade kallats en tom »deko- 
ration», det hade sagts, att dess platser »vanligen följa 
med blå bandet» och att »hda inrättningen vore 
stationär». Beskow uttryckte sin fOrundran därOf^er, 
att man ej insåge det fosterländska i Akade- 
miens bestftmmelse och verksamhet. Vore Franzéns 
minnesteckningar ej af betydelse? Hade Franzéttö 
»Sång öfver Greutz» och Tegnérs »Svea», dem Aka- 
demien belönat, varit utan inflytande på svensk 
bildning och nationalkftnsk? Eller ligger ej sna- 
rare den nyare vitterhetens morgonrodnad i deo 
fOrra och fosterlandskärlekens soluppgång i den 
senare? Akademien har kallats »servil». Var det 
då verkligen servilt, att, såsom hon gjorde pa 
1790-talet, helbre ån att inv&lja den måktigaate 
mannen i riket, inkalla en forfattare med frisiimade 



— 406 — 

åsikter och därmed uta&tta sig for h&mnd? Vis- 
serligen hade det hftndt, att någon gång >blå 
bandet och en grefvetitel» tyckts leda till Akade* 
miens bord, men orftttyist vore antagandet, att 
Höpken, Hermarison, C. F. Scheffer, Fersen, Oxen- 
stierna och Gyllenborg behoft bOrdens eller tit* 
lamas intrftdeskort i ett samfund for vältalighet 
och skaldekonst Och huru vore tillståndet for 
närvarande? Toge man nu statskalendern i handen 
och jämforde den nuvarande forteckningen å Aka* 
demiens ledamöter med den for tio eller femton 
år tillbaka, så skulle man finna den så mycket 
omtalade glansen från »samhällets höjder»* väsent- 
ligt minskad, då man såge de >blå banden» Grylden- 
stolpe, Oxenstierna, Ramel, Adlerbeth, Carl v. 
Rosenstein, Fleming, Wetterstedt, Lagerbielke, 
Skj<ddebrand och Wirsén ersatta af till det mesta 
— ait venia verbo — svartrockar, sådana som 
Wallin, Tegnér, Geijer, Järta, Berzelius, Agardh, 
Strinnholm, Wingård, Ling och Beskow. Erinrade 
man sig Gustaf IIIss ord vid instiftelsen, att Aka- 
demien äfven egde med sig inforlifva män, hvilka 
>i rikets högsta värf eller i allmänna samman* 
lef nåden stadgat sin smak), så kunde svårligen 
bestridas, att af de nämnda »blå>, oaktadt hvad 
om deras akademiska behörighet blifvit både på 
skämt och allvar yttradt, åtminstone två tredje- 



— 406 — 

delar försvarat sina platser. Och det skulle l&nda 
deras tids bildning till heder, att det högsta Sm- 
betsmannaståndet i landet lemnat så många icke 
ofOrtjenta bidrag af ledam&ter åt ett samfund för 
vitter bildning, för sång och vältalighet. Akade- 
mien kunde för tillfUlet ej visa mer än ett ends 
blått band, nämligen Wallins, >och detta vore så 
knappt tillskuret^ att det blott bars om hal8en>. 
Börd och titlar tycktes således ej vid den navarande 
sammansättningen haft lycka med sig. Hvad vore 
att såga om påståendet, att Akademien &r lensidig 
och stationfir»? Om man betraktade listan af 
pristagare, skulle man finna namnen Lehnbefg, 
Tingstadius, Franzén, Tegnér, Wallin, Höijer, 
Chorseus, Geijer, Dahlgren, Silverstolpe, Blom, 
Stenhammar, Valmus, Grubbe, Agardh, Rune- 
berg, Strinnholm, Ling, Stagnelius, Stjemstolpe, 
Remmer, Tranér, Nicander, Odmann, Högberg, 
Fryxell, Grafström, Euphroeyne, Fredrika Bremer. 
Lsestadius, Rydqvist, Bottiger, Ingelman ra. fl. 
Utvisade dylika namn någon ensidig smak hos den 
vittra inrättningen? Med »pristagare» menades 
här de, som mottagit pris, antingen de sökt dem 
eller icke; i senare fallet borde det räknas Aka- 
demien till heder att själf hafva uppsökt värdiga 
föremål. De offentliga hyllningar, som hemburit^ 
åt minnet af t. ex. Stiemhielm, Ehrensvärd, Lidner, 



— 407 — 

vore ej heller af natur att röja nftgon ensidig och 
stationär smak. Akademien hade af egna medel 
sökt bereda yngre författare, såsom Rydqvist, 
Nicander, Bottiger, tillftllle att vidga sin bildning 
genom resor i frftmmande hinder. Allt dett« till-* 
saramanlagdt vittnade, att detta samfund vore något 
hett annat ftn en »hofdekoration, som ingenting 
utrfttt«t». Detta förklenande uttryck hade fållts år 
1 836. Jämförde man emellertid hvad under jufst 
det. året på det vittra området utgifvits af Akade- 
miens ledamöter och af andra, så visade det ^ig, 
att^ medan af utanfKr Akademien stående personer 
utgifvits: Svenskarne i Neapel af K. Kullberg; 
Dikter af Lilja, Egeria (2 häften). Dikter af Carlsson, 
Lenströms Estetik samt »Sigurd och Brynhilda», 
Stjerngranats Vitterhetsförsök, Mcllins »Ffidemes- 
landeto historia för fruntimmer», Palmblads Läro- 
bok i historien, Dahlgrens Sångkalender, samt i 
öfrigt några f& romaner och noveller, så hade 
biand författare inom Akademien Tegnér offent- 
liggjort sin »Sång vid Svenska Akademiens femtio- 
årsfest», Franzén femte bandet af sina skaldestycken 
och minnesteckningen öfver Nils Brahe, Geijer 
tredje delen af »Svenska folkets historia», Ling 
»Tirfing», Beskow »Hildegard» och »Torkel Knuts- 
son», Wallin talet vid Svenska Akademiens jubel- 
fest, Strinnhohn andra delen af »Svenska folkets 



— 408 — 

historia». Det kunde sannerligen sättas i fråga, 
buruyida icke de så kallade »drOname> lemnat 
vitterheten en rikare skOrd an alla riketa öfriga 
vitt^rhetsidkare tillsammantagna. Man skulk 
kunna på allvar fråga, om icke en sådan skrift 
som Geijers teckning af Gustaf II Adc^f och Kri* 
Stina eller en sådan som Tegnérs sång vid jubel- 
festen uppvägde större delen af hvad icke-drö- 
narne mAktat åstadkomma. 

I denna lilla skrift kampade Beskow, som 
man ser, verkligen pro ans et focis^ och pennan 
lydde ett l\]Srta, som klappade lifiigt för konung 
Gustafs samfund. 



Gn så vidstråckt litterär verksamhet mna Bes- 
kows fOrutaätter obundenhet af statsambefeD; den 
senare åter hade ej varit möjlig utan enskild fbr* 
mogenhet. Beskow var i detta afseende af lyckan 
gynnad. Hans fader * efterlämnade vid sin 
död en rikedom, uppgående till mellan 2 och 3 
millioner; han hade i slutet af 1700*talet inköpt 
huset n:r 18 Skeppebron , af hvilken lagenhet enkan 
öfvertog hälften och sonen Bernhard andra hälften. 



* Ehuru en öm son äfven mot fadern, var Beskow dock 
an mer fllst vid modern. Fadern, stor atfftrsman, förstod sig 
ej r&tt på BoneuB alla estetiska intressen. 



— 409 — 

Efter moderns dod 1843 inlOote Bernhard vid 
arfskiftet fr&n bröderna kenaes andel. För Ofrigt 
hade fadern inköpt flera egendomar. En af dessa 
var örby i Brftnnkyrka sooken, som blef hans 
makas enkesllte ooh efter henne tillföll hennes son 
FritsB. Andra Toro TuUinge, som han dock s&lde 
till Staffel och som namera eges af bokforlåggaren 
Beijer, vidare de stora Ljosna-verken Söder*Ljusne, 
Maråker, Sunnto, GnUgrafva — d&r Bernhard 
von Beskows Äldste broder bergarådet Axel Bedcow 
i många år bodde som disponent ^— samt 
Kjimfts, som sedermera såldes. Före sin död hade 
^Mlern afven tillbandlat sig stora delar i Söder** 
fors' bruk. 

En sådan stftUning som Beskows medfihrde 
fullkomligt oberoende; han kunde rikta sitt biblio* 
tek med dyrbara verk, inköpa konstsaker oeh 
företaga resor. Ull hans lycka hörde, att fem<^ 
ton gånger hafra fått besöka Rom. Men sMll* 
ningen förledde honom ej till ftfventyrligheter; han 
var mycket bet&nksam och klok samt stor vån af 
ordning. Denna ordning visade sig ock i hans 
satt att indela tiden. Allt gick som ett urverk. 
Sedan han på morgonen intagit kaffe tillsammans 
med sin hustru, begaf han sig omedelbart upp 
till sin enskilda våning, d&r brasa om vintern då 
var tand. Han arbetade sedan hda förmiddagen 



— 410 — 

men brakade fOre middagen göra en vandring 
antingen på Norrbro eller i vestra alléen å Cari 
Xllhs torg. På eftermiddagarna fortsattes sta- 
dierna, om sftllskapslifvet så tillät, och det fir 
ganska visst, att Beskow följde regeln nulla die» 
sine linea^ fiftrom dock mera inom kort och i 
annat sammanhang! 

På eftersommaren, sedan vanligen en atlftndsk 
brunnsresa fSretagits, gftstade Beskow gftma med 
sin frii VendelsO, dftr hans broder expeditionssekre- 
teraren Henrik Beskow och dennes maka Pauline, 
född Moll, bodde. Vendelsö, belftget vid Drefvi- 
kens strand i Osterhanninge, hade en stor gård, 
skuggad af gamla lindar och bokar, samt en 
vacker park. Expeditienssekretaren och hans fru 
voro gilstfria, höllo ett godt bord och gladde sig 
mycket, nar de fingo mottaga >Bernhard och Malin>. 
Bernhard hade d&r sitt sftrskilda skrifrum, som 
vette åt trädgården med utsikt åt Drefriken. Lifiret 
på landet var lika regelbundet som lifvet i staden, 
men med något större frihet. VendelsOs invånare 
skötte sig efter godtfinnande ftnda till kort fore 
middagstid, då »promenad» företogs i stora alléen: 
på slaget tre intogs middagen ; klockan ^ 2 7 på 
aftonen vandrade man till Oudö arrendegård och 
hem tillbaka, klockan ^2 8 spelades ett parti 
whist med damerna, klockan 9 var tebordet 



— 411 — 

dnkadt, och dftrefter musicerade man ända till 
sftngdags. Bernhard von Beskow, hvilken var myc* 
ket musikalisk* och, som ofvan nftmnts, hade vacker 
sångröst^ sjöng då garna till pianot &n nr operor, 
såsom sRrskildt »Slottet Montenero», an romanser 
af olika slag. Så fbrgingo dessa sensommardagar 
på det fiigra Vendelsö, om hvilket han i en dikt 
till värdfolket sjungit: 

£n mer kristallblå insjö har ej norden 
Än den, som fattas in af Drefvlks strand. 
Ett stycke bimmel faliit ned p& jonöie^, 
Och vägen slingrar fram bland skördeland 
Som kring en blomsterqvast ett vattradt band. 

Ett landtligt tjäll står under lummig lind 
Och ser i böljan ned, som under seglar, 
Lik hvitklAdd brud, som sig, i källan speglar. 
Där möta dig, hvad i din barndom förr 
Du läst i sagan om den gyllne tiden, 
Husgudar tvenne: vänskapen och friden, 
Som alltid lemna Öppen gästfri dOrr. 

Men det var ej blott Vendelsö, som gästades; 
stundom besöktes ock Nyckel viken, som sedan 1886 
egdes af en annan bland Beskows bröder, gross- 
handlaren Gustaf Beskow, och dar ungeför samma 
patriarkaliska lif léfdes som vid Drefvikens strftn- 

* Beskow komponerade musik. Mycket kända och 
sjungna voro hans kompositioner till Atterboms »Näktergalens 
klagan> och till A. A. Grafströms »Välkommen och farvftl». 



— 412 — 

der*; ftfven där idkades musik och sång. Bemhsrd 
von Beskow ackompagnerade sig med stor aftkerhel 
och behag; medan han sjöng, hade han vanan att 
se mot taket. Sjftlfiilla sånger omväxlade med 
skalkaktiga, hvilka senare utfördes med ypperlig 
mimik. Gilrna sjöng han orden ur Bottigers na- 
tionaldivertissement: »D&r strömkarlen spelar for 
skog och elfvar blå», garna några gammalfranska 
visor. 

Men efter hvaije utflykt längtade han snart 
å nyo till studerkammaren och de kära böckerna. 

Runeberg skref en gång till Beskow: »Vore 
icke hvarje känsla af afund så främmande for min 
natur, som den verkligen är, sä skulle jag vara 
frestad att afundas dig den trägna och outtröttliga 
flit, på hvilken icke ens åren lyckats få någon 
bukt. Nu gör jag mig blott ofta den frågan: 
huru hinner han med allt?» Denna flit var ock 
verkligen beundransvärd. »Han kunde», berättar 
Rydqvist, »när som helst fatta pennan och fora 
denna med lif och lust, om det ock var nyss efter 
intagen middagsmåltid, hvilken på intet vis hin* 



* För dessa apptysningar om slftkt- odi arfrf5rbållandaia 
samt om landtlifvet vid VendelsO har minnestecknsrea att tadsa 
eu af fiernhand ?on Beskows bronOner, som beaftget stållt 
tiU förfogande sina anteckaingar, hvilka viUaa om stor pietet 
och htogifvenhet för den berömde fsrbrodems auaae. 



— 418 — 

drade honom att timtals författa och skrifva med 
samma Ifttthet som andra på morgontimmarna 
efter en vederqvickande 80mn!> För honom var 
arbetet en njutning men drefs stundom med en 
rastlöshet, som kunde haft sina vådor, i fall ej 
helsan varit af naturen god« Ett exempel må an- 
föras. Från augusti 1858 till juni 1859 satt Beskow 
så godt som oaflåtligt vid skrifbordet, syssel- 
satt med omarbetning af sin minnesteckning öfver 
Svedenborg, med artiklar om ordboksföretag i åldre 
tider, med utgifvandét af Lings skrifter och med 
enskilda angelägenheter. 

Han arbetade med otrolig Ifttthet och öfver- 
gick utan olägenhet från det ena arbetsföremålet 
till det andra. Under allt detta fortgick en oer- 
hörd brefskrifning. Skrifvelser, som kräfde svar, 
ingiiigo till honom från en mängd hålL En dag 
hade han nitton bref att besvara, och han klagade, 
att han ej var så öfvad i brefvexliug som Brink- 
man. »Jag stryker med på allt detta brrfskrifveri», 
säger han; men någon möda skönjes ej i hans 
epistolära meddelanden, som voro utförliga, ofta 
innehöUo långa redogörelser för vittra angelägen- 
heter samt merendels hade litet salt af det attiska 
slaget. 

En förströelse efter arbetet voro de utländska 
resorna; de voro för den arbetsamme mannen 



— 414 — 

rent af nödväi^idiga, ooh utan dem hade han svår- 
ligen kunnat hålla ut. De kunde ej ers&ttas genom 
gS4itbe8ök vid Vendelaö, ty han gjorde sig dftr ej 
fullkomligt ledig från arbetet med minnestecknin- 
garna. Vanligen sträcktes färden på försommaren 
till EmSy dår en brunns- och badkur genomgicks 
och dftr han, fsljande Goethes r^el 

Bdm Baden sei die erste Pflicht 

Dass man sicb nioht den Kopf zeybricht, 

sökte lägga böcker och papper å sido. Dftr sam- 
mantrftffade han 1855 med Jenny Lind, hvars 
personlighet han högt värderade och hvilkeu han dftr 
hörde sjunga offentligt vid en till forman för 
Clara Schumann gifven konsert. 

Redan så fort Beskow kom om bord pa äng- 
haten, som skulle föra honom till utlandet, kände 
han sig upplifvad; han visste, att han nu gick nya 
friska intryck till mötes. Pröfvande var dock 
ibland själfva öfverresan, emedan Beskow, som 
ej tålde sjögång, måste, när vädret var blåsigt, 
lägga sig i sin hytt. Med sftrskild oro betraktade 
han alltid grosshandlar Lamms närvaro på åug* 
båten, enär sådant alltid af alla resande ansågs soui 
förebud till storm. En gång sade Beskow åt 
kapten Nylén, som förde fartyget, att, om han 
en Qftrdedels timme förut haft kännedom om Lamms 
afsikt att resa med, han hade uteblifvit. Nylén 



— 4U — 

förklarade dock, att Lamm ej vore den värste storm- 
bådaren atan däri vida öfvertr&ffades af dompro* 
sten — sedermera biskopen — Thcmiander, hvars 
s&llskap alltid vore oundvikligt för^iadt med ovilder, 
samt dftrnäst af grefve Axel Bielke ooh baron 
Axel Noleken. Många &iigbåt«bef&lbafvare kunde» 
enligt Nyléns påstående bekräfta detta; för ftfiigt 
ansåg Nylén Beskow i allmänbet . vara en »god- 
vftdersfågd>. 

Resorna gingo ofta vida längre to till £ms. 
Gärna uppsöktes Berlin, där Beskow bland annat, 
år 1843, blef kallad till middag å Ssas Souci hos 
konungen, som, då ban hörde, att Beskow var af 
preussisk härkomst, sade sig kunna »reklamera 
honom». I Rom, där han blef medlem af »arka^ 
diernas» akademi, försummade han aldrig att någon 
gäng under visteken uppvakta den helige fadern» 
I allmänhet roade det honom obeskrifligt att be* 
reda sig företräde hos berömde män. Si besökte 
han, rustad med hdsningar från grefve Carl 
Löwenhielm, 1851 den gamle Metternich på Johan- 
nisberg; han fann d&a af honom alltid mycket 
beundrade statsmannen spänstig till kropp och 
själ roeo befarande segrar för radikalism och kom* 
munism. I Verona uppvaktade han Radetätky, som, 
fast åttiofemårigy hvarje morgon gjorde ett par 
timmars ridt och som förklarade, att Europa ännu 



— 41» — 

kunde rflddas» om blott FVankrike blefve envllldigt 
styrdt. Den gamle fältherren sade, att, om hsn Tid 
Novara Tant tjugu tusen man starkare, han skuUe 
gått ftnda till Turin; fbr oMgt tyckes det, som om 
Radetzky ej rfttt uppfattat Beskows stftllning utan 
trott honom Tara en gammal militär; han kallade 
honom under samtalet jånit: »Alter Kamcrad». 

Naturligen odlades fr&mst de Tittra bekant- 
skaperna, och i Tyskland framför allt Tiecks, ftnds 
tills denne &r 1858 afled. I Paris appsOkte 
Beskow Lamarttne, de Vigny, Béranger, Villemain 
och Montalembert. Han fann Laraartine &r 1856 
bruten, försänkt i brödbekymmer och hels* slu- 
tande sig i ensamhet.. »Det &r tragiskt», siger 
Beskow^ »att se en i så många hänseenden utmärkt 
man brottas med ett sjätflFbrrMladt, olyckligt, öfrer- 
mäktigt öde, för hTilket han sannolikt skall duka 
under.» De Vigny behagade Beskow genom ett 
okonstladt, mildt och älskvärdt Täsende, som tyck* 
tes honom erinra om Ingemanns. 

Icke alltid kunde dock Beskow under dessa 
resor motstå behofret att arbeta och författa. Sa 
skref han under em badTistelse i Dieppe år 1857 
på tre Teckors tid sin bekanta uppsats »Om själens 
helsa», angående hvilken annanstsdes i denna min- 
nesteckning är taladt« Samma år kom Thiers till 
Dieppe. Beskow uppsökte honom i hans botdl 



— 417 — 

och gjorde med honom vandringar utmed stranden. 
Innerst, sympatiserade han ej med honom, men 
nj<>t af hans qvickhet och eld. »Man tröttnar aldrig», 
sllger Beskow, »att höra den lille nötknäpparn, och 
man förvånas öfver hans oupphörligt strömmande 
talgäfva; rösten är dock pipig och hes, liksom i 
ett slags målbrott. Till det yttre påminner han 
om Brinkman men är numera mycket fetare.» 
Thiers sade sig som nöjeslftsning mest älska Gil 
Bias och Don Quixote. Bland århundradets alla 
skalder satte han Lamartine högst, förklarade ho- 
nom större ftn Byron, men tillade att Lamartine 
ej förstod sig mera på politiken än han — Thiers — 
på musik. För öfrigt voro hans omdömen skarpa. 
Han ansåg Victor Hugo vara en charlatan utan 
snille, sade, att Cousin tappat bort sin filosofi 
i romanskrifning om vittra fruntimmer, och be- 
dyrade att Yillemains memoirer voro mycket lätt 
gods. Thiers^ oblida yttranden om Carl Johan 
sårade sfirskildt Beskow. En motsats till dessa 
yttranden bildade Yillemains ord, när Beskow samma 
år besökte denne författare i Paris. Enligt Ville- 
mam — bvars mening delades af Barante, Cousin 
och Montalembert — kunde Carl Johan, sedan 
han mottagit den svenska tronföljden, ej handla 
annorlunda, ftn han gjorde, så vida han icke ville 
svika sin ed som svensk kronprins och anse sig 

Sv. Akad, Uandl fr, 1886. 12. 27 



— 418 — 

såsom fransk vasall, ehvad hans nya filderneslaiid 
skulle dftrpå gå under eller icke. Det var ej hans 
fel, att Napoleon hade fatigué la fariune. Hvad 
Thiers' försök att frånkänna Carl Johan all mili- 
Urisk och politisk duglighet angick, anmftrkte 
ViUemain, att Carl Johan visat lika mycket snille 
på slagfältet och i kabinettet, som hr Thiers i tribu- 
nen och vid skrifbordet. Villemain roade fbr öfrigt 
Beskow genom små elaka omdömen om sina äm- 
betsbröder i Franska Akademien, sftrskildt de 
Vigny. 

Ännu under den framskridna ålderns år fort- 
satte Beskow dessa utflykter till främmande orter. 
Vistelsen i Ems år 1865 var den nionde i ord- 
ningen. 

Men äfven andra förströelser ftn de utländska 
resorna tjenade till vederqvickelse efter det trftgna 
arbetet. Beskow hade nämligen tid öfrig &fv»i 
för sallskapslifvet i Stockholms högre kretsar och 
hörde där till de eftersökta. Hans af skftmt kryd- 
dade, underhållande samtalsgåfva, han» lika v&r- 
diga som förbindliga umgängessätt, hans världs- 
erfarenhet och beläsenhet, hans goda lynne, fina 
artighet och stora vänlighet gjorde honom alle- 
städes gärna sedd. I umgänget spelade ock hans 
qvickhet fram, en egenskap, hvilken, såsom han 
själf i teckningen af Stjernstolpe säger, tillhör 



— 419 — 

sftUskapslifvet och forljufvar detsamma lika mycket 
aom den qvinnliga skönheten: »En qvick eremit och 
en skönhet i kloster äro alltid något stridande 
mot naturens mening.» Förutom salongslifvet hade 
Beskow till muntrande omvexling tid efter annan 
sammankomsterna i den så kallade »kommittén», 
där han, såsom ofvan nämnts, var »kejsare», »stor- 
hertig» och »ordförande». D&r sftUskapade han 
med Manderström, som var kommitténs »dekla- 
matör och intrigör», med dess »generalguvernör» 
Skogman, med »generalftlttygmästarn» G, v. Rosen 
— äfven »Långström» kallad — , med »allmänna 
rösten» Celsing, med den fromsinte Carl Wrede, som 
kallades »vreden eller helvetesbranden», med advo- 
katfiskal Rydqvist, som var kommitténs »justitie- 
minister», med myntdirektör Almroth, som i kom- 
mittén kallades »massan». Där fanns en god 
sångtrio, bestående af Rydqvist, Beskow och kom- 
merserådet Borelius. * Andra flitiga ledamöter 
voro presidenten Munthe, expeditionssekreteraren 
Netzel och danske ministern Plessen. Dessa 
kommittéqvällar firades med skämt och uppsluppen 
glädtighet. Många glada minnen från dessa sam- 
qväm finnas bevarade i bref, som vexlats mellan 



* Borelius ?ar kommitténs ifinansminister», Munthe 
kallades där »riksrådet» och Netzel »talmannen»; en kär leda- 
mot var ock Fr. Järta, lom kallades »Getingen». 



— 420 — 

MNrdfOraiiden», »general^venOren» * och »deklama- 
tAren». Det var sftkevlig^ra i denna krets, som 
MaaderslrOm föredrog sitt vanliga, till Bedcows 
åra författade sk&mtqvftde >S:t Bernhardfl l€gend>, 
som böljar »Sankt Betnhard var en stor matador» 
och dftr det bland annat beter: 

Sankt Bernhard var en man med talang, 

Och ensam skref han som en falang, 

Han gaf it hyarje &mne sitt érag 

Och sitt Miag. 

Om fädrens ära han ^öng som en man 

Och själf för sitt land en ftra var han, 

Men nftr till kritikens gissel' han tog, 

Han duktigt slag» 

Han smällde till, så skinnet det sved 

Ihland rabulistemas glesnande led, 

Och qvidihetor blixtrade, vettet shig an, 

Och skoniagslOat Ijimgade han. 

Det betooas, att S:t Bernhard »var i allt sitt 
lif konservativ»; det skftmtas med hans utlofvade 
ordbok: 

Ett lexikon oss lofvade han, 

Och därpå länge TflntaAB maai 

Men hvar och en vet, har det gick till slut: 

Det kom ej ut. 



* När Skogmaa ailidit, skref MandersMm f^n Paris 
Ull Beskow: »Evem kan fylla hans plats på ämbetamiaaMi, 
Tid bordet, i de lärda samfondea, i de giada samqvimea?» 



— 421 — 

Stort beröm får S:t Bernhard for sin vin- 
källare, och poemet slutar med en skål för 

Vår ädle baron, 
Vår skyddBpatron. 

Meri i världsvimlet likasom i ^»kommitténs» 
glada lag bibehöll Beskow, under all ysterhet, sin 
andes jämnvikt. Och ehuru han ansågs eftersträfva 
maktens ynnestbevis samt faktiskt ej underskattade 
dem, kände han rätt djupt den världsliga glansens 
tomhet samt vårdade noga sinnets både allvar och 
frid. Den sanna glädjen är, sfiger han på ett 
ställe i sina skrifts, »ett barn af själsfrid och 
lefnadslust, en evig första maj, en sommamattsdröm, 
skönare än passionernas aprilväder och skattgräf- 
varens surmulenhet och ärans stjämströdda vinter- 
natt. Därför trifs detta himlabarn äfven helst i 
en själ, hvars alla strålbrytningar återspegla menni- 
skokärlek, lätt förenlig med liknöjdhet^i för det 
skuggspel, som kallas den yttre världen med dess 
brokiga vimmel, dess gelé-lif, på en gång sött 
och kallt, dess själfviska njutningar och mantladc 
dårskaper.» Beskow, som dock hade infall lätt 
till hands, afskydde elakheter och förtal; började 
man tak om andras fel, så teg han och deltog 
ej i samtalet. Han kunde blifva häftig, om man 
retade honom, och han kunde, när Brinkman varit 



— 422 — 

krånglig i Svenska Akademien, utbrista, att iBrink- 
man, ända sedan han kom in i Akademien, d&r aldrig 
gjort annat än dumheten, men han var snart blid- 
kad och försonlig. 

Hade Beskow en längre tid deltagit i stora värl- 
dens nöjen, så stängde han sig vanligen inne bland 
sina böcker och sina arbeten; han lät då ej gärna 
störa sig, och ingen slapp in, som ej käncle och till- 
lämpade ett visst öfverenskommet sätt att knacka 
på hans dörr. »Hvad andra tjufvar stjäla från 
oss, det kunna vi möjligen få tillbaka eller er- 
sätta», brukade han säga, >men den, som från oss 
stjäl vår arbetstid, han beröfvar oss något, som 
aldrig kan ersättas.» 

För de hjälpsökande och behöfvande, sftrskildt 
om de tillhörde vitterhetens idkare, voro ej denna 
dörr, detta hjärta stängda. Otaliga äro de, som 
af honom hulpits. Många svenska män, som sedan 
i vår litteratur gjort sig berömda, hafva haft honom 
att tacka för ett handtag i rätta ögonblicket. Ni- 
cander. Nybom, C. J. Bergman, Bottiger, B. E. 
Malmström anlitade honom i svåra stunder och 
aldrig fruktlöst; biståndet lemnades och p& ett 
sätt, som aflägsnade känslan af förödmjukelse. Till 
Beskow skref Bottiger 1835: >Måtte jag en gång, 
med eröfrad plats inom mitt fosterlands vitterhet, 
få inför Sveriges allmänhet vittna, hvems handen 



— 428 — 

var, som alljämt räcktes mig vid de Ibrsta stegen, 
hvems hjärtat var, som vänligt Öppnade sig för 
mina bekymmer och skänkte mig uppmuntran i 
en af mitt ungdomslifs svåraste brytningar!» Samma 
gifmildhet utsträcktes ock till de bildande konster- 
nas och musikens idkare. Beskow var mecenat i 
stor skala. Han följde därvid sitt goda hjärtas 
och sin konstkärleks bud; han visste, hur karg 
den nordiska konstans jordmån ofta är, och han 
utbrister en gång i sina »Vandringsminnen»: »När 
skola en gång nordens store, såsom deras likar 
i andra länder, anse det hedrande att vårda och 
uppmuntra unga snillen, hvilket jämförelsevis kos- 
tar så litet och bär så vackra och långvariga 
frukter? Ett koppel hundar och en slädtrafvare 
stå ofta i budgeten till mer, än hvarmed man 
kunde hjälpa till vägs en fattig artist eller poet, 
hvilken, i rattan tid hulpen, måhända kunde blifva 
sitt lands heder.» 

En man, som i samma person så som Beskow 
förenade magnaten och den mångsidige författaren, 
blef helt naturligt föremål for många yttre heders- 
betygelser. Åtskilliga af dessa äro redan anforda. 
Till dem hade under tidernas lopp kommit nya. Hof- 
niarskalkssysslan hade, såsom vi sett, lemnats honom 
1832, samma år, då han tagit afsked från chefskapet 
för teatrarna; 1843 erhöll han, såsom redan nämnts. 



— 424 — 

friherrlig v&rdighet, och han blef Ofverstekaminarjuu* 
käre samt serafimarriddare 1861. Inländska och 
utländska akademier eller vittra och lärda sain* 
fund kallade honom till ledamot. Då han fyllde 
sjuttio år, 1866, förenade sig Svenska Akademien 
med enskilda ledamöter af andra akademier samt 
några närmare vänner att öfver honom f>ragla en 
minnespenning, hvaraf ett exemplar i gald till 
honom öfverlemnades genom deputerade, anf^^rda 
af Svenska Akademiens dåvarande direktör, fri- 
herre De Geer, hvilken därvid höll ett ypperligt 
tal. I denna deputation sågos, såsom De Geer i 
sina »Minnen» anför, i broderlig sämja ha& själf 
och Manderström vid sidan af deras politiska mot- 
ståndare Hamilton och Reuterdahl. De Geer 
gaf i sina ord en varm hyllning åt Beskows 
verksamhet i<t>r Svenska Adademien och åt hans 
omfattande skriftställarevericsamhet samt omnämnde 
särskildt, att han »med ädel ifver höjt historiens 
nytända fackla Ofver den tredje Gustafs stod och 
skingrat de mörka moln, som lägrat sig kring 
Akademiens stiftare». Samtidigt öfverlemnades en 
vacker sång af Bottiger, där det hette: 

Ditt lif har en sommardag varit, 
Dess rosiga morgon har farit, 
Dess middag Tar strålande klar, 
Dess leende afton ftr qvar. 



— 425 — 

i Han kommer med tjusande dagrar, 

Med svalka af ek och af lagrar, 
^ Med diktens odMliga vår 

f< Han kommer tU ätfrade hår. 

X 

Sen först du, med lyran i handen^ 

Här sjöng för den lyssnande stranden, 
t Ett sekel till hftHten bar flytt, 

^ Men du ftr ännu ej ftriiytt. 

Ditt snille har ännu sin flamma, 
^ Ditt hjärta ännu är detsamma. 

I skCnhetene tempel fiAn gäst 

Du blifvit dess Ofverate ptesl. 

Som sådan de heliga glöden 
• Du vårdat med trohet i döden 

Och offral; hvad rikast du haft: 
Din kärlek, din vilja, din kraft. 
Hvad skönt sig i häfdema målar 
Sig bröt för ditt öga i strålar, 
Men krais du af strålarna band 
Åt allt, som har frejdat vårt land. 

Med anledning af denna dikt skref Beskow 
■ dagen efter hyllningen till Bottiger: »Det påstås, 

att en föråldrad sångare, liksom en vissnad skön- 
het, aldrig gör rättvisa åt den, soin fördunklat 
honom. Lyckligtvis har jag ej erfarit denna 
känsla, äfven innan jag, såsom nu, kunde tillämpa 
den blinde siarens ord, att 

Maa tål att öfverviimae 

I en sång, där man beröms.» 



— 426 — 

Ålderns dag var inne, och snart kom krämpor- 
nas tid för den förut helsofulle, hvilken ej plAgat er- 
fara andra kroppsliga lidanden ftn en lindrig svag- 
het i luftrOret, mot hvilken Ems brakat lemna 
bot. Nu blef blodomloppet mer ojämnt och rörel- 
seförmågan något försvagad, dock sällan så mycket, 
att han behöfde inställa de dagliga vandringarna 
på Norrbro, där Beskow — själf i Stockholm en 
känd och af alla uppmärksammad typ — vanligen 
sågs vid middagstiden, stadd i samspråk med 
G. v. Rosen, C. Bonde eller yngre vänner. Man 
iakttog endast, att han nu, mera än förr, brukade 
stanna under vandringen och samtalet. Uppmärk- 
sammare betraktare påstodo äfven, att det mycket 
djupt dolda drag af vemod, som hos denne lyckans 
gunstling alltid funnits, nu oftare kunde spåras, 
äfv^ensom att det annars beundransvärda aiinnet 

o 

något af tagit. Ar 1864 hade Beskow lidit af 
»åderpropp» och under två månader af hösten 
däraf nödgats att ligga på sin soffa. 1867 in- 
funno sig bröstkramp och hjärtplågor; Beskow 
reste till sitt kära Ems men måste afbr3rta be- 
handlingen, emedan nervsystemet var för angripet 
för att uthärda vare sig brunnsdrickning eller bad. 
Han kunde ej bevista årets högtid i Svenska 

o 

Akademien. Ar 1868 tillstötte ett olycksfall, i det 
att Beskow just vid en af de vanliga vandringarna 



— 427 — 

på och omkring Norrbro blef öfverkörd af en 
släde; han qvarhölls nu på sjuklägret halfannan 
månad. * Plågorna blefVo småningom mer ihär- 
diga; krampen och hjärtaffektionen läto oftare 
förnimma sig. Beskow har, trogen sin vana att 
anteckna allting, smått som stort, på lösa lappar 
i korthet redogjort för sitt helsotillstånd under 
dessa månader af sjukdom, för de åkturer eller 
promenader till fots, han än kunde göra, för de 
sömnlösa nätterna, hvilkas oro morfinen ej mer 
kunde lindra, för rådplägningarna med Branting 
och Rossander, för de besök, han fick mottaga af 
gamla vänner. Ännu den sista lefhadsdagen, den 
17 oktober, antecknade han: »Hosta hela natten, 
svårt att andas, endast kort slummer eller dvala 
från V2 6 till ^2 7. Hade dock tagit in de ro- 
gifvande dropparna. Vattenafrifning på benen 
kl. V2 8, som värmde godt. Njöt en halftimmes 
vederqvickande sömn från 11 till ^/2 12, under 
h vilken jag ej kunde mottaga besök af H. Harailton, 
C. Rydqvist och Fritz Beskow.» Vid början af 
natten mellan den 17 och den 18 oktober 1868 
afled han omärkligt och till utseendet plågfritt i 



* Sin sista sommar tillbragte han i Södertelge; åt en 
släkting, som där besökte honom, sade han, att han trifts väl 
och ämnade »komma tillbaka nästa sommar». 



— 428 — 

en hvilstoly hvari han, nyse uppstigen ur bftdden, 
eftei* eu lindrig slummer nedBJuDkit. 

Rydqvist tolkade i skrifvdser till Svendm 
Akademiens ledamöter hennes smftrta AfVer den 
oersftttliga forlualben af »den lycklige och vise leda- 
ren af Akademiens angelägenheter, den ofoig&tlige 
vårdaren af fosterlandets stora minnen, den ofor- 
liknelige mftstaren i ordets konst». 

På den Akademi, hvars hägn haa under 
trettiofyra år varit och som därför med skäl på 
den minnespenning, hon Ofver honom präglat, an* 
bragt orden Nosttum prassidium et dtUce deeus 
diuy hade han före sin död med välvillig trohet 
haft sina omsorger riktade dels genom ett forord- 
uande, «tt Akademien skulle efter hans hustrus 
frånfäUe ega rätt att mot den måttliga summan 
af 50,000 rdr rmt, eller mindre än egendomens 
halfva värde, inlösa hans hus vid Skeppsbron n:r 18, 
dels genom bestämmelser om en för Akademien 
kär och dyrbar plikt och rätt att med räntan af 
ett kapital å 20,000 kronor hvartannat år utdela 
ett resestipendium åt någon förtjent, obemedlad 

o 

vitterhetsidkare. At Upsala universitet hade han 
öfverlemnat det mesta af sin stora boksamling. 

Hans lefnad synes, då man öfverblickar den- 
samma, hafva burit vittne om den »likstftmmigbet 
i själen», han i sin skrift om själens helsa skildrat 



— 429 — 

såsom bestående dftri, att »förståndet verkar med klar- 
het, viljan med lugn, kftnslan med en välgörande vfir- 
me», ett tillstånd, som motsvarar »kroppens sundhet 
under ett jftmnt och ordnadt lefnadssatt». V&rlds- 
mannen Beskow kade tidigt insett, att man »i det hOgre 
samh&llslifvet, med sftllskapsodlingens fOrkonstlade, 
ståndigt vexlande njutningskåUor, vore förlorad, 
om man ej i tid sökte utbyta och ersätta dem 
genom njutningar i tankens och den öfversinnKga 
känslans värld». Om jämväl detta yttrande kan 
anses ftlsta större vikt vid »njutningen», låt vara 
att den är förfinad, än vid lifvets högsta ändamål, så 
må man ej däraf låta förleda sig till det antagan- 
det, att synvidden skulle varit så begränsad. Däre- 
mot talar redan uttrycket »den öfversmnliga känslan», 
och om en blick, som spejar mot högre rymder, 
vittnar frågan: »Skulle i5årilen öfverlefva puppan 
men själen icke stofthyddan?» Och om hans 
vackra lefnadsafton gälla Leopolds af honom ofta 
ai!il%)rda ord: 

Den sol, som nedergår, äniui sin skönhet har, 
Och seglarn, som fr&n sjön sig inåt hamnen drar, 
Med sakta vaggad fart ooh sammandragna 8egel> 
Behagar än v&r syn oeh håller skådam qvar. 

Vid derr högtidssammankomst som Svenska 
Akademien år 1868 firade, erinrade direktören 
grefve Manderström om ädelheten i Beskows skap^ 



— 430 — 

lynne, om det med godhet parade behaget i hans 
väsende och om den vfiUjudande, nu slocknade 
stamman» om satirens mellan blommorna dolda 
tagg, om den aflidnes älskvärdhet i umgänget, om 
hans arbetsifver och hans lynnes ännu i det sista 
ungdomliga liflighet. Bottiger tolkade i en vid 
sammanträdet uppläst dikt sin sångarbroders for- 
tjenster och återkallade fOr de närvarandes trogna 
minne bilden af Beskows Skeppsbro-bostad, där 
Tegnér så ofta varit gäst, där Runeberg njutit 
af den vidsträckta utsikten Ofver vattenytan och 
där »smak och snille fått ett palats». 

Hans bild har i Svenska Akademien tolkats 
af hans efterträdare C. G. Strandberg, som om 
honom sannt yttrade: »Han hade sett två mennisko- 
ätter försvinna, han lefde till slut med den tredje, 
och han hade tillegnat sig blomman af hvarderas 
bildning. Därför kunde han ock uppträda for* 
medlande och forsonande mellan olika tidskiften 
i vår vitterhet samt på den fosterländska odlingens 
befrämjare utOfva ett inflytande som fä.» Att 
denne förmedlare dock aldrig tvekat att uttala 
manliga och, där så kräfdes, varnande ord, därom 
vittna många af hans skönlitterära skrifter och 
hela hans politiska skriftstäUarskap. Men kanterna 
undanträngdes ej af vapnen; de väpnade oftast 
själfva med ömhet sin älskling, som än i ålderns 



— 431 — 

dagar var dem trogen. Och när pilarne voro 
bortlagda, tillhörde han dem och vänskapen, liksom 
hans bild nu tillhör det tacksamma och vårdande 
minnet. 



8? eaika AkadenieBi tlfliigitaiBM 

för år 1898. 

A/handlingar i vittra ämnen. 

1) Den homeriska frågan. 

2) Om den från antika mönster åtgående diktningen i 
Sverige under sexton- och sjuttonhnndratalet samt dess för- 
hållande till sina förebilder. 

3) Om romanen som estetisk konstform. 

4) Om betydelsen för ett samhälles andliga odling af 
dramatisk diktning och scenisk framstftllning. 

6) Om den nordiska folkvisan och hennes förhållande till 
konstpoesien. 

6) Jämförelse mellan konst och litteratur såsom mätare 
af ett tidehvarfs odling. 

7) Om politisk vältalighet i äldre och nyare tider. 

8) Den antika och den moderna vitterhetens olika upp- 
fattning af naturen. 

Akademien lemnar dessutom de täfiande frihet att väljs 
något estetiskt eller litterärhistoriskt ämne. 

/ språkforskningen. 

1) Undersökning af de påverkningar, som svenska språket 
under sin historiska utveckling rönt från något visst främmande 
språk (t. ex. från lågtyskan, högtyskan eller franskan). 

2) Behandling af Mgor hörande till svensk synonymik. 

3) Behandling af nå^t viktigare kapitel i den svensks 
syntaxen. (Framställningen bör stödjas med citat ur litters- 
tnren och taga hänsyn till den historiska utrecklingen inom 
svenskan äfvensom till besläktade företeelser i närstående 
språk). 



— 433 — 

För den historiska framställningen^ 

1) RiksfOreståndarskapet, dess uppkomst och betydelse i 
Sveriges historia. 

2) Teckning af konung Gustaf I:s senaste regeringsår och 
hans förhållande till sina söner. 

3) Erik XIY och Johan III såsom renässansbildningens 
hefrängare i Sverige. 

4) Framställning af de följder Sveriges deltagande i 30-åriga 
kriget haft med afseende på nationalkarakteren, sederna och 
lefnadssftttet, den allmänna bildningen och språket. 

5) Det karolinska enväldet jämfördt med andra absolutis- 
tiska styrelseformer på samma tid. 

6) Magnus Stenbock. (Lefnadsteckning.) 

7) Hvilket inflytande har den vid Carl XII:s död inträdda 
förändringen i Sveriges inre och yttre ställning haft på svenska 
folkets tänkesätt, bildning och seder? 

8) Kronprinsen Carl Johan och Nordarméen i Tyskland 
1813. 

För öfrigt lemnas fritt val af historiskt ämne med det 
förbehåll att ämnet icke får vara närmare vår tid än år 1844. 

/ skaldekonsten 
lemnar Akademien fritt val af ämne. 

För Zibetska priset: 

Sång till upplifvande af något bland fäderneslandets stora 
minnen. 



Akademiens stora pris är, liksom det Zibetska priset, 
hennes belöningsmedalj af 800 kronors värde. Om täflings- 
skrift, utan att anses böra med Akademiens stora pris belönas, 
likväl synes f5rtjena en större utmärkelse än ett omnämnande 
å Akademiens högtidsdag, vill hon tilldela författaren sin mindre 
skådepenning i guld. 

Akademien förbehåller sig rätt att intaga prisbelönad 
skrift i sina tryckta Handlingar för det år, då skriften pris- 
belönades, och må författaren, där så sker, icke själf den- 

Sv. Akad. Handl. fr. 18S6. 12, 28 



— 434 — 

samma ntgif^a, förrftn ett år förflutit från det, då skriften i 
Akademiens Handlingar utkom. 

Skrifterna skola före den 8 september insändas till Akade- 
miens sekreterare och böra ?ara försedda med valspråk och 
förseglad namnsedel, hvilken senare jämväl, i stället för namn, 
kan innehålla ett tänkespråk. Jämte det Akademien förbe* 
håller sig att för framtiden förvara de skrifter, som till hennes 
täflingar insändas, får Akademien till de täflandes kännedom 
meddela att, för den händelse någon till Akademien inlemnad 
skrift skulle i sin helhet eller delvis före högtidsdagen och 
utan Akademiens vetskap offentliggöras eller underställas annan 
myndighets bedömande, samma skrift anses hafva utgått från 
de täflandes antal. 



Svenska Akademiens Handlingar 

kosta i bokhandeln: 

Uandlingar ifrAn 1786, för hvarje del 3 kr. 

Handlingar ifrAn 1796, för hvarje af de 2ö 
första delarna likaledes 3 kr. — För de öfriga delarna 
gäller det pris, som finnes hvarje del åsätt. 

B^ Några fullständiga ex. af hela samlingen, 
1786—1886 = 67 delar, hvilka kostat tillhopa 223 kr. 
50 öre, äro att tillgå vid omedelbar rekvisition hos P, 
A. Norstedt dt Söner mot kontant 129 kr. pr ex. 

Handlingar ifrAn 1886: Första delen, 4 kr. — 
Andra delen (öfvér 900 sid.), 9 kr. — Tredje delen. 
6 kr. — Fjärde delen, 4 kr. 75 öre. — Femte delen, 
3 kr. 25 öre. — Sjette delen, hvilken bl. a. innehåller 
>0m genus i svenskan» af Es. Tegnér, 5 kr. 75 ö.re. 
— Sjunde delen, 3 kr. 75 öre. — Åttonde delen, 4 kr. 
75 öre. — Nionde delen, 3 kr. — Tionde delen, 4 
kr. 25 öre. — Elfte delen, 4 kr. 



På P. A. Norstedt & Söners förlag: 

Svenska Akademiens Historia 

1786—1886. 

På Akademiens iippdracr författad 

af 

Gustaf Ljunggren. 

Två delar. — Pris tillhopa 12 kronor. 



Pris för föreligixando del: 5 kr. 25 öre.