Skip to main content

Full text of "Svenska kyrkans sköna litteratur: eller, Den svensk-kyrkliga litteraturen bedömd med särskildt ..."

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



SVENSKA 



KYRKANS SKÖM LITIERålöR 



eller 



den STensk-Kyrkiiga Litteraturen bedömd med sarskilå hänseende 
tiD framslallnin|)ssattels värde, . 



af 



_P> WIeselffren. 



Tredje IJpplagan^ 

helt öfversedd och stycktals omarhetad. 



hoB FörlftsBoren C. W. K. Gleerup. 

KÖPENHAMN, 
hos Christian Falkenberg. 

isea 



De ärlige m&n oeh vare fiLder som land oeh folk 

regerat med råd oeh Skriftens fSrst&nd, som s&ngkonst lärt 
oeh andeliga visor diktat . . . ooh hvilkas rättSbrdighet ieke 
förgäten vatdér» ire ett gedt arf bllfne. 

J«Mg Synchs Son. 



book £mr?T--j^ f poTD li-bTory xA 
Ätlieran School of ^EiiöoXogy 



■ 777f 

i M/5" 

SVERIGES löM LITTERATÖR 

eller 

Sveaska litteratoreD bedömd med sarskildt hänseende 
till framstäOnuigssattets Yärde 

under 

ÄMemiska Föreläsningar 
P. Wieselgren. 



Första Delen: 

Svenska Kyrkans Sköna Litteratur* 

Tredje Upplagan, 

helt tffversedd och stycktals omarbetad. 



På C. W. K. aieerups förlag. 

KÖFENHAKN, 
hot Chr. Falkenberg. 



Är det gemenligen de Svenskes sedvänja: lynx 
forisj talpa domi (lodjur uti utländskt, mullvad uti 
inhemskt). 



Gammalt Svenskt ordspråk, nppre- 
padt af C. 17. Litmé» (Smålands 
Beskrifhing. Cap. 4, p. 16.) 



OOteborr, tryokt hos C. F. Arwidifon, 18M. 



Svenska Kyrkans Sköna Litteratur 

eller 

den Svensk-Kyrkliga litteraturen bedömd med 
särskildt hänseende till framställningssättets 

värde. 



Be ftrlige män ooh vire filder som land och föll 

regerat med råd och Skriftens förstånd, som sångkonst läi 
oeh andeliga visor diktat ... och hvilkas rattfiurdighet ick 
fSrgaten varder, are ett gedt arf blifne. 

Jens Syraclis 



TiU 



mina mig mildast bedSmande ÅkSrare 

i Göteborgl 



J, som än den ^unge gubben'' följen, 
Ber han talar, och sS mildt fördöljen 
För er sjelfVa, att han med hyar dag 
Blir — hyad andra se — mer matt och syagf 

Läsen t&ligt ock de tal, som sades 
Stämpla ygubblik yngling,'^ när de lades 
Först i dagen, — j^tal för reaktion 
Mot v&r tids £ram-åt! — till Luthers-tron.** 

Har då solen gått ett steg tillbaka, 
V8r him ses sin phoenixvinge skaka 
Nästa morgon uti österns bryn, 
Iwt hon ayss qönk ner i vestm skyn^ 



Ån yär UMBiig djerfs jag att uppmana: 
Oå fram-åt till Ghristna korsets fana! 
Ty en bildning utan Christendom 
Är en reaktion — till hedendom. 

Än vår fromket dristar jag erinra: 
Oä fram-åt der konstens stjernor tindra! 
Ty en fromhet, ej mot bildning blid. 
Är en reaktion — till medeltid. 

Främst likväl: f ram-åt i egna hjertans 
Värmegrad af himlens IjuSy i smärtans 
Eller glädjens stund af ögat sedt! 
Ack! det ljuset är dock evigt ett. 

Finnen J ock af de räckta bladen, 
Att det varit ett i sekler-raden, 
Följen det som vise^ att det £r 
Lysa må och värma mer och mer. 

Sen här ock, hur detta ena Ijus^ 

;amh fss^täs. fäämm. i^^moärom^^' 

Stälen hinner, parprar rosen, klär 
Liljan hvit, men allt dock lifsfärg här, 

Läsen bort ensidighet, som föder 
Söndring, ty Guds Ord vill bilda bröder, 
Som i kärlek Gud sin gåfva ge. 
En sitt guld och en sin rökelse, 

En sin myrrha. Må blott alla bära 
Sina gåfvor ibram till Herrans ära! 
Sen också, hur Herren håller vård 
itär i Norden om sin Örtagård! 



Yördnadsfullt, 
i JOirlekQvarmt. 

Götebo]^ d^n^ae vbm 1866. JP. Wieseigreii. 



Prolog. 



Det var en tid, då Sveas Äia lyste 
Mot nattlig söder ned frSux solljus po^ 
En blomstrande midsommars midnattssol. 
För hvilken mörkret ooh dess kämpar ryste. 
En GTJ8TAE ADOLPH uti k,ungaskrud, 
„Som står bland furstar högst,^ i bön tiU Gud 
Så fromt nedböjer lagerskuggad panna. 
Ur Davidsharpan manar psalmens ljud 
Och beder Dagen öfver jorden stanna, 
Tills striden vunnits, — ljusets egen strid, 
Som än går frosn. i tiden; och bredvid 
Hans thron: se Kanslern, „hvilken Yerldens alla 
Ministrar skulle strazt till styret kalla. 
Om samma skepp i samma storm dem fört,** 
Och af hvars munn Ambassadörer hört, 
Att all sin visdom han ur Biblen hade! — 
Se Marskeny „kungens lärare," som lade 
Hvar natt sitt hufvud under segertåg 
På Wahres Christentum af Arndt! ^t låg 
Mer lugnt än Alexanders, lutadt neder 
På Diaden) — Se den kröntes Bror, 
Riks-Amiralen! TJppå Gud han tror 
I y^Fängiselskolan^ och i ^jeltars leder. 
Med vördnad se vi äfven upp till eder, 
OustavianerI I Orion ju 
I strålen ned omkring „de trenne Kungar^ 
Uti dess bälte, kära som de sju 
Garlsstjemome, der Thor från vagnen Ijungar. 
Ack! våra minnen älska vi ännu. 

Men lefver forntids tro och kraft ej längre 
Bland Skandinaviens män och blir allt trängre 
Det Svenska hjertat? Är der mer ej rum 



För ljus och. kiaft af Eyangelium? 

Har Christendomens vårsol, som beredde 

Den Svenska jord, när Wasa sådde, — stod 

Yid sommams vändpukt, då uti sitt blod 

Historiens Balder föll, — och frukter bredde 

På höstens falt i bleknad frihetstid, 

Numer till vintersol förvandlats? — Bryter 

Den strålars glans mot iskolonner? Knyter 

Man hjertan hop i likn!6jdk$ten$ frid, 

Att sedan drista lösa enhetabandett 

Som under sekler gifvit fosterlandet 

En Gud, en tro, en konung och en lag, 

Med frihet likväl i hvart andedrag? 

Beskyddas nu blott egorätt till jorden, 

Men ej till himlen? När en fadersUick 

Halfbrusten lemnar hvad han kärast fick 

Af Gud, sitt barn, åt lagens vård i Norden, 

Kan him blott vara viss om säker vakt 

För t^ och lada, måste han befara. 

Att hvad han plantat i dess bröst att vara 

Ett himmelskt värn mot frestelsemas makt, 

Dess 2Vo, dess Hopp^ vid sjelfva altarrunden 

Få jagas bort af läraren, futän 

Han är af fria eder heligt bunden. 

Der eden kröner Svea Kungen än? 

Betyder föga hvad man trorf Är handling 

Ej mer hos Mannen blott dess tros fSrvandUn^ 

I verk? en grundsats som sin blick slår opp. 

Lik synlig blomma ur en sluten knopp? 

Skall en Minister straffas af de fria. 

När han en bokstaf brutit i sin lag. 

Men Sacri Ministerii héhag 

Med frihetsnamnet sig'fr&i lag befria? 

Är talarstolen under kyricans hvalf 

Det rum, der hvarje dröm skall först förtäljas 

Och domare, med ingen eller half 

Upplysning, i de djupsta firågor väljas? 

Bör Sanningen ej vara der en sol. 

Om hvars natur ej störda sinnen strida. 

Men låta henne ljusets strömmar sprida, 

Försköna, lysa ifiän pol till pol? 

Se Platos Atlandsdröm, „den firia veriden,^ 

Med hundra kyrkor! BHfver i hvaren 

Den gifna läran ej förkunnad ren, 



Och såsom folkets Tro, hur kraftfull är den! 

Se rusets yerldebrand släckt, som härjar här, 

Der äradt Uott ett näringtyrke är, 

Det som åt folket giftig eldsdrjck brygger, 

Tills äfven Svea på volkaner bygger.*) 

XJppvexer icke „der de frie^bo,** 

Kring Biblen en alltmera enig kyrk% — 

Alltmera enig uti hjertats tro, 

Då här upplösningen alltmer vi yrka, 

Att uti hat uppfysningen må gro? — 

nej! Förbi oss tidens storm skall ila 
Och gifva roten styrka, när han vred 
Tycks skaka kronan, men blott skakar ned 
De torra blad, som må på vindkast hvila. 
Ännu har Tron sitt Eden, ännu står 

Ett Lifsens träd bland fädrens stilla grifter. 
Med rika blononor i en evig vår 
Och på dess blad vi läsa Ghids inskrift;er. 
Stark stammen är, af Wasa plantad först. 
Af stora kungar vårdad, och vid denne 
Står thronen stödd, och Kungen uppå henne 
Har mer än en gång bhfvit helsad störst 
Bland samtidskungar, och kring thronen vaka 
Ju kraft och vishet? Icke är vår Nord, 
Som förr var van, att ljusets £BM)kla skaka 
För Södrens skumma blick, numera gjord 
Till SödreiM apaf Se i stormens vågor, 

1 källans sp^el: än en menskobUd 

Yi skåda manligt kraftfull, qvinligt mild. 

Tungt, vi bekänn^ det, slog likväl ofta 
Yårt hjerta, mörk stod mången aning opp. 
Yäl kände vi i Sions gårdar dofta 
Mång härlig lilja, men — förutan knopp. 
„ Snart fallnar blomman, ingen ny kan skjuta 
Sin blomkalk upp, der inga knoppar sluta 
Sig kring om blomman som ett färgrikt hopp. 
I Konstens verld de tjusta blickar funno 
»Den Nya Skapelsen.'' Stolt SniUet höU 



u 



Na må tilUggas: 

Bröts icke der millioner gUfran band, 
Då Tftl en balf million för frihet blödde 
I' denna strid, dit inga drehros „nOdde,* 
Men koamo med sitt bjerta uti brand? 



io 



Sin himmelsnyckel, öppnade — då föll 

Ett himmelskt Ijas, der alla tankar hrunno 

I bilders prakt på duken; utur sten 

Gick lifvet fram; och Nordens sångmö re'n 

Förtjusar Sångarkungarne i Söder, 

Och, under konstens sköna himmelsfärd, 

Ee'n Wetenslcapen talar for en yerld 

Om jordens pulsslag och den kraft som glöder 

I blommor upp på hennes kind, och re'n 

Sann Frihet talar från sin lagmans-sten 

Med Thorgnys röst, men döpta hjessan böjer. 

Der laglig makt sin gjUne spira höjer 

Och fröjdas uti Majestätets sken. 

Väl har ännu det Sköna, Bätta, Sanna 

Här mången falsk bekännare, som går 

Med stulen lager kring sin fräcka panna, 

Dock utmärkt bland de sanna han ej står; 

Ej mer bland dem man ljuger sig till ära 

Och folket fattat deroi höga lära. — 

Men — är i Kyrkan U/bet ej ännu 

En secterism? Enthusiasmens flamma, 

Lik den, som prisas hos en Luther, samma 

Som brann yid Liitzen och välsignas nu. 

Är den ej syärmeri för dessa tider 

I ett dock nyktra? Himmelsk strålglans sprider 

Den höga Bätt, den djupa Vetenskap, 

Men tankar, sprungna ur Guds eget l^erta. 

Att ensamt stilla hyarje själens smärta. 

Ännu betraktas — som en galenskap. 

Snart tonernas mystik hvar stad förtjusar 

Och Konstens kärlek yinner hjertan jemt. 

Men — brottens läraström oss öfverbrusar. 

Hyar är den Tro, som fcjrr dess lopp har stämt? 

Hyar är den konst att tala, så att tusen 

I hjertat kände stygn och trädde fram 

Yid ångrens knäfall bildade till lamm 

Från yilddjur? Hyar den kraft, som uti husen 

Uppbyggde tempel med en fadersmakt, 

Der bönens engel kärlek, flit och lydnad 

Bland alla upprätthöll? O! ha yi laggt 

Den starka rustning bort för flärdfuU prydnad? 

Ha småningom yi ouppsåtHgt lärt 

Hyarann en talarkonst, som kraftlös sänker 



11 



Nationen och oss sjelfva? Ty hy em tänker 
Att störta hyad oss himlen bäst beskärt? - 



Men när de djupa qyalen hjertat brände 
Och döden nalkades alltmer och mer, 
Jag lindring bland de unga yänner kände 
Och önskade bland desse brinna n^, 
Då tal jag höll om 'S4bSiA fyé4(t^ yäpnad 
Med ljuset blott, f6*igäten för de män. 
Som yoro yerldeuB undran — och dess häpnad, 
I hopp att yäcka kraften upp igen. 
Ji^ löftet stråla säg i månget öga 
Och månget hjerta klappade yid mitt; 
Då slog det mera lätt, och mera fritt 
Jag andades, med blicken mot det höga. 
Och när jag sedan såg yid thronen ställd 
En Hartmansdorff, j,en man förutan yäld,** *) 
Sin pligt så trogen som martyrn sin lära 
Och varm för folkets väl och thronens ära 
Och Christendomens sanning, — den som haft 
På folketd dygd och yäl en himmelsk kraft; 
På dödsblek kind dock glädjend tårar runno. 
Och Hoppet leende mot himlen såg, 
Der klara stjeruor öfyer Svea brunno 
Från Öster — intill Vestervåg. 



*) Aftryckt efter lista nppl. af 1833, der detta poem utgjorde de- 
dication till då varande Stats-sekreteraren i Kongl. Ecclesiastik-Expe- 
ditionen. 



Inledmiig. 



„Åiiiiii ett tOcken mig från Herran stinger; 
Min bön, men ej min blick till Honom tränger. 
Aek! såge jag Hane anlet och mig sl6te 
Intill Hans skOte!'' *) 

Chd 

nbor i ett ljus, der ingen tillkomma kan.'' Men Skapelsen är 
Hans skuggbild och Sonen af Gud — Ordet — är „GbdB härlig- 
hets sken och Hans yäsendes räUa héläteJ^ 

Ur-Idéeme^ 
tankar af Ond, bo också uti det osynliga ljuset. Då verk af 
Gud från Skapelsens ypperste eller Englame till menniskorna 
på den jord, der Job klagade, der Salomo sökte vishet, fram- 
kallades af Skaparordets allmakt, stodo ju dessa Ouds barn om- 
kring thronen och sjöngo den Evig^ lof. Äfven de kunna ned- 
SYäfya uti Skapelsen. 

Toneme 
bevinga dem, ställa dem uti sjelfva himmelens port, „hemta dem 
hit neder'' från de osynligas rike, ja låta detta rike liksom sänka 
sig ned till den synliga yezlden, då de låta idéerna underbart 
genombäfva oss. Men der tonerna stanna, vidtaga 

Orden, 
med hvilka Idéeme liksom j^gä omkring ibland oss,' — Orden, 
denna länk mellan Ton och Bild, som har sin ande ur tonernas 
och sin gestalt ur Inldemas verld. Ty i Skapelsen är intet af- 
söndradt. Den stege, Jacob såg mellan Gud och sig vid Bethel, 

*) Denna yeri, Ps. 481, 4, användes s&8om snspirinm vid bvaije 
bOijan af dessa föreläsningar, och yid hvaije foreläsnings slut lästes y. 
5 i samma Psalm: Ack I när si mycket skOnt i hvaije åder Af skapelsen 
och lifret sig fOrräder, Hur skOn då måste sjelfra källan Tara Den evigt 
kUra! 



is 

oéh den kedja, Hornbas sig i ZeuB hand på Idas spets, de möta 
OBS öf^erailt i Ghids sköna yerld, och Vishetens och Yetenska- 
pens kall är att nrforska detta oändliga sammanhang. Ju när- 
mare toneme genomtränga orden, desto högre upp mot idéernas 
hemland befinna orden sig; ja djupare orden nedstiga i materi- 
ens yerld, desto mer upplösa de sitt samband med toneme. Fullt 
kunna de dock aldrig lösrycka sig, lika visst som aldrig sjelffa 
den s. k. döda naturen kan lösslita sig från all lifsform. Det 
finnes en Sphererruts harmoni utom Scipios dröm. Yeriden är 
ej blott b^^d på l^ngdlagame och formad efter Skönhetens mått. 
„Pondere, Mensura & Numero Deus omnia greavit." (Efter 
lyngd-, mått- och tonlagar har Gud skapat allt.) 

Bädeme 
äro idéers incamation, äro Tankar klädde i stoft. Konsten, den 
ordnande och den hädandey eger och beherrskar dem som så- 
daae ; men den diktande kastar blott tonens eller ordets Yeronica* 
sl^a öfyer Oudagestalten och tager den med sig äfyen der ögat 
kan yara slutet, eller der det blott ser språkets döfstumma tecken. 

Poesi (Sång) 
är Ordens öfversta länk, der de så innerligt lefya^ röras och 
hafya sin yarelse i tonerna, att de ännu kallas Sång, äfyen då 
de Idott läsas. Ty i Poesien stiftar musiken lagame ännu, och 
det som kaUas Poesi är så i samma mån, som det står nära to- 
nernas gräns, som dess språk rör sig nödvändigt efter lagip: i 
dessas Tiögre spher. 

Prosa (Tal) 
kallas Orden, söndrade från tonemas herrayälde, rörande sig fritt, 
d. ä. efter egna lagar. Lefyer likyal Idéen ännu derinom, så — 
någon musik genomklingar ändå ordens yäsende. Metern är för- 
syunnen, men Rhytmen är qyar, och Prosan heter 

Vmtdlighet. 
Väl är taladt, då man yelat yinna en idé seger äfyen ge- 
nom sjelf^ Tålandets form och — lyckats. Längre ned följer 
ej Konsten det underbara ordet. Tcdet, Språket tränger ned i 
begreppets lägsta dalar; men VältaHgheten, det sköna Språket, 
nedtränger ej från det bergs höjder, der sjelfya hedningen lät 
Sångens mör dansa kring én spets, ötver holken himmelens Sol 
aldrig gick ned. 

Skrift 
är för orden hyad instmmentet är för tonerna. Som instrumen- 
tafannsikens nya makt ej utträngt den naturliga röstens, så har 



14 

ej eller Skriften gjort inti&ng i Sångens och Talets herzayäldeiv 
Den har deremot byggt dem en thron, som gör ögonblickets in-; 
gifrelse till seklernas egendom. Urvalet af skrift har alstrat 
l/Uteratur. 

Skön Litteratur 
innefiattar urvalet af sådan Skrift, som är sJcön, d. ä. der orden 
ännu bevara intrycket af tonemas lagar, und^ det de jafspegla 
uti naturbUdema de eviga idéemas osynliga väsende. Denna Utj* 
teratur är Skaldemas, då, som redan är sagdt, musikens ande 
ännu enväldigt beherrskar orden; — Talames, då orden gå sin 
egen Ma gång, fastän en djup musik ännu genomtränger dem. 
Inom ett visst område vilja vi. betrakta denna, både för att rik- 
tas med vetande och belönas med fröjd. 

Sveriges Skona Litteratur 
är detta område, det Templum eller, enligt Ovidii språk, den Par- 
nassia med sina rika stjembilder, som vi vilja öfverblicka. Ty 
annat tillåter ej formen af föreläsning. Men vi vilja betrakta 
dessa stjernor utan fördom! Vi älska ju alla det gamla Sverige? 
Svenskarne voro ju våra fäder, såväl i de vidskepliga Pilgrimer- 
nas som i de vilda Yikingarnes ålder? Skola vi någonsin blygas 
erkänna dem som sådane, derföre att tiden är förbättrad? Det 
Skönas kärlek glödde alltid i Svenska bröst, fast språket ej all- 
tid kunnat förvandla glöden i flamma. Hvarföre vara orättvisa 
mot våra fäder, derföre att vi ha mer utbildade former for det 
som lefver inom oss? Må vi också jemnföra deras inre lif med 
vårt. Så vanmäktigt var ej deras språk, att icke en dylik jemn- 
förelse kan anställas. Det är icke ett godt tecken, att vi så lik- 
nöjdt betrakta vår äldre litteratur. 

He who loves not his Country, can love Nothing. 

Bteon. 

Kyrkan 
är ett samhälle, slutet for att redan i tiden bilda menniskorna 
för det eviga. Staten hehöfver icke ens antaga medborgar nes 
odödlighet. Kyrkan får aldrig låta blicken stanna vid grafven. 
TJr detta och fiere skäl må vi först bemärka hennes sköna Lit- 
teratur. Här träffas de idéer i oupplöslig förening, som söndras 
under menniskohänder. Ty tre äro grundidéerne inom all litte- 
ratur, såväl som i källan för all litteratur — menniskoanden : 
det Skönas, det Sannas, det Eättas. Kring det Rättas idé upp- 
vexer det Medborgerliga Samfundet med sin Medborgerliga Litte- 
ratur. Ordning, frihet och säkerhet söka alla dylika samfund att. 



16 

äfren genom ordete kraft, inom sig befåsta, från Bdframe uti 
Jomsborg till Hellenerne på Athenstorget Men ordning och fri- 
het föda upplysning. Ett yidsträcktare samhälle uppblomstrar 
kring det Sannas iåé — Vetenskaplighetens. Dess gränser stanna 
ej der svärdens seger stannat; det sträcker sig ötver jorden aå 
yidt en tanke vaknat, en blick klarnat. Det innesluter uti olika 
oantoner olika vetenskapers idkare, som tänka och tala infor hvar- 
andra, så att hvaije nj tanke blir allas tillhörighet. De lärde 
utgöra Ministeren, som har makten for närvarande; de bildade 
äio ombuden Mn den stora menskligheten. Men ett ännu mer 
utsträckt samhälle gifs, — Konstens, som slagit ut ur det Sconas 
idé. Det är en verldsmonarchi. Inom dess gränser slutas icke 
blott de få Lärde, de ännu förre Yise, som äro kringspridde öfver 
jorden. Derinom bor hvarje hjerta, som klappar vid det Skönas 
anblick, hvarje själ, som anar urbilden, då ögat ser bilden; dess 
glänser utesluta ej halfva menniskoslägtet — qvinnan, ej yng- 
lingen, ej den olärde men med snillets eller skönhetssinnets gåfra 
rikt utrustade mannen. Dessa gränser sluta ej ens alltid der 
språket slutar. Konsten kan om mycket tala med hela verlden. 
Men vidsträcktare än alla dessa samhällen är Kyrkan, ,Hon 
hvälfver sig som en himmel öfver idéernas tre verldsdelar. Det 
är nemligen Eeligionens ära, att förena hvad menniskorna söndrat. 
Gato kan uti det medborgliga samfundet stå som ett hänförande 
uttryck af det Eättas idé, med sin dolk och sin jernvilja, dö- 
mande vishet och konst såsom Helleniska lösdrifvare, och en stor 
målare kan sticka dolken i den obekante mannen med Baphaels- 
ansigtet, for att, försedd med modell, bättre kunna lyckas med 
sin döende Christusbild. Man kan vara en god medborgare, med 
felaktiga philosophiska begrepp och bristande konstsinne ; ja, man 
kan beundras som konstnär, då man trampar det Eätta under 
fottema. Men Tron, Hoppet och Kärleken fanma Korset i 
oupplösligt förbund. Derföre gingo vi ut ur Sanct Petri Kyrka, 
ehuru allt, som inom oss är Skönhetssinne — är aning, allt som 
således ej på jorden kan utvecklas, utan här blifver Hopp allena, 
ville låna Apostlames utrop på forklaringsbei^et, då sångens ton- 
haf der ombrusade oss. Och hvarfore? De af Boms K3rrka antaga 
ju Bibiens Sanning, fast de icke ännu rätt inse den? Ja, men 
utom deras liturgik och dogmatik fins en jurisprudens, byggd på 
Bibelstridiga, på immoraliska grunder. Deras Kärlek mot menni- 
skoslägtet, deras rättslösa, deras andeliga Stat är ett begabberi af 
den christliga ödmjukhets- och verldsförsakelseläran, ett hån mot 
menskligheten. Yi fordra grundidéernas treenighet i förening. 
Och derföre trädde vi ej in i Calvins S:t Pauli Kyrka, ehuru 
Bättsgrundema voro der väl vårdade, ehuru de dogmatiskfi söndrin- 



16 

gama ju kunnat häftas; ty den Kyrkan, som kunnat frukta t. 
o. m. for korstecknet på permen af en bönbok, synes antaga Uott 
Kärlek ooh Tro, förutsätta blott yilje- och tankefärmfiga inom men- 
niskan. Ooh likväl har känslan, som koppas^ d. ä. Sinnet, som 
anar det TJrsköna, der det Skönas bild möter, en så rik historia 
på vår jord. Ej heller lära vi vilja öfvergå till Svedenbargs Kyrka, 
det „Nya Jerusalem** ur 18:de seklet, äfven om den lemnarnog 
näring för Hoppet och lofsjunger Kärleken; ty den Iraanar Tron 
St hvarje drömmares omgestaltande, och när nu Philosophien ooh 
▼etenskapema sjelfve i sina bäste organer såsom tolkar ångra ain 
förvillelsetid, då de antogo blott euhjectiv sanning och höllo på 
att döda all forskning, all grundlig bildning på jorden, skulle då 
denna förvillelse, som gör allt studium onödigt, få gengånga i en 
Kyrka, som börjar sjelfständigt begripa sin tid? Således tacka vi 
Gud, att vi uppfostrats i vår Evangeliska Kyrka, der både ASfltn- 
ning, Skönhet och Rätt, der både Tron, Hoppet och Kärleken 
lika hel^ vårdas eller, enligt Kyrkans idé, böra vårdas; och aår 
ledes inse vi skälen, hvarföre Kyrkans litteratur, som lika högt 
ställer de tre grunc^éema, bör ställas framom Konstens, Veten- 
skåpens och Medborglighetens, inom hvilka alltid en idé träder 
framom två andra. *) 



*) Kyrka tages hftr, som en byar ser, i Bamma betydelse som 
ecclesia i Apost. trons 3:dje artikel — ett namn, nppvaxet bland Angel- 
iacbser p& Kyria — Caria, afseende hela församlingen och ej blott för- 
samlingens Renare, som upphöjt sig till församlingens herrar. D& denna 
del af Sv. K. sköna litteratur först ntgafs, hade „Ny-Lutheranernes^ Oam* 
mal-Katholska E&tteri, att l&ta ett s. k. „Nådemedelsembete" betyda kyrka^ 
såsom ett slags medlare mellan Christns — Eufvudet — och församlingen 

— Kroppen — sUedes halsen, hvilket namn katholikerna dock förbehålla 
åt Jungfru Maria, ännu ej afhörts i vår litteratur. I prospekten till Lunds 
Eyrktidning läste jag först den Novatorssatsen, att vi frälsas genom JTyr- 
kan, i stället fÖr genom Jesum Christum, som är äfven den skeppsbrutnes 
fi-älsare, om han ock först kommer till besinning, uppkastad p& en obebodd 
O i Terldshafvet, dit ingen annan menniska i hans lifstid anländer. Dk 
vår församling i Biblen och ej i vissa Hegelianska skrifter lär sig ande- 
liga ords betydelse, hvad skall hon tänka om dem, som predika Kyrkan 
såsom frälsare? Hon söker i Biblen och finner der »Kyrka** omtalad 
både i Gamla och Nya Testamentet. Men hvad betyder ordet der? I 

8 Mos. 26: 31 utmärker Kyrka de afifallnes tempel. I Amos 7: 13 an- 
vändes ordet för att uttrycka den första Kyrka med en Konung såsom 
Summus Episcopus: Israels Stats-Kyrka, neml. sedan Jerobeam kommit de 

9 stammarne att affalla. Jemnför Jer. 43: 13, Ezch. 16: 24, 81, 39. Os. 
8: 14; Joel 8: 5; Am. 8: 3; Es. 16: 12. Ezch. 7: 24; Amos 7: 9; Os. 10: 
1. Zeph. 1: 8. I Apokr. Böckerna och Kya Testamentet utmärker Kyrk» 

— detta nya frälsarenamnet hos v&ra Högkyrklige, — hedniska tempel, Jovia 
Olympii, 2 Macc. 6: 2; Jo vis Xenii 1. c. Bacchi tempel, 2 Macc. 14: 83. 
Jmf 2 Macc. 1: 9; 10: 2; 11: 3; den Ephcs. Dianäs, der enligt Augustini 
intyg, otukt bedrefs, som en religiös akt, jml Bar. 6: 42, 48. ApostL-O. 19: 87. 



IT 

Färdämmg€nr 
ötrer Scön Litteratur böra ja sök» att hemta språket fr&B ämnet. 
Yandrande bland oräknelige, 9om ékriflnt, vilja vi qyarhÅHaför åli9- 
råmes närmare oppmärksconhet Uott dem som sökt ^hrifoa fHdM, 
åtminstone aldrig förbise deras mer eller mindre lyckade bemödande 

Blott p& ett stUle i Nya Testanentet är namnet kyrka anvftndt om Judisk 
Gndstjenft, Joh. lOt S^, der fincoenia blifvit Ofversatr KjrkomeMS, mea ia- 
ges gång om CkrUtH§f så vida maa ej vitt arvuga, att detta orde rae 
möter oss i 2 Joh. brefveta Kyria, (Gafif denna benåoining da tilj andra 
qvinnor, &n dem som kunde anses i rang lika med de m&n, som dd kal- 
lade Dominif) Men dä betyder Kyria en Kjvkdag^ (jmfr I Cor. 4: 3), 
der ombad från ecclesier — församlingar — möttes och öfverlade och be- 
slutade i sådane ärenden, b varom maa tydligen tillskrifvit Paulus från 
Corintb, innan han skref tillbaka sitt första Cor. bref (1 Cor. 7: 1; 9: 
3 m. fl.}. På dylika församlade Curier kunde Cariaiis „barn^ (Joh. 21: 
S.) genom att ^helsa" såsom välkomne medlemmar t. ex. Gnostiske Do- 
keter (2 Joh. v. 7,) göra sig delaktige i ansvaret för då framträdande vill- 
farelser, med den helsningen verkande att andra Curier — den förras 
eysterförbund — också gåfvo de villfarande säte och stämma i Cnrierna, 
de84a anthropin-hämerer eller menniskomyndighets-dagar, hvarigenom ovisst 
blifvit hvad den christna församlingen i åtskilligt egentligen bekände. 
Vid enskilda sammanträffanden tillämpades af Apostlarne ej regien i 2 
Job. v. 10, 11, utan i 1 Cor. 9: 19—22, hvilka således ej. ehuru det an- 
nars så skulle synas, stå i strid med hvarandra. Vi påminna här, att 
Kyria ekkläsia hos Svidas, betyder en lagstiftande församling. Den tid, 
då en sådan sammanträdde, kallas hos Euripides, i hans Orestes, Kyria 
(neml. hämera) eller Kyrion hämar (Herredag), ett namn, som i Uppb. 1: 
10 (Kyriakä hämera) betyder de Christnas sabbatsdag. Vi drista ock hän- 
visa till det som i Bref till en samvetsgrann vän ... ajf P. Wieselgren, Gb. 
1864, förekommer p. 28 angående herrenamnet i Apostlames dagar. Då 
Kejs. Tiberins strängt näpste dem, som kallade honom herre (dominus), 
enL Tacitus, Bipont-uppl. p. 127, — skulle väl Apostlarne, sooa hört Chri- 
8ti lärdom i Hatth. 23: 8 — 12, gifva en Christen qvinna "det namnet, som 
de gamle monamentema då gåfvo Thanith (den af hela verlden dyrkade 
Diana) och Drottningar o. d. såsom en utmärkelse för deras höga börd 
ocli rang? Jag finner betänkligt att antaga det. Si quid novisti rectins« 
candidns imperti. Si non, bis ntere mecum! År det då klokt, att i en 
kyrka, som i Biblen erkänner den enda källan för andelig kunskap, fram- 
draga ett i den Heliga Skrifts öfversättning om hel och half hedendom 
på ett så öfvervägande sätt användt ord, när man väl vill säga något, 
som ej skulle rubba läran att en annan grund än Jesus Christus ej kan, 
ej får anvisas för Frälsningen? 

Kyrka innefattar härstädes både församlingen och dess tjenare, der 
Förf. talar om Kyrkans litteratur eller om kyrkan sjelf I Joh. 10. 
1 — 16, ses blott en herde omtalad; alla de öfrige äro /ar; men några af 
dessa fåren gå närmast herden, ty de känna hans röst, och andra får följa 
dessa. Skillnaden „raellan får och får" kan dock bestå äfven deri, att 
somliga får, djerfva vädurar, springa uti vattnet och göra det orent med 
hOgkyrklig philosophi o. d. hvilket Herrans får sedan nödgas dricka. Hes. 
84: 17 — 28. Lemnom Påfvedömets grundtanke, sedan Påfvedömet sjelft 
syns bOrjat misströsta om en framtid, åtminstone sedan alla utanför detsam- 
ma bepripit, att det måste falla på sitt 'eget svärd! 



18 

i nämnde hänseende. För^ännn erbjuder således ingen Uttera- 
turkiåtoria. Han meddelar blott en öfversigi af hennes skatter, 
Bied. förnämsta uppmärksamheten på stilens förtjenst Han vet, 
att bildningqg;åfvan merendels ännn hoa ynglingen är öfVervä^ 
gande, och att den aUtid nnderhjdper minnet. Han är dessutom • 
älskare af det representatiya systemet. In concreto yill han der- 
före framställa för Åhörames fria abstraction hvad han åskådat 
(}enom den Anthologi af vår Sköna Litteratur, som en slik plan 
föeanleder, hoppas han att gif^a föreläaningarne ett af egna till- 
satser obm>ende yärde. 



— ->v*»nc — 



Svenska Kyrkans 

Sköna Litteratur. 



l:a §. 

Denna litteraturs Tidehvarf 

gå parallelt med den öfriga litteraturens och visa samma allmänna 
skaplynne. Sex arbetsdagar synas här redan vara uppgängna. 
Om yi med skäl antagit, att Skönt, Sannt och Mätt äro Grund- 
idéeme i all mensklig konst och vishet, så synes menniskan ha 
arbetat ut ifråga om bildande af hyarandra aåösande tidehyarf i 
den Ghristna Kyrkan. — Föreläsaren antager inom Sy. K3rrkans 
litteratur 6 tidehyarf: L Katholicismens (1000 — 1520). Lö- 
sen: Christendomen är en skön konst; hyarunder sinnet för det 
sköna, anslaget af musik, sång, liturgisk prakt, m. m., lättast 
föryexladeB med Tro, och Tanken, Viljans Ledajre, af Papismen 
8(^68 genom Känslan. — II. Reformationens (1520 — 1600). 
Lösen: Christendomen är iéke en skön konst; hyarunder den Gu- 
domliga ande, som yäckte ur slumren, som ledde i striden, kraf- 
tigt uttalade sin position i „Guds Ord,^ sin negation i striden 
på lif och död mot det föregående, ej behöfyande, så länge den 
jitre fienden, mot hyilken oppositionen yax gemensam, ännu var 
Sfyentyrlig, med inbördes ovänner afgöra hyad man gemensamt 
eonstHuerade, — HL Symbolicismens (1600 — 1700). Lösen: 
Christendomen är en vetenskap; hyarunder sinnet for det sanna, 
omgärdadt af hyad Reformationen, under sin, positiya utbildning, 
ändtligen kunnat framställa såsom allas afdrmatum, utyecklade 
en reformerad Scholasticismus, hyars noggrannna omfattande i 
vetandet lättast förvezlades med tro. — IV. Pietismens (1700 



20 

— 1770). Lösen: Ckrisendomen är icke envetenskap; hTarunder 
en lefrande Ohristendomy anBlntande sig till det föregående s&som 
Orthodozi, yarmt uttalade sin negation mot detsamma såsom Sym- 
bolicism och utvecklade en refonnerad Mysticismus, hyaiefter, i 
en divergens benämnd Hermhutismnsy sjelfva de mystiska rörel- 
serna i känslan lättast förvexlades med 1^. — V. Neologiens 
(1770—1809). Lösen: Christendomen är en Eättslära; hvarun- 
der sinnet för det BäUa sökte att kring den af de d:ne menni- 
skoandens grundidéer, som ännu återstod att välja, än en gång 
positivt utbilda Christendomen^ och nu, emedan den under intet 
annat vilkor syntes kunna bevaras, tiD en Rättslära, en Moral, 
en Politik, då dygden^ som är följden, förblandades med tron, 
som är orsaken.— YL Batianella Supranattiralismens 
(1809 — ). Lösen: Chriatendamen är icke en RätUlära; hvar- 
under negationen redan hunnit kraftigt uttalas mot det föregå- 
ende (Se J. O. Wallins tal vid Svenska Bibelsällskapets första 
Sammankomst), fastän det positiva, det gemensamt antagna af 
dem som gemensamt förkasta teologien, ännu är mindre utveck- 
ladt, än vi hafva skäl hoppas att det blifv^er i en framtid. 



2:a §. 
l:a Tidehvarfvet: 

Katholieismens. 

Kyrkans Sköna Litteratur eller de Sknfter, som den o&i»t^ 
liga Församlingon antagit^ för att genom dei Sköna Ordet väoka 
ooh näca det inre lif^ utom hvilket ^Tron är död,' kunna i 
hrorje tidehvarf lätt uppspanas. Då man inträder i Kyrkai]:^ 
möter ögat tvenne 8talle% hvanMn det /^eöna Ordet förkunnas: 
Aåtaret och I^^edtkoetolen. På det förra, hvila än i dag Messan 
•di Bsaknbdkenr på den sednare txä&i man dUer bör man träffit 
BMan och vanligen den ddi af Predikanteaa handakrifha FöstiUa^ 
som for dagen uppläses näåt det (post illa), som är Bibeltext I ett 
Ghw kan man & se Lärarens stol, der han sitter bland sina åhö- 
rase med Bamaundervisningsboken i hand; men här söker ej 
Läiaien att inverka på Christendoaaena lif äfrai genom skönhetssin- 
nef;kateQhesenhcHrdeiföretill V^enskapen — denTheologiska. ICen 
£tån Altare hör man Sången^ från BreUkåtokn hör man Talet, 
Bangen är af tvenne slag: dels sjongM oxåio^unden stil ur Measeko- 



21 

Iem, dels ord i hmdm stä ur I^ndnAoken. Ttäa firån Breé^ikitoien är 
äffon «f irenne slag: dek BäikHå eget, dds fihréUkarenå utlägg* 
ning. Kakans Sköna Litteratur är tSledei: L Liturgisk oeh 
PBalmodisk; II. Biblisk och Homiletisk. Till densaoans 
jbära under KatholioisHieaB tidehyarf : Masalier, Bremarier ooh 
Btabner; BibdÖfkfersätimn^ar oeh IVediknmgar på SsHnakt apråL 
-— -Fdrrän yi IDltSI öppna urkunderna» mi yi göra oss reda fiir 
den idé, som genomgir denna litteratnri hyilken kfeer i nämnde 
tidehyarf. Der^enom torde sjelfva litteraturen sedan tagas med 
etta» intosse i betraktande, ooh tillfälle bHfyer då för Åh&> 
råren, att sjelf pröfva om den allniänna skildringeai egt grunder 
flir sig. 

d:e §. 

Ben Sköna Litteraturens LSaen härunder i Kyrkan: 
Christendomen är en skön konst. 

I detta tidehyarf omfattade Kyrkan allt — andakt, konst, 
vetenskap, stat. I charakteristiken af Kyrkans sköna litteratur 
derunder, mSste yi deifore betrakta allt som i henne var Hf 
och anda. 

Blott yinkar! 
Den, som vill förstå Itdm, måste räkna dess stora dygn 
såsom Hebreema räknade de 24 timmames^ -^ börja med natten. 
Tyå dygn fioamter Yerldshisterien: L Oamla Tiden med sin 
Natty hyarvtfyer rngftkemas sijemor ännu blinka genom sjelf^a 
den följande dagens skyar, och med sin Doff, den gamla kiåto- 
riauy med konst ooh philosophi, med heroiska ooh yittza idrotter, 
n. Nya Tiden med sin Natt, som kallas Medeltid^ såsom lig^ 
ftnde mellan b^;ge de stcoa Epodbemas dagar, odi sin Dag, 
eom merendels ensam kallas åm Nya Tiden. Till hyaije natt 
hSt mörker, det är aannt, men ej möriLer allena. De gyllne 
elfemoma. som. dö i dagens ^, tindra då fimm nr hinanelens duB!* 
kel; det liUriga månskimret iStver jorden löser phantasien eoh 
demia talar sitt mystiriut tungomål med hela naturen. Åi detta 
amntal uppkommer åfythoiogi^ oeb när man nedskrifrer mythema 
i inego gly pher npi^enmer JB^fmboHk. Begge sräfra på gfänaen 
■fillan Diktende eoh Bildande Konst Den Nya Tiden måste 
iåleåes med sin egen natt ifVen ega sin tjelfständiga estheti* 



Och Oamla IHden var vida annat än den Nj/a. Den Gam- 
las primum movenB yar det Mosaiska varde ljus! taladtinom deii 
synliga skapelsen; den Nya började, då Cliristus; menniskomas 
ljus, gick upp for att stråla ned i menniskans inre. Begges bör- 
jan var ljus, men detta ljus behöfde dagar för att genomtränga, 
ordna, bilda, fdrherrliga det ehaosj hvarofver det uppgått. Här- 
under skulle mången formvidrig massa framkastas af jäsande 
krafter,' mången vidunderlighet bilda sig. Men Geognosien för- 
aktar ej att se ned i jordens djup for att efterforska hennes 
urformer; skulle Snillets historia ej drista att i samma afsig^ 
sänka en blick ned i bildningens? 

Åskådningen var verksammast hos både den Gamla och Nya 
tidens barn; ty åskådningsförmågan är barndomens förstånd. — 
Blott olika voro de föremål som åskådades, de ögon som uppfat- 
tade bilderna. Den yttre verlden trängde sig in på den Gamla 
tiden; för den inre var sinnet öppet hos den Nya. Derföre upp- 
blomstrar den Gamla tidens litteratur ur en Kosmogoni, den Nyas 
ur en Theogoni, Beggederas litteraturer hafva tvenne cycler, den 
rena åskådningens och reflexionens: Mythologiens och Philoso- 
phiens hos de gamla, Katholicismens och Protestiantismens hos 
de nya. 

Ett måste härvid högtidligen förklaras. Upphöjdt öfver jor- 
dens både dagningar och skymningar är det Eviga Skapelseordet 
och Försoningsordet, Uti den Heliga Skriften bryta sig dess 
strålar i den Ejnde, som var utan synd, och detta Ord blifver der- 
före en dagens stjerna, en sol som kan bestråla, men icke för- 
blandas med dessa nattens irrstjémor, som under namn af 
Myther ocb Symboler sväfva omkring ljusets urkälla. Men 
detta deras sväfvande omkring det Eviga Ordet göra dem värda 
den noggrannaste betraktelse. Det är värdt att se allt hvad 
Christendomen verkar. Skönhetssinnets Ejfrkhistoria kunde hellre 
förtjena att beskrifvas, än ChräisinneU, åt hvilket man egnåt 
folianter. 

Det poetiska sinnet träffar man öfverallt. I himmelen har 
det gifrit Bjelfva Engläme harpor och ställt Seraphema i sång- 
chörer; ned i afgrundeh skulle mången Bkönkonstaär vilja sänka 
en förstulen blick, för att än bättre studera sm kcmst I for- 
bildade tider, då Vetenskapen längesedan dött, lefrer Konsten 
ännu; hos de vildaste folkstammar är koiutsinnet det, som säk- 
rast visar, att man ändå har menniskor, ej bestier, ficamför ng. 
I medeltiden slumrade många förståndets oeh vetandets hjeltekraf* 
ter uti menniskan; men phantasieng hulda Zeusdrömmar, de sanna 
såväl som de falska, sväfvade dock deräfver. Det bör då e| 
kunna förefalla oss oväntadt, om Skönhetssinnet, som då var dét 



23 

väld^astef ryckte afven himmelriket till sig» Himmelriket led 
Tåld, det är sannt, och Luther hämnade och hämmade detta yåld; 
men denna yåldsyerkan är ett factum som tillhör historien, 

Christendomen är en skon konst! måste naturligtvis alltmera 
hli den allmänna lösen inom Kyrkans sköna litteratur i medelti- 
den. Ty fast yi måste antaga, att Tron är något öfyefliaturligt, 
som a posteriori gifyes menniskan, något som således hyarken 
Psycholi^eix eller Esthetiken förmå att utreda, men att det re- 
ligiösa sinnet, detta underbara receptaculum for tron, är a priori 
nedlagdt uti menniskonaturen, lika yisst, som det underfulla konst- 
sinnet, hyilket ännu ingen, som egt det, trott sig kunna begripa, 
så inse yi dock, huru nära Christendomens gudomliga och menak- 
liga naturer stå hyarandra, och huru lätt foryexling och misstag 
kunna uppkomma. I alla tider skola flera sysselsätta sig med 
dhristendomen, än som förnimma inom sig både Tro, Eeligiöst 
sinne och Konstsinne, och kunna deraf märka, att dessa tre ej 
äpo ett. Är konstsinnet det mäktigaste i tidehyarfyet, huru 
oundviklig blifver ej då förvillelsen, att detta sinne är vingame, 
som bära oss åter till en forlorad himmel? Begreppen lemnade 
medeltiden också outredda, charakterens förädling flck, om den 
kunde, blifva en följd af det esthetiska känsloruset. Men detta 
stod främst. I Ktfrkan sträfvade Bilderna, Tonerna och Orden 
till samma mål. 

Bildema voro dels Mythiska, dels Symboliska. De MyikL- 
sika voro dels Kyrkans allmänna tillhörighet, såsom de Heliga, 
Sköna Gestalter, hvilka Biblen afteoknat, dels en viss Kyrkas 
mera enskilda, a&som Helgonen. Som desse torde varit folket 
mer bekanta än sjelfva Bibiens helgon, finner man Biskopame 
atsända i Sverige det aflatsbref i S:t Eriks namn, som de fått 
från Bom i S:t Petri och Pauli. Dessa bilder uti Kyrkan talade 
dock om trons hjeltemod och hjeltedöd, och äfven detta tal be- 
hö£s på jorden. De Symboliska, der bilden var mer oberoende af 
konstnäms förmåga, visa isynnerhet den Nya tidens sjelfständig- 
het och företräde framfor den Gamla. Ty dessa symboler stå 
merendels, like halfoppna blomsterknoppar, som vänta på evighe- 
tens sol for att utvecklas, då den gamla tidens (dit attribntema 
med skäl rfiknas) oftast hafva sin syftning på hvad tiden sjelf 
både utvecklar och mognar. Ett exempel, och det firån grafven! 
Då Greken satte Cypressen vid griftema, derföre, enligt Festus, 
att ^ tdningar uppvexa ur det a/kuggna Oypressträdets rot, Uk- 
$om ur döden ingen förhoppning uppspiror, så planterade de 
Christne Myrthen på grafvame. Döden var nemligen själens 
bciAloppsfest med den ändtligen åskådade brudgummen. Då i Klassi- 
ska myUien Kärleken står med en uppnedvänd^ en slocknande 



fookln rid nrnan, »å Mste Calpunii trogna föräldrar, redan ufi 
ett af QiriatBndoaienB första tid^hvarf, en urna p& gsafreo, dfv«r 
hvilken en dufva eväfvade med ett olivblad i mannen, oeh på 
Nordens äldsta Christliga grafstenar gå runorna i Oändligheten» 
ennalinga, öfver hvilken än Kore§t ooh än Lammet tala om För- 
nnunge», om den Eviga Segien. Då hedningen ville hvila uti 
de flftägsna lundema, der ingen kunde störa den d|upa BÖmnen, 
så viUe de Cbristne slumra kring templet^ der lifve|; firade sina 
evighetsfester och der solen flammade på tornets Phoenixbild '- — 
^den guldgule hanen i verldsträdets topp,*^ som sjöng om lifvets 
seger på dödens bål öfver hela den gamla verlden. Och storar- 
tade Mythiska gestalter nedblickade från tempelhvalfven. Erin- 
uom oss, huru 8ten Bture d. ä. uppreste i vår konungsliga Kyrka 
&t Görans segerbild, hvilken visade för ett slägte, som föga kände 
den bildande konstens högre fordringar, men kunde fatta idéens 
sanning, Chriåtendomen räddande Menslcligketen, Ty så hade den 
segrande Biddarens historia blifvit uppfattad. Man såg villdjuret 
redan trotsa allt hvad menniskokraft kunnat uppmura till den 
oskyldiga Jungfirqns värn, då en Qeorgios d. ä. Jordskaparen 
fiamljungade med räddningen. Ooh konsterna verkade alla i så 
innerligt förbund* Hvad som brast genom den enas lägre ut- 
bildning, ersatte den andra genom sin högre. Crucifixets stela 
former, som vittnade om en oskicklig Svensk eller Tysk form- 
skärare, rundades till lifvets fullhet, då ett Stäbat Åfater, då 
sången om Modren vid Korset uppstämdes af en chorus, bildad 
ff dem, som lärt sången i Bom. Och det som utmärker detta 
Tidehvarf från hvaxje annat som hyllat Konstemas majestät, var 
Konstens aUestädesnärvarelse. Skönhetssinnet togs ej blott för- 
nämligast i anspråk af de Ord som sjängos. Orden som talades 
io^e samma lagar för sin verksamhet. Då Bibiens historia fox- 
täljdes, då Bihiens läror inskärptes, tog allt ett ardete^ som 
bliekade fram ur den heliga Sagans omgifvande moln. Det var 
som hade Predikanten vid Yettems strand vandrat uti Yatioa- 
nens loger och förklarat tafloma der. Sjelfva handens litterär 
tur följde samma idé. Initialerna i hvaije kapitel voro ofta en 
miniatnrmålning, som angaf dess innehåll 

Tidehvarfvets esthetiska oharakter i sin totalitet tillhör det 
ääUe, der ämnet är hela dess Sklma Litteratur med undantag af 
J^frkans. Här bafva vi blott velat forutakicka några drag, för 
att rättfärdiga den lösen vi låtit Kyrkan uttala. Yi hafva velat 
IHsta uppmärksamheten på det Sanna i detta tidehvarfs cmdeliga 
Vitterhet^ att för det religiösa sinnets väckelse och näring anlita 
äftfM skönhetssinnet, och det falska deruti, att förblanda dessa 
fittnen ginB emellan oeh förblanda dem b^e med ^det sinm. 



wi Ouåa Son gifver^^ oeh hran väsende Johatmes, hos hyilken 
lato Bakerligen skulle bekant sig som läijunge, bestäamer Tant, 
it känna den 8anne oeh vara yiU den Sanne — i Hans Son 
sans Christus: denne är Sann Gud ooh det eviga lifvet; hvar- 
11 han fogar den här så betydelsenka, så i medeltiden förbisedda 
imingen : Käre barn ! Vakter eder for afgudame, (1 Joh. 6: 
O, 21). 



4:e §. 

Ki/rkane Sköna Litteratur utgöres, sem vi nämnt, utaf Ån- 
Hg Sång och Anddigt Tal, 

Ändelig Sång 

r jemnårig med hjertats fromhet. Ty när TVott, detta Sinne, 
tm Ouds Son oss gifvit, gör sin himmelsfärd, då står det poe- 
ika sinnet, som Fadren redan nedlade i menniskan vid natur- 
raftemas skapelse, qvar på jorden oeh betraktar den uti him- 
elen försvinnande. Det kan då icke alltid undgå att tänka 
I den nVagn och de resenärer,^ som stå under dess eget befäl, 
th att uttala sin längtan, att den himlafarandes ande alltjemt 
åtte hvila öfver dem, som qvarstå på jorden. Så snart men- 
iskan kan förnimma Gud, det må nu vara der han uti Ska- 
ilaens Sinaitiska ljungeldar går framom henne^ eller på Uppen- 
irelsens af stilla lågor upplysta Horebe eller Thabors höjder 
htr med henne, der omklingas Han, hvilken Englame ooh de 
ilige lof^junga, af de frommas hönesånger, under det de ännu 
iinpa på de dödligas stridsbana. 

Andelig Sång och Andeligt Tal äro i ett eget förhållande 
1 det Skönas philosophi. Ty än hänföras de endast till det 
thetiska området och deras förklaring härledes af skönhetssin- 
»ts natur — i sin härlighet eller förvillelse, än uteslutas de all- 
»les derifrån. Vi vilja antyda hvad rummet ej tillåter oss ut- 
ekla. Efter vår öfvertygelse ir Skönhetssinnet, som framblickat 
toner, ioformer, i dikt, alltid förutsättande en ideaiverld, som 
ott genom konstens skapelse kunde blifva synlig, alltid sträf- 
mde att sammanbinda den lägre verlden m^ sin urbild, den 
aala, -— det öfverblifna af „Oskiddens religion.^ Före fallet måste 
ligionen hafva varit sådan, som vi kunna ana, att Skönhetssinnet 
rr i sin renhet. Det, som nu är tro, var då åskådning. De oskyl- 
ge Guds barnen sågo allt i bilder, som voro på samma gång 
elt o(^ ideelt sanna. Gud visade sig i den gudomliga menni- 



26 

skogestalten. Den fallne engeln fick ook visa sig, i följd af den 
frihet, som är en af gnmdidéeme i Gud och hans skapelse, men 
mÅste välja den form, som var symbol af hans väsende. Den 
natnr, som omgaf menniskoma, var en lefoande symbolik, LÅf- 
vet, Kärleken i cont^nplation, stod — ett Träd midt i Lustgår- 
den. Vetandet, reflexionen, stod ock som ett träd, men när- 
mare paradisets port, ty forskning behöfdes ej for de saligt 
åskådande. Abstractionens sönderdelning äskades ej, der allt 
var lifvets fullhet Den som ville ut i den kalla, från åskåd- 
ningen af Gud skilda verlden och försöka att hjelpa sig fram 
utom Gud, måtte, i grund af den oundgängliga friheten, utom 
hvilken menniskans dygd ej blifvit skild från stjernans jemna 
gång och blomstrets Ijufva doft, äta af det förbudna trädets 
dödsgiftiga frukt. Sedan detta sjelfviskhetens olycksaliga for- 
sök att bli sig sjelf sin Gud, att „ varda såsom Gud," utförts, 
kunde ej Beligionen eller sambandet mellan Gud och menniskan 
blifva hos de fallne, ångrande och benådade, hvad den varit hos 
de rene, oskyldige och älskande. Men den tillintetgjordes ej, 
denna åskådning af Gud i hvaije genomskinlig punkt af skapel- 
sen, denna känsla af den Gudomlige Andens närvaro, ej som 
Hugsvalare, utan som „en aning i vårt sinne om ett mål, som 
ej är hunnet.** Väl höljde en slöja den ursprungliga åskåd- 
ningen, öfver hvilken det Skönas prester suckat från Homeros 
till Göthe ; *) men den blinde var dock stark, som Naziren — 
synnerhgen uti att nedbryta. Yäl rann ett förgift in i hjertats 
doldaste ådror, öfver hvilket ej fridens ande längre kunde sväf?a; 
men „fadrens dragande till sonen,** genom allt, som i naturen 
erinrade om Gud, konde ej annat än göra djupt intryck, der det 
Skönas sinne gjorde qälen än mera känslig och liflig, än hon 
annars är i menniskors barm. Med minnet af sin första bestäm- 
melse förenade det ett oupphörligt bemödande att åter intaga den 
thron, hvarifrån den höge 2Bonen störtats, att åter blifva men- 
niskoslägtets religion, englastegen mellan den synliga och osynliga 

*) Man erinre sig Sokrates hos Flato, anförande nr Iliaden den 
mirkliga bOnen, att Ondania yiUe aflyfta slOjan fr&n ögonen, 

att hvad Gndomligt år, fr&n menskliga krafter må skiljas, 
tills en Lftrare framträder . . . 

samt Göthe i Bekenntnissen einer schönen Seele: „Meine Seele hat nar 
Fflhlhömer und keine Ängen; sie tcutet nnr nnd sieht nicht; achl dai 
sie Ängen bekåme nnd sehauen dftrftel^ derrid den sköna bekånneltiMi 

förakommer: „Ein Zog braohte meSna Seele nach dem Krmvi 

hin, an dem Jesns einst erblaaste.*' Och förgåf^es böra yål ringare iai)- 
len ej höra, hnm „ Konungen i Diktens rike^ erkände, att en Skön ^M 
står i det evigas (jos — blind, erfarande blott en dragning mot det kors, 
der Jesns förbleknade. 



27 

yerlden, sambandet mellan Skaparen ooh Skapelaen. Men huru 
högt Titanen än reste sig, huru nära han stundom var sjelfva 
hnnmelens fäste, så — förblef han i sitt fall. Utom Edens port 
erfordras en religion lämpad efter menniskan i sitt närvarande 
förderf, mäktig att återföra henne till sin ursprungliga harmoni 
med Gud, under bevarad harmoni mellan GKids rättfärdighet, som 
vill syndens död, ooh Guds kärlek, som vill syndarens lif. Denna 
religion måste firamkalla Uf genom död, hraft och skonhet genom 
JSrkrosselse och ånger. Men urreligionen i sin nuvarande skön- 
konstsgestalt „har ingenting lärt och ingenting glömt.^ Ännu 
Till han genom diktens illusion ge lifsfärg åt sjelfva döden, ännu 
vandra upprätt in i Guds himmel med den stolthet, som höga 
anor gifva, och med en medlidsam blick på de ^arme syndare,^ 
aom bedja och hoppas. Bör man då söndra det Skönas och det 
Heligas kraft? Bör man förklara skönhetssinnet, såsom det öga 
hvilket bör utrifvas, den arm hvilken bör af huggas? Sekter, som 
gyttra sig kring en viss menniska, hafva stundom så velat, men in- 
gen kyrka, som slutit sig kring Honom, hvilken eger aU makt i him- 
melen och på jorden. Der är ett inre samband mellan Edens 
och den fallna och upprättade verldens religion, som gör att en 
haU och platt otro nästan aldrig träffas, der det Skönas sinne 
råder, fastän forvillelBer gema bemänga sig med dess religiösa 
idéer, och att fidlkomUg brist på sinne för skönhet ej torde er- 
tappas, der Tron är lefvande. Finna vi ej vanligen hos dem, 
■om frukta Gud med allvar, rent sinne for naturens härlighet^ 
för den enkla skönheten i konsten, för det harmoniska i lifvet? De- 
ras hyddor voro ofta fattigdomens; men snygghet och ordning 
rådde der alltid, liksom de vetat, „att de härbergerade englar.^ 
En ed stör dem ju alltid som en fiedsk ton, och aldrig skall de- 
ras blick hviia vid en tafla, der en Boucherspensel sårat den 
moraliska skönheten. AUt hänvisar ju till en skön själsharmoni. 
Be uppstämma hellre en helig sång i sina tjäll, än läsa sin psalm, 
Åtbörderna äro sanna uttryck af den inre andaktens rörelser. 
Vi tala här om dem, som hunnit genom bättringens kamp till 
hoppets frid och trons tillforsigt. Men det skönhetssinne, som 
vaknar, då Trons ljus genomvärmer hela själen, är e) detsamma, 
som eger förmåga att alstra konststycken. Det är en stillare, en 
ftommare, en barnlös broder till det skönhetssinne, som sednast 
i Byron for £rån land till land med sin eviga oro och byg^e 
nna stolta städer och odödliggjorde sitt och sina ättlingars namn. 
Likväl är detta de hdigas sinne för det sköna en stor gåfva af 
God, hvarigenom Chrisiendomen får en ökad verkningsförmåga, 
ooh hvilken således ej är förbises. Derigenom blifver äfven det 
eithetiskt sköna, då det ej träder fiendtligt upp emot Oud i Chri- 



38 

stOy för den sanna Ghriitendomen en Herrans välngmaélef sam yOn- 
ligt tillMgas: hyi står du der uUf Väl är Tron belåtenri kyrkan 
med den Bkönhet, som ligger i de firomma röstemas samklang, 
men fröjdas, då konstens orgeltoner döfva hvaije missljud oek 
bibehSUa blott det sköna i menighetens sång hörbart Yäl intiifc- 
der Tron i fredliga tider nöjd nti Herrans helgedom, blott ^ det 
fdla och ovärdiga der stöter ögat, men genomströmmas af en Da- 
Tidisk glädje, ^när Helgedomen härlig står," när högstammiga 
trän, som sucka om vintien men blomstra om våren <^er giaf- 
Tame, omgifva densamma, när altartaflan visar en syn nr an 
öppnad himmel. Väl tackar församlingen Gud, då Guds ord Bent 
och klart Uires af en, som vigdes af Själames Biskop i himm»- 
len, då dennes tjenare vigde honom på jorden, men lofqungn, 
då en Luther, som, prest både i Naturens och Nådens rike, med 
klar Uiok in i begg§;ederas hemligheter, uppträder att sjunga ooh 
tala om Gud för hans folk. Och hvaxföre skulle det ej så vara? 
Sonen gladdes att Fadren gifvit Honom aOi i händer. Ooh ir 
Honom allt gifvet, bör då ej allt erkänna Honom som Herre? 
Det är sannt: i kyrkan klinge ingen idyll, men den lefve i hvaije 
tjäll; der bmse intet epos, men dess höga, starka tonart gångs 
genom troshjeltens handlingar i christlig renhet och förklaring 
Eller har ej Trons historia de upphöjdaste charakterer, ja obsr 
rakterer som stå så nära poesiens herrlighet, att man glömmer 
att de sakna dess drägt? Hvem läste Martyremas historia oek 
saknade tragediens form? Är det möjligt, att utan djup rörelss 
sjunga eller tala till församlingen om allt det englaförvänanék 
den enkla Christendomen innehåller? Och blifver den naturlige 
Skalden eller Talaren rörd, kan han, bör han förqväfva Jmi 
Fadren honom gifvit?" Men är han sann Christen tillika, så 
skall det natursköna öfvergjutas, som forklaringsbergets intagande 
höjder, af det från himmelen nedströmmande ljuset, ooh ej den 
enfaldigaste Christen finna det stötande. Blott berget, som med 
Titanens trots höjer sig mot himmelen, prydd af jordens rikdem 
allena, befedles af Tron, att ^kasta sig i ha/bet.** Blott der det 
poetiska är allenast tmdigtj ej anddigt, der yältaligheten är alle* 
nast den gamUt, ej den nya födelsens gåfva, har natuxgåfraa 
misshagat i helga manna samfund. Läs Biblen. Se huru ^ss 
tal äro mera beräknade på den i naturen nedlagda åakååningm^ 
som sjelfva barnet, sjelfva Irokesen eger, än på reflexionen^ smi 
förutsätter en mensklig förståndsodling; se huru det poetiska 
elementet derföre är det öfvervägande. Men — ^ det sköna i TroÉ» 
rike skiljer sig tydligt från det sköna i vitterhetens. Det föna 
är mtddy ej ändamål. Man komme blott ihåg att det Hdiga ej 
är not, utan ^ver det Sköna. I den andaliga vitterheten fb 



29 

aliedei ej heller tiä£Gu nigot, som är mot Skönheten. Tion sö- 
ker himinelen. Ber finnes ej det fdk. Dit, hvarest det sköna» 
motaats är hemma, sträfrar ingen Christen. Milton lär oss, att 
En^^ames harpor klinga skönt, att i fallet sprocko de fallne an* 
daraiea, som nu frambringa missljud allena; att Englames anle- 
ten äro sköna; men att Luoifers panna är fårad af åskTiggame, 
för hvilka han omsider flydde. 

Skönhetssinnet trilffias poterUiaHUr hos hraije menniska. Yid 
hraije staik skakning, som går genom själen, stores det något, 
8f?en det det sofver djupast Hvilken yngling sjöng ej om sin 
första kärlek egna eller af andra diktade yisor? Huru många 
fstta ej i sångens melodiska strängar, då en ny tid ingår, hyilka- 
dook strax måste tystna, ej mäktiga uttrycket af nn hänförelse? 
Se på den s. k. Nya Soholan. Huru mången suckar ej en elegi 
-rid Tännens graf, som hyarken förut eller sedan befattade sig 
med strftngaspel? Är det då underligt, om, när Herren predikande 
nedstiger i menniskosjälens fängelse, andekrafter Takna, som sof- 
yit alltsedan barndomens dagar, då sång och glädje merendels 
smttts samman? De kunna åter inslumra, men föigSf^ees tHogo 
de ej ögonen upp ooh sågo huru Ijufiig Herren, huru skön hans 
riupelse Tar. 

Den andeUga Sången är sjelfständig. Den beror ej af bild- 
ning genom menniskoyisdomens händer, den har nog af den od- 
ling som anden och bönen och yeiidserfarenheten gifya. På 
denna pankt oeh med lyrisk form kallas den psalm, — ord, satta- 
till den sanna trons förnimmelser i hjertat Yersfoten är helst 
halty såsom bönen uti Biaden, en tyåstafyig jamb, då ämnet ej 
fördrar, att tankame lyfta sig till flygt och göra en lifligare yers- 
ftarm behöflig. Men yi erna ej fimmställa en andelig poetik. Den 
som önskar sig en sådan, tillstyrka yi, att hellre under Trons 
bön betrakta, än med Vetandets synglas söka speja efter de fina 
nenrtrådar, som sammanyäfya Saronsliljoma i den Christliga psaL- 
mena örtagård, der den Uppståndne är — Örtagårdsmästaren, den 
ende som kan lära att uppdraga eyighetsblommor i tiden. 

Det anddiga Talet har äfyen sin sjelfständighet, och består 
jemte det, som lyder under det Skönas spira, så länge det blott 
med natur- och nådegåfyomas förmåga yill yerka Guds yerk i 
Christi rike. Ty om blott den Kdige anden lefyer och verkar i 
den andliga sången och andeliga talet, så är det nog och ingen 
Miif* Bibelutläggning och tillämpning är Talets äldsta kall i 
Chzistna kyrkan och ingen method fanns stadgad, då det yann 
sina stönta segrar. Yäl om det kunde åtenrinna sin ursprung- 
liga frihet, om det kunde åter Idifya epilogen efter Bibiens stora 
uppträden, der prologen yar en brinnande bön, om det derigenom 



30 

åter kunde blifva brännpnnkten af alla förot spridda, nu samlad. 
Btråktr af Guds ords ljus, hvilka redan med sin lifgif?ande kraft 
öppnat allas hjertan. *) Bibelstadium, bön, andelig erfarenhet^ 
brinnande nitälskan, kännedom af menniakonatoren, läsning af 
både andeliga och verldsliga talare, öfoing och en inre ledande 
grundsats, behöfva ej en andelig vältalighetsläia. En sann frir 
het ger sig nog lagar sjelf. Hvilken predikant yar friare men 
likyäl mera lagbunden än Martin Luther? Methoden bör bero af 
de yttre förh£Uandena i tiden, i forsamlingen, i kyrkoåret lif- 
vet, som verkar genom methoden, härfiyte ur inre kållor. I aor 
deliga krigstider, gälle ock lagar, men krigets. Bland snapphar 
nar tale man spjut och naglar. Till Sion tale man Ijufligen. 
Synthesen passar, då man vill utveckla läran om grandet, anar 
lysen då man vill framvisa, huru Menniskones Son varder kom* 
mande i himmelens sky på 3rtterBta dagen. 

Ti arbeta under 6:te årtusendet d. ä. den andehga ska» 
pelsens sjette dag. Det behöfs således, att arbeta med större an* 
strängning än någonsin, så att ej Herrans dag kommer oss fiftr 
hastigt uppå. Bet behöfs att vi närmare sluta osa intill Ordet 
och att vi varmare bedja. Och bland bönerna, må vi aldrig 
glömma den vigtiga till Sädenes Herre, att Han ville sända ai^ 
hetare i sin säd. Ty säden är mycken, arbetarne få och — si: 
det hvitnar täl skörd! 

Hvad „klassiske författame'^ länge voro för vår vittra Mdr 
ning, det måste Bibelskrifteme blifva för vår Christliga bildnings 
så länge vi ilnnu vilja Christne heta. De högste mönstren såväl 
för andeligt Tal som andelig Sång träflElas i den heliga Boken. 

*) I tredje vppL bör noten med klagan öfrer perikoptvång <u »19- 
repas, utan Ucksamt erkännas, att ett ej ringa steg till något båttre år 
teget genom de 2 nya textårgångame. Dette reformsteg kom synnerligen 
Tål till pass, JQst når Renanska trosprofvet mOtte i Tar kyrka. Nya tex- 
ter kråfde ny predikoskrifning, Terkade flitigare stadier, som Terkade fli- 
tigare kjrkgång, fOraoledde nya beTisningars framläggande och gjord» 
Nya Testementet båttre kåndt bland icke bibellåsare, men mer eller min- 
dre sedTanlige kyrkbesökare. Ingen har hörts klandra den reformen. 
Det enda, som derTid anmårkts, torde Tara, når tredje året de gamla tex- 
tema skola låsas frän både altare och predikstol, — en anordning frän tider» 
då folket ej kunde låsa innantill, hTartill återgången förekommer besyn- 
nerlig i Tära dagar, dä innanlåsningskonsten år allmännare utopridd, åa 
nägontid förut. HTarför ej det aret, dä gamla texterna begagnas, fria 
alteret låsa omTexlande de nya texterna, öfver hTilka för dagen icke 
predikas? Mä ej dessa nya texter ha lika rått att innötas i församlingen» 
minne, som de, hTilka Dionysins Bxignns anses ha Tält? De nye åro ja 
lika Tisst som de gamle — Gnds ord, som skall rikligen bo i bland oss? 
Förf. till Förslag HU ingen Evangeltibok i Eccl Tidskr. 1827 begagnar 
tillAllet att hår frambära sin tacksägelse till sedoaste Bvangeliiboki- 
komiteen. 



31 

Oanda Testamentets Bok 
är fdU af andeliga S&nger likeom af andeliga TaL Mån bör blott 
bättre känna gränsen mellan Diktens och Sanningens områden 
i* detta menskbghetens äldsta arfrike, än många af vår tids 
^esthetiske theologer^ mäktat Derför att Jöthams tal mot sina brö- 
derB mördaife Abimelech är klädt i diktens skäraste drägt (Dom. 
boken 9), så att endast den inskränktaste tank^åfva yal der 
fdnnit en nnderrättelse från hvad folket kallar ^den tiden, då 
träden talade,^ följer ej, alt hunskapen och lifvet aldrig voro 
sknfhe på Skapelsens påradischarta med bokstäfver, som Toro 
verkliga trän, för att knnna äfven med ögat läsas och bättre 
begripas af de första menniskoma, utan må vi tryggt kunna an- 
taga, att, som redan anmärkts, sjelfva verkligheten här är den högsta 
poesiy att Lifsens träd stod midt i lustgården^ fÖr att, som en mål- 
ning i mensklighetens bamschola, åskådliggöra, att lifvet i Qud^ 
det högsta, och att Kunskapens träd icke stod på samma rot midt 
i Instgården, för att jemnt påminna menniskoma att kunskapen om 
en Oud, som göres till foremål för menniskans sjelfbestämningsför- 
måga, icke är det högsta. Ty deraf blir klart, att fallet hade 
en djupare grund än en bamshg nyfikenhet eller kroppslig smak- 
lust; att således Evas och Adams handling uttryckte deras vilja, 
att ej vara till blott genom ett beroende lif i Oud, utan genom 
sig Bjelfve, då de från sin egen grund kunde ^kunskapa^ Gud 
ooh i deras mening oberoende af Gud bilda af sin kunskap en 
begreppsgnd, som inskränktes af deras fria behag inom de grän- 
ser, de sjelfve erkände, stallande med den redan afPallne Anden 
sitt ^Ingalunda' mot Guds ord. Detta var fallet i tidens be- 
gynnelse, detta är fallet ännu. Och med detta fall jagar menni- 
skan sig sjelf från Lifsens träd^ och får äta kunskapsträdets 
frukter, derunder erfarande både ondt och godt, allt som hennes 
kunskap förhåller sig till det rätta lifvet. Återupprättelse kan 
dock nu till en vigtig del ske, då menniskan ej längre vill vara 
en Gudkunskapare utom Gud, utan lefva i Oud. Och det kan 
ske derigenom att Cherubens svärd är sänkt och tillgång till Lif- 
sens träd Jesus Christus öppnad. Detta Uf i Oud, hvari kun- 
skapen om Gud ingår som en del (men ej är det hela), ingår som 
ett allt mera klarnande sjelfmedvetande om det andeliga lifvet hos 
ympen i lifsens träd Christus, är Ghristlig tro i Biblisk mening. 

Så skönt talar Gud i Ordet, sådan anda lifvar de heliga sån- 
geme redan i det gamla förbundets första ålder, och fortgår i rik 
omvexling till slutet af Malachi propheten. 

ICen — finnes ej i Gamla Testamentet äfven en genom reglor 
af poetisk halt bunden stil? Man har nekat det, men månne med rätta? 

Den äldsta prosodiska egenhet, som visar sig i de första 



32 

bildningsstadierna hos flera folk, då de relät tala högtidliga gno- 
mer eller uppstämma s&nger, — är ju rimbok$täfifer$ användning. 
(Yi känna ju alla den samma af K. Bings Dräpa.) Har alliter»- 
tkmen ej sin kalla i den uräldiia bildningen? Den ena rännilen 
kan ej ha lånat några vågor åt den andnu Antingen är källan ge- 
mensam eller oek måste en sådan påfallande likhet kunnat upp- 
stå deraf att bildningen, med en gemensam urbildning, i sin ut- 
Teokling öfverallt följt det naturliga barnets, som, när det först 
kunnat uttrycka wojf laU o. d. upprepar det i glädjen, sjungande 
tvof — uH>jy laU — laiL Den ena förklaringen torde dock ej atealata 
den andra. Må vi fSrst bemärka några af rännilarne; ty de 
föruttätta ju en källa. 

Då ^1 Osagisk Furste 1827 vistades i Paris^ såg man en 
af hans hemlandssånger inflickad i ett skådespel, till hvars bi- 
vistande han och hans suit inbjödos, hvilken såi^ egde Adoniak 
versform i 10 rådiga stropher med allitteration. T. ex. Zink 
taiHi tolouv — Fir zoli z6\oia: — Fur i;ali I^alour — Ti toxdi tolour 

— jBak bnk sik bxik buk — Ouli Ouli Odi — Tohin tckoxm <cåau 
&0. Franzén framlemnade till A. F. Skjöldebrand i Mars 1799, 
då denne på sin Nord-Caps-resa infunnit sig på Åbo J^bliothek, ett 
poem af ,^nne simple paysanne finoise,^ hvarur må anföras: 

Jos mun ^ttnni ftilissi — Ennen näh tyni näkyissi. SiWen muta^ 
«mka jaissin — Olis «un swåen weressä. Sillen X:ättä ^äppäjaissiu 

— Jospa Jl^ärmä Ä:ämmen päässä /Suian toisi, «anan Mreisi 

— Sanan 2uan Zukuttäissi Aeitän Åerknmiat — /kisiti^apillan 

~ — Aeitän Aertaiseni — iTesan kestytel dyäni — TUwen ^aiwulel 
duäni. 

Hvarken af Osagier eller Finnar hade Anglosaxiska skalden 
Gesdmen, om hvilken Beda Yenerabilis (f. 671) vittnat, lärt att 
använda alliteration: 

Na we sceowi Aeriaa eordan beanum, 

Aeofon-rices weard Aeofan to Arofe 

metodes mtbte Aalig Scyppend; 

and his Jfod-gethonc, tha middaDgeard, 

ivera Wr\åor4f$då9r; moneymieB Weard, 

8wa he toandra gebwas, «ce Drybten 

«ee Diyliteik, eefter terde 

Oord on stealde. /irum/oldan 

He »rett gesceop /'rea Helmibtig. 

Ej .heller Faraphrasten af Job i Cod. Exoniensis. — Se 
Thorpe's Analecta Saxonica, London 1816, der versen kallas 
y^aUiterative with final rime,** — t. ex. 

Glnå W8B8 ic gliYum 5ecgas mee Segon 

g/enged hiinxm Symhéi ne alejifon &c. &c. 
5fi8sa bhom Job. XXIX. XXX. 

fr/osma btwan» 



83 

Yi behöfra ju ej erinra, att denna allitteration var känd hos 
Tara förfäder redan i den hedniska kulturtiden, använd i ado- 
niek yersforniy då Yalan sjöng, hura 

Är yar atlda J5rd f*nnz »va 

thar er Ymir bjgdi Né vpp himin, 

Vara sandr né ssdr (^ap var ^innunga 

Né Ävalar vnnir Enn ^ras hvergr. 

Huru tydlig qvarstår ej denna smak i våra ordspråk! 

Men finnes någon äldre skrift, der denna egenhet möter i 
de äldsta sångerna eller gnomerna, än just det Gamla Testamen- 
tet? Första raden i Skapelseboken af Moses är: i?'reschith J?ara 
£lohim eth-Haschamajim ueth ^aarez. Då Adam utropar om 
qyiiman, att hon var ben af hans ben och fcött af hans fcött, 
uppstod i hehraiskan samma rimbokstafsvälljud, som i vår öf- 
versättning. Likaså, när Gud uttalar sin dom öfver ormen: sM 
din och ^d qvinnans, och öfver mannen: Jord äst du, ^'ord di^ 
Tärda skall. Eva födde Cain och sade: Canithi, jag har fått. '*^) 
Koachsbudet i 1 Mos. 9: 6, får ökad högtidlighet genom de rim- 
bokstäfver och den assonans, som måste uppstå af det väl kända 
Återupprepandets form. Då !N'oach bannade Cham och Canaan, 
måste i grundspråket samma egenhet bildas, som när det i öfver- 
sättningen heter: träl under trålar, I de gamle latinske öfver- 
sättnin^me synes stundom ett bemödande att, då ske kunde, 
äfven der åstadkomma allitteration, t. ex. i den högtidliga upp- 
maningen att bygga Babelstornet: Agite! 2>aterificcmus Zateres & 
comburamus ad combustionem, et fuit eis Zater in Zapidem et lutum 
fuit eis in csementum. (I grundspr. befinnes äfven det sista ut- 
trycket allittereradt.) Man har kallat Lamechs utrop till sina 
två hustrur den äldsta kända vers på jorden. Den är åtmin- 
stone den första som uppgifvits, efter det strängaspelet var upp- 
funnet. Der vi i öfv:s:n ha ^S^ufalldt och iSjutiofalldt har gr. 
spr. också rimboksstäfver, men har sådane äfven der öfv:s:n har 



♦) Theol. Professor D:r Skarstedt har i sina disputationer de Insibus 
▼erboram in lingna hebraica nnder Professor D:r H. G. Lindgren i Upsala 
1841 och de Ince ex Insibns Terborum . . . under Professor D:r H. M. Melin 
i Lnnd 1847 med ntm&rkt kännarblick bemärkt den poetiska egendomlig- 
het i den hebraiska Bibeltexten — ej försvunnen i Nya Testamentets gre- 
kiska text, — i hvilken han ser det som en nyare tid kallat ordlekar. 
Anmodad att granska hvad här anförts om allitteration i G. T:ts grundspråk, 
har han yttrat: „allt är sannt och den sanningen kunde med en mängd 
ytterligare bevis bestyrkas, särdeles dä fråga är om allitteration i högtid- 
ligare utrop. Man kunde tillägga: med förkärlek för synonymer. Så 
strax i början af Jesaias: Schimeu Schamajim. Så märk i synnerhet Jes. 
46: 1. 2. 8. En mängd af Bibiens paronomasier ha sin styrka just i allitte- 
rationen, så snart formen är det förherrskande. Se Jes. 44: 2. 40: 19, 
47: 1 m. fl.« 



34 

eir och blånad.*) TJnder den stigande bildningen bortföll sma- 
ken for initialers likhet hos hefareema, såväl som hos andm foSr, 
då andra sätt att tillfredsställa både skaldeingifrelsens och örats 
kraf på vexlande sätt hos olika folk gjorde sig gällande; men 
— ega yi, i kraft af det anförda, ej rätt att förklara, det en for- 
klang till prosodiska reglor förmärkes i vårt slägtes bevisligt 
äldsta bok, så att vi ega tala om sång i hunden stil såväl som 
om tal i obunden uti vårt Gamla Testamente? 

Nya Testamentets Bok 
innehåller blott en skrift som är helt affattad i biidenas öster- 
ländska morgonrodnespråk — Apokalypsen, der bilderspråkét gjelft 
är forseglingen, som ännu ej är bruten. Men Nya Testamentet 
har dessutom rika tillgångar på hög poesi. Alla Jesu liknelser äro 
jn heliga sånger, om ock de blifvit nedskrifne i obunden grekiska. 
Och hvilka profana poemer öfvergå i sann skaldeanda Pauli te<^- 
ning af kärleken i 1 Gor. 13; af den andeliga riddarrustningen i 
Eph. 6 ? Der träffas äfven till formen poetiska ställen i N.' T., 
ställen, der hellenisk metrik iakttagits. Heumann, Michaelid, 
Munter, H. M. Melin o. d. ha så funnit. Hvem kan tvifla, att eg 
en Helig sång citeras i Eph. 5: 14? 

DerfÖre heter det:**) 
Uppyakoa dn sofvande, 
Uppstå från de dOda, 
Så upplyser dig Christns. 

Och i 2 Tim. 2: 11 — 13, der af Apostlen omtalas 

Ett trovärdigt yttrande: 
Om Ti med Christns dO, 
Skola vi med honom lefva, 
Om Ti med honom lida, 
Skola vi med honom regera, 
Om vi honom förneka, 
Skall han förneka oss, 
Fastån vår otro 
£j gör hans tro om intet. 

Ty han kan ej förneka sig sjelf. ***) 

Äfven synes Apostlen Paulus antyda ett bruk, att på en 
pelare uti församlingssalen inrista en inskrift, som kunde vara 
hämtad ur en helig sång. Se 1 Tim. 3: 16. Och länge kunde 
det icke dröja, förrän församlingen började sjunga de hymner, 



*) Det är klart att allitterationen blir olika, då man blott aktar rot- 
orden eller ock tillåggsbokståfver. 

**) De grekiske orden torde efterses i ett grekiskt K. T. 
♦♦♦) Ur 1 Cor. 15: 33 kan hår tUlåggas: 

Förderfva dygdig sed de onda sållskap. 
(En jambisk vers nr tragedien Lais, förf. af Meaander Ephesiem.) 



35 

Johannes författat eller åt henne ur Hebreernes Bibel öfrersatt. 
Sller skulle de icke gema redan här nere önidca n{q[>ttämma 
Moeee* Sång: 

StorA ocfa QidransYftrda ftro dina verk, 

Herre Gad alUmäktigel 

Kftttvisa och sanna äro dina vägar, 
Folkslagens Konung! *) 

Hvem kan beräkna all inflytelse af Bibiens poetiska elemen- 
ter på de christna folkens esthetiska bildning? De gamle klassi- 
ska forfattarnes inverkan stannade inom de lärde skolorna, såle- 
des verkade på fåtalet af menniskor; men Biblen blef en lärobok 
fer folket, synnerligen sedan boktryckningen begynt och allt vid- 
eträektare utbreddes och Bibelöfversättningame eJltmer förökades. 

I Katholska Kyrkan 
trängde den Andeliga Sången från altaret alltmer in i hela Kyrkans 
väsende, tills den slutligen nästan utträngt det Andeliga Talet l^ftn 
predikstolen, och kyrkan blef mogen för den brytning, som Luther 
utförde både uti den N^a verld, hvilken han lösslet frän den 
Gamla, och i sjelfva det gamla Moderlandet, som blef «in Påfve- 
stol troget. I början var Tonemas bestämmelse att anslå de 
eviga melodierna, som slumra like paradisminnen i menniökohjer- 
tat, under det Sångens idéer nedblixtrade med ljus uti den menäk- 
liga tanken. Greker sjöngo psalmer och öder redan i Pauli tid,***) 
Latiner sjöngo vid Augustini dop Te deum laudamus. ***) Men 
Missionärer utflögo, att af Esaias låna uttrycket, som tinga ör- 
nar, och byggde sina bon i de vildaste ödemarker. Äfven om 
de vilda Yikingstammames jemspråk någougång kunnat lämpas 
till tonerna, så kunde ingen begära, att Missionären, som begrip- 
ligt talade ett lands språk, derfore skulle kunna sjunga hymner 
och antiphonier på detsamma. — Hvad nödvändigheten föreskref, 
adlade snart idéen. „ Sången borde verka blott som musiky och 
orden blifva blott stumma nottecken för folket.** I denna tanke 
åiumrar en i^ Konstens mysterier, men hierarchiens dämon säter 
vaken bredvid. Ty Musiken är ju mest musik, der den är allena. 
Derföre önska de store Eompositörerne än i dag att fästa sina 
herrligaste skapelser vid poemer af den obetydlighet, att musi- 



*) Härom se Mfinters Die Offenbarnng Johannis, metrisch dbersetzt, 
2:te Anse., Eopenh* 1806; Angastis Denkwärdigkeiten ans der Christli- 
chen Archseologie, T. V. Leipz. 1823; Hngs Einleitung in d. Schrift d. 
N. T. 2:r Th., § 1 28 ; Buchegger de Origine Sacr» Christianoruro poöseos. 
Friborgi Brisgovie 1827, m. fl. 

••) Se härom Euseb. V: 28. 

••♦) Se G. E. Tenzel de hymno Te Dcum. Viteb. 1688. Die Kirch- 
liche Archnologie dargestellt von F. H. Rheinwald. Berlin 1830. f 96. 



86 

ken må vara allt. Ty tanken bör på Musikens förklaringsberg 
blott känna att der är godt att yara, men icke veta hyad han 
säger, och tonsinnet allena stå upprätt och tala med andar utur 
högre rymder om det som intet språk på jorden kan uttrycka. 
Men med denna idé föddes Eatholioismen fnllvoxen. Begreppet 
skulle söfvas utaf BkÖnhetssinnets sång, Tron döfvas uti de 
esthetiska känslornas rus. 

/ Svenska Katholska Kyrkan 
utbildade sig väl samma anda både i hennes Sång och i hennes 
Tal, som uti den transbaltiska, men många Beligionssekter hafra 
olika benämnts med mindre skillnad än Eatholicismen på denna 
och Eatholicismen hin sidan Östersjön. Och äfven den Svenska 
Katholicismen har haft två tidehvarf, som vi kunna kalla det 
Katholska och det Påfviska, hvarunder forsamlingen företer en 
mycket olika bild. Yi böra ju ej ohörda dömma våra Fäder 
såsom delaktige i alla de förvillelser, som föddes under Italiens 
och Tysklands varmare himmel? Yilja vi rätt se vår ära, vår 
sjelfständighet, så böra vi betrakta kraften af Sveriges kalla för- 
stånd och djupa allvar i de tider, då grof vantro fläckade Europa. 
Yi böra icke stanna vid Novembersolrosen och framför hennes 
halfförruttnade slem inskrifva i Floran blommans charakter; vi 
böra ju rådfråga dem som sågo henne, när hon ännu blomstrade, 
när hon ännu med friska safter inom sin stam ledigt vände sig 
efter himmelens sol? 



5:e §. 
Janus-anletet i vår Medeltids-historia 

må tecknas med några drag, förrän vi gå att framställa det för- 
sta tidehvarfvet i vår Kyrkas skönlitteratur. 

Man bör minnas, att detta Tidehvarf utgör mer än ett hälft 
tusen år och innefattar den tid, då Sverige uppvexer till ett 
Europeiskt samhälle från Yikingåldrens vilda naturtillstånd, hksom 
man torde medgifva, att undret af denna hastiga förvandling ej ^ 
nöjaktigt förklaras af den mycterismus, *) eller af det näsryn- 

*) Förf. erkftnner med gUdje, att denna dom frän 1830 ej kan upp- 
repas 1866, åk Ti afse T&ra ntmftrktare förfaUare. Många ha också i 
dessa 36 åren arbetat för allmftnhetens bättre anderrisande om vår me- 
deltid. 



37 

kände sätty på hvilket man i allmänhet behandlat denna tidens 
bildningshistoria, hvilken, såsom på förhand minst bearbetad, var 
mest i behof af en grandligare behandling. 

En ödmjuk och den svenska stoltheten förödmjukctnde be- 
kännelse må vi afä^a inför verlden: Solen lyser på oss från 
andra länder, Yår bildning var alltid ett återsken af den trans- 
baltiska. Sjelfva Eddaculturen är en genglans från de berg, der 
den uppgående solen har sitt tjell. Det är nu först vid vår bild- 
nings Midsommarstid, som solen börjar att lysa från norr till söder. 
Yi såra således icke nationalkänslan, som underkastar sig lika 
ödmjuk aUa följderna af landets läge, när vi, sanningen likmätigt, 
oftast måste framställa den andeliga bildningens utvecklingsgra- 
der under namn, som vittna om andra länders inverkan på vår 
religiösa uppfostran. 

Må dock ett utkast till hela vår culturhistoria ur den an- 
tydda synpunkten förutskickas, för att visa hvad rum den länk 
innehar, hvilken vi sedermera närmare på detta ställe böra be- 
märka. 

Som all bildning är social, som sambandet med andra natio- 
ner i högre bildningsgrad frambringat Eomare, Hellener, Engels- 
män, Fransoser, och som bristen deraf alstrar Samojeder- och 
Peschärä-stammar, så måste det, som ersatt de menliga följderna 
af vårt insulära läge, som hvälft en brygga öfver hafvet för idé- 
emas MuspelBÖner, varit af stor vigt uti vår nationella uppfo- 
stran, och bör utan tvifvel kunna bestämma dess epocher. 

FoTkvandringame 
äro den första länken. Det är Södren som sträcker sig mot bor- 
den. Infödingame bli undanträngde vildar, som draga upp mot 
bergen och hatas som troll, Eddaculturen framstrålar. Morgon- 
rodnaden af Asiens bildning blir ett norrsken öfver Qellen. 

Vikingväsendet 
är den andra länken. Det är ]^orden som sträcker sig mot 
Södren; det är Eddabekännaren som går att uppsöka Oden den 
gamle. Så inkallar Yikingen Christendomen, men blir sjelf, sedd 
i dess högre ljus, — sföröfvare. Han bör undanträngas. En 
h^e ståndpunkt är uppkommen, en annan sammankedning er- 
forderlig. 

Munkväsendet 
blir denna sammankedning, der Södren söker Norden med en 
nndransvärd rörlighet, som sträcker sig öfver hela den bildade 
verlden. Uti Egyptens skogar och på Tiveden finnas bröder, 
som skulle i ögonblicket vara bekanta, om de än sammanträ&de 



38 

pt NoTft Zembk. Tyskar, Engelsmäa, Frantoser, Spaniorer, Ita- 
Henaie Tandra omkring i Bverige; Svenskar synas i Bom, Paris, 
Prag, Basel o. s. y. Landets yppersta ätter uppfostras id Mun- 
kame och bli mogna för Beformationen. Eu högre ståndpunkt 
iordxar ett bättre samband mellan oss och Europa. Munkväsen- 
det blef hedräg€ri och störsias ohjelpligt. 

Aristokratien 
blir den Qerde länken, der Norden åter sträcker sig mot Södrea 
■Md en storartad kraft. Sveriges Aristokrater gå jemns med 
Europas Furstar; Sveriges Kung, blott den förste Ädlingen, går 
jemns med Europas Kejsare. Yår verldsdels största städer hvimla 
af våra Aristokraters söner med ofrake informatorer, som sedan 
blifva kyrkans och litteraturens ypperste. Så uppfostras folket. 
En vidsträcktare bana öppnas, ett lättare communicationsmedel 
erfordras. Aristokratien blef förtryck, och 

Periodiska pressen^ 
gående ifrån Söder mot Korr, blir följande länken, som ock måste 
göra sin föregångare förhatlig. Denna respirationsorgan for den 
allmänna bildningen har ej i sin högre mening ännu egentligen 
bHfvit utbildad i Norden; men verkar från de transbaltiska län* 
derna. *) 



*) Detta skrefs 1829 Genom revolationen i Frankrike 1830 och 
thy åtföljande politiska rörelser i Earopa blef pressens makt hastigt utbildad 
i yårt land, och s&rdeles derigenom att kungamakten kastade frågorna 
in p& de uppeggade samtalens forum under försök att hämma tankarne, 
d& de ännu lågo under tidningsläsares ögon, som merändels i hemmets 
lugn TiUe „följa med sin tid.^ Det kan ej nekas, att den nva makten 
oftA itrifvade lika ihärdigt, gom Vikingar, Munkar och Aristokreter förut, 
att görs sitt välde förhatadt, äfven om andra organer af denna makt ver- 
kade i motsatt riktning. En efterträdare i survivance kan redan skym- 
tas. F& se om denne genom moderation gör sitt välde mera älskadt! En 
hvar torde härvid redan tänkt på. 

det offentliga talet 
i religiösa, politiska, vetenskapliga eller vittra Eonventer eller „konTeB- 
tiklar,*' Meetings eller möten, dervid hvarje märkligare meningsriktniag, 
soip mäktar bestå prennmerationsmedel, nog kommer att hålla sin referent. 
Då vi se bvilken skillnad der redan är på ton vid dessa föredrag och i 
„den usla litteraturens'' alster samt i ^Skandalpressen** (begge arterna 
numera tydligen i sitt decrescendo), så måste vi i det nya steget ära ett 
steg framåty och antaga, att humaniteten» lagar ej så lätt kränkas i det 
aociala lifvets former, der Anooymen ej är möjlig och der, vid brott mot^^ 
vår närvarande hyfsning, ordningamaktens inskridande genom mötets upp — 
lösning säkerligen ej får lika lätt det allmänna vettet emot sig. som då^h* 
indragningsmakten, der det alltid tillika gällde en eller flera medborgaren» 
ekonomisks förlust, skulle handhafvas. 



39 

Detta utkast, eå kort det än är, torde tIi^ den vigt i vår 
culturhifitoiia, således än mer uti vår kyrkas litteratur, som Munk- 
yäaendet ^er, hvilket man ej längre behöfver frukta, således ej 
keller hata» om man än ej vill kasta poesiens fäi^skimmer der- 
öiweaCy som man gjort öfver Yikinglifvet, dess föregångare. Men 
yi haf^a antydt, att vi sett tvenne ansigten på det Tidehvari^ 
hTarunder Munkyäsendet är sjelfva Bildningens representant, och 
haf^a utfäst oss att söka rättfärdiga vårt omdöme, sedan vi med- 
delat några urkunder, hvarpå det sig stöder. Således — i Sven- 
ska Medeltiden &nnes: 



A. Katholicismen. 

I. Under Tyska Missionärers 
inverkan uppblomstrade Christendomon i Sverige på 800-talet. 
SesB första ålder är den Benedictinsha Scholans, Dess charakter 
kunna vi blott bedömma efter dess ypperste representant i Nor- 
den — Änsgaritis. I honörn se vi samma lynne som utmärkt 
andra religiösa scholor, hvilka vuxit upp ur Germaniens jord i 
stilla, lugna tider. Ty Tyskland är en ocean, som uti brytnings- 
tider kan täfla med orkanerna i kraft och annars med källorna 
i klarhet Der födes en Luther, då verlden behöfver en sådan, 
men annars träder det religiösa elementet merendels fram i stilla, 
intagande gestalter, med djup känsla, med jungfrulig renhet, med 
barnets oskuld i sin umgängelse. Eller äro vi de ende, som finna 
en kedja af många älskvärda naturer mellan Ansgarius och — 
Stilling, fast 10 sekler skilja dem? Se vi allena ett syskontycke 
mellan de Frankiske missionärerna, som först uppsökts Svialand, 
och de Herrnhutiske, som först uppsökte Negrerna? 

Det är skönt, att, då man ser Ansgarius, uppburen af „sina 
två^ vingar, handling och contemplation,* tåligt lidande, outtrött- 
ligt * verkande, få tänka: så kunde Sveriges förste christne lefva. 
Det är än skönare, att, då man hör honom i dödsstunden, om- 
gifven af dem som sjöngo hymnen Te Deum, med upplyftade 
händer bedja: ^^ud, var mig syndare nådig !^ och deref ter sucka: 
^i dina händer" — och insomna, med hopp få tänka: så kunde 
Sveriges förste christne dö. Hvem förlåter ej honom, äfven om 
man är strängare uti omdömet mot andra med lika djupt svär- 
meri, om han i sina hänryckningsstunder fann sig omstrålad af 
ett himmelskt ljus, mot hvilket solstrålen sken så blekt, och 
hörde en röst ur skyn kalla sig till Nordens Apostel, förr än 
Kejsaren änuu manade honom att åtaga sig detta värf, och om 
han ansåg fotatvagningen som en religiös inrättning, han, som 



40 

predikade lika mildt som hans eget sinne var? *) Missionärerna 
ur S:t Benediots schola uppsökte de ställen, der folket redan 
samlades för religiösa ändamål. Man har med eller utan skäl 
spårat grus af deras klosterscholor vid Sigtuna och Björkö, yiå 
Upsala och Gudhem, yid Husaby och Lund, De reste Korset 
gentemot a/gudahusen. Från denna tid kan man räkna några 
böner pä våra runstenar och öfoer sättningen af Fader vår och 
Tron. På de förra läste Dijkman en sann Christlig dogmatik 
om Guds enhet, om menniskomas fall, om försoningen i Christo, 
om Bönen, o. d. **). Den högre bildning och andelyftning som 
funnos bland de Ghristna, från hyilka Ansgaxius utgick, ådaga- 
läggas genom tusenåriga Germaniska urkunder. Men den sköna 
planteringen af Tysklands Kejsare och Brehmiske Biskopar synes 
hafv^ så småningom förblommat. — I Sydskandinavien såddes dock 
härunder en god säd, om ock en vinter följde innan det sådda 
så rikt uppvexte, att en kyrkans historia kan begynna. Derun- 
der döptes dock Danska Kungen Harald Blåtand (100 år efter 
Ansgarii död) och Svenska Kungen Erik S^ersäll, om denne ock 
snart afföll. 

II. Under Engelska Missionärers 
ledning uppbyggdes Christendomen åter i Sverige på 1000-talet. 
Dess andra ålder är Cluniacensiska scholans. En Sigfrid, en 
David, en Henrik, en Eskil, en Botvid visa sig här och der i 
Norden, och äfven de tyckas bygga klosterscholor vid gamla of- 
ferställen. Troligen buro de samma pregel här, som den tidens 
Cluniacenser utomlands. De voro ej längre enkla Benedictinska, 
i skön enfald fromma Apostlar, som åtnöjdes med folkets välsig- 
nelser allena och funno sitt hem, der de för dagen egde åhörare. 
De grundlade Domkyrkor och Stift, fastande Kyrkans öden när-^ 
mare vid Statens. Jemte Helgonbacken vid Lund och vid S:t 
Sigfrids, S:t Eskils, S:t Davids och S:t Henriks grafvar glänsa 
Tiarer innan kort. De älskade blott själsverksamhet och lade 
äfven Konstens makt under Kyrkan, dit införande tonkonst och 
bildverk och målning. Man ser spridda drag, eharu i ofullän- 
dadt utkast, till en bild, som i sin fulländning blef — Engelska 



*) Se Vita S. Änskaritj cap. 42, uti Pertzii Monum, Germ, Eist, 
T. II. p. 685—725. 

**) Äntiqu. Ecchj p. 5 följ. I Liljegrens Eunlära, p. 61 läses: Sveriges 
mera utbildade omvändelsetid blef äfven Runstenames tidehvarf. P. 125: 
Förböner för aflidne antyda sig i Runinskrifterna som en hufvudsak. P. 
113: Vid deras (Värd hållarnes) resning fastades ej något hufvudsakligt qf^ 
seende på en efter föranstaltames åsigter ärorik lefnady . . . antingen . . . eller 
ttt erkäimande af egna gemingars otillräcklighet för salighetens vinnande . . . 



41 

Epificopalkyrkan. Emellertid var fröt till en Svensk Episcopal- 
kyrka utsådt och en Statskyrka redan grandlaggd. — Spåren inom 
här ifr&gayarande litteratur aro fS. Legendeme öfver dessa mar- 
tyrer och helgon kunna dock med skäl räknas, dit. Den En- 
gelska missionen har dock äran af både en Konungs dop i Göta- 
rikets centralort, och den första domkyrka i Svearikets yppersta 
stad TJpsala. 

ÄugtJt8tin8Jca Scholan 
hann ej till Sverige, men blef mäktig i Danmark och inverkade 
derifrån på Sverige. Den uppvexte samtidig med Gluniacensiska. 
Här visar sig först en litterär anda. Benedictinemas och Clunia- 
censemas folklärarscholor förvandlades till högre lärdomsscholor 
for Klerker, som skulle kunna tillegna sig all den tidens bildning 
och forntidens lärdom. Emellertid se vi „Kaniker^ snart om- 
kring Biskopame styra Stift och Scholor i Sverige. En högre 
Lärdomsschola framstod tidigt i Lund. 

III. Under Franska Missionärers 
öfversvämmandc stadgades emellertid Katholidsmen i Sverige. 
Denna invandring, den Cisterciensiska Scholans, började på 1100- 
talet. Troligen voro spåren af Björns at Haugi och Olof Skot- 
konungs planteringar få, när Erik den heliges plantering begynte 
nppvexa. *) Bernhards lärjungar glömde ej sin Franska charak- 
ter, sin praktiska tendens äfven uti Munkkåpan. De uppträdde 
skarpt mot Cluniacensemas förnäma undandragande från gröfre 
kroppsligt arbete och deras konstkärlek. „Hvad till tjente sköna 
taflor, rikt bildverk, gyllne messekläder, siratliga fenster, kalkar af 
guld och böcker med gyllne skrift?** **) Det användbara och 
nyttiga, jordbruk, trädgårdsskötsel, se der hvad Gud skapat. De 
byggde sina tillämpningsscholor, sina kloster på landet i de trak- 
ta, der näturen syntes vilja bli tacksammast. Således finner 
man dem snart vid Alvastra, Askaby, Byarum, Gudhem, Guds- 
berga, Ghidvalla, Herrevad, Nydala, Riseberga, Saba, Skokloster, 
Wamhem, Wreta, Wårfruberga, Ås, m. fl. De förde med sig 
till och med boskap af bättre racer då de ankommo. De arbe- 
tade sjelfve och studerade tillika. En man, som kan helsas så- 
som Bernhards lärjunge, gaf oss vår första Bibélöfversättning i 
första hälften af 1300-talet. Från Cisterciensemas ankomst sy- 
nes Sveriges christnande datera sig. !N'u i en hast ser man den 



*) Bernhards läijaogar såga sig mött ett folk, som väl hdrt Mankar 
Bämnas, men aldrig sett djlika. 2>e Clausiris Sviog, SecL L pag 73. 

**) Thetanr. Anecd. T. V., p. 1584. Dialogns inter Clnn. et Cist 



42 

eeclesiastika staten utyecklad. Kyrkor, själasörjare, klostercholor, 
Q^ d., möta ögat från alla hålL Akerbrak finnes allestädes, träd« 
girdsskötsel i klostrens grannskap. Franska Scholor inTerka4e 
allt^id hastigt i I^Torden. Men — Sverige var ej mera det r&a, 
Tilda, fattiga. Der beböfdes ej längre martyrsinne, för att upp- 
söka det. Den i Söder mognade Papismen kunde ej längre ute* 
stängas härifrån. 

B. Papismen. 

IV. Under ItaUensJca och iranska Missionärers 
inflytande skulle det Ultramontanska förderfvet slå rot i Norden. 
Francisci Gråmunkar och Dominici Svartmunkary dessa Lazza- 
röner och Gränder, dessa yigtiga personer i Påfvens verldskring- 
gripande spionsystem började på 1200-talet att visa sig i Sverige. 
De byggde snart sagdt ingen boning på landsbygden. De sökte 
makt. Herrsklystnaden väljer städerna till hem. Dessa i nat- 
tens färgor klädde apostlar grundade kloster i de fleste stä- 
derna: Arboga, Kalmar, Enköping, Halmstad, Helsiugborg, Jön- 
köping, Kungelf, Linköping, Lund Lödöse, Marstrand, Malmö, 
Nyköping, Sigtuna, Skara, Skenninge, Stockholm, Strengnäs, Sö- 
derköping, Sölvesborg, Upsala, Westerås, Wexiö, Wisby, Ystad 
ooh Ahus. De idkade studier, men mera för att bilda sig sjelfve, 
än för folkupplysningens skull; de införde medicin, merendeLs 
dold under underverkens täckelse. *) Af dem hafva vi chrönikor 
och legender. Inqvisitionen kunde de aldrig rätt införa i Nor- 
den, och Fant försäkrar, att fullt utbildade tecken till en dylik 
ej finnes uti vår historia utom vid blodbadet 1520, ^denna eld- 
röda krona i toppen" af Svenska Papismen. **) Det var kräftan 
och äran hos våra fäder, ej ädelheten hos desse — furier i an- 
dra länder, som gjorde dem till enskilde lärde i Sverige. En stark 
inre motvigt fick den utländska Papismen också af den inhem- 
ska hierarchien. Under Danske Erkebiskopens öfvervälde i Nor- 
den hade Aiigustinemas regelbundna presterskap, en mellanlänk 
mellan Prester och Munkar, fått, som vi redan nämnt, mycket 



*) JohaniiBS Medicus var Franciscan i Skara 1259, Johannes Medi- 
ens Franciscan i Wisby 1S43. DominicaBern i Stockholm Qregorius har 
f(krfaUat det af Medicinss Professor Boberg ntgifna bidrag till Medicinens 
bistoria i Sverige, uppsatsen Miracnia S. Cmcis. Se ftfven P. J. BergU 
tal i V. A. Handl. 1738, p. 41, rörande Medicinska anteckningar i en 
pergamentslagbok och deras v&rde. 

**) Blott i ett af de redan tryckta Diplomerna träffas, så vidt vi be- 
mftrkt, en dödsdom för religiöst brott. Det gäller en bonde, som nekat 
trantsobstantiationen. (St. Dipl. n. 1739, &r 1311). 



43 

inflytande i Syerige. Det utgick från Lund ooh slöt sig omkring 
de af Gluniacensema grundade Biskopsstolame i rikets Stift. 
Härigenom blef Hiexarcbien en inhemsk Opposition eller Ministéiey 
Lund Tar, som vi nämnt, ett skandinaviskt Bom, ooh dess före-> 
döme verkade mäktigt på Sveriges klereci. Väl fanna ej i Lund 
en Påfve, men en Påfvens Legat, en Sveriges Furste. Yäl hade 
han ingen Kejsarthron att som ovän skaka, som vän stödja, men 
en Kungathron, som ehuru tusenårig oftare skakades än stöddes 
af Hierachien i Norden. Väl var hans conclav ej full af Cardi- 
naler, som hade sina Biskopsstolar här och der i länderna; men 
äfven Stiftsbiskopar synas hafva omgifvit honom bland de mäk- 
tige Kanikecoa. *) Och ej blott makt, utan äfven lärdom älska- 
des af dem. 

Få spår träfias i Sverige af Augnstinemas Munkvluäende. 
I Skenninge och Wadstena bekände Nunnor sig till Augustini 
regel; men de sednare slöto sig snart till ett inhemskt Helgon. 
Sverige skulle visa, att Europa på aUa täflingsbanor kan upp- 
hinnas af Sveastammen. ;^ Är den krönte Hjelten, är Kungen, 
som forer ärofulla krig, ännu det högsta, infor hvilket Europas 
opinion böjer sig, så alstrar Sverige en Gustaf II Adolf, en Carl 
Gustaf, en Carl XII; är en £ung med Snille och Smak, är Lud- 
vig XIV den bildade verldens idol, så ser Sverige snart en Gu- 
staf III; beundrar den bildade verlden Katurforskarnes studium, 
•å födes en Linné; är deremot ett Helgon Europaa högsta for* 
tjusning, si då foder samma Sverige en S:ta Birgitta, för hvars 
benskärfvor det verldsbeherrskande Bom måste knäfalla och hvars 
minne det måste föreviga med en apotheos, mer lysande än nå- 
gon kejsarkröning torde varit. Bevisar icke allt — etty eller att 
Sverige emotti^r intrycket från Europa, men förmår i allt, som 
någonsin kan vinna verldens opinion, att framtränga till samma 
yttersta mål som den öfriga menskligheten? Således slöt medel- 
tiden med att frambringa inhemska helgon ur samma stolta grund, 
aom den nya tiden slutar med att frambringa en inhemsk lit- 
teratur. 

V. Birgittmska Seholan, 
•om uppträdde på 1300- talet, uppfattade snart inom sig alla ele- 
menter af bildning, som funnos förut i tidehvarfvet. Den såg 
syner med Ansgarius, den älskade episoopal ooh kyrkoprakt med 
C^niaoenseme, den planterade trädgårdar och idkade de fleste 
handtverk med Cistercienserne, den studerade och anlade Bibli- 
otheker med Bröderne af större och mindre förbundet, den före- 



*) De Clanstris Sviogoth., I 8ect., p. 55. 



44 

läste Astronomi och gjorde urverk, den kringspred den Syenska 
Biblen, den g^f oss den första inhemska philosophi ooh theologi 
eller Helgonet Birgittas Theosophi, den höjde först många af 
Eeformationens röster och blef således en länk, som måste följas 
— af Keformationen. *) 



6:e §. 

I. Liturgisk och Psalmodisk Litteratur. 

Altaret ställdes främst i den Christna Kyrkan af slägter, 
som bättre förstodo Ghristendomen än yi. Kyrkan yar nemligen 
byggd efter ^föresynen, som Moses såg på berget,^ och hvars 
ektyp man redan yelat finna uti Salomos tempel. Den ektypen yar 
själens afspegling. Altaret skulle yara symbolen af det högre S^- 
net, det outgrundliga Hjertat — detta Aldrahelgaste uti den till 
ett lefvande Guds tempel byggda menniskan. Der skulle således 
Sången uppstämmas och Mygteriema liksom forsyinna i ett he- 
ligt Qerran for den forskande blicken. Men Predikstolen yar Tan- 
kens symbol, deriMn sanna föreställningar om allt hyad i}ti 
menniskohjertat 3,stiga^ kunde, skulle genom talets klarhet v och 
kraft . utströmma i de närstående åhörame. Ej alltid förstods 
denna enkla idé. Eatholicismens helgerån yar, att till slut ned- 
bryta predikstolen. Den nya tidens Uziasbrott är, att, anseende 
prosten yid altaret såsom en ^religionens ceremonimästare,^ for- 
dra blott en upplysare på predikstolen. Så länge menniskan 
fortfar att ega ett san?ete> som i sitt medyetande af skuld be- 
höfyer en försoning, det är, ett underyerk, hyarigenom det gjorda 
blifyer såsom det aldrig gjorts, men eger också ett IJerta^ som 
måste blifya nytt, for att ej alstra nya olyckor för samyetet, 
hyarefter en god fiya kan uppkomma, som uppenbarar sig i 
ett rättfärdigt lefyerne, hyilket utstakas af tanken efter lagen 
såsom en ledsagare, så må yi låta altaret bibehålla sin plats främst 
i kyrkan, så oumbärlig predikstolen än erkännes yara, och 
sträfya att hinna fram till altartjenstens början, ej blott tilk 
predikanten syns på predikstolen. Må yi aldrig glömma att yår 
Eyang.-Lutherska Kyrka antagit sitt rum mellan ytterligheteme, 
att hon till sin eanna idé är belägen på sjelfya Sanningens dag- 



*) Att många, som uppträdde mot Papismen, bemtade Tapen nr 
Helga Birgittas skrifter, se Brings Handl. o. P&minnels. 8 D. 111. 



46 

jemningslinea! Må vi alltid förstå^ att IjuBet, som ej lyser i tom- 
Tum, behöfver Sinnets athmospher for att synas som ljus, och 
att hjeriats outredda krafter måste ega öfyer sig tankens sol- 
kraft, om af ^denna afton och denna morgon skall varda en 
skapelsedag,* 

Ben tryckta Latinska Åltarlitteraturen Mn denna tid utgö- 
res af: Missalier och Breyiarier. 

Missalier. 
(Katholicismens Handböcker.) 

1. MUsaU in usus ecclesie Strengnensis, Lfibeck bos Barth. Gho- 
tan 1487, in fol. Blott ett defect exemplar finnes i Strengnäs' .Domkyr- 
kobibliothek. 

2. Missale Ecclesie Aboensis, Ltibeck hos Barth. Ghotan 1488, 
foL, genom Biskop C. BiUes försorg, v, Stiernm, Talj p. 59, och Warmh. 
Bibi Suio-Goth., IV, p. 111, kalla det Breviarium, Porthan fann n&gra 
flera blad och insåg, att det var ett Missale, Hist. BihL Ah., p. 227. 
v, Troil har beskrifTit det Mennandriska exempl. såsom det enda kftnda. 
Handl, Illy p. XXIL Molbech k&nner blott ett på pergament, det som 
finnes på Kongl. Bibi. i Köpenhamn. Nord. Tidskr., XX, p. 553. 

8. Missale Ecclesie Upsaliensisj Basel hos Mag:r J. de Pfortzheim 
1515, in fol., genom Erkeb. Jacob Ulfssons försorg. 5 ex. lära finnas, i 
Upsala och i några Landtkyrkor. 

4. Missale Lnndense, Paris hos Wolffgang Hopylins 1514, in fol, 
dit Erkeb. Birger sAndt sin Canik Christian Pederssen, för att läsa cor- 
rectoret. Upsalas exemplar &r på pergament med illuminerade fignrer. 
Lunds ex. på papper. *) — Sjöborgs uttryck: „M. L. år, af de i Sverige 
tryckta böcker, en af de raraste,^ i Skåne-Lagen p. 145, Lund 1802, må 
ej förvilla. — Hit kan räknas 

5. Manuale secundum titulum Ecclesie Lincopensis, tryckt i Söderkö- 
ping hos Bisk. Hans Brask 1525. Man k&nner blott ett ex., Upsalas. 
Trådsnitten visa Brasks dubbla charakter af Katholik och Svensk: Jung- 
fhin och Sveriges vapen. 

6. Missale incerti nominis, tryckt i Upsala hos G. Bicholfif 1525, 
beakr. af v, Troil i hans Handl., V, p. I— IV; har ftfven, liksom det förra, 
rensats från mycken papistisk surdeg, och äro desse tvenne Liturgier en 
mellanlänk mellan de föregående och dem, som tillhöra nästa tidehvarf. 

Breviarier: 

(Katholicismens „EvangeliibÖcker med Epistlar och Collecter. m. m.^) 

1. Breviarium Lincopense, NQrnberg hos G. Stucks 1493, 8.*o, ge- 
nom Bisk. H. Tidemannus. Ett defect exemplar finnes i Ups. med träd- 
snitt, der Isaks offrande och Jesu korsfästelse sammanställts. 



*) Här må nämna, aXt Missale ad Consuetudinem Fratrum Predicato- 
rum Ord. S. Bominici, in quo omnia quce aliis remittuntur pene perscribun- 
tur, 1516 trtfckt hos W, Hopylius i Paris, hvilket lär tillhört Lunds 
Dominicanerkloster, finnes på Akademiska Bibi. i Lund. 



46 

2. Breviarhm Strtngenensey Stockholm hos J. Fftber 1495, 8:o. Fin- 
■ee i Upsaki. Det enda bekanta pa pergament finnes pa Skokloster. 
Uppgifvet vara af 1496 i Skand. Samf. Handl, XIII B:det, p. 27. 

3. Breuiarium UpsaUnse^ Stockh. hos J., faber 1496, 8:o, genon 
Efkeb. Jacob Ulfsson. Ett defect ex. i IJpsala. I Land finnes Lidémi ex. 

4. Breviarium Scarense, som det tycks, styckevis utg. hos G. Stacks 
i Nftrnberg 1498, 4:o, genom Biskop Brynolf den yngres försorg. Finnes 
i Upsala. 

5. Breviarium secundum ritum Älme ecclesie Arosiensis, bos Mag:r 
J. de Pfortzheim i Bazel 1513. Finnes med 3 tr&dsnitt i Upsala. Lund 
eger v. Stiernmans exemplar. Ett Circnl&r af Bisk. Otto är tryckt pa 
andra sidan, dat. 1514 (ej 1504, såsom Schefferns nppgifvit) 

6. Breviarium Lundense, utgifvet af den nyssn&mnde Eaniken C. 
Pederssen, hös Mag:r Job. Phil. Germanns i Paris 1517, 8:o. Upsala eger 
ett follst^ndigt, Lund tvenne ex., der, liksom det anmärkts om Miss. Ups., 
samma blad äro borttagna i beggedcra. 

Hit har man fOrt Breviar, S:t€e Birgittas, tryckt hos S. Amdes i 
Ltlbeck 1512, emedan man förmodat, att det innehållit ntdrag nr S:ta 
Birgittas skrifter och böner till det Svenska helgonet*). Men det är 
Tallliga Eorfje Canonicce^ som törbända npplaggts efter ett exemplar, som, 
i förläggarens tanka, tillhört nämnde helgon. Annorledes är det svårt att 
förklara, hurn hennes namn kan saknas i boken, till och med i Litanian **). 
I det stället må anföras en ritnalför Birgittinerna i Wadstena, uppsatt 
på Nordiskt språk: Ben Mease och Gudstienstordningy eller S, Salvatori^ 
Sifsira Wikusangh, hvilka Sånger diktades „i d. b. anda*^ af Mester Pedher 
(Olavi) S. Birgittas Skriftefader. Förvaras i B. Arch. Se v, Stiemm. Tal^ 
p. 53. De Claustr. Sv. G. I; 84. (Ej tryckt.) 

I Wadstena fanns ett stort antal af Liturgiska skrifter. Magnr Carl 
Ulfsson (Sparre), RiksMarsk, hade gifvit dit de 3 äldsta Mistalierna. Olavns 
Petri (t 1452) hade gifvit dit ett Missale bonum. Nunnan Botild Peders- 
dotter (t 1477) hade skänkt till klostret „Magna Volumina Missalia et 
alia.^ Klostrets äldste Confessor Petras (t 1378) hade der efterlemnat 
Cantus Sororum liksom ett Et/mnarium; ett dylikt var ock skänkt af Se- 
ländaren Tydbeckius. På Skokloster finnas ännn 2 Breviarier, som till- 
hört Wadstena. 

Vi erinra, huru äfven Latinska skrifter måste räknas tfll 
Svensk litteratur, nendigen i det tidehvarf, då Svenska Kyrkan 
förklarat latinet for sitt modersmål; men inse, huru det fömämr 
ligast måste anses tillhöra vårt ämne att aktgifva på de Svenska 
j,B[yrkoböckerna.* Men vi kunna dock här tala om en 

Svensk Liturgik (eller s. k. Handbok). 
1. Bönen Fader vår och Tron, antecknade i en perg. codex, 
som redan i första hälften af 1300-talet tillhörde Sigtunas klo- 
ster och nu förvaras i Upsala Universitetsbibliothek. Eedan Ans- 
garius må ha funnit nödvändigt att, om det ej redan skett, låta 
för tusen år sedan öfversätta dessa ^hufvudstycken^ på vårt 
tungomål. I sitt åt minstone halftusenåriga skick meddelas de här, 



*) Von Stiemm. Tal, p. 48. 
♦•) Von Troils Handl., 1. c. 



47 



ne de ttieddelats Allmänheten af J. H. Schröder, och för a:tt 
a yisa dem sådana de första gången trycktes i Sverige^ må 
unmanställa dem med deras redaktion i Wårfrutider, 



Handskriften : 

dker war i himiriki halecht hauis 
anm . til kom os thit rikey wardhe 
viU har i iordhriki swa sum han 
er i himiriki . art daglict bröd 
t8 i dagh . oc Jirilaat os ware 
mingce swa sum vijirilatum them 
brutlike cbtu wider os . oc lat os 
dhes i frestelse , vtan frcelsa os 
'ti. Amen. 

g troor a gudh Jadhur altozaU 
jr skapares himins oc iordh*, oc 
It» erist hans endce sun . war a 
! . som awlades af them helghce 

. oc föddes af sanda mario 
oc war pinter under them walz- 
$ som hcet pondus piflatus . oc 
korsfoRster döder oc jordhader. 
*rcr at han stod upp af dOdha 
idi<B daghinum, oc for upp til 
(B. oc siter a höghro hand guz 
TS alzwaldux oc skal thcedhan 

tU at dOm<B badhi liwandis oc 
B. Jac troor at thön halga kir- 
er een dlmcennliker samnceder aU 
therce sum roetce tro hawa*) 



Wårfrutider: 

jfFadher waar som år j kibl&m 
hälgat wart thit nampn , Titicome thit 
ryke, Warde thin wili swa J jorde- 
ryke som j hymmeryke . Giff oss i 
dagh waart daghlighit brödh . Ok fin-" 
laat oss waara synder som wij ok 
forlaatom thöm modie oss bryta. Ock 
leedh oss ty j frästilse. Wthan frälsm 
oss aaff ondho. Amen.*^ 

jfJak thror j gwdh fadher alz- 
mäktwghan himmels och Jorderikes ska- 
pare . Ok j jhesum christum hans 
eendha Son waan herra, Swilken som 
afladher war aff thom helgha etndha 
födder affjomfrw maria Pynter wn- 
der poncio pylatho korsfäster dödher 
ok Jordadher Foor nidher tyl helwitis 
Wpfor til himbla sither til gwdzfad- 
hers aUmektwgs högra handy Tädhan 
år han komascwlande döma liffwan- 
des ok dödha, Jak tror j then helgha 
andha, The helga almenneliga kirkio, 
helgha manna samntngh, Syndaförla^ 
tilse, Likamsens wpstondilse, Ok äwer- 
deligit lyff. Amen^ ♦). 



2. En Bön när lik jordas^ huggen med runmeisel i våra 
iBtenar beyisligen på 1100-talet. Ty hyad annat, än en mot* 
ghet till vår ofvannämnda bön, utgör innehållet af så många 
tenar? Hos ganska fa runristare synes tankan hafva varit 
d på det jordiska minnets tomma lycksalighet. Till exempel 
anföras: Elfva hunarad ar ok . . . Bidir fari {s)Jal! Stain 
idr Ut giri (med runor) **). ^Beder for själen!" se der in- 
Uet. I^amnen synas ej vara utsatta fÖr att meddelas andra 
iem som kände personerna. Det var våra förfaders ursed 
tanna vid grafvar och betänka lifvets och dödens betydelse, 
►nting troinnerligt ligger uti dessa runornas enkla böner: Xri- 
hialbin: Gud: hielpi: sal: henna: Gud: giwi: miskund: o. d. 
tundom uppmanas man att vid kumlen läsa ett Pater Koster, 



•) Aftryckt efter J. H. Scbröder. Att Tron skall sjnngas på syenska 
>Iket, stadgades uttryckligen på Söderköpings kyrkomöte 1442. 
**) Stenen är fannen af Leetor Elingvall i minerna af S:t Clements 
A i Wisby, byggd 1097. Sjöborgs Samlingar för Nordens Fomälskarey 
1. 58, fig. 220. Sista ordet är der^n, troligen genom tryckfel. 



48 

som Tar Kyrkans namn på folkets svenska bön. Ligger ej n&- 
gonting skönt deri, att Sveriges äldsta skrift är — Börif är Odöd- 
Sghetens Credo *) och Fallets Confiteor!*) Äfven uti våra ätte- 
backar stå urkunder, som vittna om den Svenska Eatholicismens 
renare anda. Latinska versar, som sedermera ristades under de 
gamla runorna, tala samma den Evangeliska ödmjukhetens språk. 
Yid Botkyrka är en bekant runsten, på hvilken med Munkstil 
är tillagdt: 

Qttt . Uffét', et necit , Den . som . läser . och ej . vet: 

Vir . nobilis . hic . requiescit . Adel . man . hår . hvilar . sig . 

Sit . mundus . sorde . Biörn . Vare . han . fr&n . synd . ren . Biörn . 

Dic . tu CKriate . Säg . det . o Christus . 

Precor . te . Jag . beder . dig . 

Tryckt Svensk Ritual, 
Wor Fruwe tiyhder paa Svenska^ 12:o, 4 ark. Impressum Up- 
salie per me Georgium Bicholff, A:o Dni MCCCCCXXV**) Erkeb. v. 
Troil***) och, efter honom. Prof. J. H, Schröderf) hafva förmodat 
densamma vara en öfversättning af den mera bekanta Danska. Blott 
två ex. äro bekanta. Det ena har från Tessinska Bibliotheket kommit 
till Upsalas. Då vi deremot ega på Lunds Bibliothek en pergamentscodex 
af Wårfrutider {Hora 8:tcB Martas Virginispä Skandinaviskt språk W) 



*) Trons och syndabekännelsens fCrsta ord och deraf föranledda namn. 
**) Uikom i Stockholm 1854, ntg. af G. E. Klemmtng, nnder titel: 
Den Svenska Tidehoken, som innehåller: Vor Frnwe tydher paa tv&nska, 
Helghe Andz tijdher, Helga Kors tyder, Syw Psalmana nppa Svensca, Li- 
tania och bönär aff wars Herra Jbesu Cristi pyna och dOdh, kalendariom, 
Evangeliam Johannis I Cap. samt Skriftorden paa svänska — se längpre 
fram i Psalmer. (Det mäste vara svart att förklara för dem, som vid- 
hänga meningen, att Ansgarii Birca låg i Svea land, identiskt med Björkö 
eller Sigtuna, hvars biskopsstol i medlet af 12:te seklet flyttades till Up- 
sala, haru man kan träffa okunnighet bär i det Upsaliska kalendariet om 
den biskops dödsdag, som likväl borde stå främst i Prsesulatserien inom 
Skandinaviens nordligaste stift, under det att kunskapen derom genom de 
ärliga minnesfesterna bibehöll sig i Brehmiska och Lundensiska kalen- 
darierna, der den dag bär Ansgarii namn, som i det Upsaliska bär Blasii 
biscops. 

♦*•) Bandi, III; p. XXVIII. LXVIII. 

t) Eccles, Tidskrift af C. G. Rogherg och J, Winhom, VI Häftet: 
Bönen Fader vår, 

tt) Är visst ej den Maria Psaltur, en andaktsbok af Alanns, öfver- 
satt på Dansk vers af Hr Michel i Odense, som omförmäles i Dänisch, 
Biblioth.f II, p. 279 — 325. Thenne bog ar om iomffru Marioe psalterse oc 
dess bröderskaff mz twende andrse smoa bogher. (Maria bad Alanus de 
rupe 1470 

— han sculdffi hennese psalterse göme 
At predikas oc l»8sse hannum ej förglömse). 
Var den första i Danmark tryckta sångbok. Dess latinska titel: Expo- 
sitio pnlcherima super rosario b. Marise Virginis.^ 

Äfven på Holländska utgafs på den tiden Horse b. Virginis. Die 



^9 

äkrifraa i bSijan af liOO-talets Mosre hiUt, BÅledes äldM fe 
den Danska, „en Tidebog, som er sat i Paris i Franckrige ooh 
««rrigeret sf Kester €hr. Pedereen» Kanik i Lund, 1514,* 
oek hvilken KanUcen säger sig hajva VfversaU till Kon. Cbxi- 
fliian n:i tjenst^ må vi se till, om det ej låter bevisa vig, 
att i Norden fanns midtander EathoKcismens väldigaste förtryok, 
troligen i ej så f& handskrifter, en Nordisk Liturgi^ med PsalmWi 
Leetier (Bibelstycken}, Söner, m. e. o. hvad som hörde till ÅUm* 
rsts Chtdsijemst, oeh al hvilken den tryckta Svenska är ett ot*- 
drag. Är det troligt, att man då med så mycken möda plante» 
rade en Vingård, utan att Andakten sedan ville äta af dess 
frakt? **). Nämnde Codex är i stor 8:0, bestående af 199 blad, 
gifren till Lunds Bibliothek af öf^erste Meck i början af 18 
seklet, ock har alltjemt varit der tillgänglig. Ben är skrifven St 
eller, af Karine lodwigs dotter, som ses af en nedanför anfi>rd 
bon, och på permen har hon antecknat sina 7 ahaor. — Denna 
Boeenkrentziska Codex utgöres af tvenne Delar. Den sednara 
delen kallas Vårflruhöner, der synnerligen grof Mariadyrkan titt* 
fas lika ovedersägligen, som de gamla bönerna ofta erinra om 
Kyrkans bättre tider. För jemnförelses skull vilja vi meddela 
Te Deum ur Bosenkrantriska och Upsaliska Wårfrutiderna: 

Handskriften: Palasotypen: 

vy loiie tbik vi kiaae (l»e til Vi loffuMD tigb giidh b^kftano» 

kerfiD Thik ewinneligb fad»r sll ior- tigh Tara eaa herr». Altb jorderike 

^ttrighii Mn nngele och himmele hedrar thig yara een eTjnneligen få- 

oeh all» makte Cherabim och sera- der. Tik alla ångtlana tigh hlmblami 

pbioi tiTDge thic ma vaffladseligh tik alla makter Tigh chembin och 

rért, HeKgh beligh keUgh bere Giidh seraphin ropa med oendelegha röst. 

Mamiai ecta lardh isra folie aff thin Helagef . Helager. Helager. Herrft 

sona makt. Ttteh lower levefolle gud alsemectnger. Himlana och jor-* 

appo«tml»ae koor Thik lowsBr pro- derik äre fiilT^ med thin mectogbeta 

pbetarne loffaeligh Mal, Thio low»r ära. Tik loffaar then helghe apott- 

martirers skianinde skare. Thic kin- låna chore. Tigh lo£faer then mar- 

aes tban bellighsB fcirki oner alle tilers scbara. Tigh bekänner thea 

Tserdene vbegribfeligh maktes fa- helga ktrkio offaer alla verldijna. Ok 

d«r Thin sBreskallsend» sandh och bekenner tigh vara faderen ob^grip- 

evigh 8on Och then hellige howsna- lig mectnghetz. Och bekenner tbia 

lendbe andh. Tho »st »rens ko- yerdoga enda son. Oc then helga 

lung Thn »st thin Fadasrs ewige anda hngsnalaren. O criste tho lat. 

ghet^der Ton onser liener vronwe met vele schoone lönen ende oracien, 
tr. i Paris 1516. Af Les heurea trycktes flera i Frankrike i Palaeotypernas 
tfdebrarf. 

*) Malmöbon Benr. Smith vtgaf deraf ny Uppl. Leipaig 1&17. 
**) Mmu hade i Strengnäs s&rskildt S:t Eskils Kapell, der 8:ta Ma- 
rias PsalterbrAder sknlle sjnnga perpetnas horas canonicas, „Wårfratidar 
kallade.^ Ehj^z. Monast. 200. Episc. 218, Misser de STseca lingua (p& 
tTcnskt språk) n&mnas uttryckligen i Gilleslagar frän 1400-taIet. Se Nye- 
mps Udsigt över yort Fsedrelands Litteratör i Middelaldern p. 451 f. 



60 

•to Thu tagntknllend» mandom och 
pch frualieskaUend» mennitken grn- 
i|d^ ej for iomfrnens liifif. Nar tha 
baner oner Tondhz dCtEens pinie opp 
loei thn alle them som traa himme* 
^f rigi Thn tiddser paa gusi hOg- 
ra hand J fadareDs »re Thn troea 
ath T»r» til kommende dommnre 
Förty bede t! tik kom til bjelp thi- 
ne tienere the thn hancr igien kiopt 
mi thit dyre blodh. Lad them be- 
g^nes j ewinneligh aare mz thine 
helligse men. Herr» hiele thit folk 
och Tielsigne thin arw Och styr them 
och opp hoff them evinneligh. Vi 
Tfslsigne thik Bynd»rligh hnar dagh 
Och Ti loffhe thit naffh e for nthen 
andhie: Herr» Tserdoges ath giOme 
08 thinne dagh nthen sjnde Misknn- 
de 08 herriB mi8cnndh 08 Herr» thin 
miBcnnd v»re oner os 80 yi baner 
band hob til thik. Herr» mith bob 
baner y»ret til, thik giOr ath j»ch ey 
blyes ewinnelig. 



åronef konnnger Thn åat ikdeneu 
eyynniligen son. Thn at freUa me»- 
niskan tagandes henne hampn yeder- 
stygdes ey jomfrnnes lijff. Then tQdh 
thn hade oTcrynndt dAdiena styagt 
tha yplfttb Ihn hymmerik& alla tro- 
fiPasta mennischior. Tn sitber a gnds 
bOgra band j fadersens åre. Yi ta- 
kom tigh een komascolandea domare. 
FOrthy bidis wij tigh ath thn Uelp 
thina tienare bwilka thn haffner j gbea 
10st medh thyn dyra blod Lata oss 
£Eaa lOn j eyynneliga ftra med thin 
helgon. O herra Irels thin almoga 
oc yelsigna thin inradel. Och styr 
thom oc np hög thom evynneliga. 
Alla daga yeUignom wij tigh. Och 
wij loffnom tyt namp ffor ythen anda 
oc eyynnelika. O herra yerdngas 
til j dagh at gOma oss fforyten sm- 
der. O herra yar oss misknnsamb- 
ligh och förbarma tigh offher oss. O 
herra kom thin misknnd offner oss 
som yy hopes til tigh. Herr& jac 
hopes yppa tigh lath migh ey blygas 
eyinneliga. 

Bibdlectierna ech Psalmerna få vi anmärka, då det är Mga 
Otti dylika. Böner och järteclcen äro äfVen öfversatte ur då gängse 
HorcR CanoniccB. Yi vilja jemnföra förespråket till en' af dem 
med Chr. Pedersens: 



Handskriften; 
Th»nne for skrefihe bOn dikt» 
och skreff een hied»rligh paffne i 
rom som hieda Sttns leo och B»n- 
d» hinne till sin broder karl mag* 
nns koning i franck»rigi och lodh 
sigb» banom at hnr» som b»r ha- 
nom skreffv»n paa sigh hell»r hOOr 
]»8» h»Uer ser for sigh haller sielfiF 
hes then dagh skal han ey drogn» ey 
branne ey drabas. 



De tryckta Danska Yårfmtider: 
Denne efiftherschreffhe bön die- 
tede Leo pawe och gafif.sin broder 
kongen i Franckrige som hed ka- 
rolas magnns hwo hende laser, seer 
hOrer eller bar paa sig da skal han 
icke den dag myrdess brendis druck- 
nes eller saargOriss i*). 



Yi finna redan häraf, att bönerna ansågos härstamma fi&i 
en annan, en äldre tid, än dessa med rödt skrifna torgskrikare- 
orden om bönemas aflatskraft och underformåga. Yill man se 
vår KathoUka och vår Papistisha litteraturs olika anda i korthet 
framställd, må man här blott jemnföra yngre rubriker och äldre 
hSner ur vår perg. codex. 



•) Se Nyerupf I. c. p. 454. 



bl 



Rubriker: 



Yor herr» sigier so i Srta birgitte bOger ath jngen er bo stor syn- 
dssr j wssrden ath om han dagligh Ises thissse effther skreffne ord tha 
wil jflBch for ladb» honom *al]sB sine sjndsere Amen *). 

Johannes paffhe then annen til tyffvtrindhsB stadfseste thiss» tre bO- 
msr tn then fyrst» gaff han ott» hwndrset thnsinde aar afflat for nade- 
Hgh fynd» Amen. Til then annen gafif han thasendh aar for dOdseUgh 
syndssr Amen . . . m. m. 

Hno som thennie . . . »r nogser stedh i haffs nOdh och tagser vandh 
aff haifiriet och Isss thenna bOn ower och kaster sidsen yannet i haffnet 
igåen, tha skal stormen saktes . . Item skall man gängse i stridh och l»s 
han thensB bOn ower sit swerdh tha skal han jngeen skada» fonghss til 
sith liifiC Item Ins han thenn» bön ower sygt folk, tha fongser the bod- 
bås och Iffis ther til pr nr och ane maria och credo hno som thennss bön 
Ubs gissrno han skal begribse goss och arff. 

BoneUy 
8om följer detta sista krämarförordet, är af helt annan anda. Så 
mycken of^ersättning af det äldre språket^ som synes erforderlig 
om den skall af alla förstås, ha vi tillåtit oss: 

(En hön mot ovänner:) 

Herre Ond alswEldigaste Fader och Son och den Helige Ande, gif 
mig, din OTärdiga tjensteqTinna Karine Lodvtgsdotter'**), att Cfvervinna 
alla mina ovänner, att de ej måtte skada mig antingen med ord eller 
geming, men att deras dygd och rad vftndas mig till godo. Jag beder 
dig min God och min styrka och min tillflykt och mitt beskärmelsetorni 
låt alla mina ov&nner blidkas mot mig. Abrahams, Isaks och Jakobs 
Gnd och alla ,,r8stte'' menniskors Qudl fräls mig, din tjensteqvinna, fräls 
mig nr min bedrCfyelse och fria mig ur all min bedrOfvelse af synder och 
sorg och Tåda och gif mig dygd och styrka och stadighet i all godhet 
och gif mig ,rsBtte tolffi och veellydindsB i min intendh,^ att jag måtte 
tickas dig och menniskor och mitt anlete alla dem som mig se eller hOra, 
att jag måtte få nåd och hjelp i alla mina bOner. Apostlen säger, att 
Jesns frälsar alla dem, som tro på honom; Jesus vinner, Jesus regerar, 
Jesus bjuder att vara öfvervinnare Ofver alla mina ovänner, att jag ej 
skall rädas hvad menniskan kan mig göra. Herre hjelp mig i ditt namn 
och fräls mig från alla mina ovänner synliga och osynliga. Herre Jesu 
Christe! lefvandes Guds Son, som hängde på korset och lät din sida ge- 
nomstingas med spjutet och löste mig med ditt dyra blod [lös mig], du 
som löst Susanna af falska ovänner och Daniel af lejonkulan och som 
frälst de tre [Guds] barnen af den brinnande ugnen, som voro Sadrach, 
Misak och Abnenago och som frälst Abraham af Chaldeernas händer och 
hans son Isak att han ej vardt dräpen af sin fader och Jacob af sin bro- 
der Esaus händer och Joseph af bröders våld då de ville honom förråda, 
och som frälst Noak då verlden förgicks af floden och som frälst Loth 
och hans barn af Staden Sodom, då den sjönk och förgicks för syndens 
skull, och som frälst Moses och Aron af Konung Fharaos händer och af 



*) Sjelfva bönen är: „0, Herre Gudl jsg bekänner mig att svårligen 
hafva syndat emot dig och vill mig gerna bättra med din nåd. Miskunda 
dig Öfver mig för din bittra pina och hårda död. Amen.'' 

**) Med rödt bläck inskrifvet, men med samma hand. 



6a 

Epypti lands tr&ldom ocb bodi MUt Kooong David af Konung SauU h&a- 
dera våld ocb QoUalhs kimpe?ild oeh Joaas Propheten af hvalens lif 
och Bom frilflt Adam af helwete ocb 8:t Petras af bafiMns 4jttp ocb S:t 
kanins af filngelset: bör mig Söta Herre Jesu CbrisUl sisom do h6rd« 
8:U Maria Magdalena ocb förlåt henne alla sina synder ocb som dn fräl- 
ste Juditb al Éolofernes binder, ak fr&lt mig af aUa olägliga ting iiärit»> 
vande och framfarna ocb nkommaskullind»^ ocb af alla mina ovänners 
binder ocb omildbet, synligas och osynligas, ocb bör mig i alla böner 
och oOdtorftigbeter i fara ocb y&da, Da som lefver, styrer ocb regnerar 
med Gud Fader ocb den Helige Ande nu och evinnerliga. Amen. 

Den meddeks hel, att man ej må tro att jnst det papisti- 
ska Sfrerhoppats. Dylika böner på modersmålet lästes ^öfver 
maten, då man gästebad gjorde, hvaraf alla yordo glade ooh lof- 
rade Gud;' ty denna anbefalles vid slik enskild andaktsöfaing. 
Att denna altarbok begagnats åtmiostone i enskild familjs kapell, 
synes man kunna sluta af ottesängshöner och dylikt. 

l^men är också en Sång^ liksom Messan och Psalmen. Ben 
IsSres blott ej på jorden. Men till Kyrkans skönaste litteratur 
må Ti hänföra dessa utgjutelser nr själar, som hade sin umgän- 
gelse i himmelen. 

Till prof på en Svensk bön från vida äldre tider må ur Co- 
dex Berghmannianusy hvarom nedanför, den anföras, som laggtsi 
muniiea på Maria Magdalena: 

bon gick fram ms *) nidberlutto senlite oc Öghonen . . nidber 

a iordhena, oc bafdbe seoga roo för »n hon kom til Tam herra ok 

som bon laa swa framlnto mz lenlitino owir hans fötir mz enne tröst. 
Thy at bon seUkadbe han nu innerlica af allo biierta owir al thing, tok 
hon starklica til at snkka oc gråta, swa som hon skalle al flyu bort i 
tarom . ok sadbe tbystlica mz sik siselne, Herra min starklica oc stadhe- 
lica tro jak oc Tidbergaar tbik vara min gndh, oc min herra. I myklo 
oc margbo bawir iak dröft**) tbit gudbelica Tåld. Jak syndadbe mot 
alle thinne rsstTiso . oc flere lera mina synde sbu sandkomin i hawino • 
tho flyr iak til thinna misknnd. Jak nsni oc Träng syndirsca, syrgher oc 
snkkar oc latir mik ångra mine synde. Jah bedhis nadh oc »r iak redho 
bietra mik . oc Til alre optar meer gänga frän thinne lydhno . »Ila vara 
thik olydhogh. Bidhir iak thik liofaaste skapare, wrak mik sekke frän 
tbik . thy at andra wtasegba *^) weet iak mik hTarghin bawa . ey tH iak 
ok til nakon annan lita, thy at ensamen thik »Iskar iak owir al thing, 
ok köör thy akke mik frän thik, ntan n»fs mic oc plagha mik for mina 
ondzsko oc synde som tbic thsekkis. ^a tho bedhis iak misknnd. 

En dylik ^snckan' kan ju ännu ega rum, der samma (9uds 
ande får räcka samma ånger och tro i en syndares bröst? Men 
snart blåste Fapismens Samum in i Kyrkans örts^ård. 

En Wadstena-Numas Bönbok är af J. E. Bietz utgifven (Lund 1842) 
efter en handskrift på Köpenhamns UniTersitets-Bibliothek (med inled- 



♦) Med, 

**) Vrö/va, deraf bedröfra. 
***) w år u och II är w. 



5a 

Bing och ordiOrklariBgar). Tyckes vara skrifTCU omkr. 1450. Maria tin* 
talas hår i det mest skimrade diktarspr&k: Heel aldra mildaste jomfiru Jafo* 
ria iku 8cm iBåt sidnandé dagrand oc haffsins stuBrna oe tnaroåta ffra, Th^ 
ajf fåtJiom l^onatrande wngdomy v>tflög til Fadherstns hicsrta^ kvUkom Mu 
ttnUtii fizgrind taktiå omr alla paradysi kraselighet 

Psalmer, 
Latinsk mSste PsalmsHngen egentligen yara i detta tide- 
hvaif, och blott som sådan kunde han uttrycka det poetiska ele- 
mentet uä vår Kyrka för dessa sekler. Om BreviariemaB otA 
Missaliemas sånger, med tecken till Svenskt nrspmng, skola vi 
sedan tala. Vi ylOja först en Latinsk Fsalmbok^ som föregifves 
innehålla de psalmer, man här författade och sjöng under la^net» 
hierarchi. En Theod. Fstri Nylandensis utgaf i 12:o 1582 uti 

Greifswald Pia cantationes Ecdes. et Schol, eller j^fromma 

Sånger i Kyrkor och Skolor, uppstämda af fordna Biskopar i det 
namnkunniga Sverige, redigerade af en man, förtjent af både fSör- 
samling och läroverk i Finland.' I dedicationen till Frih. Christ. 
Horn till Åminne, upplyser Utg. huru de fordna Församlingens 
styresmän i det ärofulla Sverige älskade tonemas himmelska konst. 
Liksom Dansken JToh. Thomeeus hoppas han, att Gud derigenom 
alltid uppväckte några fromma män, som lofsjöngo honom för 
försoningens nåd, fastän Evangelii ljus var fördunkladt. Han ång- 
såg att de fromma sångernas ålderdom skulle fria dem från kri- 
tikens strängare fordringar. y,Boraame hade ju ej förkastat £n- 
nins och LuciHus, derföre att Horatius och Yirgilius sjöngo gu- 
domligt.^ Han hade vid melodiernas anfSrande för ohka antal 
af roster biträdts af en skicklig tonsättare. Utan att vi tro, det 
alla dessa Psalmer äro af Svenskt ursprung, än mindre att våra Bi- 
skopar äfvBn ati gamla dagar voro Nationens skalder tillika, f9i> 
tjena de likväl mycken uppmärksamhet, der det gäller att visa 
andan af Sv. Kyrkans Vitterhet i medeltiden. 

Julpsalm, 

In obscttro naseitur Föds i natten, den v&r sol 

Illustrator SoHs^ Sina strålar gifver, 

Stahulo repamtitr Herr skarn ifrån pol till pol 

PHneeps terrae moKs. Laggd på stråbädd blifyer. 

Faseiatyr dextera Handen lindas, som har sått 

Quae affunt sidera Fftstets stjerns&d, då han stått 

Et coelos adscenéit^ Uti himlaranden, 

Conerepat vagitibus Han som sänder derifrån 

Qtit tonat in nubibus MolDomhö][ida åskors dån 

Ae fulgur accendit På blixtljsta granden. 

Christé gui nos propras Christns, som med gndahand 

Jian&ms feeisti Skapat oss och blifvit 



54 



Et pro nobis omntbus 
Nakci voluisti, 
Te devoie petimus: 
Laxå quod peccavimus! 
Ne nos interire, 
Post mortem nos mtseros 
Ne simul ad inferos 
Patiaris tre! 



Jesu dulcis snemoria 
Dans vera cordis gaudia, 
Jesu dulcedo cordium, 
Jf\>ns vitae, lumen menttum^ 
Excedens omne gaudium. 

Sed super mel et omnia 
Ejus dulcis praesentia, 
Nil canitur suavius, 
Auditur nil jueundius 
Quam Jesus Dei filius, 

Jesu mi essentiam 
Amoris tui copiam, 
Jesu largitor veniae 
Honor caslestis patriae 
Tu fons misericordiae. 



Cum sä omnis caro Janum 
Et post foenum fiat caemtm 
Homo guid extollerisf 
Cerne guid «», guid et erisj 
Modo flos es, sed verteris 
In favillam cineris. 

Terrorn teris, 

Terram geris. 

Et in terram reverteris 

Qui de terra fueris, 

Homo dicius es äb humo, 
Cito tranm^ guia fumo 
Similis e(ficerisy 
Numguam in eodem statu 
Permanes dum sub rota tu . 
Hujus vitae volveris, 
Terram teris^ etc. 



För ofls född i dödens land t 
Skänk 098, akånk oss lifret. 
Hör en ödmjok bön: förlåt 
Hvad vi bniiic, oeh ej l&t 
Oss i döden faila. 
Och, når lifvet slocknat nt, 
Fr&U oss ifrån ondo, siat 
Oss i famnen alla. 

Jem mtn«€. *) 

Har Ijofligt Jetn minne är, 
Sann Klä<Ue det till hjertat b&r; 
Den glädjen är en källa lik 
På lif och ljus för själen rik; 
All jordens fröjd! för denna rik. 

Men mer än blomstrens honnng är 
Den stunden ^nf, då Han är när. 
Ej möter oss mer herrligt ^jad 
I sångens eller talets skrud, 
Än Jesus, Son af Herren Gud, 

O, Jesu! blif min egendom, 
Gif mig Din kärleks rikedom, 
Ack! dela nt Din salighet. 
Du alla himlars herrlighet, 
Da källa af barmhertighet! 

Menniåkan, 

Är allt kött blott hö, och blifver 
Hl^t Jörtorkadt, o, hvad gifrer 
Dig slikt sjelfbedrägeri? 
O, hvad är da? Dagens blomma. 
O, hvad blir du? Se den tomma 
Urnan med ett askstoft i. 

Jord blott tär da. 

Jord blott bär du. 

Snart en jordklimp åter är du, 

Som af jord måst skapad bli. 

Sraga matk, fast makt du heter! 
Som en rök de evigheter, 
Man dig lofvat, fly förbi. 
£j bestånd har mannens handling.^ 
Lifvet sjelft är blott -— förvandliog. 
Af dess hjul förkrossas vi. 
Jord blott tär da, etc. 



*) En utaf bearbetningarne af Angustini välbekanta: 
Nomen Jesu Jesa namn 

Mel in ore Är honung i munn, . . 

Melos in aure Melodi i öra, 

Jubilus in corde. Jubel i l^jerta. {N. Sv. Ps, 66.) 



EowM natcws cum moeroré Bftrnet i sin födsel klagar, 

Vitam ducsM cum doloré Molnen h61ja lifvets daga^ 

£t cum måtu morcris. Ej dn dör fr&n b&fyan frL 

Té memenio morUurum ISins att Döden skall dig mörda». 

Et poåt mortem hoc mesturum Att da sedan sjelf skall skörda 

Quod hic semiHaveris, Hvad da s&tt. 8& dömdes ri, , 
Terrcm teria, etc. Jord blott t&r da, etc. 

Treenigheten. 
Treformigt Ljaset rikt utstr&lar från 
Onds thron — ett^yns, som aldrig blef förmörkadt; 
Loff Kraft, ocb Åra i enformig str&lglans, 
Som öfver tingen evigt strömmar at. 

I Empyrtfn den högsta sällhet &r, 

Ocb renast ftro Tarelsema der. 

Det anderbara trefaldsQaset yar 
Kår Itjaset, der Serapbers Tingar sväfya. 
Det bildat skapelsens nrformer: skapat 
Hvad som ftr kraft i verlden och i menskan. 
I Empjrén, etc. 

Ej föddes Fadren, stor uti sin makt, 
Af Fadren föddes Visheten, Gads Son, 
Af begge Anden ntgår. så är Gad 
Till Tåsen en, trefaldig till personer. 
I Empyr^Q, etc. 

Stor är ati Naturen Gad, den visar 
Hvad Han förmår. Han spänner himlens dak 
Och målar taflan f«ill med herrligt bildverk^ 
Allt ordnande med tyngd och tal och mått 
I Empjréo, etc. 

Uti sin skapelse steg Skaparn ned 
Och dolde sig ati en liljas knopp. 
Esaias såg det andret i en syn: 
„En Jangfni föda skall Immannel.*' 
I Empyrtfn, etc. 

Sig solen vänder, nalkas oss, går in 
I viN-ens stjembiid, ty en evig vårsol 
Bebådas. Balsamkällor springa fram, 
Utar ett bratet rö slå lifvets rosor. 
I Empyrén, etc. 

Så reds en fest af den som kyskhet älskar. 
Der han den svages hyllning tager mot — 
Försonaren, som för vår synd har lidit: 
O, lofvom då Gads Son, som Englar lofvat 
1 Empyrtfn, etc. *) 



*) Triformis relncentia abnndat in solto 
Lacis deficientia carens ab initio; 



M 



Angtiuå enUttitur^ 
Av€ dulee canitur^ 
Shmu Dei aeritur, 

Jakitr 

Porta cmK pandhur. 

Novum uidus oritur^ 
Mwrtis wnhra tollitur^ 
Mundi salus gignitur. 

Igitur 

Porta catU panditur, 

DiUgendus pcuitur, 
AtV culpandus moriiur, 
Non vincendus capitur. 

Igitur 

Porta cali panditur. 

Cruci Vita figitur, 
Infernus destruiiur, 
Captivitas tolUtur, 

Igitur 

Porta cceli panditur. 



BMtdelsen. 

Engeln genon skyn svs tYkiga. 

OodafrO till jord att bringa, 

Bell Dig fr&n batis mnnii hAn klfngéw 

Inga 

Portar himlen omt b^ttlnga. 

Bn nj sljema ses uppsvinga, 
HAKfB i sin flykt bevinga, 
Varldena aaligket Iraonbrifga. 

Inga 

Portar himlen mer bttWnga. 

Karleken fOr^lOder, ringa 
Banden segrarn fjelf jn tvinga, 
DAdsspjat osknld genomstinga. 

Inga 

Portar himlen mer betvinga. 

Ty n&r lifvet tycks fOrklinga 
P& det kors, der spikar stinga, 
Afgrundshvalfven sAnderspringa, 

Inga 

Portar himlen mer betvinga. 



I en PagsiarupMhn het^ det: 
Sic confixus erigerut Höjd p& koraet npp, din fot 

Lethi fracturus ostici. Helfvetsportarne kan trampa. 



Honor, Virtus, Gloria nniformi radio, 

Qni sQpra rernm entia Incet abs primordio. 

Optima snnt entia 

Optimam dncentia 

Vitam in Empyreo. 

Lnx hsBC mirando lomine Bura triplex affnit, 
Serapbico in calmine, formulasqne colnic, 
Cuneta quse sant snb tegmine poloram composait, 
Potentias in homine de non ente statnit. 
Optima, etc. 

O, qnam pater ingenitns, excellens potential 
Patre procedit Filias dives sapientia, etc. 

Qai polam scivit pingere plasmabili pictara, 
Cancta dispdnit pondere, mensara, etc. 



Sol vertitnr zodiaco, gradiens in geminis. 
Dom Sol snpremas thalamo juvenescit virginis, 
Ernpit fons cnm balsamo ccslica dolcedinis, 
Rosa crevit de calamo in iahueB homiaia, etc. 



w 



mirmcto ioUoy 
tmpltxuM brackim, 
imandum aperis^ 
os ad oscula 



Armar du, atft faMna, ^^9»^^ 
Öppnar, för att älska, brftgft, 
Hafyiid, fOr att kyssa, bl^r, 
Tj oss na da iterlOst 



9 m naiufragio^ 
U placas aequora 
to suffragio 
tUhan regis *)^ 
llUim Ugis. 
oettnia 
^ria 

\s cnnctornm 
Ila, 

Mpema 
oria 

cnlorum 
Dia. 



iUMidniftgfankiHr» liamii, dH vi 
Flj ffir stormars raseri, 
Tj sig ligger vid ditt ord 
Allt som stormar på v&r Jord. 

Segerfana! 

LagsfaUbordan! 
Dig, som Qada* 
Ära eger, 
Stilla jordens menighetcr 

Lofva m&; 

Himlar Ijnda 

Om din seger, 
Evigbeters evigheter 

Lyssna pa. 



Bland de Hiatariåke Sångerne m& blott anföras: 

Lofsång för Finname: ' 

irsHs olivarum Dnfvan kommer till den lilla 

id>am panditur» Verld, med fridens blad i rnand, 

mus animartxm Arken, der natnr och neaskor 

i daudiiur, Slntit r&dd ningens llhrband. 
*Ubs Fsnnonica Finland! gläd dig Ofvér gåfvan, 

ds koc dono Som dig sändes ntaf God. 

^acta es CathoHca Allmän -Christlig tre frän ofvan 

Dei sono. Sänker sig vid ordets ^nd. 



9tis abscandatur 
s dum tolHtur^ 
"des expurgatur, 
ti pomtur. 

9tC 



Fjellens spetsar stiga bOgre, 
Hafvets stormväg sjnnker ned, 
Uti himlens klara skyar 
Stins regab&gea, bild af fred. 
Finland! etc. 



ttro demomtratur 
Finlandiae, 
risti dum fundahtr 
terram Angliae, 

%€his Patrem öret 
rvans patriae^ 



Si kom Obristen tro till Finland, 
Och ntaf en lirarb^nd 
l^rosbaneret bir blef plantadt, 
Kommet frin de Anglers strand, 
Finland! etc. 

Cbristnst Fadren bed och skydda 
Fidrens land vid frid och ritt, 



Han bOr erinra sig attry ekets batydelsa nli det land, der bma 
sgren fästad vid en som helgon värderad konangi baner* 
Derpå följer berittelsen o* 8:t Eriks och Henrikt värf; vtarbetad 
iviariema, hvilket vilar att de» af Th. Petri atgilna redakttonen 
bearbetats fOr de Finska skolorna. 



68 

Laudis htrba guem decoret Du som fir af trogna tkaror 

Firma fide varU. Lof på taaen skilda sitt 

ErgOf éte, Finland! etc. 

^Vårsången/ som sjöngs i Skånes lärdomsskolor ännu i förra 
seklet, uppgifves vara af M. Borup, som, född 1446, dogf i Århus 
1526; den förtjenar verkligen att ihågkommas såsom prof på Tåifin 
Skandinavers skaldekonst på kyrkans tungomål under medeltidé^ 

Terra vemat floribus Jorden y&rkl&r sig i bloiBBMr, 

Et nemus virore. Lunden i den spftda grönskan, 

Aves mulceni cantibua Fågelskaran återkommer, 

Et vocis dulcore. Sjunger efter allas Önskan 

Aqua tempesteUibus Vågor ha ej storm, ej skjar 

Caret^aer imbribus, Störtskur — honnngsdagg allena. 

Dulci plenus rore. Solen himlame fördyar. 

Sol conaumtis nubibus Och, att f&stets rymder rena, 

jRadiis patentibus Skjuter hon med sina hyassa 

Lucet cum dulcore. Strålar uppå molnens massa. 

01 quam mira gloria^ Öf ver allt hvad skönt vi vete, 

Quanius dtcor Det, Måste Herrans skönhet Vara! 

Quanta resplendentta Återglans af hans anlete, 

Suae facieh Hur den yerlden kan förklara! 

A quo ducunt omnia Afgrund, jord och himmel bftra 

Ima, eummoy media Freglen af Hans Makt och Ära. ^ 

Formam speeiei Natt och dag, till tid blott skilda^ 

Major est distantia Skiljas till sitt vftsen föga, 

Quam sit differentia Samma Qud för oss de bilda, 

Noctis et diei*). Skådade med skarpsynt öga. 



Man träffar ju ej här mycken transbaltisk Papism? Val kunna' 
de betänkliga sångerna borttagits af utgifvaren, på hvilkas strän- 
ga Lutheranism man likväl ej har något skäl att tro, då man 
känner, huru ända intill Rothovii tid reformationens kraft foga 



*) Bland boksamlingarne trftffar man stundom^ samlingar af Psal- 
mer. Så testamenterade Henrik, en Scholaticus i Åbo, 1353 till Hospi- 
talet i Åbo ett Paalterium Commuae Sanctorum et Legendarium cum hietö^ 
riis ab adventu Domini usque ad IV diem Pentecostes, Om uti slika Psal^ 
teria Sanctomm funnits några af Nylftndningens Kyrko- och Skolsångw 
ftr lika svårt att jaka, som neka, synnerligen der man eger så ringa äl- 
gång på kunskap om Medeltidens Psalmlitteratur söder om Östersjön. Vid 
Mohnikes handledning bar ej yarit något att hemta. Titlen på desse Can- 
tationer. Lunds Acad. Bibliothek tillhöriga, är Pia Cantationes EccUsio' 
stiea et Scholasticce veterum Episcoporum, in inclyto Regno SuecicB passim 
usurpatcRy nuper studio viri cujusdam Reverendissimi de Ecclesia Dei et 
Sckola Aboensi in Pinlandia opHmi meriti accwate a mendis correctce et nunc 
typis commissce opera Theodorid Petri Nylandensis; his adiecti sunt aUquet 
ex Paabnis recentioribus. Imprimebatur Grypkisvaldioe pr Aug. Ferberum 
1582, 8:6. Bostock 1625, Wisingsborg 1679, Åbo 1761. Th. N. kallas 
P. Ruiha i Ups. Bibi. Eatal. 



59» 

gjorde sig gällande i Finland, och läser här helgonen Eriks och 
Henriks minnesånger; men en ny anda kunde han ej ingjuta 
i de sånger, hyilkas bokstaf, bunden i de syåraste versformer 
han meddelade. Yäl om läran om Menniskans intet, om Förso- 
ningens aUty detta Christendomens första och sista, vore i lika 
ErangeliBk anda framställd öfverallt uti vira Nya Lutherska 
Fsahnböoker! 

Svensk m&ste dock psalmsängen blifva, när psalmsångare hun- 
nit bildas uti Bibelöfversättaren Matthiee schola. Så småningom 
lossade sig dock poesiens genius ur de främmande banden. Lå- 
tom 088 anblicka en af de första ryckningarne på de tunga Bom* 
smidda kedjorna. In dulci JubilOf som ännu torde fröjda någon 
jnlstuga, utgör en dylik skakning, der således både Svenska och 
Latin afvexla. Hos Theod. Pétri har den ännu flera drag af dezi 
mystiska poesien, som var Kyrkans romantik. Sista versen: 

Ubi sunt gaudia Der äro frOjder 

Ther man sjunger eya^ — — — 
Huax £nglanar siunga — — 

Nova cantica Nya S&nger 

Och nmlanar springa *) — — — 

In Regis curia I konangaborgen 

Eya vore vij thär — — — 

Psalmer, hett och hållet Svenska, 
kunde nu icke länge uteblifva ''^*). Märkligt är att den äldsta 
bekanta framträdde ur samma hufvud, som vår första ännu kända 
Sveriges historia. Ericus Olai (f 1486) sjöng densamma, som är 
tillika vårt första tryckta psalmprof. 

1. Fsedm af D:r Ericus Olai, Theol Prof. i Upsala, tryckt 
i Upsala af Paulus Orijs 1515. 

Man bör ge akt på dess techniska värde i en tid, då Sven- 
skan brottades med knittelversen i rimchrönikor, och då klandret 
numer ej behöfs såsom opposition, opartiskt betrakta en sång, 
som BJöngs i vår Kyrka förrän Wasaätten uppsteg på vår thron 
och sedan den nedstigit derifrån. 

Een rikir man 

Ok welloger han 

En brjllops kost til redde 

*) qOch de klockor klinga** — lår dock stått i åldsU redactionen. 
Hade afseende p& d. v. bruket hos hoffolk att bära små klockor och 
bjellror på klåderna. 

^) Man har förnekat att sådana fannits nti rår Katholtka Kyrka. 
O. Plantin, de Auetor, hymn. EccL Sviog., har i detta hänseende åberopats 
af utländska FOrf. Se Bahbeks Program, hvarom nedanfOr. 



Aat fiflom 80D. 

lied m/kin mon 

Syna stora tro beteddhe 

Ther til bSdb han. 

8wa margan mail 

8wa faam tke &ra togb skeddbe 

Han B&nde wth w|jtb. Boda bgt ok t^tb Hao badh til brjrllopi kosa 
Tbe bwdbne waaro. The giordbo som daara The akudhe e^ band don» 
Tbe badhe forfall Ok sagdhe tom all Tbe wille f6rs0kia sin froma 

Han badb sin wfjn. Ån koma til sia Han wille han gema wel 
pliga Han swarade swa. lak eij forma Thet komber eij swa til wåga 
lak wardba tijn gist lacb hawir me fftst Ena qwiano tbe iaeb wil Agba. 

Han sände een annan. Både wissan ok sannan Tw biidh ban til 
micb fara At gOra sig gladh. Som iak ban badh lacb wil mjn kost eij 
spara For mina b06n Ok haffwt til lOn Alt thet som gotb kan waara 

Han sagdbe neij. Iaeb giter thet eij lak bygger een gaardh afP nya 
Tftr iak wil boo. Ok baffwa mjna roo lak hafifwer ok flere byia lak wfl 
töm skodda. Swa maa tw bodda lacb see bwrw tbe sigb flyia 

Han sende ten tridia. Ok lotb honom bidia Och toffwe ecke for- 
l&nghe Skynde sig brath Thet warder skOth nath Ok folkith gaar til 
sänghe lak hawer nw biidh Swa längan tijdh lacb wil mina porta stångbe 

Han sadhe neij lak seger for hwi lacb hawer ttan starka Öke lak 
wil aake. Alt for then sake Ath iak tbcra kraft forsOke. Iak bafwer tia ' 
akt Med alle mijoe makt lacb mijtb gods foröke 

Iak tänkir alt aa. Hwar iak skal faa Wil werden med micb gaan» 
gha Med or&tb ok räth. Iak tager alt slfttb Ä män iaeb kan gods ninga 
Iak brwkar fast til. Iak gör hwat jak wil Iak daarar marga ok mänga 

Han älthe ok kOrde. Ok sammanförde Hans wxa gingo at liggia 
Qwellen kom aa. Ok marker blåa Han wille tha bwilo ti^gia Hans Inr- 
strw badhe stänkt. Ok sig omtftnkt Hon wille ban ekke sighia 

Honom böijate longa Ok wille tha gaanga Ok konwngsens gäster 
wardba Tha war forscentb. Honom war formeenth Och dOren waara 
läst swa bardka Han mötte staa wtha. The reter eij nywtba Som f(ftm 
waaro ospardha 

Qalc snarliga borth. Fra thenne porth Mina gester ära alle sättbe 
The ära skaer. Tik aldrigh meer Atb tw äter aff mjna räUbe Tw tagb 
nw raadb. A£f then tik badh At tw mith bwth eij sättba 

Mik är alt a motb. Ok ioghen booth Mijn hwstrw mith gods mith 
welle Hwart skal iak roo. Hrar skal iak boo Hwar tager iak bws aat 
qwelle Gwd läste tbe stwndb. Iak sionkir y grwndh Swa stor är m^n 
misfelle 

Wärld tw stänger. Nw medan mik tränger lacb litthe alt a tbina 
nadbe Nw staar alt skrifwid. Hwrw iak hafwir lifwid Hwad skal nw 
warda til radha Hymmerik är stänkt Tijth hade iak tänkt Nw staar iak 
aater i waadha 

Nw komber dOdhin Som mik är Odhin lacb kan eij wndhan ridha 
Wärldinna swik. Hafwer daarat mik Thet är m^n bögliga qwidha Alskons 
nööd. Med hälwitis glöOd Thet warder iak tär före lidba. Amen. 
Uöor villa boves celam clansere vocatis 

Istttd oTangelinm transtnlit de iatino *) in Sweenm ad modnm car- 

. . ** 

*) Tydligen den latinska psalm, som ingår i Tbeod. Petri Nyland. 
PiSB Cantationes, ark K., der dock en slutyars är tillaggd. Den ps. bOrjar: 
1. Homo qnidam rex nobilis 
DiTes in earitate 



61 

rniniB Venembilii p«t«r »sgister Bric«t •Uti ttMB IhMlogU Profeitor 
qaondam Pecannt alme occlesie npsalenai»» per ct^ii» nerita deus ingittir 
magna facit mfracnla *). 

Denna palaBofyp finnes på Skara Gymnasiibibliothek, sam- 
manbunden med en uti Kathole^a tiden gjord öfversättning ur 
Jo Oersons ars mariendi, It hum de sjuke ricola andligen skötas^ 
m. m.y som låter oss förmoda, att Ohristlig uppbyggelse varit ut- 
gifningens ändamål. 

2. Biskop Senriei Tidemarmi (f 1500) t Linköping Sven- 
ska Fidlmer. 

Titlame upprepas på flera ställen**). 

a) Then som TiTt enn god Christen vara Och lefva i eod ynneat 
och fred. 6) Allzmechtig Gad med sin n&d Vare med ots i rad och did, 
Allt som det var fordom både med giftming och ordom. c\ Folket min- 
ses Att det är funnit Sveriges st&der ofta brunnit, d) Ben lare och Kyr- 
kiönnes l&re. 

3. Lofsånger på Svenska finnas i den gamla sv. ö&. af 
Psattaren^ som med Nescherska samlingen kommit till K. SU)1. 
i StockKolm. 

4. UUyåning af Psalmen Venite, som han står i PsaJUare- 
nmn^ 23 blad i Ji'Sra Häri» yrtegardher. 

5. Samling af Latinska och Svenska Psalmer , gammal hand- 
skrift t BuscAy Kyrka i Westergöthland. 

Omtalas af P. F. Aurivillius uti lums dissert. om Sveriges 
KUiotbeker i medeltiden, 1782. Anbefalles till synnerlig upp- 
miflEsa»het hos dem, som kunna deiom meddela AUmänheten 
ninnaie upplysning. 

6. Sv, psalmer i en gammal handskrift i Ups. Bibt**"), 

5 Svenska Psalmer i God. Msc. Upt. n. 4. Den första bOrjar: 
Tbsn förste frygh Marie mö tU hendé. Thet ear låe glade ther henne k<m 
tU hand^ thet var tke glädhe then aldrig tok <mde. Den andra: Then sig- 
nadhe dagh then jak nu se af hymilen at koma, 

7. Psalmer tryckta i den Svenska Tideboken. 

Då genom Hr Kongl. Bibi. Klemmings berömliga nit den 
fiv. Tideboken numera bUfvit utgifven, må prof hellre meddelas 
éeratm, än si den danska tideboken, såsom skedde i 1 och 2 
BpplagBSi. 



CoMUim magaam divitiis 

Et magna largitate 
Fecit, Yocatis plurimis 
Cordis hilaritate. &e. &c. 
*) 8e Sv. Mercurius, Äug. 1757, p. 170—178. 
**) B»lter L c, ▼. Stieram. Tal, Hammarsköld Sv. ViCterb. Hist m m. 
**^} Se Lgbr. de statu rei litu p. 16. Jmfr Sr. L. f. Tidn. 1834 
295. 



€2 

Ur de yerBifierade Skriftorden d. ä. Syndabekännelsen (se här- 
ofran, der' innehållet af Yårfhitider uppgifyes) må yi här anföra: 

HEel Jesu myn härre käre. 

Beel ihesn alla wftrldina tre 

bligHga gaaf iak tik sa» vftär 

for tby thw weth w&l bnilkin iak åår, 

O BÖthe herre ihesa crist 

Alla mina synder weth tw. wistb 

o sOtbe berre forlaat tbz mik, 

Atb iak saa näftr gånger tik. 

Tw weetb wftl bwar iak efifter traar, 

ty kom iak bith atb skoda tyn saar 

Tytb anlytb ftr ffalnadb sorgfwltb «k blecbt, 

skorpit aff blodb ok Onkeligit. 

Tyt howth banger nedber aa tbytb bryst, 

msE bwasso törne alt ginom tryst. 

Tbz baffwer tw alt toltb for mik, 
bwat skal iac tber for gella tik m. m. 

Anddiga qvädeuy 
som ej kunna kallas psalmer, dels derfore att de ej alltid voro 
skickade for att sjungas, dels derföre, att de lika mycket torde 
afsett ett vittert nöje for folket, som christlig uppbyggelse, träf- 
fas till större antal, än man ännu kan uppgifva under handled- 
ning af dem, som omtalat dessa handskrifter från medeltiden. 

En syndares omvändelse^ ett qväde från medeltiden, ftr ntg. af J. E» 
Bietz (Lnnd 1842) efter en bandskr. på Köpenhamns Bibliotbek. Qy&det 
ftr dramatiskt nppstäldt. Samtalet bftlles mellan Syndaren Wratislans, Lä- 
raren Frocopios, J:fru Maria oeb Domaren Christns. Syndaren sfttter i 
fOrtriflan „Ydden pa brystit," fOrrftn Maria uppenbarar sig och fattitr t 
hans bänder. Marias fOrbOn visar att Fritbiof pä Framnfts miner sjunger 
i en urgammal svensk tonart; t. ex. 

Tha thu lyptes aa korset nidber 
mit bisdrta bafde nsar brustit wider 
tha jak swa forgratandis n»r tik stod 
tha yaro min Ögon fwl mz blod 
hafde thz nagat til mik standit 
jak bafde gerna j döden gangit 

Hit hörer runesången: Samtal om ChrUti Korsfästelse ymUt 
lan en bedjande Christen och J:fru Maria, skrifven på 6 blad af 
en pergamentsbok, funnen i Wallentuna kyrka och derlfr&i kom- 
men till Kiksarchivet; utg. af Peringsköld Sthm. 1721, aftryckt af 
Liljegren i Bun-urkunder. p. 284 — 291. Fragment. Lilj. anser det 
vara skrifvit på 1300-talet. Se Sv sk. Lit. 2 D. p. 498—501- 
Vi införa här blott några rader, (i nysvenskt språk). 

Min kftre Son nu dOr. Hvi dOr ej jag 
Med honom, jag hans sorgbebundna moder! 
Min son, min son, min egne kftre Son, 
Min käraste! L&t mig ej blifva efter! 



Mig med dig Ug. L&t mig få å6 med dig 
Ej eDsam bör du dO. L&t modren dO 
Med dig. O ve, spar, nsle dOdI ej mig, 
— — Hör min bön och sätt 
Mig upp till dig p& korset, att vi bida 
Tillsammans dö som yi tillsammans lefvat 
Med samma kärlek än förbundne 

Xnnde forntiden ej uttrycka djupa rörelser, oaktadt språket 
ff enkelt? 

Här är utan tyifvel ännu en stor efterskörd att göra for 
Ira nitiske språkforskare. 

Bland Folkvisorna torde också träffas några, som sjöngos så- 
m Andäktasånger under medeltiden. Bet torde ej vara alltför dri- 
^ att yttra den förmodan, att i Landtkyrkor, der presten ej 
Nid kunde sjunga latin, men der det ändå skulle sjungas, andé- 
;a sånger n^ngång uppstämdes, som lefde på folkets läppar, i 
L tid, då religion och poesi så nära sammansmält. — Emellertid 
en firåsägn, att ännu i sista sekel bestämda Visor sjöngos på 
Bsa fester, och man vet, att en stadgad Syensk Psalmbok sent 
sade sig. — Att passande Folkvisor begagnats till en enskild 
idakt, torde kunna) slutas af den med en djerf anachronism 
Ida anyändningen af Dufvans sång på liljeqoist i Josephs dra- 
itiserade historia, tryckt på 1500-talet. Bonden, som visat Jo- 
ph »rätte yäghen til sin Fadhers hiord,^ håller en monolog af 
gande innehåll: 

Ty gi&r iagh min koos j fagre wftder 
Sa gladhelig iagh een wijsa qnädher: 
Dnfyan sitter pa Liljeqvist, gudh rädhe, 
Hon sjunger sä fagert om Jesn Christ, 
Men Gud gifve oss sina nåde! 

Uti de Folkyisor Geijer och Afzelius utgifvit, förekommer 
nna sköna sång, som har andan af de medeltidspsalmer, hvilka 
betaren sjöng, då han gick från eller till sitt arbete „i fagre 
ider." 

Förf. skulle önska, att utrymmet tilläte att åtminstone upp- 
Bga en parallellinie af Germanisk och Dansk Litteratur för de tide- 
"arf, som äro i fråga. Men som han inser, att det egentliga ämnet 
laf skulle alltför mycket hopträngas, huru fin den linien än dro* 
8, underkastar han sig denna uppoffring. Här anser han sig 
ok böra fästa sina Läsares uppmärksamhet derpå, att våra frän- 
r gjort sitt modersmål delaktigt till och med i Katholicismens 
'^rtjensU Oronholm yttrar om Anglo-Saxarne : Messan förrätta- 
Sy åtminstone yid vissa tillfallen, på Anglo-Saxiska språket. 
Q Westervikingtågen p. 241. A. <7. Jtatnbach i ^m Anthologi 
inleit. z. Zw. Abtheil. p. 383.), medgifver, att Tyska psalmer, 



64 

ehuru ej många, så småniagom begagnades vid Bjelf?a featdagar- 
nes ofEentliga firande. HeQan Danska Författarne J. Thomaras 
1569 och Bahbek 1818 må Fröken Earine Ludvigsdotter fälla 
utslaget. *) Man synes alltjemt trott» att vår medeltid bestått 
blott af ett tidehvarf, Man gldmmer så lätt att någon varit ung^ 
då man har dess skröpliga ålderdom alltjemt for ögonen. Lik- 
väl borde man minnas, att då Ghxistendomen först plaat^ides i 
Norden, hade ej Gregorius den sjunde bortlaggt Gr^orii den ato* 
ses Bibel och fattat den verldsliga, den öfver-kejserliga maktens 
Zeus-viggar. Ansgarius kom från ett folk» som ^de sin Bibil 
oeh predikningftr ooh flera kyrkans latinska sånger på sitt modenmål» 
bildad af den Frarikiska skolan» som före den f^OaUäeamka Kjt- 
kan*' pxologiserade en protest mot Bom i mer än ett häaseemäBi. 
Om Sibelölversättning^n och predikningame få vi nämna ett oarA 
få sitt ställe. En Tysk öfversättning hufvudsakligen af AmbniH' 
mänska psalmerna hvilade jemte vår Codex Argenteus i Fr. Junii 
löfvar; men — Tyskame skaffade sig densamma näca 3'Jie sek* 
hl sednare än Svenskame bringade till sitt land det Göthiéka Bi- 
belfhigmentet. Det är éj längesedan Jac Orimm» Bibliotbekarifti 
i Göttingen, anmodade Pertz^ utgifvaren af Monumenta Gkonfia* 
niea, att vid en resa till Oxford föranstalta om en afskrift if 
J^nmorum Veteris Ecdeaim XXVI i$Uerprei€Uio Theotiaea . « bvit* 
ken han utgaf i ett program 1830. *^ Han anser språket wo$r 
rare häntyda på början än slutet af 800-talet. Det kan dåao§l 
vårt ämne att se» huru våra fader» hvilkas språk vi läsa å v£a 
äldste runstenar» kunde förstå våra äldste missionärer. Yi med- 
dela derfore till en siat af denna §. ur dessa sköna sånger bör- 
jan af den förut äfven i sitt latinska original obekanta 

*} Att hon egt eller skrifvit V&rfrntideroa som frOken, torde kanna 
gtatas deraf, att hoo i böner, tydligen Itnpade på henne sjetf, heder för 
I5rtidrar och syshon allena. J. ThooMBns vtgaf r569 ett Danskt pealtt- 
rivm, sedermerB ntgf. af Befenins 1^84, der han samlat likaoioi Th. Pelfl 
Nylandensis, Gamle Sang t til et vidneshyrd om de fromme Chriatiu^ som 
leffuede for vor tid midt udi den falske Lårdoms store blindhed oc pildfa" 
reise^ paa det mand Jo maa see, hour der haffiier alHgevel aitid varet Guds 
Fbikj ssm haffue rStteliffs kient den Berrs Jesum cStristum end^^de smm$ 
undertsg i samme lamdskA ved Gttds Naade bUfue hekoldns; tillAgganidefl^ 
att ftndoek g&dane Danske S&nger kke msgit brakades i Kyrkorna, blefrs 
de dock sjangne för dörrarne och nti hasen. Prof. Bahbek i sitt prograa 
tSlS, de anttquissimis Eccles. Dan. linguas vemaculcB htfmnaräs hymwirumqitÉ 
auctsribus, betriflar högeligen Danska psalmers tillvarelse före Beforma» 
lionen, sökande ett »töd i Plantins diMertation rörande analogien ned 
Sverige. (?!) 

**) Man kan släta af hAr anförde Danska och Tyska programmer» 
att man ej utrikes tAflar med studenter i chrieskrifning hela lifret igenom, 
lied GriflMns prAgramm jfr dess recension ml Hywuwlogtsche Forsehungfe» 
vtn D, GoUL ååohaäcs, //., StrAlMnnd IS32, pag; »4S följ. 



65 

Andra Hymnen. 
Cot du der hmiles leot pist GadI Da alla himlars Ijas! 

Faio ioh leothes du der himil Ljasets Fader! som med handen 

Faterltchemu arspriuztan arune^ Håller uppe stjernelanden, 

Dwruhheitar€rH spreitis zesauun, Öppnar der vårt Fadershus. 

Tcigarod gttma giu dechit Morgon rodnan redan blänker, 

Rötan utpurrmti uuak Döljer stjernor i sin famn, 

Fuhtem kmmisso plasHm Jorden med sin perldagg stanker, 

Erda iemfänter ttuntm. Döper den i Ljasets namn. 

Martyrologier. 
Tänkom oss nu ett hälft tusen åt tillbaka. Yi inträda i Upsa- 
las herrliga Domkyrka. Yal är der högt till hvalfvet; men änd& 
känner själen, att den måste sväfva högre upp. De Bonnevilles 
marmorpelare äro redan uppställde. Den gamle konungen Mag* 
nus Ladulås sitter lutande jemte det S:t Eriks altare, dit han 
nyss Mn Gamla XJpsala hämtat de konungslige relikeme. Om- 
kring honom ser man Seraphimerriddare, Eåder och Väpnare. 
Yid altaret har Erkeb. Magnus Eoson i dag ej tvekat att upp- 
träda. Konungens Bror Hertigen och Biskopen står på hans ena, 
^a verksamme Biskopen Brynolf Mn Skara. *) på hans andra 
Äda. Det är den 16 Maj. S:t Eriks fest firas. Sedan Erke- 
hnkopen uppläst den hehga texten ur Yishetsbokens 9; 7, 8, och 
tuinolikt en prosaisk legenda rörande dagens hjelte, *^) uppstäm* 
ma röster, så sköna Sverige kunnat dem frambringa och Bom 
kunn«t dem bilda — en 

Hymnus. Hymn, 

Adesi dies latitioR Det gått upp en dag af fröjd. 

Fulget JErici gloria Oss Kang Eriks ära gläder. 

Hex et Patronus Sveda Sverges Kung och Skjddsman träder 

CceU petit palatia. In i himlars ljusa höjd. 

Qiftfm wemantem virtutibus Folk och Furstar glade fira 

Sublinuit eceptro regio: I en fest, på endrägt rik, 



*} S:t Brynolfs verksamhet är undransvärd. Om hans brobyggnader 
skrifver än i dag med beundran M, Gregoire Ancien Evéque de Blois i 
sina Recherches historiques sur les Congregations hospitalieres des Fréres 
Pontifes ou Constructeurs de Ponts^ Paris 1818, 

**) Det är dels bekant, dels sannolikt, att de „ Andreiai^ uti Christenhe- 
tens Ilias, som framställa Svenska Troshjeltar, diktades af Svenskar. Det 
▼or« också ej underligt, om våra Helgon mindre intresserat Södren. Uti 
MiBsdU Romanum ex decreto S. S. Concilii Tridentini restitut,, Antverp, 
17€6y finnes intet namn af Nordens Helgon i Calendariet och 'Miss» de 
Sanctis, mer än Birgitta Vidua, hvars Epistola är Viduas honora, 1 Tim. 
5: 3. Oratio omtalar Secreta Birgitta revelata. Men oss må personerna 
ja angå, äfven när helgon ej mera angå oss. Vid här förekommande ut- 
drag hafva Universitetsbibliothekets palseotyper begagnats. 



66 

Plebs lata cum principibus Honom, som med blomsterspira 

Concordi desiderio, etc, Tr&dde opp en majsol lik. 

Antiphona, 

Ave martyr pretiost, Helll Martyr för Jesn Iftra, 

Miles Christi gloriosef Christi BiddersmanI en ära 

Ave regum gloria I FOr de höga Knngari fttt. 

O Erice Rex Sveorum I Erik! Svears Knng! nedkalla 

Posee nobis peceatorum Himmelsk glädje Ofver alla. 

Veniam et gaudia, N&d bland syndare för Rätt. 
Allelujal Halleluja! 

Vid bönen: Or a pro nobis I uppstämmes: 
Corona fulges aurea Blomma ibland jordens Knngari 

Floa dignitatis regice Hur din gyllne krona brinner! 

Sanctus Ericus igneoj Ondskan flfllngt mot dig Ijangar, 

Vicit tela malitice. Uddlös pilen till dig hinner. 

Sic Victor vemans laurea Du, bekrönt med Tirfrisk lager, 

Rex et patronus SuecicB. Vet ditt Svea än att skydda, 

Felix de domo lutea Sälle, som nr stoftets hydda 

Transit ad regnum gloria. Ingått i en evig dager! 
AUeluja! Halleluja! 

Må yi nu förflytta oss till en aflägsnare ort på fädernejor- 
den, for ätt höra ännu en minnesfest. Omkring 1240-taIet må 
yi tänka oss nära TJddevalla, vid en hafsvik, som inskjuter mel- 
lan höga klippor och kan afspegla himlen, ehuru det än rör 
sig på hafyet derutanför. Se ett läroverk med Kyrka och EJo- 
ster uti denna stilla dal! Yi inträda i Kyrkan, som är Hulrad- 
kyrkan i hela Bohus Län. En procession framskrider af Abbot 
och Lectorer i Theologi och Philosophi, åtföljde af Adeliga yng- 
lingar, som ditsändts från både Danmark och Korge att förvärfva 
sig kunskaper. Se den konstigt uthuggne och polerade marmom, 
det flna löfverket, de sköna bilderna, hämtade från Trondheim. 
AJlt är kungligt. Också har Norges Konung Håkan Håkansson 
låtit anlägga allt — för att behaga den sköna Walborg. som bor 
der nära på Håltås. Förgäfves. Hennes hjerta tillhör Axel 
Thoresson. Kyrkan är Marias, stället Dragsmark.*) Festen är 
S:t Olofs. 



*) Se härom De Claustris Sviogothicis, Diss. Hist Eccles., Lunda 
1833, p. 41— -54. Vid Langes Anm. i bans Norske Kloster-Hist. 2 nppl. 
2 h. p. 474, att Holmberg och Wieselgren ej anfört „deres ^iemmel for, 
at Draksmarks Klosterskole yar et Gymnasium Monasticnm Angustinum 
eL Höiskole," måste genm&las, att han gör oss orätt. I den sednares 
, klosterbeskrifning börjar framställningen om nämnde Clanstr. Augnstinnm 
8. Gymnasium: In. J. Oedmanni Cborogr. Bahus. p. 210 sq. 259—266 
mnlta adnotanda invenies. P& nämnde pag. 260 läses tydligast hvad yi 
upprepat. Källorna hemula dock, det erkännes, en sednare tid, än den 
här fingerade. 



67 



De S:to OUlvo Rege. 

Lux illuxit loBtabundoj 
Lux illustriSf lux jucundoj 
Qu€B digna praconio. 
In solenne gaudium 
Prorumpat fideUum 
Sincera devotio, 
Gloriosua hodte 
Christi Martyr gloria 
Feltet commercio. 



Hel, K. Olofs Martyrologi, 

Dag gitt npp att fröjd oss bBra, 
Dag af s&llbet och af ära, 
Dag som v&rdigt firas bör. 
Hyad nr ödmjak själ vi brioge 
I en belig fröjd förklinge 
I de sanna trognas chör. 
Ty till Cbristi martyr lämpe 
Vi vkr fest. En Cbristi kämpe 
Cbristi ära ock tillhör. 



Insiste Canticis Mäter Ecclesia 
Calesti jubilo tangit calestia, 

Inier curas ahsolutus 
Rex Olavus f.onstitutua 
In regni fastigiOi 
luspirabat in cBtemOj 
PrcBvolabat in supema 
Mentis denderio, 

Christi iractus in odore, 
Christi languens in amore, 
Vires sumens ex languorej 
Corde, votisj factis, ore, 
Quem amabatj coluit 
Hic nec minis nec timore 
Mortis fractus nec lahore, 
Idolorum ab errore 
Multo quidem cum sudore 
Gentem suam eruit. 



Sångerna klingel Kyrkan vår moder 
Stige till himlen på höga öder I 

Konnng Olof, som allena 
Spiran höll och ville tjena 
Alla i sitt vida land, 
Hann dock fostra evig längtan, 
Flög fornt med själens trängtan 
Till det höga stjerneland. 

Doft af himlens skönsta blomma 
Honom drog. Till Christns komma 
EQeltekrafter fram så fromma; 
Ty hans dyrkan kärlek var. 
Ögat han för döden lyckte. 
Ingen möda honom tryckte, 
När nr hednisk natt han ryckte 
Folk, b vars krona skönt han bar. 



Tulit ab impia 
Gente ludribria, 
Misericordias et odia, 
PanaSj exilia^ 
Sed mente stabiU, 
Mira constantia 
Devincit omnia, 
Felix felicia 
Migräns ad gaudia 
Cum palma nobili, 

Ante diem passionis 
Ad instantem vim agonis 
Animatus visionis 
Divinm solatio, 
Quod amabaf, 
Prcegustabaty 
^orte mortem superabat 
Plus optatum vindicabat 
Hlustri martyrio. 



Stod han så dagande 
Norden och jagande 
Hädan försvagande 
Brotten med mod; 
Upphann så tjnsande 
Hjelten, med brusande 
Krafter, de susande 
Palmernas flod. 



Förrän dödens stridsdag bräcker, 
Han sin lust mot kampen sträcker; 
GudatrÖst i bjertat väcker 
Nn en syn af himmelsk glans. 
Han en försmak af det s>öna. 
Som han älskat, så fick röna, 
Döden döda, och bekröna 
Hjessans blod med martyrkrans. 



68 

Martyrologierna äro inånga. Jemte dem, hvarur vi hämtat 
profven, utmärka sig S:t Ansgarii, S:ta Birgittas och S:t Sigfrids. 
Nämnas må äfven S:t Botvids, S:t Brynolfs, S:ta Helenas och S:t 
Henriks. Flera finnas aftryckta uti Ser. Ker. Srec. et Ser. Rer. 
Dan., Pertzii Monum. Hist. Germ,, Spegels bevis, m. m. Se 
Warmh. Bibi. Sviogoth., IV, 2 cap. 



7:e §. 



Andeligt Tal. 



Det anddiga talet — menniskors tal rörande det som uppen- 
barats af och ännu särskildt förklaras af Guds ande — har sam- 
ma heliga källa som den andeliga sången, nemligen den Heliga 
Skriften^ hvilken bevarat för efterkommande ganska många af de 
gudomliga ingifvelsema, hvilka meddelats de helige Guds rn^Kn, 
som talat, rörde af den Helige Ande, Då Biblen således är 
springkällan med le/vande vatten tiU ett evinnerligt lif, så väl der 
ingen verskonst bundit orden, som der en sådan konst kan skön- 
jas, så må vi, då det andeliga talets svenska historik skall be- 
gynna, särskildt fixera den andeliga talekonstens högsta urbild 
och förebild i vårt land, der formen påminner om en Seraphs 
två vingar, som betäckte de fötter, med hvilka han gick, lika- 
som vi, då den andeliga sången var i Mga, främst bemärkte den 
sammas högsta ur- och förebild i Biblen, der formen kunde sägas 
påminna både om de Seraphens två vingar, med hvilka han he- 
täckte sitt anlete, och de två vingame, med hvilka han flög. 

Men just der talet går och ej sången flyger, möter oss den 
minsta mottagligheten för Biblen bland vårt yngre slägte. Sån- 
gens första regel, det erkänner man, är att tillfredsställa krafvet 
på det Skönas närvaro; men talets första regel måste vara, att 
tillfredsställa krafvet på det Sannas. „En bok, invänder man, 
der bevisligt oriktiga uppgifter möta t. ex. i jordbeskrifning, der- 
till med anspråk att' betraktas såsom en bindande och bjudande 
auktoritet för vetenskapen, kan ej längre bland folk, som eger 
vetenskaplig bildning och blott vanlig ärlighet, erkännas såsom 
gudomlig uppenbarelse, knappt såsom ett menskligt förnuftsprof, 
ett vetenskapligt embryo." Orden äro stränga. Äro, de ock 
rättvisa? 

De hafva åtminstone ej brist på „män bakom sig** och då 
man vill läsasäfven af dessa män, så vore det ej rätt att låtsa 



69 

ok^iinnighet om denna ^riktning^ bland dem, som räkna sig till 
intelligenserna i tiden, — en n jmodig titel, som väl nu gäller mer 
i det allmänna, än sjelfva det gamla Excellens-namnet, hyilket 
Ju tillhör ^Eiketa Herrar." 

^Är anklagelsen orättvis, torde någon invända, då frågan 
främst må qvarhållas om den Bibliska jordbeskrifningen, när man 
ännu i Almanack för år 1862, ^efter H. X. M:ts n. stadg. utgif- 
yen af dess Vetenskapsakademi," läser såsom de första orden: 
„Deita år 1862 hålles före vara det 5864 ifrån Verläens Ska- 
pelse?* Kunna Sveriges ypperste Vetenskapsmän ännu i vår tid 
hafva ansett passande att underrätta allmänheten, att någon, hvars 
mening kan vara värd att upprepas, ännu häller jöre, att ingen 
verld var till för 5869 år sedan, utan att den Gud, som år 5868, 
tiUbakaräknadt, kunnat skapa denna verld, då ännu ej funnit 
skäl att börja utöfva sin omätligt stora och oändligt herrliga 
konst, och kunna dessa vetandets tolkar upprepa detta i den 
mest spridda skrift i ett land, der dock tusental äro bekanta 
med geologiens allmännast kände och erkände upptäckter och lä- 
ror, utan att dervid afse att ej genom upphörandet af detta löj- 
liga upprepande stöta sig med dem, som ännu förfäkta BiUen 
såsom en gudomlig auktoritet, deri nämnde ckronologi finnes}^ 

Åter frågas dock: äro dessa orden rättvisa? Vi framlägga 
vår äldsta Bibelöfversättning och Bibelförklaring, hvilken vi kalla 
den Birgittinska. Der läses, då Christi födelse är i Mga: Oe 
waro tha lidhne, fr a then Dagh, som Adam skapadhis, fasta 
thusand oc tw hundrath Aar, eno Aare minna, Oeh detta var 
rätt läset. Magr Matthias visste således före 1350, att Gamla 
Testamentets chronologi gick ut från Adams och ej från verldens 
Skapelse, således från den tid, då menniskor kunde lefva på en 
jord med varmblodiga djur, hvilka hade till föda, „de gröna ör- 
terna:* — en chronologi i skrift, som stödes, åtminstone ej veder- 
lägges af den tidbestämning rörande jordens beboelighet för men- 
niskor, hvilken blir nödvändig, såväl då man rådfrågar trädens 
saMngar i urskogame som matjordens tumsmått på sandbäddame. 
Börande himlames skapelse är ej någon den minsta skymt till 
chronolc^ angifven i vår Bibel, icke ens rörande vår jords eller 
hennes solsystems skapelsetid. Under den tidrymd, då „jorden var 
öde och tom och mörker på djupet," möjliggjorde ju ej någon ljus 
och mörkers omskiftelse en tidsuträkning. För den tiden får ju 
således Vulkanisten föreslå sina tusental af år, och I^eptunisten 
sina milliarder, det rör ej Bibelchronologien. Om tideräkning mellan 
den blott mörka tiden och Adams skapelse 130 år före Seths fö- 
delse, 235 år före £nos födelse o. s. v. eller den tiden, då da- 
garne uppkommo af afton och morgon, må ju vetenskapsmännen 



70 

fritt fä göra upp sina forslagsmeniDgar, der ingen ting är upp- 
lyst om timtalen mellan aftonen och morgonen eller morgonen och 
i^toneti. Theologema, hvilka ju hos Fetrus (1 £p. 3: 8) läst om 
tusenåriga dagar, visa ringa förstånd, då de blunda sig i dylika 
frågor och ofta ge otron en önskad handräckning, utan att tron 
kan förklaras behöfva, för sitt ^rotande och grundande i Christi 
kärlek,^ den ena förslagsmeningen mer än den andra. Men 

^fel der b^s ej blott inom Tröjas murar, men utom.^ 
Och ännu bedröfligare är det, när felen innanför murarne upplif^a 
stridslusten och bitterheten bland fiendeskarorna derutanför. 

Bet är visst orättvist af de belägrande, när de påbörda Biblen 
att kräfva vördnad för uppgifter, som ej finnas der utan t. ex. 
i — Almanachan. Men det är också en för de belägrade, for så* 
dana, som särskildt berömma sig att vara Bibelvänner, högst 
opassande orättvisa mot Biblen, när ide förbise, huru Moses berättar 
om sig, att han blott var sänd såsom vägberedare för en större 
prophet (5 Mos. 5: 15 f.), och huru Christus uppenbarligen upphäf- 
ver de Mossaiska stadgar, som nu fyllt sin öfvergångsbestäm- 
melse, och påbjuder det, som var en högre andelig utvecklings 
lära. Man har fullt begripit detta, när det gällde offren, efter 
det Christus sjelf blifvit offrad — den segren vanns redan på mö- 
tet i Jerusalem (Ap.-G. 15) — ; man har någorlunda fattat detta 
steg framåt, der det var frågan om ett tjenande, ej herrskande 
lärareembetes framträdande med sin öfversteprest i himlen, i stäl- 
let för ett offerförrättande Levitiskt presterskap med en öfverste- 
prest någonstädes på jorden; men både inom och utom den half- 
judiska Katholicismen envisas man, att ej vilja se ändringen i 
åtskilligt annat af högsta vigt. Mormoner och prester i N. Ame* 
rikas Sydstater — t. o. m. af de Methodister — vidhänga ännu träl- 
domen såsom en gudomlig inrättning, derför att Moses, aktgifvande 
på menniskohjertats hårdhet (Matth. 19: 8) måste känna sig glad 
att ha kunnat förkasta denna inrättning inom Judarne sjelfva 
och att på allt sätt mildra den, der den ej ännu kunde före- 
kommas, fasthållande en afskräckande ceremoni, då en lätting 
ville sjelf välja slafvens ställning (5 Mos. 15: 17), och förbju- 
dande att utelemna en rymd slaf (5 Mos. 23: 15), ett bud, som 
Slafstaternas exegeter och lagstiftare så grymt förbisågo. Mor- 
moner och praktiske hedningar i alla bekännelser ha förfäktat 
månggiftet, under åberopande af exempel från Judarnes öfver- 
gångstid från det hedniska månggiftet till det af Gud ursprung- 
ligen stadgade engiftet (Matth. 19: 4 — 6), Ukasom skulle Jakob, 
då han friat inom den slägt, från hvilkens hedendom farfadren 
utkallats, och David, när han, glömmande 5 Mos. 17: 17, ville täffa i 
hofprakt med hedniska konungar, som hvar hade sitt Harem, i 



71 

Bilden, som så bjert skildrar familjsorgerna som följde, framhållas 
▼id sidan af Christus till förebild för vårt lefverne. Till Christnas 
blygsel må erinras, huru ,,den Mosaiska Bekännelsen"* i sjelfva 
Tarkiet, der landslagarne ej hindra, hålla fast vid den gudom- 
hga inrättningen. Allmännare är förbiseendet af den sanningen, 
att sedan Christi försoningsblod runnit på korset, intet döds- 
straff får försvaras för héhofvet af ett forsoningsblod på stupstoc- 
ken, äfven om man kallar det ett försonande af — samhället. 
Huru kunna tusen kanske tusen gånger läsa Christi förklaring 
af 5 budet i Matth. 5: 21—26, 38 (der 2 Mos. 21: 24. 3 Mos. 
24: 20. 5 Mos. 19: 21, hvarest själ för själ står lika tydligt 
som öga för öga &c. uppenbarligen åsyftas) och ändå ej fatta, 
att Vedergällningsrätten är ett i Christendomen lika så visst öf- 
Terhonnet stadium, som djursoffringen. I denna fråga framstår 
exegetiken högst egendomlig. Att Gud, då det första mord be- 
gåtts, gaf mördaren skydd mot blodshämnare, så att han ostörd af 
desse kunde få betänka sin ^missgerning,^ förbjudande vid hårdt straff 
att utgjuta dens blod, som utgjutit en broders, torde aldrig blifvit 
i frågan bemärkt. Men Noachs-budet, som tydligen framhåller den 
så naturliga blodshämnden (der står af menniskor, ej af öf verbet), 
för att afskräcka från mord, men varningen till Fetrus, att ej 
mot öfverhetens utsände draga sitt svärd, der följdeu, att desse 
skulle angripa honom igen, var uppenbar, — se här de grunder, 
hvarpå bekännare af Christi Kors-predikan vilja uppbygga läran, 
att, efter det Christi blods utgjutelse afslutat, djursblodets utgju- 
tande ur religiösa skäl, menniskoblodets utgjutande dock måste 
qvarhållas till försoning — af samhället, således af religiöst skäl, 
och ej om öfverheten anser sig ännu behöfva använda sin straff- 
makt af det politiska skälet, att samhället skall säkert kunna 
undgå ffera faror, om brottslingen åter skaffar sig frihet. När 
då Christendomens sanningar hunnit genomsyra åtskilligt äfven 
i lagstiftningens ^skeppa,"* så att dessa sanningar göi^a sig gäl- 
lande i den verldsliga lagstiftningen, men de, som anse sig före- 
stalla den andeliga, qvarstå här och der såsom saltstoder, med 
blickarne vända mot Gomorrhalågorna på de fordna bålen, huru skall 
crj Christendomen deraf blifva misskänd bland okunniga såsom en 
blodtörstens stödjepunkt. £n sådan törst ingick der åtminstone ej i 
Gustaf I:s uppfattning om dödsstraffets onÖdighety äfven der en Capel- 
ian ihjälslagit sin kyrkoherde. Se Reuterdahls K. Hist. IV: p. 460. 
Men — fienderna få derföre ej förbises. Och vi fä erinra 
oss, att de anfalla Biblen ej blott för sådant, der man så lätt 
kan uppdaga misstagen eller miss/örstånden i sjelfva anfallen. 
Be angripa dels det helaj dels vissa ställen. Såsom exempel på 
anfallet mot hela den verkan, Bibelläsningen under Bibeltro 



72 

åBtadkommer, torde man erkänna hvad som ej längesedan skrefi^ 
i ett förord för ^Eeligionsfilosofeii^ Parker: „ Sådan (som Parkers) 
måste den religiösa åskådningen vara, som skall motsvara tidena 
ideal, hvilket af en religion fördrar, att den icke blott skall skapa 
renhet i tänkesätt och kärleksfullhet i sinnelag, utan ock, hvad 
de Kristna ock buddhaistiska systemerna med sina passiva ten- 
denser uraktlåtit, att den skall dan» karaktärer af högsta energi 
och verksamhet.** 

Utan tvifvel fömamm mången ett tyst bifall härtill, som ej 
torde känt flera ^med renhet i tänkesätt och kärleksfullhet i sin- 
nelag,** än en gammal ^quietistisk^ mor eller moderlig vän, som 
alltid varnat för allt befattande med annat än bönen och Iröd- 
yrket, eller, låt vara, en viss riktning af fromma, som, blott de 
sjelfve genom sina gudak tighets öfningar kunna rädda sig, anses 
allsicke bekymra sig, om hela verlden bakom dem snart befinner 
sig i hedendomens mörker och elände, rädda, att, om de på något 
sätt bekymrade sig, detta af deras vänner skulle bedömas såsom 
beställsamhet och Qesk. 

Yi förklara dock dylika historiska domar om ^Kristna^ sy- 
stemet för otrosfanatism. Hafva vi ej dertill rätt? Har ej för- 
ståndet, har ej den historiska kunskapen märkligt försvagats, innan 
den riktning, som vill heta rationalism eller förnufsttro, kan sam- 
manställa dem, som tro på Buddha, afguden med de tillslutne 
ögonen och korslagde armarne, sinnebilden af den absoluta hvilan» 
och desse Christne, som af Europas vildar utvecklat det n. v» 
civiliserade Europa^ under det Ostindiens generationer knappt 
märkbart under samma tid utvecklat sina själsgåfvor eller sin 
verksamhetsförmåga? Bönen på hafsstranden och psalmsången i 
lägret gjorde således Lutheranen Gustaf II Adolph, der han 
stridde för de protestantiske bekännelsemas frihet gent emot Bom» 
till en man utan energi?! Puritanerna, som förberedde den en- 
gelska friheten, der de med Biblen i patronköket och vapnet i 
hand stridde för folkfriheten, voro således ett folk utan activa 
tendenser f ! Abolitionisthjeltarne, som nyss i N. Amerika krossade 
slafveriets hydra, der bland anförarne funnos många lika ifriga 
Bibelläsare, som deras fäder Puritanerna en gång varit, påminna 
således om Ostindiens pelarhelgon ? ! Är detta historia för det 
^unga Sverige?^ Är således energi ej ådagalaggd utom under 
Kobespierreska revolutionsutbrotten i Paris och Lyon? Der hin- 
drade eller regelband ej Bön och Bibelläsning naturens energi: 
Är då reaktion till frihetsutvecklingens half- eller helvilda sta- 
dium det mål, som sökes? Nej: dylik „religionsfllosofl^ kommer 
nära ett sekel för sent hitöfver till Sveriges ungdom, ehuru det 
säkerligen ej blir utan inflytande på Svenskarne, då det åberopas 



73 

Båfiom utländskt gods. De, som hellre i gästabuden äta förskäm d 
mat) som uppgifves vara hemtad från utlandet, än de bästa sven* 
ska rätter, förneka ej heller, der det gäller andelig spis, detta 
Bjelfföxakt, ärfdt från tidehyarf, då det var skäligare än i våra 
dagar. Men den svenska sjelfkänslan måste dock under stigande 
kultur utyecklas, och då torde det plattaste från främmande ej 
så lätt kunna undantränga det subUmaste, som våra fäder trott 
under ett årtusen; då torde t. ex. den lära, Ansgarius redan bi- 
bringade oss, att vi menniskor äro Gruds slägte^ ej just i en hand- 
vändning undanskjutas af ^det unga Sverige,*^ dei^ör att en ut- 
landning nu lärt, att vi utvecklats ur apornas djurklass*). 

Vi nämnde, att äfven vissa ställen i den Heliga Skrift an- 
gripas, såsom M^^^sUg^i^ felaktiga,^ enligt nyare upptäckter på 
naturforskningens eller andra områden. Huru skola Bibiens vän- 
ner förhålla sig i den striden, om sjelfva faotum ej skulle kunna 
nekas? Vi svara: 

När Apostelen Paulus, hvilken Guds Ande meddelat så rik 
insigt i Guds rikes hemligheter, att han dristade förklara sig be- 
gripa både bredden och längden och djupet och höjden af Christi 
kärleky som all kunskap öfvergår, hvarigenom han blef upp- 
fyUd af allehanda Guds fullhet (Eph. 3: 18—29), Ukväl ej blef 
uppfylld af all Guds visdom, så att han kunde berömma sig af 
ailvetenhet såsom Gud, utan oemotsägligt felade genom en kun- 
skapsbrist inför '^eu domstol och derför ursäktade sig, -— hvad be- 
rättigar oss, att göra till christen trosbekännelse, utom hvars 
antagande vi såsom ochristna må förkasta alla, som ej deri instämma, 
den satsen, att alla vetenskapens upptäckter under årtusenden skola 
förutsättas såsom redan uppenbarade för Bibelförfattame eller vara 
förkastlige, om de gå utöfver hvad som möter såsom kändt rö- 
rande naturens krafter och lagar i dessa samma Bibelskrifter? Må 



*) En af Veteranerne bland våra naturforskare Elias Fries skref en 
ff&ng om denna ftlsklingssats för åtskilliga naturforskningens tironer: »Den 
asigten, att menniskan vore' en i adelsstånd upphöjd Ap-race, ar, liksom mån- 
ga af vår tids commenta, intet något njtt, utan gammalt gods, synnerligen 
af Lyell, som redan en gång blifvit nedergjord. Den njare extravaganta 
BAtnrforskningens grundfel Er, att ej vilja erkänna något supranaturelt, 
men naturen sjelf måste val tillerkännas supranaturelt ursprung. Synner- 
ligen har organiska naturens upphof gifvit anledning till de mest vilda 
spekulationer och vill man nu efter Darvin låta alla arter, såväl af djur 
som vexter, uppkomma af ett par urspecies. Men i stallet för ett under 
måste man då antaga ^era. Märkvärdigt ar, att det nu ar Tyskar och 
Engelsmftn, som besöka dessa spekulationens rymder, då deremot de bättre 
Fransmannen t. ex. DecandoUe, yrka, att inga telluriska krafter förmå fram- 
bringa någon enda organism, utan att man derför måste antaga en su- 
pranatnrell impuls." — Vi tillägga: sådana förirringar aro ett straff, 2 
ThesB. 2: 11. 



74 

vi uppmärksamt läsa Ap.-G. 23: 3 — 5. Det var ej en för Pau- 
lus i det ögonblicket obetydlig sak, att veta, hvilken rang hans 
domare hade, då lagen föreskref olika reglor i bemötandet mot 
den öfverste i ett samhälle och mot medundersåter; men Paulus 
visste dock ej, att mannen på domstolen var en Archiereui 
och gjorde åertöT ett misstag, som han behöfde återkalla. Upp- 
stod deraf hos de christne minsta tvifvelsmål på hans gudomliga 
sändning, på hans j^förstånd i Christi hemlighet, hvilken honom var 
genom uppenbarelse förkunnad"" (Eph. 3: 3. 4)? Så var ej uppen- 
baradt för Paulus hvad som var uppenbaradt för en Agabus (Ap. 
G. 11: 28, 21: 10 f.). Huru högt står dock ej Paulus öfw 
Agabus! Tanke man väl efter, om ställningen i vår församling, 
särdeles bland vår ,,bildade ungdom,^ skulle vara hvad den na 
beklagligtvis är, om våra trosförsvarare hade förstått att rätt draga 
slutföljder af dylika klara berättelser i den Heliga Skrift! 
Si male nunc, non olim! 

Emellertid är våra „ Sanningsvittnens^ strategi någongång 
sådan, att man kan vara oviss, hvilkendera de vilja gagna — 
3,08s eller våra fiender." Och fienderna äro särdeles vaksam- 
me, då de märka att deras motståndare slumra på hundraåriga 
ömgått. Då de tycka, att de christne göra alla de trogna fä- 
derna lika vigtiga som Christus, ja snart sagdt förklara, att Chri- 
stendomen står eller faller med beviset eller brist på bevis, att 
— haren idisslar, huru slugt förstår ej fienden att häraf begagna 
sig ! Och med hvilken framgång bland vår ungdom och — våra 
„bildade!^ Ett exempel, det nyss antydda! 

^ En biskop, utsänd såsom missionärbiskop af en Högkyrka, 
således ej blott af dessa frivilliga (Dom. B. 5: 9) och derför af 
många så ringa aktade missionssällskaperna, ser under en jagt 
en hare sitta och — som jägame pläga uttrycka sig — mumsa, 
och tviflar kanske ej ännu, att detta villebråd kan ätas, ehuru 
enklöfvadt, derför att det idisslar. Men det faller för en kula 
och snart undersökes dess mage. Den synes ej så inrättad, att 
det man vanligen förstår med idissla anses der kunna åstadkom- 
mas. Hvilka verldsbulhrande följder kunna ej nu inväntas! 

Ej hade Biskopen Apostlen Petri insigt i läran om rena och 
orena djur, sådan denna möter i den Mosaiska ceremoniaUagen, 
„skuggan af det tillkommande goda i Christus," — en insigt, 
som gjorde att Petrus i synen under dvalen blott behöfde höra 
rösten: Statt upp, slakta och ät! då han såg äfven „ orena djur" 
på ett fat, för att i timmen nästefter den synen drista taga det 
för verlden mest välsignelsebringande af alla reformsteg, verlds- 
historien kan framvisa, — reformsteget, i kraft deraf att Chri- 
stus nedbrutit medelbalken mellan Judar och hedningar, så att 



76 

han började förkunna Evangelium för alla jordens folkslag, dö- 
pande t Herrans namn (Ap.-G. 10: 48) tiU fodrens, Sonens och 
den H. Andes, namn (Matth. 28: 19). Ty då skalle ju mis- 
sionären vid sin zootomisering blott eldats till ifrigare predikande 
af frälsningens Evangelium för de Afrikanske hedningarue, till 
hvilka han var sänd, helst erinrande sig sin länsmans John 
Browns förklaring i The self-interpreting Bible (London 1778) 
af 3 Mos. 11: 6 genom att, der harens och svinets orenhet fram- 
hållitsy läsa i symboltecken hvad som i bokstafsspråk heter rädde 
(fege i den andeliga striden) och gruflige (Upp. B. 21: 18). 

Colenso hade nu en anfallspunkt mot Fentateuchen, som ju 
hela verlden kunde tro sig förstå, isynnerhet de i zoologien ringa 
bevandrade, då veteranerna sade: frågan är ännu oafgjord. Så- 
dane andersökningar skötos till sidan, som om verkligen det qua- 
driliterata ordet i 3 Mos. 11: 6 och 5 Mos. 14: 7, hvilket, en- 
ligt Lexicögrapherna, är sammansatt af 2 ord, ett som betyder 
plocka, ett som betyder rotskott o. d. och således blott angiver 
ett djur, som lefver af vexter, skall förstås om haren, hvilken 
Araberna ge ett biliterat namn (Ar, Svidse auros) — se Ödmanns 
FL VI: 138 — ; likasom om det hebr. ordet, som öfversättes med 
idiesla, ej i Mosis dagar inbegrep äfven en egenskap, som oveder- 
sägligen finnes hos haren ; (ordet begagnades i nämnde tid — 5 Mos. 
2: 19 — äfven om uppstigande af gräl). Ej ens ådagalades, 
att Christus hänvisat oss att i Mosis skrifter lära oss natural- 
lustorien. Der en dylik fråga en gång kan sägas förekomma — 
t. ex. om manna gafs — af himmelen, skiljer Christus sig från 
Jadarnes uppfattning (Joh. 6: 31. 32); men han anvisar oss att 
i Mosis Skrifter söka Messiasläromas brodd (Joh. 5: 39. 46. 47), 
så att vi både i Mose, Psalmerna och Fropheterna må se mor- 
gonroduaden, som uppgick före Christus, rättfärdighetens Sol, 
den Ijusbringaren (Fhosphoros), som vill uppgå i våra hjertans 
förut mörka rum (2 Petr. 1: 19). Vi sågo härofvan en an- 
märkning om sinnebildsskriften såsom ljud- eller hokstafsskriftens 
rot. Utan aktgifvande på den sanningen kan ej ett rätt, ej 
ett rättvist bedömande vederfaras vår Bibel. I den frågan är 
insigten i allmänhet svag. Må derför en vink derom tillåtas. 
Ben äldsta skrift var en art photographi, som ville åtei^ifva 
föremålen. De lärde eller presterna skulle sedan tolka dessa 
bilders betydelse. Men huru osäkra blefvo väl ej oftast dessa tolk- 
ningar! Ett jättest^ i den menskliga själsutvecklingens historia 
togs, då man lät första bilden beteckna det första ljudet, sedan 
den andra bilden det andra ljudet o. s. v. i det ord, man ville 
meddela. På en tempelgrottas vägg sågs t. ex. bilder af en Sol, 
en Orm, ett Fä. Tolkaren kunde under hieroglyphernas epoch 



76 

der utlägga: Solen uppgår öfver skadliga och nyttiga varelser 
eller öfver onda 6ch goda, d. ä. var tålig äfven mot de ondal 
Men huru mycket annat kunde ej andra tolkare finna der inskärpt! 
Då man lärt afbilda ljuden, uppstod först en bestämd mening: 
^ — O — F! Bokstäfvema ha i de flesta alphabeterna drag qvar 
af de bilder, som först angifva det ljud, de ännu föreställa. S — 
en solstråle eller ett stöd; O — ett öga, F -— djnrskroppen med 
fram- och bakfötter. 

Det är begripligt, att hvad som först var ett nödvändigt un- 
dervisning^medel, skulle länge fortfara att af skönhetssinnet älskas 
och att detta skulle inverka på smak för det i forntiden så 
kära bildspråket. Ett aijgörande bevis på Bibelskriftemas h(%a 
ålder ligger således äfven i deras bildrikhet och skola vi rättvist 
bedöma denna, böra vi ihågkomma densammas ursprung. Då skola 
vi kunna inse, att Gud ej bättre kunde inprägla i de första men- 
niskorna den höga läran om Lifvet i Qud såsom omöjligt att ersätta 
med Kunskap om Gud, än när hans skaparefinger skref, såsom vi 
redan anmärkt, på jorden, med träd såsom bokstäfver, de två träden 
i och icke i lustgårdens medelpunkt? Då skola vi inse, att Gud ej 
bättre kunde undervisa Joseph om det tillkommande, både der 
det gällde Joseph sjelf och den Messias, hvilken han skulle före- 
bilda, än genom de bilder, som visades honom i drömmarne, — 
de 11 bugande kärfvarne, de 11 hyllande stjemorna (der vi 
torde få sammanställa 1 Mos. 42: 6, Matth. 24: 28, 29 och 2 
Petr. 3: 12. 13), de 7 magre nöten, som — lärorikt för dem, som 
mena att fattigdomsnöden afhjelpes genom blotta allmosutdelnin- 
gar! — uppåto de 7 feta, men blefvo lika magra ändå? Då måste 
vi kunna begripa Jacobs testamente i hela sin omfattning, att 
han nemligen med lejonnamnet ger Juda och hans förstfödda ätt- 
lingar stamhöfdingespiran, tills en ättling med ren lära (^tänder 
hvitare än mjölk"*), såsom försoningsoffrens fulländare (med blod- 
sprängda ögon och blodfäi^de kläder, jmfr Es. 63: 1 — 3) tillträdde 
som Fredsförste det herrskarevälde öfver verlden, som skulle blifva 
evigt (jmfr Es. 9: 6. 7. Dan. 7: 14); att Sebulon hänvisas att föda 
sig genom att föra gods från åt sig anvisade Galileiska hamnar till 
Fhoeniciens stora handelsstäder derofvanom; att Isaschar, som fick 
sin andel af landet mellan Jordan och Medelhafvet, uppmanades 
att använda stairka åsnor till att forsla Orientens varor till Se- 
bulons hamnstäder o. s. v. dervid vi kunna speja heraldikens 
brodd. En blick på denna urskrift, der fkonaträdety vinträdet, 
oljoträdet, likasåväl som /örnedwfcÄn och ce(?ram« utan tvifvel hade 
kända och erkända betydelser, krafs verkligen, om vi skola kunna 
rätt fatta allt det både skona och sanna, som ligger i Jothams 
fabel om de talande träden i Dom. 9: 8 — 15. Och dessa sym- 



77 

bolikens telningar i Domarnes dagar hade blifvit träd med mogna 
frakter, då ChristuB bannade ett fikonträd med löf utan frukt, 
eller införde en ringårdsmans förbön för ett i tre år ofruktaamt 
fikonatiäd, och då han kallade sig sjelf det sanna vinträdet, och 
då Paulus skref om ett sannskyldigt oljoträd, i hvilket naturliga 
oljoqvistar kunde inympas, dervid man kan skymta bakom dessa 
trädens bilder Christenhetens djupaste hemligheter. 

Yi må glädjas i den mån krafvet på omfattande, grundliga 
stadier blifVer allt allmännare och oeftergifligare, äfven om till 
en böljan otron eröfrar, några, som ännu blott hunnit dricka af 
fradgan öfverst i yishetsbägaren. Andra skola dricka i botten 
och så ratt förstå sin Bibel, att nyttja ett uttryck af Yoltaire 
om Atheister och Deister. 

Huru många slags härligheter upptäcker ej den uppmärk- 
samme Bibelläsaren i Guds bok ! Den är alltför obekant med den- 
samma, sdm der blott funnit hyad som svarar mot våra predik- 
ningar. Hvad äro våra dagars talare i Öfver- och Underhus, äf- 
Ten då modet är stort, emot hjeltemodet hos en Jeremias, som 
fördröjer genom kraften af sina tal det redan lutande fädemes- 
landets fall (se det blödande 13: 15 — 17, det skarpa 21: 1 f. och 
26 kap.), en Amos, herden från Thekoa, en Micha, som straffar 
farstame, derför att de ej blott uppäta folkens kött utan äfven 
krossa deras ben, för att demtur suga den sista märgen. (3 kap)? 
Ty Biblen är ej blott mensklighetens frälsningsord för evigheten: 
den är tillika Läroboken i mensklighetens storskola, som upp- 
fostrat äldre slägter, hvilka — såsom Axel Oxenstjema vittnade 
om sig — hemtat sin statskonst sin talekonst, ja, sin bildnings 
grundvalar i Biblen. Biblen skall också bibehålla denna sin ära 
bland alla slägter, i huru mycket de än hinna framom sina fa- 
der. Alltid blir folket, der man räknar millionerna, i största be- 
hof af just denna lärobok, — folket, som går ur folkskolan in i 
lifvet, och der menskliga bildningen i sin högre utveckling skall 
utan detta underlag i Bibelstudium lätt taga en sjelfförstörande 
riktning. Läs Jacobinismens häfder! I denna heliga bok möter 
ej utvecklade vetenskapliga systemer, men der inneslutes det som 
är Sannt i dessa systemer, såsom rosens ännu färglösa blad i den 
slutna knoppen. Deraf skall, om ock osystematiskt ja omed- 
vetet, utvecklas i folksinnet, synnerligen då många talföra och 
vei^samma inom folkskarorna uppvärmas af Christi kärlek, så 
mycken sann humanitet, att äfven en man af högsta bildnings- 
graden skall känna sig trifvas bättre i umgänge med män ur fol- 
ket af nämnde bildning, än med mängden af dessa affällingar 
från sina fäders tro, som skryta öfver sin jämnhöjd med samti- 
dens vetenskapliga kultur, men ofta ej inhämtat humanitetens ABC. 



78 

Denna fiendskap mot ejelfva leligionBbekännelsens källor söke» 
förgäfyes inom andra religionssamfnnd. Men vi få trösta oss der- 
med, att, om Alkoran bland Muhamedaner ej har sådana fiender^ 
som Biblen bland de Christna, så har den ej heller vänner af 
en jemnförlig yärmegrad med den, hyilken Biblen ingifvit sina 
vänner i Christenheten. Alltid måste de troende, om deras tro* 
är sann, hänvisa det bäfvande samvetet, det efter frid längtande 
bjertat, den vacklande viljan, såväl som de halfklara aningame 
om det evigt är, till den Heliga Skrift, der tusen och tösen 
verldsligt lärde eller olärde af ålder funnit det ljus, den frid, den 
kraft de ej funnit annorstädes. Olycklige de, som gå den 
källan förbi och gräfva sig ^usla brunnar, som intet vatten 
gifva,^ vare sig med philosophiens eller naturkunnighetens spa- 
dar, eller, såsom oftast fallet blifver för halfbildningen, med 
ytlighetens och lättsinnighetens flåhackor. Yi må vara nöjda,, 
att der, hvarest vi finna lösningen af de evighetsaningar, hvilka 
förnuftet hvarken kan släppa eller lösa, att der, hvarest vi 
finna . krafter förborgade, som, då de af bönen framkallats, &i 
Öfver vår sinnlighet, våra passioner en sådan makt, som af 
förnuftet aldrig hos menniskoma kunnat utvecklas, också finna 
sådane den gudomliga ingifvelsens aningar om många Veten- 
skapens härligaste upptäckter, som aldrig möta oss i hednin- 
gamas t. o. m.^ ypperste skrifter. Lyfte sig hedningames snil- 
len någonsin upp till föreställning om en Skapare, som var 
till före Skapelsen och blef Skapelsens enda orsak, en — ljus- 
blixt, som möter oss i Bibiens första rad? Kunde deras skarp- 
sinnighet någonsin reda det godas och det ondas inbördes för- 
hållande, utan att, då de trodde sig lyckats bäst, föreställa sig två 
Gudar, en ond och en god, som kämpade om öfvervaldet, såsom 
två mäktiga samtidsregenter täfia, — denna lösning, som möter 
oss så skön i Faradisminnet i början af Genesis? Yisar sig nå- 
gonsin hos hedningarnes vise den jemnvigtsläran mellan nödvän- 
dighet, och frihet, som vi kalla Guds försyn, en Bibellära, mö- 
tande öfver allt i den Heliga Skrift, som ger Gud verldsstyrél- 
sens ära, utan att fråntaga den fria menniskan ansvaret för 
hvarje handling f Yårt förnuft faller ju så lätt, då det uppsagt 
Biblen sin tro och lydnad, in i Pantheismens fömekelse af en per- 
sonlig Gud, som måste stå tdom och Öfver sitt skapelseverk, — 
en Gud, som allena kan älskas af de menskliga personligheteme, 
— eller ock förfaller menniskan till den praktiska atheismen^ 
som spåras redan hos våra hedniska fader, hvilka trodde på Thor 
i sin arm, då denne krossade Thorsbelätet i afgudahuset, — en 
tro, som vanligen, då den egna kraften ej längre kan hjelpa^ 
vänder sig med hämndens vapen mot sin egen person i sjelfmor- 



79 

dets yrsel. Må ingen af ^Christi stridsmän,'' som ega tillgång 
till den härliga stridsrustning, Paulus uppräknar i Eph. 6: 16, 
17, låta misströstan nedtrycka sig i sorg öfver det buller, de höra 
rundt omkring af Bibel£endernas vapenslammer! Må de stå lika 
lugna, som telegrafbyråernas tjenstemän stodo, när först folk på 
gatan förklarade, att det var omöjligt, att på några ögonblick ge- 
nom de dallrande ståltrådame sända himlens blixt från landets 
ena ända till den andra, ja under hafvets vågor till andra verlds- 
delar. De, som ännu håna de erfame Bibelläsarnes försäkran, 
kunna också få en erfarenhet, såsom tusen sinom tusen före dem, 
att verkligen genom de enkle Bibelorden, till utseendet så lika 
<Hrden i andra böcker, en elektrisk gnista kan föra våra hjertans 
tankar till en osynlig verld och fä derifrån ett svar, hvars verk- 
lighet, hvars sanning, den erfame ej kan mer betvifla, än den 
qoke, som blef frisk, tviflar på läkemedlens, den hungrige, som 
blef mätt, tviflar på matens verklighet, ja, än Paulus kunde 
tvifla på att något händt honom utanför Damascus, hvarigenom 
hans hela inre menniska så i grunden förvandlades och det för 
ett helt verksamt lif. Och — må vi förlåta dem, som ännu ej 
erfarit dessa bönens, dessa trons under! De fleste Bibelvännema 
bland de bildade erkänna ju vanligen, att de engång voro tviflare. 
De ha vunnits af en salig erfarenhet Hvarför skulle de, som 
ännu icke „veta hvad de göra,'' ej en dag kunna också utropa: 
„Nu tro vi, men ej för de bevis, vi läsit i böcker. Vi hafva 
sjdfve förnummit ordets kraft på en ärligt sanningssökande själ!^ 
Skalle det, som kunnat erkännas såsom Guds ord af millioner 
inom årtusens generationer, bland hvilka vi sett Vetenskapens 
heroer, upptäckare af naturens största hemligheter, såsom en New- 
ton, ysom af äpplets fall för stjemor lagar skre^^ sekularrefor- 
memas hufvudmän, såsom en Luther och en Calvin, och, midt 
under den epidemiskt herrskande otron, sådane snillen som Stats- 
mannen Ouizot och den största Slafbefrielsens martyr Lincoln^ 
verkligen hunna sakna inre och t/ttre kriterier på gudomlig in- 
spiration, då vi sett så mycket, som till en tid inom vissa folk 
dier folkklasser tillerkännts en sådan ära, ej tåla tusende de- 
len af den kritiska pröfning, hvilken Biblen inför så många 
slägten blifvit underkastad och segrande, ja alltmer förhärligad 
genomgått? 

Vilja vi då ej med en allt större uppmärksamhet spana in- 
flytandet af denna ur det både Skönas, Sannas och Eättas syn- 
punkt så oemotsägligt inflytelserika Gudabok, der frågan är om 
vår nations väckelse till helig sång och heiig talekonst f 

Strålar der ej ett löfte i edra ögon, J unge vänner? 



80 

/ KathoUka Kyrkans 
det är: den allmänliga of van om sekterna stående Kyrkans ung- 
doms ålder, hum mäktigt inverkade ej Biblen genom kraften af sin 
Gudomlige Anda, genom den högre åskådning af tid och yerld, som 
här låg till grund för hvarje enskildt uttryck, och gjotde till ett ur 
menskliga förklaringsgrunder oförklarligt hdt dessa skrifter, hvilkas 
författare stundom skildes af tusen år! Hvilket nytt fält öppnades 
ej för Christenhetens Talare! De uppträda ju uti helgade rum for 
att förklara ämnen, som omfatta himmel och jord, for att lyfta åhö- 
rarne till en vida högre verld än den, der en Antonius skall 
förjagas, en 'Philippus bekrigas? Och för detta ändamål böra de 
likväl afspegla denna samma lägre verld i dess tusen former, 
böra de afslöja menniskohjertats alla irrgångar. Ty deras höga 
kall är, att lägga alla dessa stridiga krafter under en enda, en 
Ghidomlig andekraft, hvilken ordnar dem harmoniskt med sig 
Bjelf och lyfter menniskan allt närmare ett ideal, hvilket ej, likt 
Philosophemas, speglar sig i vågorna af deras egen rörliga bild- 
ningsgåfva, utan står verkligt och lefvande på Fadrens högra 
hand — på Majestätsens thron i himlarnes medelpunkt! Man 
bör oåde hafva läsit de Patristiska talarne, öppen för kraften af 
deras mest charakteriserande utgjutelser, men oberoende af den 
olika klangen i deras dialecter, om man skall rättvist kunna döm- 
ma mellan Philippiker och Homilier. Begge stå, det är sannt, 
på Orientalisk urgrund, men Hellenen erinrar om sitt ursprung 
Mn morgonländerna ungefär som vår Edda, då deremot kyrko- 
fadren ^står och talar ur moi^onrodnans port.* I Orienten lef- 
ver hvarje bild i hans tal, och hela Judalandets charta är eii 
skrift med betydelserika hieroglypher, der allt från rören vid 
Jordans strand till Gedrame på Libanon äro satser i den Ohrist- 
liga dogmatikens bildskrift. Men den Grekiska bildningens språk 
var deras modersmål. Ingen af våra nu varande predikanter 
torde känna Platos landsmän så, som en Chrysostomus, en Hiero- 
nymus, en Augustinus dem kände. Det är också säkert, att 
de Homileter vi nu beundra, stå lägre under dessa, både i tan- 
kames djup och språkets kraft, än våra bäste skalder stå under 
Homerus. 

/ Svenska Katholska Kyrkan 
inverkade Biblen och patristiska litteraturen mera, äu någon torde 
i lång tid förmodat, på våra andeliga Talare. Ej nog att i så- 
dana homilier, som äro minst ett sekel äldre än reformationen, 
en mängd af Patres citeras och många blommor plåckas ur denna 
rika litteratur; talaren har stundom noggrant tillegnat sig hela 
det system, till hvilken en af Fäderne sig bekant. 



*!• 



8:e §. 

II. Biblisk, Homiletisk och Theologisk 
Litteratur, 

L BM9k Lkteratut, 

FrUmt, ffadé Ti, Vat Altatet stäUdt i vår kytka, men denf 
£ä!]«É ej, jEltt Pi^dilSfllokb b^ sinses tingare. Den behöfver. bloti 
tftå FdreMäblingeii MäHiiénU I den Andeliga Båtgen lyftas Vi 
ilp)p ttiöt det GhiidMa^, tnea i d«t Andeligft Tåtet möter ^kt 
Ofid>étä%a, ftänkande äg fied iftöt osdi feg ge äx^ likn vigtigå i 
Oiirktiia k;f¥kftti; tie»^ MAdib* isiita tid Gi«i»ti högra oek Vei]^ 
fitta sidei, öeh tän^åé deriMn, éom Hafts ApostUnTy tit öf^6^ Iktt 
Téi^ldéä. 

"Dea fr^hté hithÖMide tkt9raturen Mn Katholsktt tide» äÉ^ 
si, yidt vi ännu känna: 

1. Psattärium t)avvi bene cori-écium éum Äntiphömé et *Yhmfs in debi- 
ik htii et ^ihuséhm tj^h, Upsfålä hos Grif» iStO, éra. åéh ftldstä i tT|)^ 
såki t^yckU bok. U^tsfllafl BibL eger ett raekert ejtete|>]år af 120 blad. 
I^B^b&Uer iltlft^gBiBg tner åp Ofvers. af PMilraerna, i^ideUde till lectier i 
annan ordning &ti den vaniiga, utdrag ur Esaias (Hiskia i>ön i 37:de kap.) 
och tiiicas (Zäcb. Idfsiiog I kkp.); d^séutöm Athåilb^ii Syitfboläm 0(^h 
H^fté ikilaOttk éin^r^ Mt tt-ädnit^ Ull é\n% éöts fOré&tällét fttthfétä éöm^Hi 
hw denÉib mftrkKga yén «iU ftfvérskrift: 

JuiéUbåhit ^udibéÉ Jkdex getwaUs Ddtsa domare ekall allas Domare, 

Ibi nichil proderit dignitas papalis, Dir > skall intet . gagna paflig vAc* 

dighet, 
Swé vé épHcopus sive éaråttialis' VÄfé nbån Biflfkop ellei' Cät*di6al, 

Beéé donééMpHåhrMTy ndn cufatki^ Déii »^9to% skall ddttHlÉ^ hvem Mi 
guaiia» ta rar.*) 

DöH är utgifven gönötö tit Äatholska Erkeb. Jacob TTlft^ 
sOtl (Oi-iieMs) tdtÉc/t^; ihet Bcheffettts bfr&åe sig h^étt han kållådé 
döftÄ Péttlterinni Svenskt o6h v. feijérffito. ttti^kle rfg allt för 
tvetydigt, n&t han tättrtde Söheffert uppgift.**) Den siste, som 
häif foflédtfi åf v. StjemtDan, 'it Fetérseti i alin Svenske SprOgé 
Histöric. t:phvii 1830 p. 169. 

2. Bibelntdragen i Worfruwe tydher paa Sioenska utg&rae af hvad 
man i allmftnhet triäfar uti nyss anförde Psalterium och de Danska b&de 



•) Trolls Handl. III, p. XXVI; V. p. II. 
^ ^Jacobtfs Ulpboåis eftersåg och förbftttrade deon Latinsk% mena 
iÉ^lnil^ detm SvBitska ÖfverMttningen af Psaltaren, éotk finnSs tryckt 
i UpMla år 1510 Sn 4)0, htilket oritt påstås äf S:ne Ltrde toänn.*' Taf, 
p. 33. 



82 

Karin LodTigsdotters och Christian Pederseng Värfrntider. I l:8ta af- 
delningen (Vårfrutiderne) har man Davidsk a psalmer, Zacharias, Biarias 
och Simeons loMnger. I 2.*dra afdeln. (Helge Ands tider) träffas några 
andra Davids psalmer. I 3:dje afdeln. (Helga Kors tider) m0ta „lester^ 
nr dhristi Lidandes historia. I 4:de afdeln. har man de 7 Davids (bot) 
psalmer. Alla dessa IKbelntdragen åro blandade med böner och sån- 
ger. Slutligen Joh. Evang. 1 kap. 1 — 14. 

Bikare skörd är att göra bland handskrifter. 

Man har ansett att Qotthi yid (Greklands gräns voro när- 
mare beslägtade med Gut», Götar på begge sidor om Wettem i 
Sverige, än med Germaniska stammar i allmänhet. Det säkra 
är, att språken hos begge dessa Götastammar äro så beslägtade» 
att det måste förutsätta gemensam umationalitet *) Då ega de 
Göter, som blifvit Sveames grannar, att, åtminstone der det gäller 
historien mer än geografien, erinra om den äldsta öfversättning^ 
af Bibelurkundema på Europeiskt tungomål — UlphUas Oöthiéka 
Bibdofver sättning, donna Phoenix bland Bibelmanuscripter i öf- 
versättning, den i Upsala förvarade y^sUfoerhoken med guidbok^ 
stäfver:** en bok, vid hvilken vår litteraturhistoria på ett ^ofullt 
sätt sammanbundit sig. 

Den var bekant för Theodoretus och Sozomenus omkr. år 
460, ett sekel efter XJlfilas. Jomandes kände den 2 sekler efter 
Ulfilas tid. Walafrid Strabo omtalar den i 9:de seklet, bland 
Gothi minores. Derefter synes den råkat i forgätenhet bland 
författare, men ännu i elfte seklet hade Gothi minores, afkom- 
lingar af de hopar, som stannade qvar i Thracien, då Alarik och 
sedan Theodorik drogo till Italien, (jkidstjenst på sitt modersmål 
och afskrifter af sin, trol. af XJlfilas öfversatta, Göthiska BibeL 
(Strinnhohn, S. K. H. I: 79.) 

I medlet af 16:de seklet blef denna öfversättning åter be- 
kant i Europa, lian känner deraf 1, Den Upsdtiska Codex 
argenteus, inneh, 4 Evangg. Ihres mening, att den tillhört The- 
odoriska regentstammens kathedral uti Italien, är af honom val 
bevisad. I Werdinska Bened, klostret i Westphalen, i samma 
trakt, der Longobarder fordom bott, träffades den omkring 1550 
af Anton Morillon och någon tid derefter af Arnold Mercator. 
Den omtalas i ett Bonav. Yulcanii arbete, tryckt i Leyden 1597. 
Sedan kom den som krigsbyte till Prag under Fredrik Y:s Böh- 



*) Carl ZII:8 ^bussar,*' som träffat rid Turkiska grftnsen s&dane, 
som kallade sig G0ter, hade kunnat för dem gfira sig begriplige, rimligt- 
vis genom att nämna vissa ting, hrarom de ville kOpslaga och hvilkas 
namn hot bggedera nppmnnit nr samma rot. Så heter hos Ulphilas 
Matth. 10: 29 £ twai sparvans . . tuns . . edla. . <Uta meinis saei in hmimtm 
ist,. mik,, daugtar.. bruth vithra suairon: ZS, Jah saei ni mith galgan 
(kors) seinana nist meina uairths. 



miska kiigv Ber tog H. Chr. Königsmarck densamma säsom byte, 
jemte en skön afskrift gjord af en Benerus, nedläggande begge- 
dera inför sin yittra Drottning. Af lättsinne gaf hon boken till 
nn Bibliothekarie Is. Yossius, hyilken förde den till Holland, 
hvarefter den kommit att begagnas af Fr. Junius, som lät ntgifva 
densamma i Dordrecht 1665, titelbladet omtr. i Amsterdam 1684. 
Då Vossii Bibliothek försildes, inköptes den af Gr. M. G. De la 
Gardie för 2000 gyllen (400 B:dr i silfver) och en upplaga utgafs 
af Stjemhjelm 1671, sedan den 1669 följt den stora De la Gar- 
dieaka donationen till Upsala, der afskriften uppbrann 1702. Ny 
granskning af Dordrechtanska editionen föranledde £. Benzelius 
d. y. till en ny upplaga med latinsk öfs. och anmärkn:r. Denna 
uppl. trycktes i Oxford 1750, besöijd af £. Benzelius och Edv. 
Lye, som efter den förres död blef ensam utgifvare. Derpå' 
följde i Weissenfels 1805 J. Chr. Zahnii edition; dervid, såsom 
Uppström yttrar, Dires och hans resp. Sotbergs arbete uti Ulphi- 
la» lOmslratua^ Upsala 1752, synes vara mera följdt, än det åbe- 
ropande m:8:tet af Frankfurter Professorn Heinatius. Sedan ut- 
kom i Altenburg H. C. de Gablentz och J. Loebes edition 1836 
"—46. Sist och, som vi antaga, bäst redigerad utkom Codex 
argenteus sive Sacr. Eoangdiorum ver$ion%s Oothicce fragmenta, 
Uerum recognUa . • . med goda anmärkningar och facsimilier ut- 
gifyen, af A. Uppström. Upsala 1854 4:o. Densamme utgaf 
sedan Deoem CodieU ArgenUi redivwa foUa cum foUis contiguis 
^ iniermedm. Upsala 1857. 2. Dei ex., som Fhilippus Mar- 
Biz lärde känna t Chr^fve Herm. Newenarii Bibi. i 17:de seklets 
böljan, „8krif7et med gull och silfver på papper, innehållande 
hela N. T. på götiska.* 3. Codex Cardinus refcriptua Ouel-. 
pherbutanuSf innehållande ett fragment af Pauli £p. till Bom. 
upptäckt 1756 af Knittel, vid fingervisning af d. t. philos. adj. 
i Upsala Jonas Appelblad, och utgafs 1762 af samme Knittel, 
men i förbättrad gestalt ai Ihre 1763. Ansågs skrifyen i 6:te 
eller 7:de seklet 4. EU ex. inneh. N. T., sedt af Matalius 
Metdbu. 5. Ett ex. af Biblen, en del på götiska, anträffiadt 
i Ghina, staden Ghancheou, Provinsen Fokien, enl. And. Miil- 
leri uppgift i Martini Atlas Sinicus. Se De Cod. Ulph. Er. 
M. Fant HT. Act. B. S. Ups. T. VI. 6. En stor dd af 
Fatdi href samt Esärce och Nehemie böcker hafva ock blifvit' 
upptäckte. Uppström upptager blott: 1) Cod. Carolinus och 2) 
Cod. Amhrosianus A. B. C. D. och E. (Skeireins), rescripti, alla 
funna i Milano af Angelo Majo 1817: Cod. A. och B. innehålla 
fragmenter af Pauli Epistlar (2 Cor. nästan fullständig). Cod. C. 
fri^ent af Matth. Ev. — Cod. D. fragment af Esdra och Nehe- 
mia. — Cod. E. fragment af Joh. Evang. >- 



84 

Cod. A— D. utgåfvoö af Hajo ochCaBtilliena 1819. 29. M. aiV. 8^: 

Till jemförelse med Faåer vår, häi ofvan aiiföfd ur étt 

nr:s:t, som redan i första Mlftén af ISOO-tolet mig^å^ m^^ÉOäÉ 

kloster, må vi här meddela ett prof af Ulphila» g*(Hkik« ^tåsoM 

den radsättea i Cod. Arg.) 

Åtta nnsar tba in himinam 

yebnai namo di^hi. ijituaf tlkhidf- 

naMtls tlieinf. V«H^ai vilja 

thetaa. sto itt bimiDa jab atia 

airthai. Hlaif onsnrana thana sia- 

teinan gif nns &imma daga. Jati 

aflet uns tbatöf skulain sijai- 

Bha. BYSLaw jakr toto aftetm thaim 

•knlam anaaraiitt; Jah a( brigr 

gais uns in fraiatnbigai. ak lau- 

Bei nns af tbamma ubilio. nnte 

tbeina ist tbindangardi. jah uabt» 

jab TulthtiB In aitins»- Adwi. (Th är ntnan Tfapcn*,} 

U^hHee Breviartwn med g9tbkfr bokstl^er sågs af H^j^tinjoN 
ren Hieron. Eomanns i medlet af 16:de seklieft i Schwmtz; 

Ett Missale Chtkorum, som 1>egAgna,deé i il02^Airabifi4L-6ati»» 
ska kapellet i Bomkyrkan i ToledcH fanns af SpatfVettflsIt, cfftltgt 
en uppgift i Svenska EådsprotokoUet. 

Men vi behöfva ej åberopa deftna 1)« k- Gardieska gåff» 
och lägga vigt på meningen om GPotthoinamttets identitet ned 
Cfutfli-namnet, för att ställa oss vi^ stdan al andrav fblky aom i 
medeltiden ^de Bibliska böcker på Mktots tungomål, seten ooksft 
ti ega en man med en Eckharts, *) en> QriBiniB, **> én 3ohnseL« 
lers^***) och en Mdbechsf) nit att utgifva vårt modessmåU' iUd*' 
sta Bibelöflrertöttningsf(jrBe>k. Slutligen skalle vårt Sveixskar Yotw 
skriftssäUskap afhjelpa denna brist ooh skysä» sig att ftamtäg^ 
fSr verldens ögon dessa bevis om älskade fäders urpratentåoitiBm^ 
dessa intyg, att Svenska folket ej är passaade^ för iNä^vamesi te^ 
ligion, som gör Biblen till prestväldets fotapall i stSQet för ået^ 
hvartill Christus bestämt honom att vara — Ijoiet p&ljuaastakan booi; 
fysier aUa, som i hvarje boning äro. ICanncna är O. E^ Klsmméngi. 

Svenska BtbeWfversättningar. 
Utgångspunkterna för Bibelöfversattningar på våra faders^ 



*) I Veter. Monnm. Ed. Eckbarti, Lips. 1720,. finna» fragmenter af 
Mattb. Evang. efter Fezii reeaction. 

**) Jac. Grimm har efter en bättre redaction ntgifVit satttma f>ag^ 
nenter. 

**^ Scbmeller bar ntgifvit de gamla Saxames Harmonia E^ange^ 
listamm af Cedmon, som fanns jemte Codex argentens i Juniska Sam- 
lingen. 

t) Har ntgifyit Danskames äldste BibeUOversostteUe, 



■ 36 

fornspcfik, som »edan fmnrävti bom ea Biskoj^ blasd GUIter, kan 
oek äras bos en Konung bland Aoglosi^bserr iFöcst i sitt 39:de 
&r började JL Alfred den. store lära «% la^; nien iiire 886, dä 
ban var 37 år, hade han jemi nära sia person ^Fransmannen 
(Sximbaldus, ,^7oket lärd i den IL Slqnft,'' som deri undervisade, 
ocb äiMiå längn^ tillbaka hade han bos 3ig Yerfirithu3, Wigorm- 
eosis eqelesi» episoopus, „väl undemutd i den H^l. Skrift^^ 
bvilken på konungens befallning allraförst från latin på sachsi- 
ska öfyersatte samtal om Bibelléuror mellan FåfFen Gregorius ocb 
»n dennes lärjunge Petrus. Öfversättningsmetboden afsåg att 
uttaga meningen ur meningen (sensum ex sensu ppnere) och kal- 
lades paraphrasis. Så uppstod omsider en Parapbras öfyer Gene- 
sls, hvilken Junius tillägger Csadmon, men som Hickesius tiller- 
känner åt en sednare författare, (motsagd af Grundtvig). Caed- 
mons paraphras Öfver Biblen, hvaraf vi ha ett fragment qvar, 
skiljer sig ej från Anglosachsiskan i K. Knut den stores tid. I 
den Danskt-Sachsiska dialekten, som derpå följde, har man två 
öfyersättningar af Evangelierna, den ena i God. Éusgworthianus 
och den andra i Codex Oottonianus* Norrmän och Isländare, 
som ej sällan hemtat sin bildning i England, kunde således snart 
läsa den Helige Bokens vigtigaste historiska skrifter ocb det 
kunde då ej länge dröja, förrän de funno det passande >att sätta 
sina olärde landsmän och qvinnoma i tillfälle att inhemta bibel- 
kunskap på modersmålet. Och märkligt är, att Pars^hras öfver 
Genesis och synoptisk Evangeliihistoria blefvo först tillgänglige 
både i Norge och Sverige, samt att andra Bibelhistoriska sknfter 
btfr, såsom förut i England, eröfrades åt folkspråket både ntaa 
paraphrastisk och synoptisk behandling. Fnder den speciela be- 
band^ngen få vi finamhålla hvad vi här angifvit. 

yi kunna här först framvisa verkliga Begalier i UtteratuTi 
li^arade både ^å Svenska och Danska Kongl. Bibliothekeme. 

1. Biblia på Svemka. Handskr. B hos Elemming. En 
fojiant, 17 tum hög, 12% t. bred. På E. BiUiotheket i Stock- 
hoUn. Bunden i tjocka tiäpermar, öfverdragna med pressadt 
brunt skinn. Ursprungligen 262 pergamentsblad, nn 268 blad. 
Texten är delad i 2 spalter på bvar sida och skrifven med den 
vid böljan af 1500-tatet i Wadstena vanliga stora prentade stilen 
på linier uppdragna med bläck. BAdema omvexla på hvaije sida 
från 24 till iO. Be stora begynnelsebokstäfvema i bvar ny af-* 
delning äro af guld och silfver med träsnitt. Utförligt beskrifven 
af G. E. Klemming i Samlingar, utgifna af Sv. Fomskriftsällska- 
pet, VI D. h. 1—3. VII D. 1—3: eller Svenska Medeltidens 
Bibelarbeten, Band I, h. 1—3, Band II, h. 1—3. Sthm 1848 
— 55. Detta B. innehåller: 



• 86 

a. Pentateuchen, upptagande 572i/, spalt. Denna är en yngre 
afskrift af samma original^ som N. 2, den Eöpenhamnska fom- 
svenska Biblen, (blott utgörande de 5 Moseböckerna) — Elem- 
mings A; man har här mindre moderniserat svenskan än i den 
i Köpenhamn forvarade Bibelhandskriften. Således förekommer, 
såsom säkerligen också i urskriften, ambuta, der A har treBla, ant- 
hutinna, der A har ticentståqwinna^ Jiughur, der A har fyra, ma- 
dhir, der A har man; o. s. v. Se vidare: Theologien: Exegetik i 
detta samma tidehvaxf. 

b. Jomabok. Thsessa wcmdhe var kere fadher, Her Niels 
rawaldi (f 1501) gudhi til heders oc idhor allom sinom selske- 
liga systarom til hugnad. En nunna har efter hans död besöijt 
afskri^n. 

c. Domarébdken, ,,Boken som kallas Judicum,^ sannolikt 
af samme öfversättare och afskrifverska. 

d. Judiths bok, med Prologus af Jeronimus '^) ; likasom 

e. Esthers bok, ,,Liber hester," och 

f. Buths bok, å, e, f uttydda 1484 af Jöns Buddhe i Nådendals 
kloster. 

g. Machabeemas böcker, 1. 11, med Prologus Jeronimi, af 
samme öfversättare i samma kloster, — 

Andreades semper cenobita Johannes. 
Jöns Andersson Buddhe — se Sv. Biogr. Lex. lit. B — torde dock 
ej på ett år, 1484, uttydt alla dessa skrifterna. Åtminstone 
fanns han 1469 i Wadstena i Nådendalska klostrets ärende, der 
den Birgittinska öfversättningen utan tvifvel då förvarades, och torde 
uttydningen bestått i utbyte vid afskriften af äldre svenska mot 
då brukligare svenska ord. Af den bäfvan, med hvilken han 
företog öfversättning af S. Mechtilds legend, synes det ej troligt, 
att han skulle hellre gripit sig an med en ny öfversättning, då 
han kunnat få kunskap om en äldre, än afskrifvit en dylik med 
någon språkets modernisering, han, som af nämnde l^ends för- 
svenskning blef ^mykit ööm oc wanmäctoger badhe i hoffwndh 
oc androm lymon." 

h. S. Johannis Uppenbarelsebok, 

Afskriften i sin helhet är gjord i Wadstena på bekostnad 
af Ingegerd, hustru till Torsten Bowastason i Lödöse. Deras dot- 
ter Ingegerd, nunna i Wadstena sedan 1502, besöijde afskriften, 
gjord af en annan nunna derstädes 1526. 



*) Jadith hade nog likket laed medeltidens romantiska sagor för att 
tidigt draga uppmärksamheten till sig. P& ^Angelsaxon Toagne^ har 
man ett versifieradt fragment Jadith, upptagande 141 — 153 i Thorpe'8 Ana- 
lecta Anglosaxonica* 



87 

Handskriften anses af Klemming vara den, hvarom J. Bure 
antecknat omkr. 1600: ^Svensk Biblia skrivin i Wastena, then 
togh Hertig Carl.*' Så kom den i nEiksfataboien,^ snart kallad 
Biksarcbivet, när Carl bildade ett dylikt, deriMn till Antiqy. 
GoUegimny sednare Antiqvitets Archivet; och blef slutligen 1780 
öfveiflyttad till Eongl. Bibliotheket. Aitryckt på det noggran- 
naste och i flera hänseenden grundligt belyst af E. Bibi. G. E. 
Elemming på ofvan angifvet ställe. 

2. Biblia. Handskriften A hos EL En liten qyart, på Eongl. 
Bibht i Eöpenhamn, bunden i ekpermar, öfverdragna med enkelt 
brunt skinn, med 150 folier, enl. "Werlanfs påteckning; vid af- 
skri&iingens fulländning ha de varit 161. De 2 yttersta och de 
2 innersta bladen i hvarje af dess 10 lägg (som ursprungligen 
haft 16 blad hvardera) äro for inbindningens stadgande af per- 
gament, de öfriga af papper. 41 — 28 rader på hvardera sidan. 
De stora begynnelsebokstäfverna äro röda, de mindre ha blott ett 
rödt streck uppifrån nedåt. Innefattar blott Pentateuchen med 
de i Theologien, Exgettky närmare beskrifna Commentarierna. 
Elemming yttrar: Enligt språkets och stilens sammanstämmande 
intyg är denna afskrift gjord på 1430-talet, kanske 1430 — 50 
och sannolikt i Wadstena kloster," Yar ännu i början af 1500- 
talet i Fppland, som det af ett vidhäftadt permbref viU synas, 
inom Tottska slägten, kom sedan till Ax. Oxensljemas Bibliothek 
(El. anmärker härvid att Fru Anna Åkesdotter Båth, Ax. 0:s maka 
rar en ättling af Åke Jöransson Tott). Derifrån kunde denna Bibel 
ej komma genom gåfva eller köp till Eongl. Bibliotheket i Stock- 
holm. Den som först förstod dess värde var Jac. Langebek, då 
han 1753 var i Stockholm. Han köpte den och förde den till 
Eöpenhamn. Efter hans död köptes den af Grefve Thott (for 
2 E:dr 8 mark) 1777. Efter Thotts död kom den 1795 till 
Danmarks Eongl. Bibliothek. 

Yi, som ännu ega dessa 2 Bibelexemplaren, ha kunskap 
om 2 Bibelexemplar i Sverige redan i E. Magnus Erikssons tid. 
Det ena fanns i kungens boksamling och kallas i ett inven- 
tarium af en Mi^us Nietisson, en redogörelse för den Eongl. 
Fataburen (Nova Aota Soc. Scient. Ups. VIH p. 321—26, 
Diplom. Forv. Hl: p. 178—180, Sv. Dipl. IV: p. 709—712) 
från 1340-;^let: Unus grossus liber hihlie in swentco (en stor 
bibelbok på svenska). Det andra bibelezemplaret fanns i Helga 
Birgittas bönerum redan förrän hon börjat få visioner. I en 
lefvemesbeskrifning öfver denna svenska qvinna af Europeiskt 
rykte, som, enligt Elemming, är skrifven icke så lång tid efter 
hennes död och insatt framför hennes Uppenbarelser i den sv. 
öfversättningen, läses: „Stundom owerl»sende h»lghra manna 



Jiueme vk bibliftuj, hulka hoiv hafdhe ktit soriya a »weusko;** 
kvilket meddelas i den latinska bearbcttniogeq på £ölja9d9 aätt;; 
Biblia translata est, cui de sennone latino 
ad linguam swecani mansit in haoqne studet. 

Visst hafva flera än de 2 besknfna Bibelexemplaren fordom 
fhnnits till. Klemmin^ upplyser, sedan han anf6rt bäde Hans 
Brasks och J. Messenii tal om R. Birgittas Bibel *), huru J. Buro 
berättar, det hans fader Hr Thomas i Åkerby ^lefde efter sigh 
et exemplar af een sJcrifvin Sv. Biblia pä pertnent^^ hvaraf berät- 
taren som barn sSg mest h^la genesin, men ej visste hvart den 
sedan kom. 

Det synes föga troligt, a,tt en lärd man, som kunde tolk^ 
Biblen, skulle, efter det Pentateuchen behandlats, allenast valt 
Qvinnoböcke^l^ Kuth, Esther, Judith, hellre än Psalmerna och 
!prophetema. Deremot är det lätt fattligt, att, när nunnorna af- 
gkrefvo vi§s^ höcker ur en förhanden varande mera omfattande 
eller fullständig öfversättoing, de helst valde böcker^ oom bura 
c^vinnors namn. 

Innan nunnornas i Wadstena afskrifningaifver på 1500-taJet 
blef så utmärkt, lades utan tvifvel handen under J 400-talet p4 
qfversättningsvcrket i Wadstena i vidsträcktare omfång, än uuv^t 
rande nunneafskrifterna ådagalägga. Och när redan Helga Bir- 
gitta intygats hafva €;gt hela Bibkn pä svenska, hafva vi skäl 
att underkänna detta intyg? !Blj k:Unna, v^ säga, att den der 
bearbetningen af de 5 Moseböckerna som trotsat tidens tänder, 
gjorde en verklig öfversättning — med längre eller kpftare in^ 
skjutningar af utläggningar ^^ af de öfrjga Bibelböckerna ^öfver» 
flödig?" Då man knnde läsa på norska språket utom Josua, Domare^ 
Buths, äfven Samuels och Kouungaböckema i Stiörn, skuHe K. Mag? 
nus Eriksson ej hafva i sitt största rike någon, som k\äinde åtmiuf 
^tone från norska öfversättfi dessa Bibelhistoriens praktstycken? 

Språkjemnförelser mellan den Stockholmska oeh !Köpenh&mn-i 
ska Pentateuchen äro rikligen anftirda af S^lemming. Yi må här 
blott meddela exempel på Gonfes^oms i Wadsteua Nic. Bagvaldi 
svenska öfversättning, jemnförd med Hieronymi latinska öfv^rr 
Ȋttuing (s. k. Yulgata) i Jiayntaupplagari af J495. 



*) H. Brask skref 1595 till Biskopen i BkarA, åk K. GoBtaf anord- 
aat om ny svensk BibelöfVeFB&ttniQg, att ban iblgkom. dt t han Iftsit bara 
S. 9irg:a låtit at sig (yfversfttt» BibUam in lingvam goticam, oph tiU P, 
(jrfi,lle 8. å. att han ville efterforska Bibliam illam, quam beata B. per D^ 
Mattbiam sancte mem. sibi transferri fecerat in linguam Qotlcam. Messer 
nias n&moer om hvad han i detta ämne kände i Scond. Illastr. III. 7. 
IX: 43. XV: 59. 



ant ligi^a vt vpgi^rept 8i;i- 
) regem Dixeruntque olive. 
ra nobis Que respondit: 
^uid possnm deserere pin- 
idinfioi meam qna et dii 
or et homines et vemre 
er ligna promovear? Pi^e- 
06 ligna a4 arborem fi- 
Veni et super nos reg^um 
o. Qae respondit eis; ^[am- 
ppssom deserere d^lpedi- 
i^ei^m fructnsqne STayiss!- 
et ire ut inter cetera 1ig- 
romovear? Locqtaque sunt 

ad vitem : Veni et impera 
. Qae respondit eis: Num- 
possnm deserere vinum me- 
ood letificat deuip et lio- 
I et inter ligna cetera pro- 
ru Pixernnt oipnia ligna 
lamnum. Veni et impera 

nos. Que respondit eis: 
re me regem Vobiq cpn- 
stis: vcnit^ ^t sub umbra 
eqniescete. Si autem non 
: egrediatqr ignis de rham- 

devoret cedros libani. 



Tbrsen i skogepom gin^^o aaman yppa 
tbz at the sknllo y»lia oc smAria sik 
Konnngb, tbe sagdbo til oljetisedh. war 
KoBfiBgher ofififir os oljotrsed s^radhe, 
byat ey fprp)j|k iak ai^irgiffua min f^th- 
ma, }ivilka gwiibana 6c D^senniskior n^tifi 
oc bruka oo koDEtma t^er til at ia|^ skwlle 
fpressBtbias jb^and|i trän. 'JCha. (filade all 
trsen til fikoha trs^dh» kom oc anama ofE- 
vir os eth ^om^ngxrike^Fikonatradh swa- 
T^de buat menen j at iak slralle offwir- 
giffwa myn sötbma, oc mjna sötastba 
^wkt oc gaa jblandb annor tn» yppa t]ik 
iak 8)(wlle ypbögbias. Ther septir talade 
treen til yintrsed sigbiandis kom oc bliif 
l^onuD^ir owir oss, wintrsedb swarade Me- 
nen j at ial^ kan swa förlata mitb win 
byilkit gwdani^ oc msenniskior gör gladth 
QC yp böghias oc frsemias j blandb annor 
t^sö. Tha talade f^ll annor tbraen til etb 
trae som kallas rampnns, tbz ser hagtorn 
then som ser lagber oc bwas. jsidoras sig- 
ber at rampnus ser etb klent trse, oc nar 
tbz röris aff stark wsedher, tba fOdber 
tbz eldi aff ^ik Oc ypbrsenner annor trse 
n^r sig standa.ndis, til tb^ta tbrset talade 
apnor trse sigbiandis, kom oc war biwi- 
dandis berra offwir oss, Rampnus swa- 
rade tbem sigbiandis, ser tbz swa at j 
sanfserdeliga skikken mik til Konpngh 
tba kommen oc bvilen idfaier wndir min 
skugga, sen ser tbz saa at j ekke wilen, 
tha ythgange ellen af rampno, oc ypsyelgbc 
oc förtftre tbe sedbela trsen cedros swa 
kalladb, byilka waxa yppa bflrgit lybano. 

Här är ju ett annat begrepp om öfversättning, än det yi 
Pentateuohparaphrasen, Jivaraf Wrjan här må p^ nysTen- 
Itei^ifyas : 

^Af upphof (begynnelsen) skapade Gud af aUsintet himmel 
jord, ej af sig sjelf, som fader föder gon, och ej af något 
), som smeden gor en yxa. Jorden var då ännu onyttig, 
oph mörk. Onyttig, ty intet vexte på henne, tom, ty hvar- 
Toro skapade fä eller folk, mörk, ty hvarken voro sol eller 
wr.* Den nämnda svenska öfversättningen är säkert äldre, än 
Danska, hvilket språkolikheterne visa oss vid jemnförelser. 
Rask ansåg denna sistnämnda vara från Skåne*), få vi 
b skäl att lemna den uppmärksamhet. Se här ett prof: De- 

jen irrr- 



*) Det D. N. og Sfenslie Sprogs Hist. af K. M. Peterstn. I p. 201. 



90 



Svenska öfyersättningen. 



Danska öfrersättningen. *) 



II Mos. B. ThH 20 capitulum. 



Kw talar war Herra swa at alt 
folkith hörer Jak »r tbin herra oc 
gudh, Jak ledde thik wt aff egipto 
lande aff thrseldooms hwse, Jak for- 
biwder thic alla affgndha, oc at 
dyrka nakra script eller skyrdh eller 
nakra liknilse epter nakar the tbing 
som »re a himpnenom eller a jor- 
dhinn e eller i watnom eller ynder 
jordhinne, tha skal ey hedrse them 

oc ey dyrka Jak aer thin herra 

oc thin gndh, waldogher, oc swa 
bedhergSBrn, at jac thol engom gndh- 
likan hedher Jak hssmpnis forsel- 
dra synder aff söne oc sonasöne til 
thridhia man oc fiserdha minna owi- 
na, sen minom yinom lönir iak lydhno 
oc sBlskogha mz miskand til tbwsanda 
man, sen the hiöldo winskap with 

them. Thu skal ey wanwyrda 

thino godz nampn eller swsBria nö- 

dhalöst om thz Thz ssr at sighia, 

Thn skal oc ey glöma at halda 
siwnda daghin hffilghan. Thy at waar 
herra skapadhe wserldina innan sisex 
dagha, oc a siwnda daghinom giordhe 
han enkte, utan swa som fOr war 
sagth Then sama dagh skal thn enkte 
sysla, thn eller thiin barn, thiin hion 
eller thit fse, thin gsester eller thin 
inniisman. Hedhra fadher oc modher 
ther til at thn magbe at wardha swa 
langliwadhr som the, oc eghna the 
samo iordh, som the eghnadho oc iak 

skal giwa thik. Thn skal ey 

drsepa, ey hoor gOra eller lÖskolsBghi. 
Thn skal ey stisela. Thn skal ey 
bffira fals witne. Thn skal ey hawe 



Oc Herran taledhe allse tetse ta- 
Isb: Jsek ser herm thin gndh, hvil- 
ken som jsek wtledde thic aff egip- 
tes land aff trseldoms bws. Tw skalt 
ikke haffwe andre gndhse, före mik. 
Tw skalt ikke gOre thic ntakorea 
seller gropse thing ok ikke seffterli- 
gsndhe hvilke som cersB j wedheret^ 
nnder jorden. Tw skalt ikke till* 
bedhe them oc ikke dyrke. Ja^ 
»r herre thin gndh, stserk sielenes 
selskere, sOgendhe fssdemses sOnder 
j sönerens, i therer tridie oc fiserde 
slffikt, hvilke som hadhsD mik ok 
görendhe misknndh j thosende ma- 
dhe, them som selskse mik ok gOm» 
mynse bwdhe. Thn skalt ikke til 
thaghsB herrens thins gndz naffii fa- 
feengelighae, forthy herren skal ey 
hannom haffwe nskadelighe, hvit 
ken som tiltagher herrens syn gndhs 
naffn at enktse . j hngb kom at thn 
skalt hellig göre höktidens dagh. 
I sex dagbse skalt thn arbeydse ok 
gOre allee thynse gernynge, wtsen j 
sywendbae dagh ffir herens thins 
gndbz höktidh seller roo. Tw skalt 
ey göre j then all gemyng, tw ok 
thin sön ok thin datter, ok thin 
swen, ok thisensestse qwynnse, thit 
Ögh seller fsese, ntlennyng hrilken 
som ser jnnsen thinse porth». forthy 
j sex daghe giordhe gndh hymmel 
ok jordh, haff og allse thinge, hvil- 
ke som j them ser» ok han hwilte 
j sywendhffi dagh, forthy benide- 
dhe herren rosens seller hOgtidei 
dagh, ok han hellig giordhe han- 
nom. Hedre thin fader ok thin 
mother, at thw skalt wordhe long 
lifiPwet paa Jorden, hvilken som Her- 
ren thin Gndh skal giffwe thic Thw 
skalt icke slaa i heel. Tw skalt 



*) Se Nye Danäke Magaziti, IV, p, 819, en nppsats af Holbech. 
Den äldste Danske BiheUOwersattelse eller det gamble Testamentets Otte 
JOrste Böger fordanskede efter Vulgata. Förste Gäng udgivne efter et 
Haandskrift fra det femtende Aarhundredet i det store K. Bibi med Anm. 
og et dansk-latinsk Ghssarium af Chr. Molbeeh, Kjöbenh. 1828, Skandi- 
navisk Museum 1800, S Band, p. 152, en nppsats af Nyerup. 



91 

ri, til thins nnsta granna gots, tha ikke driffvre hoor. Tw ekal ej göre 
al ey hawa Tilia at synda widh styld. Tw skalt ey taln amoth thin 

AS husftr. •) n»8t» aller naboo falsk Titnse. Tw 

skalt ikke attra thin nabons hnss 
ok tw skalt ikke gjrnses »Uer »fif- 
terstwndnsB hans hnstrn, ey swen, 
ikke thiffinsDstffi qwinn», ey oxssn, 
ey assson, ok ey alle thing» hTilk» 
som hans »re. 

Elemming yttrar i Sv. Medeltidens Bibelarheten (Efterskrift 
582), der fr^ är om den af honom så berömyärdt utgifna 
läkningen och tolkningen af de 5 Moseböckerna på 1300-talet: 
ITi tveka ej anse den som början till en bearbetning eller öf- 
^rsättning af Mag:r Matthias' kommentarier, icke osannolikt 
ord af honom sjelf. Yår åsigt hvilar på följande grunder: ar- 
)tets svenska ursprung visas genom de på £era ställen förekom- 
onde uttryck; som omedelbart åsyfta Sverige och Svenska för- 
lUanden. Fåfängt ékaU man dessutom söka efter ett utländskt 
igincU,^ Språket är den gällande rena svenskan, om vissa uttryck 
i förklaras vara „a väsgözco** eller j^a smaalensco." Att Hiero- 
pmi latinska öfversättning och ej hebraiska och grekiska grund- 
xtema legat framfor författaren är val uppenbart, men det 
å man ej fÖrtänka den tidens lärde i Sverige, mer än i andra 
nder. 

3. En öfversättning af Fsaltaren på gammalsvenska, på 
irgament, skrifven med förgyllda och färgbelagda initialer. Har 
ed Nescherska samhngen kommit till K. Bibliotheket. Ett 



*) Uti de inskjatne förklariugarne träffas — ntan att dessa tillägg 
Barkas från det, som stått i stentaflorna — åtskilligt af ganska betänklig 
skaffenhet. T. ex. efter 4—6 y.: Aff thsesso ordhe foro some msen 
Ue, oc wordho ksettara mz fals vnderstandilse oc sagdho gndh hawa 
rbndhit bilsete, oc sagdho os vara afgndhadyrkara som dyrkom oc he- 
om scriffwath oc skorith helaste i kirkiom ThsBsse msen nnderstanda 
rarce gndz ord eller hvarskyns hedhev görom korsom eller belsetom . . . 
i före thy »re bilsete fannin oc kors giordh, at the sknlo wara leekmanna 
ker . . . Tbz helgha kors skal hawa then sama hedher som gndh sinlwer 
er do a korseno, swa som Keysarens klsedhde hawa then sama hedher 
: hans mannom som Keysarin sjnlwer. Hellre än att lägga en dylik 
egw till budet, då Dekalogen skulle inpreglas i folkminnet, tog man 
M det andra budet, skaffande sig 10 bud genom att dela det sista i 2, 
h detta bibehålla vi Bibel-Lutheraner ännu i huru många Katecheser, 
ftn utgifva, och då mot dessa katecheser komit^er och enskilda spetsa 
la pennor och anse att arbetets förklaringar böra tilläggas och inpreg- 
I i bamaminnet, — har en enda föreslagit att meddela folket det ur 
skalogen af den bilderdyrkande katholicismen uttagna? Hvilken makt 
ej Slentrianen? Förderfligare var dock att man ur det s. k. 3:je Budet 
og. Guds befallning att arbeta på dé sex dtigame, hvilken Gud ställt 
ate budet att hvila på den sjunde dagen. 



Kfdendarkim går förut; Lofsånger och Böner sluta. AUt p| 
BT^nska. 

4. Fragmenter af Bibliska böcker utur O. Testamentet 
T. e^, Aun«ii öfvearsättniDg ur Exodus, Cap. XVI, efter K. Biblis 
handskrift med gammal signatur (Antiqu. Archrs) A. 3, skrifven 
1502 i Wadstena: en lectio (jjlest**) for Palmsöndag om de 70 
palmträden; hvilken lectio finnes äfven i en annan samtidig af- 
9krift, A, 10. Aftryckt i Klemmings Sy. Medelt. Bibi. arb. B. 
1, H. 3 p. 558 f. — bevis att vissa Bibelställen, som ej tillhörde 
de vanliga |>erikopema upplästes vid Gudstjensfema i BvenA 
^fversättning. Annan öfversättn. af Genesis Cap. 1 — ' en Lectio 
p8 tisdagsqvällen i Dymbelveckan, 1. c. p. 541 f. En annan 
afskrift kallas första lectio i msessonne a pascha afton, m. £. 

5. Mfd Testamjsntet pä Svenska, N. 787 bland qvartban- 
den i Ama Magneanska samlingen, hvaraf 16:de och 36:te bla- 
den anföras i Petersens Sproghistorie 2 D. p. 311 — 313 Ex. 
Then tidh ihesus var foddir j bethleem j herodes konnngx daghmn, 
kommo tre konungha östhan aff landhomen til Jerusalem. 

6. Apostlagerningame, en öfversättning från Wadstena på 
1380-taIet som träffats i en svensk Codex påKejserl. Bibliotheketi 
Paris af Harald Wieselgren, och hvilken snart torde blifva ut- 
giften i Sv. Fomskr. Sällskis Samling. Öfversättningen är ibland 
förkortad så att ett kapitel kan bestå af några rader, och ett 
annat genom inskjutna tillägg förökadt Denna svenska Bibeltext 
synes vara den äldsta vi nu ha qvar. 

7. Äpokahfpsen, Se p. 86. Märkvärdigt att ^Bystrarno^ 
i Wadstena blott skaffade sig bland N. T:8 skrifter afskrift af 
Apokalypsen. Se Sv. Medelt. Bib. arb. B. 11, H. 2. Be käre 
tystrarne fingo dock der veta, att denna bok är ganska mörk 
och obegriplig, hvarför fara vore, att unga och ostadig menni- 
skor kunde vända det de läste tiU åtlöje. 

8.. Apokryphiska Bibelskrifter från Nya Testamentets »ra, 
blefvo ock öfversatta. I det af G. E. Klemming utgifna Bibel* 
arbetet möta vi Nicodemi Evangelium. Isländame hade deri gif- 
vH föredöme. I Stiörn saknas Proph^ter och Apostlar, men möta 
många af de värdelösaste Apokrypher. Man märker, att dåktfsa 
hade på katholiker större dragningskraft, än sanningen. 

Ej voro Biblar i den tiden så sällsynta i Sverige. I öst- 
götalagen pSbjudes« att svärja å bok och straff stadgas, om nåj^on 
rmnir bok af andrum them sum seia skal, B, VIII, 1, der de 
trovärdige Utgifvame D:r Collin och D:r Sehlyter*) förklara: 



*) P. 245. På latin OfversMtes detta edsbnd: Jurare s^t^r Evåth 
gelia. Der Schw. Biblioth., II, p, 154. 



»a 

nemUffén BlMm tUer någon anMOi andéUg tnh^ hoiOcm IcoPBfrän 
i^Hbm titt tinget dier fänUén af åen, $<m shuUe emottägd fseiaj 
€äM aeh vid edgången vidrördes af den svéarjande. Det Tor 
Ockfeå BtAdgttdt: Nk m* Wkin giorth: tha dcal köpa bökmr 
ék incäeeu hkake . katte ok klokkor: -^ ^-^ that sked aU sohn 
Jt0eta: Östgötolagen, Etbt B. 1. HfSkea lagtolkore skulle ^ 
fintM att Biblene inkö]^ vea istadgadt^ der böoketv utan u&dfläi-» 
t0g äf Bibe)^ r en Ohi^tett kyvkft skulle anskaffi&s? €k)h att döt 
Mi^rftUt åouriigfr libeMtt att ej l^da lag, kan maa ej antagiL 
Dyfikt liör metÅ tiU njAte tiders 'dshet. De Svemka prestetna 
forstodo då latin. Man fittner i r&ra £plomatarier bref ekiifiMi 
i alla trakter af riket på ett Romerskt språk, som ej är Oiceros 
ux samma skäl som vårt spiäk nu ej är Storlesons, men som vitt- 
nas om e} oantagiig kännedom af den tidens universalspråk; ja^ 
der funnos då scholgossar,. som kunde ^sin £ibel utantilL^ Joh. 
Magnus, som sedan blef Erkebiskop, ådagalade en dylik kunäkap 
i Skara scholstuga. Skulle det varit möjligt^ att Svenakame» 
med så många religiösa bildningsmedel, ändå ej begagnade deni, 
så voro dé^ antinge» ej Svefiskar eäer äft> ti med tår oroliga 
Mdgtte fliot någ<»t bätbm än det nllrtaraiidey deimå andedrägt 
ätl MdtiingeMi lif^ ej s&fter af dem^ i&tM ini^andringckr tAa 
iSadef, éom aktra tiiiMh» l^séffade^ bai7i< 

Att 8dn^ odi Helgdagens ÉvangiOiet skulle uppläsas uti 
MdSffiai, t«ta vi alla; arit de UtNen lästes på Snemka, ha vi i^ 
diEtti kuilttat i^itta i^ offaiiaäl^da Bibelfiagme^ter Oek finna yt' 
iftrygarr at de posiillor^ vi ega frå» deanar tid. De^ heter åei 
Éké téicteft: h/der sä på part mXl, DesAa öftemättnii^fsir vorv 
ftragtnAM M déft o^£»rmäilda Kbelvcfrket- Till pntf ut De la 
&midkdca/ FbéttXan i Di. G. donatiotien i Lund. 

TkriéädA- aunadagkéti j faetotine. 

"Étr mMk kötn för Jbestim; Utftf qvalcBf afif dii^efloili oc ta# badlM^ 
Ufaidsr i»K damber do Jlrasaa gaff li<mom- badho bjd «e iiaal oc aUer 
almoghen nndradbe oo sagdbe Jbesnm vara Gkida bod, maivpbaristi sagdhe 
han «tka«ta di»fflaDa j diseffla höffdbingans makt fiom kalladbiB beUebnb, 
iheeuB Titande tberia tbanka eagde IhOm, btart thOt rike j hillko b tar ser 
iÉt&^ anchroitt' Odbéissgx taBkKka oe bvar 8«ådb!r oeb bws sattdirsk^ t 
siktiS^a tflh bvar kiffra mot androm skal ey staa j fredbi, Sra om åwdfAwtttt 
kifflrfr' mcdlaii riioy sva at bvar utkasta annan, barn skall tha thera rike 
■taai bnlkit engaledhis ser sant, no medhan i sigbin at iak utkasta dissf- 
lana i dTnflåbOffdhiiigans maktb, j bvafs makt utkasta tbtt idbre syM tbOitt 
som varo exorciste, bulke som til gudz nampM åkallan nttralka évnftåHA) 
Th^ sfcnia> thB> vardha idbre domara, tbj at the giffaa gvdanampné bedbir 
ffor dimfl^Etfiia n^aatiWe»^ ocb J sigbin at iak> utkasta d. i d. m. Thj 
msedban iak utselte diéfyllin j mins bselgha anda makt skall ^dz rike 
komma Idber som a mik trom, bttlkit j magbin tndersta atf %\ty at tak 
sta fbrdftrfttt Bi^fiMsiiks rfkef, Thy a« engte fOrma at iagaa i éme itorka . . ^ 



94 

S£ upplästes Evangelierna p& folkspråket tid^ äfven i Frank- 
rike. I Choix des poeneå des Trovibadours par M, Raytwuard^ 
Farts 1817, träffas Yaldensemes ^La nobla Lcyoeon** från 1100, 
som är ett Bibelutdrag, deribland tavangeU de Ii qvaire semenez 
(Evang. om fyrahanda sädesåkrame). Detta rörde dook blott 
yde sekteriske" i Frankrike. Få 1500-talet bekänner en Doctoc 
i Sorbonne, att han var 50 år, förrän han visste hvad Novum 
Testam. var. Yi behöfva då ej blygas vid jemniörelsen, när våra 
Nunnor redan på 1400-talet afskrefvo Bibelöfversättningar och 
folket i kyrkome hörde — hvad de ännu ensamt höra — Söndags- 
Evangelierna uppläsas på modersmålet. 

n. Homäetisk Litteratur. 
Yi hafva en homiletisk vägledning att anföra. Fugillaiis 
Eotulus pro informatione Frsedicatorum (ord. Dominici) af Frät. 
Augustinus i "Westerås, ,,religione, doctrina prudentiaque conspi- 
ouus, som var FrovinoiaJis, då Fetrus de Dacia begärde per- 
mission att 1379 resa till Göln. 

Vi ega äfoen Predikningar på Svenskt språk. 

Man torde finna denna öfverskrift vågad. I anledning af 
tillståndet, då Eeformationen inbröt^ hafva lärda män nekat, att 
Fredikningar, och synnerligen att Svenska Fredikningar, under 
medeltiden höUos i Sverige. Bselter har uti Registret till sina 
^frko-Cerem. upptagit: ^PrediOcnmgarj efter reformationen i Sverige 
först hållne.' ^PostiUor, de första i Sverige, Olai och Laur. 
Fetri.*" ^Predikastol, den första i Sverige, Mäster Olofis,*' ol a. 
v. Tillägger dook: „Under Fåfviska tiden voro Fredikstolar så 
alldeles komna ur hridc.**^ Lagerbring uttrycker sig med mycken 
ovisshet, S. B. H., II, p. 763 : »Fredikningar voro sällsyntare, 
och hafva de understundom ock varit håUne på latin, efler(f) man 
har åtskilliga gamla homilier uti handskrifim böcker, som äro på 
det språket författade. Icke destomindre synes troligt» att man 
ock vid tillfälle predikat på Svenska, hvilket kan någorlunda 
slutas af Nicolai statuta.* 

Yi vilja här först höra lagarnes röst. I OoUands lagen 
bjudes than prestr a Jirir hanum aUan cristindom at veita 
hiart sum hann tnthir tkarf arla etha sithla, som öfs. af Hadorph: 
Then prest, som i socknen bor och tionde njuter, är phgtig ho- 
nom (som tionde ger) all christendom predika, ehvar som han 
behöfver bittida eller sent 

Äfven den kyrka. Lunds Frimas egde i Söder, torde här 
få bemärkas. Af Nicolai Statuta (Mn Magnus Ladulås' dagar), 
som stadga att prestema borde »sermones habere ad populum** 
eller håtta tal tiU folket, synes vara lättare att sluta tiU Svenska 



96 

J^edtkningar, än af författade latinska homiliei till Latinska Pre- 
dikningar. Då höllos ju dylika ända intill Ekmans, Florilegiiför- 
fiftttaxens, dagar? Uti Erheb. Jacobs stadgar af 1474 förordnas, 
att kyrkoherden om Långfredagen väl skulle, der flera kyrkor 
vmoy predika och förrätta dylika pligter i aUa, men blott i en 
hålla nattvard*). Uti ThorkMu Danske Kirke-Love, JSjöbenh, 
1781, träffar man Biskop U. Styckes Decreta 1443, ^antagna af 
jAnge då lefvande Biskopar,** hvarest förklaras, huru Gudstjensten 
ikolle utöfvas, då landet blifvit bannlyst, „att interdiktet ej måtte 
ikada de trogna och blifra ett sjalames strafiEl' Då skulle neml. 
Tttåsa et kora canonica läsas med så låg röst, att de som ute- 
itSngts ej kunde höra det, som lästes. Uti landtkyrkor eller 
lockenkyrkor behöfde man hålla Gudsljenst blott en g^bg i vec- 
kan, och detta allt stadgades, ^^^1^^ a^^ <^ skulle kunna 
comma till kyrkan för att hora predikan och de, som ej för- 
bnitit sig, få dit ingå att bedja.' **) 

Irovärdige mäns vittnesbörd torde få demäst åberopas. 

Bisk. Paubis Juusten i sin handskiifiia latinska postilla, som 
anns på Åbo BibL, uttrycker sig: „Frediknuigax höllos ej för 
biket, om ej på Sön- och Helgondagar, klagande att man npp- 
cpädde dem med legender, liksom ej Evangelium hade kunnat ge 
lOg ämne för andaktstunmame. ***) Då K Oustaf I i Westeiås 
1627 bekant, att han Jaiher predica rena Ouds ord och Evan- 
mUum, tz vår Herre suUff befaU hqffver, svarade menige Adel 
nan Eåds och utan at the begära at rena Qniåz ord måtte bliffua 
modikatt allestadz effter Ghidz be&Uning och idce oviss jartecken, 
^enniskodikt och foibeU^ f) Har åsyfU^ tydligen ett föregå- 
nde predikosätt Få Folkets röst må man till slut lyssna. Denna 



*) Schwed. BibUothéhj p. 193. „De Concione Sacerdotim in dié Fa-> 
Bfetve*. Curatns habens plares Ecdesias paroehiales in die ParatceTes, 
eet cirea plnres earam officinm peragat, iatiMn nom communieet ni$i semeL'* 
'å samina g&ng ål&ggat kyrkoherdame, vid 3 marks plikt, att hvaije SOn- 
eh Helgdag hålla ett slags katecheefOrhOr på modersmåUt, och redan i 
[ieolai Statnta Schwed. Bibi, II, p. 158, pankt XXXH, Uadee föråldrame 
eh de som fOretrådde deras stftlle, att lära barnen dåvarande Lillkate- 
liesen d. fi. Herrans b((n, Tron och Ave. Med dessa stadganden skalle 
efiallningar om predikningar — på latin stått illa tillsamman. 

**) h c, p. 73: ,3:0) qaod omnes possant convenire apad ecclesiam 
ro prsBdicationibas aadiendis et qai culpabiles non sant, intrare possant 
1 orandom.' I samma anda stadgar Regula S, Salpatona, Cap. XZH: 
lomodo se habeant (Birgittini) tempore generalis interdicti. Se Lands 
ibL ms. H. a), fol. 3. 

***) »Conciones non fiebant ad popalam, nisi tantnm diebas domini- 
I et Sanctoram,** Porth. Hiåt BibL Ab,, p. 144. Ttdindbergs Historiola 
mc. Sacr. Fenn., S. II, UL 

t) Det äldsta Regisir. i lUks-ArchweL 



9é 

föst synes understödja den ttiening, tom föfdelningsn af Ermti*' 
gelii Ineditatiofietiiä Af Boiiaventunb i st. öfs:iig ^^ 00 längre firom 
'»^nti lédi^ fdrabledeif, «ller éii dylika IKngte leotier upplästes i 
HOgkifressoi^tie <Mh det ej blott i klosterkyrkor. Folkvisorna i 
Hördeti tilletkSnnér nlall jd hisl^skt Tärde i skil^ng åf lefnads^ 
skick o($h fblksejéti Tttidet vantati få en fulUtidad damling åf 
yåra SreMkay hänvisat F^rf; till Proft Yedel^Biffloneenft fdrtjéäst-» 
falla u{>p8ats: Kmnpt^étViBs SkUåting uf JBtSddelalda^ens Eiddet* 
vdeéett. Han anfSr iir desto méréndeU fSr hela Norden gemen* 
samma, huru man téå eller gkk till kyrkot, dervid ^j blott p6 
den sigttäde söAdctgj utåt ocksÅ på n^nga festdagar^ kolls högf^ 
meésa, en nätsklld 6uds^enst mellan oUesång ooh aftofwångy 
YiiitXL hdgmöss&ft fif^n kallades J^asiMn^ merendels dm långa ht- 
Éieå*)f htMfif Ået j^ synei Mm om denna GudstjeiMt utmärkts 
genom upt)lä8ning df lédtkr ellmr $iy<^m ut den HA. 8hri/i* fin 
folkvisa antyder, att prestei^a standom måste bevekas genomr 
gåfvor, att fytla deiiiiM. sin pligt» 

^Han tog en Guldriiig af sin Hand og gaV deii Sdgnöpitest; 
Jeg bedéf fot den öfremte Gtid, J låBser den länge Lmt,^ 
<$6b om man äften gaf någort föf att hi^a sångi otden måtte -v«ta 
]^ hvilket s{H^k éom helst, gollriiigar torde man aldrig ^^åi\t, 
för att hota läéåi hväd kiaii éj kunde ftirstL Messan sjSngé; 
mén ^Vén i bttéfsåtigeA synes tofel hafva fromträdt. Den: källaii 
otoksä Ffopttjsdiken. Att pt^steMkapet, som måstie^ önska tillTinna 
sig ähötatneA upprmätk^åmhét (drif^dréii måttd vexla hoé olika 
pérlsottét), behöfde låta hf$M något som folket förHod^ kan iamk 
fii^aft åf följattde sttöpki 

^Hör <F liden Kitfttef^^ vii J atan^ i Stol hos migy 
Sa mange Viser og Eventyr vil jeg siden taelle for Dig.** 
Sådant kunde ju presten bäst förekomma genom att förtälja nå- 
got sjelf för liten Kerstin. Författade lectier torde ej vatit så 
saHsynta, fast Beformaftiooens nit förstört dem. I alla Nunne- 
kloster voro de ju oundgäligliga. Ty der toro tillika, som bekant 
är, Fruntimmerspensioner, hvatest de fria tärnorna glänste i skar- 
Icåcan. Der ^läste man i Biblen,** der ^lärde man Psaltaren.** 
Ty om den ädla Qvinnan skulle det kutklia sjungas: 
„Hun kan Bog og Kunemaal; det töda guld kan hun spinde.* **) 

*) Som den var da lång — nAgot gonr sången svårligare än taUt kände 
gttra den — anså^ man sig knmiä bötn fOr sitt fel att faafv^ försofvit otte- 
8&ngen, genom det^ beviétande: 

„0g haye vi försofvet vor Ottesan^, 
Da ville vi gföte V6r Höimésse laiig.* 
•*) Molheehs i^otd, tidskf., JST. ttnneahM föi^klarlis rattart toed skrift 
konst. Uti Chron, Margar, AbbaL ed Benzel. {r. l8, betättas hitrti Hit 
Algot satte sin dotter i Wreta Kltilitetr at nimma bok. 



91 

I de predikningar Erkeb. Birger i Lund lät samla och' titt 
tipplSsning i Kyrkorna förordna, säger i ett järtecken (anekddt) 
den ene Borgersmannen till den andre: Har du ej K&tt att vSh* 
Herre säger i den helge Icest: Spörjer först efter Oudz rOke, sedéni 
ekoien j få aOi det eder nyttigt är tiU Uf och själ. 

Tår Ansgarius sfig troligen första bredden till en inhemsk 
homiletisk Httetatur nppspira omkring sig i Tyskland, och lärde 
säkerligen sina lärjungar att predika för föJket. I IHi Jons eller 
Jnnii samlingar utgjorde hithörande homUier N. 22 — ^24, Lupi 
Sermones IX. 102. *) Men vi må dela ämnet, för att Mttre kunna 
reda frågan. 

De till Sverige sände Missionäremas 
predikningar kunde ej liknat dem, Montezuma ville höra lAed 
dxat Intadt mot Bibiens perm. ,,Biskopen förkunnade tr^n f5r 
Gudbrand och bönderna, sade dem många under, som Gud had^ 
gjort, och utförde väl sitt tal,' enligt Sturlesons berättelse uti 
Olof d. Heliges Saga, 118 kap. Att denrid predikades på folk- 
språket, torde ingen betvifla. Om „ Jon Sigurds* *♦) pied. sé 
Haillenb. till Lgbr. II. p. 322. Han påstod i en predikan i Sve- 
rigej att det Tar ett mindre yerk att Gud hade skapat alltnxg* 
af intet, än det var att göra goda och heliga menniskor af onda' 
och Tilda, klagande, att, då han underrist dem om Guds yilja dch 
deras salighets väg, hade de dock affallit och gjort honom andehg 
aorg m. m. I Sigfrids l^end berättaa huru Weziöboame förundrade 
sig öfrer hans vältalighet, afhörde med uppmärksamhet ocAt 
UfliDo hans lära. Han tog till text i en pred. „utan en varder 
född af på nytt af Watten o. Ande kan han intet ingå i Guds 
rike,' försäkrande, att då en syndare omvänder sig och söi^r 
öfver sina synder, varda de förglömde, predikande en annan gång 
öfrer: „I himlen är större glädje öfver en syndare som sig om- 
vSnder' &c. En annan gång predikade han öfver: ^Så älskade 
Gud verlden^ &c. Dylika predikningar hade genom den Helige 
Andes medverkan den kraft, att de tolf Aellismännen i Wärend 
antogo Christna läran och läto sig döpa. 

Mmkame 
måste äfven antagas ha predikat i Sverige på folkets språk. Dtt 
Oange definierar Terminarius hos Franciscanema: Den som shuUe 
hälla predikningar for de inom vissa gränser boende klostefhön- 



*) Jac. Grimms Program m. An Englisch-Saxon homily fråxi åtÉå% 
tider Qtgafs redan 1709. 

**) Om denne person, se Njr Smal. Beskr. I. SS4 fftlj. 



98 

d^ma, Byjika Terminarier underhöUoB af Minohteme i Wiaby p& 
Öla)4. ^ De Clauatria Suiogoth^ p. 39. Uti Diarimn Wad- 
sten.^ omtalas predikningar för folket någon g&ng med tillägget: 
på aUmänketens språk (Tulgari sennone) *\ och de der åt minnet 
anförtrodde berömmas såsom eldige tcdare» förträfflige predikare^ 
af eter täkgåfioa^ höget brinnande predikanter^ som kunna hda 
Biblen cordetenus (nr hjertat), män med underbara predikog^or, 
brinnande nitälskare, o. s. v. — **). Hade dessa egenskaper ofta 
kunnat förenas med ett annat språk än modersmålet, så måste 
våia talare på latin stå ödmjuka inför desse män från 14:de århun- 
dradet (blott om dylika gälla de anförda omdömen). Uti Hol- 
stenii Codex Regularum Monasticarum et Canonicarum (Brokies 
ed.) vid Obs. crit (T. III, p. 106) rörande Birgittiner-Orden, an- 
föres, att Messpresten inom denna Orden skulle hvarje sön- och 
helgdags läsa Evangelium på modersmålet, tilläggandes Förf. sin 
förmodan, att presten, sedan han vid altaret uppläsit Texten på 
latin, bestigit predikstolen, uppläsit densamma på landets språk 
och hållit en predikan till Systrame, såsom det än i dag sker i 
våra kyrkor ***). Evangeliimeditationema i Codex Berghm. synes 
Tal lämpad för ett dylikt stadgande. Då predikomunkame ut- 
sändes att^ ,)Utöfyande sitt predikarekall efter den yishet GKid 
dem gifvit» söka undervisa folket flitigt och sorgfälligt,^ huru 
folket borde med penningar eller armar återtaga Heliga Landet 



*) 1489 sub snmma missa Eps. Linc fecit sermoDem ad popalam in 
valgari, stando infra erates obori fratnim in alto ambone. Disr Wst 

**) Jobannes Prest t IS»1, i^Aiter Cbrysostomns,*' var Munk i Wad^ 
stena. Han efterlemnade Sermonem totius anni de Sanctis & de Domi- 
nicis. Voll. plnra — möjligen någon af de ännn qvarvarande svenske po- 
stillörne. 

Arohiep. Ölans Laarentii kallas Magnns Bbetor. 

Algotbas i Scara: condonibns ad popnlnm freqventibns mirifice ia* 
cendit corda aaditornm & animos ad pietatem commoTit. Erant enim 
Terba illins spiritn plena, intimos animl recessas penetrantia. Vide de 
CL Sr. G. II: 41. 

Dtfminns Doctor Jacobns (Ulpbonis) misit Dominnm lectorem Upsap- 
lensem snpra campos ad predieandnm. Handl. i Sk. H. XIX: 205. 

Olans Petri AlTastrensis, en incredibilis prsdicator, ntgaf Sermones. 
Ups. Ms. n. 16. 

Martini Annndi (1S91) Laici, literati tamen, Evangeliarinm & Bpi- 
stolariam fOrTarades i Wadstena. 

^ „ . . . sacerdotem post lectnm Brangelinm conscenso ambone lUod 
iternm lingna veraacnla proponere et concionem ad Sorores habere de- 
bnisse, pront bodie in parocbialibns Ecclesiis moris est.** Emesti tror 
detta blott knnna Iftmpas till Festdagarne. (Theol Bihl, I: 201), der den 
lårde mannen är alltför bård mot nftmnde Förf., derföre att denne nr 8a- 
rias, (Ada S. S. m. Jul, p. 2S) anfért, det S:ta Brita både låtit skrifTa. 
sig en Bibel på Qöthiskt språk. 



99 

elkir hjelpa Lifländska och Preussiska korsherrarne *\ o. d., är 
det gajwka troligt, att de sade sitt ärende så att det förstods. 
Då de utverkat sig afiatsbref för alla dem af allmogen, som af- 
hörde predikningar vissa sön- och festdagar, dervid collecter upp- 
huros till kyrkors och klosters uppbyggande, m. m. — och dylika. 
äro högst aUmänna, — hvem foreställer sig att de ej talade det 
som. genom öfvertygande skäl bevekte folkets gifmildhet? Då sam- 
ma personer i denna rörliga tid träffades här, som predikat i flera 
af Europas länder, torde det nog vara sannolikt, att våra fader 
flngo höra hvad man vant sig vid i Södren. Derföre några ord 
derom! Predäcomunlcame agerade med högsta liflighet i predi- 
kostolen hvad som beskrefs, och höUo sig mest vid Bibliska hi- 
storiens förtäljande och utläggande. Capucineme predikade blott 
om dystra, förfärliga ting, om död, om dom, om helvete, med så 
ansträngd röst, att man kunde få hufvudvärk af blotta afhöran^ 
det; Augusfineme voro djupsinnige i tankame; Jesuiteme klyf- 
tige i orden, citerande Ovidius och Terentius, kallande Christus 
den himmelske Prometheus, o. s. v.**) — enligt skildringar af 
dem, sådane de gjorde sig kände på utländsk botten. Der kal- 
lades också hela Läroembetet Oratorium mtmus ***). Om sig sjelf 
berättar Priom i Sigtuna, ,,Magister Theologise et Lector' Israel 
Erlandif), att han in prcedicatione fideliter enarravit (i pre- 
dikningar noggrannt förtäljt) Kon. Eriks Järtecken, förrän han 
dem beskref, och om honom yttrar Bisk. Petrus !Niger, att han 
var en stor Lärare och Läsemästare i de helga skrift oeh alle- 
handa saker i Sigtuna Klosters stora Schola. Ser. Rer. Sv, II, 
p. 271. Yid ovanligare högtider tala urkunderna om predik- - 
lingar för folket såsom något till festen hörande. J Ilandl. tiU 
Skand. Hist,, IX, p. 13, berättas, huru vid S:ta Catharinas trans- 
lation 1489 ^predikadis oc idhkelika wte wppa Kirkiogar^he- 
nom.ft). twa prsedika stola j ssender, (en i) swder oc annor (i) 



•) Påfren Innoc. IVm Bulla 1243. Dipl. Sv., I, p. 297. 

**) £. Fleischers Hist. 8kr., I, p. 384, följ. 

*^) Se Hertiganie Bngislai och Otto Barnims Gåfvobref af 1298, in- 
fördt i De la Gärd. Arcb., III, p. 75. 

t) Uppgifves allmfinneligen att sedermera hafva blifvit Biskop i We- 
sterås. Enligt Lagerbrings (ÖL 200) granskning galler detta om en an- 
nan person med samma namn. Se dock Benterdahls S. K. Hist. 2: 456. 

tt) In nti kyrkan predikade Th. Doctorn och Prof. från Ups. Jacob 
Gislonis fOr Erkebisp, 4 Biskopar och Doctores, Domprosu, Decani, Ar- 
cbiadiaconi, Abbota och Ganika, bröder och klerker, Riksens förestån- 
dare och Uåd, Riddame och friborne män m. fl. — åtminstone börjande 
på latin ^), men ett kort sammandrag af predikan på svenska, gjordt af 



^) „Och böijadhe sina prsdican nppa latin ssBiande: misit ancillas 



100 

nör oc tha conventz brödheme predikado, giordhos three piedi* 
kan j sffindir Oc war almogin ympnunger uppa alla sidhor, oe 
ekke tluea mindre war kirkian till som mffist kunneingaa— ^ — 
ooh sjntos tha meere gudelikit almssnnelika j allom meer mn i 
androm afflatzdaghom.^ Också är antecknadt, att Monkarne, 
synnerligen af Prediko-Orden, yid Beformationens början meren- 
dels antogo pastorater på landet ^såsom kunnige i tolkningen af 
den Heliga Skrift och vane att predika^ *). 

Det ordentliga presterskapet 
predikade också på modersmålet. Urkunder från tolfte, fjortonde 
ooh femtonde seklerna skola lära oss det. 

KanQceme 
synas ock predikat på Syenska. En väpnare, som, om han var 
Syensk, troligen ej kunde latin, ropade skaU min själ dä till do- 



NicoUns Rawaldi. Confessor i Wadstena, upplftstes då och troligen sedan un- 
der kath. tiden byaije år i Wadstena. Han rörde i the samma proedican manffh 
ärende af werldenne vpphoff och intill theima ncerwarande dagh^afjöreta mngU» 
nom och han» ahrliga ekapnadh och jtnwel hans oboteliga nedfall, af flrttm^ 
menniskiomen Adam och Eva och thera menlösa, och (sedan thera) sorgeUga 
falL Seedan huru Gudh af sine störste nadhe, miskund och ohegrijpeliga 
mildheet och godheet hafwer aUijd mUdeHga seth' til werldena Jran första^ 
aldrenom och til then yttersta, i hvilko wij nu eehrom, sandt henne sine prm^ 
dicare, Jörst patriarkene under naturligen lagh, ther nest prophetas i inskrif* 
vin lagh, uppa thet sidsta kom sielfver Jesus Christus, efter honom ApostoU 
och sedan helge Doctores, jemvtel mange prophetissoe, helga qvinnor, dmlctnde 
i Aen Helga Anda, Thessa fomoempde smnde Gudh eemoth werldenes ond- 
ska i aUa werldenes andai att widh thet yttersta omsider sågh Gudh af sine 
mildhet tU thetia rijket Swerige, hmlket besatt war medh diefvulskap och qf- 
gudadgrkan, hijt.sendades först uUoBnska halga män S. Ansgarium, Sigfri" 
dum, JSschUlum, Henricum, Davidh, hvilka thetta landet helgade med sins 
blodz: uthgiutelse, gudeligom bönom och mildom tarom: ther noist af Solenes 
varma thet ar af them helge Andes liu/heet och mildhet tilborindhe Sweriges 
Rijke göra af sig Jruckt, thet ar halga personer qvinnor och man, som S. 
Botvidus, S, Ericus, ther näst S. helena i Skedwij och sedan aldrahelgaste 
Fru Modher S. Birgittam och jemval nu narwarandes öfver thessa he^asta 
Jungfruna S. Catharina, S, Birgitta dotter. O! huru werdeliga then for- 
nampde Doctor Jacob prijsadhe, ahradhe, ophögde och lofvadhe thessa helga 
Jungfruna S. C. i thesse sine pradican och mycket gudheliga, så at idkeUga 
runne honom tarame pa kindbenen och hök sine pradican nar i tva t^ma. 

Dylika svenska predikn. nte på kyrkoyallen bland folket yoro vid 
skrinlig^ningsfester påbadna. Se Heming Gadds ceremonial (Porthan ftf- 
skref hans egen handskrift) Tid Helgonet Hennings fest i Åbo. Chron. 
Ep. Finl. p. S35. — Item epter offertorinm, skall hoUas sermo ant oratio, 
pa parkin, etitho sidan en som pr»dicas på Kirkegarden. 



snäs... och rörde i the samma prcedican... Bavalds berittelse, atg. af 
;. H. Schröder. Ups. 1832. 

*) Se Klingralls Foral. i Wisby, I: 6. 



101 

medag gå och äta jord och trädrötter^ efter den ej förr kan m- 
kamma t hmkn — i anledning af ett uttryck i en predikan af 
Dnr Matthias, Kaniken i Linköping. S. Birgitta, som yar närva- 
rande, 8uokado då i bön till Gud, att han yille ge Mäster Mat- 
thias mod att försvara sin sats med eftertryck. Men i det sam- 
ma fick hon se både himmel och afgrund öppna och Chnstns 
sade: se huru själame redan stå klädda med ära. Säg din ]åår 
rare, att din Gud och Återlösare bjuder dig tryggt predika, stånd- 
aktigt predika, i tid och otid predika, eldigt predika, att de 
salige och skärade själame redan se Guds ansigte. Men häpen 
blickade hon åt djupet. Frukta ej, sade Ghristus, för de andar 
du ser, deras makt är bunden, att de ej kunna lägga ett strå i 
din väg. 

Yi framräcka ramua aureus — Bierskans heliga gren, som 
leder ner till försvunna slägter. Yi vilja inträda uti en Eatholsk 
kyrka på Svenska jorden. Det är Kungelfs Eorskyrka vid 1140. 
Ofver högaltaret är den tafla satt, som Kon. Sigurd Jorsalafar 
rare låtit göra i Grekland, den är af koppar och silfver, hel och 
hållen forgyld samt skönt besatt med lysande stenar. Helge- 
domsskrinet, gifvet af Kon. Erik Emun till Kon. Sigurd och af 
denne till sin älskade fästningskyrka uti Kungelf, står vid alta- 
rets sida. Det heliga korset, uti hvilket man trodde en del af 
Bjelfva Ghristi kors inneslutet, står midt på altaret, och framför 
detsamma ligger plenarium eller kyrkohandboken, skrifven med 
guldbokstäfver, hyilken Patriaichen i Jerusalem gifvit Konungen. 
Det är Pingstdagen. „Andreas Prest, hvars hustru heter Sol- 
veig, håller en lång och vacker predikan," och framför honom 
hvilar Bihlen. Efter predikans slut faster han uppmärksamheten 
på Stadsboemes häpnad för några järtecken, ^heder dem fatta 
mod och ej låta den herrliga staden blifva öde, utan hellre vara 
aktsamme på sig sjelfva, eftersinna hvad rådligast vore och taga 
sig tillvara för allt som kunde hända, för eld och ofrid, samt 
bedja Gud om miskund." Den som ej tror, att en dyhk tafla 
firån så aflägsna tider är historisk, må läsa Sturlesons Konunga- 
sagor, III Delen, Sigurd Jorsalaf. Saga, 40 kap., och Magnus 
Blindes samt Harald Gilles Saga, 9 och 11 kap. — Yi vilja nu 
infinna oss uti en annan kyrka åt östliga gränsen, der en Kyr- 
koherde låter Munkames spejare, som lyssna fördolda i ett när- 
beläget skafferi, få märkliga satser att framföra till sina utskic- 
kare, och der menigheten får veta om sin kyrkas tillstånd några 
rätt betänkliga ting. Kyrkan är S:t Olofs i Wisby, axet är 1393, 
Böndagen är den första efter Påsk, klockan är sexta (d. är kl. 
12 på dagen), och trängseln synes vara försvarlig. Namnet? 
Man Bvarar oss: Herr He^fno. Han »tår m ambone eller uti 



102 

predikostolen *), men se — inom ett galler in reftctorio FrcMUca- 
forum ha vi Herrar Arnold Zaffenberg, Gerard Euggeben och 
Johan Ahusen, Borgare i Wisby, hvilka synas anteckna sjelfva 
kraftstittrycken. Tillämpningen börjar. De anteckna: y^Sedan'"*) 
prediko' och grämunkarne fingo allmän ttUåtdse att hora bikt, 
har aldrig en verklig pastor varit i Guds församling, och kunde 
hon aldrig längre ega god ordning och kraft,** Men här gäller 
det ej blott Munkarne. Den samma donatismen, för hvilka Toll- 
stadiuB i sednare tider sä hårdt ansattes och hyad som i den 
kroppsliga medicinen är lika allmänt: nitet mot qvacksalfvare, 
bmsar Öfyer och spejarne anteckna: ^^n prest, som är stadd uti 
dödlig synd, kan ej meddela syndemas förlåtkse vid Nattvards- 
bordet,^ Ifren öks af sjelfva ansträngningen. De anteckna: ^a/- 
hörandet af dylika pr ester är en dödlig synd,* Kanske ute- 
glömde de härvid något vigtigt ord; men — han slutar: y^Mun- 
kame är o intet annat än folkets — bedragare.** N"n är det bäst 
att aflägsna sig, för att undgå se avtodafén. Nej, det är i Nor- 
den, Sjelfva vittnesbrefvet är blott enkel berättelse. Ett Gon- 
sistorium Provinciale sammanträder och suspenderar mannen, tills 
Biskopen i Linköping gaf honom licentia åter och derom under- 
rättade» åläggande den suspenderade att inom en månad infinna 
sig hos Biskopen „for att lagligen for&vara sig.** Domen hem- 
ställdes med mera lugn till Biskopens godtfinnande, än dylika 
nyare Acta pläga forråda. Man anklagade honom icke som en- 
skild, blott som predikant och författare. Han hade nemligen i 



*) Man har slutat att Stockholmarae kallade Olai Fetri predikostol 
korgen^ derfOre att de ej sett en dylik förr. Blott en oranlig form pä 
ambonen synes dock kunnat föranleda detta speord. I de flesta andra 
katholska länder omtalas en dylik, derifrän de vanUga heliga talen höllos 
till folket, Ceremontale Episcoporum hade föreskrifvit, att Lectieme (yära 
Lester) skulle der uppläsas, Epistlame pä det nedre trappsteget och Evan- 
gelierne pä det öfre. Se Du Cange, Diction. I, p. 198, 199. Föga san- 
nolikt är, att endast Svenskame, som så gerna tala offentligen med 
hvarandra, och som lära varit minst underbyggda i altarets latinska 
spräk, skulle saknat amboner, äfven om ej urkunderna omtalade dylika. 
(Ambon af-anabaino, emedan maii ti/>f>«^e^ i densamma, ^dm ofta stod midt 
i choret. Enfaldig är ' härledningen af AmhOf derfOre att tvenne trappor 
ledde djt upp, uppgångens frän öster och nedgångens från retfter.) Om en dy- 
lik i Östergöthland se.. Widegren. Sjöborg (Sami. IH iii.) finner att ett 
predikoställe varit på Öland, i Bredsätra S., der ett kors finnes 5 alnar 
högt uthugget i en enda sten med smärre kors pä de tre öfversta ån- 
damé, i likhet med ett Jerusalems-kors. En fredsbana omsluter ddrvid 
en vall af 19 steg i diameter. Dylika finnes mångenstädes. 

**) I Lagerbr, Dipl miscr,, T. /, för är 1S93, finnes nämnde Herrara 
vittnesbref, meddeladt af Langebek, som dermed också försedt Suhm. Se 
Bist af Danm., XIV, p. S19, 581. Lagerbr. har „priu« quam fratres 
prsDdic.^ Benselius har känt brefvet och VkAi poBt quam; likaledes Bafam. 



108 

åtskilliga skrifter på yers och prosa sökt sprida samma ^Tillosat- 
ser." Yon Celse (Bullar. S. G., p. 152} vet att afsättning följt i 
Iiinköpings Domkapitel; de diplomer han ensamt citerar yeta det 
icke. Men denna Svenska predikan*) synes hafva haft en 
följd, som utgör en af Kyrkohistoriens märkvärdigheter. Just yid 
den tid underrättelsen om Heynos satser kunnat hinna fram till 
Bom, utfärdades en bulla, deri „för att stilla oenigheten mellan 
forsamlingames Prester och bröderna af Dominici och Francisci 
Ordnar,^ stadgades: 1) rörande predikningar, att ^Munkame al- 
drig fingo hålla dylika der och då Presterskapet sjelft predikade, 
och aldrig i sockenkyrkor utan på pastors begäran;' 2) rörande 
själavärden, att Munkame sig dermed ej måtte befatta utan med 
Presterskapets goda minne.* BuUar, Perinysk. 1395 den 13 
Febr.**) 

Det vigtigaste beyiset fÖr predikningar på Svenskt språk i 
medeltiden återstår ***). Det är nemligen förteckningen på qvar- 
Tärande Syenska 

PostiRor, 

!• Postilla öfver de Evangeliske Texteme på Svenska, 39*/} ark in 
4:o, skrifyen dels på pergament, dels p& papper. ^Troligen fr&n bOrjan 



*) Man skoUe kanna tro att han predikat pä Tyska — mOjUgtyis 
skedde det ock; men hans fOrfattarfOrsOk visa att han ville sprida sina 
begrepp bland Jfolket — i Linköpings Stift. 

^) Snhm tror att mannen, som han menar sig hedra med namn af 
fritånkare, hOrt Wiklefs satser och omfattat dem. Men om intryck af dem 
i Norden syns Fifven först fått kunskap, då Ballan af 1421 om Kfttteri 
uti Skandinavien ntfllrdades. Det torde snarare vara en dyiiing af Pari* 
serdoctom Joh. de Poliacs kitteri, som fördömdes uti den bekanta Bnllan 
Vas eUetionis 1324, derföre att han försvarat proprii sacerdotis, eller den 
egentlige q&lasöijarens r&tt, mot Munkordnames intrång, »asserens qnod 
confessi fratribus, habentibos licentiam generalem andiendi confessiones, 
tfenentnr itemm eadem peccata, quae confessi sunt, confiteri proprio sacer- 
dotL* Se Ballan i Martenes Tkes,, Änecd. /, p. 1368; Celse Bullar^ p. 
175; Lagerbr. Sv. R, H., III, p. 344. 

***) G. Peignot, som ntg. 1828 Histoire de la passion de Jesus Ckriat^ 
eomposée en 1490 pär le JR. P. Olivier Maillard^ nämner der rörande 
Bialllards predikningar, som ftro utgifna troligen i ntdrag på latin, att 
intet år orimligare, ftn anugandet, att den Tidens Andelige höUo sina 
predikningar på latin. MailUrd apostropherar fruntimmer, och man plå- 
gar <y tala tiU någon ett språk, som man vet vara den tilltalade obegrip- 
ngt. Sjelfva latinet synes vara ordratt öfvers. af franska uttrycken. Det 
utdrag, som Molbech meddelar Nord. Tidskr. X. psig. 325 s&tter ej Mail- 
lard öfver våra Sv. postillanter fr. den tiden. Han var dock sin tids 
störste predikare i Frankrike, en man af mycket mod. Då han strftngt 
predikat mot Ludvig XI och denne hotande genom en utskickad att låto 
kasta honom i Seinen, svarade predikanten: helsa Konungen att jag då 
konuner förr in i himlen till vatten, in han till lands. 



104 

«f 1400-talet.*' Lindblom, FCrvarM p& LinkOpinf^s Bibi. Se dess Händig 
21 Delen, ^, 20, N. XX. K. V. K JL A. Bandi, VIII, p. 397. 

' 9, Én gammal Postilla på Svenska. Def. 24 V, ark p& papper. 
,i8krifveii temligen l&ngt före ReformationeD.» Lindblom, FörTaras pi 
Linköpings Bibi Se dess HandL II D, pag. 84, N. XLVIL Lvnåbh 
Tal i K V, a. A, A, Bandi, VIII, p. 397. 

Lindblom medgifver (1. c), att de stl på en vida högre punkt, 
än der Luther fann Tyska och Italienska predikningame, och 
närma sig mera Homilier eller Utläggningar öfver Bibelteztemey 
än Predikningar. I den sednare börjar Texten, derefter MLeBstin, 
som laesin var ij the heliga kyrkio . Gudh til lof ock til aere . 
Hona beschriffver S:t Matth. Eyangelista, swaa lydande paa waart 
maaL'' — £fter texten, som anföres på Svenska, begynner alltid 
förklaringen sålunda: ^^j thesse helga Lsest, asre nokre erend oss 
til en andelig ksennedom medh liknilsom siggia oc uttyda, som 
först sere . . .^ Lärdomarne bestyrkas ofta med järtecken. Ett 
ex. såsom prof på cisbalthiska katholicismen må anföras: ^Tha 
Masnniskan cer rik ok vcddoghr, tha syndhar hon dycefflika 
(dyasrfftika f) tröstande oppa thet off mi/ckit, ath hon skal hlydka 
van herra medh synom werldzlikom gaffuom, hvilkitt ey kan Gfudi 
tcekkicu, vtan hon haffuer ydrogha och angher före syna syndherJ^ 

8. Postilla, Codex Membr, Arna^Magnotanus, Fol. N. 787, pa 
Bibi. i Köpenhamn. Kallas uti Rostgaards Katalog 1726: Gammel Svensk 
Postille og Legenda om Belgene, Består af 112 blad. Afhandlar fnllst&n- 
digt alla Erangelier från 1 Sond. i Adv. tiU 27 Bönd. e. Tref. Sond. 
Hår citeras ofta S:ta Birgittas Bevelationes. Boken slutar med Legen- 
der om Järtecken och Mirakler. Se Lindblom i c, p. 402—406. Peur- 
sen, i det Srenske Sprogs Hist Sthm 1880. p. 166 kallar det ^et bety- 
deligt og vigtigt handskrift.*' 

4. De la Gordiska Postillan. Ett fragment på Lunds Bibi. 3 
ark i stor 4:o, pergament. Af tryckt uti de De la Gärd, Arch, II D.» 
p. 187—151. 

Det fanns 1828, anyändt som band på räkenskaper för 
Kexholms Län, inlemnade till Biksmarskeii J. de la Gardie 1623. 
Fragmentet utgör slutet af pred. på Andra och början af pred. på 
Tredje Sond. i Fastan. Denne predikant, som torde lefvat uti förra 
hälften af 1400-talet, har mycken Biblisk och Fastristisk beläsenhet. 
Här citeras Hezechiel, Ordspråksb., Joh. Et., Yishetsb., 1 Cor., 
TJppenbarelseb., Jeremias, Lucas, III Kongab., Apostlagem., Esaias, 
Matl^éus, Judith, Augustinus, Gregorius, Bemardus, m. fl. De onda 
andar, som skola af Jesus utdnfvas, äro 7. Fjerde är Lättjans, 
der Senecas bud, att yi skola alltid idhna os j nakre godhe konst, 
anföres, och de 8 Saligheter, efter hyilka vi skola sträfya, upp* 
liknas i följande laconiska språk : — — « åtta sadighetir i himertke, 
som otr himerike ttt atirlön for anddik fatikdom, himerikis landk 
for skeffllikhetf hughnadher for graat, Åh söttma mastte for rastvisa 
geminga, guds syyn for hiertans rinUky at kaUas gud son for 



106 

fridhelikhet, himertkes rikes asgho for rcBtvisonna votrn» Sjette är 
Dryckemhapens, som^ enligt Isidorus, föder glömska, borttager 
Guds nåd ooh inleder uti synd. Den är en blid djefyul och ett 
sött etter;> drinkaren gor ej synd, han är sjelf en synd, och, säger 
Augustinus, Dryckenskapen borttager minnet, sönderstänker sinnet, 
skändar understandelsen, uppväcker sköra lustar, gör tkäflande 
tungOf vanmäktar all godh thingy rötir hlodhity minzska sinnet oc 
fördärva aUa hdso. Denne onde ftnden utvräks blott genom fasto 
(d. ä. abstinens). Sjunde är SkÖrlefnaden, som, enligt S:ta Birgitta, 
är i Syerige eldslik och lågande. Denne hatar ljuset, åstundar mörk- 
ret, rensar all mansens hug från dygder, förslöar alla goda tan- 
kar, förmörkar själen och skändar förståndet — Slatligen införes 
131 yisionen hos samma Sierska. 

5. Jo/l MatthicR Baccalaur , Sacror . Canonum öfversatte p& sven- 
ska en predikan^ hvilken han 1470 hört af Alanus de Rupe i Rostock. 
Finnes på K. Bibi. i Stockholm. 

6. Erici Simonis de Lomared (f 1464) Sermones Cod. Msc. Ups. n. 
9, eller predikningar skrifna och samlade af Wadstenamnnken Er. 8. 
Innehåller De S. Anna sermo i Stoensko. Börjar: Jacobus de Voragine 
sigher aff 8. Anna Marie Modher , . , De S, Nicolao , , . 

7. Densammes postilla, Cod. Msc. Ups. n. 10. A. 26. innehållande 
predikningar på sön^ och andra märklige dagar, samlade oeh skrifne aj 
Brödren Er. Symonis . . . troligen på latin. — Lagerbr, de statu rei Lki, 
p. 15. Månne det ir en af dessa som i Append. af Scheff. Sv. Litter. 
kallas Homilin Snetic» in Evangelia mscr.? 

8. Svensk järteckens Postilla, efter en gammal handskrift från Norge; 
och, såsom Bihang, prof på sv. predikningar från medeltiden nr hand- 
skrifter i Köpenhamns oeh Linköpings Bibliotheker. Första gången utg. af 
Ernst Bietz, Lnnd 1850. 

Yi meddela i förkortad öf:s. såsom prof ur Predikan på 1 
S. i Fastan (Handskr. n. 59 på Linköp. Gymn. BibL) några 
stallen. Se här ofvan n. 1 eller n. 2? 

Ductus est Jesus . . . S. Mattheeus beskrifver oss lesten som 
läsen Tar i dag så lydande på vårt mål: Yår Herre Jesus var 

ledder i skogen af den h. ande och så gingo englame fram 

och tjenade honom. Följer så utläggningen. I denna heliga lest 
äro några ting att märka oss till en andelig kännedom. Den 
frestelsen var oss ock till efterdömelse. Så säger Augustinus . . . 
hyilket nog pröfvadt var med ett järteoken, som skedde i S. 
Ambroeii tid. Det hände så, att en gång, då den helige herren 
8. Ambrositts var vägfarande någorstädes i sitt biskopsdöme med 
sina klerker och svenner, kom han till herberge hos en rik 
ybo-man** hardt nära en elf. Då såg han der mycken boskap 
och mångahanda rikdomar och verldens salighet och sporde 
bonden, hvadan han fått den verldsliga äran och alla desse rik- 
domar. Han svarade biskopen, att han samlat allt med sin egen 
manhghet och sin goda lycka. Biskopen bad nu sina klerker 



106 

ocb svenner sadla deras hästar och skynda snarligen hört ar gir- 
den. Då de kommo litet från gården, fingo de se att den 
gården sjönk neder i elfVen med folk och fa och af allt vardt blott 
en stor grop fall med vatten. 

Det tredje och sista, som är att märka i texten, det är att 
vår Herre sade att ingen tillhör att fresta Gud för gods eller 
penningar eller någon verldslig framgångs skull. Söken först efter 
Guds rike . . . Följer så ett järtecken, som är hemtadt ur gre- 
kiska mythologien, men inpassadt bland christna järtecken. En 
man bör i en predikan: Hvad helst J bedjen . . . Bad så om guld 
och silf^er, fick sedan se all sin mat dertill förvandlad och 
måste dö af hunger. 

Ur iVedf. pä 3 S. i Fastan (samma Handskr.) må ett jär- 
tecken anföras : Erat Jesus ejiciens ... S. Lucas beskrifver oss 

lesten . . så lydande på vårt mål: vår Herre Jesus dref ut 

granlica göma. I den helga lest äro några ärender, som vi med 
liknelser må oss taga till en andelig kännedom. Först dumben. 

Så hörde en gudlig Eremit . . . Alltför många höra dagligen 

läsas i den H. Skrift och i Guds predikan talas om deras syn- 
der och själavåda, men de rätta dock ej sitt lefveme derefter. 
Men derför få predikanterna ej tystna. Med ett järtecken vill 
jag lykta dessa mina ord. Det hände i Bom, att en god Kar- 
dinal och kyrkans kännefader, som heter S. Beda predikade dag- 
ligen, der någon allmoga var kommen till samman, nitisk tramtör 
andra Kardinaler. Då han omsider blef blind, ledde en liten pilt 
honom dit han ville. Han lät en gång leda sig till en lands- 
kyrka, men gossen ville leka och narrade Beda att börja predika, 
siande, att der satt mycket folk framför honom, hvarunder 
gossen lopp omkring i lek. Men när Beda slutat sin predikan, 
hördes hundratals röster tacka. Det var — englaröster. Dylikt 
kallar Gustaf I ^oviss järtecken,^ när han förkastade det äldre 
predikosättet. Predikningame, som kunna utgöra % ark i tryck, 
ha vanligen 2 delar: Expositio Evangelii & Moralitas. 

Yäl på danska språket, men äfven för numera svenska kyr- 
kor bestämd var: 

9. Jertegns PosHlL Dess handskrifna *) titelblad i Akad. Bibi» exem- 
plar är: Jertegns posäl eller Förklaring över EpuL og, Fvang. på Sön* og 
Festda^ene^ stadfasted med adshUlUge Jertegn og Munckefabler, forordnadé 
€U lasts af Pradike Stolene for Almuen i Danmark, Norge og Skanne udi 
de Catholske tiider, samlet af Mag, Christ Pedersen Morsing**) Canonico 
Lundensi in foL Tryckt Hl Paris A;o 1515, Eoligt Dänische BibUoAea, 
I St. 1738f &r bokens titel: AlU Epistlar oc Evangelta, S9m Ustes aiU 

*) Af en Fastor i Nörbaa Gh. Land 1731. 
**) Förrexling. Vice Canzlern Christian Pedersson Morsing yar en 
annan person &n Canlken Chr. P. i Lund. 



i07 

Sifndage om aared sammaledies Juledag^ Paaskedag^ Pingetzdwj med dérisB 
Md^dning oc gloae oc eth Jerttgen till huer dag mz flere ArtiekU, wm alle 
MåMMske f^uäige ert. Farit 1&16, ioi fol. 204 sid., och Leipzig 1518, in 
fol. H&r imtages Chrigt. Pedersen s&som den der ^7/ trycket befordrat. 
Kjemp synes anse honom ftfyen såsono författare. Udsigt över vört Fcederl. 
Litt., m. m., p. 478. I Sverige finnes i ett membran „den äldste Jcertegnt 
poatä\ se i Nyemps reiser til Stockholm 1810 o. 13. sid. 187 fO\i. särat 
spr&kprof i Basks. Angelsax. sprUd&ra sid. 13, 13. (Peterseh.) Se om 
denna danska Postilla 1 o. 2 nppL 

Ändeliga Tal 
höUos äfven i en annan form än predikningar, t. ex. då Bisko- 
pame öfyerlemnade pilgrimer de åt dem bedtämda insigniema, ta- 
lades säkerligen på modersmålet till dem som ej forstodo latin. 
Då stafyen räcktes dem, önskades att den måtte .blomstra som 
Arons o. s. v. (OL Magni Lib. XVI. C. x). 

ni. Theologisk Litteratur*). 
Exegetik. 
Då vid alla Biskopsstolar i vår medeltid TheologiaB Magistrar 
skalle, om möjligt, a^8tällas, för att bilda ynglingar, som sedan 
kunde sändas till Europas namnkunnigaste TJniversiteter, så kunna 
yäl ej spår af denna lags verkningar alldeles saknas i vår litte- 
ratur, särdeles som ingen £ck förklaras vara Magister eller Doctor, 
som ej, efter god underbyggnad i preliminärstudiema, fönrärfvad 
bär hemma, vid ett XJniTersitet anyändt 8 år, derunder han måste 
slutligen yisa sig mäktig att hålla föreläsningar öfyer Biblen 
(cursus facere Bibliae consuetos) och öfver det yedertagna philoso- 
phiska systemet (libri sententiarum). I Constitutio totius ord. Oano- 
nicor. Begularium påböds inrättning vid hyarje domkyrka af loca col- 
legiata, der en dylik Magister kunde underyisa Canonici i Grammatik 
(Phijologi), Logik m. m. Då Kaniker sändes till ett XJniyersitet 
(studium generale), skulle en scholaris ha 40 mark i stipendium, 

*) Nftr vid fr&ga om en nj upplaga ifven af II och III DD. af 
Sv, Sköna Litt. det af en ^vederbörande*' ansågs, att den deri, likasom i 
rV och v DD. förekommande öfversigten af den theol. Utteraturen skftligen 
borde öfverflyttas Ull I D., ehuru dessa öfrersigter, efter den i samma 
■del angifna planen, åtminstone nr esthetisk synpunkt, ej hörde dit, si har 
den föreslagna ändringen hår Ukttagits, dock med undantag för Kyrk- 
historien^ som visserligen räknas till de theologiska studijamnena, men 
som attsetts fortfarande böra qvarstå vid historiens sida, samt för Kyrkla^ 
game^ hvilka likaledes böra bemärkas bland de öfriga lagskriftema. Vid 
detta „nndantag från regien** har dock allenast det mera framstående i 
deil theologiska litter&turen blifvit bibehållet. Den, som önskar vidstcftckr 
tare kännedom af densamma, har att gå till de äldre upplagorna samt 
de i detta begagnade och (lera nya källor. 



Ii08 

en baccalaureus 40, en magister 60. Böcker fingo de låna med 
fiig nr Kapitlets bokforr&d ooh de qvioke och flitige flngo bibfr- 
bUla stipendiet tills de hunnit förvärfva en högre lärdomflgnML. 

Yi kunna här framlägga ett prof på dylika i Sverige för-^ 
fattade i^Cursus Biblias", val med latinsk titel ooh sannolikt nt-^ 
förde öfver hda Biblen på latin, men hvaraf den sannolikt mest 
egendomliga delen ännu fljreflnnes i svensk öfversättning — nu- 
mera tryckt, — ett exegetiskt arbete af stort rykte och föt sin 
tid af ganska utmärkt värde — 

I. ConcordanticB super totam Bibliam, III Yolumina magnie^ 
quantitatis. Item super Apocalypsin I Yol. 

KongL Bibliothekets Chef i Danmark Nyerup förklarar denne 
Svenske Bibelutlä^are och Theolog vara jemnlik med Thomas af 
Aquino och Duns Scotus, dessa medeltidsförfattare af första stor- 
leken. KongL Bibl:8 Chef i Sverige Klemming yttrar, att den 
Svenske författaren bör få njuta sin ära till godo, såsom sjelf- 
ständig forskare och skriftställare, då man fåfängt skall söka efter 
ett original. Theol. Professor Fr. Hammerich har gjort denne för- 
fattare till foremål för en utmärkt monographi i sin berömda 
skrift: «,En Skolastiker og en Bibeltheolog fra !N'orden.^ Kphvn 
1865. Hans Skolastiker är den välkände Erkebiskopen i Lnnd 
Anders Suneson och hans Bibeltheolog är, enligt allmänna me- 
ningen, hvilken ingen lär hädanefter motsäga, 

Matthias, Magister ParisiensiSy Canonicus Lincopensis, deik 
H, Birgittas Skriftefader, som utom de ofvannämnde Bibelcon- 
cordantiema öfver hela Biblen och särskildt öfver Uppenbarelse- 
boken författat foretalet till H. Birgittas Uppenbarelser och flera 
andra skrifter. Han hade studerat i Paris vid samma tid som 
den Nicolaus de Lyra (Lire i Frankrike), om hvilken man ekref : 
Si Lyra non lyrasset, Lutherus non saltasset. 

Föga veta vi om hans lefnadshändelser; men vi synas kunna 
tryggt sluta, att hans reslust ej släckts genom resan till Paris. 
B^n hade sett mannabröd i Trier och kunde jemfora porsen i 
Halland med porsen i Palestina; hvaraf man gissat, att porsen i 
Halland var ett af hans barndomsminnen, som framstod lifligast 
for honom vid jemnförelsen med hvad han såg i det heliga lan- 
det Han lär dött i Stockholm 1350. Hans graf i Svartbrödrar 
klostrets kyrka förstördes af reformationsnitet, hvilket synes gifva 
vid hand, att han ännu ett par sekler efter sin tid var ett vör- 
dadt folkminne. Hammerich delar Klemmings tanke, att Katthitt 
Ooncordantiarum HL Yoll. skrifvits ,,rimligtvis** på latin, af hvil- 
ket verk Matthias, på H. Birgittas begäran, börjat göra en svensk 
bearbetning. H. anförer, för att styrka denna K — gs mening, 
öfverensstämmelsen mellan åtskilliga utvecklingar i Bibelverket 



109^ 

oob i Matthi» företal till H. Birgittas Uppenbarelser; likaledes 
Bibelyerkets anderikedom och mästerskap i modersmålets behand- 
ling. i|Här är annat och mer än en blott öfversättare vi ha 
framfor oss; det är en högt begåfvad svensk författare och y^ 
ledas också deraf att tänka på en sådan man som Matthias*"; 
f5dcharandé'' slnlligen Fr. H., att mycket, som nn gäller såsom hi* 
atoriskt säkert, ej har på långt när så mycken gniBd, som denna 
K — gs menii^. Begge finna de, att detta Bibelyerk bör räknas* 
bland lärda yerk. Förf. är hemma i bibliska aichnologien ; han 
känner och bmkar sin Aristoteles; Plato är honom ej obekant, 
eg heller läran om de eyiga Idéerna. Han är hemmastadd i 
Kyrkofäderna, Angustinus i synnerhet, demäst Ambrosius, Hiexo- 
nymus, Origines, Basilius, Chrysostomus, Ansehnus (Cur Deos 
homo?) o. s. y. Biblen begagnas dock mest. Arbetet är exege- 
tiskt, ej dogmatiskt; tonen är populär och troinnerlig, oaktadt 
både for^ lärdom och skolastik. Intet påminner om den i me* 
deltiden höglärda tonen, hyilken Fr. H — ch kallar ^Styltegang**. 
Språket har en förunderlig böjlighet och rikdom, älskande rim- 
boksstiifyer och fyndiga uttryck, det ena (tfyerträfBande det andra. 
Man märker ej att det är en öfyersättning, äfven om det skrif- 
yits på latin, förrän det skrefs på svenska. Intrycket är såsom 
af ett original. Yi möta en folkets man, som förer oss omkring 
öfver allt der lifvet rör sig, ja H — ch finner något af Luthers 
ande i den vackra mästarens verk, och förstår väl, huru det 
måste kunnat anslå H. Birgitta. — Vi anföm heUre en dansk 
föcfiitiarea omdöme, än framhålla något vårt eget, således en 
symak mansf då vi veta, huru nationalitets sympatiiiema blifvit 
misitänkta — * och visst ej alltid med orätt — att hafVa inverkat 
störande på ovälden. 

Bom jemnförelse mellan den äldeta Skandinaviska [föbelbeband* 
lingen Stiom och Mgr Matthise Ooncordantia må vi anföra: 

i Mos, 1 i Stiom: 1 Mos, 1 i Biblia pa svensho: 

I vpphsfi skspadi gud himin tbat A£F ophowe skapadhe gadh alf 

er scfljft himinriki. hoat er medr alsssngo himil oc jord . . . wardh 

tamnm englum ok himneskun kraa- liws Thx »r at sighia, iEagla oa- 

ptom •... twra 

1 Mos, 4 i SHorn: 1 Mos. 4 i Biblia pa svensko: 

Tobulchayn . er fjrstr fann tha Tabalkaim, Han hitte tönt i»rn 

list att göra iam ok smida ... Nu smidhe oc eersmidhe oc aizskona 

leai haa smidadi lamit. ok hans kloka geming, aff aizskona malm 

broder Jabal sat tbar i bea gledi- swa at af hans smidbe nam thea 

aadis af hamarganginnm ok tbeirra annar hans brodber at skipa notonar 

hliodan. ana sem bann bejrdi upp i barpom oc orgom. 

as. tba bnglelddi bann af bOggnanna Lamecb gik til skogx, mz enom 

nrfibliodan (en bandskr: misblandan) swene at tkjwta diwr, ok bitte aC 

ok uirdi thar af sambliodan ok ådrar skjwta cayn 



110 

hliodagreinir til ■Onglistar ok allz 

8tr«Bglefki. •) [Sptcuhtm 

hysttriaU] 

Lameoh • . . han dräp Kayn . . . 
Scolastica historia. 

1 Mos, 9 i Stiorn: 
Methodius einn niss meistari. at 
Noe gat snn eptir flodit i ellidomi 
sfamiii ser likan, hnern er bann nefndi 
Jonitnm ... han nar spekingr mikil 
at uiti nisdom ok forspåår nm marga 
iQti . . . tba kom fjn nefndr Nem- 
roth risi snnarsiin Cbams til bana. 
at neraa af bonnm uitzkn ok Issri- 
dom. 

2 Mos. ft 19 /.: 
Onds flngr er her no. [scolastica 
bystoria] tbat er gnds andi. Tbiat 
sna sem gnds son merkiz fyrir bss- 
grl band. soa skal beilagr andi ski* 
liaz fyrir fingrinn .... Angnsfinns 
... snarar tbar til ok segir tbat i 
tbi merkias. at tho beidnir pbiloso- 
pbi binir nisaztn nerallder nitringar 
befdi nOcknra nissn af fedr oc syni. 
tha bOfdn tbeir Ongna nissn alltat 
eins af belgum anda. 



i Mos» 9 i Biblia pa svensko: 
Noe födde oc en son eptflrflodhioa. 
som beet ionitns, han var mykin 
msutare oc spaaman, swa frssgher 
at nemrot foor til honnm oo nam 
aff honnm mang klok thing. 



2 Mos. ft 19 J, i Biblia p. *.; 

Thenne moyses »r gndz finger 
.... Tby at bedbne philosophi th- 
derstodbo mz natnrlik sksel gndb*^ 
likt wald, som sssrdelis börer til 
fadber aff bimerike . . . och gndb- 
lika snille, som sssrdélis bOrir tQ 
gndz sone, tby at han »r ekke barn 
at äldre oeh witi sins gnddoms^ 
gndblikan godh wilia tbses helgba 
anda Oc at gndz son sknlle fOdhas 
mz tb»s bsslgba andz krapt. Th» 
formatto tbe ey forstanda, tby- at 
tbz war ower all natwrlik skssl. 

Behöfva yi gå framåt, f^mläggande. flera paraUelställeii, t&t 
att ådagalägga, att yårt äldsta svenska Bibelarbete har — månne 
blott gemensamma källor med ett äldre skandinayiskt Bibelar-. 
bete? — eUer synes ej en gångstig till dessa källor redan npp» 
rödjad, som yållar, att den yngre så lätt bemärker ooh framhåller 
hyad som särskildt behagat föregångaren? Men yid dessa frågor 
äro yi skyldige intyga, att den syenska Bibelförklararen äfven 
kunnat gå förbi äfyentyrliga tolkningar, som behagat I^orrman- 
nen. Så ha yi ej hos den förre träffat den i Stioms 12 kap. 
forekommande förklaringen öfyer 1 Mos. 3: 17.: fyrir thann 
skylld bannadi gad iördinni en eigi uatninu . . . at hann aat fisk 
medan hann uar her i uerolldinni enn alldrigi kiöt, — hyaraf man 
sedan bevisade fiskätAndets oskuld under det man afhöU sig från 
annat kött såsom en fastana lag (d. ä. under fästingen.) 

Drista yi härvid erinra, att det var i Norge H. Birgitta- 
började i& sina visioner? Vi läsa ju i Eegula Salvatoris nitet 



*) Hieronymns bar der blott: Jnbal ipse fnit pater eanentinm ci-^ 
thara & organo: Sella qnoqne gennit tnbalcain qnl fnit malleator et faber . 
in cnncta opera eris et ferri.. 



111 

efter första rulbrikeiiy der det sägs huru H. Birgitta fick gudliga 
uppenbarelser, och att hon tvekande och rädd lade dem under 
visa mäns ransakning: „I Norghis Konungx herradöme^ hyilkin 
som är j l^Tor ytterst aff allom Konungom, Swa at wtanfore hans 
herradömis land ffindz enghin stadhin, som människior gita allir 
kunna j boo. Hände halge frw birgitte» Tha hon var innerlika 
j sinom bönom at swasom wanskandis ällir wanmaktandhis henna 
likamlika kraptir böriade henna siäl j allom sinom krafftom warda 
aldrafulkomplikasta qvik oc stark til att see höra oc tala oc 
känna the thing som andelikih äru oc j tholike måtto tha wart 
hon opta gripin oc kipt Swa at hon hörde mang thing j ande- 
like syn.' Har hon, Svenska och Korska Konungens franka 
och ^Öfverhofmästarinna**, ej då kunnat fä spörja, att en Bibel 
fanns på ett for henne redan begripligt tungomål? Ty ett sådant 
Bibelarbete var Sttom, (Månne ej detta namn är en öfversätt- 
ning af Canon f). Och skulle ej på sådant sätt hos henne och 
den Wadsteniska schola, som snart kring henne uppblomstrade, 
deribland främst hos hennes själasörjare, en önskan vakna att ega ett 
dylikt arbete på svenska? Det är allmänt erkändt, att Euphemia- 
visoma kommo från S. Europa Öfver Norge till Sverige. Kunde 
Bibelstudiet på modersmålet ej ha tagit samma väg som vitter- 
heten? Att en Korsk Bibel fanns /öVä K. Håkan Vrs död 1319 
och en i mycket lik Svensk Bibel uppstod efter Magnus Eriks- 
sons erkännande som Kung 1319, är oemotsägligt. 

Vi kunna nu jemnfora Stiom, Norsk Bibelhistorie^ omfat- 
tende Tiden fira Werldens Skabdse indtil det babyloniske Fan- 
geiukäb. UdarK ved ^Begynddsen af det 14:de Aarh. efter Eor- 
anstaltning af K. Haakon Magnusson (1299—1319), TJdg. af 0/ 
K XJnger 1—5 H. Christ 1853—62, samt Svenska Medeltidens 
Bibeiarbeten efter gamla handskrifter utg. af G. E. Klemming 1 
B. h. 1—3, 2 B. h. 1—3. Sthm 1848—55. 

Stiam: BibUa pa awensko: 

1 Mos. p. 1— Ä45. (Kap. 1—50.) 1 Mob. p. 165—272. (Kap. 1—50). 

S Mos* (opp aa NorrcBtm utfnrdar 2 Mos. p. 275—357. (Kap. 1—35. 

bok) p. 246—314. (Kap. 1-34). looehållet af Kap. 36—40). 

8 Mos. p. 815-319. (Kap. 9—18). 8 Mos. p. 858—379. (Kap. 9-26). 

4 Mos. p. 120—341. (Kap. 1, 10— 4 Mos. p. 888—426. (Kap. 1—4; se- 
88> dan kap. 10—36). 

5 Mos. p. 342—848. (InnebUlet af 5 Mos. p. 427—485. (Inaeh. af Kap. 
Kap. 27—34). 1—29; sedan Kap. 1—3). 

Josna p. 850—877. (Kap. 1—24). Josua p. 1—66. (Kap. 1—24). 

Dom. p. 378—419. (Kap. 1—16). Dom. p. 69—141. (Kap. 1—21). 

Bath. p. 420—426. (Kap. 1—4). Jndith p. 145—175. (Kap. 1—16). 

1 Samaelsb. p. 427—493. (Kap. 1— Esther p. 179—204. (Kap. 1—16). 
81). 



112 

S Samuelsb. p. 494—548. (Kap. 1 Rath p. S07--S14. (Kap. 1^4). 
-14). 

1 Kon. B. p. 558--$04. (Kap. 1— 1 Machab. B. p. 217—279. (Kap. I 
22). —18). 

2 KrOoik. B. p. 605. (Kap. 20). 2 Machab. B. p. 280—328. (Kap. 1 

--1Ö). 

3 Kon. B. p. 6o6~r.54. (Kap. 1— Johan. Uppenb. p. 329—370. (Kap. 
25). 1—22). 

Kicodemi Ev. p. 373—411. (Kap. 
1—24). 

Att Stiom är den äldsta, ligger öppet för alla. I Prologen 
p. 2 heter det, att K. Magnus Håkansson först lät öfyersätta en 
bok, som hette Heilagra manna bltfmstr — ett legendarimn, att 
föreläsas på vissa festdagar, men ville sedan skaffa en bok att 
fö'relä8a på sön- och helgdagar, hvilka voro helgade Herren qelf 
och lät då öfversätta Stiom. Han befallde att den skulle börja 
med Genesis och att den skulle intaga förklaringar af Scholastica 
Historia och Speculum historiale. Tolkaren begagnade dessutom 
Augustinus, Gregorius Magnus, Isidorus Hispalensis, att ej näm- 
na Josephus. Vid slutet af 2 Mos. 18 kap. har den kungliga 
arbetsplanen öfv-ergifvits, så att Scolastica hystoria och Speculum 
hist. ej mera anfö'ras. Det följande „maa grunde sig — enligt 
XJnger — paa en seldre nöiaktigere Oversaettelse af Bibelen fai 
det 13:de Aarh. og höist sandsynhg har man her Levninger af en 
fuldstsendig*) Bibeloverssettelse.^ Likasom i den Angelaachsiska 
Öfversättningen af de 5 Moseböckerna, öfverhoppas här hela verser 
ja t. o. m. kapitel, särdeles sådana som innehålla hvad som förut före- 
kommit, men i det, som öfversättes, sträfvar Öfvers- att återgif^ 
Bibelorden utan tillsatser. Detta gäller dock ej om Josua bok, 
der den typiska theologien fortfarande inslås, för att göra den 
Judiska historien till en Christlig uppbyggelseläsning. XJnger an- 
ser, att detta verk grundar sig på en äldre ^^sagamsessig* friare 
behandling af den H. Skrifts historiska böcker, sannolikt fråa 
första hälften af 1200-talet. Elt fragment i Sthm af denna äldre 
öfversättn. här från E. Bibi. Elemming meddelats Unger, som 
affcryckt det i 5 H. p. V— VII, utgör. 2 Mos. 4: 24—7: 15. 

På vi £nna Historia Scholastica och Speculum Historiale 
skattade äfven i vår äldsta öfversättning, må vi här meddela, 
att den förra författades af Petrus Comestor (Pierre-le-Mangeor) 
(betyder det ej Shikaren af all den tidens lärdom i de stycken, 
han i nämnde bok användt?), slutligen Canceller öfv. Univ:tet i 
Paris, död 1178 el. 1198. Han följer visst Hieronymi el. Vul- 

*) Erik Brockenhuns har sett hela Biblen öfversatt p& IsUndska, 
300 kr gammal, åk nimnde herre 1561 hade Mandals lin i behtUniDg. 
Möjligen hade han ej nndersOkt handskriften sa noggrannt. 



113 

gatas text, men inskjuter så philosophers som theologers meningar 
i ämnen, som kunna anses i texten yidrörda, indrager tankar af 
Plato, Aristoteles, Ovidius m. fl. vise bedningar. Speculum histo- 
liale, en skrift af Yinoentius af Beauvais (Bellovacensis), lärare 
för Konung Ludyig den Heliges barn, död 1264, är en verlds- 
historia i den tidens smak. Den hittills gällande meningen, ut- 
talad i Finn Jonssons Hist. £ccl. Islandicaa och sedan mången- 
städes upprepad, att Brand Jonsson, Bisk. i Holum, på K. liag- 
nuB Håkanssons befallning (1263—1280) skulle öfversatt Stiom 
nekas bestämdt af XJnger, som anser att Stiom skre£s 50 fir 
efter nämnde Biskops död 1264, antagande att uppgiften härledts 
af en missförstådd anteckning om en öfversättning af B. J. på 
nämnde Kungs befallning, men der det gäller K. Alexanders 
Saga ooh Öydinga Sagan.*) 

Yi tro att detta försök att leda uppmärksamheten till deja 
äldre Norska „Bibelhistorien^ ej skall bHfva utan gagn för den 
grundliga granskningen af våra äldste Bibelarbeten, hvilka så 
aent kommit att täfla om yår ynnestfuUa uppmärksamhet med 
rimchrönikoma och nMorskabslsesningen^ från vår så länge för- 
bisedda medeltid. 

KlemmiDg kallar Inledningen till den äldsta Svenska Bibel- 
öfversättningen Inledande BiblislU-FUosofiska SpbrsmåL Dessa 
upptagas på följ. sätt: Är verlden af evighet? På en gång ska- 
pi4? Mer än en verld? Hvi skapade Gud verlden? Hvad uppe- 
håller himmel och jord? — Himmel, eld, väder, vatten, jord. Huru 
många äro himlame? Äro de lefvande? Eller af hvad kraft röras 
de? Hvad kraft hafva himmelstecknen öfver mannen? Ljuset och 
mörkret. När föllo englarne? Hvad var Lucifers första synd? 



*) Vi böra väl tro den, som s& grundligt sysselsatt sig med Sdom; 
men erinra, att det A. MBgn:ska ex:t af Stiom slätar: ^Thessa Bok fesrdi hinn 
H. Hieronymas preatnr nr ebreskn male oc i latinu en ur Latina oc i 
Korrssna snere Brand nr prestar Johnsson er sjdar var Bjscnp a Holum 
oc 80 af Alexandro Magno epter B6n v. Herra H. Magnnsar Kongs, Sonar 
Hakonar Kongs gamla.** Enl. F. A. Mnnch i K. H&kans Hist. 1240 var 
presten Br. J. då redan en ^ifrig Tilhseoger af de Norske Intresser**, 
Snorre Stnrlesons vin, verksam d& det gällde att straffa dennes mOrdare. 
Ahbot 1247, i Norge invigd till Biskop i Hole (abl. Holum) 1262, dOd 
p& Island 1265. Nyernp antager, att K. Magnus H&kanssons omsorg om 
Stioms författande infallit den tid han var Prins, helst han först 1863 
blef Kung. Det berättas att K. Håkan d. gamle lit på sots&ngen för»* 
låsa för sig nftmnde Brands Stiom, om hvilken öfversättning han sjelf 
gifvit befallning. 

Hvad språket angår, yttrar Unger, att det bär starka spår af att 
Tara en afskrift af ett i Norge skrifvet original, dervid afskrifvaren lägger 
starkt an på att islandisera orthographien, ehuru »idelig norske Sgen- 
keder^ andslippa honom. 



tik 

Pdrsta Skapelsedagen: Ljnset och mörkret. Hyart föUo de oaåk 
ttnglame? Hnni förstå änglame hyarandra? Huru förnimma 8ng- 
lame? Huru tala och höra de? Andra Skapeleedagen : Firmamem- 
tet Tredje sk. d. Yatten-Yexterna. Skapade Gud skadeliga vez- 
ter före Adams första synd? Fjerde sk. d. Solen, Månen, Stjer- 
noma. Skapades himmelstecknen först på fjerde sk. d.? Planetemas 
gång. Söndagen, Helgedagar, Skottdagar. Hyad beteckna sljer- 
noma? Planeternas gång och ställning. Humledes äro stjemoma 
tecken? Dagames namn. Pjerde sk. dagen: Vattnets och luftens 
djur. Skapades fiskar och foglar af yattnet? Elementemas bland- 
ning. Sjette sk. d. Jordens djur. Hyi signade Gud fiskar och 
foglar men ej andra djur? Skapades skadedjuren före syndåfisl- 
let? Hannen — själ — kropp — Qyinnan, m. m. m. m.' I de af- 
slutande BihliBkt-filoaofiska spörsmålen, som följa på 5 Hos. B., 
bésyaras frågorna: Var Mose lag god? Gaf Gud sjelf Hoselag? — 
ensamt åt Judame? Yoro alla män skyldige att hålla Judela- 
gen? o. d. 

Pr. Hammerik har i sin »Bibeltheolog" meddelat många prof 
på utläggningar p. 161 — 187, till hyilka yi hänyisa. I öfVer- 
sättning må här blott ett par stycken meddelas: 

Quds Lamm, 
Johannes hade läsit Esaias. Denne sade till den himmdbke 
Fadren: sänd lammet, sänd lammet, som skall yara jordens herre 
... Ty detta yälsignade lamm yar betecknadt med det lammeti 
som Israels barn offirade och åto, förrän de gingo ut i öknen. 
Det kallas Guds Sons lamm för de skal, som ang&[yos, då yi ta- 
lade om den yädur, som o£&ades i stället för Isak, och hyartiU 
nya skal längre fram skola läggas. I^u ha yi bmtit skalet och 
yiLja äta kärnan. • Yår Herre kom å palmsöndagen till Jerusa- 
lem stilla som ett lamm, och första dagen togo Judame emot ho- 
nom såsom sin rätte herre. Sedan besyärade de honom fyra dagar 
med oqyädins ord och femte dagen, som börjades på fjerde dag^ 
qyäll, då dråpo de honom såsom Guds offer for yåra synder. 

Tro, Hopp och Kärlek, 
Yår Tro liknas yid en sky. Yi se nemligen solens ljus ge- 
nom skyn, och likyäl blifyer det då ej så ljust, som när yi se 
solen sjelf . . . Yårt hopp och tröst till Guds nåd tecknas med 
eld, som alldeles lyfter sig upp till himmelen och med de skyar, 
som bilda sig ofvan om oss af dessa dimmor, hyilka solstrålame 
upplyfta med sig genom himlame. Så yill och yårt hopp alltid 
lyfta sig till Guds nåd och ha tröst deraf, att Guds kärlek ski^t 
oss yid jordens kärlek och gifter oss himmelsk tröst af Guds 



115 

aids TälsigiielBer. Dessa tre dygder, tro ooh tröst (hopp) och 
CKids kärlek, kallas gadliga d^der; derfor att de leda oss of^r 
Terlden till himmeleii; så som elden och skyn ledde Israels barn 
öf^er öknen till det heliga landet, som hette Canaans land. 

2. Jesu Ckristi lefveme, Cod. Berghmannianns i Lunds Uniy. Bibliothek, 
en BTensk öf:s. af Bonayentnras liber Meditationnm yite dmi Jesu Cbristi, 
— en öf:s. p& syenska, som är åldre, &n Vita Christi del seraphic Doctor 
8. Joan Bonayentura träd. de lati en romane par un deyot religiös del 
Bonestir de Monteserrat, hyilken synes vara yngre in det i Monteserrat 
149S trycku originalet. Lagerbr. kallade detta vackra svenska Cbristi 
lefyeme fOr Andeliga betrakelser öjver Sond, evangelteme. Denna sam- 
manstållning (synopsis) i svensk Ofversättning af Evangelistemas Christi lef- 
veme med fromma , meditationer/ bar 2 g&nger blifvit ntgifven, f6rst af 
J. £. Bietz i Scriptores medii »vi Lnnd 1842, sedan af G. B. Klemming 
i Samlingar, ntg. af Sv. Fomskr. Sällsk. b. 32 fl nnder titel: Bonaven- 
tnras Betraktelser öf. Cbristi lefyeme. Formen &r den samma, som ftnna 
begagnas i Ȁeterne i Cbristi pinos Historia, af alla Evangetistema 
sammandragen,* der ^meditationer'' Ofyer bändelsema likvtl uteshitits. Bi- 
beJhistoria — C. B. Ungers benämning af Stiom — är nog det riktigaste 
namnet bide pä vara märkligaste Bibelarbeten från medeltiden och öfver- 
stttningen af Bonaventnras Christi lefveme, hvilka bibelarbeten till deras 
vigtigaste del det kan vara „2tX:a oriktigt,** eller lika riktigt, att insätta 
bland BibelÖfversättningar, som Bonaventaras Vita Christi i sv. 0^. 

Den svenska språkklenoden Mn slntet af 14:de eller början 
af 15:de århundradet i Cod. Berghmann. *) är fördelad uti lec- 
tier for offentlig andakt i ett Nunnekloster **). Arbetet förtje- 
nar en närmare bekantskap, ej blott ur den Svenska språkkun- 
skapens synpunkt, utan äfven der fråga är om en ny Evange- 
liibok. Ty den visar, att våra Katholska fäder unnade försam- 
lingen långt mera af Guds ord, än vi Protestanter gjort i sekler. 
Hör ti^as det historiska uti Nya Testamentet från bebådel- 
sen till den Helige Andes utgjutelse, fordeladt i vissa lester (leo- 
tier eller läsningar), otvifrelaktigt bestämde för offentlig andakt. 



*) Troligen verkställd i Wadstena till Nunnornas tjenst. Var origi- 
nalet ej den Vita Jesu OhrisH, som Mnnken Joh. Hildebrandi lät afskrifya 
nnder sin bokhandelsress, erjäggande för pergamentet 5 Rdr 16 sk. oeh 
tiU afskrifyaren 18 Bdr? (Dä Scotati anses lika med en Rdr specie enl. 
F. F. Auriyillias de BibL m. aevi in Svio-Goth. p. 23). 

**) Der upprepas ofta bnm åhöraren skulle vara ödmjuk och tilig 
mot sina sfstrar. Om Junfffiruligu ståndet talas med sjmnerlig tillämpning, 
och anföres såsom Bibiens lära, „at then skal taka som gitir,^ men att 
det är ringare än kärleken, ^Benlekin utan kterlek ser lampa vtan oleo. 
8lar thu ther bort oleona, tba lysir enkte lampan, ser borto kserlekin tha 
tbs&kkis ekke renlekin.** Och begge äro ringare än Ödmjukheten. Utan 
Odmjnkheten »Bynas hwasske renlekin, »Ha kärlekin wara dyghde. Öd- 
■inkhetin gömer the dygdhe man hawer fangit; thy then hselge Ande 
hvilas »kke vtan owir spakan oc Ödhmiukan:^ ^Hionalagbit »r «f gndh 
skiplt,^ och säledes kan man bli salig ntom »rsnlikin,^ men „vthan msen- 
niskian wardher tholik som thcenna piltin, tha skal hon sekke gaa in ij 
Iriinerikis viks.* 



116 

Och tills helt nyligen läto ri fönomlingen blott höra utdraget, 
som verkställtB af papismexi genom en person, som, i Luthers 
tanka, muas etn ungesehichter Mann geweaen 9^n und ein wmrdc- 
heiliger. 

Yi meddela: 

XJr lectien om de Vise Män: 

Thj skalt thw nw thsnkia, at the hslgo thre kononga komo ms 
rnjUo fftlghe. ok hedbirlico ssllaskapi. Nw tha the komo före stallit, 
■om »r ths skinlit tom var herra var fOddir ij. Ok rar frw fik hOra sti- 
mit ok bangit som af them gik • tok hon piltin jhesnm {ikm) i fagnin. Ok 
Ipnstan konnngane komo in farande, hedhradho the han som konang ok 

badho til hans som sin gadh mz alle wjrdhning The standa a knsnn 

före honom ok tala vidhir varafrw Skndha them tsI granliea hum 

the vyrdhelica oc hOvisklica standa . tala . oc höra . Skodha oe semTml 
yarafrw hum bljgh hon »r at tala mz swa storom herrom . ok hora liO- 
nisklica hon saa nidhir mz öghomen, vidhir at hon taladhe . thy at hmnne 
lysta hwaaske tala »Ila l»ta sik see. Tho gaf gudh hcenne makt oc styrk, 
i thesso storo »rindeno. I holko konnngane teknadho alla the h»lgho 
kirkio som koma sknlde af hedhningomen. Skndha oc »m?8sl piltin jhe- 
snm som ej »n talar . vtan staar oc teer sik stadhnghan swa som fnlgft- 
ran man . ther alt nndirstandir ok seer y»l thera athsefve . ok konnngane 
Instas mykjt i honom . swa w»l i siselinna vndirstandilsom som »r ande- 
lica synin . i hnlke han hawir them Isert oc linst . som oc i licåmlike 
syninne • thy at han var faghir owir alla mnnniskionna synir. JEn sidhan 
the hafdo fångit thsnna stora hnghnadhin . lagdho the eet faghirt klssdhe 
framman före piltin jhesnm . yplsDtande sina fatabnra . ok offradho hsdnom 
gnl oc rOkilse oo mirram . . Sidhan kysto the hans fOtir mz alle wyrdh- 
ning oc gadhelikhet . . oc foro thsedan mz store glsdhi. 

Man ser att Bibelforklararen genomgått sitt Seminarium an- 
norstädes än i en liten smästad. Han hade sett Italiens mål- 
ningsgallerier och antingen egt ett så öfvervägande konstsinne 
att han yid teckning af händelser sett dem ordna sig straxt till 
taflor, eller ock läsit på sjelf^a de sedda taflomas duk en trogen 
historia. Man tror sig se en målares utkast för sina elever. 
Sällskapet synes med österländsk ståt utanför. Jungfrun har 
satt sig och tagit barnet i famnen innan konungarne inträda. 
Med oskuldens blygsamhet hvalfFer hon sina blickar mot jorden. 
Barnet visar i sin blick, i sina anletsdrag hela själens mognad, 
fast den kroppsliga organismen ej tillåter den uppenbara sig i 
handling eller tal. £onungarnes inre öga är öppnadt. De se 
den Gudomliga glorian kring kirhionna oc himerikis konungir, 
sandir gudh oc man, Hvilken salig fröjd måste ej derföre stråla 
äfven i deras synliga ögon, som skådade det bildsköna barnet. 
SjelfTa mattan är lånad Mn tafloma. Men ,,GkLdabarnet b(Mrt- 
vänder ifrån dess håfvor sitt anlete." Den symboliska betydel- 
sen förgätes icke heller. I de knäböjande hednakonungarne ser 
talaren, den hedniska verlden, som hyllar Uppenbarelsens Konang. 



117 

Uti lectien bura Apostoli knnsadho axin oo ato for hun- 
ger skull... forekofmmer föJjande protestantiBka sats: Hof at iak 
veet ved at tku som i Jclottre asr . hawer lo/kv{tt fatikdom at enkte 

kawa Thy sigker iak af them fattkdomenom som rotas i 

hkartano, thy at dygdhenar skulu sattas i hicertat ok 
askke i yttro thingomen. 

Af Marie Magdalene oc Marthe thimnist må en del troget 
dfrenättas på nyaie syenska, så att äfven de, som ej Tilja be- 
gyfiras med urgammalt språk, derefter må kunna bedöma en af 
yåia äldsta Bibelbehandlingar på syenska. — Ty så drista yi ännu 
kalla denna skrift. 

Och tedan när yår Kerra Jesus kom till Bethanien i Marthas 
och ICaria Magdalenas (sic!) hus, så, emedan de älskade honom 
af allo hjerta, gladdes de mycket af hans ankomst och togo ho- 
nom med all yördnad emot. Martha beredde sig genast till om- 
yåidnad om hyad han och hans lärjungar skulle äta, och Maria 
satte sig yid hans fötter. Och som yår Herre yille icke yara 
ledig och fåfSng, talade han, som han alltid plägade, eyärdeliga 
lifiitens ord. Och Maria, aktande på honom med ögon och öron, 
Räddes i hans ord mer än man kan säga och gat intet annat 
tänka. Deremot misstyckte Martha att hon så satt och ej de- 
lade hennes besyär, bad derföre yår Herre, att han skulle tillsäga 
henne att hjelpa sin syster med måltidens tillredning. Men Martha 
fick annat syar än hon yäntade, och hörde att Maria, hennes 
syster, hade utyalt den goda delen. Maria, som „hyilades^ i 
Guds ord, yaknade liksom af en sömn, yid det att system åbe- 
ropade henne, och började frukta att förebrås för sin stilla hyila; 
satt derföre tyst och böjde sitt anlete mot jorden. Men då yår 
Herre hade henne försyarat, satt hon lugnare och gladligare qyar. 
Och då måltiden yar redo och yår Herre Jesus lät af att tala, 
stod hon genast upp och hämtade yatten till att tyå hans hän- 
der. Och från det (^onblicket yar hon alltid när stadd och tjente 
honom troligen. Skåda yäl yår Herre Jesum, då han ingår, och 
de systrarne, som gladligen med all yördnad undfägna honom. 
Skåda dem och fiumdeles i deras gemingar. Ty det är både 
skönt och hugneligt. Och yill du ytterligare yeta det, då läs 
Evangelium. Dessutom skall du yeta, att om dessa tyå systrarne 
säga helge män, det tyeggehanda lef^eme förstås, som är det 
actiya och det contemplatiya. Det ena är mödomas, det andra 
Sr hyilans. Derom är mycket att säga. N^ot yill jag anföra. 
Bemardus finner derom på många ställen i den Heliga Skrift. 
Det är mycket behöfligt att yeta något derom, ty dagligen lefya 
yi beggedera, fast yi ej yeta hum yi böra dem lefva, hyilket är 
af stor yåda och kan blifya till mycken skada, särdeles Uand 



118 

lenlefnadBinenniskor. Det aotiva lifret afteeknas med Martha, 
det oontemplativa lifvet med Maria. Af Bernards ord finna yi, 
att det yerksamma lifret (vita aotiira) skiftas i två delar. För- 
sta delen är, när menniskan idnar sig (har id) ooh arfvodar font 
ooh främst till sin nytta, att rätta oeh bättra sig af synderna 
och lära sig i dygderna; sedan likaledes tQl medchristnas gagn 
uti rättvisans^ mildhetens och kärlekens gemingar. Andra delen 
är, när någon använder sitt ctrvodhe och omsorg först ochfinimst 
tiU medchristnas nytta, ändock det göres och blifver till mera 
forskyllan och lön för honom sjelf, nemligen att styra andra, 
taga kännedom om deras tillstånd och hjelpa dem till själamea 
helsa, såsom det tillhör förmän, predikare och kyrkans känne- 
fäder *) samt andra som verka för hennes bestånd. Mellan deasa 
två delar af activa lifvet ligger det oontemplativa. Dess väsende 
är först en verksam bön och stadium uti den Heliga Skrift^ i 
förening med andra goda gemingar och tjenster nnder det all- 
männa umgänget med verlden, då man undviker synder och framr 
aktrar och sammansamkar dygder. För det andra skall själen 
hvilas i åskådning, sökande enslighet for sin hug och med all 
makt vara när Gud allena, viljande och aktande intet utom ho- 
nom. Det tredje slaget uppkommer först då, när menniskan re- 
dan öfvat sig uti dessa tvenne ofvannämnda idhnomen och är 
lyst och lärd i dygderna och brinnande i kärleken och aktar 
andras själshelsa. Så bör, som sagdt är, hugen först uti det verk- 
samma lifvet rensas och skäras och styrkas uti dygdernas tdftn, 
sedan upptändas, lysas och läras i det åskådande lifvet Derefter 
må man tröstligen utgå till andras gagn och trefnad och Igelpa 
dem. Denna ordningen är den rätta. Det bevises med Skriften. 
Först vilja vi då visa, 

huru förste ddin active vite skal foreganga contemplativam vitam. 
Bernardus säger in tertio sermone de assumptione b. YirginiSi 
att när vår Herre Jesus gick in i k€utelit, togo desse tvenne sy- 
strarne Martha och Maria mot honom, d. ä. gemingar och un- 
derstandelser (virtus et sapientia hos Bernhard, kropps- och själs- 
verksamhet). Så predikas han af Apostlarne som Guds 

kraft (åygdhj och Guds visdom. Betydelsefullt är det, att när 
Jesus ingick, då tog Martha honom mot och tjente, tillredande 
det som tarfvades; sedan satte sig Maria vid hans fötter och 
hade hjertat upplyftadt i hans ord. Det förra är handling, det 



*) En kmrméfadr (Magister) skall, enligt S^rilse Konunga III: 
LVIIIf enkanneliga hafva des$e tryi väl kunnande til sit hokvit^ snieldr ok 
radugr Hl sit månvit^ rOntr ok dggdelikr i godo Uveme ok fagrom Mom 
(seder). 



119 

aednare åskådning. Ty den som åstundar att komma till under- 
Btandelae, oyedersägligen behöfver han först att grauneli^n idhna 
i goda gemingaXy såsom åejx vise mannen säger : Åstundar du visr 
domen, då göm (iakttag noggrant) rättvisan, och Gud skall gifva 
dig visdomen; och är annorstädes skrifvet, som Pröpheten säger, 
att af thmom budkordom underatodh iaky at tku mz tronne rensar 
hiertan thera. Hvilken tro månde detta vara, utan den som 
verkar genom kärieken? Måhända åstundar du sjelf åskådningens 

hvila odx ro, och du gör väl. Men då skall du skynda 

att utrensa af ditt hjerta synden och sätta kring om dig all sköns 
goda gemingars blomster, loflig idhnilsa och dygdemas välluk- 
tande örter, det är allt det sannt är, det rättvist är, det heligt 
är, det älskligt och Ijuft är, allt det som verkar god frägd, samt 
om någon dygd är, om något lof for kunskap är, tänka der- 
efter.« *) 

*) Här framstir Cistercismen i lika uppfattning som uti Dialoge 
meiian en Cluniaeenser och Cistercienser, infOrd nti Martenes Thesaur, 
Anecd, Tom V, p. 1571 — 1654, skrifven mellan 1158 och 1174 af en Munk, 
som från Clnniacensemas förbund »flogit öfver** till Bernhards lärjungar. 
Demr mk meddelas några drag: ,^CisL: Att da begagnar poetiska uttryck 
förefaller mig ej underligt, ty du och din Orden älsken läsning af skalder 
•& högt, att J studeren deras dikter äfven på de timmar, då S:t Benedic- 
tus anordnat Bibelläsning eller handarbete. Clun,: Ja, vi pläga läsa profan 
litteratör, ty derigenom få vi en djupare insigt uti den Heliga Skrift. 
Vår Orden är ju till sin id^ contemplatif, och har utvalt med Maria den 
heliga hvilan med samma rätt som Eder Orden är actif och arbetar med 

Martha i rättfärdighet. Cist, : Men i öfverensstämmelse med Augu- 

Btinerregeln bjuder Macharius: En vis arbete med sina händer och för* 
Tårfve sig daglig föda, så ockrande med sina böner och sin fasta.^ Men 
mottager han födan af en annan, hvad gagnar då bön och vako ? Är han 
ej då blott en dålig arbetskarl... Chn,i Godtl CuL: Er Orden har ^, 
som vår, afhnggit de fem sinnenas behag, och behöfver således mera..» 
C7iifi.: Hvad? Cist: sköna taflor, rikt bildverk, dyrbara drägter, målade 
tapeter, guldskrift... Cist: De (tamle Egyptier sade: En arbetsam Munk 
har hloU et dånom att slås med (Girighetens?); en syssolös härjas af oråk^ 
neliga. Clun.: Men fast vi ej arbeta uti trädgård och åker, äro vi dock 
•j sysslolösa. Några läsa, några arbeta med sina händer. Cist: Jag kän- 
lier edert sysslolösa arbete. Clun : H vårföre sysslolösa! Cist: Såsom taif 
som icke uppbygger, är prat, så är arbete, som till intet tjenar, tidsför- 
drif, . . . såsom att måla stora kapiteler på pergament. Vi vinnlägga ost 
deremot om åkerbruket, som Ond skapat och inrättat; vi arbeta tillsam- 
man med våra daglönare, hvar efter sin förmåga, och lefva gemensamt af 
|U'beteta vinst. Clun.: Men Psalmisten säger: HviUn och sen huru IjuJHg 

Herren är. Cist : Återvändande från arbetet ha vi svettperlor i våra 

anleten, och äta då vårt eget bröd; under arbetet ijunga vi ofta med 
Guds nåd hela psalmer med klappande hjertan och tårfälla ögon i Guds 
kåriek och räddhåga. Sntto vi då i klostret, mot vår regel, skulle vi 
kanhända sofva eller tänka flärd. Utgående om morgonen ijunga brO- 
denia Tu heis ante terminum eller Aurora luds rutHat och Jam /tios ori^ 
fjfdm-e. Cbm.: Men, broder! skaU man under morgonrodnan qonga oim 



120 

Då Fcusio Christi börjar, stSr fomt: Har v anden J gen 
at läsa. Der forekommo: Var Herra Jhesu pino icmtäse om 
Ottosange timan — om prims tima etc. Denna afdelning slntar 
med Pingstdagens lectie. *) 

8. Ånteckningcur af •n Vctdstenamunh vid tn Professors t Upsala /Sr#- 
Usmngar öfver Matthcei EvangsUum^ tom ftnnn finnas qyar i UptaU (RIUm 
8. F. H. I: S67). Om Biskop Roberts föreläsningar i Wadstena dfvec 
Johannis BTangelinm och Pauli Epistlar, har man blott fannit det anteck- 
nadt, som Iftses i Diar. Wadsten. att han nämligen^ si subtilt och master^ 
ligt Qtlaggt: ^t htgynnsUsn var Ordet,*^ att man i Östergötland aldrig hdrt 
•B menniska sk tala.**) 

4. BtUge Bsmhards Skrifter 1 H. 41 i Sv. F. S. S. 2 H. 45 i^Sn 
F. 8. 8. i svensk Ofversftttning fr&n medeltiden, efter gamla handskrifter 
ntg. af Harald Wieselgren Sthm 1866. Vi känna Luthers ftrofnlla om- 
dOme om Bernhard. Han var fOdd 1091 och dog 1153; till börden en 
grefve af Chatillon. Vid sin död sörjdes han af 700 medlemmar af mo- 
derklostret Clairvanx, hvarifråa redan under hans lifstid 78 kloster an- 



morgcnrodnan, harn g&r det da med den söta morgonsömnen? — Men det 
&r jn efter de beL F&drens exempel; . . . och kan ej den aldrahelgaste 
altartjensten göra menniskan helig och god, hvad kan då göra henne si- 
dan? CisL: Ingenting ntan Tron, den nemligen som verkar genom kårle- 
ken.** 81atligen af bryter Cist. med Horatii: Est modus in rebus,,, 

Mi anmärkas, att afven daglöname i Tyskland knnde instämma I 
sängen Aurora lucis rutilaU ty den var redan pä 800-talet öfversatt pä 
folkets spräk. Se Grimms här ofvan p. 64 anförda program. * 

*) Flera utdrag nr dessa meditationer och titlar ä fiera hithörande 
skrifter ses i 1 o. 2 nppL 

**) Lätt borde våra lärde knnna commentera Biblen med den till* 
gång på Biblia glosata, som fnnnos i våra Bibliotheker. Då Joh. Hilde- 
brandi köpte böcker åt Wadstena kloster för 378 Scutati eller 1512 Bdr 
Tgs kommo dit: Glosa Ordinaria snper psalterinm & snpra Tsaiam & Jere* 
miam 2 Vol. Qvatuor Bvangelist» cnm glosa ordin. I VoL XII Pro- 
pbetn 1 Vol. Angnstinus super Psalterium. Glosa ordin, super V libr. 
Mosi. Der fanns Bonaventura super Lucam, afskrifven af Decanns Jo- 
hannes (t 1446), liksom Probationes Nov. Test. per qvas Talmot impro- 
bantur. Erkebisk. i Upsala hade 1369 Du» BiblisB integr» hona^ Psalta- 
rinm honvm med glosa, Evangelia Lucas & Johannis glosata in uno FoIm- 
mine bono, Matthsai & Marci glosata in uno Vohtmine bono, Bisk. Bengt i 
8kara ht göra bokinm (in uno volumine?) bono, enl. Westgöta Lagen af 
H. 8. Collin och C. J. Schlyter IV: 16. 12. Se förklaringen: Index p. 
860. Han hade köpt en Bibel 1 England (Aurivill, L. c. p, 27), hvilken 
väl var den bok, han ^lät göra i godt^ (band). 

Mod saknade våra landsmän ej på någon bana. En Munk Joh. 
Carlsson, som kallade sig Joh. Caldarini, då han studerade i Prag 1876, 
(t som Munk i Wadstena 1387) dristade försöka gifva sina landsmän, 
kanske blott som afskrifvare: 

Biblia Metrice edita, scripta a, J, Caldarini jemte Coneordantim ni' 
nores V, ff N. Testamenti, Derjemte Tabula Concordantiarum Biblice j* 
Deeretij Versus continentes nomina ff ordinem librorum Biblia , . . Item 
Vårsus docentes qui libri per anat ctrcti/um suo distincto tempore sunt legendit 
hvaraf följer, att man haft Bxblsn indelad i lectier, så att han på året 
knnde genomläsas. Den metriska Öfversättningen på latin är icke rimmad. 



121 

lagte, bland deisa 2 i Sverige, der 20 sedermera tillkommo. De Syenska 
BemhardsskriJEieme iro: S. B—i bok till »inne syster af ett Gudkeligt lif- 
våmty (modns bene viyendi), ^en af de bastå böcker, vår sv. klosterlfts- 
mng baft att tillgå. ** Sv. ötam är frän UOO-talets slut Modersmälet be- 
rOmmes, oaktadt en och annan lat. ordställning. — 8, B—i Thånkäse, 
(Meditationes 8. B — i), likasom den förra Ofversatt pä ital. (Sme nppl.), 
engelska, franska; försvenskad af J. Bodde 1491, dock ofallständig och 
förkortad ; en fallståndig öi»:g finnes ock. — En bok Hll märktlikin kånne' 
dom ok mykit nyttan aUom them som i kloster gifne åro, 276 blad, trol. 
skrifven i 16:de seklets bÖijan i Wadstena. — Böfvisks Ufwemis skipan åUa 
maatOy (Formnla honest» vitse) Latinska orig. trycktes 4 ggr före 1900. 
Blef vid samma tid försvenskadt. — Huru tku skalt fulUcomlika koma til thz 
tkm aetar (Sermo s. doctrina). — S. Bemhardi Bön til thz hälghe kors, — 
Bemhardi bref till Erligher riddare hårrn Robert af at styra sit hws och 
sig sieljwan. Trycktes 1592 i Rostock af Petr. Johannis, Gothns. 

Bernhards ^Bibelförklaringar^ likna mycket de nu bruklige, 
att i anledning af ett BibéUtäUe tala till folkets formanelse och 
nppbyggelse. Här inskärpes främst ett gudaktigt lefveme : 1) af 
(d. ä. om) tron, 2) hoppet, 3) Guds nåd, 4) Gudsfruktan, 5) kär- 
leken, 6) nyligen skedd omyändelse, 7) yerldens forsmädelse, 8) 
verldsförakt o. s. v. Exempel Bibelforkl. om tron. Vår Herre 
säger i lesten (den förut upplästa texten): allting äro den möj- 
liga, som tror. Ingen förmår komma till evig salighet utan me- 
delst tron. De, som ha en rätt tro, lefVa väl. De, som lefva 
väl, behålla den rätta tron. Ap. Paulus säger: utan tron är 
omöjligt täckas Gudi . . • Tron utan gemingar är död. Fåfängt 
trösta de sig med tron ensam, hyilka ej prydas med goda ger- 
ningar. Den, som bär korset, skall dö verlden o. s. v. Det är 
ju såsom man läste i Luther eller Arndt? 

Dogmatik. 

På sjelf^a thingshögame undervisade lagmännen i den vigti- 
gaste dogmen, läran om Gud. När de lekte så talade från dom- 
stolame, kan man antaga, att de lärde tego i kyrkor och skolor? 
Början lyder i våra lagböcker på följande eller liknande sätt: 

„A Krist skulu allir kristnir ttoa, att han är GKidh, ok ai 
äru Gudhar fleri, än han en. — Hvar kristin man krist nam vil 
bärsy skal a krist eynän at troa, thy at han är Enwaldugher i 
Gudomme, ok Threfsddugher at Namni, Fader, Son ok thän hälghi 
And, han bödh ok sit namn i kirkin dyrka ok thär innan bönir 
sinu tin hans at fora, ok ther han sik til nadha kalla. — Thät 
biwds ok fyrst i Laghum warum til Gudh hawa tro rätta ok 
krist badh halda.^ Man fann då ännu, att borglig lag stod fa- 
stast på dylik grund. Men det vigtigaste hithörande verk är en 
Svensk översättning af Elucidarius eller Dialogus, summam totius 
Theologise ChristiansB complectens, som tillskrifves Anshelmns och 
trycktes i hans opera. Ofvs. kallas: 



122 

1. Anahdmi ELuciåarius, Den »yenaka är af J. Budde i 
Nådendal. Handskr' finnes på Kongl. Bibi. enligt Porthan. Der 
^nttydhes först prologus misticns eller Dichtarens förtalan." Ty 
äfven ett dogmatiskt system af Anshelmus^ (född 1034, död så- 
som Erkeb. i Canterbury 1109), ,som uppst^de det första mön- 
stret för hvad än i dag kallas Theologia dogmatica,* borde i den 
tiden vara en dikt. Det är en dialog mellan Mästaren och Ub> 
jungen. Huru yida den af yår flitige Budde öfversatte Eluoida- 
riuB är tillika ett sammandragy känna vi ej. I Danska littera- 
turen äro två öfyersättningar. Den ena ett uttåg af den andra. 
Då Porthan ej anmärker något om sammandrag, förmoda yi att 
öfversättningen innehåller åtminstone lika mycket, som den 1510 
i Kphm tryckta och som är något kortare än det latinska origi- 
nalet. Äfven på Isländska eger man häraf en öfyers:g. Yerket 
är en slags encyclopedi tillika. Der finnes neml. Bibelhistoria 
och Exeges, Dogmatik, Litteraturhistoria, Geographi, Astronomi, 
Physik m. m. Ur Bibdhist: Lärj\ frågar: Hvarföre skapade Gud 
Engelen (som föll), då han såg förut, att han skulle blifya så 
högmodig . . . Mast : Det gjorde Gud, för att styrka de utyalde 
englarne desto mer i tro. Lärj.: Huru? MäsL: Förrän Lucifer 
och hans sällskap föllo, yisste de goda englarne ej af något hel- 
yete. IS^är fallet skett, måste de erkänna, huru yäl Gud gjort 
mot dem, som beyarat dem från att falla. Då begynte de lofya 
och prisa Guds nåd och barmhertighet. TJr kap. om Messan: 
Lärj,: Säg mig, hyem har författat Te Deum? Mast: Det skrifyea, 
att den tid S. Ambrosius hade omyändt Augustinus till tron med sin 
predikan, då författade de båda Te Deum och sjöngo Gud till lofl 
Lärj, : Käre Mästare ! Tyden Te Deum på yårt mål för alla mäns 
nytta; ty många läste honom hellre, om de förstodo hyad de 
läste. Mast,: Det är syårt; ty det faller ej så lätt att uttrycka 
sig på yårt språk, som på latin, dock yill jag försöka, huru det 
kan öfyersättas bäst och bli fagrast att höra. Lärj,: Säg då, k. 
Mästare! Mast: Vi loffue . . Ur Geographien: Lärj,: Säg mig 
nu den andra delen af yerlden. Mast,: Den del heter Europia. 
Deri är allt Eomeriket, som är Valland, Frankrike, Tyskland, 
Engelland, Skottland . . . Danmark, Korige och Syerige . . I Dan-: 
ska öfyers. prisas Danmarks Bidderskap och Fruer. Eidderska- 
pet är det bästa, under solen finnes, och fruerne de skönaste 
och sedesammaste i all yerlden. Måhända har Brödren i Nåden- 
dal der gjort en lika fri öfyers. till Finnarnes förmån. 2. 4ff 
de 7 Sacramentis, på 26 sid., ett ms. på Kgl. Bibi. Ett utdrag 
derur träffas i ÉammarskÖlds-Sondéns Sv, Witt, p. 38, för att 
yisa, n^uru det uppyäckta begreppet sträfyar att genombryta det 
halfodlade sinnets chaos och framställa allt i en ljusare ord- 



123 

ning. (I hvad forh&llande står denna uppsats til Andr. Sanesons 
poem de Septem Eoclesi» Sacramentis, hvilket i Danmark anses, 
förloradt?) 

KaUchetik.^) 

1. Jliflfer vår och Tron. Se Sv. Liturgik p. 46 f61j. 

2. X gudz budhordh (i Svenska Tideboken). 

Christen jak biwder tik, 
djrk tj anDftn gvdh en nik, 
fly edher ok sw&r ey meen, 
helga tidher haff then reen, 
hedhra fadher ok modher mz, 
Fly dräp, hwr, styld, sigh ok rftt, 
begira ekke hwstrw mans, 
ekke hildher &gha hans. 

Den versiEerade formen underlättade utan tvifvel foUceU 
bemödande att inpregla dessa Grudahuden t minnet, 3. Förklar 
ring öfoer Fader vår, Tron, Tio Quds hud och Ave Maria af 
Mgr. Chzistophfiir Andre», Theol, Prof. i Ups. 1463. ^) Finns bland 
Wadfltena handskrifter i Ups. (Först 1522 utkom i Tyskland: 
Aln Betbochlein Der Zelieu gepott Des glaubens. Des Yat- 
tervnsers und des Ave Maria D. Martini Lutheri. Augsb. som 
tydligen var blott en ny uppl. af dekalog-u^c^ra^^/ frän kath. 
tiden.) 

Asketik eller Uppbyggélseskrifter 
torde ofta med allt skäl räknas till ett folks skönlitteratur. Vanli- 
gen sträfva dylika skrifter att äfven genom sin form eröfra sina 
läsares hjertan, i medvetandet af att skönhetssinnet och andakts- 
sinnet äro beslägtade såsom blomman och doftet. Och vi få ju 
erkänna, att, när den firomma forntiden betraktade passifloran 
odi der upptäckte spikar och törnen, både skönhetssinne och an- 
dakt der sammansmälte, likasom när bruden i Salomos Högasång 
liknar sig vid „ett blomster i Saron och en lilja i dalen,** och när 
brudgummen går ner i örtagården att j^förlusta sig bland rosor.** 

PdUeotyper, 
1. Bevelationes S. Birgittca. Rom 1475. 1488. LUbeck 1493. 1500. 
NQraberg 1517. 1521 &c. 



*) Den ildsta kända kateches var i Sverige en Trosbekännelse (Con- 
fessio Catholica) af Domprost A. And i Upsala, der den ånnn förvaras. 
8e Hammarsk. FOrteckn. p& Sv. skolböcker. 

**) I Norsk kyrkolag af 1370 eller 1280 ålades faddrame att lira 
barnet Tron, F. v. och A. M. ooh egde att ansvara att det kunde denna 
bamlirdom vid 7 &rs ålder. Knnde barnet det ej vid 15 år, och hade 
vatt och förstånd skalle det plikta 3 öre. Vid samma tid stadgades sam- 
OM folkkanskap 1 Nicolai Statata hår i Sverige, men der lades ansvaret 
pk presten. ' . . 



124 

Yi ega nn genom G. E. Klemmings för^jenst lätt tillginf tOl 
den ndiga Birgittas UppenbareUer, Sthm 1857 — 62 i Bvensln 
Fomskr. Sällskrs Samlingar h. 29 — 38, — ett Tedaktionsarbete, 
som redan i lärda verlden möjliggjort en^^kön Monographi öfver 
Den HtUige Birgitta og Eirken i Norden, af ProfeflS. Fr. Hamr 
merich, utgifVen af den Danske Historiske Förening. Khyn 1862. 
Yi insatte Birgitta på Hammarskölds auktoritet bland Philoso* 
phiska författare, i 2 B. af 8y. sk. L., men då ti änna bättre, 
än när det måste ske i en palsBotyp, kunnat studera hennes 
Eeyelationes, finna vi, oaktadt alla phäosophiska embryoner och 
politiska utflygter, som der kunna anträffas, att alla den firomma 
qvinnans skrifter allenast kunna ur vetenskaplig synpunkt in- 
rymmas bland vår uppbyggelselitteratur. Yi kunna ju ej räkna 
Scrivers Själaskatt till en annan litteraturgren, derför att en 
mängd historiska anekdoter o. d. den ingå. 

Det må anmärkas, att af de 16 pergam. exx. som trycktes 
i Liibeck 1492, blott ett är kändt, förvaradt på Skokloster (800 
exx. trycktes då på papper). Öfversättningar ha utkommit på 
Franska, Tyska, Plattyska &c. Föreläsningar höllos öfver dessa 
^Uppenbarelser" i Oxford och London. 

Två egenhänd. utkast af H. Birgitta, ett fragment af dessa 
Uppenbarelser med ett facsimile, som ej mötts af någons tviffél 
att ej originalet är hennes egenhändiga, utgafs i Sthm af G. K 
Klemming 1854, återgifvet i Sv. F. Samhr n. 38, Sthm 1862. I 
Prologen till Eevelationema uppgifves, att Birgitta sjelf skref på 
svenska det som var i hennes hjerta och minne intryckt och 
likasom i en marmorskifva inristadt, hvilken skrift hennes Con- 
fessor öfversatte på det j^literala*^ språket, såsom han plägat öf- 
versätta andra skrifter. £n del öfversattes af Petrus Olai Alva- 
strensis, som dertill drefs genom ett slag på örat af en osynlig 
hand (De Claustris I: p. 84), en del i dennes frånvaro af en 
Mag:r J^etrus, och sannolikt en del af Bisk. Alphonsus i Spanien. 

Handskrifter på latin af dessa Eevelationer äro ej säUsynte. 
En membran i Stockholm, en i Lund m. m. I Wolfenbiittelska 
Bibliotheket lära Libb. I — ^YII af Magar MatthisB egen hand for- 
varas. Handskrifter på svenska äro färre. £n membran på Sko- 
kloster n. 136 in fol. (Yid slutet fattas 7 blad af 27 Eap. i 8 
B.) En d:o ibm n. 5 in 4:o. En d:o in 8:o i Lund, ett fragm. 
i Cod. Berghm. 

För att i korthet kunna fatta de allmänna dragen af vår 
Sierskas bild, vilja vi först framställa exempel på hennes theo- 
Bophi. 

Christuå och Lärdomen, H. Birgitta red en gång till tan 
gård vid Wadstena och hade med sig flera af sitt folk. Snart 



125 

lonjönk hon i bön och blef deraf hänryckt i andan. Hon såg 
an en eibegd mellan himmel och jord. I himmelen satt Ohristas 
på en förunderligt härlig thron. Vid hans fötter satt den heliga 
Jongfiran ooh omkring syäfVade Englaskaror. Helgonen stodo 
kring thronen. lOdt på stegen stod en mycket lärd men elak 
man, aom då ännu lefde, framställande de spetsigaste Mgor, på 
hyilka Ghristus svarade med upphöjdt lugn. Fr, Då vi fått sm- 
netif hvarföre skall det räknas för synd, att njuta det, som be- 
hagar dem? 8v. Menniskan har fått anden, för att så leda sin- 
nena» att de trampa lifrets och fly dödens väg. Fr. Då vi fått 
Jri viya, hyarföre förklara, att d^ fxihetsyttringar böra lagbin- 
daer Sv. Menniskan fick fri vilja, för att fritt kunna omvända 
og till Guds vilja. Fr. Hvarför g^ Du köndrift, då den ej får 
hörsammas? S». Den får hörsammas, men inom gränser. Man 
sår ju, men på sin åker och efter mått, enligt pligt och för rätt- 
färd^ orsak, att nem%en vinna frukt af förnuftig plantering. 
Fr. Hvazföre låter Du barn dö före den saliggörande döpelsen? 
8v. Orsaken kan ligga i en naturlig svaghet hos iöräldrame, eller 
oaktsamhet hos modren eller annat dylikt ; men frukta ej att för- 
dömelsen mottager de späda. Liksom en sol, som med brutna 
atrålar lyser in i ett rum, ej syns i rummets ljus, utan på him- 
melens fäste, så instrålar jag i de odöpta barnen, så att de lysas 
af min barmhertighet, fast de ej sjelfva kunna se mitt ansigte. 
*- — Inkasten upprepas ofta ännu och svaren äro till sin iåé 
merändels de samme, som dera ännu gifvas. När H. Birgitta 
kom till sin gård, måste hon väckas liksom af en sömn och blef 
mycket ledsen, att hon beröfvades en så stor och gudomlig glädje. 
S^nes idéer voro merändels de, hvilkas upptäckt man tillskrifver 
vår tids högre upplysning, fast formen hänvisar på en Sierska. 
Bion är dock ett lysande bevis, huru det fria snillet rör sig i alla 
former. Möjligheten for hedningame aU hunna bli salige förne- 
kade en Klerk. Honom svarades, att det vore bättre, att han 
bad för sin egen salighet, än disputerade om förborgade ting. 
Ghristus sörjde för sin styrelse sjelf. Om uppståndelsen först på 
jfUersia dagen se härofvan p. 100, följ. Om straffens evighet ytt- 
rar hon sin tanke med en fråga: YiU du, Herre! som är den 
aldrabarmhertigaste, evigt strafla dem, som ej evigt kunnat synda? 
Det kan ej nekas att i H. Birgittas asketik ingår, jemte 
den theosophiska speculationen, hvarpå vi redan lemnat prof, äf- 
ven elementer af politisk pregel. Drottningens öfverhofmästarinna 
förde då hon fick se Hofvets laster, ett allvarligen bestraffande 
språk, som understundom höjer sig från sedemas enskilda spher, 
till styrels^rundernas mest offentliga. X. Magnus II ämade en 
gång betunga sina undersåtare med nya pålagor till betalande af 



126 

åsamkade sknlder. Upländska Lagmannens dotter inställer ng 
na, och talar: Nådige Herre! ntför icke det förslag, ni förehåll 
ver, ntan tag heldre mina begge söner och lemna dem till borgeA 
eller gisslan, på det ni må kunna betala, men förtöma icke Ond 
och edra undersåter*). Hon visste ock att Tända sig emot Mi- 
nistären, för att skona Majestätet Säg Konungen, talade inspi- 
rationens Thorgny inom henne, -^ Konungen, för hvilkens y& 
du beder, att han har 6 rådgifvare, en blind**) — ett ämne iiU 
Minister, men som ej bör rådMgas, förrän ögonhinnan affaller; 
-^ en döf **), i hvars öron intet ord af den gudomliga kärleken 
kan ingå; en stum**) ty Guds kärlek lifyar ej hans själ edi 
derföre tiger han af fruktan för straff eller af beräkning på 
yerldslig vinst eller kunglig gunst; en lam, och en — dea femle 
— andeligen spetalsk, som måste flys af dem, hvilka vilja xmår 
vika smitta. Yi råda derföre, att han förafskedar dessa rådgif- 
vare och väljer sådane, som äro utan fläck. Lyder Konungen, 
så står han t kronan, annars — under kronan. TJttiryGken skola 
i sinom tid förklaras. VIII. 20. Hon fordrade emellertid itf m- 
nistéren, att den i lanåskapshandéUfrågan skulle föra ett i^råk, 
som må blott blifva dem bekant, hvilka känna latinen: „Dicatia 
regi: Yos habetis pessimam famam in toto regno, estis proditor 
feunulorum & subditorum ... Si decreveritis peccata ista emen- 
dare et terras ahenatas devincere, serviemus vobis.^ Konungen 
i Sverige bad bruden fråga Grud, om han äskade ett korståg af 
honom mot hedningame. Hon gjorde så, men meddelade dereHer 
det råd, att han först före omkring i sitt eget rike och under- 
sökte, huru rättvisan der upprätthölls, huru och genom hvilka 
lagen skipades och styrelsen ntöf^ades, ty den som vill omvända 
andra bör börja med sig sjelf, bätU^nde sina fel, derefter må 
han förmana sina undersåtare till dygd, förelyste af hans ezemr 
pel. VIII: 39. Att Skånes abalienerande hade gjort djupt intiyok 
på hennes svenska sinne, ses, utom af redan anfördt étalle^ af 
VIII: 61. der hon samtalar med Gud om huruvida en Konung eger 
lätt att försälja Rikets tillhörigheter, samt huru det abalie&erade 
skall återtagas och sedan förvaras. Men hennes genialiska bliek 
Btänges ej af Bälten och Qällame. Europas Konungar få höra 
många sanningar från den i sin tid så beundrade Sierskan. Ko- 
nungame i Frankrike och England förmanas till den innerligaste 
enighet, om de ville undgå stort förderf. VIII: 28. T^eka K^- 

*) Gius, Marconi VUI Kap. Mot Albrecht var hon ftndå stråagaM. 
Han Tar ^ticnt Asiniu coronatas^. 

**) Torde böra bemärkas af den, som yill framst&Ua Svenskaniei 
kunskap om det Isländarne beskrifTit, förrän dessas skrifter blefyo bekanta 
i Syerige. 



127 

stxren ftr en allyarlig foieläsniDg af Honoxn, ^som är det Ijas, 
hTilket lytite allt, då mörkret ännu 18g på djupet; som är i sitl 
Oadom osynlig, synlig i sin mandom, som låtit Kejsaren uppstiga 
på en mäktig thron, på det han måtte uppenbara mera rättvisa 
Sa andra, inverkande på mindre Furstar att vinnlägga sig om 
rättvisa och firomhet. Paulus Heli» anmärker, huru hon ^^^g^ 
klail^en, at I\irken havde aldrig blewet Oraikerland saa veldig, 
om thet havde ståndet nnder then Bomerkirkes lydelse, som han 
er nu bleven oc det sagde hun meeren 60 aar förend thet nogen 
tid skeede.^ I allmänhet är hon allvarbg mot Eegeriugame. 
Hon såg en gång en fördömd Konung, som satt i andeverlden 
blek på sin thron. Ett hjul med fyra löter rullade omkring 
framfdr honom, efter som han blåste derpå — fram eller tillbaka. 
På de 3 voro bokstäfVer skrifna, ej på den 4:de (var det Bonde- 
ståndet som då ej kunde skrifva?) Han, som nu stod till svars 
ilifor den eviga rättfärdigheteu, bekände, att han npptänkt och 
Bvekfollt genomdrifvit lagar om nya pålagor, som hindrat landets 
filrkofiran, fast samvetet sade, att det var mot Gnd och all rätt- 
visa och all ' offentlig ära (Itaque excogitavi quasdam novas impo- 
sitiones tributorum et exactiones fraudulentas imponere in regno, 
in damnum multorum civium regni et etiam . . mercatorum &c.). 
VIII: 48. En Konung sågs sitta på en glaskula såsom thron 
med ett tungt svärd öfver hufvudet, som sänkte sig såsom en 
perpendikelkula alltjemt ned; en engel stod vid den ena och en 
djefvnl vid den andra sidan, kämpande att vinna hans förtro- 
ende. ChristuB sade: att det var en andelig syn och förklarar 
den. ib. K.*). Men tror man, att det var blott verldsliga mak- 
ten, mot hvilken hon under hierarchiens skygd uppträdde, så 
be^bager man sig. Det kyrkliga samhällets reformation låg lika 
ömt på hennes hjerta. I ett kapitel, hvars titel är: Christus 
Uknar sig vid Moses, förande Israel genom Röda hafoet, hvarest 
vtsttemnassoma stå till höger och venster som en mur, fast de 
onda prestema Öfoergifoa Christus och älska Otddkalfben d, ä. 
veriden m. m., förekommer vid det nyss anförda, huru Jesus gick 
till korset genom lidandets blodröda haf : Men Israel eller prester- 
skapet älskade nu ej honom, utan verldens lusta, som afbildades 
med guldkalfven. ,Mig hafva de på sin höjd som en id61, men 
sluta sina hjertan, att jag ej der må ingå. De offra mig rökelse, 
men den behagar mig ej, ty de göra det for sin egen nyttas 
skull, ej för min skull. De borde vara tåliga som lamm, ståndak- 



*) Macroni anfOr m&nga bevis p& verksamheten af H. Birgittas för- 
stånd i det politiska, ^ blott i Sverige ntan till och med — på Cypern, 
^der hon befrängade Rikets reform^. Hennes inflytande p& Pifvestolens 
iunrflyttniag frin Avignon är allmänt bekant. 



128 

tiga som fästningsmurar på säker grund, modiga som riddaie, ky- 
ska som jungfrur, rena som englar, brinnande i himmelsk kärlek 
som en brud i äktenskaplig. Men de förfalla grufligen. De äco 
l:o grymma som glupande ulfvar, som låta allt vika för sin hung- 
riga rofgirighety ingen vörda de, för ingenting rodna de. 2:o äxo 
de obeståndande som lösa stenar i en svigtande mur, ty de tvifla 
sjelfve på sin egen grund. 3:o älska de mörkret som tjjufvar, 
framsmygande i sin skymning, utan ridderligt mod i striden för 
Guds ära eller i att företaga manliga värf. 4:o stå de lika. ås- 
nan, när hon hänger hufvudet mot jorden. Galna ooh dumma 
tänka de blott på jorden, verka de blott för stunden, ej för fram- 
tiden. 5:o äro de okyska som glädjeflickor och drista inträda för 
mig i sin lättsinniga drägt, med hvarje lem i trånad efter njut- 
ning. 6:0 utspöka de sig till likhet med brokiga skator . . 7a> 
... så, att himlens härskaror vämjas att se dem .... De påkläda 
sig den betydningsfuUa andeliga drägten såsom verkliga förrädare, 
ja liksom en väpnare, hvilken, vunnen af sin herres fiender, for- 
slöar sina vapen, då han går till striden. Då de påtaga sig för- 
sakelsens vapen, förslöa de dem genom sin vällefnad, så att de 
ej bita på verldsförderfvet; då de påtaga sig kärlekens vapen, 
skada desse ej det onda, ty de äro förslöade af stridsmannens 
enskilta förderf. Jag (Ghristus) har hedrat dem mest och de 
vanhedra mig mest, men fördömelsen skall ej uteblifva.^ IV: 
133. A. v. Stiemman fann det löjligt, att hon än kallar Påfven 
Christi Ståthållare, än en själamördare, förrädaren Judas' efterföl- 
jare, orättfardigare än Pilatus, värre än Lucifer och vederstyg^- 
gare än Judame. Men han aktgaf ej på, att hon verkade för en 
reformation inom den bestående ordningen, ej för en andelig re- 
volution, Idéen Påfve var henne helig, men individen i påfve- 
skruden måste höra af henne huru djupt han fSallit frän sin egen 
idé. Men visst är, att i den heliga lund, der hon, en annan 
iN^ordens Yala, sjunger för lyssnande Konungar och folk, klinga 
många näktergalstoner, som båda den nya tidens annalkande dag. 
På många hennes rena dc^mer fäster Lagerbr. (Sami. af HandL 
o. Påro. HL) uppmärksamhet*). Många hämtade också vapen i 

*) Sk rättfärdig är Christns, att om än alla helgon med samman- 
stämmande bOner förordade en oråttTisa, knnde den aldrig ske. Maria 
sade: min ära är blott den, att min Son äras.n „Jan. säger nämnde FArl 
nTro pä Christam, kärlek till Gnd och sin nästa, sin egen yi^as försa- 
kelse ooh ett Ödmjukt underkastande under Guds styrelse, äro omständig- 
heter, som alltid påyrkas af H. Birgitta.» — „Biblen är en gyllene skrift. 
Hraije ord deri är af Gud» — upprepas ofta. Menniskans fria vilja för- 
fäktas. I en Lectio, som ännu på hennes fest upprepas i katholska kyr- 
kan, råder också en renare ande. „Och hvad är {jofvare än hans ok, 
hvad är lättare än hans börda? Ty bördan är att blifva Gud behagliga 



défn sedermera uppstående Befortnatiönsstriden or den Srenska 
Sierskans mstkammare. 

Det poetiska elementet hos Sierskan torde yi redan gjort 
åskådligt Hennes skönhetssinne öfverger henne sällan, då ej ett 
moraliskt nit blifrer starkare. Christus var för henne äfyen det 
Skönas incamation. ^Birgitta såg Christus, som var så skön, att 
intet skönare kan tänkas.' ^^Eoglames chor rar den krona, 
Ond först skapade åt sig.^ ^Englarne uppskrifva mennjskornas 
goda gerningar."* Uttrycken äro ofta sinnrika: ^Yerldskärleken 
går på fyra fötter.^ „Smickraren är en fogelfängare.' lian må- 
ste bekänna, att hon stundom framstår såsom en Tcdare af för- 
sta ordningen, med en kraft i tankar, en styrka i språk, som ej 
torde gifva vika för många beprisade talares i sednare tider. Föl- 
jande prof torde ej behöfva öf versättas : Sigh ok thinom mestara 
at han skuli göra sit sembite som honom er antwardhat, [om] ok 
af thy koma honom likamlikin drdyilse. Thy skal han yita at 
the drdvilse som han thol möte (för) godhom gsBrningom. seru eij 
annat sen dieefwlsins snarur. Ok forthy skal han springa owir 
snaronar oc gänga jräm manlica. ffor then skuld then xvcsghiii 
som mannin gaar fram til Oudz <zro mz storom dråvilsom sked 
honom vardha til mera löna cen tha mannin gaar fram mz minna 
drdvUse ok kvart fietit skal honom rceknas af wärom Hra til 
€BwcRrdhdica krono i himerikis glcedki. Yi sluta med ätt génoib 
ett prof jemnföra don handskr. Codex, som utan tyifyel tillhöft 
Wftdstena*) och den gamla Syenska öfyers. i Cod. BéfghmaDn. 
(Lib. IV. c. 131.) Sanda Byrgiia sa mgkyn e^ngi» 

Vidit 1)br Birfptta multitadinem mogha vppa gargano harghe^ oc ang" 
angelornm psallentium in monte gar- lane saghdho til vom Éra Valsip- 
gsno et dicentium: Benedictus sis tu nadhr vari thu var Gudh. huUken som 
Deiis noster qai es et eris et fuisti, ar ok skal vara oc var vtan vphyriUe 
iine prineipio et sine fine. Tu creasti oe viän anda, Thu skapadke és anda 
nos spiritns in ministerinm taum et til thinne thianist ok swa ok tH[man^ 
etiani ad consolationem hominnm et niskionna hughnad oc gömo. V\ sdn- 
€VStodiam qai ita mittimur ad profe- doms swa til mcehniikionhä thirimnad. 



afhåUai sig från synd, vilja det goda, älska alla, hata ingéii, söka det etf- 
ea, ej Hlngslas af det förf^&ngliga, ej viljande göra andrå det äiaii éj vill 
hafva gjort sig sjelf.« Ojjicia Fatron. R. S. Coln. 1702 p. 32. 

*) Man torde jemnföra annotationen vid Lib. IIII kap. 12B f^randci 
ftenn{6g, Biskopen I Åbo, med handstilen i Wadsténd klosM-s rs^iéh^alur- 
bok 1440—50 ett fragment, ib&bftndtf af den föf sin bokblandei bekftaCe 
Joh. Hildebrandi de constiribendis epistolis varii tractatos (Se I«hik. Bibi. 
Handl. II p. 172, Ser. B. Sv. I: p. 168 not. u. Ups. Bibi. mannscr. ». llS, 
Lunds Bibi. manuscr. H. L. a) 22, a. Lagerbr. S. R. H. iV: p. äS^I, 0é 
la Gärd. Ärch. Il: p. 161—69). lllted h&nd«kr. hår den 1492 i tfil^t^ 
otgifne ed. till nftsfån bvarje bokittff i ll&ev«laiioB«nie öfvefetfäsflftnrt^ disr 
▼i anstftlh jelDilfÖrelse, så att det sjiie» visst, éX% manudér. Ir ett af j^^wsk 
4 indobitata originalra*^, hvilka förmildes då befinnas i Wads^ena; men 
titlanie iro sedan tillagda. 

9 



1«0 

otam hominaa qnod nnnqaAin pri- swa ai wi t^re nakan tidk mistom dim 
▼amar dnloedine et consolatione et sötma oc thin hugnadh oc vppinharm 
Tiiione tna. anlitis syn. 

Vi mstämma således i Lagerbrings anmärkning, att om den 
Svenska Sierskans skrifter fordom lästes för mycket, läsas de nu 
Terkligen ft5r litet. Historikern finner der flera charaktersteck- 
ningar än i alla våra så nagelfame ohronologise och diaria frin 
medeltiden. Skalden möter stundom teckningar som, om de stodo 
i Dante, skulle lefva på vår yittra ungdoms läppar. Tänkaren mö- 
tet en sjelfstHndigt arbetande ande, som väl ej flyger så högt, men 
syäf^ar ändå med lediga Tingar öfrer de himmelsspeglande. san- 
den. Tecknaren och Målaren torde också stanna med välbehag 
framfor en och annan englagmpp omkring himlakonungens thron. 
Det hela visar hvilken hög bildning en svensk, — dertill en 
svensk qvinna, — i 14:de seklet kunde upphinna. 

Bland palaeotyper i asketik må ock nämnas: 

8. Erici Nicolai Canonici Ups. Gfversåttning af Pariger-Kaiislerens 
J. Qersons skrift: Af djåfvulaena fräatiUe^ Sthm 1495 hos J. Fabri, samt 

3. Densammes Lärdom huru man skal lära dö til stälenne salicthet^ 
Ups. 1514 hos P. Griis. Ericus Nicolai upplyser, att denna skrift f5mt 
Tarit wånd oppo Swensko mangom godom ok gndeligom månniskom ti! 
Siftlegagn. 

Det torde få nämnas att hos P. Griis i Ups. trycktes lölö: 
Doctriruilis Expositio super VII Psdlmos Pcmitentiales af JTolu 
Qerson, Cancellarius Parisiensis, och, enligt Panzer, i Sthm 1498: 
De immensa # ineffahile dignitate Psalterii prcecdam ac intemeratm 
semper Virginis Marim s. 1. på bekostnad af Fru Ingeborg, Sten 
Sture d. ä:s gemål. Föif. af Magr Alanus de Rupe, som osmak- 
ligt kallade sig Sponsus Kovellus beatissimaB Yirginis Marias. 

Handskrifter 
af asketiska medeltidsskrifter, författade eller blott afskrifhe i 
Sverige, äro talrike. Främst må nämnas 

H, Birgittas Bönebok. Finnes till en del pa svenska och det öfriga 
p& latin i Skoklosters Bibi. Skand. Samf. XIII, Bih. p. 25. Se Sv. F. S. 
Samhr, 4:de B. af Birgittas Uppenbarelser p. 132—176. 197—211. Öts, 
p& Arabiska. Likaledes p& Italienska. Titlen: Oration! di S. Brigida... 
di Gioseppe Banese Maronita, Rom 1677. Bönerna hemta sin näring syn- 
nerligen af Christi lidandes betraktande. Se v. Stiernem. Tal p. 51. 

Emellertid bildades en theosophisk schola äfven i Sverige» 
som i H. Birgitta erkände sin Plato. Yi vilja bemärka blott 
nå^ skrifter ur denna schola. Sielinna troest af 8. Catharina, 
H. Birgittas dotter och Abbadissa i Wadstena, död 1381. En 
membr. af 165 blad på Kgl. Bibi. Den är ej öfversättning af 
någon viss bok, utan, som författarinnan sjelf uttrycker sig, sam- 
manhemptad aff mångahanda bokum lika vijs som bijt drager ho- 
naghit aff mongahanda blomum oc thenna bokin scall heta Sielinna 



131 

Troett. Ämnena Sro doek i en yiss ordning nppitfiUde, t. ex. 

aff thes Helg Andz gaffaom, item afF hoffaodsynduniy 

oe aff hoiliioddygdniD. Hon har här, i grund af siielfatändiga 
Ssigter, nödgats gå från äldre författare. ^Ty bidher jak alla the, 
Bom theisa book IsBsa eller hoera, om the haffoa nakot fiinnit 
andialedh scriffaat i andram bokum, at the e^ forthenskuldh 
straffen thessa book. Hon hade nemligen önskat att afrunda 
(stynt goera) det hon funnit uttänjdt och ledsamt, utveckla och 
förklara det hon funnit för mycket afrundadt och dunkelt, förbi* 
g£ det hon funnit onyttigt eller ej sannolikt oc utvälta oc sam- 
mansahka thet som sant ar oc faghert oc Sidinna troestelikketh, 
Ujka wijs som Lcekiarna uthttcelia nyttoghasta rotetia tU sin lake- 
dom^ oc dufwan then skoenaste komit til sina foedho oc Jomfrun 
thet faghersta blomster til sin krandz. En dag torde en Antho- 
logiy yäl öfversatt, ur dylika skrifter påkallas af nationens in- 
tresse! — Jomfru Mariw Trtegardher af M&ster Pedher (Alva- 
strensis), öfversatt af Gonfessom i Wadstena Nicolaus Eagvaldi 
(dog 1514). Det latinska j^Yiridanum' skrefs omkr. 1386 och 
är för det mesta ett utdrag ur H. Bii^ttas skrifter. Öfversätt- 
ningen, en membran in folio, består af 337 sidor, förvarad på 
£gl. Bibi. är äfyen i Svenska konsthistorien vigtig för de präk- 
tiga miniaturmålningar, med hvilka den är prydd. Enligt Porthan 
(Bibi. Ab. p. 184) hade äfven Jöns Budde öfversatt ett Virida- 
rrurn cadeste S, Birgittas. Huru det förhåller sig till Bagvaldi, 
känna vi ej. — Gudelika Snillis Väckiare, handskr. af Nunnorna 
i Wad^tena Kadrin, Jöns Gudmunssons dotter och Christina Hansa 
dotter, torde här böra anföras: (Se H. Bernhards Skrifter, utg. af 
H. Wieselgren p. XII.) pag. 37 — 92 i en skön membran på KgL 
Bibi. i Sthm troligen från början af 1500-talet. Se vidare Sv. Sköna 
Litt. 2 D. p. 384, f. 

Yi se att detta allt liknar ruinerna af våra gamla kloster: 
ett brutet torn och rader af grushögar, en högre eller lägre mur 
och mer eller mindre djupa källare! — Klemming anför i sin 
Efterskrift p. 581, då han nämnt, att M:gri MatthisB Concordanti» 
super apokalipsin, som ännu 1438 funnos qvar i Wadstena och 
då afskrefvos af Petrus Olai, sedan forkommit jemte andra dy- 
lika skrifter: ,,Kanske giogo de sin undergång till mötes i säll- 
skap med de fem och tjugu pergmentzboker som äre tagne til 
at binda Handlingar uti.'' (I slutet af 16:de seklet.) 

Det är således ej underligt att vi hafva så litet qvar af skrifter 
från medeltiden. Det ar mer underligt, att så mycket kuonat räd- 
das, som ännu befanns till, då Klemmiogska scholan uppblomstrade. 

Men ega vi ej tillräckligt qvar, for att icke mer upprepa 
vare sig J. R. Bloms eller Ohr. Wåhlins omdömen om våra fäders 



iå2 

kaltartinst&nd och litteratur under det half^a Irtuseudet meUan 
Sigfrid och Petriflönema? 

Du skali hedra din fader och din moder, pä det dig må viU 
gå och du må länge lefoa i landet! 

Yi gå nu att bemärka följderna af Bibelöfversättningame och 
BibelBpridningame i 14:de och 15:de seklerna, då ett häiskri i 
första Qerdedelen af 16:de seklet hördes Mn Tyskland, — således 



9:e §. 
II:a Tidehvarfvet: 

Reformationens. 

Hvilken dag blir det vår? — Yi kunna ej svara derpå, ej 
heller säga, hvilken stund det n^a Tidekvarfoet — Reformationå- 
tidehvarfet — inträdde. Men att det ej fanns då Archimbold ui- 
prånglade sina aflatsbréf omkring 1518, och att det fanns då 
Gustaf Wasa, nyss en flyktig Adelsman, höll sin Eiksdag i We- 
sterås 1527, derom tvifla vi icke. Yi förstå ej huru detta skett; 
vi höra dervid blott „ vädrets röst^, blott ett nyvaknande slägtes 
orediga tal. Något underbart omgifver alltid de tider, då veriden 
förnyas, och derföre blifva de så ofta vallfartsställen för minnet 
och sången. Österländningarne kunde också aldrig nog försköna 
sin Phoenixmyth. 

Kya Tidens morgon firambröt på hinsidan Östersjön, men ut- 
vecklade sig först till ftill dag i det land, der natten varit ljusast 
— i Sverige. Gkistaf Wasas Reformation, ehuru blott en tillämp- 
ning af Luthers, framgick jemns med denna, men hann snart 
firamom Begentemas i Södren. Ty man kan säga, att Kungen 
var Eeformatom i Sverige, likasom t ex. Englands Konung då 
var Reformator i sitt land, ehuru man dervid bör erkänna den 
himmelsvida skillnaden mellan de krönta Reformatorerna i Sverige 
och England. Och likväl är vår Lutherska Reformation ett hi- 
storiens underverk. Hvem utförde den ibland oss, om vi strängt 
vilja granska häfdemas intyg och betydelsen af att u//ora.^ Ännu 
är den dunkla slöjan qvar, som hindrar oss att i verldshändel- 
s^mas Ilias urskilja 

— ^— hvad som är Ouds — eller menniskoarm. 

Äfven vid detta Kyrkans nya Tidehvarf må vi börja med 
att klart söka fatta dess idé. Den torde vara trognast afspeg^d 



133 

vti dess iköna litteratur^ detta genomakinliga täekeUe ofver Tidt- 
andens anlete. Berföre yilja vi aktgifya på Lösen för densammay 
hyilken yi ansett bäst kunna uttryckas: 

Christendomen är icke en skön konst 
Bet ligger i sakens natur, att hyarje brytniog i tidehyaifyens 
tänkesätt börjar med att uppträda som en negation mot hyad tiden 
dittills hyllat såsom sanning och som derunder hnnnit förderfya 
sig sjelft. Bet ligger uti sjelfya den menskliga uppfostrans yä- 
sende, att Tanken, när den upphunnit sin myndighetsålder, skulle 
förkasta det bilderyerk, hyarigenom man dittills sökt yerka på den 
redan yerksamma phantasien, och förneka den cultus, som yar 
beräknad blott för dess spädare ålder. Ty yi yeta alla, att hjer- 
tat är det, som först fullbildas, att dess krafter mogna långt förr . 
än tankens. Barnet kan älska lika yarmt som mannen, kan ana 
de djupaste sanningar, då bokstäfyema, hyarmed de framläggas 
för dess öga, äro blommor på fältet eller stjemor i skyn, kan 
falla i en gråt, som knappt kan stillas, då det får höra en skön 
musik, kan obeskrifligt fröjdas i ett målningsgalleri, men skall 
somna der någon yill med Barbara cdarent Dario förklara logi- 
ska slutledningar eller med uty miy re, fa, sol inskärpa musikens 
underlagar. Hjeltenj Statsmannen, till och med Menniskovännen 
äxo för bamsinnet lika liflösa som hyarje annan abstraction, men 
om Epaminondas, Oustaf Wasa och JBoward skall det alltid med 
glädje höra yäl berättade minnen. — Ben mognade ynglingen 
finner deremot en synnerlig förnöjelse uti att fatta det allmänni^ 
att spåra den underbara enhet, som är philosophiens mål, i den 
oandliga mångfald, som tillhör historien — naturens och menni- 
skans. Som yi se samma idé i Heliotropens och Planetens rund 
och rörelse, så må yi finna samma skaplynne uti indiyidens och 
tidehyarfveus utyeckling. Reformationen yar mensklighetens myn- 
dighetsförklaring, der den, lik den Tolfte Carl, sjelf tog kronan 
och satte den på sitt hufyud. 

Luther yar Beformationens Ayatar. Ingen fattade såsom 
lian dess innersta betydelse, ingen såg så djupt som han ned i 
Papismens, i den urartade Eathohcismens forderf. Och hade han 
ej insett dess totala missriktning af hela mensklighetens krafter, 
så hade I Beformationen yarit ett foretag, som utgången allena 
lättfardigat. Ty hyilken ädel och yis man djerfis upplösa sjelfya 
samhftllsbanden, sätta hela mensklighetens yäl på reyolutionslyc- 
kans tämingskast — ja yida mera de massors, som uppkallas till 
striden, än de indiyiders, som anfallas, — för partidia bristers 
skull, hum colossala desse än äro? Och den som för dylika ka- 
star sm handske på den str^bana, der mycket annat än ord 



134 

kan komma att spillai, skall oekså vaokla i alla sina steg, mest 
då det gäller att uppbygga n&got njtt på roinerna. Ty hvad 
kan yinnas genom att försätta allt i naturtillståndets tehaos, der 
den physiska kraften så lätt kan med Eobespierriskt raseri bli 
den moraliska öfvermäktig, så länge det nya blott ar en mosaik 
af sanningar^ hvilka dagens hjelte lätteligen kan hopsätta såy att 
de allesammans blifva osanningar f Men Lu^r hade två punk* 
ter klara for sig: 1) insåg han proton pseudos i Papismen eUer 
den falska gtnndidé, hvars utveckling skulle kunnat vara sann» 
blott grundtanken ej varit falsk; 2) visste han mycket väl hvad 
som skulle byggas i stället, då platsen blifvit ren. Han utma- 
nade derföie icke ^thenna Goliath Fåfvan^, för att minska Eoka 
vacklande handelsrörelse eller spara det af kyssar redan bortfrätta 
nyckelhålet på S:t Peters Kyrka i Eom, eller för något enda Par 
pismens enskilda brott mot menniskoslägtet och upplysningen» 
Berföre bäfvade icke heller han, då den skälfvande brödren Phi* 
lippus syntes finna det nyas frukter — ned från demokratiens 
bonduppror upp till aristokratiens inställda afgifter till kyrkor och 
scholor — betänkligare än den gamla hierarchien i Kom. ÄIU 
som kunde hända var ju mindre betänkligt än Papismen för den, 
som såg deri en fullkomlig missriktning af allt, som kunde göra 
menniskan lycklig i lifvet och lugn i döden. Till och med en 
generations martyrrena stupande några år före den naturliga upp- 
lösningens stund hade ju varit mindre vådligt än århundradens 
andeliga undeigång? Han insåg, att Papismens grundvillfarelse 
var att antaga en medJUiranstaU emeUan menniskan och Christus^ 
då emellan menniskan och Ghid blott en länk får finnas, eller 
den medlare, som är både Oud och menniska. Då det Bibliska 
medlandet löste det svåraste problem i himlen och på jorden» 
eller möjligheten af förening mellan en rättfärdig Gud och en 
syndig mensklighet — mellan ljus och mörker, genom det under, 
hvaröfver, enligt AposUen Petri försäkran, sjelfva Englaverlden 
förvånades, det är Ghids menniskobli/vande, så kunde den nya 
medlaranstalten, som upptänktes på jorden, blott välja motsatsen : 
menniskans Gudablifvande. Man fattade den gamla tidens hed- 
niska princip, hvilket som ett Lucifersfrö är sådt i mennisko* 
hjertat och alltid uppspirar i hedniska sinnen, äfven der hjeasor- 
na äro vattenösta; — detta princip, som i det a/bildade, hvari- 
firån menniskan tillika falht, ser urbilden och upplyfter mennisko- 
idealet till Gud och gifver denne Gud spiran öfver det osynliga» 
öfver idéemas verld. Men det är blott en rosendröm, en poetisk 
dikt, om ej skuggan faller inom den synliga verlden, om ej det 
reala der är en afi»pegling på jorden af det idealas himmeL Så- 
ledes skulle det finnas en vioanusi en skuggbild af Herren i 



1S5 

himmeleii. Man satte denne pl Boma BiBkopastol, odi denne 
Påfre f511 ej, om än alla kejsare ooh kungar nppbrSnnt vatieanen 
ooh utrotat hyaije påf^e och biskop. 8å länge en prast fsuuia 
på jorden, som kunde förklaras för p&fve, så fanns Papismen 
qyar. Men Luther kunde störta honom i half7a Europa med ett 
— penndrag; ty han störtade idéen, som var Papismens lifbjurin- 
cip. Hyar kunde likyal den verldsbeherrskande Gudablifna men- 
niskan finna materia för sin religiösa skapelse, om ej uti det 
skönaste, det mest himmelska, som är nedlagdt i menniskonatu- 
ren, om ej just i dess skönhetssinnef Från det Satmcu område 
kunde ämnet ej hämtas. Tanken är och blir en Titan, som upp- 
staplar sina slutsatser, för att — anfalla alla olymper. Han kan 
cg skapa en religion — det är ej heller hans bestämmelse; — 
men han kan visa falskheten i hvar och en, som skönhetssinnet 
eller andrcu speculation eller ^ennytta skapa. Den nye med- 
laren utsände som sina apostlar de Sköna Konsterna, dessa höga 
krafter, hvilka i sin sjdf ständighet äro det herrligaste på jorden, 
men som blifva ^syndafall från idealet^, lika yisst då Italienska 
Papismen gör dem till apostoliska vicarier och då Franska philo- 
sophien förvandlar dem till polisbetjänter. Luther — eller rät- 
tare Reformationens ande, hvars oigan Luther blef — inträdde i 
den tidens kyrka. Han anblickade Altaret, Der agerades Chri- 
sti historia pantomimiskt för folket nPi^e^^i^ stod först mellan 
messedjeknen och subdjeknen vid altaret, för att beteckna Jesus 
i krubban mellan oxen och åsnan. Han bortgick för att erinra 
om flykten till Egypten. Han återkom efter Qradualens sjun- 
gande, derföre att Ghristus återkom till Nazareth vid sitt sjunde 
år. Han utdelade Nattvarden, costumerad i enlighet med hvad 
han skulle föreställa; tonsuren var tömekronan, messbaken den 
Herodiska purpurmanteln, korset bars på ryggen. Sist lästes väl- 
signelsen öfver de utgående, för att beteckna den Himlafarandes 
sista handling, Apostlarnes utsändande' *). Samma theatraliaha 
konst mötte på predikstolen. En munk, som predikade om Abra- 
ham, efterbildade hela dennes historia, ej blott med röst, så att 
man fick höra till och med huru Ismael gret, utan genom språng 
firam och åter, då frågan var om tvenne personers sammanträf- 
fande**). Men Luther fann ej blott att Melpomene, eller rättare 
Thalia, förirrat sig och kommit in bland Ghristendomens sände- 
bud. Man knäböjde för hUder öfverallt, utan att akta på rbeten^ 
som alltid talade, der Gud var i bildens dd. Tonerna hade ut* 
trängt talet, och sången var en döf, som snart ej hörde sigqell 



*) TTr WårfruHd€r, 8e Nvsrups Udsigt . . . p. 457, fO^. 
*^) B. tTeiscksr, L c. 



tu 

])(9n tmiga Qptbhtfka Byggnadskonsten hade sölLt hvad byggmidfH 
kiiilitfm eftcnrtrtfv^t redw då Babelatprn^t ooh f yramidmia icni» 
9ig fipflA ipedi^punkteT för foUKilfigeDy neipligen att fösta ombhligt 
|4 ett bestämdt ställe det Salem, der man allena kunde r^tilk 
Itédja och derige^gm lägg^ ajla Siohemiter i^nder un lydwd elkr 
ly^räXMAinärl^a deva gåspm af det större och mäktigare sjanhället 
f^kjut^e. Sjelfva lärorna voro också hämtade ur konstent d<^ 
sp#til|. Pet Skönas philosophi känner blott Piatos län^ om det 
Gflfidas rot i materien, som fängslat den rena själen ooh som der* 
fi^ 1^1 späkas oeh plågas, den känner blott Sophoklis försonings* 
%% 4om, sedan han förgäfves sökt aftvå samvetets fläckar mä 
4e k]ajra yågorva» n^ en dunkel aning, att blott hlod kan rea-> 
två det innersta i menniskan, utgjuter sitt eget, för att renad 
k^nna inträda i Gudaförsamlingen. Tagelskjortor på jorden ook 
skärseldslågor i eyigbeten, se här Papismens försoningslära, som 
l^Yäl ofta erbjuder samma sublima anblick, som när 

^Lejontämjam, Gudasonen 
föll... 

men reste sig och tände 
sjelf sitt bål på höga Oeta 
och fLöd dä'n, gudomliggjord." 

Pet hemUga ordet är menniskan, Henniskans hjerta och nenr- 
trådf^r lida ooh försona; menniskans konstsinne afspeglar himlens 
m och uppenbarar dess herrlighet; den ypperste bland menni* 
skobamen ftyr i Guds ställe på jorden. Mot denna grundvill* 
£»relse i alla dess riktningar uttalade Luther sitt eviga nej. Han 
¥air Englen, som flög midt igenom himmelen med ett evigt Evan- 
gelium och sade med hög röst: Frakter Oud och gifver Ha* 
nom är o. Han löste konstens Genier ur sin kyrkliga träldom, 
oeh i deras hastiga uppblomstrande såsom fria se vi friheUns 
Qiakt och ejelfständighetens ära. Här voro således djupare frågor 
it bane än den, om man skulle bibehålla Förenta Stateme Europa 
med en president på lifstid, som kallas Pontifex, eller i stället 
^ndra provinsernas samband och upplyfta inom hvarje lands- 
kprka on Summus Episcopus, som redan hade rikssvärdet i han* 
desL Det var ej blott mot det kätterska i systemets §. de mi- 
mi4mo, som en enskild lärd reste sig; det var det slitna directa 
siMnbapdet mellan menniskan ooh Chrisius^ som måste återknytas. 
IKenniskan måste inse och erkänna, att det Sanna och SkÖnOi 
pA imden kunna, emanciperade och utbildade, bli större än både 
påflig och kejserlig makt, men att de aldrig kunna ersätta Uppen- 
barelsen, att de a}drig kunna veta huru himmelen regeras skatt 
etter kunna htgna, endast do/ba det upprörda samvetet, B<»n, äf- 



137 

Tfm om det hade »morgoorocUiaiis TiDgari^ skulle känna sig 
bfwdet vid qvalen och fraktan för evigheten. Utförlig var Re* 
fmoatioQens negation, ty den förnekade Papismen i alla dess 
pnnl^ter; öfverallt, hvarest den mötte den Gudblifna menaiskan, 
\jftade den sitt svärd mot bedragaren. Men härigenom störtar 
dM ej den himlafarande Magem, utan genom det positiva, som 
JLafonnationen förkunnade och som uttalades i ett ord: Ordet 
(Jehova, namnet öfver alla namn). I uttrycket Quda Ord lade 
Biefoirinatorema sin hela position. Den ställningen vidhölls längst i 
Sverige. Yi känna huru Kon. G^tM^a/* / uttryckte sig 1527. Ännu 
1&429 då Sveriges Konung slöt sig till det Evangeliska förbundet i 
Tyskland, enligt de villkor, som den Sachsiska Churfurstens Kansler 
Burohardus föreslagit, finnes intet ord om någon bestämd tros- 
formel, oaktadt Augsburgiska bekännelsen, Luthers katecheser 
och Smalkaldiska artiklarne redan voro såsom sådane antagne af 
de Tyske Evangeliske Furstame och Stateme. Och då, år 1549, 
Interim föreslc^s Kon. Gustaf af Kejsaren till en Symbolisk bok 
i Sverige, erbjudande presternas giftermål och nattvarden sub ut- 
raque så som den Katholska Kyrkans confession, förkastades den af 
Svenska Församlingen, genom de af Kongl. Maj:t utvalde män: 
„efter det Gud hafver tidt och ofta uti Skriften förbudit att man 
i det andeliga och själens regemente icke skall anamma eller till* 
städja något annat än hans helga Ord allena, i den Hel. Skrift 
författadt, efter det Otids Ord allena regera skulle och e/ter det 
Christna hora hlifva vid Onds rena och klara Ord.* Samma 
testamente gaf Kon. Gustaf sina söner och Riksens Ständer 1 560 : 
^kaller eder hart vid Guds Ord ochförkaster hvad dermed icke är 
ö/verensstämmande.^ I samma anda talar Kon. Erik XIV, då 
han 1561 tillåter utländningar nedsätta sig i riket med förbe- 
håll: 1) „att de rent, uppriktigt och ståndaktigt bekänna den 
Evangeliska och Christliga lära, som innehäUes och förklaras så- 
väl i G. som N. Testamentet; 2) att de ej lära landets folk någon 
ny dogm, synnerligen en sådan som strider mot Guds Ord.* I 
fätlägret vid Befle 1563 hade Konungen hört, ,,att några främ- 
mande fördristat sig att uppenbarligen och allmänligen utsprida 
några saUsynta meningar, hvilka uti den helige Frophetiska och 
Apoåtoliska Shrift icke äro Junderade^ dermed den enfaldiga All- 
mogen att förföra och komma Mn det rätta fundamentet om 
deras själs salighet.^ Som han sig derom beflitade, ,^att Guds 
idiga, sannfärdiga och klara Ord, utan all bilärdom och nya 
påftinder och meningar, sannfärdHgen måtte bekännas och läias,*' 
»å knnde han sådant ej lida. Be olycklige, som det icke ville 
anamma, men uppenbart begabbade, skulle straffas; men våra 
kyrkor atodo dem öppna, att de måtte få ^någon rätt berättelse»** 



1S8 

i hopp att Qud AllBmäktig yäxdigades derigenom yerka^ att de 
ttin, deras Trångvisa lärdom måtte afyände varda. Under Kon. 
Johan III:s tid recommenderas vSl i Laurentii Petri Ejrkooid- 
ning Mélanctotu lod communes och den fbrsvenskade MarfforMa 
Theologica hos Prästerskapet, men ingalunda såsom Symbola. Pl 
Oonciliom Provinoiale 1572 beslöt presterskapet att blifva fiut 
och ovikliga, så hädanifrSn som härtill, vid den rätta Ghiistligå 
Läran, som författad är uti Prophetiska och Apostoliaka Skrif- 
terna, den ock här i Riket en god tid hafrer, Gudi lofvadt! yarit 
predikad, uti alla artiklar och punkter utan all fåfäng och falsk 
bilära, och henne fordra och utbreda, Gudi till ära och hans för< 
samling till tröst och saligKet. Liturgiska oväsendet var ej annat 
än ett ändtligen dämpadt upprorsförsök, deri Eungame deltogo. 



10:e §. 

L Liturgisk och Psalmodisk Litteratur, 

Handböcicer, 

1 ~3. Een handbock påd Swensko. Ther doopet och cmnat mera våd 
ståår O, P. Stocholm iu 4:o, 1529, 1533 och ,1537, blott med orthogra- 
phiska olikheter. 

4—7. Een handbook ther uthi Döpelsen och annat meer Chrieteiiga 
förhandlas. 4:o. Ups. 1541. Förbettrat ock formerat, Stockh. 1548, 1557 
och 1586, i hvilka flera förftndringar Tidtagits. 

8. I Tben Sv. Kyrkoordningen, Sthm 1571 ing&r b&de Handbokemi 
och Messant hafvudstycken, t. ex. 3. Döpelsen; 4. Ordn. med DöpelMlB* 
11. Herrans Nattvard. 12. Ordn. med Messone o. s. v. 

9. Hit m& i Land räknas: Een ganske ngttelig oc alle SognepreaUr 
oc Predicanter nödtörtelig Handbog om den rette Evangeliske Messe oc heiuäs 
nstraffelige Ceremonier etc. Malmö 1588. 4:o. Och 

10. Oraagen oc een rett forclaring paa then ny Rejormats^ ordvMrimg 
och skick om Messen, Predicken oc andre rett Gudstianiste och Christelige 
durkelse, som begyndt oc gjordt er udi then Christelige Stadt Malmö An. 
Vni 1529. 12:o. Se v. TroiU Eandl. Hl: p. XXXII, XXXVI, fö^. Warmk. 
Bibi. S. G. IV p. 131. BaUer om K. Cerem. p. 59— 104.») 

Svenska Messan. 
1 — 7. liten Svenska Messan epter som hon nw hoUes i Stocholm mtdk 
orsaker hvarföre hon så hallen wardher, Stockh. 1531. 4:o. Med åndringar at- 
gifven 1535, 1587, 1541, 1548, 1576, 1588, hvarom se v. Troil L c ete. 

*) Begge dessa Liturgiska skrifter anses vara författade af Claus Mör- 
tensen Töndebinder. I Nyemps Litt. Lex. anföres titlen p& n. 9 nfcgoiw 
londa som hos v. Troil, med tillftgg, att den skriften ntkom i Malmft- 15Sf 
med Fr. Wormnndsens företal. Bisk. Faxe anför i sitt Tal vid lialnift 
■cholas- invigning en Litnrgik med Uknande titel sisom Fr. Wormnndieni. 
Begge desse Skånes Beformatorer synas ha haft del i författandet af dam 
hår först brakade Litnrgik, som rimligen fick mer in en upplaga. 



1S9 

LUurpen, 

\ — S. Lihtrgia Sueeanm EccUm CaikoUeet et Ortkodoxa eonformU. 
StocL 1576. fol. — LUitrffia, elUr then S9eMk€ MåM^Ordn. på nyU tryriU i 
ShhA. 1588. 4:o. Se Warmh. 1. c p. 119. fd^j. Om skiljaktigheteriiA i 
vppUgorna ae v. TroU 1. c. p. LXIII fÖlj. Kiillu Rödboktn, FOrfatudet 
1^ Laorentim Norwegas eller „Klo8ter-Las8e,'' Theol. Prof. Tid d. t. Uni- 
v^nitetet i Stoekholm, deri biträdd af P. Fecht. FOreulet år af Joh« 
HerbetMi. D& man kånner Johan IIXis theologiika lårdom och nitåUkaa 
Ar denna Kryptokatholaka liturgi, anser man ^ osannolikt, att han ejelf 
Tarit en af de ifrigaste medarbetarne i den Handboks-Comittf, som al- 
ttrade BOdboken. 

Till ett prof på Altarets litteratur for denna period vilja vi 
blott anföra Gadstjenstens öppnande. Då Fresten nppträdt, fick 
han pä Latin eller Svenska hafva denna bekännelse rörande 
sig sjelf:*) 

Jtig bekänner flfr dig^ AUsmäktige Crud och för Eder, bröder! att jttg 
fmfcket syndat i mitt lif med tankoy ord, gerning och uraktlåtelse. Jag beder 
eder derflfre: bedjen fdr mig! — Svar: 

Förbarme sig ö/ver dig den AUsmäktige Gud^ och, förlåtande dig dina 
synder, fdre dig Jram till det eviga lifvet. Amen. 

Den allmånna bekånnelsen var: Käre wener, bröder och systrar j Chri- 
sta Jesu . . . bidiandes honom om nådh och miskund, så säyandes hvar j 
sin stad. 

Jagh fattig syndig menniska titt helga nampn till pri/s och äro. 

Sedhan haffver Presten thenna bOn Öffver folket: 

Then Alzmechtige ewige Gud Jör sina . . . 

Nu följer Ingången i Messone, som mitte vara en psalm eller annan 
Lifding, på Sv. eller Lat. af Skriften uttagen. Sedan följer : Herre för- 
barma tig , , . Sedan: Åra wari Gudh j högden. Och frijd på jordene, men" 
niskiomen en godh wilie. Wij loffue tigh. Wij weUigne tigh, Wij tilbedie 
£joÄ. Wif prise oc are tigh, Wij täcke tigh för tina stora äro. O Herre 
Gudh himmelske Konung, Gudh Fader Alzmegtig. O Herre thens Alrahög- 
sias eenfödde Son Jesu Christe, O Herre Gudk, Gudz lamb, Fadrens Son^ 
Tu som borttager werldennes synder, förbarma tig ÖJwer oss. Ty tu äst 
allena Helig. Tu äst allena Herre, Tu äst allena then högste Jesu Christe. 
Med then helgha Anda, j Gudz Faders herligheet. Amen. Derefter: Her- 
ren vare med edher. Så ock . . . Collecta, then här effter folier, eller någhor 
annor rffter t^den. Efter Collecten läses itt cap. eller halfft af S. FauU 
eller någhor annars Apostels Epistel eller ock thet daghen tillydher. Gra^ 
dualen måtte rara Tifo Gudz bod eller någhen psalm eller ock annan lof- 
song, på Su. eller Lat. aff Scrifftenne uttaghen: Sedan låses Evangelium itt 
cctp, eller halfft uthaff någon Evangelist eller ock thet daghen tillyder. Der- 
efter skall predikan ske, sedan Credo pa Sv. eller Latin. 

Jag vill härvid ej sjelf yttra något omdöme; men jag vill 
omtala ett af mina skönaste angdomsminnen. Då Kanslirådet 
Norbeig 1820 återreste till sina Norrländska berg, mötte jag honom 



*) Denna tillåtelse står anförd efter Sjndabekåunelsen: ,0m Pre- 
ften heller tjckea haffwa thenna bekånnelse för sig sjelf på latin, må thet 
ske med thenna fk ord: Confiteor,** etc. Då den ej kunnat aotea böra 
uteelnta församlingens conftteor, eller pasta efter densamma, torde me- 
■iagéa Tarit, att Preetea kunde så börfm, om haa det ÖBikada. 



140 

Tid en landtkyrka, der Gndfltjeiiiten beyisiades. Under gåendet 
fir&n kyrka till preetgård sade den gsmle: ^Jag fann mig mea 
yid Gamla messan. Den yar afiiattad med peychoIogiBk Uiek. 
De nya söka effect De gamle sökte sanning och natur. Hnni 
kan man först lägga folket Gherabemas Helig^ Helig, Sdiai 
munnen och sedan sänka det ned i bön om syndaförlåtelse? !%• 
derna samlades först som Bröder och Systrar, bekände sina sjn« 
der och anropade förlåtelsen. Sedan uppstege de, som man må 
hoppas, med lättade hjertan och fridfulla sinnen och instämde i 



Han bör anmärka, huru under denna period allt hemstäldes 
tiU presten ^om honom så syntes.^ Fapismen afsade alla. Det 
var den enda inskränkning i den christliga friheten. Ur Ky^ 
kan sjelf skulle det positiva så småningom utveckla sig. Och 
det som vexer långsamt blifver desto kraftfullare. Skånes |h1* 
häckar planteras och bortdö medan Uppsveames ekplantering 
ännu räknas till ungskogen. 

Eeformatorerne i Sverige kunde ej blunda för Psalmens vigt 
i Kyrkans nya aning. De hade sett hvad den uträttat i Tysk- 
land, och vi veta att insigtsfulla män ansett, det Luther verkade 
såsom Psalmsångare till Reformationens seger mera positivt än 
som predikant, der hans polemik mera nedref än uppbyggde. Ti* 
digt uppstämdes också Svenska psalmer i Beformationens ande inom 
de Svenska tempelmurame. 

Psalmer. 

Uppräknandet vore här ej lätt, om vi ålade oss fullständig* 
het deri. Ty Högmarck i sin Psalmopeeographia kallar alla, som 
fÖregingo Svedbergska psalmverket Veteres, j^hvilka alla till att 
uppräkna faller så omögeligit som att tählja stjemorna på him- 
melen eller mäta sanden i hafvet.^ Troligen äro de dock ej flera 
än de sandkorn som behöfvas for att torka ett så saftigt uttryck. 

Följande må ur närvarande tidehvarf anföras: 

1. Davids Psaltare öfversatt på Svensk vers^ genom Kon, G%uiqfk 
föranstaltande, redan i början af deformationen för att sjungas t Kyrkorna, 
8e Baaz. Invent L. II. c. 3 p. 163 (fecit Psalmos Davidicos in Rythmot 
Svetb. transferri iiiqae Ecclesiis cantari). M&nne härmed isyftas den strax 
aofOrda sångboken, hTari Dar. psalm 114 finnes införd, men i obnnden 
sill? Om psalteriinppl. se Bibelöjvers, nedanför. 

2. JSen liten Songbook til at brukas j Kyrkionne. 30 blad in fol. i» 
I & a. (mellan 1548 och 1553 enl. J. W. Beckman). På baksidan af 
titelbladet står samma trisnitt som finnes i N. T. af 1526. Beskrifvea af 
v. Troil, 1. c. V. p. IV— viliy son anser det vara sT&rt att med Tiashet npp« 
fifra, om bon år åldre eller yngre ån messan 1531. Att Lanr. Petri Ner. 
år atg., betviflas ej numera. 

a. Dén samma, (af samma Utg) Anno UDLUL 68 blad in 4». 
Synes Tara 4fvartni8tåmmanée med den »såUsjnta och rara bok,'' om 



141 

nicMi T. Troil fttrat lennftt tmdeftåttrffe, utom att omellan PsahttM: 
må Christuå han är mirden ooh Te Deum, flom i qranuppWigaii folja p& 
mildra, triffas i fol. nppl. GéMalogia Ckriiti eller MutUk. 1: I—* 16. 
tioia trisnitt finnes, men en minfatnre. DeM inneh&ll år dela bestiMt 
■ mesaning, dels fOr aånf?, hvarföre r. Troil rftknade den f5r en Meate- 
II Den må dock ft behilla det namn, dess Uig. valt. I MUntenka 
emplaret, som no finnes pi Lands Bibi., åro nottecken merendels in- 
rtfkie emellan de 4 notlinieme. I Mt89an förekommer en ånnm bibe* 
Hen Psalm. 

1553. 1819. (N. S65.) 

^ wari loff och prijs o Chnst, Dig Tare lof och pris o Ghrist! 

lådidhet är then dagh flr vist. Välsignad denna dag f&rrisst, 

yf Iqffue tigh nu och till etoigh tidh Vi lofve dig nn och tilt evig tid. 
tlighj heligh, heligh i högdenne. Helig, Helig, Helig i hdjdene. 



U folk o Herre loffua tigh, Ditt folk o Herre lofysr dig, 

t Brudh aff hiertat nu glädher sigh. Din brud af bjertat gläder sig 

• t^ nådhe och bcurmhertighet, FÖr all din nåd ocb din barmber* 

BeUg etc, tigbet: Helig etc. 

IdBtabunduå N. 1S6 i G. Fs. som var JttUequentien, eller sj6ngs då 
al efter Halleltga. Victime pasehali, N. 164 i O. Fs. eller P&skseqaen- 
n. År orimmad: Dödhen och liffuet etridde, nun lifvet van ta seger^ 
den vardt nederlagd genom UffveU N. 6: Te Deum N. 140: O, rtiie 
tdz lamb, m. m. (deribland psalmen Davids 114). Fö^a nunåghrahym* 
r: G. Fs. N. 121 (Nya Fs. 68), 122, 128, 864, 162 (N. Fs. 104), 175» 
O (N. Fs. 180), 868, 124 (N. Fs. 59), enligt anrisningarne af r. TroiU 
ni {De Dominicis) 848, (Z>e Apostolis) 199, 114 och 113. Fsalmen de 
nmSms Sonetts bortlades sedermera. — Na fOlja Collecterne 6{ww hela 
st (de fleste ännu bibebål1n«>). 

4. Någre Gudheliga Viisor, uthdragne aff then Helga Skrift, the ther 
ma til att slungas i then Christeliga Fihrsamblingen. Stockh. 1580 liten 
to ntan Anctors och Boktms nainn. 15 till anulet,*) af hrilka 18 be- 
»llos i G. Fs.: 188 (N. Fs. 21), 2, 120 (49), 31, 4 (17), 898 (26), 128, 
', 14 (152). 127 (60), 236, 237, 119 (50). 8e Olaus Petri nedanför. 

5. Svenska Songer eller Visor, nu på nytt prentade, /drökade, oeh 
dsr en annan skick än tillf orene utsatte. Stockh, 1536. Innehallande 45 
ilmer. Finnes pi Biblioth. i Stockholm. Ny nppl. Sthm 1862. 8e 
Smw Petri här nedanför. 

6. Några Visor enfaldige, vtsaite för them som lust hafva, at quäda 
ar höra om Antichristo och hans väsende, s. I, et a. N. 4—6 tillskrifFaa 
ladom Laurentius, standom Olaus Petri, 

7. Then Swenska psalmeboken förbätrat och medh fiere Songer fÖr* 

*) Dessa 15 psalmer, hrilka Renterdahl erkänner „ingalanda vara en 
\i%Us obetydlig början till svensk psalmdiktning,** uppräknas i hans Sr. 
. H. IV p. 445. 446. Det ex. da tillhörigt Ass. Brenner, som beskrifs 
Gk. Merc. 1756 p. 289 är förkommet och intet annat ex. na kändt. I 
It korta företalet erkännes, att dessa psalmer voro de förste, som eftar 
formationen författades pi srenska och att de d& siöngos i föraamlin- 
jne. Det anmärkes, att mellan En Jungfru födde ffc och O Rom jre. Tar 
t tomrum, der en Bmdpsalm -"- n. 826 i G. Fsb. — kunde inskrifvaa och 
m synes ha i handskrift varit tillgänglig för bokens köpare. 



143 

mmrta cth kåa^nélarhm. Atmo \M1. 8:0 *). Uk Med riUtai kallat 
Prfrt Psalmkok. Honom (illskrifTas 84 *f hår fOrekomnftnde pmloMr) 
den gamla PialBO]>oeographien. FOrf., enligt Q. Psb» nr, 40, 50, 19% 
196, 911, 9S9; OfTert. 1, 14, 15, 81,' 49, 56, 60, 96, 98, 99, U9,|lM 
198, 194, 197, 150, 169, 180, 189, 188, 189, 904, 990, 848, 868, .81^, 
898. (899 ftr af L, P, Goihus), Den i Fselmopoeogr. fOrekommandcLft 
987 trftffas h&r ej, icke heller 166, nen i det stället 199, tom torde IBr*- 
▼ezlate af HOgmarek. 898 &r n&got andrad i Q. Fs. Alla yittna om « 
hOgre kallelse ån den poetiska — om andaktens heliga ingifrelte, po» 
■tnndom ersåtter bristen af den poetiska. Boken har 99 psalmer på CVII 
blad, detsntom register och Een Ahnenneligh regla huru man ngk sUékf 
åkal när man låter slå sigh ådkro^ på prosa och vers. — Kalendariet bljr 
verser Tid hvarje mån&ds slnt, som sedan influtit i Bondpraktikan. T. fo^ 
Majns: Sigh fröjds nu hådhe gamle och vnga 

Marken blomstras och foglanar siunga, m. m. 

Jnnins: Löff och gråas och örter gröna 

Gfffuer tigh thenna månadhen sköna, m. m. 
Som dessa Tersar gifta reglor för åderlåtning o. d., slutas de ej illa: 
ffoo thetta ^ troor, göre huru han vil. 

Flera af de hår förekommande psalmerna sjungas ånnu uti vår Kjrki 
under N. i Nja Psb. 182, 24, 50, 60, 9, 50, m. fl. Några latinska åro 
bibehållne, och en utan öfversåttning: Dies est loetitics In ortu regalithm*- 
est en vers bOrjar: Ut vitrum non leditur, Sole penetrante, Sie iUeeäa en-- 
iiitur post partum et ante. Träsnitten antyda psalmernas innehåll. Fk ti- 
telbladet år Sveriges vapen. Denna upplaga är hOgst sällsynt. J. W. 
Beckman, vår grundligaste psalmkritiker, som åt detta studium egnatde-- 
cennier, har funnit, att de fleste L. P. Ner. tillräknade psalmer sannoK« 
kast åro af hans broder Olaus författade eller Öfversatte. Dock anses L. 
P. bestämdt ha författat G. Psb. n. 79 (n. Psb. 7), en bearbetning af Dav. 
90:de psalm, samt från tyskan öfversatt 118 (9), 86 (16), 181 (184), 59 
(181) och 75 (319), möjl. och 189 (22), neml. när man blott håller nf 
till de psalmer, som ännu i 1819 års psb blifvit införde. 

8. Psalmbok tryckt i Stockh, aff Amxmd Laurentzson 1672. 8:0. Fin- 
nes på Ups. Bibi. utan titelblad. Tillskrifves en af Petrisönema. Har- 
66 psalmer på 114 blad. 2 andra editioner i mindre format utan tryck- 
ningsår finnas äfven på Ups. Bibi. Se Fants Suppl. Ann. Typ. 

9* Svenska Psalmboken på nytt öfversedd ]585 och 1587. I dessa 
nttogos de som finnas under N. 31, 222, 236, 237 i vår G. Ps., och i N. 
295: Bevara oss, o Gud, i din ord, insattes: Slå ned alla Tyranners modj 
i stället för: Sid ned Påfvens och Turkens mod. **) 

10. Smärre Profpsahner utgåfvos icke sällan. Een ny wijsa huru 
menniskian sigh beklagha och åter trösta må, jemte 6 andra; 12:o. Någkra 
andeliga wijsor; 12:o. Den första, en Öfver8:g af Luther, var N. 397 i G. 
Ps., mot hvilken 478 i Nya anses svara. Den sista, en öfvers. från Mä- 
stersångaren Hans Sachs, blef N. 282 i G. Ps., hvilken öfversrg tilläggs 
Olaus Petri af Högmarck. £n svensk psalm om Helgonens tillbedjande 
fanns tryckt och kringspridd omkr. 1573. Fant. Ann. Typ. p. 27. E«% 

*) Finnes i sorgkläddt band på Löberöds Bibi. inbunden jemte flere 
af Lanrentii Petri smärre skrifter. Har tillhört Gustaf Baner, Riksråd,.' 
som halshöggs i Linköping 1600, och då hade en psb. i handen. Manne 
ej denna T 

♦♦) Se BsBlter 1. c, p. 375. Högm. 1. c, p. 212. Catal. Bibi. Ups. 
I: 681; II: 347. £. M. Fant, Historiola Hymn. Eccl. Sn., p. 6. 



143 



Vffif OR Drfekmuhap. Bihytu: O Berre Gud aff himmeJrifk 8. 1. & •. 

1l|aua ptftlm, hTart raskhet i ton och Arg mycket p&minner om fåltsin- 

M i kf^et mot Påfren: O Rom t hur., (se l&ngre ned), &r rkr &ldsta 

kilda krigss&og i den nrgamU kampen mot den nrgamla svenska drje* 

kesfauten. Denna ps. hrari det klagas; ^Oskickeligh biller hvarnum nig^ 

^$np9 omarbetad och fttrkortad af Sredberg i G. Psb. som ändrade detta 

Mraa omdOme till: Oskicklig håller mången sig, men ans&gs vål ej be« 

lifn omarbetas fttr den N. Psb. Den modige psalmisten angriper fOrst 

f é ultrikmp é i. Tket andtHya stånd hégynne vij på Gudh vnne thet måtte oeh 

UlN^ heter det I 9 t. Sredb. har: I andeligt stind &r thet ja så: Den 

^kenekap their OfTar. Sedan erinras om Konungar, som fOrderfyat sig 

fiioa dryckenskap. Dock nämnas blott hedningar. / Perxen var en 

hmmj håid^ Camhyses månde h<m heta Thå höltz han en konung wtjs, 

mdkan han månde nyehier vara. Tå Alexander then konung stoor Han 

fart j»^ nyehtér b^/Swio, Stoor seger han vann ehvart hanfoor. All land 
mind* han Sfvervinna^ Men wijn förtog ihens Herres modh. Och hleff 
wammeehiiges liflce. Demftst gäller det dem som öfva handtverk och konst^ 
MO iftrtära sin fOrtjenst genom rns. nThe menniskior are icke värde 
3{ • 6Aia, åom sin konst så vanäkra,^ Vi må fOrnndra oss, att man redan 
i lén tiden knpde så väl beskrifva en af Bellmans heroer, af hvilka vår 
tidi Aesthetici ännn synas vara mera fOrtjaste, än af både Iliadens och 
ICesiiadens. „Podagel och skabb och vattusoott. Sjukdom i hvffvud och bry' 
tli, Medk hosta, och ther til lungo soott. Som huffuudh och händer riste. I 
lyises w se ikt illa uth. Som altijdh dricka och skämma Och Kinnema käft- 
«B son en klwt Therpå må tu them kenna. — Then Parablen om Samariten^ 
jiMite 6 andre psalmer. S. 1. et a. — En psalm om Antichristi Rijkes ajfalL 
Stbm 1598 8:o. 

SIsom Psalmförfattare och Psalmöfyersättare från detta ti» 
déhvarf må vi hugfästa: 

Ängermannus Äbr,, Eector Sch., Kyrkoh., landsflyktings 
Erkebiskop; död som 8-årig arrestant 1607. Förf. N. 224 och 
226 i G. Ps., som i ett hårdt, kraftfullt språk andas reforma- 
tionstidenB tro på allkraften af Otids Ord. Den ena börjar: „ Wak 

vpl uHik vp i Qudz namn, Tu wärdiga Christenhet Med 

tänderna the fast skåra, Satan ock hans partij, Thermed the 
ufäja förfara Tigh wärdiga Christenhet: Dock hliff tu fast vidh 
Qudz Ordy^ hvarefter följer en historisk framställning om Guds 
beskärm i fordna tider, for att trygga dem, som äro Guds folk. 
Ptoalmen slutar: ^Låt tu man Djefvulen svärma, hliff tu widh 
Qudz Ord gierna alltijd så ästu uthwald. *) 

Christopheri, Canutus Norcopensis, skref En Sångebok 
med noter öfver then Sv. Messan och åtskillige psalmer. (Förf. 
död 1600). Ms. förvaras i Carlstads Gymn. Bibi. 

Däleman, Peder, kongl. kanslist, utg. i Sthm 1583. Een 
sleiön wijse om Qudz Son . . . Utsatt aff Tytske på Svenske aff 



*) O. Ps. citeras bär efter Burchardi edit. 1698 d. 30 Jnlii, derTid en 
dnkat ntlofvades fOr hvarje inom 6 Teckor npptäckt tryckfel, t. o. m. af 
c fttr e eller n fOr n. 



144 

P. B. Denna Tisa intogs i 1695 i» Psb. nnder n. 227 (iL 
146 i N. Psb.). Een anner "Wljse: Then störste glädje ottu 
werlden är, Är aff Hiertat kunne til fridz ^t yare . • é i .6 str» il 
smmme P. D. är tryckt samman med den förra. 

Erik XIV har af efterkommande beröfvats psalmsångarens 
ära, likaså obexmhertigt, som hans samtida frånryckte honcim 
kungakronans. Sjöng, enligt äldre uppgifter, G. Ps. N. 248 (N» 
Ps. 180) kort före sin afsättning, och N. 249 (373) i sitt te^ 
gelse. Enligt v, Beskow, uti Erik den Fjortonde, en Dramat. 
DUct, p. 107, 108, har Konungen sjelf författat musiken till dessi 
psalmer i fängelset Hvad G. Ps. n. 248 angår, så veta vi bo, 
att en dansk har redan 1536 utg. en ps. Bédage aff aU tim 
mnde maa jeg met konung David etc. hvaraf en sv. öfs. är synlig 
från 1572.*) Men G. Psb. n. 249 (n. psb. 373): O GudUwem 
skall jag klaga . . möter såsom „en Nunnas ursägt" i Gudbdigi 
visor 1530,**) hvars melodi träffas vid en tysk folkvisa^ redan 
tryckt 1539, kanske känd 1490. 

Fleming Erik, Biddare, Amiral. Upptagen uti 8»* A, 
Bädslängd, Kon, Oust. /, iV. 4, hvarvid bör tilläggas, att Imi 
på 1520- och 1530-talet var Lagman i Söderfinne. Flera hans 
originala Dombref förvaras i De la Gardiska donationen i Lund. Hade 
varit Höfvidsman på Baseboi^ och Legat i Eyssland 1526 och 
1536, i Danmark 1531, Nedslog med sin broder Eiksrådet Ivar 
Kon. Christiem II:s makt i Finland; anförare mot Liibeck 1635, 
m. m. Dog samma år och samma dag som hans brodeif Ivar, 
1548. Lofvade Agricola att använda allt sitt inflytande hos Kon. 
Gustaf, för att skaffa Finska Nya Testamentet i ljuset. PorthallL 
Chron, Juust, p. 378 ***). Inskref på ett eget sätt namnet att ö. 
Ps. N. 382. 1 v. Ewinnerlig. 2 v. RIKeåom. 3 v. FLÄtiiå» 
Dina. 4 v. MIN G\iå. 5 v. RIDer jag. 6 v. DERtöre. Psd* 
men saknar ej poesi och innehåller bekännelser och råd, som 
alltid må läggas de mäktige på hjertat:- „/ dagh iagk hr askar 
ock häller mitt prål, I morgon jagh faller och vienar som strå 
Som slaget är nedh: Sä swikf\dlt är werldsens lefverne. Der fött 
rader jagh aldramäst — — — att man troor Oudh allena häst . 4 -* 



*) Ej &r det dock omöjligt. Att K Erik g;jort denna ÖJversättning^ 
och att således någon anledning finnes till det rykte, qose crevit eundo. 

**) I Sv. Merc. 1756 p. 290 står: Man kan te af psal orens fnnebåll, 
att en Nanna conaponerat den, som sluppit klostret och ville gifta sif^^. 

***) Till beris, med hrad tillit man kan opröfvadt följa vara Mött 
författares nppgifter, må anföras Högmarcks underråttelse om denne FIe« 
ming: „Blef på Kon. Gastaf Irs kröningsdag med den Grefiiga högheten 
behedrad.^ Ätten upphöjdes i Frfherrligt stånd vid Kon. Johan III» krö- 
ning i Amiral Eriks ånnn namnkunnigare son Öfveramiralen Clas Fle- 
ming. Kon. Gustaf I creerade inga Grefvar. 



145 

Johannis^ Fetr. Gothus. Xh i Norrköping 1570, afsatt 
iSr sitt motstånd mot liturgien 1574. Lefde sedan i litterär 
TOiksamhet i Bostock till sin död 1616. Öfs. G. Psb. 383 (469) 
ooh 412 (488). 

Jonce, Ltmr., Gestricius, Kyrkoh. i Hemösand. Underskref 
Upsala Mötes Beslut 1593. Hans psalmer, kallade Någre Biol- 
mer. Andeliga Wijsor och Lof sånger, utgåfvos af sonen H. Bhe- 
B^ns» Fastor i Biddarholms förs. 1619. Bland dessa träfiGas n. 231 
(324), af honom förf., och af honom öfvers. några andra, hvarom 
J. W. B. upplyser. Omarbetade n. 354 (424). *) 

Jonm, Petrus, Biskop i Wexiö, född 1559, död 1630. Vid 
flin Domprost Steno Magni bröllop (troligen i 16 seklet) diktade 
han till dennes heder N. 131 i G. Ps., en fri öfvers. af en Tysk 
pealm, som „spelats^ på en Tysk Hertigs bröllop. ^Slösar med 
bilder,^ men bilder efter den tidens art Flera uttryck äro oöf- 
isrersatte hämtade ur Breviarierna. 

Maret, Georg. Eyrkoh. i Annerstad. F. omkr. 1540, d. 
1613, lemnande sina ättlingar en ännu fortfarande ar£srätt till pa- 
storatet. Stötte i domsbasunen den kraftfulla psalmen (G. Fs. 
403): Vak upp af synden, tu Christendom! hvilken anses omar- 
betad qyarstå i 1^1. Fsb. 497. 

Martini, Olaus, Erkebiskop, Calvinismens motståndare; född 
1B57, död 1609. Öfvers. n. 132 (63). Den utgafs, jemte 2:ne 
andra. Tips. 1617 8:o, af Fskillus Matthise med titel: Tre nye 
psabner och anddige wijsor, then förste om Christi föddse &c. 

Nig e r, Petr. Andre», £on. Gustaf I:s Hofyred. Bisk. i We- 
«t6rås. Förfl G. Fsb. 312. Angifves i N. Fsb. Anvisning (i flera 
uppl) såsom qvar under Hf. 396. Detta gäller G. Fsb. 313. Bi- 
skopen har insatt sitt namn uti versames initialer i 312. Y. 9. 
JTicn vinter en månd betyda, Then sorg som menniskan bär; Men 
sommaren then blidi, Then glädje i himmelen är. 

Petr i, Laurentius, Kericius. Erkebiskop i 44 år. Se of van. 

Petr i, Laurentius, Gothus, Erkeb. Öfvers. K 399 i G. 
Fs. f^ån Lat. ps. Media vita in morte sumus. Började uti Er- 
kelKS red.: Hela verlden klagar sig vi måste döden hdha. J. W. 
B. anser sannolikt att L. F. G. författat n. 380 i G. Fsb. (n. 
454 i N. Fsb. en fri bearbetning) hvilken burit Faulini namn. 
Den psalmen har dock redan 1572 varit till. 



*) Enligt företalet bar L. J. afskrifvit noterna, som han anfört före 
psalmerna, från Sångböcker p& pergament, som funnits i St. och Finska 
kyrkor och Scbolor. Stiemm. B. Sv. G. 358. I Nyeraps Litt. Lex. till- 
skrifves en Mört. Hegeland en ps. i Thomesens Psalmebog som böljar: 
Det helliflce kors vor Herre selv bar. — Detta år en vers i ps. n. S54 
(494). Ven signade dag. Se hår p. 61 och 147. 

10 



tit 

Petri, Olaus, NericiuB, född 1497, död 1552. Af K^ 
narck tillskrif^es honom författandet af G. Fs. N. 2 och 20d» 
8amt dfrers:ng af N. 4 (17) ooh 225. Utg. Någre GudhéUge VUor, 
uthdragne aff then Helga Skrift 1530 (nya uppl. af 1531 betrif- 
lae). Svenske Sangor eller Visar nu på nytt prentade 1586, li- 
kaledes möjl. Psb. af 1544. J. W. B. tillägger: Honom numera 
tillerkända originalps. äro 21, 49, och öfs. 17, 26, 46, 50, 58^ 
59, 60, 94, 104, 124, 133, 135, 142, 144, 152, 182, 232, 263, 
389, 402, — aUt nr i N. Psb. 

Svensson, Olof, uppgiften såsom K:herde i G. l'ji tid^ 
•kref en skarp krigssång emot Fåfven, der vi ända till 1819 i 
6. Psb. n. 236 kunde till fiSrsamlingens andeliga uppbyggeke 
fljnnga under titlen Om Äntiehrist: O! Bom, går det nu A 
med dig Som hafver stolt här lefvat Och din Påfve nog yäldelig 
öfver all verlden upphäfvit Och gjorde dig båld Med mjeken 
yåld, Din makt gick öfver alla. Föraktade så Både stora och små. 
Som ej ville till dig falla. Si man har dyrkat för en Gud Och 
gjort stor pris och ära Den stora Babylonska brud . . . Ungei; 
gamiåal, qvinna och man. Det skolen J veta alle, att Isabel med 
Babylon Hon är nu nederfallen . • . Ofödder är den menniska än^ 
Som kan allt spel beskrifva, Det Fåfven med så många allen J 
verlden plägar drifva Med munkeri och mångt parti De firo ho- 
nom like, Hans kreatur, hvart i sin skrud TJtstängde Mn Guda 
rike. Förf:ns namn bevarades i versames initialer. 

Yåra psalmer från denna tid voro vanligen öfversättningar 
Mn tyskan, som voro öfvers:r från latinet. Till prof på trohe- 
ten vilja vi sammanställa ur Ambrosii Hymni uti v. Grimms 
Programm, den gamla Tyska öfs:n i en Tysk psalmbok gedmokt 
2u Franckfurt an der Öder durch Joh. Eiohoru 1570 samt ur 
Een liten Songbook följande verser: 

Christe qui lax es et die(<) Christ du der leoht pist inti take 

Koetis tenebras detegis Dera naht finstri intdechis 

Lvcisqoe Inmen crederis Leohtes ioh leoht kalaapit pist 

Lnmen beatis preedicans. Leoht saligem predigonti. 

(Thriste der dn biet Tag nnd Licht, Christe som liws och daghem år 

Får dir ist Herr verborgen nicht, Ther mörker ej kan bliffaa n&r, 

Da yeterliches lichtes glantz, Gadz Fadhers liws thet skijn j tigb 

Lehr yds weg der wahrheit ganz. Och allestådz bevisar sigh. 

Precamur sancte domine Pittemes nniho trahtin 

Defende nocte et die Scirmi nahte ioh tage 

Bit nobis in te reqnies Si qds in dir ränna 

Qnietam noctem tribne. Stilla naht gip. 

Wir bittea dein OOttliche krafft, Allom til tröst ftst tn npsatt, 

Behat yns Herr in dieser Nacht, Ny vachta oss i thenna natt 



Btimr ims Heir fftr aU«B leid 
Gott Väter der Barmlmrtzigkeit. 

Ih gTUTit skurnas inmat 
Kec h«8tiiii08 tfnbripiat 
Kec illi eonsentfat 
No8 tibi reos statnat. 

Vertreib den schweren schlaff Her 
Christ 

Dass yns nicht schad des Feindes 
list, 

Das Fleisch in zficbten reine sey, 

Se sind wir mancher sorgen frej. 

Ocali somnnm capiant, 
Cor semper ad te vigilet, 
Destera taa protegat 
Famnlos qni te diligant 

So YDser ängen, schlaffen, ein, 
Lass nnzer herzen wacben dir, 
Beschirm uns Gottes rechte Hand, 
Vnnd lös nns von der Sfinden band. 



147 

At TQ må j tigh haffat ro 
Cch altidb try^^o sammanboo. 

Ni snarrer slaf anapleste 
Ni fiant nnsib antareriffe 
Noh imu kalienne 
Unsih dir scnldi kasezze. 

Den swira sOinpn tågb oss iirk 

Att fienden ey skadha må, 

Låt ock vårt kött så varda specbt. 
Att thet jw gOr som tigh år techt. 

' Oncnn slaf intfahen 
Herza simbnlam za dir unache. 
Zesnna dinin scirme 
Schlacha dea dih minnont. 

Till sömpn vår öglion giffoa .sigb, 
Vårt hierta vake docb til tigk, 
Beskerme oss tijn bOgre band, 
Och löse aff vår syndaband *), 



Men vårt reformationstidehyarf kunde i psalmsångens rosen- 
gård ej blott inflytta anderika och sköna psalmer från utlandet, 
utan ock omarbeta äldre svenska psalmer, sannolikt från den 
Birgittinska scholans första period i 14:de seklets sednare hälft, 
hyars betydelse på Bibelöfversättningens fålt yi redan lärt känna. 
Yi kunna, påminnande om pag. 61 härofyan, här utmärka G. 
Psb. 354, K Psb. n. 424: Den signade dag, som vi nu här se, 
hyilken i A. Axelssons diss. de primordiis & incrementis poäseos 
Syec. TJps. 1748 hänföres till slutet af 14:de årh. Melodien har 
af Haeffner träffats bland gamla* yisors. Denna psalm möter i 
Hans Thomissöns Psb. 1569. Laur. Jon» bearbetn. framträdde 
före 1597. I G. Psb. synes en bearbetning före 1648 mest följd, 
hyilken mer liknar den danska af 1569, än L. Jonse, enl. J. W. 
B. I yårt Katholska tidehyarf torde också brodden uppskjutit 
till den både i esthetiskt ooh religiöst hänseende sköna psalmen 



*) BOrande de följande versame må anmärkas, att slntversen ej fin- 
nes i den latinska eller äldsta tyska öfversättningen. Den latinska är 
författad i medlet af SOO-talet, den äldsta tyska öfversattes i början af 
800-talet. Den sednare tiUskrifves Generalsuperintendenten, D:r £rasmns 
AJberns (t 1553), eller Michaöl Weiss, en föreståndare för Bohm. Brö- 
derna (t 1535) enligt Moknike nti dess Hymnol ForscL Af de äldre tiU- 
skrifves den Weiss. Sv. öfvers. bär Lanr. Petri namn hos Högmarck, och 
finns äfven i den npplaga af Sångboken som v. Troil anser utg. omkring 
1530. Psalmen finnee nnder 17. 364 i G. Psb. 



148 

n. 251 i O. Fsb. (167). Den möter oss först omkring 1672 med 
en gammal likaledes till sitt ursprung okänd melodi 

Yi anföra den ur Studiosi Fetr. J. Budbeckii Enohixidion 
eller then Swenska Psalmboken, Sthm 1623 (aftr. äfven i ett 
Clenodium Strengn. 1633, Sy. Manuale 1686 m. fL) 

Een syndigh mati, som låg i syndzens dwala^ 
Han hörde een Röst aff himmelen tU sigh tah^ 

(Rösten:) 
Waak vpy toacJc vp, iagh achtar tigh hugstaahi. 
Och see thet Uws, Som skijn öffuer berg och dalar, 

(Syndaren :) 
Hwar är then röst, nUgh wåcker aff htertans grundel 

(Rösten:) 
Jagh är en Engel, tigh wäcker så margelunde, 
Stff nu ^ länger, tu beéUi tigh Gudh miskunde. 
Och öppa een Wijsa j thenne hår morghonstunde. 

(Syndaren:) 
Ett sorgfult hferta, kan hwarken qvädha eller siunga, 
JBälst når thet år helagdt, medh dödzens tunga, 

(Rösten:) 
Hien stoora armod, beklaga bådhe gande och vnge 
Och Mestaren Christus, som Skrifften kan wäl begrunda» 

Når syndaren vtZ, sitt hierta till Gudh omvända, 
Gudh plåghar honom nådh ajf hiertans grund att senda, 
Sål är then siål som Crudh wil til sigh Unda, 
Och nådenes liws til Ewigh tijdh vptenda. 

(Skalden:) 
Then syndighe stodh vp, och kände sigh få en Ujsa, 
Han viste Gudh afff hierta och munn at prijsa, 
Han sågh thet himmelska liwset öfver sig lysa, 
Medh ödmiuka röst begynte han dagsens wijsa: 

(Syndaren, sjnngande en sannolikt da kand morgonpsalm:) 
„Miskundeligh Gudh, låt nådennes Sool vprinna, 
„Jagh måtte medh hennes liuus, frå syndsens Nödk försvinna. 
„Hugsv(Ua mitt hierta, vplyys badhe siäl och sinne, 
„Låt migh i dag, tin helgha wänskap finna, 

f,Äll werldzens liws vpran aff een Morghonstiema, 
„Som sannerligh är Gudz modher och een ödmvuk tema*), 
i^Aff hierta och mun, vil iagh prijsa Gudh så gärna. 
„Han ville mijn fiende långt frå mig spiernaJ^ 



*) år Maria en ödojak Thema. Clenod. 1683. 



149 

(SjBcUurens eget tackoffer:) * 

Mffm BErra ock mlQn Gudhj bör migh aUtiJd prijå^ och hjfnoy 
Som åtodde migh ey långer J syndenue at sojfua, 
Migh tyckte miti hierta, thei var bespänt i lUoJjfita^ 
Så länge iagh låg, i therma här sgndzens dofjua. 

Min kSgste FreUare, böör migh alHjd åkdUa, 
När sgnden aehtar min siäl omkring beetaUa*)^ 
Tu lät migh ey Unger, i syndene at falla 
Och icke smaka then heluetis bittra galla**). 

I Noidens Nya Psalmböcker torde f& Sånger förekomma^ 
som ega inom sig mera poesi, både i ^fiction och diction*', ooh 
Ukväl står den inom gränsen af yår Eatholicism, så att Maria 
ännu heter en Morgonstjerna och Gfuds moder. Aftryckame sy- 
nas yetaty att phosphoros betyder den som frambringar (foder) det 
sanna Ljuset, nr hvilken synpunkt uttrycket väl låter förklara 
sig. Censores 1695 tyckte sig emellertid hafya hjelpt saken med 
en märklig rättelse: ... ^^orgonstierna: Och sannerlig var Ghids 
moder . . .^ Waäins redaction lemnar intet öfrigt att önska. Man 
bör erinra, i fedl någon finner fel mot rimmet i den gamla psal- 
men, att det dock ej yar fel i den tiden, då Skandinayema egde 
en äldre form, yocalrimmens, i sin poesi. 

Som Skånske Pisdlmsångare^^'^ må nämnas de som Liturger 
redan anförde Claus Mårtensson Töndebindery den förste Eyang 
Pastorn i Malmö, och Fr. Womiundsen el. Wormundus, TheoL 
Lect. i Malmö, sedan förste Eyang. Superintendenten i Lund — 
Skånes mest framstående reformator; en af desse har först på 
Skandinayiskt språk infört G. Psb. n. 192 (24), en öfs. af Apo- 
stoliska Constitutionema från 3:dje seklet (Doxa en hypsistois 
Theo, Gloria in excelsis Deo). Danska handskr:n i K. Bibl:t är 
från omkr. 1528: AUeneste Oud i himmerig ... näst efter Day. 
Psaltare, öfs. af Er. Worm — n. (En pergam. handskr.) Yar för- 
syenskad 1567. Likaledes NUs Jespersen, Prost i Malmö, som 
omkr. 1550 utgaf en Oradual el. alminddig Sångbok for Kvrker- 
nas Bruf, tr. 1573. 83. 1606. 37, hyilka många upplagor ju 
angif^a att boken yarit antagen såsom Kyrkpsalmbok. Om Hans 
Spandemager, Kh. i Lund och Arv. Pedersen, se Dän. Bibi — k: 



♦) belägra. 

**) Finnes sammanbåftad med Svenska Psalmboken af 1572 i Up- 
sala och år der „ånna vackrare**, enligt Hammarsköld, 8v. Vitt I: 895. 
TråfEas åfven i N&gbra njttigha Andeligbe Lofifo&nger och Wijsor. Sthm. 
An. MDCVIL 8:o, der vi låsa: Ondz modber och en Odmink tema. 

***) Om andelige sångböcker, som i denna tid knnde begagnas t SkiU 
ne, Halland och Blekinge, år en nppsats, kallad Histor. Nachricht von 
Dånischen Oesangbachem, infdrd i Dån. BibL IX: x. 



150 

IX Hist. Nachricht von Dänisohen Gesangbuchern. H. Sp. för- 
bättrade Cl. Töndebinders försök (det första) till en Dansk Fsb. 
tr. i Malmö 1528. 29. 34. Thomas WWumsm, Th. Lect. i Lund, 
skref omkr. 1580 en öfs. af Dav. Psalter paa Dansk Kim efter 
Lobwassers melodier, tryckt 1641. Henr, Gi/Uenstierne (f 1619) 
skref Jesus Syrach i Danske Rim (tr. 1635). Hans J^ken, Eh. i 
Malmö 1583, har förf. G. Fsb. 142 (195) och 367 (438). 

Andeliga Pöemer 
ntkommo äfven under denna tid. Olaus Fetri möter oss på många 
banor. Då han i Sthm 1556 utgaf Yår Herras Jesu Christi pina 
6^\l uppståndelse såsom thetta af Evangelisterna draghet är, tillade 
hän : Huru man må gudelighen betrakta samme Vårs Herres pme 
oeh uppståndelse: Een liten undewijsning på rijm. Sthm 1556, 
4x) (ftnnes i Ups. Bibi.), 1561, 8:o (enl. Hammarsk.). Sannolikt 
räknade han ock sin Tobie Comedia till uppbyggelseskrifter. 

Andeliga Folkvisor bära ej sällan denna tidens pregel, ehuru 
få dylika kunna till och med till sekel bestämmas. Men det är 
sannolikt, att i den tid, då den mythiska folksången uppblomstra- 
de så £risk och färgrik omkring den olycklige Hertig Magnus, don 
Okristliga Folksången ej heller satt tyst vid sin harpa. Herr 
Jesper Marci, Wermlands förste Superintendent, tillskrifves: Een 
W\fsa som dkr stelt uppå någre skrifter , som stå på en runesten 
emiUan Norie ock Jemteland . . . (omkr. 1580). Se Sv. Folh^. 
III. p. 218. Äfven för oss behöfs att begrunda Hr Jespers för- 
klaring öfver den föregifna inskriften på Stenen i grönan Dal: 

j^l^öx Swenske anamme Byske Seder. ^ 

Thet år månne vart 

Och uppenbart, 

Thet är nu så till gångit 

Oseder hqfva voi undfångit, 

Landsens ära oeh heder borta, 

Goda dygder m af kor ta. 

Ett m:8:t af Grefven i Rom på Kongl. BW. är frän 1673. 
Se Sv. Folkv. II: p. 229 följ. * 



151 

ll:e §. 

II. Biblisk, Homiletisk och Theologisk 
Litteratur. 

I. Biblisk Litteratur, 

BUdÖfversättningar, 

£oD. Gustaf I insåg, att Beformationen behöfde blott taga 
eit steg for att Tara vid målet: lemna Biblen på folkets språk t 
folkets hand. Först uppdrogs detta värf åt då varande Kyrkan, 
sedermera åt Luthers lärjungar. Yi vilja bemärka: 

1. Erkebiskopen Johannes Magni Öfversättningsverk, 1525 
utsände Erkebiskopen ett Cirkulär till Consistorier och Kloster, 
af hvilka vi äga qvar det exemplar, som sändes den Värdige 
Fodren Herr Priom och de öfriga bröderna i Wadstena*). Det 
heter i detta mästerstycke äfven i stilistiskt hänseende: ,,Konun* 
gen har begärt af oss, församlingarnes prelater, att framskaffa en 
öfversättning af Nya Test. på vårt Svenska språk. Härtill för- 
anleddes H. Maj:t af sådana skäl, som att nästan alla folkslag 
i hela Ghristenheten hade IT. T., ja törhända hela Biblen på egna 
tungomål, och, att i en sådan tid, som den närvarande, då så 
olika meningar rörande de gudomliaa skrifterna stridde, det vore 
bäst att upphvälfva dessa samma gudomliga skrifter i klart ljus 
för hela den Christliga menigheten, så att de Christne, fulle af 
både fromhet och upplysning^ lättare kunde fälla öfver dessa stri- 
diigheter ett omdöme, som bidrog till deras lösning. Dessutom 
har H. Maj:t sagt med djup smärta, hvad vi, med outsäglig grä- 
melse tvungos att tillstå, det Bikets Clerus vore så försumligt 
uppfostradt i scholoma, att ytterst få kunde predika Guds ord 
för folket, och att de funnos, som ej en gång kunde nöjaktigt 
läsa än mindre förstå sin Bibel, hvarfdre det tvifvelsutan skulle 
vara desse särdeles nyttigt att ega honom på Svenska. Men på 
det öfversättningen ej måtte falla i oskickliga personers händer, 
såsom det förr ofta händt i kloster och på andra dylika ställen, 
der lika okunniga personer funnits, så tillade H. Maj:t oss her- 
dar, som på allt sätt skola föda Christi får med Guds ord, att detta 
verkställa genom lärda och upplysta män, ej inseende huru vi 

•) Lat. origin., aftryckt af E. Norreen i diss. de Versione Bibi Sviog, 
Ups. 1716, och Peringsk. Mon. Upl., T. II, pag. 172. Om den Bibelöf- 
renåttniiig, som afskrifvits i Wadstena efter det Johannes Magni circnl&r 
vig&tt, 86 b&r ofran pag. 86. 



152 

I 

annars voro värdiga herdanamnet, om, långt ifrån att föda flren» 
yi afnndade samt undanhölle dem sin näring. Och dessa grunder 
kunde yi ju ej rakt och öppet motsäga, utan lofyade att med 
edert och andra prelaters biträde gå H. Maj:ts önskningar till 
mötes, och emedan yi alla, som kallas herdar, åtminstone de ibland 
oss, hvilka Gud af nåd gifyit förmåga, äro dertill förbundna, så 
hafye yi på Hans Maj:ts råd fördelat N. T:ts öfyers:ng på Dom- 
capitlen och några lärda män i Rikets kloster, enligt antecknin- 
gen här under. Yi bedja derföre, ja yi förmane yid Konungens 
beyågenhet, att Eders Faderligheter yille med det första ofver- 
sätta den uppdragna delen i enlighet med hvad yi af de öfrige 
begärt, och yi tyifla ej, att J ju lyden detta yårt bref. Så snart 
yi återkommit från Tyskland, hvartill Gud sin nåd förläne, be- 
gära yi af eder och de ötriga, att J sanden någon eller någm 
till TJpsala, dit yi sammankalla alla till Söndagen näst efter Nativ. 
Mariae, på det att hyar och en må inför de öfrige uppgifva skär 
len för sin tolkning. Då kan med allas gemensamma dom £!n 
godkänd Öfoersättning sammansättas af allas arbeten. Earén yäl! 
Stockholm Trefaldighets Söndag år 1525 under Vårt Signet. 

Capitlet i Upsala uppdrogs att öfyersätta: Matthei Eyang. 
och Pauli Epist till Bom.; — i Linköping: Marci Eyang. och 
Epistlarne till Corinth.; — i Skara: Lucse Eyang. och Epist. till 
Galat.; — i Strengnäs: Joh. Eyang. och Epist. till Ephes.; — i 
Westerås: Apostla-Gern. ; — i WexiÖ: Epistlarne till Fhilipp. och 
Coloss.; — i Åbo: Epistlarne till Thessal. och Timoth. Deremot 
skulle Dominicanernas Vicarius och Bröder öfyersätta Epist. till 
Titus och Ebr.; Franciscanernas förman och Bröder Judse och 
Jacobs Epistlar; Birgittinernas föreståndare i Wadstena Felri och 
Joh. Epistlar; Carthusianema i Mariefred Uppenbarelseboken. 

Tillades: ^Bröderna af edert Conyent skola äfyen öfyersätta 
Uppenbarelseboken.* 

Messenius anmärker, att detta steg blott togs för att hafva 
det Andeliga Ståndets bifall till idéen gifyet. Det kan ock sägas 
hafya yarit Kungens specimen för det summ-episkopat, som na 
tydligen föll i hans hand, när det ej mer erkändes hyila i Påf- 
yens. Sannolikt hade ej ett Sv, Kyrhnöte i de dagame kunnat 
komma öfverens om ett så förträffligt programm. Således kunde 
de reformatoriskt sinnade ej annat än gema lägga nämnde makt 
i Konungens hand, då de kände sig ännu för syaga att uppe- 
hålla den med egna händer. 

Först uppträdde Biskop Brask emot detta förslag, förebrå- 
ende Erkebiskopen ett steg, som skulle befordra Lutheranismen, 
då deremot skrifttolkningen tillhörde Presterskapet, som borde 



158 

rekomma alla tillföllen för folket till disputatBer i religion*). 
en då de båda Biskopame insågo, att K. Gustaf dem förutan 
inde frambringa hvad han af klokhet allena först af dem be- 
irty gynas de hafv^a förenats om förslaget att föranstalta en rrni- 
rig öf7ers:ng för att dermed undantränga kättames, Yi se såle- 
iB «n af Braskens kaniker och Erkebiskopens vän Petrus Be- 
idicti i Linköping ifrigt sysselsatt med en mot Iiaur. Andrese 
ktad öfversättning, hyilken, enligt Joh. Magni omdöme, rätte- 
fen återgifvit mer än 1000 stallen, som hlifvit af L, Andrece 
Tderfvade**). Blott medellöshet hindrade den förrymde Prelaten 
fc från trycket utgif7a denna Petri Benedicti ö&ing. (Om öf- 
tnättaren, se Sv. B. Lex. lit. B.) ^Han skall dervid haft 
yoken anledning och hjelp af D:r Matthiae uttolkning^ ***). 
andakriften, som synes hafva varit i Erkebiskopens hand, har 
ligt förkommit. Deremot torde den af Konungen föreslagna 
beSöfyersättningen ej blifvit ett förslag allena, såsom man an- 
git. K. Gustaf plägade ej, då han utgifvit en befallning, tillåta 
t verkställighet uteblef. Yi få längre fram yttra vår tanke i 
nna fråga. 

2. Codex OahmicuSy in 4:o på pei^ament. Innehåller: Da- 
ii ISO psalmer på swensko, Zacharie prophete loff saang, Jom- 
u Marie Songh epter cengélsins bebudelsef Symeons hff saang, 
eni S. Spiritus, Veni öreator Spiritus m. m. deribland stycken 

och om Joh. Se Dnr B^uterdahls inträdestal i £. Y. H. A. 
kad:s Handl. XYIIL pag. 32. Handskriften anses af B:r B. 
jn från tiden omkring 1530, vittnande om protestantisk anda. 

3. Jesus f Thet Nyia Testamentit pä Swensko, fol. På 
mangens befallning öfversatt redan 1523. Tryckt i Stockholm 
►26; ibid. 1549—50; 4:o. JPä nyytt ojuersedt, ibid. 1603, 
9 1). Öfversättaren är Laurentius Åndrecs, biträdd af Olaus 
)tri, enligt nägras tankar, blott vid tryckningen.. Uti Nytt 
irrad af Handlingar i Sv. Historien äro införda: påminnelser 
ber Laurentii Andrea Sv, öfvers, af N. T., som söka ådaga- 
fgBLf att denna version skett med rådfrågande af en ej ringa 
blisk litteratur och sjelfständigt, ja så, att dittills ingen af aUa 
sddcfntaliska versioner i grannlaga och troget tolkande öfver- 
»ffar densamma. Att den öfvergår flera efterföljande Svenska 
x>föfversättningar i noggrannhet, är ett ofta förekommande om- 

*) Mess. Scond. III. T. Y: 17, 23. 26; Schw. Bibi. IIL 82. 

**) Job. Magni Hist. Metropolit Lib. YI. Hist 8. G. L. XXY. 1. c. 
SMen. Chron. Episc. Svec. C. 5. p. 59. T. Molleri Hypomneni. p. 371. 

***) Balter, Kyrko-Cerem., p. 398. Jfr Loenbom om Sv. BibeiOf?er8. 
^ 23. 

t) Q?art. och OetaTnppl. finnes i Ups. Bibi. Cat. ejusd^ IL 19. 



154 

döme. ÖfverBättaren har ^följt Lutheri efterdöme*', enl. Baaau 
ooh Bohefferusy ooh har, enligt allas tanka, Bom yttrat sig deroa, 
laggi Grekiska texten till grund. Öfversättaien synes likrSl haft 
mera ledning af Yalgata, än af den 1522 utkomna Luthers Sfr 
yersättning ooh många äro åtminstone ej spåren till 8JelfBtänd% 
språkkunskap. På Luthers meningar gör han ej företrädes^ 
afseende. Till Luthers tudelning af 1^. T. som ej mycket Bkiljsr 
sig från G. T:ts i Canon, ooh Apocryph. eller 1) 23 Böckerna vli 
K T.; 2) Epist. till Ebr., Jacobs och Jude Ep. samt TJppenba* 
relseb. finnes här ej spår. I förespråken, som äro fritt bearbe- 
tade efter Luther, yidröras ej dennes tvifvelsmål om Jaoobsbrrfi 
vets äkthet; 1 Joh. 5: 7, som ej intogs af Luther i första uppL 
af hans Tyska öfs., träffas här. I sitt Forspråk omtalar öfrani 
huru K. T. först är skrifvet på Grekiskt mål, förutom S. Matthfli 
£y. och S. Pauli Ep. till Ebr., hvilka man menar på Hebreiskt 
språk skrifna varda. Derefter hade Biblen från Walskaland in- 
kommit på Latina, hyilket språk Presterna derföre borde län, 
endoch ther S. Paulus bescriffuar huad dygder en prest hafifiia 
skall j Timo. iij. init. intet ypräknar att han skall kunna latina.* 
8om nu prestens yppersta embete är att lära sin almoga Guds 
ord, så hade öfyersättningen företagits, att fattige enfaldige pre- 
ster, som föga latin kunna och oförfarne äro i Skriften, och dess- 
likes andra Christna menniskor, som i bok läsa kunna, må åt- 
minstone hafya texten, sådan den af Evangelister och Apostlar 
skriften är. Öfyers. beklagar sig deröfyer, att i Syenskan stun- 
dom ej finnas ord som göra fyllest mot de latinska eller Ghréhiskå 
orden. Han hade sett „flere böcker och flere lärares lecturer^ 
Han förklarade de n^a orden, hyaribland: Trääl, Ther oordhet 
Servus står på latin, är stundom satt träaly och stundhom egfaen, 
och stundom tienare. y^Nöctern. Ther thet Oordhet Sobrius ståir 
på lat. ... Är så mycket som odrtieken.^ Gudhactugket ... ty 
then oseden är uppkommen, att man intet annat kallar Oudhe- 
ligheet utan uthyärtes skrymterij för menniskor. BerÖma är — 
— prisa, rosa. Forgäffues är . . . omsuss. m. m. Eandglossor 
finnas ej sällan och äro i Keformationens anda. T. ex. Matth. 
15 Kap. (13 y.): kvar och en plantering; i kanten: Thz är. ill 
meniiiskies l&rdom, sådana som thn thr nw aff sagdt år skal om iotit 
warda, s&som Hilarius, Theophilactns och Kemigins wttydha. 23 Kapi 
(1 y.): Pä Moses stol . . . Moses lärdom var Gudz Ord, iherföre såghai 
ingen sitta på Moses stol, utan the som l&ra Onds ordh, som Theopbila- 
ctns sågher och när the thz gOra år man plictngb ath lyda them, sooi 
Christns hår binder, hwar the någhot annat låra, besynnerligt tbr guds 
bodh medh föraktat blefifuo, år man ecke plictngh till att lydha them så- 
som förberördt år Matt XV. Bom. 3: (20 y.): Intit kÖtt . . . Merh 
hår thå han iågger, Alle åro syndare. • Thet år hnflfnndstycket j thenns 



155 

«piitlen och i beela Scriffcene, att alt år synd, thet genom Christi blodh 
i troona icke retferdgat wardir therfOre fatta thenne texten w&l, ty bår 
mm nedherligger all förtieniste med gerninganar, som S. Paulas sägher, 
och bliffner alleena Gadz nådh och ära. (t. 31): Wi uppr ettorn la- 
g^€n. I the motto apprettes eller fallgOres lagben, genom troona och 
m troona warder menniskian rettferdngb och gör sedhan aff ett godt 
iuerta bvad laghen biwdber. 1 Cor. 16 Kap.: Ban p& svensko, Ana- 
ihema pa Grekiska, Maharan pä bebraiska är allt ett . . Yid apoka- 
lypsen finnas inga förklaringar. Denna öfyers:ng är ej mycket 
förändrad i den Bibel, som ännn är vår kyrkas. I fiera kapitel 
torde föga mer än stafsätten skilja. Blott ett träsnitt finnes. 
Korsfästelsen, på andra sidan af titelbladet. 

4. Biblia Thet är all then Helga 8cr\ffl pä Svensko, Tryckt 
i Upsala, föl. Thet Gamla Test. Del. 1—3 och Propheterna Ups. 
1540; Apocrypha och thet nyia Test, ib. 1541 („Af Georgen 
Bicholff.") Utarbetad af Laur. Petri med biträde af brödren O. 
och Kanslern L. Andrese*). 

Så lyder ännn den allmänna meningen. En närmare gransk- 
ning torde göra mången benägen att undersöka, om ej spår i vår 
Kyrkbibel finnas af en så mångfaldig redaktion, som den Gustaf 
I först föreslog, fastän begripligt är att centralredaktionen, som 
må ha ntgjoits af de två Petrisönerna och L. Andrese, ^öfver- 
Ifiste^ — Gustafs ord i ett bref till Erkebiskopen — de från 
många håll insände öfrersättningarne. Skulle en Komité af 3, 
Kanslern eller Erkebiskopen eller hans bror må varit den egent- 
liga hufvudmannen, kunnat så olika öfversätta samma ord i 
grundspråket, der meningen är uppenbart densamma, som det 
ofta skett i vår Kyrkbibel? Se, t. ex. huru isch madon (tvistens 
man, eller den man, som är föremål för kif) öfversättes i Ps. 80: 
7, Ordspr. 15: 18, Jerem. 12: 6 och 15: 10. Skulle ej Jeremiae 
dfversättare med sitt egendomliga ^^ropa Jadut^ användt samma 
för sig kära talesätt, när samma ord mötte honom på andra stäl- 
len? En sådan djerfhet, som Lucas Evangelistens öfversättare 
(Gapitlet i Skara?) visat, att tillsätta ord, som ej funnits i någon 
handskrift, likasom ej ännu mötande i någon öfversättning, som 
ej dertill föranledts af vår officielt erkända, torde ej påträffas i 
andra Bibelböcker. I Luc. 14: 10 och 13 har ett hellre ingått, 
hyilket uttogs i Proföfversättningen, som utkom på 1780-talet, 
men åter insattes i Bibelkomiténs öfs. af N. T. 1817. Rangsju- 
kan och kalaserna ha emellertid ej i vår öfversättning den för- 
kastelse öfver sig uttalad, som i grundspråket, och de folkseder, 
BOm emellertid ej i den H. Skrift fått sin motvigt, ha mera bi- 
dragit att förderfva „det fattiga Sveriges^ finanser, än både 



*) L. P. erkänner, men nr.mnger ej „medh]elpanie.*^ 



156 

Bkyddssystemet och frihandelssystemet någonon förm&tt. Att 
bjuda folk, som för mer eller mindre Tigtig orsak kommer till 
088, att vid tillfället äta och dricka, det är gästfirihety men att 
bjuda folk, som deri ej kan erkänna en barmhertighety kömm 
blott för att äta och dricka, det är ju af Frälsaren lika väl i^ 
styrkt, som åtskilligt annat, ofta af mindre riks- och hushålliA^ 
derfliga följder, men genom öfirersättares djerfhet är fSrbåUanflU 
doldt för församlingen. £an detta förklaras på bättre sätt^ ia 
att hufvudredaktören vid granskningen kommit att se förbi felet? 
Se B. Lex. Lit. W. Wånga: Joh:s Laurentsson. — Denna Kyik- 
bibel, åt hvilken en ^Bibeltryckstunna* anslagits, gafs af Konofr 
gen till alla rikets kyrkor. Följer närmast Luthers ed. af 16H, 
men — yttras af granskare — ^flera exempel kunna yisas, att 
våra öfyeisättare ej allenast jemnfört grundtexten, utan ock dl 
70 Uttolkares grekiska version samt den Chaldaiska.^ Här fin- 
nes Luthers förespråk till Biblen och hvar Bibelbok wärskiW^ 
randglossor och träsnitt vid märkligare ställen, synnerligen i Up* 
penb.-Boken. 

Exempel till prof på likheten: 
Vorfru Tidber 1525. N. T. 1526. Biblen 1541. 

I vpbegynnelsen var I begynnelsen war I begynnelsen vtr 

thz ordh, oc thet ordh oordbet ocb oordbet Ordet, och Ordet nr 



waar i vpbegynnelsen 
når gndi, alle tingb &re 
giord j hanom, ok vtan 
banom ftr alzintet giort, 
Thz som giort år i ha- 
nom tbz warth lyss och 
thz liff war menniscbio^ 
ne liuss ocb tbz liws 
scbynade j mörkeridh, 
ocb mörkerydh begrep 
banom ey. Een men- 
niscbie var sendt a£f 
god], holkens namn . . . 
Ocb thet ordh &r kCth 
wordit och haffner boet 
j oss. 



war n&r gndbi och 
gndb war oordbet, thet 
samma war i begynnel- 
sen når gndbi, genom 
thet &ro all ting gjord 
ocb thy f Oro tan &r in- 
tit giordt thet gjordt 
år i tby var lififaet ogb 
liffoet war mennisker- 
nes liws och liwset ly- 
ser j mOrkreth och 
mOrkreth haffaer thet 
icke begripet. 

En man war vtsendt 
afif gndbi . . . 

Och oordet wart kCt 
och boodde ibland oss. 



når Öadbi, och Qidk 
var Ordet, thet naum 
var i begynnelsen nlr 
Oudhi. Genom thet ixt 
all ting gjord ... 

BandglosBoma åro 
lika i 1526 och 1541 
års upplaga. 

(Ordet) Sk nempnir 
hår Johannes then eiå 
personen i Gadbome- 
nom, som år Gndi Sos, 
Ty Sonen år Fadhreu 
Ord ocb Wijsdom. 

(Ordet vardt) Thsl 
år Gadz Son var 
niskia. 



Coloss. 2 Kap. (8 v.), till prof på olikheten: 



1526 
Seer till, at idher icke någbon 
bortdrager medb pbilosopbiam och 
lOsactagh fOrfOrilse effter menniskiers 
stadgar, ocb effter verldinnes ele- 
ment*, och icke effter Christnm. 



1541. 
Seer til, atb idher icke någhor 
bortrOffaar med Pbilosopbia ochft* 
fengt bedrågerg, effter menniskion 
stadgar, och ef^er verldennes stad- 
gar, ocb icke effter Christnm. 
* Element kallas hår the uthwertes laghen, thet år hvad soa 
ntbvertes skeer effter laghen vtan andan, tbz annorstedz kallas efltor 
bokstaffaen. (Bom. II.) 



157 



Särdcäda Bibdbödcer utkammo ode. 



PtaiUrium var alltid mest spridd bland folket, tills BibelsålUkaperna 
^fro Nja Testamentet föregången. Den versifierade upplagan, som K. 
O^taf I Ut ombesöija* „fOr att ^nngas i Kyrkorna^, känna ri ej. Davidz 
JP^ia&flrs*) (ntg. af Lanr. Petri) Sthm 1586, 8:0, var sammantryckt med 
Atbaaasii Symbolnm p& Svenska. Ebraiskan år hår närmare följd, ån i 
ifveraitta. af 1540; anses dock öfversatt från Luthers Erste Uebersetznng 
das Faaltan. Wittenb. 1522. (Collect. Oiörwelliana I: 66—71); men hår 
borarM Svenska språkets natnr båttre ån i öfvers. af 1540—41. I Psalta- 
lén af 1586 beter det t. ex. Bn Davida Psalm, En Davidz Undervisning, 
»en i Kjrkbiblen: En Psalm Davidz. Davidz Psaltare på nytt öffuersedd 
oe iiyékt på Swensko åanU nu een kort Summarie fdr kvar psalm. It. M089 
aék nå^fira andra lo/songer af Scrifftenne. Sthm 1560, 8:0. Dit åro råk- 

■ade Mose, Hann», Esai» lofsonger Symbolnm St. Athanasii samt 

▲nsbrosii och Angnstini lofsongor. Olikheten mellan Psaltarne af 1586, 
1640 och 1560 visas utförligt af E. Ekholm i Collect. GiörwelHana. Psal- 
tarem med Spangenbergs fdrklaring^ öfvers. från Tyskan af Petr. Michaelis^ 
(sådan Domprost i Linköping). Bostock 1574, 8:0. Psaltaren med Lu' 
Äart små Swnmarier och Calendariumy utg. af Petr. Johannis Oothns, Bo- 
stock 1597, 8:0. Om versifierade öf8.T af Psaltaren, som skrefvos och ut- 
kommo i Skåne, år nåmndt hårofvan, då Psalmsången behandlades. 

Bland öfrige Bibelböcker atkommo: Jobs Bok^ Sthm 1549; 8:0, öf- 
renedd upplaga 1 Bostock 1568, 8:0, sedan omtryckt i Bostock 1611; af 
Balomons skrifter trycktes Ordspråksboken^ Sthm 1549, 8:0, öfversedd upp- 
laga 1561, omtryckt Bost. IftU, och Predikareboken^ Sthm 1549, 8:0, om- 
tyckt i Bost. 1611 och den då dit räknade Vis?ietsboken, Sthm 1549, 8:0, 
ttfrersedd uppl. 1561, omtr. i Bost. 1611; Esaias Propheten utkom i ny 
Afversedd upplaga Sthm 1568, S:o. Esthers Bok Sthm 1549, 8:0. Jesus 
JS^fraeh^ then ock Ecclesiasticus kallas, Sthm 1548, ib;m 1549, på nytt öf- 
Tersedt ib. 1603, 8:0. Judiths Bok, Sthm 1549, 8;o, i öfversedd upplaga 
1563, omtr. Bost. 1606. 

Ifya Testamentet blef ock sårskildt spridt, ehuru detta sekel, liksom 
det fttfjande, synes med förkårlek omfattat Oammaltestamentiska skrifter. 
I Bostock trycktes 1580 med Svenska vapnet pS titelbladet Novum Te- 
siummiiitm per 2). Erasmum Roterodamum novissime recognitum, (Annal. Ty- 
pogr. Pant p. S4). Thet nya Testamentet Öfvers. af Laur. Andre», Sthiin 
16S6, foL ib. 1549 (in fine 1550), 4:o, tillegnades Svenska folket. AposU 
lagindngarné medh enn kart Uthlåggnmg fir unga Christna af M. Joh. 
Aangeiberg utkom i öfversåttn. 1554 (?) (origin. 1545); Bostock 1607, 
flfrersaU af Petr. Johannis Oothus. Högst sällsynt träffas Thet tioonde 
CapUel Mattheiy uihiaggt med een liten Forclaring af Olaus Petri. I Skåne 
fick man redan 1524, då Borgm. i Malmö Hans Michelsen i Leipzig lät 
lijcka, under det han var i landsflykt hos K. Christiem: Thette ere thet 
Nf^e Testament paa Danske, rett effler Lathinen udsatthe MDXXIIII. 
Trökt og saat uthi Lybs (d. å. Leipzig) i Land till Myssen (Meissen) aff 
Ifelch. Lotther. 4:o (liten). Paulus Elise förebrådde honom: „Saa haver 
ta forwandlet Textin, ath the, som ere Kloge, förstode the ikke Latinen, 
mS Dansken skulle the ikke bliffwe wiise.*' Man jemnföre hans begyn- 
nalse af Johannis Evangelium med de svenska redactionerna af 1526 och 
1641 hårofvan anförda: 



*) Dompr. A. E. Knös har i Ups. Univ. årsskrift för 1861 upplyst 
OB en Dav. Psaltare af 1524, en myx^ket ordagrann öls. af Luthers öfs. 
ef 1522. 



158 

Vti begjndnelse tat Ualen, oe taalen var bn-oss gud, oc Xhnå 
taale var gnd, thend samme taale war i begyDdnelsen haoss gad, tUa 
tingest ere gjorde Tijd thend &c. 

8e om denna Ofversåttn.. D&n. Bibi. I och Mftnsters ReftnnatioBi» 
bist. I: 180—186, 407—428. Éb. Henderssons Dissertation om HtnslOk- 
kelsens Translation of tbe New Testament. Copenb. 1813. Chriat. Pedeiy 
sen Qtgaf Det Nv Testamente Jhesu Christi egne Ord og EvangeHa, tern 
k<m selff prcedikeaé og Icerde her peta Jorden &c. Andorp (Antwerpea) 
1529, 1531. 8:o. Wittenb. 1558. Se ridare om y&r äldsta Bibellitteratn 
Loenboms ntkast till en bist. om Svenska BibelOfrerstr 1774, Tu! af LP. 
Håggman Tid Evang. Sållskrts AUm. Sammank. 1812. Mftnsters refom. 
bist 2: p. 85, 238 &c. Dänfscbe Bibi. III. 78—125. CoUect. OiörwelL 
I: 66—71. Sv. K. bist. af H. Renterd. IV: p. 279 f. 

II. HomUetisk Litteratur, 

Predikningarne 
fortfara att i Sverige bibehålla sin urspnmgliga charakter af Ao- 
milier, likyäl uti en ädlare, en christligare anda. Derföre bKHo 
de eig ännu innerligen intill Bibelordets förkunnande. Yi hafva 
redan ur vår äldsta Handbok hört, att det lemoades Mtt åt pro- 
sten, att i stället för Episteltexten låta Christi församling få hfim 
ett kapitel ur Epistlame, i stället för Evangeliitexten likaledes 
ett kapitel ur Evangelisterne ; ja, att till och med, i stallet för 
psalmer, meddela en Hymn ur Biblen. 

I Concilium i Örebro 1529 beslöt presterskapet, deribland 
representanter af 3 Munkordnar, att kring om allt riket, vid alla 
kyrkor, både domkyrkor och andra, skulle rent och oförmängdt 
predikas. Vid domkyrkome skulle åtminstone en gång om dagen 
hållas en lectio i den hdiga skrift med goda och rättsinniga ut» 
tydelse, deraf äfven Klerker Mn landet måtte i Guds ord läida 
vara. Likaledes i skolstugome, der äfven chorprestema måtte 
infinna sig. I de städer, der kloster voro, skulle predikas i stads- 
kyrkan om f. m. och i klosterkyrkan om e. m. I alla predik- 
ningarne skulle fader vår, credo och ave för ungt och enfaldigt 
folks skull förklaras och 10 buden en eller två gånger i måna- 
den. Och de skulle hafva en åkallan i början och en beslutning. 
Man skref predikningar äfven på latin till ledning åt de prester, 
som skulle predika för folket. 

Laur. Fetri lär fOrst låtit trycka i Sverige Simonis PauU postiUa, 
om bvilken han intygade att den slets af allas händer, 1573 (Fant) eller 
samma år den utkommit i Magdeburg (Dispositio in partes orationis rbe- 
torie» & textas Evangeliornm enarratio). Fapistisk var deremot J. PanK» 
Pastorns i Hof, Postilla super omnia Evangelia 1556, der 18 patres npp» 
r&knas. Den tillegnades Erkeb. 01. Magni, författad under det förf. fi5r 
sin papiam satt fånge p& Tavastebns, der Commendanten ocb dennes fru 
låto honom Ofva sig i predikande (W. H. A. A. Handl. VIII, 406). Haa 



159 

Itlde fknnn i Wadstmuk 1578*). Hans postilla fOnraFM i 2 Tom. in fol. 
Mer. pa Upsala Bibliothek, likgom Sermones qvadrageaimaUa de pugna 
mrttuaii Cod. Ups. ms. n. 14, som Iftr författats i Syérige. Fr. Michaelis 
Arosiensis Collectanea s. Homili» in Evangelia latine ms. (Scheff coro- 
■Ir). Jacobi collectanea s. Homiii» ms. (Scheff. coron.). Homili» latin» 
i|i Svangelia ms. ib. m. fl. 

Vi öfVergå till Svenska 

PostiUor, 

1. LaurerUii Peiri, Archiep, Up84 Postilla eller Vthläggningen 6fvjér 
diia EwangetiOj som effier sedwemorl vppå alla Söndagher om heela Ahret 
vdd Chtdz Församling vpläsne och fdrkwmade hl^va. Vinterdelen och Som* 
■aardelen. Sthm hos Amnnd Lanrentzson 15&5. 8:o. Item Postilla på thé 
phmemligasta Högtidher och Selgedaghar, som falla emellan Adventet och 
Påscha, Ib. 1555. It. Någhor Almenneligh Ewangelia Postilerat aff L, P. 
A. Ups. (6fyer fjelfvalda texter). Sthm 1555. Emot Dryckenskap .».af 
TwdUkon uAsatt. Sthm 1557. 8:o. En Predikan om WerldzHg Öjffverhet^ 
kåäen uthi Kon. Eric XIV kröning. Sthm 1561. 8:o. En ^redican emoot 
Mandråp, Sthm 1562. 8:o. Historia om Jesu Pino och död t 20 predikmr. 
Ibid. 1572 (in fine 1573) 8:o. De flesta kter upplagda i 17 och 18 sekl. 

Lanrentius har i Luther sitt mönster, men låter sin stilla 
natur, sin milda ande förblifya ostörd, fast förebilden var häftig 
och skarp. Man ser här efterbildning, men ej efterhärmning. E. 
g?r. Maria och Martha, Evang. Luc. X: Thenna Texten lär er 
oss göra en åtskildnat emiUan the ting som hora til kroppen och 
tke ting, som höra til Siälena. Se här: Tron och Gemingarne 
. ^ p Den själ som håller sig till Ordet varder helig, god, ren och 
lättföidig, hkasom ett kol är svart, och kastas i elden, så blifver 
det rödt och tager eldens art och egenskap till sig. Sammalunda 
Trcm. Hon genomeldar och platt förenar själen med Guds Ord, 
tå att hon får samma natur som Ordet. Men ordet kan man 
icke £atta utan med hjertats tro allena. Ty gör tron allena men- 
niskan rättfärdig, och platt intet gerningen. Dermed vill då Chri- 
staB draga oss aJla från Martha och hennes fåfäoga omsorger in- 
till Maria . . . Spor du en papist till, så visar han dig, då sam- 
vetet gör dig ängslig, till Martha, till dig sjelf och dina gernin- 
gar; men så gör icke vår Herre Christus, utan han visar dig till 
ICaria och säger att du der , varder finnandes den goda delen.^ 
— De begge systrame voro i Katholicismens tidehvarf: Contem- 
pkttion och Action; i Beformationens: Tro och Oemingar; men 
äro i vårt tidehvarf: En rätt oah flera rätter*). 



*) M&nne den presten Joh. Pauli Montanus, som försvarar sig inför 
Anders Chrijs 1578, och som ftfven var en Wadstenabo? Se Bergii tal 
om Sthm 1768. 

**) Se ofTan p. 118 f. och i Lands Univ. Bihliothek en interfolierad 
Bibel med skriftliga förklaringar af N. J. Snndins. 



160 

22 Sond. 0. THnii. uppdrages en parallel af GhriBti oeh 
Yerldens rike. 1) Är Verldens rike strängt, Ckrigti rike mtbft. 
Yerldens rike måste straffa och hålla lagame yid kraft; ty an- 
nars, när en skalk fStt ett spann^ tager han en aln. Ghristi 
rike är förlåtelse, kärlek, barmhertighet. I Yerldsliga riket Iro 
yi herrar och tjenare, och då Öfyersten säger till krig^unen ^odb, 
så måste han gå. I Christi rike äro yi alla bröder, måste älska, 
tjena, i hjertat förlåta hyarandra*). — 2) Är VerldsrikeU ébm 
likväl mildare än Christi rikes; ty Yerldsrikets straff äro timUga, 
Christi rikes — eyiga. Men Christus har sjelf lidit dem for hyai 
och en som yill sig till honom omyända. — 3} Och derfirt ät 
Christi rike ändå Mildhetens, men för botfärdiga syndare aUentu 

8 Sönd. e. Trinit. Efter yanligheten utlägges Ey., men så, 
att en grundtanka genomlöper det hela och ger framställningeB 
enhet. Han formanar församlingen att taga sig tillyara for /a^fca 
propfieter, ^Eösten röjer TJlfyen. Se dig yäl före och skilj dig 
yid honom i tid. Det är din yälfärd och eyiga salighet han spe- 
lar om . . . Det träd som ej bär god frakt skall . . . Christenhe- 
tens stora träd skakas nu af en stark storm; men blott den 
maskätna frukten faller, som äro Påfvar, Cardinaler, Biskopar oeh 
Prelater. Een arm älende staffkarls munk, hvUken emot sådana 
prelater tU lijknande icke annars synes än som en vsel nuide på 
Jordenne, vpveckte Qud na i wår tidh och haffver vtaff sm Fa- 
derliga mildheet låtit genom samma foracktdiga menniskio sit hd- 
gha ord komma i ljuset igien. Men att nu mer af de päfyisks 
yilja hämta Guds Ord, yore att yilja hämta yinbär af en tonie- 
buske. 

Uti Predikan mot Mandråp finner man ej blott Luthen 
diction. Hans kraftfulla ande går igenom densamma. 1) Dré^ 
med hand och geming. Undantag Öfyerhetens rätt att straffa tÖl 
lifyet och föra krig. Men lifsstraffet är dråp, om domen är oitttt- 
yis, och kriget är det likaledes, om det företages utan full orsak 
Så dräp Jesebel Naboth och Josia började ett krig, som honom 
ganska illa bekom. — 2) Dråp med hjertat, Ulska och bitter- 
het, afund, hat och nit äro mandråp uti Christi rike. Men skrif- 
ten prisar den yrede, som är lik läkarens, när han hårdt hand- 

*) Ypperligt är denna tanke uttryckt af Luther, som med sin snill- 
rika naivetet lägger philosopbiens djupaste sanningar ned i bamspråketi 
enklaste ord: ^Mänga kunna sjunga pä en gäng, blott en kan tala i sen- 
der.** Uti lifvets prosa behöfs gradationer frän kung till byfogde, för att 
hälla allt i ordning och sammanhang. I dess poOsi, i allt som rör idé- 
erna, i allt som här angär värt högre lif, det religiösa, det esthetiska, det 
intellectuella, är det en orimlighet att utgifva fullmakter pä fromhet till 
Päfrar, pä geni till Akademier, pä lärdom till Universiteter. Der ntdelas 
det högre värdet af en högre hand. 



1«1 

Iprar dea tjukey för att beieda hans helsa* -^ Dr&p är ej nödvän^ 
måU BJielffSrsyar. Därvid måste likyal ingen annan utväg liafva 
varit att £cälsa eget lif. Bi eller är det dråp, som sker med 
våda. Men då måste det bafVa skett under uppfyllande af pligt^ 
^ under skämt oeh galenskap. £j kan gamla regeln gillas om 
hosagan till döds : Quicumque, diacipUttanå famulum, casu tum 
vohmtate oceideritf wnoeuiuf est quoad grattam^ licet reus quoad 

lagern.-' — r-. Derefter anföras invändningar ooh svar. T. ex.: 

^iTillåter dock Landslag, att mandråpare, som komma i fritt be- 
håll, må ftot få dag, sedan komma till böter.** Svar. Här talas 
nu intet om landslag, utan om Guds eviga kg. Huru god grund 
landslagen kan hafva då han är mot Guds klara befiedlning, lem*- 
nar jag hvaije Christen att betänka. ^^'ilLea detta blir att jaga 
mandråpare till riksens fiender och skogsröfvare.' Svar. Möj- 
ligt; Men skall en Christen domare för sådan fara träda fr&ai 
Guds klara befallning? Gud strider for dem som forsvara rättvi- 
san. Eller månne Gud, som ^^himmelen fattar med sitt spana 
och hela jorden med sin try finger,** ej förmår styra en till dö- 
den dömd dåre? Bads ej denna, utan räds Gud! Dock bör do- 
maren vara benägen att visa nåd. Men dermed måste vara för«> 
atånd och rättvisa, så att man vet, öfver hvem man sig förbarma 
akall. Christus ömkade sig, men ej öfver de hårdnackade Phari- 
aeema, men öfver arma bedröfvade syndare, fattiga, blinda och 
olärda. 

Laurentius Petri var dock Sveriges Melanthon; dess Luther 
Tar brödren Olaus. Och är det värdt att anmärka, huru Gud 
merendels sammanställer ^kraft och fromhet,** då Han vill utföra 
något vigtigt på jorden. De äro tvillingstjernoma i stammen på 
tidens skepp. 

8. Oh Petri: Eeen Ujten Postilla offiter all Euangelia som om «ffn- 
, daganar låsen warda offutr hela året, ThertiU och offuer the EuangeUa som 
på the nanq)nkunnogasia höghtijdher om året warda iäsen^ och en Ujten CaU- 
ekismus, s. L 1530. 4:o. Labeck 1537. 4:o.*) Een Predican emooth the 
gruffwtliga Eedher och Gudz fUrsmädelse^ som nu almenneliga brukas. Stockh, 
16S0. 4:o. Hans postilla atgafs fOr att årligen uppl&sas i kyrkorna, jemte 
ett Bibelkap., „så at folkit mötte ja hära hela Evangelisterne,^ Den år en 
enkel Textatlfiggning. Erkeb. Beaterdabl intygar, att både den homile- 
tiaka och den katechetiska delen vittna på det fördelaktigaste sått om 
den svenske reformatorns insigter, oförtratenbet och kraft; tilläggande 
om den sednare afdelningen eller katecbesen, att den särtikildt år märk- 
Tårdig såsom Sveriges åldsta i viss mån antoriserade katecbes. 

Lunds Bibliothek eger Liibecker-upplagan af hans Postilla. 
Densamma är tillegnad AUom och kvar och en hesynnerUgh godk 



*) ^J nppl- af postillan bar 1857 utkommit i Stockholm; nSveriges 
allmoge tillegnad:*^ — r der mOter putideDs språkbruk. 

11 



{Jkridc eeh I^lchprui cjfuer ktda SheHjfes rikt. Ifindfe sttie- 
ker tofde ej ftnnaa i nfigon lillegnan. Thé hafua wd JUMtn 
9am hajfua hafft loH och viUa tU at Sfua swh J them kdgå 
mngU Mm epter tket the icke kafiia hafl åådane fdrfai^mikä 
J Laimake målet $om ther til haffuer hehooff giordz, M«r före 
hojfuer theree unUe eller vpeååt kafit ingen fVccmgång . . • Ooft 
ka,ffuir ther waril een stoor föreummelse med, at vif idee ha^ 
Öfjfkat woro Clerker j C/ude ord förra än toij haffue skickat tktm 
v^ fbr h/rkiopreeter. Egf haffwn heller Oudz Ord wordket hfw 
hat j ekolaetaghume som hehooff hadhe gjortz, htfUkit dock nogher 
ConcUia Brovindalia her j riket j for Ujdhen påbudhii hade . . • 
Förf. önskade, att det hädanefter m&tte bättre gå till väga. A4t 
eenfoldige Clerker och Kgrkiopreeter måtte hafra en ledtråd tik 
att fatta Guds ord, hade Kyrkans Prelater samtyckt, att deima 
postilla skulle årligen läsas i församlinganie. Vore viseorUgka 
aXdraheit at läsa sjdffijui scrifften, köar forstondet så tU rdfcCa 
Men der förståndet tröt, kunde presten åtminstone uppläsa boken 
fSljr folket. Catechesen hade man tillsatt med undervisning om 
Chitds hudhy Credo och Fadher wor, som socknepreeten var plig- 
tig lära sitt sockenfolk. Ty det vore billigt, att ingen finge jk 
till nattvardsbordet, utan denna kunskap. Derföre formanas Boek« 
neprestema vid sin själs salighet, att göra sitt embete fyllest 
Her epter fÖlier noghor stycke som hvar h/rkio prest besinna 
skal. .. It., är mykit aj^ nödhenne, at sokna presteme aUijd för* 
merna fotktA til at setia theres barn til scola ... It. vore nytter 
lighit^ at sokna presteme, som haffua the nyio Testament på 
Saensko, altijd läse ther noghet tUhi itt eapiteH halfft dier hedt 
om hwar helghedagh och forlengde ther sijn predican med, sä at 
foJkit mötte få höra hela Evangdisteme uthi ändan then ene epter 
then andra, at the så med tgdhen mötte wenjas vid .Oudz Ord, 
att postillan på thet sidzsta icke skuUe mykit göras behoöf, vthan 
bruka sidffUa scrifflen. — Epter thet at somlige Clerker äre så 
eenfaldige j theres forstond, at the icke veta huru the skola be- 
gynna theres prtdican, anföres derefter en allmän kort forber»* 
delse. Fredikningame äro korta och enfaldiga utläggningar af 
testen. I Catechesen äro Tio Quds bud försedda med träsnitt 
t. ex. Cain och Abel vid ö:te, David och Bathseba vid 6:te bu- 
det o. s. v. Sjelfva öfvers. är i sammandragen stil. Tu skaU 
icke haffkta fremmande Oudhar, Herrans tins Oudz nampn skd 
tu icke fåfengheUgha bruka. Tenk på att tu gör Sabbatzdaghen 
heUgh m. m. I allmänhet förborgar här den Svenske reforma- 
tom sitt snille, för att förstås af de „eenfoldhige klerkerna,' 
ehuru icke öfverallt. *) 

*) I Swar påd totff Spermat aff Olauus Petn Stockholms råds 



16S 

M öfrige predikanter ib& anforUs: 3. IL W/of t Leksand^ 

ik. Terseri fader, hvilkene predikan för de vilde Dalkarlame, up* 
abarande taUrens gåfva och menniskokännarenfl enille, frälste 
S. ErL Bååts li£ Se fryzells mästerliga skildring i Berättel^ 
•or Sy. Hist. IV. 2 afd. 21 kap. •^ 

4. Ålr. AndrecB Angermannus, Hans IVedtkan, hållen i 
isala 1379, mot Kloster-Lasse^ finnes bland Beoz. handskr. i 
njLöpings Bibi (Handl. II. 281 följ.), bTarom en Benckt Eriksson 
aksk?) fick ett bref, den: ^If. Abraham hade en sådan predi- 
a i Ups. domk. S. Matth. dagh, att thet hjertet som icke var aff 
låbei^h och atfiål måtte yisserligen tårar fälle: och g^ordhq en 
htydning om papisternes och Lntheranernas Gudztjänst bev^ 
odes darligen och nppenbarligen, att de papiske en falskan 
nndlu nppå bygghie . . . utropande till slut Closter-Lasse med 
hans partij för Gadz fö*rrädare och siälemördare och sade aJtt 
Landzförrädare är en ärlig Carll emot Lasse i Clostret, för ty 
Landzförrädaro icke annat än allenast kroppen och egodelar- 
r forrader, men Lasse i Clostret bådhe lijf och siel. Yidere 
Ihe then höglärde man ja med gråtende röst bad att fö^rsam- 
gen ville bedja det Gud ville beskydda vårt arma fädernes- 
id . . . . 

Om Jnsti och Skepperi motpredikningar se Hof-Clereciets 
0L L p. 158. Här i Sverige urartade predikandet under de 
iirgiska stridigheterna till stundom råa inbördes anfall mellan 
ID| Bom dyrkade den nedgående solen Johan och den uppgå* 



eretarius mot Päder Galle ocb i Sändehrefven till P. Elm förekomma 
ir, som skalle hedra Theologiska difipataiioner nu för tiden. P. Q. 
riften år dankel. Församlingen behAfver Kyrkans förklaring. O. P. 
•om det ieke är solens skald, att den der kränk ögon hafver icke kan 

nppå henne, hon år ja nog klar i sifir sjelf och »Örs icke behof, att 
• rarder upplyst och förklarad, s& är Skriften Ijas, vi behAfva blott fä 
ra Ojronnerfrer stärkte genom stadier för att kanna läsa i hennes Ijas. 

Q. Hvad är vannet med Reformationen? Vi hade en Öfverh<»t i sista 
itansen, som, boende Qerran, blott kände atöfva opininnsstrafif. hvilka 
ra den allena, som är skyldig. Vi ha ja na måst öfveriäta högsta mak- 
1 åt en Öfverhet, som har svärd, och står oss nära. O. P. Mellan 2 
da tiog — andlig^ och verldsligt tyranni — är det olidligast, som för- 
rcker själen, som ser sitt bestånd blott i folkens råhet, som förjagar 
rata kraft och dödens tröst. Fnrstames förtryck träffar mera kroppen, 
nnande själen oskadd, således lättare att emotstå. Tv ncderlägges ej 
ids Ord, otan läres allestädes, så finnes alltid ett applyst folk då onda 
^•tar väl af Gad i rattan tid varda finnandes stort straff; ty hvem nt- 
fTar för en Christlig lära att något slags tyranni skulle vara rätt? De 
Bongar och förstår med deras fogdar och embetsmän, som misshandla 
iket, varda fördfnsknll af dem, som Evangeliom predika, hårdeligen nug 
tattade, ändock Gad bättre dar löUer Bten fmkt eft«r. 



164 

ende solen Carl. (3e Petr. Paulini biogr. i Biogr. Lex. Det yar 
derföre af stort behof pikalladt, när 

5. Fartis JohanniBy Gothos — se Psalmsångame här of?tui ^ 
145 — började flitigt öfrersätta utländska predikanter, som predikat 
om Christus Guds son till menniskomas upplysning och salighet^ 
sjelf författande predikningar i samma anda. 

Han ntgaf: JPrtdikan på Palmsöndag^ hållen i Orehroj tyckt t &km 
1596. Postilla, iherirme aff hvart och ett Sönd-EvangeUo varder tagem e» 
besynnerlig lära, tröst &c. Bostock 1597 (el. 1598). Postilla ö/her Bög» 
tidsdags-ÉvangeUer och Epistlar, Bostock 1598 (eller 1603). Syndarmu 
^egel i sju Éootpredieor af H, Savonarola, Öfvers. Bostock Ift98. JKL 
Trägens Pred, om vår Herres Jesu Christi Nattvard, Öfs. ibid. 160S. O, 
Mylii Pred. om Herr. Nattv. ^Öfs. ibid. 1601. Z. Pollionis sfu PredOcm- 
om Guds bornas eviga Lif, Öfs. ibid. 1603. Aeg, Htavm 12 pred, Bf, 
Hustqflan, Öfs. ib. 1607. L. PolUonis 10 pred. om yttersta Domen, Ibid. 
1614. D& förläggare e\ brast i Bostock, ftr klart, att köpare /anaoi i 
Sverige och att dessa öfversättningar flitigt applästes eller fritt återgåffM 
i våra kyrkor. •) 

I Sk&ne fick man en Homiletisk vägledning af Bisk. i Lnnd Nilf 
Palladius, som utgaf Concionator s. regula quadam utiles et ntcestsaria 
Concionatoribus observandca, Havn. 1556, 1570, omtr. 1627. Snperintend. ö£ 
Gotland Povel Medelbye, Past. i Wisby 1597—99 (afsatt sistn. är); aCgaf 
i Epbvn 1597 Förklaring över Christi Pines og Döds Historie i 28 Pradi' 
kener. (Sedan en Evangeliipostilla, som (kil 8 npplagor, och en Bpittel- 
postilla m. m.) 

Likpredikningar, 
Till prof på ett nytt slag af andlig Talarekonst i detta tide- 
hvarf välja vi den af J. B. Blom så hårdt bedömda P. An- 
drecB Nigri Liksermon Öfver K. Oustaf I, Åter dristar förelä- 
saren inbjuda sina åhörare att inträda i XJpsala härliga Domkjrrka. 
Der firas en sorgefest, som är en protestantisk, en Svensk Gano- 
nisation. Den Store Oustaf, Tidehvarfvets erkändt störste ko- 
nung, han, hvars historia är som ett fragment ur Biblen, hvilar 
i sin stjemströdda likkista mellan tvenne förut aflidna gemåler, 
omgifven af 3:ne söner, som ihågkommas såsom Sveriges Konun- 
gar, en enkedrottning och ett lika djupt sörjande folk. Bisko- 
pen i Westerås som „honom för en predikant tjent på åttonde 
året,** ooh således haft tillfälle att väl lära känna sin konungs 
är talare vid detta stora tillfälle. Han börjar med en enkel Tade- 
sägehe. y^Käre Wenner j gått Christet Svenskt folk ,. , Adel». 
Presterskap, !Köpstadzmän, Hoftjenare, Bönder . . fattige och rike 
här nu uti denna . . . begängelse församlade till att bevisa denne 
vår käre Herre och Lands fadher vår gode Christne och Helig hé 



*) Af en Fessbergs kyrkas räkenskaps bok fr&n 1570.t«let och låagt 
fram, inhemtas att sammanskott gjordes af kyrkan ocb fOrsamllogeaf 
medlemmar, f5r att nnderhilla den flitige Ofvers&ttaren, i Bostock, men hm 
fSrklara att han ej Afvenatta Lathert pottiUor? 



166 

tammg med thenna SaL afiMmiuide bans k. forstinnor och Bixft- 
ningar tben yttersta ijjenst! Dessa betackas derföre af Konungen 
Jbrr Erieh samt med sine Syshien och thenna sargförtyngda 
Ädda Wfterlefvereka och Drottning.'' — Berefter målas den all- 
männa sorgen. Man seer här så månge menniskior IvJtha an- 
stektet nidh mot jordenne, stapla medh ffätenj qv^fda och qvaUa 
medh rösten. Bet är som när Ezeohias omtalar sin sockan lik 
aralans och dafyans samt sina yanmäktiga (^onkast mot höjden. 
fljjjelfya ungdomens qväden och dansar ha a&tannat och de nyss 
f^iaåe ynglingar klaga med Job: Mm harpa är vorden en Jda- 
gasi^ mm pipa en gråt. Talaren känner tiQ sin skyldighet att 
tiiMa; men ,yhara skulle jagh kunna eder hugsvala, när jagh 
icke kan hugsvala mig sjelf ? huru skulle jag ock, när gråtetååzar 
betaga migh måål och röst och bestoppa migh mun och hierta, 
kunna med tillbörligh wältaligheet föra någen ährapredikan ?^ 
Aohilles ysx, enligt Alexanders uttryck, lycklig, som hade Home- 
TOB till sin äras tolk. Här är en vida större hjelte än Achilles, 
men en oändligt ringare tolk än Hometus. Nu börjar Anornas 
förtärande, »Konung Göstaf härstammade — h&n Svenska folket. 
Betta folk har alltid inlagt stor mandom och är om Svear och 
Göter mera skrifvet i Walske, Engelske, Hispaniske, Fransöske 
och Wändiske Cröniker än i wåra egne. Han härstammade vi- 
dare af en lysande ätt inom detta folk, som varit beslägtad med 
K. Inge, Erikska ätten, Folkungar, K. Carl och Sten Sture. Om 
Mans barndom. Beröm förtäljas underliga ting. Han föddes 
med ett Mälmeet ofver huffwudet och ett rödt kors på brÖHet. 
Hjelmetet betecknade, att han skulle blifva en stor hjelte, genom 
hvilken Gud ville förlossa Sveriges folk. Korset hade 2 bety- 
deLBcr: först betecknade det utvärtes lidande och förderfvets dö- 
dande i den inre menniskan; sedan Evangelium, som han skulle 
iteigifva i sin sanning och renhet bland Sveriges inbyggare. 
Namnet Oostc^ förklaras. Bet betyder Obtastaf. Hvar Svenske 
oeh Göter ej blifvit stödde af denna stafven, aldrig hade wi kom- 
mit till vår frihet igen. Han hölls visst i schola vid Akademien 
i Upeala, men er&renheten blef dock för honom en högre scho- 
legång. Bå han kom till hofvet, öfvervägde han der med Bn: 
Hemming Gadd, unge H:r Stens Eåd, om fäderneslandets lägen- 
heter och väcktes af sådane conferentier till ymkesamhet öfver 
Syeijges Egyptiske träldom, så att han midt i sin ungdoms blom- 
eterlige år blef lik en gammal sorgfull man.*^ Na kastar Talaren 
en återblick på Sveriges häfder. ^Olyckans grund låg 1) i det mar- 
tyrblod, som utgöts vid Christen^mens införande, 2) i Svenska 
kgéns artikel: Sveriges rike är icke arfirike, utan walrike*). 
*) Talaren fCrsftkrar, atl ^tQ aUe 8w«rigss iabyggars,* toai roro 



IM 

Unions-Kungame ^heÅe alla nog^tamt i sinnet aH mtnga Haytfa m 
flh the SvetMke, hyar Ittgenheien dem tillstadt hade.^ — VlHt 
var Ghristiern II, om hyilken det heter i ett nedanför anftfft 
Epigram af denna predikans Utg. Sylv. Fhrygius: 

Quicquid tentaham, guicguid meditahar et ort 

Quicquid tenttibam dicere, sanguis er ta. 
Tuaende tankar jag sökte och ord jag hesinnade tuaen. 

Men kvar tanke var ^ blod; blod blef kvart atammandé mrd. 

Bäddaren blef Gkistaf. Han rymde nr ett fängelse, men var 
likyäl ej fånge, ty han hade blifvit som gisslare tagen mot lag 
ooh ära. Hans uppträdande jemnföres med Mosis. Småländnin- 
garnes skjutande på den sig erbjudande befriaren skulle modflilU 
hyarje annan. „Men thenne frije Gudz hjelt lät h&rmedh ingir 
lunda sit goda vpsMt falla, ythan war såsom grener ooh qyister 
p& Palmträdh oöfwerwionerligh, hyilka Gudh haffyer giffuit then 
Natur, att när man yill the skole böija sigh up, pläghar man 
förtryckia eller förtyngia them.^ Det colossala i foretaget skil- 
dras. Med K Christian stodo kejsare, påfye, kungar och förstår, 
han hade Syeriges alla yapen i sin hand. Gustaf stod naken 
och wärjelös. „Dock skedde (som yij 8yenske hörde H. M» 
egen bekännelse) at Gudh togh en ringha macht och sloog stoore 
förböliande hjertan nijdh;* så att för hvad H. K. Nåde företog, 
lät Guds milda hand sig så skenbarligen förnimma der när yara 
och medyerka, ^att ingen macht, ingen väldighet yar någon tijdh 
så hög ooh stark, så stor eller så yälrustad, att hon kunde blifya 
beståndandes for thenne Gwdz elskelige ythkåradhe hielt, utban 
alt foU och Uef omstört, lijka som murarne föUo j Jericho och 
lijka som ther Ikmgeld och dunderslag framfar,^ Vid Westerås 
kunde Moster Dijrich ej med sitt yälrustade krigsfolk till häst 
och fot bättre motstå denne helige Herre med sine dalebönder ån 
en rörwass motstår en stormande wäderilning. Ty folket fann, 
som det sade, hjertat så lätt och lustigt när de följde den Her- 
ren i striden. Dock var han moderat och blid, när fångame q 
alltför ochristligen t3npanni8erats, hvaraf de Svenske kunde Ijuftn 
gen märka en kärlek i hans kungliga bröst, hyilken lik en sol 
sina strimmor ej dölja kunde.' Hans personliga egenskaper teck- 
nas. Hans gudaktighet och utvärtes gåfvor skildras genom tyenne 
anekdoter. Då frågan är om den förra, berättar hans gamle hxÅ* 
predikant: „när som hälst någen Gwdz besynnerligh plåga yppa 
kom med Pestilentzia, med otidigh wederleek, med dyyr tijdh, 



närvarande vid arfföreningen i Wester&s, der sett vid Tre Knngars tid «■ 
fall regnbiga, ganska klar och herrlig — ett Gads fridstecken, ett bovli 
att Ond gillade hfåd „vq Sweoik* samtyckt.*' 



IM 

medh ofiij^ heller facwiidh som htilst nådaiit, thetk Gudff wxedM 
tekn oeh flyodasiniff STntes wmra, kunde K* M:tz Hoffi b te ft n e 
ioke uthan stoor ynka och medlijdande see och höra huru H. 
K. M:tz persoon sigh grömftnde sackade, snyptade, hoof yp hen- 
dema meot Himmelen, jropade oeh badh Gudh wara barmheriigh. 
Snarast aagdt, skkkade oph fSrhölt sigh lijka så som h6gb. £L 
K. M:tz.T^ sin egen Pei!iiOon hade allena warit en Syndare» 
Ja, uthan twiffwel then samme Ande, som dreff then helighe 
K. Dauidz hjerta, när han sade (tå han sågh Ängelen stå medh 
ihet Ytdmgna Swerdet) O Herre Gudh, jagh är then som syndat 
haffwer: Thenne Fåren hvadh haffwa the giordt? Samme Ande 
haffwer och så här regerat thenne helige K. G:8 hierta.^ Om 
honungens utkwerthes gåffwor heter det: „Som Segerstenen aff 
fiin natur drager til sigh Jern och Ståål, så drog H. E. M:tz 
Ijoffligha täckhet alle £romhiertade til at med suspirereu o(^ för* 
undran hafftia honom af hiertat kär och i all som största vörd» 
bålla. . Thet bekänna så månge the höge Potentaters, Keisares, 
Konungars, Kurförsters och Furstars Legater, at när the haffwa 
först kommit för Hans K. M. till Audientzie, haffva the bleffwit 
så häpne och swimmande, att them hafver förfallit sinne och 
Biinne, mood och taal, att de hafva stååt en lång stund för än 
the haffva kommit åstaad något ord framföra, Hjka som the hade 
fåt sedt en Gudz Ängel heller annat ther någet meer än meni* 
akelig^t hade sigh hoos finna låtet" Hans „dygdesamma höf- 
Tiikhef* berömmes. ^För then sannfärdighe Gudh och all rätt* 
TiJBa må yij, som med H. K. M. voro i dageligit omgänge vittna, 
att han e} talte något ohöfviskt tal eller ord, ja hans Heliga K. 
M. kunde ioke heller lida sådant måladt på taflor eller utstiok- 
ningar,** en dygd, som fast felade Dr. Margaretha. Hans höga 
TiBdom uttryckes äfven med ringa men bevisande ord. Han 
kunde hålla predikantema på den rätta kosan, när t. ex« några 
i ain £&knnnighet påstodo goda gerningar ej behöfvas; han kunde 
lära bönder profiterliga skick i åkerbruk, fiskeri och bei^sbruk, 
köpmän i seglation och handel, hofmän i rytteri, så att alla, som 
nalkades honom, bekommo ett hc^^ ljus. Och det är ej mot 
Onds vilje, att vi bekänne och berömme hans gåfvor i de per* 
aoner, der han låter dem finnas. Till slut upprepas Konungens 
bekännelse infor Alhnogen 1539 och afskedstalet 1560. En äkta 
biblisk anda genomtränger den enkla berättelsen. Det är som 
läste man om Isai son i de heliga urkunderna och vid läsningens 
slut står bilden af en snart sagdt öfvermensklig gestalt --^ af an 
Héligh Konung Gästqff" for det inre ögat. Då dylikt vinnesy. 
bor takren segrat och en man i en tid ,,af andra phraser** kaa> 
med samnn skäl förneka K. Gustaf oeh hans tidehvarf talai^ 



IM 

konst^ lom en Styokjnnkire bknd oss förnekar Uiadens krigare 
bjeltenamnet därför^ att de ej föntodo att rikta en kanon. 

Den andeliga Sagan 
sjnee föga till. Martyrologiema skymtas i en och annan folk*" 
Tisa. Legenden öfvergick till folksaga. Vi nämna blott Om den 
ChristUge Biddarm, en öf:8. af N. Balck, Bostock 1596. 

HL Den Theologiska Litteraturen. 
Beformationen och den Lutherska dogmatiken yar denna 
tids poäsiy enligt Hammarskölds uttryck. 

Exegetik. IsagogUc. 
Yi framlägga blott 01 Petri: Een liten Ingongj then heäige 
Serijfi^ ther nägor stycke i ScrijffUne fordares (först s. 1. et a.), 
nu på nytt prentade, Sthm 1638 och Petri Johannis» Gothi Skoné^ 
och märklige Skriftenes eententier af Luthero förklarade. B»* 
stock 1597. 

Dogmatik, 
Yi fasta uppmärksamheten på Olai Petri om Sacramen- 
terne Sthm 1528, omtr. i v. Troils KyrkohandL IL DeL; Uth 
derviåning om äktenskapet, Sthm 1528, omtr. i nämnda Kyr« 
kohandl. L D. ; En liten bok, hvaruti förklaradt varder, Jwarige* 
nom menniskan får den eviga saligheten, 1535. L. c. lY. L aur. 
Andrea: Om Tron och Ooda gemingar Sthm 1528, 2:dra 
uppL af J. Erici Salemontano, Liib. 1594, 3:dje uppl. i y. 
Troils iKjrrkohandl. III Del. Laur, Petri: Dialogus om JSer» 
vans Nattvard, Sthm 1562, L. c. lY DeL — Näst dessa Be- 
formationers Triumyirer, vid hyilkas litteratur vi stå som läijun* 
garne vid grafyen — finnande blott svepningen — må nämnas 
frdländaren NicoL Olai Bothniensis, som likväl ej lär lemnat spår 
efter sig på modersmålet Yi kunna dock bedöma hans förmåga 
efter i Bost 1584 utg. de Scriptura Sacra theses; och en i Sthm 
1588 utg. de libero et servo horiiinis arbitrio dissertatio. Yi tilläga: 
P. Johannis, Oothi, Enchiridion, summan af våra Christna Beligions- 
hnfvudstycken sammandragen af Guds rena ord och den h. Skrift, 
Sthm 1596; Vägen till saligheten, Bost 1592; Undervisning om 
vår Christendoms h. lära, Bost s. å. m. fl. Bedan i kyrkoord- 
ningen af 1571 bjudes, att enfaldiga klerker och predikare sknlle 
yäl öfverläsa och öfva sig i then försvenskade Margarita iheoio' 
giea: de iSinge hän vistes till Loci Comm, nUippi. Något ha vi 
ook trlok Skåne att uppvisa. Yår välbekante Christiem Pein 
Btg. såsom Lutheran de graUa dknnåt et eonfesnone, Mahnö 15SS 



169 

BL m. Bisk. Erantz WormMdseiis: En og twe de aBerhiihmute 
og uébmigieste LcardamsartiMe trycktes i Malmö 1534; Bisk. 
ABlr Svid (AlbiDUft) ntg. Undemsnmg om Domedags Vished, 
NmrwmréUe, ProeesSy BeUergang og Beredning Kphn 1576. — 

^mholik. 
Jbinu kallades den Eenläriga Evangeliska bekännelsen ca* 
ihoUea *). Kan synes hållit sig blott till Augsbuigiska bekännel- 
gen, ehom länge blott känd af dem, som knnde läsa latin och 
tyska. Syenskame inkommo emellertid ej i Tysklands symbolicisti- 
ska strider. Vi anföra blott: Confessio Åugustana eller Troshe- 
hänndse afsatt på Svenska af Petro Johannis, Ootho, tiUegnad 
prinoess. Elisabeth, Uost. 1581, samt Confessio Fidei, antagen 
Ups. 1593, Sthm 1594. Man har äfyen en afskrift från 1562 
utaf PhUippi Melanthonis Formula Confessionis i Linköp. Bibi., 
samt Dionys. Beurrasi Confessio fidei a QaUis in Suecia degenti" 
hus commani consensu edita, nnderskrifven tillika af P. Marsilins 
Syensk Knngl. Historiograph och en J. Pasquier; mot hyilken 
utkom ConfiUatio Cortfessionis OaUorum in Suecia degentium, per 
Laurent, Oestricium. 

I Morcdtheologien 
mi blott anföras: Petr, Pauli Oothi Sudercop,, den förhatade Pa- 
storns i Stockholms Storkyrka, En rätt christlig undervisning om 
kela menniskones lefverne, Sthm 1590; samt Physices Prof. Laur, 
Ledii Jungfruspegel, uppställd efter de 10 bnden, med ett bihang 
af beriittelser om alla jungfrur, som fått dagar i Almanachan efter 
sig benämnda; en svensk skrift, . tr. i Sthm 1591, Bost. 1601. 
Deri klagas mycket öfver presternas stora hattar, hvarigenom de 
Uknade hof- och köpmän, att deras kjortlar voro belagde med 
sammet, att deras hustrur och döttrar gingo ofta som fruar med 
drälldnkar och vida ärmer. Dylik nitälskan drog alltid en större 
uppmärksamhet till sig i värt land, än utläggningar af Bibellä- 
lan: ri/ver edra l^ertan och icke edra kläder. 

Polemik etter Reformationslitteratur. 

I stridens drägt framträdde dock helst den theologiska Yet^ 
tenskapen under ett reformationstidehvarf. Yi ha redan erinrat 
om det vittra värdet af Olai Pctri skrifter mot P. HéUe och 



*) Man bdr således ej öfvereätu den i Lathenkå kyrkans sköte dO- 
SBde K. Johans bekännelse: Hsse est mea CathoUea fides in qna sam natns 
•t edncatns... med: Detta år min kixlhoUha^.. ntan: min AUmät^chriåU 
Kgik Se Fifyx. btittttlMr IV. IL p. 141. 



170 

P« CfalU, och desflas fyndighet rid fönvaret af en. dålig aak 
Dessa stridskrifter trycktes 1527 och 28 i Stockholm^ och o» 
trycktes i t. Troils Kyrkohandl. 1 Del. såsom: Olai Péiri: Svar 
uppå iU ochriBtelighit Séndebréf^ sam Paulus Heké haAst 
uthffåå låtit emot Evangelium^ Sthm 1527; Svar påå tolf 
Spörsmål om noghor stycke i tken Evangeliske Lärdam, 
och dri/ves tillbaka the svar^ som Pedher Oalle gifuåJthaJf- 
ver, Sthm 1527; JB^ Sändebreftil Paul Helie om then/arvoMå' 
Ung her i Riket skeedt är, Sthm 1528, ib. 1605. Prof på stilet 
i dessa polemiska skrifter är redan meddeladt vid sidan af O. F— i 
predikostil för att visa, det dennas enfald var — en gnmdsati. 
01. Petri utgaf dessutom: Een liten Boock, i huilko cloater- 
Ufuuerne förklarat warder, Sthm 1528, som utmärker sig bäde 
för kyrkhistorisk kunskap och Mig framställning; Om Oudt 
Ordh och m^nniskios bodh och stadgar, Sthm 1528, Bost. 1591, 
omtr. L. c. II D. Ups. 1790. Laurentius Petri kämpade 
vid hans sida, utgif vande: Een förklaring om Wijgdawain i. 
L 1538, L. c. IV D. Ups. 1790 (v. Troil). Lär författat Confessie 
prcecipuorum MinistorumEvang. Jesu Christiin inclUo lUgm 
Svetice contra Interim a Cces, Maj. puhlicatum 1048. Inföid 
i Baaz. Inv. Eccl. p. 268 seqq.; Likaså en Protestation met 
Liquoristerna 1565 m. m. L. c. III D. Vi vilja blott dröja ett ögon- 
blick vid: Dialogi om den förvandling, som med m£ssone skeddi, 
skrifne ^bS Erchebisc. Lars j Ups.** an. 1542, sedan (vid Lita^ 
giska bullret) utg. i Wittenb. af A. A. A. (Abr. Andr. Ängens.) 
Dialogerne äro 4, och uppenbara med sin vittra form äfven yitttf 
hug och god arch»ologisk insigt Petrus svarar Sim4>n, som talit 
om Binde- och Lösenycklar, för att visa det Latinska Messaa 
var fastbunden: „Mig tycker att tu bär tigh her så åt, aoa 
the män, som upbygde Babels torn, hyilke leer brukade för oalok 
. . .^ Han liknar sedan lat. Messan wid een harpo eller bl&- 
sepipo, som intet vist förstånd giffuer ifrå sigh, antioghen til itt 
eller annat, ändoch songen eller clangen theraf kan wara skön.* 
— Erkeb. Laurentius Petri Oothus har deremot skrifvit: Ds" 
claratio Liturgice contra Momum : RefutaMo apologin Streg- 
nensium m. m. — Abr. Andrece Angermannus var ock 
en väldig polemicus. Hans skrift contra Liturgiam trycktes 
1579. Hans Forum Adiaphororum Witeb. 1587 kan ock här 
nämnas. Till och med hans långa dedicationer af Erkeb. Latses 
af honom upplagde skrifter till Drottn. Gunild och princessan 
Anna äro skarpa polemiska uppsatser, ehuru ej riktade mot 
j^Esthera eller Nådiga Fröken.^ Han skildrar skarpt det hal- 
tande på båda sidor, som då var öfligl, sägande mången varning 
till ,Esaus Wällingsbröder ooh Judas we4eilag8svenner.* I)6t 



I 



ITl 

v -di teak att f^Hfm Baghen lijdhB.Vnder blaaoka fhanitm, M0å 
L Hatiea atyrkia fiendernas akörwackt heos DaokehSren.* 
Skaenfaf^ gloMéring mong tiel ftVrrådher, 
Ve4h Guds ord bliff audig oob boo trygg i hänt a&dher. 

fir eitenw Originee, AngastiQUB ooh andra kyrkofilder. FMn 
' FSfnske Boholoma kommo ,,infodda Mamelucker^, såsom ^ftff 
foibörgs horsa nthslupne.^ Beligionsfriden war en Hönofridh, då 
n Fåfnska ^Herbestialiska* messan fick fortgå. 

Fäirtstik. 
Bet må medgifvas oss att erinra om den ISrde Laur. Afrt 
oM: Programma ad studhsos Acad, Up8., quo eo$ invitat ad 
HjgrnUem lectionem patrum et audiendam eorum explieatumem, 
a sit instituenda publice, edit. an, 1576, ehuru latinsk. 

Pastoral- Theologi. 
Hit föra vi: Olai BUri fdrmanmg tiU Clereciet som i nest- 
mmande prestamööt försampnas i Upsala, Strengnäs och We- 
srfts (om presters och lekmäns inbördes pligter) Sthm 1528 (t. 
'.); Förmaning till alla Evang, predicare öffuer heela Sverige 
on man sig skicka skall, tå förföljelse påkommer för Gudz ord 
ni, 1585, Rost. 1612; Petri Jonas. Angermanni war till D. 
Ér. Magni, prcep, Angelstad. Bref Weanonensi Episcopo täl- 
rifoit^ Jena 1600; Ptder Lauridsens, Theol. Prof. t Lund^ un* 
rvisning om Prcesteembede &c. tr. i Malmö 1553. P, Johanni» 
Mi ö£b. af Ordinantia EcclesiaHica Heiddbergensis, Boet. 1596. 
Bland Handskrifter böra nämnas: Canuti Ckristopk, Nar* 
pens,, Past. i Arvika, öfs. „skrifven till nyårsgåfva", (af 1588) 
Utzingers: SmaJkcddioi sendebref, deri ChristL råd uppgifvasy 
ira Undersåtare böra sig bete, då de af sin öfverhet mot Gttd 
h rätt för sin reUgiösa bekännelse förföljas, jemte varningar för 
GiB ooh undervisning om, huru man återgå kan. Stiemm. Bibi. 
r. G. T. I. Link. Bibi. HandL 

Katechetik. 
En bok med Sveriges vapen på andra sidan, innehållande: 
Uäggning ofcer Tio Gfuds Bud, Trona Artiklar, Fader vår, 
ce Maria (som bevisas ej vara någon bön), Magnificat. ock de 
Davids Botpsalmer, präntede i Sthm 1526; en Duodes i Ups. 
ibL — Vi ha redan nämnt att Olaus Petri bifogade: Een liten 
tdechismus till sin postilla 1530; sedan särskildt tryckt i Liibeok 
>37, och sannolikt omtr. i Sthm s. å.*). Äfven bakefter hans 



*) I XJptala BibL finpas några blad af en haiåéhes, tr. 1SS7. Åfven 



171 

Anlqibok, tr. i Bthm 1531, finnes en Kateohes*). LoMir. jRrtn 
utgaf Éin öfVers.: hwu CkristL foQc må warda f^rmafwi Utt Sth 
eramentet , , . D. Mart. Lutheriy Sthm 1558; men har l&tit af- 
tryoka Lntheri och Chytnei Gatecheaer, som han 1578 intygade 
jyOmnibas teii manibus*, enligt Fants skäliga formodan. lakato' 
lies öfVersattes den förra af Fetrus Benedicti Upsdl. oeh vtgafr 
Sthm 1558**). Man egde dessutom ej brist på profkateohesefi 
t. ex. Erik Faloks Spörsmål för eenfialligha Lanzprester och anda 
som predica skola, en öfs. 1558, en öfs. af Cromeri catechedi 
omkr. 1573 m. fl. I Skåne utgaf Christiem Pedersen: 140 
Christl. Spörgsmaal med Syar, Malmö 1533. Fr. Wormardsen: 
den lille danske Catechismus ib. 1537. Gotlands Superinteni 
Poyel Medelbye utgaf 1597 en Förklaring över Catechisnin^ 
omtr. 1623. 

Uppb^geUeskri/ter, 

Har ha vi ej nu sekularverk att anmäla. 

Yi anmärka blott: En Bonebok med Herr ana hön ocA .C9kri> 
sti lidande med flgg. Sthm 1523; Förmaning om bot och bäiirm§ 
af Laur, Petr. Ner,, utkom först i Ups. 1558, sedan med Kon. 
Carl IX:s företal 1607 (v. Tr.); En annan dyUk af samma Erke- 
bisk, som utkom i Sthm 1566 (v. Tr.); — ^n enfaldig bön^ atM 
efter denna farliga tids lägenhet, tr. 1567; En kort utläggning pi 
Fader vår, i bönevis stält, 1573; En liten tröstebok, öfs. Bost 
1564 af hans efterträdare i embetet L, P. Gothus; ai BOr. J(h 
hannis Oothus en mängd till större delen öfversättningar, utgifas 
synnerligen under hans landsflykt i Tyskland ^^**). 



t. tit. 1. & a. en defect dnodes: Spörsmål: Hvad ar Skrijtemålt ChrisUKg 
Bal§f rätt Hélgont åraf m. m. 

*) J. 6. Hallman: The 2:ne bröder ... p. 167. 

**) Enl. Hammarsk. förteckning p& Schol» och nnderrisningsböclMr 
p. 203, men som säkerligen bör Tara 1588, samma år samme fÖrl ntgif 
sin öfs. af D. Mart. Luthers berättelse till D. J. Hess, huruvida man må 
fly fdr döden eller pestilentian, 

***) T. ex. Gudhelige Bööntr oeh Tacksägelser, öfs. med Calend. Boft 
1572, 1581; Grosehs iröstebok^ öfs. Bost 1577; Undervisning om en rått 
ChristUg Bön, Bost. 1577; The hel Jädhers och martyrers undervisning sm 
korss och anfechtmng. Acc. Bööner under korsset och Berättelse om tkd 
eviga Lijvets herUghet, Sthm 1587; Om Gudz Jramledne helgons htqftf en 
dkkhgus. Tillägg: Luiheri undervisning om Bönen, öls. Bost. 1598, B. ib 



173 

12:e §. 
nire Tidehvarfvet: 

Symbolicismens. 

nVål Tet jsg huru en rerolntion skall börjas; hora den skall 
knuum slutas vet jag ej:** utropade en af 1789 iis män i Frank- 
like» ooh tiden synes ännu Tara lika hayvia som denne talazé. 
Befonuitionens hjeltar funno snart att det sednare problemet, som 
Ttr det sråraste, återstod dem att lösa. De hade manat f^heten 
ur sitt fiingelse och dermed upplöst Kyrkans enhet^ de hade nödgata 
iSmeka den historiska continuitetens helgd, de hade måst lemna 
Församlingen den makt de fråntagit kyrkans Öfverhufrud. Allt. 
detta Tar ej blott nödTändigt, det var rätt tillika. Allt gick for* 
träffligty så länge Församlingen Tar MiUtans^ så länge Eeforma" 
toreme Toro OpponHonamän. Men de segrade omsider. Ben 
nya Församlingen blef Triumphana^ Beformatoreme MinUtére. 
I)et störtade kunde nu ikläda sig frihetens Tapen, det kunde som 
förtryckt påkalla den principlösa menighetens känsla. Men det 
Tiire Tar, deras inbördes passioner kunde nu hinna söndra det 
Bya förbundet Enige i anfallen mot en gemensam fiende^ lik- 
tänkande så länge trosbekännelsen uttalades negatift eller i all* 
»Knna uttryck, kunde de uppenbara de mest söndrade åsigter, 
då det gällde en fulländad posiiif utveckling. Uppvuxne i me-^ 
aingsstiidemas lif skulle de nedlägga vapnen, det enda de lärt 
att rätt sköta, lika ogerna som Dalkarlarne, en gång uppkallade 
i politiska fejder, nedlade sina skäcktor och armborstar. Detta är 
flå grundadt uti menniskonaturen, att samma skådespel möter öf- 
Terallt i symbolicistiska eller politiska, i pbilosophiska eller esthe« 
tiska reformationstider. Det var således i följd af menniskoaudens 
naturlagar, som Symbolicismens tidehvarf i själens alla samhällen 
utreoklade sig ur Beformationens. Man kan enigt löpa till storms mot 
dety som af allmänna omdömet eller allmänna känslan fördömts; 
man kan med förnuftets blotta åberopande plantera frihetens fan» 
på den bestigna muren; men när man jemnat de stolta ruinerna 
af en äldre kraft med marken, då har man valet att låta 

„Säden vexa, der Tröja stod,^ 
«ller ock att kamma öfverena om den nya byggnaden. Då Tak-, 
nar behofvet af ett aUmänt förnvft i Babeliörbistringen af tu-, 
sentals enskild4i. 

Den reformerade Kyrkan fann, som vi anmärkt, behofvet af 
ett positift gemensamt fältrop eller af Sjfmbola sednare i Sverige 
in i Beformationens hemland, men snart visade sig felj(?erna. 
STeiige aöndendeta mellan trenne regeringalyatna prinsar, en $uaL 



174 

genom biodersmord behöll sig pi en usorperad thron ooh en bos 
jpObelönt'' hulpit att störta Gustaf Wasas förstfödde son. Oek 
striden fick en för I'5r8amlingen yigtig charakter, ty det Tar i| 
allenast fråga, om Svenska kronan skulle hvila på ljusa elkr 
mörka lockar. Den ene Wasaättlingen repreeenlerade den i Sfe- 
lige fallna Ultrakatholioismen eller Papismen; den andre Ultnr 
reformationen eller Calyinismen. K, Johan III ooh hans eoa dih 
skada återföra Kyrkans esthetiska tjusningsmakt; Hevtig Otal dee^ 
emot Tille ur Gudstjensten aflägsna allt som talade till sumenij 
Ben Luthenka medellinien, ^iBquatom, deröfrer himmeleni Sd 
går^y aktade ingen af Gustafs söner mer. Mot de motsatta p^ 
iMToa afldgsnade sig allt som följde hofren. Då reste sig Sfe^im 
fihi^samlingen och trädde samman till ett Concilium i UpsafaL 
Det var 1693. Hertig Carl inställde sig der och syntes omiidcr 
bland de församlade Ständerna, lät Calvin komma bland ^kättaze" 
och blef den sig congtituerande kyrkans beskyddare. Der takpr 
des om Nederländemes och Frankrikes blodiga religionntrider*,. 
der medgafsy att blotta föraktet för theologiens studium möjlig" 
gjort Liturgiska oväsendet; der antogs den gamla Eatholska Ky^r 
kans 4 Symbola och den Beformerade Kyrkans Confessio Augn^ 
itaaa, såsom ett uttryck af den allmänna uppfattningen af ITp^ 
penbarelsens många urkunder, hvarefter Preeses öfverljudt utro- 
pade: Nu är Sverige hlifuet en man^ och alla hafva ni em 
enda Oud. Den fulländade reformationen var således försam^ 
Ungens verk och ^ en kungs, en hertigs, ett stånds t ex. pxesi'' 
ståndets. Genom valet af Symbola slöt hon sig både till den äld- 
sta Christna och alla de Evang. Lutherska församlingame. Sir- 
skildt må den visdom erkännas, som låg deri, att Svenska kyrkao. 
ty nu, och ej heller så länge en myndig Eegent var Summos 
SpisoopuB eller Ax. Oxenstjerna var själen i en förmyndarerege- 
ring, ville antaga flera Symbol- skrifter, än som antagits i Dan- 
mark och Norge. Allmogen kunde således ej tala med Luthem- 
ner, som hade andra bekännelseböcker, än den Svenska kyrkaib 
erkände för sig bindande. „Enhet ger styrka." Men man hade 
■u uppkallat det menskliga vetandet och ställt det på vakt vid 
tempelporten. Systemet blef snart till minsta detalj utveckladt;. 
snillet och lärdomen skulle rättfärdiga hvaije dess sats. OrthO' 
dowi vardt Trons nya namn, och Kyrkans Lösen uttalades allt 
högre: 

Christendomen är en vetenskap. 
Kyrkan satt under Medeltiden som ett barn, firomt be- 
traktande symbolernas haltklara andemening, dunkelt anande de 
iééer, sem genomskimrade den förlåt, vid hvilken skönhetssinnet 
knttbi^de i det sublima templet, men fullt moget att fatta tonei^ 



m 

ebglagenljad och bildernas himmeltskiiggor. I banets fronoM 

sköna känsla såddes eTJghetens fWj, som merendels hann 

uppskjuta hjéribladén på j<nrden. Blomman . . hvem tyifla» 

den utslog under Evighetens 8ol? Under Reformation»* 

ibTarfyet rar Kyrkan den själfulle yngUngen med mogen 

Akxaft» med brinnande siandslust, som drog åstad till kamp 

alh som -verkat förderfligt på mensklighetens allmänna upp- 

ssi under nästftSrflutna tider. Nu kom han hem Mn striden, 

fidle Segraren, och ville bygga sitt tjäll och njuta af fredens 

ter. Nu blef tid för känslan att uppbkmistra uti tanke; 

Uef tillfälle till grundlig forskning, hvarigenom han kunde 

tig ftill reda för sin religiösa ståndpunkt; nu äskades lagar^ 

Ni« värn, om också frihetens klämsko och hållhake. Nu 

e Bymbolicism uppkomma. I början höll den nya tiden 

m^, för att bevara både kyrkans enhet och frihet Allt« 

b började snart enheten att göra friheten intrång. Ben blef 

ten öfvermäktig i 17:e seklets sista Vs» och framkallade der- 

mi ett nytt tidehvarf i Kyrkan, derunder frihetens Gastor 

mer sjönk och enhetens PoUux allt mer nalkades sitt zenith« 

följde samma perioder hvarandra, som när 1719 års consti- 

nella frihet blef sjelfsvåld och 1772 års revolution sökte 

^a Maktema sin jemnvigt, fortsättande utvecklingen af sin 

irchiska tendens tills den hunnit 1789 års Säkerhetsakt» 

satte friheten på fästning och högvakt och dermed beredde 

Lska frihetssinnet för 1809 års revolution. Man bör vid dy- 

favälfningar snart kunna sitta som den bekante Mathemati* 

i den lutande vagnen och, då man stjelper, veta att utropa: 

fbs efter uträkninff! 

Då Vetandet uppl^itats på den Öfverbiskopliga stolen måste 
äekligheten af allmänna talesätt i trosläror snart inses. Be- 
atoreme fordrade tron på Quds Ord. Men hvad var Guda 
Bet som så kallas i Upp. B. 19: 13 (Joh. 1: 1) eller i 
G. 8: 14 (annamadt 9£ Safnarien)f Begge Testamenten 
blott det nya? Bet prophetiska, d. ä. sådant, för hvars 
gbet en öfvematurlig uppenbarelse måste antagas, eller 
som fanns skrifvet i dessa urkunder? Är det Guds Ord, 
ligger i den logiskgrammatiska meningen, eller är denna 
en förklädning, hvarunder en mystisk mening skall sökas? 
antages bokstafsmeningen : är Guds Ord hvad Socinus fann 
blen, han som af Johannis Evangelium inhämtade blott, 
förståndig var Oud redan i begynnelsen och oförstån" 
är intet gjordt af hvad gjordt Är, eller hvad Arius 
funnit elltr desse tusen, som förkättrat hvarandras upp- 
lagar. År andemeaingeii Guds Ord, hvilkendera af de 



176 

tjugo» tom ge Arons iköld ränkil^ betydelMr, ha fattat den riUila} 
Är. BanningeiL blott sabjeotif? Är Sanningen mer än en? Blir 
ej triflet på henne Bååtan en enda, också ett tvifrel på henass 
MBvarelåe, i alla friska hjemor, ooh tyiflet på hennes tiUnralse 
-^ skall det ej gå som en Samnm genom menskligheten» dUa 
hyaije andeligt lif, göra forskningen till en galenskap, viahetaa 
iill ett Bedlamsprat? Detta låg klart fdr Upsala Concilium. Det 
fraktade lika litet att rita Confessionens vapen på Beformatkmios 
Uanka sköld, som den sanna finhetens Vänner i vår tid frakts 
att omtala Lagbunden friheL Man insåg omöjligheten att nnd' 
Tika Symbolemas förvandling till lagar. £n förening fordrar e»- 
hei. Enheten fordrar en gemensam bekännelse. HvaromkxiDg 
skalle man hellre sluta sig, än kring det, som varit medelpunk- 
ten för hvad Chiistna Kyrkan egt sannt och lefvande genom ett 
ooh ett hälft årtusende? Hade det varit frisinnigare att förena 
sig kring den satsen: intet Symbolum får finnaef Hade ej 
denna sats redan varit ett Symbolum^ d. ä, en menniskosaits? 
Beligionen blef i början blott uppfattad, blott betjenad af veten- 
skapen. Han sökte utleta trons hgica, ty man förstod att en 
sådan måste finnas öfverallt» der man spårar mensklig tank& 
lian £snn att en dylik med lagar, orubbliga som tankamesi ge- 
nomgått alla Kyrkans tidehvarf, blott under jemn utveckling i 
öfverensstämmelse med de oförnekliga grundidéerna. Man alsönr 
drade hvad som tillkommit under papistiska tendenser. Man ut- 
talade hvad man funnit genom att sluta sig till Augsburgska Conr 
feaeionen» Men intet står stilla under den hvälfvande himmelea. 
Der principema uppställts följer snart systemet. Detta var Christel^ 
domen, blifven Yettenskap. Och denna vettenekap upphöjdes till 
lag. Detta system het Formula ConcordicB, och lagen var K. 
Rellgione etadgan af 1663. Så hann Symbolicismen till sin mognad. 
Man har velat bevisa, att emellan Confeesionen och FormtJa är 
ingen skillnad, derföre att all irrlärighet står sig lika slätt under 
begges herradöme. Men säkert är, att Budolphus Hospinianoi^ 
som utgaf i Ziirich 1607 sin Cancordia diecore eller bevis, att 
Formula är oense med Confessio, sett djupare ned i ämne^ än 
der man blott söker öfverensstämmelser eller olikheter i smärte 
detaljer. En Svensk rådsherre frågade en prest vid Biksdagen 
1647, hvarom presterskapet stridde, och fick till svar, att man 
stred om 2 Confessioner*), en som hette Augvstana^ gynnad af 

*) Man finner har egentligen samma strid, som i Tjrskland kampa- 
des mellan BoUatz-Buddeisterne och Chemnitz-Gerhard-Calovisteme. Det 
var mindre fråga om Symboliska böckernas mBngd ftn deras „ratta fttr- 
stånd*'. Men 166S blef de fOrras mening antagen till lag t SFerigs, sov 
befallde de Chiistne att söka regula elUr mudogia fidåi i S^mboUaka Böe- 



ITT 

Bkkopftme (d. ä. J. Matthie ooh J. Tenwrus), och ea, Mm hoH* 
€kmiirdia. Braret ▼ittaade om enfald, men uttFfcker ftndå fasni 
■uui i allmänhet fattade den häfitiga striden. Emellertid analg 
fleder Brahe, Bikets Brotz, striden om GonfesBioneaa och Formm^ 
1m inbdiéea fijrhållande ganeka märklig uti yår Hiitoria. DtÉ^ 
hade hostat Dr. ChrisHna tårar o^ ådrugii Mikå^EansL 
A. O. hård ord af DroUningen^ den gaf henne dét conm^ 
Kum att oepanera de hittilU näotan al&id eniga Ständerna^ 
hoUkot ock eå fnycket opererade, att i/rån den tiden näetem 
aldrig hafwr varit någon enighot och att Drottningen dar-^ 
med vunnit att göra sig abeolut. (BådBprotocollerna £er 
1662.) Länge stredo de trå nämnde Biskopame mot systsms(t 
såaom Ix^een. De påstodo att en dylik underkastelee under Tysk* 
lande Goncilier ej anstode Sveriges ära, att för GbristeBdonMUia 
benrwande i Biblisk renhet ej behöfdes tanio apparatUj att 
BvwMka Saroyeten ej behöfde slafra änder Tyska Theoleger. Dv» 
nm iaarer TéHo dem af hufyudet ooh den nämnda Beligionestad- 
gaa utfärdades. Om denna torde Förf. tilliäokligt hafra yttrat 
ng på andra ställen*). 

K5rikans Sköna Litteratur emottog pregeln af sin tids ai^ 
■linna 4»ndens. Homilier npphörde alltmer. Fredikn»gar lot^ja 
deras ställe. Den allmänna sträfran efter enhet, elter Tette^- 
akaplighet tillvann det synthetiska uppställningssättet allt flera 
vänner. Det sköna kom ej fram som en blixt ur de alldagligt 
framtågande molnen. Man gaf mera akt på sig sjelf och ville 
frambringa ett konststycke. Det naiva träffas ej sällan. Psalm- 
aången, som ej kunde nedpressas till rimade theologiska defi^itio* 
ner, jttm ock SvBäl)eig8 oA Spagds afiindsmän ^å idUe^.kann mot 
slutet af detta tidehyarf sin culmination. 

Man bör dock minnas, att eoho't aldrig höres, förrän den 
leifande stämman talat, eller — enklare uttryckt — att läraienej 
liSreB fteän lärjungen. Det är således icke oväntadt, att Sverige 
flBtid är ott tidehvarf efter Tyskland. På 1500-talet kämpade 
Bymboiieismen ifingast vid Luthers graf. På 1600-talet hanm 
denna kämpalust utvecklas i Sverige. På 1600-talet uppbloii- 
Btrade Fietismen eller hjertate tro i Tyskland, vänligt slutande 
Blig int^ Symbolicismen eller tanhene tro, ehuru ofta förföljd af 
densamma. I Pealmene nya, sjelfständiga tonart och Bönsna 



kerna, 1598 hade aan antagit den sednare, som siVkte regula fidei t 
Bfbimu kiora ^rå. En insigtafoU Ttieolog kan ej aodgå att inse ta siar 
skUniMl i IM8 4» och 1663 irs Sy mbolici«m. Det &r 1773 o^ JTSO 
i Kjiksns CongtitntionihUtoria. 

'^ Evilken år Sveriges Religion f 1 Delen, p. 19, fOIj. Kometen 18^7^ 
K. 57—1». 

11 



178 

måäpb uttalade ng dentanna fönt^ ooh hann i denna diigt 431 
Bveiriige långt tidigare än den dristade uppträda på pvedikoatoleBi 
der en dogmatiek-symboUoiBtiBk foreläsare ännu länge nndenrisada 
i en protestantisk scholasticism. Yid 1600-taIets slut stod striden 
skarpast i Sverige mellan soholastioism ooh mystioiam, det ir 
mellan Orthodoziens Symbolioism och Orthodoxiens Fietism. Det 
gamla satt på Professorsstolar ooh Eiksståndsbänkar. Det njfa 
utgjorde hela psalmscholan, förtryckt, men derigenom aegranda 
Sredhergs psalmhok ooh Spegels kateofaes befunnes kätterska odh 
indrogos. Men 1700 — 1770 utslog alltmer den blomma i SverigB^ 
som ett sekel förut närts i Tyskland af de protestantiska maartj^ 
lemms blod. Nu vaknade i Tyskland den s. k. Neologien, aon 
skulle Tara handRnff€n9 tro^ hvilken först böljade trifvas i 8fe- 
rige» då den Nya Scholans egentlige ättefader redan upplyftet 
hufvudet i Germanien. Vidare få vi framdeles fullfölja denna 
egna bildningsprocess. Vi återföra nu tankame till det 17» wA: 
let» som började så vist vid 1593 Srs Goncilium och stod i sin 
dddstörebudande öfverdrift vid utfärdandet af 1663 års religions 
stadga — ett tidehvarfy så rikt på tro och allvar och kraftp stort 
när det al sjelfsvåidets republik skapade ett lagames cmUtUai, 
men glömmande sin skuld till friheten, då det smidde Cwearisha 
beger åt fromhetens bönknäppta händer. 



13:e §. 

L Litnrgisk och Psalmodisk Litteratur* 

Under 1600-talet återuppblomstrade det romantiska i Bnropa. 
Det hade stått i blomma under Medeltidens friska ålder, det hadb 
burit sina frukter i Europas bildande från vikinglif till ricldsr- 
Kgheif men det stod aflöfvadt i sin vinterdrägt och murket» då 
rdTormationens vårvindar bröto fram och upplifvade en Kyrkans 
gräsmånad i 16:de och blomstermånad i 17:de seklet. Befomu^ 
tionen var Förståndets seger på jorden hand i hand med 
Trons seger i himmelen. Dess första frukt i samhället var 
böTfferUfft K/j hvilket måste bära pregeln af Eeformationens 
riktning mot det praktiska — en riktning, som ej kunde undgå 
att utöfva stort inflytande på allt som utgjorde tidehvarfvets 
esthetiska ooh intellectuella bildning. Så småningom måste dook 
en jemnvigtberedande reaction föregå i sinnena och det stora be- 
frielsekriget i början af 17:de seklet fortskyndade densamma i 
allt som ej hade en närmare beröring med de nya politiska ooh 



179 

dogmatiBka eonfefunonema. Men det var en leaotion, som ej for- 
spillde frakterna af det föregående tidehvarfrets högre upplysning. 
Ben MysHska religionen återuppblickade i Arndts englafromma 
^%;a» men den ställde sig på Luthers orthodoxa ståndpunkt Ett 
horåiåf uppflammade, men man kämpade ej nu om ruinerna af 
en Chriétusffra/^ utan om ett nytt, ett högre ChriatuaRf; ej 
en piarins i Asien, utan bildningens och ljusets fädernesland — 
det reformerade Europa — var den Terra Sancta, kämpen ville 
befria. y^Den blinde vid bommen*^ såg syner i sjelfva vintergatan, 
nen synerna voro idéer. Sången uppvaknade åter. Liksom 
€h«klands folksång föddes af det lO-åriga, så föddes det refor- 
merade Europas sannaste, egentligaste folksång af det 30-åriga 
kijget. Men Homeridemas dikt, som anslog de Helleniska folk- 
elagens sinnen, lefde blott i det förflutna. ,Den nya sången i 
det protestantiska Europa sköt roten ned i evigheten och lyftade 
sin krona upp i himmelen. Den hette Psalm. Och ingen annan 
aång i nya tiden har bättre motsvarat den gamla tidens episka 
Iblkaång. Eller hvad utom psalmen lefver så på millionernas läp- 
par, uttalar så deras inre lif, deras tro och deras förhoppningar? 
VjnÅ utom psalmen är egentligen folksång i nya tiden, mäktig 
ett slå sin rot äfven i det mest obildade mennisk osinnets djup? 
Hvarken folkvisan eller de bildades poesi kan jemnföras med de 
gamlas episka fragmenter. Ty i dessa var sången sammanvext 
med religionen. Hjeltame voro i dessa tider hvad trossatserna 
äro i vår tid, fastän allt var blott — teckning, då trosbilderna 
deremot äro målning med lifvets friskaste fäi^er. 

Under 17:e seklet sjöngos ock Europas bästa psalmer, till 
hvilka man ätt under Medeltiden höra en förklang både på 
kyrkans och folkens egna tungomål Andra toner uppstämdes 
väl deijemte, men få „verldsliga dikter^ från dessa tider ihåg- 
kemmas ännu, då detta sekels psalmer, öfver hufvud taget, torde 
ännu vara oöfverträffade. Dessa nya psalmer skiljde sig väsendt- 
Ugen frin de äldre, eller den Katholska Kyrkans. Kyrkosångerna 
] Medeltiden hade lånat både form och språk från Roms profana 
akaldskap. Man läse t. ex. Victorini Petavionensis Påskpsalm 
em. lAfsens Träd eller Fabii Marii Victorini hymn om Cfcrt- 
€tus^ Chåd och Menniskay eller Damasi eller Pontii Merop. 
PauUni eller Claudiani Mamerti passionspsalmer på Horatiska 
eoh Maronska versslag, och dessutom Ambrosii och PrudentU 
och Fortunati hymner, och jemoföre sedan dermed en •/. Rist, 
Medlem af Blumen Orden (Daphnis aus Cimbrien), om hvilken 
Ph. v. Piirstener med skäl uttrycker sig: 

Was hör ich? Was hat solche Kraft? 
Wie? Iit'8 die JdimmeU Bargerschafft. 



leo 



Die nioh 80 kan venaebenf 

01 nein. Sie hftret telbfttn ao . . 



eller en Paul OerharéU, en Amdf en Phil. Jac. Spener, en Qvirs- 
fM, en Joh. Heerman, en Opitius, en Fatd Fleming, en 7%om. 
Eingo, en Spegd, en Svedberg, en Arrheniu», en OUon, och mu 
flkidl finna en alldeles egen sjelfständig tonart i det 17:e ftrhaa- 
dtadets psalttier. Hvilken kraft utgick ej härunder i dem, loé 
fattade i dessa psalmer såsom fållar i Chris ti mantel, under 
det, t. ex« Skotska Kyrkan satte sig, liksom Judarne, vid Da- 
vids fötter. Ty väl fl vi såsom christne erkänna, att Chriaten- 
domens morgonrodnad ej upphinner i härlighet Christusy morgon- 
solen sjelf. Sednare forskningar hafva ådagalagt, att största delen 
af 16:e århundradets psalmer är omarhetade Katholska både tyska 
och latinska sånger; men i det följande seklet blef psalmen foQt 
originell och anslog en högre tonart än den man hört förut i de 
Clunstna templen. Det är en djup melancholi som gläds, det Sr 
en triumferande glädje som gråter, det är den konstlösaste konst 
inom det Skönas råmärken. Psalmen har ingen Sångmö. Men 
skulle en Sångmö for protestantiska psalmen tecknas, borde dragon 
I&nas af den Hel. Jungfrun i den stund hennes oskuldsftilla 
hjerta varder förskräckt af Engelns helsning, färdigt likväl aU 
uppstämme Hannas glädjesång, I Himmelsdrottningen ville den 
Katholska Kyrkan tillbedja äfven Sångens heliga ingifvarinna. I 
det protestantiska korstågets tidehvarf var psalmen ej blott An- 
daktens tonoffer till Gud uti tjällets skygd eller under teropel- 
hvalfven; den var befrielsekrigets — krigssång. Gustaf II Adolph 
och en af hjeltarne vid hans sida, Hertig Wilhelm af Sachsen- 
"Weimar, voro Ghristna Tyrteer, som sjöngo psalmer under vapen- 
klangen (se Nya Ps:b. N. 378 och 330). Historien känner ej en 
tid, derunder Beligionen trädde verksammare fram på lifvets 
yppersta täflingsbana. Medeltidens Historia är en Correggios natt^ 
der ljuset gör så underbar effect, derföre att mörkret är herr- 
skande; men Gustaf Adolphs tidehvarf är en Raphads transfigu- 
ration, der jorden förklaras under en öppnad himmd. 

Ti vilja aktgifva på Svenska Kyrkans Sköna Litteratur 
härunder. Altarböckerna äro nu lika bundna, som de förut varit 
firia. Enligt 1663 års Stadga kunde man mista lifvet for nya 
och onödiga qusestiones i fråga om dessa ceremonier, hvilka Augsb. 
Confessionen förklarar vara af underordnad betydelse (Art. XIT). 
Yi vilja derfore med aktsam vördnad vidröra dessa tiders 

Handböcker. 

1. Handbook ther uthi år fOrfcUtadt huruledes Crudztiensten etc. uti 
våra Svenska församlingar skal blifva hållin ock ftirhandladt^ JÖrbätirmt 



181 

•db JBrmarmit i f^UiM^im Än. Iö99 ock åter ö/v€rMdi An, 1608. 
Qif. 1614; 8:o. Med FOreUl af Brkeb. F. Kraiciiw; Stocklu U87; 4(0 
(■åfot oUk» mU den fém). Ib. 1671; 4:o (Hk* mtd dta »f 1614). Ib. 
M8S; 4co; tillegiuid Erktb. O. SyebUivf af Th. Bergman. Denna Haadp 
Ink var aUdelee tnråUad efter Upaala Bffttee Betlnt enligt B«ltefa om* 
aime. Om deneammaa innebUl npplyier nåmnde VMatftare. Flera paal* 
■mr innaa der infSrda oeb stycken af den Heliga Skrift, så att t. ec 
G^Pu VII Am L^k skall jordaa upptager S7 iidor. Dedieatfonen tiU 
JSk STtbOltts, S. S. hOg Meriurade Erkiebiakop," ntmirker lig Idr ibi 
OTlntaliaka prakt* 

2. Handbok, Thv uti år förjaäadi AmaUdéå QudåffenMiem .... 
1599, öfvertédd år 1608. Och nunuhra e/ttr Nwa K^ldo Ordningen in- 
råUmd dr 1693, Stockh« 1693. Konnogene StadAstelMbref af d. SS JqUi 
m^ ir tryckt framfOr Handboken. Den innehåller några förbättringar 
oeh tillagg till 1614 år Handbok, t. ex. kapitlet om Jadm, Torkan, lio- 
rianers och Hedningars Dop. 

Hårrid må anföras: Agenda EccUåiastica in cairis Suethidg. 
1681; 4:o F6rf. af J. Bothridi, samtl. ftltklereciet till efterlefnad. Bisk. 
J. ICatthisB ntg. på eget bevåg en t Form M, sätt, huru Gudsgsnsten md 
f9rrittms . . . intill dess Kjprkoordningsn hUfver puhUctrad. Strengn. 1658; 
/smte Form M, sätt att begynna Guds^. i en ny byggd hfrka ib. 1654 . . • 
mi insäffa Kyrkoherdar ib. s. å. ... om beredeue till den H, Nattu. ib. 
1868. (Btjemm. B. Sy. O. 825, 887, samt Beginter ftfver Kyrkoordningen 
1853. L c. p. 880). En ny och nyttigh Svensk Band» eller AUarebokj jUT' 
ordnad att bruka uihi Gudsjdrsammgar (innehållen ^1. Bn Soekne pråsts 
BIMn; S. BTangelia och Bpistler med CoHecter och BOGner; 8. Kyrko« 
ordn.*, m. m.). MalntO af Vitus Habnegger 168S; 8:o. — En liten Hand" 
hoekf Lund af Abr. Betberegger 1691 ; 18:o (inneh. Psalmbok, Brang. och 
BpfetL, Lntheri Catechismos, BGnebok). 

Calvinianék Handbok. 

ChristeUg ordning och sätt, huruledes hållas skall uti then H6gbome 

FärsUå eeå Herres Herr Carls HoffHreamlmg misd GudsdensUsu 

Stockh. 160B. Förmodligen uppsatt af Micronius*). 

EvangeUi' och Epiételböcker 

utgåfyos nu sirskildt från Handböckerna och sedan i gemensamt band 
med Psalmböcker. EvangeUa och Ep., som tj/ter Sedwenian läsas eller 
dungas t Tifdhemapå alla Sändaghar ock på the fdmemligaste Högtijdher 
•el Helghedager, Jtem CoUecteme Sffwer heela Ahret oeh een Böön efftrr 
Mmun Evangelium. Stockh. 1604; 8:0. Ib. 16S8 (Catechesis eller SaiMia); 
8:0. LinkOp. 1653. Stockh. 1661. Sa vidare Handbok och Psalmbok. 

Päobner. 

t Thm So. Psalmboken, på nytt öfoersedd, förbättrad och med fUro 
Sånger Jörwurat och Cahndarium. Stockh. 1601, 8:0, deri indringame i 
Ps:b. af 1585 och 1587 borttogos. K&mnes af Bselter 1. c, p. 375. TH- 
18ggea en anonymus af Stiemm. i Bibi. Syie Q. II: 51, men K. Carl IX 



*) Vi hafya nu en på ny archiyransakning grundad framstftllning i 
Th. Korlins St. Kyrkans historia 1598—1611, rOrande Carls liturgiska 
•Mfyaadea, till hyilken vi håMvita. 



189 

af Liden. &• V. H. A. A. H. IX: 91, mnUgM af Geger Bt. F. H. II:- 
364. Vlera i HandBkr. i Palmtch. SanL 

S. Komung Davids Fsaitar^, sfter Tk. Béza oeå lAhma§Mr^ Ofvtr- 
Mtt af K. Carl IX» Hofcapellmiftare ThoratantaB Johannis SmaUndtas 
pUloniu., och tryckt rid denna tid af CaWinianer, i nppsåt att dea a kdla 
i^nngas i Svenska fOnamlingen, hrilket likvål fOrhindradat. Enligt liéa* 
aamoB ooh Stiarnn. Bibi. SWo O. IL 69. Titlen ftr: Några K. David» 
paalmar i aangeviJB etålte uthi thanna orolige och ballertaianie TerldoM 
•aneita tid . . . Petro Jonae Biscop i WighBJO ti dck . . . capitnlarihte 
tiU en ringa f6r&ring . . . med en tillhftngd melodi afifaatte af Tbontaaia 
Johannia B. Smalandio philomufo. 

8. Tken Svénåka Psalmboken på nytt Öffvsrstsdu förbätrat och^ mmmI 
/fére Songer JSrmtrat och CaUndarium aff A, Gutterwitz, Stockh. icot; 
6:o. Ib. 1610. I hyad mån den kan skilja sig från Lanr. Petri Paaln- 
bok &r OBS obekant. Vinnes i Upsala Uniy. Bibliothek. Bnitere uppgift 
om tryckningen i Ups. 1683 torde afse den f6tjande. 

4. Then Svenska Psalmboken medh flijt öffverseedt och corrtgerolt^ 
sampt medh notuler llffuer några fömemligha Psalmer förbättrat. It. Calan- 
dar. Eccles., m. m. Ups. 1616, Holm. 1623. Stiemm. B. Sv. G. 407. 

5. JSnehiridion eller then Svenska Psalmboken samt andra Handböcker 
utg. af P. J. Eudbechius N. Studiosus, Sthm 1620*). Siockh. 1613. 
Westerås 1625. Ib. 1627**). Uti denna Psalmbok finnas många nja 
psalmer och en ny anordning. 

6. Tkån Sw, Psalmboken med åtskiUige andra nyttiga Böcker, StoddL 
f^ L, WalU Inneh. 15 skrifter: „1) Ups. Psalmbook; 2) Hiobz Book^ etc 

7. En liten Psalmbook therutinnan någhra K, Davidz psalmor ocå 
sl:^n6 Andelighe Wysor samt Ckrisdige Böner åre utvalde och insatte^ tktm 
besynnerUghen till gagn, som på resor stadde åro (med Calendar,) öfverseedi 
och med flere psalmer formerat. Stockh, hos Ign, Meurer 1650; 16:o. 

8. EnfulkomUgh Psalmbok, 1651; 8:o. 

9. Then Svenska Ubsala Psalmboken samt andra små vanliga hand' 
böcker {med Calendar,) uthi Stockh, Rikzdagh 1643 uthqf S, Ministerié 
nödtorjffteligen öfversedd, formerad och förbättrat 1645, Linkftp. 1658; 4io« 
Stockh. 1661; 4:o. 1665; 8:o. 1667. Se Bslter, 1. c. 376^78. 

10. Then Svenska Psalmboken och en Appendix med månge andeUge 
Loffsånger sampt Catech, Lutheri, En bönebok. It, Evang, och Epistl,med 
J. G, (Joh. GjSzelii) Jj, Ep, Ab, bekostnad. Åbo 1678; 4:o. 

11. En ny fuUkombUgh Psabnbook, m. m. Stockh. 1677. 

12. Then Svenska Psalmboken med the stycker ihertiU höra (1. 
Psalmb, 2. Bvsng. och Ep., etc), tqapå K. M, nådUgste befalning af diet 
wyrd: Ptedäco Ämbetet 1693 med flit ö/versedd etc, och Ahr 1694 iStockk 
tryckt i Burehardi tryckeri; 8:o maj. Ib. 1694; 12u> obL Ib. 1694; 12:0 
obL min. Är den Svedbergska af K. M. 1695 förbadna Psalmboken. 

Denna Psalmboks historia är ett märkvärdigt bidrag till E. 
Carl XI:8. Den var utarbetad af d. v. Th. Prof. J. Svedberg, 
som sjelf kallat sig till biträde d. v. Assess. Urb. HisBme, Prosten 
J. Boethius» Superintend. Isr. Kolmodin, Bisk. H. Spegel ooh 
Prof. P. Lagerlöf. Gillades 1693 af Bibelcomitén, af Erkeb. öoh 



•) J. W. B. 
**) Kallas der Past Koeping. Mtmoktail Wastar. stifts Herdam.1: 329. 



183 

Th. Fao. i Ups., hvarefter K. CSarl XI yiUe låta den af trycket 
utgå Båsom . Kyrkans Psalmbok, lien Svedberg anhöll i onderdån. 
tttt Ständerna först måtte yttra sig uti ämnet. De gillade £&niaf 
get enhäUigi Na Ixyoktes arbetet. Berefter ogillades det af en 
Kskop i Westerås, en Superintendent i Narra och en Professor i 
Vofpt^ då Konungen lät indraga hela upplagan, hvaraf de exem- 
plar, som ej förskickades till Nya Sverige, uppruttnade Ull stärsta 
delen på Skeppsholmen i Stockholm. Svedberg förlorade derpå 
30,000 Dalar kopparmynt. Konungen hade spännt bågen för 
stu^t empt AristokratieD, för att drista låta den minsta skugga 
af irrlärighet fisdla på sin spira; men han borde hållit Svedberg 
akadoiilfifl 

AnaårkniDgarne af Censorerne &ro högst obetydliga. Psalmboksn 
hmehåller 483 psalmer samt detsntom i de större formateme de i 1S9S 
&rs PsalmU. bibehilloe latinska psalmeme. Bland dem, som förkastades, 
▼mr N. 850: Min sorgse sjSl lät ingeUund MisåtrBstan tig intaga, m. m^ der 
6 ▼. lyder: Här går det faat oUka tiiL, Tken arme måete tiga • • . £fo gtmit 
ti har kos höga män^ Ei konst och visdom båtar then^ HanwiåtUnederliggia. 
8. ▼.: Men Gud hem har en annan sed, Svad verlden har för iåfe Oek uti 
grund uU trycka ned Thet plägar kan uphöya, The staka é^t han startar 
nid TiU afgrund att thet bäfvar vid , , . ^ Likaledes en KongL Råds 
Bönepsahh^ K. 379, af D:r. Rådbeck d. y. Början ftr berömlig: Bvad är 
uår råd och vare tankar När the af Gud ef stjfras härf En dimba, som sig 
ymnigt samkar^ Men åter snart försvunnen är. The bästa råd tå Jinnas på 
När Gud allena råda må . , , Gif at jag aldrig annat tänker Än hvad är 
eniigt med tit bud. Och ej JÖr gunst, Jör gods och skiänker Här råder något 
wwt min Gud, Men föror mina rådslag så Att Guds församling trifoas må. 
Men betånkligare är versen: AU hvad min konung täcks befcUla Hielp mig 

Gud förrätta väl . , . At konungen sitt nöje får . . . Man må tillsti, att 
Pialmb. af 1695 har företräde genom de mänga psalmer af Spegel, Ollon, 
Lueidor, n. ' fl., som der fatt mm och som saknas här. Vi yilja blott 
nämna 6. Ps;b. N. 19, 84, 95, 117, 124, 132, 143, 151, 154, 156, 158, 
174, 184, 186, 881, 834, 247, 256, 258, 266, 268, 270, 271, 289, 308, 354, 
856, 359, 360. 375, 377, 384, 387, 388, 391, 405, 407, 411 — nästan alla 
bibehäUna i N. Ps:b. Det är nog besynnerligt, att Svedberg kunnat för- 
bise många bland dessa psalmer, som fömt funnits tryckta i Clenodiema. 

1 denna Psalmbok lär den förträffliga afhandlingen om de Obotfärdigas 
förhinder först fått ram. 

13. Then Svenska Psalmboken med the stgcker som ther tiU höra^ 
uppå JBl. Magest Nådigste befalning 1696 öfversedd och nödtorftel förbätf 
träd, Stockh. 1697; 8:o. 1698; 8:o; och sedan många gånger upp- 
laggd intill 1819, då en ny Kyrkopsalmbok antojirs. Censores voro: O. 
Svebilins, H. Spej^el, J. Oeaelios, J. Kolmodin, P. Budbeck, B. Benzelios, 
C. Carlson, 8. Wirsains. M. Stenchias, P. Bång, J. Carlberg, H. Skytte 
och J. Micrander, eller Svenska Stiftens dåvarande styresmän*). Denna 
Psalmbok innehåller 413 psalmer. Deribland npptogos många äldre Sv. 
psalmer, som Svedberg nteslatit, nödtorftigt omarbetade. Ett exempel må 
vi anföra ur den sköna ps.: Den eignade dag, omarbetad af L. ' JontSi 
Arrhenins och Wallin. 

*) Biskopame hade utgjort en fortfarande ps.-komittf. Af J. Tersems fins 
ett bref om förändr. i Sv. Ps:b. i Loenboms Hist. Märkv..iU D. p. 88—36. 



184 



I Gleaodkrna: 

Öm tlté tfte trfti i 
tcrld«D&r« LOöf, GrU« 
•eh Said p& haAtfrnn* 
de (beto). Hade the 
Biåhl oeh kunde tala 
Och sjunga medh Åag- 
teflliÉtm» Sk kunde tfae 
Mrigh tilfjlleit lofva 
Jcsnm Marie Son then 
Yftna. 



I Frahnb. 1695: 

Om aHe the trål oeh 
grU uthi »ark Tko 
hade båd' ståainia oeh 
tunga, om fog lar och 
djur the kunde ftn starkt 
Med Ånglarasteir uth- 
sinnga^ FArsaåtte the 
aldrig tilfjUest Oudi 
Son Vår Fr&ksare Je. 
snm lofva. 



I FuJmb. 1819: 

Om in hT«ir|e « 
oeh gråa på tår 
Fått stisMM och tu* 

lande tunga, Om 4» 
rens och foKUmei, 
Qttilfg oeh fturk, Böm 
Inglaraes rflef kMdé 
lyunga, FOnaåddo de 
aldrig tillfrllest Guds 
Son Vår Frålaare it- 
sum lofya. 



Then lijten små Fo- 
gel han fljger så hOgi 
Och T&dret blåas under 
hans Tingar, Thet &r 
så ondt medh Iqten 
Maeht Moot h«ga bår- 
gen at springa, The 
stramar the rinna så 
frégdeligh Alt vnder 



En liten fogel han 
flyger så högt Och vä- 
dret thet Ijfter hans 
vingar, Han lofvar sin 
Ond år lustig och nöjd 
Når han öfrer bergen 
sig sTingar, Så göra 
ock strömmar som rin- 
na sin Tågh Långt tu- 
der the dålder och lun- 
den 



Men såsomr ett fagil 
mot himmeleaa höjd 81g 
Ijfter på lediga vlngv, 
Han lofvac sin Xhd, 
år glad och fémfljjé 
Kår haa öfver berget 
sig svingar; Så l^er 
sig sjålen, i hjertelig 
fröjd, Till himlen Md 
lofoång och böner. 



the grönaste Lijder 
(höjder)*). 

Man Ber här Svenska psalmsången omkring 1600, 1700 
och 1819. St^en synas vara sannt proportionerade, och tidei^ 
nas ehaiakter aftryoker sig äfven i dessa ringa rarianter. Den 
fromma eoniemptatianen på 1600-talet str hnm ^vSdret lyftef 
foglens Tingar.* JReflewionen på 1800-talet vet att »foglen sig 
lyfter.^ De nya psalmerna, som ingingo i 1696 ån Pwalmbok, 
blef^o ock omarbetade, troligen af sina författare. Ett exempel: 

Glenodium af 1683: 

Linus afif Linus O Morgonstierna 
Christe Sanne Sool och Dagh, 
See then ftdle Soolsens T&rna 
Nu framgår afif tin Behagh, 
Och medh Bosenstrålar sin 
Werldaens omkrets öfverskijn 
Thet i Katt var tåckt yptåcker 
Och hTar till sitt Kall ypyftcker. 



Fsahnb. af 1696: 

LiuB af Hus o Morgonstiemal 
Christe Sanne Sool och dagh, 
Wij see nu then Soolen glerna 
Framgå efter titt behagh. 
Som medh rosenstrålar sin 



I samdråckt och roo bevara 

Wårt förtryckta fådernesland. 



Uti nåde Tål bevara 

Wåra hnus och fådersland. 

(Spegel) 

När man jemnfijr äfren de ansedda Skaldemais HeHc&nå' 
llamster i slntet af 17:e seklet med SaronsUljorfia i G. Fkb., 



*} Se ofvan p. 61, US och U7. 



186 

alld«]6B fllnmdni sig 'étver den dhristliga fromhetaiÉ 
Biler hvad annat kan förklara psahiiemas mi- 
d«rbua förefrSde? Denna Psalmbok, jemnford med sin tids öfiign 
Htteratnr, skall alltid stå som ett monament, derpå skrifiret är: 
I <^rUto Kgga f&rdolda alla %riådoms och /ÖråiåndB hå/vor. 

Af Boktrjckare ntg&fvof, tid •fler annan före 1695, samlingar af 
andligTik sånger under åtskilliga namn, åfven med anspråk au uthi Gudz 
kitt ock Tempel begagnas, t ex.: Någkra nj/ttigha Andeligha Loffsånger 
oek Vifsor, Stockh. An, MDCVII. 810. Inneh. flere psalmer, som något 
£5rindrade inflöto i 1695 års Psrb. och Tijo Gudz Budz korttlightn j SéSig^ 
w^t J9rfa!ttat: Menniskia wil tu saligh leffoa . . . enGfs. af Luthers: Men i>ch 
willst du leben seliglich m. m. Gudz Församblingz afJ. Christo til betrodde 
CUmodmm JiirfaUadt uthi CatechUmo^ Böner och Psalmer, samt hela Ärsens 
Evwugelimr och Ep. ö/vers. och förhättr.; Strengnås 1633. »Hade till för- 
fattare Bisk. L. P. Oothns samt Tar full af stora nenernngen**, enligt Schu- 
bart. Innehåller åfFen Calendannm. Paulinus har der insatt sin egen 
Dja ps. Lof, pris oeh tack kc, Äfren förekommer bår Passions-acterna, 
J«nuale»8 j. först „cum summariia & Analys! logica.** Stiemm. BibL Sv. 
Oin p. 106. En Manuale innehållande En lijten Pstämbok, Ev, och Ep^ m. 
M.; 1637. Eu Manuale utg. i Tyskland till de Svenska Soldatemas tfenst 
Mm Christåns Gjflhe Clenodium eller Siäle Skait, .inneh. 1) K. Da7. Psal- 
fara; 8) En fnlkomUg Psalm.Book% m. m.; Oötheb. 1688. Ett nyU fnlU 
kamlirit Svenskt Manuale, ,hyilket innehåller 1) Calendarium Perpetuum; 
S) K. DaT. Psalure; 3) En fulkomlig Psalmbook; 4) En tillökning aff 
åthskillige Andelige Psalmer; 5) Litania; 6) Evangelia och Ep.; 7-- 9) 
Cbriati Pinos Historia, Upst. och Hiromelt; 10) Jerus. förstöring; 11) D. 
H. L. Catech.; 12) Kyrkoordning; 13) S:t. Athan. Symb.; 14) D. Joh. 
ATen. Bönebok; 15) Ny Commnnionbok ; 16) AUmennel. Böner eflfter 
Predikan*: Stockh. 1686; psalmerna åro 320. Otia Sacra eller Ändelig 
SabbatZ'Boo; Ups. 1691; „inneh. 1) K. Dav. Psaltare ; 2) En fulkomlig 
•ek Med flers psalmer ftn som i någon annan Bok finnes förbStrad Psalm- 
bok; 8) Epiftl. och Evang. samt Mag. Georg Braachii korta utliggningar 
AlTer alla E^lar oeb Evang.; ... 8) Ryrko-Ordn.; 10) St. Messan; 
. • . 88) Joh. ATen. Bönebok; ... 88) C. Neumans K&ma; ntg.af Henr. 
Ssyser. 

Som Otia Sacra af 1691 torde vara den sista på enskildt bevåg 
atgifna Kyrkopsalmbqk, Tilja vi närmare skarskåda densamma. Den inne- 
Wler 408 psalmer. Af Litt. A. hafva 19 med smärre ändringar upptagits 
i O. Pub. 14 hafTa förkastats. De latinska psalmerna äro 10, Indel. 
Billgen aakoar icke förtjenst: „I) Om Guds lag, Gudifruktan och ChriateL 
LefTeme: II) Om menniskiones Skapelse, Fall och Yprättelse igenom 
KTaB|;t]fmD och Troo på Ghriatun . . . Tron och ETang. (J. Marise Lof- 
sång • • . Bymb. Ambrosii et Augnstini); III) Om Bönen; IV) Om Bot 
oeh BittrinK-% etc. Här träfbs sällan namn under psaluMraa. Äkroncs 
M m mrny Fader Vår (en paraphras af Herrans bön) bar M. G. D. L. G. 
CBiksdrotset BC G. de la Gardie), En Uknelse kkur och vppehbar (om de 
10 Jungfrur) L. P. G. (Erkeb. Laur. Paulin. Gothus). Psalmerna äro uta« 
immmer. Vörf. har bland allmogen hört psalmTerser, som blott finnas 
kir, sjmgas ur minnet. I allmänhet kan nan af dem, som förkastades 
vid Psalflirtdactionen 1694 och 1695, finna att man nu bör)«de göra sig 
båttre reda för skillnaden mellan en psalm och ett andligt poim, än förut 
skett. För denna grundsats utgingo många, som egde Tärde i sednare 
känseendct, t ex. p. 864: Så skön fyeer faen Morgemtiem^ Tken klara 



186 

hmm§lmi» fuc«rii, Och nUfrkrei im färfvitmtr, M cr^mttr åom Jmkra^éuf» 
Om natten uti vildan tkog^ Äre glad^ at Sol vprumer. JYtfdUeiya/ 1 4ikid 
Quintilerar, Soimiserar*), Vet at nrffsa Skaparn sin med en n^ W^a^f. 
St: Btt tamtal mellan Jesas och Bjftleti: 

(Jmbi;) Om. n&got besF&r tig in kommer nppi, 
Att lida 
Och strida 
Och Sorgen ntiti 
8& Tet dock jag hafrer tig lyertelig kAr, 
Vill bllfva 
I LifFet 
Tin Vän som jag ftr, 
L&t inga 
Tig tTinga 
Bedraga 
Borttaga 
Jag skal tig tU gifva titt Hiertans begftr. 

Bland Paseiorupsalmema trä&s många, som oråarhetctde Sniut 
kunde leda en christens andakt, t. ex.: 

att iag kunde mfcng tårar fålla, etc. Min sjftl tn måste nn glömas, 
etc., m. fl., der ett andaktsfnllt anT&ndande af det historiska ger pssliaii 
en Tårma, som trftnger till djupet af sjålen åfren hos den obildade. Tf 
åfren en sådan skall förstå, når det heter: 

Med spjut hans hjerta varder genombåradt 
Ty hiertat titt har värman förlorat. 
Att tu må bo i himlen med heder 
Far han djapt neder. 

Uti en Påskpaaim heter det: Chreaturen thet vittne bår At gé^ver 
månge fferr och när Med Herren igenkommo. Skogen bär LOf mmd ÉUm^ 
eter röd^ Marken gläds oss till fromma, — Epietler och Evangelia aro 1^ 
föQde af O. Braschii utlågnings utkast, t. ex. Första Sond; i Adv. f^ 

Denne Epistel begriper i sig tvenne Stycken. Lar htrw: 

L RäU tro. 1) Skilln. mellan O. och N. T. a) L Q. T. var det aåsoa 
en natt och skugga af den tillkommande Messias; men i N. T. ar dH 

dag och kroppen sjelf i Christo, Col. 2: 17. b) c) — 

t) Skilln. hos en menniska före och efter hennes Omvåndelse. Ty flif 
Omv. &r luenniskans tillstånd en andlig natt. Förståndet fÖmOrkAiå 
Hjertat blindt Eph. 4: 18. Efter Omv. ett dagsens barn . . • 

1 Thess. 5: ö; 8 Cor. 4: 6. — II. Chrisäigen lefva. 1) Bortkastande mM^ 
sens gerningar. som Aro ... 2) Oenom \jusens vapens återiklådande . • . 
— III* SaMgen dö. Trösta sig mot döden och domen dermed att Chri- 
stus ... — Man kan hftref finna, huru måne om folkets upplysning vin 
boktryckare den tiden voro. Äro de det Innu? Se på folkiittsrettmr^m, w^ 
gifven af den »usla litteraturens** vftnner. 

[Finska Psalmböcker, Manualer o. d. böljade håmnder flitig ntgifr 
ras, t. ex. de psalmer som H. Hemming, Pastor i Masko, 6H. till fiaehi 
nr Theod. Petri samling af katholska psalmer, för att visa fromhecent M 

*) Se har ofv. p. 133, r. SO. . ,.i 



187 

■■4er katholBka tjnoniet Tr. i Stoekh. 1616. Scheff. Sv. lit. p. 817. 
Wwni JSjria 1663^ J, GmtéH SuammtkieUmen Wirti Ja JEwange^mmi Khim 
1$68, m. fl. Afren atgaCi En lUen Sangebok^ htruUdes msssan sk€Ul hålUu^ 
lltoj eller Mfnngaa på Lappeske, stäUoch sammansatt af N. Andreas; Stockb. 
1619; den ftreta bok som tryckts p& Lappska språket. MamtaU Ltamom' 
om 1669.) 

Äfven efter 1696 ntgifyo Boktryckare Utdrag nr den antagne paak»- 
boken. Omkring 1715 utkom bos A. Haberegger i Land Siåletröst eU. thgn 
mtmdré Sv, psh. utdragen af den stora psalmboken (den åf 1695). 

Vi ft Tål erkånna, aU all denna fria omvexling i fr&ga om Psalm- 
bOoker fOmtsåtter, att allmogen ånnn ej lade sig synnerligen i dylika Ä-&- 
gor — genom bristande innanlåsningskonst. Sedan Carl XI:s kyrkolag 
▼ållftt detta jåttesteg i folkbildningen, se tI att enhet både Yanns och 
beTsrsdee i frågan om Kyrkans bödcer, 

JPsalmUter 

för detta tidehvarf äro många. Af dem må här anföras: 

AmneliuSf A.^ f. 1638, d. som Gommin. i Boiii£Brtiiiui 
1692. Öfvers. drirsfelds Örtagårdssälskap och således psalmerna i 
G. F»:b. N. 156 (N. Ps:b. N. 84), 156 (92), 259 (179) ooh 271 
(466). Sådane de funnes i G. Ps:b. voro de dock af Svedberg 
wyroket förbättrade. 

AnderadotteVy Elae^) en Dansk (?) qvinna, som på 
nafver skall hafva skrifvit K 411 (487). I Otia Sacra böljar 
den: Eya mit Hierta rätt innerlig JuhUerar, Med Lust och gläcffe 
så hjertdig Trtumpherar, När jag betänker, Dödzens läriker Ar 
sönderbnUhin och Lifoet skiähkes qf Nåde*), 

Arrhenius, Jacob, Prof. i XJps. och Senior. Född 1642, 
död 1726. Yar länge en driftig Akad. Santemästare. Broder 
till Bikshistoriogr. CL ömhjelm. Vig. JPtalmprofver i Ups. 1689; 
jf»rhäUrade och tiUokU, Ups. 1691. Af desse 62 psalmer funnos 
26 i G. Fs:bw I den K Ps:b. ha bibehållits, af dem han författat, 29. 
33. 213. 246 (?), och ai dem, han öfversaU: 62. 155. 178. 204. 205. 
216. 244. 268. 269. 464. 477. 479. J. W. B. Bland de i G. Psib. ej 
antagna» utmärka sig ej få framför många af de antagna, som ega 



*) Fjerde versen börjar ock»& med Eja (B— L— 8— E &c.) 

*) J. W. Beckman i sin Sv. ps. hist. i sammandrag aktar ej p4 Sred* 
berg-Högmarckska uppgiften om nä/vervisan, utan antager en ^Ellen 
(Mars? in?)" såsum ps:ns förfmna. Elen eller Ellen MarsTin, den enda vid 
deiU namn ▼! k&nna — en af K. Christian IVis STårmödrar — nppgifret 
såsom Otto Mars? ins syster, anlåggarens af det Sk&nska Marsvinsbolm ; m^n 
bana fader bette Jörgen (till Djrb&ck), ej Anders. År namnet Marsvin 
beståmdt, så erinras, att en EUe Marsvin &r k&nd, Bnevold Krases fru, 
bvllken 1594 insatte sitt och sin fras Tapen k Karaktersbyggnaden vid EUer- 
■islevgåid i ■ Veads jrsseL 



188 

ndra författare. Dav. Pa. 13: Aoh Hene huru länge Vill tu iS^ 
giito sng? Aok Herre bara k&nge YiU ta fördölja tig? Bais tmga 
itt urin tjäl, Gråt fyller app mitt ijttl; Mitt lif vill XngdaH Sndt: 
Aok hyart skall jag mig vända? (med anförd egen melodi) hvr 
måst ge vika för Gref Lindfikiölds behandling af den IHmdakå 
psalmen. Fs. Dav. 42: Såsem effter vatnet klara Hjorten roptf 
med begär, m. m., har med större skäl lemnat rum f9r Spegeb be< 
arbetning. Bland dessa psalmprofver hafva äfVen psalmer af andn 
förf. f&U rum. En af IVo/estar Fidf. Tömer: O ! Jesa Cfanit 
min enda tröst (p. 91). v. 8: Sidst när min tid na blifver k«t 
Och målet tages från mig bort, När mina ögon mer ey se, Tin 
hjelp och Jesa mig bete. v. 12: Till tig o Jesu står mitt hopp^ 
Att när jag sluter lifwets lopp. Så skal tin himmel öpen stå Odi 
jag med tig til glädjen gå. Här träffas äfven Sam. Colmmbi Af- 
tonpsalm, N. 440 i N. Ps:b. — En Arrhenii enkla, hjertligt fh>miiia 
bearbetning af Aogastini Nomen Jesu mel in oré hade fortjent 
att upptagas i vår FB:b. ▼. 1 : Jesus är min bäste skatt Gtör mm 
qftl oeh ^ärta gladt. Han allena är mig allt, Thet jag tr^eon 
han befallt v. 2 : Älska andra verldzlig pracht» Eikdom, högfait 
och stor macht, Mig förnöyer och mit mod Jesus ooh hans djia 
blod| v. 3 : Vill min ovän skada mig, Och ther öfver hugna sig; 
Jesus hjelper mig af nöd, Friar ock från avig död. v. 10: Jesus 
örat lust beter, Jesum helst mitt öga ser, Jesum smakar helst min 
mun. Han är själens helsobrun. 

Äu9iu8, Håkan, responderade 1627 i Stockholms CoL 
ninstr. under Joh. Matthise. Broder till Prof. Henr. Ausios, som 
grundlade Grekiskt studium i Upsala. Deras far Magnus Henrid, 
Pastor uti Ås i Småland. Öfvers. B. Förtschs AnM. Wam- 
hidio 1671, der man trä&r N. Ps:b. N. 66, 221, 230 (?) 260^ 
417, 470 (?) samt af Aushis sjelf förfettad N. 455 (?). J. V. I. 
anmärker, att K 470 ej finnes i Wattukällans l:8ta uppL 

Boéthiu9, Jacob f Prost öfver Österdalame. Född 1647, 
död 1718. Förklarade 1693, att Souveraineteten stridda mot 
Guds Ord, hvarföre han 1699 hämtades ur sin säng en vintaniati 
och bortfördes till „evärderligi^ fängelse på Nöteborg. Lösgab 
der af Ryssen, men insattes på Wiborg. Då Ryssame nalkades 
dit, försändes han till Stockholm. Blef fri efter 11 år. För£ 6. 
Ps:b. K. 279, 289 (123), den sköna psalmen: Zion klagar med 
stor smärta, som under Wallins hand blifvit ännu skönare. Tar 
dessutom Svedberg behjelplig vid Svenska Kyrkopsalmbokens f öxflit- 
tande 1691—1694. 

Bothvidi^ Johan, Eongl yöfverstehofprest*, Bisk. i Linkö- 
ping. Hade förut varit oskiljaktig från Konungens person nnder 
alla dennes resor och krigståg. Förf. Agenda EccUåiatÉica m easirk 



189 

yeUds; utfärdade till Etang. Förs. i Tjskland i rin Konungs 
iinn flera bref ooh ptbud; kallades från LinkSping att iniätta 
»nnstorier i Magdebuig och Minden« Död 163ö. Förf. 6. Psib. 
• 39, en paraphras af K. BavidB 22 psalm, som amarhéläd 
ide förtjent rum bland N. P:sb:8 Passionspsalmer framför en 
b annan, som bär alltför märkbara spår af nyare tidens senti- 
entalism. 

Brask^ Petrus, af gamla ÖstgStastammen, son af Fftstom 
Srta Clara S. Brask. Utgaf 1690 Ehn Helig oc hiOrte- 
j Sangluetf derur man hämtat 11 psalmer i G. Psib. (qyar i 
. Psrb. K 109, 137, 192, 230^), 253, 254, 389, 413, 441, 
»7). Sfversatta från Francke, P. Gerhard, Bist ooh Hertig Joh. 
riedrio. Brask har sjelf fö*rfattat 198, möjL ock 455. 

Brunnerue, Mart, Prof. i Upsala. Född 1627, död 
»79. Tar den förste Theolog, som förstod Philosophen Bilberg, 
h Brunneri omdöme, anfördt efter hans död, blef aktadt. Förf. 
[6 (416). nia, att man i Nya Ps:b. förbigått hans friska psafan: 
en som /risker är och sund &c. 

Carlberff^ Birg.^ Prost och Kyrkoh. i Christinehamn. 
laa omkr. 1640, död 1683. Broder till den både i Uf och 
\d ärlige Bisk. J. Carlberg. Blef för en ärerörig obevislig till- 
Slan under en arfstvist dömd från lif och ära. Återfick det 
rra, för att dock snart af sorg dö, samt den sednare, ehuru 
iderrättelsen först ankom efter hans död, så att Biskopen kunde 
d begraf ningen säga: „af jord äst tu min ärlige Broder kom- 
m,^ m. m. Under sin djupaste sorg for&ttade han N. 293 
38), som andas en Davidisk ånger. Om hans kallelse till Chri- 
Inehamns Pastorat, se De la Oard, Arch., JU, p. 185. 

Columbus^ Sam,, antagen af Stjemhielm, „Yår Sveneke 
Qoodus,'' till Canzlist i Antiqu. Archivet. Född 1642, död 1679. 
Ixf. K. 369? (439), 370 (440). Den sednare finnes uti Ce- 
tnW Odce Sueticce^ Thet är Någre Werldzbetracktelser Sång* 
is författade, som ulgåfvos af Förf. 1674, till^nade „8. B. 
OOD-Canzler, Gr. IC. G. Be la Gerdie;^ sedermera af J. Been- 
ema 1687. Finnas äfyen sammantryckte med Th. Kingos 
nåelifs Sjungs^C^or, s. l^ 1700. Man kan här finna, att 
ttelsma i Svedfo. Ps:b. oeh G. Ps:b. ej jdltid Toro af behofrBt 
kallade, t. ex. ps. 370 (440), v. 2: 

fiam. Golnmbi Odse: STedb. Ps;b. ooh G. Ps:b.: 

1 höge Himmle Mackt, O store Herre Ood, 

ffl neder Jordens Trackt *) Hvari röst och stringa bad 

Bd d^ne himlebloss Allt Ijdm nUfte bår! 

*) Hos Arrbenins : O Herre rik af mdbf, 5om tiedre . . . 



190 

TOrandrar imderlig Tu ika^ åt^g oeh mtti 

Sjelf offtranderlig Kftr Dagen gAr mig bmU» 

Wijk aldrig da från ois. Gier Natten hTilo kiår. *) 

Ingen af hans ö£rige Od» fingo rom i O. TbiIk Klädde nti yk 
tids språk skulle de ännu ådraga sig uppmärksamhet. En ioa 
står närmast en psalm må här anföras. II, y. 1 ^: Det Tids 
Tilda Haf nu synes mildt och blidt, Men strax af stormen Ynåi, 
af fräsand' fraggan hvitt» Dess vågor brusa grirmt, dess balkr 
skräokligt hörs, £n farkost rifs och drifs och snart af leden fSm 
t;. 2: Få verldens öppna Haf har oss vårt öde satt . . . if . 3: 
Mång prydligt land och strand vi skåde här och der; Till må» 
gen herrlig ö yi lägge med begär... v. /j: Men snart är Bt4N^ 
men Täzt och snart är vädret länckt. Han ofta drifven blir dit 
man har aldrig tänkt... v. £: Ja, säll den efteigår den rittti 
Segelnål, Ben sanna Stjernans ljus till det utvalda måL Faat 
hafsens böljor blå anfökta bord och stamn. Han efter faran når 
dock sist en önsklig hamn. v. 9: Du store Gud, som oas ooh 
verlden skapat har. Du ock vår gode Gud, vår Tröst och Stjiy 
man var. Den Ijufva Nådesvind vår hjertan röra lät^ SS sksr 
att vi med dig framkomma väl och rätt — Hans sång om JEkr» 
liken är herrlig. Men Hammarsköld vet, „att Columbua af n^ 
turen icke var född till Skald.^ Derom mera, då fråga blir on 
dit verldsUga skaldeskapet. Columbi Bibliska vérld bör egent* 
ligen hänföras till AndeUg Sång. Invocationen är: 

Mitt Binne Ittrer mig om b<(ga ting att ikrifva 
Som i den beige Skrift mig förbeskrefne blifva. 
God Fader ocb Gad Son ocb Gad den beige And 
Regere mitt fOretånd, mitt bjerta mnnn ocb band. 

TJppL af 1687 är tillegnad Eongl. Badet Gr. G. A. De la Oardie 
af Columbi lärjunge J. Eeenstiema. Detta poem andas en nma 
l^jertats fromhet, och skalden förborgar sig i allt utom apråkels 
och meterns oorrecthet. Hans OdsB visa, att detta var en ädel 
grundsats. Han ville här verka uppbyggelse allena. 

De la Oardie, JU, O., Grefve, Riksdrots. Född 169% 
död 1686. Yar son af Riksmarsken Gr. Jac. Fontuas. De la 
G. och Ebba Brahe; svåger till K. Carl X Gustaf, medelpnulLten 
uti Svenska litteraturens första sjelfständiga, af Europa be- 
märkta tidehvarf, derunder inhemsk historia och inhemsk skal- 
dekonst uppblomstrade. Blifven Beductionens offer sökte han sin 
tröst i Ohristendomen och* sjöng psalmen K. 387 (471): O! JesUf 



*) N. Pi.:b.: Hig nattttt ro h9tkär. 
^) Som »tafttåtten mycket 



*) Som »tafttåtten mycket Texla nti de olika npplagoma, har Jag 
blott i arcbaiamer bibekåUit dci gamla. 



nåt jia^^kädän tkaO^hrmn toner vid tutatidB gnfnir ingjulit 
«A oKrrtaxBk^ ' txStiL TJti Q. FÉ:b. bevanr N. 889 luuM namii 
vii-TsneniM inituder. Om en hans psalm i OHa Sacra ha Ti 
ivdåft nfimnt Hans SamUnff af AndéL Sånger, nig. af P. 
Bfeaak 1690, finnes ej ens på Bibtiotheket vid det XJniyersitety 
hymtn Kansler han var. 

JEri:mafi, Håkan, eL Haqvinué Petri Eékman var hr 
deriSsy di han 1668 flyttades nr Gb. skola till dess G^ymnasium; 
(■e Jon. Dryander i Sv. B. Lez.); död som Jnstitieboigmästare i 
GWieb. 1719. Förf. K 358 (428), med namnet i yersemea 
initialer. 

Falcks Abr., anses yara son af Bisk. i Linköping Er. 
"F^ som lär yarit K. Gnstaf I:s lärare och frände, således Broder 
tiU Ghiistigrafs-riddaren F., som blef katholik, och till Bengt F., 
tom halshöggs i Linköping 1600. Förf. K 287 (231). Na»- 
mel är inskrifyet på då ö£gt yis. 

. Fo r tt ti « , Sigfrid Aron, f. i Helsingfors troligen kort efter 
det denna stad börjat anläggas 1560. 1601 Kh i Närpis, 1602 i 
Knnito, yistades en tid i Liibeck, Bostock och Wismar, men yar 
i linkmd åter 1606. AstrologiflB Professor i Ups. 1608, Kh i 
Jttddariiolmen och Astronomus regins 1612. Död 1637 såsom 
Kh i Ekenäs. Förf. Ps. n. 207 i G. Psb. Öfis. n. 266, der 
initialema beyara hans namn« 

Foupdoniuéj Jos.^ död som Domprost i Strängnäs 1656^ 
utgaf Några nyia Psalmer . • . Strengn. 1652, deribland n. 
378 i 1695 år Psb. tiäfias sås. öf^ersättning. 

Oezeliué^ Joh., d. y., Biskop. Son af och Fader åt en 
Biakop. Förf. det bekanta Bibelyerket Öfyers. N. 234 (330). 

OripenhUlm, Edm., Frih. och Biksråd. Född 1622, 
död 1676. Blef som Prof. Frigeliua i Upsala kallad till K. 
Carl XLs informator. K. Carl XI har sedan hellre önskat en bättre 
informator, om det ock skulle kostat honom halfya riket; men i 
lAUning för menige man^ vtg. af J. A. Lindblom, hyilken 
ej yar annars plågad af enfaldig tro, får man yeta, att detta yal 
yar en Chids försyn. Ty Erkeb, Lenasas hade en dotter med 
rottfläök i ansigtet Professoierne yille ej och kaplaneme dri- 
stade O] fria. Emellertid hade K. Carl Gustaf b^ärt en infor- 
mator för prinsen. När nn Prof. Frig. friar, ^hyem kunde Erkeb. 
heller utyälja (till Kungens informator), än den som yalt hans 
dotter?^ Denna tröst för vanlottade flickor beledsagades med 
Bibelspråk, och är ett prof på — Neologiens pietism. Gripenh* 
har förf. N. 405 (499). 

Oustaf II Adolph, Konung, „Hi8toriens Balder," Pro- 
testantismus Martyr, lian har Tvenne Andelige Wijsor, 1) 



102 

åmmmanåoU af Konw^ Ousiqf Adolph, 2) €^ MM Båt 
Mfi JBoäMdc, firsvänshadé trf P. O^ s. 1: 1603, BiO. Cktd. 
Upt., II, p. 306. I Bigisch. Gewngb. tr. 1696 står «0fu«i 
pÉafaiexi 947: V$rzag$ mickt^ du Mt^btn IMm^ eto^ Chnåitåm 
Jdolpki Reg. Svec. FéldrLUdkim. Sim. Wolnnhaiw (hTikMi 
Bon Jacob adlades under namn af €h^tt$nborg) ntgaf i Steek» 
holm 1665: Zwälf LidhérUOU Kirehen . . »ed tilk^iiMi It K 
Csri X Gokaf och Drattning Hedvig. Få a03:dje «idan Ifall 
Geoig WaUin, enligt haas dissert. de Oladio Chmtani II AäM' 
phif att „fore Lntzenerslaget afsjSngs vid fiiHmunk en af (Et- 
nungen sjelf författad psalm: Yerzage nichty du Häufiein tMa, 
Inilken finnes nnder N. 653 uti M. JT. Altenbarg iTyska Psalm- 
Mcy tttgifven i 2:ne tryck omkr. 6 månader efter koogeBS död, dl 
tnligea af utg. iörökt; men de 3 förste yerserae hade Koaoa- 
gen dicterat for sin Biktfader Dod Jacob f abricioa.*^ Woliadk 
uppgifver den skönaste bevekelsegrund, som någonsin aistzafc oa 
handling, till Anordningen af denna Svanesång: ^KoaangiBU yille 
Täada härens sinne till Gud, ty den hade börjat sätta ain ffa- 
tröstan lill Konungen och glömde bönen,^ hvarvid K. Itfven andr 
delade ain fruktan, att Gnd annars ekuUe låta honon stnpa eifer 
Mk låta aiméen möta någon olycka. Stiemman i Bibi. iBviogotk, 
lY, p. 188, uppfattar Wolimh. på samma sätt som G. WalUn. 
Tyskames store Häfdatecknare Johannes y. Muller i DamtéUong 
des iFiirstenbandes, Y B., 17 kap., omtalar faaru GneCaf AdoljA 
med ntia psaliAer eldade den ringa häiien att bryta Tyaklaads 
bojor, dervid M. stöcfjer aig på en Schweitzare L. Mcjer, Goalaf 
Adolphs samtida, „som i sin Iheatrum HiHoricum kaUar Ko- 
niuigen Psalmsångare och anför några hane psalmer.* I ^deana 
bék har Mehnike (Hymnol. Forsch., II, p. 71) allenaat fninnit, 
att Konungen före elaget sjöng 3 verser af Ver»age $ueht... 
och bad dn Biktfader Fabr. låta trycka dessa veFser vid h«w 
likpredikan, ty han förutsåg sin död i anledning af folketa :flh^ 
tröstan på honom och glömska af Chtd. Böhs betviflade föiflit* 
tarskapet, men synes sedan uppgifnt sitt tvifvd (S. R. H., IT 
D.). Ett starkt tvifvel, bygdt på otillräckliga skriftliga uppgift», 
genomgår Mohnikes lärda och omsorgsfulla uppsats, tills äadtligia 
nästan alla tvifvelsmål lösas af meddelanden Mn förf. af Otiiuf 
Adolphs Heldéntod i Sachsen Zeitung 1831 *), en H.t Bei«- 

*) Ur denna tidningsartikel mk meddelas: „ Emellertid Mil 

Konungen morgonandakt med tin armé (den 6 Ney. lOM). Maa ifiogi 
ntom de tvenne psalmerna Em /este Burg ist iNuer GoiU, etc., oeli JKt 
woll uns Gott genådig «ein, etc, tHwen en af Konnngen qeU fOcfatta^ och 
fOr sin holipredikant Fabr. dicterad psalm: Verzage nicht,.. Denna psalm 
finnes i flera Sachsiska, m. il. ETangeliska Sångböcker. I dea 



in 

man, hyilken sedan enskilt uppgifnt källor, som i en dylik Mga 
torde Tara tillräokliga^ beyis för Konungens författarskap. Fabr. 
hade fÖr Torstensson uppvisat Konungens egenhändiga concepi, 
ToÉBt. berättat detta för Superintend. i Leipzig Lehman m. m. 
Prot i Leipzig Bechenberg hade talat derom med vår Jör. Nord- 
berg 1707y hyilket samtal en näryarande antecknat, och hyar- 
Qtar Bergman egde en utskrift, för hyars rikt^het han gick med 
mn åra i borgen. Konungen hade metat in Pröea verfaeet 
och Boet. Fabr. in Beims ffebracfU. Således synes samtidens 
opiniån vara tillräckligt rättfärdigad. Den äldsta 8v. öfvers. 
med 3 verser var, enligt G. Wallin: Forskrseks ej här du ringa 
hmmr Fast din fiende sinnad är I grund dig at vtrota; Och sö- 
ker stad2 din vndei^ng, För hvilket dig ser ångst och bång 
Gud l»rer sådant bota, etc. Likväl har ännu 1856 en Drr J. 
O. Oeffokcr i sin Gustav Adolphs Schwanengesang försökt att Mn- 
döma kungen denna psalm, som skulle i sin helhet tillhöra Mich. 
Altenburg, men har i J. W. B— s Fsalmhisl mött en kritik, som väl 
bör sluta striden. Uti J. Qvirsfelds Oeistl Harffenklang^ Leipz. 
1479, finnas dessutom tvenne verser, som torde kunna öfvor- 
flättas: 4:, Yex derföre tröst, du lilla här! För Herrens ära skönt 
det &t Att strida, skönt att blöda. Gud nedslå skall din oväns 
mod. Och der den grymma hopen stod. Snart hvila skall den 
döda. 5: Amen! hjelp, Herre Jesu Christ! Du som ditt folk 
beskyddar visst. O! sträck oss räddningsfamnen! Så vilje tack- 
dämt alla wi Ditt folk och Din församling bli Och sjunge glade 
Amen! I nyare Tyska psalmböcker t. ex. Bigisch. Gesangb. 1695, 
hait den tillökts med ö andra verser, inskjutne mellan 1 och 2 
och 2 och 3 versen, och af helt olika stil, om Senacherib och 
Josaphat och Loth och Pharao. 

Oyllenhielm^ Carl Carlsson, K. Gustaf II Adolphs 
naturlige Broder. Född 1572, död som Biksamiral 1650. Står 
som. en Jacob De la Gardies tvillingstjema bland våra hjeltemin- 
nen. Sann Gudsfruktan följde dem på segrarnes bana. I Tyska 
uppl. af Arndts Sanna Christendom berättas, att Byssfrätaren 
oeh Ghistaf Adolps ^lärare i krigskonsten* J. D. iförde nämnde 
bok med sig i fält såsom Alexander förde Homeros.* Gyllenhj* 
itoef uti sitt 10-åriga fängelse i Fobien FängeUescholan, hvars 
Andre Deel innehåller några K. Davidz psalmer^ samt flera 
andre åtskilUge sammansatte Sententier uthaff then Het 



Lefpiigerpsalmb», som begagnades till 1796, hade den K. S86, och till- 
skrifves alldeles falskt Diac. J. Altenbarg.** Den Tyska psalmen af 8 
Terser kan ses uti Stiernm. BibL Sviogoth., p. 188, och Westéns Eof-CUree* 
IRgt^ 2t p. 574, der äfven Doct. Fkhricii Biographi förekommer. I Stock- 
holdui Btagasin 8 b^ f . 126, finas ifres G. A:f pMlB tryekt. 



194 

Shrijgi J SångewiJB étäUe på Ambr. Lobwa9éer9 mélodUr^ 
deroi man tagit N. 26 i G. Fs:b ehuru omarbetad. ICan föifai- 
sfig dervid hauB behandling af DaTids 50 psalm, som ej &nn« i 
G. PB:b:B Psaltare: Gudh Bom högt öf^er alla Gudar Xr, Hieh 
Terlden kallar Qärran och när Fr&i Solsens vp- och nedeigång 
så reen, Aff Zion går up Gudz härliga skeen. Och uthi stoor 
prydning herlig framstijger, Sij vår Gudh kommer och alts intet 
t^ger. Förtärande Eeld ftamför honom går, Een mächtigh atorm 
och kring om honom står, Himmel och jord han för Bigh kalk 
vill Och öfyer sitt folk en sträng Dom ther til Hålla: FärBam- 
ble mig mina som achta Mig och mitt förbund . . . Bland öfrige 
psalmer vittnar en behandling af Yishetsb. 2 kap. om en än 
Btöire makt öfver det ännu hårda språket: Hela verlden säkcc 
blifrer, m. m. 3: Kust och vin skal intet felas, Men uthdelas 
Hwadh yår fröjd förmera kan. Harpor, Gigor lät uppkliDga, 
Danza springa Att thet spörja må hyar man. 5: Ty hyad feÉin 
man medh sigh föra Eller göra Utaff thenna PelgrimB &d? 
WSb&t sigh man allt qvarlåter. Ingen åter Niuta får sitt gods oeh 
Tärd. — AppenåHx kallas Nosce te ipsum eller kenn tigh Helf, 
utkom 1644. År en autobiographi uti K. Carl IXrs tonart, der vid 
Wolmare förevar han icke glömmer: ^Grefve Jacob nu Sweriges 
Marsk, Tå till* åhren ung och Eask,' och huru „I Fohland wij på 
månge Slott Sutte samman leede ey gott,^ samt huru G. ^J^tak 
v om Låås fangen i tolff åhr Theigenom lärde rätteligh Känna 
Gudh, som hemsökte migh,^ prisar Guds ord och försäkrar: «Aff 
thetta hade iagh min tröst. Vände til Gudh offta min röst Ther 
jagh allena Dagh och Natt Älendigh j mina Boijor satt^ Bekän- 
ner till slut, att nu i 70:e året . . . tröttnar min gambla Kropps 
att anea mcera Werldzene lopp, hvarföre han reder sig till 
hädanfärd. — Detta märkliga arbete utgafs först 1632 af Erkeb. L. 
Paulinus, sedan af förf. året förrän han dog, och på dödsåret utgaf 
C. G. G. K. Davidz PeaUare Effter wanUgh Melodie, fdUen- 
dad af Sal. Ahrah. Kempe, som erböd sig dertill, då han var i 
Eiksamiralens sällskap på Then Pomerske reeea. 

Heleingiue, Éricua Eridy Kh i S. Clara 1696, men 
lemnade genast efter installationen detta embete. Död 1612. 
TJtg. en öfs. af Bocks Örtagård för the kränka och hedröjffuadiB 
eiälar, Sthm 1608, der man träffar n. 263 (233). 

Humerue, Lare Johaneeon (pseudon. Ltiddor), Ge- 
nom Presid. S. A. Darins godhetsfulla biträde kan jag nu infläta 
den odödlige psalmsångaren i en svensk familj och ge honom en 
fbdelseort. Då vi hittills i dessa hänseenden vetat intet och 
gissat falskt, må en säker kunskap få meddelas, om den ock» 
under andra förhållanden, skulle synas vara på detta ställe allt 



195 

15r utförlig. ^Lasse Lucidor" var en äldre broder till Dompro- 
Bten i Lund Bonde Humerus, vid hyilken frändes lif C. Linnaeas 
lastat s&dan förhoppning, att han alltid led af klockringning ifrån 

.den stund, då den Mige abiturienten först uti Lunds stadsport 
jiek höra att Domkyrkans klockor förkunnade det stadens prost 
nu dött Lars Humeri syster (faster?), gift med en Comm. Spegel 
i Weziö stift, blef Haqv. Spegels fostermoder, tills han, som, då 
en spad gosse, vandrat, efter föräldrames tidiga död, från det 
Danska Bonneby till en oncle inom Svenska gränsen, kunde 
sändas till Lunds kathedralskola. L. Humeri Farbror Zach. Hu- 
meruB, en förf. i allm. Hist., var Hist. professor i Upsala och 
dennes enka, ss. g. m. Assess. K. Sparrman, blef Professoreme 
OL Budbecks och C. Lundii svägerska. L. Lucidors fader Johan 
Larsson Humerus var kyrkoherde i Lekaryd nära Wexiö, hvilken 
fifisöm krigsprest i Pomern utgif^it i Stiemm. Bibi. Svio Goth. 
upptagna skrifter. Modren Gunilla, styfdotter af Bisk. Fetr. 
Jon» Angermanni enka, var syster till Elisabeth, g. m. Sam. 
Wiesel, och Wieselslägtens stammoder. Sin lätthet att skrifva vers 
på fera lefvande språk synes L. H. haft tillfälle att uppodla 
under resor såsom lärare för Biksmarsken Gr. C. G. Wrangels 

v ende son, hvilken han med så djup rörelse besjöng, när denne 
tidigt dött såsom attaché vid Sv. Missionen i London. De bio- 
grafiska uppgifterne ha lemnats — sorgligt nog — af brott- 
måls protokoller i Albo Härads Dombok och Göta Hofrätts archiv. 
Yälb. Olof Sjöblad till Gimmatorp anklagade neml. vid ett ting 
i Alf^astad 1668 ^Kyrkoherdens son i Lekaryd Lars Johansson, 
f. d. en Studiosus.' Slutligen falides förbön af både anklagaren 
och den anklagades fader Kherden i L. och den anklagades svå- 
ger Eric (Wirseus) Comm. i Aringsås, sedan f. d. Studenten 
först dömts ^som en lösker och ofrälses man, derför att han 
lockat och belägrat Olofs dotter Magdalena, till att slita ris och 
sedan riket förvisas." Men som — heter det — Lars är „af 
hederligt presterfolk kommen och bespörjes sjelf eljest af goda 
qvaliteter, att han förmodligen med tiden lärer kunna sig ever- 
tuera,* som ock åtskilliga exempel medgifva, och det incertum, 
om han på en så remot ort hunnit få kunskap om K. M:t6 sist 
utgångna stadga de anno 1665 d. 7 Martii, som hittills ej syn- 
nerligen blifvit attenderad, och favör matrimonii i dylika fall syn- 
tes komma i consideration till någon lindring af straffet, thy 
pröfvade både Härads- och Hofrätten rådligt, detta mål K. M:t 
att referera. K. M:t behagade då det straff, som öfver L. Jo- 
hansson efter Kongl. resolutioneme fällts, så vida mitigera, som 
honom tilläts att äkta Magdalena, och sedan allenast med 2 
ån landsflyktighet sitt brott expiera. En dotter var född före d. 



196 

21 Juni 1667. En ogift Maria Homeros dog i LekMrjd. m»- 
ken 1693. 

Sådane sjlUstortyrer, som rSl af lisslitningsdomen o. d. må- 
ste fSioTsakas, afklippte själskraftemas strfingar ooh af den nsd 
de ^gode qvaliteterna^ försedde 3rnglingen uppstod en förfidka 
stndent, som i Stookholm födde sig såsom griftpoet och gratolant 
Tid bröllop o. d. £n Löjtn. A. Chr. Storm, förmodligen fönit 
hans gode vän, hyilken Ti ju träfEia bland de besjungne, gaf ho- 
nom ett Tärjstyng på en källare i Stockholm 1674, hTaieAer 
samTotet bcTisade sin makt och gjorde L. H. till ett sanninffå' 
vittne om denna makt inför alla, som ännu trotsa den Tamande 
rösten. Han sjöng med dödssåret i sin kropp och ett sår till 
Ufs i sin själ, innan denna själ utandats, Fs. n. 409 (466) oeb 
406 (467) och öfrersatte firån Rist n. 407 (463). J. W. B. tnr 
sig dock ej Teta om Lagerlöf förbättrat L. H — ^i öfs. eller ejelf S- 
Tersatt denna sednare psalmen. I Psb. ha flera kraftfulla r»- 
ser uttagits af Fs. n. 406 (467), t. ex. Kroppen ryys ok Hkrtat 
skiälfver När jag tänker theruppå, Eopandes till beigen: hTSIfter 
öfrer mig och låt mig få Hastig £nda, ty jag Teet Ingen nid 
och säkerhet. Ack hTar skall jag usle blifTa När mig Gud tiU 
öfrergifva? Y. 9. Oains ångest mig förskräcker, Jud» ångef 
känner jag. Sauls oroo min Siäl upTeckker. Jag har DaTids 
hjerte slag. Hela Terlden är mig trång Och hTar tima allfSr 
lång. Jag kan ej med nöje lefTa Och Til dok mot döden sträfm 
V. 10. Jorden Til mig ej meer bära Som en neslig Tyngd och 
Last, XTtan lefvande förtära Bätt som Coré med en hast^ Ty hTart 
footsteg som jag gåår Tyks mig at hon öppen står. HelTetet upga- 
par Tida at jag OTigt skal ther lida. Psalmen har 20 verser i 
ytJHeUcons Blomster,^ 13 Terser i G. o. N. Fsb. Bland Luci- 
dors j^Andelige Visor**' utmärker sig Itt Samtaal emetttm 
Döden och en säker mennieka. 

Jf. Jag är uti silke klftdder Och min s&ng &r kostelig. 

2). Jag med ormar åt dig b&ddar Och med matkar skyler tig. 

M, Hvar man ser och hedrar mig. 

2). Men si! Gud f&raktar tig. 

M, Alle gk mig nu til hända, 

JD. Til thes jag taer bort tin Anda. 

M. Stora glass &r mit behag. 

JD. Du äst sjelf som glaset svag. 

3L Lustigt speel och skOna kransar . . . 

D. Fallna n&r ta med mig dantzar. 

(Uttrycket synes hemtad ur ^Dödsdansen.**) 

Ludda intervaUof eller Oada och gudeliga^ Temkar #ii 
mmniakane dödeSghei m. bl, aftryckta i HeUoona BkNnatei^ 



197 

äro äfven särskildt utgifha 1686. En afskiift med H. Spegeb 
hand finnes i Linköp. Oymn. Bibliothek. J. W. B. 

Kolmodin^ I&r:^ Superintend. pä Gotland. Född 1643. 
Död 1709, Bvedbergs biträde vid psahnyerket. Förf. n. 247 
(191); omarbetat 203 (147); öfs. 201. 317 (394). 

Laff0rlöf, Petrus, K. Historiogr., Professor i Ups. Född 
1648; död 1699. En af Syenges ypperste latinske skalder, 
Svedbergs medarbetare yid psalmyerket. Förf. n. 232 (328). 
235 (332); omarbetat n. 407 (463). 

Laurinue, Laur.^ Eh. i Häradshammar, Prost ö. Vikbo- 
landet Född 1573. Död 1655. Förf. n. 410 (486); öfs. 290 
(221). Uppgiften hos Högmarck p. 88, att ps. n. 285 i G. Psb. 
förekommer i en likpred. öf. L. Laurini maka Hargar. Laisdotter 
af Isach Erici 1622, är af nSgon förnekad, hyilken nppgifvit 
att n. 410 (486) i stallet träffas der. En uppgifter, att den 
förra ps. finnes der; men blott 8 yerser lång samt att den af 
en Nio. Carselius omarbetats till 16 yerser med de i G. Psb. be- 
fintliga yers-initialema: Britaa Andersdotter. J. W. B. yttrar: 
^att G. Ps. n. 285 äfyen är af Laurinns, synes icke bestämdt 
uttryckt uti Is. Erici Likpredikan öf. hans h. M. L. d. (tr. 1622), 
som jemte denna upptager 3 andra hans ps. hyaribland de tyenne 
ofyan anförda. N. 285 finnes ej heller uti Laurini öfs. af Oom- 
pend. Hafenrefferi (1650), hyarest han infört 9 ps.* 

Lindschiöldh,*) Erik, Grefye, Kongl. Eld. F. 1634. D. 
1690. Borgmästareson. Utnämnd nästan samtidigt till Professor 
både i Lund och Upsala blef han i det andra decenniet derefter 
Kansler öfver Lunds Uniy. „Af de 23 ps. som fö*rekomma i 
Bamabibel af 1688, hyars utgifyande L. och Spegel besöijt, 
kunna 4, nemL s. 134, 144, 161 och 186 (den sednare 437 i 
N. Psb.) med någorlunda säkerhet tillerkännas den förre och såL 
äfven öfsme 33 och 69 i G. Psb. äfven som möjligtvis (228) och 
originalps. 459 i K Psb." J. W. B. 

Ph>f på en Lindschöldhs psahn i Syedbergska psalmboken, 
som må ha befunnits allt för poetisk: 

1. 

Kv i ikvggans tid tben tysta, Mörkret mig en klarhet blifver, 

Som med stiemor stickad ir; Kär jag Tti gnll betkrifrer 

Låt tu tig mitt bjerta lyste Hur* mitt Lif i döden sig, 

Lambsens lof nphöija b&r. För mig störter villelig. 



*) 8& skrifTsr han sit t nam n änder ett bref till Gh*. M. G. De U 
Gardie i De la Oard. Arch. Vin p. 49. 



198 



2. 

Mädan na alt annat tiger, 
TaU ta min tunga så, 
At titt lof fast b6gr« stiger, 
Ann tit alla stiemor nå. 
Ty hrad theras kretz omfattar, 
Jag fOr lågt, fOr ringa skattar, 
Til han» lofz o&ndlighet, 
Som &r af nhr-eyighet. 

3. 
Fast min syn tit op ei r&cker, 
Ther som hiertat blir fOrnOgt; 
Tron dock genom skiyn sig str&cker, 
Stiger med sin ögon högt. 
Hon mitt Lamb ur högden drager, 
At thet hos mig bo behager; 
Och uti sann andakts bet 
Ser thess hela hiord bli fet. 



Låt titt lins, tu skiOne måna, 
Öfyer sina vidder gå; 
Och titt klara sölfver låna 
Vattnen, som tu spelar på. 
Skin och glantza, bl&nck och glimma: 
Ök tin klarhet i hTar strimma. 
Lambsens lof för fort och fort, 
At thet spOrs på hvarje ort. 



5. 



6. 
Ty vil jag nu Taken blif^a, 
M&dan andra somna inn: 
Nattens (IrOtthet från mig drif^ft, 
At få fågna vännen min; 
Och min 6ol i mörckret söka; 
Ytan återvändo Oka 
Tack och lof; och i min famb 
Sluta inn Gudz rena Lamb. 

7. 
Hvila skal mig tå ei tryta; 
Såledz vaken hvilar jag. 
Hvem vil siäla-nöijet byta, 
Vti tunga kropsens lag? 
Skulle jag mitt Lamb ei skiöta? 
I thess tienst min skatt förnOta? 
Som har i all evighet. 
Mig en säker ro beredt. 

8. 
Skulle någon sömn mig hindra. 
Ifrån Gudz then Högstes prisf 
Som kan all min svårhet lindra 
Med sitt ord, min själa-spis. 
Nej! fast kroppen måste sofva. 
Skal dock siälen altid lof va 
Tig, tu alrahögste skatt, 
Som har åtskilt dag och natt. 

9. 



Vti daggens pärlor skiöna, 
Lambsens pris vtstickas skal; 
Berg och dahl, och marken gröna 
Brister vt i lofordz tal; 
Si hwar droppa är en spegel, 
Och ett fast demant insegel, 
Til hans tro och kiärlighet, 
Til hans makt och härUghet. 



Tin är jag, när jag upvaknar, 

Tin när jag til hvilo går. 

All min ro och frögd jag saknar, 

När jag tig ei skåda får. 

Klarhet all i tig jag kger, 

Och till mörkret trygglig säger: 

Intet mig förfltra skal. 

Intet störta mig på fall. 

N:o 443 i Then Svenska Psalm-Boken. — Ähr 169 å % 
Stockholm vigången. (Se N. Psb. n. 437). 

Man finner af anförda psalmen, att „Sions Sånger^ ej först 
hos oss införde j^lofsånger till Gndi och Lamhet^ Dylika be- 
höfya således ej förkastas af dem, som vilja anses purificerade 
från all Hermhutisk yilla, då de ej vilja bryta med den christ^ 
liga christendomen Mn Johannes Döparens och Johannes Evan* 
gelistens dagar. 

Lucidor^ se HumertiS^ L, här ofvan. (Då vi nu T«t& 
personens rätta namn, vore väl lika orätt att i historiska skrifter 
kalla honom Lucidor, som om vi, glömmande Erik Sjöbergs namn 
blott upptogo skalden Vitalis). 



199 

MurcBUé^ Stephan^ Eh i Christiiiehamn, död 1675. (Se 
B. Lex. B. Carlberg). J. W. B. tillerkänner honom öfs. af n. 
141 (214), infSörd bland de 29 psalmer, hvarmed han — förste 
öfsnren af Amdts Sanne Ohristendom — försåg sin öfsing af J. Pal« 
2na's Specolum Hominis. (Den ofvannämnde ps. finnes icke i 
Arrhenii Fsahne-Prof^er.) Han införde också tall svensk folkläS" 
ning den skarpa moralsatiren S. Hieronymi Frophetia om Yerl- 
dens sista ända; Tips. 1633, sedan ofta omtrjckt. 

Nortnius, Eric, Kh i Garpenbei^. F. 1635. D. 1696. 
J5i^ i Westerås 1675 Oudfruchi^hetms Öfning uthi Oude- 
Uga Bongar, öfversättning, hvaror man hämtat N. 151 (76), 
152 (77), öfe. fr. tyskan. 

OllOsUy Cfuatj Kamrer på Stora TuUkontoret i Stockholm. 
Först i tjenst hos Biksrådet Knut Kurck på Ollonö. Född 1646, 
död 1703. £n af Sveriges ypperste psalmsångare. Förf. N. 45 
(264), 261 (206), 268 (257), 300; öfvers. N. 174 (112), 288 
(239), och 299 (261), samt omarbetat 157 (106). 

Palma, Jona^, Cederhjelmames stamfar. Småländsk prest- 
son. K. Carl IX:s och Gustaf Adolphs Hofpred. Blef Superin- 
tendent öfver Jemtland och Härjedalen, då de lades under Sveriges 
krona 1611. Kyrkoh. vid Biddarholmen 1615, i Kopparberget 
1617. Afsatt 1623. Prost i Thorstona 1627. Död 1642. Öf- 
vers. N. 296 i G. Fs:b. Utgaf äfvenledes Himmelsk Apotheh 
eller lo&ånger ur Biblen, Stockh. 1610; Christeligh Julesång 
... af then Hel. Skrift utdragen, Stockh. 1611; Werldennes 
JBeskodhelse . . . med versibus sammansatt, dedic. till Biks- 
canzl. Ax. Oxenstierna; Stockh. 1613; m. fl. skrifter på svenska 
och latin. 

Palmer ona. And. (Sparrman), F. 1609, d. 1656. Lif- 
med. och Archiat. i Drottn. Christinas och K. Carl X Gustafs 
Hof. Förf. G. Psib. N. 250. 

Paulinus, Laur., Gothus, Erkeb. Född 1565, död 1646. 
Yar Decanus vid Sveriges första Magisterpromotion. 1600. In- 
lättade i Strengnäs Sveriges första Gymnasium och hade eget 
Boktryckeri. Visiterade som Erkebiskop ända upp i Lappmarken 
inemot sitt 80:e år. Förf. n. 161, och 302. Öfs. n. 145, 147 
(en versiflcation af actema om Christi lidande, hvaraf en Vs sjöngs 
vid hvardera passionspredikan ännu i början af n. v. sekel); och 
381, deri ett samtal inflätas mellan döden och en unger man 
(möjl. original). 

Petrmus, Joh., född i Jönköping omkr. 1640 Utg. i öf ». 
1693 Liskovii Bittra Tåre — och söta TröstekäUa, deruc 

tagit N. 20 (160), 241 (197), 256 (189). 



800 

Pétri, Jonaa, Biak. i Linköping. Född 1587, död 1637. 
Förf. N. 267. (Se ven-initialenia). 

SudbeehiuSj Petr. Johannis^ Kh i Köping. F. 1678^ 
d. 1629y utg. en Sv. Psb. (se ofy. p. 182), som ofta omtryoktes. 
Har offers. N. Psb. n. 306 före 1618, (sedan bearbetad af AaU 
ooh slutL af Wallin). Uppfyllde med rim sitt Diarium eL äwiev" 
dåliga Skriff Calender Juldlteo nostro 1621. Utg. 2 nyia Ande* 
liga Wisor. Westerås 1623. 

Budhech^ Olof^ d. y., Prof i Upsala, Archiai. Född 1660, 
död 1740. Förf. K 322, 324 (309), 332 (364). Fadren Ok( 
Budbeek, Prof. i Upsala, Atlanticans förfSattare, biträdde Svedbeig 
Tid hans psalmyerk. 

Schmedemanf Joh.^ Statssekreterare. Född 1653, död 
1713. Känd som Förf. af åtskillige skrifter uti Statistik ock 
Sveriges Historia. Öfvers. 266 (216). Utgaf dessutom Nc^a 
Ändeliga Wisor kort före sin död. 

Schr oderus ^ Er,^ Translator Eegni. Utgaf en mängd 
öfversrr 1606—1629. Har förf. K 335 i G. Ps:b. 

Spegel^ Håkan, Erkeb. Född 1645 i Danmark (Bon- 
neby i Bleking), fostrad af en Commin. Sp^el i Småland, (Se L. 
Hnmerus här ofvan) död 1714 såsom Erkebiskop. Intager sin plats 
bland verldens psalmsångare. Började låta trycka sina psal- 
mer i Boktryckarnes Själeskatter och Clenodier, insände sina 
samlingar till Svedberg, då dennes psalmverk var under händer, 
samt var en af Censoreme af vår G. Ps:b. I G. Ps:b. buro 33 
psalmer hans namn såsom Förf. eller Öfvers., hvilka ej fått rom 
i 17. Psb. Der bibehållne af honom förf. äro N. Psbin 75, 
110, 111, 154, 188, 196, 223, 229, 270, 298, 307, 315, 325, 
374, 396, 410, 427, 430, 431; öfvers. K 98, 136 (142), 157, 
228, 292, 429, 442, 443, 460; fdrbättr. N. 467. Några af de 
psalmer, som honom tillskrifvas, anses vara förf. af hans måg^ 
Biksrådet Grefve v. Diiben. Tvenne Spegels psalmer, som ut- 
gåfvos af hans Enka i hans Passionsandakt eller 30 predik- 
ningar, Stockh. 1723, den ena omarbetad, hade funnits i jTantf 
ale och Otia Sacra men ändå ej antagits 1695. De äro sm 
Förf. värdige. Spegels psalmer äro oöfverträffade, sällan upp- 
hnnna. Intet harposlag synes tillkommet for effektens slralL 
Allt är den mest medvetslösa skönhet Man tycker sig knappt 
höra tonerna, som uppbära de himmelska idéerna, men är viss, 
att de höras i himmelen. Det 17:e seklets poötiska ande, from 
hksom sjelfva dess hjelteande, uppfattades af Spegel och dan 
sehola, som uppblomstrade omkring honom, på ett sätt, som alltid 
skall kftsta ljus öfver Svenska charakteren, detta aUvarligt glada, 
detta hoppfollt dystra lynne, som är, liksom Völans Sång uti 



201 

Hr äldsta Mytb, en förklang till Ohristendomen, en naturreligion 
sitet^ som utgör grundtonen både uti v&r sköna litteratur och 
Hr sköna historia. Måtte detta ej vara något, som redan kan 
betviflas! — Spegels öfriga andeliga poesi upphinner oj rärdet af 
hans psahnor. Psalmen är, som himmelens sol, ämnad att bestråla alla 
joidenB rum, alla tiders skiften. Berföre lät Han, „fr&i hyilken 
all. god ooh fullkomlig gåfva kommer,** densamina i sin fulla klar- 
het lysa öfver det ännu outbildade Skandinavien. Det öfriga 
Sångarljuset nedströmmade då först, när bildningens vårdagsjem- 
ning var inne. Om sina öfriga dikter yttrar Spegel: 

Jag hafver Önskat stiga 
Med min ost&mda giga 
Uppft, Famassi klint . . • 

Be tillhöra ej den ÄndeKga Sången, fast ämnena äro Bibliska, 
utom hans Kyrkio-Tankar, afmålade i Linköpings Domkyrkai 
hvilka utmärka sig genon^ sinnrikhet och enkel skönhet, ofta 
bättre uttryckte på latin än svenska, t. ex,: 

Rägnhogen. 
Boieida dum mtilat yariisqae coloribns ardet 

Lis, non troe, testis amoris erit. 
Ond vill sin sanning så för vara Ögon ståUa, 
Att han thess mera må nti vårt hierta gilla. 
(Skåda mot himlen I Så l&nge Da ser mångskiftande bdgen^ 
OUlds. Han betecknar ej strid, han &r himmelska kärlekens tecken.) 

Springer, Lars^ Hofrättskommiss. i Sthm omkr. 1686, 
har öfs. n. 176 och 498 i Nya och möjl. 394 i G. Psb., införda 
i hans öfs. af Barchampens Konstspegel til at döö, Westerås 1676. 

Svanwaldy Anders, — den A. S. som utgaf Några An* 
deUge Wijsor och Biim, som Sal. Grefvin. Ebba Brahe . . . brukat. 
Efter hennes befaUning utg. Sthm 1674. Af 5 ps. som into- 
gos i G. Fs:b. är blott en (n. 472) intagen, mycket ändrad, i 
K. Ps:b. 

Spebilius, 01, Erkeb. 1681—1700. »Hvilka psalmar 
isynnerhet thenna Mannen förbettrat kan icke sägas, ty the äro 
aOt för monga.** Högmarck. J. W. B. känner — inga bland de 
i N. Psb. intagne. 

Svedberg, Jesper, Biskop öfver Skara Stift samt Sv. 
föraaml. i London, America och Lisisabon. Född 1653, död 1735. 
Yar jemte Spegel för G. Pstb. hvad hans landsman Bisk. Wallin 
jemte Pnuusén var för Nya. Svedberg har förf. G. Ps:b. N. 86 
(299), 112 (271), 160 (99), 200 (316), 301, 320, 321, 323 
(313), 325, 330 (342), 413 (500) 7 v.; öfvers. N. 18 (156), 
21 (161), 133, 136 (411), 137 (412), 153 (96), 159 (93), 196 
(36), 196 (36), 198 (217), 229 (120), 230, 223 (329), 305 



203 

(272), 306, 316 (399), 333 (367); förbättrat de fl^te pa. som 
intogos i hans egen psb., mea Biskopame och Superiixteiid:xi% 
Bom utgjorde sista ps:bns komité, underkände många af STedbeiyi 
förändringar. J. W. B. upptager bland ps. i N. Psb. qyBxki^ 
ende, som Sv. omarbetat: n. 33, 52, 67, 109 110(?) 112, 156, 189, 
192, 197, 198, 250, 268, 324, 439, 440, 456, 459, 464, 465. 

Thélaus^ Laur, Israélia^ Angermannus. Tar 1640 Goof 
min. i Wallentuna. Utg. 1642: Böner, LofEisånger och €k>llecter 
öf^er alla daghar i Wekone. Öfs. Mn tyskan med många pt., 
deribland ps. 238 i G. Psb. (230). 

VtiUejus, Joh,^ Pastor uti Eiddarholmen. Född 1639. 
Död 1700. Förf. G. Pscb. N. 244 (177). 

Wivallius, Lars^ Auditör vid Kongl. Gardet. F. 1605, d. 
1669. Öfs. 100 (183). L. Wallius i Högmarcks psalmpoeographi 
torde inkommit såsom skriffel for L. WivalHus, J. W. B. har 
upptäckt, att L. Wivallius (Nericius) omkr. 1630 öfs. Dayids 
130 psalm efter A. Lobwassers bearbetning, gjord före 1565: 
Zu dir Yon Herzens grunde. L. WivaUius blef, likasom L. Hume* 
rus (Lucidor) olycklig genom kärlek till en fröken, en sondotter 
till den Ohphr (Gyllen) Grip, som hallshöggs i Kalmar af Hert 
Carl, såsom K. Sigmunds anhängare. Denne Grips son hade deref- 
ter flyttat in i Skåne. Se Biogr. Lex. L. Wivallius och Anreps 
Ättartaflor: IL I. 87. 

Andeliga palmer 

uppblomstrade rikt i detta tidehvarf. Chistaf Adolph hade trädt 
&am, ej med Phoebi båge och lyra, utan med Gideons svärd och 
Davids harpa, och den, som hade några skaldegåfvor, känd0 sig 
lättligen manad att försöka sin förmåga på samma falt, som den 
store Konungen. Sjelfva den dramatiska konsten ville ännu 
verka uppbyggelse. Välmening brister ej, ehuru få. hade ännu 
den makt öfver språket, att de kunde lyckas att eröfra pris som 
vitterlekare. 

Yi vilja kasta en flyktig blick på dessa andeUga Dikter. 
Yi nämna blott: 

Achreliué, Dan., Prof. i Åbo 1679. Död 1692. Förf. 
Daniels uUäggn. öfver Nebucadnezara dröm, i svensk vers 
dhe unga till tienst affsati; tiU^nad Prins CarL Yittnar, en- 
ligt Hammarsköld, om sinne for ett poems plananläggning, men 
är for resten tröttsamt rimmeri. 

ArosiandrinuSf Anders Johansson, var enligt Hammar- 
sköld-Sondén (p. 76) j^kanske den bästa poeten under dessa äldre 
(för — Stjem^jelmske) tider. TJtg. EU anddighit 3amtal mettan 



,2oa 

Qudz FÖrsamhling och Proph, Esaias 8:0. En AndeUgh Betrak^ 
Uisesång 1639< 8:0. Tiol den And, Ärosiander, Bom utgaf ett 
Compend. Musicum Tid denna tid. (Der han kallas Arostander,^ 
t. o. m. Oiostander, eger man att antaga tryckfel). Åtminstone 
kallas öfversättaren af Apolonii historia, Sthm 1663, And. Jq*> 
hannis Ärosiander i U. y. Troils Bokkatalog. Se ock Ups. Bibi. 
kataL 2. p. 22. 

AschancBUs, Mart, Fältpredikant 1619, Kiksantiquarie 1630^ 
Fastor i Fresta af TJpsala Stift 1635. På Eongl. Bibi. i Stock* 
holm ånnes hans Holofemis och Juditz historia på Rijm i 5 Akter; 
Om mennisJciones Skapelse och hennes fall. En liten tractat på 
rijm, m. m. Se Ham:sköld 1. c. I: 82. 

Aurelius, JEJgid,, Syndic. i Sthm, tillade psalmer i sin 2d:ra 
uppL sIN. Aretanders (från Tronheim) Botpsalmer, Sthm 1620 — 40. 
Berg, Ola Nilson utg. Adyentotankar, Eevel 1644; Pinges* 
dagsbetraktelser ib. 1645. 

Beronius, Joh,, Conrector i Söderköping. Förf. Mebecca, 
En ny och Anddig Comcsdia, tryckt och uppförd i Linköping 1674, 
Brask., Sam, P., Lector i Linköping, sedan Pastor i S:ta 
Clara Född 1613, död 1668. Fader till Psahnisten P. Brask. 
Förf. Acta et Martyria Apostolorum : Tragico-Comcedia om Apost» 
lames Gcsmingar och jemmerlige Marteringar, Hållin in HÄbUco 
Theairo i Linköping uppå Fersmessodag 1648. Linköping 1648. 
(Enligt J. H. Lidéns handskrifna titelblad i TJniversitetsbiblio- 
thekets i Lund exemplar.) Poemet haltar på rimchrönikans knit- 
telyers. Det fortgår yärdigt så länge Bibelurkunden följes, der det 
tragiska har öfverhand. Det komiska, som polemiserar mot Oal- 
yinister och Anabaptister, Closter-Lasse och Sutores, bidrager att 
yittna huru låg tidens esthetiska ståndpunkt yar, när ej det reli- 
giösa sinnet längre yar ledstjernan. Yid pjesens slut instämma 
Apostlarne: 

Striden hafver ynnnit den yftldige hjelt 

Om hyilken Propheterna spådde, 

Then år altsammans gjord och bestftlt 

Tin Bmd hafver vannit tin nåde. 

Ty följe vi tig i tin BrOllops Saal, 

Na år fullkomnat the propheters tal, 

Tig skee loff evinnerligh Amen! 

Brasks Comoadia om then förlorade Sonen är tryckt 1645, 

Bullerncesius, Nic, Laur., Past. i Odensala, har skrifyit obl 
Cfyllenspegd, der några NystäUe psalmer och Andel. Wijsor före- 
komma. Mst på K. BibL fr. omkr. 1603. Stiemm. Bibi. S. G. p. 73^ 

Carl IX, Konung, har skrifvit Cantica & rhythmos, Mst 
i Eiksarch. Stj. Bibi. Sy. G. p. 6. 

Ohasrberus, Joseph, Conrector i Westerås. Utg. 1642 Itt 



OudtHgä Samtal dUr anddigh Prosopopeim Diehi, . . . af tkm 
kiL Bemhardo componerat och Jinnes uthi någre Höglärde mäat 
poåtUhr införd, nu pä rim a/satt aff J. Ch 

Dahlsiierna, Ounno, skref Böne- och SSndags^andakiar 
öfr. alla ETangeliiperikopema. Se Hammarsk. Sondéa p. 143. 

Dalius, Sv. BryngéUon, fddd 1604, Kapten 1644, död 1692. 
,Salig Gubben^ hos Dsdin och troligen ,,den LatmBke CapitainMi" 
hos Stiemhielm. XJtgaf En liten ny Cantilen Book . . • aUom 
Quélflnuiktigom och frommoni tU förmådd. Behag, Götheborg lG8t 
ValeUékänk på sitt 77 vandringsår eller ett skönt gyllene frögds- 
spd och IjufUg Comcedia om . . . Hecastus, ÄUa Syndiga oA 
hot färdiga SicUars tröstespegd; öfs.; Götheborg 1682, m. m. 

HamhrcBus, Jonas, född 1588. Hade anbud att bli Ph)! 
L. L. O. O. i Tips. 1626. Beste utrikes. Utnämndes af K. Lud- 
Tig XTTT till Correcteur de la grande Bible Syriaque et Aiabiqne 
Tid TJniv. i Paris. Yar såsom Legationspred. 10 år i Hugo Gnrtö, 
St. Ambassadörens, hus. Utnämndes till Juris Doct. af K. Lnd- 
Tig XIY. Dog uti Dec. 1671 *) uti föngelse i Paris (enligt We* 
sten, Hofkler. Hist., IL, p. 504) såsom borgenär för någia St. 
Adelsmän. Af hans 26- skrifter må här nämnas : MUcesat Beaordk 
eller en Summa af SöndagsoTang. i Hebreiska Terser och Stsh* 
ika rim författad, Eostook 1617. Till prof på J. HambrsBipoen 
i Hikesat (näst efter en Hebreisk, en Chald. en Syrisk, och ei 
grekisk Ters): 

Est nt mitis, amans pacis, sine fraade colnmba: 
Tale mihi simplex cor Dent alme dato. 

Oleicb wie ein Tanb friedfertig iit 

Daza aach rein ohn jenig liit: 
Deigleicben Herr, das hertse mein 

Lais friedfertig, keasch and rein sein. 

Såiom en dnffwa all tijdh förvist 

Aehr fredsam och mild, fömtan hett 
Så giff migh ock o frftlsare k&r, 

Ett sådant hjerta som Odminkt åhr. 

Hels ing ius Octbr. Ändr,, Eegementspast. Tid Yester-Norrl. 
Reg:te. Utg. 12 thrsaker, kvar före Qud sände straj' och plågor, 
på sv. vers, Sthm 1619. Pandeetas ÄHracuhrum ur den Hd 
Skrift på svensk vers; Sthm 1625. 

Holm i US, Nic. Meolai, Past Hedsundensis, har bifogal 
psalmer till L. Paulini oateches. Stj. Bibi. St. G. p. 361. 

Kolmodinus, Er., atg. Chnesis jEtherea dier Jesu Ckri- 



*) Se Registratnr In ArebiTO Regni T. m. p. 698 fOr 1678. 



i05 

FTkUaSf . , . uthi en enfaJLäigk Oomasdia faitad: eéUbrerM t 
H> 1659. 

Liljenstedt (Paulinus), Joh.^ först Fhilos. Adjonct i Up- 
la. Död som Gref^e och President i Wismarska tribunalet 17^i. 
^. Den körzfeste Ckristua i Svensk vers afmålady Stockh. 1686. 
8ft nyfödde^ lidande och uppstående Chrtstus, ib. 1694. Bieoia 
^erträffas af hans Teridsliga dikter. Troligen än mer af hans 
änska och grekiska. 

Lundins. C. J,, Assessor i Götha HoMtt, ^afsatte på 
enska** Bemhardi Passionshymner i sin skrift: ÅUa christtrog" 
'3 hdsobrunn, Skref äfven: AUa Christtrognas lustgård^ bestA- 
de i andel, och yerldsliga psalmer och yijsor, deb af Tyskan, 
b eljest componerade och afsatte, liksom Hercules Christianus 
^ivus eller Christtrognas Dygdespegel i en lustig Comcedia för- 
blad. Ingendera tryckt. Stj. Bibi. Sv. G. p. 607. 

Olofsson, Hans, Borgmästare i Linköping. En Skald ur 
MNsenii skola. Förf. Een Ujten anddig Tragcedia om the 3 
jsa Män, Linköp. 1635. 

Petrander, Petr, Petri, utg. l^ijo Nya Andeliga W^sor- 
bm 1641; 4:o. 

Eenner, Af., utg. Tårar vid Christi hors, Åbo 1690; 4». 
^ago' oeh Tröstesånger. Sthm 1690. Ett andd» ^fökort i en 
^/årsvisa s. 1. & a. 8:o. 

Rondelitius, Jac., Kyrkoherde. Förf. 1614 Judos Reda- 
rns, en ChristeUg Tragico-Comasdia, (Årtalet upptaget efter Byd- 
ist^ som rättar Hammarskölds uppgift, att detta stycke redan 
elades för Hertig Carl 1594). 

Bunius, JoL, född 1674, dog som Secreterare hos Eiks- 
det Strömberg 1713. Bland hans andeliga visor, en del af hans 
udaim, torde ej finnas en enda, som kunnat förtjena plats uti 
^n psalmbok. Stundom låta dock hans andeliga visor läsa sig, 
ex. Sjöfarandes Psalm: Alsvåldige Gud, Hvars löften och bud 
r verldenes regel, Yår trygghet och grud. Här hissar sin Se- 
1 Och vänder sin Spegel Tin seglande Brud . . . 

Svenonis, Sveno, Bisk. i Skara (Bröstfelt), född omkr, 1566, 
id 1639, utg. Scdomonis högha wijsor, enfalligen i psalmevis 
mmanfattade. Holmise, Beusner; 8:o (omkr. 1611) Bibi. Sv. G. 204. 

Tjällman, JN., Comminister i S. Olof (n. v. Adolph Fre- 
iks) församl. i Sthm, bekant som latinsk och (1670, 1696) 
Bnsk Grammaticus, har utg. EUofva andeliga profloisor. s. 1. & 
(trol. omkr. 1690.) En Bådm. Siljeströms Grafskrift öfver denne 
jillman, som finnes i handskr. i De la Gärd. donatiohen i Land, 
ff anledning att antaga det K. T. tillhörde, samtidigt ned S 



'906 

•Aiitendcfr^ de förföljde pietistema. ^£n ringa kaplaD, odim jemt 
förföljdes af de prester store.** 

Tun änder ^ Petr, JPstri, utg, Iree sköne nyie andd. unjsar, 
Linköp. 1638. 

Tiburtius, Christoph., utgaf Siälenes salig^a nöje uti Jesa 
.kors och död, på vers. Tips. s. a. 4:o. 

. ^ Walliny Jos. Petri, utg. Ett andd. Slaguhr. Sthm 1692. 
12:o. Svea Andel. Eökoffer. ibm. 

Ornhielm, Joh,, troligen äldste sonen af Glaud. Ömhielm^ 
hyilken ^bortkom ogift 1702 i Polen,^ då han yar ITnderolfioet 
yid Lifdragonema. Utg. Ouddiga Tankar öfoer . . . Jesu Chri' 
sti hugnd, födelse. Sthm 1690. Några af Julpsalmerna fÖrQeaa 
detta namn, t. ex. Anglarnes frögdesång. y. 4: Frid i Himkn 
och på jorden Frid, Lust, glädje, eyig frijd. Är Ehr alla gifyen 
yorden Uti denna sälla Tijd. Frijd och Glädje yaie Ehr SI yidt 
Solen Eder ser, Så yidt Hafyit Ehr omhyälfyer Med sin yida 
Böllias Elfyer. 

Anonyma utkommo under detta tidskifte flera andeliga Skal- 
destycken. Må nämnas : Någhra nyttigha andeliga Loffsånger otk 
Wijsory Stockh. 1601, ib. 1607. K. Davids Historia. 1604. 
nyligen utsatt på rim af T. G. lustig att läsa. En wijsa 1610, 
utg. af J. P. H. En anonym 8. A. C. N, utgaf Litanian på svensk 
Ters, der Hedvig Eleonoras namn kunde läsas i versemas initia- 
ler. Sthm 1661. Anonyma äro ock En liten åMerdomströstyJÅOr 
köp. 1671. Andélig Perleskrud, Stockh. 1696; m. fl. Se Gai 
Bibi. Ups., II, p. 306; Företalet till Luths Psalmer, etc Ml 
erinras att en af våra skönaste psalmer i både G. Psb. — 356 
— och N. Psb. — 426 — uppgifves författad af en J. C. M. . 
P. K. som anger dessa initialers betydelse vara Imannel Cele- 
brabo Mei Peramabile Nomen. 

Aldrig tryckt, men värd att nämnaB, är Psalterium DaviéSs 
in rhytmos ^ cantUenas vemacidi idiomatis cum notis expositum 
auct. Dr. A, N. Sparrman (Palmcrona), som var Drottn. Chri- 
stinas Lifinedicus (Sackl. Läk. Hist. I. 335). — PUgrimsstafven, mi 
saml. Tyska Sånger öfversatta till Svenska under en vandring 
genom Sverige, Tyskland och Frankrike etc. är tryck i Weste- 
rås 1679. 

Då vi börjat kasta en sidoblick på den Skånska Litteratit- 
ren, äfven under Danska auspicier, väl ihågkommande på hvilken 
grund Bjelfva Föreläsningssalen är byggd, må vi här nämna: 

Povelson, Elias, Sognepreest till Aaterup (Ottarp) sogn i 
Skaane. Utg. Nova Jesu Lantica . . . Hiertecither oc Jubelsang, 
prentet i Kiöbenh, 1652. Han lofsjunger Jesus uti lika många 
(»ånger som alphat>eteta bokstäfver, och i hvaije sång börjas epi- 



207 



theteme med en och Bamma bokstaf, t. ex. 2 Sången: Jesus är 
vor Banere, it Barn, vor Balsam — Biskop — Borg — Een 
Myrrhe Busk. Hyilken brist på den sanna religiositetens enfald 
föiråder ej sådan zirligheti Bisk. P. Winstropius har dook re- 
kommenderat boken; ty 

Komine de Jean, quo tollitnr Bias omnis 
Noxarnm, EKtu condidit ille libram. 

Söffrensdfiy Nidsy Sognepraest i Malmö. Xltg. Evange- 
liske LysUHaffve, 1 Del. Kiöbenh. 1657. 2 Del. Malmoe 1662. 
Innehåller öfver hyarje Eyangeliom i året: ^1) en utläggn. med 
hnfmdspråk nr Gamla, 2) med hofyudspråk ur Nya Test., 3) 
en Catechetisk underyisning, 4) en Aandelig Sang, 5) en Aande- 
lig Betenckning.^ Fromhet och insigt uti Ghristendomen kan icke 
frånkännas Författaren. Äfyen han är uppmuntrad af P Win- 
Btmpii Camoena. Om flere dylika andeliga poemforfattare upply- 
sa 088 Danmarks Litteraturlexica och Sommelii Samlingar till 
Skåndka Clereciets Historia. 

Yi tillägga: Sev. Poulsens Ootlenders Evangeliske Songhog, 
som säges yara tr. 1667, men hyars tryckning Suhm förnekar. 

Den Andeliga Folkvisan blomstrade äfyen uti detta tide- 
hyarf. Tara psalmböcker uppyexte till en del på dess grund. 
Men äfyen på den Katholska Mythologiens rot uppspirade mången 
skön dikti som lefde på folkets läppar och lifyade dess sinne for 
tro och handling. Yåra soldaters långyariga yistande i Tyskland, 
hyarigenom sjelfya Allmogen blef bekant med ett annat folks 
både öfyertro och tro, kan ej hafya saknat en stor inflytelse på 
folkets bildning. Språket i yåra andeliga folkyisor hänyisar of- 
tast, till detta århundrade. Ett exempel allena medgifyer rum- 
met» Den sköna Dorothea skulle i Kanslern Theophili näryaro 
dödasy derföre att hon ej motsyarade Lands/örstens heta älskogs hrådai 



Hon sade: Gndi ske lof och pris 
Om jag mig låter h&r döda, 
Jag kommer snart i paradis 
Bland rosor hvita och röda. 

Få kn& hon stod 

Med ett friskt mod 
Och bad med snck och tårar: 

Jesu min T&n 

1 Himmelen, 

Erftls mig från Terldens dårar. 

Theophilns srarade ntan tukt: 
O Jiragfhi n&r J thit kommen 
Så sänder mig af den goda frnkt 
J ther för Eder tå finnen. 
Hon srarade: jag 



N&r hon med sv&rd aflifvad Tar 
Ett skinande barn framkommer. 
En korg det nppå armen bar. 
Med skiOna roser och blommor. 

Theophile 

Thet sade, se 
Dorothea tig thetta tils&nde 

Hvarom tn bad 

D& hon så glad 
Från rerlden til Paradis l&nde. 

Nn står hon inför Herrans tron 
I snöhTita silkes kl&der, 
Och m'ed Gods ånglar en ^nflig ton 
Hon sinnger nn hel och qy&der. 
Then stora frögd 



309 

I thenna dag I himla h6gd 

Skall Eder till tienst thet giOra, Hon åger, abiagen beskrifrar. 
O Jesii min Osftgeligt godt 

Af k&rlek tin FOratan m&tt 

Dn Tftrdes mig bönhöra. Gnd sine barn tber gifrer. 

Englen försvann. Theophilus känner en oemotståndlig TåriMiki^ 
tan väckas af dessa rosors doft. Han var trdtt vid verldens lim- 
frostliljor. Han bekänner Christns och dödas. — Denna sing Ir 
ett genljud ur Eatholska Martyrologierna, som Svensken, törhända 
uti sjelfva protestantismens befrielsekrig, sjöng med oskuldaftill 
okunnighet och utan fara for sin Lutherska tro. Se flera af 
samma anda och språk i Su. FoUcv, H p. 229 följ. 



14:e §. 

II. Biblisk, Homiletisk och Theologisk 
Litteratur. 

J. Biblisk LiUeratur, 

Bibletiy 
som blef öfversatt under Gustaf I:s konungsliga r^emente oeh 
lemnad Svenskame i arf, bevarades med omsog. Tre århun- 
draden hafva sökt att lemna en ny öfversättning, men ingeii 
har ännu kunnat ersätta den första. Gustafs Bibel har 6f* 
verlefvat hans ätt. Den är ett dyrbart testamente, hvarigenom 
han öppnat himlen öfver millioner bland det folk, hvars beundran 
och kärlek han varit och blifver. Man har dock reparerat stSn- 
digt på denna byggnad, ungefärligen efter samma vexlande grund* 
satser och med samma framgång och smak, som reparationerna 
länge skedde på rikets urgamla Domkyrkor. Yi vilja under del 
nu ifrågavarande tidehvarfvet bemärka: 

1, K. Carl IXie omsorg att förbättra Sv. Bibelö/vera. 
K, Johan in:s dödsår var likt en klarnande afton efter en 
skön morgon och en stormig dag. Han Agon Regim visar, att 
han måste kämpa med makt, men fick insomna med frid. En 
bland hans sista handlingar lär varit att föranstalta om en ny 
Sv. Bibelupplaga. J Bureus förordnades att föra correctoret 
Loenbom anser dock möjligt^ att anordningen derom utgick från 
Hertig Garl"*^). Denne bildade en BibeW/verscUtningekomité i 

*) J Thtm Qti Vita PaUnsckoldii, p. 48, skrifver om J. Banas: 



BtrengnäB som besiod «f: IL Peder Jton», $iBk(^ såflom mäk- 
tig i Latin; M. Matthiåt Maroi MoliteBtié, Supenatend* i M^r 
liestad, mäktig i Ebreiska^ M. Olaus Martini, Profli i Nyköping 
(Bedenneva J^keb.), miSktig i Grekiska, och S. Kils (CheeDe€)0^ 
phcoroB, iKdermera Holkansler,) mäktig i Svenska språket Garln 
bref af d. 18 Mavt.' 1600 beordrar Mäster Nils att, så snart sig 
göra låt,, resa till Hambu]^ och böija Bibeltryckningen. Kotei» 
tens yerk är känd under namnet Ohservationes Stregneneea, upp* 
satta hnfrodsakligen efter Luthers sednare förändringar Titlen 
är annars: En skrift^ som klarligaj sanfärddiga och på thet no- 
ffctsté utvisar alla de ordf Mom uti vår sifenska Bibel antingen äfe 
uthsathe eller täsathe etter förändrade, när hon pä nytt öfvers, 
sedd hUf uti Strengnäs an. 1600 och 1601. Vol Häraf uppkom ej 
något allmänt resultat ^^). Konungen försökte äfven att genom 
någon af nna Calrinianska lärde framskaffa en Svensk öfvers:g af 
Refbrmerte Theohgen J, Piscators Bibelversion f men snart afstan- 
Bade försöket. 

2. K. Gustaf II Adolphs Bibelupplaga, 
Eedan 1615, då den 20>årige Konungen yistades på Wäsby, 
affardade han ett bref till sin Öfverhofpred. J. Rudbeckius, hvil- 
ken som Professor i TJpsala, med Novum Test. och |)uripides i 
kathedem, aldrig tillät sina lärjungar yttra sig på andra språk 
än Grekiska och Latin. Konungen utnämnde i detta bref be- 
mälte Eudb. till Ordförande i en Bibélöfversättningskomité, som 
skulle med flit corrigera, jemväl efter de 70 uttolk. version, den 
förra Bibelöfversättningen. Ledamöter voro J. Botvidi (i hans 
ställe sedermera J. Lenseus), Eggert och J. Fortelius. Den nya 
Bibelöfversättn. skulle vara ^den Hebreiska och Grekiska efter 
erdasättet likformig. "" Man blef dock vid K. Gustafs Bibel, för- 
bättrande Summarier, o. d. Så utkom Ghistaf Adolphs Bibel i Stockhi 
1018 i wtor folio. Troligen var behofvet af Biblen det som gjoi^dé 
åeö snaib tryckningen vigtigare än förbättringen, Budbeckiu*^ 
yttrtif i den predikan han höll öfver K. Gustaf Adolphs stoft i 
Nyköping 1634, huru „H. S. Mt. förnam at it stoort feel var 
på Swenska Biblia, i så motto, at man snarast sagdt, icke kunde 
fa itt exemplar til köps, hvilkit bådhe Lärarom i theras ämbe- 
tes f^rrettelse och åhörarom uthi theras Christendoms forkofriag 
icke litet var til meen oc förhinder.** — Bibelverket forsedde* 
med ett Begister af 19 blad, taflor, landchartor, »Bibliska bilder,^ 



„Ex Acad. Ups. Anno 1590 a Joh. Bege evocatus . . . post bienniaa 
oonrcctioni Bibliornm . . . prsoficitar. 

**) Th. Norlins Sr. K Hist. l: 1. p. 194 f. Han nppglfver att ,,11. 
Nils'' Tar en Nic. Petii, Kh. i Strengnås. Löabon var oviis. Bb Kkj 
■N. P. i St. år okind i Sir. al Hcvéaa, a£ Aiurblitaa 

U 



Biimmarier, pazallelsprik, m. m. Aflrycktes sedan ofta ooh i oHka 
formater, Lnbeck 1622 i 4:o, Leiden 1633 i 4:o (der EpistL till 
Sbr^ Jao. ooh Jud. £p. samt XJppenbarelsebokeQ kallas N. IVi 
Apoerypha). LeiSen 1635 i 8:o, ibid. 1637. UtgaflB åter i stor 
föHo med figurer, Stockh. 1646, tillegnad Drottiu ChriBtiiia af 
Boktryokaren H. Keyser. Upplagan kallas DroUning Chrutmoi 
BUbel Utgafs i 8:o 1650 i Strengnäs genom Biak. Joh. MaJtMm 
försorg, af Boktryckaren tillegnad Regering, de flesta Ghneflige ooh 
Friherrlige ätteme i riket samt Magistrateme i de förnämsta stfr 
deme. — K. Carl Oustafs Bihd utkom i fol. 1655, med före- 
tal af EmporagriuB och med fig., Konungen tillegnad; 1657 i 
4:0, — K. Carls Xlia Bihd utgafs 1674 (enl. CataL Bibi Upo.; 
1672 enl. Loenbom) i Stockholm i 4:o, tillegnad Kung, Enkediotl- 
aing och de fem Eörmyndame, prydd eller rättare vanprydd med 
deras porträtter. Utkom i Stockh. 1674 och 1688 i Sio, samt i 
Amsterdam 1688 med fig. och Dr. Ulrika Eleonoras portratt. Man 
finner af dessa sätt att fördyra Biblen, att det ej ännu var me« 
ningenatt sprida denbland folket. 

3. / Drottning Christinas tid 

arbetades -på Sv. Bibelöfversättningens förbättring af P. Arens* 
beckius, under J. Matthiee auspicier. Ett prof utgafs 1648, tiDr 
egnadt Drottningen. Annan litteratur — särskilt de hedniske 
klassikemas — intresserade den yittra Drottningen vida mer än 
den Bibliska. 

4. K, Carl XI:s Bibdöfversättningsomsorg. 
Konungen tillsatte en Komité. Den bestod först (1686) 
af Erkeb. O. Svebilius och Superintend. H. Spegel, sedan (1691) af 
S. Benzelius, den ene efter den andre såsom Ordförande, Isr. Kohno- 
din, Jesp. Svedberg och Assessor M. Bönnov. De skulle förbättra 
den gamla, ej arbeta på en ny öfvers:g. Oaktadt sina många 
bref i ämnet, som visa att K. Carl gjorde allt för att bringa ver- 
ket till fullbordan, dog han dock förrän det verkställts. 



Särskilda BibUsJca skrifter piSrenska ntkommo h&ninder så ofta, att i 

STlrligen kan vppgifva dem alla. Äfyen omtrycktes applagorna af dylika fHka 
1500*talet. Vi ha redan n&mnt några p. 157, tillägga: Liber Eadrm III si 
IVnuflfrst affihen LcUinisIce Bihlia försvmskade affSigfr, Arono Förtio^ ut- 
kom 1 Stockh. 1618; Nya Test, Stockb. 1621, Leiden 1648; PsaUeritm 
med Lutheri Sunmarier aj Jac, Erici, 1604, med J, RudbeckU Företal sami 
med Summarier och Concordier (in märg.). Westerås 1625, tryckte helt på 
pergament och år den sista pergamentsbok i vår litteratur. Se Molbeeba 
Nord. Tidskr. XII p. 547. Ett Manuals Sueticum utk. Sthm. 1643, inne- 
hållande K. Davids Psaltare, Sal. Ordspr., Predicare, Syracs bok, Catech. 
Latheri, Een lijten Kyrkoordn., Evang. ft Epist., Christi Pinos Hist., Jems. 
ittrstOr., Een lijten Psaloib. samt äm§s^ hskånnslssn oeh Arenarii BOne- 



211 

teok. — Triffu åDOD bland allmogen. En BibUak ooncortUuM uigtitB \610 
af J. H. Sch&fer, ProBt i Gefle. Joh. Paali Low OBtrogothi JSamumia 
Evangelistarumy Sthm 1617. ftr 6fversatt från Bnntingii Tyska. K, Davida 
kistaria, trkn thet ban blef smord till Eoniing i Betblebem af Propbeten 
BMnnel fte. Stbra )604, 12io af T. O. Q. Alanns, Tb. Prof. i Åbo, död 
1664, skref CommÉntarium öf. Frophtttn Hoaeam^ m. /Z. 

n. Homiietisk Litteratur, 

Predikolitteratuien för närvarande sekel är rik. Yi vilja 
närmare skärskåda några de märkvärdigaste predikstolstalen, visse 
att- derigenom säkrast i de uppmärksammas sinnen nedskrifva 
gmnddiBgen af tidehvarfvets andeliga vältalighet Denna littera- 
tur förtjenar mera uppmärksamhet än man vid första blicken 
derpå torde medgifva. Man erinre sig derföre å ena sidan den 
låga ståndpunkt, på hvilken, om uttrycket tillåtes, vår litterära 
UtUratur ännu i mer än ett sekel fortfor att befinna sig; men å 
den andra sidan den ännu obetviflade kraftfulla, allvarliga, rena 
anda, som lifvade Svenska folket derunder, en anda, som, om ej 
framkallade, dock uppehöll K. Gustaf Adolph på hans stora seger- 
bana och sedan genomströmmade de Svenske Carolineme på deras 
halfsekels triumftåg från Balt till Diina. Hvad underhöll detta 
nationens hÖgnnnef Ännu fanns ej en stjemstöparslef i Konun- 
gens, än mindre en periodisk press i Nationens hand, som kunde 
uppspåra och tillfredsställa hvarje, äfven det lägsta, ärebegär. Om 
qelfva Historiens minne torde aningarne varit alltför dunkla, för 
att verka i stort. Uti fridens obemärkta värf möter samma skap- 
lynne. Den orubbligaste frisinnighet i tankar talar midt under 
underdånödmjukhetens hyllningar i ord ; den lättrördaste opinions- 
firnktan handlar midt i Rådssamliogar „af blott kungar.** Allt 
vittnar om inflytandet af en moralisk opinion, starkare än hvad 
man i vår tid torde vanligen kunna framvisa, hvilken beherrskade 
både befallande och lydande. Hvar ligger förklaringsgrunden ? — 
Lemna uppmärksamhet åt foUclitteraturen, den i lifvets alla för- 
hållanden ingripande ! Lyssna på tidehvarfvets predikanter, som an- 
sågo sig såsom Christoa Oatoner och ansågos af tiden böra så vara! 
Badet förtjenar att behjertas. Ur denna synpunkt blifver nämnde 
litteratur märkvärdig, äfven om all sig såkallande litteratur ^ån 
samma tider vore obetydlig. De som verkat fördelaktigt på ett tide- 
hvarfs bildning, ehuru frukten i nationens litteratur först mognar 
öfver deras grafvar, förtjena mera att bemärkas, än vissa enstaka 
snillen, hvilka, like det djupt liggande träsket, aldrig hade utlopp 
i den nationliga culturens fhimstörtande elf. 

Luther fick härunder ingen efterhUdare, men man märker 
ändå, att hans kraft stormat in mellan våra snöberg. Endast 
kana stora auctoritet kunde bland ej sällan trånghufvade symbo- 
limster och stundom något nervsvaga pietister bibehålla snillets 



212 

frihet ooh ailmänbildnmgeiifl ära. Det behdfdes defföre l&ng éå, 
förrän man ur predikan hann förjaga allt, som ej pieoist paaaaci 
ett skriftermål vid sjelfva torparens sjuksäng eller i en moraliik 
ohria eller vid ett dogmatiskt tenterande för »lilla thaologiflki 
examen.^ Ty i predikemten lefde och verkade allt, som tillhitode 
Talaren i den tid, då denne ledde folkslagens handlingar i stort; 
men detta allt i sin Chnsthga förklaring, i sin tillämpning på erig- 
heten. Så små Toro ännu inga, att det sublima förargade mar 
uti en predikan, än soluppgången på himlen, att aniUeta Uixiar 
ansågos betänkligare än thordönets, eller stilens blomatring men 
hednisk än ängens Salomonsherrlighet. Så inskränkt var ingea 
ännu, att han ansåg, det Christendomens Ghid ej egde h^a Ska* 
pelsen, och att han förklarade Vetenskap och Konst fSr fisem- 
mande Makter, med hyilka den christna Trons Gud stod, då aj 
atillestånd kunnat slutas, i öppen fejd. »Af bättringsångrena af- 
ton och trons morgon Tarder en dag — och denna dag är en 
sann Ghristendom^, sade Luther i feurten af sitt bibeltolkande, oA 
de enfaldige förtjustes deraf så yäl som de vise. Det komiaka 
alog ned det som ej fanns förtjena en värdigare död. Då Luther 
jemnförde Åsnans skriande och Latinske messeprestena skrikande, 
anade hans åhörare ej något opassande den, likaviast aom K, Ghi* 
ataf 1:8 vänner ej funno sådant i de Biskopliga förrädarnea nan>- 
kåpdrägt. Den tiden låg naturen och den Grekiska naturbOd- 
ningen närmare än vår. Frisk ungdomlighet vaknade, och stela 
former och Fransyska hofceremonieler voro ännu obekanta i ved- 
den. Allt hvad Biblisk och profan historia hade sannt och til- 
lämpligt, allt hvad andelig och verldslig vitterhet hade skönt ooh 
sinnrikt tillhörde så väl prosten som lekmannen. Derigenomfiek 
predikan en rikdom af idéer, en friskhet, en liflighet, ett intreaaa^ 
likt det som talen hade haft i den klassiska tiden, utan att upp» 
offira sin verkningsförmåga i Christligt hänseende. Denaamma 
måste deremot ökas, när man i Kyrkan kunde vänta allt, som 
nu erfordrar sekularfester, för att låta säga sig. Ooh oiiktadt 
denna predikantens frihet, öfvergaf han likväl ej det Mt^a, hvan ' 
härold han var. Det blef honom alltid medelpunkten. Men den 
himmelscharta, han utrullade, hade stjernor kring sin sol. Det 
ändamål, för hvilket han lefde, helgade — i en skön bemärkelaa 
— medlen, som han begagnade. 

Af 17:e seklets Svenske predikanter — vi måste döma 
efter tryckta predikningar allena och erkänna att vi egentligen 
läsit sådane, som kraftigt tilltalat oss — erfiEura vi sanningen 
häraf, isynnerhet då den Tyska pietetscholan börjat sprida värma 
bland våra orthodoxer. Äfven af denna tiden förödmjukas vi i 
afseende på péricopema. Yiaat predikade de aom vi öfver deaaa. 



213 

men de stannade ej inom dessa papistiska löpgrafvar. De stego 
upp på TaHarne och sågo at öfVer hela den Bibliska ängden. Än 
höll en biskop i sin domkyrka 20 predikningar öfver en prophet, 
än utlade en pastor Davids psaltare uti predikn. af 3 band. Man 
Tille förkunna för sin församling hvad Gud lemnat såsom sitt ord, 
utan att vara bunden af en kyrkas band, hyars obscurantism man 
afismrit. Och presten uppslog ej blott Biblen på predikstolen och 
läste derur med Evangelisk frihet; allt som bildar och upplyser 
folket hörde under hans läroembete. Sveriges Historia forelästes ock 
från predikstolen, men i religiöst ändamål och i ohristlig anda. 
Yerldshändelsema tolkades äfven vid vigtiga tillfällen, för att visa 
det Gud styr. Undrar någon ännu, huru Sveriges allmoge kunde 
tala och handla så upplyst, förrän den ännu kunde läsa i bok, 
huru den kunde dela enthusiasmen inom sina konungars bröst och 
möjliggöra dennes förvandling i stora handlingar? TaUt^ den munt- 
1^ undervisningen, bar alltid de rikaste frukterna; och presten 
taladBf att dömma af de underrättelser vi ega om muntliga före- 
drag från denna tid, ännu enklare än han skref. Det var det 
Svenska samtalets naivetet, så urgammal, att den möter redan 
uti Odens havamal, den naivetet, som allmogen ännu på många 
orter bevarar, der tanken är skarp som pilen, men orden mjuka 
som de Qädrar, hvarmed pilen bevingas. Mot förståndet riktades 
allt. Känslans rörelse måtte sedan bli följden af egen meditation. 
Men Presten var ej blott Nationens tunga. Uti honom ensam 
lefde då ännu hvad som gör tusen rika i våra dagar. — Han 
rar aJlae hörbara samvete. Ej sökte han Jesuitiskt bemäktiga 
sig samveten under hemlighetens slöja. Han talade öppet som 
Ghids åska under det solen såg in genom tempelfönstren. Honom 
angick blott att talet var sannt, tillämpningen öfverläts åt pre- 
dikanten inom hjertkamrarne. — Han var allas fortfarande upp^ 
fostrare. Kungar och Aristokrater, som beherrskade Europas 
Men, sutto lärjungar här. Det var ej förödmjukande. Bösten var 
GNids. Då andaktsstunden slöt, var presten en ringa man af fol- 
ket. Församlingen var dock en schola, hvilken han såsom en 
allvaraam Bector höll i tukt och Herrans förmaning. Man tycker 
sig stundom se, huru hans skarpa ord till slut slå ned modet i 
den förtryckande krigsmannen och ge de ,,rappade bönder" hopp 
mn en mildare behandling. Och der bonden törhända stod blod- 
drypande uti Guds hus, bör man förlåta, om prestens tal stundom blef 
eld och ^luktade svafvel," då han hemtade sine bilder, med hvilka 
han Täckte förtryckames, blodsugames, ja blodutgjutames samveten, 
likasom hans mästare Christus, från det land, der elden och svaf- 
let vid döda häftets stränder påminte om Sodoms och Gomorrhas 
straff, och der elden aldrig släcktes i Hinnoms bamas dal, i Ge- 



214 

henna utanför JeruBalem, dit all stadens orenlighet jemnt atfözdat 
och uppbrändes. Yi njuta frukterna i en längesedan stadgad 
Samhällsordning, der blott lagen bär svärd ; yi böra Täldgna dem, 
som blottställde sig för alla oväder, för att skydda plantan. — 
Presten var summan af tidens lärdom. Bådsherrar läste i ho- 
nom hvad man nu måste söka i tusen böcker och tidningar. — 
Han var regeringens stöd. Han ville yttre ordning, som är det 
inre fromhetslifvets värn, ooh äfven då han sjelf uppoffiradee, höjde 
han aldrig rösten mot Öfverheten, ^som är af GudL^ Men fiär 
att kunna stödja Öfverheten, framhöll han jemnt i allvarets skarpa 
språk dess pligttaflor och sökte vid hvaije missriktning af tidens 
anda att i Guds och Chnstendomens eväldiga namn återkalla den- 
samma på sanningens och rättvisans väg. Hvarje förtryck af den 
mäktigare mot den svagare låg inom hans gebit att beifra. Mot 
allmi^ens förtryck under adlen höjdes allvarliga stämmor i den 
christliga brödrakärlekens namn. Der ett mildt herrskap var att 
ihågkomma, underlät ej talaren vid jordfästningar att ära den 
som äras bör. Då t. ex. en Axel Oxenstiernas förträffliga moder 
dog, glömde den gamle Bothovius ej att framställa hennes milda 
sätt att behandla sina bönder till allas efterföljd. Presten var 
således folkets maii. Och med allt detta var han dock endast 
och ville endast vara prest i hjertcUs och kärlekens aldrahs^ 
ligaste, ,Men, säger man oss, fallen är längesedan denna makt, 
som likväl må uppföras bland „the fordna stora jordenes manar- 
chier^ och den föll enligt samma lagar, som höstens frukt faller, 
då den mognat. Således reser den sig ej mera. Den har do<^ 
ej blifvit till intet. Af dess frön ha oräkneliga nya stammar upp* 
skjutit. Ur det chaos af geni, som förvånar i en Luther, haren 
sjelfständig philosophi, en sjelfständig konst och vitterhet^ en 
sjelfständig rättslära o. d. bildat sig. Det har, säger man oss, 
härvid gått presten, som det gick skalden vid jordens deUung, en- 
ligt SchiUers dikt. Lagen och pressen träda nu fram såsom den 
värnlöses förevar. Prestens uppträdande mot förtryckaren t- på 
predikstolen skulle nu hafva motsatt verkan mot hvad det hade 
i fordna dagar. Eiksdagame och tidningame rikta ögat på Sty- 
relsen, blott verldshistorien i sin dagliga utveckling är dess Läro- 
fader. Här möter presten blickar, som nog säga honom, att de, 
som tagit sina arfslotter, ej erna af stå dem. Det sublima vill man 
beundra uti konstnärns atelier, det komiska på skådeplatsen, mea 
af presten blott undfägnas med det allvarsamma. Hvad återstår 
honom? Blott det som ingen ser och således ingen tror, hvilken 
ej känner annan synförmåga, än den som beroraf enstarråkomma 
— blott Gud — odödlighet — tro, hopp och kärlek. Men med 
detta blott kan han fr^ efter himmel och jord intet.^ 



316 

Vi enim ej motsäga dessa tankar, som ri i allmänhet dela» 
Hien vi diista likväl fråga: är allt af detta factam en Ijosets och 
sanningens jeger, en rörelse framåt^ hvaryid, att ej säga åter- 
gång^ icke ens en återblick bör önskas? Att Alexander är fal- 
len och arfvet deladt, kan ej motsägas. Men att alla småstaterne, 
som hildat sig af den ramlade kolossen, öfverallt befinna sig bät- 
tre, torde knnna betviflas. Åtminstone tro vi, att en yaming af 
den gamle Bothridi, i Herrans namn och med BiUens ord, ut- 
talad till den unge Gustaf U Adolph, hade en skönare yerkan, 
äa ett mechaniskt stampande med oppositionsträben i repreeen* 
tanthnset, sedan man afbrutit smidiga ben i hoftrappor; att den 
flilfFerhårige, for ära och redlighet, for frimodigt och sannt nit 
af alla Tördade, Terseri tillrättavisning vid K. Carl XI:s kröning, 
lagd med ett rördt hjerta i Bibiens manliga språk på allas sin* 
nen, gagnade mera, än några förlista författares klander i tid och 
otid, från den tidningsthron de byggt af vraket på någon sand- 
bank, der deras litteraturförsök satt på grund och derifrån de 
dömma om n^^ering och litteratur, egga intresse mot intresse, för- 
orda nya religioner och nya bränvinsprofvare, — detta sagdt med 
all aktning för Opposition på egna fötter, för publicister, som icke 
tbrona på eand. 

Önska vi då åter denna Pirotestantiemens hierarchi^ som, 
stark blott genom sanningens andeliga vapen, vill styra folkets 
fötter på rättfärdighetens väg, ej blott som nu, i dunklet af dess 
enskilda li^ utan äfven på det offentliga lifvets ljusa bana? For- 
dra vi af presteståndet ännu denna bildning jemns med eller öfver 
dess tid, som möjli^r dess uppfostringsbemödanden utom schol- 
mistames område, denna sjelfständighet i öfvertygelse, i charak- 
ter, i handling, som inger äfven Makten vördnad för den Man, 
som är förordnad till den Eviga Sanningens vittne på jorden, — 
fordra vi detta i en tid, der man blott har öppen segelled mellan 
maktntmärkelsernas Gharybdis och det af opinionsvågomas ^hund- 
skaU knngbrusade Scylla^? Yilja vi söka leda tidens politiska 
atörtåod in i kyrkorna, att den må fördränka det enda, som ännu 
ei fir bortfordt af dess kraft? Ty huru länge skulle man kunna 
påräkna, att prostens ehristliga nitälskan blefve ren från tidsan-r 
dans smitta, att han nu, liksom i strängt monarchiska, starkt sam- 
manhållna tider, sknlle bevara prophetemas ödmjuka sinne och 
blödande hjerta midtunder bestraffningens skarpaste slag? Är det 
ej hog^ att vitterheten snart elafvar i politikens tjenst, att hi- 
storien skrifves under dess inflytelse, att philosophien jemnt löser 
p& dess gordiska knut; skall äfven kyrkan, som. är en uppfo^ 
åtrmgeanetaU för himmeUny nedstiga i sin ändtligen skärado» 
xe&ade gestalt, för att tvista om vmrldmAppfoiOHngemieOiQiie^^ 



916 

j^ jorden t — Få desea fr&gor är ej lätt att svara med ja oeh 
9UJ. Väl kunna ti fbrsäkra, att yi önska, det presten helkt 
blott uppläser Luthers Lillkateehes i sin predikostol, än inforar 
i kyrkan de yerldsli^ stridsfrågor, som splittra sinnena derotaih 
för och låter Ghristendomens himlavågor uppgrumlas af tidens, ja, 
af dagens alla vindkast Men äfven här bör man & hoppas pt 
kraften af sanningen, af lagame och de förståndiges tiUiättavisande 
omdömen. Här gifves ett mm o/van jorden, derifrån man kan 
lyfta henne. Här gifves en Chids Ande^ den upphöjda» rena^ 
himmelska sanningens, som är lika så oföränderlig som TidenM 
ande är ^ vanskligheten underkastad.^ Hvarfore misströsta, att 
ej Sverige ännu kan fostra en Terserus, en Matthi», än mer, en 
Pontinus, en Svedberg och en Oarlberg, sådane dylika charakterer 
måste blifva i vår tid? De vidrörde ej politiken, då de tillhoUo 
Politici så väl som andra församlingsledamöter, att handla efter 
ära och samvete uti alU, Der finnes ej den lättaste andedzägt» 
som antyder att de ens tänkt på den tidens politiska partier i 
vår styrelse, ehuru det då jäste i allas sinnen och flere af de 
andelige talame som „ Herredagsmän**' togo liflig del i många 
frågor. Yl begära nu för öfrigt intet annat, än att man tager 
kännedom af närvarande tidehvarfs andeliga Tal, pröfvar allt och 
behåller det bästa. Förgäfves bör ju intet hafva skett i vår hi- 
storia. Efterverlden bör ju ej lösrycka sig från sin forntid, men 
läsa i dess minnen — efterdömen eller varningar. 

Yi vilja derföre i valda representanter se den andeliga ta- 
larkonstens gestalt under det sekel, då gnistor af Svenska svärd 
tände ljus i ett mörknande £uropa. Yi bekänna dessa talarea 
många fel, och som äro så lätta att upptäcka, att vi ej behöfva 
utpeka dem, der de förekomma; men vi påstå att de egde något 
mer än felen, ehuru man blott funnit passande att framdraga deise. 
Blom och Hammarsköld föreställa sig dessa våra fäder som sina 
scholgossar, corrigerande deras skrifter som profiBkrifhingar, den 
ene efter Fransysk, den andre efter Tysk förskrift Blom sak- 
nar naturligtvis öfverallt den correcthet, utom hvilken Sv. Akad. 
aldrig gaf mention honorable, och har således sin dom lätt utfluv 
dad. Den är följande: ^Onyttige delningar och underdelningar 
af ämnet, Bibelspråket ofta brukadt utan rätthet och samman^ 
häng, ofta blandadt med det slätaste hvardagliga; något om Gud 
och himmel, men oändligt mera om djefvul och helfvete, skrodk* 
sagor, historiska anekdoter, latinska sentenser och för öfrifft en 
nästan beständig /rånvarelse afmoraKska bevekelsegrtmder: 
sådan finner man . . . alla af detta yrke från P. Nigri dagar-* 

öfver J. Matthias, Stägzelier, Svenonier, Yirenier — -^ ända 

till och med Bydelius, Norberg (Nohrborg?), Fant, m. fl." Ja, 



217 

.4ian förklarar, att med ett ofardigt ooh hvardagligt Bprik oohmed 
■kflteohetiska och exegetiska föreBtällningar öfVer lärans yigtiga 
Mumiog yar det omöjligt att sådane predikoarbeten konde födas 
•Min Gi^illotsons, Bourdaloaes, Massilons, m. fl. Hammaisköld fann, 
■att — — „ej förrådde de fHa idealiska fisigter af verlden eller 
den oemotståndligt utbrytande och med sig hänryckande känslan, 
eller den till intagande bildligt lefVande gestalt mäktigt skapande 
fantasien, som utgöra den äkta Skaldens särskiljande egenskaper.*' 
Oofar hvad är det, som utstyres med denna tunga öfvers., törhända 
af en Sohlegels omdöme om Pope? Jo, den gamla psalmversen: 
iVic är en dag framliden, m. m., och några andre verser af 
Columbus. Yi vilja minnas, att det är om Svenekar, dertill om 
sanna antediluvianer i anseende till både gamla och nya scholan, 
tom omdömet skall fallas. Och vi komma ju öfverens, att de 
gamle fäderne, som höllo Svenska folket uppe på lika hög mo- 
raUeh ståndpunkt, som den politieka var, dit vår regering upp- 
lyftat den i Europa beundrade Norden, må ursäktas derföre att 
de voro hvarken Encydopedister eller Phosphorister. Yi söka 
blott en rent Svensk bildning; vi vilja se huru den då talade, 
emedan vi redan känna hvad den verkade. Till representanter 
välja vi tvenne från tidehvarfvets början, tvenne från dess me- 
dium och tvenne från dess slut. Den gradvisa utvecklingen af 
sjelfva Christendomens uppfattning från Eeformationens polemiska 
anda, sådan den talade t. ex. i Abrah. Angermannus, till dess 
senthnentala charakter i 18:e seklets Pietism, torde dervid ej und- 
falla någon uppmärksam läsare. 

De tvillingstjemor vi erna framställa och som i Historien 
liksom blanda sitt ljus, äro K. Gustaf II Adolphs Hofpredikan- 
ter, Bibelöfversättare och af sträng orthodoxi så utmärkte Bisko- 
par, J. Budbeckhts och J. Botvidi^ *) de i Dr. Christinas och K. 
Carl X GKistafs tid så ansedde, för syncretism, d. ä. en mot Col- 
vin mindre sträng orthodoxi af gamla symbolicistiska stammen 
fSrföljde Biskopame J. Matthia och J, Terserus, samt de af en 
ännu varmare pietet lifvade, äfven af Symbolicistema förkastade, 
i Cail XI:s och Carl Xn:s tid så verksamme, så ärofulle Bisko- 
pame J7. Spegd och J. Svedberg, 

J. Rudbeckius 
föddes 1581 af en gammal ätt, som omkring 1420 satt i Nor- 
diske konungens rådskammare (en dess ättling återinträdde i 
rådet i 4:e århundradet derefter). Yar Prof. i Mathem., Ebr. 
och Theol. i ITps. 1604 — 1613. Stred derunder med Messenius. 
Hofpred. och Konungens Biktfader 1613. Bisk. i Westerås 1618. 

*) Skref äfVen Bothvidi. 8s Ds la O. Areh. Z, pUnchsii. 



218 

Geneialviiiiator i Estland ooh Lifland 1627, der prester ej kund» 
läsa Tio Guds Bad, och adelsmän bytte hustrur och gåfyo jagthand- 
koppel emellan, under det folket blotade till hednagudar. Yar 
en af Sveriges driftigaste män, som till sin samtids upply»> 
ning och förädling yerkade med stor kraft ooh rik valsignelM. 
Dog 1646. 

Af hans 70 skrifter, som anfftras i Hofderec. Hist, I, p. 450— 4«)^ 
må hftr anföras: Een predican på 21 S6nd. e. Tref. hållen på WisbT 
gård 161S, tr. i Westerås 1688. Se ofvan p. 209. Valeet predik, pl 
Stockh. Slott 1620. Een Christel. Bootpred. 10 S. e. Tref., hållet i 
klostret Snethnagora vid Pletzschow 1615, och i Westerås 16SS. Bn 
nödtorftig marknadspredikan, Westerås 1624. Ejrijgzpredikan hållen atU 
Hyssland 2 mihl når Plescho i Svenska lägret d. 30 Jolii 1615 Ofver I 
Mos. 20 Cap., på hyilken dag then Sv. krigzm. straxt effter pred. !■- 
toghade f6r staden och honom sedhan helågradhe. Predikan om krig^ 
Westerås 1626. Om Herrans H. Nattvard hållin i Westerås 1615, Stoekk. 
1619 och åter i Westerås 1627, tr. i Westerås 1629. Jordefårdz eller ntk- 
fOrelse predikan, då K. G. A. lik fOrdes fr. Nyköp. Slott till Stoekk 
1684 d. 15 Jnnii. Sorg och klagepred. Ofver K. 6. A. dödh hållin 1684 
i Westerås. Beatnm Begis Sceptram eller lyckelig folks styrelse i SS 
predikn. Ofver stycken h&r och der af Samuels höcker, hållne fOr K. Qi- 
staf Adolph ifrån 1614 till 1619, tr. i Ups., — m. fl. 

J^edHcan*) om Herrans Nattvard är till^nad Kyrkoberdfin 
i Skoltuna Joh. Jonse ^til it litet tacksamheetz tekn for alt gott 
beyijst och såsom itt litet vårtecken till deras vänskap och yen: • 
ligha omgenge.^ Predikan säges vara skrifven for att föia dfi 
yilsefarande tillrätta igen, af hvilka några skulle finnas bland 
de främmande uti vännens forsamling. I kanten trä£Eas latinskt 
summarier, som utmärka predikans systematiska uppställning. 
£fter en kort ingång fciljer texten ur Matth. 26, Marc. 14, Luc 
22, 1 Cor. 11, i anledning hvaraf 3 stycker sedermera forhand- 
las: I) Hvad det är for en spis eller mat, som oss i Christi nattY. 
tillbuden och meddelad varder. II) Hvad för nytta ooh gagn y^ 
hafva af denna måltiden. III) Huru vi oss värdeligen skiokt 
skola, så att vi den rätta frukten eller nyttan deraf bekommt 
och undfå måtte. — I) Här uppdrages skillnaden mellan det ande- 
liga ätandet, som omtalas uti Joh. 6 kap., och det sacraInent6^ 
liga, som omtalas vid instiktelsen. Det sednare bör vara med 
det förra förenadt, men är det, beklagligen, ej alltid; det tom 
behöfver ej vara i förening med det sednare, omtalas aåledas 
förrän det sednare inskiftades. Om Ghristus velat insätta en ty- 
pus eller figur till sin lekamen och blod, hvarföre ej behålla den 
af Gud redan instiktade typen Påskalammet? I^u valde han nå- 
got alldeles nytt — bröd och vin. Hvarföre? Ty de kunde q 
rimligtvis tagas fÖr liknelse af hans lekamen och blod. Det ätt 

*) Der stafningssåttet ej bevarar den gamla preglen, ftr f(f<lra<|«f mer- 
endels tillika seuHmaHdrag. 



319 

måe han. Lydiga barn kif^a ej om en fyÅets ord i dennes te- 
fliamente. Men ej anamma vi dessa himmelska håfvor på ett 
iSapemaitiskt sätt, så att vi tro oss tugga och nedsvälja Ohrifti 
lekamen ooh blod liksom annan mat, såsom de Galvinister till- 
mäta oss att lära. Ingalunda. Yi tro att det sker på ett öf- 
Tematurligt sätt, som vi ej begripa kunna; vi hålla oss vid Ghri- 
ati en&ddiga ooh klara ord. Han vet huru han är tillstädes ooh 

meddelar sig. Det är nog ^ häraf oÄc.* Det är an- 

teoknadt, på det att de papisters villfeirelse måtte uppenbaras. 
Sieut ntdlms hominis sed solius Det est Sacramenium institueref sic 

eUam hmmäare. Så strider predikanten alltjemt till höger 

och venster mot ,,the Papister med theras trånga huffudh' och 
the Galvinister, och bland dem stundom Zvingb'u8, hvilken fått 
nn figurliga tolkning uti en dröm af en engel, „han viste icke 
em han var hwijt eller svart,* hållande sjelf j^widh medelväghen.' 
Han försäkrar, att Ghrislus ej på yttersta dagen skall dömma 
oea efter Lombardi Sententias, Thomse Quaestiones eller Bellar- 
mini Tomos, ej eller efter Calvini Institutiones, utan efter sitt 
eget Ord. „Hvar är tå tryggare än bliffva vid Christi klara ord, 
haffder han besvikit oss, så äre vi väl besvekne.^ Guds Son är 
fifjelfva visheten och vill ej varda mästrad af sina barn. Yi lemne 
derföre Berengarii och Garolstadii bana. — II) Gagnet, som vi 
hafvB, är syndemas förlåtelse och ett evigt lif. Ty menniskans 
fif är tveggehanda: det timliga, som dör, och det andeliga, som 
g&r genom döden till sitt rätta lif. Detta starkes synnerligen 
genom nattvardsgång. ^Kyrkiones historier gifiua tUkenna, at 
uthi första N. N. fdrsambling hafver varit bruk, att nästan så 
offta the kommo tilhopa att höra Gudz Grd, så beginge the ock 
mast alle thenna natvarden. Therigenom the äro vordne så 
starke i Troone, så brinnande i kärleken til Gud, at the för 
inthet hafiua acktat all thenna werldenes härligheet, ja ock all 
plfigha och vedermödha, för then stora härlighet, som the j Ghri- 
sto Jesu förvisso hoppades och förvänte. The haffua medh frögd 
ooh frimodigheet kunnat utstå alla the plåghor, som the hed- 
niske Tyranner emoot them haf^a kunnat bruka och uptenkia, 
ja ock. sielffua dödhen. Men nu äre månge Ghristne så klen- 
modighe i frestelsen, så otolighe under kors och bedröffuelse, så 
begeffne på the werldzligha saker, at the föga annat än them 
tenokia och tractera kunna.^ Orsaken sökes äfven i den allt säll- 
syntare nattvardsgången. 

Joh. Botvidi 
Tar född 1575 ooh dog, enligt hvad vi redan anfört, som Biik. 
i Linköp. 1635. Yar nästan under K. Gustaf II Adolphs hela 
regering hans Biktfader och förste Ho/predikant och således ufoo 



fi20 

trifrel mäktigt inTerkande p& Konungens religiÖBa siimeBstiB- 
ning, d. ä. på hans yerldshistoriska oharakter. Minnet har be- 
-f«rat följande anekdot, som sprider ett klart ljus öfver arten af 
den tidens krigiska enthusiasmus. ^ Under drabbningen vid MeiM 
i Frenssen blef Konnngen varse Doct. Botvidi med nSgra Hen 
af krigspresterne, stående på ett bei^, med uppräokta bänder bedja 
€Kid om seger, den ook Konungen då fullkomligen erhöll, hvar- 
i6re H. K. M. om aftonen sagt till Botvidi: det hafver ioke vaiit 
avart for oss att i dag strida, emedan Moses stod på bexget oeh 
«tridde med bönen*). 

Bland de 53 ikrifter af J. Botvidi, som uppräknas i Hofclerec. Hiiti, 
I, p. 466, följ., må följande hår anmårkas: UthUggn. öfver nigre Tener 
i (het V Cap. Esai» om the styggelser och straff som Dryckenskap haffner 
medh sigh; Stockh. 1605. The siw Bootpsalmer och n&gre tacksiijelger 
athi Davidz psaltare med korta ntbläggning; Stockh. 1616. Thei LIII 
Cap. Esai» om Jesa Christi pina nti 6 predikn.; Stockh. 1619. Tbes 
XZII Davids Psalm om Jesu Christi pina nthi 6 predikn.; Stockh. 16S0. 
Tree Jubelpredikn. om then reformation, som skedde fÖr 100 khx sedaa 
nthi Swerige b&dhe i Regementet och Religionen genom ... K. GKlttaff 
Ericksson, h&llne khr 1631 i Stockholms Slottskyrka; Stockh. 16S3. Tnt 
predikn. öfver ps. 91 om pestilentz; Stockh. 162S. Tree Brwdpredika.; 
Stockh. 1634. £en predikn. om Jesn Christi blodz krafft af I Joh. 1: 7, 
h&llen på Gripsholm; Strengn. 1623. HOgtidzpred. vid Fröken ChriitiiiiB 
dop, hållen på GHpsholm 1623, text Prov. 29: 24; Stockh. 1624. Then 
tredie predikan om Gndzfrnchtan afif Ps. 81: 14—17, hållen i MiUn; tr.i 
Biga 1621; omtr. i Stockh. 1627. Tree predikn. hållne nthi hårfirdsi 
ååt Lijfland 1621; Stockh. 1627. Postilla sen Analysis Evangelionui 
M:scr. Om hans Likpred. öfver K. G. II A. se Likpredikningar. 

Prof må väljas af en Dogmatisk, en Politisk och en Militfl- 
risk predikan**). Een predikn. om Jesu Blodz krafft, hållen på 
Gryphisholm qfJohanne Botvidi Ootho, Doctore i then H. Sehfjfi 
och K. M. predikant an. 1623. P. 2. ^Dedicerat Then Edhk 
och Tälb. Herre H. Carl Carlsson Gyllenhielm S. B. B. o. Am. 
etc. sampt . . . Fru P. Kirstin Eibbing, mine Gunstige Befordran 
och godhe Wänner." P. 3. Een predikn kraffL Tex- 
ten I Joh. 1: 7. Jesu Christi Oudz Sons Blodh renar oxs of 
oRa Synder. Företalet. ^Om någon leffde i en siuklig farbg 
tidh, ther otålige meniskior bortrycktes for hans ögon frän thenna 



*) Archenholtz Memoir. de la Reine Christ., I, p. 317. Botvidi enki 
hlef sedan gift med Rikshistoriographen Am. Messenins, som med sin soa 
kalshOggs, derföre att „ han uti ett Mem. till Ständerna på Riksda- 
gen 1660 yrkat på en rednction af de onödigtvis bortgifna KronogodseDi* 
och kanske för detta åndamal någon gång tånkt^ att enda medlet var, att 
göra Carl Gustaf „en half aln hOgre.** Archenh. L c, p. 218.^ Adlinp. 
Bist Sami, I, p. 302—404; p. 308. Bisk. Botvidi son Noaeh Örn förblef 
uk» tfmut i hela sin lifstid. De la Gärd. Arck^ IIL p. 238. 

**) I ett band Coneionts Variorum på Lnnds Akad. BibL tråffu 
åtskilliga sf Botvidi. Samlingen synes tUlhOrt en Adamns Kawsowiky 
Bohemns. 



leriden ooh hööide ea Lakiare wara förhanden, som sålde kni" 
Hg läkedom och haLBOBamt vaUi emoot samma- Siuka; Hielp Gudh 
hnm akuUe han fijkja til at vpsökia honom och för många Pen- 
ningar köpat på thet han måtte frija sin lekamen för then tim* 
maliga dödhen. Nu lefve vi just i en sådan andelig sjukdomttidL 
Sn Synd-pest hortrycker oss, såsom syndafloden den första yerl- 
den. Sjelfve kunna yi ej hjelpa oss. Jesus Ohristus kan det 
allena, detta LifKons träd, som här tolffald frukt och löf till hed- 
Bmgnmes helbregdo. Apoc 22. Skulle yi ej uppsöka honom, 
det lefrande yattnet? Skulle yi ej i Tron tillegna oss hans blod, 
9om ka» rena af aUa sjfnderf^ TJtléggniiLgen, SummanafJoh. 
Ep. 1 cap. framställes enkelt men med sann insigt i Guds ord. 
L Lärdomen. 1) Efter Ouds Sons blod renar af alla i^- 
der, ad höra vi veta hvad Synd är, a) Synden är inför Oud 
m etyggdee, £s. L h) Otalig. Ps. 19: 15. Man. Bön, y. 9. 
o) OdbrägUg. Ps. 38: 5. Man. Bön. Eller se på Jesus i sin 
bkidavett. Matth. 26: 33, hör hans rop irån korset Matth. 27: 

46. IL så böra wi veta köad hon verkar, a) Hon för- 

d&rfoar menniskonaturen. ,,Denna sprang upp i paradiset skön 
ooh ren som ett källewatten ; nu är hon oren som ett lerwatten. 
b) aistrar aUt dände och olycko på jorden. För syndens skull 
förswinner fisken i wattnet, foglen i luften, djuret på marken. 
För syndens skull kommer krig och blodsutgjutelse, okärlighet 
och trolöshet. För syndens skull förstöras kyrkor och soholor, 
länder och riken. Synden bryter och försyagar med hyarje dag 
mer och mer alla mensklighetens krafter, att denna snart ej mera 
kan lyfta sitt hufyud upp utan måste gifya sig yunnen. c) Påkal- 
lar döden och fördömmelsen som sin lön. IL Trösten mot 

synden och dess werkningar. 1) Den första trösten, att Jesu 

Ghristi från synden yid den stora bättringen. 2) Den 

andra trösten att det renar från aUa synder, således äfyen i den 
dagliga bättringen. Men denna tröst är ej för ogudaktiga, att 
de må synda på Guds långmodighet, utan för klenmodiga, för- 
•kiäckta syndare. Den grundar sig på Jesu försoning I Joh. 2: 
2. Bom. 5: 13. 3) Den tredje trösten, att den så renade blif- 

ver Ghristi brud. III. Förmaningen. 1) Den första 

till dem, som fallit ur Döpelsens nåd och ej omyändt sig, alt de 
omfatta Försoningens ord, medan ännu tii är. Dertill bör dem 
mana a) Mundi yanitas, Yerldens fåfanglighet. Eccles. 2: 11. 
b) Vit» breyitas, lefyemcs korthet och oyisshet. c) Mortis cer- 
titudo, dödens yisshet. Syr. 14: 11. Eom. 5: 12. d) infemi 
dolor etemus, helfyetets eyiga pina. Luc 16: 14. e) Yita etemay 

det eyiga lifyets glädje Verkar ej allt detta, o! ye dig 

di du Chorasin, du Betsaida ooh CSapemanm. 2) Dea 



223 

andra till dem, eom renade äro i Ohns^ blod. I även, som Bf% 
Giristi bmd, men ormens illfdndighet aöker jemt att bearika « 
2 Petr. 2: 12. derföre 1 Joh. 2: 15. Lao. 9: 23, Maro. lO. 38^ 
Matth. 25: 7, Apoc 3: 11. Ty Gfud hotar, Eaech. 18: 18, i 
Petr. 2: 10. Sen er fara, Luo. 11: 26. Men sen er ej tillbiÉi^ 
Gen. 19: 26;. tröttnen ej, Christi nåd är mägtig. iVocedrle ih 
virtute in vtrtutem, de lumine in lumen, yandrer fort firån dj|i 
tm dygd, frAn Ijos till ljus. Joh. 12: 36. Apoo. 21: 7. IT. 
Svar emot falska lärare. 1) Mot de Papist^, som söka» 
nafr Mn synd. a) genom framledne Helgons förtjenst oeh fSrbi^ 
ner. Yi svare med Es. 64: 16. Abraham yet intet af osa odi 
Israel känner oss intet, men Du Herre är yår Fader och tfa 
fHrloBsare, 1 Joh. 2: 2; Ebr. 9: 24; Sammaledes söka de xenini^ 
b) genom klosterlefnad o. a. d. Yi svara med Paulus: Om ritt^ 
f&rdigheten kommer af gemingar, så är Ghristus fåföngt åSå, 
Gal. 2: 21. Matth. 15: 9. 2) mot de Oalyiner, hvilka borttagi, 
så mycket som dem står till, Christi blod ur Sacramentet» Matth. 
26: 28, Marc. 14: 24, Luc. 22: 24, görandes dervid af köttsl^t 
förnuft falska glossor och uttydningar. G. T. var ju ekuffgan; 
då är ju ock 'S, T. Varelsen, Huru kan då en blott éhugga A 
Bväf^a öfver det högtidligaste i N. T.? Tro derföre hvad Kyrko- 
läraren säger: Hoc accipe in calice, quod effluxit de latere Chii- 
sti, d. ä. Tag det uti kalken som utflöt af Christi sida. Eller 
huru blifver den ovärdige saker på ett Herrans blod, som intet 
är? Yi tro Treenigheten utan att begripa den, hvarföre här vilja 
sätta förnuftet upp mot Christi Ord? 3) mot de Novatianer, mea 
ej för de Epicureers tröst, utan ångerfulla hjertans, som fimktt 
att blott ett förlåtelseögonblick finnes. 4) mot de Flaoianer, som 
lära att arfsynden är sjelfva' menniskans väsende. Jesu Christi 
Guds Sons blod . . gifver ju tillkänna, att annat är synden oob 
annat menniskans väsende, som renas från synden. — „Och 
thetta vare kortelighen talat om thenna sententia, med hvilkeB 
all werldenes guld är icke att lijkna. Herren vår Gudh late alH 
wara talat sino ^ampne til ähra, loff och prijs. Och oss allom 
til en evig Saligheet genom Jesum Christum. Amen. — £n Hög- 
tidz predikning hållen på Gripsholm 1623, vid Fr. ChristinsB dop. 
Se här några drag. Text: En Konung som de fattiga troliga 
dömmer, hans säte blifver evinnerliga beståndandes. Proy. 29: 
14. l:o) Hvad en Konungs öfverhets-embete är, att nemL de 
fattiga troliga dömma. 2) Belöningen derföre att bestån- 
dandes. I: 1) En KonuDg dömmer de fattiga troligen, då han 
håller sig vid Guds ord. Hvsid är Konungens embete? Månne 
honom är lofligt göra hvad han vill? (Man vill här intet tala om 
Barbariske regenter utan allenast om Guds ordning). JETcmor ratt 



223 

Miere gravari, Ber följes heder och möda åt. Ty i sin högsta 
int må han icke göra hvad honom godt synes vara, utan alle* 
BAst det som rätt är för Gud. Såsom skrifvet står Deut 17: 

1^.^ håller lagsens ord och desse rätter att han gör der- 

efter. Han skall icke förhäfva sitt hjerta utöfver sina hrö- 
dmr^ ooh skall icke vika från budet hyarken på högra sidan 

eller yänstra. 2) troliga, när han är Gods församlings 

akafibie. Hvilket sker när den rätta Eeligionen befordras, 
Kyrkor och Akademier och Scholor byggas, när hand öfver 
Kyrko-Ordningen och disciplin hålles, när Biblen kommer i cUlas 

händer, när Ungdomen flitigt undervisas och presten 

tillåtet att var Sanningsman ostrafflig, Herodi Johannes, Egyp- 
tiis Moses, Horkarlom Finehas, Afgndadyrkarom Elias, Girigom Eli- 
sens, Ljugarom Petrus, Sanningens förvändarom Paulus, Kyrko- 

kittmarom Christus. 3) troliga, när han föregår med 

ett godt exempel i sitt enskilda lif, 4) troliga, när 

han med strängt allvar handhafver lagsens straff. 5) 

troliga, när han blott befrågar sig med de förståndiga, tillhållande 
a) Rådsherrame att vara icke Pharaos råd, som förförde Egyp* 
tieme, icke Behabeams unga råd, hvilka ville sänka det Ma Is- 
rael i evig traldom, hvarföre 10 slägter afföllo, icke Hamonsråd, 
hvilka kommo sin unga herre om lif och lefveme, icke Herodis 
råd, de der panketerade öfver Johannis hufvud, utan vise män, 
förståndige i lag och rätt. b) Alla Embetsmän — Ståthållare, Lag- 
män, fogdar, Skrifvare att vara redliga män, de der frukta Gud, 
sannfårdiga och hatande girigheten, c) Tjenare såsom Junkar 
ooh Svenner och andra som till Hofva lefva, att icke vara bak- 
talaie, Ijugore, falske, utan fromma och trogna, minnandes Ps. 
Den sin nästa hemliga baktalar, honom förgör jag, den storlåtig 
är ooh har högt sinne, honom lider jag icke. Falskt folk har 
jag ej i mitt hos, Ijugare trifvas ej när mig*^ d) Krigsmän, att 
ej vara landsens rakeknif, som legd krigsfolk kallas £s. 7, utan 
hemma hos deras bröder skola de vara som lamb; men i striden 

mot fienden som lejon — göra ingen öfvervåld 6) 

— troliga, när han är en fader för sitt eniga, en rättvis Domare 
för sitt tvistande folk, hörande klagaren med det ena och svararen 
med det andra örat, samt ridderligen fåktar för sitt anfallna folk, 

m. m. Nu återstår profvet på Christliga föreläsningar i be- 

lägringskoDsten. Tree Predikninger håldne Vthi Häärfärden ååt Liff- 
land . . . Then förste: Om Belägringar, hållen uti Möllengraff d. 14 
Ang. förrän BJga belades. I anledning af den förestående belägringen 
fann K. M. predikant rådsamt vara, att förbigå Evang. Luc. 19: 
4 eto. ooh utvälja till text 5 Mos. 20 cap. Foretalet är en helt 
kort taoksägelse f^ armeens bevarande vid öfverfarten o. d. Ut- 



51' 



214 

tidningen Läran. ,pHänned visar MotMs hm 

Qnå ger seger åt frimodige ooh behjertade, som i Iftglifft M 
draga gerna i kring och hafva der lust att fiikta. 8& vann Sa* 
vid Goliath, Jooathan de PhHisteer, Juda» ApoUonium. Men äsa 
de rädde, häpne ooh förskräckte, så &lla de genom stärd odi> 
blifva Bäfvarne till lott Ps. 63: 11. Nu är intet aUt f^^dd». om 
glimmar, så äre icke alla firimodige som synas. Låtom os» dar- 
föie tillse hvad som är en rätt frimodighet och hvadan den kOB- 
mer. Hon kommer e) af öl eller vin, att man i dryokeahig kan 

resa ord för sig som GaaL Jud. 9: 26 ej af mensklis 

klokskap; ty Gud kan göra Achitophels råd till galenskap,. —^ — 

— cg deraf att hären är mycken och välrustad med vapen, odi 
värja, med kmt och lod. Ps. 21: 16 utan frimodigkéitn kom' 
mer af Herran . Cfudf som är med i striden. Men när är Gud- 
med i striden? 1) När du bättrar dit lefverne och ångrar dia 
missgeming. Es. 57: 15. 2) W&r du reser baneret upp i Guds 
namn. Ps. 20: 6. Såsom Asa . . . Josaphat . • . Judas Mae- 
oab. 3) När du för ett nytt lefverne, öfvor dig i goda gemin- 
gar: hörer Guds ord — flyr trätor, skamliga Visor 

— När är således Gud icke med i striden? När man firambär* 
dar i sina synder; brukar kriget till ett täckelse derfore, svär 
och bofvar, spelar och dubblar — -— — Dylikas åminnelse bort- 
skrapar Herren af jorden. Ps. 34: 17. Att sådant må kunnigt 
varda för alla krigsmän, befaller Moses att presten skall dragi 
med till krig, träda fram för folket och säga: Israel hör till . . 
påminna dem, att de ej äro dragne till gästebud eller dans, utan , 
till fara, der det timmeliga lifvet hänger som på ett bår; de^ 
före utropa: I dag om J hören Herrans röst . . . Dernäst för- 
mana dem, att, higne för evigheten, ej för något annat vaia 
rädde, utan frimodigt gå fienden under Ögonen, gripa honom an 
som stridsamme män och slå'n på flykten. Men presten skall cg 
dåraktigt utlofva seger, utan uppväcka alla till en sann godfr- 

fruktan, hvilken hoppas på Gud. Fältherrar och högs 

personer, på hvilka icke allenast hela kriget, utan ock ofta hela län- 
der och riken efter Guds ordning bero, böra icke vara oforvägne. 
Ty i skärmytsler och slag går som i riddarspel. Accidit in punctQ 

. . . ofta händer det man icke tänkte. Den som gerna ger sig. 
i fara, förgås deruti. Syr. 3: 27. Detta betänkte Davids män 
och ville inte, att han skulle draga med dem ut mot AbsaloBL 
Han svarar: som eder täckes, så viU jag göra." — Väl om ko- 
nungen bättre lagt på hjertat denna åt honom tvifrelsutan rik- 
tade anmärkning! — Derpå följa åtskillige lärdomar, huru maa 
först skall belägra, när alla försök att i godo bilägga striden äro» 
befunna ouyttige. ^Åx Guda vilje aitt en stad intaghet, jå ir 



lAdligt, at ingen ser så myckit på rooff och byte eller jos beUi^ 
krigsbrak, som på kärleken och samvetet. Och medan Beläg- 
ringen ståår bör man låta alt thet til fiiåZf som kan 

vara och tiäna allom till goda. Thetta vare korteligha effter lä- 
genheten talat på thenna stånd. Gadh regere oss medh then 
helghe Anda och vände all ting till bädsta i Ghristo Jesu våiom 
Herra. Amen.*' 

Månget frö, som uppblomstrade sedan till verldens förtjus- 
ning, såddes otvifvelaktigt i den store Konungens hjeltesjäl af hans 
Biktfoder. Uti Jubdpredikningarne i Stockh. Slottskyrka 1621 
talar Botvidi om Frihet och Träldom med blixtrande ord. Första 
predikans text är 2 Mose 14: 1 — 31. Israels förtryck under 
faraonerna och befrielse af Moses gifva rika anledningar för 
tillämpning, med hänsigt såväl till Sveriges Historia som Euro-, 
pas. Tyranner glömmas icke från Adonibesek till Ghristiern II. 
^Orättvisa gör all land öde, och ondt lefverne omstörtar de väl- 
diges säte. Så hörer nu Konungar och märker. Lärer J Do- 
mare på Jordene. Fatter i öronen J som öfver mången råden, 

J som upphäfven eder öfver folket J aren Herrans 

rikes Embetsmän, men J stan edert embete ej väl före och hål- 
len ingen rätt och gören icke efter som Herren skickat hafver. 
Han skall ganska grufliga och snarliga komma öfver eder och en 
ganska hård dom skall gå öfver Öfverherrame, ty dem som ringa 
äro vederfares nåd, men de mäktige skola mäktigt straffade varda. 
— — När ett land kommer i träldom, så ödas och förstöras dess 
byar och städer genom otaliga skatter, och all frihet blifver bort- 
tagen. Ingen lag gäller mer. Ett ord kan bringa döden. Yän 
ftnråder vän. Trälar blifva alltid klenmodige ... Så var det 
i Sverige från 1336 till 1520. Hvem kan läsa Johannis Magni 
21 — 24 B. utan hjertans sorg och tårar? Må vi lära häraf att 
lopa till Gud, att han ville skydda oss från träldom — På vpp- 
fostran drifves vid alla tillfallen. Akademier och Scholor, Bid- 
derliga öfningar och Handtverkerier, se här Protestantismens ,,goda 
g«mingar.^ „Man bör icke senda barnen öfuer haffuet effter vatn.^ 

I Eudbeckii och Botvidi predikningar är allvar och kraft 
sanning och mod, men knappt ett enda ord, som talar till känslan. 
I sjelfva Botvidi Brwdpredikningar (t. ex. vthi Höghlärde Mana 
Doct. Joh. Salvii och mykit hederliga Matronas, H. Märg. Pe- 
tersdotters wigning 1620) träffas blott en gradualdisputation de 

matrimonio 4) är det icke fritt gifva sig i äktenskap 

eller ej? Svar Origines Sextus Tarqvinus 

5) Hvad är då det som gör äktenskapet? Svar: Le- 

gitimus oonsensus. Det har 6 conditiones. Likväl egde 

mannen, som döende ^togh med armen om sin k. hustrus hnf- 



irad oeh kramade intill sitt bröst, sedan handtogh barnan och beUte 
ihemaUe i Gudz hand,^ ett Tarmt hjärta och lefvande känala. Mea 

•^ tidebvarfvet inneslöt känslan m OynaconiU. -— Yar M 

bättre, när alla, som saknade känslosamhet, skulle skrymta en d jiik? 

Varmare klappar hjertat i det Läijungapar, vi nu gå att Ihm- 
ställa i Joh. Matthiae ooh Jöns Terserus. De klaga ö^er soho- 
lomas onyttiga lärdom, de beskrifva den lidande Christus för att 
upptända genkärlek i åhörames hjerta, deras nitälskan förUtt 
dem. Ej heller försaka de Snillets och Yältalighetens mtngs 
krafter för att desto säkrare intaga och beveka. Detta allt min- 
skar likväl ej ådagaläggandet af den dogmatiska lärdomen, aktan- 
det af den symbolicistiska terminologien, slösandet med de be- 
Tisande citatema nr Ghreklands och Boms författare, och de märk- 
liga anekdoteme nr den allmänna och fosterländska historieB. 
Framåt är dock steget gjordt, och språng passa minst i en litte- 
ratur, som bör vara den mest populära af aila. 
Joh. Matihm 

föddes 1592, blef Prof. i Upsala 1620, i Stockholm vU 
Gymn. Dlust. 1625, K. Hofpred. 1629, Prinsessan Christinas 
Informator i Theol. och Philos. 1632, Öfverste Hofpred. 1636. 
(Arffröken läste än Thucydides och Pdybius, än Konungs oeh 
Höfd. Styrelsen etc. under hans ledning.) Bisk. i Btrengoäs 
1643. Afsatt för syncretism 1664. Erkände sig blott skyldig 
till symphonism. Dog 1670. Af hans 62 i Hofd. Hist. upp- 
räknade skrifter må anföras Methodus Concionandi; Strengn. 1652, 
1659. Strengnäs Kyrkie- och Hwsbook innehållande: I. Postilla 
d. ä. Uti. och Förkl. öfver . . . Evangelia fr. 1 S. i Adv. till 
Påsk; II. ConcioDes Solennes, 1) vid Dr. Ghnstinse inträde 1 Se- 
naten . . 4) vid K. Carl Gustaf kröning . • . III. Summa öfver 
then reena saliggörande Catholska"*) Christel. Lära, 1) Cateches, 
2) Böner, m. m.; Strengn. 1658. Predikningar 1669. Kyrkie- 
och Huus-Postilla; Stockh. 1666. 

J. Matthiffi predikningar bära ej spår af syncretism, men af 
snille och insigt i den inre Christendomen. Visserligen bevara 
de ej få spår af tidens lärdom i uppställning och reminiscen- 
cer, men de blifva likväl Bibelutläggningar af praktiskt syfU, 
Han har öga för den Christliga symboliken i Ordet, som är olja 
på fromhetens rena låga, utan vidare anspråk på vetenskaplig- 
bet. Ett språk, så rent Svenskt, så väl hållet, så fritt från si- 
rater, så rikt på prydnader träffas ej uti den profana litteratu» 
ren från samma tid. På then H. Jwledagh. Ingången 

*) Således behöll man ännu i dessa dagar denna bekännelse ka^ 
tbolsk. d. ft. allm&nnelig om Lutherska kyrkan, såsom den allmånliga 
Ghriitna kyrkan, &ttrat&Ud (reformerad) fr&n papismens ▼anståUniDg. . 



237 

£t. Lqc. 2 Uthläggmngen: Haggeus hafrer sagt: ^Så säger Her» 
m» Zebaoth) thet är ännu en liten tid att jag skall röra him- 

mtik och jord, hafVet och det torra. ^ Så skall komma alla hed- 

niogam tröst.^ Denna prophetia fullkommades vid Jesu födelse. 
Ghftd rörde himmelen, så att englaskaror nedkommo, jorden och 
ha^rety så att hela Eomerska riket måste öfver haf och land röra 

aig för beskattningens skulL Såsom fenstren på Salomos 

Umpel utantill yoro smala och trånga, så att man måste tro 
tijimplet vara mörkt innantill, men invertes breda och vida, så 
att, templet var nog ljust och klart, så var det med Christi kropps» 
t0mpsl. Utvärtes var han omgifven af ringhetens dunkel. In- 
vertes bodde dock Guds herrlighets sken. — Ämnet : I. Om Chri- 
sta Födelse. 1) Tiden, l Mos. 4: 9, 10; Luo. 2: 2. 2) Eum- 
mat. 3) iSätteL ^Englen Gabriel måste hålla en Julpredikan 
ooh mång tusen englax jubilera och musicera derhos; ty på en 
skön predikan skickar sig mäkta väl en Ijuflig musik. Förut 
hade man väl hört Englar tala, men aldrig sjunga,^ Pä tret- 
tondedagen eller ^Heduingarnes Julehelg"^ består predikan lika- 
ledes af Ingång (efter vanan blott några rader), öppnad med ett 
Bibelspråk. Evangelium, Utläggning, äfven med en kort Ingång, 
hvarefter: 4) Om wijse Männernas Eesa ifrå Österlän den til 
Jerusalem och hvad ther förelupit är. 1) Om theras resa ifrån 
Jjaruealem till Bethlehem och hvad sigh ther tilldragit hafver, åt- 
fö^jdt af en kort bön. I; 1) Tiden, 2) Personerna . . . Om de 
varit konungar ligger föga makt uppå. 3) Medlet. Stjärnan, tro- 
ligen ej en engel, eller en planet, utan en understjerna. Lärdom. 
Hvilken mäktig Konung måste ej Christus varit! Sjelfva stjeiv 
norna äro hans tjenare^ som Latinska Kyrkan fordom sjöng: 

Cni Sol et aethera (Hvars tid till en wår 

Liina et sidera Himmel och sol, 

Vernant per tempora, Måne och stjernor skapa, — ? — ) 

Ofåk som vi ännu med David kunna sjunga: Himlarna förtälja 
. . . Denna stjerna påminner om Ordets ljus i vår bedröfvelses 
mörker, att såsom ingenting kan mer hugna en vandringsman, 
som vandrar om mörka natten, än att han kan se en morgon- 
stjerna uppgå, som försäkrar honom att dagen är för handen, så 
kan icke någon kraftigare tröst vederfaras oss, som vandra denna 
verldens bedröfvelses natt igenom, än att vi med Tron se uppå 
den rätta morgonstjernan Jesum Christum, som försäkrar oss, att 
denna öuskeliga förloFsningsdagen är icke långt borta, helst när 
vi ure förvissade derpå, att denna morgonstjernan skall icke vika 
ifrån oss, intill det himmelska Bethlehem. 3) Rummen, hvadan 
de vise män kommo och hvart de reste. 5) Frågan af de vise 
xnÄDu II: 1) De resU dea: stjeman.gick förut. 2) FöUo neder 



228 

och tillbådo, offrande g^d — Tio^ 1 Petr. 1: 7; rökeke ~ 
Bön, Apoo. 8: 3, Act. 10: 4; myrrham — Lidande med HonmB, 
Malih. 16, 2 Fetr. 2. — Det är en stor tröst i fattigdom: Jesu 
Christus hafver ook varit i Mendioanterorden. 3) HemreåOH» 
— BeshOet. På 1 S. e. Trettondedagen är predikanten, oge* 
ment lärd, för att mana sine åhörare att val uppfostra una 
barn. (I Lärdomen af 1 stycket: Huru Christi föräldrar haffa 
förrättat deras Gudstjenst). Oatonis Disticha, Bomerska lagen, 
JuyenaL Satyr., Horatius, Ånstotelis Oecon., Sallust, Platarohu% 
Aurea Bulla Caroli Y, m. fl., anföras och inskärpas. Der eiui- 
ras, huru ynglingen GsDsar såg Alexanders bild och — yille Uif?a 
stor, huru Pompejus satte sitt företräde framför Sylla i sjelfva 
sin ungdom („flera tillbedja en uppgående än en nedgående Sol*^), 
huru Hercules uti vaggan kramade ormarne, huru ett godt handt- 
yerk vore en Biasrikedom, som man alltid kunde rädda ur elds- 
yåda och sjönöd, ja sjelfva Lycui^ hunddressering omförmäles, 
Äfven form af hvad man nu allmäneligen fordrar af en preåår 
"kan eller en populärt Christlig afhandting eger hans Homagwm 
Suecanum vid Dr. Chrisitnas inträde i Regementet, Der predi- 
kar Drottningens förre lärare öfver trenne stycken: 1) Hom en 
Christlig Öfverhet skall anställa s^tt regemente, så att hon kan 
åtnjuta sina Undersåtares trogna böner och förböner för sig och 
hafya Guds välsignelse. 2) Huru . rättsinnige Undersåter skola 
sig förhålla emot deras Öfverhet, att de mage lefva uti ett roligt 
och stilla lefverne. I: 1) Måste en Christelig Öfverhet hafva 
Curam pietatis. Omsorg om Gudaktighet. „Omnia prospera eve* 
niunt colentibus Deos, adversa spementibus;^ Livius, Så David» 
Hiskias, Josias, Theodos. Magnus, m. p. Hit hör:) BiheUprid- 
ning, Constant. Magn. lät val 50 gånger på flnt pergament af- 
skrifva och utskifta Biblen, derigenom hans undersåtare och 
många andre undervistes till salighet, b) Fredikoembetets beskydd, 
så att äfven verldslig arm sträcks mot Epicurism, Atheism o. d. 
c) Scholors befordran. Julianus Ap. ins^ deras vigt. Han an- 
föll ej Kyrkan. Han upphäfde Christliga scholor. d) Eget före- 
döme af Gfudsfruktan, Denna omsorg öfvas väl i Sverige; men 
— fins ej mycken påfvisk surdeg ännu qvar? — för många hel- 
gedagar? — behöfva ej Kyrko- och Scholordningar förbättras ? — 

2 curam honestatis, omsorg om ärlighet. Blifva icke da 

onde straffade, så lida de fromme nöd. K. Josias lät nedbryta 
Sköko- och Spelhus. Phul Belochus afskaffade oordningar i mat 
och dryck med lättfardigt dansande och utstofferande. Men detta 
tarfvar försigtighet: Behabeam började ock med corrigerande af 
hvad fadren tillåtit, — en varnagel för begynnande regentet. 
Man skall som Alexander M. äfven hafva ett öra för dea brotli- 



229 

Hge. Hyetet kan annars skadas yid ogpräsets uppryckande. Bet 
tillhör för öfrigt blott en Nero, att ej höra andras räd, utan upp- 
repa: Sie volo, sic jubeo, Ye det land, hvars konung ett barn är, d. 
Ii. intet förstånd hafver. En ovis konung förderfvar land och 
folk. David, Josias och Hiskias yoro förståndige män, men höllo 
dock Biksdagar och Eådslag, när sakemas yigtighet så fordrade. 
Humdana de böra yara, hyilkas råd man hör, läres af Moses: 
Tisa . . . ' som höra den litslå såsom den stora och icke hafya 

försyn för någons person. — 3: curam tranquillitatis, att 

nndersåtame må lefva i ett roligt och stilla lefyeme. Justitien 
måste yäl administreras. En konung, som de fattige troligen 
dömmer, hans säte blifyer evinnerligen beståndandes. Detta kan 
ej konungen sjelf utföra, yore han än yisare än Salomo. Josa- 
phat dr(^ sjelf omkring i landet, men för att beställa domare i 
alla Jnda städer. Till domare skola yäljas redlige män som frukta 
Oud, sannfärdige och de som hata girigheten, så att de med Sa- 
muel kunna i sin dödsstund inför hela menigheten protestera: 
om jag någon undertryckt hafver, om jag af någon mans hand 
hafver tagit gåfvor . . . Men fast öfverheten tillsatt domare, må- 
ste den lemna alla öppen väg till sig med supplicationer, ej för- 
lägga dem och lemna dem obesvarade, som Demetrius, hvilken 
kastade dem i sjön, utan tänka derpå, som Kejs. Ferdinand I, 
hvilken sade, när hans tjenare ej ville tillstädja fattige suppU- 
eanter komma fram: höre vi ej de fattige, så varder ej eller den 
himmelske kejsaren hörande oss. Derigenom vinner öfverheten 
sine undersåters hjertan. „Detta vill man med en liten historia 
förklara.*' !N^är Alexander besegrat Darius, höllo Fhilosopherna i 
Athen tal öfver Darii olycka och Alexanders lycka. De The- 
banske beklagade den förre och prisade den sednare lycklig. De 
Atheniensiske funno, att Darius den dagen föga förlorade, ty 
^ott en krona återstod honom att mista. Sina undersåtares kär- 
hk hade han redan förspillt. Föga hade Alexander den dagen 
vunnit Kärleken egde han förut. De sju Yise gjorde dervid en 
sidan decision: Folkets kärlek — det är Konungens Slott och 
fäste. !N^är man frågade hvarest Alex. M. hade sin skatt, pekade 
han också på sina underEåter och soldater. Älskas Öfverheten, 

så behöfver den ingen skattkammare. 4: 1 Fordras af 

Undersåtame obediens subjectio, underdånig hörsamhet, Josu» 
nnderhafvande sade: Såsom vi varit Moses lydige, vilja vi vara 
dig, allenast vare Herren din Gud med dig, så som han var med 
Ifoses. Men lydnaden har sin gräns, då budet strider mot en 
högre lydnads pligt. Ty om en öfverhet ville förbjuda läsa Bi- 
Uen, förhindra Kyrkogång och Sacramentemas rätta bruk, tvinga 
tall afguderi och förargliga odxemonieiry då hörer lydnaden upp, 



230 

B88om Daniels och dess 3 stallbröders i Foraien ock Jotdegn»- 
mornas i Egypten. Men i alla billiga ting är inan hörsamhél 

och lydnad skyldig. — 2) honoris exhibitio, ära och Täcé- 

nad. — 3) tributi persolutio, skatt och sknld. DervM 

klagar man ofta utan skäl, då det ofta är ringa som man gifn^ 
till det allmännas gagn, mot hvad man sjelf förslemmar och fOt' 
pankierar med högfärdig klädedrägt, firosseri och dryckenskap. — 
4) Böner, åkallan och förböner. Öfyerheten behöfver dylika gan- 
ska väl. Der bor mycken oro under purpurn, som K Alphoni 
yittnade inför den fattiga qyinnan. I ett hof äro många förvir- 
ringar. Läs om HofdjefLen i Persien hos Daniel Propheten. Bak«- 
dantare och förtalare och förrädare trängas ofta kring öfrerhetoo. 
Derföre är af nöden bedja Gud att gifva henne rådgifrare, som. 
äro redlige, frukta Gud, älska sanning och hata girighet. AldzBr 
mest nu, när alla höga hufvuden i Christenheten stå i en hM^ 
tig differenz och stöta tillsammans, behöfs bedja Gud gifva den 
forstånd och fredsamme hjertan. — JBön: O, Allsmäktige! -*--^ 
Du gör att ögat ser och örat hör och fötterna löpa Din befatta 
nings yägar, att öfverheten har Takande öga på Kyrkor och Scho^ 
lor och på det allmänna bästa! Si vi ligge inför Dig med yåza 
ödmjuka böner, att Du ville gifva H. K. M. ett vist och fcSrstån* 
digt hjerta till att Ghristligen och väl regera och döma Ditt folk 
och hjelpa den elända. Utgjut öfver henne Din Hel. Ande ! be- 
vara henne som Din ögnasten! sänd henne hjelp af helgedomen 

och styrk henne af Zion att trohet må vexa på jorden 

och rättfärdighet skåda neder af himmelen. O, Herre, hjelp! o^ 
Herre, lät väl gå! Amen. — Uti vanliga predikningar träder haa 
ock fram med hvarjehanda anmärkningar, som förtjente att be- 
grundas. På Fastlags Söndag är fråga om en man som tiggde. Ta- 
laren bevisar deraf hvad oordning då måste funnits hos Judarna. 
Gud hade sagt: Thet skal allsingen tiggare vara ibland eder, 5 
Mos. 15: 4, och sjelf föreskrifvit huru gåfvor och lön (fattigför- 
Börjningar och arbetsinrättningar) borde vara. Här fanns dock 
en tiggare. Det kom deraf att de Öfverstepresteme och Skrift- 
lärde hade mycket slagit under sig, som tillhörde de fattige. (X*^ 
verbet och undersåter voro ock obarmhertige. I Palmsöndagi 
predikan instämmer han med Laurentius Petri om instiktelseor- 
dens förstånd, men uppmanar sine åhörare, att med stadig ttt 
föreställa Gud den hudflängde och sargade, den för våra synder 
pinte och dödade Jesus, och bedja Gud, att för Jesu bittra pina 
och död skull vara oss nådig att fö*rlåta oss alla våta sjnddr. 
Jemte denna törtröstning till Gud och frimodigheten i bönen kat 
ock Christi döds åminnelse vid naUvarden göra oss tålige undflr 
korset och frimodige i dödens naU. 



231 

J, Térserus 
t«r född 1605 af ^Stormoder i Ddtom.* Hans fader Var Ela- 
ytis T.y Kyrkoherden i Leksand. Blef Capellan i Leksand 1631, 
Leotor i Westerås 1632, Ax. Oxenstjernas Bibliothekarius i Maynts 
1635» Theol. Professor i Åbo 1642, i Upsala 1647, Biskop i 
Åbo 1659. Afsatt 1659, hvaryid en och samme var hans an- 
klagare, actor och domare, och hans öppnaste förföljare, Enan* 
der^ domstolens preeses. Kyrkoh. vid Eiddarholmen 1666, vid 
Olara Förs. 1668, Biskop i Linköping yid hans motståndare Enan* 
deis död 1671. Död 1678. Kunde de Ebreiske psalmerna utan- 
till» var en af sin tids utmärktaste män så i stat som kyrka, 
ehuru han först spände bågen för högt och sedan vid sina afbö- 
ner ådagalade vankelmod. — Bland hans många skrifter må här 
allenast anföras: Een Christéligh Predikan öfver K. Cars XI:a 
inträde tiä Regementet 1672. Efter ett kort Förespråk om Ko- 
nungars inträdande till Eegementet följer Texten: Fs. 61: 7, 8, 
hvatefter: „Det är Guds församling nogsamt bekant, huru Gud 
stiftat Tre Hufvudstånd i verlden: Näreståndet, Läreståndet och 
Wäriestånået eller Hus-, Kyrko- och Yerldsligt Begemente. 1) 
Husregementet är de öfrigas grand. Man och qvinna skola kär- 
ligen sammanlefva och deras barn uppvexa såsom gröna Olive- 
trän uti Guds hus, såsom Falmträn och Cederträn på Libanon. 
Här är Flantsoholan för både andeliga och verldsliga ståndet. — 
2) Läreståndet skall hålla både föräldrar och barn, både herrar 
och tjenare till Gudaktighet och ära. Yoro åhörarne Guds ord 
lydige,' så behöfdes ingen öfverhet, utan hvar husbonde vore då 
konungen i sitt hus; men nu är husståndets samband på så 
många ställen upplossadt, en broder undertrycker broder, en vän 
forråder vän. Och det är ej hlott åhörames fel. Deras väktare 
äro blinde, tyste hundar der de skulle straffa, starke der det 
gäller att äta och dricka. De göra menniskoma hyende under 
armarne och örnegott under hufvudet, de tillsäga dem lif för en 
hand full med bjugg och en beta bröd. Hvad godt skola sådane 
utlotta i Guds församling, som lära andra och lära sig intet sjelfva, 
som predika: man skäll icke stjäla, och stjäla? Der trogne lärare 
finnas, hör väl församlingen ordet, men gör ej derefter, kanske 
bUfva de snart folkets visa, den deras åhörare, like Ezechiels, 
gerna sjunga och spela skola; så kanske dristande snart, såsom Je- 
Temie åhörare, förklara, att de ej vilja höra hvad läraren säger 
dem i Herrans namn, utan blott hvad af deras egen mun går. 
Ködvändigt blir derföre — 3) Verldsligt Begemente. Öfverheten 
måste vara en Guds tjenare dig till godo, men honom till straff^ 
som illa gör. Det är aUtsIl ett stort syndastraff» när en god 
k«Biii^ dör* Så var den 13 Febr. 1660 eä vMl dag, en mu* 



232 

I 

len dag, då den store Hjelien Carl Ghiataf hädankallades; men 
woL har Gud förvandlat vlr klagan i fröjd, då han i dag låter 
Carl XI sitta på sin faders, stol. — Nu följer utläggningen 
af Texten. Konung betyder Eegent, Eex a Eegendo, Meteoii 
a Malach. Han bör hafva fem konungsliga dygder för att af 
Ond få långt lif och lyckligt regemente. 1) Gudsfruktan. XJton 
henne blifyer visdomen galenskap, rättfärdigheten grymhet^ god- 
heten flathet, hvaraf födes sjelfsvåld. Han skall håUa sina un- 
dersåtare till Gudsfruktan och beflita sig att Guds ord blifver i * 
hans land rätt lärdt. Mr Kon. Gustaf friat fäderneslandet från 
Christierns tyranni, lät han öfversätta den heliga Biblen genom 
Erkebiskop Laur. Petri på vårt Svenska språk; han ii^;erade 
också lyckosamligen i 40-år. Gustaf Adolph upprättade liksom injo 
TJpsala Akademi af egne medel och fädernearf; Gud välsignade 
honom med lyckosamt regemente i 21 år. K. Carl Ghistaf lät 
äfven se sitt Ohristliga nit om Guds församlings välstånd, och 
att hans son tänker att träda i sin Salige Herr Faders fotspår, 
kan man se af det första beslutet, då han förlidne år den 22 
Mars för första gången inträdde i Senaten. Som Glara kyrka ej 
hade utrymme fö'r åhörarne, ' inrättades då Kungsholms församling. 
Yäl finnes ej behof af någon reformation i vår tro och lära, men 
högst nödig är den i det allmänna lefvemet och Gudstjensten. 
När man går i Stockholm på gatan, får man höra tusende eder, 
barn stamma dylika, de unge lära sig svärja, de gamle le deråt 
Föigäfves talar den nitälskande Gudstjenaren mot Sabbatsbrott från 
predikostolen. Man hvisslar åt presterna och lefver framgent i 
sina synder. Vi må klaga med Propheten : Ho tror vår Predikan 
och hvilken varder Herrans arm uppenbarad? Vilja vi med vårt 
minne gå några år tillbaka, var det ej en Ijiifiig och hugnelig an* 
blick, den både Gud och hans helige Eoglar behagade, att icke 
allenast Konungen och Drottningen, utan också de fem höge Em- 
betsmän och samtlige Bikscns Eåd med deras fruar, beurn ooh 
tjenstefolk gingo i kyrkan och till Herrans nattnard i hela fiw- 
samlingens åsyn, då äfven Eidderskapet och Adlen med deras 
fraar och barn gingo flitigt i kyrkan och uppfyllde adelsbänkame 
såväl som andre ståndspersoner sina bänkar. Men huru går det 
nu till? Man blyges ju att med den ringa hopen bevista den 
allmänna Gudstjensten. Största delen håller sig från kyrkan, ta- 
lande om Huspredikanter i sina matsalar. Törhända sitta de doek 
i sina kamrar när predikan hålles i salen. Adelsbänkame både 
i städer och på landet skulle ju stå öde, om de ej intogos af 
det ringa folket, och när de få, som ännu gema infinna sig i 
Guds församling, hinna dö bort, torde knappast någon af Adlen 
■lera instiQla sig i kyrkan. Men Hörer J Israles barn HernuM 



233 

M, ty Herran hafver orsak att Btra£BEi dem som i Landena bo 
• • • Hos. 4. — Kriget uppblossar på vira gränser^ hunger ho- 
tar landet Ack, ännu kunna yi räddas genom att bättra våra 
M och bedja till Gud! — Vishet och Förstånd. Ej nog med 
■lenaklig vishet, utan den som är en strimma af den Allsmäkti- 
ges härlighet, ett sken af det eviga ljuset. En Konung bör ej 
förakta hvad de visa tala. Jag påminner mig härvid, huru en 
Biskop gaf den 14-åriga Dr. Christina tre påminnelser, hvilka hon 
borde rätta sig efter för att blifva af Gud välsignad med lyck- 
ligt regemente: a) Älska Guds ord och den Evang. läran, för 
hvilken hennes Eader satt lifvet tilL b) Ej öfvei^fva de gamla 
sin Faders Bådsherrars råd och söka råd hos de unga. c) Akta 
sig för belackare och trappedragare och alltid hafva de råd miss- 
tänkta, som hviskades henne i öronen. Så förmoda vi ock, att 
vår allem. Konung skall akta sig för Eehabeams exempel, som 
tog till Båd dem, med honom uppvexte voro och dymedelst or- 
lakade uppror och affall. Hans Majestät ville behjerta Syrachs 
ord om Trappedragare: Ömetasslare och falske arge munnar äro 
förbannade, ty de väcka ondt mellan dem som god frid hafva 

— månge äro fallne genom svärds^g, men aldrig så 

månge, som för onde tungor. 3) Eättfärdighet. Orättvisa 

gor land öde och omstörter de wäldigas säte. Ehuru väl Dom- 
stolame äro försedde med redelige män, klaga dock månge fat- 
tiga och gråta, ty dem vederfares ingen rätt, en rättvis sak upp- 
skjuts från det ena året till det andra. Ty jemte de Gudfruk- 
tige Domame finnas ogudaktige, som taga gerna gåfvor till att 
b^a rättens wäg, ja skänker och gåfvor forblinda de wise och 
lägga dem betsel i munnen, att de icke straffa kunna. Derföre 
skall en Konung, såsom Guds vicarius, höra de fattigas trängtan 
och räkna de fattigas tårar, skaffa de faderlösa rätt och förlossa 
de föraktade ur de ogudaktigas våld. Så må tå Konungen i all 
mål sanning utleta och thet antingen för strängt eller 'för lin- 
drigt dömdt är återbryta. Tingm. B. c. 41. Görer derföre J 
Domare ... — Eeglen är: Guds lag, Eiksens fundamentallag, 
som Allmogen med god vilja och samtycke wedertagit, hvilken 
Konungen skall hålla och styrka och wärja, så att ingen Olag 
gånge för Lag. Konungaeden, 7 art. — 4 — 6) Godhet och Tro- 
hety Trohet och Sanning. En ogudaktig förste, som öfver ett 
fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon och en girig björn. 
XJndersåtame oderunt quem metuunt och bedja öfver en sådan 
Konnng den bönen ur 104 Fs. Syndarena hafve en ända på 

jordene och den ogudaktige vare icke mera till. 

S&KHSi det ioke står en Dåre väl, att tala om höga ting, mycket 
mindre en Förste att han gerna ljuger. Den 19-årige Kejs. 



234 

Carl Y yille ej rygga den lofren han gifvit Luther, Ghuitaf II' 
Adolph yille 1617 göra fdn ed, men Ständerna svarade, att de 
ej behöfde en sidan, ty de hade förfarit, att E. M. hjerttt odl 
munn hafva varit ett tal och ord såsom ed stadige, trygge oek 
fäste varit. Snarligen förlorar en Konung sin myndighet^ ntt 
han ej blifver vid ord och afsked och när Kunglige bref på goda 
skäl grundade intet hafva sin kraft. — Predikan slutar méå et 
herrlig bön för Konungen. 

Men i denna predikoriktning var nu en revolution ntfilM i 
Tyskland, hvars följder ej kunde uteblifva i Tyska Theologemai 
lydland Sverige. Först i nästa Tidehvarf få vi se forSndringeft 
m(^n; men vi fatta ej rätt den sista länken i 17:de seklets ho- 
miletik, utan att redan nu bemärka några tecken att yåren i ett 
nytt bUdningsår nalkades. 

Den första vårblomman som uppsköt i vår litteratur, anty- 
dande det allt mer sig närmande, af pietet benämnda predikih 
sättet, var Dan, Ånanders Nova Concionandi methodus imw 
nova, ntg. anon. i Wittenb. 1683. Han yttrade sig der i stränga 
termer om flera af Svenska församlingslärames anhängighet i 
predikningar till den stela Scholasticismen. Han vederlades ge- 
nom att afsättas och inlösas på Danviken"^). Men dermed fSQ 
ej den stora frågan, om man skulle i predikstolen uppläsa nied 
manligt allvar theologiskt lärda, politiskt redbara afhandlingar 
eller af rördt hjerta der förkunna Ohristus och hans kors. 

*) Se SwBDskt Biogr. Lex. 1: 143—156. 

Änander, Daniel Vi anföra blott dernr: »Hafvudsaken ftr, att ▼£ pi^ 
dike fOrst och sist om natarens fOrderf, om Cbristi obeskrifliga lidatiéÉ^ 
om &ngren, om r&ttf&rdiggörelseB och förnyelsen, om tron, således oril 
hela Nyfödelsens actns, i allt rikare mått efter en rikare erfarenhet, eme» 
dan i k&nnedomen och erfarenheten hftraf hela saligheten best&r. Och 
▼i böra gä raka vägen till samvetet och hjertat . ., . Pligtlaran bör visit 
ej förgatas, men ej drifvas såsom en borgelig ethik/ ntan såsom en nöd- 
vändig frakt af den inre menniskans tros- och bönelif.** 

Till bevis hnra D. A. stod före sin tid, behöfva vi blott anföra haM 
nitälskan för skolhns i hvarje socken, stående under offentlig kontroll 
der barn af begge könen kunde undervisas och der lagen anordnade om, 
och ntkräfde betalningen, ech att det ej finge bero på föräldrarne att 
hålla sina barn från skolan. »Detta beteende mot okunnigheten år éH^ 
deles nödvändigt, ja grundvalen till hvarje annan reform. Att med prt- 
dikningar undervisa de fullt okunnige, är lika orimligt, som att lära in- 
nanläsning och grammatik genom föreläsningar från kathedern.*' Och då 
var den ekonomiska ställningen i landet så god att D. A. bland da be- 
vekande skälen för folkskolntgiftema kunde anföra: „ntom skolpengnf $i 
barnens föräldrar borde kyrkkassan väl för så kyrkligt ändamål kana* 
något bidraga. De kyrkans patroner och andra rika, som nu klaga att 
de inga fattighus ega i sina församlingar, dit de kunna skicka allmotOTé 
ntan måste lägga dessa till rika fattigkassor, skulle ju derigenom II étt 
närbeläget föremål för sina välgemingar.*' 



235 

Bedan flxre 1683 hade Pietismens hnfvudmaiiy den bädé 
ftomme och lärde Spener, ännu ansedd som Orthodox och blott 
- anfiEdljen af Kains-hatet mot Abel, vunnit en lärjunge, som hedw 
kom» liksom förut 01. och Laur. Petri från Tyskland med en ny tid 
i IMstet. Det var J. Gezelius d, y., hvilken väl som predikant 
«f verkadf så i ögonen fallande, men hvilken som homilet och 
Biskop ej kunde bli utan inverkan på predikanterne. Att dömma 
if eti af Erkebiskop Tengström meddeladt Speners svar på Gesselii 
d. yu bref (G. d. y:B Minne p. 237 ff.) se vi att också Gez. d. 
a. var Speners vän, liksom att Gez. d. y. förstod att mera prisa 
CSirMuSi än lasta Diana. Han anförde hvad som gaf anled- 
ning till glädje i Biskopars och Hofpresters verksamhet lemnande 
åt tälfBrtjent mörker hvad som var att beklaga. Både Spenei^ 
och Gezelieme synas nog tänkt lika i den fråga, hvarom den 
förre 3rttrar sig: Hvad återstår för öfrigt hos de fieste af 
OhriHendomen^ utom namn af orthodoxi och den yttre oui-^ 
tens schema f I öfrigt är o vi lika med hedningar^ åtminr- 
sione med många Ohristna partier^ hvilkas falska läror vi 
förd&mma. 

Spener, som öfver Gezeliernas homiletiska arbeten yttrade 
sig i flera bref med bifall och loford (Tengstr. 1. c. p. 235), fröj- 
dades öfver många vänner och lärjungar i Sverige och dess pro- 
vinser vid denna tid. Han skref om den ^högst förträfflige Tu- 
nander, Bisk. D:r Helvigiv^^ Fischer^ Solem^in o. fl. som tände 
lif och kärlek omkring sig.u Gezelius d. ä. föreslog, ehuru utan 
Terkan, Odbr. Tamm^linus till Superintend. i Narva, kallande 
honom Finlands Spener. Alla dessa reformatorer af kyrkans inre 
lif stodo under ledning af både Spener och Gezelierna. Gez. d. 
ä» höll föreläsningar i Homiletiken från det han 1664 kallats från 
Bigas General-Superintendentur till Åbos, genom Terseri afsätt- 
ning, ledigbliåia Biskopsstol, ända tills han 1674 öfverlemnade 
åt mn son denna frivilliga pastoralprofession, bildande sålunda ett 
slags prestseminarium vid universitetet. Far och son utgåfvo 238 
Utkast tiU predikningar öfv. de årliga Bönedags-texterné 
1666, 67, 69—90. Ny uppl. 1693. (De vexlande latinska tit- 
lame ses i Tengströms Minne öfver J. Gezelius d. ä. p. 278). 
Alnander beundrar tydligheten och andra förtjenster af dethi 
verk. I Biogr. Lex. yttras, att det utmärkes af en sundare anda 
ooh kraftiga väckelser i en tid, då predikningarna bestodo af po- 
lemiska utfall, scholastiska indelningar &c. Gezelierne väckte mot 
mg Orthodozemas nit. Petrssus och Svenonius öfverklagade några 
nttryck om Döpelsen i Utkastet öfv. 1682 års Bönedagstexter och 
P. smädade Gezelieme från predikstolen så väl som kathedren. 
Spaner fick då tillfälle att i ett oflBentligt ntlåtande gyonsaiaft yttes 



S86 

flig om 6 — erne. Striden kunde blott fi €n ntgång enligt Ude 
nldens och natnrens grundlagar. Qud yårdar sin forsamling. Del 
Sr nådehushållningens grundlag. ,Hyad föråldradt är skall xamla* 
Bet är en af naturens grundlagar. 

Läroskrifter i Homiletik hade börjat visa sig. Sans Moå^ 
ihicB Prost i ]N^orrkdp. (Bisk. J. M — 8b broder) utg. Methodm 
eoneionandi 1638. Ananders utkom, som vi sett, 1683. P« 
Mudbeekius^ Scar. Ep. utg. Oommonitorium pro addiseendtt 
arte 8. eoneionandi Methodo. Ups. 1689. Eric Bent^^ 
liu8^ Ep. Streng. utgaf Epitome Éhetoricce Eeeles. Stronga. 
1694. Yi borde främst ha anfört K. Carl IX:s USethoduå 
eionandi^ JUinisterio F. D. prceseripta el. Ordninp och 
hvad Presterskapet bör och skole tala på prcdikéwtoUt^ 
hvaryid tilläggesy att och så framt de samma Ordning icke efto^ 
följa, då är H. K. M:ts. allvarlige mening och befallning, att tiie 
skole afskaffas och Fredikstoleme thcm förbjudas, på thet tiw 
icke igenom theras onyttige munbrukning på predikestolame £lr- 
irre och förvirre mongt eenfaldigt och christet samvet ooh op- 
yeckie twijst och twedrecht, opror och oenighet Öfverheten oéh 
undersåterne emellan, som hertill dags för mycket skedt är. Åhr 
1607. Msc. i Riks-Archivet. 

Men hvad Konungen, sträng i åminnelse, ville åstadkomma 
med befaHniog, bröt ej tidsandan, som då fordrade att preaten 
skulle vara, bildligt taladt, klädd i stål på predikstolen, lika vil 
som tidsmeniDgarnes verkställare voro det i verkligheten på krigt^ 
faltet. Ändringen vanns väl omsider, men utgick från de 8pe- 
nerske GoUegia pietatis i Halle, ej från kungliga rådskamrar genon 
bréf med hot och bannor. 

I de vid tidehvarfvets slut uppgående tvillingstjemoma, aom 
till det följande århundradet spridde så mycket ljus och yännfli 
står den protestantiska andeligheten i sin högsta glans. Yi känna 
Spegel och Svedberg redan som psalmsångare och torde behdfva 
färre prof på deras andeliga talarkonst, för att ändå kunna litt 
värdera densamma. 

Haquin Spegel^ 
död som Svea Bikes Erkebiskop, kallad af Erkebisk. C. F. af 
Wingård för hans störste företrädare, har utgifvit 37 skrifter, upp- 
räknade af Westén. Yi anföre här blott: 

Pred. p& AllheLd. Et afbrntit Olive löf eller den hagneliga Ireaca 
barn ban år fSrlorad ocb kan igen nppsOkas. 1675. Guds Tnrtiirdiifra 
d. å. Et rått Enkobjerta ensamt i werlden, insamlat i bimmelen (TrtaW 
skrift till B. B. Pebr Sparres enka) s. &r. Pred. Afver Matth. 16: S4. 
Coram rege: Passionsandakt eller 30 predikningar Öf. Jesn Christi oskyldiga 
pinos ocb lidandes bistoria, fordom bållne Tid det K. Hofvet af Haqrino 8|M- 
gd, tå K. Hofprsd. ssdermera 8. Tb. Doet ocb Arebiebitkop. Stockh. 17SS. 



337 

I Spegels passionsaiidakt är en glödande kärlek, ett blödande 
l^jerta. Men detta hjerta är ej derföre yemodigt. Det är likt 
Ubjungens, hvilken JesuB älskade och som stod upprätt vid sjelfva 
korset. Anna träffas dock lärdomens prydnader, men de äro an- 
språkslösa som predikantens fromma sinne. Yid Bibellectien hål- 
ler han sig noga och plåckar inga andra andaktsblommor, än dem, 
flom yeza i hennes spår. Men dessa binder han dock i en krans 
med öga för både Mskhet och symmetri. Språket är rent svenskt, 
med fi[ undantag. Första Betr. som böljar med att anföra Tex- 
ten: Jer. Klagov. 1, v. 12, och är en förberedehepred, till ut- 
iSggningen af 1 — 5 acten, har 2 stycken: Jesu Verk och Veder^ 

möda: Vår pUfft att den beekåda. 1) •* Men hyar- 

■före wille Jesus lida för våra synder? hyad bevekte honom till 
«tt taga ens annans skuld uppå sig? Hans omätliga kärlek . . . 
Bemhardus hafver therföre rätteligen sagt: Herre Jesu, när tu 
dodde för mig, då beviste tu nogsamt at tu älskade mig mer än 
t^ ajelfvan. . . . Men cui bonof Hvad godt hafva vi deraf? Ty 
Ihafya the 70 uttolkare så uttydt thessa ord, lo . . . ou . . . 
är thet icke för edra skull? Kommer thet icke allt eder till godo? 
. . . Then förste Adam bräckte oss ur Paradiset, et liufligit rum 
har på jorden; men then andre Adam hafver med sitt blod för- 
yärfvat oss Guds rike, ty thet är icke allena försoningsblod, hvil- 
ket rensar oss firån våra synder, utan ock Testamentsblod, som 

försäkrar oss om en arfvedel. 2) Christi lidande «r 

öfyermåttan underligit och går oss besynnerligen an, skola tå 
ioke wi betrakta thet samma ? Hvad kan annars beveka oss? Kan 
eländighet? Christi jämmer var så stor att thet var aldrig thes 
Hke. Kan vördnad? Christi person var så helig, att thet var al- 
drig thes like. Kan räddhåga? Guds vrede var emot honom så 
stor, att thet var aldrig thes like. Kunna välgemingar? Christi 
kärlek är så öfversvinnelig, at thet var aldrig thes like. . . . 
Ingen ser känslolös på hans lidande. Solen hafver förmörkat sit 
sken, jorden hafver bäfvat, klipporne hafva remnat, skulle vi, som 
äre menniskor, ej tågat till hjertat ? . . . Kunna edor hjertan bolla 
sig att the intet bäfva, edor ögon att the intet rinna, edra tan- 
kar att the intet hisna, så sen j intet rätt på Christum then 
korsföste . . . Yoren j lemmar i hans kropp, som j bekännen 
eder vara, tå kunden j ej annat än lida med honom. Väl kun- 
nen j ej afväija hans sk^, stilla hans blod, läka hans sår, blidka 
hans fiender. Men j kunnen med ångerfulla Tårar aftvå hans 
bespottade ansigte. . . . J ha/ven korsfäet härlighetens herre! 
o, att jag med Petri tunga kunde säga eder det! ... Ho som 

bryter emot Mosis lag för smädar Nådens anda, Ebr. 

10: 86—28. Låt oss taga thm hslsosamma kalken 



9d6 

och predika Herrans namn. Några spridda 

ébmg vilja vi äDOu meddela: (En sublim tanke sväfyar öfyerfiB- 
jande) Det är skrifvet om den lärde mannen Aristotelea» att ab 
hans förnuft ej kunde utgrunda den naturens hemlighet om aUl 
ooh flod, störtade han sig i hafyet sägandes: efter jag ej kan 
fatta dig, så fatta, så tag du mig. Det yar dåraktigt^ men — 
Yi se den himmelska saligheten så öfyersyinnelig, att menniak^ 

tanken den ej kan begripa. Frisinnigt talar äfy» 

denne man, hyilken, liksom hans förre läijunge M. Stenbock, fk- 
följdes såsom „alt för Konungsk.^ Se ^Hoftasslarea reglor*^ pu 

261. Att en Christelig Konuug vill försvara dtt laid 

och rike, sitt beröm och ryckte, det är tillbörligt och xättmätigl^ 
men om han, till att fulliölja samma sitt uppsåt, ingår otillbSrl^ 
förbund och brukar andra skamliga vilkor och medel, det vjum 
mig vara en stor synd, ty hvad är det annat, än att ställa Jena 
och Barrabam ibop, att göra ondt på det godt må deiaf komnuL 
^Lejon i frid och harar i strid ^ få ock sin beskärda deL Det 
anföres som Christligt bud: 3) Skole wi frimodigt tala i dm 
oskyldiges sak, och eho der hafver dömt honom^ skole m 
säga: Honom sker orätt. Dogmatisk lärdom saknas ej. Ne- 
seientia och ignorantia pravoe dispositionis utläggas, Sodnia- 
ner, Papister och Calvinianer (sjelfve ^ Beza) vederläggas. Syn- 
cretismen stra&s. Hieronymi, Augusti ni, Chrysostomi och Ter- 
toUiani uttryck gillas ofta, rättas stundom. Kyrkohistorien fSr 
ännu med rätta skatta till predikans gagn. En skön s^/mboUsk 
antändning af Bibelhistorien träffas öfverallt. 

J. Svedberg 
var son af Bergsmannen Daniel på Sveden. Studerade en tid i 
Lund då äfven Spegel der var lärjunge. I Oxford, London ooh 
Paris uppehöll han sig någon tid, härmades i Tyskland öfver The»- 
logernas strid om Väter unser eller unser Väter, om IscharioUu 
remning eller qväfning (h varom Gronovius då skrifvit en bok). 
Kallad till Hofprod. 1689 af Konungen, som hörde honom pre- 
dika om Nödvändigheten af barns christliga uppfostran ock 
Scholors inrättning och straxt skaffade större anskg till Schol- 
väsendet. Stiftade Svenska kyrkan i Amerika, hvars Biskop han 
sedermera blef, liksom de Svenska församlingars i London ooh 
Lissabon. Blef Biskop i Skara 1702. Dog 1735 och är begrafven 
i Warnhem. Af Svedbergs 46 skrifter, som uppräknas af Westén, 
vilja vi blott nämna: 

Ungdoms regel onh Ålderdoms spegel af Salom. Pred. 12 cap. /Sr«- 
ståli i en viso med dess förklaring i twenne predikn, hållne till Afsked i Ops. 
1603. Skara 1709. Gudz Bamas helige Sabbats Ro uti Christel, pred. 
öf» Sond. o. Högtx Evang. med K. M, nådiga Frihet gudtliga JörestéUi 9J 
Jup. Svedberg, Skara, VmurditUH 1710, Sommar déUn 1719. Sérmmå$ 



239 

k (2|inM(^< l:o) En undtrsételig BéskaUningsprédikaa 2:o) Sveriges under- 

, iéiares hrtgsl^elpy öfvér Zack. 12: 14—11, Synodedpred, i Skara 1712. 

Értf till l^ara Stift David och Nathan eller huru en Herrans tfenare skall 

pNMca; Skara 1718. SandifieaHo Sabbatlu: Sabbathens helgande. Fdr9» 

0IM i kögtide oeh Sond, Epistlars gudeL betraktandsj 4 delar. Norköp. 1734. 

1 Ho8 Svedberg lefver Christendomen i den anda och kraft, 

2 icmi utgår ur deu hel. boken» denna skrift, hyilken, liksom Solen, 
I tillhör alla jordens folkslag lika, och afspeglar sig lika skär i kal- 
lna Tid FjeUens och Himalayas fot, blott luften är klar och bot- 

-^ ten ren. Korset är honom det in hoc signo (i detta tecken), i 

i liTilket allena han vet segren vinnas åt den af världens affallin- 

É gtf fcirfo^e Gallileem, hvilkens faoa han följer. Då han som 

■ Domprost i XJpsala hemkommit till den kyrka, som var hans ^ande- 
V liga fodeberum, der många gudfruktige då jemte hans k. föräldrar 

■ fiOlde trogna förböner, hvilkas kraft han märkligen rönt" — till 
: 8t. Kopparbergs gamla kyrka — , bekände han sig »till Christi 
: oeh Pauli maner att predika, nemL enfaldigt och tydligt utur den 
i H. Skrift, enfaldigt förklarande Guds ord af Guds ord.^ På 

mannens sanna Bibliska anda torde ej bevis behöfvas. Att jjSJel/" 
} ^tändighet är mannens första dygd^^ kände Svedberg under 
I absoluta Konungar bättre, än många utmärkta prester visat sig 
* kdnna det i långt friare tider. Han hade det upplyftande med- 
vetandet, att han från sin Talarstol var den eviga Sanningens 
tolk, bäfvande för ingen, ty han kände ingen, inför h vilken den 
; Eniga Sanningen, inför hvilken Gud behöfde bäfva. Under den 
svåra reductionstiden, då sättet ej alltid kunde gillas, äfven om 
man ansåg saken nödvändig, tog han inför Konungen till text 
, ICieh. 3: 2, 3. Men J haten det goda och älsken det onda, J 
skinnen dem hudena af och köttet ifrån deras ben. Och äten 
mins folks kött. Och när J hafven dragit dem hudena af, så slån 
J dem ock benen sönder och stycken dem ifrån hvarandra lika 
8om uti en gryta och lika som kött uti en kettil. En reduc- 
tionsherre klagade, men Konungen svarade : När presten har Guds 
ord för sig och föreställer dem lämpeliga, så har Konungen intet att 
tala derpå. En gång (1690) anklagades Svedberg af Öfverståthåll. 
Qref ChrisU Gyllenstierna, for en predikan, der han nämnt Veder-- 
hörandes uraktlåtenhet att hålla hand öfver Kongl förord-' 
ningar^ begärande att han skulle angifva någon casum, eller att 
han skulle puhlice taga sina ord igen, m. m. S. begärde, att 
fS H. E., enligt Domarreglorne, upp i egen person för Eätten, 
emedan han anklagat i ett mål som rörde hela presterskapet. 
Presten tillhörde ej att vara angifvare, men att i predik ningarne 
bestrafiia det onda. G. fann till slut, att S. som en rätt ifrig 
prasiman, eynden och föraummelsen i gemen taxerat, ty ville han 



240 

det passerade förglömma ooh Mag. Sv. till all ralTilligliet 
bevågen finnas. Och hvem känner det inre i den tidens hiBtori% 
0om ej finner att der var kraft med det rena allvaret^ feuUi ifrai 
8. måste klaga, att man böljat predika de förnäma till bebagi 
(Samma ÖfVerståth. fick sedan det uppdraget att indraga STad- 
bergs psalmbok 1695.) Predikande inför K. Carl XI 1688 ötnu 
hvetet och ogräset, bad han ÖfVerheten ihogkomma att äfvet 
hos henne kan ogräs sås, såsom det skedde hos David och Sate* 
mo, att hon, om någon, bohöfde vara vaken. Den eo%xetiiiuiieinf 
vid hvilken Konungen ännu var bunden, framdrog han med ett 
allvar och en bortovaro af allt förolämpande, som knappt kaa 
ega rum, der det gäller människors ord. När tu sittjandswar^ 
der på tins rikes stol, skal tu taga Herrans Bibel titt tiy 
och tu skal theruti läsa alla tina lifsdagar^ på thet tu skal 

lära frukta Gud Tu skal icke förhäfva tiU hfsrUt 

öfver tina bröder och skaU icke vika ifrån biidet hvarkenpi i 
then högra sidan eller (hen wänstra^ på thet tu skatt flr^ 
länga tina dagar i titt regemente^ tu och tin barn i Swe^ 
rige. 5 Mos. 17: 18 — 20. Men Konungen bör ej allenast fli- 
tigt läsa, utan och göra therefter, Jos. 1: 7, 8; om han skall 
med godt samvete stå sitt rike före. — 8. å. inför samma Ko- 
nung predikade han på 4:de dag Jul om de Christnas lidande^ 
Der anför han n^tt, som särdeles Hofmän berörer.^ RcUio Steh 
tus är nemligen med sin grundregel : si jus violandtian est^ rsf^ 
nandi caussa violandum^ intet annat än det som störtade Ia- 
cifer och hans englar, Adam och Eva och Cain. ^Josephs bE6- 
ders ratio status var att intet buga för sin yngsta broder; 

8auls, att ensam vara högst, Judarnas Pilati Phih. 

xaos på det han skulle befästa sin Konungsliga stol, f&^ 

tryckte han Judame. Låter fördenskull J Konungar och Konungs 
män Guds ära, församlingens välstånd, undersåtarnes välmåga och 
ett godt samvete vara eder ratio status. Tror visserligen att 
dessa äro 4 starka stolpar för thronen, m. m.^ Mot dryckens 
skapen predikar han väldeliga (kanske derigenom också' tillbaksr 
hållande för en tid denna Phlegeton). På 2 8. i Ady. §. 61 
skildrar han Konung Belsazars dryckenskap och strafi^ hvaipi 
han fortfar: Hvad är nu mera gängse i Hof jemväl der de vilja 
vara berömde för renaste Evangeliska och Lutherska, der sätet 
och beskärmet skall vara för religionen, än svalg och drycken- 
skap? Och det mena de vara frihet från Påfvens ok och stadgar 
. . . derpå Sodom och Gomorrha, Syndaflod och Jerusalems fsH 
skildras i ett håruppresande ^pråk. Och lika djerf som han varit 
i KoQungsborgen är han inför sina jemnlikar ooh de riBgasla 
Der ligger ett stort svalg mellan hans opposUisny som Uoti i 



241 

isfud söker sitt stöd, och den nymodiga, som bugar för Hn afgnd» 
fSr att tryggt kunna smäda andras. Man ser huru en JuHff 
miälékan fräter hans själ och kan vara viss, att den dervid 
lade i rösten, i anletsdragen, i rörelserna hyad som lik en Tarsols 
Tfirma verkade pi det i Åhörames förstånd nedlagda sädeskornet. 
Ty S. visste att komet ej gror om det sås vid vintersol. Sådane 
1>öner, med hvilka han ofta slutar sina predikningar, höra till de 
konster, som snart sagdt dött ut. Hvarföre? — Hvad skulle vi 
tio, om vi finge höra Luther bedja} Månne ej hvad Eli trodde 
<mi Samaels moder? Ännu var ej predikan en allmänning, som 
tillhörde ingen, derfi>re att den tillhörde alla. Folkets upplys^ 
ning älskade han som ögonstenen. Inför sin Konung predikade 
han 1690, 4 Adv. S., om förheredeUerna för Äronee Konung^ 
dt han kom på ett kärt thema: 8cholornay viljande sjelf varda 
h^rOcaMady om dermed vunnes, att det med upptucktelse och 
soholor ginge christligare, samvetslikare och försvarligare till, til- 
läggande: „Jag är i detta mål ens ropandes röst. Jag hafver 
hämtaf ingen timlig båtnad, utan måste ^änta vederspelet, förtal, 
illvilja och förföljelse. Dock välsignad vare Gud evinnerliga ! Gud 
af sin nåd hafver gifvit oss den öfverhet, som intet formenar oss 
predikanter predika sanningen, när den kommer af Gudligt nit 
och grundar sig på Gxids Ord och rätteliga stadfästes med Guds 
^Ord och hafver bifall af den dagliga förfarenheten. Gud under- 
håUe H. M:t ytterligare med sin nåd och röre vederbörande, att 
•de med allt allvar bekymra sig om Josephs skada. ^ I pred. på 
1 S. e. Trett. drifter han läran om handtverheriernas nytta 
med allvar och insigt. Biblen är äfven här den domkrafi^ med 
hvilken han fattar sitt ämne. Paulus och Christus voro handt- 
▼erkare. Icke må du vilja vara former med din barn. Eebeoca 
var intet hållen at stå vid spelen eller sitta vid knyppeldynan 
eller att dansa alla främmande galanta dansar, utan hon var hål- 
len att sjelf gå till brunnen med vattenembaret, och hon blef en 
stor Fatriarchs berömliga hustru. Emellertid är här sjukdom, stor 
vånda och ingen credit, der man skall lefva på de storas vis, då 
den, som ett ärligt handtverk lärt och är deri idog och flitig, har 
helsa, gladt sinne, mat och kläder, hus och hem, fast han och 
hans hustru gå i släta, enfaldiga kläder, och är allestäds betrodd." 
Ordspr. 26 : 10; 22 : 29. Genom sådane moraliska prediknin- 
gar torde vår patriarchaliska enfald, som ensam kan i nordens 
.atyfmoderliga natur bibehålla nationens välstånd, bättre bevarats 
än genom kustbevakningarnes blodiga guerillasfejder i vår tid. 
Stilens Svenska klang och medvetslösa poesi göra S. ännu an- 
.genäm att läsa. — I Svedbei^s predikningar äro dock stilens 
prydnader bk>tt hvad prydnaderna äro i de gamles sublima kyr- 



M2 

kor. Liksom man dor fdrst får intryok af det ChådonUigay Bom 
man förnimmer utan att et, förrän man ens tänker på den be- 
undran svärdé byggmästaren, liksom man der alltid edax en stond, 
då totalintrycket utesluter all reflexion, förrän man ännu fixerar 
det gyäfvande hvalfvet eUer de Qellstarka väggame, eller de ^jerfva 
pelame, eller den sköna altartaflan, eller det yår&iska löfverkeit^ 
så hänföres man här af Ouds Ords herrlighet, förrän man erin- 
rar sig dess närvarande organ, så firar skönhetssinnet sin fest 
och försjunker i andakt och bön, förrän man ännu gör »g reda 
för det höga uti idéerna, det fria men dock sammanhållna i plar 
nen, det sanna i tanken, det sköna i språket. Men så snart 
man bexpärker de enskilda förtjenstema, skole de, hvad som ej alltid 
slår in hos stora Talare, fullt bevara det allmänna intrycket 
Ty hvem skulle ej här älska allt uppifrån det varmt kärleksfnlla 
i sjelfva den skarpaste bestraffningen och den prophetiska frisin- 
nigheten, lik en Jeremiae, en Michas, ned till de poetiska bilderna, 
de oratoriska perioderna, när allt står så medvetslöst om sitt värde? 
Hans symboliska bilder äro ej en snillets lek, utan Trons Ste- 
phanusblickar. Vid Ghristi dop ser han Jacobsstegen, mennisko- 
sonen nederst, Gud öfverst, finner han Guds Ande sväfvande öf- 
ver vattnet, för att nu skapa en andelig verld, och erinrar, att 
som dufvan älskar stilla lunder, våra hjertan böra söka friden, 
flyende lifvets stormar. Och det som ger Snillets blommor lif och 
lägger Frisinnets åskor i ^kärlekens hand,^ det är den lef vande 
tro, som genomgår, lik en puls, hela hans väsende, förnimbar af 
alla, som kunna skilja mellan lif och form. — Ej sällan upptager 
en predikan omkring 10 ark. — Vi måste skugga vår tafla. 
Äfven de utmärktaste Församlingslärare hafva också lemnat ämne 
till skuggningen. Man skall se skillnaden mellan de helige Guds 
män, som talat rörde af den Helige Ande, och de sanne Christne, 
som tro genom deras ord. Svedberg hade en böjelse för det my- 
stiska i sin utombibliska grumlighet, som i hans son tog en till 
slut alldeles öfverväldigande riktning. Han predikar om Prophe- 
tissan Sophia på Yesterås Slott, om Ester Jönsdotter i Bara Prost- 
gård, om en Ko på Gottland, „som predikat mot hnfvor,** fotan- 
ger kallade, genom ett missfoster med en upphöjning på hufvudet, 
dit han lämpade Rom. 8: 19, och om andra under af likartad 
beskaffenhet, hvilkas betydelse han djupsinnigt utlägger. Från dy- 
lika fel är dock lättare att vakta sig, än att upphinna hans förtjenster. 
Med öfrige märkligare Predikanter och Homileter från 1600- 
talet må vi göra en kort bekantskap, uppställande dem i alpha- 
betets led. 

Ar eniusy OL Magnus^ Pastor i Maalax i Österbotten, fOdd i 
Yermland. Utg. Lahorts Catech., d. ä, enfald. CaUch, förklar, i 28 pred. 



243 

Abo 1659. Pckasionalpostilla eller 14 predikn, Öfver Christi pinoa hist 1661. 
Tacks, pred. öfver Westpk. freden 1 649. Rese* och Huspostilla öfv. Evang, 
ock EpistL 1675—77, m. m. 

Han talar den stridande förtryckta församlingens språk, käm- 
par för enkelhet i kläder, tardighet i lefnadssätt, fasthet i tro 
och bekännelse. Språket är Svenskt, merendels fritt från de i 
verldsliga skrifter redan herrskande idiotismer. Solen miste sitt 
sken . . . Alltså låter Gud ännu ofta den skinande och varma so- 
len mista sina krafter och sitt verkande för våra margfaldiga 
synder och öfverträdelser skull, att hon icke är mäktig att upp- 
värma jordens botten och göra den fruktsam eller upplysa da- 
game och göra dem Ijufliga och klara. Ja, för våra synder skull 
förändras ofta himmel och jord. 5 Mos. 28: 23, 24. Derföre 
skola vi vakta oss för synden. Men frukta vi Gud, så behöfva 
Ti ej frukta under och tecken, utan då slika hända, fröjdas öf- 
ver den förlossning oss nalkas. Då det Egyptiska mörkret slöt, 
blef Israel förlossadt. Då solens förmörkelse upphörde öfver den 
korsfäste, slöt hans lidande. 

Aschanoius^ Mart, Kyrkoh. och Biksantiqaarie. Utg. Parva Biblia^ 
thet är mindre Biblen eller Psaltaren för ett Gudeligt bruk ihem . . . Strids- 
härom Stoänskom krigsmannom till välkommen hemkomsisalutation fr, Ryss- 
land och Lifland af Mart AschancBO, ihenne tidz Feldpre dikant, 1619. 

Baazius, Jöns^*) Biek. i Wexiö, Författare till Inveiit, Hist. EccL 
Su, Utg. Förkl. öJ. Uppenb. bok. i predikningar hållne i Jönköping; Calin. 
1629 (tillskrifDa sonen Erkebiskopen Johan Baazias i Strickers Homil. 
Bibi.), samt strödda predikn., äfvensom Cotieept af en Christlig Botpre- 
dtkatif som ett olärdt scholebarn höll i Jönköpings Kyrkotorn (dit det trod- 
des npplyftadt af en anderbar vind). Sonen Johan utm&rkte sig genom 
frihet från slik öfvertro. Ett himlabref förkastade han med allvarliga ord. 

Baltazariy Jac,^ Kyrkoh., i Lena. Utg. Triumfpredik, Öfver Westph, 
freden 164$, hvilken &r ett prof på den tidens aldravittraste stil. 

Freden är så fröjdefull, att om än alla himmelens foglar 
blefvo nektergalar, kunde de ej tillfyllest lofva Gud. Kriget är 
deremot: 1) ett mordsvärd; 2) kyrkoplundring och landsköfling; 
3) alla landsplågors anförare. Kyrkome blifva vårdtorn, kloc- 
kome cartouger, böckerne patroner, kronan en stormhatt, spiran 
ett spjut, äpplet ett lod, nyckeln en fyrbåld. Man ser af predi- 
kolitteraturen vid nämnde tillfälle, att den unga Drottningen med 
fredens påskyndande handlade efter folkets opinion, fastän ej efter 
sin Rikscanzlers. Talaren utbrister, i fullaste förtjusning öfver 
r^entinnan: „Öfverheten är såsom lifsens träd i Guds paradis, 
det stora Cronoträdet, som står midt i landet; dess höjd räcker 
upp till himmelen och vidgar sig tiil landsens ändar; dess qvi- 



*) Länge iakttogs noggrannt, att öfversätta Jöns med Joannes och 
Jan, Johan med Jahannes, Johannes. 



344 

står äro dejeliga och bära mycken frukt och himmelens foglir 
Bjonga på grename. Detta träd beskyddar ej blott herrar odd 
Btänder, nej den fattigaste fröjdas i dess skugga.^ Den natmv 
liga vältaligheten skymmes dock genom mycken af Tyskame läid 
siratlighet, dit det hör att ordna Drottningens dygder efter bok- 
stäfreme i hennes namn. 

Billoviusy Joh.j Hertig Adolph Johans Hofpred. Utg. Ckrisd. flfrJd. 
öf, den store Praph, Éscuam uti vissa pred., 3 Delar, G6theb. 1669, sant 
Strödda predikn,, genombmtne med latinska citater. 

Brockeninus^ Zach., Fast. i Salem. Utg. j^tstaftan elUr fdrklar, 
om de 3 hufimdstånden t 10 pred, 1696. 

Brodinusj Joh., Bisk. i WesteHLs. Utg. Riksdagspred. 1668; 1 
Konnngab. 8: 1; Hvilkom det tillkommer att anställa Riksdagar och hvad 
fdrr&ttningar der vara skall. 12 pred. öf, Christi pinos hist. (öfven. fr. 
Tyskan) 1671. Pred. öf. Vådeiden i Westerås 1668 (omarbetn. af en 
Baku Pred.). 

Carlherg, Johannes, dog som Bisk. i GOtheborg 1701. 

Drottn. Ulr. Eleon. d. ä. var blott hämtad till Sverige „for 
att gifva Konungen bam.^ Hennes rika och varma hjerta sökte 
fyllnad for sin brist i äktenskaplig lycka uti en innerlig och 
Inrinnande gudsfruktan och hon kallade Högrester med yttersta 
omsorg och insigt. Man känner att den odödlige Scriver dog 
såsom utnämnd till hennes Hofpredikant. Hon hade hört Carl- 
berg omtalas och begärde höra honom predika. Yid predikans 
slut, sedan hon, med bön till Gud om ljus och ledning, en stund 
inneslutit sig i sin kammare, kallade hon honom till sin själasör- 
jare. Han svarade: Johannes tjenar intet att predika i hof. Kon 
invände: Johannes tjenar mycket väl att predika här; ty här är 
hvarken Herodias eller Herodes. Hon befiallde honom derpå att 
alltid säga henne sanningen och sade sig på dylika rättelser igen- 
känna sina upprigtigaste vänner. Carlberg hade i en predikan 
under reduktionens hårdhändta verkställande, gifvit allvarliga fo- 
reställningar, utan att likväl vidröra den som en „r^ement8sak, 
hvilken ej anginge' presten.^ Kungen hade vid predikans slut 
med ifver sagt: Ni predikar uppror i mina undersåtares hjertan. 
Carlberg svarade: J^ej, E. M. vare långt ifrån mig sådant, utan 
mitt ändamål har varit att predika uppror i E. M. eget hjerta. 
Kungen stod tyst några ögonblick för att hämta sig, hvarefter 
han ganska rörd uttryckte sig: den prest, som predikar uppror i 
ett hårdt och syndigt hjerta, han predikar som en rätt prest, tog 
derpå C. i handen och sade Hofherrame: JS^är predikanten tager 
sina bestraffningar ur Prophetemas och Apostlcunes skrifter, må- 
ste vi låta oss dermed nöja. Vi upptaga det icke som hans, utan 
som Guds ord till oss. I få länders historia torde dylika drag 
vara tecknade om vördnad för Sanningen och om Sanningens 



245 

makt. Eå Kungar hafva också egt den upphöjda själ, som våra 
Ghurtafver och Oarlar. Se hjelten vid Liitzen, när han aftonen 
före slaget, sedan allt var ordnadt för detsamma, sätter sig att 
fikrifva en psalm för morgonens andaktsstund, i afsigt att föra 
härens förtröstan från sig sjelf till Gud! Se Carl XI framföre 
^åen samvetsgranne Själasörjaren.^ Detta är en storhet, som 
blott jordens ytligaste psychologi kan kalla — svaghet. 

Dryselius, Erl., Pr. & Fast. i JönkOp. Utg. Chrisd, pred. t be- 
^ftmtlsen af GStha HofräUs sessioner (6 8t.) JönkÖp. 1693. AndL betraJeL 
öfv. Böned. text. 1690, 91, 93, 94—1708. Betraktelser på Lof- och Tack^ 
sågelsedagar 1702, 06, 07. Svea och Götha Rikes hjerterörande Klagogråt 
öfijer Kon, Carl XI.s död 1697, m. m. (Se Stricker). 

Dr. bekände sig till den såkallade historiska methodeny 
hvars ursprung träffas hos Fratres Majorts et Minores^ och 
till slut hos dem urartade till de bekanta OsUrgelächUr eller 
Påshmuntringarne^ då man genom historiers förtäljande skulle 
ersätta fölket för fastlagens långa dysterhet. Dryselius har dock 
användt methoden på ett värdigt sätt. Hans pred. äro ett slags 
historiska föreläsningar, der Bibelhistorien och Svenska häfdema 
sammanställas till bevis för Christendomens sanningar. K. Börge, 
Albrecht, Ericus Pomeranns, Lejonet i Bäfhuden Christiem II 
m. fl. hade otillbörligen handterat sina undersåtare. Nu beror 
alltid landets välstånd af Eegentemas rättvisa. Ljusare tider 
voro nu ingångna. Den Nya Kyrkolagen hade redan burit fruk- 
ter. Nyss kunde få läsa i bok i Tveta contract. Nu kunde 
han försäkra att större delen, som uppnått 10 å 12 år, kunde 
vackert läsa i bok och berömligen svara på frågor om Christen- 
dom och Salighet. Om figura hieroglyphica^ om Plato och Aga- 
petus underrättas den högl. Hofrätten. Om studier och scholor, 
om Oaroli Magni förtjenster rörande folkundervisningen, om 
Akademier såsom Öfverhetens regalia talar äfven Dryselius. Det 
▼ar då, som vi se, Prestemas proeteraque censeo! Det bar också 
frukter, som ännu njutas. Dryselius har, enligt Aurelii Herda- 
minne, utg. 172 egna predikningar. 

Fornelius, Laur., Lat. skald. Prof. i Ups. Förf. en KTrkopostilla 
ftf. årets BTang. som af £. Dryselius utgafs 1696 i J0nk6ping. 

Gallins el. Galle, Steph,, Hofpr. och Kyrkoh. i S:t Clara. Utg. 
predik, öfver segren vid Elbingen 1631, S,^ Clara Minne d. å. Tacksägelse- 
högtid öfver freden med Danm, 1645. Åro klandervärd t lärda. De an- 
förda latinska versarne äro Ofversatte på dåliga rim. Bilderna på Achil- 
lis sköld äro vidlyftigt förklarade. 

Georgii^ Matth, ffelsing., Past. i Öfre Selö. Utg. Predikan om 
Möte öf. den CXXII ps. vid prestmötet i Strengnäs 1619. 

Der strides tappert mot Bellarminus, som ger blott Påfven 
rätt att kalla till möten. G. önskar, att de ej voro prestemas 



246 

utan fördamRngend : vill derfore, att äfVen Lekmän må infinna 
sig, några af hvart stånd, såsom Domare, Befallningsmän, Bor- 
gare, hvarigenom mellan andeliga och verldsliga ståndet stöm 
endrägt måtte uppkomma octi de förenta blifva ännu starkåxv 
mot tidsförderfvet. Den tiden predikades ej blott phraser vid 
mötena. 

Gezeliusj Joh., d. ä. Bisk. i Åbo. Utg. Dispositiones HomUeäca 
in Textus Poenitentiales Soltnmum Precum, anno 1666, It annis 1667y 69 
— 90, Se bårom Gezelii d, äis minne a/ J. J, Tengström p. 277 ff. Om 
bans inverkan p& predikometboden i Sverige ocb Sveriges d. v. östra pro- 
vinser år redan n&got anfördt p. 235. 

Gezelius, Joh, d. y., Bisk. i Abo, bvars djupare inverkan på sam- 
tidens predikokonst redan år angifven, bar fOrfattat ocb ntgifvit flera bo- 
miletiska skrifter, anförda i bans minne af J. J, Tengström, p. 212 — 217; 
deribland Böndagspredikouticast, i fullföljd af sin faders arbete på denna 
våg 1693, 97. 98, 1701, 04, 06, 07. Hyllning spredikan i Narva 1688. Om 
Hunger och dyr tid 3 predd, samt en om Tacksägelse till Gudh, tå han väl- 
signar Ahret, Hållne i Domkyrkian^i Narfven 1683, Åbo 1696. Guds 
Rådk emot Hemsökningens Dagh, Å E. O. bOnedagen d. 15 Jan. 1714^ 
uti Knngshuset i Stockholm. 

Hamhraus, Jonas, predikade som Legat.-pred. i Paris, der ban 
lade grund till det första Lutherska Kapellet 1626, med en vidstråckt 
församling, neml. alla i och omkring Paris t. o. m. i nårbelågna stader 
vistande trosförvandter. Carl Qustaf intygade i ett öppet bref af 1640, 
att H. inför Herrar ocb Furstar och Legater med Skriften förklarat Skrif- 
ten ocb uppoffrande menniskogunst tagit bladet från munnen, der san- 
ningen så kraft. Vår Minister Hugo Grotius blef oroad för sin verkliga 
eller förmenta Calvinism, men det upplöste ej kårleksbandet mellan den 
fromme Grotius ocb den fromme Hambraeus. H. utg., såges det, en Pas^ 
sionsbetraktelse tryckt i Paris 1662. Då genom Sh. Rosenhanes död i 
Stockholm den 6 Aug. 1663 Beata Sparre blifvit enka, ufgaf Hambrseus 
en Tröstespegel till hennes tröst 1664, som ansetts antyda, att ban då 
ej långre försmåktade i ett parisiskt fångelse. Se likvål hår ofv. p. 204^ 
Biogr. Lex. VI. 382. 387. ocb hår nedanför Pontinus, Måns, 

Hasselqvist, And, B,, Th. Prof i Åbo, „kånd som bomiletisk för- 
fattare, men af ett anseende, som var ganska tvetydigt och allt mera för- 
lorade sig," enligt J. J. Tengström. Han hade på predikostolen i Åbo 
anfallit Tullbetjeningen som ^blodsugare," derföre att de låtit uppvåga 
fisk, som till staden blifvit i sump inhemtad. Gezelius „grufvade sig fÖr 
bans fylleri." Utg. Bättringsbasun eller förklaring öj. Proph, Jonas i 36 
Jredagspredd, Stbm 1680. Pred. då en Comet syntes, 1680. Pred, Ny* 
årsdagen 1688. Strena eller Nyårsgåfvor, utdelte efter de 12 himmelstedo-' 
nen, i anledning af hustafian och litanian. Ett åmne som nåstan förenar 
prof på alla förvillelserna i tidebvarfvets smak. 

Holstenius, Eric, P. & P. i Schedvi i Dalarne. Utg. 1637 en March- 
nadzpredikan om tiggiare, fattigdomb och bettlande, så ock om the rätta och 
fullkomlige orsaker till armodh och fattigdom; på Riks-Marsken Gref Jac. 
De la Gardies uppmaning öfversatte han en Postilla för Bergsfolk med 
förklaringar af Bergsvetenskapsord till hålften. Det återstående fullbor- 
dades af 



247 

Solaieniua^ Qabr,y brödren, Frost och Kyrkoh. i Westeräs (Dom* 
prosttiteln var d& npph&fven), „en af de störste män, som Westerås stift 
kan framyisa,'' enligt Bisk. Herveghr. 

Humerus^ Joh. Launii^ Kyrkoh. i Lekaryd vid Wexiö. Utg. Pahn^ 
sond, eller SkSrtkorsdagspred. om B, H. Nattv. Qalmar 1632. Nyårapred, 
i Greiffiwald 1634. Bröllopspredikan ib. 1635. Namnet blef &n mera ak> 
tadt genom för^ensterne hos hans son Domprosten Bonde H. i Lund; 
men hans fildste son Lars Johansson (Lncidor), Psalmsångaren, har ej 
blifvit kand under sin faders namn, utan under ett af sina pseudonymer. 
Se hår of van p. 194 f. 

\ IheringiuSf Joach, Ptistor^ Nycopens. Orientalis, Utg. Concio inau- 
gwaUs eller Christl, Ährepredikan ÖJver Is. Bothovii, f. d. Pastor i Ny köp. 
gudeliga mauguration till Biskopsemb. i Äbo, hållen i Strengnäs 1627, 

Här citeras S. Bernhards ord, att biskopsbördan kan kom- 
ma englaskoldror att svigta; den forliknas med korsets bärande 
o. d. Kraften gifver Christus, som är efter sina hegge naturer 
hos oss alla dagar, hvarefter den Calviniska svärm-anden får sin 
tillbörliga tiUrättavisning. 

Jokannis, Pehr. 6othu9, (se ofv. p. 164) en så otacksamt fOrgfitén huf- 
Tudman i Sveriges „lutherani8erande,*^ i hvilket verk han af litteraturhistori- 
ens målsman måste erkftnnas stå i främsta raden. Han var Kyrkoh. i Norrköp., 
då han, af den Eatholiserande K. Johan landsförvisad, begaf sig till Tysk- 
land och började flitigt öfversfitta Evang. Lutherska Kyrkans då mest 
gftllande skrifter, nedsatte sig i Bostock och. understöddes, sedan Johans 
arm dignat och Carl fattat spiran, af Svenska församlingars och försam- 
lingsmedlemmars sammanskott. 45 tryckta skrifter, af honom författade 
och öfversatte, anföras i Ups. Bibi. katalog: Här tillägga vi Es. Heden- 
reichs (enl. Ups. Bibi. Catal. Bebenstreits) 10 pred, 1607 i Sv. öfsrg. 

I företalen och dedicationema börjar Öfvers. merendels med 
att anföra en hednisk hjeltes handling eller ord, visar dess för- 
träfflighet men dess inskränkta syfte, erinrar derefter om en Chri- 
Btens vidgade synkrets och deraf följande ännu högre förbindel- 
ser till dylika bekännelser och dylika ansträngningar i Christlig 
mening. Denna jemförelseidé charakteriserar ej blott mannens, 
utan tidens åsigt af hvad som då högst värderades: Bibel och 
klassisk litteratur. Hunnii pred., som han öfs., äro märkliga så- 
som prof på den s. k. methodus Hunniana, hvilken af flera Sven- 
ska predikanter finnes efterföljd. 

JoncB, Petr. Angerm,, Bisk. i Wexiö. Utg. 9 predikn, 1609, deri- 
bland: Om Allmosor; Huru stor synd bordomslasten ftr; Öfvers. G. 
3iylii pred. om Påskalam. o. Nattv, 1601 och 3 B. Meineri pred. 1628. 
Se vidare, Likpredikningsöfversigten. 

JoncBj Petr. Helsing, Magister i Wittenb. 1624, Hofpred. Logices 
liCctor, Pastor i Mora 1629, i Fablun 1640. Utg. en likpredikan. 

Vi hafva ock underrättelser om hans muntliga föredrag. De 
äro bevis på ett bemödande, i grunden aktningsvärdt, hos en af 
den tidens lärdare och snillrikare män, att, genom närmande till 
folkets ^et språk, vinna sanningen uppmärksamhet, hvilket hk- 



248 

yäl lätt kunde blifva klandervärdt. Men uppvexte kring honom 
en moraJiskt frisk och allyarBam menighet, som fann hans fSra* 
drag lika afpassadt efter sin bildning som klassiska litteratuien 

kan, vara efter vår, då kan han tryggt bära vårt ogillande. 

På 13:e dag Jul: ^Det sägs att desse tre vise män ha varit kiiik-> 
gar, men inte var jag med i kröningen. De sökte Christom men 
hvar funno de en? Må tro i Jerusalem? Jo der var^n. I Samir 
rien? lika mycke. I Tyro och Sidon? Tag emofn, men i Beth- 
lebem, i det lilla och gemena Bethlehem der funno de en. Äf- 
yen som ni vill söka Chris tum i Stockholm; tag emot'n. I Kop> 
parberget? knappt, knappt; i stora Herregålar? ganska säUam 
Men vill du finna Christum, så gäck till Bjusås, till Ahl, till 
Flöda, till Näs hos de enfaldige bönder, der finner du en allsnar 
rast." Troligen fanns i den tiden mer än en Mester Pehr, som 
så talade. 

IsopediuSy Elias^ predikant under H. K. M. Hof- och Lifreg., Utg. 
Tack' och Böneqffer eller pred. öfver WestphcU, Fred. hållen i Leipzig 
1649, tillegnad regementets Öfverste Qr. M. G. De la Gardie och di 
Strenge och Manhaftige Hrr Officerare. 

Predikomethoden synes vara den då för tiden kallade heroi- 
ska, Äfven här uttalar sig glädje for freden. „Tacken Gud J 
Svenske bönder, att det är fred, ty J hafven i detta krigsvä- 
sendet litet gagn haft af edra Söner, som bortförts i stora hopar, 
som slaktefår... Tacka Gud, att du vet en ringa hydda, der du 
roligen och trygg sofva kan, utan fruktan, att om natten be- 
höfva uppstå och söka din bostad i skog och kärr bland vilddjur 
och stormilar för att se lågan uppstiga af ditt plundrade hus . . . 
J föräldrar, som Gud hafver med barn begåfvat, edra hjertan be- 
höfva ej mera brista, då krigsknecktar slå deras hufvuden mot 
väggen eller träda dem på spetsarne ... O hvad hafva vi Sven- 
ske ej förlorat? Stort skeppsbrott hafva vi lidit, kronan är fal- 
len af vårt hufvud. Vi hafva förlorat vår Konung, hvilken i 
detta krig för Guds namns ära, sin tros bekännelse och fäder- 
neslandets välfärd, sitt ädla blod ospart hade och med gemin- 
garne bevisade att han hade Christum kärare än sig sjelf . . . Må 
vi åtminstone vakta elden val, att den ej ånyo upptändes." — 
Efter en skildring af krigets fasor, som lemnar efter sig lika in- 
tryck, som hade man sett WaUenstein af SchiUer uppföras — i 
en Småstads theaterlada, använder han, som en sann prest, hi- 
storiens lärdomar till menniskornas rehgiösa väckelse. ,, Vakter 
Eder derföre för 1) Guds namns hädelse, 2) Säkerhet och Guds 
ords förakt. Kär Åhörame ej vilja höra Guds ord af sina Sjä- 
lasörjare, då nödgas Gud sända dem prester i harnesk, som pre- 
dika så att murame remna och fenstren darra och menniskoma 



24» 

ivimma. De hafra ord med sig, som gå genom merg och ben 
t komma hjertat att blöda. Ty de Soldater äro rätta Bealpre- 
csater, som predika så att blodet löper om dina öroo. 3) Ty- 
tai, yåld och orätt emot UnderBåtame, att de icke yarda^så 
pi besTärade att de nödgas taga bettelstafven i hand, hvilket 
id misshagar och vill ingalunda att öfverhetspersoner skola så 
adla. Ty talar Guds ande genom Esaias 1: 23, 24: Tina för- 
tr äro afÉQlige och tjufyars stallbröder, the taga alla gema gåf- 

r, then faderlösa skaffa the ej rätt. 4) Horeri, otukt 

h annan lättfärdighet ^tc. etc. Det onda samvetet skildras: 
L vill, o Christen menniska! veta hvad ett ondt samvete är. 
■åga Cain, hvilken hela verlden var för trång. Han svarar: 
»n. 4: 13. Fråga David ... Ps. 77: 3. Fråga Saul, som föll 

dtt eget svärd, 1 Sam. 13:4. Fråga Judas ... de skola säga 
; det. Der ett oroligt samvete är, har menniskan ingen fred 
h hvart hon vänder sig, ser hon en fiende. Ser hon upp, der 

Gud — som allt ser och är en rätt Domare. Derföre bäfvar 
n när hon himmelen anser. Ser hon tillbaka, der löper djef- 
len efter henne . . . Ser hon neder i sitt hjerta, der är ingen 
^st, det ingen annan vet, det står der och tankarne anklaga 
Brandra. Derföre om ett väder blåser, ett löpande vatten då- 
r, så förskräcks hon. Ett ruskande löf jagar, som ett svärd ja- 
de. O ! huru annorledes är ett gladt hjerta, som kan utbrista : 

Gud med oss, ho kan vara mot oss? 

Killingius^ Jok. P, Utg. K. Davids Psaltctre, en kort utläggn. i 
td. afhandlad^ 3 Delar, Åbo 1679. 

Kemnery Henr. Mart^ Past. i Dorpt. Utg. en pred. kallad Tim- 
slag på Dunamiinde skaniz 1622. " 

Kenieius, Peir., Krkeb. 3 Jubelpred. 1621 öfver den Kjprkoreforma- 
n, sam skedde 100 år förut 

Lang, Jac., Past. i Ny en n ti Ingermanl. (nävar. Petersburg), sederm. 
ik. i Linköp., hvilken, enligt K. Carl XLs ord, bar r&fven under kap- 
Q i Svedbergs Psalmbokssak. Utg. Herrans och Konnngens fruktan, pred, 
I hyllningsedens aflåggande i Ny en 1688. 

I dedic. till K. M. försäkras, att en Konungs höghet aldrig 
jer klarare, är när den står bredvid Guds. I pred. anföres 
psii lära om Öfverhet. Kätteri och uppror äro hårdare sam- 
mbnndne än Gordii knut. I himmelen äro soml. Seraphim, 
dqL Cherubim, i helvete äro icke alle Lucifer, men de öfrjge 
bte vörda mörksens förste. I 1 Sam. 8: 11 — 17 är Konungs- 
Uen firamstald . . . Edra Söner skall han taga till sin vagn, 
la bästa åkrar och wingårdar och oljogårdar skall han taga och 
Pva sina tjenare och edra dejligaste ynglingar och åsnor skall 
n taga och — J masten wara hans trålar, Mänge hålla före, 
t Samuel med denna skildring velat gifva tillkänna det Tj- 



250 

Tanni 8aul skulle föröfv^a, och anföra att Aohab straffiidei ån- 
före att hon tog Kaboths vingård; men nihr man räU heåbmm \ 
saken, så kan man försvara, att Samuel beskrifver en sådan kmof* 
lig rätty som alla Konungar med skäl ega. — Bort derföre- mei 
alla svärmeandar, — ej värdige att räknas bland menniakor -*« ; 
som sätta sig upp mot Guds och mensklig ordning och tro og 
finna ett stöd för sin galenskap deri att Petrus kallar dem, bq 
väldet hafva, en mensJcltg ordning. — Yi bekänna väl att så ii^ | 
emedan de äro menniskor, ej Englar, men likväl har Gud in^ '^ 

satt dem. Det är således en Gudomtig ordning. Vtnr l 

derföre icke halsstyfve, som edra fäder ... Se här verkan d 
1680. *) 

LanneruSj Abr., ScaDensinm Pastor. Utg. Graiulationspred, Tnf, 
S, 1676 öfver 2 segrar mot Churbrandenburg: En andelig Soldatespegt^ i 
derntiunan alle Svenske krigsmän kunna sig bespegla och grunden till ék 
Christendom inhämta, att de i allt sitt företagande må vinna en IjcUil 
framgång. Fred. vid Stettins öfvergång 1677. Yaletsermon bredvid M 
sorglig klagesång. 

Lannerus brinner af nit och uppsöker i krigets harhariåa 
synder orsaken till nederlagen. Felet anser han till en del vata 
prostens, om denne ej fördristar sig att sätta de store och myn- 
dige deras ogudaktigbet under ögonen, utan sätter Guds ord pl 
skrufvar, att ingen skall märka sig deraf tangerad, för att mel 
bevarad gunst få ökade inkomster. Desse Politiske prester hafVi 
i detta corrumperade Seculo börjat uppkomma. Träder då « 
Elias med nit för Herran inför en Achab ock Jesebel, si dl 
blifva de 450 Baalitiske propheterna aktade trovärdigare än han 
allena. Summa: en nitälskande predikaQt måste göra sig till ea 
mur omkring Israels hus 1) genom Syndens utrotande, rödjande 
som en Johannes väg för Jesus i åhör. hjertan, 2) genom brin- 
nande förböner för land och riken, 3) genom allvarlig kamp mot 
kättare och syncretister. 

Laurentii, Lars Helsing, Pastor i Adelanda. Utg. RiksdagspttL 
1603, Text Ps. 91: 14—16; Pred. Nyårsd. 1618. 

I dedicationen till E. E. Erland till Skattmansö, m. fl. fö- 
reläser han om stjernefall och förmörkelser i himmelens Iju^ 
„hvilke ledas vid att längre lysa den onda verlden.* I predi- 
kans första del, Ij ungar han mot den Påfviske Antichrist och den 



*) Detta påminner ju om exegesen d. 8 Dec. 1865 af en talare inoa 
Cler. Com. af Christi ord: mitt rike &r icke af denna verlden, hvilka ori 
▼isades i grunden innebära, att Christi rike var af denna verlden. 8iledw 
skalle ordets predikare ock ha votnm, som kunde afgOra en tid mellta 
Linie- och Skärgårdsflottan, och en annan tid mellan trädflottan och no- 
nitorerna, under det de deremot kunde ÖfverrOstas af 3 st&nd i alh 
kyrkmötesfrågor?! 



36t 

yiniske Bösewichten. Ganda Visor anföras om tidens förder^ 
Iket han finner vigtigare att nu betänka än att Mga hvad 

riket och den potentaten vederfares, hvad stjernkikarne spå 
L hvad almanachome innehålla. Nyårsgäfvoma^ som derpå 
a, ega inom sig mer poesi än mången s. k. Skalds arbete. 
a stånd få dylika, bestående af några Bibelspråk och en sym- 
. Några af de sednare torde förtjena att ihågkommas. En 
ik predikomethod, som då blomstrade i Tyskland, kallas den 
'^ariska, en art af methodus schematica, ehura vi ej hos någon 
sk sett den så väl använd. Presterna få en hane, ty hanen 
ker den sofvande verlden, då dagen bräcker. Sjelf är han 
it vaken. Åhörarn e få en nachtergal, ty när denne på mar- 
i får höra välljudande och klingande instrument och lustiga 
ingår, flyger han och sätter sig der närmast han kan, hörer 
samligen till och straxt begynner han sjunga derefter och 
• deraf sitt namn. Eegenterne få en pétican, ty denne utgju- 

sitt blod för sina ungar, hvaraf de återfå lifvet, fast dödade 
drakens bett. Och det anstår Öfverheten bättre, än att skinna 
cet huden af och köttet från dess ben, Undersåtare få ett 6t, 
detta aktar på sin vise och konung, följer honom utan tumult 
trid och mödor, arbetande för det allmännas gagn. För upp- 
nnakare går det som det gick för Dathan, Korah och Abiram 
T för Bönderne i Tyskland 93 år förut. Männeme få en 
fa, ty den tänker på hushållet långt förrän det behöfs, stän- 
t idkesam för hela stackens välstånd. Hustrume begåfvas 
i en skalmask, ty denne blir inom sitt hus. Qvinnan bör, 
igt Paulus, ej löpa omkring i husen, ty deraf fÖds sq väller och 
rett. Föräldrar få en kycklinghona, ty hon församlar barnen 
Xec vingarne. Barnen få en stork, ty han föder sina gamla 
ildrar. Husbonden får en örn, foglarnes konung, som ej be- 
.et rofvet för sig sjelf. Ålderdomen får en svan, ty dess fjäd- 

bli med hvaije år hvitare och till slut får han sångkonst, 
att kunna' fara hädan under Ijufliga toner. Ungdomen får 
skönt vexande och grönskande träd. Jungfrurna få en phce- 
, ty den vistas helst allena; men ehuru man således får den 
an se, veta alla att berömma dess skönhet. Enkoma få en 
)urdufvaf ty hon söijer i enslighet sin make; och det passar 
itt med tåren midt på kinden kika efter en ny man. Till 
; får hela församlingens rättsinnige Ohristne en Noachsdufva 
I OlivelÖfvet, för att minnas^ att floden en gång skall forrinna, 

dess ogudaktige medlemmar undfägnas med en legend från 
3gna och få till Nyårsgåfva — en salamander, ty den lefver 
.d och dem tär begärelsernas eld i tiden, ooh eld skall i evig- 
>n blifva deras del, om de ej omvända sig. 



S62 

Laurentii^ P Goihu8„ Pait., Tingstod. Utg., ntom strödd* pr«d^ 
Chr, Uth öf, Ep. och Evang. som i Swerige predictts på 4 dagh JuhL iV- 
åcha och Pingstdcigh, af höglårde mäns skrifter sammandragen och flhrfattaéi 
Stkm 1609. 

I tillegnan åt Biskop och Prosterskapet i Linköp. Stift) ut- 
lägger Eörf. fosterlandskärlekens natur och huru den äf^en p&- 
fordrar författares idoghet. Yid utläggn. af I%e der lekte på 
sina harpor, finner han deraf, att Guds ord icke skall predikas 
om hvartannat eller hopblandadt, utan ordentligen och klarligen, 
så att den ena skriften förklarar den andra, och att alla som jA^ 
lägga Guds ord, skola räcka hyarandra handen. ^Lijka som bland 
spelmän och sångare hvar och en för sigh är stälter till sitt in- 
strument och när the tillsamman liwda, then ene siunger eller 
spelar tå kosteligha then sången på thet liwdet, then andre pt. 
thet, then tridie på ett annat, och göra dock så, att the alla vil 
tillsamman liudha, hvar och en giffuer ett liwfligit klang ooh 
döön, och framför alla äfven en mening: alltså tilgåår thet ook j 
then Ghristeliga kyrkiona, then ena är begåffnat medh then gåffd% 
then andra medh then, dock när hvar brukar sina gåffuo efEter 
som Gudh honom giffuit haffuer, så sammanliwdha the alla vfi 
j Christo, tiena til församlingennes ypbygning och förkoffiring: 
Såsom S:t Paulus harligha therom talar: Ythi hwariom ooh enom 
bevisa sigh andans gåffuor till gagns. Altså skal ock thet ena 
ståndet handräckia thy andra, fordra och fremia thet till thet 
bästa, såsom alle lemmar uthi en lekammen och icke förhindn 
eller förtryckia hvarannat." 

Lenroensis^ Er. Svenonis, en mot Litnrgien sjelfständigt kamptt- 
de Hofpred. hos K. Johan III, samt sedermera CalYinianismens lika ohe- 
lige motståndare (kallar i sin kateches, som förnämligast ftr polemid^ 
Beza fOr djefvnlens Taletrast). Dog som Pastor i Hedemora. Utg. 2^ 
fordriff om Jwletid eller Julepred. aff månge fäders Schrijter tiUhopaår^ 
gen; Sthm 1618. Botpred. öfver Joel, 1628, m. m. Den förra hade hii 
årligen åars i 25 åhr munteligh predicat uti sin församling. „Ty en god 
ört, ju oftare den taggas, desto mer gifver hon smak ifrån sig.** Ett eget 
slag af meth, anniversaria. 

Loeth, Jon,, Pr ed, på 6, e, TreJ, En arm syndig menmskoå ritt- 
Järdiggörelse injör Gud, 1668., hvars titel visar, att tidens strftfvan efter 
allegoriskt prål ej heherrskade alla och att man, efter Speners m. fla 
apptrådande, började b&ttre betänka hvad som egentligen borde predikas, 
nemligen positif Christendom, dervid vår bekännelses kärnlära ^ej kmde 
blifva förgäten. 

Ni e olat, Nils Holmens,, Past. i Hedlonda i Gästrikland. Utg. Pred, 
ÖJ. Gångedags Evang, 1653 (d. ä. Månd. och Tisd. i BönesÖndagsTeo- 
kan). Fred. börjar med en Eyrkohistorisk förelåsning om Qångeda- 
garnes uppkomst. Texten är om den orättfärdige domaren och denentrig' 
na enkan, der Venetianemas lag berömmes, att, då en enka trftder inlBr 
rätta, en Rådsherre bör stå upp som heanei advoeat. 



MS 

No t man. And, (?., atg. Fred. på 1 Gånged, 1690. En gyllene etjern* 
lå det andliga firmamentet i Riga, eller Tftnskapens Sme klasser, nemjL 
eligions-, regions- och orations-T&nskapen — en anhängare, som vi se, 
f de 6& kallade lUaUer eller Reabnethoden, h varom mången den tidens 
^ka Blamenlese, Gleichnis-kåstlein, Oratorische Schatskammer, o. s. v;, 
pplyste. 

Olavi, Arv., v. Past. i Gryt. Utg. Pred, öf» Luthers morgon- och 
4Umh. 1645. Pred, om Englame. 1642. Pred. öfver Jreden 1649 m. fl. 

I den sista, som är Drottningen tillegnad, försäkrar han att 
\egren ej kunde firas cbristligare, än att Herrar och Adel lin- 
liade sina fattige landtbors alltför stora traldom, förmögne Credi- 
orer eftergåfvo sina fattige skuldenärer mer eller mindre, afunds- 
oän och hatfuUe privatpersoner, som plägat förtrycka hvaran- 
ndra, lade i dag for evigt bort sin oenighet, listighet, illvilja, ,och 
.tt hvar och en efter råd och lägenhet förbarmade sig öfver for- 
unade krigsmän, som mist sin helsa for fäderneslandets ära, samt 
fver deras enkor och barn, som förlorat män och söner för 
Sdemeslandets frihet. Den som säljer säd vare misskundsam 
not den fattige köparen. 8å skall v&rt jubd behaga Gud. 3 Mos. 
16. Ämnet är: Om rättmätigt och lagligt krig. 1) Om en 
Jbiifiten öfverhet må föra krig. 2) För hvad orsakers skull. 3) 
[uru det skall föras för att få lycklig utgång. 4) Hvad nytta 
ffl^jer deraf att öfverheten som krig forer, Gudfrucktig är. Här 
Srekommer en Christlig föreläsning i Svenska historien från 
Fnionstidens början till 1649 för åhörare, som troligen endast från 
oedikstolen hämtade någon kunskap. — Unionstiden skildras 
aed mörka färjor. „Huru ofta stod då lagen i klubborätt? 
Inru ofta stod Östersjön så fylld af sjöröfvare, att inga fiskarebåtar 
"ågade sig ut från land. Folket måste hämta bröd af trän i 
kogen." Gustaf II Adolphs historia framställes på nära ett fullt 
A. — Denne Förf. sökte ock att upphjelpa vår predikolitteratur 
;enom öfversrg af en Gerhard, t. ex. om Christi och hans för- 
amUngs andel, äktenskap, 1646. Pred. på Pingstdagen 1642. Lika- 
odes af M. Ckemnitii Betrakt. öf. Christi Pinos Hist. tillökt af 
?afit. M. Nykyrh 1642. 

Olavi, Israel^ Past. Lincop. Utg. 1611 sin tolkning , af J. ^venonV 
"Suisti Pinos hist i 18 pred,, tillegnad Hertig Johan af Östergöthland. 
620 ntkom ny uppl. förbättrad af Petr. Laurentii Tingstadiensis. Äfven 
let så ofta återkommande &mnet för yåra äldste postillanter visar, att 
fOrsoningsläran yar af ålder midtelpelaren i Svenska Kyrkan. 

OpsopcBvs, JEenr., Ejrkoh. i S. Clara utg. en pred. 1606, en 1607, 
lemia sednare om Nådavalet, med blicken på K. Carl IX:s. lutning åt 
^Mvinismen. 

Phrygius^ Sylvester, Superintend. först i Hert. Johans Hertigdöme 
lud stiftsstad i Sköfde, sedan den förste Superintend, i Götheborg, Utg. Brude- 
tred. Tid Is, Rothovii vigsel 1605. Valetpred. hållen i Mariestad tr. 1615. 
3ex predikningar på Christi förklaringsdag i S, Helena kyrka i Sködvij 
leiO-^lö, tr. 1615. 



264 

Han hade författat en methodus cancionatoria före den 10 
Ang. 1611. Han kämpade t. o. m. från predikstolen (i YaM> 
predikan 1610 i Linköp. Dorakyrka) mot pericoptvånget, fif^ 
klarande, att man likväl ej bör låta det så binda sig, att wm 
ejy när lägenheten kräfver, kan förklara andra Bibelställen. ^Tjf 
hvarken Apostlar eller Evangelister hafva sådant stadgat, utan en 
Terldslig öfverhet, den tid man ej hade råd till att afskrifvahek 
Biblen.^ Huru Phrygius mötte K. Gustaf II Adolph utan fiic 
den stad, der han yar Superintendent och både utan beredelie 
och concept predikade som en Mester för prester, men sedan med 
beredelse och concept misslyckades, ^emedan då ej Onds, ntan 
Sylvesters anda predikade^, se Bi(^. Lex. "Xl. 2 h. 216 f. 

Pontinus, Magnus^ g. m. 8. Phrygii dotterdotter, d0d som Bisk. i 
Lioköpiog l(i91. S. L Gahm kände 2300 pred, i handskr, afPwL^ 
kåilne i S:t Jac. och JoL kyrkor, utläggn. Öjver Esters Bok, hist. om Su' 
atmtif Pauli Ep. till Bom. o. Gal, den sednare tryckt i JOnköp. 1709. 

Enligt hyad Eiihs berättar i S. E. H., 5. D. predikade Pont 
1668, att der ej nu mer funnes någon rätt Gudstjenst i landat^ 
de höga och förnäma blefvo ej straffade, ingen rätt vederfors ds 
fattiga; man vande den unga konungen att höra trammor oeh 
pukor samt anlägga skansar, men man lärde honom ej kSnnt 
landet, dess behof och inkomster; han uppvexte som ett ungt 
lejon till att förderfva land och folk. Eikscanzlem Grefve IL 
G. De la Gardie, som var närvarande, tog predikantens försvar, 
emedan det var hans pligt att bestraffa det onda. Talaren var 
dock Eokedrottningens Hofpredikant. Här brusade nitet öfver, 
« huru rättmätigt eftervärlden än måste anse detsamma. Att hans 
predikningar hade god inverkan på hofmän kunna vi bevisa. H 
de Hel. 3 Kongers dag 1662 höll Mester Måns, enligt hvad Joh. 
Ekeblad straxt skref till sin fader Öfversten och Poeten Chphr 
'E^., en predikan, som var så admirabel, att alla menniskor måste 
bekänna, att der var något gudomligt i den menniskan. Kam- 
marherren ville gerna byta 20 värdskaper på Slottet, för att 
höra en sådan sermon. Den 12 Febr. skref han till densamme: 
Jag kan intet låta bli att tala om denne Mester Måns, ty hans 
predikningar ligga mig ständigt på hjertat, så att, när jag hörer 
honom en sönds^, så är jag viss derpå, att jag intet tänker på 
annat hela veckan. D. 1 ApriL Mester Måns predikar alltjemt 
förträffligt. Han väcker ofta ett oemotståndligt bifallslöje, icke 
att han säger några pussar*) eller något, som i sig sjelf är löje 



*) Här kan man finna horn G. Ä.. Silverstolpe misstog sig, då han 
Ofversatte i sin nysvenska Hercules, Stjernhjelms uttryck om Herculis/wf- 
sar med kyssar. Här är uppenbart, att ordet betecknar putslustigheter. 



255 

B firdt, utan för det han eäger Banningen så rent ut." Han an- 

\ gcep duelkraseriet bland den tidens adel med ett mod, som 

-: fBrntBätter, att han ej berodde af Tidens ande, utan med Ouds 

t\ muks krqft sjelf dristade gå i envigeskamp mot det då af tids' 

. ändan högt försyarade duellerandet. Så måste en prest predika 

B ooh ej — j^i tidens ande,^ Emellertid uppstod följd för det sed- 

■X Uga hoB beundraren Ekeblad. Eedan 1661 guagade hans skuld 

■ iSH den ädle J. Hambneus, som såsom borgenär för honom och 

n andra Svenska ädlingar varit från 1658 insatt i fängelse i Paris, 

b: bana samvete och orsakade hans melancholi, så att han 1662 

I iindtligen betalade 1000 E:dr. Sådana följder af predikningar äro 
hSrligaie än loftal af esthetiskt berusade. Se Biogr. Lex. Yl. p. 

^ 386. XL p. 314. 

i Preutz, Laurent, Pfaltzgrefyinnan Maria Eaphrosinas (Grefvinna De 

: la Gardiei) Hofpredikant *). Öfversåttare af Th. Eempis Jesa Christi ef- 
B terift^elie, m. m. Utg. Görer hot och bättring, förklaradt i 9 Böned, 

pred. 1659. 
' Rothovius, Isae, Bisk. i Åbo, K. Gnstaf II Adolphs och Ax. Oxen- 

iljfeniaa Iftrare samt alltid den sednares innerligt älskade vän, genom hyil- 
ken Åbo fick Gymnasinm, Akademi, Finsk Bibel, m. ^m. Blef aldrig 
TheoL Doctor. Utg. Synodalpred, i Strengnås 1616. Ö/ver Fader vår 
16S3. Om CoUatz och gästebud, der han meddelar Christliga le fnadsreglor, 
•åflom en fader bland sina barn, s. å. Pred. på Böneaönd. Äbo 1633. Om 
Smbbathens råtta helgd s. å. Äcademiens i Äbo inaugurationspred. J640, Ups. 
1641. Then christliga läran om en sannskyldig^ Boot och bättring af Bieremim 
kiagowisor i 20 predd. hållne i Äbo Domk. Abo 164Ö* 

Denne predikant hade ännu hednisk vidskepelse att utmärka 
8&Bom den fiende^ mot hvilken han velat också hafva ett Univer- 
sitet instiftadt. Anna, klagar han, sökte Finnarne vid sjukdoms- 
£b11 hjelp hos djefvulen, hvarvid de offra honom tackoffer, bära 
firam vaxbeläte, vaxljus, grå verk och annat på altaret, ja offra 
£lr, penningar och annat mer på vissa dagar, hänga oxhufvuden 
ute på väggame, krypa på knän ansyles kring om kyrkan, m. 
xn. jfNär de fånga en björn, göra de ett gästabud i mörkret, 
dricka björnens skål ur hans hufvudskål, låta och murra som björnen 
låter. Så kraftig är djefvulen i otrons barn. Detta „utpekande^ 
retade Finnarne. Borgerskapet, troligen eggadt af några bland 
det menige presterskapet, hade redan 1^34 anklagat Biskopen 
inför Eegeringen, derföre att han utropat alla Finnar såsom de 
der blott för sedvanans skull någon gång kommo till kyrkan att 
ropa Jwmala! Jumalal m. m. då Biskopen nekade att han sagt 
alloy men erkände att han sagt några och beklagade att det 
sagda ej angick fä, I en predikan 1640 hade han förmanat ex- 
presdis verbis Hofrätten och Assessorerne, att se deruppå, att 

*) Se Hofclerec. Hist af West^o, II. p. 312. 



256 

deras anderhafyande Ezsecutores, Fogdar och LagläsaiB fylUi 
iina embetspligter. Hofiätten sände då sin Fiskal och en anan 
medlem till Presidenten med anhållan att han ville ge K. Beg»- 
ringen tillkänna huru Biskopen i predikostolen attaoherat åm 
Kongl. Eätten. Biskopen förklarade på frågan, om hui Tiiil» 
det någon af Assessores tagit mutor, att han ej sagt det de dl 
gort, ntan förmanat dem att ej taga mutor, viljande ifif&r Ok- 
rus Gomitialis vid Rikadag och inför Begeringen försvara hvsd 
han sagt. Sjelfve Djekname inlade hos Gen.-Gouvem. P. Brahe 
en anklagelselibell mot Biskopen — allt utan följd. I Boot och Uti* 
ring af Hieremise klagow. träffas intet begär att synas lärd, allt gb 
ut på Christlig förbättring. Mannens hjerta blöder liksom Jem- 
mias Prophetens.. Än vill det förklämmas öfver de fattiga hon, 
som hungrande ligga på gatan, än brinner hela själen af nitäl- 
skan mot den tidens råa brottslighet. Man kan förstå» att fSr 
prestens nit fordrades i de tider samma mod som för soldatens 
krigsvärf. Åbo tilltalas för sin hätskhet och grymhet mot de 
prester, som bestra&de deras synder. Och med dessa predikogåfvoTy 
som ungefär motsvara de mera bildades bland vår tids så kal- 
lade läsarprester, hvad uträttade han ej till hela Fnrstendömete 
civilisation? Se Vita et Merita J, Rothovii af Erkeb. Tengströni 
(några delar utg. af Bisk. Franzén och J. F. Wallenius), 
Lex. Xn. 3. 



Rudbeckius, Joh., Superintend. Narrens., sist Bisk. i WexiO nig. 
Kort Sermon af Guds Hel. Ordh uthi sammavahru af ^e StormechL P^ 
tentaters till Swerige och Ryssland Store Gesandter^ då 3 års stillesiåad 
slöts 1&Ö8, sedan i pennan fattad efter Hans Tzar. Mayist. store sändekudt 
egen åstundan och begäran^ tr. i Rewal 1659. Talaren tackar Gad 8& [n- 
nerligen, som kannat beveka Potentaterna att mera se på sina tmdersåti- 
res elände, ån egen fåi&nglig åra. 

Rudbeckius, JV., Biskop i Westerås. Utg. Uppväckelse tiU BibUm 
läsande % trenne pred. då Nya Test började å nyo läsas i Westerås Dom^ 
kyrka 166$, tr. 1674. Riksdagspred. 1668. Långfredagspred, 1672. 

Schartou, And. Kyrkoh. i Hesingborg. Utg. Pred. på 2 S. i Fast. 
1689, Trons och Tålamodets kamp och krona, hållen på Stockh. Slott. 

Schultenius. Sam., ntg. Manuals EvangéKc. eller JSvang. Handbok, 
innehållande en Teztutl&ggning af alla Sönd. och någre HOgtidsd. Evang.; 
Stockb. 1689. Jdanuale EJpistoUcum eller Ep. Handbok, inneh. en kort ot- 
l&ggning af Epist.; Stockh. 1707. 

Stuure, S., Ejrkoh. i Hvellinge. Utg. Synodalpred. vid LandtmÖ- 
tet i Lund 1687. Es. 2: 3. Språket är ledigt, tanken kraftfull Den bOr- 
jan „Hvad som Sohlen &r i Nataren, thet år Gadz ord i Gudz fftrsan- 
ling,^ och den låter l&sa sig med nOje. 

Svebilius, 01.^ Erkeb. Utg. såsom Förste Hofpred. Pred. vid K. 
Carl XLs inträde i Riksens Senat 1671, hållen på Sthms Slott. Han drifver der 
den läran, att egit rådh är orådh^ varnande för Behabeams och Achabe 
exempel. ^Moses var en högvis legislator och märklig politicas, konde 
dock ej sjelf se hvad af nöden var i regementet, ntan behöfde, väl att 



I 

;kro underritte honom. Bfttt grandad måtte mas tsta i fandamente 
ii, så att man ej håller fttre, det ridUnaden ej år så stor mellan dem 
ttwnke, Påldske oeh Calriaske religion. Liten tfnrdeg kan lått f^- 
* kéU diig^enw'' 

TiåBru^y År9,, Hårads^OBt i Keogiå, Kjrkoh. i Weekeliåflg vtdl 
fadOv namnknnnig fttr lin Donatnt eller Qrammatica latiaa» var en flitif 
reraåttare af Predikolitteratnr från latin oeh tyska, t. ex. J. Btrlini 6 
tåd. öf. 22 kajKt i Genens^ 1622. Nath. Täesii J^rklar. öjver älta Sön- 
t BSgtidsd. Étang. 4 delar. 1644. "Sf npph 1649. DeMonmes (ffi>ér 
Puiti jmos kist&riA i 52 pt*&dd, 1655, öf. CaUehsam i 58 f^edd. 1661. 

Tid Eiksdagen 1650 beskref han» Tmdei* predikande i Stock- 
»Itiis kyrkor, utan att stäQas af sin Bisk. Stalenus, liksom landi^ 
knnen /. Dryander i Wemamo, hntu adeln lät sinsb hästflt odfa: 
LbdåTy som skulle gödas, äta upp säden, vuxen till nienniskOTi^ 
»peh^e, under det de fattige dogo af hunger. Hennes MajH! 
buide sig ej vilja ha det så predikadt, utan sade att desse pi^ 
ff voro Tubse seditionis. Tiderus höll n(^ med, då hans Bi- 
lo]} Stalenus yrkade att godsen borde komma under kronan igeit, 
Uftidragande derföre åtskilliga causas motivas, talande de modo 
ocedendi mycket väl och prodenter. HancQ. rör. Skand. Hist. 
Xn. 130. 145. 

Walliuå, Laur. 01, Bltk. i Strengtiåsw Utg. Fred. på Skårthors- 
I» 1620. FarYålspred. i Stockk. Slottskyrka 1621. Tre pred. 6£. Her^ 
m Vilsign. f6r Efnkedr. Christina, 1622. Fr6ken Christinas Födelseprect. 
98. En nten enfaldig trOsteskrift Of. I Thew. 5: 14 (trOster de klett- 
MUge) tin Dr. If aria Eleonora då hon fick första tidn. e«i Itonangenr 
4. fitt ringa Trtetetal dt Jobs 2»: 13 (Jag tröstade Bikanee hjertll> 
L densamma då Konungens lik fördes från Wolgast. Ett enfaldigt Trö* 
ibref Öf. Joh. 16: 5, 6, når Konongens lik anlånde till NjkÖp. TrÖste- 
å tai' densamme då Anctor fönt talade med Enkedr. efter Kotrangenr 
éi Jiereaiias Consolator eller en TröstebcA för Frn Maria BleoneMr 
r. DMttn. Tben förste Tröstpsaltaven öfrer Kofinngens död till DrotC^ 
»een, m. m. Alla tryckta i Ups. 1633—34. Ungt folks Bibel, 1 DeL 
5 Bfose Böck., Ups. 1636. 2 DeL ö. Bibiens historie Bock., ib., s. å. 
mt En latinsk PostUla öfv. Ev. et Ep., ib. 1637. 

Man kan ej annat än intagas af det ädla bemödandet, att 
då Guds ord trösta den nästan förtviflade Enkan. Han tänkter 
i de forgråtne ögonen, då han lät trycka tröstespråken med s2 
or» bokstäfver, att de må enkom stöpts för detta ändamåL TTtan 
ifvel välsignade oekså Gud detta Christliga sätt att trösta. 

Win^trupius, P., Bisk. i Land. Utg. laaog. pred. 166S d. 28 JatL 
a Caroli dag^ der R. Aead. Carolina eller 6iö4;ha Biges K. Unir, udi 
ind bleff invijet. Dansk och måste likvål råknas till svensk litteratur. 

Ing. Ps. 24: 9, 1(X Ktmgar oeh Furstar göra portarne vida' 
h dönrame höga • . . när de uppbygga kyrkot och seholor, Gyauor. 
k Univ. hvilka äro Univefsalseholar, d. ä. stå öppna för en 
rar. Sverige har nu fått, som det fordom sadea om Athan odh 

17 



258 

SpartiA i Grekland, tu ögon, Upsak ooh Ltmd. Dessa Sro tremie 
Luminaria magna eller tu store Ljas, som skola upplysa xiiigdo- 
mens förstånd. Det förnämsta, hvarvid ett Univ. kan iayig^ 
ir Gods ord ooh bön. S&Iedes: Text 1 K. Bok. 8: 17—20. 1) 
Yi]je yi likna K. CSarl Gustaf med K. David och K. Carl XI 
med K. Salomo. 2) Detta Univ. vid Salom. tempel. 3) Inånga» 
rationen vid Salom. tempelinvigelse. 1) Sv. Konungar inrlRtii 
Akad., då många andra potentater använda inkomsterna på Eox- 
svansare, på utländske djur, på stall och skökor ; de bygga Univeii. 
ej afskräckte af någre Aulici och Politici, af Djefvulen och hans 
lemmar, som anse, att denna omkostnad nyttigare användes p( 
Garnisoner och soldatesken. 2) XJniversiteter kunna liknas vid 
många ting, t. ex. vid Paradiset Der voro 4 floder, så är vid 
ett Univ. 4 faculteter. De flodeme förde guld och ädelstenar. 
Facult. föra sanning och visdom. Hvar och en bör studera vid 
Univ. Huru skall Officeraren fö'rstå fortiflcation utan att hafva 
lärt mathesis, huru kunna minera xitan insigt i physik. Huru 
vill en Eegering och Magistrat styra utan genom lärda män. En 
Minister kommer dit, der fråga är om äldre rättsförhandlingar 
och politikens rättsgrunder, han sammanträffar med lärda män; 

hvad hjelper honom här blott naturligt vett? 3) Vårt 

lilla JLund skall nu nppvexa till ett London, det skall upph(^ 
till himlen som ett Gapemaum. Predikan slutar med bön: — — 

jjDu höyste och ypperste Eabbi, Mester och Lserere, hielp 

alle dette Universitets Magistros, Doctores och Professores, att 
de retteligen oc vel kunde Ijuse och skinne för deris Tilhörexe 
med Lärdom oc Exempel. O hellig Aand, Du söde kierlighed, 
sammenhind udi détte Academie allés Hierter med kierligheds 
Baand, at der kan vsere Fred och Endrectighed imellem Gollegas 
inbiurdes, imellem Studiosos indbiurdes, imellem Lserere oc Dis- 
cipler tilhaabe." 

Yisst borde vi bemärka äfven andra män af litterärt värde, som 
predikade danska i Lunds och Götheborgs stift, innan de skref^o 
svenska, efter vi ingått i deras plantering och skörda der de 
sådde. Men likpredikningar voro den tiden den egentliga gärden 
åt tryckpressen i dessa landskaper. Dock må nämnas, att Matth. 
Middélfart, Bisk. i Lund, utg. Indvielseprsed. daa Hellig tre£ 
Kirken i Christianstad i Skaane blev indviet. Khn 1628; och 
att Hans Knudsen, Past. i önneslöf i Skåne, utg. Luc. PolUonis 
7 predikningar om det Evige Liv. Khn 1627, med en märke- 
1ig dedication till Drottn. Sophia. Se Samll. till Suhms Hist. af 
Danm. L p. 99. (Svenske Hofpred. Eabenii bref till Suhm). 

Wir€mhu% Sam., predikade i Stockholms storkyrka, vid Sou- 
verainetetens införande öfver samma BibelstäUe (1 Sam. 8: 11 — 



»9 

17), som Jae. Lang vid hyUniDgsedens afläggande i Ky^n, -t- se 
bfir of van •— skarpast utskrikande orden: J masten vara hans 
(mt KammffsJ ircäar^ denrid den ifrige talaren skräckte sig ho- 
tande emot församlingen. Att Samuel, for att afskräcka, sagt 
léssa orden till Judar, som b^ärde en Konung, såsom hednm- 
forne hade, dervid således en helt annan Konungsrätt gällde 
i^ krigihärens anförare^ än for en sådan öfverdomaie, hvilken 
Ghid bestämt till Israels konung, och hvilkens rätt vi se i & 
iioa. 17: 13 — 20, synes hvarken Wirsenius eller Lang hafva 
qelfra begripit, än mindre upplyste de Svenska folket derom, dS 
iet ' b^ärde en konung, som allena skulle vara „Gudi respon- 
itbelf' för sina r^eringshandlingar. Likväl yttrar Skriften, hvilr 
ken begge dessa Souverainetetens Apostlar åberopade, att Gud 
[paf folket en Konung med en vidsträcktare rätt, än Mosaiska 
bagens konungabalk innehöll, — ^^i sine vrede. ** Wirsenius lär i 
lodsstunden skördat bittra frukter af denna sin verksamhet. Se 
Bkgr. Lez. Lit. W. 

i Likpredikningar 

ffversvämmade härunder vår kyrka. De hänförde sig allt mera 
all Biograpkien inom vår Historia och äro der af värde isyn- 
aerhet sedan personalier började tilläggas. Främst må nämnas: 
Cakpredikningslitteraturen vid Gustaf II Adolphs graf. Se i 
«F!red. som hölls i Riddarh. kyrkan, då K. Gastsdf II Adolphs lik- 
dsta första gången omgafs af Sveriges kärlek och tårar^ (i ut- 
hrag) af Bisk. J. Botvidi jemte åtskilliga utdrag ur den första 
»igfestens litteratur. Sthm 1832*). Threni eller Wehklaghan 



*) De latinske Epigrammerne, som åtföljde Radbeckii predik. Ofver 
let Konungsliga liket i Nyköping, författade af G. Holstenins (J. Radbeckii 
■åg), Kh i Westerås torde beTisa, hvilken grad af bildning^ Srea redan 
igde vid den store hjeltens graf, fast hennes språk ej stod jemns med 
isnne ^elf i caltur. 

Till himlen: 
Himmel I ej regne da mer; ej dagg da på blommome f&lle, 

Fritt för den törstande jord slut dina källor i skjn, 
Menskligbetens tårflod ar nog, att öknarne fukta. 

ETigt skall strömma dess gråt, evig år karlekens sorg. 

Till Tindame: 
tfvarföre stormen J än oeh Tagor mot stjemome hvälfyen? 

Hvarför oroen J jemt böljor i skummande haf? 
. Hvilen er! Gustaf den Store är död. Det är nog med de suckar, 

Hvilka ur stormande bröst stiga vid tårarnes regn, 
Hvälfva som Östan det suckande hftf och klaga som Sunnan 
ÖiVer en- ödslig natar, klaga till tidernaa slut. 



»a 

168d är af J. Bohidiy den Motea, aom gpenom att bedja fl Uf- 
gety enHgt den fromme hjelteiui tre, en gftng nedkalkde ae§at 
ifver de B^venaka vapnen. Han teoknar nuid djerfv« elchdiag 
attflningen i Baiopa, då Gustaf Adolph ito^ sig denna yeiidar 
déb framftidy der man Ber P&fven skildrad såaom en ikrymtande 
CsBBai^ fiendt% mot ChristoBy blott begagnande hans aama fiii 
aitt bibehlUia Bom såsom yeridens Drottning, der Spanaka inqit* 
sitionens bål. Parisiska Bidlloppets mordsoener, Hert. Albaa rsHB 
i l^Jederkn^y Kejsarens tyranni i Tyskland o. d. ej undanhålla^ 
ftoän Talaren anmärker: ^om den H. Stephanus är en martjfi^ 
sem lät sig for Christi namn stena, huru mycket mer 6. A., so» 
så många blystenar bar i sin kropp.^ Hvarpå det heter: ^S^ 
jer J Akademier, Kyric(»r och Scholor! håller upp (med) ev mat- 
rik. J snälle och kloke Köpmän, taler djupt af joidene; ty ån 
är borta, som eder Ma pass och säker lejd på edra resor håUiii 
hafver. Lägger händerna samman, J konstrike HandtTerksmäni^ 
J hafven mist den er så älskade; rifver edert hår, J arbetiaw* 
me Bönder. Han ligger här, som varit ett lås för er lada, så 
att ingen torde våldgästa och berika er. J tappre Soldater oeh 
make Hofmän! Lägger a£ edra Qädrar, faller edra svärd, drager, 
edm spetsar långt efter er, slår doft på edra trummor . . . J djupe 
metaUagruf^or och rika ådror i jorden! faller igen och gömmas 
eder; ty han sofver nu, som eder uppsökte.*' Då han slutliga 
eonrar om Drottningames sorg, heter det: „0m den bäste m&iie 
icke djerfdes afmåla Agamemnons ansigte, då han måste offira aitt 
dottec Iphigenia, ho vill drista beskrifva deras sorg, som här se 
sin maka^ sin feuder på båren.^ 



Tar det en skugga aUena i Sveriges skön-litteratur for dcmna 
tid, att man citerade Klassikeme jemte Biblen? Svaret bör har 
tänkas, förrän det gifves. En ny tid kom, då hvaiken Elaaa»- 
ker eller Bibel, enligt Smakens envåldslag, skulle beskattas, utan 
talaren allena utgjuta sin själs tankar, ju allmännare och färglö- 
sare — utom hvad phrasemas colorit angick — desto bättre. 
Och man ledsnade både vid att höra och tala. Binga bildnings- 
kraft utgick från talet i kyrkan. Yi ha nu börjat drista citera 
Bibelspråk. Det har gifvit ett värde, en kraft äfven åt den an- 
delöses foredrag. Och i en Statskyrka är godt, att den allsvål- 
diga seden så ställt det, att äfven den pluraläety som väl sdltid 
följde Christus, ej för taiets, men för brödets skull, hvilket der 
vankade, må kunna uträtta något, fängsla genom lärdomens iidi 
snillets bevisning, om den också ej förmår det genom andans, och 
kraftens, således ga§^ såsom, en bildningsanstalt, äfveo> då den 



2$1 

^ kaa tända en eld, hyilkeii den Bjelf saknar, icke sprida ett 
IkSgre lif, farilket den ejelf ej erfarit. Yi ha med afbigt firamdi»- 
git dessa Kyrkans kämmän ur 17:de seklet infor allmänhetens 
Hickar, för att ge tillfälle pröfva, om det ovillkorligt är så föir- 
idigelseTöckande, då en Apostel anför hvad Gretas poeter sag^ 
att ej äf^en genom denna efterföljd något gagn må kunna viar 
nas åt den verld, som kanske håller sig från kyrkome, der hloH 
ffibelspråk citeras, ända tills ett hc^re lif börjat tändas. Yill 
Skriften en dylik uteslutande smak? Yi minnas Paulus då han 
talade i Athen och då han skref om Cretenseme. Skole yi ej 
jpTara allom allehanda, på det vi må vinna några ?^ Må Europa 
ej välsigna Paulus derföre att han så talade bland Greker, att 
den vittre satt qvar af intresse för det han redan hände, ända 
tills han lärt ksuana något ännu bättre f 

Men härvid behöfves /ör^f^nc^ frihet från fåfänga och vamt 
Jeäriek till dem, som skola löna oss och ha rätt att fordra gagn 
af all vår verksamhet! Kan man ej hoppas detta hos ftera, än 
dem, hos hvilkaman kan finna „andans gåfvor till gagns?*' Kanske 
g9r denna åsigt, der den blir gällande, att ett strängare urval 
måste göras af prester, och att deras förmän nödgas något mera 
besvära sig med uppmärksamhet på de underordnade, äfven om 
flera visitationsresor deraf bli nödige. Yore då detta så illa? 
Om mindre intelligens hos ynglingen nödgar honom välja en an*» 
nan bana, än der man som Talare skall uppstå och föra ordet 
å Guds vägnar samt med talets gåfva söka fortsätta allas upp- 
fostran, ja uppfostran för sjelfva evigheten — vore det en olycka? 



Behtu Jonce Angermannus, Wexion, Episc, utgaf en sam*- 
ling af Liktextshomilier med titel: En Christelig, och then fi. 
Sknfftz lijkmätigh uthläggningh öffuer G. och K Testementzsens 
Texter, som then wördige ålderdomen haffuer uthi Sveriges Bij* 
kds Handbook fordom bewiljat Införas och Predikas aff thens 
belga Skrifftz probatis autoribus. Rostock 1623. De äro lik* 
predikningar öfver alla i Handboken insatte språken, som skulle 
läeas vid begrafningar. Somliga har han sjelf skrifvit som be- 
stämda likpredikningar, såsom öf. Hert. Carl Philip, öf. Kyrkoh. 
Germund JonsB (en af Cederhjelmames förfäder), Kh. Georg MaToi, 
som fick Annerstad till arfspastorat, Superintend. J. Ungius i 
Kalmar och Eru Anna Trolle, Carl Momay's enka, stiftarinnan ' 
af Stipendium Trollorum. Af denna episcopala handledning kan 

således sluta huru efterföljame under detta sekel skrefTo 
på gränsen mellan kyrkans ooh den historiska vetenskar 

ftH hemmastadde taL P. Jon» utlägger understnndom Astto- 



2«S 

nomiens och Astrologiens särskilda naturer, undervisar noggmt 
buru en solförmörkelse tillgick^ beskrifver att himmelens sa^^^ 
förnämligast bestod i att se Gud ooh — hyem skulle tio? — ^ 
Jungfru Maria och alla Guds helgon. Han lofvar stjemoniii 
glans åt dem som här undervisa andra med läsande, skrifvamdB 
och predikande. Här trädas ej sällan protestantiska legender^ 
ofta värdiga den tid, som var så ridderlig i andakt och bön, dl 
den egde fromhet på allvar. „Mathesius, heter det, den märk- 
lige läraren, var en gång nedtryckt af svårmodighet. Han kom 
till ett soi^hus, der man uppmuntrade sig med hans egna tr5» 
steskrifter. Ack, sade han, jag känner mina ord igen, men jag 
kan ej nu föra mig dem till tröst uti mitt hjerta. Föllo då alla 
på knä och bådo Gud (for och med honom) och förrän de upp- 
stego, hade mannens hjerta fått tröst och blef således stor glädje 
bland alla.*' — Hvilket svalg är der ej mellan ett sådant sätt 
att söka glädje och det tidehvarfs, som letar efter denna gäst- 
vän från himmelen bland bålar och wirabord! I Likpred. I5t 
Anna TroUe, af 1620, införes den katholska Leenden om Ttot- 
lets besegrande vid Ed. Vi kunna här ej specialiter bemärka 
våra Likpredikanter, Deras tal är ganska stort. Märkligt är att 
deras antal aftog öfver våra konungar. Stricker, som känt 2&, 
hvilka utgifvit Likpredd. öfver Gustaf U Adolph, känner blott 
6 dylika fdrff. 'vid Carl X Gustafs, och 9 vid Carl XI» död. 
Beremot steg antalet på personer, öfver hvilka likpredd. utgåf- 
vos, ansenligt under detta tidehvarf och det ej blott inom adliga 
familjer utan inom borgerliga i nästan lika förhållande. Öfver 
Biskopar och Professorer hörde det snart sagdt till ordningen. 
Qvinnan blef ingalunda foi^äten. Man känner för denna tid 5 
tryckta predikningar öfver manliga Baneror, 6 öfver qvinliga; 5 
öfver manliga Bjelkar, 6 öfver qvinliga; 8 öfver manliga Oxen- 
stje^nor, 10 öfver qvinliga. Men man nöjde sig ej med att ut- 
gifva en predikan öfver hvarje person. Öfver 9 De la Gardier 
utgåfvos 14 likpredikningar, deribland 3 öfver Sophia, Johan De 
la Gardies dotter, gift med Presidenten Jöns Earck, nemligen af 
01. Magni Arenius, Bisk. i Westerås 01. Laurelius och Bisk. i 
Åbo Is. Eothovius. Troligen hade likpredikningar hållits i lika 
många kyrkor, som hennes gods utsträckte sig i socknar. Denna 
fåfänga kostade adeln ansenligt. Yid Eiksmarsken Jacob De la 
Gardies begrafning fick Clerecistaten blott i Stockholm 608 B:dr, 
då till inkallade 4 Compagnier, 240 man, blott åtgick 123 E:dr. 
Dylik kyrklitteratur har man till minnets bevarande af Andera- 
döttrar och Eriksdöttrar och Jönsdöttrar ooh Larsdöttrar m. m. 
och äfven der någon gång in duplo. 8å utgaf J. £. Billoviw 
1663 en likpred. öfver Ingeborg Larsdotter, gift med Borgmäglfr- 



»Qii i Örebro Lan Olason Bohm, med text ur Pa. 126: 5. 6. ooh. 
QL l^tte s. å. en dylik öfver samma person med text ur Up- 
penborelseb. 14: 15. Länge voro dessa predikningar vanliga Ii^ 
milier öfver den valda texten* Den insattes sedan allt mer rä- 
tande personen, synnerligen de adliga anor, hvilka uppräknades 
ända till 7:de ja 10:de led, der så ske kunde, både å fäderne 
oeh möderne. Allt mera skildes likpredikan £rån personaliema; 
men sällan var fråga om annat än enkla lefnadsdata och beröm 
£ör gudsfruktan och dygder. Dessa egenskaper hade alla, som 
betalade en likpredikan. Åtminstone kan jag ej uppge något 
undantag. 

Men den kyrkliga talarekonsten stannade ej blott med Bi- 
belböckers, Pericopernas och liktexters utläggningar. Som kri- 
game jemt funno krigsanledning i dessa tider, mötte också de 
andelige härförarne jemna anledningar till att hålla tal, hvilkå 
vanligen blefvo predikningar. De talade vid kungliga hyllningar, 
vid början af Domstolssessioner, vid kungliga eller furstliga per- 
soners födelse, dop, biläger, kyrkogång m. m. Billovius utgaf tal, 
hållet vid pfaltzgrefvinnan Elsa Beata Baners kyrkogång 1652, 
kallad Nt/foddses-sermon, då hon sin Son efter Lag Herranom 
offrade, öfver Uppenbarelseb. 3: 17. Han hade förut utgifvit 
Föddses-Lyclcönakan^ då Pfaltz-Grefven af Ehein Johans först- 
födde son Gustaf Adolph döptes 1652, öfver 1 Konungab. 1: 
39. Der predikades vid Doctors-promotioner, vid Biskopsval och 
invigning, vid akademiers och kyrkors invigning, vid s^prar, vid 
fredstraktates slutande, då pest eller hunger väckte folket till 
mera uppmärksamhet, då en Gomet syntes, en Surbrunn började 
nyttjas och — det vi måste högligen berömma — vid M^kna- 
der, då så stora folkskaror sammankomma och då förmaningar så 
väl behöfvas. Så ville denna fromma tid helga aUt med Onds 
ord och bönen. Den med Konung Carl IK så djerft skriftvex- 
lande Erkebisk. 01. Martini utgaf 1615 fyra Conciones Nundina- 
les på latin, med Bibelspråken på svenska. Yi ha redan nämnt 
Holstenii Markn. Predikan om tiggare, fattigdom, bettlande och dess 
orsaker, som visar, att man vid dylika tillfällen förstod att välja 
änmen, som alla kunde älska att afhöra och som kunde gagna 
äfven dem, som utantill voro. I tillfallighetspredikningar blef 
synnerligt tillfälle till allegoriska titlar. Så predikade Domprost 
Enev. Widd)eck i Wexiö 1692 öfver en Lectorska Colliander, med 
ämne: De gud^ktigas passeport eller säkra resepass genom nöd 
oeh död till himmelsk fröjd och evigt lif. Domprost Laur. Wallius 
utgaf Likpredikan öf^er Carl Philipp 1622; den kallas Svenska 
Sorgen; en öfver en Landshöfding Bjelke 1623; den kallas 
Wifkssorgen. 



M4 

Vid en återblick på det öfrerrandrade ffiltet, finna vi att 
mtUerien i hela seklets pTedikolitteratnr Tar Ghristendmnm, 
élmra allt kunde framställas, bestråladt af dess heliga Ijna^ mié 
bidrog att göra menniskan frommare^ visare och dugHgare bils 
för Onds och Konungens rike : men att formen yar öfverhofml 
den analytiska. Likväl brista ej nuancer i detta frihetens tide- 
hvarf med en method till grund, som sjelf var motsatsen af den 
bandna d. ä. den synthetiska. Än träffa vi således predäLanter, 
som rätta sig efter kyrkofädrens homiletiska idéer, hvilka nteslSto 
intet f(hr formens skull, då materien det påkallade, andra mm 
följde den historiska eller den schematiska eller den kateehetidn 
eller den reala eller hvad alla de sextio methoder kallades, hvilka 
då uppställdes i Tyskames homiletiska hodegetiker, manudnctio- 
ner, m. m., bland hvilka man dock här saknar den sedermexa i. 
k. philosophieka. Den synthetiska methoden är sällsynt, men 
den synthetiAkt-analytiska användes redan af Botvidi, och egde 
mycket fortroende. Han underordnade densamma likväl den Apo- 
stoliska med sina 5 usus (didascalicus, elenchtichus, psedeuticai 
etc.) enligt 1 Tim. 3: 16, Bom. 15: 4, hvilken method från 161) 
till 1712 finnes enligt ICosheim följd i alla tyska Postillor. Ben 
köM och pedantism, som Thomasius uppgifter såsom frakt af 
tidens prsecepta homiletica i Tyskland, hann ej fullt intränga här, 
förrän den pietistiska reactionen redan börjat verka ibland o». 

Andeliga upphyggelseskrifter^ som egentligen kunna sägas 
faUa inom de esthetiska gränsliniema, äro ej många för denna 
tid. Den andeliga Bomanen framträder först i nästa sekel, odi 
de legender, som troligen under denna tid behandlades i folka»* 
gans stil, fortplantades mestadels genom tradition. Ku började 
historien om den Ståndaktiga Helena Antonia (1664, Göthe- 
borg 1683) och dylika *), som ofta voro vår första vittra lektor, 
att finna läsare bland Svenska folket. 

m. Den Theologiska Litteraturen. 
Heamann dömer i Acta philosoph. T. I. rörande det litteräia 
lifvet i Danmark och Sverige för det nu ifrågavarande tidskif- 
tet på följande sätt : „Ein Philosophus ein rarer Wildpret ist» wo 
die Gelahrten nur CoUectiones macben und sich nach den alten 
Terentianischen principio richten: nihil jam dicitur quod noa 
dictum sit prius. Denna tids vettenskapsbrodd försvarar sig doek 
såsom en öfvergångsformation mellan det föregående och efter- 
följftnde tidehvarfvet. Flera än Stiemhjelm sade hvad ingen sagt 
förut och föröfrigt, det som talas af en ande, som dricker s|elf 

*) T. ex. De sju Vist Mästare. Se Samliog till Sahms ffist fifr. 
Danm. 1 : 99. 



M6 

wt ljusets och sanniDgens flod, är han» ord, om än tu»en m^ 
éma förut. Den närvarande vårens blommor apa ej den före- 
ffendes. Allas rot graviterar mot samma naturhjerta. De hviska 
Mn sitt innersta sina hemligheter i samma Vextform, men den 
ena v&rens blommor ^a ett lika originelt lif, som den andras. 

Exegetik. 

Öfv er G. T. L. Raymundius, en landtprest i Södemanland, 
Lituigiens historieskrifvare, hade efterlämnat 2:ne band med för- 
modligen svenska Bibeltolkningar öfver svårare ställen, det ena 
äf. dylika i Pentateuchen, det andra öf. dylika i Frophetema 
(omkr. 1630): Märkvärdigare är J, E, Tersertis, som utgaf 1665 
tfina Anm. öf. Genes. och sin afh. de Textus Y. T:ti integritate, 
fol. som skulle prydt det stora Bibel verket, samt 1659 sina Anm. 
9f. Exodus, 8:0, skref dock på latin öf. hebr. texten. Dessa böc- 
ker läste dock K. Carl Gustaf „med nöje^ under sina fålttå^, 
oeh de blefvo derigenom säkert ej utan gagn för vår församling, 
som i denne hjelte egde sin Summus Episcopus. — P. Rudbe' 
ékiusy som utg. en explanatio af Salom. predikare i 12 partt. Tips. 

1665, och skref Commentarier öfver de mindre prophetema, 
fortsatta af sönerna Joh. & Fetr., likaledes Comment:r öfver 
Daniel, Threni och Cant. Cantic. begagnade ej heller modersmålet. 
Enew. Svenonius skref en Commentarius öfver Genes., en 
öfver Domarb. (efter predikn:r) en öfver III Mos.-B. (efter Akad. 
fiSreläsn:r) utom åtskill. diss. med skrifttolkning, Åbo 1665 följ. 
men allt på latin. Carl lAthman^ Frof. i Tips. som utg. Com- 
ment. öfver III Mos. 1, 2 Cap. samt skref öfver V. Mb. Josua, 
Domb. Buth, I Sam., Fs. m. m. b^agnade ej heller svenskan. Free- 
sid. och skalden G. Rosenhane utgaf dock på svenska sin för- 
klaring af Davids 103:dje Fsalm., Sthm 1680. Bland N. Test 
exegeter träffa vi Joan, Baaziua, Bisk. i Wexiö, som väl utg. 
tin Harmonia Evangelica, Calm. 1627, på latin, men sin förklar. 
öf. Uppenb. B. på svenska. P. Winatmpius^ hvilkens Fandecta 
öfver Matth. Evang. I — ^X utgöra 2:ne massiva foliiband, Lund 

1666, 1674, tillhör oss således ej att här nämna; likasom ej hel- 
ler P. Bånff, Frof. i Åbo, som u^af en latinsk Comment. öfver 
Hebreerbref vet , Åbo 1671. Vi förbigå således äfven Uppenb. 
boken, analyserad af Nic. Olat Bothniensis, TJps. 1620 (En- 
gelb. Fetri synoptiska ed.) ; men svensk är förklaringen öf. S. 
Johannis Uppenbarelse af O. Andrece HelHng, Ups. 1621. 

^ JLen<Btts^ som oommenterade Johannn Evang. och Apostla-G., 1640 
och TU Epist. Canon. 1645, på latin, tillhör oss ej här. Lare 
'WaBiiM bör deremot äfven här nämnas för Unght folks Bibels förste 
9eel,omthe5Mo6esBöeker. Ups. 1686 o. följ. del. Bland de bättre 



266 

ezegetiska skrifter i detta tidehvarf är Jé9p. dwedbérg» äfver Tir 
tiUL 1703. Bland Skånska exegeter böre vi nämna': AI J& 
Aalborg, Past. i Helsingborg, afisatt 1614, derföre att han i m 
Förklaring öfver 8. Joh. Aabenbaring lofvar hedningame salighet; 
och Tork. Thmsen 1662—64 Past i Helsingborg, sedan Bisk. i 
Danmark, som utg. 1662 Förklaring över 1 Gor. XY om Chrifti 
og Yores Opstandelse. 

DogmaHk. 

Vi begära respect for dessa gamle Theologer. Erinrom oh 
hvad Theolog i dessa tider betydde. I Eådet, sade Carl X Gi- 
staf, är ingen större TheohguB eller Samvetsmanf än Herr Bio- 
renklon. De begge partierne i Tyska theologien yisade sig oek 
här. Yill man se en Theolog af rätta skarpa arten från deiai 
dagar, så skärskåde man t. ex. Enew. Svenonius^ en man sm 
hållit 2497 predikningar och presiderat for mer än 300 disputa- 
tioner m. m. Representanter af den mildare och sjelfständigan 
orthodoxien ega yi uti J. MaUMcB och J, JSL Terserus, Den 
sednare hade af Calixtus lärt, att ingen skulle ställa sin mening 
till norma för andras. Yi fatta här blott ofullkomligt, och dei^ 
före måste olika meningar uppkomma, „tills det ofullkomliga u]^ 
hör och det kommer som fullkomligt är.^ Lyckligt om i döt 
nödvändiga öfverensstämmelse kan vinnas. 8e Terseri minne af 
Tengström^ p. 28. Märkligt är, att Terserus aldrig antastadei 
for sitt beslut å Prestmöte, att exorcismen, såsom ett vilkorligt 
ting, dock oförmäxkt kunde förbigås. 01, Laurelii Systems 
Theologicum in thesi et antithesi adomatum, utgifret 1641, tiU- 
bör ej här vår uppmärksamhet, men det må nämnas, att det w 
länge ett af de yppersta dogmatiskt-vetenskapliga arbeten, Syen- 
skame hade att följa. Hans Articulorum fidei Synopsis BiUioA 
Aros. 1670, utkom i Wester. på Svenska 1679 och både på kOin 
och svenska i Åbo 1728. Haffenreffers theol. Lärobok utkon 
i svensk öfvers:g i Åbo 1707. „Then så kallade Tyska Theo- 
logien^ hade utkommit i Ups. 1617 på Ståthållarens derstäde» 
Ghristoph. v. Wemestedts forlag. J. Svedberg utg. Skara 1714 
på sv. o. latin: En Ghristens Tro och lefverne (den lat. Dootrin» 
coelestis Gompendium minus ex locis Theol. Moral. Haffenreffori 
collectum) trol. begagnad inom hans stift som lärobok. 

Moralen, 

Yi vilja blott erinra, huru denna gren af theologien slog mg^ 
ut i titelvägen. Jac, Albretsen^ Past. i Aaterop (Ottarp) } 
Skåne, utg. Fandens Jire foruemttgste DöUre (Gardinallaatema)» 
en skrift, som så behagade, att den upplades 1613, 14, 18, 22, dSr 



M7 

S4. Författaren öfv^eisätter på vers hvad han citerar ur Ovi^ 
IB, Ausonius, Fropertius m. fl. Menander m. fl. grekiska akal- 
r anföras på grekiska och öfversättas. Svensk är Hööks Ethiea 
sra eller andelig Dygdelära Sthm.1691. Past. i Glara S. Iso^ 
ti Garla Segerskjöld (2 Delar,) Sthm 1714, är egentligen en 
ilitärisk Moraltheologi. 2:dTe delen börjar med undersökning : om 

Boldat må vara gudelig. Förf. har stor historisk beläsenhet, 
rarje sats belyses med en mängd exempel, uppifrån intyget, 
om illa det gick „then unga grekiske prinsen Ajax, som, tå 
n till ett krigståg utdraga skulle, och af sin gamle fader tto- 
en förmantes, att han then liufliga bönen intet förgäta ville, ^ 
Bzade: svaga må segra med Gud, jag vill kämpa i egen kraft 
fcan Gud), ända till minnen om Harald Kyldetand och K. Frid- 
1 Sedan undersökes om man må bedja mot sin fiende, om en 
B&sk sjöman må låta bruka sig åt Ost- och Westindien, om en 
dat må tjena ogudaktig öfverhet m. m. Kapitlet, om förbund 
\å ochristna är ochristligt, hvilket tydligen var riktadt mot 
rl XTT:s förbund med Turken mot Ryssen, ha vi ej funnit 
rtti^t ur något af de ex:plar, vi sett. Lagerbring förmodar, 
; om det ej borttagits skulle X. Carl XII recenserat boken, 
»om K. Carl XI recenserade Spegels kateches (som användes 

patroner). 

Polemik. 
Yi stanne ett ögonblick framför den första polemiska batal- 
i — mellan Carl IX och OL Martini^ Calvinismens sista 
pna fejd med Lutheranismen. Carls första stridsskrift är tryckt 
04, derpå Erkebiskopen svarade s. å.; X. Carl ytterligare 1606. 
ir omtalas ingen bila, ej ens befallning till Prosten att tiga. 
h likväl kämpas med allvarliga hugg. Carl klagar, att han 
If behöfver utrensa den surdegen, som det bättre . tillkomme 
Msterne, men anser sin pligt likmätigt att sörja för sina under- 
iares så eviga som timliga välfärd; att man blott utgaf a^udiska 
3ker, men att Biblen, hvaraf nu efter 65 år få ex.pl. funnos att 
gå, aldeles varit under bänken lagd och föraktad. För 
nuftets rätta bruk i Theologi strider Konungen väldeligt, 
tsarer icke såsom hester och muler, som intet förstånd hafva.^ 
Lansaker skrifterne.^ „Låter Guds ord rikeliga .... med all 
idom.^ En predikant skall vara beqväm att lära.^ Huru utan 
stånd? Se Pauli förstånd och slutkonst, berömd af AugustinoB 
If. £rke-B. talar om coelitus. Det medgifves. Guds kännedom 
B af himmelen, men mediate, derföre behöfve vi de konster och 
:enskaper, som föra oss till Guds sanna kännedom. På kun- 
ipernas ooh talangens ooh bevianingflstyrkans aida •tårEonun- 



8«8 

gen öfver Erke-Biskopen. — Demäst blef Sjncretismen Luthwnk 
nismenfl motkämpe. Men derrid var ej nnmer blott den strid amt 
di Luther skief i borddammet yid dispnten med Calvin sitt tonto eii^ 
der var ej sträfVan, att lägga den ena disciplinen nnder den an* 
dra, ntan att uttänka en högre förmedlingspunkt för båda. Odi 
den gängen vann svenska Presterskapet en stor seger, ty »ot- 
Btåndskraftema voro mäktiga. Yi känna ej, huru djupt DnrsBOi 
sSg frågan, men säkert är, att Menius, Professorn vid Ghutif 
Adolphs Universitet, speculerade i enlighet med tidsandans mj- 
stiska riktning, och troligt kan vara, att Ax. Oxenstierna drömd» 
om att knyta ett nära band med den uppvexande Engelska q5- 
makten, hvaréfter England och Sverige såsom protestantismeni 
begge armar skalle kunna djerfvare lyfta sig mot Eatholicismeni 
hufvud i Rom, och att Joh. MatthisB förstod både Menius och Oxen- 
stierna. Menii Consensus Hermetico-Mosaicus är en sprittniiig 
af den philosophi» som i våra dagar sett ljuset. Han ser i dea 
synliga verlden blott en foi^äi^lig skugga af den osynliga, eviga 
verkligheten. Men Sveriges öfrige prselater, åtminstone dexas ord- 
förande J. Budbeckius, insågo hvilket chaos, som skulle upp- 
kommit, om ett för speculation ännu ej moget folk skulle rubbat 
de rå-linier, inom hvilka tanken då leddes till sitt mål. Synoie» 
tismen fölL 

Beligionsförsvaren af Hupo Orotius och LeianBUB vunno 
Europeiskt rykte. Den förres De veritate Eelig. Christianse Librl 
Yl (skrefs af en svensk undersåte) utkom på svenska s. L et a. 
(1637) — kort efter till och med i Arabisk öf^ersig. Den sed- 
nares De veritate et excellentia Christianse B^lig., Tips. 1638 
(öfrsattes först 1735), är ofta tryckt utomlands. Yi erinre osi 
här bland stridskrifter: vår Christeliga Troos Wissheet och 1M- 
umf, utg. i Sthm 1617 på svenska af Ole Kock (Ooccius), Norr- 
man, Fast. i Lund 1602, sedan i Köpenhamn, afsatt, död i Stock- 
holm. Den är ded. till K. Gustaf II. Adolph (ehuru obekant fSr 
Schefferus, och v. Stiemman), och ställd mot Prof. B.esens de sanett 
fide. Afven må nämnas Yentriloquium . . t ä. Inbillning al i 
församlingen vilja lära medelst andars ingifvelse af P, K» (Petr. 
Kolländer?) Götheb. 1697. Om Ingemar JBröm* öfvers. af Rsch- 
lini Pietismus detectus, med eget tiUskott, Sthm 1714, 15, se nSsta 
tidehvarfs charakteristik. Skalden Torsten Rvdeen uppträdde 
först 1694 med en skarp polemik mot Engelska Baronen £dv. 
Herberts förmenande att naturliga Beligionen skulle varit Ar 
menskligheten tillräcklig. 

Symbolik. 

Man emade härunder också författa Symboliska böcker i Sv»> 
rige. Erik OdheUi Pahna pacifora och SvebiUi Catechet stode 



på förslaget. Ingen utnimning skedde. Man öfversatte hyarkea 
waåm IbOO eller hela 1.600-talet de antagne L. L. S. S. ]^ 
tfronska^ men Upsala mötes beslut af 1693 upplades fiter 16dS. 
San rena Evaiig. församlingens fyra hufyudsymbola samt Augs* 
taxgiska bekännelsen utkom Sthm 1702. 

PairiHik 
iridröides ej mycket. Dock utg. J, Columbus Lactantios de mar- 
iibos persecutomm, Åbo 1684, (P. Budbeckius skref seholier till 
«aame pato) annat att förtiga. JSr, Benxelius jun. utg. Cfary- 
■oslomi homiliar. supplementa graoc. et lat. XJps. 1708;. men im- 
tet skrefs häri på syenska. 

PastoraUheoloffh haUchetih^ asketik. 

Bland det mjokna, låtom oss ihågkomma något. Vi namne 
^: 01. Laurelii, Biskopens i Westerås, Kennemerken på en 
:god lärare och Ithörare uti Christi församling etc. 1669; men J. 
MaUhice Idea boni ordinis, Strengn. 1644, och Bami Oliyse sep- 
temtr., ib. 1656 — 61 blefyo ej iklädda syensk drägt. J. Oe- 
9$Bi d. ä. Perbreyes commonitiones, hyilka tillförene styckeyis 
Tid yisitationer äro elterlemnade, der de åtminstone talats på syenska, 
trycktes i Åbo 1673, 2:dra uppL 1689. Jesper Swedberg har icke 
al^yit ringa i detta yigtiga ämne. Yi anföre Dayid och Natan,; 
•eller huru en Herrans tjenare skall predika, 8kara 1713; Bref 
om stoia Bönedagars firande, s. 1. 1711; £u prestmans plickt i 
^esaa syåra pestilentztider m. m. 

Om Katechetiken ha yi en monographi af E. M. Fant 
(ffistoria librorum Catecheticorum in Syecia, Tips. 1794, 95, liksom 
en Historia Libror. Symbolicor. in Syec. Ups. 1782), dessutom ett 
kap. i Ham^kds förteckning på scholböcker p. 201 — 232, hyaa> 
till yi ega föga att lä^a. Den som behandlar utförligt detta 
ämne torde dock rådfr^ Stiemm. B. Sy.G. p. 83 (öfyers:g af 
CSanisii Cateches), p. 227 (Ulysses errans), p. 359 (Axy. Tideri 
Öfy^rs. af Tilesii cateches, Götheb. 1661). De märkligaste kate- 
elieseme äro K. Carl IÄ:S af 1604^ der ett tillägg i Absolu- 
tionen finnes, som nu uttalas i yår Nya Handbok : I anledning af 
den makt Ghristus gifyit sin församling*) och till följe af din 



*) DeniM med Biblen så tydligt öfTerensstånmaade läran (se Matth. 
!•: 17—20) ftr &ii i dag ej fattad af en högiyrhUg protestantisk schola, 
«oB likril — eller ock i kraft deraf — anser sig vara en perfécHhiUerad 
CSmstendom. Sa anser också PåfvedOmet sitt steg. ntaaom Bibell&rans 
grinser. Prester af den scholan fOrklara i hvaije Skriftermål; att band- 
bokitmiMiiIiflaren, „i kraft af den fnUaiakt, Herren Christns giffit lär^ 
^mb4Ut,^ förlåter och behåller synder, och att det han gOr på. joedea, és^ 



870 

fjadabekännelse, fijrknnnar jag . dig på Onds vägnar, hvUkét 
allena synder förlåter, dina syndeiB förlåtelse och Guds nåd; 
L. Pau&ni OoHd oatechetlBka arbeten 1629— 41; Joh. JM«- 
thuB Snmma öfVer then rena, saliggörande, oatholiska ohii8tali|i 
Läran 1640, inryckt som en del af Elementa Christian» religw^ 
nis, Strengn. 1657 — ett Bihang till förf:8 Postiria, hvaijemts 
Ti minst böra glömma hans : Snmma öfver wåra fam ChristendomB 
HnfTnds-Stjcken uthi Eråge- och Swarevijs i nyssnämnde Bl^ 
menta, emedan denna kateches är på vere, och yersen satt få 
naUr, Tydligen antogs den formen, för att, der innanläsningn 
var mindre sedvanlig, underlätta inpräglandet i minnet. Fråga 
utgör ett distichon, och svaret ett, t. ex. 

Fr. Hwij sknlle Frälsermannen wara 

En menniska och lida spått? 
St. Att han för synden skalle swara, 

Som menniskan hade begått. 
Fr. Men hwi sknlle han tå Ond war% 

Och icke menniska allén? 
St. Ty icke knnde menskan bara 

Betala allas syndamen. 

En choruB slutar detta poetiska katechesförhör; 01 IjaurM 
Spörsmål, Wester. 1647, öfvers. på franska 1694, trycktes i ski- 
tet af Swebilii kateches och förhördes ofta, då brudfolk infann sig 
för att uttaga lysning. Terseri Cateches, Åbo 1663, förbuden*); 

&r gjordt i himmelen. Då Bisk. B-^n i en pastoralexamen frågade et 
prest, hnrn vi böra anse oss, då vi meddela absolntionen, svarade denne 
med bestämd ton : Såsom Gndar I För ntOfning af denna makt beböfs så- 
ledes icke den Hel Andes kraft, såsom för Apostlarne (Joh. 20: 20 — SS)l 
Emhetsjvllmakten ger jn den makten, då den förklarat följa ^embetet* 
Biblen &r alldeles oskyldig i denna lära, likasom vår kyrka, bvan 
Absolntions-ord så tydligt förknnna, att „Gad af nåd för Cbristi skall 
fSrlåiit — neml. då den rättskaffens tron upptändes — synderna, åt prestea 
blott inrymmande att förkunna denna lära, såväl som andra Bibelläror i 
den Gndens namn, till hvilkens bekännande vi äro döpte, således i Qndi: 
F. S. o. d. H. A— s namn. Det är nog säkert, att ej blott otro upp- 
eggas af dylik hel- eller halfkatholisism hos de bildade, ntan ock vantr» 
hos de obildade, hvilka alltid finna beqvämt att med ostörda aamveten 
och orifne hjertan få absolntion för sin stillasittning, der Skriftermålet 
hölls, och der prosten ej fick utmärka hvilka han band och hvilka haa 
löste, der således den mest förhärdade hade lättast vid att lösa sig ijelf 
vid den tysta sjelftillämpniogen. Se vidare 215. 

*) På Löberöd finnes det exemplar, Enew. Svenonins egt. Föret 
har han antecknat: Joannis Elal Terseri, olim £pi Ab. Catechism. plns 
qnam syncretisticns & hsereticns A. 1663 refntatns ab possessore Encwaldo 
Sven. &c. Abo» scrib. 28 Jan. 1667. Jn margine är sedan antecknad! 
åtskilligt, såsom vid Terseri lära de descensn ad inferos, som han antyder 
blott vara en omskrifning på „begrafven,^ vid läran om natnrsme i 
Christo o« d. 



S71 

€feg^i CioteoheB 1666; Emp^tragrH 1669, som förtömade Enke- 
Brottningen med sm Ifiia, att hastnui war ett lösöre, ooh förböds; 
Spegels 1686, fdrboden; Svénlii 1688 blef ibj^rJban^ lärobok; Swedn 
tirffs Catéchismi Gndeliga öfniog, Skara 1709; Bamaoateobes för 
m^omen i försrr atom riket 1713; En Christendomsöfaing af 
O. EkmaHy Tips. 1718; Spegels Bamalexor af den hel. Skrift 
vtsdkte, utkomne kort före hans död i Upsala; Cateohetiske öf- 
lODigax, ntkomne derstädes vid samma tid af Oabr. Hernodius^ 
ftc Sdo. Kateoheseroe Sro omkring 40 stycken, öfversättningame 
inberfiknade*). Man bör ej tro att Eateches i allmänhet betydde 
éå detsamma som nn: en bamlära. Faolini och Terseri Cate- 
eheser äro grandlärda Dogmatiska systemer tillika, högst intresse- 
rika genom en mängd anekdoter nr kyrkliga och verldsUga hi« 
storien, merändels på ren svenska. Men anmärkes må, att man 
nnder detta sekel ej dristade, mer än nnder det fö*rra, att aftrycka 
i katechesema Dekahgen efter BiheUexteni — en ärlighet, som 
man ej ännn ådagalaggt i något af våra, nära oräkneliga Eate- 
ehesförslager. Af 2 Mos. 20 aftryckes således, enligt KathoUka 
hr^dcet blott v. 7, 8, 12 — 17 med obegripligt förbigående af v. 
4; en del af 5, samt hela 9 — 11 versame, hvaijemte sednaie- 
däen af Ö:te och hela 6:te vers. nedflyttas efter Dekalogen, med 
uppgift att det är sagdt om alla, hvilket dock tydligt anförts i 
sammanhang med det Bud mot bilder af Gnd ooh dylikas dyr- 
kan, som bevarade judendomen att ej affalla till afguderi. Så 
nfir döpelsens instiftelseord i 4de hufvadstycket aftryckes ar 
Matth. 28 kap., räknas till dessa blott 19 v. (i sin klena öfver- 
sättning, det förstås), men icke 20 v. hvarigenom Kyrkan kan 
styrkas i sin praxis att döpa t. ex. kringströfvande ^Tattares** 
bttra, atan att någon nndervisningsomsoig derefter ådagalades, 
Inrarigenom denna landsvägsbefolknings hela Christendom blir — 
hSgkyrklighetens character indelebilis, dop utan undervisning, 
mmi kan verka sinnes förändring (meta-noia): baptismens vägbere- 
daxe! Sålänge Eatechesförslagerna ej afse att „afhjelpa denna 
JBibelslympning^ — föga vinnes genom „andra phraser^ i för- 
kloringame. 

AaketisJca litteraturen bör ej här få mycket upptaga 
oss. Det bästa öfversattes från Tyskan sSsom: Thoroas a Kom- 
pis om Christi eft^rföljelse, öfvers. af en Pastor i Österbotten, 
L. J. Preutz, Götheb. 1663, 1675; Liitkemans försmak på Guds 
godhet, öfvers. af densamme, Götheb. 1661, 1676; Gerhardi 

"*) Luthers lilla eateches utkom i Ofrers. i Sthm 1614, ntgafs sedan 
Ups. 1618, sedan af Paalinns, Gezelfns, Lanrelins, Spegel, Svebilias. 
Lttthers stOrre catsches efnattes fOrst af P. Bndbeckiiis Ups. 1667. 



972 

TiMeftkiifier, öfven. af en ErL ftomaa, Åbo 1679; Joh. Axtåk 
om en. sann Christendom, öf^e». af Steph. MursMiB (aom pw< 
éikade öfver segreii Tid Wittatook 1636) m. fL — Bland sv» 
ika andaktaakiifter se vi G. C. Gyllenhielms sdiola CapftiYitalii 
•L FängelaaBoholaii. Strengn. 1632; och J. Palmas SpeouliiH ho- 
min» thet är menniBkiosp^^al med fru Sigrid Ekehjebna b^osi* 
aad Sthm 1674, ett prof på inhemsk andaktslitteiatnr fÖr detk 
oekeL Full af lärda anf(>randen från Greklands ooh Borna &• 
lättare, Allmänna historien och Kyrkohistorien m. m. ukim 
denna spegel den Ijufva, milda himmelsglans, som strålar öfm 
Arndt och Scriver, ehum Palma tydligen betiädt samma bana 
som de follfiäjt Dessa anekdoter om försakelse, om inapiratioH, 
om Stephannsbliokar in i himlen m. m. vittna, hvilket friskt osk 
kraftfullt troslif då fanns i den inre kyrkan. Sjelfva de 9SfUn 
barnens syner öfvergå någon gång i poetisk skönhet, i Ba^MMh 
liakt konstainne mången stor mästares taflor. Ti bekänna att 
Ti cg undra om Neologer, ja Atheister sjelfye hellre läsit dessa 
böner med sina Bethlehemiska englasyner, än alla neologisk» an- 
daktsböcker. Syensken Lars Skytte utg. en Scala pietatis (Cms- 
hetens englastege) i Bom 1667. I Lund utk. 1673 en andaktt> 
b<^ Guds Boms Tro ooh Tillid til Gud i Bedröwelser, af F. Bi 
K. J. D. (Pemille Bosenkrantx Jacobsdotter); och i Malmö ntk. 
1690 Thet Mahnöiske Bibliske Andl. Böökaltar eller Maanak, 
tillegnadt K Ascheberg, 2 Borgmäst, 9 YälTise ooh bjodands 
Bådmän och 23 Borgare i Malmö. MarU MaUhks Gammäk 
Gyllne Altartafle utk. i Upe. 1632; Eyttmästare Honda Syoida* 
bcef eller Cbristlig sköld for en Godfruktig krigsman, Sthm 1643; 
Tauleri Gudelige Bönesätt och Betraktelser, öfvers. 8thm 1707; 
G. Florens Sömnlösa Katter, en bok för Allmogen ännu kär, utL 
först 1706, Beata Sparres öfvers. af Dreilincourts trogna Själa» 
tröet, Ups. 1708 m. fl. m. fi. Huru rik denna litteratur måsti 
vara är lätt begripligt, när alla från den h(%ste tiU den lägste 
sedvanligen och af barndomen öfrade bön och ej alltid behöfide 
låna orden af andra. Yi erinra, huru i Oxenstiemska Arohivst 
på Tidön finnes bland Axel Oxenstiernas concepter en boadt 
med titel: privatse exercitationes animi in Deum, jemte formule 
precandi. Den store mannen är, hvar vi möta honom, lika 
sublim med sin enkla Bibelchristendom. Cromvells Ambassadeor 
Whitelocke kom till denne „sin fader" och fann honom läsando 
i Biblen. Och den gamle bekände, att han härur hämtat all den 
visdom, man hos honom plägade beundra. Såsom bönen lefder 
inom honom sjelf, så uppmuntrade han andra till bön. År 1642 
skref han till sin son Johan, fuUmyndig Legat i Ty&kland: „J 
lijke motto hngner jag mig aff hiertedt, att jag sijr di§^ sorgtt,» 



273 

Tett ooh fikickeligen aampt försichteligen att arbeta i din commis- 
fiion och uthi Gudzfruchtan och medh böön och åkallan till Gudh^ 
att hoppas Kådekrafter och forstondh som hör^ till ded höge 
werkedx forrettaade: ded jag aff hiertadt önskar och dagligen 
beder Ond om att vele gifEna dig ett föraichtigty modigt och 
klokt hierta och en lärd tunga ditt embete och commission yäl 
att utherda och nthretta.^ Yi vilje kasta en blick in i hans s}iQ 
under en af hans ^privatse exercitationes,^ då vi här sluta Theolo- 
gien med att meddela en hans bön, hvars original finnes i XJps. 
BibL En Böön for alle ens egne och gemene åliggande: ^Herre 
min Gud ! Jag yet och är det full viss uppå, att Du äst min Skapare, 
mixL Frälsare, min Borg, min Salighets-Herre och min milde Barm- 
härtige Fader, den icke låter min hjertans suckan gå sin öron 
förbi, utan hörer mig. Ty befaller jag i denna dag och alltid i 
Ditt Gudomliga beskydd mig, mitt hus, mitt fädernesland och 
Sin hela helga församling i vida verlden. Din gode Ande re- 
gere oss, Dine Englar beskärme oss. Gif oss hvad Dig är be- 
hagligt och 088 är nyttigt ooh afvänd hvad Dig är misshageligt 
ooh oss är skadligt till lif och sjal . . . Gif nåden att Ditt he- 
lig% saliggörande Ord må rent, klart och oförfalskadt hos oss och 
wåi» efterkommande predikadt och de heliga Sacramenten efter 
Din instichtelse, utan missbruk förrättade warda och bära frukt 
nti wåra hjertan. Afyärg all fallsk Gudstjenst, kätteri och för- 
argeke, så ock misshälligheter och twedrägt i Din helga För- 
samling. Gif trogne Predikanter och Lärare. Beskydda och be- 
skärma dem. Välsigna wåra (tina) Kyrkor och Soholor och låt Ditt 
helga Ord lysa i dem och Ungdomen tär upptuktas i Herrans 
fraktan.'' 

Och med dessa gyllne ord afsluta vi teckningen af tredje 
tidehvarfyets kyrkliga litteratur i Sverige. 



15:e §. 

IVje Tidehvarfvet. 

Pietismens. 

Skall jag ännu drista behålla denna benämning af de förste 

Vs af de 18:de århundradet? Det innebär ett erkännande, att 

pietismen — denna hatkyckling för både kyrkans maktegande och 

jyWerlden^ — må anses såsom en framstående exponent af vår Sven- 

18 



274 

ska Kyrkaa både intensiva och extensiva utveckling under dessa 
70 åren. 

^Testimonia Doctorum Yivorum^ voro alltid betydelsefoUa, 
der man syntes ha vågat något. Yår utmärkte Lutherska theologs, 
Superintendenten Dr. A. G. Eudelbach förklarade, när han gaf Fie- 
tismen samma plats i JPsidmlitteraturen, som jag 23 år förut dri- 
stat inrymma åt densamma i hela den svensk-kyrkliga litteraturen: 
„Det er ei nogen blott mening eller historisk Synsmaade, der 
leder os til at anvise Fietismen denne Pläds, men selve vor Kxr^ 
hes HistorU, der ei anderledes läder sig fatte som et Contimiium, 

Ligesom Befomiationen, saaledes blev Fietismen et Fcrment 

t aUe Kirkesamfnnd, i det Beformerte ei mindre end i det Evang. 
Lutherske, men ogsaa paa en maade i det Bomersk-Katholske. 

Sandelig, det er aldrig överflödigt at fastholde dens Grund- 

Ståndpunkt : at Christendomen maa bevise baade sin Gjeming cg 
Mc^ i Livet og give de Christne et bestemt Fraeg. som Herrens 
Salvede.** 

Vi få ju erkänna, att de Christne, som bära ett namn, hvilket 
betyder de Smorde, således med högre gåfvor, än naturens, ut- 
rustade, ej få förkasta all Christendom, som utmärkes af sådane 
andegåfvor, hvilka åstadkomma högre sedligt lif, än naturen kan 
åstadkomma under det den känner blott ett själslif, som äfven 
möter hos bildade hedningar. 

Hvad är Pietismf torde dock den egentliga allmänheten först 
fråga, begärande derpå ett kort och äfven för olärda begripligt 
svar. Vi låtaj/?enöfema svara först, upprepande några dem tillskrifna 
confessioner i Fischlins af Th. Frofess. i Åbo J. Broms (Justi- 
tiekanslern J. W. Liljestråles fader) öfversatta skrift: Pietismu 
detectus eUer det skenheliga pietisteriet (se härofvan p. 268) : Hvad 
religion ett folk hafver, om de allenast äro fromma och och föra 
ett ärbart lefverne, äro de Gudi täcke. Det öfriga är blott ett 
skal, hvarom de blinde kifva, olika klädedrägter hos olika na- 
tioner (Gnosticism). Hedningarne hafva kunnat af naturens ljus 
blifva salige. (Ertzbedragaren Hobbes och Spinozse atheism.) — 
(Märkligt är ju, att de som anklagades för nämnde atheism, lif- 
vades i allmänhet af missionsnit, och de, som förklarade hed- 
ningame såsom sådane förlorade, rörde för deras eviga räddning 
ej det minsta ånger.) — Eden på Symbola är samvetstvång och 
papistiskt tyranni. Lutherska Kyrkan är ett nytt papisteri, ett 
antichristiskt Babel, och Formula Concordise ett afgudabeläte. Bikt- 
stolen är ett gyckel. I Guds rike behöfs ingen öfverhet. Gud 
har gifvit oss en sådan i sin vrede. Dödsstraff, synnerligen mot 
vidskepelse och trolldom (som af pietisterna anses ej vara till), 
äro obilliga (ganska tröstligt för sådant djefvulskt sällskap!) Bland 



27* 

christna bör ej finnas enskild egendom, utan frukten af allas 
arbete anyändas till allmänt gagn. Allt har utgått från Öud oeh 
skall åter ingå i honom. Djefvulen sjelf skall engång förlossas. 
Dét andeliga presterskapet berättigar en person till offentlig utta- 
lande af sin tro. Opånyttfödd prest kan ej till någons gagn med- 
dela ordet och Sakramenterne o. s. v. Vår ^tidsande* häpnar. 
Huru mycket af detta hafva hans ledare ej öfvertygat honom 
▼ara vår nya tids ärofullaste upptäckter, for hvilka de nu ära 
dessa skarpa fiender till alla andaktsöfningar, allt knäböjande i 
Jesu Christi namn? Skulle vår tids ^upplyste" likväl lärt all denna 
nya visdom af Pietisterna? Hafva då pietismens fiender genom 
att räkna till pietism all tillstymmelse till religiös nitälskan, och 
genom att „uttyda allt till det värsta,* som pietisterna mer eller 
mindre klart kunnat uttrycka såsom sina meningar, ställda mot 
deras bittre forföljares satser, derigenom gifvit den uppspirande 
otron en hop af hennes egne dogmer? Detta är ett ämne, Tärdt 
att väl betänkas, när antipietister åter i orthodoxiens vapenklädnad 
börja anfalla pietismen. Men låtom oss nu höra en oväldig häf- 
daforskares svar med ledning af domstolsprotokoller. Framför 
mig ligger Lectpr G. Wolm. Sylvanders Kalmar Slotts och Stads 
Sistoria 2 D. p. 610 följ. Här meddelas ur Kalmar Consistorii 
och Eådhus protokoller de förfärligaste tidsbilder, der man ser 
adeliga och oadeliga fruar i denna det engång unerade Skandina- 
viens gamla centralstad mörda hvarandra i kyrkan — dervid 
äfven dubbelmord följer, när nämligen en moder i hafrande till- 
stånd ihjälpl%as — af rangsjuka, väckt af frågan om förnämsta plat- 
sen i kyrkbänkame, der man trängdes om att fS, höra, som vi 
ega rätt antaga, theologiskt lärda, logiskt rediga, sublimt lugna 
föreläsningar i dogmatik på modersmålet. I den tid då dessa 
bloddrypande scener möta oss och der straffbalken, när brotts- 
lingame voro förnäma, på ett otroligt sätt kunde- illuderas, ser 
häfds^anskaren ej en skymt af att domarne hade besvär med 
personer, som ansågo sig „i kraft af ett andeligt presterskap be- 
rättigade att offentligt uttala sin tro;** men må vi följa Lectorn 
längre fram i protokollerna. Der går, som det synes, en djup 
suckan genom både Consistorialer och Eådhusmän öfver — eheu! 
— Pietism. Den öfverklagas bittert, den dömmes strängt. Men 
hr S. erkänner, att, sedan man fått pietism att öfverklaga, bevisar , 
den förra råheten i seder ej längre i protokollerna sin tillvaro i 
staden. Man har ju då skäl att antaga, att den också försvun- 
nit i lefvernet. S. slutar: „ Såsom hvarje ny ingripande förete- 
else blef pietismen misskänd af okunnigheten om dess väsende 
och hatad af dem, som besvärades af dess lära om hjertats för- 
ändring; men genom den högre sanningen i sitt mål gick den 



27$ 

loaktigt fnxnii som ett inie tidsbehof och fallföljdes med andft 
oeh laaitt . . . Efter dessa det kristliga lifvets inie företeelser inom 
Staten och Kyrkan förekomma ej mera hvarken i Domkapitlet! 
eller Bådhosrättens domböcker och protokoller några mål af an- 
förda beskaffenheten, hvadan den nya andeliga rörelsen, som är 
samtidig med denna lyckliga förändring, ovilkorligen stått i sam- 
manhang härmed och utöfVat sitt välgörande inflytande på sin- 
nets Kristliga förädling och sedernas fömuUdring — den sanna 
Kristendomens h(%8ta och skönaste mål såsom yilkoret för löftet 
om menniskans salighet; ty tron ntan gemingar ör död.** 

Detta praktiska resultat yar nog det, som, enligt en urkund 
i G. Floderi Handl. till Carl XILs historia 3: 289 förde hjelte- 
kongen från den kamp mot ^pietisteriet," i hyilken det högre 
presterskapet honom inledt, till den blidhet, han i slutet af sin 
lefnad visade mot ärlig pietet^ äfven om den af de »ofromma** 
kallades pietism, på det att desse dermed måtte förklara sin ren- 
het från allt, som kunde få det vedernamnet. „K. Carl — så be- 
tygar ett vittne inför GKid — yttrade i Norge sådant missnöje 
(äfver en af våra prester, som 4:de d. pingst predikade på chorum, 
därför att han stod och inveherade på de s. k. pietister, tilläg- 
gande dem det de hvarken statuerat eller lärt, tvertemot deras 
skrifter, att han förböd den prosten mer predika för honom och 
sade rent ut, att han stod med lögn och drafvel, så att, omSaL 
Herrn lefvat, hade näppeligen de plakater med det ordet pie- 
tisteri någonsin kommit i dagsljuset. Är ock säker berättelse „att 
H. E. Sal. Grefve Piper i sin fångenskap mycken ånger haft 

öfver de plakater." En sådan omkastning i omdömet om ren 

le^ad, katzeri"*^) (kätteri) i gamla Katholska tiden, gudhelighet i 
i Gustaf 1:8 **) och pietisteri i Carl XIIis (Läseri i vår tid), skall 
alltid uppstå bland folk med förstånd och heder, då de „christtrog- 
nes,^ de ^^frommes^ seder äro bättre och orubbligare, an deras 
förtalares. Och är det ej så, då må ju verlden vara deras tukto- 
mästare, tills de kunna framstå såsom verldens. 

Detta gälle såsom ett förord, hvarefter jag för 4:de gången 
må upprepa den charakteristik af pietismen, hvilken jag först så- 
som lekman dristade i katheder och i theol. tidskrift, redigerad 
af 2 män, som sedan blifvit Stiftschefer och prokanslerer ***), fram- 
lägga inför allmänheten. Jag väntar derför sträng dom af dessa 

*) Kaikaroi på grekiska betyder de rene, en egenskap, hvilken Chri- 
stiis med sitt tal ville gifva sina bekannare. Ihres hårledning från pee* 
cata contra natnram lemnas i sitt v&rde. 

♦•) Se här of v. p. 154 r. 14, 13 nfr. 

***) Se Theol. Qvartalskrift ntg. af H. Reaterdahl och J. H. Tho- 
mander 1831, 4 H. p. 43—68. 



277 

^firamåtskridandets^ vänner, hvilka som studenter och missiv- 
xmderkastade adjunkter ofta voro små Tollstadier och Murbeckar, 
men knappt blifvit kyrkoherdar, innan de »guto miner*' — Sin- 
clairs-yisans ord — som påminte om en G. A. Humbles. 

Yi hafva sett huru under 1600-talet Eeformationens posi- 
tiva sida hann sin fulla utveckling, gillande densamma såsom 
menniskosnillets vetenskapliga försök att till ett helt, till ett sy- 
stem construera Bibelläroma, såsom ett Vetenskapens bemödande 
att rättfärdiga hjertats tro äfven infor menskliga förståndet, och 
TI bekänna med ett af Sveriges störste Snillen och Käfdateck- 
nare, att föga något i sin utbildning mera kringtänkt och i sin 
hela gestalt conseqventare system qvarstår på sjelfva de philo- 
ftophiska disciplinemas valplats: Geijers ord till en gäst 1827, 
då den för sin ^Thorild, philosophisk eller ophilosophisk bekän- 
nelse** lagförde erkände sig nu verkligen med all uppmärksamhet 
ha genomläst L. L. S. S., tilläggande: men också hafva flera de 
skarpsinnigaste män i en upprörd tid egnat åt deras författande 
fiin bästa förmåga, under det inconsequenser kunnat straffas af 
med största ömhet bevakade rikslagar i flera länder. Men vi 
ha lika bestämdt ogillat, att detta system stadfästades af Biks- 
klämman; att äfven det rent Vetenskapliga i Beligionen sattes 
inom Missgerningsbalkens råmärken; vi ha gillat det rent kyrk- 
liga, men ogillat det politiskt kyrkliga, det hierarchiska med — 
kött till arm. 

Stolt satt den Symbolicistiska Vetenskapen på sin thron, 
men lugn satt den derföre icke. Damoklesoron röjdes i dess blic- 
kar. Väl syntes den antaga, att den himmelska Anden kunde 
bo i denna rena lära, men deraf följde ej, att den icke kunde vara 
långt derifrån. Det var som en aning i dess ljusare stunder 
hviskat, att ej alla rättrogna äro derföre rätt trogna. Som He- 
rodes bäfvade på den under en hednisk kejsares öfverhöghet be- 
stigna Davidsthronen vid de visas fråga, så bäfvade den mäktiga 
Symbolicismen för hvarje tal om nya stjemor, som uppgått på 
•Visdomend himmel, och än mer, om något Gudomligt sades ha 
födts i de enkla och olärda men trofulla och kärleksvarma hjer- 
tan. Och all makt, som fruktar, förtrycker, r- Den Symh. Ve- 
tenskapen måtte således förtrycka de öfrige Vetenskaperna. Så- 
som en Vetenskap om det osynliga var den en art philosophL 
Som sådan hade den naturligtvis sammanvuxit med sin tids phi- 
losophiska disciplin, och, såsom den der med en hand fick hålla i 
Biksvärdet, måste den beherrska sin definieringstjenarinna. I en 
ny philosophi måste den således se sin undergång. Quds Ord 
vet för visst, att det måste bli den högsta Visdom för Oartesia- 
nem Bydelius, likavisst som för Aristotelikem Micrander, om begge 



^7« 

bli CLristna. Men Christendomen, depotentierad till vetenskaplig 
disciplin och för närvarande en scholastisk Metaphysik, m&ste 
frukta mer för Bilbergs penna härhemma, än för Petri svärd, i Bom 
äfven om Dr. Christina återkommit med en biktfader och ett ka- 
pell. Man kunde genom 2 Biskopars af sättning upphöja disci- 
plinen till borgerlig lag, bevakad ' af Länsmännens conventikel- 
väderkorn och tolfnämdemas blodiga domslut; och, när det var 
fråga om PhilosophisB Professorer, kunde man välja en till fällande 
förut bestämd Nämnd af Eiksdagsmän, oskyldiga för både äldre 
och nyare philosophiska läror och irrläror; men — idéerna äio 
bevingade. Lika litet som man utestänger himmelens foglar från 
sina falt genom hank och stör, lika litet utestänger man idéerna, 
som en gång fått snillets pennor att flyga med, från sinnen, hvilka 
ega förmåga att fatta idéer. Således kunde sjelfva det Yörd. Cle- 
rus bli Gartesii lärjungar under det en process mot en Garte- 
sian fortgick. 

Men Philosophien var ej längre den enda vetenskapen. Ve- 
tenskaper tände sig nu i mängd liksom stjernor i vinterqyällen; 
de uppblomstrade i täflan, liksom blommor om vårmorgonen. Den 
8ymbolicistiska Yetenskapen såg derpå med en illa dold bäfvan. 
Naturvetenskaperna måste uppge sin dogmatiska trosbekänndse 
för att ej dömmas som trollkonster vid sjelfva Högscholoma. 
Stjernhjelms fara, då han vid ett Universitet, stiftadt af Gustaf 
II Adolph, visat en Professor och Doctor en insect genom ett 
förstoringsglas, är känd. Man fick ej ens drömma om det gamla 
Atland utan en spejande blick från theologien. Då O. Eudbeck lät 
trycka sin geographiska, ofta genialiska roman, gick Th. Prof 
Herm. Schiitz in på boktryckeriet och borttog manuscriptet Som 
man ej känner att egna historiska och antiqvariska åsigter be- 
tungat den goda mannen, synes det sannolikt, att dikten inne- 
höll några chorographiska irrlärigheter, afvikande från någon god- 
känd tysk Theologs planritning af . städerna före syndafloden. 
Men emedan Vetenskaperna kunde gå jemte theologien, retade 
de dock ej så som det, hvilket måste röra sjelfva theologiens tn- 
nersta lifsprindp: — eller sjelfva troslifvet i de sanna Christnas 
bröst, som ej tillika voro theologer, eller ej theologer af den hår- 
daste formen. — Den Symb, Vetenskapen kunde lätt retas att 
förtrycka den enkla Bibliska Christendomen, som tillhör ett sannt 
troslif. Ty en dylik har, ljusets kraft till pris, alltid funnits, fastän 
ofta dold för verldens ögon. Hvem minnes ej de fromme dalames pro- 
testanter, som förnimmas under hela medeltiden af mångfaldiga tec- 
ken, från Spaniens gränser genom en stor del af S. Frankrike *), 

*) Om de Franske Eatharerna skrifver Thnaniis (de Thon), som aa- 
8&g8 8&8om HngenoU af Katholiker och såsom Katbolik af Hagenottefy 



279 

p& och under Alperna, längs efter Ehenflodens båda stränder, 
och i ett streck från Tyskland ända till Böhmen träffades i ka- 
tholioismens mörkaste dagar ett idylliskt slägte, ett den nya ti- 
dens Arkadien med herdar och lamm som i det klassiska, men 
öfver desse — en öppnad himmel och sjungande englar. Vi 
känna dem merendels af deras motståndares skrifter; men äfyen 
deraf kan man hämta häfdaforskarens skönaste tröst, att man 
blott känner dem som bo jemte historiens landsväg, och att bak- 
om de dunkla skogame i fjerran belägna lunder kunna stå tjäll, pa- 
triarkaliska tjäll, som „ ovetande herbergera englar;^ att Christen- 
domens verkningar äro sublima, men ej på det sättet, som åsk- 
regnet med sina blixtar och sin regnbåge är sublimt, när det 
vattnar några och fördränker andra blommor och antecknas af 
Metereologen, utan på det sätt som morgondaggen är sublim, om 
hvilken man knappt vet hvadan den kommer eller hvart den for- 
svinner, men som lifnärer ändå en törstande jord och uppfriskar 
hvarje grässtrå. Så fann Geijer, i programmet till 1000 års festen, 
döden ej blott stor på Waterloofältet, utan stor äfven då han i 
sin tysta makt dagligen framgår öfver jorden. — Den anförda 
dolda församlingen trädde i dagen, då Éeformationen förkunnat 
hjertats tro for Christendomens lif och gjorde en så hastig tids- 
förvandling möjlig. I Luther hade den enklaste fromhet en lika 
nära sjalsförvandt som den sublimaste genialitet. Och kan nå- 
got större sägas om honom? Men — han dog, denne Eeforma- 
tionens Philippides, och lemnade spiran åt ingens ty han lemnade 
den åt den värdigaste, och tiden näst efter en stor man har 
merendels ingen sådan. Se vid Alexanders, vid Cassars, vid Carl 
den stores, vid Gustaf Wasas, vid Napoleons graf — hvem är 
störst? Äro ej alla lika vanmäktiga att hålla sig uppe, men hka 
mäktige att störta h varandra? Eller fÖi^ås vi ej nu, som en 
Fransman sagt, af öfverflöd på talanger t Och hvarföre? jo ett 
geni fattas, som kan lägga talangerna under sig, som kan samla 
alla dessa snillestrålarne i en brännpunkt, som kan förena aUa 
dessa krafterna i en enda kraft En evig inbördes strid utan 
resultat löser derföre på verldsbanden **). 



att de Yid all fattigdom voro förnfljda; att, då Konungarne låto för derag 
kätteri nedtrampa deras hyddor, grftfdedesigjordkolor, och, dä en Vasalls 
uppror hindrade dem att betala sin skatt, hopsamlade de den i sina ku- 
lor och sände den, då frid blef; att de knnde alla läsa och skrifva; att 
man fann knappt en gosse bland dem, som ej var i stånd att ge ett tyd- 
ligt begrepp om deras tro; att de hade inga bilder eller Eatholska cere- 
monier, m. m. Det var om dem, som Ludvig XII svor, att de voro bättre 
Christne än både han och hans hofmän, och de utsände Doctorerne yitt- 
nade, att de lärt bland dem mer Christendom än i Sorbonne. 

**) Tttradt i K. Carl X» sista regeringstid, då 1830 års reyolntion 



Bå Tar det efter Luthers död. Striden med fienden tbt 
lyckligtris eller olyckligtvis slut; den inbördes fortgick så, irtt 
när xnan hunnit få sin kyrkogrundlag färdig, hade Anden länge- 
sedan af trötthet vid debatterna flytt och bönens låga var näia 
släckt Man inpassade hyarje tanke i Luthers poetiska ntgjntel- 
ser med tacklös möda uti ett metaphysiskt system, man satte ea 
unica Ecdesia Lutherana upp mot en uniea PapisHeay trertemot 
hans ödmjuka varningar och böner, ja, man predikade ändtligen 
om goda gemingars skadlighet. Då må Luther ha vändt sig i 
sin graf. Men ytterligheterna ha alltid blifvit vändpunkter. SI 
blef nu den uppfattning af tron, hvartill den Lutherska bekän- 
nelsens anhängare under strid mot katholska gerningsläran hunnit 
En Joh. Arndt blef organ för reaktionen. Han insåg hvilken sf- 
väg man tagit. I Luther fann han sammansmält den klarhet i 
vetande, som var Bcholastioismens ideal, och det djup i sinne, som 
var Mysticismens. Men hos en anagrammatiserad Lutherua redo- 
ifiatus eller Leonardus Kutterns, hos de nu uppkomna Luthera- 
nerna fann han visst en i många vigtiga läror med fördel än- 
drad, i andra mera onödigt utvecklad dogmatik, med en scho- 
lastisk tendens, som snart skulle fora Christendomen, hvilken 
Luther uttog ur de crucifixprydda klostercellerna, in i de kathe- 
dersirade Universitetssalarne. Arndt sökte derföre återupplifva Chrt' 
stendomen sjelf. Den äldre kyrkans mystik i den renhet, den 
förklaring, som egnar en protestantisk församling, gick genom ho- 
nom åter in i vår kyrka. Och ej blott i vår. Han synes ha 
träffat just det, som är den inre församlingens Christendom, hvar- 
fÖre t. ex. hans bok om den sanna Christendomen är andakts- 
bok i flera kyrkor. — En Zinzendorff har dedicerat en öfver- 
sättning deraf till Cardinal Noailles. — Få Arndts graf uppväxte 
emellertid den så kallade Fietismen ; och denna var ock den enda 
kraft, som skulle kunna undantränga d. v. SymhoUcismen^ utan att. 
skada Orthodoxien i sin sanna betydelse. Det är allmänt kändt, 
att pietismen så benämndes efter Speners collegia/7i«tott9. En tän- 
kare fattar ej så litet rörande de olika kyrkornas lynne och vä- 
sende när, på Luthersk grund, pietistiska coUegier uppstodo, 
der folket, såsom de stilla i landena, läste sin Bibel och der de 
män, som hade något att säga till brödernas förmanelse, gjorde 
så efter Apostoliska församlingens föredöme (1 Cor. 14: 26. 31); 
när på Beformert grund puritanska meetings uppvexte, der folket 
förfäktade sin borgerliga frihet lika oeftergifligt, som sin andeliga, 
och, när på Katholsk grund, der rörelsen ej dristade uppträda 



förbereddes. Yttrandet fick q^arsti b&de vid tryckningen 1833 och 1848. 
Bör det berttagas i Maj 1866? ''In dnbiu nihil agendum.'' 



281 

i det offentliga, quietismen började öfverklagas. Anden var en, 
tetän dess spår i tiden hänvisade till de olika förhållanden, hvari 
-åen. rörde sig. Det var uppenbart en tid, i hvilken Herren sär- 
skildt sökte sitt folk. Under 30-åriga kriget blefro Syenskarne 
liekanta med denna stilla och fridfdlla, men djupa och kraftfulla 
iktnnbet. Det var skönt att se dessa kämpar, liksom nedtyngde 
af sina lagrar, luta neder i from bön. Tidigt visade sig fromma 
tOrelser bland mtsddklasaen, hvilka beifrades af Scholastikem J. Bud- 
beokius i Westerås. Badet frikände de anklagade, ty förmente 
den gamle Biksmarsken, regeringen var förordnad att hålla en 
fgbå ordning och politi, ej att disputera om böneböcker. Tillpr«- 
wteståndei hann denna tidsfomyelsen sednare. Ett stånd repre- 
senterar lättast det stående ; det hinner ej alltid så fort fram. I slu- 
tet af 1600-talet fdnnos der dock både vänner af Spener och af 
Fecht, denne som bevisade uti disputationer och predikningar att 
Bpener var osalig, Beligionsstadgan under Carl XI:s tid ger det 
vid hand; men ett ni/tt krig nära 20-årigt skulle åter upptändas, 
för att i djupet af Nationens sinne nedlägga dessa himmelska 
firön, som då redan slagit ut blommor i Tyskland så sköna, att 
iuinu verldshistorien pryder med dem ett af sina blad. Hvem 
hor ej läsit till och med i Beckers Weltgeschichte om Barnhu- 
set i Halle", som Pietisten Francke stiftade med några gyllen i 
hand, och som vid hans död hade 130 lärare, 2200 lärjungar 
och erböd fri spisning för 600 personer? Vår tid har hållit Ju- 
belfest öfver detta hans tros verk. — Bland de stolte Carolinema 
vaknade, då sorgen anslagit i deras inre klagande harpotoner vid 
de elfver i Siberien, ett djupare behof af ett himmelskt, med Gud 
och menniskor harmoniskt lif, som blommar i det jordiska lifvets 
stormar, som renas i dess eldar, som höjer sig under dess tyng- 
der. Och snart såg man dessa kämpar, „som eldade med kulor 
gerna,** så länge de sutto kring K. Carl, samla sig kring en Ba- 
ron Creutz eller andra fromma vänner, och lägga pampen bort 
för att knäppa sina lejonramar i bön till Guds Lamm. Tårt Ca- 
Tolinska krigståg slöts som Alexanders. Man stannade — såg 
mot stjemoma och Önskade att nu intaga hvad som återstod — 
himlen*). Och snart vaknade en dylik ande hos unga prester 
och yngre studerande, hos handtverkare och allmoge och den 
slocknlide ej ens i 20-åriga häkten. Deras lösen blef: 



*) Kaptenen Baron C. J. Creutz' bref till Hofpred. Jör. Nordberc: 
och dennes svar förtlena att b&de låsas och f&rstU. 8e Hofcl. HisL II. 
701 föy. Mårkligt är, att dä Officerare brefvexlade med Francke ock 
l&go bedjande på knä i Tobolskiaka kojor, påskyndade krigspresterna 
upprättandet af Komedihas, utropande i sina predikningar bedjarne för qyä- 
Käre och svärmare, men Komedihas för den Onristliga frihetens goda frakter. 



282 

Christendomen är icke en vetenskap. 

Ty då Pietismen framträdde, uttalade den lika kraftigt bär 
flom i Tyskland sin opposition mot Symbolidsmens gnmds^: 
Christendomen en Vetenskap. Den såg med mörk bliok pade 
Skriftlärdas bemödande att fläta en lager kring den tömekiönte 
Ghidapannan och hänga Fhilosophiens Pallium öfver blodparpQ^ 
manteln. Det gick en djup suck — djup, ty det gällde ja dot 
eviga — genom hvaije Christligt bröst, som erinrade om anokea 
genom tidehvarfvet, då den Eatholska Phariseismen ville sätta an 
Tiar på Menniskones son och räcka ett svärd åt fridforstem 
hand under ett skönt uppstämmande af Upplysningens leqnien. 
Och tungt klappade de trognas hjertan, då man ville sätta Verl- 
dens ljus under schoUärdomens skäppa, tungt, som när sedan en 
dag tidens Sadduceism, som föraktande öfvertygelsema blott fn^ 
drade dygdiga handlingar, ville ur nämnde schola utsända en Jo- 
disk Sokrat och ropa: här är Christus. Ty Christus är .dock 
hvarkeh Pharisé, Skriftlärd eller Sadducé. Att han ej var Ph»* 
risé hade reformationen bragt i dagen ; att han ej var en Skrift- 
lärd utvecklade Pietismen. — (Längre hade man ej ännu gått 
i förvillelsen och kunde således ej gå längre i vederläggningen). 
— Och hvem undrar, som känner den öfverdrift, hvilken ut- 
märker början af hvarje andelig eller politisk, vitter eller ve- 
tenskaplig brytning, om harmen emot en Christendomsvetert' 
skapy der man behöfde känna Eoms och Greklands alfabeter, 
för att kunna beteckna alla de distinctioner, utom hvilkaa nog- 
granna iakttagande man kunde bli irrlärig och således osalig^ 
der man skulle genomhvälfva Calovii folianter på ett främmande, 
dödt språk, för att förstå den lilla bok, som hett« Jesu Ghxisti 
testamente, och der man skulle i predikningar egentligen upp- 
byggas med citater ur Leydanus, Eoveras, Dresserus^ Gellius, 1^- 
potius, Hajatonus, Livius, Cicero etc. etc. etc. — hvem nndiar, 
säger jag, att harmen emot en sådan Vetenskap då kunde väoka 
harm mot sjelfva Vetenskapen f — Förlåtom derföre Pietismen, 
fromt hvilande med tårfulla blickar vid ajelfva Andaktens jmm- 
sionsblomma, seende i honungshusets underbara byggnad alls 
korsfästelsens verktyg, förlåtom den, .om den någon gång med 
misstänksam blick vände sig bort från den menskliga bildningens ni* 
darsporre, der den läst i dess AJA en gudomlig varning för dess gift 

Dock funnos äfven många fromma män, som älskade öfrige 
vetenskaper och önskade deras flor, som aktade äfven Christen- 
domslärornas vetenskapliga construction, såsom en /örståndets 
uppfattning af Uppenbarelsen. Men högt uttalade de, att ej detta 
var allty att i menniskan var mycket mer än förståndet, både 
högre och mäktigare än detsamma. Och hade de ej rätt? Måste 



283 

icke OhriBtendomen kunna vara till lika för bonden som for phi> 
lofiophen? Är ej detta dess högsta bestämmelse? Der den går 
fram — sjunka ej bergen, upplyfta sig ej dalame, enligt ^den 
prophetiska fiskstrålen ur Esaias,^ så att allt varder jemnt? Lik- 
som jorden, så kan ju menniskan i tvenne hänseenden bemär- 
kas. För Geographen, som betraktar jorden såsom en jordy är 
hon ojemn, har hon dalar och berg; for Astronomen, som be- 
traktar jorden såsom en stjema, är hon utan upphöjningar och 
fördjupningar, är hon rund som de ö&iga himmelskloten. Så 
höjer sig menniskan för litteraturforskaren, än som en Atlas, pfi 
hyars skuldror sjelfva ljusets constellationer tyckas hvila, än for- 
breda sig menigheter som platta sandöcknar deromkring. Men 
Trons ljus bestrålar klart den lärde och olärde, men Kärlekens 
låga brinner väldig i begges bröst, och samma hulda Hopp pekar 
for begge mot ett evigt Ord, som är Lif och ett Lif som är 
Ifpjts, — Och huru lyckligt, J Philanthroper ! att en dylik him- 
melsk gåfva finnes, när folket går frossristadt bort från er kalla 
yisdom, när edra egna medlemmar sjunka i brott, för hvilka J 
sjelfve rysen. Och J Folkets vänner, J Tidens JULän ! är ej denna 
jordens rikdom af både himmelsk visdom och jordisk, en lycka, 
när Philosopherna ändtligen af en ryslig erfarenhet lärt, att Phi- 
losophien ej kan bli — en foJklära, men deras menniskokärlek 
ändå önskar folket en lär af 

Och rätt hade väl Pietismen deri, att menniskan hade myc- 
ket mer än förstånd. Eller var det förståndet^ som jagade Cain 
kring öckname, som störtade Pilatus utför klippan, och var 
det -:- i sjelfva förståndets land och förståndets dagar — var 
det förståndet eller var det ej samvetet, som räckte Castlereagh 
xakknifven, då han höll verldens tömmar i sin venstra hand och 
Byss lyckats att skåda i grafven sin konungs gemål och S:t He- 
lenas fånge och fastare hopskrufva Greklands boja? Och är ej 
detta samvete lika djuprotadt i den menskliga naturen som för- 
ståndet, hvilket merendels stupar i dessa krafters tvekamp? År 
det förståndet, som finner sjelfva himlens förlåt, ja döden och 
grafven genomskinliga, — som visar BÄphael det öfverjordiska 
Kadonneanletet efter de varma innerliga bönerna, som inger Se^ 
bastian Bach melodien till Ischariothsfrågan, som gjuter en kaskad 
af Inlder, lik den af stjernor, som i Österlandsmythen nedström- 
mar kring Krischnahufvudet, omkring hvarje ljusblickande idé 
i Tegnérs sång? Är det ens blott forstånd likavisst hos Gustaf 
II Adolph som hos Oxenstjerna, då under Svartsjölinden, der 
Sergels snille ställt dem som en evigt qvarvarande syn, — d^d 
ene vill, den andre afstyrker Sveriges deltagande i den Evange- 
liska frihetsstriden? Yar det förztåndei, som dervid visade för 



284 

Historiens S:t Oöran blott den om snabb räddning bön&Uande 
himmelska Sanningens jungfiroliga blick, och lät honom h5ra hmn 
mörkrets draktänder redan slipade sig till anfall, så att han fnui 
hela mensklighetens lif yigtiga]:e än Svenska Konungens, midt 
under det Axel talade med styrka om de 8 fororna? Eller äi ^ 
denna starka eld, som flammar upp i en Gustaf Erikssons qfl 
och snart, lik en himmélens dectricitety tänder i en million sin- 
nen nästan i en blink samma hugstora enthusiasm, — hör idtt 
den lika sä visst till menniskans väsende^ som det forstånd, hvilr 
ket vet att slå honom med en kakspade eller såra en hästhot 
så att äfven den må blöda i Dalames snö? Eller en Mga till 
er, som ansen dem såsom egentliga menniskor, hvilka aldrig känt 
något röra sig invärtes vid Trons himmelska strängasx)el och an- 
sen såsom blott menakliga missfoster dessa Eolsharpor, som upp: 
fatta eviga melodier ur vindarnes orediga brus ... en fråga äl 
er: Wéx i Sikla 1723 Öfverstelöjtnant Cedersparre med sin be- 
tjent Unge och Auditören Breant och tre studenter och någn 
landsbygdens enkla barn sjunga under hemgåendet från en ky^ 
aftonpsalmer och vid qvällsvarden erinra hvarandra om dagens 
predikan och de sedermera falla på knä och utgjuta ett fuQt 
hjerta i brinnande bön — hvarefter de stilla skiljas, mången nyss 
med nedtryckt, med djupt suckande bröst, nu med glädjestrålande 
ögon... huru böra de anses? — „Som svagsinte.* Hvarfore? 
Ty J hafven aldrig erfarit ett dylikt behof, aldrig känt hvad som 
kunde tända dessa ögons glädjestrålar eller pressa dessa hjertats 
suckar. Nåväl: J torden sett en Concert. Der brusa toner, der 
klinga röster. I någras anleten strålar en oforgänglig fröjd, mån- 
gen håller på ett klappande hjerta, att måtta dess slag: men 
andra anteckna för morgondagens recensioner med betydande mi- 
ner och spetsade öron en besegrad svårighet i sången, som bor 
berömmas, en for högt stigen stämma, som bör klandras, och 
mängden — sitter med läppar, som snart dallra af längtan efter 
conversätion om dagens händelser, med ögon, som mönstra om- 
gifningarne . . . svaren : är denna mängd och på sin höjd dessa 
recensenter de iuUbildade, helrustade menniskorna, och de, som 
knappt andas ännu 5 minuter sedan sången tystnat och kanske 

hela följande natten höra himmelska symphonier äro de 

svagsinta, d. ä. andeligt lytta och lemmalösa? Eller om Kon- 
stens öfver Förståndets höjda vcrld, som blott öppnas af en njugg 
natur for några få, är något annat än en dröm, ja, är verkli- 
gare än sjelfva verldsverkligheten, är till sedan solar slocknat ooh 
fallit ner, är det omöjligt, att ofvan alla constellationer af Sång-, 
Dikt- och Bildkonst hvälfv^er sig en himmel, öppen for alla, finst 
så & öppna sitt hjerta så, att själen liksom hör de himmelska 



286 

^ipdaa, ser de eyiga syoemay töm af de Mliga kxaftema eller, 
att tak Apostoliskt språk, har sin nmgäogelse i himmelen? Ooh 
ifir det icke omöjligt, fråga — ja fråga blott den sanne Fsyoho- 
logen, den djupskådande Häfdaforskaren, om icke antagandet af 
dess verklighet är det som gör tydligast, huru de fina andame 
kunna bli så afhängiga af sin Eviga medelpunkt, att enhet ändå 
uppenbarar sig äfven i den osynliga, den inre yerlden, midtun- 
der det den oupphörligt synes vilja sönderfalla i enskildheter, lik* 
Bom stjemoma på himlen gå sin irrgång i bestämda banor utan 
att rubba hvarandras lopp eller lösa det helas sammanhang, fast 
man i hvaije ögonblick skulle frukta det? 

Då Pietismen uppträdde, var det också tid att rädda Chri- 
Btendomen som Christendom. Ty som Veten^ap i den tiden» 
ande hade han redan gått förlorad. . Eller svaren J, som veten 
både hvad Christendom och Vetenskap är! 

Btl profl I Marpnrg atgaf 1643 en boktryckare Casp. CbemUniis ea 
predikosamling af den åk gåUande yetenskapligheten, som skulle ntestänga 
pietismens STårmeri. M& yi ett Ögonblick bemärka denna vishet. Bn 
^flnoMpredikan^ bOijar: Eingang. Ibr Geliebte nnd . . . 

In diesen nnsem Jahren nnd Tagen 

Thnt man allenthalben klagen nnd sägen: 
In der Welt 
Sey kein Qelt 

In sonderbeit es manglen wolte 

Im Bömiscben Reich an Silber and Golde. 
Koaipt man in Palatia — Atria — platea & Tia regla, anf den Gassen 
nnd Strassen, Bnrger and Bawer, einer sehet den andem an tmckea nnd 
sawer, nnd wird geklagt Mangel an Geld. 

SchlOsser and ScbOsser 

Partier and Handtbierer 

Balbirer and Terminirer 

Gärber and Färber. 

Tlscber nnd Fiscber 

Becker nnd Dachdecker 

Mmier and Zöllner 

Pfeiffer nnd Scbleiffer 

Klagen nnd sägen 
In der Welt 
Ist kein Geld. 

Orsakeme till penningbristen citeras nr Valiscipi tyska rim: 
Fttrsten nnd Herrn Pancketiren 
Fewerwerck fechten nnd Thamiren &c. 

(fk 2 sidor), med skarpa anfall mot Anticbrist i Bom. Derp& fOljer ett 
långt latinskt poem i samma åmne, tillegnadt NammiTOtis & Nammiqnera- 
lo^s. Detta var — »Dogmata sacra DBI^ af M. Hartman Brann. Och 
denna predikan var nästan den mtnst verldsltga i samlingen, 

Yi måste bekänna, att när kyrkans vise i denna anda ville 
motkämpa kraften af Fietistemes utgjutelser om synden och /ör- 



286 

soningen, stod yerkligen den practiskt-theologiska dootrinen KkA 
Tacklande såsom Vetenskap, som den stod såsom Konst, när Luther 
först dref dem ur det tempelsköna Bönehuset, hyilka ville mesit 
och musicera folk till himlen. 

Beformationen löste hela hären af friboma själskrafter, soiA 
låg fängslad under ett stelnadt konstsinne. De blickade omkriDg 
sig desse fria krafter och funno ^mycket skönt Ghids ord, tctom 
dd^ de hörde från prestemas läppar. Vetenskaper uppblomst- 
rade öfverallt i en andefrisk och frisinnig tid. Men var nu Ghri- 
stendomen intet annat än en Vetenskap, så stod den sluten inom 
det skrank, der Lärdomen höll sina riddarespel, och var skyldig 
att kämpa med hvar och en, som kunde framvisa Lagren, såsom 
stamträd, i skölden. I Frankrike och England hade man lefVst 
snabbare än i Norden. Fietismen hade der blödt under ett Fi- 
risiskt Bröllopp (der firas ofta dylika), och segrat under Cromwell, 
deras *Neologiska tid hade redan infunnit sig, närd af en fcfrsva- 
gad pietets felsteg. Den utgick från Ludvigers och Stuarters 
lättsinniga hof och började tidigt sigta efter fogningame på det 
theologiska harnesket. Slutligen hunno äfven de phlegmatiska 
Tyskarne upp dem. Neologien, hvilken kom att constituera föl- 
jande tidehvarf i Sverige, inverkade således utrikes ifrån äfven 
under detta på Christendomen bland våra fäder. Vi måste såle- 
des redan här lemna någon uppmärksamhet åt densamma, hvar- 
igenom det kan bli klart huru den under sjelfva pietismens tid 
kunde insmyga sig i Norden. — Tyskame hade lärt att beundn 
en Kung som föraktade Leasings och Kloppstocks språk, och fiEuiQ 
att den påhittigheten att en gång drömma i Henriaden uppvägde 
Biadens och Odysseens alla förenade skönheter. Denna EonungB 
syster gjorde Svenskarne bekanta med Pransosemas och Engels- 
männens äldre och Tysklands nya ståndpunkt och hennes son 
ville göra Svenskarne värdiga sitt namn „Nordens Fransoser.** 
Och fast blott Vitterheten förstods af desse folkens bildare, var 
den dock ej annat än blomman af sin tids philosophi såsom rot, 
och från philosophiens rot uppskjuta, enligt gammalt, Vetenska- 
perna såsom telningar, hvilka fuktas af hennes dagg, och beskug- 
gas af hennes krona. Snart fordrade inan derföre af Tron in- 
nanför den fridfulla och glada, men visserligen enfaldiga blicken, 
att den skulle bortblåsa Cartesii — hvirflar för att få ohånad 
tro Skapelsens varde och det varåt, och mäta Mälarvågornas höjd 
för att tro en antediluviansk verld, och innan kort, att den 
skulle bevisa det ej stenstoderna i Egypten talat i soluppgången 
med Moses, förrän den fick ostörd se, vid sin Rambachs ledning, 
^Christus i Mose." Den ännu qvarlefvande Orthodoxien sökte 
väl forsvara sig. Men ofta förskansade man sig som Vitalian- 



287 

andialeii Hugo — med fryvande vatten, och då snillets vårsol staok 
på dessa murar, flöto de bort. Det stod illa till med det Yeten» 
skapliga försvaret, icke derföre att ej Sanningen kannat försva- 
rasy men derföre att den tidens presier ej kunde försvara den. 
Yfil hade de iSsit i Benzelii Bepetitio att man skulle fördela 
Ståndet i 1) det som åtföljs af digestion och 2) det som icke 
åtföljs af ^U^tion, för att kunna bevisa Englames ätande: men 
de nya Chemistema, som blickade ner från sin förmenta veten- 
skapliga höjd på de välmenta och trofasta prestema» skulle ej 
ens ha vidrört denna fråga, för att vederlägga transsubstantiatio- 
nen. Yäl disputerade Doctor Munck om englakroppames subtila 
natur, men de nya Svenska Physiologerna — klena måhända 
inför Haller både i physiologi och theologi — voro naturligtvis 
starka inför Svenska prester, i Yoltairiska månskensförklaringar 
af Transfigurationen o. d. (Man torde minnas Hallers yttrande, i an- 
ledning af den antydda bortförklaringen, att Yoltaires hypothes 
ofta var ett större underverk än det hypothesen skulle undan- 
rödja). Och presterna, som lärt sig 100 definitioner och 1000 
distinctioner i ett Compendium theticopolemicum kunde nu aldrig 
låta påskina denna, sin kunskap. Ty Yoltaires Yidtberömde eller 
Yälbome Apostlar resonerade mindre, deri like sin mästare. De 
funno beqvämligare, liksom han, att blott skratta. Och de upp- 
vexande presterna kastade derföre en ^onyttig" litteratur bort, 
och huru sagta har det ej gått med återtagandet? De, som borde 
leda dem, voro ofta redan vunna af deras fiender. Blickade de 
öjEveigifhe upp på symbolicismens tomspets, der fäderna skrifvit: 
här irUiU men icke vidare, si der mötte — en ruin, för ny att 
kanna ens vara pittoresk, ehuru annars i tung göthisk stiL Men 
derjemte hade man by^ i fransk stil ett annat hus, en rotunda, 
Enoycbpsedia benämd, och skrifvit der på spetsen samma: här 
tVittU men icke vidare. Och snart trädde aUa Yetenskaper uti 
dennas uniform upp mot den som nyss var nästan den enda, ruf- 
vande åtminstone de Öfriga under sina vingar — den nu vingbrutna 
prestlärdomen. Och i mån som fiendemas kraft tilltog, förmin- 
skades naturligtvis försvarames. Yäl kände ^de Wsennerdahls 
mythologi och visste hvad de tre Konungame af Saba hette; än 
mer — de hade törhända vid en Fhilosophisk Candidatexamen 
bläddrat igenom Yockerodii historia om de antediluvianska Yeten- 
skaps-societetema *) och för en pastoralexamen lärt af Bång upp- 



*) Enligt Fbilos. Fac. prot. i Land d. 26 Mars 1763 examinerade 
Frof. Sommelias de litteris antedilavianis deqae fontibas ande notitia 
Scriptornm antediluvianoram sit haurienda. Yocker. har skrifvit, enligt 
hvad Baumeister fOrsäkrar, en bistoria societatam et rei litterari» mnndi 
primi 8. antedilaviani. 



288 

itfkaa Svenska Biekopame ända £rån deraa EminenBer Adam, 
Sethy Henoch ooh Magog; men hvad förslog all denna läidom» 
di de lärde utom kyrkan, då tidens bildade talade om An^^iietik 
Zendavesta, nr hyilken sjelfva „Fater noster* var plagieradt firiii 
Ormnzd"*); då man snart böljade omtala huru forskaren i Ori- 
entens myther fann, liksom den resande, som nedsteg i grottoma 
vid Oanges, colossala gestalter, ^urbilder till Christendomena oo- 
pior i en grseoiserande smak,"* — trimurtbilder — inoamationcr 
— en krisohna som stinges ooh en krischna som fortramjiar co^ 
men **) ; då qelfva kyrkans ypperste i andra länder blott skilde 



*) Till prof p& dessa lärdas omdöme om ^Christi plagisraode," ■& 
yi anfOra det ställe ar Zend, der man trott sig finna urskriften fdr Her- 
rans bön: Ehosch Taspis Incidis rigoribns ländes fortis corpore agili ra- 
dians splendore Oromadis qai rectns pnms prss Inmine radiante ▼eoit qjÅ 
reetns pnrns prsB Inmine radiante sapit qni brachia snrsnm extendit pro 
lege bac Oromadis Zoroastris qni etiam ferit hostes palam (brachia) jae- 
tans snper tnrmas eornm (qni) instrnxit in medio gandia ingentia snbli* 
mia impertiens pnra recentia cibaria armentis gramina educens greges 
pascnis. 

Efter Korbergs ntskrif^ i N. Acta R. Soe. ScienL Upt. T. IX p. 
S63— S54, der ban ställt detta stycke bland de mänga Asiatiska Faderfår* 
Öfyersättnii^garne, utan någon anmärkning, 

**) Man känner, hyilket buller som väckts af den Orientaliska pbi- 
losopbien och Mythläran från Ganges och Indus stränder. Man har här 
trott sig finna det råämne, af h vilket Nya Test» författare, som hnmiits 
af någon Grekisk bildning, skapat sitt dogmatiska system, sina Mysterier. 
Och så skarp man varit i kritik af våra Bibelnrknnder, så slapp har maa 
varit vid undersökningen om källorna för Hinduens troslära. Inför Jo- 
darnes anleten har ingen dristat förneka, att G. Testamentets urkunder äro 
äldre än vår tideräkning. Och bokstäfveme i Cod. Alexandrinas n. fL 
af N. Test. vittna sjelfva om sin ålder. Huru gamla äro deremot de äld* 
sta exemplar, som finnas till af Buddhaismens m. fl. religions-codices? 
Deras anhängare lära ej ens kunna Ofverbevisa Muhamedanen, att de öfver- 
stiga ^åldren af Alkorans äldsta exemplar. De kunna således ej bevitts 
ha fått sin n. v. form, förrän Christna Apostlar och Missionärer gingo ut 
åt dessa länder, der man nu talar om en Gudsincarnation (Bnddha Ava- 
tar): om Guds uppenbarelser i menniskobild (Krischna hade 7 gånger up- 
penbarat Gud): om Guds trefaldighet (tri-murti), se W. Jones Asiat. Be- 
searches II: 383): om en Guds son, hvilken vid 12 års ålder kände hela 
den himmelska rättsläran (Bidia; se Folier, Mythol. des Indous, II: 10& 
448): om en Gud, som aflades af en ljusstråle, hvilken genomträngt eo 
Jungfrus lif, och var i Öknen vid sitt 30:de år, sänkt i djupa betraktelser, 
men kände sig då uppfyllas af Gud och började predika en ny lära fÖr 
1000-tals lärjungar (Majer, Mythol. Lexic. vocc. Buds & Fo): om en Gud, 
som under sina äldre incamationer utgaf några bud, deribland: Da skaU 
icke dräpa, Du skall icke stjäla, Du skall icke göra hor. Du skall icke 
\juga (Palmblad, Om Hinduemas Religion i Svea och Hermes): em en 
Krischna, som sträfvade att göra sin menniskobild så skön, att han skulle 
likna sin himmelske fader (Folier, I: 162): om en Guds son, som, sedan 
han lärt Bidia, blef förföljd och af underjordens Gudar dödad, dereftor 
nedersteg i djupet, men, återgående derifrån till de himmelska väsendeii, 



289 

sig deri från kyrkans fiender, att de förklarade, det Ohristendo^ 
men, ^en mensklighetens morgondröm i Österlandet,' blifvit för 
oss utbildad af helleniskt halfbildade ärliga män, då fienderna 
kallade dem ilUluga f Hvad skulle nu ske med den tidens bild- 
ning annat, än att de, som erfarit Christendomens kraft och som 
skulle bestått, om Englarne kommit ned från himlen med ur- 
Terldsurkunder om Christi plagiat eller försök i populära philoso- 
'phien, förklarade en mängd Vetenskaper vara Osaa et Pdion et Oeta 
et Ehodope och tanken en Titqg, sjelfve knäppande darrande hän- 
det till bön och troende på en dag, då ljuset åter skulle segra; 
då deremot de öfrige, om de ej nedsjönko i ni/tians gyttja, bort- 
rycktes af tidsströmmen, upprörande ofvanpå densamma en firadga 
— Neologi sedermera benämnd. Och hvad kunde man mer be- 
gära af pietismen, än att den räddade det Christliga troslifvet 
inom Nationens kärna, inom Sveriges Allmoge? Ty ännu hade 
ju ej en sträng vetenskaplig kritik af urkunder vaknat och, se- 
dan den genomgått Christendomens urkund och qvarlemnat deri 
samma tro och samma anda för en Christen läsare, fast kanske 
några blad mindre för Bokbindaren, äfven lika strängt och lika 
oväldigt behandlat den Orientaliska vishetens urkunder, träffande 

af dessa mottogs med glädje, såsom fullkomlig i all vishet (Folier, 1. c.) : 
on en hvit och röd Gud (således ej af Mythosophernas egna stammar), 
som såsom en Vis dyrkade en hOgre Gud dag och natt och l&oge lefde 
obem&rkt, fOrr&n han började förrätta underverk (Baldseus, Beschreib. d. 
Ostind. Ktisten p. 650, W. Jones, 1. c. II: 32): om en Gudaincamation 
Krischna, hvilkens kropp, sedan bans lefnadsbana var tilländalnpen, fasta- 
des vid ett rått och oformadt träd (Folier, 1. c. I: 162): om en Gud, som 
ftn en gång skall återkomma i mensklig lekamen, då ogndaktigbeten bnn- 
nit sin höjd ocb då återföra den första verldsåldrens oskuld (Folier, 1. 
c.)- I)å man läser detta i Myther, hopblandadt med uppgifter om Gudens 
•tilUsittning i 26,420 år, om hans slägtskap med månan o. d. ocb med 
kritikens obarmbertiga lag fört sjelfva de äldsta urkunderna härom jemns 
med eller efter Alkoran ocb enligt samma lag måste föra striden mellan 
Jadar och Christna om Jesu Christi lefnad och läror flera sekler högre 
upp, så behöfves en stor tanklöshet, för att ej se i hela Ostrens Visdom 
hiniidan Eupbrat en äldre hedendom, som varit i beröring med Christen- 
domen och deraf tillegnat sig ett och annat, liksom Boms hedendom hade 
tillegnat sig åtskilligt af samma Christendom, kallande sin Gudamoder 
den Ephesiska Diana för Gudsmodren Maria, utan att alltid utbyta det 
svarta belåtet med ett bvitfärgadt, benämnande sin Fontifex Maximus för 
Christi Ståthållare o. s. v. Det medgifves väl, att Christendomens ele- 
ment i den Österländska hedendomen är mera uppblandadt, än i den Ye- 
sterländska; men att i ren historisk anda förklara Bibelurknndema, dessa 
hebreiska, som öfversattes på grekiska långt förrän Evangelierna upp- 
trädde, och sedan bevarats för hvarje förfalskning i de christnas intresse 
af Judame, liksom dessa grekiska, en Cod. Alexandrinus, en Codex Si- 
naiticus, vara ett uppkok på den groteska mythologien hos Orientaleme, 
det är ett förnekande af det sunda förnuft, hvarpå en tviflare aldrig får 
nppgifva anspråken. 



290 

dep ingen ntombebreisk skrift, som i ålder 63mnerligen ötveralteg 
Alkoran, men träffande dessa yppiga Indusblomnor ofta på mis- 
nonfirers grafvar.från Ghristendomens första sekler *) ; ännu hade 
ej nc^grannare resor uppdagat, att hvad som var skrifvet med 
bilder och symboler i de äldste afgudatemplen blott hän viste till 
en gröfre physisk mythcyclus, då t. ex. man fulltecknade en 
tempelvägg med priaper iör att uttrycka naturens bildsambet; 
ännu hade ej en Cuvier, verldens grundlärdaste geolog, sedan, 
han utforskat alla geognosiens, p^sikens och cbemiens mysterier, 
försäkrat att jorden ej kan, ur geologiska skäl, ha varit bebodd 
af förnuftiga varelser synnerligen längre än den Mosaiska tide» 
räkningen ger vid hand; ännu hade ej grundlärda astronomer 
funnit de gamle hedniska tidräkningarne sakna både inre och 
jrttre kriterier på vetenskaplig halt. Och när vetenskaperna an- 
föllo Christendomen, och hon, denna himmelska främling, som 
här ej har ett eget tjäll att luta hufvudet under, vädjade till Do- 
marne i det Skönas rike och talade om konstens analogi, ooh 
frågade dess tillbedjare om de ej kände hvad längtan till ett 
evigt hemland, hvad en gemensam anda inom ett skönt manna- 
samfund, hvad visshet om det osynliga vore, om intet för dem 
skönt låge i den högre själsstämning, som kunde bilda martyrer, 
der frestelserna voro förklädda englar, och Eiddare för det evigas 
B^er, äfven der intet öga blinkade bifall, — si då svarade 
Sången: Eeligionen, min Broder, som kallade sig Guds tjenare, 
är ihjelslagen af en hög naturkraft: åskan, den Gud med hvil- 
ken han trodde sig tala på bergshöjden; och, för att hålla folket 
samman, spelar jag blott dansmusik kring guldkalfven mellan 
det man äter och dricker, — och de öfriga konsterna förbisågos 
af tidehvarfvet. Ty ännu hade ej en djupare phsychologisk blick 
ned i menniskans innersta helgedom upptäckt med pbilosophiens 
synrör den underbara princip, som under namn af religion^ den 
må nu antagas såsom en pupill som ser, notab. när himmelskt 
ljus nedstrålar, eller som ett sig sjelft nog — blifvit af så vig- 
tigt inflytande pä Christendomen både i sin trosuppfattning oott 
i sin vetenskapliga utbildning. Och ännu hade ej sjelfva bild- 
ningen väckt en kraftfull harm mot desse andetomme vise, som 
1 allt osynligt, hvarpå en Christen, en Konstnär, en Philosoph» 
(ehuru med olika betydelse af ordet) säger sig tro, blott se spök» 

*) Se nftstfSregäende not, och de allmänt i sednare Missionsakrifter 
tillgängliga nppeifrerna om Karenerna, som af sina fäder bort, att de en 
tid haft en Guds bok och förmanat sina efterkommande, att om de nen» 
Biskor, som ännu bafva den boken, komma till dem, de då må som lär- 
jungar lyssna på dessas ord. Hvad som säges om den boken kan ej syfU 
på någon annan bok, än Biblen. 



291 

gestalter, uppfunna af rädfikn, grupperade af inbillningen, sk]^- 
dade af egen nyttan. Öfve^fven af allt, — utom Guds Qrds 
eviga ljus och Guds Andas eviga kraft, bevarade pietismen CÄrt- 
stendomen bland Svenska Folket. Ty till foUcct hade den nu 
bunnit i ny klarhet och kraft — den enda visdom som kan 
hinna dit ned med andelig välsignelse — och Svenska kyrkan 
stod blomstrande i dalen, under det höjderna förtorkades i den 
nya upplysningens ljus. Och snart hörde man öfverallt i kyrkan 
den bekännelsen, att Christendomen är icke en Vetenskap äL^ 
att den är något vida höjdt öfver allt meoskligt vetande, hdt 
oberoende af de philosophiska disciplinemas „välde och falL^ 
Likväl uttalades denna sanning på tre dialecter, den gamla Sym- 
holicismen^, PietismenSy Eermhutismens. S^mboUcismeny som ofta 
berrskade blott i hufvudet och då fann secterism öfverallt, hvar- 
eat tron äfven nedstigit i hjertat, bibehöll väl länge samma stela 
förnämt lärda väsende i närvarande tidehvarf, som i det föregår 
ende seklet, men motstod dock ej allt framgent sanningens och. 
tidens mäktiga inverkan, utan tillegnade sig det varmare, mera 
populära föredrag, som den rådande pietismen infört, så att man 
vanskligen företager någon bestämd classification med de Oriho- 
doxa talame och skalderna i detta tidehvarf, grundad på tillräck- 
lige objectiva skäl. Och en skriftställare bör ej fordra större upp* 
märksamhet åt de subjectiya, då ej en högre pligt kräfver. £tt 
subjectift skäl, hvaråt man fordrar objectif gihighet, ar en slags 
litterär vittnesed, och med dylika bör man vara sparsam. Man 
kan ej ens rätta sig efter de yttre förhållanden, ty desse sätta 
en Spegel i rätten jemte en Humhle att dömma öfver pietistiska 
brottslingar. Men Spegel var en Orthodox med djup pietet och 
förföljdes af symbolicister, förrän bjertats djupare fromhet här 
£ått pietismens vedernamn, och Humhle trodde visst, att ingen 
Novat(Mr kunde vara Christen, sedan så mycket i tiden stod för- 
nyadt omkring honom. Men om någon ej erfor ett outsägligt 
. annat i Spegels orthodoxi än i Humbles, så kunna ej vi lära ho- 
nom det. I allt som står höjdt of van den lägre verlden, möter 
något mysteriöst. Kan man ej lära. hvar och en annan att höra 
när entreacterna äro af Beethoven eller Eossini, så är ej att be- 
gära en dylik förmåga for än h(%re ändamåj. Lättare är för ea 
hvar att skilja Herrnhutiska dialekten från den Orthodoxa; ty 
när Benzelierna talade samma språk, som en Nohrborg, en Båld, 
en Pettersson, så skilde sig tydligt en Hambergs, en Butströms 
från den Orthodoxa församlingens. Vi ha, då vi oharakterise- 
rade de orthodoxa lärarnes stil under förra tidehvarfvet, kallat 
den naiv, erkännande att den hos pietisterna antog mera senti- 
mental charakter. Man började mera vädja till hjertat, i samma 



292 

m&n man insåg, att det ej var ea Theologi, roan hade att in- 
pregla i förstftndet, utaa ett Evangelium man hade att förkunna 
menniskans både sjcU och hjerta och håg. Hos de mera veten* 
skapligt talande bibehöll framställningen sig vid den gamla Ortho- 
doxiens ^ordasätt;^ hos de mera för folket predikande brusade visst 
nitet öfver i uttryck, som, vägda på orthodoxiens guldvigt, kunde 
gå utom hvad uttrycken i Concordie-formlerne inneburo. ToUsta- 
diu8 var också i ett och annat af olika mening med det, Refor- 
mationaseklets Theol(^er tänkt, t. ex. rörande de oomvändas andeliga 
verkningsförmåga, helst desse sednare ansågo salighetsmedlen så 
mäktige, att intet — äfven vid tal — berodde på personen, 
som var deras redskap; men T. trodde sig ej se denna sublima 
theori så fullt bekräftad af erfarenheten. Känslan, som varit 
trälinna hos Symbolicisterne, blef maka hos sådane Pietister, som 
Spener och Francke, men upphöjdes helt chevalereskt till Herr^ 
skarinna af Grefve v. Zinzendorff. 

Dock — Herren kan vända äfven det till församlingens 
bästa, som en tid synes hotfallt. Tidsmeningame, dessa passad- 
vindar, som en tid blåsa åt förståndspolen, en annan tid åt käns- 
lans motpol, vålla ofta ny klarhet, sedan de skingrat dessa dim- 
mor, som under en viss meningsstiltje samlat sig mellan våra ögon och 
det ljus, ögat behöfver för att se. Hvem skulle nu vinna anse- 
ende för att ega en historisk skarpblick, ett philosophiskt djup- 
sinne genom att förneka Pietismens vigt i meusklighetens uppfo- 
stringsplan? Hvem skulle nu „ vinna hjelteryckte** på visdomens 
stridsfält genom påståendet, att denna tidsålder i vår kyrka låg 
utom och mot Försynens ledning? Allmänt anses Pietismen åt- 
minstone som en exponent af den omkastning, som visade sig i 
samma tidsålders charakter, från förstånd till hjerta, från reflexion 
till contemplation, men ock från meningar till handlingar, från 
verksamhet för mensklighetens bästa genom voteringar om tros- 
bekännelseformler till verksamhet i lifvet af dessa formlers in- 
nersta mening. Ty de, som sjelfva kalla sig — med stolthet eller 
vemod — otrogne, torde med sin gran skningsif ver bättre än många, 
som med rätt eller orätt kalla sig trogne, veta, att uppfattningen 
af Christi förklaring af den gamla vedergällningsläran, som refor- 
merat våra „straff och straffanstalter,* (se här ofv. p. 71) upp- 
sköt sin brodd, der pietister och herrnhuter instängde och i Evan- 
gelium träget undervisade de tjufvar, hvilka i N. Amerikas kolo- 
nier besvärade dem (se Isr. Acrelii Beskrifning om de Svenske 
försirs tillstånd i Pennsylvanien 1759); att sådane „dårar for 
Christi skull" som Dan. Anander först höjde i Sverige sin röst 
för scholor åt alla folkets barn (se här ofvan p. 234); att 
sjelfva engelska kyrkans verksamhet lifvades och vidgades ge- 



nom nya t. o. m. syeneka arbetskrafter från pietisthärden i Halle 
(B. Lex. XIII p. 155)); att Negremas erkännande ej blott såsom 
menniskor, utan såsom menniskor, hvilka kunde bli christna, utta- 
lades, som yi tro, först bland Hermhuts Missionsvänner — un- 
der det att t. o. m. en svensk af dylikt skrot kastades i fän- 
gelse af Grekiska kyrkans Synod och ej bevardigades med svar 
på bref af Svenska kyrkans Frimas (Sv. B. Lex. lY: p. 236); 
att ej de i religion likgiltige, utan de som kunde lida fängelse 
och landsflykt för sin religiösa tro måste erkännas ha vållat de 
lagforändringar, der de länge erkända politiska frihetslärorna sent 
omsider flngo tillämpning äfven på andaktsfriheten; att dryc- 
kenskapens landskräfta vanligen omhuldades af SKattgirigheten 
och privatsmaken, tills svärmare med pietistiska slägtdrag i N. 
Amerika och derefter i de fleste jordens länder höjde sina röster, 
vanligen i Jesu Christi namn. Äfven om vi här afbryta en pie- 
tismens meritförteckning, som kunde mycket forökas, må vi ej ega 
rätt sluta, att alhnänna vettet skall i denna se — christendomen 
utträdande ur böckerna i hjertan, ur lärdoms- och skolsalame i 
lifvet, och således tillerkänna pietismen den verldshistoriska bety- 
delse, vi fortfara att tillerkänna densamma? 

Bet är dock ej omöjligt, att man häruti instämmer, men sä- 
ger sig ej vilja stanna här, utan förklarar, att en sådan rörelse 
i tidehvarfvet ej kan ha blott verkat godt; att man således ännu 
upprepar beskyllningen, att Pietisterna voro Neologiens vägbere- 
dare och det lika skäligt, som Katholikema framhålla Luther så- 
som vägberedare för revolutionen och otrosdåden, hvilka sedan 
följt. Tron angripes vanligen lika skarpt från både Otrons och 
Vantrona läger. Så kan man visst skylla vårens foglar för vå- 
rens ormar och ödlor, ty de komma alla med vårvindame; men 
naturphilosophen inser, att Skapelsens Herre lät dem följas åt så 
att många öi dessa foglar skulle kunna förminska de skadliga 
amphibiernas antal. Vi kunna nu fråga oss sjelfva, hvilka följ- 
derna skulle blifvit för den christna bekännelsen i verlden, om 
den rojalistiska otron i Stuartemas hof och den mot republik ten- 
derade otron i Frankrike blott haft en motkämpe i den lärda 
theologien, sonf ännu knappt kunde tala folkens modersmål, och 
om ej ungdomen i Europa — denna tabala rasa, hvilken van- 
ligen först mottager det nya, det väl opröfvade, men just deri- 
genom retande — här och der lärt känna puritaner, pietister o. 
å^ efter hvilka de kunde bedöma verkningame på sinnesdanin- 
gen af den brinnande kärleken till Christus, den försakande, den 
uppofirande kärleken till de värnlöse, dit de unga ^fritänkame* 
ej sällan hörde, särdeles när dessa fattige ynglingar märkte, att 
det var just för Christi skull de omfattades med barmhertighet? 



294 



16:e §. 

Liturgisk och Psalmodisk litteratur. 

Den andeliga Sangen kunde ej i början af Sveriges s. k. 
friHetstid undgå att mottaga intryck af det nedstämmande i heb 
TidBanden, då Garlames Eneid slutat med sin suck vid den sistes 
grafy lik Eneidens slutvers vid Tumi fall: 

Yitaque oum gemitu fugit indignata sub umbras^ 
och Eredrikernas Georgik följde nu i ordningen. 

Då ^allmänna opinionen"* spände sin uppmärksamhet i Tida 
högre mått, der några meddelade Mårten Triewalds upptäckt, cU 
lefva under vattnet, än der Sam. Triewalds Samling af ny 
poesiy om den ock höjde sig öfver skyarne, kom på tal, särdeles 
då den verldsliga poesien hellre uppvaktade de hedniska gudame 
och gudinnorna, än ibågkom något, som genom Ohristendomen 
inkommit i verlden, väntar man väl ej synnerlig lifaktighet inom 
sången på kyrkans område. Den andeliga rörelsen utanför Öster- 
sjön hann likväl samtidigt med den oandeliga att här inverka. 
Och det blef vår räddning under ett helt tidskifte. 

Handbokalitteraturen blef oförändrad, utan att ens något 
forslag till forändring afhördes. 

I Psalmbokelitteraturen visar sig deremot ej så litet nytt, 
ehuru K. Carl XIis Psalmbok fortfor att vara Sv. Kyrkans. Den 
omtrycktes ofta. Den första uppl. med latinska stilar utkom i 
Stockholm 1745, innehållande tillika Eatechesen. Dessutom må 
anmärkas : 

Then Svenska Psih. eller kiärnan af G. och N. psalmer^ som vid Sv, 
Försis Gudxtienats Öfning, så väl i Huset som i Kyrckian i Estland och lU- 
veU hruklige och vanlige äro^ Tr. 1742, 1767. iDDehåller 445 psalmer p& 
552 pag. 8:0. Man finner här de flesta af ?åra gamla psalmer, men i en 
annan ordning. De nya yittna om inflytelse af (yrefve Zinzendorff^ både 
dogmatiska och poetiska schola. T. ex. N:o 166, v. 1: Wårt lamb . . . 
▼. 6: Än öpna sta ykr Jesu sår, Ther ligga all hans dyra får . . . N:o 
85, T. 1 : L&r mig: Jesn söt betrackta ... t. 3 : När da blefst med piskor 
slagen, som titt k6tt från benen ref (en trayestering af: Jesu da mitt lif 
och helsa). K:o 81: Jesn jag vill tio passion innigt nu betänka ... af 
hvilka flera fAljande året (1743) läto sig se i Sions Sånger, 

Man kan dock ej neka, att på vissa ställen möter en poe- 
tisk flägt; men då är sången någon gång hämtad ur Eolmodins 
Dufvoröst, fast omarbetad i den utvalda tonarten. Vi nämna 
N:o 85, der Golgata jemnföres med Grisims och Thabors berg. 
De nya psalmerna stå likväl bland de gamla Svenska som ty- 
nande utländska Texter, hvilka ftån drifhusen blifvit utplanterade 



995 

bland de Svenska ängarnas friska blomster. Psalmbokens historia 
är oss för öfrigt obekant. 

I medlet af 1700-talet började man tänka på en ny Svensk 
Psalmbok. S. H. (Sv. Hof) hade 1755 funnit nödigt utgifva: 
Förklärinff öfv. besynnerliga ord i 8v. Psalmboken. 1756 
uppdrog Erkeb. H. Benzelius Theol. Doct. och Prosten i Tierp 
C. J. Lohman att rätta, förbättra och omarbeta Svenska Psalm- 
boken. Efter Benzelii död blef S. Troilius Erkebiskop 1758. 
Han var en utmärkt predikant, men lär ej förstått att uppskatta 
sin tids poetiska förmåga, då han fortfor att vid Biksdagen 1761 
påyrka en ny psalmbok. Emellertid förordnade K. M. 1763 en 
Comité till Psalmbokens öfverseende. Den utgjordes af Öfver- 
hofpred. och Past. Prim. (sedermera Biskopen i Carlstad) Doct. 
Jör. Schröder, Past. i Clara, Doct. Just Hausswol/y f d. Prof. och 
d. v. Past. i Jacob (sedermera Bisk. i Lund), Doct. O. Celsius och 
Past. vid TJlr. Eleon. Mag:r O. Gråberg. Första steget synes 
vara gjordt af en Prost i Skara Stift, Aw. P, Luth, hvilken in- 
gaf vid 1756 års Biksdag till Högv. Prestesiåndet Anmärkn. 
Ö/ver 8u, Psalmb., som vunno bifall, enligt det protocollsutdrag 
O. Gråberg^ Ståndets Notarius, meddelat, och vid Biksd. 1760 
ingaf han åter till' Presteståndets Eccl. Deputation Samling af 
Tiågra utvalda Kyrkopsalmer och Andeliga Sånger från 
2h/skan och Danskan öf ver satt och föreslagen att der af vid- 
tagas hvad tjenligt prof vas till Sv, Psalmb. tillökning. Prof- 
psalmboken utkom i hast. Dess titel var: Af then Svenska 
Profpsalmboken^ som efter H. K. Mits nådigsta Befallning 
bör utgifvas, lista Sami Stockh. 1765. 2:dra Sami. 1767. 
Den väckte ej synnerligt uppseende. Likväl ansåg Doct. And. 
Knös behöfligt att 1769 utgifva Någre anmärkn. angående vår 
O. Psalmb. och dess förbättr. i anledning af den nya Prof 
psalmboken^ der några anmärkningar vid de nye psalmisternas 
bristande insigt uti idéen om nya födelsen, „som influerar öfver- 
allt och likt en liten surdeg försyrar hela degen*, o. d., förena» 
med omdömet, att vi uti vår Dufvoröst, Mosis och Lambsens 
Yisor o. d. egde bättre och anderikare psalmer än de nya i Prof» 
psalmb., att föröfrigt G. Ps:b. vida öfvergick den föreslagna i 
värde, ehuru en förbättring vore här och der nödvändig, — allt 
uttaladt i en kraftfull anda med tveeggade ord. ,,Celsiska Psalm- 
bokens" nederlag tillskrifves annars Theol. Adj. i Ups. D. An- 
nerstedt i en uppsats af S. Hedin, införd i Gahms Archiv. 
8m4)land,^ ett m:scr. i flera band på Ups. Bibliothek. A. var ifrig 
mössa och gällde mycket bland mössor ne vid Bådsbordet. ^Hans 
kritiker angingo både poesi och dogmer, voro lärda, men än mera 
q vicka." Apologien för G. Psib. berömmes ock. Emellertid tyst- 



296 



nade, med Gustaf IQ:» uppträdande på thronen, all fråga om 
antagande af en — både så renlärig och så opoetisk Psalmbok. 
Psalmboken innehåller 485 numror på 504 pag. Författame äro 
«j bekanta. Comitén nämner blott sal. Prost Miinchenberg, ^hvars 
handskrifna rättelser af Sv. Ps:b. varit Comiterade till my9ken 
hjelpreda.^ Man vet dessutom, att många psalmer voro af Doct 
Lohmans och 10 af O. Celsii hand. K. M:ts instruction af den 
3 Nov. 1764 hade ålagt ^Kyrkoherdame^ : 1) att inrätta Psib. 
efter katechesen, äfven dervid fördelande Davids psalmer; 2) bibe- 
hålla de ps. i G. Ps:b., som finnas lämplige, men uttaga de öfver 
Sond. Evang., hvilka såsom historiske (?!) ej egentligen innehålla 
en Guds åkallan, äfvensom Ståndspersoners psalmer, hvilka — 
skäligare var den anmärkningen — ej hörde till en församlings 
ps:b., m. m. Tvenne Kanslicollegii Ledamöter skulle bevista några 
sessioner, för att meddela sitt omdöme om hvad till vitterhet och 
språkets renhet höra kunde. Denna psalmbok är ett bevis, att 
fromt sinne, renlärig insigt och god vilja ej äro mäktiga att dikta 
psalmer, utan att dertill behöfs iifven en vigtig naturgåfva, som 
kallas poetiskt snille. Schröder och Gråberg hafva alltid vördats 
för sin sanna Gudsfruktan. Celsii prosaiska snille är ovedersäg- 
h'gt. Hauswolf är oss mera obekant; han omtalas i Hofclerec. 
Hist. såsom ^vid Eiksdagarne 1746, 51 och 56 nyttjad i de mest 
grannlaga och hemliga öfverläggningarne.^ Men Skald var ingen, 
blott en hade skri/vit vers; valet är således prof på tidens om- 
döme om andelig sång. 

Prof på forbättringarne, der äfven en följande Profpsalm- 
bok må jemföras: 



G. Ps:b. K 375. 



8. T. Na hafver da- 
gen &nda Och stjernor 
börja tända Sitt däge- 
liga Ijns. O Gad! låt 
mig ock komma Tit 
alla själar fromma Så 
skina i tins Himmels 
hos*). 

8 T. Hyad jag i dag 
har syndat, Af yerld- 
aens flärd förblindat, 
O God förlåt mig thet. 



Profpsalmb. 1765, 
N:o 376. 

3 v. Nn hafver da- 
gen ända, Och stjer- 
nor börja tända Sitt 
ganske täcka Ijns; För 
all tin nöd och pina 
Låt mig till siat få 
skina Med härlig glans 
i himlens hus. 

8 v. Hyad jag i dag 
har felat. Låt, Jesa! 
blifva heladt Af tina 
helga sår. Uti tit namn 



Profpsalmb. 1793, 
]Sr:o 377. 

3 v. Mig f&stets prakt 
förnöjer Och känslan 
lifligt höjer Från jor- 
dens låga grns. Den 
krets ej själen stänger, 
Hon mellan stjernor 
tränger Sig npp till 
Dig, Du högsta ljus. 

10 y. Hyad jag i 
dag har syndat, Då 
jag i blindhet skyndat 
Att följa yerlden åt 



*) Orden bibehöllos oförändrade i N. Psrb. ntom leder På 

liftens våg i Jesu fjåt 



297 



I Jesu oaara jag be- jag beder, At mig tin Allt bråd från Dig mig 

der, At tu mig alltid ande leder På v&gen leder I Jesu namn jag 

leder Få tina Budords som till lifyet går. beder 01 milde Ga^ 

Tågar r&tt mig det förlåt. 

Uti den äldsta profpsaJmboken förekommer Kto 11: 3: 

O tu hftrlighetens sken, Ljns f(5mtan böijan. anda ... N. 108: 2. 
AU knft o Jesn bOjas tig i himlen ocb på jorden Och mörksens krafter 
grnf ▼ a sig, at Jesns sand ftr vorden. I werlden icke finnes Hvad sjålen 
helig gör och tack. AU raknäs må för skada, flack, Nar endast Jesns 
Tinnes. — Hvasse döden sina tånder; Ryte Satan utan tal : Bundna ftro 
theras händer och förstörde theras qval (?). Jesus vill mig sjelf förunna 
I sin kraft att uppstå kunna m. fl. 

Dermed må man jemnfdra vår G. Ps:b. N. 232 : 3. 140.: 2. 
174: 7 samt N. Ps:b. 328. 3. 64: 2. 112: 7. Annars träflfas 
här några i N. Ps:b. bibehållna rättelser t. ex. 384. v. 2 och i 
N. P8:b. antagna, ehnru omarbetade, psalmer t. ex. Profpsalmb. 
275 och den ur Prof. Dahls psalmer hämtade N. 236 i N. ps:b. 



Profps:b. 1765. 

1. Ljufva kors, min 
sjaia behof, flelsokalk 
och dygdens pröfning, 
Vishets moder, hoppets 
öfning, och en sann 
förtrösUns prof! Tu 
som tåligt sinne föder 
Och för lustan ar en 
pest, fast af tornet hjer- 
tat blöder, mig tin ros 
dock pryder bast. 



DahlsPs.l807n. 53. 

Ljufva kors! min 
själs behof. Wishetens 
och Dygdens pröfning. 
Trons ocb Tålamodets 
öfning, Christendomens 
sanna prof : Du i 
svagheten mig stöder, 
Du mitt enda vapen 
ar. Fast mig Ömmar, 
fast jag blöder. Jag 
din tyngd med glädje 
bar. " 



N. Ps:b. 



— — stöder 
Du mitt vam i faran 
ar, fast mig ömmar, 
fast jag blöder. Utan 
knöt din tyngd jag bar. 



Så äro n. 49 och 54 hos Dahl hämtade ur Profp8:b. 1765 n. 
257 och 296, som, ehuru mycket omarbetade, fått rum i N. 
P8:b. n. 220 och 474. Äfven har Profps:b. 1765 n. 152 före- 
sväfrat ödmann i N. P8:b. n. 91, och n. 196 författaren af n. 
196 i K Ps:b. Från denna Profps:b. har rättelsen i K Ps-b. 
n. 136: 8 ingått: 



G. P8:b. 

Hjelp att jag mot syn- 
den stråfvar. Nar jag 
stapplar var min staf, 
Var mitt lif den 
stnnd jag lefver 
Kftr jag dör till slut 
min grai. 



Profp8:b. 

Hjelp att jag mot syn- 
den strider — — 



N. Ps:b. 



Och nar det till andan Trösta mig den stund 
lider Låt mig saligt jag lider. Styrk mig 
somna af. når jag somnar af. 



I^. 1 i nämnde Profps:b. må jemnforas med den 
i N. Pé:b. t. ex. 2 v. i Profps:bui. 



ps. n. 1 



298 

Når Oad then fSrste man beredde Och blåste andan i tbest Icro^ 
Med lif au honom fylla opp, M&rk, k&ra sj&l, märk hvad t& skedde: H«k 
tu Guds belät skapad blef, Med viöhet, helighet och vilja, At p^odt ifrlå 
thet onda skilja Och lagen Oad i hjärtat skref. v. 6. Min God JAk 
båfvar f6r tin ifver: Ty jag ftr hel och hållen sk&md. Men in fOrftrl^rt 
tin håmd Och grym når ta fÖrtOrnad blifver, Ta ålskar lydoa, som Ir 
hel: Hvad köttet gAr af sin förmåga, Kan ej i minsta måttan doga, OqIl 
båsta dygd år idel fel, 

Eharu många psalmer äro ffoda och alla kunna kalbs 
oklanderligt versifierade Ovdliga betraktelser^ kan dock denitt 
Profpsalmbok på intet sätt jemnföras med vår G. o. N. Ps:!). 
Och likväl diktade vid samma tid Creutz och Gyllenborg och 
Bellman sina bästa poesier, hvilka stå så vida framom Buniu, 
Dalins och öfrige den gamla psalmscholans samtida förfiattare d 
jyWerldsliga poesier.^ Skara-recensenten är dock för skarp. Syi- 
nerligen hårdt synes det vara att förebrå dessa Gommitteatar 
poetisk grannlåt och Jin prydlighet^ En psalm, förmodligen d 
en som velat ådagalägga att han studerat korsfästelsens archeo- 
logi, börjar: Si Jesus upphängd sitter på ett förbannadt träd 
... Ty oskyldiga måtte väl dylika verser vara som slutveiseii i 
psalmen öfver de 7 Orden på korset: 

För då din bråd i frAjdelånder, Tag, himla-Noach! dafvan opp, KMi 
trågna sackar till tig sänder, hvars oljoblad är Tro och Hopp. Titt hol- 
yad böj till mig i nöden: 8kil8 ej från mig i bittra döden. Min anda JiK 
befaller tig Ta har ja dyrt förlossat mig. 

i hvilken man ändtligen ånner något for åskådningen. Märk- 
ligt är att man då kunnat förkasta flera ypperliga ps. som bihe- 
höllos 1819 t. ex. G. Ps:b. N. 14 (N. Pö:b. 152), 41 (315), 116 
(51), 158 (75) — eller sådane ps. som: Jesus Christus är ib 
hfclsa — Fröjda dig du Christi Brud — Jesu lär mig rätt be- 
tänka m. fl. 

Andeliga Sångböcker utkommo under denna tid, som uir 
tryckte de olika tonarterna i kyrkans religiositet. OrthodoxiåtiM 
eller den Celsiska pro/psalmboken hafva vi som Profpsalmb. 
bemärkt. Pietismen diktade sin sångbok och JSerrnhiUismen 
sin. Yi skola nu lemna dem någon uppmärksamhet. 

Pietismens: Mose och Lamsens Wisor. Stockh. 1717. 
Inneh. 61 sånger. Utkom anonym. Förf. var Georg Lybeeker^ 
Assessor i Svea Ho frätt, hvilken 1712 var anklagad inför Stookh. 
Stads Consist. för sina uppbyggelsestunder, då han försvarade BJg 
med „mycken saktmodighet** *). Sångboken foröktes aedau af I. 
Tolpo, „ hvilken lyste såsom ett ljus i en mörk tid och bkad 



*) Thomsei Sv. Eyrkoh. pag. 424, efter Nordisehe Sammlnngen. 



««lt Trångt slägte", oeh åtkom 1720 ooh 1724. I dessa sånger 
-'talar visserligen en varm kärlek ooh ett ödmjukt sinne. En 
stilla from anda genomströmmar allt. Det ar dufvotoner; och 
möta man ej väntar att höra nekt^gahalag^ märker man mindte 
flin saknad af ett poetiskt element. Försvunnen ar den kraft, 
aoaa brusade genom den Spegelska scholans harposträngar; men 
&Bt dikten ej ännu är ^sjuk"" och ^vek^, så kan man ana huru den 
i nästa formation . skall förete sig. / Trettondedaga psalmen 
heter det v. 2: 

Ta lilla Bethlehem besinna. Tu klena hjord, se h&r ditt hopp. Se 
Mt tit Ijas så klart upprinna, Se bär then Ijuäa stjernans lopp, Som lyser, 
leder, pekar p&. Hvar ta tin .fesam Bnna må. v. 12. Förskingra to [v&r 
Hasa llorgonstjerna] all mörkrets dimma, At wi i ljuset af tit sken M& 
wandra: låt tit ljus op^limma, Gftr trones lampa klar och ren, Giut An- 
dans Olja sjelf thftri, så få wi ljus i ljudet si. v. 13. Tu ftr ju Sanning, 
liif och Wägen, Kom vis oss i värt wand ringslopp, Hvar nya staden ar 
belågen Thår tu vår Sol går härligt op, Och kröner oss till evig tid För 
Uieii strid med evig frid. 

Herrnhutismens: Siona Sånger*), Sami. 1, 2; Stockh. 
1743, 45; ib. 1748, i sednare upplagor förökade t. ex. 1794; 1837. 
Stons Nya Sånger af Doct A. C. Rutström och flere Förff. 
må häivid äfven ihågkommas. Dessa Sions iV. S, utkommo 
först i Köpenhamn 1778. Omtrycktes ännu 1845. N. 45 är 
ratt vacker. Som nyare poesier rodna af rosor , rodna R— s af 
hlod. Han bildar sig strängt efter Zinzendorff, proprio indul- 
gens ingenio. Som kritiken ej då ännu var så uppmärksam 
pä „manierering**, som den sedermera blifvit, förälskade Grefve 
Zinzendorff sig ostörd i den tonart, som säkerligen någongång 
var det sanna uttrycket för det som ioom honom ville utbrista i 
Bång. Den, som rätt känner de Germaniska folkstammarne, vet 
ock hvad sjelfva Orefligheten måste förmå på don ringare adeln, 
de fromma borgersmännen och de fattige 8:i Mäi Candidaterne, 
tm manerets fördel, och att således en poetisk schola, som dref 
alla egenheterna i Grefvens sång till ytterlighet, innan kort måste 
uppkomma. Våra Sionssånger voro till en stor del mindre lyckade 
öfversättningar af Grefvens tusentals psalmer. 1742 utgaf han 
redan XI:e häftet af Gesanghuch der Brilder Gemeinen^ hvil- 
ket han, deras „Blut-Wiirmlein** daterat aus dem Zelte vor 
Wayomick in der grossen Ebene Skehautowauo in Canada. Här 
böljas ganska många sån^^er: Lamm^ Lamm^ o Lamm; den 
bästa, öfversatt i de Svenska S. 8,, börjar: 



*) Titeln var &ldre. I Sahms Samll nftmnas Shns Sange af Magr. 
Slias Naar. Odense 1688. 



300 

^ Lam, lam, » lam :|: Sk nnderaam Förtryckt, FArsOkt; Dook likfil 
th ÄUkat högt! Mitt hjerta ftr ej mit :|: Men dit: Dm lön, Gads Loil 
För hån och sktun. För Sårens flod :|: Och fOr dit kors och hlod :|: 

Mera uppbyggelse hämtade ock de olärde sångame visserligen v 
denna något dunkla psalm, än ur Grefvens 

Lamm. Lamm. o Lamm! Ist nieht dein Dam Aueh fur JxsroHi AAjs^ 
du hist ihr Go*l, Viél Gojim hast du schon Zum lohn, Jisro'l ist fem Vé 
stinem Herrn, Von seiném Mann Machmone Utzelan! 

Yi skulle vara färdige att blunda för denna brist på både 
andelig och verldslig smak, af sann beundran för det stora i eB 
enskild mans företag, att börja utsprida Guds ord bland de vil- 
daste folk intill jordens yttersta gränser — detta, som nu är en 
af juvelerne i Storbritannias kungakrona; vi voro skyldige att 
förlåta en så förnäm person, att han ej fått Baumeisters defini- 
tionsreglor så inskärpta, som ringa ofrälsepersoner, hvilka g&t 
sub ferula i 10 år, och derföre sjelf måste vid 50 åxs fildar 
förklara, att han ej erkände de dogmatiska uppsatser, hvilb 
han ej derefter medhann att omarbeta; men vi kunna ej fömeb 
vår fruktan, att Försoningsläran, denna grundpelare uti Christna 
Kyrkan, blifvit mycket misskänd äfven genom denna scholas miBS- 
riktning, och att således Christendomens nederlag i den tiden cg 
blott får tillskrifvas dess fienders verldsvisa anfall, utan äfren 
dess vänners ovisliga nitälskan. Men då uppsåtet, efter all mensk- 
1ig domsrätt, var rent, må vi förnämligast gifva akt på det goda, 
som verkades af denna Tyska enthusiasm för Bibelspridning och 
hedningars omvändelse, hvilken ovedersägligen ^er en verldshi- 
storisk märkvärdighet. Medgifvas måste äfven, att de Svensks 
Sångame ej antogo all Zinzendorffisk öfverdrift, således behöDo 
språket Svenskt, då i hans psalmer Grekiska, Ebreiska, Engelsks 
och Latinska ord, ja stropher, inblandas, så att språket bäst torde 
benämnas med ett uttryck i Subseniorum Dankpsalm 1746 i 
London : Mixtura inconfusa*). Men den som är van vid 
Bibelns språk rörande Försoningen, och finner hvad som der 
af helig vördnad sällan namnes, här i hvarje rad upprepadt 
och i oräkneliga bilder, men nästan alla utan natursanning, om- 
klädt, måste lägga Sångeme bort och fö*rundra sig, huru det varit 
möjligt för så mänga vänner af Bibeln, att ej inse, huru långt 
detta menskliga andaktsspråk af kärlek för, låt vara, mycket 
älskvärda menniskors egenheter kunnat aflägsna sig från det Gudom- 
liga. Sådant följer, när man vill blifva Cephisk eller ApoUisk, 
m. e. o. bilda sig efter en menniska. Prosten Schartau har håt- 



*) Betyder sädant som blandas, men likväl ej sammanlöper. Ver- 
sen böljar: Élgibbor WUrmelem Mixtura inconfusa Von him und ungrwuds' 



keim! m. m 



301 

jat i sitt exemplar^ nu tillhörigt Univ. BibL i Luad, inföca ifät^ 
tdser af dessa s&uger. Han medgifver, att der finnas ^rtf ren-- 
Idriffe p9almer* Här träffas fria omarbetningar af ps. i vår G. 
PKb.; ur Profp8:b. 1765 är 'E. 218 hämtad och omarbetad, derur 
N. PB:b. N. 474 är tagen. Flera Bibliskt vackra psalmer träffiu 
ook» t. ex. 205 (i sedn. upplagan 208), v. 1: 

. SoUn 8€fm en Bntdffum går Utur tysta nattetältet Fram på vida Mndo/' 
fSlUty Der hon prydd och färdig står Och sig Jröfdar som en hjelte^ AU 
hon vågen löpa får. v. 3. Upp rättfärdighetens Sol, Som oss Saligheten 
bringar ! hys upp Nordens mörka pol^ Styr oss med ditt helga finger. Herre 
pd dm Nådastol. — m. fl. 

För&ttarne till Sions Sånger angifvas i l:sta och 2:dra upp- 
lagorna ''^). 

Märkligt är, att denna samling af andelige sångforfattare, 
nästan allmänt obekanta i vitterhetens häfder, kunnat åstadkomma 
0Q Psalmbok, som än i dag förfaktas eller — anfäktas. Det 
låter sig blott förklara genom den varma kärlek, som brann i de 
enfeddige sångarnes och såhgarinnornas bröst. Ty all kärlek är 
mäktig att väcka kärlek eller hat, sällan likgiltighet. Som Sång- 
författare i denna schola nämnas ock: Falk, Abr.; en hanf 
dhhyrambiska psalm slutar: Derfér jag sjunger förnöjder och 
gläder^ Snaran är sönder och foglen är fri, — GHörweU^ 
C O.» „de lärda mödors patriark'', har ock skattat hit; det enda 
poetiska vi känna af denna litteraturens martyr. 

T. 1: Herde! da som fåren betar Och i skogen Ijnfligt letar Efter 
mig! Sök mig när jag ute vankar, Samla mina strödda tankar In pa dig. 
T. 3. Du med stafven vägen visar Och din hjord med vällust spisar: 
8alig fröjd ! Pä blodstänkta pnrpnrängar Och i sären du den fägnar Och 
gOr nöjd. 

Af Zinzendorffska scholan hade han visserligen lärt åtskil- 
ligt, men det är ju ändå diktadt i Christendomens Arkadien? 
Hvem gläds ej, att den gamle, förbigången af rättvisan i sin sam- 
tid, fann sin tröst i Ghristendomen, sådan den fiEinns qvar i hans 
' tid? Hvem älskar ej här den man, vid hvars graf på Solna 
Kyrkogård troligen mer än en yngling plötsligt stannat och känt 
tacksamhetens låga värma hvarje hjertats fiber. — Lagerström,^ 
Magnus^ öfversättare af Bunians skrifter, författare af åtskilliga 
religiösa och statistiska brochurer, Hofråd, Directeur vid Ostin- 



*) Om Arv. och 01. Gren^ se Sw. B. Lex. VI. Märg. Hvitfeldts biogr., 
om And. Gradin^ se Sw. B. L. lit. G., om I. F. Kryger, se B. Lex. Ut. 
K., om Sv.^Rosén^ se B. Lex. lit. B., om C. M. LiljehöÖk m. fl. ädlingar, 
se Anreps Åttartaflor. Soph. Garbonia hette trol. S. Sorbonia. Om Joh, 
Kahl, hvilkens psalm n. 308 i 8. S. kan anses vara uppränningen till ps. 
ik 474 i K. Psib. se J. W. Beckmans Sr. ps.hist. i sammandrag p. 65. 



3f» 

diska Oomp. ooh L. K. Y. A. — Malmstedi, M. B., Akad. U^ 
i Upeala, den odödliga skaldinnan Fru Lenngrens fader, som mei- 
km 1749 ooh 1788 utp;af lärda disputationer, och hTars fattiga, 
men på f^orohet och foroöjelse rika boning länge iliågkoma i TJpstb. 
Man känner 10 Psalmer, af hans hand. De förråda mera sjelf- 
ständighet än hans medbröders. Han följer Jo^us utom i konh 
£Mte)8e»tuaden. Än undervisar han om tolerans och i|ieanisko- 
kärleky än suckar han efter den eviga fridens och kärlekens h^ 
iHingar. I N. Psalmb. fbrekommer en Dödspsalm af hans dottei^ 
K:o 449. Yi vilja sammanställa den med en dylik af fadrem 



N. S. S. K:o 104. 

v. 1. Ack Jesa! jag år hjertligt 
glad, 
Att da åt mig berpdt en stad, 
}>i( Bjalen såkert fl>tta f&r v 
Kår hon ar denna hyddan går. 

T. 2. Allt hvad i verlden kallas 
g.idt. 
Ar i<l<'l skafc^a mot den lott, 
Spm JMg får futl besittning af .%: 
når kroppen dör och låggs i graf. 



N. Psalmb. 449. 

Y. 1. Snart d6den skall dst flgi 

sluta, 
Som länge sorgens tårar gOc; 
Snart skall mitt stoft sio hvila lysls 
Och frid i jotdens lagna skOt. 

Y. 2. M(>n i den stånd då dOdefli 
smarta, 
mig omger med sin ryslighet, 
O! då gör kännbar fAr mitt bjwtti 
Allfader! din barmhertigbet. 

Y. 8. Når rösten, skåUvando odi 
bruten, 
Åkallar Skapare! ditt namn, 
O! sträck mot mig i dAdsminntea 
Din halda fadeiliga famn. 



v. 3. Ehvad jag tänker, talar, gör, 
Sä kommer det mig saligt fAr, 
Jag får Tål snart gå hem i frid :,: 
Och slippa Terldens myckna strid. 

T. 4. £n salig stnnd skall det Tisst 
bli. 
Som gör från nöd mig evigt fri. 
l>ec bifr en i ätt förlDMsningsda^; :,: 
Min Jesn nig snart till dig tag. 

v. 5. När dig behagar, Jesn from! 
Tag hem din dyra e^ondom. 
Jag af (lin käih-kN öfveiflöd :,: 
Har all min fröjd i lif och död. 

Några toner äro beslägtade; men skiljas dessa sånger blott af 
namnen Äll fader och Jesus? Vittnar ej äfven erfarenheten, att 
rösten är skäl f vande ock bruten^ då den döende stirrar mot Oud 
såsom abstract lönens maihematiske punkt; men att den döende 
med leende blick sjnnger sin svanesång, då den lärt känna Gud 
i Trons concreto, då den kunnat fästa en Johan niskärlek till en 
Vän, som är menniska och Gud, och således vet att döden är 

blott ett nedlåtande till den bästa Vännens bröst? CO» 

T» i första uppl. 1743 skrifrer den gamla psalmscholans rena 



308 

!åk^ tttipi nlgot aom erinmr om den nya. Det är Arrheniska 
cpoalag. Månne ej Carl Oustaf Tessmf Exempel! N. 65. 

Y. 9. I Terlden jag ej nöje finner, Jag det ej heller biifva will. I 
m jag all flållhet vinner. Jag bonom endast hArer till. Han år min 
ktty mitt lif, mitt allt. Min baste Vån p& denna jorden: Jtig &r ork 
18 i trone worden. Jag bar mig bonom anbefallt, t. 3. Bort verldt 
d allt ditt smickerlAje, Bort med din fHl>khet och din fl&rd. I Jesu bar 
' allt mitt n6je. Han år af mig att ålskas rård m. m. 

l^:o 28 är af samme Förf. Är det Tessin, på finner man att 
i ej var ^efter 1756 års Riksdag han hlef Gud frukt ig, "^ 

XJtom desse Sångböcker, som tillhöra vissa religiösa scholör, 
commo många andeliga sångböcker och andeliga poemer af en- 
Ida författare. Deras mängd och de flestes ringa betydenhet 
r att rummet blott må upptagas af de märkvärdigaste. — Bonde^ 
iria Oustava, dotter af K. Rådet frih. Christoph. Gyllensf jerna, 
m. K. Badet Grefve Carl Bonde, B. B. Grefve G. Bondes 
rf- och fostermoder, död 1734, Öfversättarinnan af FL Josephi 
dieka Hist. i 5 q vartband, utg. Tåreoffer på sv. rim, en öfs, 
[un. 1727. — Brenner, Soph. Elis. En af de äldsta Skald* 
loma på Svenskt språk, Assess. Elias Brenners maka, väcktea, 
tigt egen bekännelse, till vittra idrotter genom läsning af Th. 
ngo. Utg. Vårs Herres och Frälsares Jesu Christi aldrake" 
iste Pinos historia rimvis betraktad, Sthm 1727; utgafs sedan 
A. C. Butström, som derpå fått privilegium, 1752. 

Dalin, O. Bildaren af en epoch i vår Vitterhet, som visst ej var 
nnsam for andelig poesi, har skrifvit Andelig Vers, der han i 
ädet om Verldens fåfanglighet : Förblindade Verld etc. under 
pes auctoritet dristar hembära en hyllning åt La Religion, van 
. uppvaka alla slags Damer med vers. Hammarsköld dömmer 
rom: „Goda Psalmer borde man icke vänta sig af en man, 
a icke såg i Beligionen annat än en Cent o af empiriska sede- 
;1or och som gerna gjorde det mysteriösa i Christeudomen 

mål för platt grineri, t. ex. i den beryktade Calottopredi- 
Q.* — Diiben, Joach. von B. B., född 1671 död 1730. Utg. 
ideliga Sånger, Sthm 1725, öfs. I Palmsch. Sami. T. XI fin- 
B Anddige Visor B.f K, Secr. J. v. Diiben under hans iången- 
ip i Byssland författade. Han ansågs ha ändrat flera bland 
i svärfader H. Spegels poemer, förrän de utgåfvos, J. W. B. 
märker, att nya Psb. n. 489 är tagen ur J. v. Diibens uth- 
Jde Andelige Sånger. 

Frese Jac, Cauzlist vid inrikes ärenderna. Utg. Andelige 
i Verldslige Dikter 1726, Passionstankar — under sjukligt 
stånd fattade 1728. Utgifne i sednare tider af P. A.Sondén. 
ir möter os» en af våra Skalder. På högre tonvågor fram- 



304 

hvälf^ den sjuke ynglingens svansänger. Han går under vt- 
rens dagar med ett beklämdt hjerta och matta steg bland de 
träd, som nu åter blifva unga, önskar sig samma lott, men un- 
derkastar sig Ghids vilja, samt beder om tålamod och tröst Na 
hör han !N'äktergalen alt med sin skära rbst den vida luften dda, 
^vad? vill du, O! Skogens Sängar inna med din glada sång 
erinra mig om min sorg? Nej! du sätter musik till min elegi 
Äfven Philomela har erfarit lidandet. Ack! lider du, så utqung 
ditt qval i en bön till Gud om Md äfven för dig." Han frak- 
tar att ej hans enskilda bön är nog kraftig och beder om eU 
samnat rop — en förbön för den glädjelöse. En lärka flyger upp. 

„Och hade jag din röst och dine Ifttte vingar, 
Med dem du dig i hast till Solens grannskap svingar, 
Så flOge jag dit npp och klagad' så mitt ve. 
Att Nåden ej min nöd skuU' utan tårar se.*' 

1718 d. 3 Maj känner han sig friskare i naturens sköte. Han 
sjunger nu sin lofsång till Gud i täflan med naturen: naed fog- 
lame som svinga sig upp, med bergen, „som likt till vördnad 
böjde stå,^ med sjöarne, som höja en vågomas sång, med elf- 
verne, som från höjderna kasta sig ned för Gud, och hvilka 
han beder: 

Tillåten att min lust er ifver följa fart 

Men vid ert djnpsta fall min suck åt Solen går. 

Till slut försvinner för honom alldeles jordens glädje och han 
suckar: 

Mitt trötta hufvud jag i Jesu kna nedsänker 
Och nu på intet mer an Själens gl&dje tänker. 

— Funckf Charl, t Frölich, g. m. Lhfd i TJpsala Bar. Joh. Funck. 
Var af en stilla ande och får ej förblandas med en äldre qvin- 
1ig Frölich, „die tausendjährige Prophetin Welche heisset Eva J£a- 
garetha Frölichin,^ hvilken 1688 utgaf Sechs Lieder gemacht auf 
die Gottlosen Consistorialpriester i Stockholm, m. fl., och knäppte 
svärd vid sidan. — Ch. Fr. utgaf Enslighets Nöje eller Gudeliga 
Tankar under en andäktig Bibelläsning, yttrade i Kim. Ups. 
1763. I „Upsala Slotts^ ^j^^ salar tänker hon på andaktens 
lifvande hos sitt eget kön: 

„T7 verldens bråk och fjås Guds Ord ur minnet jagar.*' 

— Gyllenborg, 01, Landshöfding i Nyköping, en medlem af den 
poetiska familjen. TJtg. Olika menniskors olika Tankar om Evig- 
heten i djupaste underdånighet framgifne i Kongl. Sv. Hufvud- 
qvarteret Eavitz d. 20 Apr. 1705, tr. 1709, 1787. Poemet sy- 
nes framkalladt for att motarbeta det förakt för både studier och 



305 

Guds orå, som så lätt innUa sig, der unga krigare äro samlade* 
Slatordet Sr: 

Ja Gods Ord det år och blifrer Fast och sannt till Evighet 
Och &t menskoslagtct gifver Chmnden till all salighet. 

— Kolmodm, 01, Prost o. kyrkoh. i Flo, förut Drottn. TJlr. Eleo- 
noras mest älskade Hofpredikant. Vtg. Den trogna själens gyi- 
dene BSkelsekar, 1728; åtskilligt öfversatt ur Schmolcks Heflige 
Flammen der himmlisch gesinnten Seele, enl. J. W. B. Ande- 
lig Dufyoröst, 1734. dér 80 bland 133 Sånger kunnat af J. W. 
B. uppgifvas såsom öfsir, K. erkände att han i ungdomen öfs. åt- 
skilligt, men ej i sina handskrifter gjort anteckningar derom, så 
att han kunnat noggrannt utmärka originaler och öfversättningar. 
Biblisk Qyinnospegel. 1 och 2 D. 1732, 1750. Biblisk Man- 
naspegel, börjad 1752; ej fulländad eller utgifven. Dufvorösten, 
med hyilken Bökelsekaret blifyit sammantryckt, har genom sin 
inre förträfflighet utspridt sig öfver hela fäderneslandet i ganska 
många upplagor. Frof I En vers i „Gudeliga tankar på vägen till 
kyrkan:" 

Ack war då helsad ifrån (jerran, Da skepp som Jesnm har om bord! 
Dn hus, som hyser Herran Herran ; Dn skOna himmel h&r på jord, Da 
berg der Jacobs stega står, Du port der man till himlen går. 

— Den sköna psalmen om ånger och bättring i O. Psalmb. K:o 170, 
5 verser, som är införd efter Dahls förkortning i N. Fsb. finnes här i 
16 v. Jemf. Bättringsspråket i denna och "N, Psalmb. N:o 169. 

169. Y. 7. Så hOr mig Jord, må 170 enligt K. ▼. 7. Jag bftfvar 

himlar höra och vittna mellan Gud då jag npp mot himmelen ser, Der 
och mig. Jag srär *) — Att redlig stå mina synder beskrifna, Och slår 
bättring gOra Och Du o Gad! — jag min Ögon till jordena ner, Der 
förbarma dig! Så sant jag lefrer, äro de alla bedrifna I Gad vare mig 
Da förklarar, Jag syndarens förderf syndare nådig! 
ej vill: Så sant da lefver, rörd jag v. 15. Min Gad mig ej bort från 

svarar, Hör jag i lif och död dig till. ditt ansigte drif. Och tag ej ifrån 

mig din anda, I hjertat Dess rika 
hnj^valelse skri^ m. m. 

— Lohman, Carl Joh. Pr. och Kh. i Tierp, Th. Dr. f. 1694, 
d. 1769, har öfs. N. Psb. n. 81. Se J. W. B. n. 90 i Pshist. 
och p. 69 i Sammandraget. -^ ff. C. N. ( NordmflychJty E. Char- 
lotta), „Urania" i lifvet, Sappho i döden. Utg. Andelige Skal- 
deqväden 1758. Desse höja sig föga i poetiskt hänseende öfver 
yanliga andaktsqväden i den tiden; men stå under dessa i reli- 
giöst. Tidens upplysningsvindar hafva blåst derin, blomman for- 
vissnat, gräset förtorkat. — Nt/rén, \jarl, Kh. i Kuddby, f. 1726, 
d. 1789. Förf. n. 190 i N. Psb. skref en utförlig granskning 



*) Se Matth 5: 36. S7 Jac. 5: 12. 

so 



al; Pkiii^bw 17$6Tr67« — Wifii^ QL,. i^tpr, S<ib« i SOmu R 
omkr. 1710, d. 1783, Sekr. i Ps. komitén 1765. Eöirf. sk, 70 i 
N. psb. bearbetat 474. — ToUftadiu^, Er., Kyrkoh, i &}t, J*cob, 
Andeliga Sånger, dela författade», idels öfvers^dda af Tollata4ivS' 
ntkommp. sa-mlade, Sthm 1787. Innehålla 75, N:r, de IbstQ IDnf- 
TpTÖstens. stilla, Ijufva anda, af hyilka K:o.73 5JaQg03 änna bland 
atiinogen^ som en Christlig rolkvisa;. Kommer. j herdar af akogar 
00^ ängar, m. m. Men stundom höres e^ vingslag af örnen, 
som svingar sig mot Ijnwt T. eXf i N:o.47,.ett Yaker, iipp 
ti)l domen. 

▼. 10, Stjernorna neder af . himmelep falla, Lika,«0Qi fikoA.al:fi- 
k^oatråd. Himmelens krafter de bä^Ta^ nu alla, Sion Ijft fanfviidelt opp 
och dig glftd.. r. II. HafTet thet stormar, dess bftljor^hOrs biillra, Bto^ 
gé9 de brieta och sjanka i grand. . 

Zinzendorffska stilen har ej haft inflytande på^désaa aftngen 
Författare. N. Psb. n. 211 är af honom Öfs. från J. Sohefliar fSrt 
1733. Ingick i Profpsb. 1787 och Profpsb. 1798. Anonyma 
Versforfattare saknas ej. Vi anföra blott Utdrag ur Venetiaoska 
Patriciems Giustiani poetiska arbete öfv. K. Davids Psalmer. Of- 
ver». Sthm 1731. 

Andeliga Folkvisor af asketisk pregel utkommo ofta, men A 
öfvergingo i nationens minne och sinne. Få vunno således den 
äran att tillhöra hela folket, och att motsvara inom Kyrkan bvad 
Folkyisome om kärlek och natur, otn Carl XII och Malcolm Bin- 
daire äro inom den verldsliga diktens område. SköHa ställen träf* 
ha dook någon gäng t. ex. i en folkvisa, der en vers börjar: 
När jag som qvinnan med solen beklädes. Trampar jag måoen 
så. nöjd med min fot (förklaras sedaQ yara: när jag har Ghristi 
^JQS, så kan jag undvara verldens kaUa skinmi^r). 



lT:e §. 

I. Biblisk, Homiletisk och Theologisjk 
Litteratur. 

J. Biblisk Litteratur. 

Under ,.pieti8m8pB tidelvarf^ blef reformationen fullbordad i 
aln tillämpning. Biblen fanns ej blott på folkets språk, han bor* 
jade verka i massomas hjertan. Han låg ej blott på predikstolarney 
utan på allt flera husfaden bord i slott ;och fayddixr. 



der 

8å MMurt K. dar) XII iMdsxéU m^^id^, utfEildade httn åiöii 
aO ITov. I€f97' ett bvef till MttitHgé ti]i^«]tor och Superintéfndett- 
tor att tkynda ftiféd Bibélii^kAi^^, hipWreftér Erkebi 8i^T>iHtiff 
d*- 20i April 1696 inkom med ifHd«ii<^igt bvbx, dtt aDti^niiäanB 
uMci' TOM iltrdigt. Men den tingd KofMingeii älskad h-vtulcett' 
otMBiigniiigar af hvad en gäng var y&l cfagidt éllér drOjfemåL Häii 
fsfttt» odcfiå önskat) att snart f& iséea Carl Xlltd Bibel piKiketli 
pnadilLbtokffh ÖfversfttiningeB» retision uppsköts' tiU läglig&fe tid. 
Stattrti utkom således den s. k. Stora Garolintka E^kobiblen eller: 

BibHa Thet är All then Heliga Skrift ]^ Bveneiko: EftetK. 
Cflrl ^11» befaloing med fbrriga editioner jfttBofDrd ;iSMitiiaHer eioh M at(> 
ginalier i nyo (yfversedde; Concofdanlier ooh Annilirkningar fOrOkade; 
Vjti Rpgister oofa Biblisk tideråknhig in^lttade, m. m.; Sthm 1703, in 
foL Der finnes Konungens porträtt, 8 chartor och taflor. N, 
't. är tryckt 1702. Företalet af Erkeb^ E. Benzeliu» d. ä. innehåller 
historik öfver våra Sv. Bibelupplagor. Bättelserna voro af föga 
betydenhet. Olikheten gällde vanligen stafsättet. Se samma ställe 
som aiifer& p. 90 ur de Katholska Bibelöfversättningomes i Skan- 
dinavien, 2 Mos. B. 20 kap.: 

K Gustaf Ls: K. Carl XII»: 

Oebi Oadh taladbe all tesBO or- 1. Och C^ndk talade all th^d* 

dem/Jagh ftr Herren tin Godh, then orden: 

tigh vtbffirdt haffuer aff Egypti lan- . 2. Jagh Er Herren tin Gadh« then 

åé nthn tfaidömsens hwse. Taskalt tigh vtfOrdt hafver af Egypti lande, 

inga' andrår Qadhar haffva jemte nthn trftldottsemar Ymte. 

m^li^ 3, l*a skall ingå andra gndhar 

hafra jåmte migh.* 

])öck ett exempel på olikhet i sak, 1 Tim. 3 kap. 16 v. : 

K. Gustaf 1:8. K. Carl XILs 

06h vthan twiffael ftr gndhacb- 16. Och vthan tvifyel ftr gndach- 

tie:heftennes hemligheet stoor, bvil- tighetéiies hetkilighet atoor: Gadh *) 

ken uppenbar Torden ftr j kötet,^ ret« ftr uppenbar vorden i kOtet, r&tA- 

ferdighat j Andanom, synt Äng- ferdigad i Andanom, synt Anglo* 

lomen, predicat hedbningomen, trodd men, predikad hedoingomen, trodd 

j verldenne, yptaghen i herligheten. i werldene, vptagen i hftrligheten *% 



*) Se Dahls Grek. Gramm. p. 104. 
**) Tryckfel saknas ej. Det betydligaste var i 1 Joh. 3: 9 synd i 
st. f. 9ådi att sju i Upp.-B. 3: 1 saknas — ftf?en i den s. k. JnbeI-BibleD| 
som ftr ett noggrannt aftryck af Carl Xllis — torde varit upphåiligt, 
derf5r att ordet snknades i Rob. Stephanii ed. af 1530. Såsom ftndrade 
stftlien anmftrkas Esr. 10: 18. Neh. 1: 4 8: 11. Ek. 23: 12. Loc. 19: 
40. 23: 44. Job. 8: 9. Ap.©. IB: 29. 2 Fetr. St !«.' 1 Tim. 3: 16. 



308 

Af Carl XU:ft Bibel gjordes många aftrjck redaa under det 
tidskiftCi vi nu bemärka. Må nfimnaw; H. Eejsers uppL i 4:o 
1709 (enl Bhyzelius 1707) med öfver 150 tryckfel. J. H. Wei^ 
nerB uppL in 8:o 1711 (enL Bhyseliua 1714) med 94 tr. fel, ny «ppL 
1729. Sedan anmärkes Burchardi i 4:o ooh 8:o, begynt 1706, 
fyibordad hos J. G. Matthi» 1716 (N. T. utkom hos BmdL 
1707 med Konungens porträtt); Bompr. L. Molins i regal 12:» 
1720 hos J. L. Horm; Bisk. Svedbergs, med hans företal och 
efter hans staflära, 1728; Prosten E. Broocmans i 4:o 1728, 1785; 
Bikshistoriogr, J. Wildes i 8:o, med harmoniska tabdler öfver 
Eyangelisteme, 1738; L. Salvii eller P. Murbecks i 8:o med 
ThrosiÖlj. Adolph Fredriks porträtt, 1744 „öf?ergår i noggrann- 
het de fleste öfriga; Bisk. G. Wallins i 8:o, med företal mot 
Zinzendorffianismen, 1752. 54. 66. Bisk. A. O. Ehyzelii i 8») 
med foretal och Sy. Bibiens öfsigs hist. 1752, 1762; Grefings i 
8:o, 1747, 1772, med E. Benzelii d.y*.s företal, „en af de bästa 
editioner,^ — m. fl. 

Btbdofoersätbningen, • 

Detta ärende hyilade mer än ett hälft sekel; men yid Biksd. 
1761 ingaf Riksrådet Grefve G. Bonde ett memorial, for att åter^ 
bringa det å bane, och 1766 förklarade Eidderskapet och Adeln 
sin otåliga längtan efter en ny Bibelversion. 1768 uppträdde 
Bisk. Serenius, hvilken redan såsom L^ationspredikant i Eng- 
land lifvats för denna fråga, med en kraftfull inlaga till K. M. 
i ämnet^ i anledning hvaraf E. M. s. å. utfärdade en skrifyelse 
till Ecclesiastika Auktoriteteme, med befallning att inom sex må- 
nader yingifva project till instruction for en Bibeleommission.^ 
Yid Biksd. 1769 öfverlemnade E. M:t ärendet till Eiksens Stän- 
der, och Serenius sökte stämma Presteståndet derfor. Det ändra- 
de alla förslag om sättet: och i saken fordrade det, att ingen ny 
version skulle företagas, blott de felaktiga ställen rättas. Adeln 
uppträdde emot ändringame. Borgareståndet begärde uppskof. 
Bondeståndet samtyckte med vilkor af Jägeribetjeniogens upp- 
häfvande. (?!) Spm^ga stift lydde Eung och andra Ständer. Mt 
stannade således i en förbistring. Men ämnet hade väckt de 
lärdas ^oix^ugsan.' ProfÖfvenKittningar utkommo i disputationer 
och tidningar, t. ex. af Prof J. Eloderas, Prof. J. Boss, Dompr. 
C. Er. Liungbei^, Lector J. Bosén m. fl. Frukten ses i nästa epoch. 

Bibetoerk. 

Det Gezelianska, som lär egas af Sveriges alla moderkyrkor, 
har bringat oberäkneBg nytta och välsignelse med sig. Det har 
varit Presterskapets ^nyckel till den Hel. Skrift!^ Det innehål- 
ler den gamla öfversättningen, med många rättelser efter grund- 
språket, jemte förklaringar i Bibiens anda under hvarje vers. 



Ksk. i Åbo Gejselius d. ä. började dermed 1674, ooh yid Bin 
död 1690 lemnade han dess follbordan åt mn son och eftertiii* 
daie. Denne nig. N. T. i Åbo 1 D. 1711, 2 D. 1713. iTyupp- 
1^^ Stockh. 1762. G. T. ut^s efter hans död i Stockh. 1724— 
1728y genom Biskopens måg Day. Lund, Bisk. i Weziö. Se T. 
Oezelii d. y:s Minne af J. J. Tengström p. 220^22. T. ex. 1 
Mos. 49: 10: Spiran skall icke warda tagen y ifrå Juda, eij 
heller en mästare ifrå hans fötter z, til thes Hielten a kommer 
b; och honom skola folken tillfalla c. 

y E. Spiran — Juda: med sp. forstås icke här något straff eller 
tncktan, såsom i Ordspr. 22: 15, utan . . . regementet Fs. 45: 8. 
Am. 1. 5. Zaoh. 10: 11 etc. hvilket ock de äldste och lärdaste 
Judar betyga . . . z. E. Eij eller en laggifvare: Es. 33: 22 if^ån, 
emellan hans fötter. T. som af Juda född är . . . Sanhedrin 
. . . a. E. Schilo: är Herren Christus; antingen så nämnd af ftid, 
roo och välgång, såsom en fridsförste Es. 9: 6. Joh. 16: 33. Eph. 
2: 14. eller af begära: at Han är Then af the trogna i G. T. 
så trägit begärade . . . Messias. 5 Mos. 18: 15, 16, 18. Mal. 3: 
1. Luc. 10: 24. Thetta är icke aUenast efter the Christnas en- 
hälliga uthtydning i thetta rum, utan the gamle Chaldaiske uth- 
tolkare och Judarne förstå thet om Messia etc. etc. 

n. Predikolitteraturen, 

Biblen har börjat, som yi nämnt, allmännare spridas. På d500- 
och 1600-talet utkommo 14 upplagor af hela Biblen, 1700— 
1770 36 upp]., Bom lära utgjort omkring 125,000 exemplar. Af 
särskilda Bibliska böcker böljade N. T:s blifVa begärligare än G. 
Tm. På 1500- och 1600-talet utgafs N. T. blott 5 gånger, men 
Day. Psalt. 15 gåoger, utom att densamma trycktes oftast med 
Psalmboken, och flerfaldiga gånger utkommo Salomos, Syrachs, 
Esthers, Tobi», Euths, Judiths, Esrsd III och lY, o. d. böcker; 
mera sällan Job och Propheteme; ingen gång en särskild bok 
ur N. T.; 1700—1770 utgafs N. T. 6 gånger, Day. Psalt. en 
gång, särskilda Bibliska böcker ur G. T. upphörde att utgifyas. 
Predikningar öfver G. T:8 böcker började upphöra. Vi hafya 
förut fästat uppmärksamheten på 1600-talets Homilier öfyer Mo- 
ses, Samuel, Psaltaren, Salomo, Esaias, Jeremias och Jonas; der- 
emot hade af N. T. blott TJppenbarelseboken blifyit yald, M. 
Pontini utläggning af Galat. br. oberäknad, som utkom 1709. I 
böljan af 1700-talet utkommo ännu L. E. Bahms Sundhets druf- 
yors bittra yin och oljoträds Ijufliga saft, d. ä. 59 pred. öfver Je- 
remisa 12 första Cap., 1 Delen, Strengn. 1713, samt Joh. Zerls 
Förklaringar öfyer Buths Bok i 12 pred., Norrköp. 1726. Men 



itf^m hax iogea oljdik sjfints t^ inom BokhaftMn. ^0i Sr å$éL 
MiTflftigt tttt nödgfiB telciUiiia, åat Pericopismem aedemratB «& W- 
v^TF^liÉUgAt "tfår Eyrjfia, att m httr blott kunoit frMuma A. O. 
£1^3^11 Judas Explieatiu d. ä. Apo0t. Jud» Thaddai EphUH^A 
84 predika, håilne i Slxwkh. 171'5, tr. i Lii^öp. 1757. och Pv»- 
^Q0iii9 till .€. J. Srags psad. öf^r E^iwngelkterne i l3ianii#at — 
lOfyanättninganie ftin utländska språk vittna «m samma mildmg 
i de andelige stridunfinnens lynne. Man hade hittills HkcAaSkX 
sig Postillor af Sayonarola, Myliiis, PoUio, Hunnins, Haohems, 
Meisneirasy Pischemsy Tilesius, o. d. (icke af Luther!?) Nu pår 
kallar i^xsamlingens röst Postilior af Adami (17^6), Arndt (1700, 
1788, 1734), Arnold (1744), Bange (1755), €ober (1736, 174M5), 
Greutzherg (öfrers. af Professorskan Winbom, 1747), Freseniai 
<1764X Hagerup (1757), Hersleb (1764, 1765), Luther (PasaioM- 
pred. oeh öfrer H. H. Nattr. 1728; Kyrkopostillan utkom fönt 
1754), H. MiiUer (1726), Pontoppidan (1760), Eambach (175^, 
.Scn¥er (1728, 1781), utom det att man klädde Speders, Fnme* 
kjes, floburgs o. d. skrifter i Svensk drägt. 

Den anket, vår protestantism med framgång sökte, stödd bådt 
af lagarnes och opinionens makt, att under 16:de och 17:de se- 
klerna uppehålla, kunde ej under det 18:des första Vs så lätt be- 
varas. I den mån det religiösa blef folkets och ej landets egen- 
domlighet, än mer, i den mån det blef hvarje enskild persons och 
ej egentligen folkets yigtigaste angelägenhet, afspeglade sig de sär- 
skädtt lynnena, de olika bildningsgraderna, de inflytelserikaste 
lefhadsskiftena i dessa enskilda personers olika tycken och ami^ 
ehuru de enskilda personligheterna, som närmare kände hvainnr 
.dra, begripligtvis slöto sig efter sympathiens eller antipathiens 
anakt i frivilliga forsamlingar, i trots af alla de sockengränser, landt* 
mätarne uppdragit. Så uppstodo — ^sektei.^ Men detta nana 
gaf man blott åt grupperingar, för hvilka man egde antipathL 
Hvad kallade man då sig sjdf och föremålen för sin sympati? 
r— „Eätta Ohristna.^ Detta allt har med hvarje den ohristliga 
ysurdegens^ mäktigare genomsyrande af dessa „mjölskeppor,^ def 
millionerna utgöra mjölkornen, allt tydligare bevisat sin oundvik* 
lighet, men ej blott de, „som utantill äro,** se i dessa grupper, 
dessa faig&iftningar ett ondjt som snart sagdt gör irreligiositet till 
något bättre, än hvarje religiöst in- och uttryck i Christenheten; 
de olika grupperna, der ofta det ^^^ds rike, som är invertes i 
menniskan,^ bär ungefar lika firukt i den yttre menniskans sed^ 
liga lif, döma ofta lika kortsynt och kärlekslöst om hvarandfa. 
Historien allena må här kunna hålla sig uppe på rättvisans ko» 
nnngsliga thron. Då Pietismen införde bkind oss på det religidia 
området den I^yourgiska fomlagen: ingen nentmlitet under riks^ 



Sil 

-figliga brytiiiAgarl^^hiim ordnade éig de» som stfiUlde sig under Chtisti 
fknä? ^ veta att hnfvndet ^h bjeftat äro polerne inom den oeyn- 
il^ skiipelflen, nom lefver och rör ng på jordenB glob, att faVL- 
komligheten bor på deras flåedellinia, der de utöfva Uka kraft, 
Vstén att den är glest bebodd, liksöm »quatorn på Tellos. Der^ 
lör gbr en bestämd dualism genom hela Vetandets historia oc^ 
har ej kunnat uteblif^a inom den theologiska forskningens, ej 
étas inom dét andeliga lifvets område. iBom samma flod meren- 
dels får nya namn inom nya länder, så har ock denna du- 
alism blifvit olika benämnd inom olika sferer af ^to anthro- 
pinon^, det menskliga. Inoin kyrkan heter den disciplin der 
flytandet öf^ervHg^, scholasUcism, och der känslan öfyerväldi- 
gar sin medtäflare, mysticism. De delade sig mer och min- 
dre märkbart redan under de föregående tidehvarfyen; nu gå 
de hvar sin sjelfständiga bana. Men de löpa merendels yän- 
Mgt jemte hvarandras bräddar, och i begges klara yågor speglar 
sig samma himmel, fastän den enas botten ligger synbar och den 
iMidras, som är djupare, döljer Big för yårt öga. Yi anse den 
st^okutiska tendensen bäst representerad af Nokrhorg 1, ehuru 
det sanna i mysticismen lefver och verkar i hans hjerta, märk- 
bart för alla som ega den erforderliga slagrutan, för att förnimma 
hrarest de dolda ådrome springa, som gifva ytan sin blomstran- 
de fägring; samt den myf/t^^a ^enélen^en bäst representerad af To/Z- 
stadkts II: 1, ehuru det sanna i scholasticismen lefver här i den 
ordnande tanken, de bestämda begreppen, hyarigenom hans pro- 
dnctioner ej fhimstå chaotiske, utan såsom skapelser med system, 
doldt och likyäl synligt äfyen i de Migaste improyisationerna, 
Hksom gangliensystemet är doldt och likyäl synligt i den lefvande 
menniskcigestalten. Dock torde man jemte den mera „Eyange- 
liske^ ToUstadius böra ställa för fullständighetens skull hans mera 
^Lagiske^ Adjunct P. Murbeck. 11. 2. Men hyem yäntar, att 
kändan och förståndet länge stå som Modren och Lärjungen yid 
koMet? Vi yilja akta på dessa makter, söndrade från hyaråndra, 
yi yilja bemärka Modren, som irrar med hyarje tanke på den 
blodiga korsdöden kring korset, äfyen sedan Jesus ej är der, 
atan uppstånden, utan uppfaren i härligheten; vi böra följa ej 
blott den lärjungen, den här ofran antydde, hvilken såsom be- 
kant med Öfyerstepresten inträngt i dennes palats, utan sin skada, 
utui också den, som, inkommen i Borggården, yärmer sig så 
länge yid menniskosnillets och menniskomeningarnes koleldcdjut^ 
att han förnekar sin Frälsare — yi yilja således bemärka den 
känslorika Hermhutismen i Rutström III: 1 och Hamberg III: 2 
dämt Neologien, den begynnande yerkhdighetsläran, länge insyept i 
ea phrasrikdom, så att man ej riktigt kände se, om tttofii yar cnt 



312 

af Chriati vänner eUer fiender, i Öfverhofpred. (?. Eaubom IV. I^ 
efter yilja vi framställa ett par, der det förra tidehyarfvets w 
thodoxi qyarBtår, och denna visar sig i en något föryngrad skep- 
nad, varande hos den ene största nit för Christendomen som 
Högkyrka^ hos den andre som Statskyrka, utväljande O, A. Mimtk 
y och & Troiliua Yl. Dock som politiken den tiden var dabbd, 
b&de Hatt- och Mösspartiets, fordras väl för Statskyrkliga homilft- 
tiken, jemte Hatten Troilius YL 1, en representant nrMössomai 
läger, der valet blott kan falla på J. Sereniug Yl. 2. 

/. Nohrhorg, 
And, Nohrhorgy K. Hofpred., föddes 1725, Mag:r. 1752, £. O. 
Hofpred. 1765, uppbar aldrig någon lön af staten, utan lefdepå 
information. Dog af lungsot 1767. Yar i sin umgängelse lika 
ren, lugn och mildt allvarsam som i sina predikningar. Hade 
stort förtroende som själasörjare och verkade derigenom mycket 
för Guds rikes utbredning i lifstiden. Efter hans död utkom, 
med företal af Öfverhofpred. G. Eosén, hans bekanta postilla: 
Den fallna Menniskans Salighets Ordning, föreställd uti Betrak- 
telser öfver de årliga Sön- ech Högtidsd. Evang. 1771; eeå&c- 
mera nästan i hvarje decennium åter upplagd. Den 10:de uppL 
utkom i Lund 1844. Predikningarne äro ordnade efter Christen- 
domens dogmatiska system, så att det hela skall innefatta o/tt 
Oud8 råd om vår Salighet. Söndagames ordning har derföre 
rubbats, men ämnenas ordning är naturlig, planen väl utstakad 
och postillan onekhgen den yppersta i vår predikolitteratur, om 
man bedömmer den efter hvad Förf. velat lemna och ej efter de 
idéer man sjelf kan uppgöra. Eosén uttrycker sig väl om hans 
predikningar: ^de hafva mera ljus än eld.^ Här äro 2 ting 
ändthgen sammansmälta, som så ofta träffas söndrade. Den no^ 
grannaste dogmatik i vår litteratur är tillika vår allmännaste an- 
daktsbok. Kohrborg har snart ett århundrade varit den osyn- 
liga församlingens huspredikant i Sverige och han torde komma 
att fortfara vid detta ärofulla prestembete, så länge sann Ghri- 
stendom ännu ånnes ibland oss. Detta val uppenbarar mycket 
om Svenska kyrkans innersta väsende. Sinnena uppblossa, då 
en P. Murbeck, en L. Linderot ringer i stormklockan bland ett 
sofvande slägte. Först „varder ett buller om den vägen." Allt 
synes i förvirring, i jäsning. Men när uppvaknandets yrsel gått 
öfver, så samla sig de uppväckte med manlig begrundning och 
barnsligt sinne, med allvarlig hug, och Ijuft saktmod omkring den 
Mn de menskliga passionerna så renade, i de himmelska betrak- 
telserna så fördjupade, men det inre lifvet och dess alla strider 
så skarpsynt genomskådande Nobrborg. Mannens ^en finhet 



318 

firån b&de esthetiska ooh moraliska paasioner, om uttrycket till- 
giffes ooh förBtfis, har yäl gjort, att han ej är Talare i ordets 
irittra bemärkelse; men det har verkat, att aldrig någon sekt 
kunnat i honom träffa en Mnde till någon sin öfverdrift, att 
följaktligen en renare både i lära och anda ej bland våra postiU- 
findGattare träffas. Man må ej tro, att N:8 brist på dd gör ho- 
nom kall eller trög. Yi känna Christna, som om Söndagen med 
dan innerligaste, Ijufvaste andakt läsa sin Nohrborg, hvilka om 
Måndagen kunna med Byron eller Göthe i hand göra anmärk* 
ningar, sinnrikare och skarpare än dem man träffar i månget Mor- 
genblatt eller Bevue. Den husfader, som vill, efter Fädrens satt^ 
viga sitt hus till en Christi kyrka och der på Sabbatsaftonen fira 
en Gkidstjenst, sedan han firat dagens gndstjenster i templet, må 
låta denne predikant profva. Törhända får han alla familjmed- 
lemmames röster, som ej tro att Christendomen är ett vitterhets- 
slag, och att predikan bör vara en didaktik i obunden stil. Der 
ligger ju något tillfredsställande i vissheten, att denna postilla är 
ock en theologisk curs i vår Christendom, och något upplyftande 
i den tanken: l^n predikar denne Lärare i tusen Svenska bo- 
ningar, lika aktad i slott som i kojor, der ännu en skymt är 
qvar af Christendomen sådan den var, då den ännu djupt in- 
verkade på folket! Amdts Sanna Christendom torde bäst passa 
som Bönbok dervid, helst den Christliga mysticism är här lika 
ren, som den Christliga scholasticismen är Ufvande hos ^ohrborg. 
Man torde äska prof. Dylikt är svårt att lemna af en sådan 
förfieittare, som Nohrborg. En paragraph i afskrift är såsom proha 
mercis ej olik en sten bruten ur ett hos. 

II, 1. TolUtadius, 
Erik Tollstadius, f. 1693, Mag:r. 1718, Huspiedikant hos IL 
B. C. Gyllenstjema 1719, kom att bestå ett bevis att der låg nå- 
gon sanning i det namnet frihetstid, såsom den tid ville heta, 
hvilken ingått efter Carl XII:s död, — en frihetstid, hvaraf äf- 
ven gudaktigheten fick uppbära frukt. Oaktadt prestmannen TJll- 
stadius ännu 1719 på det 30:de året drog till straff för sin pie- 
tism på en tung handqvarns sten på Stadssmedjegården, oaktadt 
Mag:r. Schasfer länge inom Gefles och TheoL-Studiosus Ulhegius 
länge inom Åbo fängelsemurar straffades fÖr pietism, och „Hallen- 
ser' under envaldstiden så ofta inmanats i häkte derför att de 
med ovanliga ordasätt ^bekymrat' Guds församling, d. v. s. pre- 
laterna, dristade den unge Tollstadius att uppträda som en brin- 
nande nitälskare i »Hallensisk^ tonart Det spordes. Och redan 1723 
uppsades han från sin tillika innehafda pastoraadjunctur i St 
Jacob och alla vid riksdagen närvarande biskopar kommo öfver- 



ens, tttt 4iati ej i nigot «tift skttlle Tinna befordra&. Men lilte 
Snng; och 'flcrre Riksiftder dristaäie likviQ höra hötioin predika i 
H. B&det ooh Akad. kanslern grétre Oarl OyHens^ernas ad iA 
han biet nian både sin ooh biskoparnes yetskap, snart B^grtt- 
pastor på Skeppsholmen, derifrån han längre fraim bcjfordvades til 
l^astor i St Jacob i Stockholm, i hvilket embete han dog 1T6). 
Tessin skrifTer om honom (Tess. o. Tessiniana p. 352): ^QoAi 
kärlek lyste nr hans glada ögon, talade sällan om Gud ataa ilt 
fölla glädjetårar, ränlig mot alla, giftnild mot de fattiga, hacos nA 
deras bröd var gemensamt, nitisk om Herrans lära (ära?), TXHi- 
Hg, skarp, nppbyg^ig i sin predikstol, oförliknelig i sitt tefremt. 
För få är sedan aftog lians röst, så att han svårligen i kyrkan 
hördes, dock var tilloppet allljemt lika stort, ty nr hans ansigte 
lyste andakt och hans åthäfvor verkade nppbyggélse.** Något 
underbart låg i hela hans väsende och verkningskraft. I StodC" 
holm lefver ännu ibland de gamle hans minne, vördadt som dtt 
Helgons, och bland de mystiskt fromma, som värdera en Jac 
Böhme, en Lonvigni o. d., räknas han Mmst bland Herrans red- 
skap i Sverige. Han anklagades som Dippdian, och Tessin an- 
ser för möjligt, att Dippels sken till en i begreppen mindre Btxing 
men i hjertat lika verksam Christendom straxt kunnat amdå ea 
Tollstadii milda sinne, ehuru en man med hans kraft och djup 
snart måste slita sönder dylika Delilatåg. 

T. bar ntgifvit: Likpredikan öfver R, R, Grejve C. GffUeng^tnm^ 
Sthm 1723, hvilkea afhandlar: De trognas heredvilltahet lUt dö: ho. Hvaå 
Éom bör Jörtgå hoa en menniska, förrän hon redo och viUig vara (katt) oif 
dö; 2:o i hvad af seende hon då beredviUig vara kcM att dö, I till&aipiiiiifn: 
^Pröfven eder, käre Själar! om denna beredvilligheten att dO &r hot eder 

eller ej. Hvar na en menniska med sin God intet är fOrsont, i Chri- 

sto Jesu forandrad, af God den Hel. Ande förvissad om Guds n&d, syn- 
demas förlåtelse, lif och salighet, — utan hon släpas med vetterliga och 

apps&tliga synder under Guds vrede ^ der kan ingen btredviUighst 

vara att dö, utan vid evighetens portar, d& pressas ångestsvetten v 

anletet, d& darra lemmame, då förskråckes själen, ty det timliga bandet 

skall lOsas, det eviga bindas. Monne då en suck skall knosa 

alt ntratta? En sällsam ting: en soldat vill intaga m f&staing med sof- 
vande? en löpare vill utan löpande vinna målet? en f ämpare kransen och 
kronan utan utrid.^ 

Äfven häraf kan man ftnna, hvilken varm stil var hehöflig 
för denna brinnande själ. Bock kan man ej af de utgifba fie- 
dikningame bedömma honom som predikant. Den enda» efter 
hvilken han rättvisligen kan bedömmas, är den anförda Likpied^ 
men man märker ]ätt, att den drägt han der nödgats ikläda s^ 
ej är hans egen, att den faller något tung på hans ekoMror. Tjf 
han har här ansett sig böra ur Chemnitii yttrande om iftttfiU^ 
diggörekeiw f^roeeaa^ oitetedt i tter äa 40 måe^ latin, dtiaga «t- 



MS 

•veekligflfii af deima degm. I de dfrige pfedikniiigame r&der «^ 
jemnt en liflig och flytande still, oeh en innerlig kärlek «oh flEir 
iaBde nitälBkan äro oekiljaktige, «om Engeln och sväiidet i pai»- 
bisets port. Bom en äkta HaHensernas lärjunge bryter han skor- 
fwdt in på dem, ,,som l^va ealighet för det historiska bifallet.* 
Dan uppdrog en hög skiljemur mellan Christna och icke Ohristna, 
flom ingen med blott renlärighet skalle kunna öfyerstiga, oeh wvr 
éknrp mot denna, då den var utan hrad han ansåg för andeligt 
lif. Han fordrade af en god herde, en idkesam kärlek och en 
UåBom käflek, begge grundade på hjertats förening med Ghristos, 
men legoberdame förkunnade han Hes. 13: 10. 18 — 23. etc ete. 
Tm predikningar äro ett talande bevis, att andekraften är något an* 
nat, ftn orden. T j det är nästan obegripligt, att dessa predikningar 
Terkat hvad man vet att de verkade. Det gudomliga är ook 
blifrer osynligt Emellertid är T. grundläggare för den prediko- 
stil, som de verksammaste folklärame i Sverige alltsedan följt. 
Btilen är talspråkets, farten är en bergsflods, snillet blixtrar fram 
omedvetet och liksom mot talarens önskan, hjertat blöder i bön 
om besinning, då handen redan lyftat det straffande svärdet, 
folket deliBfi med skarp begränsning i verlden och Guds barn, i 
Ohristi fiender och Christi vänner; de förre förmanas till mildhet 
i stället för att förfölja och hata de sednare, hvilka förmanas alt lida 
och bedja för, att älska och hjelpa sina fiender. Presten talar från 
en upphöjd punkt mellan begge härarne. Talet upplöser sig lätt 
i en melodisk vers, stundom i en hel psalm. Försoningens tafla 
står öfver altaret, men ej på hvarje punkt, i hvarje vrå af kyrkan. 
Helvetets portar öppnas visst att det flammar i natten, men ai- 
drig utan att himmelens stjernor äfven bli synliga i skenet. Om 
ej i frågan om de oomvända lärames kraft {en sats, deri man 
riälan lätt förstod hvarandra inbördes), är allt ett sannt uttryck 
af församlingens bekännelse och således af den lära, som uttalat 
sig i alla tider och bland alla folk, der den högre lifaktigheten 
oeh kraftfullare verkningen vittnat att Lifgifvaren bekant sig till 
läran. Ty desse „6uds helige,' såsom Svinahjordsandame tiU 
smälek kalla dem (Marc. 1. 24), äro i Ohristi kyrka hvad hvar 
och en kan inse att genierae äro i den menskliga culturen:: för- 
samling. Biskopar och Frostar och Hofpredikanter med stjernor 
oeh band, blå och svarta, predika: allt står på samma punkt; 
Akademier af Excellenser, Professorer, Eansliråder skrifva vers, be- 
löna vers; allt slumrar. Men en Mag:r ToUstadius, en Mag:r 
Tegn^ framträda. Allt förnyar sig. Homiletikens Nya Testa- 
mente ingår; Poesien blifver hela Nationens kärlek. Hvarföxe^ 
Ja, oträknen det J, eom „kasten bort oändligheten för att få räk- 
ningen Tiktig.* Hos Tollstadins beundrade man en sjelfbtKndig, 



816 

en egen vältalighet. Den strömmade ur en inspiieiad qiU, dea 
hänförde toeen och föide dem doek ej i strid mot hvad de ha- 
tade, såsom när Talaren på Forum täflade om medboifganMi 
prisy utan mot hvad de älskade, mot sina käraste vanor, nna 
hvardaghga begär. Och likväl skola få i de tryckta talen flnna 
någon vältalighet. Men en dylik vältalighet ligger sällan qvari 
orden. Bokstäfverna, hvilka konstförvandten tager nr kasten, 
kunna ej heller afspegla en talares själ så ypperligt, som dsn 
blick, ja hela det anlete, hvarmed Gud begåfvat sitt fullkomligaste 
verk. Sådan måste den andelige folktalaren vara, dylik vältalig- 
het måste vara hans, om han skall verksammare gripa in i ett 
folks innersta. Ära kan han ej få i vår homiletiks historia; men 
— han vet på hvem han tror och kan skrifva som Svedbeig i 
sitt försvarstal till Ständerna; ,,åtminstone vet jag, att min eih 
gel får af Gud befallning att hafva till reds ena Krono att sätta på 
mitt hnfvud, när jag skiljes hädan och kommer i Guds rike.* 

I Hernösand utkom 1817: Magrr. Eric ToUstadä . . • f^nä 
under farfis namn strövis tryckte Predikningar, samlade ock Aqfo 
af trycket utgijrie, der det erkännes att alla utom en enda Sio 
ex tempore hållne och antecknade af åhörare. ^EörflEtttarens tid, 
heter det, var så upptagen af dagliga förhör, sjukbesök, bedrSf- 
vades tröstande och andra embetsgöromål, att sällan eller aldrig 
mer än söndagsmorgonen, och knappt då, någon tid till egentlig 
beredelse blef honom öfrig.^ Dessa predikningar bevisa till hvilkm 
punkt af insigt och bildning, äfven stilistisk, T. mäktat höja sina 
åhörare, och säkert är, att dessa stodo högt i jemnforelse med 
deras åhörare, hvilkas tid var vida mindre upptagen af embetet 
T:ii extemporerade . framställning inflätar mycket ur psalmboken 
under ett strömmande tal — exempel värdt att följa, helst det 
versbundna bättre inpreglas i minnet och de poetiska tankame 
ju ligga hjertat nära. I en predikan har han genomgått analy- 
tiskt den Spegelska psalmen: Vak upp min själ och var ej 
sen etc. Hela psalmer uppläsas vid afdelningars slut, af hvilka 
bekräftelse hemtas. 

Långfred. 1759 predikade T. öfver uttrycket: j^Gråter idee 
öfi>er mig, men^ etc . . . „Der ser man, dyraste vänner, att det 
var en skarp lagpredikan, hvilken påminner, att man icke skall 
skilja lag från Evangelium, utan lag måste ock predikas, eljest 
förorsakar det, att fblket kommer i ett laglöst och rättlöst tiUstånd, 
då de synda fritt på Christi blods bekostnad ... Ja, hvaiest 
intet lag inskärpes i menniskors samveten, så kan aldrig hos deo 
någon längtan uppkomma efter nåden i Christo till hjertats om- 
vändelse ... I Stockholms söner och döttrar ! gråter icke öf?er . . . 

Allt detta visar ja att T. ej var ZinxendoriEs lärjnnge. 



m 

Yi anförde (p. 314) Teadmi omdSmé om Tollstadii Dippelk- 
BL Dr. Frjrx^ har i sina ^BerättelBon*' 82:dra del lemaat 
utfötlig historik af den frfigan efter offentliga handlingar. 
t Bjnes deraf klart, att T. 31 Sr före sin död genomgfitt en 
'mrtig troskamp och vunnit en s^ier, hyilken utan tvifyel der- 
ir lättare ranns af oräkneliga andra, som aktadtf på hans yitt- 
börd, ty den som sjelf s^rat i svåra årestelser plägar bäst 
ina hjelpa andra som frestas. 

II, 2. Murhedc, 

«r M. en smedson Mn Garlskrona, född 1708, död såsom 
rkoherde i Fridlefstad i Bleking 1768, blef en Boanerges, sär^ 
es mot ^den döda tron.* Då der blifvit ^rörelse Idand de 
la benen,^ ställdes väckelsemas synlige föranledare till rätta 
fr Lunds domkapitel Han uppläste der en trosbekännelse, 
iri det yttras: att den tron, han hade, då fäderne godkände 
unn, var, att man skulle hålla så fast, att om ej flera än två 
iiniskor skulle blifva salige, så skulle man stadigt inbilla sig 
a den ena, och fastän man gör synd, skulle man tillegna sig 
liflti för^enst, så blifver allt godt. Snart se vi honom verk- 
I i Stockholm. Der voro nu tre olika ^riktningar" bland pie- 
iema. Alla ville de eröfra menniskan för Christus, men hade 
inolikast af den egna erfarenheten och sin deraf måhända allt- 

mycket beroende upp&ttning af Skriftens läror om »nådes- 
ningen* mycket olika tankar om den dörren, genom hvilken 
d vill gå in i menniskan. Den schola, som en dag fick i 
hxborg sin bäste tolk, ansåg förståndet vara den dörren, genom 
liken Gud ingick till den förnuftiga menniskan. Den scholan 
Kfvade således att ge sina åhörare kunskap och med bevisning 
Skriften erö&a deras bifall, antagande, att menniskan sedan 
He känna sig af Herren eröfrad. Många, som väl visste huru 
1 högsta theol<^8ka kunskap och det ifrigaste bifall till san- 
Igen likväl inom dem sjelfve i långa tider verkat — intet, förrän 

rörelse i hjertat förnams, antogo, att Gud allenast ingick till 
nniskan genom hjertats dörr. Intet hade så rört deras hjer- 
t, som när Skriften ^målade Christus dem för ögonen" sådan 
a bland dem — genom den lifliga predikan derom — kors- 
t var. Och de antogo derför, att hjertat var en lönndörr, 
irigenom menniskans Herre vanligast ingick, om ock Han här 

en väg, der de sköna konsterna trängde sig fram att, såsom 
Ukarlame i Egypten, eftergöra Hans under. Som Herren eger 

ingå genom cUla dörrame till menniskan, som är hans egen- 
n, vunno Sändebuden, då de alla Yoro allvarliga, också alla några 



3M- 

tagfBM ciftev ua< cfenr appfiottaiag;. ook tiéaktjai i de&- fönstiffiom- 
gia^ M»m nemikkan s& Mt gör eig^att henoes- eoBkildttierfoiM- 
betor Jlca de aUnuuuLe, såtedes de nteBlutaade rältd. FdtvtSadir 
laftnBtan» Bom dook kggt utt förstånd under GhriBti lydnad, dk^ 
deaiett slagB pietiati^e rationaliBter, eröfrade många tänkandi^ 
ymähgjimB' redan kederligt och godt folk^ hos hvilka verlden UoH 
eig den ändringen, som Byntes, när en „Hatt*' öfvergiok titt 
^MösBomaB^ politik eller tvertom; nya umgängeB vänner vaMei^ 
gamla öfvergåfvos, nya meningar förfäktades, fördna meningar 
förkastades. De, som klappade på hjertats dörr, yunno äimii 
större skaror, mest qvinnor och ham inom de folkklasser, Bom 
redan lefide anständigt och hos hvilka man visat Bag eo stönEe^ 
ändring i den utvertea umgängelaen), an hos förstundamännea* 
Men ICorheok mindes, att hans Mästare ömkade sig mest öf?tf 
de förvilkde fi&ren, öfver skökor och publikanex. Han anilf 
sgnwMest vara den ^dar stora koppaxdörren^ i det tempel) &m 
äff- invärtes i menniskan, hvilken så svårligen kan öppoasy ita^ 
när: Herrana stnnd är inne, springer, upp af Big Bjelf, likMooi' 
den der dörren, Josepluis nämner, då han omtalar järtecknen PSn 
JerusalemB förstöring, och som sedan är lika svår att återatSngik 
Han antog att just derfor att denna dörr var så svår attöppii% 
Herren, som bör visa oss sin makt, helst valde sin väf^ geDon 
densamma. Det var ett under som naturen — denne Egypten» 
trollkarl — minst kunde eftei^öra. Murbeck och hans sohda, 
hvilken blef allt tahnkare, sträfvade derför främst att vä€ka sm»' 
veieL Han villa derför uppskaka detta vetande i menniskana minne^ 
så att det rätt ihågkom och erfor att Ghid visste det sammOy bov: 
människan, på det att deraf måtte bli de 2:neB, Guds oeh Bpi» 
dårens samvetandey och att Oud derefter måtte bli den, bool ledde 
syndaren på rättfardighetens väg. Man torde kunna säga, alt 
när samvetet först angripes så att dervid dörren till den inre 
menniskan uppspringer, visar sig att det var en dubbeldörr, både 
förståndets och hjertats. Och nog blir deraf en öppnare ingång 
till fijälen, än när man blott med ^förståndets nyckel^ — Ghri- 
stns erkände att den kunde användas äfven af dem, som ej sjelfva 
gå in — eller blott med nycklen till hjertat öppnat en halfdörr. 
Må liknelsen väl begrundas. Af denna samvetsangripande aehola, 
som oftast kallas efter väckeUepredikantemas namn, ansea van- 
ligtvis det der försigtiga knackandet på förständsdörren, aåsom 
„en taoklös möda.^ Om en speculatif person ledes att bi&lla 
alla definitioner och distinotiouer i en dogmatik eller postilla, så- 
länge hans samvete ej verkligen beböfver Christi försoningsblod 
till sin ^en rening både in- oeh utvertes, anse de vanligen der- 
med- föga vunnet^ kanske stundom mera förkradt, helat doi 



31^ 

4«tdA troa fam fönkaoBa sig bättie inom denya l&jigirafvarn^y 
åfit. lenUirigbfitsEiaterien så omfloi^fullt oob. r«gelmä«8igt upi&a- 
tM9- £j helkr pläga de högt växdeFa dessa tirar af Jerasaleons 
dQijbrar, bvilkas medlidande för Ghristus, Täckt af ett. idkeligt pr&- 
djkande^ om. de 6 timmame på korset, kanske blott hindra dem 
•ti Tårda j^sina barn," ifriga att löpa öfver allt, der känslan npp- 
skakasy likasom verldsbamen löpa på theatem för att gråta Tid 
JCÖcande scener. Yi erkänna dock, att alla dessa riktningar i 
braiie tid behöfras och att Ti böra tacka Gud, som gifTor sina 
^maigfaldiga** gåfvor, „den ene så, den andre så," ooh Ti böra 
heåjfik Gud, att alla Hans gåfTor må blifra oss ntill gagns." . Stör- 
sta hindret kommer Tisst från den egne anden hos en hTar, som 
af Gud fått en särskild andegåfra, ooh detta hinder utgår Tan- 
Ijgen Mn den egenkära meningen, att den egna gåfvan är den 
enda rätta, den enda. Gud behöfver anTända i Terlden. Mao. 
tor huru den ena stjeman öfveigår den andra i klarheten, huru 
blomstxen ha tusen former och färger, huru de naturliga anla- 
gan så utdelas, att der finnas både anlag att styra konungariken 
och hästen, både att plöja oceanen och torfTan; och man. erkän- 
neE i allt detta Guds storhet och ära; men den, som Till helst 
höxa en predikant, om hTilkens lugna, djupsinniga utredning af 
ämnet han sjelf anmärker; „det är likasom tyst i kyrkan, då da 
predikar,^ och den, som tycker sig, för att få gagn för sin sjal, 
beböfva höra den, som med predikan om Christi blod griper ho- 
nom in i hjertatf så att det kännes blöda denrid, och den, som 
nu minst kan fiy just den» som han länge mest flydde, den ,,som 
sade honom allt det [onda] han gjort,^ kanske med en röst, 
„8om ett tordön af himmelen,^ lära Tal ej, så länge Ti här »btira 
håfrorna i lerkar," lätteligen erkänna den ene den andres ^^rätte 
lärare."^ Må då denna ofullkomligheten tåligt bäras såsom alla 
andra menskliga skröpligheter. Så förkasta ju allopather och ho- 
moeopather, så Schellingianer och Hegelianer hTarandra. „Vis- 
domen Tarder dock allt mera rätt gifTen af sinom barnom.** Till 
^^religionsfrihetens^ oumbärligaste stycker må Ti dock alltid räkna 
just den här angifna Talfriheten. 

Murbeck hade emellertid den kraftigaste gåfTan att af j^tjuf- 
Tar och drinkare och bolare ooh hädare^ skaffa arfringar till 
Guds rike, under det de andre skolorna mest eröfrade sådane, 
i hTilkas Tandel ändringen ej blof synnerligen märkbar och uppe- 
höllo dem, som redan Tisste sig Tara de ^rätte" lärjungame. Un- 
der det då rådande Tårdslöeandet af folkunderTisningen, kunde 
många utbrott ske af partisinnet mellan de olika pietistskarorna, 
som Töl ej numera behöfra, äfTen under lika sinnesstäinningar 
för ofrigti beCaras. Då Butström i en högmesaa bestraffat någon 



390 

af de ytlB^lMB** öfrerdrifter, Ur Mnrbeok i aftonsåageii ftamhfl- 
lit nSgon dylik hos de „Evttngel]Bke^ ooh derrid nänmt Aati- 
ohrist tå, att en af åh($rarinnonia -* dessa pl8ga Tmnligen utgte 
stridens Zoaver — ansåg detta gälla »hennes* prest B. Hon 
reser sig då upp och ropar: Ba sjelf är Antichrist. Må nya slSg- 
ter taga lärdom af äldre slägters — felsteg! »Ingenting glönunes:* 
skref Gustaf II Adolph. 

Ehuru M. ^ skref sina predikningar, antecknade dock åhS- 
rare och läto sedan trycka. 1847 stodo 8 qvartband af Mm- 
heckska predikningar på Lunds Bibliothek. 

Yi meddela till prof på hans stil : »Menniskor (som stå Godi 
anda emot) gå så långt, att de låta djefvulen regera sig till att 
slå och handtera sin egen hustru på det aldragrymmaste, ja så 
barbariska äro de. Ja de låta dj. regera sig i allt hyad degta, 
så att den hatfiiUa, bittra och arga djefvulen lyser ut i alla de- 
ras göromål. Nå det är grufyeligt; det är förskräckeligt, att det 
går så långt i kärlekslöshet ibland dem, som vilja heta Ghristna 
menniskor. Ack du gudlösa själ, du tänker intet efter att di 
skall i erighet derföre pinas, o. s. y. om du intet i lid besinnar 
dig.** — Man har kallat det »syärjarespråk^ och säkerligen skulle 
det, ftamsagdt utan helig nitälskan, yäcka obehag hos en hvir 
att höra ; men der en helig eld brinner och i och med detsamma 
tänder och bränner upp den råa ogudaktighetens Baalsotfer, sS 
blifver det språket yisst yärdt en mildare dom. Då bland de 
råa hoparne hustrurna efter dylika lagpredikningar fä mindre 
eller allsingen stryk, så må yi ej undra, om de tycka om pre- 
dikosättet Hellre grofva straffpredikanter och ett fint lefveme, 
än fina moral- eller stela dogmpredikanter och ett obrutet groll 
syndalefveme ! En gång kan då predikanten £& bland ^bildade* 
Ghristna tala om Guds underliga och härliga yerk i ett läix- 
ligt språk. 

Man får ej heller efter ofvaninfSrda anteckningar af åhö- 
rare bedömma denne utmärkte folklärare; detta torde yara säk- 
rast och billigast att göra efter frukterna af hans yerksamhei 
Han uppträdde på gränsen mellan f. d. Danmark och Syerige, 
der i sekler b^ge rikenas brottslingar befolkade ett sJelfTsldt 
Botany Bay, hvars skaplynne man ser i Snapphanames historia. 
K. Carl XI hade visst predikat med eldregn öfver byame och 
jemspetsar genom menniskoma, hvaraf alléer formerades vid vägen; 
men med foga verkan. Kära de Kyrkor, der Murbeok uppträdde, 
hade händt, att åhöraren strax sköt sin prest för ett bestraffningens 
ord Mn predikstolen, och till intet gille följde ännu hustrun sin 
man utan att vara försedd med svepning. Ty der spändes bälte, 
en duell af egen art, som bestod den, att de tvekämpande sam- 



321 

manbundofi med ryggarne mot hvarandra inom ett bälte och der- 
efter stucko sina långa knifvar i hvarandra, då den som först 
bekände att han ej „låite längre kallt jem," var den tappande. 
Ooh bland dylika skapades genom Mnrbecks nit på några år ett 
af mängden ännu mera hatadt folk. £ller känner ej mången 
»upplyst man,** huru djupt han föraktar dessa ^helige,'* som i 
den första besinningens ängslan ville gråta blod, i stället för 
att utgjuta blodf Huru föraktlig är för honom ej denne prest, 
som med blotta ordens eldregn och sanningens ^spjut och naglar"^ 
understöd sig att åstadkomma hvad ej det verldsliga svärdet för- 
mått? Huru obetydlig står han ej i dennes omdöme jemte dessa 
^Ohristi kavaljerer, som tala om alla döda såsom englar på himme- 
kns guldskyar, ^ och som blott i dryckeslaget och vid spelbordet kunna 
^ig& något obehagligt till sina vänner, törhända ofta personer 
utan både religiösa och moraliska begrepp, vänner, som, att tala 
med Thorild, blott „ rödfärgat sin lefnads svinstiga^ genom det 
slags visdom, roman- och tidningsläsning kan bibringa? Var det 
så illa, att ej Murbeck hade dylika presters upplysning? Lemna 
måste vi åt de upplystas förakt en man, af hvars verksamhet ännu 
de rikaste, de skönaste frukter visa sig uti de nejder, der man 
in i sjelfva dödsstunden förföljde den outtröttlige re/ormatorn 
af menniskor *). — Men, torde någon invända, som med skäl 
anser sig stå öfver den upplysningsgrad, som kan kallas allmän 
och på hvilken de flesta befinna sig — hvarföre så hata blott 
pietetscholan i en tid, då inom politik och vitterhet hvarje libe- 
ral, ej blott med förra tiders tolerans^ utan med samma intresse 
omfattar alla scholor, som botanisten alla blommor, erkännande 
hrar och en i mån af dess värde, vare sig för Apotheket eller 
blomstervasen. Hvarföre ensamt hata rörelserna bland Sveriges 
allmoge, hvilka antyda samma kris, som redan gått genom flera 
länder i Europa? Af individers felaktigheter bevisar man hela 
det så kallade ^läseriets** förderf. Var den vittra förnyelsen 
falsk, om också dess första uppträdande bestod af idel individuella 
felaktigheter? Var allt politiserande, som låg emellan Frankrikes 
revolutioner, terrorismens, då man halshögg den kungliga familjen, 
och moderationens, då man lät Carl X (likasom sedan Ludvig 
Pfiilip) resa hvartbän han behagade, falskt, derföre att man kan 
visa en fläck öfver allt der beundraren pekar på en skönhet? 
Hvarföre betrakta allt med mullvadsblick? Hvarföre aldrig fatta 
tiden, som en organism?. Man beundrar bilden om orgeln^ hvars 



*) Marbeckska flickskolan på Södermalm i Stockholm Er ett annn 
framstående intjg, att M. förstod barnappfostringens vigt för Cbristi 
församling. 



*L\ 



pipor gå genom veridm^ men föistår ej ens tidena enkb«te 
tecken. Är der ej något skönt i ett folks bemöd^Ade att o|U 
med ett presterskap omkring éig, som tillhör en äldre tid af sen»- 
oommunVtro, sjelft företaga sin reformation i enlighet med hela 
tidens bästa sträfvan? Hvem väntar att detta skall ske utan miss- 
ljud, utan irringar? Hvem går ut att höra melodiska ljud under 
isloBsningsdagarne? Yi lyssna dook gerna på braket af de Inci. 
stande ismassorna, ty vi veta deraf — „att sommaren är näi.* 
— Yi bekänna öppet, att vi tro, det Svenska folket ej kai^ räd- 
das med ^diftån verkande medel. DertiU li^er for myokea 
sjelfständighet på botten i nationallynn/et. Som Gustaf I hoppaa 
vi blott på Oud och Sverigee aUmoge^ och då vi bland denna 
alhnoge sågo tecken till en allmän rörelse till besinning, en all- 
män opposition mot läro- och sedeförderfvet, så fröjdade vi osb 
äfven då, när vi ej kunde undgå att inse det orätta i måag^ 
yttring af den allmänna riktningen. Nu har, sägs det, den löid- 
sen framåt afbrutits, hufvudsakligen genom auotoriteters „högie** 
insigt, hvilka tyckas häri blott sett en fråga om förkläden odi 
postillor. Hvad fruktade man? Sammanfalla Statens JeriohoB- 
murar vid en from conventikelsång, så kan intet hindra deras fialL 
Hvad hatade man? Yar det en protestantisk Jesuitism? — Ett 
ord! Be liberale i Frankrike äro då vida i insigt framom de libe- 
rale i Sverige, så okunnige de förre än i allmänhet förefinnes. 
Då den 80 årige Labbey de Pompiéres, ålderspresidenten i De- 
puterade kammaren, år 1828 anklagat i hela Frankrikes ngnm 
den Yillélska ministéren för sitt åt Loyolas läijungar gifna be- 
skydd, tillägger den vördnadsvärde gubben: ^emellertid toleieiae 
ej pietiaterna. Protestanterne störas i sin religionsöfning, för 
jagas ur sina tempel, emedan en strafflag någorstädes bjuder, att 
21 medborgare ej utan fcHregående tillåtelse få sammanträda.' ** 
Der vet man således att skilja mellan dem, som vilja binda Be- 
geringens händer och förbinda folkets ögon, och dessa aHUa i 
landena, som blott vilja i fred få lyfta bedjande händer och 
blickar till Gud. 

III, 1. Butström. 

And. Carl Rutström, född i Luleå d. 30 Nov. 1721. I Oct. 175«,.da 
Greifswalds Universitet firade sitt 3:dje Jnbileam, blefTO 20 Th. Doctorer, 
deraf 19 Svenskar, promoverade, hvartill i Nov. lades A. C. Batstrdm 
(var då Adj. vid Storkyrkan och E. O. Art. Regtts pred.), sedan TheoL 
fac. blifvit underrättad, att R. Stftnder honom hos H. Mt. till ansttndig 
befordran vid först sig öppande tillfälle recommenderat. Blef, sedan han 
1756 blifvit K:herde i Hedv. Eleonoras förs., afsatt och landsförvist 1765. 
Nedsatte sig i Hambarg. Återkallades 1769. Insatt i fängelse ntan 
något annat skål an „salu8 pablica*^, då Gustaf III d. 20 Aog. 177S 
gjorde revolution, och qvarsatt, enligt uppgift, der ännu, då han d. 27 Oet 



3?3 

8. ä. dog. I följd af föriuns yftlvi^ja för R. anskaffades i H. B— s förs. 
ett fattignus för 36,000 d. s. m., en skola, med 1200 d. årlig lön till lära- 
ren, på Djargården o. m. d. 

Hans brott var Hermhutism. 

Under K. Fredriks ålderdom sökte Grefve von Zinzen- 
dorff att verka på honom och hans undersåter till lifaktigare 
uppväckelse af christlighet. K. Fredrik var sensualist på sitt sätt 
och Grefve Z* på sitt. Sätten voro väl ganska olika, men der^ 
var emellan dem en beröringspunkt, och om än d. v. Öfverhof- 
pred. S. Troilius kunde förhindra, att Z. lika litet omvände K. 
Fredrik spm de Lutherske presterne förmått, ehuru de både en- 
skildt och deputationsvis försökt, så kunde han dock ej förhindra^ 
at^ ^de Böhmisjie och Mähriske brödernas" fromma värme trängde 
sig in i många Svenskars hjertan, som antingen aldrig känt eller 
pd^så förgätit den Lutherska tron såsom något annat än en lära, 
Dermed torde det stannat, ty den värman var dock någorlunda 
förenlig med det ljus, vi förut egde; men ljuset vårdades af 
xq^nga, som, sjelfve kalla, naturligtvis funno något sekteriskt i 
vän^aan. Förföljelse uppstod. Sma afvikelser eggades till stora. 
En schism äfven i tänkesätt utbröt mellan Orthodoxer och Herrn- 
hutare inom sjelfva nationalkyrkan. Lifvet förflyktigades nu under 
Imller och strider. Härunder blef Eutström det första offret. 
Med en lefvande vältalighet — klandrad som extemporaneus — 
oeh genom en kärleksvarmare själ, än man fann hos det högre 
Olems, intog han kärnan af det då regerande Hattpartiet, så att 
detta parti sökte skydda honom mot hans Embetsbröder, och först 
•viå detta partis fall blef han landsförvist, och återkallad, då Hatt- 
partiet åter tagit tömmarne. Men att han ej blott var som poli- 
tisk partiman dem kär, utan kunde också väcka tillgifvenhet inom 
Mösspartiet, kan man sluta deraf, att B. B. Baron Beuterholm 
frikände honom Mn landsflyktsdom, ehuru han väl kunnat för- 
utse, hvad som ock hände, att man sedan ville derföre votera 
honom ur Senaten. Och B. B. Baron Palmstjerna lät Butström, 
under det han var som ifrigast förföljd, predika hemma hos B.B. 
under en P-^s sjuklighet, och gaf förlagskostnad till tryckning af 
den dervid hållna predikan (Palmsöndagen 1757, om den heliga 
Nattvarden), Då man vet, att P. var den strängaste Hatt och 
Beuterholm kanske den ifrigaste Mössa, måste det lända Butström 
tiill stor ära, att han kunde så predika Guds ord, att det gag- 
nade två så motsatta partimän. Butström predikade, att synda- 
f^låtelsen måste tänkas såsom foregående synda-aflåtelserp då 
församlingen erkände le/vernets rättfärdighet såsom en följd af 
trosrättfärdigheten såsom en orsak. Han insåg, att motsatsen 
skulle ovilkorligen öppna dörren för satsen om dygdens förtjenst 



324 

och upphäfva läran om Guds fria nåd i Cbristo. Emellertid ver- 
kade förföljelsen mot E. den ^ktan hos de karakterssvagaste 
predikanterne, att, huru de än sjelfva tänkte, de, då Mösspai^ 
tiet regerade, väl måste lära „att nya födelsen föregick rätttär- 
diggörelsen ;^ nnder Hattpartiets regemente, tvertom. Det ger en 
helysning åt Statsreligion, som ej är inhjudande. Må prestema, 
lyckligt lösgjorde ur den politiska emhetspligten, hinna lära att 
predika ^så som Guds ord.^ Då inser man betänkligheten i 
lärandet, att någon skulle vara rättfärdiggjord, men t. ex. hinna 
att mördas innan nyfödelsen följi; ty derigenom skulle då Joh. 
3: 5 yarda om intet; likasom i lärandet, att någon pånyttfödd 
kunde varda bortryckt, innan han blifvit rättfärdiggjord, ty huru 
då förklara Rom. 3: 19 — 28, att verlden är infor Gud brottslig 
ännu, då hon varder rättfärdiggjordf Må man då inse, att ej 
tidsskillnad^ ej ett föregående och ett efterföljande der låter 
framvisa sig mer än mellan blixten och knallen, der Gud talar ur 
molnen, så att vi veta, att rättfärdiggörelsen är nya födelsens 
orsak, hkasom blixten är åskdånets, men att der nya födelsen^ 
ej blir den första frukten, der är tanken, att rättfärdiggörelsen 
skett, en dröm under syndasömnen. 

Som andelig Skald visar sig E. tydligare såsom ZinzendorfEs 
lärjunge, enligt P. G. A. (i Biogr. Lex.), hvilken, i motsats till 
Thomeeus, frikänner hans predikningar från större afvikelse Mn 
vår kyrkolära. B. har utg. en Pred. hållen 1750 om den stora 
Chådaktigketens hemlighet^ att Ovd är uppenbar vorden i 
köttet, för hvilken han blef actionerad, liksom för predikan på 
18 o. 19 Sond. e. Trin. s. å., m. fl. Se Predikningar och 
Andeliga skrifter, för hvilka JB. blifvit anklagad, af satt och 
landsförvist. Sthm. 1767, (I Sami. af hans rättegångshand- 
lingar). Doct. Ii:s Pred, och Andel, skrifter^ för hvilka etc. 
innehålla 22 predikningar efter vittnens uppgifter, stundom 
af honom erkända. Stilen torde kunna af följande bedömmas: 
„Hvad för 'en salig stund är det icke att sålunda få se Jesum, 
få se ljus af salighet i Jesu nåd och förbarmande, få emottaga 
all hans förtjenst. Om min fel de voro ganska stora etc. En 



*) Detta ord neml. taget i Dogmatikernas mening, der nyfödelse 
utmärker ett visst moment i det andeliga lifvets utveckling. Vi kunna 
v&l ej derför antaga, att Christus anställde med Nicodemus en dogmatisk 
disputation om ett dylikt moment, utan förstå, att ordet har i Skriften 
äfven én mera omfattande betydelse i andelig, sävisst som i bokstaflig 
mening. Hvem kan t. ex. neka att „föda" har ett till tiden vidsträcktare 
omfång i Matth. 1: 16, när det heter: Jacob födde Joseph, än när det 
heter: Maria födde Jesus? Här har Th. Frofess. Myrberg gifvit Tinkar, 
•om förtjena uppmärksammas. 



325 

sådan menniska annammar Jesum så glad, så att hon önskade 
den stunden vore hennes sista. Herre! nu låter du din etc. 
Den som sålunda är i Jesu och Jesus i honom, den som sålunda 
fallit i Jesu famn och äfven fått Jesum i famnen, han far lika 
fullt i all sin tid efter att ju längre, ju mer fatta Jesum, såsom 
han fattad är etc Säll den^ som hafver^ etc. 

Men Evangelium är ej det enda han predikar. Lagen förkunnas 
för säkre syndare till deras väckelse, för en Pilatus, som inbillar 
sig att bjertat är rent för det händerne tvagits, en Herodes och 
Caiphas, som intet sofva då Jesus skall oskyldigt beljugas, kind- 
pustas och fördömmas (^och desse heta lika fullt andelige fader !^); 
en Judas, som säljer sin Skapare för 30 s.pgr., en riker man, 
som ej besinnar att bans Uf ett mål hafver, en förmögen yngling, 
Bom går tvärsaf ifrån Jesu, en Grek, som finner i predikan om 
den korsfäste Jesu en galenskap, — alla desse, då de äro obot- 
färdige syndare, som förakta Guds tålsamhet och ej låta Guds 
nåd locka sig till bättring, skola, så försäkras i klara ord, som 
ogudaktige dömmas. 

Då passioneme sattes i rörelse, följde nu ett consequent sekt- 
väsende, ehuru få prester ännu i det tidehvarfvet indrogos i den 
8. k. herrnhutiska villan. Yi se dock redan under frihetstiden 
en representant af densamma. 

III, 2. Harnberg^ 

Peter, Hofpred., född 1718, E. O. Hofpred. 1748 samt Pastors 
medhjelpare på Wermdön; 1761 förment att „upp väckta D.D. 
M.M. med predikande." Éegementspast. vid Lifgardet 1764. Då 
hans predikningar uppvisades i Hofconsist. gjordes emot dém anm., 
som visa hans riktning: „Är han mycket sparsam att bruka orden 
bot och bättring. Bestraffar han inga andra synder än otron, den 
han dock ej af otrons frukter bevisar. Har han icke i någon 
enda predikan yrkat på helgelse och Christi blods kraft till hel- 
gelse. Förbinder han alltid tron med dess söta känsla." I en 
predikan 1749 heter det: „Gud är en förtärande eld och ho kan 
bo vid en fortärande eld och i det afseendet vore icke godt att 
falla med sina röster på Honom : men Frälsaren har nu stått på 
forslaget i 1749 år, han bör få alla rösterna; men syndare göra 
narr af hela valet på Jesum och alla dem som votera på honom. 
. . . Jesus kysste mig så oren och stygg jag kom ifrån svina- 
drafvet. Jag kommer nog ihåg huru jag då skämdes. . . . Herr 
Lagläraren är en Bedragare, och hans Son Borgerlig tukt och 
ärbarhet, så oskyldig han ser ut, är han dock en skrym tare.' 
Denna förvillelse, der man sjelf ofta torde ge sig aflat för en 



326 

flyktig känsla, gengångar merändels i hvaije tid. Vanligen är 
tolken en välment, men enfaldig sensualist, under en större eller 
mindre inflytelse af de högsta Christendomssanningarne. Sällan 
torde dock denna sekterism framträda utan i förening med religiös 
känsla; och när Guds ord då flitigt brukas, om också sektens 
lärareskrifter dervid öfverväga, kan det näppeligen aflöpa utan 
fhikt for det sedliga hos personen, som deraf hänföres, äfven om 
ej högre actus gratiae spåras. Derföre finnes tillräckligt element 
inom denna riktning, som kan väcka de Ohristna Orthodoxemas 
både sympathier och antipathier, ofta, som vi se hos Schartan, 
det ena först, det andra sedan. Tolerans mot personer vor© visst 
här att anbefalla, om den dygden kunde verkliggöras i vår verid. 
Ej kunde man ensamt dela sig i olika hopar rörande de 
olika dörrame till själen som heta förstånd^ hjerta och samvete 
— detta förstånd, som behjertar, detta hjerta som fö^rstår — , 
glömmande att Herren också begär kärlek af all vår håg, 
Hvad hjelper — kunde man ock ropa — att undervisa och 
öfvertyga förståndet, att röra hjertat, att uppskaka samvetet, om 
ej hågen, om ej viljan vinnes, som uppenbarar sig i menniskans 
charakter och gerningar? På denna fråga kunde den andeliga er- 
farenheten och lef vande insigten i Ordet visserligen blott gifva 
ett svar, att der menniskor älska Gud af allt hjerta ooh af att 
själ, der följde ock kärlek till Gud af all håg. Men der den 
nämnde erfarenheten och insigten saknades, kunde väl förslags- 
meningen uppstå, att egentligen söka ingå genom Viljans dörr, 
undvikande all disputering om de så olika tolkade lärorna, hvaraf 
blott söndring uppstår, ej besvärande hjertat, hvars känslosvall aro 
så kraftlösa, eller samvetet, hvars uppskäkning kan vålla för- 
tviflan, utan strax angripa viljan, som på många sätt kunde be- 
vekas till dygd och goda gerningar. Kunde ej här uppstå en 
andelighet sådan verlden kunde tåla den? En nyttig dygdeskola, 
utan de gamle orthodoxernas tråkighet och de nye pietisternas öfver- 
drifter med kraf om omvändelse, om ock efter något olika recep- 
ter? Visserligen, här uppkom också snart neologien, en ratio- 
nalismens förelöpare. Såsom sådan må vi främst i vår homile- 
tik helsa ♦ 

IV. Enebom, 

O. Enebom, K. Öfverhofpred., sederm. Prost i Leksand. 
iFödd 1721, död 1796. Valdes af Dr. Lovisa Ulrica „att i Eéli- 
gionens heliga sanningar" undervisa Prinseissan Sophia Albertina 
1765. Blef af K. M. 1767 utnämnd till Öfverhofpred. och ft»- 
ses i Hofconsist. utan att Boet. Bosén, som innehade dessa em- 
beten, blifvit af satt eller ens visste derom. Biksrådet upphäfié 



827 

Htnämningen och förklarade Bos^n fortfarande i sina tjenster^ dem 
han ej kunde anses förlorat, fastän han utnämnts till Kyrkoh. i 
Riddarholmen. 1769 upphäfde Ständerna Eådets beslut och för- 
klarade Enebom för Fraeses i nämnde Gons. E. innehade då redan 
Leksands pastorat. 

Utg. Fred. 1761: Wägen till sannskyldig ara; 1767: Den som ett 
trofast bjerta hafver och täckeliga talar, hans T&n ar Konungen. 1768: 
De Högas, de Väldigas Ijufyaste pligt att vara de fattigas flLder m. fl. 
Här förmanas de Höga och Väldiga: ,,hamten af eder stora dygd eder 
stora belöning, i den renaste, i den Ijufvaste kftnsla af eders goda l^jerta, 
i det oskattbara nöjet, att vara uppmärksamme p& mensklighetens röst,*' 
derrid en Bec. af samma är frågar, om ej dylika förmaningar bidraga 
mer till att smickra och uppblåsa de högas sinnen, an de lända d^em till 
ijfiiagagn. Vidare: ^alltså när eder förvandling en gång nalkas, hvad 
innerlig förnöjelse, hvad tröst, att höra sitt samvetes glada vittne: Gud 
Tare lofl Jag har hulpit den fattiga, som ropade ... Så, du gode och 
trogne tjenare! gäck nu in i din Herras glädje,^ hvarvid Bec. anser vår 
salighetsgrund rubbad, „om de Höge och Väldige skola åberopa sig på 
sina goda gerningar i sina böner till Gud.'' „YkT Ev. lära känner ingen 
annan tröst i lifvet och döden, än: J Christi sår jag somnar in m. m." 
Prinsar och prinsessor kallas de fattigas ögonsten, de fattiga tröstas att 
de väldige blanda sina tårar med deras, dervid Bec. anmärker, att det 
vore bättre att de aftorkade dem. 

Om den följande tiden inrättat, i stället för kronobrännerier, 
arbets- och fattighus, till hvilka staten utan all tårmildhet con- 
tiibuerat, och detta drifvits med den kraft, att man i Sverige, 
liksom i Ansgarii tid, ej funnit någon ti^are, — huru skulle då 
Neologiens sentimentalism slagit sig ut; hvarmed skulle den dS 
kittlat till tårar; huru skulle den då kunnat lofva de rike, hvil- 
kas allmosor ingen yille mottaga, någon salighet efter döden? 
Enebom skulle troligen ej då kunnat öfverglänsa en Rosén genom 
de pathetiska utropen: 

„Denne uslingen, som är okänd för de Höga, för de Väldiga; d. 
Q. som ofta i sin låga hydda äter sitia tårars bröd: d. u. . . . d. u. . . . 
d. u. . . . d. u. . . . d. u. . . . d. u. . . . d. o. . . . d. u. . . . han har 
rått att i dödens stund klappa på himmelens port, att den må öppnas, 
han har rätt ...» 

En ypperlig nytta af uslingen har E. emellertid framdragit. 
jjDe H|^e, de Väldige voro onyttige på jorden, om här icke fun- 
nos uslmgar, olycklige, fattige.^ Åtminstone vore en dylik ualig 
predikovältalighet onyttig, om ej lättja och lastbarhet i rikt mått 
bildade gråtare och gråterskor till talames ära och belöning. 
Under det „de höge och väldige" philanthropeme ofta i rask fart 
Mldade uslingar, förnedrande arbetsamma unga qvinnor till lättje- 
ftdla skökor, anlä^ande krogar i kraft af adlige privilegier, der 
afiietsamme unge män Uefvo fördruckne lättingar, och mera så^ 
éttnt inom ooh utom frälselinien, så skulle man ej ogeraa höra 



326 

ea salighetslära, som lofvade himlens guldstycken for kopparslantar 
till uslingarne på jorden. Desse uslingar blefvo* i sjelfya verket 
Påfvarne i den nya gerningsläran och utan tvifvel sålde de en 
mundtlig aflat för bättre köp, än Påfven i Eom. Ty för en skil- 
ling tiilropade tiggaren löfte om lön i himmelen åt hvem som 
helst, då Påfven gerna kräfde 40 mark, förrän han lofvade evig 
salighet för en yttre handling. 

Bimmaren Pehr Enebom blef straffad med en Ma3visk odöd- 
lighet för några oskyldiga versar. Större rätt till minne har Pre- 
dikanten Gust. Enebom. Man har ofta räknat det för Lehnbergsk 
vältalighet, som dock var Enebomhast Få ha bildat en större 
Bchola i vår homiletik än Öfverhofpred. E. Hon är ännu ej all- 
deles utdöd ; och derföre ha vi ansett nödigt att påminna om den 
sammas både religiösa och esthetiska värde. 

Men var allt då mera nytt? Försvann den Högkyrkliga Or- 
thodoxi, som motkämpade pietismen i alla dess former, så snart 
man tager Homiletiken i betraktande? — Visserligen icke. En 
stor skara stod på den platsen. Vi stanna framför den Saul, som 
bar sitt hufvud högst — 

V. Humble. 
Oust. Ad. Humhle, Biskop i Weadö, var redan som yng- 
ling en svärmande hatare af allt — svärmeri. Af detta kunde 
han dock fördraga alla andra arter, än det som visade sig i kyr- 
kan under en praktisk riktning m. e. o. det pietistiska. Han 
uppsökte både Spener och Francke, troligen för att dämma i 
källsprånget i stället för i ån. Francke, som genomskådade ho- 
nom, skref i hans dagbok 1695: den som ej .grundligare studerar 
Guds än menniskors ord och ej i sitt lif allvarligt söker uttrycka 
detta ord, han är ej TheologisB studiosus och han blir en lögn- 
prophet.^ Detta kunde ej bli balsam på det sår Franckes pietet 
gifvit den icke-pietistiske ynglingens hjerta. I Novator ataktos 
fingo pietisterne betala detta med ränta. H. uppsteg emellertid till 
Biskop, anseende med så mången annan ^Öfversteprest* sitt kall 
8om sådan vara, att hejda hvar gång folket tog presten på or- 
den, der det jemnt talades om Bibelläsning, bön, afsöndrmg från 
verlden o. m. s. samt %jtt släcka hvarje värmande gnista, pa det att 
ej eldsvåda framdeles deraf kunde uppstå. Genom sträng discip- 
lin trodde han sig ändå, som en General framför ett regemente, 
kunna exercera t. o. m. hedningar att genom lexlärda svar å 
spörsmål och devota åthäfvor visa en Christlig öfverhet att allt 
var Christligt. I fredstider d. ä. då inga pietist-rörelser voro att 
bekriga, sysselsatte han sig egentligen med conservation af prest^ 
hus, hvarigenom han dock så retade allmäona omdömet, att em 



a29 

skarp skrift af en S.S. Theol. Cand. Lund, dedicerad till ^Weziö 
Stifts hierarch" vann allmän eympathi och detta sades bidraga 
att lägga Biskopen i grafven'*^). Han utgaf flera strödda pred. 
Efter hans död utkom Förklar, öfv. S. o. H. Ev., så ock 
tiågre thess hollne Tal vid höfftidL tillfällen uti K. Huset. 
Biåxm 1745. Här synes föga inverkan af hvad som le/vat i 
kyrkan sedan Form. Concordise författades. Palmsönd. utvecklar 
han omöjligheten att tänka det blod är i lekamen, så att en 
papistisk lekman skulle kunna bli delaktig af det förra, då han 
njöt blott den sednare, vederläggande potäriokleptai (Kalkens bort- 
röfware) med följande vitterlek: 

Qii — a — di — tri — d — fu — etraX 

08 nguis rus sti e nere \vii» 

H — sa — mi — Ghri — d — mu — la\ 

Man får ingen öfversättning eller förklaring på de uppby^liga 
lärorna att opera essentialia både ad inträ och ad extra äro in- 
diyisa, då o. personalia både ad inträ och ad extra äro divisa. 
Pred. upptager öfver 8 ark. På Långfred. får man veta hvad 
alla Kyrkofäderna på sina modersmål kallat Christus, och 1 
Sönd. e. Påsk får man nogsamt veta, att Lärjungarnes guds- 
Ijenst inom lyckta dörrar ej var en privat conventikel. Det 
förra seklets naivetet saknas icke. Då han 15 S. e. Tref. upp- 
räknar hvad som sorgen stilla skall är — 3) foglames betraktande 
under himmelen ... ^Så stiUa foglarne vår näringssoi^. Men 
hyilken stillar sorgen för kläderna? Blomstren och isynnerhet lil- 
jorna på marken.** 

För det K. Hofvet 1710 höll han en predikan om det af 
Danmark oskyldigt angripna Sverige, der 5 Mos. 30: 5, användt 
af Danskarne för att bevisa rättmätigheten af deras sträfvan att 
återtaga Skåne, Halland och Bleking, får en annan tolkning än 
den bokstafliga, som syntes gynna Danmarks återtagningsförsök 
^af det land deras fäder besutit.^ Motskälen hos H. äro, enligt 
Westén, både historiska och politiska. Då predikan utgafs 
1711, blef ämnet uttryckt: Jesus som en kommande Konung. 

Yi ha dock angifvit att jemte Högk3rrkan, som med saknad 
såg tillbaka till den tid, då både kyrkans och staternas högste 
man var en prest, uppstod under en politisk frihetstid män, som 



*) Enligt Lect. Elias Henrlins berättelse svarade en prest i pastoral* 
examen på Bisk. H — s fråga Qaotoplex vocatio? 8exfaldig: per nomnati- 
vinn, då man heter Colliander etc. per genitivum, då man tar husets dotter 
eller enka till hustru, per datitmm, då man ger mutor, per ticcusattvumy 
då man tränger genom anklagelser den undan, hvars kall man får, voca^ 
tho eller laglig kallelse hie caret, per ablattvum, då man sjelf tar en ao- 
hmw sjmIe. 



»80 

fdDtio sig belåtna med den del i Statsmakten, sota lemnais Stats* 
kyrkan, kämpande med all kraft att behålla denna fjerdingsf^rste- 
makt åt Prestståndet. Främst möter oss bland Hattarne 

VI, 1. Troilius. 

S. Troilius, Erkeb., född 1706, Kgl. Hofpred. 1736. Blrf 
såsom den yngste bland Kofclereciet Deras Maj:ters Bikt&dfir 
1741. Öfverhofpred. 1742. Fick såsom sådan att kämpa med 
Hermhntismen ; Zinzendorff kom sjelf till Sverige och nppyaktade 
K. Fredrik med ett vidlyftigt bref. Bisk. i Westerås 1752. B^ 
kebisk. 1757. Var en af Eiksdagames kämpar, driftig embet^ 
man och en bland sin tids anseddaste talare och lärde. Dog 
1764. I saknad af de predikningar han utgifvit, vilja vi lemna 
prof på de af tidens politiska anda fattade praBlaternes medborg- 
Uga Chrtstendonif medelst utdrag ur ett hans Herdabref till We* 
sterås stift om en Christelig och vaksam både inför Gndi ooh 
mannom högst ansvarig läro- och Prestavård uti dessa yttersta 
dagame, tryckt 1758, der han med en mängd Bibelspråk in8kä^ 
per kärleken till fäderneslandet, strider för ungdomens och fol- 
kets grundliga undervisning om rikets fundamentallagar, som boide 
meddelas ungdomen vid läroverken och, i Kyrkoherdames nä^ 
varo, vid domstölame. ^Uppbyggom folket, heter det, på Christ- 
1ig grund till ett rättsinnigt Svea folk, som söker det landets 
bästa, der Herren dem satt hafver. Ty då fosterlandet väl går, 
då går det ock oss väl. Ack, att kärleken till fäderneslandet^ 
som så lyst hos hedningarne, knappt kännes till namnet af många 
Ohristna. Skamfläckar och oäkta Sveabarn, om vi den sakna: 
ja värre än djuren. Jer. 4: 3, än ormar och basilisker, Es. 14: 

29, om vi icke älska 'fäderneslandet. Sägom folket, att ri 

äre ett fritt folk, löste i en lycklig stund från det ok, hvarandfit 
flå många sucka. Varom god- och rätthjertade Svea prester, eg 
ovetande hvarken af Guds eller Biksens rätt, ej ostadige rör, q 
skyar, som drifvas af vädret, icke Furstarnes hyllest nussbra- 
kände, icke illrådige, icke tverådige, icke lättrådige, icke sjelfirå* 
dige, icke seende på eget utan på allmänt bästa. Om jag förgä- 
ter mitt fosterland, så vare min högra hand förgäten ; min tonga 
lade vid min gom, om jag icke tänker på dig, icke låter dig 
min högsta glädje vara." Han förordnade om Christliga predik- 
ningar i hela riket i anledning af det lyckade hlodhadet 1756. 
— ^ Men vi må ock framhålla den ypperste predikanten YkKoA 
Mössorna. 

VI, 2. JSerenius. 

Jac. Serenius, Bisk. i Strengnäs, uppenbarar oss bättre hvad 
med denna klass af predikanter bör förstås. Han var ett ovm" 



331 

ligt dugtig embetBinaD, f5r mycket partiman, för att alltid kunna 
handla en Statsman värdigt, störst bland predikanter i sin tid, 
nemligen pS sin bana. 

Serenii Riksdagspredikan 1765 lapplades 2 gånger inom en 
manad, utkom i 2 Tyska Öfversättningar, sist utgifven i I^ykö- 
jgiing 1823. Ämnet är: Et rettferdigt Folks uphöjelse och ett 
isyndigt Folks förnedring och förderf. Talaren vill visa ätt rätta 
granden till ett folks välfärd och bestånd ligger icke i dess vis- 
Het och rikedomar, utan i dess rättfärdighet eller omsorg att 
hålla siiDa egna lagar. Rättfärdighet är ej här Abrahams] rätt- 
fSrdighet genom Trona, utan Salomons rättfärdighet, genom hvil- 
Ttén konungasätet fast varder. Ett folk, söm har sunda och for- 
Häftiga lagar, som gjort förbund med hvarandra att göra efter 
lagen och detta förbund troliga håller, det är ett rättfärdigt folk. 
HLen det är ej nog med några få rättfärdiga. Sodom måste brinna, 
ty de rättfärdige voro för få. En allmän rättfärdighet, som går 
genom alla slägter och stånd, en beständig rättfärdighet, som hål- 
ler ut genom tiderna, en jemn rättfärdighet, som ej lossar lagens 
band för den ene och drager till för den andre, m. e. o. en så- 
dan, som håller Guds rätt. Konungens rätt och Folkets rätt alla 
lider lika — en sådan allena gör ett helt folk i verlden stort 
och lyckligt. Guds rätt är att vara känd, fruktad och älskad 
Sfver allting. Bevaras den rätten, så blifver läran ren, gudstjen- 
sten allvar och religionen kraftig. Konungens rätt är härmed 
nära förbunden. De som frukta Gud, de hålla sin Regent vid 
ära. Syr. 10. Folkets rätt är att njuta lag och rättvisa, utan 
anseende till personen. Om den rätten bevaras, så sker allom 
lika rätt och ingen dömmes utan efter lag och vittnesbörd, och 
då beställes förståndiga, redliga och sannfärdiga domare och em- 
betömän, som frukta Gud och hata girigheten, som dömma fol- 
ket med rättom dom. Exod. 18, Deut. 16. En sådan utvärtes 
iSttfardighet är icke öfver menniskors förmåga, utan möjlig for 
allt folk, Bom vill hålla isina egna lagar i ära. Derfö're behöfvas 
inga underverk, icke att flytta soleA eller dela flodeme, till att 
göra ett sådant folk stort eller lyckligt på jorden; utan det sker 
iiaturligen, sakta och oförmärkt af Guds osynliga hand och eftet 
hans ordning i verldens regering. Sap. 12: 18. Ett folk, som 
r^eräs med rättrådighet, älskar sin regering och åstundar ingen 
terändring, det hyllar sitt fädernesland, det förenar sina händer 
och hjertan att arbeta for det allmänna bästa. Ps. 11: 7. Es. 
5: 6. Ps. 24: 5. Synd deremot är ett foVcs förderf Här me- 
nas ej hussynder, utan syndafloden af alla dessas källor — Lands- 
synder. Micha beskrifvér ett fällande folk 7: 7; Esaias 1: 23, 
lÖ: 1, 2, 1: 25. Der orättfärdighet f&tt resa baneret opp, det 



332 

blifver landet snart fullt af Beliab inän, der göres lag eft^ bd- 
<][yäinligihet och egennytta, der dömmes yrång dom, der stängel 
rättyisans lopp och hon förråds af sine egne edsTuraé Qenave. 
Der mister Gud sin ära, Konungen sin yördning, folket sin latt 
och iubyggarne sin säkerhet, yngHngar^ sitta till doms och fi^ 
tryckare få embeten. Sap. 6: 5. Syndiga embetsman fylla snait 
ett land med syndare, som ej skämma sig af orätt. Syr. 41. 
Os. 4: 1, 2. Och ett syndigt land kan ej länge hafva bestånd; 
dess grundvalar måste falla, om de än voro af koppar. Ps. 82: 
5. Man skiftar lagar, förklarar bud, famlar efter bot och fumer 
ej annat än nya sätt att öfverträda, förakt af främlingen och 
bannor af inbyggaren. Der behöfs ej eld af himmelen, ej vatten 
af hafvet; hvar ett land blifver oskäradt af sina inbyggaie, 
hvar lagen öfverträdes och buden förvandlas, der måste förban- 
nelse uppfräta landet, ty de som deruti bo förskylla det; Eb. 
24: 5. Att skynda armod, det första landsförderfvet, behöfs ej 
sända gräshoppor; Öfverfiöd och Högmod äro nog att ödelag 
ett land, som störtas i skuld hos främlingen . . .^ Talet till Stän- 
derna är af samma allvar och kraft. 

Här talar en Biskop inom det då regerande partiet Men 
vi må ock bemärka det nederl^ggande Mössepartiets predikant som 
Kyrkoherde. Då Ryssar 1743 inqvarterades i Nyköping, gjorde 
Serenius för dem kalas med dans på sitt Stenbro och yttrade 
sin politiska trosbekännelse från predikstolen i en — icke sek- 
terisk, icke pietistisk predikan, men som var orthodox i Möss- 
partiets statsreligions-system. Vi meddela ^Utdrag af Probsten 
Serenii pred. vid Ryssames inqvartering i Nyköp. i Dec. 1743* 
(finnes nu uti De la Gärd. donationen i Lund). ^Frukter them icke; 
ty efter thet sielfsvåld och agelösa, som nu tagit öfverhanden, 
så hafva wij mer ordning och aga at förvänta bland them, än 
hos våra egna. Hat er them icke; ty the komma icke hit efter 
sin vilja, utan the äro kallade af wår öfverhet och sända af sin 
egen. Med et ord the äro sända af Gud, at öfvertyga os om 
vårt högmod och öfverdåd, som intet kunnat förödmjukas på 
lindrigare sätt, än att dessa, som wij utan Guds hielp med wår 
egen makt, skulle drifva från det ena hafvet till det andra, äro 
nu komne at tränga oss i wåra egna huus. Kan någon större 
forändring wara för et folk under solen? Kan något starkare 
bewis wara på Guds försyn, som begabbar dåren och bespåttar 
dem högmodiga. Harmens therföre icke öfver them, utan om J 
wiljen harmas, så harmens öfver edra synder, som retat Gud så 
svårligen, at han tillåtit ynglingar och dårar at fora oss i olycka. 
Olycksfoglar, som med skryt och högmod skriat up hela landet 
i krig, och skulle skrämma vildjuren ur skogen, men hafva spron- 



b som harar, och varit glada at få beskydd hos sina fiender. 
lesBa äro Herrans dommar öfver et syndigi- folk: låt oss taga 
em up therföre, och skicka oss theruti som wisa och icke som 
5muftiga: Låt oss giöra så wäl emot thessa, som wij kunna, 
h bewisa, att här är Iner menskligit och Christen don\ i wåra 
ttiga hyddor, än thet har warit wishet i wåra Eådslag eller 
indom i wåra wägar. Låt oss med tålamod och goda gernin- 
r afvända then skam från wåra huus som klenmod och dår- 
ap satt på wåra wapn utom huus, at främlingen må se, här 

förnuftigare folk hemma, än them han funnit for sig i f^- 
t borta.^ 

Inom dessa 6 klasser torde den här ifrågavarande epochens 
a öfrige predikoförfattare kunna fördelas. Yi meddela blott 
t register på de märkligaste. Siffrorne (I), (II) etc. antyda 
r och der till hvilken af de ofvan charakteriserade klasserna 

talare närmast synes, höra. 

AnzeniuSf P., (V) Hofpr. sedan Ejrkoh. i Skellefteå 1723. Hans 
Bd. ha väl ej tryckts, men &ndå blifvit bekanta. „Jag, ropade han i sin in- 
kdespred., som hittills varit bev&rdigad att predika för Konungen och 
bOgste i landena, &r nu förvist att predika för usla bönder. Bönder 
> like svin, n&r den ene grymtar, så grymtar den andre med ; lika gro- 
r, når den ene smackar, så smackar den andre med; lika mjölsäckar, 
mer du dem slår, desto mer de damma; like stock fisk, ju mer den bul- 
iy desto bättre den blifver. Bondeklok! Bondetok I Släpper man bin 
le i kyrkan, vill han straxt klifva på altaret. De tvåfota åsnor sätta 
lid högt upp sina långa åsneöron.** Han bevärdigade sällan församl. 
» höra sig, men när det skulle ske, pålystes, t. ex.: Nästa sönd. ernår 
osten drifva en särdeles materia, neml. beskrifva en ört, som vexer i 
rkstaden. Nästa sönd. predikar Prosten om spöken o. d. Om folket 
Ure hörde läsarepresten Grubb i Umeå, än Antipietista Orthodoxotatos 
izenius i Skellefteå — banne dem derföre den som gitteri 

Bagge, Fr.j (I) Prost i Bohus, Past. i Marstrand. Utg. Verldens 
fångelighet och dess förakt i 21 pred. 1714. Mellificium Evangelicum el, 
irklar. öfv. Evangeliitext. s. å. I gamla, maneret. Pred. har 3 delar: 
ordium, exegesis, applicatio. Beviste en gång, att verlden ej bör intaga 
Christens hjerta, belst hjertat är 3-kantigt och verlden rund, begge 
iedes disharmonierande. 

Benzelius, Er„ Fil. (VI) sederm. Erkeb. Riksd pred. 1723. 

Benzeliusn Henr., (VI) sederm. Erkeb. Biksdagspred. 1740. Op- 
nbring till Christelig enighet. För denna behöfdes Formul» OoncordisD. 
I som hata libr. Concord. äro derföre om ej svåra ulfvar, dock små räf- 
r, som förderfva vingården. 

B em e Hus, Jac., (VI) sederm. Erkeb. Riksdagspred. 1727, 1731. 
i af Görtz*s domåre. 

Benzelstierna, Z, (VI) Bisk. Utg. Riksdagspred. 1760, hvilken 
r full af samma mod som Serenii 1765. 

1760 var ännu Benzelstiernas parti det herrskan de. Märk- 
t är, hum efter 1772 de BTskopliga Prophetstämmorna hastigt 
ustämdes. Samme B. som 1760 erinrar om Jeremias i Borg- 



334 

gärden i Jojakims rikee begynnelse, sågs sedan af G. Ehrensvi^ 
som Hofman inför Gustaf III, riksbränvinsmannen, förklarande aQ|t 
hvad konungen gjorde syfta på Guds ära och församlingens bastå. 
Men Serenius — teg eller sade uddigt joller. 

Berghlint, 01, (I) D:r, Kyrkoh. i Lundt stift, som dog l8Q6,iitg. 
en Ghristlig pred. 1759, som ftnnu bibehåller sig i bokhandeln: Vari 
Örtagården kämpande Jesus, Passionsbetraktelse ÖJver 2:dra Acten. Sista 
nppl. af 1822. 

Bergkull, And. (t), utg. Sammansamkadt manna 1740, inneh. praé. 
af A. Bergias, S. B»lter, J. G. Hallman, J. Stenbeck. Sveriges f^flsu 
herrUaa krants under K. Fredriks blomstrande krona, eller SamL af fr^4^ 
tal Onrer Hoffester af åtskillige prester, tr. 1750. 

Båld, And. (I), Kyrkoh. i S:ta Catharina i Stockh.: Cbristl. Betr. 
Af7. Sön- och Högtidsd. £yang. 1761. Den korsfäste Christns, i 40 pas- 
Bionispred., Sthm 1758. Epistel postilla* 1767. Handpostilla öfy. '^t^u^ 
peh Ep., 2 Delar, 1749, hvilka homiletiska verk aro författade bM® « 
B&ld, d. ft. och hans son 

Båld, A. A. (I), ntgifvaren, Theol. Doct. och Kyrkoh. i 8 rta Maria 
Magdal. i Stockh. Båld d. ft. insattes af öf?erheten uti SiklacommisskH 
nen, satt ock öfver Dippelska oyftsendet ; var en man af ren nitälskfin och 
exemplarisk vandel, liksom hans son. Alnander sätter Epistelpostillan 
^bland de första i sitt slag.^ Passionspredikningarne ftro lärda; 186 f5r- 
fattare citeras, deri bland t. ex. M. Chemnitius 42 g&nger; h&r tr&ffap ej 
blott .^lianns, Andronicns, Cicero, Homerus, Svidas, Seneca, utan Tke- 
ologemes ypperste, men bland desse ej blott Fecht och Calovios, ntao 
Spener (9 g&nger), Seriver (28 ginger), Francke o. d. Förff. ftro åfrea 
lärde till Guds rike. Båldiska predikningarne kunna ännu l&9a8 med stor 
nppbyggelse af Christna, som känna Christendomen såsom Guds viséfjim 
oeh Guds kraft. 

Balter, Sv. (I), Th. Doct, Domprost i WexiÖ och en inom Kyr- 
kan i flera hänseenden utmärkt förf. Utg: 44 pred. 1740 — 50*). Bftér 
hans död utkom Nåden i Christo, förestäld i predikn. öfv. de årl. 8ön- 
och Högtidsd. Evang., 2 Delar, Stocl^h. 1817, 1826, och Samling af Hdl|« 
Tal, 3 Band, Stockh. 1774—78. 

Ehuru de efter hans dö4 ut^ifna ^j voro af honom till ut- 
gifning bestämde eller utarbetade och således ej jemngode med Imå 
han sjelf utgaf, böra de dock, enligt den sednare utgifvaiens in- 
tyg, räknas till „de mest kärnrika, som den Sv. församl. eg^.* 
An predikar denne vidtberömde lärde så mildt och enkelt on 
Själens sällskap med Jesus, om en god Trones kamp, om det 
andeliga Bröllopet mellan Jesus och själen, om den trogna själen 
såsom brinnande i andanom; ^n drifver han med allvar och kraft 
läran om en Christelig barnuppfostran, om de stilla i l^dena, 
om Jesu tårar öfver ett syndigt folk, talar skarpt om de ogud- 
aktigas listiga uppmärksamhet på de frompia, och klart och in- 



*) Deras titlar uppgifvas noggrannt i Ny Smal. Beskr. I. 367, 368. 
En B:s pred. på Fastlags-Sönd. 1744 blef på K. Adolph Fredriks moden 
Furstinn. Albertinas befallning öfversatt på Tyska oeh tvyckt i Emif, 
hvaraf Forstinafui säpde B. 9U, ex. mpå »en på4|ga4(|B j^jåykrift.*' 



335 

«igt8fallt om vårt förnufts rätta bruk i andeligft saker. Uti Sy. 
kyrkui i Fetersbarg predikade han 1745 om Fadrens dragande 

tfll Sonen — ^Jag är försäkrad, att ingen af oss finnes, 

som icke kännt detta Fadrens dragande; men om vi följt det- 
samma, må våra egna samveten dömma: . . . Känner du ej stun- 
dom invertes i själen liksom ett hemligt tilltalande . . . Dessa 
rörelser, denna invertes oförmodliga förskräckelsen, detta oroliga 
samvetets gnagande och gensägelser äro den Helige Andes ver- 
kiin äro Fadrens dragande till Jesum.** 

Ekm<^n, C. M, (I), Frost Ofyer Wifolka och Eyrkoh. i Weta, ntg. 
Bpistelbok eller 76 Betr. Ofv, Söd- och Högtidsd. Ep., Norrk. I756jemte 
homUetUka skrifter på latin *). Ämnena i Epistelboken ftro laconiska: 1 
Ady. 8. Nyttja tiden. 2 Adr. S. Läs Bibletu Christi Himmelsfftrdsdag 
EfferUU tUl BimUn, o. s. v. Alnander finner bår med skftl ^wk berOmlig 
iorglåUigbet att vara enfaldig, tydlig, ordentlig, kort, att tala med skrif- 
tens egpa talesätt och att h&nföra allt till den nödiga sJelfprOfningeq; 
egenskaper af ett predikoverk, som alltid gOra det vardt förtroende. 

Esberg, Zachar. (II) Th. D:r, Hofpred., som dog s&som utnämnd 
Biskop i WexiÖ, utan att kftnna sin ntnftmning. 

Af honom har man väl hlott Likpredd. utgifna, men han 
bör ej förbigås, såsom en af Sveriges i början af 18:de seklet 
mest b^åfvade predikanter. Ovanligen utrustad med sniUegåf- 
Tor, blef han Student vid 12 och Magister vid 19 års ålder, 
Grsec. Ling. Lector i Strängnäs vid 22 års ålder, redan året förut 
utnämnd till Garnisonspred, i Götheboi^, så snart han kunde för 
åldren skull prestvigas. Det skedde vid 23 års ålder, men nu 
kallades han straxt af den gamle Ministern Grefve Bengt Oxen- 
stjema till Huspredikant; Grefven skaffade honom sedan vid 24 
ån Ålder anställning som Enkedrottningens Hofpredikant. Nu fylldes 
Slottskyrkan af uppmärksamma och rörda åhörare från hela staden. 
Han fick jemte Hofpredikantssysslan Eiddarholms pastorat med 
Bromma prsebende. Blef Th. D:r efter specimina jemte Svedberg 
och 4 andra. Men E — s predikokraft röjde snart — Pietisten. 
Han fick derföre ej Maria pastorat, oaktadt kallad af församlin- 
geoy men skulle afiägsnas från hufvudstaden genom utnämningen 
till Weziö biskopskall, då han redan utarbetad dog vid 42 års 
ålder. Han hade en ovanligt stark röst och hade icke sparat 
den. Någre expressioner, som anmärkts, ville han ej återkalla. 
Han trodde då, att han ej så lätt torde slippa derföre.**) Ett 
ämne i en likpred. af 1707: en Ckriatens samtal med sig sjdf 
afsticker märkligt från den då vanliga stilen i likpredikningar. 



*) Florilegium Evangelicumy cwtinens di$poiiUones TextualeSy I~IV- 
-pagg. 976. 4co ntkom 1770. 

**) Lår gållt frågan om töndsgsspel o. d. Se Z. Esbergi Biogr. 
i Sy. B. Lex. 



336 

Eveniu8^ D., Frost i KorrkOp. Utg. flera pred. 1784 — 49, mm 
tillfåUigheti. Bide fruktades och älskades för sin yftrdiga dristlgliei att 
tftga sanningeii, enligt Alnander. Hade stort namn som predikant i «ia tid. 

Fanty Mich, (I), Kongl. Hofpred., Kjrkoh. i Eskilstana. Huu 
Christl. Betr. Ofv. Sön- och Högtidsd. E^. utgis i Stockh. 1760^69, 1780^ 
jemte några s&rskilda pred. 

Står Nohrborg mycket nära. Gabr. Eosén yttrar sig om 
mannen: ^Du var en hel prestman och icke en bland dem, hvan 
ena sida ligger liksom borttagen. Förstånd och hjerta rörde sig 
hos dig på en gång lika christligen,^ — samt på ett annat ställe: 
„Fant yar icke bland dem, de der predika sig sjelfyom, flyga 
upp som meteorer i luften, blänka en stund och falla snart ner 
och försvinna i rök, utan med ögat från sig och på Gud att 
yinna själar till honom, sökte han fora ett rent och stadigt ljus 
och jemn värma in i åhörarnes hjertan.** Han hördes gema af 
Hofvet, fastän hans lungsot nödgade honom hosta mellan hvar 
tredje mening. „Denne Hofpredikant, sade Biskop G. Wallin, 
har en predikant i sitt bröst, som predikar allvarsamt for honom 
och han för oss.^ Så hade ock ]^rohrborg och det gagnar än i 
dag Kohrborgs stora friforsamling. 

Gradin, And, (I), K. Hofpred. Efter hans död utkom: Förklaring 
öfy. Sön- och Högtidsd. Evang. 1760. 3:dje Uppl. 1785. Anna 1881 
trycktes en hans Långfred.pred. 

Erkeb. S. Troilius räknade G. for en af de ypperligaste pre- 
dikanter han hört. Alnander gladde sig, att G:s postilla var så 
allmänt i bruk, äfven sedan Fransyska och Engelska smaken bo^ 
jat beherrska predikosättet. 

G rubb, N, (H), Eyrkoh. i Ume&. Utg. The r&tte Christnas onnd- 
gångeliga kors och lidande. 1724. Han räknas för den äldsta ,,Låsare- 
prest'' d. a. innanlftsningsifrare i Norrland. Den sådd, han utkastat, år 
ånnn efter nära P/, sekel ej förqvafd af tornet. 

Högström, P, (II), Den bekante Missionären i Lappmarken. Utg. 
Böned.pred. 1749. 57. 64. 68 etc. 

Idman, N, (V), Krigsprest. Folkets Boop på Norska fjålleme 
and. E. Jämtelandska Armeens 1719 in Jan. fullfClgde Campagne till Noije, 
först med weeklagan hördt, sedan nthi en Chr. pred. Dnca 2 post Epiph. 
eftertänkt, dernäst till relationen af detta tåget och andra stycken ntfördt 
m. m. Se Sv. Biogr. Lex. V: 307. 

Liebman, Nils (I, V), Kyrkoh. i Tygelsjö i Skåne. Utg! Chr. 
Betrakt. öfv. Sön- och Högt. Ev. Jönk. 1743. Företalet af Henr. Ben- 
zelius, d. y. Biskop i Lund, innehåller en kort historik öfver homiletikens 
litteratur och förteckning på svenska postillor, inlöst vid Skånska kyrkor. 

Lotsack, N. (V), Hofpred. hos Éakedrottn. Uppmuntrades af henne 
att mot „Pieti8terne" predika, att kort och brädspel jemväl om pengar 
på Söndagen liksom Comedier voro christliga opera jucnnditatis. Hof- 
eonsistoriet förmådde honom dock att 1700 underteckna en förklaring, att 
han skalle förmana sina åhörare att om söndagame afstå med de der 
opera och hellre öfva christliga kärleksgerningar och söka upplysning i 
Guds ord. 



337 

Pettersson, Abr, (I), Th. DocL, Ejrkoh. i Biddarholmen. Stricker 
Mtg. efter hans död ChriBtl. Betr. öf^. de &rl. Sön- o. Högt Evang. 8tbm 
1764. 68 etc. Rhetorisk, men upplöser ej sanningens kraft i ordsvallet. 
Ntrmar sig Nohrbörg i varde. Flere bland sednare tiders berömda pre- 
dikanter ha blott språkets för^enster före F. Vi finna hans särskild t ut- 
gifna predikningar ofta ega en energi, som synes något mattad under 
postillutgifvarens hand. Hof-Rättspred. 1748: Den nödvand. föreningen 
emellan Gudsfraktan och rättrådighet i en domaros hjerta vann honom 
strax ett namn, som alltjemt öktes, då han utg. Gudsfruktan såsom den 
enda granden till ett lands och rikes lycksalighet 1750, Guds nåd, vård 
om sin kjrrka på jorden, liksom en om Christl. barnauppfostran 1753. Det 
i^r godt att förtrösta på Herran, utg. 1755, föreslås att läsa för den, som 
i korthet vill fatta hans talekonst. Han utg. dessutom pred. 1754. 56. 
57. 59. 61. 62. P. kämpade mot Rutström. 

Poisisth, J, (V) Eyrkoh. i Riddarholmen. Utg. Riksd.pred. 
1723: Det allmänna bästa, 14 Sond. e. Trin. 1719: £n brand ur eldenom, 
eller Stockholms tacksamhet för Guds barmhertighet. 1720, då K. Fred- 
rik först gick till H. H. Nattv. efter anträdet till Regeringen: Gudelig 
w&lsignelse, Lyckelig begynnelse. F. gaf ej Konung Fredrik „på pelsen** 
som Tollstadius, utan gaf i stället Tollstadius mycken toktan. Ansågs 
dock förgå sig „i en herrskande ifver emot de Fietister.** ToUstadii bror 
blef under den striden så svag till sinnes, att brödren måste sedan föda 
honom såsom oanvändbar. I synnerhet prisade F. Drottn. Ulrica Eleo- 
noras gudlighet. Hon var „den stumma dufvan i Norden.^ Hans pre- 
dikningar ansågos för mästerstycken i vältalighet och den förnäma verl- 
den trängdes omkring honom. Alnander anför exempel, som kasta ett eget 
ljus Öfver den d. v. fina verldens smak. 1725 2 Sond. i Fast. predikade 
P. öfver Guds hundars rätt till nådesmulorne. ^ l:o Åtskillnaden mellan 
Guds hundar och andra hundar. 2:o Guds hundars rättighet till nåde- 
emulorne, — ett indelningssätt, som i vår tid kan ännu bibehålla sig, fast 
smaken nu vuxit öfver deras, som funno Tollstadius för ovitter och der 
före hörde F. 

Bhyzelius, A. O., (I— V) Biskop. Utg. Fredikodelning öfv. Christi 
pinos och döds hist. 1722. Cateches Hand, d. ä. Pred. öfv. Catechesens 5 
hufvudst. 1716. Vi ha redan nämnt hans Fred. Öfv. Jpdae Epistel. Pred. 
på 13 o. 19 Sond. i Trin. äro tr. i Link. 1746. En flitig man, in i sin 
Iköga ålderdom, äfven som predikant. 

Högberg, Joh, (VI), Domprost i Wexiö, länge styrande stiftet. 
På den extra Bönedagen 1756 predikade han öfver Et ifrå sin hotande 
undergång, såsom en brand ur éldenom af Gads milda band nthulpit Svea 
land och folk. Fred. är tryckt s. å. 

Högberg, Sam., (VI) Frost och Kyrkoh. i Wexiö stift. Bisittare 
i Commissionen öfv. upprorsförsöket 1756. utg. synod, pred.: En i Guds 
Sons tro rätteligen lef vande Christen. 1744. Förf. af Smal. Beskrifning. 

Rosén, G abr, (I — VI). Utg. Fred. 1750: en* åhörares dyra förbin- 
delse att äfven höra lagen drifvas af sin lärare. Af honom äro Fred. på 
8 och 4 dag Jul i Rambachs och 9 Sond. e. Trin. i Nohrborgs postilla; 
likaså det förträffliga företalet i den sednare och i Möllers predikosätt. 

Roswall, Alex , (I) Commin. i Wexiö stift. Utg:. Rätteg.pred. i 
Orenna 1741, tr. 48. Förklaring Öfv. Lutheri mindre Cateches i 67 pre- 
dikningar. 1762. Berömmes af de gamle. 

Ry del i US, And, (I), Biskop i Lund, den store både Theologen 

2% 



338 

och Pbilosopben; den Riksd.pred., han ernat h&lla 1738, utkom efter hans 
dOd. Ämnet: den rätta visheten att ratt känna Ond, att ti i nöden knnna 
till honom hafva förtroende (och aU) 8& känna vårt eget elände, att Ti 
hafva ett klokt misstroende till vår egen klokhet. 

Rönigk, O. (I), 4 hans egna Pred. äro införda i hans Ofversättn. 
af Rambachs Evang. Postilla. 

SahUtedt, M. (V), Hofpred. Utg. 5 Veckopred., kallade: K. 
Davids och med honom all Christl. Öfverhets Christl. Hofartiklar. 1719. 
3 Pred., kallade: Saltknr mot ondt vatten. 1727 m. fl. 

Sandahl, Is, (lY). Utg. BOned.pred. 1764, der han visar sig an^ 
hängare af Enehoms smak. Han smider silfver af tårar och gnid af blod, 
spinnande derjemte silke af den rikes jordagods. I verldens sista förbrän- 
nande ser han ett stort fyrverkeri. 

Schröder, Herm, (I), Biskop. Utg. Pred. 1718. 21. 31. 41. 

Siv ers, Henr. Jac. (V), Prost i Westervik. Utg. En pred. vid ett 
orgverks invigning 1716 (är en torr historik om orgverk). En ^Klock* 
predikan,^ då en nj klocka tillkommit, 1754 (är en mager historik om 
tomringklockor). Tingspred.: En bedröfvelig syn vid domaresäten nnder 
solene. Var en Antipietist. 

Stricker, J, Ch. (I), Past. & Pr. i Carlshamn, författare till Svenskt 
Homiletiskt Bibliothek (ett titelregister) samt samlare af en predikomassa, 
som hamnat på Lnnds Bibliothek. Utg. 6 särskilda predikningar 1 758—77. 

Wahlström, And. En Wolfian. Utg. Mathematisk Sedolära, lämpad 
till alla Sön- o. Högtidsd. Evang. o. Epist. i 3 Delar. 1744. 

Wallerius, Joh. Lector i GOtheborg. Utg. Andelig efierhämtning under 
10 pred. För att ntgifva dessa fordrades l:o) Consistorii approbation, 
2:o) Canzli-Collegii remiss till Censor Libromm. 3:o) Censors påskrift: . . 
. „ty kan tryckandet jemväl efterlåtas.*" 

Wallström Er, (I), Past. & Pr. i Norrköping. Utg. flera prediknin- 
gar. Efter hans död ntkom Christl. Pred. öfrer Sön- och Högtidsd. Evang. 
i 3 Delar. Sthm 1769—70. 

Ännu fortfor predikan att utsträcka sig vidt utöfver peri- 
coputläggningen om sön- och helgdagar. Sjelfva denna ka- 
tholska sed, att hålla C^hids ord bundet, synes lifvat predikan- 
teme att lösa det vid en mängd tillfallen. Mest begagnades 
likpredikningar säsom tillfallighetstal, då man alltid kunde på- 
räkna en viss slägt öppen for betraktelser om dödlighet. Sed- 
vänjan var i tilltagande. Så fördes Preelateme upp i prediksto- 
lame; ty ju högre rang talaren hade, desto högre ära for den 
aflidne. Af våra lärdaste Biskopar har man ofta blott likpre- 
dikningar såsom sådd på litteraturens åker. Men vi ega ficån 
denna tid ej blott predikningar öfver pericopema, utan tillfallig- 
hetspredikningar af flera elag, Yid slutet af detta tidehvarf kände 
Stricker tryckta likpredikningar för omkr. 200 år (1570 — 1770) 
Öfver mer än 700 personer. Man vidrörde nu i likpredikan den 
döda blott i allmänna drag. Deremot berättades i personaliema 
om den dödes charakter och lefnadsöden, utan att ur en Bibellec- 



a39 

..tie hämta anledningar och likheter, såsom i förra seklet var re- 
geln. Kågot aftog smaken för allegoriska titlar. Dock utgaf £r. 
Ljung en Midsommarspred, med titel: Hm. korg med Midsom- 
. mars frukt; A. Bergkull utg. en predikosamling, kallad: Samman' 
samkade Manna, och en samling af ,,frögdetal öfv. Sv. Prinsars fo- 
delsew 1746 — 50, benämnd: Sverges rikes härliga krantz under K, 
Fredrichs blomstrande krona» Jac, WaUdorff benämner sin lik- 
pred. Öfv. Carl XII: Ödmj, klageskrift och af bon hos det Gitdoml. 
Majestätet in^ifven, då Sverges inbyggare en bitter grätodag be- 
gingOy 1718; Er. WallstrÖm predikar öfver en Borgmästare med 
predikotitel : En mogen hvetekärfva, som i rattan tid införes i 
Otids lada, 1768; öfver en Kyrkoherde, med predikotitel; En 
herdas tre hyddor, Sjelfve And, Rydélius talar, då en prest i 
Malmö, S. F. Corvin, begrofs 1736, öfver den Faulinska korstrap- 
pan med dess tre trappsteg, tålamod, förfar enhet och hopp. Yi 
böra dock medgifva, att dylika uttryck bättre fästa sig i minnet; 
än de som undfalla — klandret, hvarföre de kanske ur gagnets 
synpunkt kunnat bibehållas. Ännu sökte man ifrigt tillfällen att 
predika. Således utgåfvos predikningar öfver K. Carl XII:s åter- 
komst från Turkiet, då K. Fredrich såsom krönt först gick till 
H. Nattvard, öfver hans resa till Götheborg, öfver Adolph Fre- 
driks återkomst efter en Finsk resa o. dyl. Både Sv. Bselter, P. 
Hultman och Jör. Schröder ha med predikningars ut^fvande ärat 
Drottn. Lovisa Ulrikas kyrkogångar. 16 dylika trycktes i anled- 
ning af Gustaf III:s födelse, 8 i anledning af Carl XIIIis. Prest- 
mötes-predikningar blefvo nu efter regeln tryckta. Man firade ge- 
nom dylik litteratur kyrkors grundläggning, kyrko- och altarin- 
våningar, likaledes predikstolars, orgverks, klockors och kyrko- 
gårdars. Biskop Humble predikade vid krigs förkunnande, som 
vi ofvan anmärkt, for att bevisa, att ej Danskarne hade rätt att 
förklara Sverige krig 1710. Der predikades eller hölls tal, som 
trycktes, i anledning af brudvigsler samt guld- och silfverbröUop, 
vid bruksanläggning, fattighusinrättning, presters afrättning (Bren- 
ners och Sellegrens), Estandareinvigningen vid Lifdragonregemen- 
tet o. s. v. 

I dessa tillfallighetstal började Enebom, som vi anmärkt, att 
med svassande ordståt berömma för andra stora egenskaper än 
gudsfruktan och enskilda dygder. Man synes redan inne på en 
väg, som träget trampades i det följande tidehvarfvet. 

Vid återblicken må vi här erinra om de hufvudsakliga 
prediko-methodema under pietismens epoch. Der den analytiska 
en tid följts, har ämnet snart blifvit uttömdt, då behofvet infin- 
ner sig af sig Bjelft, att „i anledning af något i texten" upp- 
göra sig ett ämne, som kräfver synthetisk behandling, Spener 



d40 

började yrka på denna method, för att åtkomma mer af Guds 
ord, än hvad som fanns i pericopema, ooh Bambach ställde denna 
sats bland de främste i sin Erläuterung iiber die Prtzcepta Bo- 
mileticay hvarefter synthetiska methoden visade sig allmänt hyl- 
lad bland Svenska predikanter. Ännu kände vi blott Tyska Utte- 
rataren. En Doct. Lange bestred allegoriserandet, Doct. Qnen- 
stedt den profana lärdomen, o. s. v. tills slutligen dea prediko- 
stil uppkom, hvars theori Doot. Möller framställt i sitt prediko- 
sätt och Nohrborg bäst användt i sina predikningar. Blott vid 
tidehvarfvets slut märktes spår af att TiUotaona pred. böljade 
öfversättas 1765 på Svenska och att Saurins redan 1755 blifvit 
öfversatta på Tyska, hvarigenom ungdomen fick mera tilldra- 
gande förebilder, än de gamle homileterna kunde förblifva, då till-, 
falle blifvit till jemnförelse. Sam. Ödmann höll på att vid prest- 
examen betraktas af de gamle Lektorerna i Wexiö såsom något 
irrlärig för den Saurinska diktionen i sin profyredikan såsom 
prestkandidat. 

m. Den Theologiska Litteraturen. 

Exegetik. 

Här möter oss ett jätteverk: 

M. Jjaur, Haienii, Prosten och Kyrkoh, i Soderala i Ed- 
singeland, Sv. och Hébr. Concordantier öfoer ö. T. och de Äpocr. 
böcker. Sthm 1742. N. T— s Sv. o. Grek. Conc— r. Sthm 1734 
Onomasticon Vet. Testamenti, 1744 Utg. af Jac. Wilde, alla fyra ban- 
den in foL 650 ark. Grundspråkens ord är alltid bifogade. Eör sitt 
ändamål är detta verk fullkomligare än Biichners (som öfversattes 
1754) men den svenske fö*rfattarens verk har ej fått nya upplagor och 
är föga spridt. Det svenska har aldrig haft det intresse för 
Svenskar, som öfversättningar. 

Arbetet vittnar om en ovanlig lärdom hos en Fastor i J^oxt- 
ländska bergsdalarne. Han' hade inga föregångare i vårt moders- 
mål, utom att Öfv.-Löjtnant Ake Rålamh 1703 i Adélig ö/nmg 
börjat utgifva en dylik, men som af bröts tidigt ; (XXI D. af Ade- 
1ig öfn. *). — Var en real Concordance.) Lagerströms Korta 
Anvisning till en Bibi. Concordantz 1730 är obetydlig. 

Det mest bemärkta exegetiska arbete, som efter Gezelii £ram- 
stått i vår kyrka, är ett mot kyrkans lära så stridande^ att en 
yNy församling,^ bildat sig på grundvalen af denna nya exege- 
tik. Detta arbete, Arcana Coelestia af Em. Svedenhorg, skrefs af 
honom på latin, och utgafs 1749 etc.; hör således ej, åtminstone 
för 1700—70, till svensk litteratur. 

*) Är dock bemärkt af Le Long i dennes Biblia Sacra T. U. 



341 

Symbolemas litteratur, 
ConeoréUa Pia, så förfäktad som religionsurkund för ^en- 
aka kyrkan, utkom först 1730 på sy., sedan den ju i 200 år 
skalle varit Svenska konungars, embetsmäns, qvinnors och menige 
mans trosnorm. Beiner Broocman och Mag:r Boreen, öfversät- 
tame, behöfde 524 pagg. in 4:o för att leda vår församling att 
vid sin Norma normata förstå Norma normans Biblen, som nu 
trycks i fick-upplagor. Språket var tungt. Olycklig vår kyrka, om 
det varit här och ej Biblen hon skolat hemta sin Christliga näring. 

Dogmatiska Theologien. 

Hufvudverken voro 2, som ännu äro läroböcker. 

Benzdius, «/ac., anmodades af Clerus Comitialis att författa 
en lärobok i dogmatik. Han utgaf derpå Eepetitio Theologica 
1735, hvaraf ett £pitome utkommit 1734; öfversattes på svenska 
1737; sedan försedd med svensk språkbok. Boken, skrifver Beu- 
terdahl, har många goda egenskaper; var för sin tid klassisk och 
har för Sverige varit ungefär detsamma, som Kutters compen- 
dium för Tyskland. 

ÄlnandeTy S, «/., utgaf Sammandrag af den Christna Salig- 
hetsläran, som utgjort sammandrag för vanliga theol. examina 
vid Högscholor. Då dogmatiken var den högsta vetenskap, voro 
dessa 2 skrifter det högsta, Sveriges lärde i denna väg frambragte 
under ett sekel! Och med dem bedrefs den Akademiska och prest- 
liga undervisningen. 

Apologetik. 

Rydélius, And., Biskop. Utg. Anmärkningar till Christ. Bemo- 
oriti (Dippels) s. k. Demonstratio Evangelica. 2 delar. Linköp. 1732. 
36. „Här vill vår vederpart säga, att Gud intet annat är än 
idel kärlek. Men om then naturliga lagen grundar sig på aviga 
oföränderliga sanningar och reglor, som utan anseende till någors 
nytto och nöje gif^a sig tillkänna, hvad i sig sjelf rätt och bil- 
ligt är, så följer oemotsägeligen, att Gud icke förer sitt regemente 
allena efter kärlekens, utan ock efter sin rättfärdighets anvisning 
och följaktligen, att Guds rättfärdighet är efter allt menskligt be- 
grepp en annor hans egétiskap än kärleken till creaturen.^ 

Christendomens styrka af Hedningarnes och särdeles af Flavii 
Josephi Omdömen om Christo af J. Serenius, 1752. 2:a uppL 
1777 (utg. af Th. Odhelius). Öfvers. på Tyska af Murray d. ä. 
utkom den i Göttingen 1759, eftertryckt i Bostock; öfvers. på 
Holländska af Cordes, tr. i Amsterdam 1769. l:a uppl. var sam- 
mantryckt med Svenska öfvers. af Fl. Josephus. Man har i S^^érige 
glömt ett arbete, hvaraf andra litteraturer haft gagn så väl som 



342 

vår. Serenius är äfven här märklig för den stålcgg, hans stil 
^er, och den åsigt i kritikens rättigheter, som hos honom blifrit 
vida mera klar, än hos mängden af hans samtida. Den lärda 
afhandlingen slutar med en bön, sedan han talat några allyaretB 
ord till beundrarne af Woolston, Tindal, Collins, Edelman, de la 
Mettrie m. fl. „Hvad blifvef verkan af detta annat än veder- 
spel af det, som Christendomen tror och bjuder? Gud blifver for 
deras ögon bortgömd eller så liten, att han intet aktas. Synd 
hafver icke mer något ansvar och försoning för synd är åtlöje- 
1ig; vällust och köttsliga nöjen blifva det enda mål och högsta 
goda och att skingra fruktan för Evigheten, för hvilken Natura- 
Hsten står som för ett haf, der intet land synes, får själen in- 
gen annan förfriskning, än diktade äfventyr, löjeliga berättelser 
och dylikt, som kan döfva, fö'ga annorlunda än barn, som tralla 
i mörkret, att holla ifrån sig redhogan för spöken ... K. Mag- 
nus Ladulås yttrade: Vir kyännums thess wider at af thet wald 
Gudh hafver oss i skiptt, hörer ods thet at huxe och stadwe, ar 
Gudh wari hedar och therrä manna tarvir, som rikit byggiä. 
Gustaf I var full hugad att hellre nedlägga sin krona än råda 
öfver ett vantroget . . . folk. Gustaf II . , . Smickrares ros 
var honom olideligt och uppväckte fruktan, att all välsignelse 
skulle tagas ifrån hans vapen, efter äran gafs människom och icke 
Honom, som segren gifvit hade. Härarnes Gud." — Bodter, Sv., at- 
gaf Gruds Sons menniskoblifvande såsom Guds rikes hemlighet^ i 
anledning af then Hd, Skrift, Sunda förnuftet och Historien, en 
utveckling af en predikan på Juledagen 1749, hållen på K. Hof- 
vet. ^Här anföras stundom sådane grunder, som mindre passa sig 
för enfaldiga öron. Här anföras Hedningar soöi vittnen om Chris to.** 

^Detta afvikande från den lättare läroarten var dock ej af 
nygirighet. Skulle det vara fel att försöka briuga tviflare åter 
till kyrkan?** — Detta ur företalet. 

Här anföras Greker och Eomare och Eabbiner, vittnande om 
Christo och B. lär väldehgen. Säkert bevarades många genom 
dylika tal och skrifter från affall i hjertat. — Carleson, Carl, 
blef mycket värderad för Försök att visa Fritänkares förvända 
sHutkomst; st. I — IV 1760. — Oxelgren, M, utgaf Retta grunden 
till visshet om Christendomens sanning: dervid han bifogade Er- 
kebiskop Lensei Undervisning i samma ämne m. m. 1735. — Nar- 
rdius. And,, den lärde Eahbinisten, utgaf Bevis utur Sokar, att 
Judarne af Gamla Testamentet haft samma lära som de Christ- 
ne. 1747. 

Katechetik. 

Bland de månge hos flere upprepade Katechesförfattare för 
denna tid nämna vi blott: 



343 

Gråberg, O., Catechetisk barnalära, 1759. 1760. 1787, 
9:de uppL 1807. Det var nog henne, Creutz åsjrftade, när ha^ 
försäkrade Yoltaire, att man i Sverige hade franska liberalismens läror 
i katechesen. Gråberg vederlägger nemligen allvarligt, vid ut- 
länningen af l:sta budet, den inom en viss tysk-philosophisk schola 
ej så länge sedan moderna läran om Guds-avatarskap i Konungen, 
hvarjemte vi fl påminna om Skalden Creutz' kända vana, att låta 
dikten £& inrymime äfven i dagens annaler eller som D'Alembert 
så ånt uttryckte det i ett svar till Ambassadeuren: Yotre ima- 
gination embellit votre memoire. Gråbergs kateches är förtjenst- 
fulL — Murbeck, P. Catechetiskt arbete 1769. Har inverkat 
mycket gagnligt hos folket, ehuru misstag ej undvikits af förfat- 
taren och kunnat desto mindre undvikas af enfaldiga läsare. — 
Möller, Joh,y sist Biskop, utgaf nu första upplagan af sitt sedan 
så flitigt omtryckta Försök till en i naturlig ordning inrättad Lä- 
robok i Christendomskunskapen. 1769. Ett godt arbete. — ToU- 
stadxusy Er. Hans »iXJppbygglige husforhör^ svara ej mot forf:s stora 
namn. Kan må ha öfvergått Schartau i andelig lifskraft, men visst 
ej i förmåga att reda lifsfömimmelserna. 

Ea kort Catechismus *) på svenska är 1743 tryckt i Phi- 
ladelphia hos Benj, Franklin, denne verldshistoriske man, 

„Soai blixten ryckt ur skya och spiran fr&n förtrycket.'^ 

Asketik, 

Uppbyggelseböcker har Svensken ej plägat skrifva åt sig sjelf, 

utan hufvudsakligen öfversatt firån Tyskan och någon gång Mn 

Danskan, Engelskan o. a. språk. Yi hafva ringa att bjuda på, 

helst hänvisande till Sv. Sk. L. IV. 202 f. 



18:e §. 
V:e Tidehvarfvet 

Neologiens. 

Två af Lutherska kyrkans utmärktaete Theologer hafva ej 
längesedan yttrat sig om denna tid på mycket olika sätt. Tho- 



*) £q k. c. fOr några Jesu Foersamlingar utaf then Reformerta Re- 
ligionen uti Pensylvania, som hälla sig till det Bemiska Synode, hvilket 
&r enligt med L&rone uti then Msehriska Kyrkian, först utg. p& Tyska åf 
J. Bechtel. Öfversatt af P. Bmzelius och utg. af 01. Malander. Om P. 
Bruzelius, se J. Acrelii Beskrifning om de S?. FOrsamlirs tillstånd i America. 



344 

luok framhöll Bationalismen som en nödvändig genomgångspunkt 
i den protestantiska kyrkans utveckling, och Eudelbach förklar 
rade detta påstäende vara, praktiskt genomfördt, en upplösning 
af trons rot och substans. Huru, måste jag Mga mig sjelf, föi^ 
håller sig mitt yttrande i samma ämne till dessa Theologérs? 
Kan ej den åsigt, som uttalats i dessa föreläsningar, upplösa den 
blott skenbara striden i de nämnde Theologemas omdömen? 

Christendomen är ju den himméUka krafts som i hvaije ge* 
neration bland jordens barn sträfvar att intränga, för att under- 
trycka förderfvet och för att upplifva „det Guds rike, somärin- 
vertes i menniskan?^ I den mån detta rike blir mäktigt, uppen* 
baras verkningame afven i det utvertes, äfven y^\ den synliga 
församlingen.'* De religiösa rörelserna hos individer inom Kyrkostat 
och Statskyrkor och Frikyrka visade, på det sätt det i hvardera 
kyrkan bäst kunde ske, att Ordets predikan kommit från Sounds to 
Things, att jästen i de 3 mjölskepporDa började till deg förvandla allt 
mera af mjölmassan, att den gamla likgiltigheten för Christns må- 
ste vika för något intryck af Evangelium i verlden. Hade ^ Werl- 
den^ ej under medeltiden erkännt det skona i den gudomliga 
uppenbarelsen genom Christus, uppoffrande omätliga summor för 
att åskådliggöra denna sin uppfattning i architektur — se de då 
uppförde kathedralema — ; i tonkonst — hör sången under des- 
sas hvalf — o. m. s. ? Hade „ Werlden^ ej efter fulländad Kefor- 
mation erkännt det Sanna i samma uppenbarelse, arbetande med 
.sina scholors skarpsinnigaste hufvuden, för att kunna på de af 
Staternas lagar erkände grundsatserna uppbygga de bäst öfver- 
tänkta systemer — se de dogmatiska lärobyggnader, hvilka de pro- 
testantiske kyrkorna uppförde gentemot Påfvedömet, sådant det 
sed nast gestaltat sig i det Tridentinska mötets uppfattning af påf- 
veläran. Men när „ Verlden*^ ej kunde rätt uppfatta det Sanna 
i sina Confessioner, länge af vand från det Sköna, som under me- 
deltiden eröfrade de protesterandes fäder, hvad kunde säkrare 
qvarhålla det af Anden ej lefvandegjorda i de Christnade Sta- 
terna, än nitet för det Rätta, med hvars uppgifvande all samhälls- 
ordning upplöses? Kunde då ej Tholuck i Eationalismens första 
formation eller den s. k. Neologien se en genomgångspunkt, som 
bort kunna på förhand beräknas, der hela folkslags, hela länders 
förhållande till Christendomen bemärktes, under det att Budel- 
bach, måste förkasta uttrycket, fattadt såsom ett utvecklingstadium 
i den trogna församlingens, i den troende Christenhetens liff Den 
ene har således talatom den »synliga,^ den andre om den ^osynliga** 
församlingens utvecklingsstadier. Huru ofta uppkom ej missförstånd 
af just denna förblandning mellan dem, som dock tänkte i gran- 
den lika! Föreläsaren hade uttalat sin uppfattning i liknelser. 



S46 

Talet om de der barnen, hvilka nyss antagit, att den himmel, 
Bom syntes i den lugna sjön med sin sol och sina guldmoln, ock- 
så fanns der^ men hvilkas tvifvel om en himmel derofoan man 
-ville Täcka, sedan de märkt att himlen dernedanom försvunnit; 
talet om freds- och ordningsvännen, som kommit in i en upp- 
rorsskara och ej trotsade densamma med hot om laga bestraff- 
ning, utan så småningom väckte de besinningslösas besinning, togs 
säkert ej af någon bland de unge åhörame såsom en förklaring 
af neologien såsom ett godt, hvilket försynen nu i sin rätta stund 
beredde vårt slägte ; ty äfven om Gud af straffet framkallar gagn 
för de förvillade, så är straffet likväl förorsakadt af menniskans 
förderf. Yi upprepa: „Denna tid (då Frankrikes s. k. Philoso- 
phi och Tysklands s. k. Neologi herrskade) var ett långt revo- 
Intionstillstånd, som med ett blekt nej på läpparne reste sig mot 
himmel och jord. Under revolution herrskar ingen lag; den kan 
således ej dömas efter lag. Yerkningame allena må här pröfvas. 
Himlen brann ju ej ned vid det Herostratiska mordbrandsförsöket. 
Och jorden är ju lyckligare än förut. Kon har renats i elden. 
Må vi se, att Gud styr och prisa Hans namn!^ 

^Här är icke tillfälle att försöka detta tidehvarfs historiska 
förklfitfing. Yi gå med aktning förbi denne Yolcan i häfdemas 
rike, som begrafvit förpestade öar och måhända npplyftat sköna 
öar, der ljus och kärlek — den sanne Phoebus och den sanna 
Diana — skola födas. Yi tro, att Gud skapat stormen såväl 
som vestanvinden och vakta oss för tron på Persernas Ahriman, 
fastän vi erkänna Bibiens Satan. Yi bekänna de menskliga kraf- 
temas frihet och tillräkna derför hvaije individ dess enskilda 
handlingar; men vi nedfalla inför Gud, såsom verldames Konung, 
hvilken af biographiens milliardmångfald skapar, med oändlig vishet 
och makt, historiens enhet, och vi känna inga skönare stunder, hand 
i hand med den menskliga forskningen, än då det klarnar öfver 
historien, så att yi, från den christliga Försonens medellinea mel- 
lan Fömuftsphilosophemas nödvändighet och Förståndsphilosopher- 
nas slumpy kunna se, huru af de fria krafterna, så småningom 
och under tusen missriktningar och missljud, det ena nödvändiga, 
det stora, som är Guds vilje, ändå sker såsom i himmelen så ock 
på jorden,^ 

Medlemmame i Christi kropp fattade nu som alltid det hda 
i Ghristendomen; men medlemmame i vår Statskyrka, hvilka låtit 
Luther och Calvin öfvertyga sig, att Ghristendomen ej är en skön 
konst och som sednast låtit Pietistema lära sig, att Ghristendomen 
ej är en Yetenskap, läto nu, der ej en högre bevisning kunde 
annamas, Statsvisheten öfvertala sig att åtminstone qvarhålla er- 
kännandet: 



346 

Christendomen är en rättslära. 

Och ^Yerlden^ deruianför Ghristi rike antog denna bekän- 
nelseformlen med stor pluralitet. Bet insågs vara en nyttig län. 
Det kostar att hålla vakt vid hvarje hus och bära värja i hvarje 
käpp. Sjelfya Svenska Akademien utsatte ett prisämne om „Be- 
ligionens nödvändighet för Samhällens bestånd.^ Och då en tn 
skall Täljas, är ju tryggast att bibehålla den, man ärft. YalrikM 
äro alltid stormigare, än arfriken. Tyskame hade erbjudit e& 
doktrin i nämnde syfte, sedan Fransosema bortkastat allt, for att 
en dag återtaga allt. Denna doktrin, som satte ^Sensus commo* 
nis" -lärorna på choralens toner, var en nyhet och kallades iVi»- 
logi (den nya läran). 

Men här möter en ofta hörd villfarelse af vårt ^kritiska fii^ 
nuft,^ som deri finner en ära, om än ej ett bevis. Sveriges neo- 
logiserande framhålles nemligen såsom våra geniera verk, då mui 
ej vill antaga att Lehnberg, att en predikant i S. Jacob, kunde 
utföra storverket, utan erkänner, att „den der presten,** nyst 
en ograduerad adjunkt, som bildat sin stil efter Thomas, men 
var en välmeningens tolk, än en tidsbUdare, Men träffar man 
då verkligen våra störste genier i de dagame i abstraktionens, ne- 
gationens, nihileriugens tjenst? Hafva någonsin rikt utrustade na- 
turer trifts der, om ej på korta besök? Visar ej historien, att de 
snarare, då de ej rätt känna den Christna uppenbarelsen, begagna 
phantasiens vingar for att sväfva upp mot stjernljusen, än de taga 
tjenst hos tviflet för att låta fastlänka sina fötter på undersök- 

ningames trampqvam? Hvilka voro våra genier den tiden? 

Vi söka på Maktens höjder. K. Gustaf III, C. A. Ekrensvärd 
. . . {qvicka kavaljerer kunna ju ej komma i fråga att nu an« 
föras?) Ja, i desse voro rika skatter af IS^aturen nedlaggde; men 
dessa djupa andekrafter, om hvilka man kunde hoppas, att de i 
en annan tid skulle fattat Christendomens och Philosophiens hSg- 
sta sanningar och lefvat deri ett saligt och idealiskt lif, de fLqgo 
upp — blickade omkring sig — hörde blott rim i diktens och 
blott raison i philosophiens rike, funno i kyrkorna antingen de 
af Thorild bestraffiade skrikame eller de af Lindblom beprisade 
läspame ; de återvände, dessa genier, från en verld, som ej kunde 
tillfredställa dem, och vi skola längre ned påminna om de rym- 
der, dit de vände sig. Angripa vi då de lärda genierne, for att 
få fast en syndabock förvår billiga harm, så skall man väl for Guataf 
III:s vittra tidskifte söka dylika bland skalderne. De voro den tidens 
verldsliga presterskap. Nå val! KeUgren, Bellmaji, Lidner, hvil- 
ka ju alla gått klasserna igenom uti den tidens lärda skol<ff, 
... de egde ju geni, hos dem var ju skaldekonsten ingif velse? 
Kellgren upprepade visst mycket af hvad han hörde talas on^- 






347 

kring sig, och ho kaa aanars redigera en tidning? Mången qvick- 
het undföll väl ock honom, som vittnade om smitta af tidens 
liittainne ; men läse man hvad han med begrundning och lögn 
akrifver, t. ex. ^om andeliga poemer och huru de böra bedömmas, ^ 
dsr han uti insigt står närmare Sp^el, än alla psalmförfattare ifrån 
den tiden intill den dag i dag är, med högst få undantag*). — 
SéUman — dexom nedanför bland Änddiga poemers författare. 
— Lidner — — författaren af Messias i Gethsemane, Sånger i 
SeMehem, Yttersta domen, han, denne nya tidens Lucidor, som 
Mnnu sedan viljekraften förslappats, ja, sedan charakterens alla 
fogningar upplossats, gjöt ur sitt blödande hjerta oratorier till den 
fözi^tne Försonarens ära, liksom längtande att förblöda vid foten 
af det kors, som den af sig sjelf och menniskor öfvergifne ej 
mäktade upprätt omfamna. — j,Låt vara att poesien, lifvets svär- 

merska, är oskyldig . Philosophien." Ja! Philo- 

■ophien, ropar man från flera håll, har gifvit oss Neologien.*^ 
Snart blifva vi sjelfve väl förklarade för Neologer; men, det kan 
icke hjelpa! FhUosophien, uti den mening detta ord nu mer blott 



*) „ b&r man se dem med Trones mer ån smakens &ga. Ari- 

fltoteles och Longinns, Cicero och Qirintilianus skulle visserligen ej röras 
eller medelmåttigt röras af vissa skönheter i sjelf va Klopstocks Messias. 
Det år Tron allena, som r&tt kan fatta den stora försoningens hemlighet 
af en Gud, som lider, en Gud, som dör; Religionen allena, som med he- 
ligt ynf fasa kan fftsta en hvilande blick på taflan af det ohygligaste mord; 
med forskning följa, med förtjusning råkna hvaije blödande sår . . . det 
år andtligen Religionen, som skapar en ny ordning af poetisk skönhet, 
iom tillåter, hvad såger jag? — som fordrar, förådlar, gudomligar de ut- 
tryek och former i stylen, som en verldslig granskare i ett verldsligt skal- 
éeslag med skål skulle anse som fel mot smaken. Tillåggom en anmårk- 
niiig, Bonk bör göra denna skildnad åfven begriplig för den otrogne. Hvaije 
passion och kårleken i synnerhet har sitt eget språk och som blott kan 
bedömas af passionen. Dess Logica och Rhetorica åro ej Plennings och 
Vossii. Dess gång &r flygt, dess röst &r rop, dess rörelser hånryckningar 

Hvarje Christen philosoph, hvaije upplyst tånkare, som lårt att 

göra sig rakning för sina kånslor, att vål studera det menskliga hjertaU 
anatomi, lårer finna ... att Golgatha, Gethsemane, Zion, — Vintram- 

paren m. m., hafva för en Christen en viss harmoni, som trånger 

till l^erut, ett heligt rörande behag, att i fall dessa ord, gissla, 

ttikga m. m. förbyttes uti andra till begrepp helt och hållet lika gållande 
synonymer, så skulle de törhånda, i stallet för nöje, vördnad och andakt, 
▼toka misshag och förargelse. Det år klart, att den Granskare, som ej 
ktnner och iakttager dessa sårskilda grunder för den andeliga Poesiens 
och våltalighetens ^sthetik, måste nödvåndigt fela i sina omdömen der- 
Ofver, och ofta anse de yppersta skönheter såsom fel.** Hvem kan nog 
Tålaigna K. för dessa ord, som tvifvelsutaa verkat mycken eftertänka bland 
▼åra Andeliga Reformers. K. skref det ufvananförda i Stockholmsposten 
den S7 Mars 1790, då han recenserade: Christi Udands i Gethsemane af 
Jsr. Ståhlberg, Comminister, ett pr^aiskt poem i Klopstocks maner. 



348 

kan anyändas, är oskyldig. De philosophiska genierna Tkoriid *) 
och Höljer öfverträffade alla, som i vår tid slungat pilar mot dea 
Franska philosophi, inför hvilken den Tyska Neologien ^illejn- 
sentera sig såsom religion. Hvem tror på allvar att det var pluk- 
Bopher, mot hyilka Lehnberg var så eftergifven, för att kanaft 
Bamla «»8amma vagnar omkring en kyrka, som sedan om aftooon 
samlades kring skådespelshuset?^ Stockholms menighet och lanidt* 
ortemas herrskaper från socknens patron till dess bränringfiital, 
brottslige för philosophi: deras otro grundad på specnlationeM 
irringar: deras köld för Christus förorsakad af deras vanna ffir 
Flato eller Aristoteles, eller någon af dessas tusen efterföljare! — 
Vi tycka oss se dem sjelfva le åt så enfaldiga artigheter. Iic|: 
tidens irreligiositet föddes här af tidens dumhet och amroadeii af 
tidens okunnighet: okunnighet om Christendomen i dess djnp» 
sanning, obekantskap med philosophien i dess h(%re mening; 
oförmåga att fatta konsten och sången i dess natorfaelgedoiB. 
Neologieriy så val i Beligion som i Vetande och Dikt, var ett 
försök af några välmenta men svaga själar, att ändå rädda nägU 
af menniskans heligaste egodelar, ändå bibehålla åtminstone nam- 
nen Ghristendom, Philosophi, Vitterhet, bland ett slägte utan sinne 
för det Heliga, det Sanna, det Sköna, men som dock måste för 
sin egen try^het bekänna det Rätta. Dessa Ideologer predikade 
om gtro på menskligheten,*^ om nyttan af dygden, ja, „om nyt- 



•*) Vi påminna om n&gra af pilarne från Thorild. »Hvad år emot ett 
sådant folk [som en Carolin, i hvilken han såg den fÖrtråfifUga enfaldens 
höghet], ett slägte af brokiga bytingar?** ^Det var en tid, då manlighet 
och frihet vågade visa sig i landet, då hvar medborgare trodde dg böra 
veta. Na spelar man åfventyr. Nu &r manlighet, tankstyrka, &del oeh 
ren sanning, allt ntbytt mot fransosemas vettiga barndom.** . . . ^San- 
ningens thron år öde och halfförstörd. Hon flyktar innu mellan några 

få adlas och redligas strödda hemvist.^ »Tank er en prest, finll af 

den himmelens eld, som npptftndt alla heliga sj&lar. Stöta sig på honoia, 
vore det annat ån en liten judarnes blindhett Men lås! Horn står det i 
Skrifterna? Hvem korsfåste den Vise från himmelen ? De Store och L&rde 

af brist på Förstånd,'* Den politiska Christendomen har förnedrat 

sjilen.^ »Voltaire, den store gåokaren, gaf de svage snillen denna 

stöten [hvarigenom narrtalangen blef hos oss så mycket aktad]. De hafra 
sedan icke kunnat gå rått; svindlat från begrepp, sanning och regeL* — 
— »Jag hatar dessa kalla handtverks-snillen, dessa mechaniska, sjiUAsa 
hnfvuden, som uppställa naturen såsom ett dödt urverk, som se endast verldens 
kropp.** ^För er har jag icke skrifvit, artigt famlande Ordsnillen, icke fÖr er, 
Själar utan kraft, Qäderlåtta, vattenklara, behagliga, som en ^nf dunst, 

och så svaga och försvinnande.** — „Bimmästaren Voltaire i hvars 

30 band verser man knappt får 3 blad af poesi. Folkvett med rim, half- 
vett med rim, joller med rim, äfven dumhet med rim — det är poesi, och 
såvida är Voltaire ett mirakel, en Storman . . . Ack jollrets barn! Dagen 
är er** . . . ,Gör dig rasande lilla gycklande hop af några rimmare oeh 
ropa: den som ^ dansar, har inga £ötter.« 



349 

L af menskliga lycksaligheten,^ i kyricorne; om nyttan af dygd 
amhällen, om dygdens förkofran, der philosopher aktas, i ka- 
idiame; och om tro på smaken, om vittra idrotter, om skalde- 
Qsten moraliserande förmåga, från de vittra sammanhällens num- 
ade eller onumrerade bänkar. De sammanhöllo ändå den ti- 
as okunnighet genom den fintligheten att kalla den f5r vishet, 
rarken Fietismens moderstårar eller några enstaka Orthodoxers 
Lersförmaningar mäktade det. Snart är faran förbi. Menni- 
)ma värdera åter osynliga skatter. Må vi dock häraf lära att 
uppfostra blott for trons eller blott for idéernas rike ett slägte, 
n dock straxt måste utsändas i en verld, så arm både på tro 
1 idéer. Nej, här gäller att grundlägga en bildning för både 
lemeslandet o/van och fäderneslandet under stjemome, der det 
iiga sluter det Sköna, det Sanna och Rätta i sin milda famn, 
r grundlighet och allvar herrskar i allt. Då skola Neologiens 
Uiati^kurer aldrig mera behöfva användas, ej eller detta van- 
mde dagtingande med den råa massan, äfven om den räknar 
; for bildad, för att genom det ömkligaste hofsmicker inför den 
senarmige despoten beherrska hans öfverlägsna physiska styrka, 
>ra förnedra prester, philosopher eller skönkonstnärer. Vi upp- 
>a här en sång, som influtit i ett äldre arbete, men vid denna 
ologiens charakteristik upplästes af föreläsaren, hvilken fann, 
den jtykorta meningen af det långa talei^^ när Neologema skulle 
'klara sin tro, var fömekelse af försoningen, af Ghnsti kors, 
ilket Paulus förklarade utgöra Christendomens allt. 

„Tag Korset bort — för Lärarns fot vi falla" — 

och undren — Ordet blir ett under då.* 

Så talar till sin tid Jean Jacques, och så 

de talat efter, tidens prester alla. — 

O ! Du, *) som tärdes af ett inre qval, 

med friden obekant, men ej med ljuset, 

Du önskade då blott från fadershuset 

en ökad lag att öka brottens tal! 

Du ville då, att Christus egt allena 

det Andans svärd, som himlens förlåt skär, 

att i mer ljus vi blifvit mindre rena, 

och lika slafvar af ett ondt begär? 

Behöfde Du ej tröst, när det förflutna 

sig reste med Bättvisans svärd i hand, 

med ögats flamma, lik kometens brand, 

och röst, lik — sonens, den af dig förskjutna, 

som på din varma urna göt sitt blod 



*) XeAQ Jacques Bonsseaii. 



BhO 



och gaf förbanneleer till ärestod? — 
Behöfde Du ej kraft, när sjelf Du ville 
densamme yara, som ditt höga snille? — 



Der Snillet i sin Cleopatraslap, 
med gyllne åror och med silkesegel 
far fram« ej öfver himlen, men dess sp^el, 
det aAar icke under sig de djup, 
der Lifvet slumrar, tills dess kraft förfärlig 
sig reser, uta£ Ånger stark och yild, 
förkrossande den lånta himlens bild, 
med bön om frid med Gud, tills Gudahärlig 
Tron sänkt sig ned och sagt till stormen: tig! 
till himmelshöga böljan: sakta dig! 
Ty Tron på Jesu kors, är den som gifyer 
och ensamt gifyer ångrens bön sitt syar; 
och denna bön den första bönen yar 
i fallen yerld; hon ock den sista blifyer. 
I mythens källa — o hvad se yi der 
vid Häfdens rot i dessa urdayågor, 
om icke djupt betydningsfulla frågor 
om frid, som högre än förtyifLan är? 
I offerlågan, hyirflande mot skyn, 
o, yisa sig ej der för tänkarns syn 
blott snabba frågetecken om försoning . 
från jordens natt till Gudars ljusa boning? 
Du, som från tanken och dess villors lopp 
allt det, som trons och ljusets läror skiljer, 
härleda vill, och utaf Sarons liljor 
en stege fläta till Guds himmel opp! 
hvad kan du säga uslingen, som blöder 
af Ju^emautska vagnshjul krossad re'n? 
hvad desse tusen — alla dina bröder, — 
som rulla sin förtviflans Sisyphsten; 
som känna i sitt inre ett Oomorrha, 
i brottslighet och straff det fordna likt, 
der minnets dolksting hjertat genomborra, 
fast sinnet är på kraft och visdom rikt? 
hvad dem, som räkna evighetens lågor 
så ringa mot minutens samvetsplågor, 
att de med mordets jern en blink af frid 
sig köpa for ett straff förutan tid? 
Hvad svaren I på desse hjertats böner, 
på dessa suckar från förtviffans barn. 



S51 



I ^mensklighetens vänner,** Snillets eöner! 

uti koftanen eller i talarn? 

Beklaga eller le: — se här ert val. 

För drinkarn ömma, der han hungrig lider, 

men le åt menskohjertats högsta qval — 

betydelsen af diktens Eumenider — , 

men le åt bön om lif vid lifvets gräns, 

åt själens sjönödsrop ur evigheten, 

hvars mörker möter och hvars ve re'n känns. 

Så Nero log, när Christna offren bmnno, 

beskyllde för den mordbrand, Kejsarn tändt, 

då konstnärs-blickame af branden funno, 

hvad härlig låga Hion förbrännt 

O! sågen I ett ögonblick allena 

ned i en själ, på lifvets gyckel tom, 

hemsk, djup, allvarlig, som Guds sista dom, 

med alla krafter vända mot det ena, 

än Ödsligt kall som en förbränd volcan, 

och än af minnets eldar full, som sväfva 

i lågor upp och se'n i rök förqväfva, 

och känden, att I fÖrr ur himlens ban 

en stjema, än ur själen ett minne, bröten — 

O! då för Korset I ej ögat slöten; 

ett större majestät för dem, som se 

ej tingets glans men dess betydelse, 

I funnen då Messias uppenbara, 

när han bland syndarhopens vilda skara 

försonande med tömekronan står, 

än om för oss Han stått med stjemekrona 

bland englar, hvilkas harpor skulle tona 

Hans lof, och verldar tändts och verldar släckts, 

så att vår — häpnad, ej vår kärlek, väckts; 

O! då j fannen många stjemfall ringa, 

som nu förtjusa bländande er syn, 

och der j sen en Englachor i skyn, 

I funnen moln, men uppå molnen — inga; 

och rätt förstoden I de sändebud, 

som, ropande på Läraren af Gud, 

med skakning på de tomma hufvun gingo 

bort, när om Jesu kors de höra fingo. 



Och när de bortgått med de tomma hufvuden, ej fördra- 
nde att höra, således än mindre att sjelfve hålla tcU om Chri- 
' Korsy hvad verkades på massoraa, som i går lärde att tvifla 



352 

på försoningen och i dag fingo tvifvel rörande Christi gudom? 
Månne de ej i morgon funno lika förnuftigt att betvifla och snart 
förneka Guds tillvarelse? Om jag, såsom en forntidens Mager an- 
sågs förmå, nu kunde visa tableaux vivants från denna tid, skulle 
jag bedja mina åhörare först se innanför den dörr, hvilken jag 
nu öppnar. Eummet är i Lund, der rikets andra högskola be- 
finnes. Det är Gesallema — nej, förlåt! — det är ,,lnedborga^ 
nes^ samlingsrum.*) Én gesäll uppträder, som kommit från ut- 
landet. Han berättar, att man i Paris genom flertalets röst» 
beslutat halshugga sin Kung och Drottning, och derefter utvote- 
rat Guds tillvarelse, framställande forslag, om medborgame i Säll- 
skapet, som representerade det förståndigaste i staden — de 
lärde hade sällan menniskovett (bravo!), och bönderna förstodo 
sällan mer än att sköta sin boskap (hör! hör!) — ej borde förena 
sig med bröderna i Paris, såsom de upplystaste medbo:i^ame i 
verlden, i den der utvoteringen af Gud. Kungen var här i lan- 
det nyss skjuten och den nuvarande Kungen ett barn, hvars ut- 
veckling man borde tåligt utvänta. Propositionen blef antagen 
med högljudd acclamation. Man skingrades, men mången tid- 
ningsläsande bekant upplyste dem, som här och der berättade 
aftonens storartade beslut, att medborgarne i Paris redan upp- 
häft sitt förra beslut och nu genom votering antagit, att Gud 
fanns till. Ny aftonsamling. En Gesäll uppträder och underrättar 
om det nya beslutet, föreslående bröderna, att nu som förra gången 
^följa med sin tid,^ således gå ^framåt.^ Delade meningar. Hög- 
ljudda rop, som än kräfva tal och än tystnad. Slutligen vote- 
ring. Framåtskridandet segrade nu som förra aftonen, ehuru na 
blott på en röst, men när någon utropat: Pramåtskridandet har 
segrat, jublade alla, de fleste utan att fatta, hvari det bestod. 
Således: Lefve framåtskridandet! Det räddar från dårskaper med 
samma lösen, som det begår dylika. Gud är dock den, som vin- 
ner slutsegrame. 

Men, säger man, det var Gesällemas fel, att de ej gått i sina 
kyrkor att lära det bättre var. De hade då ej begått den för- 
sta dårskapen. — Till svar öppna vi då Lunds Domkyrka, der 
Gesällerna någon söndag förut kunnat infinna sig. På predik- 
stolen uppträder en prest, son af den här nedan, der C. Kullberg 
framställes, nämnde Carl Holm i Svaluf. Hans ingångsspråk 
hemtas nr Lidner: På Nova Zemblas Qäll, i Ceylons brända da- 
lar, hvarhelst en usling finns, är han min vän, min bror. Om 

*) Grunddragen i den nu följande ber&ttelsen ftro meddelade mig af 
And. Schartau, som hört den af sin fader Prosten H. Schartan, d. v. 
Com:r i Lund, till hvilken t&I mer &n en af desse „phiIo8ophier" sedan 
Tände sig, d& „der om tröst blifrit stor ängslan.^ 



353 

ack en embetsbroder sedan hos samme prest klandrade, |tt han 
fyllde kyrkorna med romaneskt pladder, intagande för sinnlighet 
ten och lätt att åstadkomma, *) så är det nog troligt, att Gesal- 
Jioma funno utläggningen af de Lidnerska versarne rörande, men 
— hyad yerkade det till deras omvändelse? Man invänder: Men 
det var dock gesällernas fel; hvarför gingo de då ej förbi Bom« 
kyrkan till en landtkyrka, der Christus predikades ? Vi öppna dä 
en landtkyrkas dörr, der Christus predikas. Det är en Jnledag. 
Presten, K. Hofpredikant då han fick ett rangpastorat, som slutii 
ligen tillföll Dr. Kullberg, hvilken undanstötts £rån t^öteborgs dom- 
prosteri, talar om den andeliga julefröjden såsom afbildad i de då 
vanliga julefröjdema, och, när julebränvinet dervid skulle få sin 
andeliga betydelse, höra vi: ^J aren ej vane att sitta så länge 
med torra munnar. Låtom oss dricka hans skål, som drack vår 
skäl . . . men kan hända viljen J hafva brännevin ; ty J tycken 
det är intet gille utan der vankar väl af det slaget. Men der 
skall väl bli råd derfor. Af Jesus, det rätta hvetekornet, målet 
i Gnds vredes qvarn, tillsatt med våra synders jäst, brändt uti 
helvetes hetta under örtagårdskampen och på korset, hafva blo- 
diga svettdroppar utflutit, som sedan blifvit klarade i uppstån- 
delsen och der yordne till ett läskeligt brännevin, som dämpar 
alla uppstigande onda lustar och begärelser. Låtom oss taga väl 
till lifs deraf. **) Om Gesällerna frestades till begabberi af dylika 
^PP^yggölsetal i kyrkorna, undra vi deröfver? Detta var i Kro- 
nobränneriemas tid, då Consistoriernas Circulärer ofta åberopades 
af Länsmännen, när folket skulle förmås att forbinda sig att vid 
kvarje högtidlighet köpa bränvin, en dryck, hvilken K. M:t o. 
Kronan då allena tillverkade. ***) Under det de inskränktare na- 
tiu^åfvorna påverkades, såsom vi sett, af den Neolc^ska tidsan- 
den, må vi återblicka till Genierna! Främst nämnde vi Gustaf 
m och C. A. Ehrensvärd och angåfvo att de sökte näring for 
sina rikt utrustade andars högre behof i andra rymder, än der 
tiden ajdf trifdes som bäst. Se der öppnas en dörr i Stock- 
holms Eungl. Slott. K. Gustaf går arm i arm med Schröderheim, 
fördjupande sig i gissningar hvad den der ^kloka gubbens' fla- 
ska, dold i det ihåliga trädet i I^orrland eller Finland, kunde 

*) 8e Lands Stifts Herdaminne V: 189 »efter trov&rdig ber&ttelse^ 
och offentl. acta. 

••) L. c. IV: p. 255 f. 

***) I Ljnngby Tid Kalmar besl&ts & sockenstämma, att hvar hem* 
mansbnikare, som med l&nbränning (Kronobr&nneriet i Kalmar till för- 
fång) sig befattade, skulle Umna hoifva årsgrödan till fattigstugan, och 
denna lag ansåg man kunna stiftas k sockenst&mma. Ocb s&kerligen drog * 
ingen LandsbOfding da i betänkande att istadfästa ocb verkställa dylika 
beslnt. Historik om Sr. BränvinslagstiftniogeD p. 97. Se ock p. 105 f. 

23 



354 

innehåll^. Se der gSr han or rummet med den 22 år yngi» 
Jacob Be la Gardie vid armen för att uppsöka Mamsell Arfvids- 
son, prophetissan/ som utlägger gmmsfigurationerDa i sin kaffio- 
kopp — en. ny Spåqvinna i Endor, till hvilken vår Knng Saul 
skyndar, för öfrigt bärande sitt hufvud — i bildlig mening — 
öfver hela sin samtid. Men hvad se vi der vid Johanniskyrkans 
port? Hvilka smyga sig dit i nattens tystnad? Ben ene är klädd 
i en Magers drl^ med en trollstaf i handen. Ben andre är den 
lätt igenkände Björnram. Man säger oss: der går det största 
Snillet, näst Éungen, konstdomaren större än han, jemte dea 
störste narren bland d. v. samtida. 

^Bas ist das Loos des Schönen auf der Erde.^ 

Betta är ej så obegripligt, som det synes. Eåheten ersätter sig 
med de lekamliga utsväfhiDgarnes fröjder. Be klene själsgåfyoma 
tröttas minst af att tro — ingen ting, och ledas lätt att förneka alli^ 
som öfvergår deras fattning. Lätt antaga dock dylika personer 
det platta, sedan de stött ifrån sig det sublima, blott de höra att 
det sednare står i Biblen, men det förra förfaktas af Bibelfiender. 
Vi ha här ofvan p. 73 anfört ett exempel, neml. der frågan är 
att undanskjuta läran om vårt ursprung sådan den framstalles i 
Guds ord, och i stället antaga hvad Tlascalanerna, Mexicanemas 
grannar, såsom sin troslära bekänna, eller att vårt slägte upp- 
kommit af apor, af hvilka allt bättre barn fodts med hvar genera- 
tion, tills menniskor uppstodo. *) Men hvarest skola genialiske 
andar tillfredsställas, när man stängt vägen för dem upp till den 
Christna förklaringens Thaborshöjd? Skola de ej, som Eurydices 
sörjande make, frestas att nedstiga i sjelfva Proserpinas underjor- 
diska schachter, för att uppsöka det de känna sig sakna? — 
Betta är skrifvet dem till begrundning, som nu vilja taga de^ 
Christna tron från det nu lefvande slägtet, så att de må af det, 
som under lika sträfvande förut skett, kunna sluta till hvad ske 
skall, om de ej redan hunnit den punkt, hvarefter ingenting Äran 
läras och ingenting glömmas. 

Behöfva vi, der geniernas oskuld och de vingklippta själsgåfvor- 
nas skuld i Sveriges neologiserande skulle ådagaläggas, anföra mera än 
som här skett, förrän vi, som Mathematikern vid slutet af ett Eukli- 
deiskt theorem, ega uttala vårt: hvilket var det som skulle bevisas f 

Bet bör ej lemnas oanmärkt, att man under detta tidskifte 
höll ett slags Svenskt Kyrkomöte — Jubelfesten i Upsala 1793, 
hvars Handlingar utgifvits (pagg. 422 in 4:o). Bet firades ej, 
såsom nästa tidskiftes jubelfester, blott med högtidliga tal pdi 
måltider, ej heller blott som ett riksprestmöte, utan, i enlighet 
med hvad som skedde vid Kyrkomötet 1593, representerades lek- 
•) Ny Sm&l. Beskr. L p. 876. 



356 

männen af flera närvarande ^Eikets Herrar och högre Embets- 
män, dem Koogl. M:t i nåder befuUmäktigat att bevista presterska- 
pets Bamman träden.^ Kär förehades sådana frågor, som numera vis- 
ligen hänskjutits till kyrkmöten, en tanka, så förnuftig, att dess 
inseende eller förkastelse nog kommer att inför efterverlden skat- 
tas som ett prof på våra lagstiftares egna förståndsgåfvor. År 
1793 var ingen ädling, ingen borgare eller bonde skyldig att 
taga på sitt samvete afgörandet af meningar, hvilkas bedömmande 
kräfde större eller mindre insigter t. ex. i österländska språk. 
De som uppehöllo öfverläggningame, hade ock i sina tal den 
sjelfständighet, som endast ett sjelfstandigt omdöme grundlägger. 
Tydligen framstår O. Wallquist, som nu blef Th. D:r, såsom 
Conciliets ledare, hufvudet högre än sjelfve den höge Erkebiskopen 
U. v, Troil. Och när W. fått uppdrag att å Mötets vägnar 
skrifva „Presterskapets underdåniga Betänkande,'' så ändrades 
deri af presterskapet ej ett ord. Der möter en skildring „i all- 
männa ordalag** af tidehvarfvets ^beklagligtvis dagligen mer till- 
tagande lättsinnighet samt Gudsfruktans förkolnande.* Prester- 
skapet erkänner med högsta bekymmer, „att tidens skickelse icke 
alltid röjer det Gudeliga sinnelag, en rätt christendom annars gif- 
yer, att Beligionen ofta saknar den vördnad, honom med rätta 
tillkommer, såsom ock Gudaktigheten icke allestädes visar sig lef- 
vande och på goda gerningar fruktsam. Man har länge anmärkt 
att tänkesätten blifva lättare, sederna friare och hjertats stilla 
dygder öfvergifne. Alltsammans röjer ett förderf, som är, och 
ett annat förderf, som hotar." Mot försöket att bota detta onda 
med en nymodigare Christendom talar W. allvarligt. Erkebisko- 
pen yttrade sig med kraft mot krogar och otukt. Så förstördes 
nationens både physiska styrka och moraliska charakter, samt i 
och med detsamma utöfningen af all dygd och christendom. Så 
nedkallades Guds förbannelse öfver landet. I helsningstalet ytt- 
rade Erkebiskopen: „Det är icke att nu stadga något om läran, 
som Konungen nåd. behagat oss sammankalla. Den har sin grund, 
lika osvikelig som sann. Det är icke att afgöra de stridigheter, 
som deröfver möjligen skulle kunna uppkastas. Erfarenheten har 
styrkt, att sådant sällan har medfört den åsyftade verkan." Der- 
emot var öfverläggning om ny Bibelöfversättning, om ny Psalm- 
bok och och Handbok m. m., hvarom är redan nog ordadt. Mot 
Kongl. Förordningen d. 17 Oct. 1778 rörande förekommande af 
barnmord talades med stort allvar och intygades att det angifna 
onda ej afvändts, men lasterna frodats i förordningens skygd. 
Hvi har man sedan så länge fruktat, att till dylika möten hänskjuta 
kyrkliga frågor, som under tiden skolat inblandas med bränvins- 
graderingar och bancoreglementeringar på långa riksdagar? 



S56 



19:e §. 

L Liturgisk och Psalmodisk Litteratur. 

Tidehyarfvet behöll de gamla böckerna. Profböcker utkom- 
mo dock — längesedan föigätna. 

Handbokens förbättring, ej omarbetning, var af Konungen 
beviljad och förslag till förbättringame hade från Consistoriema 
inkommit, dä presterskapet firade det Upsaliska Concilium 1793. 
Blott ett Gonsist. hade önskat Exorcismen bibehållen. Korsteck- 
net uteslöto 5 Consistorier, de öfrige önskade det bibehållet. Till 
Utskottet öfver Handboken valdes Bisk. Doctor Wejdman och 
Bisk. Doctor Cygnceus, Past. Prim. Doct. Flodin, Past. i Jacob 
Doct. Murray, Prostarne Bonsdorf, C WaUin, Insulin och L, 
HambrcBus, och Förslag tiU en Ny Kyrkohandbok utkom s. å. 
från trycket i Upsala, der flera af Consistoriernas förslag vunnit 
uppmärksamhet, och det hela vittnade om en berömlig modera- 
tion under en tid med så hetsig reformsjuka. Man behöll dock 
hellre den gamla. K. Gustaf lY Adolph var ej vän af reformer, 
äfven der de voro behöfligare. En ny Frofhandbok af 1799 de- 
lade den förras öde under. hans regering. 

Psalmboken af 1695 blef under denna tidrymd också bibe- 
hållen, ehuru försök att införa en ny visserligen ej uteblefvo. 
Vid Kiksdagen 1778 insinuerade Presteståndet sin anhållan der- 
om, hvarefter åter ett Kungabref utgick till Consistoriema, ^att 
till Domcapitlet i TJpsala insända sina betänkanden och forsla^.** 
Det blef naturligtvis fråga om ett nytt Förslag till Kyrkosånger, 
och utarbetandet kom till en del under Sv. Akademiens infly- 
tande. En okänd gifvare insände dit 100 dukater, for att 
som pris utdelas till den som lyckats i psalmer öfver vissa upp- 
gifria ämnen, hvilka pris äfven utföllo. Matth, Stenhammar blef 
1792 prisbelönt för 11 st. hvaraf fler^ träffas i 1793 och n. 76 
och n. 107 (?) såsom omarbetade i 1819 års psalmbok. I Gustaf 
in:s tid hann arbetet dock ej sin fullbordan; men vid Jubelfe- 
sten 1793 skulle Kyrkans alla uråldriga böcker omarbetas, såle- 
des äfven Psalmboken. Derföre utkom s. å. Förslag till Kyrko- 
sånger för Svenska församlingen, enligt Konungens Nådiga Be- 
fallning utgifvet af Consist. Eccles. i TJpsala. U. v. Troil, J. 
Lostbom, E. Känmark, E. J. Almquist och O. Domey utgjorde 
denna Psalmkomité, af hvilken ingen, så vidt vi veta, befattade 
sig med harpolek, ehuru i den tiden det hörde till goda tonen 
att skrifva vers. Och namn som skalder har efterverlden ej gif- 
vit medlemmarne uti Utskottet rörande Psalmboken vid Jubelfe- 



367 

sten, Bom utgjordes af Bisk. Lindblom, Dompr. Fant, Prof. Fant, 
Lector Westman och Lector Harlingson. Psalmboken innehåller 
477 Nummer på 486 pag. i 8:o. Få torde de nya ps. vara. De 
flesta äro bekanta ur G. P8:b., ur Profps:b. 1765, ur Eolmodins 
Dufvoröst, ur Sions Sånger, m. fl. mindre omarbetade, än man 
af tiden och ställningen skulle förmodat. Ett prof på omaibet* 
ningssättet i densamma ha vi redan anfört, och yi förmoda, att 
läsarna finna lika obehagligt som yi, att mönstra dessa obetyd* 
liga, merendels enfaldiga, rättelser fram och åter, som synas ge- 
nom svett tillkommit och genom omröstning bibehållits. Till följe 
af dylika finner man här N:o 71: Min själ skall lofva Herran. 
v. 3: 8om sig en far förbarmar*) Och barnets**) brott föigär 
ter ***) snart, samt i noten *) : Som fäder sig förbarma. **) i 
noten : barnens ; ***) i noten : förgäta. Under det lärda män sutto 
bort ängsliga månader med dylika rättelser, sjöng församlingen 
gladligen den gamla Trons jubelsång: Som sig en fader förbarmar 
Och barnens brott förgäter snart. Af de nya psalmerna hafva 
flera, synnerligen bland dem, Doct. Dahl författat, ingått i vår 
N. P8:b. Denna profpsib är både i anseende till Christlig ande- 

lighet och poetisk anda vida underlägsen vår N". Ps:b. — » 

Följande bland Psalmistema hafva blifvit bekanta: Adlerbeth, 
Dahl, Chr., Gyllenborg och Ödmann, om hvilka vi få tillfälle när- 
mare yttra oss, då fråga blifver om vår Nya Psib. Dessutom: 

— Bragy C. J., Prost. TJtgaf 1780 15 profpsalmer, som utan 
tvifvel ej lemnades alldeles obegagnade. De vunno mångas bi- 
fall. Sammantrycktes sedan med psalmer af KjéUerstedt, under 
titel: Sions Sånger vid Babylons Ålfver, Jönköp. 1820. — Dald^ 
Eric, Th. D:r, Prost, Prof. Chr. D— s broder, hade författat ISxo 
453 och 457, belönte af Sv. Akad. (af honom finns en psalm 
om Nya Födelsen i Tidskr. för Religionens vänner). — DenéU, 
J, H,, Språkmästare i Lund, sedan Bokhandlare i Noirköping, 
utg. Tjugo nya psalmer eller Andel. Sånger af J, H. Dene^. 
Götheb. 1795. Hans psalm („På altaret läggs offret neder**) i 
Frofps:b. lär fått mention af Svenska Akademien, enl. ThomsBus, 

— Fant, E. M, Hist. Prof. i TJpsala, Theol. Doct. Utgaf poe- 
mer, knappt 14-årig 1767, tillhörde Sällskapet Vitterlek och Psalm- 
camiiéeme af 1793 och 1811. Kade af sin förträfflige fader, 
den berömde predikanten Mich. Fant, lärt att älska Christi £van- 
^lium. — Husberg^ Kamrer. — Isenberg, N. P., Lector i Carls- 
krona, sist Past. & PrsBp. i Forsheda, Wexiö stift (se Ny Små^. 
Beskr. m. 151), ingaf 15 Nya Psalmer till Psalmkomitén, hvaraf 
AJgra sägas intagna i Pro^salmb. af 1793. — Köhler, J. «/., Prost. 
Th. Doct Namnes af U. v. Troil i Jubelhandlingame. — • XrOr 
nmrw, A,, Th. Doct. .och Prost i Skåne. £n af den tidens utr 



358 

märktare préster. — Lidérif J, Ä, Prof. R^., som på sin gikt- 
bädd verkade så outtröttligt för vårt fosterlands litteratör. — 
LUjestråh, J, TT., Justitiekansler. Utg. Försök till nya Kyrko- 
psalmer. Strengnäs 1798. En Påskpsalm är anförd i Hammarsk. 
Sv. Vitterhet p. 254, — berömd med skäl af Sondén. — Siher- 
stolpe, Axd Gabrielf Riddarhussecreterare. — Smedberg, N,, TL 
Doct. och Prost. Samme, som redan 1758 utgaf Erastus eller 
en rättskaffens prest (poem), 1787 Christlige Tänkespråk, med 
morgon- och aftontankar m. m. på vers, och 1780 Fri Para- 
phrase öfver några K. Davids psalmer. 

Ståhlbergy Isr,, Past. Adj. vid Finska församl. i Stockholm 
1780. Skref Nådespegel eller Evangeliskt Skaldeqväde om nå- 
deverkets begynnelse, fortgång och fullkomnande, hvaraf 3 Sån- 
ger uigåfvos i Samling af Poesier och Nyare Psalmer öfver vår 
Fräls. Jesu Christi Lidande, Död och Begrafning, jemte Bihang 
af andeliga Sånger i särskilda ämnen af I. St. Commin. Sthm 1792. 

Det förra poemet är märkvärdigt såsom det der föranledde 
Kellgren till det yttrande om andelig poesi (se ofvan sid. 347), 
hvilket sednare erkändes af Wallin och den segrande psalmre- 
daktionen. 

Psalm vid syn af Jesu MarterbUd. 

Ho ftr den från Edom tr&der Häraf &r din bjelteprydnad 

I sin stora nit och magt, Än med blod och damb bet&ckt. 

Prydd med blodbest&nkta kl&der Der du ati helig lydnad 

I en vftrdig ^jelteprakt? Framgår i din röda drftgt, 

Jesus, som i striden dragit, Och din kärlek dig vill föra 

Och vår hela sak antagit: Att vår säUhet eviggöra: 
Helig, Helig i sin skrud Helig, Helig i sin skrud, 

Jesu! Du vår Helsos Gud. Jesu! Du vår Helsos Gud. 

Trons glada blick. 

Hvad gl&dje Jesu bild mig sorgsna synes båda. 
Likt blomman öppnar sig att solens anlet skåda. 
Så öppnar sig min sj&l mot Dig, min Fr&lserman, 
Som med en enda blick min sällhet göra kan. 

Må också anmärkas, att då Erkeb. U. v. Troil med heder 
nämnt de Herrar och Män, som skattat till 1793 års profps:b.» 
Biskop Lindblom yttrade, att en felades, som förnämligast bort 
nämnas, nemligen Herr Erkebiskopen sjelf. Förmodligen hade 
han mest som corrector af Psalmer förtjenat denna höflighet 

Annars utkommo vid denna tid åttkilliga ProfpsalmeT. hl 
dessa må anföras: Profpsalmer öfver de från Sv. Akad. forlidet 
år T:rtgifne ämnen af Adj. H. O. Sundelius, Norrköping 1793. 
Ämnen ä