Skip to main content

Full text of "Svenska akademiens handlingar ifrån år .."

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  nas  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


atjhttp  :  //books  .  qooqle  .  com/ 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibliotekens  hyllor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 
den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Den  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 
som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 
varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 
som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  finns  med  i  filen.  Det  är  en  påminnelse  om  bokens 
långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  har  blivit  allmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  och  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.  Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.  Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 

Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  fram  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  och  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  text  igenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  lagligt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  boksökning 

Googles  mål  är  att  ordna  världens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 


på  följande  länk  http :  //books  .  google .  com/ 


>4 


*        9 


-> 


^^^ae^ 


L$k  y3z},ii 


*' 


SVENSKA 

AKADEMIENS 

HANDLINGAR 

IFRÅN    ÅR    1796. 
TRETIONDEFEMTE  DELEN. 


STOCKHOLM,   1862. 

F.    A.    NORSTEDT    &   SÖNEE, 
Kongl.  Boktryckare 


^  $<?c<  ^31^/, 


// 


Harvard  College  Liibrary 
May  31,  1912 
Tuoker  f  und 


INNEHÅLL. 


Handlingar  rörande  Akademiens  högtidsdag  den  20 
december    1861: 
Tal  af  Akademiens  direktör,  herr  F.  F.  Carlson    .  sid.      3. 
Efterbildningar  från  Anakreon,  af  Carl  Gustaf  Strand- 
berg      ö      11. 

Redogörelse  för  sammankomsten »      30. 

Minne  af  stats-sekreteraren  Carl  Gustaf  af  Leopold, 

forfattadt  af  friherre  B.  von  Beskow »      31. 

Bilagor:  1.     Utdrag  ur  Leopolds  granskning  af 

Gyllenborgs  skaldestycke  Tåget  öfver  Bali    »    245. 

2.  Om  Thorild,   hans    politiska   åsigter,  för- 

hållande till  Kellgren  och  Leopold,  m.  m.     »  .  280. 

3.  Om  Leopolds  anmärkningar  vid  Thoriids 

skrift :  Det  enda  nödvändiga  för  ett  rikes 
finanser  o.  s.  v.,  samt  Thoriids  svar, 
m.  m »    298. 

4.  Om  tidningen  Extra  Posten »    316. 

5.  Angående  Leopolds  afhandlingar  om  sven- 

ska stafsätteU »    320. 

6.  Brefvexling    mellan    Leopold    och    Hans 

Järta »    325. 

7.  Om  Leopolds   förhållande  till  Gustaf  Reg- 

nér,  och  hans  recension  af  den  senares 
Försök  till  metriska  öfversaitningar  från 
forntidens  skalder »    331. 

8.  Om  Franzéns  Sång  öfver  Creutz »    343. 

9.  Brefvexling  mellan  Leopold    och   Franzén     »    360. 

10.  Ett  bref  från  Leopold  till  Wallin »    383. 

11.  Två    bref  från  fru  Lenngren  till  Leopold     »    385. 

12.  Brefvexling   mellan    Leopold    och    Tegnér    »    386. 

13.  Ett  bref  från  Leopold  till  Geijer    .....     »    408. 

14.  Brefvexling    mellan    Leopold    och    kongl. 

sekreteraren  Albert  Ehrenström  samt  ami- 
ral Gyllensköld »    409. 


15.  Brefvexling  mellan  Leopold  och  Nils  von 

Rosenstein sid.  418. 

16.  Brefvexling    mellan  Leopold  och  Per  En- 

bom  »    421. 

17.  Om   striden   mellan  den  gamla  och    nya 

skolan  i  svenska  vitterheten »    425. 

18.  Bref  till  Leopold  från  Jöns  Svanberg  och 

Samuel  Ödmann »    481. 

19.  Angående    den    öfver    Leopold   år    1826 

preglade  skådepenning »    483. 

20.  Brefvexling    mellan    Leopold    och   Atter- 

bom »    487. 

Akademiens  täflingsämnen  för  år  1862 »    499. 

Förteckning  på  författare,  hvilkas  arbeten  antingen 
i  Handlingarne  äro  införda,  eller  af  Akademien 
blifvit  belönta .  .  .  , :  .  .    »    507.. 

Förteckning  på  författare,  som  erhållit  det  Lund- 
bladska   priset »    530. 

Förteckning  på  författare,  som  erhållit  det  kongliga 
priset  m.  m. »    531. 

Förteckning  på  de  af  Akademien  preglade  minnes- 
penningar      »    533. 

Förteckning  på  Akademiens  ledamöter  1786 — 1862    »    536. 


• 


HANDLINGAR 


RÖRANDE 


SVENSKA   AKADEMIENS 

HÖGTID§DA« 
Den  20  December  1861. 


Ju  redagen  den  20  december  1861,  Svenska  Akade- 
miens högtidsdag,  hade  Akademien  på  stora  börssa- 
len offentlig  sammankomst,  hvilken  DD.  MM.  Drott- 
ningen och  Enkedrottningen  samt  H.  K.  H.  Hertigen 
af  Dalarne  täcktes  ä  den  vanliga  lektaren  öfvervara. 
Akademiens  n.  v.  direktör,  professoren,  ridda- 
ren af  kongl.  nordstjerne-orden,  m.  m.,  magister  Fre- 
drik Ferdinand  Carlson  öppnade  sammankomsten 
med  följande 

TAL: 

X  iden,  som  herrskar  öfver  allt  jordiskt,  under  det 
den  sjelf  oupphörligt  flyr  för  det  evigas  välde,  gif- 
ver  åt  de  slägtens  lif,  som  gå  och  som  komma,  en 
prägel  skiftande  såsom  dess  eget  anlete.  Det  fin- 
nes åldrar,  utmärkta  af  en  stilla  förkofran,  då  sam- 
hällena växa  och  likasom  knyta  sin  kärna,  utveck- 
lande krafter  som  ej  ärö  mindre  mäktiga  derför 
att    deras  arbete  gömmer  sig  i  det  tysta.     Andra 


—    4    — 

skiften  uppgå,  då  brytningens  tid  är  kommen,  då 
gamla  band  lossna  öfrerallt  och  nya  begynnelser 
bildas  —  tider  af  oro,  af  söndring,  af  strid  —  men 
tillika  icke  sällan,  likt  morgonrodnaden  som  fram- 
bryter genom  molnen,  bådande  en  ny  mensklighe- 
tens  dag. 

Till  ett  sådant  skifte  skall  det  räknas,  det  år, 
som  nu  nalkas  sina  sista  timmar.  Verldens  väldi- 
gaste krafter  hafva  under  dess  lopp  frambrutit  till 
en  förnyad  strid;  icke  mera  lugnt  danande,  synas 
de  skynda  till  förstöring  —  och  till  nyskapelse. 
De  andeliga  makter,  som  mest  ovilkorligt  beherr- 
skat  menniskornas  inre  verld,  söka  sig  nya  rikt- 
ningar, nya  banor  för  sin  verksamhet.  Samhälls- 
byggnader, som  trotsat  århundraden,  brista  i  alla 
fogningar;  verldsvälden,  som  ej  erkänt  annan  gräns 
för  sina  framtidsförhoppningar  än  oceanens  oöfver- 
skådliga  rymd,  skakas  eller  sönderfalla  vid  berö- 
ringen med  den  stora  tanken:  den  menskliga  till- 
varons frihet.  Qväfd  eller  uppblossande,  hotar  kri- 
gets låga  på  alla  sidor. 

I  ett  sådant  tidehvarf  ljuder  starkare  än  nå- 
gonsin den  röst,  som  manar  folken  att  besinna  sig 
pä  sig  sjelfva.  Den  enskilde,  då  han  är  stäld  i 
kampen,  bestormad  af  tvifvel,  går  till  råds  med  sig 
sjelf,  befrågar  sig  med  sitt  eget  inre,  och  vinner 
en    fastare    grund   för  sin  handling.     Så  skola  ock 


folken,  då  allt  omkring  dem  skakas,  lära  kända  sig 
sjelfva,  och  ense  med  sitt  eget  inre  gå  framtiden 
till  mötes.  Derför,  om  äfven  ögonblicket  är  doft 
yttre  handlingens,  ligger  i  tidens  väsen  likväl  en 
allvarlig  uppmaning  att  vända  blicken  inåt  och  att 
forska  i  de  djup,  som  uppenbara  nationernas  inse 
lif.  Arten  af  deras  grundlynne,  deras  förvillelser, 
deras  sanna  uppgift  —  hvad  som  hos  dem  är  friskt, 
hvad  som  är  förvissnadt  —  huru  skulle  det  annars 
komma  i  dagen? 

Utan  tvifvel  är,  vid  sådana  tidsförhållanden, 
en  stor  uppgift  äfven  vitterheten  beskärd.  Om  den, 
i  sin  vidsträcktaste  bemärkelse  tagen,  afspeglar  na- 
tionernas inre  lif;  om  detta  den  andeliga  odlingens 
arbete  alltid  yppar,  feke  sällan  leder  rörelserna  i 
deras  hjertan:  skulle  det  ieke,  i  en  söndrad  oeh 
kämpande  tid,  långt  ifrån  att  aftyna,  finna  ny  upp- 
fordran och  nya  fält  för  sin  verksamhet?  Skulle 
väl,  i  en  sådan  tid,  sångmön  fly  till  ett  ensligt 
fjerran,  för  att  der  locka  ur  sin  lyra  endast  toner 
af  en  vemodsfull  klagan?  Eller  skall  icke  den  ande- 
Uga  verksamhet,  som  öser  af  sanningens  ^brunn,  och 
ur  lifvets  mäktiga  källåder  hemtar  sin  styrka,  rö- 
ras, äfven  hon,  af  sin  samtids  mäktigaste  frågor, 
och  skärad  af  samma  eld  som  hon,  pröfvad  i  sam- 
ma strider,  lyssna  till  hennes  klagan,  och  gifva  ord 
åt  hennes  sträfvanden? 


—    6    — 

Sångmön  lyder  i  våra  dagar  omisskänneligen 
båda  dessa  inflytelser.  Vexelvis  herrska  de  öfver 
hennes  rörelser.  Kanhända  bidrager  detta  vack- 
lande mellan  dem  icke  litet  att  framkalla  den  ofta 
hörda  klagan,  att  poesiens  kraft  i  vår  tid  är  för- 
svagad. Hvilkendera  af  dessa  inflytelser,  som  en 
gång  skall  segra,  kan  knappast  vara  tvifvelaktigt. 
Lifvets  makt  skall  ofelbart  föra  henne,  det  inre 
sinnets  sierska,  oupphörligt  föryngrad,  förnyad  under 
tidernas   vexling,  med  oemotståndlig  kraft  till  sig. 

Vårt  fädernesland,  som  fick  af  försynens  nåd, 
i  en  af  strider  upprörd  tid,  lotten  att  i  lugn  full- 
följa arbetet  för  sin  egen  utveckling,  —  skulle  det 
ej  erkänna  sin  lycka  och  ansvaret  af  den  lycka, 
som  förunnar  det  att,  midt*i  en  af  skakningar  upp- 
fyld  verld,  kunna  främja  i  frid  det  inres  förkofran, 
kunna  utveckla  sina  anlag,  arbeta  på  sin  andeliga 
odling  och  sålunda  samla  sina  krafter  till  beredan- 
de af  en  bättre  framtid?  \ 

Afven  detta  samfund,  "egnadt  åt  fäderneslan- 
det och  bärande  dess  namn",  - —  såsom  en  af  Aka- 
demiens förste  ledamöter  till  hennes  stiftare  yttrat 
—  fick  under  det  förflutna  året  i  ostördt  lugn  eg- 
na sig  åt  sina  arbeten  och  under  hopp  för  det  till- 
kommande samla  sig  till  sin  högtid. 

Tre  fjerdedelar  af  ett  århundrade  hafva  i  dag 
förflutit   sedan   denna  högtidsdag  för  första  gången 


—   7    - 

firades  af  den  omkring  sin  höge  stiftare  församla- 
de Svenska  Akademien  —  då,  under  det  Kellgren 
förde  ordet,  bilderna  uppkallades  af  Sveriges  mest 
lysande  tidehvarf;  då  sången  firade  tåget  öf ver  Balt; 
då  vid  detta  bord  lästes  minnet  af  Torstensons 
bragder,  tecknadt  af  Svea  konungs  hand,  näst  före 
Nordins  målning  af  Erik  Dalbergs  skiftesrika  lef- 
nad.  Sjutiofem  år!  En  längre  tidrymd  mäter  ic- 
ke i  vanliga  fall  den  enskilda  erinringens  mot  det 
förflutna  vända  blick.  Men  i  samma  mån  som  dess 
synförmåga  mattas  och  dör,  vaknar  häfdens.  Den 
är  folkmedvetandets  förblifvande  minne,  tolkadt  af 
vetenskapen.  Hennes  fackla  upplyser  sedermera 
de  genomvandrade  nejderna,  i  stället  för  den  per- 
sonliga erinringens  lifliga,  men  enstaka  och  osäkra, 
ofta  förvillande  ljus.  Detta  af  de  muntliga  berät- 
telserna tillförene  i  så  skiftande  dagrar  framstälda 
Gustaf  III:s  tidehvarf,  af  en  orolig  samtids  stridi- 
ga röster  ömsom  klandradt  och  berömdt,  faller  re- 
dan inom  historiens  område. 

Svenska  Akademiens  högtidsdag  är,  på  ett  ut- 
märkande sätt,  de  svenska  minnenas  högtid,  eme- 
dan i  denna  dagens  ljus  det  Iif  uppgick,  som  skulle 
på  sin  bragdrika  bana  föra  svenska  folket  till  dess 
vackraste  bedrift,  och,  sedan  det  slocknat  på  jor- 
den, tända  den  mest  lysande  stjernan  på  de  fo- 
sterländska minnenas  himmel.    Detta  lif,  som  med 


—    8    — 

oförgänglig  glans  lyser  öfver  dagens  med  kvart  nytt 
årsskifte  återvändande  högtid,  har  under  det  för- 
flutna året  framträdt  i  ny  klarhet.  Häfdateckna- 
rens  pensel  förmår  icke  skildra  dess  minne,  i  den 
sällsamma  skönhet,  som  kröner  det  midt  i  den  out- 
tömliga rikedom  af  vexlande  storheter,  åldrarna  fö- 
rete, —  så  lysande,  så  mildt,  så  mäktigt  välgöran- 
de, som  det  tecknat  sig  sjelft  i  dragen  af  hvad  den 
store  konungen  tänkt  och  talat,  —  äfven  han  ka- 
stad midt  i  oron  af  en  jäsande  och  stormig  verlds- 
ålder,  ofta  stäld  på  en  skiljoväg,  ofta  pröfvad  af 
frågor,  på  hvilka  kunde  gifvas  *ner  än  ett,  för  ho- 
nom och  för  fäderneslandet  ödesdigert  svar.  Konung 
Gustaf  II  Adolfs  egenliändiga  skrifter,  vare  sig  att 
de  bevara  den  vänskapliga  förtrolighetens  ögon- 
blickliga utgjutelser  eller  den  djupa  öfverläggnin- 
gens  mognade  frukter,  vittna  bättre  än  någon 
prisande  äreskrift,  att  det  lif  förtjenar  i  sanning 
att  ställas  främst  bland  minnen,  som  sjelft  i  sitt 
innersta  oaflåtligt  hänvisar  till  ett  högre  lif,  som 
det  älskar  och  tjenar.  Derföre  blef  Gustaf  Adolfs 
herrskaremakt  på  en  gång  så  omotståndlig  och 
så  mild;  hans  hjerta  så  varmt  och  ändock  så 
oförvilladt;  hans  tanke  så  ljus  och  likväl  så 
ödmjuk;  hans  tapperhet,  i  all  sin  glans,  alltid 
styrd  af  den  sanna  statsklokhetens  aktsamma  råd- 


—    9    — 

Men  han  är  icke  den  ende  af  Sveriges  fröj- 
dade Gustaveb,  hvilkens  bild  under  detta  förflutna 
året  framstått  klarare.  Afven  den  Förste  ibland 
dem  har  —  om  ock  ej  hela  hans  regerings  bild 
ännu  framträdt  —  blifvit  stäld  i  ett  ljus,  som  al- 
drig förr  så  klart  fallit  öfver  hans  stora  handlin- 
gar. När  Sverige  betraktar  denne  konungs  verk- 
samhet för  yttre  sjelfständighet,  för  "renad  troslära, 
för  inre  förkofran,  betraktar  det  sin  egen  ungdom. 
Denne  räddare  bär  icke  förgäfves  namnet  af  fäder- 
neslandets fader. 

Och  den  Tredje  Gustaf  —  han,  hvilken  lika 
varmt  som  någon  af  sina  stora  föregångare  älska- 
de fäderneslandet  och  som  ville  för  dess  själsod- 
ling bygga  borgar  till  värn,  då  han  grundlade  stif- 
telser för  dess  vitterhet,  dess  språk,  dess  forntid, 
—  äfven  åt  honom  har  inom  litteraturen  blifvit 
rest  en  ny  minnesvård.  Ingen  var  närmare  till 
att  fullgöra  en  sådan  pligt  än  det  samfund,  hvil- 
ket  han  sjelf  ålagt  att  häfda  Sveriges  ärofulla  min- 
nen. Inom  dess  krets  har  också  denna  bild  af 
hans  personlighet  uppstått,  framgången  ur  pröfnin- 
gen  af  de  olika  framställningar,  enskildas  minnen 
lemnat  af  hans  lefnad.  Förtjensterna  hos  detta 
konstverk,  behaget  af  den  framställning  i  hvilken 
de  äro  klädda,  tillkommer  det  icke  Akademien  att 
prisa;   xlet    faller    redan    inom    kretsen    af  hennes 


—    10    — 

egen   verksamhet,  för  hvilken  jag  går  att  närmare 
redogöra. 

Direktören  tillkännagaf  derefter,  att  till  innevarande  års 
täflan  tjugufyra  täflingsskrifter  i  skaldekonsten  blifvit  insända. 
Bland  dessa  hade-  N:o  23,  Efterbildningar  från  Anakreon,  synts 
Akademien  i  främsta  rummet  förtjent  af  utmärkelse,  genom  den 
behagliga  ton  och  harmoniska  versbehandling,  som  erinrar  om 
det  gustavianska  tidehvarfvets  forebilder  i  tolkning  af  fornål- 
derns  klassiska  författare.  Då  likväl  dessa  sånger  inkommit  ef- 
ter täflingstidens  förlopp,  hade  Akademien,  bunden  af  sina  stad- 
gar, icke  kunnat  för  desamma  bestämma  en  belöning,  hvarpå  de 
eljest  ägt  anspråk,  men  hon  hade  beslutit  att,  medelst  deras 
läsning  på  högtidsdagen  samt  införande  i  handlingame,  tillkänn a- 
gifva  det  bifall  hon  dem  egnat. 


EFTERBILDNINGAR 


FttÅN 


ANAKREON 


CARL  GUSTAF  STRANDBERG, 


Revisions-sekreterare. 


—    13    — 

Tre«Ue  odet 

Bros. 


D, 


"et  var  midnatt.     Arktos  sträckte 
Mot  Bootes  tyst  sitt  tåg. 
Djupt  i  sömnens  armar  låg, 
Trött  af  mödor,  menskors  slägte. 
Eros  var  dock  vaken,  han, 
Och  till  mig  han  vägen  fann. 
På  min  dörr  han  plötslfgt  klappar; 
Jag  väcks  upp  och  .drömmen  tappar. 
"Hvem  är  der?" —  jag  ropar  strax  — 
"Hvem  gör  väsen  så  här  dags?"  — 
"Ack,  var  god  och  öppna!"  —  qväder 
Då  en  stämma,  späd  och  skär,  — 
"Var  ej  rädd:  ett  barn  jag  är, 
Genomvåta  mina  kläder. 
På  den  månskenslösa  stig 
Jag  i  regnet  irrat  mig." 
Rörd  jag  blåste  spiselns  låga 
Upp  igen,  —  vred  låset  om,  — 
Och  en  vingad  gosse  kom 
In  med  koger  och  med  båga. 
Blyg  och  menlös  satt'  han  sig 
Ner  på  spiselns  häll  hos  mig. 
Jag  hans  händer  tog,  de  fina, 


—    14    — 

Och  dem  värmde  mellan  mina, 
Och  ur  lockarna  till  slut 
Kramade  jag  regnet  ut. 
När  så  kylan  vika  gifvit, 
Tog  han  bågen:  "Nu,  låt  se," 
Jollrar  han,  "min  sträng  kanske 
Våt  och  slapp  af  regnet  blifvit." 
Bågen  spändes  —  och  han  smög 
Till  dess  trycke.  tyst  sitt  finger, 
Och,  liksom  en  geting  stinger, 
Pilen  i  mitt  hjerta  flög. 
Men  på  dörren  gossen  springer. 
Gläntande  på  den,  han  se  n 
Brast  i  skratt  och  ropte:  "Vän! 
Tack,  jag  vill  ej  längre  störa. 
Bågen  är  i  bästa  skick; 
Men  härnäst  jag  ber  få  höra, 
Hur  det  med  ditt  hjerta  gick." 


—    15    — 

Sjunde  odet. 

öfver  samma  ämne. 

Eros  stängeln  af  en  lilja 
Bröt  —  och  lyftade  mot  mig, 
Och  befallde,  mot  min  vilja, 
Mig  att  springa  Kapp  med  sig. 
Öfver  stenar,  berg  och  backar, 
Genom  skogssnår  färden  går: 
Hjertat  mig  i  halsen  slår, 
Svetten  från  min  panna  lackar. 
Andfådd,  flämtande  och  trött, 
På  en  hårsmån  när  jag  dött. 

Men  med  lena  vingar  fläktar 
Eros  kring  min  panna  nu; 
Skrattar:  "du  ej  följa  mäktar; 
"Ack,  du  kan  ej  älska,  du!" 


—    16    — 


Nionde  odet. 


Dufvan. 

Lilla  vackra  dufva,  säg: 
H varifrån,  på  h vilken  väg 
Flög  du  hitåt?  —  Der  du  svingar, 
Ömsom  kretsande  i  skyn, 
ömsom  sänkt  mot  jordens  bryn, 
Dofta  dina  hvita  vingar. 
Säg,  blott  detta  jag  begär,  , 

Hvar  du  fått  den  doft,  du  sprider! 
Säg  hvad  syssla  du  bestrider! 
Säg  mig,  säg  mig  hvem  du  är!  — 

"Till  sin  unga  sköna  flicka, 
Med  sitt  bref  och  med  en  kyss, 
Mig  Anakreon  har  nyss 
Från  sitt  hem  behagat  skicka. 

Hvar  jag  myrradoften  fått? 
Vet,  jag  såldes  af  Cytera, 
Som  för  mig  ej  erhöll  mera 
Ån  en  liten  visa  blott. 

Se'n  Anakreon  jag  tjenat: 
Hans  är  brefvet,  som  du  ser. 


—    17    — 

Med  små  budskap  jag  förtjenat 

All  den  vänskap,  han  mig  ger. 

Nyss  i  bygden,  kan  du  tänka, 

Fick  jag  höra  af  en  vän, 

Att  min  herre  ämnar  skänka 

Åt  mig  friheten  igen» 

Nej!  han  skall  mig  alltid  finna, 

Om  han  också  gör  mig  fri. 

Han  skall  se  mig:  hans  slafvinna 

Vill  jag  evigt,  evigt  bli. 

Skulle  jag  kring  bergen  flyga, 

Bygga  bo  i  trädens  topp 

Och  bland  tusen  faror  smyga 

Att  min  föda  hemta  opp? 

Nu  mitt  bröd  jag  sorglös  hackar 

Ur  min  herres  egen  hand 

Och  med  vingens  smekning  tackar, 

Sväfvande  kring  bordets  rand. 

Förren  min  herre  bägarn  tömmer,  - 

Alltid  sker  det  i  ett  drag,  — 

Han  min  dryckeskopp  ej  glömmer; 

Se  n  jag  druckit,  dansar  jag. 

När  den  röda  solen  bränner 

På  min  herres  hufvud  ner, 

Mina  vingars  par  jag  spänner 

Och  hans  panna  skugga  ger. 

8v.  Akad.  Eandl  35  Del 


—    18    — 

Sist,  när  dagen  sig  fullkomnar 
Och  till  hvilans  ro  jag  går, 
Jag  på  skaldens  harpa  somnar, 
Som  bredvid  hans  läger  står. 
Men  farväl!  —  Jag  råkat  spraka 
Längre  än  som  passat  sig. 
Fy,  se  sjelfva  denna  kråka 
Med  förundran  ser  på  mig." 


—    19    — 

Adertonde  odet. 

SUfverpokalen. 

Konstnär,  af  Skönheten  boren, 
Vigd  uti  konstens  mystér, 
Kom  —  och  med  bilder  ur  våren. 
Mejsla  en  bägare  här. 

Främst  sätt  den  glade,  den  milde 
Maj  —  med  hans  rosor  och  blad. 
Sedan  i  silfret  du  biide 
Drickande  ynglingars  rad. 

Men  vid  de  jublande  fester, 
Helgade  gudarnas  ätt, 
Sätt  inga  främmande  gäster, 
Skrämmande  dikter  ej  sätt. , 

Nej!  låt  mig  gudarna  finna: 
Bacchus  —  och  Cypria  ock, 
Kärlekens  ljufva  prestinna, 
Ordnande  körernas  flock. 


Eros,  som  tappat  sin  båge, 
Sen  i  metallen  du  skär. 


—    20    — 


Leende  gratier  våge 
Nalkas  den  fredlige  der. 


Och  i  festoner  deröfver 
Hvälfve  sig,  smidig  och  lätt, 
Rankan,  som  sorgerna  söfver. 
Drufvor  i  lockarna  sätt. 


Svenner  att  festen  bestyra 
Rista  i  silfret  ock  ut. 
Sjungande  ömt  vid  siniyra 
Ställ  der  Apollo  till  slut. 


—    21    — 
l^jagonde  odet. 

Skalden  till  sin  älskarinna. 

En  gång  stod  på  Frygiens  stränder 
Niobe  i  sten  förbytt, 
Och  en  gång  kring  Thraciens  länder 
Prokne  såsom  svala  flytt. 

Ack!  men  jag  —  of  om  jag  finge 
Blifva  spegeln  blott  åt  dig, 
Att  du  ofta,  ofta  ginge 
Med  ett  leende  mot  mig; 

Bli  den  lifrock,  hvilken  sluter 
Sig  kring  dina  former  nätt; 
Bli  den  bölja,  hvilken  gjuter 
Sig  kring  baderskan  mer  tätt! 

O!  jag  ville  oljan  vara, 
Gjuten  i  ditt  mörka  hår, 
Och  det  perlband,  som  i  klara 
Ringar  omkring  halsen  går; 

Vara  din  korsett,  som  kloten 
Utaf  barmen  trängas  i,  — 
Din  sandal,  för  att  af  foten, 
Af  den  smärta,  trampad  bli. 


—    22    — 

^ugeåttonde  odet. 

öfver  samma  förernaL 

Der  försvann  min  älskarinna .... 
Konstnär  — -  Rodiers  like  —  kom! 
Fort,  låt  henqes  bild  mig  finna, 
Låt  den  växa  småningom! 

Skynda!  —  bilda  som  jag  sägfer: 
Håret  svart  och  glänsande, 
Och,  om  sådan  konst  du  äger, 
Låt  det  myrradofter  ge. 

Hvit  som  elfenben  derunder,  — 
Som  en  stjerna  under  skyn,  — 
Blixtre  pannan,  —  sina  runder 
Hvälfve  hennes  ögonbryn. 

Låt  de  fina  sig  förena 
Med  ett  lätt,  knappt  synligt  spår. 
Skugge  kinden  hennes  lena, 
Hennes  långa  ögonhår. 

För  att  ögat  troget  bilda, 
Utaf  eld  du  biide  det. 


—    23    — 

Af  Cytera  tag  det  milda 
Och  af  Pallas  majestät. 

Näsan  rak,  —  och  för  att  måla 
Kinden,  mjölk  och  rosor  tag. 
Låt  af  löjen  munnen  stråla, 
Likna  Peitos  i  behag. 

Såg  du  kring  den  hvita,  blyga 
Halsen,  under  hakans  rund, 
Alla  gratierna  flyga? 
Fäst  dem  på  den  mjuka  grund. 

Låt  till  slut  en  purpurslöja, 
Fallen  tätt  kring  dess  gestalt, 
Lätt  och  genomskinlig  röja 
Hy  och  former  öfverallt. 

Nog!  —  gå  bort!  —  Jag  re*n  i  dragen 
Tror  mig  lifvet  andas  se. 
Ja,  hon  sjelf  stått  fram  i  dagen  — 
Tyst!  hon  talar  ock  kanske. 


—    24    — 

TretiondeQerde  odet* 

Till  en  ung  flicka. 

Hvarföre  flyr  du  mig,  flicka? 
Springer,  när  mot  dig  jag  går? 
Hvarför  med  bäfvan  då  blicka 
Jeint  på  mitt  hvitnande  hår? 

Ungdomens  blomma  på  kinden 
Bär  du,  så  frisk  och  så  skär. 
Min  har  förflugit  med  vinden; 
Tag  dock  den  kärlek,  jag  bär. 

Kransen  —  du  det  ej  förgäte  - 
Skiftar  ju  skönare  då, 
När  vi  bland  rosorna  fläte 
Snöhvita  liljor  också. 


—    26    — 

Fyrtionde  odet* 

Eros  sårad  af  ett  bi. 

Eros  ibland  rosor  leker, 
Tar  i  handen  en  och  smeker, 
Ser  bland  bladen  ej  ett  bi. 
Gadden  det  mot  gossen  vänder; 
Han  slår  samman  sina  händer 
Och  ger  till  ett  jemmerskri. 
Upp  han  störtar,  —  flyger,  springer 
Till  Cytera,  till  sin  mor, 
Ropar:  'mamma,  aj !  mitt  finger . . . 
Säkert  dör  jag,  som  jag  tror. 
Af  en  vingad  orm,  en  liten,  — 
Folketfnamn  af  bi  den  ger,  — 
Blef  jag  här  i  fingret  biten/' 
Men  den  sköna  modren  ler: 
"Om  ett  bi  så  ondt  kan  göra, 
Hvilken  smärta  tror  du  då 
Dina  pilar  med  sig  föra, 
Som  dock  djupt  i  hjertan  gå?1* 


—    26    — 

Fyrtiondefemte  odet 

Bros-pilarna. 

Cytereas  äkta  man 

Till  sin  smedja  skrider. 
För  att  Eros  roa,  han 

Der  små  pilar  smider. 

Cypris  udden  af  en  hvar 

Först  i  honung  doppar, 
Der  dock  Eros  gjutit  har 

Några  galladroppar. 

Mars  ur  striden  kom  en  gång 

Dit,  der  Eros  hvilar, 
Skakar  lansen,  tung  och  lång, 

Ler  åt  gossens  pilar. 

Eros  sprang  från  blomstren  opp: 

"Tung  är  äfven  denna. 
Du  ej  tror  mitt  ord?  —  nå,  topp! 

Väg,  så  får  du  känna/' 

Mars  tog  pilen.     Cyteré 
I,op     -  men  pilen  spritter 


—    27    — 

Som  af  eld,  tills  ett  tu  tre 
Den  i  guden  sitter. 

'Tung! . . .  tag  bort!" . . .  han  pustar  då, 

Ängslig  i  sitt  sinne. 
"Nej,"  sad'  Eros,  "du  den  må 

Bära  som  ett  minne." 


—    28    — 

Fyrtinionde  odet. 

Silfverskölden  med  Afroditesbilden. 

Hvilken,  värmd  af  gudars  lågor, 
Mejslat  oceanen  der? 
Gjutit  dessa  silfvervågor, 
Dem  på  ryggen  hafvet  bär? 

Hvem  är  konstnärn? — Se,  på  fjärden 
Gungar  sakta  Cyteré, 
Hon,  som  lif  åt  gudaverlden, 
Åt  de  sälla,  skulle  ge. 

Hvilka  former!  —  Ingen  slöja, 
Ingen  mantel  än  hon  fått. 
Kring  hvad  skönt,  hon  ej  vill  röja, 
Vågens  flor  hon  sveper  blott. 

Som  en  neckros  ses  hon  glimma 

fT 

Ofver  böljan,  spegelklar, 
Sträcker  lemmarna  att  simma, 
I  sitt  spår  en  hvirfvel  drar. 

Ofvan  barmens  liljekullar, 
Under  mjälla  halsens  rund, 
Vågen  klyfs  i  tu  —  och  rullar 
Sakta  hän  på  silfvergrund. 


—    29    — 

Och,  der  böljorna  sig  skilja, 
Du  i  fåran  Cypris  ser 
Skymta  fram,  liksom  en  lilja 
Skönt  ibland  violer  ler. 

Och  på  dansande  delfiner 
Du  i  silfret  ser  också, 
Spelande  med  skälmska  miner, 
Himeros  och  Eros  stå. 

Och  ett  stim  af  fiskar  glider 
Utmed  simmerskans  gestalt. 
Allt  är  lek.     Gudinnan  sprider 
Löjets  skimmer  öfver  allt. 


—    30    — 

Sedan  dessa  sånger  blifvit  upplästa  af  herr  grefve  Man- 
derström,  meddelte  ordföranden,  att  bland  de  öfriga  skrif- 
terna flera  fästat  uppmärksamhet,  dels  medelst  drag  af  en  vac- 
ker bildningsgåfva  och  poetisk  känsla,  dels  genom  välde  öfver 
formen  och  en  ledig  versbyggnad.  Akademien  hade  ansett  sig 
bland  dessa  böra  nämna  N:o  5  Sommardrömmar,  N:o  8  En  sago- 
krans, N:o  18  Höst-elegier,  N:o  3  Smådikter,  N:o  2  Skandia, 
samt  vissa  delar  af  N:o  10  Sten  Bjelke%  äfvensom  N:o  4,  Öf- 
versättningar  från  Persius,  med  afseende  å  tolkningens  trohet 
och  egentlighet.  / 

Det  af  Akademiens  framlidne  skyddsherre  konung  Carl 
XIV  Johan  stiftade  pris  for  litterära  fortjenster  hade  Akade- 
mien tillagt  hr  Carl  Wilhelm  August  Strandberg,  med  af- 
seende å  en  mångårig  och  berömlig,  uteslutande  åt  vitterheten 
egnad  verksamhet. 

Bland  Svenska  Akademiens  lifligaste  önskningar  har  varit 
den,  att  äga  sin  odödlige  stiftares  bild,  utförd  af  Sergels  mä- 
starehand. Hoppet  derom  var  henne  forunnadt  när  en  förtidig 
död  bortryckte  den  snillrike  konungen  och  syntes  for  alltid  till- 
intetgöra forhoppningens  fullbordan.  Hans  Kongl.  Höghet  Her- 
tigen af  Östergötland  har  förvandlat  Akademiens  länge  närda 
önskan  till  verklighet  och  Öfverraskat  Gustafs  stiftelse  med  den 
dyrbaraste  gåfva,  hvarmed  detta  samfund  kunnat  hedras.  Aka- 
demien har  for  detta  ynnestprof  hemburit  sin  djupt  kända 
tacksamhet  för  en  förste,  som  sjelf  på  den  täflingsbana,  som 
Gustaf  invigt,  eröfrat  diktens  krans,  och  fortfar  att  åt  sång- 
gudinnornas dyrkan  egna  de  stunder,  som  icke  offras  åt  all- 
männa värf. 

Den  minnespenning,  Akademien  innevarande  år  låtit  prägla, 
äger  till  föremål  hennes  framlidne  ledamot,  statssekreteraren  Carl 
Gustaf  af  Leopold.  Åtsidan  föreställer  hans  bröstbild.  På 
frånsidan  ses  skalden,  i  antik  drägt,  sittande  på  en  upphöjd 
thron,  med  en  skriftrulle  i  hand.  Vid  sidorna  stå  Skaldekon- 
sten och  Vältaligheten  (Svenska  Akademiens  sinnebilder)  fästan- 
de en  lagerkrans  på  hans  hufvud.  Omskriften  (ur  Horatius): 
Grande  decus  columenque  nostrnm,  innebär,  att  han  var  vår  ut- 
märkta prydnad  och  vårt  stöd.  I  afskärningen  läses:  Nestor 
Pindi  Suecani  obiit  MDGCCXX1X  (Svenska  parnassens  Ne- 
stor, afled  han  år  1829). 

Leopolds  minne,  författadt  af  Akademiens  sekreterare,  upp- 
lästes af  honom,  hvarmed  sammankomsten  slutade. 


MINNE 


AF 


STATS  -  SEKRETERAREN 


CARL  GUSTAF  af  LEOPOLD. 


De 


"e  mäktiga  andar,  som  vid  det  adertonde  århun- 
dradets slut  deltogo  i  själsodlingens  stora  arbete, 
ägde  i  de  flesta  fall  en  ställning  helt  olik  den» 
som  deras  företrädare  i  enahanda  kallelse  innehaft, 
under  lyckligare  tider  för  tankens  värf  och  kon- 
stens utveckling.  Bildningens  blommor  framkallas 
lika  litet,  som  naturens,  af  stormar.  Det  är  först 
sedan  dessa  rensat  luftkretsen  och  hvila  sina  vin- 
gar, när  vestan  susar  och  vårsolen  ler,  som  rosor 
spira  och  näktergalar  slå.  Icke  förr  än  de  greki- 
ska hjeltarne  sänkt  sina  svärd  sjöng  Meoniden;  Au- 
gustus  hade  slutat  brödrakrigen  innan  Flaccus  och 
Eneidens  sångare  stämde  sina  lyror;  striderna  un- 
der la  Fronde  voro  lyktade  förr  än  skalderna  upp- 
trädde i  den  fjortonde  Ludvigs  hof ;  det  var  under 
fredens  oliv  som  Elisabeth,  och  Ferraras  och  Wei- 
mars  förstehus,  kunde  hägna  den  glada  konstens 
lekar;  hos  oss  var  det  under  tretiåra  krigets  vunna 
lager  som  Stjernhjelm  framstod,  och  Gustaf  hade 
slutat  parti-tidernas  kamp  innan  hans  sångarskola 
samlades  kring  tjusaren  på  thronen.  Annorlunda 
blef   förhållandet    sedan   hans   lefnadssol   nedgått  i 

Sv.  Ålad.  Handl.  35  Del.  3 


—    34    — 

blod  och  "stormen  fattat  det  menskliga  sinnet".  De 
snillen  han  framkallat  fortsatte  bildningens  idrotter 
under  yttre  omgifningar,  för  hvilkas  tryckande  och 
hämmande  beskaffenhet  klandrarne  af  denna  tids- 
bildning tyckas  icke  gjort  sig  fullt  reda.  All  själs- 
odling hvilar  dock  ytterst  på  religionens  och  sam- 
hällets grundvalar.  Men  när  dessa  sammanstörta, 
när  den  allmänna  andan  fördömmer  det  förflutna, 
utdömmer  det  närvarande  och  förtviflar  om  ett  till- 
kommande; när  det  är  fråga  om  att  icke  blott  an- 
sa diktens  rosengård,  men  att  rädda  spilrorna  af 
en  sjunkande  civilisation;  när  odlingens  kämpar, 
stälda  emellan  det  gamlas  fördomar  och  det  nyas 
förstöringslust,  måste,  likt  arbetarne  i  Jerusalems 
tempel,  föra  svärdet  i  ena  handen  och  murslefven 
i  den  andra;  när  skaldens  diktgåfva  och  tänkarens 
begrundning  icke  längre  få  ensamt  följa  den  fria 
ingifvelsens  röst,  utan  jemväl  måste  taga  ledning 
af  medborgarepligten  och  samfundsfordringarne:  — 
då  finner  den  oväldige  bedömmaren  sig  böra  väga 
desse  mäns  verk  ej  endast  på  den  vittra  gransk- 
ningens, men  på  medborgaredygdens  vågskål;  icke 
blott  beundra  en  skön  dikt,  men  en  ädel  hand- 
ling; ej  tänka  uteslutande  på  ästetikens,  men  äf- 
ven  på  mensklighetens  fordringar. 

Det    är    denna    rättvisa    man    måhända  ännu 
icke  tillräckligt   skipat.     De  gustavianska  snillenas 


—    35    — 

vederdelomän    hafva    ej    tyckts  inse,   under  hvilka 
tidsförhållanden  desse  tänkare  och  skalder  lefde  och 
verkade;   icke   velat  erkänna,  att  öm  karakteren  af 
deras  vittra  bildning,  af  kända  skäl,  icke  ursprung- 
ligen varit  mer  den  romerskt-klassiska  än  den  ny- 
romantiska,   så    hade  den  bort  blifva  det,  emedan 
den    förra    är  moder  till  den  manliga  fosterlands- 
känsla, den  medborgaredygd,  hvaraf  då  gjordes  mer 
behof  «än  af  den  återväckta  romantikens  ljuf va  mån- 
skensdrömmar.   När  hos  det  folk,  som  var  och  än- 
nu  till    stor  del  är  tongifvande  i  Europa,  religio- 
nens altaren  nedbrötos,  kristendomen  aflystes,  sam- 
hällets   grunder    upplöstes,    och    omstörtnings-yrari 
spred  sig  mer  eller  mindre  till  alla  folk,  då  kunde 
och  borde  de,  som  ägde  ordets  makt,  finna  sig  upp- 
manade till  ett  annat  användande  deraf,  än  ensamt 
skönhetslärans.    Desse  män  glömde,  säger  man,  att 
vitterheten,    den    glada  vetenskapen,   har  sin  egen 
bestämmelse;    de  hade  förgätit,   huru  Shakspeare 
och   Caldeeon  diktade,  huru  trubadurer  och  min- 
strels  sjöngo.    Men  då  dagliga  skräcktidningar  kom- 
mo    öfver    hafvet    om  våldets  segrar  under  bilans 
envälde;    när    en    kamp    på    lif   och   död  föregick 
emellan   ljus  och  mörker,  frihet-  och  träldom,  bor- 
gerlig  ordning  och   samhälls-upplösning;   när  jem- 
väl  hos  oss  ordets  män  behöfde  strida  på  en  gång 
emot   enväldet,  till  förmån  för  upplysning  och  fri- 


—    36    — 

het,  och  emot  hotande  irrläror,  för  att,  om  möj- 
ligt, häfda  ett  ordnadt  statsskicks  upprätthållande: 
så  måste  deras  vitterhet  antaga  ett  annat  skaplyn- 
ne,  en  annan  ton,  än  den  hos  Romeos  och  Julias 
skald,  eller  den  romantiska  sagodiktens;  den  kunde 
icke  likna  trouvérens  suckan  i  les  cours  d'amour, 
ja  icke  ens  sjelfva  den  gamla  nordmannaharpan  el- 
ler riddarvisan. 

Ehvad   man  än   må  klandra  hos  den  gistavi- 
anska  sångarskolan,  måste  man  medge,  att  den  in- 
grep   mäktigare    i   det  allmänna  lifvet  hos  oss,  än 
den  ny-romantiska  diktkonst,  hvaraf  den  efterträd- 
des.   Den  förras  samtid  fordrade  mindre  gåfvan  af 
nya    skaldedrömmar,    än    den   behöfde  en  skatt  af 
sanning  och  förädling  i  tänkesätten.     Religion  och 
samhälle  kräfde   sångmöns   stämma,  för  att  tränga 
till    folkets    hjerta.     Heder    åt   de   ädle   män,  som 
icke  vägrade  den,  om  än  skönare  vittra  lagrar  kun- 
nat   brytas!     Det   gälde   att   försvara  menniskorätt 
och  menniskoväl  emot  fritänkeri  och  folkyra  å  ena 
sidan,  satntf  emot  en  återgång  till  den  förflutna  ti- 
dens fördomar  och  mörker  å  den  andra.    Religion, 
upplysning   och   dygd   voro  de  ämnen,  som  lifvade 
skalderna;    de    sökte    infläta    vishetsläror  och  ädla 
grundsatser  i  diktens  alla  former,  i  sjelfva  sällskaps- 
sången.    Fosterlandsvännen   skall   ej   klandra  dem. 
Om   det   är  deras  mod  i  förvillelsernas  bekämpan- 


—    37    — 

de,  deras  ansträngningar  att  sprida  ljus  och  reda  i 
tänkesätten  och  sans  under  lidelserna,  som  vi  äga 
att  till  icke  ringa  del  tacka  för  den  lyckan  att 
utan  våldsamma  skakningar  hafva  genomgått  en  af 
de  största  verldshvälfningar,  som  häfderna  omtala, 
och  derunder  utbyta  enväldet  emot  ett  fritt  stats- 
skick, så  förlåter  man  gerna  dessa  tänkare  och 
skalder,  om  de  ansågo  tidens  kraf  icke  i  främsta 
rummet  fordra  att  tillegna  sig  den  nya  tyska  meta- 
fysiken och  följa  alla  dess  utvecklingsgrader  på  spe- 
kulationens svindlande  höjder,  eller  spåra  den  åter- 
vaknande  romantiken  i  dess  mångfaldiga  härmnin- 
gar;  man  förlåter  den  berömdaste  bland  dem,  om 
han,  under  dylika  tidsförhållanden,  hellre  egnade 
sitt  snille  åt  hvad  han  ansåg  vara  mensklighetens 
stora  angelägenhet,  då  han  utgaf  sina  Idéer  till  en 
populär  filosofi  öfver  Gud  och  odödlighet,  och  då  han 
uppträdde  till  försvar  för  trons  och  förnuftets  fri- 
het, än  om  han  sväfvat  i  abstraktionens  rymder; 
man  tillgifver  att  han,  som  skald,  hellre  lät  en 
sokratisk  vishetslära  genomandas  sina  sånger,  än 
diktade  medeltidsromanser  och  sonnetter,  hur  skö- 
na de  än  må  ha  blifvit.  Hans  tid  behöfde  en  an- 
nan själaspis,  och  erhöll  den  till  väsendtlig  del  ge- 
nom honom.  Han  var  denna  litteraturs  fullstän- 
digaste representant;  hos  honom  tyckte  sig  hans 
samtid    erhålla    svar    på   de  frågor,   som   lågo  den 


—    38    - 

närmast  oin  hjertat,  och  den  erhöll  dessa  svar  } 
den  skönaste,  mest  intagande  form.  Då,  om  nå- 
gonsin, var  lärodikten  på  sitt  ställe.  Af  allt  detta 
förklaras  jemväl,  hvarför  Leopold  —  i  fall  hans 
namn  här  behöfvér  utsägas  —  öfvade,  under  nära 
tjuge  år,  ett  mera  obestridt  inflytande  på  sitt 
lands  vittra  bildning  och  på  allmänna  tänke- 
sättet, än  någon  svensk  författare  före  eller  efter 
honom.  Våra  öfriga  sångarförstars  makt  har  van- 
ligen varit  begränsad  inom  diktens  område.  Leo- 
polds inverkan  deremot  sträckte  sig  icke  min- 
dre till  filosofiens  och,  i  viss  mån,  äfven  till  stats- 
läran och  lagstiftningen.  Ingen  skald  i  Sverige  har, 
i  fråga  om  inflytelse  på  det  medborgerliga  tänke- 
sättet, eller  diktens  verkan  på  samhällslifvet,  så 
närmat  sig  de  romerska,  som  Virginias  sångare. 
Man  betraktade  honom  som  det  allmänna  omdö- 
met personifieradt;  fräjdade  författare  i  vetandets 
olika  grenar  —  ända  till  teologiens  —  understälde 
hans  ompröfning  sina  vigtigaste  arbeten,  innan  des- 
sa framträdde  i  dagen ;  statsmän  och  lagstiftare  an- 
sågo  för  en  vinst  att  inhemta  hans  tanke  vid  af- 
fattandet  af  allmänna  stadgar;  han  ägde,  ända  till 
Benjamin  Höijers  uppträdande,  det  berömdaste 
namn  bland  tänkare  i  Sverige;  han  rådfördes  vid 
våra  nya  grundlagars  utarbetning,  och  Karl  Johan 
lät  meddela  honom  sina  vigtigaste  proklamationer, 


—    39    — 

innan  de  offentliggjordes.  Han  var,  såsom  det  träf- 
fande yttrats,  icke  en  kultus-minister,  men,  livad 
som  är  mera,  sin  tids  kultur-minister;  han  stod 
bland  Gustavianerna,  om  icke  främst  som  skald, 
dock  främst  som  snille. 

Hvilket  rum  Leopold  intagit  inom  den  aka- 
demiska litteraturen,  är  allmänt  bekant.  Icke  blott 
de  vittra,  men  de  förnämsta  lärda  samfund  inom 
fäderneslandet  skattade  som  en  vinst  att  för  sina 
handlingar  erhålla  ett  bidrag  af  hans  penna.  Bland 
alla  äger  dock  Svenska  Akademien  till  honom  de 
outplånligaste  förbindelser.  När  en  förtidig  död 
bortryckte  hennes  stiftare  och  hennes  berömdaste 
skald,  —  Gustaf  och  Kellgren,  —  när  benäm- 
ningarne Gustavian  och  JUosof  voro  lika  misstänkta 
hos  maktens  innehafvare,  samlade  sig  den  fria  forsk- 
ningens målsmän  kring  Leopold,  som  med  snillets 
jemnbörd  förenade  öfverlägsenhet  i  lärdom,  skarp- 
sinne, karaktersstyrka  och  arbetsförmåga.  Han  blef 
själen  i  svenska  litteraturen  och  på  samma  gång 
inom  detta  samfund,  som  aldrig  utöfvat  ett  mera 
oomtvistadt  välde,  än  under  den  tid  då  Leopold 
ingöt  i  detsamma  sin  anda.  Man  må  efter  skilda 
konstläror  bedömma  detta  vittra  envälde  olika;  men 
ingen  lärer  bestrida,  att  en  sådan  snillets  teokrati 
~-  under  det  den  svenska  litteraturens  himmel  än- 
nu strålade  af  namnen  Gyllenborg,  Oxenstjerna, 


—    40    — 

Rosenstein,   Adlerbeth  och  Lehnberg  —  innebar 
något  ovanligt.    Akademien  har  redan  sökt  på  fle- 
ra   sätt    ådagalägga  sin  tacksamhet  för  den  glans, 
som    Leopolds    namn  förlänt  henne:  han  var  den 
förste  skald  bland  hennes  medlemmar,  vid  hvilkens 
bortgång  hon  anlagt  sorg  (vid  Kellgrens  död  var 
Akademien  tillsluten) ;  hon  har  rest  en  minnesvård 
öfver    hans    stoft    och    låtit   marmorn  och  bronsen 
förvara  hans  drag;  han  är  den  förste  af  hennes  le- 
damöter, åt   hvilken   hon  egnar  den  skådepenning, 
som   stiftaren   bestämt  för  Sveriges  berömde  män; 
Tegnér    har    tolkat    hennes    saknad    i    en   odödlig 
sång,   och  tvenne   af  hennes  ledamöter  hafva  teck- 
nat  den  fräjdade   siarens   minne.     Sådan  är  likväl 
makten  af  dessa  stora  hågkomster,  i  hvilka  ett  folk 
igenkänner  en   del  af  sitt  eget  själslif,  att  de  icke 
blott  återfödas,   men  föryngras,  ljusna,  och  erhålla 
en  ny   betydelse  i  den  mån  den  framskridande  ti- 
den hinner  förklara  dem.     Mycket,  som  vid  Leo- 
polds bortgång  icke  kunde  yttras  utan  att  missför- 
stås af  en  ännu  ej  förgäten  vitter  strids  deltagare, 
skall    nu    uppfattas    med   efterverldens  lugn;   hvad 
som    då    kunde   återlifva  stridsfrågorna,  tillhör  nu 
blott   litterärhistorien.     Då   tiden    börjat  göra  Gu- 
staf    och    hans    män    en   mera   odelad  rättvisa,  är 
det  i   sin   ordning  att  den  skald,  som  af  alla  stod 
hans   hjerta  närmast,   njuter  sin  del  deraf.     Bland 


—    41    — 

de  skuggor,  som  kastats  på  Leopolds  konungslige 
välgörare,  hafva  mörka  drag  ej  saknats  för  den  sån- 
gare, som  påstods  hafva  genom  smicker  underhål- 
lit hans  svagheter.  En  närmare  belysning  af  de- 
ras förhållande  torde  ådagalägga,  att  om  än  skal- 
den, hänförd  af  beundran  för  konungens  snille  och 
hjerta,  stundom  egnat  honom  en  hyllning,  som  måst 
synas  den  förres  fiender  öfverdrifven,  har  dock,  vid 
tillfällen  af  vigt,  måhända  ingen  bland  diktens  sö- 
ner mer  oförstäldt  fört  sanningens  språk  inför  herr- 
skaren, än  Leopold  inför  Gustaf,  och  att,  enligt 
skaldens  egna  ord,  hans  sångmö 

"talte  upprätt  med  sin  kung, 
som  hon  med  filosofen  talar." 

Den  ypperliga  skildring  af  Leopolds  filosofi- 
ska och  vittra  verksamhet,  som  hans  utmärkte  ef- 
terträdare inom  detta  samfund  skänkt;  den  teck- 
ning, hvarmed  en  annan  förtjent  ledamot  beledsa- 
gat hans  skrifter,  och  de  flera  omdömen  öfver  skal- 
den och  tänkaren,  som  redan  blifvit  fålda,  synas 
lemna  en  efterföljande  granskare  föga  skörd  att  upp- 
hemta.  Det  heter  med  rätta,  att  en  författares  lif 
ligger  i  hans  arbeten.  Men  hos  Leopold  fanns 
mycket  märkligt,  som  ej  står  i  hans  skrifter  och 
likväl  förtjenar  att  kännas  af  efterverlden;  många 
ännu    föga    bekanta    handlingar,   som  tilltvinga  sig 


—    42    — 

aktning,   jemväl    af   olikt    tänkande,    hvarföre  den 
väldigaste  kämpe,  som  beträdt  den  svenska  parnas- 
sen, dog  utan  att  äga  en  ovän.    Hans  karakter  bar 
samma    storhetsdrag    som    hans  snille,  —  en  icke 
alldaglig  företeelse  hos  Apollos  söner;  hans  enskilda 
personlighet  liknade  hans  rika  bildningsgåfva,  hans 
själsegenskaper    ägde    ett  syskontycke  af  Gustafs, 
hvarför    desse    ovanlige   män  så  väl  förstodo  hvar- 
andra.     Leopolds    litterära  bana  är  en  fortgående 
afspegling    af  hans   upphöjda   karakter,  derför  hel- 
gjuten   som    denna,   och  som  få  hos  oss  det  varit. 
Han  var  icke  blott  tänkare  och  skald;  han  var  en 
ädel    man,    i    ordets  fulla  mening,  visserligen  icke 
utan    svagheter,   men   dessa  flerfaldigt  återköpta  af 
dygder.    Till  de  skildringar,  som  lemnats  öfver  för- 
fattaren, sluter  sig,  såsom  ett  fullständigande,  den 
närvarande,  hufvudsakligen  egnad  åt  menniskan  Leo- 
pold, utan  hvars  bekantskap  hans  skrifter  ej  kun- 
na   fullkomligt    uppskattas.     Det  är  nemligen  hos 
honom   ej   alltid   blott  fråga  om  hvad  han  skrifvit, 
men  hvarför  han  skrifvit,  och  man  skall,  med  blic- 
ken   fästad    derpå,    finna  afsigtens  ädelhet  förläna 
en  ny  glans  åt  dikten;  man  skall  inse  och  högakta 
de  skäl,  för  hvilka  medborgaren  Leopold  stundom 
tyckes  qväfva  skalden. 

Men    Akademien    har  ägt  ännu  en  anledning 
att    återkalla    hans    minne.     I    de    hittills    utgifna 


—    43    - 

samlingar  af  hans  skrifter  finnas  icke  upptagna  de 
betydligaste  bland  dem,  som  han  skrifvit  i  detta 
samfunds  namn.  Ledd  af  en  ädel  blygsamhet, 
önskade  deras  författare  att  icke  namngifvas,  utan 
att,  såsom  han  yttrade  sig,  få  försvinna  i  Akade- 
mien, hvilken  ensam  borde  njuta  äran  deraf.  Des- 
sa afhandlingars  inverkan  på  vitterheten  och  språ- 
ket har  dock  varit  af  för  stor  vigt,  att  deras  upp- 
hofsman  icke  bör  af  efterverlden  njuta  offentlig 
rättvisa  derför.  Akademien  fann  det  lämpligaste 
tillfälle  dertill  erbjuda  sig  i  hennes  egen  historia. 
Enär  dess  utgifvande  likväl  kommer  att  ytterligare 
fördröjas,  för  att  lemna  rum  åt  skildringen  af  hen- 
nes stiftare,  hvilken  äger  de  främsta  anspråk  på 
hennes  erkänsla,  har  hon  valt  den  utväg,  som  årets 
minnespenning  företer,  att  öfverlemna  Leopolds 
bild  åt  efterverlden.  Denna  gärd  har  ej  bort  upp- 
skjutas, enär  hon  velat  anförtro  själsdragens  teck- 
ning åt  en  bland  de  få  qvarlefvande,  som  på  nä- 
ra håll  sett  den  blide  siaren,  och  som  med  redan 
åldrad  hand  vågar  efterkomma  det  smickrande 
uppdraget. 

Måhända  gifves  i  den  samling,  som  omger  oss, 
ännu  någon  hvilken  sett  den  koja,  der  Leopold 
föddes.  Den  var  belägen  i  Återvändsgränden  på 
Södermalm,  och  nedrefs  för  tjuge  år  sedan.  Fat- 
tigdomen   är   en    kraftig    väckare  till   stora  anlags 


—    44    - 

utveckling,  och  blef  det  äfven  hos  Leopold.  Hans 
fader,  en  underordnad  tjensteman  vid  tullverket, 
förflyttades  kort  efter  sonens  födelse  till  Norrkö- 
ping*). Vid  tio  års  ålder  sattes  gossen  i  Söder- 
köpings trivialskola,  i  hvilken  torftiga  läroanstalt 
han  tillbragte  några  år.  Lyckligtvis  leddes  under- 
visningen af  en  utmärkt  lärare,  rektor  Wimmer- 
stedt,  hvilken  Leopold  ännu  på  sin  ålderdom» 
från  skaldethronen,  aldrig  nämnde  utan  vördnad 
och  tacksamhet.  Från  trivialskolan  öfvergick  lär- 
jungen till  Linköpings  gymnasium,  der  han  före- 
trädesvis egnade  sig  åt  läsningen  af  Greklands  och 
Roms  odödliga  författare,  hvilka  han  alltid  skatta- 
de såsom  de  yppersta  mönster.  Tidigt  röjde  sig 
hans  skaldeanlag,  och  på  samma  gång  denna  hem- 
liga dragningskraft  till  ett  annat  snille,  eller  denna 
själarnes  valfrändskap,  som  skulle  öfva  ett  så  mäk- 
tigt inflytande  på  hans  framtid.  Vid  ännu  icke 
hunna  fjorton  år  höll  han,  vid  en  offentlig  högtid 
på  rådhussalen  i  Norrköping,  ett  tal  på  vers  öf- 
ver  dåvarande  kronprinsen  Gustaf.  För  dem,  som 
genast  deri  spåra  ett  lycksökeri,  må  tilläggas,  att 

*)  Leopold  föddes  i  Stockholm  den  2  april  1756.  Föräl- 
drarne  voro:  Karl  Adam  Lbopoldt  (då  kontrollör  vid 
tullverket  i  hufvudstaden,  senare  tullförvaltare  i  Norrköping, 
f.  1726,  cl.  1780)  och  Martha  Christina  Hobel  (f. 
1727,  d.  1778).  Ätten  härstammar,  liksom  Bellmans,  från 
Tyskland. 


—    45    — 

Gustaf  först  sexton  år  derefter  lärde  känna  för- 
fattaren, som  då  redan  tillvunnit  sig  ett  lysande 
rum  bland  svenska  skalder,  och  att  det  var  Gustaf 
som  sökte  Leopold,  icke  t  vert  om,  eller  kanske  rät- 
tast: de  gingo  halfva  vägen  hvar,  förde  af  den 
dragningskraft,  som  leder  befryndade  snillen  till 
hvarann. 

Vid  Upsala  högskola  knöt  han  med  liksinnade 
ynglingar,  hvilka  snart  blefvo  fräjdade  män,  ett 
vänskapsband,  som  endast  döden  upplöste.  Bland 
dem  må  nämnas  Adlersparre,  Ehrenhedi,  Lind- 
blom, Tingstadius,  Dahl,  Boéthius  och  Fant.  Un- 
der utbildningen  af  sina  sällsynta  skaldeanlag  iakt- 
tog han  den  hos  unga  författare  sällsynta  varsam- 
het, som  Horatius  tillstyrker,  att  låta  dikten  mog- 
na i  åratal  innan  den  ser  dagen.  Denna  obemärkta 
tid  lemnar  dock  icke  ovigtiga  bidrag  till  kännedo- 
men af  hans  snille.  I  förtroliga  meddelanden  till 
vänner,  hvari  hans  skaldeådra  ofrivilligt  frambröt, 
andas  en  humor,  en  frihet  från  regeltvång,  en  na- 
turlig qvickhet,  som  tyckas  ange  en  förelöpare  af 
Vitalis*).     Åtta    år  förflöto  från  Leopolds  första 


*)  I  Leopolds,  oss  veterligen,  äldsta  brefvexling,  som  börja- 
des 1774,  emellan  den  adertonårige  studenten  och  den 
femtonårige  Adlersparre,  finnes  ett  bref  på  knittelvers, 
hvari  den  förre  på  ett  oöfverträffligt  sätt  härmar  Haqvin 
Bagers  skaldekonst.  De  unga  vännerna  hade  råkats  i  ett 
gladt  lag  hos  en  gemensam  bekant,  magister  Brantenberg 


—    46    — 

uppträdande,  innan  han  åter  gaf  allmänheten  del 
af  sin  sång.  Det  var  hans  Ode  den  1  november 
1778.  Den  ljöd  i  en  tonart,  som  då  i  Sverige  al- 
drig varit  hörd  och  ännu  måste  väcka  förundran. 
Man  tycker  sig  deri  förnimma  förebud  af  de  skil- 
da skaldeljud,  som  senare  Thorild,  Tegnér  och 
Leopold    sjelf  så   mäktigt   anslagit*).     Leopolds 


(sedan  hofpredikant  och  kyrkoherde  i  Lidköping).  Leo- 
pold blef  inneliggande  af  en  häraorrhoidal-åkomraa,  och 
Adlersparre  led  af  en  ref-orm.     Knittel versen  lyder: 

"Det  var  nu  längesedan  jag  såg  herr  löjtnanten, 
Icke  sedan  jag  stridde   så  tappert  hos  bror  Branten- 
berg.     Det  svåra  vädret  har  se*n  hållit  oss  till  hus; 
Bore  har  regerat,  som  hade  han  haft  rus, 
Och  på  gudarnas  riksdag  skall  han  aldrig  försvara, 
Huru  han  kunnat  så  med  mina  nerver  förfara. 
Begynn  nu  den  runan,  som  pryda  skall  min  sten, 
Jag  är  redan  i  grafven  med  mitt  ena  ben. 
På  min  stol  får  jag  ej  ro  någon  timma, 
Och  måste  som  oftast  göra  något  värre  än  rimma. 
Nu  ligger  jag  på  sängen,  matt  och  utsträckt, 
Och  liknar  ett  ljus,  som  håller  på  att  bli  utsläckt. 
Dock  kan  herr  löjtnanten  mig  utan  fara  besöka, 
Min  slocknande  veke  skall  ändå  inte  röka. 
Farväl!  —  Som  sagdt  är,  besök  mig  ibland. 
Min  gyllenåder  kysser  edra  ref-ormar  på  hand. 

Haciuin  Leopold." 

När  en  yngre  skald  sjöng:    "Aftonrodnan  kysser  hafsfrun 

på  hand,"  var  bilden  således  icke  fullkomligt  ny. 

*)  Så    tycker    man    sig  i   följande  rader  finna  ett  anslag  till 
Svea: 


—    47    — 

ungdomsförsök  vittna,  att  måhända  ingen  svensk 
lyra  varit  rikare  på  olika  tonarter,  och  att  det  var 
efter  flerårigt  begrundande  och  med  mognad  öfver- 
tygelse  han  valde  den,  som  sedan  förblef  hans 
egen.  Hvad  som  i  ofvannämnda  sång  icke  minst 
förvånade,  var  att  höra  en  student,  vid  en  högtid 
gifven  i  universitetets  namn,  tilltala  den  nyfödde 
thronarfvingen  i  verser  såsom  dessa: 

"Dö  i  din  födslostund,  om  du  ej  lär  regera/* 
eller  slutorden: 


"Hvad  lagar!  Hvilket  folk!  I  skurna  lagrars  skygd 
Inom  en  sköldad  borg  de  fridens  tempel  bygga. 
Befasta  utomkring,  inom  sig  sjelfva  trygga, 
De  skydda  rätt  och  öfva  dygd. 
Som  resår  mot  de  lätta  öden, 
Ur  lifvets  glada  sköt,  jag  ser  dem  le  åt  döden, 
Och  lyckan  är  en  gud,  som  här  ej  tempel  har." 
Skymtar    här   icke  ett  slägttycke   af  Tegnérs  beskrifning 
på  Göten,  som 

"Såg  glad  i  lifvet  in  och  trygg  i  grafven  neder,"  m.  m.? 
Bilden  af  ett  nytt  och  lyckligt  Sverige,  med  forntidsdyg- 
der till  föresyn,  föresväfvade  skalden  1778,  liksom  den 
af  1811.  Med  mera  öfverraskning  finner  man  i  det  äldre 
skaldestycket  drag,  förebådande  den  nya  vitterhetsskola,  som 
sedan  angrep  honom,  och  hvilka  drag  förnämligast  gåfvo 
anledning  till  Kellgrens  anmärkningar.  Också  finner  för- 
fattaren af  Svenska  Siare  och  Skalder  (4  del.  sid.  1Ö6) 
de  af  den  sistnämnde  ogillade/  strofer  "sköna".  Ännu  li- 
kare  den  nya  skolans  poesi  äro  de  af  Kellgren  anförda 
verser  ur  en  sång  "I  Ostgöta  nations  namn".  (Dert. 
sid.  159.) 


—    48    - 

"Prins,  se  det  klot  i  rymden  sväfva, 

Som  gjuter  dagens  rikedom; 

Det  skådar  dig,  det  bår  din  dom: 

Prins,  blif  dig  värdig,  eller  bättra!" 
Det  kunde  ej  fela,  att  denna  ungdomsdikt  skulle 
väcka  ett  omätligt  uppseende.  Man  vet,  att 
Kellgren,  som  då  förde  vitterhetens  spira,  i 
en  skarp  granskning  agade  det  oklara,  oegentliga 
i  uttryck,  som  fördunklade  flera  af  styckets  skön- 
heter. Mindre  allmänt  känd  är  vidden  af  den 
förtjusning,  hvarmed  Thorild  helsade  den  djerfva 
sången.  Ännu  sju  år  efter  dess  offentliggörande 
skrifver  han  till  Leopold:  "Oden  deklamerar  jag 
utantill  alla  dagar,  på  våra  glada  stunder.  År 
det  möjligt,  att  författaren  sätter  Oden  den  1  no- 
vember under  sina  stycken  i  det  glada  och  le- 
kande slaget;  finner  detta  pindariskt  höga  och 
häftiga  liksom  icke  naturligt,  och  modfäldes  af 
Kellgrens  kritik?  Förlåt  mig  denna  fråga,  som 
jag  skulle  finna  impie,  om  ej  så  många  dårar 
tvingade  mig  till  den.  Värdigas  svara  mig.  Jag 
känner  ej  annat  än  vördnad  och  beundran!"  — 
Åfven  under  striden  med  Leopold  förklarade 
Thorild  denna  ode  vara  det  skönaste  skalde- 
stycke, som  diktats  på  svenska  språket.  Ryk- 
tet om  denna  studentsång  spridde  sig  ända  till 
England.     Den    fräjdade    slafbefriaren    Wadström 


—    49    — 

begär  af  författaren  att  ändtligen  få  den  med  om- 
gående post. 

Det  dröjde  länge  innan  Leopold  upptog  den 
af  Kjellgren  kastade  handske.  Segern  i  denna  strid 
synes  oss  oafgjord.  Om  än  Kellgren  hade  rätt  i 
hufvudsaken,  begränsade  hans  granskning  nog  myc- 
ket diktens  frihet,  hvilken  af  hans  »unge  motkäm- 
pe  försvarades  med  ett  mod,  en  sakkunskap  och 
en  qvickhet,  som  ej  sällan  öfverglänste  den  af  alla 
fruktade  aristarkens.  Man  tycker  sig  se  den  unge 
Cesar,  som  med  ungmodets  segeraning  gör  Pom- 
pejus  dess  välde  stridigt,  eller  den  nittonårige 
Byron,  hvilken  i  sitt  blixtrande  genmäle  till  de 
edinburgske  konstdomarena  trycker  oförgänglighe- 
tens  insegel  på  en  eljest  snart  förgäten  vitter- 
hetsdom  *). 

*)  Kellgrens  granskning  af  Leopolds  ode  förekommer  i  n. 
11  af  Stockholms-Posten  for  år  1778.  Leopold  begynner 
sitt  svar  i  n.  41  af  samma  tidning  för  år  1779,  och  fort- 
sätter det  n.  43,  44,  46,  49  och  50.  Kellgren  genmä- 
ler i  n.  42,  47,  48,  50,  54,  63,  71,  75,  79,  90,  103, 
104.  Man  skulle  önskat  mer  hofsamhet  under  den  vittra 
bardaleken,  och  besynnerligt  nog  är  det  "behagens  skald" 
som  snarare  öfverskrider  den  skönhetslinea,  han  eljest  så 
fullkomligt  iakttagit.  Såsom  ursäkt  kan  dock  anföras  de 
begge  kämparnes  ungdom,  ty  ehuru  Kellgren  redan  an- 
sågs hafva  fattat  vitterhetens  spira,  var  han  icke  mer  än 
27  år,  och  Leopold,  som  snart  gjorde  honom  densamma 
stridig,  endast  21,  och  ännu  blott  student.  Några  år  se- 
fir. AJead.  Handl.  35  Del  4 


—    50    — 

Emellertid  var  Kellgrens  anseende  för  stort, 
att  hans  omdöme  ej  skulle  bestämma  allmänhetens. 
Man  kan  svårligen  annorlunda  förklara,  att  Leo- 
pold, efter  sitt  svar,  åter  iakttog  en  sjuårig  tyst-* 
nad,  och  slutligen  nödgades  för  medellöshet  lemna 
lärosätet  samt  söka  sitt  uppehälle  såsom  lärare  i 
ett  enskildt  hus  på  landet  *).  Från  de  år,  då  han 
vistades  der,  äger  man  blott  i  behåll  den  sång,  som 
upptagits  af  Wallin  i  den  nya  psalmboken,  psal- 
men n.  418. 

Odet  ville,  att  den,  som  snärt  beredde  sitt  fä- 
dernesland och  dess  vitterhet  så  mycken  ära,  skulle 
vinna  den  akademiska  lagern  och  sin  första  befor- 
dran på  en  främmande  jord.  Vid  tjugefem  års  ål- 
der emottog  Leopold  den  filosofiska  graden  i  Greifs- 
wald  och  utnämndes  af  dess  universitet  till  docens 
i  litterärhistorien,  samt  kort  derefter  till  råds- 
bibliotekarie i  Stralsund.    Han  egnade  sig  åt  dessa 


nare  erkände  Kellgren  orättvisan  af  sin  alltför  stränga 
granskning,  och  yttrar  i  ett  bref  till  sin  forne  motståndare, 
i  anledning  af  en  ny  ode,  som  denne  författat:  "Det  är 
styrkan,  bibehållen;  det  är  stylen,  fullkomnad,  af  det  stycke 
i  samma  slag,  på  livars  sanna  eller  inbillade,  men  obemärk- 
liga  fel  jag,  för  tio  år  sedan,  så  förmätet  och  så  olyckligt 
vågade  bära  en  gosses  granskande  blick."  —  Då  Leopold 
icke  upptog  oden  i  sina  skrifter,  gaf  han  dock  Kellgren  rätt. 
*)  Hos  grefve  Douglas  på  Stjernarp,  i  hvilkens  hus  Leopold 
tidigt  inhemtade  den  förfinade  sällskapston,  som  sedan  kom 
honom  så  väl  till  pass  vid  Gustaf  IILs  hof. 


—    51    — 

tjänstebefattningar  med  det  allvar  och  den  sam- 
vetsgrannhet,  som  alltid  utmärkte  honom;  förfat- 
tade egenhändig  katalog  öfver  boksamlingen,  som 
utgjorde  17,000  band,  och  biträdde,  för  utbredan- 
de af  vårt  modersmåls  kännedom  i  Tyskland,  pro- 
fessor Möllee  vid  utgifvande  af  hans  ordbok  öf- 
ver svenska  och  tyska  språken*). 

I  Sverige  syntes  han  nästan  förgäten,  då  en 
ädel  vetenskapernas  idkare  och  befordrare,  hvars 
minne  man  ännu  ej  gjort  nog  rättvisa,  —  dåva- 
rande akademi-adjunkten  Liden,  **)  —  föranledde 
hans  återkallande.  Liden,  som  till  Upsala  univer- 
sitet förärat  sin  boksamling,  jemte  anslag  till  lön 
för  en  vårdare  deraf,  hade  redan  från  den  tid,  då 
den  unge  skalden  vistades  i  Norrköping,  föst  stora 
förhoppningar  vid  honom,  och  utnämnde  honom  till 
sin  bibliotekarie.  I  denna  anspråkslösa  beställning 
erhöll  Leopold  fast  fot  vid  lärdomssätet.  Nu  spän- 
de hans  diktaresnille  åter  sina  vingar,  och  han  blef 
inom  kort  sin  konungs  och  allmänhetens  älskling. 
De  skrifter,  som  tillvunno  honom  ett  så  stort  an- 
seende, voro  tvenne,  af  hvilka  särdeles  den  ena 
blifvit  i  allmänhet  nog  mycket  förbisedd. 

*)  Möller  nämner  i  företalet,  att  han  har  "den  vittre  magi- 
ster Leopold  ganska  mycket  att  tacka." 
**)  Lindblom  uppgifver  i  ett  bref  till  Leopold,  att  Lidéns  gåf- 
vor  till  litteraturens  befrämjande  och  lärda  stiftelser  utgjor- 
de icke  mindre  än   207,400  daler  kopparmynt. 


—    52    — 

Leopold  uppträdde  med  "Kritiska  anmärknin- 
gar vid  Tåget  öfver  BälT,  Man  hade  dittills  blott 
berömt,  icke  bedömt  Sveriges  ryktbaraste  episke 
skald  *).  Kellgren  sjelf  böjde  sig,  hyllande  "fader 
Gyllenborg".  Desto  större  uppmärksamhet  väckte 
det,  när  den  unge  magistern  från  Greifswald  före- 
tog en  allvarlig  granskning  af  det  stora  skaldever- 
ket, görande  rättvisa  åt  dess  förtjenster  och  blot- 
tande dess  brister.  Denna  granskning  var,  för  den 
högre  vittra  kritiken  hos  oss,  ett  jättesteg,  och  man 
kunde  nästan  säga  derom,  såsom  det  yttrats  om 
den  svenska  vältaligheten  under  Lehnberg,  att  "den 
föddes  fullvuxen".  Ännu  efter  åttio  års  förlopp 
torde  ingen  fullständigare,  fördomsfriare  och  vack- 
rare dom  fallit  öfver  Sveriges  namnkuunigaste  hjelte- 
dikt;  ännu  fängslar,  i  denna  granskning,  fram- 
'  ställningssättets  lif  och  friskhet  läsaren  med  hela 
nyhetens  behag.  Icke  mindre  uppseende  väckte 
det  frimodiga  språk,  man  kunde  säga  den  med- 
födda herrskareton,  hvarmed  författaren  yttrar  sig 
till  allmänheten,  öfver  dess  sätt  att  dömma  i  vitt- 
ra ämnen**). 

Nära   samtidigt    utgaf  Leopold  sina  Erotiska 

Öder,  vid  hvilkas  läsning  man  i  sanning  tycker  sig 

*)  Den  i   öfrigt  fullständigaste   anmälan,   eller  Regnérs,  som 
genomgår   tre  häften  af  Svenska  Parnassen,  utgöres  endast 
af  loford  och  utdrag. 
")  Se  bilagan  1. 


—    53    — 

"känna  vingens  fläkt 
Af  dufvorna,  som  drogo  Fröja". 
Genom  dem  eröfrade  han  sångens  lager  i  en  dikt- 
art, uti  hvilken  Kellgren  ansågs  oupphinnelig. 
Det  hedrade  denne  att  vara  den  förste,  som  räckte 
sin  forne  motståndare  kransen,  med  de  ord,  att 
han  i  sin  sång  förenade  Peopertii  djupa,  brinnan-* 
de   känsla    med  Oyidh  behag*).     Vid  samma  tid 

*)  Kellgren  skyndade  att,  som  han  säger,  "rikta  sitt  blad 
med  dessa  ypperliga  stycken"  och  införde  flera  deraf. 
(Stockholms-Posten  1786,  n.  9,  17,  30  och  35.)  Hans 
omdöme  öfver  dessa  öder  framställes  dock  på  ett  annat 
sätt  i  Svenska  Vitterheten  af  Hammarsköld,  der  det  heter 
om  de  erotiska  oderna:  "Dessa  stycken  väckte  på  sin  tid 
ingen  sensation,  och  Kellgren  har  påtagligen  afseende  på 
dem,  då  han  i  sina  anmärkningar  till  Propertius  önskar, 
att  våra  erotiska  skalder  måtte  lära  af  denne  Romare  att 
'skrifva  till  sina  älskarinnor  med  något  mera  passion  och 
något  mindre  grannlåt,  i  synnerhet  då  de  ämna  gifva  all- 
mänheten del  af  sina  ömma  lågor*.  Detta  omdöme  slår 
alldeles  in  på  de  Leopoldska  kärlekssångerna".  (2  uppl. 
s.  461.) 

Man  ämnar  i  denna  minnesteckning  ingalunda  åter- 
kalla de  oräkneliga  beskyllningar,  som  änder  en  följd  af 
år,  i  strÖ8krifter  och  tidningar,  riktats  emot  Leopold,  så- 
som den  der  hvilkens  inflytande  varit  skadligt  för  svenska 
vitterheten  och  språket.  En  annan  fråga  är  dock,  om  man 
bör  med  tystnad  förbigå  vilseledande  oradömeu,  h vilka  öf- 
vergått  till  snart  sagd  t  stående  satser  i  litterärhistorien, 
upprepade  i  nya  upplagor  och  lemnade  till  den  studerande 
ungdomens  upplysning  och  vägledning  vid  bekantskapen 
med  vår  vitterhet,  hvarigenom  dessa  irriga  föreställningar 
fortplantas   från   slägte  till  slägte.     En  dylik  källa  är  den 


—    54    — 

skref  Thorild  till  Leopold  (den  3  mars  1785): 
"Om  jag  någonsin  haft  en  tillfredsställelse  och  en 
ära  af  mina  tryckta  papper,  så  är  det  att  med 
dém  hafva  behagat  Leopold,  —  detta  namn,  som 
redan  har  en  glans  af  Gud  och  odödlighet  i  min 
inbillning.  Jag  i  detta  ögonblicket  mera  ryser,  än 
är  rörd  och  genomträngd.  Jag  emotstår  ingen 
skönhet;  djupt  i  min  själ  bäfvar  jag  för  hvar  snil* 
lets  höghet;  och  när  jag  betänker  den  gudomliga, 
hos  ingen  nation  öfverträffade  oden  (den  1  no- 
vember), så  tycker  jag  mig  skrifva  till  en  Apollo. 
Ingen  af  oss  här  (i  Stockholm)  misskände  herr 
bibliotekarien  i  raderna  öfver  Sleincour.  Dessa 
Kellgrenska  behagen,  manliga  och  starka;  detta 
ändå  till  af  en  mästare,  sade  oss  allt.  —  Näst 
intill  att  skapa  en  skön  tanke,  måste  ingen  sjä- 
lens vällust  vara  högre,  än  att  förstå  och  kän- 
na den". 


ofvannämnda,  som  icke  blott  länge  åberopats,  och  åberopas 
ännu  i  Sverige,  utan  är  nästan  den  enda,  af  h vilken  ut- 
ländingen  tagit  kännedom.  En  vederläggning  af  de  der- 
uti  uttryckta  åsigter  skulle  växa  till  ett  lika  stort  omfång 
som  sjelfva  boken.  Man  har  derför  ansett  rättast,  att  vid 
redogörelsen  for  någon  hufvudpunkt  af  Leopolds  författare- 
skap  bifoga  (såsom  nyss  skett)  i  en  not  det  i  nämnda 
litterärhistoria  förekommande  omdöme,  då  läsaren  kan  pröf- 
va  och  dömma.  Man  förmodar,  att  Kellgrens  egna  ord 
äga  mer  trovärdighet  än  den  mening,  som  Hammarsköld 
underlagt  dem. 


—    55    — 

Den  unge  vitterhets-idkaren,  ännu  icke  hun- 
nen mannaåldern,  njöt  således  den  sällsynta  ära 
att  hyllas  på  en  gång  af  Kellgren  och  Thorild; 
hans  lyra  hade  tjust  desse  stridige  konstdomare* 
Det  berodde  af  honom  sjelf  att  bibehålla  emot 
begge  denna  vänliga  ställning.  Att  han  icke  gjor- 
de det;  att  han  af  högsinthet  emot  den,  om  hvil- 
ken  han  kunde  säga: 

"Vid  mina  första  steg  din  jernhand  mötte  mig, 

Min  ungdom  stöttes  bort  med  hån  ur  snillets  tempel,"  — 

med  ett  ord:  att  han  af  ädelt  deltagande  för  den 
på  dödslägret  angripne  Kellgren  uppträdde  mot 
hans  fruktansvärde  motståndare  och  gjorde  den  ut- 
slocknandes  sak  till  sin  egen,  skall,  ehvad  man  i 
öfrigt  må  dömma  om  striden,  alltid  vittna  om 
en  storsinthet,  som  söker  sin  like  i  vitterhetens 
häfder. 

Att  en  stjerna  af  första  ordningen  åter  upp- 
gått på  den  svenska  vitterhetens  himmel,  kunde 
ej  länge  vara  doldt  för  Gustaf  den  tredje.  Man 
föresåg,  att  den  Lidénske  bibliotekarien  snart  skulle 
lysa  i  konungens  omgifning,  hvilket  jemväl  besan- 
nades. Inom  en  vecka  erhöll  magister  Leopold 
bref  från  Gyllenborg,  Oxenstjerna  och  Rosen- 
STEIN,  som  meddelte  honom  konungens  önskan,  att 
han    skulle    infinna    sig  i  hufvudstaden  och  bo  på 


—    56    — 

slottet,  i  Armfelts  rum;  men  då  dessa  ännu  ej 
voro  i  ordning,  erbjöd  Oxenstjerna  rum  i  sitt 
hus,  endast  han  ofördröjligen  infunne  sig.  Respen- 
gar medföljde,  och  konungen  lofvade  betala  de  skul- 
der, som  den  obemedlade  vitterhets-idkaren  ej  kun- 
nat undgå  att  åsamka  sig  vid  lärdomssätet*). 


*)  Oxenstjernas  bref  är  af  den  3,  Rosensteins  af  den  6, 
och  Gyllenborgs  af  den  9  februari  1786.  Oxenstjerna 
visar  det  varmaste  deltagande  for  den  unge  skaldens  fram- 
tid, och  säger,  att  det  endast  gifves  ett  sätt  för  en  förfat- 
tare att  göra  lycka,  och  detta  är  att  "blifva  känd  af  kon- 
ungen". Oxenstjerna  hade  derför,  i  samråd  med  Aem- 
felt  (hvilka  eljest  voro  intet  mindre  än  vänner),  tillstyrkt 
att  Leopold  skulle  förvandla  till  opera  dramen  HelmfeU 
(liksom  Kellgren  gjort  med  Gustaf  Vasa),  hvilket  konun- 
gen bifallit,  ehuru  detta  uppdrag  senare  utbyttes  emot  upp- 
maning till  Leopold  att  författa  ett  eget  skådespel,  hvil- 
ket blef  Oden.  Oxenstjerna  sände  tillika  50  rdr  specie 
(motsvarande  200  rdr  rmt)  till  resekostnader,  och  tilläg- 
ger: "de  öfriga  depenserna  få  vi  som  goda  vänner  öfver- 
lägga  om",  endast  han  ofördröjligen  infinner  sig.  Oxen- 
stjerna ber  honom  taga  in  hos  sig,  i  Geringii  hus,  vid 
kanslitrappan,  till  dess  rum  hos  Armfelt  hinna  iordning- 
ställas. —  Kosen8TEIN  ber  att  få  uppgift  på  Leopolds 
skulder,  hvilka  konungen  vill  betala,  och  framställer,  liksom 
Oxenstjerna,  angelägenheten  deraf  att  Leopold  blir  per- 
sonligt känd  af  konungen.  —  Gyllenborg  skrifver:  "Hvem 
är  glad,  om  icke  jag,  öfver  händelserna  af  denna  vecka! 
Jag  hoppas  då  få  se  min  vän  i  staden  1  Han  kommer  att 
bo  på  slottet,  i  Armfelts  rum,  och  der  arbeta  på  den  ope- 
ra, som  af  honom  åstundas.  Oxenstjerna  sänder  i  dag, 
från  högre  ort,  50  rdr  sp.  till  respenningar,  och  vidare 
torde    vid    ankomsten    anskaffas.     Min    vän    har  lofvat  att 


-    57    — 

Gustaf  hade  det  gemensamt  med  store  men* 
niskokännare,  att  ofta  genom  en  enda  öfverraskande 

med  första  resa.     Akta  nu  endast  er  helsal  Törhända  den- 
na   hastiga    revolution  kan  åstadkomma  någon  forbättring. 
Hvad  jag  längtar  att  få  omfamna  min  käraste  vän!  Eosen- 
stein  skref  i  måndags,  och  var  i  synnerhet  slutet  af  hans 
bref  utlofvande  någon  synnerlig  förmån.    Låt  mig  veta  när 
ankomsten  blir,  och  säg  till  hos  mig  när  ni  kommer.    Jag 
bor    på    Drottninggatan,  i  Hovingska  huset,  nästa  hus  till 
Eosenadlers,  vid  Hötorget".  —  Oxenstjerna  skrifver  sam- 
ma   dag   om    sin    morbror  Gyllenborg:    "Tit.  har  ingen 
uppriktigare  vän,  och  i    dessa    tänkesätt  äger  jag  med  ho- 
nom   ett  fullkomligt  slägttycke".  —  Samma  dag  som  Ro- 
senstein,  skref  äfven  Kellgren  till  Leopold,  som  med- 
delt  honom  sitt  förslag  att  flytta  till  Stockholm:  "Det  för- 
troende   herr    bibliotekarien  behagat  visa  mig,  gör  mig  ett 
så    mycket    renare    nöje,    som  i  allt  hvad  kan  hända,  och 
jag  hoppas  snart  händer  till  Tit.  förmån,  jag  med  skäl  får 
anses    för  fullkomligt  onyttig.  -  Jag  tackar  Tit.   äfven  af 
hela    mitt    hjerta    för  dess  goda  tanke  oin  poemet  Gustaf 
Vasa.     Om    någon    hade    den    olyckan    att  ej  öfverdrifvet 
värdera    den    svenska    allmänhetens    lof,    så    vore    det    för 
honom  som   kännares  bifall  måste  bljfva  så  mycket  dyrba- 
rare.   Det    upphöjda    rum    Tit.   bland  dem  äger,  bör  vara 
en  försäkran  om  den  uppriktiga  fägnad,  hvarmed  jag  skyn- 
dar   Tit.    vänskap    till   mötes,  och  den  fullkomliga  högakt- 
ning, hvarmed  jag  framhärdar",  m.  m.  —  I  hvad  mån  Kell- 
gren medverkat  till  den  kallelse,  som  Leopold  erhöll  från 
konungen,    är    svårt  att   utreda.     Sannolikt   röjde    han   ett 
uppriktigt    deltagande,    att  dömma   af  den  oafbrutna  tack- 
samhet, som  Leopold  visade  honom.    Att  Leopold,  under 
sitt    nästan  lönlösa  tillstånd   i  Upsala,  och  med  mörka  ut- 
sigter  för  framtiden,   öppnat  sitt  hjerta  för  Kellgren,  ser 
man   af   ett  bref,  hvari  han  önskar  någon  förändring  i  sin 
belägenhet,    och    yttrar,    bland    annat:     "Salig    riksrådet 


—    58    — 

fråga   kunna    utleta    karakterens  gry  hos  den  som 
han  såg  första  gången.     Man  hade  derom  under- 

Creutz  gjorde  mig  den  äran  att  ratt  allvarligen  bjuda  mig 
till  Stockholm.  Hellre  hade  han  kunnat  befalla  mig  möta 
sig  i  de  saligas  hemvist.  Jag  hade  till  den  ändan  blott 
behöft  att  adressera  mig  till  doktorerna,  som  längesedan 
tyckas  ledsna  till  och  med  att  pina  mig  for  intet.  För 
mig  återstår  då  ingen  annan  hjelp,  än  den  att  dö,  som 
jag  likväl  —  att  säga  sanningen  —  icke  kunnat  vinna, 
ehuru  jag  dertill  användt  alla  de  ringa  tillgångar,  jag  kun- 
nat äga,  och  alla  de  doktorer,  som  jag  känt  i  Sverige  och 
i  Tyskland.  Den  dernäst  vore,  att  kunna  lefva  bergad.  - 
Var  god  och  gif  mig  en  liten  idé  om  de  nu  för  tiden 
mest  betydande  personer,  hos  hvilka  jag  har  att  insinuera 
min  ansökning.  Jag  känner  till  namnet  få,  till  person  in- 
gen, utom  herr  stats-sekreteraren  Schröderheim.  Men  jag 
vet,  att  herr  kongl.  sekreterarens  förtjenster  förskaffat  sig 
hos  alla  desse  en  aktning,  som  skulle  göra  dess  förord 
gällande,  äfven  hos  konungen.  Jag  ber  herr  kongl.  se- 
kreteraren, med  den  uppriktighet,  hvarmed  den  förtryckte, 
utan  att  förnedra  sig,  kan  adressera  sig  till  den  rättsinnige: 
unna  mig  detta  förord  hvar  hr  kongl.  sekr.  finner  att  det 
kan  gagna  mig.  Värdigas  härigenom  gifva  mig  en  vink  till 
den  närmare  vänskap,  som  jag  så  många  år  åstuudat;  som 
jag  intet  ögonblick  skall  vara  ovärdig,  och  som  skall  vara 
en  ära  och  en  tröst  för  mina  få  återstående,  olyckliga  da- 
gar". —  I  Kellgrens  svar  på  detta  bref  (hvaraf  ett  kort 
utdrag  lemnats  här  ofvan)  förklarar  han  visserligen,  att 
hans  deltagande  varit  öfverflödigt  till  beredande  af  den 
lyckligare  vändning  i  Leopolds  öde,  som  han  förutsäger; 
hvilket  yttrande  dock,  med  Kellgrens  kända  blygsamhet 
i  fråga  om  egna  förtjenster,  ej  behöfver  vara  liktydigt  med 
fullkomlig  overtoamhet  å  hans  sida.  Hans  nära  bekantskap 
med  frågans  ställning  visar,  att  detta  ej  var  förhållandet. 
Att    han    fastmer,  till  sångarbroderns  förmån,  tält  med  in- 


—    59    - 

rättat  Leopold,  som  aldrig  sett  något  hof,  än  min- 
dre tält  med  någon  förstlig  person,  men  visste  blott, 

flytelserike  män,  lenmat  dem  del  af  dennes  bref,  och  visste 
hvad  som  till  hans  bästa  förenades,  vittnar  följande  tillägg: 
"Hos  alla  dem,  i  hvilkas  händer  herr  bibliotekariens  lyc- 
ka kan  vara  lemnad,  har  jag  funnit  långt  förut  en  så  rätt- 
vis känsla  af  herr  bibliotekariens  merit,  och  så  lifligt 
deltagande  i  dess  belägenhet,  att  ett  bättre  öde  för  hr 
bibliotekarien  ej  kan  vara  långt  borta.  I  synnerhet  äger 
herr  bibi.  i  kanslirådet  von  Rosenstein  en  den  uppriktiga- 
ste vän  och  pålitligaste  befordrare;  h varom  jag  ock  hop- 
pas att  det  bref,  han  i  dag  herr  bibi.  tillskrifver,  full- 
komligen  lärer  öfvertyga.  Sedan  jag  tagit  mig  den  friheten 
att  meddela  honom  herr  bibhs  bref,  har  han  sjelf  begärt 
fä  dela  nöjet  af  dess  besvarande.  Jag  har  nyligen  hört 
påtänkas  ett  nytt  förslag  till  hr  bibl-s  lycka,  h vilket  jag 
för  mitt  enskilda  interesse  helst  önskade  gick  i  fullbordan, 
emedan  jag  smickrar  mig  att  derigenom  vinna  en  närva- 
rande vän  och  medbroder.  Om  ej  öfverste  kammarjunka- 
ren  grefve  Oxenstjerna  redan  låtit  hr  bibi.  få  veta  deraf, 
bör  jag  ej  vara  indiskret  och  förekomma  honom  deri."  —  Oxen- 
stjbrnas  bref  upplyser  ej  om  detta  förslag,  hvilket  tvifvels- 
utan  var  Leopolds  utnämnande  till  konungens  handsekrete- 
rare, som  också  kort  derefter  inträffade,  men  hvarom  Oxen- 
stjekna  intet  på  förhand  kunde  yppa,  enär  det  berodde  der- 
på,  huruvida  skaldens  person  behagade  konungen,  som  än- 
nu icke  sett  honom.  Hos  Leopold  var  tacksamhet  en  af 
de  djupast  rotade  känslor.  I  fall  man  af  denna  får  sluta 
till,  hvilka  de  män  voro,  som  grundat  hans  lycka,  så  synes 
det  varit  Kellgren  och  Rosenstein.  Äfven  för  Armfelt 
hyste  han  en  tillgifvenhet,  som  ej  förnekade  sig  under  den- 
nes olyckor,  och  följde  skalden  till  lifvets  gräns.  Att  han 
vid  ifrågavarande  tillfälle  varit  beredvillig  att  tjena,  synes 
deraf,  att  han  upplät  sina  egna  rum  för  den  unge,  honom 
obekante    skaldens    emottagande.     I    afseende    på  den  del» 


—    00    — 

att  hans  framtid  berodde  på  det  första  mötet  med 
den  blifvande  beskyddaren.  Han  fann  sig  dock 
upplyft  deraf  att  bli  bedömd  af  ett  snille,  vid  hvil- 
ket  han  redan  kände  sig  fästad  af  en  hemlig  sym- 
pati, och  han  har  sedan  erkänt,  att  han  aldrig  fun- 
nit sig  så  förlägen  inför  snillekonungen,  som  han 
senare,  oaktadt  all  hofvana,  blef  då  han  första  gån- 
gen skulle  tala  med  dennes  välmenande,  men  in- 
skränkte son*). 


som  Kellgren  ägt  i  befrämjandet  af  dennes  fraratidsväl, 
må  bemärkas,  att  Leopolds  bref  till  honom  var  af  den  27 
januari,  och  Oxenstjernas  skrifvelse  till  den  förre  (hvar- 
uti  han,  på  konungens  befallning,  kallar  Leopold  till  Stock- 
holm, lofvar  betalningen  af  hans  skulder,  sänder  respennin- 
gar,  och  underrättar,  att  rum  tillredas  på  slottet)  är  af 
den  3  februari,  således  nästan  med  omgående  post,  hvil- 
ket  tyckes  förutsätta,  att  (såsom  Kellgren  äfven  säger) 
alla  de,  i  hvilkas  händer  den  nye  skyddlingens  lycka  kunde 
lemnas,  redan  förut  gjort  rättvisa  åt  hans  fortjenst,  om  än 
Kellgrens  förord  genom  Bosenstein  blef  en  ny  väckelse. 
Den  ifver,  som  Oxenstjerna  och  Armfelt  visade,  kom  väl 
snarast  från  konungens  längtan  att  eröfra  ett  snille,  som 
han  hört  så  allmänt  prisas.  Gyllenborgs  deltagande  synes 
varit  den  rena  aktningens  och  vänskapens. 
*)  Han  beskrifver  i  ett  bref  till  Bosenstein,  huru  brydd  han 
var  för  denna  uppvaktning,  och  alldeles  icke  å  son  aise, 
som  med  Gustaf  III.  Han  tillägger:  "Jag  mins  mig  nä- 
stan aldrig  ha  varit  så  forsagd,  och  jag  behöfver  all  den 
förtröstan  jag  äger  till  min  brors  tillstyrkande  råd,  för  att 
våga  detta  steg.  Tio  gånger  har  jag  varit  på  vägen 
att  resolvera  om  igen".  Bref  vet  är  af  den  26  mars  1806. 
Gustaf  Adolf  hade  då  varit  kung  i  fjorton  år.  —  Ett  an- 


—   61    — 

Händelsen  fogade  så,  att  Liljestråles  skalde- 
stycke Fidei-kommiss  till  min  son  Ingemund  Tar 
utkommet  kort  före  Leopolds  första  uppvaktning 
hos  Gustaf  den  tredje,  och  hade  beredt  en  hög- 
tid för  alla  skamtets  vännen  Konungen,  som  satt 
och  skref  när  Armfelt  införde  Leopold,  steg  hastigt 
upp,  fäste  en  genomträngande  blick  på  den  unge  skal- 
den och  frågade:  "Hvad  tycker  ni  om  fidei-kommisset 
till  min  son  Ingemund  V —  "Ehuru  förfeladt,  saknar 
det  ej  tänkvärda  ställen",  svarade  Leopold.   Konun- 

nat  målande  drag  af  Leopolds  ringa  föreställning  om 
sin  förmåga  att  behaga,  bör  icke  förbigås.  Oaktadt  det 
gälde  hans  framtid,  ville  han  ogerna  resa  till  Stockholm 
och  visa  sig  för  Gustaf  III.  Han  skrifver  derom  till  Kell- 
gren (den  27  januari  1786):  "Är  det  väl  nödigt  för  mig 
att  vara  personligen  närvarande?  Mina  beständiga  sjukdo- 
mar hafva  gjort  mig  sådan,  att  jag  säkert  föga  rekommen- 
derar mig  genom  mitt  utseende,  hvilkét  mycket  liknar,  ef- 
ter min  tanke,  spöket  af  en  fördömd,  —  och  ännu  mindre 
genom  min  konversation,  som  alltid  är  kort  och  generad. 
Det  var  till  en  stor  del  detta  som  gjorde,  att  jag  aldrig  i 
person  vågade  visa  mig  för  vår  salige  parisiske  kansler 
(Creutz);  jag  fruktade  alltid  att  jag  skulle  förlora  derpå. 
Emellertid,  om  hr  kongl.  sekreteraren  finner  för  godt, 
skall  jag  anlända  så  snart  min  helsa  tillåter  mig,  och  om 
allt  annat  slår  mig  felt,  skall  jag  hålla  mig  skadeslös  ge- 
nom den  äran  att  hafva  gjort  hr  kongl.  sekreterarens  be- 
kantskap". Afven  i  detta  fall  var  hans  senare  motstån- 
dare, Thorild,  en  fullkomlig  motsats;  berättande  med  för- 
tjusning (som  vi  framdeles  fä  se),  hur  han  på  spektaklet 
var  "bemärkt  af  kungen  och  visad  för  Fersen",  undrande 
blott,  att  kungen  ej  låtit  kalla  honom  till  samspråk. 


—    62    — 

gen,  överraskad  deraf,  frågade  nyfiken :  "hvilka?1'  — 
Leopold  upprepade  då  dessa  rader: 

"Att  störta  någon  annan  ned,  för  ingen  dödlig  buga, 
Och  akta  dig  inför  din  kung  att  smickra  eller  ljuga; 
Det  rum  dig  heligt  vara  bör,  der  hans  person  är  när, 
Och  sanning  är  den  första  skatt  du  honom  skyldig  är." 

Konungen  blef  öfverraskad  och  intagen  af  detta 
ädla  och  frimodiga  svar*).  Den  unge  skaldens 
personlighet  gjorde  på  honom  ett  lika  angenämt 
intryck  som  hans  skrifter,  och  han  blef  snart  omist- 
lig för  Gustaf.  Den  då  knappt  tretiårige  vitter- 
hets-idkaren  kallades  till  ledamot  af  Svenska  Aka- 
demien och  utnämndes  till  konungens  handsekrete- 
rare, hvilken  befattning  vid  samma  tid  innehades 
af  Kellgren,  Adlerbeth,  Edelcrantz  och  Zibet. 
Man  kunde  förundra  sig  deröfver,  att  en  konung, 
som  besörjde  icke  blott  sin  egen  brefvexling,  men 
äfven  sjelf  uppsatte  vigtigare  statshandlingar,  an- 
stälde  fem  ledamöter  af  Svenska  Akademien  så- 
som   handsekreterare;  men  han  önskade  vara  om- 


*)  En  föregående  minnestecknare  tillägger,  såsom  bevis  för  det 
brydsamma  i  frågan  till  Leopold,  att  det  tillhörde  höfte- 
nen att  gyckla  med  den  gamle  Liljestråle,  som  var  till- 
sagd att  taga  afsked  från  justitie-kanslers-embetet,  för  att 
lemna  rum  åt  grefve  Wachtmeister,  som  då  var  knappt 
25  år.  Dervid  bör  anmärkas,  att  denne  nämndes  till  ju- 
stitie-kansler  1779,  till  en  af  rikets  herrar  1782,  och  att 
Leopold  såg  konungen  för  första  gången  1786. 


—   63   — 

» 

gifven  af  snillen  och  fann  i  detta  slags  befordran 
en  utväg  att  bereda  de  obemedlade  bland  desse 
utkomst  och  en  ställning  i  samhället*). 

Det  ämne,  som  Leopold  valde  för  sitt  inträ- 
des-tal i  detta  samfund,  låg  nära  till  hands  och 
blef  likväl  det  mest  öfverraskande.  Han  talte  öfver 
"Snille  och  Smak".  Med  skyldig  aktning  för  hans 
berömde  föregångare  (hvaribland  sådane  män  som 
Gyllenborg,  Kellgren,  Oxenstjerna,  Adlerbeth 
och   Rosenstein),    torde  efterverlden  medgifva,  att 


*)  Den  tjugeårige  Franzén  var  knappt  känd  genom  sina  först- 
lingsdikter,  förrän  fråga  väcktes  om  hans  anställande  såsom 
konungens  handsekreterare,  ehuru  hans  blygsamma  tvekan 
att  emottaga  en  sådan  utmärkelse,  och  hans  hemlängtan 
till  Finland  kommo  honom  att  föredraga  en  annan  bana, 
som  blef  både  högre  och  skönare.  (Jfr  Grafströms  lef- 
nadstechiing  öfver  Franzén?)  —  Då  hoftjenster  voro  adeln 
uteslutande  förbehållna,  fann  Gustaf  ingen  annan  utväg  att 
omgifva  sig  med  unga  ofrälse  män  af  ovanliga  anlag,  än 
att  nämna  dem  till  ifrågavarande  beställning.  Afven  den- 
na hade  förut  innehafts  af  endast  adelsmän.  Kellgren  var 
den  förste  oadelige,  hvilket  då  väckte  icke  ringa  upp- 
seende. Zibet  (född  ofrälse)  var  äldre  i  befattningen  än 
Kellgren,  men  han  anstäldes  hos  Gustaf  såsom  prins  och 
adlades  snart.  Det  är  i  öfrigt  ganska  betecknande,  att  Gu- 
staf gaf  diplomer,  stjernor  och  titlar  åt  sina  öfriga  hand- 
sekreterare: Zibet,  Edelcrantz  (förut  Clewberg)  och  Ad- 
lerbeth, men  undantog  från  dessa  offer  åt  bruket  och  flärden 
de  store  skalderna  Kellgren  och  Leopold.  Man  torde  knappt 
misstaga  sig,  om  man  antager  hans  skäl  dertill  hafva  varit, 
ätt  han  ansåg  snillet  upphöjd  t  öfver  alla  yttre  utmärkelser. 


—    64    — 

den  yngstes  tal  fördunklade  alla  de  dittills  hållna. 
Han  yrkar  deri,  liksom  i  sina  föregående  skrifter, 
snillets  frihet,  och  yttrar  derom,  bland  annat:  "Ic- 
ke att  den  sanna  visheten  skadar  snillet.  Vare  hon 
alltid  dess  ledsagande  syster,  eller  dess  värdige  do- 
mare. Men  om  den  kortsynta  medelmåttan  lånar 
hennes  namn  och  anseende;  om  hon,  förälskad  i 
sitt  eget  ärbara  skick,  sin  skridande  metodiska  gång, 
sina  ömtåliga  betänkligheter,  gör  dem  till  vilkor 
och  lagar  för  snillets  utflygter;  om  hon  sätter,  utan 
eftergift,  fördomens  gränser  för  tanken,  konst- 
regelns för  inbillningen,  och  ett  halfdanadt  språks 
för  uttrycket;  om,  öfver  eller  utom  hennes  krets, 
all  upphöjning  blir  i  hennes  ögon  ytterlighet,  all 
liflig  väckelse  lättsinnighet,  all  ny  väg  förvillelse: 
då  bör  det  fruktas,  att  hon  föga  gagnar  ett  lands 
vitterhet.  Man  har  i  synnerhet  skäl  till  denna 
fruktan,  om  hon  äger  det  borgerliga  anseende,  att 
hon  kan  gifva  ett  slags  ton  åt  det  allmänna  om- 
dömet, eller  om  sällskapshöfligheten  skänkt  henne 
det  namn  af  kännare,  som  berättigar  henne  att 
äska  ljud.  Det  är  af  sådane  fader  som  man  ser 
någon  gång  aflas  dessa  amfibier  i  vitterheten,  till- 
hörande hälften  luften,  hälften  jorden,  och  som 
trampa  prosans  fotspår,  under  det  de  bära  poesi- 
ens vingar".  Men  på  samma  gång  varnar  talaren 
för  snillets  förvillelser.     De  bestå,  säger  han,  "an- 


—    65    — 

tingen   i    ett   bemödande  att  höja  sig  öfver  förmå- 
gan,   eller    i    en  förmåga,  som  höjer  sig  öfver  det 
tillbörliga.    Man  har  sett  författare,  hvilka  ägt  nä- 
stan alla  egenskaper  af  snille,  utom  den  att  styra 
och  bruka  det.     Födde  med  ett  slags*  misshag  för 
det  sorgfälligare  i  saker,  söka  de  mindre  dugbar- 
hetens  visa  inrättning,  *)  mindre  prydlighetens  be- 
hag, än  den  spänning  som  erfordras  för  att  åstad- 
komma stora  verkningar.     De  åstunda  icke  bifall, 
de  vilja  beundras.    Beröm  gifvet  af  en  stående,  en 
sittande  läsare   smickrar  dem  föga;  det  måste  ske 
af   en    knäböjande.     Deras    styl  saknar  icke  glans, 
styrka,  skönhet;  de  svinga  sig  opp  i  höjden,  i  san* 
ning,    på  eldsvingar;    men  det  sken  de  kasta  om- 
kring   sig   är  något  helt  annat  än  dagsljuset:  det 
upplyser    ej,    leder    ej,   fägnar  ej;  det  förstummar. 
Like    luftsyner,    som    irra    präktigt    omkring    på 
himmelen,     hvälfva    de    sorglöst    eldskroppen    af 
sitt   snille    öfver  alla   ämnen,  hvaraf  blotta  skym- 
ten   kan    sätta    läsarens    inbillning    på    något  sätt 
i    häpnad,    dessa    ämnen    må    antingen    icke  eller 
illa  låta  förena  sig  med  hvarandra;  bedaga  ofta  deras 
minst  behöriga  sidor,   och  förakta  gudomligen  al- 
la    det     granskande     vettets    blygsamma    erinrin- 

*)  Man  erinre  sig  Leopolds  definition  af  ordet  duga,  i  poesi: 
"duga,  det  är  att  behaga,  interessera,  upplyfta" 

Sv.  Akad.  Handl  35  Del  5 


—    66    — 

gar  \  *)  —  Författaren  uppställer  derefter  följande 
fråga:  "Då  man  talar  om  snittet  med  hänseende 
till  dess  fullkomligheter  och  brister  i  utöfcingen, 
talar  man  icke  då  med  detsamma  om  smaken, 
fastän  under  ett  annat  namn?**)  Ty  är  det  icke 
samma  själsegenskap»  som  lärer  konstnären  både 
att  undvika  det  falska  och  stötande,  och  att  finna 
det  sanna  och  träffande,  h varmed  han  förtjusar? 
Man  kan  icke  neka  poeten,  som  skapar  stort,  smak 
i  det  stora;  han  skapar  lyckligen,  fastän  vårdslö- 
sadt  i  de  ringare  delar.  Man  kan  ej  neka  kännaren, 
som  skrifver,  snille,  i  det  han  skrifver  med  behag, 
fastän  utan  förtjenst  af  stora  och  träffande  drag. 
Dessa  egenskaper  kunna  då  sägas  i  grunden  vara 
af  samma  natur,  och  endast  åtskilja  sig  i  starkare 
eller  svagare,  djupare  eller  ytligare  behag.  —  Lik- 
väl och  om  smaken  är  ett  slags  mindre  snille  i 
de  små  ohärmliga  behag,  som  den  strör  öfver  skrif- 
arten, och  tvertom  ett  visserligen  ganska  stort 
snille  i  den  höga,  majestätiska  skönhet,  som  skil- 


*)  Det  kan  ej  undfalla  en  uppmärksammare  läsning,  att  detta 
ställe  redan  innebär  ett  offentligt  underkännande  af  det 
Thorildska  vitterhetsslaget.  Hvarfore  Thorild  likväl  ännu 
i '  fem  år  iakttog  tystnad  emot  Leopold  och  i  dess  ställe 
med  ytterlig  häftighet  angrep  Kellgren,  som  dertill  då  ej 
gaf  anledning,  skall  framdeles  förklaras. 

•*)  Tegnér  säger  detsamma  i  svaret  på  Atterboms  inträdestal : 
"En  negel  smaken  har,  den  heter  snille." 


—    67    — 

jer  Virgilii  verser  ifrån  Lucani;  om  den  är  sam- 
hälls-odling, då  man  betraktar  den  såsom  en  af- 
lägsnande  känsla  från  det  i  seder  och  språk  stö- 
tande; hvad  är  då  denna  sinnesgåfva,  när  den  om- 
fattar hela  sammansättningen,  granskar  delarnes 
motsvarighet  till  hvarandra  och  till  det  hela,  väl- 
jer toner  och  färger,  afsöndrar  det  obehöriga,  ger 
kraft  åt  slappare  ställen,  ljus  åt  otydliga,  vishet 
åt  dristigheten,  måtta  åt  styrkan,  förädling  åt  sinn- 
ligheten: med  ett  ord,  döm  mer  om  det  rätta  till 
författarens  ändamål?  Hvad  annat  än  pröfning,  ur- 
skilning,  förstånd?  Och  i  h vilket  snille-arbete,  eller 
i  hvilken  del  deraf,  blifva  ej  dessa  egenskaper  af 
oumbärlig  nödvändighet?" 

Någon  allmän  smakdomstol  anser  författaren 
icke  kunna  gifvas.  "Det  är,"  säger  han,  *  en  föga 
erkänd  förvillelse,  som  sedan  någon  tid  blifvit  van- 
ligare hos  oss,  att  hänskjuta  sig  till  den  allmanna 
goda  smaken  då  man  har  den  olyckan  att  se  sitt  ar- 
bete vanprisadt  i  det  samhälle,  hvari  man  lefver. 
I  grunden  gör  man  härigenom  intet  annat,  än  väd- 
jar från  en  verklig  domstol,  som  man  fruktar,  till 
en  domstol  som  icke  bevisligen  finnes  någonstädes, 
och  inför  hvilken  man  ej  kan  kallas  att  ansvara. 
Ty  hvar  finner  man  denna  allmänna,  fördomsfria 
smaken,  dessa  med  naturens  egen  hand  föreskrifna 
och  ur  de  möjliga  skönheternäs  verld  hemtade  be- 


—    68    — 

grepp  och  reglor?  Reglor,  som  till  ingen  del  smit- 
tats af  något  folkslags  hemlynne,  förändrats  af  nå- 
got klimats  stelare  eller  blidare  beskaffenhet,  något 
hofs  rådande  behag,  någon  menighets  vårdslösare 
tycken,  någon  författares  behagligare  fel?  Vanor, 
inrättningar,  sätt  att  lefva  och  tänka,  äro  icke  de- 
samma på  alla  ställen.  Dygder,  sinnesrörelser,  till 
och  med  graderna  af  begrepp  åtskilja  sig  tillika 
med  folkslagen  och  förändra  föremålen  för  deras 
deltagande.  Icke  ens  skrifsättets  erkända  förtjen- 
ster  behålla  öfverallt  samma  bifall.  Tanken  eller 
bildningen,  styrkan  eller  ljufheten,  den  mogna  pröf- 
ningen  eller  det  lekande  behaget,  den  ädlare  natu- 
ren eller  den  lägre,  taga  företräde  efter  seder,  lynne 
och  inbillningsgåfvä.  Henriadens  hjeltar  äro  icke 
Horners;  Ariostos  dikter  äro  icke  gjorda  för  våra 
nordiska  vise;  Holbergs  skådeplats  är  icke  den, 
hvarpå  Lekain  och  Clairon  spelat.  Englands  filo- 
sofiska odling  synes  ännu  icke  vara  våra  läsares, 
och  vår  grad  af  förfining  i  känslor  och  smak  är 
kanhända  ännu  längre  ifrån  den  parisiska,  när  man 
derifrån  undantager  dem,  hos  hvilka  en  lyckligare 
uppfostran  skyndat  naturgåfvornas  förädling.  Alla 
folkslag  och  tider  komma  öfverens  i  något,  men 
de  åtskilja  sig  i  mycket,  eller  ännu  mera." 

I   de   anmärkningar,   hvarmed  författaren  be- 
ledsagat det  tryckta  talet,  fäster  han  särskild  upp- 


—    69    — 

märksamhet  vid  den  tidens  fördom,  att  öfverskatta 
den  fransyska  vitterheten.  Några  drag  må  med- 
delas. "Ingenting  är  allmännare",  säger  han,  "än  att 
personer,  bekanta  med  någon  främmande  nations 
berömda  skrifter,  finna  hos  sitt  eget  språks  förfat- 
tare nästan  intet  annat  än  råhet,  vanmakt,  obehag, 
och  dömma  förtjensten  af  hvart  inhemskt  försök 
blott  och  endast  efter  dess  mer  eller  mindre  syn- 
bara härmning  af  dessa  utländska  efterdömen.  — 
Sådant  är  ännu  hos  oss  det  fransyska  språket, 
hvilket  man  kan  anse  nästan  såsom  moderspråket 
för  den  högre  sällskapsverlden,  och  hvars  författare 
derigenom  blifvit  upphöjda  till  rang  af  faststälda 
mönster  för  allt  slags  vitterhet:  en  ära,  som  de  äf- 
ven  i  många  hänseenden  onekligen  förtjena.  —  De 
hafva  rätt,  dessa  det  fransyska  språkets  ifrige  äl- 
skare, de  hafva  rätt  deri,  att  begge  språkens  vit* 
terhet  ännu  icke  kan  jemföras,  hvarken  i  rikhet  på 
goda  skrifter  eller  måhända  i  deras  fullkomlighet. 
Men  hafva  de  rätt  att  på  denna  grund  förneka 
vårt  språk  all  skönhet?  våra  författare  nästan  all 
jemförlighet  i  smak  och  odling?  ja,  hvad  någre 
hittills  gjort,  sjelfva  möjligheten  att  en  dag  jemnas 
med  sina  utländska  föregångare?  Hafva  de  rätt 
att  framställa  för  oss  den  fransyska  smaken,  och 
endast  denna,  såsom  ett  ovilkorligt  mönster,  ett 
ideal    af   fullkomlighet,   med  hvilket  all  olikhet  är 


—    70    — 

ett  obehag,  och  från  h vilket  all  afvikelse  vore  en 
orimlighet?"  —  Efter  att  hafva  erkänt,  att  den 
fransyska  vitterheten  utmärkte  sig  i  synnerhet  ge- 
nom tvenne  egenskaper:  sammansättningens  klarhet 
och  stilens  alltid  jemna  värdighet,  tillägger  han  i 
afseende  på  den  senare:  "Men  undvikandet  af  ett 
fel  leder  ofta  till  ett  motsatt  större.  Med  den  om- 
sorg kan  man  undfly  uttryckets  påstådda  oädelhet, 
att  man  gör  hälften  af  sitt  språk  obrukligt  för  den 
ädlare  skrifarten,  och  att  man  derifrån  utesluter 
både  denna  träffande  egentlighet,  som  ofta  så  lyck- 
ligt bestämmer  tankens  föremål,  och  dessa  sinnligt 
målande  drag,  som  alltid  tala  med  så  stort  behag 
till  inbillningen.  Jag  lemnar  åt  andra  att  dömma, 
huruvida  det  fransyska  språket  af  en  sådan  före- 
bråelse verkligen  träffas  eller  ej.  Hvad  man  åt- 
minstone oftare  påstått,  det  är  att  sjelfve  Corneille*s, 
Racine's  och  Boileau  s  språk  på  långt  när  ej  äger 
för  den  egentligt  poetiska  stilen,  det  vill  säga  för 
den  sinnligt  målande,  de  fördelar  som  Horners, 
Theokrits  och  Virgilii,  eller  ens  som  Popes,  Mil- 
tons, Ariostos.  —  Hvad  skall  man  då  säga  om 
dessa  domare  i  vitterheten,  som,  med  en  uteslu- 
tande beundran  för  allt  hvad  som  blott  flutit  ur 
en  fransysk  penna,  sätta  bland  oss  höjden  af  för- 
tjenst  i  den  mest  enträgna  härmning  deraf?  Man 
lärer  ej  förebrå  mig  att  jag  öfverdrifver.  Jag  skulle 


—   71    — 

i    det  fallet  äga  mitt  försvar  färdigt  i  nästan  alla 
våra  goda  skribenters  erfarenhet.   Knappt  lärer  nå- 
gon bland  dem  finnas,  som  icke  mer  eller  mindre 
rönt  obehaget  af  en  författares  belägenhet,  som  må- 
ste följa  naturen  och  fordringarne  af  sitt  eget  språk, 
men  dömmes  efter  lynnet  och  smaken  af  ett  främ- 
mande.   Han  behöfver  ett  nytt  ord  och  skapar  det; 
det   är  ädelt  och  välljudande,  men  ännu  ovanligt, 
och    den  fransyska  smaken  misshagas  deraf.     Han 
lånar    ett    annat    ur  hvardagsspråket,   det  förädlas 
hos    honom    genom  användningen;  men  detta  ord 
var  nyss  ett  hvardagsord  utan  upphöjning,  och  den 
fransyska    smaken  misshagas  deraf.     Han  försöker 
nya  ordställningar,  omvexlad  nummer;  språket  vin- 
ner   kraft    derigenom;   någon  slapp  sträng  spännes 
starkare,  och  tonen  höjer  sig;  men  sammansättnin- 
gen förlorar  ledigheten,  ordfallet,  måhända  derige- 
nom   också    snarfattligheten  af  umgängestalet:  och 
den  fransyska  smaken  misshagas  deraf.     Han  för- 
sinnligar  ett  uttryck;  bilden  är  lyckligt  lånad,  den 
är  liflig  och  talande;  men  all  sinnlighet  i  dess  för- 
sta   nyhet    tyckes    liksom    medföra    en  viss  råhet, 
h vilken  behöfver  sin  tid  att  afnötas:  och  den  fran- 
syska smaken  misshagas  deraf.     Med  ett  ord:  alla 
dessa    försök    må    hafva  deras  ypperliga  förtjenst; 
må    skänka    språket  färger  och  rikedom;  må  föra 
det  slutligen  till  jemförlighet  med  de  mest  odlade; 


—    72    — 

nog  af,  det  är  icke  den  fransyska  tonen,  vändnin- 
gen, ordställningen;  det  är  alltid  ett  helt  annat 
språk,  som  har  sin  egen  särskilda  natur,  sina  vissa 
egentligheter.  Behagen,  om  de  finnas;  äro  icke  de- 
samma, olikheten  är  synbar,  och  den  fransyska 
smaken  misshagas  deraf.  Ingenting  är  i  sanning 
mera  qväfvande  den  inhemska  litteraturens  .tillväxt 
i  ett  land,  än  en  främmande  vitterhet,  som  i  alla 
högre  eller  finare  kretsar  nästan  undantränger  mo- 
derspråket. Man  förebär  förgäfves,  att  smaken  der- 
igenom  förädlas,  efterdömen  utbredas,  täflan  upp- 
väckes.  Det  är  nästan  alltid  fördomen  för  det 
främmande,  som  i  dessa  täflingar  afgör  företrädet, 
och  äfven  den  bäste  författare  skall  svårligen  lyc- 
kas att  i  en  sådan  nation  skrifva  på  en  gång  för 
allmänheten  och  för  det  finare  umgänget.  Men  i 
denna  svårighet,  eller,  rättare  sagdt,  i  denna  omöj- 
lighet, hvilket  val  återstår?  Utan  tvifvel  att  skrif- 
va för  sin  egen  nation,  att  tala  till  dess  tankegrad 
och  sinnesart,  att  otvunget  följa  sitt  eget  språks 
lynne,  att,  med  ett  ord,  hellre  skapa  en  vitterhet 
åt  sina  egna  landsmän,  vore  den  ock  till  en  bör- 
jan mindre  fullkomlig,  än  att  efter  några  fa,  knap- 
past mer  än  halfsvenska  läsares  fordriugar  tvinga 
sin  skrifart  till  en  onaturlig  likhet  af  utländska 
efterdömen:  efterdömen,  alltid  lättare  att  på  sin 
egen    väg  upphinna,   än  att,  rädd  och  stel  härma- 


—    73    - 

re,  fjät  i  fjät  eftertrampa.    Jag  är  nemligea  öfver- 
tygad,    att    hvart    och    ett  språk  har,  likasom  sia 
egen    särskilda   art,    så   äfven    sin    egen  olika  väg 
till  fullkomligheten  och  sina  bestämda  egenskaper 
för   ett   visst  olika  slag  deraf.     Det  är  på  denna 
väg,    om    den  följes,  som  det  kan  och  skall  blifva 
icke  allenast  jemförligt  med  andra,  utan  äfven  till 
vissa  delar  öfverträffa  dem.  — ?  Det  kan  blott  nås 
genom    uppmärksamhet  på  sitt  eget  språks  lynne 
och  fördelar,  och  genom  en  manligt  fri  utbildning 
deraf.     Så  har  den  engelska  vitterheten  blifvit  en 
rival  af  den  fransyska,  och  en  rival,  som  i  mer  än 
ett  afseende  behållit  företrädet/'  —  Detta  tal  skrefs, 
som  vi  vete,  för  tre  fjerdedels  århundrade  sedan,  och 
vi  våga  tro,  att  hvarje  vän  af  svenska  vitterhetens 
och    språkets  sjelfständiga  utveckling  kan  den  dag 
som    är    underskrifva    de  här   framstälda  grunden 
Man  kunde  fråga,  hvar  ett  fullständigare,  värdiga- 
re, i  ett  vackrare  språk  tolkadt  vad  mot  den  fran- 
ska litteraturens  förherrskande  inflytelse  blifvit  af- 
gifvet.     När  detta  yttrades,  var  det  både  nytt  och 
djerft;  ingen   bland  det  gustavianska  tidehvarfvets 
store    författare    hade    ännu    fört  ett  dylikt  språk 
emot  den  allmänt  herrskande  smaken.     H vad  han 
säger    om    svenskheten    var    deremot  fullkomligt  i 
öfverensstämmelse  med  den  anda,   som   uttrycktes 
af  Gustaf  III  vid  Svenska  Akademiens  stiftelse,  då 


—    74    — 

han  ville,  att  det  svenska  snillets  ära  skulle  sprida 
sig  så  långt,  som  fordom  de  svenska  vapnens,  och 
bereda  'vårt  språks  namnkunnighet  i  främmande 
l&nder."  Leopold  var,  af  natur  och  bildning,  lik- 
som hans  konung,  en  liberal,  framskridandet»  man, 
både  i  vitterhet  och  politik.  Att  han,  befarande 
inom  begges  områden  en  tilltagande  regellöshet, 
uppträdde  såsom  en  återhållande  kraft,  vittnar  ej 
om  servil  ism  och  obskurantism,  men  skarpblick 
och  medborgaresinne.  *) 

*)  Tegnér  säger  om  Leopold: 

"Sig  sjelf  han  ägde  midt  i  skaldeyran 
Och  gömde  oförryckt  sitt  vattenpass  i  lyran." 
Han  fordrade  allestädes  sans,  ordning,  ändamålsenlighet, 
välde  ofver  ämne  och  form,  besinning.  Men  fordrar  icke 
Tysklands  snillrikaste  och  fördomsfriaste  estetiker,  Jean 
Paul,  detsamma?  Vi  skola  anföra  hans  egna  ord.  Vid  om- 
nämnandet af  nödig  öfverensstämmelse  emellan  snillekraf- 
terna, säger  han:  "Die  erste  ist  die  Besonneriheit.  Sie  setzt 
in  jedem  Grade  ein  Oleichgemckt  und  ein  WechseUtreii 
zwischen  Thun  und  Leiden,  zwischen  Subject.  und  Qbject 
voraus.  —  Nur  der  unverständige  Jiingling  känn  glauben, 
geniales  Feuer  brenne  als  leidenschaftliches.  —  Der  rechte 
Genius  beruhigt  sich  von  innen;  nicht  das  hochauffahrende 
Wogen,  sondern  die  glatte  Tiefe  spiegelt  die  Welt.  —  Was 
fehlte  unserem  grossen  Herder,  bei  einem  solchen  Scharf-,  Tief-, 
Viel-  und  Weitsinne,  zum  höhem  Dichter?  Nur  die  letzte  Ahn- 
lichkeit  mit  Platon:  xlass  nähmlich  seine  Lenkfedern  (jpevmm 
rectrices)  im  abgemessenen  Verhältniss  gegen  seine  gewaltigen 
Schwungfedern  (remiges)  gestanden  hatten.  Missverstand  und 
Vorurtheil  ist  es,  aus  dieser  Besonnenheit  gegen  den  En- 
thusiasmus  des  Dichters  et  was  zu  schliessen,  denn  er  musa 


—    75    — 

Hvad  man  mindre  torde  väntat,  är  att  den 
unge  vitterhets-idkaren,  inför  Gustaf  den  tredje  och 
lians  hof,  påstår,  att  det  icke  är  snillet,  som  vin- 
ner vid  att  inforas  i  de  högre  kretsarne,  eller  den 
så  kallade  stora  verlden,  utan  tvertom.  Han  an- 
förer  såsom  exempel  Dalin,  "en  yngling  nyss  ut- 
gången ur  den  låga  fädernehyddan;  han  hade  ej 
lefvat  i  hvad  man  kallar  det  bättre  umgänget;  han 
gick  in  i  verlden,  och  gaf  deråt,  vågom,säga  det, 
den  upphöjning  han  sjelf  medförde,  icke  den  han 
dragit  derifrån.  Sedan  Dalin  grånat  i  hoflefna- 
den,  sedan  han  utmärkt  nästan  hvar  dag  med  nå- 
gon ny  skapelse  af  sin  rika  inbillning,  någon  ny 
stråle  af  qvickhet,  man  säge  mig,  röjde  hans  arbe- 
ten efter  tretio  års  högre  umgänge  en  högre  full- 
komlighet i  smak,  än  den,  hvarmed  han  började 
sin  bana?  Svenska  vitterheten  antog  af  honom  den 
förbättrade  skrifart  han  infört,  men  smaken  var 
ännu,  äfven  hos  honom,  långt  ifrån  fullkomlighe- 
ten.    Den   bibehöll  alltid   sina  märkbara  felak tig- 


ja  zugleich,  ja  im  Kleinsten,  Flammen  werfen  und  an  die 
Plammen  den  Wärmemesser  legen;  er  muss,  mitten  im 
Kriegsfeuer  aller  Kräfte,  die  zarte  Wage  einzelner  Sylben 
festhalten,  und  muss  (in  einer  andern  Metapher)  den  Ström 
•seiner  Empfindungen  gegen  die  Miindung  eines  Reims  lei- 
ten.  Nur  das  Ganze  wird  von  der  Begeisterung  erzeugt, 
aber  die  Tbeile  werden  von  der  lluhe  erzogen".  Vorschule 
der  jEsihetik,  1  Theil,  §  12,  BesonnenheiL 


—    76    — 

heter,  och  den  högre  sällskapslefhaden  hade  kan- 
hända icke  på  en  enda  förminskat  antalet  deraf."  — 
Leopold  antager,  att  det  högre  nmgängeslifvet  är 
i  en  nyare  tid,  för  det  sanna  snillet,  måhända  än* 
nu  umbärligare  än  fordom,  och  yttrar  derom:  "Se- 
dan alla  nationers  mästerstycken,  Greklands  och 
Roms,  Frankrikes  och  Italiens,  Englands  och  Tysk- 
lands, kunna  med  lätt  möda  sammanhållas,  och 
sedan  man  har  i  böcker,  om  det  uttrycket  tillätes 
mig,  äfven  hela  samqvämsverlden,  månne  också  i 
våra  dagar  det  personliga  deltagandet  blir  af  sam- 
ma oumbärlighet  ?"  *) 


*)  Leopold  återkom  till  samma  ämne  vid  andra  tillfallen,  då 
han  yttrade  sig  offentligt  inför  konungen  och  hans  lysande 
omgifning,  att  nemligen  det  ej  var  det  högre  sällskapslif- 
vet,  som  borde  stifta  lag  för  snillet,  utan  tvertom.  Då 
man  lagt  vigt  på  anklagelsen,  att  han  sökte  införa  en  hof- 
ton  i  vår  litteratur,  må  ytterligare  några  prof  på  motsatsen 
anföras.  Såsom  akademiens  direktör,  vid  Zibets  intrade, 
yttrar  Leopold,  bland  annat:  "Det  är  visst,  att  det  högre 
umgänget  icke  alltid  erkänner  sina  förbindelser  emot  snil- 
lets söner,  hvilka  det  påstår  sig  skapa,  smickrande  sig  att 
hafva  gifvit  dem  hvad  det  tvertom  af  dem  emottagit.  Des- 
sa odödliga  arbeten,  som  upplyst,  förbättrat  och  förtjust 
tidehvarfven,  dessa  ljungeldar  af  snille,  de  enda  kanske  som 
förtjena  att  bära  detta  namn,  hafva  ej  alstrats  bland  sam- 
manlefnadens  lysande  förströelser;  de  hafva  nästan  alla  ut- 
gått från  den  aflägsna  hyddans  stilla  mörker.  När  en  man, 
hvars  egenskaper  skulle  gifvit  ryktbarhet  åt  hvad  enslighet 
som  gömt  honom,  vägrar  sig  åt  författarens  kallelse,  lem* 
nar  behaget  af  dess  yrken,   för  att  dela  sig  åt  verlden  och 


—    77    - 

Bär  detta  tal  stämpeln  af  en  uteslutande  smak? 
af  begär  att  slå  snillet  i  fjettrar,  eller  att  införa 
fransyskt  regeltvång  och  en  konventionell  hofton? 
Andas  det  ej  tankens  frihet  och  sjelfständighet? 
Om,  såsom  nyss  antyddes,  författaren  senare,  i  en 
tid  af  omstörtning  och  regellöshet  i  samhälle  och 
litteratur,  strängare  än  tillförne  yrkade  iakttagan- 
det af  både  samfunds*  och  vitterbets-lagarne,  vitt» 
nar  detta  om  något  annat  än  inneburet  slafsinne 
hos  medborgaren  och  skalden.  *)  —  Den  språkets 
renhet,  hvari  främmande  ord  äro  långt  sällsyntare 
än  hos  de  fleste  nyare  författare,  förtjenar  särskildt 
utmärkas.  **) 

Den  smickrande  mottagning,  som  Leopold  rön- 
te i  hufvudstaden,  vände  icke  hans  håg  ifrån  lär- 
domssätet, dit  han  tidtals  återvände.  Andan  och 
tonen  i  hans  skrifter  röja,  att  han  var  skapt  för 
lärarens    kall;    han    kände  det  sjelf,   och  han  blef 


sammanlefnaden,  är  det  en  vinst  som  hon  gör,  mera  än 
en  ära  som  han  tillegnar  sig."  Svenska  Akademiens  Hand- 
Ungar,  3  del.  s.  172,  173. 

*)  Man  erinre  sig  beskyllningarne  af  Thosild  och  hans  efter- 
följare. 

*)  Om  Leopolds  språk  yttras  i  Svenska  Vitterheten:  "Dess- 
utom har  den  njugga  naturen  nekat  honom  allt  välde  öfver 
språket,  hvadan  det  också  handterar  honom  så  att  tårarne 
dervid  kunna  komma  granskaren  i  ögonen  af  medömkan." 
(2  uppl.  s.  456.) 


—    78    — 

omsider,  väl  icke  högskolans,  men  sitt  folks  lärare 
i  de  vigtigaste  ämnen.  Han  jemförde-  den  mera 
lysande,  men  osäkrare  framtid,  som  väntade  honom 
vid  hofvet,  med  den  lugnare  och  varaktigare,  som 
åtföljde  en  lärostol,  om  hvilken  han  ägde  rättvis 
förhoppning.  Han  tvekade  i  valet.  Konungens 
ljusningsförmåga  afgjorde  hans  öde.  Icke  blott  i 
hufvudstaden  och  på  lustslotten,  men  under  krigets 
faror  ville  Gustaf  åtföljas  af  sin  älsklingsskald. 
Det  är  eget  att  se  denne  konung,  under  striderna 
med  främmande  härar,  med  sin  egen  i  uppror,  un- 
der Anjala-förbundets  förräderi  och  Danskarnes  in- 
brott, osäker  om  frihet  och  lif  från  inhemska 
ränksmidarcs  sida,  liksom  från  fiendernas,  syssel- 
sätta sig  med  vitterheten  och  tänka  på  ett  äre- 
minne öfver  Sten  Sture;  det  är  ej  mindre  säll- 
samt att  se  en  skald  i  högqvarteret  författa  en  dra- 
matisk dikt,  såsom  Oden,  hvartill  scenerna  uppgjor- 
des emellan  konungen  och  honom,  under  deras  för- 
troliga vandringar,  när  Ryssarne  lemnade  dem  i 
fred.  Ett  par  drag  af  detta  samlif  må  anföras. 
Leopold  skrifver  till  Rosenstein  :  "Hans  Maj: ts  hel- 
sa  fortfar  att  vara  den  bästa,  i  likhet  med  dess 
lynne.  Herrn  är  filosof  och  tillåter  ej  orternas  för- 
ändring att  göra  någon  i  hans  glädtighet.  'Jag 
hade  tänkt,'  sade  han  mig,  i  det  jag  inträdde,  att 
få  ta  emot  er  i  ryska  Finland/  —  Ers  Maj:t,  sva- 


—    79    - 

rade  jag,  man  gör  ofta  ett  steg  tillbaka,  för  att 
hoppa  bättre.  —  Emellertid  är  nu  tyst  och  stilla» 
oeh  man  vet  ej  när  eller  hvart  Ti  härnäst  hoppa. 
Konungen  lefver  här  i  Lovisa  som  en  enskild. 
Promenad  och  vitterhet  äro  hans  enda  tidsfördrif, 
och  jag  behöfver  lyckligtvis  till  Hans  Maj:ts  tjenst 
härstädes  intet  annat  än  ben  och  öron.  Jag  har 
blott  att  klaga  på  de  förra,  ty  oaktadt  min  böjelse 
att  nyttja  dem  i  krigstider,  sådana  som  de  närva- 
rande, äro  de  dock  ej  starka  nog  till  en  daglig 
spatsergång,  eller  rättare  sagdt  ett  dagligt  spatser- 
lopp  af  flera  timmar."  —  En  annan  gång  skrifver 
han:  "I  går  återkom  Hans  Maj:t  ifrån  sin  karel- 
ska resa.  Jag  har  ännu  ej  haft  den  nåden  att 
visa  mig,  ty  jag  är  sjukare  än  vanligt,  sedan  åtta 
dagar.  Annars  hade  jag  redan  fallit  till  hans  föt- 
ter, af  vördnad  och  matthet.  Konungen  mår  väl 
och  befinner  sig  alltid  vid  lika  godt  lynne  som 
Robert  i  la  Guerre  de  Geneve,  hvarom  Voltaire  sä- 
ger, att  il  était  toujours  gai,  avant,  durant  et  apres. 
Hans  Maj:t  arbetar  i  sitt  kabinett,  jag  vet  ej  om 
det  är  på  Rysslands  förödmjukande  eller  på  dra- 
matiska teaterns  upphöjelse."  —  Den  ynnest,  hvar- 
med  Leopold  redan  omfattades  af  konungen  och 
Abmfelt,  vållade  att  man  begärte  hans  förord  hos 
begge,  hvaröfver  han  skämtar  på  följande  sätt:  "Ba- 
ron Armfelt  väntas  i  afton.    Så  snart  han  kommer, 


—    80    — 

skall  jag  afbörda  mig  Bergström  i  hans  västficka. 
Malmströms  sak  har  ännu  ej  förekommit  Konun- 
gen har  befallt  mig,  liksom  han  befallt  herr  kan- 
slirådet, att  påminna  baron  Armfelt  att  påminna 
honom  om  hvad  han  det  oaktadt  aldrig  skall  på- 
minna sig.  Jag  har  märkt,  att  påminna  mig  vill 
hos  konungen  merendels  säga  detsamma  som  låt 
mig  glömma.  Det  är  för  språkets  nytta  och  som 
akademist  jag  gör  denna  anmärkning.  Horns  ver- 
ser öfver  Leyonhjelm  hafva  gifvit  mig  några  ljufva 
ögonblick." 

Konungen  tillät  skämt  äfven  då  det  rörde 
honom  sjelf,  endast  det  var  af  god  ton.  Han  upp- 
väckte gerna,  säger  Oxenstjerna,  "qvickhetens  vå- 
gade språk,  och  älskade,  under  dess  strid,  att  för- 
svara sig  med  dess  egna  vapen."  I  de  flesta  af 
Leopolds  verser  till  honom  blandas  i  hyllningen 
ett  doft  fint  attiskt  salt.  Skämtande  om  krigets 
faror,  sjunger  han: 

"Men,  min  kung,  hvad  vådligt  sätt 
Att  din  hjeltebörd  besanna! 
Kulan  vördar  ej  din  ätt, 
Och  hon  stadnar  lika  lätt 
I  en  ciceronisk  panna, 
Som  hon  krossar  en  dragon 
Utan  musikalisk  ton, 
Utan  känsla  för  poeten, 


—    81    — 

Och  som  går  till  evigheten 
Med  befälets  permission. 

Och  följande,  efter  slaget  vid  Uttis: 

Så  länge  snillets  eld,  som  från  er  fjäder  ljangar, 

Och  Nordens  äldsta  kronas  glans 
Er  gjorde  till  en  kung,  ibland  Europas  kungar 
Den  älskansvärdaste  och  vittraste  som  fans, 
Och  eder  stora  själ  sig  nöjde  med  den  krans, 
Som  friden,  Gracerna  och  Minnets  döttrar  gifva; 
Så  länge  var  det  tryggt  att  nalkas  er  person, 

Och  skalden  djerfdes  mer  än  skrifva 
Till  en  monark,  hvars  blixt  låg  otänd  vid  hans  thron, 
Och  hvars  beröm  var  då  att  snillets  yrken  lifva. 

Men  nu,  då  sig  er  smak  förbytt, 
Då  snillets  flygt  hos  er  en  annan  kosa  tager, 
Då  Febus  följer  er  som  krigare  och  skytt, 
Och  blott  Bellonas  hand  får  fläta  eder  lager; 
Nu,  då  på  stridens  falt,  förtjust  af  skrän  och  skott, 
Ni  rusar  vådligt  stor  bland  faror  och  bland  dödar; 
Då  blind  för  allt  det  blod,  det  svenska  blod,  som  flödar, 
Den  store  Gustaf  är  den  tappre  Gustaf  blott: 

Nu  är  att  nalkas  er  ej  godt; 
Nu  tillåt,  att  en  skald  bland  edra  undersåter, 
Som  skyr  en  plump  censur  från  fiendens  kanon, 
Med  edra  åskors  brak  ej  blandar  lyrans  ton, 
Men,  gömd  bland  Pindens  löf,  förbidar  segrarn  åter, 

Och  filosof,  om  ej  poltron, 
Beundrar  från  sin  vrå  ett  mod,  som  han  begråter. 

Sv.  Akad.  Han  dl.  35  Del.  6 


—    82    — 

Men  efter  ni  så  väl  förstår 
Att  generalers  konst  liksom  auktorers  skatta, 
Och  sjelf  så  stora  steg  till  begges  lagrar  går, 
Så  följ  er  dubbla  drift  att  strida  och  författa; 

Gif  verlden  ljus,  och  härja  den. 
Jag  älskar  snillets  krans  och  är  ej  krigets  vän; 
Men  jag  fördömer  ej  hos  er  den  lust  som  råder 

Att  basa  Ryssarne  i  nåder. 
Hvart  snille  har  sin  gadd,  som  vill  försöka  sig. 

Katrina  retat  er, n*)  har  retat  mig. 

Jag  finner  nog,  min  kung,  hvad  nöje  det  bör  vara, 
Med  samma  hjeltehand  att  skrifva  och  att  slåss, 
Och,  mästare  i  allt,  den  dubbla  konsten  para 

Att  hämna  —  och  förtjusa  oss. 

En  bland  de  få  sånger  af  denna  art,  der  skal- 
den icke  skämtar,  är  den  öfver  slaget  vid  Högland. 
Afven  af  detta  praktstycke  må  ett  drag  lånas,  sär- 
skildt  med  afseende  å  den  åt  Gustaf  Adolf  den 
store  helgade  slutstrof,  som  förtjenar  att  vara  en 
minnesvers  för  hvarje  svenskt  hjerta.  Skalden  teck- 
nar det  af  hertig  Karl  förda  amiralskeppets  strid 
med  de  tre  ryska  örlogsskeppen,  under  det  herti- 
gens råkat  i  brand  och  var  nära  att  sjunka: 

Der,  under  vädrens  våld,  med  sidan  uppvänd  sträckt 
För  dundret  af  ditt  lag,  och  seglet  sänkt  i  vågen, 
Hvars  är  den  djerfva  köl,  af  tusen  åskor  bräckt, 
Som  slåss  ännu  mot  tre,  slåss  lika  oförskräckt, 


*)  Thorén,  innan  han  antog  namnet  Thorild. 


—    83    — 

Med  hafvet  i  sin  barm  och  ljungelden  i  tågen? 
Känn  Karl,  förvägne  Grey,  ej  på  hans  vimplars  prakt, 
Ej  på  den  gyllne  bog,  som  dundermolnet  höljer, 
Men  på  hans  mod  att  dö,  på  det  beslut  han  följer: 
"Förr  sunken  eller  sprängd,  än  i  en  oväns  makt!"  — 

Så  hör  det  Vasar  till  att  verldens  undran  göra. 
Så  föll  för  Gustafs  arm,  i  blomman  af  hans  vår, 
Med  hundra  lagrars  krans,  från  Tillys  hvita  hår 
Den  helgd  af  segrens  son  han  trott  i  grafven  föra, 
Det  namn  af  härars  skräck  han  fört  i  tretti  år.  *) 

Det  kunde  ej  fela,  att  konungens  politiska  mot- 
ståndare skulle,  för  dessa  utgjutelser  af  ett  foster- 
ländskt hjerta,  tilldela  skalden  namn  af  hofsmick- 
rare.  **)    Adlerbeth,  som  säkerligen  icke  var  det, 

*)  "Det  gifves  bland  hans  poemer  intet  enda,  som  lifvar  det 
nationella  interesset,"  säger  Hammarsköld,  Svenska  Vitter- 
heten, s.  456. 
**)  För  att  visa,   i  hvad  ton  detta  skedde,  må  ett  par  strofer 
meddelas    af   ett  den  tiden  kringlöpande  poem,  med  titel: 
Vid  genomläsande  af  Leopolds  bref  till  honungen: 
"Det  kallar  jag  att  skrifva  bref, 
Att  forstars  högmod  läckert  mata. 
Du  arme  skald,  som  hungern  dref, 
Hvem  lärde  dig  att  smicker  prata? 
Men  att  ett  sådant  loftal  ge, 
Man  måste  skald  och  hungrig  vara, 
Och  hvad  man  vittert  sökt  försvara, 
Man  lika  vittert  kan  bele. 

Han  äger  djerfhet,  men  ej  mod, 
Han  äger  oväld  —  och  briguerar, 


—    84    — 

men  som,  ehuru  han  delade  motståndspartiets  tän- 
kesätt, ägde  ett  svenskt  hjerta,  skrifver  i  anledning 
af  dessa  sånger  till  författaren :  "Om  jag  ägde  herr 
kongl.  sekreterarens  Tsnillegåfvor,  så  kunde  jag  ej 
annat  än  missunna  Tit.  den  hedern  att  vara  den 
förste  skald,  som  tolkade  Gustaf  den  tredjes  krigs- 
ära, och  det  på  ett  sätt  som  bör  afskräcka  med- 
täflare.  Men  nu  har  naturen  lemnat  mig  en  ljuf- 
vare  känsla*  som  är  den  att  fögnas  öfver  Tit:i 
lycka." 

Leopold  sjelf  öfverskattade  icke  ett  skaldskap, 
som  var  ögonblickets  skapelse  och  hvars  lager  han 
ansåg  lätt  förvissnad,  såsom  han  skämtande  yttrar 
i  dessa  verser  till  en  vän: 


Han  mildhet  har  —  och  älskar  blod, 
Han  segrat  har  —  och  retirerar. 
Se,  detta  är  den  store  man, 
Som  vill  med  Jofurs  viggar  ljunga! 
Den  lille  skalden  —  hvad  vill  han? . . . 
Han  för  kontant  dess  lof  vill  sjunga. 

I  öfrigt  ser  man  af  Leopolds  bref,  att  de  tillfällighets- 
verser, som  han  med  frikostig  hand  strödde  för  konungen 
och  hans  närmaste,  ofta  ägde  sitt  ursprung  i  begär  att 
tjena  vänner,  eller  olycklige.  Den  inflytelserike  Armpelt 
intogs,  likasom  konungen,  lättast  af  snillets  förbön.  I  af- 
seende  på  den  förre  skrifver  Leopold  till  Eosenstein,  att, 
när  ingen  annan  rekommendation  hjelper,  "måste  man  kittla 
honom  litet  med  den  poetiska  fjädern,  som  dock  nu  håller 
på  att  bli  utsliten." 


—    85    — 

För  Gustaf,  fosterlandets  far, 
Jag  skållade  i  krigstrompetten. 
Grodt!  tänkte  jag,  jag  lemnat  har 
Mitt  namn  i  seklernas  förvar, 
Men  —  sockerstrutarna  och  spetten 
Ha  ock  sin  rätt  i  våra  dar. 

En  verkstadsman,  som  veckan  ut 
Står  böjd  med  förskinnet  för  magen, 
En  krämare,  som  hela  dagen 
Har  fingrarna  uti  sin  strut, 
Hur  skulle  sångmön  och  behagen 
Få  deras  hyllning  en  minut? 
Men  folk  af  stånd?... Man  borde  tycka 
Som  under  dessa  höga  tak 

En  högre  bildning Sällsam  sak, 

Att  ofta  bildningen  till  lycka 
Ar  annan  bildning  än  till  smak. 

Det  var  icke  titlar  och  ordensband,  som  fäste 
Leopold  vid  skyddsherren;  han  erhöll  af  Gustaf 
intetdera,  och  hans  inkomst  var  till  äfventyrs  ej 
större  än  en  adjunktslön  i  våra  dagar;  men  det 
var  konungens  omotståndligt  intagande  väsen,  de 
förtroliga  stunder  då  han  öppnade  sitt  hjerta, 
hans  snillrika  aftonsamqväm ,  som  tjuste  skal- 
dens samkänsla  och  som  han  ej  kunde  sakna. 
Det  är  att  få  njuta  dem,  hvarom  han  anhåller  i 
följande  bref,  efter  tillfrisknandet  från  en  svår 
sjukdom: 


—    86    — 

Den  falska  Nornans  grymma  hand 

Min  svaga  lifstråd  redan  stäckte. 

Re'n  stod  jag  vid  Kocytens  strand 

Och  armarna  åt  Karon  sträckte. 
Min  största  saknad  var  den  kung  jag  lemnade, 
Den  hjelte  jag  i  trots  af  aggets  rop  tillbeder, 
Den  ende  store  man  jag  trott  mig  se, 
Oaktadt  hvad  jag  läst  i  riksdagsskrifterne 

Till  svenska  frihetsnitets  heder, 
Och  fast  en  skald  är  lätt  en  smula  Romare. 

Men  ödet  annorleds  bestämt. 
Jag  af  din  storhet  än  ett  vittne  skalle  blifva, 
Ännu  åt  din  förtjenst  ett  rättvist, offer  gifva, 

Och  Parkens  hot  var  blott  ett  skämt, 
Som  med  sin  tjenare  hon  roat  sig  att  drifva. 
Men,  konung,  se'n  på  nytt  jag  upp  till  dagen  gått, 
Om  ingen  afton  snart,  lik  dem  jag  äga  fått, 
Betalar  dem  jag  mist  och  dem  jag  kunnat  njuta, 

Om  grafvens  natt  jag  undangått, 
Att  här  i  glömskans  natt  förstelna  vid  min  luta, 
Och  om  ur  Parkens  hand  jag  räddat  lifvet  blott, 

Då  är  jag  narrad  på  min  lott 
Och  Spånmöns  hand  besvär  att  mina  dagar  sluta. 
Vinterhvilan  mellan  krigets  lekar  firades  i  sång- 
gudinnornas tempel,  med  uppförandet  af  skådespe- 
let Oden.  Gustaf  betraktade  hvarje  snilleverk  som 
en  nationalvinst.  Så  ansåg  han  jemväl  detta,  och 
fann  ingen  annan  belöning  värdig  dess  författare, 
än    den    lager  från  Virgilii  graf,  som  Gustaf  sjelf 


-    87    — 

brutit  och  sände  Leopold  samma  dag  då  stycket 
första  gången  uppfördes*).  Man  har  erkänt,  att 
det  öfverträffat  alla  föregångare  på  vår  scen,  och 
ännu  står  i  sitt  slag  ofördunkladt,  om  ej  af  samme 
författares  Virginia.  Man  har  klandrat  vissa  stäl- 
len, äfven  tonen,  men  man  har  i  synnerhet  ogillat 
skaldeslaget.  Dess  val  synes  dock  lätt  förklarligt, 
då,  med  rätt  eller  orätt,  under  nära  två  århun- 
draden tids-  och  kulturförhållanden  hade  upplyft 
den  fransyska  konstbildningen,  grundad  på  anti- 
kens, till  herrskare  öfver  Europas  scener  och  gjort 
Svenskar,  liksom  Danskar,  Tyskar,  Engelsmän, 
Spaniorer  och  Italienare  till  lärjungar  af  Frans- 
männen, hvilka  den  store  Herdeb  jemväl  kallat 
"de  nyaste  gamle."   Det  är  sant,  att  Gabrick,  icke 


*)  Den  var  sammanfåst  med  en  demant-ring,  samt  åtföljd  af 
en  egenhändig  skrifvelse,  hvari  "författaren  af  Siri  Brahe 
begär  en  parterr-biljett  af  Odens  skald."  Lagern,  säger 
han,  har  förbleknat  under  gifvarens  händer,  men  skall  åter- 
taga sin  grönska  under  skaldens.  Leopold  svarade  med 
följande  verser: 

Virgilii  lager  ....  hvilken  ära ! 

Det  hör,  som  fordom,  alltid  än 

Augustus  till,  att  skänka  den; 

Men  ack!  till  hvem,  att  henne  bära? 

Två  lika  fall  man  aldrig  ser 
Förnyas  i  naturens  rike, 
Och  der  hon  skapt  Cesarers  like, 
Der  skapar  hon  ej  Maros  mer. 


—    88    — 

långt  före  den  tid  då  Oden  uppfördes,  återupplif- 
vat  den  under  mer  än  ett  århundrade  förgätne 
Shakspeare;  men  gafs  väl,  vid  samma  tid,  af  den 
odödlige  och  oefterhärmlige  dramaturgen  en  enda 
ryktbar  efterbildning,  mer  än  den  uppträdande 
Goethes  Götz  von  Berlichingen  och  Schillers  ung- 
domsförsök, hvarom  meningarne  i  sjelfva  Tyskland 
voro  ganska  delade?  Ty  Lessings,  den  då  beröm- 
daste konstdomares,  sceniska  skapelser  ägde  intet 
Shakspeariskt  eller  Calderoniskt;  tvertom  var  den 
förnämsta  deribland  (Nathan  der  Weise)  fullkom- 
ligen  didaktisk.  Och  huru  bedömdes  den  uppspi- 
rande  tyska  vitterheten  af  Wieland,  som  då  ännu, 
i  Europas  ögon,  innehade  högsätet  bland  tyska  skal- 
der, för  att  icke  tala  om  Ramler,  Uz,  Gleim  och 
flere  den  tidens  berömdaste  sångare?  Huru  ansågs 
den  af  Fredrik  den  store,  samtida  regenters  före- 
bild? Och  i  Norden  hade  dess  största  dramatiska 
snille  —  Holberg  —  icke  efterbildat  Shakspeare 
och  Calderon;  den  inflytelse,  han  rönt,  är  af  an- 
tiken, Fransmännen  och  de  äldre  Italienarne  *).  Att, 

*)  Så  är  t.  ex.  hans  Jakob  von  Thyboe  och  Oldfux  ganska  nära 
slägt  med  Terentii  Traso  och  Gnatho,  liksom  Diderik  Men- 
8chemkrcek  med  Plauti  Miles  Gloriosus;  ämnet  till  Abracar 
dabra  hemtadt  ur  Plauti  Mostellaria,  och  hufvud-idén  till 
Erasmus  Montanas  från  Abistofanes,  hvarifrån  äfven  Hol- 
bergs  Plutus  härstammar.  Af  Moliere  finner  man  drag  i 
den  Stundeslöse,  i  dm  Vcsgelsindede  (hvars  Eraste  påmin- 


—    89    — 

under  sådana  förhållanden,  Gustaf  och  hans  skal- 
der valde  den  allmänt  i  Europa  gällande  konstform 
för  dramatisk  behandling,  borde  knappt  förundrat 
någon.  Frågan  synes  snarare  vara  denna:  har  nå- 
gon svensk  dramatisk  skald,  inom  den  af  honom 
valda  konstform,  stigit  så  högt  som  Leopold  inom 
sin?    Står  bland   dem   någon  så  nära  Shåkspeare, 


ner  om  le  Misantkrope),  i  Kildereisen  (le  Målade  imaginatre 
och  le  Médecin  malgre'  lut).  Ur  Théatre  Italien  (utgiften  af 
Gherardi),  hvilken  Eahbek  kallar  "en  Grube,  der  var  for 
Holberg  hvad  Ennius  var  for  Virgil,"  finnas  karaktersdrag 
och  scener  efterbildade  i  Barselstuen,  Den  ellevte  JunU, 
Ulysses  von  Ithacia  (hos  Gherardi  Ulysse  et  Gircé),  Hexeri 
eller  blind  Allarm  (hos  Gherardi  la  Fille  du  borisens),  den 
Stundeslöse,  m.  fl.  Enligt  Suhm,  skulle  idén  till  den  poli- 
tiske Kandestöber  vara  tagen  från  S:T  Evremond's  lustspel 
Sir  PoMck  Wouldbe.  En  rik  källa  till  ämnen  for  Hol- 
bergs  lustspel  var  Bidermanni  (Bernardini)  Utopia.  Hol- 
berg erkänner  sig  sjelf  der  hafva  lånt  idén  till  Jeppe  paa 
Bierget.  Der  finner  man  äfven  hela  uppränningen  och  flera 
enskilda  drag  i  den  pantsatte  Bondedreng  —  ända  till  det 
bekanta  ''Spor  min  Hofmester,"  —  scener  i  Jakob  von  Thyboe, 
o.  8.  v.  Men  Holberg  lånte  som  det  tillhör  stora  snil- 
len: han  gjorde  lånet  till  sitt  eget,  genom  den  stämpel 
han  tryckte  derpå,  och  härmningen  blef  original,  stundom 
mer  än  det  ursprungliga  varit.  Eahbek,  utgifvare  af  Hol- 
bergs  samlade  skrifter,  anser  att  denne  icke  känt  till 
Shåkspeare  ;  "hvilket"  —  säger  Eahbek —  "er  saa  meget 
sandsynligere,  da  denne  i  de  Aar,  Holberg  opholdt  sig  i 
Engeland,  var  hensunken  i  en  Slags  Forglemmelse,  hvoraf 
först  egentlig  Garrick  tilfulde  udrev  ham."  (1  B.  sid. 
318.) 


—    90    — 

Calderon,    Goethe    eller   Schiller,  som  Leopold 
står  nära  Corneille,  Racine  och  Voltaire? 

Den  förtjusning,  hvarmed  Oden  emottogs,  kan 
endast  jemföras  med  den  som  egnades  Gustafs  och 
Kellgrens  gemensamma  snilleverk  Gustaf  Vasa. 
En  ännu  okänd  skald,  —  den  sedan  fräjdade  för- 
fattaren af  Sången  öfver  ett  odödligt  namn,  —  ge- 
nomträngd af  det  nya  skådespelets  skönheter,  fat- 
tade första  gången  sin  lyra  och  helsade  Leopold 
med  en  dikt,  som  blef  begynnelsen  till  en  lefnads 
vänskap  emellan  de  begge  sångarne.  Bloms  skalde- 
stycke börjar  sålunda: 

Hvem  öppnar  dessa  högars  famn? 
Hvem  djerfs  att  Odens  hvila  störa? 
Hvem  stiger  ned  att  urnan  röra? 
Hvem  ropar  hans  och  fådrens  namn? 

Jag  ser  dem,  desse  fader,  väckte 
Ur  grifterna,  på  scenen  gå 
Och  der  i  samma  lagrar  stå, 
Som  äran  dem  vid  döden  räckte. 

Du  sjöng  dem.    Ljuf  som  vårens  dag, 
Och  stark  lik  stormen  som  förskräcker, 
Din  gudasång  oss  ömsom  väcker 
Med  solens  blick  och  åskans  slag. 

O  snillets  son,  att  dig  belöna, 
Tag  lagern  af  monarkens  hand, 


—    91    — 

Men  känn  —  och  misstro  detta  land 
Anna  för  kallt  att  snillet  kröna. 


Mången  befarade  då  verkligen,  att  den  lyftning  i 
känslor  och  språk,  som  utmärkte  Oden  framför 
våra  äldre  skådespel,  icke  skulle  fattas  af  mäng- 
den. Ett  märkligt  bevis  derpå  skänker  ett  bref 
från  Sjöberg,  hvilken,  efter  manuskriptets  läsning, 
före  styckets  uppförande,  tiilskref  författaren:  "Jag 
har  läst  din  tragedi.  Om  du  ej  vore  dess  förfat- 
tare, om  hon  vore  dig  så  ny,  som  hon  år  mig, 
skulle  du  finna  henne  så  förträfflig,  som  jag.  Du 
är  den  ende,  som  i  vårt  språk  aldrig  får  läsa  ett 
så  godt  poem.  Jag  blir  vid  hvad  jag  sagt,  att 
denna  pjesens  öde  blir  svenska  teaterns.  Om  den 
i  början  uppföres  med  en  måttlig  verkan,  är  det 
ej  underligt:  den  är  ett  seculum  för  tidig.  Om  den 
aldrig  uppföres  med  en  utomordentlig  framgång,  så 
hafva  vi  ingen  teater.  Emellertid  kan  din  ära  vara 
lugn:  du  har  gjort  nog  för  den.  Verlden  är  full 
af  pjeser,  som  endast  kunna  spelas.  Du  har  rätt: 
det  gifves  en  högre  verld  af  mer  odling  än  den 
simpelt  naturliga,  hvari  Racine  skref.  Du  är  den 
verldens  Racine.  Sjelfve  Voltaire  (du  tillåter  mig 
denna  anmärkning  emot  din  afgud)  synes  ej  vara 
född  i  denna  upphöjdare  verld,  men  han  har  lef- 
vat    der  länge.     Han  talar  dess  språk  som  en  ut- 


/ 


—    92    — 

länding,  hvilken  lärt  det  ganska  väl.  Jag  tackar 
dig  för  kännedomen  af  vårt  språk.  Jag  har  till 
denna  dag  ej  känt  det.  —  För  Guds  skull,  om 
du  kan,  så  skaffa  mig  tillbaka  min  förbindelse  af 
kungen.  När  jag  gaf  den,  hade  jag  ej  läst  andra 
än  våra  bästa  tragedier,  dens  och  dens  och  dens. 
Du  har  berättat  mig,  att  du  har  vissa  tröst-pjeser. 
Du  har  nu  gifvit  mig  en  förtviflan.  Det  är  dock 
min  tröst,  ätt  jag  ser  att  du  kan  ej  fa  all  den  ära 
du  förtjenar.  —  Jag  har  tyckt  mig  finna  tvenne 
fel.  Det  syns  i  början  underligt,  att  en  romersk 
general  släpar  en  krigshär  efter  sig  från  Nilen  till 
Tanais,  för  att  kurtisera  en  barbarisk  flicka.  På 
några  ställen  är  stilen  af  ett  högre  slags  poesi,  än 
som  brukas  på  teatern."  —  Thorild,  som  klandrat 
ton  och  språk  i  stycket,  kallade  det  dock  "samma 
teaters  högtidliga  mästerstycke"*). 

Den  måhända  väsendtligaste  anmärkning  emot 
Oden  är  den,  att  stycket  påstås  icke  vara  svenskt, 
hvilken  beskyllning  ursprungligt  grundar  sig  på 
Thorilds  ord,  att  i  detta  stycke  "finnes  ännu  mer 
osvenska,  än  skönheter"  **).  Läser  man  det  för- 
domsfritt, så  torde  man  dock  spåra  deri  icke  blott 
en  svensk  anda,  utan  en  från  1790.     Den  känsla, 


*)  Kritik  öfver  Kritiker,  3  del.  s.  5,  original-upplagan. 
-)  Dera. 


—    93   — 

som  mäktigast  anslår  i  sorgspelet  Oden,  är  hat  emot 
främmande  förtryck,  mot  en  öfvermakt,  hvilken  sö- 
ker lika  oafbrutet  medelst  svek  och  förräderi,  som 
med  vapenmakt,  att  kufva  ett  ädelt,  frihetsälskan- 
de,  men  ringtaligare  folk.  Oden  diktades  under 
finska  kriget,  och  flera  scener  tillkommo  under  för- 
fattarens vistande  i  konungens  läger.  Hvem  läser 
dessa  rader  om  Oden: 

Bland  stridande  partfn,  som  äfven  Skytien  skaka, 
Han  står  på  fallets  brädd,  forlåten  af  sin  här  — 

och  dessa: 

Och  hans  försagda  här,  af  modlöshet  betagen, 
Till  hvilket  pris  den  gifs  är  nöjd  att  köpa  frid  — 

eller  dessa: 

Man  talar  uppenbart  om  Rom,  dess  segrars  ära, 
Dess  mildhet  och  dess  tro  mot  dem  det  underlagt; 
Om  vådan  af  dess  hat,  om  den  att  vapen  bära 
Emot  en  öfvad  här  af  öfverlägsen  makt. 
Men  Skyten  vaknat  har;  han  hotas,  han  vill  strida; 
Han  hatar  romerskt  ok;  hans  kung  är  honom  kär  -r- 

hvem,  säga  vit  läser  dessa  rader  och  igenkänner 
ej  i  denna  målning  Gustaf  öfvergifven  af  sin  här, 
splittrad  af  parti-andan;  Anjalaförbundet,  dess  le- 
dares språk  om  Rysslands  mildhet,  om  dåraktig- 
heten att  strida  emot  öfvermakten,  och  slutligen 
härens  åter  vaknande  kärlek  för  sin  konung?  Och 
vidare  dessa  ord  till  Odens  fiende: 


—    94    — 

Förkränkare  af  rätt,  nationers  lugn  och  kungar, 
Ibland  ett  dygdigt  folk,  af  ingen  söndring  stördt, 
Da  då,  med  Romarns  namn,  dess  laster  äfven  fört? 
Det  var  ej  nog  för  dig  att  alla  pligter  glömma 
Af  folkrätt  och  förbund,  på  en  gång  brutna  här  — 

Försåtlig  krigare,  så  väl  som  trolös  vän, 

Du  strider  utan  mod,  du  blygs  ej  stiga  neder 

Till  hemliga  förbund  med  Odens  egna  män? 

Och  dessa  uttryck  af  Oden  till  sin  fiende: 

Jag  upprorsandan  sett  i  mina  härar  tända 
Det  bloss  hon  af  din  hand  till  Skytiens  härjning  fått, 
Och  mina  höfdingar  mot  deras  konung  vända 
Den  vigt  af  ett  befäl,  du  ägt  af  honom  blott. 
Roms  gamla  bruk  du  följt,  att  folkens  ok  bereda, 
Hvars  segrars  konst  är  bygd  på  konsten  att  förleda. 

Man  kan  väl  ej  misstaga  sig  om,  hvilken  makt 
som  här  menades,  under  Roms  namn.  Äfven  Gu- 
stafs i  fleras  tanka  till  öfverdåd  gränsande  mod, 
att  med  en  här  i  uppror  mäta  sig  med  öfvermak- 
ten  och  fortsätta  kampen  till  det  yttersta,  fram- 
skymtar flerstädes,  såsom  i  detta  samtal: 

Yngve.   Hur  tackar  dig  det  folk,  du  grånat  vid  att  styra? 
Af  sjutton  trötta  år,  hvad  bergar  du  för  skörd? 

Oden.    En  vis  kan  äga  val  af  lugnet  eller  vådan, 

Men  Oden  tänka  bör  som  kung,  och  dö  som  sådan  — 

och  i  följande  ord: 


—    95    — 

Asmun.    Var  ej  förloradt  stor,  var  ej  förtvifladt  djerf, 
Gör  ej  ett  vågsanit  steg,  som  för  till  ditt  förderf. 
Du  ser  den  vaksamhet,  som  rår  i  Romarns  läger  — 
En  tropp  af  flykten  spridd,  en  arm  med  möda  fri, 
Se  der,  mot  Romarns  här,  den  makt  dn  har  att  föra. 
Var  hjelte,  men  var  vis;  betänk,  hvad  kan  du  göra? 

Oden.   Dö  —  eller  hämnas.    Kort,  mitt  val  är  Öfverlagdt, 
Mitt  steg  förtvifladt  är,  men  mitt  beslut  är  sagdt. 
Den  ej  förneka  vet  sin  trygghet  för  sin  ära, 
År  född  att  bojans  tyngd,  ej  född  att  kronans  bära. 

Sådan  var  jemväl  Gustafs  ställning  under  An- 
jalaförbundets  uppträdande,  att  han  spelte  om 
krona,  frihet  och  lif.  Efter  de  tvenne  första  frukt- 
lösa krigsåren,  hade  han  nu  omsider  återställt  mans- 
tukt och  ordning,  och  samlat  sina  återstående  kraf- 
ter, för  att  gifva  ett  afgörande  slag,  eller  gå  under. 
Oden  gafs  några  månader  före  slaget  vid  Svensk- 
sund och  kan  anses  såsom  ett  förespel  till  1790 
års  fälttåg.  Att  alla  deruti  inlagda  hänsyftningar 
tillkommit  med  konungens  goda  minne,  är  lika 
troligt,  som  det  är  säkert  att  stycket  på  sin  tid 
ansågs  såsom  högeligen  fosterländskt  och  uppfylde 
ett, af  de  hufvudföremål,  som  Gustaf  fordrade  af 
skaldekonsten,  att  lifva  kärleken  till  fosterlandet, 
eller,  såsom  han  uttryckte  sig  i  sitt  tal  vid  Sven- 
ska Akademiens  instiftelse,  att  "underhålla  i  sin- 
nena den  värma,  som  kan  frälsa  riket  då  stormar 
uppväckas/'     Verser  sådana  som  dessa: 


—    96    — 

Att  lefva  eller  dö,  för  Asarne  är  ett 

Så  ofta  frågan  är  att  friheten  försvara  — 

eller  Odens  stolta  svar  på  tillbudet  af  Pompé  att 
erkänna  Roms  öfverherrskap  och  dess  gillande  af 
regent  i  Sverige  (eller*  med  andra  ord,  Rysslands 
ställning  till  oss,  enligt  1720  års  regeringsform, 
som  Anjalaförbundet  ville  återställa): 

Vill  du,  vi  skola  stå  på  våra  faders  grifter 

Och  le  mot  bojan  blott  och  ropa:  gif  oss  den?  — 

Men  du  begär  ett  svar,  och  vårt  besiat  du  frågar. 

Gäck  ut  på  våra  falt  och  räkna,  hvart  du  går, 

De  redan  dragna  svärd,  de  redan  spända  bågar; 

Se  der  det  svar  vi  ge:  ett  svar  som  Rom  förstår. 

Säg,  att  det  af  en  kung  sig  valet  kan  bespara. 

Kanhända  är  det  än  för  tidigt  företag 

Att  bjuda  om  ett  land,  der  Oden  skipar  lag, 

Att  bjuda  om  en  thron,  som  Asarne  försvara. 

Då  först,  när  qvinnors  flykt  och  brända  tält  förklara 

Mitt  väldes  undergång  och  minas  nederlag, 

Befaller  segrarn  här,  —  till  dess  befaller  jag  — 

dylika  fosterländska  och  högsinnade  drag,  hvaraf 
flera  kunde  anföras,  emottogos  med  stormande  bi- 
fall och  upprepades  ännu  långt  efteråt,  med  grå- 
nad hjessa,  af  de  äkta  Gustavianerna,  för  hvilka 
förklädningarne  af  Skyter  och  Romare,  Oden  och 
Pompé,  ej  kunde  dölja  Svenskar  och  Ryssar,  Gustaf 
och  Katrinå.  För  att  ej  upptäcka  något  foster- 
ländskt   i    detta    skådespel,    måste   man  bedömma 


—    97    — 

^t  ytligt,  aller,  som  man  säger,  efter  kläderna,  den 
yttre  kostymen,  eller  efter  några  fraser,  som  till- 
hörde den  tidens  teaterspråk  i  nästan  alla  länder, 
i  hvad  ämne  som  helst  (t.  ex.  tyrann,  barbar,  p. 
s.  v.);  men  förmår  man  att  tränga  till  hjertat,  som 
klappar  deruiider,  så  var  det  svenskt,  såsom  det 
mesta  och  bästa  i  Gustafs  tid,  äfven  när  det 
doldes  af  franska  talesätt,  sidentyg  och  spetsar. 

Deremot  kan  ej  nekas,  att,  dåT  man  betraktar 
stycket  historiskt  och  estetiskt,  lokalmålningen  hos 
Skyter  och  Romare  måst  lida  af  denna  dubbla 
förklädnad.  Men  hos  Gustaf  och  hans  skald  gälde 
detta,  i  ett  sådant  ögonblick,  mindre  än  att  höja 
national-andan  och  elda  sinnena  till  den  förtviflade 
slutkampen;  estetikens  fordringar  och  teaterspråket 
fingo  böja  sig  derefter.  Hvad  det  senare  angår, 
så  antog  skalden  det  som  tillhörde  dåtidens  all- 
männa bildning,  utan  afseende  på  huruvida  det 
liknade  den  franska,  spanska,  engelska  eller  tyska 
skolan.  Om  han,  som  vid  Gustafs  sida  bort  de 
ryska  kanonerna,  och  nu  såg  sin  konung  ila  till 
den  afgörande  striden,  ej  kunde  glömma  Svenskar 
och  Ryssar,  under  det  han  skref  om  Skyter  och 
Romare,  så  var  det  tvifvelsutan  ett  estetiskt  fel. 
Det  är  dock  skönt  att  fela  så.  För  att  visa  för- 
räderiet i  hela  dess  styggelse,  låter  han  Oden  ge- 

Sv.  Åkad.  Handl  35  Del  7 


nom  egna  mäns  svek  falla  i  sin  dödsfiendes  hän- 
der. Var  detta  ej  det  öde,  som  de  sämmansvtirne 
från  Anjala  ämnade  Gustaf?  Och  var  han  ej  sjelf 
redan  beredd  på  det  tal,  som  han  skulle  hålla  till 
Katrin  a,  då  han  infördes  som  fånge  till  Peters- 
burg? Hvarför  diktade  skalden  denna  händelse, 
hvartill  ingen  historisk  underrättelse  om  Oden  ger 
ringaste  anledning,  om  ej  för  att  väcka  afsky  för 
förrädarne?  Och  månne  ej  sjelfva  valet  af  utgångs- 
punkt för  handlingen  —  då  författaren  icke  målar 
Oden  såsom  anländ  till  Norden,  utan  ännu  qvar  i 
Skytien,  —  äger  sin  grund  i  afsigten  att  visa  ho- 
nom försvarande  sitt  folks  frihet  och  sjelfständighet 
emot  en  främmande  öfvermakt,  som  då  icke  fanns 
i  Norden,  utan  endast  kunde  sökas  i  Roms  grann- 
skap och  öfvervälde?  Hedan  det  första  budskap, 
som  Oden  emottager  af  Pompé,  fordrar  detta  er- 
kännande af  ett  främmande  öfverherrskap,  hvilket 
Gustaf  bekämpade  under  hela  sin  regering,  och 
antydningarne  af  denna  strid  fortgå  under  hela 
stycket.  Hvad  Milo  i  Pompé's  namn  fordrar  af 
Oden,  är  just  det  förödmjukande,  ehuru  förklädda 
vasallskap,  hvaruti  Sveriges  styrelse  befann  sig  till 
sjelfherrskarinnan,  vid  Gustafs  äntrade  till  rege- 
ringen. Alla  dessa  hänsyftningar  kunde  och  borde 
skalden  icke  offentligen  erkänna,  men  man  läser 
dem  utan  svårighet  emellan  raderna,  om  man  för- 


—    99    — 

flyttar  sig»  till  tiden,  då  stycket  skrefs,  och  är  be- 
kant med  de  förnämsta  personer  och  händelser. 
Odens  sista  ord,  att  han  hoppas 

den  hämnd  en  dag  att  smaka, 
Att  ljunga  krigets  blixt  i  Latiens  barm  tillbaka, 

målade  icke  blott  Gustafs  känslor,  men  den  sven- 
ska national-kcänslan  sådan  den  Ännu  lefver.    , 

I  öfrigt  förklarar  skalden,  redan  i  sitt  företal» 
sig  beredd  på  klandret  af  bristande  lokalmålning 
och  saknad  af  hvad  som  tillhörde  skildringen  af 
tidens  gudalära,  ålderdomsbruk,  kämpaspråk  och 
seder.  Det  hade,  säger  han,  icke  varit  svårare  att 
låta  Oden  tala  om  Bifrost  och  Ygdrasil,  om  Nifel- 
hem  och  Muspelhem,  Fenrisulfven  och  Midgards- 
ormen;  förkunna  för  sitt  fältråd  hvad  Mimers  huf- 
vud  uppenbarat  honom;  försöka  seid  och  galdrar 
emot  Pompés  öfvermakt;  nyttja  sina  korpar  att  ut- 
speja Yngves  ankomst,  och*  sitt  skepp  Skidbladner 
att  föra  honom  hem.  Skalden  hade  dock  ej  trott, 
att  sådant  skulle  anslå  hans  samtida.  Han  ansåg 
äfven  för  sin  del,  att  den  högre  dramatiken  borde 
mindre  vara  "ett  lustverk  för  inbillningen,  af  for- 
mer och  skaplynnen,  sådana  de  i  verkligheten  ut- 
märkt olika  folkslag,  tider  och  personer,  än  en 
målning  af  det  högre  menskliga,  sådant  det  hos 
alla  folkslag  och  i  alla  tider  igenfinnes."  Han  stödde 


—    100    — 

sig  dervid,  i  främsta  rummet,  på  förebilder  från 
de  gamle» 

Skådespelet  Oden  har  blifvit  öfversatt  på  flera 
främmande  språk:  på  danska  (af  J.  K.  Hest),  på 
tyska  (af  doktor  Möller  i  Leipzig),  på  fransyska 
och  ryska,  hvilken  senare  öfversättning  uppförts 
med  mycket  bifall  i  Petersburg*). 

Efter  återstäld  fred,  utsåg  Svenska  Akademien 
Leopold  att  å  hennes  vägnar  helsa  konungen.  Det 
skedde  vid  den  offentliga  sammankomst,  då  Zibet 
tog  sitt  inträde.  Sällan  har  ett  tal  ljudit  renare 
ur  djupet  af  ett  fosterländskt  hjerta  och  lyckli- 
gare blandat  inedborgarens  känslor  med  den  en- 
skilda tillgifvenhetens.  Talaren  börjar  med  att 
nämna  segraren  af  Högland  vid  konungens  sida, 
"begge,"  säger  han,  "krönte  af  stridens  lagrar,  begge 
ämnen  för  Europas  rättvisa  loford  och  det  svenska 
folkets  tacksamhet."  Det  var  så  Gustaf  ville  att 
rättvisa  skulle  skipas  åt  den  broder,  som  man  på- 
stod honom  afundas,  men  hvars  ära  han  uppma- 
nade Sveriges  skalder  att  besjunga,  och  sjelf.  vid 
så  många  tillfällen  framhöll.  Efter  denna  helsning 
fortfar  talaren:  "Epoken  af  staters  sällhet  var  all- 
tid   nära   förbunden    med    den  af  deras  ära.     Ett 


*)  Uppgfö  af  den  bekante  A.  D.  Hummel,  i  ett  bref  från 
Petersburg  den  24  oktober  1810.  Han  hade  sjelf  bevi- 
stat uppförandet. 


—    101    — 

högaktad  t  folk  rar  aldrig  fullkomligt  olyckligt;  dess 
häftiga  brytningar  förråda  ännu  dolda  krafter;  dess 
vissa  undergång  begynner  med  föraktets  trånad. 
Om  det  funnes  ett,  som,  darrande  under  tyngden 
al  främmande  makt,  tvekade  att  emot  ett  otroget 
lugn  byta  en  kort  fejd,  vore  detta  folk  tvifVelsutan 
förloradt  för  häfderna.  —  Jag  talar  detta  inför 
ett  samfund,  stiftadt  till  en  hjeltes  åminnelse,  som 
föll  stridande,  sainladt  under  en  hjeltes  ögon,  som 
återburit  friden." 

"Om  under  förflutna  år,  då  aldrig  hufvndsta- 
dfeft  emottog  sin  konung  utan  under  vilkor  att  åter- 
lemna  honom  åt  nya  strider;  då  glädjen  af  en  dags 
framgång  alltid  uppvägdes  af  fruktan  för  den  kom- 
mandes öde,  och  Sverige,  hvart  Ögonblick  darrande 
för  den  stunden,  då  hans  af  ryktet  hemburna  odöd- 
liga namn  ensamt  skulle  återstå  oss  af  vår  åra, 
vår  styrka:  em  under  denna  tiden  Akademien  än- 
nu lifligare  känt  faran  af  hans  mod,  än  hedern  af 
vårt  vapenrykte,  vittnar  d^tta  o«i  den  sorgf&lliga 
trohet  hon  smickrar  sig  att  dela  med  konungens 
värdigaste  undersåtar.  —  Det  är  föret  eftef  fe- 
ran,  nu  då  hon,  vid  sin  beskyddares*  knän,  rör  den 
oliv  hane  svärd  skördat,  som  hon  kan  lemna  sin 
fulla  beundran  åt  ett  mod,  hvarc  ypperlighet  hon 
tillförne  darrat  att  uppelda.  Det  är  nu,  som  hon 
utan    denna    förebråelse    kan  möta  med  sitt  rätta 


—    102    — 

offer  segraren  vid  TJttis,  Valkiala,  Fredrikshamn 
och  Svensksund;  kan  högmodas  att  teckna  honom 
sådan  som  han  en  dag  skall  synas  i  häfderna :  stor 
af  vapnens  rykte,  upphöjd  af.  sjelfva  motgången, 
liksinnig  i  mödor  och  mäktig '  af  sitt  snille  i  de 
vådligaste  ögonblick.  Men  jag. har  nämnt  häfder- 
na, och  det  tillhör  oss  icke  att -förekomma  dem."  — 
Sedan  talaren  derefter  med  hänförande  drag  skil- 
drat, huru  hufvudstadens  jubel  emottagit  de  kri- 
gare, som  åtföljt  Gustaf;  huru  jemväl  i  den  sam- 
ling, som  nu  omgaf;  honom,  "få  torde  finnas,  hvilka 
ej  ur  fridens  händer  återfått  någon  make,  någon 
son,  någon  anhörig»  som  på  farans  fält  hedrat  sitt 
namn,  eller  lagt  nya  till  sin  ätts  forna  förtjenster 
emot  fäderneslandet  och  förökt  med  en  ny  skörd 
dess  äldre  lagrar,"  —  huru  "deras  rykte  gått  före 
dem,  hvar  medborgare  nämner  dem,  h  varje  lands- 
ort emöttager  dem  med  aktning  och  erkänsla,"  — 
utbrister  han:  "O  I  lycklige  fäder,  som  ännu  lef- 
ven  vittnen  af  edra  tappra  söners  ära!  I  värdiga 
makar,  som  trycken  till  edert  bröst  dessa  fädernes- 
landets hämnare !  Skullen  I  bortbyta  mot  ett  oaf- 
brutet  lugn,  mot  de  förflutna  årens  trygghet,  dessa 
lagrar,  dessa  hedrande  sår,  dessa  äretecken,  denna 
allmänna  vördnad?  — •  Men  I  ädle  stridsmän,  som 
genom  edert  mod  återkallat  till  våra  vapen  Euro- 
pas förundrade  ögonkast;   om  ett  samfund,  stiftadt 


—    103    — 

af  den  konung,  vid  hyars,  sida  I  stridt,  helgadt  åt 
språket  och  hjeitarnes  odödlighet,  —  om  detta 
samfund  genom  någon  förtjenst  vunnit  eder  akt- 
ning; om,  efter  de  lagrar  I  skurit,  dess  tänkesätt 
ännu  smickra' eder  stolthet,  och  om  den  svaga 
röst,  som  händelsen  anförtrott  att  vara  dess  tolk, 
med  ett  ögonblicks  bifall  af  eder  kunde  höras,  så 
emottagen  här,  i  näryaro  af  h vad  nationen  äger 
mest  lysande,  detta  offentliga  offer,  som  minnets 
yrken  helga  åt  tapperheten.  Och  1,  som  på  stri- 
dens fält  slutat  edra  berömda  dagar,  eller  der  af 
dödens  hand  emottagit  eder  första  lager,  öfver  eder 
aska  h vilar  det  rättvisa  minnet,  och  odödliga  ryk- 
ten sprida  redan  dess  glans  öfver  edra  sörjande 
anhöriga.  Häfderna  skola  förvara  edra  bragder, 
sången  upphöja  dem.  Dess  röst  har  redan  blifvit 
hörd.  Den  ■  hjeltes  skugga,  som  på  Höglands  bölja 
stupade  vid  Karls  sida,  har  redan  emottagit  dess 
betoning.  Hon  skall  ej  tystna.  Och  så  länge  sven- 
ska spiran  bäres  af  en  hjelte,  som  sjelf  stridt  för 
minnets  ära;  så  länge  sånggudinnorna  äga  ett  tem- 
pel vid  hans  thron,  skall  det  icke  sägas,  att  svenskt 
blod  runnit  oberömdt  för  konung  och  fädernes- 
land." :  , 

Dem,  som  ännu  förmena  att  detta  är  hof- 
smicker  och  akademiskt  frasmakeri ,  kunde  man 
fråga,    huru,    i    sådant  fall,   fosterlandskänslan  oph 


—    104    — 

me&borgarehjertat  skola  tala,  elW  hvär  éri  svensk 
konung,  återvändande  med  sin  segrande  här,  fun- 
nit pä  vårt  modersmål  en  skönare  helsning.  Den 
är  desto  aktningsvärdare,  som  det  för  én  man  i 
Leo^ölés  ställning,  under  dåvarande  politiska  föir- 
hålländéti,  fordrades  mod,  att  ur  hjertats  fullhet 
frambära  ett  offentligt  hyllnitigsoffer  åt  'GtfSTAF  den 
tredje,  Kvilkén  sjelf  ej  hade  lång  tid  öfrig,  innan 
den  af  hatet  slipade  dolk  slöt  hans  dagar.  Inom 
det  samfund,  i  hvars  namn  Leopold  talade,  ägde 
Gustaf  sina  trognaste  vänner,  hvilkas  medverkan 
han  kunde  påräkna,  jemväl  utom  vitterhetens  yr- 
ken: han  ägde  der  Oxenstjerna  och  Schröder- 
HEim  (de  yttre  och  inre  ärendenas 'vårdare);  Arm- 
féLT,  som  följde  honom  på  slagfälten;  Zibet,  Edel- 
crantz,  Rosenstein  och  Nordin,  för  statsskrifter 
(de  tvenne  senare  för*  sådana  som  sprrddes  i  främ- 
mande läridef,  särdeles  i  Frankrike  öch  Polen); 
EellgRen,  Leopold  och  Lehnberg,  att  lifva  fo- 
sterlandskänslan. 

Bland  drag,  som  måla  förhållandet  emellan 
Gustaf  och  Leopold,  skall  hafden  icke  förgäta  den 
senares  förbön  hos  sin  skyddsherre,  för  att  rycka 
undan  bilan  offren  af  en  politisk  förvillelse,  den 
enda  gång  då  Gustaf  trodde  sitt  regentkall  fordra 
lagens  stränghet,  i  stället  för  den  mildhet  han  så 
gerna  öfvade.    LeopoLd  begagnade  tillfallet  af  kon- 


—    105    — 

ungens  återkomst  från  kriget,  håns  möte  med 
segraren  vid  Högland,  och  folkets  förtjusning  då 
det  helsade  dem,  att  i  ett  skaldebref  söka  utverka 
nåd  för  fångarne  på  Fredrikshof.  Han  slutar  med 
dessa  rader: 

Se  Målarns  folkbetäckta  strand, 
Njut  äran*)  af  en  hjeltes  möte; 
Du  for  med  åskan  i  din  hand, 
Och  återvänder  till 'ditt  land 
Med  friden  bergad  i  ditt  sköte! 
Dig  täcke  vi  att  njuta  än 
Det  hägn  en  laglig  spira  skänker; 
Dig  täcke  vi,  som  skyddat  den 
Mot  öppet  våld  och  dolda  ränker; 
Dig,  att  du  vunnit  oss  igen 
Vår  aktning  af  Europas  throner, 
Vårt  forna  namn  ibland  nationer 
Och  vårt  bestånd  som  svenske  män. 
Du  kommer:  ymnighetens  dagar 
Med  dig  förnya  deras  lopp; 
Det  uppgår,  tröstetiders  hopp, 
För  plogens  trötte  son  som  klagar. 


Men  då  du  folkens  vördnad  har, 
Då  ryktet  öfver  jorden  far, 


*)  Detta  ord  är  betecknande.  Skalden  hade  kunnat  skrifva 
"glädjen";  men  han  säger  det  vara  en  ära  för  Gustaf  att 
helsa  segraren  vid  Högland.  Hade  han  gjort  det,  om  han 
ej  vetat  hur  Gustaf  skattaide  denne  broder?     • 


—    106    — 

Att  dina  dygders  tal  berömma, 
Skall  det  den  mildhet  nödgas  glömma, 
Som  deribland  den  första  var? 
Och  skall  ditt  Folk  i  glädjens  dar 
En  hemlig  tår  i  ögat  gömma? 
O  konung,  satt  att  Svithiod  dömma, 
För  oss  ditt  forna  hjerta  haf! 
Nej,  du  ej  vill  att  segrens  glaf 
Hva<J  kriget  skonat  genombårar, 
Och  att  den  palm  dig  friden  gaf 
Förmörkas  genom  blod  och  tårar! 
Du  vill  ej,  verldens  kärlek  värd, 
Förnya  hennes  bäfvans  tider; 
Ej  att  det  sken,  som  bilan  sprider, 
Fördunklar  glansen  af  ditt  svärd! 
Augustus,  van  att  brottsligt  spela 
Med  likars  rätt  och  menskors  blod, 
Befästad  på  sin  thron,  förstod 
Att  statens  sår  med  mildhet  hela; 
Augustus  ägde  ej  ditt  mod, 
Hans  dygder  kunna  dig  éj  fela. 
Göm  i  en  evig  natts  förakt 
En  tidens  blygd,  en  statens  gåta, 
Och  njut  af  Césars  vunna  makt 
Dess  högsta  rätt,  —  den  att  förlåta 
Hör  de  bestörta  slägters  röst, 
Som  på  din  forna  mildhet  kalla; 
Gif  dessa  barn  och  makar  tröst, 
Hvars  tårar  på  din  spira  falla; 
Hör  skaldens,  mensklighetens  bön! 
Och  om  det  var  ett  trohetsrön 


—    107    — 

Att  för  din  rätt,  din  ära  strida, 
Så  skänk,  att  dygdens  täflan  sprida, 
Förförda  brodera  nåd  till  lön 

o 

At  dem  som  stupat  vid  din  sida!  * 
Ja,  konung,  hämndens  fackla  släck, 
Den  skrämda  sångmön  återväck 
Ur  dessa  fasors  dröm,  —  med  minder 
Du  .vill,  att.  hon  din  lager  binder 
Med  händer  darrande  af  skräck, 
Och  dödens  färg  på  sina  kinder. 
Din  första  ungdoms  ärestod, 

0  konung,  hedrar  än  ditt  mod, 
Förlåtelsen  din  spira  stödde; 
Du  makt  och  kärlek  lika  fick, 

Och  skaldmön,  i  den  sång  hon  födde, 
Ej  studsade  med  häpen  blick 
Vid  syn  af  hufvuden  som  blödde. 
Ar  Gustaf  mindre  nu  än  då? 
Gifs  nu  ett  mål,  dit  han  ej  hinner? 
Ett  lof,  som  han  ej  rättvist  vinner? 
Skall  han  sin  egen  höjd  ej  nå? 
Och  då  han,  rike  ifrån  rike, 
Förgäfves  söker  mer  sin  like,    .. 
Skall  han  med  rätta  förebrås 
Att,  stor  af  segrar,  stor  af  lagar, 

1  äran  af  sin  mognads  dagar 
TJtaf  sin  ungdom  öfvergås? 
Prins,  vid  den  trohet  vi  dig  svurit, 
Hör,  hör  dess  röst,  och  tro  den  sann: 
Ännu  man  inhemskt  blod  ej  fann 
Stänkt  på  de  lagrar  som  du  skurit; 


—    108    — 

« 

Ännu  ditthjerta  välja  kan 
Att  hetsas  för  cton  störste  man, 
Som  Gustaf  Adolfs  krona  burit! 

Några  timmar  senare  —  och  han  kunde  det  icke 
mer.  I  skildringen  af  Gustaf,  såsom  konung  och 
menniska,  skall  visas  hvärför  han  nödgades  låta 
lagen,  icke  hjertat  tala.  Härma  blott  frågas:  skulle 
Horatius  eller  Virgilius  vågat  skrifva  något  dylikt 
till  Augustus?  Skulle  Boileau  eller  Racine  djerfts 
inblanda  i  sina  vers  förmaningar,  råd,  varningar 
till  Ludvig  den  fjortonde?  Dristade  någon  af  de 
skalder,  som  besjöngo  Fredrik  den  store,  säga 
honom  huru  han  skulle  handla  i  en  statsfråga? 
Så  vidt  vi  känne,  har  ingen  skald  vackrare  fört 
sanningens  talan  inför  sin  herrskare,  än  Leopold 
vid  detta  tillfälle.  Alla  hjertats  strängar  äro  an- 
slagna; alla  bilder  af  folkets  kärlek,  af  ärelystna- 
dens glans,  af  minnets  ära  och  häfdens  dom  fram- 
kallade. Skriften  kringflög,  i  tusentals  afskrifter, 
stad  och  land.  Hade  Gustaf  trott  en  eftergift 
kunna  äga  rum,  så  hade  den  säkerligen  skett  på 
en  sådan  förbön.  Denna  åter,  gifven  i  en  sådan 
ton,  hedrar  både  skalden  och  konungen,  hvars  yn- 
nest emot  författaren  snarare  öktes  än  minskades. 
Leopold  yttrar  sjelf  derom:  "Ehuru  dristig  tonen 
af  detta  poem  må  synas,  var  den  likväl  i  grunden 
intet    annat    än   ett  svagt  bemödande  till  likstäm- 


-    109    — 

mighet  med  denna  sublima,  eesariska  ajäl,  fdr 
hvilken  allt  kröp,  som  icke  Tar  ädelt,  allt  »jutes 
kraftlöst,  som  ej  var  hjeltespråk,  och  till  hyars 
högsinthet  sången  måste  lyfta  sig,  eller  afstå  från 
hoppet  att  röna  henne."  *)  * 

När  Gustafs  lefnadssol  nedgick  i  blod,  oéh 
den  svenska  sången  höljde  sig  i  sorgdok,  kände 
måhända  ingen  det  oväntade  slaget  djupare  än 
Leopold.  Han  helgade  den  första  gärden  åt  sin 
välgörares  minne  medelst  den  sång,  som  blandades 
med  Kbåus'  toner,  och  under  hvilkas  smältande 
klagoljud  deras  gemensamme  skyddsherres  stoft  in- 
vigdes åt  den  eviga  hvilan.  Leopold  lem nade  kort 
derefter  hufvudstaden,  der  förföljelsen  mot  Gustafs 
vänner,  i  början  beslöjad,  icke  dröjde  att  uppen- 
bara sig  i  förvisningar  eller  ännu  strängare  åtgär- 
der. Erbjuden  af  sin  ungdomsvän  4  Lindblom  ett 
fridhem  i  deras  gemensamma  fosterbygd,  flyttade 
Leopold    till    Linköping,    der    han   vistades  under 


*)  Äfven  Eheenstböm  bekräftar,  att  skalden  steg  i  konungens 
ynnest,  efter  detta  skaldebref.  Han  skrifver  till  Leopold 
derom,  tolf  år  senare  (den  24  maj  1802):  "Bland  de 
anekdoter,  som  mest  hedra  salig  konungen,  och  som  jag 
gerna  ville  meddela  grefve  Ségur,  är  den  som  rörer  hans 
sätt  att  emottaga  herr  kanslirådets  mästerliga  poem  om  de 
på  Fredrikshof  arresterade  finska  chefers  benådande.  Men 
innan  jag  meddelar  den  fransyske  författaren  denna  anek- 
dot, är  det  min  pligt  att  anhålla  om  Tit:i  tillåtelse  dertill." 


—    110    — 

större  delen  af  den  tid  som  förflöt  emellan  Gustaf 
den  tredjes  död  och  hans  sons  thronbestigning. 
Hans  verksamhet,  omfattande  småningom  nästan 
alla  vitterhetens  grenar,  blef  dock  oförminskad,  sna- 
rare inflytelserikare,  och  banade  omsider  vägen  till 
ett  välde,  som  ingen  före  eller  efter  honom  inne- 
haft inom  den  svenska  litteraturen. 

De  stora  samhällsfrågorna  undanträngde  snart 
de  vittra.  Då  man  genomgår  de  allmänna  bladen 
för  denna  tid,  häpnar  man  för  den  mängd  olika 
gäsningsämnen,  som  förebådade  den  stora  omhvälf- 
ning,  hvilken  frambröt  i  franska  revolutionen.  Ande- 
skåderi  och  magi,  Svedenborgianism  och  illumina- 
tism,  hemliga  ordnar  och  förbund  af  alla  slag,  sam- 
manblandades med  järtecknen  af  den  nya  frihets- 
kampen och  förklaringen  af  menniskans  rättigheter, 
konunga-,  adels-,  prest-  och  rikedoms-hat;  men  i 
bakgrunden  varsnade  de  skarpsyntare  redan  de  blif- 
vande  herrskarne :  jakobinerklubben ,  Robespierre 
och  Marat,  lyktpålen  'och  guillotinen.  Ädle  med- 
borgares uppgift  var  att  söka  bereda  upplysning 
och  frihet  utan  bloddop  och  skräckvälde;  att  be- 
kämpa på  en  gång  despotismens  och  jakobinismens 
läror.  Bland  dem,  som  följdriktigast  och  utan  fruk- 
tan förde  den  ädla  striden,  stodo  i  främsta  ledet 
Kellgren,  Leopold  och  Rosenstein.  Ehuru  skönt 
Frithiofs-sångaren  erinrat  om,  hur 


—  111  — 

Kellgrens  snille  slog  de  stora  slagen, 
De  blixtrande,  för  sanning,  rätt  och  vett, 

lärer  häfden  en  dag  erkänna,  att  de  ivenne  vapen- 
bröderna deltogo  ej  mindre  verksamt,  och  om  sam- 
ma glans  ej  omger  dem  i  efterverldens  ögon,  torde 
det  till  icke  ringa  del  härröra  deraf,  att  de  sjelfvc 
sökt  samla  dess  odelade  strålar  kring  Kellgrens 
panna.  I  den  omskapningsfeber,  som  genomgick 
Europa,  blandad  med  både  ädelt  och  mindre  ädelt 
svärmeri,  var  det  icke  lätt  att  urskilja,  hvar  det 
sanna,  goda  och  rätta  fanns.  Mer  än  ett  venster- 
händt  slag,  syftadt  åt  det  onda,  träffade  det  skuld- 
lösa. Deraf  förklaras,  bland  annat,  att  den  unga 
Svedenborgianismen  misstänktes  som  samhällsför- 
derflig,  under  det  den  unga  revolutions-andan  hel- 
sades  af  så  snillrike,  ädle  män  som  Klopstock, 
Schiller,  Kant  och  Fichte,  såsom  morgonrodna- 
den    af   en  skönare  dag  för  menskligheten  *).     Så 

*)  Det  synes  möjligt,  att  den  lutning  till  republikanism,  som 
några  trott  sig  finna  i  Svedenborgianismen,  till  en  del  fbr- 
anledt  motpartiets  ovilja  emot  densamma,  liksom  den  bi- 
dragit till  de  dåvarande  filantropers  förkärlek  for  denna 
lära.  Atterbom  anmärker,  att  deras  åsigter  kunde  "gan- 
ska väl  förenas  med  den  åt  republikanism  lutande  benä- 
genhet, som  är  for  alla  Svedenborgianer  gemensam/'  Sve- 
denborgs  lära  blef  ej  heller  utan  inflytande  på  Thorilp. 
Dennes  "sanna  himmelska  religion"  är  (enligt  Atterbom) 
"från  begynnelsen  till  ändan  uppstäld  på  grunder,  som  äro 
Svedenborgska,  fastän  i  Thorildsk  bearbetning  och  applika- 
tion." Siare  och  Skalder,  4  del.  s.  296.  —  Man  har  strängt 


—    112    — 

öfverskattade,  till  en  tid,  äfven  Kellgren  (liksom» 
ehuru  i  mindre  mån,  Rosenstein)  revolutionens 
framtidslöften.  Leopold  deremot,  liksom  Goetot, 
misstog  sig  aldrig  på  det  hägringslika  i  denna  fjerr- 
syn.  Han  varnades  för  densamma  dels  af  sin  ovan- 
liga skarpblick*  dels  af  den  dagliga  beröringen  med 
en  statsman  såsom  Gustaf  den  tredje.  Denna  rfttt- 

förebrått  Kellgren  hans  Voltairianism  och  hans  misskän- 
nande af  Svedenborg.  Rosenstein  och  Leopold  äro  in- 
begripne  i  samma  fördömmelse.  Men  man  måste  förflytta 
sig  till  deras  tidehvarf  och  taga  i  beräkning  de  då  käm- 
pande krafter,  for  att  dömma  rättvist.  Jeraväl  de  ädlaste 
hjertan,  de  ljusaste  hufvuden  delade  då  och  ännu  senare 
samma  åsigt.  Exempelvis  må  anföras  Franzén,  som  ytt- 
rar i  skaldestycket  En  blick  på  det  adertonde  seklet  (vid 
magisterpromotionen  i  Åbo  1798): 

"Fåfängt  brann  ert  midnattsbloss,  I  vise, 
Locke,  Rousseau,  Yoltaire  och  Montesquieu, 
Eder  möda  vindarna  förströ, 
Medan  ljudet  af  ert  namn  vi  prise. 
Bort  till  edra  grafvar  flyr  med  sorg 
Ljusets  vän,  som  allt  sitt  hopp  ser  fela, 
Då  Marat  skall  jordens  dyrkan  dela 
Med  Cagliostro  och  med  Svedenborg" 
Kunde    tidsandan    uppfattas    af   en    renare   själ,  än  Fran- 
zéns? Och  likväl  instämde  han  icke  blott  i  lof  af  Locke 
.och    Voltaire,  men  i  ett   ogillande  af  den  svenske  siaren, 
mot    hvilket    den    skämtande  Kellgrens  är  svagt,  ty  den 
möjligen  för   rimmets  skull  uppkomna  benämningen  "fåne" 
(som  så  oräkneliga  gånger  forekastats  honom)  synes  mora- 
liskt lindrig  emot  ett  rum  emellan  Marat  och  Cagliostro. 
—  Afven   Benj.   Höijer   sammanställer,   såsom   svärmare , 
Cagliostro  och  Svedenborg.     Sami.  Skrifter,  I:  25. 


—    113    — 

visa  göres  honom  jemv&l  af  Attebbom,  hvilken,  ef- 
ter att  hafva  anmärkt  huru  få  i  hvarje  land  från 
början  genomskådat  den  mäktiga  verldshvålfningens 
natur,  yttrar:  "1  Sverige  synes  Leopold  alltigenom 
hafva  bibehållit  sig  oförvillad;  han  skyddades  af 
sitt  för  allt  svärmeri  oåtkomliga  förstånd,  och  åf 
en  monarkisk  öfvertygelse,  som  hvilade  ej  mindre 
på  begrepp  än  på  tacksamhet." 

Striden  mot  Thorild  förflyttades  snart  från 
vitterhetens  fält  till  de  stora  samhällsfrågornas. 
Kellgren  deltog  ej  i  denna  slutdrabbning,  som  ut- 
kämpades af  Leopold  ensam.  Den  var  oundvikli- 
gare  än  den  vittra  striden,  hvars  inbillade  frukter 
visserligen  icke  motsvarade  den  skada  den  vållat. 
Hvarom  striddes  egentligen?  Om  frihet  i  dikten. 
Men  sedan  Kellgren  lagerkrönt  Bellman,  fru 
Lenngren  och  Franzén,  de  mest  svenska  snillen; 
sedan  han  gjort  rättvisa  jemväl  åt  Thorild;  och  då 
Lidner,  Hallman  m.  fl.  ostörd  t  fullföljt  sina  banor; 
då  Adlerbeth,  med  sin  tolkning  af  Eivindr  Skalda*» 
spillr,  begynt  återlifva  minnet  af  den  fornnordiska 
dikten;  då  Tingstadii  tolkning  af  hebreiska  skal- 
der berömdes,  och  Sakontala  lofordande  anmältes, 
synas  de  "konventionella  bojor/'  som  Kellgren  för- 
mentes hafva  pålagt  svenska  vitterheten,  icke  mer 
särdeles  tryckande*     Eller  gälde  striden  den  orim- 

Sv.  Akad.  Handl.  35  Del.  8 


—    114    — 

made  renens  barskap?  Men  Keixgeen  skref  ju 
ajelf  orimmad  vers,  hexamétrer,  jamber,  saffiska  ver* 
ser?*)  Eller  befanns  den  tyska  vitterheten  ännu 
utesluten  bland  de  godkända?  Man  läse  tlå  i  Kell- 
grens tidning  förebråelsen  för  "vår  allmänna  för- 
dom emot  den  så  kallade  tyska  smaken,  vårt  in- 
skränkta tycke  för  rimmade  poemer."  **)  I  samma 
tidning  anföres  ett  omdöme  öfver  tyska  litteratu- 
ren, hvari  det  yttras,  bland  annat,  att  'Tyskland, 
så  i  anseende  till  vitterheten  som  vetenskaperna 
-oeh  filosofien,  i  senare  tider  snart  gjort  sig  förtjent 
af  främsta  rummet  bland  nationerna.  Intet  ut- 
ländskt språk  (heter  det)  förolämpas  så  mycket  i 
vårt  land,  som  tyskan.  Knappt  är  det  någon  narr 
som  ej  vet  badinera  med  några  tyska  ord*  hvilka 
han  med  flit  uttalar  försmädligt.  Det  är  illa:  ung- 
domen horer  det  och  får  en  fördom  emot  ett  språk, 
som  i  rikhet,  förenad  med  manlighet  och  styrka, 
öfverträffar  det  skönaste  och  täflar  med  det  starka- 
ste språk  i  Europa."  ***)  Det  är  bekant,  att  Kell- 


*)  Man  har  anmärkt,  att  dessa  i  skandering  skilja  sig  från  de 
antika.  Kellgrens  fina  öra  for  språket  sade  honom,  hvad 
som  vore  mest  välljudande  för  svenska  öron.  Det  är,  en- 
ligt vår  tanke,  en  förtjenst,  icke  ett  fel,  att  han  gjort  sitt 
versslag  så  svenskt  som  möjligt. 

-)  Stockholms-Posten  1790,  n.  29. 

***)  Stockholms-Posten  1790,  n.  227.  (Jfr  Siare  och  Skalder, 
IV:  321,  der  ett  längre  utdrag  lemnas.) 


—    116    — 

gren  var  en  varm  beundrare  af  Klopstock,  den 
nyare  tyska  vitterhetens  fader.  Hans  tidning  inne- 
håller ofta  loford  om  Messiadens  sångare,  af  hvilka 
följande  må  anföras  som  prof:  "Stark,  ohinnelig  i 
inbillning  och  tanke,  ljuf  för  hjertat  och  upptäc- 
kare af  dess  hemligaste  rörelser,  är  Klopstock  en 
hög,  majestätisk  skapare  af  ett  poetiskt  språk,  hvars 
skönhet  och  fullhet  af  harmoni  ej  öfverträflas  af  de 
gamle,  och  ofta  ej  är  känd  af  de  nyare.  Det  var 
han,  född  att  skapa  och  segra,  och  redan  i  barn- 
domen ofver  fördom  och  Vana,  som,  då  Tysklands 
vitterhet,  lika  med  de  öfriga  länders,  tvekade,  till 
hvilket  slag  af  skaldekonst  den  skulle  lemna  före- 
träde, antingen  fornålderns  mer  naturliga  och  sanna, 
eller  det  rimmade,  som  uppkom  såsom  ett  bouffo- 
neri  för  medeltidens  okunnighet,  och  sedan  uppar- 
betades till  en  tillflykt  för  senare  förfinade  tiders 
brist  på  bemödande  eller  styrka,  afgjorde  strax  med 
första  sången  af  Messias  denna  fråga.  —  JDet  är 
han  som  är  i  senare  tider  den  förste  och  kanske 
den  ende  verklige  kännare  af  verskonstens  natur 
och  rythmus;  som  insett  i  sin  vidd  deras  skönheter 
och  möjligheter  af  omvexling,  och  varit  nog  mä- 
stare och  haft  nog  lyckligt  språk  att  kunna  använda 
dem,  och  under  det  han,  ej  mindre  än  vi,  sjelf 
högaktat  äfven  de  nyare  store  skalder  och  deras 
verskonst,  dock  ger  ljust  bevis,  att  förökad  skönhet 


—    116    — 

är  förökad  skönhet,  och  att  den  skaldekonst  är  den 
fullkomligaste,  i  hvilken  mesta  själ  finner  mesta  ri- 
kedom och  frihet  att  blifva  sannast  uttryckt.  —  Det 
är  han  som  är  häri  stor  och  nu  ensam  mästare» 
och  hvarmed  han  förenar  en  höghet  som  aldrig 
upphör  att  förvåna,  och  en  värdighet  och  ett  maje- 
stät som  aldrig  faller."*)  —   Kan  en  högre  rätt- 

*)  Stockholms-Posten  1790,  n.  138.  I  Siare  och  Skalder  (IV: 
323)  yttras  den  gissning,  att  uppsatsen  ej  vore  af  Kell- 
gren, '  utan  af  den  unge,  då  nyss  i  kansliet  inskrifne  Ben- 
jamin Höijer.  Redan  de  första  raderna  tyckas  dock  mer 
likna  Kellgrens  styl.  Han  begynner:  "Klopstock  har  vän- 
tat den  olyckan  att  bli  öfversatt.  Han  är  det  redan  på 
flera  språk,  och  vår  fruktan  är  omsider  uppfyld,  att  han 
ock  skulle  bli  det  på  vårt.  —  Hvarför  öfversättas  skalder? 
Verlden  är  öfverens,  att  de,  mer  än  andre  auktorer,  deri- 
genom  förlora,  och  Klopstocks  Messias  är  en  bland  de 
sånger,  som  sist  borde  komma  i  fråga  dertill.  —  Skall 
Klopstock  öfversättas,  så  blir  skälet  hans  sublima  värdighet 
att  utföra,  och  den  fullkomliga  harmonien  af  hans  skalde- 
konst, dessa  första  och  mest  utmärkande  förtjenster  af  hans 
sång,  men  hvilka  ovilkorligen  måste  medföras  och  bibehål- 
las i  det  språk,  hvarpå  han  öfversättes,  så  framt  man  ej 
vill  leka  med  skalden  ett  gäckeri  och  göra  honom  miss- 
känd och  förringad."  —  Denna  farhåga  hos  skalden,  att 
vanställas  af  en  oskicklig  öfversättare,  —  Italienarens  be- 
kanta traduttore,  traditoreP  —  liknar  långt  mer  Kell- 
gren än  filosofen  Höijer.  Då  i  allt  fall  ingen  erinran  i 
tidningen  förekom  vid  den  djupa  hyllningen  åt  Messiadens 
sångare,  var  Kjellgrens  instämmande  deri  gifvet,  äfven 
om  han  ej  författat  uppsatsen.  Man  har  anmärkt  emot 
Kellgren,  att  han  icke  genast,  eller  åtminstone  tidigare, 
insåg  Klopstocks  hela  storhet.     Men  med  hur  många  in- 


—   117   — 

visa  göras  den  nja  tyska  vitterhetens  fader?  Till 
och  med  i  den  vers,  der  man  påstår  att  Kell- 
oren visat  den  största  sidvördnad  för  Klopstock, 
kallar   han   honom    "stor,"    och   versen»    rätt   läst, 


träffade  det  i  sjelfva  Tyskland?  Den  omhvälfning,  denne 
skald  föranledde  i  dess  vitterhet,  möttea  äfven  der  i  bör- 
jan af  mera  klander  än  bifall.  Hans  sångmö  fann  sina 
första  beundrare  i  Schweiz,  hvarför  han  också  flyttade  dit 
och  bosatte  sig  en  tid  i  Zurich.  Dock  funnos  jemväl  der 
män  af  snille  och  den  högsta  bildning,  som  på  lång  tid 
ej  fattade  det  sköna  i  hans  dikter.  Så  skrifver  t.  ex.  den 
store  häfdatecknaren  Johannes  ton  Muller  till  en  vän: 
"Klopstocks  Oden  för  Spherenbewohner,  in  ubermenschticker, 
kopfwehmachender  Sprache,  raeist  auch  iiber  ubermenschliche 
Dinge  gesungen."  Och  på  ett  annat  ställe:  "Mein  Gott, 
wie  plagt  mich  Bodmer  doch  immer  mit  der  Klopstochischen 
ExtravaganzT  (Sdmmtliche  Werke,  16  Band.,  S.  43,  84.) 
Bodmek  och  Sulzeb  voro  bland  Klopstocks  äldsta  beun- 
drare. —  I  afseende  på  den  sistnämnde  må  erinras  om 
den  (såsom  bevis  på  Stockholms-Postens  okunnighet  i  ty- 
ska litteraturen)  ofta  förekommande  beskyllning,  att,  när 
bladet  en  gång  skulle  omnämna  denne  författare,  kal- 
lades han  Suiher.  När  man  läser  de  loford,  som  uppsat- 
sen egnar  tyska  litteratörer,  om  hvilka  det  bland  annat 
heter,  att  Klopstock,  Wieland,  Lessing,  MendeUohn,  Ramler, 
Spalding,  Eberhard  och  Suther  "äro  alla  eviga  namn,  som 
ej  nämnas  utan  med  vördnad"  (år  1785,  n.  126),  så  in- 
ses lätt,  att  denna  litteratur  redan  då  ej  var  så  alldeles 
okänd,  och  att  det  ofta  åberopade  misstaget  otvifvelaktigt 
var  ett  tryckfel.  Hos  Thorild  förekomma  ofta  namn  orätt 
skrifna,  såsom  Shakesper,  Montesquiou  o.  s.  v.,  hvaraf  man 
dock  ej  har  rätt  att  sluta  till  hans  obekantskap  med  för- 
fattarne.  Också  hafva  icke  anmärkarne  mot  Kellgren 
sträckt  erinringarne  till  hans  motståndare. 


—    118    - 

innehåller   ingen   missaktning  för  Messiadens  sån- 
gare.*) 

*)  Läsåren  gissar  att  här  menas  de  otaliga  gånger  upprepade 
raderna: 

"Du,  tag  af  Shakspeare  yrslan 

Med  store  Klopstocks  orim 

Och  Goethe*s  konviilsioner 

Och  Ossians  evigt  samma," 
hvarmed  likväl  icke  säges,  att  desse  odödlige  författare  ej 
ägde  andra  egenskaper  än  de  angifna,  men  att  härmaren 
ej  kunde  tillegna  sig  andra.  Bristen  på  rim  klandras  ej 
hos  Klopstock;  det  säges  blott  att  han  icke  rimmade  och 
att  härmaren  ej  kunde  likna  honom  i  annat.  Vid  ifråga- 
varande tid  var  Goethe  hos  oss  hufvudsakligen  känd  ge- 
nom ungdomsskriften  Werthers  lidande.  Man  får  således 
ej  lämpa  omdömet  på  de  af  honom  sedan  utgifna  mäster- 
verk. Att  en  stor  enformighet  råder  hos  Ossian,  torde 
medgifvas.  Det  är  ensamt  versen  om  Shakspeare,  som 
kan  ogillas,  ehuru  dennes  landsman  Pope  fällt  ett  foga  bli- 
dare yttrande.  Verserna  utgöra  i  öfrigt  ett  motstycke  till 
de  andra,  lika  bekanta: 

"Pope  puckelryggig  var,  Homer  och  Milton  blinda," 
innebärande  blott  att  man  ej  blir  en  stor  skalds  like  ge- 
nom att  endast  tillegna  sig  hans  lyten.  I  allt  fall  utgör 
en  polemisk  vers,  der,  enligt  Voltaire'3  uttryck,  il  vaut 
mieux  frapper  fort  que  frapper  juste,  icke  en  estetisk  tros- 
bekännelse. Huru  orätt  och  ensidigt  bedömmer  ej  Thor- 
ILD,  å  sin  sida,  Voltaire,  ehuru  han  på  andra  ställen 
säger  sig  "tillbe  honom"  P  Huru  talar  han,  i  sina  bref,  om 
Tysklands  stora  snillen?  Än  äro  Klopstock,  Goethe  och 
Wieland  "kärngar  med  hjeltars  mine,  som  låta  sig  hof- 
rathisiren,  geheimerathisiren,  etc";  än  är  "Klopstock  en  ka- 
kistokratisk  storborgare,  Wieland  en  politisk  kärng,  Goethe 
en  hofdrängisk  lufver,"  o.  s.  v.  (Jfr  Siare  och  Skalder, 
5   del.  s.   108,  111.)    Kant,  Fichte  och  Schelling  an- 


—    119    — 

Det  Ar  sant,   att  denna,  flfragåag  täl  £dare 
estetisk»   åaigter   inträffade  under  de  senare  åren 

ser  han,  enligt  Atterboms  eget  yttrande,  föga  bättre  än 
"förryckta."  (Ders.  sid.  226.)  Han  uppträdde,  aäger  man, 
till  svaghetens  försvar,  åberopande  det  bekanta:  res  sacra 
miser.  Tvifvelsutan  högst  aktningsvärdt  ur  rent  mensklig 
synpunkt;  men  v  estetisk?  —  Och  äfven  i  förra  hänse- 
endet: hvem  gör  medehnittan  «n  större  tjenst,  —  den 
som  varnar,  till  och  med  afskräcVer  fitåa  «n  bana,  der  inga 
lagrar,  men  endast  ömkan  eller  spe  vänta,  och  der  ett 
misslyckadt  försök  kan  fästa  för  framtiden  åtlöje  vid  ett  i 
öfrigt  aktningsvärdt  namn  (såsom  förhållandet  var  med 
det  bekanta  "Fidei-kommiss"-poemet);  eller  den  som  ge- 
nom tystnad  eller  öfverseende  uppmuntrar  till  fortsättning 
af  en  förfelad  bana?  Härmed  åsyftas  ej  ett  försvar  för 
misshugg,  som  kunde  undfalla  Kellgren,  liksom  nästan 
hvarje  annat  snille,  men  ett  tvifvel  om  svaghets-principens 
allmänna  giltighet  i  vitterheten.  Thorild  anger  sjelf,  att 
det  var  Kellgrens  granskning  af  Manderfelts  skrift  om 
den  falska  politiken,  som  "gaf  sista  styrkan  åt  hans  harm.*' 
Thorild  kallar  denna  skrift  ett  mästerverk.  Meningarne 
derom  voro  ganska  delade,  äfven  bland  Thorilds  litterära 
vänner.  Tham  skrifver  till  honom:  "Jag  fann  recensionen 
i  Posten  emot  herr  Manderfelt  dråpélig"  Och  har  någon 
annan  än  Thorild  upptäckt  något  mästerligt  i  denna  inom 
kort  glömda  tillfällighetsskrift,  hvars  författare  ar  lika  för- 
gäten? Danske  recensenter  bedömde  Mandewbxtb  skrift 
ganska  strängt.  (Jfr  Dagligt  Allehanda,  1791.)  AUgemeine 
LitUratur-Zeitung,  som  yttrar  sig  öfver  den  af  författa- 
ren sjelf  ombesörjda  tolkningen,  finner  skriften  vara  "intet 
annat  än  ren  nonsens  och  platt  deklamation."  (Nk>  330 
år  1791.)  Om  den  fransyska  upplagan  yttrar  samma  tid- 
ning, att  det  »är  "en  eländig  öfversättning,  full  af  de  löj- 
ligaste språkfel."  Vid  närmare  skärskådande  af  denna  frå- 
ga torde  det  befinnas,  att  det  knappt  varit   någon   mer 


—    120    — 

af  Kellgrens   lefnad,    men   den   var  dock  redan 
gjord  innan  Thorild  utgaf  sin  "Kritik  öfver  Kriti- 

än  Thorild  som  funnit  Manderfelt  vara  "en  jätte  i 
snille,"  och  lians  skrift  ett  mästerligt  verk.  Att  i  öfrigt 
Thorild  i  denna  sak  var  i  politiskt  hänseende  förd  bakom 
ljuset  af  Manderfelt,  skall  på  ett  annat  ställe  ådagaläggas. 
—  Det  är  ädelt  att  hämna  svagheten,  helst  när  dermed  icke 
blandas  nedsättandet  af  en  stor  förtjenst,  som  fördunklar 
oss.  Psykologer  hafva  anmärkt  att,  ofta  nog,  gäller  fri- 
hetshjeltars  kamp  lika  mycket  deras  förödmjukande,  hvilka 
stå  öfver  oss,  som  den  ringares  skydd.  Det  synes  ej  hel- 
ler otänkbart,  att  den  oförklarliga  beundran,  som  Thorild 
oupphörligt  egnar  Odet  den  1  november,  honom  ovetande 
ägde  någon  grund  i  Kellgrens  förkastelse  af  samma  styc- 
ke, hvarigenom  Leopold  och  Thorild  delade  lika  öde. 
Ofelbart  har  Leopold  skapat  långt  skönare  dikter,  men  i 
Thorilds  ögon  intet  jemförligt  med  hvad  Kellgren  ogil- 
lat. Då  man  här  omnämnt  den  vidsträckta  betydelse,  som 
tillagts  några  yttranden  af  Kellgren  i  hans  skämtqväden 
(hvilka  väl  ej,  enligt  hvad  nyss  antyddes,  kunna  anses  lik- 
tydiga med  estetiska  trosbekännelser),  må  man  ej  glömma 
hans  rader  om  Milton: 

"Men  himlens  kanonad!  —  är  detta  skaldens  ton? 

Ej  skrålet  mera  likt  af  någon  full  på  gatan?" 

Det  är  strängt.  Men  hvad  ville  man  säga,  om  den  af  både 
Thorild  och  den  nya  skolan,  liksom  af  oss,  beundrade 
vittre  skönhetsläraren  Jean  Paul  skulle  dömt  lika  strängt, 
ehuru  med  andra  ord,  om  samma  ställe,  hos  samme  skald? 
Han  säger,  i  en  öfversigt  af  hvad  han  kallar  Erbmnden 
des  Epos,  bland  annat:  "Noch  rnehr  verhrner  Verstand 
regiert  in  MiUons  verlornem  Paradis.  Der  Krieg  der  ge- 
8chlagenen  Teufel  gegen  den  Allmächtigen  ist,  sobald  dieser 
nicht  selber  seine  Feinde  unterstutzt  und  krönt,  ein  Krieg 
der  Schatten  gegen  die  Sonne,  des  Nichts  gegen  daa  All; 


—    121    — 

ker/Vhvarmed  den  egentliga  kampen  begynte,  Åf- 
ven  Atterbom  medger,  att  man  lätt  kan  intagas 
af  vemodiga  betraktelser,  då  man  ser  det  vackra 
framskridande»  som  ägde  rum  under  de  sista  åren 
af  17  80: talet  och  det  första  af  det  nästfoljande 
årtiondet,  och  om  man  föreställer  sig  hvad  deraf 
kunnat  uppstå,  i  fall  icke  striden  mellankommit. 
Vid  skildrandet  af  brytningen  emellan  Tho&ild 
och  Leopold  yttrar  han:  "Erinra  vi  oss,  att  en  tid 
gafs,  då  förhållandet  var  ett  vänligt;  erinra  vi  oss 
derjemte,  att  i  Kellgrens  skaplynne,  kort  före  hans 
bortgång,  inträffade  en  för  hela  hans  högre  själslif 
gynnsam  förändring;  erinra  vi  oss  tillika,  att  just 
vid  den  tidpunkt,  som  vi  nu  skildra,  närmade  sig 


so  dass  dagegen  blosse  Ungereimtheiten  fast  verschwinden, 
solche  wie  z.  B.  eine  gefährliche  Kanonads  zwischen  Un- 
sterblichen,  —  die  einfåltigen  Schildwachen  und  Schweizer 
von  Engeln  vor  dem  Edenthore,  damit  die  Teufel  nicht 
wagrecht  einschleichen,  welche  dafiir  nachher  steilrecht  an- 
langen,  n.  s.  w."  (Vorschuk  der  JEsthetik,  I  B.  %  67.) 
På  samma  ställe  tillåter  han  sig  följande  yttrande:  "Das 
Deutsche  Epos  trieb  es  am  weitesten,  und  zwar  wie  die 
Deutsche  PhilosopMe,  nicht  zum  Erlassen,  sondera  gar 
znm  Vernichten  des  Verstandes";  h  varpå  följa  stränga  an- 
märkningar emot  Klopstocks  Messias,  slutande  med  dessa 
ord:  "Eine  Unbegreiflichkeit  hann  so  wenig  motiviren,  als 
mothrirt  werden".  Och  likväl  har  man  ej  brutit  stafren  öf- 
ver  Jjban  Paul,  såsom  konstdomare,  hvilket  öde  drabbat 
Kellgren,  under  ett  par  mansåldrar,  från  den  romantiska 
skolans  sida. 


—    122   — 

den  vårmorgon,  i  hvars  strålar  Fnfltoéns  unga  säng- 
mö  blef  synlig,  besjungande  Menniskans  *mUte  *ch 
sjelf  bärande  det  i  dess  älskligaste  skönhet:  då  lig- 
ger oss  sannerligen  den  retelse  nära,  att  i  rår  in- 
billning utmåla  den  herrliga  utveckling,  som  för 
Sveriges  vitterhet  kunnat  framgå  ur  en  sa  rikt  gif- 
ven  möjlighet."  —  Men  "förverkligandet  af  denna 
möjlighet  förutsatte  åtskilligt,  som  uteblef:  framför 
allt  att  Kellgrens  lefnadstråd  ej  så  hastigt  afsku- 
rits;  vidare  att  han  och  Thorild  kunnat  försonas; 
vidare  äfvenså  Thorild  och  Leopold;  vidare  att 
Thorild  sedan  tillåtits  i  Sverige  qvarstadna.  Hade 
de  begge  förstnämnda  förutsättningarne  gått  i  full- 
bordan, så  kan  väl  åtminstone  så  mycket  antagas, 
att  Leopold  och  Thorild  aldrig  skulle  förvandlat 
sig  till  fiender/**) 

*)  Siare  och  Skalder,  5  del  s.  23,  24.  Han  tillägger  dock 
omedelbart  derefter:  "Att  länge  blifva  vänner,  dertill  voro 
deras  innersta  naturer  for  mycket  skiljaktiga."  Vi  tro  det 
äfven,  och  undre  blott  att  vänskapen  kunde  så  länge  bibe- 
hållas. Thorild  ägde  ingen  vän  bland  Sveriges  då  be- 
römdaste  snillen,   såsom   Gyllenborg,  Kellgren,  Oxen- 

8TJERNA,     BELLMAN,     BOSENSTEIN,    AdLBRBETH,    LSHNBERG, 

m.  fl.,  hvaremot  det  vänskapsband,  som  förenade  Leopold 
med  desse,  endast  af  döden  upplöstes.  Man  kan  deraf 
sluta  till  olikheten  i  karakter.  Ben  ende  skald  af  högre 
ordning,  till  hvilken  Thorild  stod  i  närmare  förhållande, 
var  Lidner,  men  det  var  snarare  det  af  mästarens  till 
skyddlingen,  än  någon  förtrolig  vänskap.  Thorild  yttrar 
sig    stundom    ganska  strängt,  att  ej  säga  förklenande,  om 


—    123    — 

Hnfrudfrågan  var  således  en  försoning  erael- 
lan  Thorild  och  Kelloren,  enär  det  derigenom 
inträdda  lugn  måhända  skulle  förlängt  den  senares 
dagar,  och  brytningen  med  Leopold  kunde  före- 
kommits.  Dertill  hade  -dock  i  främsta  rummet 
fordrats,  att  Thorild  icke  i  sin  "Kritik  öfver  Kriti- 
ker" skalle  å  nyo  anfallit  Kelloren,  eller  att  åt- 
minstone, när  denne  emottog  detta  med  lugn,  gö- 
rande rättvisa  åt  skriftens  förtjenster  och  öfverlem- 
nande  åt  allmänheten  att  bedömma  rättvisan  af 
anmärkningarne  emot  honom  sjelf,  angriparen  an- 
tagit den  fred  som  erbjöds.  Atterbom  finner  det 
rätta  i  sa  fall  fullkomligt  på  Kellgrens  sida.  "Vid 
det  första  häftets  framträde,"  säger  han,  "var  Kell- 
grens beteende  skickligt,  värdigt,  till  och  med  ädel- 
modigt.  Man  läse  hans  recension.  *)    Den  är  kort, 

Spastaras  sångare.  Sjelf  sökte  han  hellre  beundrare  an 
vänner,  hvadan  valet  stadnade  på  Per  Enebom,  Engzbll, 
och  andre  ännu  mindre  kände  och  uppburne  vitterhetsidkare. 
*)  Stockholms-Posten  den  13  september  1791.  — -  Kellgren 
säger  sig  finna  "stilen  i  allmänhet  mera  ljus,  än  i  auktors 
förra  skrifter,  —  det  allvarsamma  stiger  någon  gång  till 
sublimt"  Det  torde  böra  anmärkas,  såsom  en  liberalitet 
nos  Kellgren,  att  hans  tidning  upptog  artiklar  af  Thor- 
ild, och  med  hans  signatur,  under  den  hetaste  striden.  Så- 
dana voro:  i  årgången  1791,  n.  42  Om  brutto,  netto  och 
thara  i  litteraturen;  n.  45  Om  höflighet  (med  beslöjade  an- 
grepp mot  Kellgren  och  Leopold);  n.  46  Om  handelns 
princip  (försvar  för  sin  egen  skrift  i  ämnet),  och  n.  54,  i 
samma  syftning,  m.  t. 


—    124    — 

men  består  dock  i  ett  summariskt  angifvande  af 
sitt  föremål;  alls  icke  ovänligt»  om  ock  pa  ett  par 
ställen  genomblickjadt  af  en  ganska  lindrigt  uttryckt 
förundran.  —  Mången  torde  önska,  att  Thorild  nu 
försonligt  emottagit  den  framräckta  hand,  hvarmed 
hans  förnämste  motståndare  så  otvetydigt  lät  för- 
märka uppsåtet  att  hädanefter  göra  honom  rätt- 
visa. Afven  vi  skulle  gerna  sett,  icke  att  han  till- 
bakahållit  fortsättningen,  men  väl  att  han  gifvit 
den  en  mildare  vändning.  —  Men  strängheten,  ja 
(stundom)  hårdheten  af  hans  ton  och  utfall  gick  i 
stigande:    den    är  i  andra  häftet  större,  och  i  det 

tredje  —  eller  sista allrastörst."  *)     Thobilds 

egen  minnestecknare  synes  således  ej  neka,  att  stri- 
dens fortsättning  föranleddes  af  "Passionernas  bard/' 
Vi  skola  på  ett  annat  ställe  söka  fullständigt  ut- 
reda beskaffenheten  af  denna  strid. 

Ännu  fortfor  dock  Thorilds  vänskapliga  för- 
hållande till  Leopold,  som  frågade  honom  i  ett 
bref:  "H varför  fortfara  att  göra  sig  litterära  ovän- 
ner?"...  hvartill  Thorild  svarade:  "Derför,  att  jag 
vill  hafva  non-litterära  vänner."  —  Vid  Leopolds 
yttrande:  "De  förträfflige  äro  för  få,"  genmäler 
Thorild:  "Det  är  sant.  Gud  är  blott  en.  Men 
lät  oss  ej  öfverge  hvarann"  —  Kort  derefter  begär 

*)  Siare  ock  Skalder,  5  del.  s.  ll-t-13. 


—    125    — 

han  att  få  angripa  Leopold.  "Låt  oss  gifva  ett 
exempel  som  sällan  blifvit  gifvet;  låt  oss  säga  gai- 
ment:  vi  slåss!  slåss,  le  och  hedra  hvarandra."  Se- 
dan Leopold  förklarat,  att  han  ej  hade  något  der- 
emot,  blir  Thorild  utom  sig  af  förtjusning  och  ut* 
brister:  "Jag  ända  till  lågade  af  admiration  och 
nöje  vid  M.  H:s  fria  tillåtelse  att  få  skrifva  emot 
sig/1  —  Men  några  rader  längre  ned,  ån  strids- 
maningen, ber  han  att  få  hylla  Leopold  som  kon- 
ung i  vitterheten:  "Nu  —  säger  han  —  sedan 
Kellgren  blifvit  kastad  i  ambitionen  och  förmaken,*) 


*)  Denna  beskyllning  ar  ogrundad.  Ingen  var  sällsyntare  i 
förmaken  än  Kellgren,  och  af  "ambition"  ägde  han  blott 
den  vittra.  All  annan  ärelystnad  var  honom  främmande. 
Såsom  prof  af  huru  litet  han  lade  vigt  på  att  utmärka  sig 
i  förmaken,  kan  anföras  ett  drag,  som  Sjöberg  berättar  i 
ett  bref  till  Leopold,  att  vid  en  middag  hos  excellensen 
Gyldenstolpe,  der  gästerna,  enligt  tidens  bruk,  voro  klädda 
i  strumpor  och  skor,  samt  kappa  och  värja,  infann  sig  Kell- 
gren i  stoflar,  visserligen  ej  af  bristande  uppmärksamhet, 
men  emedan  han  satte  helsans  vård  ofver  etiketten.  Då 
Leopold  en  gång  af  dylikt  skäl  nekade  en  middag  hos  Oxen 
8Tjérna,  erhöll  han  följande  svar: 

Om  Apollo  sjelf  i  skalders  gille 
Någon  gång  sig  uppenbarad  gör, 
Trodde  jag  han  var  nog  stor  seigneur, 
För  att  komma  klädd  just  som  han  ville. 
Samma  rätt  till  hans  förtrogne  hor. 
Hvad?   Om  han  sig  för  oss  uppenbarar 
Med  galoscher,  tofflor,  stoflar,  skor, 
Är  han  då  ej  alltid  lika  stor, 


—    126    — 

är  svenska  scenen  ren.  —  Följ  det  bästa  af  sitt 
snilles  och  sin  äras  kallelse!  —  Jag  är  här  en 
ehevalier  errant  och  har  ingen  prinsessa  i  landet. 
Jag  är  född,  om  ej  i,  dock  för  England.  Svenska 
parnassen»  som  ej  duger  till  republik,  Till  en  hon- 
ung; kallar  den  ende  och  högste.  Jag  utan  afund, 
af  för  mycket  högmod,  flyr  —  och  välsignar  hans 
regering.  *) 

Ehuru  rän  af  "auktors-buller"  och  "gny,"  af 
"strid  med  hela  redden,"  **)  uppsköt  han  i  det 
längsta  brytningen  med  Leopold*    Ånnn  vid  den 

Alltid  åen  som  med  oraklet  svarar? 
Och  vid  glansen  af  det  gudasken, 
Som  hans  ljusa  anlete  förklarar, 
Hvem  har  nånsin  frågat  om  hans  ben, 
Eller  på  hvad  sätt  han  dem  bevarar?  — 
Men  om  Leopold  nu  ändtligen 
Törs  ej  skor  och  vill  ej  stöflar  draga, 
Så  kan.  han  en  annan  klädnad  taga, 
Som  af  begge  skänker  fördelen. 
Nyttje  han  kostymen  af  sin  like: 
Euripids  koturn,  —  i  alla  fall 
Den  chaussure,  hvarmed  han  ändtligt  skall 
Synas  i  odödlighetens  rike. 
*)  Se  bilagan  2. 

*")  "Han  fann  den  ställning,  att  (såsom  han  skref  till  Heur- 
lin)  vara  i  strid  med  hela  verlden,  ingalunda  otreflig. 
Kom  snart  —  skref  han  till  samme  vän  —  så  får  du  äf- 
ven  nöjet,  af  mitt  första  auktorsbuller,  som  högeligen  roar 
mig  sjelf,  redan  i  detta  första  gnyet."  Siare  och  Skalder, 
4  del.  s.  204. 


—    127    — 

namnkunniga  dbputations-akt»  som  Thorild  utför- 
de i  konungens  öfvervaro»  uti  Upsala,  och  der  Leo- 
pold uppträdde  bland  opponenterna,  helsades  den- 
ne af  respoodentea  med  orden:  "Ni  är  den  förste 
skald  i  mitt  fädernesland  —  ni  år»  i  denna  ära, 
icke  en  af  de  aderton,  ni"  är  den  ende.  Tag  min 
heliga  vördnad/**)   Man  känner  ej  af  hvad.anled- 

*)  Talet  i  sin  helhet  lyder  som  följer:  "Om  ej  allt  i  mensk- 
liga  liftat  vore  svagt,  litet  och  förgängligt,  så  skulle  jag 
kalla  denna  stunden  ärorik  och  den  första  jag  kunde  njuta* 
i  mitt  fädernesland.  Då  förståndets  verld  är  så  långt  öf- 
ver  den  naturliga,  så  är  oek  snille  lika  långt  ofver  makt, 
eller  rättare,  är  sjelf  den  första  makt  på  jorden.  Låt  ett 
vanmäktagt  öfverdåd,  låt  konsten  tillskapa  en  höghet;  hjer- 
tat  och  själen,  som  äro  allt  hos  menniskan,  nedfalla  dock 
evigt  för  dygd  och  snille;  All  makt  —  ja  sjelfva  tyran- 
niet —  uppehåller  sig  blott  genom  den  grad  af  snille  man 
kan  låna  detsamma.  Allt  inom  mensklighetens  krets  ska- 
pades, allt  förskönades  af  dess  blick.  Bång  är  ett  eken; 
snille  är  ett  rent  och  evigt  ljus.  Men  ni,  M.  H.,  är  den 
förste  skald  i  mitt  fädernesland  genom  denna  odödliga  ode, 
jemngod  med  aUt  hvad  verlden  i  detta  »höna  slag  har.  Ni 
är  i  denna  ära  icke  en  af  de  aderton ;  ni  är  den  ende. 
Tag  min  heliga  vördnad!  Och  —  till  belöning,  neka  icke 
mitt  hjerta  den  rätt  att  tillbe  endast  det,  som  är  sant  och 
stort."  Denna  smickrande  helsning  står  något  i  strid  med 
hvad  Thorild  skrifver  till  Tham  om  Leopolds  uppträ- 
dande vid  detta  tillfälle.  Det  var,  säger  han,  "ängsligt, 
långt,  matt,  profesaoriskt,  utan  gnista  af  geni;  ville  und- 
vika, ej  trotsa  jemförelsen,  men  kungen  hade  befallt!"  Och 
på  ett  annat  ställe:  "Leopold  pin  t,  *om  ett  q  vinfolk,  af 
svartsjuka  och  omöjlighet!"  —  I  anledning  af  allt  det 
smickrande,    som    konungen   låtit    säga   honom,    tillägger 


—    128    — 

ning,  om  ej  blotta  stridslystnadens,  Thorild  störde 
det  vänliga  förhållandet  genom  en  i  sista  häftet  af 
"Kritik  öfver  Kritiker"  införd  anspelning  på  skåde- 
spelet Oden,  hvilken  han  dock  sökte  mildra  genom 
förklaring  i  ett  enskildt  bref.  *) 


Thorild:  "Mycken  ära  för  en  republikan,  men  alltid  den* 
samme." 
*)  Dess  innehåll  var  följande:  "S.  T.  Det  lilla  anfall  jag  vå- 
gat, är  endast  litterärt  och  bör  ej  tagas  för  mer  än  det 
är.  Deremot  är  en  parodi,  en  nidvisa,  sådan  som  **s 
(Kellgrens)  fordom  (och  ännu  när  han  behagar),  en  akt 
af  fiendskap  och  arghet,  som  är  långt  under  det  sanna  och 
sköna,  och  dess  kritik,  som  är  vild  och  dum  i  all  sia 
qvickhet,  och  som  ej  annat  kan  än  reta  harm  och  hämnd. 
Låt  oss  ej  falla  ned  i  denna  dråpliga  packaktighet,  utan 
så  som  de  störste  män  i  litteraturen  tvistat,  så  som  de 
störste  generaler  slagits,  efter  ärans  och  snillets  lagar,  så 
låt  oss  ge  ett  rätt  exempel  i  vår  vitterhet.  Endast  för 
att  införa  -  denna  sanna  och  höga  frihet,  som  ler  åt  ett 
trälaktigt  krus,  vågade  jag  mitt  anfall  på  eder,  eder,  som 
jag  gör,  har  gjort  och  skall  aldrig  upphöra  att  göra  den 
största  ära  bland  våra  snillen."  Efter  denna  inbjudning 
till  en  ridderlig  strid  "efter  ärans  och  snillets  lagar,"  hade 
Leopold  måhända  någon  rätt  att  förundra  sig  öfver  att 
finna  sin  skrift  benämnd  "käringskrän"  —  "lögn,  sinnesyrsla, 
vidunderlig  dumhet,"  —  att  förf.  hade  "intet  vett,  ingen 
heder  i  sina  skriftliga  försäkringar,"  —  att  han  skulle  få 
"hela  nationens  förakt,"  —  var  "en  rasvill  käring"  —  "en 
tolp,  en  fåne"  —  "det  gemenas  geni"  —  "ett  våp,  en 
smädeluntmakare"  —  "vitter  fanfaren"  —  och  "en  fran- 
sysk  dank  i  en  svensk  hornlykta."  —  Det  lilla  sidohug- 
get åt  Leopold  i  "Kritik  öfver  Kritiker"  var  deremot  gan- 
ska   obetydligt    och    skedde  i  anledning  af  den  stränghet, 


—    129    — 

Ett  år  förflöt  innan  Leopold  fattade  pennan 
emot  Thorild,  och  det  var  ändock  icke  för  att 
ingå  i  den  vittra  striden.  Det  var  en  samhälls- 
fråga af  betydenhet,  som  föranlät  honom  att  bryta 
tystnaden.  Thorild  hade  utgifvit  en  skrift  om 
T)et  enda  nödvändiga  för  ett  rikes  finanser.*  För- 
hållandet var,  att  de  efter  kriget  utgifna  riksgälds- 
sedlar föllo  i  värde  och  underkastades  stark  agio. 
Thorild  utgick  från  handelsfrihetens  och  köpmanna- 
interessets  synpunkt,  att  "allt  gäller  hvad  det 
kan  gälla,  och  faller  till  hvad  det  kan  falla."  "Köp- 
mannen/' säger  han,  "har  ett  behof  lika  så  rent 
och  mensklifft  af  sin  vinst,  som  ni  af  hans  vara.  — 
Ingen  vinst  är  så  väl  uträknad,  eller  så  stor,  som 
icke  är  rättvis.  —  Med  sådan  rätt  tager  han  äf- 
ven  agio.  —  Och  skulle  han  också  sjelf  ha  skapat 
detta  nya  värde,  så  vet  ni  ju,  att  all  handels  geni 
består  endast  uti  att  köpa  till  det  lägsta  och  sälja 

hvarmed  ett  dåligt  lustspel  af  Holthusen  (Slädpartiet) 
granskats  i  Stockholms-Posten,  hvilket  gaf  Thorild  till- 
fälle att  ställa  följande  anmärkning  till  Kellgren:  "Då 
straffas  måste,  utse  icke  en  endas,  utan  allas  fel,  eller,  om 
just  nödvändigt  en  endas,  icke  en  cavaliers,  utan  en  mä- 
stares; i  hvilket  fall  ni  hade  kunnat  välja  just  den  pjes, 
som  är  denna  samma  teaters  högtidliga  mästerstycke,  der 
ni  finner  ännu  mera  osvenska,  än  skönheter,  och  der  väl 
icke  fröknar  tala  som  pigor,  men  i  stället  en  halfgud  talar 
som  en  fröken."  Kritik  öfver  Kritiker,  original-upplagan, 
3  del.  s.  5. 
Sv.  Akad.  Handl  35  Del  9 


—    130    — 

till  det  högsta.  Tala  om  moralen  i  ren  och  öppen 
handel,  i  penningars  värden,  är  som  att  tala  om 
moralen  i  matematiken.  Det  visar  en  mans  själ 
och  snille,,  hvilken  lefvat  så  inhyses  i  denna  verl- 
den,  att  han  aldrig  lärt  känna  den  utan  genom  en 
postilla/1  —  Efter  att  vidare  hafva  anmärkt,  att 
en  regering,  genom  riksgäldssedlarne,  handlar  på 
kredit  med  dem  som  gifvit  värden  i  tjenster  och 
varor,  och  att  det  fordras,  för  att  uppehålla  dessa 
sedlars  värde,  att  de  äga  hvad  man  kallar  allmän 
kredit,  tillägger  han,  att  "denna  publika  kredit,  i 
sitt  rena  och  högsta  begrepp,  är  ej  annat  än  kloka 
medborgares  visshet  på  den  allmänna  säkerheten. 
Det  enda  nödvändiga  är  således  att  upprätta*  den- 
na visshet.  —  Den  stiger  i  samma  mån  allt  blif- 
ver  lag  i  stället  för  makt.  Då  jag  med  lag  menar 
hvar  och  en  rätt,  klar  och  genom  allas  förnuft  be*- 
stämd  och  helgad  ordning.  Denna  vissliet  finnes 
ofta  i  en  republik.  Den  finnes  alltid  för  en  bank, 
som  har  intet  våld  att  frukta  utom  sig,  och  inom 
sig  ingen  styrelse  som  icke  är  bunden  vid  lag.  — 
Denna  visshet  kan  aldrig  befallas.  Hvaraf  är  klart, 
att  intet  snille,  ingen  storhet,  ingen  makt  kan  gifva 
denna  visshet,  utan  helt  enfaldigt  de  allmänna  sa- 
kernas goda  stånd."*) 

*)  Utdrag   ur    original-upplagan   af  Det  enda  nödvändiga  för 
ett   rikes  finanser,    eller  prineipen  i  det  stora  ämne,  hvar- 


—    131    — 

Detta  kallar  författaren  en  upplysning  om  "det 
enda  nödvändiga  för  ett  rikes  finanser,  eller  prin- 
cipen i  det  stora  ämne,  hvaröfver  man  nu  tvistar, 
satt  i  den  klaraste  dag/'  Likväl  är  det  egentligen 
financiella  lemnadt  å  sido;  allt  skall  fajelpas  med 
en  lag,  men  han  antyder  hvarken  dess  grunder, 
eller  af  hvem  den  skall  stiftas.  Flyttar  man  sig 
tillbaka  till  år  1792  och  läser  med  den  tidens 
ögon,  så  skönjer  man  dock  lätt  i  skriften  både  ljus 
och  fullständighet  nog  att  verka  på  tänkesätten. 
Säkerhet  finns  i  republiker,  säger  författaren;  den 
lag,  som  skänker  den,  skall  vara  ett  uttryck  af 
"allas  förnuft"  (la  raison  générale,  la  volonté  de  tous, 
enligt  Rousseau's  Contrat  social);  der  skyddas  ban- 
ken af  lag,  är  icke  blottstäld  för  våld;  den  "pu- 
blika krediten"  kan  icke  beredas  af  "snille,  storhet 
och  makt"  (således  icke  af  Gustaf  den  tredje,  som 
den  tiden  var  deras  representant);  tvertom  hade 
banken  att  frukta  "våld"  der  icke  en  lag,  stif- 
tad af  "allas  förnuft",  infördes.  "Principen,"  ut- 
tryckt utan  förblommerade  talesätt,  tyckes  sår- 
lunda  innebära,  att  säkerhet  för  våld  och  finan- 
ciell  oreda  erbjuder  företrädesvis  en  republikansk 
författning.  Då  icke  blott  författaren,  men  nä- 
stan hela  det  uppväxande  slägtet  denna  tid  hy- 
d/ver  man  nu  tvistar,  satt  i  den  klaraste  dag  genom  Eng- 
lands öde.     1792. 


—    132    — 

ste  förkärlek  för  republiken,  var  skriften  visst  icke 
betydelselös. 

Det  enda  möjliga  genmäle  var,  att  genom 
skämt  göra  den  oskadlig.  Det  var  också  den  ut- 
väg, som  Leopold  valde.  Med  undantag  af  hans 
"Durencran,"  känne  vi  knappt  någon  af  hans  skrif- 
ter, som  utmärker  sig  genom  en  finare,  bättre 
underhållen  ironi.  Den  förfelade  ej  heller  sin 
verkan.  •) 

Efter  Thorilds  svar  på  Leopolds  anmärknin- 
gar vid  hans  skrift  om  finanserna,  företog  den  se- 
nare först  skärskådandet  af  Thorilds  "Lagstiftning 
i  snillets  verld,"  hvarmed  kriget  emellan  dem  var 
förklaradt.  Atterbom,  ehuru  i  flera  hänseenden 
delande  Thorilds  åsigter,  gör  dervid  dock  följande 
hufvudsakliga  inskränkning:  "Ingen,  som  vill  och 
förmår  oväldigt  bedömma  denna  strid,  kan  undgå 
den  insigt,  att  en  väsendtlig  del  af  stridsorsakerna 
hade  sitt  upphof  i  någonting,  hvari  Leopold  hade 
mera  rätt  än  Thorild,  eller  såg  en  betydligt  större 
skymt  af  det  rätta.  Det  var  i  afséende  på  ett  af 
de  allraförsta  estetiska  grundbegreppen.  Konst  var 
ett  begrepp,  som  i  Thorilds  estetik  väl  icke  rent 
af  felades,  men  dock  alltför  ofta  förblandades  med 
konstleri.     Att  så  förhöll  sig,  har  läsaren  vid  flera- 


•)  Se  bilagan  3. 


—    133    — 

hända  tillfällen  kunnat  märka.  Natur  —  eller  allt 
hvad  i  skönhet  och  poesi  är  natursanning,  naturlif, 
naturmakt  —  var  för  Thorild  det  högsta.  Han  dref 
denna  naturalism  för  långt;  deri  tog  Leopold  ej 
miste.  Felet  hos  denne  var  blott,  att  hans  eget 
konstbegrepp  låg  nog  mycket  på  ytan/'*) 

Kellgren  genmälte  icke  de  två  sista  häftena 
af  "Kritik  öfver  Kritiker."**)     Redan  angripen  af 

*)  Siare  och  Skalder,  5  del.  s.  51. 

**)  I  Stockholms-Posten  1792,  n.  56,  den  7  mara,  förekommer 
blott  en  kort  anmälan  af  innehållet,  utan  granskning,  h vil- 
ken åtgärd  han  afsäger  sig  med  följande  ord:  "Vi  undan- 
drage  oss  att  dömma  öfver  en  skrift,  h vilken  är  direkte 
stäld  emot  oss  och  dessutom  af  den  natur,  att  den  sna- 
rare tyckes  tillhora  en  kämnersrätts  pröfning.  Det  vare  dock 
långt  ifrån  oss  att  yrka  vår  rätt  till  lagens  skydd,  då  vi 
äge  en  högre:  den  att  tyst  förakta."  —  Vid  redogörelsen 
för  de  semare  häftena  af  "Kritik  öfver  Kritiker"  yttras  i 
Siare  och  Skalder:  "Mel lertid  blef  man  å  motsatta  sidan 
ej  stum,  och  ingen  kan  undra  att  nu  derifrån  svarades 
med  bister  förtörnelse.  Första  genmälet  på  Thorilds  bok 
var  en  mot  dess  begge  senare  häften  riktad  recension  i 
Stockholms-Posten  (1792,  n.  56,  den  7  mars).  Fortsatt 
i  flera  numror,  afbröts  den  utan  afslutning,  ty  i  detsamma 
framstod  en  med  friska  krafter  uppträdande  bundsförvandt 
—  Leopold."  (V:  19.)  Detta  måtte  vara  en  förvexling 
af  uppsatser.  Den  ifrågavarande  anmälan  upptager  knappt 
två  sidor,  och  är  dermed  afslutad.  Deremot  begynner  nå- 
gra dagar  senare  (den  12  mars)  en  recension  af  Leo- 
polds motkritik,  som  fortsattes  i  flera  numror  (den  13, 
14,  15  och  26  mars).  I  allmänhet  förhöll  sig  striden 
emellan  Thorild  och  Kellgren  (efter  dennes  s.  k.  "näpst- 


—    134    — 

den  sjukdom,  som  slutade  hans  dagar,  drog  han 
sig  tillbaka  från  kampen,  hvilken  fortsattes  af  den 
Tiloktet»  som  ärft  hans  pilar/*  För  att  bedömma 
den  känslostämning,  som  nu  beherrskade  "Behagen* 
skald",  bör  man  läsa  hans  bref  till  Leopold.  Några 
utdrag  må  meddelas.  Han  klagar:  "Gud  gifre* 
mitt  hufvud  ej  vore  så  alldeles  förloradt.  Straff- 
sångs-annonsen har  surprenerat  mig*);  men  sjuk, 
instängd  som  jag  är,  för  hvem  skall  jag  beklaga 
mig?  Hvad  utväg  har  jag  annan,  än  att  tåla?  Kan- 
ske gör  jag  ock  bäst  deri.  Det  är  till  Tit.  som 
allt    vettigt,    allt    hederligt    folk  ropar:  tröttna  ej! 


qväde,"  eller  "Försök  i  orimmad  vers")  på  det  sätt,  att  den 
förre  angrep  och  den  senare  icke  svarade.  I  grunden  är 
den  måhända  mindre  märkvärdig  i  vittert  hänseende,  än  i 
psykologiskt.  En  genomförd  litterärhistorisk  undersökning 
af  denna  ryktbara  fejd  torde  ådagalägga,  at,t  dess  utgångs- 
punkt, skiften  och  följder  icke  voro  alldeles  sådana,  som 
man  i  allmänhet  antagit.  Då  närvarande  tillfälle  icke  med- 
ger en  fullständig  redogörelse  i  ämnet,  har  man  för  afsigt 
att  meddela  den  i  en  särskild  afhandling:  Om  den  este- 
tiska betydelsen  af  Thorilds  strid  emot  Kellgren  och  Leo- 
pold, hvilken  torde  möjligen  finna  rum  i  nästa  del  af  Aka- 
demiens handlingar. 
*)  Thorild  hade  den  brist  på  grannlagenhet,  att  efter  utgif- 
vandet  af  sista  häftet  utaf  sin  stridsskrift  låta  annonsera  i 
Kellgrens  egen  tidning  (den  6  mars)  Straffsången,  och 
detta  oaktadt  Kellgren  så  välvilligt  anmält  det  första 
häftet  och  ännu  icke  yttrat  sig  öfver  de  senare.  Det  be- 
höfdes  ieke  Leopolds  högsinthet  och  vänskap  för  Kell- 
gren, för  att  upplåga  vid  ett  sådant  förfarande. 


—   136   — 

Jag  är  viss,  att  om  Ma  denna  stund  tystnaden 
börjades  från  Tår  sida,  vore  allt  förloradt.  Må  väl, 
och  älska  mig  så  högt  som  min  erkänsla  det  skall 
söka  förtjena."  —  I  anledning  af  ett  tröstebref  från 
Leopold,  skrifver  Kellgren:  "Det  intryck  det  hos 
mig  gjort,  ehura  det  gladaste  mitt  hjerta  på  lång 
tid  känt;  surprisen,  den  djupaste  känsla  af  tack- 
samhet, minnet  af  det  förbigångna,  af  hvad  jag 
felat  och  lidit,  af  gamla  vänners  kallsinnighet,  tu- 
sende känslor  lika  orediga  som  jag  här  tecknar 
dem,  försatte  mig  i  ett  tillstånd,  att  hela  dagen  ej 
kunna  företaga  mig  något  göromål,  ehuru  lätt  och 
mekaniskt  det  än  vore.  Min  bäste  vän,  jag  har 
inga  ord  att  uttrycka  min  tacksamhet;  men  om 
den  Öppnaste,  renaste,  förtroligaste  vänskap  af  ett 
nära  förtärdt  hjerta,  en  snart  slocknad  själ,  mer 
kan  ha  något  värde  i  Tit:i  ögon,  så  äg  den,  så 
nyttja  den  ifrån  denna  stund  med  den  oinskränk- 
taste rätt.  Det  hedrande  steget  må  ha  verkan  el- 
ler ej!  Det  är  icke  derefter  jag  mäter  min  för- 
bindelse/'*) 


*)  Man  ser  af  ett  annat  bref  från  Kelloren  till  Leopold, 
att  Thorild  ej  tänkt  stadna  vid  ny  annonsering  af  sin 
Straffsång,  utan  ämnat  utgifva  ett  nytt  poem  i  samma  väg, 
hvarom  han  äfven  ville  underrätta  allmänheten,  i  Kell- 
orens egen  tidning,  ehuru  denna  annons,  h vilken  synes 
tillika  hafva  innehållit  personliga  titymälen,  icke  intogs.  Kell- 
gren skrifver  den  8  mars  (således  tvénne  dagar  efter  införande 


—   136    — 

Kellgren   var  ej  den  ende,  som  uppmanade 
Leopold  till  stridens  fortsättande.  Rosenstein  skrif- 


af  Thorilds  första  annons):  "Lenngren  och  jag  äro  nn 
begge  af  den  tanke,  att  skurkens  annons  ej  bör  inforas, 
utan  lémna8  honom  tillbaka  med  tillsägelse,  att  som  det 
är  ett  tillmäle  utan  bevis,  så  kan  den  ej  inforas  mer  än 
alla  andra  assertioner  af  sådan  natur".  (Vid  omförmälan- 
det  af  detta  bref  i  Siare  och  Skalder  tillägger  Atterbom, 
vid  ordet  annons,  i  en  not:  "En  tillkännagifvelse  af  Thor- 
ild,  att  Straffsången  skulle  utkomma  i  en  ny  och  förökad 
upplaga".)  "Rosenstein  tillstyrkte  ock  i  går  denna  utväg, 
och  hr  K.  S.  torde  gilla  den.  Emellertid  vore  dock  bäst 
att  ha  några  ord  i  promt  beredskap,  i  fall  han  reusserade 
att  få  den  införd  i  Allehanda.  Intet  vore  så  nyttigt  som 
att  nu  strax,  och  innan  någon  generelare  anstalt  af  kungen 
kan  hinna  vidtagas,  få  någon  bjudande  vink,  t.  ex.  från 
baron  Armfelt,  genom  moyen  af  polismästaren,  —  i  fall 
ej  direkte,  —  som  hölle  herr  Pfeiffer  (Allehandas  utgifvare) 
till  sin  skyldighet.  Mannen  (Thorild)  har  lofvat  att  skrif- 
va  ett  litet  juvenaliskt  qväde,  der  han  skall  skicka  oss  alla 
åt  helvete".  —  Det  var  under  sådana  omständigheter  som 
Leopold  uppträdde  till  den  slocknande  Kellgrens  försvar 
emot  Thorild  och  hans  skola.  Att  han  ej  gjorde  det  för 
att  vinna  beröm  af  Kellgren  (ehuru  oskyldig  en  sådan 
äregirighet  kunnat  vara),  vittnar  följande  drag  i  ett  bref 
till  Rosenstein,  der  han,  talande  om  sin  store  medtäflare, 
af  hvilken  han  påstår  sig  ha  lärt  att  tänka  rätt  och  lo- 
giskt, tillägger:  "Jag  skall  aldrig  neka  eller  glömma  min 
förbindelse  till  Kellgren  i  detta  ämne.  Det  är  i  hans 
sarkasmer  jag  studerat  min  logica,  och  om  det  tillhörde 
mig  att  dömma  honom,  skulle  jag  säga,  att  han  är  ännu 
mera  rar  genom  sitt  stora  vett,  än  genom  sitt  stora  snille. 
Säg  för  honom  min  vänskapliga  helsning,  men  säg  honom 
ej  att  jag  berömmer  honom,  på  det  jag  ej  i  den  san- 
naste af  mina  känslor  må  misstänkas  för  ett  uselt  smicker". 


—    137   — 

ver,    efter   läsningen  af  Leopolds  granskning  utaf 
Thorilds    "Kritik    öfver  Kritiker:"  "Åndtligen  har 
det  sunda  förnuftet,  det  sanna  snillet  och  den  go- 
da  smaken    fått  en  värdig  och  mäktig  försvarare. 
Jag  har  aldrig  läst  något  som  gjort  mig  ett  mera 
verkligt  nöje,  genom  tankar,  principer,  stil,  anstän- 
digt och  snillrikt  skämt.    Den  lästes  i  går  på  Ha- 
ga och  väckte  hos  konungen  lika  admiration  å  den 
ena,    som    indignation  å  den  andra  sidan.  —  Jag 
vill  ej  säga  mer  än  det  jag  sagt  om  Tit.  skrift,  ty 
allt    hvad  jag    kunde  säga  blefve  svagt  emot  den 
tacksamhet  Tit.  har  att  fordra  af  samtid  och  efter- 
verld."     Sjelfve    den    fridsamme  Lehnberg  kan  ej 
återhålla    en    uppmaning  till   fortfarande  bardalek. 
"Du    är,"    skrifver   han,    "rätte    kämpen    mot  vårt 
månghöfdade   vidunder.     Jag  ser  det  hotande  bar- 
bariet lika  väl  som  du,  och  känner  dervid  en  lika 
dödlig  rysning,  men  jag  är  mera  gjord  att  frukta 
än  att  strida,  mera  att  fägna  mig  öfver  segern  än 
att    bereda    den.     Och  sedan   du  gjort  den  boken, 
tydligen  motsagt  förnuftets  vedersakare,  och  tält  så 
allvarsamt  som   det  är  möjligt  att  tala  om  galen- 
skapen,   hvad    återstår  för  oss  andra  annat  än  att 
se  hvad  den  sanna  styrkan  förmår  uträtta?  Det  är 
sant  att  du  och  vi  alla,  som  bekänna  samma  rena 
tro,    hafva    stor  orsak   att  frukta  för  myckenheten. 
Jag  har  intill  denna  tid  varit  blind  för  tillståndet 


—    138    — 

af  landets  allmänna  vitterhet.  Jag  skäms  att  säga 
efter  ryktet,  att  de  begge  riksstånd,  som  pre  ten- 
dera den  bästa  upplysning,  med  största  applanse 
emottagit  skränet  af  Th.,  som  trängt  sig  ända  upp 
till  Geöe  *).  Du  mins  vår  gamla  aning,  den  vi  p& 
en  gång  trodde  vara  för  högmodig  och  för  ömke- 
lig,  att  Svenskarne  redan  öfverstigit  den  möjliga 
höjden  af  sin  litteratur.  Gå  du  fort,  att  göra  den- 
na fruktan  till  intet;  att  på  en  gång  gifva  prof  af 
en  växande  smak  och  att  försvara  den.  Jag  är  i 
denna  fejden  som  den  fattige,  hvilken  ingen  egen- 
dom har  att  beskydda,  men  som  har  ära  nog  i 
själen  att  beundra  fosterbygdens  försvarare  och  sö- 
ka härma  honom/' 

Striden  fördes  dels  i  ströskrifter,  dels  i  tid- 
ningar. De  senares  förhållande  var  eget.  Den 
mäktigaste  man  i  vår  vitterhet,  ansedd  såsom  dess 
diktator,  —  Kellgren  —  behöfde  stundom  ett  par 
veckor  för  att  få  en  liten  uppsats  införd  i  Dagligt 
Allehanda.  **)     Leopold  fann  derför  nödvändighe- 


*)  Riksdagen  v  var  der  församlad. 

**)  Under  hetaste  striden  skref  Kellgren  härom  till  Leo- 
pold: "Den  lilla  artikeln  stod  ej  i  Allehanda  i  dag.  Jag 
känner  Pfeiffers  eölaktighet.  Den  torde  ej  ännu  införas  på 
14  dar.  Likväl  är  det  skyndsamheten,  som  skulle  öka  me- 
riten. Får  jag  derför  projektera,  att  herr  kongl.  sekretera- 
ren vore  god  och  genom  samme  man,  som  inlemnade  ma- 
nuskriptet,   exigerade    en    säker   termimts  ad  quem  af  dem 


—    139    — 

ten  att  grunda  ett  eget  blad,  helst  hans  politiska 
åsigter  icke  oväsendtligen  skilde  sig  från  dem,  som 
yrkades  i  Stockholms-Posten.  Så  uppstod  Extra 
Posten,  till  h vilken  tidning  bidrag  lemnades  af 
Stenhammab,  Blom  m.  fl.  •) 

Det  är  antydt,  att  upplysningens  och  fram- 
skridandets  sansade  vänner  ägde  samtidigt  en  dub- 
bel kamp  att  bestå:  emot  den  revolutionära  fri- 
hetsyran, å  ena  sidan,  och  emot  den  nyare  sam- 
hälls-utvecklingens och  yttrande  rättens  fiender,  å 
den  andra.  Kellgren,  Leopold  och  Rosenstein 
voro  både  fruktade  och  hatade  af  de  maktägande, 
och  den  sistnämnde  nära  att  förvisas  ur  landet.  •*) 

gode  mannen.  På  det  sättet  har  jag  gjort,  om  jag  nån- 
sin skolat  få  in  något  i  rattan  tid".  —  Egentligen  var  det 
hvarken  bladets  ägare,  eller  hufvudredaktör,  som  ägde  be- 
stämma hvad  som  finge  intagas  i  bladet,  utan  boktrycka- 
ren, som  enligt  då  gällande  forfattningar  var  ensam  an- 
svarig. 
*)  Se  bilagan  4. 

**)  Den  tillkännagifna  anledningen  för  Svenska  Akademiens  till- 
slutande var,  som  bekant,  d.  v.  riddarhus-kanslisten  Sil- 
verstolpes inträdestal  öfver  riksrådet  grefve  Feesen.  Det 
är  sannolikt,  att  stormen  kunnat  af  vändas,  i  fall  akademien 
i  hans  ställe  inkallat  riksrådet  friherre  Reuterholm,  den 
då  mäktigaste  man  i  riket.  Men  akademien  var  i  sin  hel- 
N  het    misshaglig.     Hertigen-regenten    förklarade  för  Rosen- 

stein, att  Gustaf  III  med  denna  inrättning  icke  åsyftat 
stifta  en  foyer  de  Jacobinisme.  Riksdrotsen  erhöll  befall- 
ning att  tilltala  Silverstolpe  för  Svea  hofrätt,  men  vä- 
grade. Han  erhöll  derpå  uppdrag  att  låta  Rosenstein,  som 


—    140    — 

Han  hade  vid  presidiets  nedläggande  i  vetenskaps- 
akademien år  1789  hållit  sitt  berömda  tal  Om  upp- 

ansågs  böra  svara  for  akademien,  välja  att  antingen  tillta- 
las for  hofrätten  eller  begära  afsked  frän  sin  lärarebefatt- 
ning hos  konungen  och  resa  utrikes,  då  han  skulle  erhålla 
någon  beskickning.  Då  riksdrotsen  meddelte  honom  detta 
budskap,  tillade  han:  "Är  du  oskyldig,  så  var  ferm.  Jag 
svarar  for  hofrätten".  Rosenstein  lemnade  genom  riks- 
drotsen det  svar,  att  han  h varken  begärte  afsked,  eller 
kunde  emottaga  någon  beskickning.  Adlerbeth  anser  de 
maktägandes  hufvudsyftning  hafva  varit  att  skilja  Rosen- 
8Tein  från  den  unge  konungen,  hvilken  med  mycken  be- 
slutsamhet försvarade  sin  lärare.  Adlerbeth  yttrar  der- 
om,  bland  annat:  "Rosensteins  skiljande  från  konungens 
person  var  ändamålet  af  hela  den  plan,  som  utfördes  emot 
akademien;  hans  kärlek  för  en  laglig  frihet  var  hans  brott; 
hans  snille  och  skarpsinnighet  oöfvervinneliga  skäl  till  miss- 
tankar. Alla  förberedelser  till  hans  fall  lyckades,  men  huf- 
vudsaken  slog  fel,  och  dertill  var  konungen  enda  och  hela 
orsaken."  (Historiska  anteckningar,  2  del.  s.  264,  266, 
267,  271.)  —  Vid  akademiens  tillslutande  skrifver  Rosen- 
stein  till  Leopold:  "Att  jag  ej  bland  de  vedervärdigheter, 
som  röra  mig,  räknar  misstanken  att  vara  jakobin,  lärer 
jag  ej  behöfva  säga  Tit.  som  känner  mig.  Jag  igenkände 
ett  slags  Nemesis  i  den  tillfällighet,  att  brefvet  var  skrif- 
vet  med  densamme  Renströms  hand,  som  så  ofta  sett  sina 
försök  hos  oss  förkastade."  (Renström  var  kanslist  i  inri- 
kes-civil-expeditionen.  Sedan  hans  täflan  misslyckades,  skref 
han  en  jakobinsk  visa,  ej  utan  qvickhet.)  Tilläggas  må, 
att  i  brefvexlingen  emellan  Rosensteik  och  Leopold  sy- 
nes intet  spår  af  den  plan,  som  Adlerbeth  omtalar,  men 
väl  att  akademien,  för  att  ådagalägga  huru  litet  hon  ak- 
tade Reuterholm,  ämnat  vid  valets  kungörande  tillkänna- 
gifva,  att  riddarhus-kanslisten  Silverstolpe  blifvit  enhäl- 
ligt vald;    upplysande  derigenom,  att  Reuterholm  icke  er- 


—    141    — 

lysningen,  för  att  söka  bestämma  rätta  betydelsen 
af  ett  så  ofta  missbrukadt  ord.  Olyckligtvis  för- 
dröjdes, genom  vigtiga  embetsärenden,  utgifvandet  i 
fyra  år,  eller  till  en  tid  då  det,  som  kunnat  fritt  ytt- 
ras under  Gustaf  den  tredje,  väckte  en  storm  når 
det  framlades  i  tryck.  Blotta  ordet  'upplysning"  (an- 
märker en  fräjdad  författare)  väckte  denna  tid  i  vissa 
sinnen  förtjusning,  i  andra  fasa.  "Rosenstein,  med 
den  lugna  vishetens  mod,  trädde  fram  att  göra  be- 
märklig  skilnaden  emellan  det  alstrande  ljuset  och 
det  förstörande,  emellan  solen  och  ljungelden.  Säl- 
lan har  någon  skrifts  verkan  varit  så  nyttig  och 
så  behöflig  som  denna."*)  Hvad  man  mindre 
skulle  väntat,  var  att  Thorild,  som  redan  lemnat 
Sverige,  skulle  hemsända  en  skrift,  hvilken  tryck- 
tes här,  och  hvari  den  lugne  och  frisinnade  tän- 
karen fann  sig  framstäld  än  som  jakobin,  än  som 
despot.  **)    Han  förklarade  sig  icke  behöfva  svara. 

hållit  en  enda  röst.  Leopold  trodde  sig  böra,  i  akademi- 
ens väl  förstådda  interesse,  afstyrka  denna  åtgärd,  såsom 
icke  vanlig  och  innebärande  en  hemlig  utmaning.  Hvad 
.    han  befarade,  inträffade  derförutan. 

*)  Hans  Järta.  —  Rosensteins  afhandling  öfversattes  på 
tyska  och  mottogs  med  stort  bifall  i  utlandet,  samt  an- 
mäl tes  i  Jena'ska  litteraturtidningen. 

**)  Thorild  hyllade  eljest  mycket  Eosexstein  i  de  till  denne 
stälda  bref.  Han  berömde  hans  "Anmärkningar  om  vitter- 
het och  smak";  han  lofordar  hos  honom  "denna  forskning 
och  rikhet  af  kunskaper,    med  denna  omdömets  renhet  och 


—    142    — 

Leopold   svarade  i  hans  ställe.  *)     Hvad  som  ad- 
lar dennes  stora  strider  är,  att  han  uppträder  icke 


denna  rättrådighet,  som  jag  i  min  själ  älskar."  Han  pri- 
sar till  och  med  Eosensteins  noter  till  Kellgrens  poem, 
och  talar  om  "den  man,  som  skref  de  excellenta  frågorna 
pro  sensu  communi"  tilläggande:  "denna  rang  af  förstånd 
och  hjerta,  den  enda  jag  erkänner,  är  det  jag  vördar." 
(Vid  forenämnda  beröm  anmärker  Atterbom:  "Här  upp- 
träder republikanen  i  full  hofdrägt."  Siare  och  Skalder,  4 
del.  s.  275,  277.)  Nu  åter  säger  Thorild  sig  hos  Ro- 
senstein  ha  funnit  "meningar  innehållande  ett  missför- 
stånd så  ohördt,  så  förfarande,  att  jag  verkligen,  med  allt 
mitt  mod  för  sanningens  triumf,  känt  en  häpnad."  Ingen 
läsare  af  denna  skrift  lärer  hvarken  förr  eller  sedan  funnit 
något  sådant,  Reuterholm  var  vid  denna  tid  Rosen- 
stein  särdeles  gramse,  men  man  bör  ej  förmoda,  att  detta 
å  ena  sidan  och  den  meoenatiska  huldheten  å  den  andra 
verkat  till  anfallet. 
*)  Då  Rosenstein  sänder  till  Leopold  Thorilds  kritik,  beled- 
sagar han  den  med  följande  ord:  "Jag  är  en  otjenlig  do- 
mare i  egen  sak,  men  alla  som  läst  den,  finna  densamma 
ej  allenast  obillig,  men  nedrig.  Mina  ord  hafva  ej  blifvit 
misstydda  och  vrängda,  utan  rent  af  den  opponerade  me- 
ningen mig  påljugen.  Att  säga,  det  jag  sagt,  att  våld 
vore  ett  medel  till  upplysning,  och  gillat  samt  etablerat 
detta  medel,  derför  att  jag  sagt  att  det  händer  att  nya 
sanningar  åstadkomma  skakningar  och  framtränga  genom 
våld;  att  säga,  det  jag  velat  införa  ett  erz-påfviskt  tvång 
på  tankar,  derför  att  jag  sagt  att  det  är  orimligt  påstå, 
det  en  NB.  yttrad  tanke  aldrig  kan  vara  ett  brott,  är  verk- 
ligen något  gement,  och  högst  gement  af  den,  som  skref: 
gif  oss  friheten  rent  och  ärligt,  innan  vi  utkräfva  den  med 
våld  och  blod.  Emellertid  gifvas  några  bland  ljusets  fien- 
der,   hvilka    denna    kritik  fågnar.     Jag  har  dock  tagit  ett 


—    143    — 

till  sitt  eget  försvar,  men  för  upplysning»  sanning 
och  rätt,  och  för  att  hamnas  förorättade  vänner.  *) 

fermt  parti,  att  ej  svara,  öfvertygad  att  Thorild  deraf  är 
mest  förargad;  ty,  om  jag  ej  bedrar  mig,  är  hans  egent- 
liga föremål  att  låta  tala  om  sig  och  resa  sig  från  den 
nullitet,  hvartill  Tit.  reducerade  honom.  Förnuftigt  folks 
indignation  tröstar  mig  öfver  det  bifall  några  narrar  kunna 
gifva  honom." 

Leopold  skrifver  till  Rosenstein  angående  Thorilds 
anfall:  "Det  är  sant,  att  hans  kritik  ej  skadar  herr  kansli- 
rådets bok,  på  längd  välförståendes ;  det  är  sant,  att  herr 
kanslirådet  ej  bör  svara;  men  ej,  att  ju  något  slags  svar 
borde  följa,  om  det  kunde  göras  med  klokhet,  styrka,  vär- 
dighet, och  framför  allt  komma  fram  på  ett  sätt,  som  ej 
visade  tillställning.  Jag  råder  ifrigt  att  detta  ej  försum- 
mas* Kanske  misstar  jag  mig,  men  det  synes  -mig  ej  all- 
tid nog  med  att  förakta.  —  I  fall  Kellgren  ej  vill  synas 
i  denna  sak,  efter  han  redan  varit  deri  invecklad,  vill  herr 
kanslirådet  nyttja  min  svaga  penna,  så  tillbjuder  den  sig 
med  glädje,  och  äfven  bönfaller  att  ej  försmås.  —  Ett 
skall  jag  blott  i  förväg  anmärka:  de  vigtigaste  begrepp 
förvillas  af  denne  svärmare,  som  f — n  lärt  konsten  att  be- 
draga med  sken  af  skarpsinnighet." 
*)  Den  Thorildska  skriftens  utgifvare,  doktor  L.  M.  Philip- 
son,  uppträdde  till  densammas  försvar.  Atterbom  finner  den 
tillrättavisning,  som  denne  erhöll  af  Leopold,  nog  skarp. 
Dervid  bör  dock  anmärkas,  att  den  förre,  i  sin  tidning 
Patrioten*  angripit  den  senare  med  svåra  personliga  föro- 
lämpningar. "Han  beskyller  Tit.  (skrifver  Rosenstein) 
att  vara  utan  heder;  säger  att  Tit.  har  ett  allmänt  förakt, 
och  har  att  tacka  kunglig  nåd  för  det  han  ej  på  längre 
afstånd,  än  Linköping,  får  inskicka  sina  smädelser." —  Vi- 
dare om  denna  polemik,  i  den  särskilda  afhandlingen  Om 
den  estetiska  betydelsen  af  Thorilds  strid  emot  Kellgren  och 
Leopold. 


—    144    — 

Efter  detta  vapenskifte  syntes  krigslågan  om- 
sider afslockna.  Leopolds  helsa  och  lynne,  liksom 
hans  önskan  att  åter  uteslutande  egna  sig  åt  dik- 
ten och  filosofien,  bjödo  honom  att  försaka  de 
vittra  striderna,  oaktadt  de  lagrar  han  under  dem 
skördat.  *)  Det  dröjde  dock  icke  länge  innan  han 
åter  uppmanades  att  träda  ned  på  vädjobanan.  En 
af  Thorilds  efterföljare,  Per  Enebom,  hade  på  ett 
mer  än  oskonsamt  sätt  angripit  den  döende  Kell- 
gren. Leopold  vistades  denna  tid  ännu  i  Linkö- 
ping, och  synes  först  genom  sina  vänner  hafva  er- 


*)  Äfven  Hammarsköld  erkänner  i  detta  fall  Leopolds  öf- 
verlägsenhet,  och  säger,  att  han,  "såsom  det  syntes,  van- 
nit en  afgjord  seger'  öfver  Kellgrens  begge  häftigaste  mot- 
ståndare, Thorild  och  Enebom,"  samt  tillägger:  "Alla  dessa 
fakta  bevittna  onekligen  en  viss  utmärkande  egenskap  hos 
vår  auktor,  och  en  sådan  ägde  han  till  hög  grad  i  den 
prosaiska  qvickhet,  som  ger  sig  luft  genom  frapperande, 
framblixtrande  och  väl  träffande  infall.  Derfore  äro  alla 
de  af  hans  skrifter,  i  hvilka  man  icke  söker  någon  djup 
eller  glänsande  uppfinning,  utan  der  det  hela  afgöres  med 
satiriska  vändningar,  ganska  lyckliga."  Svenska  Vitterheten, 
2  uppl.  s.  465.  —  Emellertid  äro  Leopolds  polemiska 
skrifter  i  allmänhet  mindre  kända,  än. Thorilds,  som  in- 
förts i  hans  arbeten  och  oaflåtligen  åberopats  af  hans  be- 
undrare, hvaremot  i  Leopolds  skrifter,  enligt  hans  eget 
förordnande,  ingen  af  hans  polemiska  uppsatser  influtit. 
De  äro  dock  icke  öfverträffade'  på  vårt  språk,  äro  jemför- 
liga  med  Voltaire's  och  de  bästa  främmande  författares, 
hvadan  en  särskild  upplaga  af  desamma  sannolikt  icke 
skulle  vara  för  det  goda  skämtets  vänner  ovälkommen. 


—    145    — 

hållit  del  af  händelsen.  Rosenstein,  som  vanligen 
såg  allt  med  den  vises  lugn,  blef  så  upprörd,  att 
han,  troligtvis  den  enda  gången  i  sin  lefnad,  upp- 
manade  till  en  sträng  tillrättavisning.  En  sådan 
följde  i  en  sång,  som  beredde  föremålet  en  beklag- 
lig  odödlighet    i   våra   vittra  häfder.  *)     Leopold 

*)  Rosensteins  uppmaning  lyder  (efter  underrättelse  om  Kell- 
grens döende  tillstånd):  "Per  Enebom  har,  med  alla  sina 
ömma  och  för  oss  ofattliga  känslor,  icke  skonat  honom  från 
ovett  på  dödssängen.  Är  det  ej  något  likt  åsnan,  som 
sparkade  lejonet?  Han  har  tömt  sin  galla  mot  andra,  lika 
förtjenta.  Bör  han  slippa  onäpst?  Ett  straff  har  han  re- 
dan i  den  tänkande  publikens  indignation,  men  är  det  nog? 
Skall  man  oförsynt  fä  smäda  och  säga  nonsens?"  —  Leo- 
pold svarar:  "Jag  har  ej  behof  att  säga,  huru  mycket 
denna  sorgliga  nyhet  (om  Kellorens  befarade  frånfålle) 
grämt  mig,  och  jag  har  känt,  huru  högt  mitt  hjerta  älskar 
denne  sällsynte  man.  Skulle  jag  usling  öfverlefva  honom, 
skall  jag  ock  visa  det  Per  Enebom  är  en  galning,  men 
den  ende  galning  kanhända,  som  har  förstånd  nog  qvar, 
att  vara  kåk  värdigt  gemen.  Det  är  ej  min  egen  oförrätt, 
som  går  mig  till  sinnes.,  Alla,  som  känna  mig,  veta  huru 
jag  i  den  delen  tänker;  men  jag  lågar  af  harm  öfver  att 
han  understått  sig  att  ofreda  en  döende,  hvars  lefnad  varit 
en  ära  för  fäderneslandet,  och  hvars  förtjenst  knappt  nå- 
gonsin   skall    blifva    uppnådd,   visst   aldrig  öfverträffad. 

En ,  allvarsam  vederläggning  vore  förlorad.  Man  måste 
dräpa  med  föraktets  löje.  Jag  tror,  att  det  torde  finnas  i 
det  lilla  stycke  jag  härjemte  skickar.  Det  är  alldeles  en 
störtning  af  min  indignation  och,  som  Kellgren  sagt  för- 
träffligt om  Bellmans  visor,  alldeles  helgjuten.  Den  har  ej 
>kostat   mig  två  minuter  öfver  den  tid  jag  behöft  att  sätta 

Sv.  Akad.  Eandl  35  Del.  10 


—    146    — 

ångrade  snart  den  skarpa  ägan  och  blef  senare  dess 

föremåls  förnämste  välgörare. 

den  på  papperet.  Jag  jemför  mg  q  derför  med  Bellman. 
Det  är  han,  som  borde  sjunga  Per  Enebom.  Det  behöfe 
ocksä  blott  ett  ord,  och  han  gör  det."  —  Leopold  frågar 
derefter,  om  ej  Åhlströw  vill  satta  musik  till  vkan,  och 
tillägger  slutligen ;  "Han.  älskar  Kellgren,  som  allt  hederligt 
folk  gör.  Yi  skola  lägga  skurkarne  till  hans  fötter,  in- 
nan han  dör.  Min  sista  styrka  skall  dertill  användas. 
Herr  kanslirådet  ser,  att  jag  är  på  grafbrädden  en  narr, 
som  älskar  intill  galenskapen  allt  förträffligt."  —  Det  är 
bekant,  att  visan  sjöngs  i  hufvudstadens  sällskaper,  liksom 
på  gatorna.  Rosenstein  berättar,  bland  annat:  "I  går  åto 
några  af  grefvinnan  Wrede's  societet  på  ett  värdshus.  Gref- 
vinnan  Lantingshausen  sjöng  "Per  Enebom,"  ackompanjerad 
af  hela  sällskapets  chorus.  —  Hertigen  har  tält  om  denna 
visa  med  Adlerbeth.  I  går  aftons  har  Adlerbeth  hos  riks- 
marskalken spclt  den  med  variationer."  —  Blom  skrifver: 
"Det  är  omöjligt  att  beskrifva  den  effekt,  som  sången  till 
Per  Enebom  väckt.  Jag  har  aldrig  sett  folkmassan  så  upp- 
rörd af  löje.  —  Det  sjuka  lejonet  förbättras  icke.  Det  har 
likväl  fått  ett  slags  lif  sedan  i  lördags,  då  Enebom  scba- 
votterade." —  Oxenstjerna  yttrar  i  ett  bref  till  Leopold: 
"Eneboms  skrift  i  Extra  Posten  var  af  en  narr,  men  om  jag 
får  hazardera  min  idé,  så  hade  jag  kanske  prefererat  att 
han  ej  med  sitt  namn  blifvit  utmärkt  i  samma  blad,  uti 
den  visa,  som  kom  der  i  förgårs,  och  som  väl  eljest  är 
det  qvickaste  jag  nånsin  sett.  Men  jag  fruktar  deraf  bara 
den  ström  af  grofheter  och  skällsord,  .som  man  kan  vänta 
af  Änglarnes  Broder,  mot  hvilken  till  slut  man  ej  har  an- 
nat att  opponera^  än  tystnad  eller  stryk."  —  Följande  post- 
dag skrifver  han:  "Per  Enebom  har  åter  i  Extra  Posten 
skrifvit  nya  fäaktigheter.  Svara  honom  aldrig.  Naturen 
skapte  ju  honom  blott  att  äta  hö."  —  Äfven  fru  L$nn- 
.  gren  fägnar  sig  åt  Per  Eneboms  "besjungande  i  Extra  Po- 


—    147    — 

Det    vackraste    och    sannaste,   som  kan  sägas 
om    den    lysande    tvekamp   på   svenska  parnassen, 

sten,"  tackar  for  visan,  och  tillägger:  "Jag  tviflar  ej  att 
Per  Enebom  så  skickar  sig  i  sin  namnkunnighet,  att  han/ 
om  möjligt  är,  forökar  den,  då  hans  fortfarande  öfverdåd 
alltid  medför  en  ny  förhoppning  att  se  något  mer  i  detta 
ämne  från  herr  kongl.  sekreterarens  hand.  Måtte  den  i 
långliga  tider  ej  tröttna  att  bereda  fortjusning  och  beun- 
dran, skräck  och  varnagel!" 

Det  vackra  draget  af  Leopold,  att  han  sedermera  sökte 
godtgöra  sin  stränghet  mot  Enebom,  erkänner  äfven  Hammar- 
sköld, med  följande  ord :  "Det  förtjenar  anmärkas  till  Leopolds 
heder,  att  han  med  nitet  af  den  renaste  och  varmaste  vänskap 
sörjde  for  denna  af  honom  sjelf  förkrossade  menniskas  bästa, 
och  att  han  till  och  med  sökte  skaffa  förläggare  åt  en  del  af 
dessa  skrifter,  öfver  hvilkas  "tankebrist"  han  fordom  hånlett, 
for  att  bereda  deras  upphofsman  någon  tillfredsställelse."  Vi- 
san kallas  af  Hammarsköld  "qvick  men  bitter."  I  öfrigt  jem- 
för  H:D  Enebom  med  den  tyske  skalden  Schubarth  och  sä- 
ger: "Likasom  dennes,  var  nemligen  Enebom s  poesi  rent  af 
jakobinsk,  och  det  tyckes  verkligen  som  han  skulle  gjort 
sig  samvete  af  att  tro  något  godt  om  en  förste  eller  en 
annan  person  af  de  högre  stånden.  Det  behöfdes  derför 
verkligen  hela  styrkan  af  den  Leopoldska  sarkasmen,  för 
att  hindra  framgången  af  Eneboms  ledigt  utarbetade  visor, 
i  h vilka  han  egentligen  samlade  sin  antirojalistiska  stäm- 
ning, hos  hans  samtid,  som,  enligt  raqdet  för  dagen,  ofta 
hänfördes  af  långt  sämre  stycken."  Sv,  Vitterheten,  2  uppl. 
s.  418,  419.  —  Tvifvelsutan  bidrog  den  samhällsstörande, 
revolutionära  riktningen  af  Eneboms,  liksom  i  allmänhet 
den  dåvarande  Thorildska  skolans  författa reskap,  att  väpna 
Leopold  deremot.  I  öfrigt  är  anmärkningsvärda  att  un- 
der det  många  ansågo  den  i  visan  åvägabragta  tillrättavis- 
ning nog  skarp,  och  författaren  sjelf  skref  i  Extra  Posten, 
att  han   "misstyckte  att  den  blifvit  så  allmän,"  synes  före- 


-    148    - 

hvilken  utfördes  af  Leopold  och  Thorild,  och  hvil- 
ken  icke  ägt  sin  like,  om  ej  i  striden  emellan  Ur- 
ban Hjårne  och  Jesper  Svedberg  (i  språkfrågan), 
ligger  i  dessa  ord  af  Franzén,  dem  han  låter 
Thorilds  skugga  sjelf  yttra  till  den  blinde  Leo- 
pold : 

"Icke  emot  den  Thorild  du  stred,  som,  tjust  af  naturen, 
Lyssnade  efter  dess  röst,  hörde  i  Ossian  den, 

Hörde  den  djupare  än  i  sitt  bröst,  och  sjöng,  ej  naturens 
Anlete,  utan  dess  själ,  tänkare  mera  än  skald. 


målet  sjelf  förblifvit  vid  bästa  lynne,  att  dömraa  af  ett  gen- 
mäle  infördt  i  samma  tidning  (n.  31  for  år  1795).  Han 
förklarar,  att  "sedan  flera  åskviggar  Ijungat  öfver  mig,  står 
jag  dock  på  mina  ben,  frisk,  lugn  och  glad,  som  Guds 
vackraste  dag." —  Han  tillägger  i  en  not:  "Den  enda  bland 
mina  vederparters  beskyllningar,  som  tycks  hafva  något  sken 
af  rättvisa,  är,  att  jag  anfallit  en  döende.  När  likväl  denna 
riktigt  blir  undersökt,  skall  äfven  sjelf  va  skenet  försvinna. 
Först  visste  jag  icke  ens,  när  jag  uppsatte  min  skrift  emot 
redaktörerna,  att  det  var  någon  bland  dem,  som  låg  död- 
ligt sjuk.  För  det  andra,  när  jag  fick  veta  det  tänkte  jag 
vid  mig  sjelf:  det  rör  ingalunda  vitterheten  och  din  sak, 
att  en  menniska  dör,"  o.  s.  v.  —  Försvaret  synes  föga  ur- 
säkta anfallet,  hvari  förekomma  uttryok  af  följande  art: 
"Nej,  lägg  du,  föraktlige  parodist,  Ossian  (som  han  be- 
römt) bort  på  din  hylla,  och  tag  i  dess  ställe  la  PuceUe, 
der  du,  med  ett  nöje  som  är  dig  värdigt,  kan  fä  be- 
trakta liljorna  på  Montrose  och  läsa  om  åsnans  kärleksför- 
klaring till  den  Orleanska  flickan."  —  Man  må  ej  undra, 
om  dylika  utrop  till  någon  på  sotsängen  väckte  en  allmän 
harm. 


—    149    — 

Icke  den  Thorild  belog  du,  som,  klart  i  det  stormiga  seklet 

Blickande  in,<stod  fram  såsom  en  tidens  profet, 
Talte  "förståndets  rätt/'  och,  värd  att  föra  dess  talan, ' 

Viste  sig  värd  att  bli  hörd  både  af  konung  och  folk. 
Den  belog  du,  som  sjelf  ref  sönder,  drucken  af  högmod, 

Kransen,  som  Kellgren  föst,  skön,  i  hans  fladdrande  hår. 
Den  bestred  du,  som  ej  det  lofvade  Pantheon  byggde, 

Utan  omkring  sig,  på  trots,  slungade  stenen  dertill; 
Den,  som  med  stegringar  blott  för  ögonblickets  beundran 

Spilde  sin  gångares  kraft,  spilde  sitt  namn  och  sitt  mål/' 

Den  religiösa  och  politiska  fördragsamheten  i 
Sverige  var,  under  den  tid  som  följde  Gustafs  re- 
gering, långt  ömtåligare  än  man  i  allmänhet  sig 
föreställer,  och  sällskapet  pro  sensu  communi,  i 
hvars  namn  Kellgren,  Leopold  och  Rosenstein 
förde  det  sunda  förnuftets  talan,  hade  ej  så  i  otid 
varnat.  Kellgren  vågade  icke  offentligen  tillkänna- 
gifva  sig  såsom  författare  till  det  beundrade  skämt- 
qvädet  Ljusets  fiender.  Han  lemnade  ej  förrän  nära 
sin  död  en  vilkorlig  tillåtelse  att  namngifvas,  och 
detta  endast  på  begäran  af  Leopold,  som  icke  hel- 
ler dristade,  utan  särskildt  tillstånd,  i  tryck  yppa 
författaren  till  en  dikt,  söm  nästan  hela  Sverige 
kunde  utantill.  *)    Afvenså  fann  Leopold,  då  han 


*)  I  Kellgrens  sista  bref  till  Leopold  skrifver  han:  "Till 
frågan,  huruvida  jag  kunde  misstycka  att  offentligen  näm- 
nas såsom  auktor  till  Ljusets  fiender,  har  jag  svårt  att 
svara,  då  jag  ej  känner  anledningen  som  omtalas.     Men  i 


—    150    — 

i  en  tklmog  införde  sid  öfversättning  af  Schillebs 
Resignation  -—  "ÅfVen  jag  var  i  Arkadien  född"  — 
sig  böra  afvåpna  den  andeligt  ortodoxa  strängheten 
genom  en  not,  hvari  han  förklarade,  att  skalden 
med  denna  melankoliska  fantasi  alldeles  icke  åsyf- 
tade någon  klagan  öfver  försynens  beslut,  eller  nå- 
got   klander   af  dess  rättvisa.  *)     När  han  till  ut- 


allmänhet  får  jag  säga,  att,  i  fall  man  i  afsigt  af  något 
beröm  skulle  vilja  anse  mig  som  författare  dertill,  kan  jag, 
i  följd  af  den  djupt  inrotade  auktorliga  egenkärleken,  icke 
finna  mig  stött  deraf.  Med  innerligaste  högaktning  och 
vämskap,  och  med  ständigt  förnyade  skäl  dertill,  har  jag 
äran  oupphörligen  vara  Hr  K.  S.  ödmjukaste  tjenare  J.  H. 
Kellgren".  —  Man  kan  gissa  anledningen  till  Leopolds 
förfrågan,  då  man  läser  den  kort  derefter  utkomna  nummer 
af  Extra  Posten  (n.  45  år  1793),  h vilken  innehåller  en 
hyllningssång  till  Kellgren,  med  öfverskrift:  "Till  förfat- 
taren af  Gustaf  Vasa  och  Ljusets  fiender**  Det  var  första 
gingen  Kellgren  namngafs  i  sistnämnda  egenskap. 

*)  I  anledning  deraf  gör  Ehrenheim  (då  chargé  d'affaires  i 
Köpenhamn)  författaren  följande  spörsmål,  i  ett  bref:  "Jag 
glömde  fråga  sist:  är  man  så  strängt  ortodox  i  Sverige, 
att  det  var  alldeles  nödigt  att  göra  en  apologi  för  Schillers 
Resignation,  för  att  få  den  att  passera?"  —  Om  möjligt 
ännu  mer  betecknande  är  den  fprsigtighet,  som  Leopolds 
.  vänner  trodde  sig  böra  iakttaga  vid  tryckningen  af  visan 
om  Per  Enebom.     Der  förekom  följande: 

"Nu  skrålar  du  i  andanom 
Om  gudlighet  hos  kära"  — 

Detta  i  andanom  vågade  man  icke  trycka,  utan  förvand- 
lade det  till: 


—    IM  — 

gifvarne   af   Extra  Posten  insäq<)e  sin  Sång  öfver 
Kellgrens  död,  synes  han  befara,  att  det  emot  då- 


"Nu  skrålar  ock  din  milda  gom 

Om  gudlighet"  o.  s.  v. 
Det    bref,    hvari    skalden  uttrycker  sitt  missnöje  med  för- 
ändringarne  i   poemet,  är  så  målande,  att  det  må  medde- 
las.    Han   skrifver  till  Kosenstbin,  från  Linköping,  den  5 
februari  1795: 

"Om  Lindblom  sagt,  att  Leopold  mår  bra,  så  vill  det 
tvifvelsutan  säga  så  bra,  som  han  behö/ver  må.  Han  är  en 
man,  som  alltid  är  nöjd  med  litet,  när  det  angår  andras 
välmåga. 

Jag  är  desperat,  att  ha  gjort  den  visan.  Det  är  nog 
sagdt.  Deri  finnas  sex  eller  sju  förändrade  ställen,  det  ena 
sämre  än  det  andra.  Är  det  möjligt  att  man  kan  läsa 
utan  jemmer  denna  rad: 

ffiri  bör  man  foUcilsk  varat 
(Originalet  hade: 

"Det  är  ej  nog  att  vara  dum, 

Man  bör  ock  nådig  vara"; 
men  förmodligen  ansågs  sammanställningen  af  orden  nådig 
och  dum  vågad.)  Att  förtiga  det  öfriga.  Det  är  ej  nog 
att  bli  utsatt  för  Per  Eneboms  o  vett,  men  för  de  medel- 
måttigaste kännares  medömkan.  Det  är  för  mycket.  Herr 
kanslirådet  tilläte  min  chagrin  att  utgjuta  sig  i  förtroende, 
och  utan  att  B.  får  derom  underrättelse,  men  han  har  va- 
rit alltför  olycklig  i  sina  förändringar,  och  man  ser  deraf 
den  omätliga  skilnaden  att  vara  en  sublim  poet  och  korri- 
gera andras  verser.  Jag  har  ej  uthärdat  att  läsa  det  tryckta 
exemplaret.  Den  milda  gomen  genomskar  mig  Öra  och 
hjerta.  Jag  orkar  ej  tala  derom  vidare,  och  jag  önskade 
att  det  olyckliga  infallet  aldrig  kommit  mig  i  hufvudet. 
Je  ne  sais  pas  de  quoi  je  me  méie.     Hvad  jag*  vet  är,  att 


—    152    — 

varande  filosofi  upptända  nit,  hvilket  af  skräck  för 
revolution  och  atheism  betraktade  Kellgren  såsom 


jag  från  detta  ögonblick  renoncerar  för  evigt  till  all  poesi, 
all  kritik,  allt,  allt,  —  utom  hvilan,  apotekssaker,  och  den 
▼ordnad,  hvarmed  jag  omöjligen  kan  ett  ögonblick  upphöra 
att  vara  herr  kanslirådets"  m.  m. 

För  att  icke  stöta  ofördragsamheten  i  andeliga  och  po- 
litiska ämnen  under  den  Re uterhol raska  styrelsen  och  under 
Gustaf  IV  Adolfs  regering,  tog  Leopold  sin  tillflygt  till 
noter  och  förklaringar  af  meningen,  hvilka  skulle  upplysa 
betänkliga  ställen  och  förebygga  välmenta  vänners  omskrif- 
ningar  vid  tryckningen.  En  dylik  förklaring,  på  icke  min- 
dre än  fyra  tryckta  sidor,  förekommer  vid  poemet  Talis- 
manen, i  anledning  af  följande  rader: 

"Jag  sjunger  minnet  af  en  herre, 
Som  nu  ej  mer  är  till,  dess  värre, 
Men  var,  när  allting  sägs,  Baron" 
hvarvid    författaren    anser    nödigt  förklara,  att  han  har  all 
aktning  för  adeln,  och  att  den  moraliska  syftningen  i  hans 
dikt    ej    må  förblandas  med  "dessa  symptom  er  af  politiskt 
svärmeri,    som  under  Europas  senaste  skakningar   tilläfven- 
tyrs  mer  eller  mindre  vidsträckt  meddelat  sig;"  hvarpå  föl- 
jer en  utveckling  af  den    stora  skilnaden  emellan  moralisk 
och  politisk  satir.   Sammaledes  vid  poemet  Jakobinen  i  Grek- 
land,   der  skalden  afstyrker  att  af  svärmaren  göra  en  poli- 
tisk martyr,  emedan 

"Med  fraser  fraser  bäst  besvaras," 
anser  han  sig  böra  särskildt  försvara  denna  åsigt  i  ett  till- 
lägg.  '  Då  ett  litet  skämt  förekommer  om  en  af  Olympens 
gudar,  vidfogas  genast  en  not  med  anmärkningen:  "Man 
behagade  påminna  sig,  att  här  talas  om  den  hedniska  guda- 
skaran." —  Vid  följande  verser  i  poemet  Hvem  har  rätt: 
"När,  med  Arons  horn  i  pannan, 
Tvenne  andans  hufvudmän 


—    153    — 

fritänkare,  kunde*  på  samma  grund  som  man  velat 
vägra  Voltaibe  begrafning  i  vigd  jord,  ifrågasätta 
samma  betänklighet  för  den  svenske  filosofen.  Ro- 
senstein,  till  hvilken  Leopold  insändt  skaldestyc- 
ket, svarar:  "Det  sköna  poemet  öfver  Kellgren  vå- 
gar jag  ej  låta  trycka,  af  fruktan  att  skada  förfat- 
taren.    Man  är  nu  af  en  ömtålighet  utan  like.  — 


Väpna  sig  mot  djefvulen, 

Det  vill  säga  mot  h  varannan"  — 

tillägges,    vid    orden    "andans    män,"    i    en    not:    "Förstå 
tvenne  sekters  anförare,  som  förkättra  hvarann." 

Den,  som  skrifver  detta,  har  mer  än  en  gång  hört 
skämtas  öfver  så  kallade  enfaldiga  anmärkningar  och  stäl- 
len hos  denne  författare,  hvilka  tvertom  vittnat  om  de 
svårigheter  han  ägt  att  bekämpa,  för  att  under  det  stränga- 
ste trycktvång  rädda  en  återstod  af  tankefrihet  och  yttrande- 
rätt, samt  underhålla  de  tänkesätt,  som  uppenbarade  sig  i 
1809  års  fria  statsförfattning.  Det  är  lättare,  att  i  den- 
nas skygd  le  åt  de  tvungna  förklaringarne,  än  att  under 
lika  omständigheter  utveckla  samma  mod  och  ihärdighet, 
som  denne  författare,  en  bland  de  aktningsvärdaste  i 
upplysningens,  sanningens  och  frihetens  tjenst.  Att  un- 
der en  tid,  då  religion  och  moral  voro  snart  sagdt  bil- 
toga,  helga  sin  lyra  åt  återväckande  af  känslan  för  dessa 
heliga  föremål,  förtjenar  ej  heller  det  begabberi,  man  så 
länge  drifvit,  med  beskyllningarne  för  rimmade  prediknin- 
gar, torra  moralsentenser  o.  s.  v.  Man  kan  tvertom  tro 
den  moraliska  känslan  förslöad  hos  dem,  som  i  tid  ochv 
otid  gycklat  med  en  vers  som  denna: 

"Gör  godt,  var  nyttig,  lef  i  dina  mödors  minne," 
hvilken    vers    en    ädel  man  icke  skulle  tveka  att  taga  till 
sin  lefnads  valspråk. 


]  _    154    — 

Men  det  som  kommer  från  en  sådan  penna  ar^ir 
drig  förloradt*  det  går  till  eftervärlden."  -—  Först  lare 
ar  senare,  då  Gustaf  IV  Adolf  tilkradt  regerin- 
gen» trycktes  detta  skaldestycke  i  den  af  Geobö 
Ableespaere  utgifaa  tidskrift  "Läsning  i  blandad* 
ämnen/'  Den  tidning,  i  h vilken  Leopold  vax  med- 
arbetare,  indrogs  för  en  uppsats,  som  han  visade 
vara  ett  utdrag  ur  Luthers  skrifter.  Icke  mindre 
sällsamt  var  ärkebiskop  von  Troils  (sannolikt  på 
vink  från  högre  ort)  uppträdande  i  tidningarne 
emot  riksmarskalken  Oxenstjerna,  hvilken  kyrkans 
primas  påstod  hafva,  genom  ett  uttryck  i  äremin- 
net öfver  Gustaf  den  tredje,  missfirmat  rikets  pre- 
sterskap.  *)     Bland  det  fria  ordets  grundläggare  i 

*)  Oxenstjerna  hade  yttrat  om  den  nyss  firade  jubelfesten  i 
Upsala:  "Och  sedan  svenska  kyrkans  fader,  vid  jubelfestens 
dag,  omsider  i  förbättradt  skick  emottagit  hennes  helgade 
skrifter,  vårdar  religionen,  sjelf  åtminstone  trogen  den  tack- 
samhet hon  predikar,  det  namn  af  sin  välgörare,  som  hen- 
.  nes  saknad  ej  finner  återkalladt  i  mötets  handlingar."  Är- 
kebiskopen begynner  sin  i  Stockholms-Posten  (n.  121,  år 
1794)  införda  förklaring  med  orden:  "Jag  får  först  erinra 
författaren,  att  föremålet  af  mötet  var  icke  att  hålla  loftal 
öfver  högstsalig  konung  Gustaf  III,  utan  att  prisa  den 
allsmäktiges  vård  om  sin  kyrka."  Han  visar  derefter,  att 
den  aflidne  konungen  blifvit  på  flera  ställen  nämnd  i  mö- 
tets handlingar,  hvarför  presterskapet  ej  borde  beskyllas 
för  otacksamhet  emot  honom.  (Det  är  sant,  att  han  nam- 
nes, men  endast  i  förbigående,  i  anledning  af  någon  rege- 
ringshandling rörande  kyrkan,  hvaremot  Oxenstjerna  synes 
fordrat,   att  den  regent,  som  tillsatt  bibelkommissionen  för 


—   155    — 

Sverige,    skola   alltid  med  aktning  nämnas  Kell- 
gren, Leopold  och  Rosen stein;  ingen  har  i  ihögre 

att  utarbeta  ny  bibelöversättning  ock  ny  psalmbok,  bort 
derför  röna  ett  ord  till  erkänsla,  hvilket  icke  skedde.)  Att 
Oxenstjerna  misstyckt  anfallet,  synes  af  följande  i  ett  bref 
till  Leopold:  "Ärkebiskopens  sortie  emot  mig  har  jag  tyckt 
mig  ej  böra  besvara.  Han  satte  på  en  obetydlig  -mening 
en  vigt*  som  jag  ej  påsyftade.  Från  första  stund  jag  be- 
gynte  detta  arbete  (äreminnet)  ansåg  jag  mig  som  en  sol- 
dat uppstäld  på  kritikens  slagfält,  liksom  på  publikens, 
och  undrar  blott  att  ej  flera  fiender  anfallit  mig,  än  detta 
obetydliga  enfant  perdu,  som  ej  förtjent  att  mötas  med 
vapen."  Vid  1800  års  riksdag  voro  tänkesätten  förän- 
drade. Arkebiskop  von  Troil,  i  spetsen  för  en  deputation 
af  presteståndet,  uppvaktade  dä  grefve  Oxenstjbbna,  för 
att  tacka  för  hans  äreminne  öfver  Gusta?  III.  "Det  är", 
säger  han,  "för  utomordentlige  män  ej  ovanligt,  att  ilskan 
och  afunden  vid  deras  bortgång  höja  sin  gadd,  att  såra 
den  ära  deras  öfverträffande  egenskaper,  deras  stora  och 
lysande  bedrifter  tyckas  för  alla  tider  böra  fasta  vid  deras 
namn.  Det  blef  ock  den  oförliknelige  Gustaf  III-.s  lott. 
Huru  många,  huru  konstiga  tillställningar,  att  qväfva  kär- 
lekens, vördnadens  och  erkänslans  röst!  Någon  gång 
höjde  sig  en  svag  röst  tilr  den  fallne  hjeltens  lof,  men 
man  såg  med  häpnad  i  allmänna  skrifter  tillmålen  honom 
göras,  oeh  belackaren  ofreda  hans  stoft.  Eders  Excel- 
lens framträdde  oförskräckt  med  en  manlig  och  segrande 
vältalighet"  o.  s.  v.  Oxenstjernas  svar  är  värdigt,  utan 
ringaste  skymt  af  häntydning  på  det  förflutna.  Han  väd- 
jar till  efterverlden  och  slutar:  "Om  då,  mer  sträng  än 
eder  granskning,  hon  kanhända  bestrider  edert  öfverseende 
med  författaren,  skall  hon  likväl  stadfästa  edert  gillande  af 
hans  tänkesätt,  och  om  framtiden  ej  förnyar  den  lager 
eder  hand  nu  ville  räcka  åt  hans  snille,  skall  åtminstone 
hans    hjerta,    försvaradt    af   edert    vittnesbörd,  behålla  det 


—    156    — 

grad    än    de    gjort   litteratörens    kall    sjelfständigt 
och  äradt. 

Leopolds  bref,  åtföljande  "sången  öfver  Kell- 
grens död,"  målar  alltför  lifligt  författarens  känslor 
och  den  allmänna  ställningen,  för  att  ej  böra  åter- 
gifvas,  helst  det  aldrig  varit  allmängjordt.  "Emot- 
tagen  —  skrifver  han  —  till  edert  blad  detta 
ringa  offer  åt  en  stor  förtjenst,  som  vi  icke  mer 
äge.  Kongl.  sekreteraren  Kellgrens  död  (det  är 
nästan  löjligt  att  numera  gifva  honom  en  annan 
titel  än  hans  blotta  namn)  bör  anses  som  en  all- 
män sorg.  Allt  hvad  som  andas  filosofi  och  smak 
bör  bära  märke  deraf.  För  min  del  andas  jag  in- 
tet annat  än  saknad  och  smärta.  Oändligt  när- 
mare honom  i  gång  till  grafven,  än  i  flygt  till 
Pinden,  skyndar  jag  mig,  innan  min  egen  hand 
stelnar,  att  strö,  nästan  från  sjuksängen,  några  blad 
af  cypress  på  denne  store  skalds  mull,  som  bör- 
jade med  att  vara  för  mig  en  sträng  läromästare 
och  slutade  med  att  vara  en  vän,  den  jag  i  hela 
min  öfriga  lifstid  skall  begråta.  Så  visst  är  det, 
att  å  ena  sidan  kritiken  kan  förenas  med  hjertats 
godhet,  och  å  den  andra  sjelfva  afunden  med  vän- 
skap.    Starkare    händer    än    mina   må   uppresa  åt 

honom    den    minnesvård    han   förtjenar.     För  min 
i 

pris,  som  eder  vänskap  nu  ämnade  åt  dem  begge."    Oxen- 
stiernas Arbeten,  3  del.  s.  346. 


—    157    — 

del  har  jag  blott  kunnat  med  några  flygande  drag 
krita  hans  bild,  och  när  1  sen  af  mitt  brefs  datum 
huru  få  minuter  jag  dertill  bort  äga,  kunnen  I 
deraf  dömma  om  lifligbeten  af  de  bittra  känslor 
denna  tidning  gifvit  mig.  *)  Gerna  hade  jag  er- 
bjudit dessa  svaga  rim  åt  Stockholms-Posten,  men 
det  är  icke  i  dess  eget  hus  som  den  första  stöden 
bör  ställas  åt  förtjensten.  Denne  store  skribents 
lefhad  är  ett  lifligt  bevis  på  fördömelsen  att  vara 
född  med  stora  egenskaper.  Vi  hafve  sett  honom 
under  sexton  eller  aderton  års  tid  nästan  oupphör* 
ligt  omkringtjuten  af  allt  hvad  litteraturen  ägt  ur- 
sinnigast och  föraktligast.  Vi  hafve  sett  ark  af 
skällsord  tryckta  emot  honom,  utan  att  beifras  af 
någon  samhällslag,  som  likväl  borde  skydda  med- 
borgaren. Det  som  evigt  skall  göra  litteraturen  till 
en  tåredal,  är  omöjligheten  att  der  förena  friden 
och  rättvisan.  Jorden  höljes  af  brott,  dårskaper 
och  egenkär  medelmåtta.  **)  Den,  som  fått  af 
naturens  hand  den  olyckliga  gåfvan  af  en  själ, 
som   hatar    dem,    tiger   ej,   om  han  tillika  fått  en 


*)  Kellgren  dog  den  20  april  1795.  Den  12  maj  tackar 
Blom  for  poemet  öfver  Kellgren  och  för  brefvet  till  red. 
af  Extra  Posten,  som  han  fått  några  dagar  förut.  Post- 
gången ned  och  opp  fordrade  några  dagar.  Emellan  dessa 
tidpunkter  äro  således  begge  skrifterna  författade. 

-)  Detta  skrefs  år  1795. 


—    158    — 

röst  som  höres.  Men  ve  honom  ifrån  det  ögon- 
blick han  upphöjer  den!  Dyrt  skall  han  köpa  sitt 
beröm»  denne  nye  Herkules.  Den  ära,  hvarmed 
han  omklädes,  är  en  förgiftad  rock,  som  bränner 
intill  benen  den  olycklige  som  den  bär.  Det  är 
när  han  icke  mera  kan  höra  det,  som  det  skall 
sagas,  att  han  förtjent  ett  annat  öde.  Mine  her- 
rar, denna  tid  är  nu  inne  för  vår  Kellgren.  Jag 
säger  vår,  ty  hans  namn  är  nu  en  skatt,  som  till- 
hör fäderneslandet,  det  är  en  stark  stråle  af  dess 
ära.  Alla  folkslag  hafva  hedrat  sina  läromästare  i 
vett,  eller  deras  stora  talanger.  Sverige,  sägom 
snarare  Lovisa,  gaf  en  stod  åt  Dalin.  Våra  gran- 
nar, som  gifvit  oss  efterdömen  i  mer  än  ett  slag, 
gjorde  åt  Bölders  skald*),  på  hans  moll,  en  ära, 
som  lika  upphöjer  poeten  och  nationen.  Jag  vän- 
tar att  se  hvad  nationen  besluter  åt  Gustaf  Vasas 
sångare,  åt  auktorn  af  Christina,  åt  den  sublime 
författaren  af  så  många  mästerstycken,  aldrig  öf- 
verträffade,  antingen  i  styrka  eller  behag;  åt  det 
maktiga  snillet  ändtligen,  som  så  många  år  hål- 
lit med  en  fast  hand  smakens  och  det  sunda 
vettets  fackla  upptänd  öfver  nationen.  Det  för- 
sta han  får,  eller  fått,  af  sina  landsmäns  erkän- 
sla, är  förmodligen  begrafning  i  kristen  jord. 
Det  är  vackert,  jag  tillstår  det;  men  det  sy- 
•)  Ewald. 


—    159    — 

nes  mig,  »om  kunde  ännu  något  litet  i  denna  he- 
der tilläggas."  *) 

Innan  *  skildringen  af  Leopolds  förhållande  till 
Kellgren  afslutas,  må  ett  par  drag  tilläggas.    Åf- 

*)  Om  Kellgrens  dod  skrifver  Rosenstein  till  Leopold  den 
21  april  1795:  "Jag  har  att  berätta  den  bedröfligaste  tid- 
ning for  alla  vitterhetens  vänner.  Kellgren  är  ej  mer* 
Han  dog  i  går  kl.  U2  förmiddagen.  Dödsfallet  var  vän- 
ta dt,  men  ej  så  tidigt,  förrän  natten  einelllan  söndagen 
och  måndagen,  då  Gahn  började  se  tecken  till  nära  slut. 
Han  qväfdes  af  slem  och  var,  som  krafterna  ej  mer  för- 
mådde upphosta.  Dess  död  var  tranquil  och  dess  mod  Öf- 
vergaf  honom  icke.  Mig  har  detta  dödsfall  gifvit  ett  djupt 
sår.  Jag  vet  hvad  intryck  det  gör  på  hr  kongl.  sekretera- 
rens ömma  och  känslofulla  sinne.  —  Jag  vet  ej  om  jag 
skall  i  ett  bref,  som  rörer  Kellgrens  död,  nämna  Per  Ene- 
bom,  men  den  mannen  har  en  besynnerlig  lycka.  Samma 
dag  som  Kellgren  dog  fick  han  utösa  ovett  i  Dagk  Alle* 
hända  emot  de  första  af  Sveriges  snillen.  Det  tyckes  blifva 
dess  befattning."  —  Rörande  Kellgrens  begrafning  skrif- 
ver Rosen3TEIN  i  ett  senare  bref,  bland  annat:  "Gyllen- 
borg gaf  ett  prof  af  sin  naiva  karakter  vid  begrafningen. 
Efter  jordfästningen  gick  han  fram,  klappade  kistan  och 
gret.  Vänner  buro  Kellgren  till  grafven,  och  bland  dem 
Oxenstjerna.  Gahnarne  och  några  andra  hade  låtit  slå  en 
medalj,  som  utdeltes  åt  de  närvarande."  —  Leopold  svarar: 
"Berättelsen  om  grefve  Gyllenborg  har  tjust  mig.  Om  jag  va- 
rit närvarande,  hade  jag  gråtit,  som  han,  men  jag  hade  ej  vågat 
göra  det  öfriga.  Det  som  varit  löjligt  hos  en  annan,  var  gudom- 
ligt hos  Gyllenborg,  och  hade  varit  det  hos  ännu  en  till,  som 
jag  ej  nämner.  Att  se  auktorn  till  Skördarne  bära  Kell- 
gren till  grafven,  och  sångaren  af  Menniskans  elände  med 
tårar  klappa  på  hans  tillslutna  kista,  det  är  för  min  inbill- 
ning ett  skönare  skådespel  än  en  kröningsfest." 


—    160    — 

ven  dessa  kunna  ej  återgifvas  skönare  än  med  hans 
egna  ord.  När  Rosenstein  sände  honom  Kellgrens 
nyss  utkomna  skrifter,  tackar  Leopold  i  följande 
uttryck:  "Icke  utan  innersta  rörelse  tar  jag  denna 
bok  i  handen,  som  nu  innesluter  det  enda  och 
evigt  öfriga  af  ett  snille,  som  den  svenska  jorden 
skall  skryta  af  att  hafva  framburit  Och  med  dub- 
bel glädje  anser  jag  den  heder  som  sker  Kellgrens 
minne,  då  det  med  sanning  kan  sägas,  att  det  är 
af  nationen  sjelf  som  han  emottager  den.  Det  är 
ej  denna  gången  ett  hofs  exempel,  som  lär  henne 
att  värdera  förtjensten;  hon  gör  det  af  egen  kän- 
sla och  upplysning.  Eder  röst  är,  som  den  bort 
vara,  den  första  som  högtidligen  upphöjer,  men 
den  skall  följas  af  tusende,  och  om  den  ger  oss  i 
detta  ämne  en  lag  för  omdömet,  är  det  alldeles 
en  republikansk  lag,  som  förenar  hela  det  all- 
männa bifallet.  —  Det  är  omöjligt  att  någon  upp- 
laga af  Kellgrens  skrifter  omfattar  hela  hans  värde. 
Hans  starka  och  ljusa  hufvud,  hvaraf  hans  poesi 
nästan  blott  utgjorde  blomsterverket;  hans  öfvade 
och  goda  samhällsöga,  som  till  minsta  delen  för- 
trodde åt  pennan  sin  erfarenhet  och  sina  anmärk- 
ningar; hans  tusende  små  strödda  infall,  som  skulle 
utgjort  en  reputation  för  sig  sjelf,  men  som  icke 
tryckas  i  samlingen,  och  hans  nästan  obeskrifliga 
umgängesbehag,    som    icke    kunna    tryckas   annor- 


—    161    — 

lunda  än  i  hans  vänners  minne,  —  allt  detta  gar 
af  ifrån  hans  arbeten,  och  ändå  återstår  en  stor 
man,  ty  ändtligen  kunna  vi  våga  att  så  kalla 
honom." 

När  Leopold,  i  Svenska  Akademiens  namn, 
helsade  Kellgrens  efterträdare,  yttrade  han:  "Den- 
na stund  synes  för  första  gången  icke  ens  medgifva 
ersättningens  tröst.  Svenska  Akademiens  första 
helsning  till  Kellgrens  efterträdare  kan  ännu  föga 
vara  annat  än  ett  rop  af  hennes  uppväckta  sak- 
nad. Det  kan  sägas  utan  öfverdrifning,  det  bör 
sägas  såsom  en  honom  skyldig  rättvisa,  att  dagen 
af  hans  åminnelse  är,  sedan  akademiens  stift- 
ning,  dagen  af  sångens  första  stora  egentliga  klago- 
fest/'*) 

*)  Akademien  hade,  som  bekant  är,  till  Kellgrens  efterträ- 
dare, enligt  hans  egen  önskan,  kallat  hans  lärjunge  och 
vän  Stenhammar.  Leopold  skulle  eljest  önskat  detta  rum 
åt  fru  Lenngren,  hvarom  han  skrifver  till  Rosenstein*. 
"Uteslutas  fruntimmer  af  våra  författningar?  Eljest  vore 
fru  Lenngren  visserligen  en  stor  acquisition,  och  ett  rätt- 
vist ämne  för  akademiens  uppmärksamhet.  Om  fru  Nor- 
denflycht  lefde,  skulle  hon  ej  vara  en  af  Svenska  Aka- 
demien?" 

Stenhammar  lemnar,  i  ett  bref  till  Leopold,  följande 
vackra  skildring  af  Kellgrens  förhållande  till  honom: 
"Det  var  han,  som  i  alla  kretsar  der  han  syntes,  bland 
alla  personer,  på  hvilka  han  verkade,  sökte  att  fästa  ett 
slags    uppmärksamhet    på    mig;    sökte    att  bereda  mig  ett 

Sv.  Akad.  Bandi  35  Del.  11 


—    162    — 

Med    allt    detta    hafva   röster  ej  saknats,  som 
anklagat  Leopold  för  afund  emot  Kellgren.    Både 


namn  och  att  försvara  det.  Så  nedstämdt  hans  beröm  var 
i  det  närmare  umgänget,  eller  den  enskilda  brefvexlingen, 
så  varmt,  så  ända  till  öfverdrift  hedrande  var  det,  då  det 
kunde  lehmas  med  ett  slags  offentlighet,  som  gagnade  mig. 
Han  gick  dervid  ända  till  oförsigtighet,  han  glömde  min 
ringhet,  min  obetydlighet  i  det  allmänna,  och  afmätte  ej 
med  en  njugg  klokhet  sitt  lof  efter  det  nedsatta  värde 
lyckan  eller  tillfälliga  betänkligheter  medförde.  Han  smic- 
krade ej  hemligen  sin  lärjunge,  för  att  offentligen  förneka 
honom.  Derpå  har  han  lemnat  ett  högtidligt  bevis,  som 
herr  kongl.  sekreterarens  godhet  behagat  föreviga.  Det 
var  han  som  kallade  mig  till  sin  efterträdare  i  Svenska 
Akademien,  afskräckt  hvarken  af  min  litterära  ringhet  eller 
min  borgerliga  obetydlighet.  Kellgrens  önskan,  respek- 
terad äfven  efter  hans  död,  tycktes  vara  akademiens  enda 
försvar,  som  hon  gladdes  att  äga  och  att  åberopa.  —  Herr 
kongl.  sekreteraren  skall  visserligen  efter  allt  detta  dock 
finna,  att  jag  sagt  för  litet  om  Kellgren,  och  att  jag,  som 
aldrig  glömmer  att  han  ägde  en  öfverlägsen  medtäflare, 
likväl  haft  goda  skäl  att  finna  hans  förtjenst  vida  större 
än  jag  kunnat  afskildra  den.  Aldrig  har  någons  enskilda 
godhet  mot  mig  varit  mera  oegennyttig.  Han  hade  önskat 
mitt  biträde  i  Stockholms-Posten,  och  det  nekades  honom, 
men  utan  minskning  i  hans  godhet.  Hans  rättvisa  gillade, 
att  jag  förblef  trogen  mina  förbindelser  emot  Extra  Posten 
och  herr  kongl.  sekreteraren." 

I  anledning  af  Leopolds  svar  på  inträdestalet,  yttrar 
Stenh ammar:  "Emottag  mina  vördsammaste  tacksägelser 
för  det  ypperliga  stycke,  hvarmed  herr  kongl.  sekreteraren 
behagade  fästa  enda  märkvärdigheten  vid  mitt  inträde  i 
Svenska  Akademien.  —  Jag  afdrager  allt  som  i  detta 
vackra    tal    är    sagdt   till    mitt  enskilda  beröm,  ett  beröm 


—    163    — 

under  dennes  lefnad  och  under  de  vittra  anfall,  för 
hvilka  Leopolds  ålderdom  blottstäldes,  finner  man 
spår  af  detta  tillmäle.  *)  Efterverlden  deremot 
frågar,  om  någon  skald  lemnat  sin  störste  med- 
täflare  en  ädlare,  skönare,  oegennyttigare  hyllning, 
än  Virginias  skald  åt  Gustaf  Vasas?  Om  Leopold 
icke  anslagit  tonen  till  den  djupa  vördnad  och  be- 
undran, som  egnades  Kellgren;  om  han  icke  ned- 
tystat eller  snarare  förkrossat  dennes  ingalunda  få- 
taliga fiender:  månne  den  rättvisa,  som  skänkts 
sångaren  af  Ljusets  fiender,  blifvit  lika  högstämd 
och  allmän?  Tidens  tongifvande  i  stat  och  kyrka 
skulle  måhända  utan  saknad  sett,  att  Kellgrens 
namn  förringats  eller  glömts.  Man  tanke  sig  Leo- 
polds tystnad  vid  Kellgrens  graf,  då  icke  blott 
de  maktägande,  men  medborgare  af  alla  klasser, 
vändande  sig  med  afsky  från  de  blodiga  orgier,  som 
öfvats   under  de  heliga  namnen  frihet,  upplysning, 


som  visserligen  bör  försvinna  ock  ej  synas  vid  sidan  af 
Kellgrens,  —  och  huru  mycket  återstår  ej  for  min  tack- 
samhet och  min  beundran!  Ja,  Kellgren  var  värd  att 
lofvas  af  det  största  snille  hans  fädernesland  ägde,  och 
denna  lycka  skänktes  honom  nu  för  andra  gången." 

*)  Leopold  frågade  i  ett  bref  Stenhammar,  om  denne  trod- 
de, att  det  funnes  någon  jalousi  hos  Leopold  i  hänseende 
till  Kellgren,  hvartill  Stenhammar  svarar:  "Nej,  jag  kan 
intet  vara  så  dum  och  så  orättvis,  men  allmänheten  är 
orättvis,  och  åhörarnes  öra  argt." 


—    164    — 

menniskorätt,  voro  minst  sagdt  liknöjda  för  lofoffer 
åt  en  af  dessa  lärors  förkunnare  hos  oss;  man 
tanke  sig  denna  tystnad  fortsatt  till  den  tid,  då 
nya  vitterhetsläror  och  nya  snillen  gåfvo  en  an- 
nan riktning  åt  smaken  och  tänkesätten,  och  man 
torde  medgifva  att  det  var  Leopold,  som,  icke 
utan  våda  af  förföljelse,  först  upplyfte  den  ende 
medtäflare,  af  hvilken  han  kunde  fördunklas,  på 
den  fotställning,  hvarifrån  den  afundade  strålar  för 
efterverlden  såsom  den  främste  af  sin  tids  skal- 
der. I  detta  hänseende  gjorde  Leopold  förr  Kell- 
gren mer,  än  hvad  denne  gjort  för  Bellman.  *) 


*)  Ett  par  drag,  som  måla  tidens  politiska  hat,  i  all-  dess 
blindhet,  böra  här  ej  förbigås.  Man  kunde  tycka,  att  alla 
Kellgeens  vänner  borde  glädja  sig  åt  den  hyllning,  som 
Leopold  egnade  den  hädangångne.  Så  var  likväl  ej  för- 
hållandet. Oviljan  emot  Leopolds  anti-jakobinska  tänke- 
sätt var  så  stark,  att  en  af  Kellgrens  snillrikaste  beun- 
drare skref  till  Höijer  i  anledning  af  de  minnes-offer,  som 
man  väntade  vid  skaldens  graf:  "Oxenstjerna  har  lofvat 
att  8krifva  vers;  Silfverstolpe  både  vers  och  prosa;  Leo- 
pold vet  förmodligen  h — /.  Kosenstein  skrifver  hans  lef- 
verne.  Allt  detta  bör  bli  godt."  —  Kärleken  till  Kell- 
gren var  stor,  men  den  till  jakobinismen  ännu  större. 
Bojalisternas  hat  till  de  nya  jakobinerna  var  lika  oförson- 
ligt. Bland  dem  räknades  den  s.  k.  Juntans  ledare  i  Up- 
sala,  Höijer.  Man  läser  i  ett  bref  till  Leopold  från  den 
för  sina  infallen  bekante  Mårten  Bunge  följande:  "Höijers 
död  (1812)  var  en  lycka  för  Upsala  akademi.  Han  var 
en  stor  skurk.  Om  han  nu  är  i  h  — ,  som  jag  förmodar, 
lärer    han    snart    få  känna,   att  elden  är  ein  Ding  an  sich 


—    165    — 

Efter  Kellgrens  död  intog  Leopold  den  thron 
i  vitterheten,  som  denne  redan  förut  till  honom 
afstått  med  följande  ord:  "Det  är  i  himmelen  sagdt, 
att  ni  skall  öfverträffa  i  hvad  slag  och  hvad  ton 
som  valdes.  För  att  hädanefter  kunna  regera  på 
sin  egen  fläck  af  den  vittra  rymden,  ser  jag  intet 
annat  råd,  än  att  kasta  sig  i  öknarne  af  logogry- 
fen  och  anagrammet,  den  ena  aldrig  odlad  af  nå- 
gon svensk  hand,  det  andra  i  trade  sedan  Nican- 
ders  död  *) ;  men  beklagligen  blefve  denna  ära 
nog  dunkel,  då  den  endast  ägdes  af  segervinna- 
rens förakt.  Jag  vill  påminna  mig  att  Norden  for- 
dom ägt  en  skald  Einar,  med  tillnamnet  Skalda- 
spiller,  emedan  han  förspilde  alla  sina  föregångares 
och  medtäflares  rykte.  Det  var  ett  naivt  språk, 
den  gamla  götiskan.     Herr  kongl.  sekreteraren  har 


och  icke  blott  Erscheimng.  Jag  tror  aldrig  att  rektor 
Silfverpuckel  blir  hans  efterträdare.  Han  är  för  väl  känd. 
Jag  hoppas  ock  på  Pater  Noster  (Rosens tein)  att  han 
sjunger  ut,  i  fall  det  behöfs."  —  På  ett  annat  ställe  be- 
rättar Bunge,  från  landet,  om  ett  stort  dramatiskt  verk, 
kalladt  "Foderbristen,  dram  i  7  månader,  och  hvaruti,  lik- 
som i  Shakspeares  tragedier,  alla  aktörerna  dö  i  sista 
akten." 

*)  Anders  Nicander,  packhus-inspektör,  uppvaktade  vid  kongl. 
födelse-  och  namnsdagar  med  latinska  anagrammer.  Han 
hade  äfven  försökt  att  öfVersätta  Virgilius.  Hans  beskyd- 
dare Axel  Fersen  utverkade  vid  1761  års  riksdag  åt  ho- 
nom professorstiteL    Nicandee  dog  1777. 


—    166    — 

gjort,  att  ordet  bör  upplifvas;  ty  efter  min  tanke 
är  den  första  rätta  regeln  vid  upptagandet  af  gamla 
eller  nya  ord,  att  saken  finnes."*)  Icke  blott 
Kellgren  och  hans  medbröder  inom  Akademien, 
äfven  Thorild  hade,  före  brytningen,  sjelfmant  ko- 
rat honom,  di  han  sade:  "svenska  parnassen  vill 
en  konung,  kallar  den  ende  och  högste."  *•) 

*)  Brefvet  är  af  den  6  mars  1789,  således  tre  år  innan  Leo- 
pold ingick  i  striden  till  Kellorens  forsvar,  brädan  tack- 
samhetskänslan ej  äger  del  i  hyllningen.  Hammarsköld 
tillkännager  en  annan  åsigt  af  Kellgrens  omdöme  ofver 
Leopold  och  dennes  ställning  i  vitterheten  vid  ifrågava- 
rande tid.  Han  säger:  "Leopold  hade,  så  länge  Kellgren 
lefde,  foga  anseende  ibland  allmänheten.  Kellgren  näm- 
ner honom  blott  en  enda  gång,  men  på  ett  ganska  tvety- 
digt sätt,  och  det  berättas,  att  han  i  afseende  på  honom 
aldrig  rätt  ändrat  sina  först  yttrade  tankar."  Svenska  Vit- 
terheten, 2  uppl.  s.  454. 

**)  Hans  Poetiska  Majestät  var  den  benämning,  som  akademi- 
sterna  sins  emellan  brukade  om  Leopold.  —  Adlebbeth 
skrifver  till  Rosensten  (11  juni  1803):  "Till  det  Poeti- 
ska Majestätet  ber  jag  å  ny  o.  om  min  underdåniga  hels- 
ning,  och  gratulerar  på  förhand  till  framgången  af  Virgi- 
nia, som  jag  af  Stockholms-Posten  ser  skulle  första  gången 
uppföras  den  4  juni.  Det  är  vanligt  att  man  hos  majestä- 
ter  står  i  ansökning,  och  att  man  får  vänta  på  god  reso- 
lution. Jag  har  hos  honom  en  slik  både  ansökning  och 
ett  löfte.  Det  är  en  recension  i  Stockholms-Posten  af 
mina  arbeten,  hvilken  han  ock  lofvat  LenngTen.  Funne 
du  tillfälle  att  såsom  af  dig  sjelf  påminna  honom  om  nå- 
gorlunda snar  verkställighet  haraf,  så  gjorde  du  mig  en 
vänskap.  Du  kunde  säga,  att  fastän  jag  just  icke  i  all- 
mänhet   har    mycken   vanitet,  har  jag  dock  helt  visst  den, 


—    167    — 

Men,    yttrar    den    skald,  sona   efter  dessa  ly- 
sande föregångare  intog  sångarthronen : 

"Men  hvad  är  lyrisk  klang  på  sitfvervågor 
Och  evig  blomdoft  uti  blånad  luft? 
Den  ädle  skalden  har  ock  andra  frågor, 
Och  skönhet  vill  han,  men  jemväl  förnuft." 

Aldrig  var  detta  kraf  oeftergifligare  än  i  en  tid, 
då  så  många  samhällen  upplöstes  i  sina  grundva- 
lar, af  missförstådda  begrepp  om  "menniskans  rät- 
tigheter,*' och, då  Rousseau^  läror  gjort  sjelfva  od- 
lingen misstänkt  såsom  skadlig  för  samhället.  Det 
brinnande  nit  för  mensklighetens  förädling,  som 
utmärker  Leopolds  verksamhet,  kunde  ej  lemna 
honom  villrådig,  hvarmed  han  borde  begynna  sitt 
upplysare-kall.  "En  Gud  och  ett  tillkommande" 
säger  han,  "är  den  lära,  som  jag  ville  med  alla 
krafter  rädda,  om  jag  hade  några/'  Så  uppstodo 
hans  "Idéer  till  en  populär  filosofi  öfver  Gud  och 
odödlighet",  hvilken  skrift  man  haft  orätt  att  be- 
trakta ur  synpunkten  af  spekulatif  filosofi.  *)    Han 


att  blifva  recenserad  af  Sveriges  störste  poet."  —  Fran- 
zén skrifver  i  anledning  af  ett  besök  hos  Leopold:  "Det 
är  kungen  i  vår  vitterhet,  har  jag  tänkt,  och  nästan  bäf- 
vat."  Feanzén,  som  först  infört  ifrågavarande  benämning, 
är,  oss  veterligen,  äfven  den  förste  som  je  ra  fort  Leopold 
med  Popb  och  Voltaibe. 
*)  Huru  litet  en  sådan  åsyftades,  synes  af  det  bref  till  Ko- 
81M8T&1N,    som    åtföljde  första  manuskriptet,  och  hvari  det 


—    168    — 

vill    icke  låta  de   höga  lärorna  "om  Gud,  själ  och 

odödlighet  bero  af  huru  spekulationens  resultat  ut- 

heter:  "Herr  kanslirådet  torde  påminna  sig  en  liten  bok 
om  själens  tittstånd  efter  döden,  öfversatt  från  Bastholm, 
och  för  någon  tid  sedan  tryckt  i  Stockholm.  Vi  hafva, 
utom  denna  öfversättning,  ingenting  skrifvet  på  svenska  i 
detta  ämne,  i  tonen  af  allmän  folkfilosofi.  Nu  vore  frå- 
gan, om  man,  af  den  anledning  Bastholms  bok  Jemnar, 
och  under  titel  af  några  anmärkningar  dervid,  skulle  kunna 
lyckas  att  gifva  nationen  en  liten  lätt,  begriplig,  ej  trög, 
men  dock  någorlunda  grundlig  filosofi  öfver  dessa  ämnen; 
nyttig,  utom  för  sitt  moraliska  mål  (*det,  att  kanske  bättre 
än  vanligt  styrka  den  oumbärliga  läran  om  ett  tillkomman- 
de), äfyen  derjemte  såsom  en  temligen  fullständig  afhand- 
ling  öfver  dermed  närskylda  meningar,  —  nu  vore  frågan, 
säger  jag,  huru  herr  kanslirådet  tror  att  allmänheten  skulle 
emottaga  ett  sådant  arbete,  och  om  det  väl  skulle  löna 
mödan  att  fullända  och  utgifva?  Haf  den  godheten  att 
härom  meddela  mig  sitt  uppriktiga  råd  och  betänkande. 
Herr  kanslirådet  lärer  visst  le  åt  mig,  som  just  nu,  under 
min  sjukliga  maktlöshet,  sysselsätter  mig  med  ett  arbete, 
äfven  under  min  bästa  helsotid  långt  öfver  mina  krafter. 
Det  är  sant:  jag  har  ej  geni;  men  jag  är  arbetsam,  och 
om  jag  ej  flyger,  tråkar  jag."  —  I  stället  att  klandra  det 
samfund,  som  till  prisämne  utsatte:  "Om  religionens  nöd- 
vändighet for  samhällens  bestånd",  hade  man  bort  beklaga 
den  tid,  som  behöfde  ett  sådant  prisämne.  —  Leopold 
klagade  redan  nu  (1795)  öfver  synförmågans  af  tagande,  som 
slutade  med  blindhet.  Han  säger  sig  ej  kunna  läsa  och 
skrifva,  utan  endast  begrunda  och  diktera.  Att  hans  lynne 
ej  lidit  dernf,  finner  man  af  följande,  i  samma  bref:  "Un- 
der oförmögenheten  att  sysselsätta  mig  med  läsning,  för 
mina  ögons  svaghet,  har  jag  dikterat  för  en,  som  skrifver 
åt  mig,  en  liten  lefvernesbeskrifning  öfver  poeten  Duren- 
eran,    som    torde    innehålla    några    nyttiga    reflexioner  för 


—    169    - 

faller,  utan  tvertom  begynna  med  att  antaga  dem 
som  oumbärliga  för  menniskan."  Han  söker  sin 
bevisning  icke  blott  i  abstrakta  begrepp,  utan  i 
den  moraliska  känslan.  "Om,"  säger  han,  "det  ej 
fins  en  förtryckt  oskuld,  en  misshandlad  dygd,  som 
ej  upplågar  vid  den  stora  tanken:  tillkommande 
rättvisa!  —  ej  ett  af  tårar  skymdt  öga,  som  icke 
kastar  en  tröstad  blick  åt  grafvens  andra  sida,  så 
har  ni  denna  sanning  bättre  förvissad,  än  Newtons 
upptäckter." 

I  dessa  sköna  ord  ligger  nyckeln  till  Leopolds 
menniskoälskande  vishetslära,  grundad  på  känsla  och 
tro.  Vi  vete,  hvilket  stöd  Sokrates  fann  i  den 
moraliska  känslan,  emot  sin  tids  solister,  och  att, 
i  densamma,  uppenbarelsen  af  det  högre  och  gu- 
domliga sökts  af  nyare  vishetslärare,  bland  hvilka 
den  ädle  Jacobi,  med  hvars  filosofi  Leopolds  ägde 


våra  vittra  Durencranar,  i  synnerhet  for  dem  deribland, 
som  göra  kritiker  lik  den,  hvarpå  Per  Enebora  sist  sva- 
rat, och  som  jag  tror  vara  af  Liljestråle;  men  det  har 
gått  med  denna,  som  med  Dialogen:  jag  får  ej  trycka  den, 
och  jag  är  som  den,  hvilken  måste  nöja  sig  med  att  knyta 
näfven  i  byxsäcken.  Jag  bjuder  till  att  ej  tänfca  deråt, 
sed  naturam  expellas  furca  etc.  För  att  himmelsvidt  skilja 
mig  från  satiren,  har  jag  kastat  mig  hurVudstupa  in  i 
metafysiken.  Man  behöfver  der  ej  inbillningens  vingar, 
man  kryper  varsamt  fram  på  resonnementets  många  fötter, 
men  det  är  ändå  alltid  en  liten  rörelse  för  den  oroliga 
tanken,  som  ledes  vid  hvilan." 


—    170    — 

den  närmaste  slägtskap.  Att  denna  vishetslära  ver- 
kar sedligt  förädlande,  kan  ej  bestridas.  Sådan  blef 
jemväl  inflytelsen  af  Leopolds  skrift.  Bland  de 
många  samtida,  som  vittnat  derom,  må  anföras 
följande  af  en  bland  de  utmärktaste  lärare,  som. 
prydt  Upsala  universitet,  den  oförgätlige  Christo- 
f£R  Dahl:  'Jag  har  läst  Leopolds  poesi;  jag  äl- 
skar i  sådana  ögonblick  att  lefva ;  men  jag  har  läst 
hans  filosofi,  och  han  har  lärt  mig  att  älska  både 
lefva  och  —  dö.  Denna  poptdär-JUosoJi  om  Gvd  och 
odödlighet,  —  också  jag  har  sökt  mig  i  detta  ämne 
något  omkring;  men  aldrig  ledde  oss  någon  tän- 
kare, som  denne.  Mig  och  många  med  mig  pri- 
sar jag  lycklige  att  hafva  uppnått  hans  tid,  och 
efterverlden  att  följa  på.  den."  Så  betraktade  en 
af  den  tidens  ädlaste  och  upplystaste  män  Leo- 
polds vishetslära.  En  annan,  icke  mindre  värdig 
domare  —  Ehrenheim  —  yttrar  derom:  "Jag  är 
en  bland  dem  som  läst  och  ofta  komma  att  om- 
läsa  Idéerna  öfver  Gud  och  odödlighet.  Detta  sköna 
stycke  har  gifvit  mig  den  tillfredsställelse,  som  man 
vanligen  känner  vid  det  likvisst  nog  ovanliga  till- 
fälle, då  egna  hemfödda  tankar  under  en  mästares 
hand  träda  i  dagen,  med  glans  och  styrka  af  snil- 
let." Sjelf  lemnade  Leopold  det  bästa  bevis  på 
sin  läras  värde,  då  han,  stödd  på  dess  sanning, 
med  den  vises  lugn  och  oförändrad  t  sinne  bar  blind- 


—    171   — 

het  och  olyckor,  sjukdom  och  förföljelser.  Och  mån- 
ne icke  alltid  en  filosofi,  som  lår  att  med  jemnmod 
fördraga  vidriga  öden  och  plågans  hemsökelser,  blir 
för  menniskohjertat  i  all  månhet  dyrbarare  och  mer 
tröstande,  ån  abstraktionens  finheter  och  spekula- 
tiva tankebyggnader?  Grubbe  slutar  ett  af  sina  bref 
med  det  yttrande,  att  tili  den  oförgåtliga  glans, 
hvarmed  Leopolds  namn  strålar  i  den  svenska  vit-» 
terhetens  häfder,  har  den  blinde  siaren  lagt  ännu 
en  annan,  "mindre  lysande,  men  ej  mindre  vörd- 
nadsvärd: den,  att  för  ett  yngre  slägte  vara  en 
förebild  af  äkta  praktisk  vishet  och  själsstorhet." 

För  den  i  vetenskapernas  vetenskap  oinvigde 
vore  det  förmätet  att  våga  en  uppskattning  af  Leo- 
polds filosofiska  verk;  det  vore  äfven  mer  än  öf- 
verflödigt,  sedan  Grubbe,  då  han  här  intog  Leo- 
polds rum,  redogjorde  för  dem  och,  efter  att  hafva 
följt  företrädaren  när  han  "nedsteg  med  tidehvarfvets 
tänkare  i  forskningens  djup,"  gjort  rättvisa  åt  hans 
skarpa  blick,  hans  allvarliga  undersökning,  och  detta 
"varma,  redliga  pit  för  mensklighetens  sedliga  för- 
ädling," som  "mäktigt  och  lefvande  framträder  i 
hans  filosofiska  forskningar  och  bestämmer  hela  de- 
ras riktning,"  Särskildt  utmärker  Grubbe  Leo- 
polds granskning  af  Kants  grundläggning  till  meta- 
fysiken för  seder,  såsom  "ett  mönster  af  en  lugn, 
värdig    och    opartisk    pröfning  af  den  nya  läran." 


—    172    — 

Obemäldt  må  ej  lemnas,  att  Leopold  då  gick  i 
spetsen  för  den  filosofiska  granskningen  i  Sverige, 
ägande  till  motståndare  Boéthius,  den  nya  lärans 
försvarare.  Han  följde  med  samma  "allvarliga  upp- 
märksamhet och  sorgfalliga  pröfning  Fichtes,  Schel- 
lings  och  Hegels  läror,  samt  den  fortfarande  stri- 
den emellan  desses  anhängare  och  motståndare/9 
hvilken  kamp  "tycktes  skaka  tankens  verld  i  sjelfva 
dess  grund  fästen."  *)     Måhända,   tillägger  Grubbe, 

*)  Vid  anförandet  af  Grubbes  ord  äro  vi  skyldige  tillägga, 
att  vi  af  Leopolds  tryckta  skrifter  ej  funnit,  det  han  sträckt 
samma  uppmärksamhet  till  Hegels  lära,  men  sannolikt  hade 
Gbubbb  genom  samtal  med  den  gamle  tänkaren  hemtat  viss- 
het derom.  Under  redogörelsen  för  Leopolds  pröfning  af 
Kants  och  Schellings  systemer,  yttrar  Grubbe:  "I  all- 
mänhet torde  man  dock,  under  fullkomligt  erkännande  af 
det  verkliga  värdet  af  dessa  undersökningar,  kunna  anmär- 
ka, att  de  här  ifrågavarande  systemerna  icke  af  Leopold 
blifvit  framstälda  på  ett  nog  genetiskt  sätt,  i  hela  deras 
inre  sammanhang,  icke  i  deras  förhållande  till  den  föregå- 
ende tidens  spekulation."  Tvifvelsutan  äger  detta  förhål- 
lande sin  grund  i  tillkomsten  af  dessa  skrifter,  hvilka  ej 
uppstodo  såsom  filosofiska  arbeten,  utan,  hvad  Kant  an- 
går, i  den  anspråkslösare  formen  af  en  anmälan  i  tidskrif- 
ten "Läsning  i  blandade  ämnen";  hvaremot  granskningen 
af  Schellings  lära  uppstod  såsom  ett  slags  redogörelse  af 
tänkaren  för  sig  sjelf,  eller,  som  han  sjelf  kallar  det:  En 
blind  maks  besinningar  i  filosofien.  Redan  den  öfverskrift 
som  han  gifvit  de  särskilda  afdelningarne:  "Stycken  om 
Kantiska  filosofien"  och  "Stycken  om  Schellingska  filoso- 
fien", synes  antyda,  att  han  sjelfraant  frånträder  anspråken 
på  en  genetisk  framställning. 


—    173    — 

är  det  "först  efterverlden  som  en  gång,  då  sekt- 
andans hänförelse  och  den  polemiska  förbittrin- 
gen hunnit  afsvalna,  förmår  fullständigt  och  med 
fullkomlig  oväld  afgöra  frågan  om  dessa  (den  se* 
nast  förflutna  tidens  filosofiska)  forskningars  större 
eller  mindre  vetenskapliga  värde,  samt  om  deras 
mer  eller  mindre  välgörande  inflytelse  på  den  när- 
varande tidens  hela  bildning/*  Likväl  förebrådde 
den  nyare  filosofiens  förfaktare  hos  oss  Leopold, 
såsom  ett  statsbrott  emot  tankens  majestät,  att 
han  tillkännagaf  vissa  tvifvelsmål  om  de  nya  läror- 
nas ofelbarhet,  innan  han  antog  dem  såsom  tros- 
artiklar. Men  dessa  missljud  hafva  förklingat,  Leo- 
polds förtjenst  såsom  tänkare  qvarstår,  och  hans 
ryktbaraste  motståndare  erkände  slutligen  sjelf,  att 
Leopold  äfven  som  filosof  intog  en  'aktningsvärd 
och  egendomlig  höjdpunkt,"  ett  "märkvärdigt  rum** 
emellan  Jacobi  och  de  Skottske,  filosoferna.  *)  Till 
äfventyrs  hade  kunnat  tilläggas  tankefrändskapen 
med  den  ryktbare  Cousin,  som  ej  mindre  i  de  ty-, 
ske  filosofernas  bedöm  mande  än  i  fördomsfrihet  och 
klarhet  sammanstämmer  med  Leopold.  Men  efter- 
sinnar  man  hos  denne  den  sällsynta  föreningen  af 
de  mest  olika  själsegenskaper:  metafysisk  skarpsin- 
nighet och  den  lifligaste  inbillningskraft,  filosofens- 
djupa  begrundning  och  dikt-ingifvelsens  djerfva  upp- 
*)  Siare  och  Skalder,  6  del.  s.  250. 


—    174    — 

fiygt,  analytikerns  köld  och  skaldens  känslovärma; 
så  kunde  man  fråga,  i  h vi  l ken  vitterhet  man  i 
högre  grad  finner  motsvarighet  till  ett  så  mång- 
artadt  och  dock  helgjutet,  harmoniskt  snille: 

"det  skönas  vän,  men  gunstling  hos  det  sanna, 
Med  diktens  rosenkrans  omkring  den  vises  panna." 

Man  har  jemfört  Leopold  med  Voltaibe  och 
Pope.  Utan  tvifvel  äger  hans  diktkonst  den  när- 
maste förvandtskap  med  deras,  och  om  hans  håna 
infallit  under  ett  lika  stormfritt  skifte,  om  han 
skrifvit  på  ett  lika  bekant  språk,  som  deras,  så 
hade  dubbelstjernan  af  deras  namn  möjligtvis,  i 
Europas  ögon,  förbytts  till  en  trillingstjerna.  Täf- 
lande  med  Voltaibe  i  snille  och  behag,  stod  han 
ojemförligt  öfver  honom  i  diktens  sedliga  värde, 
desto  förtjenstfullare  då  man  erinrar  sig  tidens  fi- 
losofiska riktning;  jemförlig  med  Pope  i  tankerike- 
dom, i  skönmålning  af  det  ädla  och  sanna,  röjer 
Leopold  icke  sällan  en  varmare  känsla.  I  egen- 
skaperna af  djup  och  skarpsinnig  tänkare  torde  in- 
gen af  dem  göra  honom  företrädet  stridigt. 

Till  de  skrifter,  som  ägt  inflytande  på  det 
allmänna  tänkesättet,  måste  räknas  Leopolds  av- 
handlingar Om  religionsfrihet,  Om  förnuftets  frihet, 
Om  yttrande  rättens  frihet,  Om  äldre  och  nyare  vid- 
skepelse,  Om  straffmakt  och  strafflagar,  m.  fl.,  alla 


-     175     — 

beredande  väg  för  den  nya  tidens  idéer,  och  in- 
förda i  "Läsning  i  blandade  ämnen,"  hvilken,  i  an- 
seende till  de  deri  herrskande  frisinnade  åsigter, 
kallades  af  tryckfrihetens  dåvarande  högste  väktare 
"Läsning  i  brännbara  ämnen."  Uppsatserna  skref- 
vos  under  Gustaf  IV  Adolfs  regering,  och  man 
måste  beundra  den  utomordentliga  skicklighet  att 
kläda  framställningen  af  vigtiga  sanningar  för  den 
friare  samhällsutvecklingen  i  ett  språk,  som  icke 
lemnade  lagens  vårdare  rum  för  åtal.  Från  Gu- 
stafs älsklingsskald  blef  Leopold  folkets  upplysare. 
"Knappast,"  säger  hans  filosofiske  minnestecknare, 
"torde  man  kunna  uppvisa  någon  annan  populär 
författare  i  vårt  land,  som  på  en  gång,  genom 
mångfalden  af  de  ämnen,  med  hvilka  han  syssel- 
satt sig,  och  genom  sin  snillrika  behandling  af 
dem,  verkade  så  mycket  som  Leopold  på  den  all- 
männa upplysningen  och  bildningen." 

Hans  mästerskap  i  den  skämtande  och  berät- 
tande stilen,  vare  sig  i  bunden  eller  obunden  form, 
har  föga  vayit  ifrågasatt.  Den  spelande  qvickheten, 
de  skalkande  behagen  i  Eglé  och  Annett,  Den  vackra 
bedjerskan  m.  fl. ,  liksom  i  hans  lättare  skaldebref, 
äro  lika  litet  öfverträffade  som  den  fina  ironien, 
den  skarpa  satiren  i  uppsatserna  Om  det  romane- 
ska,  Lärdomshistorien,  Durencran,  brefven  om  Acerbi, 
o.   s.   v.     Han  är   der  liksom  på  sitt  älsklingsfält. 


—    176    — 

"Löjet  är  min  första  synd/*  skrifver  han.  Då  våra 
fäder  erforo  tjusningen  af  detta  löje,  gåfvo  de  det- 
samma namnet  Leopoldiskt,  som  Franzén  så  skönt 
besjunger,  när  han  ber  den  blinde  siaren  återväcka 
det.     Le,  säger  han,  le  detta  löje, 

"med  hvilket  du  hofvet, 
Staden  och  landet  förtjust,  le  Leopoldiskt  ännu!" 

Men  glädjens  solsken  föll  sparsamt  på  Gustafs 
graf,  och  ännu  sparsammare  sedan.  Man  prisar  de 
skalder,  hvilka,  främmande  för  den  yttre  verlden, 
äro  allt  vid  sin  lyra.  Tryckt  till  ett  lågande  med- 
borgarhjerta,  måste  hon  dock  återljuda  dess  slag, 
om  än  lagern  fuktas  af  tårar  och  blandas  med  tör- 
nen. Ett  sådant  hjerta  slog  hos  Leopold.  Tidens 
skick  fordrade  annat  än  lekar  och  löjen ;  han  led 
deraf,  mer  än  af  en  försvagad  helsa,  och  skref  till 
en  vän: 

"Min  rätta  sjukdom  heter 
Fruktlöst  hat  mot  dårligheter, 
Fruktlöst  nit  för  min  nation."  *) 


*)  Skaldebrefvet    till    domprosten   Älf.     Samlade  Skrifter,   3 
del.  s.  481.    Det  åberopade  stället  i  skaldebrefvet  lyder  så: 
"Klenast  bland  mitt  lands  poeter, 
Till  talang  och  digestion, 
Står  jag  närmast  Plutos  thron; 
Men  min  rätta  sjukdom  heter 
Fruktlöst  hat  mot  dårligheter, 
Fruktlöst  nit  för  min  nation. 


—    177    — 

För  att  i  hjertat  af  en  förvirrad  tid  inpregla  heliga 
och  vigtiga  sanningar,  diktade  han  sina  öder  För- 
synen,  Religionen,  Ett  tillkommande,  m.  fl*  Det  ftr 
sångmön  förvandlad  till  dygdens  prestinna;  icke  på 
inbillningens  vingar  sökande  ett  mystiskt  väsende, 
men  talande  till  känslan  och  förståndet;  hon 

'sjunger  dygdens  hopp  och  mensklighetens  tröst 
Vid  tanken  på  den  Gud,  som  skiftar  lifvets  öden."*) 


Plågan,  att  en  kropp  förstöra, 

Verkar  långsamt,  har  jag  sport, 

Men  ett  dödssätt,  som  går  fort, 

Är  att  tänka,  se  och  höra. 

Och  hvem,  en  gång  dervid  van, 

Fortfar  här  på  samma  viset, 

Gör  sig  snart  till  paradiset 

Vägen  gin  från  hufvudstan. 

Hela  den  skriblerska  ätten 

Qvplde  mig  ej  fyllest  än; 

Luther,  f — n  och  kämnersrätten 

Felades  att  bistå  den." 
Man  ser,  att  brefvet  är  från  den  tid,  då  författaren  var 
tilltalad  inför  domstol  för  den  uppsats  i  tidningen  Extra 
Posten,  som  han  visade  vara  utdrag  ur  Luthers  skrifter. 
*)  Han  skref  skaldestycket  Religionen  till  en  ung  slägting, 
hvilken  han  upptagit  såsom  fosterson,  och  hvars  bortgång, 
i  blomman  af  hans  ålder,  framkallade  en  djup  och  långva- 
rig sorg  hos  skalden.  Denna  sång  är  äfven  derför  minnes- 
värd för  Leopolds  vänner,  att  det  var  den,  som  föresväf- 
vade  honom  på  hans  dödsläger.  En  bland  dem,  medicinak 
rådet  af  Pontin,  berättar  derom  följande:  "Den,  som  teck- 
nar dessa  blad,   närvarande  vid  den  oförgätliges  dödsbädd, 

8v.  Akad.  ffandl.  35  Del.  12 


—    178    — 

Djupare,  än  måhända  något  skaldestycke  deapa 
tid,  anslog  dock  den  af  en  sokratisk  lefnadsvishet 
genomandade  Predikaren,  "det  trognaste  aftryok  af 
skaldens  egen  sköna  själ/'  Få  af  bar^s  samtida 
torde  gifvits,  som  ej  gömt  såsom  dyrbara  klenoder 
dessa  tänkespråk,  sammanbundna  af  skaldmöns  hän- 
der till  ett  band  af  diktens  äkta  perlor.  Huru  mäk- 
tig han  var  af  att  anslå  den  djupt  lyriska  känslan, 
vittna  sångerna  Vänskapen,  Till  fru  Weltzin,  m.  fl. 

Senare  konstdomare  hafva  frånkänt  den  reflek- 
terande dikten  ett  högre  poetiskt  värde.  Thorild, 
af  dem  prisad,  ställer  dock  äfven  lärosången  högst. 
Den  är,  enligt  hans  åsigt,  den  ädlaste  och  högsta 
uppgift  för  snillet,  sedan  hjelte-äfventyrens  och  sa- 
gornas tid  upphört.  *)  Man  har  hos  Leopold  klan- 
drat hvad  man  hos  hans  motståndare  lemnat  opå- 
taldt.  Men  hvar  är  gränsen  för  meddelandet  af 
vishetsreglor    och   lärdomar    i  poetisk  drägt?    För 


åhörde,  huru  han  till  sin  förtrogne  andelige  vän  Franzén, 
i  ännu  skönare  och  förherrligade  ordalag,  uttryckte  menin- 
gen af  detta  skaldestycke  och  andan  af  följande  verser 
derutur: 

Jag  ser,  vid  lifvets  gräns,  i  rymden  af  det  höga, 
En  lyckligare  verld  sig  Öppna  för  mitt  Öga, 
Och  stoftets  trötta  gäst  från  smärtans  låga  bygd 
Sig  lyfta,  viss  om  lön,  till  vittnet  af  sin  dygd. 
*)  Jfr  Atterboms  framställning  af  Thorilds   estetik,  i  Siare 
och  Skalder,  5  deL  s.  357. 


—    179    — 

att  icke  tala  om  den  tid,  då  poesien  omfattade  all 
mensklig  vishet,  då  skalderna  voro  folkens  lärare: 
huru  många  vishetsreglor  bjudas  icke  af  Horatius, 
som  Tegnér  kallar  "diktens  öfverhofpredikant"?  Hu- 
ru mycken  vetenskap  ligger  ej  i  Dante's  odödliga 
sång?  År  Goethe's  Faust  éj  i  grunden  ett  filoso- 
fiskt poem?  Var  icke  Schiller  en  filosofiskt  reflek- 
terande skald?  Ån  Wiblanjo,  Haller,  Boileau, 
Voltaire,  Pope,  och  oräkneliga  andra?  —  Man  har 
vidare  tillagt  Leopold  en  blind  fördom  emot  son- 
nett-, canfcon-  och  klangdikten,  liksom  emot  den 
tyska  litteraturen.  Hvad  den  förra  angår,  så  an- 
såg han,  lika  med  många,  vårt  språk  mindre  läm- 
padt  för  dessa  sydländska  former.  Herder  tänkte 
nära  detsamma  om  tyskan,  *)  och  Jean  Paul  för- 
klarade, att  det  skulle  vara  det  gladaste  år  i  hans 
lefnad,  då  han  sluppe  se  eller  höra  en  sonnett.  **) 


*)  "Der  weit  verhallende  Wohlklang  einer  regelmässigen  ita- 
lienischen  öder  spanischen  Stanze,  die  schön  verschlungene 
Harmonie  eines  vollkommenen  Sonnetts,  Madrigals  öder  ei- 
ner vortrefilichen  Canzone,  die  abwechselnde  leicbte  Me- 
lodie  einer  schönen  Canzomtte,  Rodondilla  öder  Seguidilla, 
tönt  so  anmuthig,  der  Tanz  ihrer  Sylben  ist  so  etheriscb, 
dass  ihn  unsere  dezdsche  Sprache,  die  ein  ganz  anderer 
Genius  belebet,  vielleicht  auch  nicht  wckahmen  sollte". 
Sammtliohe  Werke,  Kuast  und  Litteratur,  VII  Th.  S.  292. 

**)  "Wer  jetzt  gar  nichts  zu  sägen  bat,  lasset  in  einem  Sonnett 
tanzen  und  klingen,  so  wie  kluge  Wirtbe,  die  saures  Bier 
zu  verzapfen  haben,  tanzen  und  spielen  lassen.  Der  Nabme 


—    180    — 

Och  Leopolds  fördom  emot  Tyskarne? . . .  Var  det 
likväl  ej  han,  som  skänkte  oss  de  första,  ypper- 
liga  tolkningar   af  Schiller,  Herder,   Burger?*) 


Stanze  passt  vortrefflich,  denn  so  heisst  das  eiserne  Instru- 
ment, womit  man  itcUienische  Blnmen  macht  und  zuschnei- 
det.  Ich  will  das  Jahr  als  mein  frohestes  preisen,  das  12 
Monathe  hat,  wo  ich  kein  Sonnett  höre  und  sehe;  so  er- 
bärmlich  jagen  nns  auf  allén  Gassen  Musenpferde  mit  die- 
sen  Schellengeläute  nach,  von  Reitern  besetzt,  deren  Man- 
telsäume  und  Kappen  gleichfalls  läuten."  Vorschuk  der 
JEstketik,  2  Band,  S.  251,  252. 
*)  Af  Leopolds  brefvexling  med  Eheenheim,  dåvarande  svenskt 
sändebud  i  Köpenhamn,  synes,  att  denne,  enligt  uppdrag, 
under  flera  år  ombesörjde  anskaffande  af  det  märkligaste 
som  då  utgafs  i  den  tyska  och  danska  litteraturen,  hvilken 
senare  (med  undantag  af  några  bland  Holbergs  skrifter  och 
Wessels  Kicerlighed  uden  Strömper)  var  hos  oss  nästan  okänd 
tilldess  den  förordades  af  Kellgren  och  infördes  till  allmän- 
hetens bekantskap  genom  hans  öfversättningar  af  Baggesen, 
Rahbek,  m.  fl.  Ännu  1791  kunde  han  fråga,  hur  många  i  Sve- 
rige som  "hört  omtalas  (ännu  mindre  läst)  hvad  en  Evald, 
Wessel,  Baggesen,  Thaarup,  Pråm,  Rahbek  m.  fl.  skrif- 
vit."  Danskarne  besvarade  detta  vänliga  närmande  genom 
stiftelsen  af  tidskriften  Nordia,  i  hvilken  öfversättningar  och 
bidrag  från  flera  af  Sveriges  berömdaste  skalder  infördes. 
Den  gamla  nationalfördomen  häfdes  till  den  grad,  att  till 
och  med  Kellgrens  Gustaf  Vasa  (det  mest  anti-danska  styc- 
ke på  vår  scen)  öfversattes  af  Guldberg,  med  mycket  loford 
åt  författaren.  Den  litterära  gemenskapen  är  således  äldre 
än  det  band,  som  knöts  af  Tegnér  och  Oehlenschljeger. 
Äfven  här,  liksom  på  skandinavismen  i  allmänhet,  hade 
Franzéns  sångmö  ett  stort,  ej  till  fullo  erkändt,  inflytande. 
Måhända  har  ingen  räckt  en  skönare  vänskapsblomma,  till 
samklang  emellan  folken  och  språken,  än  hans  genom  skal- 


—    181    — 

Det  är  sant:  Leopold  var  och  förblef  en  lärjunge 
af  de  gamle,  icke  som  deras  efterbildare,  men  till- 
destycket  Svea  till  Dana,  1757,  der  man  äfven  finner  ett 
forbud  till   Tegnérs  Nore.     Vi  kunna  ej  afhålla  oss  att  i 
minnet  återkalla  följande  sköna  verser: 

"Omsider,  Dana,  äro  vi  då  vänner, 
I  nattlig  strid  vi  ej  förvillas  mer. 
En  vaknad  vishet  hjelmen  af  oss  spänner 
Och  jag  en  syster  i  min  ovän  ser.  — 

Och  se,  från  Söderns  mörka  döttrar  skilda, 
Hur  tvillingslika  speglar  oss  vår  sjö, 
Med  penseldrag   så  ljusa  och  så  milda, 
Af  himmelsk  azur  och  af  purprad  snö. 

Nu  stridom  blott  om  hvilkens  pyramider 
Stå  tyngre  opp  med  nya  tegars  skörd; 
Hvars  snilles  fackla  öfver  Norden  sprider 
Mer  djupt  sitt  sken,  med  mera  vishet  förö?." 
Denna    sång    var    föregången    (1794)  af  den  icke   mindre 
intagande:  Svenska  sånggudinnan  till  den  Danska,  och  följ- 
des af  en   dikt  öfver  Slaget  på  Köpenhamns  redd  (1801), 
hvilka  skaldeljud  öppnade  många  hjertan  för  oss,  på  andra 
sidan  om  Sundet. 

Den  tyska  vitterheten  var  —  oaktadt  man  sökt  göra 
troligt,  att  den  befunnits  en  terra  incognita  för  oss  intill 
år  1810,  —  tidigare  känd  och  värderad  än  våra  närma- 
ste grannars.  Naturligtvis  skedde  bekantskapen  med  främ- 
mande länders  vittra  alster  långsammare  än  i  våra  dagar, 
med  dessas  snabbt  anmälande  tidningar  och  tidskrifter 
samt  mångfaldiga  fortskaffningsmedel  för  litterära  medde- 
landen. Likväl  voro  redan  på  1780-talet  namnen  Klop- 
stock,  Lessing,  Goethe,  Wieland,  Herder,  Gleim,  Ram- 
lek,    Gellert,   Kleist,  Lichtwer,  Gessner,  Kotzebue, 


—    182    — 

egnande  sig  deras  höga  anda,  deras  lugna  storhet 
och  värdighet,  deras  formfulländning,  deras'  visa 
måtta  i  allt.  Tvenne  ord  ägde  på  hans  tid  en 
allmännare,  mäktigare  betydelse  än  i  våra  dagar: 
humanitet  och  hattar.  Leopold  älskade  det  men&k- 
liga  och  naturliga,  men  förädladt.*)     Enligt  hans 


m.  fl.,  icke  främmande  för  de  vittert  bildade.  Klopstocks 
Messias,  Goethes  Werther,  Gessnees  idyller,  Gellerts 
fabler,  Kotzebues  stycken  förekommo  snart  i  öfversätt- 
ning;  Lessings  Minna  von  Barnhelm  gafs  på  scenen,  och 
af  hans,  liksom  af  flera  andras,  lyriska  dikter  meddel- 
tes  tolkningar  i  tidningarne.  Den  senare  tyska  roman- 
tiska skolan  deremot,  som  behöfde  tid  att  göra  sig  gäl- 
lande äfven  i  sitt  hemland,  blef  här  jemförelsevis  sent 
känd,  förnämligast  genom  den  s.  k.  nya  skolans  uppträ- 
dande, hvarom  mera  på  sitt  ställe.  Emellertid  har  man, 
genom  flitigt  upprepande  af  "store  Klopstocks  orirn  och 
Goethes  konvulsioner",  tillvägabragt  den  temligen  allmänt 
gängse  föreställning,  att  detta  var  omtrent  allt  hvad  våra 
fader  kände  i  afseende  på  tyska  vitterheten.  Trenne  högt 
bildade  tyska  tonsättare,  hvilka  Gustaf  den  tredje  inkallat, 
och  som  blefvo  nära  förbundne  med  våra  snillen  —  nem- 
ligen  Kraus,  Naumann  och  Vogler  —  bidrogo  att  fästa 
uppmärksamhet  på  den  stigande  tyska  bildningen.  Af 
Kraus*  brefvexling  ser  man  hans  förtroliga  förhållande  till 
Kellgren,  och  det  är  icke  osannolikt  att  Kraus;  som 
var  en  stor  beundrare  af  Klopstock  och  som  sjelf  med 
ypperliga  tonskapelser  förherrligat  några  af  dennes  sköna- 
ste öder,  först  infört  "den  nya  skapelsens"  sångare  i  Mes- 
siadens  underverld. 

*)iHan  skrifver  i  ett  bref  till  Rösenstein:  "Jag  tror  attseww- 
häUefa  menniska  är  en  grad  öfver  naturens,  emedan  natu- 
ren skapat  oss  för  samhället." 


—    183    — 

åsigt  var  det  bildningens  uppgift  att  fortsätta  de 
gamle,  om  möjligt  stiga  i  fullkomning,  och  på  kul- 
turens vingar  lyfta  sig  så  högt  som  ett  intellektu- 
ellt väsen  kan  nå.  All  låghet  i  tänkesätt,  all  rå- 
het i  uttryck  och  form  voro  honom  vidriga.  Själs- 
storheten,  friheten,  dygden  och  hjeltemodet  skulle 
klädas  i  skönhetens  slöja,*  kraften  adlas  af  beha- 
gen, skämtets  båge  räckas  af  Gracerna;  fifvet  skulle 
andas  den  ädelhet  och  värdighet,  som  vi  finne  i 
Ciceros  och  Virgilii  skrifter;  sjélfkänslari  bära  den 
rena  panna,  som  Aristides  i  landsflykt;  lidandet 
döljas  under  leende;  som  hös  den  sårade  Filokté- 
tes;  fägring  skulle  genomskimra  sjelfva  straffgudin- 
nornas anleten,  och  döden  framstå  hänförande,  sen- 
sorn hos  Sokjrates,  då  han  med  ett  smålöje  på 
läpparna  tömmer  giftbägaren,  frågande  blott  sina 
gråtande  vänner,  om  det  gåfves  något  ställe  utom 
Athén,  der  man  icke  doge.  Det  är  icke  otänk- 
bart, att  enahanda  åsigt  af  konsten  och  det  sköna) 
kan  en  dag  återvända  såsom  den  högsta.  Vi  häfva1 
hört  en  så  fri  och  djerf  ande  som  Bybon  förklara, 
att  han  och  hela  den  nya  engelska  skolan,  afkom- 
lidg  af  den  tyska,  förirrat  sig,  och  att  man  bordfe 
återvända  till  Pope.  De  gamles  välde  är  icke1 
slut;  deras  vedersakares  öfverdrift  har  hämnat  demv 
Att  en  lägre  konstsmak  för  någon  tid  vinner  ett 
allmännare    bifall,    bevisar    ej   dess  företräde;    den 


—    184    — 

anslår  en  samtagnare  folkodling,  en  talrikare  krets, 
än  en  ädlare  smak.  Leopold  utdömde  ur  det  skö- 
nas område  det  för  mängden  sinnesskakande  af 
gastfasor,  skrockdikter,  moraliska  styggelser;  men 
han  förnekade  ej  ett  stort  snille  hos  mången  bland 
dem  som  skapat  sina  dikter  af  dylika  ämnen.  Han 
klandrade  hos  Tyskarne,  att  de  'alltsedan  Lessings 
tid  arbetat  på  att  sätta  regelhatet  i  system  och 
hvardagslifvet  på  tragediens  thron";  men  tillägger: 
"  Jag  talar  alltid  om  blotta  teorien.  För  geniet  i 
utförandet  hos  en  Goethe,  en  Schiller,  en  Lessing, 
knäböjer  jag  med  beundran."*) 

I  den  "götiska"  dikten  skattade  han  Ling  och 
OehlenschLuEger,  ehuru  han  satte  Frithiof  högt  öf- 
ver  Helge,  och  Tegnér  öfver  dennes  sångare.  "Jag 
är,"  säger  han,  "icke  utan  erfarenhet  af  det  slags 
nöje,  hvarmed  man  läser  de  gamla  kämpasagorna. 
Manligheten,  stoltheten,  hjeltekraften,  ehvar  de  rö- 
jas, fela  ej  att  medföra  denna  verkan,  och  tyckas 
få  likasom  en  yttre,  synbarare  stämpel  genom  det 
litet  hårdare  i  sederna  hos  dessa  gamla  dugtiga 
forngubbar,  och  i  deras  okrusade  sätt  att  handla 
och  yttra  sig."  *)  Om  sjelfva  den  fornnordiska  my- 
ten yttrar  han:  "Ställ  mig  dessa  gamla,  grofhuggna 
diktbilder  på  nödigt  afstånd  från  mig,  det  vill  sä- 

•)  Samlade  Skrifter,  5  del.  s.  187,  202. 
•')  Ders.  s.  161. 


—    185    — 

ga,  så  långt  bort  i  forntidens  skymning,  som  de 
rätteligen  höra;  ställ  mig  dem  i  sitt  sammanhang 
med  hela  den  gröfre  och  vildare  bildningen  af  de- 
ras eget  tidehvarf,  men  gif  dem  ej  rum  och  roller 
i  en  helt  annan  tankeverld,  der  ingenting  står  med 
dem  i  enlighet  och  sammanhang.  Inblanda  dem 
ej  i  ämnen  af  vida  yngre  och  från  dem  skiljaktig 
natur".  *)  De  föråldrade  talesätten  i  Frithiofs  saga, 
ehuru  återlifvade  af  snillets  trollmakt,  fann  han  af 
ringa  betydenhet  jemförelsevis  till  den  der  uppen- 
barade, som  han  uttrycker  sig,  "Shakspeareska  mång- 
falden af  mästerligt  tecknade  figurer  och  sinnesarter, 
den  Homeriska  målningen  af  naturscener  och  hän- 
delselopp, och  den  oförgängliga  paradisiska  blom- 
ning af  sjelfva  det  poetiska  uttrycket,  som  från 
första  till  sista  sidan  fängslar  läsaren."  —  "Sveri- 
ge," fortfar  han,  "kan  med  skäl  högmodas  öfvér 
detta  poem,  som  vändt  hit  till  Norden  främmande 
folkslags   ögon,   liksom   på   en  kometisk  skådesyn." 

*)  Ders.  s.  159,  160.  Asigten  öfverensstämmer  med  Geners, 
då  han  klandrar  dem,  "som  göra  den  nordiska  mytologien 
till  ett  slags  stående  machineri  for  ett  national-epos,  h vari- 
genom den  lösryckes  från  sin  tid,  sitt  lif,  sin  historiska 
grund,  och  blir,  —  hvilket  mest  faller  i  Ögonen  då  den 
lämpas  till  moderna  ämnen,  —  man  bäre  sig  åt  hur  man 
vill,  aldrig  annat  än  en  forklädning."  Han  anser,  att  den 
bör  användas  "endast  i  den  tid,  för  och  i  hvilken  den  verk- 
ligen lefde."  (Betraktelser  i  af  seende  på  de  nordiska  my- 
ternas användande  i  skön  konst.) 


-=    186    — 

Frithiofe-sångaren  kan,  enligt  Leopolds  åsigt,  räkna 
slägt  med  "Homertis,  Virgilius*  Tasso,  Milton,  Po|>6 
och  allt  hvad  man  sedan  årtusenden  beundrat  så- 
som ypperst."*)  Korteligen:  han  gör  rättvisa  åt 
hvarje  art  af  snille,  ehuru  han  äger  en  naturlig 
förkärlek  för  de  af  ålder  valda  mönster*  "Icke  att 
jag  ens  åt  dem  —  säger  han  — -  ville  egna  ett  ute- 
slutande företräde.  Utan  tvifvel  gifvas  i  vitterheten 
ännu  andra  storheter.  Shakspeare,  Tasso,  Milton 
njute  hvarderä  sin  välförtjenta  odödlighet.  **)    Af- 

•)  Samlade  Skrifter,  5  del.  s.  202,  203. 

**)  Man  bar  ofta  upprepat,  att  Leopold  kallat  Shakspeare 
"litteraturens  skogsmenniska."  Uttrycket  är  strängare  än 
meningen.  Han  yttrar  på  samma  ställe:  "Liknelsen  kan 
synas  hård;  den  är  visserligen  icke  i  allt  lämplig"  Hvad 
han  egentligen  velat  anmärka  är,  att  det  "som  hos  Shak- 
speare var  ännu  blott  följden  af  nyfödd  konst,  eller  tidens 
råhet,"  uppställes  af  andra  såsom  mönster.  (5  del.  s.  187.) 
Han  understöddes  i  sin  mening  af  Pope,  hvilken  säger, 
att  "Shakspeare  skrifvit  på  en  gång  bäst  och  sämst  af  alla 
författare."  Herder  erkänner  hos  Shakspeare  både  reg- 
lor  och  smak,  men  tillägger:  "Nur  war  es  Geschmack  sei- 
ner  Zeit,  Regeln  zu  dem  was  er  erreichen  konnte.  Hatte 
er  mit  seinem  Genie  in  den  Zeiten  der  Alten  gelebt,  glaubt 
ihr  dass  er  den  Geschmack  mit  Pussen  wurde  von 
sich  gestossen  haben?  Öder  wiirde  er  dadurch  schlechter 
geworden  sey n  als-  er  jetzt  ist  ?"  Såmmtliche  Werke,  Litte- 
ratur und  Kunst,  VII  Band,  S.  61.  —  Under  fullkomligt 
ogillande  af  benämningen  "skogsmenniska,"  kan  man  an- 
märka, att  andra  stora  författare  användt  den  mot  föga 
ringare  män,  utan  att  uttrycket  blifvit  så  misstydt,  som 
hos  Leopold.  Den  af  Thorild  och  den  nya  skolan  be- 
undrade   Jean  Paul  begagnar  det  för  att  beteckna  sådana 


—    187    — 

Vén  det  alldeles  nya  kan  äga  ett  högt  värde.    Jag 
är  tillreds  att  vörda  mästaren,  när  och  i  hvad  slag 

snillen,  som,  begåfvade  med  en  hög  själ,  uppfatta  det  sub- 
limaste, men  icke  kunna  uttrycka  det  annorlunda  än  i 
brutna  och  förvirrade  ljud,  hvareraot  hvad  han  kallar  "ta- 
leht-menniskan"  återger  tanken  med  lätthet.  Han  benäm- 
ner de  vittra  "skogsmenttiskorna"  ömsom'  Gränz^Genies  och 
"passive  Gentes,  gleichsam  in  poétischer  Prosa  gesehriebene 
Geister,"  och  tillägger:  "Ist  der  Talent-Memch  der  kiinst- 
leriche  Schauspieler  und  froh  nachhandelnde  Affe  des  Ge- 
nies,  so  sind  diese  leidendé  Gränz-Genies  die  stillen,  ern- 
sten,  aufrechten  Wald-  öder  Nacht-Menschen  deaselben, 
denen  das  Verhängniss  die  Sprache  abgeschlagen."  '  Han 
spörjer  derefter:  "Wohin  gehört  Diderot  in  der  Philosophie 
und  Rousseau  in  der  Poésie?  So  augenscheinlich  zii  den 
weiblichen  Grånz~Geiuesy  indess  jener  dichtend,  dieser  déu- 
kend  mehr  zeugte  als  empfing.  —  Lessing,  wohin  gehört 
er  mit  seinem  Denken?  Nach  meiner  furchtsamen  Meinung 
ist  mehr  sein  Merisch  ein  activcs  Genie,  als  sein  Pbilo- 
soph.  Auch  seine  geidtreichsten  Darstellungen  mussten 
sich  in  die  Wolfischen  Wortformen  einsargen  lassen."  Vor- 
schule  der  jfästhetik,  I  Th.  §10,  Passive  Genies.  —  Det  må 
nu  lemnas  derhän,  huruvida  icke  Rousseau,  Didero*  och 
Lessing  funno  uttryck  för  sina  tankar;  men  så  mycket 
vill  synas,  att  uttrycket  litteraturens  "skogsmenniska"  och 
"nattmenniska"  begagnats  älven  i  tyska  litteraturen,  om 
stora:  författare,  utan  att,  oss  veterligen,  gifva  anledning 
till  bannlysning  och  korståg  emot  författaren.  Eget  nog 
var  det  Milton,  som  först  ledde  tanken  på  Shakspeare'8 
"skogsuatur,"  med  dessa  rader: 

"Our  sweetest  Shakspeare,  fancys  child, 
Warbles  his  native  woodnotes  urild"  — 
Redan  under  striden  med  Thorild  erkänner  Leopold  Shak- 
speare's  storhet,  men  anser  att  denna  icke  ligger  i  vissa  egen- 
heter, som  blinda  beundrare  mest  prisa  och  söka  härma,  utan 


_    188    — 

han  framträder.  Endast  göre  man  ej  i  vitterheten, 
likasom  i  bruk  af  klädsel,  blotta  nyheten  till  det 
rättas  högsta  föresyn  och  vräke  ej  med  förakt  un- 
dan de  gamla  mönstren,  från  hvilka  det  alltid  skall 
blifva  lättare  att  himmelsvidt  afvika,  än  att  på  en 
enda  hårsbredd  öfverträffa  dem."*) 

Den  främste  på  sin  tid  i  filosofien  och  vitter- 
heten,  verkade  Leopold  ej  mindre  för  språkets  för- 
ädling och  vård.  Han  egnade  flera  års  mödor  åt 
en  för  modersmålet  vigtig  angelägenhet:  bestäm- 
mandet af  stafningslärans  grunder.  Han  underka- 
stade sig  det  för  en  skald  motsträfviga  arbete,  att 
bringa  reda  och  sammanhang  i  stafsättets  försum- 
made lagar.  Detta  kunde  ej  ske  utan  djupare  forsk- 
ning och  bekantskap  med  modersmålets  utbildning 
under  föregående  århundraden.  Så  uppstod  afhand- 
lingen  "Om  svenska  stafsättet,"  följd  af  den  lika 
utmärkta  uppsatsen  "Om  grunderna  till  svenska 
staf sättet,"  begge  införda  i  Akademiens  handlingar. 
Att  förlika  olika  åsigter  inom  Akademien  och  ve- 
derlägga de  mångfaldiga,  mer  eller  mindre  grun- 
dade inkast,  som  gjordes  af  andra  författare,  kräfde 

i  det  mest  osökt  och  naturligt  snillrika  hos  honom.  "Om 
ni  rätt  granskar  Shakspeare,"  säger  han,  "skall  ni  finna, 
att  han  är  störst  der  han  är  minst  bizarr,  och  mest  beun- 
dransvärd der  han  är  minst  underlig."  Anmärkningar  vid 
skriften  Kritik  öfver  Kritiker,  sid.  84. 
*)  Samlade  Skrifter,  5  bandet. 


—    189    — 

ej  blott  vidsträckt  sakkunskap  och  skarpsinne,  men 
en  uthållighet  och  ett  tålamod,  sällsynta  hos  en 
skald.  Leopold  offrade  omkring  fjorton  år  åt  detta 
språk-arbete.  Jemför  man  den  godtycklighet,  som 
herrskade  under  de  närmaste  årtionde  före  staf- 
ningslärans  utgifvande,  med  den  likstämmighet,  som 
nu  i  allmänhet  äger  rum,  så  inser  man  hvilken  för- 
tjenst  Leopold  äger  om  modersmålets  rättskrifning, 
i  sitt  slag  en  national-angelägenhet.  *) 

Under  detta  senare  lefnadsskifte  strödde  hans 
sångmö  mera  sparsamt  sina  blommor.  De  fram- 
kallades då  merendels  såsom  uttryck  af  enskilda 
förbindelser,  eller  vid  märkligare  tidpunkter  i  det 
allmänna,  bland  hvilka~  kunde  nämnas  praktsån- 
gen "Det  slutande  århundradet"  —  "Den  26  janu- 
ari 1814"  —  och  vid  af  täckningen  af  den  stod  som 
egnades  segraren  vid  Högland.  **)  Virginia  och 
tvenne  ypperliga  tolkningar  från  främmande  mästa- 
re, för  skådebanan,  hvari  Leopold  gaf  mönster  för  det 
lättare  samtalsspråket,  tillhöra  denna  senare  tid.  ***) 

*)  Se  bilagan  5. 

**)  Sång  vid  aftäckningen  af  Karl  XIILs  bildstod. 
***)  Sondén,  utgifvare  af  andra  upplagan  af  Hammarskölds 
Svenska  Vitterheten,  yttrar  derom:  "Leopolds  förtjenster  om 
den  komiska  dialogen  böra  ej  förtigas,  då  de  fleste,  som 
arbetat  i  detta  slags  vitterhet,  antingen  alltför  mycket  lå- 
N  tit  fjettra  sig  af  det  högtidligare  och  allvarsammare  skrift- 
språket, eller  ock  alltför  sjelfsvåldigt  begagnat  sig  af  hvar- 
dagliga  ord  och  talesätt."  (s.  461.) 


—    190*  — 

Om  det  nyssnämnda  sorgespelet  torde  kännares  om- 
döme förbtifva,  att  det  är  värdigt  Racine  s  eller 
Voltaires  penna.  Oxenstjerna  hänfördes  sa  af 
dess  skönheter,  att  han  öfversatte  det  på  fransysk 
vers,  att  föreläsas  den  berömda  författarinnan  fru 
Staél,  under  hennes  vistande  i  Stockholm.  En 
tolkning  af  Virginia,  i  obunden  stil,  är,  liksom  en- 
dylik  af  Oden,  införd  i  Chef^txuvres  des  Théedres 
Etrangers.  *) 

Planen  till  Virginia  uppgjordes,  såsom  nästan 
alla  inhemska  skådespel  denna  tid,  i  samråd  med 
dramatikens  dåvarande  främste  kännare,  konungen, 
under  hvars  ögon  de  första  akterna  utarbetades, 
ehuru  hans  bortgång  och  andra  mellankomma  hin- 
der fördröjde  styckets  fullbordan.  Det  är  bekant, 
att  hos  de  så  kallade  nya  klassikerna  (Fransmän, 
Italienare,  och  deras  efterföljare)  antika  namn  och 
händelser  i  allmänhet  voro  ett  slags  omklädnad 
för  deras  samtids  tänkesätt  och  känslor.  Man  har 
anmärkt,  att  Racine's  Alexander  i  grunden  är  en 
förklädd  Condé,  och  att  man "  ej  ser  hans  Titus 
och  Berenice  utan  att  tänka  på  Ludvig  XIV  och 
hertiginnan  De  La  Valliére,  ehuru,  å  andra  si- 
dan, éj  kan  nekas,  att  han  skildrat  Nero  och  kej- 


*)  I  le  Messager  du  Nord,  1826,  n.  39,  finnas  jemväl  styc- 
ken anförda  ur  Oden.  —  Virginia  är  öfversatt  på  tyska 
af  Muller. 


—    191    — 

sartidens  förderf  med  Tacitansk  anda.  Man  kan 
dock,  äfven  under  den  förra  anmärkningens  med- 
givande, ej  frånkänna  detta  behandlingssätt  en  art 
af  originalitet,  som  synes  varit  till  en  viss  grad 
fängslande,  genom  hvad  man  kunde  kalla  åskåda- 
rens dubbelkänsla,  att  tycka  sig  på  en  gång  i 
Rom  och  i  Versailles,  och  kunna  beundra  förfat- 
tarens förmåga  i  lösningen  af  den  icke  lätta  uppr 
gift  af  en  dylik  allegori.  Det  fordrades  Fransmän- 
nens fina  känsla  och  böjelse  för  en  högre  sällskaps- 
ton, för  q.tt  gifva  företräde  åt  en  dylik  konst-art, 
hvari  främmande  folk  deltogo  i  den  mån  de  till— 
egnade  sig  franska  seder  och  bruk.  Man  kan  ej 
heller  bestrida,  att  dessa  stycken  ofta  förete  sköna 
drag  af  sann  känsla  och  högsinthet,  hvilka,  utan 
att  vara  af  antik  sinnesstämning,  dock  ej  felade 
att  anslå.  I  Virginia  framstår  Leopold  långt  mer 
sjelfständig  än  de  franska  mönstren  i  allmänhet. 
Det  torde  medgifvas,  att  få  bland  de  nyare  klassi- 
kerna inlagt  mer  romersk  karakter,  lokalsanning 
ock  styrka,  än  Leopold  i  nämnda  stycke,  äfvensom 
att  ingen  af  de  främmande  författare,  som  behand- 
lat samma  ämne,  lyckats  bättre  i  plananläggning, 
karaktersskildring,  lidelsernas  uttryck  och  versens 
skönhet.  På  den  senares  fullkomlighet  lades,  en- 
ligt då  gällande  konstlära,  mera  vigt  än  på  rik 
handling;  men  äfven   denna  är  hos  Leopold  både 


—    192    — 

omvexlande  och  väl  genomförd,  det  förra  till  den 
grad,  att  författaren  fruktar  det  hans  stycke  före- 
ter "för  mycket  händelser/*  Sorgspelets  högsta 
uppgift  angafs  hos  de  s.  k.  nya  klassikerna  vara 
målningen  af  "passionernas  slitning  i  samma  bröst." 
Tax  fait  pleurer,  sade  Voltaire,  då  han  trodde 
sig  ha  lyckats  som  bäst.  "Att  gråta  med  Racine", 
som  det  hette,  var  höjden  af  dramatisk  njutning. 
Det  händer  visserligen  stundom  oss,  att  ej  rätt 
kunna  fatta,  hvaraf  våra  fäder  voro  så  djupt  rör* 
da;  men  att  de  voro  det,  är  lika  säkert,  som  det 
synes  en  orimlig  fordran,  att  ingen  finge  erfara 
rörelser  på  annat  sätt  än  vi. 

Den,  som  det  bästa  skapat  för  sin  tid, 

Har  left  för  alla  tider, 
säger  Schiller.  I  öfrigt  är  det  onekligt,  att  i  de 
berömdaste  af  ifrågavarande  stycken  finnas  ställen, 
som  man  kan  kalla  tagna  ur  hjertat,  och  som  i 
alla  tider  måste  anslå  känslan.  Derjemte  var  mä- 
sterskapet i  versens  framförande  ojemförligt  högre 
i  forna  dagar,  ån  i  våra.  Huru  ofta  hör  man  nu 
en  vers  fullkomligt,  ja  ens  riktigt  sagd?  Ännu  min- 
dre ett  helt  sorgspel,  om  icke  af  någon  utländing.  *) 
En  half  vers,  ett  enda  ord  frambrustet  varmt  ur 
hjertat,    framkallade    en  storm  af  bifall,  en  ström 

*)  De  som   hört  professor  Nielsen,  under  hans  vistande  här, 
fingo  begrepp  om  den  rätta  deklamationen. 


—    193    — 

af  tårar.  Både  skalden  och  skådespelaren  lade 
företrädesvis  an  på  dylika  glanspunkter.  Hvem  har 
ej  hört  omtalas  verkan  af  ett  Tu  pleures,  Zcäre? 
eller  Soyons  amis,  Cinna!  eller  den  gamle  Horati- 
erns  Qiiil  mourut!  eller  detta  enda  af  Medea: 
Moi!  —  Så  upprepade  äfven  scenens  vänner  från 
Gustafs  tid,  med  aldrig  slocknande  värma,  sina 
älsklingsstållen  nr  Oden,  Gustaf  Vasa, -Christina, 
t.  ex. 

Så  öppen  som  den  rymd,  der  dagess  stjeraa  skrider, 

Så  öppen  är  min  sjal  — 

eDer 

Jag  är  soldat  och  kan  ej  bödel  vara  — 
Jag  lyda  lärt,  men  lyda  utan  blygd,  o.  s.  v. 

Hvem  aktar  nn  på  ett  litet  utropsord  i  ett  sorg- 
spel? De  äro  längesedan  förlöjligade,  förkastade. 
Man  ansåg  dem  fordom  icke  utan  betydelse.  Huru 
stor  den  var,  kan  dömmas  af  den  vigt,  som  Leo- 
pold lade  på  rätta  uttalet  af  blott  interjektionen 
ha!  —  Han  yttrar  derom:  "Man  synes  i  allmän- 
het ej  ännu  hafva  vant  sig  att  gifva  deråt  annat 
ljud,  än  det  hårda,  kalla  och  nästan  löjliga,  som 
uppkommer  af  dessa  två  bokstäfvers  blotta  meka-* 
niska  sammanläggning.  Man  måste  anmärka  här- 
vid, att  alla  sådana  utrop  kunna  till  deras  rätta 
natur  på  intet  sätt  med  bokstäfver  uttryckas.    Det 

Sv.  Akad.  Eandl  35  Del  13       ^ 


—    194     - 

är  tonen,  känsloljudet  deraf,  som  ensamt  kan  gifva 
dem  deras  behörighet.  Det  är,  med  ett  ord,  ut- 
talet som  gör  dem  sublima  eller  löjliga.  För  en 
uppläsare  utan  själ  äro  de  blott  liflösa  stafvelser, 
tomma  mellanord,  utan  betydelse  af  livarken  tanke 
eller  känsla.  Men  låt  en  man  af  sann  lefvande 
känsla  bruka  dem,  och  man  skall  i  hans  mun  lära 
att  förstå  deras  innehåll  och  deras  nödvändighet. 
Man  -kan  genom  det  olika  sättet  att  uttala  detta 
enda  ha!  göra  det  till  ett  skratt,  till  ett  förun- 
dransord, till  ett  rop  af  förtrytelse,  och  till  ett 
sublimt  uttryck,  vare  sig  af  den  mest  upphöjda 
eller  mest  förtviflade  sinnesstämning/'*)  —  Möjli- 
gen misstaga  vi  oss,  men  känslan  synes  ägt  en 
större  betydelse  och  inflytelse  före  revolutionen,  än 
efter  densamma.  Också  anmärker  Ehrensvård,  att 
känslosättet  "fått  en  stöt/'  Det  tycks  som  hade 
det  långvariga  bloddopet  af  revolutions-saturnali- 
erna  och  af  de  derpå  följande  Napoleonska  krigen 
något  förslöat  eller  härdat  känslostämningen  i  all- 
mänhet. Ännu  ett  må  anmärkas.  Man  gick  for- 
dom att  se  ett  skådespel  såsom  till  en  hög  konst- 
njutning; man  går  nu  vanligen  dit  som  till  ett 
tidsfördrif.  Man  beredde  sig  förr  derpå  som  till 
en  högtid;  man  studerade  stycket  och  dess  histo- 


')  Samlade  Skrifter,  1  del.,  sid.  237. 


—    195    — 

ria,  satte  sig  väl  in  i  handlingen  och  karaktererna, 
och  kunde  de  förnämsta  verser  utantill.  Nu  för- 
drifver  maji  hellre  en  ledig  stund  på  någon  af  de 
inånga  teatrar,  som  har  något  nytt,  och  glömmer 
ofta  nog  dagen  derpå  hvad  man  sett. 

De  som  ännu  kunna  erinra  sig  Virginia  spelt 
af  mamsell  Frank  (senare  fru  Ruckman),  med 
Ahlgren  och  Widerberg  såsom  Appius  och  Vir- 
ginius,  hvilka  konstnärer  inöfvat  rollerna  under  för- 
fattarens ledning;  de,  säga  vi,  som  påminna  sig  de 
ömsom  uppskakande  och  rörande  scenerna  af  romar- 
kraft,  kärlek,  hat  och  död,  lära  vitsorda,  att  jem- 
väl  det  klassiska  skådespelet  kan  äga  sina  skönhe- 
ter, såväl  som  det  romantiska.  Att  det  förras 
småningom  utdött  för  ett  senare  slägte,  tillika 
med  förmågan  att  återgifva  dem  på  skådebanan, 
och  sannolikt  icke  mera  kunna  återlifvas,  bevisar 
ej  att  de  icke  funnits.  *)  Åfven  de  konstdomare, 
som  sjelfve  erkänt  sig  sakna  känsla  för  denna  dikt- 
art och  trott  •  den  hvila  på  en  estetisk  grundför- 
villelse, hafva  kallat  Virginia  ett  mästerstycke,  då 
hon  bedömmes  efter  det  för  en  sådan  skapelse  an- 


*)  De  för  omkring  tretio  år  sedan  gjorda  försök  att  åter- 
väcka  denna  konst-art,  då  Virginia  gafs  både  på  kongl.  tea- 
tern och  i  sällskapet  Polymnia  (med  m:ll  Strömstedt  så- 
som Virginia  och  Collberg  som  Appius),  lyckades  blott 
delvis. 


—    196    — 

tagna  system*  och  ansett  henne  jemförlig  med  Ra- 
cine  8  och  Voltaibe's  snjlleverk.  *)  Hvad  som,  jemte 
deö  fulländning  Leopold  skänkte  sina  stycken,  för- 
tjänar efterföljd,  är  den  blygsamhet,  med  hvilken 
han  sjelf  yttrar  sig  derom»  och  hvilken  bort  mil- 
dra hans  motståndares  bitterhet.  Efter  redogörelse 
för  skådespelets  plan,  yttrar  han :  "Sådan  borde  den, 
efter  mitt  omdöme,  vara,  för  att  kunna  på  teatern 
med  fördel  föreställas.  Men  att  i  ett  oafbrutet  na- 
turligt sammanhang,  med  ett  alltid  växande  inter- 
esse  och  en  verklig  tragisk  värdighet  af  styl  ut- 
föra denna  plan,  det  har  varit,  jag  erkänner  det, 
vida  öfver  medelmåttan  af  min  uppfinningsgåfva, 
af  min  förmåga  att  måla  passionerna,  och  af  min 
skicklighet  att  böja  språket,  hvilket  fortfar  att  un- 
der min  hand  röja  ett  motstånd,  som  jag,  med  allt 
bemödande,  icke  kunnat  öfvervinna*" 

Leopolds  inflytande  på  vitterheten  inskränkte 
sig  ej  till  hans  skrifter  allena.  Ingen  svensk  för- 
fattare torde  verkat  mer  på  andra,  genom  upplys- 
ningar, råd*  vägledning,  deltagande,  uppmuntran. 
Han  ägde  ej  blott  snille,  han  ägde  hjerta  för  kon» 
sten.  Det  gafs  föga  någon  utmärkt  författare  på 
hans  tid,  som  ej  i  detta  fall  ägde  till  honom  stora 
förbindelser.     Förstarne  i  snillets  verld  antvardade 


*)  Jfr  Heimdall,  den  14  november  1829. 


—    197    — 

ej  åt  offentligheten  de  verk  vi  nu  beundre,  utan 
att  hafva  underställt  dem  skaldekonungens  bifall 
Till  honom  kom  fader  Gyllenborg  med  sin  sång- 
mös sista  skänker.  Oxenstjekna  frambar  sina  "Skör- 
dar," hvilka  han  säger  sig  icke  haffa  diktat*  i  fall 
han  dertill  icke  uppmuntrats  af  Leopold,  af  tvärs 
band  han  begär  ett  företal  och  en  "rekommenda- 
tion på  verldens  bana/'*)    Adlerbeth  understälde 


*)  Den  7  nov.  1794  skrifver  Oxenstjerna:  "Mitt  långa  poem 
är  nu  omsider  färdigt,  men  oläst.  Sedan  jag  ej  mer  får 
läsa  det  for  herr  kongl.  sekreteraren,  vid  våra  forna  mid- 
dagar, skrifver  jag  nu  rent  för  mitt  eget  nöje  det  enda 
exemplar,  som  skall  dö  med  mig,  eller  ärfvas  till  papiljot- 
ter  af  mina  anhöriga."  —  Ben  4  febr.  1795:  "Ett  arbete 
kan  ej  gå  in  i  verlden  utan  ett  företal.  Det  blir  ju  som 
en  menniska,  hvilken  ej  döptes  med  något  namn.  Säg  mig 
ett  råd  i  denna  min  anktorliga  vånda.  Herr  kongl.  sekre- 
teraren är  skulden,  att  detta  verk  existerar.  Sörj  nu  äf- 
ven  för  dess  rekommendation  på  verldens  bana,  och  gif 
,  mig  ett  utkast  till  några  betraktelser,  att  sätta  i  frontespi- 
cen,  ty  eljest  blir  det  för  torrt."  —  Senare,  i  febr.  1795, 
skrifver  han:  "Jag  prosternerar  mig  för  utkastet  till  före- 
talet, och  sänder  min  utarbetning  deraf."  —  Den  27  juli 
1796  tackar  han  för  Leopolds  anmälan  af  Skördarne  i 
Stockholms-Posten,  h  vilken  han  dock  finner  nog  beröm- 
mande. Af  ett  bref  den  13  juli  1806  synes,  att  Oxen- 
stjerna velat  tillegna  Leopold  andra  delen  af  sina  skrif- 
ter. Man  vet  ej7  af  hvad  anledning  detta  icke  ägt  rum. 
Kunde  det  varit  blygsamhet  af  Leopold  att  icke  emot- 
taga  en  så  afundsväckande  hyllning?  De  begge  skalder- 
nas vänskap  undergick  ingen  förändring.  I  den  skildring 
af  en   vis  och  skald,  som  slutar  åttonde  sången,  säger  sig 


—    198    - 

honom  sina  dramatiska  skrifter,  sina  öfversättnin- 
gar  åf  de  romerska  skalderna,  och  tackade  honom 
för  en  lysande  anmälan  af  sina  arbeten;*)  Bell- 

Oxenstjerna  ha  tänkt  på  Leopold.  Med  denne  rådgjorde 
han  jemväl  om  utgifvandet  af  Gustaf  IILs  skrifter.  Sam* 
lingen  af  Oxenstjernas  bref  till  Leopold  utgör  54. 

Till    en    af   sina    vänner,    som    meddelte   honom   ett 
poem  af  Oxenstjerna,  hvari  han  berömdes,  skref  Leopold  : 
Det  är  ett  gammalt  kändt  maner 
Hos  denne  skald  af  första  rangen, 
Åt  andra  han  berömmet  ger, 
För  sig  behåller  han  talangen. 
Tro  mig,  hur  mild  han  synas  må 
Och  hur.  han  må  oss  andra  prisa,  ' 
Den  grymme,  som  har  skrifvit  Disa, 
Har  alltid  mördat  oss  ändå. 
*)  I   bref   den    I   april   1800  meddelar  Adlerbeth,  att  han 
omarbetat    sin    Kelonid   efter  Leopolds  råd,  och  insänder 
(den  25  s.  m.)  ny  plan  till  femte  akten.  —  Den  13  juni 
1801    skrifver  han:    "Man  kan  ej  vara  mera  smickrad,  än 
jag,    af  min  Brors  beröm,  men  icke  heller  mer  än  jag  an- 
gelägen om  Brors  kritiker.    För  Guds  skull,  unna  mig  dem 
så    länge   jag  fuskar  med  versmakeriet     Jag  har  företagit 
en    ny    revision   af   mina  skrifter.  —  Bror  är  mitt  orakel. 
Drag  nu  intet  handen  ifrån  mig  då  jag  meddelar  mina  för- 
slag." —  Den  11  juli  1801:  "Tack  som  en  hedersvän  för 
hyar  rad,   hvar  kritik,  men  framfor  allt  för  hvarje  rättelse. 
Jag  antager  och  tillegnar  mig  dem  med  all  impudence."  — 
På  samma  gång  sänder  han  öfversättningen  af  Eneiden.  — 
Den    9   juli  1801   tackar  han  för  den  berömmande  anmä- 
lan  i    Stockholms-Posten,    och    sänder  de,  efter  Leopolds 
tillstyrkan,  omarbetade  ställena  ur  Yirgilius.  —  Af  en  oda- 
terad   skrifvelse  ser  man,   att  Leopold  äfven  meddelt  an- 
märkningar vid  Adlerbeths  tolkning  af  Horatii  öder.  Med 


—    199    — 

man    begärte    ett    förord  till  sin  tolkning  af  Gel- 
lert;*)   Öomann    sände    till    Leopolds   granskning 

sina   samlade    skrifter  sände  Adlerbeth  följande  vers  till 
Leopold: 

Yoltaires  ädle,  nordiske  täflare, 

Van  vid  hans,  van  vid  din  lyra! 

Lägre,  mindre  klingande  slag  må  ej 
Såra  ditt  öra! 

Näktergalen,  lundarnas  sångare, 
Foglars  förste  i  läckra  qväden, 
Hör  ju  tåligt  trasten  ock  böja  dess 
Svagare  stämma? 
Leopold  raeddelte  äfven  en  utförlig  anmälan  af  Silverstol- 
pes skaldestycken.   {Stockholms-Posten  1802,  n.  45,  48,  59.) 
*)  Bellmans  bref  derom  till  Leopold  lyder: 

Stockholm  den  15  Juli  1793. 
Min  beskedelige  Broder 
under  husar  escort  afhemtade  jag  för  några  dagar  sedan 
Gellerts  portrait,  pousseradt  i  vax,  sittande  inom  glas  i 
sin  catheder.  Herr  Hof-Gancellern  von  Engeström  har  till- 
låtit dess  gravure,  såsom  Ägare  till  Portraittet,  oförlikneli- 
ge» vackert. 

Skulle  min  Bror  täckas,  i  form  af  företal  och  med  sitt 
namn,  pryda  värket  med  sin  penna,  och  på  några  sidor 
teckna  Gellert,  enligt  medföljande  beskrifning,  utdragen 
af  Gezelii  Biographiska  Lexicon,  vore  jag  oändeligen  för- 
bunden. Nu  är  så  vida,  at  Gellert  måste  krypa  under 
präasen,    och   jag    lefver,    tills  jag  lucktar  i  lik-processen, 

Min  Broders 

egen  vän  och  trogne  tjänare 
C.  M.  Bellman. 
Huru   högt  Leopold    skattade    dennes  snille,  kan  man  re- 
dan   dömma    af  det  ofvananförda  uttrycket,  i  en  skrifvelse 
till    Ro8ENstein,    der  Leopold  omnämner  att  en  af  hans 


—    200    — 

sina  psalmer  och  sia  öfversättning  af  Johannes*  up- 
penbarelse; Giörwell  önskade  historiska  upplys- 
ningar och  råd  i  lärdomshistorien;  Boéthius  lem- 
nade  manuskripterna  till  sina  filosofiska  arbeten 
att  bedömas  af  Leopold;  Lindblom  anhöll  om 
granskning  och  anmälan  af  sina  andeliga  skrifter; 
Ling  läste  för  Virginias  skald  Agne  och  Asarne;*) 

dikter  "frambrutit  helgjuten,"  som  Kellgren  yttrar  om 
Bellmans  sånger,  men  tillägger:  "jag  jemforer  mig  derför 
icke  med  Bellman."  Att  Leopold,  såsom  Svenska  Akade- 
miens direktör  när  priset  tilldömdes  Bellman,  muntligen 
tillagt  något  särdeles  vackert  om  hans  snille,  i  samman- 
hang med  det  offentliga  tillkännagivandet,  ser  man  af  en 
biljett  från  Rosenstein,  som  vid  handlingarnes  tryckning 
ber  att  få'  dessa  vackra  ord  till  införande.  Beklagligen 
saknas  de;  måhända  hade  så  lång  tid  förflutit  emellan  hög- 
tiden och  talets  tryckning,  att  ordföranden  ej  fullkomligt 
erinrat  sig  uttrycken.  I  sin  afton  krets  plägade  Leopold 
äfven  under  sin  sista  tid  stundom  uppläsa  några  af  honom 
öfver  Bellman  författade  verser,  af  den  högsta  skönhet. 
De  omnämnas  jemväl  i  tidningen  Heimdall,  hvars  utgif- 
vare  i  sin  nekrolog  öfver  Leopold  yttrar:  "För  den,  som 
skrifver   detta,    har    Leopold    sjelf   uppläst    några    strofer, 

.  skrifna  till  Bellman,  under  dennes  sjukdom,  och  genom - 
ändade  af  den  högsta  beundran  för  hans  snille  och  hjerta." 
(HernidaU  för  år  1829,  sid.  194.)  Tyvärr  saknas  denna 
diktblomma  i  Leopolds  skrifter.  Det  är  bekant,  att  Bell- 
man tilleguat  Leopold  en  af  sina  yppersta  sånger:  Hvila 
vid  denna  källa. 

*)  Ling  och  Leopold,  så  olika  skaldenaturer,  buro  alltid  en 
ömsesidig  aktning  och  stodo  i  ett  oafbrutet  vänskapsför- 
hållande. I  drottqvädet  Qylfe  nedlägger  Asabarden  sin 
hyllning    för    Odens    skald,  till  hvilken  han  jemväl  sände 


—    201    — 

Jårtas  "Odalman '  nedlade  för  honom  sin  hyll- 
ning*), och  Frithiof  gjorde  sitt  första  besök  hos 
den  gamle  sångarkungen,  innan  han  gick  ut  att 
förvåna  och  tjusa  verlden.  Bland  Leopolds  forna 
motståndare  lemnade  Reonér  till  hans  granskning 
sina  "försök  till  metriska  öfversättningar  från  forn- 
tidens skalder,"  hvilket  förtroende  Leopold  lönte 
med  en  berömmande  anmälan  af  företaget,  i  de 
allmänna  bladen.  Leopold,  ännu  af  mången  be- 
traktad såsom  den  metriska  versens  afgjorde  mot- 
ståndare, och  särskilt  fiende  till  Regnér,  visade 
sig  en  vän  af  begge.  **) 

Det  uppväxande  skaldeslägtet  ägde  ingen  verk- 
sammare och  yälvilligare  skyddsvän,  än  Leopold. 
När  Kellgrens  förtidiga  bortgång  lemnade  den 
blygsammaste  bland  snillen  —  Franzén  —  i  fort- 
farande tvekan  om  sin  kallelse,  var  det  Leopold 
som  med  hela  värman  af  en  faderlig  vänskap  upp- 
muntrade och  förde  I  dagen  hans  rodnande  sång- 
mö, frågande  henne,  som  sjungit  "Menniskans  an- 
lete": 

Säg  mig,  kan  man  bära  det, 

Och  ej  älska  dina  sånger? 


sin  Eylif  den  Götiske  (skrifven  på  alexandriner),  åtföljd  af 
en  vacker  tillegnans-vers. 
*)  Se  bilagan  6. 
. ")  Se  bilagan  7. 


—    202    — 

När  fråga  var  om  Svenska  Akademiens  första  be- 
löning åt  den  då  föga  mer  än  tjuguårige  skalden, 
skref  Leopold  till  Rosensten  :  "Franzén  har  visst 
ingen  lifligare  älskare  än  mig.  Han  är,  efter  mitt 
omdöme,  mer  oyanlig  än  man  kanske  ännu  sagt. 
Tro,  att  med  all  afund,  naturlig  hos  poeter  och  i 
synnerhet  hos  släta  poeter,  som  jag,  är  jag  dock 
ljuft  rörd  när  jag  gör,  eller  man  för  mig  gör  en 
sådan  upptäckt.  Jag  har  nyss  läst  hans  stycken. 
Akademien  hedras  af  att,  om  jag  så  får  tala,  upp- 
söka honom/'  Det  var  Leopolds  stämma,  som 
främst  afgjorde  akademiens  högsta  belöning  för  ett 
skaldestycke  i  en  dä  så  ovanlig  art  som  "Sången 
öfver  Creutz",  och  som  bragte  författaren  den  skö- 
naste helsning  någon  prisbelönt  på  detta  rum  fått 
emottaga.  *)  Huru  okonstladt  rörande  är  icke  Fran- 
zéns tacksamhet  emot  den,  som  han  först  af  alla 
kallat  "kungen  i  vår  vitterhet"?  Efter  att  hafva 
berättat,  huru  han  med  ett  slags  bäfvan  gick  för- 
sta gången  till  "Sveriges  Pope",  tillägger  han:  "Jag 
behöfver  ej  säga,  med  hvilka  känslor  jag  skildes 
från  honom.  Leopold  är  min  beskyddare,  är  min 
vän,  sade  jag  för  mig  sjelf,  och  sprang  utför  trap- 
porna med  ett  barns  glädje.  Att  kunna  säga 
detta,  är  i  sanning  den  största  belöning  jag  som 
författare  kan  önska  mig."  —  Om  de  hänvisningar 
*)  Se  bilagan  8. 


—    203    — 

han  fått,  yttrar  han  i  "Att  följa  dessa  vinkar,  blott 
dermed  skall  min  tacksamhet  svara  emot  herr  kongl. 
sekreterarens  godhet,  och  att  ha  vunnit  dem,  blott 
denna  ära  vågar  jag  tillegna  mig  som  en  belöning 
för  mina  försök.  Jag  kan  ej  neka,  att  jag  som  en 
tröst  vid  mötande  vidrigheter  på  den  bana  jag  med 
vacklande  gång  beträder,  lagt  i  förvar  den  tanken, 
att  jag  vid  mina  första  steg  blifvit  uppmuntrad  af 
Kellgren,  och  vid  de  senare  af  Leopold."  —  Om 
den  gamles  dom  öfver  nybörjarens  alster  säger 
Fbanzén: 
Fann  da  ock  börden  ej  laglig,  likväl,  då  barnet  var  vackert, 

Tog  da  det  huld  på  ditt  knä,  kysste  det,  förde  det  fram. 
Ville  da  aga  det,  ny  blef  dess  fägring  igenom  din  aga; 

Ägan  sjelf  var  blott  smek,  bannorna  voro  beröm.  *) 

*)  Leopolds  sätt  att  meddela  omdöme  öfver  en  skrift  var 
det  mest  egna,  det  mest  behagliga.  Äfven  då  han  ej  ytt- 
rade något,  läste  man  i  de  rörliga  anletsdragen  bifall  eller 
ogillande.  Oaktadt  sin  liflighet,  ägde  han  ett  sällsynt  tå- 
lamod att  med  spänd  uppmärksamhet  afhöra  flera  timmars 
läsning.  Han  hade  följande  sätt  att  låta  förstå  det  nöje 
eller  det  misshag  vissa  ställen  skänkte  honom,  utan  att 
uttrycka  det  med  ord.  I  förra  fallet  plägade  han  bedja 
författaren  omläsa  några  verser,  hvarefter  han  sjelf  uppre- 
pade dem,  med  särskild  tonvigt  och  känsla,  liksom  för  att 
njuta  af  dem.  Om  han  vid  läsningen  af  en  vers  tog  af 
sig  kalotten  och  böjde  hufvudet,  kunde  det  svara  emot  ett 
bravimmo.  När  han  var  mindre  nöjd,  hördes  ett  hm!  Så 
kunde  han  afhöra  ett  fem  akters  sorgspel,  utan  att  fålla 
något  omdöme,  och  författaren  hade  ändock  ej  svårt  att 
gissa,   huruvida  han  varit  belåten    eller  icke.     När  det  var 


—    204    — 

Några  tjugu  år  senare  skrifver  han:  "Jag  hoppas, 
att  Bror,  ehuru  blind,  kan  läsa  i  mitt  hjerta  och 
se,  af  hvilken  innerlig  vördnad,  tacksamhet  och 
karlek  det  är  uppfyldt  emot  en  man,  som,  ehuru 
ända  ifrån  min  barndom  i  mina  ögon  upphöjd 
ibland  de  namn,  jag  i  skolan  lärde  beundra,  dock 
senare  beständigt  och  ännu  i  de  sista  åren  stigit 
allt  högre  på  mitt  hjertas  himmel,  —  blifvit  alh 
större  icke  blott  såsom  min  beundrans,  utan  som 
min  känslas  föremål."*) 

Sedan  Leopold,  genom  Franzén,  erhållit  tid- 
ning om  den  då  i  Åbo  uppträdande  ChoRjEI  för- 
sta försök,  begärte  han  genast  få  del  deraf,  och  er- 
bjöd   den    unge   skalden    sin    vänskap.     Man    bör 

slut,  brukade  han  säga:  "Jag  har  spart  mitt  omdöme,  för 
att  ej  afbryta  läsningen,  men  se  här  i  korthet  min  tanke." 
Lofordeii  voro  då  vanligen  yppiga  och  tadlet  mildt,  men 
begge  motiverade,  och *  en  författare  med  någon  blygsam- 
het, som  misstror  de  förra,  såsom  oförtjenta,  och  lyas  till 
det  senare,  for  att  söka  afhjelpa  sitt  styckes  brister,  hade 
en  säkrare  vägledning  af  Leopolds  yttrande,  än  af  må- 
hända någon  annan  granskares  inom  fäderneslandet.  Den 
som  hört  Leopolds  anmärkningar,  när,  i  hans  aftonkrets, 
något  nytt  skaldestycke  lästes  af  Franzén,  Tegnér,  Wal- 
lin,  Ling,  Stagnblius,  Nicander,  Vitalis,  eller  den  så 
kallade  nya  skolan,  —  ty  han  lät  vanligen  sig  föreläsas 
allt  af  någon  betydenhet,  —  den  som  deröfver,  säga  vi, 
hört  den  gamles  betraktelser,  kunde  ej  gerna  neka,  att  den 
af  en  del  författare  begabbade  "goda  smaken"  dock  ej  var 
ett  tomt  ord. 
•)  Se  bilagan  9. 


—    205    — 


läsa  Cuörmi  bref  derom,  för  att  fatta  hvad  intryck 
ett  sådant  ord  af  Leopold  gjorde  på  ett  ungt 
sångarsmne.  *)  —  Vid  Wallins  första  steg  på  den 


*)  Choräus  skrifver  till  Leopold  (från  Åbo  den  24  juli 
1799)  med  öfverlemnande  af  sina  försök:  "För  ungefar 
fjorton  dagar  sedan  både  jag  den  hedern  att  emottaga  ett 
bref  ifrån  professor  Franzén,  hvaruti  jag  med  förvåning  lä- 
ste följande:  'Herr  magistern  är  god  och  skickar  sitt  poem 
Babels  torn  till  Leopold.  Han  utbeder  sig  det,  och  herr 
magisterns  vänskap*.  Så  lyder,  ord  efter  ord,  hans  utlå- 
telse.  Jag  skall  icke  säga,  huru  många  gånger  jag  om- 
läste  den,  och  huru  för  h varje  gång  min  bestörtning  öka- 
des. Herr  kongl.  sekreteraren  tilläte  mig  endast  att  öp- 
penhjertigt  tillstå,  att  jag  ännu  med  räddhåga  och  oro  lä- 
ser denna  utlåtelse.  Att  Leopold  skulle  äska  ett  poem  af 
mig,  och  det  genom  Franzén,  detta  måste  jag  frukta  så- 
som de  yttersta  tidens  tecken  för  den  lilla  verld  min  in- 
billning skapat.  Det  är  sant,  visst  uppsteg  någon  gång 
hos  mig  en  önskan  (och  hvad  önskar  icke  en  yngling!) 
att  den  dag  skulle  komma,  då  jag  kunde  betyga  Hr  K.  S. 
min  innerliga  vördnad;  då  jag  skulle  få  säga,  att  också 
jag,  i  min  ålders  glada  sommar,  burit  några  enkla  blom- 
mor på  de  nios  altare;  men  jag  trodde  ej  att  denna  dag 
så  snart  skulle  inbryta,  jag  trodde  den  först  då  skulle  nal- 
kas, när  jag  med  mindre  saknad,  än  nu,  kunde  lemna  en 
flygtig  ungdoms  glada  tidsfördrif.  Alltför  bittida  står  jag 
vid  målet  för  mina  önskningar,  alltför  bittida  skall  det 
försvinna  för  mitt  hopp,  likt  den  lilla  vackra  fogeln,  som 
en  yr  gosse  ville  taga  fast:  han  sprang  för  häftigt,  och 
den  lilla  flög  undan  utan  att  återkomma."  —  Den  30  sept. 
s.  å.  tackar  Ohor^us  för  Leopolds  omdöme,  och  säger: 
"Den  uppmuntran  Hr  K.  S.  behagat  skänka  mig,  har  in- 
nerligen  rört  mitt  hjerta.  Jag  säger  detta  med  frimodig- 
het,  hvartill  Hr  K.  S:s  ädelmod  gifvit  mig  anledning,  och 


—    206    — 

vittra  banan  skyndade  Leopold  att  icke  blott  med 
utmärkt  bifall  kröna  hans  sång,  men  egnade  äfven 
ett  varmt  deltagande  åt  hans  framgång  på  tjensté- 
banan.  *)  Enahanda  uppmuntran  skänkte  han  de 
samtida  skalderna  Valerius,  Kullberg,  m.  fl. 


9  som  det  helt  säkert  skall  förlåta.  Den  kritik,  Hr  K.  S. 
bifogat  sitt  beröm,  har  väckt  en  icke  mindre  tacksamhet 
hos  mig;  den  är  mig  nyttig,  och  de  skonande  uttryck  Hr 
K.  S.  behagat  nyttja,  skola  ej  hindra  mig  att  inse  dess 
vidsträckthet  och  dess  följder.  Professor  Porthan,  som 
också  haft  den  godheten  att  genomläsa  Babels  torn,*  har 
gjort  ungefär  samma  anmärkningar."  —  Ännu  senare  (i 
bref  år  1802)  förklarar  Chorjjus,  att  det  varit  Leopolds 
uppmuntran  som  uppehållit  honom  under  motgången  på 
den  vittra  banan,  och  utber  sig  Leopolds  förord  till  ad- 
junkturen vid  Carlberg,  h vilken  syssla  Chorjsus  jemviil 
erhöll. 

*)  Såsom  bevis  på  den  uppmärksamhet,  hvarmed  Leopold 
följde  unga  lofvande  snillen,  må  anföras,  att  han,  efter  be- 
kantskapen med  Wallins  första  täflingsskrift,  tillskref  en 
prestman  (Humble)  i  församlingen,  der  Wallin  vistats, 
med  anhållan  om  närmare  upplysningar.  Humble  insän- 
der det  enda  vitterhetsstycke  af  Wallin  han  ägde,  nemli- 
gen  dennes  versifierade  tillegnan  af  sin  gradual-disputation 
(till  föräldrarne),  och  tillägger:  "Wallin  är  en  yngling  om 
23  år,  med  kort  växt,  svart  hår  och  blixtrande  ögon. 
Han  hade  i  somras  kondition  hos  prosten  Isanderi  Oden- 
sala, och  jag  förmodar  att  han  ännu  är  qvar  der.  Han 
har  skrifvit  åtskilliga  smärre  poemer,  h  vi  i  ka,  till  en  del, 
ej  skola  vara  utan  värde.  Jag  har  fogat  anstalt  att  fä 
dem."  —  När  Leopold  hört,  att  Wallin  blifvit  utnämnd 
till  hofpredikant  hos  arfprinsen  Oscar,  och  att  "den  unge, 
älskvärde  prinsen  sjelf  textat  fullmakten,"  fann  han  det  se- 


—    207    — 

Leopold  ägde  icke  blott  ett  stort  snille,  men 
en  stor  karakter.  Man  kan  tjusa  med  det  förra, 
men  utan  den  senare  utöfvar  man  ej  ett  så  mak* 
tigt  inflytande  på  sin  tid  och  dess  ypperste  män. 
Godhet  och  kraft  vägde  hos  honom  lika.  Utmär- 
kande drag  i  hans  karakter  voro:  tacksamhet  emot 
välgörare,  trofasthet  emot  vänner,  högsinthet  emot 
medtäflare,  deltagande  för  olyckliga,  och  försonlig- 
het emot  fiender.  Med  den  konung,  han  beun- 
drade, delade  han  högsinthetens  känsla  mot  vittre 
medtäflare.  Liksom  Gustaf  var  förtjust  vid  upp-, 
täckten    af  Lehnbero,  hvilken  syntes  beröfva  ho- 


nare  utmärkt  vackert,  men  ansåg  dock,  att  befordran  till 
hofpredikant  hos  en  arffurste  var  för  doktor  Wallin  föga 
upphöjelse,  när  "kaplan  i  Bromma  var  hofpredikant  hos 
konungen."  Leopold  skref  derför  till  föredraganden,  Ro- 
senstein:  "Kunde  man  ej,  såsom  ny  öfning  i  textkonsten, 
föreslå  fullmaktens  omtextning  af  samma  höga,  älskvärda 
hand,  med  ett  litet  väl  ritadt  Ö/ver  framför  ordet  hofpre- 
dikant?" Wallin,  i  sina  bref  till  Leopold  (det  första  af 
den  2  januari  1804  och  det  sista  den  5  juni  1820),  talar 
om  sina  "odödliga  förbindelser"  till  den  gamle  sångarkun- 
gen, hvilken  han  underställt  många  af  sina  poemer  (bilagda 
i  handskrift),  icke  blott  verldsliga,  utan  äfven  andeliga.  I 
Wallins  samlade  arbeten  läses  en  skön  tillegnan,  som  åtföljt 
hans  skrifter  till  Leopold.  —  Ur  brefvexlingen  mellan  Leo- 
pold och  Wallin  må  meddelas  ett  bref  af  den  förre,  hvari 
han  tackar  för  Wallins  medverkan  till  beredande  af  pen- 
sion utaf  Svenska  Akademien  för  en  gammal  tjenarinua,  som 
vårdat  den  blinde  siarens  ålderdom.     Se  bilagan  10. 


—    208    — 

nom  vältalighetens  lager,  så  hyllade  Leopold  var- 
mast dem,  som  kände  anses  i  någon  väg  fördunkla 
honom:  Kellgren,  Tegnér,  fm  Lenngren,  Fran- 
zén, Geijee  och  Grubbe.  Hans  Kellgrens-dyrkan 
—  man  kan  knappt  kalla  den  annorlunda  — 
är  bekant*  Hvad  han  tänkte  om  fru  Lenn- 
gren, har  han  ofta  uttryckt,  senast  i  de  ord, 
hvarmed  han  emottog  första  upplagan  af  hennes 
samlade  skrifter:  "Hvarken  den  andra  eller  den 
tjugonde  upplagan  skall  blifva  den  sista  af  des- 
sa förträffliga  skaldestycken,  hvarmed  i  hela  Eu- 
ropas litteratur  ingenting  finnes  eller  kanske  nå- 
gonsin skall  finnas  jemförligt.  —  När  Ludvig 
XIV  frågade  Boileau,  hvem  han  ansåg  för  den 
förste  bland  då  lefvande  snillen  i  Frankrike,  sva- 
rade denne,  utan  ett  ögonblicks  besinnande,  Mo- 
liere.  Om  någon  gjorde  mig  samma  fråga, 
skulle  jag  svara:  Kellgren,  fru  Lenngren  och 
Tegnér  äro  Sveriges  största  skalder,  men  hvem 
af  dem  må  hållas  för  störst,  det  må  Apollo 
sjelf  afgöra;  jag  vågar  det  icke.  Hvad  jag  vet, 
är  blott,  att  alla  våra  öfriga  stora  skalder  finna 
hos  andra  nationer  åtminstone  sina  likar,  om  ej  si- 
na mästare,  då  fru  Lenngren  ensam  säkerligen  ej 
funnit  eller  kanske  skall  finna  någondera."*) 

*)  Huru   fru  Lenngren  ansåg  Leopold,  kan  dömmas  af  ett 
par  bref,  som  meddelas  i  bilagan  11. 


—    209    — 

Vi  hafva  hört  hvad  han  kände  för  Tegnér, 
om  hvars  dikter  han  plägade  yttra,  att  "efter  an- 
dra läsningen  står  sången  uppskrifven  i  mitt  huf- 
vud,"  eller  —  sedan  han  uppläst  något  deraf  — 
Me  verserna  ligga  mig  beständigt  i  örat  eller  på 
tungan,  liksom  en  intagande  melodi,  den  man  ej 
upphör  att  gnola  på."  Man  kunde  skrifva  en  bok 
om  hans  yttranden  öfver  Tegnér.  Tillfallet  med- 
ger blott  att  anföra  följande  ord  ur  hans  bref, 
med  tacksägelse  för  tillegnan  af  Axel:  "Begåfhin- 
gen  är  förstlig  och  värdig  gifvarens  höga  rang  i 
snillets  verld.  Kalla  ej  detta  en  krans  sådan 
som  tillfallet  medgaf.  Det  är  en  bindel  af  dia- 
manter, som  blott  har  det  felet  att  icke  tillhöra 
den  panna,  på  hvilken  den  blifvit  fastad.  Den 
lager,  som  af  en  konungs  hand  en  gång  skänktes 
mig,  ligger  längesedan  bladlös  och  förvissnad;  men 
de,  hvarmed  Franzén  och  Tegnér  omflätat  mitt 
gamla  hufvud,  äro  oförgängliga  och  skola  behålla 
sin  grönska  så  länge  vårt  språk  läses.  Emellan 
begge  dessa  strålande  snillen  skall  jag  se  mig  in- 
föras i  minnets  tempel,  likasom  man  säger  att  en 
from  själ  föres  af  änglame  i  Abrahams  sköt."  — 
Om  Frithiof  särskildt  säger  han:  "Jag  är  galen  i 
Frithiof,  mera  betagen  än  sjelfva  Ingeborg,  och 
tröttnar    ej    att  betrakta  den  stormodige  vikingen. 

Sv.  Akad.  EandL  35  DéU  14 


—    210    — 

Af  alla  besjungna  hjeltar  synes  han  mig  närmast 
likna  den  Homeriske.  Likasmn  denne  fr&mst  i 
svärdslek,  förfärlig  i  vrede,  bål  i  företag,  och  spe- 
full gäckare  af  faror  och  fiender;  blott  af  djupare 
sinne  och  oändligt  mera  älskvärd  natur.  —  Att 
Frithiof  lemnar  alla  svenska  poemer  efter  sig,  vore 
ett  omdöme  sjeifklart  intill  platthet.  Jag  gar  nå* 
got  längre  och  frågar:  i  hvilken  modern  nations 
vitterhet  man  finner  en  poetisk  styi  af  mera  lef- 
vande  grönska,  mera  paradisisk  vegetation?  Hvar 
gång  jag  läser  eller  genomtänker  dessa  tjugufyra 
mästerbitar,  drömmer  jag  alltid  samma  dröm.  Mig 
synes  nemligen  likasom  jag  färdades  i  den  greki- 
ska arkipelagen  och  besökte  ömsom  nu  den  ena, 
nu  den  andra  af  dessa  ryktbara  öar,  så  förtjusande 
för  inbillningen  genom  deras  yppigt  afvexlande  na- 
tur och  deras  klassiska  minnen.  Korteligen:  det 
år  nu  som  man  kan  tala  om  en  förgången  sångar> 
verld,  ty  i  sanning  kan  jag  ej  betrakta  vår  forna 
vitterhet  annorlunda  ån  som  en  försunken  stad, 
hvaraf  blott  en  och  annan  af  tornspetsarne  ännu 
sticka  fram  ofvan  jord.  Det  blef  mitt  besynner- 
liga öde  att  finna  mig  på  mer  än  ett  sätt  lefvande 
begrafven."  *) 


*)  Brefvexlingen  emellan  Leopold  och  Tegnér  är  alltför 
märkelig,  att  prof  deraf  ej  skulle  meddelas.  Läsaren  fin- 
ner dem  i  bilagan  12. 


—    211    — 

1  anledning  af  Gbtjbbss  första  bref  svarar 
Leopou);  "Jag  är  glad  att  finna  mig  bemärkt  och 
ibågkoromen  af  en  filosof,  som  jag  l&age  högaktat 
icke  blott  för  insigter  och  skarpsinnighet,  men  &r 
hvad  ofta  ar  sällsyntare,  för  hans  ädla  oväld,,  sun- 
da omdöme  och  klara  skrifart,  utan  ordprål  eller 
tanketöcken."  *)  —  Till  Geijer  sänder  han,  genom 
Gbfbbe,  följande  hågkomstord:  "Vi  vänte  här  att 
snart  få  se  Geijer  tillbaka  hos  oss.  Säg  honom 
den  gamle  blindes  hjertligt  vänskapsfulla  helsning; 
säg  honom,  att  dörrar  och  armar  skola  hos  mig 
öppna  sig  för  skalden,  filosofen,  häfdaforska- 
ren  och  snart  äfven  den  klassiske  häfdamåla- 
ren."  Denna  aktningsfulla  kärlek  gäldade  Gei- 
jee  med  en  varm  tillgifvenhet.  I  hänförel- 
sen   öfver    Leopolds    höga    värde    som    tänkare 

*)  Han  tillägger:  "Äfven  jag  har  gjort  ett  skgs  yrke  af  filo- 
sofien, ehuru,  jag  tillstår  det,  mindre  af  hög  tanke  om 
hvad  hon  verkligen  varit  eller  är,  än  af  respekt  för  ända- 
målet, hvilket  hon  dock,  så  långt  jag  förstår,  aldrig  upp- 
hunnit, kanske  ej  ens  jätt  uppfattat.  Om  jag  i  synnerhet 
ej  kan  egna  åt  filosofiens  senare  omskapelser  den  beundran, 
som  man  så  ifrigt  sökt  att  förvärfva  dera  t,  är  det  i  san- 
ning hvarken  af  halsstarrighet  i  gamla  meningar,  eller  af 
obekantskap  med  de  nya  lärorna,  eller  ännu  mindre  af 
brist  på  redlig  kärlek  till  sanningen.  Det  må  deremot 
gerna  tillskrifvas  mitt  ringare  mått  af  skarpsinnighet.  Jag 
förundrar  mig  blott  i  det  fallet  öfver  antalet  af  dem,  som 
sedan  några  år  befunnit  sig  i  så  vida  högre  grad  begåf- 
vade." 


—    212    — 

och  skald,  yttrade  han  en  gång,  i  en  af  Sven- 
ska Akademiens  enskilda  sammankomster»  att  man 
borde  upprätta  en  lärostol  för  att  läsa  öfver  Leo- 
pold. *) 

Bland  oföränderliga  själsdrag  hos  Leopold  var 
tillgifvenheten  för  Gustaf  den  tredje.  Under  min- 
derårigheten gjorde  mången  sin  lycka  genom  att 
glömma,  ja  smäda  sin  hädangångne  välgörare.  Leo- 
pold bevarade  intill  grafven  för  honom  samma 
känslor  af  kärlek  och  beundran.  När  han  nämnde 
denne  konungs  namn,  syntes  den  gamle  lyfta  huf- 
vudet  högre,  det  släckta  ögat  hvälfdes  med  en  säll- 
sam glans,  rösten  fick  mera  klang,  och  ungdoms- 
blodet tycktes  på  nytt  genomströmma  hans  ådror. 
Vid  de  olyckor,  som  drabbade  Armfelt,  fröken 
Rudenschöld,  Aminoff,  Ehbenström  m.  fl.  var 
Leopold  måhända  den  ende,  som  med  dem  alla 
fortsatte  forna  förbindelser,  likasom  i  lyckans  da- 
gar. **)  Tacksamheten  emot  dem,  hvilka  han  trod- 
de sig  något  skyldig,  gränsade  hos  Leopold  till 
lidelse,  såsom  hans  förhållande  till  Kellgren,  Ro- 
Senstein  m.   fl.   ådagalägger.  ***)     Han  trodde  sig 


*)  Det  var  den  sista  sammankomst,  som  Geijer  (då  direk- 
tör) bevistade.  —  Ett  bref  från  Leopold  till  Geijer  in- 
föres i  bilagan  13. 

")  Se  bilagan  14. 

~)  Se  bilagan  15. 


—    213    — 

aldrig  nog  kunna  erkänna  sina  förbindelser.  I  stri- 
den blottade  han  sitt  bröst,  för  att  emottaga  de 
hugg  som  syftades  åt  hans  vänner;  inför  det  all- 
männa hänfördes  han  ej  sällan  af  sin  känsla  att 
öfverskatta  deras  förtjenster,  hvilket  sedan,  af  en 
fiendtlig  granskning,  lades  honom  till  last:  man 
stämplade  såsom  omdömesfel  hvad  som  var  det 
öfverflödande  bjertats  oförstälda  uttryck.  Han,  och 
han  nästan  ensam,  egnade  i  olyckans,  dagar  det 
varmaste  deltagande  åt  den  forne  motståndaren 
Enebom,  hvars  förnämste  välgörare  han  blef.  *) 
När  en  annan  bland  hans  motkämpar  ville  rädda 
en  son  från  undergång,  var  det  Leopold,  till  hvil- 
ken  han  vände  sig  med  förbön,  som  jemväl  hördes. 
Afven  åt  den  sällsamme  vitterlekare,  hvilken  han 
odödliggjort  under  Durencran's  namn,  räckte  han 
en  försonlig  hand,  som  denne,  i  borgerligt  hänse- 
ende aktningsvärde  man  emottog  med  följande  för- 
klaring: "Man  kan  ej  på  ett  mera  värdigt  och  ädelt 
sätt  härställa  en  liten  obetydlig  irring,  hvaruti  det 
bästa  snille,  till  mångfaldiga  ämnen  spridt,  i  ett 
obevakadt  ögonblick  lätt  kan  öfverilas.  Att  finna 
sådant  sällsamt,  helst  inom  den  lärda  kretsen, 
vore  att  ej  nog  känna  den  oss  allmänt  till  lott 
fallna  felbarhet.  Men  det  är  ock  blott  den  hög- 
sinta  och  behjertade,  som  vet  vända  sig  ett  hastigt 
*)  Se  bilagan  16. 


—    214    — 

misstag  till  en  verklig  förtjenst.  Oj&fvigt  prof,  att 
hos  honörn  år  i  grunden  kärlek  för  det  sanna  och 
rätta  väldigast,  och  så  snart  det  af  tiden  och  när- 
mare kännedom  uppdagas,  försvinner  hvad  missledt 
var,  som  ett  lätt  töcken/'*) 

Leopold,  vän  af  ett  fritt  samhällsskick,  be* 
klagade  de  olyckor,  som  gjort  1809  års  statshvälf- 
ning  oundviklig,  men  gillade  de  dervid  uttryckta 
politiska  grundsatser.  Dagen  efter  vestra  armeens 
intåg    i  hufvudstaden  skref  han  till  sin  ungdoms- 


*)  Han  tillägger:    "Jag  kan  om  herr  kanslirådets  penna  med 
skäl  säga,  hvad  fordom  Martialis  sade  om  Scaevolas  hand: 

quce,  nid  errassét,  fuerat  illa  minus. 
Jag  vore  orättvis,  om  jag  sade  att  hon  mig  i  sjelfva  ver» 
ket  skadat,  men  bekänner  i  sanning  att  hon  både  mig  och 
honom  sjelf,  som  så  väl  förstår  att  henne  föra,  på  det 
högsta  hedrat.  Jag  beder  herr  kanslirådet  emellertid  vara 
öfvertygad  om  den  fullkomliga  högaktning  och  uppriktiga 
tvUgifvenhet,  hvaraed  jag  räknar  mig  till  en  heder  att  be- 
ständigt vara",  m.  m. 

Bland  motståndare,  förvandlade  till  vänner,  saknades, 
som  vi  tro,  ensamt  Thorild.  Ansåg  Leopold  en  förso- 
ning med  honom  overkstallbar  eller  o  varaktig  ?  Att  han  af» 
vaktat  en  föregående  sinnesförändring,  vill  framskymta  i 
följande  rader,  i  sången  "till  Kellgrens  skugga",  då  striden 
knappt  var  slutad: 

"Ja,  glad  skall  denna  famn  mot  Thorild  sjelf  en  dag 
Med  slocknad  fiendskap  och  hämmadt  löje  sträckas, 
Så  snart  från  etherns  rymd,  från  skrytets  tomma  sfer, 
Med  sansning  af  sig  sjelf,  och  andtlig  trött   att  gäckas, 
Till  rimlig  storhet  blott  han  värdes  stiga  ner." 


—    215    — 

vän  Georg  Adlerspabjre;  "De  första  stegen  på  en 
stor  mana  bana*  hur  smaka  de?  År  man  då  s& 
upplyft*  att  man.  glömmer  allt,  utom  fädernesland 
och  efterverld,  eller  har  man  ännu  qvar  minnet  af 
forna  relationer,  till  och  med  dem  man  haft  med 
folk  af  medelmåttigt  Tärde?  Om  detta  sista  äger 
rum»  begär  jag  att  få  göra  hos  herr  överstelöjt- 
nanten icke  min  uppvaktning,  utan  min  gudstjänst. 
Herr  öfverstelöjtnanten  ser,  att  jag  åtminstone  pro- 
noncerar mig."  —  Leopold  förblef  icke  oåtspord 
vid  våra  nuvarande  grundlagars  utarbetning.  På 
anmodan  af  friherre  Mannerheim,  en  af  konstitu- 
tions-utskottets mest  framstående  ledamöter,  med- 
delte  Leopold  sina  åsigter  om  den  nya  författnin- 
gens grunder,  om  hvilka  Mannerheim  i  ett  tack- 
sägelsebref  säger,  att  "vi  hafva  så  till  sågandes  ar- 
betat på  herr  kanslirådets  principer,  så  att,  om  vi 
falla,  skulle  äfven  det  erkända  snillet  hafva  felat/' 
Leopold  var  jemväl  ledamot  i  den  första  tryckfri- 
hets-kommittén, och  Mannerheim  önskar,  att  "sven- 
ska folket  måtte  genom  tryckfriheten  ledas  till  en 
rektifierad  opinion  och  esprit  public"  *) 

*)  Skrifvelsen  har  följande  lydelse:  "Det  är  väl  tid,  att  jag 
en  gång  återlemnar  de  mig  benäget  meddelta  tankar  om 
grunderna  för  vår  konstitution.  Eedan  innan  detta  medde- 
lande, var  arbetet  så  långt  avanceradt,  att  instrumentet 
skulle  in  extenso  uppsättas.  Huru  stor  var  då  ej  min  till- 
fredsställelse,   då   jag   fann  att  vi  så  till  sågandes  arbetat 


—    216    — 

Tvifvelsutan  hade  en  plats  i  den  högre  för- 
valtningen stått  för  Leopold  öppen,  om  han  det 
önskat;  men  han  föredrog  den  vises  lugn,  boken 
och  lyran.  Karl  Johan,  som  genast  vid  sin  an- 
komst fäste  en  synnerlig  uppmärksamhet  vid  Leo- 
pold, önskade  honom  till  sin  sons  lärare  i  histo- 
rien, hvilket  smickrande  uppdrag  denne  dock,  på 
grund    af  försvagad   helsa,  afböjde.  *)     Sjelf  talare 


på  herr  kanslirådets  principer,  och  att,  om  vi  föllo,  skulle 
äfven  det  erkända  snillet  hafva  felat.  Förslaget  är  nu  fär- 
digt. Det  har  vunnit  Hans  Kongl.  Höghets  approbation, 
och  således  ej  deciderad  kassation  af  dem,  som  visera  åt 
styrelsen.  Måtte  nu  svenska  folket  genom  tryckfriheten" 
m.  m.  (se  ofvan).  —  Huru  stort  inflytande  på  det  all- 
männa tänkesättet  man  ansåg  Leopolds  penna  äga,  kan, 
bland  annat,  skönjas  af  följande  fråga,  i  ett  bref  från  den 
gamle  presidenten  Låstbom  till  Leopold,  vid  samma  tid- 
punkt: "Kunde  man  intet  få  hoppas  något  af  herr  kansli- 
rådets penna,  som  gjorde  slut  på  konstitutions-grälet?" 
*)  Att  det  var  Leopolds  snille  uti  historiens  uppfattning, 
icke  lexläsning,  som  dåvarande  kronprinsen  Karl  Johan 
önskade  vinna  för  den  unge  thronföljaren,  visade  följande 
föreskrift,  som  åtföljde  uppdraget,  meddeldt  Leopold  ge- 
nom grefve  af  Wetterstedt:  Qu'ä  fasse  tel  plan  quil 
jugera  le  plus  corwenable,  mais  quil  examine  mon  fils  ovant 
tout,  quil  étudie  son  caractére;  apres  cela  il  pourra  fixer 
la  marche  de  ses  etudes.  —  Leopolds  helsa  tillät  honom 
denna  tid  föga  att  infinna  sig  vid  hofvet.  Karl  Johan, 
som  önskade  njuta  af  hans  sällskap,  bad  grefve  af  Wet- 
terstedt bjuda  honom,  i  stället  för  befallning  till  slottet. 
Wetterstedt  skrifver  derom:  "Hans  kongl.  höghet  påräk- 
nar  herr    kanslirådets  samtycke   till  mitt  förslag,  och  min 


—    217    — 

af  första  ordningen,  inhemtade  den  snillrike  kon- 
ungen gerna  Leopolds  omdöme  öfver  de  skrifter 
till  krigshären  eller  folket,  i  hvilka  han  ville  på 
ett    djupare    sätt  anslå  nationalkänslan.  *)     Såsom 

hustru  och  jag  skola  anse  det  som  ett  nytt  vänskapsprof." 
Karl  Johan  visade  fortfarande  den  största  uppmärksamhet 
mot  Leopold,  underrättade  sig  ofta  om  hans  helsa,  gjorde 
honom  små  föräringar,  och  underhöll  hans  källare  med  de 
yppersta  viner.  När  Leopold  insjuknat,  under  konungens 
vistande  på  Rosersberg,  sände  denne  genast  kurir  till  sta- 
den att  uttrycka  sitt  deltagande  och  sina  förhoppningar, 
att  försynen  skulle  bevara  åt  fäderneslandet  en  af  dess 
största  prydnader. 
*)  Meddelanden  i  denna  väg  skedde  genom  amiral  Gyllen- 
sköld, som  då  besörjde  kronprins  Karl  Johans  enskilda 
brefvexling.  Han  skrifver:  "H.  K.  H.  kronprinsen  önskar 
herr  kanslirådets  genomläsande  och  bedöm  mande  af  bilagda 
proklamation  till  armén,  vid  dess  anfallande  af  Norge. 
Något  senare  (kl.  emot  6)  skall  jag  komma  och  begära 
del  af  hr  kanslirådets  tanke  derom."  —  Den  1  juli  1814. 
"H.  K.  H.  kronprinsen  yttrade  i  dag,  att  han  högeligen 
önskade  sin  proklamation  till  Norrmännen  satt  på  svenska 
af  hr  kanslirådet,  emedan,  sade  H.  K.  H.,  han  vore  för- 
säkrad om  den  uttryckets  styrka  och  språkets  behag,  som 
en  sådan  hand  skulle  gifva  åt  arbetet.  Den  period,  som 
angick  prins  Kristian,  är  utesluten."  —  I  en  biljett,  der 
Gyllensköld  framförer  kronprinsens  tacksamhet  för  Leo- 
polds arbete,  tillägger  han:  "De  tvenne  af  herr  kanslirå- 
det anbefallta  förändringar  på  1  och  4  sidorna  äro  blefne 
af  mig  på  exemplaret  gjorde."  —  Fredrikshall  den  16  aug. 
1814.  "Jag  skyndar  meddela,  att  Fredrikshalls  fästning  är 
öfverlemnad  åt  våra  troppar,  och  nu 

"Der  Karl  den  tolfte  föll,  den  trettonde  befaller."  *) 

*)  Vera  af  Leopold. 


—   218    — 

d$  sista  ärebevisningar  från  thronen,  eraottog  Leo- 
pold adelsbref»  nordstjernans  storkors  och  stats- 
sekreterare-titel. *) 

Leopold,  som  gått  segrande  ur  så  mången 
strid,  utan  att  sjelf  hafva  föranledt  den,  väckte  ej 
heller  den  mångåriga  kamp,  den  längsta  af  alla, 
som  fördystrade  hans  lefnadsafton.  **)     Stridsropet 


H.  K.  H.  kronprinsen  har  befallt  mig  förklara  dess  nådiga 
hågkomst  och  deltagande  i  hr  kanslirådets  välgång." 

*)  När  Leopold  erhöll  det  stora  ordenstecknet,  sade  han  till 
sin  och  Kellgrens  gamle  vän,  advokatfiskal  Peter  Berg- 
ström: "Jag  verkeligen  blyges  att  bära  detta,  när  jag  tan- 
ker på,  att  Kellgren  aldrig  fick  ens  den  lilla  stjeman".  Ja 
—  svarade  Bergström  —  konsten  var  ej  inventerad  den 
tiden. 

**)  Anfallen  begynte  i  tidningen  Polyfem  samt  fortsattes  i  åt- 
skilliga flygskrifter,  Svensk  Litteratur-Tidning  och  slutligen 
i  Hammarskölds  "Svenska  Vitterheten,"  hvilken  konstdo- 
mares ensidighet  och  orättvisa  i  detta  fall  uppnått  den 
grad,  att  den  förringar  mera  sin  upphofsman,  än  föremå- 
let. Till  omvexling  användes  äfven  diktformen,  både  den 
antika  och  den  romantiska,  hvarom  poemerna  Markalls 
sömnlösa  nätter  bära  vittne.  Ben  jemförelsevis  hofsamma- 
ste  ton  iakttogs  i  nyssnämnda  litterära  tidning,  hvilken  dock 
stundom  äfven  glömde  det  passande,  för  att  ej  tala  om 
den  aktning  man  är  skyldig  en  stor  förtjenst,  eller  grann- 
lagenheten  att  ej  beträda  personlighetens  område.  Ett 
prof  må  anföras.  Det  heter  t.  ex.  om  den  franska  sma- 
ken och  dess  efterföljare:  "Då  den  sjelf  är  draggen  af  en 
nationalitet,  hvars  litterära  förförare  liksom  rest  sig  i 
massa  för  att  bringa  sin  tomma  och  lättfardiga  åsigt  af 
lifvet  i   ett  ordentligt  system  af  skökojoller  och  onatur,  så 


—    21£   — 

galde,  som  bekant  är,  afskuddandet  af  den  "ficai»- 
syskt  konventionella  smak,11  som  under  Leopolds 

medför  den  öfverallt,  dit  den  anländer,  en  torr  lättsinnig- 
het, som  förqväfver  all  ljusglimt  från  idéernas  verld,  och 
en  gycklande  fräckhet,  som  begabbar  såsom  svärmeri  de 
själars  örnflygt,  i  hvilken  den  ej  förmår  deltaga  med  sina 
läderlappsvingar.  Vill  man  skönja  i  ett  kolossalt  och  konse- 
qvent  exempel,  livad  denna  anda  kan  åstadkomma  i  en 
svensk  atmosfer,  man  öppne  då  hr  af  Leopolds  samlade 
skrifter.  Bet  är  ej  möjligt  att  med  större  virtuositet 
blotta  en  ödemark  i  sitt  inre,  eller  med  djerfvare  öfver- 
~mod  skryta  öfver  sin  brist  på  ursprunglighet,  känsla  och 
bildning.  —  Det  är  begripligt,  att  efter  en  i  utsväfnin- 
gar  tillbragt  ungdom  och  på  bagateller  förspilda  mannaår, 
skall  man  tänka  med  vämjelse  på  tiden  och  med  hemsk- 
het på  evigheten.  Men  h  var  till  tjena  då  alla  de  alexan- 
drinska predikningarne?  —  Ja,  dessa  geniets  kastrater, 
som  aldrig  hunnit  till  ett  ädlare  begrepp  om  natur,  än 
att  det  är  ett  mönster  i  stort  för  Niirnbergare-arbeten,  de 
blygas  icke  att  förebrå  Shakspeare,  hvars  Romeo  och  Ju- 
lia sjelfva  kärleken  och  gratierna  bildat,  en  rå  smak  och 
en  luden  skogsmenmstoniatur!  Man  skall  kalla  detta  språk 
för  ungdomens  och  hettans:  vi  ana  det  och  äro  beredda 
derpå.  Men  då  en  arrogant  smaklöshet,  förenad  med  en 
okunnighet  utan  like,  så  länge  fått  ostraffadt  gäckas  med 
det  sköna  och  sanna,  —  äro  då  skönheten  och  sanningen 
de  enda  parter,  hvilkas  advokater  böra  tala  ödmjukhetens 
tungomål?  —  Och  så  helig,  som  ålderdomen  är,  när  den 
lik  en  gloria  bekröner  en  patriarkalisk  dygd  och  aftonen 
af  en  stor  mans  lefnad,  så  litet  mäkta  vi  förstå  med  hvad 
fog  blotta  nattrocken  och  peruken,  särdeles  i  litterära  tvi- 
ster, för  egen  räkning  kunna  vänta  sig  några  hyllnings- 
offer."  (Sv.  LiU.  Tidning,  1815,  sid.  699—702).  De 
personliga  angreppen  undgingo  icke  dåvarande  hofkanslern 
friherre  af  Wbtterstedts  uppmärksamhet.     Han  fann  sig 


—    220    — 

så  kallade  "blyspira"  förmentes  hafva  förtryckt  den 

svenska  vitterheten,  alltsedan  Kellgrens  död,  samt 

befogad  att  genom  sitt  ombud  i  Upsala,  professor  Gre- 
nander, meddela  tidningens  utgifvare  en  varning,  hvari 
förekommer  följande:,  "Om  ungdomen  kräfver  undseende 
och  fördragsamhet  för  hvad  den  lifligen  känner  och  yttrar; 
om  äfven  en  sann  talang  stundom  bådas  i  denna  liflighet, 
som,  lugnad  med  åren,  utvecklar  sig  och  mognar  till  för- 
mån för  litteraturen  och  fäderneslandet,  så  är  det  då  blyg- 
samheten och  aktningen  för  andra  följer  ynglingen  på  kon- 
stens bana  och  ger  ledning  åt  dess  djerfva  flygt.  Men  då 
med  öfvermod  i  domslut  förenas  direkta  angripelser,  och 
en  författares  lefnad,  på  ett  lågt  och  smädande  sätt,  väl- 
jes  till  föremål,  i  stället  för  hans  skrifter;  då  allt  detta 
sker  med  myndigheten  af  en  sekt  och  anseendet  af  en 
segrande  lära:  då  blir  en  allvarlig  anmärkning  nödig,  af 
smaken,  sedligheten  och  den  allmänna  ordningen  gemen- 
samt påkallad.  Jag  hade  visserligen  icke  tvekat  att,  när 
jag  ansåg  måttet  vara  uppfyldt,  i  anseende  till  Svenska 
Litteratur-tidningen  använda  den  lagliga  makt,  som  mig, 
genom  mitt  embete,  tillkommer;  men  en  enskild  orsak  har 
förhindrat  mig  att  vidtaga  denna  utväg.  Jag  har  den 
äran  att  tillhöra  en  korps,  som  synes  vara  egentliga  före- 
målet för  bemälda  tidnings  anfall,  och  ehuru  Svenska  Aka- 
demien livarken  behöfver  eller  fordrar  något  skydd  af  en 
embetsmanna-åtgärd,  hade  denna  likväl  så  kunnat  miss- 
tydas. Ej  heller  ville  jag  afbryta  den  började  gransknin- 
gen af  Svenska  Akademiens  handlingar,  för  att  ej  synas 
bereda  åt  de  få  blad,  som  deribland  bära  mitt  namn,  en 
säkerhet  för  klander,  den  de  i  intet  afseende  förtjena.  Jag 
har  således  bort  välja  det  enda  mig  ännu  återstående  me- 
del, att  för  framtiden  vinna  en  nödig  rättelse.  Tit.  beha- 
gade förekalla  redaktören  af  Svenska  Litteratur-tidningen 
t  och,  å  mina  vägnar,  varna  honom  för  en  fortsättning  af 
sådana    högst    obehöriga   personliga    förolämpanden,  som  i 


-    221    — 

%tt  väcka  den  ur  sin  dödsslummer  till  nytt  lif.  *) 
Under  detta  förtryck,  denna  dvala,  skref  dock 
Oxenstjerna  Skördarne  och  Disa,  fru  Lenngren 
tecknade  de  mest  svenska  taflor,  Leopold  diktade 
Virginia  och  sina  skönaste  lyriska  sånger,  Adler- 
beth  klädde  romarsången  i  svensk  drägt,  Franzén 
uppstämde  Sången  öfver  Creutz  och  skapade  ett 
nytt  vitterhetsslag  af  ojemförlig  skönhet,  Wallin 
författade  Dityramben  vid  Gustaf  den  tredjes  stod, 
Tegnér  uppträdde  med  sin  sång  till  Hembygden 
och  sin  odödliga  Landtvärnssäng,  och  Valerii  vi- 
sor kringflögo  landet  och  lefde  på  alla  läppar. 
Höijer  framstod  som  filosof,  Hallenberg  och  Ruhs 
som  häfdatecknare.  **)  Hvilket  föregående  tidskifte 

n.  41  och  44  på  flera  ställen  förekomma;  så  framt  han 
vill  förvänta  sig  att  framdeles  åtnjuta  det  beskydd,  som 
lagen  ej  förnekar  granskaren,  men  soin  libellisten  hvarken 
kan  eller  bör  påräkna." 
*)  I  Svensk  LitL  Tidning  heter  det  uttrycksfullare:  "Man  vå- 
gar fordra,  att  Sveriges  konstnärer  skola  evigt  darra  under 
den  långörade  Boileau  8  skolris."  (Årgången  1815,  s.  701.) 
**)  Höijer  var  misskänd  och  tillbakasatt,  säger  man.  Icke  af 
Svenska  Akademien  och  den  der  tongifvande  Leopold, 
som  redan  1798  (således  innan  Höijer  ännu  utgifvit  sin 
afhandling  om  den  filosofiska  konstruktionen,  och  då  han, 
såsom  själen  i  den  för  jakobinska  tänkesätt  misstänkta 
juntan  i  Upsala,  var  regeringen  misshaglig)  utmärkte  ho- 
nom med  den  belöning,  som  hon  nyss  förut  egnat  åt  Bell- 
man,  Franzén,  Tingstadius  och  Lehnberg.  Om  verkeli- 
gen,  såsom  det  påståtts,  hans  "högst  fruktbara,  djupa  åsig- 
ter"  voro  "det  akademiskt   konventionella  menandet  emot- 


—    222    — 

i  v&r  vitterhet  har  en  vackrare  skörd  att  uppviag 

och    var    verkligen  Sveriges  kastaliska  källa  denna 

satta/'  så  länder  sådant  den  belönandes  frisimrighet  till 
desto  större  heder.  Emellertid  vederläggets  häraf  uppgif- 
teu,  att  "de  tongifvande  under  denna  tid  gåfvo  alldeles 
icke  akt  på  dessa  (Höijers)  sannt  filosofiska  föreställningar, 
men  fortforo  att  i  sina  granskningsförsök  använda  och  ut- 
breda sina  ytliga  konventions-begrepp."  (Svenska  Vitter- 
heUn,  2  uppl.  nid.  521,  522.) 

Det  är  likaledes  en  ofta  upprepad  sägen  i  vår  litterär- 
historia, att  Gustaf  III  och  hans  samtida  voro  högst  lik- 
giltiga för  Hallenbebgs  enkla,  nardlösa  skrifart,  och  att 
han  skulle  bortkastat  sin  penna,  i  fall  icke  riksrådet  Ramel 
uppmuntrat  honom.  Då  Gustaf  likväl  nämnt  honom  till 
rikshistoriograf  vid  några  tretio  års  ålder,  och  åt  honom 
uppdragit  att  författa  Gustaf  Adolf  den  stores  historia, 
hvilken  konungs  minne  Gustaf  skattade  högst  bland  alla, 
och  då  Svenska  Akademien  tillagt  Hallenberg  en  af  de  för- 
sta pensioner  för  litterära  förtjenster,  som  hon  ägde  utdela, 
så  tyckes  sådant  icke  vittna  om  förbiseende  eller  likgiltighet 
hos  de  tongifvande,  i  afseende  på  Hallenbergs  förtjenster. 

Ehuru  Buhs  icke  var  Svensk,  var  han  dock  lärare  vid 
ett  svenskt  universitet  och  hade,  såsom  Fryxell  anmär- 
ker, fulländat  det  vigtigaste  svensk-historiska  arbete,  som 
dittills  bland  samtida  utgifvits,  efter  Lagsrbring,  nemli- 
gen  Svea  rikes  historia  Ull  Karl  XlLs  död,  'ett  verk 
rikt  på  förtjenster  i  afseende  på  granskning  och  nya  åsig- 
ter,"  hvarför  honom  tillkommer  ett  aktadt  rum  i  vår  litte- 
rär-historia.  "Det  var  Buhs,"  säger  Fryxell,  "som  först 
med  bestämda  ord  utmönstrade  sagan  om  fornjoterska  kon- 
unga-ät  ttn;  —  Buhs,  som  visade  opålitligheten  af  vår 
kunskap  om  de  så  kallade  Ynglinga-  och  Ivarska  konunga- 
ätterna; —  Buhs,  som  ådagalade  ensidigheten  af  det  för- 
troende man  egnat  isländska  uppgifterna;  —  Buhs,  som 
vid   Edda-lärans    hittills    antagna    ålder   och    ursprungliga 


—    223    — 

stillastående  Bethesda-damm,  favarom  man  tält?*) 
Månne    dessa   dikter  ej    toto  fullt  så  srenska,  så 

skandinaviskhet  gjorde  anmärkningar,  bland  hvilka  många 
blifvit  af  senare  granskare  gillade  och  antagna,  m.  m.  Men 
genom  dessa  och  andra  åsigter  stötte  han  både  götiska 
skolan  oeh  fosforismen  för  hufvudet.  Man  lät  fördenskull 
i  5  häftet  af  Iduna  inrycka  en  af  Hammarsköld  uppsatt 
skrift»  i  hvilken  Riihs  behandlades  med  hån  och  orättvisa, 
ända  derhän,  att  t.  ex.  hans  Svea  rikes  historia  kallades 
"en  torftig  parafras  öfver  Lagerbrings  arbete,"  och  Riihs 
#jclf  beskylldes  för  "grof  och  obegriplig  okunnighet,  den 
nedrigaste  och  fräckaste  förfalskning,  den  ömkligaste  för- 
Yiidning  och  det  uppenbaraste  vanvett."  Detta  var  det 
enda  omdöme,  som  fbsforistiska  och  götiska  skolorna,  oss 
veterligen,  under  deras  verksamhetstid,  1810 — 1820,  falde 
om  Ruhs  och  hans  förtjenstfulla  arbete.  Sedan  både  fos- 
forismens och  götiskhetens  häftighet  i  betydlig  mån  saktat 
»ig>  begynte  man  år  1823  göra  Eiihs  rättvisa;  Geijer  ge- 
nom ett  berömmande  företal  till  öfversättningen  af  samme 
författares  handbok  i  medeltidens  historia,  och  fosforisterna 
genom  en  öfver  samma  bok  uppsatt  recension.  Ruhs  sjelf 
hade  dock  redan  tvenne  år  förut  anidit."  {Bidrag  till  Sve- 
riges litteratur-historia,  af  A.  Fryxell,  2  häftet,  sid.  58, 
59,  60.)  Bet  må  lemnas  derhän,  huruvida  det  af  nyssnämnde 
författare  uti  Iduna  fälda  oblida  omdöme  öfver  Ruhs  till 
'  %  någon  del  ägt  sin  grund  deri,  att  denne  var  en  stor  be- 
undrare af  Leopold  och  öfversatt  åtskilliga  af  hans  upp- 
satser, bland  andra  hans  "Bref  om  Acerbi's  resa",  hvilka 
äro  stälda  till  Ruhb.  Samme  granskare  yttrar  om  Fran- 
zén, som  eljest  synnerligen  lofordas,  att  han  icke  var  lyck- 
lig såsom  konstdomare,  hvarpå  anföres  till  bevis,  att  han 
i  Åbo  litteratur-tidning  med  beröm  anmält  Leopolds  skrif- 
ter. (Svenska  Viiterheten,  2  uppl.  sid.  485.) 
*)  "På  detta  sätt  liknade  Sveriges  litteratur  dammen  vid 
Bethesda,  och  fastän  Höijer  och  Silverstolpe  stego  ned  ett 


—    224    — 

fria  från  främmande  regeltvång,  som  dem  en  yngre 
skola  sedan  bjöd  såsom  prof  på  en  sant  nationlig 

par  gånger  att  rört  om  den,  sönk  likväl  snart  det  mine- 
ralhaltiga  till  botten  igen;  fa  vilket  hade  den  verkan  på 
vattnet,  att  hela  brunnssällskapet  af  klassiska  akade  mister, 
klassiska  dagbladsskrifvare  och  halfklassiska  läsare  som- 
nade samt  och  synnerligen  in,  utan  all  vidare  omtanke 
att  vidare  dricka  eller  movera  sig.  I  denna  belägenhet, 
sofvande  rundtomkring  den  sofvande  dammen,  njöt  man 
behaget  af  en  stilla  lefnads  lugn,  ända  till  vår  ankomst; 
och  då  sömnen,  i  det  hela  taget,  är  ett  slags  fredligt  och 
nästan  gyllene  tillstånd,  så  ropade  man  åt  hvarandra,  när 
man  någon  gång  halfvaknade  för  att  gäspa  och  sträcka 
sig,  att  man  nu  firade  svenska  vitterhetens  gyllene  ålder." 
(Svensk  Litteratur-Tidning,  år  1816,  sid.  695,  696.)  —  Der- 
för  att ,  man  under  ifrågavarande  tid  mindre  larmade  och 
puffade  i  tidningarne,  än  under  en  senare,  må  man  ej  före- 
ställa sig  att  interesset  för  vitterheten  var  utdödt.  Icke 
blott  de  ofvannämnde  mästarnes  skrifter  lästes  med  hänfö- 
relse och  beundran,  och  det  utmärktaste  deraf  lärdes  utan- 
till; äfven  de  uppväxande  skaldernas  försök  gingo  i  hand- 
skrifter kring  landet,  deras  sånger  upprepades  eller  sjöngos, 
måhända  mera  allmänt  än  några  diktverk  i  våra  dagar. 
Det  gafs  väl  då  föga  någon  bland  de  bildade  af  begge 
könen,  som  ej  kände  Valerii,  Kullbergs,  Chorjsi,  Sten- 
hammars  m.  fl.  skrifter;  som  ej  kunde  anföra  ställen  ur 
Tålamodet,  Ålderdomen,  Husliga  såUheten,  o.  s.  v.  Man 
ser  af  Tegnérs  bref  denna  tid,  huru  högt  äfven  han  skat- 
tade sina  medtäflare.  Men  det  var  dessutom  visornas  tide- 
hvarf.  Ett  allmännare  sångarlif,  än  Åhlströms  samling 
Skaldestycken  satta  i  musik  då  väckte,  torde  näppeligen 
några  efterträdare  på  samma  falt  ägt  att  glädja  sig  åt. 
Den  berömdaste  af  den  nya  skolans  stiftare  gjorde  omsider 
också  deråt  rättvisa,  och  yttrar,  bland  annat:  "Det  var  en 


—    225    — 

anda  i  dikt  och  konst?  Skulle  något  hafva  hindrat 
den  nyromantiska  sångmön  att  frambära  äfven  sina 
blommor,   utan  att  det  gamla  vitterhetsfältet  först 
behöfde  förvandlas  till  ett  svedjeland?  Eller  var  de 
äldre    skaldernas   fördunklande    nödigt,    innan    de 
yngre  kunde  synas?  Geijer,  Stagnelius,  Nicander, 
Vitalis,   Etjphkosyne   hade   troligen   lika  väl  ut- 
vecklat sina  skaldeanlag  utan  strid.    Om  bristande 
frihet  i  dikten  kan  man  väl  ej  på  allvar  tala,  se- 
dan  Franzén  uppstämt  sången  öfVer  Creutz  och 
denna  krönts  med  Svenska  Akademiens  högsta  be- 
löning.    Franzén,  hvars  inflytande  på  den  foster- 
menlös   (och    derigenom    lycklig)    tid,    när   en  ung  skald 
trodde  sin  odödlighet  gifven,  om  hans  poem  fick  en  beders- 
plats  i  Stockholms-Posten  och  derifrån  infördes  i  en  dylik 
samling;    han    var   då    viss  att  det  flög  i  afskrifter  kring 
hela  landet,    intog  genom  vackra  händers  försorg  sin  plats 
i   otaliga    handskrifna   visböcker  och  sjöngs  af  alla  vackra 
läppar.     Äfven  för  de  bästa  —  t  ex.  alla  Franzéns  första 
vårmorgon-sånger  —    syntes    denna  lott  ärofull.     Kellgren 
sjelf  försmådde  ej  att  låta   sin  Nya  skapelse  gälla  för  en 
visa,    och    att  anse  den  belönad  just  genom  en  sådan  be- 
handling.    De,    som  med  mig  kunna  minnas  denna  visor- 
nas   tidsålder,   erinra  sig  huru   ett  litet  nytt  sångstycke  af 
någon  förtjenst  då  väckte  ett  lifligare  och  framför  allt  var- 
aktigare  uppseende,    än   i    våra  dagar  den  yppersta  epos- 
dikt,   tragedi    eller   roman.     Sveriges   vitterhet  var  då  ett 
träd,    som  bar  endast  sparsamma  frukter,  men  några  voro 
dock  verkligen  hesperiska"     (Siare  och  Skalder,  VI  delen, 
sid.  öl,  52.) 
Sv.  Akad.  Banal.  35  Del.  15 


—    226    — 

ländsk*  vitterheten  man  måhända  ej  nog  allmänt 
.uppskattat,  gaf  en  väckelse  deråt,  snarlik  den  som 
Klopstock  skänkte  åt  den  tyska.  En  ny  morgon* 
rodnad  tändes  af  den  ene  med  första  sången  af 
Messias,  af  den  andre  med  hans  nyssnämnda  odöd- 
liga dikt.  Huru  Klopstock  verkade  på  Herder, 
Goethe,  Schiller,  är  bekant  Tegnér,  Wallin 
och  Ling  hatfva  erkänt  hvad  de  voro  skyldige  Fran- 
zén., Aldrig  har  någon  gjort  en  revolution  i  vit* 
terheten  så  blygsamt  som  sångaren  af  "Menniskans 
anlete."  Det  var  såsom  då  profeten  bad  om  ett 
tecken  af  den  eviges  makt,  och  fann  det  icke  i 
jordbäfningen,  icke  i  stormen,  utan  i  den  mildt 
susande  fläkt,  som  gick  lifgifvande  öfver  fältet. 
Enligt  vår  tanke  har  så  väl  den  sista  som  den 
föregående  vitterhetsstriden,  genom  förspilda  kraf- 
ter, förbittrade  sinnen,  ensidighet  och  hat,  det  mest 
opoetiska  af  allt,  mera  skadat  än  gagnat.  Men  om 
än  Franzén  var  den  skönaste  uppenbarelse  af 
denna  nya  vitterhet,  var  han  dock  icke  den  enda. 
Sedan  Kellgren  diktat  "Nya  skapelsen,"  sjelf  gif- 
vit  föredöme  i  orimmad  vers,  lagerkrönt  Bellman, 
infört  i  vår  vitterhet  fru  Lenngren  och  slutligen 
Franzén,  samt  hyllat  på  en  gång  Klopstock  och 
antiken,  så  fanns  tillräckligt  utrymme  för  svenska 
sångmön  att  spänna  sina  vingar  till  flygt  i  hvil- 
ken  trakt  af  diktens  underland  som  hon  önskade. 


—    227    — 

En  egen  motsats  till  den  nya  skalans  omdöme 
öfver  Leopold  bildar  det,  som  yttrades  al  en  utaf 
densamma  ofta  åberopad  tänkare,  den,  berömde 
Benjamin  Höijer,  hvilken  begynner  sin  anmälan 
af  Leopolds  samlade  skrifter  sålunda:  "Det  gifves 
fä  saker,  som  så  egentligen  kunna  anses  för  en 
nations  egendom,  som  de  snilleverk  den  äger  att 
uppvisa.  Ett  folk  äger  ej  annan  verklig  ära, 
än  den  som  dess  store  skalder,  filosofer  och  konst- 
närer gifva  det,  och  i  detta  afseende  bör  det,  så 
vida  det  ej  redan  börjat  urarta,  alltid  med  ett 
slags  högtidlig  tacksamhet  emottaga  de  mäster- 
stycken, som  dess  utomordentlige  män  skänka  det 
närvarande  och  de  följande  tidehvarfven.  Detta  är 
den  känsla,  som,  jemte  den  rena  förtjusningen  af 
det  sköna  och  förträffliga,  bör  hos  allmänheten 
vara  den  enda  rådande  vid  hvart  och  ett  af  denne 
store  skalds  och  författares  arbeten,  och  i  synner- 
het vid  denna  samling  deraf,  som  han  nu  sjelf 
lemnar  i  dess  händer.  Vi  säge  ej  något  nytt,  då 
vi  äfven  offentligen,  utan  allt  slags  förbehåll,  tiller- 
känne  honom  ett  utmärkt  rum  ibland  de  störste 
skalder  verlden  ägt."*)  Detta  vitsord  är  desto 
betydelsefullare,  som  Höljer  icke  delade  Leopolds 
filosofiska  åsigter,  och  var  fullkomligt  ojäfvig  i  af- 
seende på  enskilda  förhållanden  eller  vänskapsför- 
*)  HÖUEB8  Samlade  Skri/ter,  4  bandet,  s.  491. 


—    228    - 

bindelser.  Likväl  har,  under  striden,  å  ingendera 
sidan  Höijers  omdöme  blifvit  nämndt,  ehuru,  då 
röster  vägas,  icke  blott  räknas,  hans  röst  torde 
uppväga  många.  Lika  anmärkningsvärdt  är,  att 
under  stridsfrågans  afhandlande  aldrig  erinrats  om 
de  utomordentliga  loford,  som  Thorild,  under  fjor- 
ton år,  egnat  sin  motståndare,  hvilken  han  obetin- 
gadt  erkänt  såsom  Sveriges  störste  skald,  till  dess 
brytningen  inträffade;  att  striden  dem  emellan  min- 
dre gälde  litterära  grundsatser  än  skiljaktigheter  af 
annan  art,  och  att  Thorild  ofta  hyllar  samma  före- 
mål, kallar  Pope  ''den  segrande,  alltfattande/'  Tho- 
mas "den  oemotståndlige,'9  prisar  Helvetius,  sä- 
ger sig  "tillbe  Voltaires  undransvärda  snille,  äl-r 
ska  den  nya  filosofien,*'*)  och  hade,  likasom  sin 
motståndare,    loford    för  Gyllenborg,  Oxenstjer- 

NA,     ROSENSTEIN,     AdLERBETH     och     LeHNBERG,    äf- 

vensom   det   var .  Thorild  som  gaf  Kellgren  be- 
nämningen "behagens  skald";**)  hvaremot  den  af 
nya  skolan  så  uppburne  Höijer  förringar  Thorild, 
på  samma  gång  han  upphöjer  Leopold.  ***) 

*)  '  Jfl£  tillber,  som  ni,  Voltaires  undransvärda  snille;  jag  äl- 
skar så  häftigt  och  häftigare,  än  ni,  den  nya  filosofien." 
Kritik  öfver  Kritiker,  3  delen,  sid.  30,  original-upplagan. 

**)  Anmärkes,  emedan  en  tidning  (Polyferri)  angifvit  att  det 
var  Kellgrens  eget  blad,  Stockholmsposten,  som  begagnat 
denna  benämning. 

*")  Han  anser  att  Thorild,  genom  det  sätt  hvarpå  han  gick 
till   väga,    motverkade  den   friare  utveckling  af  vår  vitter- 


—    229    — 

Med   undantag   af  ett  eller  annat  snilleblix- 
trande   skämt,    deltog  Leopold   lika  litet,  som  de 

het,  som  han  ville  befrämja.  Höijer,  som  förordar  den 
orimmade  versen,  yttrar  (i  sin  recension  af  Gyllenborgs 
skrifter)  följande,  i  afseende  på  de  hinder  som  mött  vid 
nämnda  versarts  införande  i  vår  vitterhet:  "Det  var  visser- 
ligen en  olycka,  att  blankversen  i  vår  vitterhets  bättre  tide- 
hvarf  först  användes  och  prisades  af  en  stor  skribent  i 
sitt  slag,  nemligen  i  slaget  af  det  alldeles  rasande,  hvars 
uppfinnare  eller  koryfé  han  var;  detta  stärkte  fordomen 
emot  det  rätta."  (/Samlade  Skrifter,  4  bandet,  s.  489, 
490.)  Att  medelmåttiga  författare  ur  Thorilds  skola  till- 
egnade  sig  den  orimmade  versen  och  slutligen  öfvergingo 
till  så  kallad  "prosaisk  poesi,"  kunde  svårligen  bidraga  att 
skänka  anseende  åt  det  nya  vitterhetsslaget.  Det  försvar, 
som  egnades  Leopold,  har  mer  skadat  än  gagnat.  Hans 
bästa  försvar  ligger  i  hans  skrifter.  Men  skulle  ett  gen- 
mäle  ägt  mm,  så  hade  det  icke  bort  ske  genom  beröm, 
hvilket  han  ej  behöfde,  utan  medelst  krigets  förflyttande 
på  fiendens  eget  område.  I  vitter  polemik,  liksom  i  hvarje 
strid,  ligger  den  största  vigt  uppå  att,  hvad  .man  kallar, 
"välja  terräng."  När  motståndarne  uppstälde  såsom  mon- 
ster Shakspeare,  Calderon,  Goethe,  Oehlemsghljsoer 
m.  n\,  hade  bort  svaras:  "Alldeles!  Men  hvad  ägen  I  ge- 
mensamt med  dem?  Skrifven  som  de;  vi  begäre  intet 
bättre."  I  fråga  om  Thorild,  Höijer  och  Ehrensvärd 
hade  bort  ådagaläggas  (hvilket  icke  var  svårt),  att  deras 
åsigter  i  vitterhet  och  konst  icke  kunde  åberopas  till  stöd 
för  den  nya  skolans  läror.  Äfven  det  klara,  friska,  antika, 
didaktiska  hos  Stjernhjelk  kunde  svårligen  göra  honom 
till  nämnda  skolas  stamfar.  I  stället  att  utveckla  detta, 
företog  man  att  ifrågasätta  de  af  romantikerna  anförda 
mönster  och  ett  försvar  för  de  gamle  klassikerna  och  deras 
efterföljare,  hvilket  ej  heller  var  oundgängligt.  Dermed 
nekas    dock    ingalunda,    att  ju  detta,  såsom  sådant»  fördes 


—    230    — 

öfriga  gustavianska  snillena,  i  den  långa  striden. 
"Nationens  ypperste  män,"  säger  Tegnér,  "i  kän- 
sla af  den  orätt  som  skedde  dem,  drogo  sig  overk- 
samme tillbaka  inom  förskansningarne  af  sin  gamla 
ära."  Ånnu  väntade  man,  att  snilleförstarnes  gamle 
ordförare,  den  åldrige  Agamemnon,  skulle  nedträda 
på  kampplatsen,  höja  fanan  och  fatta  det  segervana 
svärdet.  Anmaningar  ljödo  från  flera  håll.  Be- 
römde lärare  vid  den  högskola,  hvarifrån  anfallen 
hufvudsakligen  utgingo,  besvuro  honom  att  gifva 
ord  och  lösen  till,  hvad  man  kallade,  ett  stort  kors- 
tåg. *)    De  eldigaste  väckelserop  kommo  dock  från 

Tegnér.     "Ånnu,"  sjunger  han, 

t* 
"Ännu  har  Norden  män  med  ljus  i  tanken 

Och  mod  i  barmen,  och  den  gyllne  lyran, 

Ej  länt  för  dagen  utur  dårars  hand. 

An  lefver  Skördens  skald,  en  nordlig  sommar 

Med  evigt  solsken  på  de  höga  bergen, 

Med  friska  blomdoft  och  med  valdthorn  i. 

Ännu  går  Setmas  sångare  bland  oss 

Med  lätta  steg,  som  knappast  röra  jorden, 

ofta  med  mycken  sakkunskap,  skicklighet  och  en  utmärkt 
stilistisk  förmåga,  hvarför  också  ej  sällan  segern  tiller- 
kändes klassikernas  försvarare,  ehuru  den  nyare  vitterheten 
med  förkärlek  omfattades  af  det  uppväxande  slägtet  och 
följaktligen  blef  för  en  tid  öfvervägande.  Man  benämnde 
det  striden  emellan  fosforister  och  akademister,  ehuru  egent- 
ligen ingen  akademist  deltog  väsentligt  i  sjelfva  kampen. 
Se  bilagan  17. 
#)  Se  bilagan  18. 


—    231    —       ' 

Ty  öfver  jorden  bor  hans  sköna  själ 
Uti  en  gyllne  verld  af  frid  och  oskuld.  — 
Ån  ha  vi  Maros  tolk  med  Romarsinnet, 
Och  tempelsångarn  med  sin  Davidsharpa, 
Och  Gylfes  bard,  en  mäktig  flod,  som  brusar 
Emellan  Nordens  berg.    Dess  källa  är 
I  Asaverlden,  djup  som  Urdarbrunnen.  — 
Ack,  der  är  mången  än,  som  kunde  rädda, 
Men  hvarje  örn  bor  enslig  på  sin  klippa.  — 
Vak  upp,   Virginias  sångare,  vak  upp, 
Du  ljusets,  färgernas  och  lifvets  man! 
I  tretti  år  du  stridt  med  blanka  vapen 
För  smak  och  språk  och  sång  och  vett  i  Norden. 
I  deras  namn  jag  kallar  dig  i  dag. 
Hvi  slumrar  deras  riddersman,  hvi  hvilar 
Hans  goda  svärd?  Se,  fienden  är  när 
Och  stormar  rasande  och  lyfter  straffiöst 
De  fräcka  händerna  mot  helgedomen. 
Skall  den  förstöras?  Skall  ett  dårhus  stiga 
Upp  ur  dess  grus?  Skall  manligt  vett  och  konst 
Ur  Manhem  fly  för  dagens  feberdrömmar? 
Vak  upp!  Ej  alla  hata  ljuset  än, 
Ej  alla  skymfa  på  nationens  ära. 
Plantera  högt  din  fana!  Låt  den  vifta 
Sin  örnevinge  uti  Nordens  solsken, 
Och  ung  och  gammal  då  skall  trängas  kring  den; 
Med  korsad  skullra  och  med  vigda  spjut 
'  Vi  vilja  samlas  till  ett  bättre  korståg. 
Se,  redan  sänks  din  sol  och  dagen  grånar; 
Dag  är  det  nog  dock  än  att  vinna  slaget. 
Se,  konstens  genius  är  bland  dina  svurna, 


—    232    - 

Ännu,  som  förr,  han  vid  din  sida  står, 
Den  purpurbältade,  den  gudaburna, 
Med  evighetens  ring  kring  sina  hår. 
På  skullran  rasslar  kogret,  fullt  af  pilar, 
Det  visa  löjet  leker  kring  hans  mund, 
Men  skarp,  som  solen,  strålar  ögats  rund, 
Qph  harmfullt  allvar  på  hans  panna  hvilar. 
Se,  segrarn  vredgas!    Python-guden  lik, 
Han  skrattar  bittert  under  trollets  skrik, 
Och  sparkar  ner  med  hån  i  Lethes,  vatten 
Dess  döda  stoft,  att  vittra  bort  i  natten." 

Den  gamle  ägde  dock  för  mycken  erfarenhet 
af  lifvet,  för  att  ej  känna,  huru  litet  strid 
gagnar  i  konstens  verld,  emot  att  skapa  det 
sköna.  Tegnér  fann  det  snart  sjelf,  och  erkän- 
ner, att 

"Det  skönas  blomma  växer  icke  opp 

På  polemikens  ofruktbara  grund". 
Leopold  hade  lefvat  för  humaniteten  och  kul- 
turen. Deras  ättling  urbaniteten  kunde  ej  vara  för 
honom  främmande.  En  nyare  tid  har  glömt  både 
namnet  och  saken,  eller  rättare,  med  Roms  fall  blef 
den  sanna  urbaniteten*)  landsflyktig  på  jorden.  Den 
följdes  af  riddartidens  courtoisie,  men  ersattes  icke 
af  senare  åldrars  etikett  och  belefvenhet.     Samma 


*)  Man  vet,  att  Komarne  gåfvo  af  deras  egen  stad,  den  för- 
nämsta i  verlden,  —  hvarför  den  blott  betecknades  med 
ordet  urbs,  —  benämningen  åt  den  dygd,  som  derifrån  hade 
sitt  ursprung  och  förskönade  den. 


—    233    — 

känsla,  som  hos  de  gamle  sammansmälte  värdig- 
heten med  behaget,  som  genljöd  från  rostira,  och 
vakade  öfver  det  passande  i  det  offentliga  lifvet, 
höll  snillet  inom  den  strängaste  skönhetslineas 
gräns;  beherrskade  tonen,  jemväl  i  samqväm;  lät 
öfverallt  det  ädla  genomskimra  tanken;  frånskilde 
allt  slagg  och  bortblåste  hvarje  stoftkorn  från  bil- 
den eller  från  det  ciselerade  uttrycket.  Åfven  der 
urbaniteten  ej  var  en  dygd,  var  den  åtminstone 
dygdens  form.  Hos  Leopold  var  den  beggedera. 
Den  sträckte  sig  icke  ensamt  till  hans  skrifter, 
men  till  hvarje  hans  ord,  hans  rörelser,  hela  hans 
väsen.  Hans  lynne,  i  motsats  med  de  flestas,  mil- 
drades med  åren,  och  spridde  den  behagliga  ver- 
kan af  en  lugn  solnedgång  efter  en  skiftesrik  dag. 
Det  var  en  skön  själs  strålbrytning:  lågande  för 
allt  stort,  ädelt  och  sannt;  mildt  belysande  förvir- 
ringen; skonsam  emot  svagheten;  gnistrande  vid 
den  anspråksfulla  medelmåttan,  men  med  lustel- 
dens, ej  härjningens  låga.  Han  spred  omkring  sig 
den  döende  urbanitetens  sista  strålar,  och  vid  de- 
ras återsken,  ännu  i  hans  lefnads  afton,  kunde  be- 
traktaren ej  undgå  att  på  den  sjunkande  dagens 
stjerna  lämpa  skaldens  egna  ord: 

"Den  sol,  som  nedergår,  ännu  sin  skönhet  har, 
Och  seglarn,  som  från  sjön  sig  inåt  hamnen  drar, 
Med  sakta  vaggad  fart  och  sammandragna  segel, 
Behagar  än  vår  syn  och  håller  skådara  qvar".  — 


—    234    — 

Det  var  under  de  häftigaste  anfallen  mot  hans 
vittra  namn  och  anseende,  som  Leopold  träflades 
af  enskilda  olyckor,  hvilka  pröfvade  den  vises  kela 
själsstyrka.  Hans  husliga  sällhet  bröts  genom  de 
svåraste  sjukdomsfall,  som  hemsökte  samtidigt  hans 
maka    och    honom   sjelf.  *)     Hon  försattes  deraf  i 


*)  Leopold  ingick,  år  1790,  äktenskap  med  dåvarande  kam- 
marfrun hos  drottning  Sofia  Magdalena,  fröken  Sara 
Petronella  Fehman,  född  i  Köpenhamn,  dotter  af  dan- 
ska justitierådet  Peder  Pedersen  Fehman  och  dess  maka 
Brigitta  Johanna  Goes.  Detta  äktenskap  blef  barnlöst. 
Fru  Leopold  var  utmärkt  af  skönhet,  snille  och  en  vid- 
sträckt bildning.  Leopold  plägade  kalla  henne  ömsom 
sitt  lexikon,  ömsom  sitt  förstånd,  och  påstod,  att  han  var 
den  ende,  som  var  ordentligt  vigd  vid  sitt  forstånd,  hvil- 
ket  biskop  Lindblom  gjort.  Fru  Leopold  afled  den  3 
maj  1829,  endast  ett  hälft  år  före  hennes  make,  enligt 
hvilkens  önskan  hennes  stoft  bars  till  sitt  sista  hviloram 
af  Svenska  Akademiens  ledamöter.  I  skriftvexlingen  emel- 
lan Leopold  och  Franzén  (bilagan  9)  läses  det  rörande 
bref,  hvari  den  blinde  tackar  sin  gamle  vän  för  trösteorden 
vid  den  hädangångnas  graf. 

Leopold  skref,  i  ett  af  sina  arbeten,  följande  till  sin 
hustru:  ' 

"Din  qvickhet,  vore  den  min  lott, 
Så  vore  denna  bok  en  dubbel  framgång  gifven, 

Men  hade  jag  din  vishet  fått, 
Så  vore  den  kanske  alldeles  icke  skrifyen. 
Man  dömmer  ej  sig  sjelf,  men  himlen  gaf  din  man, 
Då  han  i  dig  en  vän,  en  maka  honom  unde, 
Allt  hvad  en  svag  förtjenst  på  jorden  trösta  kan, 
Och  hvad  den  yppersta  i  lön  begära  kunde." 


—    235    — 

en  tioårig  sinnesdvala,  under  hvilken  hon  var  död 
för  honom  och  verlden;  han  tillfrisknade,  —  men 
som  blind  »för  sin  återstående  lefnacL  Icke  dess 
mindre  fortsatte  han  sin  filosofiska  verksamhet  t 
underkastade  sina  äldre  skrifter  en  förnyad  gransk- 
ning, och  ordnade  icke  mindre  än  tre  band  otryckta 
arbeten,  hvilkas  utgifvande,  efter  hans  död,  han 
anförtrodde  åt  en  pröfvad  vän.  Hans  enda  förströ- 
else var  den  förtroliga  aftonkrets,  som  hvarje  qväll 
samlades  i  hans  stilla  boning.  Man  har  svårt  att  be- 
skrifva  den  trollmakt,  som  den  gamles  närmare 
umgänge  ntöfvade;  men  de,  som  erfarit  det,  kunde 
deraf  sluta  till  hvad  sällskapsbehagen  varit  hos 
hans  mästare  och  förebild,  konung  Gustaf,  i  den- 
nes enskilda  vänkrets,  hvars  ton  Leopold  bibehål- 
lit och  sökte  återlifva  med  sådana  deltagare  som 
Rosenstein,  Skjöldebrand  ,  Lagerbjelke,  Fran- 
zén, Walun,  Blom,  v.  Brinkman  och  —  när  de 
voro  i  staden  —  Tegnér,  Geijer  och  Grubbe, 
hvartill  slöto  sig  några  yngre.  Hans  djupa  verlds- 
och  mennisko-kännedom,  hans  erfarenhet  af  lifvet, 
hans  vidsträckta  kunskapsrymd,  omfattande  det 
äldsta  liksom  det  nyaste  i  filosofi,  vitterhet  och 
konst;  hans  säkra  omdöme  och  fina  smak;  hans 
ovanliga  minne,  som  erbjöd  stöd  och  samtalspryd- 
nader från  klassiska  författare  i  alla  ämnen;  hans 
klara,  lätta  och  intagande  framställningssätt,  — allt 


—    236    — 

förenade  sig  att  göra  hans  samtal  till  de  mest  läro- 
rika och  hänförande.  Dertill  kom  hans  sällsynta 
deklamationsgåfva,  utbildad  af  Gustaf  den  tredje 
och  Monvel.  Så,  som  Leopold  sade  Kellgrens, 
Tegnérs  eller  fru  Lenngrens  verser,  sägas  de  tro- 
ligtvis icke  mer,  och  något  mer  ful  landad  t  än  Leo- 
polds läsning  af  ''Solsången,"  torde  svårligen  gif- 
vas. '  Åhörarnes  krets  var  inskränkt,  men  vald  och 
omvexlande.  Skalder  och  talare,  statsmän  och  konst- 
närer blandade  sig  der.  Bildade  fruntimmers  um- 
gänge var  honom  angenämast  af  allt.  Den  gamles 
släckta  öga  ljusnade,  när  någon  gång  en  af  pryd- 
naderna från  Gustafs  eget  hof  gästade  hans  bo- 
ning; när  den  Eglé,  som  hans  sång  odödliggjort, 
med  de  ovanskliga  drag  af  snillet  och  behagen,  öf- 
ver  hvilka  tiden  icke  äger  någon  makt,  återkallade 
flydda  dagar  och  försvunna  vänners  minnen.  *) 

*)  Öfverstinnan  Marianne  Ehrenström,  född  Pollet,  be- 
sjungen under  namnet  Eglé  af  Leopold,  i  det  sköna  skalde- 
stycket Sommar  och  Vinter.  Utmärkt  idkarinna  af  de 
sköna  konsterna,  liar  fru  Ehrenström,  ej  mindre  genom 
sin  skrift  Notices  sur  la  Utterature  et  les  beaux-arts  en  Suéde, 
än  medelst  bidrag  till  la  Revue  des  deux  mondes,  la  Revue 
encyclopédique,  m.  fl.  af  de  tttmärktaste  främmaude  tidskrif- 
ter, gjort  den  svenska  bildningens  alster  förmånligt  kända  i 
utlandet.  Hennes  brefstyl  torde  af  få  samti'da  vara  uppnådd. 
Leopold  säger  derom  i  det  ofvannämnda  skaldestycket: 

"Hvilka  bref!  ' 
Rousseau,  under  namn  af  Heloisa, 
Diktade  ej  bättre  dem  han  skref." 


—    237    — 

Blott  en  gång  öppnade  sig  den  åldriges  tjell 
för  en  större  samling. ,  Det  var  hans  sjutionde 
födelsedag,  då  en  förening  af  beundrare  och  vän- 
ner, anförde  af  en  vitterhetens  skyddsvän  och  id- 
kare,  den  vördnadsvärde  Skjöldebrand,  öfverlem- 
nade  en  öfver  skaldekonungen  preglad  skådepen- 
ning, bärande  lyrans  stjernbild,  med  omskrift:  "f öre- 
lyser  och  vägleder?*) 

Omsider  hade  jemväl  stridsbullret  tystnat,  lugn 
och  försoning  inträdt;  Leopolds  rykte  hade  ge- 
nomgått sitt  sista  eidprof  med  oförminskad  glans.  **) 

Hans  väninna,  som  vid  89  års  ålder  ännu  bibehållit  sin 
själsungdom  oförminskad,  var  af  akademien  inbjuden  till 
sångarförstens  minnesfest. 

*)  Se  bilagan  19. 

**)  Om  försoningen  emellan  den  nya  skolans  berömdaste  måls- 
man och  sångarkungen  från  Gustafs  dagar  vittna  de 
mellan  dem  vexlade  bref,  lika  hedrande  för  begge.  De 
meddelas  i  bilagan  20.  Här  må  blott  tilläggas  följande  i 
Siare  och  Skalder  (sjette  delens  senare  afdelning,  sid.  248, 
249)  meddelta  erkännande  af  Leopolds  stora  förtjenster: 
"Han  har,  både  såsom  skald  och  såsom  tänkare,  förvärfvat 
sig  rättigheter  till  odödlig  erkända  och  den  mest  oskrym- 
tade beundran.  I  sitt  skaldskap,  der  han  (med  långt  större 
sjelfständighet,  än  Thorild  erkände)  var  en  sammansmält- 
ning af  Voltaire  och  Pope  på  svensk  grund,  är  han  ännu 
en  mästare  som  förtjenar  studeras,  och  förblifver,  äfven  vid 
en  mera  djup  och  vidgad  uppfattning  af  poesiens  väsende, 
i  mången  hänsigt  lärorik,  ja  föresynlig;  stor  i  qvickhet,  i 
berättargåfva,  i  fententiös  tankrikhet  och  versens  plastiskt 
motsvariga  fägring.  Såsom  filosof  uppnådde  han,  ehuru 
mera    skarpsinnig    än   egentligen  spekulativ,  mot  slutet  af 


—    238    — 

Ingen  svensk  skald  har  skönare  fulländat  sin  bana; 
ingen  af  våra  tänkare  har  lemnat,  under  pröfvande 
Oden,  ett  vackrare  efterdöme  af  sin  vishetsläras 
profhaltighet.  Ånnu,  när  tanken  återföres  till  hans 
sista  lefnadsskifte,  kan  man  ej  utan  rörelse  och 
beundran  minnas  den  själsstorhet,  som  utan  kla- 
gan, utan  vemod,  nästan  leende  och  upprätt  bar 
denna  tyngd  af  missöden  och  lidande.  Vid  hans 
sida  satt  ännu  denna  fordom  så  sköna  och  snill- 
rika Iedsagarinna  genom  Iffvet,  liksom  död  utan 
att  häfva  lemnat  det  jordiska;  för  honom  sjelf  var 
den  yttre  verlden  försvunnen;  för  att  läsa,  måste 
han  af  en  vän  låna  ögats  ljus;  för  att  skrifva, 
nödgades  han  anlita  en  främmande  hand;  dessa 
nödfallsbiträden  voro  ej  ens  tillstädes  när  helst  de 

sin  lefuad  en  egendomlig  och  aktningsvärd  höjdpunkt,  på 
hvilken  han  intager  ett  utmärkt  rum  emellan  Jacobi,  som 
står ,  öfver  honom,  och  Skottarne  Keid,  Beattie,  Oswald, 
som  stå  under  honom.  Med  få  ord:  hans  ära  hvilar  på 
tillräckligt  varaktig  grundval,  om  än  den  segerkrans,  att 
hafva  öfvervunnit  Thorild,  måste  honom  frånkännas.  På 
sitt  ställe  skall  fullständigare  bli  synligt,  huruvida  jag  vill 
och  förmår  uppskatta  denne  i  sitt  slag  store  mans  värde." 
Döden  hindrade,  såsom  bekant  är,  den  ädla  föresat- 
sens uppfyllande.  De  anförda  orden  aro  dock  redan  en 
borgen  för  en  fullständig  rättvisa,  hvari  endast  ett  undan- 
tag synes  gjordt  för  striden  mot  Thorild.  Då  denna  epi- 
sod af  den  gustavianska  vitterhetens  torneringstider  kom- 
mer att,  enligt  hvad  ofvan  är  antydt,  blifva  föremål  för 
en  särskild  belysning,  må  ett  slut-omdöme  deröfver  tills  vi- 
dare uppskjutas. 


—    239    — 

önskades;  en  vacklande  helsa  följde  honom  allt- 
igenom. Och  likväl  skymde  intet  moln  hans  panna; 
samma  vänliga  anlets-uttryck  mötte  hvarje  inträ- 
dande. Hvarför?  Han  hade  vant  sig  att  anse  detta 
lif  såsom  blott  'en  vagga  för  själen,"  och  hennes 
lidanden  som  "små  bamkrämpor,"  hvilka  lätt  glöm- 
mas när  evighetens  morgon  begynner  tindra.  *)  Un- 

*)  Bland  Leopolds  skönaste  bref  är  ett  till  hans  ungdoms- 
vän, kontraktsprosten  doktor  Nordevall  i  Varberg  (af 
den  22  juli  1825),  hvari  han  beskrifver  sina  känslor  när 
han  blef  blind,  och  huru  han,  sedan  denna  olycka  inträf- 
fat, hvilken  han  under  åratal  med  ångest  och  bafvan  emot- 
sett, på  en  gång  återfick  hela  sitt  lugn,  och  icke  ens  fann 
något  sorgligt  i  sitt  tillstånd.  Han  slutar  brefvet  med 
följande  blick  på  sin  förestående  förvandling:  'Tuppan  lig- 
ger qvar,  ett  litet  otäckt  likskråf,  sedan  fjäriln  på  färg- 
rika vingar  tagit  sin  uppflygt  derur.  Det  synes  som  för- 
synen velat,  att  stoftvarelsens  högsta  förnedring  och  an- 
dens herrlighet  skulle  omedelbarligen  omskifta  och  likasom 
vidröra  hvarandra.  —  Vi  äro  begge  två  gamle  män,  fär- 
dige att  anträda  resan  till  det  stora,  långväga  målet,  och 
oss  anstår  väl  att  tala  med  hvarandra  derom.  Förmodli- 
gen blir  det  först  vid  detta  mål  som  vi,  efter  så  lång 
skilsmessa,  skola  återfinna  hvarandra,  och  vi  skola  då, 
som  jag  hoppas,  bättre,  än  här  blifva  i  stånd  att  jemföra 
våra  små  menskliga  begrepp  och  föreställningar  med  den 
stora,  eviga  vishetsplanen.  Farväl,  min  älskade  Nordevall! 
Tro,  att  du  bland  manliga  vänner  alltid  blir  för  mig  den 
käraste."  —  Nordevall  svarade  (den  24  augusti  1825), 
och  slutar:  "Detta  bref  blir  förmodligen  det  sista  som  min 
gamla,  men  ännu  icke  darrande  hand  får  teckna  till  dig, 
min  af  hjertat  älskade  vän.  Jag  får  således  säga  dig  — 
icke    ett    evigt,    men    ett    ömt   jordiskt    farväl.     Vi   råkas 


—    240    — 

der    det  mångåriga   mörkret  var  tanken  hans  säll- 
skap,   och    det    tycktes    honom,   vid  höga  sannin- 

snart,    för   att  fortsätta   och  fastare  knyta  ett  kärleksband, 
som  här  så  oupplösligen  förenat  oss/' 

Förf.  af  dessa  rader  vistades  i  Varberg  under  det 
denna  brefvexling  föregick,  och  hade  den  lyckan  att  dagli- 
gen vara  tillsamman  med  den  vördnadsvärde  patriarken, 
som  meddelte  många  interessanta  drag  om  Leopold,  från 
begges  yngre  dagar.  Anmodad  af  Leopold  att  beskrifva 
ungdomsvännens  inre  och  yttre  lif,  fullgjorde  förf.  detta 
uppdrag  i  ett  bref,  hvilket  han  nu,  efter  nära  fyrtio  års 
förlopp,  återfunnit  bland  skaldens x  papper,  och  hvarur 
följande  rader  må  afskrifvas  för  dem,  som  önska  äga  nå- 
gon föreställning  om  denne  Leopolds  ungdomsvän.  Efter 
en  skildring  af  hans  herrliga  själslif,  heter  det:  "Denna 
skönhet  har  ej  blott  hans  inre,  men  äfven  hans  yttre  be- 
varat; den  är  en  stråle  som  genomlyser  hela  hans  varelse, 
och  en  blick  på  hans  anlete  bör  kunna  öfvertyga  om  sjä- 
lens odödlighet,  —  så  ung  lefver  anden  ännu  i  de  fina 
dragen.  Der  synas  mig  samma  tankar  uttryckta,  som  i 
Franzéns  Mermiskans  anlete.  Lugn  och  majestätisk,  som 
en  antik  i  Vatikanen,  är  han  lätt  och  liflig  i  sina  rörel- 
ser, som  en  tretti  års  man,  och  jag  har  under  våra  van- 
dringar sett  honom  klättra  uppför  berg,  som  en  Alpjä- 
gare. Om  någon  äger  anspråk  på  den  Klopstock  tillagda 
benämning:  eiviger  JungUng,  så  är  det  denne.  —  Den 
omständighet,  att  jag  varit  den  siste  som  sett  herr  stats- 
sekreteraren, tyckes  skänka  mig  något  interesse  i  hans 
ögon.  Kanske  blir  också  min  röst  mer  välljudande  i  herr 
statssekreterarens  öron  då  den  framförer  de  senaste  orden  af 
en  älskad  ungdomsvän.  Dufvan,  med  ett  bref  under  vin- 
gen, då  hon  emottages  af  sin  ägarinna,  skall  ej  vara  gla- 
dare än  jag,  när  jag  fått  framföra  denna  dufvopost  från 
ett  ädelt  hjerta  till  ett  annat/' 


—    241    — 

gars    begrundande,    såsom    ^natten   blef  dag   och 
mörkret  ljus.* 

"Så  satt  han  vakande  uti  den  sena, 

Den  långa  natten,  tålig  och  dock  blid. 

Håna  väaner  ginga,  han  stod  qvar  *lle»a, 

En  arestod  på  grafven  a£  sin  tid. 

Med  blottadt  hufvnd  stod  ett  yngre  slägte 
Och  såg  till  stöden  opp,  hvars  fot  det  knappast  räckte. 

Då  kom  der  tyst,  kom  oförtänkt  befriarn, 
Den  stiUe  guden,  nattens  äldste  son. 
Han  rörde  ögat  på  den  blinde  siarn. 
Och  fjällen  föllo  på  en  gång  derfrån. 
Hur  klart  är  rm,  hur  ljust  1  fadershuset! 
Farväl,  4r  ljusets  vän,  och  fr&jéa  dig  i  Jjasetr 

Leopolds  ande  löste  sig,  utan  att  af  sjukdom 
fördunklas,  i  all  sin  styrka  och  klarhet,  ur  sitt 
jordiska   fihtgseL*)    Vid    underrättelsen    om   hans 

Nordevall  hade  att  tacka  Leopold  for  sin  första 
befordran,  hvarfor  Otjstaf  m  alltid  kallade  honom  "Leo- 
polds prest."  Vid  Kabl  Jokans  antag-ande  af  Lutherska 
trosbekänndben,  i  Helsingborg,  var  Npbdbvalx»  tillkallad 
att  biträda  ärkebiskop  Lindblom  samt  bevittna  handlin- 
gen. Det  berättas,  att  anblicken  af  de  tre  första  målsmän 
for  svenska  kyrkan,  som  Karl  Johan  såg  —  ärkebiskop 
Likdblom,  domprosten  Palm  och  doktor  Nqedevau,  — 
gjort  på  honom  ett  lika  högtidiagt  som  förmånligt  intryck. 
Också  voro  alla  tre  verkliga  praktexemplar  af  patriarker. 
*)  Leopouo  afled  den  0  november  1829,  klockan  il  på  mor- 
gonen. Dödsorsaken  var  hjertats  bristning  (rvpktra  coxdis). 
Hans  läkare,  kongl.  lifraedikus  Israel  af  Ekström,  har 
meddelt  en  utförlig  beskrifniag  derom.  Qvällen  näst  före 
Sv.  Akad.  Eandl  35  Del.  16 


—    242    — 

död  anlade  Svenska  Akademien  sorg;  dess  med- 
lemmar buro  hans  stoft  till  det  sista  hvilorummet, 
der  invigningsorden  uttaltes  af  Fbanzén.  Öfver 
grafven  ljöd  Cherubini's  Bequiem,  utfördt  af  de 
yppersta  från  det  sånggudinnornas  tempel,  som 
Gustaf  stiftat  och  Leopold  prydt  med  oförgäng- 
liga snilleverk.  Hans  adeliga  sköldemärke,  som 
ingen  arfving  öfvertog,  krossades  af  den  hädangång- 
nes  och  vitterhetens  ridderlige  vän  Skjöldebrand; 
Tegnér  sände  till  den  förevigade  skaldekonstens  si- 
sta helsning  i  en  odödlig  minnessång,  och  det  sam- 
fund, som  sörjde  sin  och  svenska  parnassens  Nestor, 
lät  genom  en,  med  hans  bröstbild  af  Sergel  prydd, 
minnesvård  utmärka  det  rum,  der  han  hvilar.  Det 
varaktigaste  minne  har  han  dock  sjelf  rest  i  sina 
skrifter,  om  h vilka  Frithiofsskalden  säger: 

"Hvad  rent  och  ädelt  svenska  sången  ärfver 
Af  bild,  som  pröfvarns  stränga  granskning  tål, 
Och  känslor,  fina  som  en  ängels  nerver, 
Och  tankar,  blixtrande  som  slipadt  stål, 
Det  är  af  honom,  och,  till  konstens  ära, 
Vi  något  lärt  deraf,  men  mer  vi  ha  att  lära/' 

den  sista  voro  samma  vänner  hos  honom  samlade,  som 
plägade  utgöra  hans  aftonkrets.  Förf.  af  dessa  rader  fore- 
läste, bland  annat,  ett  skaldestycke,  som  den  gamle  med 
lifligt  deltagande  åhörde.  Det  var  verserna  vid  fru  Fran- 
zéns graf. 


'i 


BILAGOR 


—    246    - 
Bilagan  1. 

(Till  sid.  52.) 

Di  sannolikt  få  bland  våra  läsare  ägt  tillfälle 
att  taga  kännedom  af  denna  numera  sällsynta  skrift* 
torde  några  prof  deraf  icke  vara  ovälkomna.  Den 
begynner  sålunda:        * 

"Det  svenska  snillet  har  efter  fyra  vanmäktiga 
försök  å  nya  samlat  sina  krafter»  för  att  ibland 
Europas  vittra  folkslag  lyfta  oss  upp  till  värdig- 
heten af  en  episk  nation.  Men  man  behöfver  blott 
lyfta  detta  nya  försök  med  två  fingrar,  för  att 
veta  de  flestas  omdöme.  Ett  poem  om  tolf  sån- 
ger» hvardera  omkring  4  till  500  verser,  tillhopa 
inemot  tusen  *)  rimmade  rader,  facit  413  sidor  ren 
poesi:  hvilken  volym!  hvilken  hotande  klyfta  öfver 
våra  qvicka,  flygtiga,  spelande  sällskapshufvuden! 
Också  ser  man  dem,  den  ena  efter  den  andra, 
skynda  sig  undan  vitterhetsberget,  i  den  förskräc- 
kande öfvertygelsen»  att  berget  rasar.  Men  under 
vår  allmänna  klagan  öfver  brist  på  goda  författare, 
har  man  nånsin  tänkt  på  den  icke  mindre  brist 
på  behöriga  läsare,  jag  vill  icke  säga  i  hvar  veten- 
skap, —  det  vore  kanhända  för  mycket  begärdt 
hos  oss,  — -  utan  äfven  i  alla  högre  slag  af  vitter- 
het? Brist  på  läsare!...  ropar  man:  har  ni  då 
glömt  hela  den  läsande  allmänheten?  -—  Nej*  jag 
har  icke  glömt  hvilken  märklig  person  den  spelar 
i  alla  —  företal*  Jag  har  icke  glömt,  att  ifrån 
den,  som  skrifver  astronomi,  intill  den,,  som  skxif- 

*)  Sannolikt  tryckfel,  i  stallet  för  sextusen. 


—    246    — 

ver  avisor  och  bönböcker,  man  nästan  icke  hör  an- 
nat än  ett  oafbrutet  echo  af  det  stora  ordet.  All- 
mänheten känner  allt,  läser  allt,  dömmer  allt. 
Hvar  och  en,  som  har  en  penna  och  ett  bläckhorn, 
har  en  allmänhet.  Hvar  och  eA  jollrar  fram  i 
denna  fromma  modrens  sköte  sina  små  solskens- 
nöjen. Kort  sagdt,  ni  finher  allmänheten  i  alla 
tryckta  skrifter,  som  en  allvis,  allseende  och  alle- 
städes närvarande  varelse.  Men  skrif  en  bok,  och 
ponera  en  bok  som  duger.  Ni  skall  finna  att  denna 
allestädes  närvarande  varelse  på  en  gång  försvun- 
nit, och  att  allmänheten  gjort  sig  osynlig.  Ni  an- 
ropar, ni  dedicerar  förgäfves.  Ingen  regerande  makt 
har  nånsin  i  den  grad,  som  vår  allmänhet,  besutit 
gåfvan  att  existera  inkognito  för  auktorliga  sökare. 
Ingen  gudomlighet  har  sparsammare  uppenbarat 
sig  för  sina  tillbedjare.  Man  borde  sannerligen  icke 
mycket  förundra  sig,  om  vissa  författare  ändtligen 
började  allvarligen  tvifla  på  verkligheten  af  denna 
stora  bokgudinna,  och  om  litteraturen  finge  en 
sekt  apublicister,  liksom  filosofien  en  af  atheister. 
Det  är  sannt,  att  om  ert  foster  är  af  det  sjun- 
gande slaget,  så  synes  det  ändtligen  vara  ett  rik- 
sens barn.  Ni  skall  då  kanhända  finna,  här  och 
der,  några  bläddrare  i  vitterheten,  några  sirliga 
smakare,  som  gifva  sig  air  af  kännare,  några  ploc- 
kare af  epigrammer  och  blomster,  som  smycka  sig 
hvar  med  sin  lilla  bukett  af  ert  snille;  ni  skall  i 
synnerhet  finna  en  stor  hop  bladsorlare,  fördelte  i 
större  eller  smärre  vittra  horder,  som  flytta  sig 
från    kaffehus    till    kaffehus,    slå  en  ring  omkring 


—    247    — 

dagbladen  och  kasta  sig  med  en  art  af  roffogel  (ri- 
ver de  insekter,  som  morgonsolen  framkläckt,  — 
men  är  detta  den  store,  upplyste  domare,  som 
skall  trycka  odödlighetens  pregel  på  det  sanna 
snillets  verk?  som  skall  jaga  medelmåttans  näsvisa 
fingrar  ifrån  dess  lagrar?  År  detta  en  allmänhet 
för  Kabls  sångare? 

Jag  har  sett  hans  arbete  i  deras  händer.  Större 
delen  finner  genast  något  oerhördt  i  sjelfva  perman; 
ty  ett  poem  med  permar  är  redan  något  oerhördt 
hos  oss.  Andra,  som  tyckas  vara  af  trögare  inbill- 
ningskraft,  och  således  mera  oförskräckta,  öppna 
verkligen  boken  i  tanka  att  läsa;  men  när  de  se 
framför  sig  detta  oändliga  perspektiv  af  ojemna 
rader,  när  de  skola  lägga  ut  på  denna  poetiska 
ocean,  —  då  kommer  förskräckelsen  öfver  dem, 
då  löpa  de  tillbaka  inom  skrankorna  af  deras  lilla 
naturliga  begrepp,  och  akta  sig  väl  att,  emot  gu- 
dens utstakade  ordning,  impii  nautce  non  tangendo 
transilire  vada. 

Det  är  här  icke  stället  att  undersöka  orsa- 
kerna till  denna  kallsinnighet  för  allt  slags  littera- 
tur hos  oss.  De  skäl,  som  man  vanligen  tager,  af 
en  svag  kultur,  ringa  folknummer,  gälla  i  allmän- 
het, men  gälla  kanhända  mindre  än  man  tror,  i 
anseende  till  hufvudstaden,  dit  hela  rikets  öfver- 
flöd  bäres,  der  yppighet  och  nöjen  dagligen  till- 
taga, der  menniskor  i  de  högre  klasserna  nästan 
tränga  Hvarandra,  der  på  en  folknummer  af  80,000*) 


•)  Nu  (år  1862)  närmare  120,000. 


—    248    — 

åtminstone  3  eller  4*000  i  hitoseende  till  stånd, 
uppfostran,  natwliga  egenskaper,  finare  lefnadssätt, 
eaabetsskyldigheter  och  bebof  al  sysselsättning  för 
sinnet,  borde  kunna  antagas,  om  icke  såsom  ama- 
törer, åtminstone  som  begripande  och  kunniga  lä- 
sare. —  Men  att  man  icke  för  egen  del  finner  nöje 
i  snilleöfningar  kommer  tvifvelsutan  af  brist  på  den 
nödtorftiga  kännedom»  som  dervid  förutsattes»  och 
emedan  denna  kännedom  kostar  någon  möda  att 
förvärfva  sig.  Den  menskliga  bekvämligheten  sträf- 
var  så  länge  som  möjligt  är  emot  ett  besvär»  hvar- 
med  ingen  hvarken  synbar  eller  kännbar  fördel  är 
förknippad»  Endast  när  sjelfva  undervisningen  förer 
dragea  som  ett  blott  tidsfördrif,  endast  då,  säger 
jag,  är  det  som  allmänheten  stundom  har  den  god- 
heten att  gratis  låna  sina  ögon  eller  öron  dertilL 
Det  är  derför  som  populära  författare  i  ett  sådant 
land  hafva  ett  så  afgjordt  företräde  framför  de  abs- 
trakta och  didaktiska,  och  som  t.  ex.  granskningar 
i  vitterheten  allmännare  läsas  och  skattas,  ju  min- 
dre de  inskränka  sig  inom  blotta  undersökningar 
och  reglor,  och  ju  mera  de  äro  personliga,  stic- 
kande och  skämtfulla.  Läsaren,  som  i  allt  detta 
ej  finner  annat  än  naturligt  godt  vett,  anser  med 
särdeles  nöje  alla  dessa  omdömen  såsom  hemtade 
ur  dess  eget  begrepp,  och  sätter  sig  med  ett  slags 
hemlig  stolthet  i  domstolen  öfver  en  författare,  öf- 
ver  hvars  förtjenst  han  numera  är  i  stånd  att  ställa 
honom  till  rätta.  —  Om  vi  någonsin  sport,  att  det 
gifves  en  läsande  allmänhet,  så  är  det  när  kritiken 
någon  gång  klämtat  i  straffklockan.     Då  har  man 


—    249    — 

stött  mangrant  tillhopa,  och  det  är  egentligen  vid 
dessa,  slags  vittra  exekutioner  som  amatörerna  röjt 
sig:"  — -  Läsaren  torde  afgöra,  huruvida  det  sam 
yttrades  för  nära  åttio  år  sedan  ännu  äger  någon 
tillämplighet. 

Författaren  betraktar  derefter  sin  egen  ställ- 
ning ock  yttrar:  "En.  annan  fråga  blir  det,  om  jag 
i  dessa  kritiska  anmärkningar  handlar  nog  forsig- 
tigt,  nog  rafmeradt  politiskt  för  en  man,  hvars 
släta  ställning  borde  haffa  lärt  honom  att  med  en 
förliksam  hand  smeka  hela  verldens  fåfänga  och 
att  aldrig  trycka  den  ömma  blåsa  af  egenkärlek, 
som  den  moderliga  naturen  gömt  hos  alla  sina 
foster.  Den  som  bekommit  på  sin  lott  här  i  verl- 
den  en  af  de  vanliga  själar,  som  ibland  chimärer 
gerna  välja  den  fredligaste,  om  de  kunna,  och 
hvilka  beklagligen  sakna  den  nerv,  den  romerska 
spänning,  som  fordras  för  att  ädelt  uppoffra  sig 
för  sin  öfvertygelse  i  rimkonsten:  en  sådan  gjorde 
till  äfventyrs  bäst  att  hålla  sina  examinerande  fing- 
rar tillbaka  ifrån  hela  detta  retliga  slägte  af  sköna 
snillen:  det  vare  sig  sådana,  som  ännu  krypa,  på 
sitt  vissa  par-tal  poetiska  pedes,  eller  af  den  arten, 
som  höjer  sig  på 'redan  försökta  vingar.  De,  som 
hafva  någon  erfarenhet  i  dessa  ämnen,  påstå  att 
den  undersökning  man  dermed  anställer,  om  den 
gagnar  konsten,  gemenligen  skadar  en  sjelf.  Ni 
må  granska  dem,  säga  de,  med  så  lätt  hand  ni 
vill;  ni  må  beundra  så  uppriktigt  ni  förmår  fär- 
gerna af  deras  vingar:  den  nåls-udd,  hvarpå  ni  fä- 
ster   dem,    sårar  ändå  alltid,  och  denna,  konst  att 


—    250   — 

utleta  deras  species  är  i  de  flestas  ögon  icke  annat 
än  ett  vittert  barbari,  en  förtäckt  konst  att  utrota 
dem.  Sjelfva  vanskapligheten,  försäkrar  Pope,  skall 
icke  förlåta  er  att  hafva  funnit  den  måttligt  vacker. 
—  Nej,  Men  skönheten  skall  lätteligen  göra  det. 
Alla  slags  mästare  skola  säga  oss,  att  i  alla  yrken, 
ju  närmare  man  hinner  fullkomligheten,  ju  kall- 
sinnigare anser  man  andras  omdöme,  ju  mera  hvi- 
lar  man  vid  den  rättvisa  man  gör  sig  sjelf,  ju  ro- 
ligare öfverlåter  man  sina  verk  åt  granskningens 
skonslösa  hand.  Tryggheten  följer  det  sanna  snil- 
let äfvensom  den  sanna  dygden.  Det  är  blott 
vanmakten,  som  alltid  församlar  sina  kycklingar 
under  sina  vingar."  — 

I  afseende  på  sjelfva  hjeltediktens  ämne  an- 
märker Leopold,  att  man  "skulle  kunna  medgifva, 
att  Tåget  öfver  Balt  öppnar  en  stor  och  präktig 
skådebana  för  inbillningen:  en  här,  tågande  öfver 
afgrunden,  med  segrande  vapen ;  medgifva,  att  detta 
ovanligt  dristiga  har  något  som  väcker  förundran, 
och  kan  således  vara  i  någon  skyldskap  med  det 
underbara,  äfvensom  det  var  underligt  nog  att  det 
lyckades;  men  man  skulle  deremot,  kanhända  icke 
orimmeligen,  kunna  anmärka,  att  denna  präktiga 
skådebana  är  blott  präktig  för  ett  enda  ögonblick, 
är  blott  ett  enda  uppträde  för  inbillningen,  och  att 
en  händelse,  som  icke  består  i  annat  än  ett  fort- 
satt tåg,  utan  annan  naturlig  utveckling  än  att  tö- 
väder infaller,  och  utan  annan  upplösning  än  att 
det  fryser  igen,  kunde  synas  med  all  dess  prakt 
ett    ofruktbart    ämne    för    ett  poem  i  tolf  sånger; 


—    251   — 

man  kunde  draga  i  tvifvelsmål,  om  man  nånsin 
genom  dikt  och  machineri  kan  ersätta  ett  interesse, 
som  brister  i  sjelfva  handlingen'  ■*—  helst  (i  afse- 
ende  på  det  underbara)  "förmodligen  ingen,  utom 
poeten,  i  hela  denna  sällsamma  händelse  blifvit 
varse  Nordan,  Agir*),  Afundsandan,  med  alla  de 
öfriga  gudomligheter,  som  regera  detsamma.  Men 
alla  dessa  inkast  kunna  nästan  äfven  så  lätt  be- 
svaras. Hvad  gör  Ulysses  i  Odysséen  annat  än 
tågar?  Uvad  är  Eneas  annat  än  en  tågande  hjelte? 
Det  är  icke  vidden  af  dessa  tåg,  som  bör  komma 
i  fråga;  det  är  interesset  deraf.  Man  tvistar  för- 
gäfves  öfver  ämnets  godhet,  om  poemet  behagar, 
äfvensom  ett  ämne  är  förgäfves  det  bästa,  när 
poeten  saknar  konsten  att  handtera  det.  —  Frå- 
gan är  icke :  duger  ämnet  för  detta  poem,  utan 
duger  sjelfva  poemet?  Och  duga:  är  det  att  be- 
haga? att  interessera?  att  stundom  upplyfta  sin- 
net? Jag  vet  icke  annat.  Välan,  då  vågar  jag  till 
en  början  påstå,  att  Tåget  öfver  Bäk  räcker  denna 
grad  af  fullkomlighet.  Jag  skulle  härvid  kanhända 
icke  understödjas  af  Aristoteles  och  Batteux.  Jag 
vet  deras  reglor,  och  jag  vet  att  bokstafven  dödar. 
Jag  har  inga  underhållande  episoder  att  uppvisa, 
ingen  rikedom  på  lysande  och  starkt  skuggade  ka- 
rakterer,  ingen  oenighet  emellan  anförarne,  ingen 
kärlekshandel,   intet   spel  af  passioner  och  anlägg- 


*)  Gyllenborg  har  förvandlat  namnet  till  Äge,  förmodligen  i 
hans  öra  mer  eufoniskt.  Leopold  har  bibehållit  det  i 
granskningen.  Då  det  synts  oss  förvillande,  begagna  vi 
den  allmänt  antagna  benämningen. 


—    252    — 

ningar,  inga  smärre  enskilda  händelser  som  näras 
af  de  ,  större  allmänna  och  som  tillbaka  förstärka 
strömmen  af  deras  lopp.  Allt  ir  här  stort,  allt 
är  enkelt,  med  ett  ord,  allt  är  Tåg.  Men  detta 
Tåg  har  med  all  sin  enkelhet  i  anläggningen  sina 
understundom  rätt  små  och  rätt  löjliga  detaljer, 
och  det  är  häruti  som  författaren  funnit  hemlig- 
heten att  underhålla  läsaren  tolf  sånger  igenom, 
utan  annat  ämne  än  en  marsch,  dirigerad  af  nå- 
gra gudomligheter,  som  här  göra  les  honneurs  de 
la  paetne.  —  Det  är  icke  här  stället  att  väcka  frad- 
gan, huruvida  detta  underbara,  dessa  gudomlighe- 
ters mellankomst  kan  vara  af  fullkomligt  god  ver- 
kan i  en  tid,  då  vi  alldeles  icke  tro  på  detta  under- 
bara och  dessa  mellankommande  gudomligheter. 
Jag  skall  icke  heller  inlåta  mig  i  någon  undersök- 
ning, huruvida  intet  episkt  poem  skulle  kunna  be- 
stå, skulle  kunna  upplyfta  sig  öfver  Lncani  medel- 
måtta, utan  tillhjelp  af  gudar  och  gudinnor,  fram- 
dragna ur  fabelskräpet  och  afdammade,  för  att  på 
en  gång  öfverrumpla  och  suspendera  alla  våra  filo- 
sofiska begrepp.  Jag  vet  att  poesien  har,  likasom 
alla  andra  saker,  sitt  decorum,  sina  gamla  heliga 
brak,  och  att  man,  för  att  bevisa  deras  onödighet* 
måste  hafva  gjort  ett  fullkomligt  poem  dem  för- 
utan. — 

Ibland  fördelar  af  detta  arbete,  som  genast 
röja  sig,  finner  jag  en  ganska  betydlig  i  sjelfva  sty- 
len.  Jag  menar  härmed  icke  versifikationen,  som 
kan  vara  på  en  gång  rätt  vacker  och  rätt  litet 
underhållande,  utan  denna  gåfva  att  berätta  både 


—    25S   — 

noga  och  värdigt,  som  Homerus  ägt  i  så  hög  grad 
och  hvarntt  ingen  af  hans  efterträdare  gått  upp 
emot  honom.  Kos  oss,  som  tiö  större  delen  ioke 
känna  det  episka  poemets  natur  annorlunda,  Än 
ur  Virgilius  och  Vokaire,  lefVer  man  temKgen  ali- 
månt  i  den  tanken,  att  stylens  prakt  utgör  en  af 
dess  förnämsta  egenthgbeter,  och  ti  studsa  när  vi 
se  poeten  nedstiga  till  smärre  detaljer  eller  antaga 
en  berättande  ton.  —  Författaren  ir,  som  jag  fin- 
ner, af  något  annan  tanke.  Jag  ser  öfveratit  i 
håna  arbete  denna  naturligt  berättande,  fortlöpande 
styfen,  som  intet  stadnar  händelsernas  gång  förött 
fånga  läsareas  förundran,  och  som  intet  försåtligt 
kastar  gnidäpplen  för  hans  fötter,  för  att  uppehålla 
honom  i  loppet  och  för  att  dölja  sin  egen  trött* 
het,  utan  som  merendels  otvunget  och  angenämt 
skyndar  sig  från  omständighet  till  omständighet, 
flätar  med  en  lätt  hand  större  och  mindre  saker 
in  i  kedjan  af  sin  berättelse,  och  sammansätter, 
likasom  naturen,  detta  underbara  hela  af  sådana 
naturliga  drag  och  ledamöter,  som  ingendera  sär- 
skildt  besvära  läsarens  fottmngsgåfVa.  Detta  är 
kimsten  af  berättelsen,  hatfva  konsten  af  intere»- 
set,  och  efter  mm  öfvertygelse  Hornen  hela  hem- 
lighet. Om  Virgilius,  sjelfre  den  dråplige  Virgilius, 
redan  interesserar  oss  mindre,  så  är  det  kanske 
till  en  del  af  den  orsak,  att  Ti  ofta  i  hans  skriv- 
sätt mera  röja  versmakaren  än  berättaren.  Det 
är  icke  sjelfva  händelsen,  som  alltid  är  hans  buf- 
vudsak:  det  är  konsten  att  förtälja  den  ståteHgen* 
Men    det    latinska   språkets   rikhet   och    böjlighet 


—    254    — 

göra  detta  fel,  om  jag  eljest  vågar  kalla  det  så, 
hos  honom  mindre  förkastligt.  Han  älskade  prakt, 
och  han  hade  guld  att  arbeta  af.  Men  hos  oss 
förhåller  det  sig  något  annorlunda.  Denna  omsorg 
för  klangen  och  prakten  af  hvar  särskild  vers,  så 
naturligen  förenad  med  afsky  för  detaljen,  så  uppe- 
hållande vid  ord  och  uttryck,  så  beständigt  syf- 
tande åt  höjden,  så  rädd  för  den  lediga,  omärkli- 
gen  framflytande,  med  ett  ord,  den  äkta  berättande 
stylen,  är,  näst  machineriet,  ett  ibland  de  största 
hinder  jag  känner  för  den  moderna  hjeltedikten. 
I  kraft  af  att  vara  dråplig  versmakare,  upphör 
man  nästan  att  vara  god  poet."  —  Leopold  anför 
derefter,  såsom  prof  på  lyckade  målningar,  hvilka 
tala  på  en  gång  till  ögat  och  örat,  bland  andra, 
dessa  verser: 

"I  månens  tända  sken  och  dag  af  hvita  tält 
Baneret  blottadt  syns  och  framfor  hären  stäldt"; 

eller  denna  beskrifning  på  hafvet,  i  två  rader: 
"Omäteliga  fält,  der  jordens  rymd  försvinner, 
Och  ögat  söker  strand  och  endast  himmel  finner." 

"När,"  säger  han,  "jag  läser  dessa  och  dylika  stäl- 
len, vet  jag  ej  mera  hvad  jag  skall  högre  skatta: 
den  berättande  enkelheten  i  poemet,  eller  den 
prakt,  som  understundom  framlyser  i  diktionen. 
Men  ändå  märkes  denna  prakt  knappast.  Åtmin- 
stone studsar  man  ej  dervid.  Det  kommer  deraf, 
att  det  är  icke  skenet  af  en  förgyllning,  det  är 
verkligen  guld." 

Han  genomgår  derefter  kritiskt  alla  tolf  sån- 
gerna.    Utrymmet    medger  icke  att  här  följa  ho- 


—    255    — 

nom  under  denna  interessanta  undersökning.  Ett 
eller  annat  drag  deraf  må  dock  icke  saknas.  Bland 
ställen  i  poemet,  som  granskaren  ber  att  man  ville 
läsa  "med  andakt,"  är  följande: 

"Din  uppgång,  ljulva  sol,  som  Bältet  nu  bestrålar, 
Ser  vintern  i  en  prakt,  den  ingen  sommar  målar, 
När  öfver  Nordens  krets  du  går  att  spegla  dig 
Uti  den  klara  häll  der  böljan  hvilar  sig. 
I  vidden  af  din  bild,  som  skimrar  på  dess  yta, 
Hvad  färger  skifta  nu,  som  dina  strålar  bryta! 
Dig  hafvets  spända  duk  en  rörlig  tafla  ger, 
Du  lik  en  folkrik  bygd  dess  öken  hvimla  ser. 
En  här,  iordningstäld  och  förd  i  jemna  leder, 
En  feers  trägård  lik,  sig  öfver  rymden  breder, 
En  skog  syns  flyttad  ut  på  vilda  ocean 
Af  pikar  och  gevär,  som  styras  på  dess  ban. 
Ej  vapnens  skådeplats  på  de  Pharsalska  fälten, 
Ej  på  Arbelas  slätt  af  Macedonske  hjelten 
Så  vidsträckt  fördes  opp,  så  krigisk  fägring  gaf, 
Som  detta  Svears  tåg  på  Nordens  hvälfda  haf. 
Förtjusta  öbor  tro,  vid  dagens  första  strimma, 
En  flaggrik  flotta  se  på  hafvets  yta  simma, 
En  sol  af  återsken  från  harnesk,  svärd  och  lans 
I  vester  tycks  gå  upp,  att  öka  dagens  glans." 

Vid  tredje  sången  yttrar  granskaren:  "Om  jag 
blott  sökte  tillfälle  att  oafbrutet  följa  författaren  med 
rökelsekaret  i  handen,  så  skulle  jag  hafva  valt  t. 
ex.  den  4  eller  den  7  sången,  hvilka  af  alla  sy- 
nas mig  de  fullkomligaste;  men  jag  har  med  flit 
valt  denna,  i  mitt  tycke  svagare,  för  att  någor- 
lunda uppfylla  ändamålet  med  dessa  kritiska  an- 
märkningar. Ånnu  en  gång:  jag  befarar  icke  att 
härigenom  misshaga  en  författare,  som  synes  ändå 


—    25«    — 

mer  älska  sin  konst,  än  sjelfva  de  lagrar  bon  skänkt 
honom,  och  som,  redan  höljd  af  dessa,  omöjligen 
kan  anse  för  en  olycka,  om  ett  eller  annat  löst 
blad  deraf  skulle  falla  till  märken.  Scenen  af  hela 
denna  sång  synes  mig  något  förvirrad.  Åtminstone 
måste  man  vara  väl  kunnig  och  väl  minnesfest  i 
detta  Tågs  historia,  för  att  fatta  den  redigt  nog 
och  för  att  kunna  läsa  den  utan  karta/*  Granska- 
ren öfvergår  derpå  till  en  mängd  enskilda  anmärk- 
ningar, hvilka  det  hlefve  för  vidlyftigt  att  anföra, 
och  tillägger;  "Men  det  man  ännu  icke  gissa*  till, 
är  att  Vapenlyckan  och  Aftmdsandan  (moder  den 
allmänna  striden)  haft  en  liten  skärmytsel  på  egen 
hand  med  hvarandra.  Man  vet  icke  platsen,  hvar 
den  blifvit  hållen;  men  förmodligen  hafva  de  begge 
gudomlighetenia  angripit  hvarandisa  i  fm  luften.  — 
Så  när  hade  jag  förgätit  gudinnan  Danas  säll- 
samma förhållande  emot  slutet  af  denna  sång.  Det 
hör  äfven  till  det  underbara,  ty  det  är  i  sanning 
underligit?  — 

Deremot  gillar  anmärkaren  fullkomligt  fjerde 
sången.  "Det  är  här,"  säger  han,  "som  man  skall 
betrakta  skalden  i  sin  rätta  utflygt.  Hvilken  hand- 
ling, hvilken  liflighet,  hvilka  stora  och  präktiga 
bilder!  Allt  är  en  rörlig  tafla  af  en  så  ny  och 
ovanlig  anläggning,  att  man  förgäfves  söker  något 
dylikt  i  alla  mig  bekanta  episka  poemer.  Jag 
stadnar  för  att  förnimma,  om  jag  till  äfventyrs 
höjer  kransen  något  för  dristigt;  men  jag  finner 
icke  det.  Jag  talar  om  scenens  sällsamhet"  Ef- 
ter att  ha  beskrifvit  den,  fortfar  anmärkaren:  "fivil- 


—    257   — 

ken  duk  för  en  stridsmålare!  Ett  haf,  en  bädd  af 
is,  höljd  af  natten  och  utsträckt  öfver  afgrunden! 
Hvilken  grupp,  —  Karls  segervagn,  upplyst  af  fack- 
lor, och  omkring  den  tvenne  härar,  i  moln  af  rök, 
som  slagta  hvarandra.  Under  dem  en  fiendtlig 
gud  i  sitt  fasliga  element,  som  räknar  sina  offer 
genom  isen,  skakande  den  kedja,  hvaraf  den  fängs- 
las, och  som  vill  brista.  —  Hon  brister  verkligen 
denna  kedja,  —  isen  sjunker  undan  fötterna;  allt 
rasar  i  svalget,  och  soldaten 

"För  sin  förskräckta  syn  sig  döden  endast  målar; 
Det  bräckta  tummelfålt,  der  krigets  eld  och  bloss 
I  flammor  sprides  ut  och  tänder  krut  och  tross, 
Ar  likt  en  skakad  jord  af  svaflets  vilda  lågor, 
Som  vid  ett  upphördt  haf  förenas  med  dess  vågor, 
Och  med  det  jemmerrop,  som  opp  ur  böljans  graf 
Från  hennes  offer  hörs,  Tenaren  bildar  af." 

Femte  sången,  säger  granskaren,  "är  nästan  utan 
allt  underbart,  och  derför  icke  mindre  vacker,  Bjel- 
kes  berättelse,  och  anledningen  dertill,  visar  huru 
de  blott  menskliga  händelser,  väl  disponerade,  kunna 
äga  ett  behag,  som  öf verstiger  allt  machineri.  Hvad 
är  vackrare  och  naturligare,  än  dessa  främlingar, 
dessa  officerare  af  högre  och  lägre  ordning,  som  i 
lägret,  under  hvilans  timmar,  samla  sig  omkring 
den  statskunnige  Bjelke,  för  att  af  honom  erfara 
orsakerna  till  detta  Karls  tåg,  och  det  politiska 
sammanhanget  af  hans  bragder?  Jag  tycker  mig  se 
Nestor,  den  gamle  förtäljande  Nestor,  midt  i  ringen 
af  de  nyfikne  och  undersamme  Greker." 

8v.  Alcad.  Bandi  35  Del.  17 


—    258    — 

Vid  Agirs  uppbrott  ur  Lilla  Balt  och  målnin- 
gen af  hans  vidsträckta  herravälde,  i  sjunde  sån- 
gen, anmärker  granskaren:  "Det  är  märkeligt  att 
detta  ställe,  ehuru  dikt,  likväl  bibehåller  den  star- 
kaste illusion.  Jag  tror  icke  på  Agir,  men  min 
eftertanke  kufvas  af  denna  segrande  målning.  Jag 
hör,  jag  ser  Agir,  rusande  ut  på  oceanen,  uppsti- 
gande i  sin  vagn  på  den  ofantliga  vågen,  kastande 
sina  herrskande  blickar  från  den  ena  polen  till 
den  andra,  och  påminnande  sig  (förunderliga  skön- 
het!) sitt  forna  herradöme  öfver  hela  naturen.  Detta 
hastiga  ögonkast  på  nästan  alla  tiders  begrepp  om 
jordens  daning,  fullbordar  att  utvidga  denna  tafla 
och  att  gifva  henne  det  förblindande,  majestäti- 
ska utseende  af  sanning,  som  är  illusionens  rätta 
moder/' 

1  sjunde  sången  förekommer  den  syn,  som 
bestämmer  Kärls  beslut  att  gå  öfver  Stora  Balt. 
Hvad  anmärkaren  derom  yttrar,  är  så  vackert,  att 
det  ej  bör  glömmas.  "Karl  har  fattat  sitt  beslut. 
Under  oron  af  en  sömnlös  natt  begifver  han  sig 
till  stranden.  Här  ser  han  långt  ut  på  hafvet  en 
hamn,  som  småningom  nalkas  honom,  och  som 
han  på  dess  sköld,  dess  mantel,  dess  med  lagrar 
fastade  krona  igenkänner  för  att  vara  gudinnan 
Svea;  men  hvad  bär  hon  i  famnen?  —  Ett  barn, — 
hans  unge,  af  honom  sjelf  ännu  osedde  son.  Denne 
visar  hon  honom  och  pekar  utåt  Balt.  Förgäfves 
söker  jag  att  med  eftertankens  köld  bemanna  mitt 
hjerta  emot  det  patetiska  i  denna  dikt.  Jag  fin- 
ner  nog  att   det  är  lika  omöjligt  för  ett  helt  rike 


—    259    — 

att  visa  sig  på  hafvet  i  mantel  och  krona,  och 
bära  sin  kronprins  i  famnen,  som  det  är  för  poli- 
tiken att  bo  i  luften,  uti  ett  slott  af  dunster;  men 
Karl,  som  vid  åsynen  af  det  öppna  Balt  fördjupas 
i  sina  betraktelser,  —  men  denna  föreställning  af 
ett  folk,  hvars  fördelar  fordrade  detta  offer  af  hans 
ro  och  kanhända  af  hans  lif,  —  denna  föreställ- 
ning af  en  son,  som  en  gång  skulle  ärfva  hans 
makt,  skulle  skörda  äran  af  hans  segrar,  och  som 
han  ännu  aldrig  fått  trycka  till  sitt  bröst,  —  denna 
föreställning,  säger  jag,  som  afgjorde  hans  beslut, 
är  sann  och  framför  allt  rörande;  den  öfverväldi- 
gar  mig,  och  deri  ligger  det  regelmässiga  deraf."  — 
"Men  (fortfar  granskaren)  något,  hvaröfver  läsaren 
skall  förundra  sig,  är,  att  under  denna  diktade 
gudomlighet  finna  en  annan  diktad  gudomlighet 
förborgad.  Det  är  ingen  annan  än  Vapenlyckan, 
som  här  antagit  gudinnan  Sveas  hamn.  Den  ena 
skuggan  spelar  den  andras  person.  Men  först  för- 
tryter  man  verkligen  att  finna  sig  litet  gäckad  der- 
igenom,  sedan  man  tagit  ett  icke  ringa  interesse  i 
denna  vision.  För  det  andra,  af  hvad  orsak  må- 
ste Vapenlyckan  här  föreställa  Sveas  person?  Ville 
poeten  icke  personifiera  ett  rike?  Men  han  per- 
sonifierar ju  annars  både  Sverige  och  Danmark, 
till  och  med  Halland,  Skåne  och  Bleking?  —  Det 
är  sannt,  man  finner  uti  Iliaden,  huru  Jupiter  skic- 
kade en  dröm  till  Agamemnon  under  Nestors 
hamn,  i  stället  att  skicka  Nestor  sjelf ;  men  Ne- 
stor var  en  orklös  gubbe,  och  det  som  skulle  ske, 
borde    ske    samma    natt,    borde   ske   i  ögonblicket. 


—    260    — 

Det  både  varit  en  omväg  att  först  skicka  drömmen 
till  Nestor,  och  så  Nestor  till  Agamemnon." 

Om  åttonde  sången  heter  det:  "Målningen  af 
mörkrets  och  hafvets  farligheter  har  sina  träffande 
drag,  men  i  öfrigt  år  interesset  svagt.*  —  Den  ni- 
onde sången  ger  anledning  till  flera  anmärkningar. 
"Den  episka  skaldekonsten/'  säger  granskaren,  "har 
ett  slags  urgammal  häfd  på  himmel  och  helvete. 
Man  har  alltsedan  Homeri  tid  ansett  detta  under- 
bara såsom  en  konstitutiv  del  af  epopén."  —  Men 
vår  poet  "placerar  afgrunden  hvarken  i  jordens  in- 
elfvor,  vid  medelpunkten  af  dess  sköte,  som  Ho- 
merus  och  Virgilius  {och  efter  dem  Dante),  eller 
skapar  han  enkom  en  ny  glob  derför,  som  Voltaire 
och  andre.  Det  ställe,  der  de  aflidnas  brottsliga 
själar  straffas  för  sina  laster  och  brott,  detta  för- 
skräckelsens hemvist  är  —  hvad?  —  jordklotet, 
detsamma  jordklotet,  hvilket  de  under  sin  lefnad 
bebott  och  befläckat.  Det  Platonska  begreppet  om 
själens  natur,  som  man  så  många  resor  gillat  och 
förkastat;  som  man  en  dag  väl  torde  gilla  på  nytt 
igen,  och  som  man  läser  nästan  med  poetens  egna 
ord  i  första  boken  af  Ciceros  Queest  Tusc,  tyckes 
hafva  lånat  honom  denna  fiktion.  —  Högmodet 
fängslas  inom  fädernas  tomma  grifter;  Spinoza  är 
blott  dömd  till  det  lindriga  straffet  att  läsa  sina 
egna  verk,  o.  s.  v.  Dessa  hämndens  offer  uppslu- 
kas dock  ändtligen  af  den  eviga  natten,  sedan  straf- 
fet uppnått  höjden  af  deras  brott; 

"Men  denna  usla  tröst  åt  kungars  skuggor  nekas, 
Den  sanning  de  förtryckt  kan  ej  till  nåd  bevekas/'  — 


—    261    — 

"Efter  att  hafva  nedstigit  till  helvetet,  uppstigom 
till  bimmelen.  —  Karl  finner  kär  äfven  andra,  än 
konungar.  Detta  är  vackert,  och  önskligtvis  sannt; 
men  att  Karl  förundrar  sig  deröfver,  det  är  något, 
hvaröfver  läsaren  med  mera  skäl  skulle  kunna  för- 
undra sig.  Emellertid  betalar  auktor  detta  lilla 
fel  med  skönheter  af  första  ordningen;  han  blottar 
en  liten  brist,  för  att  strax  derpå  hölja  den  med 
dubbel  rikedom,  och  det  är  på  sådana  fel  som 
man  skall  känna  goda  författare."  —  Bland  lyc- 
kade ställen  utmärker  granskaren  här  den  skild- 
ring, som  skalden  lemnar  af  menniskoslägtets  upp- 
läsare och  välgörare,  skördande  sin  lön  i  de  sällas 
boningar,  och  tillägger:  "Detta  monument,  kanhända 
första  gången  upprest  åt  vetenskaperna  vid  sidan 
af  en  svensk  hjelte;  detta  blad  af  snillets  lager 
flätadt  i  Karls  krans,  är  värdigt  höjden  af  Karls 
fria  sångare,  och  har  blott  kunnat  gifvas  af  en 
mästare  åt  sina  likar." 

Ingenstädes  målar  granskaren  sig  sjelf  bättre, 
än  i  sista  anmärkningen  vid  denna  sång.  Gustaf 
den  tredje  hade  nyss  förlorat  sin  yngste  son  Karl 
Gustaf,  hertigen  af  Småland,  hvilken  förlust  så 
häftigt  angripit  konungen,  att  hans  närmaste  fruk- 
tat för  hans  helsas  allvarliga  rubbning.  Då  den 
episke  skalden  med  ett  penseldrag  vidrört  en  se- 
nare tid,  hade  granskaren  önskat  att,  efter  de  stör- 
sta episka  skalders  exempel,  ett  rörande  drag  in- 
flätats om  en  sådan  förlust.  "Ett  förtidigt  öde," 
säger  han,  "har  beröfvat  oss  en  yngre  prins,  en 
annan  Karl  Gustaf.     Man  behöfver  blott  påminna 


—    262    — 

sig  de  verldskunniga  orden  Tu  Marcellus  eris,  — 
dessa  tjugo  patetiska  verser,  hvari  Augusti  gemål 
igenkände  sin  unge  aflidne  son,  —  dessa  verser, 
som  hon  dånade  af  rörelse  att  höra,  och  som  hon 
betalte  ofantligen  af  nöje  att  dåna,  —  man  be- 
höfver,  säger  jag,  endast  hafva  känt  interesset  af 
detta  ställe  hos  den  latinske  sångaren,  för  att 
sakna  samma  skönhet  hos  den  svenske;  icke  imi- 
terad ur  Virgilius,  utan  tagen  ur  naturen,  och  hvar- 
till  vår  förlust  räckt  honom  ett  alldeles  eget  ori- 
ginal. Allt  hade  här  kunnat  blifva  detsamma,  — 
-den  ofantliga  belöningen  kanhända  undantagen/4  — 
Leopold  älskade,  beundrade  Gustaf;  han  önskade, 
att  skalden  måtte  skänka  hans  sårade  hjerta  sån- 
gens tröst,  men  icke  vänta  lön  derför.  Den  öpp- 
na, i  oträngdt  mål  framkastade  misstanken  om  dess 
uteblifvande  hade  kunnat  såra  ett  annat  sinne  än 
Gustafs.  Tvertom.  Han  älskade  hvarje  utmaning 
till  högsinthet.  Sannolikt  hade  skalden,  ännu  utan 
personlig  bekantskap  med  föremålet,  anat  detta, 
och  det  bidrog  måhända  till  den  förkärlek  till  ho- 
nom, som  Gustaf  fattade. 

Den  tionde  sångeu  äger,  enligt  anmärkaren, 
en  lof vande  början  och  åtskilliga  vackra  detaljer. 
I  den  elfte  ogillar  han  åter  det  nog  mycket  anli- 
tade episka  "ma ch menet,"  och  yttrar  i  anledning 
deraf:  "Ett  gammalt  förtrolladt  torn  vid  hamnen, 
der  Politiken  har  sitt  säte,  är  i  denna  sång  maga- 
sinet för  det  underbara.  Derifrån  och  deromkring 
utbreda  sig  gudomligheter  till  större  öfverflöd,  än 
någonstädes  tillförene.     Afundsandan,  Högmodsan- 


—    263    — 

dan,  Dana,  Svea,  Friden,  Sanningen,  Lögnen,  Rätt- 
visan, Menlösheten,  Politiken,  Egennyttan,  låna  alla 
dels  sina  personer,  som  poeten  lånat  dem,  dels 
sina  namn,  i  brist  af  personer,  till  poetens  disposi- 
tion." —  Af  annan  art  anser  ban  ett  sannt  poe- 
tiskt begagnande  af  en  personifikation,  och  anförer, 
såsom  exempel  derpå,  episoden  om  Selands  här- 
jande, då  Danas  bleka  hamn  tränger  sig  fram  ur 
rök  och  lågor,  för  att  rycka  brandfacklan  ur  Fre- 
driks händer.  "För  min  del,"  säger  han,  "känner 
jag  mig  åtminstone  hundrade  gånger  mera  benä- 
gen att  för  detta  ögonblick  antaga  ett  slags  skyd- 
dande öfvervarelse  för  hvarje  folk,  en  viss  genius, 
som  skapar  dess  lynne,  ikläder  sig  dess  personlighet 
och  vakar  öfver  dess  öden,  än  att  sakna  denna  skön- 
het, detta  underbara  skydd,  lemnadt  ett  olyckligt 
folk,  som  hotas  af  fiendens  ljungeld  på  den  ena,  och 
af  sin  egen  öfverhets  brandfackla  på  den  andra  si- 
dan. Reglorna  för  det  underbara  äro  då  desam- 
ma,  som  för  all  konst,  illusionens,  det  högsta  skö- 
nas. —  Denna  konst  att  upplifva  naturen,  att  dikta 
utan  osanning,  är  poesiens  äldsta  och  egentliga  un- 
derverk; en  konst,  hvari  man,  ännu  i  vår  tid,  al- 
drig lyckas  utan  att  upplifvas  af  något  slags  dim- 
mor aura" 

Den  tolfte  och  sista  sången  finner  granskaren 
så  lastad  af  dekorationer,  att  den  liknar  en  akt 
af  en  heroisk  opera.  "Det  är,"  säger  han,  "blott 
formen  som  felar,  och  som  jag  skall  taga  mig  den 
friheten  att  låna  den  på  några  ögonblick ;  men  jag 
ber  läsaren  så  mycket  möjligt  är  tro,  att  det  icke 


—    264   — 

sker  af  kitslighet  att  travestera,  utan  blott  för  att 
göra  sanningen  af  min  anmärkning  sa  påtagligt 
som  vissa  sinnen  merendels  behöfva  det/'  Han 
lemnar  verkligen/ scen  för  scen,  ett  förslag  till  ly- 
risk behandling  deraf,  och  tillägger:'  "Jag  under- 
ställer kännares  och  i  synnerhet  mästarens  eget 
omdöme«  huruvida  denna  sång  icke  snarare  är  för- 
fattad på  planen  af  ett  musikaliskt  drama,  än  af 
en  hjeltedikt?  Eller  är  det  då  ingen  skilnad  dem 
emellan?  Ar  handlingen  af  hjeltedikten,  hvars  in- 
teresse  icke  består  i  en  oafbruten  kedja  af  allego- 
riska dekorationer,  utan  i  verkliga,  svåra,  vigtiga 
bragder,  hvilka  igenom  deras  sanning  och  samman- 
hang fängsla  läsarens  uppmärksamhet,  —  är  den, 
säger  jag,  icke  af  en  annan  natur  än  handlingen 
af  en  opera,  som  gemenligen  uppfyllt  sitt  ända- 
mål, när  hon  underhållit  ögat,  uppfyllt  örat  och 
talat  litet  till  hofhjertat?  Jag  väntade  att  i  denna 
sång  se  den  manlige  Karl  utbreda  sin  isiga  och 
liksom  ur  hafvet  uppkastade  här  öfver  en  öde  och 
darrande  strand,  omsluta  med  sina  troppar  ett  in- 
spärradt  och  vacklande  råd,  fordra  deras  offer  utan 
öfvermod,  men  med  fast  och  bjudande  röst,  —  jag 
förmodade  att  se  Karl  sluta  sitt  tåg  uti  sitt  läger, 
på  domstolen  öfver  Nordens  öden;  men  jag  före- 
stälde  mig  icke  att  finna  detta  läger  förbytt  till 
en  lyrisk  skådeplats,  och  Karl  till  en  teaterdrott, 
som  spelar  en  roll  lämpad  efter  dekorationerna. 
Men  när  jag  undantager  dessa  små  missnöjen  med 
planen  af  denna  sång  (hvari  jag  till  äfventyrs  fe- 
lar),   är  jag  den  förste  att  beundra  den  rika  och 


—    265    — 

lyckliga  bildningsgåfva,  som  poeten  här  förråder.  — 
Och  sedan  man  en  gång  skapat  en  sådan  förtrollad 
verld,  sedan  man  en  gång  uppbyggt  en  så  präktig 
teater  åt  inbillningens  skuggbilder;  hvilkea  har  nog 
mod  att  åter  kasta  den  öfverända,  for  att  bygga 
en  ny  åt  verkligheter,  som  ofta  äro  af  mindre  be* 
bag?  —  Om  något  är  svårare  än  att  skapa  sköna 
saker,  så  måste  det  vara  att  åter  uppoffra  dem.*  — 
Efter  ett  närmare  skärskådande  af  detaljerna, 
slutar  Leopold:  "Om  författarens  ögon  någonsin 
falla  på  dessa  blad,  skall  han  icke  förtryta  den 
frihet,  hvarmed  jag  yttrat  mig  öfver  hans  arbete. 
Jag  har  icke  och  skall  aldrig  hafva  något  annat 
interesse,  än  smakens  och  sanningens,  och  jag 
smickrar  mig  att  hafva  det  gemensamt  med  ho- 
nom. —  Jag  föreser  nog,  att  det  skall  förekomma 
mången  tilltagset,  när  en  man  ur  hopen  uppstiger 
och  säger:  den  sången  synes  mig  svag,  den  dere- 
mot  skönare,  denna  tredje  förträfflig,  o.  s.  v.;  men 
detta  tungomål  kan  icke  misshaga  den  mest  filo- 
sofiske skald,  som  vår  nation  äger.  Han  vet,  att 
det  är  på  det  sättet  som  ypperliga  författare  kunna 
blifva  undervisande  äfven  i  deras  ofullkomligheter. 
—  Man  vise  mig  blott  en  enda  episk  skald,  som 
vunnit  rätt  till  odödligheten  och  som  efterverlden 
beundrar  utan  undantag  af  svaghet  och  ofullkom- 
lighet. Säger  man  icke  om  Virgilius,  att  hans  an- 
dra, fjerde  och  sjette  bok  utmärka  sig  långt  fram- 
för de  öfriga  i  skönhet?  Att  haas  sista  sex  böcker 
utmärka  sig  långt  framför  de  andra  i  svaghet,  och 
att    hans    plan  är  både  sammanflickad  och  osam- 


—    266    — 

manhängande?  Ler  man  icke  åt  denne  samme  poet, 
for  hvilken  man  annars  knäböjer,  när  han,  under 
flykten  från  Tröja,  låter  Eneas  lemna  sin  gemål 
Greusa  på  ett  visst  afstånd  efter  sig,  och  förlora 
henne  i  skogen,  för  att  sedan  desto  beqvämligare 
låta  den  fromme  mannen  kurtisera  Dido  och  gifta 
sig  med  Lavinia?  Och  ändå  är  Virgilius  den  mest 
förtjusande  af  alla  forntidens  skalder.  Säger  man 
icke  om  Homerus,  att  hans  rhapsodier  äro  föga 
sammanhängande;  att  den  sublime  mannen  än  sof- 
ver,  än  radoterar?  Och  ändå  är  Homerus  den  sam- 
me skaldefadren,  som  alla  tider  regerat  på  par- 
nassen. Säger  man  icke  om  Tasso,  att  han  smyc- 
kat sin  Pegas  med  fransar  och  bjellror?  Om  Mil- 
ton, att  hans  snille  rullar,  likasom  solen  i  sin  ck- 
liptika  och  utdelar  sommar  och  vinter  åt  hans 
poem?  Och  har  man  icke  till  och  med  utsatt  da- 
tum af  dess  vändningspunkter?  Säger  man  icke  om 
Klopstock,  att  hans  poesi  ofta  öfversvallar  sina  fält 
i  stället  för  att  vattna  dem,  och  att  man  hos  ho- 
nom blott  på  färgen  åtskiljer  änglar  och  djeflar? 
Och  ändå  förblifva  Tasso,  Milton,  Klopstock  eviga 
högtid snamn  i  skaldernas  kalender."  —  Granskaren 
öfvergår  derefter  till  Voltatre's  Henriad,  som  han 
kallar  ett  arbete  "fullt  af  fel,  som  höljas  af  ännu 
större  skönheter,"  samt  fäster  uppmärksamheten 
derpå,  att  den  sista  upplagan,  efter  fyrtio  års  rät- 
telser, icke  ägde  mer  än  en  enda  sång,  som  lik- 
nar den  första  upplagan.  "Och  när  man  betän- 
ker," fortfar  han,  "att  sjelfve  Maro,  missnöjd  med 
en  hjeltedikt,  hvarpå  han  under  ett  tolfårigt  arbete 


—    267    — 

uttömt  sitt  snille,  vid  sin  död  hellre  valde  att  låta 
uppbränna  den  med  alla  dess  skönheter,  än  att  i 
efterverldens  ögon  bära  skymfen  af  dess  återstå- 
ende ofullkomligheter,  så  skulle  man  icke  undra, 
om  ett  verk  af  lika  vidd  och  oändligt  större  svå- 
righeter, som  först  i  går  lemnade  pressen,  erbjöde 
ämnen  för  en  och  annan  kritisk  anmärkning."  Han 
anser  fast  mer,  att,  då  nyare  skalder  äga  den  för- 
del framför  de  gamle,  att  genom  tryckpressen  kunna 
inhemta  ett  allmännare  omdöme  öfver  sina  verk, 
bör  icke  en  illa  afsedd  belefvenhet  beröfva  konsten 
detta  medel  att  fullkomna  sina  mästerverk,  och 
tillägger:  ''Det  är  falskt,  att  en  granskning  är  ett 
bevis  af  en  sidvördnad.  Man  har  först  påfunnit 
denna  beskyllning  sedan  berömmaren  alltid  måste 
ljuga.  Om  granskningen  är  sann  och  grundlig,  är 
den  ett  tecken  af  högaktning,  ett  offer  af  den  fria 
beundran,  som  kännaren  frambär  för  skaparen  af 
hans  nöjen.  Det  är  ännu  falskare,  att  en  kritice- 
rad  skald  är  en  medelmåttig  skald;  det  är  blott 
medelmåttan ,  som  icke  kan  granskas ;  hon  kan 
blott  beles,  eller,  om  hon  är  af  börd,  hemligen 
föraktas;  men  det  är  allra  falskast,  att  man,  för 
att  granska  ett  stort  snille  med  rättvisa,  sjelf  må- 
ste antingen  öfverträffa  eller  åtminstone  uppväga 
det.  Hvilken  skulle  då  granskat  Horatius  och  Pope? 
Skulle  vi  kanske  afvisa  en  Scaliger  och  en  La 
Croze,  när  de  komma  och  framlägga  sina  af  för- 
nuftet förestafvade  anmärkningar  vid  den  flygt, 
som  vi  beundre  hos  dessa  begge  örnsnillen?  Eller 
var    Qvintilianus    verkligen    större   man  än  Demo- 


—    268    — 

sthenes  och  Cicero?  —  Jag  har  sökt  att  utmärka 
några  skönheter  af  detta  arbete;  men  hvem  kan 
uttrycka  alla  dess  svårigheter,  de  hemligen  öfver- 
vunna  och  de  ännu  återstående?  Näst  det,  att 
hafva  fört  en  här  på  isen  öfver  Balt,  vet  jag, 
ibland  oss,  intet  vågsammare  företagande  än  att 
göra  en  hjeltedikt  deröfver;  men  hvad  förmår  icke 
snillet  att  uträtta  och  att  besjunga?" 

Leopolds  granskning  och  Gyllenborgs  sätt 
att  emottaga  den  kunde  ännu  i  våra  dagar  tagas 
till  föredöme,  huru  dylika  vittra  högmål  böra  be~ 
handlas.  Den  gamle  skaldefadren  skrifver  till  sin 
unge  granskare:  "Skulle  jag  frukta  sanning?  Det 
år  allenast  af  den  rösten,  som  ett  lof  är  smick- 
rande, och  kritiken,  som  dermed  blandas,  upply- 
sande, icke  mindre  för  allmänheten  än  mig  sjelf. 
Jag  har  ansett  första  upplagan  som  ett  koncept, 
underkastad  t  allmänhetens  om  prof  vande  och  gransk- 
ningen af  de  få  upplysta  snillen  vi  äga."  —  Den 
29  dec.  1785:  "Jag  håller  nu  på  att  låta  trycka 
mina  Årstider,  icke  af  kärlek  att  få  dem  allmänna, 
utan  endast  af  nöje  att  se  dem  tryckta,  då  man 
först  kan  finna  hvad  som  är  passabelt  eller  intet. 
—  Huru  nödigt  vore  det  ej  för  mig  att  få  rådgöra 
med  min  vän  om  tilläggningar  i  mitt  Tåg!  En  ny. 
edition  deraf  blir  framdeles  det  bästa  svar  på  kri- 
tiken." —  Gyllenborg  fortfor  att  underställa  Leo- 
pold sina  dikter,  innan  de  utgåfvos.  Vid  öfver- 
sändande  af  skaldestycket  Inbillningen  skrifver  han: 
"Jag  anförtror  föregående  vers  åt  den  ende,  som 
deröfver    kan    fälla    ett   säkert  omdöme.     Säg  mig 


—    269    — 

uppriktigt,  hvartill  de  duga»  och  om  jag  med  Ulys- 
ses  i  skådespelet  kan  säga,  att  jag  med  detta 
Ulla  prof 

"Bevist  att  jag  är  till,  och  är  hvad  jag  har  varit."  — 

Ett  år  senare  skrifver  han  (den  13  november 
1786):  "Det  är  nu  ett  år.  sedan  jag  skref  täta 
bref  till  Upsala,  till  min  käraste  Leopold,  och 
har  ej  glömt  min  gamla  vana,  ehuru  jag  sy* 
nes  vara  alldeles  förgäten.  Ar  det  rätt  att  lemna 
mig  så  länge  i  ovisshet,  huru  er  helsa  är  och  of- 
riga  omständigheter,  som  alltid  lika  interessera  mig, 
när  det  angår  en  vän?  —  I  sommar  har  jag  gjort 
ansenliga  tilläggningar  vid  mitt  Tåg  och  ville  ön- 
ska att  få  underställa  alltsammans  min  granskares 
öga.  Det  svar  jag  författade  på  kritiken  har  jag 
nu  lemnat  att  införas  i  nästa  qvartal  af  Parnassen, 
emedan  jag  intet  kan  få  det  särskildt  tryckt,  och 
det  icke  heller  passar  sig  på  annat  ställe,  efter  så 
lång  tids  förlopp.  Allmänheten  skall  der  mindre 
finna  några  gällande  skäl  på  min  sida,  än  min 
uppriktiga  vänskap  och  tillgifvenhet  fér  min  värde 
kritikus.  Jag  längtar  att  få  höra  ert  poem  öfver 
Odödligheten,  som  jag  så  mycket  hör  berömmas, 
och  ej  trott,  att  jag  skulle  bli  den  siste,  som  deraf 
skulle  få  del.  Er  trognaste  Gyllenborg".  — 
Leopold  misstog  sig  dock  icke  när  han,  i  början 
af  sin  granskning,  trodde  dem,  som  icke  vilja  "upp- 
offra sig  för  sin  öfvertygelse  i  rimkonsten,  göra  klo- 
kast att  hålla  sina  examinerande  fingrar  tillbaka 
från  hela  detta  retliga  slägte  af  sköna  snillen." 
Den    förste,    som   uppträdde  mot  hans  granskning» 


—    270    — 

▼ar  Regnér,  hvilkcn  drog  honom  för  råtta  i  sin 
vittra  tidskrift*),  med  följande  tilltal:  MSå  ange- 
nämt det  är  att  i  denna  kritik  röja  en  kännare, 
ett  rart  möte  på  detta  lärdomsfält  hos  oss,  sa 
föga  tillfredsställande  är  det  att  sakna  deruti,  jag 
vill  ej  säga  den  styrka  som  han  väl  vist  sig  äga, 
men  ej  fullkomligen  användt,  men  det  som  är  li- 
tet förtretligare,  den  värdighet  som  det  granskade 
poemet,  utan  tvifvel  det  vigttgaste  vi  äga,  med 
allt  skäl  hade  kraft.  Då  denne  granskare,  genom 
sin  retande  skrifart,  lätteligen  vinner  allmänbetens 
bifall,  och  dessutom  genom  sina  kunskaper  synes 
förtjena  dess  fulla  förtroende,  skulle  man,  på  vit- 
terhetens och  rättvisans  vägnar,  hafva  önskat,  det 
han,  hvad  Tåget  öfver  Balt  beträffar,  ej  följt  sin 
egen  princip  att  hastigt  och  på  en  gång  genom- 
läsa sådana  arbeten.  **)  Man  hade  då  säkert  fått 
se  en  både  grundligare  och  värdigare,  fastän  min- 
dre qvick  kritik  af  hans  hand  öfver  detta  arbete. 
Han   skulle   då  t.    ex.  icke  funnit  scenen  af  tredje 

*)  Svenska  Parnassen  (2  häftet,  1785,  s.  199).  Det  må 
erinras,  att  denna  tidskrift,  som  pryddes  med  bidrag  af 
Creutz,  Oxenstjerna,  Kellgren,  Adlsrbsth  och  flere 
den  tidens  berömdaste  författare,  var  då  den  förnämsta  i 
vårt  land,  samt  att  iof  eller  tadel  i  densamma  ägde  för  en 
ung  författare  betydelse. 

**)  Leopold  säger  i  början  af  sin  granskning:  "Det  första, 
som  jag  skall  taga  mig  den  friheten  att  säga  om  detta 
arbete,  är  det,  att  man  så  mycket  möjligt  är  bör  läsa  det 
på  en  gång.  Af  alla  slags  poemer  gifves  måhända  intet 
som  måste  läsas  oafbrutnare  eller  fortare,  än  en  hjelte- 
dikt."  Naturligtvis  menas  här,  att  det  måste  läsas  i  sin 
helhet,  innan  interesset  kallnar;  men  motgranskaren  fäster 
dervid  det  begrepp,  att  det  bör  ske  som  ett  hastverk. 


—    271    — 

sången  så  förvirrad,  som  ban  sig  densamma  före- 
ställer och  för  sina  läsare  ännu  värre  afmålar."  — 
Efter  att  hafva  sökt  visa,  att  händelserna  fram- 
ställts "så  enkla  och  tydliga  som  trots  någon  avis- 
artikel,"  fortfar  anti-kritikern :  'Härigenom  försvin- 
ner hela  den  förmenta  villervallan  och  med  den- 
samma alla  de  löjliga  svängningar,  hvarmed  gran- 
skaren deruti  förlustår  sig.  Men,  som  sagdt  är, 
skulle  han  icke  gjort  författaren  denna  och  dylika 
oförrätter,  om  han  ej  följt  ofvannämnda  sin  prin- 
cip, och  ännu  mindre  skulle  han  med  den  lätt- 
sinnighet —  jag  brukar  ett  lindrigt  ord  —  hand- 
terat  dess  arbete,  som  på  flera  ställen  röjes.  Man 
ser  honom  anföra  verser  derur  på  ett  sätt,  att  de 
måste  förlora  sig,  och  läsaren  tvingas  att  endast 
löpa  efter  hans  infall.  Man  ser  honom  till  och 
med  förändra  (vore  det  dock  äfven  förbättra!) 
författarens  verser,  t.  ex.  den  298  i  l:a  sången, 
den  127,  132  i  6:e  sången  o.  s.  v.  —  ett  uppfö- 
rande som  jag,  af  högaktning  för  skalden  och  af 
vänskap  för  granskaren,  ej  skall  våga  undersöka." 
Denna  eftertänkliga  anklagelse  föt-anledde  oss  att 
jemföra  de  anmärkta  ställena.  Vi  finne  då  i  Ta- 
get öfver  Balt  versen  298,  första  sången,  så  lydande 
(det  är  Vintern,  som  låter  Danas  tårar  frysa): 
"På  hennes  bleka  kind  han  faster  fälda  tårar." 

Leopold  har: 

"På  hennes  bleka  kind  han  fäster  hennes  tårar." 

Om  uttrycket  dervid  icke  vunuit,  synes  det  åtmin- 
stone icke  förlorat.  De  i  sjette  sången  antydda 
verser    hafva  vi   ej  kunnat  finna  bland  de  af  Leo- 


—    272    — 

pold  anförda.  Möjligen  har  ett  tryckfel  ägt  rum 
i  hänvisningen.  I  allt  fall  visar  Leopold  en  så- 
dan omsorg  i  urval  af  de  vackraste  ställen  ur  hjelte- 
dikten,  att  anmärkningen  synes  obefogad.  —  Réo- 
nér  fortfar:  "En  vigtig  påminnelse  måste  likväl 
tilläggas.  Den  alltid  qvicke,  fast  stundom  något 
förhastade  granskaren  visar  en  art  köld  för  stil  och 
harmoni,  så  mycket  farligare,  som  den  crisis,  i 
hvilken  vår  vitterhet,  genom  vissa  villhjernors  smit- 
tande utdunstningar,  synes  vara,  lutar  redan  der- 
hän  att  försumma  denna  vigtiga  del  af  poesien."  — 
Man  väntar  knappt  att  finna  Leopold  anklagad 
såsom  den  der  visar  "köld  för  stil  och  harmoni" 
och  såsom  lemnande  stöd  åt  "vitterhetens  vill- 
hjernor." 

Gyllenborgs  förbemälda  svar  är  i  en  helt  an- 
nan ton,  värdigt  sin  författare.  Det  innefattas  i 
två  brcf  till  granskaren,  införda  i  Regnérs  tid- 
skrift Att  skalden  skulle  fullkomligt  förneka  sin 
natur,  såsom  tillhörande  genus  irritabUe  vertum,  hade 
varit  för  mycket  begärdt.  Men  jäfvet  emot  an- 
märkningarne är  lugnt,  hofsamt,  mot  slutet  äfven 
vänligt.  Han  begynner  med  den  försäkran,  att  en 
författare,  sådan  som  hans  granskare,  förgäfves  ute- 
lemnar  sitt  namn  på  titelbladet,  då  hans  eldiga 
penna  röjer  honom;  men  skalden  finner  honom 
vara  otacksam  i  sitt  stränga  omdöme  öfver  allmän- 
heten, enär  ingen  kunnat  i  högre  grad  smickra  sig 
af  dess  välvilja,  än  granskaren,  "hvars  snillefoster 
alltid  med  förnöjelse  omfamnas."  —  "Också  (fort- 
far han)  tyckes  M.  H.  i  sina  anmärkningar  hemli- 


—    273    — 

gen  erkänna  denna  gudomlighet,  på  hvars  altare 
han  frambär  ett  angenämt  rökverk  af  lekande  in- 
fall. Dessa  tjena  väl  oftast  till  intet  annat  än  att 
roa  läsaren  på  ämnets  bekostnad,  äfven  utan  att 
upplysa  det;  men  jag  är  dock  M.  H.  mycken  er- 
känsamhet  skyldig  för  den  möda  och  det  snille, 
som  blifvit  användt  vid  granskningen  af  mitt  ar- 
bete. —  Allmänheten,  utan  att  besvära  sig  med 
eget  pröfvande,  beväpnas  med  skäl  till  både  pris 
och  klander.  Det  förra  smickrar  mig  af  en  upp- 
lyst kännare.  Öfverflödet  deraf  hade  kunnat  miss- 
haga läsaren,  om  ej  det  senare  tillkommit,  och  lä- 
rer  förmodligen  ej  annorlunda  anses  än  som  ett 
vanligt  mynt,  hvarmed  granskare  köpa  sig  rättig- 
het att  upptäcka  felen.  För  mig  har  detta  mynt 
icke  behöfts.  Det  är  sjelfva  de  kritiska  anmärk- 
ningarne, för  hvilka  jag  är  M.  H.  högst  förbunden. 
De  gifva  mig  anledning  att  förklara  de  omtvistade 
ställen  och  pröfva  huruvida  någon  ändring  fordras, 
hvarom  jag  ännu  tviflar." 

"Om  M.  H.  behagat  läsa  eller  minnas  före- 
talet till  poemet,  så  hade  många  anmärkningar 
blifvit  sparda;  han  hade  då  sett  alla  de  delar, 
som  nödvändigt  tillhöra  mitt  ämne,  och  ej  satt 
dess  tillräcklighet  i  fråga.  Sjelfva  poemet  har 
dessutom  kunnat  öfvertyga  M.  JEL,  att  det  inne- 
fattar annat  än  frost  och  töväder,  annat  än  mar- 
chen  öfver  hafvet,  ehuru  underbar  den  varit  och 
värdig  att  beskrifvas  till  alla  dess  omständig- 
heter." 

Sv.  Akad.  Handl.  35  Del.  18 


—  .'274    — 

Skalden  genomgår  derefter  anmärkningarne, 
och  t  söker  vederlägga  dem,  hvilket  år  ingen  lätt 
uppgift.  En  redogörelse  för  detta  genmäle  bliefre 
alltför,  vidlyftig.  Exempelvis  må  anföras  svaret  på 
den  förnämsta  anmärkningen,  så  lydande:  "M.  ;H. 
kriticerar  de  osynliga  varelsernas  aktion»  utan  att 
påminna  sig,  under  hvad  natur  de  äro  förestå  Ida, 
som  utmärker  deras  förmåga.  Afundsandan  är  icke 
införd  såsom  ett  moraliskt  väsen,  utan  såsom  en 
oad  ande,  ett  afgrund$fost«r.  Huru  många,  af  det 
slag  öfversvämma  ej, andra  episka  dikter!  Vår  guda- 
lära, som  erkänner  deras  varelse,  tillåter  skalde- 
konsten ; att  antaga  dem; -en  frihet,  den  jag  likväl 
sparsamt  nyttjat.  Rätta  fältet  för '  en  hjeltedrkt 
är  :  ej  i  andaraes  verld, .  der:  nyare  skalder  bafva 
flyttat  sånggudinnan.  Hennes  äldsta  och  sannskyl- 
diga rum  är  jorden,  men-  hon  har  ej.  afsagt  sin 
:  gudarätt  att  framkalla  himmel  och  helvete,  när 
hennes,  tjenst.  det  fordrar."  —  Särskildt  är  skalden 
missnöjd  med  granskarens  ogillande  af  samman- 
blandningen utaf  allegoriska  väsenden  med  de  i 
hjeltedikten  handlande  personer.  "M.  H. —  säger 
han  —  liknar  dem  samtJigen  vid  de  fabelgudar, 
som  målas  på  väggarne  och  icke  kunna  räknas  till 
sällskapet.  Hvad  löje  tror  M.  H.  åstadkommas 
med  denna  liknelse?  Om  mästarens  hand  igenkän- 
des i  de  målade  figurer,  så  kan  mången  vara  i 
sällskapet,  som  förtjenar  mindre  uppmärksamhet." 
Emellertid  har  det  allmänna  omdömet  och  en 
senare  tids  smak  gifvit  Leopold  rätt.  De  allego- 
riska   och   sjelfskapade  gudomligheterna  hafva  för- 


_   .275    — 

svunnit  pr  den  nyare  epiken,  som  i  allmänhet  hvi- 
lar  på  verklighetens  grund. 

Det  lilla  godmodiga  groll,  som  framskymtar 
hos  den  Jika  vördnadsvärde  som  älskvärde  skalde- 
fadren,  upplöser  sig  mot  slutet  i  följande  hyllning 
af  grapskarens  snille  och  en  anhållan  om  hans  fort- 
farande vänskap: 

"Skaldekonsten  väntar  att  af  M.  H.  ställas  i 
dess  rätta  dag:  att  på  ena  sidan  skiljas  från  den 
,  rimmade  prosa,  som  vågat  taga  hennes  namn,  och 
på  den  andra  ifrån  styltor  af  stora  ord  och  upp- 
blåsta tankar,  hvarmed  hon  tror  uppstiga  till  him- 
len och  förlorar  sig  på  vägen  i  en  evig  dimma. 
Men  då  M.  H.  återställt  penseln  i  skaldekonstens 
hand,  så  utmark  äfven  för  henne  ämnen  värdiga 
att  afmålas  och  hvarigenom  hon  kan  återvinna  sin 
förlorade  vördnad  hos  allmänheten.  Sådana  äm- 
nen äro  naturens  verk,  höga  och  ädla  gerningar, 
sanningar,  bjeltevärf,  dygden,  fäderneslandet!  Det 
är  af  detta  senare  ämne,  som  mitt  poem  kan  till- 
egna sig  något  värde.  Jag  utgifver  det  icke  för 
något  mönster  i  skaldekonsten,  men  som  ett  efter- 
döme  i  anseende  till  sitt  föremål.  Måtte  jag  ej 
förgäfves  hafva  visat  vägen  för  yngre  och  lyckligare 
skalder  till  högsta  graden  af  deras  ära!" 

"Jag  har  afgjort,  så  godt  jag  kunnat,  saken 
med  min  granskare,  men  icke  med  en  vän,  som  i 
sina  anmärkningar  lånt  sitt  snille  att  upplysa 
flera  ställen  i  mitt  poem  och  som  slutligen  krönt 
arbetet  med  de  lagrar,  som  växa  frivilligt  och 
blomstrande    under    hans    händer.     M.    H.    täckes 


—    276    — 

anse  som  ett  prof  af  min  erkänsla  den  möda  jag 
gjort  mig  att  förklara  mitt  skrifsätt;  en  möda 
hvartill  jag  ej  kunnat  förmås  af  annat  skäl,  än 
af  högaktning  och  vänskap.  Skulle  M.  EL  hedra 
mig  med  samma  tänkesätt,  så  har  Tåget  öfver  Balt, 
som  gifvit  anledning  till  vår  bekantskap,  efter  ön- 
skan belönt  sin  författare/' 

Senare  bref  ådagalägga,  att  vänskapsbandet 
emellan  desse  ädle  män  förblef  orubbadt,  till  dess 
det  upplöstes  af  döden.  Gyllenborg  hyste  för 
Leopold  en  verkligt  öm  tillgifvenhet. 

Denna  interessanta  episod  i  vår  vitterhets 
häfder,  denna  tornering  emellan  tvenne  snillen  som 
Gyllenborg  och  Leopold,  hvarunder  så  många 
karakteristiska  drag  af  begge  förekomma,  kunde 
gifva  anledning  till  flera  betraktelser.  Vi  inskränke 
oss  för  pärvarande  till  ett  par  frågor.  Hvar  fin- 
ner man  i  Leopolds  granskning  denna  förkärlek 
för  det  fransyska,  denna  uteslutande  smak,  som 
man  så  mycket  förebrått  honom?  Nämner  han  ej, 
såsom  sig  bör,  i  främsta  rummet  bland  mönster  i 
episk  skaldekonst  de  gamla  klassikerna,  och  der- 
näst  Tasso,  Milton,  Klopstock,  såsom  "eviga 
högtidsnamn"  (hvilken  senare  benämning  man  länge 
beundrat  som  en  skapelse  af  Tegnér,  ehuru  den 
tillhör  Leopold)?  Nämner  han  ej  sist  Voltaire, 
med  mycket  loford,  men  med  tillägg,  att  hans 
hjeltedikt  är  full  af  fel,  ehuru  de  återköpas  af  ännu 
större  skönheter? 

I  öfrigt  upplysa  de  här  vexlade  skrifter  dcr- 
om,   att  hufvudfrågan  i  den  emellan  Leopold  och 


—    277    — 

Thorild  förda  strid  är  långt  äldre  än  denna,  lik- 
som den  fortsattes  långt  efter  dem,  och  att  den 
gälde  en  grundsats,  ej  ett  personligt  herravälde  på 
Parnassen.  Redan  Gyllenborg  klagar  öfver  det 
bålstora  i  ord,  det  uppblåsta  i  tankar  och  det 
dimmiga  i  begrepp,  som  vill  inkräkta,  skaldekon- 
stens namn  och  rum,  och  vädjar  till  Leopold  att 
återställa  hennes  anseende;  Regnér  omtalar,  såsom 
känd  sak,  den  "farliga  crisis,"  i  hvilken  vår  vitter- 
het alltredan  befann  sig  genom  "vissa  villhjernor." 
Vi  få  framdeles  se,  att  om  än  Leopold,  hänförd 
af  ridderlig  sjelfuppoffring,  upptog  den  handske, 
som  kastats  åt  den  döende  Kellgren,  förmåddes 
han  till  stridens  fortsättning  endast  af  deras  före- 
nade röster,  som  då  ansågos  såsom  vitterhetens 
ypperste  målsmän.  Granskningen  af  Gyllenborgs 
hjeltedikt  var  det  ex  ungue  leonem,  som  anviste 
hans  blifvande  plats  i  vitterheten.  Gyllenborg 
sjelf  vände  sig,  från  detta  ögonblick,  till  den  unge 
magistern,  såsom  "den  ende  säkre  domare,"  ehuru 
Kellgren  fanns,  och  vi  kunne  ej  heller  erinra  oss 
från  denna  tid  någon  kritik  af  den  sistnämnde, 
af  den  halt  som  den  ifrågavarande.  Att  Gyllen- 
borgs yttrande  ej  var  en  tom  artighet,  visar  sig 
deraf  att,  ehuru  han  i  antikritiken  säger  sig  ej 
funnit  skäl  att  frångå  sina  åsigter,  omnämner  han 
likväl  i  ett  senare  bref,  att  sådant  verkligen  in- 
träffat. "Jag  har,"  skrifver  han  i  ofvan  anförda  bref, 
"i  sommar  gjort  ansenliga  tilläggningar  vid  mitt 
Tåg,  och  önskar  få  underställa  alltsammans  min. 
granskares  öga." 


—    278    — 

Thorild,  som  fortfarande  befann  sig  i  vän- 
skaplig brefvexling  med  Leopold,  år  af  motsatt 
mening  med  Regnér  och  finner  Leopolds  gransk- 
ning för  mycket  berömmande.  Enligt  hans  om- 
döme är  Tåget  öfver  Balt  "ett  stort  monument  af 
barndom  och  omognad,  och  så  löst  i  sin  första 
uppresning,  att  Criticus,  som  gått  det  så  nära, 
står  der  sjelf  nu  alldeles  öfvergrusad.  —  De  blad- 
kräk, som  lefva  af  Stockholms-Posten,  gapa  stort 
af  förundran,  men  jag,  och  femtio  med  mig,  skäm- 
mas att  Leopold  —  ett  så  stort  namn!  —  kunnat 
prisa  Bältiaden.  Jag,  för  min  del,  har  i  hela 
vida  verlden  ej  sett  ett  uslare  poem.  Ty  alla  an- 
dra ha  antingen  naivetetens  behag,  eller  platthe- 
tens ursäkt.  Gustaviaden  (af  Bränder)  är  ej  tu- 
sendelen så  rik  på  osmaklighet  och  vanvett.  Detta 
är  ett  riktigt  arkiv  af  allt  poetiskt  elände.** 

Att  Leopold  icke  varit  rätt  belåten  med  Reg- 
nérs  klander  af  anmärkningarne  vid  Gyllenborgs 
hjeltedikt,  synes  dels  af  en  skarp  motkritik,  som 
han  lät  införa  i  Stockholms-Posten  (år  1785,  n. 
272,  273  och  274),  dels  kan  det  dömmas  af  ett 
skämt,  som  han  drifvit  med  sin  motgranskare,  och 
hvilket  är  af  den  mest  egna  art.  Regnér  lät  in- 
föra i  Stockholms-Posten  ett  misslyckadt  försök  att 
öfversätta  Homerus,  hvilket  han  redan  förut  med- 
delt  allmänheten  i  sin  egen  tidskrift,  och  hvari 
han  säger  sig  sökt  härma  "enfaldigheten  i  origi- 
nalet.*' Fragmentet  afbröts  midt  uti  samtalet  emel- 
lan Agamemnon  och  Akilles,  med  derunder  teck- 
nadt:   "fortsättning  e.  a.  g."     Ett  par  dagar  deref- 


—    279    — 

ter  kom  också  en  fortsättning,  men  af  Leopold, 
som  härmar  föregångarens  något  tröga  och  tunga 
verser  på  det  mest  löjeväckande  sätt,  naturligtvis 
öfverdrifvande  hans  svagheter,  för  att  fästa  derpå 
större  uppmärksamhet.  Såsom  prof  på  Leopolds 
förmåga  att  antaga  olika  ton,  må  denna  lilla  hämt- 
ning meddelas.  RegnéR  hade  slutat  med  anförande 
af  Achilles'  tal,  hvarpå  Leopold  låter  Agamemnon 
genmäla  i  följande  ordalag: 

"Häruppå  svarade  kung  Agamemnon  så: 

Achill,  fast  käck  och  stark,  du  dock  ej  fresta  må 

Att  spela  några  knep.     Dig  må  du  ej  inbilla 

Dig  skola  få  din  lott:  mig  skola  sitta  stilla 

Med  tomma  händerna.  —  Likväl,  som  du  befallt, 

Jag  flickan  släppa  vill,  men  gör  en  snar  anstalt 

Att  jag  i  stället  af  de  högsinta  Achiver 

Må  få  ett  annat  pris,  som  thesso  värdigt  blifver. 

Lägg  öfver  detta  rätt.     Ty  om  jag  det  ej  får, 

Att  från  dig  taga  ditt  jag  strax  på  stunden  går, 

EU'  vänder  jag  mig  ock  till  Ajax  och  Ulysses; 

Af  den,  jag  kommer  till,  for  visso  jag  ej  kysses. 

Men  vi  få  sedan  tid  att  sluta  detta  af. 

Nu  skjut  det  svarta  skepp  uti  det  blanka  haf, 

Sätt  roddare  deri,  som  kunna  ro  med  åror, 

Sätt  så  en  hekatomb  af  hundra  stycken  fåror, 

Sätt  Chryses  äfven  dit,  med  vackra  kindbenen, 

Och  någon  rådsperson,  som  blir  anföraren, 

Ajax,  Idomené,  Ulysses,  eller  äfven 

Dig,  skräcklige  Achill,  som  hotat  mig  med  n äfven, 

Att,  se'n  vårt  offer  vi  åt  Långskotts-guden  gjort, 

Han  blidare  må  bli  mot  oss  på  denna  ort.  — 

Häruppå  svarade  Achilles  ganska  bister 

(Han  från  sin  thron  sprang  upp,  ur  ögat  flögo  gnister): 

Du  oförskämde,  du,  du  harehjerta,  du, 


—    280    — 

Hur  vill  du  framdeles,  att  vi  Achiver  sku' 
Dig  hörsamma  och  slåss,  än  bakom  embuskader, 
An  emot  fiender  som  stå  i  långa  rader? 
För  de  Trojaners  skull,  som  bära  långa  spjut, 
Jag  ej  till  Ilion  kom  att  köra  dem  derut; 
Jag  ej   (han  stack  sin  hand  i  byxsäcken)  har  klagat. 
Att  mina  betesnöt  och  hästar  de  förjagat, 
Att  i  det  mylliga,  folkrika  Pythien 
De  stulit  bort  mitt  hö  och  mina  äppelen. 
Ty  det  är  skildt  från  dem  af  många  stora  sjöar, 
Som  blifva  större  än  af  regn  och  när  det  töar, 
Och  den  Alldundrande  dessutom  hafver  satt 
Ett  råskäl  mellan  oss  af  bergstraktsskuggors  natt. 
För  din  skull  blott,  ditt  best!  (här  knöt  han  hand  för  näsan) 
Har  jag  och  mina  män  gjort  hela  denna  resan, 
Att  mot  Menelaus  uppfylla  mitt  förbund 
Och  att  din  bror  må  få  sin  fru  igen,   din  hund! 

(Forts.  e.  a.  g.)M 
Naturligtvis  kom  ingen  fortsättning,  hvarken  af  den 
ene  eller  den  andre  öfversättaren.  Vi  få  framdeles 
se,  huru  vänskapen  förenade  Regnér  och  Leopold, 
och  huru  den.  senare  uppmuntrade  Regnér  till  de 
metriska  öfversättn ingår  af  de  gamle,  som  förskaf- 
fat honom  ett  aktadt  namn  i  vår  litteratur. 


Bilagan  2. 

(Till  sid.  126.) 


Thorilds  resa  till  England  var  ingalunda,  så- 
som man  i  allmänhet  föreställer  sig,  en  litteratörs 
utflygt,  för  att  förkofra  sig  i  bildning  och  erfaren- 
het; den  företogs  tvertom  för  att,  enligt  hans  egen 
föreställning,    sprida    ljus   öfver  verlden  och,   hvad 


—    281    — 

var    mer,   rädda  henne.     Derom  vittna  flera  drag, 
hvilka    det    är  nödigt  att  känna,   för  att  rätt  be- 
dömma  denne  förunderlige  mans  ställning  till  sina 
vedersakare    och    deras    sätt    att    betrakta   honom, 
hvilket    icke    upplyses    af  stridsskrifterna.     Hvilka 
ofattliga    ombildningsplaner    han    hade  i  sigte   vid 
sin    resa    till    England,  synes   såväl   af  én  utförlig 
trosbekännelse    till    hof-intendenten  Tham,   som  af 
följande    ord    till    en  ungdomsvän,  Heurlin:  "Jag 
reste    ut    för   att    förena    mig    med   alla  excellenta 
hufvuden    och   bjertan,   till  att  bryta  träldomen  öf- 
ver  jorden.     Bristen    på    sådana   i   England,   långt 
mer    än    äfven    här  (brefvet  är  dateradt  Medevi), 
gaf  mig, tanken  att  resa  åter  hem."     Följande  ytt- 
rande   i    ett    bref  till  Leopold,  hvilken  framställt 
Rousseau    till   förebild,  är  jemväl  märkligt:    "Jag 
tillber    så    mycket    som    någon   dödlig  evangeliska 
ljufheten    af   Rousseaus    själ.     Men    det    är  ej   så 
verlden   uppehälles.   —    Ltäher,    Vasa    rousseauise- 
rande,    hvad    skulle    de  gjort?  —   Man   kan  skilja 
emellan   de   sköna  glasskåpskarlarne   och  de  heroi- 
ska, som  äro  gjorda  för  att  hämnas  och  stifta  rätt" 
—    Han    anser    sig    ha    gjort   begge   delarne  emot 
Kellgren,    medelst    Straffsången    och    den    derpå 
följande   tillegnan   af  "Inbillningens  nöjen."     Enligt 
ett  bref  till  Leopold,  ville  han  medelst  dessa  mot- 
satser säga  Kellgren:    "Här  gifvas  väsenden,  som 
äro    öfver    er,    både  i  förskräcklighet  och  natf"  — 
Atterbom   anser   Straffsången  "till   en  stor  del  be- 
stående   af   de    utsöktaste    skällsord."      {Siare    och 
Skalder,   5   delen,   sid.   30.)   Thorild  kan  för  egen 


—    282    — 

del  ej  finna  något  sådant,  utan  kallar  den  i  bref- 
vet  till  Leopold  "blott  ett  något  högspändt  bädi- 
nage,"  h  varemot  han  anser  Kellgrens  Nytt  försök ' 
till  orimmad  vers  (infördt  i  hans  arbeten)  vara  "en 
nid  visa,  en  akt  af  fiendskap  och  arghet."  Han  fann 
ej  heller  någon  motsägelse  i  att  utströ  sådana,  oti- 
digheten som  Straffsängen  innehåller,  och  det  hög- 
sta smicker,  nästan  samtidigt,  till  samma  person, 
och  förundrade  sig  blott,  htrru  man  kunde,  såsom 
Kellgren,  tveka  något  att  emottaga  lagern  från 
samma  hand.  af  hvilken  man  nyss  blifvit  nedsmut- 
sad. På  Leopolos  fråga,  "huru  Kellgren  emottog 
dedikationen?"  -  svarar  Thortld:  "Som  en  liten 
fin  och  rar  Vestgöte,  med  kallt  hjerta  och  oänd- 
ligt litet  begrepp.  Han  lemnade  efter  tre  dagar 
tillbaka  en  liten  petitesse,  itnder  hans  egen  peti- 
tesse;  något  som  jag  kallade  en  två-örs-höghet. 
Han  tar  allt  för  en  stark  affektation.  Hjerta  är 
honom  obegripligt,  liksom  ett  rätt  godt  förstånd" 
—  Att  Kellgren  skulle  saktia  hjerta  och  förstånd, 
emedan  han  med  måttlig  förtjusning  emottog  en 
tillegnan  af  Straffsängens  författare,  torde  ensamt 
denne  kunna  påstå.  Sjelfva  den  omständighet, 
att  ingen  boktryckare  i  Stockholm  ville  lemna  sin 
press  till  offentliggörande  af  en  skrift,  som  begyn- 
ner med  "Hut,  vitterhetens  racka;  hut!"  och  hvars 
dubbeltitel  var  "Henriks  kåkstrykning"  (hvårför 
man,  för  utgifvandet,  nödgades  uppsöka  en  bok- 
tryckare utom  hufvudstaden,  i  Strengnäs),  synes 
kunnat  ingifva  författaren  den  misstanke,  att  den 
innebar    litet   mer   än   ett  "något   högspändt  badi- 


—    283    — 

någe."  Naturligtvis  kunde  Kellgrens  anseende  ej 
lida  af  de  honom  tilldelta  benämningar,  såsom 
"Koppelhund,  Ramifons  (hvilket  påstås  vara  hun- 
dens namn),  Dåre,  Parodist,  Afundsharr,  Charlatan, 
Racka,  Kyckling,  Kycklinghjerna,'  Vettets  baladin, 
Rimmets  hoppare,  Rim-despot,  Pojksnille,  Rimtåss- 
unge,  Padda,  Högmodsnarr,  Apekatt,  Arghets-mon- 
strum, Satan,  Apors  Belzebub,  Kåkens  CherubinT 
o.  s.  v.  Men  det  giftigaste  tillmålet  låg  i  dessa 
rader,  som  författaren  i  en  not  kallar  ett  apokry- 
fiskt  ställe: 

"Du  lille  dubble  Simei! 

Din  — s  och s  smädare! 

Din  — — s?  Skorpioniskt  kryp! 

Fly,  giftige,   och  bleknad  skäms 

För  himmel,  menniskor  och  dag!" . . . 

der  man  kunde  läsa  och  läste 
•  "Din  väns  och  konungs  smädare"  — 

Det  var  sådant  som  angrep  den  finkänslige  skal- 
den till  en  grad,  att  Leopold  (enligt  hvad  han 
yttrat  till  författat-en  af  dessa  rader)  aldrig  sett 
något  dermed  jemförligt. 

En  närmare  bekantskap  med  Thorilds  per- 
sonlighet öfvertygar  snart  derom,  att  ett  vänligt 
samlif  emellan  honom  och  sådane  män  som  Kell- 
gren och  Leopold,  icke  var  tänkbart.  Huru  kunde 
desse,  med  bevarad  aktning  för  eget  omdöme,  in- 
stämma i  den  oupphörliga  sjelfförgudning,  som  var 
"Passionernas  bard"  så  egen,  och  hvarförutan  det 
goda  förståndet  snart  upphört;  ty,  såsom  Leopold 
anmärker,  bifall  af  en  stående  eller  sittande  läsare 


—    284    — 

var  honom  icke  nog,  han  ville  beundras  af  en  knä- 
böjande.  Några,  utdrag  ur  hans  af  Atterbom  (i 
Siare  och  Skalder,  5  delen)  meddelta  bref  gifva 
nogsamt  begrepp  derom.  Han  yttrar  t.  ex.  till  en 
af  sina  beundrare,  hof-auditören  Edman,  om  fein 
skrift  Rätt,  eller  alla  samhällens  eviga  lag:  "Jag 
måste  säga  er,  att  denna  skrift  blir  alldeles  gudo .... 
eller  alldeles  en  ny  verld  af  idéer?  (sid.  116.) 
"Allt  det  som  jag  nu  på  en  tid  skickat  er,  är  — 
rent  ut  sagdt  —  sådant,  som  mitt  ringa  förstånd 
kallar  gudomligt."  (117.)  "Ni  kan  icke  inbilla  er, 
hvad  jag  är  i  för  en  hög  inbillning  om  denna  bo- 
ken". (119.)  —  I  uppsatsen  Min  karakter  säger 
han:  "Jag  hade  i  lifvet  blott  en  stor,  oföränderlig 
tanke:  att  förklara  hela  naturen  och  reformera  hela 
verlden.  (402.)  "Jag  var  alltid,  men  synnerligen 
då  jag  skref  mina  yppersta  blad,  rädd  om  mitt 
lif,  glad  att  vara  trygg  hemma,  för  den  höga  charmf, 
den  heliga  vigt,  jag  tyckte  mitt  lif  hafva  för  Verl- 
den". (403.)  "Jag  alltså,  naturligen,  ansåg  mig  för 
den  förste  af  le f vande,  ja  af  dödlige  som  variC 
(403.)  —  Han  "kysste  nästan  hvar  sida,  i  en  gu- 
domlig rörelse  af  förundran,"  ja  "tillbad  kap.  2 
och  3  med  tårar  af  innerligt  behag."  (403.)  "Tu- 
sende gånger  tillbad  jag  min  egen  själs  omätliga 
ömhet,  kraft,  ljus  och  storhet.  Denna  tillbedelse 
var  det  allraheligaste  af  min  lycksalighet."  (404.) 
"Jag  trodde  mig  skrifva  ädlast  i  verlden."  (404.)  — 
Man  kan  svårligen  förtänka  författarne  till  "Ljusets 
fiender"  och  "Durencran,"  om  de,  angripne  af  en 
sådan    motståndare,   använde   ironiens  och  satirens 


—    285    — 

vapen,  hvaröfver  han  så  förgrymmades,  att  han 
förklarade  dylikt  vara  bevis  på  arghet  och  begär 
att  äreskända.  I  sitt  rätt  förstådda  interesse  hade 
han  bort  tacka  dem,  som  i  tid  påpekade  den 
svaghet,  den  öfverdrifna  sjelfkänsla,  som  hindrade 
honom  att  hinna  den  höjd  såsom  författare,  hvar- 
till  han  af  naturen  tvifvelsutan  var  ämnad.  Att 
detta  icke  var  händelsen,  ser  man  af  hans  nyss- 
nämnda karakteristik  öfver  sig  sjelf  och  af  hans 
brefvexling  i  den  senare  tiden  med  tyske  lärde. 
H$m  gör  sig  känd  af  Herder  medelst  ett  bref,  som 
begynner  sålunda:  "Greifswald ,  23  febr.  1800. 
Herder!  Genius  der  Humanität!  Der  Verfasser 
jener  Archimetrie  ist  Thomas  Thorild,  Schwedischer 
Dichter,  und  in  seinem  Vaterlande  der  erste  An- 
stimmer  des  Youngisch-Klopstockischen  Tones  (des 
stark-erhabenen) ;  in  diescm  Tone  zugleich  der 
kuhnste  Staats-Autor,  und  dennoch  von  Gustav 
III  wunderbar  geschätzt;  wollte  aber  nicht  —  auch 
nicht  einmahl  von  diesem  göttlichen  Manii  —  eine 
Hofgunst,  sondern  nur  das  Naturgluck  Aller;  gieng 
nach  England,  um  da  mit  den  Grössten  unter  den 
Grossen,  dachte  er,  die  Menschheit  als  einen  unsicht- 
baren  Weltstaat  einzurichten ;  fand  aber  allés  da  ver- 
beeft;  schrieb  zu  Stockholm  1792  Mdie  Ehrlichkeit" 
(gegen  die  Politik)  —  nur  eine  Dedication,  — 
worauf  Bastille,  Popular-Triumph,  Exilium,  Gute 
des  Regeuten  etc.  (laut  alle  Zeitungen  damals); 
fand  endlich  dass  nur  die  Phantasie  jene  Hecate 
der  Menschheit,  jene  höllische  Welthexe  war  und 
ist,    zu    der    keine  Herculische  Macht  reicht,  und 


_    286    — 

gegen  die  er  daher  eine  Grphische  N&tur-Kufist 
suchte.  Dm  di^se  —  .um  die  Archimetrie  —  in 
Ruhe,  weit  von  allem  Sturm  der  Parteyen,  zu 
vollenden,  wäljlte  er  frey  Professor  und  Bibliotbe- 
kar  in  Greifs^yald  zu  werden;  welcbes,  zeit,  1796, 
seine  directe  Adresse  ist.  Diese  v^rtraue  ich  hiemit 
Ihnen  und  Jean.  Paul.  .Ich  werde  am  3  März  41 
Jahre  alt." 

Thohild  var  icke  hlott  i  vittcrheten,  men  i 
politiken  och  i  saiqhälls-åsigter  en  fullkomlig  mot- 
sats till  Kellgren  och  Leopold.  Han  var  i  Sve- 
rige det  Hfligaste  uttryck  af  den  franska  revolu- 
tionens idé,  och  följde  den  under, alla  dess. skiften, 
hvaremot  Leopold  främst  bekämpade  dess  förir- 
ringar.  »  Thorilds  åaigt  af  kpnungadömet  denna  tid 
målar  sig  tillräckligt  i  följande  t  yttrande  (uti  ett 
bref  till  hof-auditör  Edman,  skrifyet  i,  Luheck  den 
27  ma^rs  1794):  "Hvad.  Svenskarne  ändå  äro  för 
ett  naturligt  folk!  Inga  ilskna  romerska  babianer 
med  högtrafvande  prat,  som  de  der  Fraijsoserna ! 
På  en  enda  dag  störtade  Syearne.  jfe/tt  konungar  i 
en  brunn,  sade  ingenting,  och.  gnydde  knappast 
fram  några  Thorgnys-ord  deröfver,  långt  efteråt. 
Och  denne  kung  (jag  tror  en  Albrecht,  ej  den  af 
Mecklenburg;  men  slå  efter  denne  svärds-riddaren, 
något  plumpt  dubbad),  som  de  halshöggo  på  en- 
faldig dom,  långt  innan  Europa  ännu  visste  genom 
Cromwells  vink,  hvad  det  var  att  rätt  och  slätt  vara 
rättvis  T  —  Thorild  har  icke  i  någon  af  sina 
tryckta  skrifter  framlagt  sina  verldsomfattandp  eller 
verldsomhvälfvande    planer;    han    ville    hålla    dem 


—    287-  — 

hemliga, .  tilldess  den  utomordentliga  omskapning, 
som  hen  ,  åsyftade, ;  framträdde  ,  verkUggjord.  JLik- 
väl  har  han,  kort  före,  sin  afresa  till  England»  för- 
trott dem,  i  deras  ursprungliga.. skick,  åt  sin  vin 
och  välgörare,  höf-iatcndenten  ,Tbam  på  Dagsnäs. 
Att  denne,  såsom  tfn  äldre,  sansad  och  yälbehål- 
len  man,  icke  gillade  omstörtningsförslagen,  kan 
man  sluta  af  följande  •  yttrande  i  ett  bref  till  ho- 
nom från  Thorild:  'Min  nådige  herre  har  en  fru, 
egendom,  en  viss  ålder,  och  är  liksom  fästad  i  sy- 
stemet af  det  närvarande,  vill  icke  revolutioner.  Jag 
har  endast  min  själ  och  den  död  jag  behagar  söka; 
jag  derför  kan  och  vill  göra  mer.  Glöm  icke  denna 
skilnad.  Göres  i  naturen  någon  enda  stor  rörelse, 
utan  sfeakningar,  ,våJd,och  brytning?  Men  den  gö- 
res till  bestånd  af  ett  stort,  helt  väl."  Den  stora 
plan,  medelst  hvars  utförande  han  ämnade  grunda 
ett  "herravälde  öfver  jorden"  — ,'en  verldsrepu- 
blik"  —  omskapa  religio.n,  lagar,  seder  och  hela 
menniskoslägtet,  —  denna  trosbekännelse,  som  han 
kallar  "planen  af  mitt  lif,"  —  "min  själs  djupaste 
hemlighet"  —  var  af  följande  lydeke: 

"Mensklighetens  Principer,  första,  stora  krafter, 
äro:  Första  och  Göra.  De,  som  öfverträffa  i  det 
förra,  heta  Genier,  Snillen;  de,  som  öfverträffa  i 
det  senare,  heta  Hjeltar.  Bäggedera  äro  store,  och 
sammanträffas  i  ett  Verka:  de  förre  i  ett  mera 
gudomligt  och  osynligt;  de  senare  i  en  mera  up- 
penbar menniskokraft,  —  Men  nu  skedde  aldrig  på 
jorden  något  Stort,  utan  genom  ett  Geni  eller  en 
Hjelte;  ja,  icke  ens  något  Litet;  ty  detta  lilla  bör- 


—    288    — 

jade  med  att  vara  stort.  —  Således:  Mensklighe- 
tens  eviga  Makt  år  Genier  och  Hjeltar;  och  förena 
dem,  —  är  göra  AUt.  Men  just  sjelfva  Snillet  och 
Hjeltemodet,  genom  bandet  af  krafter  som  föra  till 
Stort,  förena  dem:  när  denna  Plan  en  gång  är  gif- 
ven;  och  när  ett  interesse,  en  belöning,  stora  nog, 
föresättas. 

Nu,  detta  interesse,  denna  belöning  är 
Herraväldet  öfter  Jorden  $ 
och   detta  genom   de  stora  själars  hemkänslor,  na- 
turliga motiver:  på  ena  sidan  Ara;  på  andra  sidan 
Harm.  —  Men  detta  ger  första  ideen  af  en 

Verldens  RepibliL 
Dennas  osynliga  Regering  (en  Verlds-Styrelse)  äro 
Genierna;  det  är:  det  allmänna  fria  och  Stora  För- 
ståndet. —  Dess  synliga  Armée  äro  Hjeltarne ;  det 
är:  det  allmänna  fria  och  Stora  Modet,  eller  Mensk- 
lighetens  väpnade  Makt.  (Således:  pouvoir  legisla- 
tif  och  executif.) 

"Genom  Ara  och  Harm' ';  ty  dessa  hafva  gjort 
allt  af  värde  på  jorden.  Ara:  som  finner  intet 
annat  Stort,  än  det  som  göres  för  Verlden,  för 
Menskligheten  (emedan  resten  är  plotter,  eller 
"stort  i  ett  litet1').  Harm:  att  se  denna  omätliga 
Vidskepelse  af  dåraktigt  och  falskt,  namn,  flärd, 
yppighet  ligga  öf ver  jorden;  att  se  detta  Konun- 
garnes Påfvedöme,  der  allt  är  vanvett,  gyckleri  och 
spel,  —  ett  stort*  afguderi,  hvars  prelater  och  mun- 
kar äro  vinglare  och  krypare;  der  man  säljer,  väl 
icke  syndernas  förlåtelse,   men  just  —  Äran,   och 


—    289    — 

alla  heliga  ämbeten!  Harm:  att  se  denna  gudlösa, 
vansinniga  Höghet  man  sjelf  tillägger  sig;  se  stöld 
och  rån  på  land  och  folk  heta  Finans-plan;  se 
dessa  förryckta,  onödiga  Krig,  för  en  dåres  eller 
en  skälms  nyck;  se  (med  ett  ord)  att  Jorden  är 
en  kastboll,  ett  rof  i  uslingars  händer,  ehuru  hon 
af  Gud  ämnades  åt  den  sanna  Menskligheten,  ge- 
nom de  stora  förstånd  och  de  stora  hjertan. 

Men  dessa?  de  bestå?  Såsom  i  uräldsta  verl- 
den  Gudarne  och  Heroerne,  eller  i  Medeltiden  Rid- 
darne  —  ån  uppenbart,  än  hem  ligen;  än  kändt,  än 
i  förklädningar;  men  alltid  i  en  tyst,  inbördes,  he- 
lig förening  (såsom  vanligt  för  stora  menniskor). 
Deras  heliga  mål  är: 

störta  dårar  och  slå  skälmar. 
Nämligen  sådana  dårar  och  skälmar,  som  kunna 
jemföras  med  uräldsta  verldens  Mönstra;  d.  v.  s. 
som  äro  för  mäktige  att  kunna  dömmas  efter 
vanlig  mennisko-ordning.  —  Tänk  på  Aevum  He- 
roicum!  tänk  på  Medeltidens  Riddare!  De  äro  häraf 
en  skuggbild. 

Återställa  Gudarnes  och  Riddarnes  tidehvarf  — 
väpna  Menskligheten  mot  sina  Förtryckare  —  be- 
fria Jorden  —  gifva  den  tillbaka  åt  Förståndet  och 

Dygden : se,   detta  är  (i  korthet  sagdt)  mina 

"fantasier." 

Nu,  att  ropa  till  de  Store  i  Snille  (de  sanne 
Lärde):  gån  ut  ur  träldomen  af  er  låga  Herrtjenst, 
för  att  blifva  Verldens  Styrare,  Skyddsgudar,  Dä- 
moner,  Genii!  Och  till  de  Store  i  Hjerta  och  Mod 

Sv.  Akad.  Bandi.  35  Del.  19 


—    290    — 

(de  sanne  Soldater):  gån  ut  ur  titåldomen  af  Feg- 
hetens usla  sold,  för  att  blifva  Årans  Folk,  Verldens 
Semidei  och  Herws!  Och  att  förklara  början,  för* 
sta  Coionien  af  denna  Hjelte~sekt,  denna  Verldsn 
stat 

det  vill  jag  effectuera  i  England  (der  allt 

Stort  kan  tänkas  och  göras).  För  de  förre,  i  en 
bok  på  Latin  och  collateral-språk :  Monarchiu  Men- 
tmm  (Förståndens  Monarki)»  För  de.  senare,  lika- 
ledes i  en  latinsk  bok:  Ira,  sive  de  Scdtratis  feri- 
mdi&;  ad  animos  heraes  (Vreden,  eller  om  Skälmars 
skjutande;  till  alla  Hjettesinnen).  Lagarne  för  bägge 
bli  evig  Sanning  och  Natur. 

En  Scelerat,  en  Skälm  —  enligt  Guds  och 
Förnuftets  dom,  enligt  allmänna  Årans  lag,  —  är 
endast  Den,  som  fräckt  och  uppenbart  hindrar 
menskliga  lycksaligheten;  skyddar,  upphöjer  dårar 
och  bofvar;  visar  i  offentlig  klar  handling,  att  in- 
genting för  honom  är  rätt  och  heligt  Dit  höra 
alle  insigne  krypstre  och  smickrare;  alle  träldomens 
fege  fader  (de,  som  icke  hellre  gå  ur  sina  sysslor, 
än  att  vara  vanans,  formalitetens  och  det  blida 
förräderiets  skälmar).  År  det  ej  tid,  att  de  stör- 
tas? Det  är  nödvändigt!  Mänskligheten  kan  ej 
längre  trampas.  Ursinnigheten  -  är  förstor.  Jorden 
kan  ej  längre  af  dem  styras! 

Denna  Menskligbetens  Osynliga,  Styrande  och 
Väpnade  Makt  håller  en  offentlig 
VerMeas  &*m-bak, 
en    Europas  Journal :   der  den  citerar  och  tillsäger 
Dårarae,  att  stiga  ned;  de  fege  och  Smickrarne,  att 


—    291    — 

evigt  dölja  sig;  Skälmarne,  att  deras  stund  ftr  sla- 
gen. Konungar  och  Ministrar,  för  hvilka  bryta  lag 
är  intet;  som  ideligen  förf  räckas  på  thronep,  göra 
stämpel-akter,  ohelga  folkrätt,  trampa  förnuftet, 
taga  allt :  Frester,  som,,  krypande;,  j&kande,  förråda 
Gud,  Folket,  sin  Ed;  Lärde  och  Snillen,  som  Tid  en 
vink  uppoffra  värdighet,  sin  ära,  natur  och  san- 
ning: alle  desse  lysande  bofvar,  som,  emot  sin»  ö£- 
vertygelse,  först  göra  Mensklighetens  olyckor 
dem  tillsäger  denna  Domens  Bok,  att  skottet  är 
laddadt,  att  det  hämnande  svärdet  är  osynligea 
öfver  deras  hufvud.  —  Efter  denna  Citation,  andra 
graden:  Varning.  Så  Domen:  fieriendus!  il  est  a 
frapper! 

Det  ger  en  stor  styrka ,  att  Mensklighetens 
Fiender  äro  uppenbaré;  men  dess  Vänner  osynlige. 
Och  moraliteten  af  saken  är  dock  klar.  Ty  da 
en  man  vågat  sätta  sig  öfver  ansvarighet»  —  möj- 
lighet att  dömmas,  —  d.  ä.  öfver  Mensklighet  och 
Lagar:  så  är  han  just  dermed  en  gudlös  nai<r,  en 
bof  ä  frapper!  —  Jag  kallar  ingen  annan-  "bof,"  än 
den  Menskligheten  samgrannt,  den  alla  Religioners 
Gudar  så  dömma,  den  alla  nationer  förbanna  up- 
penbart/ De  små,  vare  vanlige  "missdådare,"  ära 
endast  en  låg  okynnes-fönad;  några  lumpna  vargar 
och  räfvar,  dem  man  slår  när  som  helst.  Men 
desse  store  Systemets  skälmar,  under  hvilkas  skygd 
dårskapen,  eländet  .och  brottet  grönska,  —  dessa 
mönstra  primaeva,  drakar,  Sphinx,  Hydra  Lewmea 
-f  mot  dessa,  mot  Högvilldjuren:  säg!  hvad  är  År- 
lighetens lag?  om  ej,  att  dömma  och  slå? 


—    292    — 

Sammandrag  allt  i  ideen  af  hämnande  Gudar, 
som  nedstigit  på  jorden;  af  Hercules  med  sin 
klubba,  utgången  att  frälsa  Menskligheten !  — Hit- 
tills hafva  Nationerna  sins  emellan  mördat  och  kri- 
gat  (på  sina  Styresmäns  bud) :  bäggesides  lika  då* 
rar  och  oskyldige.  Nu  är  tid,  att  Mänsklighetens 
krig  utbrister:  icke  mot  sig  sjelf  och  sitt  egna 
sköte,  utan  mot  sina  styrande  (andlige  och  verlds- 
lige)  Skälmar.  Detta  är  Stort  och  Decisift!  Och 
tillika  ärligt  och  rättfärdigt:  som  förkunnadt  af 
Jehovah. 

När  första  skräcken  af  denna  Osynliga  Makt 
är  gifveni  då  låter  man  de  "stormäktige"  Dårarne 
accordera  af  med  sina  komedier  af  högfärd  och 
vansinnigt  öfvermod.  Man  låter  dem  nedstiga  till 
den  rena  Menskligheten;  till  det  simpla  Majestä- 
tet —  af  Förstånd  och  Ära.  Vilja  de  gå  in  derpå: 
väl!  de  vinna  då  sjelfve,  med  oss  alla. 

Derefter  —  men  småningom  —  brännas  Ää- 
derne:  dessa  nästen  för  galenskapen  och  tyranniet, 
dessa  yppighetens  och  eländets  skolor;  der  man 
efter  system  förvandlar  all  jordens  herrlighet  och 
välsignelse  till  —  en  stenhop!  Fria  samhällen  af 
enskilda  hushåll,  —  rörde  dödlige,  som  ur  det  yp- 
piga eländets  och  förtryckets  Babel  gå  ut  i  Natu- 
ren, —  upplifvas  efterhand;  enligt  Gyllne  Åldrens 
(den  primitiva  verldens)  förebild,  på  öar,  i  bergs- 
trakter, hos  vildar,  på  köpta  öde-ställen,  och  så 
vidare;  under  skygd  af  en  allmän  Tolerance,  och 
milda  Sekters  frihet.     Egentligen  dock 


—    293    — 

Ny  Religion!  inga  Pöbel-gudar!  ingen  oändlig* 
gjord  Menniskodåre  på  Himmelens  tbron!  utan  helt 
enkelt,  Gud  {den  Gud,  som  År);  alla  väsenders  Vä- 
sende, det  all-lefvande  och  all-lifvande;  Gud,  väl- 
görande i  den  evigt  uppenbara  Naturen;  dyrkad 
i  bilder  af  Solen,  Människokärleken,  Barmhertig- 
heten  —  genom  hans  sanna  Helige:  Genier  och 
Hjeltar. 

Nya  Lagar  —  Naturens  Rätt!  Nya  Seder,  nytt 
Lefnadssätt  —  Frihetens  och  Glädjens!  Gemensamma 
Arbets-  och  Skörd-Feäter,  hvar  och  en  ständigt  i 
form  af  en  Naturens  högtid  o.  s.  v.  Med  ett  ord: 
Gyllne  Åldren  —  den  rena  Menskligheten  —  rea- 
liserad. 

Af  allt  detta  vill  jag,  med  offret  af  mitt  lif, 
gifva  —  lära  och  exempel  Ack!  om  min  själ  har 
någon  eld,  någon  ädel  häftighet,  någon  klar  besin- 
ning, någon  evig  sanning:  så  bör  den  här  synas. 
I  tvenne  andra  böcker:  Antiqua  Religio,  och  Histo- 
ria Libertatis;  hvilken  skall  vara  en  tafla  af  Mensk- 
lighetens  hela  omätliga  lidande. 

År  det  sannt,  att  aldrig  något  Utomordent- 
ligt varit  sagdt  på  jorden,  som  ej  födt  en  Sekt; 
att  menniskohoparne  ständigt  yrslat  för  allt,  som 
lofvat  en  stor  sällhet;  att  min  lära  har  uti  sig  en 
evig  sanning,  hvilken  (se  Historien)  behöfver  en- 
dast vara  en  gång  rent  nämnd,  för  att  trotsa  sek- 
ler, dårar  och  tyranner;  att  aldrig  en  sekt  på  jor- 
den var  mera  grundad  i  Mensklighetens  högsta 
krafter,  —  hvilka  evärdeligt  verka,  hvilka  gjort  allt, 


—   S»4  — 

fastän  deras  fureur  aldrig  haft  ett  rätt  mal:  ack! 
så  skall  denna  elden  aldrig  dö!....  Gnistan  af 
ett  enda  menniskas  själ  gjorde  ständigt  alla  lågor 
på  jorden. 

Säg  icke,  att  man,  i  detta,  skall  "sky  för  fa- 
rorna*! När  menniskohoparne  äro  en  gång  väckte: 
så  är  döden  för  dem  ett  spel.  Exempel:  Marty- 
rerne  —  Theologiska  Blod-Scenerna  —  Upproren  — 
Krigen!  Men  i  detta  system  är  den  kunglige  blods- 
dåre, som  "förklarar  ett  krig,"  framför  alla  ferien- 
dus.  (Tänk  på  Wilhelm  i  Holland  nu!)  Denna 
stora  mödan  är  således  —  kort  och  liten.  Kon- 
unga-käkringarne  må  slåss  med  hvarandra,  per- 
sonligen, om  de  vilja. 

—  —  Se  här,  Nådige  Herre!  min  Plan.  — 
Både  Lifvet  och  Jorden  är  ett  litet  spel.  Men 
detta  Lilla  är  vår  Storhet". 

Atterbom  yttrar  i  anledning  af  ifrågavarande 
trosbekännelse,  att  det  torde  hända  flera  än  ho- 
nom, att  icke  "läsa  detta  vidunderliga  sändebref 
utan  en  blandning  af  löje  och  tårar."  Visserligen 
har  man  svårt  att  återhålla  ett  småleende,  då  man 
erinrar  sig,  att  det  var  en  obemedlad  svensk  kan- 
didat, som  begaf  sig  till  det  ultra-aristokratiska,  af 
handels-interessen  upptagna  England,  för  att  der 
grunda  "herraväldet  öfver  jorden"  och  "en  verlds- 
republik,"  ställa  konungar  för  rätta  och  omskapa 
menniskoslägtet,  ehuru  han  var  så  svagt  utrustad 
i  ekonomiskt  hänseende,  hvilket  i  England  ej  är 
utan    betydelse,    att    han    vid   afresan  dit  saknade 


—   *&5    — 

åtta  plåtar,  för  att  betala  sin  vård.  *)  Man  kan 
åfven  vara  böjd  att  falla  tårar,  när  -man  ser,  att, 
under  det  den  ådle  Wabström  uppfattade  ideen  om 
negerslafvarnes  befrielse  och  offrade  sitt  lif  för  denna 
sköna  tankes  verkliggörande,  förkunnar  en  annan 
snillrik  Svensk  de  läror,  hvilka  verkstäldes  af  Ro- 
bespierre,  Märat  och  deras  anhängare.  Drömmen 
om  kristendomens  aflysning,  domen  öfver  konun- 
gar, städernas  förstöring,  gemensamma  fester  i  form 
af  naturens  högtider,  —  adel,  prester,  borgare, 
snillen  och  lärde  a  frapper,  —  allt  blef,  som  be- 
kant är,  en  bedröflig  sanning.  De  franske  verk- 
ställarne  voro  dock  i  så  måtto  mera  praktiske,  att 
deras  domstol  var  offentlig,  icke  "osynlig,"  en  me- 
deltidens Vehm-Gericht,  hvars  återuppväckande  den 
svenske  samhälls-ombildaren  sig  föreställt.  Den 
persiska  sol-dyrkan  föll  dem  icke  heller  in.  Man 
måste  i  sanning  beklaga,  att  en  så  rikt  begåfvad 
natur,  medelst  en  till  ytterlighet  drifven  sjelfkänsla 
och  ett  hejdlöst  svärmeri,  kunnat  egna  sig  åt  dy- 
lika förvillelser,  i  stället  att  upplysa  och  förädla 
sitt  slägte. 

Huru  Thorild  sjelf  ansåg  denna  politiska  tros- 
bekännelse, skönjes  af  ett  bref  till  en  annan  fri- 
hetssvärmare  (hans  ungdomsvän,  häradshöfding 
Heorlin),    skrifvet    i   augusti   1788,  således  ett  år# 

*)  Jfr  Siare  och  Skalder,  4  delen,  sid.  284.  Rosenstein 
plägade  berätta,  att  när  Thorild  tog  afsked  af  honom, 
för  att  anträda  ifrågavarande  resa,  och  Rosenstein  frågat, 
om  Thoeild  hade  pengar  till  en  så  dyr  utflygt,  hade 
denne  svarat:  "Pengar?...  så  lågt  har  jag  aldiig  sänkt 
mina  tankar." 


—    296    — 

senare  än  den  nya  verldsplanen.  Han  yttrar  deri: 
"Det  brefvet,  du  tycker  så  mycket  om,  för  sitt 
utomordentliga,  är  —  det  är  sannt —  det  märkvär- 
digaste papper  nu  i  Europa.  Det  var  till  Per  Tham, 
och  jag  begärte  det  sjelf  åter."  —  Thorild  var  då 
29  år,  hade  kämpat  flera  år  med  Kellgren,  skulle 
snart  begynna  striden  med  Leopold,  och  hade  re- 
dan i  fyra  år,  som  han  sjelf  uttrycker  sig,  varit 
"ett  rang-geni,  med  anhang,  tillhedjare,  fiender,  och 
ett  eget  interesse  att  skydda."  (Siare  och  Skalder, 
IV  delen,  sid.  121). 

Man  inser  utan  svårighet,  både  att  hans  mot- 
ståndare ej  ägde  andra  vapen,  än  åtlöjets,  att  med 
framgång  använda  emot  dylika  verldsförbättrare- 
drömmar,  i  en  tid,  då  sinnena  med  dem  ägde  en 
allmän  samklang,  och  att  den,  som  blef  skämtets 
föremål,  skulle  fatta  ett  oförsonligt  hat  till  satir 
och  parodi,  hvilket  jemväl  utgör  hufvudpunkten  i 
hans  hela  strid  mot  Kellgren.  Eftersinnar  man 
derjemte,  att  de  lågande  ord  om  samhällsomskap- 
ning,  som  af  unga  författare  utkastades  i  slutet  af 
1780-talet,  voro  förebud  till  en  verldsbrand,  som 
härjade  Europa,  och  att  Sverige  ägde  flera  elemen- 
ter  än  något  annat  land  i  Norden,  att  antändas 
deraf,  så  torde  man  ej  ge  de  författare  orätt,  som, 
/nedan  tid  var,  använde  ömsom  förnuftets  och  skäm- 
tets vapen  emot  dylika  politiska  drömmare,  till 
förebyggande  af  de  borgerliga  lagarnes  mellankomst, 
alltid  svåra  att  tillämpa  i  frågor  som  röra  tanke- 
frihet och  yttrande-rätt.  Desse  författare  behöfde 
derför    icke    vara,   såsom   det  påstods,  frihetens  fi- 


—    297    — 

ender;  de  handlade  tvertom  i  dess  välförstådda  in- 
teresse,  och  motståndarne,  de  blinda  frihetsifrarne, 
hade  kunnat  medgifva,  att  det  låg  både  sanning 
och  mildhet  i  de  så  ofta  klandrade  verserna: 

"Gör  narr  af  svärmarn  blott  och  tro,  att  ni  gjort  nog; 
Det  är  till  högre  fall  som  blixten  måste  sparas.** 

Gustaf  den  tredje  delade  fullkomligt  denna  åsigt. 
Thorild  ingaf  redan  1786  till  konungen  sjelf  sin 
skrift  "Om  det  allmänna  förståndets  frihet/*  der 
han  återfordrade  tryckfriheten,  hvarom  han  yttrar, 
bland  annat:  "Tryckfriheten,  i  sitt  rena  väsen,  är 
ett  folks  evärdeliga  och  högtidligen  förklarade  rät- 
tighet att  upplysas.  Det  kan  då,  icke  vara  fråga, 
om  den  tillhörer  ett  folk.  Friheten  att  skrifva,  är 
i  staten  *  detsamma,  som  friheten  att  tänka  i  sjä- 
len och  att  tala  i  umgänget.  De  äro  lika  nöd- 
vändiga, och  hafva  blott  en  lag:  sanning."*)  — 
Han  bifogade  ett  eget  förslag  till  tryckfrihetslag, 
och  säger  sig  veta,  att  "konungen  var  af  dessa  pap- 
per högst  intagen."  **)  Kort  efter  konungens  död 
utgaf  han  dessa  skrifter,  med  en  tillegnan,  kallad 
"Ärligheten,"  och  blef  landsförvist.  Detta  visar 
nogsamt,  hvar  en  friare  yttrande-rätt  gafs:  under 
den  s.  k.  despotiske  Gustaf  III,  eller  under  den 
frisinnade  oppositions-mannen  och  snart  sagdt  re- 
publikanen Reuterholm. 

Önskar    man    en    sann    och   klar  föreställning 
om    tvenue    så    motsatta   personligheter  som   Leo- 

*)  Original-upplagan,  sid.  7. 
•*)  Ders.  sid.  88. 


—    298    — 

polb  och  Thorild,  så  läse  man  brefvexlingen  emel- 
lan den  förre  och  hans  närmaste  vänner  —  Kelt,- 

GREN,    ROSENSTEIN,  OXENSTJERNA,  ADLERBETH,  IiEHtf- 

berg,  Ehrenheim,  Adlersparre,  Lindblom  m.  fl. 
—  och  brefvexlingen  emellan  Thorild  och  hans 
förtrogne:  Per  Tham,  Heurlin,  Edman  m.  fl. 


Bilagan  3. 

(Till  sid.  132.) 


Thorild  hade,  såsom  vi  sett»  inbjudit  på  en 
strid  efter  'ärans  och  snillets  lagar," ,  på  "riddar- 
prof  i  skämt  och  allvar."  Hans  beundrare  hafva 
äfven  prisat  hans  "ridderlighet  i  stridssätt,"  mer 
"högsinnadt  än  hans  motståndare  vanligen  bruka- 
de." Tvifvelsutan  var  tonen  olika,  redan  i  detta 
första  vapenskifte.  Början  af  hvardera  stridsskrif- 
ten må  anföras,  såsom  prof,  belst  dessa  skrifter  an- 
gåfvo  karakteren   af  det  hela.     Leopold  begynner: 

"När  jag  i  kungörelsen  om  ert  verk  läste  den 
stora  titeln :  Det  enda  nödvändiga  för  ett  rikes  fi- 
nanser, m.  m.,  tänkte  jag  vid  mig  sjelf :  denne  man- 
nen är  då  gjord  af  naturen  att  upplysa  mennisko- 
slägtet!  Han  stiftar  lagar  för-  snillet  och  finan- 
serna, tvenne  likväl  så  åtskilda  saker!  Han  regerar 
på  det  sättet  emellan  begge  polerna!  Det  är  nå- 
got högst  förträffligt  att  se,  huru  riktigt  han  i  all- 
ting bevisar  att  två  gånger  två  vanligen  göra  fyra. 
Kan  han  nu  blott  bevisa,  huru  man  kan  få  dem 
att  göra  lika  mycket  i  riksgäldssedlar,  så  är  han 
min  man.     Jag  beslöt  alltså  att,  som  fordom  Ma- 


—   $»9    — 

ria,  båtta  mig  till  det  enda  nödvändiga,  hvarffcr 
jag  strax  köpte  *er  lilla  bok,  två  ark  stor.  Deraf 
fann  jag  på  stunden,  huru  två  gånger  två  skilling 
(det  vanliga  priset  på  -en  skrift  om  tvenne  ark) 
icke  allenast  göra  fyra,  utan  kunna  till  och  med 
göra  tolf ;  ett  drag  af  finans-snille,  hvarigenom  jag 
till  en  böljan,  det  är  sannt,  icke  befann  mig  rikare. 
Men  huru  stor  blef  doremot  icke  min  glädje,  då 
jag  vid  öppnandet  af  er  bok  såg  dessa  vigtiga 
titlar:  Handel  —  Kredit  —  Finanser,  och  alla  dessa 
tryckta  med  stora  bokstäfver,  hvilka,  som  man  vet, 
alltid  bevisa  method  och  grundlighet.  O  hvilken 
man!  hvilken  man!  —ropade  jag  i  min  henndraö  — 
som  tfisar  oss  svagsynte  dödlige  det  enda  nödvän- 
diga, och  visar  oss  det  med  hela  tydligheten  af 
tryckeriets  största  stylar!  —  Det  har  blifvit  mig 
klart,  som  ljuset,  af  ert  arbete,  M.  EL,  att  allt 
galler  hvad  man  måste  derför  betala,  —  att  allt 
faller  till  det  bästa  pris,  h  varför*  det  kan  köpas,  — 
att  köpmannen  tar  hvad  han  kan  få,  hvarförutan 
han  vore  en  narr,  och  förlorar  hvad  han  måste 
förlora,  h vilket  man  knappt  skulle  föreställa  sig. 
—  En  usel  husfader  har  för  sig  och  sina  barn  be~ 
hof  af  en  half  tunna  råg:  ergo  har  köpmannen  lika 
stort  behof  af  tre  gånger  varans  rätta  värde,  vanlig 
vinst  oberäknad.  Det  är  dock  sannt,  att  denna  lo- 
gica  (för  att  glömma  det  moraliska  af  saken)  hvar- 
ken  är  Wolffs  eller  Baumgartens,  och  att  man  ej 
är  galen,  som  ni  påstår,  för  det  att  man  något 
litet  studsar  dervid."  —  Efter  en  genomgående 
ironi    af   donna    art   slutar   författaren:    "Om    alla 


—    300    — 

skribenter,  M.  H.,  skrefvo  med  er  method  och 
vishet,  så  skulle  man  visst  i  hvad  ämne  som  helst 
få  allt  ganska  väl  utredt,  så  när  som  hufvudsa- 
ken.  —  Lagen,  ropar  ni,  lagen  skall  ensam  göra 
allt  detta!  —  Det  är  godt.  Men  denna  gudom- 
liga lag,  hvem  skall  göra  den?  —  Jag  ser  väl  att 
ni  småler  åt  denna  fråga,  och  att  ni  tror  er  känna 
den  mannen  helt  noga.  Tvifvelsutan  är  det  sam- 
ma lag,  efter  hvilken  ni  en  gång  ämnade  reducera 
nio  tiondedelar  af  hela  styrelseverket,  och  i  det  stäl- 
let styra  landet  genom  ett  enda  kansli,  för  en  enda 
viss  och  klar  konstitution.  Som  detta  utan  tvifvel 
sker  så  snart  ni  en  dag  blir  utnämnd  till  premier- 
minister, så  rekommenderar  jag  mig  till  dess  i  er 
gunstiga  åtanke  och  ert  mäktiga  beskydd."  —  Det 
mest  bitande  är  måhända  slutorden:'  "Intet  visar 
bättre  än  priset  på  edra  skrifter,  att  alU  gäller  hvad 
det  kan  gälla,  och  af  edra  arbeten  öfvertygas  man 
om  eder  andra  grundsats,  att  allt  faller  till  hvad 
det  kan  falla" 

Thorild  svarar: 

"Det  är  visst,  att  mina  vittra  arbeten  måste 
hafva  en  särdeles  fatal  kraft;  ty  från  första  stun- 
den till  denna  hade  jag  alltid  det  underliga  nöjet 
att  se  mina  rivaler  och  ovänner  förlora  vettet  och 
blifva  narrar.  M.  H.,  detta  öde  har  ändteligen 
också  händt  er.  Och  som  detta  sista  arbetet  hade 
en  större  kraft,  så  har  ni  ock  riktigt  fått  en  för- 
färligare stöt»  Ty  denna  fråga  var  mig,  af  edra 
likars  exempel,  alltid  hittills  ren  och  klar:  hvad 
kan  ej  en  narr  skratta  åt?  Men  en  yrsel,  så  ynke- 


—    301    — 

lig,  så  långt  ifrån  förnuft  och  heder,  som  den  att 
skratta  k  propos  af  rikets  nöd,  —  denna  yrsel  är 
alldeles  ny  och  eder  alldeles  egen.  Denna,  M.  H., 
väntade  jag  endast  af  en  slaf,  för  hvilkens  förne- 
drade själ  ingenting  är  heligt,  som  lefver  af  lögn, 
och  hvars  geni  består  uti  dess  utförande.  Eder 
således  hade  jag  i  ro  visst  lemnat  åt  eder  egen 
ära,  i  och  på  hvilken  ni  så  ofta  sjelf  .  .  .  gjort  det 
nödvändiga,  om  jag  ej  hade  fruktat  att  denna  smuts 
af  ert  snille,  kastad  ut  i  det  allmänna  med  så  pass 
qvickhet,  möjligen  kunde  fastna  på  någons  själ, 
och  att  han,  förnedrad  ned  till  er,  derigenom  kunde 
förloras  för  fäderneslandet."  —  Samma  ton  fortfar 
genom  det  öfriga,  t.  ex.  "Ni,  M.  EL,  brukar  icke 
begripa  längre  än  ni  kan  gripa,  och  det  är  visser- 
ligen vett  nog  för  den,  som  kan  hoppas  att  alltid 
få  lefva  på  nåd,  i  lätja,  af  passioner."  Uppre- 
pande de  ord,  som  utgjorde  första  anfallet  emot 
Leopold,  i  "Kritik  öfver  Kritiker,"  hvilka  ord  han 
sjelf  kallar  "oundvikliga  som  ödet,  genomträngande 
som  ljungelden,"  tillägger  författaren:  "O  under- 
bara,  magiska  kraft  i  dessa  ord!  Kanske  skola  vi 
på  dem  se  krcvera  en  dråplig  rimmare,  som  icke 
mera  kan  på  sin  ära  och  vitterheten  göra  sitt  nöd- 
vändiga, ty  han  har  redan  gjort  alU  nu  i  första 
harmen."  —  I  ett  slutord  till  läsaren  yttrar  för- 
fattaren om  sina  begge  berömda  motståndare:  "Den 
vittre  fiende,  jag  hittills  haft,  hade  lärt,  om  inga 
ridderliga  lagar,  åtminstone  någon  konst  i  kriga. 
Detta  gaf  ett  slags  menskligt  och  äfven  gladt  ut- 
seende   åt    vår   fejd.     Han    förekastade  alltid  mig 


—    302    — 

att  vara  jätteaktigt  stor;  jag  alltid  honom  att  varm 
dvergaktigt  liten;  kan  fann  mig  en  vän  af  all.  vHd- 
h&;  jag  honom  en  ovän  af  all  högsinthet.  Men: 
denne  nye  hjälte  för  hyckleriet  ech  våldet  är  rik- 
tigt en  blind  ddre,  en  vitter  sjelfepttliag.  —  Ynk- 
liga varelse!  Förstånd,  minne»  ära,  sanning,  dygdv 
allt  har  då  kr  ev  er  a  t  för  några  lätta  ord!  —  Meit 
afunden  hos  en  tölp  gör  honom  till  en  parodis  t, 
till  en  Pierrot  eller  Harlekin  i  dumhet.  —  Dock 
kanske  kan  allt  vara  god  t  i  sitt  slag.  Paiket  be- 
böfver  också  snillen.  På  den  mest  lumpna  lognv 
på  den  mest  sanslösa  dumdristigbot  kan  en  retad 
usling  fara  upp.  Naturens  regioner  gå  lika  så* 
långt  nedföre  som  uppföre.  När  en  käring  vill 
till  Blåkulla,  så  måste  hon  dit,  om  det  också  ej 
kan  ske  utan  på  en  sopqvast."  *) 

Det  är  icke  lätt  att  i  denna  skrift  och  flera* 
följande  igenfinna  de  'prof  i  skämt  och  allvar,  för 
skönheten  och  sanningen/*  som  författaren  utlof- 
vat,  eller  den  "högsinthet"  och  "ridderlighet,"  hvar-. 
med  hans  beundrare  påstått  honom  så  afgjordt 
öfverträffa  sina  vederdelomän.  Snarare  synas  ton 
och  stil  hafva  tjent  till  förebild  åt  den  tjugu  år 
senare  utgifna  tidningen  Polyfem,  hvars  författare 
fortsatte  den  kamp,  hvilkens  ridderlighet  de  pri- 
sat Ett  vapen,  som  (oss  veterligen)  icke  förr  an- 
vandts  i  vitter  polemik:  att  trycka  en  motstånda- 
res enskilda  bref,  infördes  äfven  af  Thobild  i  denna 


*)  Utdrag  af  Upplysning  om  handelns  sanna  frihet,  om  vigten 
af  principer  i  allt,  och  om  publikens  höga  rätt  att  dämma. 
1792.     Original-upplagan. 


-    303    — 

polemik,,  och  har  sedan  begagnats,  men  torde  knappt 
förtjena  namn  af  ridderligt»  Ehuru  Leopold  i  sina 
aaunärkniogar  förbigått  allt  politiskt  (en  berömlig 
graanlagenhetv  då  äiaanat  var  ömtåligt),  meddela* 
Thqbild  dock  en  politisk  trosbekännelse*  For  dea, 
som  har  i  minnet  den  till  Tham  afgifna,  förefaller 
skilnadea  märklig.     Den  nya  lyder  sålunda: 

"Om  min  politik  har  jag  denna  förklaring  att 


Min  royalwn  består  deruti,  att  jag:  gfrr  *ättr* 
vi&a  it  all  den  uppenbara  och  lysande  merit,  som 
icke  annat  kan  än  gifva  en  rätt  förtjusning  ål 
kännare. 

Min  repMikanism  består  deruti,  att  jag  an- 
ses  intet  snille,  ingen  höfding  högre  än  fädernes- 
landet, utur  hvars  heliga  sköte  alla  snillen  och  hjel- 
tar  ock  höfdingar  skapas*" 

Huru  förlika  detta  med  planen  till  en  verlds*- 
republik  och  med  hatet  till  kungar,  som  "förfräc- 
kas på  thronen"  och  som  skola  anmodas  nedstiga 
därifrån,  eller  framställas  h  f ramper  t  Det  synes 
otvivelaktigt,  att  han  under  den  politiska  och  so- 
ciala hvälfning,  som  skakade  Europa  och.  som  för- 
villade långt  skarpsyntare  oeh  verldserfarnare  män, 
förlorat  den  jemnvigt  och  besinning,  hvarförutan 
man  ej  med  lugn  kan  bedönama  händelser  och 
personer.  Derför  löper  hans  politiska  magnetnål 
kompassen  omkring,  som  i  storm,  i  stället  att  bi- 
behålla en  gifven  riktning.  Hans  förtjusning  öfver 
England,  der  han  skulle  effektuera  verldsrepubli- 
ken,   tog  slut  när  han  fått  se  de  lugna  och  prak- 


—    304    — 

tiska  Engelsmännen,  om  hvilka  han  skrifver:  "I 
hela  England  fins  ej  mer  förstånd,  än  att  laga 
biffstek/*  och  en  annan  gång:  "Jag  för  min  del 
finner,  att  om  verldens  allmänna  herrlighet,  som 
det  synes,  är  en  enda  stor  lögn,  så  är  Englands 
förträfflighet  spetsen  för  lögnen"  Republikan  långt 
före  franska  revolutionen,  svigtar  hans  republika- 
nism  för  ett  ögonkast  af  Gustaf  III.  "Jag  har 
sett  kungen"  (skrifver  han  till  Heurlin);  'Vid  sitt 
bord"  (publik  spisning);  "hans  mine  var  glad  pch 
ädel.  Blickar!  blickar!  Jag  känner  något  för  ho- 
nom, som  lätt  kan  bli  den  lifligaste  tillgifvenhet." 
—  Och  sedan  (till  densamme):  "I  hela  landet  fins 
blott  en  post,  som  jag  ville  hafva;  den  att  vara 
kungens  vän.  Han  förtjenar  en."  (För  en  student, 
såsom  Thorild  då  var,  1780,  synes  steget  ej  obe- 
tydligt.) Året  dcrefter  skrifver  han  till  Hylan- 
der:  "Begriper  du,  att  jag  är  kär  i  kungen!  Min 
vilda  republikanisrn  har  förlorat  sig  i  ömhet,  sedan 
jag  kommit  närmare  denna  ädla,  skarpsinniga,  glada 
och  välgörande  menniskan.  Ofver  de  svagheter,  han 
icke  kan  undgå  att  hafva  såsom  mcnniska  och  kon- 
ung, är  jag  nu  färdigare  att  gråta  än  att  förifra 
mig.  Det  är  ljuft  utan  like  att  älska  honom."  — 
Hur  han  "kommit  närmare"  kungen,  säger  han  icke* 
Hade  det  varit  genom  personlig  bekantskap,  så 
hade  Thorild  säkerligen  någonstädes  nämnt  det, 
liksom  han  berättar  att  han  på  spektaklet  "visa- 
des" för  Fersen  och  andra  förnäma.  Det  är  i 
allt  fall  betydelsefullt,  att  Gustaf,  som  så  gerna 
omgaf   sig    med    snillen;    som   såg  Bellman  i  sin 


—    305    — 

förtroliga  krets,  aldrig  kallade  till  sig  Thorild. 
Han  sände  honom  (enligt  hvad  Thorild  sjelf  be- 
rättar) artiga  helsningar  genom  Armfelt,  Rosen- 
stein  m.  fl,  (särskildt  vid  disputationsakten  i  Up- 
sala);  men  (så  vidt  vi  kunnat  spåra)  talte  aldrig 
med  honom.  Också  frågar  Thorild  en  gång  i  ett 
bref :  "Hvarför  —  med  allt  detta  —  har  kungen  ej 
tält  vid  mig?"  —  "Det  försök  på  hans  själ  till  en 
stor  ära,  hvarom  jag  förr  nämnde  en  gång,  skall 
nu  snart  göras."  —  Atterbom  säger,  att  Thorild 
"nu  (efter  disputationsakten)  stod  med  ena  foten 
inom  hofgunstens  krets,"  men  "hårdnackadt  urakt- 
låt att  ditflytta  den  andra";  h vilket  yttrande  dock 
ej  närmare  förklaras.  *)  Enligt  hvad  samtida  för- 
mält, ägde  "Passionernas  bard"  ett  slags  påflugen- 
het  i  sätt  att  vara  och  yttra  sig,  och  konungen 
lärer  befarat,  att  ett  möte  kunde  möjligtvis  sna- 
rare gifva  tillfälle  till  en  brytning,  än  ett  när- 
mande. Det  var  emellertid  klart,  att  Thorilds 
nästan '  ensamma    uteslutande    från    beröring    med 

*)  Svenska  Siare  och  Skalder,  IV:  274.  Att  Thokild  sökte 
en  profession  i  Upsala,  ser  man  af  hans  bref  till  Rosen- 
stein,  hvars  förord  han  begär.  Han  söker  lugna  dennes 
fruktan  för  paradoxer.  "Min  nådige  herre  vet,"  säger  han, 
"att  en  lysande  paradox  alltid  varit  liksom  första  skimrande 
glansen  af  en  ny  sanning.  Näst  intill  sanningen  är  den 
vackraste  eller  ädlaste  villfarelse  nienniskor  dyr  och  vig- 
tig." Detta  var  väl  knappast  i  Rosensteins  smak.  An- 
sökningen lemnades  till  Armfelt.  Thorild  slutar  brefvet 
till  Rosenstein  sålunda:  "Så  mycket  kan  jag  af  allt  mitt 
förstånd  och  af  all  min  ärlighet  försäkra,  att  konungen 
gör  på  detta  sätt  af  mina  talanger  exakt  det  rättaste  bru- 
ket."    Som  bekant  är,  bifölls  icke  ansökningen. 

Sv.  AUd.  Handl.  35  Del.  20 


—    306    — 

konungen  (sjelf  påstår  han,  att  hans  aflägsnande 
var  frivilligt)  skulle  gifva  ny  näring  åt  hans  repu- 
blikanska tänkesätt.  Likväl  dödade  de  icke  all- 
deles tanken  på  Gustaf,  såsom  följande  ord  till 
Tham  (1790)  visa,  "Franska  revolutionen,  denna 
gudomliga  och  största  händelse  på  jorden,  näst 
syndafloden,  detta  yttersta  domsens  dån  för  tyran- 
nierna,  har  gjort  mig  from  som  ett  lam.  Jag 
kunde  fara  med  frid  och  dö,  om  jag  ej  tyckte  det 
just  nu  vara  värdt  att  lefva.  Gamla  verlden  såg 
ej,  och  våra  barn  skola  ej  se,  hvad  den  gudomliga 
sanningen  nu  ger  oss  att  skåda.  Mitt  högsta  mön- 
ster är  numera  icke  Hercules,  utan  Orpheus.  Med 
vår  kung  här  tror  jag  knappt  att  mitt  hjef ta  längre 
kan  gå  in.  Mena  sig  böra  äga  för  alla,  tänka  för 
alla,  vilja  för  alla,  detta  är  för  mycken  högfärd  för 
en  dödlig.  Och  för  afgudar  är  jag  för  litet  hed- 
ning. Kanske  gifves  likväl  ett  sätt,  på  hvilket 
han  ännu  kan  nyttjas  till  vårt  bästa.  Jag  har 
från  honom  hört  ord  af  nåd"  —  Åfven  detta  är 
mystiskt,  men  tycks  knappt  antyda  fullkomlig  lik- 
giltighet för  konunga-ynnest.  En  annan  gång  skrif- 
ver  han  till  Tham:  "För  de  två  rader,  som  jag  i 
poemet  (Lidners)  utmärkt  med  tecken,  och  som 
jag  hade  ditskrifvit,  med  mera,  blef  Lidner,  för 
några  dar  sedan,  kunglig  sekreter,  fick  en  present 
och  löfte  om  första  lediga  pension.  Sic  vos  non 
vobis".  *)     Enligt  Attebbom,  stälde  sig  Thobild  en 

*)  På  ett  annat  ställe  yttrar  han:  "Spastara,  Medea,  Åttiotre 
ha  hela  förstånds-mvritzn  och  mycket  af  den  poetiska  från 
mig.     Sjelf  skrifver  han  så  vildt,  så  rusigt,  som  haus  per- 


—    307    —  . 

tid  väl  med  konungens  gunstlingar,  äfven  de  ovitt- 
ra, såsom  Ugglas,  Låstbom  m.  fl.     Till  dea  förre 
skref    han    skaldestycket  "Forsmark,"  livarom  At- 
tebbom    yttrar:    MMed   detta  poem  förknippade  sig 
likväl    en    liten   prosaisk   bakhålls-tanke,    nemligen 
just   en   fianciell    spekulation.*'     Till  Heublin,  som 
skulle    framlemna  poemet,  skiifver   Thorild:  "Jag 
vill  med  detta  stycke  behaga.    Gif  det  ton.    Nämn 
skönheten.     Allt    dock    redligt,   och  efter  din  själs 
känsla.     Nämn  något   i   rätt   stund  om  karakteren 
af   ädelt    och   stort  hos  skalden,  hos  din  vän,,  och 
hvad    store    medborgare    borde  göra   i   att  ära,  att 
beskydda,  att  vara  konungar,  för  att, hafva  omkring 
sig    snillets    glans.     Nämn    om   det  odödliga  af  en 
sådan  sång,  för  den  besjungne,  etc "  —  Till  Låst- 
bom    hade    han    äfven    skrifvit   verser,   och   lemnar 
Heurlin  följande  föreskrift  rörande  honom  (d.  19 
febr.    1788):    "Om    du    familiert   träffar    revisions- 
son  är.    Derför  är  der  en  fundamental  villa,  som  ej  kunnat 
hjelpas.     Och   jag    lät   ofta  galenskaper  stå  qvar  för  deras 
storhets  skull;   hvilket  jag  sade  honom."     Afven  i  tryck  if- 
rade  han  emot  de  "litteraturens  svultne  Kossacker,  de  här- 
in are    med    kraft,    som    våldgästa    snillen,   anse   en  ovanlig 
tänkares  idéer  helt   enkelt  för  godt  rof,  göra  till  och  med 
ryktbara  skrifter,   som   intet   annat  äro  än  ett  blott  ideligt 
rafs    af   hans    böcker   och  konversation"     Han  omtalar  "en 
poet    som    blifvit    ärad   för   trenne  skaldestycken,  som  lånat 
sitt   värde    från    en    annans  förstånd"     Ingen    kunde    här 
misstaga    sig    på   hvem   som  menades.     I  genmälet  af  den 
skrift,    der    Thorild    gör   denna   beskyllning,  yttrar   Leo- 
pold:   "Vi    försöka   ej  att  utgrunda,  hvem  denne  poet  må 
vara.     Men    om    han    är    ärad    för  poesier,  h vilka  tillhöra 
fragmentskrifvarens   förstånd,    så  kunna  vi  ej  nog  beundra 
ädelmodet    af   ett   förstånd,    som   gjort,  i  det  fallet,  bättre 
verser  åt  andra  än  åt  sig  sjelf."  . 


—    308    — 

sekreteraren  Låstbom,  så  tala  om  mig,  om  mina 
lärda  spekulationer  här,  om  min  eld, —  men  hin- 
dren af  depenser  (dock  modest  och  i  distancé).  Sök 
precist  ett  tillfälle,  ty  jag  har  en  plan  lagd  hos 
honom.  Detta  genast,  och  väl,  och  vist'"  —  "I  all- 
mänhet," säger  Atterbom,  efter  meddelandet  af 
dessa  utdrag,  "var  det  icke  utan,  att  ju  Thorild 
gerna  ville  betrakta  landets  magnater,  kapitalister 
och  högre  embetsmän  såsom  sina  kassaförvaltare. 
Att  understödja  snillet,  ansåg  han  för  deras  egent- 
ligaste pligt.  Och  huru  kunde  de  då  använda  sitt 
mynt  till  något  bättre,  än  att  understödja  hmom? 
—  I  slikt  afseende  blef,  bland  alla  Thorilds  gyn- 
nare, Tham  den  säkraste  att  anlita."  *)  Detta  vi- 
sar sig  verkligen  flerstädes  i  deras  brefvexling,  der 
den  stolte  republikanen,  midt  uti  planerna  för  er- 
öfringen  af  "herraväldet  öfver  jorden,"  faller  in  ined 
något  så  underordnadt  som:  "M.  N.  H.  är  ädel- 
modig, låna  mig  femtio  riksdaler"  (Tham  skickade 
blott  tretio),  —  eller:  "gör  mig  det  sista  ädelmod 
i  penningar,  jag  nånsin  skall  begära"  (det  var  ett 
lån  af  hundra  riksdaler).  Det  var  ingalunda  det 
sista;  ty  man  finner  senare  tacksägelser  för  20 
riksdaler  och  slutligen  för  10.  Detta,  sammanlagdt 
med  artigheterna  mot  Ugglas,  Låstbom  m.  fl., 
och  förtrytelsen  öfver  att  Lidner  erhöll  löfte  på 
den  pension,  hvartill  Thorild  ansåg  sig  berätti- 
gad, synes  stå  i  motsägelse  med  yttrandet,  att  han 
så  "hårdnackadt"  motsatte  sig  konungens  ynnestbe- 


•)  Siare  och  Skalder,  IV:  268,  269. 


—    309    — 

visningar,  Hans  bref  (efter  bosättningen  i  Tysk- 
land) till  kejsar  Alexander  och  påfven  tyckas  äf- 
ven  antyda,  att  han  ej  så  ogerna  satt  sig  i  berö- 
ring med  krönta  hufvuden. 

I  gengäld  mot  penningeförskotten  tillät  sig 
Tham  hvarjehanda  skämt  med  sin  skyddlings  stora 
planer  och  förslag.  När  förslaget  om  "verlds-repu- 
bliken"  och  Englands  medverkan  dertill  misslycka- 
des, skrifver  han:  "Det  gjorde  alltid  godt  att  se 
England,  det  första  folk  i  verlden,  fast  de  icke 
antogo  M.  H:s  predikningar."  När  gäldenären,  till 
säkerhet,  bjöd  inteckning  i  förlag  af  än  det  ena  än 
det  andra  verk,  som  han  ämnade  författa,  svarade 
borgenären:  "M.  H.  påtänker  flera  verk;  men  hur 
gick  det  med  Ossian?  Tacitus?  De  första  löftena 
voro  kanhända  bäst  att  uppfylla  först."  —  I  an- 
ledning af  den  dyra  tryckningskostnaden  skrifver 
Tham:  "Plato,  Thfucydides,  Julius  Caesar  etc.  tryckte 
aldrig,  men  de  voro  stora  exempel  i  mensklighe- 
ten,  och  lemnade  manuskripter."  Slutligen  tyckes 
den  hedersmannen  funnit  författarskapet  nog  kost- 
samt, och  yttrar:  "Kanhända  är  det  en  nödvändig- 
het i  stora  städer  att  hafva  auktorer,  liksom  guld- 
dFagare,  brodörer  m.  m.  Men  detta  allt  är  kuce, 
som  för  en  fattig  nation  lätt  kan  bli  öfverdrif- 
ven."  —  Tham  var  icke  heller  belåten  med  sin 
skyddlings  underbyggnad,  hvarom  han  skrifver: 
"M.  H.  är  bra  qvick,  men  icke  nog  lärd.  Kan- 
ske består  felet  i  den  metod  (som  jag  mins  sedan 
sist,  här  på  Dagsnäs),  att  blott  i  bräddarne  läsa 
böcker.    Vill  man  äta  stek,  så  är  det  icke  nog  att. 


_    310    — 

Smörja  sig  om  läpparne  died  köttsoppa."  När 
•Thorild  tillkännager  sin  förtjusning  öfver  franska 
revolutionen,  hvilken  kommit  honom  att  taga  Or- 
pheus  till  mönster  i  stället  för  Hercules,  och  som 
skulle  för  oss  uppenbara  'gudomliga  sanningar  att 
skåda",  hvilka  våra  barn  "ej  skola  se",  svarar 
Tham:  "Lycka  till,  att  nu  hafva  utvalt  Orpheus! 
Sannerligen  var  Hercules  för  mycket  heterogen  för 
en  liten  karl.  Hvad  våra  efterkommande  få  se, 
vet  ingen  af  oss  begge."  I  anledning  af  ryktet, 
att  Gustaf  den  tredje  ämnade  bistå  franska  kon- 
ungafamiljen, synes  Thorild  önskat  att  äfven  be- 
söka Paris,  hvartill  Tham  genmäler:  "Skulle  nå- 
gon viss  vara  utrest  att  hjelpa  kungen  i  Frankrike, 
så  torde  herr  Thorild  kanhända  snart  resa  efter, 
för  att  hjelpa  nationalförsamlingen;  men  till  ingen- 
dera utlemnar  jag  gerna  respenningar." 

Emellertid  fördjupade  sig  Thorild  alltmer  i 
revolutionen.  När  Robespierre  förkunnat  "förnuf- 
tets religion,"  utbrister  han :  "Ack  Paris ! . . .  För- 
nuftets tempel!  Naturens  uppstigande  heligheter  i 
allt  det  enfaldigt  välgörande!  Hvilken  gudomlig  tid 
vi  lefva  uti!  Hvad  dessa  fem  åren  visat,  ha  ej 
verldens  femtusen  sett."  —  Frihandeliis  forne  för- 
svarare säger  nu  om  köpmännen:  "Man  måste  ha 
något  i  handen,  hvarigenom  man  kan  tvinga  dem 
med  skam  och  ruin:  det  är  en  finare  guillotin. 
Hjertligen  gläder  mig,  att  Fransoserna  ändtligen  lärt 
att  lägga  denna  på  rätta  stället:  nemligen  på  gros- 
sörernas    och    storborgarnes    nackar."   —    "Ofrälset 


-    311    — 

begriper  alltid  mera  genom  — n  än  genom  huf- 

vudet,  genom  käpp  än  skrift/1 

Atterbom  karakteriserar  detta  skifte  af  Thor- 
ilds  lif  sålunda:  "I  allmänhet  är  Thorild,  vid  detta 
skifte  af  sin  lefnadsålder,  den  fullkomligaste  typen 
af  slika  drömmars  omstörtningsbegär,  och  enkom 
af  det  slägte,  ur  hvars  ynglinga-yra  franska  revo- 
lutionens första  riktningar  och  skepnader  framgingo. 
Hvem  ser  icke,  att  han  såsom  Fransman  skulle 
blifvit  åtminstone  en  af  Girondisternas  hufvud- 
män,  om  icke  till  och  med  en  af  Terrorister- 
nas*) —  ehuru  detta  senare  blott  för  en  kort 
tid?**)  Ingen  dertill  behöflig  egenskap  saknas, 
och  framför  allt  icke  den,  att  uppgöra  planer^^nn 
icke  kunna  utföras,  men  som  leda,  i  den  mån  deras 
utförande  ändock  på  altvar  försökcs,  till  de  gräs- 
ligaste användningar  af  den  bekanta  jesuit-läran 
om  medlens  helgande  genom  ändamålet.  Terrori- 
sternas höfdingar  voro  icke  tyranner  af  vanliga 
motiver.  ***)     Dem    föresväfvade   just    en    så    be- 


*)  "Man  erinre  sig  Robespierres  kamrat  St.  Just,  en  blod- 
menniska  —   af  lutter  filan tropism  I"   (not   af  Atterbom.) 

**)  Att  dörama  af  Thorilds  bref,  åtminstone  tolf  år.  Redan 
1781  talar  han  om  sin  "vilda  republikanism,"  och  yttran- 
det om  guillotinen  på  "storborgarn es  nackar"  är  af  1793. 
Efter  anställningen  vid  universitetet  i  Greifswald  inträdde 
ett  annat  skede  i  hans  politiska  åsigter  Thorild  i  Tysk- 
land var  i  åtskilligt  en  annan  man,  än  Thorild  i  Sverige, 
med  sin  unga,  jakobinska  omgifning,  hvilket  är  angeläget 
att  märka.  Leopolds  skarpa  tillrättavisningar  hade  må- 
hända ej  varit  utan  nytta,  såsom  väckelser,  och  umgängef 
med  de  lugna,  spekulativa  Tyskarne  fullbordade  omvändelsen. 
"*)  Till  undantagen  torde  dock  böra  hänföras  Robespierre, 
Danton  m.  fl. 


—    312    — 

skaffad  plan  som  Thorilds;  och  den  ville  de  bringa 
till  verkställighet,  utan  att  sky  för  någon  enda  af 
de  konseqvenser,  som  till  målets  vinnande  befun- 
nos  oundvikliga.  Gironde-partiet  var  en  samman- 
sättning af  lysande,  fåfänga,  halfmoraliska  välta- 
lare, som  inbillade  sig  kunna  begagna  Jakobinerna 
till  redskap,  men  af  blödighet  studsade  och  stad- 
gade halfvägs  på  en  bana,  den  de  (i  grunden) 
hade  med  lika  barbariska  steg  påbegynt."  *)     , 

Emellertid  grepo  dessa  läror  omkring  sig  hos 
ungdomen  i  allmänhet  och  särskildt  hos  de  stude- 
rande vid  rikets  första  lärosäte.  Atterbom  be- 
skrifver  den  scen,  då  hertigen-regentens  tryckfri- 
hetsförordning begrofs  derstädes,  å  en  öppen  plats, 
hvarpå  följde  ett  väldigt  graföl.  "Knappast,"  säger 
han,  "var  i  samqvämet  någon,  som  visste  riktigt 
besked,  hvad  Thorild  ville.  Till  en  del  visste  han 
det  icke  sjelf.  Men  just  detta,  att  icke  (eller  blott 
till  hälften)  veta  hvad  man  vill  —  en  hos  ädla 
demagoger  ofta  förekommande  egenskap,  —  för- 
stärker deras  talisman  till  popularitet,  nemligen 
genom  sin  likhet  af  ett  morgontöcken,  ur  hvilket 
framblicka  glänsande  löften  om  en  den  skönaste 
dag,  under  det  en  hvar,  tills  vidare,  får  enligt  sin 
fantasi  bestämma  och  utmåla  dess  närmare  be- 
skaffenhet. Så  äfven  nu.  Man  kände  ju  att  Thor- 
ild var  ett  snille;  att  han  ogillade  det  bestående 
gamla;  att  han  velat,  om  icke  kullstörta,  dock 
förändra  det;    att  han  derför  blifvit  en  martyr.  — 


*)  Siare  och  Skalder,  IV:  267,  268. 


—    313    — 

Ofverhufvud    måste    erkännas,   att  Thorilds  anhän- 
gare voro  starkare  i  välmening  än  i  begrepp."*) 

En  ännu  icke  fullt  utredd  fråga  är  den  om 
förhållandet  emellan  Reuterholm  och  Thorild. 
Får  man  tro  underståthållaren  Liljensparres  be- 
rättelse (hvaraf  Atterbom  äfven  lemnar  utdrag), 
så  var  republikanen  besoldad  af  aristokraten,  hvars 
afsigt  denna  tid  skulle  varit  verkliggörandet  af  den 
under  Gustafs  hela  regering  bearbetade  plan  att 
återinföra  1720  års  regeringsform.  Enligt  Liljen- 
sparres uppgift,  hade  hertigen  begagnat  sig  af 
Reuterholms  inträffade  sjukdom,  för  att  utfärda 
egenhändig  befallning  till  riksdrotsen  att  lagfora 
Thorild  för  hans  skrift  Ärligheten,"  om  hvilken 
Atterbom  yttrar,  att  den  icke  i  uttrycken,  men  i 
tonens  öfverspänning  steg  "till  ett  larmdån,  som, 
just  under  tidskiftet  af  franska  revolutionens  gräs- 
ligaste yrsel,  ljöd  som  ett  efterdön  af  den  jakobin- 
ska stormklockan/'  **)  Atterbom  anser  säkert,  att 
Liljexsparre  intet  förtäljt,  hvarom  han  ej  var  är- 
ligt öfvertygad.  "Han  tycks  (fortfar  Atterbom) 
hafva  på  fullt  allvar  trott  på  någon  plan  till  sven- 
ska statsskickets  omhvälfning,  hvarvid  Reuterholm 
ämnat  begagna  Nordensköld,  Philipson,  Thorild 
med  flera  författare  af  spma  riktning,  som  verk- 
tyg. —  Föga  troligt  är,  att  den  adelsstolte  Reu- 
terholm skulle  önskat  —  och  det  ännu  vid  slutet 
af    1792  — -   en    omskapning    af  Sveriges   statsför- 


•)  Siare  och  Skalder,  V:  94,  95. 
••)  Ders.  s.  78. 


—    316    — 

de"  åt  skalden,  endast  denne  ville  låta  "veta  qvan- 
titeten."     Ändå  afhördes  ingen  "månskensdikt/' 


Bilagan  4. 

(Till  sid.  139.) 


Tidningen,  som  började  den  1  oktober  1792 
och  indrogs  den  8  september  1795,  öppnas  med 
ett  af  Leopold  författadt  samtal  emellan  Redaktö- 
ren och  Läsaren,  i  följande  ton: 

''Läsaren.  Hvad?  Ännu  ett  dagblad?  Det  är 
mycket.     Hvem  skrifver  det? 

Redaktören.     Efter  vanligheten,  ett  sällskap. 

Läs.  Jag  förstår.  Men  hela  det  sällskapet, 
har  det  mer  än  en  rock? 

Red.  Det  kan  få,  om  skriften  säljer  sig.  Vill 
ni  prenumerera? 

Läs*  Jag  vill  först  veta,  hvad  det  kommer 
att  innehålla. 

Red.  Jag  är  inte  så  oförsigtig."  —  Han  upp- 
lyser derefter,  att  sällskapet  består  af  omkring 
hundrade  stora  snillen,  filosofer,  häfdatecknare,  skal- 
der o.  s.  v.;  att  de  ej  behöfva  betalas,  emedan 
de  redan  äro  betalta,  och  att  de  bo  —  på  hans 
bokhylla.  I  afseende  på  svårigheten  att  utgifva 
en  tidning,  anmärker  redaktören,  att  "den  enda 
Inrikes-Tidningen  sitter  ännu  trygg  vid  sitt  gamla 
inventarium  af  eldsvådor,  hagelskurar,  tingstermi- 
ner, liktornsplåster,  konkursmål  och  högtidsmidda- 
gar   i    provinserna ,    der    man    dricker    skålar    och 


—    317    — 

skjuter  med  löst  krut."  —  Läsaren  frågar  slutli- 
gen, om  icke  redaktören  åtminstone  har  att  bjuda 
några  satser  ur  den  nya  filosofien,  såsom  att  den 
redlige  medborgarens  väg  går  ofta  genom  dristiga 
brott  emot  samhällets  lagar  till  äran  och  odödliglie- 
ten,  men  redaktören  finner  dem  något  vågade. 

Af  Leopolds  skaldestycken  hafva  många  först 
sett  dagen  i  denna  tidning,  hvilka  sedan  upptagits 
bland  hans  samlade  arbeten.     Deribland  må  näm- 

o 

nas  Ode  till  Försynen,  Predikaren,  Arens  Jlygt,  Den 
vackra  bedjerskan,  Säng  till  glädjen,  Försakelsen  T 
Leonoras  bigt,  Hvem  har  rätt?,  Sorgens  son,  Helgonet, 
Thelém  Makar,  Det  svåraste  miraklet,  Drömmen,  Väl- 
talighetens ruin,  HjeUedikt,  Fidei-komiss,  Per  Ene- 
boms  visa,  o.  s.  v.  Bland  tidningens  prosaiska 
uppsatser  äro  följande  upptagna  i  Leopolds  sam- 
lade skrifter:  Om  vitterhetsidkare ,  Om  lärdomshisto- 
rien, Om  Rousseau,  Kräket  eller  de  tre  svåra  or- 
den, Om  smicker,.  Om  sällheten  och  osäliheten  af  det 
menskliga  lifvet,  Koglus  krönika,  Om  ledsnaden,  Om 
sjelfmord,  Om  äktenskapsskilnader,  Om  kritiker  och 
stridsskrifter,  Om  efterhärmning,  m.  fl.  Dertill  kom- 
ma uppsatser  om  språket,  recensioner  och  vitter 
polemik,  mot  Thobild,  Philipson  och  Per  Ene- 
bom,  som  ådrogo  tidningen  stor  uppmärksamhet. 
Af  Blom  finner  man  följande  skaldestycken,  sofh 
upptagits  i  samlingen  af  hans  skrifter:  Titt  Sergel, 
Ståndens  ursprung,  och  Säng  till  Apotto;  af  Sten- 
hammar:  Laura  eller  min  tillkommande  älskarinna, 
Johannesmasken,  Sigurd,  idyll  efter  Kleist,  Herman, 
ballad,  Hafts  Nåd,  Laura  eller  mer  än  min  älska- 


—    318    — 

rinna,  Elegi  öfver  Sehman;  af  Franzén:  Jag  är 
lycklig,  mina  bröder;  af  Rosenstein:  Om  frihet  och 
jenilikhet,  o.  s.  v.  Lägger  man  dertill,  att  de  ut- 
rikes nyheterna  voro  i  allmänhet  bättre  redigerade 
än  i  öfriga  dagblad  den  tiden,  så  må  man  förun- 
dra sig,  att  denna  tidning  tycks  fastat  så  liten 
uppmärksamhet  hos  senare  granskare  af  vår  dag- 
bladslitteratur, hvilka,  oss  veterligt,  inskränkt  sig 
att  endast  omnämna  dess  tillvaro.  Jemför  man 
dess  tre  årgångar  med  lika  många  af  Stockholms- 
Posten,  det  då  berömdaste,  blad,  så  står  Leopolds 
tidning  visserligen  icke  efter  Kellorens,  och  man 
kunde  fråga,  hvilket  blad  i  Sverige,  under  så  kort 
tid,  framlagt  flera  artiklar  af  den  halt,  att  de,  så- 
som här,  sedan  kunnat  pryda  en  klassisk  författa- 
res arbeten.  Till  dess  förtjenster  må  räknas  samma 
liberalitet,  som  Kellgren  visade,  att  upptaga  mot- 
satta åsigter  och  jemväl  motståndares  skrifter.  Man 
finner  försvar  för  Svedenborgs  uppenbarelser  (1793 
n.  247,  251),  utan  anmärkningar;  i  Leopolds  tid- 
ning infördes  äfven  (1794  n.  299)  valda  profstycken 
ur  P.  Eneboms  Kärlek-s-  och  Religions-sånger  (röjande 
talent  i  naturmålning,  ehuru  med  drag  af  bombast 
och  förvirring)  och  författarens  sjelfupphöjelse  till 
"eterns  son  och  änglars  tillkommande  broder",  hvar- 
med  sedan  så  mycket  spe  drefs.  Man  läser  i  Extra 
Posten  (1795  n.  16)  följande  utfall  emot  dess  stif- 
tare och  hufvud-redaktör  (i  en  artikel  stäld  till 
utgifvarne  af  Stockholms-Posten,  hvilka  beskyllas  att 
beundra  plattheter  och  löjligheter):  "Ett  exempel 
bland    många  —  heter    det  —  ger   den   högt   be- 


—    319    — 

prisade  tragedien  Oden,  der  språket  är  lika  så  förö- 
lämpadt,  som  smaken;  der  knappt  tre  eller  fyra 
rena  rader  följa  på  hvarann;  der  auktorn  än  poe- 
tiskt sväller,  än  sjunker  till  prosaisk  platthet;  der 
man  upptäcker  alltför  liten  skönhet  i  de  detache- 
rade  ställena,  än  mindre  i  sjelfva  planen;  der  man 
aldrig  finner  Oden  eller  Thilda  eller  Yngve  eller 
Pompé,  uta<n  alltjemt  sjelfva  poeten;  och  der  ro- 
merske vapendragaren  Milo  väl  ej  kan  skyllas  för 
att  tala  som  en  fröken,  utan  som  en  så  svulstig 
narr,  att  en  läsare  af  smak  ej  vet,  om  han  mest 
bör  skratta  eller  eckla,"  o.  s.  v/  Denna  uppsats 
är  undertecknad  Per  Enebomy  som  ytterligare  till- 
lägger i  en  not,  i  afseende  på  omdömet  öfver 
Oden:  "Detta  är  ej  sagdt  i  någon  öfverilning,  för 
att  förringa  denne  skaldens  värde.  Mitt  hjerta 
hyste  ännu  aldrig  en  så  låg  afsigt,  som  den  att 
vilja  förringa  någons  förtjenst.  Jag  vill  endast 
härmed  bevisa  (?)  hur  de  der  goda  herrarne  kunna 
berömma  lika  så  orimligt  som  de  häckla."  Han 
erkänner  derefter,  att  författaren  i  andra  stycken 
ådagalagt  mycket  snille,  särdeles  i  "den  qvicka 
genren",  och  lofordar  de  Erotiska  oderna,  Ode  öfver 
ett  odödligt  namn  och  Den  vackra  bedjerskan,  men 
han  finner  att  skalden  också  har  "en  högtflygande 
inbildning,  som  ofta  svindlar  och  förlorar  sig." 
Eget  nog  erkänner  han,  att  i  Leopolds  s.  k.  vovett 
emot  Thorild  är  mycket  vett  inblandadt."  Afven 
sedan  Leopold  upptagit  den  af  Enebom  kastade 
handske,  tilläts  införande  i  Extra  Posten  af  beröm 
för    Enebom    och    hans  skrifter.     Det  heter  t.  ex. 


—    320    — 

om  hans  Kärleks-  och  Religions-sånger :  "De  hafva 
en  förtjenst,  som  är  sällsynt  äfven  i  allmänt  be- 
römda skaldestycken,  den  att  öfverallt  bibehålla 
samma  ädla  karakter;  —  felen  äro  sådana,  att  de 
falla  nästan  alla  läsare  i  ögonen,  ge  anledning  till 
mycken  kritik,  och  kunna  äfven  öppna  ett  fält  för 
smädare  och  parodister;  —  skönheterna  deremot 
af  ett  sådant  slag,  att  de  icke  kunna  kännas  och 
värderas  af  andra  än  ädla  och  känslofulla  menni- 
skor."  —  Loftalaren  medger  dock,  att  författaren 
"esomoftast  mer  sjungit  sig  sjelf  än  kärleken  och 
religionen."  (Årgången  1795  n.  45.)  Man  kunde 
tro,  att  Stockholms-Postens  utgifvare  genom  något 
utfall  möt  Enebom  gifvit  anledning  till  hans  häf- 
tiga utgjutelser  emot  dem  och  Leopold,  men  en- 
ligt deras  förklaring  (n.  30  för  år  1795)  hade  "in- 
tet af  Eneboms  arbeten  blifvit  af  dem  recenseradt 
eller  på  minsta  sätt  vidrördt."  De  svarade  icke 
heller  på  hans  angrepp. 


Bilagan  5. 

(Till  sid.  189.) 


Leopold  begynte  detta  arbete  mot  slutet  af 
1790-talet  (stafningsläran  utkom  år  1801),  och 
han  var  ännu  år  1812  sysselsatt  med  vederlägg- 
ning af  arkiater  von  Schulzenheims  anmärkningar. 
Såsom  prof  på,  huru  obetydliga  frågor  kunde  för- 
anleda vidlyftiga  öfverläggningar,  må  anföras,  att 
meningarne  slutligen  blefvo  delade,  huruvida  man 
i    tillegnan    till    konungen    rättast    skrefve    "Eders 


—    321    — 

Majestät"  eller  "Eder  Maj:t."  Leopold  yttrar  der- 
om,  i  ett  bref  till  Rosenstein:  "Tingstadius  och 
Delen  måste  förlåta  mig,  att  jag  ej  kan  häri  vara 
af  deras  mening.  Jag  har  alltid  trott,  att  Aka- 
demien borde  med  mycken  varsamhet  förfara  vid 
ändringen  af  gamla,  antagna  talesätt,  i  synnerhet 
när  de  hafva  vanan  och  välljudet  på  sin  sida. 
Den  grammatikaliska  strängheten  i  dessa  ord,  eller 
hvad  annat  slags  riktighet  det  må  vara,  synes 
mig,  om  ej  olämplig,  åtminstone  onödvändig,  och 
har  någonting  smått  och  pretiöst,  som  är  mig 
motbjudande.  Vi  skrifva  ännu  Gudi  lof,  oaktadt 
den  gamla  dativen  är  bortlagd.  —  Ingenting  är 
oriktigare  än  vårt  vanliga  ni;  men  kan  det,  bör 
det  ombytas  i  det  rättare  /  hafven,  1  gören  etc.  — 
Man  kan  med4  grammatisk  riktighet  säga  Er  Nåd, 
Er  Excellens,  men  kan  man  också  säga  Eder  Ma- 
jestät? Skulle  det  ej  nödvändigt  få  lof  att  heta 
Edert  Majestät,  och  vore  denna  grammatikaliska 
titulatur  ej  en  smula  ridikyl?"  —  Man  har  ansett, 
att  Akademien,  och  särskildt  Leopold,  genom  li- 
stan på  främmande  ord,  velat  införa  dessa  i  språ- 
ket, då  afsigten  tvertom  var  att  inskränka  dem 
till  det  minsta  möjliga  antal,  som  ej  kunde  um- 
bäras och  derför  antecknades  med  svensk  stafning. 
Härom  skrifver  Leopold  till  Rosenstein:  "Hon 
(listan)  innehåller  de  ord  af  främmande  ursprung, 
hvilka  jag  trott  både  genom  sin  oumbärlighet  och 
det  allmänna  dagliga  bruket  deraf  kunna  anses  så- 
som   i    vårt    språk   redan  införlifvade,   och  hvilkas 

Sv.  Ahad.  Handl.  35  Del.  21 


—    322    — 

stafning  således  borde  rättas  efter  vårt  stafnings- 
sätt.  Afven  af  dessa  har  jag  väl  öfverstrukit 
några,  vid  närmare  eftersinnande,  antingen  såsom 
möjliga  att  försvenska,  såsom  absolut,  attraktion  m. 
fl.,  eller  såsom  ännu  alltför  utländskt  klingande, 
såsom  estrad,  etikett  o.  s.  v.  Finner  M.  B.  vid 
genomläsningen  ännu  flera  af  det  slaget,  så  gör 
M.  B.  väl  att  äfven  utesluta  dem,  på  det  att  li- 
stan må  få  ett  så  mycket  mer  naturligt  och  oom- 
tvisteligt  utseende."  —  Den  8  oktober  1810  skrif- 
ver  Leopold  till  densamme:  "Jag  har  icke  haft 
en  helsodag,  nej  icke  ens  en  stund  af  drägligt  till- 
stånd sedan  vi  råkades.  —  Räkningen  med  Gud 
och  Akademien  är  nu  allt  hvad  som  sysselsätter 
mig.  Med  all  den  ringa  förmåga  jag  har,  bjuder 
jag  till  att  arbeta  mig  ur  min  skuld  till  den  sist- 
nämnda. Mina  gräsliga  pappersmassor  skola  visa, 
om  jag  legat  på  latsidan,  men  redaktionen  af  re- 
sultaterna  till  korta  yttranden  och  decisiva  läror 
utgör  ett  icke  lätt  arbete.  Det  gifves  knappt  ett 
litet  svar  på  det  Schulzenheimska  pladdret,  som 
ej  kostat  mig  flera  gångers  omarbetning.  Noterna 
äro  118  och  utgöra  lika  så  många  små  af  hand- 
lingar. Af  dessa  äro  68  redan  tryckta.  Allt  det 
öfriga  i  koncept  utarbetadt.  —  Dessemellan  upp- 
tages all  min  möjliga  arbetstid  af  grammatiska 
och  andra'  slags  preliminarier  till  ordboken,  hvar- 
ibland  t.  ex.  blotta  bestämningen  af  våra  genera 
och  generiska  ändelser  redan  utgör  en  lika  så  svår 
som  betydlig  punkt.  Så  snart  jag  fått  lägga  dessa 
grammatiska  lukubrationer  under  Akademiens  prof- 


—    323    — 

.  ning,  ämnar  jag  angripa  sjelfva  redaktionen,  som 
sedan  tyckes  böra  bli  ett  nästan  blott  mekaniskt 
arbete,  och  dermed  fortfara,  utan  annat  företag, 
så  länge  jag  orkar  hålla  pennan  i  handen."  — 
Den  4  maj  1812:  "Jag  lefver  numera  med  platt 
ingen,  utom  med  ortografien.  Knappt  kan  man 
också  vara  i  sämre  sällskap  än  med  den  fördömda 
hexan  och  hennes  gamle  riddare,  hvars  bläckiga 
handske  jag  hade  den  dumheten  att  på  Akademi- 
ens vägnar  upptaga.  Tusen  gånger  önskar  jag,  att 
jag  hade  dem  begge  ändtligen  från  halsen,  och 
jag  försäkrar,  att  jag  verkeligen  gör  allt  hvad  gö- 
ras kan,  för  att  det  snart  må  ske.  —  Mitt  för- 
nämsta arbete  har  hittills  varit  med  de  tvenne  ta- 
bellerna, som  innehålla  svenska  språkets  sbnfning 
och  läsning,  dem  jag  öfversett,  omarbetat  och  sökt 
bringa  till  möjligaste  grad  af  korthet  och  futtstän- 
dighet.  —  Sedan  detta  skett,  skola  de  begge  ta- 
bellerna göra,  hvad  jag  icke  gjort,  resa  till  riksda- 
gen, *)  för  att  utbedja  sig  ett  ögonkast  af  derva- 
rande  herrar  akademister,  på  det  att  nationen,  vid 
samma  riksdag,  må  få  afgjorda  de  tre  stora  hög- 
målen: bevillning,  konskription  och  ortografi?  — 
När  ofvannämnda  utförliga  försvar  för  Akademi- 
ens stafningslära  var  färdigtryckt  (upptagande  ett 
vanligt  band  af  handlingarne),  hade  det  allmänna 
bruket  redan  i  de  flesta  fall  gifvit  en  sådan  håfd 
åt    Akademiens    stafningssätt,    att   författaren,   lika 


*)  I  Örebro,  der  Rosenstejn,  Adlerbeth,  Wetterstedt, 
Nordin,  Edelcraniz  m.  fl.  af  Akademiens  ledamöter  vi- 
stades. 


—    324    — 

med  Akademien,  ansåg  skriftens  utgifvande  icke 
af  behofvet  påkalladt.  Det  hufvudsakligaste  af  de 
i  genmälet  anförda  bevis  finnes  upptaget  i  den  se- 
nare uppsatsen  "Om  grunderna  till  svenska  staf- 
sättet"  (XVII  delen  af  Akademiens  Handlingar). 
Af  den  fullständiga  försvarsskriften  torde  ej  fin- 
nas flera  än  två  aftryck:  det  ena  i  kongl.  bi- 
blioteket och  det  andra  tillhörigt  Svenska  Aka- 
demien. *) 

Vid  den  tid,  då  Akademiens  stafningslära  ut- 
kom, afhandlades  ämnet  ur  flera  synpunkter  i  tid- 
ningarne, hvarvid  Akademiens  åsigt  försvarades  af 
Leopold.  Man  finner  i  Stockholms-Posten  för  år 
1801  flera  uppsatser  af  hans  hand,  hvaribland  de 
i  n.  95,  159,  171,  180  och  183.  Anmälan  af  staf- 
ningsläran  finnes  i  n.  276,  282  och  283. 

Leopold  hade  lofvat,  att  efter  fullbordandet 
af  ifrågavarande  arbete  företaga  ordboken.  Det 
var  år  1810,  eller  vid  den  tid,  då  i  vår  vitterhet 
en  ny  brytning  inträdde,  som  ådrog  sig  allmän 
uppmärksamhet,  och  af  hvars  rörelser  Leopold 
destomindre  lemnades  ostörd,  som  de  ägde  bland 
hufvudföremål  undergräfvandet  af  hans   vittra  an- 


•)  Huru  strängt  Leopold,  i  fråga  om  det  nya  stafningssät- 
tet,  tillhöll  den  i  öfrigt  särdeles  sjelfrådige  Delen,  synes 
af  följande  skrifvelse  från  den  sistnämnde  till  Leopold: 

"Med  tårar  i  ögonen  och  gråten  i  halsen,  har  jag 
sväljt  hvarje  banne-ord.  Till  en  del  har  jag  förtjent  dem, 
men  dessa  sju  sidor  hafva  varit  odrägliga.  —  För  Guds 
skull!  Jag  instämmer  med  barnens  vanliga  löfte:  jag  skaU 
aldrig  göra  så  mer!  Till  bevis,  att  jag  ej  ljuger,  medsän- 
der jag  korrektur  för  att  visas. 

tt  Delen." 


—    325    — 

seende.  De  saktades  efter  tio  års  förlopp,  men 
då  var  han  blind.  Den  förlust  ordboks-arbetet 
derigenom  lidit  låter  sig  icke  beräkna.  Af  Aka- 
demiens alla  äldre  ledamöter,  som  befattat  sig  med 
språkfrågorna,  var  han  icke  blott  den  skarpsinni- 
gaste, den  i  ämnet  mest  bevandrade,  men  tillika 
den  ihärdigaste  arbetaren,  som  icke  lemnade  ofull- 
bordadt  hvad  han  en  gång  företagit.  Då  han  för- 
bundit sig  till  ordbokens  utarbetning,  och  att,  så- 
som hans  ord  lyda,  icke  låta  sig  derifrån  afleda 
"så  länge  han  orkade  hålla  pennan  i  handen ,"  och 
då  ännu  nära  tjugu  år  af  hans  lif  återstodo,  hade 
man  af  honom  kunnat  hoppas  mycket,  i  fall  han 
åt  detta  grannlaga  och  mödosamma  värf  kunnat  öf- 
verlemna  sig  med  det  ostörda  lugn,  som  det  fram- 
för andra  fordrar,  och  icke  dels  af  fortsatta  anfall, 
dels  af  vänners  uppmaningar,  att  åter  uppträda 
på  stridsbanan,  försatts  i  en  annan  ställning,  än 
ett  stilla  och  lidelsefritt  ordboks-arbete  kräfver. 
Ofverskådar  man  den  förlust,  som  vitterheten  och 
språket  lidit  genom  de  strider,  hvaraf  Kellgrens 
och  Leopolds  sista  lefnadsår  upptogos,  så  intages 
man  af  vemodiga  känslor. 


Bilagan  6. 

(Till  sid.  201.) 

I  ett  bref,  dat.  Falun  den  27  okt.  1823,  öfver- 
lemnar  Jårta  ett  exemplar  af  Odalmannen,  hvilken 
han  dock  ej  kan  hoppas  blifva  emottagen  annor- 
lunda "än  som  en  ung  resande,  hvilken  uppvaktar 


—    326    - 

någon  för  sin  mildhet  känd  regent,  emedan  han, 
återkommen  till  sin  småstad,  Till  kunna  skryta 
med  att  hafva  besökt  främmande  hof."  Leopold 
svarar: 

"Sedan  man  deltagit  i  en  räddande  stats- 
hvälfning,  redigerat  en  konstitution,  beklädt  hvad 
man  nu  kallar  en  ministerplats,  och  styrt  med  be- 
röm en  af  våra  vigtigaste  provinser,  kan  det  hafva 
sitt  nöje  med  sig,  likasom  sin  ära,  att  äfven  följa 
det  auktorliga  geniets  kallelse,  och  att  upplysa  och 
leda  sin  nations  tänkesätt  under  det  man  hvilar 
sig.  Tiden  behöfde  en  sådan  upplysare,  och  många 
med  mig  förbidade  hans  tillkommelse.  Andtligen 
har  han  kommit,  den  utlofvade,  hvars  heiradöme 
är  pd  hans  skuldror,  efter  välförståendes  hufvudet, 
som  ger  detta  herradöme,  alltid  sitter  på  skul- 
drorna. 

Först  och  främst  tillåt  mig  fråga,  hvarför  man 
ibland  de  poetiska  gracer,  som  beledsaga  Odalman- 
nen, icke  finner  ett  poem  kalladt,  om  jag  mins 
rätt,  Namnsdagen  eller  Midsommarsdagen,  som  jag 
för  några  månader  hade  tillfälle  att  höra  läsas, 
och  som  genom  sin  utmärkta  skönhet  väl  hade 
förtjent  sitt  rum;  men  jag  förstår  att,  ehuru  vac- 
ker hela  familjen  må  vara,  kan  man  dock  ej  taga 
alla  barnen  med  sig  på  det  första  besöket. 

Dernäst  respekt  och  heder  för  skipad  rättvisa. 
Våra  journalisters  förhållande  i  anseende  till  för- 
sta delen  af  Wallins  arbeten  synes  mig  en  skam 
för  vår  litteratur.  Den  enes  ovett  och  de  öfriges 
tystnad  voro  begge  delarne  en  lika  skandal.     Sent, 


-    327    - 

men  fullkomligt  har  han  fått  njuta  upprättelse. 
Der  står  nu  hans  minnesbild  för  allas  ögon,  mas- 
sif  och  oförstörlig,  likasom  vore  den  uttryckt  i  ett 
af  de  varaktiga  bildämnen,  som  utmärka  hans 
födelsebygd.  Jag  tycker  mig  se  Dalarnes  genius, 
som  med  ett  manligt  näftag  griper  Argus  om  hans 
spensliga  nacke  och  nedböjer  honom  till  den  föro- 
lämpade skaldens  fötter,  att  skämmas  och  afbedja. 

Artikeln  Statistik  är  ett  verkligt  mästerstycke, 
och  erkännes  derför.  Man  harmas,  men  tvingas 
att  berömma.  För  min  del  hörde  jag  aldrig  nå- 
got med  ett  mera  snålt  öra,  och  jag  tror  man 
skall  hafva  svårt  att  finna  en  lika  humoristisk  för- 
ening af  skämt  och  allvar,  satir  och  filosofi,  djup 
tanke  och  lefvande  uttryck.  De  kasserade  skinn- 
byxorna, såsom  vår  tids  motstycke  till  forna  ti- 
ders segerfanor,  förena  allas  bifall.  Tu  par  byxor 
ägde  vår  litteratur  redan  förut,  men  den  har  nu 
fått  statsbyxorna.  En  kritik  kunde  dock  till  ä£- 
ventyrs  göras.  Det  är  sannt,  att  statistikerna  ad- 
dera tillhopa  enheter  af  mycket  skiljaktigt  slag 
och  värde.  Men  om  det  gifves  hufvuden,  hvaraf 
ett  enda  stundom  går  opp  emot  tjugu,  femtio,  hun- 
drade, så  gifves  deremot  också  halfva,  fjerdedels, 
sextondedels  hufvuden  (t.  ex.  vår  vän  Lorenzos  och 
vissa  riksdagstalares),  hvilka  dertillmed  utgöra  det 
största  antalet,  så  att  med  ett  l'un  portant  lauire 
det  vanliga  beräkningssättet  väl  torde  låta  för- 
svara sig. 

I  politiken  tror  jag  att  man,  för  att  existera 
såsom   fri   nation,   först  af  allt  borde  tänka  på  att 


—    328    — 

existera  såsom  nation,  hvilket  man  synes  benägen 
att  glömma.  I  finanserna,  att  penningar  utan  värde 
komma  i  det  närmaste  på  ett  ut  med  inga  pen- 
ningar. I  statshushållningen,  att  man  ej  bör  köpa 
svafvelstickor  utifrån.  I  poesien,  att  dumma  ver- 
ser ej  bevisa  en  stor  poet;  och  i  filosofien,  att  hvad 
ingen  dödlig  kan  möjligen  veta,  det  kan  ock  ingen 
professor  med  allt  bråk  i  verlden  undervisa  mig 
om,  etc.  etc." 

I  ett  senare  bref  (den  2  febr.  1824)  skrifver 
Leopold: 

"År  det  sannt,  är  det  möjligt,  att  Odalmannen, 
för  den  lilla  orättvisa  han  fått  röna,  skulle  befinna 
sig  likasom  misslynt  och  ohågad  att  fortfara?  Nå- 
gra kritiska  sofismer,  kunna  de  sådan  mäktig  ting 
åstadkomma?  Artikeln  Statistik,  äfvensom  den  om 
Allmänna  undsättnings-anstalter,  voro  geniets  fackla 
svängd  öfver  en  viss  sida  af  dessa  ämnen.  Mera 
fordrades  ej  till  ändamålet.  Men  tidsandan  be- 
gynte  hos  oss  blifva  vild  och  utbrytande.  Det  be- 
höfdes  ett  bart  huggande  svärd,  som  mötte  den  i 
farten  och  med  ett  par  goda  hugg  tvang  den  att 
rygga  litet  tillbaka.  Sådan  är  förnuftets  dom  öf- 
ver Odalmannen.  Att  Journalen  *)  dömt  annorlunda, 
kan  vara  i  sin  ordning.  Le  coq  se  hat  sur  son 
fumier  och  bladskrifvaren  på  sin.  Parti-blåsten 
lyfter  ett  sådant  blad  litet  från  jorden;  det  fladd- 
rar en  stund  i  luften  och  begagnas  derunder  som 
ett    slags    meteor,    men   faller  strax   ner  igen,  och 

*)  Wallmaeks  tidning. 


—    329    — 

hopen  strömmar  fram  deröfver,  utan  att  nånsin 
mer  tänka  derpå.  Förgäfves  trycker  man  två  gån- 
ger hvad  sorn  blott'  läses  en.  När  man  haft  för- 
stånd och  mod  att  se  sin  tid  rätt  i  ögonen  och 
att  säga  den  hvad  den  behöft  höra;  när  man  har 
alla  förnuftigas  beröm  och  högaktning;  när  sjelfva 
tadlet,  som  gerna  sönderslet  om  det  kunde,  likväl 
af  fruktan  för  den  allmänna  rättskänslan  nödgas 
buga  och  prisa,  och  törs  blott  klösa  litet  emellanåt; 
hvad  vill  man  då  mera?  Korteligen:  Odalmannen 
kan  blott  hafva  en  enda  tort:  den  att  upphöra  och 
låta  likasom  afskräcka  sig.  För  öfrigt,  och  hvad 
kritik  angår:  0  passi  duriora! 

Litteratur-tidningen  har  jag  äfven  läst  och  knä- 
böjer för  sottisens  fullkomlighet.  Utom  i  detta 
blad,  såg  jag  aldrig  ett  större  prof  af  skamlöshet 
och  fåfänga.  Odalmannen  har  således  lärt  af  dessa 
herrar  att  hafva  förnuft  och  har  prålat  med  deras 
fjädrar.  Man  skall  snart  få  se,  att  allt  hvad  som 
finnes  hos  oss  af  förstånd  och  talang  utgått  ur- 
sprungligen från  A***s  hufvud  och  begynt  först 
att  existera  med  Fosforos  och  Litteratur-tidningen. 
Det  roligaste  är,  att  han  finner  Den  drömmande 
rosen  ett  fullkomligen  fosforiskt  poem;  det  vill 
säga,  som  han  sjelf  skulle  hafva  skrifvit  det.  Den 
gode  mannen,  han  är  något  långt  derifrån.  Om 
han  någonsin  gjort  en  sådan  rad,  eller  ens  någon- 
sin den  varder  görandes,  förbinder  jag  mig  att  på 
öppet  torg  hylla  honom  såsom  sitt  folk*  strängas-pel? 

Leopold  sänder  tillika  sin  sång  öfver  Karl 
XIILs    bildstod.     I   sin  tacksägelse  derför   (den  8 


—    330    — 

febr.  1824)  säger  Jarta,  bland  annat  beröm  öfver 
detta  poem:  "Utom  i  fiktion  må  ej  den  heta  gam- 
mal, som  dikterat  sången  öfver  Karl  XIII.  Ett 
poem  med  så  manlig  energi  och  så  ungdomsfrisk 
färg  är  ej  afladt  af  ett  föråldradt  sinne.  Jag  be- 
undrar det  äfven  som  en  psykologisk  sällsamhet» 
uppenbarande  den  sanna  nordiska  kraften,  och  be- 
visande att  män  af  Gustaf  III»  tidehvarf  voro  i 
besittning  deraf.  De,  som  nu  ifrån  barndomen  roa 
sig  med  subjekt-objektets  identifierande,  kunna  i 
sin  poesi  (hviiket,  såsom  magister  A***  lärt  oss, 
betyder  ett  visst  trånadens  och  aningens  görande) 
då  och  då  bringa  fram  något  som  de  kalla  lejon- 
märg; men  på  gamla  dagar  blifva  de  icke  lejou, 
som  hålla  opp  den  svenska  ärans  sköld  öfver 
någon  af  Karlarnes  eller .  Gustavernas  minnes- 
stöder." 

I  ett  annat  bref  (den  27  okt.  1823)  yttrar 
Jårta  om  Odalmannen: 

"Min  embetsmannabana  har  jag  fulländat,  och 
huru  man  må  bedömma  min  journal  kan  numera, 
då  mitt  namn  ingått  i  Dalkarlens  tradition,  icke 
taga  ifrån  mig  deras  tillgifvenhet,  för  hvilkas  väl 
jag  i  tio  år  sträfvat.  Jag  är  således  säker  om 
den  enda  publik,  hvars  bifall  äger  för  mig  något 
värde;  ty  med  all  aktning  för  den  Stockholmska, 
skattar  jag  den  i  Mora  högre.  Med  denna  sjelf- 
ständighet  i  det  yttre,  och  med  någon  i  det  inre, 
kan  jag  bravera  tidsandan»  och  det  har  jag  be- 
slutit   att  göra.     Finner  jag  att  det  tjenar  till  nå- 


—    331    — 

got,  så  håller  jag  ut;  hvarom  icke,  sysselsätter  jag 
mig  med  något  annat. 

Om  denna  lilla  redogörelse  utmärker  någon 
resignation,  är  den  dock  på  långt  när  icke  så  skön, 
som  hr  statssekreteraren  fordom  uppenbarat  i  sina 
sånger  och  nu  i  sitt  lif  framställer  till  sin  sena- 
ste samtids  och  efterverldens  beundran.  När  man 
måste,  så  medlidsam  man  än  må  vara,  skratta  åt 
A***s  vemodspjunk,  kan  man  ej,  om  man  har  ett 
menskligt  hjerta  i  sitt  bröst,  återhålla  de  ömhets- 
och  glädjetårar  som  tränga  sig  i  ögat  vid  läsnin- 
gen af  ett  så  lugnt,  så  mildt,  så  lekande  bref, 
som  jag  fått  emottaga  ifrån  den  blinde  skal- 
den, hvars  sublima,  ädla  sinne  ödets  orättvisa  ej 
förmått  nedtrycka,  eller  menniskors  kunnat  för- 
bittra." 


Bilagan  ?. 

qjiii  sid.  201.) 

Regnér  uttrycker  sin  förbindelse  för  recen- 
sionen, i  Stockholms-Posten,  med  följande  ord:  "Jag 
hade  visserligen  bort,  samma  dag  recensionen  bör- 
jade synas,  skynda  att  aflägga  min  tacksägelse  der- 
för.  Men  jag  ville  afvakta  herr  kanslirådets  hela 
godhet  för  mig,  ehuru  den,  uti  den  redan  införda 
del  af  recensionen,  redan  är  större  än  min  tack- 
sägelse kan  omfatta.  Må  mitt  lilla  arbete  begraf- 
vas  i  evig  glömska,  —  om  det  är  möjligt  med  den 
stämpel  det  nu  fått,  —  den  vänskap,  hvars  förny- 
ande   det    skaffat    mig,   har  rikligen  ersatt  all  min 


—    332    — 

möda.  Emellertid  tillstår  jag,  att  inbillningen,  att 
dervid  gagna  vår  litteratur,  smickrat  mig  och  smick- 
rar mig  ännu;  men  om  detta  hopp  slår  felt,  är 
jag  fullkomligen  tröstad  genom  att  ha  vunnit  en 
sådan  kännares  bifall.  Mitt  försök  är  ett  värnlöst 
barn,  för  hvars  varelse  jag  sörjt,  oförmögen  att  be- 
fordra dess  lycka,  hvilken  nu  helt  och  hållet  be- 
ror af  den  skyddande  hand,  som  det  upptagit.  — 
Jag  har  sett  herr  kanslirådets  både  hjerta  och 
snille  för  mig  sysselsatta:  det  förra  i  det  nyss 
emottagna  brefvet,  det  senare  i  recensionen.  —  Jag 
gömmer  dessa  bref  som  diplomen  De  visa  mig 
att  jag  är  något;  de  medföra  rättighet  till  en  akt- 
ning för  mig  sjelf,  som  jag  längesedan  hade  nä- 
stan förlorat."  —  Kort  derefter,  när  Regnér  erhållit 
Svenska  Akademiens  stora  pris  för  sin  afhandling 
om  Ålderdomen,  uttrycker  han  sin  erkänsla  för 
Leopolds  upplysande  anmärkningar  och  särskildt 
för  det  att  denne  klandrat,  att  författaren  ej  nog 
upplyftande  skildrat  föreställningen  om  ett  lif  ef- 
ter detta.  "Det  nit,"  säger  han,  "hvarmed  denna 
obetänksamhet  blifvit  mig  förehållen,  har  så  myc- 
ket rört  mig,  att  det  nästan  mer  fägnar  än  för- 
tryter  mig  att  hafva  föranledt  denna  anmärkning." 
—  Senare  (den  6  juli  1803)  tackar  Regnér  för 
de  upplysningar  Leopold  lemnat  honom  i  frågan 
om  bestämmandet  af  grunder  för  den  svenska  me- 
triken, under  de  öfverläggningar  som  derom  ägt 
rum  dem  emellan,  och  hvarvid  Leopold  gillat 
Regnérs  system  i  det  hela.  Regnér  ansåg,  att 
intet    skulle    bättre   stadga  denna   versifikation,  än 


—    333    — 

om    Leopold    ville    deråt   egna   ett   eget    skalde- 
stycke. 

Bland  orättvisor  emot  Leopold  är  icke  den 
minsta,  att  man  beskyllt  honom  för  att  vara  en 
rimmets  försvarare  quand  méme,  och  fiende  till  den 
metriska  versens  införande  i  vårt  språk.  Förhål- 
landet är,  att,  ehuru  han  icke  begagnade  den,  in- 
såg han  klarare,  än  Kellgren,  dess  fördelar,  i 
synnerhet  vid  tolkning  af  de  gamle,  och  att  hans 
öfvertygelse  om  nödvändigheten,  att  vid  dessas  öf- 
verflyttande  på  ett  nyare  språk  begagna  deras  egen 
versart,  var  äldre  än  Adlerbeths  försök,  hvilka 
Leopold  lifligt  uppmuntrade.  *)  I  stället  för  Kell- 
grens bekanta  sats,  att  en  öfversättare  af  Horatius 
och  Propertius  bör  skrifva  "såsom  de  skulle  skrif- 
vit,  om  de  lefvat  på  samma  tid,  i  samma  land 
som  öfversättaren,  ogillar  Leopold  detta,  hufvud- 
sakligen  af  Fransmännen  införda  tolkningssätt,  att, 
såsom  han  uttrycker  sig,  *  afkläda  en  gammal  gre- 
kisk eller  romersk  skald  hela  egentligheten  af  språ- 
ket, tiden,  folkslaget,  och  att,  med  bibehållande  af 
ganska  litet,  som  var  hans,  med  tilläggande  af 
ganska  mycket,  som  är  endast  öfversättarens,  om- 
skapa honom  till  en  helt  och  hållet  modern  förfat- 
tare i  det  språk,  hvarpå  han  skulle  —  blott  öfver- 
sättas.  Man  läser  en  öfversättning  från  äldre  skal- 
der egentligen  mindre  för  att  behagas  af  ett  vac- 
kert, modernt  poem,  likt  alla  öfriga  af  det  slaget» 
än  för  att  lära  känna  den  gamle  skalden  till  sin 

*)  Regnérs   metriska  tolkningar  utkom mo  år  1801,  och  Ad- 
lerbeths första  öfversättning  af  Yirgilius  år  1804. 


v* 


—    334    — 

åtskiljande  karakter,  så  väl  af  styl  och  snille  som 
af  tid  och  folkslag."  —  Har  något  mer  träffande 
blifvit  sagdt,  äfven  i  våra  dagar,  rörande  sättet  att 
återgifva  de  gamle?  —  Vidkommande  åter  de  olika 
fördelarne  hos  den  metriska  och  den  rimmade  ver- 
sen, erkänner  Leopold  den  förras  företräde,  eme- 
dan den,  till  följd  af  den  lyckligaste  blandning  af 
stafvelsemått  och  frihet  från  rimtvånget,  satte  skal- 
den i  fullkomlig  besittning  af  språkets  alla  till- 
gångar och  gjorde  alla  ord  metriskt  brukbara,  hvil- 
ket  icke  är  händelsen  inom  de  rimmade  vers- 
arterna, der,  såsom  han  så  träffande  säger,  ofta 
"rimmet  drar  uttrycket  långt  ifrån  föremålet,"  och 
"stafvelsemåttens  beständiga  enformighet  gör  nästan 
alla  ord  af  annat  stafvelsemått  obrukliga,  och  be- 
röfvar  skalden  derigenom  ofta  de  nödvändigaste 
och  mest  målande."  Särskildt  anklagar  han  för 
denna  enformighet  alexandrinen,  som  man  påstått 
att  han  företrädesvis  förgudade. 

Leopolds  berömmande  anmälan  af  Regnérs 
verslära  är  måhända,  näst  Kellgrens  sköna  dikt- 
prof  i  orimmad  form,  det  första  stora  steg  till 
den  metriska  diktens  burskap  hos  oss.  Leopold 
föresåg,  att  det  endast  långsamt  kunde  vinnas,  till 
följd  dels  af  vanan  vid  den  rimmade  versens  har- 
moniska behag,  dels  af  <le  misslyckade  försök  med 
den  metriska,  som  då  hos  oss  ägt  rum.  Den  fram- 
gång, hvarmed  man  lyckats  i  tyskan  införa  de 
gamles  versarter,  och  de  omnämnda  herrliga  prof  af 
Kellgren,  läto  dock  förmoda,  att  "vårt  språk 
skulle    äga   en   lika,  om  ej  större  lämplighet."     Då 


—    335    — 

denna  uppsats  af  Leopold  torde  vara  okänd  för 
de  fleste  läsare,  och  enär  den  uttrycker  hans  åsig- 
ter  i  en  af  de  vigtigaste  frågor,  anser  man  sig 
böra  meddela  densamma,  med  utelemnande  endast 
af  de  ställen  ur  Regnérs  tolkningar,  som  anförts 
såsom  prof  på  hans  öfversättningsförmåga : 

"Försök  till  metriska  öfversättningar  frän  forn- 
tidens skalder,  med  förutgående  af  handling  i  samma 
ämne;  af  Gustaf  Regnér,  kongl.  sekreterare.  (Stock- 
holm, Carlbohm.  8:0,  163  sid.)  Till  de  flera  vittra 
förtjenster,  som  redan  tillförne  utmärka  författa* 
ren,  lägger  han,  genom  detta  arbete,  en  ny,  som 
skall  få  värde  i  den  mån  man  lemnar  deråt  en 
rättvis  uppmärksamhet.  Det  har  fordrats  dertill, 
ej  mindre  hvad  man  i  allmänhet  kallar  lärd  språk- 
kunskap, än  estetisk  kännedom  af  den  gamla  klas- 
siska litteraturen,  och,  hvad  hos  oss  är  mera  säll- 
synt, gåfvan  att,  oaktadt  språkens  skiljaktiga  lynnen, 
böja  vårt  eget  till  det  möjligast  nära  och  likstäl- 
liga  uttryck  af  de  gamles  teckningsart.  Som  detta 
varit  författarens  hufvudafsigt,  måste  förtjensten  af 
hans  öfversättningar  derefter  dömmas.  Man  må- 
ste i  allmänhet  betrakta  dessa  försök,  mindre  så- 
som profstycken  af  modern  sångkonst,  än  af  antik 
styl  i  teckning.  Denna  sistnämnda  har  ej  allenast 
ofta  en  karakter  af  enfald  i  seder  och  språk,  som 
skulle  hos  oss  anses  för  brist  på  upphöjning;  man 
skall  finna,  vid  jemförelsen,  ännu  andra  åtskiljande 
kännetecken.  Ut  pictura  poesis,  var  i  synnerhet 
en  regel,  hvars  efterföljd  den  gamla  poesien  dref 
ända   till   den   högsta  grad  af  sinnligt  uttryck:    en 


-     336    — 

egenskap,  hvari  den  moderna  skaldekonsten  är,  af 
flera  orsaker,  långt  ifrån  att  likna  eller  ens  kunna 
likna  den.  Det  hur  varit  en  temmeligt  allmän 
tanke,  att  vi  till  äfventyrs  torde  äga  af  naturen 
en  kallare,  svagare  bildningsgåfva  än  de  gamle, 
derför  att  vår  skaldekonst  vanligen  uppehåller  sig 
mera  vid  tankens  och  känslans  inre  betraktelser, 
än  vid  ögats  yttre,  synbara  föremål,  och  tecknar 
de  senare  merendels  med  vida  mindre  fullkorn* 
lighet.  Kan  hända  har  man  ej  nog  betänkt,  huru 
mycket  blotta  mekaniska  olikheten  emellan  de  gam- 
les versarter  och  våra  nyare  måst  bidraga  till 
denna  skiljaktighet  af  poetisk  styl.  Ty  då  nästan 
hvart  enda  slag  af  deras  versifikation  genom  den 
lyckligaste  blandning  af  olika  stafvelsemått  satte 
skalden  i  fullkomlig  disposition  af  hela  deras  rika 
språk,  och  gjorde  alla  ord  för  honom  metriskt  bruk- 
bara, skulle  han  derigenom  nödvändigt  lättare  upp- 
nå sanningen,  fullkomligheten  i  allt  slags  natur- 
målning, lägre  eller  högre.  Mycket  annorlunda 
förhåller  det  sig  med  våra  moderna  versarter,  hvar- 
est,  utom  rimmet,  som  nästan  alltid  drar  uttryc- 
ket långt  ifrån  det  sinnliga  föremålet,  äfven  staf- 
velsemåttens  beständiga  enformighet  gör  nästan  .alla 
ord  af  andra  stafvelsemått  obrukliga,  och  beröfvar 
skalden  derigenom  ofta  de  nödvändigaste  och  mest 
målande.  Vår  alexandrin,  till  ex.,  som  består 
från  början  till  slut  af  idel  jamber,  är  ett  bevis 
härpå,  och  man  kunde  anföra  så  många,  som  vi 
äga  versarter.  Svårigheten,  ofta  omöjligheten,  som 
deraf   uppkommer,    att  i   modern   poesi   med  full- 


—    337    — 

komlig  trohet  öfversätta  de  gamle,  eller  att,  ens 
på  långt  afetånd*  uppnå  den  sanna  karakteren  af 
vissa  deras  skaldestycken,  bör  tvifvelsutan  gifva  en 
stor  Ttgt  åt  öfversättarens  förslag  till  införande  af 
deras  egna  metriska  versarter.  Det  är  lätt  att  inse 
huru  mycket  blotta  omvexlingen  af  olika  stafvelse- 
mått,  det  vill  säga,  brukbarheten  af  alla  slags  ord, 
måste  lätta  uttrycket  och  gifva,  derigenom,  full- 
komlighet  deråt.  Vanan  vid  rimmet,  dess  verke- 
ligt  musikaliska  behag,  en  mängd  mästerstycken 
af  detta  yngre  skaldeslag,  några  hos  oss  misslyc- 
kade försök  af  det  äldre,  hvilket  här  föreslås,  skola 
kanhända  göra  mängden  af  läsare  föga  benägen 
för  denna  nyhet.  Också  är  det  ej  öfversättarens 
mening,  att  den  metriska  versen  skulle  uttränga 
den  rimmade,  eller  ens  jemnas  med  den  i  bruk- 
lighet. Han  föreslår  den  blott  såsom,  efter  hans 
tanke,  den  tjen  Ii  gaste  till  öfversättningar  från  de 
gamle,  och  måhända  ej  heller  utan  tjenligbet  för 
originella  stycken  af  en  viss  karakter.  Han  tror 
att  vägen  kunde  derigenom  öppnas  till  nya  behag 
for  skaldekonsten,  och  till  märkbart  utvidgande  af 
vår  vitterhet  och  språkodling.  Man  kan  ej  neka 
att  ju  öfversättarens  förslag ,  under  denna  syn- 
punkt betraktadt,  innehåller  en  stor  och  berömlig 
åsyftning.  Icke  nöjd  att  genom  närvarande  öfver- 
sättningar hafva  understödt  sin  mening  med  egna 
lyckliga  efterdömen,  tillägger  han  äfven  en  med 
noggrannhet  utarbetad  anvisning  till  de  metriska 
versarternas  bruk  i  vår  skaldekonst,  efter  naturen 

8v.  Akad.  Bandi.  35  Del.  22 


—    338    — 

af  vårt  språk,  och  dess  särskilda  fordringar.  Hvad 
bifall,  hvilken  efterföljd  ett  sådant  förslag  också 
må  vinna,  eller  ej,  förtjenar  det  visserligen  alla 
sanna  vitterhetsälskares  uppmärksamhet,  och  sy- 
nes påkalla  deras  närmare  pröfning  af  de  grun- 
der dertill,  hvilka  öfversättaren  bemödat  sig  att 
i  den  förutgående  afhandlingen  fullständigt  ut- 
reda. 

Värdet  af  denna  afhandling,  som  genom  ord- 
ning, grunder  och  styl  torde  förtjena  ett  rum  bland 
de  bästa  af  detta  slag,  kan  icke  genom  ett  kort 
upprepande  ådagaläggas.  Den  måste  läsas  i  hela 
sitt  sammanhang.  Recensenten  vill  blott  söka  att 
gifva  deraf  en  hastig  öfversigt.  Författaren  be- 
gynner med  att  förutsätta  de  fördelar  som  för 
språket  och  vitterheten  nödvändigt  måste  följa  af 
goda  öfversättningar;  hvilket  äfven  genom  andra 
nationers  efterdömen  tillräckligt  bestyrkes.  Men 
då  öfversättningar  kunna  göras  med  mer  eller  min- 
dre noggrann  likhet  af  originalen,  och  då  man  ännu 
ej  synes  ense  om  principen  derför,  kommer  för- 
fattaren till  frågan  härom,  som  i  hans  väg  möter 
honom,  och  framställer  deröfver  den  mening  han 
fattat.  Med  goda  skäl  förkastar  han  det  vanliga 
fransyska  sättet  att  afklåda  en  gammal  grekisk 
eller  romersk  skald  hela  egentligheten  af  språket, 
tiden,  folkslaget,  och  att,  med  bibehållande  af  gan- 
ska litet  som  var  hans,  med  tilläggande  af  ganska 
mycket  som  är  endast  öfversättarens,  omskapa  ho- 
nom till  en  helt  och  hållet  modern  författare  i 
det  språk,   hvarpå  han  skulle  —  blott  öfversättas. 


—    339    — 

Det  är  tvifvelsutan  en  sanning,  att  man  läser  ea 
öfversättning  från  äldre  skalder  egenteligen  min- 
dre för  att  behagas  af  ett  vackert  modernt  poem, 
likt  alla  öfriga  af  det  slaget,  än  för  att  lära  känna 
den  gamle  skalden,  till  sin  åtskiljande  karakter, 
så  väl  af  styl  och  snille,  som  af  tid  och  folkslag. 
Författaren  fordrar  derför  med  billighet  att  denna 
åtskiljande  prägel,  denna  karakter  af  originalet, 
skall  äfven  bibehållas  i  öfversättningen.  Men  han 
tror  tillika  att  detta  vilkor  svårligen  låter,  i  våra 
moderna  versarter,  uppfylla  sig.  Till  stöd  för 
denna  mening  visar  han,  huru  de,  som  bland  an- 
dra nationer  som  bäst  lyckats  att  i  modernt  språk 
öfversätta  forntidens  skalder,  varit  just  de,  som 
äfven  bibehållit  deras  egna  metriska  versarter.  Ef- 
ter att  hafva  vederlagt  det  inkast,  som  häremot 
sökes  i  rimmets  påstådda  nödvändighet,  eller  åt- 
minstone i  vanan  dervid,  kommer  författaren  till 
det  större,  som  blifvit  hemtadt  från  språkens  olika 
mekanism,  om  omöjligheten  att  i  våra  nyare  språk 
öfverföra  de  prosodiska  lagar,  som  utgjorde  musi- 
ken af  de  gamla.  Hans  mening  derom  är  den, 
att  i  våra  moderna  poemer,  gjorda  för  att  upplä- 
sas, och  icke  att  blifva  sungna  som  de  gamles,  an- 
kommer det  musikaliska  behaget  egenteligen  mera 
på  en  riktig  känsla  af  accenten,  och  ordens  rätta 
ställning  derefter,  än  på  hvad  man  i  de  gamla 
språken  kallade  qvantitet,  och  som  der  iakttogs, 
äfven  med  uppoffrande  af  accentens  fordringar. 
Författaren  visar  dernäst,  att  Tyskarne,  som  i  sitt 
språk    öfverfört    nästan    alla    de    gamles    versarter, 


—    340    — 

dervid  följt  denna  princip,  öch  att  under  samma 
vilkor  åfven  vårt  språk  skulle  äga  dertill  en  lika, 
om  ej  större  lämplighet.  Några  sådana  försök  af 
Kellgren  och  andra,  lemna  författaren  anledning 
till  denna  förmodan,  hvilken  snart,  genom  egna 
undersökningar  af  språket  och  dess  ljudlagar,  går 
hos  honom  öfver  till  fullkomlig  öfvertygelse.  Hela 
byggnaden  af  denna  prosodiska  lära  grundas  af 
författaren  på  undersökningen  af  accenterna  och 
af  de  ljudlagar  för  den  metriska  versen,  som  deraf 
uppkomma.  Den  är  noggrann  och  upplysande 
för  dem  som  vilja  närmare  känna,  så  väl  alla  de 
gamles  versarter,  som  mekanismen  af  vårt  språk, 
och  de  ljudvexlingar  hvaraf  det  är  antagligt.  Men 
då  en  vidare  redogörelse  derför  skulle  antingen 
upptaga  för  mycket  rum  eller  lemna  läsaren  en- 
dast ofullständiga  begrepp,  åtnöjer  recensenten  sig 
att  i  detta  afseende  som  i  aijdra  hänvisa  till  sjelfva 
afhandlingen,  hvilken  af  författaren  slutligen  rik- 
tas med  ett  tillägg  af  anmärkningar,  som  icke  lä- 
sas utan  nöje  och  undervisning. 

De  skalder,  af  hvilka  öfversättaren  lemnar 
oss  närvarande  profstycken,  äro,  —  Grekiska;  Ho- 
merus,  Sappho,  Anakreon,  Theokritus,  Bion  och 
Moskus,  Mus^us;  —  Latinska:  Catullus,  Virgilius, 
Tibullus,  Propertius,  Horatius,  Ovidius.  Framför 
översättningarna  från  hvardera  bifogas  en  kort  un- 
derrättelse om  poetens  person,  fädernesland,  öden, 
med  hvad  öfrigt  som  räknas  hörande  till  den  litte- 
rära kännedomen  deraf.  Att  ej  för  bokens  fram- 
deles läsare   borttaga  för  mycket  af  nyheten,   vill 


—    341    — 

man  åtnöja  sig  att,  såsom  pwf  af  dessa  öfversätt*- 
ningars  värde,  endast  anföra  några  få  ställen,  helst 
af  den  hexametriska  versarten,  hvilken,  på  ett  lika 
rum,  ger  dubbelt  emot  den  kortare.  Läsaren  torde 
likväl  blifva  i  stånd  att  deraf  sluta  till  det  öfriga, 
och  huru  vida  öfversättaren  lyckats  att  i  sitt  språk 
öfverföra  den  antika  karakteren  af  dessa  skalder, 
vare  sig  i  anseende  till  enkelheten  eller  styrkan  af 
deras  målningssätt". 

Efter  meddelande  af  ett  öfversättningsprof  utur 
Theokrits  idyll  Fiskrarne,  och  ett  annat  ur  idyl- 
len Europa,  af  Moskus,  fortfar  Leopold: 

"Virgilius  var  alltid,  om  det  uttrycket  må 
tillåtas,  profstenen  för  öfveraättare.  Den  obinne~ 
liga  skönheten  af  hans  styl  gör  honom  svår  att 
omkläda,  äfven  i  det  rikaste  moderna  språk.  Det 
har  behöfts  sådana  språk  som  fransyskan  och  en- 
gelskan, det  har  behöfts  sådane  män  som  Delille 
och  Dryden,  för  att  gifva  om  honom  ens  ett  ofull- 
komligt begrepp.  Racine  är  kanske  af  alla  mo- 
derna skalder  den  som  närmast  liknat  honom. 
Man  läse  blott  drömmen  i  Athalie  och  Mitridats 
tal  till  sina  söner  i  tredje  akten  af  denna  sist- 
nämnda tragedi.  Det  är  Virgilii  anda,  hans  ren- 
het, hans  sköna  former,  hans  harmoniska  behag; 
men  det  är  icke  hans  rika,  lifliga  färger;  det  var 
omöjligt  att  i  fransyska  jamber  hafva  dem.  Med 
alla  dessa  svårigheter,  som  oundvikligt  åtfölja  före- 
taget att  öfversätta  Virgilius,  framför  allt  i  ett 
språk  af  så  ny  odling  som  vårt,  torde  man  likväl 


—    342    — 

ej    fela  att  med  nöje  igenkänna  honom  i  följande 

målning  af  en  landtbrukares  gällhet." 

Ett  längre  stycke  af  denna  tolkning  anföres, 
hvarefter  anmälan  slutar  med  följande  ord:  nDet 
torde  ej  bli  en  lätt  sak  att  i  vårt  språk  uppvisa  öf- 
versättningar  från  de  gamle,  som  till  mening,  bild, 
tankeföljd  närmare  likna  dem.  Tvifvelsutan  har 
den  metriska  versart,  öfversättaren  nyttjat,  en  stor 
del  i  denna  förtjenst,  hvilket  bevisar  för  hans  me- 
ning och  nyttan  af  hans  förslag.  Deremot  kunde 
man  tilläfventyrs  i  vissa  af  dessa  öfversättningar 
tycka  sig  sakna  de  harmoniska  behag,  som  våra 
egna  rimmade  versarter,  genom  vanan,  för  oss 
medföra,  och  den  musikaliska  lyftning  tonen  der- 
igenom  alltid  erhåller.  Att  detta  gäller  i  synner- 
het om  några  af  de  lyriska  versarterna,  behöfver 
knappt  sägas.  Någon  torde  vilja  finna  detta  slags 
vers,  om  så  må  sågas,  mindre  vers,  derigenom  när- 
mare prosan  än  våra  egna  vanliga,  och  att  bildens, 
uttryckets  större  trohet  vid  urskriften  icke  nog  er- 
sätter sångtonens  saknad.  Deraf  har  bort  ske,  hvad 
erfarenheten  redan  förut  oftare  bevittnat,  att  mäng- 
den af  läsare  nästan  på  ingenting  annat  ån  olik- 
heten af  raderna  åtskiljt  från  vanlig  prosa  flera 
af  dessa  versarter.  Frågan  kunde  således  med  nå- 
got skäl  uppstå,  huruvida  deras  införande  i  vår 
skaldekonst  skulle  blifva  för  vitterheten  lika  för- 
månligt med  den  hexametriska  versens,  hvilken 
äger  på  en  gång  både  en  större  frihet  af  staf- 
velsemått  och  en  mera  märkbar  takt  för  våra 
öron.     Recensenten   tillåter  sig  denna  anmärkning, 


—    343    — 

icke  som  en  kritik  af  den  förtjente  öfversättarens 
teori,  hvaraf  han  i  öfrigt  erkänner  grundeligheten. 
Han  anför  den  blott  såsom  en  svårighet,  må  hända 
värd  besinnande.  Han  hvarken  begär  deröfver  nå- 
gon oväldigare  domare  än  öfversättaren  sjelf,  eller 
skulle  lätteligen  finna  någon  mera  berättigad  att 
vara  det,  genom  egna  undersökningar  och  egna 
efterdömen."  *) 


Bilagan  8. 

(Till  sid.  202.) 


Den  stora  betydelse,  som  sången  öfver  Creutz 
innehar  i  vår  vitterhet,  påkallar  för  densamma  en 
särskild  uppmärksamhet. 

Kellgren  ägde  ej  blott  förtjensten  af  att  i 
sin  odödliga  dikt  Den  nya  skapelsen  hafva  anslagit 
den  äkta  romantikens  första  toner  hos  oss;  han 
hade  jemväl  den  icke  ringare,  att  i  vår  vitterhet 
hafva  infört  den  sångare,  hvars  lyra  skänkte  full- 
komlig häfd  åt  denna  diktkonst.  Den  var  nemli- 
gen  ännu  så  främmande  för  den  tidens  smak  och 
vittra  bildning,  att  det  fordrades  Kellgrens  mäk- 
tiga förord,  vid  införandet  i  Stockholms- Posten  af 
Franzéns  första  sånger,  för  att  bereda  dem  ett 
välvilligt  emottagande  och  fästa  allmänhetens  upp- 
märksamhet på  denna  alldeles  nya  diktart.  Det 
var   tvenne    år  före  Kellgrens  död,  hvars  annal- 

*)  Stockhobw-Posten  för  år  1802,  n.  4  och  10. 


—    344    — 

kände  han  redan  kilade,  då  han  tyckte  sig  åter- 
vakna  till  nytt  lif  vid  de  första  tonerna  af  Fäan-t 
ZÉKS  sångmö.  Man  antecknar  vanliga  menniskors 
födelsedagar.  Hvarför  icke  i  vitterhetens  häfder 
iiiskrifva»  att  det  var  den  19  september  17S>3 
som  Menniakans  anlete  såg  dagen,  följdt  den  23 
af  sången  till  Selma  ("Här  vid  denna  silfverbäc-*- 
ken"),  och  den  7  oktober  af  Den  gamle  knekten 
("Det  var  i  Saimen  på  en  ö")?  Hvilka  oförgätliga 
födelsedagar! 

Hvad  man  kunde  vänta  af  Franzén  —  liksom 
i  allmänhet  af  verkliga  snillen  —  var,  att  han  ön- 
skade  vara  okänd,  liksom  näktergalen  helst  sjun- 
ger i  den  ensliga  däldens  skugga*  Han  förbehöll 
?ig  derför  vid  poemernas  insändande,  att  de  icke 
skulle  utmärkas  med  någon  signatur,  eller  hans 
namn  yppas.  Kellgren  deremot,  som  brann  af 
begär  att  för  fäderneslandet  röja  ett  nytt  snille  af 
första  ordningen,  efterkom  icke  hans  begäran,  utan 
tecknade  under  dikten  första  och  sista  bokstafvep 
af  skaldens  namn  och  införde  dermed  i  vår  vitter- 
het en  signatur,  som  blifvit  odödlig.  Den  not? 
bvarmed  Kellqren  beledsagade  "Mejiniskans  an- 
lete", är  af  följande  innehåll: 

"Det  originalsköna  i  bildnings-  och  känslosätt, 
i  uttryck,  i  versernas  gång  och  klang,  som  visar 
sig  i  detta  och  några  andra  af  samma  hand  oss 
tillsända  po$merf  torde  göra  tillfyllest  att  för  kän- 
nares ögon  röja  stämpeln  af  ett  nytt  snille*  som 
går  att  skänka  vår  skaldekonst  en  ny  skörd.  Men 
allas    blickar    äro    icke   så   skarpsynta;    och  kända 


—    846    — 

författare  »kulle  mot  sin  vilja  misstänkas  for  en 
förtjenst,  som  de  allenast  velat  önska  sig.  Af  så- 
dana skäl  täckes  auktor  icke  misstycka  den  frihet 
man  tagit  sig,  att  till  hälften  blotta  ett  blygsamt 
nftvin,  som  icke  för  tidigt  kan  mötas  af  allmänhet 
tens  uppmuntrande  aktning/' 

Anna  vackrare,  om  möjligt,  än  detta  lofordt 
Qoh  begäret  att  kalla  kännares  bifall  och  det  aU- 
mannas  hyllning  öfver  ett  uppstigande  snille,  sy** 
i*e$  oss  den  ädla  känsla,  hyarmed  Kellgren  skyn- 
dar att  förekomma  hvarje  gissning  pa  honom  ajelf 
såsom  författare  af  dessa  sånger.  Han  begagnade 
nemUgen  ingen  signatur  under  sina  skaldestycken, 
eoh,  om  han  nu  lemnat  läsaren  utan  all  ledning, 
hvem  annan  kunde  väl  denne  hafva  misstänkt 
såsom  sångare  af  "Menniskans  anlete,"  än  den 
'"Nya  skapelsens"  skald?  Kellgrens  ord,  att  han 
ville  önskat  sig  förtjänsten  att  hafva  skrifvit  de 
stycken  han  nu  meddelte  allmänheten,  motsvara 
en  lager. 

Tvenne  år  efter  Kellgrens  död,  eller  1797, 
uppgaf  Svenska  Akademien  till  täflingsämne  i  skal- 
dekonsten Säng  öfver  Creviz*  Nio  skrifter  inkom- 
mo,  bland  hvilka  n.  3  fördunklade  alla  medtäflare* 
Till  granskare  utsagos  Gyllenborg,  Oxenstjerna 
och  Leopold  Så  vidt  man  kan  dömma  af  de  af- 
gifna  yttranden,  ägde  sången  i  sitt  ursprungliga 
skick  icke  hela  den  futlkomlighqt,  som  den  i  hand- 
lingarne införda,  Icke  så  få  omskrifningar  och 
tillägg  synas  ägt  rum.  Hvad  som  i  främsta  rum- 
met anmärktes,  var  att  sjelfva  skildringen  af  Creuts 


—    346    — 

ej  var  fullständigt  utförd,  äfvensom  att,  vid  si- 
dan af  poetiska  skönheter  utaf  första  ordningen, 
funno*  svaga,  dunkla  eller  vågade  ställen.  Flera 
ansågo  stycket  icke  vara  af  Franzén,  som  i  sina 
första  sånger  utmärkt  sig  genom  en  enkelhet,  na- 
turlighet och  formfulländning,  som  man  här  tyckte 
sig  sakna.  Att  betydliga  tillägg  skett,  röjes  redan 
deraf,  att  den  insända  dikten  innehöll  endast  17 
stanser,  h varemot  den  i  handlingarne  upptagna  räk- 
nar 27,  eller  mer  än  en  tredjedels  tillökning.  In- 
gen förbisåg,  att  dikten  uppenbarade  ett  ovanligt 
snille;  men  några  af  ledamöterna,  h varibland  Aka- 
demiens dåvarande  direktör  Silverstolpe  och  se* 
kreterare  v,  Rosenstein,  tvekade  att  tillerkänna 
stycket  den  högsta  belöningen  i  ett,  såsom  dem 
syntes,  ofulländadt  skick.  Det  var  Leopold,  som 
bestämde  högsta  priset,  medelst  ett  omständligt 
anförande,  på  fyra  ark,  der  han  begynner  med  att 
förklara  författaren  röja  "ett  snille  mäktigt  att,  ge- 
nom dess  rika  bildningsgåfva,  en  dag  gifva  åt  sven- 
ska vitterheten  en  ny  grad  af  upphöjning/'  Han 
upptager  derefter  alla  de  anmärkningar,  som  un- 
der granskningen  i  Akademien  förekommit.  Då 
urskriften  icke  mer  finnes  tillgänglig,  saknar  man 
tillfälle  att  fullständigt  bedömma,  i  hvad  mån  an- 
märkningarne antagits  af  skalden.  Att  det  skett 
flerstädes,  kan  dock  slutas  af  anförda  verser,  som 
ansetts  betänkliga,  och  som  nu  icke  återfinnas  i 
den  tryckta  skriften.  Bland  dem  hade  förekom- 
mit målningen  af  "spöken,  som  vinka  med  blo- 
diga  kors    i  handen/1  —  af  "skuggor,    som  spöka 


—    347    — 

midnattstiden  i  Sveriges  gamla  riddarsalar,"  —  och 
af  "gasten ,  som  svänger  karlavagnen ,"  o.  s.  v. 
Det  tyckes,  såsom  hade  taflan  af  medeltiden  varit 
ursprungligen  mer  utförd,  än  det  förevarande  huf- 
vudämnet  fordrade.  Dernäst  anmärktes,  bland 
dunkla  ställen,  början  af  andra  stansen.  Enär  en- 
dast delar  af  verserna  anföras,  såsom  hänvis- 
ning, kan  meningen  nu  ej  fullständigt  fattas.  Det 
heter:  "Fåfängt  Alperna"  m.  m.  —  och  "Rysligt 
skönt  i  Nordens  mörker  blänkte",  o.  s.  v.,  samt  (i 
tredje  stansen)  att  ur  Bragebägaren  åt  kämparne 
"droppar  spildes  på  deras  grifter,"  för  att  ut- 
trycka den  glans,  som  spriddes  öfver  krigsäran. 
En  vers  begynner 

"Af  den  nya  dag,  Roms  urnor  se," 
hvarvid    anmärkes,    att    om    man    än    kunde   säga, 
att    "urnorna  se  dagen,*'  torde  frågas,  hvilken  dag 
de  sett  förut.    Vidare   anföres  bland  oegentliga  ut- 
tryck: 

"Märkt  af  ingen  skald,  hvar  midnatt  bäfvar 

I  dess  gamla  riddarsal"  — 

"Glömda  bragders  darr  —  o.  s.  v. 

Alla  dessa  ställen  saknas  i  den  tryckta  sången. 
Sammaledes  i  den  sjette  stansen: 

"Nej,  en  egen  krans  dess  söner  bryta 

Sig  i  snön,  af  gran  och  en"; 

i  den  sjunde: 

"I  ett  sund,  der  blott  Favoner  bröto 
Bilden  af  ett  tempel"; 

i  den  nionde: 

"Amazoner  skulle  väfva  Götens  språk  for  sig"; 


—    $4»    — 

1  den  trettonde: 

"Blomman  af  ditt  lif  i  knoppen  spridde 
Himladoft  kring  Svea  bygd",  o.  a.  v. 

Att  åtskilliga  ställen  omskrifvits  och  vunnit  d er- 
vid,  viJl  synas  t.  ex.  i  åttonde  stansen,  der,  vid 
bilden  af  "elyseiska  hamnar,"  urskriften  lydde: 

"Dem  i  tomma  drömmar  famnar 

Ynglingen,  förtjust  af  vårens  dag", 

hvaremot  den  nuvarande  texten  har: 
"Dem  förtjust  hvar  yngling  famnar 
Och  ser  verlden  i  en  nytänd  dag." 

Vid  följande  vers  i  den  tolfte  stansen: 
"I  så  svenska  ljud,  så  utan  tvång", 

erinrades,  att  "den  sista  halfraden  försvagar  mål- 
ningen och  syntes  tillkommen  blott  för  versfyllna- 
dens  skull".     Den  lyder  nu: 

"Der  i  svenska  ljud,  med  grekisk  anda, 
Känslan  går  en  så  harmonisk  gång." 

Vid  detta  uttryck  i  urskriften:  "Dunkla  minnen 
ifrån  Platos  ande-sfer,"  tillägger  anraärkaren:  "Hela 
denna  Platonska  mystik,  så  lyckligt  använd,  månne 
den  ej  behöfde  sättas  i  något  tillräckligare  ljus? 
Månne  dertill  fordrades  mer  än  en  enda  tillagd 
strof?"  —  Den  blef  jemväl  tillagd,  och  är  en  af 
de  skönaste.  De  i  öfrigt  tillkomna  stanser  utgöra 
förnämligast  ett  fullständigande  af  Cbeutz*  karak- 
teristik. 

Att  skalden  icke  vidtagit  andra  förändringar 
an  sådana,  om  hvilkas  riktighet  han  sjelf  blifvit 
öfvertygad,    skönjes  deraf,    att  han  bibehållit  flera 


—  $4d  — 

stälteti,  hvilkas  egentlighet  blifvit  ifrågastfild.  Där- 
ibland förekommer  det  bekanta  uttrycket  om  Da- 
lin, ätt  "hans  snilles  låga"  var 

"Blott  en  lusteld  vid  Löviaas  thron", 
hvilket  Akademien  ansåg  innebära  en  nog  inskränkt 
rättvisa  åt  språksnillet,  skalden  och  häfdateckna- 
ren,  som  i  den  lätta,  musikaliska  verseii  var  Bell- 
mans  föregångare,  i  häfdamålningen  Geijers,  och  i 
språkets  utbildning,  klarhet  och  egentlighet  ägt  de 
Största  förtjenster.  Man  torde  knappt  föreställt 
sig,  att  den  not  vid  skaldestycket,  i  hvilken  detta 
anmårkes  af  både  Akademien  och  skalden,  kunnat 
så  misstydas  och  förkättras,  som  fallet  varit.  —  Vi- 
dare kan,  bland  anmärkta  och  bibehållna  ställen, 
exempelvis  nämnas  versen 

"Rota  sprang 
Tjutande  kring  heden"  — 

Det  förekommer  jemväl  oss,  vid  första  påseende, 
såsom  hade  anmärkningen  der  saknat  fog.  Likväl, 
och    med    all    den    vördnad    vi    emie    skalden   och 

o 

hans  aldrig  nog  beundrade  dikt:  om  en  sångare  i 
våra  dagar  målade  krigsgudinnan  Rota  blott  så- 
som den  der  sprang  tjutande  omkring,  eller  ytt- 
rade om  bardens  sång,  att  den 

"var  blott  ett  skri 
Af  barbaren,  som  betagen 
Tryckte  känslan  ut  med  raseri"  — 

månne  vi  skulle  fördömma  den  granskare,  som 
föredragit  ett  annat  uttryck?  Ännu  mindre  borde 
sådant  förundra  på  den  tid,  då  de  klassiska  mön- 
stren voro  ännu  de  uteslutande  giltiga.     Efter  det 


—    350    — 

ofvan  anförda  allmänna  omdömet,  att  ifrågavarande 
dikt  uppenbarade  'ett  snille  mäktigt  att,  genom 
dess  rika  bildningsgåfva,  en  dag  gifva  åt  svenska 
vitterheten  en  ny  grad  af  upphöjning,"  förekommer 
i  det  af  Leopold,  i  Akademiens  namn,  uppsatta 
utlåtande  följande  tillägg,  hvilket  för  oss,  som  en- 
dast äga  i  minnet  den  fulländade  sången,  måste 
synas  opåkalladt,  men  som,  då  man  erinrar  sig  de 
ställen,  hvilka  blifvit  uteslutna  eller  omskrifna,  icke 
tyckes  saknat  anledning.  Deri  yttras  nemligen: 
"Det  allmänna  bifall,  hvarmed  dessa  vackra  stäl- 
len blifvit  af  hennes  ledamöter  afhörda,  har  likväl 
ej  hindrat  Akademien  att  i  samma  poem  finna 
andra  af  antingen  ofullbordad  skönhet,  eller  af  ett 
slag  nära  intill  det  vågsamma  och  högt  uppdrifna, 
hvaraf  hon  anser  vådligt  att  genom  sin  belöning 
uppmana  efterföljden.  Hennes  omsorger  hafva  va- 
rit delade  emellan  önskningar  att  på  ett  värdigt 
sätt  hedra  en  förtjenst,  hvilken  hon  bland  flera 
medtäflare  fördelaktigt  urskilt,  och  den  skyldighet, 
som  måste  vara  hennes  egentliga,  att  vaka  öfver 
språkets  renhet,  aktningen  för  erkända  reglor  och 
smakens  fordringar;  fordringar,  hvilka  icke  hennes 
enskilda  tycke,  utan  de  störste  mästares  efterdö- 
men  gifvit  kraft  af  erkända  lagar.  Hon  har  trott 
sig  förena  sina  förbindelser  med  rättvisan  emot 
författaren,  då  hon,  jemte  försäkringen  om  det 
nöje,  hvarmed  hon  håller  honom  det  utsatta  priset 
tillhanda,  beslutit  meddela  öfver  poemet  sina  här- 
vid gjorda  anmärkningar,  och  hon  hoppas  att  ge- 
nom deras  efterföljd  ej  mindre  förtjensten  af  detta 


—    351    — 

skaldestycke,  fin  hennes'  egen  tillfredsställelse  vid 
belöningen  tvifvelsutan  skola  på  utmärkt  Sätt  ökas". 
Ännu  en  gång:  man  bor,  vid  läsningen  häraf,  ej 
blott  se  dikten  sådan  den  nu  är,  utan  den  då  ännu 
ofullbordade  skildringen  af  Creutz,  med  ställen  af 
ofulländad  skönhet,  af  stundom  oegentligt  uttryckta 
bilder.  *)  Ofverskådar  man  ämnet  ur  denna  syn- 
punkt, så  torde  man  ej  neka,  att  den  herrliga  sån- 
gen vunnit  genom  de  vidtagna  uteslutningarna,  om- 
arbetningarna och  tilläggen.  Den  röjde,  i  sitt  ur- 
sprungliga skick,  ett  ovanligt  snille;  den  är  nu  äf- 
ven  ett  f ulländadt,  oöfverträffadt  mästerstycke. 

Leopold,  som  ägde  en  utmärkt  gåfva  att  läsa 
vers,  föredrog  skaldestycket  på  högtidsdagen  och 
öfverlemnade,  i  egenskap  af  Akademiens  ordföran- 
de, belöningen  med  den  vackraste  helsning,  som 
någon  pristagare  erhållit.  Det  var  första  gången 
som  den  unge  skalden  uppträdde  i  hufvudstaden, 
för  hvars  allmänhet   hans   person  var  fullkomligen 


*)  Att  målningen  af  den  äldre  skaldekonsten  i  allmänhet  va* 
rit  nog  utförlig,  jemförelsevis  med  hufvu (Iföremålets  teck- 
ning, kan  slutas  af  följande  ord  i  utlåtandet:  "En  poetisk 
målning  af  skaldekonstens  olika  öden  och  utseende  ifrån 
de  äldsta  tider  intill  den  besungne  skaldens,  kan  visserli- 
gen ingalunda  anses  såsom  för  ämnet  obehörig,  men,  efter 
Akademiens  omdöme,  icke  heller  såsom  ensam  uppfyllande 
hennes  fordringar.  En  sådan  målnings  stora  allmännelig- 
het  synes  göra  den  lika  behörig  till  en  sång  öfver  hvilken 
senare  skald  som  i  svenska  vitterheten  utmärkt  sig.  Det 
är  dessutom  icke  grefve  Creutz's  poetiska  fbrtjenster,  som, 
efter  Akademiens  tanke,  utgöra  enda  ämnet  för  hans  lof. 
Han  hade  tvifvelsutan  äfven  sin  personliga  märkvärdighet. 
—  Det  kan  ej  fela,  att  målningen  deraf  ju  borde  ingå  i 
en  sång  egnad  åt  hans  minne." 


—    352    — 

éfeekant  Då  de  ord,  hvarmed  han  hetsades,  n&k&t- 
ligen  med  nöje  återläsas,  må  de  här  anföras: 

"Det  land,  som  skänkt  Creutz  åt  Sverige  och 
vitterheten,  har  ej  upphört  att  alstra  berömda 
snillen.  Ifrån  ämnet  för  denna  nyss  afhörda  sång, 
intill  författaren  deraf,  har  man  sett  dem,  i  en 
fcrtskyndad  följd,  antingen  der  uppstiga  eller  dert« 
från  utgå,  för  att  i  smakens  tempel,  eller  mit*-* 
nets,  intaga,  bredtid  fcvarandra,  alltid  lika  ut- 
märkta rum. 

Ifrån  den  aflägsna  strand,  der  er  bestmgfté 
hjeltes  röst  först  låtit  höra  sig,  har,  meå  lika  lätt- 
het som  hans,  er  stämma  flugit  öfver  hafvet,  och 
med  samma  behagens  makt  tillryckt  sig  hufvud* 
stadens  uppmärksamhet.  Man  har  sett  uppstå  i 
vår  vitterhet  skapelser  af  ett  nytt  slag,  alster  af 
naturens  lyckligaste  enfald.  Det  har  varit,  nu  en 
tafla  ur  sagoåldern,  i  hela  sanningen  tf  sin  forn- 
énkla  målningsart;  nu  en  romantisk  sorgescen; 
nu  åter  enkla  drag  af  hjertat  och  lefnaden,  ett 
löje  af  oskulden,  en  tår  af  medlidandet,  ett  joller 
af  barnaglädjen,  likasom  fattade  i  flygten  och  hin- 
drade att  försvinna.  Åt  ett  i  början  halfgömdt 
namn,  småningom  närmare  upptäckt  af  gissningen, 
men  alltid  åt  blott  ett  namn,  hafva  de  fleste  af 
edra  läsare  hittills  egnat  deras  aktning  och  deras 
förbindelser.  Genom  den  nya  lager,  som  nu  fa- 
stes vid  detta  namn,  uppfylles  i  dag  deras  åter- 
stående önskan,  och  den  röst,  som  tycktes  vilja 
blott  höras,  förvandlas  ändtligen  till  ett  för  ögat 
synligt  föremål. 


—    353    — 

I  den  lysande  samling  af  hof  och  stad,  inför 
hvilken  ni  här  framträder  att  belönas  med  det 
pris,  h varom  ni  täflat,  begynn  med  att  åtnjuta 
det  ej  ringare  pris,  som  möter  er  i  en  åskådande 
allmänhets  deltagande,  bland  hvilken  få  hjertan 
lära  finnas  obevekta  af  edra  sånger,  få  minnen  som 
ej  af  dem  förvara  något  lifligt  eller  rörande  drag. 
Det  är  skönt,  säger  en  romersk  skald,  att  vara  ett 
förtjent  föremål  för  den  allmänna  uppmärksamheten 
och  att  höra  hviskas  omkring  sig:  det  är  han!  För 
er  är  detta  ögonblick  en  sann  erfarenhet  deraf; 
för  Akademien  en  smickrande  fastställelse  på  rätt- 
visan af  den  belöning,  som  jag  har  den  äran  att  i 
hennes  namn  tillställa  er." 

I  sången  öfver  Creutz,  belönt  med  Svenska 
Akademiens  stora  pris,  öfverlemnadt  af  Leopold, 
hade  den  romantiska  dikten  vunnit  ojäfvadt  bur- 
skåp  inom  vår  vitterhet,  der,  såsom  ofvan  nämn- 
des, dess  första  herrliga  toner  anslagits  af  Kell- 
gren. Den  fulländning,  som  dåvarande  vitterhets- 
domare  fordrade  af  densamma,  innan  hon  erkän- 
des jemnbördig  med  den  klassiska,  har,  i  vår  tanke, 
verkat  välgörande.  Det  var  i  sin  ordning,  att 
vilja  uppställa  ett  fulländadt  mönster  till  efter- 
följd, och  prisdomarenas  stränghet  var  i  sådant  fall 
berömlig.  Under  det  insända  skaldestyckets  pröf- 
ning  ägde  de  ingen  visshet  att  det  var  af  Fran- 
zén. Flere  betviflade  det.  Fullkomlig  säkerhet  gafs 
derför  ej  heller,  att  den  önskade  omarbetningen 
skulle  så  fullkomligt  lyckas,  som  det  skedde,  helst 

Sv.  AJcad.  Handl  35  Del.  23 


—    354    — 

detta  mera  sällan  är  fallet  med  omskrifningar.  På 
visst  sätt  befann  sig  Leopold  i  nära  nog  samma 
ställning  med  Kellgren,  då  denne  bedömde  Passio- 
nerna af  Thorild:  det  vill  säga,  i  fråga  om  att 
skänka  företräde  åt  snillet  eller  formen,  Leopold 
valde  det  förra,  men  erkännas  måste,  att  han  ägde 
framför  sig  en  skald  af  annat  skaplynne,  än 
"Passionernas  trotsige  bard."  Nyare  konstdomare 
hafva  klandrat,  att  Leopold,  vid  belöningens  till- 
kännagivande, fästat  allmänhetens  uppmärksamhet 
på  det  ovanliga  i  den  nya  diktformen.  Dervid 
bör  åter  erinras,  att  stycket  då  ej  ägde  den  full- 
ändning, som  nu.  Tiden  från  början  af  december, 
då  priset  afkunnades,  till  högtidsdagen  hade  ej 
kunnat  medge  en  så  utförlig  omarbetning  och 
tillägg  af  mer  än  en  tredjedel.  Hvad  Leopold 
yttrade  var  för  öfrigt,  i  sjelfva  verket,  endast  en 
fortsättning  af  Kellgrens  förord  för  den  nya  dikt- 
arten, hvilket,  på  den  ståndpunkt  som  smaken  och 
den  vittra  bildningen  då  ägde,  visat  sig  icke  öf- 
verflödigt.  Flera  bevis  kunde  anföras  på  huru 
långt  man  var  ifrån  att  denna  tid  mera  allmänt 
uppfatta  Franzéns  snille,  och  hvilken  förbindelse 
vitterheten  äger  till  Kellgren,  Leopold  och  Aka- 
demien, som  lagerkrönte  och  uppmuntrade  en  skald, 
hvars  ovanliga  blygsamhet  gjorde  honom  så  lätt 
försagd.  Selmas  sångare  har  sjelf  erkänt  det,  och 
hans  brefvexling  vittnar  flerstädes  derom.  De  fle- 
sta stora  snillen  röja  i  sin  utvecklingsgång  skiften 
af  mer  eller  mindre  klar  uppfattning  utaf  sin  be- 
stämmelse och  sitt  mål.    Ett  sådant  inträffade  un- 


—    355    — 

der  den  allmänna  gäsningsperiod,  som  inföll  i  med* 
let  af  1790-talet  och  företrädesvis  angrep  alla  un- 
ga sinnen,  begåfvade  med  lifiig  inbillning.  Vid 
denna  tid  vistades  den  tjugutreårige  skalden  i  Frank- 
rike, dåvarande  brännpunkten  för  den  rörelse  som 
skakade  verlden.  Äfven  hans  sångmö  syntes  ej 
undgått  all  känning  deraf,  mindre  i  politiskt  hän- 
seende än  genom  ett  slags  öfverspänning.  Vi  hafva 
sett  brcf  från  berömde  vitterhetsidkare  denna  tid, 
hvilka  skrifvelser  uttrycka  en  farhåga,  att  sångaren 
af  "Menniskans  anlete/*  att  dömma  af  de  dikter 
som  någon  tid  fiöto  ur  hans  penna,  ej  skulle  fylla 
den  herrliga  bana,  hvarom  han  gifvit  så  stora  for- 
hoppningar. I  detta  hänseende  är  i  synnerhet  ett 
bref  till  Leopold  från  Stenhammab  (som  intagit 
Kellgrens  stol)  målande.  Efter  läsningen  af  den 
insända  sången  öfver  Creutz,  skrifver  han:  "Må 
man  kalla  mig  skuggrädd,  det  tillhör  svagheten 
och  all  liten  förmåga,  men  de  der  ytterligt  djerfva, 
alldeles  öfverspända  försöken  alldeles  förskräcka 
mig.  En  kraft,  som,  för  att  visa  sig,  behöfver  ett 
så  ovanligt  bemödande,  förekommer  mig  alltid 
misstänkt.  Visserligen  är  det  för  Akademien  en 
hugnad  att  belöna,  men  jag  är  viss  att  hon  tillika 
inser  vådan  af  att  uppmuntra  ett  slag,  som  hon  ej 
kan  gilla.  Ponera  ock  att  Franzén  vore  auktorn, 
så  är  han  ej  mer  auktorn  till  "Menniskans  an- 
lete. Jag  ujiderstår  mig  visst  ej  att  jäfva  Sven- 
ska Akademiens  dom,  huru  den  ock  må  utfalla, 
men  det  torde  tillåtas  mig  att  under  förtroendet 
af   en    enskild    brefvexling    yttra  min  fruktan  och 


—    356    — 

mina  betänkligheter/*  —  Det  synes  föga  troligt, 
att  Stenhammar,  Kellobens  lärjunge  och  sjelf  be- 
gåfvad  med  en  fin  känsla,  smak  och  omdöme,  hade 
kunnat  fälla  ett  sådant  yttrande  öfver  den  in- 
sända sången,  i  fall  denna  liknat  den  i  handlingarne 
införda. 

Huru  litet  det  vittra  samfundet  ville,  såsom 
allmänt  påståtts,  uppmuntra  den  didaktiska  for- 
men på  bekostnad  af  snillet,  synes  deraf,  att  då 
samme  författare  följande  år  insände  ett  didaktiskt 
skaldestycke,  erhöll  det  ingen  belöning,  utan  en- 
dast heders-omnämnande  för  en  episod  deri.  Styc- 
ket var  likväl  på  alexandriner  och  sedolärande, 
hvilket,  enligt  hvad  Akademiens  klandrare  före- 
gifvit,  skulle  utgöra  de  förnämsta  vilkor  för  hen- 
nes belöningar. 

Författare  i  vår  litterärhistoria  hafva  äfven 
länge  upprepat,  att  Akademien,  och  särskildt  Leo- 
pold, sökt  vilseleda  och  förderfva  den  Franzénska 
sångmöns  herrliga  anlag,  ehuru  de  deri  icke  kun- 
nat lyckas.  Amicus  Plato,  amicus  Socrates,  magis 
vero  amica  Verkas.  Äfven  litterärhistoriens  san- 
ning är  helig,  och  man  har  ej  bort  tveka  att  jem- 
väl  här  bringa  henne  ett  offer,  medelst  ett  bidrag 
till  belysningen  af  denna  vittra  högmålsfråga.  *) 
Hos    den   mest  läste  af  våra  litterärbistoriska  för- 


*)  Förf.  af  den  senaste  minnesteckning  öfver  Franzén  uppta- 
ger äfven  till  vederläggning  denna  beskyllning,  afvensom 
den,  att  "Leopold  velat  hindra  belöningen."  (Lefnadsteck- 
ning  öfver  Franzén,  af  A.  A.  Grafström,  i  7:e  baudet 
af  Franzéns  Skaldestycken,  s.  XXVII.) 


—    357   — 

fattare  framstöttes  förhållandet  med  sången  öfver 
Creutz  sålunda:  "Då  detta  tjusande  mästerstycke 
ieke  släpade  sig  på  alexandriner,  eller  i  de  andra 
utnötta  jambiska  rimformerna,  utan,  som  en  pas- 
sande drägt  för  sin  lifliga  idylliskt-lyriska  mål- 
ning, valt  en  versform,  ej  mindre  betydande  än 
omvexlande  och  klangfull/  så  var  den  för  gamla 
slentrianen  nitälskande  Akademien  nära  att  icke  be- 
löna det,  och  då  detta  likväl  skedde,  ville  man 
åtminstone  freda  sitt  prosaiska  samvete  derigenom 
att  man  anmärkte  'den  mera  egna  form  af  sam- 
mansättning, hvarigenom  detta  poem  till  styl  och 
versart  syntes  skilja  sig  från  vår  hittills  vanliga 
skaldekonst/  Men  ej  nog  dermed.  De  akademi- 
ska herrarne  togo  nu  den  unge  skalden  under  upp- 
tuktelse för  att  stäcka  de  vingar,  med  hvilka  han 
flög  för  långt  utom  deras  synkrets.  Och  detta  var 
så  mycket  lättare,  som  Franzén,  med  sin  jungfru- 
liga blygsamhet  och  omedvetenhet  om  vidden  af 
sitt  eget  verkliga  värde,  utan  svårighet  lät  impo- 
nera på  sig.  Denna  inskränkande  akademiska  åver- 
kan visade  sig  deruti,  att  Franzén  vidtog  åtskilliga 
mindre  fördelaktiga  ändringar,  då  han  utgaf  den 
första  samlingen  af  sina  skaldestycken,  och  att 
hans  sångmö,  som  allt  mera  sällan  hördes,  tycktes 
hafva  öfvergifvit  sina  egna  tonarter."*) 

Det  säkraste  svar  på  dessa  anklagelser  kan 
sökas  i  Franzéns  skrifter  och  i  hans  bref  till 
Leopold,     hvilka    senare    dock    hittills    icke   varit 


*)  Svenaba   Vitterheten,  2  uppl.  sid.  482. 


r-    358    — 

för  allmänheten  bekanta.  Det  är  tydligen  på  Leo- 
polds granskning  af  sången  öfver  Creutz  som  Fran- 
äén  syftar,  då  han,  i  en  af  sina  sånger  till  Leo- 
pold, yttrar,  om  dennes  sätt  att  göra  rättvisa  åt  det 
nya  i  vitterheten,  de  vackra  ord,  som  ofvan  (sid. 
203)  blifvit  anförda. 

I  de  bref,  hvilka  Franzén  tillskref  Leopold  ef- 
ter högtidsdagen  1797,  erkänner  han  med  den  var- 
maste tacksamhet,  huru  denne  sökt  framställa  icke 
blott  sången  öfver  Creutz,  men  alla  Franzéns  öf- 
riga  dikter  "i  den  vackraste  dag  och  skänka  mig 
en  ära,  den  jag  hvarken  förut  kunde  hoppas  att 
vinna,  eller  hädanefter  kan  hoppas  att  förhöja." 
Han  kallar  Leopold  "kungen  i  vår  vitterhet";  han 
anser  honom  såsom  sin  beskyddare,  sin  välgörare, 
sin  vän,  och  då  han  tvekar,  om  han  bör  fullfölja 
den  vittra  banan,  är  det  hos  Leopold  han  söker 
uppmuntran  och  tröst,  samt  tillägger:  "På  den 
ban,  jag  med  vacklande  gång  beträder,  har  jag  lagt 
i  förvar  den  tanken,  att  jag  vid  mina  första  steg 
blifvit  uppmuntrad  af  Kellgren  och  vid  de  senare 
af  Leopold."  —  Läsaren  finner  i  de  uti  bilagan  9 
meddelta  bref  förhållandet  emellan  de  begge  skal- 
derna lagd  t  i  det  fullkomligaste  ljus. 

Att  den  Franzénska  lyrans  omstämning  för 
någon  tid,  från  den  romantiska  till  den  didaktiska 
tonarten,  icke  tillkommit  genom  Akademiens  eller 
Leopolds  inflytande,  utan  ägt  sin  grund  i  skal- 
dens bildningsgång,  särskildt  i  hans  filosofiska  stu- 
dier, vitsordar  äfven  den  minnestecknare,  som  bland 


—    359    — 

de  nu  lefvande  känt  honom  närmast.  Franzén 
har  sjelf  förklarat,  säger  minnestecknaren,  att  "hvar- 
ken  Kellgren  åren  förut,  eller  Leopold  sedermera 
hade  uppmanat  honom  till  denna  omstämning,  och 
grefve  Gyllenborg,  hvilkens  synnerliga  ynnest  han 
vunnit  genom  sin  sista  sång  (öfver  Creutz),  rådde 
honom  blott  att  till  bearbetning  företaga  någon 
fe-saga.  Bland  den  tidens  vittre  män  var  Sten- 
hammar  den  ende,  som  med  Franzén  hade  talat 
till  förmån  för  lärodikten  och  förklarat  att  poesi- 
ens högsta  syfte  borde  vara  sedolärande.  Emed- 
lertid  började  han  att  misskänna  sin  kallelse.  Han 
skref  ett  filosofiskt-didaktiskt  poem  öfver  menni- 
skans  bestämmelse,  och  skickade  in  det  såsom  täf- 
lingsskrift  till  Svenska  Akademien.  Denna  fastade 
ingen  annan  uppmärksamhet  derpå,  än  att  hon 
utmärkte  ett  ställe,  som  innehöll  en  allegori.  Denna 
del  af  poemet  har  Franzén  infört  i  sina  samlade 
skaldestycken  under  namn  af  Trollslottet  Rätta 
orsaken,  säger  han,  hvarför  jag  dels  någon  tid 
upphörde  att  poetisera,  dels  gjorde  det  i  en  mora- 
liserande ton,  var  mitt  bemödande  att  alltmera 
studera  mig  in  i  den  kritiska  filosofien."*) 


*)  Franzéns  Skaldestycken,  VII  del,  sid.  XXVIII. 


—    360    — 
Bilagan  9. 

(Till  sid.  204) 

Brefvexling  emellan  Leopold  och  Franzén. 

1.  Den  begynner  med  en  biljett  utan  datum, 
skrifven  af  Franzén  för  att  ursäkta  sitt  nödtvungna 
uteblifvande  från  ett  sällskap,  der  han  skulle  träffa 
Leopold,  som  han  ännu  kallar  "kongl.  sekrete- 
rare." Biljetten  slutar  med  följande  ord:  "Innan 
jag  reser,  skall  jag  ta  mig  friheten  uppvakta  hr 
kongl.  sekreteraren.  Jag  är  just  rörd  af  den  god- 
het, hvarmed  jag  togs  emot  af  en  man,  som  jag 
gick  till  med  det  slags  bäfvan,  som  alltid  blandar 
sig  i  vår  vördnad  för  någonting  mycket  öfver 
oss.  Jag  kan  nu  säga,  att  jag  icke  allenast  sett 
Sveriges  Pope,  utan  ock  hört  honom  en  hel  timme 
(som  jag  se  n  märkte  när  jag  kom  ut)  nedlåta  sig 
till  samtal  med  mig.  I  den  glädje,  hvarmed  jag 
lemnade  hr  kongl.  sekr.,  efter  ett  det  lyckligaste 
ögonblick  jag  nånsin  haft,  blandade  sig  dock  nå- 
got ängsligt,  då  jag  tänkte  efter,  huru  svag  helsa 
våra  största  författare  ha.  Förlåt  mig,  att  jag  skrif- 
ver  ett  bref  i  stället  för  en  biljett.  Man  är  all- 
tid mångordig,  när  man  är  mycket  intagen  af  nå- 
gonting. 

Det  är  numera  icke  blott  med  vördnad  och 
beundran,  utan  ock  med  erkänsla  eller  någonting 
annat  mera  ljuft,  mera  bekant  (om  jag  så  får  säga) 
än  förut,    som  jag  ser  opp   till  öfver-ängeln  Leo- 


—    361    — 

pold   (såsom   fru   Lenngrens  uttryck  är)  och  fram- 
härdar Tit» 

ödmjukaste  tjenare 
Franz  M.  Franzén/' 

2.  Stockholm  d.  28  dec.  1797  skrifver  Fran- 
zén: "Innan  jag  med  mycken  smärta  förnam,  att 
hr  kongl.  sekreteraren  yttrat  missnöje  öfver  mitt 
uppförande  emot  sig,  fann  jag  sjelf,  att  jag  borde 
synas  otacksam,  då  jag  tycktes  hålla  mig  undan 
min  välgörares  ögon.  Men  jag  bedyrar  heligt,  att 
blott  en  tillfällighet  vållat  detta  sken  af  otack- 
samhet, och  att  mitt  hjerta  är  alldeles  oskyl- 
digt deri. 

Dagen  efter  Svenska  Akademiens  högtidsdag 
sökte  jag  Tit.  på  förmiddagen,  för  att  erkänna  — 
icke  med  ord,  dem  finner  jag  sällan  då  de  behöf- 
vas  —  utan  med  en  stum  vördnad,  min  förbin- 
delse hos  hr  kongl.  sekr.  för  dess  godhet,  att,  oak- 
tadt  en  svag  helsa,  bevista  högtiden  och  både  ge- 
nom läsningen  af  mitt  poem  och  genom  ett  utsökt 
sätt  att  framställa  så  väl  detta  arbete,  som  mina 
öfriga  försök,  i  den  vackraste  dag,  skänka  mig  en 
ära,  den  jag  hvarken  förut  kunde  hoppas  att  vinna, 
eller  hädanefter  kan  hoppas  att  förhöja.  Jag  fann 
ej  hr  kongl.  sekr.  hemma  den  gången,  utan  nämn- 
de mitt  namn  för  en  piga,  som  torde  glömt  det.  — 
Derefter  sökte  jag  H.  K.  S.  en  gång  före  julhel- 
gen, men  fann  salsdörren  läst  och  såg  ingen  af  be- 
tjeningen.  Sedan  jag,  efter  helgen,  i  går  £  m. 
förnyat    mitt    besök,   fick  jag  händelsevis  veta,  att 


—    362    — 

H.  K.  S.  i  ett  sällskap  förklarat  sig  missnöjd  med 
mig.  Jag  kan  icke  beskrifva  min  oro  öfver  den 
olyckan  att  misskännas  af  en  man,  som  jag  sätter 
så  högt  bland  de  menniskjor  *)  jag  aktar.  Då  jag 
äfven  i  går  eftermiddagen  ej  var  lycklig  träffa  H. 
K.  S.  hemma,  har  jag  tagit  mig  den  friheten  att 
skriftligen  göra  min  ursäkt.  Jag  kan  icke  känna 
mig  tillfreds,  innan  jag  återvunnit  H.  K.  S:s 
godhet. 

Jag  försäkrar,  att  jag,  med  den  djupa  vörd- 
nad jag  alltid  hyst  för  en  författare,  hos  hvilken 
Pope's  och  Voltaire's  anda  tycks  ha  sammansmält, 
nu .  förenar  den  tacksamhet,  som  hvar  och  en  väl- 
tänkande menniskja  måste  hysa  för  den,  af  hvilken 
hon  emottagit  en  välgerning.  Men  H.  K.  S.  torde 
ha  märkt  hos  mig  en  viss  förlägenhet,  hvar  gång 
jag  råkat  honom.  Jag  tillstår  uppriktigt,  att  jag 
dels  varit  brydd  hur  jag  skulle  tacka  för  det  att 
jag  blifvit  berömd,  dels  med  min  vördnad  för 
H.  K.  S:s  öfvermäktiga  snille  alltid  funnit  "blan- 
dad en  viss  fruktan.  Det  är  kungen  för  vår  vitter- 
het, har  jag  tänkt,  och  nästan  bäfvat.  Genom  ett 
oftare  umgänge  skulle  väl  denna  fruktan  förgå, 
och  jag  finna,  att  Leopold  är  menniskja  så  väl  som 
andra. 

H.  K.  S.  har  yttrat  någon  tanka,  att  jag 
vore  missnöjd  med  läsningen  af  mitt  poem.  I  tall 
jag  det  vore,  skulle  jag  röja  icke  blott  den  största 

*)  Så    stafvade    Franzén   då    ännu.     Äfven  att  skal,  mit,  dit, 
des,  til 


—    363    — 

otacksamhet,  utan  ock  brist  på  all  smak.  Att  ej 
veta  värdera  en  med  riktighet  och  finhet,  efter 
ämnet  och  skaldeslaget  lämpad  deklamation,  fram- 
för en  häftig  och  tillgjord,  skulle  åtminstone  af 
författaren,  om  ock  icke  af  alla  åhörare,  vara 
oförlåtligt. 

Den  ära  jag  njutit  i  Stockholm  skulle  synas 
mig  alltför  dyrt  betald,  om  jag  reste  härifrån  med 
den  olyckan  att  för  alltid  ha  förverkat  H.  K.  S:s 
ynnest.  Jag  tröstar  mig  med  det  hopp  att  kunna 
återvinna  den.  I  all  händelse  är  jag  med  den 
djupaste  vördnad  och  tacksamhet"  o.  s.  v. 

3.     I    ett  bref,   dat.   Åbo  d.  2  juli  1798,  ön- 
.  skar  Franzén  Leopolds  omdöme  öfver  ett  skalde- 
stycke, som  han  ej  nämner,  och  tillägger: 

"Om  för  öfrigt  i  detta  poem  någon  tanke 
skulle  finnas,  så  har  jag  derför  att  tacka  icke 
blott  den  uppmaning  af  Titl  som  gaf  mig  mod 
att  tänka,  utan  ock  den  upplysning  jag  vunnit  af 
dess  egna  skrifter. 

Jag  behöfver  icke  säga,  med  hvilken  känsla 
jag  sist  skildes  från  H.  K.  S:n.  Leopold  är  min  be- 
skyddare, är  min  vän,  sade  jag  för  mig  sjelf,  och 
sprang  nedför  trapporna  med  ett  barns  glädje. 

Att  kunna  säga  detta,  är  i  sanning  den  stör- 
sta belöning  jag,  som  författare,  kan  önska  mig. 
Jag  tror,  att  H.  K.  S.  sjelf  skulle  anse  en  hand- 
klappning af  Voltaire  för  mer  än  alla  de  rop  af 
beundran,  hvarmed  vi  trötte  Tit:i  öron.  Jag  be- 
klagar verkligen  H.  K.  S.,  som  saknar  det  nöjet 
vi    smärre    författare    med    så    mycken  förtjusning 


—    364    — 

njute:    det,    att    vinna    bifall    af   ett    öfverlägset 
snille. 

Men  denna  saknad  ersattes  genom  en  njut- 
ning af  ett  ännu  högre  slag:  den  tillfredsställelse, 
att  vara  en  hel  allmänhets  ljus.  Och  om  Tit,  så- 
som konstnär,  icke  erhåller  sin  fulla  belöning,  så 
vinner  han  den  dock  såsom  en  nyttig  medborgare, 
i  en  allmän  erkänsla  och  aktning.  Till  denna  all- 
männa blandar  sig  hos  mig  en  enskild  känsla  af 
tacksamhet,  som  förljufvar  den  vördnad,  med  hvil- 
ken  jag  är"  m.  m. 

4.  Franzén  skrifver  från  Bosgård  vid  Borgå 
d.  21  ang.  1798:  "Det  bref,  hvarmed  H.  K.  '& 
hedrat  mig,  skall  jag  gömma,  icke  blott  som  en 
hemlig  spegel  för  mitt  högmod,  utan  ock  som  ett 
af  tryck  af  en  själ,  hvars  stämpel  man  igenkänner 
lika  i  ett  bref  som  i  ett  poem,  i  en  utlåtelse 
SQm  i  en  afhandling.  Jag  tror  mig  i  sanning  äga 
nog  makt  of  ver  min  egenkärlek,  för  att  i  det  be- 
röm, detta  bref  innehåller,  glömma  dess  anled- 
ning och  med  en  oegennyttig  känsla  beundra 
dess  skönhet. 

Men  så  förmätet  det  vore  på  en  sida,  att 
tillegna  mig  detta  beröm  som  en  tillhörighet,  så 
otacksamt  vore  det  på  den  andra,  att  anse  det  för 
ett  smicker.  Jag  har  erfarit  så  mycken  förekom- 
mande godhet,  så  mycken  sann  vänskap  af  H.  K. 
S„  att  ett  tvifvelsmål  om  uppriktigbeten  af  det  om- 
döme, jag  önskat,  vore  en  verklig  oförrätt  mot  en 
skyddare  och  en  vän.  — 


—    365    — 

H.  K.  S:s  bref  är  för  öfrigt  så  lärorikt,  att 
jag  vore  o  förlåt  ligen  fåfäng,  om  jag  vid  dess  läs- 
ning icke  genast  glömde  min  person  och  mitt  ar- 
bete, för  att  betrakta  de  utsigter,  det  i  kvar  rad 
öppnar  för  min  tanke. 

Att  följa  dessa  vinkar,  blott  dermed  skall  min 
tacksamhet  svara  emot  H.  K.  S:s  godhet,  och  att 
ha  vunnit  dem,  blott  denna  ära  vågar  jag  tillegna 
mig,  som  en  belöning  för  mina  försök.  Jag  kan 
icke  neka  att  jag,  till  en  tröst  vid  mötande  vidrig- 
heter på  den  bana  jag  med  vacklande  gång  be- 
träder, lagt  i  förvar  den  tanken,  att  jag  vid  mina 
första  steg  blifvit  uppmuntrad  af  Kellgren  och  vid 
de  senare  af  Leopold.  —  Jag  har  sjelf  känt  rå- 
heten af  många  uttryck,  tyngden  af  mången  rad, 
men  hvarken  förmått  eller  hunnit  rätta  hvad  jag 
funnit  felaktigt.  Men  H.  K.  S.  är  orättvis,  som, 
för  att  ursäkta  mig,  anklagar  vårt  språk.  I  mä- 
starens hand  har  jag  tyckt  det  förena  engelskans 
kraft  med  fransyskans  finhet.  Ehuru  mycken  san- 
ning är  i  de  drag,  med  h vilka  Tit.  tecknar  vår 
vitterhets  tillstånd,  så .  tror  jag  mig  dock  ännu  no- 
gare  kunna  utmärka  ställningen  af  vår  vittra  repu- 
blik efter  Kellgrens  död,  om  jag  säger:  Pompejus 
är  död  och  Cesar  regerar." 

5.  I  en  skrifvelse  utan  datum  yttrar  Fran- 
zén: "Redan  för  ett  par  månader  sedan  berättade 
mig  d:r  Rutström,  att  EL  K.  S.  ärnat  mig  den 
utmärkta  hedern  af  ett  bref  på  vers.  Se'n  den 
tiden  har  jag  plågats  af  ett  otåligt  hopp  att  se 
denna   heder  mer  verklig  än  många  andra  smick- 


—    366    — 

rande  drömbilder,  som  flugit  förbi  min  dåraktiga 
inbillning,  och  af  ganska  billig  fruktan  att  synas 
förmäten  och  alltför  litet  grannlaga,  om  jag  skulle 
våga  påminna  H.  K.  S.  om  detta  åt  min  vän  gifna 
löfte.  Nu  kan  jag  dock  icke  längre  emotstå  fre- 
stelsen af  en  kanske  förlåtlig  nyfikenhet,  sedan 
både  Rutström  försäkrat  mig  att  han  af  H.  K.  S. 
sjelf  hört  verserna  läsas,  och  äfven  baron  Sparre, 
som  vid  sin  resa  genom  Åbo  hedrade  mig  med  en 
helsning  från  H.  K.  S.,  nämnde  något  om  dem, 
hvilket  jag  likväl  i  hastigheten  icke  rätt  kunde 
fatta. 

Jag  vågar  hoppas,  att  IL  K.  S.  icke  är  så 
orättvis  och  röfvar  ifrån  mig  hvad  jag  redan  tycks 
äga  en  rättighet  till.  Jag  säger  tryggt  en  rättig- 
het, ty  en  vers  af  Leopold,  om  den  ock  vore  blott 
kastad  af  hans  hand  på  papperet,  är  alltid  kom- 
men ofvanifrån.  Det  är  icke  hans,  utan  de  Nios 
verk.  Det  är  deras  gåfva  H.  K.  S.  vill  stjäla 
undan  för  mig.  Äger  jag  då  icke  skäl  att  klaga 
öfver  orätt? 

Men  kanske  torde  jag  likna  barnet  som  gret 
efter  saxen:  den  glänste  för  dess  ögon  och  stack 
dess  hand.  Jag  fruktar  icke  denna  fara;  jag  har 
mod  att  bära  den  svedan.  För  ett  ord  till  tröst 
tål  man  gerna  ett  ord  till  aga,  nämligen  af  Leo- 
pold, liksom  förr  af  Kellgren.  Äfven  en  fullkom- 
lig fördömelse,  kommen  ifrån  en  sådan  domares 
bord,  skulle  jag  bära  med  tåligt,  men  nedslaget 
mod.     Den  skulle  kanske  vara  välgörande  för  mig; 


—    367    — 

den  skulle  styrka  den  tanke,  som  mer  och  mer, 
ehuru  nästan  för  sent  uppkommen,  begynner  mog- 
na hos  mig:  att  jag  bör  använda  min  tid  på  yr- 
ken  mer  lämpade  efter  min  kraft  och  min  kallelse, 
än  vitterheten.  Att  lemna  hennes  förförande  stig, 
blir  i  alla  fall  för  mig  en  snar  och  nödvändig 
pligt,  sedan  min  syssla  bestämt  mig  för  en  annan 
ban.  Med  ett  ord:  om  det  brcf,  som  Sångmörna 
genom  H.  K.  S.  velat  skicka  mig,  innehåller  ett 
afsked  för  mig,  skall  jag  icke  tro  mig  H.  K.  S. 
förbunden  för  dess  godhet,  att  vilja  gömma  det 
undan  min  åsyn.  Den  skonsamheten,  att  icke  vilja 
rycka  bindeln  från  den  förblindades  ögon,  som 
vacklar  åt  ett  brådjup,  är  en  verklig  grymhet. 

Sedan  jag  tält  för  mig  sjelf,  tillåter  H.  K.  S. 
att  jag  talar  ännu  för  en  annan?  Ett  ungt  snille, 
af  hvars  skaldegåfva  H.  K.  S.  nyligen  torde  sett  i 
Stockholms-Posten  ett  par  smärre  prof,  tecknade 
med  CL,  önskade  att  känna  sin  bestämmelse  för 
skaldekonsten  och  i  tid  få  sin  dom  öfver  lif  och 
död.  Af  hvem  ville  han  hellre  höra  den  än  af 
Leopold?  Han  har  skrifvit  ett  temligen  långt  po- 
em, hvari  han  liknar  uppresningen  af  systemema 
i  filosofien  vid  byggnaden  af  Babels  torn,  och  sö- 
ker visa,  att  de  förra,  liksom  den  senare,  i  stäl- 
let för  att  uppnå  himmelen,  slutade  med  en  språk- 
förbistring. Ideen  synes  mig  ganska  lycklig,  dock 
vågar  jag  icke  förekomma  H.  K.  S.  med  mitt  om- 
döme, i  fall  H.  K.  S.  skulle  tillåta  honom  att 
lemna  sitt  öde  i  den  hand,  som  man  är  temligen 
ense    om    att    anförtro    den    svenska    vitterhetens 


—    368    — 

spira.    Han  heter  Choraus  och  är  magister  docens 
här  vid  akademien. 

P.  S.  Hvart  ord  af  H.  K.  S:s  mun,  hvar  rad 
af  dess  hand  har  varit  mig  en  lärdom,  någon 
gång  i  hemlighet  motsagd  af  min  egenkärlek  eller 
fördom,  men  alltid  nyttig.  Det  poem,  i  anledning 
af  hvilket  jag  skrifver  detta  bref,  måste  i  flera  af- 
seenden  vara  mig  dubbelt  lärorikt.  Vägra  mig 
icke  denna  undervisning.  Jag  är  kanske  mer  tack- 
sam än  jag  synes." 

6.  På  detta  bref  från  Fbanzén  svarar  Leo- 
pold: 

"Drottningholm  d.  1  juli  1799. 
Högädle  herr  professor! 

De  Nio  bo  och  bygga  icke  ihop  med  en  haif- 
död  sjukling  som  jag,  men  de  göra  mig  stundom 
den  äran  att  från  Finland  skrifva  mig  till,  och 
jag  bör  tro,  att  de  hafva  deras  hufvudsäte  på  den 
ort,  hvarifrån  de  datera  sina  bref. 

Man  har  länge  gissat,  att  de  skulle  göra  sin 
rund  omkring  verlden.  Det  är  klart,  att  deras 
färd  står  emot  Norden.  Efter  Kellgrens  död  öfver- 
gåfvo  de  Stockholm.  Hvart  skola  de  flytta  sig  ef- 
ter herr  professorn? 

Men  man  rimmar  här  hos  oss  dem  förutan. 
Det  är  sannt,  att  jag  för  ett  år  sedan  kastade  fram 
på  papperet  några  rader  i  anledning  af  herr  pro- 
fessorns 'Tal  om  svenska  drottningar/'  Men  det 
är  också  sannt,  att  jag  strax  derefter  kastade  bort 


—    369    — 

sjelfva  papperet,  hvilket  hade  bort  lända  mig  till 
berömmelse,  i  fall  jag  tegat  dermed. 

Af  en  händelse,  som  jag  vågar  försäkra  icke 
är  vanlig  hos  mig,  kom  jag  att  nämna  denna  ba- 
gatell för  doktor  Rutström.  Som  han  tycktes  fa- 
sta någon  uppmärksamhet  dervid,  förklarade  jag, 
att  han  torde  anse  sjelfva  berättelsen  för  en  poesi. 
Derföre,  då  jag  ibland  mitt  pappersskräp  seder- 
mera fann  igen  lappen,  visade  jag  honom  den.  Se 
der  hela  historien  om  denna  uselhet,  som  icke  borde 
hafva  någon  historia.  Att  jag  nånsin  tält  derom 
med  baron  Sparre,  kan  jag  ej  påminna  mig.  Jag 
har  gemensamt  med  alla  andra  menniskor,  att  jag 
helst  tiger  med  mina  sottiser,  hvaribland  mina 
rimmerier  intaga  hvarken  det  sista  eller  det  min- 
sta rummet.  — 

Men,  i  himlens  namn,  hvarifrån  dessa  miss- 
tankar om  någon  förkastelse,  något  ogillande,  några 
sårande  omdömen,  som  skulle  innehållas  i  dessa 
verser,  och  hvarpå  hr  professorn  tyckes  vara  för- 
beredd? Det  skulle  förundra  mig,  om  man  kunnat 
fatta  den  meningen  deraf.  Se  der  i  sanning  det 
enda  sättet  att  draga  dem  fram  ur  det  eviga  mör- 
ker, som  var  en  gång  för  alla  beslutet  öfver  dem. 
De  följa  härjemte,  icke  såsom  ett  vitterhetsstycke, 
utan  som  en  försvars-akt,  i  hela  den  halfgångna, 
obildade  matthet,  hvari  de  föddes  till  verlden,  och 
utan  ett  ords  förändring,  sådana  som  doktor  Rut- 
ström såg  dem  för  några  månader  sedan.  Jag  har 
blott    förändrat    namnet    Sophie    till    Jeana,    som 

Sv.  Alcad.  Handl.  35  Dd.  24 


—    370    — 

jag  tror  att  den  lilla  ängeln  hette,  och  hvilket  jag 
med  flit  nämner,  på  det  jag  ej  må  veta  mig  hafya 
undanstulit  något  enda  af  de  satiriska  drag,  som 
kunnat  från  början  finnas  i  detta  omilda  stycke. 

"Sällheten  skådad  i  bottnen'  —  och  "ynglingen 
på  ta"  skulle  då  höra  till  denna  klass?  Jag  till- 
står, att  jag  hört  dessa  uttryck  ogillas  af  den  på- 
stådda goda  tonen.  Men  att  det  icke  är  jag,  som. 
ämnar  göra  mig  till  dess  fullmäktig  emot  geniet, 
det  tror  jag  att  sjelfva  min  vers  tydligt  ut- 
visar. *) 

Ännu  mindre  tillhör  det  mig  att  sätta  mig  i 
domstolen  öfver  en  mans  poetiska  värde,  af  den 
upphöjda  rang  i  detta  yrke,  som  herr  professorn. 
Jag  har  kunnat  yttra  någon  gång  mina  meningar, 
dels  såsom  akademist,  dels  såsom  också  målare, 
men  det  har  alltid  varit  under  förutsättande  af  en 
jemlikhet,  hvarpå  jag  aldrig  glömt  huru  mycket 
jag  sjelf  vinner,  och  som  kanhända,  äfven  den,  va- 
rit en  förmätenhet.  För  öfrigt  inskränker  jag  mig 
att  göra,  efter  min  förmåga,  rättvisa  åt  allt  det 
vackra,  hvarmed  vissa  lyckliga  pennor  då  och  då 
litet  upplifva  min  långa  trånad,  och  att,  hvad  mig 
sjelf  angår,  med  tålamod  underkasta  mig  denna  öf- 
ver min  egen  medelmåtta. 

Poemen  af  Ch  -  -  **)  i  Stockholms-Posten  har 
jag  läst   med   ett   nöje,  som  min  slappa  känsla  nu 

*)  Leopold  begagnar  sjelf  det  sistnämnda  talesättet  i  ett  poem : 
"Väl  —  så  lyft  dig,  stoftets  son, 
Lyft  dig,  gudalik,  —  på  tån" 

*•)  Chorjsus. 


—    371    — 

blott  mörkt  återkallar.  Men  det  stycke  af  samma 
hand,  hr  professorn  omtalar,  retar  min  längtan  att 
göra  närmare  bekantskap  med  en  ny  talang,  som 
lofvar  att  hedra  vår  vitterhet.  Utbed  mig,  jag 
anhåller  derom,  författarens  vänskap  och  hans 
poem. 

Herr  professorn  talar  om  att  öfverge  poesien, 
såsom  måhända  hittills  förvillad  om  sin  rätta  be- 
stämmelse. Jag  ser  således,  att  hr  professorn 
också  förföljes  af  denna  oroliga  fantasi,  detta  hem- 
liga misstroende  till  sin  förtjenst,  som  stundeligen 
marterar  nästan  hvar  sann  talang,  och  som  nästan 
aldrig  en  minut  besvärar  medelmåttan.  En  enda 
person  af  denna  sistnämnda  klass  måste  jag  likväl 
undantaga,  om  hvilken  jag  kan  tala  med  fullkom- 
lig kännedom,  och  som  i  hela  sin  lifstid  aldrig 
upphört  att  säga  sig  sjelf  just  hvad  hr  professorns 
bref  i  den  delen  innehålla. 

Poesien  har  utan  tvifvel  sina  stora  hemliga  vi- 
drigheter. Det  är  ej  den  minsta  deribland,  att  se 
ständigt  för  sig  ett  ideal  af  fullkomlighet,  som  man 
måste  misströsta  att  ens  på  långt  när  hinna,  och 
som  man  dock  nödgas  märka  att  en  och  annan 
hunnit  vida  närmare.  Men  utom  det  att  detta 
icke  lätteligen  kan  vara  hr  professorns  fall,  åtmin- 
stone inom  dess  fädernesland,  synes  det  mig  all- 
tid ett  fåfängt  företag  att  kämpa  emot  sin  talang, 
när  man  verkligt  äger  en  sådan.  Man  må  göra 
hvad  man  vill:  den  förer  med  sig  som  vinden  och 
vattenstråket.  Allt  hvad  man  kan  göra  visast  i 
den  delen,  synes  vara  att,  med  all  kärlek,  all  rättvis 


-    372    — 

högaktning    för    detta    sublima  yrke,   sätta  för  sin 
egen  del  ett  lagom  värde  på  framgången  deraf. 

Jag  nämner  likväl  detta  blott  såsom  en  regel 
lämplig  för  mig  sjelf,  redan  vid  gränsen  af  min 
förmåga»  icke  för  hr  professorn,  som. troligen  har 
ännu  en  stor  hälft  af  sin  bana  omätt,  ouppfyld, 
kanhända  ogissad.  Då  det  ur  flera  skäl  visserli- 
gen tillhör  mig  att  mera,  än  hr  professorns  per* 
sonliga  lugn,  rådfråga  svenska  språkets  och  vitter- 
hetens fördelar,  måste  jag  tvertom  råda  hr  profes- 
sorn att  icke  finna  någon  sällhet  under  den  hög- 
sta möjliga  äran  i  vår  vitterhet. 

Jag  har  den  äran  att  vara  med  den  upprik- 
tigaste tillönskan  af  en  sådan  framgång,  med  ett 
hopp  derom,  som  hr  professorn  så  ofta  rättvisat, 
och  med  en  deremot  svarande  fullkomlig  hög- 
aktning 

högädle  hr  professorns 

ödmjukaste  tjenare 

och  oföränderligt  tillgifne  vän 

Leopold." 


Till  herr  professor  Franzén. 

(Vid  läsningen  af  hans  tal  om  svenska  drottningar.) 

"Fogeln,  fäst  vid  ägarns  hand, 
"Som  man  ser  beständigt  ila 
"Af  och  till,  förutan  hvila, 
"Hela  längden  af  sitt  band": 
Denna  bild  är  menskosinnets, 
Evigt  kastadt  af  och  an 
Mellan  hoppets  rymd  och  minnets; 
Den  är  skön  och  den  är  sann. 


—    373    — 

Blott  ni  satt  er  ner  att  skrifva, 
Strax  vid  sidan,  jemte  er, 
Sätter  Bildningen  sig  ner 
Med  sin  pensel  och  sin  skifva, 
Der  man  alla  färger  ser. 
Tanken,  fram  på  duken  buren, 
Form  och  lif  och  skönhet  får 
Och  för  ögat  synlig  står, 
Som  Guds  tanke  i  naturen. 

Men  det  åns,  som  ni  väl  vet, 
En  modern  gudomlighet, 
Glänsande  och  kall  som  isen; 
Barn  af  ett  galanteri 
Mellan  snillet  och  kaprisen; 
Född  att  fadrens  plåga  bli, 
Och  som  krånglar  jemt  med  prisen 
I  en  viss  akademi. 
Denna  kinkiga  personen, 
Som  för  Smaken  helsas  plär, 
Ofta  blott  dess  apa  är, 
Och  bär  namn  af  Goda  Tonen. 
Adel,  men  till  nerver  svag, 
Hörs  hon  öfver  allting  yrka 
Stylens  fina,  franska  lag, 
Icke  nöjd  med  tusen  drag 
Af  naift  behag  och  styrka. 
Tänk  ej,  hon  sitt  bifall  ger 
Oafkortadt  ens  åt  er! 
Anse  er  som  redan  bådad 
Att  till  doms  för  henne  stå, 
Så  för  hvad  beträffa  må 
SäUheten  i  bottnen  skådad, 
Som  för  ynglingen  på  tå! 

Ni  må  le,  om  ni  så  tycker, 
At  det  språk  den  stolta  för, 


—    374    — 

Eller,  som  inan  höfligt  gör. 
Låtsa  gilla  damens  nycker. 
Lika  kär  för  våra  bröst, 
Lika  ljuflig  för  vårt  öra, 
Öfver  Signilds  skär  vi  höra, 
Auras  näktergal,  din  röst! 
Du  må  Sairnens  öar  sjunga, 
Eller  Födslodagens  fest; 
Eller  Riddarn  på  sin  häst, 
Med  sitt  spjut  i  drakens  lunga; 
Eller  Jeanas  nya  flor; 
Och  den  lilla  segerhjelten, 
Som  i  kapp  med  vädren  for 
Öfver  drifvorna  och  fälten; 
Eller  Menskans  anlete, 
Skådeplats,  der  lust  och  ve, 
Brott  och  höghet,  lugn  och  ånger, 
Stundligt  vexla  deras  fjät: 
Kan  man,  säg  mig,  bära  det 
Och  ej  älska  dina  sånger? 


7.  Leopolds  bref  besvaras  af  Franzén  Abo 
d.  11  juli  1799:  "Lifligt  rörd  öfver  den  vänskap  och 
godhet,  som  H.  K.  S:s  poem  och  bref  för  mig 
innehålla,  blygs  jag  ej  mindre  lifligt  öfver  min  be- 
svärliga orolighet.  Förlåt  mig  den  misstänksamhet 
jag  tycktes  röja,  och  tillåt  mig  att  deröfver  lemna 
en  sann  och  uppriktig  förklaring. 

Hvad  verserna  i  anledning  af  mina  drottnin- 
gar angår,  hade  jag  ingen  annan  grund  att  frukta 
i  dem  en  fördömmande  ton,  än  mitt  eget  samvetes 
vitsord  att  mitt  arbete  förtjente  den.  Doktor  Rut- 
ström sade  mig  blott,  att  verserna  voro  skrifna  ef- 
ter läsningen  af  mitt  tal,  att  de  innehöllo  för  mig 


—    375    — 

ett  skönt  Leopoldiskt  beröm,  kryddadt  med  ett 
skämt  öfver  den  goda  tonen,  född  af  ett  galanteri 
emellan  snillet  och  kaprisen.  Jag  bedyrar,  att  han 
icke  gaf  mig  någon  större  anledning  att  frukta, 
och  att  han  är  alldeles  oskyldig  till  ett  missför- 
stånd, som  endast  min  egen  orolighet  vållat.  Om 
jag  skall  tillstå  sanningen,  ingick  i  min  yttrade 
fruktan  tillika  ett  slags  list,  som  derigenom  för- 
sökte att  vinna  verserna  ur  H.  K.  S:s  gömma,  der 
doktor  Rutström  fruktade  att  de  skulle  stadna. 

För  öfrigt,  om  dessa  verser  verkligen  innehål- 
lit ett  förtjent  tadel,  hvad  rättighet  hade  jag  ägt 
att  deröfver  klaga?  Den,  som  uppträder  såsom 
författare,  går  i  fält,  och  måste  behålla  de  sår  han 
icke  äger  skicklighet  och  styrka  att  afvärja.  For- 
drar han  skonsamhet,  så  uppsäger  han  ju  i  det- 
samma alla  sina  anspråk  på  stridsäran.  Det  är 
sannt,  jag  har  alltid  bäfvat  för  ett  hugg  af  Leo- 
pold, ty  jag  har  sett  i  dess  hand  Voltaire's  vapen, 
och  man  har  ifrån  den  tid,  då  Kellgren  begynte 
uppmuntra  mig,  sökt  att  förskräcka  mig  för  H. 
K.  S:s  strängare  aga.  Men  man  har  bedragit  sig; 
jag  har  i  H.  K.  S.  funnit  en  skyddare,  en  vän. 
De  omdömen,  H.  K.  S.  meddelt  mig  om  mina  små 
försök,  ha  icke  allenast  varit  skonsamma,  utan 
ock  så  uppmuntrande,  att  jag  vore  oförskämd  om 
jag  icke  dermed  vore  förnöjd.  Äfven  H.  K.  S:s 
kritik  har  jag  funnit  så  rättvis,  så  lärorik  och  så 
litet  sårande,  att  jag  deraf  känt  mig  långt  mer 
tillfredsstäld ,  än  af  ett  oinskränkt  beröm.  Jag 
hoppas    äfven    att  jag  visat   åtminstone  ett  bemö- 


—    376    — 

dande  att  rätta  mig  efter  dess  vinkar  både  i  min 
sång  öfver  Creutz,  i  poemet  öfver  18:e  seklet  och 
i  ett  annat  nyare  försök,  der  jag  under  mitt  må- 
leri sökt  gömma  åtminstone  här  och  der  någon 
tanke.  Endast  gerdjuden  af  H.  K.  S»  röst,  men 
aldrig  den  sjelf,  ha  någon  gång  sårat  mig:  de  ha 
liknat  allt  eko,  som  genom  utelemnande  af  vissa 
ord  och  stafvelser  ofta  förvänder  hela  meningen. 

För  det  råd,  H.  K.  S.  i  slutet  af  sitt  bref 
ger  mig,  aflagger  jag  min  lifligaste  tacksägelse. ,  Jag 
har  aldrig  syftat  åt  någon  stor  ära  i  vitterheten. 
Så  dåraktig  har  jag  icke  varit.  Men  jag  har  fasat 
för  det  öde  att  råka  i  Eneboms  eller  Bjnggs  klass. 
Jag  vet  ingen  ting  föraktligare,  än  en  ogrundad 
inbillning  om  poetisk  skicklighet,  eller  rättare  in- 
gen ting  olyckligare,  än  att  vara  ett  mål  för  allas 
åtlöje.  Blott  jag  undslipper  denna  olycka,  önskar 
jag  ingen  högre  belöning.  Men  ty  värr,  det  ges 
ingen  medelplats  för  medelmåttan.  Ar  det  då  un- 
der, att  jag  ej  kan  öfvervinna  all  oro,  och  om  jag 
önskar  att  jag  aldrig  kastat  mig  på  en  så  farlig 
ban?  Jag  skall  dock  icke  säga  att  jag  öfverger 
poesien;  jag  kan  det  icke;  beklagligtvis  är  det  hon 
som  öfverger  mig." 

8.  Ett  bref  från  Franzén,  Åbo  d.  11  nov.  1805^ 
innehåller:  "Min  vördade  bror!  Ofverskriften  af 
detta  bref  påminner  om  den  nya  förbindelse,  i 
hvilken  min  brors  utmärkta  godhet  försatt  mig, 
men  förbjuder  tillika  alla  andra  uttryck  af  min 
känsla,  än  vänskapens  och  tillgifvenhetens.  Så  li- 
tet jag  nånsin  kan  förgäta,  hvem  jag  har  den  äran 


—    377    — 

att  kalla  min  bror  och  Tån,  så  skall  dock  mitt  bref 
synas  röja  en  glömska  deraf.  Beundran  —  ehoro 
alltid  liflig,  ja  fastare  med  hvar  dag  —  skall  dölja 
sig  under  förtroendet."    (I  öfrigt  blott  enskildheter.) 

9.  Leopold  hade  tackat  Franzén  för  hans 
granskning  af  den  förres  ordboks-arbete,  hvarpå 
Franzén  svarar,  Kumla  d.  20  juli  1812:  "Fullkorn- 
ligen  belönt  för  mitt  lilla  arbete  genom  nyttan 
och  nöjet  af  de  skrifter  jag  läst,  njöt  jag  likväl 
redan  i  Stockholm  en  ny  och  stor  belöning  genom 
det  samtal  jag  i  anledning  deraf  hade  med  min 
bror,  —  ett  samtal,  som  jag  aldrig  skall  förgäta. 
Om  jag  ock  glömmer  de  ämnen,  hvarom  vi  talade, 
skall  jag  likväl  aldrig  glömma  det  sätt,  hvarpå  M. 
B.  upptog  och  besvarade  mina  ofta  förhastade  an- 
märkningar. Med  ett  ord,  jag  gick  ifrån  M.  B. 
(såsom  jag  alltid  gått)  med  en  förnyad  känsla  af 
vördnad  och  tillgivenhet." 

10.  Akademien  hade  enhälligt  beslutit  att  till- 
dömma  Grubbe  det  Lundbladska  priset.  Leo- 
pold, såsom  blind,  bevistade  ej  mer  hennes  sam- 
mankomster. Franzén  underrättar  honom  i  ett  bref 
af  den  5  febr.  1827  om  beslutet  och  tillägger:  "För 
professor  Grubbe  vore  det  en  fördubblad  heder,  om 
bror  med  sin  röst  gåfve  priset  sitt  fulla  värde." 

11.  Leopold  skrifver,  den  18  maj  1829,  i  an- 
ledning af  det  tal,  hvarmed  Franzén  jordfästat 
Leopolds  nyligen  aflidna  maka: 

"Älskade  och  vördnadsvärde  vän! 
Förlåt  en  gammal   blind   sjukling,  djupt  ned- 
tryckt   af   sorger  och   saknad,  om  han  alltför  sent 


—    378    — 

frambär  en  erkänsla,  som  han,  sedan ,  tre  dagars 
tid,  förgäfves  söker  ord  att  uttrycka.  Min  brors 
beskickning  i  fredags  påminner  om  den  gyllene 
grenen,  som  öppnade  vägen  till  skuggornas  hem.  *) 
Men  tillåt  att  jag  för  ögonblicket  lemnar  å  sido 
de  stora  historiska  skuggorna,  som  min  bror  i  sitt 
poem  upprullat,  för  att  här  uppehålla  mig  vid  den 
enda,  som  ännu  uppfyller  hela  min  själ.  Jag  upp- 
repar då,  att  jag  hvarken  kan  eller  ens  vill  för- 
söka att  uttrycka,  med  hvilka  rörelser  af  ljuf  smärta 
och  innerlig  tacksamhet  jag  låtit  mig  väl  tio  gån- 
ger föreläsas  de  handskrifua  guldbladen  som  åt- 
följde de  tryckta.  Min  brors  ädla  och  deltagande 
vänskap  har  förekommit  min  bön  och  uppfyllt  en 
önskan,  som  mitt  hjerta  hyste,  men  min  mun  icke 
vågade  yttra.  Redan  af  de  från  grafven  återkom- 
mandes  upprörda  känslor  och  enhälliga  loford  un- 
derrättades jag  väl  tillräckligt  om  värdet  af  detta 
förträffliga  tal,  men  jag  bör  tillstå,  att  den  egna 
läsningen  deraf  oändligen  ökat  både  min  beundran 
och  min  förbindelse.  Ja,  min  bror,  sådan  var  hon, 
denna  ädla,  vördnadsvärda  qvinna,  sådan  var  hon 
som  bror  skildrat  henne.  Huru  det  åter  varit 
möjligt  att  med  denna  fullkomliga  sanning,  och 
till  denna  grad  af  noggrann  likhet,  afteckna  en  per- 
son, hvilken  min  bror,  så  länge  jag  kan  minnas, 
hvarken  sett  eller  känt,  detta  är  geniets  hemlighet, 
och  en    gåta,   som   för  oss  andra  icke  skulle  blifva 


*)  Franzén  hade   sändt   till  Leopold  sitt  skaldestycke  "Mö- 
tet vid  Alvastra." 


—    379    — 

lätt  att  upplösa.  Hvad  som,  i  mitt  omdöme,  ger 
ett  särdeles  högt  värde  åt  detta  lilla  mästerstycke» 
det  är  egenskapen  af  snillets  hela  förtjeost  utan 
minsta  drag  af  dess  retoriska  fiärd.  Allt  är  der 
religiöst  allvar,  tröstande  lära,  eller  mildrikt  om- 
döme, och  ändå  röjer  sig  öfverallt  Apelles-handen, 
utan  att  röja  ens  den  minsta  afsigt  att  visa  sig. 
När  en  gång,  och  kanske  snart  nog,  mitt  gamla 
afmattade  hufvud  icke  mera  förmår  qvarhålla  den 
evigt  älskades  minne  i  hela  sin  liflighet,  då,  min 
bror,  skola  dessa  dyrbara  bladen  vara  mig  i  stäl- 
let för  egen  förmåga;  de  skola  då  återgifva  mig 
hennes  bild  i  hela  sin  inre  och  yttre  skönhet,  skola 
ej  mer  komma  ur  min  hand;  och  jag  skall  för 
denna  sista  af  jordiska  njutningar  hafva  att  tacka 
den  samme  ädle  och  vördnadsvärde  vän,  som  re- 
dan förut  skänkt  mig  så  många  af  samma  slag. 
Gud  välsigne  derför  honom  och  hans  hus  T 

12.  I  anledning  af  detta  tacksägelsebref  sva- 
rar Franzén  den  20  maj  1829,  bland  annat,  med 
ursäkt  för  sin  oläsliga  handskrift:  "Jag  hoppas, 
att  bror  sjelf,  ehuru  blind,  kan  läsa  i  dessa  rader, 
hvad  jungfru  Christina  med  seende  ögon  förgäfves 
söker  på  papperet,  —  kan  läsa  i  mitt  hjerta  och 
se,  af  hvilken  innerlig  vördnad,  tacksamhet  och 
kärlek  det  är  uppfyldt  emot  en  man,  som,  ehuru 
ända  från  min  barndom  i  mina  ögon  upphöjd  ibland 
de  namn  jag  i  skolan  lärde  beundra,  dock  se- 
nare beständigt  och  ännu  i  de  sista  åren  stigit 
allt  högre  på  mitt  hjertas  himmel  (om  jag  så  får 
uttrycka    mig),  —  jag    vill  säga,  blifvit  allt  större 


—    380    — 

icke    blott    såsom    min   beundrans,   utan   som   min 
kärleks  föremål." 

13.  Franzén  skrifter,  Stockholm  d.  25  ofa. 
1829,  i  anledning  af  Leopolds  bref  vid  Franzéns 
makas  död: 

"Min  högt  vördade,  innerligen  älskade  bror! 

Om  bruket  det  tillåtit,  skulle  jag  icke  endast 
i  går  hastat  att  personligen  tacka  för  det  dyrbara 
beviset  af  M.  B:s  deltagande  vänskap,  utan  straxt 
efter  min  olycka  sjelf  kommit  att  begära  den 
tröst,  som  det  ger  att  af  dem  beklagas,  som  känna 
b  vad  man  förlorat,  och  h  vilkas  medlidande  är  på 
en  gång  aktning  för  den  döde  och  välvilja  för  den 
efterlefvande.  Denna  tröst  hafva  många  vid  detta 
sorgliga  tillfälle  gifvit  mig,  men  ingen  i  högre  grad, 
än  M.  B.,  genom  det  bref  jag  i  går  fick,  i  ett 
ögonblick  då  jag  hade  besök  af  flera  högst  akt- 
ningsvärda personer,  hvilkas  uppmärksamhet  på 
min  olycka  och  deltagande  deri  voro  för  mig  ej 
mindre  oväntade,  än  skattbara,  och  hvilka  jag  lik- 
väl glömde,  då  jag  såg  det  namn,  som  var  under 
den  i  min  hand  lemnade  skrifvelsen.  Ibland  de 
minnen  jag  förvarar  af  min  oförgätliga  maka,  skall 
den  ligga  öfverst,  och  vittna  icke  blott  om  hvad 
Leopold  nu  tänkt  och  yttrat  om  den  bortgångna 
och  begråtna,  utan  om  det  ovärderliga  bevis  hon 
fick,  då  hon  lefde,  af  hans  aktning  och  förtroende. 
Jag  bekänner,  att  jag  önskat  få  meddela  allmän- 
heten, äfvensom  efterverlden ,  detta  för  henne  så 
hedrande  drag.  —  Intet  beröm,  jag  sjelf  kunnat 
få,    icke    ens    det    bror  gifvit  mig,  har  fägnat  mig 


—    381    — 

så  mycket  som  det  jag  nu  hör  om  henne.  Nast 
efter  den  tröst,  hon  sjelf  ger  mig  i  mitt  hjerta, 
som  tycks  känna  att  hon,  ehuru  osynlig,  icke  är 
långt  ifrån  mig,  och  att  hon  hädanefter  skall  till- 
höra mig  med  en  ännu  fullkomligare  och  renare 
kärlek  och  att  vara  min  skyddsängel  i  en  högre 
och  egentligare  bemärkelse,  än  förut,  känner  jag 
det  lindra  min  sorg,  att  hon  äger  en  så  allmän 
aktning,  af  högre  så  väl  som  lägre.  —  Jag  hade 
bort  börja  med  det,  hvarmed  jag  slutar,  att  be- 
klaga af  mitt  innersta  hjerta  den  å  nyo  plågande 
och  oroande  åkomman,  som  jag  dock  hoppas,  ge- 
nom Guds  nåd,  ej  skall  medföra  den  rysliga  olyc- 
kan af  fortfarande  döfhet.  Ett  så  grymt  öde  kan 
icke  ens  naturen,  *)  än  mindre  Han,  som  har  na- 
turen i  sin  hand,  låta  en  man  vederfaras,  af  hvil- 
ken  så  mycket  vackert  har  kommit  till  andras 
både  ögon  och  öron.  Den  ersättning  försynen  gif- 
vit  den  blinde,  icke  blott  i  hans  eget  minne  och 
inbillning,  utan  i  den  pmgifvelse,  som,  af  honom 
upplifvad  och  ej  mindre  lärorikt  än  nöjsamt  un- 
derhållen, ger  honom  åtminstone  en  liten  del  af 
det  hon  får,  kan  han  icke  beröfva  honom  förr  än 
då  han  är  färdig  att  flyttas  i  en  högre  umgänges- 
krets, dit  han  redan  hör  med  sin  inre  varelse  och 
i  de  ensliga  stundernas  tystnad. 

Nu  först  erinrar  jag  mig,  att  det  är  en  sön- 
dags-morgon  och  att  evangelium  i  dag  berättar 
om    den  borttagne,  hvilket,   då  det  förstås  symbo* 


*)  Ett  oläsligt  ord,  men  snarlikt  "naturen" 


—    382    — 

liskt,  som  de  flesta  af  Christi  underverk,  ehuru 
verkliga  fakta,  efter  min  tanke  böra  förstås,  synes 
mig  mer  än  något  annat  af  Christi  egna  ord  be- 
visa, att  Han,  som  försonade  verlden,  som  kan 
säga  åt  den  andeligen  borttagne:  statt  upp  och  gäck; 
den,  som  kan  ge  honom  kraft  dertill,  skulle  Han 
icke  kunna  förlåta  synden?  Hvad  jag  nu  skrifver, 
faller  helt  oförtänkt  ur  pennan  och  kan  af  min 
bror  icke  missförstås  eller  misstyckas.  Det  är  blott 
en  fortsättning  af  ett  samtal,  som  bror  sjelf  en 
gång  begynte  med  mig,  men  som  blef  afbrutet  ge- 
nom någon  som  kom.  Jag  har  nu  sagt  hvad  jag 
då  tänkte  säga,  att,  när  förlåtelsen  föregår,  kommer 
helgelsen  efter,  och  denna,  ehuru  ofullkomlig  och 
dagligen  i  behof  att  förnyas,  bevisar  likväl,  om  den 
ock  skulle  stadna  i  ett  blott  uppsåt,  endast  detta 
är  allvarligt  och  af  tron  alstradt  och  beständigt 
fortfar  under  en  strid  emot  synden,  —  bevisar,  att 
nåden  har  verkat  i  hjertat  och  att  således  förlå- 
telsen är  gifven,  för  att  åstadkomma  bättringen, 
som  ock  sker  i  ett  ögonblick. 

Då  jag  begynte  brefvet,  tänkte  jag  visst  icke 
sluta  med  en  predikan.  Förlåt  denna  utgjutelse 
af  ett  hjerta,  som  menar  väl,  och  för  den  tröst 
det  fått,  ville  ge  igen  något.  Dock,  hvad  kan  jag 
ge  för  tröst  i  ett  sådant  ämne?  Endast  Han  kan 
det,  Han  som  i  dag  talar  i  Matthei  9  kap.  25 — 
30  v.  *)  Han  som  öppnade  de  blindes  ögon  och 
de  döfves  öron,  Han  står  färdig  att  i  sina  gudom- 


*)  Om  de  blinde  och  dumbe. 


—    383    — 

liga  armar  emottaga  den  med  Honom  visst  icke 
obekante,  till  hvilken  jag  skrifver  och  till  hvilken 
jag  i  detta  ögonblick  säger  det  som  läses  i  Matth. 
11  kap.  25  —  30  v.  Kanske  är  det  han  sjelf  som 
ingifver  mig  slutet  af  detta  bref."  *) 


Bilagan  10. 

(Till  sid.  207.) 

Leopold    skrifver    till    Wallin    den    2    maj 

1828: 
•t 
'  Ar    det  möjligt    att  min   angelägenhet  skulle 

redan  vara,  icke  blott  förberedd  och  aftalad,  men 
äfven  ordentligen  föredragen  och  afgjord?  Utan 
doktor  Franzéns  allvarliga  försäkran,  skulle  jag 
knappt  våga  tro  nyheten  derom.  Se  der  åtmin- 
stone hvad  man  kan  kalla  att  hafva  gifvit  efter- 
syn  af  sina  löftens  uppfyllande.  Äfven  sjelfva  den 
beviljade  summans  oväntade  belopp  har  ej  kun- 
nat fela  att  öka  surprisen,  och  vittnar  om  en  lika 
så  högt  ansedd  som  varm  och  vänskapsfull  före- 
språkare. 

Jag  är  djupt  rörd  af  Akademiens  ädelmod, 
ehuru  redan  van  dervid,  och  skall  finna  ett  sär- 
skildt  tillfälle  att  inför  henne  nedlägga  offret  af 
min   vördnadsfulla   erkänsla.     Men  huru  och  hvar- 


**)  Bland  bibel-orden  förekomma:  "Kommer  till  mig  I  alle, 
som  arbeten  och  aren  betungade,  och  jag  skall  vederqvicka 
eder."  Leopold  dog  ett  par  veckor  derefter  (den  9  no- 
vember), utan  föregången  sjukdom. 


—    384    — 

igenom  har  jag  kunnat  bos  herr  biskopen  bereda 
mig  någon  minsta  rättighet  till  ett  vänskapsprof 
af  denna  vigt  och  väsentlighet?  Förgäfves  skulle 
jag  vilja  uppsöka  någon  grund  dertill  i  minnet  af 
äldre  förhållanden.  Ty  att  hafva  vetat  urskilja 
ypperligheten  af  ett  snille,  som  ännu  blott  knoppa- 
des; att  hafva  sökt  vända  derpå  och  bibehålla 
dervid  upplysta  domares  rättvisa  uppmärksamhet; 
korteligen,  att,  oaktadt  egen  medelmåtta,  hafva  sett 
utan  afund  och  äfven  med  glädje  en  ung  lofvande 
förtjenst  utveckla  sig  och  uppväxa  till  en  stor 
och  öfverträffande :  detta,  om  ock  af  ett  ädelt  sinne 
räknadt  för  något,  huru  skulle  det  likväl  medföra 
förtjensten  till  en  välgerning,  sådan  som  den  jag 
nu  fått  emottaga?  Ja,  herr  biskop,  välgerning  kal- 
lar jag,  att  nu  på  en  gång  finna  mig  befriad  ifrån 
den  tagg  af  svidande  oro,  som  innerst  och  länge 
q  valde  mig;  välgerning  kallar  jag,  att  numera  veta 
en  person  räddad  och  bergad,  som  åt  mig  och  åt 
tillgifvenheten  för  mitt  hus  uppoffrat  tjugutvå  år 
af  sin  bästa  lefnadstid,  men  som  utan  Akademi- 
ens ädla  frikostighet  skulle  för  sin  egen  sjukliga 
ålder  icke  hafva  ägt  annan  utsigt  än  den  af  armo- 
dets och  ohelsans  förenade  olyckor.  För  allt  detta 
emottag  nu,  ädelmodige  vän,  hela  mitt  hjertas  in- 
nerliga tacksamhet,  och  tillåt  mig  att  hos  herr  bi- 
skopen äfven  blifva  en  tolk  af  hennes,  som  visserli- 
gen sjelf  ej  skulle  finna  ord  för  sina  upprörda  kän- 
slor. Åfven  jag  saknar  mer  och  mer  uttryck  och 
f&rger;  men  värdes  tro  åtminstone  att  det  är  med 
ett    outplånligt    minne    af  min  förbindelse,  äfven- 


—    385    — 

som  med  alla  deremot  svarande  tänkesätt  af  re- 
spekt och  tillgifvenhet,  som  jag  intill  mitt  sista 
ögonblick  framhärdar  att  vara"  m.  m. 


Bilagan  11. 

(Till  sid.  208.) 


Bref  frän  fru  Lenngren  till  Leopold. 

Den  22  mars  1798.    Efter  tacksägelser  för  ett 
tal,  och  litet  skämt,  tillägger  hon: 

"Jag  har   ej   vapen  att  försvara  mig   och  må- 
ste i  nödfall  påkalla  bistånd  af  herr  Magnus  Blix, 
häradshöfding.    Durencran,  hvars  personliga  bekant- 
skap  jag  gjort,  torde  ej  heller  neka  mig  sitt  be- 
"skärm , 

Ty  jag  bör  hoppas  ett  förbund 

Med  denne  gamle  skaldebroder, 

Emedan,  som  och  alldenstund 

Att  han  är  far  till  Ingemund, 

Och  jag  är  Bettis  hulda  moder. 

Men  hvad  för  sent  nu  gör  min  sorg, 

Och  hvarom  jag  i  hast  ej  drömde, 

Det  var,  att  jag  i  dopet  glömde 

Att  kalla  flickan  Ingeborg. 

Sådan  hon  nu  är,  och  med  det  namn  hon  en 
gång  fått,  skall  hon  väl  inom  kort  i  all  blygsam- 
het framträda  i  stora  verlden, 

Som  en  tärna,  gauche  och  ny, 

Från  provinsen  arriverad, 

Simpelt  klädd,  —  med  solbränd  hy, 

Sv.  Abad.  HandL  35  Del.  25 


—    386    — 

Menlös  uppsyn,  tät  fichu, 

Fromt  och  sedligt  educerad, 
Hastigt  första  da'n  lorgnerad, 
Och  den  andra  icke  nämnd. 

Mor  och  dotter  rekommendera  sig  i  herr  expedi- 
tions-sekreterarens indulgence.  Med  all  högakt- 
ning" o.  s.  v. 

Under  skämtet  med  Per  Enebom  skref  fru 
Lenngren  (den  10  febr-  1795):  "Det  är  enligt 
med  menniskans  svaghet,  att  glädjas  åt  abdras 
fall,  allrahelst  då  man  deraf  har  någon  vinst 
Min  fögnad  vid  Per  Eneboms  olycksöde  är  der- 
före  ganska  naturlig,  då  denna  händelse,  utom  den 
förnöjelse  jag  med  alla  i  gemen  delat  vid  hans 
besjungande  i  Extra-Posten,  äfven  tillskyndat  mig 
den  lyckan  att  bli  hedrad  med  herr  expeditions- 
sekreterarens bref. 

Jag  tviflar  ej  att  Per  Enebom  så  skickar  sig 
i  sin  namnkunnighet,  att  han,  om  möjligt  är,  för- 
ökar den,  då  hans  fortfarande  öfverdåd  alltid  med- 
för en  glad  förhoppning  att  få  se  något  mer  i 
detta  ämne  ifrån  Tit:i  hand.  Måtte  den  i  långliga 
tider  ej  tröttna  att  bereda  förtjusning  och  beundran, 
skräck  och  varnageir  — 


Bilagan  12. 

(Till  sid.  210.) 

Tegnér  skrifver  till  Leopold,  Lund  d.  6  jon. 
1816:  "Jag  ville  komma  närmare  till  Stockholm 
och   åtminstone    ej    genom  afståndet  hindras  från 


—    387    — 

att  kommunicera  mig  någon  gång  med  män,  som 
i  bättre  tider  grundat  vår  litteraturs  ära  och  äf- 
ven  nu  kunde  rädda  den.  Ty  är  det  icke  ögon- 
skenligt,  att  den.  riktning  hon  tagit  måste,  om 
den  ej  förändras,  föra  icke  blott.sina  heroer  (hvilka 
väl  i  alla  fall  hittade  vägen),  utan  hela  den  upp- 
växande generationen  till  hospitalet?  Som  lärare 
vid  akademien  har  jag  haft  tillfälle  att  observera 
den  förunderliga  hastighet,  hvarmed  det  just  gri- 
per omkring  sig  bland  ungdomen  och  derigenom 
måste  sprida  sig  i  hela  nationens  blodmassa.  Skall 
icke  vår  Nord,  om  några  år,  bli  en  blott  resonans- 
botten för  den  moderna  galenskapen;  skola  veten- 
skap och  konst  ej  uttorkas  och  dö  bort  under 
luftpumpen  af  den  absoluta  nullitets-läran,  så  är 
det  i  sanning  nödvändigt  att  man  mot  det  inbry- 
tande barbariet  vidtar  snara  och  kraftiga  medel. 
Jag  är  också  för  min  del  öfvertygad,  att  det  on- 
das grund  ligger  djupare  än  hos  några  Hammar- 
spikar och  recenserande  studenter  i  Upsala,  hvilka 
stå  som  barnet  vid  en  lotteridragning  och  med  för- 
bundna ögon  gripa  fraser  ur  det  tyska  lyckohjulet. 
Ty  hvad  äro  väl  dessa  kopierings-machiner  annat, 
än  blinda  verktyg  af  tidens*  förfärliga  anda?"  — 
(Författaren  kommer  härefter  till  en  utveckling  af 
de  idéer,  som  utmärka  hans  tal  vid  jubelfesten 
1817,  om  medeltidens  återvändande  vålnad,  med 
dolk  och  radband,  m.  m.,  och  slutar:)  "Jag  tror, 
med  ett  ord,  att  ett  allmänt  korståg  måste  upp- 
bådas mot  den  nya  hund-turken,  och  vill  ej  gerna 
lemna  det  hopp,  att  ett  sådant  med  första  måtte 


—    388    — 

börja.  Herr  kanslirådets  namn  vore,  i  denna  hän- 
delse, det  enda,  under  hvars  fana  vi  alla  kunde 
samlas.  Jag  ville  gerna  deltaga  deri,  väl  icke  som 
riddare,  men  dock  som  vapendragare." 

Den  11  febr.  1816  tackar  Tegnér  för  Leo- 
polds svar  å  det  föregående,  och  fortfar: 

"Det  gläder  mig,  och  säkert  hvarje  svensk 
man  som  älskar  sitt  fädernesland  och  dess  verk- 
liga upplysning,  det  gläder  oss  alla  innerligen,  att 
herr  kanslirådet  beslutit 

'Att  sätta  stridens  lijelm  på  sina  hvita  hår' 

och  kämpa  allvarligt  emot  galenskapen.  Hatt  och 
byxor  har  H.  K.  R.  redan  en  passant  afklädt  ve- 
derbörande. Det  vore,  tänker  jag,  ej  olämpligt 
om  man  nu  äfven  sloge  hufvudet  af,  ty  detta  för- 
hållande, då  Nattens  söner,  liksom  Nisus  och  Eu- 
ryalus  i  Eneiden,  oupphörligt  hugga  in  på  de  slum- 
rande, kan  och  bör  i  sanning  ej  räcka  längre.  — 
En  förening  till  ett  gemensamt  ändamål  mellan  alla 
nationens  bättre  hufvuden,  vare  sig  i  vetenskap 
eller  vitterhet,  skulle  imponera  genom  sin  massa 
och  ej  qvarlemna  något  tvifvel  öfver  utgången. 
Och  hvarför  skulle  en  sådan  förening  vara  omöjlig? 
De  flesta  af  våra  stora,  äfven  af  våra  goda  förfat- 
tare äro  redan  personligen  förolämpade.  De  öfriga 
skola  snart  bli  det,  så  framt  de  ej  vilja  knäböja 
för  den  nya  Moloch,  och  de  få,  som  funnit  nåd 
inför  hans  ögon,  äro,  som  det  syns  mig,  litet  ge- 
nerade af  denna  tvetydiga  ära.  Det  är  också  in- 
galunda,   så  vidt  jag  kunnat  förstå,  lusten  till  ett 


—    389    — 

allvarligt  motstånd  som  fattas  hos  de  flesta,  men 
väl  modet  att  börja,  väl  en  allmän  föreningspunkt, 
ett  berömdt  namn  som  styrde  det  hela  och  toge 
hvarje  enskild  under  sin  sköld.  Jag  är  derför  öf- 
vertygad,  att  från  den  stund  som  H.  K.  R.  med 
någon  offentlighet  yttrade  en  sådan  föresats,  det 
från  Torneå  till  Ystad  knappt  skulle  finnas  ett 
lärdt  eller  vittert  namn  af  något  slags  betydenhet, 
som  ej  genast  lät  teckna  sig  för  det  heliga  kriget. 
Åtminstone  kan  jag  bestämdt  försäkra,  att  här 
vid  akademien  ingen  skulle  undandraga  sig  att 
verka  efter  förmåga,  och  jag  förmodar  att  det- 
samma, med  få  undantag,  blefve  förhållandet  med 
Upsala-professorerna,  hvilka  annars  hittills  med 
kristligt  tålamod  låtit  nerspotta  sig  af  studen- 
terna. 

På  hvad  sätt  ett  dylikt  företag  borde  börjas 
och  utföras,  öfverlemnas  naturligtvis  till  herr  kansli- 
rådets eget  mognare  ompröfvande.  För  min  del 
vill  jag  föreslå  en  periodisk  skrift,  ungefär  efter  sam- 
ma plan  som  "Läsning  i  Blandade  Ämnen",  hvaraf 
man  äfven  kunde  bibehålla  titeln,  som  påminner 
om  bättre  tider.  —  Det  är  visserligen  ingen 
omöjlighet  att  på  en  gång  göra  rättvisa  åt  det 
goda,  som  här  och  der  torde  ligga  till  grund  för 
den  nya  skolans  hugskott,  och  tillika  beifra  så- 
som sig  vederbör  det  oerhörda  vanvettet  hos  skol- 
gossarne.  H.  K.  R.  vet  bättre  än  jag,  att  en  ute- 
slutande smak  är  så  godt  som  ingen,  och  att  det 
sköna  och  sanna  trifves  i  alla  former,  och  tål  all 
luft,  hospitalsluften  endast  undantagen.     Jag  hop- 


—    390    — 

pas  också  att  det  är  ogrundadt  hvad  jag  hört,  att 
nemligen  den  offentliga  makten  skulle  på  något 
sätt  vilja  blanda  sig  i  saken.  Endast  med  blanka 
och  himmelska  vapen  vill  det  rätta  försvaras  i  tan- 
kens fria  republik.  Jag  unnar  ingen  af  motpartiet 
en  martyrkrona,  men  gerna  ville  jag  se  deras  namn 
spikade  på  en  litterär  skampåle,  för  tid  och  efter- 
verld.  'Det  är  en  lindrig  hämnd  som  kristendo- 
men tål.'  —  Företaget  kunde  ju  börja  ju  förr  dess 
hellre,  åtminstone  med  nästa  års  början." 

Tegnér  beklagar  derefter  Leopolds  svaga  hel- 
sa,  men  "Torstenson  vann,  äfven  som  sjuk,  mån- 
gen slagtning."  —  "Att  vår  publik  är  eländig,  der- 
om  är  jag  så  fast  öfvertygad  som  någon,  men  jag 
vet  icke  att  förhållandet  är  eller  varit  mycket  an- 
norlunda någonstädes." 

Tegnér  skrifver  Lund  d.  7  febr.  1822:  "Härmed 
har  jag  den  äran  att  öfversända  ett  poem,  som  jag 
tagit  mig  den  friheten  att  tillegna  hr  statssekretera- 
ren. Att  stycket  är  i  alla  afseenden  obetydligt 
och  ingalunda  värdigt  det  berömda  namn,  hvarmed 
jag  prydt  det,  erkänner  jag  gerna,  men  en  hvar 
ger  så  godt  han  har,  och  jag  kände  ej  något  an- 
nat medel  att  offentligen  tillkännagifva  min  vörd- 
nad för  den  gamle  mästaren  och  mitt  innerliga 
deltagande  i  hans  olycka.1' 

Tegnér  tackar  derefter  för  "ett  ord  till  tröst 
och  ett  till  aga,"  som  han  genom  Franzén  erhål- 
lit från  Leopold,  i  anledning  af  de  uti  Iduna  in- 
förda sånger  af  FritMof,  och  tillägger: 


—    391    — 

"Det  är  sannt,  att  den  s.  k.  götiska  poesien 
luttills  misslyckats  i  Sverige;  men  om  vi,  som 
misslyckats,  endast  ville  vara  uppriktiga,  så  skulle 
vi  erkänna,  att  Oden,  Thor  och  Frey  och  alla  de 
gamla  kämparne  äro  deri  fullkomligt  oskyldiga. 
Det  är  också  sannt,  att  vi  ha  Moses  och  Profe- 
terna; att  vi  ha  Kellgren  och  Leopold  och  Creutz 
och  Oxenstjerna,  och  att  vi  ej  tehöfde  några  an- 
dra att  följa.  Men  det  är  icke  så  lätt  att  följa. 
—  Gustaf  III:s  tidehvarf  kan  ej  mer  återkomma 
för  vitterheten.  Det  menskliga  lifvet  hade  då  i 
Norden  en  helt  annan  karakter,  en  gladare,  friare, 
skönare.  Nu  är  allt  dystert  och  mörkt.  Skämtet 
är  utdödt,  och  glädjen  känna  vi  endast  nästan  tra- 
ditionsvis. Derför  kunde  poesien  då  trifvas  ofvan 
jord  och  leka,  som  hon  bör,  bland  blommorna. 
Nu  åter  har  hon  vändt  sin  håg  från  menniskor 
och  sitter  antingen  grubblande  i  dé  metafysiska 
katakomberna,  eller  också  drifver  hon  bergshandte- 
ring  och  ransakar  de  gamla  fjellarnes  innanmäten, 
der  dvergarna  smida  förtrollade  svärd  och  dra- 
karna sofva  på  guld.  Men  äfven  dernere  böra  vi 
hoppas  att  hon  ej  skall  förneka  sitt  väsende,  utan 
någon  gång  återvända  rik  af  underjordens  skatter. 
All  dikt,  liksom  allt  annat  menskligt  företag,  bär 
stämpeln  af  sitt  tidehvarfs  lynne,  liksom  af  för- 
fattarens eget,  och  i  sig  sjelf  är  väl  intet  ondt 
deri.  Ty  egentligen  kommer  det  väl  icke  derpå 
an,  om  poesien  har  bruna  ögon  eller  blå,  men  en- 
dast derpå  att  de  äro  lifliga  och  uttrycksfulla. 
Också  är  det  väl  icke  det  oklassiska  i  arten,  icke 


—    392    — 

heller  det  skefva  i  de  teoretiska  åsigterna  ensamt, 
som  gjort  vår  närvarande  vitterhet  så  usel,  utan 
snarare  och  väsentligare  bristen  på  sannt  poe- 
tiskt sinne,  hvaraf  alla  vi  yngre  mer  eller  min- 
dre lida."  — 

Leopold  svarar  (konceptet  utan  datum):  "Herr 
doktorn  har  hedrat  mig  med  ett  bref  och  en  be- 
gåfning,  som  på  det  högsta  rört  och  smickrat  mig. 
Den  gamle  sångaren,  som  H.  D.  upphöjer  till  skalde- 
kung, var  det  aldrig,  men  begåfningen  är  för- 
stelig  och  värdig  gifvarens  höga  rang  i  snillets 
verld.  Jag  tror  ej  att  man  hos  oss  sett  en  subli- 
mare bit,  än  den  lilla  adressen,  och  hvad  sjelfva 
poemet  angår,  så  synes  det  mig  fullströdt  med 
all  poesiens  rikedom.  Kalla  ej  detta  en  krans  så- 
dan som  tillfället  medgaf.  Det  är  en  bindel  af 
diamanter,  som  blott  har  det  felet  att  icke  tillhöra 
den  panna,  på  hvilken  den  blifvit  fästad.  Den  la- 
ger, som  af  en  konungs  hand  en  gång  skänktes 
mig,  ligger  längesedan  bladlös  och  förvissnad;  men 
de,  hvarmed  Franzén  och  Tegnér  omflätat  mitt 
gamla  hufvud,  äro  oförgängliga  och  skola  behålla 
deras  grönska  så  länge  vårt  språk  läses.  Emellan 
begge  dessa  strålande  snillen  skall  jag  se  mig  in- 
föras i  minnets  tempel,  likasom  man  säger  att 
en  from  själ  föres  af  änglarne  i  Abrahams  sköt. 

H.  D:s  bref  och  godhet  ha  blifvit  mig  dyr- 
bara i  ännu  ett  annat  afseende.  Sedan  vårt  för- 
sta förtroliga  umgänge  i  Stockholm,  för  flera  år 
sedan,  äro  dessa  rader  de  första  som  synas  vittna 
om    något    minne    deraf.     Med    skäl  fruktade  jag 


—    393    — 

att  min  personliga  bekantskap  hade  gjort  mig  lik- 
giltig, för  H.  D. ,  och  ju  mer  jag  såg  dess  namn, 
gång  efter  annan,  uppblänka  hos  oss,  ju  mer  oro- 
ades jag  af  denna  tanke;  ty  att  ej  kunna  bibe- 
hålla en  vän,  som  man  sjelf  högt  skattar,  synes 
mig  af  alla  bevis  på  eget  ovärde  det  största  och 
klaraste.  Jag  läste  Epilogen,  Nattvardsbarnen,  ändt- 
ligen  Frithiof,  och  tror  ej  att  någon  hunnit  högre 
hos  oss.  Det  var  med  författaren  af  dessa  styc- 
ken som  med  den  homeriske  guden:  tre  steg,  och 
han  stod  vid  jordgränsen.  Alla  talade  om  dessa 
poemer,  i  synnerhet  om  det  sista,  utmärkta  ej 
mindre  genom  sin  fria,  lefvande  utbildning,  än 
sin  alldeles  friska  morgon-kolorit,  och  hvari  poe- 
ten tyckes  hafva  velat  visa  gossarne  af  nya  sko- 
lan, huru  det  ser  ut  detta  sköna,  som  de  i  så 
skumt  begrepp  famla  efter.  Den  ene  och  andre 
af  vännerna  prisade  sig  af  skriftlig  gemenskap  med 
den  berömde  skalden;  för  mig  ensam  hade  han 
blifvit  å  nyo  främmande.  Nog  af:  allt  är  nu  an- 
norlunda, och  då  jag  med  billig  blygsel  frånsäger 
mig  förtjensten  till  den  ära  som  mig  skett,  kan 
jag  dock  ej  annat  än  med  den  lifligaste  känsla 
tacka  H.  D.  för  vänskapen  deraf. 

Ett  ord  till  tröst  behöfde  aldrig  Frithiofs  skald; 
ett  ord  till  aga  tillhör  hvarken  mig  eller  någon  an- 
nan att  säga  honom.  Jag  vet  ej  hvad  Franzén 
kunnat  berätta  härom.  Förmodligen  har  jag,  i  an- 
ledning af  Försoningen,  som  han  uppläste  för  mig, 
talat  med  honom  om  det  götiska  skaldeslaget  i  all- 
mänhet,   hvilket  jag    tillstår  att  jag,  oaktadt  hela 


-    3»4    — 

dess  f&rgrika  sinnlighet,  icke  mycket  älskat,  emedan 
dess  natur  syntes  mig  ålägga  skalden  att  frafva 
hela  sin  umgängelse  ibland  berserkar,  vikingar, 
dvergar  och  hafsfruar,  tio  sekler  bakom  den  nuva- 
rande tids-kulturen.  Men  med  allt  detta  har  jag 
visserligen  ej  velat  bestrida,  att  den  gamla  götiska 
sagan  ju  innehölle  ämnen  som  af  en  mästares  hand 
tecknas  mästerligen.  Detta  skulle  varit  så  mycket 
orimligare,  som  jag  hade  motbeviset  i  händerna. 
För  öfrigt  har  jag  härom,  redan  för  flera  år  till- 
baka, förvarat  min  trosbekännelse  i  en  liten  af- 
handling,  som  finnes  ibland  mitt  pappersskräp. 
Hvad  besvärjaren  Oehlenschläger  angår,  är  han 
för  mig  icke  främmande,  och  jag  värderar  hans 
utmärkta  talang.  Men  förgäfves  lemnar  Frithiof 
af  höflighet  högra  sidan  åt  Helge  såsom  den  äldre. 
Hvar  svensk  röst,  och  hvar  oväldig,  skall  helt  an- 
norlunda dömma  om  företrädet.  Den  ädle  och 
manlige  Frithiof  skall  njuta  allas  bifall,  äfven  de 
allvarligaste  sinnens,  och  skall  stadna  qvar  som  en 
stjerna  på  vår  poetiska  himmel,  under  det  att 
Helges  saga,  med  all  sin  poetiska  talang,  kommer 
att  qvarstadna,  jag  fraktar  det,  blott  i  barnkam- 
maren. — 

Slutligen  ett  ord  om  mig  sjelf.  Jag  är  nu 
blott  fyra  år  under  sjutio,  utan  en  timmas  hvila 
från  omvexlande  kroppsplågor.  Äfven  jag  är  icke 
utan  ekonomiska  bekymmer,  i  synnerhet  djupt 
qvald  af  en  stor  huslig  sorg:  min  hustrus  treåriga 
sinnesdvala.  Visserligen  utgör  blindheten  en  stor 
tillagd    olycka.     Jag  påminner  mig  rätt  väl,  huru 


—    395    — 

ofta  jag  ryst  vid  detta  tillstånd  hos  andra,  hvilket 
kan  anses  såsom  ett  slags  lefvande  död.  Emed- 
lertid  finner  jag  mig  deraf  ännu  icke  alldeles  ned- 
tryckt. Då  jag  nästan  alltid  lefvat  mindre  i  de 
yttre  föremålen,  genom  ögon  och  sinnen,  än  inom. 
mig  sjelf,  genom  tanken  och  inbillningen,  är  för- 
ändringen för  mig  verkeligen  mindre,  än  den  sy- 
nes andra.  Jag  har  för  öfrigt  så  länge  tänkt  mig 
hela  verldsloppet  beroende  af  en  hög  moralisk  sty- 
relse, så  länge  vant  mig  att  anse  det  närvarande 
lifvet  såsom  endast  vaggan  för  den  högre  mennisko- 
varelsen,  att  det  nyburna  kräkets  små  korta  barn- 
plågor icke  sätta  mitt  sinne  i  särdeles  uppror. 
Hvad  jag  mest  saknar,  det  är  förmågan  att  sjelf 
läsa  och  skrifva,  och  då  andras  biträde  dervid  icke 
kan  alltid  vara  för  hand,  måste  emellan  sällskaps- 
och  läsnings-timmarne  flera  tomma  stunder  nöd- 
vändigt uppkomma.  Huru  skola  dessa  uppfyllas? 
Versus  et  ludicra  tillhöra  ej  mera  min  ålder,  än 
dans  och  kappränning.  Mina  forna  spekulationer 
i  filosofien  måste  då  här  blifva  min  tillflykt.  Så- 
som gamla  trogna  vänner  hafva  de  också  följt  mig 
in  i  den  långa  natten,  som  omger  mig,  och  utgöra 
mitt  käraste  sällskap.  Skall  jag  säga  det?  Under 
dessa  betraktelser  tyckes  mig  någon  gång  som  nat- 
ten derigenom  blef  dag  och  mörkret  ljus.  Le  icke 
åt  mig,  eller  le  fritt,  blott  tala  ej  derom  för  nå- 
gon; men  mig  förekommer  allt  mer  och  mer,  som 
filosofien  i  allmänhet  hitintills  föga  känt  sin  egen 
rätta  natur;  som  den  för  det  mesta  ej  varit  annat 
än    gamla    barns   lek,    och  som  en  verklig  filosofi 


—    396    — 

ännu  återstod  att  göra.  Se  der  en  lång  dröm  att 
drömma  färdig,  hvartill  det  yttre  dagsljuset  ej  stort 
göres  behof.  Och  dermed  äfven  ett  stort  interesse 
för  alla  öfriga  stunder  af  mitt  nattliga  lif.  Jag  vet 
ej  hvad  deraf  kan  uppkomma  för  andra,  men  för 
mig  skall  det  åtminstone  tjena  att  rikeligen  upp- 
fylla den  tomma  tiden  och  att  i  detta  ämne  stadga 
mina  egna  tänkesätt. 

Farväl,  ädle,  berömde  vän!  Fortsätt  med  all- 
tid lika  framgång  flygten  till  ett  stort  namn  och 
odödligt  minne.  Redan  står  målet  nära.  Blott  ännu 
en  och  annan  utspänning  af  de  starka  vingarna,  och 
det  är  upphunnet.  Glöm  ej  derefter,  eller  dess 
förinnan,  den,  som  med  alla  känslor  af  beundran, 
högaktning,  vänskap  och  tacksamhet  är"  m.  m. 

Tegnér,  Lund  d.  1  dec.  1822:  "Ett  år  är 
snart  förflutet  sedan  jag  sist  skref,  och  jag  hoppas 
att  hr  statssekreteraren  ej  finner  det  öfverdrifvet, 
om  jag  en  gång  på  året  faller  besvärlig  och  söker 
göra  mig  påmint."  (Han  yttrar  derefter  i  afse- 
ende  på  det  Lundbladska  priset:)  "Någon  har  sagt 
mig  att  man  härvid  tänkt  på  Stagnelius,  för  hans 
tragedi  Martyrerna.  Stagnelius  har  visserligen  myc- 
ken poetisk  gåfva,  och  i  synnerhet  en  rikedom  och 
fyllighet  i  diktionen  som  är  all  heder  värd;  men 
det  synes  mig  som  hans  talang  blifvit  något  miss- 
ledd genom  metafysiska  grubbel  och  den  nu  gängse 
poetiska  gulsjukan  och  sentimentala  pjunket.  Det 
har  alltid  förekommit  mig,  som  poesien  ej  vore  an- 
nat än  ett  väl  organiseradt  sinnes  helsa,  en  lek 
föranledd  af  öfverflödande  intellektuella  lifskrafter, 


—    397    — 

ett  fröjdesprång  utöfver  hvardaglighetens  gränser; 
men  en  poesi,  som  begynner  med  kikhosta,  slutar 
gerna  med  hektik  och  feberrodnad.  Spartanerna 
bortkastade  de  barn,  som  voro  födda  alltför  sjuk- 
liga; jag  tror  vi  gjorde  ej  så  orätt  om  vi  på  sam- 
ma sätt  behandlade  de  poetiska  foster  som  komma 
till  verlden  med  för  svagt  bröst  och  för  blek  hy. 
Står  icke  dessutom  hela  vår  litteratur  full  med 
tårekrukor,  som  drypa  i  månskenet,  och  införskrif- 
vas  ej  stundeligen  nya  från  Tyskland?  Hvad  sär- 
skildt  angår  Martyrerna,  så  vill  jag  icke  neka  den 
poetiska  förtjensten  af  en  och  annan  scen  deruti, 
men  jag  bör  dock  tillägga,  att,  om  kristendomen 
vore  sådan  som  den  der  föreställes,  en  bra  karl 
kunde  frestas  att  afsäga  sig  den  och  bli  antingen 
Jude,  som  1817  års  ständer,  eller  Turk,  som  he- 
liga alliansen. 

Hagberg  har  sagt  mig,  det  fråga  varit  att  nå- 
gra af  ledamöterna  skulle  vid  nu  instundande  hög- 
tidsdag uppläsa  ett  poem  i  Akademien.  Detta  vore 
så  mycket  önskligare,  som  Akademiens  skörd  för 
året  lär  vara  något  mager,  och  publiken,  som  sam- 
las, dock  bör  höra  något.  Skulle  icke  Franzén  el- 
ler Wallin 

'Eller  också  da,  sjelf,  da  männernas  kung,  Agamemnon', 

kunna  förmås  att   härtill    lemna  något?    För  min 

del    så    passar    det   mig   dels  icke  att  börja,   dels 

u"u      har  jag  ej   heller    för  närvarande  någotjsom  kun- 

y  r      de  vara  tjenligt.     Men    i    händelse  att  ett  dylikt 

'l  ,       beslut    för    framtiden   fattades,  vill  jag   visserligen 

,;•      icke    undandraga  mig    att  efter  ringa  förmåga  bi- 


—    398    — 

dra  till  ändamålet  Väl  fruktar  jag  icke,  att 
Svenska  Akademien  störtas  af  Argus,  lika  så  litet 
som  af  Fosforisterna;  jag  fruktar  det  så  mycket 
mindre,  som  de  stora  poeterna  utom  Akademien 
äro  mig  nästan  obekanta;  men  jag  tror  ändå  icke 
det  vore  illa  om  ledamöterna  sjelfva  då  och  då 
inom  skranket  gåfvo  något  lifsteckeq  ifrån  sig,  och 
ej.  alltid  inskränkte  sig  till  hvad  blott  tillfällig- 
heten erbjuder.1*  —  (Tegnér  bifogade  sången  öf- 
ver  Lundblad  och  ti$  kronprinsen  vid  dess  åter- 
komst.) 

Leopolds  svar,  d.  24  jan.  1823:  "Värdes  ej 
skämta  mer  med  min  saknad  af  hr  doktorns  skrift- 
liga umgänge.  Ett  bref  om  aret,  täcks  H.  D.  säga, 
torde  ej  vara  att  öfverdrifvet  besvära.  Förlåt  mig, 
H.  D.  har  ej  ens  denna  förebråelse  att  göra  sig. 
Det  bref  jag  nu  erhållit  är  blott  det  andra  som 
jag  på  fem  eller  sex  års  tid  haft  att  fägna  mig 
af.  —  Nu  kom  det  lagom  till  julklapp,  den  ange- 
nämaste som  jag  kunde  få,  ty  äfven  H.  D:s  bref 
spraka  af  geniets  eldgnistor,  som  återtända  för 
några  minuter  det  hos  mig  utslocknade  lifvet.  Miss- 
tyck ej  och  undra  ej  på  att  jag  svarar  så  sent. 
Jag  måste  beklagligtvis  till  all  brefvexling  låna 
andras  biträde  och  afbida  deras  läglighet."  (Han 
berättar  här  omständligt  en  uppfinning  af  Borg, 
hvarigenom  blinda  kunna  skrifva,  vida  bättre  än 
med  den  ^f  Löwenhjelm  sända  nyktograf,  "med 
stort  beröm  och  ingen  brukbarhet."  Men  det  sker 
endast  med  blyerts,  och  Leopold  har  ännu  ej  lärt 
konsten  så,  att  han  kan  använda  den  till  brefskrif- 


—    399    — 

ning.  Det  skedde  ej  heller.  —  Derefter  tillägger 
han  om  Lundbladska  priset:) 

"Den  skald,  som  gjort  Lundblad  odödlig,  dis- 
ponerar för  denna  gången  om  det  pris  han  stif- 
tat. För  exemplaret  af  poemet  tackar  jag  som 
för  en  skänk  af  vänskapen,  ehuru  jag  genom  min-» 
nets  tillhjelp  långt  förut  hade  gjort  det  till  mitt. 
Redan  efter  andra  läsningen  stod  hela  stycket  för 
alltid  uppskrifvet  i  mitt  hufvud,  och  har  blifvit 
uppläst  utantill  för  flera  af  mina  vänner,  äfven  en 
gång  i  Svenska  Akademien,  hvarje  gång  utan  an- 
nan afvikelse  från  det  tryckta,  än  genom  blotta 
rättelsen  af  ett  misskrifvet  namn,  i  hvars  ställe 
jag  tillåtit  mig  att  sätta  Franzéns.  —  Pompeji, 
som  afkastar  sitt  lava-täcke,  —  hans  språk,  som  flöt 
omkring  sitt  ämne  likt  en  romersk  toga, 

'Med  rika  veck,  med  purpurkantad  bräm, 
Och  ädel,  präktig  och  ändå  beqväm'; 

stället  om  hyacinten,  att  ej  uppräkna  flera,  hafva 
till  teckning  och  färger  en  så  frisk  och  lefvande 
skönhet,  att  min  egen  och  de  flesta  andras  poesi 
måste  i  jemförelse  dermed  förekomma  mig  som 
urblekta,  blyertsritningar.  Det  är  här  till  tanke  och 
styl  Virgilius  och  Pope  förenade,  eller,  för  att 
nyttja  det  kortaste  uttrycket,  Pope  hel  och  hållen. 
O  hvad  geniets  lefvande  taflor  blifva  i  mina  ögon 
dubbelt  skönare  inom  kulturens  ram!  —  Afven  de 
Helsingborgska  skålarne  äro  fulla  af  en  förtjusande 
liflighet.  De  odödliga  raderna:  När  maj  har  löf~ 
vaJt  våra  lindar . . .  ligga  mig  beständigt  i  örat  och 


—    400    — 

på  tungan,  likasom  en  intagande  melodi,  den  man 
ej  upphör  att  gnola  på.  — 

Af  Martyrerna  har  jag  blott  hört  någon  scen, 
här  och  der,  ty  stunder  felas  till  all  den  strödda 
läsning,  som  här  framväxer.  Auktor  synes  mig 
verkligen  begåfvad  med  en  utmärkt  poetisk  na- 
tur." —  (Leopold  berättar  derefter  om  den  sena- 
ste högtidsdagen,  då  Franzéns  minne  af  Rydelius 
lästes,  och  tillägger:)  "Det  skall  högeligen  glädja 
mig  att  se  min  älskade  Rydelius  målad  af  ett  snille 
och  ej  af  en  skolmästare.  —  Poemet,  som  hade 
kommit  i  fråga  till  uppläsning,  var  en  af  mina 
glacer,  preparerad  för  aftäckningsfesten,*)  men  som 
under  tiden  upplöst  sig  och  bortsmält  i  min  bord- 
gömma. Allvarsamt  sagdt,  ogillar  jag  på  det  hög- 
sta att  Akademien  någonsin  uppläser  något  af  sig 
sjelf  i  de  ämnen  hon  sjelf  utsatt  för  täflingen, 
minst  så  länge  den  ännu  varar,  eller  i  det  ögon- 
blick den  går  att  förnyas.  För  öfrigt,  när  jag  ser 
att  någon  vid  mina  år  dansar  offentligt  solo,  utan 
att  förlora  sitt  namn  af  klok,  då  skall  också  jag 
hoppas  att  kunna  utan  ridikyl  ännu  visa  mig  på 
den  poetiska  banan. 

Nej,  hr  doktor,  Akademien  skall  icke  falla 
hvarken  för  Argus  eller  Fosforisterna,  men  väl 
kanske  småningom  genom  den  vanliga  fattigheten 
af  sina  offentliga  belöningsfester.  Det  vittra  armo- 
det deraf  skall  blifva  allt  större  och  större,  så 
framt  våra  triumvirer  i  poetiskt  geni,  våra  tre  be- 

*)  Af  Karl  XIILs  bildstod. 


—    401    — 

römda  teologie-doktorer,  icke  snart  fatta  det  ädel- 
modiga beslut  att  lyfta  henne  under  armarna. 
Hvad  marinernas  kung  Agamemnon  beträffar,  var 
han,  som  bekant  är,  hvarken  den  tappraste  eller 
visaste,  och  sällan  till  stor  hjelp  i  faran;  men 
hans  kära  svägerska  var  en  stor  h — ,  och  från 
denna  lilla  lyckliga  omständighet  härledde  sig  hans 
primatur  bland  Grekerna.  Jag  fruktar  att  mången 
annans,  eller  hvad  man  af  höflighet  behagar  så 
kalla,  icke  grundar  sig  på  mycket  bättre  skäl." 

Leopold  redogör  derefter  i  korthet  för  de 
nyss  utkomna  Samlingar  i  allmän  fysik,  af  Ehren- 
heim,  och  säger  särskildt  om  inledningen:  "den  är 
af  den  högsta  klassiska  välskrifning,  som  jag  tror 
mig  hafva  sett  i  något  svenskt  arbete"  Han 
tyckes  sätta  stilen  i  denna  skrift  öfver  sjelfva  in- 
nehållet. 

/'Högtidligheterna  vid  kronprinsens  återkomst 
beskrifve  then  ther  ögon  haft  att  se.  För  min 
del  inskränker  jag  mig  till  vitterheten  dervid.  Bloms 
sångmö  har  figurerat  i  den  gamla  akademiska  hof- 
drägten,  med  allmänt  beröm  för  stor  och  bibehål- 
len talang.  En  ny  opera,  Vestalen,  har  blifvit  upp- 
förd, som  i  intet  afseende  är  något  svenskt  original. 
Det  säges  att  den  unga  anklagade  Vestalen,  *)  vid 
framträdet  på  scenen,  gjort  ett  steg  tillbaka  af  för- 
virring, förmodligen  att  finna  halfva  spektakel- 
salongen uppfyld  af  medvetande. 


*)  M-.ll  W***,  som  lärer  varit  i  en  interessant  ställning. 

Sv.  Alcad.  Bandi.  35  Del.  26 


—    402    — 

Och  nu  till  slut  min  uppriktiga  nyårsönskan. 
Lef  lycklig,  min  och  Lundblads  odödliggörare,  som 
himlen  uppväckt  åt  oss,  då  vi  begge  två  som  bäst 
behöfde  den.  Brinkman  kom  i  går  aftons  helt 
andfådd  till  mig  och  framflåsade  inom  första  mi- 
nuten de  två  Martinorna.  Så  framväxer  dagligen 
omkring  hr  D:s  hufvud  något  nytt  blad  af  oför- 
gänglig lager.  Jag  känner  mer  och  mer  huru  sann 
och  varm  vänskap  det  fordras,  för  att  uppriktigt 
älska  så  stora  företräden.  Njut  länge  äran  af  att 
vara  Sveriges  störste  skald,  —  kanske  Nordens,  — 
kanske  ännu  långt  vidare  omkring.  Sume  super- 
biam  qucesitam  meritis!" 

Leopold,  d.  12  juli  1825:  "Jag  vandrar,  se- 
dan tre  månader,  allt  djupare  och  djupare  in  i 
det  sjutionde,  och  har,  utom  denna  stora  sjukdom, 
nyligen  plågats  af  en  annan  mindre,  som  temligen 
medtagit  mig.  Dessa  orsaker  kunna  beröfva  mig 
förmågan  att  uttrycka,  som  jag  ville,  både  min  be- 
undran för  poemet  FHthiof  och  min  tacksamhet 
för  gåfvan,  men  kunna  ej  hindra  mig  att  till  hög- 
sta grad  känna  begge  delarne.  Ovissheten,  hvari 
vi  här  varit  om  hr  biskopens  vistande  öfver  som- 
marn,  har  gjort  att  jag  så  sent  uppfyller  min  skyl- 
dighet i  detta  afseendet. 

De  starka,  glänsande  vingarne  hafva,  som  spå- 
domen tydde,  alltså  blifvit  å  nyo  utspända  till 
flygt,  och  flygten  har  burit  högt  upp  till  spetsen 
af  Parnassen;  om  jag  annars  kan  skönja  rätt  ifrån 
mitt  lägre  rum. 


—    403    — 

Jag  är  galen  i  Frithiof;  mera  betagen  än 
sjelfva  Ingeborg;  och  tröttnar  ej  att  betrakta  den 
stormodige  vikingen.  Af  alla  besungna  hjeltar  sy- 
nes han  mig  närmast  likna  den  Homeriske.  Lika- 
som denne,  främst  i  svärdslek,  förfärlig  i  vrede, 
bål  i  företag,  och  spefull  gäckare  af  faror  och  fi- 
ender; blott  af  djupare  sinne  och  oändligt  mera 
älskvärd  natur.  Afven  de  andra  figurerna  omkring 
honom  synas  mig  alla  mästerligen  åtskilda  och 
tecknade.  Det  är  ett  galleri.  Jag  skall  ej  säga 
med  vår  store  A***:  "att  konstens  trollmakt  här 
vetat  därå  ämnets  hårdhet";  utan  enfaldeligen,  att 
ämnets  svårigheter  synas  mig  ganska  lyckligt  be- 
segrade. Romantiken  har  här  blifvit  ympad  på 
klassiciteten,  och  den  vildfi  nordiska  kraften  fram- 
träder, Gud  vet  huru,  med  hela  sin  ursprungliga 
fysionomi,  utan  att  på  minsta  stötande  sätt  af- 
sticka  från  kostumens  ädlare  former. 

Att  Frithiof  lemnar  alla  svenska  poemer  efter 
sig,  vore  ett  omdöme,  sjelfklart  intill  platthet.  Jag 
går  för  min  del  något  längre  och  frågar:  i  hvil- 
ken  modern  nations  vitterhet  man  finner  en  poe- 
tisk styl  af  mera  lefvande  grönska,  mera  paradi- 
sisk vegetation?  Hvar  gång  jag  läser  eller  genom- 
tänker dessa  tjugufyra  mästarbitar,  drömmer  jag 
alltid  samma  dröm.  Mig  synes  nemligen  lika- 
som jag  färdades  i  den  grekiska  Arkipelagen  och 
besökte  ömsevis  nu  den  ena,  nu  den  andra  af 
dessa  ryktbara  öar,  så  förtjusande  för  inbillningen 
genom  deras  yppigt  afvexlande  natur  och  deras 
klassiska  minnen.    Korteligen:  det  är  nu  som  man 


—    404    — 

kan  tala  om  en  "förgången  sångarverld";  ty  i  san- 
ning kan  jag  ej  betrakta  vår  forna  vitterhet  an- 
norlunda, än  som  en  försunken  stad,  hvaraf  blott 
en  och  annan  af  tornspetsarna  ännu  sticka  fram 
ofvan  jord.  Det  blef  mitt  besynnerliga  öde  att 
befinna  mig,  på  mer  än  ett  sätt,  lefvande  be- 
grafven. 

Således,  när  A***  yrade  om  den  nya  mor- 
gonstjernan  i  poesien,  som  skulle  uppgå  hos  oss, 
var  han  på  visst  sätt  verkeligen  en  ropandes  röst 
Blott  var  han  sjelf  icke  den  som  komma  skulle, 
hvarmed  han  dock  smickrade  sig.  Det  blef,  som 
nödvändigt  var,  en  helt  annan  man.  Icke  heller 
var  Upsala  det  heliga  stället.  Poesien  blef  kött 
och  bodde  i  Lund.  En  ny  tideräkning  begynner 
för  svenska  vitterheten;  novus  ab  integro,  och  jag 
för  min,  del  tilltalar  henne  med  Simeons  ord:  Nu 
låter  du  din  tjenare  fara  i  frid,  ty  mina  ögon  hafva 
sett  din  härlighet. 

Det  skulle  förtryta  mig,  om  hvad  jag  här 
sagt  af  hela  hjertats  fullhet  kunde  på  minsta  sätt 
tydas  såsom  ett  meningslöst  smicker.  Gjorde  ock 
herr  biskopens  egen  förtjenst  denna  smickrets  konst 
icke  hardt  intill  omöjlig,  skulle  dock  min  aktning 
för  en  hederlig  mans  tänkesätt  förbjuda  mig  allt 
bruk  deraf.  Man  påstår  väl,  att  en  föråldrad 
poet  och  en  passerad  skönhet  aldrig  kunna  af  hjer- 
tat  berömma  den,  af  hvilken  de  fördunklas.  Med 
mig  är  dock  annat.  Jag  har  fått  gå  i  skola  på 
att  tåla  företräden.  Straxt  vid  början  af  min  bana 
stod  Kellgren  framför  mig  i  hela  sitt  beröm;  och 


—    405    — 

se,  redan  innan  slutet  deraf  uppstår  Tegnér,  som 
under  en  gemensam  skugga  bortgömmer  oss  alla. 
Emellertid  har  min  penna  vid  alla  tillfällen  gjort 
rättvisa  åt  den  förre,  och  skulle  då  mitt  hjerta 
icke  göra  den  åt  en  man,  hvars  ädla  tänkesätt 
jag  har  att  tacka  för  den  största  litterära  heder, 
som*  jag  någonsin  åtnjutit?  De,  som  i  sådana  fall 
tvifla  om  uppriktigheten,  kunna  väl  af  erfarenhet 
känna  egenkärlekens  natur,  men  hvad  de  visserli- 
gen ej  känna,  det  är  kärleken  till  konsten  och  dess 
bättre  ingifvelser;  hvarförutan  likväl  ingen  sann 
förtjenst  kan  möjligen  gifvas;  icke  ens  den  ringa, 
som  kunnat  vara  min  lott.  Tro  för  öfrigt,  herr 
biskop,  att  verserna  framför  Axel  göra  nog  att 
försona  mycken  öfverlägsenhet. 

Jag  väntar  att  erfara,  med  hvilken  grad  af 
otålig  begärlighet  Frithiof  blifvit  emottagen,  och 
skall  deraf  dömma,  huruvida  nationen  förtjenar  att 
äga  en  stor  skald.  Omdömet  i  Stockholms-Posten 
bör  blott  väcka  ett  mildt  småleende.  'Fader,  för- 
låt dem,  ty  de  veta  icke  hvad  de'  —  sladdra! 

Förlåt  också  mig  detta  långa  brefjoller,  och 
värdes  finna  deri  åtminstone  viljan  att  uttrycka 
den  beundran,  högaktning  och  innerliga  tillgifven- 
het,  hvarmed  jag  aldrig  upphör  att  vara"  o.  s.  v. 

Leopold,  d.  26  juni  1826.  I  anledning  af 
Tegnérs  klagan  öfver  sjuklighet  och  dåliga  finan- 
ser, yttrar  Leopold  sitt  lifligaste  deltagande  och 
åberopar  sin  egen  erfarenhet  med  dessa  ord: 

"Jag  har  aldrig  vetat  hvad  det  är  att  njuta 
den  lyckliga  känslan  af  helsa  och  sorgfri  utkomst. 


—    406    — 

Fordom  någon  ting  i  vitterheten,  har  jag  sett  mig 
på  ålderdomen  sparkas  af  åsnor  och  sett  fånar 
grina  deråt.  Min  hustru,  då  hennes  vård  och  bi- 
träde voro  mig  högst  af  nöden,  ligger  på  sjette 
året  nedsänkt  i  en  hjelplös  sinnesdvala,  utan  del- 
tagande eller  uppmärksamhet  på  hvad  omkring 
henne  föregår.  Sjelf  sitter  jag,  sedan  en  lika'  tid, 
i  mörkret,  vid  grafbrädden.  Naturens  upplifvande 
föremål,  undanryckta  mitt  öga,  bortblekna  äfven 
för  min  inbillning,  och  rösterna  af  gamla,  älskade 
vänner,  som  i  början  tröstade  mig,  tystna  omkring 
mig,  den  ena  efter  den  andra,  för  att  aldrig  mera 
låta  höra  sig.  Ändå  uthärdar  jag  tillvarelsen  ge- 
nom tvenne  medel:  det  ena,  mitt  sätt  att  betrakta 
lifvet  och  dess  ändamål;  det  andra,  omsorgen  att 
möta  hvarje  stund  med  något  som  kan  döfva  sve- 
dan deraf,  någon  läsning,  något  ämne  för  begrund- 
ning,  och,  vexelvis  dermed,  umgänge  och  samtal 
med  vänner  som  ännu  återstå.  På  detta  sätt 
kämpar  jag  mot  hvar  dag  särskildt  och  lyckönskar 
mig  vid  slutet  deraf  att  hafva  besegrat  en  plåga. 
Jemför  nu  och  döm! 

Tufvan  heter  alltså  det  biskopliga  landtsä- 
tet.  —  Parnassen  har  aldrig  burit  ett  modestare 
namn." 

Leopold,  d.  31  juli  1829  (i  anledning  af  en 
resa  som  Tegnér  gjort):  "Man  har  sagt  mig,  att 
resan  varit  angenäm.  Och  verkeligen,  när  man 
under  vägen  sett  en  värdig  son  prydas  med  la- 
gern, beredt  tvenne  älskvärda  döttrars  sällhet,  ökat 


—    407    — 

med  ett  nytt  mästareprof  *)  sitt  redan  stora  rykte, 
och  gjort  till  och  med  en  kronprins  i  poesien, 
kan  man  sägas  återkommen  med  ära  och  seger. 
Men  segern  bör  göra  ädelmodig.  Det  är  ej  nog 
att  hafva  sträckt  sin  sköld  framför  en  gammal 
stupande  veteran,  och  rest  opp  honom  på  fötterna 
igen.  Lika  så  ädelt  vore  måhända  att  äfven  se- 
dan fråga  litet  efter  honom;  om  icke  för  hans  me- 
rits skull,  dock  för  hans  olyckas.  Om  den  nya 
thron-arfvingen  har  jag  redan  långt  för  detta  yp- 
pat min  mening.  Hans  Hakon  och  Helge  må  äga 
sitt  värde,  men  det  har  förtrutit  mig  att  i  hans 
temligt  kärfva  och  tonlösa  rader  till  sina  svenska 
vänner  icke  finna  ett  ord  af  tacksam  vördnad  eller 
ens  af  utmärkande  heder  för  Frithiofs  odödlige 
skald.  —  För  min  del  erkänner  jag,  i  det  nu  lef- 
vande  Europa,  blott  en  enda  rättmätig  pretendent 
till  thronen  i  skaldekonsten;  men  han  tillhör  Sve- 
rige och  icke  Danmark,  och  heter  Esaias,  icke 
Adam,  hvilket  namn  icke  alltid  påminner  om  full- 
komligheten, utan  lika  så  ofta  om  syndafallet.  Jag 
är  nu  för  gammal  att  konspirera,  hvarken  i  politik 
eller  i  vitterhet,  men  min  röst  får  åtminstone  icke 
den  nya  thronföljaren,  skulle  han  ock  derföre  låta 
halshugga  mitt  namn,  när  han  kommer  på  thronen. 
Förlåt  en  blind  gubbes  joller,  som  ej  har  numera 
annan  hugnad,  än  att  få  tänka  så  godt  han  förstår, 
och  att  få  med  frihet  yttra  sig." 

*)  Talet  vid  magister-promotionen  i  Lund  1829. 


—    408    — 
Bilagan  13. 

(Till  sid.  212.) 

Brefvet  är  af  den  5  juli  1829  (således  få 
månader  före  Leopolds  död).  Det  synes  ut- 
göra en  ursäkt  för  uteblifvandet  från  en  sittning 
hos  Sandberg,  som  ville  måla  Leopold,  och  hvar- 
vid'  man,  för  att  förkorta  tiden  för  den  gamle, 
ville  uppföra  någon  musik  af  Geijers  komposition. 
Efter  en  ursäkt,  att  han  för  sjukdom  icke  kunnat 
mottaga  Geijer,  fortfar  Leopold: 

"Att  göras  till  föremål  för  Sandbergs  pensel, 
skulle  böra  på  det  högsta  smickra  min  fåfänga, 
om  jag  kunde  äga  den  minsta  lemning  deraf.  Det 
gifves  andra,  bättre  känslor,  och  deribland  tack- 
samhetens. Denna  må  blifva  min  enda  gärd,  och 
ryktets  och  minnets  ära  betala  det  öfriga.  Hvad 
den  musikaliska  saligheten  angår,  som  varit  mig 
erbuden,  så  måste  jag  väl  i  den  delen  anse  mig 
såsom  predestinerad  till  förtappelse.  Fru  Sand- 
bergs ojemförliga  talang,  som  en  enda  gång  uppen- 
barat sig  för  mitt  öra,  hade,  qvarlemnat  hos  mig 
ett  intryck,  som,  ehuru  outplånligt,  likväl  hade 
varit  för  mig  en  sällhet  att  få  förnya,  och  herr 
professorn  vet,  om  jag  lifligen  önskat  att  hos  min 
nye,  ädle  vän  få  beundra  kompositörens  förtjenst 
likasom  förut  skaldens  och  den  djupe  tänkarens. 
Om  allt  detta  har  jag  nu  gått  miste,  och  ovan 
vid  milda  öden  kan  och  bör  jag  ej  längre  hoppas 
på  ersättningens  möjlighet.  Kunde  den  likväl  ännu 
äga    rum,   så   haf  den  godheten  att  åtminstone  en 


—    409    — 

dag  förut  underrätta  mig  derom.  Ligger  jag  ej 
redan  då  blek  och  stel  i  likkistan,  så  kommer  jag 
ofelbart,  om  också  krökt  af  tarmplågor.  Just  un- 
der det  jag  dikterar  detta,  rinner  mig  i  hågen,  att 
dessa  rader  äro  de  första  som  jag  har  den  äran 
att  skrifva  herr  professorn  till.  Skulle  mina  sju- 
tiofyra  år  och  min  ganska  försvagade  helsa  äfven 
göra  dem  till  de  enda,  må  de  i  sådant  fall  vittna, 
huru  mycket  min  blinda  ålderdom  funnit  sig  trö- 
stad och  hedrad  af  en  mans  vänskap,  som,  i  mitt 
omdöme,  intager  ett  så  högt  rum  ibland  mina  nu 
lefvande  landsmän.  Gud  bevare  honom  åt  för- 
nuftet, den  sunda  samhällsläran  och  all  högre 
odling.  En  dag  skall  hans  förlust  lemna  efter  sig 
ett  svalg  att  uppfylla.  Sådana  äro  de  tänkesätt  af 
djup  högaktning  och  varm  tillgifvenhet,  h varmed  jag 
har  äran  vara"  o.  s.  v. 


Bilagan  14. 

(Till  sid.  212.) 

Bref  frän  Albert  Ehrenström  till  Leopold. 

(Kongl.  sekreteraren  Albert  Ehrenström  blef, 
såsom  invecklad  i  den  s.  k.  Armfelt-Rudensköldska 
sammansvärjningen,  dömd  till  döden,  men  straffet 
förvandladt  till  förlust  af  adelskap,  till  schavotte- 
ring  och  lifstidsfängelse.  Senare  benådad.  Första 
brefvet  är  från  hans  lilla  landtställe,  som  han  ar- 
renderat, nära  Waxholm.) 


—    410    — 

1.  Djursnäs  d.  23  feb.  1800.  "Genom  mina  olyc- 
kor är  jag  urståndsatt  att  i  boklådan  låta  anteckna 
mig  som  prenumerant  på  Tit:i  arbeten.  Men  som 
jag  icke  kan  umbära  den  tröst,  som  jag  af  dessa 
arbeten  förväntar,  och  som  många  af  dem  redan 
rikligen  lemnat  mig,  vågar  jag  direkte  hos  Tit. 
anhålla  om  den  förmån,  att  åtminstone  i  dess 
minne  få  ett  rum  bland  prenumeranterna  på  denna 
oskattbara  samling,  och  tager  den  frihet  att  i  så- 
dant ändamål  öfversända  den  faststälda  prenume- 
rations-afgiften.  Jag  smickrar  mig  så  mycket  hell- 
re med  det  hopp,  att  Tit.  icke  ogunstigt  anser 
detta  steg,  som  jag  med  största  tillfredsställelse 
blifvit  underrättad  om  det  benägna  deltagande  i 
mina  öden,  som  Tit.  vid  flera  tillfällen  behagat 
yttra,  och  för  hvilket  min  erkänsla  är  lika  varm, 
som  min  beundran  för  dess  snille  är  liflig  och  var- 
aktig.    Med  dessa  känslor  framhärdar"  m.  m. 

Albert  f.  d.  Ehrenström. 

2.  Den  11  mars  1800.  "Det  bref,  h varmed  Tit. 
behagat  hedra  och  fägna  mig,  har  blifvit  en  lä- 
kande balsam  för  mitt  af  de  grufligaste  olyckor 
sårade  hjerta.  Det  har  upprättat  mitt  aftynande 
mod  och  lemnat  mig  ny  styrka  att  bära  mina 
tryckande  öden.  Den  titel  af  vän,  som  Tit.  be- 
hagat gifva  mig,  tröstar  mig  lika  mycket  som  den 
hedrar  mig.  Mellan  ruinerna  af  forna  vänskaps- 
förbindelser, hvilka  upphörde  med  min  lycka,  ser 
jag  med  den  lifligaste  tillfredsställelse  Tit:i  ovär- 
derliga vänskap  stå  fast  och  orubblig." 


—    411    — 

3.  I  ett  bref  af  den  24  maj  1802  berättar  han, 
att  han  haft  bref  från  fröken  Rudensköld,  som 
var  i  Marseille  och  syntes  mycket  lugn  och  nöjd. 
Andakten  hade  kommit  på  modet  i  Frankrike  un- 
der konsulatet,  liksom  atheismen  var  det  under 
konventet. 

4.  Wien  d.  3  aug.  1803.  Ehrenström  tackar 
Leopold  ytterligare  för  hans  vänskap,  och  tilläg- 
ger: "Jag  tillstår,  hvad  jag  ofta  muntligen  vidgått, 
att  bland  de  ledamöter  af  Svenska  Akademien,  som 
jag  hade  äran  känna  under  salig  konungens  lefnad, 
Tit.  icke  var  den,  på  hvars  bevågenhet  för  mig  jag 
mest  räknade.  Jag  trodde  tvertom,  att  Tit.  ge- 
nom sina  förbindelser  med  personer,  som  alltid 
varit  ovänligt  sinnade  emot  mig,  blifvit  illa  preve- 
nerad,  och  att  Tit.  således,  om  icke  med  den  fäg- 
nad,  som  dessa  personer  visade  vid  min  katastrof, 
åtminstone  med  mycken  liknöjdhet  skulle  anse 
densamma.  För  att  fullborda  min  bekännelse,  till- 
står jag,  att  jag  alldeles  misskände  Tit:i  hjerta  och 
karakter.  Jag  trodde  det  förra  icke  nog  ömt,  den 
senare  icke  nog  fast.  Jag  inbillade  mig,  att  vår 
svenske  Voltaire,  så  lik  den  franske  i  snille,  kun- 
skaper, lätthet,  rikedom,  behag,  af  ven  skulle  när- 
ma sig  honom  i  ombytlighet,  karakters-svaghet,  ef- 
tergifvenhet  för  tider  och  konjunkturer,  m.  m.  Men 
dessa  villfarelser  af  mitt  omdöme,  som  jag  länge 
skall  förebrå  njig,  hafva  blifvit  angenämt  rättade^ 
genom  Tit:i  känslofulla,  värdiga,  manliga  och  ädla 
uppförande  under  hela  Minderårigheten,  i  hänse- 
ende   till    allt    hvad  som   rörer  den  store  konung, 


—    412    — 

som  Tit.  under  dess  lefnad  älskade,  beundrade  och 
prisade,  i  odödliga  mästerstycken.  Under  denna 
minderårighet  var  det  en  väg  till  lycka  och  för- 
delar, att  smäda  Gustaf  III,  eller  åtminstone  att 
glömma  honom.  Tit.  gjorde  ingendera.  Chefen  för 
hans  smädare,  som  hade  riksstyrelsen  i  sina  hän- 
der, som  utdelade  pensioner,  band  och  sysslor, 
ville  upphöjas  af  Sveriges  förste  skald;  hans  hög- 
mod böjde  sig  ner  ända  till  att  anhålla  om  en 
sådan  ära:  Tit.  förblef  tyst,  och  inga  tryckta  pap- 
per från  den  tiden  innehålla  en  rad  smicker  från 
Leopold  åt  Reuterholm.  Icke  nöjd  att  hölja  med 
smuts  Gustaf  IILs  minne,  förföljde  denne  ilskne 
minister  alla  salig  konungens  vänner,  störtade  dem 
i  ett  djup  af  olyckor,  försökte  att  tillintetgöra  de- 
ras existens,  rykte,  anseende;  Tit:i  tillgifvenhet 
växte  för  dem  i  samma  proportion,  som  förföljelsens 
våldsamhet.  Tit.  förblef  oföränderligt  baron  Arm- 
felts  vän,  såsom  han  varit  det  under  lyckligare  ti- 
der; han  deltog  med  den  ömmaste  känsla  i  fröken 
Rudenskölds  olycka;  han  suckade  öfver  general 
Aminoffs  öde,  och  har  visat  vid  alla  tillfällen  ett 
nära  deltagande  i  mitt.  —  I  skrifter,  i  tal,  i  hela 
sitt  uppförande  har  Tit.  sedermera  oföränderligen 
fortfarit  att  visa  samma  karaktersfasthet,  samma 
tillgifvenhet  för  gamla  vänner,  samma  oegennyt- 
tiga känsla  för  rätt  och  sannt.  Mig  enskildt  har 
Tit.  visat  en  bevågenhet,  som  förbinder  mig  till 
evig  tacksamhet." 

(Ehrenström  var  nu  i  Wien  tillsammans  med 
de    forna  lifdömda  olyckskamraterna  Armfelt  och 


—    413    — 

Aminoff.  "Hvem  skulle  ha  trott  detta,  1794  och 
1795?"....  utropar  han.  Reuterholm  var  nu,  i 
sin  ordning,  landsförvist.) 

5.  Den  12  jan.  1808.  "Jag  skrifver  blott  dessa 
rader,  för  att  kopiera  ett  stycke  af  en  från  gene- 
ral Armfelt  erhållen  biljett:  'Leopold,  den  gudom- 
lige Nordens  Apollo,  ville  jag  prosternera  mig  för, 
men  jag  törs  ej  skrifva.  Jag  fruktar  expression  af 
en  känsla,  som  hans  snille,  hans  lifliga  tillgifven- 
het  för  salig  kungen  skulle  gifva  min  penna;  den 
kunde  tagas  för  ett  offer,  med  hvilket  jag  önskade 
ådraga  mig  ett  beröm,  som  förevigades  genom  den 
som  gaf  det.  Denna  strid  emellan  böjelse  och 
fruktan  för  le  quen  dira-t-on,  gör  att  jag  är  åter- 
hållsam. Måtte  han  blott  ej  falla  på  den  tanke, 
att  jag  är  kall  eller  oerkänsam!  Jag  ville  fara  till 
vår  sånggud,  men  fruktar  att  inkommodera  honom. 
Få  se  likväl.  Ack,  om  han  ville  i  några  rader 
säga  hvad  han  kommer  att  känna  den  24  januari! 
Kanske  finge  statuen  lifY'  *) 

6.  Djursnäs  (egendomen  vid  Waxholm)  d.  30 
aug.  1808.  "Jag  kan  aldrig  tillfyllest  uttrycka  huru 
intagen  jag  är  af  denna  oföränderliga,  ståndaktiga 
och  från  alla  enskilda  hänseenden  afsöndrade  vörd- 
nad och  tillgifvenhet,  som  Tit.  fortfar  att  i  alla 
skiften  icke  allenast  inom  sig  hysa,  utan  ock  of- 
fentligen ådagalägga  för  den  älskvärde  och  under 
så  många  synpunkter  verkligen  store  monarken.  — 


*)  Det    är  målande,  att  den  qvicke  och  lättsinnige  Armfelt 
ej  vågar  skrifva  till  Leopold. 


—    414    — 

Tacksamheten  för  den  aflidne  konungens  välger- 
ningar,  ehuru  oupphörligt  lefvande  i  ett  ädelt  hjerta, 
kunde  icke  förleda  Tit:i  omdöme,  ty  icke  voro 
dessa  välgerningar  hvarken  så  många  eller  så  be- 
tydliga. Många  af  dem,  som  omgåfvo  honom  un- 
der hans  lefnad  och  som  sedan  hastigt  glömde  ho- 
nom, ja  äfven  oförrättade  hans  minne,  hade  blifvit 

t? 

ojemförligt  bättre  lottade.  Ännu  i  närvarande  tid 
finna  de,  som  äro  uppmärksamma  på  sina  förde- 
lar, rakare  och  säkrare  vägar  till  lyckans  tempel, 
än  genom  anhängligheten  till  Gustaf  III.  —  Hjel- 
tar  och  stora  snillen,  goda  konungar  och  ypperliga 
skalder  måste  nödvändigt  råkas  i  en  bättre  verld; 
Tit.  blir  säkert  nöjd  med  sättet,  på  hvilket  Gustaf 
III  en  gång  emottager  honom  vid  dess  inträde  på 
de  elyseiska  fälten.  — 

GuU  vet,  i  hvad  väderstreck  generalen  i  ve- 
ster,  som  Tit.  kallar  honom  (Armfelt),  nu  befin- 
ner sig.  —  Hertigens  ädelmodiga  beteende  emot 
Jönssons  enka  är  ett  förtjusande  drag  af  denne 
förstes  karakter,  lemnad  åt  sig  sjelf  och  till  de 
första  ingifvelserna  af  sitt  hjerta.  Det  är  genom 
sådana  drag  som  prinsar  göra  sig  älskade  och 
vördade. 

Jag  var  öfvertygad,  att  jag  skulle  samman- 
träffa med  Tit.  i  hänryckningen  öfver  spanska  pa- 
trioternas ädla,  manliga,  starka  och  ärofulla  res- 
ning för  nationens  frihet  och  sjelfständighet.  — 
Fransoserna  sjelfva,  oaktadt  deras  ojemförliga  lång- 
modighet  och  naturliga  böjelse  för  slafveri,  bevisad 
lika  kraftigt  under  Bonapartes  regering,  som  under 


—    415    — 

Robespierres,  torde  omsider  tröttna  vid  att  längre 
låta  sina  söner  slagtas  eudast  för  att  skaffa  kronor 
och  throner  åt  en  familj  från  Korsika." 

7.  Den  19  juli  1810.  "Riksmarskalkens  barba- 
riska uppoffrande  är  således  en  ny  blodskuld  öfver 
detta  land,  och  så  mycket  större  som  jag  inbillar 
mig  att  den  blifvit  med  köld  planerad  af  några 
betydligare  bofvar,  dem  lagen  icke  kan  åtkomma, 
och  hvilka  utan  särskildt  agg  till  grefve  Fersen, 
som  icke  hade  eller  kunde  hafva  några  personliga 
fiender,  endast  åsyftade  att  genom  hans  massa- 
krerande väcka  skrämsel  högre  opp  och  inom  det 
parti,  till  hvilket  han,  genom  sina  familje-relatio- 
ner,  ansågs  höra.  De  verkställande  bödlarnes  grym- 
ma omensklighet  är  dem  värdig.  —  Med  djup  af- 
sky  läste  jag  den  bekanta  fabeln  Räfvarne,  i  n.  22 
af  Nya  Posten,  som  utkom  6  dagar  före  mordet 
och  var  liksom  en  signal  till  detsamma.  Jag  vet 
icke  författarens  namn  och  har  förmodligen  icke 
den  olyckan  att  känna  hans  person." 

8.  Den  16  aug.  1810.  "Riksmarskalkens  mör- 
dande blef  således  beslutadt,  dels  af  hat  emot  ett 
parti  och  mot  den  menlöse  prinsen  (Gustaf),  dels 
af  bitterhet  emot  en  hög  person  (Hedvig  Elisa- 
beth Charlotta),  hvilken  man  ville  på  det  upp- 
såtligaste  såra  genom  mordiska  anfall  emot  perso- 
ner, med  hvilka  densamma  haft  mångåriga  intima 
konnexioner.  Så  och  ej  annorlunda  föreställer  jag 
mig  upphofvet  till  mordet.  —  Den  började  rätte- 
gången må  antasta  7  eller  800  delaktige  i  den 
föröfvade  våldsgerningen ;   jag  tror  likväl,  att  den 


—    416    — 

icke  åtkommer  en  enda  af  de  rätta  anställarne 
dertill  och  således  de  förnämste  brottslige.  Ibland 
dem  som  mördade  riksmarskalken  voro  säkert  flere 
som  fäaktigt  inbillade  sig,  att  de  på  honom  häm- 
nade, utom  kronprinsens  förgifning,  äfven  Gustaf 
lll:s  mord,  hans  sons  af  sättande,  hans  familjs  ute- 
slutande från  arfsrätty  och  till  och  med  Sveaborgs 
öfvergång  och  Finlands  förlust  Sådana  meningar 
voro  nödvändiga  att  sätta  i  omlopp,  för  att  bringa 
folkmassan  i  rörelse;  men  tillställarne  visste  gan- 
ska väl,  att  riksmarskalken  var  fullkomligt  oskyl- 
dig till  alla  dessa  beskyllningar.  Ibland  thron- 
kandidater  skulle  den,  som  förde  Finland  tillbaka 
till  Sverige,  vara  mig  mest  behaglig;  dernäst  den, 
som  öppnade  för  oss  utsigt  att  få  Norge.  Den 
aflidne  prinsens  bror  kan  ej  försäkra  oss  om  nå- 
gotdera,  men  den  franske  marskalken  kan  medföra 
förhoppning  om  att  vinna  begge.  Således,  oaktadt 
olikheten  i  religion,  okunnigheten  i  vårt  språk, 
våra  bruk,  inrättningar  och  lagar,  —  oaktadt  far- 
hågan att  han  medför  benägenhet,  eller  blir  tvun- 
gen genom  högre  befallning,  att  ändra  vår  kon- 
stitution, införa  konskriptionen,  den  Napoleonska 
lagen  och  styrelseformerna,  samt  gifva  oss  en  mili- 
tärisk  regering,  qväfvande  all  borgerlig  frihet,  deraf 
följande  upplysning  och  sann  medborgerlighet:  så 
skulle  jag  likväl  ej  hesitera  att,  i  anseende  till 
Europas  nuvarande  ställning  och  vårt  lands  sär- 
skilda belägenhet,  Rysslands  mot  oss  föröfvade  tro- 
löshet, farhågan  för  framtida  faror  från  den  sidan, 
och    några    andra   vigtiga   skäl,   som  jag  förvarar  i 


—    417    — 

djupet  af  mitt  hjerta,  ibland  de  nu  framstälde  tre 
friare  till  svenska  kronan  (Fredrik  VI,  prinsen  af 
Augustenburg  och  Bernadotte),  helst  lemna  min 
röst  åt  bemälte  marskalk." 

9.  Den  3  mars  1811.  Ehrenström  meddelar 
följande  utdrag  af  ett  bref  från  Armfelt  till  Ehren- 
ström, der  det  heter  om  Leopold:  "Tout  ce  qui 
vient  de  notre  Apollon,  et  tout  ce  que  vous  me 
dites  de  cet  homrae  rare,  fait  du  bien  au  coeur 
et  ä  1'esprit.  Il  faut  le  connaitre  comme  jai  ap- 
pris  a  le  faire  dans  ces  temps  désastreux,  pour  l'ai- 
mer  avec  admiration,  en  ne  sachant  jamais  pour 
sur  si  c  est  ä  son  ame  ou  a  son  génie  qu  il  faut 
donner  la  préférence." 


Amiral  Gyllensköld  (Brelin)  stod  i  ena- 
handa förhållande  till  Leopold.  Man  ser  af  hans 
bref,  de  flesta  på  fransyska  och  från  utrikes  ort 
(Köpenhamn,  Brussel  m.  fl.),  att  författaren  hy- 
ste samma  känslor  för  Leopold,  som  flera  föregå- 
ende brefskrifvare,  eller  icke  blott  beundran  för 
hans  snille,  men  aktning  för  hans  upphöjda  ka- 
rakter, och  tacksamhet  för  det  ädla  deltagande 
han  skänkt  den  olycklige  eller  misskände.  Så  skrif- 
ver  t.  ex.  Gyllensköld  från  Köpenhamn  den  22 
okt.  1791:  "Vous  mavez  plaint,  vous  avez  plus 
fait.  Vous  avez  osé  défendre  mon  honneur  outragé. 
Je  suis  justifié  auprés  du  roi.  Il  ma  rendu  son 
estime  et  ses  bonnes  graces.  Voila  votre  ouvrage! 
Je  voudrais  vous  remercier,  mais  je  vous  dois  trop  \ 


Sv.  Akad.  Handl  35  Del.  27 


—    418    — 
Bilagan  15. 

(Till  sid.  212.) 

Bland  mer  än  hundrade  bref  från  Leopold 
till  Rosenstein,  hvilka  alla  andas  den  renaste  vän- 
skap, erkänsla  och  tillgifvenhet,  är  valet  svårt.  Nå- 
gra prof  må  endast  anföras. 

1.  Den  1  januari  1795:  "Jag  kommer  här 
släpande  med  alla  mina  under  detta  år  åsamkade 
förbindelser,  och  redan  krökt  under  denna  börda 
böjer  jag  mig  djupt  ned  för  herr  kanslirådet,  full 
af  vördnad  och  blygsel.  Men  hvad  är  ändå  ett 
år  emot  åtta?  Man  stod  aldrig  i  större  skuld 
än  jag. 

Emottag,  ädle  och  värdige  man,  mina  inner- 
liga lyckönskningar  vid  inträdet  af  ett  nytt  år; 
som  visserligen  skall  sluta  för  H.  K.  R.  lika  som 
många  föregående,  med  tillagda  välgerningar  emot 
fädernesland,  litteratur  och  enskilda  personer.  Far 
fort  att  vara  den  obeskyddade,  rådlösa  förtjenstens 
ledsagare,  far  och  välgörare.  Far  fort  att  vara 
efterdömet  för  goda  skribenter  och  goda  menni- 
skor,  och  att,  hvad  sällan  sker,  insamla  förenta 
deras  beundran  och  deras  välsignelser.  Lär  för- 
nuft åt  godheten,  och  godhet  åt  snillet.  Upplys 
konung  och  folk;  Tit.  har  till  det  ena  statens  och 
till  det  andra  naturens  fullmakt.  Njut  länge  den 
förtjenta  belöningen  att  omgifvas  af  en  hel  nations 
äldre  och  yngre  tänkare,  vara  ett  föremål  för  allas 
vördnad,  af  alla  älskad,  de  flestes  eftersyn  och  — 
låt  mig  säga  det  —  af  ingen  öfverträffad.    Se  der 


—    419     — 

mitt  nyårskort,  mina  välönskningar,  hvarmed  jag 
slutar  mitt  bref  oeh  kanske  snart  nog  min  sjukliga 
lefnad,  hvarunder  jag  alltid  med  lika  vördnad  och 
tacksamhet  framhärdar'  m.  m. 

2.  Den  1  fan.  1809:  "Det  är  i  dag,  om  jag  ej 
bedrar  mig,  första  gången  på  tjugutvå  års  tid,  som 
jag  måste  sakna  den  tillfredsställelsen  att  vid  års- 
skiftets början  infinna  mig  hos  min  oförgätlige  och 
lika  mångårige  välgörare.  —  Ekström  och  kölden 
förbjuda  mig  det.  Den  förre  var  nyss  här  och 
förkunnade  mig  arrest  för  sjelfva  nyårsdagen.  — 
Gud  uppehälle  och  bevare  den  oersättlige  man, 
som  snart  ett  fjerdedels  sekel  utgjort  svenska  lit- 
teraturens förnämsta  prydnad,  stöd  och  förenings- 
punkt: se  der  det  enda  ord  jag  ännu  har  att 
tillägga.  — 

Adlerbeth  har  gjort  mig  i  år  en  julklapp  af 
stort  värde.  Det  var  öfversättningen  af  Horatii 
Satirer,  som  han  häromdagen  läste  för  mig.  Tänk, 
om  han  fortfore,  och  lät  mig  hoppas  att  få,  nästa 
år,  i  fall  jag  lefver,  Oderna  till  nyårsgåfva." 

3.  Den  29  jan.  1809:  "Ännu  en  gång  min 
tacksamhet  och  beundran  för  Lehnbergs  nekrolog.  Af 
allt  hvad  jag  läst  påminner  jag  mig  få  sådana  in- 
tryck, som  den  gjort  på  mig.  Det  är  så  —  med 
denna  stora  anda  och  denna  fullhet  af  känsla,  som 
berömmet  blir  sublimt,  och  som  jag,  för  min  del, 
älskar  att  läsa  det.  Det  år  en  verklig  heroism  i 
denna  fullkomliga  rättvisa  emot  en  bortgången  stor 
förtjenst,  som  kanhända  flera  skulle  vara  benägna 
att   förringa   än    upphöja.     Och   jag    är   glad,    att 


—    420    — 

vår  goda  nation,  som  alltid  behöfver  att  litet  fö- 
sas och  stötas  på,  fått  af  denna  skrift  riktigt  veta 
hvilken  man  hon  ägt  och  förlorat.  Wallin,  som  i 
dag  var  hos  mig,  behagade  mig  verkeligen.  Det 
blir  svårt,  sade  han,  för  Lehnbergs  efterträdare  i 
Akademien.  Han  kan  ej  säga  annat,  än  hvad  i 
nekrologen  blifvit  sagdt,  och  det  är  omöjligt  att 
säga  detsamma  lika  väl." 

4.  Ur  ett  bref  utan  datum,  som  synes  angå 
en  täflingsskrift,  om  hvilken  Leopold  och  Rosen- 
stein  hyst  olika  meningar: 

"När  har  jag  någonsin  förkastat  något  som  bror 
skrifvit?  Och  när  skulle  jag  hafva  kunnat  göra 
det?  Den  tiden  då  jag  ännu  hade  någon  inbill- 
ning, någon  talang,  brukade  jag  alltid  kalla  bror 
för  mitt  förnuft,  som  jag  vid  behof  rådfrågade.  Om 
jag  ej  profiterat  deraf  så  mycket  som  önskligt  va- 
rit, kommer  det  deraf,  att  naturen,  till  någon  obe- 
qvämhet  för  mig,  hade  behagat  placera  mitt  för- 
nuft i  en  annan  kropp  än  min.  Men  jag  har  al- 
drig felat  att  instämma  deri.  Betag  mig  ej  detta 
värde.  Bror  har  aldrig  uppsatt  någon  .ting,  som 
jag  ej  skulle  velat,  äfven  oläst,  underteckna.  Jag 
vet  blott  tvenne  menniskor  af  dem  jag  känt,  om 
hvilka  jag  kan  säga  detta.  Bror  och  Kellgren.  Den, 
han  var  ock  ett  förnuft." 

5.  Den  26  nov.  1820.  "Jag  tackar  med  rörelse 
för  M.  B:s  deltagande  vänskap  och  uttrycket  deraf 
i  dess  gårdagsbiljett.  Jag  igenkänner  deri  patri- 
arken för  Sveriges  forna  bättre  litteratur,  som 
sett  med  förtrytelse  de  sinas  långvariga  oförrätter, 


—    421    — 

och  gläder  sig  faderligen  vid  minsta  sken  af  upp- 
rättelse. I  detta  afseende  delar  jag  fullkomligen 
M.  B:s  känslor,  fastän  i  allt  hvad  mig  enskildt  rö- 
rer  framgången  verkligen  var  mig  helt  och  hållet 
indifferent.  Bror  kan  ej  tro,  att  en  man  så  ned- 
tryckt af  stora  olyckor,  som  jag,  kan  ännu  hafva 
känsla  qvar  för  en  liten  poetisk  gloriol.  Men  det 
fagnar  mig,  jag  tillstår  det,  att  vid  detta  tillfälle 
hafva  förmärkt  tillvarelsen  af  ett  publikt  omdöme, 
som,  oaktadt  tio  års  försök  att  qväfva  det,  likväl 
ännu  lefver  och  tyckes  liksom  uppvakna  igen,  Ja> 
min  bror,  ålderdomen  har  kommit  för  oss  begge; 
men  en  frisk  ålderdom,  omgifven  af  välstånd  och 
heder,  är  dock  någonting  annat  än  en  glömd,  li- 
dande, knappt  bergad,  och  hvars  enda  hopp  är  att 
slutet  jemnar  allt.  Intilldess  tro  likväl,  att  jag  i 
något  ännu  är  densamme,  och  att  min  vördnad 
och  kärlek  för  den  ädlaste  af  vänner  aldrig  kunna 
upphöra  förrän  med  min  varelse." 


Bilagan  16. 

(Till  sid.  213.) 

Per  Enebom  (eller  Enbom)  till  Leopold. 

1.  Det  första  brefvet  på  latin,  af  den  27  juli, 
men  utan  årtal,  innehåller,,  att  han  varit  ansatt 
af  två  slottskanslibetjenter,  —  dito  viri,  truci  ac  mi- 
naci  vultu  me  eontemplantes,  nec  minori  vocis  seve- 
ritate  alloquentes;  viri,  quos  neseio  quo  nomine  an- 


—    422    — 

tiqua  Borna  appéllaverit.  —  Desse  män  hotade, 
mihi  procuraturos  novurn  idque  fomrn  et  gratuitum 
domicilium  in  eo  suburbii  nieridionalis  palgtio,  ubi 
jam  suspiravere  Kexel  et  Lindegren  et  plures  aln 
kumaniorum  artium  amatores.  —  Hyeme  procedente 
tempus  illic  degebam  duorum  fere  mensium,  frigo- 
risque  vi  perstrktus  tumidis  laborabam  pedibus  etc. 
—  Debitam  mihi  citissime  solvendum  effwit  viginti 
et  quinque  thaleros.  —  Illam,  qua  me  nuper  com~ 
pleocus  es,  candidam  generosamque  benevolentiam  ad 
idtimum  usque  suspirium  venerabor,  etc. 

2.  Den  5  dec.  1805.  Begär  återbjelp:  "Herr 
kanslirådet  har  mera  rättighet  än  någon  annan 
till  detta  ädelmods  utöfning.  Mina  finanser,  som, 
efter  hvad  jag  muntligen  anfört,  till  en  god  del 
blifvit  förstörda  dels  genom  mina  dekrediterade 
brochyrers  ringa  afsättning,  dels  genom  bokhand- 
lares bedrägerier,  jemte  andra  tillstötande  motgån- 
gar, hvilka  tillsammantagna  göra  min  olycka  be- 
tydlig, ha  försatt  mig  i  ett  ögonblickligt  behof  af 
minst  75  rdr  rgs  för  det  närvarande.  Jag  torde  i 
dessa  behofvets  ögonblick  nyttja  en  ton,  som  vid 
dylika  tillfällen  sällan  passar,  men  jag  nyttjar  den 
mot  en  man,  som  har  nog  elevation  att  för- 
stå honom.  —  Det  ena  af  de  teaterstycken,  jag 
omnämnt,  vill  jag  med  det  första  lemna  H. 
K.  R.,  för  att  inhemta  dess  omdöme  derom. 
Mitt  lilla  häfte  utkommer  i  nästa  års  början, 
men  ej  till  båtnad  (åtminstone  i  ekonomiskt  af- 
seende)  för  mig,  utan  boktryckaren,  i  fall  publi- 
ken finner  det  genom  dess  egen  förtjenst  och  H. 


—    423    — 

K.    R:s   gynnande   recension   värdigt    någon    upp- 
märksamhet" 

3.  Den  26  nov.  1809.  "För  de  22  rdr,  som  H. 
K.  R.  lemnade  mig  förliden  afton,  får  jag  härme- 
delst aflägga  min  ödmjukaste  tacksägelse." 

4.  Ett  bref  utan  datum:  "Lifligt  stå  i  denna 
stunden  för  mitt  minne  de  oförgätliga  orden,  dem 
H.  K.  R.  muntligen  yttrade  för  två  eller  tre  år 
sedan:  Min  herre,  jag  har  ett  godt  hjerta  och  jag 
skall  visa  er  det  med  mitt  uppförande.  Lika  lifligt 
påminner  jag  mig  de  äfven  så  smickrande  som 
rörande  orden,  dem  H.  K.  R.  skref  till  mig  för 
någon  tid  sedan  i  sitt  högst  sentimentala  och  till 
de  djupaste  förtrolighets-detaljer  nedlåtna  bref,  för 
h vilket  jag  nu  först  får  äran  tacka:  Jag  hyser  akt- 
ning för  er  förtjenst,  jag  känner  välvilja  för  er  per- 
son, och  jag  deltar  med  öm  sorg  i  edert  öde.  — 
Denna  öfvertygelse  ger  mig  mod  att  våga  en  bön 
af  nytt  slag:  den,  att  med  det  snaraste  få  se  H. 
K.  R.  i  min  fattigdoms  boning  och  ingå  i  ett 
kort  samtal,  som  blefve  af  högsta  vigt  för  mig.  — 
H.  K.  R.  kan  ej  anse  det  förnedrande  att  besöka 
en  ringare  man,  som  likväl  har  någon  förtjenst  i 
dess  ögon  och  nu  ligger  af  nästan  alla  förskjuten, 
endast  af  sorger  och  grämelse  omgifven,  på  veder- 
mödans bädd,  i  sitt  råd-  och  tröstlösa  elände. 
—  Jag  längtar,  väntar,  hoppas." 

Ännu  ett  par  bref  innehålla  tacksägelser  för 
undfångna  välgerningar.  Omsider  tyckes  det  föl- 
jande utvisa,  att  hans  ställning  något  förbättrats. 


—    424    — 

5.  Den  30  juni  1809:  "Herr  kanslirådets  kän- 
slofulla och  högst  förbindliga  bref  har  jag  bekommit. 
Den  delikatess,  som  der  råder,  gör  mig  snarare 
förlägen  i  anseende  till  svar,  än  sjelfva  den  gene- 
rösa hjelp,  hvilken  min  nöd  för  ögonblicket  så  väl 
tarfvade.  Man  behöfver  ej  rodna  för  att  emottaga 
af  den,  som  värdigt  kan  gifva.  Emellertid  var  det 
ej  min  egentliga  mening  att  med  något  anlitande 
om  penninge-undsättning  falla  H.  K.  R:s  ädelmod 
till  last.  Det  var  välviljan  hos  en  tillgifven  vän, 
revisor  Stålberg,  som,  då  han  såg  och  ömmade 
min  nöd,  förmådde  honom  att  så  godt  som  mig 
ovetande  taga  detta  äfven  så  utomordentliga  som 
hans  hjerta  hedrande  steg.  Född  med  en  erkän- 
sam  själ  —  vore  det  ock  för  en  bägare  vatten 
räckt  i  behofvets  stund  af  medlidandets  vänliga 
hand  —  tackar  jag  H.  K.  R.  högst  uppriktigt  så 
väl  för  gåfvan,  som  för  sättet,  hvilket  förskönat 
henne.  Nu,  då  jag  tycker  mig  begynna  återfå 
min  helsa,  och  således  är  pligtig  att  genom  eget 
bemödande  söka  min  bergning,  anhåller  jag  öd- 
mjukast att  H.  K.  R.  ej  täcktes  sollicitera  någons 
ädelmod  om  vidare  nödhjelp  för  min  räkning,  och 
det  under  full  öfvertygelse  derom,  att  H.  K.  R:s 
delikatess  på  intet  sätt  såras  af  denna  bön.  Men 
hvad  jag  eljest  till  min  fördel  vågar  supplicera  om, 
är  H.  K.  R:s  högst  förmånliga  rekommendation 
hos  någon  bokhandlare  eller  boktryckare,  af  det 
sista  poetiska  häfte  jag  ämnar  utgifva,  om  möjligt 
vore  under  närvarande  riksdag.  H.  K.  R.  känner 
en  del  af  styckena.  —  Jag  underkastar  dem,  til- 


—    425    — 

lika  med  de  anmärkningar  som  åtfölja  poemet 
Folkens  öden  m.  m.,  hr  K.  R:s  och  hr  landshöf- 
ding  v.  Rosensteins  granskning.  Ar  jag  lycklig  nog 
att  vinna  sådana  männers  bifall,  smickrar  jag  mig 
äfven  med  hopp  om  publikens.  —  Finner  H.  K. 
R.  dem  äga  någon  förtjenst,  verkar  ett  ord  från 
H.  K.  R:s  mun  till  en  bokhandlare  eller  boktryc- 
kare mer,  än  allt  hvad  jag  med  mitt  bemödande 
kan  uträtta."*) 


Bilagan  17. 

(Till  sid.  230.) 

Denna  strid  väntar  ännu  sin  häfdatecknare. 
Utan  att  söka  gå  denne  i  förväg,  må  några  all- 
männa betraktelser  öfver  frågan  här  finna  rum, 
helst  man  kallat  densamma  "striden  emellan  aka- 
demister  och  fosforister,"  ehuru  ingen  enda  akade- 
mist  deltog  i  den  egentliga  fejden.  Vi  vilja  gerna 
tro,  att  en  god  afsigt  ledde  de  unga  vitterhets- 
idkarne.  Vi  äro  förvissade,  att  detta  gäller  om  den 
främste  bland  dem.  Att  åtskilliga  af  den  nya  sko- 
lans åsigter  voro  grundade,  och  att  dessas  försvarare 
senare  inlagt  flerfaldiga  förtjenster  om  vitterheten, 
må  icke  bestridas.  Vid  detta  tillfälle  ämnar  man 
dock  endast  skärskåda  den  strid,  för  hvilken  Leo- 
pold var  det  främsta  föremål.  Framdeles  skola 
vi    söka    beteckna    de    olika    kämparnes    särskilda 

*)  Enebom    lärer  hafva   dött  följande  år  (1810),  enligt  upp- 
giften i  Hammarskölds  Svenska  Vitterheteru 


—    426    — 

ställning.  För  närvarande  må  endast  anmärkas, 
att,  så  vidt  vi  förstå  dömma,  hade  både  utgångs- 
punkt och  stridssätt  kunnat  och  bort  vara  an- 
norlunda. 

Ingen  vitterhet  faller  för  stormlöpning  emot 
densamma.  Den  tillintetgöres  endast  genom  att 
skapa  en  bättre  i  dess  ställe.  Alla  förkastelse- 
domar  och  aflysningspåbud  gagna  föga,  så  länge  all- 
mänheten ej  finner  någon  fullkomligare  själsnjut- 
ning än  den  redan  äger,  i  hvilken  händelse  den 
gamlas  utödande  går  af  sig  sjelf.  Det  var  icke 
genom  att  skrifva  emot  sina  föregångare  som 
Klopstock  störtade  dem,  det  var  medelst  anslå- 
endet af  den  höga,  hänförande  skaldeton,  som 
bragte  deras  sånger  i  glömska.  Herder,  äfven  en 
af  den  nyare  tyska  vitterhetens  yppersta  anherrar, 
hvarken  förnekade  eller  nedsatte  sina  i  den  gamla 
skolan  bildade  landsmän.  Det  är  fastmer  rörande 
att  se  den  hyllning  han  ger  dem.  Den  förtjenar 
att  uppställas  såsom  motstycke  till  våra  vitterhets- 
ombildares  sätt  att  bemöta  den  gamla  skolans  yp- 
persta målsmän  hos  oss.  "Hagedorn,"  säger  han, 
"är  den  forna  tyska  parnassens  skönaste  spets;  i 
honom  blommar  den  lärorika,  moraliska,  angenä- 
ma, skämtande  dikten.  Gent  emot  honom  står 
Haller,  bärande  lärdomens  alp-tyngd,  och  dock  en 
Pope  s  like,  —  Pope's,  af  hvars  dikter  jag  önskar 
att  Tyskland  ägde  bördsrätt  till  tvenne:  Essay  on 
Man  och  Essay  on  Criticism.  Men  Haller  blef, 
liksom  Opitz,  den  bättre  smakens  föregångare  i 
Tyskland,  då  Pope  var  Drydens  och  andras  efter- 


—    427    — 

följare.,  Kleist  kommer;  hans  hjerta  lefver  i  hans 
öder/'  —  Så  räcker  Herder  en  krans  åt  hvar  och 
en  bland  dem,  hvilkas  ära  han  snart  skulle  för-, 
dunkla.  Till  och  med  åt  den  så  begabbade  Gott- 
sched  gör  han  rättvisa,  och  ogillar  att,  då  nya, 
friare  åsigter  skulle  införas,  det  skedde  genom  '  einen 
unwurdigen  Federkrieg."  *)  Han  beundrade  det  skö- 
na och  goda,  hvar  det  fanns. 

Det  var  icke  blott  i  Tyskland  som  litteratu- 
rens ombildare  förforo  sålunda.  Frankrikes  och 
Englands  största  snillen  gåfvo  enahanda  föredöme. 

CORNEILLE,    BOSSUET,  PaSCAL,  FENELON,  I.AFONTAINE, 

Moliére,  Montesquieu,  alla  öppnande  nya  banor, 
begynte  ej  med  att  nedrifva  föregångares  namn  och 
förtjenster.  Det  var  ej  genom  kritiken,  men  me- 
delst egna  verk,  som  Shakspeare  och  Milton, 
Scott  och  Byron  stälde  de  äldre  skalderna  i  skug- 
gan. Gå  vi  tillbaka  till  de .  gamle,  så  visar  sig 
samma  förhållande.  Horatius,  som  tillåter  sig  ett 
litet  oskyldigt  skämtande  med  gubben  Homerus, 
är  nog  klok  eller,  som  vi  hellre  tro,  nog  ädel  att 
visa  den  största  pietet  mot  landsmän,  der  jemfö- 
relse  kunde  ifrågakomma;  han  anför,  utan  invänd- 
ning, granskarnes  dom  om 

Ennius,  et  sapiens  et  fortis,  et  alter  Homerus; 

han  påminner  om  huru  N.,evius  ännu  mentibus 
hceret,  och  kallar  sin  störste  medtäflare  hälften  af 
sin  själ.     Huru  uppriktigt  hyllar  ej  Ovroius  Enei- 

*)  Sämmtliche  Werke,  VII  Band,   S.   380,   388.     PUlosopUe 
und  Geschichte,  XIII  B.,  S.  322,  338. 


—    428    — 

i 

dens  sångaret  och  vi  kunna  ej  erinra  oss,  att  någon 
af  Roms  ypperste  skalder  nedsatt  den  andre.  Jem- 
väl  hos  oss  var  det  under  djupt  erkännande  af 
fader  Gyllenborgs  storhet,  som  Kellgren,  Leo- 
pold och  Oxenstjerna  med  ännu  skönare  sånger 
bragte  den  gamles  i  förgätenhet;  de  ville  trösta 
honom  och  nedlade  sina  egna  kransar  för  den 
forne  skaldekungen  (såsom  senare  Tegnér  hand- 
lade emot  Leopold),  öfvertygade  om  sanningen  af 
de  ord,  som  den  sistnämnde  yttrat: 

"Ingen  älskar,  att  han  glöms, 

Ingen  att  fördunklad  finnas, 

Men  man  tål  att  öfvervinnas 

I  en  vers  der  man  beröms." 

Å  andra  sidan  är  man  böjd  att  misstro  sådana 
bala  förklaringar  som  t.  ex.  Thorilds,  att  han 
med  "en  enda  blixt  af  naturens  geni  skall  göra 
till  grus  hela  stora  vitterhetsskrån,  der  knappt  nå- 
gra grand  ännu  s£ola  glittra  för  barnen,"  eller 
löften,  som  den  nya  §kolans,  att  i  ett  drag  ur  vår 
vitterhet  "undanrödja  alla  de  murkna  kinesiska 
pagoderna."  Man  påminner  sig  dervid  alltid  den 
gamle  Flacci: 

Qvid  dignum  tanto  feret  hic  promissor  hiatu? 
Och  i  allmänhet  borde  de,  som  företaga  en  Klop- 
stocks  värf,  eller  en  vitterhets  omhvälfning  och 
nyskapelse,  följa  denne  ädle  mans  efterdöme.  Han 
förbjuder,  i  sin  bekanta  Gelehrten  Republik,  alla 
stridsskrifter,  undantagande  till  sjelfförsvar,  tillå- 
tande knappast  "eine  gewaffnete  Vorrede";  han  för- 
aktar all  sjelfbeprisning,  hvilken  innebär  "eine  Ehre, 


—    429    — 

die  keine  Ehre  istM;  han  anser  det  icke  manligt 
att  omtala  hvad  man  ämnar  göra:  "Wer  ein  Mann 
ist,  sagt  nicht  was  er  than  will,  sondern  thut's";  och 
han  tror  att  läsaren,  liksom  han  sjelf,  lätt  trött- 
nar vid  att  höra  förkunnas  segerlöften,  i  stället  för 
redan  utförda  bragder: 

"Taub  bin  ich,  spricht  man  mir  von  Thaten,  die  man  thun  will,  vor; 
Doch  von  geschehenen,  lauter  Ohr."  *) 

Korteligen:  litteratur-historien  visar,  att  aldrig  upp- 
trädde någon  verklig  ombildare  af  vitterheten  så- 
som förkunnare  af  sitt  eget  lof  och  föregångarnes 
oduglighet.  Också  hafva  de  stora  löften,  som  i 
den  vägen  hos  oss  afgifvits,  så  litet  gått  i  fullbor- 
dan, att  de  redan  på  1780-talet  utdömda  skalder 
läsas  den  dag,  som  är,  mera  än  deras  tillintetgö- 
rare,  och  allmänheten  begär  af  de  gamle  nya  upp- 
lagor. Ett  sådant  förhållande  är  icke  ovanligt. 
Det  egna  härvid  är,  att  den  nya  skolans  strid 
(den  Thorildska  utkämpades  i  ett  par  hufvud- 
drabbningar)  kunde  utspinnas  under  en  half  mans- 
ålder, utan  egentlig  seger  på  någondera  sidan.  Or- 
saken dertill  torde  få  sökas  dels  deri,  att  andra 
ämnen  inblandades  och  bortskymde  hufvudfrågan ; 
dels  deri,  att  de  gamles  försvarare,  som  var  gan- 
ska förtrolig  med  den  klassiska  och  den  franska 
litteraturen,  synes  varit  mindre  bekant  med  frå- 
gans ställning  i  Tyskland,  hvarifrån  motståndarne, 
föraktande    den  franska  vitterheten,  hemtade    sina 


*)  Die   Deutsche    Oelehrten   Republik.      Klopstocks    Werke, 
XII  Band. 


—    430    — 

skäl  och  vapen;  så  att  man  nästan  kunde  säga, 
att  de  tilltalte  honom  på  tyska  och  han  svarade 
på  fransyska,  under  det  man  afhandlade  svensk 
vitterhet.  Också  förklarade  Tegnér,  att  han  an- 
såg den  fosterländska  sångmöns  skönhet  icka  vinna 
stort  dervid,  om  hon  aftorkade  det  fransyska  smin- 
ket, för  att  påsätta  en  tysk  skråpuk,  i  hvilket  fall 
det  förra  syntes  behagligare,  änskönt  ej  inhemskt. 
Den  så  kallade  klassicitetens  försvarare  be- 
gick, i  vår  tanke,  ett  väsentligt  misstag  genom  att 
i  den  estetiska  frågan  inblanda  den  om  nationali- 
tet i  poesien,  hvarom  han  yttrar  ännu  i  sista  stund: 
"Att  tala  om  nationalitet  i  poesien  förefaller  mig 
lika  orimligt,  som  att  tala  om  nationalitet  hos  in- 
terjektionerna.  Likasom  en  del  af  dessa  äro  och 
måste  vara  desamma  i  alla  språk,  efter  de  äro 
omedvetna  uttryck  af  den  fysiska  känslans  ome- 
delbara verkan  på  tal-organerna,  så  måste  ock  poe- 
siens mästerverk,  som  jag  ville  kalla  det  idealiskt 
skönas  interjektioner,  bära  stämpeln  af  samma  uni- 
versalitet,  af  samma  intrycksförmåga  'på  alla  läsare 
af  samma  odlingsgrad  och  af  samma  språk-känne- 
dom, emedan  de  också  på  visst  sätt  äro  lika  omed- 
vetna uttryck  af  den  högre  känslans  verksamhet. 
Det  vore  väl  interessant  att  veta  t.  ex.  hvari  Gyl- 
lenborgs poem  öfver  Själens  styrka,  Kellgrens  öfver 
Förtviflan,  Oxenstjernas  öfver  Hoppet,  Leopolds  öf- 
ver Vänskapen,  icke  äro  nationella,  och  huru  man 
hädanefter  i  poesien  tänker  intensift  skilja  en  svensk 
själsstyrka,  en  svensk  förtvifian,  ett  svenskt  hopp9 
en  svensk  vänskap,  från  en  italiensk,  spansk,  fransk, 


—    431    — 

engelsk,  tysk,  dansk,  o.  s.  v."*)  För  att  nu  ej 
tala  om  det  egendomliga  som  ligger  i  hvarje  folks 
språk,  bildning  och  föreställningssätt  (hvilket  Leo- 
pold, nära  tretio  år  förut,  antydt  uti  sitt  inträ- 
destal i  Svenska  Akademien),  så  förnekas,  till  för- 
mån för  några  moraliska  öder,  hvad  som  är  hos 
ett  folk  ursprungligt  i  lynne  och  karakter;  och 
detta  femtio  år  sedan  Herder  låtit  höra  Stimmen 
der  Völker,  och  Kellgren,  som  lyssnat  till  hvarje 
ny  uppenbarelse  af  menniskosnillet,  i  sin  tidning 
fäst  uppmärksamheten  på  Ossian  och  Sakontala, 
på  Indiernas  och  Skottländarnes  skaldekonst,  på 
Persers  och  Arabers  sagor.  Det  var  ej  nog,  att 
en  dylik  förklaring  skänkte  motståndarne  ett  a£- 
gjordt  polemiskt  öfvertag;  national-andan  uppreste 
sig  deremot,  och  den  götiska  skolan  —  med  sådana 
målsmän  som  Tegnér,  Geijer,  Ling  m.  fl.  — 
skilde  sig  offentligt  från  en  så  illa  försvarad  sak. 
Frithiofs-skalden  hade  redan  yttrat  sin  åsigt  i 
det  bekanta  jubeltalet  1817,  der  han  tecknar  å 
ena  sidan  den  nya  poesien  "utan  form  och  be- 
stämdhet, en  sjuklig  gestalt  utan  märg  och  senor, 
med  abstraktionens  träsvärd  vid  sidan  och  bjeller- 
kåpan  på  de  dimmiga  skuldrorna,  en  vålnad  som 
spökar  omkring  i  månskenet  och  målar  sina  sam- 
manflytande bilder  i  molnen,"  —  och  å  den  andrå 
sidan  dess  motståndare,   "bokstafliga  gymnosofister, 


*)  Försök  att  upplysa  publiken  om  föremålet  och  beskaffenheten 
af  den  elfvaåriga  tvisten  inom  vår  litteratur.  Författaren 
afhandlade  samma  ämne  i  sitt  inträdestal  i  kongl.  vitter- 
hets-akademien:  Om  det  nationella  i  vitterheten. 


—    432    — 

ett  slags  atleter,  som  åtminstone  deri  liknade  forn- 
tidens, att  de  kämpade  nakne."  Emellertid  förkla- 
rades den  gamla  vitterheten  för  anti-national,  kon- 
ventionell, fransysk  och  kosmopolitisk,  ehuru  den  i 
sjelfva  grunden  var  mera  fosterländsk  och  sjelf- 
ständig  än  den  härmning  af  ny-romantik,  som  man 
ville  göra  gällande  i  dess  ställe. 

Ett  annat  missförstånd  var  det  loford,  som, 
enligt  en  ärfd  föreställning  från  nyttans  tidehvarf, 
skänktes  vitterheten,  att  äfven  verka  något  redbart, 
efter  den  bekanta  uppgiften  för  skaldekonsten: 
aut  prodesse,  aut  delectare.  Visserligen  innebär  dik- 
ten något  redbart  och  dertillmed  något  högst  red- 
bart, endast  uttrycket  rätt  bestämmes.  I  stället 
att  vidhålla  den  föråldrade  åsigten  om  vitterhetens 
allmännyttiga  eller  borgerliga  redbarhet,  låg  den 
naturliga  förklaring  nära  till  hands,  att  allt  hvad 
som  —  lika  med  dikt  och  konst  —  förädlar  och 
upplyfter  mennisko-anden,  medför  en  större  nytta 
för  mensklighetens  högre  bestämmelse,  än  hvad 
som  åstadkommes  ensamt  för  borgerligt  gagneliga 
ändamål.  De  gamle  ansågo  konsten  såsom  en  stats- 
angelägenhet. Gustaf  den  tredje  gjorde  detsamma. 
På  denna  grund  hade  försvaret  för  hans  vitterhet 
bort  byggas,  men  ingalunda  på  några  inskränkta, 
föråldrade  skolreglor. 

Af  verkliga  förhållandet  inom  den  tyska  lit- 
teraturen, tagen  i  sitt  stora  hela,  hade  klassicite- 
tens  försvarare  kunnat  vinna  ett  mäktigt  stöd; 
men  det  ser  ut  såsom  hade  man  antingen  ej  varit 
dermed    till  fullo  bekant,  eller  ej  förstått  att  rätt 


—    433    — 

begagna  sig  deraf.  Till  en  början  var  den  franska 
vitterheten  alldeles  icke  så  utdömd  bland  Tysk- 
lands berömdaste  författare,  som  den  nya  skolan 
påstod.  Wieland  ägde  till  den  grad  fransysk 
bildning,  att  man,  ehuru  med  orätt,  kallat  honom 
Tysklands  Voltaibe.  *)  Lessing  var  visserligen  en 
stor  beundrare  af  Shakspeare  och  främjade  den 
engelska  litteraturens  inflytande  på  den  tyska;  men 
sjelf  sökte  han  icke  efterbilda  den  store  drama- 
turgen; han  påstod  till  och  med  att  man  lättare 
kunde  stjäla  klubban  från  Herkules,  än  en  vers  från 
Shakspeare.  "Er  will  studirt,  nicht  geplöndert 
seyn,"  säger  han.  "Haben  wir  Genie,  so  muss  uns 
Shakspeare  das  seyn,  was  dem  Landschaftsmahler 
die  Camera  Obscura  ist:  er  sehe  fleissig  hinein,  um 
zu  lernen,  wie  sich  die  Natur  in  allén  Fallen  auf 
eine  Fläche  projektirt,  aber  er  borge  nichts  dar- 
aus."  **)  Derjemte  förteg  Lessing  icke  hvad  han 
ansåg  sig  skyldig  Fransmännen  och  särskildt  Dide- 


*)  Herder  yttrar  derom  i  sina  Ideen  zur  Geschickte  und 
Kritik  der  Poesie  följande:  "Wieland  hat  man  sehr  un- 
zeitig  mit  Voltaire  verglichen;  mit  Voltaire,  der  bey  dem 
heUesten  Kopfe  und  der  schlauesten  Gewandtheit  doch  nur 
ein  witziger  Satyr  war.  —  Die  Muse  unseres  Landesman- 
nes  ist  ein  reiner  Genius,  der  in  jeder  Gestalt  den  er  an- 
nimmt  gewiss  einen  edleren  Zweck  hatte,  als  uns  bloss 
witzig  zu  amusiren.  —  Der  Geist  der  sokratischen  Schule 
verliess  ihn  selten;  denn  seine  oft  missverstandene  Philo- 
sophie  ist  am  Ende  doch  Weisheit  des  Lebens"  —  Detta 
kan  äfven  tillämpas  på  den  jemforelse  man  gjort  emellan 
Leopold  och  Voltaire. 

**)  Hamburgische  Dramaturgie ;  Lessings  Sämmtliche  Werke, 
XIII  Th.,  S.  148. 

8v.  Ahad.  Handl.  35  Del.  28 


—    434    — 

BOT,  åt  hvilken  han  egnar  följande  icke  ringa  lof, 
hvilket  till  och  med  någon  klassicitetens  försvarare 
måhända  skulle  tveka  att  underskrifva:  "Ich  möchte 
wohl  sägen,  dass  sich,  nach  dem  Aristoteles,  kein 
philosophischer  Geist  mit  dem  Theater  abgegeben 
hat  als  er."  Han  öfversatte  Dideeots  teaterstyc- 
ken, och  uttrycker,  i  företalet  till  andra  tyska  upp- 
lagan deraf  (1781),  sin  tacksamhet  för  en  man, 
"der  an  der  Bildung  meines  Geschmacks  so  gros- 
sen  Antheil  hat.  Denn  es  mag  mit  diesem  auch 
beschaffen  seyn  wie  es  will,  so  bin  ich  mir  doch 
zu  wohl  bewusst,  das  er,  ohne  Diderots  Muster 
und  Lehren,  eine  ganz  andere  Richtung  wiirde  be- 
kommen haben;  vielleicht  eine  eignere,  aber  doch 
schwerlich  eine,  mit  dem  am  Ende  mein  Verstand 
zufriedener  gewesen  wäre."  *)  Afven  Lessing  in- 
rymmer således  åt  förståndet,  icke  åt  das  Unbe- 
wusste,  vitsord  i  estetiska  frågor,  hvilket  så  högeli- 
gen ogillats  hos  Leopold,  hvaröfver  denne  skäm- 
tar, då  han  ber  om  ursäkt  för  att  det  kanske 
finns  något  förstånd  i  hans  verser,  och  yttrar  till 
läsaren  den  önskan,  att 

hvarest  mening  finns  deri, 
Tillegnen  felet,  helt  naturligt, 
At  ringheten  af  mitt  geni,  **)  — 


*)  SämmtUche  Werke,  XV  Theil,  S.  259. 

**)  Herder  anser,  att  hvarken  förståndet  eller  hjertat  kan  en- 
samt dömma  öfver  det  sköna,  och  att  hjertats  intryck  bör, 
för  att  luttras,  gå  genom  någon  af  förståndets  portar,  h varvid 
det  kommer  hufvudsakligen  derpå  an,  att  det  är  den  rätta 
porten.  Bland  de  falska  portar  räknar  han  främst  dit 
8peculirende    Vernun/tp/orte ,    der    bilden,    genom    fortsatta 


—    436    — 

ett  skämt,  hvilket  hans  motståndare,  naturligtvis, 
funno  högst  misslyckadt,  enär  det  'omedvetna"  an- 
sågs till  den  grad  utgöra  ett  hufvudvilkor  för  snil- 
let, att  man  ej  kunde  räkna  sjelfve  Aristoteles 
bland  snillen,  ehuru  man  tillerkände  honom  myc- 
ken lärdom,   iakttagelsegåfva  och  skarpsinnighet.  *) 

Herder  bygger,  som  vi  veta,  all  konstodling 
i  främsta  rummet  på  de  gamle,  utan  hvilkas  åter- 
uppväckelse  han  anser  att  vi  ännu  skulle  befinna 
oss  i  medeltidens  mörker;  ja,  han  håller  före,  att 
sjelfve  Shakspeare  skulle  vunnit  vid  ett  grundli- 
gare studium  af  antiken.  Dertillmed  uppträder 
han  såsom  försvarare  af  den  goda  smaken,  hvilken 
förklarats  af  den  nya  skolan  vara  ett  oting,  ett 
pedanteri.  Hvad  han  derom  yttrar,  förtjenar  att 
återkallas  i  minnet.  Efter  anförande  af  de  nya 
konstdomarnes  sats,  att  "das  Genie  wird  sich  von 
selbst  bilden;  der  Geschmack  und  die  Werke  der 
Alten  können  es  gar  verderben"  utbrister  han:  "Ein 
böser  Demon  hat  diesen  Grundsatz  erfunden,  der 
die  hässlichste  Luge  ist.  Ein  Genie,  das  der  Ge- 
schmack verderben  känn,.  —  fahrees  hin!  Gut,  dass 
es  selbst  verdirbt,  statt  es  andere  mit  verderben.  Wer 
nach  rechtschaffener  Lesung  der  Alten  (nicht  wie 
sie    freylich    meistens    gelesen    werden)    schlimnaer 


abstraktioner,  icke  blott  afklädes  inpå  bara  kroppen,  utan 
äfven  hud  och  lemmar  följa  med.  Jfr  hans  uppsats  Ver- 
stand und  Herz. 

*)  "Egentligt  och  lefvande  geni  torde  man  icke  kunna  tillägga 
honom",  säger  Hammarsköld,  Filosofiens  Historia,  1  del. 
s.  181. 


—    436    — 

ist  als  er  war,  der  sey  schlimmer;  an  ihn  ist  nichts 
verloren.    Shakspeare!  Shakspeare!  ruft  man.    Und 
was    denn   Shakspeare?     Hatte  Shakspeare  keinen 
Geschmack?  Keine  Regeln?  Mehr,  als  jemand;  nur 
war  es  Geschmack  seiner  Zeit,  Regeln  zxx  dem,  was 
er  erreichen  konnte.     Hatte  er  mit   seinem  Genie 
in  den  Zeiten  der  Alten  gelebt,  glaubt  ihr  dass  er 
den  Geschmack  mit  Fiissen  wurde  von  sich  gestos- 
sen   haben?   öder  wörde  er  dadurch  schlechter  ge- 
worden   seyn  als   er  jetzt  ist?   Aber  freylich  ist  es 
ein   jämmerliches    Wort,    Geschmack,    nach    einem 
Compendium,  auf  einer  Eselsbriicke  von  Vorlesung 
iiber  die  schöne  Natur  hergeplaudert.     Der  wahre 
Geschmack  wirkt  durch  Genie,  und  ein  edles  Genie 
ist  immer  wie  ein  Stern  im  Dunkeln.    Licht  strahlt 
nur  Licht  ab,  eine  Sonne  nur  Sonne."*)  —  Vore 
det  svårt  att  förlika  denna  estetiska  åsigt  med  Leo- 
polds, att  när  man  talar  om  snillet,  talar  man  med 
detsamma    om    smaken,    fastän    under    ett    annat 
namn? 

Herder  ifrade,  liksom  Lessing,  för  det  tyska 
snillets  fria  utveckling,  men  under  ledning  af  de 
gamle,  emedan  han  ansåg  någon  sann  konstfull- 
komlighet  icke  kunna  uppnås  under  förnekande  af 
reglor,  som  voro  grundade  i  det  skönas  natur.  Det 
var  först  vissa  af  den  ny-romantiska  skolans  smak- 
lärare,   som    begynt  med  att  vilja  utesluta  Hoba- 


*)  Såmmtliche  Werke,  VII  Band,  S.  60,  61.  Ursachen  des  ge- 
mrikenen  Qeschmacks  bey  der  verschiedenen  VöUcerni  da  er 
gebluhet. 


—    437    — 

tius  och  Virgilius  från  de  äkta  skaldernas  an- 
tal. *)  Herder  deremot  finner  icke  klassicitet  och 
romantik  oförenliga  inom  det  skönas  verld;  han 
prisar  hos  den  senare  konstformens  yppersta  måls- 
män i  Tyskland  —  Klopstock  och  Goethe  —  att 
de  äro  genomträngda  af  de  gamles  smak.  Så  ytt- 
rar han,  vid  en  jemförelse  emellan  den  tyska  och 
den  engelska  ode-stilen,  om  Klopstock:  "Eine  sei- 
ner  Oden  im  Geschmacke  des  Horaz  ist  nach  dem 
Richtmasse  der  Alten  mehr  werth,  als  sämmtliche 
hoch  aufgethurmte  Brittische  Oden-Gebäude,"  och 
om  Goethe:  "Ein  anderer  Dichter  hat  sich  der 
Form  der  Alten  auf  einem  neuen  Wege  genahet, 
durch  eine  theilnahmlose  genaue  Schilderung  der 
Sichtbarkeit  und  durch  eine  thätige  Darstellung 
seiner  Charaktere,  —  Goethe.  Sein  Berlichingen 
ist  ein  deutsches  Stuck,  gross  und  unregelmässig 
wie  das  deutsche  Reich  ist;  aber  voll  Charaktere, 
voll  Kraft  und  Bewegung.  In  jedem  seiner  späte- 
rer  Stiicke  hat  er  eine  einzelne  gewählte  Form  im 
leichtesten  Umrisse  zu  ihrer  Art  vollendet.  So 
sein  Clavigo,  seine  Stella,  sein  Egmont,  Tasso,  und 
jene  schöne  griechische  Form,  Iphigenie  auf  Tauris. 
In  ihr  hat  er  wie  Sophokles  den  Euripides  iiber- 
wunden.  Auch  andere  Dichtarten  sind  nach  Form 
der    Alten    glucklich    von    ihm    bearbeitet    gewor- 

•)  Hammarsköld  i  sin  kritik  öfver  Schiller  (som  troligen 
icke  skrirvits,  om  ej  Schlegel  förut  skrifvit  sin)  kallar 
Virgilius  en  "poetisk  dilettant."  Det  är  i  samma  skrift 
han  upptäckt,  att  "Febi  lyra  aldrig  varit  Kellgren  förun- 
nad." Jfr  Fryxell,  Bidrag  Ull  Sveriges  litteratur-hi- 
storia. 


—    438    — 

den."*)  Här  nästan  upphäfver  Herder  dualismen 
emellan  klassicitet  och  romantik,  och  antyder,  lik- 
som Schelling  i  filosofien,  en  skönhetens  identitets- 
lära. Det  är  den  sanna,  stora  smakens  rätta  grund» 
från  hvilken  ny-romantikernas  (i  Tyskland  äfven 
benämnda  Af  ter- Romantiker ,  Karfunkel-  Männer) 
trånga,  i  vissa  fall  skrå-mässiga  skönhetslära  bast 
is. 


Herder  förbisåg  mindre  än  någon  annan,  att 
Ludvig  den  fjortondes  hofsmak  icke  kunde  blifva 
den  allmänna,  stora  smakens  regel,  men  det  hin- 
drar honom  icke  att  göra  hvarje  af  Frankrikes  stora 
snillen,  inom  deras  olika  krets,  rättvisa.  Det  sätt* 
hvarpå  han  gör  den  åt  Voltaire,  förtjenar  ihåg- 
kommäs.  "Voltaire",  säger  han,  "ward  wie  Colum- 
bus  gross,  dass  er  ausser  dem  Jahrhunderte  Lud- 
wigs  noch  einer  Welt  glaubte.  Er  schiffte  ins  Land 
der  Feinde  seines  National-Geschmacks,  nach 
England,  hiniiber,  und  raubte  einen  Brand  von  ih- 
rem  Feuér;  er  bildete  sich  ausser  den  schönen 
Kreisen  von  Paris,  inter  discrimina  rerum,  —  und 
ward  Voltaire."**)  Der  theatralische  Staats-  und 
Kriegsmann  Corneille,  der  tragische  Idyllen-Dichter 
Racine,  Voltaire  der  Mahler  und  Philosoph,  herr- 
schen  nach  angenommenem  Gesellschafts-Maszsta- 
be,  das  ist:  sie  erleuchten  und  amiisiren.  Voltaire 
insonderheit,  er,  der  grosse  Lehrer  unserer  Zeit,  in 
leichter  Philosophie  und  Skepticismus,  der  grosse  Ver- 


*)  SämmtUche  Werke,  VII:  390. 
'•)  Ders.  51. 


—    439    — 

fasser  der  piéces  fugitives  und  der  göttlichen  Pu~ 
celle,  —  welche  Mangel,  welche  Bediirfnisse  des 
Jahrhunderts  (anderer  Länder  beynahe  mehr  als 
seiues  eigenen  Volkes)  fullt  er  nicht  aus  !H  *)  Ej 
nog  dermed.  I  trots  af  den  nya  skolan  ("unsere 
Neulingé",  eller  "våra  vittra  saliggörare",  som  han 
äfven  kallar  dem),  önskar  han  tillbaka  en  Pope 
och  en  Boileau,  om  h vilka  det  heter:  "Unserer 
seligen  poetischen  Zeit  wäre  ein  Pope  und  ein 
Boileau  wohl  zu  wunschen.  Nicht  etwa  nur  des 
Fleisses  in  der  Sprache  und  der  Verskunst  hälber, 
der  mit  dem  abgekommenen  Reime  hier  und  da 
seltener  geworden  ist,  sondern  des  Inhalts  ihrer 
Werke  selbst  wegen,  zu  welchem  reife  Beobachtun- 
gen,  Grundsätze,  iiberhaupt  eine  Welt-  und  Men- 
schenkenntniss  nöthig  ist,  die  ein  KlingHang  an 
Werth  schwerlich  ersetzen  möchte.  In  unsern  Zei- 
ten  bearbeitet,  wurden  die  Themata  jener  Dichter 
neue  und  merkwiirdige  Produktionen  geben.  Uber 
Kritik  und  Dichtkunst  wurden  sie  nach  Veranlass^- 
ungen  unsers  Lustrums  andere  Vorschriften  mat- 
chen, im  Laufe  der  grossen  und  kleinen  WeJrt 
wurden  sie  andere  Thoren  zu  belehren  finden.  Und 
ein  Versuch  vber  den  Menschen  zu  unserer  Zeit  (mit 
aller  Bescheidenheit  gegen  den  verdienstreichen , 
gläpzenden  Nahmen  Pope  sey  es  gesagt),  wie  grös- 
ser,  kiihner,  richtiger  könnte  es  werden!"  **) 


*)  Der 8. 
*")  Sämmtliche    Werke,  XII  Band,  S.  59.     Det  är  eget  att  se 

en  Herder  vilja  återkalla  de  författare,  som  Polyfemis terna 

hängde  in  effigie. 


—    440    — 

Goethe,  om  hvilken  Oehlenschlåger  yttrar,  att 

"Lig  Solen,  han  sit  store  Öie  vender  . 
Til  allt  der  lever  og  udvikler  sig",  — 

Goethe,   hvars  omfattande  blick  och  sällsynta  för- 
domsfrihet   tilläto    honom    att    spåra    och  till    sitt 
rätta  värde   uppskatta   hvarje  slags  vitter  förtjenst, 
i    hvad    tid    och    land  som   helst,  kunde  ej  undgå 
att  göra  rättvisa  åt  Frankrikes  snillen,  ifrån  de  be- 
römdaste ända  till  Marivaux  och  Dorat.     Det  är 
bekant,    att    han    åfven    lånte   sin   penna  att  efter 
Diderot  måla  Rameaus  Neffe  och  öfverflytta  sam- 
me författares  Essai  sur  la  peinture,  äfvensom  Vol- 
taire^ Tancred  och  Mahomet,  hvilka  sorgspel  Goe- 
the,  såsom  direktör  för  Weimarska  teatern,  upp- 
satte på  scenen.     Af  hans  flera  karakteristiker  må 
den  öfver  Voltaire  anföras,  såsom  egen  i  sitt  slag. 
Efter  att  hafva  anmärkt,  att  i  gamla  familjer  na- 
turen   vanligtvis    slutligen   frambringar  någon   som 
förenar  samtliga  anherrarnes  egenskaper  och  anlag, 
hvarå    han  anförer  som  exempel  Ludvig  XIV,  en 
fransysk    och    bourbonsk    konung    i    fullkomligaste 
mening;  och  att,  på  samma  sätt,  bland  folken  nå* 
gon  gång  en  individ  fullständigt  uttrycker  national- 
lynnet;     finner    han    Voltaire    vara    den    högste 
hos  Fränsmännen   tänkbare,   för  dem  mest  egnade 
skriftställare.     Han    uppställer    derpå    ett    schema 
öfver  alla  de  egenskaper,  som  Fransmännen  fordra 
af  ett  snille,  och  mäter  derefter  Voltaire's  gåfvor. 
På   det  att  intet  af  det  ursprungliga  och  målande 
i  denna   karakteristik   må  förloras,  anföres  den  här 
med  Goethe's  egna  ord: 


—    441    — 

I 

"Die  Eigenschaften  sind  mannigfaltig,  die  man 
von  einem  geistvollen  Mann  fordert,  die  man  an 
ihm  bewundert,  und  die  Forderungen  der  Franzo- 
sen  sind  hierin,  wo  nicht  grösser,  doch  mannig- 
faltiger  als  die  anderer  Nationen.  Wir  setzen  den 
bezeichneten  Maszstab,  vielleicht  nicht  ganz  voll- 
ständig  und  freylich  nicht  methodisch  genug  gereiht, 
zur  heiterer  Ubersicht  her: 

Tiefe,  Gertie,  Anschauung,  Erhabenheit,  Natu- 
rell, Talent,  Verdienst,  Adel,  Geist,  schöner  Geist, 
gvter  Geist,  Gefiihl,  Sensibilität ,  Geschmack,  guter 
Geschmack,  Verstand,  Richtigkeit,  Schickliches,  Ton, 
Hofton,  Mannigfaltigkeit,  Fulle,  Reicldhum,  Frueht- 
barkeit,  Wärme,  Magie,  Anmuth,  Grazie,  Gefällig- 
keit,  Leichtigkeit,  Lebhaftigkeit,  Feinheit,  Brillantes, 
Saillantes,  Petillantes,  Pikantes,  Délikates,  Ingenioses, 
Styl,  Versijication ,  Harmonie,  Reinheit,  Correction, 
Eleganz,  Vollendung. 

Von  allén  diesen  Eigenschaften  und  Geistes- 
Ausserungen  känn  man  vielleicht  Voltairen  nur  die 
erste  und  die  letzte,  die  Tiefe  in  der  Anlage  und 
die  Vollendung  in  der  Ausfuhrung,  streitig  machen. 
Allés  was  iibrigens  von  Fähigkeiten  und  Fertig- 
keiten  auf  eine  glänzende  Weise  die  Breite  der 
Welt  ausfullt,  hat  er  besessen  und  dadurch  seinen 
lluhm  iiber  die  Erde  ausgedehnt."  *) 

Goethe  inrymmer  således  åt  Voltaire,  af 
fyrtiofem  författare-egenskaper,  fyrtiotre,  och  deri- 


*)  Goethe'8   Werke,  XX  Band,  S.  225. 


—    442    — 

bland  icke  blott  snille,  qvickhet,  smak,  hofton,  lätt- 
het, behag,  finhet  och  elegans,  —  hvilka  företräden 
man  i  allmänhet  tillerkänner  1'enfant  gåté  du  monde 
quil  gåtaty  —  utan  äfven  upphöjning,  åskådning, 
natur,  ädelhet,  mångfald,  rikedom,  värma  och  kän- 
sla. Men  hvadan  .  kommer  det,  att  den  s.  k.  nya 
skolan  aldrig  aktat  på  detta  domslut  af  den,  som 
var  utkorad  till  dess  högsta  mönsterbild  och  ora- 
kel, och  att  den  fransyska  smakens  och  särskildt 
Voltaire's  försvarare  hos  oss  icke  gaf  akt  på  och 
framhöll  denna  motsägelse? 

Till  Wielands,  Lessings,  Herders  och  Goe- 
XHES  vitsord  kommer  ännu  Tysklands  snillrikaste 
konstdomares,  Jean  Pauls,  som  snart  skall  an- 
föras. De  gamles  och  deras  efterbildares,  Frans- 
männens, försvarare  hade  icke  behöft  inskränka 
sig  till  ständigt  åberopande  af  Horatius  och  Vir- 
gilius,  Pope  och  BoiLEAii  (som  redan  voro  ut- 
dömda), när  man  hade  så  goda  hjelptroppar,  som 
de  nyssnämnde,  inom  den  tyska  vitterheten,  hvil- 
ken  anbefalltes  till  förebild.  Emot  den  nya  sko- 
lans förnämsta  smakdomare  och  älsklingsförfattare, 
Schleglarne,  Tieck,  Fouqué  och  Novalis,  hade 
den  gamla  skolans  målsmän  kunnat  uppställa  Goe- 
the, Herder,  Lessing,  Wieland  och  Jean  Paul; 
ja,  ensamt  anförandet  af  Goethes  nyssnämnda  ytt- 
rande synes  hafva  bort  göra  tillfyllest  att  afklippa 
ledtråden  i  alla  de  polemiska  artiklarne  emot  den 
fransyska  smaken,  hvars  utrotande  utgjorde  huf- 
vudföremålet  för  de  nya  vitterhets-ombildarnes  an- 
grepp,   och   hvilken   smak   tecknas,  enligt  de  tyska 


—    443    — 

nyromantikernas  föredöme,  sålunda  i  en  af  de  be- 
kanta Xeniema: 

"Den  goda  smaken. 

När  i  Paris  med  allongeperuk  steg  neder  Apollon, 

Blef  han  hos  Ludvig,  på  kura,  kär  i  madam  Etikett. 
Hård  hon  var;  men  med  lass  af  namnsdags-oder  och  bon-mots 

Vann  han:  den  magra  madam  födde  ett  gnällande  barn. 
Boileau  kallades  opp  att  döpa  det;  lade  i  vaggan 

Under  den  klena  till  stöd  hela  sin  Art  poétique. 
Momus  från  himmelen  log  och  gladdes  åt  karrikaturen; 

Lillan  växte  och  blef  snart  rimmeri'ts  koryfé, 
Firad  af  mång  larmojant  komedi  och  galant  tragedia, 

Alexandrinens  basun  bölade  länge  dess  lof. 
Ännu  rultar  bland  oss  tandlös  den  vördade  gumman, 

Och  hon  med  smink  från  Paris  skyler  sin  skrumpnade  kind."*) 

Denna  med  talang  och  icke  utan  qvickhet  förfat- 
tade vers  innefattar  in  nuce  hvad  som  redan  i  åra- 
tal, ofta  med  vida  mindre  skicklighet,  upprepats 
om  samma  ämne;  hvarpå  svarades  med  lika  tro- 
get upprepande,  att  Boileau,  Racine  och  Voltaire 
voro  dock  den  goda  smakens  mönsterbilder.  När 
Tegnér,  efter  sju  års  förlopp,  yttrade,  att  han 
"kände  ingenting  andelösare,  halfvare,  obestämdare, 
än  hela  denna  polemik,  sådan  som  den,  med  få 
undantag,  blifvit  förd  ibland  oss,"  upptogs  det  myc- 
ket illa  å  ömse  sidor,  och  fienderna  förenade  sig 
att  med  samnad  hand  sönderslita  hans  jubeltal, 
alldeles  som  i  Moliéres  bekanta  lustspel,  der  för- 
likaren öfverfalles  från  begge  sidor  af  dem  han 
vill  upplysa.    Då  ett  hälft  århundrade  ligger  emel- 


*)  Polyfem,  första  samlingen,  n.  24. 


—    444    — 

lan  oss  och  denna  strid,  hvilken  sannolikt  är  glömd 
af  de  flesta  som  genomlefvat  den,  och  torde  vara 
ännu  mindre  bekant  för  ett  yngre  slägte,  må,  in- 
nan vi  fortsätta  våra  betraktelser,  några  hufvud- 
drag  derur  antecknas. 

Det    är    bekant,   att   striden   öppnades  af  tid- 
ningen Polyfem.  *)     Man  har   i  en  senare  tid  lagt 
mindre    vigt    på   den   litterära   betydelsen  af  detta 
blad,  såsom  varande  ofta  blott  ett  uttryck  af  ung- 
domligt öfvermod,  ja,   enligt  motståndarnes  utsago, 
endast  en  skandal-tidning.    I  detta  glömda  frö  lig- 
ger dock  hela  den  senare  utvecklingen.    Det  gifves 
ingen  af  de  idéer  eller  föreställningar  om  den  gu- 
stavianska   vitterheten,   hvilka   sedan   gjort  sig  gäl- 
lande, som  der  icke  uttalas.     Der  förklaras  jemväl 
första    gången,   att   det   vitterhetsskifte,  som  förflöt 
emellan    Kellgrens  död  och  Polyfems    uppkomst, 
var  den  svenska  litteraturens  "jernålder,"  ett  verk- 
ligt   "barbari";    att    man    "glömde    eller    förhånade 
Stjernbjelms  skaldestycken,  Bellmans  sånger,  Inbill- 
ningens verld,  Spastara"    m.  fl.  de  herrligaste  dik- 
ter;  att   dittills   (1810)   ingen  gjort  Bellman  rätt- 
visa   mer  än   tysken   Arndt;   att  det  var  Thorild 
som  gaf  den  högsta  riktningen  åt  Kellgrens  snille- 
utveckling ;   att  den  gamla  skolan  skref  endast  "för 
rock    och    spis"    (hvilket  sedan   varierades  på  vers 
och    prosa,    och   slutligen   besjöngs  i  Markalls  nät- 
ter);   att   de   akademiska   skalderna   sökte  ett  "pris 
till  skräddare-lön";    hvarjemte  klagades  öfver  "aka- 


•)  Åren  1810,  1811  och   1812. 


—    445    — 

demiens  förryckta  sätt  att  skrifva  prosa  och  införa 
barbarismer  i  språket",  m.  fl.  dylika  sagor,  som 
sedan,  genom  mångårigt  upprepande  i  nya  tidnin- 
gar och  tidskrifter,  ur  samma  källa,  förvandlats 
till  trosartiklar  hos  ett  icke  ringa  antal  läsare; 
hvadan  denna  fosforismens  vagga  ej  må  så  helt 
och  hållet  förbises. 

Att  anmälan  är  af  Askelöf,  antyder  redan 
den  skämtsamma  tonen,  och  inbjudningen  till  "ett 
blad  att  läsa  på  sängen/9  liksom  han  i  allmän- 
het helst  från  hvilobädden  utsände  sina  uppsatser, 
hvilka  dock  i  denna  tidning  utgjorde  ett  mindre 
antal.  Den  af  honom  anslagna  skämtsamma  ton 
bibehölls  icke  länge.  Företaget  angaf  sig  såsom 
ett  slags  fortsättning  af  "Sällskapets  pro  sensu  com- 
rnuni  verksamhet,  snart  efterföljdt  af  "Sällskapet 
för  det  löjliga"  eller  Pro  Joco,  som  det  kallade 
sig.  Men  Kellgrens  penna  ärfves  icke  så  lätt; 
tonen  slog  hastigt  om,  och  antog  en  afgjord  bit- 
terhet emot  Svenska  Akademiens  pristagare  och  de- 
ras skyddsvän  Leopold,  samt  småningom  mot  hela 
akademien,  om  hvars  snillrike  stiftare  det  hette, 
att  "man  kan  vara  en  vördnadsvärd  monark  utan 
att  begripa  vitterhetens  väsende  eller  på  henne 
yttra  någon  välgörande  inflytelse9,  —  "vitterheten, 
om  hvilken  man  icke  ägde  någon  redig  föreställ- 
ning, hvarken  teoretisk  eller  praktisk";  hans  stif- 
telse blef  derför  "en  hof- dekoration,  på  en  falsk 
kulturs  lösa  sand";  dess  skrifter  "ett  residuum  af 
alla  frasers  drägg  och  alla  versers  vatten9';  den 
som    kunde    "sladdra    öfver    några    öfverenskomna 


—    446    — 

maximer,  dem  man  kallade  populär  filosofi  (Leo- 
polds afhandling  om  Gud  och  odödlighet,  som  be- 
gabbades utan  återvändo),  utbasunades  strax  för 
ett  snille,  och  en  man  af  smak  hette  hvar  och  en 
som  icke  kräfde  någon  kraftigare  själaspis,  än  den- 
na enerverande  eländighet."*)  Under  allt  detta 
erkände  de  nya  konstdomarne  med  en  älskvärd  nai- 
vetet, ätt  de  icke  ens  läst  de  utdömda  prisskrif- 
terna, hvarför  de  naturligtvis  kunde  dömma  mer 
opartiskt.  Det  heter  nemligen  om  Stenhammab, 
Blom  m.  fl.  af  de  bäste,  att  de  tyckas  "vid  på- 
ögnande (ty  att  läsa  slika  ting  vore  afgrundsmar- 
ter)  bära  åtminstone  den  negativa  förtjensten  af 
en  ren  och  ledig  prosa,  satt  i  rim."**)  Huruvida, 
såsom  klassicitetens  försvarare  påstått,  denna  miss- 
lyntbet  till  någon  del  ägt  sin  grund  i  underkän- 
nandet af  några  till  det  vittra  samfundet  inlem- 
nade  täflingsskrifter,  må  lemnas  derhän.  Otänk- 
bart är  det  icke,  då  man  känner  genus  irräabile 
vatum,  Thorilds  framfart  emot  sällskapet  UtUe 
dtdci,  som  ej  gaf  stora  priset  åt  "Passionerna",  och 
ännu  större  skalders  förgrymmande  öfver  slika  små 
motgångar. 

En  glad  motsats  till  det  stränga  omdömet  öf- 
ver de  gustavianska  skalderna  och  deras  ämnes- 
svenner  lemnar  den  vexelbeprisning  i  bunden  och 
obunden  stil,  under  hvilken  de  unge  lagerkrona 
hvarann,    och    hvartill   synes   hafva  fordrats  nästan 


")  Polyfem,  5  samlingen,  n.  31. 
-)  Dera.  n.  34. 


—    447    — 

ännu  mera  mod,  än  att  angripa  de  gamle,  som 
för  det  mesta  redan  tystnat.  Vid  det  första  häf- 
tet af  Fosforos  fröjdar  man  sig,  att  omsider  'Vw 
gång  få  se  sann  poesi  blomstra  i  Sverige?  Recen- 
senten, "under  det  han  pekar  på  de  oöfverträffliga 
skönheter,  som  pryda  dessa  häften,  vill  ej  fortiga 
hvad  man  i  vissa  detaljer  kan  hafva  att  tadla,  så- 
som varande  under  det  höga  futtkomligliets-ideal, 
till  hvilket  de  fosforistiska  skalderna  sträfva."  Det 
första  stycket  (Prolog)  befinnes  genast  "utfördt  i 
den  högsta  poesi,  hvars  bilder  och  uttryck  omot- 
stmdUgen  tala  till  fantasien  och  känslan,  och  torde 
ej  sägas  för  mycket,  da  vi  påstå,  att  vi  äga  högst 
fä  poemer  pä  vårt  språk,  som  med  detta  kunna 
jemföras  i  värde  \  —  "det  är  utarbetadt  i  ottave 
rime  af  den  högsta  fulländning"  I  det  andra  styc- 
ket (Gullåldern,  canzone)  "kan  man  icke  nog  be- 
undra skalden",  och  "man  tvekar  åt  hvem  man 
bör  gifva  företräde:  författaren  eller  Tasso."  Det 
tredje  (Afrodites  födelsedag)  visar,  "hvad  som  for- 
dras för  att  framalstra  en  evigt  blifvande  lärodikt" 
Vid  det  fjerde  (Erotikon)  frågas:  "H vilken  af  våra 
prisbelönta  poeter  (Franzén,  Wallin  m.  fl.)  kan 
väl,  efter  genomläsningen  af  detta  poem,  med  sann 
känsla  af  sig  sjelf  utropa:  Ancli  io  sono  pittore? 
Med  detta  hafva  vi  på  vårt  språk  fått  ett  skalde- 
stycke ,  som  vi  med  full  tillförsigt  kunna  sätta 
vid  sidan  af  de  förträffligaste  utländska  mäster- 
stycken i  denna  genre.  Ämnet  är  nästan  detsam- 
ma som  i  Kiopstocks  elegi  an  die  kunftige  Ge- 
liebte;   —    men    är    väl    hans    psevdo-antika   elegi 


—    448    — 

att  jemföra  med  detta?  Förgäfves  skall  den  strän- 
gaste granskare,  om  han  än  vore  beväpnad  med 
afundens  och  fördomens  hela  bitterhet,  här  söka 
något  vårdslösadt  eller  felaktigt  uttryck,  någon  oe- 
gentlig bild,  någon  falsk  tanke,  någon  felaktig  vers", 
o.  s.  v.  Dessa  loford  taga  sig  nu  desto  sällsam- 
mare ut,  som  föremålen  redan  äro  till  det  mesta 
glömda  och  egentligen  aldrig  beundrats  af  andra, 
än  den  nya  skolan.  Det  enda  stycke,  som  gör  ett 
undantag,  är  den  här  högt  beprisade,  sedan  af 
Leopold  (i  Silfvertonen)  belysta  öfversättning  från 
Tasso,  om  h vilken  recensenten  i  Polyfem  säger, 
att  "man  måste  häpn^.  öfyer,  att  icke  flera  an- 
märkningsvärda fel  finnas,  och  derom  kunna  vi 
försäkra";  hvarefter  han  tillägger:  "Det  vore  att 
önska,  att  vi  af  alla  länders  klassiska  författare 
ägde  så  beskaffade  öfversättningar."  *) 

Efterverlden  må  i  sanning  le  åt  en  slik  dröm, 
att  den  fosterländska  vitterheten  blifvit,  medelst 
ett  häfte  af  Fosforos,  Iyftad  ur  det  nesligaste  djup 
af  förnedring  till  höjden  af  fullkomlighet.  "Med 
Guds  hjelp  äro  barbariets  (den  gustavianska  vit- 
terhetens) tider  förbi",  hette  det.  "Den  goda  sma- 
kens pedantiska  fantom  satt  på  skönhetssinnets 
usurperade  thron."  Men  det  var  nu  slut  med  "pe- 
rioden af  vår  litteraturs  förfall,  då  odugligheten 
dominerade  i  nästan  hela  dess  område"  och  "hela 
vår  poesi  syntes  vilja  urarta  till  en  onaturlig  kryst- 
ning."     Motgiftet  var  funnet  i  det  naturliga,  ljusa 


*)  Polyfem,  andra  samlingen,  n.  32  och  33. 


—    449    — 

och  klara,  som  uppblomstrade  i  den  fosforistiska 
litteraturen.  För  dess  skyndsammare  uppkomst 
fordrades  dock,  såsom  det  vidare  påstods,  att  "av- 
gudabilderna måste  nedrifvas,  för  hvilka  vi  så 
länge  offrat."  —  "Man  måste  angripa  hela  syste- 
met af  den  rådande  bildningen,  hela  summan  af 
lättsinnighet,  duglöshet,  irreligiositet,  immoralitet, 
okunnighet,  opatriotism,  otro,  öfvertro,  m.  fl.  dy- 
lika beskaffade  egenskaper,  som  sammanblandade 
utgjorde  den  verkliga  och  sanna  kärnan  af  natio- 
nens karakter  och  bildning/'  *)  Men  hade  allt 
detta  onda  blifvit  spridt  genom  Gyllenborgs, 
Kellgrens,  Leopolds,  Oxenstjernas,  Lehnbergs 
och  Rosensteins  skrifter?  Flödade  dessa  af  irreli- 
giositet, immoralitet,  lättsinnighet,  opatriotism  m. 
m.?  Hade  de  icke  fastmer  motverkat  det  lättsinne 
och  den  otro,  som  tyvärr  tillhört  deras  tidehvarf, 
och  var  det  ej  på  samma  gång  ett  alltför  flitigt 
moral-predikande  man  lade  dem  till  last?  Ej  hel- 
ler kunde  Gustaf  Adolfs  sjuttonåriga  regering  fö- 
rebrås för  dessa  lytens  inympande  i  national- 
karakteren.  Allt  syntes  ju  på  god  väg  till  något 
bättre,  när  stormlöpningen  emot  den  gamla  skolan 
begynte.  Franzén,  Wallin,  Tegnér,  Geijer,  Ling 
m.  fl.  hade  redan  anslagit  tonerna  till  den  roman- 
tiska och  fosterländska  diktkonst,  som  efterträdde 


*)  Jfr  uppsatserna:  Hvad  utsigt  till  förbättring  lemna  oss  de 
senaste  uppträdena  i  vårt  lärdomsriket  och  Anmärkningar 
hörande  till  svenska  skaldekonstens  historia.  Polyfem,  4 
saml. 

8v.  Afcad.  Bandi.  35  Del.  29 


—    450    — 

den  äldre  klassiska,  äfvensom  till  den  förbättrade 
kyrkosången,  för  att  ej  nämna  en  strängare  efter- 
bildning  af  de  gamle,  hvari  Adlerbeth  lemnat 
mönster.  Oss  vill  synas,  såsom  hade  en  ostörd  ut- 
veckling af  alla  dessa  nya  krafter  varit  gagneligare 
för  den  fosterländska  vitterheten,  än  den  strid, 
som  under  en  half  mansålder  härjade  litteratu- 
rens falt. 

Var  det  kortsynthet,  eller  någon  hemlig  ovilja, 
som  vållade  att  den  nya  skolan  angrep  Svenska 
Akademien  såsom  egentliga  roten  till  det  förderf- 
vade  i  samhälle  och  bildning?  Hvad  än  grunden 
må  hafva  varit,  så  följde  på  förklaringen,  att  hela 
systemet  af  den  rådande  bildningen  måste  tillin- 
tetgöras, enkannerligen  anfall  emot  nämnda  sam- 
fund och  dess  pristagare.  Bland  uppsatser  i  denna 
våg  framstår  en  med  titel:  Den  nya  vitterhetskolans 
betänkande  om  Svenska  Akademien  och  den  goda 
smaken,  till  hvilket  Svensk  Litteratur-tidning  äfven 
för  sin  del  hänvisar  dem  som  önska  känna  sko- 
lans nmotiver,  deduktioner  och  detaljer '  i  afseende 
på  akademiens  verksamhet  och  handlingar.  *)  To- 
nen af  ifrågavarande  betänkande  tillåter  dock  ej 
att  här  anföra  prof  af  dess  eftertänkligaste  tillmå- 
len emot  våra  berömda  författare.  Litteratur-tid- 
ningen erkänner  också,  att  tonen  kunnat  vara  an- 
norlunda, men  tror  att  "den  försvaras  af  dåva- 
rande tids  nödvändighet/'  och  tillägger,  såsom  en 
förtjenst    hos    ifrågavarande  betänkande,   att  "man 


*)  Svensk  Litteratur-tidning  1815,  sid.  663. 


—    451     - 

hittills  aldrig  försökt  vederlägga  det/'  Sauat  är, 
att  de  anfallne  icke  ingingo  i  svaromål,  men  detta 
kunde  ägt  andra  skäl,  än  oförmågan.  Man  vill 
här  inskränka  sig  till  meddelande  endast  af  föl- 
jande anklagelse  i  besagda  skrift,  som  ej  kan  undgå 
att  roa  läsaren:  "Den  obehagligaste  följd  af  Sven- 
ska Akademiens  herravälde  är  den  hos  en  talrik 
del  af  svenske  läsare  bemärkta  oförmåga  att  be- 
gripa alla  konstprodukter,  som  icke  på  det  trog- 
naste återspegla  hvardagslifvet  Denna  absoluta  be- 
greppslöshet  *)  torde  mindre  böra  härledas  ifrån  en 
total  brist  på  poetiskt  sinne,  ehuru  grannskapet  med 
ishafvet  äfven  härutinnan  ej  förnekar  sig,  än  ifrån 
en  för  dessa  barbarer  gemensam,  förvånande  okun- 
nighet, och  passivitet  i  tankekraften.  Icke  allenast 
de  enklaste  estetiska  satser  äro  dem  helt  och  hål- 
let otillgängliga,  utan  den  vanligaste  mytologiska 
allusion,  den  bekantaste  historiska  omständighet  är 
för  dem  en  påminnelse  om  svartkonstboken;  ja, 
man  ser  icke  sällan  personer,  som  likväl  för  ingen 
del  vilja  kallas  dumhufvuden,  icke  kunna  konstru- 
era en  simpel  svensk  mening,  så  snart  periodbygg- 
naden en  hårsmån  afviker  från  den  vid  bords-  och 
kaffe-diskurser  vanliga.  Fosforos  har  i  rikt  mått 
erfarit  detta  öde."  **)  Det  var  således  äfven  Sven- 
ska Akademiens  fel,  att  allmänheten  ej  kunde  be- 
gripa Fosforos.  Måttstocken  på  Sveriges  vittra  bild- 
ning under  Kellgrens  tid  uppgifves  sålunda:  "Skil- 
naden  emellan  rimmare   och  poeter  på  1780-talet 

*)  Understruket  i  betänkandet. 
**)  Polyfeni,  5  saml.  n.  41. 


—    452    — 

bestod  deri,  att  de  förre,  för  versens  skull,  måste 
skrifva  ett,  lysand\  grymmer;  de,  som  förmådde 
stafva  riktigt  och  ändå  slå  sig  ut  med  versbygg- 
naden, förklarades  af  Stockholms-Posten  för  Beha- 
gens skalder  och  fingo  först  plats  i  Utile  Dulcz 
och  sedan  i  Svenska  Akademien/'  *)  Man  kan  häraf 
dömma,  huru  svenska  vitterheten  såg  ut  när  den 
togs  under  nya  skolans  vård. 

Att  under  sådana  förhållanden  Leopold  skulle 
blifva  föremål   för  nästan  dagliga  anfall,  kunde  ej 
vara  oväntadt.     Det  fanns  ingen  sida  af  hans  för- 
fattarskap,   som    ej    sönderslets    på    det  hånligaste 
sätt     Hvad  som  deremot  måste  synas  oförklarligt, 
är    att    Wallin   anfölls    nästan    lika   häftigt,   lika 
oafbrutet.     Redan  i   de  första  numrorna  förekom- 
mer en  parodisk  vexelsång  emellan  honom  och  Va- 
lerius,  der  han  påstås  hafva  "dräpt  Flaccus",  och 
medsångaren  kallas  "Bombastens  förste  son."  I  poe- 
met Rimmarebandet  (hvilket  påstås  vara,  näst  Ari- 
stofanes  och  Tiecks  Zerbino,  den  yppersta  skämt- 
dikt)**   föras   Wallin  och  Valerius  i  burar,  att 
visas  för  allmänheten.    Derpå  följer  en  högst  orätt- 
vis kritik   af  Wallins  öfversättningar  från  Hora- 
tius  (hviiken   uppsats  redan  tre  år  förut  varit  in- 
lemnad    till    Stockholms-Posten,    men    icke    blifvit 
emottagen),    och    en    versifierad    parodi  af  samma 
efterbildningar,    samt   en    nedsättande   anmälan  af 
hans    skaldestycke    Uppfostraren;   vidare  föreställes 

•)  Dera.  n.  40. 
-)  Dera.  n.  6. 


-    453    — 

han  i  skämtdikten  Rimmames  stora  balett,  ridande 
på  benranglet  af  Virgilii  Pegasus,  som  han  tyglar 
med  betsel  af  alexandriner,  och  slutligen  förekom- 
mer en  parodi  på  en  psalm-poet.  Hans  poesi 
kallas  "matt,  onaturlig  och  gnällande  barnslighet." 
Han  hade  då  likväl  redan  diktat  den  odödliga  di- 
tyramben  vid  Gustaf  III:s  stod.  Icke  nog  här- 
med. Tidningen  förmäler  sjelf,  bland  sina  vittra 
idrotter,  att  dess  författare  insändt,  såsom  täflings- 
skrift  i  akademien,  Skaldebref  från  författaren  af 
Rim-lexikon  till  Uppfostrarens  sångare,  m.  fl.  paro- 
dier öfver  den  sistnämnde.  *)  Af  det  parodiska 
skaldebrefvet  (senare  äfven  aftryckt  i  tidningen) 
vill  det  synas,  att  någon  afund  till  Wallins  ti- 
digt vunna  skalderykte  måhända  icke  varit  främ- 
mande för  oviljan  emot  honom,  då  det  t.  ex. 
säges: 

"Du  prisas  ju  ändock  i  fagra  fröknars  ring, 

Och  mången  ock  med  dig  din  tvungna  rimdans  dansar; 

De  aderton  dig  ge  hvart  år  fler  nya  kransar, 

Och  se'n  de  andra  två,  med  namn  också  på  Wy 

Med  höga  dunderord  dig  bifall  skola  ge."**) 

Mer  sårande,  än  detta,  måste  det  varit  för  den 
utmärkte  skalden,  att  angriparne  sedan  påstodo 
sig  hafva  genom  sitt  klander  fört  honom  på  rätta 
vägen,    hvilken    han    förmentes  vara  nära  att  för- 


*)  Polyfem,  2  saml.  n.  22.  Författaren  af  dessa  rader  har 
sett  besagda  dikt  och  hört  Wallin  omtala  några  af  de 
andra. 

**)  Med  dessa  tvenne  W  åsyftas  troligtvis  Valebius  och  Wall- 

MARK. 


—    454    — 

fela*);  liksom  man  velat  göra  troligt,  att  Thor- 
ild  genom  sina  kritiker  bidragit  till  Kellorens 
skalde-utveckling,  hvilket  var  lika  ogrundadt ;  h var- 
om mera  på  sitt  ställe.  Näst  Wallin  är  Vale- 
rius  mest  skoningslöst  angripen;  han  framstalles 
öfverallt  till  åtlöje:  i  Bimmarebandet,  i  Rimmar- 
nes  stora  balett,  i  Vexelsänger,  i  Xenier;  hans  poe- 
mer  Tålamodet,  Allmänna  kärleken  m.  fl.  genom- 
häcklas; hans  poesi  utköras  särskildt,  jemte  Leo- 
polds och  Wallins,  såsom  "det  skönas  motsats" 
och  förklaras  vara  "o-poesiens  zenith."  I  öfrigt  be- 
gabbas Gyllenborg,  om  h vilken  det  heter,  att 

"säfligt  du  sjunger 
Med  en  förkyld  poesi  tåget  på  isiga  Balt"; 

Blom,  Stenhammar,  Sjöberg,  Chor^us  (hvars  dik- 
ter kallas  för  "uselheter"),  Kullberg  (för,  "huslig- 

*)  Under  den  svåraste  striden  afgaf  Wallin,  som  då  var  sys- 
selsatt med  psalmboks-arbetet,  följande  förklaring,  i  före  ta- 
let till  profpsalm boken  (oktober  1816):  "Jag  bekänner  mig 
till  ingen  sekt.  Lika  högt  som  jag  ogillar  den  nyss  for- 
flutna  tidens  otro,  lättsinne  och  egoistiska  löslighet,  och 
fröjdar  mig  åt  en,  väl  ännu  emellan  ljus  och  mörker  vack- 
lande, men  med  Guds  hjelp  åter  uppgryende  tid  af  reli- 
gion och  kraft  och  nordisk  forn-anda,  lika  oförtäckt  miss- 
billigar  jag  alla  ungdomliga  utfall  emot  äldre  snillen  och 
fortjenster,  som  ändå  af  en  oväldig  och  stadgad  efterverld 
skola  anses  som  vigtiga  länkar  i  vår  bildningskedja,  och 
hvilkas  skrifter  upphunnit  i  sin  art  den  grad  af  fulländ- 
ning, h vartill  vi  ännu  ej  sett  några  senare  lyfta  sig.  Då 
allt  godt  är  af  Gud,  kan  jag  ej  tro,  att  det  nödvändigt 
behöfver  formen  af  kif  och  split  för  sin  uppenbarelse.  Det 
går,  genom  eld  och  vatten,  sin  lugna  och  herrliga  gång, 
när  det  andra,  som  dö  vill,  bortdunstar  eller  sjunker.  Sön- 
dringsprocessen af  dugligt  och  odugligt  fortgår  efter  eviga 
lagar,  och  efter  dem  skall  allt  dömmas  med  rättfärdig- 
het." 


455    — 


hetens  gröpe"),  Silverstolpe,  Granberg,  —  med 
ett  ord,  foga  någon  skonades  af  don  tidens  skal- 
der och  prisvinnare,  icke  ens  de  döda.  *)   De  enda 


*)  Det  är  interessant  att  jemföra  Tegnérs  yttranden  om  nå- 
gra bland  de  unga  skalderna,  som  han  snart  skulle  för- 
dunkla. Han  skrifver  till  Chorjsus,  i  början  af  år  1804, 
för  att  trösta  honom  öfver  en  uteblifven  belöning  i  Sven- 
ska Akademien  (1803): 

"Glömd  af  lyckan,  denna  vällust  känn 
Att  förtjena  och  ej  äga  den.'* 

Ack!  om  jag  hade  skrifvit  dessa  två  verser,  huru  lätt  jag, 
i  Tit:i  belägenhet,  skulle  fiuna  användningen.  Det  är  sannt, 
jag  har  endast  hört  några  stycken  af  Titti  poem,  och  på- 
minner mig  i  allt  fall  huru  o  andligen  liten  domsrätt  jag 
äger  i  sådana  saker;  men  jag  har  likväl  svårt  för  att  kunna 
öfvertyga  mig,  att  man  ej  gjort  Tit.  orätt.  Men  om  äf- 
ven  icke  så  vore,  hvacl  betyder  det  mera?  Hvarför  skulle 
icke  sångmön,  som  andra  mör,  få  ha  sina  nycker,  sina 
trumpna  ögonblick?  —  Har  icke  just  samma  missöde  träf- 
fat Kullberg,  Valerius,  ja  Franzén  sjelf?  Non  ego  Tantalide 
major,  nec  major  Ackille,  var  Ovidii  tröst  och  bör  äfven 
bli  Tit.i.  Man  är  icke  olycklig  spelare  för  det  man  ej 
vinner'  beständigt,  och  äfvenså  icke  slät  poet  om  man  ej 
ständigt  krönes. 

Jag  har  nyligen  fått  läsa  Valerii  stycke  (Tålamodet). 
Tit.  har  rätt.  Det  förråder  just  ett  kraftgeni.  Det  är  Se- 
neca,  som  länt  lyran  af  Horatius.  Skada  likväl,  som  jag 
tycker,  att  Seneca  äfven  der  bibehållit  sin  smak  för  anti- 
teser. Men  man  måste  erkänna,  att  hans  röst  är  stark 
som  stormen.  Det  år  icke  tålamodet  som  tål,  utan  tåla- 
modet som  trotsar  ödet.  Versslagets  likhet  ger  anledning 
till  jemförelse  emellan  detta  stycke  och  Ålderdomen.  Hvil- 
ken  olikhet  och  dock  hvilken  förträfflighet  hos  begge!  Det 
ena  smyger  sig  till  hjertat,  det  andra  bryter  sig  dit.  Det 
ena  lär  mig  att  blidka  lyckan,  det  andra  att  trotsa  henne. 
Det  ena  leder  mig  i  en  rosenlund,  det  andra  släpar  mig 
öfver  skyarne.  H vilket  är  bäst?  Jag  för  min  del  erkänner, 
att  jag  helst  blir  vid  jorden.  Det  är  svaghetens  känne- 
märke, jag  vet  det.    Det  är  förmätet  af  mig  att  vilja  jem- 


—    456    — 

undantag  voro  Adlerbeth,  Oxenstjerna  och  Fran- 
zén, om  hvilkens  sång  öfver  Creutz  det  yttras,  att 
den  "af  någon  obegriplig  anledning  vunnit  akade- 
miens bifall,  då  likväl  akademien  tydligen  ådaga- 
lagt, att  den  var  långt  ifrån  att  förstå  detta  styc- 
ke." *)  Om  Wallmark,  som  obestridligen  är  en 
af  våra  bästa  prosatörer,  säges:  "Vi  veta  det  af 
gammalt,  så  snart  fråga  är  att  skrifva  dåligt,  kan 
ingen  dödlig  upphinna  hr  Wallmark.'*  **)  Akade- 
miens handlingar  karakteriseras  sålunda:  "Dessa 
verk  äro  alla  af  samma  karakter,  så  utan  origina- 
litet, att  man  skulle  svärja  på  att  de  alla  voro  af 
samma  författare,  utom  herr  Wall  marks,  hvilkas 
gränslösa  eländighet  sätter  dem  utom  all  jemfö- 
relse  med  något  i  tid  och  rum  existerande."  ***) 
Slutmålningen  af  akademiens  herravälde  lyder:  "Vår 
vitterhets  jernålder  (ungefär  från  1800  till  1810) 
tog  nu  sin  begynnelse;  hade  man  förut  sträfvat 
åtminstone  efter  någon  elegans  i  uttrycket,  eller 
någon    grofsinnlig  liflighet  i   det  löjliga  eller  sorg- 


fora    två   så  stora   förtjenster.     Min  hand  är  ej  stark  nog 
att  hålla  vigterna." 

Så  blygsamt,  så  ringa  skattande  sitt  eget  snille  och 
så  öfverflödande  i  rättvisa  mot  sina  raedtäflares,  yttrade 
sig  den  blif vande  Frithiofs-sångaren,  —  ett  nytt  bevis,  i 
fall  något  tarfvades,  att  anspråkslösheten  är  det  sanna  snil- 
lets följeslag.  I  det  förtroliga  meddelandet  till  en  vän  kan 
intet  smicker,  ingen  förställning  misstänkas,  och  de  voro 
alltid  främmande  för  Tegnérs  karakter. 

*)  Polyfem,  4  saml.  n.  52. 

")  Poly/etty 

"*)  Ders.  4  saml.   n.    53:   Om  Svenska  Akademiens  inflytande 
på  språket  och  vitterheten. 


—    457    — 

• 

liga,  så  nedsjönk  nu  poesien,  det  gudomliga  i  men- 
niskans  varelse,  till  dessa  fattiga  gummors  like, 
hvilka  i  städerna  och  på  landet  lära  de  ringares 
barn  bokstafveringen  och  kristendomen.  Man  läse 
Wallin  och  Valerius.  Blott  under  sådana  omstän- 
digheter kunde  spiran  i  litteraturen  tillgripas  af 
den  olycklige  Wallmark,  som  dyrt  nog  fått  um- 
gälla sin  ungdoms  öfverilning  med  det  rysliga  ödet 
att  vara  tyngd  ned  till  jorden  af  den  tänkande 
nationens  förakt,  och,  af  ingen  beklagad,  knappt 
af  dem  hvilkas  machin  han  är,  från  sin  ödsliga 
kula  framskräna  de  uggleljud,  som  svedan  af  hans 
oräkneliga  brännmärken  utpressar."  *)  Man  erinre 
sig,  att  under  denna  så  kallade  ' jernålder"  utgåfvo 
Oxenstjerna  och  Leopold  sina  samlade  skrifter, 
Adlerbeth  sina  tolkningar  af  Virgilius,  Franzén 
och  fru  Lenngren  skrefvo  flera  af  sina  lyckligaste 
sånger,  Wallin  diktade  sången  öfver  Gustaf  III 
och  sina  flesta  lyriska  stycken;  ChoRjEUS,  Valerius 
och  Kullberg  hade  sin  blomstringstid ;  Tegnér 
skref  "Landtvärnssången"  och  flera  af  sina  oför- 
vissneliga  ungdomsdikter;  Cederborgh  uppträdde 
med  sina  romaner;  för  att  ej  nämna  Lindegren, 
Stjernstolpe ,  Tranér  m.  fl.,  livar  i  sin  art  af 
förtjenst  om  vitterheten. 

Att  de,  som  anslogo  nyssnämnda  ton,  skulle 
förehålla  sina  motståndare  en  "älskvärd  skamlös- 
het," är  psykologiskt  riktigt.  Men  hvad  som  för- 
undrar den,   som   tager   närmare  kännedom  af  an- 

*)  Ders.   5  sa  ml.  n.  33:   Den  nya  vitterhetsskolans  betänkande 
om  Svenska  Akademien. 


—    458    — 

fallsskrifterna,  är  det  ringa  mått  af  beläsenhet  och 
originalitet,     som    de    förråda.      Bladets    egentliga 
kunskapskällor    synas    inskränka    sig    till    Schleg- 
larne,  Tieck,  Novalis,  Hoffmann  och  de  äldre  af 
Schellings    skrifter.     Om  Homerus,   Dante,   Cal- 
deron,  Shakspeare,  Klopstock  m.  fl.  talas  visser- 
ligen,   men    hvad   som   yttras   om   dem  är  ej  mer, 
eller    annat,   än  att   det   kan  vara  hemtadt  ur  an- 
dra   hand,   af  de   förstnämnde,    utan  djupare  sjelf- 
studier.    Den  gamla  Stockholms-Posten  vittnar  snart 
sagd  t  om  närmare  bekantskap  med  Klopstock,  än 
Polyfem    och    Fosforos.      Lessing    namnes    något, 
Herder    föga    eller   intet.     Det   är  hufvudsakligast 
Schleglarnes,  Tiecks  och  till  en  del  Lessings  an- 
klagelser   emot    den    franska    litteraturen   och   den 
"goda    smaken/'    som   användas   emot  den  gustavi- 
anska vitterheten  och  Svenska  Akademien;  den  filo- 
sofiska rustningen  är  ett  lån  från  Schelling.   Upp- 
satsen "den  goda  smakens  qvarn,"   der  allt  sönder- 
males,    är  en   efterbildning  från   Tieck,  hvars  Zer- 
bino  öder  die  Reise  nach  dem  guten  Geschmack  var 
en  skattkammare  för  både  den  första  och  de  sista 
striderna.     "Yttersta    domen"   af  samme  författare 
saknas  ej  heller  här,  och  liksom  Schleglarne  drefvo 
gäck  med  Kotzebue,  under  öknamnet  Thlaps,  hvars 
pjeser  kallades  Thlapsodier,  så  drifver  Polyfem  sam- 
ma   spel.      De    tyska    ny-romantikerna    begagnade 
Xenier;  sammaledes  de  svenska.     Thorild  påfann 
att    benämna    sina  motståndares   vitterhet  Hotten- 
tottisk;    den    nya   skolan,   följande   efterdömet,  kal- 
lade sina  vederdelomäns  2*ungusisk.     Med  fullstän- 


—    459    — 

digare  kännedom  af  den  tyska  litteraturen,  skulle 
deras  motståndare  haft  ett  vackert  fält  att  i  en 
enda  drabbning  afgöra  striden. 

I  öfrigt  förekomma  tvenne  omständigheter,  som 
litterär-historien  ej  kan  förbise,  nemligen  fejdens 
inverkan  på  uppväxande  författare  och  dess  infly- 
tande på  den  periodiska  litteraturen,  särskildt  dag- 
bladspressen, som  då  befann  sig  i  sin  första  ut- 
veckling. Hvad  det  förra  angår,  så  kunde  det 
svårligen  vara  förmånligt  för  vitterhets-idkare,  som 
erhöllo  sin  första  daning,  att  höra  förkunnas  rakt 
motsatta  läror  och,  då  man  lyssnade  till  den  ena, 
hotas  med  fördömmelse  af  den  andra.  En  opar- 
tisk dom  var  föga  att  vänta.  Fråga  kan  vara,  om 
ens  de  författare  som  förnämligast  förde  kampen 
—  Askjelöf,  Hammarsköld,  Dahlgren,  Livijn  m. 
fl.  —  blefvo  hvad  de  måhända  kunnat  blifva,  om 
de,  i  stället  att  föröda  tid  och  krafter  på  en  föga 
fruktbar  polemik,  användt  dem  till  mognare  stu- 
dier och  utbildning.  Stagnelius,  Grafström,  Ni- 
c änder,  Vitalis  och  den  yngre  generationen  af 
skalder  utaf  betydenhet  uppträdde  först  sedan  stri- 
den var  i  det  närmaste  slutad;  Tegnér,  Geijer, 
Ling  stodo  redan  öfver  eller  utom  densamma.  Un- 
dantager man  hvad  desse  senare  skrefvo,  och  an- 
ställer man  derefter  en  bibi  i  ografisk  jemförelse 
emellan  den  vittra  skörden  under  vitterhetens  s.  k. 
jernålder,  åren  1800 — 1810,  och  gullåldern  under 
Polyfem,  Fosforos  och  Poetisk  kalender,  åren  1810 
— 1820,  så  torde  efterverldens  dom  näppeligen 
vara  tvifvelaktig. 


—    460    — 

Kastar  man  åter  en  blick  på  tidningspressen, 
så  kan  man  ej  förbise,  att  det  var  den  nya   bild- 
ningens målsmän   som  enkannerligen  i  bladet  Po- 
lyfem    begynte    med  öknamn  och  namnförvridnin- 
gar,  för  att  till  åtlöje  utpeka  misshagliga  föremål, 
såsom   Polyhistrio   (Leopold),    Struthio    (Waxmn), 
AmaruUi    (Valerius),  *     Markall    (Wallmark), 
Choesru  (Chor2EUs),  Idegran  (Granberg)  o.  s.  v., 
och    som    dermed  försågo   teaterns  förnämsta  arti- 
ster,   såsom    Bldsbälg,    Stråben,    Frosch,    mamsell 
Gurka    m.  fl.,   ja  en  mängd  icke  offentliga  perso- 
ner.    Man   kan   ej  fritaga  motståndarne  från  sam- 
ma slags  oskick;  men  så  vidt  vi  kunnat  följa  dess 
uppkomst,    angafs    tonen    af  de  yngre,    som  äfven 
oftare  anslogo  den.    Detta  press-missbruk  har  till- 
skrifvits  Grewesmöhlen,  men  med  orätt.     I  anfal- 
lens  djerfhet    stod    han  visst  icke  efter;    men   de 
voro    oförklädda,    eller  inneburo  en   försåtlig  syft- 
ning   i    ett    vårdadt    språk,   icke   sällan   i  förening 
med    en   bitande  qvickhet.     Ännu  ett  missbruk  af 
yttrande  rätten,    hvartill  han  icke  gjorde  sig  skyl- 
dig,   var    att    till   utlandet  sända  uppsatser,  hvilka 
öfversattes    af   dervarande    vänner    och    infördes   i 
journaler,   eller  trycktes  särskildt  samt  öfverfördes 
hit    och    åberopades    såsom    utländingens   omdöme 
öfver  svenska  författare  och  förhållanden.    Uppfin- 
naren   af   detta   litterära   lurendrägeri  förblef  icke 


*)  Anledningen  till  detta  namn  är  ej  lätt  att  gissa.  Möjligen 
är  det  hemtadt  från  namnet  på  en  romersk  kastrat  Maru!- 
lus,  om  h  vilken  Herde  k  diktat  der  verschmttene  Sånger 
(XIV:  242). 


—    461    —  • 

okänd.     Men  der  Thäter  wich,  die  Sitte  blieb,  sä- 
ger den  tyske  tänkaren  vid  ett  likartadt  tillfälle. 

Thorilds  efterdöme,  som  i  allt  prisades,  följ- 
des jemväl  i  sättet  att  företrädesvis  vädja  till  ung- 
domen. "Om  tjugu  år  är  Sverige  vårt,"  yttrade 
Thorild  till  de  unge.  Polyfem  säger:  "Redan  är 
en  ganska  stor  del  af  de  unge  män,  som  stå  fär- 
dige att  från  universitetet  gå  in  i  rikets  em  beten, 
eller  på  annat  sätt  komma  att  hafva  ett  visst  in- 
flytande, bildade  som  vi,  och  skola  understödja  den 
sak  vi  på  goda  skäl  börjat  att  försvara."  Tidnin- 
gen förmälte,  huru  "hela  den  nya  generationen  upp- 
växte i  samma  principer,  och  att  upplösningen  ej 
var  tvifvelaktig."  De,  som  vid  ifrågavarande  tid 
vistades  vid  rikets  första  lärosäte  (ty  i  Lund  var 
förhållandet  helt  olika),  kunna  nogsamt  intyga,  att 
bladet  talat  sannt.  De  förkunnade  lärorna,  att  den 
gamla  vitterheten  var  full  af  lättsinne  och  immo- 
ralitet,  troddes  af  flertalet  bland  de  unge,  som 
svärmade  för  det  sanna,  sköna  och  goda.  De 
gamle  lärarne  bjödo  förgäfves  till  att  försvara  de 
författare,  som  de  lärt  sig  beundra;  ingen  ville 
läsa  deras  "tråkiga  moral-predikningar"  och  "rim- 
made hustaflor,"  såsom  de  kallades.  Visserligen 
tyckte  en  och  annan,  att  om  dessa  poemer  inne- 
höllo  moral-sentenser  på  vers,  så  voro  de  ej  så 
lättsinniga,  och  att  om  moralen,  såsom  det  på- 
stods, trängt  sig  in  i  sjelfva  Valeeh  dryckesvisor, 
så  voro  dessa  ej  så  farliga;  ja  de,  som  läst  den 
beprisade  Schlegels  Lueinda,  förmente  att  i  den 
gustavianska  vitterheten  ej  fanns  något  mindre  se- 


—    462    — 

desamt.  Meu  på  dylika  små  motsägelser  aktades 
ej,  sedan  man  svurit  fanan.  Också  kungjorde  Po— 
lyfem  sin  seger,  i  följande  förklaring  till  den  gamla 
skolans  förfäktare:  "Det  vittra  publikum  först  för- 
aktar er  och  sedan  glömmer  er.  Det  lofve  vi  eder 
härmed  högtidligen  i  deras  namn,  hvilka  det  från 
denna  dag  ensamt  tillkommer  att  gifva  tonen  i 
Sveriges  vetenskap  och  konst."  *) 

Och  med  allt  detta  hade  den  gamla  skolan 
under  striden  en  förmånligare  ställning,  än  den 
nya.  Då  den  senare  bland  sina  anherrar  åbero- 
pade Stjernhjelm,  Ehrensvård,  Thorild  och  Höi- 
jer,  hade  lätteligen  kunnat  visas,  på  huru  svaga 
grunder  denna  förutsättning  hvilade,  —  något  som 
icke  skedde,  ej  ens  försöktes.  Till  hvad  som  i  detta 
ämne  redan  blifvit  anfördt  må  endast  läggas,  att 
uppgiften  om  Höijers  estetiska  opposition,  såsom 
en  fortsättning  af  Thorilds,  och  Aurora-förbundets, 
som  ett  fullföljande  af  Höijers,  är  föga  grundad. 
Man  behöfver  blott  läsa  den  senares  skrifter,  för 
att  inse  detta.  Till  ursäkt  för  den  gamla  skolans 
försvarare  kan  andragas,  att  dessa,  då  striden  för- 
des, ännu  ej  voro  fullständigt  utgifua;  men  af  de 
uppsatser,  som  finnas  upptagna  i  Silverstolpes 
litteratur-tidning,  —  "Om  de  gamles  och  de  nya- 
res  vitterhet"  och  "Om  upphofvet  till  skön  konst", 
—  ådagalägges  nogsamt  Höijers  förkärlek  för  de 
gamle  framför  ny-romantikerna,  som  han  nästan 
icke    nämner.     Ensamt    hans    beröm    åt  Leopold, 


*)  5  saml.  n.  35  (år  1812). 


—    463    — 

hvilken  han  "utan  förbehåll  tillerkänner  ett  utmärkt 
rum  bland  de  största  skalder/1  och  hans  yttrande 
om  Thorild,  att  denne  var  "en  stor  skribent  i  sitt 
slag,  nemligen  i  slaget  af  det  alldeles  rasande, 
hvars  uppfinnare  och  koryfé  han  var,"  synes  varit 
nog  att  fritaga  Höijer  från  att  hafva  gifvit  ton  åt 
den  nya  skolan.  Af  tyska  snillen  nämner  han 
egentligen  Klopstock,  Schiller  och  Jean  Paul, 
den  sistnämnde  blott  en  gång,  men  på  ett  sådant 
sätt,  att  man  deraf  kan  sluta  till  hans  olika  kän- 
sla för  ny-romantiken  och  den  klassiska  litteratu- 
ren. "I  denna  förvirring  (säger  han  om  de  mo- 
derna), så  angenäm  den  än  må  vara,  finnes  dock 
ännu  ej  det  sköna.  Om  jag  äfven  i  konst  skulle 
kunna  öfverlemna  den  åt  åskådaren  med  den  mest 
angenäma  brokighet  af  färger,  och  flytta  honom 
midt  ibland  de  mest  sällsamma  och  för  sinnet 
mest  tjusande  gestalter,  så  uppkommer  af  detta 
angenäma  och  det  interesse  jag  dervid  känner  dock 
ej  något  skönt  konststycke.  Till  och  med  sådana 
föreställningar  skulle  snart  trötta  oss,  liksom  allt 
angenämt,  som  endast  sysselsätter  den  sinnliga  för- 
mågan, och  genom  sin  alltför  stora  angenämhet 
och  sinnlighet  slutligen  blifva  oss  vämjeliga,  hvarpå 
vi  ej  heller  hos  de  nyare  äro  utan  exempel  (Jean 
Paul).  De  konstnärer,  som  dervid  endast  kunna 
uppehålla  sig,  kunde  man  med  skäl  tillägga  en 
sjuk  fantasi.  Vi  skulle  här  snart  finna  oss  ange- 
nämare sysselsatta  genom  blotta  förståndets  syssel- 
sättande med  blotta  begrepp,  vore  det  ock  endast 
med  analytiserande  af  blotta  formens  regelbunden- 


—    464    — 

het    i    ett    föregifvet  modernt   och   klassiskt  konst- 
verk.    Förvirringen  är  ej  skön,  för  det  den  är  för- 
virring,  ej   heller  äger   man,   som  bekant  är,  snille 
för    det    man    är   galen."*)     Afven   bör  anmärkas, 
att  den  nya  skolans  beundran  för  Svedenborg  in- 
galunda delades   af  Höijer,  hvilken  räknar  honom 
bland  svärmare,  sådane  som  Apollonius  från  Thy- 
ana,  Schrepfer  och  Cagliostro.     Men  vid  föregif- 
vandet,  att  Höijer  vore  en  fortsättare  af  Thorilds 
idéer,**)    och    en    öfvergångslänk    emellan    denne 
och  den  vitterhetsskola,  som  grundades  af  Aurora- 
förbundet,    förekomma  ännu  andra    betänkligheter. 
Höijer  hade    (enligt   hvad   hans  efterlefvande  bro- 
der, professor  J.  O.  Höijer,  i  en  tidning  tillkänna- 
gifvit),  i  anledning  af  ett  rykte,  att  filosofen  skulle 
dela   de  i  Fosforos  uttryckta  filosofiska  åsigter,  på 
sin    dödssäng  fordrat   af  en  bland  tidskriftens  för- 
läggare, att  en  officiell  förklaring  måtte  afgifvas  af 
innehåll,    att    Höijer    icke  ägt   den   ringaste  del  i 
denna  tidskrift.    Med  offentliggörande  af  detta  för- 
hållande, yttrar  sig  den  efterlefvande  brodern  med 
ytterlig  skärpa  öfver  den  nya  skolans  polemik,  och 
tillägger:    "Det    är   troligt,   att  om   den  man,  som 
var  en  kung  i  sin  vetenskap,  och  för  hvilken  da- 
gens   litterära  heroer  affichera  en   så  djup  under- 
såtlig   vördnad,    fått    njuta  en  längre  lifstid,  hade 
han    snart    med    sin    Neptuns-blick    kufvat    denna 
väderyra;  —  det    är  säkert,  att  han  med  en  kan- 
ske   öfverdrifven  sorgfållighet  sökt  att  skydda  sitt 

*)  Höijers  Samlade  Skrifter,  2  delen,  sid.  267. 
")  Dera.  1  delen,  sid.  25. 


—    465    — 

namn  och  sina  tankar  ifrån  att  misskännas  och 
förblandas  med  deras,  som  ej  höjt  sig  till  dugliga 
författares  värdighet."  —  Tidskriftens  förläggare  er- 
kände, att  han  blifvit  kallad  till  filosofens  sotsäng, 
men  förklarade,  att  samtalet  icke  angått  tidskrif- 
ten Fosforos,  utan  Lyceum.  Tvenne  aktningsvärde 
lärare  vid  Upsala  universitet  intygade  deremot, 
att  de  hört  filosofen  Höijer  vilja  ålägga  först- 
nämnda tidskrifts  redaktörer  att  offentligen  förklara 
honom  fri  från  all  delaktighet  i  densamma.  Slut- 
ligen afgaf  tidskriftens  förnämste  deltagare  ett  ytt- 
rande, att  han  ansåg  "möjligt,  ja  troligt,  att  den 
aflidne  i  sina  sista  dagar  hyst  och  för  sina  vänner 
yppat  en  önskan,  som  gick  ut  på  något  offentligt 
frikännande  från  alla  fosforistiska  åtgärder."  Hela 
denna  märkliga  skriftvexling  läses  i  Bikang  till 
Svensk  Litteratur-tidning  för  juli,  september  och  ok- 
tober månader  1819.  Af  ven  Sondén,  utgifvare  af 
den  andra  upplagan  utaf  Hammarskölds  Svenska 
Vitterheten,  intygar  der,  att  Höijer,  "ehuru  han 
brefvexlade  med  Hammarsköld  och  lemnade  bidrag 
till  dennes  Lyceum,  aldrig  stod  i  någon  närmare 
förbindelse  med  de  nya  litteratörerna,  såsom  så- 
dana; det  är  ock  troligt  att  han,  i  fall  hans  lifstid 
blifvit  längre,  aldrig  skulle  med  dem  hafva  gjort 
gemensam  sak."  (Sid.  522.)  I  strid  mot  så  många 
afgörande  intyg  från  olika  sidor,  finner  man  lik- 
väl ännu  i  senare  litterärhistoriska  skrifter  uppre- 
padt,  att  det  egentligen  var  Höijers  estetiska  åsig- 
ter,  som  den  nya  skolan  bekände.     Den  yttre  an- 

Sv.  Akad.  Handl.  35  Del.  30 


—    466    - 

ledningen  till  gemenskap  emellan  dem  söktes  deri, 
att  Höijer  (liksom   Berzelius,  Agardh  m.  fl.  ve- 
tenskapsmän) insändt  bidrag  till  den  af  Hammar- 
sköld utgifna  tidskriften  Lyceum,  som  slöt  med  an- 
dra   häftet,   år   1811,   eller  kort  efter  det  Fosforos 
begynte.     Höijer  dog  1812,  och  hade  således  skå- 
dat   föga    af   den    senare    tidskrifteus    verksamhet, 
men  tillräckligt  för  att  frånsäga  sig  all  delaktighet 
deri.     Kort    efter    professor    J.  O.    Höijers   skrift- 
vexling  i  detta  ämne  inträffade  äfven,  att  den  mest 
uppburne   af  den  gamla  skolans  skalder  —  Fran- 
zén —  i  en  till  Svensk  Litteratur-tidning  insänd  upp- 
sats  uttryckte   sitt   missnöje  med  den  ton,  som  de 
unge    författarne    iakttagit    emot    de    äldre.     Efter 
några    anmärkningar    vid    ett    par    recensioner    af 
Adlerbeths    och    fru   Lenngrens  skrifter,   tillägger 
han:    "Under   den   föreställningen,    att  jag  offentli- 
gen framträdde  i  Svensk  Litteratur-tidning,  väckes 
hos    mig    minnet    af  den   harm   och  förödmjukelse 
jag    mer    än    en    gång   lifligt   och    bittert  känt,  att 
der    finna    mitt   namn,    med  ett  otidigt  beröm  och 
utan  någon  anledning,    framstäldt  vid  tillfällen,  då 
i  de  mest  förolämpande   uttryck  skugga  blifvit  ka- 
stad dels  på  ett  samfund,  hvaraf  jag  har  den  äran 
att    vara    ledamot,  —  och   som  jag   har  att  tacka 
icke   endast   för   min  litterära  lycka,  utan   för  den 
att    vara    Svensk,  —  dels  på   personer,   hvilka  jag 
af  hela  mitt  hjerta  högaktar  och  värderar,  och  med 
hvilka,    till    en    del,    jag  varit  och   är  lycklig  nog 
att   stå   i  en  nära  förbindelse  af  vänskap  och  till- 
gifvenhet.     Detta   missöde  har  också  träffat  mig  i 


—    467    — 

recensionen  öfver  fru  Lenngren,  hvilken  dock,  af- 
ven  utan  denna  orsak,  skulle  väckt  hela  min  för* 
trytelse  genom  det  sätt,  hvarpå  icke  så  mycket 
hennes  skrifter,  som  hennes  person  der  blifvit  be- 
dömd." Han  ingår  derefter  i  ett  lifligt  försvar 
för  begge.  *) 

Afräknas  Stjernhjelm,  Ehrensvård,  Höijer  och 
Franzén  från  den  nya  skolans  sannskyldige  anherrar, 
så  synes  det  fosterländska  deri,  som  skulle  repre- 
senteras, icke  öfvervägande  emot  hvad  den  gamla 
skolan  kunde  framställa.  Dennas  ställning  i  af  se- 
ende på  den  främmande  litteraturen  var  icke  äf- 
ventyrligare.  Man  hade  lika  litet  behöft  eller 
bort  neka  värdet  af  vissa  bland  de  framstälda  nya 
lärorna,  som  af  de  mönster,  hvilka  de  nya  åbero- 
pade; endast  i  afseende  på  de  senare  frågas,  hvad 
deras  härvarande  förkunnare  ägde  gemensamt  med 
de  store  heroerna,  genom  hvilken  åtgärd  anklagel- 
sen förfallit,  att  man  var  fiendtlig  emot  den  ro- 
mantiska och  särskildt  mot  den  tyska  vitterheten; 
att  man  hos  den  äkta  romantiska  tyska  vitterhe- 
tens stormän  just  ägde  de  bästa  stöd  för  veder- 
läggning af  de  nyares  öfoerdrift,  både  i  egna  läror 
och  i  förnekande  af  allt  värde  hos  den  franska 
litteraturen,  enär  man,  dels  i  det  ena,  dels  i  det 
andra  afseendet,  kunde  anföra  omdömen  af  Klop- 
stock,  Goethe,  Schiller,  Herder,  Wieland,  Les- 
sing    och    Jean   Paul;    samt  slutligen,  att  man   i 


*)   Bihang    till    Svensk    Litteratur-tidning,    augusti     1820,    n. 
9,  10. 


—    468    — 

ny-romantikernas  eget  hemland,  under  erkännande 
af  Tiecks,  Novalis'  och  Schleglarnes  snille  och 
flerfaldiga  förtjenster,  i  hög  grad  ogillade  de  blinda 
anhängarnes,  eller  de  så  kallade  Schlegelianernas, 
opassande  framfart  mot  af  ålder  berömde  förfat- 
tare, i  hvilket  hänseende  deras  svenske  efterföljare 
tagit  dem  till  förebild.  Många  bevis  härpå  kunde 
anföras,  men  till  undvikande  af  för  stor  vidlyftig- 
het inskränker  man  sig  till  ett  par,  från  tvenne 
grundliga  smakdomare  ur  den  äkt-romantiska  sko- 
lan, af  hvilka  något  yttrande  ännu  icke  här  med- 
delts:  Schiller  och  Jean  Paul. 

Om  sjelfva  hufvudpunkten  i  den  Schlegelska 
konstläran,  eller  det  "medvetslösa"  frambringandet, 
som  äfven  hos  oss  inskärptes  såsom  det  enda  rätta, 
säger  Schiller  i  ett  bref  till  Goethe:  "Här  bifo- 
gar jag  en  ny  journal,  hvari  ni,  till  er  förundran, 
kan  se  de  Schlegelska  idéernas  inflytande  på  de 
nyaste  konstdomarne.  Man  kan  ej  förutse  hvad 
det  skall  blifva  af  detta;  men  hvarken  för  sjelfva 
frambringandet  eller  för  konstsinnet  kan  det  upp- 
komma något  uppbyggligt  af  detta  tomma  och 
bizarra  sladder.  Ni  måste  förvånas  vid  att  här 
läsa,  huruledes  det  verkliga  producerandet  i  kon- 
sten måste  vara  alldeles  medvetslöst,  och  man  räk- 
nar det  edert  snille  till  särdeles  förtjenst,  att  handla 
alldeles  utan  7nedvetande.  Ni  har  således  haft  myc- 
ket orätt,  då  ni  hittills  bemödat  er  att  arbeta  med 
den  största  möjliga  besinning  och  göra  edert  före- 
hafvande  klart  för  er  sjelf."  I  öfrigt  aktade  Schil- 
ler Schleglarnes  eget  skaldskap  ringa,  och  förmente 


—    469    — 

att  den  nya  konstläran,  under  föregifvande  att  åter- 
föra de  gamles  enkelhet  och  naivetet,  ej  hindrade 
egna  skapelser  af  formlöshet  och  onatur.  Exem- 
pelvis må  meddelas  hans  yttrande  till  Goethe  om 
Schlegels  namnkunniga  Lucinda,  hvilken  gaf  en 
idé  af  det  nya  begreppet  om  kärlek,  som  jemväl 
hos  oss  förordades  såsom  motsats  till  det  franska 
galanteriet,  hvilket  borde  utrotas-  "Detta  stycke", 
säger  han,  "tecknar  s\n  man,  liksom  allt  målande 
öfverhufvud,  bättre  än  allt.hvad  han  eljest  medde- 
lat, endast  något  mer  i  karrikatur  (ins  Fratzen- 
hafte).  Afven  här  finnes  en  blandning  af  det  evigt 
formlösa  och  fragmentariska,  af  det  nebulistiska  och 
karakteristiska,  som  ni  aldrig  skulle  ha  föreställt 
er.  Då  han  inser,  huru  smått  det  går  för  honom 
med  det  poetiska,  så  har  han  sammansatt  ett  ideal 
af  sig  sjelf,  utaf  kärlek  och  qvickhet.  Han  inbillar 
sig  att  äga  en  oändlig  kärleksförmåga  (Liebesfähig- 
keit),  med  en  förfärlig  qvickhet,  och  sedan  han  så- 
lunda konstituerat  sig,  förklarar  han  fräckheten  för 
sin  gudinna.  I  öfrigt  kan  man  ej  härda  ut  hela 
arbetet,  ty  det  tomma  pratet  gör  en  verkligen 
ondt.  Efter  de  rodomontader  af  grekiskhet,  och 
efter  den  tid  Schlegel  användt  på  detta  studium, 
hade  jag  hoppats  att  åtminstone  blifva  något  erin- 
rad om  de  gamles  enkelhet  och  naivetet;  men 
denna  skrift  är  höjden  af  modern  formlöshet  och 
onatur;  man  tror  sig  läsa  en  blandning  af  Wolde- 
mar,  Sternbald  och  en  fräck  fransysk  roman."*)  — 


*)  Briefwechsel  zwischen  SchiUer  und  Goethe,  V  Theil. 


—    470    — 

Ånnu  märkligare  kan  synas,  att  SchilleR  anser 
sjelfva  den  Schellingska  konstfilosofien  mindre  an- 
vändbar för  konsten,  äfven  för  den  romantiska  dik- 
ten. I  anledning  af  en  recension  öfver  die  Jungfrau 
von  Orleans  yttrar  han:  "Man  har  tappert  aavändt 
den  Schellingska  konstfilosofien  på  detta  stycke; 
men  derigenom  har  det  blifvit  mig  rätt  klart,  att 
från  den  transscendentala  filosofien  till  verkligheten 
en  brygga  fattas.  I  hela  recensionen  är  intet  ta- 
ladt  om  det  egentliga  stycket,  och  det  var  på 
denna  väg  äfven  icke  möjligt,  då  ifrån  allmänna 
tomma  formler  till  en  bestämd  händelse  icke  gif- 
ves  någon  öfvergång."  *) 

Från  Jean  Paul,  som  synnerligen  hyllas  af 
ny-romantikerna,  —  hvilka  till  och  med  gifvit  ho- 
nom bland  humorister  samma  benämning  som 
Fredrik  II  har  bland  kungar,  der  einzige,  —  vore 
mycket  att  åberopa.  Tid  och  rum  medgifva  det 
ej.  Man  inskränker  sig  derför  till  ett  litet  utdrag 
ur  hans  föreläsning  uber  die  neuen  Poetiker,  hvar- 
vid  dock  —  enär,  såsom  läsaren  vet,  denne  för- 
fattare icke  sällan  gör  vidlyftiga  utflygter  från  äm- 
net —  endast  textens  kärna  framlägges.  Den  är 
allt  något  bitter. 

I  vår  tid,  säger  han,  måste  vi  vara  angelägna 
att  ej  blifva  galna**)  eller  hvad  man  kallar  kom- 
ma ifrån  förståndet;  vi  må  hellre  söka  komma  till 


•)  Ders.  VI  Theil. 

'*)  Föreläsningen    hölls    under  ny-romantikernas   mest  lysande 
tidskifte. 


—    471    — 

detsamma.  När  Sofokles  besvarade  sina  barns  på- 
stående, att  han  vore  tokig,  med  framlemnande  af 
sin  Edip,  så  vann  han  processen  genom  skrifvande, 
hvarigenom  mängden  af  nuvarande  skalder  skulle 
förlora  den.  *)  Det  är  så  mycket,  som  drar  oss 
till  galenskapen:  önskan  att  kunna  förtrolla,  — 
hvartill  man,  enligt  folktron,  måste  använda  obe- 
gripliga ord,  såsom  abrakadabra;  —  arbetande  på 
rim,  assonanser,  ordlekar  och  versfötter  i  sonnet- 
terna;  —  efterdrömmande  af  alla  folksdrömmar  och 
tidsdrömmar  m.  m.  Lyckligtvis  hafva  vi  nu,  se- 
dan fem  år,  framskridit  så  i  tokighet,  att  man  nä- 
stan hellre  framträder  dermed,  än  väcker  uppse- 
ende genom  att  vara  den  förutan.  I  Klopstocks 
och  Goethes  ungdom,  —  hvilkas  snille-eld  hade  en 
ordnad  riktning  och  hvilkas  kraft  uttalte  sig  utan 
öfverdrift,  vansinne  och  bombast,  —  skulle  man 
studsat  vid  många  af  de  nuvarande  Bedlam- 
ismerna.  Redan  nu-menniskornas  (Itzo-Menschen) 
gränslösa  stolthet  är  vådlig.  Inga  äro  högdragnare 
än  en  sekts  första  anhängare.  —  Blumenbach  an- 
märkte, att  foglarna  genom  tomma  hålor  i  hufvu- 
det  och  i  vingknotorna  flögo  allt  högre,  och  Söm- 
mering  fann,  att  tomhet  i  hjernkamrärna  bebådade 
utomordentliga  egenskaper.  Detta  visar  fysiskt 
hvad  som  andeligen  inträffar  hos  våra  skalder.  De 
veta  nog,  att  hvad  man  kallar  grof  okunnighet  all- 
deles icke  hämmar  deras  diktarkraft.  Några  gå 
så  långt  att  —  liksom  munkarna  öfva  trenne  slags 

*)  Deras    skrifter    kallas    ToUbeere   des  Parnassus,  för  hvilket 
uttryck  vi  ej  finna  något  motsvarigt. 


—    472    _ 

fattigdom   och   afsäga   sig  sjelfva  det  nödvändigaste 

—  poeterna  afstå  ,  ända  till  kännedomen  af  moders- 
målet. Då  böcker  kunna  anses  som  bref  till  all- 
mänheten, beflita  de  sig  synnerligen  om  den  vårds- 
löshet, som  Cicero  prisar  hos  brefskrifvare.  —  Vi 
anhöllo,  såsom  bekant  är,  hos  Goethe  om  några 
sonuetter,  för  att  få  diktarten  legitimerad;  men  det 
vore  önskligt,  att  han  dels  icke  hörde  vår  bön  för 
sent,  och  dels  att  hans  sonnetter  ej  måtte  smaka 
och  verka  mindre  efter  Hippokrenen,  än  efter  Karls- 
bad, ty  smaken  är  en  af  de  största  skälmar  jag 
känner.  —  Men  nu  vill  jag  blott  fråga,  huru  många 
som  gjort  sig  den  mödan  att  undersöka,  hvarför 
våra  mesta  skalder  äro  så  lika  hvarann,  som  ett 
Kalmuk-ansigte  det  andra.  Jag  har,  till  hälften  på 
skämt,  räknat  dragen,  som  äro:  ogement  loj 'ordande 
af  den  sinnliga  kärleken  —  af  den  rå  kraften  — 
af  poesien  —  af  Goethe,  Shakspeare  och  Calderon 

—  af  Grekerna  i  allmänhet  —  af  Fichte  eller 
Schelling  (det  kommer  an  på  författarens  ålder); 
dernäst  lika  ogement  tadel  af  sentimentaliteten  — 
af  afiarslifvet  —  af  Kotzebue  —  af  den  utaf  So- 
krates  och  Longinus  beprisade  Euripides  —  af 
Bouterweck  och  af  moralen.  —  Sulzérs  sats,  att 
en  konstnär  först  riktigt  fattat  en  mästare,  sedan 
han  efterbildat  honom  sju  gånger,  finner  man  hos 
våra  skalder  i  synnerhet  använd  på  Goethe.  — 
Grobianismerna  förtjena  ett  särskildt  kapitel.  Man 
vill  visa  kraft  —  Herkulisk  —  och  Herkules'  fest 
firades  med  skällsord.  Deremot  hvilket  mildt,  för- 
domsfritt   uppskattande    af  hvarje  sträfvan,   hvarje 


—    473    — 

facett-stråle,  röjer  icke  Goethe  i  die  Propyläen  och 
i  Meister?  Men  lärgossen  och  flygelmannen  väsnas 
alltid  mer  än  läraren  och  fältherren.  —  Hvem  för- 
aktar icke  nu  hela  verlden  ?  Jag  känner  ingen.  Or- 
saken är,  att  en  nuvarande  poet  —  om  han  nem- 
ligen  tillika  är  poetiker*)  —  har  ett  föremål  som 
han  uteslutande  beundrar,  t.  ex.  Shakspeare.  Men, 
enligt  Home  och  Platner,  gör  beundran  lika  med 
den  beundrade;  det  märker  den  unge  mannen, 
och  finner  sig  på  det  angenämaste  sätt  berättigad 
att  skåda  ner  på  hvar  och  en,  som  ser  upp  till 
Shakspeare. 

Om  hatet,  som  så  ofta  frambröt,  säger  Jean 
Paul:  man  förlåter  nu  hatet  allt,  kärleken  intet. 
Om  mysticismen  yttrar  han:  man  måste  skilja 
emellan  den  diktande  mysticismen  och  den  hand- 
lande, hos  en  Fenelon,  en  Spener  m.  fl.  Konst- 
mysticismen har  tillkommit  i  brist  af  hjertats  my- 
sticism; man  diktar  hvad  man  ej  äger.  Han  lik- 
nar en  mystisk  poet  vid  en  stare,  som  lärt  sig 
"Fader  vår"  på  latin,  utan  att  derför  bli  heligare, 
med  den  skilnad  likväl,  att  poeten  emellanåt  in- 
blandar sina  egna  skymford  i  bönen.  På  ett  ställe 
förifrar  sig  humoristen  derhän,  att  han  påstår,  det 
den  mystiska  anden  farit  in  i  poeterna  på  samma 
sätt  som  d — n  for  in  i  en  viss  hjord  på  de  Gerge- 
seners  ängd. 

Dessa  få  drag  ådagalägga,  att  icke  heller  Jean 
Paul  kunde  så  fullkomligt  åberopas  bland  den  nya 

*)  Så  benämner  förf.  de  nya  skalderna. 


-     474    — 

skolans  anherrar,  ehuru  ofta  så  skedde,  utan  ve- 
derläggning från  den  motsatta  sidan.  Ensamt  ett 
anförande  af  hans  ofta  förekommande  skämt  med 
sonnetterna,  —  då  han  t.  ex.  yttrar,  att  den,  som 
har  intet  att  säga,  låter  klinga  en  sonnett,  liksom 
värdshusvärdar,  som  hafva  dåligt  vin,  skaffa  musik; 
och  att  han  (Jean  Paul)  skulle  räkna  det  år  som 
det  gladaste  i  sin  lefnad,  då  han  sluppe  se  eller 
höra  en  sonnett,  —  ensamt  framkastandet  af  ett 
dylikt  skämt  skulle  äfven  här  något  lugnat  hvad 
han  kallade  die  Sonnetten-Wuth. 

Den  sanningsälskande  och  samvetsgranne  ut- 
gifvaren  af  andra  upplagan  utaf  Svenska  Vitterhe- 
ten*) yttrar  om  Polyfem,  att  det  var  "en  ganska 
märkvärdig  tidning."  Detta  yttrande  saknar  icke 
skäl  för  sig,  ehuru  bladet  kunde  synas  mindre 
märkligt  i  litterärt,  än  i  psykologiskt  hänseende; 
mindre  genom  sitt  innehåll,  än  genom  den  verkan 
man  dermed  lyckades  åstadkomma.  På  andra  si- 
dan kan  man  ej  undra,  att  Tegnér  härmades  öfver 
att  se  vitterhetens  högsta  frågor  så  behandlade, 
som  under  den  mångåriga  kampen.  Snarare  för- 
undrar man  sig,  att  han  icke  sjelf  höjde  fanan  till 
ett  afgörande  slag,  i  stället  att  afvakta,  att  den 
han  benämner  Agamemnon  skulle  sätta  hjelmen  på 
sina  grå  lockar. 

Men  om  de  stora  skalderna  hos  oss  tysta  "slöto 
sig  inom  förskansningarna  af  sin  gamla  ära",  så 
bröts,   som   bekant   är,   stafven  desto  hårdare  öfver 

*)  Sondén. 


—    475    — 

den  nya  skolan  af  det  uppträdande  unga  Tysklands 
författare,  en  Wolfgang  Menzel,  Heine,  Börne, 
Wienbarg  m.  fl.  Icke  blott  Schlegelianerna,  utan 
sjelfva  deras  afgudar  —  Goethe,  Tieck,  Fouqué 
1  m.  fl.  —  nedsattes  nu  lika  skoningslöst,  som  den 
nya  skolan  förhånat  Tysklands  gamla  klassiska  för- 
fattare. Nu  förkunnades,  att  sjelfve  Goethe  ej  hade 
snille,  endast  talent;  att  hans  Faust  var  en  parodi 
på  den  menskliga  frihetens  sträfvan,  der  hjelten 
blir  slaf  under  en  pudel;  hans  Wilhelm  Meister  för- 
klarades en  motsats  af  all  poesi,  en  diktens  Can- 
dide;  det  påstods,  att  han  står  närmare  det  låga 
än  det  ideala,  saknar  sedlighet  och  upphöjning;  att 
hans  forntidshjeltar  äro  blott  moderna  kopior;  att 
han  medelst  smickrandet  af  tidens  fördomar  och 
svagheter  vunnit  sitt  rykte;  att  han  tillegnat  sig 
tidens  alla  motsägelser,  och  som  en  utmärkt  skåde- 
spelare återgifvit  dessa  roler,  ömsom  hyllat  senti- 
mentaliteten ,  näfrätten ,  riddarandan ,  hemligbets- 
krämeriet,  mysticismen,  grekomani,  anglomani,  gallo- 
mani, Winckelmannianism,  naturfilosofi,  orientalism 
m.  m.;  alltid  hållit  med  det  rådande  partiet,  öfver- 
gifvit  det  när  det  föll,  och  gått,  såsom  tidens  bard, 
icke  framom,  utan  efter  hären;  att  hans  skrifter 
innehöllo  beslöjad  materialism  och  raffinerad  epi- 
kureism,  desto  farligare,  som  han  genom  sin  förfö- 
riska stil  gjorde  läsaren  till  med  brottsling;  att 
hans  verkliga  karakter  var  karakterslöshet,  —  och 
hundrade   dylika   beskyllningar.  *)     Om  La  Mötte 


*)  Die  Deutsche  Litteratur,  von  Wolfgang  Menzel,  2  Theil. 


—    476    - 

Fouqué  hette  det,  att  han  i  sina  höga  hjeltedikter 
gifvit    ämne    till    mången   Don   Quixote,   utan    att 
veta    det.  *)     Om   Schleglarne,   att   de  visserligen 
sökt    bemäktiga    sig    Lessings    slagsvärd,    men    att 
August    Wilhelms    arm    var  för  matt,   och   Fre- 
driks  öga  för  skumt,  att  träffa  rätt.     All  den  be- 
gabbelse,    som     Schlegelianerna    utgjutit    öfver    de 
gamla    skalderna,    i    synnerhet   de   franska,   kan  ej 
jemföras  med  den,   hvarmed  Heine  öfveröser  deras 
hjeltar,   främst  August  Wilhelm,  om  hvilken  han 
t.  ex.    yttrar,   att   om   han  ej   såg  något  poetiskt  i 
Frankrike,    var    det    lätt    förklarligt,    emedan   han 
under   sitt   vistande   der  endast  såg  sig  i   spegeln. 
Den  föryngringsdryck,  som  romantikerna  njutit,  för- 
menas   hafva    gjort    dem   till   barn,    hvilket   påstås 
också  händt  den  förträfflige  Tieck,  hvarför  han  sä- 
ges  jollra  idel  barnsagor.    Deras  parnass  liknas  vid 
Charenton,    med    den    skilnad,    att  den   fransyska 
galenskapen    aldrig  varit   så  djup  som   den   tyska, 
i  hvilken   det,  enligt   Polonii   anmärkning,    är  me- 
tod.    Slutligen  beskylles  den  nya  romantiken    vara 
beslöjad   jesuitism.  **)     I   öfrigt    efterger  det   unga 
Tysklands  sjelfbeprisning  icke  den  nya  skolans.    En 
af   det    förras    författare   stälde   genast   Börne   vid 
sidan    af   Goethe,    med   dessa   ord:    "Gegenwärtig 
zählt  Goethe  noch  mehr  Gläubige,  als  Börne;  wem 
der    Sieg   verbleiben   wird,    muss   die  Zukunft  leh- 


*)  Ora  hans  berömde  Sigurd  der  SchlangerUödter  yttrar  Hei- 
ne: "Er  hat  so  viel  Muth  wie  hundert  Löwen,  uud  so 
viel  Verstand  wie  zwei  Eseln." 

**)  Hbinb,  Die  romantische  Schule. 


—    477    — 

ren."  *)  Alla  äro  likväl  icke  så  ärliga  som  Börne, 
hvilken  sjelf  erkänner,  att  det  var  ensamt  afund 
som  förledde  honom  att  nedsätta  den  gamle  skalde- 
konungen. Senare  hafva,  såsom  kändt  är,  det  unga 
Tysklands  Castor  och  Pollux,  Heine  och  Börne, 
sönderslitit  hvarann. 

När  man  ser  dessa  vittra  strider,  den  ena  ef- 
ter den  andra,  upplösa  sig  i  buller  och  rök,  nöd- 
gas man  beklaga,  att  så  mycket  snille,  kraft  och 
tid,  som  kunnat  användas  till  sjelfbildning  och 
egna  skapelser,  slösas  på  bemödandet  att  nedrifva 
andras  rykte  och  arbeten.  I  synnerhet  är  anblic- 
ken af  ett  sådant  skådespel  smärtande  för  dem, 
som  derunder  sökt  medlarens  försonande  kall,  utan 
att  mer  än  delvis  kunna  lyckas.  Skriftställare  gif- 
vas  visserligen,  hvilkas  egentliga  lifsluft  är  pole- 
miken. De  äro  lyckligtvis  sällsynta.  En  sådan  var 
hos  oss  Thorild.  Till  dem  kunde  äfven  räknas 
Askelöf,  som  på  det  vittra  fältet  endast  öfvade 
sig  till  de  vapenskiften,  hvarmed  han  fortsatte  sin 
bana  på  det  politiska,  hvilket  snart  blef  hans  huf- 
vudbestämmelse.  Äfven  Palmblad  hade  en  viss 
förkärlek  för  litterära  och  politiska  bardalekar, 
hvilka  utgjorde  måhända  hans  mest  lysande  sida. 
Med  Hammarsköld  synes  förhållandet  snarare  va- 
rit detsamma  som  med  de  konstnärer  —  Fernow, 
Maler  Muller  och  andra  —  hvilka,  då  de  icke 
enligt  önskan  lyckas  i  konstens  utöfning,  blifva 
dess   domare,  —  en   befattning   som  ej  gerna  aflö- 


*)  Jdhrbuch  der  Litteratur,  1839,  S.  150. 


—    478    — 

per  utan  strid.  Får  man  tro  Geijer,  så  var  det 
egentligen  Lessing,  som  Hammarsköld  valt  till  före- 
bild. Geijer  säger  nemligen,  i  svaret  på  Hammar- 
skölds recension  af  Thorild,  en  filosofisk  eller  ofilo- 
sojisk  bekännelse:  "Jag  är  ej  alldeles  af  den  tanken,  att 
vårdslösheten  är  ett  prosans  behag,  eller  att  man 
söker  likna  Lessing,  då  man  i  alla  ämnen  skrifver 
derpå  löst,  och  kunde  göra  bättre."  *)  För  den 
snillrikaste  och  berömdaste  af  den  nya  skolans 
målsmän  synes  hela  uppträdet  varit  en  poetisk 
dröm,**)  —  ungefär  som  Thorilds  tilltänkta  verlds- 
omskapelse.  Det  var  icke  fråga  om  blott  den  fo- 
sterländska vitterhetens  eller  svenska  folkets  på- 
nyttfödelse, utan  om  hela  Europas,  och  detta  der- 
tillmed  i  en  motsatt  riktning  af  den,  som  inträf- 
fade och  som  de  gamle,  erfarne  aktare  på  tidens 
tecken,  bland  hvilka  man  ej  kan  vägra  Leopold 
ett  rum,  redan  föresågo.  De  nya  åsigternas  för- 
kunnare  deremot  afgaf,  under  den  varmaste  stri- 
den, följande  förutsägelse:  "Att  Europas  nya  åter- 
födelse  blir  den  götiska  folkstammens  verk,  liksom 
den  föregående  var,  är  för  mycket  bekant,  för  att 
här  behöfva  utredas.  —  Europa  gör  nu  af  vårt 
fäderneslands  vitterhet  vidsträcktare   fordringar   än 

*)  Samlade  Skrifter,   1   afd.  5  del.  sid.  359. 
**)  Att    han    ansåg    striden    oundviklig,   förklarar    han    äfven    i 
sången  till  Franzén  (1816): 

"Hvad  som  är  skedt,  är  skedt.     Det  måste  hända. 
Gläds  du,  som  ej  till  brandens  bloss  blef  gjord." 
Detta  "blef  gjord*  är  ganska  beteckuande.     "Hulda  Rosas" 
skald    var    visserligen   icke   danad   till  en  stridsbrand,  men 
gjordes  dertill  af  vänner. 


—    479    — 

någonsin,  då  en  ny  tidrymd  af  borgerlig  lycka  och 
ära  blifvit  Sverige  upplåten  af  en  hjelte,  som  med 
det  frankiska  chevaleriets  eld  förenar  nordmanna- 
lynnets djuphet  i  tänkesätt  och  Cesars  omfattning 
i  åsigter."  —  Man  antog,  att  liksom  Tyskland  var 
Europas  hjerta,  var  skandiska  ön  dess  hufvud,  som 
skulle  leda  det  hela,  och  skalderna  skulle,  som 
fordom,  gå  i  spetsen  för  hären.  "Då  —  heter  det 
skall  åter  det  forna  nordmanna-lifvet  begynna, 
med  tukt  och  gamman,  med  bragder  och  gåtor, 
med  riddarspel  och  harposlag.  Då  dansa  i  höga 
loftsalen  de  dagliga  tärnor,  med  nordjungfru- 
kronan  på  heliga  lockar,  och  ungersvennerna  hemta  i 
deras  blickar  dödens  och  odödlighetens  brand,  och 
de  gråhårige  hjeltefäder  leka  schacktafvel  vid  mjöd 
och  vin,  och  skalden  förtäljer  dem  äfventyr.  Vi 
se  genom  palatsets  fönster  ned  i  den  månljusa  ro- 
senlunden, huru  prinsessan  i  hela  herrligheten  af 
sin  växt  och  sitt  gyllene  hår  lustvandrar  vid  sin 
älskares  sida,  och  vid  porten  till  parken  står  rid- 
dar  Sankt  Göran  i  sin  glänsande  rustning,  ty  kors- 
fanan svajar  ofvanpå  borgen,  och  alla  hjertan  klappa 
för  Christus  och  Maria."  Denna  förutsägelse  är 
skrifven  den  20  december  1815.*)  Djupt  rörande 
afbryter  emot  densamma  följande  klagan,  närmare 
banans  slut,  sedan  verklighetens  allvar  förskingrat 
ungdomens  leende  drömmar: 

"Min  sångmö,  sjelf  en  blomma  bland  isar  stäld, 
Som  drömt  om  vår,  men  aldrig  till  vår  fick  vakna, 

*)  Se  Poetisk  Kalender  för  år  1816,  företalet. 


-     480    — 

Har  ren  drömt  ut,  och  länge,  med  harpan  fald, 
Hon  nästan  äfven  glömt  att  den  drömmen  sakna. 

Men  hvarje  lott  är  god,  när  det  stundar  höst, 
Om  med  sin  Norna  mannen  är  enig  vorden; 
Godt  är  ett  rum  förvaradt  i  svenska  bröst, 
Godt  är  jemväl  ett  rum  —  blott  i  svenska  jorden." 

Försonande  allt,  ljuder  derpå  Frithiofs-sångarens 
vänliga  helsning  till  den  inträdande  i  forna  mot- 
ståndares krets: 

"Att  här  du  sitter,  att  jag  helsar  dig 
Välkommen  bland  oss,  visar  tidens  välde, 
Ombildarens,  som  länge  stälde 
Inunder  skilda  fanor  dig  och  mig, 
Och  ej  blott  mig,  men  äfven  mången  annan 
Af  sångar-ätten  från  kung  Gustafs  dar, 
Som  bar  ovansklig  lagerkrans  kring  pannan. 
Den  kransen  hänger  än  bland  stjernor  qvar 
På  minnets  hvalf,  när  qvällens  vindar  sopa 
På  vår  förgätna  graf  tillhopa 
Blott  vissna  blad  af  min  och  mången  anns 
Förgängeliga  sångarkrans. 
Men  striden  är  förbi.     Hvad  ondt  den  vållat 
Förgätes  bättre,  än  det  tankes  på. 
Vi  tacka  glömskan,  som  sin  aska  sållat 
På  släckta  glöd,  och  undra  begge  två 
Hvad  sällsam  villa  som  vår  syn  förtrollat: 
Med  åren  komma  frid  och  sans  ändå, 
Och  allt  som  skiljemuren  börjat  ramla, 
Den  nya  skolan  flyttar  i  den  gamla. 


Ej  endast  stormens  språk  i  hjeltesagan, 
Men  vestanvinden  nordbon  ock  förstår, 
Och  lyss  förtjust  till  Näktergalens  klaganf 
Som  suckar  i  hans  korta  vår." 


—    480  a    — 

För  dem,  som  möjligen  kunnat  fästa  sig  der- 
vid,  att  minnet  af  en  redan  till  det*  mesta  förgä- 
ten strid  här  återkallats,  må  några  ord  tilläggas. 
Det  är  sannt,  att  stridsfrågan  är  begrafven.  Men 
på  hvad  sätt?  Är  man  icke  i  allmänhet  af  den 
tanke,  att  Svenska  Akademien,  under  den  tid  hvar- 
om  fråga  är,  hämmade  den  fosterländska  vitterhe- 
tens utveckling,  lade  band  på  dess  uppväxande 
snillen,  —  bland  hvilka  Franzén  särskildt  utmärkts, 
—  och  att  det  förnämligast  var  Leopolds  myn- 
dighet, som  tyngde  så  förtryckande  på  de  unges 
fria  bildning?  Innehålla  icke  nästan  alla  främmande 
framställningar  af  vår  litteratur  (hemtade  ur  sven- 
ska källor)  samma  åsigt?  *),  Om  det  då  kunde 
ådagaläggas,  att  man  i  de  flesta  fall  gjort  de  gu- 
stavianska skalderna  och  särskildt  Leopold  orätt; 
att  desse  fastmer,  med  få  undantag,  hvar  de  kun- 
nat, skänkt  det  uppväxande  skaldeslägtet  uppmun- 
tran och  hägn:  är  det  icke  då  en  litterär-historisk 
pligt  att  söka  framställa  förhållandet  i  sin  sanna 
dager?  Och  hvilket  tillfälle  vore  dertill  lämpligare, 
än  då  en  offentlig  minneshyllning  egnades  den 
snilleförste,  som  varit  mest  oförrättad?  Skulle  än 
detta  samfund  för  närvarande  icke  lida  af  den 
forna  anklagelsen,  kan  det  synas  just  derför  äga 
en  större  moralisk  förbindelse  att  ådagalägga  be- 
skyllningarnes ensidighet  och  öfverdrift,  samt  göra 
rättvisa  åt  store  företrädare,  från  hvilka  det  hem- 


*)  Ett  undantag  gör  en  i  Dansk  Maanedsskrift  for  inneva- 
rande år  införd  uppsats:  Gustav  den  Tredie  og  det  Sven- 
ske Akademi. 


_    480  b    — 

tat  sin  yppersta  glans.     Litterär-historiens  sanning 
är  ej  mindre  helig,  än  de  allmänna  häfdernas. 

Det  är  redan  medgifvet,  att  åtskilliga  af  den 
nya  skolans  åsigter  varit  grundade,  och  att  denna 
skola  ådagalagt  flerahanda  förtjenster  om  vitterhe- 
ten. Man  har  endast  betviflat  anfallens  nödvän- 
dighet, och  beklagat  frånvaron  af  den  reverentia 
cani  capitis,  som  bör  egnas  lagern  på  silfverhån 
Villigt  erkännes,  att  den  unga  tiden  bådade  en 
djupare  verldsåskådning,  än  den  nyss  förflutna; 
att  mensklighetens  lifsfrågor  uppfattades  ur  en 
högre  synpunkt;  att  den  andeliga  och  fosterländska 
sången  uppstämdes  i  mäktigare,  herrligare  toner. 
Men  var  detta  företrädesvis  angriparnes  verk,  eller 
vunnos  de  skönaste  nya  segrar  i  vetenskap  och 
forskning,  i  dikt  och  konst,  af  män,  som  icke  del- 
togo  i  striden?  Litterär-historien  skall  en  dag  be- 
svara denna  fråga. 


—    481     — 
Bilagan  18. 

(Till  sid.  230.) 

Den  12  dec.  1815  skrifver  professor  Jöns 
Svanberg  till  Leopold:  "Af  det  mest  interesserade 
nit  för  hvad  menskligheten  alltid  heligt  vara  bör, 
upplyst  religiositet  nemligen,  sundt  menniskoför- 
stånd  och  allmän  aktning  för  moralitet,  tar  jag 
mig  friheten  härmedelst  att  ännu  en  gång  påfor- 
dra brors  allvarliga  uppmärksamhet  på  ett  ämne, 
som  så  ofta  oss  emellan  varit  föremål  for  en  ani- 
merad, af  mig  alltid  högt  värderad  konversation. 
Bror  anar  härvid  säkert  min  syftning  åt  det  öf- 
ver  alla  grenar  af  det  menskliga  förståndets  ytt- 
randen sig  utbredande  filosofiska  svärmeriet.  - — 
En  filosofi,  grundad  icke  allenast  på  uttryckligt  för- 
nekande af  menskliga  förståndets  allmänna  giltig- 
het, utan  äfven  i  uppenbar  strid  med  dess  mest 
obetviflade  och  för  det  verkliga  lifvet  angelägnaste 
resultater,  har  en  lång  kedja  af  år  med  ursinnigt 
despotisk  importentia  regni  herrskat  inom  skolan. 
—  Likväl  existerar  bror  ännu,  med  fullkomlig  sinnes- 
vigör  och  friskhet  i  inbillning,  såsom  dyrbar 
lemning  af  ett  fordom  ljusare  tidehvarf.  Men  också 
denna  heliga  eld  skall  någon  gång  slockna.  Och  i 
smakens,  allmänna  vettets  samt  den  sunda  filoso- 
fiens namn  frågar  jag  bror:  åt  hvem  skall  väl  då 
Herkules'  klubba  kunna  med  trygghet  förtros?  Än- 
nu äger  brors  arm  hela  mannaålderns  fulla  kraft; 
men    äfven    den    skall    slutligen  förlamas,   och  jag 

Sv.  Åkad.  Bandi  35  Del  31 


—    482    — 

frågar:  fir  icke  bror  dessförinnan  skyldig  något 
emot  litteraturens  Procruster  till  hämnande  af  sma- 
kens och  allmänna  förståndets  oförrätter?  Förlåt 
mig  dessa  uppmaningar;  de  härleda  sig  icke  från 
något  lågt  smicker,  utan  från  helig  nitälskan  för 
en  vigtig  angelägenhet.  —  Månne  icke  styrelsen, 
för  att  kunna  agera,  äger  rätt  att  af  en  person 
sådan  som  brors  vänta  sig  det  nya  svärmeriet  till 
sin  primitiva  grund  blottadt  och  till  alla  sina  galna 
påföljder  förlöjligadt?  —  En  enkel  framställning  af 
Phosphoros  och  Poetiska  Kalendern,  i  all  deras 
nakenhet  och  löjliga  galenskap,  —  skulle  den, 
månn  tro,  icke  ännu  hafva  god  verkan?  —  Anled- 
ningen, hvarför  jag  just  nu  velat  skrifva  bror  till, 
är  tvenne  numror  af  Upsala  Litteratur- tidning , 
nemligen  43  och  44;  den  ena  uppfyld  af  löjlig 
galenskap,  den  andra  af  en  alldeles  abominabelt 
ursinnig  nedrighet  vis-ä-vk  bror.  —  Bror  bör  läsa 
afven  den,  för  att  ex  autopsia  känna  den/'  —  Svan- 
berg tror,  att  utan  kraftiga  mått  och  steg  skall 
"inom  ett  seculum  all  odling  förflyttas  till  samma 
ståndpunkt  med  djupaste  medeltidens  vilda  råhet 
och  fanatism."  Han  åberopar,  bland  liktänkande 
i  Upsala,  Nordmark,  och  Lundvall. 

Den  5  nov.  1819  skrifver  Svanberg  åter, 
huru  han  och  Nordmark  'med  sannskyldigaste 
vördnad  betrakta  det  ljus,  som  ännu  mäktigt  upp- 
lyser vår  horisont",  och  huru  han  'med  så  mycket 
mer  vemod  tänker  på  den  annalkande  aftonen, 
som  han  på  närmare  håll  betraktar  den  punkt, 
från  hvilken  det  tjocka  mörkret  utsprider  sig,  och 


—    483    — 

djupt    känner    osaligheten    af   alla    de   läror,    som 
deraf  skola  blifva  en  omedelbar  följd/9 

Samuel  Ödmann  uppmuntrar  äfven  till  strid, 
men  i  en  glad  ton,  och  anser  att  man  bör  in- 
skränka sig  till  la  petite  guerre.  I  anledning  af 
ett  ströftåg,  som  Hammarsköld  företagit  på  det 
teologiska  området,  yttrar  Ödmann:  "Jag  säger 
som  Gustaf  Adolf  om  Tilly:  det  skall  den  gamle 
korporalen  (Lorenzo)  få  betala  mig?  —  På  recen- 
sionen öfver  Leopolds  skrifter  hade  tre  recensen- 
ter arbetat  ett  år.  —  Ödmann  tillägger;  "Bränn 
mina  bref!  Jag  fruktar  för  mina  fönster/' 


Bilagan  19. 

(Till  sid.  237.) 

Leopold  beskrifver,  i  ett  bref  till  grefvinnan 
Rålamb,  på  följande  sätt  förloppet  vid  skådepen- 
ningens öfverlemnande: 

"Medaljen  öfverlemnades  icke  utan  högtidlig- 
het. En  deputation  af  omkring  30  personer,  an- 
förda af  H.  £.  grefve  Skjöldebrand,  såsom  talare, 
gjorde  mig  den  äran  att  hos  mig  infinna  sig.  Nio 
af  deras  excellenser  hade  värdigats  anteckna  sig 
bland  dem,  som  bekostade  medaljen,  och  icke 
mindre  än  sex  af  dem  hedrade  deputationen  med 
sitt  deltagande  deri.  Olyckligtvis  är  jag  för  gam- 
mal och  för  nedtryckt  af  stora  olyckor,  för  att 
hafva   en    rätt    liflig   fåfänga.     Det  gifyes  en  tid, 


—    484    — 

då  man  njuter  nöje  nian  anspråk  på  ära;  en  an- 
nan kommer,  då  man  stundom  njuter  rätt  myc- 
ken ära,  utan  att  känna  stort  nöje  deraf.  Mitt 
hjerta  är  upplyldt  af  vördnadsfull  tacksamhet,  men 
min  inbillning,  jag  tillstår  det,  regretterar  den  först- 
nämnda perioden. 

Med  en  lika  billig  som  outplånlig  känsla  af 
min  medelmåtta,  huru  skulle  jag  ock  vid  allt  detta 
icke  snarare  känna  en  viss  nedslagenhet,  än  någon 
smickrande  glädje?  Man  var  fordom  mera  sparsam 
på  allt  slags '  ärebetygelse,  och  det  mindre  hugnade 
mera.  Detta  påminner  mig  ett  ord  af  den  gamle 
lustige,  nu  salige  Petter  Bergström.  Jag  hade  nyss 
erhållit  plaquen,  hvartill  han  lyckönskade  mig. 
Jag  nästan  blyges,  yttrade  jag,  att  bära  denna 
grannlåt,  då  jag  tänker  på  att  icke  ens  den  lilla 
nordstjernan  någonsin  kom  i  Kellgrens  knapphål. 
Nej,  svarade  han,  med  en  rad  ur  Dumbom:  ty 
konsten  var  ej  inventerad.  Tiden  har  blifvit  mera 
inventif  i  detta  afseende,  men  jag  tillstår  att  jag 
ej  önskade  tjena  som  exempel  derpå. 

Domare  i  konsten  visa  sig  för  öfrigt  icke  all- 
deles nöjda  med  denna  medalj,  såsom  konstpro- 
dukt, och  jag  fruktar  att  grefvinnan  med  sitt  fina 
och  skarpa  omdöme  torde  lätteligen  förena  sig 
med  dem.  Lyran,  som  skulle  föreställa  konstella- 
tionen af  detta  namn,  röjer,  säga  de,  föga  gemen- 
skap med  stjfernhimmelen,  och  ser  ut  som  ett  in- 
strument, rätt  och  slätt  köpt  hos  instrumentmaka- 
ren  Kraft,  hvarpå  ordet  lyser -icke  låter  rätt  väl 
hänföra  sig.    Vägleder  är  väl  också  ett  af  de  torr- 


—  *  485    — 

aste  prosaiska  ord,  som  kongl.  vitterhets-akade- 
mien kunde  välja  åt  en  af  sina  äldsta  och  torra- 
ste ledamöter.  Om  sinnebilden  förestälde  en  arm 
i  livré,  med  en  lanterna  i  handen,  så  skulle,  på- 
står man,  inskriften  lyser  och  vägleder  passat  för- 
träffligt. Genom  inskriptionen  omkring  ansigtsbiL- 
den  befinner  jag  mig  140  år  gammal,  ett  tidsmått, 
hvari  min  tillvarelse  på  begge  sidorna  om  grafven 
lärer  förmodligen  skola  inbegripas.  Fru  Ehren- 
ström  försäkrar,  att  artisten  som  tecknat  mitt  an- 
sigte  gjort  åt  min  fägring  icke  mindre  orättvisa, 
än  åt  min  ungdom.  Men  hon  behandlar  mig,  hon 
sjelf,  icke  stort  artigare.  Vous  avancez  la  måchoire, 
skrifver  hon,  comme  si  vous  cdliez  bättre  les  Phili- 
stins.  Grefvinnan  täckes  påminna  sig,  att  det 
var  med  en  åsna-kindboga  som  Simson  dödade 
Filisteerna." 

Det  tal,  hvarmed  skådepenningen  öfverlemna- 
des  af  grefve  Skjöldebrand,  var  af  följande  ly- 
delse : 

"Kärlek  till  svensk  litteratur,  nit  för  foster- 
landets ära,  hafva  förenat  några  beundrare  af  det 
sanna  snillet,  att  genom  en  skådepenning  helga 
den  dag,  då  Sverige  förunnades  att  se  sina  skal- 
ders furste,  nationens  älskling,  med  oföråldrad 
själsstyrka  uppnå  sitt  sjutionde  år.  Måtte  him- 
len ännu  i  lång  tid  låta  samma  årsdag,  likasom 
denne,  och  af  samma  orsak,  blifva  ett  ämne  för 
vår  glädje  och  tacksamhet. 

Det  har  ej  varit  vår  tanke  att  genom  detta 
steg    från   glömskan  rädda  ett  minne,   hvars  före- 


—    486    — 

mil  med  egen  kraft  längesedan  eröfrat  odödlig- 
heten. Vi  hafva  blott  haft  för  afsigt,  att  efter- 
verlden  måtte  känna,  det  Leopolds  samtid  vetat 
skatta  hans  värde. 

Emottag,  min  herre,  denna  skådepenning  fram- 
buren af  en  nära  jemnårig,  som  ni  skänkt  den 
lyckan  att  kunna  kalla  sig  er  vän.  Emottag  den 
som  en  hyllning  af  eder  tid,  egnad  med  lika  ratt 
åt  tänkaren  som  åt  skalden.  Om  ödet  nekar  eder 
att  med  kroppsligt  öga  låsa  dess  inskrift,  hoppas 
vi  att  I  med  själens  öga  läsen  i  våra  hjertan 
vördnaden  och  tillgivenheten." 

Kort  derefter  hade  Skjöldebrand  samlat  Leo- 
polds vänner  till  en  enskild  fest,  hvarvid  den 
gamle  sångarkungen,  under  afsjimgande  utaf  en 
af  Skjöldebrand  författad  hymn,  lagerkröntes  af 
dennes  åttaåriga  dotter.  Det  bref,  hvarmed  Leo- 
pold tackade  henne  för  denna  hedersbevisning,  och 
bad  att  hon  till  minne  ville  emottaga  hans  bild, 
är  så  vackert,  att  det  säkerligen  med  nöje  skall 
läsas.     Han  skrifver,  den  20  maj  1827: 

"Vågar  jag  smickra  mig  att  fröken  värdes  emot- 
taga och  förvara  minnesdragen  af  den  gamle,  på 
hvars  hufvud  fröken  med  en  ängels  hand  nyligen 
fastade  skaldelagern?  Fröken  behöfde  ej  söka  den 
långt  ifrån.  Fädernehuset  är  rikt  derpå,  intill 
yppighet.  Krigets,  sångens,  alla  konstens  lagrar 
framväsa  der,  likasom  ur  sin  hemjord,  och  frö- 
kens vagga  var  redan  omgifven  deraf.  Hoppet 
lofvar,  att  fröken  en  dag  skall  förena  i  sin  per- 
son alla  de  talanger,  alla  de  intagande  behag,  som 


J 


—    487    - 

fröken  na  har  den  lyckan  att  äga  till  daglig  före- 
syn. En  krans  af  frökens  hand  skall  då  få  ea 
annan,  högre  betydelse,  och  fröken  skall  sannolikt 
ej  mera  påminna  sig  den,  som  vid  åtta  års  ålder, 
under  lek,  bortskänktes.  Men  när  en  gång  i  fram- 
tiden fröken  i  någon  af  sina  äldsta  gömmor  må- 
hända återfinner  närvarande  minnesbild,  då  —  om 
oc£  skaldens  beröm  skulle  redan  hafva  försvunnit 
—  tillåt  åtminstone  att  anletsdragen  erinra  om 
den  gamle,  blinde,  som  frökens  ädle,  oförgätlige 
herr  fader  på  ett  så  utmärkt  sätt  hedrade,  och 
som  med  alla  beundrans,  vördnadens  och  tacksam- 
hetens känslor  tillbaka  tillhörde  honom  och  allt 
hvad  med  honom  delade  samma  vördnadsvärda 
namn.  Det  är  uppfyld  och  genomträngd  af  dessa 
tänkesätt  som  jag  har  den  äran  att  vara,  intill 
mitt  sista  ögonblick",  m.  m. 


Bilagan  20. 

(Till  sid.  237.) 

Bref  från  P.  D.  A.  Ätterbom  till  Leopold. 
Solla,  vid  Linköping,  d.  6  Julii  1826. 

Välborne  Herr  Stats-Sekreterare  och  Kommendör! 
Bifogade  lilla  bok  innehåller  ett  tal,  hållet 
af  undertecknad,  i  anledning  af  H.  K.  H.  arf- 
prinsens  födelse.  Författaren  var  frånvarande  när 
det  trycktes,  och  har,  i  den  aflågsna  landsort  der 
han    nu    vistas,    först    nyligen    fått  mottaga  de  åt 


—    488    — 

honom  sjelf  bestämda  exemplaren.    Han  vågar  an- 
hålla, att  öfversändandet  af  denna  obetydliga  skrift 
måtte    anses   för   hvad  det  är:   ett  ringa  tecken  af 
en  utmärkt  vördnad,  som  önskade  kunna  frambära 
någon    fullkomligare    gärd    af   sitt    tänkesätt.     All 
framåt  skridande  ästhetisk  bildning,  i  samma  mån 
som  den  utvidgar  sin  synkrets  och  redligt  vill  när- 
ma sig  till  sitt  mål,    utvecklar  också  mer  och  mer 
den    sinnesstämning,   för  hvilken  hvarenda  form  af 
snille,    vishet,    skönhet    är    helig    och    beundrans- 
värd.    Huru    skulle   jag    kunna   annat   än   högakta 
den   man,   som   var    en    af  gustavianska  tidehvarf- 
vets  yppersta  prydnader,   och  som  numera  är  den 
ende  bland  oss  qvarlefvande  representanten  af  detta 
den    svenska  vitterhetens   lifligaste  och  gladaste  ti- 
dehvarf?  Det  är  en  sinnebild  af  denna  känsla,  som 
dristar    nalkas.     Måhända    skall    beskaffenheten   af 
de    grundsatser,    som   talaren   yttrat,   urskulda  min 
djerfhet    inför    en   domare,    så   upphöjd  öfver  våra 
dagars    tidnings-oväsende    och    hela    dess    lumpna 
charlatanen.    Om  dessa  grundsatser,  möjligtvis,  åt- 
minstone   till    någon    del,    befinnas   hafva   sagt  ett 
och    annat  ord  i  sinom  tid:    så  torde  intrycket  af 
författarens   goda  uppsåt  ej   helt  och  hållet  utplå- 
nas af  sjelfva  framställningens  många  brister.     För 
öfrigt  fruktar  jag  icke,   att    något   minne  af  forna 
litterära    förhållanden    skall    vakna    och    väpna   sig 
mot    närmandet   af  den   känsla,  som  jag  med  oin- 
skränkt förtroende  tolkat.     Det    verkliga  snillet  är 
alltid    liberalt,    i   detta   ords   rika,    djupa,  ehuru  nu 
för    tiden    allmänt   missförstådda   mening.     Det  är 


-    489    — 

blott  medelmåttan,  som,  sjelf  tillskuren  efter  en 
viss  en  gång  gifven  läst,  vill  att  samma  läst  skall 
utgöra  alla  varelsers  urform.  Det  är  blott  Jwn, 
som  aldrig  kan  lära  sig  att  glömma  —  och  förlåta, 

Med  innerligaste  vördnad  tecknar  mig 
Välborne  Herr  Stats-Sekreterarens  och  Kommendörens 

ödmjukaste  tjenare 
P.  D.  A.  Atterbom. 


Leopolds  svar  (i  koncept). 
Till  Adj.  Atterbom. 

Stockholm  d.  25  Julii  1826. 
Högädle  Herr  Adjunkt! 

Herr  Adjunktens  bref  af  den  6  Julii  erhöll 
jag  först  ifrån  postkontoret  den  22;  hvilket  kunde 
med  dess  intyg  styrkas.  Derifrån  senheten  af  mitt 
svar.  Det  skulle  förtryta  mig  om  Herr  Adjunkten 
kunnat  tänka  sig  orsaker  dertill,  som  aldrig  ver- 
kat och  aldrig  kunnat  verka  på  mig.  Emellertid 
får  jag  nu  tacka  för  skänken  af  det  Upsaliska 
högtids-talet,  som  jag  skall  läsa  med  allt  nöje, 
hoppas  jag,  och  för  visso  med  all  uppmärksamhet. 

När  Herr  Adjunkten  i  sin  första  ungdom  upp- 
trädde att  gifva  nya  lagar  åt  vitterheten,  och  i 
synnerhet  att  straffa  miu  ofullkomlighet,  var  jag 
redan  en  man  betydligen  till  åren,  som  bedömt 
mig  sjelf  för  allvarligt,  och  sett  för  ofta  små  vittra 
äfventyr    af   detta   slag,    tillika   med   deras  utgång» 


—    490    — 

för  att  särdeles  oroas  af  detta  nya.  Dessutom 
lefde  jag  då  ännu  i  kretsen  af  litteraturens  yp- 
perste och  värdigaste  män  hos  oss,  utan  att  märka 
någon  ringaste  minskning  i  deras  aktning  och  till- 
gifvenhet.  Jag  är  nu  gammal,  sjuk,  blind  och  be- 
traktar sakerna  sådana  som  de  måste  synas  från 
grafbrädden.  Herr  Adjunkten  kan  deraf  dömma 
huru  jag,  i  begge  fallen,  ansett  och  anser  hvad 
som  tilldragit  sig,  och  för  huru  ringa  tillfogadt  men 
Herr  Adjunkten  har  att  bos  mig  urskulda  sig. 

Visserligen  trodde  jag  icke  att  någon  närmare 
relation,    personlig    eller  skriftlig,  skulle  oss  emel- 
lan komma  att  äga  rum.     Ett  bref  från  Herr  Ad- 
junkten   efter    sexton    års    ofred   surprenerade  mig 
derföre.     Men    då   jag    ej    kan    underlåta   att  rätt 
väl   inse   hela  meningen  af  detta  bref  och  af  hvil- 
ken    känsla    det   varit   förestafvadt,  skulle  jag  vara 
orättvis,    om   jag    ej    satte   ett   billigt  värde  derpå 
och  ej  funne  detta  steg  af  Herr  Adjunkten  så  vac- 
kert   och    hedrande,    som    det    verkligen    är.     Var 
alltså    försäkrad   om   alla   motsvarande  tänkesätt  å 
min    sida,    så    långt  de    ej    skulle    innebära   afså- 
gelsen    af   mina    skiljaktiga    grundsatser    i    filosofi 
och    litteratur,    eller    af   deras    fria    yttrande,    när 
och    hvarest    icke    personlig    ensidighet,    utan   sak 
och  sanning  dertill  uppkalla.    Jag  får  således  bedja 
Herr    Adjunkten    att,  hvar  helst  någonting   sådant 
kunde    möjligtvis    förekomma,  vare  sig  i  mina  re- 
dan tryckta  eller  ännu  otryckta  skrifter,  icke  anse 
det  såsom  en  motsägelse  till  ofvannämnda  tänkesätt 
dier  ett  förnekande  deraf. 


—    491    — 

—  Hane  veniam  petimusque  damusque  vicissim. 

Hvad  som  Tid  förhållandet  oss  emellan  verk- 
ligen bedröfvat  mig,  har  varit  att  i  min  unga,  if- 
riga  antagonist  finna  en  nära  anhörig  af  en  bland 
mina  fordom  värdigaste  och  förtroligaste  vänner: 
en  man,  hvars  rena  och  upplysta  förstånd,  ädla 
karakter  och  älskvärda  umgänge  aldrig  skola  ut- 
plånas ur  min  åminnelse.  Naturligare  hade  jag 
derföre  funnit,  och  önskvärdare  hade  det  i  sanning 
för  mitt  bjerta  varit,  att  få  i  vänskaplig  famn  inne- 
sluta och,  jag  vågar  säga,  med  faderlig  ömhet  emot- 
taga  systersonen  af  denne  förträfflige,  denne  evigt 
saknade  vän.  Att  det  ej  berott  af  mig,  vet  Herr 
Adjunkten  fullkomligt  väl.  Jag  kan  det  nu  ändt- 
ligen  och  skall  med  nöje  omfatta  tillfället,  i  fall  det 
erbjudes  mig,  att  muntligen  förnya  försäkringen  om 
den  högaktning  och  uppriktiga  tillgifvenhet,  hvar- 
med  jag  har  äran  att  vara 

Högädle  Herr  Adjunktens 

ödmjukaste  tjenare 
L. 


—    492    — 

Atterboms  svar  på  föregående. 

Marmorbruket,  på  Kolmården,  i  Norr- 
köpings grannskap,  d.  23  Aug.    1826. 

Välborne  Herr  Stats-Sekreterare  och  Kommendör! 
Anländ  lut,  för  någon  tid  sedan,  från  åtskil- 
liga större  och  mindre  sommarresor,  möttes  jag 
här  af  Herr  Stats-Sekreterarens  bref.  Jag  fruktade 
aldrig  ett  ögonblick,  att  mitt  föregående  skulle  ur 
orätt  synpunkt  bedömmas,  af  den,  som  var  dess 
föremål.  Det  kunde  således  visst  icke  falla  mig 
in  att  fästa  någon  misstänkande  uppmärksamhet 
vid  svarets  dröjsmål;  äfven  om  jag  hade  afsändt 
min  skrifvelse  med  anspråk  på  svar.  Men  så  långt 
var  jag  ifrån  att  hysa  ett  dylikt  anspråk,  att  jag 
—  så  vidt  jag  nu,  efter  flera  veckors  förlopp,  kan 
påminna  mig  —  icke  öfver  mitt  bref  utsatte  nå- 
gon ordentlig  adress  eller  namnet  af  det  post- 
kontor, genom  hvilket  man  korresponderar  i  min 
dåvarande  vistelseort.  Jag  visste  ganska  väl,  att 
Herr  Stats-Sekreterarens  helsa  blifvit  af  ett  be- 
dröfligt  öde  försatt  i  en  belägenhet,  under  hvilken 
all  fordran  på  skriftliga  svar  vore  lika  obillig  som 
besvärande.  Så  mycket  angenämare  blef  jag  öf- 
verraskad  att  icke  dess  mindre  erhålla  ett  sådant 
och  att  deruti  så  öppet  finna  uttryckt  det  tänke- 
sätt, hvarpå  jag  räknat.  Jag  anser  för  en  kär 
skyldighet  att  för  dess  innehåll  förklara  min  er- 
känsla. Utförligare,  såsom  jag  hoppas,  får  jag  göra 
det  muntligen,  då  jag  i  nästa  månad,  under  min 
återresa  till  Upsala,  tillbringar  några  dagar  i  Stock- 


—    493    — 

holm.  Jag  skall  då,  tvifvelsutan,  icke  försumma 
att  begagna  det  tillfälle,  som  Herr  Stats-Sekretera- 
rens förekommande  godhet  upplåtit  för  min  ön- 
skan: nämligen  tillfället,  att  vid  en  personlig  upp- 
vaktning utveckla  hvad  jag  i  mitt  första  bref  en- 
dast otillräckligt  antydt. 

Mellertid  får  jag,  ehuru  på  ingalunda  fiendt- 
ligt  sätt,  protestera  mot  Herr  Stats-Sekreterarens 
förmodan,  att  jag  någonsin  ämnat  "gifoa  nya  lagar 
åt  vitterheten'  och  att  jag  vid  mitt  första  uppträ- 
dande i  Sveriges  litteratur  "i  synnerhet"  syssel- 
satt mig  med  kritiker  öfver  Herr  Stats-Sekretera- 
rens skrifter.  Hvad  den  förra  omständigheten  vid- 
kommer, så  trodde  jag  alltid,  att  de  åsigter,  som 
jag  —  ehuru  visserligen  på  •  ett  ganska  omoget  sätt 
—  framstälde,  innehölle  ganska  gamla  sanningar. 
Om  sjelfva  det  väsendteliga  af  dessa  åsigter  tror 
jag  så  ännu,  och  skall  bemöda  mig  att  rena  dem 
från  de  dimmor,  i  hvilka  de  till  en  del,  ömsom 
genom  eget  missförstånd,  ömsom  genom  andras, 
blifvit  inhöljda  under  det  inflytande,  som  de  på  en 
mängd  senare  tilldragelser  inom  svenska  litteratu- 
ren råkat  utöfva.  Måhända  torde  det,  under  detta 
bemödande,  lyckas  mig  att  låta  mina  grundsatser 
framträda  i  en  mindre  otydlig  och  mindre  ensidig 
dager,  än  den,  som  af  vissa  dagblads-hjeltar  blif- 
vit så  gräsligen  utmålad.  Mången  af  dessa  satser 
torde  då  ock  kunna  lättare,  än  nu,  tillvinna  sig 
Herr  Stats-Sekreterarens  bifall;  och  hvad  de  öf- 
riga  beträffar,  i  anseende  till  hvilka  jag  möj- 
ligtvis  icke   blir  lika  lycklig,  tröstar  jag  mig  med 


—    494    — 

det   af  Herr  Stats-Sekreteraren  så  ädelmodigt  ci- 
terade: 

Hane  veniam  petimusque  damusque  vicissinu 
Ty  visserligen  kan  jag  icke  dölja  sannolikheten 
deraf,  att  jag  äfven  hädanefter  kommer  att  fram- 
ställa "grundsatser  i  JUosoJi  och  litteratur9  som  af- 
vika  från  Herr  Stats-Sekreterarens.  Vid  36  års 
ålder  har  man  vanligen,  i  hufvudpunkterna  af  sin 
spekulation  och  ästhetik,  stadgat  för  lifstiden  sin 
öfvertygelse;  huru  sann  eller  falsk  den  för  öfrigt  i 
sig  sjelf  må  vara.  Hvad  likväl,  såsom  jag  hoppas, 
icke  vidare  skall  med  något  sken  af  rättvisa  mig 
påhördas,  är  stylen  af  lagstiftare  eller  tonen  af 
parti-chef:  beskyllningar,  till  hvilka,  troligtvis,  den 
ungdomliga  häftigheten  af  mitt  forna  skrifsätt  gif- 
vit  anledning;  men  hvilka  åtminstone  alltsedan  min 
återkomst  från  Tyskland  och  Italien  blifvit  fort- 
satta utan  ringaste  skäl  och  billighet.  Det  har  i 
Sverige  blifvit  en  mode-sak  att  vurma  om  sekter 
och  så  kallade  skolor,  och  rikspöbel-tidningen  Argus 
har  drifvit  detta  vurmeri  till  sin  höjd,  af  lätt  be- 
gripliga orsaker.  Jag  vet  mig  likväl  alls  icke  vara 
anhängare  af  någon  enda  sekt;  ännu  mindre  har 
jag  stiftat  eller  velat  stifta  någon  sådan:  "Nihilpe- 
jus  odi,  quam  juratos  et  factiosos";  och  skulle  jag 
nånsin  uraktlåtit  detta  slags  hat,  så  har  jag  till- 
fyllest fått  påminnelser  om  dess  nödvändighet  i 
närvarande  tidsmoment,  der,  mellan  ultraismens 
vederstygglighet  —  "vukus  instantis  tyranni  —  och 
liberalismens  ej  mindre  fanatiska  öfverdrift  — 
"civium    ardor  prova  jubentiurn",  —  icke  ens  den 


—    495    — 

ailrasmalaste  terrain  lemnas  ledig  åt  den  välmenta, 
men  betänksamma  och  lågröstade  sanningen.  — 
Hvad  angår  det  i  Herr  Stats-Sekreterarens  ärade 
skrifvelse  fälda  utlåtandet  öfver  mitt  kritiska  för- 
hållande till  dess  skrifter:  så  får  jag  härmedelst 
nämna,  att  ingen  af  de  polemiska  recensioner,  som 
särskildt  befattat  sig  med  dessa  skrifters  granskning, 
äger  mig  till  auktor;  hvilket  vore  mig  lätt  att  med 
all  möjlig  diplomatisk  urkundlighet,  ja  med  juri- 
disk bevisning  ådagalägga.  Yttranden  af  mig  öf- 
ver nämnda  skrifter  förekomma  blott  strödda,  här 
och  der,  i  uppsatser  öfver  andra  författare  och  an- 
dra ämnen;  mestadels  i  artiklar,  som  infördes  i 
Svenska  Litteratur-tidningen.  Dessa  i  förbigående 
fälda  omdömen,  ömsom  tadlande,  ömsom  beun- 
drande *)  —  enligt  måttet  af  mina  in&igter  —  äro 
vanligtvis  lika  sparsamma  på  ord,  som  de  äro  fa 
till  antalet.  Huru  vida  de  kunna  försvaras  eller 
icke,  är  en  fråga,  som  här  icke  vore  passande  att 
upptaga;  den  bittra  och  passionerade  ton,  som  ut- 
märker ett  och  annat  ibland  dem,  har  jag  för 
många  år  sedan  sjelf  ogillat.  —  Dessa  historiska 
upplysningar  öfver  mitt  verkliga  förhållande  så  till 
svenska  litteraturen  i  allmänhet,  som  till  Herr 
Stats-Sekreterarens  skrifter  i  synnerhet,  har  jag 
trott  mig  förpligtad  att  lemna.   Omöjligen  kan  Herr 


*)  Så  är  t.  ex.  i  en  kritisk  uppsats  öfver  Euphrosynee  dik- 
ter, införd  i  Svensk  Litteratur-tidning,  mitt  utlåtande  om 
Herr  Stats-Sekreterarens  sublima  ode  öfver  Försynen  ett 
bevis  på  mitt  sätt  att  anse  häcklandet  af  deras  författares 
arbeten  för  min  hafvudsaktiga  bestämmelse. 


—    496    — 

Stats-Sekreteraren  med  missnöje  anse,  att  jag  öf- 
ver  en  sak,  som  rör  mig  så  nära,  sökt  yttra  mig 
så  bestämdt  och  tillika  så  fullständigt,  som  grän- 
serna af  ett  bref  rimligtvis  kunna  tillåta. 

Med  obeskriflig  känsla  läste  jag  de  rader,  som 
utgöra  sista  afdelningen  af  Herr  Stats-Sekreterarens 
svar:  erinringen  om  min  slägting  och  välgörare 
Kernett,  som  alltifrån  sin  ungdom  var  innesluten  i 
Herr  Stats-Sekreterarens  vänskap,  och  som  ofta 
under  samtal  med  mig  förtäljde  om  denna  lycka, 
med  all  den  varma  hågkomst,  som  hon  förtjente. 
Han  bortgick  till  en  bättre  verld  vid  mitt  sjut- 
tonde års  ålder :  således  i  den  tidpunkt  af  min  lef- 
nad,  då  jag,  som  alltid  af  honom  var  omfattad  med 
en  faders  kärlek,  hade  mest  haft  af  nöden  hans 
fortsatta  ledning.  Sannolikt  hade  då  min  vittra 
banas  första  period  både  börjats  och  fortfarit  un- 
der mera  fredliga  auspicier.  Försynen  ville  det 
icke.  Jag  är  förtjust  att  nu,  i  förhållandet  mellan 
oss,  se  Herr  Stats-Sekreteraren  framkalla  skuggan 
af  denne  oförgätlige,  som  visserligen,  i  de  himmel- 
ska boningarne,  är  i  ännu  högre  mått  den  fridens 
genius,  hvilken  han  redan  var  på  jorden.  Herr 
Stats-Sekreteraren  yttrar  sig  ha  ägt  och  —  hvad 
mera  är  —  ännu  äga  den  önskan,  att  "t  vänskap- 
lig famn  innesluta  och  med  faderlig  ömhet  mottaga 
hans  systerson"  Jag  vet  ganska  väl,  att  det  är 
endast  denne  älskvärde  andes  minne,  som  jag  har 
att  tacka  för  en  så  dyrbar  försäkran;  en  försäk- 
ran, hvars  ord  med  den  djupaste  rörelse  inpräglat 
sig  i  mitt  hjerta.    Det  steg  jag  tagit,  har  för  öfrigt 


—    497    — 

icke  heller  tagubs  utan  hans  inflytelse.    Redan  ftr 
flera  år  tillbaka  hade  jag  vekt  göra  det:  men  jag 
var  då  kränk,  mjältsjuk»  i  månget  afiseende  olyck- 
lig,   och    dessutom  temligen  allmänt  betraktad  sår 
som    en    bannlyst   och   förlorad  äfventyrare;   man 
hade    dä  kunnat  se  deruti  blott  ett  steg  af  feghet 
eller  iycksökert     Hvad  jag  derfSre  icke  Tågade  da, 
har  jag  tyckt  mig  böra  våga  «w,  då  åtminstone  in- 
gen  af  dem,  som  i  vågon  mån  personligen  känna 
mig,  kan  missförstå  detta  stegs  rätta  mening;  nu, 
då    helsan  och  glädjen  blifvit  mig  återskänkta,  då 
jag  njuter  lifvet  dubbelt  vid  en  älskad  makas  sida, 
då  mitt  oberoende  äfven  i  borgerligt  hänseende .  är 
tryggadt,    och   jag    af   den  så  kallade  allmänhetens 
domstol    är    betydligt   mindre  fördömd  än  fordom- 
dags.    Endast  illviljan  och  kortsyntheten  skulle  nu 
kunna    tro    mig  om   att  uppoffra  min  frihet,  mina 
principer,    min    sjelfständiga  yttrande-rätt,  dermed 
att   jag  betygar  en  snillrik  och   odödlig    författare 
min  högaktning.     Jag  förnyar  således  här  dess  ut- 
tryck,   och    det    med  den   fagnande   utsigt   att  in- 
nan   kort    få    göra    det    muntligen.      Herr    Stats- 
Sekreteraren    skall   i  mig  finna  en  man  af  medel- 
måttiga egenskaper,  och  detta  kan  icke  vara  ovän- 
tad t;  men  tillika  en  man  af  lätt  tillgänglig,  okonst- 
lad   hjertlighet   —   och    detta    torde    vara    mindre 
förmodadt.     Sedan   gryningen   af  min  ungdom  ka- 
stad   in    i    midten    mellan    hvarandra  bekämpande 
läror  och  läro-mästare,  van  att  vara  mål  för  oför- 
sonligt   hat   och    oförgänglig    vänskap,    ämnar  jag 

Sv.  Ahad.  Bandi  35  Del  32 


-    498    — 

göra  allt  hvad  det  inskränkta  måttet  af  mina 
krafter  tillåter,  att  förtjena  den  senare  och  att 
icke  förtjena  det  förra.  Efterverlden  må  sedan, 
om  den  vill,  bekräfta  de  dekreter,  genom  hvilka 
Allmänna  Journalen  inrymt  mig  en  plats  vid 
Bjuggs  och  Bagers  sida,  samt  Argus  förkunnat, 
att  jag  ingenting  skrifver  som  icke  från  tyska 
författare  blifvit  stulet.  I  alla  fall  förblifver  jag, 
med  både  hufvud  och  hjerta,  —  sådana  jag  äger 
dem,  —  i  oskrymtad  vördnad 

Välborne  Herr  Stats-Sekreterarens  och  Kommendörens 

ödmjukaste  tjenare 
Atterbom.  *) 


*)  Dessa  bref  finnas  tryckta  bland  Handlingar  ur  v.  Brinkman- 
ska  archivet  på  Trolle-Ljungby,  utgifne  af  Gust.  Anders- 
son, I:  337—344. 


Svenska  Akademiens  ttflingsämnen 

för  år  1862. 

Med  H.  M.  konungens,  Akademiens  höge  beskyddares,  nå- 
diga samtycke  uppgifver  Svenska  Akademien  for  innevarande  år 
följande  täflingsämnen: 

Estetiska  och  litterärhistoriska  ämnen. 

1)  I  hvilket  sammanhang  har,  under  den  menskliga  od- 
lingens särskilda  skiften,  den  estetiska  bildningen  stått  med  re- 
ligionen ? 

2)  Hvilka  äro  hufvudkaraktererna  af  det  homeriska  epos? 
Hvilka  voro  de  förnämsta  anledningarne  till  dess  uppkomst  och 
utbildning?  Och  huruvida,  eller  under  hvilken  förändrad  form, 
kan  det  gifvas  ett  modernt  epos? 

3)  Jemförelse  mellan  de  olika  åsigter  af  sorgespelet  och 
de  olika  former  af  dess  behandling,  hvilka  förekommit  inom 
särskilda  nationers  vitterhet,  med  afseende  på  deras  inbördes  fö* 
reträden. 

4)  Om  skiljaktigheten  mellan  den  antika  klassiciteten  och 
den  moderna,  sådan  den  skapats  af  Fransmän,  Italienare  och  de- 
ras efterföljare. 

5)  I  hvad  mån  är  den  åsigt  hos  en  del  nyare  smakdomare 
grundad,  att  den  så  kallade  reflexions-poesien  icke  tillhör  den 
sanna  diktens  område. 

6)  Skildring  af  romanens  uppkomst,  betydelse  i  litteraturen 
och  inflytelse  på  sederna. 

7)  Om  skådespelens  olika  verkan,  på  bildningen  och  tänke- 
sätten hos  de  gamle  och  de  nyare. 


—    500    — 

8)  Hvaruti  bör  orsaken  sökas,  att  Spaniorer  och  Engels- 
män företrädesvis  skapat  en  egen  dramatisk  litteratur,  under  det 
andra  nationer  tagit  till  mönster  dels  de  gamle,  dels  den  span- 
ska eller  engelska  dramenP 

9)  Om  anledniugarne  till  den  långvariga  glömska,  som 
träffade  Shekspeares  verk  inom  lians  fädernesland,  b  vilket  se- 
dan inrymt  åt  honom  främsta  rummet  bland  skaldesnillen. 

10)  Under  hvad  vilkor  kan  lärodikten  anses  som  poesi? 

11)  I  hvad  mån  är  det  påstående  grundadt,  alt  satiren, 
eller  den  bestraffande  dikten  i  allmänhet,  tillhör  ett  sjunkande 
samhälle? 

12)  Om  folkvisans  uppkomst,  samt  hennes  förhållande  till 
odlingen  i  allmänhet  och  särskild*  till  skaldekonsten. 

13)  Fabeln  såsom  bildningsmedel  med  en  jemjjörande  öfver- 
sigt  af  denna  diktarts  olika  karaktär*  ifrån  den  österländska  och 
esopiska  fabeln  intill  den  nyare  af  Lafbnttine,  Holberg,  Lessing, 
Gfeim,  GeUert,  Gyllenborg  m,  fl. 

14)  Om  uppkomsten  och  sätta  betydelsen  af  benämningen 
humor  och  humorist. 

15)  Svar  på  frågan:  H vilka  äro  fordringarne  af  en  full- 
komlig brefstil?  Med  en  jemflonelse  emellan  de  utmärkande  egen- 
skaperna hos  Cicero,  PHnius,  Sevigné,  Yoltaire,  Rousseau,  Jo- 
hannes von  Muller,  Bonstetten  m.  fl. 

16)  Om  rimmets  uppkomst;  jemte  utredning,  i  hvad  mån 
dess  införande  skadat  eller  gagnat  den  sanna  poesien. 

17)  Skall  den  godtyckliga  bildning  af  versformer,  som  ofta 
hos  nyare  skalder  äger  rom,  ej  småningom  utplåna  känslan  af 
det  sköna  i  versbildning,  i  fall  icke,  genom  ett  närmare  iaktta- 
gande af  det  musikaliskt  och  rytmiskt  fulländade  i  versen*  en 
viss  begränsning  äger  rum? 


—    601    — 

16)  Om  den  olika  karaktären  af  äldre  och  nyare  tiden 
politiska  vältalighet,  jemte  en  utveckling  af  de  grunder,  ar 
hvilka  åtskilnaden  mellan  den  förra  och  den  senare  måste 
härledas. 

19)  Hvilken  inflytelse  har  det  industriella  lifvets  tilltagande 
utveckling,  under  de  senast  förflutna  seklerna,  utöfvat  på  fol- 
kets seder  och  karakter,  pä  samhällsförfattningen,  tamt  på  den 
intellektuella  och  estetiska  bildningen? 

20)  I  hvad  mån  hafva  folkledarnes  språk  varit  detsamma 
i  skilda  tider  och  länder?  Hafva  de  öfverhufvud  sökt  anslå 
samma  känslor  och  egga  samma  lidelser  hos  mängden? 

21)  Jemförelse  mellan  de  gamles  och  nyafes  förnämsta 
n&fdatecknare,  i  anseende  till  förtjenster  oeh  brister. 

22)  Jemförelse  mellan  Dalin  och  Holberg,  såsom  hiffta- 
tecknare  och  språksnillen. 

23)  Jemförelse  mellan  Kellgren  och  Lessing,  såsom  skal- 
der, tänkare  och  vit  ter  hetsdom  are. 

24)  Jemförelse  mellan  Leopold  och  Jaoobi,  såsom  filoso- 
fiska skriftställare. 

25)  Jemförelse  mellan  Bellman  och  Béranger,  såsom  folk- 
skalder. 

26)  Lemnar  Akademien  de  täflandé  frihet  att  välja  något 
estetiskt  eller  filosofiskt  ämne.  De  tåflande  lära  sjelfva  inse,  att 
det  icke  är  ensamt  den  metafysiska  grundläggningen,  som  for- 
dras; men  att  Akademien,  då  hon  förklarat  sig  emottaga  filo- 
sofiska afhandlingar,  önskat  framkalla  bemödanden  att  öfrerföra 
skrifinrtene  förtjenst  till  dessa  ämnen  för  vigtiga  undersökningar. 

I  språkforskningen 
utfåster    Akademien    det    fördubblade    stora   priset    eller  tvenne 
guldmedaljer,  om   26  dukaters  vigt  hvardera,  för  besvarandet  af 
frågan: 


—    602    — 

Hvilka  äro  hufrud-epokerna  of  det  svenska  språkets  utbild- 
ning, och  hvad  har  det  yunnit  eller  förlorat  vid  de  åtskilliga 
förändringar  det  undergått? 

För  den  historiska  framställnmgen. 

Ur  fäderneslandets  häfder. 

1)  Man  har  hos  svenska  folket  trott  sig  finna  en  större 
benägenhet  ,  för  krigiska  företag,  än  för  fredliga  näringar  och 
arbeten.  Är  denna  åsigt  grundad?  Och,  i  sådant  fall,  hvilka 
äro  orsakerna? 

2)  Om  anledningarne  till  riksföreståndareskapets  uppkomst 
i  Sverige,  beskaffenheten  och  gränserna  af  denna  makt,  samt  det 
inflytande  som  de  trenne  S  tura  mes  utöfning  deraf  ägde  på  fä- 
derneslandets öden. 

3)  Åsyftade  den  af  konung  Gustaf  I  utförda  ombildning 
af  den  svenska  kyrkan  från  början  någon  väsendtlig  förändring 
af  troslärorna,  eller  endast  en  begränsning  af  de  andeliges  välde? 
Och  hvad  andel  ägde  presterskapets  motstånd  samt  tidens  po- 
litiska och  stats-ekonomiska  förhållanden  i  den  timade  religions- 
förändringen? 

4)  Teckning  af  konung  Gustaf  Ls  senaste  regeringsår, 
hans  personliga  egenskaper  och  karakteren  af  hans  39-åriga 
regering. 

5)  Stridigheterna  mellan  konung  Gustaf  1:9  söner  och  son- 
söner om  de  fursteliga  rättigheterna. 

6)  Undersökning  af  de  orsaker,  som  föranledde  hertig  Karl 
Filips  försakelse  af  den  erbjudna  ryska  thronföljden. 

7)  Om  beskaffenheten  och  syftningen  af  de  hemliga  un- 
derhandlingar, som  efter  konung  Gustaf  Adolfs  död  ägde  rum 
mellan  Axel  Oxenstjerna  och  Wallenstein. 


—    503    — 

8)  Jemförelse  mellan  Sveriges  ställning  vid  Gustaf  II  Adolfs 
död  år  1632  och  vid  Karl  Gustafs  död  1660,  med  en  öfversigt 
tillika  af  rikets  yttre  och  inre  tillstånd  år  1644,  då  Kristina, 
och  1672,  då  Karl  XI  emottog  riksstyrelsen  ur  förmyndare- 
regeringens händer. 

9)  Framställning  af  de  följder  och  den  inflytelse  Sveriges 
deltagande  i  30-åriga  kriget  haft,  så  väl  i  hänseende  till  rikets 
yttre  och  inre  politiska  förhållanden,  som  äfven  i  afseende  på 
national-karakteren,  den  allmänna  bildningen,  lefnadssättet,  se- 
derna, språket. 

10)  Om  de  politiska  förhållanden,  som  förmodas  hafva 
föranledt  konung  Karl  XILs  femåriga  vistande  i  Turkiet. 

11)  Om  den  verkan,  som  Karl  XILs  död  och  den  stats- 
hvälfning,  som  derpå  följde,  haft  på  svenska  folkets  tänkesätt 
och  bildning. 

12)  Undersökning  af  främmande  makters  förhållande  till 
Sverige  vid  1772  års  statshvälfning. 

Ur  allmänna  historien. 

1)  I  hvad  mån  är  den  åsigt  grundad,  att  de  gamles  orak- 
ler  voro  förbundna  med  deras  statskonst? 

2)  Om  den  verkan,  som  de  gamles  kämpaspel  (de  olym- 
piska, pythiska,  istmiska,  nemeiska)  ägt  på  national-andan  och 
sederna. 

3)  Hvad  hufvudsaklig  andel  hafva  olika  folk  ägt  i  den 
efter  romerska  väldets  fall  uppkomna  europeiska  civilisationen? 
Och  i  hvad  mån  är  den  af  åtskilliga  författare  gjorda  förut- 
sättning grundad,  att  det  franska  folket  gått  i  spetsen  för  den- 
samma? 

4)  Teckning  af  den  strid,  som  kämpades  ömsom  af  is- 
lamismen  i  Europa  och  kristendomen  i  Asien;  betydelsen  af  de 


—    504    — 

tillfälliga  välden,  som  af  dem  grundades  (konungariket  Jerusa- 
lem oeh  de  mohamedauska  rikena  i  Spanien),  samt  de  begge 
religionernas  skiftande  utsigter  till  öfvervälde. 

5)  Om  kristendomens  inflytande,  såsom  världshändelse,  på 
samhällsförfattningar,  vetenskaper  och  konster. 

6)  I  hvad  mån  utgör  kyrkans  gamla  penitentiär-lagstiftning 
grunden  för  de  nyare  straffsystemen»,  såsom  åsyftande  att  ge- 
nom straffet  bereda  bättring  och  försoning? 

7)  Om  den  verkan,  som  de,  genom  nantesiska  ediktets 
återkallande,  från  Frankrike  utgångna  lärde,  konstnärer  och  id- 
kare  af  borgerliga  yrken  ägt  på  bildningen,  närings-utvecklingen 
och  den  politiska  rörelsen  i  Europa. 

8)  Om  det  inflytande,  som  Polens  egenskap  af  valrike 
ägt  på  dess  öden. 

9)  Hvilka  voro  orsakerna  till  preussiska  konungadömets 
hastiga  skapelse P  Oeh  i  hvad  mån  var  minskandet  af  Sveriges 
och  Polens  makt  för  detsamma  nödvändigt? 

10)  Har  den  förändring,  som  den  europeiska  statskonsten 
undergått  efter  westfaliska  freden,  då  den  religiösa  principens 
inflytelse  upphörde  och  den  så  kallade  kabinetts-politiken,  huvud- 
sakligen efter  Richelien'*  och  Ludv%  XIV-.s  mönster,  vann  in- 
steg, verkat  gagnande  eller  skadligt  för  den  allmänna  statsrätten 
och  folkens  inbördes  förhållanden? 

11)  Man  har  i  nyare  tider  allmänneligen  inrymt  åt  Frank- 
rike ett  försteg  i  europeiskt  inflytande.  Har  detta  vunnits  mer 
genom  segrar,  eller  genom  lyckliga  underhandlingar  och  bild- 
ningens företräden? 

12)  Fråga:  Om  det  måste  medgifvas,  att,  i  allmänhet  ta- 
get, samfundsandan  yttrade  sig  i  en  högre  grad  af  liflighet  och 
kraft  hos  forntidens  förnämsta  folk,  än  hos  de  nyare,  hos  hvilka 
en  mera  kosmopolitisk  syftning  tyckes  sträfva  att  göra  sig  gäl- 


—    506    — 

lande;  af  hrälka  orsaker  måste  denna  olikhet  mellan  de  äldre 
och  nyare  folken  hufvudsakligen  förklaras?  Utfaller  jemforefsen 
täi  fordel  for  de  förra  eller  de  senare?  Och  huruvida  låter 
saten  patriotism  forana  sig  med  kosmopolitism  i  detta  ords  rätt 
förstådda  bemärkelse? 

13)  Om  handels-interessets  inflytande  på  de  europeiska  fol- 
kens politiska  förhållanden. 

14)  Jemförelse  mellan  England  och  Kartago,  såsom  han- 
delsstater, grundlaggare  af  kolonier  och  handels-politikens  stiftare. 

15)  Fritt  val  af  ämne  i  den  historiska  stilen.  Med  det 
I5rbehå!l,  att  ämnet  icke  får  vara  närmare  vår  tid,  än  konung 
Gustaf  IILs  död,  beror  det  i  öfrigt  af  de  täflande,  att  ur  Sveriges 
eller  andra  länders  historia  välja  någon  icke  alltför  vidsträckt 
period,  eller  någon  märklig  händelse,  tjenlig  för  en  utförligare 
berättelse,  eller  ock  målningen  af  flera  namnkunniga  personer  i 
något  visst  tidehvarf.  Akademien  önskar  likväl  helst,  att  ämnet 
väljes  ur  fäderneslandets  häfder. 

I  skaldekonsten 
lemnar  Akademien  fritt  val  af  ämne;  men  då  stiftaren  velat 
genom  detta  samfund  framkalla  sånger  till  upphöjande  af  Äran 
och  Minnet,  samt  till  de  store  mäns  lof,  som  dels  styrt,  dels 
tjent  och  räddat  fäderneslandet,  ser  Akademien  med  särskild 
tillfredsställelse,  om  de  författare,  som  täfla  om  hennes  belö- 
ningar, välja  till  föremål  för  sin  sång  sådana  fosterländska  äm- 
nen, som  förtjena  att  i  efterverldens  minne  återkallas.  Akade- 
mien mottager  derjemte  öfversättningar  af  klassiska  auktorer. 

För  Zibetska  priset: 

Sång,  till  upplif vande  af  något  biland  fäderneslandets  stora 
minnen. 


—    506    — 

Priset  är  Akademiens  vanliga  stora  belöningsmedalj  af  tjugu- 
sex  dukaters  vigt. 

Skrifterna  böra  inom  den  7  nästkommande  oktober  insän- 
das till  Akademiens  sekreterare,  och  böra  vara  försedda  med 
valspråk  och  namnsedel,  h vilken  senare  jemväl,  i  stället  for 
namn,  kan  innehålla  ett  tankespråk.  Jemte  det  Akademien  för- 
behåller sig  att  för  framtiden  förvara  de  skrifter,  som  till  hennes 
täflingar  insändas,  får  Akademien  till  de  täflandes  underrättelse 
meddela,  att,  för  den  händelse  någon  till  Akademien  inlemnad 
skrift  skulle  före  högtidsdagen  och  utan  Akademiens  vetskap 
offentliggöras,  samma  skrift  anses  hafva  utgått  från  de  täflan- 
des antal. 


FÖRTECKNING 

öfver  författare,  hvilkas  arbeten  antingen  i  Handlingarna 
åro  införda,  eller  af  Akademien  blifvit  belönta.  De 
inom  parentes  inneslutna  skrifter  åro  icke  i  Hand- 
lingarna upptagna. 


ADLERBETH,  G.  G.     Inträdestal 

Tal  vid  Akademiens  sammankomst  den  23 
november  1799 

Svar  till  friherre  Fleming  på  hans  inträ- 
destal   

ADLER8PARRE,  C.  A.     (Kärleken  i  döden)  . 

(Byrons  monolog) 

(Hämnden,  eller  bröllopet  i  Schweiz)    .     . 

(Idealet) 

(Rafaél  Sanzio) 

AFZELIUS,  A.  A.     (Lidandets  vakter)  .     .     . 

AFZELIUS,  J.  A.   (Sång  i  anledning  af  H.  K. 

H.  arffursten  Carl  Ludvig  Eugénes  födelse)    . 

AGARDH,  C.  A.  Äreminne  öfver  C.  v.  Linné  d.  a. 

Inträdestal  öfver  grefve  C.  Fleming  .     .     . 

Tal  på  högtidsdagen  1840 

Svar  till  herr  Fryxell  på  hans  inträdestal 
ANDERSSON,  J.    (Sång  på  Carlsdagen  1820) 


61. 


195. 


2. 

237. 

lö. 

449. 

17. 

393. 

20. 

33. 

22. 

5. 

22. 

117. 

22. 

308. 

12. 

135. 

10. 

47. 

lö. 

307. 

20. 

265. 

21. 

75. 

9. 

232. 

508    — 


ARMFELT,  G.  M.     Inträdestal      .... 

Svar  till  herr  Leopold  på  hans  inträdestal 

—    till  herr  Clewberg  på  hans  inträdestal 

ASPELIN,  D.    Sång  öfver  Sveriges  och  Norges 

förening 

(GrafVen) 

(Carl  Johans  uppstigande  på  svenska  thro- 

nen) 

ATTERBOM,   P.  D.  A.     Inträdestal  öfver  herr 

P.  H.  Ling 

Tal  på  högtidsdagen  1845 

Minne  af  Olof  Rudbeck  d.  ä 

—  af  Samuel  Columbus 

—  af  Carl  Michaél  Bellman  .... 
AXELSON,  J.  E.  M.     (Saimi) 

(Nödens  barn) 

BECKER,  C.  von  (Vid  Carl  Johan  Adlercreuta' 

graf.     Skaklestycke) 

(Välgörandet.     Skaldestycke) 

Sång  till  Gustaf  III:s  ära 

(Sinnesstyrkan) 

(Sång  i  anledning  af  konung   Carl  XIII» 

ärestods  aftäckande)    .  .     .     . 

BERGMAN,  C.  J.     (Bröllopet  på  Ardien,  en 

scen  ur  Johan  Baners  lefnad)      «... 

(Haralds  graf) 

BERGSTRÖM,  F.  F.  T.     (Erotiska  distiker)    . 
BERZELIU8,  J.     Inträdestal   öfver  herr  C.  v. 

Rosenstein 

BESKOW,  B.  v.     Sveriges  anor.    Skaldestycke  . 
Inträdestal  öfver  grefve  G.  F.  Wirsén   . 


10. 


™" 

20. 

33. 

-21. 

384 

23. 

17. 

19. 

6. 

11. 

207. 

— 

18. 

1. 

7. 

271.      1 

8. 

ut, 

8. 

1 
322. 

i 

20. 

81.' 

22. 

355.  J 

23. 

311.' 

24. 

257. 

26. 

89. 

26. 

90., 

26. 

221.! 

7. 

329.' 

8. 

in.; 

8. 

275., 

9. 

136.  j 

—    509    — 

Berättelse    afgifren    Tid    Akademiens    fem 

tionde  årsfest 

Tal  på  högtidsdagen  1880 

Minne  af  Gustaf  Fredrik  v.  Rosen    .     . 

—  af  Samuel  Akerhjelm     .... 

Tal  på  högtidsdagen  1853 

Svar    till    friherre    Manderström    på    hans 

inträdestal 

Minne  af  Lars  Nilsson  Kagg  .... 
Om  Bvenska  Akademiens  ordboks-arbete 
Minne  af  Fabian  Wrede 

—  af  Bengt  Erland  Fogelberg    .     . 

—  af  Urban  Hjär  ne 

— *     af  Johan  Gyllenstjerna  .... 

Om  själens  belsa 

Tal  på  högtidsdagen  den  24  januari  1859 

Svar  till  grefve  Hamilton  på  hans  inträdestal 

Minne  af  Emanuel  Svedenborg     .     . 

Om   förflutna  tiders  svenska  ordboksföretag 

Minne  af  Torbern  Bergman     .     .     . 

Om  Gustaf  III  såsom  konung  och  människa. 

Första  afdelningen 

Andra  afdelningen 

Minne  af  Carl  Bernhard  Wadström  .     . 

—  af  Carl  Gustaf  af  Leopold      .     . 
BEXELL,  C.  E.     (Ansgarius.     Prisskrift  i  val* 

tåligheten) 

BJEKKÉN,    C.    G.    af    (Äreminne    öfver  Sten 

Sture  den  äldre) 

BJURSTEN,  H.     (Minnen  från  Gripsholm) 
(En  natt  på  Vettern) 


, 

16. 

— 

20. 

— 

25. 

— 

26. 

— 

27. 

-P-T» 

27. 

«- 

27. 



27. 



28. 



28. 

— 

29. 

~ 

30. 



30. 



31. 



31. 



31. 



31. 



32. 

_ 

32. 

— 

34 



38. 



35. 



7. 

—— 

2. 



28. 



31. 

131. 

' 

1. 

397. 

93.  | 

3.  t 

l 

49. 

169. 

203.; 

101.1 

IM.  i 

93.| 

81.  i 

193, ! 

3. 

52. 

61. 

227. 

23. 

71. 

185. 
31. 

95. 

247. 

193. 

59. 


510    — 


BJÖRCK,  £.  D.  Naturbilder,  skaldestycken 
BJÖRK,  8.  S.  (Om  ålderdomen)  .... 
BLOM,   I.  R.     Skaldebref  till  dem    som   söka 

ett  odödligt  namn 

Skaldestycke    om    religionens  nödvändighet 

för  samhällens  bestånd 

Inträdestal  öfver  herr  E.  Schröderheim  . 

Tal  på  högtidsdagen  1803 

Historisk  och  kritisk  afhandling  om  svenska 

vitterheten  före  von  Dalins  tid      .     . 
Svar  till  herr  Lindblom  på  hans  inträdestal 

BOTIN,  A.  af    Inträdestal 

BOVALLIUS,  R.  M.     Berättelse  om  riksdagen 

1713—1714 

BRINKMAN,  C.  G.  v.  Snillets  verld.  Skaldestycke 
(Diktens  öar)    ......... 

Inträdestal  öfver  herr  J.  A.  Tingstadius 

Tal  på  högtidsdagen  1828 

BURE,  J.  G.     (Upphofvet  till  menniskoslägtets 

upplysning) 

BURMAN,  F.  Lefvernesbeskrifning  öfver  riks- 
kansleren  grefve  Axel  Oxenstjerna  och  kar- 
dinalen de  Richelieu. 

BÖRJESSON,   J.     Inträdestal   öfver  friherre  G. 

G.  v.  Brinkman , 

BOTTIGER,  C.  W.    (Gustaf  Adolf  vid  Liitzen 

Skaldestycke)    .     , 

Mötet  på  Odins  hög.     Skaldestycke  .     . 

Sång  öfver  Carl  XIV  Johan 

Inträdestal  öfver  herr  Esaias  Tegnér      .     , 
Tal  på  högtidsdagen  1851 


33. 
3. 


4. 
5. 


2. 
3. 

4. 
5. 


22. 
10. 
12. 
13. 
13. 


33. 

16. 
15. 
22. 

2a 


511    — 


8var  till   herr  C.  A.  Hagberg  på  hans  in- 
tradestal    

Tal  på  högtidsdagen  1855 

Sång  öfver  Anna  Maria  Lenngren     .     . 

Svar  till   herr  Carlson  på  hans  intradestal 

Svar  till  herr  Börjesson  på  hans  inträdestal 

CARLSON,  F.  F.    Inträdestal  öfver  herr  C.  A. 

Agardh 

Tal  på  högtidsdagen  den  20  dec.  1861 
CASSTRÖM,   S.  N.     (Äreminne  öfver  Lennart 

Torstenson) 

Försynen,  ode 

CEDERSTRÖM,    R.     (Sång    öfver    Joh.    Gabr. 

Oxenstjerna) 

(Om  lärodikten) 

CELSIUS,  O.     Inträdestal 

CHORAEUS,  M.     (Poem  till  teaterns  sång-gu- 
dinnor)    

Ehrensvärd.     Skaldesång 

CLEWBERG,  se  Edelcrantz. 
DAHLGREN,  F.  A.     (Sappho  på  Leukas)  . 
EDELCRANTZ,  A.  N.    Inträdestal  öfver  grefve 

C.  F.  Scheffer  .    ' 

Svar  till  herr  Tingstadius  på  hans  inträdestal 
Svar  till  herr  Silverstolpe  på  hans  inträdestal 
Tal  på  högtidsdagen  1796  .... 
—  på  högtidsdagen  1815      .     .     .     . 

EKMARCK,  L.  A.     (Freden) 

ENBERG,  L.  M.    Äreminne  öfver  Johan  Baner 

Afhandling  om  sambandet  emellan  en  rätt 

smak  och  en,  rätt  förstånds-odling  m.  m. 


26. 

165. 

28. 

183. 

32. 

13. 

33. 

69. 

33. 

103. 

33. 

1. 

35. 

3. 



282. 



203. 

22. 

308. 

23. 

306. 

— 

123. 

2. 

248. 

3. 

111. 

21. 

384. 

— . 

189. 

— 

306. 

— ' 

353. 

2. 

v. 

7. 

133. 

23. 

307. 

7. 

51. 

7. 

283. 

512 


Äreminne  öfver  Magnu*  Stenbock 
Inträdestal  öfver  herr  N.  v.  Rosenstein 
Tal  på  högtidsdagen  1838.     .     .     . 
Svar  till  herr  Strinnholra  på  hans  inträdestal 

ENEROTH,  P.  O.     (Hake  sjökonung)     . 
(Dikter) 

PAHLCRANTZ,   C   g.     Inträdestal   öfver  herr 

C.  P.  Hagberg 

Tal  på  högtidsdagen  1848 .     .     .     . 

—  på  högtidsdagen  1852  .... 
Svar  till  herr  Reuterdahl  på  hans  inträdestal 
Minne  af  Jesper  Svedberg  .... 

FERSEN,  A.  von.     Inträdestal  .... 
FLEMING,   C.     Inträdestal  öfver  herr  J.  Sten- 
hammar  

Tal  på  högtidsdagen  1802.     .     .     . 

—  på  högtidsdagen  1806 .... 
Svar  till  herr  Rutström  på  hans  inträdestal 
Tal  på  högtidsdagen  1818.     .     .     . 
Svar  till  grefve  Mörner  på  hans  inträdeatal 

FRANZÉN,    F.   M.     Sång  öfver  grefve  Gustaf 

Filip  Creutz 

Inträdestal  öfver  grefve  G.  F.  Gyllenborg 
Minne  af  Johan  Nilasoa  Liljehöök    . 

—  af  Johan  Skytte 

—  af  Nils  Rosén  von  Rosenstein 

—  af  Johan  Tobias  Sergel     .     . 

—  af  Jakob  Gyllenborg     ,     .     . 

—  af  Fredrik  Henrik  af  Chapman 

—  af  fru  Anna  Maria  Lenngxen 

—  af  Jakob  Bagge 


—     8. 

11. 

19. 

19. 

23.1 

31. 1 

i 

22. 

24. 

26. 

26. 

26. 


2. 
3. 
4. 
7. 
8. 
9. 

2. 
6. 
6. 
6. 
7. 
7. 

e. 

8. 
8. 
9. 


&ia 


Minne  af  Miatthias  Björnklou  .     .     .     .     . 

— . 

9, 

235. 

— -     af  Carl  Magnus  Stuaart      .     .     •     . 

.'•"—^ 

10. 

137. 

— *     af  Andreas  Bydelius 

i.—. 

10. 

309. 

— -     af  Magnus  Gabriel  De  la  Gardie    . 

— 

11. 

29. 

Skaldestycke  vid  tillträdandet  af  sekreterare? 

embetet  i  Akademien 

_ 

Ui 

152; 

Minne  af  Jonas  Alströmer 

— 

ill. 

m 

-^     af  Sohering  Rosenhane 

— ' 

«• 

343. 

Tälj  vid  Akademiens  sammankomst  den  29 

; 

november  1826 

-i- 

13. 

.    2K 

Svar  till  hewr  Valern»  på  hans  inträdestal 

i-+i» 

la. 

llä. 

Minne  af  Arvid  Wittenberg 

:  — 

12! 

13a 

—     af  Carl  Wilhelm  Scheele  .     .     .     . 

■.-*■ 

i& 

933. 

—     af  Clas  Rålamb 

l 

m. 

197. 

—     af  Louis  De  Geer 

13. 

3011 

—     af  Erik  Lindskjöld 

14. 

311. 

—     af  Gustaf  von  Psilander    .     .     .     . 



15. 

17. 

—     af  Johannes  Eudbeckius     .     .     .     . 

— 

.15. 

63. 

Afhandling   om   det  natkmliga  oah  ftstent 

ländska  i  sveneka  vitterheten  under  Gu* 

staf  IH*  tidehvarf 



15. 

231. 

Minne  af  Carl  August  Enrensvärd    .     .     . 

— 

15. 

353. 

•—r-     af  Per  Abraham  Örnsköld      .     .     . 



15.- 

471. 

—     af  Gustaf  Filip  Cceutz 



Jfi. 

67. 

Gustaf  III  med  de  första  Aderton  i  Sven- 

ska Akademien.     Samtal  i  odödligheten 

den  5  april  1836 

— 

16. 

229. 

Minne'  af  Nils  Brahe . 

— 

17. 

397. 

— r     af-  Johan  Stjernhöok 

—I 

19. 

,33. 

—     af  Bengt  Lidner  ....... 



19. 

889. 

—     af  Henrik  Gabriel  Porthan     .     .     . 



20. 

41. 

Sv>.  Alcad.  Bandi.  36  Del. 


33 


—    514    — 


Minne  af  Gustaf  Bonde 

—  af  Carl  Gustaf  Wrangel     ... 

—  af  Laurentius  Petri  Nericius  .     . 

—  af  Carl  Budenschöld     .... 

—  af  Per  Wilhelm  Wargentin    .     . 
FRIES,  E.  M.    Intradestal  öfver  herr  Erik  Gu- 
staf Geijer 

Tal  på  högtidsdagen  1849 

Improvjseradt   foredrag  vid  samma  tillfälle 

FRYXELL,   A.     Karakteristik  af  tiden  och  de 

utmärkta  handlande  personerna  i  Sverige  från 

år  1592  till  1600 

Inträdestal  öfver  herr  Johan  Olof  Wallin 
Äreminne  öfver  Erik  Dahlberg     .     .     . 
FRYXELL,  O.    (De  bergtagne)     .... 

Slaget  vid  Brunkeberg 

(Bråvalla  slag) 

GEIJER,  E.  G.  Äreminne  öfver  Sten  Sture  d.  ä. 
Svar  på  frågan:  H vilka  fördelar  kunna,  vid 
menniskors  moraliska  uppfostran,  dragas 
af  deras  inbillningsgåfva?     .... 
Inträdestal  öfver  friherre  M.  Ramel  .     . 
Svar  till  herr  Ling  på  hans  inträdestal 
Teckning   af  Sveriges  tillstånd  och-  af  de 
förnämsta    handlande    personerna    under 
tiden    från   konung  Carl  XILs  död  till 
konung    Gustaf   IILs    äntrade    af  rege- 
ringen  

Tal  på  högtidsdagen  1837 

Svar  till  éiherre  Berzelius  på  hans  inträ- 
destal  


20. 
21. 
22. 
22. 
22. 

23. 
26. 
25. 


14. 
21. 
24. 
15. 
15. 
22. 
3. 


5. 
12. 
16. 


387. 

13. 

121. 

313. 

173. 

1. 

44 


155. 
1. 
183. 
59. 
369. 
383. 
151. 


263. 

1. 

51. 


18. 
19. 

19. 


1. 
26. 


—    515    — 


Svar  till  hen  af  Wingård  på  hans  inträdestal 

Tal  på  högtidsdagen  1842 

—  på  högtidsdagen  1844.     .... 

Minne  af  Otto  Wilhelm  Königsmark     . 

Tal  på  högtidsdagen  1846 

Äreminne  öfrer  Georg  Stjernhjelm    .     . 
GRAFSTRÖM,  A.  A.    Sång  i  anledning  af  na- 
tionens stora  högtid,    DD.    KK.   HH.  kron- 
prinsens och  kronprinsessans  förmälning    . 

Intradestal  öfrer  grefve  A.  6.  Mörner  . 

Svar  till  herr  Malmström  på  hans  inträdestal 

Tal  på  högtidsdagen  1850 

GRAFSTRÖM,  T.  F.    (Frans  Michaél  Franzén 
Elegier) 

(Sångens  framtid) 

Fjeil-Lappen.     Skaldestycke      ..... 

GRANBERG,    P.    A.     (Äreminne   öfver   Sten 

8ture  d.  ä.) 

(Äreminne  öfver  densamme)    .... 

Jorund.     Lyrisk  tragedi 

(Framtiden.     Skaldestycke) 

(Odödligheten,  efter  Delille)    .... 
GRANGREN,  J.  P.    (Framtiden.    Skaldestycke) 

(Samhälls-fbrbindelserna.     Skaldestycke) 
GRA  VÄNDER,  L.  F.    Imitationer  efter  Ovidius 

(Skaldedikter) 

(Landtmannens  lycksalighet)    .... 

(Vishetens  källa) 

GRUBBE,  S.     Inträdestal  öfver  herr  G.  G.  af 
Leopold 

Tal  på  högtidsdagen  1834 


19. 

134. 

22. 

1. 

22. 

199. 

22. 

387. 

23. 

1. 

23. 

151. 

11. 

327. 

20. 

215. 

25. 

375. 

25. 

387. 

24. 

180. 

26. 

220, 

33. 

119. 

2. 

247. 

3. 

200. 

6. 

266. 

6. 

350. 

7. 

96. 

3. 

6. 

5. 

7. 

5. 

347. 

6. 

169. 

6. 

169. 

6. 

312. 

14 

1. 

15. 

357. 

—    510   — 


Én  blick  på  utvecklingen  äf  de  filosofiska  un« 
derstikningania  om  det  sköna  öeh  konsten, 
ufider  det  senast  förflutna  halfva  århun- 
dradet       

Tal  på  högtidsdagen  1843 

Svar  till  hett  Fahlcratttz  på  hans  inträdestal 
—  till  herr  Bottiger  på  hans  inträdestal 

Tal  på  högtidsdagen  1847 

GRÖNLUND,  J.  U.    (Lappska  mfflnen) 
GYLDENBTOLPE,    Ht.   Ph.     Inträdestal   öfver 

gréfve  A.  J.  von  Öopken 

GTLLENfiOEG,  G.  P.    Inträdestal    .    .     . 
.Ett  stycke  ur  poemet:  Tfiget  Öfaer  Balt 

Tal  på  högtidsdagen  1792 

GÖRANSON,  Z.    (Öfvérsättningar  från  latinska 

skalder) 

HAGBEfiG,  C.  A.     (Öfveri&ttorng  af  episoden 
om    Olindo  och  Sophronia  i  Tasso's  Gerusa- 

lemme  tiberata) 

Sång   i    anledning   af  minnesfestfen  den 

november  1832 

(Äreminne  öfYer  Georg  Stjernhjelm)  .     . 
Inträdestal  öfver  herr  A.  C.  af  Kullberg 
HAGBERG,  C.  P.   Äreminne  ^fver  Axel  Öxen- 

stjerna 

Inträdestal  Öfver  friherre  A.  N.  Edelcrantfc 
Svar  till  grefve  Skjöldebrarid   på  håns  in- 
trädestal   

Tal  på  högtidsdagen  1823 

HAMILTON,  H.  L.  H.     Inträdestal  öfver  fri- 
herre C.  D.  Skögman 


16. 
22. 
22. 
23. 
23. 
23. 


28. 


15. 


203. 
83. 
113. 
288. 
297. 
307. 

1. 

71. 

295. 

219. 

307. 


14. 


15. 

451. 

20. 

83. 

26. 

133. 

5. 

65. 

to. 

1. 

10. 

205. 

10. 

211. 

81, 

9. 

—  nr  — 


Tal  på  högtidsdagen  den  20  nan  196} 
HERMAN8S0N,  M.  t.  Inträdestal  .  .  . 
UERTZMAN,  J.  A.  {Om  rätta  sattet  att  skrifva 

historien) 

Teckning  af  Venetianska  republikens  ha» 

delivälde  m.  m.) 

HILDEBRANDSON,  H.  (Svar  på  frågan:  Är 
icke  känslan  af  det  sköna  till  sin  gruad  re- 
ligiös? in.  m.) 

ROLLÄNDER,  9.  A.     (Första  bönhöreben) 
BOLLÄNDER,  S.  H.  (Gustaf  Wasa.  Skaldestycke) 
HOLMSTRÖM,  C.  F.  A.     (Amor  och  flsyche) 

(Sång  öfver  A.  M.  Lenngren).     .     .     . 

HW ASSER,  I.    Inträdestal  öfw  herr  &  Grobbe 

Tal  på  högtidsdagen  1856 .     .     .     .    '. 

Svar  till  herr  Thomander  på  hans  inträdestal 

HÖPKEN,   A.  J.  v.     T«d  t«l  konung  Gustaf 

den  tredje 

Inträdestal 

UÖRNER,   3.   H.     (Drottning  Kristinas  första 

»att  i  Rom) 

INGELMAN,  G.  G.     Gustaf  II  Adolf.    Sång 

(Å«ets  lider.    Skaldestycke)     .    .    .  ' . 
JOLIN,  J.     (Fjellbruden)      ....... 

JÄRTA,  C.  Th.  Försök  att  utreda  orsakerna 
■till    drottning   Kristinas  afsägelse  af  svenska 

kronan    

•  Äreminne  öfver  konungarne  Gustaf  II  Adolf 

ooh  Carl  X  Gustaf 

JÄRTA,  H.  Inträdestal  öfver  -friherre  G.  G. 
Adlerbeth 


33. 

3. 
11. 


26. 
23-! 
20. 
*5. 
29. 
88. 
29., 
29. 


23. 
17. 
17. 
22. 


11, 
17. 
48. 


109. 
63. 

5. 

204. 


8. 

17. 

291. 

73. 

90. 

7. 

3. 

227. 

41. 
45. 

17. 
377. 
391. 
383. 


159. 
173. 


—    518    — 


Minne  af  Gustaf  Cronhjelm      .... 
KELLGBEN,  J.  H.     Inträdestal    .... 
Svar  till  frih.   Armfelt  på  hans  inträdestal 

—  till  herr  Nordin 

—  till  herr  Celsius 

—  till  herr  Wingård 

Tal  på  högtidsdagen  1786 

Svar  till  herr  Murberg  på  hans  inträdestal 

—  till  herr  Sjöberg 

KJELL  ANDEB,  B.     (Översättningar  från  Ho- 

ratius) 

KNÖ8,  T.     Bågnar  Lodbrok.     Skaldestycke 

(Smärre  skaldestycken) 

KONUNG    GUSTAF   den   TBEDJE.     Tal  vid 
Akademiens  instiftelse 

Äreminne  öfver  Lennart  Torstenson  .     . 
KRfiMEB,  B.  von.     (Nordens  natur)     .     . 
KULLBEBG,    A.    C.    af     (Poem    till    teaterns 
sång-gudinnor) 

(En  blick  på  mensklighetens  missöden  . 

Ålderdomen.     Skaldestycke 

Den  husliga  sällheten 

Inträdestal  öfver  herr  A.  G.  Silverstolpe 

Tal  på  högtidsdagen  1&17 

Svar  till  herr  Tegnér  på  hans  inträdestal 

Tal  på  högtidsdagen  1819 

Svar  till  herr  C.  v.  Bosenstein  på  hans  in 
trädestal 

Svar  till  herr  Hagberg  på  hans  inträdestal 

Tal  på  högtidsdagen  1821 

KULLBEBG,  C.     (Qvinnans  skapelse)    .     . 


23. 


4. 
26. 
26. 


26. 

2. 
3. 
3. 
4. 

8. 
8. 
9. 
9. 

9. 
10. 
10. 
23. 


—    519 


(Sonnetter  till  Julia) 

Armidas  Ö.    Episod  ur  Tassos  Befriade  Je- 
rusalem.    Öfversättning 

KULLBERG,  K.  A.     (Sång  öfver  Leopold)      . 
LAGERBJELKE,  G.     Inträdestal  öfver  friherre 

C.  B.  Zibet 

Tal  på  högtidsdagen  1820 

—  på  högtidsdagen  1823 

—  till  herr  L.  Hjortsberg 

Svar  till.  grefve  Wirsén  på  hans  inträdestal 
Tal  på  högtidsdagen  1830 

—  på  högtidsdagen  1832 

LEFFLBR,  E.  D.    Äreminne  öfver  Jakob  Pon 

tus  De  la  Gardie 

LEHNBERG,  M.  Äreminne  öfver  Birger  Jarl 
Äreminne  öfver  Carl  Carlsson  Gyllenhjelm 
Inträdestal  öfver  grefve  M.  v.  Hermansson 
Tal  på  högtidsdagen  1805 

LEOPOLD,  C.  G.  af    Inträdestal  .... 
Tal  vid  sammankomsten  den  13  nov.  1790 
Svar  till  herr  Zibet  på  hans  inträdestal 
Tal  på  högtidsdagen  1790 

—  vid  sammankomsten  den  26  jan.  1791 

—  på  högtidsdagen  1797.     .     .          .     . 
Svar  till  herr  Stenhammar  på  hans  inträdes- 
tal  

Det  slutande  århundradet.  Skaldesång  . 
Sång   öfver    aftäckningen    af   konung  Carl 

XIILs  bildstod 

Undersökning   om    grunderna    till   svenska 

stafsättet 


u. 

180. 

30. 

11. 

14. 

306. 

9. 

119. 

9. 

227. 

11. 

3. 

11. 

23. 

12. 

205. 

14. 

139. 

15. 

47. 



145. 



103. 



243. 



93. 

4. 

47. 

— 

161. 

— 

137. 

— 

167. 

— 

177, 

— 

1. 

2. 

39. 

2. 

155. 

2. 

202. 

11. 

13. 

17. 

1. 

—    620 


•WEVIN,  C.  H.    (Om  sambandet  evellafa  den 

estetiska  känslan  och  den  religiösa)      .     . 
•LILJA,  N.     (Menniskans  åldrar)    .... 
•MNDBHAD,  E.  W.  iSång  öfver  A.  Maria  Lenögr-en 
LINDBLOM,  J.   A.     Inträdestal  öfver  herr  M. 

Lehnberg 

Tal  på  högtidsdagen  1809 

—  på  högtidsdagen  1816 

LINDEBERG,  A.     (Drottning  Blanca,  tragedi) 
Mina  drömmar.    Skaldestycke.     .     .     . 
(Idéer   om  forståndets  och   fantasiens  för- 
hållande  till  hvarandra  i  Skaldekonsten) 

(Lifvet,  skaldfestyoké) 

LINDEBLAD,  A.     (Främlingen)    ..... 

(Missionären) 

(Fosterländska  sånger) 

Vid  Tegnérs  död.    Skaklestycke  .... 
XING,    P.    H.     Inträdestal  öfver  grefve  A.  F. 

Skjöldebrånd 

LJUNGGREN,   6.     Jemfötehe  ermeilan  Ehren- 

svärd   och  Windcekriaon,  såsom  tkoöstfilosofer 

LUNDGREN,  J.  E.    (Öfversättning  af  Goethes 

Herman  och  Doitothea) 

MALMSTRÖM,  B.  E.     Angelika,  elegier     . 
Inträdestal  öfver  herr  Frans  Michaöl  Franzén 

Tia  på  högtidsdagen  1857 

MANDERSTRÖM,  L.    Inträdestal  öfver  herr  J. 

D.  Yalerius 

Tal  på  högtidsdagen  den  20  dec.  1859 

MANKELL,    A.     (Afhandling  om  medeltidens 

andeliga  skådespel  i  kyrkan  och  på  teatern)  . 


26. 
17. 


5; 
5. 

8. 
8: 
9. 

9, 
12. 
15. 
19. 
22. 
28. 


16, 
Ä9. 

22. 

20. 

25. 


27. 
32. 

28. 


50. 
393. 
185. 

D53. 
223. 
3. 
271. 
125. 

231. 

550. 

14. 

290. 

5. 

7. 

1. 

15. 

383. 

277. 

297. 

3. 

11. 
3. 

98. 


—   581    — 


JSH3LLIN,  G.  H.    (Erik  den  fjortonde  och  hans 

«on.     Monologer) 

, 

13. 

192. 

fGvritn-) 

15. 

228. 

V    J  ***«y 

(Slafven) .     .     . 

20. 

291. 

MURBERG,  J.     Inträdestal 

2. 

3. 

MÖRNER,   A.  G.     Svar  på  frågan:  Hvilka  äro 

!    . 

i 

.medlen  att  hos  ett  folk  väcka  och  underhålla 

i 

i 

patriotism  och  en  rätt  nationtig  anda?      .     . 

— 

6. 

199.' 

Inträdestal  öfver  herr  J.  W.ingård     .     .     . 

— 

9. 

1. 

Tal  på  högtidsdagen  1824 

— 

11: 

149. 

Svar  till  herr  Enberg  på  hans  intvädestal 

— 

11. 

312. 

Tal  på  högtidadagen  1825 

—  111. 

323. 

Svar  till  herr  Geijer  på  hans  inträdestal    . 

— 

12. 

21. 

Tal  på  högtidsdagen  1831 

— 

15.  |       7. 

NERVÄNDER,  J.  J.     (Minnessång  i  Israel)    . 

— 

15. 

58. 

NIC  ÄNDER,  K.  A.     (Fosterlandskänslan)    .     . 

— 

11. 

339.  j 

Tassos  död 



12. 
16. 

1*3.  i 

(Månskensnatten  vid  Albano) 

13.  i 

| 

NÖRDFORSS,  C.  G.    Sång  öfver  grefve  Baltear 

| 

Horn 

3. 

6.. 

51.! 

Sång  öfver  Sveriges  kronprins  Carl  August 

127. ! 

Viljan.     Moralisk  afhandling 

— 

10. 

215.' 

i 

NORDIN,  C.  G.     Inträdestal 

1. 

— • 

99. 

Minne  af  Erik  Dahlberg 

1. 

301. 

—     af  Clas  Christersson  Horn      .     .     . 

2. 

— 

215. 

—     af  Petter  Julius  Coyet 

2. 

— 

327. 

—     af  Nils  Göransson  Stjemskdld     .     . 

3. 

— 

66. 

—     af  Rutger  von  Ascheberg  .... 

3. 

— 

431. 

—     af  Georg  Stjernhjelm 

4. 

__ ._ 

197. 

—    -af  Simon  Grundel  Hehnfelt    .     .     . 

4. 

255. 

—     af  Haquin  Spegel 

4. 

— 

311. 

—    522    — 


Minne  af  Samuel  Klingenstjerna  .... 

—  af  Nicodemus  Tessin 

—  af  Olof  von  Dalin 

—  af  Adam  Ludvig  Lewenhaupt     .     . 

—  af  Erik  Hansson  Soop 

—  af  Clas  Fleming 

—  af  Anders  Celsius 

—  af  Gustaf  Horn 

—  af  Hans  Wachtmeister 

—  af  Henrik  Wrede 

—  af  Cbristofer  Polhem 

—  af  Hans  Christofer  von  Königsmark 

—  af  David  Klöker  von  Ehrenstrahl    . 

—  af  Per  Brahe  d.  y 

—  af  Bengt  Oxenstjerna 

—  af  Johan  Ihre 

NYBLOM,  C.  R.     (Arion)    ....... 

NYBOM,  J.     (Aminas  sång) 

(Kristliga  elegier) 

OEHLENSCHLÄGER,  A.     Dansk  sångartack  . 
OSCAR  FREDRIK,  hertig  af  Östergötland.    Ur 

svenska  flottans  minnen 

OXEN8TJERNA,  G.  L.    Lefvernesbeskrifningar 
öfver    grefve  Magnus   Stenbock   och   hertigen 

af  Villars 

OXENSTJERNA,  J.  G.     Inträdestal  .... 

Tal  på  högtidsdagen  1793 

Äreminne  öfver  konung  Gustaf  III  .     .     . 

Tal  på  högtidsdagen  1798 

—  på  högtidsdagen  1800 

Svar  till  herr  Kullberg  på  hans  inträdestal 


257. 

2. 

61. 

2. 

171. 

2. 

261. 

3. 

7. 

3. 

29. 

3. 

127. 

3. 

249. 

4. 

9. 

4. 

4. 

5. 

5. 

5. 

5. 

6. 
27. 
19. 
22. 
22. 

30. 


—    523    — 


PALIN,    N.    G.     (Ode    öfver  Gustaf  II  Adolfs 

tillträde  till  regeringen) 

PETTERSON,  P.  J.     (Sapphos  klagan)  .     . 
PONTIN,  M.  C.  (Äreminne  öfver  Erik  Dahlberg) 

KAMEL,  M.     Inträdestal , 

REGNÉR,  G.  Gustaf  Wasa  till  Hemming  Gadd 

Heroid , 

(Skaldebref  till  dem  som  söka  ett  odöd- 
ligt namn) 

Svar  på  frågan:  Om  ålderdomen  är,  efter 
naturens  inrättning,  ett  tillstånd  af  för- 
lorad  sällhet,  eller  blott  ett  tillstånd  af 

ombytta  foremål  derforP . 

KEUTERDAHL,  H.     Inträdestal  öfver  herr  C, 

F.  aJT  Wingård , 

Tal  på  högtidsdagen  1854      .     .     .     .     , 

Svar  till  herr  Hwasser  på  hans  inträdestal 

BOOS,  W.     (Runo-sångarens  död)      .     .     . 

ROSENSTEIN,  C.  v.    Inträdestal  öfver  herr  J. 

A.  Lindblom 

ROSENSTEIN,  N.  v.    Inträdestal,  och  svar  till 
de   öfriga  herrarne,  hvilka  samma  gång  höllo 

sitt  inträde 

Tal  på  högtidsdagen  1786 

Tal  till  konungen  i  anledning  af  äreminnet 

öfver  Torstenson 

Anmärkningar  om  vitterhet  och  smak    . 
Tal  på  högtidsdagen  1794 

—  på  högtidsdagen  1808 

—  på  högtidsdagen  1810 

Svar  till  herr  Wallin  på  hans  inträdestal 


22. 

22. 

3. 


26. 
28. 
28. 
23. 

9. 


1. 
2. 
6. 


5. 
5. 
6. 


294. 
118. 
382. 
271. 

313. 

178. 


57. 

179. 

3. 

91. 

17. 

189. 


75. 
233. 

324. 

55. 
143. 

43. 
259. 

23. 


—    524    — 


Svar   till    friherre    af  Wetterstedt  på  hans 

inträdestal    ...  * 

Tal  på  högtidsdagen  1811 .  .  .  .  . 
RUDA,  E.  W.  (Arfctomene*  på  Bhodua)  . 
BUDERS,  €.  E.     (Slutet  af  konung  Albreehts 

regering) 

RUNEBERG,  J.  L.     (Grafyen  i  Perrhq)  .   . 

(Erhållit  Svenska  Akademien»  stora  prist-medalj) 
BUTSTRÖM.,  C.  B.    Fabeln  om  Pheeton,  efter 

Ovidius 

Inträdestal  öfVer  herr  C.  G.  Nprdin .     . 

RYDQVI8T,    J.    E.     ftaraferaa    dagars    vittara 

idrotter  i  jemförelse  med  samtidens      .     . 

Inträdestal  dfner  friherse  Jakob  Berzelius 

SANDER,    F.     Den   fallande  stjeman.     Sånger 

till  Selma . 

SANNDAHL,  G.  (Sång  öfver  Lennart  Torstenson) 

SCHANTZ,  ^.  v.     (Äreminne  öfver  Sten  Sture 

ii) 


(Om  vältaligheten) 

(Tal  af  Gustaf  Waaa) , 

(Jemförelse   emellan   fcwmngavwe    filustef  I 

oeh  Gustaf  II  Adolf) 

SCHARTAU,  J,  E.    .(Medborgaren;)    .     .     . 

SCHEFFER,  C.  F 

SOHERINI,  P.  H.  Augusti  tidebyarf.  Skaldestycke 
SGHRÖDERHEIM.,  E.    Inträdestal     .    .    . 

Svar  till  grefve  Gyjdenstplpe  på  hane  in- 
trädestal  

Tal  på  högtidsdagen  1789 

Svar  till  herr  Lehaberg  på  hans  inträdestal 


6. 

180 

«• 

«U 

15. 

59. 

18. 

121. 

15. 

13. 

20. 

38. 

12. 
25. 

27. 
22. 

S. 
3. 
5. 

13. 
6. 

36. 


225. 


289. 
9. 

61. 
5. 

347. 
5. 

m 

191. 

169. 

8,13. 

51. 

68. 

41. 

49. 

129. 


325    — 


SCHYBERG,  8.  G.  Äreminne  öfver  Bengt  0*en 
stjerna   .     .     .     .     .     .     .     .     .  * . 


SILVERSTOLPE,  A.  G.    Äreminne  öfver  Birger 

Jarl 

Äreminne  öfver  Sten  Sture  d.  y. .  .  . 
Skaldebref  till  dem   som  söka  ett  odödligt 

namn .     .     * 

Inträdestal  öfver  grefve  A.  von  Fersen . 
Svar  till  herr  Blom  på  hans  inträdestal 
AfhandEng    om   vitterhetens    inflytelse    på 

förstånds-odlingen  och  sederna.     .     . 
Svar  till  herr  Franzén  på  hans  inträdestal 
Tal  på  högtidsdagen  1814      .... 
SILVERSTOLPE,  G.  L.     (Segerfcronan) .     . 

(Sadis  syn) 

SJÖBERG,  N.  L.    Gustaf  II  Adoife  äntrade  till 

regeringen.     Ode 

Inträdestal 

Tal  på  högtidsdagen  1787      .... 

—  på  högtidsdagen  1788      .... 

—  på  högtidsdagen  1807      .... 
SKJÖLDEBRAND,  A.  F.  Inträdestal  öfver  herr 

N.  L.  Sjöberg 

SKOGMAN,  C.  D.    Inträdestal  öfver  herr  Höns 

Järta 

SNOILSKY,  G.    (Öfversattning  af  Boi!eau*s  Ärt 

Poétique) . 

STÄGNELIUS,   E.  J. '  (Sång  till  qvinnorna  i 

Norden) 

STENHAMMAR,  J.    Sång  öfver  Baltear  Horn 
Sång  öfver  segern. vid  Svensksund    .     .     . 


12. 

215. 

_ 

173. 

— 

145. 

__ 

23®. 

— * 

317. 

2. 

tt. 

2. 

275. 

6. 

91. 

7. 

45. 

20. 

33. 

21. 

384. 

_ 

283. 

— 

30. 

— 

63. 

— 

241. 

5. 

3. 

10. 

171. 

24. 

131. 

7. 

280. 

8. 

322. 

— 

461. 

— 

293. 

—    526 


Skaldestycke    om    religionens  nödvändighet 

för  samhällens  bestånd 

Inträdestal  öfver  herr  J.  H.  Kellgren    . 
STENHAMMAR,  M.  (Översättning  ur  Virgilius) 

(Öfversättning  af  Boileau's  Art  Poétique) 
STJERNSTOLPE,    J.   M.     (Öfversättning  från 

Horatius) 

STRANDBERG,    C.    G.     (Efterbildningar   från 

Horatius) 

Esaias  Tegnér.     Minnesruna    .... 
(Birger  Jarl.     Skaldestycke)    .... 
(Sång  i  anledning  af  Berzelii  minnesstod) 
Efterbildningar  från  Anakreon.     .     •     . 
STRINNHOLM,  A.  M.  Inträdestal  öfver  grefve 

G.  af  Wetterstedt 

STRÖMBERG,  T.     (Invalidens  saga).     .     . 

(Holofzin.     Skaldestycke) 

STURTZENBECKER,  O.  P.     (Veidi  Alf)    . 
8VEDELIUS,  W.  E.     Försök  till  en  historisk 
framställning  af  de  orsaker,  hvilka  under  kon- 
ung Carl  XLs  regering  föranledde  statsskickets 

förändring 

SÄVE,  C.     (Vikingens  dräpa)   ..... 

TEGNÉR,  B.    8vea •    . 

Inträdestal  öfver  grefve  J.  G.  Oxenstjerna 
Svar  till  herr  Agardh  på  hans  inträdestal 

Sång  den  5  april  1836 

Minnessång  öfver  J.  O.  Wallin    .     .     . 
Svar  till  herr  Atterbom  på  hans  inträdestal 
Svar   till    herr    Grafström   på   hans    inträ 
destal 


_ _ 

221. 

2. 

83. 

4. 

118. 

5. 

130. 

6. 

350. 

25. 

73. 

27. 

163. 

28. 

98. 

28. 

193. 

35. 

11. 

19. 

144. 

26. 

89. 

29. 

90. 

15. 

59. 

21. 

89. 

22. 

6. 

6. 

155. 

9. 

47. 

15. 

346. 

16. 

241. 

20. 

6. 

20. 

203. 

20. 

259. 

—    527 


THEORELL,  J.  P.    De  två  Rosornas  strid  om 

engelska  kronan 

(Longobardiska  rikets  fall) 

THOM ÄNDER,    J.    H.     Inträdestal   öfver  herr 

P.  D.  A.  Atterbom 

TINGSTADIUS,    J.  A.     Inträdestal  öfver  herr 

O.  Celsius 

TOLLIN,  L     (Maria  Eleonora.    Skaldestycke) 
TRANÉR,  J.    (Öfversättning  af  fabeln  om  Ceyx 
och  Halcyone,  i  Ovidii  Metamorfoser).     . 
(Öfversättning  af  fabeln  om  Orpheus  och 

Eurydice  dersammastädes)    .... 
(Öfversättning  af  fabeln  om  Deukalion  och 

Pyrrha  dersammastädes) 

TÖRNEBLADH,  R.    (Afhandling  om  orsakerna 

till  den  romerska  republikens  fall)  •     .     . 
UTTERSTRÖM,  O.  Ph.  (Carl  XII.  Skaldestycke) 
VALERIUS,  J.  D.    (Sanningen)    .... 

Tålamodet    Ode 

(Den  allmänna  kärleken)    .     .     I    .     . 

(Mannastyrkan) 

Massilias  belägring.    Öfversättning  frånLu 

cani  Pharsalia 

Inträdestal  öfver  herr  C.  B.  Rutström   . 

Tal  på  högtidsdagen  1836 

Svar  till  herr  Skogman  på  hans  inträdestal  — 
Minne  af  Carl  Michaél  Bellman  .  .  . 
VÄRMAN,  S.  N.  (Äran.  Ode)  .... 
VIRGIN,  A.  G.  (Hoppets  ängel)  .  .  . 
WAHLGREN,  E.  (gosterlaHdakäntkoi) .  . 
WAHLIN,  O.  F.    (Bröllopet  på  Gulleråsen) 


8. 
8. 

29. 

20. 
4. 


7. 
321. 

171. 

277. 
33. 

96. 

119. 


30. 

78. 

8. 

271. 

3. 

5. 

3. 

201. 

4. 

6. 

5. 

7. 

11. 

227. 

12. 

99. 

17. 

169. 

24. 

165. 

25. 

77. 

— 

212. 

25. 

73. 

.3. 

26. 

16. 

63. 

—    528    — 


WALLIN,  J.     (Äreminne  öfrer  Johan  Baner) 

Det  f5rsta  korstågets  historia  .... 
WAfcLIN,  J.  O.    Öfversattningar  från  Horntius 

Uppfostraren.     Lärodikt 

(ÖfVersättningar  från  Horatius)     .     .     . 

(ÖfVersättning    af   episoden   om   Camilla  i 
Eneidett) 

(ÖfVersättning  från  Virgilius)  .     .     .     . 

Gustaf  den  tredje.     Sång 

Inträdestal  öfver  grefve  N.  Ph.  Gyldenstolpe 

Tal  på  högtidsdagen  1813 

—  på  högtidsdagen  1827 

Svar  till  herr  von  Beskow  på  hans  inträdestal 
Svar  till   herr  von  Brinkman   på  håna  in 

trädestal 

Tal  på  högtidsdagen  1895 

—  vid  Akademiens  femtionde  årsfest  . 
Dödens  ängel.     Religiöst-  poem    ... 

WALLMARK,  P.  A,     (Handen.    Skaldestycke) 
Sång  till  finska  arméns  ära     .... 

WBNSTRJÖM,  C.  E.     (Luthers  prestvigning) 

WETTERBERGH,    J.    (Menniskan,  skaldebwrf 
af  Pope,  öfversättning) .     .     .     .     .     .     . 

WBTTERSTEDT,  G.  af    Inträdestal  öfrer  herr 

J.  Murberg 

Tal  på  högtidsdagen  1812 

Svar   till  friherre  Lagerbjelke  på  hane  in- 
trädestal  

Tal  på  högtidsdagen  1820      .... 

—  på  högtidsdagen  1829      .... 
Svar  till  hew  Grubbe  på  han*  inträdestal 


6; 

350. 

1 

7. 

13T. 

3. 

211. 

4. 

53: 

i 

4. 

9& 

4 

96. 

5> 

7. 

5. 

4*1. 

6. 

1. 

6. 

345. 

12. 

219. 

13. 

73. 

13. 

170. 

16. 

55, 

• 

16. 

125. 

20. 

1& 

4. 

6. 

5. 

209. 

• 

19, 

29. 

7. 

96. 

6. 

97. 

i 

6. 

195. 

9. 

xrm. 

12. 

119. 

1& 

287. 

14. 

139. 

629    — 


Tal  på  högtidsdagen  1833      .... 
WINBOM,    J.  A.     (Arabernas    utvandring  till 

Spanien) 

WINGÅRD,   C.  F.  af    Inträdestal  öfver  gréfve 

G.  Lagerbjelke     . 

Tal  på  högtidsdagen  1841       .... 

Svar  till  herr  Fries  på  hans  inträdestal 
WINGÅKD,  J.     Inträdestal.     ..... 

WIESÉN,   G.  F.     Inträdestal  öfver  herr  I.  K. 

Blom 

ZEBÉT,    C.    B.     Inträdestal   öfver   herr    C.    af 

Botin 

Tal  på  högtidsdagen  1791      .... 

—  på  högtidsdagen  1799      .... 

—  på  högtidsdagen  1801       •     •     •     • 
Svar  till  friherre  Ramel  på  hans  inträdestal 
Tal  på  högtidsdagen  1804      .... 

ZIEDNER,  M.  W.  (Jemförelse  emellan  Theban- 
ske  fältherren  Epaminondas  och  konung  Gu- 
staf II  Adolf) 

ÖDMANN,  E.  S.  (Historia  om  det  första  kors- 
tåget)      , 

(Försök  öfver  Islamismen) , 

ÖMAN,  V.  E.    (Öfvers.  af  Euripides'  Medea)  , 


15. 

223. 

8. 

321. 

19. 

77. 

21. 

.83. 

23. 

225. 

— 

141. 

12. 

157. 



144. 

— 

143. 

2. 

245. 

3. 

23. 

3. 

289. 

4. 

3. 

23. 

306. 

6. 

350. 

8. 

110. 

32. 

10. 

Sv.  Aiad.  ffandl.  36  Del. 


34 


—    630    — 

Lundbladska  priset  ha/va  följande  författare  erhållit: 

År  1789.  Hof-predikanten  M.  Lehnberg. 

—  1790.  Kapiten  Lannerstjerna. 

—  1791.  Hof-sekreteraren  C.  M.  Bellraan. 

—  1792.  Professor  J.  A.  Tingstadius. 

—  1793.  Notarien  I.  R.  Blom. 

—  1794.  Magister  docens  F.  M.  Franzén. 

—  1795.  Notarien  I.  R.  Blom. 

—  1797.  Studeranden  G.  Winberg. 

—  1798.  Magister  docens  B.  C.  H.  Höijer. 

—  1799.  Stabs-adjutanten  friherre  B.  E.  Sparre. 

—  1800.  Magister  docens  A.  C.  Kullberg. 

—  1801.  Magister  docens  M.  Choraeus. 

—  1802.  Protokolls-sekreteraren  G.  Regnér. 

—  1803.  v.  Notarien  Em.  Wahlgren. 

—  1804.  Doktor  C.  B.  Rutström. 

—  1805.  Amanuensen  P.  A.  Wall  mark. 

—  1806.  Kopisten  D.  Krutmeijer. 

—  1807.  Hof-predikanten  C.  P.  Hagberg. 

—  1808.  Sekreteraren  J.  D.  Valerius. 

—  1809.  Sekreteraren  J.  E.  Rem  mer. 

—  1810.  Rektor  O,  A.  Silverstolpe. 

—  1811.  Magister  C.  U.  Broocman. 

—  1812.  Sekreteraren  P.  A.  Granberg. 

—  1813.  Bergmästaren  G.  Broling. 

—  1814.  Magister  S.  Hedborn. 

—  1815.  Herr  P.  H.  Ling. 

—  1816.  Kommerse-rådet  J.  Hertzman. 

—  1817.  Brotokolls-sekreteraren  J.  M.  Stjernstolpe. 

—  1818.  Prosten  P.  Sallander. 


—    531    — 

År  1819.  Sekreteraren  P.  A.  Granberg. 

—  1820.  Doktor  G.  Wahlenberg. 

—  1821.  Expeditions-sekreteraren  J.  E.  Remmer. 

—  1822.  Akademie-adjunkten  M.  Bruzelius. 

—  1823.  Professor  J.  W.  Zetterstedt. 

—  1824.  Seminarii-prefekten  C.  G.  Bogberg. 

—  1825.  General-konsuln  J.  F.  af  Lundblad. 

—  1826.  Kopisten  K.  A.  Nicander, 

—  1827.  Professor  S.  Grubbe. 

—  1828.  J,  U.  Kand.  och  amanuensen  J.  E.  Rydqvist. 

—  1829.  Kongl.  sekreteraren  G.  G.  Ingelman. 

—  1830.  Professor  J.  H.  Schröder. 

—  1831.  Komministern  C.  F.  Dahlgren. 

—  1832.  Missionären  P.  Leestadius. 

—  1833.  Lektorn  A.  A.  Grafström. 

(Det  Lundbladska  priset  upphörde  med  sistnämnda  är.) 

Det  af  Akademiens  höge  beskyddare,  H.  M.  Konungen, 
år  1835  i  nåder  stiftade  pris  har  blifvit  tiUagdt 
följande  författare: 

Ar  1836.  Sekreteraren  A.  M.  Strinnholm. 

—  1837.  Professoren  P.  H.  Ling. 

—  1838.  Professoren  C.  J.  Schlyter. 

—  1839.  J,  U.  Kand.  och  amanuensen  J.  E,  Rydqvist. 

—  1840.  Akademie-adjunkten  C.  W.  Bottiger. 

—  1841.  Kongl.  hofpredikanten  A.  A.  Afzelius. 

—  1842.  Expeditions-sekreteraren  J.  E.  Remmer. 

—  1843.  Professoren  W.  F.  Palmblad. 

—  1844.  Professoren  d:r  H.  Reuterdahl. 

—  1845.  Professoren  P.  D.  A.  Atterbom. 


—    632   — 

År  1846.  Riks-arkivarien  d:r  J.  J.  Nordström. 

—  1847*  Protokolls-sekreteraren  N.  Arfvidsson. 

—  1848.  Professorer  O.  A.  Hagberg. 

—  1849.  Professoren  dar  I.  Hwasser. 

—  1850.  Lektorn  mag:r  6.  Wennerberg, 

—  1851.  Herr  A.  F.  Dalin. 

—  1852.  Prosten  N.  Loven. 

—  1853.  Kanslirådet  P.  A.  Wallmark. 

—  1854.  Docenten  mag:r  A.  Uppström. 

— -  1855.  Docenten  mag:r  C.  G.  Malmström. 

—  1856.  Professoren  mag:r  F.  F.  Carlson. 

—  1857.  Professoren  mag:r  A.  Cronholm. 

—  1859.  Riksantiqvarien  B.  E.  Hildebraad. 

—  1859.  Kontraktsprosten  G.  W.  Gumeelius, 

—  1861.  Herr  C.  Kullberg. 

—  1861.  Herr  0.  W.  A.  Strandberg. 

Dessutom  har  Akademien,  såsom  ett  tecken  af  sin  aktning, 
lemnat  sin  stora  prismedalj  åt  Kansli-presidenten  friherre  Fre- 
drik von  Ehrenheim,  Professoren  friherre  J.  Berzelius,  Professo- 
ren P.  H.  Lin  g,  Etats-rådet  Adam  Oehlenschläger,  Biskop  J. 
H.  B.  Dräseke,  Konsistorial-rådet  G.  Mohnike,  Professoren  J. 
L.  Runeberg,  Direktören  B.  Crusell,  Hofcsekreteraren  L.  Hjorts- 
berg, Professoren  d:r  J.  H.  Thomander,  Mamsell  Fredrika  Bre- 
mer,  Herr  A.  F.  Lindblad,  Professoren  d:r  H.  M.  Melin,  Pro- 
sten dir  J.  Börjesson  och  Ryttmästaren  P.  Möller,  samt  den 
mindre  jettonen  i  guld  åt  Magister  A.  Uppström,  Fru  Euphro- 
syne  Nyberg,  Mamsell  Fredrika  Bremer,  Fru  D.  Cratnér,  Fm 
U.  Widström,  Docenten  mag:r  C.  Såve,  Herr  Ä.  Dybeck,  Herr 
C.  W.  A.  Strandberg,  Kammarjunkaren  L.  F*  Räaf  och  Kommi- 
nistern J.  W.  Beckman. 


—   533   — 

Förteckning    öfver    de    af  Svenska    Akademien   preglade 
minnespenningar. 

1786.  Kongl.  rådet  och  fältmarskalken  grefve  Erik  Dahlberg. 

1787.  Riksrådet  och  amiralen  friherre  Clas  Christersson  Horn. 

1788.  Kanslirådet  och  ambassadören  Petter  Julius  Coyet. 

1789.  Riksrådet  och  amiralen  Nils  Göransson  Stjernsköld. 

1790.  Kongl.  rådet  och  fältmarskalken  grefve  Rutger  v.  Asche- 

bérg. 

1791.  Krigsrådet    och    preses    i    antiqvitets-kollegium    Georg 

Stjernhjelm. 

1792.  Riksrådet    och   fältmarskalken    friherre   Simon   Grundel 

Helrofelt 

1793.  Ärkebiskopen  doktor  Haquin  Spegel. 
1794:     Stats-sekreteraren  Samuel  Klingenstjerna. 

(Under  åren  1795  och  1796   var  Akademiens  verksamhet,  på 
regeringens  befallning,  afbruten.J 

1797.  Riksrådet    och   öfverste   marskalken   grefve   Nicodemus 

Tessin. 

1798.  Hofkansleren  Olof  von  Dalin. 

1799.  Riksrådet  och  fältmarskalken  grefve  Adam  Ludvig  Le- 

wenhaupt. 

1800.  Öfversten  Erik  Hansson  Soop. 

1801.  Riksrådet,  öfverståthållaren  och  amiralen  Clas  Fleming.. 

1802.  Astronomie  professoren  Anders  Celsius. 

1803.  Riksmarsken  grefve  Gustaf  Horn. 

1804.  Kongl.  rådet  och  general-amiralen  grefve  jHan&  Wacht- 

meister. 

1805.  Arfherren  till  Wredenhoff  och  Nyenhoff,  Henrik  Wrede. 

1806.  Kommerserådet  Christofer  Polhem. 


—    634   — 

1807.  Riksrådet    och    fältmarskalken    grefve    Hans    Christofer 

%von  K5nig9mark. 

1808.  Hof-intendenten  David  Klöker  von  Ehrenstrahl. 

1809.  Riksdrotset  grefve  Pehr  Brahe  d.  y. 

1810.  Kongl.  rådet  och  kansli-presidenten  grefve  Bengt  Oxen- 

8tjerna. 

1811.  Kanslirådet  och  Skytteanske  professoren  Johan  Ihre. 

1812.  Riks-fälttygmästaren  Johan  Nilsson  Liljehöok. 

1813.  Riksrådet  friherre  Johan  Skytte. 

1814.  Arkiatern  doktor  Nils  Rosén  v.  Rosenstein. 

1815.  Hof-intendenten  Johan  Tobias  Sergel. 

1816.  Kongl.  rådet  grefve  Jakob  Gyllenborg. 

1817.  Vice  amiralen  Fredrik  Henrik  af  Chapman. 

1818.  Fru  Anna  Maria  Lenngren,  född  Malmstedt. 

1819.  Amiralen  Jakob  Bagge. 

1820.  Riksrådet  Matthias  Björnklou. 

1821.  General-löjtnanten  friherre  Carl  Magnus  Stuart, 

1822.  Biskopen  i  Lund,  doktor  Andreas  Rydelius. 

1823.  Riksdrotset  grefve  Magnus  Gabriel  De  la  Gardie. 

1824.  Kommerserådet  Jonas  Alströmer. 

1825.  Riksrådet  friherre  Schering  Rosenhane. 

1826.  Riksrådet  och  fältmarskalken  grefve  Arvid  Wittenberg. 

1827.  Kemisten  Carl  Wilhelm  Scheele. 

1828.  Kongl.  rådet  friherre  Clas  Rålamb. 

1829.  Louis  De  Geer,  Herre  till  Finspång  och  Löfstad. 

1830.  Kongl.  rådet  grefve  Erik  Lindskjöld. 

1831.  Amiralen  och  presidenten  friherre  Gustaf  v.  Psilander. 

1832.  Biskopen  i  Westerås,  doktor  Johannes  Rudbeckius. 

1833.  General-amiralen  grefve  Carl  August  Ehrensvärd. 

1834.  Landshöfdingen  friherre  Per  Abraham  Örnsköld. 

1 835.  Riksrådet  och  kansli-presidenten  grefve  Gustaf  Filip  Creutz. 


—    636    — 

1836.  Fftlt-öfversten  grefve  Nils  Brahe. 

1837.  Hofrådet  Johan  Stjernhöok. 

1838.  Skalden  Bengt  Lidner. 

1839.  Kanslirådet  Henrik  Gabriel  Porthan. 

1840.  Riksrådet  grefve  Gustaf  Bonde. 

1841.  Riks-amiralen  grefve  Carl  Gustaf  Wrangel. 
1842»  Ärkebiskopen  Laurentius  Petri  Nericius. 

1843.  Riksrådet  grefve  Carl  Rudenschöld. 

1844.  Kongl.    vetenskaps-akademiens    sekreterare  Per  Wilhelm 

Wargentin. 

1845.  Fältmarskalken  grefve  Otto  Wilhelm  Königsmark. 

1846.  Riksrådet  grefve  Gustaf  Cronhjelm. 

1847.  Professoren  Olof  Rudbeck  d.  ä. 

1848.  Skalden  Samuel  Columbus* 

1849.  Skalden  Carl  Michaél  Bellman. 

18Ö0.  Riksrådet  grefve  Gustaf  Fredrik  v.  Rosen. 

1851.  Riksrådet  friherre  Samuel  Akerhjelm. 

1852.  Biskopen  doktor  Jesper  Svedberg. 
1653.  Riksroarsken  grefve  Lars  Nilsson  Kagg. 

1854.  Kongl.  rådet  grefve  Fabian  Wrede. 

1855.  Bildhuggaren  Bengt  Erland  Fogelberg. 

1856.  Landshöfdingen ,    vice   presidenten   och    förste  arkiatern 

Urban  Hjärne. 

1757.  Riksrådet  friherre  Johan  Gyllenstjerna. 

1859.  Assessoren  i  bergskollegium  Emanuel  S vedenborg, 

1859.  Professoren  Torbern  Bergman. 

1861.  Öfver-direktören  Carl  Bernhard  Wadström. 

1861.  Stats-sekreteraren  Carl  Gustaf  af  Leopold. 


636    — 


Fårteckning    öfver*  Svenska     Akademiens    ledamöter    efter 
deras  nummer  inom  Akademien. 

N:o  1.  Riksrådet  grefve  ANDERS  JOHAN  von  HÖPKEN, 
1786—1789.  Landshöfdingen  grefve  NILS  FILIP  GYL- 
DENSTOLPE  1789—1810.  Ärkebiskopen  doktor  JOHAN 
OLOF  WALLIN  1810—1839.  Professoren  doktor  AN- 
DER8  FRYXELL  1840— 

N:o  2.  Riksrådet  grefve  CARL  FREDRIK  SCHEFFER  1786. 
Presidenten  friherre  ABRAHAM  NIKLAS  EDELCRANTZ 
1786—1821.  Pastor  Primarius  doktor  CARL  PETTER 
HAGBERG  1821—1841.  Biskopen  doktor  CHRISTIAN 
ERIK  FAHLCRANTZ  1842— 

N:o  3.  Biskopen  doktor  OLOF  CELSIUS  1786—1794.  Bi- 
skopen doktor  JOHAN  ADAM  TINGSTADIUS  1794— 
1827.  Envoyén  friherre  CARL  GUSTAF  von  BRINKMAN 
1828 — 1847.  F.  d.  Statsministern  for  utrikes  ärendena 
friherre  ALBRECHT  ELOF  IHRE  1849— 1859.  Kyrko- 
herden doktor  JOHAN  BÖRJESSON  1859— 

N:o  4.  Kongl.  sekreteraren  JOHAN  HENRIK  KELLGREN 
1786—1795.  Lektorn  magister  JOHAN  STENHA&MAR 
1797—1799.  Riksmarskalken  grefve  CLAS  FLEMING 
1799—1831.  Biskopen  doktor  CARL  ADOLF  AGARDH 
1631—1859.  Professoren  magister  FREDRIK  FERDI- 
NAND CARLSON  1859— 

N:o  5.  Riksrådet  grefve  MATTHI AS  von  HERMANSSON  1786 
—1789.  Biskopen  doktor  MAGNUS  LEHNBERG  1789— 
1808.  Ärkebiskopen  doktor  JAKOB  AXELSON  LIND- 
BLOM 1809—1819.  Ärkebiskopen  doktor  CARL  von 
ROSENSTEIN  1819—1836.    Professoren  friherre  JAKOB 


—    537    — 

BERZELIUS  1837— 1848.  Kongl.  bibliotekarien  JOHAN 
ERIK  RYDCIVIST  1849— 

N:o  6.  Biskopen  doktor  JOHAN  WINGÄRD  1786—1818. 
Statsrådet  grefve  ADOLF  GÖRAN  MÖRNER 1818—1838. 
Professoren  doktor  ANDERS  ABRAHAM  GRAFSTRÖM 
1839— 

N:o  7.  Riksrådet  och  fältmarskalken  grefve  AXEL  ton  FER- 
8EN  1786—1794.  Kammarherren  AXEL  GABRIEL  SIL- 
VERSTOLPE 1794—1816.  Biskopen  doktor  ANDERS 
CARLSSON  ap  KULLBERG  1817—1851.  Professoren 
magister  CARL  AUGUST  HAGBERG  1851— 

N;o  8.  Riksmarskalken  grefve  JOHAN  GABRIEL  OXEN- 
STJERNA  1786—1818.  Biskopen  doktor  ESAIAS  TEG- 
NÉR 1818—1846.  Professoren  magister  CARL  WIL- 
HELM BOTTIGER  1847— 

N:o  9.  Statsrådet  friherre  GUDMUND  GÖRAN  ADLERBETH 
1786—1818.  Landshöfdingen  HANS  JÄRTA  1819—1847. 
Presidenten  friherre  CARL  DAVID  SKOGMAN  1847— 
1856.  F.  d.  statsrådet  grefve  HENNING  LUDVIG  HUGO 
HAMILTON  1856— 

N:o  10.  Kammarrådet  ANDERS  af  BOTIN  1786— 1790.. Hof- 
kansleren  friherre  CHRISTOFER  BOGISLAUS  ZIBET 
1790—1809.  Statsrådet  grefve  GUSTAF  LAGERBJELKE 
1809—1837.  Ärkebiskopen  doktor  CARL  FREDRIK  af 
WINGÅRD  1837—1851.  Ärkebiskopen  doktor  HENRIK 
REUTERDAHL  1852— 

N:o  11.  Landshöfdingen  NILS  von  ROSENSTEIN  1786— 
1824.  Professoren  magister  LARS  MAGNUS  ENBERG 
1824— 

N:o  12.  Stats-sekreteraren  ELIS  SCHRÖDERHEIM  1786— 
1795.    Justitierådet   ISAK    REINHOLD   BLOM  1797— 

Sv.  Akad.  Handl.  35  Del  35 


—    538    — 

1826.  Statsrådet  grefve  GUSTAF  FREDRIK  WIRSÉN 
1826—1827.  Öfversje-kammarjunkaren  friherre  BERN- 
HARD von  BESKOW  1828— 

N:o  13,  Kanslirådet  grefve  GUSTAF  FREDRIK  GYLLEN- 
BORG  1786—1808.  Biskopen^  doktor  FRANS  MICHAEL 
FRANZÉN  1808—1847.  Professoren  magister  BERN- 
HARD ELIS  MALMSTRÖM  1849— 

N:o  14.  Öfverste-kammarjunkaren  friherre  GUSTAF  MAURITS 
ARMFÉLT  1786—1794.  Riksrådet  friherre  MALTE 
RAMEL  1797—1824.  Professoren  magister  ERIK  GU- 
STAF GEIJER  1824—1847.  Professoren  magister  ELIAS 
MAGNUS  FRIES  1.847— 

N:o  15.  Biskopen  doktor  CARL  GUSTAF  NORDIN  1786— 
1812.  Medicinalrådet  doktor  CARL  BIRGER  RUTSTRÖM 
1812—1826.  Kanslirådet  JOHAN  DAVID  VALERIUS 
1826 — 1852.  Statsministern  för  utrikes  ärendena  grefve 
LUDVIG  MANDERSTRÖM  1852— 

N:o  16.  Stats-sekreteraren  CARL  GUSTAF  af  LEOPOLD 
1786—1829.  Statsrådet  SAMUEL  GRUBBE  1830— 
1853.  Professoren,  medic.  doktor  ISRAEL  HWASSER 
•  1854—1860.  Herr  CARL  WILHELM  AUGUST  STRAND- 
BERG 1862— 

N:o  17.  Rektorn  magister  JOHAN  MURBERG  1787—1806. 
Överståthållaren  friherre  GUSTAF  MAURITS  ARMFELT 
1806 — 1811.  Statsministern  för  utrikes  ärendena  grefve 
GUSTAF  af  WETTERSTEDT  1811—1837.  Sekretera- 
ren magister  ANDERS  MAGNUS  STRINNHOLM  1837 
—1862.  Justitie  statsministern  friherre  LOUIS  DE  GEER 
1862— 

N:o  18.  Expeditions-sekreteraren  NILS  LORENS  SJÖBERG 
1787—1822.     Statsrådet  och  generalen   grefve-  ANDERS 


—    539    — 

FREDRIK  SKJÖLDEBRAND  1822—1834.  Professoren 
PER  HENRIK  LING  1835—1839.  Professoren  magister 
PER  DANIEL  AMADEUS  ATTERBOM  1839—1855. 
Biskopen  doktor  JOHAN  HENRIK  THOMANDER  1855— 


43    » 

8      » 

49    » 

1      » 

164    » 

11  uppifr. 

184    » 

1        » 

189    » 

5        » 

257    » 

15       *> 

301    » 

17       » 

317    » 

13       » 

430    » 

5       » 

r;  ästetikens 

lät: 

estetiken» 

blide' 

» 

blinde 

21 

» 

22       • 

förr 

» 

för 

anslår  en 

» 

ansl&r  sakrare  en 

årtionde 

» 

årtionden 

upphördt 

» 

npprördt 

passioner 

» 

pensioner 

Thelém  Makar 

» 

Thelém  och  Makar 

icka 

» 

icke 

\ 


' 


i 


v