Skip to main content

Full text of "Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur"

See other formats 


i  AflBOH  [  ^^ 


Presented  to  the 

LffiRARY  o///ie 

UNIVERSITY  OF  TORONTO 

by 
ANNA  AND  WILFRED  WONG 


SVENSKA  PARNASSEN 


ETT   URVAL 


UR 


SVERIGES  KLASSISKA  LITERÄTUR 


UTGIFVET 


D5   ERNST   M  EYER, 

DOCENT    I   LITERATURHISTORIA    VID    UPSALA    UNIVERSITET. 


FJERDE    BANDET. 

THOMAS  THORILD  och  hans  literära  strider.  ~  OLOF  RUDBECK.  - 
BENGT  LIDNER.  -  LUSTSPEL  (OLOF  KEXÉL.  -  CARL  ISRAEL  HALL- 
MAN. -  CARL  ENVALLSSON;.  -  DEN  NYROMANTISKA  SKOLAN. 


STOCKHOLM 


STOCKHOLM 

IVAR  H^GGSTRÖMS   BOKTRYCKERI    1801. 


INNEHÅLL. 


THOMAS  THORILD. 


Sid. 

LefnacUteckning 3 

En  kritik  öfver  kritiker 36 

2^oter 84 

Om  ett  stort   tänkesätt  emot 

våld,  list  och  partier 9G 

Om    Qvinnokönets    naturliga 

höghet 106 

Dikter: 

De  tvenne  åldrarna 112 


Sid. 

Hildur    114 

Till  Annett    115 

Götamannasånger    eller    Dal- 
visor : 

Folket 117 

Hvar  mans  rätt 119 

Göta-rätten  121 

Smaken  123 


OLOF   RUDBECK. 


Sid. 

Inledning  127 

Boräsiaden : 

Första  sången    129 


Sid. 

Andra  sången 133 

Tredje  sången 137 

Fjerde  sängen    142 


BENGT  LIDNER. 


Sid. 

Lefnadsteckn  ing 151 

Qrefvinnan  Spastaras  död  ..  168 

Aret  1783  176 

Yttersta  domen 193 

Smärre  dikter: 

Ode  till  finska  soldaten   214 

Klagan    .               ...  216 


Sid. 
Krigsskaldernas  sång  ur  »Me- 

dea. 217 

Turturtlufvan  218 

Selami  och  Melicerta  219 

Önskan  i  en  mulen  stund  .  .  221 

Orfeus  till  Apollo 222 

Allerunderdånigste    memorial  224 


LUSTSPEL. 


Sid. 
Teaternund  er  Gustaf  III  229 
Kapten  Puö'    .  .  '  259 


Sid. 

Tillfället  gör  tjufven      282 

Kronotbgdarne  306 


DEN  NYROMANTISKA  SKOLAN  343 


THOMAS  THORILD 

OCH    HANS   LITERÄRA  STRIDER  MED 
KELLGREN  OCH   LEOPOLD. 


Svenska  Parnassen.     1  V. 


Thomas  Thorild. 


»/"'Jag  vill  ock  tro  —  skref  Rosenstein  en  gång  —  eller 
smickrar  mig  att  tro,  att  Rhenströmmen  och  Kanalen 
förblifva  h\-ad  de  varit:  menskliga  förståndets  gräns- 
fästningar». I  detta  ord  gaf  Rosenstein  tvifvelsutan  ett  fullt 
distinkt  uttryck  åt  sin  samtids  uppfattning.  Det  var  fransk 
smak,  fransk  konst,  fransk  filosofi  och  fransk  literatur,  som 
beherskade  den  svenska  bildningen  under  Gustaf  IILs  för- 
sta regeringsår.  Mäktigare  än  någon  konungs  \'ar  den  spira 
som  filosofen  på  Ferney  bar  inom  andens  verld;  hans  ord 
vördades  såsom  orakelspråk,  och  Gustaf  sjelf  kände  sig  stolt, 
då  hans  regeringshandlingar  lyckades  framkalla  ett  bifallsord 
från  filosofens  läppar.  »Att  Voltaire  varit  till  —  hette  det 
i  Stockholmsposten  —  är  utan  gensägelse  den  mest  lysande 
epok  för  menskliga  snillet.  Det  var  uti  hans  tid,  som  man 
afskuddade  sig  skoloket  för  att  uppodla  förnuftet  och  öfver- 
lemna  sig  åt  nyttiga  vetenskaper.  Aldrig  har  filosofien  gjort 
mera  lyckliga  framsteg  hos  alla  folkslag  .  Också  inom 
poesien  återfinna  vi  samma  förkärlek  för  den  korrekta, 
åskådliga  framställningsform,  i  hvilken  Voltaire  klädt  sin 
skeptiska  verldsåskådning.  På  teatern  lyssnade  man  med 
hänförelse  till  det  klara,  fast  kalla  språk,  på  hvilket  skåde- 
banans antika  hjeltar  deklamerade  om  sina  lidelser  och  sina 
q\al,  man  njöt  af  dessa  välsvarfvade  alexandriner,  hvilka 
aldrig  ens  i  passionens  ögonblick  tilläto  något  ovårdadt  ut- 
tryck störa  det  salongmässiga,  korrekta  föredraget.  Hvar- 
dagslifvet  med  dess  triviala,  om  ock  mera  naturliga  glädje 
och  sorg  var  en  gång  för  alla  uteslutet  från  konstens  ideella 
verld !  Visserligen  kunde  också  den  tidens  män  svärma  för 
natur  och  enkelhet,  men  då  älskade  de  att  draga  sig  un- 
dan icke  till  det  verkliga  bondelifvet,  utan  till  ett  fantastiskt 
drömland  med  små  utklädda  herdar  och  herdinnor,  hvilkas 


•i  THOMAS    THOKILD. 

känslor  yttrade  sig  i  samma  vårdade  språk,  som  man  lärt 
sig  att  beundra  i  en  Cinnas  eller  en  Phédres  mun.  I  aka- 
demierna lyssnade  man  till  äreminnen  och  afhandlingar, 
hvilkas  opersonliga,  af  abstraktioner  fylda  stil  gör  samma 
intryck  af  förkonstling  som  den  tragiska  versen.  Thorild 
på  sitt  drastiska  sätt  karakteriserade  denna  stil  icke  illa  så- 
som »trålars  granna  möda  att  hölja  sin  låga  mening  i  en 
gyllene  sky  af  ord,  att  göra  hvar  tanke,  hvart  uttryck  till 
en  kall,  liflös,  rar  och  blänkande  gåta.> 

Det  var  ett  i  dubbel  mening  inskränkt  ideal,  som  man 
uppstält  för  sig.  Både  dikten  och  filosofien  hvilade  på 
»sundt  förstånd»;  för  känsloUfvet  med  dess  rikedom  af 
dunkla  och  lidelsefulla  stämningar  ägde  man  intet  sinne. 
Och  någon  literatur  utanför  den  franska  kände  man  i  all- 
mänhet ej;  Boileau,  Racine  och  Voltaire  —  der  voro  de 
stora,  oupphinneliga  mönstren.  Att  bryta  mot  de  smak- 
regler, dessa  uppstält,  föll  ingen  in,  och  man  föredrog  att 
efterbilda  dem  framför  att  bana  nya  vägar  eller  söka  nya 
förebilder  i  Englands,  Italiens  eller  Spaniens  äldre  literatur. 

Men  dä  denna  smak  herskar  som  enväldigast,  visar  sig 
redan  gryningen  till  en  ny  tid.  Man  spårar  en  dunkel 
sträfvan  efter  något  nytt,  en  sträfvan  att  utvidga  de  trånga 
gränser,  som  upplysningstideh\arfvets  män  dragit  kring  det 
sköna.  Denna  sträfvan  yttrar  sig  —  såsom  Geijer  anmär- 
ker —  ;'i  en  hel  generation  af  genialiska  författare,  liksom 
i  en  ny  naturuppenbarelse,  en  öfversvämmande  naturkänsla, 
som  hos  mången  bröt  alla  konventionella  reglers  band.» 
1762  offentliggjorde  Macpherson  de  Ossianska  sångerna  frän 
den  dimmiga,  skottska  sagoverlden;  några  är  senare  ut- 
gaf  biskop  Percy  sin  samling  af  Englands  gamla  folk- 
visor och  visade  dermed  h\'ilken  skatt  af  poesi,  som  ännu 
slumrade  qvar  hos  folket.  Ungefär  samtidigt  började  man 
rigta  sin  uppmärksamhet  pä  det  pittoreska  gammalengelska 
dramat  och  framdraga  Shakspere  ur  den  glömska,  till 
hvilken  den  franska  klassiciteten  hade  förvisat  honom.  Men 
denna  trängtan  efter  nya  ideal  röjer  sig  ej  blott  i  förkär- 
leken för  äldre  tiders  skalder  och  skaldeverk,  utan  framträder 
äfven  inom  sjuttonhundratalets  egen  literatur.  1740  bör- 
jade Richardson  utgifva  sina  borgerliga  romaner  och  visade 
i  dem,  att  äfven  hvardagslifvets  enkla  verld  ägde  sin 
poesi,  kort  derefter  följde  Smollets  och  Fieldings  kraftfulla, 
realistiska  skildringar  ur  samtidens   lif,  vid  samma  tid  skref 


THOMAS   THOBILD.  O 

Young  sina  svärmodiga  »Natt-tankar»,  i  h vilka  den  af  ti- 
dens förståndsbildning  så  länge  undertryckta  känslan  ändt- 
ligen  bryter  fram,  i  Tyskland  möta  vi  Klopstocks  högstämda 
religiösa  poesi  såsom  en  hänförd  gensaga  mot  upplysnings- 
tidehvarfvets  otro  och  tvifvelsjuka,  och  i  Lessings  Hambur- 
gische  Dramaturgie  se  vi,  huru  den  förgudade  franska 
tragedien  utsattes  för  en  fullkomligt  förkrossande  kritik. 

Dråpslaget  mot  uppl\'sningstidehvarf\ets  smak  skulle 
dock  komma  från  Frankrike  —  frän  Rousseau.  »Han  är 
—  säger  Hettner  träffande  —  det  franska  upplysningstide- 
hvarfvets  arftagare  och  tillika  dess  fiende.  Han  delar  dess 
hat  mot  den  bestående  staten  och  den  bestående  kyrkan, 
men  hans  hat  hvilar  på  andra  bevekelsegrunder  och  rigtar 
sig  mot  andra  mål.  Huru  underbart  är  det  ej  att  midt  i 
en  glänsande  och  bildningsrik  tid  helt  plötsligt  se  en  man 
uppträda,  hvilken  brännmärker  denna  bildning,  denna  veten- 
skap och  literatur  såsom  ett  onyttigt  och  förderfligt  lekverk 
och  i  deras  ställe  predikar  naturens  enfald  och  den  enkla, 
borgerliga  dygdens  storhet,  ja,  som  till  och  med  i  de  mest 
glödande  färger  prisar  det  vilda  urtillståndet  såsom  mönster- 
giltigt  och  afundsvärdt  i  jemförelse  med  den  bildade  verl- 
dens  öfverförfining  och  veklighet  . .  .  Huru  underbart  slut- 
ligen, att  samme  man,  som  i  sina  politiska  meningars  djerfhet 
och  nyhet  lemnar  alla  samtida  tänkare  och  statslärde  bakom 
sig,  likväl  med  lidelsefull  ifver  bekämpar  ateismens  och 
materialismens  ånyo  uppdykande  lära  samt  vänder  tillbaka 
till  en  religiös  tro,  hvilken  icke  såsom  hos  Voltaire  och  de 
engelska  deisterna  hvilar  på  förståndets  bevisföring,  utan  på 
känslans  innersta  behof.» 

I  Tyskland  mottager  man  med  hänförelse  detta  nya 
naturevangelium,  och  i  Schillers  Räuber  samt  i  Göthes 
Leiden  des  jungen  Werthers  förnimma  vi  det  fulltoniga  åter- 
skallet  af  Rousseaus  rop  på  natur  och  frihet.  Äfven  till 
S\"erige  skulle  svallvågorna   af  denna  nya  tidsströmning  nä. 

* 
Den  gryende  oppositionen  mot  upplysningstidehvarfvets 

ensidiga  smak  spåras  i  Sverige  redan  i  de  Bellmanska  sån- 
genia. Dels  parodieras  här  den  franska  smakens  uppstyl- 
tade idealism  med  dess  teatraliska  grandezza,  derigenom  att 
Bellman  låter  sina  försupna  ordensbröder  antaga  de  klassi- 
ska hjeltarnes  högtraf vande  språk  och  låter,  dels  framställer 
han    en   äkta,    osminkad  naturmålning    mot    den  förra   rigt- 


G  THOMAS   THORIXD. 

ningens  fadda  herdemanér,  dels  —  och  häri  ligger  hans  för- 
nämsta styrka  —  skapar  han  personer  af  verkligt  kött  och  blod, 
förfallna  och  försupna  individer  af  samhällets  drägg  —  det  är 
sant  —  men  icke  dess  mindre  lefvande  och  gripna  ur  verk- 
ligheten. 

Någon  allvarlig  opposition  kunde  den  Bellmanska  sån- 
gen dock  ej  blif\-a.  Bellman  sjelf  drömde  troligen  aldrig 
ett  ögonblick  om  den  poetiske  reformatorns  svårförvärfvade 
lager.  Hans  sång  sprang  frisk  och  naiv  ur  ett  öfverflödande 
rikt  sångarhjerta,  men  någon  lust  att  tvinga  sin  uppfattning 
pä  andra  ägde  han  ej,  liksom  han  nog  aldrig  insåg,  att  hans 
diktning  till  dess  grund  var  väsentligen  skild  från  tidehvarf- 
vets  högtidligen  proklamerade  smak.  Hans  dikt  var  också 
endast  hans  egen.  Ingen  annan  kände  hemligheten  af  dessa 
toner,  och  hans  efterföljare  kunde  väl  imitera  hans  grof- 
heter  och  fel,  men  den  gratie  som  hxilade  öfver  skaldens 
skildringar,  äfven  af  de  \-ildaste,  bacchanaliska  orgier,  den 
kunde  ingen  annan  än  mästaren  sjelf  framlocka. 

Den  nya  tidens  banerförare  blef  i  stället  en  annan 
man,  vida  mindre  skald  än  Bellman,  men  snillrik  såsom 
prosaförfattare,  öfverflödande  pä  alla  de  n}-a  och  djerfva 
idéer  som  fylde  hans  samtid,  en  på  samma  gång  fränstö- 
tande och  underbart  tilltalande  karakter.  Det  är  med  hans 
vexlande  lefnadssaga  vi  nu  skola  sysselsätta  oss. 

Pä  våren  1778  uppträdde  en  nitton  års  yngling  med 
ett  tal  inför  Göteborgs  nation  vid  Lunds  universitet.  Det 
hette  »  Om  det  ädla  och  sköna  i  vetetiskaperna!>.  Afsigten  \zx 
väl  att  afgifva  en  protest  mot  Rousseaus  förkastelsedom  öf- 
ver vetenskapen,  men  det  oaktadt  är  hela  talet  fyldt  af  den 
mest  glödande  beundran  för  den  store  tänkaren,  och  om 
än  den  ungdomlige  talaren  med  afseende  på  sjelfva  hufvud- 
frägan  kommer  till  ett  annat  resultat  än  denne,  märker 
man  dock,  att  han  i  hvarje  fiber  af  sin  varelse  är  genom- 
trängd af  Rousseaus  känsla  för  naturens  rika  mångfald.  I 
det  liffulla,  af  djerfva  och  slående  antiteser  präglade  talet, 
ljuda  liksom  preludierna  till  dödsringningen  öfver  de  franska 
upplysningsmännens  ensidiga  smak.  »Aldrig  —  utropar 
han  —  hörde  man  ännu  tvenne  stora  och  fria  snillen  i  allt 
tänka  lika.  Naturen  antager  tusende  olika  skepnader  efter 
tusende  olikt  danade  ögon. 

».Som  himlens  stjernbeströdda  fält 
Af  olik  prakt  och  skönhet  strålar, 
Sä  har  naturen  snillet  stält: 


THOMAS    THORILD.  < 

Ett  bloss  med  högsta  klarhet  jirålar, 
Ett  annat  täcka  skuggverk  målar. 
Men  mångfald  är  Naturens  lag; 
Och  allt  är  satt  i  egen  dag, 
Att  verldens  skådeplats  upplifva, 
Att  Skaparen  må  älskvärd  blifva 
I  skönhetsverk  af  alla  slag. 
Just  så,   som  blomman  har  behag, 
Fast  tusen  olikt  vackra  drag 
Åt  hvar  sitt  egna  värde  dela; 
I  en  ses  Iris'  färger  spela, 
En  annans  glans  är  mera  svag; 
Som  man  narcissen  icke  glömmer. 
Fast  den  ej  purpurstrimmig  är, 
Och  ingen  himmelsk  azur  bär: 
Just  sä  en  vis  om  snillet  dömmer, 
Han  ser  dess  sköna  olikhet ; 
Men,   som  han  ändamålet  vet. 
Han  ej  dess  ordningslag  förkastar, 
Han  ej  dess  fria  mångfald  lastar. 
Ej  qväfver  den  odödlighet, 
Hvartill  dess  gudaväsen  hastar. 
Just  så  i  tusen  strälbloss  skild, 
Och  i  dem  alla  himmelskt  mild, 
Plär  äfven  sanningen  förkläda 
.Sin  underfulla  gudomsbild ; 
Dess  minsta  strålar  dock  oss  glada. 
Så  tänds,  vid  tankfrihetens  blick, 
Först  snillet  till  sin  rätta  låga: 
En  ädel  flygt  det  börjar  våga ; 
Förståndet  far  en  ny  förmåga, 
Lif,  Skönhet  och  Naturens  skick. 

Det  var  med  denna  apologi  för  originalitetens  rätt, 
som  Thomas  Thorild  inledde  sin  vittra  bana,  och  det  pro- 
gram, han  här  antyder,  skulle  han  ständigt  förblifva  trogen. 

Thomas  Thorén  —  sä  hette  han  ända  till  1785,  dä 
han  antog  namnet  Thorild  —  föddes  1759  i  Bohuslän, 
^lodern  dog  kort  efter  hans  födelse,  och  snart  följde  äfven 
fadern  —  en  fattig  länsman  —  henne  i  grafven.  Redan  vid 
tvä  ars  ålder  stod  Thomas  således  ensam  i  verlden  såsom 
en  liten  hemlös  och  föräldralös  pilt;  under  hela  sin  upp- 
växt fick  han  bero  af  andras  hjelpsamhet,  ännu  vid  mogna 
är  hade  han  ingen  fast  anställning,  utan  var  fortfarande 
hänvisad  till  förmögne  gynnares  nådegåfvor.  Det  var  derför 
inga  fasta  rötter  som  bundo  honom  vid  hemmets  torfva, 
och  utan  saknad,  nästan  med  tillfredsställelse,  anträder  han  slut- 
ligen den  landsflykt,  ur  hvilken  han  aldrig  skulle  återvända.  »Jag 


ö  THOMAS   THORILD. 

är  här  en  chevalier  .errant  —  hade  han  en  gång  förut 
skrifvit  —  och  har  ingen  prinsessa  i  landet»,  och  lik  en 
vandrande  riddare  slutade  han  också  sina  dagar,  nästan 
bortglömd  och  fjerran  från  det  land,  som  engäng  genljudit 
af  hans  käcka  vapenskiften  med  vitterhetens  »jättar».  Hans 
anfall  på  det  ordnade,  borgerliga  samhället  äro  derför  i  viss 
mån  begripliga  redan  ur  hans  yttre  lefnadsomständigheter. 
Ännu  tydligare  förklaras  denna  utvecklingsgång  af  hans  inre 
lif,  sådant  vi  känna  detta  från  hans  skrifter  och  förtroliga 
bref. 

Redan  som  gymnasist  utsattes  han  för  inflytelser  från 
Swedenborgianismen,  detta  egendomliga  bakslag  mot  den 
äldre  svenska  kyrkans  sträfva,  känslofattiga  ortodoxi.  Hans 
barndomstro,  som  väl  redan  härigenom  kommit  att  vackla, 
störtade  snart  alldeles  samman,  dä  han  kort  derefter  gjorde 
bekantskap  med  Voltaires  skrifter.  Den  lättfattliga,  popu- 
lära formen  grep  naturligen  ganska  kraftigt  en  yngling  med 
Thorilds  lifliga  temperament,  ty  —  såsom  en  af  hans  barn- 
domsvänner skref  —  »Thorild  fastade  alltid  sin  uppmärk- 
samhet helst  vid  dem,  som  han  trodde  tänka  på  egen  hand». 
Men  det  kalla,  nyktert  förståndsmässiga  i  sjelfva  bevisför- 
ingen mäktade  ej  pä  längden  erbjuda  någon  näring  åt  en  sä 
eldig  fantasi  och  en  så  sjudande  känsla.  Thorild  skulle 
snart  öfvergå  till  den  Voltairska  verldsåskådningens  bittraste 
fiender. 

I  september  1775  inskrefs  Thorild  såsom  student  vid 
Lunds  universitet.  Hans  fattigdom  och  troligen  äfven  hans 
motvilja  mot  den  dä  brukliga  studiemetoden  förmådde  ho- 
nom dock  att  kort  derefter  antaga  en  plats  som  informator 
på  det  natursköna  Ränum.  Här  började  han  göra  bekant- 
skap med  den  engelska  literaturen,  med  Oisian,  Shakspere 
och  Young,  och  förlorade  härigenom  allt  mer  och  mer  sma- 
ken för  den  lätta  franska  vitterheten.  En  ungdomskärlek 
bidrog  säkerligen  äfven  att  stärka  hans  böjelse  för  dessa 
mera  känslovarma  författare.  Han  återvände  väl  till  Lund, 
men  de  akademiska  studierna  tyckas  aldrig  hafva  tagit  nå- 
gon rätt  fart.  De  författare,  med  hvilka  han  helst  sysslade, 
inghigo  troligen  icke  i  några  examensfordringar.  Af  det 
nyssnämnda  talet  synes  det,  att  han  nu  börjat  fördjupa 
sig  i  Rousseaus  skrifter.  Genom  studiet  af  dessa  utvecklades 
än  ytterligare  den  dragning  till  naturmysticism,  som  vi  märkt 
hos    honom    redan    \id    gymnasiet.     Till  kyrkans  lära  åter- 


THOMAS   THOEILD.  9 

vände  han  aldrig,  men  i  dess  ställe  trädde  nu  en  svärmisk 
panteism,  vida  skild  både  från  ortodoxiens  lära  och  från  upp- 
lysningsmännens materialism  eller  deras  temligen  löst  sittande 
deism.  »Jag  otrogen  —  skrifver  han  till  en  vän  —  dyrkar 
Gud  i  naturens  ljus  och  ser  icke  annat  än  ofullkomligheter 
i  det  gudaväsen,  du  tillbeder.»  Snart  skulle  detta  natur- 
svärmeri i  allt  kraftigare  och  kraftigare  tonarter  äterljuda  i 
hans  bref  och  skrifter. 

Missnöjd  med  det  instängda  universitetslifvct,  kastade 
han  sina  blickar  mot  hufvudstaden,  der  en  mera  passande 
verkningskrets  tycktes  vänta  honom,  och  der  möjligen  också 
ära  och  ryktbarhet  vinkade,  en  plats  i  den  snillrike  konun- 
gens vittra  krets,  folkgunst  och  hvad  mera  tjugoettåringens 
lifliga  fantasi  mäktade  drömma.  I  början  af  året  1781 
anlände  han  till  Stockholm.  Det  första  intr\-cket  var  ej  för- 
månligt. Hans  första  bostad,  som  låg  vid  Lilla  Köpman- 
torget i  »staden  mellan  broarna»,  passade  ej  för  en  natur- 
svärmare  som  Thorild.  »Instängd  i  detta  nästet  —  skref 
han  —  mellan  takvinklar,  galler  och  skorstenar,  förekommer 
jag  mig  som  en  fängslad  fågel.  Jag  suckar  oupphörligt  efter 
friheten  och  skogarna.  Om  jag  qvittrar  någon  gång  bland 
vänner,  är  det  utan  glädje  och  natur.»  Men  å  den  andra 
sidan  fick  han  genast  tillfälle  att  gifva  utbrott  åt  den  sjuk- 
liga känslosamhet,  i  hvilken  Rousseaus  lärjungar  funno  en 
sådan  njutning  att  fördjupa  sig.  Värden,  hos  hvilken  han 
bodde,  häktades  nämligen  för  gäld,  och  Thorilds  »ömma 
hjerta»  råkade  genast  i  uppror  öfver  rättsbetjentens  »fräcka 
och  bödelska»  tilltag.  Alltsedan  i  går  —  skref  han  till 
en  af  sina  meningsfränder  —  »har  jag  icke  gjort  annat  än 
gråtit  och  gått  och  suckat  förbannelse,  gråtit  ihop  med 
frun,  en  öm  och  vettig  menniska  (en  fröken,  som  haft  fin 
uppfostran),  med  mamsellen,  en  sjutton  års  flicka,  som  jag 
är  rörd  af,  med  en  enka,  fruns  gamla  ungdomsvän,  som 
hon  föder  af  ädelmod.  Ljufva  och  qvalfuUa  medlidande! 
Våra  själar  förstå  och  tillhöra  hvarandra,  men  hafva  ej  annat 
än  smärta  att  dela.» 

Denna  lilla  episod  gjorde  emellertid,  att  Thorild  måste 
se  sig  om  efter  en  ny  bostad,  och  på  Kungsholmen  fann 
han  en,  som  mera  öfverensstämde  med  hans  smak.  »Jag 
har  —  skref  han  nu  —  omkring  mig  landet,  skogen,  fri- 
heten och  den  vises  sällhet . . .  Solen  sänker  sig  ned  mot 
skogsbrynen.     Hvad    detta    lugnet,    denna    Ijuft  glada   vår- 


10  THuMAS   TIiOKILi:>. 

glansen,  dessa  stilla  vattnen  passa  med  min  själ!  I  fridens 
och  landets  sköte  sitter  jag  vid  mitt  öppna  fönster  och 
skrifver  till  dig  —  och  dricker  med  alla  mina  sinnen  Guds 
skönhet  och  andas  hans  väsende.»  Han  kunde  nu  ströfva 
kring  öfver  skogshöjder  och  stränder  samt  hängifva  sig  åt 
»naturdyrkarens  oskyldiga  nöje».  Snart  kunde  han  skrifva  till 
en  vän  i  Lund:  »Jag  är  mera  hemma  här  än  pä  dina  skån- 
ska fält,  der  jag  förekom  mig  som  en  landsflyktig.  Ack 
Arist!  Upplandet  —  skogarne  —  der  är  man  i  sitt  fädernes- 
land, svensk,  lycklig!  Du  skulle  sett  mig,  känt  min  förtjus- 
ning, när  jag  första  aftonen  på  en  skogshöjd  i  en  vild,  al- 
drig ohelgad  natur  såg  solen  gå  ned  här  i  detta  Glysisvall, 
der  jag  med  Ossian  kan  tycka  hjeltarnes  skuggor  vandra 
omkrinjr  mig». 

Den  första  tiden  lifnärde  han  sig  af  lektioner  i  franska 
och  italienska  samt  af  det  understöd,  gamla  och  nyförvärf- 
vade  gynnare  lemnade  honom.  Hans  lefnadssätt  var  en- 
kelt sådant  det  anstod  en  naturens  prest.  »Jag  har  gjort 
ett  evigt  förbund  med  måttligheten  —  yttrar  han  om  sig 
sjelf  —  denna  naturens  dygd,  ren,  helig,  glad!  Jag  lefver 
af  bröd,  vatten,  honung,  mjölk  och  ägg.  Ej  derför  att  jag 
utesluter  andra  enkla  och  lätta  rätter,  men  derför  att  dessa 
äro  mig  snarast  till  hands.  Jag  tycker  icke  om  plågsamma 
anstalter  och  bek}-mmer  för  kroppens  plägning,  något  som 
sä  lätt  kan  hafvas.  Min  middag  kostar  mig  aldrig  öfver  en 
koppardaler.  Ofta  är  detta  hela  förtjensten  af  min  dag.» 
I  följd  af  dessa  små  behof,  som  ej  kräfde  något  ansträn- 
gande arbete  för  att  tillfredsställas,  hade  han  också  tillfälle 
att  odeladt  egna  sig  ät  studiet  af  sina  älsklingsförfattare, 
och  fortfarande  är  det  Rousseau,  som  beherskar  hans  känslo- 
lif.  »Ack  —  utropar  han  vid  läsningen  af  dennes  Nouvelle 
Héloise  —  det  är  den  första  bland  böcker!  Hundrade 
gånger  under  långa,  häftiga  kyssar  pä  hans  tillbedda  blad 
suckar  jag:  Nej,  Rousseau,  ingen  kan  läsa  dig  som  jag! 
Det  är  en  likhet  mellan  hans  känslor  och  mina,  som  för- 
tjuser  mig.  Med  intet  föregånget  eller  lefvande  snille  sym- 
patiserar jag  mera.» 

Liksom  Rousseau  utgick  äfven  Thorild  från  känslan, 
och  i  denna  satte  han  tillvarons  innersta  väsen.  Men  ehuru 
han  ej  kände  någon  annan  verklighet  än  den  för  den  sin- 
liga  känslan  gifna,  vägrade  han  dock  att  erkänna  någon  död 
materia.     »Naturen  —  skrifver  han  —  är  ett  lefvande  och 


THOMAS   THOKLLD.  11 

rörligt  väsende  .  .  .  Hvart  naturens  stoft  har  ett  lif,  en  gud- 
domlighet  uti  sig  och  en  kraft  att  känna,  och  alla  förändrin- 
gar äro  endast  en  enda  evigt  oändlig  rörelses  lif.»  Detta 
lif  i  naturen  —  det  är  Gud,  och  en  dyrkan  af  naturen 
sammanfaller  således  för  Thorild  med  en  dyrkan  af  det 
högsta  väsendet.  Men  denne  Gud  är  fjerran  frän  hopens 
pä  uppenbarelser  stödda  föreställning,  och  sjelf  känner  sig 
Thorild  såsom  en  inspirerad  siare,  hvilken  vid  helgedomens 
tröskel  mottager  sina  till  naturreligionen  omvända  adepter. 
»Jag  mottager  er  —  utbrister  han  —  i  naturens  tempel, 
der  allt  är  fullt  af  Gud  och  hans  skönhet.  Kom,  kom! 
Fly  Elohims  mörka  och  hatande  prester.  Min  Gud  är 
lycksalighetens.  Se,  utvalde,  se,  huru  Ijuft  han  drager  dig 
i  rosen,  i  aftonstjernan,  i  morgonrodnan,  huru  han  älskar 
dig  i  en  öm  själs  tillgifvenhet !  Hör  hans  prester,  hans  be- 
kännare  kalla  dig  —  hvilken  rad  af  ljusa  andar,  frän  So- 
krates  och  Epicurus  till  Gessner  och  Rousseau  —  alla  ömma 
och  höga  snillen.  De  vilja  lära  dig  att  i  en  gudomlig  väl- 
vilja utgjuta  dig  till  alla  skapade  kreatur,  att  äga  hela  him- 
melen  redan  i  en  enda  öm  och  ädel  reflexion,  i  ett  enda 
rättrådigt  omdöme,  i  några  tysta  uppriktiga  tårar.  O,  att 
så  vara  en  Gud  i  ditt  stoft!»  Men  denna  religion  är  en 
aristokratisk  religion,  den  är  endast  för  »fina  och  kännande 
själar»,  för  ett  utvaldt  fåtal.  O,  eviga  natur  —  skrifver  han 
med  tanken  härpå  —  »huru  fä  äro  de,  som  intränga  i  ditt 
innersta,  det  heligaste  af  ditt  tempel  och  der  smaka  den 
all-lefvande  gudomens  fullhet!  Plato  var  der,  men  svind- 
lade, Newton  var  der,  men  såg  blott  höjderna  och  bred- 
derna, såg  väl  den  oändliga  kraften,  men  blott  med  ett 
mekaniskt  öga.  Hans  själ  igenkände  ej  Gud,  efter  han  re- 
dan hade  en  sjelfgjord.»  Men  om  Thorild  således  måste 
förneka,  att  Newton  höjt  sig  till  den  högsta  formen  af  reli- 
gion, derför  att  denne  ännu  stod  qvar  pä  den  bibliska 
uppenbarelsens  grund,  kände  han  sig  dock  mera  tilltalad  af 
kristendomens  » dikter  ^-^  än  af  den  moderna  materialismen. 
»Jag  hatar  —  utropar  han  —  dessa  kalla  handtverkssnillen, 
dessa  mekaniska,  själlösa  hufvuden,  som  uppställa  naturen 
såsom  ett  dödt  urverk,  som  se  endast  verldens  kropp,  under 
det  att  all  skapad  tanke  förlorar  sig  i  dess  krafter  och  lif.» 
Såsom  representanten  för  denna  kalla,  poesilösa  verldsåskäd- 
ning  framstod  Voltaire  för  honom,  och  i  allt  starkare  ut- 
tryck vänder  han  sig  nu  mot  den  författare,  af  hvars  skrifter 


12  THOMAS  THORILD. 

han  på  gymnasiebänken  »kunde  en  stor  del  utantill».  Vid 
läsningen  af  Voltaires  bekanta  dikt  öfver  Lissabons  förstö- 
ring utbrister  han:  »Med  sina  tänkesätt  i  detta  stycket  (ty 
i  sin  stora  krambod  för  hela  Europa  har  han  tänkesätt  af 
alla  sorteringar)  skulle  denne  uni verselie,  just  derför  medel- 
måttige, alltid  vettige,  aldrig  upphöjde  -mästercharlatanen 
vara  i  alla  verldens  religioner  en  välrimmande,  ironisk,  half- 
ffudlös  narr.  Han  .skulle  alltid  gäcka  Gud,  alltid  finna  det 
grymt,  bizarrt  och  galet,  att  Gud  handlar  efter  lagar,  och 
att  dessa  lagar  ställa  tingen  under  hvarandra . . .  Om  verl- 
den  \ore  i  sin  egentliga  afsigt  gjord  för  oss,  så  tillstår  jag, 
att  den  vore  det  största  stympverk  af  den  barockaste  verk- 
mästare som  kan  tänkas,  ett  kaos  af  ljus  och  mörker,  af 
makt  och  vanmakt,  en  oändlig  förvirring  af  hvad  man  ville 
och  icke  ville.  Sådan  är  den  kristna  mytologiens  grund  — 
i  alla  fall  med  en  sinneshöghet  vida  öf\'er  tusen  Voltairers.» 

Man  måste  erinra  sig  hela  det  oerhörda  tryck,  som 
upplysningstidehvarfvets  förståndsbildning  öfvat  på  sinnena, 
för  att  fatta  den  förtjusning,  med  h vilken  en  Thorild  kunde 
fördjupa  sig  i  känslolifvets  underbart  lockande  verld.  I  li- 
delsens eller  stämningens  ögonblick  tyckte  sig  han  och  hans 
meningsfränder  känna  Gudomens  egen  ande  genomströmma 
själen,  och  de  kände  sig  såsom  varelser  af  en  högre  "art, 
stående  öfver  den  känslofattiga  hop,  som  myllrade  omkring 
dem.  Det  är  derför  fullkomligt  i  stil  med  denna  verlds- 
äskådning,  då  vi  hos  Thorild  läsa  ett  utbrott  sådant  som 
detta:  »Tusende  gånger  tillbad  jag  min  själs  omätliga  öm- 
het, kraft,  ljus  och  storhet.  Denna  tillbedelse  var  det  aldra 
heligaste  af  min  lycksalighet.  Men  också  trodde  jag,  att 
hvar  dödlig  var  en  Gud  i  sin  natur». 

Ingen  kulturströmning  har  också  framkallat  så  mycken 
sjelfförgudning,  sä  mycken  sjuklig  fåfänga  som  denna,  och 
hos  Thorild  är  detta  drag  ej  det  minst  framträdande.  Af 
sina  anhängare  fordrade  han  en  nästan  gudomlig  vördnad, 
i  sina  skrifter  återkommer  han  ständigt  till  sitt  eget  jag,  och 
i  diskussionen  föredrager  han  vanligen  kategoriska  orakel- 
språk framför  ett  enkelt  bevis.  Thorild  gör  sjelf  ingen 
hemlighet  af  detta  karaktersdrag :  »Jag  tycker  aldrig  om  att 
slåss  med  mina  ovänner  som  jemnlik,  utan  som  öfverlägsen ! 
Ve  öfver  långt  käbbel!  Jag  älskar  att  decidera.  Kort 
och  nog!»  Anledningen  till  detta  andliga  högmod  är  ej 
svår  att  förstå,    och    man  behöfver  ej  läsa  länge  i  Thorilds 


THOMAS    THOEILD.  13 

skrifter  för  att  finna,  huru  lätt  han  sammanblandade  sitt  eget 
empiriska  jag  med  de  idéer  för  mensklighetens  väl,  som 
genomströmmade  hans  väsen.  Ett  angrepp  på  hans  egen 
person  blef  derför  vanligen  för  honom  ett  angrepp  pä  dessa 
idéer,  en  synd  mot  den  heliga  anda,  och  såsom  sådan  oför- 
låtlig. Särskildt  förhatliga  voro  honom  gustavianernas  lätta, 
hälft  beslöjade  qvickheter.  »Ingen  Gud  är  qvick»,  säger 
Thorild  betecknande.  En  Kellgrens  eller  en  Leopolds  för- 
måga att  utslunga  giftiga  sarkasmer  var  för  honom  endast 
en  aptalang,  en  konst  att  svärta  allt  stort  och  upphöjdt 
i  lifvet:  »lejonets  obrydda,  enda  starka  slag,  det  är  ingen 
konst!  men  när  apan  retad  hoppar  Er  tio  alnar  öfver  huf- 
vudet,  det  är  någonting  oändligen  ingeniöst  och  träffande». 
Äfven  i  detta  fall  känner  han  sin  frändskap  med  Rousseau: 
»Han  gäckades  mycket  af  Satan- Voltaire.  Han  gäckades 
evigt  af  qvickhetens  kalla,  tomma,  artigt  föraktliga  slägte. 
Det  förtryter  mig,  att  denna  narrtalangen  ännu  hos  oss  skall 
vara  så  mycket  aktad.  > 

Betänker  man  denna  religiösa  vördnad,  som  Thorild 
hyste  för  sin  egen  känslorikedom,  inser  man  ock,  hurusom 
han  i  likhet  med  Rousseau  kunde  anse  sig  äga  anspråk  pä 
en  särskild  undantagsställning  i  förhållande  till  den  öfriga 
menskligheten.  De  lagar,  som  gälde  för  det  öfriga  jordkry- 
pande slägtet,  gälde  ej  för  honom,  och  man  märker  derför 
lätt  äfven  hos  Thorild  spår  af  denna  dubbla  moral,  som  i 
Rousseaus  biografi  gör  ett  så  frånstötande  intryck.  Ena 
stunden  \erkligen  fyld  af  en  ädel  hänförelse,  kan  Thorild 
ögonblicket  derefter  nedlåta  sig  till  handlingar,  förestafvade 
af  en  ganska  krass  egennytta.  Ofta  märker  man,  att  hans 
mest  ridderliga  uppträdande  härflyter  ur  ett  visst  barnsligt 
begär  att  få  njuta  af  sin  egen  själsstorhet  i  förhållande  till 
motståndarnes  lumpenhet.  »Jag  kände  det  —  bekänner 
han  på  ett  ställe  —  såsom  en  ny  gudomlighet,  att  den  rätt- 
visa, jag  kunde  göra  åt  alla,  kunde  ingen  göra  åt  mig». 
Hängifvenhet  eller  förmåga  att  för  andra  offra  något  af  sitt 
eget  väsen  var  en  för  Thorild  främmande  känsla.  Både  i 
vänskap  och  i  kärlek  ville  Thorild  aldrig  vara  gifvande, 
utan  endast  med  en  guds  lugn  mottaga  sina  hyllningsoffer. 
Vid  sin  första  ankomst  till  hufvudstaden  tyckes  Thorild 
hafva  blifvit  uppmärksammad  af  en  ung  flicka,  och  i  bref 
till  en  vän  omtalar  han  henne  ganska  ofta,  men  —  såsom 
Ljunggren  anmärker  —  han  nämner  aldrig  ett  ord  om,  att 


14  THOMAS   THORILD. 

han  älskar,  blott  att  han  är  älskad.  Slutligen  går  han  så 
långt,  att  han  såsom  en  helt  naturlig  sak  proponerar  den 
nyssnämnda  vännen  att  gifta  sig  med  den  unga  flickan,  för 
att  dessa  sedermera  i  förening  skulle  bringa  honom  \'änska- 
pens  och  kärlekens  samfälda  rökoffer.  ;vDerför  \ill  jag  hafva 
dig  förenad  med  ett  af  de  känslofulla  qvinnohjertan,  som 
gifvit  sig  åt  mig,  för  att  vidga  omkring  mig  verlden  af  kär- 
leksljufhet». 

Denna  sjelfviskhet  förefaller  oss  att  stå  på  vanvettets 
gräns,  men  den  är  ingalunda  karakteristisk  endast  för  Tho- 
rild.  Den  möter  oss  hos  Rousseau  och  alla  dennes  efter- 
följare, mest  utbildad  kanske  i  Chateaubriands  René,  och 
en  äterklang  förnimmes  ännu  i  Lamartines  sentimentalt 
egoistiska  novell  Graziella. 

Thorilds  egentliga  patos  var  ett  socialt-politiskt.  Väl 
ägde  han  ett  lifligt  intresse  för  den  nyare  engelska  och  ty- 
ska literaturen,  men  det  var  endast  genom  en  tillfällighet, 
han  kom  att  spela  rollen  af  en  vitterhetens  reformator.  An- 
ledningen var  en  pristäflan,  som  det  vittra  sällskapet  Utile 
Dulci  utsatt;  ämnen  fingo  fritt  \'äljas  och  priset  var  dels  ett 
större  å  20  dukater,  dels  ett  mindre  (accessit),  hvarjemte 
en  särskild  belöning  å  10  dukater  utsattes  för  det  bästa 
»Ode  till  jordbrukaren».  Thorild  beslöt  att  täfla  om  båda 
prisen  och  vinna  dem.  Till  ämne  valde  han  »Passionerna», 
som  förra  året  uppgifvits  såsom  sällskapets  prisämne,  och 
som  så  förträff"ligt  passade  för  Thorilds  stormande  natur. 
För  vår  tids  smak  är  Thorilds  poem  långt  ifrån  något 
mästerstycke;  versen  är  jemmerlig  med  den  Oisianska  sån- 
gens dimmiga  känslosvall,  men  man  kan  dock  förstå  huru 
»Passionerna»  måtte  hafva  verkat.  I  motsats  mot  samti- 
dens prosaiskt  snusförnuftiga  lärodikter  eller  frivola  erotiska 
poesi  måste  den  högstämda  inledningsstrofen  hafva  förefallit 
alla  känslox^arma  hjertan  såsom  en  helsning  frän  skönhetens 
egen,  allvarliga  \erld,  såsom  en  naturlifvets  poesi  midt  ibland 
rococo  och  förkonstling: 

Från  ditt  sköte,  Natur,   lät   i  eteriska  vågor 
Strömma  öfver  min  sång  behag  och  rörande  skönhet, 
Strömma  förtjusning.     Dig,   ack  dig,   odödliga  milda 
Allt-upplifvande,   dig  Natitr^  min  bäfvande   harpa 
Stämmes.     Tyst  omkring  mig  sväfva,   Ossians  ande ! 

Stor  blef  emellertid  Thorilds  öfverraskning,  då  han  i 
bladet  den  26  februari    1782    fick   läsa  sällskapets  omdöme 


THOMA?    THORILD.  15 

om  skaldestycket.  Dä  denna  annons  är  det  första  akt- 
stycket i  striden  mellan  Voltaires  och  Rousseaus  svenska 
lärjungar,  aftryckes  den  här  in  extenso. 

N:o  5.     Passionerna,  Poem  i  sex  Sånger:  Saf-ere  aude. 

Detta  försök  af  ett  nytt  slag  till  drägt  och  karakter  har  förtjent 
att  fästa  Sällskapets  hela  uppmärksamhet.  Den  djerfva,  fast  stundom 
förvillade  utflygt,  som  endast  snillet  gifver;  en  ädel  frihet,  som  dock 
någon  gäng  torde  bryta  till  sjelfsvåld  ;  en  rik  och  brinnande  bildnings- 
kraft, som  likväl  ej  alltid  erkänt  förnuftets  och  smakens  lagliga  styrsel ; 
en  hög  och  manlig,  ehuru  på  sina  ställen  nog  mörk,  sträf  och  med 
tvungna  epiteter  belastad  stil;  och  framför  allt  en  öm  och  liflig  känsla, 
men  ibland  förlorad  i  kalla  utrop ;  alla  dessa  förmåner,  oaktadt  de 
mer  af  ytterlighet  än  svaghet  härrörande  fel,  som  dermed  varit  för- 
knippade, hade  säkert  gjort  tillfyllest  att  berättiga  Auktorn  till  det 
större  priset;  men  då  detta  skaldestycke  tillika  varit  bundet  i  ett  orim- 
madt  daktyliskt  versslag,  stridande  mot  den  i  vitterheten  allmänt  god- 
kända smaken,  har  Sällskapet  ej  trott  sig,  genom  en  sådan  belöning, 
oinskränkt  böra  gilla  en  likaså  vädelig  som  onödig  nyhet ;  vådelig 
derigenom,  att  den  lemnade  medelmåttan  en  fördubblad  lätthet;  och 
onödig,  då  vi  redan  på  jambisk  vers  äga  i  värt  språk  verkliga  mäster- 
stycken, sä  i  det  starka  som  behagliga.  Sällskapet  har  dock  genom 
ett  mindre  pris,  eller  accessit,  velat  betyga  sin  aktning  för  ett  snille, 
hvars  bemödande  skall  vinna  ett  allmänt  bifall,  dä  det  samtycker  att 
underkasta  sig  den  erkända  skaldekonstens  lagar. 

Denna  dom  var  ett  hårdt  slag  för  Thorilds  fåfänga, 
och  i  den  första  förbittringen  beslöt  han  att  i  en  skrifvelse 
till  sällskapet  afsäga  sig  den  i  hans  ögon  tvetydiga  utmär- 
kelsen. Som  hans  motivering  är  temligen  lång,  aftryckas 
här  endast  några  utdrag: 

Till  Sällskapet  Utile  Dulci. 

Jag  har  icke  kunnat  undvika  att  finna  mig  obeskrifligen  hedrad 
af  det  bifall.  Sällskapet  behagat  gifva  mitt  arbete;  och  jag  förklarar 
offentligen  min  vördnad  för  den  ton  af  fri  och  upphöjd  rättvisa,  som 
råder  i  dess  granskning.  Sällskapet  har  handlat  efter  sin  högsta  regel 
af  rätt  och  ädelt,  och  jag  kan  icke  uppoffra  min.  Jag  kan  känna 
mig  uppfyld  af  erkänsla  för  Sällskapets  aktning ;  men  jag  kan  icke 
göra  mig  en  belöning  deraf. 

>iär  jag  beslöt  att  försöka  något  i  snillets  verld,  så  föresatte  jag 
mig  fullkomligheten,  lika  i  bemödande  och  ära.  Denna  är  fri.  Den 
måste  vara  den  högsta  i  hvad  krets  jag  söker  den.  En  blick!  ropa 
hundrade :  dess  hela  ljus !  ropar  jag.  Många  hafva  nog  af  det,  hvar- 
vid  andre  dö  af  hunger. 

Sällskapet  har,  åtminstone  för  dessa  första  ögonblicken,  gifvit 
mig  en  poetisk  varelse.  Jag  andas  icke  i  detta  nya  lifvet.  Mina  gnmd- 
krafter  förqväfvas  der.  Dä  jag  har  frihet  att  välja  en  varelse,  väljer 
jag  ingen,  eller  en  fullkomligare.     Ej  derför,  att  jag  icke  känner  vörd- 


16  THOMÄ.S   THOEILD. 

nad  och  erkänsla  för  hvad  Sällskapet  gjort.  Men  jag  tror,  att  man  ej 
bort  göra  något.  Att  man  hade  bort  granska,  gilla,  förkasta:  men 
ej  blotta  ett  namn,  då  man  efter  sina  lagar  icke  nog  kunde  hedra  det. 

Jag  beklagar  mig  icke  öfver  någon  annan  orättvisa  än  denna. 
Sällskapet  har,  i  det  öfriga,  följt  sin  lagstiftning.  Om  jag  antar  denna? 
—  Det  är  en  annan  fråga.  Jag  gör  det  icke.  Jag  förklarar  mig 
emot  den. 

Förnuft,  smakens  styrsel,  stadgade  lagar !  hvad  betyda  dessa  or- 
den? Hvilken  tid  och  krets  har  icke  sitt  förnuft  och  sin  smak  och 
sina  stadgar !  Jag  upphäfver  dem  icke.  Men  de  måste  vara  falska ; 
eller  ock  icke  utesluta  någon  ny  möjlig  grad  af  väl  och  skönhet.  — 
Den  allmänt  godkända  smaken :  ja  i  Paris  och  Stockholm !  Men  Grek- 
land och  Kom  och  England  och  Tyskland  och  Italien,  sjunga  gudom- 
meligen  orimmadt.  Men  om  ingen :  sä  är  alltid  frågan :  kan  man  ? 
friare,  skönare,  starkafe? 

Sällskapet  är  en  domstol ;  och  har  gjort  väl  i  att  följa  sin  högsta 
regel  af  rätt,  tills  någon  visar  att  den  är  otillräcklig.  Jag  måste  vörda 
den.  Men  hvart  snille  är  födt  lagstiftare,  sjelfskapare  i  sitt  ämne. 
Det  tar  icke,  utan  ger  lagar.  Det  känner  inga  andra  regler,  än  natu- 
rens, än  den  högsta  kraftens  och  den  högsta  skönhetens.  Efter  dessa 
var  det  jag  behöfde  att  dömmas ;  ej  af  en  domstol  med  en  viss  lag- 
stiftning, utan  af  fria  snillen ;  ej  efter  vissa  stadgade  lagar,  som  är 
klart  att  jag  icke  kunde  följa,  då  jag  just  sökte  upprätta  nya,  utan 
efter  känslan  af  det  högsta  sanna  och  sköna.  Man  hade  icke  bort 
fråga:  är  denna  harmonien  rimlös?  utan:  är  den  Ijuf,  stark  och  rik! 
är  den  förmögen  till  alla  naturens  uttryck: 

Den  rimlösa  harmonien  har  större  och  vigtigare  svårigheter,  än 
man  känner ;  men  jag  vågar  säga,  att  de  äro  af  en  högre  art,  än  rim- 
mets. Öfvervunnen,  är  dess  fullkomlighet  alltid  mera  känslans  och 
naturens. 

Den  är  för  vigtig,  denna  fråga  om  reglerna.  Homerus,  säger 
man,  är  full  af  vildheter :  Pindar  har  inga  regler ;  Horatius  inga. 
Shakspere,  Milton,  Klopstock,  också  Montesquieu  inga!  Kanske 
vill  man  säga,  inga  allmänna,  för  att  hafva  af  en  högre  art. 

Man  vinner  ej  det  nya,  utan  genom  uppoffring  af  det  antagna; 
eller  det  mera  fria  och  höga,  utan  genom  uppsprang  öfver  vanligheten : 
mänge  andas  väl  och  förnöjdt,  der  andra  känna  sig  förqväfvas :  Sparf- 
ven  q  vitt  rar  mellan  q  vistarne,  och  der  kan  örnen  endast  hvila. 

På  denna  afsägelse  svarade  Kellgren  under  masken  af 
en  insändare,  höfligt  men  bestämdt  påpekande  det  berätti- 
gade i  sällskapets  dom  och  handlingssätt.  Detta  gaf  Tho- 
rild  anledning  till  en  ny  förklaring,  äfven  denna  ännu  hällen 
i  aktningsfulla  ordalag.  Men  då  hade  Kellgren  svårt  att 
längre  hålla  sin  satir  i  tygeln,  utan  beslöt  att  gifva  sin  mot- 
ståndare ett  hugg.  Hade  han  vetat,  huru  känslig  Thorild 
var  för  qvickhetens   vapen,    hade    han  måhända  afliållit  sig 


THOMAS   THORILD.  17 

från  denna  blodiga  parodi  pä  Thorilds  stil.  Hans  satir  har 
formen  af  en  insänd  artikel  i  anledning  af  ett  nyligen  af 
polisen  utfärdadt  påbud  angående  snöskottning,  och  lyder 
som  följer: 

Angående  påbudet  om  Snöskottning. 

Nej,  det  är  omöjligt:  denna  pålysning  behagar  mig  ej:  den  för- 
mörkar både  gifvaren  och  lydaren.  Jag  vördar  Poliskammarens  befall- 
ning :   men  jag  kan  ej  göra  mig  en  pligt  deraf. 

Jag  tillstår,  denna  snö  är  besvärlig  för  alla  gående  och  åkande. 
Men  —  är  den  det  för  mig?  Jag  svarar  nej.  Detta  svar  är  husäga- 
rens, medborgarens,  människans. 

Uå  jag  beslöt  att  råda  öfver  ett  hus,  så  föresatte  jag  mig  att 
råda  öfver  hela  gatan.  Denna  föresats  var  lika  fri  som  dess  uppfyl- 
lelse. När  jag  obetänksamt  ej  bortskaffar  snön  från  min  dörr,  så  är 
det  jag  sjelf,  som  tillåter  mig  bli  insnöad:  men  jag  vill  icke  att  en 
annan  skall  befalla  mig  skoffla  den.  En  fots  snö !  ropa  hundrade : 
upp  till  himlen !   ropar  jag. 

Man  har  behagat  anse  mig  för  husägare  :  men  är  ej  porlen  hu- 
sets? trappan  portens?  gatan  trappans?  Jag  andas  icke  i  detta  nya 
hus:  mina  värdkrafter  förqväfvas  der.  Då  jag  har  frihet  att  välja  en 
äganderätt,  väljer  jag  ingen,  eller  en  fullkomligare. 

Ej  derför  att  jag  icke  känner  vördnad  för  hvad  Pojiskammaren 
pålyst,  men  jag  tror,  att  man  ej  bort  pälysa  något.  Kammaren  har 
gjort  väl  att  följa  sin  högsta  regel  af  snyggt  och  beqväniligt :  jag  upp- 
häfver  den  ej :  men  jag  förkastar  den.  Hvar  husägare  är  född  lagstif- 
tare :  sjelfrådare  om  sin  trappa ;  han  tar  icke,  utan  ger  lagar.  —  Jag 
känner  inga  andra  regler  än  naturens,  än  den  högsta  snöns  och  den 
högsta  smutsens. 

Skick,  ordning,  renlighet:  hvad  betyda  dessa  orden?  Hvilken  tid 
och  ort  har  ej  sitt  skick,  sin  ordning,  sin  renlighet!  Man  borde  icke 
fråga:  är  denna  snön  djup?  Utan  är  den  varm,  torr,  och  beqvämlig? 
Ar  den  förmögen  att  bevara  för  snufva? 

Den  allmänt  godkända  Polisen :  ja  i  Stockholm  och  Petersburg ! 
men  Lappland  och  Sibirien  och  Grönland  och  Nova  Sembla  trifvas 
gudommeligen  oskottade.  —  Man  hinner  ej  det  ovanliga,  utan  genom 
uppoffring  af  det  vanliga,  eller  det  skyhöga  utan  genom  uppskutt  öf- 
ver det  låga.  Många  vada  i  snön  uppe  till  armarne,  der  andra  ej 
finna  fotfäste:  Flugan  drunknar  på  théfatet,  och  der  kan  hunden  en- 
dast läppja.  Jag  ber  för  nu  och  alltid,  att  man  vill  bry  sig  om  att 
förstå  mig.     Om  jag  gör  det  sjelf  —  det  är  en  annan  fråga. 

Husägare. 

Thorild  kände  väl  hugget  och  svarade  äfven  derpå, 
men  i  det  hela  njöt  han  af  sin  hastigt  förvärfvade  popu- 
laritet. Det  är  med  synbart  välbehag,  han  en  tid  derefter 
offentligen  skrifver  om  sig  sjelf:  »Jag  har  njutit  den  svaga 
äran  att  göra  dagens  märkvärdighet  och  reta  hopens  nyfiken- 
het.    Hvad    den    är    långt  ifrån  det  jag  söker!    Himmelens 

Svensia  Parnassen.     IV.  '2 


18  THOMAS   THORILl). 

Gud !  Det  är  visst  en  ära  att  höra  tvistas  på  källarne,  om 
man  är  oändligt  galen  eller  oändligt  klokh->  Af  naturen  an- 
lagd för  reformatorns  kall,  fann  han  sig  med  glädje  kastad 
midt  in  i  striden,  och  han  njöt  i  fulla  drag  af  det  verk- 
samma lifvets  behag.  Förut  hade  han  i  sällskap  med  en 
vän  tänkt  draga  sig  undan  verldsbullret  för  att  i  naturens 
sköte  hängifva  sig  ät  filosofiska  betraktelser,  men  nu  än- 
drade han  sig:  »Återkalla  mig  i  naturen?  Vet,  jag  tillhör 
den  ej  mera  så  häftigt  och  uteslutande;  sällskapsverldens, 
lyckans  och  ärans  charmer  äro  mig  närmare.  Rys  ej,  min 
vän.  Naturen  är  vårt  tempel,  ej  vår  alldagsboning.»  Dä 
vännen  blir  enträgen  utnff^ar  han:  »jag  är  lika  litet  en 
naturprest  som  en  verldsträl.  Jag  är  en  dödlig  vis,  ej  fä- 
stad vid  någon  annan  krets  än  det  renaste  och  ädlaste 
menniskosinnes.  Men  just  derför  måste  jag  se  och  njuta 
hade  menniskoverlden  och  naturen.»  Då  han  ändå  ej  får 
vara  i  fred,  får  man  från  hans  läppar  höra  det  öfverraskande 
utbrottet:  »Himmelens  gudar!  Låt  mig  ej  mera  höra  dessa 
Rousseauismer!» 

I  den  strid,  som  Thorild  nu  inledt,  hade  han  onekligen 
utkastat  en  mängd  nya  och  revolutionära  tankar  inom  vår 
vitterhet.  Han  hade  med  kraft  betonat  känslans  rätt  och 
gjort  detta  ej  blott  i  sjelfva  dikten.  Passionerna,  utan  ock  i 
dess  märkliga  företal,  hvilket  just  börjar  med  en  dylik  sats: 
»jag  höjer  hjertats  rättigheter  långt  öfver  snillets  . .  .  Jag 
skänker  skaldens  ära,  så  snart  någon  kan  säga  —  ni  äger 
den  icke  rättvist;  men  hjertats,  men  dygdernas,  icke  förr  än 
med  min  varelse!»  Det  var  genom  detta  fasthållande  vid 
känslans  rätt,  som  han  drefs  öfver  till  en  opposition  mot 
den  franskt-klassiska  literaturens  stränga  formtukt.  Denna 
hade  tvifvelsutan  haft  sin  historiska  nytta,  skänkt  språket 
behag  och  ledighet,  men  å  den  andra  sidan  kan  ej  nekas, 
att  tanken  ofta  insnörts  i  en  mängd  småaktiga  föreskrifter, 
hemtade  ur  Boileaus  L'Art  poetique.  Mot  detta  regeltvång 
satte  Thorild  upp  satsen  att  låta  naturen  verka  fritt  och 
otvunget.  »I  litenhetens  öga  —  säger  han  —  är  naturen 
en  stor  ruin,  en  hopkastad  massa  af  under  och  förträfflighet. 
Huru  skall  man  få  skick  på  den,  ropa  de.  Se  det  vilda, 
störtande  vattufallet!  Det  ville  de  tvinga  in  i  sin  lilla  ka- 
nal för  att  sedan  efter  den  goda  smaken  och  erkända  la- 
gar låta  (det)  utspringa  i  konstens  små  spelande  kaska- 
der. —  Natur!   du  är    mäktigare    än    dåren.     Ändå  störtar 


THOMAS    THORILD.  19 

vattufallet.  Ändå  utflyger  inbillningen  stark  och  maje- 
stätlig.  Snillet  segrar.»  Redan  som  ung  student  hade 
han  häfdat  originalitetens  rätt,  och  då  han  nu  framträdde 
med  sitt  förstlingsarbete,  hade  han  som  motto  valt  Youngs 
sköna  ord:  »Born  originals,  how  can  \ve  die  copies?»  Den 
naturliga  följden  af  denna  äsigt  blef  att  han  förnekade  den 
franska  smakens  exklusiva  rätt.  »Kan  här  gifvas  —  ut- 
brister han  —  en  skönhet,  som  ej  är  den  antagna?  Kan 
denna  skönhet  äfven  vara  en  högre  ?  Galliens  modekrämerska 
herskar  öfver  oss  för  länge.  Andra  folkslag  hafva  redan  en 
sjelfständighet  —  och  vi  yrsla  i  ungdomsåren  .  . .  Hvad 
känner  ni,  hvad  läser  ni,  hvad  har  ni  omkring  er?  Galliens 
lättheter,  dagens  glada,  eller  seklernas  och  folkslagens  odöd- 
liga alster?  Man  har  skapat  af  sin  medelmåtta  en  natur, 
satt  allt  nytt,  stort,  ädelt  öfver  den.  INIan  har  oupphörligt 
fordrat  liflighet  och  de  lätta  behagen,  knappt  nämnt  höjd, 
styrka,  majestät.» 

Thorild  erkände  villigt  det  lätta  behaget  i  en  Kellgrens 
säng,  men  öfver  detta  satte  han  den  dikt,  som  gjort  sig  till 
ett  språkrör  för  menniskans  mera  patetiska  känslostämnin- 
gar. Hans  älsklingsskalder  voro  derför  andra  än  gustavia- 
nernes;  han  vördade  det  höga  religiösa  allvaret  hos  Klop- 
stock  och  Milton,  han  njöt  af  den  passionens  styrka  och 
den  känslorikedom,  han  fann  hos  Rousseau,  Shakspere 
och  Göthe,  och  han  insåg  betydelsen  äfven  af  den  gamle, 
hälft  bortglömde  Stiernhielms  dikter.  Till  en  början  förstod 
man  honom  ej,  och  striden  kom  derför  att  röra  sig  kring 
en  till  utseendet  oväsentlig  fråga  —  om  den  orimmade  ver- 
sens befogenhet.  Samma  egendomliga  formulering  af  strids- 
frågan möter  oss  inom  den  tyska  literaturen.  A  ena  sidan 
hade  man  den  lätta,  rimmade  franska  versen,  å  den  andra 
Miltons  orimmade,  allvarliga  jamber,  och  man  förleddes  då 
lätt  att  anse  den  orimmade  versen  såsom  den  enda  formen 
för  ett    hr)gstämdt   och   värdigt  innehåll  *).     Under  stridens 

*)  I  det  följande  meddelas  tvenne  dikter  hörande  till  denna  strid. 
En  af  Thorilds  beundrare  hade  i  Stockholms-Posten  infört  en  dikt  till 
Stoicismens  ära  med  öfverskrift  Försök  till  oriiiunad  vers.  Då  detta 
misslyckade  poem  utsattes  för  ett  gycklande  epigram,  skref  Thorild 
tvenne  dikter,  båda  på  orimmad  vers  för  alt  uppvisa  dennas  lämplighet 
för  poesi.  Den  förra  —  Försök  till  orimmad  vers  (sid.  91)  —  är  en  om- 
skrifning  af  det  nyssnämnda  misslyckade  poemet,  den  senare  är  en  lofsång 
till  Rimmet  (sid.  92).  Mot  den  förra  af  dessa  vände  sig  Kellgren  med 
den  likaledes  här  aftryckta  dikten  Nytt  försök  till  orimmad  vers  {s>\å,  88), 


20  THOMAS  THORILp. 

lopp  Öppnades  likväl  Kellgrens  ögon  för  den  rimfria  poesiens 
möjlighet,  och  han  fann  —  såsom  Ljunggren  anmärker  — 
att  det  klandervärda  i  Thorilds  dikt  icke  var  denna  rent 
yttre  form,  utan  bombasten  och  svulsten.  1784  afstannade 
skriftväxlingen  dermed  att  Thorild  i  den  s.  k.  Straff'sånge7t 
öfverhöljde  Kellgren  med  sä  plumpa  invektiv,  att  denne 
djupt  sårad  drog  sig  undan  en  strid,  i  h vilken  hans  mot- 
ståndare begagnat  sig  af  så  oridderliga  vapen.  Sjelf  hade 
Thorild  fått  andra  intressen.  Under  stridens  lopp  hade  han 
för  att  verka  för  sina  idéer  utgifvit  en  tidning,  Den  nye 
Granskaren,  hvilken  dock  upphörde  redan  med  sitt  tionde 
nummer.  Största  utrymmet  i  detta  blad  upptages  väl  af 
literära  frågor,  men  jemte  dessa  komma  äfven  de  sociala 
på  tal.  Äfven  här  är  det  Rousseaus  åsigter,  som  gå  igen. 
I  stället  för  de  »upplyste  monarkerna»  sätter  Thorild  i 
likhet  med  sin  mästare  »folkets  majestät»,  och  anspelande 
pä  Gustaf  III:s  bekanta  yttrande,  att  han  blott  ville  vara 
den  förste  medborgaren  i  ett  fritt  folk,  utropar  han:  »I 
monarkiens  blida  solsken  aren  I  alle  inslumrade!...  De 
äro  sagda  dessa  gudomliga  orden:  den  fvrs/e  medborgaren 
—  men  när  sades  ibland  Eder,  när  horden  I  med  någon 
stark  och  helig  rörelse  dessa  ej  mindre  gudomliga ;  y"6i//vA\- 
högheh.  Är  det  ej  —  säger  han  på  ett  annat  ställe  — 
att  sucka  öfver,  »att  då  man  har  de  rysligaste  straff'  på  det 
minsta  brott  emot  konungen,  de  store  och  den  andliga 
myndigheten  —  att  då  ett  brott  mot  det  första  af  en  fued- 
borgares  pligt  ej  har  ett  namn  en  gäng?  Man  är  nog  för- 
nedrad. Låtom  oss  från  denna  stunden  kalla  det  - —  brott 
emot  samhället.  Detta  begär  hvar  och  en  som  falt  skänker 
det  riiinsta  af  sin  lagliga  rättighet.  Det  är  en  öfverlöpare 
ifrån  folket  till  en  hemlig,  sjelfvald  tyrann.  Det  är  en  feg 
man  utan  ära  och  \-ärde.  Detta  brott  begår  hvar  och  en 
som  tigger,  dä  han  borde  påstå,  som  lismar  och  hycklar, 
dä  han  borde  begära.  En  slaf  gör  en  despot,  och  en  feg 
gör  en  fortryekare!» 

Den  märkligaste  uppsatsen  i  tidningen  är  »Friheten». 
Äfven  här  återfinna  vi  Rousseaus  rop  pä  natur  och  obun- 
denhet, pä  rätt  att  afkasta  alla  de  band,  som  hämmade 
menniskans  fria  utveckling.  Friheten  —  så  resonnerar  Tho- 
rild här  —  är  i  sig  sjelf  ett  godt,  och  man  kan  derför 
aldrig  vara  för  fri.  Hvarje  inskränkning  af  friheten  är  i 
följd  deraf  en   inskränkning   af  det  rent  menskliga.      »I  sä- 


THOMAS   THOKILD.  21 

gen:  längre  och  bättre  skall  du  ej  förstå  det  gudomliga; 
der  ligger  den  symboliska  boken.  Renare  och  ädlare  bor- 
gerligt vett  skall  du  ej  haf\-a;  der  ligger  förordningen. 
Högre  eller  annat  snille  är  förbudet;  der!  läs  de  helgade 
rimluntorna.  I  menen  väl.  I  viljen  akta  oss  för  våda  ooh 
förderf.  I  huggen  benen  af  menniskan,  på  det  hon  ej  må 
falla.  Styra,  upplysa,  förädla  —  det  är  regeringens  stora 
allmänna  kallelse.  ]Men  ej  att  qväfva  en  enda  naturens 
kraft.» 

Det  intresse  för  sociala  frågor,  som  röjer  sig  i  dessa 
uppsatser,  framträder  med  ökad  styrka  i  ett  egendomligt 
»memorial»,  som  han  1786  inlemnade  till  kanslikollegium 
för  att  af  detta  tillställas  konungen.  Det  afser  ett  ämne, 
som  ständigt  var  i  stånd  att  framkalla  Thorilds  lifligaste 
hänförelse:  tryckfriheten.  Omständigheternas  makt  hade 
förmått  regeringen  att  allt  mer  och  mer  inskränka  denna, 
och  det  var  i  anledning  deraf  Thorild  tog  till  ordet.  INIed 
den  glödande  öfvert\-gelsens  vältalighet  uppvisade  han  tanke- 
och  tryckfrihetens  nödvändighet  för  samhället  samt  gendref 
de  skäl,  man  uppstält  mot  denna  absoluta  frihet.  Han  slu- 
tade med  att  helt  enkelt  bifoga  ett  förslag  till  den  tryckfri- 
hetslag, han  önskade  att  regeringen  skulle  utfärda.  Dä 
kanslikollegiet  endast  svarade,  att  »ansökningen  var  af  den 
beskaffenhet,  att  den  ej  tillhörde  Kongl.  Collegii  åtgärd», 
vände  sig  Thorild  till  ridderskapet  och  adeln,  men  natur- 
ligen  äfven  här  utan  resultat.  Alldeles  spårlöst  har  förslaget 
dock  ej  lagts  till  literaturhistoriens  »handlingar».  Den 
tryckfrihetsförordning,  som  Reuterholm  1792  utfärdade,  är 
nämligen,  som  man  lätt  finner,  knappt  annat  än  ett  pla- 
giat af  Thorilds  utkast  af  1786  —  nästan  lika  frihetssvär- 
mande,  lika  deklamatorisk  och  lika  opraktisk.  Då  man  nu- 
mera, i  den  nyktra  politikens  dagar  läser  Thorilds  inlaga, 
vet  man  ej  hvad  man  mest  skall  förundra  sig  öfver:  det 
naiva,  barnsligt  opraktiska  i  förslaget,  eller  den  rörande  tro 
på  frihet  och  framåtskridande,  som  genomströmmar  hvarje 
rad.  Det  talade  ordet  —  sä  är  tankegången  — •  kan  intet 
ondt  åstadkomma,  endast  det  undertryckta.  »I  den  djupa 
tystnaden  födas  farorna.  Allt  rätt  hat  är  dystert  och  /iger. 
jNIen  den  svaga  politiken  liknar  allt  annat  svagt.  Den  ser 
med  en  oförståndig  bäfvan  det  lilla  onda,  och  misstänker 
ej  ens  det  djupare  och  större.  Den  darrar  vid  blossningen 
af  några  itända  ångor,  och  ser  endast  /i/gfi,  då  askan  sam- 


22  THOMAS   THORILD. 

las.»  Ordet  måste  derför  vara  fritt;  ingen  yttre  makt  må 
fjättra  det.  »Ett  ord  förstörer  ett  ord,  en  tanke  förstörer 
en  tanke,  förstånd  herskar  öfver  förstånd.  IMen  våld,  men 
böter,  men  fängelse,  bevisa  de  mer  än  att  man  kan  göra  ett 
våld,  pålägga  böter,  kasta  i  fängelse  ?  .  .  .  O  konung,  detta 
är  min  lära:  att  såsom  man  genom  styrkan  styrer  våldet, 
endast  genom  snillet  styra  tanken;  att  icke  förbjuda  den, 
ty  det  är  omöjligt  och  fara;  att  icke  straffa  den,  ty  det  är 
grymhet!» 

Slutet  af  det  till  ridderskapet  och  adeln  stälda  memo- 
rialet hör  i  framställningens  ädelhet  och  kraft  till  det  yp- 
persta, som  flutit  ur  Thorilds  penna: 

Detta  ord:  Fädernesland,  betyder  ej  den  kalla  Jord-grund  på 
hvilken  vi  trampa,  dessa  berg  och  dälder,  hvarest  fånar  och  trälar 
likså  gerna  kunde  dväljas:  utan  det  betyder  allt  hvad  som  ibland  oss 
är  godt  och  stort,  alle  redliije  och  ädle,  med  hvilka  vi  andas  samma 
luft  och  njute  samma  lagar,  med  ett  ord,  alla  de  som  dela  med  oss 
lif,   dygd  och  lycksalighet. 

Ack!  detta  Fäderneslandet  försmäktar  och  trånas,  då  utan 
själens  Frihet  intet  ädelt  och  stort  ibland  oss  tankes  och  göres. 
livad  skall  man  här  vörda,  hvad  skall  man  älska?  Hvilka  höga  före- 
mål, hvilka  store  och  redelige  män,  skola  röra  våra  hjertan,  och  göra 
oss  landet  dyrbart  och  heligt?  Sen,  huru  alla  fara  endast  efter  det 
utländska.  Vi  dageligen  blifve  mera  kalle  för  det  svenska,  mera  lågt 
efterhärmande :  Innan  kort  är  hela  folkets  själ  utom  landets  gränser 
och  förlorad  i  en  lysande  träldom  hos  andra  folkslag. 

Gören  förståndet  Fritt:  så  skall  allt  svenskt  hinna  sin  rätta 
Storhet. 

Vi  ock  skole  hafva  ett  Fädernesland  ! 

Som  man  af  detta  citat  ser,  fattade  Thorild  begreppet 
»fädernesland i-  i  öfvervägande  andlig  bemärkelse.  I  sina 
öfriga  skrifter  betonar  han  detta  än  uttr\-ckligare.  I  ett 
bref  utvecklar  han  den  tanken,  att  en  filosofs  fädernesland 
är  det  land,  der  sanningen  är  hemma,  och  ofta  är  det 
ett  hinder  för  denna,  att  dess  förkunnare  lef\er  bland 
landsmän.  Redan  1785  vaknade  derför  hos  Thorild  tan- 
ken att  flytta  öfver  till  England,  der  han  trodde  sig  skola 
få  en  mera  passande  verkningskrets.  Det  var  i  brittisk  jord- 
mån, som  mensklighetens  lycka  skulle  uppspira,  och  Thorild 
skulle  blifva  säningsmannen.  I  ett  bref  till  en  af  sina  gyn- 
nare lemnar  han  ett  sammandrag  af  sina  verldsförbättrar- 
planer;  de  erinra  ej  otvdligt  om  dem,  som  ej  långt  derefter 
i  verkligheten  praktiserades  af  en  annan  af  Rousseaus  trogne 
lärjungar  — •  Robespierre.     INIen  vid  sidan  af  den  mest  ur- 


THOMAS   THORILD.  _VJ 

sinniga  anarkism  sparar  man  dock  redan  här  de  tendenser, 
ur  h\-ilka  den  senare  europeiska  reaktionen  utvecklades,  ty 
äfven  denna  står  på  Rousseaus  grundval.  Ett  sammandrag 
af  detta  märkliga  bref  torde  ej  sakna  intresse. 

»Mensklighetens  principer,  första,  stora  krafter  äro:  förstå  och 
göra.  De,  som  öfverlräffa  i  det  förra, ^ heta  _fc'«/V;-,  snillen;  de  som 
öfverträffa  i  det  senare,  heta  hjeltar.»  At  dessa  bör  herraväldet  öfver 
jorden  öfverlemnas.  De  skola  bilda  en  verldens  republik.  »Dennas 
osynliga  regering  (en  verldsstyrelse)  äro  genierna ;  det  är  det  allmänna 
fria,  stora  förståndet.  Dess  synliga  armé  äro  hjeltarne;  det  är  det  all- 
männa, fria  och  stora  modet  eller  mensklighetens  väpnade  makt  (så- 
ledes pouvoir  legislatif  och  executif)».  Uppgiften  är  att  störta  dårar  och 
slå  skälmar.  »Konungar  och  ministrar,  för  hvilka  bryta  lag  är  intet; 
som  ideligen  förfräckas  på  tronen,  göra  stämpelakter,  ohelga  folkrätt, 
trampa  förnuftet,  taga  allt  —  prester,  som  krypande,  jakande  förråda 
Gud,  folket,  sin  ed  —  lärde  och  snillen,  som  vid  en  vink  uppoffra 
värdighet,  sin  ära,  natur  och  sanning;  alla  dessa  lysande  bofvar,  som 
emot  sin  öfvertygelse  först  göra  mensklighetens  olyckor»  —  dem  till- 
säger verldsregeringen,  »att  skottet  är  laddadt,  att  det  hämmande 
svärdet  är  osynligen  öfver  deras  hufvud.  Efter  denna  citation,  andra 
graden:  varning.  Så  domen:  P\'riendus !  il  est  å  frapper!»  »Hittills 
hafva  nationerna  sins  emellan  krigat  och  mördat  på  sina  styresmäns 
bud,  beggesides  lika  dårar  och  oskyldige.  Nu  är  det  tid,  att  mensk- 
lighetens krig  utbrister,  icke  mot  sig  sjelf  och  sitt  eget  sköte,  utan  mot 
sina  styrande,  andlige  och  verldslige  skälmar.»  »Derefter,  men  så 
småningom,  brännas  städerna,  dessa  nästen  för  galenskapen  och  ty- 
ranniet, dessa  yppighetens  och  eländets  skolor,  der  man  efter  system 
förvandlar  all  jordens  herrlighet  och  välsignelse  till  —  en  stenhop.  — 
Fria  samhällen  af  enskilda  hushåll  upplifvas  efter  hand  enligt  gyllene 
ålderns  förebild  på  öar,  i  bergstrakter,  hos  vildar,  på  köpta  ödeställen 
o.  s.  v.  under  skydd  af  en  allmän  tolerans  och  milda  sekters  frihet. 
Egentligen  dock  en  ny  religion,  inga  pöbelgudar,  ingen  oändliggjord 
menniskodåre  på  himmelens  tron,  utan  helt  enkelt  Gud,  alla  väsen- 
dens väsen,  välgörande  i  den  evigt  uppenbarade  naturen,  dyrkad  i 
bilder  af  solen,  menniskokärleken,  barmhertigheten  —  genom  hans 
sanna  helige:  genier  och  hjeltar. » 

För  att  dock  ej  i  England  nödgas  uppträda  som  en 
»avanturier»,  beslöt  Thorild  att  först  i  Upsala  förvärfva  sig 
jurisdoktorstiteln  samt  möjligen  äfven  medicinsk  grad.  På 
våren  1787  begaf  han  sig  till  den  gamla  universitetsstaden 
för  att  der  börja  med  de  juridiska  studierna.  IVIen  det 
lugna,  vetenskapliga  arbetet  passade  ej  i  stycke  med  Tho- 
rilds  eldiga  temperament.  Han  föredrog  att  med  snillets 
divinatoriska  förmåga  gissa  sig  till  de  stora  lagame,  framför 
att  kärleksfullt  arbeta  sig  fram  till  dem.  Man  har  derför 
med  en  viss  rätt  talat  om  hans  ytlighet,  och  den  originelle 
Tham    af   Dagsnäs,   som   vid   denna  tid  var  hans  mecenat, 


THOMAS    THUKILJ). 


anmärker  troligen  fullt  sanningsenligt  hans  vana  att  läsa 
böcker  »blott  i  breddarna»;  men  ytlighet  är  dock  kanske 
ej  det  rätta  ordet  för  denna  brist  i  Thorilds  begåfning. 
Han  kände  starkt  och  lifligt  hvarje  ny  tanke,  som  passade 
hop  med  hans  öfriga  idéverld,  och  när  vi  sedermera  möta 
denna  tanke  i  hans  skrifter,  har  den  der  redan  antagit 
sjelfständighetens  prägel.  Detta  är  icke  ytlighetens  tillväga- 
gående ;  men  väl  kan  man  säga,  att  Thorild  ägde  för  mycket 
af  skaldens  lifliga  känsla  för  att  blifva  forskare.  Hans  bref 
från  denna  tid  äro  också  uppfylda  af  bittra  utfall  mot  det 
instängda  universitetslifvet  och  alla  dess  småaktigheter: 
»sjelfva  Lund  är  långt  öfver.  —  Allt,  som  lefver  här,  kan 
bringas  till  en  enda  classis:  tölp  och  idiot.  I  detta  systema 
naturae  äro  undantagen  mönstra  eller  praeter  naturam.  In- 
gen gnista  af  ära,  ingen  samhällighet.     En  öcken!» 

Som  man  kunnat  vänta,  blef  Thorild  hvarken  juris  éller 
medicine  doktor;  men  på  försommaren  1788  lyckades  han 
blifva  juris  kandidat,  ehuru  med  m}-cket  klena  betyg.  Sjelfva 
examen  skildras  af  Thorild  med  omedveten  komik.  Pro- 
fessor Flygare  examinerade  honom  i  kameralvetenskap  och 
frågade  såsom  vanligt  efter  data  pä  skjutsordningar,  bad  om 
definition  på  mutsedel  m.  m.  y>Jiig  log»  —  säger  Thorild  — 
och  uppmanade  honom  i  stället  draga  en  krets  af  »stora, 
nobla  och  doktorala  kunskaper».  Dä  Flygare  var  nog  »pe- 
dant» att  ej  vilja  foga  sig  efter  examinandens  föreskrifter, 
erhöll  han  det  oväntade  svaret:  »väl,  dä  föraktar  jag  en 
titel  utan  ära,  ett  namn,  som  jag  hvarken  kan  göra  mig 
heder  af  eller  uppf}-lla.  Jag  kan  fä  det  pä  femton  ställen 
i  Europa  värdigare.  —  Jag  gick:  betaldt  var  förut;  slut  pä 
saken.»  En  tröst,  om  ock  klen,  fann  Thorild,  då  han  i  en- 
cyclopedien  upptäckte,  att  ej  heller  Leibnitz  lyckats  blifva 
juris  doktor,  »ehuru  detta  studium  var  hans  egentliga  yrke 
och  han  var  stor  deruti». 

De  enda  angenäma  afbrotten  i  Thorilds  universitetslif 
voro  de  besök,  som  Gustaf  IH  ett  par  gånger  gjorde  i  denna 
»grotte  de  Tennui»,  såsom  Armfelt  kallade  Upsala,  och 
särskildt  har  Thorilds  biografer  uppehållit  sig  vid  de  in- 
tryck, konungen  mottog  vid  åhörandet  af  hans  disputation. 
Då  denna  episod  blifvit  ganska  olika  bedömd,  är  här  må- 
hända rätta  platsen  att  beröra  Thorilds  förhållande  till 
snillekonungen.  Utan  att  fasthålla  den  förres  egendomliga 
karaktärsegenheter    skall    man    ej    förstå    detta   förhällande; 


THOMAS    THOKILD.  ZO 

till  det  yttre  var  Thorild  en  motsägelsernas  man,  ehuru  i 
grund  och  botten  fä  karakterer  varit  mera  följdriktigt  ut- 
vecklade. 

Redan  såsom  ung  Lundastudent  svärmade  han  för 
Gustafs  i  sä  mänga  afseenden  bländande  uppenbarelse,  och 
i  hans  första  Stockholmsbref  skymtar  konungens  gestalt  icke 
sällan  fram.  Men  då  han  yttrar  sig  om  honom,  är  det  nä- 
stan som  om  man  hörde  en  ynglings  första  kärlekssvärmeri : 
»ofta,  när  jag  ensam  vandrar  förbi  slottet,  röres  jag  af  denna 
undersköna  byggnaden,  känner  något  oemotståndeligen  Ijuft 
vid  den  tanken:  konungen.»  Då  Thorild  kort  derefter 
skrifver:  »i  hela  landet  gifves  icke  mer  än  en  post,  som  jag 
vill  hafva:  den  att  vara  konungens  vä?i»,  sä  var  denna 
önskan  troligen  fullt  oegennyttig,  ty  hans  känslor  för  Gustaf 
erinrade  dä  ännu  om  en  älskares.  >. Begriper  du»,  skrifver 
han  till  sin  förtroligaste  vän,  »att  jag  är  kär  —  i  kungen? 
INIin  vilda  republikanism  har  förlorat  sig  i  ömhet,  sedan  jag 
kommit  närmare  denna  ädla,  skarpsinniga,  glada  och  väl- 
görande menniskan.  Öfver  de  svagheter,  han  icke  kan  undgå 
att  hafva  som  menniska  och  som  konung,  är  jag  nu  färdi- 
gare att  gråta,  än  att  förifra  mig.  Det  är  Ijuft  utan  like 
att  älska  honom.»  Men  Thorild  älskade  pä  sitt  sätt.  Han 
kunde  njuta  af  en  qvinnas  kärlek,  men  han  var  för  stolt, 
han  var  för  mycket  »en  Gud  i  sin  natur»  för  att  vilja  ned- 
låta sig  till  att  bedja  om  denna  kärlek.  »Jag  älskar  alla 
fruntimmer  —  skrifver  han  —  som  din  Rousseau.  Jag 
vill  att  dé  skola  göra  avancerna.»  På  samma  sätt  älskade 
han  ock  Gustaf  III.  Svärmisk  och  stolt  gick  han  verkligen 
och  väntade  på  att  konungen  skulle  —  göra  avancerna, 
och  med  ett  nästan  qvinligt  koketteri  tillbakavisade  han 
hvarje  uppmärksamhet  från  Gustafs  sida. 

1786  uppvaktade  han  konungen  med  det  nyss  omta- 
lade memorialet,  men  om  än  denne  blef  —  såsom  Thorild 
uppgifver  —  »ytterst  intagen»  af  skrifvelsen,  ledde  detta 
dock  ej  till  nägot  närmande  dem  emellan.  Först  pä  våren 
1787  träffades  de  i  Upsala.  »Kungen  var  här  —  berät- 
tar nu  Thorild.  Han  önskade  genom  professor  Fant  och 
en  sin  hoQunkare  att  höra  mig  opponera.  Han  lät  ge- 
nom den  senare  under  akten  åtminstone  tre  gånger  be 
mig  stiga  fram,  att  han  måtte  få  se  mig.  —  Jag  gjorde  intet- 
dera. Dessa  akter  anses  af  allt  allvarsamt  folk  för  bouf- 
fonerier;    det    var   icke  jag,  som  borde  vid  första  vink  clel- 


2t)  THOMAS   THORII.D. 

taga  i  dem.  Jag  såg  i  detta  något  af  en  servil  complai- 
sance,  af  ett  lycksökande.  Om  en  kung  vill  se  någon,  som 
han  ärar,  så  har  han  alltid  ett  tillfälle,  som  är  värdigt.» 
Erinrar  ej  detta  om  en  behagsjuk  qvinnas  nycker!  Det  var 
ej  vid  några  »s)?iå  tillfällen»,  han  ville  kännas  af  konungen, 
och  han  ville  ej  hafva  »en  \illkorlig  och  \-acklande  nåd». 
En  plats  sådan  som  t.  ex.  Leopolds  hade  naturligen  varit 
djupt  under  denne  himlastormande  svärmares  värdighet. 
Hans  första  beröring  med  konungen  hade,  såsom  han  sjelf 
skrifver,  »gifvit  patrioterna  vissa  idéer»,  och  dessa  förhopp- 
ningar ville  han  tydligen  icke  svika  för  någon  liten  hof- 
syssla.  Det  var  på  den  slora  passionen  han  väntade.  Ändt- 
ligen  kom  den  märkliga  dagen.  Han  disputerade  öfver 
Montesquieu,  och  konungen  hade  infunnit  sig  för  att  åhöra 
denne  besynnerlige  entusiast,  som  så  länge  tagit  det  vittra 
Sverges  uppmärksamhet  i  anspråk.  Akten  slutade  med  en 
fullständig  seger  för  Thorild.  Här  gälde  det  nämligen  ej  några 
verkliga  fackkunskaper  utan  endast  att  hafva  ett  fyndigt  huf- 
vud  och  en  städse  beredd  slagfärdighet  —  egenskaper  hvilka 
Gustaf  såsom  sjelf  upplysningsfilosof  satte  betydligt  öfver 
några  »pedantiska»  detaljkunskaper.  I  ett  otryckt  bref 
lemnar  en  samtida  följande  skildring  af  den  egendomliga 
akten:  »Den  anstäldes  i  Storherrens  egen  öfvervaro.  Den 
har  varit  törhända  en  af  de  besynnerligaste.  Sjelfva  ämnet 
röjer  auktors  tilltagsenhet  och  kritiken  dess  oomfatteligen 
utsträckta  penna.  Herrar  Schröderheim,  Hastfehr  och  Leo- 
pold ha  opponerat  extra  på  hög  befallning.  Det  har  ej 
aflupit  utan  nöje  och  löje.  Kungen  har  applåderat  sjelfva 
akten  och  dess  besynnerligheter  och  Thorild  blifvit  pä  nå- 
dig befallning  af  fem  deputerade  komplimenterad,  som  haii 
dock  ej  lärer  anse  som  utom  ordentligheten.»  Dä  Thorild 
kort  derefter  reste  till  Stockholm  rönte  han  den  mest  smick- 
rande uppmärksamhet  af  konungens  omgifning,  men  kungen 
sjelf  närmade  sig  honom  ej  på  det  sätt  Thorild  väntat. 
»H vårföre»,  skrifver  han  med  en  oförstäld  förvåning,  »med 
allt  detta  —  har  kungen  ej  tält  med  mig?  Väntar  han  ett 
fulla,  ett  sökas?»  Dä  Thorild,  hvars  lifliga  fantasi  troligen 
byggt  de  vildaste  luftslott  på  grunden  af  hans  och  konun- 
gens vänskap,  fann  att  Gustaf  endast  fl}'gtigt  intresserat  sig 
för  hans  person  kände  han  sig  tydligen  djupt  sårad,  och  på 
hösten  1788  öfverflyttade  han  till  England:  »Jag  söker  in- 
gen lycka  hos  kungen  i  Sverige  —  skref  han  nu  —  ty  jag 


THOMAS   TH(JK1LD.  ii< 

tycker,  att  man  sjelf  kan  stifta  ett  samhälle.  Se  der  stor- 
sinne ! » 

Tyvärr  gick  detta  ej  sä  lätt  som  denne  barnsligt  oprak- 
tiske verldsfurbättrare  trodde.  I  England  utgaf  han  väl 
några  skrifter  pä  engelska  spräket,  men  dessa  drunknade 
spårlöst  i  den  stora  literaturfloden,  och  missbelåten  med 
denna  brist  pä  uppmärksamhet  återvände  Thorild  på  våren 
1790  till  Stockholm.  Hans  blickar  voro  fortfarande  riktade 
pä  konungen  och  på  hösten  uppsatte  han  ett  nytt  memo- 
rial till  denne,  hvilket,  ehuru  det  i  originalitet  säkerligen  söker 
sin  like,  dock  endast  i  tydligare  ord  uttalar  de  drömmar,  ät 
hvilka  Thorild  så  länge  hängifvit  sig.  För  att  inhemta 
kännedom  om  folkets  verkliga  lidanden  skulle  konungen 
enligt  detta  förslag  inrätta  ett  »tribunal  för  reform  och 
upplysning.,  hvilket  embetsverk  skulle  ställas  under  inseende 
och  styrelse  af  en  hoffilosof,  och  konungen  borde  förbinda 
sig  att  icke  utan  detta  tribunals  hörande  vidtaga  några  vig- 
tigare  regeringsåtgärder;  — •  som  man  ser  är  det  ett  slags 
v  välfärdsutskott»,  som  här  föresväfvar  Thorild,  och  man  be- 
höfver  ej  vara  skarpsinnig  för  att  förstå,  att  den  blifvande 
»hoffilosofen»  här  skulle  komma  att  spela  samma  roll,  som 
Rousseauanen  Robespierre  tre  år  senare  utförde  i  det  verk- 
liga välfärdsutskottet. 

Då  Thorild  ehuru  motvilligt  låtit  sig  öfvertygas  om 
olämpligheten  af  att  framlemna  detta  förslag,  kastade  sig 
hans  oroliga  ande  i  stället  med  ökad  ifver  in  pä  den  lite- 
rära rännarbanan.  Någon  yttre  anledning  till  hans  för- 
nyade anfall  pä  Kellgren  fanns  icke,  men  han  brann  tydli- 
gen af  stridslust,  och  pä  hösten  1791  utkom  hans  •>~>Crilik 
öfver  Critiker-f),  tillegnad  >/ recensenten  i  Stockholms  Posten» 
och  afsedd  dels  att  ådagalägga  bristerna  i  dennes  kritik, 
dels  att  uppställa  de  riktiga  principerna  för  literär  gransk- 
ning. Få  månader  derefter  var  han  färdig  med  ännu  ett 
nytt  arbete,  y>Det  ctida  nödvändiga  för  eii  rikes  Jinanser^, 
framkalladt  af  en  då  pågående  skrift\-exling  om  riksgälds- 
sedlarnes  kurs.  Båda  dessa  med  hvarandra  sä  föga  sam- 
manhängande broschyrer  framkallade  en  hel  rad  af  pole- 
miska arbeten.  Då  den  första  delen  af  Kritik  öfver  Kritiker 
utkom,  införde  Kellgren  i  sin  tidning  ett  kort  svar,  hållet  i 
denna  värdiga,  ädla  ton,  som  är  så  utmärkande  för  Kell- 
grens senare  skriftställarverksamhet,  men  detta  i  stället  att 
lugna    Thorild    lyckades   endast   att  ytterhgare  uppreta  ho- 


28  THOMAS  THOKILD. 

nom,  och  anfallen  i  arbetets  båda  senare  häften  blefvo  blott 
allt  häftigare.  De  förebråelser  fur  kittslig  och  öfvermodig 
kritik,  som  Thorild  der  rigtar  mot  Kellgren,  visa  sig,  så  vida 
man  läser  de  klandrade  artiklarne,  nästan  helt  och  hållet 
obefogade,  och  likväl  är  denna  skrift  en  bland  de  mera 
väckande,  som  flutit  ur  Thorilds  penna.  Kellgrens  kritiska 
principer  voro  i  allmänhet  de  samma,  som  förfäktats  af 
Boileau.  Det  främsta  syftet  med  hans  kritik  \ar  att  gifva 
språket  klarhet  och  reda,  men  granskningen  uppehöll  sig 
väl  mycket  ^id  den  språkliga  form,  i  hvilken  tanken  ut- 
tryckts, anmärkningarna  blefvo  derför  ofta  småaktiga,  och 
kritikern  höjde  sig  sällan  till  mera  allmänna  synpunkter. 
Det  är  denna  kritiks  bojor,  Thorild  vill  afkasta.  »Den 
o\^ärdigaste  af  all  träldom  —  säger  han  —  införes  uppå 
oss  icke  af  en  envåldskonung,  utan  af  en  skohiästare.»  De 
stora,  nya  principer,  hvilka  Thorild  sökte  sätta  i  stället,  äro 
väl  oftast  inbäddade  i  ett  lager  af  paradoxer,  öfverdrifter 
och  motsägelser,  men  hans  framställning  röjer  så  mycken 
rik  och  frisk  skönhetskänsla,  att  detta  arbete  väl  kan  sägas 
vara  banbrytande  för  den  estetiska  kritiken  i  vårt  land. 
Tyvärr  blefvo  hans  tankar  ej  så  fruktbringande,  som  de 
under  andra  förhållanden  kunnat  varda.  Thorild  saknade 
nämligen  en  mycket  väsentlig  egenskap  för  att  med  verklig 
framgång  kunna  föra  en  literär  polemik  —  ridderlighet 
fanns  ej  i  hans  karakter,  och  i  sjelfva  verket  var  denna 
egenskap  oförenlig  med  Thorilds  rent  religiösa  tro  på  sina 
äsigters  ofelbarhet;  h varken  röda  eller  svarta  fanatiker  hafva 
ägt  mycket  af  denna  dygd.  Kellgren  och  han  hade  annars 
lätt  kunnat  närma  sig  h\-arandra,  ty  med  ett  för  all  skönhet 
så  öppet  sinne  som  Kellgrens  hade  det  ej  varit  svårt  att 
komma  till  rätta;  nu  deremot  drog  han  sig  genast  \\å  stri- 
dens början  tillbaka,  sårad  af  Thorilds  ej  sällan  pöbelaktiga 
anfall.  INIen  i  hans  ställe  uppträdde  en  annan  kämpe  på 
stridsfältet,  hvilken  hvarken  ägde  Kellgrens  finkänslighet 
eller  hans  fria  blick  på  literaturen.  Leopold,  som  nu  kom 
att  föra  den  franska  smakens  talan,  var  kanske  qvickare  än 
Kellgren,  ägde  med  säkerhet  en  större  skarpsinnighet  och 
lärdom  än  denne,  och  det  var  derför  ej  svårt  för  honom 
att  med  löjets  vapen  krossa  en  motståndare,  hvars  bizarra 
stil  nästan  inbjöd  g}ckelmakaren  till  anfall,  men  Leopolds 
sätt  att  strida  förde  icke  sjelfva  stridsfrågan  framåt.  Endast 
undantagsvis  lemnade  han  någon  utredning  af  denna,  utan 


THOMAS  THORILD.  29 

föredrog  den.  lättköpta  seger,  som  hans  styrka  i  sarkasmen 
skänkte  honom,  och  hans  egen  literära  synvidd  var  äfven 
för  inskränkt,  för  att  han  skulle  kunna  uppfatta  det  berätti- 
gade i  Thorilds  ofta  paradoxa  satser.  Hans  \-anligen  blix- 
trande qvicka  stridsskrifter  hxkades  derför  endast  ytterli- 
gare förbittra  Thorild,  bada  täflade  i  hänsynslösa  utfall  mot 
hvarandra,  och  härtill  lade  Leopold  fegheten  att  genom 
svenska  akademien  anropa  regeringen  om  skydd  mot  de  strids- 
skrifter, hans  egen  brist  pä  ridderlighet  och  hans  lust  att 
förtrycka  sjelf  till  en  god  del  framkallat.  Att  skildra  stri- 
dens gång  och  afväga  de  båda  kampandes  literära  förlöp- 
ningar mot  hvarandra  kan  här  vara  öfverflödigt:  efter  att 
hafva  rasat  med  otrolig  förbittring  afstannade  striden  genom 
den  förstämning,  som  uppkom  genom  Gustaf  III:s  död. 

Den  man,  som  nu  fattade  statsrodret  i  sin  hand,  har 
med  en  viss  rätt  karakteriserats  såsom  en  »Thorildian». 
Tyvärr  har  förhållandet  mellan  Reuterholm  och  Thorild  al- 
drig blifvit  tillfredsställande  utredt,  och  som  det  förefaller 
saknas  äfven  material  att  lösa  denna  fråga.  Liljensparre, 
hvilken  under  förmyndarregeringen  stod  i  spetsen  för  poli- 
sen, uppgifver  att  Thorild  varit  »besoldad>  af  Reuterholm, 
men  den  rapport,  i  hvilken  denna  beskyllning  förekommer, 
är  tydligen  skrif\eu  i  afsigt  att  uppvisa  Reuterholms  »jako- 
binska» stämplingar  och  förtjenar  knappt  tilltro.  En  man 
som  Thorild  kunde  s\årligen  mutas  med  penningar,  äfven 
om  han  alls  ej  hade  något  emot  att  mottaga  understöd  af 
lyckligt  lottade  gynnare.  Att  han  skulle  hafva  sålt  sin 
penna  och  sin  öfvertygelse,  kan  man  med  kännedom  om 
hans  karakter  ej  förmoda,  men  å  den  andra  sidan  var  en 
dylik  passionerad  natur  ganska  lättledd;  och  Thorild  gjorde 
antagligen  så  mycket  mindre  någon  svårighet  att  gå  Reuter- 
holms ärenden,  som  dennes  fiender  ej  sällan  voro  hans 
egna.  En  skrift,  Mildheten,  i  hvilken  han  tager  till  orda 
för  kungamördarnes  benådning,  kom  åtminstone  i  en  för 
regeringen  högst  behaglig  stund;  den  publicerades  endast 
fyra  dagar  efter  det  sjelfva  benådningen  skett.  En  annan 
skrift,  en  kritik  öfver  Rosensteins  arbete  Om  upplysning,  gör 
ännu  mera  intr\xk  af  att  vara  tillkommen  pä  Reuterholms 
initiativ.  Skriften,  som  är  en  bland  Thorilds  svagaste,  utgår 
från  en  —  som  det  synes  nästan  afsigtlig  —  förvrängning 
af  Rosensteins  mening  och  påbördar  denne  att  haf\a  för- 
ordat våldsamma  medel   till   sanningens  befrämjande  —  en 


30  THOMAS  THORILD. 

beskyllning,  som  onekligen  tager  sig  egendomlig  ut  i  Tho- 
rilds  mun,  men  som  passade  förträffligt  i  stycke  med  Reuter- 
holms  planer.  Att  Leopold  äf\-en  nu  vågade  uppträda  mot 
Thorild  till  försvar  för  den  af  Reuterholm  sä  illa  tålde  Rosen- 
stein,  var  onekligen  en  modig  handling;  blott  skada  att 
hans  öfversittarton  och  slingringar  under  sjelfva  striden  för- 
störa icke  sä  litet  af  det  goda  intrycket. 

Thorild  hade  redan  innan  utgifvandet  af  den  sistnämda 
skriften  haft  tillfälle  att  visa,  huru  ovillig  han  var  att  ställa 
sin  penna  till  regeringens  förfogande.  Mot  slutet  af  1792 
utgaf  han  nämligen  sitt  1786  skrifna  memorial  Om  det  all- 
männa förståndets  fi-ihet^  och  försåg  denna  skrift  med  en 
inledning,  Årligheten,  som  i  våldsam  radikalism  nästan  på- 
minner om  de  franska  jakobinernas  brandtal.  »Den  första 
och  enda  sanna  makt  pä  jorden  —  heter  det  här  —  heter 
folket,  om  hvilket  jag  ock  aldrig  i  verldens  historia  läst,  att 
någon  konung  förmått  göra  sig  ett  begrepp.  —  —  Gif  oss 
då  det  allmänna  förståndets  frihet,  ärligen  och  rent :  innan 
den  med  blod  och  våld  tages.» 

Följden  af  dessa  i  verkligheten  väl  ganska  ofarliga  ytt- 
randen blef  att  Thorild  häktades,  hvarpä  han  efter  ett  med 
manlig  värdighet  fördt  försvar  dömdes  till  fyra  års  lands- 
flykt. Försedd  med  respengar  af  sin  mälcfige  gynnare  Reuter- 
holm, begaf  sig  Thorild  till  Danmark  och  Tyskland,  i  det 
hela  ej  obelåten  med  sitt  straff.  Efter  att  någon  tid  hafva 
vistats  i  Hamburg  och  Liibeck  utnämndes  han  redan  före 
strafftidens  utgång  till  bibliotekarie  vid  det  svensk-tyska  uni- 
versitetet i  Greifswald.  Förmodligen  ville  Reuterholm  med 
tillgif\'enhetens  band  binda  honom  vid  sin  person,  men  rätt 
uppskattande  Thorilds  egendomliga  natur,  affordrade  han 
honom  intet  löfte  om  literära  tjenster.  Det  var  äf\'en  öf\'er- 
flödigt.  Icke  endast  Reuterholm,  utan  äfven  Thorild  hade 
nämligen  på  sista  tiden  gjort  en  icke  obet\-dlig  svängning 
ät  höger. 

Ännu  i  slutet  af  1793  jublade  Thorild  öfver  den  fran- 
ska revolutionens  blodsdåd  och  uttalade  sin  glädje  öfver,  att 
fransmännen  »ändtligen  lärt  sig  att  lägga  guillotinen  på  rätta 
stället»,  men  redan  i  begynnelsen  af  nästa  är  börjar  han  blifva 
missbelåten  med  revolutionsmännens  stortalighet:  »pä  en 
dag  störtade  svearne  fem  konungar  i  en  brunn,  sade  ingen- 
ting och  gnydde  knappast  fram  några  Thorgnysord  deröfver, 
långt  efteråt.»     Det  parisiska  pöbelväldet  stegrar  med  hvarje 


THOJIAS  THORILD.  31 

dag  hans  ovilja  mot  republiken,  och  på  sommaren  skrifver 
han  om  Robespierre  och  dennes  kamrater:  »ingen  hederlig 
karl  vågar  mer  tala  för  deras  heder.  Sjelfva  ordet  frihet, 
som  genom  så  många  andra  grymma  revolutioner  qvarstått 
heligt  är  nu  infamt  genom  dessa  tigeraporna.»  Dessa  åsigter, 
som  förefalla  så  stridande  mot  Thorilds  föregående  uttalan- 
den, äro  likväl  endast  en  följdriktig  utveckling  af  hans 
strängt  subjektiva  utgångspunkt.  Teorien  om  massans  suve- 
ränitet var  i  sjelfva  verket  oförenlig  med  Rousseauismens 
högt  uppdrifna  vördnad  för  personligheten,  och  trots  all 
jakobinism  skymtar  aristokraten  fram  redan  i  Thorilds  före- 
gående verldsförbättrarplaner  med  deras  allsmäktige  »hof- 
filosof»  och  den  af  »snillen  och  hjeltar-  bestående  verlds- 
regeringen. 

I  den  med  anledning  af  detta  omslag  utgifna  skriften 
Rätt  eller  alla  samhällens  e7.uga  lag  bröt  han  ännu  skarpare 
med  läran  om  massherraväldet  och  det  moderna  revolutio- 
nära samhällets  principer,  frihet,  jemnlikhet  och  allmän  vilja. 
»All  så  kallad  frihet  —  säger  Thorild  —  har  alltid  blifvit  an- 
tingen påtvingad  med  samma  våldsamhet  eller  befästad  med 
samma  grnfliga  Eder  emot  allt  annat  regeringssätt,  som 
någonsin  något  tyranni:  det  är,  man  behöfver  endast  gifva 
akt  deruppå,  att  friheten  aldrig  har  varit  fri  utan  tvärtom 
så  tvungen,  att  ännu  har  det  icke  någonsin  varit  så  farligt 
i  en  monarki  att  tänka  emot  raonarkismen,  som  i  en  re- 
publik att  tänka  emot  republikanismen.  Och  —  tillägger 
han  på  ett  annat  ställe  —  när  du  är  en  qvidande  slaf, 
hvad  båtar  dig,  att  man  heldre  kallar  dina  fjettrar  republi- 
kens dekret  er  än  tyranners  nyeker».  Med  st\-rka  uppvisar 
han  det  negativa  i  dessa  moderna  principer,  som  alla  äro 
uppstälda  e?not  ett  ondt,  men  icke  för  ett  godt.  Särskildt 
vänder  han  sig  mot  Rousseaus  lära  om  Volonté  générale. 
Det  är  sä  mycket  skrifvet  —  säger  han  —  mot  en  etidas 
vilja  och  våld,  ja  äfven  mot  någras  vilja  och  våld,  så  att 
jag  kan  fägna  mina  läsare  med  en  stor  nyhet,  dä  jag  nu 
tänker  skrifva  emot  allas  vilja  och  våld.  »Ty  —  tillägger 
han  —  med  en  sådan  princip  som  allmän  vilja,  ser  jag 
icke  hvad  ett  helt  folk  har  framför  en  enda  liten  tyrann 
annat  än  det  ofantliga  .  .  .  Hvad  tröst  är  för  mig  en  plura- 
litet,  när  de  mesta  ju  naturligtvis  äro  de,  som  veta  minst, 
ganska  ofta  utgöra  just  dårarnes  stora  hop  och  alltid  varit 
de  som  gjort  allt  ondt  på  jorden,   emedan  det  är  klart,  att 


32  THOMAS   THORILD. 

intet  tyranni  kan  uppkomma  eller  bestå  utan  genom  en 
pluralilets  dumheter  och  galnes  vilja,  äfvensom  tvärtom  al- 
drig något  godt  och  stort  för  allmän  lycksalighet  har  upp- 
stått utan  genom  en  endas  förstånd  eller  hjeltemod.»  Den 
nya  positiva  princip,  han  uppstålUer,  är  rälten,  men  när 
det  gäller  att  afgöra  hvad  som  är  rätt,  framträder  Thorilds 
aristokratiska  tendenser.  I  en  mängd  fall  räcker  hopens 
förstånd  till  att  bestämma  detta,  i  några  fall  måste  man 
vända  sig  till  ett  fåtal  lärde,  och  i  de  vigtigaste  frå- 
gorna blott  till  en  enda.  Erfarenheten  visar,  att  ofta  måste 
de  mest  begåfvade  leda  vårt  öde:  »romarne  hade  diktatorer, 
vi  riksföreståndare.  Gustaf  Eriksson  vann  sjelfständigheten 
åt  oss,  Columbus  fann  Amerika  åt  verlden.^  Den  väg,  som 
den  från  Rousseau  utgående  europeiska  reaktionen  seder- 
mera tog,  är  i  dessa  ord  tydligt  utpekad,  och  den  samtida 
literaturen  erbjuder  många  exempel  på  en  liknande  utveck- 
lingsgång. 

Denna  skrift  blef  Thorilds  sista,  mera  betydande  in- 
lägg i  den  s\'enska  literaturen.  Förtretad  öfver  den  ringa 
uppmärksamhet,  hans  arbeten  tilldrogo  sig  i  Sverige,  började 
han  snart  författa  sina  skrifter  på  tyska  eller  latin,  och  upp- 
hör dcrmed  att  utöfva  någon  inverkan  på  det  literära  lifvet 
i  Sverige.  Hans  lifstid  blef  för  öfrigt  ej  lång;  redan  1808 
bortrycktes  han  af  döden,  ännu  ej   femtio  år  gammal. 

Såsom  af  denna  korta  biograh  framgår  var  Thorild  en 
författare,  hvilken  var  stadd  i  en  ständig  utveckling,  om  än 
sjelfva  grundåskådningen  alltid  förblef  den  samma.  Också 
i  formelt  afseende  är  den  äldre  Thorild  ett  hufvud  högre 
än  nybörjaren,  och  detta  icke  blott  inom  prosan  utan  ock 
inom  dikten.  »Passionerna»  är  med  hänsyn  till  metriken 
ett  högst  underhaltigt  stycke,  och  den  känsla,  som  genom- 
går dikten,  förlorar  sig  oftast  i  tomma  deklamatoriska  ut- 
brott. Hans  sista  dikter,  Göthamanna  Sånger,  synas  mig 
deremot  äga  ett  stort,  ehuru  ej  uppskattadt  värde.  Han 
sökte  här  —  sjelfständig  som  alltid  —  att  skapa  en  full- 
komligt nationell  svensk  dikt.  Det  hela  är  en  samling  af 
korta,  kärnfulla  lefnadsregler,  som  hafva  en  tvärhuggen  och 
barsk,  men  derför  också  sant  folklig  form.  Atterbom  klan- 
drar, att  han  här  för  litet  sökt  närma  sig  folkvisan,  men  för 
den,  hvilken  icke  i  den  s.  k.  folkvisan  ser  någon  sä  synner- 
ligen svensk  poesi,  är  detta  ej  ett  fel.  Thorilds  manligt 
kärfva  strofer  förefalla   såsom   en    vida  mera  sann  form  för 


THOMAS   THOKILD.  33 

en  svensk  bondedikt,  och  ett  kriterium  pä  innehållets  natio- 
nella karakter  äger  man  i  dess  likhet  med  Geijers  Odal- 
mannen. En  strof  sådan  denna,  är  onekligen  skrif\en  af 
en  äkta  skald: 

Allas  Far  är  bonden  än, 

Än  i  denna  dagen; 
Le  ej,  ty  du  har,  min  vän, 

Bondens  bröd  i  magen, 
Bondens  ull  uti  din  rock : 
Derför  lagom,  lagom  pock ! 

Se  i  honom  gläder 

Dina  faders  fader ! 

Men  nekas  kan  ej,  att  den  bundna  formen  föga  passade 
för  Thorilds  eldiga  temperament,  och  hans  bästa  dikter,  så- 
som t.  ex.  >.De  tvenne  åldrarna»  och  i-Hildur»,  äro  afFattade 
på  den  mera  fria  orimmade  \-ersen.  Han  var  prosaist  och 
såsom  sådan  intager  han  ett  bland  de  främsta  rummen  i 
vår  vitterhets  historia. 

Det  som  kanske  i  främsta  rummet  gör  Thorild  så 
fängslande,  är  hans  lifliga,  ständigt  af  personligheten  färgade 
prosastil.  Stil  —  säger  han  sjelf  betecknande  —  är  kon- 
sten att  »göra  en  sak  liflig  och  lefvande :  det  är,  att  visa 
det  sköna  i  all  sin  skönhet,  det  stygga  i  all  sin  styggelse. 
INIan  målar  icke  det  fula  vackert,  man  målar  icke  fan  i 
morgonrodnadens  guld,  likaså  litet  som  en  so  i  rosenrödt». 
Då  man  arbetat  sig  igenom  de  akademiska  äreminnenas 
tunga  periodbyggnader,  med  deras  oändliga  omskrifningar 
och  rikedom  på  abstraktioner,  är  det  derför  en  njutning  att 
råka  pä  Thorilds  friska  och  ursprungliga  satser.  Man  mär- 
ker, att  författaren  ej  filat  och  omarbetat  sin  framställning, 
utan  att  h^•arje  tanke  slungats  ut  just  så  som  den  runnit  upp 
i  hjeman,  och  det  hela  äger  derför  något  af  skizzens  omedel- 
barhet. Det  är  en  kort,  afhuggen  stil  med  slående  anti- 
teser, oväntade  öfvergängar  och  de  mest  öfverraskande  hopp 
från  den  högsta  oratoriska  flygt  ned  i  hxardagslifvets  trivia- 
liteter. Såvida  bilden  är  uttrycksfull,  skyr  Thorild  aldrig 
att  använda  den,  äfven  om  han  är  medveten  om,  att  dess 
naturalism  djupt  måste  sära  smakdomare  som  en  Kell- 
gren. Denna  förmåga  att  finna  slående  likheter,  att  gifva 
korta,  träffande  karakteristiker,  att  i  hastigheten  nvskapa  ord 
och  pointera  vissa  tankar,  denna  förmåga  gör  att  Thorild 
trots  sina  ständigt    återkommande  anfall  på  qvickheten  sjelf 

Äi'ens*a  Parnassm.     IV.  3 


34  THOMAS  THORILD. 

är  en  bland  vår  literaturs  qvickaste  författare,  ehuru  arten 
af  hans  qvickhet  är  vida  skild  från  en  Leopolds;  det  ena 
är  knappnälsstygnets,  det  andra  klubbslagets.  Thorilds 
qvickhet  är  grofkornig,  plump,  springer  ofta  fram  ur  en  viss 
glad,  sjelfironisk  galghumor,  men  den  slår  vanligen  huf- 
vudet  på  spiken. 

Redan  samtiden  märkte,  att  Thorilds  skrifter  till  en  god 
del  hade  »den  diktatoriska,  nästan  inspirerade  ton»,  som 
genomgick  dem,  att  tacka  för  sin  framgång,  och  i  sjelfva 
verket  äro  de  knappt  beräknade  pä  att  läsas  utan  på  att 
deklameras.  När  man  fördjupar  sig  i  dem,  tycker  man  sig 
ständigt  höra  den  ungdomlige  folktalarens  stämma  vibrera  i 
sitt  öra.  Men  denna  stil  är,  såsom  Thorild  anmärker,  för 
honom  naturlig,  »och  jag  tror  att  den  skall  vara  det  för 
alla  dem,  som  känna  något  mera  af  själens  krafter.»  Dock 
är  det  äfven  här  en  skilnad  mellan  Thorilds  äldre  och 
yngre  skrifter.  De  senare  —  såsom  i  synnerhet  Handbok 
för  07niänksamma  hnshåll  i  dieten,  ett  arbete,  som  framkal- 
lade Leopolds  qvicka,  men  orättvisa  satir  »Sändebref  till 
Mäster  Allt  i  iVlla»*)  —  äro  vida  mindre  deklamatoriska,  och 
hafva  en  mera  lugn,  mindre  högstämd,  men  mera  älskvärdt 
humoristisk  stil.  Klar  och  bindande  i  sin  bevisning  blir 
Thorild  aldrig,  och  han  var  sjelf  medveten  om  det  dunkel, 
som  ofta  hvilade  öfver  satsernas  verkliga  mening.  Han  er- 
kände såsom  en  brist,  att  han  ej  ägde  »en  klar  och  naiv 
stil  sådan  som  Holbergs  och  Addisons»,  men  på  ett  annat 
ställe  försvarar  han  sig  med  det  något  egendomliga  argu- 
mentet: »om  jag  också  skulle  vara  något  svår  di\X  första, 
så  är  ju  detta  förstå  ej  en  egenskap,  som  man  andas  in 
med  luften».  Men  denna  svårighet  att  klart  uttrycka  tan- 
ken är  väl  gemensam  för  alla  författare,  h\ilka  tillhöra 
samma  skola  som  Thorild;  känsloinnehället  är  för  rikt  för 
att  kunna  uttryckas  i  en  fullt  klar  form.  Han  är  derför 
äfven  ganska  lätt  att  vederlägga,  ty  man  stöter  på  oupp- 
hörliga motsägelser  och  bristfälliga,  paradoxala  definitioner. 
Trots  dessa  ofullkomligheter  ser  Thorild  dock  vanligen  dju- 
pare än  sina  mera  logiska  motståndare.  Ett  exempel  härpå 
erbjuda  den  snillrika  broschyren  (9?«  Efterhäriiming  och  Leo- 
polds deraf  framkallade  kritik    Om  Imitationen. 

Thorilds  styrka  ligger  i  de  stora  principerna;  i  tillämp- 
ningen   lockas    han    ej    sällan    af   sin   opraktiskhet  till  rena 

*)  Se  nedan  sid.  93. 


THOMAS  THORILD.  35 

leter.  INIen  rädd  är  han  aldrig  att  draga  en  slutsats 
ur  sina  premisser,  och  sin  grundåskådning  —  naturens  be- 
rättigande gent  emot  förkonstlingen  —  söker  han  djerft  att 
tillämpa  pä  lifvets  alla  områden,  icke  blott  inom  skönlitera- 
turen,  utan  ock  inom  rättsväsendet,  inom  nationalekonomien, 
inom  medicinen  och  i  qvinnofrågan,  i  hvilken  sistnämda 
han  gjorde  ett  ypperligt  inlägg  genom  sin  mot  samtidens 
falska  galanteri  rigtade  skrift  Om  Qvinnoköneis  naturliga 
höghet.  Några  fackkunskaper  äger  han  väl  knappt  pä  dessa 
olika  områden,  men  hans  frihet  från  sskult\ånget»,  hans 
naturliga  och  sunda  blick  göra,  att  han  åtminstone  frän  nå- 
gon synpunkt  kastar  ett  nytt  ljus  öfver  det  ämne,  han  be- 
handlar, och  med  tanken  härpå  kan  man  också  våga  att  på 
Thorild  tillämpa  de  ord,  han  en  gäng  nedskref:  »det  är 
endast  de  nya  och  dristiga  snillen,  som  menskligheten  har 
att  tacka  för  allt,  och  om  deras  eldiga  och  stora  verksam- 
het kastat  dem  i  mänga  irringar,  så  visa  oss  sjelfva  dessa 
irringar  mer  af  sanningens  <:)ch  skönhetens  rike  —  än  till- 
hopa alle  kalle  och  säkre  trampare  pä  sin  enda  stråt.» 

H.  S. 


En  Kritik  öfver  Kritiker. 

Med  utkast  till  en  lagstiftning  i  snillets  verld. 

Pleri(|ue  damnant,  f^ua'  non  intelligunt. 
Qcin.til. 


Till  Recensenten  i  Stockholms-Posten*). 

Alin  Herre! 

Jag  är  viss  på,  att  det  aldrig  kan  roa  er  att  skrifva 
så  alldeles  ensam,  att  lära  och  dömma  så  solo,  så  solo  — 
som  en  aftonsängsprest  i  sin  predikstol,  omkring  hvilken  ni 
finner  strödda  åhörare,  mycken  andakt,  mera  sömn,  och 
hvarken  knäpp  eller  kny  af  motsägelse. 

Ni,  min  herre,  älskar  det  lifliga:  ni  är  full  af  snille, 
och  tycker  om,  att  man  tänker  sjelf:  ännu  mer,  ni  har  en 
viss  värma  för  snillets  bästa,  och  vet  ni,  att  detta  är  en 
stor  dygd  uti  er!  ty,  min  herre,  mången,  mången  annan  af 
dessa  höga  vittra,  med  själ  af  en  småvacker  vindögd  och 
högfärdig  mamsell,  älskar  icke  vitterheten,  utan  sin  vitterhet. 

Ert  allmänna  är  ett  stort  samqväm,  der  den  äran  väl 
är  mäkta  hög,  men  ock  mäkta  osmakhg,  att  vara  den  ende 
som  talar;  och  ni  sjelf  visst  önskar,  att,  då  och  då,  någon 
måtte  falla  in  med  ett  htet  inkast,  för  att  upplifva  er  och  alla. 

Ty  det  är  klart,  att  skulle  det  allmänna  så  jemnt  falla 
i  frihet,  och  ni,  stor  uppå  vår  litenhet,  så  jemnt  stiga  i  ton; 
så  skulle  vi  alla  snart  blifva  i  vett  en  bond församling,  och 
ni  en  vitterhetens,  en  det  sannas  och  skönas  klockare,  med 
den  oädla  gamman  att  alltid  modigt  få  taga  upp  psalmen, 
för  att  höra  en  lång  och  väldig  korus  af  falska  toner  skorra 
den  efter. 

Fånar,    hoptals,    redan    hvila    sina    slumriga    själar  på 
edra    omdömen,   såsom  på  orakler:  ett  litet  påfvedöme,  .som 
jag  vet,  att  ni  är  både  för  klok  att  ej  finna  löjligt,  och  för 
hög  att  ej  förakta. 
*)  Kellgren. 


KRITIK   ÖFVER  KRITIKER.  37 

Derföre  skall  jag  fritt  drista  motsäga  er,  så  ofta  jag 
finner  er  hafva  orått:  väl  först  emedan  jag  håller  af  det 
rätta,  men  också  emedan  jag  håller  af  er:  ty  ert  snille  är 
för  godt  att  ej  med  renare  glans  lysa. 

Och  hafca  orätt  —  värdigas  kasta  en  blick  framåt 
tiderna,  för  att  se,  huru  många  stora  dödliga,  som  måst 
röna  detta  öde  —  hafva  orätt,  min  herre,  är  mycket  för 
naturligt,  att  det  skulle  göra  er  någon  bestörtning. 

Minst,  då  finna  sig  hafva  orätt,  jemte  att  vara  en  dygd, 
är  en  förståndets  upptäckt,  i  sig  sjelf  så  vacker,  som  värdig 
en  man  af  snille. 

Jag  således  rent  hoppas  att  kunna  börja  med  er  en 
strid,  väl  liflig,  men  vida  skild  från  all  —  och  märk  dessa 
ord,  min  herre  —  från  all  både  en  narrs  och  en  barbars 
vildhet. 

Ty  vi  tänka  icke  att  gifva,  såsom  fordom  Roms  trålar, 
fäktarspel  åt  en  lysten,  hög  eller  låg,  pöbel;  utan  riddar- 
prof,  i  skämt  och  allvar,  till  ära  för  vitterheten  och  den 
skönhet,  .som  der  och  allestädes  är  den  enda,  sanningen. 


Från  er  kritiks  närvarande  zenith,  liksom  vore  det  å 
den  höga  kräftans  glödande  himlafält,  skall  jag,  med  er 
tillåtelse,  föra  er  endast  sex  månader  tillbaka,  för  att  återse 
vissa  delar  af  vår  vittra  verld,  dom  er  fackla  antingen  bränt 
eller  illa  upplyst:  ett  lopp,  hvilket,  emedan  det  alldeles  är 
solens,  icke  kan  synas  ovärdigt  edert  granskande  snille. 

Men  på  det  man  ej  må  tro,  att  jag,  å  min  sida,  vill 
gifva  blott  en  fåfäng  opera  af  sex  Herkuls  mödor,  hvars  till- 
bud endast  vore  att  kasta  moln  och  mörker  på  ert  vackra 
snilles  ljus;  så  skall  jag  göra  denna  min  kritik  öfver  edra 
kritiker  så  allmän  och  så  stor  i  afsigt,  som  den  kan  blifva. 


Granskning  och  dess  lagar. 

Granskning  är,  i  sin  högsta  mening,  rättvisa  skipad 
i  snillets  verld. 

Ett  begrepp,  som  genast  höjer  oss  lika  långt  uppöfver 

de    vilda    ströfningar  i  vitterheten,  värdiga  endast  kossacker 


38  THOMAS   THORILD. 

och  kalmucker,  då  man  söker  blott  hvad  som  kan  plundras 
och  härjas,  som  uppöfver  de  låga  vettlösa  gäckspel,  som 
borde  tillhöra  endast  hottentotter.  Och  likväl  är  ett  af  dessa 
—  hvad  de  mesta  kritiker  alltid  varit! 

Granska  —  är  då,  i  snillets  verld,  att  skipa  rätt,  och 
vara  en  granskare,  att  der  vara,  på  ett  stort  och  högt  sätt, 
rättvis.  Hvilket  att  vara,  är  det  enda  gudomliga,  som  till- 
hör en  dödlig:  ty  allt  annat  stort  kan  lysa  och  förvåna,  men 
som  ett  bloss,  hvilket  förgår  ännu  snarare  än  den  dumma 
häpnad  det  väcker. 

Men  det  är  ett  särdeles  ord,  detta  rättvis!  ty  det  be- 
tyder ris  på  rätt;  och  fordrar  derföre  nödvändigt  att  känna 
de  lagar,  efter  hvilka  man  skall  dömma. 

Och  om  till  äfventyrs  ni,  min  herre,  dessa  lagar  aldrig 
känt;  så  har  ni  dock  en  stor,  en  fullkomlig  ursäkt,  så  i  vår, 
som  i  alla  länders  vitterhet,  hvilken  varit  och  är,  i  gransk- 
ning, ett  darkness  visible,  ett  klart  barbari. 

Ty  ni  vet,  huru  de  franska  vackra  snillen  evigt  söndei*- 
slita  hvarannan,  evigt  så  smäda,  som  vore  heder  ingen  egen- 
dom, och  den  ro,  i  hvilken  den  bör  njutas,  icke  helig;  huru 
bland  dem  att  lysa  af  en  liten  skicklighet  eller  dygd  är  så 
farligt,  som  på  osäkra  vägar  att  lysa  med  en  juvel  eller 
minsta  guld:  huru  Voltaire  sade  sig  kvar  vecka  gå  igenom 
en  skärseld  af  försmädelse,  och  Rousseaus  heliga  lif  —  var 
det  icke  ett  långt  marter  under  vitterhetens  kannibaler, 
hvilkas  erzkannibal  just  denne  Voltaire  var! 

I  England  —  är  man  så  mycket  vildare,  som  man  är 
starkare. 

Och  hos  oss,  min  herre,  är  der  någonting  så  kalmuckiskt 
och  så  hottentottiskt,  så  argt  och  så  lågt,  som  icke  varit 
försökt?  Jag  frågar  er,  en  så  djup  kännare:  åann^ fackla, 
som  skulle  förelysa  snillen  på  vägen  till  ära,  har  man  ej 
slagit  den  i  synen  på  dem,  svedt  ögonbrynen  och  bränt  ett 
ansigte,  som  kunde  hafva  glädt  verlden  med  uttryck  af  det 
sannas  gudomliga,  af  naturens  sköna,  åtminstone  af  ett 
menskligt  behag;  bränt  så  vildt,  att  de  sedan  sett  ut,  som 
hade  de  sprungit  från  bålet? 

Ni,  min  herre,  älskar  vitterheten:  säg  mig,  tror  ni  ej, 
att  förbannelsen  af  dessa  skådespel  hvilar  ännu  på  någon 
kal  hjessa,  hvilken  af  sina  lagrar  kan  höljas,  men  aldrig 
välsignas;  nej!  hvilkens  lagrar,  från  detta  fält,  hämdens 
ljungeld  härjat,  eller  skall  härja. 


KRITIK    UFVER    KIUTIKEK.  oU 

Och,  i  sanning,  de  tunga  suckar  af  lidande,  och  ångsten 
af  skam,  och  smärtan  att  skändas  för  intet  brott,  äro  de 
gjorda  att  föda  löje,  att  föda  sällhet  hos  någon  under  him- 
melen? 

Jo,  det  göra  de  i  vitterheten,  och  i  alla  de  fina  sam- 
qväm  vitterheten  danat! 

Sjelfva  svagheten,  som  alltid  i  naturen  är  helig,  ty 
den  är  svaghet,  och  anropar  nåd,  res  sacra  miser,  sjelfva 
svagheten,  för  hvars  beskyddande  allt  rätt  och  ädelt,  all 
storsinnighet,  allt  hjeltemod,  äro  till;  och  utom  hvars  be- 
skyddande hälften  af  Guds  egen  ära  skulle  försvinna  — 
svagheten,  har  den  ej  ständigt  blifvit  gifven  till  spillo  åt 
hvar  nidings  lilla  styrka,  ständigt  gifven  till  ett  gäckspel  åt 
de  vittras  grymhet? 

Om  detta  icke  är  barbari;  så  kan  man  icke  mera 
skilja  i  seder  Kamschatka  från  Paris,  och  Afrikas  öknar 
vimla  då  af  de  vackraste  snillen. 

Som  jag  är  öfvertygad,  att  det  är  af  dessa  vilda  upp- 
tåg i  vitterheten,  af  denna  styggelse  hos  de  vackra  snillen, 
som  denna  tidens  folk  tagit  sin  rasande  lust  att  förvända, 
ljuga  och  smäda,  hvilken  lust  är  tidens  egna  lifliga  lynne; 
så  gjorde  jag  en  gång  försök  att  drifva  smädelsen  till  all 
sin  höjd,  för  att  visa  i  ett  enda  exempel  hela  dess  skänd- 
liga  majestät  —  nästan  så,  som  då  man  tänder  eld  på  en 
skog,  der  stråtröfvare  talrikt  dväljas,  man  med  en  enda  vis 
illbragd  slutar  alla  illbragder,  med  en  enda  stor  grymhet 
slutar  alla  grymheter'^). 

Men  smädelsens  rätta  styrka  ligger  dock  icke  i  vissa 
utbrott  af  någras  arghet,  utan  i  den  allmänna  vildheten,  i 
det  barbari,  som  likt  ett  töcken  höljer  ännu  naturens  lagar 
af  rättvisa. 

Jag  skall  derföre  här  göra  ett  försök  att  gifva  dessa 
lagar:  först  iör  granska  i  vitterheten,  och  sedan,  såsom  en 
tillämpning,  för  omdömen  i  allmänna  lefvernet. 

Grundsanning. 

Den  enda  eviga  grund  för  allmän  rättvisa,  och  hvars 
blotta  följder  alla  lagar  äro,  är  klar  och  enfaldig,  som  allt 
sant  och  allt  stort,  och  är  denna  : 

Att  taga  hvar  sak  for  hvad  den  är. 
*)  Straffsången  mot  Kellgren  1784. 


4U  THOMAS   THOKILD. 

Hvilken  enfaldiga  och  gudomliga  verklighetens  lar/  lik- 
väl fordrar  mera  än  man  tror;  fordrar  icke  den  lilla  fjolliga 
förflugna  inbillning,  som  nu  kallas  qvickl  snille,  utan  för- 
stånd; och  icke  den  lilla  lifliga  känsla,  som  man  nu  finner 
så  söt,  utan  en  fast  och  hög  redlighet. 

Första  lagen. 

Men  det  första  och  största  misstag  på  det  verkliga,  är 
att  taga  en  sak  för  sin,  som  alldeles  icke  så  är;  och  i  vårt 
ämne,  att  taga  en  sak  för  vitter,  som  till  vitterheten  icke  hörer. 

Derföre  är  den  första  följd  af  vår  eviga  grundsanning, 
och  den  första  lag  i  rättvisa, 

Att  veta  hcad  man  skall  dömma. 

Hvilket,  min  herre,  är  i  vitterheten  alldeles  så  nödigt, 
som  för    en    vanlig  domare  att  veta  hvar  hans  lagsaga  är. 

Saken  är  nämligen  denna:  allt  hvad  som  talas,  är  ej 
vitterhet.  Men  i  våra  nya,  skäligen  halfmenskliga  samhällen, 
gifvas  många  ömma,  vigtiga,  äfven  rörande  och  höga  till- 
fällen, då  man  talar,  ja,  enligt  den  mera  vackra  mensklig- 
heten,  måste  tala:  sådant  är  det,  som  lielgas  åt  en  väns 
stoft,  åt  vördnaden  för  en  konung,  åt  en  högtid  i  sin  lilla 
verld,  ra.  m.  Nu,  som  den  ädla  och  oskyldiga  lycka  kan 
hända  också  den  rikaste,  att  ej  hafva  så  många  skrifvare, 
som  vänner,  hvilka  önska  att  läsa  och  äga  hans  tal;  så 
trycker  han  det.  Skulle  detta,  min  herre,  taladt  eller  tryckt, 
göra  honom  till  en  autor;  så  måste  det  minsta  märkliga, 
som  kan  talas  och  tryckas  under  solen,  så  göra;  och  deraf 
följer,  att  allt  hvad  som  andas,  utom  de  oskäliga  djuren,  är 
i  grunden  autorer. 

Och  detta  skulle  en  lilen  tyrannisk  pedant  blindt  få 
afgöra,  för  det  vakra  skäl,  att  han  måtte  fritt  kunna  utöfva 
sitt  småtartariska  välde  öfver  allt  hvad  i  sin  enfald  och 
oskuld  är  mest  svagt f 

Nej,  min  herre,  ni  viU  det  icke:  jag  vädjar  fritt  till  ert 
lifliga  snille:  ni  ser,  i  samma  ögonblick  man  visar  er  det, 
att  som  allt  sant  och  skönt  läres  åt  menniskoslägtet,  så 
omärkligen  bland  detsamma  utbreder  det  sig  —  och  att  vissa 
grader  af  alla  de  sköna  konsterna  redan  nedstigit  från 
mästarne  till  hvar  och  en  som  njutit  en  uppfostran.  Så  med 
vitterheten.  Tala  något  artigt,  skrifva  något  vackert,  göra 
en    liten    vers,    är    nu    allmänt.     Och  att  från  den  lyckliga 


KRITIK   ÖFYEE   KBITIKER.  41 

friheten  att  äga  och  njuta  dessa  små  behag,  genom  en  hfen 
kritisk  förfärhghet,  som  en  annan  vitter  buse,  skrämma  godt 
och  älskvärdt  folk  —  är  ett  så  löjligt  tilltag  och  så  skam- 
löst, är  ett  litet  envälde  så  otidigt  och  efter  våra  seder  så 
dumt,  som  det  vore  att  för  oss  lysa  ut  det  bud,  »att  nu 
mera  ingen  fick  dansa,  som  icke  vore  dansmästare,  ingen 
göra  en  elegant  visit  eller  uppvaktning,  som  icke  vore  hof- 
junkare,  och  ingen  nämna  Guds  namn,  som  icke  vore  bisp». 
Ett  rent  vanvett,  min  herre:  ty  den  lättaste  lilla  mamsell 
ler,  och  begriper  att  man  kan  slå  på  sitt  klaver  och  teckna 
sin  syblomma  just  som  man  behagar,  utan  att  med  del  ena 
förlörna  Rafael,  eller  med  det  andra  förtörna  Gluck"^). 

Men  jag  förstår:  det  rätta  gudomliga  ligger  i  boktnjckar- 
scärtan.  Ty,  min  läsare,  ni  kan  få  jollra  qvickt,  ömt, 
sublimt,  vers  och  prosa,  så  mycket  ni  behagar,  och  visa 
det  gerna  åt  tusende  —  bara  ni  ej  vågar  stänka  det  med 
denna  heliga  smörja:  ni  må  betala  den  samvetsgrant  som 
en  engel:  ty  då  kommer  den  förfärlige  busen,  med  kritikens 
helvetiska  fackla,  och  skriar  ut,  att  edra  oskyldiga  bok- 
stäfver  äro  ej  värdiga  att  se  dagen,  att  ert  fattiga  papper 
borde  brännas,  brännas,  brännas,  och  kanske  att  ni  sjelf 
borde  kastas  med  i  lågorna. 

Derföre  har  jag  ofta  trott,  min  herre,  att  en  rätt  liten 
kritikus  ansåg  sig  uppriktigt  för  en  Pluto;  boktryckeriet  för 
sin  Tartar;  sin  smak,  sin  nyck,  och  sin  lilla  afsigt,  för 
Minos,  Aeacus  och  Rhadamantus ;  sin  högfärd  för  sin  Proser- 
pina;  sin  smädelse,  eller  sina  gäckerier,  för  Cerberus  ocli 
Furierna;  och  att  rnan  inför  honom  verkligen  borde  till  döds- 
ångest bäfva  för  de  eviga  lågorna,  innan  man  i  ro  kunde 
komma  fram  till  glömskans  flod,  eller  sin  vrå  i  de  Elyseiska 
fälten. 

Jag  är  viss  på,  att  ni  genast  finner  hela  delta  tyranni 
så  smått,  och  så  argt,  som  fantastiskt;  att  ni  strax  tycker 
det  vara  antingen  i  hjertat  en  vildhet,  eller  i  förståndet  ett 
litet  vittert  tölperi;  att  ni  omöjligen  kan  se,  huru  ens  svärta 
och  papper  kan  i  sig  sjelft  vara  något  mera  fördömligt  än 
ens  bläck  och  papper,  eller  begge  än  ens  tal  och  tanke; 
och  ändtligen,  att  då  man  på  en  sådan  plan  dömmer,  det 
måste  vara  blott  af  en  liten  barbarisk  okunnighet  om  Jwad 
man  skall  dömma. 

*)  Se  noten  1  sid.  84. 


42  THOMAS   THORILD. 

Detta,  min  herre,  detta  hcacl  man  skall  dömma,  är  icke 
allt  hvad  som  talas,  icke  allt  hvad  som  skrifves,  icke  allt 
hvad  som  tryckes.  Ty  det  mesta  af  detta  tillhörer  icke  vitter- 
heten, utan  det  allmänna  vackra  lefvernets  gång  och  stora 
fria  rörelse.  Just  så,  som  ingen  domare  i  verlden  vågar 
den  allvisa  löjlighet  att  dömma  i  sin  lagsaga  allt  hvad  som 
händer  och  göres.  Utan  hvad  man  skall  dömma,  min  herre, 
är  endast,  endast  det  som  rätt  instämmes  till  vitterhetens 
domstol,  det  är,  som  sjelft  rent  och  offentligen  bjuder  sig 
till  snillets  strid  och  ära.  Då,  men  då  först,  uppstig  i  hela 
makten  och  glansen  af  er  visdom! 

Om  allt  annat  —  skall  ni  tala  väl,  eller  tl<ja.  Åf  det 
stora,  klara  skäl,  att  det  —  angår  er  icke. 

Ty  det  är  en  vild  inbillning,  att  allt  hvad  man  tänker, 
talar,  tecknar  med  bläck,  färger,  eller  svärta,  göres  för  att 
bjuda  trots  åt  alla  starka  hufvudens  pröfning.  Tvärtom: 
det  göres  mest  för  ett  blott  litet  behag  i  allmänna  lefvernet, 
för  att  finna  och  njuta  något  vackert,  för  att  stilla  eller 
upplifva  en  öm  eller  glad  känsla,  af  ett  skäl  så  godt  och 
ofta  så  sött,  att  blott  att  andas  dervid  en  bitter  mening  — 
är  lågt  och  argt. 

•»Men,  skall  man  då  ej  tukta,  gissla,  härja,  utrota 
det  dåligahy  Min  herre.  Gud  skydde  er  egen  varelse!  När 
ni  säger  det  dåliga,  så  menar  ni  svagheten;  och  denna  är 
ofta  älskvärd,  är  alltid  oskyldig;  och  —  jag  talar  nu  till 
er  själ  —  skulle  det  ej  vara  nog  till  att  förlåta,  ja  till  att 
hålla  af  svagheten,  att  den  ger  oss  en  så  gudomlig  tanke, 
en  så  Ijuf  känsla  af  vår  egen  höghetf  Ack,  hvad  vore 
denna,  utan  svagheten  och  de  svaga?  Men  bedrag  er  ej  i 
er  tamerlaniska  hetta.  Svagheten,  min  herre,  stiger  ofta 
upp  till  de  största  beJiag  —  men  är  ändå  svaghet,  i  hän- 
seende till  en  högre  styrka.  Ser  ni  väl  då,  hvad  förödelse 
ni  stiftar?  Och,  jag  frågar,  hvilken,  hvilken  Gud  håller  sin 
sköld  öfver  ert  egna  hufvud? 

Denna  brinnande  lust  att  tukta  och  föröda  det  dåliga, 
det  är  det  svagare  —  är,  då  ni  besinnar,  att  det  dåliga, 
det  svagare,  uppstiger  ända  till  Guds  egen  tron,  att  Cherubim 
och  Seraphim  icke  äro  rene,  att  den  högste  alla  verldars 
kritikus  kunde  gerna  dömma  dem  till  skorrare  i  sång  och 
fånar  i  snille,  är,  säger  jag,  en  ursinnighet.  Men  åter,  då 
ni  erinrar  er  de  stora  sinnens  art,  huru  de  Ijunga  endast 
mot    våldet,    pröfva  sin  styrka   endast  mot  den  starka,  men 


KRITIK    ÖFVER   KRITIKER.  43 

le,  i  skyddande  gudomlig  mildhet,  mot  de  svaga  —  så  finner 
ni,  att  denna  brinnande  lust  att  tukta  och  föröda  det  dåliga, 
det  svagare,  ej  annat  är  än  en  stackares  lust  att  vara 
för/ärlig,  än  det  stora  snillet  hos  en  fåne,  och  heroismen 
hos  en  mes. 

Skulle  likväl  meningen  verkligen  vara  ren,  och  all  denna 
kritiska  grymhet  endast  vara  elden  af  en  kärlek  för  det 
goda,  hvilken  förtär  det  icke  goda;  så  är  det,  i  sanning, 
en  japanesisk  kejsares  kärlek,  som  styrer  sitt  kära  folk  icke 
genom  det  gudomliga  beliaget  af  sällhet  i  dygd,  utan  genom 
helvetesskräcken  för  minsta  fel;  hvarigenom  de  blifva  blinde 
lagens  trälar,  i  stället  för  vise  och  gode  medborgare. 

Ty  i  vitterheten  —  att  ni  måtte  se  denna  likhet  —  i 
vitterheten,  så  litet  som  i  någon  vacker  konst,  uppsteg  aldrig 
en  ny  skönhet  genom  en  skräck  för  fel,  utan  genom  en 
glad  tjusning  för  det  sköna;  och  så  snart  en  större  skönhet 
uppstigit,  falla  de  mindre,  utan  någon  grymhets  minsta 
skrämsel.  Sådan  är  naturens  milda  ordning,  hvilken  ni  ock 
finner  igen  i  alla  andra  kretsar  af  det  allmänna  lefvernets 
både  vackra  och  lyckliga. 

Detta  vill  säga,  min  herre,  att  det  är  endast  den  tjus- 
ning snillets  nija  skönheter  gifva,  som  upphöjer  vitterheten 
—  och  alldeles  ingen  pädagogisk  förfärlighets  kraft.  Tyranniet 
upplifvar  ingenting.  Tyranniet  är  icke  annat  än  det  pedan- 
tiska i  makt:  om  man  icke  uthärdar  att  förakta  det,  så  tjenar 
det  endast  att  gifva  död  eller  raseri. 

Nu,  min  herre,  besinna  väl  —  ty  detta  ämne  är  oss 
så  vigtigt,  som  allt  det  behagliga  af  lifvet  —  besinna  väl, 
om  granskningen  hos  oss  annat  varit,  än  förgrymmade  mesars 
triumf  öfver  svagheten?  än  ett  herradöme  af  vittert  pack, 
der  den  ene  stackaren  aldrig  kunnat  nog  förlusta  sig  af  att 
vara  den  andres  tyrann?  än  qvicka  nidingars  högtid? 

Men  det  är  nog.  Man  ser  klart,  att  icke  allt  hvad  som 
talas  och  tryckes,  utan  det  egentligen  vittra,  det  som  sjelf 
rent  och  offentligen  bjuder  sig  fram  till  snillets  strid  och 
ära  —  är  livad  man  skall  dömnia.  Och  emedan  all  lag- 
stiftning bör  vara  bestämd,  tillägger  jag  —  att  sådant,  som 
skall  dömmas,  är  allt  hvad  som  skrifves  för  priser,  för  aka- 
demier, och  för  intet  annat  skäl  än  lärdomens  och  vitter- 
hetens ära:  men  i  det  ögonblick  någon  säger  »detta  har  jag 
gjort,  långt  ifrån  att  tänka  på  snillets  stora  ära,  endast /ör 
mina  vänners  nöje»,  så  är  det,  om  det  ock  voro  den  svagaste 


44  THOMAS    THORILD. 

fåfänga,  under  allmänna  lagarnes  skydd  heligt.  Om  allt 
sådant  måste  ni,  i  sann  och  ädel  granskning,  tala  väl,  eller 
tiga:  i  fall  ni  ej  behagade  anföra  dess  blotta  lydelse,  hvilket 
dock  bör  ske  redligt,  och  ej  är  granska. 


Men  denna  gränsen  för  hvad  man  skall  dömma  kan, 
som  alla  gränser,  någon  gång  och  på  vissa  ställen  synas  mörk. 

Jag  skall  derföre  binda  kritikens  furier  ännu  med  en 
dubbel  kedja,  med  styrkan  af  tvenne  den  eviga  rättvisans 
lagar,  Imvu  det,  som  skall  dömmas,  dammas  hör. 

Andra  lagen. 

Det  som  ändtligen,  i  snillets  verld,  med  rätt  och  skäl 
dömmas  skall,  bör  dömmas  enligt  naturens  sanna  ordning,  och 

Att  dömma  allt  efter  sin  grad  och  sin  art 

är  den  andra  lag  i  vår  vittra  lagstiftning. 

Redan  i  ögonblicket,  min  herre,  ser  ert  lifliga  snille, 
hvilken  ofantlig  och  löjlig  förvirring  det  qvicka  vanvett  att 
glömma  denna  lag  måste  göra.  Ni  ser,  att  om  ni  ville 
dömma  er  lilla  lampa  efter  måttet  af  en  sol,  och  solen  efter 
måttet  af  er  lilla  lampa;  rosen  efter  måttet  af  en  ek,  och 
eken  efter  måttet  af  en  ros;  gnistan  efter  ljungelden,  och 
åskan  efter  er  luta;  det  starka  efter  det  täcka,  det  täcka 
efter  styrkan;  och,  i  allt,  det  stora  snillet  efter  det  lilla 
fjolliga  —  så  skulle  till  slut  er  själ  blifva  en  liten  hvirfvel 
af  motsägelser,  och  ni  skulle  se  för  er  intet  annat  hopp,  än 
att  kasta  er  hufvudstupa  i  afgrunden  af  sjelfva  den  för- 
virring, er  egen  hjerna  skapat. 

O,  min  herre,  hvad  är  menniskan  utan  lagar?  Men  — 
dessa    lagar    måste  ej  vittre   pysslingar,  utan  naturen   göra. 

Det  är  ett  stort  behag  att  se  ting  i  all  sin  klarhet.  Vi 
hade  vid  första  lagen  ett  exempel:  låt  oss  se  det  än  en 
gång.  En  vanlig  domare  måste  veta  hvad  han  skall  dömma, 
först  i  hela  riket,  hvilket  är  att  veta,  hvar  hans  lagsaga 
är;  dernäst  inom  denna  lagsaga,  hvilket  är  endast  det  rätt- 
ligen  instämda.  Men  i  första  stunden  måste  detta  instämda 
hafva  ett  namn  taget  af  de.ss  grad  och  dess  art,  en  rubrik, 
så  bestämd  som  är  möjligt.     Ty  hvad  skulle  ni,  min  herre. 


KRITIK   ÖFVEU   KRITIKER.  4o 

med  allt  ert  snille  säga,  om  ni  så  ge  honom  i  ståten  af  sin 
makt  och  i  lågan  af  sin  rättvisa  dömma  med  högtidlig  vigt 
—  en  Pål  i  stället  för  en  Per,  och  ett  mord  i  stället  för 
ett  ord? 

Men  jag,  min  herre,  påstår  med  fullt  allvar,  att  i  vitter- 
heten, hos  oss  så  litet  som  i  något  land,  man  ännu  aldrig 
väl  känt  denna  stora  och  klara  lag  —  att  dömma  allt  efter 
sin  grad  och  sin  art. 

Otaliga  grymheter  hafva  blifvit,  genom  denna  barbariska 
okunnighet,  öfvade  mot  den  renaste  förtjenst:  och  man  har 
vikit  dömt  och  krossat  skönheter,  som  tusende  hade  kunnat 
i   Ijuf  glädje  välsigna  och  tillbe. 

Ty,  min  herre,  allt  göres  ej  för  alla.  Men  alla  själar 
skola  lefva  och  hugnas.  En  son  gråter  sin  far,  vid  dess 
graf;  och  bör  ej  fördömmas,  för  att  han  ej  har  i  sin  åtbörd 
det  tragiska  sublima  af  en  Monvel'^').  En  bondflicka  finner 
ett  så  stort  behag  i  en  visa,  att  hon  tar  den  som  en  alltför 
vacker  skänk  af  sin  gosse.  Den  största  verkan  af  vitter- 
hetens sköna,  den  största  på  jorden,  så  i  grad  .som  vidd, 
göres  på  hopen  genom  slagdängor.  Och  jag,  min  herre, 
jag  sjelf  kan  heligt  försäkra  er,  att  jag  i  verldens  bästa 
skaldstycken  än  aldrig  funnit  det  innerliga  patos  jag  en 
gång  fann  i  Reimund  och  Melvsina,  det  höga  episka  jag 
fann  i  01  ger  Dansk,  den  rörande  sedolära  jag  fann  i  Carsus 
och  Moderus,  den  poetiska  Ijufva  hänrvckning  jag  kände 
af  Fog  el  5/«**). 

Uppriktigt!  Och  om  jag  i  lifvet  ej  hade  känt  allt  detta 
i  sin  lilla  fattiga  enfald  både  vackra  och  heliga;  så  skulle 
hälften  af  min  själ  nu  varit  blind  och  kall;  så  skulle  jag 
också  aldrig  känt  den  gudomliga  höga  åtrå  att  skydda, 
svagheten,  denna  åtrå,  min  herre,  som  är  det  enda  mensk- 
liga  hos  menniskan,  och  som  en  gång  öfverallt  på  jorden 
skall  störta  våldet. 

Solen  upplifvar  det  minsta  kräk,  den  ringaste  blomma; 
och  solen  är  snillets  bild.  Dock,  hvartill  denna  inbillnings 
ståt?  Består  icke  hela  verlden  af  det  svagaf  Är  icke  ni, 
är  icke  jag,  liten,  fattig,  svag,  behöfvande  att  skyddas?  Och 
detta  större,  för  hvilket  vi  bäfve,  är  det  icke  åter  stäldt  just  så? 

*)  Fransmannen  J.  M.  Boutet  de  Monvel  kom  1781  till  Sverige, 
der  lian  verkade  som  skådespelare  ocli  instruktör,  återvände  1787  till 
Frankrike,  f  1812. 

**)  Allmänt  lästa  folkböcker. 


46  THOMAS    TIIOKILD. 

Välsignad  vare  evighelens  styrka:  den  kunde  krossa 
allt,  men  gör  allt  för  att  skydda  allas  lif.  Till  denna  högsta 
makt  kastar  jag  en  blick  upp,  och  finner  denna  milda  kän- 
slan för  det  svaga,  jemte  dess  gudomliga  höghet,  så  Ijuf, 
att  emot  sällheten  att  den  äga,  jag  anser  den  äran  så  hten 
som  ömklig,  att  sitta  en  herrlig,  men  kall  narr  på  hela  verl- 
dens  tron.  Derföre  är  ock  den,  som  lättsinnigt  trampar 
det  svaga,  i  mina  ögon,  naturens  ytterste  niding:  och  derföre 
är  mitt  förakt  för  en  tyrann  oändligt,  då  mitt  hat  känner 
en  gräns. 

Men  låt  oss  nedstiga  från  detta  stora  och  allmänna  — 
till  det  som  är  oss  närmare.  Och  som  det  väl  kan  hända, 
med  allt  ert  vackra  och  rara  snille,  att  ni  ofta  har  mera 
inbillning  än  förstånd:  så  vill  jag  tala  i  exempel. 

En  borgmästare  i  sin  småstad  —  med  all  vördnad  sagdt 
—  kan,  i  sin  nattrock,  sin  nattmössa  och  tofflor,  med  för- 
trolig värdighet  rökande  sin  pipa,  gå  från  den  ena  ändan 
af  sitt  herradöme  till  den  andra;  och  intet  öga  stötes,  ingen 
själ  förtörnas.  Nej;  det  tvärtom  der  synes,  som  denna  mössa 
krönte  hans  makt,  som  vore  denna  nattrock  hans  rättfärdig- 
hets mantel,  och  röken  af  hans  pipa  dambet  af  en  Tor. 
Så  högt,  så  herrligt  är  detta  i  denna  grad.  Ville  ni  draga 
upp  denna  man,  sådan  han  här  står,  på  verldens  högsta 
teater,  och  från  topp  till  tå  dömma  honom  efter  en  öfver- 
ceremonimästare  på  en  serafimerordensdag? 

Ni,  på  er  ölänning,  höljd  af  guld  och  blomster,  och 
en  vidt  blänkande  Alexander  på  sin  Bucefalus,  tillsammans- 
tågande till  en  karusells  vidunderliga  ståt  —  kunnen  ej  göra 
en  regel  för  en  ärlig  man  från  landet,  som  på  sitt  ök  söker, 
brydd,  genom  Stockholms  gator  blott  sitt  qvarter. 

Så,  min  herre,  spelar  en  fattig  herde  sin  flöjt  på  sin 
tufva,  utan  att  derföre  vilja  rycka  lyran  ur  Apollos  hand; 
och  en  bard  i  Skara,  vid  en  högtid  eldad,  griper  så  till  sin, 
utan  att  derföre  tänka  att  krossa  eder  lyra,  hvilken  jag  fritt 
medger  att  ni  ofta  stämmer  gudomligt. 

Det  är  klart  i  dessa  exempel,  att  —  allt  bör  dömmas 
efter  sin  grad  och  sin  art.  Folket  säger,  så  vist  som  ömt, 
att  hvar  fogel  sjunger  med  sin  näbb:  och  ni  sjelf  —  är 
visst  glad  att  få  krypa  inunder  detta  ringa  ordspråks  skydd. 
Något  hvar  delar  med  er  denna  glädje.  Och  huru  skulle 
det    väl    gå,    om    man  finge   fritt    dömma  Alina  löjen  efter 


KKITIK    ÖFVER    KKIXIKEK.  4. 

Älilton  och  Ariosto,  och  en  fattig  liten  prolog  efter  Shake- 
speare eller  Homerus? 

Måttet  för  hvar  skönhet  ligger  inom  dess  grad  och  dess 
art.  Lagen  att  dömma  efter,  är  just  detta  mått;  och  bör 
derföre  äfven  der  tagas.  En  bondflicka  kan  vara  rätt  söt; 
men  är  icke  gjord  för  assembléen  eller  couren.  Den  som 
håller  ett  tal  på  vers  i  Skara,  menar  dermed  att  fröjda  icke 
Stockholm,  icke  Paris  eller  Rom.  utan  Skara.  Men  när, 
med  er  kritiks  fantastiska  despotism,  ni  kallar  honom  upp  i 
denna  högsta  krets  af  vitterhet;  sä  förlora  sig  der  hans 
skönheter,  och  hans  fel  blifva  vidunder.  Deremot  i  Skara 
—  är  hans  skönhet,  skönhet;  och  riktigt  motväger  hans  fel. 
Endast  der  —  bör  han  derföre  dömmas.  Eller;  om  ni  är 
för  mycket  kär  i  er  kritiska  allmakt,  så  måste  ni  —  och 
det  kan  ej  stöta  er  höghet,  ty  vår  Herre  sjelf  stiger  väl 
lägre  ned  —  så  måste  ni  då  rättvisligt  sätta  ert  stora  snille 
midt  i  Skara. 

Hvilket,  uppriktigt  taladt.  jag  likväl  anser  för  en  in- 
kräktning .  Ty,  om  Skara,  efter  Guds,  naturens  och  kun- 
gens milda  lagar,  får  ha  fritt  sina  egna  skalder,  hvarföre 
skulle  icke  Skara  fritt  få  ha  sina  egna  granskare. 

Låt  oss  icke  höra  ett  ord  om  den  allmänna  tukt,  som 
i  vitterheten  är  nödvändig.  Äf\en  denna  bör  vara  i  naturens 
sanna  ordning.  Man  börjar  icke  en  reform  i  församlingen 
med  klockaren,  utan  med  bispen:  kapellanens  löjlighet  är 
förlåtlig,  prelaternas  aldrig.  Hvilken  konung  hos  oss  ville  väl 
börja  sin  revolution  i  seder  och  lagar  —  på  Packartorget? 
Eller,  hvilken  vis  ville  låta  frambryta  sin  nya  epok  i  snillets 
verld  med  att  Ijunga  mot  några  de  svagaste  själar  i  hopen? 
Nej ;  med  de  största  och  bästa  börjar  allt  bättre,  enligt 
naturen.  Och  desse  bäste  verka  sedan  ned  på  alla  lägre 
ordningar  af  menskligheten,  genom  det  godas  och  sannas 
gudomlighet;  så  som  solens  stora  eld  och  ljus  hinner  i  sin 
mån  också  ned  till  det  minsta  grand  ni  ser   glittra  i  stoftet. 

När  denna  sanna  och  vackra  lag  »att  dömma  allt  efter 
sin  grad  och  sin  art»  hinner  att  allmänt  begripas  —  skall 
ni  ej  mera  se  i  vitterheten  dessa  höga  fånar  våga,  i  enskildt 
envälde,  eller  i  förenta  små  herradömen,  att  blindt  fördömma 
det  starka  derföre  att  det  ej  är  nog  sött  och  svagt,  det  ^^g- 
tiga,  att  det  ej  är  lätt,  det  allvarsamma,  att  det  ej  är 
leende:  eller  tvärtom.  De  skola  ej  våga,  i  en  hten  mening 
att  skymfa,  kalla  det   »deklamation»,   som  just  är  gjordt  för 


48  THOMAS"    THOIULD. 

att  anropa  folkets  förstånd  och  hjertan,  kalla  det  »emot 
reglorna»,  som  just  är  gjordt  i  trots  af  dem,  för  att  finna 
något  större, 

Beijond  the  reach  of  art  —  that  critics  dåre  not  niend, 

enligt  Pope.  Och,  i  allmänhet,  skola  de  ej  mera,  med  denna 
oredans  heliga  dom  —  att  det  stora  och  nya  ej  har  de  små 
och  kända  behagen,  och  att  de  små  och  kända  behagen  ej 
hafva  det   stora  och   nya  —  kröna  sin  vittra  fånighet. 

Tredje  lagen. 

Den  tredje  lagen  —  skall  visst,  min  herre,  göra  er  så 
bestört  med  sin  enfaldighet,  som  den  skall  göra  allt  kritiskt 
tyranni  förfäradt  genom  sina  stora  följder. 

Den  lyder  så: 

Ingenting  göres  för  sina  feh  skull,  utan  för  sitt  värdes 

skull. 

Ingenting  för  sin  slätthets  skull,  utan  för  sin  merits; 
ingenting  för  sina  fläckars  skull,  utan  för  sin  skönhets.  En 
sanning,  som  man  i  alla  grader  och  arter,  genera  och  spe- 
cies,  inom  snillets  vcrld,  bör  ständigt  minnas. 

Hviiken  stora  billighet  har  denna  grund.  Menniskorna 
börja  frän  intet.  Den  första  frågan  på  jorden,  så  i  det 
nödvändiga  och  nyttiga,  som  i  det  behagliga,  är  derföre  icke 
om  att  göra  något  fullkomligt,  utan  om  att  göra  något. 
Och  om  detta  gjorda  är  den  enda  naturliga  fråga  —  icke 
huru  godt  det  kunde  vara,  efter  inbillningen  eller  de  högaste 
mönster,  utan  huru  godt  det  är. 

Ty  hvad  en  sak  kunde  vara,  ligger  uti  er  tanke,  och 
icke  uti  denna  saken.  Det  är  sant,  att  den,  genom  denna 
tanke  på  allt  det  högre  den  kunde  vara,  får  ett  mindre  värde, 
men  den  får  sitt  värde. 

Så  vigtig  är  denna  tredje  ^'det  verkligas  lag»,  att, 
utan  dess  skydd,  allt  godt  och  ädelt  under  solen'  skulle 
kunna  störtas.  Ty  det  är  klart,  att  hos  ett  slägte,  som 
börjar  från  intet  och  med  alla  sin  styrkas  stora  försök 
stannar  vid  litet  —  att  der  det  ofullkomliga  måste  vara  så 
naturligt,  att  det  icke  annat  kan  än  finnas  i  alla  grader  och 
arter.  Men  naturen,  sjelf  eller  genom  menniskans  snille, 
gör  icke  något,  för  det  som  deri  felas,  utan  för  det  som 
det    har.     Allt    skulle    annars    vara    för  vår   tanke  en  evig 


KRITIK  öf\t:r  kritiker.  49 

villa.  Eken  har  Icke  rosens  behag,  rosen  har  icke  ekens 
styrka:    en    sådan    kritik   är  oändlig,  men  iDändlig  i  vanvett. 

Ty  i  naturen,  min  herre,  är  det  lika  så  naturligt  för 
något  att  vara  mindre,  som  för  något  att  vara  mer. 

Denna  gudomliga  tanke,  att  om  ingenting  bör  frågas 
hvad  det  icke  har,  utan  hvad  det  har,  att  om  ingenting 
bör  frågas  hvad  det  icke  är,  ulan  hvad  det  år  —  finner 
ni  så  enfaldig,  att  jag  är  viss  på  ni  deråt  ler.  Och  dock 
hvilar,  på  verldens  irring  att  detta  icke  se,  hela  majestätliga 
dumheten  af  tusende  religioner,  af  oändliga  tankar  och  om- 
dömen, af  det  dystra  onda  diktadt  i  naturen,  af  tyranniets 
helgade  lagar,  af  nästan  allt  menskligt  elände. 

Men  denna  lära  tillhör  ett  annat  och  högre  ställe.  Låtom 
oss  åter,  min  herre,  komma  ned  till  oss. 

När  en  liten  dödlig  sätter  sig  ned  att  skri/va  en  liten 
bit  —  vers,  tal,  bok;  så  är  hans  mening  visst  att  göra 
något  särdeles  sant  och  skönt,  något  Ijuft,  högt,  och  vär- 
digt den  lilla  verld,  för  hvilken  han  det  ämnar.  Ni  bör  i 
honom  se  en  liten  gud,  full  af  eld  och  allvar,  färdig  att  ropa 
sitt  varde,  redan  bjuda  sitt  kaos  ut,  kalla  ljuset  att  der- 
öfver  utbreda  sig,  uppställa  de  dolda  herrligheter  af  sitt  verk, 
och  ändtligcn,  liksom  leende  i  evigt  nöje,  finna  allt  godt. 

Tror  ni,  eller  kan  någon  dödlig  tro,  att  denne  dödlige 
menar  att  göra  något  märkligen  slätt  och  fult,  och  icke 
tvärtom,  att  göra  något  i  sin  afsigt  och  för  sin  verld  märk- 
ligen stort  och  välgörande? 

H varifrån  har  då,  min  herre,  en  kritikus  det  märkliga 
raseri  att  taga  dennes  verk  just  i  rätta  motsatsen  af  hans 
mening?  Att  skåda  det  endast  i  sina  fel,  för  hvilka  det  ej 
gjordes,  endast  i  sitt  slätta  och  fula,  som  han  sträfvat  af  all 
sin  makt  att  undvika?  Det  är  omöjligt  för  någon  dödlig,  i 
.sm  krets,  att  vilja  göra  en  skönhet  och  dock  göra  en  fulhet. 
Äfven  en  ursinnig,  fast  i  en  verld  af  vilda  inbillningar,  gör 
ingenting  litet,  när  han  vill  göra  något  stoiJ^.  Haquin  Bager''') 
ville  skrifva  på  en  gång  naivt  och  kraftigt;  och  han  gjorde 
det.  Bjugg  har  sökt  det  majestätliga  och  vigtiga;  och  han 
har  funnit  det  på  ett  så  både  originall  och  fullkomligt  sätt, 
att  jag  tviflar  om  alla  verldens  genier  förenade  skulle  kunna 
göra    en    enda    Bjugg''').     Månge    talare  i  vårt  land  hafva 

*)  Bager  och  Bjugg  voro  misslyckade  skalder,  den  förre  genom 
sin  platthet,  den  senare  genom  sin  svulst.  De  voro  ofta  föremål  för 
Gustavianernas  skämt. 

•Svenska  Parnassen.     IV.  4 


50  THOMAS  THORIl.D. 

farit    efter    det   präktiga  och  sällsamna ;  med  den  lycka,  att 
ingen  utan  det  lifligaste  nöje  läser  dem. 

Men  allt  delta  är  misslyckadt!  ropar  ni.  Säg  då  åt 
minstone,  på  hvad  sått,  och  i  hvad  mening.  Ty  här  gifvas 
fel  vida  märkligare,  större,  vigtigare  för  både  vår  upplys- 
ning och  vårt  nöje,  än  många  dygder.  Så  är  Haqvin  Bagers 
vers  och  Hallbergs  stenstil  mera  värde,  än  större  delen  af 
alla  de  vers  och  sten.stilar,  som  varit  gjorde  i  detta  secnlo: 
och  Bjugg,  i  det  märkvärdiga  både  Air  skaldekonsten  och 
menskliga  snillet,  är  någonting  vida  högre,  och  derföre  mera 
värdt  odödligheten,  än  kanske  hälften  af  v.  Dalins  Octaver, 
och  än  hela  qvartluntan  af  fru  Nordenflychts  Tankespel.  På 
samma  sätt,  min  herre,  som  i  Tyska  baronen  verkligen  var 
mera  ädelt,  än  i  tusende  mesar;  och  som  Don  Quixote  är, 
i  högsmnighet,  så  långt  öfver  Cervantes,  som  honom  diktat, 
att  detta  qvicka  hufvud  visst  aldrig  hade  mäktat  göra  sin 
dikt,  om  han  ej  ur  riddarsagorna  tagit  allt  hvad  i  dessa 
tider  inbillningen  hade  romantiskt  och  hjertat  stort. 

Nu  är  det  visst  rätt  artigt,  min  herre,  att  se  —  huru 
stora  hopen,  i  sitt  råa,  men  sanna  vett,  känner  mera  af  na- 
turen, än  alle  dess  små  granskare :  ty  den  genast,  både  för 
att  lära  i  vis  eftertänka,  och  för  blotta  lifliga  nöjet,  fäster 
mera  uppmärksamhet  vid  den  enda  Tyska  baronen,  än  vid 
hela  gardet  i  all  sin  ståt;  och  verlden  ännu  i  denna  dag 
intresserar  sig  mera  för  Don  Quixote,  än  för  tusende  vanliga 
höfdingar,  hvilkas  värde  man  dock  känner. 

Hopen,  menigheten,  har  rätt,  min  herre,  i  denna  akt- 
ning för  det  ovanliga;  äfven  när  det  som  mest  är  misslyc- 
kadt. Ty  utom  det  ovanliga  nöjet  att  detta  ovanliga  se,  är 
deruti  något  mera  vigtigt.  Det  ovanliga  var  det  enda,  som 
åt  menskligheten  först  gaf  lif  och  kraft.  De  stora  villfarelser, 
genom  att  väcka  själen  och  snillet,  födde  alla  stora  san- 
ningar: så  som  de  stora  tyrannier,  genom  att  .slå  eld  i 
trälarnes  hårda  hjertan,  födde  alla  gudomliga  lagar  och 
friheten. 

Men  jag  åter  förlorar  er  och  vår  hlla  förtroliga  krets. 
På  det  att,  i  allmänhet,  menskliga  snillets  största  krafter 
icke  måtte  uppoffras  åt  det  löjliga  af  några  irringar,  vid 
hvilka  evigt  de  små  granskare  fästa  sig  —  skall  jag  en 
annan  gång  våga  några  tankar  Om  det  vigtiga  för  menni- 


KRITIK   OF  VER   KRITIKER.  O  i 

skoslägtet  i  de  höga  villfarelser,  såsom  ett  litet  försök 
»Pro  sensu  sublimi».*) 

Här,  min  herre,  vill  detta  anförda  endast  säga  —  att, 
då  i  snillets  verld  något  har  nio  grader  af/eZ,  låt  dessa 
fel  också  stiga  upp  till  vidunder,  men  en  enda  grad  af  stor 
merit,  så  måste  ni  se  först,  och  af  rent  val,  denna  enda 
graden;  ty  endast  för  denna  gjordes  det.  Och  ni  kan  för 
evigt  göra  er  denna  klara  maxim,  »att  ett  styckes  merit  är 
dess  mening». 

Så  gör  ock  en  klok  och  ärlig  domare:  då  han  rent  ser 
afsigten  vara  god  och  stor,  dömmer  han  strax  allt  det  andra 
icke  som  hrott,  utan  som  våda,  der  han  mildrar  allt  hvad 
mildras  kan.  x\tt  förtiga,  det  en  autors  vådor  göras  på 
hans  egna  välbetalla  papper,  och  röra  annars  ingen  dödlig '•''"). 

Men  att  detta  måtte  så  lätt,  som  väl,  af  er  fattas,  skall 
jag  tillägga  några  ord. 

Fel,  min  herre,  af  ett  stort  slag,  uppkomma,  då  man 
söker  en  merit  af  ett  stort  slag:  och  i  det  ögonblick  delta 
säges,  ser  ni,  huru  mycket  de  stora  fel  förtjena  er  vördnad. 
Misslyckas  är  naturligt  för  alla  dödliga,  ty  vi  alle  börje 
från  intet  och  uppstige  genom  grader  af  svaghet:  det  miss- 
lyckade finnes  ock  i  allt  på  jorden.  Fel  upp  till  det  vid- 
underliga, det  löjliga  upp  till  det  galna,  febus***),  finnas  hos 
Homerus  och  Shakespeare,  som  var  större  än  han.  Men 
märk,  min  herre,  att  »det  misslyckade  i  det  stora»  är,  i 
alla  tiders  öden,  just  det  som  mest  rör  oss,  det  må  vara  i 
hjeltebragder,  i  kärlek,  i  mäktiga  eller  visa  herraväldens 
fall,  i  religioners  och  lärors  störtande,  i  höga  företag  af  alla 
slag.  Och  ett  rätt  godt  fehus  i  poesi,  ett  rätt  godt  gali- 
matias  i  prosa,  ett  rätt  godt  apocalyps  i  visdom,  en  fåne 
som  demonstrerar,  bombast,  profetism,  djefleri,  vidunder  — 
göra  0S.S  ett  mera  rart,  stort  och  lifligt  nöje,  än  nästan  allt 
hvad  som  kan  qvädas  eller  talas  utan  fel  i  många  sekler. 
Icke  det  löjliga  en  liten  arglistig  konstens  narr  gör  ihop  — 
utan  det  stora  löjliga,  som  naturen,  då  och  då,  frambringar, 
har  den  naiva,  äkta  och  originala  art,  som  ger  oss  högtider 
af  skratt.  Bjuggs  poem  är  ett  vidunder:  det  är  så  märk- 
ligt för  en  vis,  som  den  röda  töcknen  öfver  Europa  för 
några   somrar  sedan,  eller  hvar  och  en   vidunderlig   meteor: 

*)  I  opposition  mot  Kellgrens  »Pro  sensu  conimuni». 
**)  Se  noten  2  sid.  86. 
***)  Febus(isk)  =  svulst(ig). 


52  THOMAS  THOEILD. 

det  är  så  dyrbart  i  det  egna  och  löjliga,  som  många  mästar- 
drag  svenskarne  gifvit,  hvilka  icke  kunna  betalas  med  guld: 
och  om  ni  älskar  det  dystra  i  allt,  så  är  detta  poem,  om 
icke  ett  det  menskliga  snillets  kaos,  om  icke  så  häftigt  rö- 
rande, som  synen  af  en  förstörd  verld,  som  ruinerna  af  Rom 
eller  Palmyra,  som  Alpernas  klyftor,  så  är  det  åtminstone 
samma  förfärligt  höga  skådespel  af  snillets  missöden,  som 
ett  Messina  störtadt  af  en  jordbäfning. 

Ni  torde  märka,  min  herre,  att  rättvisa  icke  annat  är, 
än  ett  rent  och  manligt  förstånd:  och  att,  om  äldsta  verlden 
gjorde  för  mycket,  då  den  ansåg  en  galen  som  helig,  det 
dock  än  i  dag  är  sant,  att  som  mensklighetens  oskyldiga 
och  små  fel  förtjena  ömkan,  så  förtjena  dess  oskyldiga  och 
stora  fel  vördnad. 

Jag  hoppas,  alt  ert  rara  vett,  som  älskar  del  nya,  skall 
förlåta  mig  dessa  någol  för  höga  betraktelser.  De  äro  gjorda 
endast  för  att  kunna  se  alldeles  rent,  och  äfven  i  de  svå- 
raste fall  —  alt  som  ingenting  göres  för  sina  fels  skull, 
så  bör  ock  ingenting,  i  ren  och  ärlig  dom,  efter  sina  fel 
dömmas.  Det  mest  misslyckade  har  något  godt  och  stort, 
för  hvilket  det  gjordes:  delta  är  dess  mening,  detta  bör  ni 
först  se.  Såsom  ett  gotiskt  tempel  är  en  ofantlig  massa 
af  vidunder  och  stor  löjlighet;  men  har  dock  verkligen,  i  all 
sin  vidunderliga  prakt,  ett  pedantiskt  majestät.  För  detta 
gjordes  det;  i  en  tid,  då  denna  smak  var  den  högsta;  och 
är  ännu,  igenom  sjelfva  storheten  af  sina  fel,  för  konsten 
och  snillet  mera  vigtigl,  än  tio  gånger  ett  nätt  och  välbygdl 
Trosa. 

Det  är  alldeles  klart  —  all  ingenting  göres  för  sina 
fels  skull,  utan  för  sin  merits  skull:  all,  som  det  bästa 
icke  är  ulan  sina  fel,  så  har  ock  det  sämsta  sin  merit:  och 
jag  tillägger  nu,  att  i  allt  är  denna  merit  det  enda  som 
intresserar  verlden. 

Något  är  gjordt  i  .snillets  verld.  »Der  är  fel!»  ropar 
ni.  Ja,  det  förmode  vi  alle,  och  alltid.  Men  är  der  någon 
merit,  någon  sanning,  antingen  ny  eller  mera  rent  och  lifli- 
gen  sagd,  någon  vacker  tanke,  någol  skönare  uUryck  — 
eller,  är  der  någol  märkligt  i  ett  sant  eller  misslyckadt 
stort?  detta  intresserar  verlden. 

När  ni  förer  oss  in  i  ett  hus,  så  förer  ni  oss  icke  först 
till  sophögen,  utan  till  de  vackraste  rummen.  En  sophög, 
min    herre,    kan    samlas    ur   de  täckaste  boningar:  men  på 


KRITIK    ÖFVEK    KKITIKEK.  53 

den  vill  icke  ni  bygga  er  tron:  på  den  vill  ingen  kritikus 
skaka  sin  spira. 

Om  jag  kunde  för  er,  min  herre,  nog  lifligen  uttrycka, 
huru  högt  jag  föraktar  det  lilla  packaktiga  i  tidens  lynne, 
ett  lynne,  som  den  tagit  af  de  små  qvicka  hufvuden,  att 
endast  se  och  endast  förlusta  sig  af  felen  och  det  fula  i 
allting,  om  det  icke  skulle  kunna  ske  utan  den  pinsammaste 
möda  att  förvända  och  ljuga;  så  skulle  ni  få  se  en  stil 
mycket  för  kärf  och  sträng  för  allas  högfärd,  hvilken  är 
det  enda  ömtåliga  hos  oss.  Men  ett  uttryck,  ehuru  djerft, 
kan  jag  dock  här  ej  spara,  emedan  det  alltid  i  min  lifliga 
harm  fallit  mig  in,  och  det  är  detta  —  »att  förlusta  sig 
endast  af  felen  och  det  fula  i  vitterheten,  är  att  se  sina 
skönheter  i  ä — n  i  stället  för  i  ansigtet;  och  att  sorgfälligt 
märka  endast  det  som  är  minst  fördelaktigt  hos  en  bra  karl, 
är  att  med  finaste  möda  se  en  bra  karl  i  å — n,  från  hvil- 
ken han  dock  aldrig  presenterar  sig,  då  han  deremot  en 
face  kunde  behaga  alla.» 

Det  är  visst,  att  säga  om  en  kritikus,  kanske  af  den 
lifligaste  qvickhet,  men  utan  förstånd  och  rätta  lagar,  y>att 
lian  ligger  och  tittar  folk  iä  —  n  för  att  finna  dem  stygga», 
är  en  tanke  vida  mindre  skön,  än  klar.  Men  jag,  min  herre, 
bland  andra  mina  sällsamheter,  tror  icke,  att  man  bör  säga 
något  skönt  om  det  gemena. 

Och  huru  mycket  gement,  .som  verkhgen  är  i  detta 
onödiga  blottande  af  någons  fel  och  svaghet,  kan  ni  sluta 
—  först,  af  den  heliga  blygsamhets  mörker,  i  hvilket  hvar 
dödlig  skyndar  sig  att  dölja  allt  det,  som  han  fruktar  kan 
synas  skamligt;  och  dernäst,  af  den  fina  räddhåga,  som,  i 
mera  menskliga  seder,  hvar  och  en  har  för  att  låta  märka, 
att  han  ser  det  minsta,  som  kunde  komma  någon  att  rodna. 

Då  således  ingen  dödlig  är,  som  icke  ryser  för  att  ut- 
visas för  verlden  i  sin  svaghet  och  i  sina  fel;  då  allt  det, 
som  kan  kallas  elände  i  menskligheten,  är  heligt  och  bör 
lemnas  i  sitt  blygsamma  mörker ;  då  för  sina  fels  skull 
ingenting  göres,  och  derför  af  sina  fel  ingenting  bör  döm- 
mas;  då  tvärtom  allt  vackert  och  stort  företag  sträfvar  till 
en  merit,  till  något  i  sin  art  för  alla  vigtigt  och  välgörande; 
och  då  i  allmänhet  denna  merit  är  det  enda,  som  intres- 
serar verlden  —  så  kommer  ni  visst,  min  herre,  med  mig 
öfverens  om  denna  stora  följd  af  vår  tredje  lag: 

»Alt  inga  andra  fel  böra,  i  vitterhet,  för  verlden  blottas, 


5-i  TH03IAS   THORILD. 

än  de,  som  hafva  en  verklig  vigt  för  sjelfva  det  sanna  och 
sköna.» 

Och  sådana  fel  äro  —  icke  de  scaga  auiorers,  hvilka 
i  sin  svaghet  hafva  sin  förlåtelse,  och  i  allt  fall  endast  i  sin 
egen  krets  böra  dömmas;  icke  de  vidunderlir/a  snillens, 
ty  dessa  blänka  sjelfva,  såsom  alla  luftsken,  och  godtgöra 
oss  rikligen  med  sitt  nya,  sitt  högst  märkliga  för  vår  upp- 
lysning, sitt  ofantligen  löjliga.  Utan  sådana  fel  äro  —  alla 
mästares,  och  framför  allt  aWa.  pretendenters  i  snillets  verld. 

Ty,  min  herre,  endast  dessas  fel  —  komma  i  en  glans, 
som  kan  förvilla,  i  en  höghet,  som  nästan  befaller  vördnad. 
Endast  desse  —  kunna  gifva  vilda  och  tyranniska  lagar, 
kunna  skapa  sekter,  dyrkare  och  trälar.  Och  endast  desse 
—  hafva  i  sitt  större  snille  och  i  sin  större  ära  styrka  nog 
att  härda  ut  en  sträng  och  offentlig  pröfning;  äfven  som 
endast  deras  verk  hafva  nog  högtidlig  vigt  att  genom  en 
sådan  pröfning  gifva  åt  alla  för  det,  som  i  konsten  är  sant 
och  skönt,  en  allvarlig  och  rätt  vördnad. 

Denna  princip  är  ren  och  klar,  men,  min  herre,  märk- 
ligen  olik  våra  andra  små  granskares  —  hvilka  väpna  sig 
endast  emot  det  svac/a,  och  förfärligast  emot  det,  som  just 
är  mest  svagt,  då  de  deremol,  i  en  feg  mildhet,  kusa  för 
alla  mästare  eller  pretendenter  af  någon  större  snillets  styrka. 

Det  goda,  som  icke  är  gjordt,  kan  dock  göras,  och  jag 
skall  visst  gifva  ett  exempel  af  en  sådan  ren,  det  är  ädel 
och  dristig  kritik  på  våra  mästare. 

Men  den  stora  sanning,  som  ofta  icke  naturligen  kan 
komma  in  i  en  granskares  lilla  skalle,  kan  åtminstone  skaka 
hela  hans  varelse,  om  den  låter  för  honom  ljuda  hans  egna 
intresse. 

Hvem,  min  herre,  af  oss  säljer  icke  gerna  sitt  lilla  vett 
på  sitt  tryckpapper?  Och  på  andrån  sidan,  hvem  köper 
det,  som  redan  är  för  hela  verlden  utskämdf? 

Men  så  länge  raseriet  att  se  allting  i  sina  fel  af  lag- 
lösheten i  granska  underhålles,  så  länge  är  ingenting,  som 
icke  af  någon  kritisk  valp  kan  utbjäbbas  som  odagligt. 

Detta  genom  att  förvilla  allt  hvad  förvillas  kan,  störtar 
den  lärda  handeln;  och  skulle  störta  den  alldeles,  om  icke 
behofvet  af  något  lärdt,  till  vishet  och  nöje,  nödvändigt 
väckte  köpare,  eller  naturens  verkliga  värde  icke  ändtligen 
segrade  öfver  kritikens  arghet,  fjollerier,  lögn  och  våld. 

Och    likväl,   min   herre,  är  ingenting  i  snillets  verld  så 


KKiTlK    UFVKK    KKITIKEK. 


felaktigt,  att  det  icke  kan  vara  en  skatt  af  hög  och  dyrbar 
upplysning,  ja  en  själalast,  för  tusende;  hvilket  ni  ser  på 
alla  verldens  tider,  på  deras  aldraheligaste  böcker,  kyrko- 
fäder, kostliga  rim  och  slagdängor,  och  framför  allt  på  de 
nästlidna  seklers  lärda  reliker. 

Dessa,  i  sitt  dam,  böra  vara  eder  helige,  då  ni  efter- 
sinnar,  huru  många  strålar,  nu  slocknade,  af  ett  gudomligt 
ljus  de  kastat  in  i  ett  annat  slägtes  själar,  huru  många 
ömma,  allvarliga  och  stora  känslor,  huru  många  Ijufva  tårar 
de  då  väckt.  Ack,  min  herre,  kan  ej  en  tid  komma,  då 
mången  herrlig  sångs  nu  så  gudomliga  behag  har  nedstigit 
till  en  liten  fattig  visa,  utan  snille,  eld,  tjusning,  höghet"? 
Och  då  största  delen  af  vara  nu  så  stora  och  odödliga  ar- 
beten hafva  sjunkit  djupt  i  denna  samma  förgängelsens 
stoft,  kända  der  endast  af  sina  underbara  fel,  kända  endast 
af  fåniga  trålars  vidskepelse  och  fördom. 

Ja,  om  i  allmänhet  en  viss  felaktighet  kunde  me'd  skäl 
göra  en  bok  förka.stad,  hvad  på  jorden  skulle  väl  läsas? 

Derför,  enligt  Guds  och  naturens  stora  mildhet,  hvilken 
med  samma  välgörande  lag  skyddar  det  minst  fullkomliga 
och  det  mest  fullkomliga  —  låt  hela  verlden  lefva.  Allt 
göres  ej  för  alla.  Och  ingenting  göres  för  dem,  som  äro 
öfoer  det  gjordas  värde,  utan  för  dem,  som  äro  under  det 
och  deraf  kunna  hugnas.  Det  ni  föraktar,  vörda  tusende, 
och  det  ni  vördar,  skulle  andra  förakta,  om  höghet  i  själen 
kunde  tänkas  utan  rättvisa.  Så  billig  som  vis  är  den  stats- 
konst i  det  lärda,  att  först  uppgifva  ärligen,  endast  ett  ar- 
betes merit;  och  sedan,  när  det  väl  hunnit  spridas,  om  det 
skulle  vinna  någon  uppmärksamhet,  då  till  allas  förädling 
strängt  granska  felen.  Låt  hela  verlden  fritt  göra,  och  fritt 
njuta,  det  bästa  den  kan.  Detta  är  en  klar  och  gudomhg 
rätt.  Men,  i  alla  större  ämnen,  kasta  hela  glansen  af  ert 
lof  endast  på  det  mästerliga;  vänd  hela  styrkan  af  ert  tadel 
endast  emot  dess  fel;  och  både  äran  till  att  hinna  något  lika 
stort    skall    väckas,    och  konstens  lagar  skola  heligt  fruktas. 

Sådan,  min  herre,  är  naturens  rättvisa,  sådane  äro  la- 
garne för  en  sann  och  ädel  granskning. 


56  THOMAS   THOKILD. 


Andra  delen. 

Ubi  non  est  jiudor,  nec  cursi  j uris, 
sanctitas,  pietas,  fides,  instabile  reg- 
nuin  est.  8ENE0A. 

Naturen  af  denna  lagstiftning  är  att  i  allting  skydda 
det  goda,  och  derför  att  vända  granskningens  styrka  endast 
emot  mästarne,  som  kunna  trotsande  gifva  lagar,  i  stället 
att  den  nu  är  vänd  emot  de  svaga,  som  väl  också  våga 
älska  något  vackert,  men  i  denna  oskyldiga  kärlek  hvarken 
kunna  skada,  eller  böra  förtörna  någon  dödlig   med  sina  fel. 

Och  här  skulle  jag  äfven,  för  att  genast  komma  till 
eder,  min  herre,  sluta  det  mera  stora  och  allmänna  af  min 
bok,  med  en  billig  undran,  huru  det  gått  till  —  att  på 
ingen  enda  af  våra  mästare  vi  ännu  haft  en  sträng  och  rätt 
granskning,  att  deras  skönheter  och  deras  fel  slunn-a  ännu 
i  samma  mörker,  hvarest  de  ena  icke  glada  och  de  andra 
icke  varna  oss,  att  Lidners  så  nya,  så  sköna,  och  ofta  så 
vidunderliga  poesi  förtjent  ingen  kritisk  aktning,  ja,  alt  sjelfve 
denne  trotsige  Passionernas  bard,  har  blifvit  tåld  att,  som  en 
annan  Oden  med  sina  åsar  och  göter,  införa  en  ny  guda- 
tjenst,  och,  i  riktig  likhet  med  den  gamle,  göra  landet  trångt 
för  rimmeriets  inborne  finnar  och  lappar'''). 

Men,  min  herre,  jag  är  full  af  mitt  ämne.  Jag  påstår, 
att  det  är  i  .sig  sjelft  stort,  och  värdigt  ett  godt  hjertas  eld. 
Det  är  fråga  om  ingenting  mindre,  än  hela  vitterhetens  lag 
och  ordning  och  alla  svenska  snillens  rätt.  För  denna 
uppstiger  jag,  och  vill,  i  ett  litet  appendix,  våga  ännu  ett 
försök  emot  den  falska  kritikens  jnest  förtviflade  styrka. 


Ni  förstår,  min  herre,  att  om  det  är  orätt  att  se  allting 
helst  i  sina  fel;  så  är  det  lågt  och  vildt  att  vända  saker 
upp  och  ner  på,  för  att  med  konst  af  allting  göra  fel. 

Och  skulle  ni  väl  tro,  att  vitterheten  någonsin  kunnat 
frambringa  en  byting  af  snille  så  underbar,  att  han  ville 
vara  denna  konstens  geni  och  hjelte? 

*)  Se  noten  3  .siil.  87. 


KRITIK    OFVEK   KKlTiKEK. 

Men  —  följ  mig  ett  ögonblick. 

Om 

Parodien 

eller 

det  Hottentottiska 

i 

Vitterheten. 

För  att  väl  begripas,  skall  jag  tala  i  klara  satser  och 
enfaldiga  liknelser. 

Parodien  är  konsten  att  förvända  —  allt  hvad,  qvickt 
eller  dumt,  förvändas  kan. 

Det  är  således  konsten  att  göra  det  höga  till  lågt,  det 
sköna  till  fult,  ordning  till  förvirring,  och  visheten  till  vanvett. 

Hvaraf  man  ser,  att  själen  i  denna  rara  konst  är  — 
en  illfänande  lust,  arghet  och  lögn. 

Om  man  öfver  er,  min  herre,  i  er  mest  fantastiska  gala, 
kastade  en  mantel  af  trasor;  på  en  bisp,  i  sin  heliga  hög- 
tid, en  narrkåpa;  på  en  general,  i  spetsen  för  sin  här,  en 
uppsatt    mös.sa;    och    på   en   kungs    heliga    hufvud    en    gås 

—  och  då  ropade:  se  der  en  vis  af  himmelen,  en  hjelte,  en 
lagstiftare,  och  främst  före  dem  en  Jin  granskare  af  oändlig 
smak;  så  vore  detta  ett  stycke  parodi  —  och  ni  kan  sätta 
er  ned  och  besinna  huru  god  den  vore. 

Parodien  är  konsten  att  ställa  sig  på  hufvudet,  för  att 
bevisa,  att  ni  ej  står  på  edra  fötter;  att  asa  sig  på  ändan, 
för  att  bevisa,  att  ni  ej   far  med  äran  i  er  kalesch. 

Om  tvenne  åkarpojkar  på  Norrmalmstorg  hade  det  in- 
fallet att  visa  åt  hvarannan  solklart  det  som  man  aldrig 
visar  åt  hvarannan,  i  det  påstående,  att  dermed  härma 
tvenne  riksråd  talande  med  hvarannan  —  så  vore  det  ock 
en    parodi,    men   som  sjelfva    E — n""')    knappt  skulle  prisa. 

Säg  icke,  att  en  sådan  parodi  vore  för  dum.  Om  ni, 
min  herre  utför  operan  lät  en  björn  dansa,  för  att  göra  narr 
af  Bournonvilles  eller  Bassis  dans,  lät  en  åsna  skräna, 
för  att  göra  narr  af  Stenborgs  sång,  lät  sex  nyckelharpor 
gällt  skorra  till,  för  att  parodiera  Mullers  gudomliga  violin 

—  vore  det  qvickare? 

Och    dock    kan   ni  lita  på  mina  ord,  att  hos  oss,  ännu 

aldrig  någon  parodi  varit  gjord  mindre  dimi  än  denna  qvickhet. 

Parodien,  i  sin  natur,  kan  endast  träffa  det  m.e8t  höga. 

*)  Envallson,  dnimatisk  författare  (se  nedan). 


;jb  THOMAS    THOKlLi). 

Ty  endast  det  gör  med  det  låga  och  gemena  den  lifliga  kon- 
trast, som  sätter  i  förundran  och  roar.  I  samma  mån  der- 
för  något  är  högt,  af  en  alldeles  ny  och  ren  skönhet,  af  en 
stor  och  harmonisk  stil,  kan  det  väl  parodieras.  Då  något 
är  drifvet  till  höjden,  till  det  yttersta  af  stolthet  och  prakt, 
hehöfves  helt  htet,  för  att  kasta  det  i  parodi.  Det  låga  är, 
rätt  och  slätt,  lågt,  det  febusiska,  det  vidunderliga,  är 
sjelft  en  parodi,  således  återstår  endast  det  rent  höga,  det 
verkligen  ömma  och  ädla,  som  duger  att  parodieras.  Herr- 
liga konst,  född  utur  packets  geni!  Också  är  den,  min 
herre,  så  lätt,  som  den  är  gemen.  Receptet  är  detta.  Dfer 
Pindarus  sjunger  om  solen,  skrif  ni  en  död  hund,  der  en 
hög  skald  sjunger  om  naturens  eviga  skönhet,  skrif  ni  fjula 
skinnhi/xor,  der  han  med  eld  och  tjusning  talar  om  dygden 
eller  sanningen,  skrif  ni  pölsa.  Eller,  är  ni  för  fånig  att 
hitta  på  något  sådant;  så  blanda  åtminstone  allt  med  hvart- 
annat  huller ombuller,  och  gör  ett  litet  qvickt  djefleri  af 
dumhet.  Så  mycket  geni  måste  ni  nödvändigt  hafva;  och 
derför  är  mitt  recept  icke  allenast  godt,  tillförlitligt,  proba- 
tissimum,  utan  mirabile  och  universale,  till  att  göra  en  paro- 
diens monark  och  en  packets  Apollo. 

Som  man  nu  sagt  mig,  att  i  det  låga  ingen  ting  är 
konstigare  än  en  hottentott,  när  han  är  rätt  konstig,  ingen- 
ting mera  förbistradt,  gement  och  löjligt;  så  kallar  jag  deraf 
denna  parodiens  konst  det  hottentottiska  i  vitterheten.  Och 
ert  eget  rara  snille,  min  herre,  så  fullt  af  sanning,  så  fullt 
af  höghet,  så  fullt  af  grace,  finner  visst  detta  namn  förträff- 
ligen  rätt. 

Det  är  väl  sant  —  och  den  mest  vackra  själ  kan  låta 
sig  någon  gång  irras  äfven  ned  till  det  gemena  —  att  ni 
sjelf  nyss  en  glad  dag  i  Stockholms-Posten  sköt  M '■'''' '•'''') 
framför  er,  och  genom  hans  breda  nuuid  (som  man  sagt 
mig,  att  han  har)  lät  säga  oss,  »att  parodien  af  alla  vitter- 
hetsslag  är  det,  som  fordrar  den  mest  fina  konst,  mesta  eld 
och  originalitet».  Jag  försäkrar  er,  min  herre,  att  om  en 
tossa,  som  också  har  en  rätt  bred  mund,  hade  här  för  mig 
stigit  upp,  rest  sig  på  sina  bakben,  och  sagt:  »hör  mig, 
jag  är  ÄI***,  göra  mina  språng,  det  är  höjden  af  allt  snilles 
flygt  i  naturen»,  så  skulle  jag  ej  känt  ett  naivare  åtlöjes 
förakt. 

*)  Obekant  hvem  som  menas  liärmed, 


KEITIK    OF  VEK    KRITIKER.  5',  I 

Låt  OSS  se.  Peders  Paiirs  är  långt  öfver  Aeneiden, 
hvars  parodi  delta  Peder  Paars  är,  och  Virgilii  stora,  har- 
moniska, majestäthga  sång  öfver  vindarnas  förfärliga  dån 
och  våld  har  ej  den  höga  konst,  eld  och  originalitet,  som 
att  med  Holberg,  den  gudomlige  norrbaggen,  låta  Aeolus 

näppe  töres  fjerte, 
end  siden  hafcet  röre  op. 

Dessa  fyra  rader,  så  ömma,  så  sköna,  af  antik  sim- 
plicitet: 

Förr  skall  en  du/ra  drifva 
Sin  maka  ifrån  sig, 
An  jag  skall  öfcergifca 
Att  troget  älska  dig 

hafva  ej  den  höga  konst,  eld  och  originalitet,  som  att  säga: 

Färr  schall  ein  stifel  plife 
Färpittedt  til  ein  schu, 
Farm  Jach  schall  äffergife 
Tich  red  itndt  hiiit  wallmu. 

Och,  min  herre,  då  någon,  för  att  uttrycka  för  er,  att 
de  stora  snillens  element  så  naturligen  är  det  stora,  som  de 
.~må  snillens  element  är  det  lilla,  sagt  er: 

ySparfven  qvitirar  mellan  qvistarna,  och  der  kan 
nrnen  endast  hvilaj> ; 

hvilken  gudomlig  eld  måste  icke  fordras  till  att  säga 
efter: 

»Flugan  drunknar  på  théfatet,  och  der  kan  hunden 
endast  läppjaH 

Men  om  detta  höga  svåra  hittills  kunnat  synas  så  högt 
och  så  svårt;  så  hoppas  jag,  att  sedan  mitt  herrhga  recept, 
hvilket,  som  alla  mirabilia,  måste  i  en  hast  spridas  kring 
verlden,  kommer  att  blifva  kändt  —  skall  ingen  mennisko- 
tossa  mera  finnas  så  tossa,  att  hon  icke  skall  kunna  göra 
en  parodi.  Afven  som  nu,  min  herre,  ingen  fåne  finnes, 
så  dum  i  skådespelarekonsten,  att  han  icke  åtminstone  kan 
grina. 

Jag  har  sjelf  haft  tvenne  parodister,  som  begge  bevisat, 
huru  lätt  denna  gemena  vitterhet  är,  den  ene  mera  spiri- 
tuel,  den  andre  mera  spirituös,  den  ene  mera  kär  i  fraggan, 
den  andre  mera  kär  i  draggen,  af  det  gemena,  och  i  sina 
rörelser    begge    förenade,   som   en   apa  på  en  björn.     Dessa 


60  THOJIAS   THOKILD. 

osälla  djur  ser  ni,  med  häpen  ömkan,  dansande  inom  Savoy- 
ardens  pöbelträngda  krets;  och  långt  är  ni  ifrån  att  för- 
moda, att  menskliga  snillen  skulle  kunna  anse  för  ärofullt 
att  ikläda  sig  dessas  löjligt  gemena  öde. 

Likväl  bör  en  rättvisa  här  göras  åt  dem,  som,  genom 
en  parodisk  yrsel,  kommit  att  blifva  mästare  i  det  sanna 
burleaka.  Den  dråplige  norrbaggen  Holberg,  och  den  qvicke 
krymplingen  Scarron,  mente  kanske  att  parodieva  romarnes 
Homer:  och  för  denna  parodi  kunna  de,  stigande  med  sina 
verk  upp  på  parnassens  höjd,  ej  vänta  sig  af  snillets  gud 
annat,  än  —  en  dugtig  örfil.  Men  i  sin  yrsel  efter  det  mest 
gement  löjliga,  hafva  de  hufvudstupat  ned  i  en  ny  verld  af 
det  burleska,  af  löjlighetens  vidunder,  som  naturen  här  och 
der  kastar,  och  inbillningen  i  sin  egna  glans  uppställer:  och 
för  denna  upptäckt,  som  icke  är  alldeles  ovärdig  snillet,  för- 
tjena  de  en  lager.  Den  låga  verlden  är  också  en  verld. 
Den  har  sitt  märkvärdiga,  sitt  stora,  sina  hjeltar  och  deras 
öden.  Sådane  burlesker  äro  hos  oss  hr  Hallmans  parodier'-'): 
i  hvilka  allt  hvad  .som  är  egentligen  parodi,  eller  eftergyck- 
ling  af  något  ömt  och  ädelt,  är  falskt,  och  gjordt  endast  för 
vitterhetens  iölpar,  för  hvilka  ingenting  skönt  någonsin  var 
heligt:  men  åter,  i  hvilka  allt  det,  som  är  sann  burlesk, 
eller  märkliga  karakterer  och  öden  ur  den  låga  verlden,  är 
mästerligt  och  af  stort  snille. 

Parodier  —  är  således  ett  orätt  namn  pä  hr  Hallmans 
dramer.  Denne  glade  anakreontiske  gubbe,  denne  patriark 
för  det  lustiga,  hvars  hufvud  nu  är  så  vackert  som  en  antik, 
har  förtjent  en  vida  bättre  ära.  Han  har  skapat  sitt  slag, 
den  vilda  bacchiska  glädjen,  som  hos  oss  har  en  alldeles 
egen  och  original  ton,  och  hvars  Pindarus  det  är  rätt  sagdt, 
att  Bellman  är.  Han  har  gifvit  o.ss,  icke  parodier,  som  släpa 
sig  lågt  och  ömkligen  i  spåren  af  de  stora  snillen;  utan 
mästerstycken  i  det  burleska,  och  i  poesien,  i  en  lefvande 
dramatisk  verld,  Hogarths  taftor. 


Det  Löjliga. 

■'Men  —  ropar  en  stor  halfvild  hop  —  är  ej  allt  det 
förträffligt,  Iwaråt  man  kan  skratta?» 

")  Hallman,  draiuati.sk  författare.     (Se  nedanj. 


KRITIK   ÖFVER   KRITIKER.  Öl 

Ni,  min  herre,  ler  åt  detta  rop;  ni,  som  med  ert  skarpa 
vett  gifvit  akt,  åt  huru  mycket,  som  är  rätt  hjertligen  gement, 
man  kan  skratta. 

I  alla  fina  kretsar  i  Stockholm  skrattas  säkert  hvar 
afton,  och  på  alla  krogar  i  Slockliolm  skrattas  säkert  hvar 
afton;  men  detta  skvatt  åtskiljer  dessa  begge  delar  af  verl- 
den  äfven  så  tydligen,  som  något  annat  i  deras  seder. 

En  tölp  skrattar,  och  en  man  af  vett  skrattar,  en  prin- 
sessa och  en  roddarkäring;  men  ser  ej  ert  stora  .snille,  att 
det  klarligen  är  —  endast  den  dumma  eller  den  visa,  den 
höga    eller    den   gemena  själen,  som  fröjdas  i  detta  skratt? 

Med  ett  ord,  min  herre,  skratta  skiljes  så  i  slag  och 
i  grader,  som  alla  våra  nöjen:  så  som  ni  skiljer  —  dricka 
nektar  och  dricka  finkel,  äta  ananas  och  äta  — ,  ligga  på 
en  bädd  af  rosor  och  ligga  med  svinen. 

Fördenskull,  min  herre,  när  man  söker  löjet,  bör  man 
icke  söka  det  gemena:  och  när  man  i  vitterheten  vill  upp- 
lifva  glädjen,  skall  man  akta  sig  att  der  upplifva  något 
sådant,  som  kunde  kallas  det  gemenas  geni,  det  lågas  konst, 
och  packets  vitterhet. 

Jag  vet  nog,  att  Shaftesbury*),  hvars  höga  ande  jag 
tillbeder,  gjort  en  hten  mästerlig  bok,  för  att  lära  oss  — 
att  åtlöjet,  eller  löjliggörelsen,  är  det  enda  äkta  prof,  hvilket 
alla  jordens  storheter  borde  undergå,  för  att  dömmas,  om 
de  dermed  stå  ut,  sanna;  om  icke,  falska. 

Men  jag  —  känner  ingen  annan  infallibel  autor,  än 
naturen.  Shaftesbury  har,  i  min  tanke,  med  allt  sitt  stora 
snille,  orätt.  En  narr,  af  genie,  hade  bort  uppfinna  hans 
lära.  Ty  denna  lära,  vill  den  icke  säga  oss:  »Att  man  bör 
väl  dragas  genom  smutsen,  för  att  aktas  ren;  och  att  en 
ädel  man  bör  djupt  höljas  af  skam,  för  att  rätt  blänka  i 
sin  ära?» 

Allt  det  löjliga,  min  herre,  konsten  gör,  är,  liksom  allt 
det  vettiga,  ömma,  eller  höga,  konsten  gör  —  idel  fatuitet 
och  febus.  Det  är  blott  en  dårarnes  högtid:  blott  ett 
gamman  gjordt  åt  vitterhetens  tölpar.  Ty  febus,  min 
herre,  finnes  i  det  låga  och  det  löjliga  äfven  så  ofta,  som  i 
det  höga  och  det  allvarsamma,  och  är  i  begge  dessa  slagen 
—  icke  annat,  än  det  tölpaktiga  i  stort. 

*)  Hvilken  af  den  engelske  moralfilosofen  A.  Shaftesburys  skrif- 
ter här  citeras  är  osäkert;  förmodligen  afses  »Inquiry'  conoerning 
virtue  and  merit». 


62  THOMAS   THORILD. 

Deremot  är  det  sanna  och  naiva  löjliga  —  naturens 
egna;  sådant,  som  det  oftast  synes  i  den  förvillade  mensk- 
lighetens  underbara  och  lifliga  kontraster.  Detta  retar  oss 
till  det  godhjertiga  löjet:  hvilket  kan  uppväcka  själen  både 
till  en  ny  ömhet  och  en  ny  vishet.  Till  ömhet  —  ly  det 
visar  oss  menskliga  svagheten,  huru  den  jollrar,  huru  den 
yrar,    blottad   i   sin  skam,  hvarvid  man 

ler  med  återhållna  tårar: 
och  till  vishet  — ^  ly  det  låter  oss  se  hvad  som  är  en 
sann  värdighet.  Åtminstone  ger  detta  naiva  löjliga  o.ss 
alltid  en  viss  storsint  välvilja  emot  den,  som  är  föremålet. 
Ty  det  synes,  som  detta  föremål  vore  ett  offer,  hvilket  na- 
turen gör  åt  vår  egen  höghet:  och  hvarpå  det  således  är 
omöjligt  att  icke  se  ned  med  ett  välbehag.  Ehuru  blotta 
nöjets  liflighet  måste  göra  det  sanna  löjliga  alltid  för  oss 
dyrbart.  Hvilket  var  det  som  mentes  med  denna  tanke  i 
första  delen:  »icke  det  löjliga  en  lilen  arglistig  konstens 
narr  gör  ihop  —  utan  det  stora  löjliga,  som  naturen,  då 
och  då,  frambringar,  har  den  naiva,  äkla  och  originala  arl, 
som  ger  oss  högtider  af  skralt.» 

Konstens  och  arghetens  löjliga,  emedan  det  göres  af 
lögn  och  känner  ingen  gräns,  upphfvar  icke  samlefnaden, 
utan  bortskämmer  den:  och  om  det  icke  småningom  förne- 
drar oss  till  lägsta  hopens  okynne  och  narrspel  —  så  införer 
det  åtminstone  bland  oss  det  lilla  fina  djefleri,  som  visst 
icke  ger  lifvet  hvarken  behag  eller  Ijufhet,  att  först  allting 
förfula,  för  alt  sedan  allting  begrina. 

Ni  kan  derföre,  min  herre,  sluta  tryggt  af  dessa  få  be- 
traktelser —  att  ingenting  är  så  hjertligen  gement,  åt  hvilket 
man,  sjelf  hjertligen  gemen,  icke  kan  rätt  hjertligen  skratta, 
utan  att  detta  gemena  derföre  i  det  minsta  är  mindre  hjert- 
ligen gement:  att  en  tölp  kan  af  hela  .själen  skratta  tre 
hela  timmar,  ulan  att  hela  detta  skralt  bevisar  mer,  än  att 
en  tölp  skrattat:  och  ändtligen,  min  herre,  att  man  äfven  i 
finare  ämnen  och  med  rara  talanger  —  kan  så  länge  spela 
det  löjliga,  tills  man  sjelf  är  ett  åtlöje. 

* 
Komiska  Teatern. 

Teatern,  i  sin  höga  mening,  är  en  allmännelig  och  lef- 
vande  kritik  på  hela  menskliga  lifvet,  ifrån  den  förfärligaste 
last  ned  till  den  lättaste  dårskap. 


KRITIK   ÖFVER  KRITIKER.  G3 

Det  är  derföre  vigtigt,  att  denna  icke  faller  i  låghet  och 
vanvett,  eller  rasar  upp  till  tyranni. 

Som  teatern  icke  annat  är,  än  ett  maskineri  för  snillet, 
hvarigenom  det  kan  verka  på  folkets  sinnen  för  att  röra 
deras  själar;  så  kan  ock  teatern  ingenting  göra,  utan  på 
snillets  vink;  den  kan  ingenting  föreställa  såsom  lastfullt 
eller  löjligt,  som  icke  snillet  förut,  uppenbart  och  högtidligen, 
förklarat  så  vara. 

Snillet  emot  teatern  är,  såsom  den  lagstiftande  emot 
den  verkställande  maklen. 

Men  skulle  nu  en  teater,  genom  något  vildt  hufvuds 
oförstånd,  våga  dumdristigt  —  att  sjelf  dömma  och  afgöra 
seder  och  karakterer,  att  sjelf  skapa  last  och  löjligliet;  så 
ser  man,  i  hvilken  blind  makts  liänder  hela  samhällets  både 
moralitet  och  skönhet  och  storhet  är  lemnad! 

Derföre,  min  herre,  då  jag  hos  eder  alltid  funnit  ett  så 
varmt  nit  för  teatern,  en  så  fin  kännedom  deraf,  hvilken  i 
synnerhet  lyser  i  ett  par  af  edra  recensioner,  som  i  sanning 
äro  de  vackraste  mästerstycken;  och  då,  bland  allt  det  rika, 
vackra  och  fina  vett,  som  nu  är  utbredt  öfver  alla  ämnen, 
vi  dock  nästan  alltid  sakna  stora  idéer,  och  alltid  prin- 
ciper; så  vågar  jag  af  eder  utbe  mig  den  godhet  att,  någon 
vacker  dag,  till  den,  som  styrer  komiska  teatern,  i  snillets 
högtidliga  namn,  göra  denna  rena  och  klara  föreställning: 

»Min  Herre! 

Huru  vet  ni,  att  det  ni  höljer  med  skam  och  åtlöje, 
icke  är  något  sant,  stort,  odödligen  skönt  f  att  det  ni  med 
edra  vilda  narrspel  drifver  till  vanvett,  icke  är  det  renaste, 
det  ädlaste  förstånd  f'> 

»Snillet,  måste  ni  svara,  det  allmänna  snillet,  har  för- 
klarat för  mig,  såsom  för  hela  verlden,  att  det  jag  löjliggör, 
är  en  dårskap,  och  att  således  mitt  spel  är  ett  ädelt  rön 
af  min  konst,  och  icke  en  smädelse  värdig  endast  pöbelns 
vildhet. » 

»Men,  min  herre,  om,  detta  oaktadt,  ni  verkligen  dri- 
star offentligen  hölja  något  med  skam,  hvaröfver  det  allmänna 
snillet  i  edert  land  ännu  icke  förklarat  sig;  eller,  icke  för- 
klarat sig,  utan  antingen  med  uttryckligt  och  högt  beröm, 
eller  med  en  oviss  förundran.  Kan  icke  detta,  just  i  trots 
af  er  dristighet,  vara  något  sant,  stort,  odödligen  skönt? 
kan    det    icke    vara    det    renaste,  det  ädlaste  förstånd?  och 


G4  THOMAS  THORILD. 

kan  således  icke  ert  spel  vara  alldeles  intet  ädelt  rön  af  er 
konst,  utan  ett  narrspel,  en  smädelse  värdig  endast  pöbelns 
vildhet?» 

»Ni  ser  uppenbart,  min  herre,  att  ni,  uti  eder  konst, 
ingenting  kan  våga,  utan  uppå  det  allmänna  snillets  dom. 
Om  ni  annars  icke  vill  förvandla  er  teater  till  en  stor  dra- 
matisk dumdristighet.» 

»Det  är  sant,  ni  har,  i  både  äldre  och  nyare  tider, 
odödliga  nidingar  till  efterdöme.  Aristofanes  uppnådde 
den  grufliga  vanära  att  störta  Sokrates,  som  i  gamla  verlden 
var  ömhetens  och  vishetens  skyddsgud :  och  Palissot  uppsteg 
med  samma  nidings-snille  emot  Rousseau,  de  nya  tiders 
Sokrates  —  då  franska  publikens  vett  och  heder  måtte  låta 
Ijunga  sitt  förakt  emot  detta  lumpna  tilltag  af  lögn  och 
våld.» 

»Ni  har,  säger  jag,  efterdömen.  Men  jag  svär  —  vid 
eder  egen  själs  mildhet,  vid  edert  spels  talande  känsla,  vid 
eder  sångs  gudomliga  behag  —  att  ni  icke  är  gjord  för  att 
följa  dem!» 

Denna  föreställning,  att  jag  må  återkomma  till  er,  min 
recensent,  innnehåller  icke  ett  ord,  som  ej  ert  eget  ädla 
snille,  a/kleles  oskickligt  till  dessa  lör/nens  skamlösa  kon- 
ster, som  ej  ert  nit  för  teatern  och  er  vördnad  för  sam- 
hället, ja,  som  ej  er  blotta  känsla  af  heder,  och  ert  blotta 
sunda  förstånd,  gillar. 

Ni  ser  klart,  att  utur  detta  teaterns  barbari,  liksom  ett 
glåmigt  luftsken  utur  träsket,  skulle  kunna  uppstiga  den, 
som  hade  ett  så  vildt  hufvud  i  vitterhet,  att  han  tyckte  sig 
just  ärad  af  att  vara  en  Jijelte  i  det  dumdristif/n:  den, 
som  hela  vitterhetens  hela  tjusande  makt  och  skönhet,  i  tio 
år,  icke  skulle  kunna  lära  den  första  minsta  känsla  i  vår 
själ  —  skam:  den,  som  med  lögnens  yttersta  fräckhet  skulle 
kunna  vanställa,  och  skymfa  den  heliga  ömhet  och  vishet, 
hvaraf  han  sjelf,  med  en  ädlare  undervisning,  skulle  finna 
sig  upphöjd  och  rörd:  ja,  som  skulle  drifva  sitt  galna  mod 
så  långt,  att  han,  han  ville  vara  den  odödlige  tölp,  som 
djerft  kunde  spotta  sjelfva  skönheten,  sjelfva  de  himmelska 
gracerna,  i  synen. 

Villfarelsen,  min  herre,  har  ingen  gräns:  och  .som  vi 
hafva  svårt  att  se,  hvar  barbariet,  ännu  med  ett  slags  finhet, 
börjar  —  så  kunna  vi  än  mindre  se  förut,  huru  långt  det 
alltfort  skall  rasa. 


KKITIK   ÖFVER    KRITIKER.  65 

Derföre  äro  lagar,  lagar  så  heliga  fästen  för  vår  frid 
och  sällhet! 

Och  derföre,  min  herre,  skall  ni  äfven  tillåta  mig  att, 
genom  er,  göi'a  dramatiska  sällskapet,  som  af  oss  förtjenar 
så  mycken  ära,  denna  lilla  vigtiga  påminnelse: 

Om  det  löjliga,  som  man  har  rättighet  att  spela  på  teatern. 

Detta  är  allt  det  löjliga,  som  finnes  under  solen  och 
af  snillet  är  förklarad!  så  att  vara  —  förutan  det  personliga*). 

Ty  den  yttersta  och  klaraste  löjlighet,  så  snart  den 
tillhör  en  enda  person,  bevisar  ingenting  mer,  än  hvad 
annat  lyte,  ärr,  sjuka,  förryekning,  som  tecknar  honom:  det 
är  kanske  allt  lika  hans  enskilda  och  ömkliga  öde! 

»Den  löjlighet  åter,  som  tillhör  flera,  som  tillhör  ett 
stånd  eller  en  art  af  menniskor,  som  tillhör  en  hel  tid,  visar 
dermed,  att  den  kan  få  insteg  och  spridas,  att  den  kan 
fritt  och  alltid  antagas,  att  den  kan  såsom  vanart  i  mensk- 
ligheten  vara  af  en  evig  natur,  om  den  ej  förstöres.» 

»Men  när  man  nu  drager  upp  den  förra  arten  till  offent- 
ligt åtlöje  och  offentlig  skam  —  huru  vet  man,  om  man  ej 
då  gör  leende  en  grymhet?  Hvad  vanvett,  hvad  ömkligt 
kropps-  eller  själslyte,  kan  ej  tillhöra  en  enda  person;  och 
dock  hos  honom  vara  äfven  så  oskyldigt,  som  ömkligt?  Om, 
då  vi  se  en  sådan  person,  detta  lyte  tvingar  oss  till  åtlöje, 
så  rå  vi  då  ej  derför ;  det  är  ett  slags  våld,  som  det  löjliga 
gör  på  naturens  ömhet  och  blygsamhet.  Men  då  af  en 
endas  lyte  ingenting  följer,  annat  än  att  han  sjelf  är  ömklig, 
så  göre  vi  med  vårt  spel  ingen  tjenst  åt  menskligheten,  utan 
vinne  endast  åt  oss  en  barbarisk  glädje.» 

»Dock  är  detta  skamliga  spel  med  en  endas  olycka, 
denna  alltid  möjliga  grymhet,  icke  nog.  Hvad  lag  af  rätt- 
visa —  är  väl  det,  att  offenthgen  hölja  med  skam  en  per- 
son, för  kanske  en  enda  hans  enskilda  löjlighet?  Visa  mig 
då  någon  person  så  trogen  det  gudomliga  förståndets  läror, 
att  han  icke  har  eller  gör  en  löjlighet?  Det  är  sant,  man 
har  ännu  icke  hunnit  förbi  de  minst  lyckliga,  de  ökändaste 
personer:  men  hvar  tänker  man  väl  att  stanna?  skola  alla 
hederliga    familjer    redan    börja    att   bäfva?  och   de  kanske 

*)  Thorild  hade  sjelf  blifvit  parodiskt  framstäld  på  teatern  af 
Envallson  i  hans  pjeser  ■»Målaren  kär  i  sin  modell'  och  'De  tnu- 
selnxaniske  Peleyrimerne»,   hvilka  uppfördes  pä  Eriksbergsteatern. 

Svenska  Parnassen.    IV.  5 


(jlj  THOMAS    THORILD. 

redan  skymfades  hemliga  tårar  af  blygd  —  skola  de  betala 
våra  barbariska  löjen? 

Aktörer  äro  personer,  så  ömme  och  så  ädle,  som  andre 
hederlige  medborgare:  och  jag  är  viss  på,  att  de  rysa  för 
att  gifva  åt  teatern  detta  lynne.  De  rysa  med  skäl:  ty  allt 
det,  som  tjenar  att  laglöst  skända  en  ciss  person  —  är, 
från  ett  så  publikt  ställe,  som  teatern,  ett  horgerlirjt  miss- 
dåd, som  väl  kan  roa  en  finare  pöbels  vildhet,  fastän  det 
störtar  allt  det  ädla  i  våra  nöjen  och  snillets  hela  ära. 

Men  —  de  vittre  arbetare  för  teatern,  i  nöd  för  att 
finna  det  moraliska  naiva  och  sanna  löjliga,  hafva  gripit  till 
allt  hvad  de  kunnat  finna:  och  den  vitti-a,  som  den  borger- 
liga, nödens  utvägar  —  äro  ofta  skamliga. 


Satirer  och  epigrammer. 

Ännu  äro  der  inttra  styggelser  qvar  på  smädelsens 
stora  litania,  hvarifrån  vi  med  lika  skäl  mage  ropa:  becara 
oss,  helifja  förnuft! 

Satir  är,  i  stort  begrepp,  allt  del,  som  är  straffande 
i  vilterheten.  Dess  styrka  ligger  i  dess  sanning,  dess  skön- 
het i  dristiga  färger.  Och  så  vida  är  den  kritikens  lif  och 
ande. 

Men  i  samma  mån  den  är  lömsk  eller  fantastisk  i 
dikt  —  hvilket  är  väsendet  af  nästan  all  dun  satir  vi  känne 
—  är  den  just  smädelsen  sjelf  i  sin  högtidliga  stål. 

Deremot,  min  herre,  är  den  antingen  fina  och  lekande, 
eller  manliga  ironien  —  endast  en  ton,  en  air,  antagen  för 
att  ge  behag  och  lif  åt  det  som  förståndet  emot  någon  be- 
visar. Den  är  ock  derföre  lika  oskyldig,  och  lika  klar,  som 
metaforen. 

Den  äkta  satiren,  eller  det  som  i  vilterheten  rent  och 
högtidhgen  är  straffande  —  det  är,  sjelf  ca  sanningen  talande 
emot  någon,  kallas  af  deras  fånighet  eller  högfärd,  som 
deraf  lida,  ovett.  Derföre  får  ni  ofta  höra  det  bästa,  det 
renaste  och  starkaste  vett,  gå  under  detta  namn:  och  ni 
kan  nästan  vara  viss  på,  att  när  någon  klagar  öfver  ovett, 
så  verkligen  menar  han   »godt  vett  sagdt  emot  honom>\ 

At  denna  svaga  konst  ler  den  vise:  och  som  han  lagt 
hela  sin  styrka,  så  lägger  han  hela  sin  ära,  i  sanningen. 


ICFvITlK    OF  VEK    ICRITIKER. 


O  vett  och  srnädelse  skiljas  icke  från  vett  och  styrka  i 
stil  genom  annat,  än  lögn  och  sanning.  Ar  det  sant,  är 
det  osant?     På   denna   fråga  beror  värdet  af  all  angripelse. 

Det  åter,  min  herre,  som  man  kallar  gro/het  —  består 
icke  deruti,  att  man  säger  ingenting  skönt  om  det  gemena, 
utan  deruti,  att  man  säger  allting  gement  om  det  sköna. 
Att  säga  det  mest  sköna  om  det  mest  gemena  —  är  en 
finhet,  värdig  endast  lismande  trälar.  Och  dock  är  ingen- 
ting i  verlden  mera  gro/t,  än  lögn!  Men  det  är  klart,  att 
det  minsta  ord,  som  vågas  emot  en  sjelfkär,  kallar  han  grof- 
het.  Och  oftast,  min  herre,  nyttjas  detta  skymfhga  ord  blott 
till  att  förringa  kraften  af  det  som  säges  rent,  lijtigen  och 
ined  sanning;  blott  till  att  förringa  kraften  af  det,  som 
målar  natten  mörk  och  dagen  ljus. 

Epigrammer  —  bevisa  just  jemnt  så  mycket,  som  hvart 
och  ett  infall. 

Huru  många  förunderligen  qvicka  infall  hafva  icke  narrar 
sagt?     Hvilka  ock  endast  derföre  varit  hållne  vid^  hofven. 

Och  argheten  —  måste  den  icke  alltid  vara  skarp  och 
fintlig? 

Hvaraf  följer,  att  qvickheten  icke  hindrar  någon  att 
vara  —  både  full  af  arghet  och  en  stor  narr. 

En  dag  beklagade  sig  en  poet  för  mig,  att,  för  ett  stic- 
kande epigram,  en  ung  bryggare  hade  lofvat  honom  ett 
diigtigi  käpprapp:  hvilken  hotelse  poeten  fann  barbarisk. 
Jag  sade:  »livar  dödlig  måste  ju  skydda  sig  med  sina  va- 
pen !  Epigram  betyder  påskrift,  och  hela  skilnaden  är, 
att  han  ger  er  påskrifvet  med  en  grof  penna,  och  i  blått, 
och  ni  honom  med  en  fm  penna,  och  i  svart». 

Denne  poet  verkligen  trodde,  att  man  behöfde  hvarken 
förstånd  eller  heder,  när  man  i  sin  yrsel  blott  är  qvick. 

Man  säger  icke  qcick  om  något  af  allvar,  vigt,  eller 
storhet  under  solen:  man  säger  icke:  en  qvick  kung,  en 
qvick  hjelte,  en  qvick  stor  man. 

Om  det  man  kallar  qvickhet  och  infall  skulle  hafva 
en  mening  värdig  menniskans  höghet;  så  vore  det  denna, 
»att  qvickhet  är  en  rar  förståndets  liflighet,  och  infall  ett 
hastigt  drag,  en  ljungeld,  a.f  förstånd. 

Men  då  är  klart,  emedan  förståndets  väsende  är  san- 
ning, att  hela  qvickhetens  värde,  lika  med  allt  värde  i  him- 
melen    och    på    jorden,   återkommer  till  sanning:  såsom  all 


li^  THOMAS    THOKILD. 

smädelse,  i  alla  sina  arter  och  grader  af  retelse  och  Ivsande 
ståt,  ändtligen  måste  ses  nedstörta  i  en  och  samma  afgrund 
af  lögn. 


Och  nu  först,  min  herre,  kan  jag  lägga  handen  på 
bröstet  och  för  hela  verlden  bedyra,  att  jag  ärligen  och 
välbetänkt  gripit  an  det  ärofulla  verk  att  kritisera  edra 
kritiker. 

Jag  har  sökt  lagar  af  evig  rättvisa,  för  att,  lika  evigt, 
med  dem  kunna  skydda  friheten  af  allas  hasta  vett. 

När  ni  besinnar,  huru  alltid  vigtig,  huru  hög,  huru 
helig  denna  frihet  är;  så  finner  ni  ock,  huru  ovärdigt  det 
vore  att  hknöjdt  se  den  förloras  i  oredan,  i  busskrämseln, 
af  små  fantastiska  tyrannier. 

Om  något  svagt  under  himmelen  förtjenar  att  ömt 
vårdas,  att  heligt  skyddas,  så  är  det  visst  de  dödligas  upp- 
stigande rett,  i  sin  första  spädhet  redan  vackert,  i  sin  barn- 
dom lifligt  jollrande,  i  sin  ungdom  ännu  halfvildt  och  irrande, 
men  i  alla  dessa  oHka  skepnader,  i  alla  dessa  grader  af  den 
eviga  ordningen,  på  vägen  till  manlighetens  styrka  och 
skönhet. 

Huru  klart,  min  herre,  är  det  icke,  att  skulle  allt  det 
i  menskligheten,  som  kan  tadlas,  som  kan,  äfven  rättvist, 
dömmas  till  svagt  och  ofullkomligt,  skulle  allt  det  af  en 
tyrannisk  kritik  härjas,  så  vore  hela  menskligheten  snart 
en  öken. 

Ty  hvilken  mästare  var  så  stor  i  snille,  hvilken  man 
var  så  stark  och  så  ädel,  att  han  icke,  lika  enfaldigt,  som 
vi  alle,  började  med  barndomens  joller,  gjorde  ungdomens 
vildheter,  kände  hela  svaghetens  irringar  och  nöd? 

Ni  och  jag  —  af  hvilka  fattiga  sagor  och  visor  började 
vi  ej  att  förtjusas?  hvilka  ömkliga  verser,  grannlåtsbref  och 
tal  jollrade  vi  icke   ihop? 

Hvarest  var  dä  denna  höga  trotsiga  smak,  som  kallar 
sig  sjelf  enväldig  och  gudomlig;  kallar  allt,  som  är  öfver 
den,  rasande;  kallar  allt,  som  är  under  den,  ovärdigt  att 
se  dagen? 

Snillets  verld,  som  utgöres  af  menskliga  tankekrafter, 
liknar  den  utvärtes  och  borgerliga.     Om  i  denna,  genom  det 


KRITIK    ÖFVER   KRITIKER.  G9 

vildaste  af  allt  tyranni,  och  med  sken  af  den  höga  gransk- 
ning att  rensa  samhället  från  det  felaktiga,  ni  ville  utdömma 
och  förhärja  allt  det,  som  i  klädsel,  gång,  seder,  lefnadssätt, 
vore  dåligt  eller  misslyckadt;  allt  det,  som  är  ringare,  ned 
till  det  ringaste;  ja,  om  det  endast  vore  allt  det,  som  så 
ofta  för  edra  ögon  ter  sig  i  smuts  och  trasor  —  hvilken 
alllförfärande  Attila  skulle  ni  icke  blifva  i  den  borgerliga 
verlden,  och  huru  mycket,  i  sina  lägre  ordningar  och  med 
alla  sina  fel  och  lyten,  nödvändigt,  högst  nyttigt,  alltid  värdt 
att  skyddas,  skulle  icke  störtas,  för  att  lemna  de  få  alldeles 
höga  qvar  i  sin  högsta  makt,  men  utan  ett  rike! 

Skulle  mästare  ock  kunna  tänkas  så  födde  till  Gudar, 
att  de  aldrig  känt  vår  naturs  irringar,  aldrig  rönt,  ]ru'u  lätt 
det  är  att  misslyckas,  och  mest  lätt,  när  man  som  bäst 
försöker,  när  man  aldrahögst  bjuder  till;  med  ett  ord,  så 
födde,  att  de  voro  långt  öfver  menskliga  öden  —  är  icke 
ändock  just  allas  svaghet,  mer  eller  mindre,  vilkoret  för 
sjelfva  deras  gudalika  makt  och  ära? 

Låt  oss  derföre  icke  så  utgranska  verlden,  att  vi  göra 
den  öde. 

Det  som  tillhör  oss  att  göra,  är  just  tvärtom,  att  glä- 
dande lifva,  muntra  och  uppelda  allas  scaghet  till  de  bästa 
försök  den  mäktar:  vi  skola  snart  se  i  dessa  försök  mycket, 
som  är  lifligen  vackert,  åtskilligt,  som  är  ädelt,  något  i  sin 
misslyckning  märkvärdigt  och  kanske  stort,  och  då  alla  så 
uppeldas  af  alla,  skall  ändtligen  uppstiga  denna  värdiga 
manliga  skönhet,  som  så  tyckes  reta  edert  nit:  »ett  upplyst 
folks  rena  och  högsta  vett»,  eller,  om  ni  kanske  mera  är 
van  vid  dessa  ord:   »vårt   fäderneslands  Smak  och  Snille». 

Sådan,  min  herre,  är  i  sin  verkan  den  gudomliga  rät- 
tighet, som  jag  kallar  friheten  af  allas  hasta  vett. 

Och  om  det  är  ett  tyranni,  det  är,  högsta  brott,  att 
drista  det  minsta  emot  densamma,  så  liknar  det  alldeles 
ursinnighet,  att  i  lekande  fräckhet  drista  allt  deremot,  lik- 
som kunde  en  ära  finnas  i  just  den  högsta  vanära  att  trotsa 
alla  lagar. 

________ :^=) 

*)  Här  följer  en  detaljerad  kritik  af  Stockholmspostens  sätt  att 
kriticera  1)  Talare,  2}  Poeter,  3)  Teatern,  4)  Ö/versättninfjai\ 
ö)  »Nija  och  dristiga  snillen»  (Manderfeldt,  fi3rf.  till  ett  arbete 
»Om  den  falska  politiken»)  och  6)  Gamle  lärde  (Giörvvell). 


70  THOMAS   THORILD. 

Mine  läsare! 

Sådan  är,  enligt  klara  lagar  af  rättvisa,  enligt  en  ren 
och  naturlig  sinneshöghet,  en  kritik  öfver  de  vettlöst  arga 
och  vanartiga  kritiker,  som  hittills  varit  de  enda  och  allmänna. 

Må  ingen  anse  detta  ämne  för  litet,  som  icke  föraktar 
nationens  bästa  uppstigande  vett,  och  icke  hatar  allt  det 
rätta  och  vackra  i  menskligheten! 

Såsom  den  sanna  storheten  består  deruti  att  upphöja 
allt  omkring  sig,  för  att  uti  allt  det,  som  andra  hafva  af 
vackert  och  af  höghet,  se  och  njuta  sitt  eget  välgörandes 
gudomlighet;  så  är  det  åter  en  låg  själs  öde  eller  raseri, 
att  göra  allt  omkring  sig  lägre,  för  att  sjelf  vara  hög. 

Det  minsta  tyranni  liknar  det  största:  och  det  är  endast, 
endast  genom  elt  och  samma  förstånd,  man  afskyr  och 
nedslår  begge. 

Träldomens  rysliga  mörker  —  kommer  icke  på  en  gång: 
man  vänjer  sig  dertill,  genom  små  skuggor  och  lätta  för- 
färelser. 

Äfvensom,  på  andra  sidan,  det  eviga,  rena  och  gudom- 
liga sanningens  ljus,  som  gör  mensklighetens  dag,  i  hvilken 
man  ser  och  njuter  lag  och  sällhet  —  det  uppstiger  från 
en  gryning,  som  lätt  kan  förskymmas.  Allt  i  sin  början 
är  svagt.  Men  utur  denna  svaghet,  om  den  lifvas  och  skyd- 
das, uppstiger  nationers  vett  och  nationers  ära. 

En  vild  och  laglös  kritiks  verkan  är,  i  tvenne  klara  ord, 
denna:  '  att  så  skrämma  oss  för  felen,  att  vi  aldrig 
våga  en  dygd». 

Och  om  sanna  och  likliga  fel  icke  äro  nog,  så  med 
lögn  och  våld  gör  man  fel:  för  att  på  denna  fantastiska 
uselhet  uppstiga  och  förhäfva  sig! 

Denna  låga  högfärds  raserier  måste  hafva  ett  slut.  En 
publik  bland  oss  bör  danas,  med  lagar  och  med  förstånd, 
hvilken,  när  så  fordras,  kan  höja  sin  röst  för  allas  rätt. 

Om  hos  er,  mine  läsare,  lefver  en  känsla  af  rnensklig 
höghet,  en  gnista  af  gudomlig  eld,  så  måste  blotta  skymten 
af  en  träldom  väcka  hos  eder  afsky,  förakt,  och  en  innerlig 
harm.  Men  här,  under  denna  vanvettiga  kritiks  ostyrsel, 
är  det  de  första  vackra  och  heliga  tillbud  att  upplysa,  röra 
och  glada  oss,  som  man  skymfar,  är  det  de  första  svaga  blom- 
ster vårt  fäderneslands  snille  åt  oss  frambär,  som  man  be- 
spottar,   är    det    min,    edra,    våra   bröders   själar,   som    man 


KRITIK    iiFVER    KRmKER 


gör  försök  till  att  trampa:  och  denna  ovärdigaste  af  all  träl- 
dom  införes  uppå  oss,  icke  af  en  envåldskonung,  utan  af  en 
skolmästare! 

Denne'-'),  i  ett  blad,  livars  anda  alltid  var  arg,  var 
lösaktig,  var  en  pojkes  yrsla;  denne,  som  i  blod  och  lifs- 
andar  har  liksom  en  syra  af  herracäldet,  och  som  derföre 
alltid  hädat  folket. 

En  njugg  och  jäfvig  menighet; 
denne  kan  ändtligen  drista  att  med  de  högsta  utrop  af  be- 
röm kröna  den  vandaliska  dumhet,  det  munktidernas  bar- 
bari, den  nästan  ramande  högfärd,  som  midt  i  filosofiens 
tidehvai'f  icke  skyr  att  säga  oss  —  att  man  ej  kan  vara 
ädel  utan  att  vara  adelig:  dä  likväl  en  ädel,  icke  adelig, 
alltid  var  den,  som  gjorde  all  adel:  och  då  både  konungar 
och  nationerna  längesedan  afgjort,  att  det  är  icke  ärans 
vålnader  och  skuggor  man  behöfver  till  rikens  sällhet,  utan 
ärans  kraft  och  väsende''"''). 

Denne,  denne  endast,  kan  ock  lära  oss:  »att  man  icke 
bör  uppoffra  smaken  åt  sanningen. 

Likasom  den  smak,  som  kunde  vara  etnot  sanningen, 
vore  annat  än  vanvett. 

Men  en  okunnig  högfärd  ger  oss  sådana  orakler. 

Han  visste  icke,  att  den  smak,  som  är  värdig  att  näm- 
nas ibland  menniskor,  icke  annat  är,  än  en  —  högre  san- 
ning, en  högre  lag  af  det  rätta,  hvaraf  alll  det  mindre  får 
både  sin  vigt  och  sitt  mått.  Och  att  således,  när  behaga 
är  högsta  lagen  för  ett  spektakel,  det  deraf  följer,  att  man 
bör  sky  en  styggelse,  låt  den  vara  aldrig  så  sann. 

Men,  mine  läsare,  såsom  ingen  nation  har  ännu  den 
klara,  milda,  höga  rättvisa  jag  sökt  framställa  i  denna  bok, 
och  för  hvilken  jag  väpnat  mig:  så  äfven,  på  det  vårt  fäder- 
nesland icke,  så  länge  som  andra  nationer,  måtte  dåras  af 
den  omätliga,  fånigt  stolta,  barnaktigl  löjliga  flärd  (af  vackra 
konster,  af  snille  och  smak,  af  verser  och  poesi,  af  stil  och 
vältalighet),  som  man  satt  i  stället  för  en  ren  och  naturlig 
tanke,  i  stället  för  det  sanna  förståndets  kraft  och  skön- 
het — •  skall  jag,  innan  kort,  våga  gifva  en  annan  liten  bok: 
>->Den  Iiöga  kritiken  eller  om  det  sanna  snillet •>->,[  hvilken 

*)  Det  är,  hvar  och  en  liten  kritisk  tyrann. 

**)  Th.  svftar  här  på  Kellgrens  smickrande  anmälan  i  Stoekliolms- 
Posten  af  Zibeths  inträdestal  i  Sv.  akad  ,  hvilket  försvarar  ärftligt 
adelskap. 


72  THOMAS   THORILD. 

jag  så  klarligen  skall  skilja  stympares  konstiga  joller  ifrån 
det  som  har  rent  värde  och  naturhg  vigt,  att  ingen  skall 
mera  behöfva  någon  kritisk  skolmästare,  utan  blott  sin  egen 
själ,  för  att  i  hela  vitterheten  hafva  en  äkta  smak. 

Emellertid  må  ingen  förnya  det  gamla  kortsynta  inkast, 
att  man  är  »för  hård».  Hela  detta  allvar  är  ett  skämt, 
då  ni  jemför  det  med  långa  tiders  missdåd,  med  så  många 
skymfades  qval,  med  de  förfärande  skuggor  man  i  sitt  gyck- 
leri  vågat  kasta  på  snillets  och  ärans  väg.  Det  är  sant, 
jag  är  icke  mild  emot  den  omilde:  jag  smilar  icke  åt  den 
som  gör  våld:  jag  smädar  smädaren.  Men  aW  förtjenst, 
äfven  hos  den  som  jag  mest  hatar,  är  mig  helig.  Icke 
snillet,  icke  dygden  hos  min  fiende,  utan  dess  vildhet  och 
dess  vanart  gör  honom  till  min  fiende.  Undrar  ni  derpå? 
Ser  ni  ej  huru  ofta  man  förer  de  vackraste  sötungar  till 
tukthuset,  icke  der/öre  att  de  äro  så  vackra,  utan  derföre 
att  de  äro  så  odygdiga? 

Det  är  lätt  att  lefva  i  sin  milda  ro.  Men  den,  som 
naturen  gifvit  en  känsla  för  menskligheten,  en  gnista  af 
gudomlig  eld  för  sitt  fädernesland,  den  kan  icke  njuta  de 
personliga  Ijuftigheter  on  feg  ro  bjuder:  han  kan  icke  säga 
till  sina  bröder  i  vett  —  »cälan,  mine  Jierrar,  låt  oss 
smickra  hvarannan!  Låt  oss  dela  mellan  oss  den  stora 
rättigheten  aii  förf  älska  allt!  Vi  böra  vara  Gudar:  resten 
bör  vara  hedningar». 

Nej.    Sådan  är  icke  snillets  lag.    Detta  är  icke  ärans  röst. 


Och  här  — -  skulle  jag  sluta  detta  lilla  arbete,  om  jag 
ej  i  första  delen  bestämt  för  mig  den  plan,  att  af  gransk- 
ningens heliga  lagar  göra  en  tillämpning  på  omdömen  i 
allmänna  lefvernet;  det  är  på  den  kära,  förtroliga,  dagliga, 
hemvanda  Försmådelsen,  i  hvilken  vi  alle  liksom  lefve, 
röras  och  hafve  vår  varelse. 


Om  Försmädelsen  i  allmänna  lefvernet. 

Den  naturliga  vägen  till  höghet  är  —  att  med  sin  för- 
tjenst  upphöja  andra.  Hvaraf  händer,  att  då  ingen  dödlig 
kan  känna  sig  upphöjas  utan  ett  lifligt  nöje,  han  ock  ser  upp 
till  den  som  upphöjde  honom,  såsom  till  en  välgörande  Gud. 


KRITIK    ÖFYER    KRITIKER.  73 

Ett  begrepp  om  den  sanna  högheten,  hvilket  är  äfven 
så  vigtigt,  som  klart.  Emedan  eljes  under  solen  ingen 
pyssling  finnes  så  liten,  att  han  icke,  för  sig  sjelf,  har  sin 
lilla  höghet. 

Försmådelsen  deremot  —  är  den  vildhet,  att  med 
lögn  och  konst  göra  andra  lägre,  för  att  sjelf  vara  hög. 

Hvaraf  man  ser,  att  försmädelsen  i  sin  lefvande  bild  — 
är  en  låg  själ,  eggad  till  äran,  och  som  reser  sig  upp  i 
sin  styrka. 

Men  väsendet  af  all  försmädelse  är  att  —  med  lugn 
förnedra.  Ty  förnedra  med  sanning,  är  endast  en  hög- 
sinnig  harm,  en  rättvis  och  gudomlig  hämd,  sådan  som 
lagstiftarens,  då  han  straffar. 

Nu,  denna  Försmådelsen,  det  är  den  vilda,  men 
mäktiga  anda,  som  sätter  alla  samqväm  i  Europa  så  häftigt  i 
lif  och  rörelse,  att  om  man  i  denna  stund  kunde  taga  bort 
den  ur  verlden,  skulle  det  göra  samma  verkan  för  edra  sinnen, 
som  om  ett  brusande  vattenfall  i  ett  ögonblick  upphörde. 

Men  skullen  I  väl,  mine  läsare,  någonsin  hafva  för- 
modat —  att  det  är  just  vår  Jina  politess,  som  födt  för- 
smädelsen: att  det  är  den  milda  lögnen,  som  födt  den  vilda 
lögnen:  att  det  är  ödmjukheten,  .som  födt  högfärden,  och 
modestien,  som  födt  oförskämdheten f 

Detta  är  försmädelsens  korta  krönika. 

När  man  först  såg  de  förnämas  duglöshet,  men  likväl 
fann  det  nödigt  att  krusa  för  deras  förnämhet  och  utvärtes 
betydelse;  så  infördes  snart  i  allmänna  lefvernet,  såsom  en 
liofsed,  bruket  att  sedigt  ljuga;  och  på  denna  milda  lögns 
kredit  uppsteg  lika  snart  högfärden  i  allas  själar,  i  början 
med  osäkra,  sedan  med  djerfvare,  sist  med  skamlösa  anspråk, 
som  rasade  upp  till  vildhet.  Det  kittlade  Ijuft,  att  på  ett 
så  lätt  sätt  vara  bög.  Man  gjorde  till  sin  laghga  ära,  allt 
hvad  man  med  lögn  kunde  anses  för.  Sedigt  ljuga  blef  en 
skyldighet:  vara  en,  större  eller  mindre,  lögnens  prins,  blef 
en  rättighet. 

Såsom  på  den  egentliga  och  nu  allmänna  krediten 
yppigheten  dristigt  storas,  rasar  upp  till  öfverdåd,  och  till 
slut  trotsigt  pockar  på  rättigheten  att  bedraga,  så  har  det 
ock  gått  till  i  menskliga  samlefnaden:  så  har  man  der  för- 
häft  sig  på  den  kredit,  en  feg,  men  fin  och  sedig  lögn  gaf. 
Den  fåne,  som  först  så  ödmjukt  tillbjöd  allt  på  borgen, 
spottas  ändtligen  dristigt  i  synen. 


,4  TIIUMAS    TJKIKJLD. 

Lögnens  egna  grundlag  för  sederna  var  väl  icke  utan 
sin  klara  billighet.  Den  lydde  så:  Smickra  du  mig,  så 
si  all  jag  smickra  dig;  det  är:  ljug  du  mig  stor,  så  skall 
jag  ljuga  dig  stor.  Men  denna  jemnlikhet,  oaktadt  dess 
infamt  äkta  skönhet,  anstod  icke  länge  en  vildare  högfärd. 
Inbillningen  är  oändlig.  Lögnen  tvangs  att  taga  vapen  för 
hvar  och  en.  Man  började  förnedra  andra,  för  att  sjelf 
vara  hög.     Man  försmädade. 

Och  så  började  än  det  huroniska^')  massakrerandet  af 
hvarannans  heder,  än  det  italienska  fina  mördandet  med 
dolkar  höljda  af  blomster:  så  började  det  leende  barbari, 
som  nu  gör  hela  samlefnadens  lust  och  liflighet. 

Ar  icke  denna  lilla  krönika  sann,  mine  läsare?  Jag 
frågar  hvars  och  ens  själ.  Ar  don  icke  kort,  klar  och  för- 
bannadt  vacker V 

Vi  föddes  dock  till  något  ädlare:  till  en  ren  och  odöd- 
lig höghet.  Hvad  skola  vi  göra?  upplyfta  våra  ögon  till 
himlen,  skämmas  inför  naturens  och  sanningens  Gud,  och 
svära  att  blifva  värdigare  menniskor. 

Men  emellertid,  till  styrko  för  vår  tro,  låt  oss  se  för- 
smädelsen  närmare;  och  sedan,  med  ädelt  mod,  söka  att 
återställa  de  gudomliga  lagar,  dess  vildhet  så  länge  trampat. 


Jag  har  funnit,  i  våra  fint  barbariska  samhällen,  trenne 
stora  .slag  af  Försmädare.  Hvilka  jag,  med  samma  rätt, 
som  Adam  fordom  med  sina  bestar,  nämnt  efter  deras  natur: 

1.  Rjjiare,    2.  Grinare,    3.  Fånar. 

L  Rijtare.  Dessa  äro  i  lif  och  själ  barbarer.  De 
hafva  en  enda  verklig  känsla,  och  den  heter:  jag.  De  hafva 
en  enda  rätt  klar  idé,  och  den  heter:  jag  är  jag.  I  allt 
annat  är  lögnen  hos  dem  orygglig,  har  ett  slags  dyster 
höghet,  har  vigt  och  ett  säkert  majestät.  Med  en  vink  göra 
de  lögn,  liksom  skapande.  De  skulle  kunna  hålla  en  juste, 
noble,  ferme  conversation  med  Beelzebub,  utan  att  stappla, 
utan  att  blinka.  I  England  finnes  den  ädlaste  rasen.  När 
Fox'-'*)  en  dag  blir  hurrad  af  folket,  skrifva  de  andra  mor- 

*)  Huroner  och  ii"oke.ser  tvenne  indianstammar. 
**)  Och  detta  är  icke  satir,  utan  rent  faktum. 


KRITIK    OFVER    KRITIKER. 


gonen  helt  kallt:  »Fox  höljdes  med  smuts  i  går  af  pöbeln, 
under  förbannelser»;  när  Pitt  en  dag  blir  uthvisslad  af 
pöbeln,  skrifva  de  med  samma  köld:  »Pitt  fördes  i  triumf 
i  går  af  folket,  och  i  tusen  rop  af  lefve!  kändes  för  landels 
fader».  Desamme  bevisa  klart  —  att  menskligheten  är  en 
sjuk  hjernas  dröm,  och  att  slafhandeln  följer  af  Guds  ord 
och  naturens  lag.  Annorstädes  finner  man  få  så  bala  rylare: 
men  destomera  af  ett  himpnare  slag,  som,  med  ett  eget, 
mera  mildt  namn  kallas  Fähundar.  Dessa  ihop  med  de 
förra  göra  dock  ett  förfärligt  vrålande  af  Fövsmädelse.  En 
verkan,  .som  är  nog  naturlig.  Ty  de  känna  ej  mer  än  ett 
förståndsfel,  och  det  heter  cjalem^kap;  och  ej  mer  än  ett 
fel  i  hjerta  och  seder,  och  det  heter  iiifami.  I  politik,  i 
vitterhet,  i  det  finare  umgänget,  är  det  dummaste,  det  bå- 
laste, det  förfärligaste  ord  alltid  deras  röst.  Ty  i  alla  saker 
är  rytaren  icke  anklagare,  icke  domare,  utan  genast  bödel. 
Och  om  han  icke  sjelf,  i  sin  fräckhets  allmakt,  skapar 
infami;  så  tillöker,  så  sprider  han  all  den  som  kommer; 
så  gör  han  sitt  hus  eller  sitt  samqväm  till  en  lögnens  gäst- 
gifvaregård  och  sig  sjelf  till  en  försmädelsens  hållkarl,  som 
ger  den  ra.skaste  skjuts  åt  hvar  nidings  dikt,  och  ler  hjert- 
ligen,  när  han  ser,  huru  dam  och  smuts  står  omkring  på 
färden.  Men  detta  är  rytarens  lek.  När  de  blifva  onde, 
då  är  minsta  ironi  pasqvill,  minsta  fel  eller  skönhet  det 
mest  dumma  eller  förryckta:  då  är  den  bok,  livaraf  de  ej 
läst  en  rad,  högst  infam  och  absurd;  då  kunna  de  spotta 
sjelfva  skönheten,  sjelfva  gracerna  i  synen:  och,  i  ett  rytande 
tumult,  är  för  dem  då,  som  det  först  bär  till,  helvete  him- 
mel och  himmel  helvete.  Om  man  kunde  se  själen  i  en 
rytare,  så  skulle  hon  se  ut  som  en  irokes  i  sin  krigsståt*), 
det  är,  med  ansigfet  färgadt  öfver  af  blod  och  svarta  breda 
tvärstrekar. 

De  mildaste  rytare  äro  de,  som  man  kan  kalla  u/var, 
hvilka  dragit  sig  utur  verlden  till  någon  klyfta,  hvarifrån 
de  se  allt  i  svart:  de  hafva  ej  mer  än  en  ton:  den  bådar 
olycka. 

II.  Grinare.  Såsom  rytaren  är  utan  allt  maner,  så 
består  deremot  grinarens  lögn  och  smädelse  i  bara  maner. 
Han  har  sitt  namn  deraf,  att  han,  nästan  alltid,  mer  eller 
mindre,  ^rm-smilar. 

*)  Se  not  fö  reg.  sida. 


7(3  THOMAS   THOKILD. 

Man  säger  i  dagligt  tal,  att  en  rytare  —  skär  äran  af 
folk;  men  denne  klipper  äran  af  folk.  Han  smilar,  han  bi- 
faller: »ja,  det  är  väl  så,  men  .  .  .ja,  det  är  visst  en  bra 
karl,  om  bara  inte.  .  .  Hvaraf  man  ser,  att  men  och  om 
—  utgör  hans  lilla  förbannade  sax. 

En  grinare  är  alltid,  fast  osynligen,  lytt  och  skef,  och 
har  någon  fin  förderflig  syra  i  blod  och  lifsandar.  Om  ni 
kunde  se  rätt  hans  väsende,  skulle  ni  få  se  huru  förståndet 
skelar  och  hela  själen  grinar  i  honom. 

Det  är  honom  omöjligt  alt  se  någonting  rent,  klart,  och 
i  en  gifven  karakter.  Om  ni  ville  slå  ihjäl  honom,  kan  ni 
icke  få  honom  att  se  denna  saken  simpliciter  såsom  denna 
saken:  utan  han  måste  nödvändigt  se  bredvid. 

Således  finner  han,  till  det  klaraste  faktum  af  en  ren 
ädel  dygd,  alltid  en  liten  mörk  nidingsaktig  orsak;  till  den 
sannaste  förtjenst  alltid  ett  fel;  till  hvar  skönhet  ett  lyte. 
Och  såsom  han  ger  åt  allt  godt  en  förskefning,  så  ger  han 
ock  åt  ett  uppenbart  fel  den  vridning,  som  passar  sig  med 
hans  tycke,  hans  smak,  kabal  och  lilla  infama  vänskap. 

Med  denna  konst,  hvarigenom  evigt  allting  7)?ennas  och 
ömmas,  danar  och  fullbordar  han  ändtligen  sin  stora,  egna 
karakter,  som  är:  att  se  så  mycket  ondt  han  behagar  i 
det  goda,   och  så  mycket  godt  han  behagar  i  det  onda. 

Voltaire,  med  allt  sitt  snille,  var  en  så  stor  grinare,  att 
han  grinade  Gud  sjelf  i  synen,  såsom  man  kan  .se  af  hans 
poem  öfver  Lisabons  förstöring:  det  var  då  icke  underligt, 
att  han  gjorde  spe  —  af  naturen  och  af  Rousseau. 

Herrar  Grinare  äro  af  alla  regeringar  och  af  alla  religio- 
ner: ty,  genom  deras  förskefningssnille,  är,  för  dem,  allting 
allt  Jivad  man  behagar.  Således  kan  allting  smädas,  och 
allting  panegyriseras.  Grinare  göra  lycka  i  hof:  fastän  de 
göra  narr  af  både  sina  Auguster  och  sina  Maecenater.  Stats- 
män och  politiskt  folk  —  grina  alltid  efter  konjunkturen. 

Ty  i  allt  grinande  ligger  den  skarpsinniga  konst  —  att 
förställa  och  vanställa. 

Det  som  står  rätt  förargar  naturhgen  en  grinare:  han 
måste  nödvändigt  hafva  det  uppner,  eller  åtminstone  på 
kant.  Derföre  gör  han  parodier,  är  kär  i  parodier,  har  sin 
lust  i  fars  och  i  allt  hvad  som  grinar.  Och  denna  smak 
är  det  enda  som  är  rätt  hos  honom:  emedan  hans  egen  själ 
ej  annat  är,  än  en  lefvande  parodi  af  all  mensklig  skönhet 
och  all  naturens  sanning. 


KKITIK    OFVER    KRITIKER. 


Ibland  är  en  grinare  rätt  rolig.  När  han  recenserar 
ett  projekt,  fullt  af  godhet  och  välmening;  så  hänger  han 
en  tafla  af  en  omöjlifj  solvisare  i  ändan  på  detta  projekt. 
Hvilket  är  alltför  qvickt:  fast  han  då  ej  kommer  ihåg,  huru 
mycket  oändligen  löjligt  man  kan  hänga  i  ändan  på  en 
recensent,  utan  att  det  just  bevisar  något. 

Alla  grinare  under  solen  —  arbeta  på  ett  enda  stort 
problem,  som  de  lämpa  på  allt  i  hela  menskliga  lifvet,  och 
det  är  detta:  Posito  en  förskefning  in  infinitum,  huru  mycket 
gement  kan  finnas  i  detta  goda,  och  huru  mycket  godt 
kan  finnas  i  detta  gemena? 

III.  Fånar.  Dessa  kunna  aldrig  beskrifvas  klarare, 
än  så:  Fånar  ära  Fånar.  Men  huru  dessa  kunnat  komma 
att  få  en  ton  i  terlden,  det  är  litet  svårare  att  uttyda. 
Dock  är  jag,  mine  läsare,  så  lycklig  att  kunna  hafva  den 
äran  att  säga  er  denna  hemlighet. 

Det  gick  nämligen  så  till  —  att  denna  ton  gafs  först 
af  6q  förnäma  fånar:  och  ehuru  han  strax  fans  ihålig  och 
tom,  var  han  dock  stor,  och  imponerade  mycket  för  det 
rika  och  präktiga  instrumentets  skull.  Derpå  antogs  och 
upprepades  han  snart  af  alla  mindre  förnåmheter,  ända 
ned  till  den  minsta.  Så  att  man  nu  med  visshet  kan  säga, 
att  fånarnes  ton  i  alla  länder  härrör  från  alla  åe  förnäma 
i  högsta  rangen,  från  alla  de  förnäma  af  prester,  lärda  och 
em  betsmän,  från  alla  de  förnäma  borgare,  från  alla  de  för- 
näma bönder,  från  alla  de  förnäma  stackare,  som  i  alia  tider 
utan  vett,  tonat  öfver  ämnen. 

Nu,  låt  oss  se  detta  nya  slägtes  Ivnne. 

En  Fåne  —  förargar  sig  så  öfver  all  klar  och  hög  idé, 
all  klar  och  hög  förtjenst;  som  kalkonen  öfver  den  röda 
färgen.     Han  kan  för  sitt  lif  inte  talat! 

Allt  hvad  fåne  är,  bär  sig  förnämt  till.  Han  äfven 
tänker,  och  har  sin  princip.  Ofta  ler  han,  och  säger  tyst 
i  sin  själ:  Jag  kan.  Derpå  lägger  han  till,  med  förvissad 
harm:   Skulle  jag  inte  kunna? 

Jo.  Jorden  ser  väl  ut,  som  de  förnäme  fånarne  hade 
kunnat! 

En  äkta  fåne  var  biskop  Bonifacius  med  sin  kära  påfve 
Zacharias,  som  satte  Virgilius  i  bann,  för  det  han  trodde 
antipoder.  Gamla  verldens  30,000  gudar,  otaliga  religioner, 
mysterier,  är  allt  fånars  skapelse.  Ifrån  Sokrates  till  Rous- 
seau —  förföljdes,  fängslades,  landförvistes,  brändes  de  vise 


78  THOMAS   THORII.D. 

och    de    stora    snillen    endast    af  fånar,    på   andra  lärdare 
fånars  rop. 

Någon  gång  skrifva  sig  fånarne,  liksom  klokt  folk:  Pro 
sensu  communi.  Men  de  kännas  derpå,  att  såsom  deras 
fäder  trodde  hvar  man  af  stort  snille  vara  en  trollkarl, 
som  hade  kompact  med  fan,  så  tro  desse  hvar  man  af  stort 
snille  vara  galen.  Det  är  naturligt,  att  bland  fånar  är 
högsta  fånigheten  vishet. 

Men  ingenting  i  verlden  är  roligare,  än  när  en  fåne 
gör  sig  slug'. 

»Krig,  säger  han,  är  nyttigt:  tij,  och  här  hviskar  han 
leende  af  höghet  att  kunna  säga  ett  sådant  mysterium,  ty 
det  är  en  åderlåtning:  och  sedan  är  det  stort,  ser  ni,  att 
förstöra. » 

»Folket,  ropar  han  ibland  något  sticken,  Iwad  är  det 
der  folket  för  slag,  som  ifras  så  mycket  om?  Folket 
är  ju  detsamma  som  pack.»  Derföre  räknar  han  rikens 
ordning  så  här,  i  tre  grader:  de  förnäme,  folket  och  fånaden. 

Yppigheten  prisar  han  dock  högre  än  både  krig  och 
förnämhet.  »Huru  många,  skriker  han,  huru  många  föder 
icke  yppigheten?» 

Och  när  härvid  en  vettig  karl  faller  in,  något  uppeldad 
af  harm: 

»Huru  många  föder  icke  ljuga  och  stjäla'?  Utan  laster 
och  missgerningar,  förföll  ju  strax  hela  det  ståtliga  domare- 
och  polisvcrket  i  alla  riken?  Yppigheten  föder  många:  men 
vi  föda  yppigheten,  med  vår  must  och  blod,  tills  vi  stupa 
af  vanmagt.  Och  ert  sluga  krig,  herre,  det  är  en  åder- 
låtning, på  hvilken  ni  kippar  efter  andan,  trånfebrar  i  många 
år,  tills  ni  dör  som  en  narr  på  konsten,  om  par  miracle 
någon  vis  och  stor  man  ej  kan  frälsa  er:  Krigs  storhet  i 
förstöra  är  en  fånes  dikt,  ty  större  förödelse,  än  en  hel 
armé  af  hjeltar,  gör  en  här  af  egyptiska  möss,  eller  annan 
ohyra,  som  slår  ned  pä  ett  land.  Älen  folket,  som  ni  kallar 
pack,  är  just  den  sanna  stora  mensklighet,  som  i  sin  svag- 
het födde  er  och  allt  hvad  som  är  högre  än  ni,  och  som  i 
denna  stund  närer  eder  alla,  o  m,  i  aren  duglöse,  så,  som 
en  fattig  bonde  närer  lössen  på  sitt  hufvud!» 

När,  säger  jag,  en  vettig  karl,  något  uppeldad  af  harm, 
faller  in  med  all  denna  sanning  —  så  stöter  fånen  på  den 
som    sitter    honom    närmast,    och    hviskar:    »det  är  en  lärd 


KRITIK    ÖFVKH    KKITIKEK.  7'.  t 

karl  (ty  geni  tar  han  för  svartkonst,  eller  galenskap),  det 
är  en  lärd  karl;  men  han  tänker  för  mycket!» 

Hvar  ny  tanke,  hvar  fri  tanke,  hvar  hög  och  dristig 
tanke,  ja,  nästan  hcar  tanke,  stöter  en  fåne.  Ty  han  döm- 
mer  allt  efter  minnet  och  den  brukliga  smaken.  Smaken? 
Ja,  det  glömde  jag  att  säga:  han  tycker  oändligen  mera 
om  smaken,  än  om  förståndet. 

Också  bryr  han  sig  mycket  med  vackra  konster.  J\Ien 
det  gudomliga  sanna,  som  gör  all  ren  och  hög  skönhet  — 
det  är  honom  så  obegripligt,  .som  alla  de  7  djuren  tillhopa 
vid  Guds  tron  i  Uppenbarelseboken,  på  hvilka  han  annars 
djupt  studerar. 

Ni  kan  af  detta  se,  livad  fånarnes  ton  är  för  en  märklig 
oto7i,  fastän  i  moll;  och  hvilken  helvetes  koncert,  ihop  med 
rytarnes  vrålande,  och  grinarnes  gnäll,  denne  oton  måste 
göra,  af  försmädelse  i  verlden. 


Och  fZe.sse  äro  nu  menskliga  samlefnadens  bestar,  sa 
kallade  för  deras  oskälighets  skull:  hvilka  jag,  såsom  Adam, 
nämnt  efter  deras  natur,  och,  såsom  Linné,  karakteriserat, 
icke  efter  färg  och  ovissa  lynnen,  utan  efter  deras  ädlaste 
delar.  Men  såsom  moraliske  bestar,  skiljer  sig  deras  okynne 
så:  Rytaren  slukar  med  hull  och  hår.  Grinaren  sargar  och 
sliter,  Fånen  bara  glafsar  — -  förutan  när  han  förifras  och 
rätt  blir  arg,  då  bålet  och  ecig  fördömelse  icke  äro  honom 
nog,  såsom  man  ser  af  för  detta  fånarnes  konung,  påfven, 
af  Spaniens  autos  da  fé,  af  korstågen;  ja,  man  kan  vara 
viss  på,  att  det  var,  icke  rytarne  och  icke  grinarne,  som 
begge  urskilja  sitt  rof,  utan  fånarne,  som  korstfäste  Kristum, 
ty  der  står:  de  veta  icke  livad  de  göra.  En  anmärkning, 
som  jag  här  gör,  mine  läsare,  på  det  I  icke  måtten  le  åt  all 
denna  fasa,  liksom  vore  det  enda  onda  uti  bestarne  ohygg- 
ligheten af  deras  läte  i  samhällen.  Nej,  tvärtom;  de  äro 
verkliga  vildbestar,  och  hvar  käck  karl  bör  rösta  för  ett 
allmänneligt  skall  efter  dem.  För  hvilken  jagt  jag  ambi- 
tionerar att  vara  en  Nimrod,  eller,  om  ingen  vill  följa  mig, 
helt  ensam  dessa  monstrers  Herkules. 

Emellertid,  för  att  hämma  den  synbara  starka  bestifika- 
tion,  som,  i  ett  vanvettigt  smädande,  dagligen  sprider  sig 
i  hela  samlefnaden,  —  skall  jag  gifva,  emot  de  tre  arter  af 


80  THOMAS   THORILD. 

oskälighet  och  vildhet,  hvilka  vi  ofvan  sett,  tre  lagar  af 
den  högsta  enfaldighet  och  klarhet. 

1.  Om  en  Autor  vore  så  säkert  en  Gud,  som  han  är 
säkert  en  menniska;  så  borde  han,  i  likhet  af  dessa  gamla 
ord:  »Varde  ljus,  och  det  vardt  ljus»,  skrifva  emot  alla 
rijtare,  blott  och  bart,  denna  lag:  vet  hut!!  ty  verkan  deraf 
skulle  genast  vara:  och  man  visste  hut. 

Men  nu  blott  en  menniska,  kan  han  hafva  endast 
mensklighetens  styrka?  Han  kan  se  dessa  rytares  oskäliga 
vildhet  med  en  hög,  ren,  lefvande  harm.  Han  kan  skrifva 
denna  lag: 

Byta  kan  en  best,  skria  kan  en  åsna,  rårna  kan 
fänaden. 

Det  vill  säga:  att  allt  det  väder,  som  kan  komma  ur 
det  största  vilddjursgap,  bevisar  intet  mer,  än  att  det  var 
ett  fanders  stort  gap,  hvarutur  det  kom. 

Det  är  obegripligt  huru,  då  en  rytare  är  det  yttersta 
af  mensklig  råhet,  så,  att  man  gerna  kunde  slå  jern  öfver 
nosen  på  honom  och  sälja  honom  till  en  savoyard,  och  så, 
att  en  verklig  huron  är  i  vett  och  seder  en  halfgud  emot 
honom,  huru,  säger  jag,  han  kan,  i  en  mensklig  samlefnad, 
icke  allena  tålas,  utan  äfven  tros  af  ett  väldigt  antal. 

Så  förfäad  kan  då  en  menniska  blifva,  att  hon  icke 
känner  mera  någon  enda  lag  af  vett,  af  ära;  utan  bara 
ryter,  utan  bara  ramar! 

»Han  är  galen!  Han  år  gudomlig!»  Finner  ni 
det  minsta  mer,  i  det  ena,  eller  i  det  andra,  än  en  —  mun 
full  luft? 

Det  mest  rytande  tadel,  det  mest  rytande  beröm:  han 
for  till  helvete:  han  for  till  himla!  dessa  stridiga  rop  — 
hvad  visa  de  er  annat,  än  två  styfva  nöt,  som  bufflas  för 
ro  skull,  under  det  de  vänta  på  klafven  om  halsen? 

Hvad  kan  ej  den  ryta  fram  —  som  är  alla  sakers,  icke 
anklagare,  icke  domare,  utan  genast  bödel '^  som  derföre  har 
sitt  lif,  sin  lust  i  tillvitelser,  mörka  som  afgrunden;  på 
hvilka  ofta  är  omöjligt  att  hafva  minsta  bevis;  och  åt  hvilka 
man  kan  tänka  sig,  huru  Beelzebub,  der  nere,  med  ett  löje, 
liksom  en  strimma  i  natten,  nickar  af  välbehag. 

Huru  djup  måste  icke  dens  egna  ärelöshet  vara,  som 
kan  göra  sig  en  lek  af  att  störta  andras  ära!  ja,  som  i  sin 
fräckhets  säkra  höghet  kan  skratta  åt  rimlighet,  skäl,  bevis! 

Men  att  en  dum,  en  fräck  lögn,  oaktadt  all  dess  högsta 


KRITIK    ÖFVER    KRITIKER.  SI 

dumhet  ocli  fräckhet,  kan  i  alla  samqväm  tålas,  kan  tros, 
kan  upprepas  och  spridas  —  det,  mine  läsare,  visar  oss 
endast,  att  stora  hopar  af  menniskor  finnas,  för  hvilka 
naturen  icke  stiftat  någon  högre  lag,  än  denna  enkla:  när 
ett  nöt  ramar,  så  ramar  all  fånaden. 

Hvilken  idé,  som  kan  lämpas  på  allt  förgudadt  vanvett 
i  religion  och  politik,  är  på  det  riktigaste  tagen  nr  naturen. 
Ofta,  då  ni  hör  stora  drifter  af  verklig  fänad  bålast  rårna, 
får  ni  ej  annat  skäl,  än  detta:  (//  den  der  kladdige  stuten 
råm.ade  först. 

2.  Emedan  en  Grinare  är  del  mest  falska  och  osäkra 
af  allt  falskt  och  osäkert  under  solen,  så  har  jag  ock,  emot 
dess  konstiga  arghet,  varit  nödgad  att  utfinna  en  lag,  lika 
klar  med  verkligheten,  lika  vidsträckt  med  naturen,  och  som 
gäller  med  samma  oföränderliga  stränghet  ned  från  djupaste 
afgrund    upp    till    högsta   himmelen.     Hvilken  lag  lyder  så: 

Detta  är  Detta. 

Såsom  allt  grineris  väsende  består  deri  att  se  bredcid, 
inunder,  uppö/cer,  bortom;  så  behöfves  en  sådan  förfärlig 
stöt  af  nödvändighet,  en  sådan  bål  röst  af  förnuftet,  för  att 
hämma  dess  vilda  språng  och  irringar. 

Om  man  ville  uttrycka  denna  allvarsamma  lag  på  ett 
mera  grinande  sätt,  för  att  derigenom  göra  den  mera  naturlig 
för  alla  grinare;  så  kan  det  ske  så  här: 

»Hvar  sak  för  sig,  min  lille  herre! 
Hvar  sak  för  sig,  min  lilla  fru!» 

Ty  är  det  ej  i  detta  nuvarande  alltings  förgrinande, 
är  det  ej,  mine  läsare,  likaså  harmligt  som  undransvärdt, 
att  man  ej  kan  berömma  en  sak,  om  aldrig  så  uppenbart 
god,  eller  lasta  en  sak,  om  aldrig  så  uppenbart  ond,  att 
icke  strax  en  liten  sieur  eller  dame  är  färdig  att  grina  till 
ett  om,  ett  men,  ett  bredvid,  ett  inunder,  ett  uppöfver,  ett 
bortom,  ett  litet  qvickt  och  klyftigt  annat,  än  den  saken, 
hvarom  talas?  Och  detta  för  den  lilla  söta  och  gemena 
förnöjelse,  att  med  lögn  kunna  förnedra,  och  med  lögn 
kunna  upphöja  allt  hvad  man  behagar? 

Således  har  jag  aldrig  i  mitt  lif  fått  berömma  Carl  den 
tolfte  för  att  vara  en  hjelte,  en  halfgud  i  själens  kraft  och 
höghet  —  utan  att  strax  den  lumpnaste,  som  hört  det, 
grinat  till,  styggt  som  en  Blaren,  emot  hans  ära,  tills  han 
hunnit    komma    fram   med  sina  inkast  af  allt  slags  skefhet: 

Svenska  1'arnassen.     IV.  6 


82  THOMAS   THORII.r>. 

»Men  —  han  anlade  ingen  enda  fabrik  för  nattmössor: 
Men  —  han,  han  tänkte  ej  som  kungen  ...  i  min  hjerna: 
Men  —  han  handlade  ej  som  i  vår  tid,  ej  som  i  andra 
tider;  Men  —  han  var  (tänkte  jag,  och  log)  så  uppenbart 
Carl  XII  helt  rent,  som  ni  är  en  grinare,  en  äkta  Blaren 
i  förstånd  och  ärlighet. 

På  detta  sätt  rasar  man  grinande  fort  i  oändlig  för- 
skefning,  med  inkast,  som  gå  ut  på  detta:  Sokrates  och 
Seneca  kände  illa  katekesen!  Cato  bar  sig  icke  åt,  som 
salig  moster !  Bruterne  voro  icke  så  söta,  som  småsekterare, 
Cromwell  och  Herkules  icke,  som  en  symamsell! 

I  vitterheten  —  är  allting  så  fr»rgrinadl,  att  ni  der 
knappast  vet,  om  Shakespeare  och  Milton  äro  gudar,  eller 
fånar;  om  Homerus  är  en  hjelte,  eller  en  käring,  om  Ossians 
sånger  äro  en  slagdänga,  eller  det  sublimaste  af  mensk- 
ligt  snille. 

Genom  grinares  fräcka  konst  --  är  ingen  man  i  verlden 
så  stor,  som  icke  blifvit  förnedrad  till  en  tossa;  och  ingen 
tossa  så  liten  och  grå,  som  icke  blifvit  klädd  i  solens  glans 
och  upphöjd  till  en  gud. 

Genom  denna  fräcka  konst  —  kunna  vi  alla,  när  som 
helst,  grina  upp  emot  himmelen  i  trots  af  den  ädlaste  föv- 
tjenst;  och  grina  ned  i  stoftet  för  den  lumpnaste  titel.  Ja, 
vi  hafva,  genom  en  lång  vana,  våra  ansigtsmuskler  så  stälda 
till  grins,  att  vi  åt  hvilken  som  kommer,  kunna  i  samma 
ögonblick  grina  en  kompliment,  eller  en  smädelse,  det  är, 
en  lögn  för,  eller  en  lögn  emot. 

Mina  läsare!  Låt  oss  derföre  flitigt  upprepa  vår  klara, 
stora  lag: 

»Man  berömmer  icke  det  lastvärda,  utan  det  berömliga, 
i  allting.  Man  kallar  en  man  stor,  icke  för  det,  hvaruti  han 
är  liten,  utan  för  det,  hvaruti  han  är  stor.  Man  prisar  i 
en  handling,  icke  felet,  uian  förtjensten;  och  tvärtom.  Så 
i  allting.  »Hon  år  vacker»,  icke  för  den  YiWa  fulhetens 
skull  ni  behagar  grina  fram  med,  utan  för  allt  sitt  vackras 
skull.  »Han  är  god,  vis,  stor  och  ädel»:  icke  i  hän- 
seende till  de  deremot  stridande  irringar,  ni  hos  honom  kan 
finna,  utan  i  hänseende  till  hans  uppenbara  handlingar, 
ådagalagda  fakta,  af  godhet,  af  vishet,  af  stort  och  ädelt  sinne. 

Med  ett  ord,  låt  oss  —  rent  skilja  alla  saker, 
och  sedan  förena  oss  i  denna  röst  emot  alla  grinare  och 
grinarinnor: 


KKITIK   ÖFVEB   KRITIKKR.  83 

»Min  herre!  Min  fru!  En  sådan  sak  är  en  sådan 
sak.     Faktum  är  faktum. ■» 

Detta  är  Detta. 

3.  För  Fånar  skrifvas  inga  lagar.  De  —  måste  föras 
genom  vanan  och  exemplet  af  andras  vett. 

Dock  kunde  man  för  dem  jollra  så  här: 

.  .  .  Krukan,  sjelfva  krukan  har  hon  icke  sin  ton  i'  Men 
hvad  bevisar  den,  annat  än  att  sjelfva  krukan  har  sm  ton  ? 
Om  man  nu  satte  fram  en  kruka  vida  mera  stor  och  rar, 
kunde  den  gifva  er  mer,  än  en  större  krukas  större  ton? 
Äter,  om  man  gjorde' rönet  med  en  icke  allenast  stor,  utan 
högst  dyrbar  kruka,  förgyld,  emaljerad,  blomstersirad,  med 
dråpliga  mästerstycken  till  grepar,  ja,  om  man  kallade  henne 
rikskruka,  och  om  man  skref  på  henne  den  ofantligasle  titel 
i  asiatisk  stil,  såsom:  y> Den  Jirmanientaliska  alla  krukors 
kruka».  Säg  mig,  skulle  en  sådan  krukas  ton  ändå  vara 
mera,  än  en  krukas  ton? 

Det  kunde  kanske  hända,  att  en  fåne  häraf  skulle 
märka,  att  allt  hvad  man  säger  utan  vett  och  skäl  är 
—  fånigt. 

:!-.  il; 

Men,  det  är  nog.  Jag  har  visat  allt  det  lumpna,  allt 
det  lågt  löjliga,  .som  är  i  försnuidehen. 

Om  vi,  mine  läsare,  tro,  att  någon  höghet  tillhör  men- 
niskan ;  att  det  sanna,  det  ädla,  ända  till  en  viss  gudom- 
lighet, är  vår  lott  —  så  besinnom,  att  i  all  försmädelse,  i 
allt  omdöme  ulan  skäl,  utan  bevis,  röjer  sig  —  ett  bofaktigt 
lynne,  ett  falskt  vittnande,  en  leende  oärlujliet,  en  låg  själs 
fräckhet.  Beslutom  att  i  en  oss  mera  värdig,  i  en  rätt 
rnensklig,  sinneshöghet  —  taga  hvar  sak  för  livad 
den  är:  dömma  allt  efter  sin  art  och  sin  grad; 
och  rättvist  minnas,  att  ingenting  göres  för 
sina  fels,  utanför  sitt  värdes  skull. 

Under  denna  sista  lags  beskydd  flyr  jag  —  och  slutar 
min  Kritik  öfver  kritiker  glad,  om  jag  dermed  kunnat  gifva 
det  minsta  utkast  till  en  Lagstiftning  i  snillets  verld. 


Jag  förklarar  heligt,  att  jag  knappast  känner  en  enda 
af  de  personer,  som  jag  här  försvarat.  Men  rättvisan 
känner  alla. 


84  THOMAS  THORILD. 

Om  stilen  i  sista  stycket  af  detta  arbete,  vädjar  jag 
till  de  små  förklaringar,  som  sluta  andra  delen. 

Stilens  rätta  höghet  är  att  göra  en  sak  liflig  och  lef- 
vande,  det  är,  att  visa  det  sköna  i  all  sin  skönhet,  det 
stygga  i  all  sin  styggelse. 

Man  målar  icke  det  fula  vackert.  Man  målar  icke  fan 
—  i  morgonrodnans  guld,  i  solens  glans,  i  himmelens  azur; 
likaså  htet  som  en  so  i  rosenrödt. 

Derför  fmner  man  ock  en  målare,  som  är  stor  i  kolorit, 
lika  stor  i  sina  mörka  färger,  som  i  sina  ljusa  färger. 
Kännare  säga:  det  är  samma  pensel. 

Stilens  frihet  är  densamma,  som  snillets.  Denna  fria 
stil  bör  gå  lika  långt  med  sanningen;  det  är,  den  bör  vara 
så  skön,  som  allt  det  sköna,  så  förfärlig,  som  allt  det  för- 
färliga; den  bör  gå  så,  djupt,  så  högt,  så  vidt,  som  tingen, 
och  ej  hafva  ett  mindre  mått,  än  naturen. 


Noter. 

(TiU  .-^uK  41. j 

1.  Emot  denna  kärnpunkt  i  Thorikls  kritik,  som  drabbar  Stock- 
holmspostens öfversitteri  mot  yngre  literatörer,  vänder  sig  Leopold 
i  sin  antikritik  och  yttrar  dei-städes: 

En  författare,  mindre  förundrad  än  ni,  min  herre,  att  hafva  ett 
par  tankar;  mindre  fallen  att  uppijläsa,  uppdrifva,  utspänna  till  all- 
männa lärosatser  livart  litet  begrepp,  som  upptindrar  i  hans  hjerna; 
mindre  hastig  att  anse  dessa  ordskryllande  tomheter,  sa  nära  intill 
gränsen  af  det  .<tora  intet,  för  något  djupt,  rart,  sublimt,  oerhördt; 
en  sädan  författare,  min  herre,  i  allt  sa  olik  er,  skulle  kanhända  hafva 
anmärkt  med  ett  par  rader,  att  man  i  Stockholmsposten  tilläfventyrs 
någon  gäng  sträckt  den  vittra  kritiken  till  allt{(ir  obetydliga  skrifter, 
och  att  hon  vid  andra  tider  kanske  förgätit  den  skonsamhet,  som  vid 
dem  kunnat  finna  rum.  Men  att  nu  säga  dessa  enfaldiga,  klara  och 
sä  litet  vigtiga  saker,  huru  vidt  öppnar  ni  ej  munnen  ?  Huru  sväller 
och  jäser  ni  ej  af  stoltheten  att  undervisa?  Huru  brakar  ni  ej  ert 
lilla  ämne,  att  deraf  göra  en  majestätlig  lagbyggnad?  Ty  jag  frågar 
er  inför  hela  den  läsande  och  dömmande  publiken,  livad  har  ni  verk- 
ligen sagt  annat  i  alla  edra  tre  delar?  Eller  livad  annat  än  detta 
har  vi  velat  bevisa  med  hela  denna  barnsliga  uppställning  af  grunder, 
lagar  och  förklaringar,  hvarmed  ni,  utan  all  misstanke  af  löjligheten, 
och  i  den  sämsta  jargon,  nägi-a  lagstiftare  pä  jorden  talat,  fullsladdrat 
er  bok?  Jag  säger  fidlskcUlrat,  ty  jag  t  villar,  att  det  gifves  en  enda 
lä.sare,  som  af  allt  livad  ni  skrifvit  i"  detta  ämne  kan  taga  ett  redigt 
sammanhang. 

Det  eiida,  man  med  nägon  tydlighet  deraf  kan  fatta,  är  att  ni 
synes  vilja  inskränka  granskningen  endast  till  det  mästerliga,  och  der- 
emot    påbjuda    en    fullkomlig    skoning    för  all   medelmåtta.     En  sä 


NOTER.  85 

allmän,  så  vanlig,  kanhända  sa  egennyttig,  tanke  kunde  lätteligen  vara 
grundad,  utan  att  ert  verk  derför  vore  bättre.  Men  i  sjelfva  detta 
enfaldiga  och  högst  triviala,  framfördt  med  sä  stor  fordran  pä  djup- 
sinnighet  och    sä    trygg    sjelfbeundran,  om  ni  nu  t.  o.  m.  har  orätt? 

Den  kortaste  eftertanke  skall  säga  er,  min  herre,  att  dä  en  vitter 
journals  lag  är  den  att  gifva  begrepp  om  literaturens  tillstånd  i  det 
landet,  hvarest  den  tryckes,  har  den  ej  annat  val  än  att  recensera 
detta  landets  författare"  sädana  som  de  uppträda,  goda  eller  medel- 
måttiga, sublima  eller  släta. 

Densamma  ringa  grad  af  öfverläggning  skall  dernäst  öfvertyga 
er,  att  dä  ett  lands  kultur  i  allmänhet  är  svag,  och  de  utkommande  • 
skrifter,  till  den  största  delen  högst  medelmåttiga,  öro  just  svaghetens 
fel  de  första  och  angelägnaste  för  gi-anskningens  hand  att  afhölja  och 
framställa,  efter  dessa  fel  såväl  af  publiken  först  måste  begripas  sorn  af 
författare  först  undvikas,  innan  begge,  genom  en  uppstigande  förädling, 
kunna  föras  till  det  högre  och  förU-äffliga.  Ty  med  all  egentlig 
nationlig  vitterhet  förhåller  sig  det  merendels  pä  det  sättet,  min 
herre,  att  publik  och  fiirfattare  hafva  till  hvarannan  ett  afmätt  för- 
hällande, sä  att  auktorerna  verkligen  blott  tilltaga  i  förtjenst,  i  den 
män  publiken  undervisas,  genom  en  mogen  gi-anskning,  att  urskilja 
och  förakta  det  usla  eller  medelmåttiga,  hvaraf  ni  bort  finna,  min 
herre,  huru  rätt  det  varit  att  begynna  denna  granskning  just  med 
detta  släta  och  medelmåttiga,  för  att  sedan  låta  den  följa  med  den 
stigande  smaken  ända  upp  till  mästerligheten ;  icke  att,  som  ni  före- 
slår, göra  tvärtom.  Frågar  ni  mig  nu  efter  måttstocken  för  ett  folks 
smak  och  upplysning,  så  svarar  jag  er  tillbaka,  att  denna  mattstock 
blir  just  en  sådan  vitter  journal,  derigenom  att  den  recenserar,  icke 
endast  några  fä  goda  stycken,  utan  allt.  Om  intet  eller  litet  af  det 
som  skrifves  för  allmänheten,  som  säljes  och  läses,  höjer  sig  öfver 
medelmåttan,  sä  är  medelmåttan  graden  af  folkets  kultur  i  det  lan- 
det, och  det  är  svaghetens,  medelmåttans  fel,  som  der  böra  angripas, 
icke  ännu  mästares,  om  sådana  finnas. 

Jag  skall  tillägga  till  hvad  jag  här  sagt  en  anmärkning,  hvilken, 
om  ni  den  gjort,  min  herre,  skulle  besparat  eder  många  fåfänga  blad, 
och  kanhända  någon  ridicule.  *Den  lättaste  Ulla  inam.selh,  säger 
ni,  »ler  och  begriper,  att  hon  kan  teckna  sin  syblomma  och  slå  pä 
sitt  klaver  just  som  hon  behagar,  utan  att  med  det  ena  förtörna  Gluck 
eller  med  idet  andra  Eafael».  Deraf  sluter  ni,  att  man  likaså  bör  fä 
skrifva  och  trycka  vers  eller  prosa  sa  dumt  man  gitter,  utan  att 
kritiken  deröfver  har  att  väga  det  ringaste  missnöje  —  välförstaendes 
så  länge  man  dermed  ej  förtörnar  någon  stor  författare.  Man  kunde 
i  förbigående  billigt  erinra  er,  min  herre,  att  om  er  lättOj  Ulla 
mamsell  log  —  och  lät  allmänheten  köpa  rättigheten  att  höra  henne; 
om  hon  log  —  och  lät  mot  kontant  betalning  utjiänga  sin  syblomma 
till  åskådande,  sä  hade  visserligen  kritiken  någon  rätt  att  tillbaka  la 
—  och  yttra  sig  deröfver.  Men  det  är  ej  blott  denna  högst  naturliga 
jemförelse,  som  undflytt  ert  stora  lagstiftningssnille.  Ni  har  ej  märkt, 
min  herre,  att  alla  de  öfriga  vackra  konsterna  hafva  till  allmänheten 
på  intet  sätt  samma  förhållande  som  vitterheten.  Det  är  i  de  förra 
endast  fråga  om  skönt  eller  fult  för  sinnena,  om  färger  och  skuggor, 
ljud  och  tonblandning,  proportioner  och  likheter.  I  vitterheten  der- 
eraot  är  alltid,  eller  borde  åtminstone  alltid  vara,  frågan  om  begrepp 


86  THOMAS   THORILD. 

och  tankar,  urskilning,  sammanliang,  med  ett  ord,  det  angär  der  förnuft 
eller  vanvett,  upplysning  eller  mörker,  förståndets  odling  eller  dess 
eviga  barndom,  att  inte  nämna  smakens  och  tänkesättens  hastigare  för- 
ädling eller  deras  långsamma  barbari.  Det  är  dä,  min  herre,  icke 
som  ni  tror  en  äfven  sä  likgiltig  sak,  huru  dumt  man  rimmar,  huru 
oredigt  man  tänker,  huru  lågt  man  uttrycker  sig  i  allmänna  skrifter, 
som  huru  er  lätta  lilla  mamsell  tecknar  sin  syblonuna  eller  slår  pä 
sitt  klaver.  Det  allmänna  förståndet,  var  viss  derom,  är  det  som  mest 
skrifves,  mest  läses,  mest  talas  i  ett  land;  och  det  är  just  detta,  som 
är  af  mycket  större  vigt  för  en  vettig  granskares  uppmärksamhet  än 
en  bit  god  vers,  ett  stycke  passabel  vältaligliet,  hvarmed  kritiken  i 
det  fallet  har  föga  eller  ingenting  att  uträtta. 

(Till  sid.  51.) 

2.  Emot  detta  Thorilds  nägot  dunka  och  paradoxala  uttalanden 
uppställer  Leopold  i  sin  antikritik  följande  frågor: 

Hvad  vill  ni  säga  dermed  att  ingenting  skrifaes  för  sin  slätt- 
hets skull,  utan  för  sin  merits?  Har  man  någonsin  våndat  sig 
för  att  frambära  till  dagen  en  klyftigare  orimlighet?  Ett  slätt  arbete 
skrifvet  för  sin  merits  skull!  Och  hvilken  är  då  meriten  af  det  som 
inte  äger  någon?  —  An  mer:  hvartill  syftar  den  helt  stridiga  slut- 
sats ni  derai^  drager,  att  man  måste  se  i  en  shrift  livad  den  är, 
icke  hoad  den  kunde  vara?  Her  man  icke  ganska  väl  hvad  en 
usel  skrift  är,  när  man  säger  att  den  är  visel?  Men  förlät  mig,  det 
vore  långt  höfligare  att  i  det  stället  säga  hvad  den  kunde  vara. 

Hvad  vill  ni  säga  med  denna  skarpa  ocli  väldiga  lärdom  till 
recensenten:  ni  kan  för  evigt  göra  er  denna  klara  maxim,  att 
ett  styckes  merit  är  dess  mening?  Om  ni  förstår  dermed,  att  den 
som  gjort  en  god  skrift,  verkligen  ämnat  göra  en  sådan,  sä  säger  ni 
oss  visserligen  någonting  ganska  likt  all  er  vanliga  djupsinnighet.  Ar 
äter  er  tanke  att  afsigten,  den  goda  meningen  med  ett  arbete,  gör 
nog  till  dess  förtjenst,  så  talar  ni  om  släta  författare,  jag  tillstår  det, 
ganska  ädelmodigt  —  på  deras  läsares  bekostnad.  Denna  klara  maxim, 
min  herre,  är  således  ej  så  klar.  Er  mening  har  visserligen  dermed 
varit  den  att  göra  litet  narr  af  edra  egna  läsare,  men  er  merit  skall 
jag  söka  hindra  det  att  blifva.  Ni  är  ej  född  dertill.  Hvars  och 
ens  mening,  som  skrifver  något,  är  tvifvelsutan  att  gifva  sin  skrift 
en  viss  merit;  men  finnes  denna  merit  också  alltid  i  hans  arbete? 
Har  ni  ej  sjelf,  hvad  er  lilla  bok  angår,  velat  gifva  den  en  oerhördt 
stor  merit?  Jag  leranar  er  likväl  att  dömma  huruvida  det  vore  en  så 
alldeles  klar  och  för  evigt  antaglig  slutsats:  ergo  äger  er  lilla  bok 
äfven  denna  merit.  Ni  ma  invända  så  mycket  ni  vill  huru  omöjligt 
det  är  för  någon  dödlig  att  viljcc  göra  en  -skönhet  och  dock 
göra  en  fulhet.  Ingen  enda  läsare  i  verlden  skall  häri  tro  er  pä 
ett  här,  sedan  denna  läsare  en  gäng  sett  er  göra  något. 

Hvad  vill  ni  säga  dermed,  att  en  auktors  vådor  göra-i  på 
hans  egna  välbetcdda  popper,  och  röra.  annars  ingen  dödlig? 
Edra  vådor,  min  herre,  göras  icke  mindre  pä  edra  läsares  gemen- 
ligen  ännu  bättre  betalda  papper*),  och  röra  ganska  mycket  oss,  som 

*)  Thorilds  skrifter  voro  efter  dåtidens  pris  ganska  dyra,  och  hans  mot- 
ståndare läto  honom  ofta  höra  illa  derom, 


NOTER.  87 

tro  oss  köpa  vett,  och  finna  nonsens ;  som  söka  upplysning,  och  finna 
skamlöshet;  som  söka  nöje,  och  finna  ledsnad  Edra  vådor,  min 
herre,  röra  isynnerhet  särdeles  noga  den  goda  smaken  och  det  sunda 
förnuftet. 

Man  behöfver  således  icke  fråga  er,  min  herre,  livad  ni  slutligen 
menar  med  denna  löjliga  anmaning  till  recensenten :  när  en  liten 
dödlig  sätter  sig  ned  att  skri/va  en  liten  bit  —  vers,  tal,  bok, 
så  bör  ni  i  honom  se  en  liten  Gud,  full  af  eld  och  allvar,  Järdig 
att  ropa.  sitt  varde!  —  Nej,  min  herre,  man  bör  i  denna  lilla  död- 
lige se,  icke  en  liten  gud,  utan  en  liten  narr,  och  ändå  icke  så  liten, 
om  han  ropar  varde  ljus!  och  det  blir  oreda;  varde  gudomligt! 
och  det  blir  en  galenskap;  varde  ett  mästerstycke!  och  det  blir 
en  uselhet. 

(Till  sid.  56.) 

3.  Dessa  för  Thorild  så  karakteristiskt  öfverdrifvet  sjelfmedvetna 
rader  framkallade  äter  i  Leopolds  antikritik  en  skarp  replik  af  följande 
lydelse : 

Den  af  edra  läsare,  som  tiUäfventyrs  skulle  misstänka  sitt  om- 
döme i  skaldekonsten,  beliöfver,  för  att  sluta  till  ert  vett  i  detta  yrke, 
blott  söka  det  i  ert  uppförande.  Denna  likhet,  om  den  stundom 
felar,  är  deremot  ofta  upplysande.  Man  studsar  tillbaka  af  häpnad, 
och  man  tror  knappt  sina  egna  ögon,  då  man  läser  i  er  närvarande 
skrift,  angående  detta  fordna  poem  (Passionerna),  af  kännare  så  ogil- 
ladt,  af  allmänheten  så  förlöjligadt  och  i  följden  af  begge  sä  alldeles 
förgätet  »huru  den  trotsige  Passionernas  bard  blifvit  tåld  att 
liksom  en  annan  Oden  med  sina  åsar  och  götar  införa  en  ny 
gudadyrkan,  och  N.B.  i  riktig  likhet  med.  den  gamla  göra 
landet  trångt  för  rimmeriets  inborne  finnar  och  lappar.» 

Min  herre,  om  ert  poem  Passionerna  har  blifvit  tåldt,  sä  gifves 
det  inte  mer  ett  offentligt  sätt  att  förklara  sin  afsmak  och  sitt  ätlöje 
öfver  någon  uselhet.  Er  stora  oblygsamhet  förtjenar  tillbaka  ett  svar 
af  denna  sanning ;  och  jag  åberopar  mig  häruti,  icke  blott  hvar  läsare 
af  urskilning,  utan  hvar  läsare  af  minne. 

»Den  trotsige  Passionernas  bard»  —  sä  mycket  har  sin  fuUa 
rigtighet.  —  »Likasom,  en  annan  Oden  —  med  sina  åsar  och  göter.» 
Man  skall  beundra  blygsamlieten  af  denna  jemförelse.  Man  ser, 
att  det  är  ni  sjelf,  min  herre,  som  är  denna  andra  Oden.,  denna 
våra  dagars  hcdjgud ;  men  hvilka  äro  väl  edra  åsar  och  göter f 
Skulle  de  tiUäfventyrs  utgöra  densamma  krets  af  edra  värdiga  be- 
undrare, hvarom  en  annan  poet  talar  något  tydligare  i  dessa  termer: 

Om  druckna  pojkars  undran 
Och  dårars  lof  du  söker  m.  m. 

Och  ytterligare: 

Då  känn  din  rätt  till  etern, 
Till  höga  himlens  Bedlam, 
Till  druckna  pojkars  undran 
Och  dårars  lof.*) 

*)  Ur  Kellgrens  Nytt  försök  till  orimmad  vers.    (Se  nästa  sida.) 


88  KELLGREN, 

Man  känner  i  det  fallet  tillräckligen  dessa  edra  åsar  och  (jötcr. 
Deras  namn  och  förtjenster  äro  lika  sä  litet  obekanta  saker,  som  det 
kaffehus  eller  hembryggarställe,  hvarest  ni  vanligen  samlar  dem  om- 
kring er  spira.  Men  det  som  ni  sjelf  ej  föreställer  er,  det  som  ni 
med  all  er  S3'mpatiska  natur  för  det  »oändligt  uslai>  sjelf  skulle  häpna 
för,  vore  om  ni  hade  det  tillfälle  som  jag  någon  gäng  ägt,  att  se  j^ä 
ett  ställe  samlade  stora  massor  af  dessa  edra  åsars  och  göters  vittra 
mödor,  det  ena  vidundret  ännu  en  afgrund  djupare  i  mörker,  ännu 
en  himmel  högre  upp  i  febus  än  det  andra,  och  alla  efter  ert  stora 
efterdöme  ihopfösta  med  den  ädla  frihet,  som  bjuder  trots  ut  smak, 
ordning  och  tankelagar. 

Med  dessa  edra  åsar  och  rjöter  har  ni  dä,  ni  Oden  II,  i  riktig  lik- 
het med  den  första,  gjort  landet  trångt,  säger  ni,  för  rimmericts 
inborne  finnar  och  lappar.  Säg  sä  gerna  rent  ut,  min  herre,  och 
utan  liknelse,  att  ni  genom  edra  beundransvärda  poemer,  tillintetgjort 
och  förmörkat  hela  var  öfriga  vitterhet.  Nämn  i  stället  för  rimme- 
riets undertryckta  finnar  och  lappar  sä  gerna  rent  ut  auktorerna  af 
Själens  stgrka,  Mcnniskans  elände,  Atis  och  Cainille,  Odet  öfver 
hoppet.  Odet  öfcer  Gustaf  Adoljs  död,  Gustaf  Vasa,  Ifigenia  i 
Auliden,  Talet  öfcer  cnhcdrottningcns  död,  Odet  till  scenska 
folket.  Handeln,  Skaldekonsten,  tragedin  Oden,  ndla  dessa  kalla 
och  säkra  trampare  på  deras  enda  stråt,  som  är  så  lagligen 
utmätt  i  vittra  steg  med  sina  rigtiga  mil-  och  fjerdingsstolpar 
för  snillet,  samt  ett  starkt  scdvagardie  af  kungars  hcskgdd». 
Det  är  med  denna  modesta  skrifart  ni,  som  en  annan  Caesar,  tecknar 
det  folkslag,  ni  underkufvat.  Men  det  är  ej  nog.  Icke  nöjd  att 
liafva  gjort  landet  trångt  för  dess  rimmande  innebyggare,  hotar  ni 
ännu  att  »med  en  enda  blixt  af  naturens  geni  göra  till  grus  hela 
stora-  vitterhctsskrån,  med  cdla  deras  rara  konstverk',  lagar  och 
rätter  —  till  grus,  der  knappt  några  grand  ännu  glittra  för 
barnen». 

Jag  lemnar,  utan  att  vidare  yttra  mig  öfver  allt  detta,  läsaren 
sjelf  att  dömma,  om  en  man,  som  sä  skrifver,  verkligen  äger  allt  hvad 
han  väl  borde  äga  för  att  göra  goda  poesier  och  Kritiker  öfver  Kritiker. 


Nytt  försök  till  orimtnad  vers. 

Af  Kellgren. 

Om  druckna  pojkars  undran 
Och  dårars  lof  du  söker; 
Bryt  oförsökta  vägar, 
Det  äkta  snillets  vägar, 
Der  aldrig  spåret  trycktes 
Af  någon  dödlig  fot. 
Låt  lilla  vinkelns  åbo, 
Låt  idogsfulla  spindeln 
Ur  hårdt  tillsnörpta  ändan 


XYTT   rÖKSÖK    TILL   OKLMJLVD    VEKS.  bU 

I  evigt  lika  kretsar 
De  fina  trådar  draga, 
Som  fånga  flugans  flygt. 
Låt  svaga  broskets  vanmakt, 
Låt  stoftets  atom  söka 
Det  vettiga,  det  qvicka, 
Behageliga,  ömma, 
Förtjusande  och  Ijufva; 
Men  du,  med  stora  nerven 
Och  starka  fjäderns  spänning; 
Men  du!  var  ny,  ofattlig, 
Ursprungelig,  var  sjelfstor 
Och  full  af  dig. 
Du,  tag  af  Shakespeare  yrslan. 
Med  store  Klopstoeks  orim. 
Och  Göthens  konvulsioner. 
Och  Ossians  evigt  samma: 
Så  lyft  dig,  stor  af  jäsning. 
Gud  härmande,  Serafisk, 
Eterisk  och  Luftsyrisk, 
Högt  ur  begreppets  verld. 
Ja,  res  dig,  Ikars  ättlägg. 
Res  upp  dig  öfver  menskan, 
Ur  låga  grusets  menska, 
Och  känn  din  rätt  till  Etern, 
Till  höga  himlens  Bedlam, 
Till  druckna  pojkars  dyrkan 
Och  dårars  lof. 

Först,  krossa,  stark  de  fjättrar, 
Hvarmed  det  tunga  vettet 
Dig  fängsla  vill  i  muddret 
Och  oförmågans  dy. 
Se'n  le,  och  slit  de  bindlar, 
De  bindlar  utaf  blomster. 
Och  veka  tråd  af  silke. 
Som  smaken  och  dess  broder, 
Dess  lilla  broder,  rimmet, 
Kring  dina  vingar  fäst. 
Så,  höj  den  stolta  hjessan. 
Så,  spänn  den  vida  våmben 
Och  lyft  en  jättes  gap. 
Och,  djerf,  som  fabelns  groda, 


90  KELLGREN. 


Svälj  millioner  ankar, 
Svälj  myriader  åmar 
Af  luft  och  högmod. 
Väl!  nu  bör  språnget  vågas, 
Det  stora  tyska  språnget, 
Till  källan  af  det  sköna, 
Det  ädla  och  det  sanna. 
Nu  väntar  jorden,  häpen. 
Tillbedjande  och  knäböjd, 
Att  se  din  himmelsfärd. 
Nu,  genom  djupa  molnet. 
Sin  hand  en  ljusets  engel 
Har  utsträckt  till  ditt  skydd: 
Och  legioner  stämmor. 
Och  milliarder  handklapp, 
Och  lockande  Serafer, 
Och  bugande  Cheruber, 
Vid  åsyn  af  ditt  uppsprang. 
Kring  tusen,  tusen  himlar 
Ge  skall  och  återskall. 
Väl!  nu  är  kedjan  krossad. 
Nu,  låga  jorden  lemnad. 
Ännu  ett  språng  och  än  ett! 
Nu,  hvirflar  han  i  skyn. 
Nu,  full  af  stolthet,  trampar 
Hans  frälsta  fot  på  månan. 
Nu  ha!  —  nu  bröt  han  benet 
I  ringen  af  Saturnus! 
Ve!  och  der  sveddes  vingen, 
Hans  styrkas  högra  vinge. 
Af  vreda  solens  eld. 
Ve  ynglingen!  nu  klöf  han. 
Nu  klöf  han  midt  itu 
Den  väderspända  hj essän 
Mot  Sirii  demantsklot. 
Ha!  ropa  höjd  och  himlar. 
Och  djup  och  afgrund:  ha! 
Nu  svindlar  han  och  svindlar,  " 
Och  vänder  loppet  bakfram. 
Nu  föll  han  slak  och  snöplig. 
Med  näsan  emot  jorden, 
Och  sprack. 


THOKILD.       FÖRSÖK    TILI,    0EI5IMAD    VEKS.  'jl 

Försök  till  orimmad  vers. 

Af  Thorild. 

Om  starka  själens  klarhet 

Och  Gudars  lugn  du  söker. 

Lär  segrar  på  dig  vinna, 

Till  Stoas  vishet  gå; 

Lär,  hög  och  modig,  trampa 

De  änderliga,  veka, 

De  blöda  känslors  skara; 

Att  le  åt  qvinnojemmern 

Och  åt  de  svagas  fröjd! 

Hvad  äro  stormens  ilar, 

Om  i  din  själ  är  lugn? 

Hvad  tomma  namnet  Smärta, 

Om  lyftad  öfver  sinnet 

Din  höga  själ  föraktar 

Den  lilla  fiberns  vällust? 

För  stormens  minsta  il 

Se  vågen  sucka,  svalla: 

Då  klippan  orörd  står. 

Blif  stark!  och  le  åt  nöden. 

Håll!  ropar  du,  men  är  väl 

Den  jättelika  läran 

För  dödeliga  gjord! 

Se,  svage,  se  omkring  dig 

Hvad  kan  i  tingens  lagar 

Du,  grusets  insekt,  ändra? 

Bryt  tingen  eller  dig. 

Du  ej  förmår  det  ena: 

Väl!  dåre,  gör  det  andra. 

Bryt  veka  nöjets  känsla, 

Och,  lyft  ur  jemmerns  barndom. 

Gå  stegen  till  en  man. 

Bhf  stark!  och  le  åt  nöden. 

Se  det  är  Stoas  vishet 
Och  Zenos  hjeltelära! 
Fall  ädle!  rys  och  tillbed! 
Ur  låga  jordens  qvalm 


<J2  THORILD.      KIJStMET. 

Se  upp  med  klarnadt  öga: 
Se!  hög  i  lugna  stegen 
På  all  dess  nöd  och  j  em  mer 
En  stoisk  halfgud  träda. 
Följ,  dödlige,  dess  spår! 
Om  fri  du  vågar  önska 
Den  starka  själens  klarhet 
Och  Gudars  lugn. 


Rimmet. 

Af  Thorild. 


Hör,  Ijuf  i  svarande  toner, 

Hör  rimmets  gudomliga  sång! 

Som  sällhetens  röster. 

Som  oskuldens  kyssar 

Hviskande  sorla  kring  englarnes  troner! 

Så  ekos  skall 

Förskönar  och  gläder 

Och  tjusar  den  landtliga  fléijten  i  dalen: 

Så,  ack  så! 

Mera  Ijufva 

Än  englar  och  eko 

Svara  hvarannan 

I  ensliga  skuggor 

Kärlekens  suckar. 

Hör,  Ijuf  i  hela  naturen. 

Hör  skönhetens  himmelska  röst! 

I  lika  gående,  svarande  fläktar, 

Hon  talar  till  själen, 

Hou  strömmar  i  sinnet: 

Med  suckars  tysta,  eviga  rop, 

Hvad  söker  det  Ijufva,  kännande  hjertat? 

Det  lika,  lika. 

Det  svarande! 

I  tonernas  sång 

Så  lockar  ljudet  det  älskade  ljudet; 

I  hka  språng 


LEOPOLD,      SÄNDEBREP   TILL   ]«A8TEE   ALLT  I   ALLA.  93 

De  följa  hvarannan  till  himmelska  etern! 

Hör,  Ijuf  i  svarande  toner, 

Hör  rimmets  gudomliga  sång! 

Konstens  fina,  veka  hand 

Bildande  gaf  det  lätta  behaget; 

En  Ijufhetens  engel  satte  sig  der! 

En  Ijufhetens  engel 

Andas  och  lockar 

Och  svarar  himmelsk,  och  kysser  den  andre, 

I  rimmets  spelande,  lätta  behag. 

Naturens  fria,  hårdt,  sträft,  vildt. 

Är  mera  friskt. 

Men  ej  så  Ijuf  t. 

Och  ej  så  vekt. 

Ack,  ger  ej  den  vällust  åt  retade  sinnet. 

Ack,  smakar  ej  så 

Af  himlens  och  englarnes  harmoni! 

Anm.    En  tio  graders  större  skald  än  jag  slcuUe  npi>lu"')ja  rinnnet 
sä  förtjusande,  att  liela  verlden  ville  skrifva  orimniadt. 


Sändebref  till  mäster  Allt  i  Alla. 

Af  Leopold. 

Min  vittre  mäster  AUi  i  Alla, 
Din  bok  om  helsan  har  jag  sett. 
Du  är  dig  alltid  lik  i  vett. 
Låt  dig  till  tack  behaglig  falla 
En  liten  saga,  anekdot, 
Historia,  hiu'  du  den  vill  kalla. 
Som  ej  skall  kosta  någon  plåt. 

En  man  för  trängande  affärer 
Fick  af  en  löpare  behof 
Och  tog  j  em  väl,  som  sagan  lärer. 
En  dylik  gynnare  på  prof. 
Förgäfves  ville  man  bestrida. 
Att  denne  karl  ju  sprang  som  fan 
Och  var  kanske  i  hela  stan 
Den  bästa  kursor  så  till  vida; 


94  LEOPOI/D. 

Det  enda  fel  var  blott  deri, 
Att,  hvart  han  månde  skickad  bli, 
När  han  ej  sprang  åt  galen  sida, 
Så  sprang  han  stället  långt  förbi. 

Som  allt  blef  strandsatt  på  det  viset, 
Bref,  ärender  och  tidningar. 
Och  junkern  till  var  dyr  i  priset. 
Han  afsked  fick  med  det  beviset: 
Att  han  —  sprang  bra,  men  som  en  narr. 

Om  nu,  hur  hknelsen  förklaras, 
Du  kanske  ej  så  rätt  förstår. 
Då,  mäster  AlU  i  Alla,  svaras 
Att  ej  tillämpningen  är  svår. 
Liksom  i  löpa,  så  i  skri/va 
Är  farten  god,  —  likväl  förstå. 
Till  målet  blott,  som  syftas  på. 
I  begge  två  man  den  kan  drifva 
Långt,  långt  till  fanders  —  och  kan  blifva 
En  dråplig  narr  i  begge  två. 

Jag  hör  ditt  rop  från  Elben  skälla: 
»Hvad  helsan  är  för  prisvärd  lott!» 
Godt,  mäster  Allt  i  Alla,  godt! 
Men  dygd  och  lieha  derför  kalla 
Blott  skilda  namn  på  samma  sak. 
Och  sjuklingen,  som  qväljs,  ett  vrak,  — 
Hvart  bär  det,  mäster  Allt  i  Allaf 
O,  hvad  din  slutkonst  är  sig  lik 
Och  klar  i  allt  som  himlens  dager! 
Man  är  då  efter  din  logik 
Rätt  småföraktlig  med  kolik 
Och  rent  af  nedrig  med  podager? 
Se  der,  min  vördade  publik. 
Din  man  uti  Jinans,  kritik, 
Moral,  liistoria,  juridik. 
Teologi  och  politik 
Dietetik,  cliarlatanik, 
Och  a-hra-da-bra-ca-da-brik ! 
Köp,  läs,  beundra,  bravo  skrik, 
Och  tro,  att  han  dig  ej  bedrager! 


SÄNDEBBEF   TILL   MÄSTEk  ALLT   I   ALLA.  te 

Ja.  vore  ni  på  jordens  klot 

Den  förste  man  i  vett  och  seder, 

Skämd  är  ni  dock  till  dygd  och  heder 

Med  tarmbråk  eller  vattensot, 

Tills  någon  fältskär  botat  eder. 

V^ar  deremot  förflugen,  bål. 

Fantastisk,  vettlös,  öfvermodig. 

Må  endast  väl,  gör  styfva  mål, 

Ät  pudding,  stockfisk,  palt  och  kål. 

Smält  maten  bra,  blif  rask  och  frodig, 

Så  är  ni  en  förtjent  person. 

Värd  för  er  dygd  att  respektera. 

Ty  tro,  om  dygden  fins  nu  mera, 

Så  är  det  hos  en  styf  dragon. 

Nej,  intet  hemligt  agg  förför  mig. 
Jag  är  en  man  af  ädel  själ 
Och  mycken  dygd,  —  ty  jag  mår  väl. 
Men  mäster  Allt  i  Alla,  hör  mig  : 
Man  skrifver  ej  en  sämre  bok, 
Tro  mig,  för  det  att  man  är  klok. 
Din  penna  styr,  om  ej  din  tunga. 
Var  Gellert  värdig  ditt  förakt, 
Och  i  den  ädle  B  et}  t  el  a  makt 
Att  ha  som  du  en  felfri  lunga"? 
Se  denna  krympling,  unge  gäck. 
Som  släpar  armen  der  i  bandet! 
Han  var  den  ryska  flaggans  skräck. 
Han  göt  sitt  blod  för  fosterlandet: 
Hvad  har  du  gjutit,  du?  —  Ditt  bläck! 
Haf,  om  ej  klokhet,  likväl  hjerta: 
Hvem  ser  du  i  den  bleka  hamn. 
Som  släpar  der  i  kojans  famn 
Med  tjugu  års  oläklig  smärta 
Ett  tjugu  års  beundradt  namn? 
Känn  Rousseau!  —  I  det  usla  häktet 
Af  denna  kropp,  för  plågor  byggd. 
Beundra,  känn  med  rättvis  blygd 
Förädlarn  utaf  menskoslägtet 
Och  mönstret  af  den  vises  dygd! 
Har  du  gjort  mer  för  saknans  tårar 
Med  tio  friska  fingrars  bruk 


9G  THOMAS   THORILD. 

An  denna  Kellgren,  ständigt  sjuk, 

Hvars  mistning  hela  Sverge  sårar, 

Och  som  ännu  med  tynad  hand 

Höll  fort  att  risa  lidens  dårar, 

Dig  ej   förgäten  deribland? 

Skall  du  en  lika  ära  hösta 

Med  denna  plågade  Liden, 

Som  Sverges  kronprins  gick  alt  trösta. 

Med  hvilka  skäl  du  dig  må  briista 

Af  mera  kött  på  dina  ben? 

O  yngling,  att  du  märka  ville 

Din  brist  på  slutkonst  och  försyn 

Och  tro,  man  är  till  dygd  och  snille 

Ej  jemt  så  frodig  som  till  hyn! 

Att  helsans  ädla  värde  yrka 

Är  för  en  vis  tillräckligt  ju? 

Håll  der,  och  gäck  ej  längre  nu, 

Ty  mins,  att  skryta  af  sin  styrka 

Har  oxen  större  rätt  än  du. 

Tack  vare  Camus,  som  du  säger 

Förnuftets  läkdom  skref.  —  Min  vän. 

Om  du  den  rara  Ijoken  äger. 

Lägg  allting  bort,  studera  den! 


Om  ett  stort  tänkesätt  emot  våld,  list  och 
partier. 

Emedan  list  och  våld  äro,  vanligen,  alla  partiers  vett 
och  styrka,  hvarmed  de  antingen  smyga  sig  upp,  eller  bryta 
sig  fram,  till  högsta  makten;  så  anser  jag  ock  allt  slags 
parti  såsom  den  egentliga  motsatsen  emot  ett  stort  tänkesätt 
hos  ett  folk. 

Ty  fastän  det  är  sant,  att  vid  första  påseendet  partier 
synas  vara  något  lika  så  naturligt,  som  all  olikhet  på  jor- 
den i  meningar  och  afsigter  —  hvarföre  man  ock  ser,  att 
hvart  parti  kallar  .sm  list  snille,  sitt  våld  hjeltemod,  .sm 
vilja  lag,  sitt  välde  ordning:  så  är  dock  intet  parti,  icke 
ens  det  bästa,  naturligt,  utan  så  vida,  som  det  är  rätt  sagdt, 
att  allt  oförstånd  är  naturligt, 


ETT   STORT  TÄNKESÄTT   EMOT   VÅLD,   LIST   OCH   PARTIER.  97 

Detta  skall  jag  bevisa  om  alla  de  största  partier,  som 
kunna  vara  i  samhällen. 

Och  för  alt  göra  denna  fråga  så  stor  och  klar  som  möj- 
ligt, vill  jag  taga  för  gifvet,  att  alla  partier,  som  uppkomma, 
hafva  rätt. 

Men  äfven  då,  påstår  jag,  att  deras  blotta  natur,  att 
vara  parti,  är  just  det,  som  fördömmer  dem. 


Aldra  först  bör  märkas,  att  endast  olikheten  aldrig  är 
nog  till  att  göra  ett  parti;  fastän  man  alltid  sagt:  likheten 
föder  vänskap  och  olikheten  fiendskap. 

Hvilket  man  ser  deraf:  1.  att  de  olikaste  landskaper, 
språk,  lynnen,  seder,  yrken,  åldrar,  stånd,  grader,  icke  hindra 
en  allmän  och  ofta  innerlig  förening,  som  heter  rike  och 
stat : 

2.  Att  de  största  stridigheter  i  tankar  icke  hindra  ett 
system,  som  heter  lärdom  och  religion;  ja,  att  de  åtskildaste 
folkslag  kunna  träffas  i  en  den  närmaste  förening,  som  heter 
förbund  och  mensklighet: 

3.  Att  hela  naturens  oändliga  olikhet,  långt  ifrån  att 
söndra  allt,  danar  en  harmoni,  som  gör  alltings  både  be- 
stånd och  skönhet. 

Detta  är  så  visst,  att  musici  lära  oss  det,  som  hvar 
uppmärksam  kan  finna,  att  blotta  likheter  aldrig  kunna  göra 
en  harmoni.  Likna  är  således  icke  detsamma,  som  öfver- 
ensståmma.  Och  olikheten  är  i  sin  natur  lika  så  oskyldig, 
som  mångfaldigheten. 

Men  härutaf  följer:  att  endast  den  olikhet  kan  vara  grun- 
den för  ett  parti,  hvilken  gör  en  söndring  i  samhället,  en 
brytning  i  den  allmänna  föreningen.  Hvarvid  man  ser,  att 
olikheten  är  blott  en  anledning,  då  allt  verkas  endast  af 
deras  i/ver,  hvilka  med  makt  vilja  göra  sin  tanke  enväldig, 
och  derföre  ingå  en  enskild  förening,  som  bryter  den  all- 
männa. 

Nu  är  det  klart,  att  det  som  är  naturligt  för  ett  parti, 
är  lika  naturligt  för  ett  annat.  Alla  tro  sig  hafva  högst 
rätt:  alla  sträfva  till  högsta  makt.  Derföre,  som  olikheter, 
och  äfven  stora  olikheter,  äro  bland  menniskor  otaliga;  så 
måste,  genom  samma  i/ver,  allt  på  jorden  blifva  ett  tumult 
af  partier. 

Svenska  rarnassen,     Jl^'. 


98  THOMAS   THOKILD. 

Detta  är  ock  hvad  som  alltid  varit.  Just  så,  som  Sve- 
denborg,  hvilken  ofta  har  skönare  syner  än  Plato,  säger,  att 
helvetet  består  i  alla  högmodets  våldsamheter,  i  en  evighet 
af  revolutioner,  hvilka  oupphörligen  störta  en  tyrann,  för  att 
oupphörligen  kasta  upp  en  annan. 

Så  att  blotta  skymten  af  parti  ger  en  utsigt  af  oändlig 
söndring  och  förstörelse! 

Och  det  som  gäller  emot  alla  partier,  det  gäller  ju 
emot  hvart  och  ett? 


Men  aldra  klarast  kan  alla  partiers  vanart  synas,  när 
man  först  märkt  det  gudomliga,  som  är  i  den  allmänna  före- 
ningen:  hvars  brytande  är  allt  partis  väsende. 

Såsom  i  allmänhet  det  högsta  onda  på  jorden  är  fiend- 
skap, söndring  och  förstörelse ;  så  är  det  ock  uppenbart,  att 
det  högsta  goda  på  jorden  är  förening,  i  samma  mån  den 
är  stor  och  allmän. 

Ty  endast  i  förening  kunna  menniskor  hjelpa  hvarannan 
till  ett  sällt  bestånd;  äfven  som  de  endast  i  fiendskap  och 
söndring  kunna  hvarannan  skada  och  förstöra. 

Derföre  är  i  det  minsta  röfvareband  det  enda  goda  deras 
förening. 

Derföre  hafva  alla  slägten  sitt  ursprung  uti  den  innerli- 
gaste af  alla  forenimjar,  som  är  kärlekens.  Hvilket  genom 
en  naturlig  likhet  gäller  om  ljuset,  om  elden,  om  allt  det 
som  i  hela  verlden  är  kraft,  daning,  lif  och  skönhet. 

Nu  kan  man  icke  tvifla,  att  det,  som  bryter  det  heli- 
gaste på  jorden,  ju  är  det  högsta  brott.  Men  så  gör  allt 
parti;  låt  ock  dess  ifver  brinna  för  det  rättaste.  Ergo! 
Ja,  man  kan  med  fullgodt  skäl  säga,  att  en  tjuf,  en  vålds- 
verkare,  hvar  och  en  missdådare,  emedan  han  antingen  svi- 
ker eller  trotsar  den  allmänna  föreningen,  tar  sitt  parti. 
Hvilket  familiära  talesätt  också  aldrig  brukas,  äfven  i  de 
finaste  ämnen,  utan  då  man,  ovillig  att  handla  efter  all- 
männa lagar,  vågar  ett  öfverdåd. 

Alen,  men,  ropar  man,  de  visaste  och  de  bäste  kunna 
ju,  måste  ju  ofta,  göra  ett  parti?  Och  den  allmänna  före- 
ningen är  ju  tusende  gånger  i  verlden  ett  system,  både 
det  dummaste  och  det  grymmaste!  Eller  kallar  ni  En- 
gelbrekts  och   Vasas  hjeltar  ett  parti?     Kallar  ni  papis- 


ETT   STOKT   TÄXKESATT    EMOT    VALD,    LIST   UCH    PAKTiEK.  W 

men,  kallar  ni  despotismen,  kanske  sjelfca  diabolismen, 
en  allmän  förening. 

Svar.  Allt  detta  är  ett  missförstånd.  En  förening,  om 
man  skall  tala  ärligt,  kan  aldrig  vara  tvungen.  Eller  ni, 
kallar  ni  förening  slafvarnes  fastsmidning  vid  en  och  samma 
kedja,  missdådarnes  på  samma  galer,  oxarnes  under  samma 
ok?  Långt  ifrån  att  med  förening  mena  något  våldsamt 
eller  tvunget,  menar  jag  icke  ens  dermed  något  enda  af  alla 
nuvarande  systemer  af  regering  eller  religion:  ehuru  jag  icke 
heller   undantager  det,  som  i  dem  uppenbart  är  välgörande. 

Ty  med  ajllmän  förening  menar  jag,  såsom  jag  bör, 
allas  enhällighet  igenom  allt  det,  Jivaruti  de  kunna  öfcer- 
ensstämma. 

Och  detta,  hvaruti  alle  kunna  qfverensstämma,  är, 
icke  det  enskilda,  hvilket  just  är  det,  som  åtskiljer  allt, 
och  dessutom  alltid  är  så  smått  som  enskildt;  utan  det  är 
det  allmänna  och  stora,  i  samma  mån  som  det  är  allmänt 
och  stort. 

Hvarföre  ock  hvart  parti,  med  all  sin  enskildhet,  i  hän- 
seende till  det  allmänna  stora,  likväl  alltid  måste  uppoffra 
sina  mindre  enskildheter,  för  att  kunna  träffa  en  förening 
i  något  för  dess  vett  och  ifver  allmänt. 

Det,  hvaruti  menniskor,  så  långt  som  möjligt,  kunna 
öfverensstämma,  är  icke  ens  med  säkerhet  det  gemensamma 
och  lika:  ty  man  skulle  icke  då  hafva  märkt,  att  samma 
folk,  till  exempel  svenskar,  eller  samma  stånd,  till  exempel 
bönder,  helt  lätt  kunna  delas  i  partier. 

Således  måste  det,  hvaruti  alla  kunna  öfverensstämma, 
vara  något  ännu  allmännare  och  större:  ehuru  icke  det  min- 
sta, som  kan  göra  en  öfverensstämmelse,  bör  undantagas. 
Och  det  är  orsaken,  hvarföre  jag  gjort  min  idé  om  allmän 
förening  så  vidsträckt.  Men  för  att  visa,  att  denna  idé, 
fastän  obestämd,  likväl  är  reel,  så  vill  jag  endast  tillägga, 
att  det,  hvaruti  alle  kunna  öfverensstämma,  är  det,  som 
alle  förstå  vara  v  ig  tig  t  för  sållhet. 

Och  genom  detta,  som  är  allmännare,  än  någon  viss 
religion,  eller  någon  viss  regering,  genom  det,  hvaruti  alle 
kunna  öfverensstämma,  det  som  alle  förstå  vara  vigtigt  för 
sällhet,  är  i  all  tid  en  allmän  förening  möjlig:  ja,  den  är 
nödvändig ,  och  verkhg  i  denna  stund,  fastän  den  genom 
partiers  stormiga  töcken  är  fördunklad. 

Ty  likasom  fäderneslandet  icke  upphör,  derföre  att  det 


100  THOMAS   THOBILD. 

sekler  efter  sekler  skakas  af  fiender,  sönderslites  af  galnin- 
gar och  bofvar,  höljes  af  lågor  och  blod,  utmärglas  af  ty- 
ranners tyranner;  utan  är  ännu  detsamma  heliga  fädernes- 
landet, så  länge  ännu  samma  slägte  på  samma  jord  andas: 
äfven  så,  i  trots  af  alla  partiers  stormar,  består,  i  sin  gu- 
domliga stillhet,  den  allmänna  föreningen,  så  länge  vänskap, 
förbund  och  mensklighet  äro  till. 

Huru  kan  den  hafva  rätt,  som  bryter  denna  förening; 
om  det  ock  vore  i  anledning  af  det  aldra  rättaste?  En  död- 
lig må  hafva  aldrig  så  rätt,  så  har  han  dock  deruti  orätt, 
att  han  gör  ett  parti,  en  söndring  i  samhället  eller  mensk- 
ligheten.  Jag  inser  väl,  att  när  ett  parti  är  gjordt,  så  är 
ett  motparti  nödvändigt,  som  alltid.  List  retar  list,  våld 
väcker  våld.  Men  man  ogillar  ju  dråp,  fastän  det  är  både 
naturligt  och  rätt  alt  dräpa  dråparen!  Äfven  så  hvad 
Engelbrekt  bröt,  bröt  han  emot  förbriitaren.  Vasa  för- 
störde försiöraren.  Derföre  ogillar  ingen  gudomlig  lag  dem 
som  emotstå  det  onda,  utan  dem  som  göra  det  onda. 
Och  det  onda,  i  denna  fråga,  gör  den,  som  danar  ett  parti. 

Men,  säger  man,  fastän  det  är  sant,  att,  då  allmän 
förening  bett/der  något  så  stort,  så  heligt  och  verkligen 
gudomligt,  en  söndring,  en  brytning  i  densamma,  eller 
ett  parti,  utan  allt  tvifvel  är  ett  ondt;  så  år  likväl  uppen- 
bart, att  det  är  ett  nödvändigt  ondt,  och  utan  h vilket 
aldrig  något  rätt  skulle  hafva  uppkommit  eller  kunna 
uppkomma  på  jorden.  Eller  huru  vill  ni,  att  en  förbätt- 
ring annars  någonsin  skall  skef 

Svar.     Jag  skall  just  bevisa  motsatsen. 

Aldraförst  är  det  klart,  att  ett  parti  aldrig  kan  vara 
ett  parti,  utan  att,  i  och  med  detsamma,  mer  eller  mindre, 
göra  söndring,  fiendskap  och  förstörelse.  Detta  har  ni 
medgifvit.  Ty  som  hvart  parti,  genom  naturlig  nödvändighet, 
retar  upp  ett  motparti,  och  begge  uppstå  för  samma  välde; 
så  har  ni  ock  dermed  redan  kampplatsen  öppnad  för  list 
och  våld. 

Men  ser  ni  häruti  annat,  än  egenmäktighetens  lilla  ma- 
nifest: du  vill  det,  men  jag  vill  deltat 

Och  är  en  sådan  vildhet  det  rättas  gudomliga  sätt  att 
röra  själen,  eller  sanningens  att  segra  på  förståndet? 

Är  det  icke  tvärtom  af  historien  klart,  att  vetenskaperna, 
det  är,  att  menskliga  visheten,  aldrig  haft  ett  större,  ja, 
aldrig  haft  ett  annat  hinder,  än  sekter  och  partier?  att  dessa 


ETT   STORT  TÄNKESÄTT   EMOT   VALD,    LIST   OCH   PARTIER.         101 

sekter  aldrig  hade  mäktat  uppstiga,  utan  genom  parti-andanf 
och  att  endast  i  den  mån  alla  sekter  fallit,  kan  menskliga 
visheten,  fritt,  naturligen,  taga  väldet  öfver  alla  de  förstånd, 
som  känna  den? 

Då  detta  är  verldens  historia,  hvilken  ärlig  man  kan 
ännu  vara  så  viss  på  att  ha/ca  rätt,  att  han  för  sin  me- 
ning vill  våga  göra  ett  parti?  hvars  egensinnighet  en  gång 
kunde  motstå  just  sanningen,  som  han  trodde  sig  upprätta, 
och  emellertid  så  långt  som  möjligt  måste  göra  fiendskap 
och  förstörelse? 

Eller  om  han  ock,  hvilket  är  omöjligt,  kunde  hafva  en 
sådan  visshet;  hvilken  galen  ifver,  att,  högtidligen  och  bor- 
gerligen,  vilja  göra  sig  af  dumheten,  af  allmänna  dumheten, 
ett  moiparti,  hvars  ännu  galnare  och  oändligen  mäktigare 
ifoer  kan  rifva  ner  himmelen  ocli  kalla  upp  helvetet? 

Ty  kan  någon  tvifla  på  denna  hårda,  men  vigtiga  san- 
ning, sedan  man  af  alla  verldens  sekler  sett,  att  under  solen 
intet  är  så  lumpet  och  litet,  som  icke,  i  den  stund  det  blif- 
vit  gjordt  till  ämne  för  partier,  kunnat  hölja  jorden  med 
raseri,  våld,  blod,  lågor? 

Det  är  således  uppenbart,  att  parti,  som  kallas  det  enda 
nödvändiga  medel  till  förbättring,  är  just  tvärtom  det  enda 
nödvändiga  hindret  för  vishet  och  lycksalighet  på  jorden : 
och  att,  om  det  likväl  ofta  synes  prisvärdt,  så  är  det  der- 
före,  att  man  då  förblandar  parti  med  en  af  sjelfva  våldet 
väckt  förening  till  motstånd  och  försvar.  Hvarom  är  taladt 
ofvan. 

Då  våld  och  grymhet  göras  för  att  hämma  våld  och 
grymhet;  så  är  det,  icke  brott,  utan  hjellemod.  Men  vi 
tale  icke  om  det,  som  menniskor,  nödgade  af  naturens  heliga 
lag,  måste  göra;  utan  om  det,  som  de  fritt  förelaga  sig. 
Och  då  är  det  visserligen  klart,  att  om  ett  parti  icke  är 
ett  örlog  emot  allmänna  föreningen;  så  är  det  åtminstone 
armering  och  manifest. 


Man  ser  lätt,  att  partier  för  personligt  välde,  der  hvar 
och  en  sälle  hoppas  få  sin  lott  i  det  allmännas  plundring, 
äro  äkta  röfvareband,  fast  i  större  och  mera  publik  form. 
Sådana  bestridas  icke    med  shul:  utan  med  vapen. 

Men    jag    påstår,    att    dessa    aldrig  skulle  mäktat  upp- 


102  THOJIAS    THORILD. 

stiga,  om  icke  den  stora  föreningen  redan  hade  varit  bruten, 
genom  partier  i  mening  och  tänkesätt:  emot  hvilka  jag  här 
talar,  och  hvilka  kunna  vinnas  genom  förnuft. 

Hvarutaf  är  tydhgt,  att  detta  ämne  har  den  högsta 
realitet  och  vigt:  äfven  som  den  lära  jag  nu  skall  förklara 
om  allmän  förenin  g  och  ett  stort  tänkesätt,  oaktadt  all 
nödvändighet  och  helighet,  är  alldeles  ny  på  jorden! 


Emedan  allmän  förening  är  för  menniskor  det  största, 
som  vi  kunna  tänka  oss,  och  all  förening,  i  samma  mån 
som  den  är  allmän,  nödvändigt  är  något  stort;  så  kallar  jag 
med  skäl  det  ett  stort  tänkesätt,  alt  alltid /örs^  och  fråniM 
se  på  det  som  förenar:  då  deremot  ett  litet  tänkesätt  är, 
att  alltid /örs^  och  främst  se  på  det  som  åtskiljer. 

Men  likasom  det,  som  åtskiljer  menniskor,  nödvändigt, 
så  vida,  är  något  enskildt  och  litet;  så  är  ock  det,  som 
förenar  menniskor,  nödvändigt,  så  vida,  något  allmänt  och 
storH. 

Och   detta   är  ett  inre,  således  ännu  högre,  skäl  att  kalla 
hågen  till  förening  ett  stort  sätt  att  tänka. 

Nu  återkommer  härvid  nafurligen  det  inkast:  Men  är 
det  icke  vigtigare  att  tänka  rätt,  än  med  alla  öfoerens- 
stämmandef  ....  Ty  genom  vanan  af  litenhetens  i/ver,  split 
och  söndringar,  kan  man  icke  strax  se,  att  tänka  och  fram- 
ställa sina  tankar  i  lära  och  bevis,  är  något  helt  annat,  än 
göra  partier:  att  den  rätt  jag  har  att  tro  mig  hafva  rätt, 
densamma  rätt  har  hvar  och  en  annan,  och  att  således  allt 
måste  blifva  en  förvirring  af  tvist,  hat  och  våldsamhet,  om 
man  ej  kunde  förenas  i  något  öfverens-stämmande,  .som  just 
derföre  måste  vara  allmänt  och  stort. 

Om  någon  dödlig  kan  tänka  sig  en  säkerhet,  utan  i  en 
allmän  öfverensstämmelse,   så  har  jag  orätt. 

Och  just  derföre  har  man  ock  sagt:  divide  —  et  im- 
pera.  Just  derföre  äro  ock  partier  tyranniets  naturliga  för- 
beredelser: och  anhangsstiftare  äro  liksom  det  ännu  aflägsna 
tyranniets  aldraförste  postiljoner. 

Ty  sedan  man  en  gång  trott  sig  hafva  rätt  att  bryta 
allmänna  föreningen  och  göra  ett  parti  för  sin  mening,  hvil- 
ken  annan  hop  af  menniskor,  lika  höga  i  tro  att  ha/ca 
rätt,    lika    rustade    med  skäl,  bevis  och  en  hufvudman,  lika 


ETT   STORT   TÄNKESÄTT   EMOT  VÄLX),    LIST   OCH   PARTIER.         103 

naturligen  hågade  för  väldet,  måste  icke  tillegna  sig  rättig- 
het, och  upptändas  af  lust,  till  att  göra  just  detsamniaV 

Derföre,  det  man  vill  hafva  förbudet  för  alla,  bör  man 
icke  tillåta  någon:  hvilket  är  sjelfklart:  fastän  de,  som  för- 
svara något  slags  parti,  likväl  icke  se  det. 

Men  denna  lära,  så  hård,  som  det  synes,  bör  dock  icke 
förtörna  de  vise  och  store  män,  som  kunna  göra  något  vig- 
tigt  till  menniskors  förbättring.  Ty,  är  det  icke  klart,  att 
allt  rätt  och  sant  yrkas  endast  och  allenast  för  allmänt 
bästa?  Men  det  verkligen  och  alltid  bästa  för  alla,  är  just 
deras  förening:  således  bör  aldrig  något  rätt  och  sant  yrkas 
så,  att  det  störer  eller  bryter  denna.  Lika  så  litet  som 
elden,  hvilken  i  sig  sjelf  är  något  så  gudomligt  och  så  väl- 
görande för  hela  naturen,  bör  så  upplifvas,  att  den  gör  elds- 
vådor. 

Den  största  sanning  för  menniskor  är,  att  deras  för- 
ening är  det  största  för  deras  sällhef.  Det  högsta  rätta  är, 
att  hålla  denna  förening  helig. 

Ty  det  kan  alldeles  icke  tänkas,  att  det,  hvaruti  alle 
kunna  öfcerensstämma,  icke  ju  måste,  i  hvart  och  ett  ämne, 
och  hvar  och  en  tid,  vara  det  sannaste  ock  rättaste  man 
ännu  känner:  till  dess  upplysningen,  men  utan  att  göra  par- 
tier som  förstöra  allt,  visar  något  bättre  med  lika  allmän 
klarhet. 

Så  att  min  hela  tanke  är  denna.  Allmänna  föreningen 
är  mensklighetens  republik:  och  allmän  öfverensstäm- 
melse,  eller  enhälligt  förstånd,  är  dess  grundlag. 

Af  hvilken  förklaring  man  ser  —  att  allt  det  bör  ver- 
kas, endast  och  allenast,  genom  en  upplysande  välgörighet 
och  ett  enhälligt  förstånd,  som  man  alltid  trott  sig  haft  den 
högsta  rätt  att  med  all  sin  makt  verka  genom  anhang  och 
parti,  det  är,  söndring,  fiendskap,  list,  våld,  under  alla  for- 
mer af  snille  och  hjeltemod;  och  det  sanna  stora  för  snillen 
och  hjeltar  är,  icke  att  störta  välden,  för  att  upprätta  andra, 
som  åter  skola  störtas,  utan  stora  arbeten  till  allmän  för- 
bättring: och  att  den  enda  äkta  revolution  är  ett  upplyst 
folks  ja  och  nej. 

När  man  betraktar,  huru  hvart  och  ett  samhälle,  oak- 
tadt  alla  dess  medborgares  naturliga  slägtskap  och  uppen- 
bara behof  af  samma  trygghet,  af  samma  sällhet,  likväl  i 
alla  sekler  varit  skakadt,  sönderslitet,  omstörtadt,  krossadt  af 
den  galnaste  fiendskap:  huru  sjelfva  menniskoslägtet,  med 


104  THOMAS   THORILD. 

hela  sin  stora  väsendtliga  likhet,  dock  blifvit  styckad  t  i  par- 
tier, som  kallas  nationer,  och  hvilka  gjort  våld,  mord,  brand, 
förödelse,  till  ett  ständigt  spel  på  jorden:  ja,  huru  icke  en 
gång  det  allmänna  förnuftet,  i  trots  af  naturens  oföränder- 
liga sanning,  kunnat  uppehålla  sin  enhet,  utan  har  måst 
störtas  ned  och  söndras  bland  sekter  och  religioner,  som 
stridt  emot  hvarannan  med  icke  mindre,  än  allmaktens  åskor 
och  afgrundens  lågor:  när  man  betraktar  allt  detta,  så  kan 
man  icke  annat,  än  anse  den  högmodsifver,  den  partiska 
anda,  som  alltid  kan  se  det  lilla  som  åtskiljer,  aldrig  det 
stora  som  förenar  menniskor,  för  det  olyckligaste  af  allt 
vanvett. 

Det  är  ock  denna  dystra  betraktelse,  som  fört  mig  till 
att  undersöka  sjelfva  naturen  af  allt  parti.  Och  det  är 
märkligt,  att  likasom  fanatismens  raserier  i  religionerna  eggas 
upp  af  on  galen  inbillning  om  små  tings  gudomlighet,  hvilken 
inbillning  kallas  öfvertro,  vantro,  vidskepelse,  skrock;  så  är 
ock  partiandan  en  borgerlig  fanatism,  som  så  ifrar  för  en 
liten  sak,  att  han  bryter  in  på  den  mest  heliga  och  stora, 
nämligen  allmänna  föreningen.  Partiandan  är  således  en 
öfvertro  och  ett  öfcernit,  en  vantro  och  en  vanifver,  ett 
skrock  och  en  yrsel.  Och  såsom  man  ganska  väl  kunde 
öfversätfa  fanatism  med  skrockyrsel ;  så  skall  jag  ock  ut- 
trycka allt  partis  natur  med  detta  rätta  namn.  En  partisan 
åter,  eller  anhängare  af  ett  parti,  kallar  jag  med  skäl  en 
sålle:  den,  som  stiftar  ett  parti  eller  anhang,  en  hufcud- 
sälle:  och  derföre,  naturligtvis,  den,  som  med  särdeles  vild- 
het ifrar  för  ett  anhang,  en  ertz-sälle,  emedan  denne  oftast 
oändUgen  öfvergår  stiftaren.  Alltsammans  för  att  göra  denna 
högst  skadliga  vanart  på  en  gång  både  uppenbar  och  för- 
aktlig. 

I  menniskors  fria  samqväm,  och  i  allt  hederligt  um- 
gänge, ser  man  den,  som,  äfven  af  bästa  nit,  för  den  bä.sta 
sak,  med  det  bästa  vett,  gör  söndring  och  fiendskap,  vara 
ansedd  med  onda  ögon  och  af  alla  fördömmas.  Detta  är  ett 
äkta  naturligt  förstånd,  som  finner,  att  allmänna  föreningen 
är  större  än  allt  annat:  att  den  är  nödvändiga  vilkoret  för 
all  inbördes  tjenst  och  allt  samliälligt  nöje:  och  att,  delfrå- 
gan icke  år  om  våld,  hvaremot  aldrig  annat  än  våld 
kan  svara,  ingen  tvist  kan  tänkas  så  vigtig,  som  icke  är 
mindre,  än  denna  förening,  ja,  som  icke  är  en  skugga  emot 
denna  förenings  gudomliga  nödvändighet. 


ETT   STORT  TÄNKESÄTT   EMOT   VALD,   LIST   OCH   PARTIER.         105 

Men  detta  gäller  med  oändligen  högre  styrka  om  alla 
större  föreningar. 

Således  äro  alla  sekter  ocJi  religioner,  med  deras  aldra- 
vigtigaste  stridigheter,  något  vida  mindre,  än  sjelfva  den 
allmänna  sanningen,  eller  förnuftet,  som  är  alla  tänkande 
varelsers  förening. 

Således  är  allt  det,  som  åtskiljer,  eller  kan  åtskilja, 
nationerna,  en  skugga  emot  sjelfva  mensklighetens  heliga 
likhet  och  förening. 

Således  är  det,  som  söndrar  de  stater,  hvilka  äro  na- 
turlige förbundsvänner,  ett  intet  emot  det  evärdeliga  beskydd, 
som  de  inbördes  njuta  ai  sin  förbundsförening.  Tillexem- 
pel Polen. 

Och  så  ända  ned  till  de  fria  samqväm,  och  det  heder- 
liga umgänge,  hvarest  vi  först  började  att  se  det  förståndiga 
och  rätta. 

När  man  en  gång  väl  sett  allt  det  heliga  och  stora, 
som  är  ämnet  för  ett  samhälle,  och  endast  kan  vinnas  genom 
dess  förening,  nämligen  allmän  trygghet  och  lycksalighet; 
huru  litet  synes  icke  då  det  vara,  som  åtskiljer  en  borger- 
lig och  en  adlig  svensk  man?  huru  lätt  försvinner  icke  en 
så  liten  åtskilnad  för  det,  hvaruti  alle  kunna  öf  ver  ens- 
stämma:  då  alla  åtskilnader,  och  tusende  vida  större  åt- 
skilnader  i  samhället,  naturligen  försvinna  för  ett  enhälligt 
förstånd  om  allmänt  bästa.  Och  likväl  kan  någon  så  tank- 
lös finnas,  att  han,  af  ifcer  emot  denna  enda  åtskilnad, 
ville  bryta  hela  samhällsföreningen:  ja,  att  han,  i  denna 
ifver  icke  mera  ser  h varken  visheten  eller  dygden  eller  red- 
ligheten eller  sjelfva  den  mest  uppenbara  patriotism  hos  den 
ädle  man,  som  är  ofta  hans  och  allas  vän,  men  han  i  sin 
partiska  yrsel  gör  till  sin  motpart. 

Borde  man  på  detta  sättet  rasa  emot  hvar  och  en  åt- 
skilnad, som  man  ogillar,  låt  det  också  vara  med  skäl,  hvad 
skulle  då  de  fattiga  göra  mot  de  rika,  der  åtskilnaden  är 
så  stor,  så  bitter,  och  inför  Guds  ögon  ofta  så  tvistig. 

Men  man  har  nog  förstånd  att  mera  älska  det  goda, 
som  är  i  den  allmänna  tryggheten  och  föreningen,  än  hala 
det  onda,  som  är  i  något  enskildt. 

Derför  är  vishetens  lag,  att  så  tvista  öfver  det  lilla 
som  åtskiljer,  att  man  icke  glömmer  det  stora  som  för- 
enar. 

Och    sådan    är   den    lära   emot  alla  partipr,  hvilken  är 


106  THOMAS   THORn^D. 

det    enda    under    solen,  för    hvilket    jag    önskade    göra    ett 
parti. 

Man  talar  om  friheten.  Ingen  fri,  ingen  ädel  man  bör 
kasta  sig  i  hopar.  Siorsinnighet  är  frihetens  äkta  lynne. 
Allmän  förening  och  enhälligt  förstånd,  det  är  frihetens 
konstitution.  Frihetens  heroism  består  icke  uti  att  störta 
några,  utan  att  upprätta  alla.  Och  derför  heter  frihets- 
lärans första  dygd:  allas  trohet  emot  alla. 


Om  Qvinnokönets  naturliga  höghet. 

Träldom  är  förbiulen  i  Sverige. 
Ärlig  Svensk. 

1  Kap. 

Af  det  mest  vanliga  i  verlden  är  karlarnes  stolthet  i 
hänseende  till  qvinnor,  hvilken  stolthet  visar  sig,  när  det  är 
illa,  i  ett  slags  vildt,  och  när  det  är  väl,  i  ett  slags  mildt 
förakt,  sådant  som  man  känner  för  barn,  och  för  allt  det, 
hvars  svaghet  är  alltför  långt  inunder  ens  höghet. 

Detta  är  så  visst,  att  äfven  karlames  mest  ömma  dyr- 
kan för  qvinnorna,  till  slut  icke  finnes  vara  annat  än  en 
konst,  en  söt  list  af  deras  begärelse. 

Jag  sjelf  kände  detta  milda  och  smickrande  förakt,  med 
en  så  alldeles  turkisk  inbillning,  att  jag  jemförde  qvinnorna 
med  livar  och  en  annan  liten  vällustig  och  lysande  egendom, 
då  deremot  en  man  betydde  för  mig  en  halfgud,  eller,  i  en 
enda  tanke,  allt  sant  och  stort. 

Men  det  hände  en  vacker  dag,  att  jag  läste  i  en  bok, 
hvad  jag  väl  hundrade  gånger  läst  förut,  om  döttrars  upp- 
fostran, »huru  de  icke  nog  tidigt  kunna  bildas  till  den  lag- 
granna dygd,  som  tillhör  en  qvinna  i  verlden». 

Hvad?  tänkte  jag,  de  måste  Yä\  först  anses  som  men- 
niskor,  innan  de  anses  som  qvinnor? 

Och  denna  enda  tanken  —  att  denna  skönaste  hälften 
af  förståndiga  varelser  på  jorden  äro  först  menniskor, 
dernäst  qvinnor,  och  icke,  såsom  man  alltid  ansett  dem, 
först    qvinnor,    dernäst    menniskor  —  denna    enda    tanken 


OM   QVIN'XOKÖN*ETS   NAXrRLIGA   HÖGHET.  107 

nedslog  min  turkiska  inbillnings  höghet,  och  i  ett  ögonblick 
lärde  mig  att  rätt  se  den  ovärdiga  halfmensklighet,  hvaruti 
karlarnes  dumma  vildhet  nästan  alltid  dristat  hålla  qvinnorna. 

Men,  tänkte  jag  tillika,  hvad  ömt  och  ädelt,  hvad  väl- 
görande sanning,  hvad  gudomligt  snille,  hafva  icke  varit 
hållna  i  samma  mörker  och  förtryck,  då  vilddjurs  styrka 
och  vilddjurs  list  varit  nästan  den  enda  lag  på  jorden,  under 
karlarnes  långvariga  och  vettlösa  välde? 

Man  bör  derför  icke  undra,  att  dessa  samme  karlarne, 
hvars  högsta  oskicklighet  både  att  tänka  och  styra  sig  sjelfva 
är  af  verldens  historia  så  klar,  att  de  med  sina  hårda  senor 
och  sitt  ynkliga  vett,  icke  sett  hos  qvinnorna  något  mera 
stort  än  kjortlarne;  icke  märkt,  att  den  ädla  varelse,  som 
heter  hon,  aldraförst  hette  menniska;  och  icke  förstått,  att 
den  lilla  olikheten  af  kön  var  en  blott  skugga  emot  den 
stora  likheten  af  förstånd  och  hjerta,  det  är  af  mensklig 
dygd  och  värdighet. 

Karlarne,  som  äro  och  alltid  varit,  icke  jordens  herrar, 
utan  med  den  löjligaste  låghet  hvarannans  slafcar,  hafva 
likväl,  kanske  af  den  mesaktighet,  som  hemligen  åtföljer 
öfvermodet,  icke  vågat  följa  det  riktiga  förnuft,  alt  sätta 
deremot  sin  egen  höghet  i  det  som  åtskiljer  deras  kön. 
Hvarigenom  vi,  till  evigt  åtlöje,  skulle  hafva  fått  en  höghet, 
som  både  riktigt  svarade  emot  den  af  dem  nådigst  förord- 
nade kjortelträldom,  och  som  fuUkomligen  anstod  deras 
myndigt  oförståndiga  slägte,  nämhgen  just  efter  bokstafven, 
ett  byxmajestät. 

Det  är  alltför  klart,  att  samma  fånighet  eller  skamlös- 
het, som  det  vore  att  betrakta  en  karl  blott  i  egenskap  af 
en  han,  samma  fånighet  eller  skamlöshet  är  det  ock  att  be- 
trakta en  qvinna  blott  i  egenskap  af  en  hon.  Då  likväl  en 
qvinna,  enligt  naturens  gudomliga  ordning  är: 

1.  En  förståndig  varelse,  med  all  en  sådan  varelses 
rättighet  och  höghet. 

2.  En  menniska,  med  all  en  menniskas  rättighet  och 
höghet. 

3.  En  medborgare,  med  all  en  medborgares  rättighet 
och  höghet. 

4.  En  vän,  för  alla  sina  vänner. 

5.  En  slägting,  för  alla  sina  .slägtingar. 

6.  En  husmoder,  för  hela  sitt  hushåll. 


]0&  THOMAS    THORIT.D. 

7.  Och  ändtligen  aldra  sist  en  hon,  en  älskarinna  för 
en  viss  lycklig  karl,  eller,  om  ni  heldre  vill,  en  hustru. 

Af  hvilken  stora  och  sanna  ordning  rnan  ser,  hvad  för 
ett  ynkligt  oförstånd  som  är  i  karlarnes  ovärdiga  sätt  att 
betrakta  qvinnorna  endast  såsom  honor,  det  är  endast  så- 
som qvinnor,  då  häraf  är  klart,  att  qvinnorna  med  alldeles 
samma  skäl  kunde  betrakta  den  andra  hälften  af  menni- 
skorna,  det  är  alla  karlar,  endast  såsom  hannar,  h vilket 
också  riktigt  amazonerna  fordom  gjorde. 

Men  jag  vågar  be  alla  ädla  och  vettiga  qvinnor  att  för- 
låta denna  vildhet  hos  karlarne,  emedan  man  heligt  kan  för- 
.  säkra,  att  de  hafva  allt  för  litet  förstånd  att  i  ett  så  högt 
ämne  kunna  mena  något  ondt,  utan  allt  måste  förklaras  af 
denna  vettlöshet  så  gammal  som  verlden,  genom  hvilken  de 
dömt  lika  blindt  om  allt  annat,  som  rörer  mensklig  rält  och 
menskligt  värde. 

Således  fundera  dessa  sluge  barbarer  så  här  om  en 
kung:  han  är  1.  Kung,  2.  Min  allernådigste  herre  och 
hefordrare,  3.  Medborgare,  4.  Menniska,  5.  Förståndig 
varelse.  Ehuru  det  är  klart,  att  detta  är  ingenting  mindre 
än  att  vända  upp  och  ner  på  naturens  heliga  ordning,  på 
naturens  sanna  värde  och  höghet;  ty  konungsligt  majestät 
består  endast  deruti  att  vara  1.  mesi  förståndig  varelse, 
2.  mest  menniska  och  3.  mest  medborgare.  Äfvenså  dömma 
de  ett  barn,  en  tjenare,  en  bonde,  en  fattig,  och  sätta  alltid 
det  sist,  som  är  det  ädlaste  och  högsta.  Hvarigenom  de 
evigt  kunna  bibehålla  ibland  sig  allt  det  ynkliga  förnäma 
käringskrock,  som  gör  dem  till  hvarannans  slafvar,  och  allt 
det  ynkliga  låga  öfvermod,  som  gör  dem  till  hvarannans 
tyranner. 

Men  detta  är  naturligt,  mina  läsarinnor.  I  boren  veta, 
att  karlarne  hafva  så  förträffliga  ögon,  att  de  alltid  se  det 
först,  som  är  för  nä.san  på  dem,  men  hafva  tillika  så  .slätt 
förstånd,  att  de  .sällan  se  längre.  Och  derför,  då  man  be- 
undrar karlarnes  skarpsinnighet,  hvarigenom  de  redan  för 
6000  år  sedan  utgrundat  att  qvinnorna  äro  honor,  det  vill 
säga,  äro  qvinnor;  så  bör  man  ock  af  mildhet  förlåta  dem, 
att  de  efter  6000  års  försök  att  tänka,  ännu  icke  kunnat 
finna,  att  qvinnorna,  med  likaså  fullkomlig  rätt  som  de, 
äro  menniskor. 

Anm.     Halfmcnniska  kallar  jag  den,  hvai-s  menskliga  rätt  och  liög- 
liet,    genom    något   slags   tyranni,   sättes  ned  innnder  en  (innan 


O.^M   QVINXOKÖXETS   NATUKLIGA    HÖGHET.  109 

mindre  och  sämre  egcnska/i,  sa  att  han  icke  allenast  till 
häljfen,  utan  ofta  mycket  mer,  anses  allmänt  för  något  annat 
än  nienniska.  Såsom  att  anses  mera  för  qviuna,  barn,  tjenare, 
bonde,  kavaljer,  herre,  prins  än  menniska. 


2  Kaj). 

Men,  ropar  man,  då  ni  på  detta  sätt  vill  upphöja  qcin- 
norna  till  samma  allmänna  och  fullkomliga  menniakorätt, 
som  den  karlarne  yrka;  så  bör  ni  ock  tillika  upphöja  dem 
öfver  all  sin  svaghet  till  samma  styrka  att  fullgöra  alla 
stora  pligter. 

Himmelens  Gud!  om  scaghet  våga  karlarne  tala,  de, 
som  i  dessa  mörka  och  blodiga  6000  år,  på  hvilka  de  haft 
jordens  välde,  styrt  sig  sjelfva  och  allt  med  en  så  ryslig 
och  galen  förvirring,  att  om  de  hade  tagit  alla  sina  rådslag 
utur  ett  lotteri  enkom  stäldt  an  af  Lucifer,  så  hade  dock 
aldrig  något  kunnat  utfinnas  med  mindre  vett,  eller  verk- 
ställas med  mera  grymhet  eller  åtföljas  af  en  mer  ynkligt 
narraktig  pomp  och  ståt,  än  deras  hela  fåniga  regering. 

Man  behöfver  endast  tänka  på  verldens  historia,  endast 
tänka  på,  att  all  jordens  ofantliga  dårskap  ju  är  karlars 
verk;  och  att  än  i  dag  det  verkligen  kloka  i  verlden  för- 
håller sig  till  det  verkligen  galna,  som  ett  till  tusende. 

Således  kan  jag,  enligt  detta  stora  sextusenåriga  bevis, 
icke  ens  tänka  mig  en  oskicklighet  att  styra  sig  sjelf  och 
andra,  det  är,  jag  kan  icke  ens  tänka  mig  en  svaghet  mera 
ynklig  och  likväl  mera  uppenbar  än  just  karlarnes.  Helst 
när  det  tillägges,  att  dels  de  mest  löjliga,  dels  de  mest  blo- 
diga af  deras  galenskaper,  hafva  de  stält  an  just  på  en 
vink  af  qvinnor,  hvilka  de  sjelfva  först  genom  sin  vishet 
födt  upp  till  galningar  och  sedan  tillbedt. 

Så  att  här  synes  karlarnes  sak  vara  på  en  gång  och 
för  evigt  tappad. 

»Men»,  säga  de,  och  taga  en  mera  söt  min,  »vi  hafva 
ju  dock  alltid  varit  jordens  herrar!  Qvinnokönet  har  ju  i 
alla  tider  måst  erkänna  vår  öfvermakf?  Och  det  som  alltid 
skett,  det  anses  vara  naturens  lag». 

Nej,  gode  herrar.  Sanningen,  snillet  och  dygderna, 
menskligheten  sjelf,  och  dess  Ijufva  och  heliga  lagar,  säll- 
heten    med    alla    rena    och    naturliga    nöjen  —  hafva  ännu 


110  THOMAS   THOEILD. 

långt  hårdare  varit  af  eder  kufvade  än  qvinnorna.  Bevisar 
detta  alla  dessa  gudomliga  tings  svaghet,  eller  att  de  af  eder 
varit  kufvade  med  rätt?  Nej,  det  bevisar  endast  den  vild- 
djursstyrka i  senor,  den  hårdhet  i  sinne,  den  grymma  för- 
måga att  emotstå  allt  rätt  och  gudomligt,  hvilken  ständigt 
utmärkt  eder  i  verldens  historia.  Och  dernäst  röjer  sjelfva 
denna  historia,  till  eder  blygd,  alt  icke  ens  detta  låga  välde, 
rätt  att  tala,  tillhört  eder,  ty  aldraförst  voro  vilddjuren  jor- 
dens herrar,  genom  en  styrka  större  än  eder  och  likaså 
ädel,  och  alltsedan  hafva  icke  I,  utan  bedragare  i  Guds 
namn,  och  tyranner  med  eld  och  svärd,  och  alla  blodiga 
och  galna  laster,  och  med  ett  ord,  dessa  urgamla  potentater 
dumheten  och  lögnen,  varit  jordens  sanne  herrar,  och  I 
sjelfve  hafven  varit  endast  låge  slafvar  med  monarkers 
högfärd 

Så  att  edert  skryt  att  alltid  hafva  kufvat  qvinnorna, 
är  just  det  skryt  att  alltid  hafva  kufvat  billigheten  och  öm- 
heten och  snillet  och  skönheten  och  all  gudomlig  sanning 
på  jorden. 


Ändå  försöka  karlarne  sin  sextusenåriga  oskicklighet 
att  tänka;  och  ropa  alltjemt  om  svaghet  hos  qvinnorna.  Ty 
tron  icke,  mina  läsarinnor,  att  dessa  högfärdige  barbarer 
någonsin  kunna  förnimma,  att  det  som  alltid  var  tryckt  och 
kufvadt,  det  har  ock  aldrig  kunnat  hinna  upp  till  sin  rätta 
styrka  och  storhet.  Folk  af  snille  och  upplysning,  gode  män 
och  patrioter,  arbetande  hopen,  sjelfva  nationerna,  med  ett 
ord,  allt  det  som  är  mest  rätt  och  stort,  hvad  märklig 
styrka  har  väl  allt  detta  ännu  i  dag?  Och  dock  har  man 
af  de  skönaste  exempel  sett,  att  i  dessa  ännu  kufvade  vä- 
sender  är  en  tyst  gudomlig  kraft,  som  de  redlige  hoppas 
skall  en  gång  bryta  fram,  och  uppstiga  fill  att  välsigna 
jorden.  Derför,  såsom  man  af  ett  enda  snilles,  af  en  enda 
stor  mans  välgörande  makt,  slutar  till  hvad  snillen  och  store 
män  kunna  göra;  så  bör  man  ock,  af  de  undransvärda  för- 
träffligheter, både  förståndets  och  hjertats,  som  man  sett  hos 
qvinnor,  oaktadt  deras  få  tillfällen  att  lysa  i  verlden,  sluta 
till  hvad  de  kunna  vara,  när  de  en  gång  rätt  lära  känna 
sin  naturliga  höghet,  som  är  grundad  i  deras  mera  ömma  och 
lifliga    mensklighet.     Jag    vill   icke   tala  om  alla  dessa  stora 


OM   QVIXXOKÖXETj   XATUKLIGA   HÖGHET.  lil 

drottningar,  alla  dessa  hjeltinnor,  statskloka  och  snillen,  af 
deras  kön,  ty  derom  står  i  andra  böcker  nog.  Jag  vill  icke 
heller  tala  om  alla  dessa  ömma  och  höga  dygder,  som  de 
med  en  nästan  gudomlig  sinnesstyrka,  likaså  dagligen  som 
tacklöst,  fullgöra  i  det  enskilda  lifvet,  ty  delta  känner  hvar 
och  en  upplyst.  Men  jag  vill  endast  nämna  den  enda  vår 
Kristina,  som  var  stor  nog  att  leende  kasta  bort  en  krona, 
för  hvilken  ståtUga  leksak  de  största  karlar  i  verlden  gjort 
så  många  tusende  blodiga  dårskaper,  som  förstod  att  med 
en  vink  samla  omkring  sin  person  alla  verldens  då  lysande 
snillen,  hvilket  i  alla  tider  ingen  kunglig  karl  haft  vett  att 
göra,  och  som,  i  det  hon  har  skrifvit,  visar  ett  så  äkta  stort 
förstånd,  att  man  icke  har  sett  ett  större. 

^len,  hvad  kan  man  vänta  af  dessa  karlarnes  vett,  då 
de  med  all  sin  trotsighet  nästan  aldrig  kunnat  upplyfta  sig 
till  ens  en  tanke  om  det  som  är  högre  styrka.  Att  en 
väderqvarn  i  full  gång  är  stark,  det  märka  de,  men  luftens 
styrka,  som  drifver  den,  det  är  redan  något  höglärdt  för 
dem.  Att  Brunkeberg  är  starkt,  det  kunna  de  ge  sig  sju- 
tusan  på,  men  eterns  eller  ljusets  nästan  oändliga  makt 
på  hela  naturen,  det  är  intet  för  dem.  Att  styrka  i  senor 
är  styrka,  det  är  det  aldraförsta  och  klaraste  af  allt  hvad 
de  veta  och  rätta  principen  i  hela  deras  vishet,  men  att 
sanningens  makt,  hvars  minsta  vink  gör  revolutioner  och 
omskapar  tiderna;  att  skönhetens  makt,  för  hvilken  alla 
hjeltar  fallit;  att  vålgörandets  makt,  som  aldrig  något  lef- 
vande  väsende  emotstår  —  är  en  oändligt  högre  styrka, 
det  är  för  dem  en  nyhet.  Men  denna  styrka  är  Guds,  och 
snillets  och  qvinnornas.  Hvarför  och  qvinnostyrkan  liknar 
mera  en  engels,  hvilket  väsende  man  vet  är  så  långt  mäk- 
tigare än  vi,  som  det  är  högre,  då  karlstyrkan  liknar  mera 
ett  vilddjurs,  hvars  våld  förskräcker  och  nedslår.  Alldeles 
så,  som  man  om  våren  ser,  att  en  enda  grad  af  solens  ljus 
och  värma  verkar  mäktigare  på  hela  naturen,  än  tusende 
åskor. 

Dock  måste  jag  medgifva  till  karlarnes  ära  så  mycket, 
att  de  alltid  med  en  undransvärd  kraft  emotstått  förståndet, 
dygden  och  skönheten,  och  att  denna  höga  qvinnostyrkan 
ännu  icke  mäktat  vinna  mera  på  dem,  än  hvad  det,  som 
de  sjelfva  hafva  ömt  och  högt,  har  kunnat  vinna  på  djuren; 
det  är  icke  stort  mera,  än  det  af  konst  och  söthet,  af  snille 


112  THOJIÅS   THOKII.D. 

och  smak,  hvarlill  de  sjelfva  bragt  papegojan,  apan  och 
björnen. 

Skall  jag  säga  sanningen  rent  ut? 

Då  man  betraktar,  att  just  i  den  mån  som  en  karl 
förädlas  liknar  han  i  mildhet  af  seder  och  väsende  en 
qvinna,  såsom  man  ser  hos  alla  karlar  af  själ  och  känsla 
(hommes  de  sentiment),  och  tvärtom  att  just  i  den  mån  en 
qvinna  försämras  börjar  hon  i  all  slags  osed  likna  en  karl, 
ja,  då  man  ser  den  fullkomliga  likhet  i  ömhet  och  liflighet 
som  är  emellan  qvinnor  och  alla  sanna  snillen,  det  vill  säga 
de  höga  menniskor,  som  genom  sitt  förstånd  eller  sin  dygd 
äro  allas  välgörare,  så  är  det  omöjligt  att  icke  tillägga  qcin- 
norna  just  denna  samma  naturliga  höghet  öfver  karlarne, 
som  desse  alltid  tilltrott  sig  äga  öfver  qvinnorna.  Hvar- 
igenom  förståndets  ordning  i  verlden  måste  upprättas  på 
detla  sätt:  naturen,  snillen,  qvinnor,  karlar,  djuren. 

Anm.     Och  härmed  har  jag  den  äran  att  sluta  mitt  andra  kapitel.  Det 

tredje  återstår,  som  skall  visa  htiru  jordens  välde  af  qvinnornas 
ömhet  och  skönhet  bör  vinnas.*) 


Dikter. 


De  tvenne  åldrarna. 

Sällhetens  älskling!     I  dag  med  lätta  fjät 
Mäter  du  banan!     1  dag  din  hjessa 
Prydes  med  friska  kransar  af  systrarna, 
Ungdomen,  helsan. 

Hoppet  än  döljer  de  tätt  annalkande 
Sorgerna;  in  i  ditt  öppna  hjerta 
Strömmar  en  flod  af  nöjen,  ur  sinnenas 
Femdubbla  källa. 

*)  Utkom  aldrig. 


DE    TVENXE    ÅLDRARNA.  IJ; 

Lätt  öfver  vårens  blomster  slintande 
Morgonstrålen  öppnar  ditt  öga; 
Kring  ditt  hufvud  flyter  de  nyfödela 

Rosornas  anda. 

Nu  ditt  öra  ekarnes  sångare 
Tjusa,  nu  glasens  klingande,  då  du 
Blodet  utaf  tokajska  drufvorne 

Leende  sväljer. 

Sjungande  helgar  skålen  åt  hjeltarnes 
Ära,  som  väckt  dina  segrande  fäder; 
Då  med  sitt  blod  vid  Högland  de  färgat  den 
Darrande  böljan, 

Nu  i  skuggan,  långt  ifrån  krigets  dån, 
Trycka  dig  flickans  flätade  armar, 
Älskande,  älskad,  brinnande  af  hennes 
Eldade  kyssar. 

Än  oerfaren,  leker  du,  dödlige! 
Yr  på  ett  löf,  i  den  lugna  vågen, 
Ser  icke  djupet,  hör  icke  stormarne: 

Gläd  dig  ej,  yngling! 

Likasom  ilen,  af  vandraren  sofvande, 
Nattetid,  obemärkt,  löper  i  dälden; 
Så  löpa  timmarne,  dagarne,  åren  med 
Vingade  fötter. 

Så  löpa  nöjena.     Fåfängt  med  utsträckta 
Armar,  saknaden  ropar  dem  åter.  — 
Evigt  tidens  vingar  betäcka  den 

Flyktade  flocken. 

Fåfängt,  fåfängt  hoppet  i  framtiden 
Söker  dem;  sorgsen  med  minnets  synglas 
Ser  du  dem  skymta,  utåt  mörknande 

Rymder  af  fordom. 

Af  behofven  fjettrad,  sträcker  du 
Skuldran,  slafvisk,  i  mödans  blyok. 
Kring  din  sida  trängande,  vandra  de 

Tunga  bekymren. 

Svfnskn  Pnrnafsen.     II'.  S 


114  THOMAS   THORIXD. 

Sinnena,  känslan,  fjärlar  i  främmande 
Parker,  sugande  boning  sorglöst, 
Jagas  af  ledsnaden,  släpas  af  plågorne 

Hem  till  ditt  hjerta. 

Qvalen  och  åren,  på  de  glänsande 
Svarta  lockarna,  stänka  sitt  rimfrost. 
Kindrens  blomster  dö,  oeb  öfver  dem 

Gjuter  sig  tåren. 

Alen  se  vänskapen  gladlynt  följer  dig: 
Visbeten  trygg  din  vandring  stöder: 
Frukten  än  fägnar  löflösa  grenarne; 

Gråt  icke  gubbe! 


Hildur. 


Slå  vild,  o  storm! 
Mot  Mälarens  klippa: 
Med  dig  jag  klagar!  — 
Slå  vild,  o  storm! 
Häf,  rasande,  högt 
Den  gnyende  vågen, 
Och  qvid  och  hvissla 
I  höstgula  träden: 
Med  dig  jag  klagar! 
Så  i  min  själ 
Likt  slagna  vågen 
Ett  svall  af  känslor 
Går  för  de  stormande 
Suckar.  — 

Hildur! 

Slå  vild,  o  storm! 

Mot  bäfvande  klippan 

Ditt  brus,  din  qvidan 

Är  grufligt  Ijuf. 

Hildur! 

Du  flyr!     Du  flyr  mig! 

Och  vet  ej !     Och   bör  ej 


TILL   ANNETT. 

Min  klagan.  — 
Det  störtande  djupet, 
Der  vågen  suckar 
Sitt  qvals  förtviflan, 
Det  lockar  min  själ. 
Jag  ryser  tillbaka 
Från  svindliga  höjden 
Bland  branta  klippor. 
I  stormen  klagar 
Din  älskling,  Hildur! 
Förd  och  slagen, 
Af  den  mörka, 
Lockar-störande, 
Mantlen-häfvande, 
Vilda,  hvinande, 

Vinden  

Sjelf  jag  hör  ej 

Min  ropande  klagan! 

Hildur! 

Ack!  du  vet  ej. 

Du  såg  ej  min  kärlek! 

Du  flyr!  och  glömmer  mig 

Kanske  evigt! 

Slå  vild,  o  storm! 

Det  störtande  djupet 

Lockar  min  själ. 

Hör! 

Hör!  vågen  ropar: 

Kom,  o  klagande! 

Qvid!  och  kom  i  mift 

Stormiga  sköt! 


115 


Till  Annett. 


Ack  gråt  ej,  gråt  ej,  ömma  flicka. 

Och  släck  ej  dessa  ögons  glans! 
Jag  såg  en  himlens  stjerna  blicka; 

Och  molnet  kom;  den  mer  ej  fans. 


llG  THOMAS   THORILD. 

Men  molnet  flydde;  stjernan  blänkte 
Ljuft  på  sitt  hvalf  och  syntes  le. 

Jag  gladdes  i  min  själ,  och  tänkte: 
Här  kan  jag  sorg  och  nöje  se. 

Annett,  Annett,  lät  molnet  fara, 
Och  le  mot  nästa  ögonblick. 

Du  skulle  utan  nöje  vara. 

Om  alla  nöjen  fritt  du  fick. 

Ett  ständigt  solsken  ingen  gläder. 

En  ständig  glans  gör  synen  svag: 

Så  lyckan  hjertat!     Och  du  kläder 
Dig  ej  med  blomster  hvarje  dag. 

Den  vexling,  uti  allt  sig  röjer, 

Oss  tårar,  men  ock  vishet  lär; 

Den  smärtar,  men  ock  själen  höjer 
Till  det  som  evigt  nöje  är. 

Och  lugnet  efter  stormen  ilar, 

Och  solen  genom  åskans  sky, 

Ljuft  efter  sorgen  hjertat  hvilar. 

Och  hvarje  tår  gör  glädjen  ny. 

Men  lyckan  tom  och  fjollig  lyser: 

Matt  är  dess  öga,  kall  dess  blick. 

Ack!  denna  mun  så  vettlöst  myser: 
Hon  allt,  men  icke  känsla  fick. 

Det  ömhet  ger,  som  ömt  oss  sårar. 

Se!     Rosen  föds  af  himlens  regn; 
Så  hjertats  nöje  utaf  tårar, 

Annett!  har  både  hf  och  hägn. 

Gråt,  var  ett  helgon  för  de  ömma! 

Bryt  fram,  och  tillra,  Ijufva  tår! 
När  denna  himladagg  får  strömma, 

Sin  glans  din  själ,  din  skönhet  får. 

Gråt,  ömma!  men  förutan  smärta; 

Så  ljuft  som  tyst.     Det  är  din  tröst: 
Du  har  ej  lycka,   men  ett  hjerta, 

Som  känner  nöjets  gudaröst. 


GÖTAMANNASAXGKK    EI.LEK    DALVI.SOK.  117 

Götamannasånger  eller  Dalvisor. 

Folket. 

Melodi:  Vare  fader  gingo  pä. 

Vare  fäder  kände  sig 

Och  sitt  mannavärde: 
Lär,  min  vän,  lär  också  dig 

Hvad  sin  kung  de  lärde: 
»Vi,  så  gode  kvar,  som  du, 
Och  tillsammans  bättre  ju! 

Sväre  lag,  men  olag 
Bryter  straxt  vårt  bolag». 

Dock  med  vettet  lagen  föll 

Ock  hos  desse  bjessar 
För  det  lögntal,  munken  höll 

Och  det  svek  han  messar: 
Första  lagen  glömde  de, 
Allt  med  egna  ögon  se. 

Och  i  ljusa  dagen 

Att  ej  bli  bedragen! 

Göta  äran  återväck, 

Ljus  uti  naturen! 
Huru  lågt  i  skråck  och  skräck 

Drifvas  liksom  djuren! 
Gaf  oss  derför  himlen  vett"? 
Vett,  som  dock  är  nummer  ett! 

Utan  h vilket  resår 

Narras  utaf  mesar! 

Mannavettet  också  gör 

Hela  mannavärdet, 
Visar,  när  man  tåla  bör 

Eller  draga  svärdet. 
Utan  vett  är  ingen  god, 
Endast  vett  ger  ädelt  mod; 

Vett  är,  hvar  det  vore. 
Större  än  de  store. 


11b  THOMAS    TIIOKILD. 


Märk  nu  sjelfva  vettets  lag, 

Högsta  väl  för  alla: 
Jordens  väl,  som  himlens  dag 

Tillhör  alla,  alla! 
Derför  ock  är  göra  väl 
Himlens  högsta  riksbefäl, 

Som  i  strid  mot  döden 

Så  i  frid  mot  nöden! 

Gör  du  mindre  än  du  kan 

I  Guds  goda  rike, 
Mindre  är  du  än  en  man, 

Och  ej  himlens  like, 
Blott  för  dig  ett  rofvets  djur, 
Fast  anständigt  nog  på  lur. 

Men  hvars  nidingshydda 
Ingen  bör  beskydda! 

Derför  märk!  så  mycket  godt, 
Som  du  ärligt  kunnat. 

Är  den  sanna  åras  mått, 
Himlen  dig  har  unnat. 

Annat  allt  är  bara  prål, 

Lögn,  som  äran  icke  tål. 
Och  fast  narren  blänker, 
Så  hvar  ädel  tänker. 

Ej  blott  frihet,  men  ock  fröjd 

Uti  sannhet  finnes. 
Mer  än  höghet,  lyckans  höjd 

Genom  sannhet  hinnes. 
Sannliet  är  det  skönas  blick, 
SannJiet  är  det  ädlas  skick: 

Den  som  stor  sig  ljuger 

Till  en  lögn  blott  duger. 

Men  likväl  ej  evigt  krig 

Hatet  är  mot  bröder, 
Blinda  ifver!  måtta  dig! 

Bröder  ä'  dock  bröder; 
Och  hvad  rätt  du  än  begär, 
Mildast  alltid  säkrast  är: 

Ty  i  galen  ifver 

Rätten  våld  bedrifver. 


GÖTAMAXNASAN-GER   ELLER   DALVISOK.  ll'J 

Nu,  du  sälla  göta-land, 

Följ  naturens  lära, 
Fått  har  du  af  himlens  hand 

Friskhet,  mod  och  ära. 
Ja,  ditt  folk,  så  gladt  och  godt. 
Värn  af  sjelfva  himlen  fått. 

Trotsar  krigets  lågor 

Så  som  khppan  vågor. 


Hvar  mans  rätt. 

Ingens  herre,  ingens  träl! 

Sade  vare  fäder, 
Högsta  rätt  till  högsta  väl 

Alla,  alla  gläder. 
Mången  mycket  kallar  silt. 
Men  mitt  väsen,  det  är  mitt. 

Denna  sanning,  vänner. 

Man  i  själen  känner. 

Hvars  mans  rätt  det  egna  är 

Uti  lif  och  styrka, 
Hvarmed,  androm  ej  förnär, 

Man  sitt  väl  kan   yrka. 
Allt  kan  ägas,  menskan  ej, 
Blickas  jo,  så  blixtras  nej 

Utaf  himlens  fader. 

Detta  nej  sjung  gläder! 

Vi  är  cist  af  kungen  sagdt, 
En  är  alltför  svåger: 

Detta   Vi  är  allas  makt 
I  sin  hela  dager. 

Herre!  kungligt  säg  ditt   Vi, 

Hu.sfar!  diger  tänk  ditt    "\7, 
Blott  med  alla  dina 
Du  och  ditt  kan  skina. 


120  THOMAS   THORILD. 

Ty  det  grundlag  är  af  Gud: 
Allt  har  du  af  alla. 

Endast  enligt  detta  bud 
Vågar  du  befalla. 

Alla,  det  är  hvar  och  en, 

Staten  annars  blir  ett  sken. 
Som  väl  kan  förblända, 
Men  på  allt  gör  ända. 

Alltså,  om  du  folkvett  har, 
Du,  som  heter  herre, 

Tacksam,  god  och  höflig  var 
Mest  emot  de  smärre, 

Uppblåst  är  ett  ärans  skråf. 

Ja,  om  ock  det  störste  hof, 

Se  din  sädesfora! 

Smått  CTör  allt  det  stora. 


Men  den  makt,  som  icke  vet 

Sina  egna  krafter. 
Ståtligt  dricker,  hög  och  het, 

Sina  egna  safter, 
An  ej  denna  tanken  haft: 
Hvars  mans  kraft  är  statens  kraft, 

Skratten  eller  gråten: 

Staten  dör  i  ståten. 

Statens  hufvud,  det  är  vett, 

Men,  om  detta  sänkes. 
Gammal  dumhet  allt  i  ett 

Såsom  vishet  tankes, 
Alle  patrioters  rön 
^lärkas  ej  i  detta  drön. 

Allting  styrs  af  fånar, 

Hvars  mans  styrka  trånar. 

Och  med  styrkan  hvars  mans  rätt 

Småningom  aftyner. 
Svält  blir  ett  regeringssätt, 

Lyckan  idel  syner. 


GÖTAMAXNA.'^ ANGER    Kl.LER    DALVISOR.  121 

Äran  lite  brokeri, 
Glädjen  lite  tokeri, 

Och  så  göiastammen 

Gnolar  på  sitt  amen. 

Nej!  stå  upp,  du  hjelleslägt! 

Upp  utur  din  dvala; 
Du  har  verlden  fordom  väckt, 

Folken  om  dig  tala, 
Ära!  vakna  i  hvar  man. 
Ära,  stortänkt,  mild  och  sann ; 

Patriot,  din  lära 

Väcke  hvars  mans  ära! 

Men  som  ärans  första  lag 

Är :  förakt  ej  tåla, 
Så  för  alla  i  sin  dag 

Menskans  värde  måla! 
Vårdnad,  vördnad,  på  allt  sätt, 
Det  är  äkta  menskorätt. 

Så  böd  Han,  som  Ijungar, 

Konungen  för  kungar. 


Göta-rätten. 

Götarätten  denna  var: 

Dömmas  af  sin  like. 
Den  har  England  ännu  qvar. 

Men  från  götarike, 
Junj  var  vår  bondenämd. 
Innan  den  af  skräck  blef  skrämd, 

Mesighet  mot  herrar. 

Som  allt  ond  t  förvärrar. 

Bland  oskvlde  likars  tal, 

Att  all  rätt  befästa. 
Tilläts  ännu  fritt  ett  val 

Af  de  aldrabästa, 


122  THOMAS   THOEILD. 

Detta  var  en  ärlig  rätt 
På  högädelt  högvist  sätt, 
Hölls  inför  Guds  öga 
Under  himlen  höga. 

Gamle  göten  tänkte  så: 
Fan  må  tro  de  sluga! 

Hvad  ej  hvar  man  kan  förstå, 
Ej  till  lag  kan  duga; 

Mången  lufver,  mången  tok 

Konstlat  hop  en  helig  bok: 
Orden  ej  ersätta 
Det  i  saken  rätta. 


Domarn  sitter  nu  så  rak, 

Full  af  sinom  ordom. 
Men  ej  väger  någon  sak 

Samvetsgrant  som  fordom; 
Skeji  af  sak,  af  lagens  ord, 
Dermed  är  nu  domen  gjord. 

Hemligt  underhandlas. 

Mitt  och  ditt  förvandlas. 

Om  du  högre  upp  vill  gå. 

Hur  blir  du  förundrad, 
Att  ett  motsatt  utslag  få, 

Mellanåt  utplundrad; 
Ingenting  sker  uppenbart, 
Ej  af  saken  allom  klart. 

Allt  med  ord  kan  göras. 

Allt  kan  sammanröras. 

Sjelfva  makten  ofta  ock 

Gett  en  vink  åt  rätten; 
Genast  tänkte  mesens  skråck : 

Högst  är  bajonetten. 
Lögn!  ty  högst  är  himlens  hämd, 
Dagens  ljus  och  rikets  nämd: 

Bäfven,  unge  lufvar! 

Darren,  gamle  tjufvar! 


GÖTAJIAXXA.SÄNGER   ELLEK   DALVISOR.  T-S 


Sällan  dömmes  någon  mer 

Ärligt  utaf  likar, 
Idel  solderätt  man  ser 

Styrkt  af  soldepikar; 
Orätt  alle  statsmän  tro 
Sådant  grunda  statens  ro, 

Glömd  är  nu  för  tiden 

Gamla  folkefriden. 

Den  var  sådan,  att  hvar  man 

Svarar  för  sin  hydda, 
Han,  som  endast  veta  kan, 

Hvem  han  der  plär  skydda; 
Tio  husmän  äfvenså 
För  hvarannan  borde  stå. 

Hundrade  för  tio, 

En  var  synt  af  nio. 

Det  var  säkerhetens  ljus, 
Att  ej  ]iack.  sig  fäste. 

Nu  förvandlas  kan  hvart  hus 
I  ett  röfvarnäste; 

Och  när  pack  allt  fyller  upp. 

Vågas  mången  röfvarkupp, 
Styrseln  midt  i  nöden 
Skriker  då  på  öden. 


Smaken. 


Smak  ser  man  flickan  och  ynglingen  söka. 
Smak  vill  matronan,  ja  gubben  ock  ha; 

Men  det  osmakliga  ofta  de  öka, 
Och  för  det  täcka  det  löjliga  ta; 

Hvarken  det  brokiga, 

Eller  det  tokiga, 

Kan  då  vara  det,  som  kläder  en  bra. 


J24  THOMAS   THOKILP. 

Smak  i  hyar  sak  —  är  dess  renaste  sanning, 
Enfald  är  himmelsk,  i  allvar  och  lek, 

I  en  förkonstlinrj  och  i  en  förblandning 
Lyser  ej   ära,  men  glyser  ett  svek. 

Se  på  allt  krusande. 

Är  det  väl  tjusande? 

Ormeslingeri  med  hväsande  smek? 

Fult  är  i  vitterhet,  fult  är  i  seder 

Pyntet  med  pina,  och  puffet  med  prål. 

Sök  hvad  du  kan  uti  sanningens  heder. 
Fuskande  gyckel  ju  smaken  ej   tål. 

Ömkligt  är  tåtande. 

Löjligt  är  ståtande, 

Ära,  men  en  san7i,  se  det  är  mitt  mål. 

Och  vill  du  högre,  så  lek  ej  i  gruset, 
Litet  i  låghet  ett  kräk  tillhör  ju; 

Höj  dina  blickar  till  honom  i  ljuset, 
Evigt  det  bästa  se,  gör  han  ännu. 

Skönhetens  lifvare, 

Sällhetens  gifvare. 

Bäst  gör  alltid  han,  ditt  bästa  gör  du. 

Skönast  är  ljuset  och  vattnet  och  säden. 
Blommornas  fägring  är  redan  för  svag. 

Skönast  är  äfven  i  skaldernas  qväden 
Det  som  har  sannaste  lif  och  behag; 

Men  det  Ijuft  rörande 

Är  det  välgörande. 

Skönt  är  allt  godt  i  sin  lijliga  dag. 


OLOF  RUDBECK. 


Olof  Rudbeck. 

'"örfattaren  till  den  dikt,  som  här  nedan  meddelas,  Olof 
Rudbeck,  tillhörde  den  ryktbara  slägt,  som  ända  från 
1600-talet  gifvit  sitt  fädernesland  flera  af  dess  beröm- 
daste skriftställare.  Till  sina  förfäder  räknade  han  Atlan- 
ticans  frejdade  författare  och  dennes  son,  den  store  språk- 
och  naturforskaren  Olof  Rudbeck  den  yngre;  skaldens  fader 
hade  icke  utan  framgång  uppträdt  som  diktare.  Rudbeck 
föddes  1750,  studerade  i  Upsala  och  inträdde  efter  fulländade 
studier  i  Riksarkivet,  dit  hans  håg  för  historiska  studier 
dref  honom.  Han  hade  dock  ej  tjenstgjort  der  mera  än 
ett  par  år,  då  hans  korta  lefnadsbana  ändades,  troligen  i 
följd  af  en  sjukdora,  som  han  under  sin  späda  barndom 
ådragit  sig,  och  som  under  hela  hans  lif  gjorde  hans  helsa 
vacklande.     Hans  död  inträffade  i  Mars   1777. 

Vid  17  års  ålder  författade  han  det  lilla  arbete,  som 
gjort  hans  namn  ryktbart.  Boräsiaden,  likasom  ett  annat 
liknande  stycke  af  honom,  N^eri,  tillhör  den  diktart,  som  vi 
benämna  den  komiska  hjeltedikten.  Den  är  en  tra- 
vesti  på  den  allvarliga  epopéen  och  söker  att  åstadkomma 
ett  komiskt  intryck  genom  att  inlägga  ett  lågt  och  hvar- 
dagligt  innehåll  i  de  gamla  häfdvunna,  högtidligt  episka 
formerna.  Den  komiska  hjeltedikten  har  gamla  anor  i  Eu- 
ropa. Redan  hos  grekerna  fans  den,  och  de  sydliga  folkslagen 
hafva  skapat  klassiska  mästerverk  inom  denna  genre.  I  vårt 
land  är  Rudbeck  den  förste,  som  gjort  försök  deri,  och  hans 
arbete  har  derigenom  en  viss  literaturhistorisk  betydelse, 
och  var  heller  icke  utan  efterföljd.  Ehuru  något  utdraget 
kan  det  ännu  läsas  med  nöje,  och  de  i  den  högre  episka 
stilen  skildrade  oblodiga  striderna  mellan  Håffman  och 
borgmästar  Edbom  och  hans  skara  på  Borås  torg  erbjuda 
här    och    der    parodiska   detaljer  af  ganska  drastisk  komik. 


12ö  OLOF   Pa^PBKCK. 

Äfven  de  allvarligare  naturskildringarna  äro  ej  sällan  lyckade. 
Dikten  skrefs  med  anledning  af  ett  rykte  som  utbredt  sig 
om  ett  upplopp  i  Vestergötland,  anstäldt  af  en  viss  Håffman, 
hvilket  dock  sedermera  i  många  delar  befans  vara  ogrun- 
dadt.  »Jag  måste  derför  bekänna»,  säger  skalden  i  före- 
talet, »att  det  märkliga  och  här  så  vidlyftigt  beskrifna  slaget 
vid  Borås  ej  är  annat  än  dikt».  Utom  detta  arbete  har 
Rudbeck  skrifvit  åtskilliga  mindre  poem  och  några  prosa- 
uppsatser; det  är  likväl  på  Boråsiaden  hans  literära  rykte 
hufvudsakligen  grundar  sig. 


Boråsiaden. 

Poem  i  4  sånger. 

Första  sången. 

Jag  sjunger  om  Borås  och  om  den  hjeltens  ära, 
Som  efter  långt  besvär  fick  segrens  lagrar  bära; 
Som  tappert  strida  lärt,  men  ej  att  gjuta  blod, 
Som  Håffmans  ilska  lamt  med  påk  och  mannamod. 

Lär,  skaldgudinna,  mig  att  prisa  denna  hjelten. 
Som  rest  sin  ärestod  på  de  Boråske  fälten. 
Gif  mig  den  eld,  den  kraft,  som  förr  Homerus  dref, 
Då  han  om  Thetis'  son  och  grek'ska  fälttåg  skref. 


Del  grymma  krigets  troll  var  flyktadt  ifrån  norden, 
Och  freden,  gudars  skänk,  gaf  allmän  ro  åt  jorden; 
Då  Mars,  beständigt  hätsk,  till  vapen  ständigt  böjd, 
Fann  ämne  till  sitt  qval  i  hela  verldens  fröjd. 
Han  mörka  ögonkast  på  Svea  rike  fälde 
Och  suckar,  då  han  mins  dess  segrar  och  sitt  välde; 
Han  fredens  altar  såg  uppå  sitt  tempels  grus, 
Och  folket  söka  pris  af  slöjd  och  kunskaps  ljus. 
Hvad  veklig  gudamakt,  så  börjar  Mars  att  tala. 
Har  nu  de  svenske  söft  i  så  föraktlig  dvala? 
Till  ärans  högsta  spets  de  genom  mig  ha  gått. 
Och  jag  igenom  dem  var  hela  jordens  drolt. 
Men  som  de  dristat  sig  min  dyrkan  öfvergifva. 
Så  skall  den  ro,  de  valt,  just  deras  plåga  blifva. 
I  sjelfva  fredens  skygd  sku'  de  min  vrede  se. 
Mot  deras  egen  håg  sku'  de  mig  offer  ge. 
Om  krig  med  andra  folk  har  grundat  deras  heder, 
Skall  inhemskt  raseri  dem  åter  störta  neder. 

Scenska  Parnassen.    IV.  9 


K-id  wLOl-     iUl'KKi  Iv. 

Och  om  de  äga  qvar  sitt  fordna  hjeltemod, 

Så  skall  det  svalkas  nu  i  egna  bröders  blod. 

Det  svenska  rikets  fall  skall  dubbel  ro  mig  lemna, 

Först  tändes  krigets  bloss  och  sen  får  jag  mig  hämna; 

Jag  redan  valt  det  bröst,  som  lyda  vill  min  lag, 

Och  jorden  skall  bli  rörd  af  krigets  tordönsslag. 

Så  snart  han  detta  sagt,  han  i  ett  moin  sig  kastar 
Och  i  en  hvirfvelvind  till  Vestergötland  hastar, 
Bland  heta  ångors  qvalm  han  finner  Håffman  der 
Uppå  en  en  fuktig  ort,  der  Bacchi  tempel  är, 
Der  bran  vin  Ijuflig  färg  på  bleka  kinder  målar, 
Der  dusig  glädje  töms  ur  djupa,  fulla  skålar; 
Af  kannor,  krus  och  glas  ses  hjeltens  ärestod. 
Och  ölet  i  sitt  fall  bär  vittne  om  hans  mod. 

Mars  i  en  länsmans  hamn  strax  in  i  templet  stiger, 
Hvar  bonde  blir  förskräckt,  tar  mössan  af  och  tiger. 
Men  Håffmans  djerfva  bröst  så  lätt  ej  skrämmas  kan: 
Du  ser  så  törstig  ut,  sad'  han,  du  hedersman! 
Drick,  jag  betala  vill  och  här  din  man  du  finner. 
En  länsman  nekar  ej  .  .  .  strax  öl  som  bäckar  rinner  .  .  . 
Att  visa  kraft  och  fröjd  slås  skål  och  bord  i  kras, 
Och  segren  svigtar  än  emellan  begges  glas. 
Då  länsman  börjar  så:     Jag  ser  din  eld,  din  ifver. 
Som  motstånd  bryta  kan  och  segren  till  dig  rifver. 
Men  säg,  skall  gnistan  bli  i  ständig  aska  höljd, 
Och  du  för  verldens  syn  af  låga  tak  fördöljdV 
Kanske  du  tror  ditt  namn  bland  stora  hjeltars  finna, 
Då  du  kan  första  plats  bland  dryckeskämpar  vinna, 
Men  vet  till  verklig  höjd  är  sådant  allt  ej  nog. 
På  hela  ärans  väg  fins  ej  en  enda  krog. 

Nej,  Håffman,  följ  mitt  råd,  det  grundas  på  din  heder 
Allting  uti  vårt  land  bör  vändas  upp  och  neder. 
Ett  listigt  herrefolk  har  styrslen  fått  i  hand 
Och  tryckt  vår  allmänhet  med  lagars  stränga  band. 
Med  slughet  vet  man  lätt  att  brott  på  hopen  dikta; 
Vår  enfald  är  det  fel,  hvarför  vi  oftast  pligta. 
Ett  ord  för  ro  skull  sagdt,  ett  öfveriladt  slag 
Blir  straffadt  utan  nåd,  slik  hårdhet  kallas  lag. 
Än  mer,  ett  glädtigt  rus  för  egna  pengar  taget, 
Blir  ofta  som  ett  brott  för  ting  och  domstol  draget. 
Gård,  äng  och  egendom,  allt  blir  de  storas  rof. 
Och  deras  öfverflöd  uppslukar  vårt  bchof. 


BORASIADEX.  131 

Ack!  när  skall  lagens  tvång  och  vårt  betryck  sig  sluta? 

När  skall  en  hvar  sin  rätt  i  jemkadt  tillstånd  njuta? 

Är  frihet  oss  ej   skänkt  i  födsel  och  natur? 

Och  vi  ta  lagar  an  att  sämre  bli  än  djur! 

För  någras  högmods  skull  bör  tusen  stå  i  fara? 

Bör  ej  ett  hurtigt  folk  sin  egen  styrsel  vara? 

Vi  mådde  aldrabäst,  man  säge  hvad  man  vill, 

Om  ingen  herre  gafs,  om  ingen  lag  var  till. 

Det  egnar,  Håffman,  dig  att  detta  onda  häfva ; 
Du  aldrig  varit  van  för  herrefolk  att  bäfva. 
Sprid  falska  rykten  ut,  böj  hopens  lust  till  krig! 
Uppelda  deras  mod  och  sjelf  i  spetsen-  stig! 
Din  arm  skall  till  vårt  värn  tyranner  nedertrycka 
Och  våra  lyfta  dig  till  heder,  glans  och  lycka. 

En  brant  och  slipprig  väg  går  upp  till  ärans  slott ; 
Men  när  du  ändtligt  sist  en  värdig  fred  har  fått, 
Då  får  du  dig  helt  fritt  i  lättjans  armar  sänka 
Och  skörda  segrens  lön  och  blott  på  nöjen  länka; 
Med  kungens  bästa  män  du  tömma  får  din  bål. 
Och  sjelf  landshöfdingen  skall  dricka  då  din  skål. 
Ej  phgt,  ej   rättens  hot  skall  mer  dig  qvälja  kunna. 
Grip  först  till  Martis  svärd,  sen  får  du  Bacchi  tunna. 

Härvid  ett  hastigt  sken  igenom  luften  bröt, 
Som  kring  en  väpnad  gud  i  fladdrig  eld  sig  slöt. 
Förblindad  Håffman  föll,  då  fruktan  återgifvit 
Ett  vett,  som  mest  förqväfdt  af  dunsters  dimma  blifvit. 

Gå,  ropte  krigets  gud,  för  ut  hvad  jag  befalt! 
Af  mig  och  segren  följd  kan  du  förhoppas  allt. 
Ditt  bröst  bör  farans  hot  mer  reta  än  förfära, 
Fullborda  på  en  gång  min  vilja  och  din  ära. 
Han  talte  och  försvann  som  lätta  vädret  flyr. 
Och  lik  en  dröm,  som  bort  med  tysta  skuggan  skyr. 

Förvirrad  och  bestört,  men  strax  till  lydnad  färdig, 
Beviste  Håffman  sig  så  mörka  anslag  värdig. 
Han  sina  djerfva  tal  kring  hela  landet  strör, 
Hvar  dag  med  nya  svek  han  någon  brottslig  gör, 
Han  sår  de  afgrundsfrön,  som  rikens  fall  plä'  föda: 
Upp  bröder!  ropte  han,  det  kostar  ringa  möda 
Att  störta  lagens  tron,  blott  på  vår  feghet  byggd. 
Och  ge  åt  frihet  lif  i  våra  vapens  skygd. 
Med  mod  och  rättvis  sak  kan  aldrig  framgång  tryta, 
]\Ien  den  är  värd  sitt  ok  som  ej  det  vågar  bryta. 


132  OLOF   RFDBECK. 

Som  alla  väders  våld  kan  reta  hafvets  våg, 
Sä  rörs  af  alla  prat  -det  blinda  folkets  håg. 
Lättroget,  bullersamt,  förfärligt  i  sin  yra. 
Knappt  vet  det  hvad  det  vill,  alt  lyda  eller  styra; 
Det  ingendera  kan.     Dess  styrka  i  ett  land 
Ett  farligt  vapen  ger  uti  en  dristig  hand. 
När  det,  i  jäsning  bragt,  fått  lagens  tyglar  lemna. 
Begär  det  hundra  brott  för  ett,  som  det  vill  hämna. 

En   rask  och  upprett  hop  snart  Håffman  kring  sig  ser, 
Naturen,  som  gett  kraft,  dem  också  vapen  ger; 
Från  trädens  friska  stam  en  hvar  sig  grenar  bryter, 
Och  skogens  gröna  prakt  i  påkar  sig  förbyter. 
En  götisk  klubbehär  till  örlog  rustar  sig. 
Borås!  ett  moln  går  upp,  och  stormen  hotar  dig. 
Din  prakt,  din  rikedom  tycks  nu  ditt  fall  bereda. 
Men  Edbom  och  ditt  mod  skall  dina  portar  freda. 


Borås  är  vida  kändt  för  handel,  folk  och  makt, 
Dit  munter  arbetsflit  har  rika  skatter  bragt. 
Fast  vilda  ocean  dess  kölar  ej  få  skära 
Och  till  en  upptäckt  verld  det  svenska  jernet  bära; 
Dock  hvilar  handeln  der  på  mera  stadig  fot. 
Den  räds  ej  vågens  svall  ell'  vexelkursens  hot. 
Man  ser  ifrån  Borås  hvart  år  en  idog  skara 
Med  tusen  föror  kring  i  hela  Sverge  fara, 
Som  se'n  ny  rikedom  med  sig  tillbaka  drar. 
Kort  sagdt,  uti  Borås  vårt  land  ett  Tyrus  har. 

Om  det  till  makters  väl  och  vissa  sällhet  länder, 
Att  styrseln  lemnad  är  i  hjeltars  vård  och  händer, 
Så  fägna  dig,  Borås!  du  i  din  Edbom  har 
I  fred  din  hjelp  och  tröst,  i  örlog  ditt  försvar. 
Liksom  en  rotfast  ek,  hvars  topp  mot  skyar  räcker. 
En  hop  af  späda  träd  med  starka  grenar  täcker, 
Som  grönska  i  dess  skygd,  då  stormen  rasar  fram, 
Hvars  krafter  brutne  bli  mot  ekens  hårda  stam. 
Så  skyddar  Edbom  dig  och  dina  handelsgrenar, 
Han  mod  och  rättvist  nit  i  en  person  förenar. 
Han  både  aln  och  svärd  i  sina  händer  har. 
Borås!  uti  hans  hägn  du  säll  och  fruktad  var. 


BORASTADEN.  133 

-  Men  ofta  stilla  lugn  plär  åskans  ankomst  båda. 
Man  snart  uti  Borås  ett  dammigt  bud  får  skåda, 
Som  grant  beskrifva  vet  de  göters  stolta  här, 
Dess  uppsåt,  general,  dess  tåg  och  krigsgevär. 
Strax  svarta  sorgemoln,  Borås!  dig  öfverhölja 
Med  ängslan,  skräck  och  qval,  som  plär  med  kriget  följa, 
Madamer,  jungfrur,  kring  på  alla  gator  gå 
Med  vidt  utrefna  hår  och  sig  för  bröstet  slå. 
Till  torget  samlar  sig  en  blek  och  rådvill  skara. 
Som  af  sitt  eget  sorl  förvissas  om  sin  fara. 
En  del  förtviflad  re'n  sig  stängt  i  sina  hus, 
Att  krossas  med  Borås  och  dö  uti  dess  grus. 
Ur  mörka  källarhvalf  de  dolda  skatter  föras, 
Som  hvälfvas  om  hvarann  och  bort  ur  staden  köras. 
Här  hörs  ett  blandadt  sorl,  som  genom  luften  går. 
Då  Edbom  grunden  först  till  bullret  veta  får. 

Strax  denne  hjelte  sig  i  trängselns  vågor  kastar, 
Han  muntrar,  hotar,  ber  och  deras  fruktan  lastar. 
Än  för  en  älskad  stad  han  allas  ömhet  rör, 
An  ärans  dyra  lag  han  dem  till  minnes  för. 
Han  flyktens  neslighet  och  flyktens  fara  målar, 
Den  eld,  det  glada  hopp,  som  ur  hans  ögon  strålar, 
Hans  värdighet,  hans  dygd,  allt  kraft  och  hjerta  ger. 
Att  Edbom  snart  en  här  af  hjeltar  kring  sig  ser. 

Som  då  när  vädrens  våld  fått  böljans  frid  förstöra. 
Och  tunga  vattumoln  kring  hela  fästet  föra, 
Då  ses  en  blixtfull  natt  på  hafvets  utrymd  rå 
Och  vågen  fraggig,  brant,  mot  strandens  klippor  slå; 
Men  när  den  blida  sol  har  mörkret  undandrifvit 
Och  brutit  molnens  vägg  och  ljus  åt  luften  gifvit. 
Då  saktar  böljan  sig,  då  fängslas  vädrens  makt, 
Och  himlen  speglar  sig  i  vattnets  lugna  prakt. 


Andra  sången. 

På  stadens  stora  torg  man  redan  plantadt  skådar 
Det  grymma  stridsbanér,  som  krigets  faror  bådar. 
Den  spända  trummans  larm  ett  ovant  buller  gör, 
Och  folkets  skri  och  snv  man  allestädes  hör. 


]34  OLOF   P.UDBECK. 

De  gamle  rådmän  re'n  i  tunga  vapen  blänka, 
De  glömma  sina  år  och  blott,  på  staden  tänka, 
Och  re'n  den  raska  hop  som  kännes  af  sitt  mod, 
Som  ungdom  krafter  gett  och  mera  hetsigt  blod, 
Församlad,  väpnad  är  och  tyckes  blott  begära 
Att  slåss  för  stadens  värn  och  dö  för  Edboms  ära. 

Men  hjelten  mellertid  lagt  fredens  mantel  ner, 
Hans  höga  hatt,  hans  påk,  allt  krigets  tecken  ger. 
En  lurfvig,  hvit  peruk  hans  breda  panna  pryder, 
Som  Edboms  värdighet  med  hundra  lockar  tyder, 
Ett  konstladt  bockeragg  tycks  liksom  yfva  sig 
Att  svepa  in  ett  vett,  som  styr  i  fred  och  krig. 
Höljd  af  en  mörkblå  ro(;k,  som  sjuttonhundrafyra 
Blef  åt  hans  farfar  gjord,  då  han  Borås  fick  styra. 
Han  vid  sin  fasta  länd  en  forntids  värja  drar, 
Tre  tum  är  klingans  bredd,  tre  böglar  fästet  har; 
Och  fast  en  åldrig  rost  den  fästat  i  sin  skida. 
Den  örlogs  märke  är  och  pryder  hjeltens  sida. 

Hans  maka,  täck  och  ung,  som  nyss  en  helgad  knut 
Vid  hjellens  öde  fäst,  ser  nu  så  djerft  beslut. 
Hon  häftigt  i  sin  famn  den  rörde  Ed  bom  sluter. 
Och  öfver  hans  peruk  hon  sina  tårar  gjuter. 
Du  grymme,  ropte  hon,  hvad  är  som  tvingar  dig 
Att  öfverge  Borås,  din  kärlekseld  och  mig? 
Ack!  låt  ej  villa  dig  af  fåfäng  lust  till  ära, 
Förnämst  uti  vår  stad,  hvad  kan  du  mer  begära? 
Du  knappt  uppå  vårt  torg  en  myndig  fot  har  satt, 
Så  b()js  hvarenda  rygg,  så  lyfts  hvarenda  hatt. 
Om  du  af  segren  följd  slår  Håffmans  skara  neder, 
Blir  du  ej  större  man  ell'  njuter  mera  heder. 

Ack!  välj  en  höfvidsman,  men  styr  ej  sjelf  vårt  krig. 
Din  lagbok  och  din  fru  bli  ursäkt  nog  för  dig. 
Nils  Grofsmed  .  .  .  kan  ej  han  från  faran  dig  förlossa, 
Hans  rygg  tycks  vara  gjord  att  alla  påkar  trotsa, 
Han  är  en  pröfvad  buss  i  slagsmål  och  i  rus. 
Han  barn  och  hustru  slår  och  dundrar  i  sitt  hus. 
Han  plär  med  lejonröst  om  sina  dater  ryta; 
Låt  honom  höfding  bli,  låt  honom  spetsen  bryta. 
Men  ack!  din  tystnad  rår  .  .  .  du  delar  ej  mitt  qval, 
Du  .släpper  ej  din  påk  och  rörs  ej  af  mit  tal. 
Välan  ...  om  ödet  dömt,  att  jag  dig  så  skall  mista. 
Så  skall  den  samma  stund   för  mig  ock  l)Ii  den  sisla. 


BORAiTADKX.  1.]' 

Uti  dess  ömma  famn  än  Edbom  sluten  var, 
Och  hennes  tårar  be,  då  munnen  tystnat  har. 

Nu  svider  hjeltens  bröst,  det  känner  dubbel  plåga, 
Det  röres  af  sin  pligt  och  af  sin  kärlekslåga. 
De  dagar  ömsom  bli  ett  ämne  för  hans  knöt, 
Då  han  blef  gift,  ell'  då  han  sysslan  tog  emot. 
Af  tankar  och  förslag  han  sänks  som  i  en  dvala. 
Men  äran  segrar  sist  och  Edbom  börjar  tala; 
Din  kärlek  städse  är  uti  mitt  hjerta  fäst. 
Och  näst  till  mitt  Borås  så  älskar  jag  dig  mest; 
Men  när  med  hand  och  svärd  jag  kan  dess  frejd  befästa, 
Hvad  gäller  enskildt  väl  mot  hela  stadens  bästa"? 
Din  röst  med  ärans  röst  bör  heldre  blanda  sig. 
Ack!  låt  mig  A^ärdig  bli  mitt  kall,  min  stad  och  dig. 
Tro  aldrig  det  att  Nils  en  krigshär  kan  regera; 
Det  är  ej  smeders  lott  att  rådmän  kommendera. 
Bland  sina  skrämda  barn  han  äga  må  gehör. 
Men  att  bland  rådmäns  hop  sig  skicka  som  sig  bör, 
Dertill  vill  mera  vett  .  .  .  Men  trumman  åter  skallar. 
Som  mig  utur  din  famn  till  strid  och  seger  kallar. 
Tag  mod,  misströsta  ej !  .  .  .  det  lyckligt  tecken  är. 
När  för  sitt  fosterland  man  sina  vapen  bär. 
Farväl!  .  .  .  Hon  svimmar  af,  och  dagens  stråle  släf^kes 
För  hennes  matta  syn,  som  af  ett  moln  betäckes, 
Mot  hjeltens  qvalda  bröst  dess  hufvud  lutas  ner. 
Han  gjuter  tårar  ut,  men  kan  ej  göra  mer. 
Så  kunna  stormars  ras  väl  löf  af  eken  föra, 
Men  stammen  rotad  står,  den  mäkta  de  ej  röra. 

Från  detta  ömhetsprof  har  Edbom  slitit  sig, 
Till  torget  skyndar  han,  der  allting  andas  krig. 
Hans  här  med  muntra  rop  sin  raske  höfding  helsar. 
Hur  mången  reslig  buss!  hvad  mängd  af  vrängda  pelsar! 
Karpusers  svarta  moln  af  hjelmar  likhet  har, 
I  smärre  striders  dust  ett  mjukt  men  godt  försvar. 
Af  påkars  täta  skog  bortskymmes  nästan  dagen. 
Trumpeten  blåser  larm,  och  fanan  är  utslagen. 

Som  bäcken  sorlar  fram  och  många  bukter  "ör, 
Förr  n  han  i  hafvets  sköt  sitt  friska  vatten  för. 
Så  gå  Boråsren  ut  att  bardalekar  yrka, 
I  hjertan  ha  de  mod,  i  händren  ha  de  styrka. 
De  likna  grekers  här  vid  Xanthi  djupa  flod. 
Fast  sämre  i  gevär,  dock  större  uti  mod. 

Karpu.^  =r  spetsit»"  mössa  af  groft  tyg. 


]?,(>  OTXJF    ra^PEECK. 

Ur  stadens  hvälfda  port  de  stolta  skaror  stöta, 
Och  snart  de  Håffraans  här  på  öppna  fälten  möta, 
Den  grymma  härens  sorl,  dess  vapenbrak  och  larm. 
Tycks  reta  himlens  blixt  och  trotsa  Edboms  arm. 

Kring  stadens  stängda  krets  sig  vida  åkrar  sträcka, 
Der  Ceres,  krönt  med  ax,  plär  sina  gåfvor  räcka; 
Hon  mild  mot  sina  barn  en  idoghet  begär, 
Som  lika  med  dess  skatt  för  menskan  gagnlig  är. 
Af  plogens  skarpa  bill  upprifs  en  bördig  mylla. 
Der  skördens  ämne  göms,  som  snart  skall  rymden  fylla, 
Då  af  ett  ljusgrönt  haf  sin  fägnad  ögat   får. 
Som  uti  långa  svall  för  vädrets  fläktar  går. 
Af  gula  fästen  sist  de  glada  slätter  höljas, 
Då  idoghetens  spår  af  vinst  och  nöjen  följas. 
I  rika  åkerfält  hur  nöjd  jag  ofta  sett, 
Det  skiftande  behag  naturens  hand  er  gett! 

Men  grymhet!  raseri!  en  väpnad  mängd  sig  breder 
På  dessa  slätter  ut,  och  grödan  trampas  neder, 
Den  vreda  liagelskur,  .som  vädrets  ilning  för, 
Ej  mer  en  härjad  jord  med  strida  fall  förstör 
Än  menskors  öfverdåd.     Uppå  det  fält,  dem  föder, 
De  rusa  fram,  hvarthän?  att  mörda  sina  bröder. 

Krigsguden  ur  ett  moln  sin  första  framgång  ser, 
Som  ny  förhoppning  strax  och  nya  anslag  ger. 

En  mörk  och  öde  ort  den  norra  polen  stänger 
Med  frusna  böljor  in,  dit  aldrig  solen  tränger, 
Men  der  en  ständig  natt  ger  ständig  vinter  hand, 
Som  lagt  en  kraftlös  jord  i  sina  isars  band. 
Hit  gudars  öfvermakt  har  raseriet  drifvit, 
Och  under  fjellets  brant  sitt  mörka  fängsel  gifvit. 
I  starka  fjettrar  låst  här  trollet  nedböjdt  är 
Uppå  en  blodig  bädd  af  brutna  stridsgevär. 
I  ögon  och  i  bröst  en  maktlös  ilska  brinner; 
Det  är  ej   blod,  men  eld,  .som  i  dess  ådror  rinner. 
Dess  kedjor  knaka  jemt.     Med  skarp  och  fraggig  tand 
An  sargar  det  sig  .sjelf,  än  tär  det  sina  band. 

Till  denna  satans  ort  sig  krigets  gud  begifver. 
En  blixt  kring  vapnen  går,  och  kulan  upplyst  blifver. 
Strax  trollet  ger  ett  skrän,  när  stålets  glans  det  ser. 
Och  berget  återskall  ur  håla  klyftor  ger. 
Mars  med  en  bortvänd  syn  sitt  tal  till  trollet  vänder: 
Jag  löser  dina  band  och  till  Borås  dig  sänder; 


BOKAJSIADEX.  loT 

Sprid  ut  ditt  svarta  gift  kring  hela  Håffmans  här, 
Fyll  upp  hvart  enda  bröst;  det  min  befallning  är. 
Strax  kedjan  lossad  blir.     På  sina  svarta  vingar 
far  trollet  ut  med  brak  och  sig  i  luften  svingar. 
Liksom  en  vild  orkan,  som  fängslet  brutit  har. 
Med  ilar,  storm  och  gny  ur  bergets  hålor  far. 

Härvid  Olympens  drott  en  blick  till  jorden  sänkte, 
Som  genomträngde  allt  och  såg  hvad  menskor  tänkte. 
Hvad  djerf,  hvad  ohörd  sak!     Han  Vestergötland  fann. 
Som,  upprest  mot  sig  sjelf,  af  krigets  lågor  brann. 
Mot  sin,  mot  ödets  lag  förbittrad  Mars  han  sporde, 
Hur  han  ett  sådant  larm  på  jorden  väcka  torde, 
Om  han  ej  lydnad  mer  åt  gudars  konung  bör, 
Som  styrer  verldens  klot  och  åskeviggen  för: 
F^örmätne,  sade  han,  du  skall  till  straff  besinna, 
Att  ingen  droppa  blod  i  detta  krig  skall  rinna. 
Då  stora  slags  beröm  i  marmor  grafna  stå. 
Skall  detta  blott  sitt  rum  bland  rännstensstrider  få. 


Tredje  sången. 

Då  Tvedrägt,  blodbestänkl,  spridt  ut  sitt  raseri 
Bland  jordens  första  barn,  så  brottslige  .som  vi, 
Då  söktes  segren  blott  med  jern  och  mängd  och  styrka. 
En  mer  uppklarnad  tid,  mer  van  att  konsten  dyrka. 
Kanhända  mindre  grym,  för  kriget  reglor  skref. 
Och  .snillet  vapenklädt,  från  mängden  lagren  ref. 
Då  såg  man  hjeltar  först,  då  sågs  en  ringa  .skara 
Mot  hela  härars  svall  sin  fosterjord  försvara. 
An  söks  beskydd  af  berg,  än  utrymd  af  en  slält: 
All  kraft  fördubblar  sig,  då  den  blir  använd  rätt. 

Den  tappre  Ed  bom  vet  att  mod  med  klokhet  para. 
Och  i  en  djup  falang  han  sträcker  ut  sin  skara; 
Han  denna  ordning  valt,  den  han  i  häfder  sett 
At  Macedoners  kung  så  ofta  segren  gett. 
Boraser,  ropte  han,  nu  gifves  fält  att  visa 
Den  stridbarhet,  I  plan  hos  eder  sjelfve  prisa. 
Och  himlen  vare  lof,  när  jag  så  vapnen  ser. 
Jag  segren  hoppas  kan  fast  intet  blodbad  sker. 


13S  OLOF   RUDBECK. 

Förenom  då  vår  kraft,  i  stridens  brak  och  dunder 
Besinnen  segrens  lön  och  nattens  glada  stunder, 
Då  öppnas  skall  för  er  mitt  ölfat  och  mitt  hus, 
Hvem  vill  ej  ta  emot  en  örfil  för  ett  rus? 

Men  gjuten  öfver  mig  er  styrka  och  er  anda, 
I  fordne  hedersmän,  som  gått  Borås  tillhanda, 
Som  stadens  klubba  fört  och  fägnat  detta  land 
Med   ymnighetens  horn  uti  en  fredlig  hand. 
Till  annan  heders  höjd  vill  ödet  mig  bespara, 
Hvad  eder  flit  förvärft  skall  Edboms  arm  försvara. 
Den  äran  blifver  min,  att  jag  i  vapnen  blänkt. 
Och  att  jag  åt  Borås  dess  första  seger  skänkt. 

Så  snart  han  detta  sagt,  han  främst  i  striden  rusar. 
Så  hastigt  som  en  ström  från  bergets  sluttning  brusar. 
Så  ha.stigt  .som  ett  moln  af  vädrets  ilar  rörs, 
Så  hastigt  af  sitt  mod  den  vrede  hjelten  förs. 
iMed  senig  kämpearm  han  påkens  slängar   leder. 
Ger  prof,  att  också  träd  kan  öka  hjeltars  heder. 
Här  tumlar  en  ikull,  den  andre  vinglar  der. 
Och  blånad  minsta  prof  af  Edboms  styrka  är. 
Boråsren  hopetals  sin  raske  höfding  följa. 
Strax  flyta  skyar  fram  och  himlafästet  hölja, 
Och  solen  sjelf,  bestört  att  stridens  början  se, 
Tycks  neka  att  sitt  sken  åt  sådan  grymhet  ge. 
Så  tätt  .som  hagel   plär  i  strida  skurar  falla. 
Så  tätt  de  hårda  slag  kring  bröst  och  axlar  skälla. 
Ett  grymt  och  fasligt  skri  kring  luftens  rymder  går. 
Och  jorden  blir  betäckt  med  refne  skägg  och  hår. 
Mars  på  ett  mörkblått  moln  i  gyllne  vapen  blänker 
Och  kraft  och  dristighet  åt  Håffmans  svärmar  skänker. 

Man  främst  i  stridens  eld  Boråske  hjelten  ser. 
Som  täta  mandomsprof  åt  båda  sidor  ger. 
Han  bär  en  knölig  påk  i  sina  raska  händer, 
Och  faran  följer  med,  ehvart  sig  hjelten  vänder. 
Han  käns  ifrån  sitt  folk  ej  af  den  rock  han  bär 
Eir  af  en  stolt  peruk,  som  på  hans  hufvud  är. 
Men  af  de  starka  slag,  hans  tunga  runpåk  delar. 
Och  af  den  djerfva  eld,  som  i  hans  ögon  .spelar; 
Så  käns  och  Jofur  sjelf  ibland  sin  gudahär 
Af  åsyns  majestät  och  blixten,  som  han  bär. 

Den  starke  Sandalin  betäcker  hjeltens  .sida, 
Dernäst  Clas  Sundergren  och  Johan  Lindorm  strida, 


BORÅSTADEX.  139 

Den  axeldryge  Brink  och  rådman  Eric  Blom, 
Skomakar  Michel  Ring  och  länsman  Meijenbom. 
Derefter  tränga  fram  så  många  raska  drängar. 
Här  möter  Håffman  sjelf  och  delar  grymma  slängar, 
Han  följs  af  Jon  i  Hult  och  tolfman  Eric  Plog, 
Som  ensam  på  en  gång  tolf  starka  djeknar  slog. 
Den  styfve  Anders  Stång  var  främst  i  denna  striden, 
En  ring  af  mörkblå  färg  var  kring  hans  öga  vriden. 

Men  ingen  var  mer  grym  på  denna  bistra  dag, 
Hvars  mod  var  mera  stolt,  hvars  arm  gaf  större  slag. 
Än  Olf  från  Sunnantorp:  han  aldrig  någon  funnit 
I  hela  Skara  län,  som  till  hans  axel  hunnit. 
Hvad  eken  är  bland  träd,  Olf  ibland  kämpar  var. 
Och  i  en  jätteväxt  han  jättars  styrka  bar. 
Inunder  ^^tnas  hvalf,  der  eld  och  väder  knaka. 
Ej  bland  cycloper  fans  i  kraft  och  växt  hans  maka. 
Utaf  en  nedfäld  björn  han  ludna  ro^et  bar, 
Hans  påk  af  instöpt  bly  helt  tung  och  ovig  var. 
Med  täta  klubbeslag  han  grufligt  kring  sig  svingar, 
Och  halfva  Edboms  här  han  snart  att  flykta  tvingar. 
Hans  sida  skyddad  är  af  Jan  från  Hagelbäck, 
Så  rask  som  krigets  gud,  som  vårens  gudar  täck. 
Ej   nöjd  att  sitt  beröm  af  qvinlig  fägring  söka. 
Vill  han  sin  skönhets  pris  med  friska  lagrar  öka. 
Olyckliga  Jan!  din  allt  för  tappra  håg 
Dig  förde  till  Borås  i  detta  vapentåg. 

Jan  Hök  och  skräddarn  Berg  de  tumla  för  hans  händer. 
Han  djerft  mot  Sandalin  sin  dryga  runpåk  vänder, 
Den  starke  Sandalin  han  midt  i  flinten  slår, 
Men  pannan  var  så  hård  att  påken  söndergår. 
Strax  denne  rådmans  bröst  af  dubbel  vrede  brinner. 
Han  kastar  sig  på  Jan,  som  han  oväpnad  finner, 
Han  lindar  in  sin  arm  uti  hans  ljusa  hår. 
Som  när  en  faslig  eld  af  vädren  krafter  får 
Och  mot  en  löfrik  skog  sin  grymma  styrka  vänder, 
Han  rasar  hit  och  dit  och  alla  stammar  tänder; 
Här  knaka  i  sitt  fall  de  träd,  som  hotat  skyn, 
Och  lågan  brasar  upp  mot  sjelfva  himlabryn. 
I  svarta  hviiflar  förd,  en  asksprängd  rök  sig  höjer, 
Som  skogens  undergång  för  hela  nejden  röjer. 
De  skrämda  nymfer  fly,  då  grymma  elden  far 
Ur  mörka  grottans  hvalf,  som  deras  vällust  var. 


140  OLOF   RrDBECK. 

Af  dödlig  blekhet  höljd,  på  sanden  Jan  sig  vrider. 
Olf!  vid  så  plågsam  syn  dilt  hårda  hjerta  svider, 
En  vild  och  otam  själ  ej  utan  känslor  är, 
Men  hämden  blandar  sig  i  alla  dess  begär. 
Olf  med  förfärlig  röst  till  kamp  sin  fiend'   kallar. 
Tre  gånger:   »Sandalin»  ifrån  hans  läppar  skallar. 
Spring,  tappre  rådman,  spring  .  .  .  Men  ack,  sitt  ödes  hot 
Kan  ej  en  dödlig  fly,  långt  mindre  stå  emot. 

Han  möter  ändtligt  Olf  och  ej  vid  mötet  bäfvar, 
Strax  hämdens  bleka  hamn  ikring  sitt  offer  sväfvar. 
Du  grymme!  ropte  Olf,  som  missbrukt  så  din  makt, 
Du  .som  ifrån  ett  barn  så  neslig  seger  bragt. 
Om  du  ock  arm  af  stål  och  påk  af  koppar  bore, 
Ocii  om  du  mera  stark  än  värsta  hundturk  vore. 
Skall  du  ej  fly  dilt  straff.     Och  vet  till  dubbel  harm. 
En  rådman  krossas  skall  utaf  en  bonddrängs  arm. 
Men  strida  blott  med  ord  var  aldrig  än  min  vana, 
Nej,  Jan  skall  få  sin  hämd,  och  du  skall  få  din  bana. 

Nu  tyckte  Sandalin  sin  likpredikan  gjord. 
Ty  hämden  följde  strax  på  denna  kämpens  ord, 
Tre  gånger  han  sin  arm  i  långa  ringar  svängde, 
Förr'n  han  till  Sandalin  med  alla  krafter  dängde. 
Ett  sådant  dunderslag  han  denne  rådman  ger. 
Att  väl  en  laglig  mur  deraf  .skull'   ramlat  ner. 
Boråsren  ge  ett  skri,  när  deras  rådman  stupar. 
Han  tumlar  för  ett  .slag,  som  tålde  tjugu  supar! 
Den  grymma  Jofurs  vigg,  som  genom  molnen  skär. 
Ej  mera  hastigt  slår,  ej  mera  fruktad  är 
An  Olfver  med  sin  påk. 

Men  värdes,  Skaldemö!  mig  nya  krafter  gifva, 
Då  jag  med  större  konst  bör  större  kamp  beskrifva. 
För  du  min  tankekraft  bland  slag  och  luggar  fort 
Att  Edboms  dater  se  och  sjunga  hvad  han  gjort. 

Sitt  oförskräckta  folk  nu  Håffman  sammanrotar, 
Till  striden  återför,  dem  muntrar,  ber  och  hotar; 
Hans  växt,  hans  arm,  hans  slag,  hans  starka  kämparöst. 
Ge  fasa  eller  mod  i  väns  och  oväns  bröst. 
Då  Edbom  möter  sjelf.     Hat,  vrede,  lust  att  vinna, 
FörtviOan,  harm  och  hämd  i  alla  hjertan  brinna. 
Det  vida  fältet  sveps  uti  en  sky  af  dam. 
Här  smäller  Edboms  påk,  der  loryter  Håffman  fram. 
En  dristig  kämpaflock  kring  båda  två  sig  skockar. 


BORÄPIADEX.  141 

Här  blandas  om  hvarann  båd  kläds-  och  vallmarsrockar. 
Af  bönder,  borgare  ett  lika  anfall  sker, 
De  slå,  de  tränga  på  och  stupa  ömse  ner. 

Liksom  en  våldsam  ström,  som  dammens  motstånd  bryter, 
Med  fragga  störtar  sig:  förfärligt  vågen  ryter, 
Hus,  hjordar,  träd  och  allt,  som  framför  svallet  är, 
Uti  sitt  salta  sköt  den  vreda  böljan  bär. 
Så  rusar  Edbom  fram,  ej  hårdrag  eller  slängar, 
Ej  trängsel,  brak  och  skri  ell'  hundra  raska  drängar 
Förhindra  hjeltens  mod:  han  hk  orkanen  går, 
En  kämpe  stupar  kull  för  hvarje  slag  han  slår. 
Carl,  Anders  Ericsson  och  Clas  och  Nils  från  Valla 
Och  Torkel  Torbjörnsson  för  Edboms  slängar  falla. 
Hans  påk  likt  åskan  går,  hvart  slag  en  ljungeld  är. 
Som  sprider  skräck  och  fall  kring  hela  Håffmans  här. 
Förgäfves  Vestergylln  de  styfva  bjessar  sände. 
Som  följa  Håffman  jemt,  för  mod  och  styrka  kände. 
Han  re'n  med  väldig  arm  har  deras  ordning  bräckt. 
Då  Håffman  möter  sjelf  och  bidar  oförskräckt. 

En  ädel  vredes  eld  i  Edboms  ögon  brinner, 
Hans  påk  gör  öppen  väg,  och  snart  han  Håfhnan  finner, 
Han  svingar  re'n  det  slag  med  senig  kämpahand. 
Som  Håffman  straffa  skall  och  freda  götaland, 
Då  Mars  en  hastig  hjelp  i  kämpens  fara  räckte 
Och  med  sin  breda  sköld  sin  älsklings  bröst  beläckte; 
Mot  stålets  blanka  hvalf  den  tunga  påken  slår 
Och  med  ett  häftigt  brak  i  hundra  stycken  går. 

Nu  pröfvas  hjeltens  mod  i  en  förökad  fara. 
Och  Edbom  ringas  in  af  en  fiendtlig  skara. 
Han  djerf,  men  vapenlös  bland  bistra  kämpar  står. 
En  storm  af  påkar  re'n  ikring  hans  hjessa  går. 
Så  skogens  vilda  kung,  af  jägarnäten  motad, 
I  mannaringen  stängd,  af  hundra  spetsar  hotad. 
Dock  ej  af  bäfvan  vet,  föraktar  flyktens  hopp 
Och  lyfter  oförskräckt  ett  fruktadt  hufvud  opp. 

Strax  jorden  darra  tycks,  ett  sken  i  luften  blänker, 
Med  skyars  mantel  prydd  en  gudamakt  sig  sänker. 
Minerva!  det  var  du,  som  vädret  lydigt  bar. 
Du  omgaf  Edboms  bröst  med  klarhet  och  försvar. 
En  stark  och  knöHg  påk  gudinnans  hand  betungar. 
Och  genom  molnens  flor  segidska  skölden  Ijungar, 
Hvars  grymma  glans  att  se  en  dödlig  ej  förmår. 


142  OLOF    RUDBECK. 

Der  hotar  trollets  bild  med  ormbeslingadt  hår. 
Förtviflan,  fasa,  skräck  kring  sköldens  hvälfning  sväfva. 
Vid  denna  gudasyn  de  vrede  stridsmän  bäfva, 
En  okänd  rysning  in  i  sjelfva  själen  går, 
Till  jorden  falla  de  och  vörda  hennes  spår. 

Tag  detta  vapen  mot.     Din  frejd,  din  dygd  jag  känner, 
P"'ar  fort  och  var  dig  lik,  blif  stads  bland  mina  vänner, 
Så  var  gudinnans  tal,  då  hon  åt  Edbom  gaf 
En  påk,  en  gruflig  påk,  mer  farlig  än  en  glaf. 
I,  som  mot  rätt  och  lag  och  Edbom  vågat  strida, 
Se  vapnen  i  hans  hand,  se  gudar  vid  hans  sida! 

Minerva  i  en  blink  från  låga  jorden  far 
Och  genom  luftens  rymd  en  strimmig  låga  drar. 

Strax  reser  Edbom  sig  och  opp  mot  himlen  skådar: 
Gudinna!  ropte  han,  din  skänk  min  seger  bådar. 
Din  ära  spridas  skall  kring  alla  verldens  land. 
Jag  offrar  dem  till  dig,  som  falla  för  min  hand. 

Härvid  med  dubbelt  mod  han  in  i  hopen  tränger. 
Han  eldar  striden  opp  och  grufligt  påken  svänger. 
Så  långt  hans  slängar  nå,  förödelse  man  ser, 
Allt  viker  för  hans  arm,  allt  flyr  ell'  störtas  ner, 
Som  då  en  hungrig  björn  uti  sin  glupska  ifver 
Bland  hjorden  rusar  in,  förkrossar  och  fördrifver. 


Fjerde  sången. 

I  Vestergötlands  famn  vid  Venerns  klara  strand 
Den  höga  Kinnekull  ger  prydnad  åt  vårt  land. 
Ur  mörka  dalars  djup  dess  topp  sig  gradvis  höjer, 
Här  jemnar  sig  ett  fält,  der  bergets  brant  sig  röjer. 
Men  från  dess  sista  höjd  förloras  ögats  syn 
På  vidt  aflägsne  fält,  på  vattnens  blanka  bryn. 

Naturen  segrar  här  mot  alla  konstens  lagar, 
Uti  sin  enfald  prydd  hon  rörer  och  behagar. 
Hon  här  sin  hela  prakt  i  blandad  utsigt  ger; 
Man  hennes  djerfva  drag  i  klippans  brytning  ser. 
Här  leker  vårens  hand  och  sina  blomster  breder. 
Från  källans  friska  sköt  en  bäck  sitt  ursprung  leder, 


BORÅSIADEX.  14c 

Som  lindar  fältet  in  och  flyr  med  sakta  sus, 

An  mörk  i  löfvens  skygd,  än  blank  mot  himlens  ljus. 

Förvillad  i  sitt  lopp  den  klara  böljan  rinner, 

Och  stört  från  höjd  till  höjd  i  Venern  sist  försvinner. 

Ett  lugn,  som  aldrig  gny  af  vapenskiften  stört, 
Till  denna  sälla  ort  har  frid  och  oskuld  fört. 
Ett  slipt  och  grufligt  jern  har  ej  med  härjning  hotat 
De  stolta  ekars  prakt,  som  sig  vid  klippan  rotat, 
Och  aldrig  vilddjurs  ras  har  skingrat  och  förtärt 
De  trygga  hjordars  mängd,  som  knappt  ha  frukta  lärt. 

Till  denna  glada  höjd  sig  tordöns  gud  begifver 
Af  himlens  krafter  följd;  Olympen  öde  blifver. 
Vår  låga  jord  besöks  af  alla  gudars  makt. 
Och  berget  hvälfves  in  i  ljusa  skyars  prakt. 

Sin  syn  han  här  en  stund  med  stridens  bild  förnöjer. 
Tills  han  i  dessa  ord  sin  gudavilja  röjer: 
Jag  ser  ett  häftigt  .slag,  men  utan  blod  och  stal. 
För  efterverldens  skratt  ett  evigt  föremål  .  .  . 

En  dödligs  loford  plär  vid  ytans  glans  sig  binda, 
De  smärsta  menskovärf,  och  de  som  mest  förblinda, 
At  gudars  skarpa  syn  ge  lika  skådespel. 
Der  samma  svaghet  röjs  och  just  de  samma  fel. 
Res  vall  kring  denna  stad,  vänd  till  palats  hvar  koja. 
Då  blir  ju  ett  Borås  förvandladt  i  ett  Tröja. 
En  lika  tapperhet  är  lika  lager  värd, 
Achilles  saknas  ej,  men  blott  Achilles'  svärd. 

Dock  deras  raseri  jag  finner  skäl  att  styra, 
Ett  regn,  en  pust  är  nog  att  tygla  deras  yra. 
Jag  vill  ej  blanda  in  min  blixt,  min  tordöns  knall, 
Uti  de  skyars  natt,  som  dem  förskräcka  skall. 
Det  blifve  deras  straff  att  all  sin  svaghet  veta; 
Men  myrors  tvist  och  krig  kan  ej  min  vrede  reta. 

Sä  talte  himlens  drott.     Strax  Sunnans  ilskne  Gud 
På  våta  vingar  lyfts  att  föra  ut  hans  bud. 
Af  regn  och  stormar  följd  han  sig  till  örlog  rustar. 
Han  samlar  strödda  moln  och  dimmor  kring  sig  pustar. 
Nu  dånar  vädrens  röst,  ett  mörker  gjuter  sig 
På  himlens  rena  fält,  på  solens  blanka  stig. 
Uti  en  upprörd  luft  de  tunga  skyar  välta 
Och  till  ett  mörkgrått  hvalf  sig  öfver  fästet  smälta; 
Man  öfver  Venern  re'n  de  svarta  skurar  ser, 
Som  nalkas  i  en  bhnk  och  störta  floder  ner. 


144  OLOF    RUDBECK. 

Men  striden  melleiiid  med  lika  ifver  lågar, 
Soldatens  raseri  ej  efter  himlen  frågar. 
Det  gny,  som  regnets  svall,  som  vädrens  susning  för, 
Med  stridens  larm  och  brak  ett  grufligt  samljud  gör. 

Ett  lågt  och  dunkelt  moln  sig  öfver  fältet  sluter. 
Utur  sin  brustna  barm  det  hela  strömmar  gjuter, 
En  hvirfvel  rusar  fram  på  stormens  vingar  förd; 
Der  striden  skarpast  var  är  striden  nu  förstörd. 
Orkanens  ilskna  våld,  som  alla  hinder  träffar, 
De  starka  ordningsband  i  båda  härar  lossar, 
En  ovän  rifver  han  ifrån  sin  oväns  bröst 
Och  bjuder  krigets  slut  med  tordöns  egen  röst. 
Af  böljan  släckes  ut  all  stridens  eld  och  ifver; 
Den  är  nu  kämpe  nog,  som  fast  på  foten  blifver. 
Förtviflad  stretar  en  mot  stormens  hot  och  pock 
Med  döden  i  sin  syn  och  vädret  i  sin  rock. 
En  ann'  sin  breda  halt  med  bistra  ögon  följer. 
Som  sväfvar  lik  en  örn  och  sig  bland  molnen  döljer; 
Han  hannar  vädrens  våld,  som  honom  plundrat  har. 
Och  håller  sin  peruk  med  båda  händer  qvar. 

Du  gamle  rådman  Blom!  i  så  fördubblad  fara 
Vill  Pafos  ömma  gud  din  ålderdom  försvara. 

Då  nyss  Borås  i  lugn  och  fredens  skugga  låg. 
Man  ingen  mer  så  skön  bland  stadens  möjor  såg 
Som  Magdalena  Blom.     Behag  att  alla  röra 
Förent  sig  här  med  köld  att  ingens  suckar  höra. 
Och  kärlek,  som  beprydt  dess  bild  med  sina  drag, 
Gaf  henne  ej  sin  eld,  men  hela  sitt  behag. 
Snart  ryktet,  som  dess  namn  på  snälla  vingar  sände, 
Långt  bort  i  Wimmerby  ett  manligt  hjerta  tände. 
Den  unge  Carl  Glorin,  berömlig  för  sin  ätt, 
Som  länge  far  för  son  en  rådmansstol  beklädt ; 
Men  mer  för  styrka,  mod  och  dryga  kämpeseder 
Han  var  för  Wimmerby  en  bäfvan  och  en  heder. 
Han  ilar  till  Borås.     Hans  dygd  ell'  lycka  gör, 
Att  han  den  skönas  bröst  till  lika  ömhet  rör. 
De  snart  hos  rådman  Blom  förenta  böner  våga. 
Att  han  med  kraftigt  ja  vill  helga  deras  låga. 
F^örgäfves.     Blott  förtjenst  och  tårar  han  här  såg, 
.Men  han  vill  först  se  guld,  se'n  dygder  hos  sin  måg 

Det  glada  hopp,  som  nyss  dem  idel  nöjen  ämnal, 
Har  nu  sin  fackla  släckt  och  dem  i  mörker  lemnat. 


BORASTAPKX.  14? 

De  raska  svenners  tropp  ej  finner  mer  igen 

I  sina  lekars  fröjd  sin  öfverman  och  vän. 

Vid  månans  bleka  sken  den  qvalde  yngling  vankar 

Kring  staden  hit  och  dit  förföljd  af  mörka  tankar, 

Och  fast  en  lika  sorg  förtär  den  skönas  bröst. 

Det  ökar  mer  hans  qval  än  bådar  någon  tröst. 

Men  freden  flyktar  bort.     En  oförväntad  fara 
T  vapen  tvingar  hop  Boråske  stridsmäns  skara, 
Clorin  af  äran  väckt,  bland  alla  främst  i  dag, 
1  spetsen  visar  sig  med  hotande  behag. 
Den  I  rötte  rådman  Blom,  omringad,  öfvergifven. 
Var  dödens  säkra  rof  ell'  Håffmans  fånge  blifven, 
Om  denna  kämpes  arm  ej  faran  gått  emot 
Och  skingrat  i  en  blink  de  götske  påkars  hot. 

Men   ack!  mot  rådman  Blom  en  ilsken  ande  strider, 
Som  lånar  vädrens  hjelp  och  af  dess  hjessa  vrider 
Hatt,  mössa  och  peruk.     Uti  dess  hvita  hår 
Den  kalla  hvirfveln  hväs,  den  strida  böljan  slår. 
Bedröfveliga  syn!     Cllorin  med  ifver  lossar 
Sin  fodrade  karpus,  och  sjelf  han  faran  trotsar, 
Att  frälsa  rådman  Blom.     Det  varma  fälp  i  hast 
Kring  gamla  hjessan  binds  med  tio  knutar  fasl. 
Den  tårar  ej  bevekt,  den  inga  böner  liörde. 
Så  högsint  ädelmod  i  ögonblicket  rörde ; 
I  den,  han  nyss  försmått,  han  nu  en  skyddsgud  såg, 
Han  räckte  ut  sin  hand:  Clorin,  blif  du  min  måg! 
Jag  vördar  sjelf  en  eld,  som  jag  ej   mäktat  qväfva; 
Din  kärlek  skall  ej  mer  för  ödets  hårdhet  bäfva. 
I  prof  af  högsta  dygd  med  dig  jag  täfla  vill. 
Min  skatt  du  dela  skall,  min  dotter  hör  dig  till. 

Det  mest  utvalda  par,  Borås!  som  du  fått  skåda 
Af  Hymens  fackla  lyst,  det  voro  dessa  båda. 

I  mer  än  sälla  två!     Om  skaldekonst  förmår 
Att  skingra  glömskans  moln  och  segra  öfver  år, 
Skall  jag  en  efterverld  med  edra  öden  röra, 
Och  edra  namn,  er  dygd,  i  minnets  tempel  föra. 

Men  Edbom  mellertid  allt  motstånd  brutit  har. 
Och  flykten  mot  hans  påk  kan  -endast  ge  försvar. 
Han  re'n  med  lätta  steg  en  skingrad  hop  förföljer, 
Då  Sunnans  hätska  il  med  floder  honom  sköljer; 
En  skur  af  hvirflen  förd  med  blindhet  honom  slår, 
Bortröfvar  hans  peruk  och  rifver  ut  hans  hår. 

■Svenska  J'arnfissen.     JV.  U) 


1-1 G  OLOF    RUDEECK. 

Att  följa  segrens  spår  tre  gånger  hjelten  hastar, 
Tre  gånger  stormens  våld  tillbaka  honom  kastar. 
Ack  himmel!  ropte  han,  jag  all  din  hårdhet  ser  .  .  . 
Dock  jag  har  frälst  Borås  —  jag  bör  ej  önska  mer. 

Nu  skyndar  Håffman  kring  bland  sina  brutna  leder. 
Som  stormen  skingrat  åt,  och  vapnen  kastat  neder. 
Förskräckelse  och  flykt  han  ufver  hären  ser. 
Der  finnes  ingen  eld  och  ingen  ordning  mer. 
Förtviflad  han  ännu  mot  ödets  domslut  stretar, 
Olycklig  den  hans  arm  emot  sin  panna  retar! 
Än  bland  sitt  skrämda  folk,  än  midt  i  Edboms  tropp. 
Han  muntrar  utan  hjelp  och  strider  utan  hopp. 
Han  ensam  är  ett  berg,  som  alla  stormar  bryter. 

Men  snart  den  ljumma  flod  kring  alla  lemmar  fivter. 
Af  en  utmattad  arm  han  fåfängt  hjelp  begär, 
Hans  påk  ej  vapen  mer,  men  blott  en  börda  är. 
Boråsrens  dristighet  fördubblas  vid  hans  fara, 
Hans  trötta  raseri  kan  honom  knappt  försvara, 
Då  af  en  flyktig  svärm,  som  vördar  än  hans  namn, 
Förtviflad,  från  sig  sjelf,  han  slits  ur  dödens  famn. 
Som  när  en  högväxt  alm  sig  öfver  djupet  kröker, 
Der  flodens  stängda  kraft  sig  större  utlopp  söker; 
I  stranden  ristas  ut  åt  nya  böljor  rum. 
Sist  skakad  af  dess  svall,  bestänkt  af  vågens  skum. 
Den  trötta  almens  rot  ur  brustna  jorden  rifves, 
Och  stammen  hit  och  dit  af  snälla  forsar  drifves. 

Den  djerfve  Håffman  flyr  .  .  .  hvem  vågar  bida  mer? 
Borås  kring  sina  fält  en  .skingrad  fiend'  ser, 
Men  luftens  mörka  qvalm  och  regnets  strida  bölja 
Har  kringspridt  Edboms  här  och  hindrar  att  förfölja. 


En  vink  af  Jofur  gafs,  strax  stormen  tystad  var. 
De  lätta  väders  tropp,  som  hvirfveln  skingrat  har, 
A  nyo  fladdrar  kring  och  sig  mot  höjden  svingar. 
De  klyfva  luftens  tyngd  med  blåst  och  spända  vingar. 
De  störta  sig  i  skyn;  och  molnen  om  hvarann 
Förmängas,  ljusna  opp  och  ta  ny  bildning  an. 
De  svarta  dimmeberg  ifrån  hvarandra  rifves, 
Zephiren  jagar  ett,  och  ett  af  östan  drifves. 
Allt  mörker,  alla  moln,  från  horizonten  flvtt. 


BORA?TADF.X.  147 

Och  himlens  dunkla  färg  är  nu  i  glans  förbytt, 
Strax  Ij ungar  solen  fram;  uppå  det  höga,  vida, 
På  böljan,  öfverallt  får  han  sin  klarhet  sprida, 
Uti  ett  eldlikt  haf  dess  glob  sig  sänker  ner 
Och  på  en  bister  dag  den  skönsta  afton  ger. 
Ikring  de  våra  fält  Boråsren  trötte  fika. 
De  finna  stormens  slut  och  fredens  lugn  tillika; 
De  spridas  hit  och  dit.     En  kämpe  får  här  fatt 
Med  glädje  sin  peruk,  en  ann  sin  våta  hatt. 
Nu  kan  en  vän  sin  vän,  en  bror  sin  broder  finna, 
Här  delas  handslag  ut,  och  glädjetårar  rinna. 
Du  rena  vänskapseld !  du  lifvar  alla  bröst. 
Ett  sorl  kring  fältet  går  af  glada  munnars  röst. 
En  bullrar  om  den  frejd,  som  han  i  striden  vunnit, 
En  ann  åt  faran  ler,  som  hotat  och  försvunnit. 
Borgmästarn  stolt  och  glad  man  midt  i  hopen  ser, 
Bland  alla  tapprast  sjelf  han  allom  loford  ger: 
I  kämpar,  ropte  han,  att  långsamt  er  berömma, 
Det  vore  eder  törst  och  er  belöning  glömma; 
En  ann  må  rosa  er  med  granna,  tomma  ord ; 
Men  Edbom  talar  blott  med  öl  och  dukadt  bord. 
I  ((väll  .skall  glädjens  gud  åt  eder  lagrar  bryta, 
I  qväll  mitt  gamla  öl  ur  blanka  kannor  flyta: 
Del  blifve  krigets  rof.     Församlens  i  mitt  hus, 
Om  himlen  segren  gett,  skall  Edbom  ge  er  rus. 


BENGT   LIDNER. 


Bengt  Lidner. 


^en  fordran  på  natur,  känsla  och  mångsidighet  i  dikt- 
ning, som  Thorild  gent  emot  den  franskt-klassiska 
'^^^^''  skolans  målsmän  uppstälde  i  sina  kritiska  skrifter, 
sträfvade  hans  vän  Lidner  att  praktiskt  förverkliga.  Under 
den  tid,  då  den  pseudoklassiska  smaken  var  den  rådande 
i  \-årt  land  och  ät  skaldekonsten  gaf  en  torr  förståndsmässig 
prägel,  var  Lidner  vid  sidan  af  Thorild  och  Bellman  den 
ende  som  hade  rikare  och  mera  till  hjertat  gående  toner 
pä  sin  lyra,  och  det  är  den  nya  väg,  han  slog  in  pä,  som 
ger  honom  rätt  att  räknas  till  våra  klassiska  skalder,  äfven 
om  vi  numera  äro  böjda  att  afpruta  något  pä  den  gloria, 
med  h vilken  hans  egen  tid  omgaf  honom. 

Då  vi  ställa  honom  vid  sidan  af  Bellman,  är  det  blott 
emedan  de  båda  i  sin  poesi,  åtminstone  delvis,  stå  i  opposi- 
tion mot  den  akademiska  skolan.  Föröfrigt  äro  de  såväl 
till  sitt  skaplynne  som  till  sitt  värde  mycket  oHka.  Bell- 
man är  Sveriges  ojemförligt  störste  skald.  Den  enda  art 
af  dikt,  som  i  ordets  egentliga  bemärkelse  är  vår  egen,  är 
visan.  Den  är  en  svensk  planta,  som  under  hvarje  år- 
hundrade skjutit  nya  skott,  olika  efter  de  olika  tidernas 
skiftande  skaplynne,  men  alltid  lifsfriska,  alltid  nationella, 
och  det  är  denna  planta,  som  sätter  sin  skönaste  blomma 
i  Bellmans  sång.  Hvad  reformationstiden  och  renässansen 
frambragt  af  vackert  känd,  ofta  namnlös,  nvnnera  förglömd 
lyrik,  hvad  Dalin  i  sina  bästa  stunder  sjungit  ut  i  enkla 
och  folkliga  toner,  det  når  sin  fulländning  i  Bellman  och 
med  den  bacchantiska  verld,  han  sjelf  skapat,  som  medium 
ger  han  det  klaraste,  det  liffullaste,  det  konstnärligaste  ut- 
tryck ät  all  den  poesi,  som  döljer  sig  innerst  hos  svenska 
folket.  Lika  litet  som  någon  annan  af  den  tidens  skalder 
ägde  Lidner    Bellmans    originella   skaparkraft.     Båda    hafva 


BENi.l    Lll>Nhi;. 


visserligen  ett  starkt  subjektivt  drag,  som  bjert  afsticker  mot 
den  klara  påtagligheten  i  samtidens  diktning,  båda  fatta  i 
sin  poesi  tillvarelsens  gåta  djupare  än  de  pseudoklassiska 
skalderna  och  förakta  att  sysselsätta  sig  med  de  små  obe- 
tydligheter, det  poetiska  sqvaller,  som  ingår  såsom  en  icke 
oväsentlig  beståndsdel  i  Leopolds,  Kellgrens  och  Oxen- 
stj ernås  skriftställarskap,  båda  äro  slutligen  konstnärer  i 
versens  och  språkets  behandling  och  vinna  ny  terräng  åt 
den  svenska  metriken  genom  att  ej  klafbinda  \ersen  vid 
de  sedvanliga  jambiska  r\"tmerna.  INIen  dermed  upphör 
också  likheten.  Bellmans  snille  räckte  till  att  skapa  en 
verld  af  äkta  och  fullblodiga  menniskor,  hvar  och  en  lef- 
vande  ett  eget  individuelt  lif  och  dock  alla  tillsammans 
bildande  ett  stort  harmoniskt  helt.  Lidner  har  aldrig  för- 
mätt gifva  lif  åt  en  enda  konkret  gestalt,  t.  o.  m.  i  hans 
dramer  är  figurerna  endast  dockor,  som  sättas  i  gäng  af 
skaldens  hand.  Den  känsla  för  eländet  i  verlden,  som  i 
Bellmans  än  veka  än  hjertslitande  toner  träder  oss  tillmötes 
i  den  försonande  humorns  form,  iklädes  hos  Lidner  ej  sällan 
den  tomma,  ihåliga,  deklamatoriska  frasens  grannlåtsdräkt 
och  är  ojemförligt  mera  än  hos  Bellman  den  rusiges  skrän 
eller  den  förtviflades  nödrop.  Bellman  är  alltid  ny;  hans 
känslor  och  stämningar  äro  lika  vexlande  och  mångfaldiga 
som  de  former,  i  hvilka  han  kläder  dem,  dä  deremot  Lidner 
alltför  ofta  upprepar  sig  sjelf.  Han  har  icke  många  strängar 
på  sin  lyra  och  icke  många  ämnen  för  sin  säng,  ty  denna 
sång  qväller  ej  som  hos  Bellman  fram  ur  en  outtömligt  rik 
konstnärsindividualitet,  som  gifvit  mycket  och  måhända 
kunnat  gif\'a  tiofaldt  mera,  utan  den  kommer  fram,  spas- 
modiskt, som  en  låga  ur  en  hälft  utbrunnen  vulkan,  och 
man  finner  lätt  att  Lidner,  om  han  blifvit  än  så  gam- 
mal, svårligen  åstadkommit  något  annat  eller  något  bättre, 
knappast  något  mera,  än  hvad  som  af  honom  föreligger. 
En  blick  pä  hans  lefnadslopp  är  egnad  att  ytterligare  be- 
styrka detta. 

Lidner  hade  förälskat  sig  i  den  sentimentala  diktning, 
som  under  1700-talets  senare  decennier  gjorde  sitt  triumf- 
tåg genom  Europa,  olika  till  sin  karaktär  i  de  olika  län- 
derna och  hos  de  särskilda  författarne,  men  med  det  ge- 
mensamma draget  att  den  gent  emot  upplysningstidehvarfvets 
läror  häfdar  naturens  rätt,  känslans  och  hjertats  värde  och 
menniskans  individualitet.    Hos  den  berömde  skalden  Young 


BEXUT    1.11 'NK  Ii. 


i  England  tog  detta  drag  formen  af  ett  grubblande  öfver 
och  ett  frässande  i  egna  dunkla  känslostämningar,  under 
det  hans  landsman  Sterne  uppblandar  sin  klagan  öfver 
lifvets  elände  med  drag  af  humor.  I  T\'skland  proklamerar 
Göthe  i  sin  »\\^erther»  den  begäfvade  individualitetens  rätt 
gentemot  samhällets  trångt  konventionella  former,  på  samma 
gång  han  bedömmer  menniskans  moraliska  värde  efter  rike- 
domen och  intensiteten  af  hennes  känsla.  Denna  Göthes 
roman  står  äter  i  sin  tur  i  närmaste  sammanhang  med  de 
idéer,  som  till  sin  förste  och  förnämste  representant  hafva 
den  store  filosofen  och  skriftställaren  Jean-Jacques  Rousseau, 
hvilken  genom  sitt  yrkande  pä  känsla  och  natur  bröt  nya 
banor  för  poesien,  filosofien  och  pedagogiken. 

Alla  dessa  författare  hänvisa  på  menniskans  dunklare 
och  rikare  förnimmelseformer  såsom  hennes  egentliga  värde- 
mätare, under  det  de  nedsätta  den  äldre  skolans  idol,  upp- 
lysningen, till  en  faktor  af  endast  sekundär  betydelse.  Det 
är  i  denna  gemensamt  europeiska  rigtning  man  har  att  söka 
de  utländska  källorna  till  Lidners  känslodruckna  och  tår- 
fylda  poesi.  En  annan  och  lika  vigtig  anledning  ligger  i 
hans  eget  regellösa  lif  och  i  hans  bizarra  personlighet. 

Inom  den  svenska  literaturens  historia  träder  oss  en 
och  annan  gestalt  till  mötes,  hvars  rika  anlag  gått  i  qvaf 
vmder  passionernas  stormar.  Lidner  var  en  af  dem;  hans 
lefnadslopp  företer  den  sorgliga  anblicken  af  en  rikt  begäf- 
vad  personlighet,  som  tidigt  kommit  på  villospår,  alltmer 
försjunker  i  laster  och  själslättja  och  efter  en  kort  blomst- 
ringstid,  under  hvilken  han  skänkt  literaturen  några  af  dess 
yppersta  verk,  befinner  sig  i  ett  tillstånd  af  fysiskt  och  and- 
ligt elände,  som  med  ens  afslutar  hans  literära  produktion 
eller  snarare  inskränker  hans  poetiska  verksamhet  till  fabrika- 
tionen af  mer  eller  mindre  tarfiiga  tiggarskrifter. 

Bengt  Lidner  tillhörde  en  ansedd  borgerlig  familj,  hvars 
medlemmar  under  liere  generationer  lefvat  och  verkat  i 
Göteborg.  Han  föddes  1757,  genomgick  skolan  och  ett  par 
års  gymnasiekurs  i  Göteborg  samt  dimitterades  vid  17  års 
ålder  till  Lunds  universitet,  x^tskilliga  mindre  tillfällighets- 
dikter frän  gymnasisttiden  vittna,  att  han  redan  tidigt  syssel- 
satt sig  med  vitterhet.  I  Lund  tog  hans  poetiska  produk- 
tion ytterligare  fart,  och  man  spårar  redan  hos  flera  af  dessa 
studentpoesier  arten  af  hans  blifvande  skaldskap.  Studierna 
vid    universitetet   afbrötos  tyvärr  efter  blott  två  års  vistelse 


154  BENGT    LIDNEK. 

i  Lund.  Redan  pä  gymnasium  hade  man  haft  graverande 
anmärkningar  mot  Lidners  uppförande,  hvarför  man  ock  i 
förtid  nödgats  taga  honom  derifrån,  och  Lundaliden  för- 
bättrade honom  ej.  Arten  af  hans  felsteg  är  ej  till  fullo 
utredd,  men  till  ett  i  allmänhet  sedeslöst  lefnadssätt  synes 
äfven  hafva  sällat  sig  mindre  hedrande  penningetransaktioner 
—  alltnog,  en  radikalkur  visade  sig  nödvändig,  och  hans 
familj  visste  intet  bättre  medel  än  att  skicka  honom  till  sjös. 
På  nyåret  1776  lemnade  Lidner  fädernejorden,  inrullerad 
såsom  jungman  på  svenska  ostindiefararen  »Finland»,  samma 
skepp,  pä  hvilket  några  är  förut  ^^^allenberg  —  ehuru  under 
vida  angenämare  omständigheter  —  företagit  sin  berömda 
resa. 

Emellertid  blefvo  den  stränga  disciplinen  och  det  hårda 
arbetet  ombord  outhärdliga  för  skalden,  och  då  skeppet 
kommit  till  Kap,  beredde  han  sig  tillfälle  att  rymma.  Efter 
obekanta  öden  återkom  han  mot  slutet  af  året  till  Göteborg, 
der  han  äter  begynte  söka  hjelp  af  vänner  och  gynnare 
för  sin  framtida  utkomst.  Uti  kommerserådet  Patrik  Al- 
strömer  var  han  nog  lycklig  att  finna  en  villig  hjelpare,  och 
genom  understöd  af  denne  mecenat  sattes  han  i  stånd  att 
företaga  en  utrikes  studieresa.  Färden  gälde  Nordtyskland. 
Vid  universitetet  i  Greifswald,  der  han  först  uppehöll  sig, 
författade  han  en  akademisk  afhandling  med  det  för  hans 
frihetsentusiasm  vid  denna  tid  betecknande  ämnet  »Om  det 
berättigade  i  den  amerikanska  revolutionen»,  ett  ämne,  till 
hvilket  han  upprepade  gånger  återkommit  i  sina  sednare 
diktverk.  Sjelfva  afliandlingen  var  författad  i  en  högtraf- 
vande  och  patetisk  stil,  påminnande  om  de  Thorildska  af- 
handlingarna,  och  torde  aldrig  haf\-a  ventilerats.  Efter  att 
hafva  besökt  några  andra  nordtyska  städer  återvände  Lid- 
ner till  fosterlandet  och  slog  sig  till  en  början  ner  i  Stock- 
holm, der  han  ernade  egna  sig  åt  embetsmannabanan  och 
gjorde  sina  första  lärospån  i  krigsexpeditionen.  Att  en  per- 
son med  Lidners  naturell  skulle  passa  för  embetsmannens 
afmätta  och  noggrant  reglerade  verksamhet  var  knappast 
att  vänta,  och  hans  framgångar  på  denna  bana  blefvo  ock 
lätt  rålknade.  Af  bestämmande  inflytande  på  hans  framtid 
blef  deremot  hans  bekantskap  med  konungen.  Hvilket  af 
hans  första  Stockholmsär  han  sammanträflade  med  Gustaf 
III  är  ej  med  bestämdhet  kändt,  men  man  bevarar  ännu 
en    -    mer  eller  mindre   faktisk    —  anekdot  rörande    detta 


BEX(iT    l.inXKK.  !._).> 

möte.  Konungen  —  sä  berättas  det  —  stod  en  dag  och 
betraktade  några  gamla  kopparstick,  bland  hvilka  äfven  fans 
ett  föreställande  kejsar  Trajanus.  Efter  att  en  stund  hafva 
åskådat  detta  skall  han  hafva  utropat:  -.Om  jag  ända  vore 
Trajanus!»  Lidner,  som  befann  sig  i  närheten,  framträdde 
och  framsade  följande  impromptu: 

»Men,  store  kung!  kan  du  försvara 
Den  suck,  som  bröstet  från  sig  ger ! 
Du  önskar  ju  Trajanus  vara: 
Men  du  är  Gustaf  —  det  är  mer!:'> 

Huru  det  än  må  hafva  förhållit  sig  med  detta  synbar- 
ligen väl  arrangerade  möte,  sä  mycket  är  säkert,  att  konungen, 
som  ju  med  varmt  intresse  omfattade  hvarje  vitter  förmåga 
i  landet,  och  till  hvars  öra  säkerligen  en  eller  annan  af 
Lidners  ungdomsförsök  framträngt,  tog  den  unge  skalden 
under  sina  vingars  skugga  och  understödde  honom  för  att 
sätta  honom  i  stånd  att  vidare  utbilda  sina  poetiska  anlag. 
Ett  ytterligare  försök  att  ställa  sig  in  hos  konungen  gjorde 
Lidner  genom  att  till  den  ett-ärige  kronprinsen  dedicera 
en  liten  samling  fabler,  somliga  ej  utan  värde,  hvilka  han 
vid  denna  tid  utgaf,  och  ur  hvilka  den  nedan  aftryckta 
dikten  Turiurdtifvan  är  hemtad.  Med  dessa  fabler  presen- 
terade Lidner  sig  också  i  sjelfva  verket  för  första  gången 
för  en  större  publik.  Mottagandet  blef  i  det  hela  ej  ogyn- 
samt,  om  ock  enstaka  kritiska  stämmor  läto  höra  sig. 

Konungens  plan  med  Lidner  var  att  låta  honom  ut- 
bilda sig  till  dramatisk  författare,  ty  dramat  var  nu  en  gång 
den  diktart,  som  Gustaf  framför  allt  omhuldade.  För  att 
studera  den  dramatiska  konsten,  var  det  meningen  att  skal- 
den skulle  begifva  sig  till  något  tyskt  universitet  och  der 
bedrifva  humanistiska  studier  med  hufvudsakligt  afseende 
fästadt  på  dramatisk  författarverksamhet.  Valet  föll  pä 
Göttingen,  och  der  uppehöll  sig  Lidner  under  året  1 780. 
Naturligtvis  var  det  ej  att  vänta,  att  studierna  skulle  skötas 
med  någon  fart,  men  å  andra  sidan  kunde  de  mångfaldiga 
intryck,  som  i  detta  centrum  för  Tysklands  literära  och 
vetenskapliga  lif  trängde  sig  pä  den  impressionible  skalden, 
ej  undgå  att  i  sinom  tid  bära  frukt,  och  äfven  om  Lidner 
aldrig  blef  någon  betydande  dramatiker,  torde  nog  många 
af   de    poetiska    idéer,    som   senare   framträdde  i  hans  be- 


I,)»'.  Bf:y<iT    IJDXEK. 

römdare    dikter,    hafva    uppstått    och    mognat   i   den  tyska 
universitetsstaden.    Någon  omedelbar  frukt  af  hans  vistande 
derstädes    känner    man    deremot  ej.     Hans  lefnadssätt  var 
såsom  förut  oefterrättligt.     Penningarne  förslösades   på    vin 
och  grannlåt.    Den  ena  dagen  slog  han  på  stort,  den  andra 
hade  han  knappast  medel  att  inlösa  sina  pansatta    klädes- 
persedlar.    Konungen    ledsnade    också    snart  på  att  hjelpa 
en  person,  som  sjelf  gjorde  sig   ohjelplig.     Ett    försök    viile 
han    dock   ännu  göra.     Han  skickade  Lidner  till  Paris,  till 
skalden  Creutz,  som  \-id  denna  tid  var  svensk   ambassadör 
derstädes.     Hade  Lidner  ej  varit  den  han  ^•ar,   skulle    han 
här  hafva  haft  det  yppersta   tillfälle    till    förkofran.     Grefve 
Creutz  sjelf  kunde  för  Lidner  hafva  varit  en  vän,  af  h vilkens 
fina  omdöme  han  kunde  inhemtat  mycket;  i  hans  hus  hade 
han    tillfälle   att  sammanträffa  med  Frankrikes  mest  begåf- 
vade  män,  och  verldsstadens   rikt    pulserande    intellektuella 
lif    måste    på    h\arje    normal    menniska   haf\a  utöfvat  ett  i 
hög  grad  \äckande  och  välgörande   infl\-tande.     Pä   Lidner 
voro  dock  dessa  fördelar  till  icke  ringa  del  förspilda.    Med 
de  ädlare  sidorna  af  Parislifvet  gjorde  han  sig  förmodhgen 
icke    särdeles    förtrogen;    åtminstone    finnes    intet   bevis   af 
hans  hand  att  han  i   någon   högre  grad    känt    sig    tilltalad 
deraf.     Och  i  Creutz'  hus  passade  en  person  med  Lidners 
lelnadsvanor   ännu  mindre.     Egendomliga  historier  berättas 
om  Lidner  från  denna  tid,  utvisande  bland  annat,  att    han 
hade  särdeles  sväfvande  begrepp  om  både  literär  och  annan 
äganderätt.    Bekant  är  historien  om  hur  han  en  vacker  dag 
ur  excellensens  rum  tillgrep  ett  par   byxor,    och    huruledes 
denne    vid    uppvaknandet    på    morgonen,    i    sin    ingalunda 
ovanliga    tankspriddhet,    tillkallade   kammartjenaren  och  ut- 
tryckte   sin    bedröfvelse   öfver  händelsen  under  beklagande 
att  han,  som  just  den  dagen  skulle  gif\a   en  stor    middag, 
nödgades    umbära    detta    vigtiga    plagg.     I    detta  afseende 
lugnade    honom    dock    kammartjenaren  genom  att  påpeka, 
att    det   ju    gick    an    att   taga  ett  par  andra  i  garderoben, 
hvilken  upptäckt  tillsvidare  tröstade  Creutz. 

I  längden  visade  det  sig  dock  omöjligt  att  behålla 
Lidner.  Det  ena  med  det  andra  gjorde  att  ministern  skref 
hem  och  anhöll  att  blifva  befriad  frän  sin  besvärlige  protegé, 
och  konungen  fann  efter  detta  ingen  anledning  att  upp- 
muntra denne  med  sitt  beskvdd.     Han  måste   derför  åter- 


r.r.Ni.T    i-IKNKH. 


vända    till    Sverige    och    sä  godt   han  kunde  taga  sig  fram 
med  sin  författarverksamhet. 

JNIed  Lidners  hemkomst  inträder  hans  poetiska  glans- 
period. Hittills  hade  han  endast  gjort  sig  känd  genom 
smärre  poem  och  den  lilla  fabelsamling,  om  hvilken  of\an 
ordats.  Nu  framträdde  inom  loppet  af  tvenne  är,  1782  — 
84,  den  redan  i  Paris  utarbetade,  i  pseudoklassisk  smak 
frirfattade,  tragedien  Erik  XIV  samt  de  tre  stora  diktema 
Spastaras  död,  Medea  och  Arel  lyS^.  Derjemte  insände 
skalden  under  samma  tidrymd  ett  stort  antal  poetiska  bi- 
drag till  den  af  major  Lund  redigerade,  för  ("»frigt  opposi- 
tionella tidningen  »Välsignade  Tryckfriheten-,  deribland 
poemema  Klagan  och  Selamf  och  Melicerta. 

Lidner  stod  nu  pä  höjden  af  sitt  skalderykte.  Ej  ens 
den  klassiska  skolans  koryféer,  frän  hvilkas  sång  hans  egen 
dock  i  så  mycket  skilde  sig,'  kunde  helt  och  hållet  neka 
honom  sin  beundran.  INIan  hade  visserligen  svårt  att  för- 
sona sig  med  det  utsväfvande  känslofrässeriet  och  bristen 
på  formtukt  i  hans  dikt.  »Den  som  tager  stora  ord  för 
stora  tankar,  yrsla  för  imaginationer,  konvulsioner  för  senti- 
menter,  det  extravaganta  för  det  sublima,  den  som  hvarken 
frågar  efter  ordning  i  tankarne  eller  smak  i  expressionen 
och  som  endast  låter  förblinda  sig  af  några  fä  vackra  verser, 
lär  finna  i  detta  skaldestycke  ett  nytt  bevis  på  Lidners 
geni»,  skrifver  Kellgren  om  Spastara.  I\Ien  andra  yttranden 
af  både  honom  och  Leopold,  och  ännu  mera  Rosenstcins 
intresse  för  Lidner,  vittna  om  att  dessa  Lidners  dikter  ej 
undgingo  att  slå  an  på  hvarje  poetiskt  sinne.  Den  pä 
samma  gäng  vackraste  och  rättvisaste  uppskattning,  som 
kom  Lidner  till  del,  var  dock  den  recension,  h\  armed  Thorild 
i  Kellgrens  eget  blad  Stockholmsposten  helsade  Spastara,  der 
han  karakteriserar  detta  poem  såsom  fullt  af  vildhet  och  snille, 
af  fel  och  skönhet,  af  irrspräng  och  blixtar  af  fantasi,  men 
framför  allt  såsom  ett  ypperligt  stycke,  ett  bloss  af  snille, 
värdt  att  ses  och  beundras  >. .  Hos  den  allmänhet,  som  ej 
var  bunden  af  några  vissa  smakregler,  väckte  Lidners  dikter 
en  odelad  beundran. 

Lidners  framgångar  såsom  skald  motsvarades,  såsom 
helt  naturligt  var,  ingalunda  af  någon  förbättring  i  hans 
sociala  ställning.  Hans  sånger  förvärfvade  honom  visser- 
ligen åtskilliga  mäktiga  gynnare  och  vänner,  hvaribland 
främst    Rosenstein,    Schröderheim    och    Zibet,    men    dessa 


löS  PEXGT    LTDXEE. 

voro,  lika  litet  som  andra,  i  stånd    att  åstadkomma    någon 
varaktig  förbättring  i  hans  vilkor. 

För  att  arbeta  mera  ostörd  af  hufvudstadens  mänga 
frestelser  och  tillika  lefva  sä  billigt  som  möjligt,  drog  han 
sig  vid  midten  af  84  tillbaka  ut  på  landet,  der  han  dock 
endast  tillbragte  en  kort  tid,  ty  som  det  syntes  trifdes  ej 
den  store  naturentusiasten  särdeles  väl  i  naturens  sköte  — 
vördnaden  var  större  på  afstånd.  Följande  år  hade  en 
af  hans  gynnare  skaffat  honom  en  plats  som  informator  hos 
baron  Akerhjelm  på  Margretelund,  men  icke  heller  här 
fann  han  sig  väl.  Den  dubbla  bördan  att  läsa  med  pojkar 
och  uppträda  i  en  högadlig  omgifning  blef  i  längden  out- 
härdlig för  honom,  och  i  ett  litet  bref,  som  i  sin  humo- 
ristiska öfverdrift  är  särdeles  roande,  skildrar  han  sina  be- 
kymmer : 

På  en  vacker  strand,  en  ännu  vackrare  morgonstund,  har  jag  i 
min  hytta  den  äran  att  dricka  hr  sekreterarens  skal;  icke  —  ve  mig!  — 
i  vin,  utan  i  Spavatten.  Det  är  fördumdt,  att  man  skall  blifva  sömnig 
af  ett  mig  så  ovärdigt  fluidum.  Tack  for  sista  mötet.  Trots  alla  de 
niljen  den  gudomliga  naturen  tillbjuder  mitt  fordom  för  henne  aldrig 
tillslutna  hjerta,  är  jag  nu  en  imbecile.  Jag  förlorar  mig  i  tjocka 
granskogar,  i  låga  dälder,  kring  skumma  stränder,  och  njuter  ej  hälften 
af  den  himmelska  vällust,  jag  fordom  kände  vid  blotta  åsyn  af  en 
Vergiss  mein  nicht.  Margretelund  är  ett  ängslans  hem.  Helvetet  pla- 
ceradt  i  paradiset.  Naturen  ler  och  menniskorna  grina.  Nåder  till 
höger  och  venster,  hvilkas  rangsjuka  är  odrägligare  än  tandvärk.  Lägg 
dertill  det  fasliga  ödet,  att  i  nio  timmar  om  dagen  för  en  dum  pojke 
läsa  om  hustaflan  och  Magnus  Ladulås,  om  Monomotapa  och  Svin- 
magen, om  fan  och  hans  mor.  Den,  säger  Shakespeare,  som  vid  vissa 
tillfällen  ej  förlorar  sitt  förnuft,  den  har  ej  något  att  mista.  —  För  mig 
är  hög  tid  att  blifva  galen. 

rå  en  af  stormar  härjad  tall 

Förutan  strängar  lyran  hänger. 

I  natten  svept  vid  sjöars  svall. 

Jag  upp  för  bergets  brant  mig  klänger. 

Ett  moln,   så  krossadt  som  mitt  bröst, 

Mig  under  bistra  skurar  höljer; 

Vid  glupska  vilddjurs  hemska  röst. 

Jag  vålnader  pä  tistlar  följer : 

Strax  får  jag  svafveltöknar  se 

Pä  hvilka  åskors  viggar  gunga  — 

Ilvi  kan  jag  ej  med  stormen  Ijunga, 

Att  sönderkrossa  liksom  de? 

Men  mitt  grymma  öde  skall  förändras  —  det  skall !  —  och  jag 
reser. 


BKXGT  LTDNER.  l."9 

Han  stannade  heller  ej  aret  ut  på  Margretelund.  Det 
följande  återfinna  vi  honom  bedrifvande  sitt  vanliga  poetiska 
vagabondage  i  hufvudstaden,  afsilndande  bref  än  till  den 
ene,  än  till  den  andre  bland  sina  gynnare  för  att  beklaga 
sitt  hårda  öde  och  anhålla  om  hjelp.  Såsom  författare  var 
han  dock  ej  overksam  under  dessa  bada  är,  om  ock  hans 
produktion  hvarken  i  mängd  eller  värde  kan  täfla  med  den 
närmast  föregående  periodens.  Yiiersia  domen,  Jenisalevis 
förslörvig  och  Messias  i  Getsemane  äro  de  tre  stora  dikter, 
hvilka  jemte  ett  antal  mindre  under  denna  tid   framträdde. 

Lidner  ansåg  nu  tiden  vara  inne  att  till  en  samlad 
upplaga  förena  sina  spridda  poetiska  skrifter,  och  han  \än- 
tade  sig  af  denna  samling  både  ära  och  penningar.  Dessa 
ffhhoppningar  svekos  dock  till  god  del.  Då  hans  första 
plan  att  vara  sin  egen  förläggare  visade  sig  outförbar,  sålde 
han  förlaget  till  boktr}-ckaren  Holmberg,  hvilken  i  sina 
transaktioner  med  tidens  öfriga  skriftställare  ingalunda  visade 
sig  vara  någon  samvetsgrann  affärsman.  Lidner  kom  också 
snart  i  delo  med  honom,  sannolikt  icke  utan  egen  skuld, 
och  för  den  första,  illa  utgifna,  upplagan  af  sina  samlade 
skrifter  (1788)  afspisades  skalden  med  en  ringa  penninge- 
summa. Penningar  voro  således  icke  att  vänta,  ära  der- 
emot  tillföll  honom  i  rikligare  mon. 

Under  tiden  hade  reselusten  åter  vaknat  hos  skalden ; 
han  ville  till  hvarje  pris  komma  ifrån  den  sorgliga  existens, 
han  förde  hemma.  Hans  plan  var  att  begifva  sig  till  Tysk- 
land via  Finland,  der  han  ägde  vänner  och  bekanta,  men 
r>det  ville  att  han  ej  skulle  komma  längre  än  till  det  se- 
nare landet.  I  tvenne  år  qvarstannade  han  der,  besökande 
än  den  ene,  än  den  andre  bland  sina  bekanta,  men  ingen 
hade  lust  att  hysa  honom  för  längre  tid.  »Hans  e\iga 
fylleri  och  hans  mindre  väl  valda  bekantskaper  generade 
mig  fasligt»,  skrifver  en  af  hans  finska  gästvänner,  och  så 
lärer  väl  ock  fallet  hafva  varit  med  de  öfrige. 

Vid  krigets  utbrott  88  befann  sig  Lidner  i  Finland, 
och  det  var  ej  utan  att  han  hade  sina  funderingar  på  att 
draga  ut  i  fält.  Deraf  blef  dock  intet,  och  han  inskränkte 
sig  till  att  författa  några  dikter  om  tilldragelsen,  bland  dessa 
en  af  hans  mest  lyckade:  Odet  1  ill  finska  soldaten,  der  han 
i  skarpa  ord  bestraffar  förrädarne  och  uppmanar  det  finska 
folket  att  aftvä  sin  skam  och  offra  lif  och  blod  för  foster- 
landet. 


]()<)  I!i:x(;t  r,ii»"Ei!. 

Under  vistelsen  i  Finland  inträffade  en  i  Lidners  lif 
epokgörande  händelse.  Under  sina  irrfärder  hade  han  gjort 
bekantskap  med  en  36-årig  adlig  fröken,  Eva  Jaquette 
Hastfehr,  hvilken  likasom  sä  många  andra  damer  s\är- 
made  för  Lidners  poesi,  men  förmodligen  i  olikhet  med 
de  flesta  öfverflyttade  detta  svärmeri  frän  skalden  till 
personen.  Ett  ömmare  förhållande  uppstod  snart  mellan 
dem,  och  oaktadt  alla  försök  från  familjens  sida  att  hindra 
föreningen,  blefvo  de  förlofvade  och  mot  slutet  af  året 
88  gifta.  Efter  ytterligare  några  månaders  vistelse  i  Fin- 
land begäfvo  sig  de  n}-gifta  hr)sten  följande  är  till  Sverige, 
der  Lidner  fortsatte  sitt  gamla  Stockholmslif,  denna  gång 
med  den  ökade  bördan  att  behöfva  sörja  ej  blott  för  sig 
sjelf,  hvilket  dittills  visat  sig  svårt  nog,  utan  äfven  för  sin 
familj. 

Äktenskapet  förmådde  ej  förbättra  Lidner,  snarare  synas 
hans  olyckliga  vanor,  hans  lättja  och  dryckenskap,  tilltagit 
med  åren,  och  det  värsta  var,  att  en  aftagancle  poetisk  pro- 
duktion gick  hand  i  hand  med  hans  moraliska  förslappning. 
De  sista  åren  af  hans  lif  blefvo  hans  olyckligaste.  I  ett 
utarmadt  hem,  der  det  ej  fans  bröd  för  dagen,  under  ständig 
ohelsa,  alstrad  af  hans  oregelbundna  lefnadssätt,  vid  sidan 
af  en  hustru,  som  visserligen  alltjemt  bevarade  sin  kärlek  för 
honom,  men  som  ej  synes  hafva  haft  nog  kraft  och  dug- 
lighet att  kämpa  för  båda  mot  det  öfverhandtagande  eländet, 
under  fåfänga  försök  att  ännu  ernå  en  plats  i  statens  tjenst, 
utan  vänner,  som  på  samma  gäng  ägde  vilja  och  förmåga 
att  hjelpa  honom,  tillbragte  skalden  dessa  år  af  sorg  och 
förnedring.  Utom  de  dikter,  som  han  i  rikligt  antal  skref 
för  att  begära  hjelp  och  understöd  hos  sina  fordna  g\-nnare, 
finnas  endast  fä  stycken  af  honom  frän  denna  tid,  och 
dessa  få  af  obetydligt  värde.  Pä  sin  höjd  förtjena  de 
tvenne  dikterna  Midnatten  och  Sånger  i  Beilehem  att  om- 
nämnas, men  i  båda  är  det  mest  gamla  motiv  som  gå  igen. 
Såsom  Lidners  enda  lustspel  torde  ock  det  misslyckade 
stycket  »Åndlligen  hlef  en  poet  lyckligi>  böra  påpekas.  Bland 
hans  böneskrifter  finnas  åtskilliga  af  oneklig  qvickhet,  de 
flesta  medelbart  eller  omedelbart  adresserade  till  Gustaf  IIL 
Bland  dessa  intager  det  lilla  versifierade  stycket,  i  hvilket 
han  begär  »att  få  blifva  spögubbe  i  svenska  akademien» 
genom    sitt    lekande    behag    ett    utmärkt  rum.     En    annan 


BENGT   LIDNER.  161 

dylik   supplik    är    följande    lilla    qvasi-dramatiska    bit,    som 
Lidner  kallat  Fra_^ment: 


Femte  akten.  —  Tionde  scenen. 

Konungen.     Statssekreteraren  (Schröderheim)  inkommer. 

Konungen  (läser  på  etl  underdånigt  be- 
tänkande   från    kammar- 
kollegium,   angående    den 
hotande  missväxten). 
Nu  åter? 

Statssekreteraren. 
Blott 

Konungen. 

Än  se'n?  —  —  kan  jag  dä  aldrig  slippa 
—  —  Ett  pastorat  igen  —  —  jag  redan  saken  vet  —  — 

(Läser  på  papperet) 
Men  klöfver  och  luzern  bör  göra  oxen  fet  —  — 

(Till  statssekreteraren) 
Jo  fet  och  stinn  som  du*,  vill  herden  faren  klippa 
Hvad? 

Statssekreteraren. 

Sire?     Jag  menar  en  poet 
Och  Lidner  —  — 

Konungen. 

Lidner  —  — 

Statssekreteraren. 

lUan  vänner 
Med  hjerta  —  —  känslor  —  —  stackare! 
Fast  icke  Dulci  honom  känner, 
Så  känner  .Sverge  Attitre. 
För  den  som  sjungit  har  Spastara 
Och  hennes  ömma  modersdygd, 
Min  kung,  som  plär  så  nådig  vara, 
Jag  vågar  be  att  icke  spara 
En  muntrans  blick,  och  bröd  och  skygd. 
Hans  sångmös  tacksamhet  lär  emot  gäfvan  svara  än. 

Konungen. 

Allt  väl :  säg  medlet  ock  min  vän ; 

Jag  redan  mycket  gjort  och  mer  vill  göra  än. 

*  Schröderheim,  som  var  föredragande  i  ecklesiastikmål,  var  be- 
kant för  sitt  välmående  utseende. 

Svenska  Parnassen.     IV.  11 


](l2  P.EXGT   LIDNER. 

Statssekreteraren. 

Utaf  ett  tomt  beröm  i  utländska  journaler 

Kan  han  ju  sig  ej  äta  mätt; 

Han  kunde  hjelpas  ganska  lätt; 

Att  föda  en  poet  ej  fordras  kapitaler. 

Konungen. 
Du  menar  då  pension,  om  jag  förstår  dig  rätt. 

.Statssekreteraren. 
Ja,  K(ellgren)  fick  ju  sist  tvåhundrade  riksdaler 
På  räntan  af  ett  lasarett; 
Och  vill  Ers  Majestät 

Konungen. 

Det  oss  kan  nog  behaga; 
Dock  för  din  räkning  står  bland  snillen  detta  val. 
Men,  å  propos,  säg  oss,  hvar  vill  du  pengar  taga? 

Statssekreteraren. 
Min  kung,  från  samma  grund,  från  Danviks  hospital. 

Efter  konungens  död  vände  Lidner  sig  i  flera  lagt  smick- 
rande poetiska  böneskrifter  till  hertig  Karl,  och  denne  visade 
sig  ej  ovillig  att  lyssna  till  hans  böner.  1792  erhöll  Lidner 
den  länge  efterlängtade  titeln  af  kongl.  sekreterare,  hvilken 
titel  äf\'en  åtföljdes  af  en  liten  pension.  Tyvärr  fick  han 
ej  länge  njuta  af  denna  uppmuntran.  Hans  helsa,  redan 
förut  bruten,  försämrades  oupphörligt,  och  strax  pä  nyåret 
1793,  innan  han  ännu  uppnått  36  års  ålder,  ändades  hans 
sorgliga  och  oroliga  lefnad.  Vid  sin  död  efterlemnade  han 
maka  och  en  minderårig  dotter  i  ytterligt  armod.  En  gam- 
mal anekdot  berättar,  att  Bellman,  som  ofta  vid  Lidners 
sida  stått  som  en  hjelpande  vän,  måste  skaffa  ihop  den 
anspråkslösa  summa,  som  erfordrades  till  begrafningen  med 
följande  improviserade  rim: 

Skalderna  ha  sällan  råd 
Att  en  bror  i  grafven  sänka. 
Knappt  till  svepningen  en  väd. 
Mindre  facklorna  som  blänka: 
Visen  ömhet,  visen  nåd 
Mot  poeten  Lidners  enka. 

Det  återstår  oss  slutligen  att  kasta  en  blick  pä  de  sär- 
skilda dikter,  som  ingå  i  Lidners  samlade  skrifter. 


REXOT    LIDNER.  1G3 

Ända  från  framträdandet  af  Spastaras  Död  har  Lidner 
blifvit  räknad  till  vårt  lands  yppersta  skalder.  Pä  samma 
gång  han  tillräckligt  nära  anslöt  sig  till  den  bestående  poe- 
tiska rigtningen  för  att  förstås  af  sin  samtid,  hade  han  äfven 
m-a  och  dittills  ohörda  toner  på  sin  lyra,  som  hänförde  alla 
sinnen  och  skaffade  honom  beundrare  rundt  om  i  landet. 
Men  om  vi  med  efterverldens  skarpare  öga  granska  arten 
af  hans  begåfning,  så  finna  vi  lätt,  att  ej  allt  är  guld  som 
glimmar,  och  att  de  patetiska  deklamationer  som  öfverfiöda 
i  hans  dikter  —  ty  det  som  framför  allt  karakteriserar 
Lidner  är  hans  öfversvallande  patos  —  ej  alltid  är  känslans 
och  hjertats  oförfalskade  språk,  utan  ej  sällan  ihåliga,  stun- 
dom ända  till  leda  återupprepade  fraser,  si  tårar  vällust» 
var  en  sats,  som  han  redan  under  sin  Lundatid  satte  upp 
bland  sina  akademiska  teser,  och  det  är  också  den  ledande 
tanken  i  hela  hans  lif  och  diktning.  Ömheten,  kärleken 
och  medlidandet  äro  för  honom  menniskans  kardinaldygder, 
och  de  ämnen  han  mest  älskar  att  besjunga  äro  händelser, 
som  väcka  medlidande  och  fasa,  och  der  han  således  kan 
gifva  fritt  lopp  åt  sitt  patos  och  sina  tårar.  Detta  patetiska 
är  på  samma  gång  hans  styrka  och  hans  svaghet.  Stundom 
är  det  sublimt,  stundom  falskt  och  affekteradt.  Det  är, 
såsom  ofvan  antydts,  både  ett  drag  hos  tiden,  som  Lidner 
före  någon  annan  attraperat,  och  tillika  en  återspegling  af 
det  oroliga,  excentriska,  ja  stundom  osunda  i  hans  ka- 
rakter. Och  det  hållningslösa  i  hans  lif  afspeglar  sig  till 
och  med  i  den  yttre  form,  trots  hans  stora  versifikations- 
förmåga  ofta  ovårdad  och  slarfvig,  i  hvilken  han  klädt  sin 
poesi. 

l\Ien  ä  andra  sidan  äger  han  en  rikare  inspiration  än 
de  flesta  bland  hans  samtida.  Han  planlägger  sällan  sina 
stycken,  han  börjar,  för  att  citera  hans  egna  ord,  med  O! 
och  lemnar  det  öfriga  åt  försynen.  Och  dock  flöda  hans 
verser  ymnigt  och  liksom  med  naturnödvändighet  fram  ur 
den  källa  af  känsla  och  poesi,  han  bär  inom  sig,  och  floden, 
der  den  flyter  fram  i  sin  breda  strömfåra,  för  med  sig  om 
hvart  annat  både  guld  och  slamm.  Ty  han  största  beun- 
drare kunna  ej  förneka  att  få  skalder  äro  mera  ojemna  i 
sin  produktion. 

Mer  än  Thorild  hänger  Lidner  qvar  vid  den  franskt- 
klassiska  rigtningen.  I  somliga  af  sina  verk  står  han  af- 
gjordt    qvar    på    denna    ståndpunkt;    sä    är  Erik   XIV  ett 


164  BENC4T   LIDNER. 

alster  af  en  helt  och  hållet  retorisk  konst  och  kan  med  sina 
stela  alexandriner  och  sin  totala  brist  på  individ ualisering 
af  de  historiska  karaktererna  knappast  sägas  höja  sig  öfver 
den  Leopoldska  tragediens  nivå.  Först  med  Spastaras  död 
framträder  den  nya  sidan  af  Lidners  diktarförmåga;  det  är 
tillika  hans  mest  kända,  mest  lyckade  och  mest  karakte- 
ristiska dikt.  Af  en  kort  notis  i  Stockholmsposten  om  en 
jordbäfning  i  Messina,  innehållande  detaljer  om  grefvinnan 
Spastaras  död,  har  han  här  gjort  ett  vidlyftigt  poem,  der 
han  i  glödande  färger  målar  den  ol}-ckliga  qvinnans  öde  vid 
försöket  att  rädda  sitt  barn  ur  lågorna.  Ännu  mera  be- 
tecknande för  skalden  än  sjelfva  skildringen  af  den  fasans- 
fulla händelsen,  äro  de  poetiska  utgjutelser,  med  hvilka  han 
af  bryter  och  beledsagar  dem:  hans  lofprisande  af  moders- 
kärleken, hans  utmaningar  mot  himlen,  hans  klagan  öf\'er 
sitt  eget  olyckliga  öde.  —  Denna  dikt  är  måhända  det  enda 
fullt  helgjutna  mästerstycke  af  Lidners  hand.  Det  ämne,  han 
valt,  är  också  i  ovanligt  hög  grad  lämpadt  för  hans  rapso- 
diska kompositionssätt  och  hans  afbrutna,  oroliga  mälnings- 
manér;  och  hans  poetiska  stil,  som  eljes  så  ofta  slår  öfver  i 
svulst  eller  förlorar  sig  i  spasmer,  får  här  tillfälle  att  pä  ett 
naturligt  sätt  utveckla  sin  otämda  kraft  och  vildhet.  Med 
sina  än  vilda,  än  ömma  känslostämningar  och  sina  vexlande 
rytmer  gör  dikten  i  sin  helhet  intryck  af  en  stor  symfoni, 
som  börjar  med  ett  maestoso,  öfvergår  till  ett  stormande 
allegro  för  att  slutligen  dö  bort  i  ett  mildt  andan  te. 

INIycket  af  tonen  i  denna  dikt  möter  oss  i  Medea. 
Detta  operamässiga  drama  är  dock  vida  underlägset  Spa- 
stara.  Lidner  är  allt  för  subjektiv  för  att  gå  i  land  med 
st3xken,  som  fordra,  om  än  i  aldrig  så  ringa  grad,  karakters- 
teckning,  och  Medea  har  blifvit  en  visserligen  talangfull, 
men  icke  särdeles  originell  operatext  i  tidens  vanliga  stil, 
der  den  pseudoklassiska  tragediens  långsläpiga  dialog  om- 
vexlar  med  äkta  Lidnerska  utgjutelser,  här  och  der  likväl 
afbrutna  af  lyriska  små  dikter  af  stor  skönhet.  Till  de 
senare  höra  herdekören  i  första  akten,  drömmarnas  kör  i 
den  andra  samt  framför  allt  krigs-skaldernas  sång  i  den 
tredje. 

Bristerna  i  det  Lidnerska  kompositionssättet  framträda 
bjertast  i  den  tredje  af  de  utförligare  dikter,  på  hvilka  skal- 
den grundar  sitt  rykte,  nemligen  Aret  1783.  Det  hela  är 
här  endast  en  samling  löst  sammanfogade  skildringar,  hvilka 


BEXGT   LIDNER.  1G5 

ej  hafva  något  annat  gemensamt  än  att  de  till  grimd  för  dem 
liggande  händelserna  allesamman  inträffat  nådens  är  1783. 
Sinsemellan  äro  de  af  så  olika  natur  som  Luftballongens 
uppfinning,  Spastaras  död,  ett  älsklingsämne,  som  här 
i  förkortad  och  äfven  försämrad  gestalt  återkommer,  Gi- 
braltars belägring  under  EUiot,  Nordamerikas  be- 
frielse, hungersnöden  i  landet  och  den  rörande  be- 
rättelsen om  en  älskande  qvinna,  som  af  kejsar  Josef  II 
räddades  från  att  blifva  nunna,  hvartill  hon  med  våld  af 
sina  anhöriga  tvungits  —  ett  ämne  egnadt  att  afpressa  Lidners 
sånggudinna  många  tårar  och  tillika  ett  ämne,  som  kom 
tideh\arfvet  att  jubla  öfver  upplysningens  seger  öfver  fana- 
tismen. —  Jemförd  med  Spastaras  död  är  dikten  svag, 
men  saknar  ej  högstämda  ställen.  Den  pompösa  stilen  och 
versens  byggnad  visa  huru  mycket  Lidner  här  står  i  be- 
roende af  den  klassiska  skolan;  det  är  egentligen  valet  af 
de  patetiska  ämnena  som  är  egendomligt  för  honom. 

Mera  originell  är  han  i  sina  stora  religiösa  dikter,  för 
hvilka  tydligen  INIilton  och  Klopstock  utgjort  mönster.  I 
vårt  land  är  Lidner  den  ende  af  den  gustavianska  tidens 
skalder,  som  upptagit  dylika  ämnen  för  några  större  dikt- 
verk. Någon  egentligt  religiös  hänförelse  utvisa  de  icke, 
men  vida  skilda  äro  de  ock  från  den  Leopoldska  rationa- 
lismen: hvad  som  hos  den  senare  var  förståndets  är  hos 
Lidner  känslans  sak.  Han  målar  himmelen  som  han  målar 
jorden,  och  i  någon  högre  grad  skiljer  sig  ej  Gud  och  eng- 
larne  från  de  varelser,  som  befolka  var  verld.  Sceneriet  är 
också  enahanda:  jordbäfningen  i  Messina  och  förloppet  af 
yttersta  domen  haf\a  ett  märkligt  slägttycke  med  hvarandra, 
och  till  liknande  reflexioner  och  utgjutelser  gifva  de  också 
anledning. 

Yttersta  Domen  är  onekligen  ett  praktfullt  st}cke,  näst 
Spastara  måhända  Lidners  grannaste.  Hade  han  ej  gifvit 
efter  för  det  hos  tidens  skalder  vanliga  begäret  att  i  större 
skildrande  dikter  episodiskt  inlägga  små  berättelser,  som  stå 
i  föga  eller  intet  sammanhang  med  hufvudämnet,  så  skulle 
nog  hans  egen  åsigt,  att  Yttersta  Domen  var  hans  för- 
nämsta verk,  äfven  blifvit  efter\-erldens.  Nu  skada  de 
obetvdliga  verkliga  och  diktade  personnager,  som  uppträda 
vid  den  stora  tilldragelsen,  i  icke  ringa  grad  den  sublima 
verkan  af  det  hela.  —  Styckets  begynnelse  är  storartad, 
och  de  hvmner,   som   här   och  der  äro  instrfidda,  äro  hvar 


I  bl)  BENOT    IJPNER. 

för  sig  af  sällsynt  fägring.  Äfven  målningen  af  den  natur- 
revolution, som  föregår  domen,  är  kraftigt  om  ock  något 
ojemnt  utförd.  —  Blindre  klar  anläggning  och  högstämd  stil 
äga  skaldens  båda  andra  större  religiösa  dikter:  Messias  i 
Getsejnafie  och  Jerusaleins  förstöring. 

Utom  sina  stora  poem  har  Lidner  äfven  författat  en 
mängd  smärre  stycken,  af  hvilka  de  vackraste  och  bäst 
genomtänkta  äro  Glömskan,  Klagan,  en  och  annan  bland 
de  religiösa  sångerna  samt  framför  allt  hans  ofvan  omtalade 
Ode  till  finska  soldaten.  —  Såsom  ett  resultat  af  hans  studier 
i  den  tyska  literaturen  må  äfven  nämnas  åtskilliga  försök 
inom  prosa  i  dy  11  en  i  den  tyske  skalden  Gessners  genre. 
Han  följde  härutinnan  Thorilds  exempel,  som  bland  annat 
i  »Inbillningens  nöjen»  odlat  den  dä  för  tiden  moderna 
poetiska  prosan.  Samtiden  fann  behag  i  dessa  hybrida  dikt- 
alster; nu  för  tiden  kunna  de  knappast  anses  läsbara.  Detta 
gäller  i  ännu  högre  grad  de  vidunderliga  s.  k.  heroiderna, 
poetiska  bref  vexlade  mellan  bekanta  historiska  eller  diktade 
personer,  en  art,  i  h^'iIken  Lidner  gjort  några  icke  särdeles 
tilltalande  försök. 

En  mindre  beaktad  sida  af  hans  författarverksamhet 
äro  hans  skämtsamma  dikter.  Egendomligt  nog  lyckas  Lid- 
ner, hvars  skaldskap  eljes  är  i  sä  hög  grad  patetiskt,  icke 
sällan  väl  i  denna  art.  Naturligtvis  återfinna  vi  ej  i  dessa 
dikter  den  Lidner,  som  skrif\'it  Spastara  och  Yttersta  Do-_ 
men,  fastmera  skattar  han  här  åt  den  Leopoldska  skolans 
smak  för  de  små  lätta  piéces  fugitives,  som  samtiden  så 
mycket  älskade.  Tyvärr  äro  den  artens  Lidnerska  dikter 
af  den  natur,  att  de  svårligen  här  kunna  reproduceras. 
Utan  tvifvel  skulle  eljes  ett  stycke  som  Kimgsträdgården 
väl  pryda  sin  plats  i  ett  urval  af  hans  skrifter.  Denna 
temligen  vidlyftiga  dikt  är  nämligen  en  satirisk  tidsmålning, 
en  skildring  af  en  eftermiddagsstund  i  Kungsträdgården  pä 
skaldens  tid,  hvarvid  han  låter  åtskilliga  Stockholmstyper 
passera  revy  för  läsarens  ögon.  Den  lifliga  beskrifningen 
pä  de  grupper  och  personnager,  som  befolka  Stockholms 
mest  besökta  trakt,  och  den  rörliga  taflan  i  sin  helhet  fängsla, 
oaktadt  styckets  längd,  oafbrutet  uppmärksamheten. 

Ett  annat  exempel  pä  hans  förmåga  att  skämtsamt 
behandla  ett  ämne  erbjuda  de  små  epistlar,  som  han  strödde 
omkring  sig  i,  såsom  vi  redan  sett,  icke  alldeles  oegennyt- 
tigt svfte.     För   det   mesta  blandar  han  här  skämt  och  all- 


BEXOT   LTPNEF.  1  G7 

var,  v€rs  och  prosa,  om  hvarandra,  men  produkten  i  sin 
helhet  blir  oftast  ganska  tilltalande.  Till  hans  poetiska 
meritförteckning  må  slutligen  läggas  de  lyckade  bearbet- 
ningar och  im.itationer,  han  gjort  efter  utländska  skalder, 
särskildt  den  franska  skalden  Grécourt.  De  äro  i  hög  grad 
sinliga,  men  med  sin  förmåga  att  handskas  med  det  poe- 
tiska språket  har  Lidner  gemenligen  också  förstått  att  oför- 
minskade bibehålla  originalets  qvickhet  och  grace. 

Omfånget  af  Lidners  skriftställarverksamhet  är  således 
ej  ringa,  helst  om  man  tager  hans  korta  lefnadstid  i  be- 
traktande. Af  de  föreliggande  skrifterna  är  det  dock  en- 
dast en  liten  del,  som  med  skäl  kan  göra  anspråk  på  att 
räknas  till  den  verkligt  klassiska  literaturen;  proportionen 
mellan  det  utmärkta  och  det  medelmåttiga  ställer  sig  till 
och  med  hos  Lidner  ofördelaktigare  än  hos  tidens  öfrige 
berömde  skalder;  hans  förnämsta  verk  deremot  kunna  fram- 
gångsrikt täfla  med  de  yppersta,  som  i  vårt  land  blifvit 
produceradt. 


Grefvinnan  Spastaras  död. 

The  rnaids  shall  scrk  ihcc  on  thc  hcath; 
hut  tlicy  will  not  find  thee.  Thou  shaJt 
come,  at  ti/nes  to  thcir  dvcam^,  and  settle 
peacc  in  thcir  souls.  Os.'^ian. 

På  Nova  Semblas  fjell,  i  Ceylons  brända  dalar, 
Hvar  helst  en  usling  fins,  är  han  min  vän,  min  bror: 
Då  jag  hans  öde  hör,  med  tårar  jag  betalar 
Den  skatt  jag  skyldig  är,  natur!  dig  allas  mor. 
Nej,  himmel!  icke  jag  ditt  delningssätt  anklagar. 
På  blomman  af  min  vår  du  hagelskurar  sändt: 
Men  om  jag  tälja  fått  en  mängd  af  sälla  dagar, 
Att  jag  ett  hjerta  har,  jag  kanske  än  ej  känt. 
Bland  ödens  ebb  och  flod  min  lefnads  julle  kastas, 
Af  svaga  hoppet  styrs,  med  plågor  öfverlastas: 

Jag  ingen  hamn  för  töcken  ser. 
Du  ej  den  ende  är  .  .  .  Tröst  för  ett  tigerhjärta! 
Barbarisk  tröst!  .  .  .  Hvad!   att  det  finnes  fler, 

Som  digna  under  lifvefs  smärta; 
Det  tröst?.  .  .  Min  milde  Gud!  .  .  .  det  tröst  i  nöden  ger? 

Må  tusen  viggar  på  mig  falla! 
Jag  i  ett  afgrundsdjup  mig  skulle  lycklig  kalla. 
Om  ingen  dödlig  fans  olycklig  mer  än  jag. 

Men,  hårda  mensklighetens  lag! 
Af  andras  nöd  allt  hvad  jag  får  erfara 
Min  blod  till  is,  hvar  puls  till  marter  gör  .  .  . 

Jag  kan  ej  säll  i  himlen  vara. 

Om  der  jag  jordens  klagan  hör  .  .  . 

Och  då,  gudomliga  Spastara! 
Ett  kärleksoffer  du  emellan  lågor  dör; 

Jag  skulle  mina  känslor  spara? 

Jag  bli  så  hård,  som  .  .  .  himlen  är? 


f4EEFVIXNAX   SPASTARAS   DÖD.  100 

Ack!  nej,  vid  denna  sorgsna  källa 

Jag  dig  ett  skyldigt  offer  bär. 
Här  jag  min  luta  tar,  här  vill  jag  tårar  fälla; 
Jag  kan  ej  mer,  och  mer  din  skugga  ej  begär. 


Re'n  våren  förd  på  gyllne  skyar, 

Med  ymnighetens  horn  i  hand. 

Sitt  jubel  och  sin  makt  förnyar 

Omkring  Messinas  rika  strand. 

Messina  stolt  bland  städer  lyste, 

Och  sällhet  i  sitt  sköte  bar; 

Dock  bland  de  skatter,  som  hon  hyste, 

Den  skönaste  Spastara'"')  var. 

Nu  till  en  bäck,  den  vestan  smeker, 
Af  dig,  o  näktergal!  hör  hon  sig  buden  bli; 

Men  kan  Spastara  gå  förbi 

Sin  son,  som  uti  vaggan  leker? 

Sin  kärlekspant  i  famn  hon  tar, 

(I  mödrar,  kännen  hvad  hon  njuter!) 

En  hänryckt,  öm  och  lycklig  far 

Dem  båda  i  sitt  sköte  sluter. 
En  blick  af  sin  gemål  han  dränkt  i  vällust  får, 
Och  begges  själar  strax  på  deras  läppar  brinna; 
Hon  blott  en  känsla  har,  som  just  på  gränsen  står 

Emellan  mor  och  älskarinna. 

Ack,  himmel!  ropar  hon  —  och  rörd  åt  hafvet  ser. 
Min  sällhet  år  för  stor  att  längre  dröja  kunna  .  .  . 
Dock  nej,  min  Ijufra  vän!  jag  vill  ej  häfva  mer; 
Den  dygdens  ursprung  är,   den  skydd  åt  dygden  ger, 
Kan  dygdens  sällhet  han  missvnnaf 

Gud  .  .  .  Ack!  rädda  mig  —  Hur  jag  förskräckes! 

Hemsk  af  nattens  djup  jag  betäckes  .  .  . 
Det  blixtrar  .  .  .  hvad  gnistor!  de  spritta,  de  .spraka: 

Hväsande  svafvelregn  störta  sig  ner; 

Darrande  jordens  inelfvor  braka; 
Dess  grundvalar  skaka; 

*)  Rättare,  markisinnan  Spadara.  Hon  var  ett  franskt  fruntim- 
mer, ifrån  Ai.K  i  Provence,  dotter  af  herr  Le  Fen,  adelsman  ocli 
parlamentsräd.     Hennes  ålder  var  22  är. 


170  BENGT   LTDKKR. 

Hon  vrålar,  spyr  eld  —  nu  öppnar  hon  sig  .  .  . 
Gud!  nådig,  barmhertig,  förbarma  dock  dig! 

Ramlande  tordönen  dundrande  knalla, 

Eldtöeknar  skälla, 

Sjöarne  svalla 

Mot  rytande  skyn. 

Klipporna  gunga, 

Askviggar  Ijunga, 
Fasliga  syn ! 
Ankrade  seglare  vågorna  slunga 

Mot  himlabryn. 
Templen  af  glödande  eldkulor  brinna. 
Ett  skräll...  än  ett  skräll:  palatsen  försvinna, 
I  remnade  jorden  begrafva  de  sig  .  .  . 
Gud!  nådig,  barmhertig,  förbarma  dock  dig! 

Spastara!  .  .  .  Nej,  uti  hans  armar, 

Ack,  hvilken  skönhet  dignar  ner! 
O,  höga  gudamor!  Du  nåd/ull  dig  förbarmar  .  .  . 
Hon  svimmar:  nu  hon  är  ej  mor,  ej  maka  mer. 

Hvad  gör  du,  ömma  hälft  utaf  ett  englahjerta? 

Förtviflan  väcker  allt  ditt  mod; 
Du  glömmer  fasans  våld  och  känner  blott  din  smärta. 
Der  ligger  hon!  —  Så  skön  uti  Messie  blod 

Vid  korset  Magdalena  dignar; 
Så  skön  i  sina  tårars  flod 

Hans  fot  hon  kysser  och  välsignar. 

En  bjelke  ramlar...  Nåd!...  Gud!...  Nåd!...  hon  krossas  kan. 
Med  känslor  från  afgrund  till  känsla  af  man, 
Han  hastar  att  göra  hvad  himlarne  borde . . . 

Förlåt,  natur!  sitt  barn  af  skräck  han  glömma  torde; 
Han  älskling  var  långt  för  än  far; 
Och  hennes  guda-ögonpar . . . 

Det  blir  ditt  fel,  natur!   för  skön  du  henne  gjorde. 

Nu  ner  för  trappan  han  dess  dyra  väsen  bär. 

Den  marmor  känsla  får,  uppå  hvars  häll  hon  hvilar: 

Sjelf  känslolös  och  stum  —  den  häpne  maken  ilar... 

Tag  än  en  afskedskvss!   tfrål !  det  den  sista  är. 


fJRRPVTNXAN   SPAPTARAS   DÖD.  171 

Elden  genom  djupet  bryter, 

Lavan  lik,  då  Etna  ryter: 

Allt  han  sköflar,  allt  förtär. 
Håll,  Allmakts-Gud!  Ditt  verk  du  svurit  hägn: 

Vi  tillbe  dina  dolda  under; 

Men  är  du  mera  stor  i  dunder 

Än  i  de  rika  sommarregn? 
Förgäfvcs!  —  Än  en  gång  mordviggar  rasa 

Ur  blodiga  skyar  ilande  ner. 

Hvad  är  det  jag  ser? 
Emot  Spastara?  Mot  himlens  urbild,  han  kan . , .  hvilken  fasa! 
Hvad  djerfs  du?...  mot  Spastara  våga... 
Förmätne  stråle!  hvad!  Du  dygden  störta  vill? 
Vet  hennes  död  kan  tvinga  oss  att  fråga, 

Månn'  gudanåd  och  rätt  är  till? 

Nej,  håll!  tills  du  den  niding  finner, 
Uppå  hvars  kala  hjessa  rinner 
Af  enkors  tåreflod  ett  svall; 
Då  med  blixt  och  knall  på  knall 
Ingen  puls  i  hjertat  spara! 
Mätta  fritt  ditt  raseri! 
Krossa!  krossa!...  men  för  Spastara 
Häpna,  tillbed,  flyg  förlDi! 

Sin  sköld  mot  åskans  pil  en  skyddsengel  sträckte   — 

Men  nu  Spastara  spritter  opp. 

Det  modern  var  naturen  väckte, 

Då  viggen  i  de  murar  lopp. 
Som  hyste  hennes  son,  dess  dagars  glada  hopp. 

Hon  vaknar,  skådar  taket  brinna: 

Lik  en  nuniidisk  lejoninna, 
Hvars  ungar  man  från  henne  röfvat  har, 

Hon  genom  tusen  flammor  far: 
Från  rum  till  rum  med  tankens  snabbhet  hastar! 

Dess  fotspår  eldens  tand  förtär... 
Men  ingen  eld  så  stark  som  moderslågan  är. 
Nu  muren  i  dess  väg  de  heta  stenar  kastar; 
Ett  moln  af  svafvelrök  dess  syn  förblindad  gör; 
Dock  månne  känslan  kan  ett  modersbröst  bedraga? 
Till  vaggan  hennes  steg  en  säker  kosa  taga; 


172  BENGT   LIDKER. 

Hon  stannar  —  ack!  ett  klagans  skri  hon  hör, 
Ett  steg  tillbaka  tar,  nu  åter  vaggan  hinner; 
Mot  barnets  bröst  dess  hjerta  redan  brinner; 
Hon  det  i  skötet  bär,  för  andra  gången  mor. 

Kom,  make,  kom  att  se!  min  sällhet  är  för  stor! 
Min  son!  mitt  enda  barn!  mig  dina  läppar  röra; 
Min  modersarm  får  nu  omfamna  dig; 

Du  lefcer!  år  hos  mig! 
Den  Gud,  som  fört  mig  hit,  skall  än  miskunda  sig 

Och  oss  igenom  lågor  föra. 

Nu  rusar  offret  ut  —  Det  Ijungar...  hvilka  dån! 
O  du,  som  i  ditt  sköt  de  späda  barn  har  slutit, 
Md  h varje  tär  din  mor  i  Salems  dälder  gjutit. 
När  med  förtviftans  rop:  hvar  är  du?  o,  min  son! 

Hon  sökte  dig  med  öppna  armar; 
Vid  dessa  tårar,  Gud!  (som  Jion  jag  moder  är) 
Soji,  Frälsare!  vid  dem  jag  dig  besvär, 

Ätt  nu,  att  nu  du  dig  förbarmar. 

Viggarna  lossas, 
Skyarna  krossas. 
Blixt  och  afgrundstöcknar  sväfva, 
Spastara  har  ej  tid  att  bäfva; 
Sitt  barn,  men  faran  ej  ett  modorsöga  ser: 
Det  smälta  grus  i  röda  vågor  brusar; 
Hon  genom  hindrets  stängsel  rusar, 
Till  Irappan  hinner  fram  —  nu  ramlar  trappan  ner... 
Der  står  hon!  Gud!...  din  vilja  är  min  lag, 
Din  makt  är  oinskränkt;  ett  uselt  stoft  är  jag. 

Nog  dina  pilar  krossa  kunna; 
Men  månn'  det  derför  är,  som  du  mitt  slägte  gjort? 
Ja!  jag  är  stoft...  men  tycker  dock  du  bort 
Så  ömsint  mor  en  flygtig  sällhet  unna. 
Förlåt...  men  ack!  i  detta  ögonblick, 
Gud!  jag  förgäter  mig...  då  hennes  tårar  flyta. 
Med  dig  —  fast  jag  din  himmel  fick  — 
Jag  ville  icke  känsla  byta. 

Mörker  och  eldar  och  slumhet  och  dån! 
Öfver  och  imder  och  krins  henne  döden! 


GREFVns'XÄK   SPASTARAS   DOP.  J 

Mot  himlens  våld,  mot  dessa  afgrundsöden, 

Der  står  hon!  —  ensam  —  stum  —  med  dygden  och  sin  son 

Som  de  vilda  norrsken  måla 
Snöbeläckta  fält  med  blod: 
Så  på  bleka  kinder  stråla 
Flammor  utaf  eldens  flod. 

Ack!  hvilken  syn! 
An  står  hon,  ser  djupet,  med  hand  lyft  åt  skyn, 
Dess  svedda  hår  kring  hennes  axlar  hänga: 
På  hennes  anletshy  sitt  flor  nu  döden  drar; 
Hon  utom  sig  tillbaka  far. 
Försöker  genom  elden  tränga, 
Till  en  altan  sin  tillflykt  tar. 
Der  visar  hon  sitt  barn  och  höjer  opp  sin  röst, 
Besvär  hvart.enda  modersbröst, 
Hvar  enda  far,  att  det  förlossa: 
Hon  våndas,  ropar,  klagar,  ber: 
Ack,  blott  min  son  jag  räddad  ser, 
Må  fritt  mig  tusen  åskor  krossa! 

Spastara!    om  jag  varit  der; 
.Jag  hade...  hvad?...  Ack,  Gud!  i  egen  fara 

Man  döf  vid  andras  klagan  är. 

Dock  nej,  olyckliga  Spastara! 
Jag  vid  ditt  helga  stoft,  vid  mina  känslor  svär: 
Jag  trotsat  eld  och  död,  i  faror  mig  fördjupat! 
Och  fast  en  yngling  än,  månn'  jag  ej  lefvat  nog, 
Om,  för  att  frälsa  dig,  jag  under  gruset  stupat? 

Mer  ärorikt  en  hjelte  aldrig  dog. 

Nu  till  förtviflans  brådjup  drifven. 
Hon  känner  sig  af  Gud,  af  menskor  öfvergifven. 
Och  skrattar  spöklikt,  vildt,  med  Kains  hemska  blick, 
Då  ur  Guds  åsyn  han  i  tigerns  öknar  gick. 
Hon  slösar  ingen  bön  —  sig  hennes  känslor  samla. 
Natur!...  ack!  nu  sitt  barn  den  sista  kyss  hon  ger, 
Och  ifrån  Gud  till  sig  drar  englars  blickar  ner. 
De  läppar  svartna  re'n  på  hvilka  orden  famla: 


i',i:ngt  i-imneh. 


Min  Hon  .  .  .  cid  detta  bröst . . .  du  skall 
Ack . . . 

Dödens  blixt  och  domens  knall! 
Murarna  ramla. 


Du  envåldsmakt!  en  vink  det  kostat  dig, 

Hur  värdig  ej  din  lag,  din  ära! 

Du  låter  flammor  dem  förtära  — 
Och  fordrar  kärlek  utaf  mig! 
O,  alla  väsens  Gud!    Du  ville  Sodom  spara. 
Om  blott  der  funnits  fem,  som  älskade  ditt  bud: 
Hvad  bröt  ett  menlöst  barn?     Hvad  gjorde  dig  Spastara? 
De  krossas?...  Abraham!  och  detta  är  din  Gudr* 

Ja,  om  på  detta  klot,  der  brott  och  öden  rasa, 
Spastara!  du  ett  menskligt  fel  begått, 

Vid  detta  dödsrop,  denna  fasa. 

Med  dessa  känslor,  som  jag  fått: 
Jag  ville  vara  Gud,  att  kunna  dig  förlåta, 
Och  sedan  menska  bli,  för  att  af  glädje  gråta. 

Men,  när  så  grymt  oss  ödet  sårar, 
Hvar  finnes  tröst?  i  tårar,  tårar. 
Den  makten  äger  segrar  lätt: 
Dock  dygden,  just  då  dundren  knalla, 
Sin  oskuld  kan  till  vittne  kalla. 
Och  himlen,  då  hans  viggar  falla, 
Skall  rodna  för  sin  oförrätt. 

Det  töcken,  hvars  viggar  dig  krossat  Spastara, 
Försvinne  från  jorden,  från  himlar  och  håf! 
Dock  —  om  så  oföddvärd  en  älskad  son  kan  vara  — 
Att  hata...  hata?     Gud!  den  honom  lifvet  gaf; 
Om  ej  i  känslor  dränkt  hans  hela  väsen  blifver 
Vid  minnet,  hvad  en  mor  för  evig  kärlek  bär; 
Om  yid  dess  suckar  döf  på  lastens  väg  han  är. 
Och  henne  sorg  till  lön  för  tro  och  ömhet  gifver ; 

Kan  hennes  stoft  han  utan  tårar  se; 
Må  öfver  hans  hjessa  det  töcknet  då  välta, 
I  blodskurar  smälta. 

Att  himlarne  rysa  och  djeflarne  le! 


GREFVINXAX    SPASTAKA.-    D»  >i>. 

Spastara!    om  min  suck  dig  hinner, 
Der  du  med  englar  dig  förent; 
Och  du  en  himmelsk  skönhet  finner, 
Ett  hjerta,  som  Guds  tanke  rent, 
Ett  hjerta,  som  mitt  öde  sårar, 
Spastara!  om  du  henne  ser. 
Då  tyst  som  tålamodets  tårar 
På  detta  klot  hon  blickar  ner. 
Och  hennes  suckar  uppenbara. 
Att  från  en  älskad  son  hon  for: 
I  hennes  sköte  flyg,  Spastara! 
—  —  Det  är  min  mor. 


BENGT   LIDNER. 


Aret  1783. 

Från  templens  mörkgrå  torn  hör  midnattstimmen  slår 

Bland  brutna  silfvermoln  den  kyska  månen  går. 

Du  tysta,  djupa  natt!  jag  i  ditt  sköt  mig  sänker, 

Mitt  väsen,  hänryekt,  stumt,  i  känslors  haf  sig  dränker. 

Ett  år . . .  i  detta  nu  . . .  jag  ren  det  flyktadt  ser, 

På  tidens  vingar  fördt  i  evigheter  ner. 

Så  från  ett  gränslöst  svall  den  rika  Nilen  rinner, 

Egypten  lycklig  gör,  hon  gläds,  och  han  försvinner. 

Du,  som  bland  seklers  tal  så  högt,  så  utmärkt  står, 
Jag  .sjunger  till  ditt  lof,  förflutna  sälla  år! 
På  mensklighetens  fält  skall  jag  dig  lagrar  skära, 
Beundra  hjeltars  värf  och  tolka  snillets  ära. 

Af  frihet  hjertat  lär  att  tänka  sant  och  stort; 
Hon  af  Amerikan  en  romersk  Cato  gjort. 
Gudinna,  elda  mig!  du  lif  och  djerfhet  sprider. 
Man  känner  smickret  blott,  der  Nero  fjettrar  smider. 
Och  du,  af  ödens  blixt  förföljda,  slagna  själ. 
Gläds!  glöm  din  egen  nöd  vid  hela  folkslags  väl. 
Se  millioners  fröjd;  hur  kan  du  dig   beklaga? 
Som  menskor  låt  oss  del  i  menskors  sällhet  taga! 
Ej  efter  namnet  skald  jag  ärelysten  far . . . 
Mitt  enda  högmod  är,  att  jag  ett  hjerta  har. 

På  spetsen  af  ett  berg,  der  aftonrodnan  glimmar 
Och  med  ett  purpursken  bland  sädens  vågor  simmar 
Se  der!  från  födseln  blind  en  usling  modfäld  står, 
Nu!  genom  gudars  nåd  från  ögat  hinnan  går. 
Han  ser. . .  hvad  majestät!  —  ser  moln  med  moln  sig  blanda, 
Ser  gräset  vaggadt  bli  af  vestanvädrens  anda. 
Der  smyger  bäcken  fram,  der  störta  strömmar  ner, 
Han  har  ej  sinnen  nog  att  känna  hvad  han  ser. 


ÅRKT    1  783.  1  I  7 

Till  ögat  själen  flyr.     Villrådigt,  stumt  clet  vimlar 

Från  blomsterkrönta  fält  till  stjernbeströdda  himlar. 

Än  örnens  vilda  fart  hans  tjusta  syn  betar, 

Än  hafvets  mulna  gång  till  sig  hans  blickar  drar; 

I  tusen  föremål  bestört  han  sig  förvirrar: 

Så  du,  min  skaldemö!  bland  tidens  storverk  irrar. 

Hvad!  Skall  jag  sjunga  först,  hur  i  ett  långsamt  krig 

En  Brutisk  Washington  för  frihet  väpnar  sig? 

Då  egna  bröders  ok  hans  bröders  axlar  trycker, 

Han  ur  tyranners  liand  en  blodig  spira  rycker, 

Från  himlen  viggen  tar.  —  Monark!  med  bäfvan  lär. 

Att  kärlek,  ej  förtryck,  ditt  väldes  fästen  är. 

Dock  bör  jag  innan  dess  en  dyrkad  Gustaf  prisa. 

En  Josefs  gudaarm  mot  fanatismen  visa. 

Den  späda  hjeltens*)  lof,  som  manlig  lager  fick, 

Då  han  ur  moderns  sköt  i  krigets  faror  gick? 

Fullbordad  födes  den,  som  född  till  storverk  blifver. 

Det  själens  styrka  är,  som  drift  åt  armen  gifvei'. 

Pompé  var  sjutton  år,  då  han  de  Parter  slog: 

Den  tjena  kan  sin  kung  är  redan  gammal  nog. 

De  sår,  som  efter  krig  en  ynglings  mandom  tyda, 

Långt  mer  än  silfversnö  på  sorglös  hjessa   pryda. 

Han  kände  han  var  till,  då  han  i  vaggan  låg, 

Och  efter  lagern  gret,  förrän  han  svärdet  såg. 

Men  skall  jag?...  molnet  klyfs...  se  der  sig  snillet  svingar 

Mot  solens  ocean  på  konstens**)  nya  vingar  — 

Hvar  stanna?...  Skaldmö,  sjung!  hvi  villa  ämnen  dig? 

Vid  första  öppna  ros  se  biet  fäster  sig. 


Än  krigets  bistre  Gud  med  härjningsfacklan  Ij ungar. 
Och  på  en  blodig  våg  en  åskfull  fästning  gungar. 
Emot  Gibraltars  borg  man  skeppen  rusa  ser. 
Då  till  en  gruflig  storm  basunen  tecken  ger. 
Strax  hviner  döden  fram  i  bombers  heta  skurar, 
De  skansar  böljan  bär  bestorma  klippans  murar; 
Men  klippan  nu  på  dem  Vesuver  återspyr, 
Och  blodig  böljan  bort  med  slagna  hjeltar  flyr. 

*)  Prins  William  Henry,  konungens  af  England  tredje  son. 
*♦)  Aerostatiska  maskinen. 

Svetnka  Parnassen.    IV.  12 


178  BENGT   LTDNEE. 

Ack!  ur  de  bräckta  hvalf  sig  dödens  slussar  lossa, 

Som   sluka  tusen  lif  och  tusen  kölar  krossa; 

Sjelf  Askan  på  sin  tron  förskräcks  vid  jordens  krig; 

Man  hafvet  sucka  hör  och  töeknen  gömma  sig. 

Dock  än  ett  vildt  försök  de  slitna  segel  våga, 

Mot  konst  och  mot  natur  med  sista   styrkan  tåga. 

Hvart  öga  gnistrar  hämd,  förtviflan  för  dem  an: 

Den  ej  förlora  djerfs,  ej  nå'nsin  vinna  kan. 

Ur  dödens  hundra  gap  en  mordisk  kula  Ij ungar, 

Som  hundra  hagelregn  utaf  granater  slungar: 

Gibraltar  svigtar  re'n,  och  eldens  vida  flod 

På  torg  och  vallar  släcks  med  äkta  brittiskt  blod. 

Men  Elliot,  klippan  lik,  der  strand  och  haf  han  plundrar, 

Der  utan  fruktan  han  sin  oväns  mod  beundrar, 

En  blick,  en  mulen  blick  på  sina  kämpar  slår 

Och  blottar  kallt  sitt  bröst  och  visar  sina  sår. 

När  långt  på  Islands  fjell,  der  frusna  töcknar  sviifva, 
Der  fästen  utaf  is  mot  solens  tron  sig  häfva. 
En  grym  och  retad  flock  af  glupska  björnar  går. 
Och  plötsligt  en  af  dem  en  blodig  bane  får; 
Då  rusa  alla  dit  der  snön  med  blodet  färgas, 
De  rasa,  ryta,  slå;  allt  mördas,  .sköflas,  härjas; 
De  bryta  bommar  af  och  störta  träden  ner: 
Så  vild  soldaten  blir,  då  Elliots  sår  han  ser. 

Nu  inga  faror  skys,  nu  haf  och  lågor  trotsas; 

Snart  åter  matta  skott  från  skeppen  långsamt  lossas. 

Så  ock  den  tummelplats,  der  storm  mot  storm  förf  krig; 

Ju  mer  i  trötta  lopp  dess  hvirflar  sakta  sig. 

Ju  mindre  täta  dån  från  längsta  klippor  höras; 

De  hesna,  tyna  af,  på  lätta  vågor  föras 

Och  dö.  —  Gibraltar  strax  sitt  sista  utfall  gör. 

Och  svärdet  sköflar  allt  hvad  elden  oj  förstör. 

Af  hafvets  återsken  de  häpna  töcken  brinna; 

Der  böljan  fordom  rann,  nu  blod  och  lågor  rinna. 

Sjelf  döden  digna  vill  vid  denna  fasans  syn. 

Då  djupet  fylls  med  lik,  och  klagan  fyller  skyn. 

Der,  på  en  splittrad  köl  en  sårad  skara  flyter. 

Der,  med  ett  itändt  skepp  en  annan  vågen  bryter, 

Der  upp  i  mastens  spets  en  hop  förtviflad  står, 

På  himlen  ropar  han,  och  svar  af  döden  får. 


AltET    1783.  )  ,'. ' 

De  salta  fraggor  upp  nr  brustna  djupet  Ijnnga, 

Och  köl  och  mast  och  folk  mot  molnens  rymder  slunga, 

An  äter  en  orkan  i  yra  hvirllar  far, 

Och  kämpar,  eld  och  våg  med  sig  i  flykten  tar. 

I  denna  fasans  stund,  då  stum  naturen  bäfvar, 

Och  med  ett  blodigt  bloss  kring  hafvet  döden  sväfvar, 

Det  Bourbons  hjelte'-')  är,  som  höjer  opp  sin  röst, 

Med  stillhet  i  sin  blick,  med  äran  i  sitt  bröst. 

Omgifven  utaf  lik,  hvars  blod  kring  honom  flyter. 

Och  hotad  af  den  eld,  som  vfld  ur  klippan  bryter, 

Han  såleds  tala  hörs  till  dem,  som  än  stå  qvar, 

Sen  lutad  mot  sitt  svärd  han  länge  tegat  har: 

Nu  är  en  blodig  dag,  och  mången  hjelie  slagen! 

O  tropp,  af  mod  och  hämd  blek,  eldad  och  betagen, 

Kom,  följ  mig!  gäck  på  lik,  och  simma  uti  blod! 

Dig  genom  lågor  bryt!  slå  ner,  och  fall  med  mod! 

Se  här,  hur  dödens  fält  dig  evig  lager  bära! 

En  tapper  död  är  mer  ån  lifvet  utan  ära; 

Sin  konung  hedrar  den,  som  dör  med  svärd  i  hand, 

Och  en .  odödlig  död  är  död  för  fosterland. 

Se  der  den  stolta  vall,  som  af  koraller  glimmar, 

Kring  hcilkens  perlerymd  en  mäktig  hvalfisk  simmar; 

Se  der  din  graf  beredd  för  millioner  år! 

Den  våg,  han  sprutar  ut,  till  ärestod  du  får. 

Hon  skyhög  är  och  klar,  ur  ingen  marmor  skuren, 

Som  himlahvalfvet  vid,  och  evig  som  naturen. 

Han  talar.     An  en  blixt!  och  hjelten  ensam  står. 
Allt  hvad  han  öffigt  har,  är  äran,  mod  och  sår. 
Men  då  från  segerns  tron  sitt  offer  Elliot  skådar, 
Hvad  hjerta  Elliot  bär  en  tåreflod  bebådar. 
När  hjelten  gråta  kan,  han  ju  förlåtas  bör. 
Högtidligt  Äran  nu  till  honom  Grillon  för. 
Villrådig  i  sitt  val,  hon  segrarn  skall  belöna; 
Men  bryter  lagern  af,  för  att  dem  begge  kröna. 
När  ej  Gibraltar  mer  i  tideböckren  fins, 
Man  likväl  Criflons  mod  och  EUiots  bragder  mins. 
Men  jag  ej  styrka  har  att  deras  värf  beskrifva: 
Jag  endast  tårar  har  att  åt  de  slagna  gifva. 

*)  Duc  de  Crillon. 


380  BENGT  lidxp;r. 


Ack!  är  blott  jorden  till  för  fasor,  brott  och  krig? 
Nej,  sånggudinna!  fly  dit  glädjen  kallar  dig. 


Må  slafven  i  sin  sång  ett  lättköpt  smicker  blanda! 
Min  gudom  frihet  är.     Med  denna  frihetsanda 
Jag  helsar  dig,  o  folk,  som  henne  lifvat  har! 
Fins  i  Europa  mer  än  blotta  namnet  qvar? 
Du  starka  himlaeld!  ehvar  du  börjar  brinna, 
Till  halfgud  älskarn  höjs  och  flickan  till  hjellinna: 
I  kojan  kämpen  föds,  och  gubben  matt  och  tung 
Sin  krycka  kastar  bort,  tar  svärdet  och  bhr  ung. 
För  tusen  folkslags  väl  sitt  blod  till  offer  gifva 
Och  villigt  dö  för  dem,  som  skola  födde  blifva: 
Gudomeliga  dygd!  det  måtte  vara  stort, 
Det  måtte  vara  Ijuft,  när  sjelfva  Gud  det  gjort. 
O  folk!  tyranners  skräck!  du  mensklighetens  ära! 
Kom  nu  på  fria  fält  att  frihets  frukter  skära: 
Har  slafven  fosterland?    Är  trälen  make,  far? 
Du  allt  med  frihet  blir,  och  allt  förtjent  du  har. 

0  Rom!  hvad  förr  dig  tjust  och  nu  min  själ  intager 
Jag  hela  hären  ser,  som  hem  från  striden  drager. 
Dess  styrka  enighet,  dess  konung  frihet  är. 

Och  Äran  på  sin  sköld  de  tretton  vapnen  bär. 

1  spetsen  Washington,   böjd  under  lagrar,  lyser. 
Hvad  känslor,  store  man!  i  denna  stund  du  hy.ser! 
Nu  dina  blickar  in  i  tusen  sekler  se, 

Hur  tusen  slägter  dig  ett  frihetsoffer  ge 

Och  dig  sin  skyddsgud,  far,  tyranners  åska  kalla: 

Du  hör  hur  berg  och  haf  af  dina  bragder  skälla, 

Då  lugnt  uti  din  själ  den  tanken  höjer  sig: 

Jag  allt  för  andra  gjort,  jag  intet  gjort  för  mig. 

I  marmorn  man  ej  mer  ditt  namn,  o  hjelte,  skrifver. 

En  verldsdel,  Washington!  din  ärestod  ju  blifver. 

Och  månne  någon  tid  ditt  minne  då  förtär? 

Af  äran  sprids  det  ut:  odödlig  äran  är. 

Nu  hären  modigt  går  och  hörs  om  frihet  .sjunga: 

Så  tusen  stjernor  fram  på  ljusblå  rymden  Ijunga. 

Den  trogna  makan  nu  sin  make  möte  gör. 

Nu  fadern  ser  sin  son,  välsignar  den,  och  dör. 

Nu  rusar  enkan  fram,  i  ögat  modern  lågar, 

Då  efter  enda  son  livar  blick  med  bäfvan  frågar. 


ÅKET   17  83,  181 

Förgäfves!  aldrig  mer  sin  son  hon  skåda  får  — 

Medborgarinnan  dock  på  sjelfva  modern  rår. 

i\Ian  nalkas  med  en  bår:  hon  bleknar,  suckar  sänder, 

Far  fram...  ser  sonens  lik...  blir  stum...  till  kojan  vänder, 

Och  prisar  himlens  nåd,  att  hennes  sköte  bar 

Den  för  sitt  fosterland  med  seger  stupat  har. 

Nu  midt  i  kämpars  här,  der  skölden  seger  klingar, 

Den  sköna  Fanny  far  på  kärleks  lätta  vingar: 

Aristl...  Ack!  kanske  död...  men  om  han  andas  än  — 

Ack!  m,ånne  fri,  och  min  och  fosterlandets  vän? 

Den  dolda  dragningskraft,  som  tvenne  bröst  förenar. 

Hon  deras  känslor  så  på  längsta  afstånd  enar. 

Att  om  på  Ganges'  strand  en  suck  ett  hjerta  drar. 

Får  det  från  nordens  fjell  af  andra  hjertat  svar. 

Kan  sin  gudomlighet  Arist  så  nära  vara. 

Och  hvarje  pulsslag  ej  hans  lycka  uppenbara? 

Han  känner...  flyger...  re'n  i  skötet  henne  har: 

Håll!  ropar  hon,  och  öm  ett  steg  tillbaka  tar. 

Du  lef ver! ...  får  -på  nytt  sin  hand  dig  Fanmj  rjifva'? 

Men  vet,  att  Fanny  ej  för  slafvar  mor  vill  blifva'^) 

Ar  du  mig  värd,  Arist?  —  Nu  faller  hjelten  ner, 

Sitt  pansar  öppnar  han...  och  nu  hans  sår  hon  ser: 

Ack!  hur  på  dessa  sår  hon  tjusta  blickar  kastar! 

Han  ropar  frihet  ut,  och  hon  till  templet  hastar, 

Ät  honom  hjertat  ger;  han  ensam  herrskar  der. 

Och  om  han  har  rival,  det  fosterlandet  är. 

Gån,  hjeltar,  att  ert  svärd  uti  en  plog  förbyta! 

Mer  Ijuf  oliven  är,  än  lagern  stolt,  att  bryta. 

Gån!  odlen  opp  det  land,  [  sjelfve  odlat  han, 

Och  spriden  skatter  ut  kring  verldens  ocean ! 

Låt  från  din  solkrets  hit  en  blick,  o  Rousseau,  falla! 

Du  nu  Amerikan  kan  fri  och  lycklig  kalla. 

Din  känslas  eld  det  är,  som  Hfvat  opp  hans  bröst; 

Se  dygdens  tidehvarf!  hör  mensklighetens  röst! 

Ja,  se  ock  din  triumf  i  segern,  som  de  vunnit! . . . 

jNIen  himmel ! . . .  hvilka  moln ! . . .  en  framtid  —  allt  försvunnit. 

Fly,  villospöke,  fly!  du  mig  ju  irrat  har... 

Hvad  ser  jag?    Detta  Råd...  Hvad?    Lagarnas  försvar... 

*)  I  Amalia,  i  Norra  Amerika,  ingingo  flickorna  förbund  att 
ej  gifta  sig  med  någon,  som  icke  varit  i  tvenne  drabbning-ar  emot 
fäderneslandets  fiender. 


182  BENGT   LIDXEK. 

Hvad?    Detta  tappra  folk...  nej,  jag  förtrollad  drömmer 

Hvad?    Du  Amerikan  din  fosterjord  förglömmer? 

Du  af  din  frihet  stolt,  blir  yppig,  trög  och  svag, 

Och  enighetens  band  upplöses  på  en  dag? 

Då,  dold  uti  din  barm,  en  afgrundsorm  dig  fräter, 

Då  qväfves  hjertats  röst  och  äran  dig  förgäter. 

Du  brådskar  till  det  djup,  hvari  du  störtas  skall. 

Till  dess  en  lycklig  bof,  djerf,  mäktig  af  ditt  fall, 

Dig  med  en  skyddsguds  blick  i  grymma  bojor  smider, 

Och...  Ödens  Herre!  nej!  förbjud  så  bistra  tider! 

Nej,  store  Washington!  den  dag  ej  lysa  må, 

Då  af  en  jord  du  höljs,  på  hvilken  slafvar  gå. 

Må  frihet  hos  ditt  folk  en  evig  tron  förvärfva! 

Må  deras  barn  din  dygd,  ditt  mod,  din  sällhet  ärfva! 


Lägst  i  Tartarens  djup  min  lyra  stämmas  bör. 

Ack,  att  hon  tolka  skall  det  dygden  tårfull  hör! 

Den  eld,  som  hväser  död,  med  blod  vårt  jordklot  färgar. 

Och  ocean,  som  vild  i  bistra  stormar  härjar, 

Och  tigern,  hämdfull,  lömsk,  glupsk,  rykande  af  blod, 

Och  pesten,  och  Yesuv,  och  åskans  svafvelflod 

Föröda  ej  så  grymt,  ej  med  den  hunger  rasa. 

Som  du,  o  fanatism!  clu  jordens  blygd  och  fasa! 

Jag  hissnar!  hvilka  mord!  hvad  svarta  afgrundsbrott! 

Förskräckligt!...  i  ditt  namn,  o  Gud!   hon  dem  begått. 

Och  menskan...  den  så  ömt  med  nåd  du  öfverhopar. 

Till  den,  jag  älskar  dig!  i  hvarje  flägt  du  ropar; 

Och  menskan...  som  en  suck,  en  enda  suck  ej  drar. 

Förrän  du  visar  dig  som  Gud,  som  vän,  som  far: 

Förskräckhgt!...  äfven  dig  hon  tror  den  grymhet  hysa, 

De  plågor  gjuta  ut,  för  hvilka  djeflar  rysa. 

Så  hjertats  känsla  släcks  ined  snillets  fackla  ut. 

Och  med  förnuftets  ljus  tar  dygdens  välde  slut. 

Sig  bland  ett  folkslag  knappt  okunnigheten  sprider, 

Förr'n  uppror,  laster,  brott  bereda  olyckstider, 

Knappt  en  förblindad  hop  i  vantro  sänkes  ner. 

Förrän  i  strömmar  blod  man  jorden  hvälfva  ser. 

Än  trotsig  på  sin  makt  stolt  fanatismen  flyger. 

Än  lömsk  en  giftig  dart  i  kungars  hjertan  smyger, 

Än  väpnar  sonens  arm  mot  faderns  öppna  famn. 

Än  reser  bålen  opp  i  gudalärans  namn. 


ARET    17  83.  183 

Dess  ormbetäckta  bröst  en  ettergalla  spruta, 
Att  högmod,  afund,  hat  i  unga  hjertan  gjuta. 
At  Indiens  glada  fält  den  blida  våren   ler. 
De  blomstra  vid  den  blick,  på  dem  han  kastar  ner; 
Men  snart  en  hisklig  orm  ur  dolda  skrefvor  rusar, 
Och  då  hans  svarta  gift  ur  heta  gapet  frusar, 
Med  perledagg  beströdd  i  knoppen  liljan  dör, 
Och  mellan  gulnadt  gräs  man  vestans  suckar  hör. 
Xu  ej  de  stolta  fält,  man  tomma  öknar  finner, 
Och  i  sin  morgonskrud  naturens  prakt  försvinner: 
Så  ock  ifrån  de  bröst,  der  vantron  rasa  fått. 
Dygd,  ära,  ömhet  fly:  i  spåren  flyga  brott. 

Föraktad  blir  den  röst,  som  filosofen  höjer. 
Då  han  en  ädel  harm  mot  fanatismen  röjer. 
På  snillets  fallna  tron  hans  blod  hon  gjuter  ut, 
Och  dygdens  tidehvarf  tar  med  hans  suckar  slut. 

Men...  hvadan  detta  torn,  som  töcknars  hemvist  räcker"? 

Men  hvarför  dessa  hvalf,  hvars  åsyn  mig  förskräcker? 

Hur  dystra!  som  det  moln,  som  ner  från  solen  far 

Och  svarta  böljor  upp  ur  hafvets  källor  drar. 

Hit  i  sin  blomstervagn  ej  dagens  härold  stålar; 

Sitt  rike  ängslan  här  med  nattens  färger  målar. 

En  tystnad  mera  djup  i  Kaos  aldrig  rår, 

Till  marmor  talar  man  och  uppå  grifter  går. 

Ett  svart  och  kupigt  tak  de  mörkgrå  murar  höljer. 

Hvad   har  den  brottsUng  gjort,  som  hämden  här  förföljer? 

Ack  nej!  i  detta  djup,  den  hemska  grafvens  bild, 

Från  lifvets  nöjen  stängd...  ej  från  begären  skild, 

En  skönhet,  skapad  blott  att  önska  och  att  njuta, 

Af  fanatismen  döms  sitt  lif  i  bojor  sluta. 

Dess  bröst  i  lugnets  sköt  för  stormar  är  ett  haf. 

Hon  dör.  —  Så  vårens  flägt  på  klippan  tynar  af. 

Förrän  till  Josefs  lof,  som  snillets  fjettrar  lossat, 

Då  dristig  som  en  gud  han  fanatismen  krossat, 

Din  lyra,  skaldmö!  du  med  glada  känslor  rör: 

Du  Lauras  plågor  först  med  tårar  tolka  bör. 

Sjung,  hur  från  älskarns  famn  man  henne   svimmad   rifver, 

Och  stanna  vid  det  kors,  der  Laura  nunna  blifver! 

Af  sköfling,  blod  och  krig  förqväfdes  nyss  din  röst. 


184  BENGT   LIDNEB. 

Med  Laura  tårar  fäll:  de  lätta  klämda  bröst. 
När  viggarne  i  skyn  en  gruflig  härjning  sluta, 
Sig  i  ett  Ijufligt  regn  de  slitna  moln  utgjuta. 

Vid  klockors  tomma  dån  man  in  i  templet  går. 

Ett  majestätiskt  lugn  inom  dess  murar  rår. 

På  hjertats  qväfda  suck  de  kalla  grafkor  svara. 

Se  der!  ur  ett,  ack  se!  en  blodig  vålnad  fara. 

Ack!  det  en  nunna  är  —  hon  säkert  älskat  har: 

I  grafven  blir  ej  mer  än  stoft  och  kärlek  qvar. 

Re'n  orgors  sorgsna  ljud  med  häpen  lofsång  höres, 

Och,  offerlammet  lik,  till  korset  Laura  föres. 

Vid  facklans  dunkla  sken,  den  hon  i  handen  bär. 

Ack  se,  hur  blek,  hur  matt,  hur  sänkt  i  qval  hon  är! 

Ej  mera  glädjens  Gud  i  hennes  ögon  brinner; 

1  dem  du  månens  bUck,  en  stormig  höstnatt,  finner. 

I  svanens  silfverdrägt  hon  lik  den  vålnad  går. 

Som,  mördad  utan  hämd,  ej  ro  i  grafven  får. 

Uti  en  tårfull  barm  dess  mörka  lockar  hvälfva. 

I  det  hon  raglar  fram,  de  bleka  helgon  skälfva. 

Den  engel,  som  befald  att  henne  skydda  var, 

Till  evighetens  tron  med  hennes  suckar  far. 

Ack!  de  förflutna  dar  hon  lifligt  sig  påminner; 

Hvar  kyss  af  Villis  mun  på  hennes  läppar  brinner; 

Hvart  ord,  hvar  trohetsed  hon  liksom  åter  hör. 

Och  suckar:  Ar  det  så  jag  dig  belöna  hörf 

Hvi  år  du  ej  den  Gud,  till  hvilken  man  mig  leder f 

Men  Gud!...  hvi  år  du  ej  den    Villi,  jag  tillbeder? 

För  hennes  ögon  strax  dess  brudgum  korsfäst   står; 

Der  läser  hon  sitt  namn  i  djupet  af  hans  sår; 

Der  hans  försoningsblod  från  helgedomen  svallar. 

Och  ömt  i  hennes  själ  de  känslor  återkallar, 

Som  uti  helga  rus  hon  himmelskt  njuta  fick, 

Då  för  den  första  gång  hon  till  hans  altar  gick. 

I  denna  vällust  sänkt,  sin  kärlek  Laura  glömmer; 

Men  somnad  i  hans  sköt,  likväl  om  Villi  drömmer. 

Än  öfver  Kidrons  bäck  sin  Gud  hon  vandra  ser. 

Och  vid ^ hans  marterrop  åt  honom  hjertat  ger; 

Än  Villi  hennes  blick  i  vild  förtviflan  möter, 

Just  då  en  gruflig  dart  han  i  sitt  hjerta  stöter. 

Ack!  segra  nådens  verk  på  dessa  ömhetsrön! 

Nej!    Laura  dignar  ner,  som  dagens  gryning  skön. 


ARET    17  83.  185 

Hon  dignar  sanslös  ner.  —  —  I,  mer  än  hårda  öden! 

Är  kärlek  då  ett  brott,  som  straffas  bör  med  döden? 

Ack!  för  ett  slaget  bröst  hur  är  den  sällhet  kort, 

Att  känslolöst  och  kallt  i  dvala  svimma  bort. 

Sig  nu  ett  ögonblick  de  heta  plågor  hvila, 

Att  med  fördubblad  kraft  mot  Lauras  hjerta  ila. 

Hon  spritter  opp  och  ser,  ser  på  sitt  bröst...  hur  vild! 

Nu  med  ett  radband  klädt . . .  nyss  prydt  med  Villis  bild. 

Så,  när  till  mördarns  bädd  den  bistra  döden  rusar, 

Dit  på  en  afgrundsvåg  förtviflan  väpnad  brusar, 

Och  tusen  samvetsqval  förenas  i  hans  bröst, 

Får  han  af  dödens  sömn  en  lätt  och  flygtig  tröst ; 

Af  drömmar  ej  förföljd  han  alla  plågor  saknar, 

Men  strax  i  qvalens  natt  bland  afgrundsandar  vaknar. 

Inom  ett  galler  nu  sin  hela  verld  hon  ser. 

Ve  den  sitt  öde  vet:  han  kan  ej  hoppas  mer! 

När  i  en  skönhets  blick  en  Ijuflig  ängslan  röjes. 
När  då  och  då  dess  bröst  af  suckars  stormar  höjes, 
Och  ögat  söka  tycks  en  tyst  och  bortgömd  vrå. 
Att  der  ett  upptändt  bröst  med  tårar  svalka  få; 
Ack!  då  en  himmelsk  eld  förtjuser  mig  och  bränner; 
Att  Gud  mitt  upphof  är  i  hvarje  puls  jag  känner. 
Om,  när  en  vacker  kind  med  hjertats  dagg  blir  strödd, 
Om  du  ej  då  beveks,  är  du  af  tigrar  född. 
Det  hjelten  ej  förmår,  der  blod  i  strömmar  rinner, 
En  skönhet  med  en  suck  och  några  tårar  vinner. 
Men  vara  känslolös,  när  blek  af  dödens  slag. 
En  vissnad  blomma  lik  på  vårens  födslodag, 
Uti  sin  moders  famn  den  sköna  Laura  ligger, 
Barmhertighet  och  nåd  af  jord  och  himmel  tigger. 
Och  då,  trots  allt  det  qval,  dess  innersta  förtär. 
Trots  kärlek . . .  trots  att  hon  en  älskarinna  är. 
Till  altarfoten  fram  ett  oskuldsoffer  draga 
Och  tro  med  hjertats  mord  att  hjertats  Gud  behaga; 
O  tyranni!  o  hämd!...  Hvad?  detta  gör  en  far? 
Men  håll!  så  heligt  namn  ej  tillhör  dig,  barbar! 
Förtigrade  tyrann!   hvad  ömma  band  du  lossar! 
Och  tornen  ramla  ej,  och  hvalfvet  dig  ej  krossar! 

Du  nalkas,  fasans  stund!  till  korset  Laura  förs. 
Jag  darrar . . .  hvilken  ed  i  englars  åsyn  görs ! 


isi; 


BENGT   I.IPXEE. 


En  suck  i  himlen  drags,  i  grafven  nunnor  bäfva, 
Då  dessa  grymma  ord  på  Lauras  läppar  sväfva: 

Gud,  som  mig  dämma  skall,  inför  ditt  kors  jar/  scär, 

Att  af  din  kärlek  blott  mitt  lijerta  uppftjldt  är. 

Må  allt  det  blod,  du  lät  för  Lauras  frälsning  rinna, 

Förvandladt  i  en  eld  på  hennes  hjessa  brinna, 

Om  nå'nsin  i  dess  själ  en  känsla  röjer  sig, 

So7n  älskar  någonting  så  högt,  så  ömt  som  dig, 

Och  upphör  detta  bröst  att  ecigt  troget  vara. 

Må  på  min  dödssuck  du  med  domens  åska  svara! 

Jag  svär  att  glömma  allt  hvad  förr  jag  älskat  har, 

Och  denna  slöja  nu  till  heligt  tecken  tar. 

Du  tempel,  vittne  blif!  uti  ditt  sköt  jag  lemnas; 

Och,  a/grund,   hör  min  ed,  och  om  jag  brgter,  hämnas! 

0  Laura,  denna  ed  från  dina  läppar  går! 

Se!  viggen  Ij ungar  fram  utur  din  brudgums  sår. 

Flög  icke  Villis  namn  på  älskarinnans  tunga. 

Då  nunnan  mantes  opp  sin  bröllopssång  att  sjunga? 

Hvad  djerfs  du?...  Våga  mer!    All  ånger  från  dig  drif! 

Se   den  gudomlige!...  Dess  bild  från  bröstet  rif! 

Slit  slöjan  från  din  syn  och  på  ditt  radband  trampa! 

1  Fröjas  fackla  byt  ditt  vaxljus  och  din  lampa!... 
Den  som  med  marmorbröst  dig  trotsa  djerfs,  natur! 
Den  evigt  slutas  må  inom  en  klostermur! 

Men  Laura . . .  samvetsqval  kan  gudaläran  döda, 
Men  ack!  så  trogen  eld  förmår  hon  ej  föröda. 

Sörj,  dagens  drottning!  sörj,  nu  Laura  slöjan  tar. 

Din  glans  ej  tjusar  mer  i  hennes  ögonpar. 

Ej   mer,  då  från  din  tron  du  ljusets  strålar  skickar. 

Förökas  ditt  behag  af  hennes  gudablickar. 

För  sista  gången  hon  on  blick  på  modern  slår . . . 

Ett  afskedsögonkast . .  .  och  stum  ur  templet  går. 

Så  menskans  första  mor  en  blick  åt  Eden  sände, 

Till  en  förbannad  jord  sig  se'n  med  fasa  vände. 

Hvad  känslor!    O  natur!    Dit  aldrig  snillet  nått. 

Du  endast  skänker  dem,  och  dessa  kännas  blott. 

Må,  olycksoffer!  du,  må  du  mig  dock  tillåta 

Att  i  din  klostervrå  ditt  grymma  öde  gråta. 

Jag  följer  dig...  Men  Gud!  hur  vild  dess  uppsyn  är! 


ARET    17S3.  187 

Ack,  hvilken  mordisk  dolk  lion  i  sitt  sköte  bär! 

Hvart  flyr  hon?...  Fasans  ort!    Cypress-bevuxne  dalar!... 

Bland  nunnors  grafvar  hör,  ack  hör,  hur  Laura  talar: 

Du  dödens  skumma  hem  i  evighetens  natt, 

Som  en  on/gglig  gräns  för  ödets  tordön  satt! 

Vid  lampors  matta  sken  din  tijstnad  här  förkunnar, 

Att  åt  ett  stormigt  bröst  du  lugn  och  fristad  unnar. 

Här  i  ditt  kalla  sköt  Jag  öfverlemnar  mig; 

Här  skall  din  marmorharm  med  ömkan  öppna  sig. 

På  dina  tistelfält  mitt  qcal  må  frukter  skörda! 

Då  kårlek  är  ett  brott,  är  lifvet  ock  en  hörda. 

Gud!  är  jag  icke  din,  fast  jag  ej  andas  mer? 

På  detta  usla  klot,  hcad  är  mitt  öga  ser? 

Hat,  fördom,  bojor,  mord.    O  du,  som  snart  mig  dömmer! 

Sjelf  du  det  hjerta  gjort,  som  dina  bud  förglömmer. 

Bland  alla  väsen  du  den  första  känslan  haft; 

Du  känner  hjertats  drift,  dess  uppror  och  dess  kraft. 

Du  vet  ett  stoft  jag  är:  en  fl  äg  t  kan  det  förstöra .. . 

Om  lifvet  år  en  skänk,  har  jag  ej  rått  att  göra 

Med  lifvet  hvad  jag  vill?     Om  blott  ett  lån  det  år. 

Välan!  min  skuld  betals  då  jag  det  återbär. 

Men  Gud!...  jag  tycks  en  röst...   ur  denna  grift...  jag 

fasar! 
»Håll,  otacksamma,  håll!  mot  väsens  Allt  du  rasar: 
Lid!  det  är  menskans  lott.     Med  döden  qvalet  far. 
Och  gr  af  ven  endast  lugn  för  tålamodet  har. 
I  dödens  öknar  skall  din  skugga  vilse  fara. 
Och  af  grundslöjen  blott  på  dina  suckar  svara.» 

O,  min  förlossare,  du  som  min  jemmer  ser. 
Du  som  min  mened  hört!  för  dig  jag  faller  ner. 
Nåd!  för  din  döds  skull,  nåd!  håll  vredens  blixt  tillbaka! 
Du  vet  jag  älskar  dig...  men  ack,  som   Villis  maka. 
För  dig,  som  gråtit  sjelf  kan  ömhet  vara  brott? 
För  kärlek  och  en  vän  har  hjertat  känslor  fått. 
Med   Villi  kan  jag  blott  på  jorden  lycklig  blifva; 
Ej  utom   Villi  kan  din  himmel  fröjd  mig  gifva; 
Allt,  allt  en  afgrund  är...   Till  dig  jag  tillflykt  tar! 
Förskjut   mig   ej,    min   Gud,  mitt  upphof!...   O  min  fat  ' 
Ack,  mot  ett  villadt  barn  hur  sträckas  faderns  armar! 
Du  år  ju  mer  än  far...  och  du  dig  ej  förbarmar? . .. 


188  BENGT   LIDNER. 

Hvad  fruktan!  ser  jag  ej  min  Ullgift  färdig  står 

Uti  hans  marterhlick,  som  mig  till  mötes  går? 

I  englars  kyska  sköt,  der  rena  hjertan  hamna, 

Får  Eloisa  ej  sin  Abelard  omfamna? 

På  jorden  ej  en  vrå  för  turturdufvan  är. 

Du  ömma  näktergal,  ack,  du  som  klagar  här, 

Då  på  en  stum  cypress  du  qval  och  kärlek  andas, 

Ack,  låt  ock  Lauras  namn  med  dina  drillar  blandas. 

Den  nunna  då,  som  vakt  om  dessa  lampor  har, 

Törhända  på  min  graf  en  suck  med  tårar  drar. 

Törhånda    Villi  sjelf  en  helig  midnattstimma, 

När  månens  strålar  blekt  på  klostrets  murar  strimma, 

Törhända    Villi  sjelf  din  ömma  klagan  hör, 

Och  till  min  skugga  då  hans  suckar  vestan  för; 

Törhända . . . 

Häftigt  nu  i  dolken  Laura  tar. 
Med  hemskt  och  spökhkt  tjut  kring  tornet  vinden  far. 
Ur  grafven  skuggor  sig  som  tjocka  dimmor  häfva, 
Och  öfver  klostrets  hvalf  i  hisklig  skepnad  sväfA^a; 
Och  uti  töcknar  höljd  går  månen  häpen  ner, 
Som  när  en  bister  storm  han  fjerran  nalkas  ser. 
Men  ack!  i  det  hon  vild  mot  bröstet  dolken  sträcker, 
Ett  dån!...  är  det  en  Gud,  som  klostrets  murar  bräcker? 
Se!  hvilken  väldig  blick,  och  fanatismen  flyr. 
Som  ugglan,  nattens  troll,  för  solens  strålar  skyr. 
På  .snillets  segervagn  att  ljus  kring  jorden  sprida, 
Han  utaf  Äran  förs,  med  dygden  vid  din  sida 
1  ängslans  mörka  bo  han  glädjens  fackla  bär .  . . 
Ack  ja,  det  jordens  Gud  . . .  ack  ja,  det  Josef  är. 
Nu  löfte,  fasta,  bön,  de  blyga  nunnor  glömma; 
Om  frihet,  ömma  qval,  om  lif,  om . . .  Josef  drömma, 
Och  Laura .  . .  åter.skin,  du  nattens  majestät. 
Och  tindra  i  de  spår,  som  märka  Villis  fjät! 
Ack!  re'n  uti  hans  famn  med  henne  kärlek  flyger: 
Fast  sig  ej  något  ord  på  deras  läppar  smyger, 
Se'n  jordens  kala  rymd  den  första  älskhng  bar. 
Sig  hjertat  ej  så  rikt,  så  evigt  uttryckt  har. 
En  helig  tystnad  må  dess  känslor  nu  beskrifva! 
Af  lika  sälla  bröst  de  endast  kända  blifva. 
Du  höga  snillets  eld!   det  hör  din  klarhet  till, 
Att  visa  hur  en  Gud  af  menskor  dvrkas  vill. 


ARET   17  83.  189 

Odödeliga  ljus  på  romar- örnens  vingar! 

Odödlig  är  den  glans,  dit  du  Germanien  svingar. 

Sitt  rum  vid  Josefs  tron  filosofien  får, 

Och  menskligheten  der  hos  majestätet  står. 

Brott,  barhari  och  qval  ur  klostren  strax  försvinna, 

Och  faderlöse  värn,  och  enkor  fristad  finna. 

I  templen  Himlens  bud  man  utan  fördom  lär: 

En  Gud  med  ädla  verk,  med  sång  ej  prisad  är. 

Germaniens  barder!  gån  att  Josefs  storverk  sjunga! 
Låt,  Gluck,  hans  namn  bli  hördt  från  en  Anzanis*)    tunga! 
Blif,  efterverld,  förtjent  den  hjeltes  ärestod. 
Som  enar  Titi  dygd  med  Alexanders  mod. 


En  dufva  nyss,  du  flög,  att  på  cypresser  hvila: 
Hur  djerfs  du,  skaldmö!  nu  mot  örnens  rymder  ila? 
Ur  snillets  ocean  om  du  en  droppe  fått ! 
Du  härma  strömmars  fall?...  Se,  och  beundra  blott! 
Ett  segelvingadt  klot  sig  upp  från  jorden  höjer. 
Af  konsten  endast  fördt  det  molnens  vågor  plöjer. 
Mot  solens  gränser  far  och  åskans  rike  ser. 
Det  vimpelkrönta  haf  likt  svanens  vass  sig  ter, 
Och  hvarje  stjerna  glans  på  lätta  klotet  kastar. 
När  det  till  himlens  här  med  jordens  helsning  hastar. 
Flyg,  konstens  mästerverk,  flyg  till  fullkomlighet! 
I  lindan  ännu  svept  man  ej  ditt  öde  vet. 
Må  det  att  gagna  bli!     Ett  bloss  är  snillets  ära. 
Så  framt  dess  alster  ej  för  jorden  frukter  bära: 
Med  Newtons  tankeflygt  oändligheter  mät. 
Förkunna  snillets  makt  och  Skaparns  majestät! 


Så  van  vid  ömma  qval,  så  van  att  tårar  gjuta. 

Med  flor  å  nyo  hölj,  o  skaldmö,  denna  luta. 

Från  klyftans  nakna  brant  hör  nordanvädrens  tjut! 

Se  molnens  svarta  svall...  sprid  lika  fasor  ut. 

På  detta  olycksklot  ej  glädjens  frukter  hoppas. 

En  blomma  glädjen  är,  som  dör  i  det  hon  knoppas. 

Gud !  menskan  .  . .  hvilket  stoft !  . .  .  med  tigern  i  sitt  spår, 

*)  Berömd  italiensk  sångare. 


190  BEXf4T    LIDNER. 

På  afgrunds  sköra  hvalf  hon  under  åskan  går. 

Det  moln,  hvars  ljumma  regn  millioner  skatter  skänker, 

Detsamma  moln,  o  Gud !  millioner  slägter  dränker. 

När  i  en  blodig  sky  de  döfva  viggar  slå, 

Då  krossas  uslas  tjäll,  tyranners  fästen  stå. 

Och  jag  ej  klaga  bör  vid  mina  likars  smärta? 

At  klyftan  det  befall;  du  gaf  ej  klyftan  hjerfa. 

Af  hvilka  fasor.  Gud!  jag  mig  omringad  ser. 

Håll! . . .  ack! . . .  Calabrien! ...  i  gruset  störtadt  ner! . . . 

På  marmorns  bräckta  hvalf  förbrända  ben  jag  finner. 

Der  under  mödrars  skri  det  späda  barnet  brinner; 

Och  på  en  remnad  jord  en  gruflig  afgrundsflod 

Sin  ådra  späder  opp  med  faderlösas  blod. 

-Kom,  gudalärans  tolk!  du  sällhet  oss  predikar; 
Kom,  ömma  om  du  kan,  kom,  skåda  dina  likar! 
I  flammors  vida  famn  millioner  menskor  se. 
En  Gud  oändlig  fröjd  för  korta  qval  skall  ge. 

0  hopp,  o  mensklighot!  . . .  se  der  af  stormar  drifven, 
Från  jorden  skjuten  ut,  af  himlen  öfvergifven. 

På  klippans  kala  brant  en  naken  usling  står; 
Vid  hoppets  irrsken  nu  ett  skepp  han  skåda  får. 
Månn'  det  en  planka  är,  som  till  hans  frälsning  flyter? 
Ack  nej,  det  är  en  våg,  som  sig  mot  klippan  bryter. 

Ackf  . .  .  kvart?  . . .  mitt  enda  barn!  min  make!  utom  dig? 

1  dessa  öknar!...  ve!...  livad  fasor  hota  mig! 
Djupt  i  ruiners  svalg  jag  mellan  lågor  hastar. 

Ve!...  efter  dig,  mitt  barn,  jag  ljungeldsblickar  kastar. 

I  svarta  töcken!  Sol,  hvars  stråle  dem  förtår, 

Haf,  himlar,  afgrund,  jord!  ack  sågen  livar  lian  år! 

Det  var  mitt  barn,  min  son...  har  dundrets  viggar  slagit? 

Han  har  på  oskuldsfält  för  tisteln  liljan  tagit. 

Och  du,  som  under  mig  med  öppna  gapet  ler, 

Ar,  afgrund!  i  ditt  djup,  min  förstling  störtad  ner? 

Ack!  veten,  edert  våld  har  himlen  gränser  gifvit; 

Men  se'n  jag  moder  blef,  min  kärlek  gränslös   blifvit. 

Hvar  är  du,  o  mitt  barn!...  livar  ?  följ  mig .. .  nöd,  o  qval! 

O  fasa!  så,  ack  så  ej  någon  näktergal 

Sig  under  poppelträd  i  skuggan  höra  låter, 

När  sina  ungars  död  vid  källans  brädd  han  gråter. 


ÅRET   1783.  1!U 


Hvem?...  O!  en  vålnad...  Gud!  med  sträckta  armar  far, 

Ki-ing  himmel,  jord  och  haf  förvillad  flykten  tar. 

Hvem?  Stormen  liviner  fram:  ett  klagoskri  sig  öker  .  .  . 

Ack!  det  Spastara  är:  sitt  enda  barn  hon  söker  — 

Ännu,  du  olycksmor!  .  .  .  men  himmel,  hvilken  syn! 

O  sällhet!  en  seraf,  hvars  strålar  tända  skyn, 

Emot  Spastara  sig,  hur  majestätiskt!  svingar, 

Och  höjer  henne  opp  på  evighetens  vingar. 

Se,  hur  hon  nu  ett  rum  vid  himlabågen  får! 

Se,  med  sitt  barn  i  famn  hon  der  bland  stjernor  står: 

Vid  morgonrodnans  blick  hon  det  i  skötet  sluter. 

Och  hvad  ej  englar  känt,  dess  modershjerta  njuter. 


Men  livadan  denna  suck  så  qväfd  jag  pustas  hör? 

Spastara!  ack!  han  mig  långt  från  din  himmel  för. 

Jag  störtar  från  den  rymd,  som  af  din  sällhet  floder; 

I  skötet  störtar  jag  af  mina  olycksbroder. 

Ljuf  är  den  englafröjd,  åt  själen  himlen  ger; 

Men  ömma  likars  nöd...  är  det  ej  vida  mer? 

Drag  töcken  för  din  sol!  I  qvalens  djup  jag  hastar; 

Till  ingen  sällhet  född,  i  uslas  famn  mig  kastar. 

En  tår  på  falnad  kind  dock  lijertats  uttryck  bär. 

Från  englar  locka  mig,  en  tår  nog  mäktig  är. 

O  mina  fäders  bygd!  ...  Se  der  en  skepnad  sväfvar! 

Se  hur  i  hungerns  fjät  den  bleka  döden  bäfvar! 

Se  i  en  svartnad  grop  hur  ögat  sjunket  står! 

Se  på  en  svulten  kind  en  långsamt  pressad  tår! 

Hvart  för  min  känsla  mig?     Ack!  jag  en  koja  hinner 

Och  strax  ett  utsträckt  lik  vid  fallna  porten  finner. 

Förtviflans  suckar  blott,  ej  tårar  gjutas  här: 

Den  ännu  gråta  kan  ej   rätt  olycklig  är. 

Håll,  ömkansvärda  mor!...  Naturen  sig  förskräcker. 

Då  barnet  i  ditt  sköt  de  matta  armar  sträcker: 

Bröd!...  hvilket  fasligt  ljud!  ack!  qväf  ditt  modersbröst! 

Bröd!...  Gud!  med  denna  blick!  Bröd!...  Gud  med  denna  röst ! 

Nej !  nej !  hon  blott  en  suck,  som  allt  åt  skaparn  säger, 

Ett  famntag  för  sitt  barn,  för  sig  en  afgrund  äger. 

Som  qvalet,  hemsk  och  vild,  i  öknen  fadern  far. 

Och  tanden,  häftig,  snål,  från  ormar  skörden  tar. 

O  jemmerns  brutna  rop!.  O  mina  likars  smärta! 

Den  mäktige  har  allt:  blott  uslingen  har  hjerta. 


192  BKXGT   LIDNER. 

Hvem  der  i  tankar  sänkt  med  smärtans  blickar  står? 
I  plågors  vinternatt  se  blomman  af  hans  vår! 
Förlorad . . .  fasan  vild  uti  hans  själ  sig  sprider, 
Der  med  den  tryckta  dygd  det  djerfva  brottet  strider. 
Förgäfves  hungern  vill  den  rodnad  plåna  ut, 
Som  utaf  oskuld  sprids  vid  h varje  fegt  besiat. 
Ack  för  hans  blickar  nu  den  svultna  modern  sväfvar! 
Men  trots  naturens  röst  det  rena  hjertat  bäfvar. 
Dock,  när  hos  dygden  qval,  hos  lasten  fröjd  han  ser. 
Då...  ack!  ett  steg  bedrar...  se'n  frukta  tusen  fler. 
Djerfs  till  en  afgrund  du  en  brådstört  tillflykt  taga, 
Ack!  hoppas  aldrig  mer  att  dig  ur  djupet  draga; 
Och  då  i  jemmerns  sköt  din  oskuld  hamnar  sig, 
Fins  väl  bland  menskor  en,  som  skulle  ömka  dig? 
Låt  ödet  öfver  dig  de  döfva  åskor  kalla: 
Med  dygden  i  din  själ,  skall  du  med  seger  falla. 

Du,  som  i  lustars  famn  ej  nå'nsin  skåda  fått 
Den  branta,  trånga  väg  emellan  nöd  och  brott! 
Med  orördt  bröst  du  ser  den  ångerqvalde  gråta: 
Om  ingen  svaghet  fan.s,  hur  kunde  Gud  förlåta? 
Barbar!  hur  ofta  du  en  dödlig  straffa  plär 
För  fel,  som  att  begå  för  känslolös  du  är. 
Ack!  då  till  menskans  qval  sig  jord  och  himmel  para, 
Skall  ej  sin  likes  tröst,  skall  hon  dess  marler  vara? 

I,  som  förtviflade  blott  långa  plågor  sen! 

Ack!  lyften  ögat  opp,  er  skyddsgud  nalkas  re'n. 

Den  kung,  uti  hvars  spår  Europa  lagrar  kastar. 

Flyr  trenne  rikens  prakt,  och  till  er  frälsning  hastar; 

Flyr  utur  nöjets  sköt  till  djupet  af  er  graf .  .  . 

Så  Gud  vid  uslas  rop  sin  himmel  öfvergaf. 

När  från  sin  silfvertron,  hvars  fot  på  isberg  hvilar, 

Kring  hvilken  molnen  hvälfs  af  nordanvädrens  ilar^ 

Den  bistra  vinterns  Gud  i  töcken  Ijungat  ner, 

Då  efter  vårens  blick  med  längtan  jorden  ser: 

Så  längta  ock  ditt  folk,  din  ende  son,  din  maka  .  . . 

Ack!  ...  O  vår  Gud!  vår  far!  kom  i  vårt  sköt   tillbaka. 

Om  fordom,  store  kung!  det  stolta  Rom  dig  sett, 
Dig  Cato,  råd  och  folk  en  envåldsspira  gett. 


YTTEr.STA    nOMKX.  103 


Yttersta  domen. 

Han  öppnas,  grafvens  port!     De  tröga  gångjern  knarra, 
Och  lampans  matta  sken  på  svarta  marmorn  darra. 
Hur  strömmar  mörkrets  flod !    Hur  nordan,  sträf  och  snar, 
Vidt  öfver  nattens  djup  med  stormars  tordön  far! 

Dess  dmider  ufvars  läte  bryter. 

Och  rofvet  under  vargen  ryter, 
Oeli  irrbloss  hvina  fram  med  blod  i  mina  spår, 
Och  jag,  hur  ödsligt!  jag  på  grifter  vilse  går. 

Så  irrande  den  dräptes  vålnad  sväfvar, 

Der  skogen  som  ett  spöke  står 

Och  hemsk  i  vinterns  svepning  bäfvar. 

0  marmor  stum  och  kall!  du,  i  hvars  hårda  famn 
Jag  högg,  ack!  späd  ännu,  en  älskad  moders  namn! 
Till  dig  i  skuggors  hem  jag  undan  blixten  ilar . . . 
En  son  bör  finna  lugn,  der  moderns  hufvud  hvilar. 
Af  ungdom,  skönhet,  dygd,  se  allt  hvad  öfrigt  äi ! 

1  himlen  danas  då  hvad  grafvens  svalg  förtär. 

Du,  som  med  blommor  strör  den  tistelväg,  jag  tågar, 
O  hopp,  o  vällust  af  mitt  lif! 
Min  dunkla  blick  ej  öfvergif: 
Han  sig  i  evigheten  vågar. 

Kring  jordens  dränkta  klot  den  vilsna  dufvan  far. 
Stum,  ensam  och  förskräckt  mot  dödens  afgrund  bäfvar; 
Ack!  för  att  rädda  sig,  ej  gren,  ej  klyfta  har: 
På  ovisshetens  haf  jag  så  i  töcken  sväfvar. 

Dock!  detta  stoft  förgås?...  Och,  Gud,  du  evig  är. 
Hvem  gjuter  i  mitt  bröst  ett  brännande  begär. 
Då  öfver  solens  krets  min  tanke  vigghk  hastar? 
När  jag  i  känslor  sänkt  för  väsens  Gud  mig  kastar, 
Om  skuggan  af  hans  ljus,  dock  ej  förmätet,  ber, 
Hvem  höjer  då  min  själ  och  henne  himlar  ger? 

Srenska  Parnassen.     IV.  13 


194  BENC4T  LIDNER. 

Ack!  hvadan  tårars  flod,  som  mig  i  vällust  dränker, 
Messias!  när  på  dig  en  stilla  natt  jag  tänker? 

Nej !  knäböjd  vid  det  stoft,  som  höljs  af  denna  graf, 
Jag  på  de  löften  tror,  som  vid  din  död  du  gaf. 
Och  vore  allt  en  dröm  .  .  .  hur  Ijufligt  ej  att  drömma, 
När  lijertat  känslor  får  så  höga  och  så  ömma! 

Från  denna  minnets  gräns  min  tanke  flykten  tar. 
Och  öfver  tidens  haf  till  evigheten  far; 
Der  ser  jag  lastens  fall,  ser  dygdens  englaöden, 
Ser  detta  klot  i  grus,  och  under  gruset  döden. 

Men  du,  .som  molnbetäckt  åt  Salems  skald  och  kung 
Vid  helgedomens  fot  den  gyllne  harpan  räckte, 

Hvars  sång  serafens  tystnad  väckte, 

O,  Urani!  den  dagen  sjung. 
Då  under  domens  slag  i  kaos  jorden  vimlar. 

Och  lejonet  af  Juda  stam 

I  dunder,  moln  och  blixt  och  dam 
Uppreser  sig  en  tron  på  evighetens  himlar. 

Och,  yngling!  som  med  mig  i  lifvets  öknar  går, 
Om  du  vid  dygdens  gräns  mot  lastens  oviss  står; 
Ack!  må  med  domens  dån  min  lyra  dig  förskräcka! 
Dock  nej!  du  hjerta  har...  på  fruktan  kärlek  rår. 
En  känsla,  mera  Ijuf  jag  i  din  själ  vill  väcka. 
Följ  öfver  Kidrons  bäck,  följ  i  den  däld  mig  ner, 
Der  den  dig  .skapat  har  i  afgrunds  qval  du  ser; 
F'ölj  mig  till  korsets  fot.  —  Vid  skenet,  månen  sprider. 
Ack!  läs  i  hvarje  sår:  det  är  för  dig  jag  lider. 
Religion!    hvad  kärleks  djup!    I  töcknen  hvilken  glans!  .  . 
Jag  skulle  dyrka  Gud,  fast  ingen  himmel  fans. 
För  domaren  du  aldrig  bäfvar. 
Om  till  förlossaren  ditt  hjerta  kärlek  bär. 
Döm,  yngling!  sjelf,  ack!  döm,  hvad  mera  himmelskt  är. 

Men  du,  som  öfver  mig  i  midnattsmolnen  sväfvar, 
Min  mor!  jag  sjunger  vid  din  graf.  — 

Ack!  att  vid  lyrans  slag  du  mig  en  blick  ej  jäfvar, 
Ljuf,  som  den  första  kyss,  i  Eden  Eva  gaf. 


YTTERSTA   BO^fEX.  ]95 

Omgifven  af  ett  ljus,  dit  ingen  tanke  hinner, 

Gud!  dig  ej  ögat  ser,  dig  endast  hjertat  finner. 

En  stråle  af  din  nåd  mig  långt  från  jorden  för: 

Jag  ödets  kedja  re'n  i  spåren  skramla  hör; 

Och  kring  den  jaspis-sjö,  der  dagens  drottning  hvilar, 

I  englars  fria  luft  med  morgonrodnan  ilar. 

Der  blixtra  himlar  fram,  der  Ijunga  verldar  opp, 

Och  etern  fylls  med  ljud  af  deras  tordöns  lopp, 

Då  månen,  matt  och  blek,  ur  molnen  vålnlik  hastar, 

Och  stum  sitt  sorgsna  sken  på  mulna  grafvar  kastar. 

Men,  himlars  starka  bloss!  hvad  mörker  slukar  er"? 

Betäckens  I  af  nattens  vingar. 
Af  skuggan  från  Guds  tron?  —  Jag  upp  i  skuggan  svingar, 

Och  englars  herradömen  ser. 

Hvem  här,  lik  en  komet,  på  tusen  stjernhvalf  tågar? 

0  hjelte,  o  seraf!  månn'  jag  dig  nalkas  vågar? 
Tör  hända  du  det  var,  som  åskbeväpnad  for 
Och  utur  Eden  dref  mitt  slägtes  usla  mor? 

Men  kanske  du  är  den,  som  hämnaren  skall  sända, 
Att  en  gång  jordens  klot  i  domens  lågor  tända? 

1  evighetens  ljus  jag  häpen  dignar  ner  .  .  . 

Den  högstes  strålar  kring  mig  Ijunga! 
Gudomlighetens  sken!  .  .  .  Jag  är  ej  dödlig  mer, 
Jag  är  ej  dödlig  mer  —  jag  skall  hans  ära  sjunga. 

Högt  i  odödlighetens  famn 
Bland  stjernorna  min  harpa  klingar, 
Och  lyft  på  morgonrodnans   vingar, 
Jag  prisar,  Helige!  ditt  namn. 

Långt  förr,  långt  förr,  än  tidens  flod 
Ur  evighetens  klippa  sprungit, 
Du  ensam  der  i  töcken  stod. 
Och  ingen  Cheruhim  dig  sjungit. 

Det  tomma  kaos  suckande, 
I  djupet  för  din  tron  sig  böjde. 
Du  andades.  Allsmäktige! 
Och  himlarne  sig  der  upphöjde. 

Än  ensam,  utan  sångens  ljud. 
Du  lät  en  allmaktseld  utfara: 


intj  BEXGT   LIDNER. 

Strax  omgaf  dig  serqfers  skara 
Och  sjöng  din  åra,  väsens  Gud! 

An  såg  du  vidt  kring  djupets  famn, 
Och  verldar  fram  ur  mörkret  bröto : 
Strax  stormarne  ditt  välde  röto, 
Och  åskan  dundrade  ditt  namn. 

Din  anda.  Gud!  skall  återdrifva 
I  kaos  jord  och  himlarna; 
Men  dina  år  ej  ända  ta. 
Du  var,  du  är,  och  du  skall  blifva. 
Halleluja! 

Från  englars  högre  kor,  I  himlar!  hvilka  svar! 
Vid  deras  harpors  klang  ur  molnen  Iris  far, 
Och  stjernorna  i  dans  kring  ljusets  rymder  sväfva. 
De  sjunga  hjellens  död,  som  lifvets  spira  för; 

Och  jag  de  gälla  eko  hör 

Ur  evighetens  öknar  bäfva. 

Du  jord,  uti  hvars  barm  mig  lif  min  moder  gett, 

På  dina  altar  blott  jag  vanans  offer  sett; 

Men  hjertats  tysta  suck,  den  englar  göra  möte, 

Då  känslofullt  det  sänks,  ner  i  naturens  sköte; 

Men  tacksamhetens  tår?...  Hvad  spöken  visa  sig! 

Hvad  uppror,  hat  och  mord,  och  brott,  och  hämd,  och  krig! 

Hur  allt  i  mörkret  dväljs!...  Hvad?  detta  klot..!  jag  ryser... 

Bland  verldar  denna  punkt  så  många  fasor  hyser! 

En  fuktig  molnstod  lik,  der  månen  nedergår, 
Med  tidens  urna,  se,  hvar  Adams  vålnad  står! 
Han  jorden  med  sin  sköld  i  röda  töcken  sluter. 
Och  i  ett  blodregn  sig  bland  stormars  ras  utgjuter. 
Hvad  hemska  förebud!    Se!  jordens  grundval  rörs. 
Ett  långsamt  hämdens  rop  ur  multna  grafvar  hörs. 
Och  med  en  blodig  våg  det  bistra  hafvet  sköljer 
De  troner,  hvilkas  drott  sig  mellan  bergen  döljer. 

Hör!  .  .  .  Evighetens  ur  sitt  omlopp  åter  når, 
I  tolf  millioner  dygn  det  endast  en  gång  slår. 
Det  slår  —  och  från  sin  tron  Messias  sig  upphöjer, 
Och  alla  englar  falla  ner. 


YTTEKfJTA    DOJIEX.  197 

Bland  tusen  verldars  klot  hans  blick  vid  jorden  dröjer, 

Der  öfver  Nifates"")  till  Golgata  han  ser, 

Med  natten  hastigt  nu  sitt  hufvud  han  betäcker. 

Sin  fot  i  seklers  djup,  sin  arm  i  skyar  sträcker. 

Och  svär  —  svär  vid  sig  sjelf:  han,  Gud,  som  evig  är! 

Som  ropar:  jord  försvinn!  och,  kaos  varde  himlar! 

Den  jord,  som  blodbestänkt  med  Adams  slägie  vimlar, 

Skall  dämmas,  skall  förgås  .  .  .  i  detta  Nu  — 

Han  svär! 

Han,  Gud,  som  evig  är! 
Som  ropar:  jord  försvinn!  och,  kaos  varde  himlar! 

Han  svor.     Ett  åskfyldt  moln  ner  frän  hans  blickar  föll. 
Och  stilla  jordens  klot  på  bräckta  axlar  höll, 
Och  helvetet  sig  upp  i  tjocka  dimmor  höjde, 
Och  satan  röt,  och  \ild  sig  öfver  kaos  böjde. 
Så  hisklig  en  komet  bland  hemska  norrsken  står, 
Förkunnar  troners  fall,  och  krig,  och  hungersår. 

Nu  ödets  kedja  bräcks,  nu  tidens  grundval  gungar, 

Och  dödens  engel  ner  på  domens  åska  Ijungar. 

Nu  ramlar  hoppets  tron.     Förtviflan  rusar  fram, 

Och  ljusets  vida  rymd  är  natt,  och  blod,  och  dam. 

Fram  ur  ett  osedt  djup  sig  mordisk  stormen  bryter. 

Och  åskan,  hämdens  röst,  från  fästets  vallar  ryter. 

Vesuv  med  hundra  gap  förkunnar  jorden  krig; 

jMen  bistert,  tungt  och  svart,  der  reser  hafvet  sig. 

Far  opp,  och  i  sin  fart  millioner  viggar  bräcker, 

Klyfs,  och  ner  i  sitt  svalg  millioner  lågor  släcker. 

Det  slukar  der  den  eld,  i  skurar  Etna  spyr, 

Då  blodröd  vinterns  här  för  Heklas  bomber  flyr. 

Nu  Ijungar  vågen  ner  och  bergens  rötter  lossar! 

Nu  slungas  de  mot  skyn,  och  nu  en  blixt  dem  krossar; 

De  tända  skogars  spets,  man  mellan  sjöar  ser. 

I  oceanens  djup  far  himlabågen  ner, 

Och  hafvets  gömda  lik  i  åskans  rymder  brinna. 

De  starka  hvalar  strax  i  Heklas  svalg  försvinna. 

Men  nu  ett  mörker  sig  kring  jordens  poler  drar, 

I  det,  om  natten  fans,  hon  syntes  ljus  och  klar. 

Ett  dån,  af  stormen  fördt,  ur  mörkrets  skrefvor  hastar, 

*)  Ett  berg,   som  gränsar  intill  .Ajmenien  och  Al-dschesira,  der 
man  trodde  paradiset  var  beläget. 


198  BENGT   LIDNER. 

Som  midt  i  hafvets  gap  Vesuv  och  Etna  kastar, 
Del  vrålar,  fradgar,  slår;  nu  genom  eld  och  rök 
Sitt  hufvud  böjer  opp  till  än  ett  vildt  försök; 
Dess  böljor  skocka  sig,  det  upp  mot  molnen  ilar, 
I  djupet  rycker  dem,  och  drar  en  suck,  och  hvilar. 

Är  detta  då  den  jord,  som  stolta  kungar  bar, 
Den  menskan,  blind  och  svag,  i  länder  indelt  har? 
En  bäfning,  tordönsfull  från  Asiens  sida  slungat, 
Europa,  dig!  —  Hvad  krig  på  dessa  gränser  Ijungat! 
Hvad  blod  ej  strömmat  der!  —  De  slagnes  hamnar  re'n 
Till  domens  lågor  dra  despoters  multna  ben. 
Och  lik  en  plötslig  natt  Kaukas  i  djupet  välter. 
Som  regnmoln  Peru  bort  med  sina  grufvor  smälter. 
Förgås,  du  olycksort!  du  hem  för  qval  och  mord! 
Månn'  åskor,  haf  och  pest  ej  härjat  donna  jord? 
Ack!  skulle  menskors  blod  ock  under  bergen  rinna 
Till  dödar  och  till  brott,  att  nya  ämnen  finna? 

Vidt  kring  Numidiens  rymd,  åt  Ceylons  öknar  se, 

Af  domens  eld  och  slag  uppfylde,  remnade! 

Der  sluks  rhinoceros!    Der  lejoninnan  ryter, 

I  elefantens  blod,  vid  tigerns  sida  flyter! 

Men,  örn!  bland  molnens  svall,  ack!   fordom  stolt  och  fri, 

Hvad?  skall  med  fjärilns  stoft  din  aska  bortströdd  bli? 

Nej !  han  i  blixten  far,  att  i  dens  sköt  försvinna, 

Hvars  tron  han,  djerf  och  stark,  så  ofta  sökt  att  hinna. 

Du  ljusets  majestät!    hur  blodig  är  din  blick! 

Med  hopp  om  evig  glans  du  öfver  Eden  gick. 

Och  nu  med  jordens  klot  till  evigt  mörker  hastar!   — 

Se,  hur  förtviflad  hon  bland  stjernorna  sig  kastar, 

Dem  i  .sitt  sköt  förtär,  och  slukar  månen  opp, 

Och  fortfar  bäfvande  mot  kaos  med  sitt  lopp. 

Ack!  hasta  ej,  ack!  dröj.     På  menskoslägtets  vägnar, 

Jag  vid  ditt  intets  gräns  en  lofsång  dig  tillegnar. 

Blott  af  det  ljus,  livavs  makt  och  åra 
Du  verldarna  förkunna  fått! 
Ej  sekler  hunnit  dig  förtåra, 
Din  tron  så  högt,  som  ödets  stått. 


YTTERSTA    DOMEX.  199 

Så,  som  du  ö/ver  Eden   rann, 
Och  tusen  stjernor  hring  dig  hyste: 
Så  jorden  ock  i  dag  dig  fann, 
Så  värmde  du,  och  så  du  lyste. 

En  Gud  blott  i  sin  allmakts  skrud 
Förmått  ditt  ljus  i  kaos  tända: 
Att  åter  dig  till  kaos  sända, 
O,  sol!  det  fordras  samme  Gud. 

Gick,  sorgsna  bloss!  än  rädd  och  späd, 
Gick  du  i  moln  cid  Adams  smärta. 
Då  under  Edens  vissna  träd. 
Han  tryckte  Eva  mot  sitt  hjerta! 

Der  låg  det  öde,  jordens  klot! 
Förbannelsen  röt  vildt  kring  djuren; 
Du  tog  i  öknar  dem  emot. 
Göt  lif  i  dem  och  i  naturen. 

Från  himlar  ner  den  blida  vår 
I  dina  strålars  sköt  sig  sänkte; 
Och  pustande  i  sommarns  spår 
Den  rika  hösten  frukter  skänkte. 

Naturen  då  i  glädjens  skrud 
At  skaparen  ett  offer  tände. 
Du  kom:  allt  andades  en  Gud, 
Och  i  din  blick  hans  blick  vi  kände. 

Hur  öfver  trädbevuxna  berg. 
Som  under  nattens  åskor  gungat, 
Gudomliga!  i  azurfärg 
Du  fram  ur  österns  portar  tjungat. 

Och  då  i  oceaners  sköt 
Vi  sett  dig  undan  natten  fara, 
Du  klarhet  först  i  månen  göt, 
Att  oss  ock  fjerran  nyttig  vara. 

Fast  ödet  menskors  hopp  bedrar. 
Dig  dagakarlen  trogen  funnit: 


200  BEXriT    LIDXEK. 

Din  stråle  honom  uppväckt  har 
Och  för  hans  lugn  i  böljan  runnit. 

Det  folk,  som  hlindt  i  villor  lopp 
Och  icke  himlens  röst  fått  höra, 
Har  ropat,  då  du  Ijungat  opp: 
Den  dig  har  gjort  vi  dyrka  böra. 

. . .  Alen  kaos  böljor  mot  dig  svalla!  — 
Ditt  lof  af  helgon  sjungas  skall. 
Dig  englarne  i  minnet  kalla . . . 
Tillbed  din  skapare  —  och  fall! 

Främst  i  ett  blodigt  moln,  ack!  Morgonrodnan  går, 

Och  solen  darrar  fram  i  hennes  bleka  spår; 

Nu  öfver  jordens  klot  med  nedböjdt  hufvud  bäfvar. 

Så  nattens  fogel  hemsk  bland  stumma  spöken  sväfvar 

Ikring  ruinerna  utaf  tyranners  slott, 

Mot  hvilket  tid  och  hämd  sin  makt  förena  fått. 

Nu...  ack!...  och  aldrig  mer  i  domens  svall  hon  brinner. 

Med  all  sin  glans  far  fram,  och  dammar,  och  försvinner. 

Af  segern  mörkret  stolt  på  dödens  engel  ser, 

Hvars  sköld  mot  åskan  slår  och  skakar  eldar  ner. 

Din  domare  och  Gud!  fast  bland  de  sällas  skara. 

Vid  minnet  af  din  död,  hur  Ijuft  att  menska  vara! 

Vid  dessa  dundrens  blixt  jag  lägst  till  jorden  far; 

Det  är  min  rätt,  min  pligt:  jag  henne  trampat  har. 

Den  tigern!...  i  moras,  på  glödda  stenar  krälar! 

Nyss  han  kring  jorden  såg,  och  såg  blott  sina  trålar. 

Nu  störtad  är  hans  makt  och  ett  så  haffullt  mod. 

Se  brottet  i  hanj  blick,  se  i  hans  händer  blod! 

En  ångerns  tvungna  suck  hans  samvets  stormar  qväfva, 

Och  qvalen  ur  hans  gom  den  brända  tungan  häfva. 

Än  för  hans  häpna  syn  de  folkslag  skocka  sig, 

Som  han  uppoffrat  har  i  ärelystnans  krig; 

An  ser  han  dygdens  vän  sitt  lif  i  bojor  sluta 

Och  lasten  stjernbeprydd  vid  tronen  offer  njuta; 

Och  än  en  usel  hop  i  nödens  nakna  tjäll. 

Som  hungrat  flera  år  för  en  hans  nöjens  qväll. 

De  faderlösa  barn  på  domens  åskor  kalla: 

Han  flyr  —  men  i  det  djup,  der  enkors  tårar  svalla. 


YTTEKsTA    DuMEX.  201 

Af  desijR  spöken  följd  ett  grufligt  skri  han  ger: 
»Jord,  remna  under  mig!  Berg,  töcken,  störten  ner! 
Du  afgrund,  att  för  Gud,  att  för  mitt  folk  mig  dölja, 
^lig  i  ditt  mörker  ryck,  ryck  med  en  evig  bölja! 
Jag,  otacksamma  folk,  jag  var  din  kung  —  min  tron . . . 
Förbannad  den,  och  dig,  och  jag,  och  religion! 
Att  höra  mig...  hvad  hämd!  bland  qvalens  andar  ryta; 
Du  nu  din  himmel  vill  mot  deras  afgrund  byta.  —  — 

Nåd,  Gud!» 

På  dessa  ord  han  dundren  svara  hör. 
Hans  barn  kring  ormars  kärr  på  flammor  stormen  för. 
Den  sjelf  ej  ömmat  har,  när  hopplös  nöden  gråtit, 
Och  fast  med  brottfullt  bröst,  ej  andras  fel  förlåtit: 
Har  han  i  faran  rätt  att  efter  räddning  se, 
Och  kan  hans  sista  suck  en  Gud  om  tillgift  be? 
Ack  nej !  Barbaren  nu,  till  mildring  i  sin  smärta, 
^led  dolken  rusar  vildt  uti  sin  gunstlings  hjerta 
Och  söker  nya  brott  den  tid,  han  öfrig  har; 
Tills  för  hans  fräckhet  hemsk  mot  honom  döden  far, 
Och,  på  förtviflans  brant,  med  domens  åska  sluter 
Ett  lif,  som  afskyvärdt  i  hämdens  sköt  sig  gjuter. 

Jag  klaga  vid  hans  fall?  —  Ett  brott,  ett  grufligt  brott, 

Med  makten  i  sin  hand  försumma  göra  godt: 

Men  till  sitt  öfverflöd  ej  enkans  åker  spara . . . 

Man  måste  vara  kung  för  att  så  brottslig  vara. 

I  tidens  .sista  nu,  hvad  båtar  ångern  mer? 

Njut  solens  blida  sken,  förr  än  hon  rinner  ner. 

Ur  fängslens  fallna  port  än  blodig  mördarn  bäfvar. 

I  elden  för  hans  syn  den  dräptes  vålnad  sväfvar. 

Och  mellan  domens  brak  med  skräck  förförarn  hör 

Den  bön  om  himlens  hämd,  en  villad  flicka  gör. 

Och  uti  enkors  blod  än  törstig  ockrarn  flyter. 

Och  gudalärans  tolk  vid  sjunkna  tempel  ryter. 

^len . . .  hvadan  detta  rop  ?  ack !  ateistens  röst. 

»De  bålverk  ramla  då,  som  skyddat  detta  bröst. 

En  Gud  är  till!...  En  Gud?  —  Nej,  afgrund!  må  din  smärta 

Ej  tvinga  till  hans  tron  en  suck  ur  detta  hjerta! 

—  Förgäfves!  hvilken  harm,  att  under  hämdens  svall 

Hos  den  mig  straffar  grymt  jag  kärlek  finna  skall! 

Hvad!  kärlek?  född  i  moln,  för  mig  då  ljuset  klarnat, 

Att  njuta  skuggan  blott,  man  som  för  laster  varnat. 


202  BENGT   LID-SER. 

Se  karlavagnens  gång...  och  tro  Getsemane?  — 

Messias!  ökte  ej  din  död  mitt  helvete? 

Hvad!  kärlek?...   Sluken  mig,  I  plågoandars  skara 

Jag  vill  mitt  hat  till  Gud  i  edert  sköt  bevara. 

Men  se!...  hvad  ynglingar,  förförde  utaf  mig! 

Med  eld,  med  drakars  blod  de  ren  beväpna  sig . .. 

Fly!  —  Domaren  är  när.     Det  hat,  han  mig  ingifver... 

Ja,  evighet,  du  sjelf  dertill  för  kort  ju  bhfver.» 

I  domens  svarta  moln,  o  storm!  mig  återför. 

Jag  skådar  endast  brott,  jag  endast  fa.sor  hör. 

Förgiftad  af  dess  luft,  min  sällhet  re'n  försvunnit. 

Gud!  flns  ej  dygden  mer,  der  dock  ditt  blod  har  runnit? 

Hon  fms!  se  med  hvad  lugn  på  jordens  grus  hon  står, 

Mot  tålamodet  stödd,  i  hoppets  rika  spår. 

Sin  fackla  religion  vid  hennes  sida  tänder, 

En  engel  dundrens  eld  från  hennes  hjessa  vänder. 

Som  längtan  på  en  strand  vidt  efter  seglen  ser, 

Som  dagakarlen  gläds,  då  solen  skrider  ner, 

Så  hon  med  tårfuU  blick  åt  höjden  ögat  kastar; 

Så  hon  med  vällust  ser,  att  tidens  timglas  hastar. 

Kring  henne,  hvilken  flock!  —  Älin  fordna  skräck  försvann, 

En  kung,  som  Gustaf  stor,  och  öm,  och  vis  som  han. 

En  mensklighetens  vän,  som  då,  när  tårar  flutit, 

At  uslingen  sitt  bröd,  men  uti  löndom,  brutit. 

1  dödens  mulna  stund,  vid  domens  tordönsskott, 

Hveni   andas   lugn  och  mod?    Den  som  gjort  menskor  godt. 

Ack!  i  hans  blick  din  nåd,  o  Gud!  vi  dyrka  borde. 

Om  ingen  himmel  fans,  du  en  för  honom  gjorde; 

Och  der  en  Pythias  vid  Damons  urna  står, 

I  englars  glada  famn  sin  vän  han  skåda  får; 

Och  den  sitt  fosterland  har  ryckt  ur  kungars  boja, 

Förnöjd  med  sinneslugn,  med  otack  och  en  koja; 

Och  der  naturens  son,  som  född  i  mörkret  var, 

Och  aldrig  känt  den  Gud,  hvars  väg  han  vandrat  har; 

Och  dessa  mödrars  skrän!...  ack!  hvilken  älskad  smärta  — 

Allt  tärs  af  domens  eld  —  men  ej  ett  modershjerta. 

Messias  unnar  dem  en  bön  vid  lifvets  slut. 

Och  odelt  gjutes  hon  om  nåd  för  barnen  ut. 

Du,  som  i  farans  stund  på  andras  räddning  tänker. 

Har  himlen  större  fröjd,  än  dig  ditt  hjerta  skänker? 


YTTERSTA   DOilEX.  203 

Men  svärdet  flammar  fram,  och  dödens  engel  —  hör 
Kring  varelsernas  fält  utropar:  Don!  —  Allt  dör. 
An  höjes  lien  opp  . . .  hon  fälles  —  tiden  stupar, 
I  evighetens  svall  med  minnet  sig  fördjupar. 
Kring  allt  en  tystnad  rår,  som  i  det  ögonblick, 
När  Gud  att  skapa  allt  den  första  tanken  fick. 
Men  dödens  engel  upp  i  domens  töcken  sväfvar. 
Förkunnar  jordens  lott,  och  för  sitt  öde  bäfvar. 

Helig  är  Herren!    Halleluja! 

Domaren  blickar  kring  himlarna! 
Och  som  en  flod  för  hans  fötter  de  strömma. 
Allmakten  tycktes  sin  källa  uttömma, 

Att  i  hans  spår  gjuta  stjernorna. 
Då  i  din  klarhet,  o,  Herre!  de  svalla. 

Och  för  ditt  lof  du  gränser  ej  satt: 
Låt  af  din  klädnad  en  skugga  ock  falla 

Ner  i  den  eviga  dödens  natt. 
Du,  som  ur  henne  skall  menniskor  kalla, 

Glöm  ej  din  död  uppå  Golgata. 

Domaren  blickar  kring  himlarna. 
Honom  tillbedja  de  alla,  ack!  alla. 
Hehg  är  Herren!    HaUeluja! 

Re'n  knäböjd  Rafael  på  majestätet  ser. 

Och  harpan  dignar  stum  på  fäldå  vingar  ner. 

Med  lifvets  öppna  bok,  vid  domarns  vink  han  hastar 

Framför   den  ljungelds  vagn,  som  stjernor  kring  sig  kastar. 

Der  flammar  hjelten  nu,  och  englar  i  hans  spår, 

Och  etern  uppfyld  blir  med  strålar  från  hans  sår. 

En  krans  af  Edens  träd  hans  hjessa  nu  omringar; 

Och  på  den  gudasköld,  som  kring  hans  axlar  klingar, 

Än  ristad  står  den  kamp  i  vredens  ögonblick, 

Då  satan  högmodsfull  mot  skaparns  välden  gick, 

Med  fallna  englars  här  hans  tron  bestorma  tänkte; 

Men  vid  ett  hjeltens  slag  i  afgrundar  sig  dränkte. 

An  der,  i  mulna  drag,  den  dödens  natt  man  ser. 

Då  törnekrönt  han  for  till  qvalens  kulor  ner, 

I  fjettrar  satan  band,  hos  honom  ånger  väckte, 

Förkunnade  hans  dom  och  hoppets  gnista  släckte. 

Än  praktfullt  blänker  der  Messie  segertåg. 

Då  han  en  frälsad  verld  inunder  föttren  såg, 


^■04  ui:Ni:.i  j.iDXicK. 

Som  menniskones  son  till  himlen  återvände 

Och  sjönk  i  fadrens  sköt  af  vällusten,  han  kände. 

Se!  i  sin  högra  hand  det  helga  kors  han  bär. 
Med  domens  tordönssvärd  den  andra  väpnad  är. 
I  barn  från  Betlehem!    Er  herdes  röst  er  kallar. 
Det  stjernbeströdda  släp,  som  af  hans  mantel  svallar, 
Uppbäras  skall  af  er,  o  afundsvärda  lott! 
Af  er,  som  för  en  Gud  ert  blod  utgjuta  fått. 
Och  himlen  lemnas  tom,  och  alla  helgon  Ijunga 
I  dammet  af  hans  vagn,  att  evigheten  sjunga. 
Af  David  förde  an,  de  sina  harpor  ta. 

Kör. 
Halleluja! 

En    kör. 
Sjungom  hans  ära,  hcars  arm  sig  uisirocker 
Öfver  del  hela,  som  varder  och  år; 
Som  ur  sill  sköt  nya  verldar  uppi^äcker, 
Då  med  sin  blick  han  de  gamla  förtär! 
Sjungen  Jtans  ära,  framljnngande  Jiimlar! 
Och  du,  o  evighet!  prisa  hans  namn. 
Prisa  hans  under,  o,  jord!  när  du  vimlar. 
I  intets  famn.  —  — 

En    kö  r. 

Vidt  i  evighetens  haf 

Lifoets  segerhjelte  svallar. 

Se!  han  öppnar  dödens  graf. 

Hör!  hans  röst  i  kaos  skallar. 

Rykande  vid  skaparns  fot, 

Re'n  i  domens  lågor  brunnit 

Jordens  liJ<:beströdda  klot. 

Der  hans  blod  för  menskor  runnit. 

Kör. 
Halleluja! 

En    kö r. 
Skulle  väl,  o  skapare! 
De  åt  kaos  återlemnas? 


YTTERSTA    r)0>[EX. 

Kör  af  Betlehemitiska  barn. 
Skulle  du,  försonare! 
Ack!  på  de  försonte  hämnas? 

D  a  v  i  d. 
Nej,  som  en  fader  sig  gerna  förbarmar 
Öfcer  det  ångrande  barnet  i  nöd: 
Så  mot  oss  fallne  utsträckas  lians  armar. 
Skulle  han  vilja  en  menniskas  död? 

Nej!  hans  gudomliga  hjerta  nog  funnit, 
Att  hon  var  stoft  och  i  elände  född. 
Blommornas  urbild,  som  hastigt  upprunnit, 
Blef  hon  lik  dem  på  en  stormdag  förödd. 

Herre!  ditt  väsen  sig  gränslöst  utsträcker. 
Evig,  som  du,  din  barmhertighet  år. 
Ja!  då  med  eldmoln  du  djupet  betäcker. 
Omsorg  för  menniskans  stoft  du  ock  bär. 

Sjungen,  I  himmelske  hjeltar!  hans  ära! 
Blixtrande  verldar  ur  skaparens  famn! 
Jord,  som  hans  blickar  till  intet  förtära! 
Prisen!  ack  pirisen  den  eviges  namn! 

Kör   af  Betlehemitiska   barn. 
Omkring  din  tron  med  sällhet  krönte. 
Vi  evighetens  lagrar  strö. 
Den  fröjd  att  för  Mes  sias  dö 
Oss  mer  än  himlarne  belönte. 

En    kör. 
Hvilken  väldig  englaskara 
Häpen  och  förundrad  stod! 
Ville  gerna  menskor  vara 
För  att  helgas  af  hans  blod. 

Kör  af  Betlehemitiska  barn. 
Hvilka  rof,  ack!  hvilken  ära! 
Lejon  utaf  Juda  stam! 
I  det  ljus,  vi  offer  bära, 
Hedningarne  vandra  fram. 


20G  BENGT   T.TDNKR. 

K  ö  r. 
Halleluja! 

En    kör. 
Så  många  seklet^  då  skulle  försvinna, 
Så  många  slägten  förgås  och  upprinna. 
Förrän  med  menskan  din  afsigt  du  vann. 
Mäktige  hjelte!  Ull  lön  för  din  smärta. 
Måtte  du  finna  i  nienniskors  lijeria 
Den  kärlek,  för  dem  i  Getsemane  brann! 

Kör  af  Betlehemitiska  barn. 
Helig!  Helig!  Helig  Gud! 

En    kör. 
Himlars  troner,  fallen  ned  er! 

En    kö  r. 
Väpnad  han  i  allmakts  skrud, 
Evighetens  år  bereder. 

Kör  af  Betlehemitiska  barn. 
Hören  domsbasunens  ljud! 

En    kö r. 
Adams  barn!  han  kallar  eder. 

K  ö  r. 

Helig!  Helig!  Helig  Gud! 

Vid  himlars  återskall,  i  domens  majestät, 
Ack!  hvilken  skönhet  flyr  uti  Messie  fjät? 
En  evig  gudomsvår  på  hennes  kinder  dröjer, 
Der  sig,  att  tjusa  mer,  en  flod  af  tårar  röjer. 
Hvad  syn!  uti  den  blick,  der  englars  höghet  rår. 
För  hvilken  solen  skyms,  att  se  en  mensklig  tår! 
Med  himlabågens  prakt,  dess  hår  i  skyar  simmar, 
Kring  hvilket  hvälfvande  en  nyfödd  stjerna  strimmar. 
Så  skön  i  hafvets  famn  ej  aftonrodnan  låg, 
Då  .skaparn  blef  förtjust,  när  på  sitt  verk  han  såg. 
Förd  af  en  serafim,  hon  genom  skaran  bryter. 
De  rörda  känslors  ström,  som  i  hans  sköte  flyter, 


YTTERSTA  po:\rEX.  207 

Han  med  en  himmelsk  kyss  från  hennes  kinder  tar; 
Och  afund  förr  än  nu  ej  känd  af  englar  var. 
Så  öm,  i  sorger  sänkt,  till  domarns  tron  hon  hastar, 
Och  knäböjd  på  hans  kors  en  blick  med  bäfvan  kastar. 

0  kärlek!    O  natur...   O  verldars  domare! 
Se  menskoslägtets  mor  inför  dig  gråtande. 

Du  ser,  och  englars  mod  i  hennes  hjerta  väcker; 

Och  stum  mot  dina  sår  hon  sina  armar  sträcker. 

Ack!  hon  ej  tala  kan  för  tårars  strida  lopp. 

Som  mider  hennes  fot  i  sljernor  rinna  opp. 

Messias  nu,  hur  ömt!  mot  hennes  sköt  sig  böjer. 

Och  hon  hans  anda  drar,  och  strax  sin  röst  upphöjer: 

»Nej,  Herre!  mig  det  är,  din  åska  krossa  skall... 

Jag  skådar  detta  klot,  ett  rof  för  domens  svall. 

Jag  skådar  Adams  barn,  som  detta  klot  betäcka. 

Som  nu,  ve  mig!  ve  mig!  till  qval  du  lär  uppväcka; 

Och  jag...  Gud!  deras  mor...  hvad!  mor?  —  Nej!  en  barbar. 

Som,  ack!  till  allas  brott  så  mordiskt  upphof  var. 

Hvad?  hann  jag  Edens  park  i  tigrars  öken  byta, 

Förrn  Abels  blod  jag  såg  vid  mina  fötter  flyta? 

Och  detta  blod...  hvart  fly?...  ur  dödens  slutna  famn 

Nu  ropar  hämd!...  nu!  nu'...  och  öfver  hvem?  mitt  namn. 

Och  allas  namn  jag  hör  i  vredens  dunder  skälla. 

Och  ser  försonarns  blod  på  brottets  bana  svalla; 

Ej  till  försoning  mer!...  Ah!  hämnas  blott  på  mig. 

Låt  dem  i  intets  sköt  för  evigt  glömma  sig. 

Beväpna  detta  bröst  att  allt  det  straff  uthärda, 

Som  jordens  usla  barn  för  min  skull  äro  värda. 

En  vink:  och  till  din  fot  du  tusen  verldar  ser. 

Hvad  båtar  att  af  nåd  du  mig  din  glädje  ger. 

När  jag  ett  upphof  är  till  mina  likars  smärta? 

Nej  under  englars  skrud  jag  bär  mitt  moders  hjerla. 

Nej !  inga  himlars  fröjd  på  samvetsqvalet  rår .  . . 

En  flock  af  vålnader  upp  ur  tartaren  går . . . 

Nej !  bland  serafers  sång  skall  deras  skrän  jag  höra. 

Och,  i  Messie  famn,  de  Evas  lugn  förstöra... 

Här  dignar  menskors  mor.  —  En  stråle  från  hans  sår, 

1  henne  lif  och  hopp  och  öm  förtröstan  tänder, 

Ett  svar  Messias  värdt  hon  får: 
Jag  technat  er  på  mina  händer, 
Och  räknat  edra  hufvudhår.  — 


208  BENGT    TJDNEK. 

Som  glädjen  blänkte  fram  af  enkans  dystra  blick, 

Då  hennes  ende  son  ur  dödens  fjettrar  gick: 

Så  himlars  sällhet  sig  i  Evas  uppsyn  visar. 

Hon  ber  med  hoppets  röst,  och  ren  sig  bönhörd  prisar. 

»Hur,  domare!  din  nåd  liksom  din  makt  är  stor! 
Men,  menskors  frälsare!  förlåt  och  mienskors  mor, 
Hon  vågar  vid  ditt  kors  den  dagen  dig  påminna, 
Då  du  på  jorden  lät  ditt  blod  för  jorden  rinna. 
Och  du,  Getsemane!  du  hjeltens  segerort. 
Framkalla  ur  ditt  grus  den  ed,  han  fordom  gjort: 

/  skolen  ej  förgätne  bli/ca, 

Fast  nu  till  korsets  död  jag  går: 

Jag  allas  edra  namn  med  eget  blod  vill  skrifca 
I  djupet  utaf  mina  sår. 
Och  då  en  mäktig  englaskara 
Mig  fört  uti  min  faders  famn, 
Skall  dessa  sår  och  dessa  namn 
Jag  i  mitt  majestät  bevara. 
På  det  om  någon  ibland  er 
Sin  första  kärlek  öfverger, 
Med  hädelser  mig  öfverhopar; 

Att  min  rättfärdighet  på  domens  åska  ropar, 

Och  viggen  hvässes  re'n  att  slå  försmädarn  ner; 
Jag  på  min  kärleks  märken  ser: 

Och  då  jag  der  hans  namn  bland  edert  ristadt  finner, 
Och  mig  min  bittra  död  påminner, 
Med  allt  hvad  han  har  kostat  mig. 
Så  många  tårar,  qval  och  möda  .  .  . 
Mitt  hjerta  åter  måtte  blöda, 
För  att  på  nytt  förbarma  sig. 

Med  hvilken  hoppfull  suck  förlossarns  tal  hon  slöt. 
Serafen  i  dess  hår  den  helga  oljan  göt, 
Och  tusen  offerkar,  stum,  rörd  och  häpen  tände; 
Men  till  Messias  sig  å  nyo  Eva  vände: 

»En  hednaskara  snart  du  för  din  dom  skall  se, 
I  öknen  en  cypress,  och  hjordar  irrande 
Ack!  skulle  ej  din  död  i  fasans  stund  dem  båta? 
Att  hämnas  röjer  makt;  men  ömhet  att  förlåta. 


YTTERSTA    PUMEX.  -Wl' 

Och  hvilka  afgrundsiof,  som  namn  af  dig  ha  fatt, 

Och  evigheters  straff,  Gud !  för  minuters  brott !  .  .  . 

Hvad  talar  jag? . . .  jag  flyr . . .  men  kan  dem  icke  glömma. 

Hvad  båtar  himlen  mig,  om  jag  ej  der  får  ömma?»  — 

En  sky  tar  henne  bort,  och  domsbasunen  hörs, 

Och  jordens  brända  klot  till  skaparns  fötter  förs. 

Herre,  förbarma  dig!    Herre,  vårt  hopp! 
Gud!  hvilken  tystnad!...  Hur  digna  de  alla? 
Vågor  af  glömska  kring  helgonen  svalla, 
Himlarne  domna  midt  under  sitt  lopp.  — 

Öfver  djupet  Anden  sväfvar. 

Han,  som  blir,  som  är  och  var; 

Och  ur  dödens  sköt  frambäfvar 

Allt  hvad  döden  skördat  har. 

Då  vikit  en  mäktig  storm  från  Sirbons  stränder  brusat. 

Ur  Baratron  mot  skyn  millioner  sandberg  rusat, 

Sig  spridt,  med  nattens  flor  den  vida  rymd  betäckt, 

I  töcken  solen  flytt,  förmörkad  och  förskräckt: 

Så,  ja!   hur  talrik  mer,  se!  menskoslägtets  skara. 

Lik  stöder  utaf  moln  ur  svarta  djupet  fara. 

En  hop,  ack!  den  är  stor,  med  stjernors  prakt  uppgår. 

Och  strax  vid  hjeltens  tron  sitt  gudasäte  får. 

O,  menniskones  son!  du  tro  på  jorden   finner. 

Och  en  jag  fjerran  ser,  der  hoppets  fackla  brinner, 

En  annan  från  min  syn  i  ljungeldstöcken  far; 

Men  ingen  engel  del  uti  dess  öden  tar. 

Och  nu  vid  skaparns  vink  en  myriad  framvimlar 

Af  nya  verldars  klot,  af  öknar  och  af  himlar. 

I  Adams  häpna  barn !  de  vänta  blott  på  er. 

Då  rörd  i  Evas  famn  han  på  sitt  slägte  ser. 

Nej,  Adam!  ropar  hon,  ej  ångerns  eld  mig  bränner; 

Då  jag  mitt  öde  mins,  ack!  hvilken  fröjd  jag  känner. 

Ack!  den  oss  dömma  skall,  för  oss  i  döden  gått. 

Hvad  ära!    Se  hans  sår...  O,  mer  än  sälla  brott! 

Nu  menska  han  som  vi   —   Hvad  det  vårt  namn  upphöjer! 

Och,  Ijufva  tacksamhet,  som  ömma  bröst  förnöjer, 

Hvad  himlakänslor  ej  din  evighet  oss  ger, 

I  Eden  englar  lik,  är  vid  hans  kors  jag  mer. 

SceTiska  Parnassen.     IV.  U 


::;in  BEyr;T  lidxer. 

Hur,  så  var  Adams  svar,  hur  mina  känslor  svalla! 
Se,  Eva!  du  är  mor,  jag  far  för  dessa  alla. 
Ack!  maka,  himlavän!  nyss  såg  din  Adam  rörd, 
Hur  der  en  brottslig  hop  blef  bort  i  töcken  förd. 
Men,  täckelset  är  lyft...  hvad  syn!  ja!  sälla  maka, 
Fast  i  millioner  år  dem  hämdens  åskor  skaka; 
Af  ångern  renade,  till  slut  de  i  hans  famn 
Bli  älskade  som  vi,  och  prisa  der  hans  namn. 
Han!  kärleken  och  Gud,  för  sig  ej  gränser  finner, 
Den  oss  förlåta  lärt,  ej  sjelf  af  vrede  brinner. 
Allt  tystnar.     Fasan  flyr,  och  jordens  domare 
Upphöjer  nu  sin  röst: 

O,  I  rålgövande, 
Som  utan  vittnen  sökt  att  nödens  offer  frälsa, 
Hvad  glädje  att  er  först  bland  Adams  slägte  helsa! 
I  konungar,  soin  frid  åt  hela  folkslag  skänkt, 
Och  under  kronans  glans  på  uslas  kojor  tänkt! 
Du  hop,  som  hungerns  hem  och  sjukas  bädd  uppletat,. 
Dem  elden  härjat  hjelpt,  att  endast  jag  det  vetat! 
Mitt  hjertas  gunstlingar!  beredd  er  lön  nu  är: 
Uppfgllen  himlarna,  ocli  väldigt  herrsken  der. 

Det  sker.     Vid  domarns  vink,  se  himlarne  framljunga, 
Och  praktfullt  hylla  dem,  och  deras  intåg  sjunga. 

Att  mildra  andras  qval  och  att  förlåta  få, 
Ack!  att  hos  englar  ej  den  vällust  saknas  må. 
För  dem,  I  skåden  Gud  från   sina  ögon  drifva, 
I  skolen  bedja  ömt,  och  äfven  hörde  bhfva. 

Men  andra  troner  re'n  jag  domarn  kalla  hör. 
Hur  stor  är  ej  den  hop,  han  dit  i  ära  för. 
I  hjeltar,  som  ert  blod  för  fosterlandet  gjutit. 
Och  I,  som  edra  dar  för  andra  tider  slutit! 
Gån,  krönte  utaf  dem,  som  frälstes  genom  er. 
Messias  sjelf  med  fröjd  på  dem  han  räddat  ser. 
Var  helsad,  Baltzar  Horn!*)  I  dessa  ärans  salar, 
Du  om  förflutna  dar  med  svenska  hjeltar  talar. 
Fast  snart  af  jordens  klot  ett  stoft  ej  öfrigt  fins: 
Då  man  en  hjelte  ser,  sitt  fosterland  man  mins. 

*)  Stupade  i  slaget  vid  Högland  den  17  Juli  1788. 


YTTERSTA   DOMEN.  211 

Förgäfves  med  min  blick  jag  skaran  följa  söker. 
Se!  hur  i  solars  glans  de  sällas  antal  öker 
Den,  som  från  altar'ts  fot  och  med  försonarns  blod 
I  ett  förkrossadt  bröst  ingjutit  hopp  och  mod; 
Som,  då  han  andra  lärt  att  gerna  sig  förbarma, 
Den  förste  varit  sjelf,  som  glömt  sig  för  den  arma; 
Den  aldrig  smicker  känt,  af  kungars  makt  ej  skrämd, 
Förkunnat  deras  brott  och  trotsat  deras  hämd. 

Sjung  domarns  kärlek,  sjung,  du  frälsta  hednaskaral 
Af  dem  mitt  namn  ej  hänt  vill  jag  ock  dyrkad  vara. 
Mitt  blod  för  verlden  rann.     Jag  efter  hjertat  ser; 
För  mensklighet  och  dygd,  I  himlar,  öppnen  Er!  — 
Och  himlar  öppna  sig.     I  ljusets  sköt  de  hamna, 
Af  känslor  svimma  bort,  då  englar  dem  omfamna. 
Du  folk,  ack!  vårdadt  ömt  se'n  jordens  späda  dar. 
Med  fasa  skåda  nu  den  Gud,  da  hatat  har. 
Hans  blod,  som  öfver  dig,  likt  hämdens  eldregn  strömmat. 
Och  det  du  grymt  göt  ut,  för  dig  ånyo  ömmat .  .  . 
Hvad  ser  jag?.  .  .  Domare!  —  Nej!  jag  förlorad  är  — 
Ack!  ej  ditt  majestät .  .  .  din  kärlek  mig  förtär. 

*) 

Hvem,  vädrens  hvining  hk,  ur  glömskans  öken  far 

Med  lidelsernas  eld  i  hemska  bhckar  qvar? 

Du  hop,  i  hvilkens  själ  sitt  ljus  förnuftet  släckte! 

An  kärlek  utan  hopp  en  ursint  känsla  väckte, 

Och  än  dig  härjat  ha  förtviflan,  mäktig,  vild, 

Förlusten  af  en  vän,  en  framtid,  nattens  bild. 

Ju  flera  känslor  sig  i  hjertat  rymma  hunnit. 

Ju  flera  himlar  ock  i  skaparns  sköt  det  funnit. 

Hvart  flyr  jag?...  Mörkrets  djup!  och  eld,  och  brak,  och  dam! 

Ur  helvetet  en  sjö  af  plågor  svallar  fram. 

Se  domarns  tordönssvärd  .  .  .  Och  hvilken  skara  rasar. 

Att  uti  evighet ...  i  evighet?  —  jag  fasar  .  .  . 

Försonare?  .  .  .  Hvad  qval!  ...  se  de  fördömda,  se 

Kring  hämdens  ljungeldstron  i  marter  krälande! 

En  plågoande  främst  med  hoppets  fackla  sväfvar. 

Då  lömsk  i  deras  spår  förtviflan  osedd  bäfvar. 

*)   Här  låter  skalden   åtskilliga   verkliga   och   diktade  personer 
uppträda  inför  Domaren. 


LTJ  BENdT    LIBNEK, 

Hvad  fröjd  vid  hoppets  sken!  —  Strax  syns  ej  facklan  mer, 

Förtviflan  rusar  fram,  och  plågoanden  ler. 

Monark!  för  tron  och  makt,  hvad  dock  ditt  öde  blifvit, 

Du,  som  med  blodig  hand  åt  bödlar  bilan  gifvit! 

Tigrinna!  ja!  du  här;  du  diademet  bar, 

Med  segerns  lagar  krönt,  dem  slafven  åt  dig  skar. 

Ej  med  den  spira  nöjd,  som  genom  mord  du  vunnit, 

Din  härjningsfackla  ock  kring  halfva  verlden  brunnit. 

Hur  många  enkors  tjäll,  hur  faderlösas  blod, 

Ha  icke  skatta  fått,  rys!  till  din  ärestod. 

Träd  fram!  hvad  brott,  du  här  på  hämdens  tafla  finner! 

Din  egen  makas  blod,  som  bland  millioners  rinner! 

Ditt  folk,  som  hungrande  i  dagens  tunga  gick! 

Och  deras  arbete,  ditt  rof  för  ögonblick! 

Skryt,  usle !   pråla  nu  med  välden,  slafvar,  ära .  . . 

Men  jag  ock  menska  var;  —  ditt  bröst  nog  plågor  tära: 

Jag  ömma  bör  .  .  .  och  be. 

Allt  Ull  sin  fot  han  lagt. 
Blott  i  din  kärlek,  Gud!  mig  dyrka  låt  din  makt. 
Ack !  hvilka  brott ...  jag  flyr.  —  De  större  fasor  sprida 
Än  marter  utan  tal,  som  dessa  vilddjur  lida. 
Att  minnas  all  din  nåd  ...  af  dig,  försonare ! 
Ej  älskas  .  .  .  hjerta  ha  —  ack,  det  är  helvete. 

Tungt  öfver  djupels  vidd  se  svarta  eldmoln  falla. 

Och  under  domarns  tron  bland  stormar  dundren  knalla. 

I  lågor  och  i  dam  en  engel  svärdet  drar, 

Och  satan  rytande  upp  ur  tartaren  far. 

Kring  hans  uppresta  hår  en  afgrundsdrake  hvälfver, 

Och  synden  i  hans  blick  med  höjda  vingar  skälfver. 

Der  flamma  afund,  hat,  och  mord,  och  rofbegär. 

Uppå  sin  högra  arm  en  blodig  sköld  han  bär. 

Med  Evas  tåreflod  i  skölden  ristad  blifvit 

Den  seger,  hennes  brott  i  Eden  honom  gifvit. 

Der  visas  allt  det  qval,  Messias  lida  fått. 

Och  all  den  uselhet,  som  jorden  undergått, 

Och  ateisters  namn,  som  trotsat  dödens  möte, 

Och  nederst  satans  bild  i  afgrund.slöjets  sköte. 

Ett  moln  hans  bälte  är,  der  oupphörhgt  slår 

Den  åska,  från  Guds  tron  ner  i  tartaren  går. 

Och  i  hans  heta  fjät,  hvars  ångor  kunna  dräpa. 

Långt  från  hans  hjessa  ner  millioner  ormar  släpa. 


YTTERSTA   DO.AfEN. 

Så  tvingas  satan  fram  vid  domsbasunens    ljud, 

Och  engeln  ropar:   Se!  fall  ner  ocirj.illbed  Gud! 

Han  faller.     Men  hvad  harm  hans  ilskna  uppsyn  bådar! 

Du,  det  är  domarns  röst,  du  hår  Messias  skådar. 

Så  evigt  på  min  tron,  jag  Gud,  min  spira  bär, 

Så  evigt,  satan!  du  från  mig  förbannad  är. 

Messias  i  en  eld  på  vredens  moln  försvinner, 

I  det  en  stilla  bäck  vid  satans  fot  upprinner. 

Han  njuter:   glömskan  strax  hans  varelse  betar, 

Som  i  serafisk  drägt  till  englars  troner  far. 

För  honom  Mikael  i  evighetens  salar 

Om  kerubimers  makt  och  menskors  välden  talar. 

Der  ser  han  osedd  fröjd,  der  hör  han  Guds  beslut, 

Och  englar  i  hans  sköt  sin  himmel  gjuta  ut. 

Hur  hänryckt  satan  nu  näst  Gud  sig  sällast  prisar; 

Men  strax  Messias  sig  med  alla  englar  visar. 

Den  tron  dig  ämnad  var,  du  vid  min  egen  ser. 

Njut  all  serafisk  fröjd!  se'n  satan,  störta  ner! 

Se'n  störta  ner!   Min  hämd  dig  aldrig  öfvergifcer. 

Känn  första  slaget,  känn!  — 

Och  störtad  satan  blifver. 
Fast  vredens  åskor  gå,  hans  rop  långt  högre  hörs. 
Och  himlars  himmel  sjelf  af  häftig  skakning  rörs. 
När  englars  tankar  ner  till  satans  afgrund  ila, 
Att  hinna  den,  hvad  djup!  de  trenne  gånger  hvila. 
Re'n  döden  mot  sig  sjelf  den  grymma  lien  sträckt. 
Och  öfver  kaos  ser,  stum,  ensam  och  förskräckt; 
Då  den  fördömda  här,  som  satans  englar  varit. 
Ur  mörkrets  kulor  fram  till  domarns  fötter  farit. 
Ack!  efter  långa  qval,  hvad  öden  vänta  er? 
Du  död,  så  är  hans  tal,  hör  opp  att  vara  mer! 
Till  intet  blif  du  här,  att  satan  tröst  ej  finner! 
Och  jord,  mitt   Värdes  verk  försvinn! 

Och  allt  försvinner.  ■ 
Halleluja ! 

Men  Han,  som  är  och  blir,  intager  himlarna; 
Då  Adams  frälsta  barn  med  englaskaran  hasta 
Till  foten  af  hans  tron  att  sina  kronor  kasta. 
Der  Ijunga  himlar  fram,  och  verldar  skapas  der, 
Tills  för  hans  tanke  ej  ett  kaos  öfrigt  är. 


214  BENGT   T.TPXDR. 


Smärre  dikter. 


Ode  till  finska  soldaten. 

Skall  hjeltars  namn  jag  blott  på  nötta  runor  finna? 
Hvar  är,  o  folk!  den  dygd,  som  förr  dig  fröjdat  har? 
Hvad!  blunda  vid  de  bloss,  som  vidt  kring  Finland  brinna? 
Fins  utom  mod  och  hämd  ännu  en  känsla  qvar? 

Nej!  endast  då  du  störtad  blifvit 

Uti  förrädarns  lejda  hand, 

Du  gråtande  har  öfvergifvit 

Din  konung  och  ditt  fosterland ; 

Men  åt  ditt  eget  hjerta  lemnadt, 

O  folk!  hvem  visat  större  mod, 

Då  på  din  ovän  du  dig  hämnat, 

Och  segern  simmat  i  ditt  blod! 

Alltse'n  den  store  Karl  i  ärans  sköte  stupat, 

Dig  ingen  konung  fört  i  spetsen  förr  än  nu. 

Mins,  dina  fäder  då  i  faror  sig  fördjupat: 

Som  Karl  gick  Gustaf  fram;  .  .  .  men  folk,  hvad  gjorde  du? 

Europa  tror,  att  nu  till  slafvar 

Du  dina  barn  har  bortsålt  re'n, 

Och  att  du  bäfvat  på  de  grafvar, 

Som  hölja  dina  hjeltars  ben. 

Sin  kung   kan  blott  en  bof  bedraga: 

När  såg  du  mod  förutan  dygd? 

Ja,  mindre  skam  att  flykten  taga 

Än  sälja  egen  fosterbygd. 

O  mina  fäders  land!  o  Sverge!  Vasars  rike! 
Hvem  nu  för  dig  sitt  lif  med  mod  och  vällu.st  ger! 
På  tronen  äger  du  en  Gustaf  Adolfs  like: 
Ack,  att  hans  hjeltar  ej  vid  tronen  finnas  mer! 


OnE  TILL  FINSKA  SOLDATEN.  121") 

De  finnas!    Se  hvar  blodet  flyter 
I  hafvets  segelfylda  famn, 
Der  dundret  uti  stormen  ryter 
Vår  oväns  fall  och  Gustafs  namn, 
Och  Segern  ner  för  Karl  sig  böjer 
Och  hyllar  svärdet  i  hans  hand, 
Och  svenska  lejonet  sig  höjer, 
Att  famna  öfver  Volgas  strand. 

I  hjeltar,  hvilkas  blod  med  Höglands  böljor  flutit. 
Förmå  ej  edra  sår  att  afund  väcka  opp? 
Och  har  din  död,  o  Horn!*)  den  längtan  ej  ingjutit 
Att  för  millioners  väl  få  sluta  hfvets  lopp? 

O  höga  känsla!  starka  låga! 

Som  upphöjt  våra  fäders  själ 

Att  lif  och  gods  för  Sverge  våga 

Och  krossas  förr  än  lefva  träl: 

Kom!  att  med  lika  välde  råda; 

De  stamma  ju  från  lika  blod. 

Det  ovant  är  en  svensk  att  skåda 

Och  icke  skåda  dygd  och  mod. 

Nej!  likna  dig:  var  stor.  bryt  egennyttans  bojor. 
Vet,  med  din  oväns  blod  din  skymf  utplånas  bör: 
Förrädarn  ger  han  slott  och  bränner  dina  kojor. 
Hör  mensklighetens  röst,  om  du  ej   ärans  hör. 

Se  modern  i  ett  blodigt  sköte 

Sitt  späda  barn  ur  vaggan  tar. 

Och  svimmar  vid  de  tigrars  möte. 

Som  rusa  efter  hennes  far. 

På  klippans  spets  se  gubben  stannar, 

En  harpa  darrande  han  för; 

Han  sina  söner  der  förbannar, 

Ber  för  sin  kung,  och  mördad  dör. 

Fle  Hangös  usla  folk,  se  och  med  blygd  besinna, 
Att  under  fredens  lugn  åt  dig  det  skattat  har. 
Ack!  skulle,  olycksmor!  du  här  din  make  finna; 
För  barnet  till  hans  tält,  och  ropa:   »Du  är  far! 

Med  blod  man  våra  åkrar  sköljer. 

Oss  hungern  lemnat  utan  tröst: 

')  Se  toreg.  stycke. 


21 G  BENGT   LIDNER. 

Det  svärd,  du  för  vår  ovän  döljer, 
Kom,  störta  uti  dessa  bröst!»  — 
Och  om  ej  då  han  ögat  vänder 
Med  hämdens  blickar  emot  skyn, 
Ryck  svärdet  ur  hans  fega  händer, 
Och  mörda  barnet  för  hans  syn. 

Räds!    Hämden  är  en  eld,  den  endast  blod  utsläcker, 
Det  folk  man  trampa  tänkt,  sin  styrka  känner  re'n; 
Och  re'n  det  för  sin  kung  en  väpnad  hand  utsträcker: 
Följ !  .  .  .  eller  fly  det  land,  som  gömmer  Ehr'nsvärds  ben. 

Du  följer?  —  Ja!  —  Så  vågen  svallar. 

Och  krossar  hindren  för  dess  fall. 

Då  Sveaborg  från  sina  vallar 

Din  ära  vidt  förkunna  skall. 

Och  skalderne  ditt  lof  förtälja. 

Och  Moskow  darra  för  din  makt.   — 

Upp  folk!  ännu  är  tid  att  välja 

Emellan  lagrar  och  förakt. 


Klagan. 


Jag  .skådar  vinterns  mulna  dagar, 
Men  åter  rinner  solen  opp; 

Jag  hör  hur  turturdufvan  klagar. 

Men  klagar,  ack!  med  ömma  hopp. 

Den  sjö,  som  rasande  sig  häfver 

Vid  stormarnas  och  töcknens  krig, 

Utaf  naturen  hvila  kräfver, 

Och  ändtligt  får  han  hvila  .sig. 

Jag  ser  hur  marken  vill  försmäkta, 
Då  himlen  sig  med  jern  beslår; 

Men  snart  de  svala  vindar  fläkta. 
Och  skurar  följa  deras  spår. 

Ja  sjelf  Corinnas  slagna  hjerta. 
Som  brista  vill  på  Damons  graf, 

Blir  lindrad  t  i  sin  afgrundssmärta 
Af  samma  hand,  som  slaget  gaf. 


KBIGSPKÄLPF.RNAS    SAXG. 

Men  jag  ett  tårfullt  öga  höjer 

Till  dig,  du  väsendernas  far!  .  .  . 

Mer  ömhet  lejoninnan  röjer 

Emot  det  rof,  hon  fångat  har. 

Sjelf  jag  min  varelse  ej  våller: 
När  ville  jag  väl  skapad  bli? 

Då  ödet  mig  i  fj  ettrar  håller, 
Så  säger  himlen:  du  är  fri! 

Med  tårar  jag  på  jorden  träder; 

De  blifva  se'n  min  vissa  del, 
Tills  oviss  inom  några  bräder 

Jag  slutar  lifvets  sorgespel. 

Gud!  den  jag  fruktar,  fast  ej  känner, 
Förlåt  förtviflans  vilda  röst! 

Du  .ser  hur  lågan  kring  mig  bränner. 
Du  ser  min  oskuld  i  mitt  bröst. 

Ett  dystert  moln  min  lefnad  höljer. 
Och  molnet  blixtrar  hotande; 

På  blixten  fasans  buller  följer, 
Och  sjelfva  djeflarne  ...  de  le. 

Så  lys  då  ej,  du  hoppets  strimma! 

Jag  önskar  .  .  .  (är  det  öfverdåd !) 
Att  trotsa  i  min  sista  timma 

Tyranners  hämd,  tyranners  nåd. 


Krigsskaldernas  sång  ur  "Medea' 

O  yngling!    Om  du  hjerla  har, 
Att  trampa  fäders  fjät: 

Flyg  till  ditt  fosterlands  försvar, 
Dö,  eller  rädda  det! 

Så  Ijuflig  är  ej  källans  .sus 
Bredvid  en  blomsterstrand. 

Så  herrligt  icke  dagens  ljus 
Som  död  för  fosterland. 


218  BENGT   IJDNEE. 

Hvart  tidehvarf  ditt  hjeltenamn 
På  ryktets  vingar  för, 

När  i  odödlighetens  famn 
Ditt  lof  du  sjungas  hör. 

Ditt  namn  skall  ock  en  stjerna  få, 
En  skönhet,  ung  och  fri, 

Skall  till  din  graf  med  rosor  gå, 
Och  dess  prestinna  bli. 


Turturdufvan. 

Turturdufvan  for  tillbaka 
Till  en  öm  och  trogen  maka, 

Med  ett  myrtenblad  i  mund. 
Kärlek  hennes  vingar  förde, 
När  hon  makan  kuttra  hörde 

I  en  tyst  och  bortgömd  lund. 

Gladan  snart  med  snabba  vingar, 
Ner  från  höga  rymden  svingar 

Och  den  stackars  dufvan  tar. 
Dufvan,  långt  ifrån  att  klaga. 
Sade:  låt  mig  afsked  taga 

Af  den  bästa  vän  jag  har. 

Låt  mig  tacka  för  de  stunder. 
Jag  i  dessa  tysta  lunder 

Ofta  ägt  i  hennes  famn. 
Låt  mig  denna  myrten  lemna 
Och  med  tusen  kyssar  nämna 

Uti  döden  hennes  namn. 

Gladan  svarar:  jag  dig  följer 
Och  bland  häckar  mig  fördöljer: 

Flyg,  du  skall  din  vilja  få. 
Men  när  dufvan  halsen  sträckte 
Och  åt  makan  myrten  räckte, 

Tog  dem  gladan  båda  två. 


ÄEI.Ain   OCH   .AtETJCERTA.  219 


Älskare!  ditt  ömma  hjerta 
Utaf  vishet  styras  bör. 
Ofta  den,  din  vällust  gör, 
Du  af  kärlek  med  dig  för 
I  ett  haf  af  smärta. 


Selami  och  Melicerta. 

Selami  och  Melicerta 
Bodde  i  en  enslig  dal: 
Dessa  trogna  systrars  hjerta 
Kände  inga  kärleksqval. 

Aldrig  Vestas  pulsar  slagit 
Mera  stilla,  mindre  stördt; 
Till  prestinnor  hon  dem  tagit, 
Om  ej  afund  henne  rört. 

Knappt  hann  aftonrodnan  kasta 
Solens  släp  i  molnens  famn, 
Förr'n  de  sågs  till  kojan  hasta, 
Den  förtryckta  dygdens  hamn. 

Porten  de  med  bommar  stängde, 
Ropte:   »Oskuld,  var  vår  vän!» 
Flor  för  alla  fönster  hängde, 
Sydde  sänggardin  igen. 

Selami  och  Melicerta! 
Skaffen  än  en  bom,  en  hjelm; 
Vaken  öfver  port  och  hjerta; 
Kärlek  är  en  gammal  skälm. 

Nå,  hvad  sker?    I  ruskigt  väder 
Då  till  sängs  de  skulle   gå, 
Selami  om  frihet  qväder; 
Strax  på  porten  börjar  slå. 

»Ack!  låt  upp  och  dig  förbarma!» 
Roptes  med  en  ömkhg  gråt; 
»Ack!  låt  upp  och  hjelp  mig  arma, 
Liten,  husvill,  trött  och  våt.» 


220  EENGT   LIDXER. 

»Nej,  jag  icke  öppna  vågar», 
Svarade  strax  Selami; 
»En  vestalisk  eld  här  lågar, 
Och  den  kunde  utsläckt  bh.» 

»Ser  du  ej  hur  åskan  Ijungar? 
Ack!  låt  upp,  misskunda  dig! 
Himlen  ryter,  jorden  gungar, 
O,  I  nymfer!  rädden  mig.» 

Trots  den  köld,  det  hårda  hjerta, 
Som  en  skönhet  låts  ta  an; 
Tårar,  klagan,  bön  och  smärta 
Hon  dock  icke  motstå  kan. 

Porten  öppnas...  Ack!  jag  ryser; 
»Hvilket  barn  af  tio  år! 
Stackars  liten!  hur  han  fryser. 
Ulan  skor  och  mössa  går.» 

Detta  af  en  menskhg  fasa 
Melicerta  ropa  hörs; 

Sedan  tändes  opp  en  brasa, 

Och  till  elden  gossen  förs. 

Barnet  på  sitt  knä  hon  tager. 
Torkar  ömt  dess  våta  kropp, 
Det  med  linne  öfverdrager. 
Och  med  vin  det  friskar  opp. 

Gossen  skälmska  blickar  fäller. 
Ur  sitt  sköt  en  båge  drar, 
Sigtar  åt  dess  bröst  —  det  smäller. 
Och  han  genom  skorsten  far. 

Selami  och  Mehcerta ! 
Risten  på  er  bräckta  hjelm: 
Kärlek!  vi  ha  rönt  med  smärta, 
Att  du  är  en  gammal  skälm. 


ÖNSKAN  I  EN  MLLEN  STCND.  -21 

Önskan  i  en  mulen  stund. 

Sälla  strand,  jag  till  dig  hastar, 
Gräns  emellan  lif  och  död, 
Glada  A^äg  från  sorg  och  nöd! 
Jag  ifrån  din  brädd  mig  kastar 
Ned  uppå  den  mörka  våg, 
Som  mig  förer  till  de  länder, 
Der  väl  dagen  för  mig  sänder 
Bättre  ljus  än  här  jag  såg.  — 

Uti  evighetens  gömma 

Tänker  jag  en  fristad  få 

Från  de  plågor,  som  här  rå. 

Der  jag   allt  mitt  qval  får  glömma. 

Må  förgänglighetens  flod 

Som  en  vän  mitt  nödrop  höra. 

Och  den  hyddan  med  sig  föra. 

Som  nyss  i  sin  skönhet  stod! 

Strömmarna  till  hafvet  rinna, 
Att  der  sluta  deras  lopp; 
Skall  jag  sakna  samma  hopp, 
Skall  jag  aldrig  målet  hinna? 
Jag  blott  grafvens  lugn  begär. 
Blott  ett  slut  uppå  min  smärta. 
Blott  en  lindring  för  det  hjerta. 
Som  ett  mål  för  stormar  är. 

I  det  vida  jordens  sköte 
Må  en  torfbädd  unnas  mig. 
Der  mitt  stoft  får  hvila  sig. 
Der  jag  får  ett  vänligt  möte 
Af  en  huld  och  saknad  mor, 
Utaf  likar,  mina  bröder; 
Sen  hvad  masken  ej  föröder 
Kanske  på  min  grafvård  gror. 

Kanske  långt  från  jemmerns  rike 
Går  en  oförgänglig  del. 
Fri  från  plågor,  fri  från  fel, 
Till  en  sällhet  utan  like; 


222  BENGT   LIDNER. 

Kanske  i  en  evighet 

Skall  jag  från  en  stjerna  skåda 

På  förflutna  dagars  våda, 

I  en  trygg  odödlighet. 

Du,  o  fader,  på  mig  tänkte 
Då  jag  i  mitt  intet  låg; 
Du  min  brist  och  svaghet  såg 
Och  det  hjerta,  du  mig  skänkte; 
Släck  den  eld,  som  blef  mitt  brott; 
Du  den  i  mitt  väsen  tände. 
När  du,  evige,  mig  sände 
Utaf  Ijuft  och  ledt  min  lott. 

Se  den  ros,  som  jorden  pryder, 
Huru  den  sin  bane  får 
Och  till  sin  förvandling  går: 
Jag  dess  vink  ock  villigt  lyder, 
Blott  mitt  fängsel  må  bli  kort; 
Liens  hugg  jag  icke  aktar, 
Men  med  vinterns  slut  afvaktar 
Vårens  blomster,  som  dog  bort. 

Jag  har  denna  telning  varit, 
Som  olyckligt  runnit  fram 
På  en  annars  nyttig  stam: 
Jag  den  art  du  gaf,  förfarit; 
Bryt  då  oartsgrenen  af. 
Men  låt  sen  en  ny  sig  lifva, 
Som  må  bättre  frukter  gifva; 
Glöm  mitt  fel,  men  ej  min  graf. 


Orfeus  till  ApoUo. 

Det  var  en  tid...  O!  Ijufva  minne! 
Då  kärlek  gjorde  allt  mitt  väl: 
Mitt  hela  väsen  var  ett  sinne 
I  min  i  vällust  dränkta  själ. 
Att  frukta,  hoppas,  längta,  njuta. 
Och  Erydice  i  skötet  sluta. 


OKFEUS   TILL   APOLLO. 

Var  då  mitt  sälla  tidsfördrif; 
Men  ödet,  vandt  att  nöjen  störa, 
Lät  dödens  arm  till  intet  göra 
Mitt  lugn  och  Eurydices  lif. 
Hvar  gång  sig  aftonrodnan  sänkte 
I  ett  med  purpur  måladt  haf, 
(xick  jag  förtviflad  till  dess  graf 
Och  på  förflutna  tider  tänkte. 
Du  då  åt  mig  en  lyra  gaf, 
Med  den  att  ta  en  trogen  maka 
Ur  dödens  hemska  rymd  tillbaka 
Och  all  min  sällhet  återfå. 
Strax  lik  en  ljungeld  syns  jag  flyga, 
Dit  fasans  plågoandar  rå. 
Min  lyra  börjar  känslor  smyga 
I  bröst  ur  klyftan  huggna  ut. 
Af  lyrans  ljud  de  rörda  blifva 
Att  Eurydice  mig  återgifva; 
Och  mina  fordna  qval  ta  slut. 

Sig  ödet  förolämpad  t  finner. 
Apollo,  hör,  hvad  hämd  det  tar! 
Knappt  med  en  kyss  jag  helsa  hinner 
Den  skönhet,  du  sjelf  räddat  har; 
Knappt  vi  vid  dödens  portar  stanna, 
Förrn  ödet  grymt  på  henne  slår 
Med  tidens  huggjern  i  dess  panna 
Och  snöar  på  dess  blonda  hår: 
Dess  hakas  färg  med  gummi  höljer, 
Och  kring  dess  bröst  små  lökar  strör, 
I  hennes  kinder  fåror  plöjer 
Och  af  dess  mun  en  grafskrift  gör. 

Men  än  jag  hunnit  ej  uppdaga, 
Hvari  jag  mest  olycklig  är. 
Hon...  Ack!  Apollo,  mig  beklaga! 
Hon  tvingar  sig  att  än  behaga, 
Vill  absolut,  jag  skall  bli  kär. 
Kom  ödets  raseri  att  styra! 
Apollo,  gör  min  plåga  kort, 
Och  skänk  mig  nu  en  annan  lyra, 
Hvar  med  jag  spelar  henne  bort! 


224  ben(tT  lidnee. 

Allerunderdånigste  memorial 

att  få  bli  spögubbe  i  Svenska  Akademien. 

1791. 

Monark,  det  du  och  äran  var, 

Som  mod  i  krigarns  hjerta  väckte, 

Då  till  sitt  fosterlands  försvar 

Sin  arm  mot  dödars  gap  han  sträckte, 

Att  ädelt  sluta  sina  dar. 

Der  segern  dina  spår  betäckte. 

Men  se'n  du  stormen  stillat  har, 

Och  dina  kämpar  seglen  refva; 

I  hamnens  lugn  från  åskfuU  sj() 

Med  rang  och  lön  i  smak  att  lefva 

Långt  roligare  är  än  dö. 

Och  derför  gråhårsmän  ej  vilja 

Från  denna  verlden  snart  sig  skilja, 

At  ynglingen  sitt  rum  att  ge. 

Hvad  annat  för  oss  stackare, 

An  nu  på  survivancer  tänka, 

Och  bedja  ödet,  hungrige. 

Att  desse  hedersgubbar  skänka 

En  evig  fröjd  i  himlarne? 

Dock  utaf  hjeltar  h vilande 

På  lagrar  att  ett  blad  begära, 

Ej  vågar  jag,  som  deras  ära 

Blott  sjungit,  gömd  bland  buskarne; 

Och  ledsen  vid  en  brödlös  lyra, 

Af  lyckan  dårad,  aldrig  mer 

Jag  drömmer  att  bli  handsekter; 

Jag  lärt  min  ärelystnad  styra. 

Ej  högre  med  mitt  hopp  jag  går. 

Ej  högre  (hören  skalders  skara!) 

An  om  jag  blott  kan  säker  vara. 

Att  inom  några  tjugo  år 

Jag  dock  en  spögubbsyssla  får. 

Lång,  med  min  staf  jag  taket  räcker. 

Och  när  med  lagens  tordönsknall 

Min  pastor  bönderne  förskräcker, 

Jag  dem  med  stöten  tukta  skall, 


ALLERI^-DEED.VNIGSTE   JrEMOEIAL.  225 

Allenast  tjensten  jag  pj  mister. 

Det  ofta  mig  i  kyrkan  händt, 

Att  några  ord  af  en  magister 

I  sömnens  armar  mig  ha  sändt. 

Till  porten  då  af  snillets  tempel 

Vill  jag  med  staf  och  kapprock  gå, 

En  dylik  syssla,  till  exempel, 

Hos  herrar  Aderton  att  få. 

Der  skall  mitt  nit  sig  uppenbara: 

Om  vid  en  vers,  om  vid  ett  tal 

De  tunga  vallmodunster  fara 

Utur  den  djupa  sömnens  dal. 

Skall  ej  min  stöt  personen  vörda. 

Ers  majestät  är  endast  fri. 

Som,  trött  af  sin   regeringsbörda. 

Af  snillet  kunde  insöfd  bli. 

Min  milde  kung!    Snart  träden  knoppas, 

Månn'  ej  min  framtids  lycka  gror? 

Det  vore  brott  att  icke  hoppas, 

Då  af  ditt  hjerta  hon  beror. 


Scenska  Farnassen.     IV. 


OLOF  KEXEL. 

CARL  ISRAEL  HALLMAN. 

CARL  ENVALLSSON. 

(LUSTSPEL.) 


laktadt  alla  de  många  och  vigtiga  bidrag  de  senaste 
_^^  årtiondenas  historieskrifning  lemnat  till  ett  mera  för- 
domsfritt och  mera  rättvist  bedömmande  af  Gustaf  III 
och  hans  tidehvarf,  har  dock  historien  ej  ännu  sagt  sitt 
sista  ord  om  honom  som  konung  och  menniska,  men  huru 
skiftande  än  meningarne  om  honom  i  andra  afseenden 
kunna  vara,  huru  än  den  slutliga  domen  kommer  att  ljuda, 
i  eit  stämma  alla  öfverens;  i  skildringen  af  hans  förtjenster 
om  svenska  teatern  råder  ingen  meningsskiljaktighet.  I 
svenska  teaterns  och  den  svenska  dramatiska  literaturens 
historia  intager  Gustaf  III  med  snillets  och  förtjenstens  rätt 
en  plats,  som  ingen  framtida  forskning  torde  kunna  beröfva 
honom. 

Vid  Gustaf  III:s  tillträde  till  regeringen  fans  i  Stock- 
holm blott  en  teatertrupp,  den  Slenhorgska,  sedan  den 
franska  trupp,  som  hans  fader  1753  lät  genom  Tessin  in- 
kalla, 1770  blifvit  afskedad,  och  denna  trupp,  som  ensam 
skulle  uppehålla  traditionerna  från  »Den  kongl.  svenska 
skådeplatsen»,  bestod  af  aktörer,  »tillkomne  ömsom  från 
gäldstugan  ömsom  ifrån  soldathopen,  några  perukmakar- 
drängar  och  brännvinsadvokater»  och  aktriser  »hemtade 
utur  tvättarestugan  och  ifrån  Barkarby».  Denna  samman- 
rafsade hop  uppträdde  i  »kläder  lånta  ur  klädstånd»  och 
med  »musiken  flyttad  ifrån  krogbaler»  i  de  uslaste  lokaler 
inne  i  »stadens»  gränder  inför  en  publik  af  >/de  gemene, 
som  der  råkade  sina  likar  eller  för  litet  penningar  fingo  till- 
fällen att  se  seder  afmälade  som  liknade  deras.  Man  slogs 
der  som  på  en  gästgifvaregård,  ovett  hördes  som  ibland 
mångelskor,  grofhet  som  ifrån  de  sämsta  krogar  och  lider- 
lighetens tillhåll.» 

»Blef  någonsin»,  fortsätter  J.  G.  Ehrensvärd  sin  ofta 
citerade  skildring  af  svenska  teaterns  förfall,  »i  de  större 
sällskaper  fråga  yppad  att  se  ett  svenskt  spektakel,  så  an- 


230  TEATERN  UNDEK  GUSTAF  III. 

sägs  en  sådan  föresats  som  ett  partie  de  débauche,  som  en 
lust  att  se  främmande  djur  eller,  dä  man  är  pä  landet, 
att  dansa  pä  bondbröilopp.  Man  besökte  svenska  teatern 
för  att  skratta  ät  det  aldra  sämsta  man  sig  kunde  inbilla. 
Man  lät  efter  behag  börja  med  den  sista  akten  af  en  tra- 
gedie  och  sluta  med  den  första;  man  hängde  den  olyck- 
lige naken  i  en  vippgalge;  Jeppe  pä  Berget  låg  på  en  dyng- 
hög  pä  teatern;  man  utviste  den  aktör  man  icke  tyckte 
spela  roligt  nog;  dä  de  skulle  gråta  i  tragedien,  tvang  man 
dem  att  skratta  och  vid  det  löjligaste  i  komedien  betalte 
man  dem  för  att  gråta.  Spektatöreme  deltogo  lika  sä  mycket 
i  pjeserna  som  sjelfva  aktörerne.» 

Ledaren  af  denna  usla  teater,  Petter  Stenborg,  hade 
nog  öppet  öga  för  sin  teaters  brister,  men  han  insåg  ock 
det  omöjliga  i  att  med  hopp  om  framgång  upptaga  den 
ojemna  striden  med  den  franska  truppen.  Först  när  denna 
1 77 1  pä  allvar  lemnade  Sverige,  ansåg  Stenborg  tidpunkten 
lämplig  att  söka  erhålla  det  kungliga  beskydd,  som  ensamt 
vore  i  stånd  att  höja  hans  teaters  sjunkna  anseende.  I  en 
böneskrift  anhöll  han  i  Mars  1772  om  konungens  tillstånd 
att  fä  begagna  det  nu  lediga  Bollhuset  samt  att  hugnas 
med  något  understöd.  I  sådant  fall  hoppades  han  kunna 
skapa  »en  nationel  teater  som  på  landets  eget  språk  visar 
landets  innevånare  föreställningar  af  dygder,  dem  de  böra 
följa  och  fel,  dem  de  böra  undfly,  som  sjelf  kan  i  landets 
äldre  och  nyare  historia  uppsöka  sina  originaler  och  upp- 
odla dess  språk  med  detsamma  hon  hyfsar  dess  seder». 

»Mera  af  lust  att  roa  sig  åt  ett  så  oformligt  spektakel 
än  i  tanke  att  detta  skulle  gifva  orsak  till  en  ny  inrätt- 
ning» gaf  Gustaf  III  Stenborg  tillåtelse  att  å  Bollhuset  gifva 
en  enda  föreställning,  hvilken,  huru  underhaltig  den  än  var, 
dock  blef  epokgörande  i  vår  teaters  historia. 

Ehuru  »aktörernes  spel  var  så  osmakligt  att  man  icke 
utan  en  bedröflig  häpenhet  kunde  se  detsamma»  och  »pje- 
ser,  ord,  uttal,  spel,  kläder,  gång,  gråt,  skratt,  var  allt  lika 
osmakligt»,  väckte  likväl  föreställningen  ett  stormande  bi- 
fall hos  den  talrika  publiken,  som  »applauderade  vid  hvarje 
ord»  och  »tycktes  hafva  en  innerlig  glädje  att  se  ett  svenskt 
spektakel».  Allmänhetens  otvetydiga  förtjusning  väckte  hos 
konungen  tanken  att  skapa  en  svensk  teater. 

Den  dramatiska  repertoirens  fattigdom,  tråkighet  och 
plumphet,  den  enda  tillgängliga  truppens  dåliga  beskaffenhet, 


TEATERN   UNDEK   GUSTAF   UI.  231 

allt  talade  dock  mot  en  dramatisk  teaters  inrättande.  För 
en  operas  inrättande  talade  deremot  att  den  var  »ett  nytt 
slags  spectacle  för  nationen  mera  okändt,  för  critiquen 
mindre  utsatt»  och  äfven  den  omständigheten  att  »man 
icke  ägde  något  att  jemföra  denna  opera  med».  Visser- 
ligen syntes  svårigheterna  oöfvervinneliga,  när  det  var 
fråga  om  att  skapa  »en  opera  i  ett  land,  der  ingen  nationel 
compositeur  fans,  där  ingen  ballet  var  formerad,  der  or- 
chestern  var  ömkansvärd,  der  inga  ämnen  till  sångare 
och  sångerskor  voro  bekanta,  där  fördomar  mot  ett  in- 
ländskt spectacle  voro  rådande,  där  teatern  var  liten  och 
orymmelig,  der  en  olärd  snickare  var  maskinist  och  deko- 
rationsmälaren låg  halfdöd  af  lungsot»,  men  »under  konung 
Gustafs  ögon  fick  man  ej  fälla  modet».  Konungen  sjelf 
föregick  från  början  med  godt  exempel,  i  det  han  ögon- 
blickligen utkastade  planen  till  operan  Thetis  och  Pclée, 
hvilkens  utförande  uppdrogs  åt  den  vittre  rådmannen  Johan 
Wellander,  som  redan  i  April  hade  ett  par  akter  färdiga. 
Med  verksamt  biträde  af  den  fint  bildade  öfverhofjäg- 
mästaren  grefve  Carl  Fersen,  enligt  samtida  vittnesbörd 
utan  like  i  afseende  på  skådespelaretalang  och  insigt  i  teater- 
förhållanden, det  musikaliska  kommerserådet  Pati-ik  Alslrö- 
vier,  franske  balettmästaren  Gallodier  och  italienske  komposi- 
tören UHini  lyckades  den  nyutnämnde  teaterdirektören  kam- 
marherren J.  G.  Ehrensvärd  att  på  den  otroligt  korta  tiden  af 
trefjerdedels  år  få  en  duglig  trupp  bildad  och  inöfvad,  deko- 
rationer och  drägter  förfärdigade,  balett  och  orkester  någor- 
lunda användbara.  Största  svårigheten  låg  i  motviljan  hos 
personer  af  de  bildade  klasserna  att  egna  sig  åt  skådespe- 
larens ännu  föraktade  yrke,  men  när  konungen  lyckats 
öfvertala  landets  mest  uppburna  sångerska  assessorskan 
Elisabet  Olin  att  med  sin  beundrade  talang  medverka  vid 
det  fosterländska  företaget,  följde  flera  hennes  exempel, 
bland  andra  Petter  Stenhorgs  begge  söner  Carl  och  Nils. 
Den  1 8  Januari  1773  gick  Sveriges  första  opera  Thetis  och 
Pelée  öfver  Bollhusets  scen  under  ett  oerhördt  jubel,  som 
förnyades  vid  alla  de  tjugu  gånger  i  rad  gifna  föreställ- 
ningarne. Redan  den  10  Maj  kunde  en  ny  opera  gifvas 
nämligen  Händels  Acis  och  Galathea  med  delvis  ny  musik 
af  textens  bearbetare  Lalin.  Äfven  denna  opera  emottogs 
med  bifall,  hvilket,  ehuru  ej  i  lika  hög  grad,  ock  var  fallet 
med    Glucks    den    25  No  v.   uppförda    Orpheus  och  Eiiridice 


232  TEATERN   UNDER   GUSTAF   UI. 

med  ord  af  den  vittre  läkaren  Rothman.  I  denna  opera  de- 
buterade den  17-åriga  för  sin  skönhet  och  sin  röst  m}xket  be- 
undrade fru  Augusti.  Under  de  följande  8  år,  som  Boll- 
huset fortfor  att  begagnas  till  operahus,  gåfvos  der  med 
vexlande  framgång  15  nya  operor  och  operetter. 

Skapandet  af  en  operascen  med  sä  få  dugliga  krafter, 
som  här  förefunnos,  hade  skett  för  hastigt  för  att  fram- 
gången skulle  blifva  varaktig.  När  nyhetens  behag  för- 
svann, började  kritiken  taga  ut  sin  rätt  och  redan  1775 
klagas  öfver  operans  förfall.  Försöket  att  äfven  uppföra 
komiska  operor  slog  ej  väl  ut,  ehuru  den  först  gifna,  Grétrys 
Lucile  med  Marviontels  text  öfversatt  af  »mamsell  Malm- 
stedt»  sedan  fru  Lamgren,  väckte  så  stort  bifall  att  en  sam- 
tida förklarade,  att  -»aldrig  har  någon  pjece  bli/vit  så  emot- 
tagen  » . 

I  slutet  af  1776  afgick  Ehrensvärd  frän  sin  befattning 
och  erhöll  till  sin  efterträdare  kammarherren  friherre  A.  F. 
Barnekoiv,  under  hvilkens  styrelsetid  förfallet  fick  allt  mer 
och  mer  insteg.  Af  de  under  hans  tid  uppsatta  nya  ope- 
rorna vann  Adlerbeths  öfversättning  af  Thomas^  Amphion 
med  ÄU2umauns  musik  det  mesta  bifallet,  hvilket  väl  till  en 
del  var  att  tillskrifva  den  utmärkte  sängaren  och  skådespelaren 
Christ  offer  Christian  Kar  st  ens  uppträdande,  ehuru  operan 
sjelf  skildras  som  »ett  af  de  mest  lysande  skådespel  med 
en  ojemförlig  musik  och  i  sin  helhet  sublimt».  Adlerbeths 
samma  år  gifna  bearbetning  af  Marmontels  Procris  och 
Cephal  skildras  deremot  som  synnerligen  »lämplig  som  sömn- 
medel». Anna  Maria  Malmstcdts  öfversättning  af  samme 
författares  Zeinir  och  Azor  med  Grétrys  musik  emottogs 
dock  med  bifall.  Aret  derpå  klagar  Gjörwell  öfver  att  »hela 
operaverket  är  i  aftagande»,  och  medgifvandet  för  lindan- 
sare att  uppträda  på  operans  scen  satte  inseglet  på  den 
nya  teaterns  förfall.  Konungens  tydligt  ådagalagda  miss- 
nöje föranledde  Barnekow  att  1780  begära  sitt  afsked, 
hvilket  genast  beviljades. 

Ända  till  sin  död  1786  förde  hans  utsedde  efterträdare 
Carl  Ferscn  öfverinseendet  öfver  den  teater,  som,  enligt 
Ehrensvärds  sakkunniga  intyg,  »utan  hans  biträde,  insigter 
och  möda  aldrig  hunnit  till  den  höjd  den  nu  kommit». 
Med  aldrig  svikande  intresse  sökte  den  nye  teaterchefen 
bringa  till  verkställighet  de  planer  till  »operans  och  svenska 
spektaklets   förbättrande»    han  redan  före  sin  utnämning  af 


TEATERN   UNDEK   CiUSTÅF   UI.  233 

kärlek  till  teatern  och  af  bekymmer  öfver  dess  förfall  fram- 
lagt för  konungen  i  ett  memorial,  som  hans  företrädare 
Ehrensvärd  karakteriserar  som  »väl  skrifvet,  uppfyldt  af 
solida  skäl,  af  grundeliga  insigter  uti  alla  dess  delar  och 
alldeles  olikt  med  hvad  teaterdirektionen  kunnat  ingifva». 

Bättre  och  omsorgsfullare  undervisning  meddelades, 
bättre  ordning  och  hushållning  infördes,  ordentliga  kon- 
trakter    upprättades    och  ett  provisoriskt  reglemente  antogs. 

Bland  de  nya  förmågor,  som  under  Fersens  styrelsetid 
anstäldes  vid  operascenen,  intager  den  danska  skådespeler- 
skan Carolina  Fredrika  Miiller  främsta  rummet  genom  den 
lyckliga  förening  af  yttre  och  inre  egenskaper,  som  till  och 
med  aflockade  den  kritiske  Axel  Fersen  det  vitsordet  att 
hon  ägde  »en  vacker  röst,  angenämt  utseende  och  en  ut- 
märkt talang  för  scenen».  Under  ett  par  årtionden  var 
hon  också  otvifvelaktigt  svenska  teaterns  främsta  sångerska 
och  skådespelerska. 

Tvä  år  efter  sin  utnämning  hade  Carl  Fersen  den 
stora  glädjen,  att  fä  utbyta  det  trånga  och  förfallna  Boll- 
huset mot  Adelcrantz'  ändamålsenliga  och  praktfulla  opera- 
palats vid  Norrmalms  (nu  Gustaf  Adolfs)  torg.  Adlerbeths 
Cora  och  Alonzo  med  musik  af  Naumann  invigde  den  30 
Sept.  1782  det  nya  operahuset,  som  efter  att  i  mer  än  ett 
sekel  haf\'a  varit  ett  värdigt  tempel  för  de  »fosterländska 
sånggudinnorna»  som  bekant  inom  kort  kommer  att  lemna 
rum  för  ett  mera  tidsenligt. 

Under  Fersens  styrelsetid  uppsattes  7  nya  operor  och 
3  mindre  sångpjeser.  Bland  operorna  märkas  Gliicks  Al- 
cesie  och  Iphigenie  i  Tauridcti,  men  »periodens:  största 
succés»  var  dock  Gustaf  IlLs  och  Kellgrens  Gustaf  Vasa, 
som  på  grund  af  sitt  fosterländska  innehåll,  sina  poetiska 
skönheter  och  Naiwianns  musik  vann  en  långvarig  och  dit- 
tills oerhörd  framgång. 

Några  månader  efter  Gustaf  Vasas  första  uppförande 
afled  Fersen  i  Maj  1786.  Till  >; öfverintendent  vid  Kgl. 
Maj:ts  Hofkapell  och  spektakler»  utnämndes  kort  derefter 
Gustaf  Mauritz  Armfelt,  som  bibehöll  denna  befattning 
ända  till  konungens  död.  Enligt  Armfelts  senaste  biograf 
torde  hans  åtgöranden  dock  oftast  hafva  inskränkt  sig  till 
att  utföra  de  befallningar,  som  gåf\-os  af  konungen,  hvilken 
sjelf  bibehöll  öfverinseendet.  Ehuru  Armfelt  medelst  utde- 
lande af  örfilar  och  käppslängar  sökte  upprätthålla  ordning 


234  TEATERN   UNDER   GUSTAF   UI. 

och  disciplin  inom  den  svårhandterliga  skädespelaretruppen, 
gjorde  han  sig  dock  af  densamma  älskad,  tack  vare  sin 
kända  tjusareförmäga  och  sitt  kamratlika  deltagande  i  deras 
samqväm. 

Under  hans  tid  intager  dock  operan  en  jemförelsevis 
underordnad  ställning,  hvilket  väl  till  största  delen  hade  sin 
orsak  i  sä  väl  konungens  som  Armfelts  otvetydiga  förkärlek 
för  den  nybildade  Dramatiska  teatern.  Endast  fyra  nya 
operor  uppsattes  under  alla  dessa  år.  Bland  dessa  hade 
Kellgrens  bearbetning  af  Gustaf  III:s  dram  Gustaf  Adolf 
och  Ebba  Brahe  med  musik  af  abbé  Vogler  att  fröjda  sig  ät 
det  största  bifallet.  Gifven  första  gången  den  24  januari 
1788  gafs  den  äter  till  minne  af  revolutionsdagen  den  19 
augusti  »med  all  den  succés  som  ämnet  och  dagen  för- 
tjente  och  för  en  mängd  åskådare»,  af  hvilka  likväl  många 
antagligen  ditlockats  af  begär  att  vara  vittne  till  den  ovan- 
liga företeelsen  af  en  landsortsaktörs  debut.  Den  sedan  i 
vår  teaterhistoria  så  ryktbare  Anders  Widerberg,  af  konungen 
uppmärksammad  i  Göteborg  och  kallad  till  Stockholm,  de- 
buterade nemligen  nu  i  De  la  Gardies  rol  på  ett  sätt,  som 
enligt  Clewbergs  utsago  gjorde  att  »hans  spel  och  sång 
vant  mänga  spectateurers  och  hans  figure  alla  spectatricers 
bifall». 

Bland  de  äldre  operorna  syntes  Alceste  längst  bibehålla 
sitt  värde  i  allmänhetens  tycke.  I  denna  opera  hade  också 
fru  Muller  en  af  sina  glansroller,  af  henne  utförd  på  ett 
sätt,  som  inspirerade  Leopold  till  hans  år  1788  skrifna 
poem,    hvari    han   bl.   a.  apostroferar  den  stora  sångerskan: 

»Du  talar  till  min  själ,   du  genomtränger  mig; 
Jag  hör  ej   konstens  röst,  jag  tror  naturens  höra. 
I  dina  ögonkast  jag  känsla  målad  ser; 
Ilon  sig  åt  din  gestalt,   åt  dina  låter  delar. 
Din  blick  förnekar  ej   den  rörelse  du  spelar 
Ej   dina  anletsdrag  den  ton  din  strupe  ger.» 

Mamsell  Stading,  som  berömmes  för  så  väl  utseende 
som  röst  och  spel  väckte  jemte  Carl  Stenborg  allmän  för- 
tjusning, när  de  uppträdde  t.  ex.  i  Iphige?iie  i  Auliden,  der 
deras  intelligenta  och  känsliga  återgifvande  af  sina  roler 
samt  utsökta  samspel  kom  åskådaren  att  tveka,  hvilket  man 
skulle  mest  beundra,  deras  förmåga  som  skådespelare  eller 
sångare. 

När    denna  sistnämnda    pjes  gafs  den  15  Mars   1788 


TEATERN   UNDER   GUSTAF   IH.  235 

gjorde  Elisabet  Olin  sitt  äterinträde  pä  den  scen,  hvilkens 
främsta  prydnad  hon  en  gäng  var  och  hvilken  hon  ej  be- 
trädt  sedan  den  ol}xkliga  höstafton  1782,  dä  hon  under  re- 
presentationen af  Cora  och  Alofizo  snafvade,  föll  och  ska- 
dade sitt  knä.  Den  frejdade  sängerskan,  som  i  sä  hög 
grad  bidragit  till  framgängen  af  Gustaf  IILs  djerfva  plan 
att  skapa  en  inhemsk  operascen,  väckte  nu,  ehuru  hon 
redan  1779  af  Gjörwell  förklarades  hafva  »förlorat  gracerne 
i  sin  säng»,  mycket  bifall  och  emottogs  af  publiken  med 
synbar  beundran.  Bland  operans  öfriga  personal  intog 
konstnärsparet  Kar  st  en  främsta  platsen. 

Balettkåren,  som  vid  operans  instiftande  nästan  alldeles 
nybildades  kring  en  kärntrupp  af  fem  dansörer  frän  franska 
truppen,  hade  under  arens  gång  tack  vare  Gallodiers  led- 
ning gjort  stora  framsteg  och  var  enligt  Sofia  Albertinas 
utsago  1788  mycket  bättre  än  några  är  tidigare.  I  synner- 
het slösar  hon  med  beröm  pä  polskan  Giovatina  Bassi,  »pä 
sin  tid  ostridigt  den  fullkomligaste  dansös,  som  svenska 
teatern  haft»  och  Antoine  Boiirnonville,  »en  bäde  genom 
naturgäfvor,  bildadt  skönhetssinne,  outtröttlig  flit  och  för- 
träfflig skola  utmärkt  konstnär». 

Som  balettkompositörer  verkade  Gallodier  och  Mar- 
cadet,  hvilken  senare  bl.  a.  arrangerade  den  1778  uppförda 
Beständighetetis  seger,  hvilken  skildras  som  »en  ibland  de 
mest  lysande  i  anseende  till  prakten  i  dekorationer  och 
kläder». 

Operans  instiftande  var  dock  för  Gustaf  III  blott  ett 
medel  för  uppnåendet  af  hans  egentliga  mål :  inrättandet  af 
en  svensk  talscen.  Omedelbart  efter  operans  skapelse  bör- 
jades också  förberedelserna  härtill.  Det  första,  som  här- 
vidlag måste  göras,  var  att  undanrödja  den  fördom,  som 
hos  de  högre  klasserna  var  djupt  rotad  mot  modersmålet, 
och  att  öfvertyga  dess  medlemmar  om  dettas  användbarhet 
för  teatern.  Den  inhemska  teaterns  förfall,  de  ständiga  be- 
söken pä  den  förträff'liga  franska  teatern  hade  i  förening 
med  tidens  ensidigt  franska  uppfostran  bragt  modersmålet 
i  ett  vanrykte,  som  karakteristiskt  målas  i  skaldens  skildring 
af  tidens  kavaljerer,  h vilka  ej  lärt  annat  än  »fransyskan 
af  sin  mor  och  svenskan  af  sin  dräng». 

Vid  hofvet,  der  man  länge  och  ofta  uppträdt  i  franska 
skådespel,  tack  vare  konungens  och  hans  bröders  böjelse 
för  teatraliska  förströelser,  skulle  nu  äfven  försök  göras  med 


23(3  TEATERN   UNDEK   C4USTAF   lU. 

ett  svenskt  skådespel.  En  originalpjes  fans  naturligtvis  ej 
att  tillgå,  utan  man  valde  Voltaires  Zaire  i  öfversättning  af 
Solberg.  Pä  konungens  födelsedag  den  24  Januari  1774 
gafs  pä  enkedrottningens  föranstaltande  pä  rikssalen  denna 
till  sina  följder  märkeliga  föreställning,  >^då  medlemmar  af 
ho/vet  skulle  för  första  gängen  uppträda  i  ett  svenskt  teater- 
stycke för  af  görandet  af  frågan  om  svenska  spräkets  lämp- 
lighet för  sceJieti'». 

Ehuru  väl  redan  denna  första  föreställning  ansågs  hafva 
»för  alla  tider  ej  mindre  än  hos  hela  nationen  undanröjt 
den  fördom,  som  ännu  kunde  finnas  emot  ett  inhemskt 
skådespels  möjelighet;,  uppfördes  Zaire  ytterligare  tvenne 
gånger,  hvaraf  »resultatet  blef  att  svenska  språket  är  ganska 
dugligt  för  teatern». 

Konungen,  som  enligt  Gjörwells  berättelse  »konsulterat 
alla  grefvinnors  och  fröknars  öron,  om  de  funnit  sig  stötte 
af  modersmålet,  när  det  så  blott  och  bart  eller  utan  musik 
uttalas»,  fann  nu,  när  »alla  hafva  nigit  och  förklarat  sig  för 
landets  språk»,  tiden  inne  att  äfven  göra  ett  försök  inför 
den  stora  allmänheten.  Den  i  December  s.  ä.  uppfördes 
på  Bollhuset  Birger  farl  och  ]\Iechtild  författadt  af  Gyllen- 
borg efter  konungens  franska  utkast,  med  Carl  Stenborg  och 
mamsell  Eckerfnan  i  titelrolerna.  Pä  en  föregående  före- 
ställning pä  rikssalen  i  Juli  utfördes  Mechtilds  rol  af  fru 
O  lin.  Allmänheten,  »som  ej  fått  se  något  motsvarande  se- 
dan Dalins  Brynhilda  gafs  på  Bollhuset  af  den  på  1730- 
talet  florerande  svenska  commoedietruppen»,  mottog  detta 
första  svenska  skådespel  med  en  hänförelse,  som  gaf  sig 
luft  i  framropningar  ej  blott  af  författaren  ock  framställar- 
innan  af  Mechtilds  rol  utan  äfven  af  den  vid  hofvets  teater- 
nöjen synnerligen  framstående  hoffröken  Uggla,  för  hvilken 
denna  instuderat  sin  rol. 

Under  det  följande  året  uppfördes  endast  smärre 
skådespel  i  synnerhet  pä  lustslotten,  men  1776  uppfördes 
pä  Bollhuset  Racines  Aihalie  i  Muhrbergs  öfversättning  på 
ett  sätt,  som  gjorde  att  den  fint  bildade  Schering  Rosen- 
hane ansåg  »den  dagen  som  en  bland  de  skönaste  i  sitt 
lif»,  dä  han  fatt  se  detta  »den  franska  Euripides  mäster- 
verk öfversatt  af  en  mästare»  och  återgifvet  »med  kraft, 
ädelhet  och  prakt»  af  isynnerhet  fru  Olin,  hennes  dotter 
och  Stenborg.  Aret  derpä  gafs  Racines  Iphigenie  öfversatt 
af  Adlcrbeth,  enligt  Rosenhane  »den  bästa  pjes,  som  gifvits 


TEATERJJ  UNDER   GUSTAF  IH.  237 

efter  svenska  teaterns  öppnande».  Titelrolens  framställar- 
inna  den  i6-äriga  Ulrika  Rosenlund  väckte  dä  de  största 
förhoppningar,  som  dock  redan  tvä  år  derefter  följde  henne 
i  grafven.  Två  af  Voltaires  tragedier  Merope  och  Gengls 
Chan  lyckades  ej  vinna  något  bifall. 

De  gjorda  försöken  hade  visserligen  lagt  i  dagen  all- 
mänhetens åstundan  efter  svenska  skådespel  men  också 
bristen  pä  originalskädespel  och  svårigheten  att  med  operans 
personal  utföra  talpjeser.  Först  efter  tio  år  blef  konungens 
plan  om  en  svensk  talscens  upprättande  förverkligad  och 
detta  genom  en  enskild  persons  företagsamhet.  1787  erhöll 
kongl.  bibliotekarien  Risteli  privilegium  att  under  sex  år  pä 
det  grundligt  reparerade  Bollhuset  uppföra  svenska  skåde- 
spel. Risteli  lyckades  samla  en  ganska  god  trupp,  dels 
bland  operans  personal,  dels  af  nyengagerade.  Bland  aktö- 
rerna utmärkte  sig  JDe  Broén,  Tellersicdt  och  Charles  Uttini, 
Schyllander,  Wickbotn  och  GrönsirÖtn,  de  tre  sistnämnde  »uti 
vissa  caractersroler»,  bland  aktriserna  i  främsta  rummet  mam- 
sell Neuman  och  demäst  mamsell  Thomas  och  fru  Sund- 
mark. 

Sjelf  vitter  författare  och  flitig  öfversättare  bidrog  Ri- 
stell  med  flera  komedier,  bl.  a.  Visittimman  och  Mar  ens 
Wwimerberg  till  den  ganska  rikhaltiga  repertoiren,  hvilken 
utgjordes  af  arbeten  af  Bellman,  Björn,  Cleivberg,  Darelli, 
Holthusen  och  Schröderheim.  Konungens  intresse  för  före- 
taget visade  sig  äfven  deri  att  han  lät  der  uppföra  sin  dram 
Siri  Brahe  och  Johan  Gyllenstjerna,\'\å  debegge  första  föreställ- 
ningarne kallad  Den  Nyfikna.  Oaktadt  sina  verkligen  akt- 
ningsbjudande  ansträngningar  var  Risteli  dock  ej  vuxen 
striden  med  sina  svåra  medtäflare,  den  Slenhorgska  och  den 
nya  Franska  teatern.  Ehuru  »tillbedd  af  småborgarne» 
kunde  han  dock  ej  besegra  fördomen  mot  sig  hos  »den 
fina  verlden»,  som  redan  från  början  mötte  hans  företag 
med  ogillande.  Oförmåga,  lättrogenhet  och  svaghet  bragte 
honom  först  till  konkurs  och  sedan  till  brott.  I  April 
1788  rymde  han  från  teater  och  fädernesland,  anklagad  för 
stöld  ur  mynt-  och  medaljsamlingen  vid  Drottningholm. 
Det  öfvergifna  skådespelarsällskapet  slöt  sig  tillsammans  till 
ett  bolag  för  verksamhetens  fortsättande,  ett  steg,  som  vann 
konungens  gillande.  I  hopp  att  med  denna  i  mänga  af- 
seenden  goda  stamtrupp  ändtligen  kunna  få  utförd  sin  länge 
närda  plan  om  en  svensk  talscen,  underskref  konungen  den 


238  TEATERN   r>*DER   GUSTAF   m. 

I O  INIaj  det  i  vår  teaterhistoria  märkliga  bref,  hvari  han 
förklarar:  i)  Under  en  oaf bruten  omsorg  för  VHte?-het  ens  värd 
och  tillväxt  och  af  öfvertygelse  om  skådespelens  nyttiga  in- 
verkan ej  mindre  till  bidragande  af  detta  ändamål  än  till 
smaketis  och  sedernas  förädhuide  hafva  Vi  icke  allenast  med- 
delat Vårt  7iådiga  Privilegitim  för  Inrättnitigen  af  en  Dra- 
matisk Theater,  hvilken  Bibi.  Ristell  först  öppnat,  men  ett 
ut  af  fler e  personer  sammansatt  Bolag  efter  en  förbättrad  och 
mera  vidsträckt  plan  7tu  ämnar  fullfölja,  utan  Vi  hafva  äfven 
till  betygande  af  sådayia  Vara  nådiga  tänkesätt  velat  tillåta 
demia  Theater  att  kallas  Kungl.  Svenska  Dramatiska  Thea- 
ierm>.  En  vecka  derefter  den  17  Maj  öppnades  den  nya 
teatern  med   Gyllefiborgs  Sune  farl. 

Enligt  dess  af  Armfelt  författade  reglemente  stod  den 
Dramatiska  teatern  »till  alla  delar  under  direktionen  af  de 
öfriga  spektaklemas  styrelse»,  hvilken  utgjordes  af  reglemen- 
tets författare  med  konungens  handsekreterare  Abo-biblio- 
tekarien  A.  N'.  Cletvberg  som  närmaste  man.  Den  r, invärtes 
hushållningen»  vid  teatern  skulle  förvaltas  af  en  ordnings- 
man, hvilkens  allt  annat  än  behagliga  syssla  anförtroddes 
åt  den  25-årige  sekreteraren  ^''ils  B.  Spärr  sköld.  Vid  dennes 
sida  sattes  dels  ett  utskott  af  8  af  truppens  medlemmar, 
dels  s.  k.  sysslomän,  bland  hxdlka  åtminstone  föreständarne 
för  klädesmagasinet  och  arbetet  utsagos  bland  skådespe- 
lame  sjelfva,  en  anordning,  som  Clewberg  snart  på  grund 
af  erfarenhet  kunde  kalla  mycket  nyttig,  dä  ordningsmannen 
dei'igenom  hade  »en  damm  som  bryter  första  häftigheten 
af  allt  missnöje,  trättjr  och  insolencer,  som  från  alla  sidor 
strömma  (■)fver  dem,  h\ilka  ödet  dömt  att  styra  sådane  re- 
publiquer  som  denna». 

För  att  göra  den  nya  teatern  oberoende  i  ekonomiskt 
afseende,  skänkte  konungen  en  fond  samt  pålade  alla  kring- 
resande djurfö  re  visare,  lindansare  o.  d.  en  afgift  till  teaterns 
förmån.  Dessa  yttre  förmåner,  huru  nödvändiga  de  än 
voro,  kunde  dock  ej  ensamma  tillförsäkra  den  nya  teatern 
ett  långt  lif,  lika  litet  som  genom  dem  enbart  uppnåddes 
hvad  dess  konungslige  stiftare  en  gång  kallade:  >: det  första 
ändamålet,  nemligen  en  verklig  svensk •  teaters  tillskapande». 
Dertill  fordrades  framför  allt  en  svensk  dramatisk  literatur. 
Äfven  till  dennas  skapande  bidrog  konungen  oförtrutet 
på  ett  sätt,  som  vid  teaterns  hundraårsfest  träffande  tecknas 
i  skaldens  ord: 


XEATEKR    rXDEK    GUSTAF    III.  "Joy 

■»Allt,  allt  var   Gustafs  verk.     Sjclf  förste  man  han  har 
Sitt  snilles  offergärd  till  svenska  ko7tstens  altar.» 

Hans  aldrig  svikande  intresse  för  denna  sin  skapelse 
följde  honom  långt  utom  hufvudstadens  område.  INIidt  mider 
finska  krigets  vedermödor  flyger  hans  tanke  längtande  till 
teatern,  »som  jag  betraktar»,  skrifver  han  till  Clewberg, 
»som  en  lugn  hamn,  der  man  skulle  kunna  få  hvila  sig 
efter  stormen».  Ofta  uttalar  han  sin  belåtenhet  med  de 
rikhaltiga  meddelanden  från  teatern,  som  sändes  honom 
från  Armfelt,  Rosenstein,  Clewberg  m.  fl.  och  »med  hufvudet 
uppfylldt  af  bomber,  kanoner,  descenter,  kanonslupar,  gal- 
lerer  och  hvad  som  värre  är  af  fourage  och  bröd»  ned- 
skrifver  han  de  mest  i  detalj  gående  svar  på  teaterdirek- 
törens förfrågningar.  Omdömen  om  nya  pjeser,  bifall  eller 
klander  ät  de  spelande  omvexla  med  ekonomiska  spörsmål 
och  frågor  rörande  reglementets  tolkning.  Hans  vidtomfat- 
tande  intresse  för  allt,  som  rörde  teatern,  visar  sig  i  allt, 
vid  bedömmandet  af  en  inlemnad  pjes  likaväl  som  af  en 
ny  rolbesättning,  vid  den  noggranna  granskningen  af  ut- 
kasten såväl  till  drägter  som  dekorationer.  Det  var  också 
ej  endast  begäret  att  smickra  konungen  utan  äfven  att  ut- 
tala en  på  grundlig  erfarenhet  hvilande  sanning,  som  förde 
Clewbergs  penna,  när  han  som  svar  på  konungens  före- 
bråelse öfver  skaldernas  tystnad,  skref:  »sånggudinnorna, 
dessa  fredens  rädda  barn,  hafva  ej  under  dessa  orons  tider 
ett  enda  ögonblick  kunnat  lemna  ur  sigte  fäderneslandet 
och  dess  försvarare.  De  hafva  för  dessa  stora  intressen 
uppoffrat  uppmärksamheten  och  lugnet,  dessa  nödvändiga 
förutsättningar  för  deras  lekar.  Ty,  sire,  det  finnes  ingen 
mer  än  Eders  Maj:t  som  eger  denna  själsnärvaro  och  detta 
böjliga  snille,  som  kan  fördraga  allt;  som,  ehuru  det  om- 
fattar en  oändlighet  af  olikartade  föremål  inom  sin  handlings- 
spher,  förmår  följa  än  politikens  slingrande  irrgångar  än 
gracernas  lätta  danser;  som  vän  både  till  Älars  och  Apollo 
i  samma  hand  häller  maktens  vägskäl  och  sånggudinnornas 
attributer  samt  lika  lätt  redigerar  en  traktat  till  nationernas 
lycka,  som  planen  till  en  opera». 

Redan  under  första  året  af  Dramatiska  teaterns  tillvaro 
uppfördes  ä  densamma  den  af  konungen  författade  kome- 
dien Den  ene  för  den  andra  och  dramen  Helmfelt,  Aret 
derpå    gafs    komedien    Den    bedragne   Paschan  och  dramen 


240  TEATERN   UNDER   Gl'STÅF   III. 

Gustaf  Adolfs  Ädehnod.  1 790  gick  komedien  Alexis  Michaelo- 
ivitsch  och  Natalia  Nariskin  öfver  scenen.  Under  alla  dessa 
är  utgjorde  Siri  Brahe  allmänhetens  förtjusning. 

Konungens  föredöme  manade  till  efterföljd,  hans  upp- 
muntran sporrade  till  fortsatt  sträfvan,  hvilkens  frukt  blef 
en  rikhaltig  och  i  mänga  fall  utmärkt  dramatisk  literatur. 
Denna  bar  dock,  som  allt  annat  vid  denna  tid,  prägeln  af 
det  herskande  franska  inflytandet.  Med  fä  undantag  var 
hela  öfversättningslitera  turen  fransk  och  originalarbetena 
voro  alla  mer  eller  mindre  påverkade  af  franska  förebilder. 

Öfver  den  dramatiska  teaterns  scen  gingo  under  åren 
1788—92  inalles  52  nya  pjeser,  bland  hvilka  blott  12  voro 
tragedier.  De  flesta  af  dessa  senare  utgjordes  af  öfversätt- 
ningar  frän  den  nye  banbrytaren  inom  den  franska  trage- 
dien, Voltaire,  hvilkens  äskädning,  särskildt  hans  strid  för 
den  andliga  frigörelsen,  äterfinnes  i  de  få  och  föga  bety- 
dande originaltragediema  af  Gyllenborg,  Leopold,  Pajkull 
och  Rose7iheim. 

Äfven  i  konungens  dramer,  de  enda  sädana  af  någon 
betydenhet,  återfinnes  det  franska  inflytandet  ej  blott  i  valet 
af  ämne,  som  med  undantag  i  Hehnfelt  alltid  har  en  fransk 
förebild,  utan  äfven  i  det  tekniska  utförandet  af  det  franska 
uppslaget.  Det  oaktadt  har  Gustaf  III,  hvilkens  foster- 
ländska sinnelag  skönjes  äfven  under  det  främmande  smin- 
ket, lyckats  »förläna  sina  skådespel  den  flägt  af  heroism, 
den  ton  af  ädel  och  stolt  värdighet,  som  \'i  oskiljaktigt  för- 
binda med  våra  föreställningar  om  Sveriges  storhetstid.  I 
detta  fall  stå  hans  Hehnfelt  och  hans  Siri  Brahe  och  fohan 
Gyllejistjerna  ännu  i  dag  oöfverträffade». 

Det  öfvervägande  flertalet  af  de  gifna  pjeserna  utgjordes 
af  komedier  dels  i  original,  dels  i  öfversättning  eller  bear- 
betning, företeende  prof  på  alla  den  franska  komediens 
arter.  Af  Moliere,  som  under  frihetstiden  sä  ofta  öfver- 
sattes,  gafs  pä  Dramatiska  teatern  under  dessa  år  blott  en 
ny  pjes  och  denna  i  bearbetning.  Den  efterklassiska  kome- 
diens många  alster  fingo  deremot  många  tolkare,  den  egent- 
liga rococokomediens  något  färre.  Revolutionskomediens 
ryktbaraste  alster  Figaros  Bröllop  uppfördes  aldrig  på  Dra- 
matiska teatern,  ej  ens  i  bearbetning,  ty  den  bearbetning 
af  densamma,  som  Björti  inlemnade  med  titel  Qtiickströms 
Bröllop  förkastades  af  konungen,  «om  fann  den  likna  Carl 
den  stores  värja,   -läng  och  platt».     Lika  litet  som  han  fann 


TEATERN   1'KDER   OVRTAF   ni.  24] 

behag  i  originalet,  hvilket  han  ansåg  vara  »ett  dåligt  arbete 
föga  värdigt  Moliéres  och  Regnards  teater»,  lika  litet  kunde 
han  fördraga  den  svenska  bearbetningen,  »ett  dåligt  arbete 
i  detta  ords  hela  bemärkelse»,  en  naturlig  följd  af  bearbe- 
tarens  djerfva  tilltag  »att  utesluta  originalets  alla  qvickheter 
men  bibehålla  alla  dess  longörer  med  tillägg  af  en  del  trå- 
kigheter och  plattheter  af  egen  uppfinning  för  att  ej  tala 
om  en  oanständig  scen». 

Bearbetaren  af  Beaumarchais'  polemiska  sedesatir  blef 
äfven  den,  som  på  svenska  scenen  införde  Kotzebue,  »det 
literära  känslofrosseriets»  exponent.  Den  30  Juni  1791 
gafs  nemligen  pä  Dramatiska  teatern  dennes  De  OkätiJa 
eller  Verldsförakt  och  Ånger,  öfversatt  af  BJur7i.  Från  denna 
föreställning  berättas  att  en  af  de  uppträdande,  mamsell 
Löf,  utförde  sin  rol  med  en  så  stor  känslofullhet,  att  hon 
ej  blott  sjelf  föll  i  grät  utan  äfven  lockade  hela  publiken 
att  fälla  tårar.  När  pjesen  uppfördes  för  andra  gängen,  för- 
mådde det  allmänna  gråtandet  till  och  med  narra  några  när- 
varande nykomna  franska  aktörer  till  gråt  vid  pjesens  mer  rö- 
rande ställen,  ehuru  de  ej  begrepo  ett  ord  af  pjesens  innehåll. 

Många  af  de  talrika  bearbetningarne  af  företrädesvis 
franska  original  äro  på  ett  synnerligen  lyckligt  sätt  lokali- 
serade. Bland  dessa  väckte  Det  oskyldiga  bedrägeriet  det 
största  bifallet,  emedan  Björn  i  denna  efterbildning  af 
Desiouches  Fausse  Agnes  rigtade  sin  satir  mot  den  gängse 
vurmen  för  magnetism  o.  d.  Med  denna  pjes  »gaf  teatern», 
enligt  en  skildrares  ord,  >;  en  om  också  ensidig  och  svag  gen- 
klang af  den  stora  kampen  Pro  Sensu  Communi,  den  mäk- 
tigaste intellektuella  sammandrabbningen  under  Gustaf  III:s 
tid».  Främst  i  denna  förmåga  att  med  bibehållande  af  det 
främmande  ämnet  i  pjesen  inlägga  nationella  typer  eller 
frågor  för  dagen  stå  Gustaf  III sjeli  och  Sckröderheim,  men 
aldra  främst  Kexél  och  Envallsson,  till  hvilka  senare  jag 
återkommer  längre  fram. 

Bland  de  fätalige  sjelfständige  komediförfattarne  äro 
C.  G.  U.  von  Holthusen  och  N.  B.  Sparrschöld  de  märk- 
ligaste. Den  förres  treaktskomedi  Slädpartiet  gafs  visser- 
ligen första  gången  inför  en  åskådarskara  så  talrik,  att  man 
endast  vid  representationen  af  Siri  Brahe  var  van  att  finna 
något  motsvarande,  men  det  bifall,  som  kom  den  till  del, 
var  långt  ifrån  oblandadt.  Det  tydligt  visade  missnöjet 
med   vissa  delar  af  pjesen,  som  till  och  med  uppväckte  en 

Svenska  Parnassen.    IV.  16 


242  TEATERN   UNDER  GCSTAF   IIT. 

långvarig  polemik  i  Stockholms-Posten,  föranledde  författaren 
att  göra  så  många  förändringar  och  förkortningar,  att  det 
gaf  en  samtida  anledning  att  uttala  den  önskan,  att  »han 
för  hvarje  representation  afklippte  något,  på  det  att  hela 
pjesen  slutligen  försvann». 

Mera  lycka  gjorde  han  med  sin  den  ig  December 
1  ySS  gih^a.  Borgersmän?ie7i  eller  Julklappen  i  likhet  med  Björns 
Frikorpscn,  en  af  dessa  för  Gustaf  IIIis  tid  synnerligen  ka- 
rakteristiska tillfällighetspjeser,  som,  fullblodiga  uttryck  af- 
medelklassens  patriotism  och  rojalism,  alltid  helsades  med 
stormande  bifall  af  den  lättrörda  publiken,  som  vid  Fri- 
korpsens  uppförande  afbröt  föreställningen  med  bifallstecken 
under  det  >.  tårarne  runno  och  gråten  hördes  ofta  starkare 
än  i  kyrkan».  Efter  pjesens  slut,  som  åter  lifligt  applåde- 
rades, »samlade  man  sig  åter  utanför  Bollhuset,  omfam- 
nade hvarannan  med  den  känsla  af  nöje  och  uppmuntran, 
som  aldrig  kunna  beskrif\'as». 

Bland  Sparrschölds  pjeser  väckte  Mexikanska  syslrarfie 
en  viss  uppmärksamhet  genom  det  utspridda  ryktet,  att 
den   skulle   vara    författad  af  konungen  eller  Leopold. 

För  ett  värdigt  ätergifvande  af  dessa  literära  alster  hade 
Dramatiska  teatern  till  sitt  förfogande  en  i  många  afseenden 
framstående  trupp,  hvilkens  flertal  som  ofvan  är  sagdt  förut 
var  fästad  vid  Ristelis  teater.  Främsta  platsen  inom  denna 
kärntrupp  intages  obestridligen  af  Abraham  Isaaksson  De 
Broén,  en  skådespelare,  om  hvilken  det  omdöme  med  fullt 
fog  kunnat  fällas,  att  »han  utan  tvifvel  var  Sveriges  förste 
dramatiske  konstnär  på  sin  tid».  Ända  till  raseri  häftig  och 
oresonlig  spelar  han  i  tidens  kulisshistorier  en  löjeväckande 
rol,  som  dock  gjorde  honom  mindre  angenäm  för  kamrater 
och  förmän. 

Strax  före  jul  1786  vitfor  han  med  anledning  af  att  han 
sjelf  en  gång  sjöng  falskt  i  »Gustaf  Vasa»  i  hårda  utlätelser 
ej  blott  mot  medspelande  och  orkester  utan  äfven  mot  Arm- 
felt,  hvilken  genast  lät  sätta  den  häftige  skådespelaren  i 
arrest,  der  han  efter  hvad  det  berättas  troligtvis  fått  sitta 
länge  nog,  om  han  ej  pä  sjelfva  julaftonen  tillskrifvit  Arm- 
felt  en  biljett,  hvari  han  gaf  denne  ett  råd  »huruledes  han 
med  mycken  ringa  kostnad  skulle  kunna  göra  dess  hustru 
och  barn  en  ganska  angenäm  julklapp,  nemligen  att  låta  af 
4  bräder  slå  hop  en  lår  och  deruti  låta  corpus  delicti  hem- 
bäras», ett  infall,  som  för  honom  öppnade  fängelsets  portar. 


TEATERN    VXDER    GUSTAF    IlT.  -4.) 

I  en  synnerligt  löjlig  dager  står  hans  envishet  och  häf- 
tighet vid  de  uppträden  inom  teatern,  som  åtföljde  förslaget 
om  firandet  af  drottningens  födelsedag  den  22  Juli  1788 
medelst  en  tillfällighetspjes  Landstigningen,  författad  af  Björn. 
De  Broén  hade  fått  i  sitt  hufvud  att  denna  borde  ges  på 
något  af  lustslotten,  och  oaktadt  alla  inkast  häremot  begaf 
han  sig  ut  till  Drottningholm  i  hopp  att  kunna  förmå  prin- 
sessan Sofia  Albertina  att  pä  sin  bekostnad  låta  pjesen  upp- 
föras till  drottningens  ära.  Prinsessans  afböjande  svar  af- 
kylde  ej  De  Broens  if\'er.  Tvungen  att  gå  in  på  sina  kam- 
raters beslut  att  uppföra  pjesen  å  teatern,  nekade  han  dock 
envist  att  spela  för  penningar,  utan  yrkade  på  att  föreställ- 
ningen skulle  gifvas  endast  för  det  inbjudna  hofvet.  På  in- 
vändningen att  »det  vore  ganska  osäkert  om  drottningen 
vore  smickrad  af  ett  spektakel  utan  åskådare»,  svarade 
den  aldrig  svarslöse  De  Broen,  att  man  i  sådant  fall  kunde 
inbjuda  stadens  Femtio  Äldste.  Då  truppen  ej  heller 
ville  gå  in  härpå,  erbjöd  han  sig  att  köpa  pjesen  för  1,200 
daler  med  tillägg  att  de  Femtio  Äldste  nog  skulle  vara  vil- 
lige att  ge  pjesen.  »De  öfrige  aktörerne  svarade  då»,  be- 
rättar Clewberg  i  sin  rapport  till  konungen,  »att  om  me- 
ningen vore  att  de  skulle  spela,  kunde  de  ej  samtycka  der- 
till,  men  om  de  Femtio  Äldste  med  sina  damer  ville  upp- 
föra densamma,  hade  de  deremot  ingenting  att  invända». 
Förtörnad  öfver  alla  invändningar  förklarade  De  Broen  till 
slut,  »att  om  han  ej  kunde  annat,  skulle  han  åtminstone 
för  egen  del  göra  en  fete,  om  det  ock  skulle  kosta  honom 
150  Rdr,  och  beropade  sig  tillika  på  den  fete,  som  hans 
hustru  år  1787  gifvit  åt  en  köpmansfru  af  sina  vänner». 
»Derpå»,  säger  Clewberg,  »följde  ej  annat  svar  än  ett  allmänt 
skratt.»  Björns  pjes  gafs  som  beslutadt  var  den  22  på  af- 
tonen pä  Bollhuset,  men  den  envise  De  Broén  fullföljde 
äfven  sin  plan  att  ge  drottningen  en  fete.  På  aftonen  den 
21  samlade  han  en  del  »chorsångare  och  trumpetare»  samt 
medlemmar  af  den  rojalistiskt  sinnade  Augustiorden  på  en 
»med  vin  och  krut  lastad  speljakt»,  med  hvilken  han  af- 
seglade  till  Ulriksdal.  »Sedan  han  der  planterat  kanoner 
och  tillbringat  natten  med  sin  svit  att  dricka  och  sjunga 
öfver  sina  versar,  har  han  om  morgonen,  vid  gifvet  tecken 
att  drottningen  vaknat,  börjat  féten  med  en  kanonad  af  120 
skott»,  hvarefter  sjöngs  »Hela  verlden  fröjdens  Herran»  och 
följande  för  tillfället  författade   »Canon»: 


244  TEATERN   UNTiER   GI-STAF   in. 

Prydd  med  den  ära  För  Magdalena 

Krojian   att  bära,  Hjertaji  sigcna 

Din  Dygdelära  Med  suckar  rena 

Hvart  hjerta  rör.  Blif  hvar  sin    Tolk. 

Gustaf  Du  f ägnar,  O  Drottning  ömma  ! 

Sverige  Du  hägnar,  Din  Dygd  berömma 

Vår  sång  af  hör.  Kan  aldrig  glömma 

Ditt  trogna  Folk. 

I  Floras  länder 

Vid  dessa  stränder, 
Med  höjda  händer 

Vår  dyrkati   tag. 
Af  ödets  lagar 
Njut  sälla  dagar, 
Ditt  nanui   behagar 
Hvar  Svensk  i  dag. 

Denna  oresonliga  häftighet  och  sjelflförgudning,  som 
kom  honom  att  en  gäng  under  en  ordvexhng  med  teaterns 
ombudsman  Sparrschöld  utbrista:  »Tror  ni  att  jag,  som  är 
den  förste  vid  Dramatiska  teatern,  som  kungen  sjelf  i  flera 
vittnens  närvaro  kallat  för  en  Garrick,  kan  anse  er  för  min 
förman,  er,  som  födes  af  mitt  svett  och  blod.  Nej,  förr 
kasta  mina  barn  i  Norrström,  förr  lägga  mitt  hufvud  pä 
stupstocken»,  följde  honom  äfven  ut  i  det  dagliga  lifvet  till 
obehag  för  honom  sjelf  och  hans  omgifning.  Sä  piskade 
han  t.  ex.  en  gång  upp  en  källaremästare  Simson  »icke  af 
l^olitiska  orsaker,  ty  deruti  hafva  de  samma  tankar,  utan 
emedan  Simson  under  pokulerandet  visade  mindre  goda 
tankar  om  le  métier  d'artiste».  En  kamrat,  som  bodde  hos 
honom,  körde  han  ut,  endast  derför  att  denne  »vid  något 
tillfälle  öfver  en  klädning  råkat  att  med  honom  vara  af 
olika  tanke».  Ej  ens  när  han  hade  gäster  hemma  hos  sig, 
kunde  han  lägga  band  pä  sin  häftighet.  En  fest,  som  han 
gaf  för  en  stor  del  af  sina  kamrater  vid  teatern,  skildras 
för  konungen  af  Clewberg  i  följande  korta  men  drastiska 
ordalag:  »Den  börjades  med  att  gifva  Charles  Uttini  en 
örfil  och  slöts  med  att  declarera  de  öfrige  för  hundsvottar». 

Hans  hustru  uppträdde  blott  en  enda  gång  pä  Dra- 
matiska teatern,  nemligen  när  Sheridans  af  henne  öfversatta 
komedi  Tadelskolan  gafs  till  hennes  förmän,  och  ett  plötsligt 
sjukdomsfall    hotade   med   spektaklets  inställande.     >; Tadel- 


TEATERN    TNDER    (USTAF    III.  245 

skolan»  kallades  för  öfrigt  vid  denna  tid  aldrig  annat  än 
-amin  hus/ rus  pJ(.'s>->,  emedan  De  Brocn,  som  vid  utdelningen 
af  rolerna  till  densamma  blef  förargad  öfver  en  anteckning 
af  Björn  angående  tiden  för  dessas  inlärande  och  ville  taga 
rolerna  tillbaka,  vid  de  föreställningar  häremot,  som  rigtades 
mot  honom,  svarade:  »Det  är  icke  jag  som  är  auktor,  det 
är  min  hustru,  mig  kan  ni  gä  åt  huru  ni  vill,  men  ta  mig 
fan  det  går  an  med  henne,  det  vet  jag  det». 

En  lustig  episod  ur  detta  konstnärspars  samlif,  för 
öfrigt  äfven  den  ett  bevis  pä  De  Broens  envishet,  omnämnes 
af  Sparrschöld.  Under  öf\'erläggning  inom  »teaterns  literära 
utskott»  om  en  af  Sparrschöld  öfversatt  pjes  förklarade  De 
Brcén  att  frasen:  »Grefvinnan  har  allt  för  mycket  förnuft 
att  gifta  sig  med  en  man  af  mina  år»  hvarken  var  svenska 
eller  mening.  Det  låter  som  hon  skulle  gifta  sig  med  ho- 
nom och  meningen  lär  vara  tvärtom.  Det  bör  heta:  allt 
för  mycket  förstånd  att  in/et  gifta  sig  med  en  man  af  mina 
är».  Förargad  öfver  alla  invändningar  »gaf  De  Broeh  sig 
djefvulen  pä  att  han  hade  rätt,  gick  hem  och  fick  en  häftig 
träta  med  sin  hustru  om  samma  fras  samt  öfvertygade 
henne,  att  hon  \'arit  för  litet  förnuftig,  som  gift  sig  med  en 
sådan  man». 

En  synnerligen  karakteristisk  representant  för  skäde- 
spelaretruppen  vid  Dramatiska  teatern,  »som  ständigt  fortfor 
att  nyttja  sin  fria  regeringsform  under  beständiga  inbördes 
krig»,  var  C.  G.  Schylla7ider,  alltid  i  opposition  mot  andre 
direktören  Clewberg,  som  han  förklarade  för  »en  despotisk 
menniska»  och  Sparrschöld,  som  han  kallade  för  »Clewbergs 
pådrifvare,  budbärare  och  executor  af  dess  odrägliga  befall- 
ningar». Mycket  stolt  öfver  sin  ställning  i  samhället  som 
gränstullinspektor  i  St.  Michel  i  Finland,  från  hvilken  be- 
fattning han  erhöll  tjenstledighet  vid  sitt  inträde  vid  Risteils 
teater,  var  han  mycket  noga  med  att  »aldrig  bli  ansedd 
som  aktör  utan  som  amatör  af  spektakleme».  Låinge  hade 
ej  Schyllander  varit  anstäld  vid  Dramatiska  teatern,  förr  än 
han  tog  en  verksam  del  i  de  oroligheter,  som  der  yppade 
sig.  Hans  ställning  till  dessa  belyses  af  Clewbergs  ord: 
»Det  synes  som  den  allmänna  krigsandan  äfven  utbredt  sig 
öfver  Thalias  trupper  och  man  kunde  säga  att  orolighetema 
böljats  frän  finska  gränsen,  emedan  aktören  Schyllander, 
som  varit  inspektor  i  Aborrfors,  först  lyftat  upprorsfanan». 
Schyllander    uppträdde    härvidlag    sä    uppstudsigt   och   för- 


-'4(3  teatp:kx  undek  gtstaf  iii. 

olämpande,  att  Clewberg  lät  föra  honom  till  hög\akten,  eller 
som  Schyllander  sjelf  skildrar  det,  »blef  han  af  Clewberg 
manad  och  befald  i  arrest  på  en  facon,  som  förskräckte 
hela  hufvudstaden,  på  ett  sätt  att  hårdare  ej  kunde  öfvergä 
den  gröfsta  mytinerare  och  upprorsman».  Alltid  medveten 
om  sin  rang,  förklarade  han  att  den  vakt,  som  skulle  föra 
honom  i  arresten,  »ej  kunde  anses  tillräcklig  för  en  person 
som  han,  som  var  adelig  vederlike  och  omöjligen  kunde 
föras  utan  af  en  underofficer  och  8  man».  Då  >. direktion 
lät  honom  förstå,  att  han  i  den  delen  lätt  kunde  bli  till- 
fredsstäld,  men  att  man  förmodat  honom  ega  den  aktning 
för  sig  sjelf  att  godvilligt  utan  följe  förfoga  sig  till  arresten», 
syntes  han  »flatterad  och  erbjöd  straxt  sin  parole  d'honneur 
att  inom  en  halftimme  der  infinna  sig». 

I  sin  opposition  mot  sina  förmän  hade  Schyllander 
nästan  alitid  en  ifrig  medhjelpare  och  bundsförxandt  i  skåde- 
spelaren f.  d.  notarien  J.  S.  Ahlgrcn,  i  likhet  med  Schyl- 
lander en  god  skådespelare,  men  odräglig  mot  kamrater  och 
förmän. 

Ehuru  mera  känd  som  öfversättare  och  bearbetare  för 
scenen  än  som  uppträdande  på  densamma  får  dock  D.  G. 
Björn  ej  glömmas,  när  Dramatiska  teaterns  bättre  skåde- 
spelare uppräknas,  lika  litet  som  Lars  Hjortsberg,  om  det 
ock  var  dennes  senare  verksamhet,  som  kom  honom  att 
förtjena  det  vitsordet,  att  han  »var  i  de  flesta  afseenden 
den  ypperste  skådespelare  Sverige  egtx.. 

Teaterns  qvinliga  medlemmar  gåfvo  ej  de  manliga  efter 
hvarken  i  begåfning  eller  i  förmåga  att  bereda  direktionen 
obehag.  I  begge  dessa  afseenden  utmärkte  sig  M.  L.  Mar- 
cadet,  mera  framstående  som  framställarinna  af  tragiska  roler 
än  som  lyrisk  skådespelerska.  Oaktadt  alla  liennes  nycker, 
upprepade  uppsägningar  och  sjelfrådiga  uppträdande  skat- 
tade Gustaf  III  henne  högt  som  skådespelerska.  I  ett  bref 
i  November  1789  uppmanar  han  Armfelt  att  göra  hvad 
han  kan  för  att  få  behålla  Ahlgren  och  madame  Marcadet, 
»de  intressera  mig  oändligt  i  min  dubbla  egenskap  af  för- 
fattare och  åskådare.  Det  skall  blifva  mitt  enda  nöje  för 
kommande  vinter,  och  min  portfölj  är  full  af  utkast,  som 
mitt  känsliga  sinne  ej  vill  se  misshandlade».  »Den  enda 
aktris  efter  madame  Marcadet,  som  kan  spela  en  ny  role 
utan    att    bli    undervist    och    utan   falska   toner»  var  enligt 


TEATERX   rXDER   GUSTAF   III.  247 

konungens  utsago  kapellmästare  Haeflhers  unga  maka  Gert- 
rud Elisabel  Forselitis. 

Undervisning  behöfde  deremot  Jeaiictte  Löf,  öfver  hvil- 
kens  oförmåga  att  sjelf  lära  sig  sin  rol  direktion  och  för- 
fattare ofta  beklagade  sig.  Hvad  hon  saknade  i  inre  be- 
gäfning,  hade  en  gifmild  natur  rikligen  ersatt  i  yttre  måtto, 
ty  af  yttre  fördelar  saknade  hon  ingen.  Figurens  form- 
skönhet, anletsdragens  klassiskt  rena  skönhet,  röstens  väl- 
ljud bildade  ett  sällsynt  helt,  som  tjusade  hennes  samtid, 
som  äfven  hänfördes  af  en  viss  värme  och  nobless  i  hennes 
spel.  Hennes  lefnadssätt  var  sådant,  att  det  gaf  ett  rikt 
stoff  ät  samtidens  anekdotberättare,  som  funno  henne  karak- 
teristiskt återgifven  i  de  bombasti.ska  ord,  hvarmed  Bellman 
i  divertissementet  »Dramatiska  Sammankomsten»  låter  Hjorts- 
berg  helsa  henne: 

•''Olympens  Hyacint  och  Pafos  myrlctiblad! 
I  dina  ögons  eld  ser  Jag  Cytheren  brinna.» 

Större  som  skådespelerska  var  C.  Ch.  Neunian,  flitig 
och  begåfvad,  en  .  verklig  prydnad  för  teatern  genom  sin 
talang  och  sitt  smakfulla  sätt  att  kläda  sig.  Olyckligtvis  var 
hennes  röst  sträf  och  hennes  diktion  monoton,  h vilket  för- 
anledde Clewberg'  att  om  hennes  utförande  af  Elmires  rol 
i  »Soliman  H»,  der  hon  i  en  scen  uppträder  och  dansar, 
fälla  följande  roliga  omdöme:  Hon  sätter  något  för  mycket 
takt  i  sin  röst  och  något  för  litet  i  sin  dans,  så  att  om  hon. 
kunde  dansa  med  läpparna  och  deklamera  med  fötterna, 
skulle  hon  i  denna  rol  vara  charmant». 

En  omtyckt  framställarinna  af  soubrettroler  hade  tea- 
tern i  Louise  Götz,  dotter  till  teaterns  perukmakare,  som 
spelar  en  rol  vid  den  löjeväckande  öfverläggningen  om  Bell- 
mans  inlemnade  divertissement  2 Den  ärorika  dagen».  För 
att  afgöra  om  detta,  som  enligt  Clewbergs  omdöme  »endast 
tjenade  att  bevisa  denna  qvicka  författares  oskicklighet  för 
Theatern»,  borde  antagas  eller  ej,  »togo  några  udda  och 
jämt  på  råckknapparne,  andre  räknade  ja  och  nej  på  fing- 
rarne,  och  emedan  man  började  med  ja  och  fingrarnes  antal 
fants  vara  jämt,  kunde  ej  pjesen  annat  än  vara  odugelig». 
Oaktadt  all  opposition  hade  dock  pjesen  troligtvis  blifvit 
antagen,  tack  vare  De  Broens  sträfvan,  om  ej  nämnde  Götz 
anmält,  »att  emedan  han  hört  att  i  den  nya  pjesen  fordras 
en    stor    peruque    och    den   enda  dertill  tjenliga  ifrån  hans 


248  TEATERN   UNDER   GUSTAF   UI. 

gesäller  blifvit  confisquerad  af  polisen,  säg  han  alldeles  in- 
gen möjeligliet  hurn  pjesen  kunde  uppföras». 

»Hans  inkast  togs  i  öfvervägande  och  emedan  peru- 
quen  ^•erkeligen  fants  vara  hufvudpersonen  i  pjesen,  stadnade 
man  i  det  beslut  att  icke  antaga  densamma.» 

Oaktadt  det  förvänansvärdt  stora  antalet  af  verkligt 
stora  förmågor  bland  den  nybildade  teaterns  sä  väl  manliga 
som  qvinliga  medlemmar,  hade  den  dock  ej  lätt  att  hälla 
sig  uppe  i  striden  med  sina  begge  medtäflaie,  ä  ena  sidan 
den  nyinkallade  franska  truppen,  som,  sammansatt  af  goda 
ja  delvis  utmärkta  förmågor  med  en  af  Paris  dåvarande 
bäste  skådespelare,  den  berömde  J.  M.  Boutet  de  Mottvel, 
i  spetsen,  helt  naturligt  lockade  till  sig  hufvudstadens  hela 
bildade  societet,  som  »i  det  franska  språket  fått  ett  andra 
modersmål  och  i  den  franska  literaturen  återfann  alla  sina 
ideal  > ;  å  den  andra  sidan  Stefiborgs  teater,  som  med  komi- 
ska operetter  och  qvicka  om  ock  grofkorniga  parodier  af  de 
mera  kända  operorna  tillfredsstälde  medelklassens  behof  af 
dramatisk  förströelse. 

Konungen,  som  efter  operans  inrättande  snart  nog  kom 
till  insigt  af  att  dess  medlemmar  i  dramatiskt  afseende  ännu 
hade  mycket  att  lära,  beslöt  nemligen  att  genom  återupp- 
rättandet af  en  fransk  teater  skaffa  de  bästa  förebilder,  som 
stod  att  finna,  åt  de  skådespelare,  med  hvilkas  hjelp  han 
hoppades  kunna  skapa  en  svensk  talscen.  Ofvannämnda  af 
Creutz  i  Paris  antagna  trupp  gaf  frän  och  med  1781  ända 
till  olycksaftonen  den  16  Mars  1792  efter  regeln  två  gånger 
i  veckan  på  Bollhuset  talrikt  besökta  föreställningar,  hvilkas 
betydelse  för  den  svenska  skådespelarekonsten  ej  kan  skattas 
nog  högt.  Den  franska  truppen  stod  naturligtvis  ej  efter 
den  svenska  i  vilja  och  förmåga  att  anställa  inbördes  tvister 
och  sätta  teaterstyrelsen  i  förlägenhet.  Största  olägenheten 
förorsakades  dock  deraf  att  flere  af  dess  medlemmar,  deri- 
bland  Mon\'el  sjelf,  skyndade  att  vid  lägligt  tillfälle,  ofta 
utan  tillåtelse,  vända  ryggen  åt  Sverige,  der  de  hade  svårt 
att  fördraga  de  kalla  vintrarne,  som  understundom  voro 
»plus  que  Suédois»  som  Clewberg  säger  om  1787 — 88  års 
skarpa  vinter.  När  någon  gång  verkligen  skäl  uppgäfvos  för 
begärd  tillåtelse  att  resa,  kunde  dessa  vara  löjliga  nog.  Sä 
förklarade  aktören  Caron  sig  1789  nödsakad  att  återvända 
till  Frankrike,  der  »tidens  oroligheter  fordrade  hans  närvaro, 
emedan  han  ägde  en  charge  vid  Franska  hofvet».    »Denna 


TEATEFxX    rXDKli    (ilSTAI"    III.  -i') 

betydliga  charge>,  tillägger  Clewberg  spetsigt,  »som  hotar 
teatern  att  sakna  sin  Caron,  består  uti  en  survivance  de 
Valet  de  Chambre  hos  Madanie  la  comtesse  d'Artois.» 

Den  franska  truppens  repertoire  var  mycket  omvexlande 
och  upptog  sä  väl  tragedier  som  komedier.  Äfven  på  denna 
teater  gaf  publiken  dä  och  då  luft  åt  sin  fosterländska  och 
rojalistiska  sinnesstämning.  Så  berättar  Schröderheim  att 
vid  en  föreställning  af  Z>«  Bdloys  af  lidelsefull  patriotism 
lågande  tragedie  Siege  de  Calais  publiken  vid  minnet  af 
Anjala-dådet  »tog  alla  tillfällen  att  marquera  de  ställen,  som 
kunde  tillhöra  de  rättsintas  beskedliga  esprit  och  uti  sista 
Scenen  af  3:dje  Acten  blef  Harcourt  icke  allenast  nödgad 
att  stanna  vid  de  orden:  'Tremblez  faibles  Sujets  qui  tra- 
hissez  vos  Maitres',  utan  man  återtog  applaudissementerne 
3:nne  gånger  och  bifallet  lyste  i  allas  ögon,  som  tänkte  sä. 
Några  syntes  embarrasserade  med  sina  personer.» 

Huru  vidsträckt  än  den  franska  bildningen  var  och  huru 
mycket  än  den  franska  teatern  omhuldades  af  de  tongif- 
vande  i  samhället,  kunde  den  dock  helt  naturligt  ej  täfla 
med  Sienborgska  ieafern  i  inflytande  på  den  stora  massan 
af  teaterbesökare.  Denna  teater,  ur  hvilkens  djupa  förfall 
vid  periodens  början  några  bilder  lemnats  här  ofvan,  bibe- 
höll väl  under  de  första  åren  af  1770-talet  »prägeln  af  nå- 
got gammalt,  förvildadt  och  förlegadt»,  men  intog  inom  kort 
en  helt  annan  och  bättre  ställning  dels  genom  den  drag- 
ningskraft, som  låg  i  de  från  och  med  1775  uppförda  myc- 
ket populära  parodierna  af  Hallman  och  i  Kexcls  qvicka 
skildringar  ur  samtidens  umgängeslif,  dels  genom  direktörs- 
befattningens öfvertagande  1780  af  Petter  Stenborgs  son 
Carl.  Denne,  som  ej  af  sin  anställning  vid  operan  ansåg 
sig  hindrad  att  med  all  sin  stora  förmåga  som  aktör,  för- 
fattare och  kompositör  och  sin  outtröttliga  energi  täfla  med 
de  kungliga  teatrarne,  flyttade  för  vintermånaderna  (sommar- 
tiden spelade  han  fortfarande  i  Humlegården)  in  i  en  ny 
teater  vid  Eriksberg,  der  ej  blott  som  förut  komedi  och 
drama  utan  isynnerhet  den  komiska  operan  spelades  med 
storartad  framgång.  Ett  ytterligare  steg  framåt  i  bety- 
denhet och  utveckling  betecknas  af  scenens  förflyttning  till 
en  mera  tidsenligt  inredd  teater  i  madam  Nymans  hus  vid 
Mimkbron,  hvilken  invigdes  den  29  Oktober  1784  med 
Gtcsiaf  Erikssoti  i  Dalariie  af  Carl  Envallsson.  Denne  ytter- 
ligt produktive  författare  och  öfversättare  riktade  nu  teatern 


250  TEATERN   UNDER   GUSTAF   III. 

med  en  massa  pjeser,  hvilka  äro  de  mest  karakteristiska  för 
repertoiren  hos  den  Nya  Sve?iska  Theatcrn,  som  den  kallades 
till  1788,  då  den  utbytte  denna  benämning  mot  den  mer 
betecknande  af  Svenska  Komiska   Theatcrn. 

Gustaf  III,  hvilkens  verkliga  intresse  för  allt,  som  rörde 
teatern,  höjde  honom  öfver  all  småaktig  förkärlek  för  hans 
egen  skapelse,  den  Dramatiska  teatern,  tillät  Stenbergs  tea- 
ter, hvilkens  betydelse  som  operett-teater  han  insåg,  att  be- 
gagna sig  af  en  del  af  Kongl.  operans  skådespelare,  kör 
och  orkester.  Den  måste  dock  stå  under  inseende  af  Kongl. 
teaterdirektionen,  som  hade  att  granska  de  stycken,  som 
skulle  uppföras.  Först  utan  men  sedan  med  kunglig  tillå- 
telse uppträdde  äfven  Schy Händer  på  Stenborgs  teater,  der 
han  isynnerhet  i  käringrolcr,  särskildt  som  »Mor  Bobi»  i 
Enval/ssons  lyriska  komedi  •»  Sorgen  för  glädjen  går  eller 
Skolmäslaren  och  ]\for  Bobi»,  väckte  mycket  bifall.  Alltid 
män  om  att  framhålla  att  han  egentligen  \-ar  embetsman 
och  ej  blott  skådespelare,  hade  Schyllander  för  sin  debut  i 
denna  rol  låtit  annonsera  att  »Ledamoten  af  Kongl.  Dra- 
matiska Theatern  Herr  Öfver-Inspektoren  Schyllander  skulle 
visa  sig».  Strax  efter  fick  man  i  tidningarne  läsa:  »Ett 
talrikt  sällskap  connoisseurer  åstundar  med  första  se  någon 
pjece  uppförd  uti  hvilken  Ledamoten  af  Comiska  Theatern 
och  Directeuren  öfver  det  med  Högvederbörligt  privilegium 
försedda  Expeditions-renskrifnings  contoiret  Herr  Söderberg 
kommer  att  spela  v,  hvilken  »persiflage»  med  ofvannämnde 
usle  actör,  »som  Stenborg  fått  i  arf  af  sin  far,  gjorde  på 
det  comiska  sällskapet  ett  ganska  tragiskt  intryck». 

Schyllanders  flitiga  uppträdande  på  Stenborgs  teater 
kunde,  så  länge  han  ej  dertill  fått  tillåtelse,  ej  annat  än  för- 
treta den  Dramatiska  teaterns  direktion,  som  för  öfrigt  ej 
kunde  dölja  för  sig,  att  den  >  Comiska  Theatern»  höll  på 
att  afgå  med  segern  i  deras  täflingskamp  om  publikens  yn- 
nest och  dermed  förenade  inkomster.  Orsaken  härtill  ville 
man  visserligen  söka  i  »en  gammal  och  förut  formerad  pro- 
tection  eller  cabal  i  publiquen  men  isynnerhet  vid  håfvet», 
men  det  kunde  dock  ej  förnekas,  att  den  egentliga  orsaken 
låg  i  den  omständigheten,  att  den  stora  allmänhetens  musi- 
kaliska intresse,  som  tack  vare  operans  verksamhet  var  i 
ständigt  stigande,  i  den  »Comiska  teaterns»  omvexlande 
repertoire  af  komiska  operetter  af  Duni,  Monsigny,  Grétry 
m.    fl.    fann    sin    näring.     En    mycket  betydlig  fördel  hade 


TEATERN    UXDEK    CiUSTAF    III.  J.il 

denna  teater  äfven  i  de  mycket  besökta  representationerna 
söndagsaftnarne,  hvilka  ansågos  inbringa  mer  än  hela  vec- 
kans föreställningar  på  Dramatiska  teatern. 

Som  redan  är  nämndt,  gick  i  och  med  Carl  Stenborgs 
öfvertagande  af  fadrens  teater  denna  en  ljusare  framtid  till 
mötes,  tack  vare  den  nye  direktörens  stora  förmåga  och 
outtröttliga  ifver  i  anskaffandet  och  instuderandet  af  nya 
lyckligt  valda  pjeser.  Under  åren  1780  —  91  uppsattes  nem- 
ligen  ej  mindre  än  94  nya  pjeser,  under  det  att  samtidigt 
en  mängd  gamla  fortfarande  gäfvos.  Bland  dessa  nyheter, 
med  hvilka  Carl  Stenborg  riktade  sin  teaters  repertoire,  in- 
togo  helt  naturligt  komedierna  främsta  rummet  så  väl  till 
antal  som  till  värde.  73  nya  komedier  gingo  under  ofvan- 
nämnda   år    öfver  Eriksbergs-  och  Munkbroteatrarnes  scen. 

Bland  de  uppförda  dramerna  förekommer  endast  ett 
originalarbete,  nemligen  Walleiibergs  Susanna  i  Babylon^ 
hvilken  »bibliska  dram  på  verss  under  åren  1779  — gogafs 
42  gånger  på  Stenborgs  teater,  der  författaren  nödgades 
uppföra  den,  då  hans  plan  att  redan  1776  få  den  gifven 
af  kongl.  operans  artister  gick  om  intet  genom  pjesens  för- 
kastande, h vartill  »skälet  möjligtvis  var  att  författaren  låtit 
förstå  att  denna  dram  skulle  få  gälla  som  specimen  för  er- 
hällandet  —  af  ett  regalt  pastorat».  Af  de  7  nya  dramerna 
voro  med  ett  enda  undantag,  en  öfversättning  från  tyskan, 
alla  mer  eller  mindre  fria  öfversättningar  frän  franska  ori- 
ginal, deribland  VoUaires  tendentiösa  af  personlig  hämd- 
känsla  dikterade  IJ Ecossaisc,  öfversatt  af  Kexél  och  »den 
vackra  och  qvicka»  mamsell  Sophia  Holmstedi  \id  baletten, 
i  hvilken  man  en  tid  hoppades  hafva  funnit  den  dramatiska 
scenens  eftersökta  »hufvudaktris»  samt  Beaumarcliais'  Eugenie 
i  Björns  öfversättning. 

Den  ojemförligt  största  delen  af  den  stora  mängden  af 
nyuppförda  komedier  utgjordes  äfven  de  af  öfversättningar 
eller  bearbetningar  från  franskan,  på  ett  enda  undantag  när 
alla  gjorda  af  Björn,  Envallsson  och  Slcnborg.  Det  väcker 
derföre  förvåning  att  bland  de  uppförda  pjeserna  påträffa 
trenne  öfversättningar  från  tyskan,  deribland  en  från  Gcllcii. 

Af  j\Ioliere,  som  på  den  Dramatiska  teatern  nästan  ej 
alls  var  representerad,  uppfördes  här  ej  mindre  än  tre  stycken 
för  första  gängen,  nemligen  Ecole  des  feinmes,  Le  Bourgeois 
Gentilhommc  och  Amphilijon,  under  det  att  samtidigt  hans 
förut   öfversatta  arbeten  gåfvos  upprepade  gånger  och  med 


25 J  c.   I.   HALLMAN. 

en  framgång,  som  kommit  en  kompetent  domare  att  för- 
klara att  Moliére  >/ synes  rent  af  vara  den  af  alla  utländska 
teaterförfattare,  som  förvärfvat  sig  den  mest  omfattande 
populariteten».  Häri  öfverträffar  han  till  och  med  Holhcrg, 
hvilkens    komedier    dock    flitigt  gåfvos  pä  Stenbergs  teater. 

Den  efterklassiska  komedien  representeras  ej  endast  af 
en  mängd  mindre  betydande  författare  utan  äfven  af  dess 
stormän  Le  Sage,  hvilkens  kanske  bästa  alster  Turcarci 
väckte  mycket  bifall,  och  Le  Grand,  hvilkens  sedeskildringar 
äfven  i  sin  svenska  drägt  hade  afgjord  framgång.  Den 
egentliga  rococokomediens  författare  Saint  Foix  m.  fl.  bear- 
betades och  öfversattes  flitigt.  Af  Beaiwiarchais  spelades 
Barberaren  och  Figaros  Bröllopp,  begge  öfversatta  af  Björn, 
den  senare  äfven  af  Pih/gren.  Det  fält,  hvarpå  Stenbergs 
teater  vann  sina  största  segrar  och  der  den  lemnade  den 
kungliga  teatern  långt  efter  sig,  var  den  komiska  operettens. 
Aldrig  var  dess  salong  så  fullsatt,  som  när  Anseaunes,  Dan- 
coiiris,  Favaris,  Piis^  och  Barres,  Sédaines  m.  fl.  qvicka 
eller  känslofulla  kupletter  med  dertill  lämplig  musik  före- 
drogos af  teaterns  goda  förmågor. 

De  aldra  flesta  af  dessa  operetter  öfversattes  eller  be- 
arbetades af  den  outtröttlige  Envallsson,  men  äfven  Sten- 
borg  gaf  härvidlag  prof  på  sin  mångsidiga  begåfning,  hvar- 
jemte  ett  par  af  Marmontcls  arbeten  gåfvos  i  öf\'ersättning 
af  Anna  Maria  Malmstedt  och  ett  par  af  Monveh  i  Man- 
dcrstrihns. 

Äfven  bland  komedierna  äro  originalen  lätt  räknade. 
Endast  6  nya  sädana  gåfvos,  bland  hvilka  EnvaUssons  Kop- 
parslagaren, Njugg  spar  och  Fan  tar,  och  Lannerstjcrnas 
Ä/ventyraren  äro  de  mest  betydande,  under  det  att  Armfcits 
JMaskcradcn  och  Sparrschölds  Lisette  äro  föga  beaktansvärda. 

Bland  de  nyuppförda  lyriska  komedierna  intaga  utom 
den  förut  nämnda  Bobis  Bröllopp,  Envallsso?is  Kronofog- 
darne  och  Hallinan-Armfelts  Tillfället  gör  tjufven  heders- 
platserna. Till  dessa  senare  återkommer  jag  här  nedan  lik- 
som till  Hallmans  ryktbara  parodier,  som  skapade  Humle- 
gårdsteaterns rykte  och  gjorde  denna  anspråkslösa  teater 
besökt  äfven  af  hofvets  och  societetens  kritiska  teaterälskare. 

Carl  Lsrael  Hallman  föddes  i  Stockholm  nyårsaftonen 
1732,  son  af  dåvarande  komministern  i  Hedvig  Eleonora  för- 
samling skalden  och  historieforskaren /o//;?;;  Gösta/  Hallman. 
Efter    ett    tioårigt    vistande   vid   Upsala  universitet  inskrefs 


c.  T.  nAi.orAX. 


han  1752  som  auskultant  i  Bergskollegiet,  der  han  dock  ej 
hann  längre  än  till  en  kanslists  anspråkslösa  befattning,  in- 
nan han,  okändt  när,  för  alltid  lemnade  embetsmannabanan. 
Hans  fäderneärfda  skaldeförmäga  hade  redan  under  student- 
tiden tagits  i  anspråk,  då  han  knappast  mer  än  aderton  år 
gammal  1751  inför  Stockholms  nation  i  ett  tal  pä  vers 
firade  konungaparets  kröning.  Äfven  sedan  under  sin  vi- 
stelse i  Stockholm  uppträdde  han  en  gång  som  officiel  fest- 
talare. 1769  talade  han  nemligen  på  riddarhuset  öfver 
»deras  kungliga  högheters  återvunna  helsa  efter  skedd  kopp- 
ympning .  Det  var  dock  hvarken  som  högtidstalare  eller 
som  tillfällighetsskald,  huru  använd  han  än  synes  hafva 
varit  i  denna  senare  egenskap,  som  han  skulle  göra  sitt 
namn  kändt  och  förvärfva  sig  sin  stora  popularitet.  Redan 
1767  utgaf  Hallman  en  y> Elegi  eller  sorgeqväde  öfver  den 
afdankade  plyme7i»,  hvari  han  för  första  gången  lägger  i  da- 
gen just  de  egenskaper,  som  skulle  blifva  de  mest  beteck- 
nande för  hans  diktning,  förmågan  att  parodiera  qvickt  och 
träffande  och  samtidigt  lemna  en  mängd  intressanta  drag 
ur  lefnadssättet  och  sederna  för  dagen.  Stycket  var  nem- 
ligen en  parodi  på  Creiäz'  1762  tryckta  Elegi  på  samma 
gång  som  en  satir  öfver  1766  års  öfverflödsförordning,  som 
bland  annat  förbjöd  plymers  begagnande.  Det  stegrade 
intresset  för  teatern,  en  följd  af  föredömet  från  hofvet  och 
af  de  nyskapade  kungliga  skådebanorna,  lockade  äfven 
Hallman  som  sä  många  andra  att  försöka  sig  på  drama- 
tiskt författarskap.  Mångsidigheten  af  hans  begafning  för 
detta  slags  författarskap  bevisas  deraf  att  han  nedskref 
tvenne  operor,  Hero  och  Lcaiider  samt  Echo  och  Narcissiis, 
af  hvilka  den  förras  bevarade  fragment  >;visa  hans  poetiska 
diktion  och  förmåga  af  musikaliskt  smältande  språk  i  sin 
fördelaktigaste  dager»,  den  andra  är  alldeles  förlorad,  nästan 
samtidigt  som  han  (1776)  med  Finkel  eller  det  uiiderjordi- 
ska  hrännvinsbrämieriet  >  gaf  ett  uppslag  till  burlesk  komedi, 
hvilken  kunnat  blifva  af  betydelse  för  den  svenska  drama- 
tikens vidare  utveckling,  om  ej  hans  egen  alstring  stannat 
och  hela  genren  med  denna»,  och  med  Casper  och  Doro- 
thea  (1775),  parodi  på  Acis  och  Galatea,  beträdde  det  fält, 
den  dramatiska  parodiens,  der  han  hos  oss  blef  banbry- 
tande. Denna  liksom  hans  öfriga  parodier  Skeppar  Rolf 
(1778  par.  på  Birger  fart),  Petis  och  Tel  te  (1779  P^^-  P^ 
Theiis    och    Pelée)    och    Donnerpamp     (1782    par.    på    Ro- 


254  c.  T.  nALL:\rAN. 

lajid)  hafva  visserligen  drag  gemensamma  med  bestämda 
franska  förebilder,  men  öfverträffa  dessa  genom  sina  mäster- 
liga skildringar  ur  de  lägre  klassernas  lif  i  hufvudstaden,  hvil- 
ket  framställes  pä  ett  sätt,  som  träffande  karakteriseras  af 
Thorilds  bekanta  omdöme:  >-Han  har  gifvit  oss  icke  Paro- 
dier, som  släpa  sig  lågt  och  ömkeligen  i  spåren  af  stora 
snillen,  utan  mästerstycken  i  det  Burleska  och  i  Poesien,  i 
en  lefvande  Dramatisk  verld,  Hogarths  Taflor».  Utan  främ- 
mande förebilder  äro  deremot,  utom  den  förut  nämnda 
Underjordiska  Bräiiiivinshränncriet ,  den  1777  författade  Fin- 
kels Parentationsakf,  en  som  prolog  till  föregående  pjes  ut- 
förd naturtrogen  skildring  af  en  Stockholmsk  dåtida  klubb- 
lokal d.  v.  s.  en  ölstuga  och  dess  gäster,  »ett  jembördigt 
motstycke  till  Bellmans  ordenskapitel»,  och  Bousaronerna 
eller  det  skal  någon  ordsak  ha,  en  grofkornig  men  målande 
satirisk  skildiing  ur  medelklassens  seder  och  bruk  samt  af 
dess  klumpiga  försök  att  efterlikna  de  högre  klassernas  mo- 
der, tale-  och  lefnadssätt.  Det  sista  kända  dramatiska  al- 
ster .  af  Hallmans  penna  La  Déserlrice  eller  rymmerskan 
(1786)  indrogs  på  befallning  af  konungen,  som  väl  fann 
satiren  öfver  den  franska  skådespelerskan  madame  Hus' 
misslyckade  rymningsförsök  för  långt  drifven. 

Intet  af  alla  dessa  arbeten  ägde  dock  den  inneboende 
jifskraft,  att  det  äfven  efter  dess  författares  död  och  under 
förändrade  tidsförhållanden  kunde  väcka  intresse  och  bifall. 
Detta  var  deremot  händelsen  med  det  här  nedan  offentlig- 
gjorda divertissementet  Tillfället  gör  ijufven,  hvilken  mer 
än  något  af  hans  arbeten  gjort  Hallmans  namn  kändt  af 
efterverlden.  Denna  pjes,  som  ej  blott  >  eger  märkvärdig- 
heten att  vara  ett  af  de  första  och  bästa  prof  på  svensk 
vaudeville-diktning  i  folkton»  utan  äfven  är  en  af  den  gu- 
stavianska periodens  oftast  och  längst  gifna  pjeser,  är  utan 
tvifvel  väl  värd  det  rykte,  som  åtföljer  dess  namn,  genom 
dess  intagande  täckhet,  dess  okonstlade  folklifsskildringar, 
glädtiga  stämning,  lediga  versifikation  och  lyckligt  använda 
melodier,  men  mest  känd  har  den  nog  blifvit  genom  den 
strid,  som  utkämpats  om  hvem  som  äran  af  dess  författare- 
skap  egentligen  tillkommer.  Hallman  eller  G.  M.  Ajmfeli. 
Af  allt,  som  under  striden  kommit  i  dagen,  tyckes  det 
framgå  som  sannolikast,  att  ett  samarbete  egt  rum  mellan 
den  kände  författaren,  hvilkens  parodier  redan  förut  spe- 
lats   \\å    hofvet,    och  den   vittre   dilettanten,  som  ofta  med 


c.   KNVATXSSON. 


tillfällighetsskämt  sökte  roa  konungen  och  hofvet.  Pjesen 
uppfördes  första  gången  den  8  april  1783  pä  en  vid  Ul- 
riksdal gifven  fest  för  hertiginnan  af  Södermanland.  Först 
1788  spelades  den  offentligt.  Den  ofvannämnda  festens 
arrangör  och  ledare  var  Armfelt,  hvilken  lär  hafva  tillkallat 
Hallman  för  en  pjes  författande.  Att  denne  verkligen  har 
del  i  stycket,  tyckes  höjdt  öfver  alla  tvifvel,  xmen»,  sä- 
ger Armfelts  senaste  biograf,  »intet  berättigar  dock  till 
antagandet  att  Armfelt,  utan  all  grund,  tillegnat  sig  äran 
af  styckets  författande.  Hans  andel  i  dess  utarbetande 
kan  måhända  hafva  varit  liten  nog;  men  intet  bevis  har 
blifvit  framlagdt  för  att  icke  dervid  kan  hafva  ägt  rum  ett 
samarbete  af  det  slag,  som  ofta,  sä  väl  under  konung  Gu- 
stafs tid  som  sedermera,  förekommit  i  dramatiskt  författar- 
skap. Såsom  festens  lycklige  arrangör,  hvilken  gifvit  idéen 
till  det  hela  och  lagt  hand  vid  större  eller  mindre  detaljer, 
kan  han  väl  sjelf  hafva  ansett  sig  som  det  lilla  teaterst)-ckets 
upphofsman;  att  han  ej  såsom  sin  medhjelpare  framstälde 
en  person,  som  icke  tillhörde  hofkretsen,  behöfver  icke 
anses  såsom  afsigtligt  literärt  bedrägeri.» 

Under  sina  sista  år  egnade  »denne  Patriark  för  det 
lustiga  ,  som  Thorild  kallar  honom,  sitt  intresse  och  sin 
förmåga  åt  en  del  hälft  bacchanaliska  hälft  vittra  ordens- 
samfund som  > Augusti  samhälle.,  ;vGrekerne>>  och  »Par 
Bricole»,  till  hvars  ordensskald  han  efter  Bellmans  död 
I7Q5  utnämndes.  Den  23  april  pä  århundradets  första  år 
afled  Hallman  i  Stockholm. 

Car/  Envalhson  föddes  den  24  oktober  1756  i  Vax- 
holm, der  hans  fader  var  kyrkoherde.  1768  student  vid 
Upsala  universitet  blef  han  efter  afslutade  studier  något  af 
de  sista  åren  på  1770-talet  inskrifven  i  krigskollegiet,  der 
han  avancerade  till  registrator.  1802  utnämndes  han  till 
notarius  publicus,  men  tvingades  af  påkommen  blindhet  att 
inom  kort  lemna  denna  befattning.  Den  14  juli  1806  afled 
han  i  Stockholm,  lemnande  efter  sig  ett  namn  som  Sveriges 
flitigaste  teaterförfattare.  Omkring  80  under  åren  1780 — 
1806  af  honom  författade,  bearbetade  eller  öfversatta  teater- 
stycken och  operatexter  lemna  ett  vältaligt  vittnesbörd  om 
hans  rastlösa  flit  och  hans  stora  begåfning  för  detta  slags 
författarskap.  Helt  naturligt  är  en  del  af  denna  stora 
mängd  skäligen  obetydliga  hastverk,  men  det  öfvervägande 
flertalet    hafva   pä    ett    förtjenstfullt   sätt   fyllt   det  ändamål, 


2:10  c.    ENVATXSSON. 

som  med  dem  afsägs,  nemligen  att  roa  Munkbro-  eller 
Dramatiska  Teaterns  publik,  under  det  att  några  till  och 
med  ända  in  i  våra  dagar  hafva  bibehållit  en  framstående 
plats  bland  svenska  skådebanans  mest  omtyckta  alster.  Så 
är  förhållandet  med  den  pjes,  som  egentligen  gjort  Envalls- 
sons  namn  kändt  ännu  efter  hans  död,  nchriligen  den  här 
nedan  meddelade  lyriska  komedien  Kronofogdarne  eller 
Slåtterulet,  hvilken  under  åren  1787 — 90  gafs  58  gånger 
och  inalles  mer  än  300  gånger  gått  öfver  scenen  ensamt  i 
Stockholm.  Dess  författare  hade  ock  den  glädjen  att  öfver- 
lefva  dess  uppförande  för  loorde  gången,  då  han  hugnades 
med  en  >/jubelrecett,  en  teatralisk  högtid  dittills  i  Sverige 
alldeles  ohörd».  Ehuru  idéen  till  denna  i  likhet  med  nä- 
stan alla  Envallssons  dramatiska  alster  är  hemtad  från  fransk 
förebild,  från  Piis  och  Barres  Lcs  deux  bai//is  ou  les  veii- 
dangciirs,  har  den  dock  under  hans  konstförfarna  händer 
erhållit  en  äkta  svensk  nationell  prägel,  som  förklarar  dess 
stora  framgång.  Träffande  säger  också  Ljunggren:  >  Med 
sina  glada  sånger  och  dansar,  sina  lyckligt  uppsnappade 
drag  ur  folklif\'et,  sitt  skämt,  sin  enkla  kärlekshistoria  och 
sina  upptåg  med  de  gamla  förälskade  kronofogdarne,  sin 
ofta  så  slående  styrka  i  uttrycket  är  denna  lika  roliga  som 
täcka    komedi  ännu  i  dag  en  svenska  scenens  tillhörighet.» 

Utom  Kronofogdarne  räknas  Colin  och  Bahet,  som  bland 
annat  utmärkes  af  de  deri  inlagda  svenska  folklekarne,  samt 
Sorgeft  för  glädjeii  går  eller  Skolmästaren  och  mor  Bohi  till 
Envallssons  bästa  arbeten.  Mindre  lyckad  är  han,  när  han 
i  sina  stycken  inlägger  en  tendentiös  afsigt  som  i  Nya  sek- 
ten, der  han  rigtar  en  väl  grof  satir  mot  några  religiösa 
svärmare,  som  vid  denna  tid  (1782)  oroade  myndigheterna. 
Minst  lyckad  är  han  i  sina  få  allvailiga  stycken  t.  ex.  i  sin 
enda  dram  Gustaf  Ericsson  i  Dalarne,  med  hvilken  pjes 
Munkbroteatern  invigdes  den  2g  okt.   1784. 

Om  man  också  med  rätta  kan  förevita  Envallsson  en 
viss  svaghet  i  komposition  och  motivering,  så  försonar  han 
dessa  fel  genom  sin  förundransvärdt  lediga  versbildning  och 
sin  fyndighet  i  att  lämpa  orden  efter  tidens  mest  populära 
musik.  En  ledig  dialog  och  lyckligt  anbragta  komiska  situa- 
tioner förlänade  i  förening  med  den  qvickhet,  som  genom- 
går det  hela,  hans  arbeten  ett  behag,  som  förvärfvade  dem 
en  välförtjent  popularitet,  hvilken  ej  minskades  af  hans  vana 
att  i  sina  teaterstycken  inlägga  scener  ur  svenska  folklifvet. 


OLOF   KEXÉL.'  257 

Den  tredje  af  den  gustavianska  periodens  lustspelsför- 
fattare, af  hvilka  arbeten  här  upptagits,  Olof  Kex/l,  var  i 
likhet  med  Hallman  och  Envallsson  prestson.  Född  den 
28  nov.  1748  i  Kalmar,  der  fadern  dä  var  domkyrko- 
adjunkt, sändes  han  1761  till  Upsala  universitet,  hvilket 
han  lemnade  1768,  dä  han  inskrefs  som  auskultant  i  kom- 
merskollegiet, men  i  likhet  med  de  begge  ofvannämnda 
skalderna  ej  nägon  vän  af  ett  regelbundet  arbete  i  ett  em- 
betsverk  vann  han  ej  någon  befordran  pä  denna  bana. 
Den  håg  för  vitterhetens  nöjen,  som  redan  under  student- 
tiden kommit  honom  att  deltaga  i  stiftandet  af  det  i  vår 
literaturhistoria  välbekanta  vittra  sällskapet  »Apollini  Sacra», 
förde  honom  snart  in  pä  den  literära  banan,  ehuru  hans 
första  steg  ledde  honom  in  pä  ett  fält,  för  hvilkets  bearbe- 
tande han  ej  ägde  tillräckliga  förutsättningar,  nemligen  det 
politiska  skriftställeriets.  Hans  försök  kröntes  ej  heller  med 
framgång,  och  ehuru  han  sannolikt  hade  m}-cken  ringa,  stun- 
dom alls  ingen  del  i  författarskapet  af  de  ströskrifter,  som 
utkommo  vmder  hans  namn  och  ansvar,  var  det  han,  som 
blef  offret  för  det  åtal,  som  blef  en  följd  af  deras  innehåll. 
Upprepade  pliktfällningar  och  ekonomiska  förluster  för  öf- 
rigt  tvingade  honom  slutligen  att  vintern  1770 — 71  rymma 
från  S\erige.  Vid  sin  återkomst  1773  Ivckades  han  vinna 
den  musikaliske  och  teaterälskande  Patrik  Alströmers  bevå- 
genhet, hvilken  förskaffade  honom  platsen  som  sekreterare 
vid  den  nybildade  kgl.  teatern.  I  denna  egenskap  började 
han  1779  utgifva  Kongl.  svenska  iheaterns  almanack,  hvilken 
sedan  utkom  oaf brutet  under  åren  1781—89.  Hans  verk- 
samhet vid  teatern  lockade  honom  ej  långt  efter  hemkom- 
sten att  försöka  sig  på  dramatiskt  författarskap.  På  Humle- 
gårdsteatern uppfördes  nemligen  1 776  det  af  honom  för- 
fattade lustspelet  Sterbhuskammcrcraren  ]\[iilptis  eller  Caffe- 
hitsel  i  Stora  Kyrko-hrinken,  hvilkets  framgång  t}-dligt  visade 
honom  den  väg,  han  borde  gå,  och  ådagalade  hans  stora 
förmåga  för  detta  slags  författarskap.  Det  oaktadt  dröjde 
det  tolf  år,  innan  han  äter  beträdde  detta  fält.  Under 
åren  1776  —  88  sysslade  han  med  utgifvande  af  samlingar 
af  smärre  berättelser,  anekdoter  o.  d.  hållna  i  mycket  fri 
ton,  hvilket  ock  ådrog  de  1776 — 77  utgifna  Mina  tidsför- 
drif  på  gällsiufvan  åtal  med  dess  följder,  böter  och  indrag- 
ning af  hela  upplagan.  En  ny  utgafs  1798.  Likartade 
men   ej  fullt   sä    fria   äro   hans    1778    utgifna  Xya  småsaker 

Svenska  Parnassen.     IV.  17 


258  OLOF   KEXÉL. 

Ull  nöje  och  tidsfördrif  samt  de  i  förening  med  Bellman 
1784 — 86  författade  Bacchi  hand-hibliotheque  eller  nya  tids- 
fördrif pä  gäldsiufvnn,  som  utkommo  i  ny  upplaga  1 793 
-98. 

Frän  och  med  1788,  då  hans  komedi  Michel  Wingler 
eller  bättre  vara  brödlös  än  rådlös  gafs  för  första  gängen, 
arbetade  han  endast  för  teatern,  för  hvilken  han  under 
åren  1788 — 95  skref  7  pjeser,  bland  hvilka  den  här  nedan 
offentliggjorda  Kapten  Puff  eller  Storpratareii  samt  Bergs- 
lagsfröken, begge  frän  1789,  äro  de  bästa.  De  utmärka 
sig  liksom  Kexéls  öfriga  pjeser  för  en  ovanligt  ledig  och 
qvick  dialog  samt  erbjuda,  ehuru  de  i  likhet  med  hans  öf- 
riga dramatiska  alster  grunda  sig  pä  främmande  original, 
en  mängd  träffande  drag  ur  tidens  umgängeslif. 

Kapten  Puff,  hvilken  redan  1862  hade  uppförts  175 
gånger  och  ännu  tillhör  repertoiren  på  våra  teatrar,  är 
egentligen  en  bearbetning  af  Boissys  Le  Babillard,  men 
Kexél  har  >-med  beundransvärd  glädtighet  och  friskhet  om- 
danat den  obetydliga  franska  komedien  till  en  roande 
svensk  tids-  och  sedeskildring  af  högt  värde». 

Kexél  egnade,  äfven  deri  lik  Hallman,  mycket  af  sin 
tid  och  sin  begåfning  ät  hufvudstadens  glada  ordenslif,  sär- 
skildt  inom  sällskapet  Par  Bricole,  som  räknar  Kexél  som 
sin  stiftare  och  hvilkets   ständiga  ceremonimästare  han  var. 

Den  5  mars  1796  afled  Kexél  i  Stockholm,  efter  att 
året  förut  hafva  blifvit  andre  sekreterare  i  kgl.  nummer- 
lotteriet. E.  L. 


Kapten  Puff 

eller 
Storprataren. 

Komedi    i   en    akt 

af 

Olof  Kexél. 


Personerne: 

Fru  Hedvif)  Sophia  Cuidaiit,  en  ung  och  rik  enka. 

Kapten  Ptcff,  \    ^^.^^^^ 

Kapten  von  Bomhert,     ( 

Brukspatron  David  Coutant,  den  unga  enkans  farbror. 

Kommerserådinnan,        I    ,.,    ,    ,        ,..    . 

„  ...        ,  likaledes  slagtingar. 

rroken,  hennes  .syster,     J 

Fröken  Jernmalm,  fru  Contants  vän. 

Majorskan  Pratmejer. 

Borgmästarinnan  Sliddersladdcr. 

Lisa  Spitscnas,  hushållerska  hos  fru   Contaid. 

En  lakej. 

Scenen  är  hos  fru  Hedvig  (lontiinl. 


260  OLOF    KEXÉL. 


Första  scenen. 

Teatern  föreställer  en  konversations-sal,  hvarest  bör  finnas  2 
fåtöljer  och  G  eller  7  stolar.  Ifrån  salen  äro  tvä  utgångar,  och  till 
venster  ett  kabinett. 

Fru  Hedcig  Sophia  Contant.     Lim.  Spitsenas. 

Frun.  Nå,  det  var  då  väl,  att  jag  en  gång  blef  af 
med  den  ängsliga  kapten  Puff  och  hans  eviga  prat!  — 
Jag  har  en  hufvudvärk  —  en  hufvudvärk  —  (Sätter  sig  i  en 
länstol.)  Det  är  ju  fasligt  att  kutnia  hålla  i  en  hel  timme, 
utan  att  sluta  alt  tala. 

Lisa.     Hur  bar  frun  sig  åt  att  slippa  honom"? 

Frun.  Jag  gaf  honom  i  konnnission  att  höra  efter 
priset  på  den  der  landtegendomen  .som  är  till  salu  pa  Li- 
dingön  —  jag  tror,  det  var  i  kammarrevision  som  adressen 
var,  och  dit  sprang  han  nu  utan  att  ta  afsked. 

Lisa.  Frun  har  kunnat  ta  afsked  af  honom  i  stället. 
Förbanna  mig  jag  vet  hvad  frun  skall  göra  med  den  säll- 
samma figuren  här  i  huset.  Han  bullrar  sona  en  o.stämd 
garnisonstrumma,  mun  går  på  honom  ifrån  morgon  till  qvälln, 
som  en  väderqvarn  i  blåsväder,  och  om  än  åskan  slog  ner 
i  piskperuken  på  honom,  der  han  sitter  och  perorerar  med 
bena  i  kors,  så  pratar  han  ändå  om  det  han  vet  och  inte 
vet,  om  krig,  processer,  befordringar,  hushållssaker,  om  alla 
menniskor,  om  sig  sjelf,  stundom  väl,  stundom  illa,  utan 
sammanhang,  allt  som  det  faller  sig,  och  utan  att  förtiga  den 
minsta  bagatell. 

Frun.     Du    målar    honom   inte  så  illa,  min  kära  Lisa! 

Lisa.  Om  han  ändå  kunde  tiga  med  hvad  som  bör 
hallas  tyst,  så  vore  han  mindre  odräglig.  Men  tro  mig, 
söta  fru,  det  är  tvärtemot  naturen  hos  en  storpratare,  att 
till  och  med  kunna  tiga  med  sig  sjelf.  Sådan  är  kapten 
Puffs  karakter.  Det  är  väl  inte  stort  öfver  14  dagar,  som 
han  umgåtts  här:  men  så  har  ock  den  tiden  förefallit  mig 
så  lång  som  ett  helt  år;  och  hvad  jag  mest  fruktar  för,  är 
att  frun  torde  låta  öfvertala  sig  att  gifta  sig  med  honom.  — 


KAPTEN   PUFF.  201 

Det  blefve  visst  det  underligaste  par  i  verlden.  Frun,  som  i 
så  hög  grad  bar  den  gåfvan  att  kunna  tiga,  en  egenskap 
som  våra  surraulna  vindskanimarfilosofer  så  gerna  ville  betaga 
hela  vårt  kön,  och  som  kapten  Puff,  förlåte  mig  mina  syn- 
der, säger  sig  sätta  så  mycket  värde  på.  —  Nej,  tusen 
gånger  heldre  skulle  jag  välja  hans  kusin,  kapten  v.  Bom- 
bert; han  är  både  yngre  och  artigare;  talar  litet,  men  alltid 
väl  och  med  förstånd. 

Frun.  Oss  emellan  sagdt,  så  tänker  jag  alldeles  lika 
med  dig.  —  Det  enda  som  bryr  mig,  är  att  jag  i  den 
delen  nog  mycket  dependerar  af  min  farbror. 

Lisa.     Hur  kan  frun,  som  enka,  dependera  af  honom? 

Frun.  Det  är  väl  så  —  men  han  vill  mig  så  oänd- 
ligen  väl,  och  jag  har  att  vänta  ett  stort  arf  efter  honom, 
så  jag  skulle  kanske  förlora  hans  vänskap,  om  jag  gifte  mig 
på  nytt  utan  hans  samtycke.  —  Det  ledsammaste  är,  att 
han  redan  är  så  intagen  för  kapten  Puff,  fast  han  inte  stort 
känner  honom.  Kommerserådinnan,  hans  svägerska,  som  han 
tror  på  som  amen  i  kyrkan,  har  beskrifvit  kapten  Puff  för 
honom  som  en  man  af  ypperliga  egenskaper,  som  utmärkt 
sig  som  käck  officer,  och  som  i  afseende  derpå  lär  i  dessa 
dagar  bli  kommendant,  jag  tror  det  var  i.  Göteborg. 

Lisa.  Kapten  von  Bombert  söker  samma  beställning, 
och  kan  rätt  så  snart  få  den  som  kapten  Puff  —  och  om 
inte  v.  Bombert  blir  kommendant  i  Göteborg,  så  kan  frun 
i  stället  göra  honom  till  kommendant  här  i  huset  — 

Frun.     Jag  vet  inte  hvad  parti  jag  skall  taga. 

Lisa.  Men  jag  har  tagit  mitt  —  och  om  frun  gifter 
sig  med  kapten  Puff,  så  skall  jag  utbe  mig  att  samma  dag 
få  slippa  tjena  här  i  huset,  så  mycken  tillgifvenhet  jag 
eljes  har  för  frun.  —  Det  blefve,  min  själ,  en  välbestäld 
husbonde,  som  ensam  ville  ha  privilegium  att  prata.  — 
Nej,  det  står  jag  aldrig  ut  med,  att  aldrig  få  tala,  utan 
allt  i  ett  vara  skyldig  att  bara  höra  på.  En  storpratare  är 
det  värsta  djur,  som  kan  ges  i  ett  hushåll.  Skall  det  ändt- 
ligen  vara  någon,  som  skall  prata,  så  är  det  vi  fruntimmer. 
—  Nej,  det  svär  jag  vid  mamsell  Wargs  kokbok,  förr  loge 
jag  mig  en,  som  vore  både  döf  och  dum,  ja  till  och  med 
om  han  vore  blind  och  puckelryggig,  än  jag  talte  en  sådan 
herre  i  huset,  det  säger  jag  och  Liss  Spitsenas  med. 

Frun.     Nå,  hvad  vill  du  jag  skall  göra? 


202  OLOF   KEXÉL. 

Lisa.  Säga  sin  mening  rent  nt  till  brukspatron,  fruns 
farbror,  och  till  den  ändan  tala  först  med  kommerserådinnan, 
för  hvilken  han  har  så  mycket  förtroende. 

Frun.     Det  kunde  så  vara. 

Lisa.  Tyst,  se  här  ha  vi  henne,  tillika  med  fröken, 
hennes  syster. 


Andra  scenen. 

De  förra.     Kommerserådinnan.     Fröken. 

Kommerserådinnan  (till  fnm).  Jag  hör,  min  söta,  att 
du  ernår  gifta  dig.  —  Tillåt  mig  att  önska  dig  lycka.  — 
Men  jag  måste  också  banna  dig,  som  inte  sagt  ett  ord 
derom  åt  mig,  som  bor  i  huset,  och  är  din  bästa  vän  och 
närmaste  slägting. 

Friui.  Förlåt  mig,  jag  förstår  inte  hvad  min  tant 
menar. 

Kommerserådinnan.  Hvad  tjenar  det  till  att  tiga  med 
.sådant?  Var  uppriktig,  min  vän:  hela  staden  vet  ju  att  du 
är  förlofvad. 

Frun.  Hvem  har  kunnat  inbilla  min  tant  en  för  mig 
sjelf  så  obekant  nyhet? 

Kommerserådinnan.  Det  är  min  själ  ingen  inbillning. 
—  Jag  har  det  af  den  säkraste  hand  i  verlden.  Din  till- 
kommande man  har  sjelf  sagt  mig  det. 

Frun  (småleende).  Det  måtte  vara  någon  som  behagat 
förlofva  sig  med  mig  i  andanom.  Får  jag  utbe  mig  att  få 
veta  namnet  på  den  der  kära  tillkommande? 

Kommerserådinnan.  Kors!  Hvad  hon  kan  vara  för- 
behållsam!    Kapten  Puff!  huru? 

Fröken.  Det  är  ett  rykte,  .som  han  sjelf  gjort  sig 
all  möda  i  verlden  alt  sprida  ut ;  del  är  ingen  hemlighet 
mera. 

Lisa  (för  sig  sjelf).     Det  är  honom  likt. 

Frun.  Jag  måste  bekänna,  alt  herrskapet  vet  långt 
mer  än  jag.  Det  är  sant,  att  kapten  Puff  bedt  min  kusin, 
fröken  Jernmalm,  arbeta  allt  hvad  hon  kan  för  att  erhålla 
milt  samtycke;  men  långt  ifrån  att  tro  det  vara  så  när, 
menar  jag  att  kapten  sjelf  bort  vara  den  förste,  som  skulle 


KAPTEN   PUFF.  263 

underrättat  mig  om  den  äran,  han  gjort  mig.  —  Men  som 
jag  ännu  icke  beslutit  att  gifta  mig  på  nytt,  och  i  det  fallet 
aldra  minst  med  herr  kapten  Puff,  så  bör  min  tant  inte  ta 
illa  upp  att  jag  varit  tyst  och  förbehållsam  i  den  delen. 
—  Jag  har  all  anledning  att  tro,  det  min  tant  blefve  den 
aldra  första,  som  skrattade  åt  ett  så  narraktigt  val,  och  för 
att  ge  min  tant  ett  säkert  prof  af  min  uppriktighet,  så  för- 
säkrar jag,  att  jag  blir  min  tant  på  det  högsta  förbunden, 
om  ni  kan  öfvertala  min  farbror  att  ändra  sitt  tänkesätt  i 
afseende  på  den  hjertans  kaptenen,  för  hvilken  jag  inte  har 
det  ringaste  tycke. 

Kommerser ådinnan.  Lita  på  min  vänskap,  min  söta 
Hedvig!  Jag  skall  i  denna  dag  tala  vid  min  svåger,  bruks- 
patron. —  Han  är  lätt  öfvertalt. 

Frun.  Vi  skola  komma  ihåg,  att  kapten  snart  kan 
vara  tillbaka,  och  om  han  träffar  oss  tillsammans  här 

Lisa.  Ingen  fara!  Vi  känna  vår  kapten.  Han  gör 
sig  minsann  inte  så  brådtom,  när  han  kommer  att  plantera 
sig  på  något  ställe.  Ju  oftare  han  säger:  »nu  skall  jag 
gå»,  ju  längre  blir  han  qvar;  och  om  han  inte  råkar  någon 
annan  än  lakejen  i  huset,  så  behöfver  han  åtminstone  en 
hel  timme  att  prata  med  den.  —  Påminner  herrskapet  sig 
härom  dagen:  han  var  buden  hit  till  middagen,  och  under 
vägen  träffade  han  majorskan  Pratmejer  och  borgmästarinnan 
Sliddersladder,  och  följde  med  dem  hem,  och  denna  upp- 
byggliga lerzett  af  storpratare  skildes  inte  åt  förrän  kl.  5 
på  eftermiddagen.  Jag  tror,  de  hade  hållit  ut  ända  till 
qvällen,  om  inte  kapten  Puff  af  särdeles  artighet  hade  kom- 
mit ihåg  att  det  är  ohöfligt  att  låta  vänta  på  sig,  då  man 
är  bjuden  —  och  när  han  då  kom  hit,  jag  kan  inte  hålla 
mig  från  att  skratta,  så  var  herrskapet  uppstigna  ifrån  bor- 
det för  mer  än  en  timme  sedan. 

Fröken.     Det  är  ett  original  i  sitt  slag. 

Kommerseråd  innan.  För  mera  säkerhet  är  det  bäst 
att  vi  gå  ifrån  dig  så  länge,  min  söta! 

Fröken.  Min  syster  och  jag  skall  gå  ner  till  fru  Nip- 
pronia,  för  att  se  på  några  nymodiga  hattar. 

Frun.  Och  jag  skall  emellertid  fara  ut  på  en  stund 
för    att    hemta  frisk  luft;  jag  har  blifvit  helt  yr  i  hufvudet. 

Kommer  ser  ådinnan.  Det  kommer  någon  —  få  se  om 
det  inte  är  kapten  Puff  — -  låt  oss  skynda  ut  den  här  vägen. 
(De  gå  ut  allesaninians,  utom  Lisa. 


204  OLOF   KEXÉL. 

Lisa  (i  det  de  gä).  Det  måtte  vara  han  —  han  är  i 
stånd  att  gå  och  tala  för  sig  sjelf  hela  långa  stunden,  i  brist 
på  annan  konversation. 


Tredje  scenen. 

Kapten  Puff.     Lisa. 

Pl'^  (utan  att  ge  akt  pa  Lisa,  kommer  in  och  pratar  för  sig 
sjelfj.  Och  det  skulle  utgöra  balansen  i  Europa?  Nej,  go 
herrar,  ni  känner  inte  Jus  publicum,  del  hörs  det.  Det  är 
ju  det  orimligaste  i  verlden  att  supponera  ett  sådant  allians- 
verk. —  Fria  republiken  Ragusa,  kurfursten  af  Älainz  och 
hertigen  af  Sachsen-Gotha!  Hvad  fan  vill  ni  göra  af  dogen 
i  Venedig  och  biskopen  i  Liiltich?  Ponera  Cor.sica,  statuera 
fria  riksstaden  Augsburg.  —  Jag  håller  hela  Vadstena  krigs- 
manshus mot  en  gammal  skyllerkur,  att  det  inte  kan  ha 
bestånd  hvarken  med  Westfaliska  freden,  Aachiska  freden, 
coneilium  i  Basel  eller  Upsala.  möte  —  utan  det  är  som 
öfverstelöjtnant  Hasselgranat  sa  på  engelska  källaren  i  går 
afton:  det  står  hvarken  hos  Dalin  eller  Puffendorff;  det  vet 
han,  som  har  manuskriptet  efter  Puffendorff,  ty  Hasselgranats 
morfars  far  var  bror  till  Puffendorff,  och  Puffendorff  — 

Lisa  (faller  honom  i  talet).  Jag  heter  Lisa  Spitsenas  och 
inte  Lisa  Puffendorff.     Är  det  till  mig  herrn  talar? 

Pujf  (fortfar).  —  —  Och  Puffendorff  —  (vänder  sig  om). 
Ah!  jungfrun  i  huset,  tror  jag  —  god  dag,  god  dag,  hur 
står  det  till?  Bra,  bra,  ser  jag,  det  är  mig  kärt,  frun  mår 
väl,  och  jag  också,  det  fägnar  mig.  Hon  gaf  mig  en  kom- 
mission att  uträtta  på  assistanskontoret,  men  fan  hade  tagit 
alla  menniskor,  till  och  med  vaktmästaren.  —  Jag  skulle 
fråga  efter  en  egendom.  Ingen  träffade  jag,  så  jag  kom- 
mer hka  slug  tillbaka  som  jag  gick.  Det  är  impertinent 
att  inte  folk  är  uppe  på  sina  embetsrum  om  eftermidda- 
garne. —  I  drottning  Kristinas  tid,  i  kung  Karl  XI:s  vill 
jag  säga  —  —  —  så  vill  jag  säga  —  —  —  jag  vill  säga, 
(torkar  sig  i  pannan)  att  jag  har  sprungit  andan  ur  mig  .  .  . 

Lisa.  Och  andan  har  inte  kommit  igen  sen  den 
tiden? 


KAPTEX   PUFF.  2G5 

Pliff  (fortfiir,  utan  att  höra  livad  hon  säger).  Älen  det  vill 
i  ntet  säga  emot  i  går.  Jag  for  som  Jehu,  packad  och  ska- 
kad i  en  fördömd  hyrvagn  till  Kungsholmen,  ifrån  Kungs- 
holmen till  RiddarhoJmen,  ifrån  Riddarholmen  till  Ladugårds- 
landet, ifrån  Ladugårdslandet  till  söder,  ifrån  söder  till 
Skeppsbron,  ifrån  Skeppsbron  till  poliskammaren,  ifrån  po- 
liskammaren till  Skanstull,  ifrån  Skanstull  till  rådstugan, 
ifrån  rådstugan  till  Danviken,  ifrån  Danviken  — 

Lisa  (faller  honom  i  talet).  Der  skulle  herrn  blifvit  qvar 
men  han  var. 

Puff  (fortfar,  utan  att  gifva  akt  pä  hvad  hon  säger).  Ifrån 
Danviken  till  Börsen,  ifrån  Börsen  till  Kungsholmen,  ifrån 
Kungsholmen  till  Riddarholmen  .  .  . 

Lisa  (faller  honom  i  talet,  och  sladdrar  ur  samma  ton).  Och 
jag  fattig  flicka,  sprang  i  dag  morgse  i  ett  par  nedkippade 
fläderlappskor,  gatan  utföre  ända  ner  till  hörnet,  ifrån  hör- 
net till  slagtarhuset,  ifrån  slagtarhuset  till  fiskargången,  ifrån 
fiskargången  till  trädgårdsmästaren,  ifrån  trädgårdsmäslaren 
till  bryggaren,  ifrån  bryggaren  till  kryddboden,  ifrån  krydd- 
boden till  en  herre,  ifrån  den  herrn  till  en  doktor,  ifrån  dok- 
torn till  en  madam,  ifrån  madamen  till  barnsängshitset,  ifrån 
barnsängshuset . .  . 

Puff  (faller  henne  i  talet).  Der  hade  ni  kunnat  bli  qvar, 
min  hjertans  jungfru  lilla! 

Lisa  (fortfar).  Ifrån  barnsängshuset  durk  upp  i  vinden, 
så  bums  ner  i  källaren,  så  i  alla  rummen  att  damma  och 
sopa,  så  ner  i  köket  och  laga  till  buljong,  alltsammans  un- 
der det  en  herre,  som  de  kalla  för  kapten  Puff,  satt  inne 
hos  frun  och  sladdrade  så  mycket  tok,  att  hon  fick  migrän 
och  måste  nu  för  en  stund  sedan  enkom  fara  ut  fiir  att 
hemta  frisk  luft. 

Puff  (som  afhört  henne  med  all  möjlig  otålighet,  blir  ond). 
Vet  ni  inte  hvem  jag  är? 

Lisa  (mycket  enfaldigt).     Nej,  jag  har  inte  den  äran. 

Puff   (myndigt).     Det  är  just  jag,  som  är  kapten  Puff. 

Lisa  (närmar  sig  honom,  betraktar  honom  noga  ocli  småler). 
Det  vore  fan! 

Puff  (ännu  mera  förtretad).  Ni  bör  veta,  min  fina  vän, 
att  det  inte  anstår  er  att  tala  ur  den  der  näsvisa  ton  om 
folk  af  min  rang  och  värdighet.  Om  det  inte  vore  af  akt- 
ning  för  stället,  så  ta  mig  tunnor  tusan  .  .  .  så  . .  .  jag  säger 


266  OLOF   KEXÉL. 

inte  mer.  —  Lär  er  en  annan  gång  veta  hvem  ni  talar 
med,  och  om  ni  inte  förstår  att  tala,  så  lär  er  åtminstone 
att  tiga. 

Lisa.  Det  sista  är  nog  svårt  för  oss  fruntimmer.  Men 
herrn  kan  ju  tillåta  mig  att  gå  i  skola  hos  honom. 

Puff.  Akta  er,  min  kära  näsperla,  jag  skall  berätta 
för  er  fru  har  ni  bemöter  folk,  som  hon  hedrar  med  sitt 
förtroende.  —  Ni  borde  blygas  att  inte  känna  er  tillkom- 
mande husbonde,  ty  inom  tre  veckor  kommer  er  fru  att 
kallas  hennes  nåd,  och  det  har  hon  att  tacka  mig  för,  som 
gör  henne  till  min  husfru.  Ni  skall  veta,  att  jag  är  en 
ibland  våra  äldsta  familjer,  att  Puffarne  varit  till  sedan 
Birger  Jarls  tid,  att  Birger  Puff  var  riksmunskänk  hos  ko- 
nung Magnus  Smek,  Kristoffer  Puff  kapten  för  Karl  Knuts- 
sons stånddrabanter,  Slygotius  Puff  archiater  och  hofapote- 
kare  hos  Sten  Sture  den  yngre,  Gregorius  Puff  general- 
rumormästare  vid  Stångebro  slag  i  Finland,  och  Corli  Morli 
Puff=-0 

Lisa  (faller  honom  i  talet).  Rikspratmakare  hos  droltning 
Kerstin. 

Pi^ff  (fortfar).  Nej,  han  var  Grand-maitre  de  Garderobe 
hos  Karl  XII,  och  det  var  han  som  inventerade  den  be- 
kanta skålen:  kapten  Puff,  jag  har  den  ävan,  jag  hav 
den  äran!  och  ni  skall  vela  att  jag  tjent  med  distinktion  i 
30  år,  alt  jag  i  sista  pommerska  kriget  som  fänrik  bevislat 
7  bataljer,  5  belägringar,  1  aktion,  6  stormar  och  20  af- 
färer. Derför  blir  jag  också  utnämnd  till  kommendant,  och 
jag  skall  lära  v.  Bombert,  så  kusin  min  han  är,  hvad  det 
vill  säga  att  gå  mig  i  vägen.  En  karl,  som  jag,  kan  få  ja 
i  hvad  hus  han  vill  gå.  Ni  tör  känna  fröken  Sladderbane; 
hon  har  varit  kär  i  mig  hon,  och  är  det  ännu;  hon  är  både 
yngre  och  förnämare  än  er  fru,  .som  blott  är  en  köpmans- 
enka.  —  Men  del  är  hennes  goda  egenskaper  jag  värderar: 
hon  är  qvick,  artig,  hushållsaktig,  tystlåten,  och  pratar  och 
sladdrar  inte  i  vädret,  hvilket  jag  för  min  död  inte  kan 
tåla,  jag  som  aldrig  talar  oftare  än  det  behöfs. 

Lisa  (storskrattar).  Ja,  det  är  visst  och  sant  det.  — 
Jag  tackar  emellertid  gunstig  herrn,  på  min  frus  vägnar, 
för  de  goda  tankar  han  har  om  henne.     (Niger  och  gfir  ut). 

Puff.  Jag  måste  väl  gå  upp  i  krigsexpedilionen,  alt 
höra   efter  hur  det  går  med  kommendantskapet.  • —  Ha,  ha, 

*)  Corli    Morli   Pufl'  var    en  skal  som  utbragte.s  vid  tlryckeslag. 


KAPTEN   PCFF.  2G7 

min    kära  kusin  v.  Bombert,  du  är  narrad,  min  gosse  lilla! 
Men    se  der   kommer  han,  tillika  med  brukspatron  Conlant. 


Fjerde  scenen. 

Kapten  Puff.     Kapten  von  Bomhert.     Brukspatron. 

Brukspatron.  Ah,  ödmjuka  tjenare,  ska  vi  råkas  här, 
min  kapten?  —  Tack  för  i  går  afton.  —  Nå  hur  kom  ni 
ifrån  de  der  stora  kanonerna  i  Oczakow?     Sa,  sa,  sa. 

Puff.  Dem  sulenerar  jag  ännu,  och  försvarar  dem, 
om  det  än  vore  emot  hela  turkiska  artilleriet.  Jag  har  sjelf 
sett  dem  på  Kronstadts  fästning,  och  Bnllerkrona,  som  kom 
hem  som  kurir  ifrån  Konstantinopel  i  somras,  sa  mig,  att 
det  var  detsamma.  —  De  ä',  ta  mig  tusan,  så  stora,  att  man 
kan  köra  in  med  hästar  och  vagn  i  dem. 

von  Bombert.  Ah,  det  är  inte  troligt,  min  hjertans 
bror!  —  Hur  fan  kan  du  inbilla  o.ss  en  sådan  dårskap? 

Brukspatron.  Sa,  sa,  sa!  det  är  alldeles  som  han 
säger,  det  skall  jag  besanna;  ty  när  jag  var  i  Ryssland  för 
att  bese  sibiriska  bergverken,  så  blef  jag  en  gång  bjuden 
till  middag  hos  guvernören  i  Kronstadt.  —  Han  fägnade  oss 
.som  en  hel  karl,  och  då  jag  skulle  resa  ifrån  honom,  så 
råkade  kusken  att  köra  vilse  durk  i  en  af  de  der  stora 
kanonerna,  sa,  sa,  sa,  och  just  som  han  skulle  svänga  med 
tuparsvagnen  i  krutkammaren,  så  kom  den  här  gunstig 
herrn  (klappar  Pufi'  pä  axeln)  sättandes  genom  fänghålet  i  en 
chäs,   sa,   sa,   sa!     (Brnkspatrou  och  von  Bombert  skratta.) 

Puff  (sticken,  till  v.  Bombert).  Ja,  skratta  nu !  —  Det  är 
mig  kärt,  jag  råkat  dig  —  det  är  inte  nog  att  du  vill  ta  bort 
min  tillkommande  fästmö,  jag  hör  att  du  på  köpet  söker 
kommendant-skapet  i  Göteborg,  som  jag  har  begärt  och  bör 
få  i  anseende  till  min  ancienneté.  —  Men  jag  skall  säga 
dig,  min  hjertans  kushi  v.  Bombert,  att  det  passar  dig 
mindre  att  gå  mig  i  vägen,  som  kan  vara  far  åt  dig.  — '■ 
Jag  finner  det  ganska  lustigt,  du  svarar  inte  på  det? 

von  Bomhert.  Hvad  vill  du,  jag  skall  svara?  —  Jag 
afbidar    tiden    och    gör    mitt  bästa;    min  bror  får  göra- det- 


20^  OLOF    KEXKL. 

samma  på  sin  sida  —  men  dii  bör  inte  bli  ond,  du  vet  att 
jag  är  officer  så  väl  som  da. 

Brukspatron.     Sa,  sa,  sa! 

Puff.  Officer  så  väl  som  jag!  —  Ba,  ba!  —  och  du 
vill  jemföra  dina  meriter  med  mina,  som  sedan  jag  var  15 
år  gammal,  varit  i  tjenst,  och  som  redan  var  löjtnant  då 
du  ännu  var  kadett  i  Karlskrona.  Jag  glömmer  aldrig  bort 
min  första  kampanj,  det  var  i  pommerska  kriget,  om  jag 
mins  rätt  1759  don  Ii  augusti  emellan  6  och  7  om  qvälln, 
då  jag  på  en  faragering  med  två  bombfria  pontoner  afslog 
9  generalstormar  från  6  sidor  af  fiendens  kavalleri  vid  byn 
Neukahlen;  affären  var  en  af  de  hetaste;  major  von  Steigen- 
bögel  förlorade  vid  detta  tillfälle  sin  venstra  arm,  och  det 
blef  han  riddare  för  —  han  var  här  under  riksdagen.  — 
Du  känner  inte  hans  fru,  hon  är  lika  vacker  som  för  20 
år  sedan,  och  om  du  skulle  få  se  hans  gård  nere  i  Vester- 
gylln  —  den  står  afritad  i  grefve  Dalbergs  verk'-');  hade  jag 
bara  en  blyertspenna,  så  skulle  jag  med  några  streck  teckna 
af  för  er  sjelfva  planen  till  karaktersbyggningen  af  Nicode- 
mus  Tessin  . .  . 

Brukspatron.  Sa,  sa,  sa,  hvart  tar  ni  vägen,  min 
hjertans  herr  kapten?  Ni  är  ju  förbannadt  långt  ifrån  byn 
Neukahlen.  Ska  ni  göra  samma  tur  tillbaka  för  att  komma 
till  kommendantskapet  igen,  så  behöfver  ni  min  själ  ta  dub- 
bel skjuts.     Sa,  sa,  sa! 

von  Bombert.  Kan  du  vinna  din  önskan,  min  hjer- 
tans kusin,  så  skall  det  vara  mig  kärt;  det  kommer  i  allla 
fall  an  på  den  som  har  mesta  rekommendationerna. 

Puff.  Ja,  det  skall  du  se.  —  Hela  hofvet  intresserar 
sig  för  mig,  och  det  fins  ingen  regementsofficer  i  hela  ar- 
mén, som  jag  inte  är  bror  med.  Jag  dejeuneradc  i  går  med 
krigskommissariatet,  och  kapten  Puffs  skål  dracks  öfverallt; 
och  när  jag  kom  ner  på  Riddarhustorget,  så  var  stadsvakten 
på  vägen  att  gå  i  gevär  för  mig,  om  jag  inte  vinkat  åt  of- 
ficern, alt  jag  ville  vara  inkognito.  Jag  får  i  dag  genom 
hofpredikanten  Messenius  ett  bref  af  ett  visst  förnämt  frun- 
timmer lill  krigssekreteraren,  en  slägting  till  presidentskan: 
du  menar,  du  skall  få  veta  hennes  namn?  jo  pytt  å;  man 
skall  inte  säga  allt  livad  man  vet,  och  jag  kan  tiga  jag. 
Om    en    stimd    skall  hofpredikanten  föra  mig  till  henne.  — 

''■')  Erik  Dalbergs  )^Kvc'cia  antiqiia  et  luidiernan. 


KAPTEN    PUFF.  'JliU 

Ni  skall  få  se,  att  kapten  Puff  har  vänner  som  betyda  —  be- 
tyda förstår  ni. 

von  Bombert  (för  sig  sjelf).  En  slägting  till  president- 
skan? Det  måtte  vara  fröken  Jernmalm.  Det  var  väl,  han 
påminte  mig  om  henne.  —  Hon  torde  inte  vara  obenägen, 
och  heldre  arbeta  för  mig. 

Puff.  Saken  är  så  godt  som  afgjord;  och  om  än  ve- 
derbörande i  dessa  flygtiga  tider  inte  skulle  ha  något  af- 
seende  på  min  ancienneté,  så  hindrar  det  mig  inte  att  gifta 
mig  med  den  charmanta  fru  Hedvig  Contant;  jag  har  hela 
hennes  slägt  på  min  sida,  och  sjelf  estimerar  hon  mig  parti- 
culiérement . . . 

Brukspatron.  Hvem  gör  inte  det"?  Er  lyckliga  tal- 
gåfva,  min  kapten  .  .  . 

Puff.  Ja,  ja,  min  herr  brukspatron,  det  är  sant.  Jag 
talar  sällan  och  litet,  men  alltid  kort  och  begripligt,  och  deri 
består  konsten.  Ni  skulle  hört  mig  på  riddarhuset  vid  1765 
års  riksdag,  när  jag  i  fem  timmar  och  en  qvart  talte  mot 
hemligheter,  tysthetseder,  piekenieker,  kontradanser  och  ka- 
baler,  såsom  oförgripliga  hufvudgrunder  till  alla  de  odygder, 
lister,  ränker,  bedrägerier,  hierarkier,  oligarkier,  aristokratier, 
anarkismer,  despotismer,  lurendrejerier  och  lönskaläger,  hvar- 
med  den  menskliga  naturen  i  och  för  sig  sjelf  är  bekajad, 
dels  härflytande  ifrån  tvång  uti,  med,  öfver  och  emot  men- 
niskoförnuftets  förmögenheters  bruks  ändamål;  och  när  jag 
kom  till  den  riksödande  vexelkursen,  och  medborgares  fre- 
dande genom  frihet  i  tryck,  pennor  och  papper,  emot  det 
landsförderfliga  embetsmannaväldet,  så  talte  jag  med  sådan 
styrka,  att  sekreteraren  knappt  förmådde  föra  protokollet  för 
lutter  admiration;  också  sa'  salig  kontreamiralen  Enter- 
felt,  att  jag  borde  liknas  vid  den  romerske  Cicero,  som  var 
talman  för  borgareståndet  i  Rom  i  kejsar  Augusti  tid  eller 
någon  annan  kejsares  —  —   — 

von  Bombert  {småleende).  Det  är  positivt,  att  min  ku- 
sin inte  har  sin  like  i  den  dyrbara  konsten  att  tala  både 
länge  och  fort. 

Puff.  Jag  förstår  nog  livad  du  menar.  Det  är  blott 
afundsjukan  som  regerar  hos  dig.  Men  du  ska  veta,  min 
kära  v.  Bombert,  att  denna  konsten,  som  du  skrattar  åt 
inom  dig  sjelf,  är  den  nödvändigaste  af  alla,  och  det  vid  alla 
tillfällen. 


270  OLOF    KEXÉL. 

Brukspatron.  Jag  tror,  att  göra  mer  och  prata  mindre 
är  det  bästa.  Det  händer,  att  man  går  miste  både  om 
sysslan,  man  söker,  och  flickan,  man  friar  till,  om  man  talar 
för  mycket  om  det  i  förtid.  Det  går  inte  an  att  sjunga 
trantrara,  förrän  spelet  är  vunnet.  —  Jag  mins  för  några 
år  se'n  en  af  mina  bekanta,  som  i  förhand  lät  sätta  in  i  Alle- 
handa, att  han  blifvit  hofråd,  och  han  går  här  ännu  som 
simpel   kommissarie.     Sa,  sa,  sa! 

Puff.  Den  moralen  kan  passa  för  folk,  som  tala  illa 
och  med  sitt  långsamma  ja  så  och  nej  säj,  kunna  sätta  gall- 
feber på  ett  helt  auditorium.  Jag  var  knappt  tre  år  gam- 
mal, förr'n  jag  talte  rent,  ja  så  väl  om  en  hop  saker,  vida 
öfver  mina  år  och  mitt  begrepp,  att  min  farmor  tog  mig  en 
dag  på  sina  armar  .  .  . 

von  Bombert.     Hvad  vill  den  der  lakejen'? 


Femte  scenen. 

De  förra.     En  lakej. 

Lakejen  (sakta  till  Puff).  Hofpredikanten  väntar  på  väl- 
borne herr  kapten. 

Piijf.  Jag  är  på  stund  färdig;  (fortfar)  och  höll  till  mig 
följande  lärorika  tal. 

von  Bomhert  (sakta  till  brukspatron).  Nu  skall  ni  få  se, 
han  blir  qvar. 

Lakejen  (kommer  tillbaka).  Välborne  herrn  är  så  nå- 
dig och  skyndar  sig.  Hofpredikanten  måste  genast  upp  på 
slottet. 

Puff.     Jag  kommer  i  ögonblicket. 

(Lakejen  gar). 


KAPIKN    PUFF.  ;-i  i 

Sjette  scenen. 
Puff.     De  förra. 

Puff.  Den  saliga  hedersgumman,  vill  jag  säga,  höll 
till  mig  följande  tal.  Jag  mins  det,  som  det  varit  i  går, 
ty  hjerlat  hos  ett  barn  är  som  ett  mjukt  vax,  man  kan 
trycka  dit  hvad  man  vill,  och  det  förgår  aldrig.  Om  ni 
vore  så  hemma  i  fysiken  och  anatomien  som  jag,  så  skulle 
jag  demonstrera  för  er,  ty  jag  har  i  all  min  dar  varit  en 
stor  älskare  af  literatur,  och  det  är  vackert  nog  för  en  gam- 
mal miUtär  som  jag,  att  veta  litet  i  hvarje.  Jag  känner 
Cartesii  hvirflar,  Svedenborgs  lära  om  andarna,  aerostatiken 
och  hydrologien.  Svedenborg  och  jag  var  goda  vänner.  Han 
var  den  bästa  teaterskribent  och  den  snällaste  kriticus  på 
sin  tid,  och  det  är  just  efter  honom,  som  jag  skrifvit  den 
dråpliga  kritiken  öfver  en  bekant  opera  i  en  veckoskrift,  i 
hvilken  jag  är  medarbetare  och  prenumerant.  —  Ni  bör  ha 
er  hvar  sin  prenumerationssedel.  Om  jag  hade  tid,  så 
skulle  ni  få  höra  en  kritik  i  samma  vittra  sak  öfver  den 
namnkunnige  grekiske  poeten  Virgilius  Maro,  som  dog  för 
1500  år  sedan  i  Kartago  .  .  . 

Brukspatron.     Virgilius  dog  ju  i  Rom?     Sa,  sa,  sa! 

Puff.  Disputera  mig  inte  det!  Historien  känner  jag 
på  mina  fem  fingrar  och  citerar  den  alltid  ä  propos.  Det 
är  mitt  eget  fel,  att  jag  inte  längesedan  blifvit  historiographus 
regni,  åtminstone  i  survivans.  Jag  har  inte  glömt  det  minsta 
af  hvad  jag  läst.  Segern  vid  Salamina  och  Marathon,  der 
Julius  Caesar  blef  fången,  bataljen  vid  Actium  Anno  Mundi 
2004,  som  Alexander  förlorade,  bataljen  vid  Ivri,  der  Henrik 
VI  slogs  emot  Hugenotterna,  belägringen  vid  Liitzen,  der 
Karl  Xn  blef  skjuten  —  —  jag  tror  jag  konfunderar  mig 
i  anseende  till  ställena. 

Brukspatron.  Nå  så,  det  är  inte  underligt  —  det  var 
också  en  mäkta  stark  digression,  ifrån  salig  farmors  läro- 
rika tal  till  Alexander  Magni  bataljer.  Jag  måste  i  alla 
fall  bekänna,  min  gunstige  herre,  att  jag  aldrig  hört  någon 
citera  historien  med  så  mycken  precision  som  ni.  Det  är 
visst  inte  allom  gifvet  det.     Sa,  sa,  sa! 


tiZ  OLOF    KEXEL. 

Sjunde  scenen. 

Lha.     De  förre. 

Lisa.  Herrarne  täcktes  förlåta  —  här  kommer  fullt 
med  främmande;  kommerserådinnan  med  sin  fröken  syster 
och  fröken  Jernmalm  är  redan  i  förmaket,  och  fru  major- 
skan Pratmejer  och  bori^mästarinnan  Sliddcrsladder  stego  nu 
ur  vagnen.  (Till  Puff")  Törs  jag  be  välborne  herr  kapten 
vara  god  och  ta  emot  dem,  och  hålla  dem  sällskap,  tills 
frun  kommer  hem. 

Puff.  Det  är  min  sak.  Hvar  är  den  aimabla  kom- 
merserådinnan? Förlåt  mig,  mina  herrar,  jag  måste,  ser 
ni,  göra  les  honneurs  de  la  maison,  pardi.    (Springer  ut.) 


Åttonde  scenen. 

Brukspatron,     ron  Bomberi.     Lisa. 

von  Bombert.  Min  värde  herr  brukspatron,  allt  mitt 
hopp  kommer  nu  an  på  er. 

Lisa.  Jag  kan  å  min  sida  ha  den  äran  att  försäkra 
herr  brukspatron,  att  om  herrn  ger  sitt  samtycke,  så  är  det 
ingen  annan  som  min  fru  .  .  . 

Brukspatron.  Se  här  är  min  hand.  Laga  så  min 
systerdotter  ger  er  detsamma,  jag  samtycker  till  allt;  dock 
såge  jag  gerna,  om  ni  kunde  få  det  onitalta  kommendant- 
skåpet. 

von  Bombert.  Jag  har  vederbörandes  löfte  —  det  är 
nog;  dock  skall  jag  för  mera  säkerhets  skull  nu  i  (ögon- 
blicket gå  och  söka  en  viss  person  af  betydenhet,  som  vår 
storpratarc  påminte  mig  om;  —  det  är  bäst  att  smida,  me- 
dan jernet  är  varmt. 

Lisa.  Behaga  herrarne  gå  ut  den  här  vägen!  Jag 
hör  hela  sällskapet  komma  inpratandes  i  full  korus. 


KAPTKX    PVFF, 


Nionde  scenen. 


Puff.    Kommerserådinnan.    Fröken,  Jiennes  si/sier.    Frö- 
ken  Jernrnahn.     Majorakan  Pratniejer.     Borgmästa- 
rinnan Slichlersladder. 

Fru  Pratniejer  och  fru  Sliddersladder  (till  fröken 
Jernmalm  i  durren).  Nej,  dot  Iiänder  inte.  —  Vi  gå  min  själ 
ingendera  först. 

Fröken  Jernmalm.  Låt  oss  inte  krusa,  jag  är  så  godt 
som  hemma  här. 

Puff.  Kom,  kom,  min  nådiga,  h\t  oss  ta  in  våra  rum. 
—  Jag  har  aldrig  kunnat  råka  ett  artigare  sällskap.  (Purt' 
siitter  sig  midt  i  en  länstol,  kommerserådinnan  pa  ena  och  fröken 
Jernmalm  på  den  andra  sidan  om  honom,  sa  kommerserfulinnans 
syster;  pä  flyglarne  frn  Pratniejer  och  fru  Sliddersladder.) 

Kommerserådinnan  (långsamt).  Jag  måste  bekänna,  att 
vår  täcka  borgmästarinna  har  en  smak  att  klä  sig,  som  är 
admirabel.  (Sakta  till  sin  syster)  Hennes  koaffyr  är  lika  så 
narraktig   som  hela  hennes  figur. 

Fru  Sliddersladder.     Jag  är  bara  en  négligé! 

Fröken.     Det  klär  henne  allting. 

Kommerserådinnan.  .  Det  är  vi.sst  sant  det. 

Puff.  Det  ger  henne  ett  så  täckt  och  skalkaktigt 
utseende,  så  hon  skulle  kunna  förföra  ett  helt  konsistorium. 
Jag  påminner  mig  en  historia  .  .  . 

Fru  Sliddersladder.  Jag  råkade  kammarrådinnan 
Siffertopp  på  gatan,  och  min  själ  jag  kände  igen  henne. 

Fröken.     Jag  tror  hon  vill  behaga  på  gamla  dar? 

Fru  Pratmpjer.  Hon  är  på  alla  baler  och  a.ssembléer 
i  stan;  det  är  hennes  största  nöje. 

Kommerserådinnan.  A  propos  om  baler,  så  har  jag 
hört  en  historia. 

Puff.  Ah  charmant,  min  nådiga,  låt  oss  få  höra  den, 
det  skall  bli  roligt. 

Kommerserådinnan.     Ni  .skall  få  höra  henne. 

Fru  Pratniejer.     Jag  vet  också  en. 

Puff'.     Och  jag  två,  om  inte  fler. 

Scemkn  rarnamen.     11'.  IS 


274  OLOF    KEXÉL. 

Kommerser ådlnnan.     Vill  ni  höra  på? 

Fröken  Jernmalm.  Min  syster  berättar  så  oändligen 
artigt;  jag  är  helt  och'  hållet  öra!  (för  sig  sjelf)  Jag  kan  bli 
sömnig,  bara  hon  öppnar  munnen. 

Puff.     Jag  skall  vänta,  tills  turen  kommer  till  mig. 

Fru  Pratinejer  och  fru  Sliddersladder.     Tyst ! 

Pujf.     Tyst!     _ 

Kormnerfi.erådinnan  (långsamt).  Ett  visst  frunlimmer 
af    våra  gemensamma    konnässanser  var  på  balen  i  förrgår. 

Pvff.     På  sista  balen  på  Sabbatsberg? 

Kommeraerådinnan  (alhid  långsamt).  Ja  visst!  —  En 
ung  officer,  som  nyligen  kommit  hem  ifrån  armén  .  . . 

Puff.    Ja,  det  är  hurtiga  gossar  både  i  krig  och  kärlek. 

Kommerser ndinnan.  Det  fruntimret  —  jag  har  mina 
orsaker,  hvarför  jag  inte  vill  nämna  hennes  namn. 

Fru  Pratmejer.     Jag  gissar  redan  hvem  det  är. 

Puff.     Det  är  unga  baronessan. 

Fröken  Jernmalm  (afsidos).  Få  se,  om  han  inte  för- 
argar kommerserådinnan  med  sitt  prat ! 

Kommerseråd  innan  (alltid  långsamt).  Ha  inte  så  brådtom, 
mina  vänner,  och  förhasta  er  inte.  —  Den  jag  talar  om 
har,  som  jag  hört,  redan  fylt  sina  50  år. 

Puff.  Ja,  då  vet  jag,  ta  mig  böfveln!  hvem  det  kan 
vara. 

Fru  Sliddersladder.     Den  historien  känner  jag. 

Pfiff.     Det  är  öfverstinnan  på  söder. 

Kommerserådinnan.     Alldeles  inte. 

Fru  Sliddersladder.  Ja,  så  är  det  kongl.  sekreter- 
skan  Penneflycht. 

Puff.     Eller  också  assessor.skan  Mara. 

Kommerserådinnan.     Jag    får   da   inte  tala  till  punkt. 

Puff.     Men  utan  att  falla  fru  kommerserådinnan  .  .  . 

Kommerserådinnan.  Jag  tycker  ni  gör  det  allt  hvad 
ni  hinner. 

Puff'.     Tillåt  mig  bara  .  .  . 

Komtnerserådinnan.  Det  är  bäst  jag  tiger,  efter  ni 
inte  behagar  höra. 

Puff'.     Jag,  min  nådiga,  jag  säger  aldrig  ett  ord. 

Kommerserådinnan.     Nå,    låt    o.ss    komma   till  saken. 

Fru  Pratmejer.  Låt  oss  komma  öfverens  att  tala 
hvar  i  sin  ordning. 

Puff.     Väl  sagdt,  konversationen  bör  vara  allmän. 


KATTEX    PIFF. 


Fru  Slidder  siad  der.  Hur  skall  det  gå  (ill,  när  kapten 
faller  oss  i  talet? 

Puff.     Jag  har  ju  inte  begynt  en  enda  diskurs. 

Fröken  Jernmalm  (sakta  till  Piift).  Håll  er  tapper,  min 
kapten,  låt  dem  säga  hvad  de  vilja  —  tala  ändå. 

Fru  Pratmejer.  Erna  damerna  sig  på  spektaklet  i 
afton  fur  att  se  nya  pjesen? 

Puff.     Hvad  heter  den,  om  jag  får  lof  att  frågar* 

Fru  Pratmejer.     Slorprataren,  herr  kapten! 

Puff.  Ah!  den  måste  jag  se,  —  då  kommer  jag  inte 
på  Komiska  Teatern  i  afton. 

Kommerseråd  innan.  Jag  för  min  del  kan  inte  tåla 
komedier. 

Fru  Pratmejer.  Och  jag  tycker  inte  om  annat  än 
tragedier. 

Puff.  Slorprataren,  sa'  fru  majorskan  —  bravissimo! 
då  måste  jag  engagera  min  kusin  Sladderhane  och  min  ad- 
vokat att  gå  dit  för  att  få  se  porträtter.  —  Jag  går  eljes 
aldrig  på  det  der  dramatiska  spektaklet. 

Fröken  Jernmalm.  Ja,  det  är  underligt!  Herr  kapten, 
som  har  så  god  smak  ! 

Puff.  Ja,  nog  tror  jag  mig  att  kunna  passera  for  en 
af  våra  bästa  konnässörer.  Jag  är  sjelf  auktor,  och  har  inte 
längesedan  skrifvit  en  opera,  som  jag  kallat:  Jonas  i  Jwal- 
fiskens  buk,  i  sju  akter;  men  det  är  brist  på  smak  hos 
direktionen,  att  den  inte  blir  uppförd.  Tror  ni,  mitt  herr- 
skap, att  jag  kan  nästan  hela  svenska  teatern  utantill,  sådan 
som  han  står  tryckt  i  Kongl.  tri/ckeriet,  och  för  några  år 
sedan  spelte  jag,  i  ett  slutet  sällskap  på  Medevi,  Polyfems 
roll  i  Thetis  odi  Pelé;  hör  på,  så  skall  ni  få  höra  den 
stora  aria  bravura:  (sjunger)  Mars  ku/vad  hlef  af  Cyperns 
herrskarinna. 

Fröken.  Ah!  för  Guds  skull,  förskona  oss  för  det 
ofri  ga. 

Fru  Sliddersladder .  Jag  tycker  mest  om  komiska 
teatern. 

Puff.  Ah!  jag  skrattar  der  af  allt  mitt  hjerta  utan 
att  veta  hvarföre.  Den  ståtliga  fogden  i  Skärgårdsjtickan, 
med  sin  rara  karpus  och  sina  förnumstiga  stöfvelmanehetter; 
ni  har  inte  sett  den,  min  nådiga,  och  spögubben  i  baletten 
Tillfälle  gör  Tjufven,  och  ombudsmannen  Propp  med  sin 
långa  jacka  i  Ber.jslags-Fröken.   —  Men  det  artigaste  spek- 


2 1  C)  OLOF   KEXÉL. 

lake],  i  mitt  tycke,  är  Arlequin  Squelette  på  Barnhusgården. 
—  Stockholm  är  ändå  Stockhohn,  säga  hvad  man  vill. 

Fr^u  SJiddersladder.  Det  är  inte  möjligt  att  säga  ett 
enda  ord,  förrän  man  får  tusen  igen. 

Kommerserådinnan.     Han  bryter  alltid  utaf  diskursen. 

Fru    Pratmejer.     Han   utgör   ensam   ett   helt  sällskap. 

Puff.     Nu  säger  jag  aldrig  ett  ord  mera. 

Kommerserådinnan.  Har  fru  majorskan  haft  några 
nyheter  ifrån  öfverdirektörskan  Piff? 

Fru  Pratmejer  och  fru  S/iddersladder.  Hon  är  nu 
för  liden  .   .   . 

Pujf.     Hon  är  gift  .  .  . 

Kommerserådinnan  (till  sällskapet).  Hör  ni  nu,  mitt 
herrskap,  hur  han  håller  ord? 

Fi'u  Pratmejer.     Hon  är  ju  enka. 

PuJf.     Ja,  det  kom  jag  inte  ihåg. 

Fru  Pratmejer.     Hon  är  en  af  mina  bästa  vänner. 

Fru    Slid  der  siad  der.     Hon    är    min   närmaste  granne. 

Puff.  Jag  känner  henne  bättre  än  ni  allesammans,-' ty 
hon  är  min  köttsliga  kusin. 

Fru  Sliddersladder.     Hon  är  inte  i  stan. 

Puff'.     Det  vill  jag  inte  disputera. 

F?m  Pratmejer  (till  kommerseradinnanj.  Vet  inte  kom- 
merserådinnan af  det? 

Puff'.     Får  jag  lof  att  säga?  .   .  . 

Kommerserådinnan  (till  Puft).  Min  Gud,  låt  då  annat 
folk  få  ha  ett  ord  med  i  laget. 

Fru  Sliddersladder.     Hon  är  gift  på  nytt. 

Puff.     Tre  ord  bara  .   .  . 

Fru  Pratmejer.     Hon  blir  i  Karlskrona. 

Puff.     Jag  är  hennes  köttsliga  kusin. 

Fru  Sliddersladder.     Med  sista  posten  .  .  . 

Puff.     På  min  mors  sida  i  tredje  ledet. 

Fru  Pratmejer.     Ända  till  våren  .   .  . 

Puff'.     Hennes  farfar  och  min  morfar  .   .  . 

Fru  Sliddersladder.     Hade  jag  bref  ifrån  henne  .  .  . 

Fru  Pratmejer.     Och  jag  skall  .  .   . 

Puff.  Och  jag  gör  mig  en  heder  af  hennes  .slägl- 
skap  .   .  . 

Fru  Pratmejer.  Efter  jag  har  en  egendom  inte  långt 
derifrån  .   .   . 

Puff.     Jag  skall  bevisa  ... 


KATTEN    riFi. 


Fru.  Sliddersladder.  Hon  skall  gifta  sig  med  en  lag- 
man i  Skåne  .  .  . 

Fru   Pratmejer.     Så   ernår  jag   resa   med  första  .   .   . 

Puff.     På  min  mors  sida  .  .   . 

Fru  Sliddersladder.     Hon  gör  ett  godt  parti  .   .   . 

Fru  Pratmejer.     1  sällskap  med  min  bror  .   .  . 

Kommerser  ad  innan.     Mina  fruar!   .  .   . 

Pitff.     Det  är  säkert. 

Kommer  ser  ådinnan.     IMen,   min  hjertans  herr  kapten! 

(Puff,  fru  Pratmejer,  fru  Sliddersladder,  kommerse- 
rådinnan,  fröken  alla  pä  en  gäng\ 

Puff.  Det  är  inte  värdt  att  disputera  mig  en  sak,  som  jag 
vet  bättre  än  någon;  jag  bör  ju  känna  mitt  eget  slägtregi- 
ster,  så  mycket  mer  som  min  far  präglat  det  i  mig  öfver 
hundrade   gånger.      (Repeterar  tills  alla  de  andra  talat  nt). 

Fru  Pratmejer.  Sanningen  att  säga,  så  roar  landet 
mig  på  intet  sätt,  ty  jag  kan  inte  med  våra  landtfröknar  och 
deras  faconer,  och  om  jag  inte  vore  viss  på  att  komma  snart 
igen,  så  reste  jag  visst  inte  dit. 

Fru  Sliddersladder.  Så  mycket  mer,  som  vi  varit 
bekanta  sen  vi  voro  barn,  och  hon  alltid  haft  förtroende  till 
mig,  och  efter  vi  nu  så  sällan  råkas,  så  skrifver  hon  mig 
som  oftast  till,  och  jag  svarar  henne  alltid. 

Kommerser  ådinnan.  Har  man  nå'nsin  hört  maken? 
Man  skall  ju  ha  en  förvänd  hjerna,  det  ängsligaste  humör 
i  verlden,  att  just  så  godt  .som  med  våld  tysta  munnen  på 
hederligt  folk;  jag  skulle  ingenting  säga,  om  det  vore  blott 
emellan  karlar. 

Fröken  (till  Pufii.  Jag  håller  med  min  syster.  Jag  kan 
inte  tiga  längre.  Xi  kan  förarga  en  till  döds  med  ert  oupp- 
hörliga prat,  och  om  ni  genom  ert  uppförande  vederlagt  allt 
hvad  jag  talat  till  er  fördel,  så  blir  det  er  egen  skull,  min 
herr  kapten! 

Fru  Sliddersladder.  Om  ni  vill  göra  er  den  mödan 
och  fråga  efter  .   .   . 

Puff.  Ni  må  säga  hvad  ni  vill,  mitt  herrskap,  så  är 
Lovisa  Piff  min  slägtinge,  ty  Lovisa  Piff  är  äldsta  dottern  till 
löjtnant  Piff,  gamle  major  Piffs  yngste  son,  som  i  förra  giftet 
hade  en  Puff  till  fru,  en  dotter  till  archiatern  Puff,  som  kom 
hit  med  kung  Fredrik  ifrån  Hessen-Cassel,  hvars  förfäder 
härstammade  ifrån  regementsfältskären  Puff,  som  1648  var 
tjenstgörande    vid    de  trupper  ifrån  Holstein,  som  på  befall- 


(ILOF    KEXKL, 


ning  borde  sammanstöta  med  hufvudarmén,  dä  för  tiden  sam- 
mandragen i  Schleswig  till  fredsverkets  afslntande  i  Osna- 
briick.     Denne  archiater  Puff,  han  hade,  han  hade  . .  .  (hostar). 

Fru  Pratmejer  (härmar  honom).  Han  hade,  han  hade 
—  jag  kan  inte  hålla  ut  längre.     (Gär  ut). 

Puff  (fortfor).  Han  hade  i  förra  giftet  Eiiphrosina  Ceder- 
mes,  dotter  till  rådman  Cedermes  i  Stockholm,  och  i  andra 
giftet   Barbara   Puff,   dotter   till  generalgevaldigern  Puff  .  .   . 

Fru  Sliddersladder.  A  Piff,  å  Paff,  å  Puff!  här  får 
jag  inte  tala  ett  ord  i  dag,  utan  må  jag  så  gerna  gå  mina 
färde.     (Går  bortj. 

Puff  (fortfor).  Som  var  min  farfars  far,  och  som  upp- 
fann de  gesvinda  skotten,  hvarför  han  fick  en  kungsgård 
till  skänks  af  Riksens  Ständer  1682,  strax  efter  reduktion  i 
Karl  XI:s  tid.  Han  var  gift  med  en  Sladderhane,  syster  till 
den  namnkunniga  professor  Sladderhanius,  som  dog  talande 
i  katedern,  under  det  han  försvarade  sin  disputation  om 
kung  Faraos  flykt  öfver  Röda  hafvet;  han  var  riktig  syss- 
ling  min  morfars  far  och  stamfar  för  Sladderhanarne  till 
Tokstorp,  hvilka  böra  skiljas  ifrån  Sladderhanarne  till  Prat- 
stad, hvarifrån  jag  härstammar  på  mödernet.  (Hostar  och 
snusar.) 

Fröken.  Ah!  mon  Dieu!  det  är  en  familjesjuka.  — 
Bli  qvar  den  som  vill  —  jag  går  min  väg.     (Gär  bort). 

Puff  (fortfar).  Jag  har  lians  porträtt  hos  mig;  det  skall 
vara  honom  likt  i  högsta  grad,  och  är  bevis  nog  att  fru 
Lovisa  Piff  .  .  .  det  är  sant,  jag  glömde  berätta,  att  Piffarne 
egentligen  äro  ifrån  Schwaben,  att  Ambrosius  Piff  var  förvaltare 
och  intendent  af  stora  vinfatet  i  Heidelberg,  hvarest  hans 
son,  jag  ber  att  herrskapet  är  så  graciösa  och  påminner 
sig  .  .  .      (Xyser). 

Fröken  Jernmalm  (för  sig  sjelf).  Att  herrn  är  en  stor 
narr.     Tjenarinna.     (Gär  bort.) 

Puff  (fortfar).  Hans  son  blef  sedermera  direktor  musi- 
ces  och  lärare  i  kemiska  bryggningskonsten  vid  universi- 
tetet i  Prag,  och  blef  ibland  flera  andra  virtuoser  hitkallad 
till  drottning  Kristinas  hof  på  ypperliga  vilkor,  för  att  in- 
rätta musikaliska  akademien  och  kronobrännerierna,  som  än 
florera,  men  råkade  här  i  ovänskap  eller  i  en  lärd  strid 
med  den  namnkunnige  riksbrännmästaren  von  Brandtwein- 
striet,  hvarför  han  måste  flykta  till  Kurland,  der  han  till 
sitt  justifierande  utgaf  på  tyska:   Seine  niltzUchen  gelehrten 


KAPTEX    PirF.  '27H 

pragmatischen  Leben  and  Thaten,  nebst  etlichen  poétische 
lind  muslkalii^che  Gedichte,  aller  Liehhaheren  und  Lieb- 
haberinnen  z-ur  Brgetzung,  Uebung  und  nothwendigen 
Unterricht;  mit  Knpfern  geziert.  Hans  dotter,  för  att  i 
korthet  berätta  .  .  .     (Snyter  sig.) 

Kommerseråd  innan.     Det    må    bli  kort  eller  långt,  så 
är  det  inte  möjligt  att  hålla  ut  längre.     (Gar  bort.) 


Tionde  scenen. 

Puff  (.som  icke  märkt  dera.s  bortgång,  fortfar  allena.)  Arfde 
han.s  egendom,  och  som  han  dog  ogift,  så  testamenterade 
hon  all  sin  qvarlåtcnskap  till  en  kurfaltzisk  officer  vid  namn 
Kriegersdorff,  som  inte  lemnade  några  arfvingar  efter  sig, 
utom  en  adopterad  son,  hvilken,  som  salig  far  min  berät- 
tade mig,  dog  i  Lisabon  af  förskräckelse  för  det  polismästa- 
ren ville  enlevera  hans  mälress  .  .  .  (liostar  och  tar  sig  eu  pris 
snus.) 


Elfte  scenen. 


Puff-  Lisa  (som  kommer  sakta  insmy- 
gande och  ställer  sig  bak- 
om stolen.) 

Puff  (som  icke  observerar  henne,  fortfar  i  sin  diskurs).  Kfie- 
ger.sdorff  slogs  som  en  karl  både  till  sjös  och  lands,  och 
lemnade  åtminstone  tre  fjerctedclar  af  sin  lekamen  i  fält, 
under  konung  Karl  XII,  glorvördigst  i  åminnelse.  Han  för- 
lorade ett  öga  vid  Narva,  som  fins  igen  i  Altonaischor  Mer- 
curius  för  det  året,  högra  armen  vid  Pultava  och  venstra 
låret  vid  kalabaliken  i  Bender.  —  Det  var  eljes  en  under- 
lig karl;  jag  har  sett  hans  porträtt  på  rådstugan  i  Borgå: 
han  drack  aldrig  annat  än  vatten,  och  talte  aldrig  fruntim- 
mer; jag  hoppas  damerna  förlåta;  det  är  ingalunda  min 
mening  att  för.svara  honom,  emedan  .  .  . 

Lisa  (bakom  stolen  .     Det   är  beskedligt  af  herr  kapten. 


280  OLOF    KEXÉL. 

Pvff  (vänder  sig  om).  Ah!  jungfru  Spitsenas,  är  det 
hon?  För  tunnor  tusan,  hvar  tog  alla  damerna  vägen?  Jag 
tror,  jag  sitter  här  helt  allena  och  perorerar.  —  Nå  nå, 
det  skall  vara  fruntimmer  för  att  kunna  göra  en  bra  karl 
ett  sådant  spratt  —  jag  kunde  väl  tänka,  det  skulle  så  gå. 
—  De  der  sladdrande  nåderna,  som  aldrig  veta  att  sluta, 
när  de  en  gång  börjat,  vilja  bara  prata  och  prata,  och  al- 
drig höra  på.  —  Om  de  visste  så  mycket  som  jag,  så  öpp- 
nade de  aldrig  munnen,  ty  den  nödvändigaste  och  artigaste 
egenskap  hos  alla  i  gemen  och  fruntimmer  i  synnerhet,  är 
att  kunna  tiga;  det  har  jag  sagt  öfver  tusen  gånger,  och 
bevisar  det  dagligen  med  mitt  exempel. 

Lisa.  Ack!  Hvad  välborne  herrn  är  lycklig,  jag  må 
säga  tapper  och  segrande,  som  varit  i  stånd  att  öfvervinna 
ett  hälft  dussin  af  stadens  mest  sladdrande  varelser!  Hvem 
kan    nu    refusera    herrn    karakter  af  riks-generalstorpratare? 

Puff.  Hör  på  den  förgifliga  tungan!  Ilär  har  jag  inte 
tid  att  sitta  längre.     (Vill  gä). 

Lisa.  Nådig  herre!  se  här  är  en  biljett,  som  jag  fick 
nyss  för  att  lemna  herr  kapten, 

Puff.  Det  är  ifrån  hofpredikanten  Messenius,  min  syn- 
nerligen gode  vän.  Hvad  skrifver  han  för  godt?  (Läser  högt) 
^•»Som  det  lär  vara  omöjligt  att  få  lala  med  er,  min  kapten, 
så  har  jag  tagit  det  parti  alt  skrifva  er  till.  Ni  har  helt 
och  hållet  mankerat  er  affär,  för  det  ni  pratat  för  mycket 
i  förtid,  för  det  ni  inte  varit  nog  arbetsam  på  era  egna  för- 
delar, och  framför  allt  att  ni  inte  genast  kom  till  mig,  då 
jag  skickade  er  bud  med  min  betjent.  Ert  missöde  är  så 
mycket  mera  säkert,  som  er  slägting,  artillerikaptenen  von 
Bombert,  blifvit  utnämnd  till  kommendant,  genom  densamma 
personens  rekommendation,  till  hvilken  jag  hade  lofvat  föra 
er  i  dag  eftermiddag». 

Lisa.     Det  var  ett  grant  bref. 

Puff.  Det  är  det  hårdaste  som  kan  hända  en  förtjent 
karl!  Jag  har  dock  det  nöjet  åtminstone  qvar  att  öfver- 
Ijudt  och  på  alla  ställen  få  klaga  öfver  prejudice.  Nå  nå, 
här  blir  väl  riksdag  en  gång.  —  I  alla  fall  blir  nog  fru 
Hedvig  Contant  så  god  som  tio  kommendantskaper. 


KAPTEN   PUFF.  281 


Tolfte  scenen. 


Piiff.     von   Bombert.     Brukspatron.     Fru   Hedvig    Con- 
tant.     Fröken  Jernmalm.     Lisa  Spitsenas. 

Brukspatron  (till  v.  Bumbert,  i  det  de  komma  in).  Ni  skall 
i  hans  egen  närvaro  fä  höra  hvad  jag  tänker. 

Piiff  (till  brukspatron).  Det  felas  mig  blott  herr  bruks- 
patrons samtycke. 

Lisa  (till  brukspatron).  Kapten  von  Bombert  har  blifvit 
kommendant. 

Brukspatron.  Jag  vet  det;  (till  v.  Bombert)  och  det  är 
ni  herr  kommendant,  som  min  brorsdotter  utvalt,  och  det 
blir  åt  er,  som  jag  lemnar  henne. 

Pujf.     Är  det  efter  ert  löfte,  min  herr  brukspatron? 

Brukspatron.  Jag  hade  den  tiden  inte  den  äran  att 
känna  er  så  noga,  min  hjertans  herr  kapten,  och  jag  trodde 
er  icke  så  nära  slägt  med  Sladderhanarne,  som  jag  sedan 
fått  höra.     Sa,  sa,  sa! 

von  Sombert.  Jag  hoppas,  min  kusin,  att  du  he- 
drar vårt  bröllop  med  din  glada  närvaro? 

Frun.  Ser  ni,  min  kapten,  det  har  gått  er  som  jag 
sagt:  ni  går  miste  både  om  sys.sla  och  fästmö,  blott  för  det 
ni  inte  kunnat  tiga. 

Lisa  (niger).  Kapten  Puff,  jag  har  den  äran,  jag  har 
den  äran. 

Puff.  Och  jag  har  den  äran  att  ingenting  svara  på  all  er 
malis,  utan  en  gång  för  alla:  hörsamma  tjenare,  hörsamma  tje- 
nare!  (Gär,  men  vänder  strax  om  igen  och  säger  till  askadarne:) 
Mine  herrar!  ett  ord  innan  jag  går.  Jag'skall  vara  kort  emot 
min  vana.  Om  jag  haft  den  lyckan  att  roa  er  med  mitt 
sladder,  så  gif  mig  det  tillkänna  med  teaterns  slora  tecken; 
hvarom  icke,  så  gån  i  all  fredlighet  er  väg,  utan  att  säga 
ett  enda  ord,  och  imitera  inte  min  karakter,  ty  af  alla  imi- 
tationer blir  det  säkert  den  sämsta. 


Tillfället  gör  tjufven. 

Divcitissement  i  en  akt  med  vaudeviller 
af 
C.  1.  Hallman  och  G.  M  Armfelt. 


Personerna: 

Marjo,   näniiuleniansenkii. 

Ingrid,  Marjos  dotter. 

Pelle,  nijölnardräng,  kiir  uti  Ingrid 

Jakob,  brudguiu. 

LisGi  brud. 

Päder  Pors,  köpiiiaii. 

Va\  bondflicka. 

En  enkling. 

En  ung  l)onddriing. 

p}n  prostinna. 

En  länsnianshustru. 

P^n  länsman. 

En  skjutspojke. 

En  lialffuU  bonde. 

En  björndansare. 

En  smed. 

En  marktschrejer. 

Kör  iif  bröllojis-  och  marknadsfolk. 


TI  I, I. FA  I,]. KT   lidl;   T,irFVi:x.  L'.Vi 


Teatern  föreställer  en  liten  by  med  marknadsplats,  om- 
gifven  på  båda  sidor  af  höga  träd.  I  fonden  synes  en  backe, 
öfver  hvilken  vägen  går  till  kyrkan,  som  ligger  högst  på 
backen.  x\ldrafrämst  synes  nämndemansenkan  i\Iarjos  hus 
litet  högre  än  de  andras,  och  med  ett  fönster  öfver  dörren. 
Midt  emot  är  tingstugan,  hvarest  bröllopet  skall  hållas. 

Första  scenen. 

Marjo   (som  kommer  ur  sitt  luis  med 
Ingrid). 

Säg,  kära  Ingri,  om  jag  ej  är  grann? 
Jag  skall  på  bröllop  i  dag,  må  du  veta! 
Sme'n  här  i  byn,  mäster  Bult  och  hans  Greta 

Ha  budit  mig  —  de  ställa  det  an 
För  Lisa,  som  nu  får  sin  Jakob  till  man. 

Ingri,  min  flicka,  sitt  vackert  och  spinn. 
Medan  jag  nu  är  på  bröllopet  borta, 
Skall  jag  dig  sedan  traktera  med  tårta. 
Var  snäll  och  spinn  —  sitt  vackert  och  spinn. 
Och  låt  hvarken  Pål  eller  Per  slippa  in. 

Det  är  så  vackert  när  flickor  ä'  stilla; 
När  jag  var  flicka  —  hur  artig  jag  vari 
Skjässa,  för  flickor  det  låter  så  illa, 

Sällan  de  då  ha  sin  ärekrans  qvar. 
Nej,  kära  Ingri!  när  jag  nu  är  borta, 

Sitt  du  beskedligt  och  vackert  och  spinn: 
Arbete  alltid  kan  ledsnad  förkorta. 

Låt  ingen  menniska  slippa  här  in. 
Få  slippa  här  in. 

Ingrid. 

Ack,  min  mor!  låt  mig  följa  er. 
Hvad  jag  skall  dansa,  hvad  jag  skall  sjunga! 
Så  mycket  gossar,  vackra  och  unga, 

Man  der  på  alla  kanter  ser; 
Hela  naturen  tycks  sig  para, 
Och  jag  fattig  barn  :,:  skall  ännu  ogift  vara. 

Skjässa  =  brul\;i  mun, 


_'Si4  <:.    I.    HALLMAN. 

Pelle  mig  aldrakärast  är; 
Jag  honom  helst  bland  alla  skadar, 
Hjertat  hans  ankomst  mig  bebådar 

Och  dä  som  starkast  bulta  plär. 
Hela  naturen  tycks  sig  para, 
Och  jag  fattig  barn  :,:  skall  ännu  ogift  vara. 

Marjo   (med  häftighet). 
Flicka,  håll  mun!  är  du  ej  vaken, 
Vågar  du  dig. 
Nå  såg  jag  maken! 
Prata  med  mig 
Om  den  saken. 
Packa  dig  in,  jag  dig  rar. 
Har  man  da  hört  en  sådan  jänta? 
Du  vara  kär? 
Nej,  vänta,  vänta! 

Vet  hvad  du  är: 
En  fjollig  fänta. 
In  med  dej  —  spinn  dina  blar! 
Du  tala  om  att  dansa,  svansa, 
Flyga  med  Pelle  på  bröllop,  jo  jo! 
Flicka  betrakta  dej ! 
Akta  dej,  sakta  dej! 
Jag  är  din  mor,  må  du  tro. 
Du  skall  minsann,  för  giftas  skriftas 
Af  vår  kaplan,  mäster  Jöns,  må  du  tro. 
Flicka  betrakta  dej ! 
Akta  dej,  sakta  dej ! 
Om  du  vill  lefva  i  ro. 

(I  detbamma  skjuter  hon  in  sin  dotter  i  huset  och  läser  igen  uiu  lienne.) 


Andra  scenen. 

Marjo  (allena). 

Andtligt  får  jag  ensam  blifva, 
Och  min  dotter  sitter  der. 
(Visar  pä  sitt  hus.) 

Svårt  man  har  att  aktning  gifva 
På  en  flicka,  som  är  kär; 


TILLFÄLLET   OÖR   TJX^FVEX.  'JSÖ 

Men  bör  jag  väl  henne  klandra; 

Ömhet  hjertats  prydnad  är: 
Jag  samma  svaghet  har  som  andra, 

Och  inom  mig  min  plåga  bär.  :,: 
Så  snart  dagen  börjar  skymma, 

Klockarn  här  mig  möta  får, 
Från  kalaset  måst  man  rymma, 

Ty  kaplaii  går  oss  på  spår; 
Men  mig  Lullius  blott  behagar. 

Ingen  ann  ger  jag  min  hand. 
I  giftas  tål  man  inga  lagar, 

Inga  bojor,  knappast  band. 

(Musiken    af   bröllop.sskaran,    som    koninier    frän    Mäster    Biilts   hus, 
höres,  ocli  ^farjd  gar  dem  till  miites.) 


Tredje  scenen. 

A  07"   (under  det  de  komma  fram  pä 
marknadsplatsen). 

Du  par,  som  i  de  bästa  år 
Din  bröllopsfackla  tända  får. 
Må  då  din  eld,  så  tidigt  väckt. 
Ej  snart  bli  släckt; 
Må  dina  dagar  lysa  opp. 
Till  fyllnad  för  ditt  glada  hopp! 
Din  oskuld  njute  lyckans  rön! 
Din  dygd  .sin  lön! 

(Folk  som  hört  violerna,  komma  dem  till  miites  och  aftiigga  sin 
lyckönskan.) 

En  ung  flicka. 
Ack  hvad  er  glädje  mig  lifligt  förnöjer! 

Aldrig  jag  känt  hvad  jag  känner  i  dag; 
Här  i  mitt  hjerta  en  aning  sig  röjer, 

Att  jag  är  skapad  för  kärlekens  lag. 

En  enkling. 
När  i  min  nngdom  jag  valde  mig  maka. 

Fick  jag  en  flicka,  så  glädtig,  så  söt, 
Samma  får  du  kära  Jakob  nu  smaka. 

Njute  du  längre  den  lyckan  jag  njöt! 


2hlj  c.    1.    HALLMAN. 

En  ung  dräng. 
Om  eder  välgång  jag  gerna  vill  sjunga, 

Önska  er  nöjen  som  barr  uppå  gran; 
Men  hvad  som   brister  min  välmenta  tunga, 

Uppfylle  klockarn,  och  Jöns,  vår  kaplan. 

En  ryttare. 
Efter  bataljer  och  många  strapager 

Ville  jag  äfven  stå  brudgum  i  dag! 
Flickor  förskräcks  ej   för  mina  nuistacher, 

Hvem  har  kurascli  så  svara  .  .  . 

Karin   (niger  odi  svarar). 
Jo  jag. 


Fjerde  scenen. 

AlocJcaren  (kommer  springande  frän 
kyrkan  ooli  tränger  sig  fram 
midt  i  bWillopsskaran. 

Mel.:    Biåsen  nn  alla,  liiir  luiljorna  svalla,  etc. 
Kom,  kom  nu  alla, 
Kaplan  får  befalla  frill   i  dag: 
Söka  och  skälla 
Kring  backar  får  jag: 
Men  uti  kyrkan  hör, 
Hur  han  sin  messa  gör, 

Skall  ni  få  märka,   atl  andan  ej  ensam  presten  rör; 
Han  blir  lång 
I  tal  och  sång 
Denna  gång. 
(Kören  repeterar,  dä  hriidskaran  gar  i  kyrkan.) 


Femte  scenen. 

(Mycket   folk  kommer  i  marknaden,  bodarne  öppnas,  och  de 
handla  och  talas  vid.) 


TILMWl.r.Kr    (iuK    T.ILl  VEN.  -^ . 

En   markischrejer   (kommer   in   med    «itt 
skåp,  sätter  det  i  ordning). 

Wer  will  kike  undt  peschåde 

Sclien  undt  priichtig  raritet? 
Aproschire  diese  lade 

For  ein  klein  simplicilet, 
Schtäll  sein  augen  durch  hirin 

Se  die  schene  printzessin! 

Das  ist  die  schene  Printzess  fon  Schlure  Mogul  in  Ihro 
Cassatien  orniret,  undt  mitt  perlen  undt  ädel  steinen  aussiret. 
Da  konit  Ihro  Durchlauchtigste  Gemål  undt  gallopperer  auf 
seine  Pferd  mitt  grose  sehteffeln  undt  silberschporren;  undt 
nimt  seinen  hut  ab  for  seine  Gemaiin  .  .  .  dess  var  gantze 
recht   gemacht,    undt  alle  rufe  mit  groes  schtimme  fifat   .  .  . 

Fifat  fifat  chermanle  Margret! 

Schene  Spilleverk,  undt  schene  Raritet! 

Komt  man  hir  mein  Frauensimmer! 

Hypche  Metien!  komt  man  lur 
Undt  forschingre  sein  pekiinmer, 

Bring  in  Schilling  hit  for  niirl 
Kicke  in  in  mein  parterre 
Schenste  jungfer,  Frau  undt  Herr! 

Ho  ha!  hwass  bekikon  sie  da!  Dar  schtehet  Eve  die 
este  Frau  Mutter  for  den  gantze  welt  undt  plocker  äbblen 
undt  pirun  in  Paradis,  undt  te  schwartze  pucklen  schlingrer 
sich  auf  die  weise  hals  rundt  hirum,  undt  seinen  mandt, 
den  grosmutige  Adam  schpatsirer  schwissen  te  krene  pusker, 
undt  lurer  undt  schmilrer  unter  lugg  på  ten  schene  Eve, 
undt  te  härlicke  fuchler  qwittrer  in  alle  bäume  .  .  . 

Fifat  fifat  chermante  Margret! 

Schene  Spilleverk  undt  schene  Raritet! 

Wen  jach  nun  in  Leipsich  vare, 

SchuU  jag  hafe  mud  undt  macht, 
Woll  petzalt  for  als  peschwäre 

Uti  schture  schtich  fon  acht. 
Essen  frässen  trinke  wein, 
Lefe  sum  ein  Capusein! 

Jach  schull  tach  mich  dansen  käfel  schrike  undt  pladdre 
undt    fordine  penger,  undt  pleibe  so  reich  alswio  ein  Piirch- 


2SS  c.    I.   HALLMAN. 

maister  in  Rotterdam  .  .  .  Ho,  ha!  sehen  sie  da?  dar  pre- 
sentirer  sich  ten  schene  Amor  öder  so  genante  Cupido  undt 
schpänner  seine  gildene  Poge,  undt  schosse  ten  schlafende 
Nimpha  durch  undt  dureh  .  .  .  Hun  schträcker  sieh  ...  Se 
man  hvi  hun  .schträcker  sich  undt  rufer  ein  quintelerinde 
schtime:  Ach  mein  Liberias  .  .  .  ach  mein  ädel  Liberias,  du 
ist  fonschwunnen  alswie  ein  fuchel.  Veiter  in  der  text  .  .  . 
Dar  schväfwer  den  Könighcli  Hoeliheit  Printz  Absalon  schwis- 
sen  himmel  undt  erde  auf  seine  goldtgefarbete  haar,  undt 
len  herr  General  Feldlmarschalk  beij  Königlich  Majestät  Saul, 
ten  Hoehvolgeborner  Herr  graff  fon  Abner  Excellence  schlieker 
honom    mitt   seiner   spiaul,  das  var  sehlem  gemachl.     Aber, 

Fifat  fifat  charmante  Margret! 
Schene  spilleverk  undt  schene  raritet! 


Sjette  scenen. 

En  proHllnna  och  Ha  länsmanaltustru,  som  varit  på  livar 
sin  sida  i  marknaden,  räkas. 

?»Iel.:    Der  stodo  tre  systrar,  planterade  kal,  lieij  vi  opi>  i  to))pen  etc. 
Prostinnan. 
Nä  det  var  rätt  artigt  att  vi  räkas  här, 

Min  goda  grannqvinna! 
Hur  mår  hennes  man  herr  länsman  .  .  . 

Länsmanshustmin. 

Sä  der! 
(niger  (Iju))!) 

Ödmjuka  Ijenarinna, 
Min  gunstig  fru  proslinna. 

Prostinnan  (nio-ande  tillbaka). 
Hörsamma  Ijenarinna. 
LänsmansJiustrun. 
Han  sitter  nu  hemma  och  vaggar  lilla  Per. 

Prostinnan. 
Nå  hvad  skall  hon  köpa  på  marknän  i  dag. 
Min  goda  grannqvinna? 


TILLFALLET    (.OK    TJUFVEX.  L'5'J 

Länsmanshustrun. 
Tre  trattar,  en  slef  och  ett  litet  clurchslag. 
(niger  djupt) 

Ödmjuka  tjenarinna, 
Min  gunstig  fru  prostinna. 

Prostinnan  (tillbaka). 
Hörsamma  tjenaiinna, 
Jag  önskar  er  handel  må  bli  er  i  lag. 
(De  krusa  mycket  ocli  skiljas  ät.) 


Sjunde  scenen. 

(En  hop  bönder  komma  framsättande  pa  teatern.  Tvenne 
hälla  hvarandra  i  häret.  En  länsman  kommer  in  och  skiljer 
dem  ät.) 

Länsmannen  (ond). 
Mel.:    Hej  musikanter:   Ge  valthornen  väder  etc. 

Ä'  ni  befängda,  hvad  är  det  för  väsen? 
Skäms  era  lymlar!  ni  är  ju  på  håll. 

Den  ena  bondpojken  (svarar). 
Kära  herr  länsman,  jag  spände  för  schäsen. 
Och  då  kom  Matts  dä  förbaskade  troll, 
Slog  mäg  på  tafsen  med  hot  och  mä  tross, 
Hållkarn,  sa  han,  ha  befallt  mäg  att  köra: 

Hva  skulle  jag  göra? 

Jag  höggen  ve  öra, 
Och  dermä  så  barka  vi  hop  te  att  slåss. 

Eji  hal/drucken  bonde    (som   varit   med   i 
grälet,  vill  urskulda  sig  för  länsman). 

Om  ni  lefva  så  i  söle, 
Ska  jag  lära  hädder  jag 
Hvar  som  Dave  köpte  öle, 
Dä  ska  ble  jett  annat  slag. 

Jag  skall  lära 

Er  att  ära 
En  så  lustig  marknadsdag. 

Scenska  J'.tinassen.     J  V.  \'J 


JUL»  c.    I.    HALLMAN. 

Xi  ska  vietta  Olle  Svenson  ä  jen  kar 

Alla  dar. 
Han  kan  regera, 

Domdera, 

Grassera, 

Med  flera 
Och  det  som  jen  kar, 
Och  ändå  myckie  mera.  :,: 
Tacka  vill  jag  på  bänkin 
Sitta  i  vår  marknadskrog, 
Der  Mor  Bengta  stå  ve  skänkin 
Och  har  öl  och  bränvin  nog. 

Dä  ä  lustigt, 

Godt  och  mustigt, 
Nyss  jag  der  tog  min  koduns  — 
(Far  se  en  l)jörn  komma  in.) 

Men  kamrater, 
Sicken  saler, 

Sicken  luns  kommer  der! 
Bion  i  mig  hvälfver, 
Jag  skälfver 
Och  löper. 
På  krogen  långt  säkrare  är. 
Der  jag  koraschi  köper. 


Åttonde  scenen. 

(En    björn   kommer  ledd  af  sin  ägare,  som  befaller  ho- 
nom visa  sina  konster.) 

Agaren  (till  björnen). 
Dansa  Nalle  vig  och  ledig, 
Hör  på  takten,  vis  dig  sedig. 
La  la,  la  la,  la  la,  la  la! 
l-.a  la,  la  la,  bra!  bra! 
Hurtig  min,  se  opp!  gå  raker, 
Vänlig  var  och  späker! 
Gör  grimaser  som  ä  qvicka. 
Nig  för  denna  flicka. 

(pekar  p:i  en  flicka) 


TILLFALLKT   GOK    T.HFVEX.  -  ' 

Famntag  gossen  der  som  skrattar 
Och  sin  hand  i  fickan  fattar: 
Hoppa  lustigt,  sväng  och  trippa, 
Skall  du  snart  få  slippa. 

(C4er  honom  en  hatt) 
Tag  en  hatt  och  promenera! 
Dig  insinuera! 

För  hvar  slant  man  at  dig  plockar. 
Du  dig  ödmjukt  bockar. 
Dansa  Nalle  vig  och  ledig, 
Hör  på  takten,  vis  dig  sedig, 
La  la,  la  la,  la  la,  la. 
La  la,  la  la,  bra!  bra! 
(Det  börjar  bli  mörkt,  bodarne  sk~is  igen,  och  allt  folket  gar  Iwrt.) 


Nionde  scenen. 

Pelle  (kommer  in  och  famlar  i  mörkret). 
Förgäfves  i  mörkret  jag  famlar, 
-Mig  kärleken  ingen  upplysning  ger; 
Ju  mer  mina  tankar  jag  samlar. 
Ju  mindre  förhoppning  jag  ser. 
Hvar  kan  väl  min  Ingri  vara"? 
(Han  gar  emot  Maijos  hm^.) 
Månn'   hon  här  inne  instängder  är"-* 
Jag  ropa  skall;  ack  ona  hon  svara, 
Min  kärlek  ej  mera  begär. 
Hör  Ingri,  min  Ingri,  jag  beder! 
Mig  låna  ditt  öra  blott  en  minut! 
Du  ensam  min  lycka  bereder: 
Gör  på  mina  plågor  ett  slut! 
Dii  vet  att  mitt  hjerta  dig  dyrkar 
Och  evig  trohet  lofvar  dig  här; 
Om  på  dessa  löften  du  yrkar, 
.Min  kärlek  ej  mera  begär. 

Ingrid    (i    det    hon    tittar    ut    genom 
fönstret). 

Ack,  är  det  ej  Pelle  jag  hörer! 

Tyst!  tyst!  är  det  ingen  som  på  oss  kan  lyss? 


r.    I.    HAL], MAN. 


Ditt  myckna  bekymmer  mig  rörer, 
Fast  mamma  mig  derföre  bannade  nyss. 

Pelle. 

Men  kom  låt  mig  med  dig  få  tala. 

Ingrid. 

Kors  vet  du  ej  jag  inläster  är. 

Pelle   (förtvirtad). 
Kom  himmel,  gör  slut  på  min  dv^lal 
Min  kärlek  ej  mera  begär. 

Ingrid. 

Ack!  om  du  en  bänk  finge  läna! 
Gå  Pelle,  tag  hit  den  som  der  borta  står. 
(Visar  honom  en  bänk  luidt  emot) 

Man  måste  af  konst  sig  betjena, 
När  allt  mot  ens  uträkning  går. 
Tag  mot  mig  .  .  .  jag  faller  .  .  .  aj  akta  .  .  . 

Pelle   ^hjel]jer    lienne  alt   komma  ut 
och  liäller  henne  pä  armarna). 

Jag  ändtligt  dig  nu  på  armarna  bär: 
Mitt  hjerta  tycks  fråga  helt  sakta. 
Om  kärleken  mer  ej  begär. 

Duett. 
Pelle. 

Som  ett  qvarnverk  i  vär  a 
Det  alltid  slamra,  bulta  höres, 
Pelles  hjerta  äfvenså 
För  Ingrid  evigt  röres. 
Ticke  tack  käns  hjertat  slå  :,: 

Ingrid. 

Som  ett  qvarnverk  i  vår  å 
Det  alltid  slamra,  bulla  höres, 
För  min  Pelle  likaså 
Mitt  hjerta  evigt  röres. 
Ticke  tack  käns  hjertat  sia  :,: 


TILLFÄLLET  GÖR  TJUFVEX.  293 

Pelle. 
Att  din  fägring  skåda  få 
Fåfängt  är  att  icke  brinna, 
Själ  och  öra  båda  två 
Ingen  undflykt  finna. 

Båda. 
Tieke  tack  käns  hjertat  slå. 
Låt  oss  allt  hvad  vi  förmå, 
Våra  ömma  suckar  gjuta! 
Aldrig  måtte  ödet  få 
Vår  förening  sluta! 
Som  ett  qvarnverk  etc. 

Pelle. 
Vädret  kan  väl  ändra  sig. 
Men  jag  ändras  ej  för  dig. 

Ingrid. 
Hösten  blommans  prakt  förlär. 
Men  min  kiirlek  evig  är. 

Båda. 

Som  ett  qvarnverk  etc. 

Ingrid. 
Ett  hjerta  ömt  försvara, 
Som  är  din  kärleks  lön, 
Och  ställ  det  ej  i  fara 
För  mindre  ömma  rön. 

Båda. 
Som  ett  qvarnverk  etc. 

Ingrid. 
Säg  mig  om  du  hör  mig  till? 

Pelle. 
Ja  för  alla  dagar. 
Jag  dig  älska  vill. 

Ingrid. 
Ack  hvad  det  mig  behagar. 

Båda. 
Jag  dig  troget  äl?ka  vill. 


294  c.    I.    HALLMAN. 


Som  ett  qvarnverk  i  vår  å 
Det  alltid  slamra,  bulta  höres, 
För  min  Ingri  (Pelle)  likaså 
Milt  hjerla  evigt  röres. 


Tionde  scenen. 

(Bröllopsskaran  synes  komma  från  kyrkan  med  bloss.) 

Ingrid   (förskräckt). 
Aj   ...  se  der  .  .  .  der  komma  de! 
Jag  förlorad  är,  min  Pelle. 
Ack,  nu  får  min  mor  mig  se, 
Hjelp  mig  bär  från  ställe. 

Pelle  (ängslig). 
Himmel,  ack!  se  bvad  för  bloss! 
Hör  musiken  bur  lian  låter, 
Låt  oss  springa,  skynda  oss 
Genom  fönstret  åter. 

Ingrid  (gråtande). 
Söta  du!  ömma  mej ! 
Hvart  skall  jag  gå? 
Hvar  skall  jag  gömma  mej  ? 
Hvar  skall  jag  stå? 

Pelle. 
Söta  du!  snyfta  ej, 
Rösten  din  sank. 
Kom,  jag  skall  lyfta  dej 
Upp  på  vår  bänk. 
(De  springa  till  fiinstret,  men  han  kan  ej  lyfta  henne  iip]j.) 

Ingrid. 
Nej!  ...  ta  bit  en  sloge. 

Pelle. 
Ack  om  du  blott  tege  .  .  . 
(Han  springer  nt). 


TTLI.FÄLLET   GÖR   TJITVEN.  295 

Ingrid. 
Ack!  se  nii   ...  de  komma  ner! 
Ödet  vill  mig  just  förfölja. 

(Hon   springer  ner  åt  marknadsstånden  och  stöter  liändelsevis  på  en 
dörr,  som  går  upp.) 

Här  en  dörr  jag  öppen  ser, 
Här  vill  jag  mig  dölja. 

(Kryper  in  i  ståndet.) 


Elfte  scenen. 


(Brudskaran  kommer,  går  öfver  teatern.  En  köpman, 
som  går  med,  får  se  dörren  till  silt  stånd  öppen,  blir  för- 
midrad  ocii  läser  väl  igen  dörren  till  samma  sfånd,  der 
Ingrid  sitter  inne.) 

Kör  (af  brudskaran). 
Unga  par!  sälla  dar 
Kärleken  för  dig  bereder, 
Och  af  all  fröjd,  som  lifvef  sällast  har, 
Med  offret  af  de  eder 
Du  till  hans  altar  bär. 
Följ   med  lyckan,  som  dig  leder 
Till  nöjet,  .som  dig  väntar  der! 
(Alla  gå  in  i  tingstugan.) 


Tolfte  scenen. 

Ingrid  (i  ståndet). 
Ack,  hur  jag  olycklig  är 
Att  i  detta  fängsel  vara. 
Huru  kan  jag  mig  förklara, 
När  de  se  mig  instängd  här? 


290  f.    T.    HALLMAN. 

Trettonde  scenen. 

Inc/rid,  i  ståndet.     Pelle,  kommer  med  stegen. 

Pelle. 
Hvar  är  Ingri?  .  .  .  hon  för.=?vnnnif, 
Hennes  mor  fått  henne  se. 

Ingrid. 
Nej !  jag  annan  hjelp  ej  funnit 
An  mig  här  i  fällan  ge. 

Pelle. 
Ack,  hur  illa  du  dig  funnit, 
Att  dig  så  i  fällan  ge. 

Ingrid. 
Ingen  ting  mig  frälsa  kan, 
Af  min  mor  blir  jag  ej  liden: 
Rättnu  kommer  marknadstiden. 
Ack  om  du  en  smed  dock  fami! 

Pelle. 
Hvad  för  äfventyr!  livad  plåga! 
Odets  hat  fördubblar  sig. 

Ingrid. 
Ack!  hvad  skam!   min  ömma  låga 
Till  min  ofärd  dårat  mig. 

Pelle. 
Nej!   mitt  lif  jag  förr  skall  våga, 
Strax  en  smed  skall  frälsa  dig. 
(Han  springer  l)ort  fitr  att  skaffa  en  smed.) 


Fjortonde  scenen. 

Mcirjo    {Ivonnner  från  l)röllopsgånlen). 
Mel.:    Baorhi  liäroltler  med  gnid  ocli  lieslag  etc. 
Hvad  jag  har  längtat  från  detta  kalas. 
Ack!   hur  de  svängas,  och  rvckas  och  dras; 


TILLFÄLLET    GÖR   T.TfFVEX.  297 

Men  jag  smygde  mig  helt  nätt 
Bort  och  hit  så  fort  och  lätt. 

(Ser  sig  om) 

Lnllius  synes  ej.     Ack!  långsamma  karl! 
Mörkret  mig  skrämmer,  jag  törs  ej   bli  qvar. 

Kom!  ack  kom!  du  dödar  mig, 

Om  du  snart  ej   visar  dig. 


Femtonde  scenen. 

Marjo.     Lullius. 

LulllUH   (kommer    smygamle    ocli    tar 
henne  om  lifvet). 

Söta  moder  Marjo  lilla. 
Att  jag  dröjt  upptag  ej  illa! 
Men  så  visst  som  jag  kan  drilla. 
Jag  båd'  kär  och  trogen  är, 
Oeli  det  vid  edra  ögon  svär. 

]\Iarjo  (ser  med  ömhet  pa  honom). 
Ack,  din  trohet  jag  ock  känner. 
Den  är  lik  den  eld  mig  bränner! 
Framför  alla  ungersvenner 
Du  ock  all  min  kärlek  har. 
Och  pré  för  alla  dem  du  tar. 

Lullius  (ifrigt). 
När  sku'  vi  vårt  bröllop  göra'? 
Kaplan  Jöns  i  förväg  går. 

Marjo  (otålig). 
Ack!  det  vill  jag  aldrig  höra, 
Han  ett  hår  ej  af  mig  får. 

Marjo. 
Han  skall  aldrig  mig  förföra, 
Jag  på  egen  botten  står. 

Låt  ej   honom  dig  förföra, 
Du  på  egen  botten  sfär. 


c.    I.    HALLMAN. 


Trio. 

Ingrid   (i  ståndet,  sakta).- 
Pelle!  Pelle!  Skynda  dej! 

Marjo  och  LulUuft. 
Tyst!  .  .  . 

Ingrid. 
Ej  i  mörkret  lemna  mej ! 

Marjo. 
Ack!   livad  röst  .som  mig  förskräcker. 

Marjo  och  Lullius. 
Det  en  häpnad  hos  oss  väcker! 
Blir  du  rädd  min  Lullius  (Marjo),  säg? 

Ingrid  (högrei. 
Pelle,  kom,  jag  dig  besvär! 
Skall  jag  längre  spöka  här? 

Marjo. 
Hör!  .  .  . 

Spöka!  .  .  .  ack!  tänk  om  det  vore 
Salig  man  min,  nämdeman  Thore! 
Säkert  det  hans  vålnad  är. 

Lullius. 
Hör!  ... 
Spöka!   .  .  . 

Ack  livad  det  förskräckligt  vore! 
Det  hin  håle  säkert  är. 

Ingrid   (skriker  och  bultar  på  dörren). 
Hvilken  ångst!     Hvad  olycksställe! 

Marjo   och   Lullius    (mycket  förskräckta). 
Ack,  hvad  farligt  olycksställe! 

Ingrid. 
Hjelp,  godt  folk!  ack!  hjelpen  mig. 

Marjo. 
Kära  Thore,  skona  mig! 

Lullius. 
Onde  ande,  skona  mig! 


TILLFALLET   G(1E   TJUFVEX. 


299 


Ingrid. 
Skynda!     Skaffa  rätt  på  Pelle! 
Pelle!  Pelle!  skynda  dig! 

Marjo. 
Jag  är  icke  kär  i  Pelle: 
Ingri  vår  har  den  för  sig. 

Lidlius. 
Hör,  det  ropar  jemt  på  Pelle. 
Kanske  fan  så  kallar  sia. 


Sextonde  scenen. 

(Af  detta  buller  inkommer  marknadsfolket  och  köpman- 
nen Päder  Pora,  som  rår  om  ståndet,  der  Ingrid  är  in- 
stängd, läser  opp  och  får  se  henne.) 

Päder    Pors    (Ivelt  förundrad). 
Mel.:    Hurra  lustigt  gossar,  ståtligt  humör  etc. 

Nå  det  var  korjöst!  nu  fordras  det  mod! 

Hvem  tusan  har  skickat  er  in  i  min  bod? 

Hvad  är  ni  för  stycke?  hur  slapp  ni  här  in? 

Det  skall  också  kosta  ert  skinn. 

Jo!  jo  jo!  på  marknar  plär  det  så  gå, 

När  folk  sina  bodar  ej  väl  igenslå. 

Jag  skall  er  försända  i  domarens  hand, 

Att  slutas  i  bojor  och  band. 

Kom  Marjo,  kom  LuUius!  var  vittnen  åt  mej! 

Kom  länsman!   kom   fjälsman!  hvar  ä  ni,  så  säj! 

Nu  är  eder  tjenst  och  handräckning  mig  god, 

Jag  funnit  en  tjuf  i  min  bod.  :,: 

Ingrid    (i  den  största  bestörtning'). 
Nej  min  herre!  min  sötaste  herre!  jag  ber! 
Jag  är  ej  tjuf,  jag  ej  stulit  af  er! 
(Blir  sin  mor  varse) 
Jag  är  ärlig  mans  barn:    Aj !  min  mor  hon  står  der  I 
Ack!  ack!  hur  olycklig  jag  är!   :,: 

Fjälsman  =  fjerdingsman. 


300  f.    I.    HALL>rAX. 

Marjo    (bedröfvad). 
Mel.:    Riddarne  qväljas  och  bläna  etc. 
Ack!  jag  olycksqvinna I 
Ingri,  i  stället  för  spinna, 
Får  jag  henne  blandad  finna 
I  det  gröfsta  brott! 

Ingrid. 
Nej,  söta  mor  och  min  herre! 
Ack!   att  bland  större  och  smärre, 
Aldrig  någon  gjorde  värre, 
An  jag  nu  begått! 


Sjuttonde  scenen. 

'Pelle   kommer,   utan  alt  bli  varse  grälet,  inspringande  med 
smeden,  som  har  dyrkarne  i  handen. 

Pelle. 
Nu  är  jag  här!  .  .  . 

Marjo    (med  i f s-er  och  ondska). 
Ar  du  här'? 
Du  rätta  fogeln  är. 
Som  mitt  barn  så  förfört 
Och  hennes  väl  förstört. 

Por.s. 
Ja,  jag  beklagar,  att  slyngeln  der  står 
Henne  förfört  .  .  .   men  jag  mera  ej  i-år; 

Sme'n  med  sina  dyrkar 

Brottets  visshet  yrkar. 

Kör  (af  marknadsfolket). 
Ja  man  beklagar  att  slyngeln,  der  står, 
Henne  förfört;  men  man  mera  ej   rår: 

Sme'n  med  sina  dyrkar 

Brottets  vis.shet  yrkar. 

Marjo    (till  Pois,  gråtande). 
Ack  min  lierre!  förlåt,  förlåt! 
Ja?  försmäller  rältnu  i  sråt! 


TILLFÄLLET    (iUi;    TjrFVKX.  olU 

(Till  dottern  med  skärpa) 
Flicka,  kom  och  på  stund  berätta, 
Hur  gement  du  dig  burit  åt. 

Ingrid  (gråtande). 
Ack!  min  sötaste  mor,  jag  ber! 
Jag  är  färdig  att  lyda  er, 
Men  låt  Pelle  säga  detta: 
Jag  af  sorg  ej  kan  säga  mer. 

Pelle. 
Stilla  er,  lär  saken  känna. 
Ingrid,  inläst  af  sin  mor, 
Ville  jag  besöka  henne, 
Som  ej  med  till  bröllops  for. 
Hon  i  fönstret  låg  och  snyfta, 
Hennes  tårar  röja  sig. 
Och  jag  bad  få  henne  lyfta 
Genom  fönstret  ned  till  mig. 
Kärlek  ej  sin  rätt  försakar: 
Ingrid  mig  sitt  bifall  ger. 
Just  i  det  de  gifta  makar 
Kommo  från  kapellet  ner. 
För  att  ej  bli  sedd,  hon  döljde 
Sig  i  bo'n  som  öppen  stod. 
(TiU  Pors) 

Gunstig  herrn,  som  skaran  följde. 
Knäckte  då  igen  sin  bod. 
Ödet  skalkas  med  de  kära, 
Utan  skäl  dem  ofta  bryr; 
Ingrids  öde  det  kan  lära. 
Likväl  ej  dess  ömhet  flyr. 
Intet  fins,  som  jag  ej   vågar 
För  att  blifva  Ingris  man; 
När  af  kärlek  hjertat  lågar, 
Alla  öden  trotsas  kan. 

Pors   (skrattande). 
Var  det  ej  annat,  så  är  det  förglömd  I, 
Det  var  minsann  både  löjligt  och  ömt; 

Flickans  oskuld  röjes, 

Vi  deråt  förnöjes. 


'Åy2 


I     HAIJ.MAX. 


Kör  (af  marknadsfolket). 
Var  del  ej   annat,  så  är  det  etc. 

Pelle   och    Ingrid  (falla  pa  kmi  för  Marjo) 
Ack!  förlåt  oss  då  detta  brott, 
Som  af  kärlek  vi  ha  begått; 
Låt  vår  ömhet  få  röra  eder! 
Låt  er  godhet  få  bli  vår  lott! 

Marjo  (rörd). 
Kära  barn,  jag  förlåter  er, 
Ät  hvarannan  jag  eder  ger. 
Dubbel  glädje  jag  mig  bereder, 
Då  Lullius,  er  far,  ni  ser. 
(Ger  i  detsamma  Lullius  sin  hand). 

Q  v  artett. 
Marjo.     Lullius.     Ingrid.     Pelle. 
Vår  lycka  oss  i  nöjets  sköte  leder, 
Se'n  ödets  moln  har  ändtligt  skingrat  sig. 
Marjo 

du  lät  kärlek  bli  vår  heder! 


Min 


Lullius 
Ingrid 
Pelle 
Lef  du  för  mig!  jag  evigt  är  för  dig. 

Kör   (af  marknadsfolket). 
1  unga  par  tillsammans  med  de  gamla! 
Må  lyckan  önfit  beskydda  eder  frid! 
Och  njuten  frukt  af  er  förenings  tid. 

Qvartett. 
I  nöjets  famn  oss  ofta  kärlek  plågar, 
Det  sår  han  gör  blott  tiden  läka  kan: 
Han  obetänkt  sig  uti  faran  vågar, 
Och  näpster  blir  och  smekad  om  hvarann. 

Kör. 
Gå,  nöjda  par!  bjud  bröllopsfolket  neder. 
Att  det  med  oss  ett  lika  nöje  får: 
Då  hjertats  Gud  så  allmän  fest  bereder. 
Det  manas  skall  alt  följa  edra  spår. 


TlLLFÄl.LET    GOll   T.IUFVKN. 

Pelle. 

Vackra  Ingrid!  låt  oss  njuta 
Frukten  af  vårt  brydda  hopp. 
Lyckan  vill  vårt  motstånd  sluta, 
Sjelf  vår  fackla  blåsa  opp. 
Huru  skall  jag  ödet  lofva 
För  det  offer  det  mig  bär? 
En  så  dyrbar  marknadsgåfva, 
Öfver  alla  skatter  är. 

Allmän  kör. 

En  så  dyrbar  marknadsgåfva, 
Öfver  alla  skatter  är. 

Ingrid. 
Om  det  fallit  mor  i  sinne, 
Att  jag  med  till  bröllops  gått, 
Och  om  herrn  ej  läst  mig  inne, 
(niger  för  Pors) 

Kanske  vi  hvarann'  ej   fått. 
Klockarfars  och  mor  mins  möte. 
Hjelpte  äfven  vackert  till. 
Oftast  uti  hindrens  sköte 
Lyckan  sig  fördölja  vill. 

Kör. 
Ofta  uti  hindrens  sköte 
Lyckan  sig  fördölja  vill. 

Pors. 

Kärleksspel  på  marknadsdagar 
Ställas  ofta  an  med  flit; 
Lilla  guden  sjelf  behagar 
Till  att  alltid  resa  dit. 
Ingrid  vacker,  ung  och  kärlig, 
För  hans  fackla  blef  ett  val; 
Fastän  i  allt  annat  ärlig. 
Hon  likväl  ett  hjerta  stal. 

Kör. 
Fastän  i  allt  annat  ärlig, 
Hon  likväl  ett  hjerta  stal. 


oU4  I.    I.    HA  ].],>[  AX. 

Marjo. 
Jag  har  skäl  att  vara  nyter, 
Hjertat  just  nu  lättnad  får, 
När  mitt  enkestånd  jag  bryter 
I  mitt  trettifemte  år. 
Hvem  kan  nöjd  och  ogift  vara? 
Ögat  lockar,  hjertat  drar, 
Kärlek  bör  sin  rätt  försvara, 
Alla  åldrar  han  ej  spar. 

Kör. 
Kärlek  bör  sin  rätt  försvara, 
Alla  åldrar  han  ej  spar. 

Lullius. 

Jag  som  aldrig  stått  med  skammen 
Uppe  der  i  vårt  kapell, 
När  jag  drillat  fram  mitt  amen. 
Blir  ock  nu  belönt  och  säll. 
Vacker  röst  kan  hjertan  klämma, 
Jag  det  funnit  mången  gång. 
Skönhet  rörs  af  manlig  stämma. 
Vivat!  Vivat  klockarsång! 

Kör. 
Skönhet  rörs  af  manhg  stämma  I 
Vivat!  Vivat  klockarsång! 

Karin. 
Hvarför  skall  man  hjertat  tvinga! 
Jag  mig  ej  förställa  kan. 
När  en  knekt,  hvars  sporrar  klinga, 
Hurtigt  bjuder  sig  till  man. 
Genom  dröjsmål  hinder  stiftas, 
Tiden  skapar  äfventyr: 
Allting  bör  gå  fort  i  giftas. 
Likasom  lägg  an!  ge  fyr! 

Kör. 
Allting  bör  gå  fort  i  giftas, 
Likasom  lägg  an!  ge  fyr! 

Smeden. 
Jag  blef  kallad  hit  på  ställe, 
Och  jag  kom  på  en  minut. 


TIT-LFÄLLKT    GÖR   TJUFYEX.  SUf) 

(Till  Pelle) 
Men  hur  lycklig  är  du  Pelle? 
Ödet  sjelf  hjelpt  Ingrid  ut. 
Akta  nu  din  vackra  flicka! 
Var  beständig,  rask  och  kär! 
Må  ej  ödet  mer  så  skicka, 
Att  en  dyrk  dig  nödig  är! 

Kör. 

Må  ej  ödet  mer  så  skicka, 
Atl  en  dyrk  dig  nödig  är! 

Pelle  (till  åskädarne). 
Om  vår  pjes  den  lyckan  hunnit 
Att  en  stund  förnöja  er, 
Vi  vårt  föremål  då  vunnit 
Och  kritiken  frihet  ger. 
Roligt  är  att  ämnen  gifva, 
Ljuset  öks  af  flera  bloss: 
Gör  som  vi!  begynn  att  skrifva! 
Det  skall  alltid  fägna  oss. 

Kör. 
Gör  som  vi!  begynn  att  skrifva! 
Det  skall  alltid  fägna  oss. 
(Dans  slutar  pjesen.) 


Uvenska  Parnassen.     1  V. 


Slåtterölet 

eller 

Kronofogdarne. 

Lyrisk    komedi    i   tre  akter 

nf 

C.    Envallsson. 


Personer 


Fader  Ambrosius.     Lovisas  far,  och  ti*aktör  pä  värdshuset. 

Polycarpus.     Kronofogde  i  orten,  kär  i  Lovisa. 

Bri/nr/el.     Kronofogde  i  nästa  fögderi;  äfven  kiir  i  Lovisa. 

Vilhelm.     Bondson,  Lovisas  älskare. 

Lovisa.     Ambrosii  dotter. 

Mor  Sigrid.    Lovipas  mor. 

Simon.     Klockai-e  i  ftirsamlingen. 

Maicus.    Länsman  i  orten. 

•Staffan.  \  -,,..    , 
^     ,  Bönder. 

Jockum.  I 

Tvenne  sergeanter  vid  iandtmilisen. 

Bondgossar  och  bondflickor. 

Fjerdingsmän  och  kronofogdens  folk. 

Händelsen  är  vid  ett  värdshus  i  landsorterna,  som  ligger  ytterst 
i  häradet,  intill  ett  närgränsande  fögderi. 


SLÄTTERÖLET.  iJO? 


FÖRSTA  AKTEN. 

Teatern  föreställer  en  tomt  eller  plats  utanför  ett  värdshus  pa 
landet,  der  bygdens  folk  är  samladt  till  slatterkalas.  Ambrosii  värds- 
Ims  är  på  den  ena  sidan,  med  viirdshnsskylt  ocii  krans.  Dryckesfat 
och  ankare  ligga  på  samma  sida.  I  fonden  är  till  liöger  en  löfsal.  — 
På  den  andra  sidan  synes  något  af  ett  trädgårdsplank,  inom  livilket 
ett  högt  träd  stäi",  som  sträcker  sina  grenar  öfver  planket  ät  tomten. 
Midt  emot  detsamma  står  pä  tomten  ett  dylikt  träd,  och  är  emellan 
dessa  tvä  träden  en  gunga  uppfästad.  Det  samlade  folket  sitter  i 
flera  särskilda  hopar:  somliga  spela  kort,  gossarne  draga  kafle,  flickorna 
roa  sig  med  en  kastboll  o.  s.  v. 


Första  scenen. 

Alla  personerna  utom  kronqfogdarne  och  deras  folk. 

Ack!  hur  lyckan  trifs  att  bo 

I  våra  bygder, 

Vid  menlös  ro 

Bland  idoghet  och  dygder! 

Ära,  vänskap,  frid  och  tro 

I  våra  hyddor  finnas  gro. 

Ack!  hur  lyckan  etc. 
Oss  jorden  är  tacksam,  oss  himlen  är  blid  .  .  . 
Så  flyter  i  oskuld  och  nöjen  vår  tid!  — 

Oss  jorden  etc. 

Ambrosius. 

Och  källarn  och  min  lada 
Mig  tröst  och  lön  för  mödan  ger; 

Jag  tar  igen  min  skada. 
När  sommarns  slut  jag  ser. 

En  annan  bonde  (gör  duo  med  honom). 
Och  källarn  och  min  lada  etc. 


308  c.    ENVALT.SSON. 

En  bonde. 
Den  saft,  som  menskans  krafter  tär 

En  stadsbo  fjerran  tar: 
Mig  helsans  must  den  jord  förär, 

Som  sjelf  jag  odlat  har. 

Kör  af  bönderna. 

Och  källarn  och  min  lada 
Mig  tröst  och  lön  för  mödan  ger; 

Jag  tar  igen  min  skada, 
När  sommarns  slut  jag  ser. 

Lovisa. 

Men  hjertats  lilla  gud 
Bland  oss  sitt  sjelfsvåld   nöjdast  öfvar, 

Och  den  skalkens  bud 
Gör  flickan  snart  till  brud.     (Slut). 

I  våra  gossars  bröst 
Han  hjertats  styrka  pröfvar  — 

Fast  ofta  utan  tröst, 
De  vörda  dock  hans  röst. 

Men  hjertats  lilla  gud   etc. 

Vilhelm. 

Ingen  lust  i  verlden  här 

Oss  bättre  är 
An  att  friskt  ur  tunnan  tappa; 
Och  en  liten  flicka  skön  och  kär 

Med  ömt  begär 
Smeka,  fira  och  klappa. 

Kör  af  gossarna. 
Ingen  lust  i  verlden  här  etc. 


Lifvet  vore  fasa 
Om  vi  ej  kalasa. 


Tvenne  gossar. 

Utan  vin  och  kärlek  lifvet  vore  fasa; 

Mellan  vårt  besvär  vi  dricka  och  vi  rasa. 
Då  vi  glasen  tömma, 
Sorgen  vi  fördömma 
Och  vår  pligt  ej  glömma 
Att  för  .skönhet  ömma. 


SL,ÄTTERÖL,ET.  oU'J 

Vilhelm. 
Ingen  lust  i  verlden  här 

Oss  bättre  är 
Än  att  friskt  ur  tunnan  tappa. 

Alla. 
Och  en  hten  flicka,  skön  och  kär, 

Med  ömt  begär 
Smeka,  fira  och  klappa.     (SlutJ. 

Trenne  gossar. 
Hvarje  dag 
I  glada  lag 
Vi  i  nöjets  famn  vår  möda  sluta: 
Vinets  Gud 
Och  Astrilds  bud 
Båda  oss  befalla  till  att  njuta. 
Om  vi  kärlek  glömma, 
Då  vi  flaskan  luta, 
Bacchus  vi  berömma. 
Då  vi  Astrild  muta.  — 
Vinets  Gud 
Och  Astrilds  bud 
Båda  oss  befalla  till  att  njuta. 

Alla. 
Ingen  lust  i  verlden  här  etc. 

En  sergeant. 
En  rätt  och  äkta  svensk  soldat 
Ger  Hf  för  kung  och  fosterbygd. 
Och  äran  är  hans  första  dygd. 
Som  äkta  svensk  soldat. 

Den  andra  sergeanten. 
En  rätt  och  äkta  svensk  soldat  etc. 
Andra  sergeanten. 
I  nöjets  stat? 

Första  sergeanten. 
En  kandidat  — 
I  bål  och  fat? 

Andra  sergeanten. 
En  half  prelat. 


Båda. 
Men  äran  är  hans  första  dygd 
Som  äkta  svensk  soldat. 

Mor  Sigrid. 
Hvad  vår  landsbygd  fägnad  har: 
Lust  och  lekar,  skämt  och  löjen! 

An  jag  mins  i  unga  dar 

Hvad  jag  ägde  nöjen. 
Våren  och  sommaren  är  kärlekens  tid, 
Sjelfva  naturen  är  ungdomen  blid: 
Mången  af  flickor  om  vintren  är  tvär, 
Som  vänlig  och  artig  om  sommaren  är. 

Kör. 
Ack!  hur  lyckan  trifs  att  bo 
I  våra  bygder. 
Vid  menlös  ro 
Bland  idoghet  och  dygder! 
Ära,  vänskap,  frid  och  tro 
I  våra  hyddor  finnas  gro. 
Oss  jorden  är  tacksam,  oss  himlen  är  blid  .  .  . 
Så  flyter  i  oskuld  och  nöjen  vår  tid ! 
(Musiken    Ijryter    af   och    uttrycker    förstöring  ocli  förskriickel-se. 
Kronofogden  inkommer  med  sitt  folk.) 


Andra  scenen. 

De  förre.     Pohjcarpua.     Alalcus.     F/erdinr/.<<mannen. 

Polljcarpus,   med  stark  röst. 

Faseliga  slägte! 

Den  skall  gå  i  häkte. 
Som  först  detta  nöje  väckte: 

Med  förbudna  gillen 

Tiden  I   förspillen 
Och  all  ungdomen  förvillen.  — 

Se  på  mig  och  bäfva! 

Hvilken  vågar  jäfva 


Sl-ATTERÖLET.  .jil 

Mig,    som    fogde,    embetsman  och  aktör  emot  hela  troppen? 
»Det  skall  bli  mitt  votum: 
Den  ej  orkar  botum 
Plikte  då  med  kroppen». 

Ja,  jag  er  skall  stämma. 
Att  ert  sjelfsvåld  hämma 
Och  att  era  kassor  klämma; 
Ingen  mild  försköning, 
Ingen  god  försoning 
Finnes  i  rättvisans  boning. 

Fattiga  och  rika, 

Alla  äro  hka; 
Ingen  skilnad  uppå  kön  och  åldrar  göres  inför  rätta; 

Vi  uppå  de  fälda, 

Som  ej  böter  gälda 

Prompt  utmätning  sätta. 

Jag  fått  min  makt  och  myndighet 
Att  tygla  denna  menighet. 
Om  den  i  späkt  och  lagom  icke  lefva  vet. 
Allt  godt  jag  skaffar  fram, 
»Som  kan  hindra  elak  vane, 
>-Hjelpa  godan  tid  på  hane, 
"Egennyttan  till  stor  skam». 

Ambrosius. 

Förlorad  är  min  näring!  — 
Ack!  nåd,  herr  kronbefallningsmani 

Jag  ger  er  i  föräring 

Allt  hvad  jag  nånsin  kan. 
Hela  vårt  nöje  så  oskyldigt  var  .  .  . 
Ack!  Er  hårdhet  mot  mig  spar! 

Poli/carpus. 

Nej,  min  gubbe!    Du  förgäfves 

Mig,  som  målsman,  om  försoning  ber; 

Lagen  och  förordning  lätt  ej   häfves, 

Jag  på  dem  blott  ser. 

En  myndig  embetsman 

Du  ej  skall  fresta; 

Den  som  kan  ta  till  bästa. 

Han  ock  plikta  kan. 


;jl2  c.   ENVALLSSON. 

Jag  skall  till  tinget  er  citera 
Och  alla  varor  konfiskera  .  .  . 
Länsman!  fort!  grip  an. 
Till  Ambrosius,  som  söker  blidka  honom. 

Nej,  min  gubbe!  du  förgäfves 
Mig,  som  målsman,  om  försoning  ber, 
Lagen  och  förordning  lätt  ej  häfves. 
Jag  på  dem  blott  ser. 

Klockaren     (halffull    och    med    vriden 
nnin). 

Men  förutan  all  must 
(ies  ju  platt  ingen  lust 
Här  på  verldens  kust. 
Blott  min  tunga  är  våt, 
Jag  diskantar  just  med  ståt 

För  hela  bygden. 
När  jag  röd  i  koret  slår, 
Socknen  dubbel  ifvor  får. 

Och  det  är  dygden. 

Polycarpus. 
Klockare!  du  är  ett  Bacchi  hjon; 
Din  rossliga  ton 
Är  din  reputalion. 
Och  din  näsa  den  afmålar  dygden  — 
Jag  i  seqvester  skall  taga  brygden, 
Se'n  skola  hastigt  biltoge  bli 
Både  dansar  och  visor  och  fylleri 
Kring  om  hela  denna  bygden. 
(De  sjunga.     Emellertid  visa  nagi-a  bönder  åtbörder  af  harm  och 
förtrytelse,  h vilket  gör  länsmannen  farhägsen.) 

Malms   (afsides  iit  fogden). 

Nej,  herre!  låt  mig  er  få  råda, 
Vi  lemna  deras  varor  qvar; 
Det  sällan  något  godt  plär  båda. 
När  folkets  egendom  man  tar.  — 
Tro  mig,  jag  bondens  sed  lärt  veta: 
Då  mest  försagd  och  tyst  han  står, 
Och  då  man  honom  bäst  fått  reta, 
Man  svaret  af  hans  näfvar  får. 


SLATTEKÖLET.  olo 

Vilhelm. 
Men,  min  herre!  säg  hvad  ifver 
Er  emot  oss  förtörn  ad  gör, 
Att  ni  så  omänsklig  blifver 
Och  med  vår  ro  hans  välfärd  stör"? 
Ser  ert  ädelmod  sin  ära 
Uti  andras  olyckslott? 

Polycarpus  (aftides). 
Ah!  Qvid  juris  du  skall  lära, 
Junker!  uti  stort  och  smått; 
Flickan  du  ännu  ej   fått; 

(Häftigt.) 

Nej !  hvad  jag  talat  det  är  sagd  t, 

Och  det  skall  tas  i  akt; 

Ert  brott  jag  re'n  ådagalagt  -- 

Ni  vet  min  makt. 

En  fogde  är  betydlig  man 
Långt  mer  än  någon  ann: 
Dem  prosten  ej  förfära  kan 

Dem  tuktar  han.  — 
Att  ifra  brott  i  alla  dar 
Han  förmäns  fullmakt  har, 
Helst  då  dermed  han  dygden  tar 

I   sitt  försvar.      (Han  tecknar  pa  Lovisa.) 
Att  hämina  edra  lasters  lopp 
Jag  skingrar  prompt  er  tropp; 
På  mig  skall  sen  bero  ert  hopp  -- 

Läs  länsman  opp! 

Malcus.      (Tar  fram  ett  pai-per.) 
Allmän   kungörelse. 
AUdenstund  vederbörande  funnit. 
Att  den  oseden  biu'skap  har  vunnit 
Vid  hvar  slåtter  att  ha  kalas; 
Der  både  gamla,  gifta,  unga, 

Dricka  och  sjunga. 

Dansa,  gunga. 

Huller  om  buller  :,:  i  fasligt  ras; 

Så  och  emedan, 

I  thy  man  pröfvat  redan, 
Att  det  gör  sedernas  förderf, 
Om  nätterna  så  fördrifvas, 


i  14  «J.    ENVAhLbSoX. 

Liksom  ej  skulle  gifvas 
För  en  allmoge  bättre  värf; 
Så  vill  man  härmed  nu  kungöra, 
Att  dylikt  dobbel  skall  upphöra, 
Och  skulle  någon  oförsynt 
Fortfara  än,  som  man  begynt, 

Han  bote  tretti  daler  silfvermynt. 
Uppå  befallning:  Poltjcarpus  Dijnt. 
(Kungörelsen  slås  upp  pä  värdshusdörren.) 

Kör  af  bondfolket. 
Hvem  kunde  sådan  grymhet  tro? 
Skall  just  den  arten  hos  er  gro, 
Att  ständigt  sköfla  allt  vårt  bo: 
Vårt  mynt  ni  må  taga, 
Och  ingen  skall  klaga  — 
Men  lemna  vår  ro. 

(Fogden  och  länsman  gå  ut.) 
Så  gick  vårt  nöje  snart  förbi, 
Blott  med  vår  fogdes  tyranni! 
Hur  ledsam  lär  vår  framtid  bli! 
När  mödan  ej   binder, 
Skall  lagen  ge  hinder 

Att  lefva  fri!  (De  gä  bori.j 


ANDRA  AKTEN. 

Teatern  föreställer  samma  tomt  som  i  första  akten,  uien  alla 
bord,  bänkar,  tunnor  etc.  äro  borttagna.  P^ndasL  gimgan  är  tjvar  i 
fonden  och  kungörelsen  på  Lustigs  port. 

Första  scenen. 

Bri/ngel  (resklädd). 
Jag  ad  interim  lagt  ad  acla 
Båd'  restantier  och  uppbördslängd, — 
Bör  en  fogde  ej  bli  befängd 
Af  att  sin  balance  betrakta? 
Säll  den  som  slipper  rep  och  spik 
Genom  en  flicka  skön  och  rik. 

An  jag  en  hustru  ej  kunnat  förvärfva. 
Fast  jag  ofta  att  gilja  gått: 


SLATTE];ÖLET.  diÖ 

Här  pä  en  jungfru  adress  jag  fatt, 
Som  skall  mynt  och  lösören  ärfva.  — 
Säll  den,  som  slipper  etc. 

Jag  tror  väl  ej  fatalierna  hasta  — 
Men,  Lovisa,   hvad  ära  du  får! 
Som  fogdinna,  hur  stolt  du  går; 
När  på  dig  jag  fått  laga  fasta.  — 
Säll  den  som  slipper  rep  och  spik 
Genom  en  flicka,  skön  och  rik. 
(Lovisa  kommer  ut  genom  sin  fars  port  och  äiunar  sig  till  triid- 
;ärden,    som    är    midt   öfver.     Hon    har  en  stor  korg  under  armen.) 


Andra  scenen. 

Bryngel.     Lovisa. 

Sri/ngel    för    sig    sjelf,    da    han    blir 
henne  varse. 

Ack!  se  der,  se  hvar  hon  nalkas! 
Nu  det  lyster  mig  att  skalkas  .  .  . 

(Till  Lovisa.) 
Går  hon  ej  att  litet  svalkas. 
Lilla  vackra  jungfru,  säg! 

(Han  tar  henne  i  handen.) 

Loviaa. 
Herre!  jag  ert  skämt  förtycker. 
Himmel!  hvilka  galna  nycker. 
Att  min  hand  så  groft  ni  trycker!  .  .  . 
Släpp!  jag  strax  vill  gå  min  väg. 
Aj !  min  hand  etc. 

Bnjngel. 
Men,  så  säg,  min  lilla  docka, 
Hvad  för  vacker  korg  hon  har"? 

Lovisa. 
Litet  grönt  jag  gått  att  plocka 
I  vår  trädgård  åt  min  far. 


o  K)  (i.   ENVALLSSON. 

Bryngel. 
Skall  jag  då  sä  länge  bocka, 
För  att  henne  vänlig  se? 

Lovisa. 
Ja,  åt  alla  dem  som  pocka 
Har  jag  denna  korg  att  ge. 

Bryngel. 
All!  min  fina  mamsell, 
Hon,  så  artig  och  snäll, 
Bör  ej   en  friare  så 
Med  förakt  försmå. 
Att  mig  svara  så  ohemult 
Är  ju  obeskedhgt  och  fult?  — 
Nej,  min  fina  mamsell, 
Ingen  korg  i  qväll. 

Lovisa. 
Säg  mig  väl,  om  någon  kär, 
Liksom  ni  så  framfus  är? 
Den  som  behaga  vill, 
Han  bär  sig  bättre  till. 
Fåfängt  denna  gång  ni  gick. 
Vänta  ingen  kärlig  blick, 
Nej,  om  jag  tusen  korgar  hade, 
Ni  alla  af  mig  fick. 

Bryngel. 
Jungfru!  ni  missfirmar  mig  med  sådan  ton. 
Af  er  far  jag  påstår  all  rekonvention ; 
Han  skall  nog  er  göra  from 
Och  det  med  kontumacie-dom. 

Lovisa. 

Säg  mig  väl,  om  någon  kär 
Liksom  ni,  så  framfus  är? 
Den  som  behaga  vill, 
Han  bär  sig  bättre  till. 
Fåfängt  denna  gång  ni  gick, 
Vänta  ingen  kärlig  blick; 
Nej,  om  jag  tusen  korgar  hade. 
Ni  alla  af  mig  fick. 


>I-ATTKR<)LKT. 


Bryngel.  Lovisa. 

Ah  min  fina  mamsell,  Herre!  jag  säger  nej; 

Hon  så  artig  och  snäll,  Ni  behagar  mig  ej, 

Bör  ej  en  friare  så  Endast  tlen  jag  tillhör, 

Med  förakt  försmå.  Som  mitt  hjerta  rör. 

Att  mig  svara  så  ohemult  En  lika  själ  och  tänke.^sätt 

Är  ju  obeskedligt  och  fult?  Gör  hjertats  drift  så  Ijuf  och  lätt. 

Nej   min  fina  mamsell.  Herre!  jag  säger  nej, 
Ingen  korg  i  qväll.  Xi  behagar  ej. 

Bryngel. 
Besinna  hvad  jag  är  för  man: 
Hvad  ära  ni  kan  få. 
(Yilliehu  inkommer,  utan  att  vara  sedd  af  Bryngel.) 


Tredje  scenen. 

Loviaa.     Bryngel.      Yilhehn,  bakom  fogden. 

Bryngel,  fortfar. 

Ni  får  bli  fru,  ni  får  bli   grann, 

Och  uti  siden  gå. 
Ni  får  båd'  bo  och  lefva  godt. 

Lakejer  till  på  stat.  — 
Och  mister  ni  så  herrlig  lott. 
Ges  intet  surrogat. 

På  fulla  skäl  och  naborätt 
Jag  yrkar  än  en  gång. 
Att  längre  ej  på  sådant  sätt 

Ni  er  må  göra  vrång. 
Gif  handen  hit  och  svara:   »ja 
Se  här  min  fästeman!» 
(Lovisa  räcker  fram  sin  hand  ocli  Villielm  tar  densamma  i  fogdens 
ställe;  hvilken  deremot  kysser  Vilhelms  venstra  hand,  i  tanke  att  den 
är  Lo  visas.) 

Lovisa.  Vilhelm. 

Se  här!  den  skall  min  hand      Se  här!  den  skall  dess  hand 

ju  ha,  ju  ha, 

Som  mis  behaga  kan"?  Som  ömmast  älska  kan? 


318  c.    ENVALLSSON. 

Bryngel. 
Utaf  vrede  må  jag  spricka  och  af  raseri! 
Skall  en  man  som  jag  så  skymfad  och  missfirmad  bli? 
Hör  du,  öfvermage!   fruktar  intet  du  min  harm, 
Min  käpp  och  min  seniga  arm? 
(Han  vill  hota  Vilhelm,  men  Vilhelm  visar  honom  en  så  modig 
uppsyn,  att  han  sjelf  hlir  rädd.) 

Men,  trå  den  som  tror, 
Att  en  sådan  bror 
Kan  ej  krossa  på  mig  både  axlar  och  ror! 
Och  mitt  frieri 
Kan  olyckligt  bli 
I  en  annans  fögderi. 
(Till  Lovisa.) 
Som  jag  sagt,  så  skall  jag  taga  full  rekonvention 
Båd'  i  rättegångskostnad  och  satisfaktion;  — 

(Till  Vilhelm.) 
Och  du  junker!  Du,  som  flickan  tubbar  och  förför 
Skall  umgälla  mig  hvad  du  gör. 
Ja,  jag  heligt  svär. 
Att  jag  snart  er  lär. 
Huru  Bryngel  båd'  mäktig  och  gällande  är. 
Innan  solen  gått  ner. 
Man  mig  återser, 
Och  ingen  nåd  jag  då  ger. 
(Han  går  förtörnad  iit.) 


Fjerde  scenen. 

Vilhelm.     Lovisa. 
(Villielm  synes  brydd  af  fogdens  hotelser.) 

Lovisa. 

Ej  hans  hot  skall  oss  förskräcka, 
Du,  min  vän,  dig  trösta  bör; 
När  jag  evigt  dig  tillhör, 
Hvad  kan  då  din  ängslan  väcka? 
Säg  mig  väl,  hvem  skilja  kan 
Två  som  älska  ömt  hvarann? 


SLATTEROLET. 


319 


Vilhelm. 
Kärlek  ofta  slutas  illa, 
När  han  makten  mot  sig  har; 
Låt  oss  skynda  till  din  far, 
Att  han  må  vår  låga  gilla. 
Tiden  alltid  för  en  kär 
Dyr  och  angelägen  är. 

Lovisa. 
Ville  man  mig  kronor  gifva, 
Jag  för  dig  dem  dock  ej   tog; 
Nej,  en  koja  är  ju  nog 
Med  en  vän  att  lycklig  blifva? 
Sällhet  der  ej  felas  kan, 
Blott  man  älskar  ömt  hvarann. 

Vilhelm. 
Men  ej  nog  att  jag  denne  hörde, 
An  en  täflare  jag  har: 
Svartsjuk  blott  den  andre  var, 
Då  vårt  nöje  han  förstörde  — 
Du  mig  gudars  sällhet  ger, 
Men  jag  ock  min  afgrund  ser. 


Lovisa. 
Ville  man  mig  kronor  gifva, 
Jag  för  dig  dem  dock  ej   tog; 
Nej,  en  koja  är  ju  nog 


Vilhelm,. 
Kärlek  ofta  slutas  illa, 
Xär  den  makten  mot  sig  har. 
Låt   oss   skynda  till  din  far, 


Med  en  vän  att  lycklig  blifva?    Att   han  må  vår  låga    gilla. 
Sällhet  der  ej   felas  kan,  Tiden  alltid  för  en  kär 

Blott  man  älskar  ömt  hvarann.    Dyr  och  angelägen  är. 


Femte  scenen. 

Lovisa.     Ambrosius.      Villtelm. 

Ambrosius. 
När  såg  man  några  unga  två, 

Som  ej  man  jemt  skall  vakta  på? 


320  c.    ENVALT.SSON. 

De  alltid  skola  söka 
Allt  väl, 
Sin  ömma  ro  föröka  .  .  . 
Ni  förstår  mig  väl. 

Nu  är  min  dotter  femton  år: 
Jag  räds,  när  hon  på  ängen  går. 
Fast  sysslan  så  omtränger, 

Allt  väl! 
Men  dröjer  flickan  länger  .  .  . 
Ni  förstår  mig  väl. 

Och  när  hon  kommer.  .  .  herra  död! 
Jag  darrar,  om  dess  kind  är  röd.  — 
Hon  är  väl  dock  ej  tubbad. 

Allt  väl! 
Men  är  dess  halsduk  rubbad  .  . . 
Ni  förstår  mig  väl. 

Och  nu  i  sådan  farlighet 
Jag  intet  annat  medel  vet 
Att  denna  sak  försona, 

Allt  väl, 
An  med  en  krans  och  krona  .  . . 
Ni  förstår  mig  väl. 

Lovisa  och    Vilhelm. 

Hvad  vi  sälla  blifvit! 
Vår  fruktan  ni  fördrifvit.  — 
Ack,  ömmaste  far! 
Ni  all  vår  vördnad  har. 
Som  barn,  vi  den  er  gifvit. 
Ack!  vårt  hopp  så  när  försvunnet  var. 
Men  vår  glädje  ni  upplifvat  har; 
Ömmaste  far! 

Som  barn  er  detta  par 

Skall  älska  alla  dar. 

Ambj^osius. 
Jag  vill  er  sälla  skåda. 
Men  spar  er  ifrighet ; 


SL-iTTEKÖLET.  ol  1 

Den  något  ondt  kan  båda, 
Då  än  jag  min  förtret 

Ej  stillad  vet: 
Om  fogden  mer  får  råda, 
Han  mig  förfölja  lär. 
Och  nu  till  mitt  besvär, 
(Han  pekar  pä  kungörelsen.) 

Se  här, 

Se  häri 
En  orsak  är. 


Sjette  scenen. 

Ambrosius.     Polycarpus.      Vilhelm.     Lovisa. 
Polycarpus. 

Vaserra  tre!  hvad  jag  finner! 

Ännu  min  vrede  den  brinner, 

Skall  jag  då  ordning  aldrig  få? 

När  de  ej  rusta  och  dricka. 

Smyger  sig  gosse  och  flicka. 

Och  föräldrarne  se  derpå! 

Brott  uppå  brott  hela  dagen, 

Alls  ingen  lydnad  för  lagen, 

Platt  ingen  vördnad  för  embetsmän !  .  .  . 

Det  skall  bli  annat  kolorum, 

När  jag  far  fram  er  till  forum, 

Ni  så  lätt  ej  sluppit  mig  än. 

Säg  mig,  om  det  kan  sig  skicka, 
Att  er  omyndiga  flicka 
Aldrig  är  borta  från  ras  och  fläng? 
Ängen  och  logen  och  skogen 
Vittna,  hur  flitig  och  trogen 
Alltid  hon  följer  med  denna  dräng. 
Att  gå  till  grannarnes  lekar 
Henne  ni  aldrig  förnekar. 

Svenska  Parnassen.     IF. 


322  c.    ENVALLSSON. 

Nej  hon  är  der  förr  än  någon  ann; 
Och  uti  ungdomens  dansar 
Ser  man  med  blomster  och  kransar 
Huru  de  hoppa,  hon  och  han. 

Lovisa. 
Ren  i  våra  späda  dagar 
Vänskap  oss  ett  nöje  var, 
Och  mitt  hjerta  hemhgt  klagar, 
När  jag  ej  hans  sällskap  har.  — 
Menlöshet  oss  sammanlockat. 
Oskulden  var  vårt  beskydd; 
Med  de  blommor,  som  han  plockat, 
Till  mitt  nöje  jag  blef  prydd. 
Och  jag  (om  jag  dristar  säga) 
Blott  med  honom  lycklig  är: 
Båda  två  vi  alltid  äga 
Blott  ett  hjerta,  ett  begär  :,: 

Polycarpus. 
Ah,  fy,  fy!  mitt  vackra  barn! 
Hon  sådant  tal  kan  föra? 
Det  är  ju  skam  att  höra, 
Hur  den  der  usla  karln 
Er  snärjt  i  sina  garn.  — 
Hör,  Ambrosius:  er  jag  beder 
Att  få  tala  här  med  eder; 
Jag  med  några  ord  skall  vara  kort .  .  . 

Ambrosius. 

Hör  barn:  ni  kunnen  nu  gå  bort  — 
(till  Lovisa)         (till  Vilhelm) 

Du  in  .  .  .  Och  du  går  hvart  du  vill, 
Ja,  du!  Du  kan  gå  hvart  du  vill  — 

Poljjcarpus. 
Och  sen,  när  tider  blir  man  er  kan  säga  till. 


slItterölet.  323 

Sjunde  scenen. 

Ambrosius.     Polycarpus. 

Polt/carpus. 
Jag  tror,  att  vägen  re'n  han  till  dess  hjerta  funnit? 

Ambrosius. 
Jag  tror,  att  längese'n  han  har  detsamma  vunnit. 

Polycarpus. 
Han  är  ju  den,  som  dans  och  lekar  henne  lärt? 

Ambrosius. 
Om  han  lär  henne  mer,  så  skall  det  bli  mig  kärt. 

Polycarpus. 
Om  hennes  heder  då  han  snart  beröfva  ämnar? 

Ambrosius. 
Om  han  det  gör  en  gång,  han  nog  det  återlemnar. 

Polycarpus. 
Men  tro:  den  bofvens  list  åt  hennes  oskuld  går? 

Ambrosius. 
Men  tro:  jag  vill  slå  vad,  att  han  densamma  får. 

Polycarpus. 
Tokige  gubbe!  som  intet  förstår 
Hvartut  det  talet  vill  bära! 
An  om  af  mig  den  äran  ni  får. 
Alt  jag  vill  flickan  begära?  .  .  . 

Ambrosius. 
Ah,  gudbevars!  det  går  ej  an; 
Ni  skämtar,  herr  kronbefallningsman. 

Polycarpus. 
Flickan  är  vacker  och  medel  hon  har. 
Jag  äger  pengar  och  syssla; 
Hon  kan  mig  muntra  på  ålderdoms  dar, 
Och  jag  med  henne  kan  pyssla.  — 

Ambrosius. 
Ah,  gudbevars!  det  går  ej  an; 
Ni  skämtar,  herr  kronbefallningsman. 


Pohjcarpus. 
Alan  skall  förbudet  ta  bort  från  er  port, 
Intet  kalas  prohiberas; 
Allt  skall  få  blifva  pro  forma  gjordt, 
Allting  skall  restitueras. 

Ambrosius. 
Ah,  gudbevars!  månn  det  går  an? 
Ni  skämtar,  herr  kronbefallningsman. 

Pohjcarpus. 
Ack  jo!  jag  är  kär, 

Faseligt  kär, 
Och  jag  begär 
En  så  förträffelig  juvel 
Uppå  min  del. 

Stå  ej  mera  nu  och  tveka. 
Och  mig  flickan  längre  neka! 

Förty  jag  är  kär, 
Faseligt  kär. 

Och  jag  begär 
En  så  förträffelig  juvel 

Uppå  min  del. 

Då  skall  ej  gifvas  hinder  och  tvang 
I  er  handel  och  näringsfång  — 

Stå  ej  mera  nu  och  tveka, 
Och  mig  flickan  längre  neka! 

Förty  jag  är  kär, 
Faseligt  kär, 

Och  jag  begär 
En  så  förträffelig  juvel, 

Så  rar  juvel. 

Så  skön  juvel, 

Uppå  min  del. 

Ambrosius. 
Tackar  ödmjukast  för  den  äran, 
Som  mitt  ringa  hus  ni  gör; 
Till  er  gunstiga  begäran 
Jag  just  icke  neka  tör; 


SI.ATTEEOLET. 

Men  så  besinna  hur  det  egnar, 
Låt  så  vara  ni  är  kär: 
Hon  likväl  på  ståndets  vägnar 
Ej  den  lyckan  värdig  är. 

Polycarpus. 
Ståndens  skilnad  blott  ett  griller 
Uti  kärlekssaker  är. 
Tiden   fåfängt  ni  förspiller, 
Krusa  icke  mer,  så  der! 
Vi  ju  in  specie  lika  blifva: 

X  för  U 

Och  sju  för  tu 
Brukar  jag,  som  fogde  skrifva; 

Ni  som  traktör 

Det  samma  gör. 

Ambrosius. 

Så  tag  henne  då  till  er  fru, 
(Ger  honom  handen.) 

Och  se  här!  ...  det  samtycker  jag  nu  — 
Lovisa!  hur  lycklig  är  du! 
Och  nu  jag  åter  är  lustig  jemt, 

Utan  skämt 
.Jag  det  bedyrar. 
Men  akta  er  väl  när  det  sker, 
Att  hon  trugas  i  brudsäng  med  er, 
(Och  oss  sådan  ära  ni  ger:) 
Att  den  heder,  som  qvar  ni  äga  kan, 

Ni  som  man 

Ej  äfventyrar. 

Polycarpus. 
Lappri,  lappri!  blott  jag  blir  måg, 
Aldrig  sådant  på  mitt  hjerta  låg; 
Nej,  i  glädjen  jag  alla  öden  glömmer: 

Trara  lära  lära  etc. 
Jag  den  vanan  ej  äga  plär, 
Att  mig  sjelf  jag  berömmer; 
Men,  att  en  ture  så  lustig  jag  är. 

Man  knappast  dömmer. 
Och  svärfar!  hör:  jag  nu  er  spår. 
Att  snart  ni  morfar  heta  får  .  .  . 


826  c.   ENVALLSSON. 

En  liten  Polycarpus!  .  .  .  eller  hva  ba? 

La  larala  larala  larala  la .  .  . 

En  liten  Polycarpus!  blir  det  ej  bra? 

Ambrosius. 
Ah  ja,  min  måg;  ja  alldeles,  ja! 


Åttonde  scenen. 

Polycarpus.     Ambrosius.     Lovisa.      Vilhelm. 
Ambrosius. 
Kom  hit  min  kära  flicka! 
Du  stolt  och  glad  nu  vara  kan: 
Dig  himlen  velat  skicka 
En  högstansenlig  man. 
(Till  Vilhelm.) 
Och  dig  jag  får  förklara, 
Att  gunstig  herrn  i  förväg  kom; 
Men  du  så  ung  tycks  vara, 
Att  du  kan  se  dig  om. 

Lovisa. 
Ack!  min  käre,  gode  far! 
Herr  Bryngel  äfven  har 
Mig  velat  med  sin  låga 

Plåga, 
Men  jag  ingendera  tar. 

Ambrosius. 
Hvad?  —  Herrn  i  nästa  härad?  — 
An  ett  tillbud,  som  är  stort! 
Tänk  hvad  jag  ser  mig  ärad! 
Men  mitt  beslut  är  gjordt. 

Lovisa  och    Vilhelm. 
Duo. 
Ack,  min  far  ...  er  dock  besinna !  . .  . 
Vill  ni  mig  olycklig  finna?  — 
Ack,  min  far !     Er  dock  besinna !  .  .  . 


slÅtterölet.  327 

Ni  mitt  hjertas  qval  ej  ser; 
Men  de  tårar,  ni  ser  rinna, 
Borde  ju  beveka  er? 

Lovisa. 
Skall  min  sällhet  så  förstöras? 

Vilhelm. 
Skall  jag  så  förlorad  göras? 

Lovisa. 
Skall  ert  hjerta  icke  röras; 
När  min  välfärd  del  begär? 

Vilhelm. 
Nej!  .  .  .  han  vill  ej  röras!  .  .  . 
Allt  mitt   hopp  förloradt  är. 

Båda. 
Afk,  min  far!  .  .  .  Er  dock  besinna!  .  .  .  etc. 

Lovisa. 
Sjelf  vår  eld  ni  börjat  lifva .  .  . 

Villielm. 
Sjelf  ni  bifall  velat  gifva. 
Att  min  brud  hon  skulle  blifva  — 
Mins  ni  nu  ert  löfte  ej? 

Am,hrosius. 
Nej,  nej! 
Lovisa  och   Vilhelm. 
Ack !  min  far !  .  .  .  er  dock  besinna !  .  .  . 
Vill  ni  mig  olycklig  finna?  — 
Ack,  min  far !  .  .  .  er  dock  besinna ! 
Ni  mitt  hjertas  qval  ej  ser; 
Men  de  tårar,  ni  ser  rinna. 
Borde  ju  beveka  er? 

Ambrosius. 
Er  förlust  så  stor  ej  är, 
Er  förlust  så  stor  ej  är. 
Min  Lovisa  på  bytet  vinner. 
Du  det  ock  kan.ske  godt  befinner: 
Du  är  ung,  och  än  du  hinner 


328  c.   ENVÄLLi?SON. 

Få  den  ersättning  du  begär; 
Flickor  ges  både  här  och  der, 
FHckor  ges  både  här  och  der.  — 
Vi  er  lemna  htet  här, 
Att  ni  kunnen  afsked  taga  — 
Men,  min  dotter!  jag  dig  besvär, 
Att  mitt  val  får  dig  behaga; 
Ni  ej  orsak  ha'n  att  klaga. 
Er  förlust  så  stor  ej  är: 
Flickor  ges  både  här  och  der, 
Flickor  ges  både  här  och  der. 


Nionde  scenen. 

Lovisa.      Vilhelm. 
Duo. 
Himmel !  hvilka  öden !  .  .  , 
Jag  tänkte  äga  dig  i  döden.   — 
Ängslan  och  fasa 
I  detta  hjerta  rasa. 
Nöjet  sin  boning  åt  plågorna  lemnal; 
Grymheten  sig  på  ömheten  hämnat  — 
Grufliga  lott! 
Hvad  smärta  vi  fått 
S'en  man  oss  skilja  ämnat! 

Lovisa. 
Ack!  låt  oss  i  olyckan  allt  ge  igen, 
Som  hvar  i  sin  lycka  har  fått  af  sin  vän. 

Båda. 
Först  var  det  milt  hjerta  ...  tag  det,  om  du  kan 
Men,  himmel!  de  skiljas  ej  ifrån  hvarann. 

Lovisa. 
Se  här  är  den  bandros  så  artigt  du  knöt, 
Att  den  åt  din  fästmö  förära  .  .  . 
Hon  låg  i  mitt  sköt, 
Hvad  nöje  jag  njöt!    — 
Nu  vågar  jag  mer  den  ej  bära. 


SL.VTTEROLET. 

Vilhelm. 
Se  här  är  mitt  hattband  —  jag  dig  till   beröm 
I  somras  mig  derined  beprydde, 
Så  lycklig  och  öm!  — 
Allt  blef  nu  en  dröm, 
Och  all  denna  sällheten  flydde. 

Båda. 
Ja  I  låt  oss  i  olyckan  allt  ge  igen, 
Som  hvar  i  sin  lycka  har  fått  af  sin  vän: 
Först  var  det  mitt  hjerta  .  .  .  tag  det,  om  da  kan 
Men,  himmel!  de  skiljas  ej  ifrån  hvarann. 

Lovisa. 
Den  blomqvast  är  här,  som  vid  morgonens  rand 
En  gång  på  mitt  bröst  du  fick  fästa, 
Förgäfves  ibland 
Din  darrande  hand 
Dess  häfte  vågade  fresta. 

Vilhelm. 
Alen,  sköna  Lovisa!  du  glömmer  dock  än. 
Min  kyss  att  ge  mig  tillbaka; 
Jag  tar  den  igen, 
Han  gafs  af  din  vän. 
Mot  löftet  att  blifva  min  maka. 


Tionde  scenen. 

Locina.     Ambrosius.      Vilhelm. 

Ambrosius. 
Bevars!  hvad  får  jag  skåda  V 
De  kyssa  här  hvarann ! 
Att  odygd  så  får  råda 
Jag  ej  tillåta  kan. 
Skall  jag  för  fogden  klaga 
Att  du  din  pligt  förglömt? 
Nog  gaf  jag  lof  att  afsked  taga 
Men  intet  just   så  ömt. 


330  c.   ENVALLSSON. 

Vilhelm. 
Ah!  jag  ber,  tag  ej  detta  så  hett; 
Då  ni  så  grymt  oss  skilja  ämnar, 
Det  vi  hvarann,  som  förlofvade,  gett 
Hvar  åt  den  andra  blott  återlemnar.  — 
Men,  ack!  .  .  .  den  två  älskandes  lugn  förstör 

Till  mycket  ondt  vill  orsak  gifva: 
Säkert  han  tvenne  olyckliga  gör .  .  . 

Och  den  tredje  .  .  .  kan  brudgummen  blifva. 

Amhrosius. 
Väl  kan  du  prata,  väl  jag  dig  känner, 
Väl  jag  vet  för  hvad  du  går.  — 
Men,  låt  oss  ändå  bli  goda  vänner, 
Fast  min  dotter  du  ej  får. 
Gå  nu  in  min  flicka! 
Dig  till  bröllops  skicka.   — 

(LovLsa  gar.) 
Jag  svär  till  pricka 
Vid  tratt  och  svicka; 
Vill  du  se'n  åt  henne  nicka. 
Så  skall  du  se  .  .  .  min  mening  du  försfår. 


TREDJE  AKTEN. 
(Teatern  iir  lika  som  i  andra  akten.) 

Första  scenen. 

Vilhelm.      (Ensam.) 
Ack!  jag  skall  då  min  älskarinna 
Uti  en  annans  armar  se! 
Och  nu  får  en  ovärdig  vinna 
Den  ömhet,  hon  mig  svor  att  ge. 
LovLsa!  .  .  .  Hvad  du  lär  tårar  gjuta. 
Då  ditt  hjerta  beklagar  mig !  .  .  . 
Ack!  kan  jag  lifvet  längre  njuta, 
Då  jag  ej  mer  får  älska  dig"? 

Allt  för  mig  här  blott  fasan  målar!  - 
Här  —  ?om  dock  förr  var  nöjels  bo! 


SLÅTTERÖLET.  331 

Detta  träd  mot  middagssolens  strålar 
Oss  skygde  vid  en  menlös  ro. 
Ack!  .  .  .  våra  namn  jag  än  der  finner!  .  .  . 
Se,  hur  de  sammanbundna  stå!  — 
Men  .  .  .  mitt  ej  mer  den  lyckan  vinner 
Ihop  med  ditt  att  växa  få. 
(Han  skrapar  bort  namnen  frän  trädet.) 


Andra  scenen. 

Vilhelm.     Ambrosius.     Poli/carpus. 
Ambrosius. 
Nå,  min  herre!  nå  jag  ber.  .  . 
Vi  det  bästa  glömma; 
Kom!  —  och  krusa  icke  mer, 
Vi  ett  glas  må  tömma. 

Vilhelm. 
Ack!  se  den,  som  upphof  är 
Till  min  helga  plåga!  .  .  . 
Himmel!  till  att  dröja  här, 
Jag  icke  mer  kan  våga. 
(Han  går  bort.) 


Tredje  scenen. 

Polycarpus.     Ajnbrosius. 

Ambrosius. 

Tänk!  i  kärleksvägen  ni 

Glömmer  bästa  lagen: 

Fadrens  vän  man  måste  bli 

På  den  första  dagen; 

Vill  man  honom  till  behag 

Då  hans  nöje  främja. 

Kan  man  bättre  nästa  dag, 

Sig  hop  med  flickan  sämja. 
(Ambrosins  gör  tecken  åt  bönderne  att  gä  bort;  när  Polycarpus  sedan 
ser,  att  ingen  mer  än  Ambrosins  är  tillstädes,  låter  han  öfvertala  sig.) 


332  c.   ENVALLSSON. 

Ambrosius. 
Skall  jag  lemna  er  min  flicka, 
Och  min  näringsfrihet  få; 
Bör  ni  komma  med  och  dricka 
Till  försäkran  deruppå. 

Polycarpus. 
Törsten  mig  platt  icke  tryter, 
Men  mitt  embet'  hinder  ger! 
När  man  sjelf  mot  lagen  bryter. 
Blir  den  svår  att  vårda  mer. 

Dock,  att  på  min  stränghet   vinna, 
Ni  förstår  det  bästa  sätt; 
Fritt  må  svärfars  tunnor  rinna. 
När  jag  dricker  —  är  det  rätt. 

(Afsides.) 
Tänk,  som  fogde,  jag  kan  glömma 
Embetets  allvarsamhet!  — 
Kom!  jag  hundra  glas  vill  tömma. 
Blott  det  sker  i  ensamhet. 
(De  gå  in  pä  värdshuset.) 


Fjerde  scenen. 

Staffan.     (Ensam.) 
Nå  jag  undrar  hur  det  lär  gå?  — 
Den  värdens  list  jag  berömmer; 
Han  lär  åt  fogden  så  tömma  på, 
Att  han  förordningen  glömmer.  — 
Ambrosiuses  konst  ger  gubben  ruset. 
Att  han  ligger  qvar  i  huset. 

Och  den  andre  är  lika  fast. 

Som  kom  från  grannarnes  härad: 

Den  siken  ock  blifvit  uti  hast 

Af  kärleks.soten  besvärad; 

Men  han  från  Lovisa  och  de  andra 

Lär  ej  obelurad  vandra. 
(Han  blir  varse  flickorna  komma  med  Brvngel  emellan  sig,  och  går  sin 
väg  med  en  glad  åtbörd,  för  att  utmärka,  det  hans  spådom  lär  träftä  in.) 


SLATTKKOl.ET. 


Femte  scenen. 


Lovisa.     Brijngel  och  flickorna,  sum  voro  inne 

i  första  akten. 

(De   komina    muntra  in,  liksom   ifrån  någon  lek.     Bryngel  tillskapar 
sig  som  en  löjlig  fruntimmerspilt.) 

Lovisa. 
Flickors  vänskap  lätt  ni  vinner, 

Då  ni  så  artig  är. 
Deras  grymhet  snart  försvinner, 

Blott  man  behaga  lär. 
Det  aldrig  bort  ert  hopp  förstöra, 
Att  strax  ni  bifall  ej   fick  höra; 
En  flicka  så  ju  svara  plär?  — 

Ni  skall  ej  få  skäl  att  klaga. 

Blott  ni  vill  en  artig  del 

Uti  våra  nöjen  taga; 

Ni  skall  fägnas  och  behaga 

Vid  vår  dans  och  våra  spel. 

Bryngel. 

Men  Vilhelm  dock  den  enda  var. 
Som  hjertat  kunde  böja? 

Lovisa. 

Ack,  nej!  ni  åter  er  bedrar; 

Jag  tordes  mig  ej  röja. 
Anständigheten  bjuder  oss 
Att  mot  vår  mening  handia; 
Och  knappt  försvinner  dagens  bloss, 
Förrän  vi  den  förvandla. 

Brijngel. 
Så  låt  oss  bröllop  ställa  an 
Ock  pryda  oss  med  kransar!   — 
Ack  re'n  jag  ser  hur  skön  och  grann 
Ni  som  min  brud  der  dansar. 

Lovisa. 
Men  ock  min  fästman  visa  kan 
Hur  han  som  brudgum  dansar. 


334  c.    ENVALLSSON. 

Bryngel. 
Ah,  jag  förstår!  det  skall  ni  ock  få  skåda, 
Ej   någon  mig  kan  öfvergå: 
Hvar  fot  är  vig  och  qvicka  äro  båda: 
Gif  rum!  beundra  och  se  på! 

(Han  dansar.) 

Tra,  lala  rala, 

Tra  lala  rala 

Tralara ! 

Tra  lala  rala 

Tra  lala  rala 

Trallara! 

Lovisa. 
Så  roligt  dansa  aldrig  de  unga, 
Ej  de  förnöja  så  med  sitt  språng; 
Skulle  det  ej  min  herre  betunga, 
Vill  jag  begära  da  capo  en  gång. 

Bryngel. 
Jag  färdig  är. 
Då  hon  begär. 

Kör  -df  flickorna.     (Han  dansar.) 
Så  roligt  dansa  aldrig  de  unga, 
Ej  de  förnöja  så  med  sitt  språng. 
Skulle  det  ej  min  herre  betunga. 
Vi  än  begära  da  capo  en  gång. 

Bryngel. 
Jag  färdig  är, 
När  man  begär. 

JCör.     (Han  dansar  igen.) 
Så  roligt  dansa  aldrig  de  unga, 
Ej  de  förnöja  så  med  sitt  språng. 

Locisa. 
Men  är  ni  äfven  så  snäll  uti  gunga. 
Önskar  jag  se  det  blott  för  en  gång. 

Bryngel. 
Jag  färdig  är. 
Blott  hon  begär. 


SLÅTTERÖliET.  335 

Flickorna. 
Så  roligt  dansa  aldrig  de  unga, 
Ej  de  förnöja  så  med  sitt  språng. 

Bryngel. 
Spänstigheten 
Jag  på  tåget  fresta  vill, 
Säkerheten 
Hör  dertill  — 
(Han  sätter  sig  och  de  börja  strax  att  gunga  honom.) 
Godt!  det  bänder; 
Jag  är  lustig,  jag  är  vig, 
Skönhetens  händer 
Föra  mig. 
(Gungan  begynner  dragas  upp.) 
Aj !  den  svängen!  .  . . 
Jag  så  när  i  backen  låg  — 
Hela  ängen 
Häpen  jag  såg. 
Tänk,  att  tögden 
Detta  repet  icke  ger!  .  .  . 

Ej  upp  i  höjden 
Så,  jag  ber. 
(Gungan  dragés  upp,  att  Bryngel  blifver  sittande  i  hiften  sä  högt  som 
möjligt  är.) 

Aj !  jag  svimmar  .  .  . 
Månn'  jag  upp  till  himlen  skall"? 

Fästet  glimmar. 

Luften  är  kall. 

Snart  all  jorden 
Under  mig  försvunnen  är  .  .  . 

Ack  är  jag  vorden 

Montgolfier?*) 

Bryngel. 
Ingen  mig  att  ömka  gitter? 

Flickorna. 
Nej,  herr  kronbefallningsman ! 

Bryngel. 
Men  jag  till  en  skam  ju  sitter? 
*)  Luftballongens  uppfinnai-e. 


OciO  c.    ENVALLSSON. 

Flickorna. 
Nej,  herr  kronbefallningsman! 

Bryngel. 
Vill  då  hjelp  mig  ingen  gifva? 
'  Flickorna. 

Nej,  herr  kronbefallningsman! 

Bryngel. 
Skall  jag  evigt  här  förblifva? 

Flickorna. 
Ja  visst,  herr  kronbefallningsman. 


SJette  scenen. 

De  förre.     Ambrosius. 

Ambrosius. 
Det  är  väl,  att  er  jag  finner, 
.Jag  till  vittnen  er  vill  ha; 
Timmen  ej   förlöpa  hinner, 
Förrän  allt  skall  lyckas  bra! 
Från  fogden  snart  hans  vett  försvinner.  — 
Men,  man  ock  sagt  att  Bryngel  här 
Ifrån  nästa  härad  är? 

Flickorna. 
Jo,  se  der!  se  hvar  han  hänger. 
Se  hur  han  i  luften  svänger! 
Ack!  det  lustigt  är! 

Ambrosius  och  Kören. 
Välkommen,  min  herre!  det  artigt  var, 
Att  lyckan  i  luften  er  upphöjt  har! 
Ni  är  nu  så  gunstig  och  .sitter  der. 
Tills  allt  till  vår  fördel  i  ordning  är. 

Nu  länsman  och  edra  betjenters  tropp 
Skall  vittna  hur  sjelfve  ni  för  er  opp; 
Och  hela  vårt  grannlag  skall  röna  få. 
Att  just  det  man  straffat  ni  gjort  båda  två. 


SLATTERÖLET.  337 

Herr  Polycarpus  med  grufligt  sinne 
Myndigt  förbjöd  vår  oskyldiga  or; 
Nu  sitter  han  mellan  glasen  derinne 
Och  dricker  sjelf  mer  än  någon  kan  tro. 

Gungan  hette  då  ett  nöje, 
Som  för  ungdom  oanständigt  är; 
Nu  vi  se  till  vårt  löje 
Hans  embetsbroder  der.  — 
Kom!  nu  hvar  och  en  må  skynda, 
Att  man  hitåt  många  vittnen  för; 
Den  som  sjelf  kan  synda, 
Han  ock  förlåta  bör. 

(De  gä  bort  åt  ömse  sidor.) 


Sjunde  scenen. 

Bnjngel  i  gungan. 

Ack!  i  förtviflan  jag  kastar  mig  ner, 
Men  jag  för  min  nacke  det  vådeligt  ser  . 
Nu  får  jag  röna,  att  det  är  visst, 
Som  säges  om  flickornas  list.  — 
Här  skall  jag  hänga  till  spott  och  hån. 
Och  ingen  hjelper  mig  härifrån  .  .  . 
Ack!  i  förtviflan  jag  kastar  mig  ner, 
Men  jag  för  min  nacke  det  vådeligt  ser. 

Hå,  hå!  jag  kunde  väl  aldrig  tro, 
Att  jag  uti  luften  så  snart  skulle  bo.  — 
Om  en  barmhertig  menniska  kom! 
Men  fåfängt  jag  ögnar  mig  om  ,  .  . 
Ack,  jo!  det  nalkas  mig  någon  der! 
Men,  himmel!  det  ju  min  medbroder  är? 
Nu  törs  jag  ej  tala,  nu  törs  jag  ej  kny, 
Att  han  för  mitt  öde  mig  éj  må  bry. 


Scenska  Parnassen.     IV. 


338  c.  ENVALLSSON. 


Åttonde  scenen. 

Brijngel  i  gungan.     Polycarpus  drucken. 
Polrjcarpus. 

Hej !  det  vinet  smakte  godt .  . . 

Pirum. 

Men  jag  tror  jag  rus  har  fått 
Cum  colleri  perse  pirum, 
Pirum  nostrum  parium 
Cum  colleri  duridarium. 

När  det  sker  för  flickors  skull, 

Pirum. 
Är  det  nöje  att  bli  full, 

Cum  colleri  etc. 

Förr  var  dans  en  brottslig  ting, 

Pirum,. 
Nu  all  verlden  dansar  kring, 

Cum  colleri  etc 

■  Slår  jag  brudgum?  eller  hur? 

Pirum,. 
Då  gör  jag  en  slät  figur, 

Cum  colleri  etc. 

Jag  mig  litet  sätta  må, 

Pirum. 
För  att  saken  tänka  på, 

Cum  colleri  etc 
(lian  sätter  sig  vid  roten  af  trädet,  nnder  gungan./ 

Vaserra  hvad  det  mörknar  till 

Framför  mitt  matta  öga! 

Jag  himlens  prakt  beskåda  vill. 

Men  det  förmår  jag  föga.  — 

Aj,  aj,  aj  .  .  .  min  Gud!  jag  bäfvar    , . 

Öfver  mig  en  menska  sväfvar  — 

Jag  flyr  —  men  ack!  förgäfves  nu 

Att  resa  mig,  jag  sträfvar. 


SLATTEROLET. 

Nog  jag  kunde  ligga  stilla, 
Och  det  blef  mig  en  Ijuflig  villa, 
Om  detta  var  min  nya  fru, 
Just  min  Lovisa  lilla. 

Bryngel. 
Bevars  1  kan  denna  flicka  rara, 
Fästemö  åt  sådan  fyllpråm  vara? 

Polycarpus. 
Vasstre!  jag  ej  bedrar  mig  länger: 
Det  är  just  min  medbror,  som  der  hänger. 

Bryngel. 
Din  gamla  skälm,  som  dristar  dig, 
Att  efter  denna  flickan  sträfva! 
Om  ner  jag  kunde  hjelpa  mig. 
Du  smaka  fick  min  näfva. 

Polycarpus. 
Hvi  skall  du  vettlös  och  befängd 
Dig  mot  din  embetsbror  förklara? 
Det  är  ej  nog  att  vara  hängd, 
Man  ock  bör  höjtig  vara. 


lO.J 


Nionde  och  sista  scenen. 

Alla  personerna  uti  pjesen. 

I^ör  af  Ambrosius  och  det   inkom- 
mande folket. 

Kom!  Vi  spelet  lyckligt  vunnit, 
De  vår  ro  ej  mer  förta; 
Vi  dem  sjelfve  nu  befunnit 
Med  de  fel  de  straffat  ha. 

Tvä  röster. 

Men  vi  må  dem  fria  göra 
Från  den  skam,  de  vinna  bort: 
Det  är  heder  till  att  göra 
Godt  mot  dem  oss  illa  gjort. 


;jlO  c.   KXYALL.S.SON. 

Kör. 
Nu  vi  spelet  lyckligt  vunnit  etc. 

Lovisa  och    Vilhelm. 
Aldrig  mer  vårt  bittra  löje 
Öfver  all  er  dårskap  hörs, 
Endast  hela  bygdens  nöje 
Och  vår  sällhet  ej  förstörs. 

Kör. 
Nu  vi  spelet  lyckligt  vunnit  etc. 

JBvyngel. 
Blott  jag  på  jorden  får  komma  åter, 
Vill  jag  af  tacksamhet  jaka  till  allt. 
Gungan  och  kärleken  jag  öfverlåter, 
Ar  och  förnuft  mig  det  länge  befalt. 
(Han  slappes  ner.) 

Polycarpus    (som  redan  upp.stigit  under 
kören). 
Om  blott  min  svaghet  ingen  vill  röja, 
Skall  min  stränghet  mot  er  bli  kort: 
(Till  Lovisa  och  Vilhelm.)  (Till  de  andra.) 

Fritt  må  ni  giftas  —  Och  ni  er  förnöja  — 
Länsman!  .  .  .  Kungörelsen  kan  ni  ta  bort. 
(Förbudet  rifves  ner  af  porten.) 

Ambrosius  (till  Vilhelm). 
Fritt  du  nu  tager  Lovisa  till  maka. 
Och  bör  du  derföre  tacka  dess  far, 
Blott  att  din  glädje  dig  gifva  tillbaka, 
På  mina  viner  jag  frikostig  var. 

Och  så  min  måg 

I  gräset  låg  .... 

En  bonde. 

Tyst!  —  Han  har  velat  din  dotter  försaka 

Ingen  ibland  oss  hans  svaghet  ju  såg? 

(Aml)r()sius  och  bönderne  göra  tecken,   liksom  de  bifalla  att  nedtysta 

fogdens  fel.) 

Poli/carpus. 
Fast  våra  saker  vi  klokt  ej  bedrifva, 
Af  vårt  exempel  man  likväl  kan  se. 
Hur  vin  och  nöjen  de  farliga  blifva. 
När  man  på  dem  vill  sig  mycket  bege. 


SLATTERÖLET.  :!4i 

Polijcarpus  och  Bvyngel. 

I  frieri, 

I  frieri, 
Ofta  de  bistånd  åt  kärleken  gifva, 
Men  ofta  det  största  förhinder  de  bli. 

Lovisa  och    Vilhelm. 
Vår  förening  säker  är! 
Jag  derpå  mer  ej  tvekar; 
Himlen  ej  förnekar 
Den  fägnad  jag  begär. 
All  min  lefnadssällhet  jag 
I  mina  armar  sluter, 
Hvad  jag  nöjen  njuter 
Från  denna  glada  dag! 

Lovisa. 
Alt  älska  dig. 

Vilhelm. 
Tillbedja  dig. 

Lovisa. 
Att  ära  dig, 

Vilhelm. 
Och  vörda  dig. 

Båda. 

Alt  älska  dig. 

Att  vörda  dig, 

Skall  bli  en  lag  för  mig. 

Lefven  nöjda  båda  två! 
Er  lyckas  sol  uppträder  — 
Det  oss  alla  gläder 
Ett  .sådant  slut  att  få. 

Till   allmänheten. 
Och  Thalie  om  ynnest  ber 
Af  en  så  vördad  skara: 
Hon  bäst  kan  muntrad  vara, 
Då  hon  ert  bifall  ser. 


342  o.   ENVALLSSON. 

En  röst. 
Att  roa  er, 

En  annan. 

Behaga  er, 

En  annan. 
Att  vinna  er; 

En  annan. 
Och  dyrka  er. 

Alla. 
Att  vinna  er 
Och  dyrka  er, 
Den  lag  lion  sig  blott  ger. 


DEN    NYROMANTISKA  SKOLAN 

OCH   DESS   FÖRNÄMSTA   FÖRFATTARE. 


Den  nyromantiska  skolan. 

Vid  begynnelsen  af  värt  århundrade  hade  den  vittra 
skola,  som  i  det  föregående  utförligt  behandlats,  redan  öf- 
verlefvat  sin  blomstringstid.  Flera  af  dess  förnämsta  för- 
fattare hade  skördats  af  döden,  och  de  qvarlefvande  — 
Leopold,  Oxenstjema,  Adlerbeth  —  hade  sett  sina  båista 
dagar  och  voro  mest  sysselsatta  med  samlandet  af  sina  al- 
ster från  den  föregående  perioden.  En  yngre  uppsättning 
af  vittra  författare  hade  mot  slutet  af  seklet  uppstått,  hvilka 
i  större  eller  mindre  grad  assimilerat  sig  med  den  gamla 
skolan  och  vid  denna  tid  tillhörde  eller  åtminstone  stodo  i 
starkt  beroende  af  den  gustavianska  sraakrigtningen. 

Denna  grupp  af  skalder  har  man  derför  kallat  >;de 
yngre  gustavianerna»,  och  dit  höra  i  första  rummet  Franzén, 
Valerius  och  Wallin.  De  yppersta  af  deras  skrifter,  kända 
och  älskade  af  hvarje  svensk,  tillkommo  dock  under  en  se- 
nare tid;  den  korta  period  åter,  som  här  närmast  syssel- 
sätter oss,  och  som  innefattar  nästan  hela  första  decenniet 
af  i8oo-talet,  kan  med  skäl  karakteriseras  såsom  en 
epigonernas  tid,  en  tid,  under  hvilken  literaturen  öfver- 
svämmades  af  imitationer  efter  de  gusta\'ianska  klassikerna, 
af  obetydliga  tillfällighetsdikter  och  af  mer  eller  mindre 
värdelösa  täflingsskrifter,  insända  tUl  och  alltför  ofta  äfven 
prisbelönta  af  Svenska  akademien.  —  De  stora  frågorna, 
som  under  Gustaf  Adolfs  tid  upprörde  sinnena,  kunde  pä 
grund  af  de  snäfva  gränserna  för  tryckfriheten  ej  taga 
sig  något  uttryck  i  literaturen;  författame  måste  åtnöja  sig 
med  att  åter  och  åter  på  vers  och  prosa  behandla  de 
gamla  ämnena.  Vidlyftiga  och  tröttande  didaktiska  poem 
på  långsläpiga  alexandriner  och  i  den  gustavianska  rationa- 
lismens anda,  der  ett  tomt  ordprål  öfverskylde  idéenias  all- 
daglighet    och    fattigdom,    såsom  Wallins   x-Den  första  upp- 


346  DEN  NYEOMANTISKA   SKOLAN. 

fostringen»,  Valerii  »Tålamodet»,  Wallmarks  »Handen», 
voro  de  produkter,  som  i  främsta  rummet  fylde  den  lä- 
sande allmänhetens  vittra  behof.  Det  värdefullaste  af  ti- 
dens diktning  voro  Valerii  sällskapsvisor,  hvilka  dock  till 
stor  del  endast  voro  öfversättningar  och  bearbetningar, 
samt  Adlerbeths  öfversättningar  frän  den  latinska  poesien. 
Literaturen  var,  såsom  vanligen  under  tider  af  förfall,  en 
literatur  af  öfversättningar  och  bearbetningar. 

Svenska  akademien,  åt  hvilken  Gustaf  III  anförtrott 
värden  om  värt  lands  språk  och  literatur,  förmådde  heller 
ej  inblåsa  någon  lefvande  ande  i  tidens  kraftlösa  vitter- 
het; snarare  fann  den,  med  akademiers  vanliga  förnäma 
konservatism,  »onödiga  nyheter»  hos  hvar  och  en,  som  i 
någon  mon  afvek  från  den  en  gäng  utstakade  banan.  Fran- 
zéns äreminne  öfver  Creutz,  måhända  det  vackraste  skalden 
skrifvit,  hade  i  formelt  afseende  befunnits  vara  alltför  fritt, 
likasom  man  fordom  i  Thorilds  hexametrar  funnit  en  obe- 
höflig  förändring  af  den  häfdvunna  formen.  Men  ej  blott 
genom  hat  mot  nya  sträfvanden  utan  ock  genom  belö- 
ningar ät  medelmåttiga  författare  gjorde  akademien  sitt  till  att 
hälla  vitterheten  nere  pä  en  låg  nivå.  Kring  densamma 
uppblomstrade  en  rad  af  prisvinnare,  som  genom  sina  dik- 
ter, i  ännu  högre  grad  än  bristen  på  verklig  poesi,  fram- 
kallade den  literära  opposition,  som  fick  sitt  uttryck  i  den 
svenska  nyromantiken. 

Aret  1809  afslutade  en  af  värt  lands  sorgligaste  epo- 
ker, en  tid  af  förödmjukelser,  nederlag  och  förtryck,  af  po- 
liskt  ofrihet  och  literärt  armod.  Genom  freden  i  Fredriks- 
hamn återgafs  åt  landet  ett  dyrköpt  lugn,  genom  konstitu- 
tionen en  efterlängtad  frihet  och  genom  det  följande  årets 
tronföljareval  en  betryggad  dynasti.  Genom  tryckfrihets- 
förordningen, huru  bristfällig  den  än  var,  sattes  vapen 
i  händerna  pä  dem,  som  hade  något  att  säga  mot  de 
herrskande  åsigterna,  och  hvilka  under  den  förflutna  tiden 
med  lätthet  hade  kunnat  kufvas  med  ett  förbud  att  utgifva 
en  misshaglig  eller  oppositionel  skrift.  Det  ligger  i  öppen 
dag  i  huru  hög  grad  denna  grundlag  skulle  verka  befruk- 
tande på  literaturen,  pä  samma  gång  det  väcker  intresse 
att  se  huru  stor  fruktan  man  pä  vissa  häll  hyste  för  den 
nya  friheten,  och  med  hvilken  försigtighet  den  i  början 
begagnades. 

Likasom    med    det    begynnande   decenniet  en  ny  3era 


DEN  NTROMANTISKA  SKOLAN.  347 

inträder  i  vårt  nationella  lif  på  det  politiska  området,  så 
vidtager  också  ungefär  samtidigt  en  period  af  större  lif- 
aktighet  inom  literaturen,  och  denna,  såsom  nyss  antydts, 
till  icke  ringa  del  frammanad  af  den  nya  tryckfriheten. 
Den  betydelsefullaste  företeelsen  inom  dessa  års  literatur- 
historia  är  uppkomsten  af  den  nyromantiska  skolan  och 
dess  strider  med  gustavianerna  —  betydelsefull,  emedan 
den  i  sä  hög  grad  bidragit  att  grundlägga  vår  moderna 
uppfattning  af  vitterheten,  och  ändå  betydelsefullare  genom 
den  stora  och  allmänna  uppmärksamhet,  den  vid  sitt  fram- 
trädande och  under  sitt  förlopp  ådrog  sig,  ty  det  är  omkring 
den,  som  nära  nog  tidens  hela  literära  lif  koncentrerar  sig. 
Genom  de  i  det  föregående  gifna  karakteristikerna  af 
den  gustavianska  skolans  koryféer  bör  man  med  lätthet 
hafva  funnit,  att  denna  skolas  mest  framstående  drag  är 
den  exklusivitet,  hvanned  den  följer  de  franska  smakmön- 
stren —  för  öfrigt  ett  arf  frän  den  senare  frihetstidens  lite- 
ratur. Då  denna  rigtning  först  framträdde,  var  i  sjelfva 
verket  den  franska  smaken  den  herrskande  i  Europa;  Lud- 
vid  XIV:s  Frankrike  hade  gifvit  sin  prägel  åt  hela  den 
civiliserade  verlden,  och  denna  andliga  hegemoni  fortsattes 
på  ett  lysande  sätt  under  Voltaires  och  Encyklopedisternas 
tidehvarf.  INIen  vid  slutet  af  århundradet  förändrades  för- 
hållandena. Frankrike  fär  tillräckligt  att  skaffa  med  sin 
politik,  och  i  följd  deraf  inträder  ett  afmattningstillständ  i 
dess  literatur,  på  samma  gång  Tyskland  höjer  sig  till  en  lite- 
rär makt  af  första  ordningen.  En  rad  af  utmärkta  skrift- 
ställare såsom  Lessing,  Herder,  Klopstock,  Schiller,  Göthe, 
täfla  framgångsrikt  med  Frankrikes  yppersta,  snillen,  och 
ungefär  samtidigt  frigör  sig  England  från  beroendet  af  den 
franska  klassiciteten,  företrädesvis  representerad  af  den  af 
Leopold  och  Kellgren  så  varmt  förordade  Pope,  och  er- 
häller  i  Young  och  Thomson  skalder  af  stor  begäfning  och 
originalitet.  Dessa  tyska  och  engelska  författares  storhet 
anade  måhända  Kellgren  under  sina  sista  år,  och  Oxen- 
stjerna  var  ej  alldeles  främmande  för  deras  inflytande;  Leo- 
pold deremot,  som  var  kallad  att  framför  alla  representera 
den  gustavianska  skolan,  hade  ingen  blick  för  deras  bety- 
delse, och  särskildt  var  allt  tyskt  för  honom  detsamma  som 
råhet  och  barbari.  Den  Thorildska  oppositionen,  som  just 
gått  ut  på  att  öppna  samtidens  ögon  för  de  främmande 
kulturströmningarna,    hade    gått    Leopold    spårlöst  förbi,  ja 


348  BEN   KYROMANTISKA   SKOUVN. 

hade  genom  sin  bitterhet  måhända  ytterligare  befäst  Jronom 
i  hans  ensidigt  franska  sympatier.  Alla  dessa  den  nyare 
poesiens  skatter  lägo  således  för  honom  och  hans  anhän- 
gare obrukade  och  onjutna  och  väntade  på  män,  som 
bättre  skulle  förstå  att  tillgodogöra  sig  dem  och  med  dem 
såsom  mönster  rikta  sitt  lands  litteratur.  I  frågan  om  fran- 
ska literaturens  enaberättigande  hafva  vi  också  att  söka 
kärnpunkten  i  den  nya  skolans  begynnande  opposition  mot 
Leopold  och  akademisterna.  Huru  striden  fördes  och  hvad 
den  nya  skolan  hade  att  bjuda  i  stället  för  den  literatur, 
den  förkastade,  skall  blifva  föremål  för  följande  framställ- 
ning. Innan  vi  öfvergå  till  denna  måste  dock  ett  och  annat 
om  skolans  förberedelser  förutskickas. 

1805  fans  i  Upsala  ett  literärt  studentsällskap,  som  kal- 
lade sig  Vitierhetens  Vimner,  Detta  sällskap  invalde  inom 
sin  krets  den  15-ärige  Per  Daniel  Atterhojii,  hvilken  detta 
år  såsom  student  inskrif\'its  vid  universitetet.  En  bråd- 
mogen  yngling,  som  redan  från  barnaåren  älskat  läsning, 
blef  denne  snart  den  tongifvande  bland  medlemmarne.  Vid 
lärosätet  knöt  han  snart  bekantskap  med  flera  ungefär  jemn- 
årige  unge  män,  besjälade  af  samma  vittra  intressen  som 
han  sjelf:  Palmblad,  Ligelgrcn,  Hedborn  och  Elgsirom,  och  i 
fihening  med  de  tre  senare  ombildade  Atterbom  1807  det 
gamla  silllskapet  till  ett  nytt  under  namn  af  Mnsis  Amici, 
hvilket  såsom  sitt  mål  uppstälde  hvarken  mer  eller  mindre 
än  »en  reformation  i  alla  den  högre  literaturens  grenar». 
—  F()ljande  är  ombildades  sällskapet  å  nyo  och  kallade  sig 
då  Aurora/örbwtdcf,  samt  förändrade  i  sammanhang  der- 
med  sina  stadgar  på  ett  sätt,  som  hufvudsakligen  inspire- 
rades af  den  kraftigaste  bland  de  unge  männen,  Palmblad. 
Dess  ändamål  blef  enligt  dessa  stadgar  »att  efter  en  kon- 
seqvent  plan,  enligt  fasta  och  eviga  grunder,  hemtade  ur 
de  mönster,  greker  och  tyskar  lemnat,  först  förädla  och 
utbilda  sin  styrka,  sedan  kraftigt  motarbeta  den  förderfvade 
smaken  och  sis/  åtminstone  med  en  ljus  strimma  på  sven- 
ska vitterhetens  himmel,  förteckna  banan  för  solens  antag». 

I  dessa  stadgar  ligger  i  sjelfva  verket  redan  den  nya 
skolans  program  in  nuce.  Mönstren,  efter  hvilka  man  ville 
reformera  »den  förderfvade  smaken»  voro  tyskar  och  gre- 
ker, och  det  var  också  företrädesvis  dessa  folks  literatur, 
som  medlemmarne  studerat,  den  smak  åter,  som  skulle 
motarbetas  var  den  franska:    redan  nu  förberedde  man  siff 


DEN  NYK0>[AXT1SKA   SKOLAN.  o4'J 

»pä  den  tid  då->,  såsom  Elgström  längre  fram  uttryckte  sig,  »man 
skulle  fä  tygla  det  fördömda  gallomaniska  slägtet».  Vidare 
finner  man  här  den  egenskap,  som  sedan  i  sä  hög  grad 
utmärkte  den  nya  skolan,  nemligen  en  orubblig  sjeltTör- 
tröstan;  redan  frän  början  stod  de  unge  männens  kallelse 
fullt  klar  för  dem,  och  de  tvekade  intet  ögonblick,  att  det 
var  åt  dem,  som  den  literära  reformationen  var  anförtrodd. 
Till  dessa  drag  kan  läggas  förbundets  höga  tanke  om  poe- 
sien, i  hvilken  de  sägo  nägot  alltför  sublimt  för  att,  såsom 
den  gamla  skolan  gjort,  brukas  företrädesvis  i  didaktiskt 
syfte,  samt  dess  intresse  för  den  äldre  svenska  literaturen, 
hvilken  under  Gustaf  Ill:s  tid  och  fotfarande  af  akademi- 
sterna,  med  undantag  af  Adlerbeth,  försummades  eller  rent 
af  föraktades.  Äfven  häri  förebådades  den  nya  skolans 
åsigter  och  verksamhet. 

De  ynglingar,  som  med  lagande  entusiasm  företogo 
sig  detta  reformatoriska  värf,  gingo  väl  rustade  till  striden. 
Alierbom  var  en  i  hög  grad  poetiskt  anlagd  natur;  han 
ägde  en  stor  beläsenhet  och  vidsträckta  kunskaper,  också  er- 
kändes han  enhälligt  af  förbundsvännerna  som  den  största 
förmågan.  Deremot  var  han  alltför  vek  och  svärmisk, 
hade  nägot  för  höga  tankar  om  sin  egen  storhet  och  sak- 
nade den  skarpa  dialektiska  förmåga,  som  erfordrades  för 
att  på  det  filosofiska  gebitet  med  framgång  kämpa  för  sina 
åsigters  seger.  Hos  honom  öfvervägde  känslan  och  fanta- 
sien det  abstrakta  förståndet;  hans  uppsatser  sakna  derför 
ofta  den  nödiga  klarheten,  och  hans  dikter  ersätta  under- 
stundom med  välljudande,  melodiskt  smältande  verser  äm- 
nets klarhet  och  genomskinlighet.  En  viss  sjuklig  retlighet 
utmärkte  honom  under  hela  hans  lefnad;  han  hade  derför 
svårt  att  uthärda  de  skarpa  kritiker,  för  hvilka  han  ofta  från 
motståndarnes  sida  blef  föremål,  och  såg  i  de  anfall,  för 
hvilka  han  utsattes,  och  dem  han  sjelf  genom  sin  strids- 
lystnad frambesvurit,  endast  personlig  förföljelse.  —  Lyck- 
ligtvis stod  vid  hans  sida  en  person,  visserligen  af  vida 
mindre  poetisk  begåfning,  men  med  så  mycket  större  hand- 
lingskraft, företagsamhet,  qvickhet  och  kritisk  skärpa.  Vil- 
helm Fredrik  Palmblad  var  en  man,  som  sett  sig  om  på 
literaturens  olika  områden,  och  som  med  lärdom  förenade 
en  stor  förmåga  att  gifva  uttryck  åt  sina  tankar.  Lycklig 
polemiker  och  alltid  slagfärdig,  öfverilade  han  sig  sällan,  en 
sak,    som    ej  kan  sägas  om  Atterbom;  han  blef  derför  ock 


350  DEN    NYROMANTISKA    SKOLAN. 

den  nya  skolans  mest  fruktade  kämpe.  Dertill  hade  han 
en  praktisk  bUck  och  utgaf  såsom  boktryckare  flera  af  de 
tidskrifter  och  arbeten,  i  hvilka  hans  och  hans  menings- 
fränders åsigter  offenthggjordes.  Hans  studier  voro  mera 
mångsidiga  än  Atterboms,  ehuru  de  företrädesvis  lågo  ät 
estetiken,  de  klassiska  språken  och  geografien;  likasom 
Atterbom  l^lef  han  sedermera  professor  i  Upsala,  den  se- 
nare i  estetik,  Palmblad  i  grekiska  språket  och  literaturen. 
—  Jemte  de  båda  hufvudmännen  i  förbundet,  utmärkte 
sig  äfven  Samuel  Hedboni  och  Per  Elgsiröm ;  den  förre  i 
synnerhet  som  lycklig  psalmförfattare,  den  senare  såsom 
känslofull  lyriker  i  en  stil,  som  mycket  närmar  sig  Atter- 
boms. 

Icke  blott  Auroraförbundets  krets  hade  nya  från  de 
herrskande  åsigtema  afvikande  idéer  i  vittra  ämnen.  Äfven  i 
Stockholm  funnos  åtskilliga  unge  män,  hvilkas  ännu  bevarade 
korrespondens  ådagalägger,  att  de  på  detta  område  skapat 
sig  en  uppfattning,  som  i  flera  afseenden  öfverensstämde  med 
Upsalakretsens.  I  de  bref,  som  vexlades  mellan  vännerna 
Hammarsköld  och  Livijn,  lära  vi  känna  deras  estetiska 
åsigter.  De  hade  båda  deltagit  i  stiftandet  af  sällskapet 
V.  V.,  och  äfven  sedan  båda  lemnat  Upsala  och  Livijn  såsom 
embetsman  fått  anställning  i  landsorten,  fortfor  deras  vänskap 
och  tog  sig  uttryck  i  en  trägen  brefvexling.  Clas  Livijn  var 
ett  godt  hufvud  med  afgjorda  anlag  för  satir,  hvarom  hans 
romaner  -ALi/bergs  lefverne»  och  -»Spader  Dame»  tillräckligt 
vittna.  Bizarr  och  oppositionel  samt  mera  kritisk  än  entu- 
siastisk, hade  han  redan  i  V.  V.  spelat  Lokes  hånande  roll 
mot  medbröderna,  men  i  grund  och  botten  var  han  en 
välmenande  och  varmhjertad  natur,  full  af  sympati  för  sina 
vänner.  I  den  kommande  striden  spelar  han  en  obetyd- 
ligare roll  än  de  förutnämnda,  måhända  på  grund  af  sin 
aflägsenhet  frän  krigsskådeplatsen;  i  alla  fall  är  hans  insats 
i  striden  af  mera  negativ  än  positiv  art.  Detta  var  der- 
emot  ej  fallet  med  Hammarsköld:  tillsammans  med  Atter- 
bom och  Palmblad  kan  han  sägas  bilda  det  tremannaråd, 
som  hade  kotteriets  högsta  angelägenheter  i  sina  händer. 

Lorenzo  Hammarsköld  intager  en  vigtig  plats  i  vår 
literaturhistoria.  Mycket  smädad  ock  mycket  berömd,  har 
knappast  någon  sä  som  han  varit  föremål  för  olika  partiers 
olika  omdöme,  och  man  kan  knappast  säga,  att  hans  bild  ännu 
står    fullt  klar    i  den  svenska  kulturens  häfder.     Han,  mer 


PEN   NYROMAKTISKA    SKOLAN.  oöl 

än  någon  af  de  andra,  har  fått  kläda  skott  för  sitt  partis  öf- 
vergrepp  under  de  literära  fejderna  vid  seklets  början,  och  den 
bitterhet,  för  hvilken  han  dä  var  föremål,  har  ända  in  i 
våra  dagar  kastat  en  skugga  öfver  hans  literära  personlighet. 
Han  var  mera  mångsidig  än  sina  medbröder,  men  också 
mera  ytlig;  han  tvekade  ej  att  taga  itu  med  ett  literärt 
arbete,  äfven  om  han  ej  var  fullt  rustad  dertill.  Också  finnes 
det  fä  grenar  af  literaturen,  med  hvilka  han  ej  sysslat.  Han 
ägde  en  oerhörd  flit  och  arbetsförmåga,  och  till  honom  vände 
sig  aldrig  vännerna  förgäfves,  då  det  gälde  att  få  en  fyll- 
nadsbit,  pä  vers  eller  prosa,  öfversättning  eller  original,  till 
någon  af  tidskrifterna.  Utan  all  fråga  ägde  Hammarsköld 
vidsträckta  kunskaper,  men  hans  mångskrifveri  gjorde,  att 
hans  uppgifter  ofta  blefvo  opålitliga,  och  de  slarffel,  som  i 
icke  ringa  mängd  hittades  i  hans  skrifter,  utbasunades  af 
hans  antagonister,  till  dess  de  i  den  allmänna  opinionen 
antogo  vidunderliga  dimensioner.  Han  får  derför  af  sina 
egna  meningsfränder  höra  en  så  dryg  sanning  som  »att  det 
nu  en  gång  var  den  allmänna  meningen,  att  han  var  en 
dålig  författare».  J\Ien  en  dålig  författare  är  Hammarsköld 
alldeles  icke,  hans  skrifter  äro  endast  ojemna;  bredvid  för- 
träffliga stycken  finner  man  de  mest  jemmerliga.  Såsom 
skald  är  han  knappast  nämnvärd,  äfven  om  något  enstaka 
stycke  af  honom  är  öfver  medelmåttan;  såsom  literär  kri- 
tiker äger  han  deremot  stora  förtjenster  och  öfverträffar 
till  och  med  derutinnan  understundom  Palmblad.  Det 
bästa  beviset  för  att  han  verkligen  på  detta  område  hade 
blick  och  idéer,  är  att  jNIalmström,  som  i  sin  literaturhistoria 
i  allmänhet  uttalar  sig  förklenande  om  hans  skriftställar- 
verksamhet,  likväl  ej  tvekar  att  ofta  göra  hans  kritik  öfver 
literära  företeelser  till  sin  egen  och  med  hans  ord  beslå 
hans  motståndare,  de  för  INIalmström  så  sympatiska  gusta- 
vianema.  För  den  literära  häfdaforskningen  bröt  Hammar- 
sköld nya  banor.  Skarp  kritiker  och  såsom  bibliotekstjenste- 
man  grundlig  bokkännare  samt  entusiastisk  beundrare  af 
vår  äldre  vitterhet,  förenade  han  egenskaper,  som  före 
honom  ingen  literaturhistoriker  i  vårt  land  ägt.  Hans 
y>Sve;iska  Vi//er/ie/en»  är  ock  den  första  svenska  literatur- 
historia och,  med  alla  sina  fel,  ett  i  hög  grad  förtjenstfullt 
arbete. 

Af    Hammarskölds    och  Livijns  brefvexling  inhemta  vi 
huru    impopulär    svenska    akademien  och  den  gustavianska 


.jj_  DEN   NYKOMÄNTISKA   SKOLAN. 

vitterheten  pä  många  håll  var  och  hvad  man  företrädesvis 
lade  den  till  last.  Studiet  af  tyskarnes,  söderns,  Englands 
och  vår  egen  äldre  literatur  hade  öppnat  blicken  för  ensidig- 
heten af  den  franska  smaken,  och  ganska  dryga  slängar  ut- 
delas tidt  och  ofta  i  \ännenias  bref  åt  de  skalder,  som 
man  förut  varit  van  att  se  upp  till  såsom  obestridda  stor- 
heter, under  det  man  visade  stor  förkärlek  för  den  före- 
gående periodens  icke-akademiska  skalder:  Thorild,  Bell- 
man  och  Lidner.  Det  didaktiska  elementets  förherrskande, 
det  kalla  retoriska  ordprålet  och  den  stela  jambiska  versi- 
fikationen  var  hufvudsakligen  föremål  för  klander.  Bland 
annat  ^•ar  det  en  poetisk  form,  som  man  genom  studiet  af 
antikens  skalder  med  misshag  hade  kommit  att  fästa  sig 
vid,  nemligen  de  den  tiden  så  vanliga  parafraserande  rim- 
made öfversättningarna  från  latinet,  särskildt  sådana  de  före- 
kommo  hos  "Wallin.  I  sjelfva  verket  är  det  en  smaksak, 
om  man  lemnar  företrädet  ät  den  rimmade  eller  den 
metriska  öfversättningen  af  dessa  dikter  och  de  prof,  Wallin 
ger,  äro  i  alla  fall  ganska  anslående;  men  de  unga  reforma- 
torerna sågo  i  dessa  parafraser  höjden  af  onatur.  Af  förakt 
för  denna  art  och  tillika  såsom  ett  hån  mot  akademien 
insände  Livijn  såsom  täflingsskrift  några  parodiskt  parafra- 
serande Horatius-öfversättningar,  som  tillika  på  ett  löjligt  sätt 
påminna  om  Leopolds  erotiska  oden.  De  äro  i  sitt  slag 
förträflliga,  om  ock  något  vågade;  endast  en  af  dem,  den 
oskyldigaste,  må  här  anföras: 


Horatii  iy.de  Ode  af  4:de  Boken. 

Tack,   gudar!   tack,  I  hört  min  bön. 
Du  re'n,  min  gamla  Karin,  grånar. 
Och  likväl  vill  du  synas  skön, 
Och  likväl  du  som  fordom  trånar. 

Kors !  se  hur  hennes  matta  blick 
Vill  locka  Cypripor  tillbaka. 
Ja,   sucka  djupt.     Jo  visst!     Han  gick 
Att  Minnas  friska  kyssar  smal<a. 


Nej  Cythereas  raske  son 
Försmår  den  torra  ekens  grenar 
Och  flyr  för  tusan  långt  ifrån. 
Der  sina  väggar  han  hvitmenar. 


DEX   XYK0MA>-T1SKA    >KOLAX.  ood 

Förgäfves  rosig  sjal  du  har. 
Du   fåfängt   diademet  köper: 
I    tidens    konto-bok    står    qvar 
Balansen,  som  allt  högre  löper. 

Ack  säg!  hvar  är  väl  ditt  behag, 
Uin  grace,  din  gäng,  ditt  sköna  rj-kte, 
Som  gjorde  mången  fänrik  svag 
Och  alla  köpsvenner  förrj-ckte? 

Hvar  är  den  makt,  den  milda  glans, 
Som  förr  näst  Heddas  skönhet  blänkte? 
På  Hedda  sattes  myrtens  krans. 
Fast  våren  henne  nöjen  skänkte  ; 

Men  äig^  har  Jofur  kråkans  år 
Förlänt.     Må  du  dem  tåligt  bära. 
Och  skrattande  man  kring  dig  går, 
När  inga  oljor  lampan  nära. 

Äf\'en  skalder,  som  för  öfrigt  ej  voro  ogynsamt  stämda 
mot  akademien,  funnos  som  voro  af  samma  äsigt  rörande 
dessa  parafraser.  Så  skrifver  Chorseus,  som  sjelf  prisbelönats 
af  akademien,  till  Franzén:  »Jag  hade  lust  att  skrifva  4 
oden  af  Horatius  och  skicka  in  dem  med  denna  dedikation 
till  Leopold: 

Inför  Er,  herr  Ålderman,  sig  bockar 

En  gesäll,   som  ni  tillförne  känt, 

Och  som  i  sin  arbetsbrist  har  vändt 

Fyra  af  Horatii  gamla  rockar. 

Enligt  mönstret,  som  er  vishet  gaf. 

Har  han  nyttjat  svensk  kostym  och  knappar, 

Tillsatt  här  och  der  små  purpurlappar, 

Att  det  skulle  bättre  sticka  af. 

Som  han  säkert  får  repuls  af  Lådan, 

Och  han  gerna  af  slikt  äfventyr 

Vill  undvika  skammen  jemte  vådan. 

Han  till  Åldermannens  ynnest  flyr ; 

Slår  Xi  med  er  stora  sax  i  bordet, 

Slockna  alla  ljusen  ut  på  stund, 

Sjöberg  spritter  sanslös  frän  sin  blund, 

Sjelfva  Adlerbeth  ej  knyser  ordet. 

Alla  gilla  tyst  er  visa  dom. 

Främst  dock  afsigkomne  mästarn  Blom. 

Och  den  gamle  gustavianen  Adlerbeth,  andra  att  förtiga, 
hade  ju  genom  sina  egna  öfversättningar  praktiskt  visat  sig 
vara  en  vän  af  deh  metriska  öfversättningsmetoden.  De 
olika   äsigtema  i  denna  fråga,  i  sig  sjelf  af  ringa  betydelse, 

Scenska  Farnatsen.     IV.  23 


354  DEN   NYROMANTISKA   SKOLAN. 

hafva  här  framdragits,  emedan  den  spelade  en  viss  roll  un- 
der stridens  första  skeden,  och  emedan  den  gaf  anledning 
till  Livijns  ofvannämnda  parodier,  måhända  de  qvickaste 
af  den  nya  skolans  alster. 

Vi  hafva  sett  huru  Livijn — Hammarsköld  och  Aurora- 
förbundet hvar  på  sitt  håll  besjälades  af  likartade  idéer 
rörande  vitterheten  och  hyste  samma  ovilja  mot  den  häfd- 
vunna  akademiska  smaken.  Det  var  helt  naturligt,  att  dessa 
utpräglade  äsigter  förr  eller  senare  skulle  gifva  sig  luft,  och 
lika  klart  var  det,  att  den  gamla  vitterhetens  representanter 
ä  sin  sida  ej  utan  svärdshugg  skulle  lemna  fältet  åt  de  ny- 
anlände. En  literär  strid  var  således  alt  vänta.  Den  kom 
äfven,  och  den  har  genom  sin  långvarighet  och  bitterhet 
blifvit  den  märkligaste  i  sitt  slag  inom  vår  literatur. 

År  1809  stiftade  Hammarsköld  i  förening  med  två 
unga  magistrar  från  Lund,  båda  kallade  att  i  framtiden 
spela  en  roll  i  svenska  bildningens  historia,  Karl  Adolf 
Agardh  och  Johan  Kristoffer  Askelöf,  ett  sällskap,  hvilket 
gaf  sig  namnet  Pro  Joco  eller  Sällskapet  för  det  löjliga.  Säll- 
skapet, der  Askelöf  var  president  samt  Hammarsköld  sekre- 
terare, och  i  hvilket  äfven  Livijn  invaldes,  hade  en  helt  och 
hållet  satirisk  prägel  och  kallade,  efter  berömda  mönster, 
till  sina  hedersledamöter  personer,  »som  begått  en  bra  stor 
himmelskriande  dumhet».  Efter  en  tid  beslöt  sällskapet  att 
äfven  utgifva  en  tidning,  och  man  var  snart  ense  om,  att 
den  i  dopet  skulle  erhålla  namnet  Polyfem,  och  att  Askelöf, 
såsom  den  mest  oberoende,  skulle  blifva  dess  redaktör,  en 
post,  till  hvilken  han  med  sitt  rediga  hufvud  och  sin  goda 
penna  äfven  i  särdeles  hög  grad  egnade  sig.  Samtidigt 
lade  man  ock  planer  om  en  allvarligare  periodisk  skrift, 
som  skulle  benämnas  Lyceum,  och  prospektet  till  denna 
blef  i  slutet  af  1809  synligt  i  Stockholms-Posten.  Detta 
prospekt,  skrifvet  i  en  temligen  s vassande  ton,  gjordes  i  den 
af  Walhnark  utgifna  Journal  för  Literatureti  och  Theatern 
till  föremål  för  en  närgången  parodi:  »Något  om  gatu- 
renhållningen».  Dess  författare  var,  såsom  man  snart  fick 
veta,  ingen  mer  eller  mindre  än  Wallin,  och  uppbragta  öfver 
detta  hån,  beslöto  vännerna  att  hastigare  än  ämnadt  var 
utsända  Polyfem,  hvars  första  nummer  utkom  en  af  årets 
sista  dagar.  Äfven  Auroraförbundets  medlemmar  blefvo 
flitiga  medarbetare  i  denna  tidning.  Härmed  stod  det  klart 
för    hvar    och    en,  att   en   strid  utbrutit  mellan  två  literära 


DEX   XYROMAXTISKA   SKOLAX.  3oO 

partier:  Wallins  parodi  pä  Lycei-prospektet  var  dess  första 
aktstycke  och  Polyfem,  som  enligt  dess  redaktörs  utsago 
»af  våra  vittra  män  syntes  vara  utkoradt  till  ett  vredenes 
kärl»,  blef  det  oppositionella  partiets  vigtigaste  organ. 

Äfven  den  gamla  skolan  hade  sin  tidning,  beredd  att 
försvara  dess  sak,  nemligen  Wallmarks  nyssnämnda  Journal, 
utgifven  frän  i8og.  Redaktören,  ät  hvilken  den  gusta\-ianska 
vitterhetens  sak  var  anförtrodd,  saknade  icke  begåfning. 
Man  återfinner  i  flera  af  hans  artiklar  en  klar  och  lättläst 
stil,  stundom  rätt  mycken  qvickhet,  polemisk  skärpa  och  fyn- 
dighet, samt  sä  ofta  han  ej  förblindas  af  stridens  hetta,  kritisk 
blick  och  godt  omdöme;  deremot  saknade  han  originalitet. 
Hans  poetiska  antecedentia  voro  icke  de  bästa,  och  i  lär- 
dom stod  han  under  flera  af  motståndanie.  I  likhet  med 
Hammarsköld  biblioteksembetsman  och  dennes  förman  i 
kungliga  biblioteket,  var  han  honom  dock  vida  underlägsen  i 
bibliografiska  insigter  och  har  ej  lemnat  nägra  vidare  spär 
efter  sig  säsom  bokkännare.  Synnerligt  stort  värde  satte 
aldrig  den  gamla  skolans  män  pä  Wallmark;  ej  heller  ät- 
njöt  han  nägonsin  någon  belöning  för  sina  tioåriga  trogna 
tjenster  mot  densamma,  och  Svenska  akademien,  hvars 
ärenden  han  så  länge  och  nitiskt  gick,  mottog  honom  aldrig 
inom  sin  krets. 

Vi  hafva  således  här  framför  oss  de  båda  hufvud- 
kämparne  i  striden.  Journalen  och  Polyfem.  Af  dessa  fästa 
vi  oss  hufvudsakligen  vid  den  senare  säsom  den  förste  och 
vigtigaste  bäraren  af  de  nya  idéerna. 

Om  vi  bläddra  i  den  ryktbara  tidningens  första  sam- 
ling, sä  finna  vi,  att  den  är  ett  veritabelt  organ  för  sällskapet 
»pro  joco».  Åtminstone  i  början  är  den  till  största  delen 
af  skämtsamt  innehåll,  och  artiklarne,  vers  och  prosa,  öfver- 
sättningar  och  original,  om  hvartannat,  gå  ut  pä  att  håna 
den  gamla  vitterhetens  representanter.  Leopold  såsom  huf- 
vudmannen  för  gustavianerna  anfalles  i  första  rummet,  der- 
näst  rigtar  man  sina  angrepp  mot  \^alerius,  hvilkens  poetiska 
materialism  stod  i  strid  mot  den  nya  skolans  högidealistiska 
åsigter  om  poesien,  och  mot  Wallin,  som  stod  illa  anskrifven 
för  sin  stora  lärodikt  »Uppfostringen»  och  sina  rimmade 
öfversättningar  från  Virgilius  och  Horatius  samt  dessutom 
retat  skolan  genom  sin  ofvannämnda  parodi.  Äfven  de 
eljes  obetydlige  författarne  Carl  Lindegren  och  N.  L.  Sjö- 
berg, den    senare  långt  förut  föremål  för  Thorilds  sarkasm, 


oöii  DEN   NYROMANTISKA    SKOLAN. 

blefvo  ganska  illa  behandlade.  Adlerbeth  och  Franzén  voro 
nästan  de  enda  som  gingo  fria.  Wallmark  ä  sin  sida  inlät 
sig  ej  genast  i  striden,  utan  dröjde  ett  par  månader,  ty 
Leopold  sjelf  hade  anbefalt  honom  att  intaga  en  afvaktande 
ställning,  till  dess  man  fullt  rustad  kunde  uppträda  och  gifva 
motståndarne  dråpslaget;  »tills  vidare  borde  man  endast 
behandla  den  en  bagatelle  med  en  och  annan  smäll  om 
öronen  i  förbigående».  Något  svar,  som  förmådde  bringa 
de  unge  kämparne  till  tystnad,  kom  dock  aldrig;  emellertid 
lät  Journalen  dem  understundom  höra  dryga  saker.  Så 
yttrar  den  i  en  artikel  (förmodligen  af  Leopold)  mot  den 
af  dem  förordade  och  ifrigt  studerade  tyska  filosofien  bland 
annat  följande  ironiska  ord:  »Är  det  underligt,  om  äfven 
hos  oss  några  unga  personer,  som  i  sitt  anletes  svett  genom- 
grubblat  emellan  skoltimmarne  någon  af  dessa  höga  tyska 
snilleläror,  finna  sig  derigenom  upplyftade  till  en  höjd  af 
älskvärd  sjelfbeundran,  som  omöjligen  tillåter  dem  att  annor- 
lunda än  med  det  djupaste  förakt  uttrycka  sig  om  en  Vol- 
taire,  en  Pope,  en  Racine  och  andra  sådana  ordinära  stackare  ? 
Är  det  underligt,  om  de  genom  sitt  eget  oväldiga  bifall  sålunda 
exalterade,  finna  intet  ställe  sig  värdigt  utom  vid  sjelfva 
Johannes  Uppenbararens  sida,  hålla  sig  för  äfven  sä  goda 
profeter  som  han  och  profetera  med  hans  talesätt  om  den 
stora  verldsomskapelsen  i  smak,  dä  allt,  som  upphöjdt  är  skall 
platt  varda  och,  (som  de  naturligen  smickra  sig)  allt  Jivad 
platt  är,  tvärtom  upphöjdt  i  stället?  Huruvida  underverket 
lärer  komma  att  sträcka  sig  till  någonting  så  platt,  som 
hvad  emellertid  af  dem  till  köps  utbjudes,  det  är  h varom 
något  tvifvelsmål  kunde  uppstå,  och  hvad  dessa  små  kort- 
synta profeter  tyckas  behöfva  ännu  några  veckors  erfaren- 
het för  att  tillräckligt  upplysas  om». 

Innan  denna  strafflexa  kora,  hade  Polyfem  rigtat  åtskil- 
liga satiriska  hugg  mot  sina  motståndare.  Ett  af  de  första  och 
skarpaste  var  Prof  af  Tunguscrnas  Vitterhet  {tir  Sjökapten 
Baggfots  manuskript).  Författaren,  som  kallar  sig  Nils  Ny- 
berg, är  ingen  annan  än  Hammarsköld.  Han  berättar  här, 
huru  han  blifvit  vitbjuden  på  landet  till  en  hederlig  prest- 
man,  i  hvilkens  församling  fans  en  sjökapten  Baggfot,  som 
gjort  vidsträckta  resor  och  bland  annat  kommit  till  Tungu- 
scrnas land.  Vid  sin  hemkomst  medförde  denne  åtskilliga 
anteckningar  om  och  öfversättningar  från  detta  folks  vitterhet. 
Af    dessa    stycken,    som  naturligtvis  gå  ut  på  att  parodiera 


DEN   NYROMAJJTISKA    SKOLAN.  3o< 

den  gamla  skolan  och  dess  särskilda  författare,  äro  några 
ganska  lustiga,  såsom  y>TäJJi}igssåtig  emellan  de  Twigusiska 
Stor- genierna  Amaridli  (Valerius)  och  Stnithio  (Wallin)»  och 
»Afiiarullis  resa  till  poeternas  land».  I  den  senare  berättas 
om  Valerii  resa  till  poesiens  land,  der  han  träffar  verl- 
dens  störste  skalder.  I  deras  sällskap  proklamerar  han 
den  gustavianska  skolans  idéer  om  poesi,  blir  förhånad  och 
straffas  slutligen  med  att  hvarje  dag  med  odelad  uppmärk- 
samhet nödgas  genomläsa  sina  egna  arbeten.  Han  slutar 
med  att  sända  en  varning  till  sina  hemmavarande  vänner 
Wallin,  Wallmark  och  konserter,  »att  upphöra,  ju  förr  dess 
heldre,  med  sina  poetiska  arbeten,  sä  kärt  det  dem  är  att 
icke  en  gång,  under  allmänt  åtlöje,  ensamme  genomläsa 
sina  skaldestycken,  under  den  inre  plägande  känslan  af 
deras  absoluta  oduglighet». 

Kort  derefter  kom  Polyfem  fram  med  en  ny  art  af  satir 
mot  samma  fiende:  de  af  Atterbom  författade  xe?iierna. 
Denna  temligen  misslyckade  form  var,  likasom  så  mänga 
andra  af  skolans  alster,  ett  län  frän  Tyskland;  författaren 
hade  nemligen  i  dessa  dikter  dels  imiterat  dels  öfversatt  de 
bekanta  i  grund  och  botten  misslyckade  xenier,  som  Schiller 
och  Goethe  i  förening  skrif\it  för  att  håna  sin  tids  olik- 
tänkande författare.  De  flesta  af  dessa  små  epigram  äro 
hos  Atterbom  (likasom  ock  hos  Hammarsköld,  som  äfven 
skref  några  dylika)  på  samma  gång  pretentiösa  och  udd- 
lösa. Inledningsxenien,  Atterboms  första  offentliga  ord  i 
denna  strid,  är  en  utmaning  in  optima  forma: 


Upp  fosterlandets  äkta  söner ! 

Svensken  ej  stort  om  poemer  sig  bryr.     Upp,  Xenier,  larmen 
folket  ur  sömnen  och  gällt  lofven  det  Snille  och  Salt! 

Skynden  i  Filisteernas  land,  eldsvansade  Räfvar! 

Herrarnes  papperssäd  redan  är  mogen  till  skörd. 

Mot  Journalen  fans  följande  epigram: 

Menlösa  kräk !     En  jemmerlig  roll  på  Pindens  teater 
Spelar  din  literatur,  journaliera  joiirnal. 

Mot  de  mycket  hånade  parafiaserande  öfversättningarna 
utsändas  följande  xenier: 


358  DEN   NYROJIÅNTISKA    SKOLAN. 

Horatius. 

»Lemna  min  aska  i  ro!»     Nej  än  en  magister  vill  fresta 
Hvad  han  med  glosor  och  rim  han  mot  din  ära  förmå. 

Ovidius. 

Tvenne  gånger  från  Solens  vagn  din  Phaeton  störtat, 
Arme  Naso !     Version  krossade  pilten  i  grus  : 

Och  på  en  vinglös  Pegasus  än  dig  tolkaren  hotar  — 

Lät  dock  Förvandlingen  ej   ännu  förvandlas  en  gäng. 

I  den  skämtsamma  genren  var  Atterbom  aldrig  fullt 
l}'ckad.  Ett  af  numren  i  Polyfem  medförde  ett  vidlyftigare 
polemiskt  stycke  af  honom:  >•> Några  scener  ur  Tiingusiska 
iragi-komeäien  Ritiimarbandet»,  också  den  en  imitation  efter 
tyskarne.  x\fven  här  drifver  han  gäck  med  motståndarne, 
och  personagen  är  delvis  densamma  som  i  »Baggfots  papper»; 
Wallin,  Valerius,  Wallmark  och  Leopold  sjelf  uppträda  i  åt- 
skilliga löjliga  situationer.  Något  egentligt  sammanhang 
finnes  ej  i  pjesen.  Dess  styrka  består  i  den  mängd  citat, 
författaren  lägger  i  de  uppträdandes  mun,  och  hvilka  ofta 
göra  en  komisk  effekt.  Karakteristiskt  för  nya  skolans  tyska 
sympatier  är  den  scen,  då  »en  gudinna  ^>,  som  förklarar  sig 
vara  den  lyska  filosofien  sväfvar  ner  i  en  guldsky  och 
oqvädar  Wallmark  och  Wallin  samt  vid  sitt  försvinnande 
slår  omkull  en  butelj  nektar,  som  Valerius  medfört  frän 
poeternas  land,  hvarvid  vätskan  tänder  eld  på  Svenska  akade- 
miens handlingar  med  undantag  af  några  få  dugliga  stycken, 
deribland  Franzéns. 

Bland  de  qvickaste  anfallen  i  Polyfem  var  dock  Livjns 
ironiska  Fejde-  och  Vartiingsbref,  i  h vilket  han  särskildt  rig- 
tar  satirens  udd  mot  Svenska  akademien.  Det  är  under- 
tecknadt  af  de  förnämsta  representanterna  för  den  gamla 
skolan  under  de  kända  öknamnen,  som  Polyfem  gifvit  dem 
och  alltjemt  använder,  och  begynner  sålunda: 

Redan  för  längre  tid  sedan  har  ett  visst  parti,  utan  hyfsning  och 
smak,  utspridt  sig  frän  skogarne,  hvarest  de  i  en  dunkel  skugga  till- 
bedt  naturens  skogsmenniska  (en  allusion  på  att  Stockholms-Posten  en 
gäng  kallat  Shakspeare  »literaturens  skogsmenniska»)  och  framburit 
plumpa  offer  på  hans  oprydda  altaren,  men  nu  öfverstigit  gärdesgårdarne 
kring  den  blomsteräng,  hvarest  vi,  vallade  af  purpurprydda  herdar, 
hade  ett  frodigt  bete.  Länge  hafva  de  i  hemlighet  förringat  och  be- 
gabbat de  rosor  och  violer,  som  omgåfvo  vår  krubba,  samt  vågat  sig 
att  kasta  förmätne  ögon  inom  det  hus,  hvarest  i  ett  heligt  mörker 
smakens  sanna  skörd,  behörigen  afslagen,  bergad  och  torkad,  förvarades 
till  framgen  näring  för  dem  af  oss,  hvilka  lida  brist  på  egen  kraft 
eller    lukt    att  skilja  ackelejan   från  väpplingen,  och  nu  tala  de  —  så- 


DEN   NYROMANTISKA   SKOLAN.  359 

som  de  sjelfve,  men  alldeles  icke  vi,  tro  —  qvickheter  om  dessa  koste- 
liga skatter,  dessa  hopade  blommor,  dessa  torkade  förråd,  och  säga; 
att  som  krubban  är,  så  är  ock  hästen.  Föga  finnes  det  någon  sann- 
färdeligen  upplyst,  som  icke  genast  inser,  att  de  med  allt  detta  vilja 
utdrifva  oss  från  våra  boningar,  vilja  fl)'tta  våra  så  väl  inhäftade  skrif- 
ter till  andra  mindre  välluktande  ställen  och  drifva  oss  ur  damernas 
sköten,  utan  att  de  likväl  sjelfva  vilja  vara,  eller  till  skadestånd  skafla 
dem,  andra  favoriter  af  Islands-ras  i  stället. 

Hvem  skulle  icke  sådant  gä  till  hjertat?  Ho  skulle  ej  med  sista 
blodsdroppen  vilja  skydda  dessa  heliga  platser?  Hvem  skulle  ej  vilja 
gripa  till  vapen  emot  en  hord,  som,  lik  de  gamle  göter,  endast  vill 
inkräkta  för  att  förstöra  de  aldra  subtilaste  mästerstj-cken  ? 

Detta  stycke  af  väl  underhållen  ironi  åtföljdes  i  nästa 
nummer  af  ett  Sändehref  af  samme  författare,  i  hvilket  han 
under  namnet  Olof  Mollbergsson  i  biblisk  stil  uppmanar 
bröderne  att  vara  vid  godt  mod  samt  uttalar  sina  oförgrip- 
liga tankar  om  viinner  och  fiender.  Dessa  båda  allt  igenom 
lyckade  parodier  blefvo  besvarade  af  en  tidning,  som  äfven 
tog  gamla  skolans  parti  mot  de  nye  inkräktarne,  Nya  Posten, 
redigerad  af  en  i  literaturens  häfder  olyckligt  ryktbar  för- 
fattare, Törneblad.  Äfven  med  denna  tidning  för  Polyfem 
en  genomgående  fejd. 

Det  anförda  må  göra  tillfylles  för  att  gifva  ett  begrepp 
om  arten  af  polyfemisternas  satiriska  polemik.  Man  har 
ofta  upphöjt  den  gamla  skolans  qvickhet  på  deras  bekost- 
nad, men  med  orätt;  säkerligen  äro  många  stycken  ur 
Polyfem  i  detta  hänseende  jemnbördiga  med  motsvarande 
arbeten  af  motståndame,  med  undantag  möjligen  af  Leo- 
polds. 

]\Ien  Polyfem  bjöd  äfven  på  artiklar  af  mera  allvarligt 
innehåll,  sedeskildrande  kåserier  samt  kritiker  och  recensio- 
ner, afsedda  dels  att  uppvisa  den  verkliga  innebörden  af 
den  gamla  skolans  alster,  dels  att  göra  sina  läsare  bekanta 
med  den  utländska,  naturligtvis  i  första  rummet  den  tyska, 
literaturens  bästa  verk.  I  de  senare  samlingarna  af  Polyfem, 
då  den  nya  skolan  öfvergått  från  en  betryckt  till  en  tri- 
umferande sekt,  blefvo  satirer  och  parodier  alltmera  säll- 
synta, och  den  positiva  sidan  af  dess  verksamhet  blef  i 
samma  mon  den  förherrskande. 

Betrakta  vi  nu  de  allvarligare  styckena,  så  möta  vi  i 
första  rummet  en  artikel,  författad  af  Askelöf,  der  för  första 
gängen  skolans  ståndpunkt  klart  och  distinkt  angifves  och 
frän  olika  sidor  skärskådas  utan  de  vanliga  satiriska  och 
ironiska  anfallen.    Äfven  om  man  ej  med  förbundsbröderna 


360  DEN  NYR05IANT1SKA   SKOLAN. 

kan  anse  denna  uppsats  såsom  det  yppersta,  som  blifvit 
skrifvet  på  vårt  modersmål,  lönar  det  dock  mödan  att  nå- 
got närmare  taga  kännedom  om  den.  Dess  titel  är:  Hvil- 
ket  är  det  syjibara  syfte7nålet  för  de?i  så  kallade  Nya  Vit  t  er - 
hets-Sektens  bemödanden,  och  hvilka  äro  de  medel,  hvarigenom 
defi  sökt  7iärma  sig  detta  7?iål? 

Denna  »lilla  redovisningslibell»,  såsom  författaren  kallar 
den,  börjar  med  att  försäkra,  att  »den  nya  sekten»  höjt 
upprorsfanan  h varken  af  penninglystnad  eller  äregirighet; 
i  senare  afseende  förklarar  den  sig  afgjordt  mot  akademier 
och  prisutdelningar  såsom  »skadliga,  snillet  inskränkande  och 
q\äfvande  inrättningar».  Vidare  hade  man  klandrat  den, 
emedan  den  anföll  berömda  och  af  alla  omtyckta  författare. 
Häremot  gör  Polyfem  gällande,  att  all  dess  kritik  stöder  sig 
på  en  fast  teori  och  ett  genomtänkt  uppfattningssätt  af 
poesien,  samt  andrager  Boileaus  och  Lessings  yttranden  för 
att  emot  förebråelsen,  att  de  unga  sjelfva  icke  skapat  några 
mästerverk,  bevisa,  att  man  af  en  god  kritiker  ej  nödvändigt 
har  rätt  att  fordra  utmärkta  poetiska  verk. 

Hvilket  är  nu  detta  nya  skolans  poetiska  uppfattnings- 
sätt? Mänga  hafva,  såiger  författaren,  karakteriserat  det 
såsom  blott  en  rekommendation  af  allt  tyskt.  Men  detta 
är  ett  misstag,  ty  engelsmän  och  italienare  äro  i  sig  sjelfva 
lika  goda  mönster,  och  många  af  deras  stormän  hade  med 
vördnad  blifvit  nämnda. 

Men  man  har  icke  insett  hvar  grunden  låg  till  vår  ovanliga  be- 
handling af  vissa  ämnen,  och  deraf  Icom  den  besynnerliga  åsigten  af 
vårt  företag.  Man  kunde  icke  begripa,  huru  det  vore  möjligt  att  anse 
poesi  för  något  annat  än  ett  förädlande  sinnesnöje,  som  förmodligen 
vill  säga  detsamma  som  en  artigare  metod  att  roa  ett  hyfsadt  sällskap 
och  derunder  inströ  små  frappant  framstälda  lefnadsregler,  hvilka  tillsam- 
mantagna man  tagit  sig  den  friheten  att  kalla  filosofi.  Så  mycket  mindre 
kunde  man  då  begripa,  huru  det  var  möjligt  att  göra  sig  lustig  öfver 
dessa  rimmade  predikningar  af  våra  s.  k.  store  poeter,  hvilka  man  läste 
med  den  största  beundran,  emedan  A  sagt  till  B  och  B  till  C,  och 
så  allt  nedföre,  att  de  voro  dråpliga  mästerstycken,  hvilka  det  skulle 
förråda  en  oerhörd  smaklöshet  att  icke  beundra.  Då  nu  poesi  icke 
var  och  icke  skulle  vara  annat  än  en  sådan  leksak,  så  måste  det  ju 
förefalla  underligt  att  höra  menniskor,  som  man  icke  vidare  viste 
något  om,  ända  rätt  fram  fördömma  detta  begrepp,  åberopa  främmande 
nationers  exempel,  tala  om  Homer,  Göthe  och  Shakespear  såsom  hos 
oss  oupphunna  mönster,  och  öfverhufvud  framställa  poesien  såsom  en 
högst  vigtig  faktor  eller  ingrediens  af  menskliga  bildningen  m.  m.  s. 
—  Vidare  tyckte  man  det  vara  en  underlig  omständighet,  att  allt  detta 
framstäldes  med  största  säkerhet  och  djerfhet,  utan  att  man  fick  några 
mönster  på  vårt  språk  af  det  slags  poesi,  som  skulle  sättas  i  stället 
för  den  klandrade,  liksom  det  icke  vore  möjljgt  att  inse  det  felaktiga  i 


DEN   NYROMANTISKA    SKOLAN.  3b  1 

en  sak,  utan  att  derföre  hos  sig  känna  förmåga  att  alstra  något  bättre. 
Vi  anse  nemligen  framställningen  af  det  rent  sköna,  långt  ifrån  för 
någonting  lätt;  och  poesi  —  hvad  är  den  annat  än  det  rent  skönas 
(det  absolutas)  uppenbarelse?  Filosofien  kan  väl,  i  kraft  af  sin  innerliga 
slägtskap  med  poesien  (h.  e.  deras  inbördes  ömsesidiga  förklaring), 
skapa  oss  en  poetik,  hvilken  åter  utstakar  för  oss  formlerna  och  me- 
todiken, men  af  sjelfva  poesien  kan  den  ingalunda  sätta  oss  i  besitt- 
ning. Detta  kan  ganska  lätt  förklara  för  oss,  huru  genom  ett  enda 
felsteg  den  moderna  poesien  aflägsnade  sig  för  så  lång  tid  allt  mer 
och  mer  ifrån  sin  urbild,  den  rena  poesien.  Aristoteles  hade  nemligen 
bildat  sig  en  poetik,  abstraherad  från  grekiska  poesiens  mästerstycken, 
hvilka  äro  de  högsta  kända  poetiska  digniteter,  de  som  närmast  upp- 
hinna poesiens  ideal.  Men  hvad  kunde  denna  poetik  lemna?  Blott 
regler  för  det  mekaniska.  Huru  falskt  tänkt  måste  icke  då  den  satsen 
blifva,  att  man  genom  dessa  reglers  stränga  iakttagande  skulle  fram- 
alstra  äfven  så  goda  poemer  som  de,  hvilka  gifvit  anledning  till  dessa 
regler.  Och  likväl  gick  man  på  detta  sätt  tillväga,  dä  man  inrättade 
den  skaldekonst,  som  uppkom  i  Frankrike,  florerade  en  tid  i  Tyskland 
och  ännu  hos  oss  är  den  rådande.  Det  är  mot  denna  skaldekonst, 
som  vi  rigtat  vår  polemik.  Det  sanna  snillet  skapar  sig  sjelf  sin  bana, 
sina  former ;  och  hvarje  stort  skapande  snille  gör  af  denna  anledning 
alltid  nya  tillägg  till  poetikerna  nödvändiga.  Ty,  man  betänke  det 
noga,  konststycken  skapa  teorier  och  icke  tvärtom.  Huru  mycket 
mer  misslyckad  måste  icke  denna  modernt  moderna  poesi  blifva,  då 
man,  som  det  verkligen  här  hände,  icke  förstod  sin  Aristoteles,  som 
nog  synes  deraf,  att  man  förklarade  honom  genom  Horatius,  som  för- 
modligen aldrig  tänkte  så  litet  på  någonting,  som  att  med  sitt  skalde- 
bref  till  Pisonerna  skapa  en  teori  för  i8:de  och  I9:de  seklets  skalder ! 
Vi  hafva  beslutat  att,  utan  hinder  af  dessa  häfdade  misstag,  an- 
ställa inför  våra  landsmän  en  pröfning  af  de  konstprodukter,  som  äro 
för  handen ;  derföre  att  vi  anse  konsten  för  någonting  heligt,  som 
h varken  bör  eller  får  förblandas  med  småsinnets  kraftyttringar.  Vi 
ville,  att  något  skulle  vara  rödjadt  för  de  snillen,  som  möjligtvis  här- 
efter kunde  uppstå;  vi  skulle  glädja  oss,  om  någon  tänkare  icke  skulle 
finna  våra  bemödanden  onyttiga  för  det  stora  verket:  vår  national- 
andas  möjliga  väckelse  och  återförande  till  sin  värdighet  och  sjelf- 
ständighet.  Derföre  måste  först  galanteriet  fördrifvas  ur  det  svenska 
snillets  skapelser,  och  afgudabilderna  nedrifvas,  för  hvilka  vi  så  länge 
rökt  och  offrat.  Detta  är  gränsen  för  vår  verksamhet :  längre  få  vi 
icke  gå.  De  skola  förmodligen  en  gång  komma,  som  bygga  på  den 
grund,  vi  lagt;  men  vi  skola  fortfara  att  verka  i  den  inskränkta  krets, 
som  blifvit  oss  anvist.  Hittills  hafva  vi  icke  behöft  att  lägga  konstens 
nogaste  måttstock  på  de  verk,  vi  pröfvat;  man  dömmer  icke  arabesker 
efter  den  bildande  konstens  högsta  principer.  Men  om  den  tid  skulle 
komma,  då  konsten  äfven  hos  oss  närmar  sig  till  sitt  ideal,  så  hafva 
vi  här  och  der  i  våra  skrifter  gifvit  vinkar  om  våra  yttersta  stånd- 
punkter, och  vi  skola  icke  underlåta  att  lika  frimodigt  yttra  oss  då 
som  nu.  Och  skulle  vi  upplefva  det  tidehvarf,  då  sann  filosofi  och 
ren  konst  blifvit  inhemska  i  Sverige,  gemensamt  återstält  religionens 
förlorade  anseende  och  undanryckt  moraliteten  sedespråkens  vacklande 
beskydd  ;  då  skola  vi  med  glädje  nedlägga  våra  vapen  och  fröjda  oss 
åt  den  nya  sol,  som  uppgått  öfver  ett  älskadt,  nu  skymfadt  fädernesland. 


302  DEN   NYROMANTISKA   SKOLAN. 

Genom  de  anförda  profven  ur  Polyfem,  hemtade  ur 
dess  första  serier,  far  läsaren  en  föreställning  om  tidningens 
hufvudinnehåll.  Äfven  andra  sidor  af  nya  skolans  åskådnings- 
sätt framträda  i  Polyfem;  men  dessa  må  tills  vidare  lemnas 
oberörda  för  att  belysas  i  sammanhang  med  dess  senare 
verksamhet.  Hand  i  hand  med  angrepp  på  den  gamla 
smaken  gä,  såsom  vi  sett,  underrättelser  om  en  ny  och 
bättre  utländsk  literatur,  än  den  man  förut  beundrat.  Att 
skolan  i  dessa  angrepp  ofta  gick  hänsynslöst  tillväga,  har 
ständigt  lagts  den  till  last,  och  man  har  dervid  naturligtvis 
mycket  fäst  sig  vid  opponenternas  ungdom  och  funnit  det 
otillbörligt  att  ynglingar,  som  knappt  lemnat  skolan,  kriti- 
cerade  hvad  som  förut  af  nationen  varit  ansedt  såsom  godt 
och  mönstergildt,  och  detta  till  på  köpet  i  en  hånande 
och  föraktfull  ton.  På  dessa  anmärkningar,  från  början 
framstälda  i  Journalen,  svarar  Askelöf  uti  sin  nyss  meddelade 
uppsats  icke  utan  skäl,  att  hvar  och  en  är  berättigad  att 
granska,  som  äger  de  erforderliga  kunskaperna  dertill  — 
och  att  de  mera  framstående  inom  Nya  skolan  verkligen 
ägde  vidtomfattande  studier  i  literatur,  kan  man  lätt  öfver- 
tyga  sig  om  genom  såväl  deras  bref  som  deras  uppsatser. 
Anklagelsen  för  hänsynslöshet  i  form  åter  är  ej  alldeles  obe- 
fogad, ehuru  det  öfvermodiga  skrifsättet  säkerligen  i  ej  ringa 
grad  framkallades  af  den  fullt  ut  lika  stora  råhet,  som 
Wallmark  oupphörligt  i  sina  stridsskrifter  lät  komma  sig  till 
last.  De  stridslystne  unge  författarnes  egna  poetiska  arbeten 
svarade  ej  heller  under  den  första  tiden  mot  skärpan  i  deras 
kritik,  hvilket  ock  gaf  motståndarne  vapen  i  händerna. 
Emellertid  var  Polyfem  den  mest  aggressiva  af  skolans 
tidskrifter;  den  var  det  lätta  kavalleriet,  som  skickades  i 
spetsen  för  att  bereda  rum  för  den  tyngre  rustade  hufvud- 
armén,  den  var  den  jättelika  kämpen  för  en  renare  vitter- 
het, hvilken  —  för  att  begagna  ett  uttryck  af  Thorild,  väl- 
behagligt för  den  nya  skolan  —  skulle  göra  landet  trångt 
för  rimmeriets  infödde  finnar  och  lappar.  I  Lyceum,  Fos- 
foros och  Literaturtidningen  —  för  att  icke  tala  om  den 
obetydligare  Eleganttidningen  —  nedlade  skolan  sina  posi- 
tiva produkter,  under  det  polemiken  i  dessa  skrifter  antog 
en  humanare  form. 

I  det  stora  hela  blef  Polyfem  ej  ogynsamt  emottagen 
af  den  opartiska  delen  af  den  publik,  som  intresserade  sig 
för   literära  frågor  —  och  den  tiden,  dä  ännu  de  estetiska 


DEN   NYROlSrANTISKA    SKOLAN.  3G3 

frågorna  intogo  en  mera  framskjuten  ställning  än  de  poli- 
tiska, fans  det  godt  om  sådan.  Man  fann  många  af  tid- 
ningens artiklar  roliga,  ja,  t.  o.  m.  en  och  annan  af  gustavi- 
anerna  tvekade  ej  att  gifva  sitt  erkännande  åt  densamma, 
ehuru  man  nog  på  många  häll  betraktade  den  såsom  allt- 
för skandalös.  Dess  utgifvande  fortfor  till  midten  af  året 
1812,  då  den  upphörde  delvis  med  anledning  af  de  in- 
skränkningar i  tryckfriheten,  som  gjordes  vid  Örebro  riksdag. 

Sommaren  18 10  började  en  ny  tidning  utkomma, 
hvilken  bar  det  frän  Tyskland  importerade  besynnerliga 
namnet  Elegant-tidningen.  Äfven  denna  tidning,  från  början 
endast  afsedd  att  blifva  ett  journalistiskt  allahanda,  togs  strax 
från  början  i  Nya  skolans  tjenst  för  populariserandet  af  dess 
idéer.  H varken  denna  eller  den  hösten  samma  är  utgifna 
Lyccum  blefvo  dock  af  någon  stor  betydelse  i  skolans  hi- 
storia. Ett  i  den  förra  förekommande  poem  af  Atterbom, 
Mitt  första  rendez-vons,  väckte  genom  sin  ohöljda  sinlighet 
en  tvetydig  uppmärksamhet  och  gaf  anledning  till  vidlyftiga 
meningsutbyten  om  det  sinligas  berättigande  i  poesi  och 
konst,  hvilket  Nya  skolan,  dervid  följande  den  tyska  ny- 
romantikens exempel,  försvarade.  En  uppsats  i  samma 
tidning :  Bref  Öfver  svenska  vitterheten,  till  en  utrikes  resande 
Vän  af  Palmblad  kastar  äfven  ett  visst  ljus  öfver  skolans 
uppfattning  af  samtida  literära  företeelser. 

Icke  heller  Lyceum  medförde  några  vigtigare  inlägg  i 
striden  mellan  skolorna.  Den  mest  betydelsefulla  uppsatsen 
torde  vara  Hammarskölds  kritik  öfver  Adlerbeths  öfver- 
sättningar  frän  latinska  skalder,  emedan  den  berör  en  af 
skolans  utgångspunkter,  frågan  om  de  metriska  öfversätt- 
ningarna,  på  samma  gång  man  här  har  tillfälle  att  upphöja 
förtjensterna  hos  en  af  den  gamla  vitterhetens  stormän.  För- 
öfrigt  innehåller  tidskriften  en  öfversigt  af  den  senaste  svenska 
literaturen,  en  skarp  kritik  mot  Valerius,  meddelanden  och 
recensioner  rörande  tyska  literaturen  samt  några  få  original- 
dikter, bland  hvilka  flera  äro  uttryck  för  skolans  beundran 
af  den  grekiska  literaturen.  Längst  går  denna  i  Hammar- 
skölds Skaldebref  till  en  ung  gosse  vid  ufversändandet  af  ett 
grekiskt  lexikon.  »Den  unga  gossen»,  som  är  författarens 
ettårige  son,  varnas  här  för  en  mängd  fel  och  laster,  emot 
hvilka  alla  den  grekiska  literaturen,  hvars  nyckel  lexikonet 
är,  skulle  tjena  såsom  en  räddande  engel. 

Innan  Lyceum  säg  dagsljuset,  hade  redan  första  häftet 


364  DEN   NYROMAKTISKA   SKOLÅN. 

af  den  nya  skolans  länge  påtänkta  hufvudorgan  utgifvits. 
I  Fosforos,  som  utkom  i  slutet  af  Augusti  1810  hos  Sten- 
hammar  och  Palmblad  och  redigerades  af  Upsala-afdelningen 
af  Nya  skolan,  men  med  talrika  bidrag  frän  Polyfemisterna, 
lades  hufvudvigten  vid  den  positiva  sidan  af  programmet  — 
originaldikterna,  under  det  den  direkta  polemiken  i  allmän- 
het förvisades  till  Polyfem.  Om  vi  närmare  betrakta  dessa 
dikter,  så  finna  vi  redan  i  Atterboms  första  dikter  i  Fos- 
foros ett  fulltonigt  uttryck  af  hans  skaldeindividualitet  och 
i  och  med  detsamma  af  hela  skolans  uppfattning  af  ro- 
mantik —  eteriska,  musikaliska  och  stämningsfulla,  men  tillika 
oklara  och  prålande  med  granna,  stundom  meningslösa  ord 
och  bilder.  I  Prologen,  ett  poem  fullt  af  skönheter,  men 
stundom  mycket  svårförstådt,  skildrar  skalden  poesien  och 
dess  väsende,  beklagar  dess  förfall  och  bebådar  den  morgon- 
stjerna,  som  »tindrar  fram  ur  lagerskogen»  betecknande  en 
ny  och  ljusare  period  för  den  svenska  diktkonsten,  den 
nemligen  som  den  nya  skolans  förbund  med  tidskriften 
gick  att  inviga.  De  verser,  som  afsluta  denna  dikt,  äro 
ganska  stämningsfulla,  ehuru  de  ej  stå  i  något  oupplösligt 
sammanhang  med  sjelfva  dikten.    De  hafva  följande  lydelse : 

Ur  himmelens  öknar 
Går  Fosforos  fram, 
Och  skogarna  glimma, 
Och  rosorna  strimma, 
Och  stjernorna  simma 
I  klingande  vågen  som  glittrande  dam. 

Sophia  är  väckt  ur  sin  långsamma  blund. 
Och  Sången  skall  fira  den  väntade  stund. 
De  himmelska  systrar,  i  seklernas  dans, 
Emellan  sig  skifta  sin  stjerniga  krans. 

I  spåren  som  brudgum  ledsagar  dem  Vår, 
Och  anden  i  kärleken  lifvet  förstår: 
Och  himlen  sig  lutar,  lik  skönhetens  barm, 
Mot  saliga  varelser,   spänstig  och  varm. 

Re'n  morgonens  englar  på  kullarna  se, 
Och  sjöarnas  speglar  mot  asparna  le, 
Om  sommarn  sig  bäddar  med  älskande  par: 
Och  öfver  dem  nådig  står  verldarnas  Far. 

I  svenner!     I  jungfrur!  med  skämt  och  med  säng, 
O,   helsen  en  lefnad  så  Ijuf  och  så  lång! 
(Jnilinden  med  rankor  ert  ångande  hår : 
Naturens  förtrollande  nyckel  är  vår. 


DEN    NYROrANTISKA    SKOLAX.  cj(j5 

När  smältande  kyler  sig  lefnadens  brand, 
Ur  fjerran  oss  lockar  ett  skiJnare  land: 
Der  vänner  oss  famna  vid  Lifvets  krater, 
Och  harporna  klinga  och  kärleken  ler. 


Så  hvila  dig,  suckande  bröst! 
Flyt  stillare,  perlande  tär! 
Och  stäm  dig  melodisk,  o  röst! 
Ty  konst-verlden  evigt  är  vår. 


Se  Maj  bland  Chariter 

Dig  skyndar  emot, 
Den  lockiga  engeln 

Med  dansande  fot. 

Ur  doftande  häckar 

Hans  anlete  ler. 
Och  böjd  på  narcisser 

I  källan  han  ser. 

Der  strör  han  med  ambra 

Sitt  gullgula  hår, 
Och  purprad  på  kinden 

Mot  skönheten  går. 

Han  följes  af  skalder 

I  skallande  chor; 
Hon  lyssnar  på  cittran 

Och  lyfter  sitt  flor. 

De  kyssa  hvarandra 

Vid  stjernors  koral, 
Och  Hellos  myser 

Ur  gudarnes  sal. 

Bland  bäckar  och  lindar 

De  älskande  gä, 
I  luftiga  fjäten 

De  födda  violerna  hviskande  stå. 


De  nattliga  zoner. 
Bepurpras  af  glans: 
De  vakna  i  dans 
De  eviga  toneri 


Tidskriften  verkade  för  sitt  mål  genom  dikter  —  origi- 
nal och  öfversättningar  —  kritiker  och  recensioner.     Ätter- 


3(iG  I)EN   NYROMANTISKA   SKOLAN. 

bom  bidrog  med  stycken  af  alla  dessa  arter;  likaså  Palm- 
blad, hvilken  med  sitt  öfvervägande  intresse  för  grekerna, 
gaf  en  mängd  prof,  öfversatta  från  deras  literatur;  Hammar- 
sköld uppträdde  mest  som  kritiker  och  literaturhistoriker; 
Elgsiröm  inlemnade  vackra  och  stämningsfulla  sånger  i  ro- 
mantisk anda,  Ingelgren  likaså  samt  derjemte  åtskilliga  öfver- 
sättningar  från  grekiskan;  Hedhor 71  införde  i  de  två  första 
häftena  flera  af  sina  psalmer  —  hans  hufvudgenre,  deribland 
hans  vackra  öfversättning  af  Prudentii  hymn:  »Hell!  Torka 
ditt  gråtande  öga»,  hvilken  dock  ännu  bättre  tolkats  af 
Wallin.  Dessutom  uppträdde  flera  mera  tillfälliga  med- 
arbetare. 

Genom  Fosforos  visade  den  nya  skolan,  att  den  inom 
sin  krets  räknade  verkliga  skalder.  I  främsta  rummet  kommer 
naturligtvis  dess  hufvudman  Atterbom,  som  alltifrån  sitt 
första  uppträdande  med  skäl  räknades  såsom  en  begäfning 
af  första  rangen.  Hans  Prolog  var  långt  ifrån  det  bästa 
bland  hans  poetiska  bidrag  till  Fosforos.  Redan  på  dess 
första  blad  påträffa  vi  ett  poem,  som  utmärker  sig  genom 
den  skäraste  romantik  och  tillika  är  temligen  fritt  från 
skaldens  vanliga  oklarhet,  osvenskheter  och  öfverdrifter. 
Det  må  här  i  sin  helhet  finna  sin  plats: 


Erotiken. 

Säg  på  hvilken  majdag  skall  jag  finna 

Detta  hjertas  anade  Gudinna, 

Målet  för  mitt  himlaburna  hopp? 

Vårens  drottning !  stig  ur  Tidens  vågor, 

Osedd  skönhet,   ur  kristallens  lågor, 

Som  med  perlors  skum  kring  skötet  trängas. 

Vagga  till  min  strand  på  myrten  opp ! 

Är  du  född,  bland  sjungande  Najader 
Höj  din  blick,  och  se,  din  blide  Fader 
Uranos  sig  klädt  i  högtidsskrud ; 
lijuset  re'n  ur  Österns  portar  ilar, 
\'äljer  leende  bland  gyllne  pilar,   — 
Strålen  träffar  vattnets  helga  Dotter, 
Skänker  Skönheten  åt  Skaldens  brud. 

Såg  jag  ej  i  drömmen  re'n  den  Ljufva? 
Hvit  som  liljan,  blyg  som  Edens  dufva 
Mellan  björkarna  på  kullen  stå? 


DEN    NYROMANTISKA    SKOLAN. 

Och  ur  blåa  fjerran  sågs  Aurora 
Med  sitt  purpursläp,  det  ljusa,  stora, 
Ofver   träden    tömmande    sin  urna, 
Eld  på  Huldgudinnans  kinder  så? 

Skymtande  ur  tunna  ambradimmor, 
Glänste  hennes  bild  i  rosenstrimmor, 
Sväfvande  i  böljans  krökta  fjät : 
Öfver  hjessan  brann  en  morgonstjerna, 
Och  vid  vindens  röst,  för  Himlens  Tärna 
Böjde,  nickande  mot  flodens  spegel, 
Bergens  cedrar  sina  majestät. 

Sänkt  i  skådning,  blå  sig  etern  hvälfde; 
Jorden  stum  af  stilla  vällust  skälfde ; 
Luften  klang  af  ohörd  fogelsång: 
Blomstrens  kalkar  ur  sin  slummer  väckta. 
Öppnades  att  efter  ljuset  smäkta, 
Sågo  drottningen  —  och  tårar  smekte 
Hennes  fot,  som  flög  med  vestans  gång. 

Nu  jag  göt  i  lutan  denna  tjusning. 

Den  en  Gud  mig  gaf,  vid  lifvets  ljusning, 

Rikt  betalande  mitt  Ödes  brott: 

Häpen  hon  mitt  spel  ur  lunden  hörde  — 

Följde  tvekande  den  klang,  som  rörde. 

Såg  den  djerfve  —  som  med  knäfall,  fjerran, 

Väntade  och  fruktade  sin  lott. 

Mörka  här,  som  konstens  medel  flydde, 
Blott  en  linda  af  narcisser  pr)'dde,  — 
Våg  på  våg  kringsvallade  dess  bröst; 
Hvit  som  englars  skrudar,   morgondrägten 
Samm  med  blomstren  stimmande  i  fläkten. 
Af  en  lycklig  azurfärgad  gördel 
Kring  det  smala  lifvet  fängslad  löst. 

Så  hon  stod  framför  mig.     Blyg  som  strimman 

Af  en  måne,   röjd  i  silfverdimman. 

Jungfrubarmen   genom   floret    smög. 

Från  det  anlet,  der  jag  än  säg  dröja 

Tårars  spär,  nu  föll  en  hatad  slöja  — 

Blick  —  och  kyss  —  och  bäfvande  omarmning ! 

Och  en  blixt  igenom  rymden  flög. 

Solen  fjerran  steg  ur  blåa  sundet, 
Säg  med  faderslöje  på  förbundet, 
Log.  förskönad  mot  en  vaknad  dag ; 
Näktergalen  sjöng  om  Greklands  vårar, 
Bi'n  i  dans  bortkysste  rosens  tårar; 
Och  den  själ,  som  lifvar  verlden,  sade: 
»Mina  barn  jag  ser  med  godt  behag  I» 


o<>"^  DEX   XYEOMAXTISKA    SKOLAX. 

Kom  då  till  den  fristad,  som  naturen 
Bjuder  oss,  af  åar  genomskuren, 
Der  på  kuUn  en  skuggad  boning  står: 
Höga  lönnar  kransa  hennes  parker, 
Och  på  våra  månbeglänsta  marker 
Ofta  du,  i  nattens  helga  timmar, 
.    Hvita  elfvors  dansar  skåda  far. 

Om  du  stode,  kroppsligt  sann  derinne, 
Hyllade  min  skänk:  ett  redligt  sinne, 
Vetenskap  och  konst  i  sammanklang: 
Evigt  Trohetens  Dämoner  skulle 
Sväfva  dufvolikt  omkring  vår  kulle, 
Aldrig  du  den  g}'llne  stunden  ångra, 
Då  du  rörd  i  mina  armar  sprang. 

Kanske  nu  du,  vid  din  gömda  båga. 
Bakom  gröna  skydd  mot  solens  låga, 
Med  taniburn  i  hand,  i  tårar  ler: 
Ty  en  säng  af  mig  på  duken  hvilar, 
Och  din  svanhand  genom  bladen  ilar; 
Än  ett  stygn  —  och  än  en  blick  i  skriften 
Och  en  suck  du  åt  författarn  ger. 

Kanske  ock,   »Hvar  vistas  han»?  du  frågar: 
"Månne  i  hans  egen  lefnad  lågar 
Denna  dygd,  jag  i  hans  dikter  fann? 
Skalder  sällan  äga  fromma  seder ; 
Men  om  religion  hans  Sångmö  leder. 
Som    den   andaktsfulla   stämpeln  tyder, 
Säkert  är  han  dä  en  ädel  man». 

Säkert,  säkert!     Ja,  den  dolda  oro, 
Enda  spår  af  irringar,  som  voro. 
Skulle  dö  vid  ljudet  af  ditt  tal: 
Himlars  sällhet  skulle  kring  oss  svalla, 
Lifvet  bort  i  högre  rytmer  skälla; 
Sist  Fulländningens  förtjenta  Hebe 
Vinka  med  föryngringens  pokal. 


Sväller  dig  en  Ijuf  oändlig  längtan, 
En  lik  anderöster  salig  trängtan 
Efter  en,   fast  dunkelt  påmind  bygd? 
Ack!    en   gång   förent,   vi  sägo  qvälla 
Verldar,   gullstoft  likt,   ur  ljusets  källa, 
Dä  vid  Skönhetsfloden  våra  själar 
Kysstes  under  himlalindars  skygd. 

Snart  vi  återgå  till  fosterlandet. 
Snart  det  brister,   detta  tränga  bandet 
Af  en  sinlig  verld,  som  skymt  vår  syn; 


DEN   NYROMANTISKA  SKOLAX.  309 

Och  när  stjernorna  i  kretsar  sjunga, 
Tingens  rena  former  kring  oss  Ijunga,   — 
Skall  i  skönhet  och  musik  försmälta 
Minnet  af  den  låga  jordens  bryn. 

Men  ett  kors  skall  efterverlden  hugga 
}'å  vår  grift,   i  helga  almars  skugga, 
Vid  en  strand  på  glöm-mig-aldrig  rik  : 
Korset  skall  i  midnattsvinden  klinga, 
Blomman  ömt  sin  stjelk  kring  korset  svinga, 
Och  vid  månans  sken  de  orden  läsas : 
»Himlen  vins  af  Kärlek  och  Musik». 

Näst  Atterbom  och  Hedborn  var  Elgström  den  såsom 
skald  mest  begåf\'ade;  han  var  tillika  den  minst  polemiskt 
anlagda.  Under  sin  ungdom  hade  han  i  följd  af  öfver- 
ansträngning  ådragit  sig  en  bröstsjukdom,  som  slutade  hans 
på  motgångar  rika  lefnad,  innan  han  ännu  uppnått  29  års 
ålder.  I  hans  dikter  spårar  man  ock  en  förening  af  sjuk- 
lighet och  svärmeri,  och  särskildt  äro  de  dikter  af  ho- 
nom, som  finnas  intagna  i  första  årgången  af  Fosforos, 
delvis  skrifna  under  hans  sista  lidanden,  hvilket  ger  dem 
en  ännu  mera  elegisk  färgton.  Det  vackraste  af  dessa 
stycken  är  Farväl,  på  hvilket  Atterbom  svarade  med  ett 
Echo  i  samma  mildt  elegiska  ton  och  på  samma  versslag. 
Kort  efter  Fosforos'  utgifvande  dog  Elgström,  och  tidskriften 
medförde  åtskilliga  vackra  vedermälen  af  vännernas  sorg 
öfver  förlusten  af  den  älskade  skalden.  Såsom  prof  pä 
hans  skaldskap  anföra  vi  nyssnämnda  dikt: 


Farväl. 

Förglöm  ej   mig,  när  saknans  snck  jag  andas, 
Som  höjes  varm  lik  heta  källans  fläkt; 
Och  på  den  kind,   der  sorgens  skuggdrag  blandas, 
Ses  glädjens  morgonsken  och  löjets  ljusning  släckt; 
Och  när  i  plågans  natt  en  gäckad  bön  jag  stammar, 
Som  dör  inom  mitt  bröst,   der  blodet  tänds  och  flammar, 
Hör  än  mitt  helsningsord,   när  smärtan  hvilar  sig : 
Förglöm  ej  mig!     Förglöm  ej  mig! 

Förglöm  ej  mig,  när  ständigt  följd  af  nöden 

Jag  hoppets  lögn  ej   mer  välsigna  kan ; 

Då  skall  jag  nöjd  förvänta  mina  öden 

Och  prisa  himlens  nåd,  för  lyckan  som  försvann  ; 

Svenska  Parnassen.     IV,  24 


)70  t)EX   NYROMANTISKA   SKOLAX. 

Och  om  mot  våldets  tyngd  jag  äfias  eller  strider, 
Din  bild,  af  tanken  sedd,  mig  tröstar,  när  jag  lider, 
Och  från  en  sårad  barm  jag  stilla  hviskar  dig: 
Förglöm  ej   mig !     Förglöm  ej   mig ! 

Förglöm  ej  mig,   när  \\v  den  sköna  drömmen 
Om  vänners  tro  jag  väcks  en  nykter  stund, 
Och  ögat  dränks  i  gjutna  lavaströmmen 
Och  ser  i  minnets  glans  vårt  evighetsförbund ; 
Och  när  jag  hata  vill,   ack!   lär  mig  att  förlåta. 
Bli  lugn  af  det  som  var  och  dess  förlust  begråta; 
Och  tålamodets  tär  Försynen  ber  och  dig : 
Förglöm  ej  mig!     Förglöm  ej  mig! 

Förglöm  ej   mig,  när  till  de  fordna  ställen, 
Der  vi  som  barn  omarmade  hvarann. 
Der  for  din  skull  jag  klättrade  på  fjällen 
Och  åt  din  högtidskrans  en  osedd  blomma  fann; 
Jag  pröfvad  återländt  och  bergets  tron  beträder, 
Ser  det  förflutnas  prakt,   som  klarnar  och  som  glöder; 
Och  från  min  tända  blick  mitt  hjerta  säger  dig: 
Förglöm  ej   mig  !     Förglöm  ej   mig ! 

Förglöm  ej   mig,   när  snart  från  dig  jag  ryckes, 
Och  dä  din  famn  skall  fåfängt  söka  min,   — 
Och  från  min  själ,   när  jag  af  urnan  tryckes. 
Ett  eko  höra  låt,   som  nänner:     Jag  är  din! 
Min  kärlek,   den  du  närt,   skall  trotsa  tidens  skiften, 
Och  med  mig  blomstra  opp  ur  gräsbeklädda  griften, 
Och  då  du  dröjer  der,   dess  hviskning  ske  till  dig: 
Förglöm  ej  mig !     Förglöm  ej  mig ! 


Utom  den  högromantiska  poesi,  som  redan  frän  början 
möter  oss  i  Fosforos,  träffa  vi  der  flera  karakteristiska  bi- 
drag till  skolans  åsigter.  Förkärleken  för  den  äldre  svenska 
literaturen  har  fS.tt  sitt  uttryck  i  Hammarskölds  Hytmi  till 
Stjernhjehn.  Den  gamle  sångaren  var  en  persona  gråta 
hos  skolan,  och  det  är  först  genom  fosforisterna  som  hans 
betydelse  i  vår  vitterhet  tillfullo  blifvit  uppskattad.  Ham- 
marsköld är  ock  den  förste,  som  i  nyare  tider  utgifvit  hans 
poetiska  skrifter.  Vidare  göres  Ehrensvärds  genialiska  konst- 
filosofi af  Atterbom  till  föremål  för  en  längre  utredning,  och 
arten  af  Bellmans  skaldskap  ställes  i  en  rigtig  dager,  lika- 
som Thorild  och  Lidner  upphöjts  i  Polyfem. 

Sitt  förhållande  till  motståndarne  har  skolan  tillfälle 
att    här    ytterligare    prononcera    i  t\-enne  recensioner,  båda 


DEN  NYROMANTISKA   SKOLAN.  371 

af  Atterbom,  den  ena  öfver  A.  G.  Silfverstolpes  kort  förut 
utgifna  dikter,  den  andra  i  en  jemförelse  mellan  Bellman 
och  den  gamle  fienden  Valerius,  skolans  »bete  noire».  I  den 
förra  angriper  recensenten  den  gamla  skolans  nyttighets- 
teori  och  dess  uppfattning  af  poesien  såsom  en  rimmad 
dygdelära,  en  »katkespoesi».  »Man  har  då  glömt,  att  skalde- 
konsten är  en  af  de y)7(?  konsterna?  att  konsten  derfö re  heter 
fri,  emedan  hon  icke  sammanhänger  med  begreppet  iiytla, 
som  innebär  menniskonödens  betingade  ändamål?  Och 
hvarför  skulle  man  påtruga  den  eviga  Gratien  ett  samman- 
hang dermed?  Ty,  i  all  verlden!  den  fransyska  sentens- 
poesiens, möjligen  i  sin  krets  gagneliga,  råd  och  förmaningar 
kunna  ju  mycket  bättre,  d.  ä.  enklare  och  fullständigare 
läras  på  prosa  hos  Campe,  Knigge,  Engel  eller  någon  an- 
nan af  dessa  erfarne  rådgifvare,  på  hvilkas  helsosamma  före- 
skrifter vår  sjukliga  moralitet  sväljt  redan  ett  sekel,  utan 
att  patienten  förrådt  andra  symptomer  än  en  stigande  för- 
slappning». I  kritiken  mot  Valerius,  det  mest  hånfulla 
stycke  i  hela  tidskriften,  angripes  den  fadda  materialismen 
i  skaldens  sällskapsvisor,  hvilka  besjunga  måltider  och  dryckes- 
lag, och  hvilka  recensenten  med  afsigt  ställer  i  motsats  mot 
Bellmans  originella  och  djupa  humor.  Hans  karakteristik 
af  Bellmans  skaldskap  är  förträfflig  och  uppfattningssättet 
i  flera  hänseenden  djupare  än  det,  som  framträder  i  Kell- 
grens berömda  inledning  till  Bellmans  skrifter,  ehuru  Atter- 
bom här,  som  nästan  öfverallt  i  sina  tidigare  uppsatser,  ger 
efter  för  lusten  att  då  och  dä  insvepa  sin  mening  i  en  rad 
af  från  tyskan  hemtade  barbariskt  filosofiska  termer.  »Öfver 
Bellmans  bländande  karikaturer»,  säger  han  vackert,  »gjuter 
sig  en  stilla  elegisk  skuggning,  som  förråder  den  högre  be- 
tydelsen af  deras  bizarra  ståt,  den  fröjd,  som  tycks  med 
pukor  och  trumpeter  vilja  öfverrösta  smärtan,  yttrar  sig 
oftast  i  grundmelodien  såsom  en  gömd  \'emodig  aning  om 
en  förträfflighet,  som  icke  finnes  pä  jorden,  och  sångmön 
öfverraskar  oss  dä  under  njutningens  festligaste  yrsel  med 
himmelska,  tårfulla  blickar,  som  träffa  hjertat  desto  djupare, 
ju  underbarare  de  kontrastera  med  anletets  komiska  larv 
och  munnens  jublande  Evan».  Vi  hafva  här  en  skizz  till 
författarens  långt  senare  skrifna  med  rätta  så  berömda  teck- 
ning af  Bellman  i  ^Siare  och  Skalder>.  I  motsats  mot 
Bellman  utmålas  nu  Valerius  i  m\'cket  groteska  färger, 
och  hos  honom  erkännes  knappast  någon  poetisk  förtjenst. 


372  DEK   XYROMAXTIS:fi;A   SKOLAN. 

Begynnelsen  antyder  tillräckligt  klart  dess  andra:  »Herr  V.  har 
tillförene  gjort  sig  känd  genom  några  rimmade  krior  öfver  åt- 
skilliga dygder,  och  slutligen  genom  en  öfver  Qvinnan.  Ingen  af 
dem  alla  vann  likväl  den  uppmärksamhet  som  det  ryktbara 
Täla?nodet,  hvilket  kunde  sjungas  på  tonen  af  visan  'Lilla 
Clara  förebrå  ej  mig',  och  i  kraft  af  denna  förtjenst,  samt 
sina  antitetiska  amaranter,  ännu  står  att  läsa  i  mången  öm 
landtraamsells  visbok.  Det  är  obegripligt  af  hvad  skäl  han 
sedan  utgått  ur  denna  menlösa  rymd,  för  att  till  sitt  favorit- 
skaldeslag  välja  ett  sådant,  hvartill  han,  bland  alla  dödliga, 
som  dermed  befattat  sig,  blifvit  utrustad  ined  de  knappaste 
anlag.»  Recensenten  har  sedan  förstått  att  utplocka  de  al- 
dra  sämsta  och  löjligaste  bitarne  ur  Valerii  för  öfrigt  ej 
sällan  lyckade  visor,  för  att  af  dem  göra  en  mosaik  af  de 
plattaste  eller  befängdaste  galenskaper  —  men  man  kan  vid 
läsningen  häraf  ej  frigöra  sig  från  den  känslan,  att  domen 
blifvit  afgifven  innan  undersökningen  begynt  företagas. 

Äfven  Leopold  fick  sin  beskärda  del,  dock  med  mera 
billighet  och  rättvisa;  ty  det  var  den  lugne  och  betänk- 
samme Palmblad,  som  tog  hand  om  honom.  Hammarsköld 
hade  1810  anonymt  utgifvit  Kritiska  Bref,  rörande  Herr 
Kanslirådet  C.  G.  af  Leopolds  Samlade  Skrifter,  ett  hast- 
verk,  såsom  allt  hvad  denna  författare  skref,  och  tillika  ett 
ytterst  nedgörande,  ofta  orättvist  arbete,  men  med  mänga 
lyckade  anmärkningar  och  i  det  hela  en  god  bevisföring, 
ur  hvilken  senare  literaturforskare  hemtat  åtskilliga  för- 
ständiga synpunkter.  Detta  arbete  gjorde  Palmblad  föl- 
jande är  i  Fosforos  till  föremål  för  en  anmälan,  som  är  en 
af  de  bästa  recensioner  i  tidskriften,  och  der  han  pä  allvar 
söker  skipa  rättvisa  mellan  den  gamle  gustavianen  och  hans 
omilde  kritiker  men,  såsom  är  att  vänta,  dock  kommer  till 
ett  för  den  förre  föga  gynsamt  resultat,  ehuru  äfven  Ham- 
marsköld får  hålla  till  godo  med  åtskilliga  slängar.  På 
samma  gäng  upprullar  han  en  tafla  af  den  gustaNianska  vitter- 
hetsperioden,  som  är  ett  adeqvat  uttryck  af  den  n}-a  sko- 
lans uppfattning  af  densamma.  »H vilka  utsigter  öppnade 
sig  icke  för  vår  literatur»,  yttrar  han  i  slutet  af  sin  recen- 
sion, »när  den  unge  Leopold  uppträdde!  En  konung  full  af 
romantiska  planer  och  brinnande  för  all  storhet;  ett  folk, 
som  nyss  började  uppandas  ur  ett  hälft  århundrades  dvala 
och  nu  först  kunde  deltaga  i  konstens  fria  lekar;  en  här 
af   snillen,    som    omringade  tronen  eller  öfverallt  tände  sig 


DEN    NYKOMAXTISKA    SKOLAN.  ÖtÖ 

likt  nya  stjernor!  Och  af  denna  period  hvad  har  nu  blifvit? 
Poesien  är  förnedrad  till  en  modedocka,  som  icke  vet  an- 
nat än  katekeslexor,  sentenser  och  bon-mots,  hvilka  för 
hundrade  år  se'n  voro  nya.  Hon  daterar  sin  landsflykt 
frän  Frankrike  från  den  dag,  dä  man  föll  pä  den  tanken 
att  skapa  ett  »siécle  de  Louis  XIV»,  och  den  svenska  poe- 
sien blef  redan  i  sin  linda  förqväfd,  liksom  den  fransyska 
blef  det  i  sin  blomning.  —  —  Och  när  vi  nu  ä  ena  sidan 
kasta  en  hastig  blick  pä  en  Creutz',  Oxenstjernas,  Kellgrens, 
Leopolds,  Lidners  och  Franzéns  första  banor,  män,  åt  hvilka 
skaldegudinnan  redan  i  vaggan  tyckts  räckt  invigningsbrefvet, 
och  sedan  ä  andra  sidan  sammanleta  den  glesa  skörden 
af  knappt  ett  dussin  poemer,  som  kunna  sättas  vid  sidan 
af  hvad  andra  nationer  hafva  stort  och  fulländadt;  då  må- 
ste man  med  smärtans  och  hoppets  blandade  känslor  till 
det  växande  slägtet  utropa:  Se  fördomarnes  bojor  hafva 
fallit!»  Och  med  en  varning  till  samma  slägte  att  icke 
förhäfva  sig  i  öfvermodig  stolthet  slutar  författaren  sin 
uppsats. 

Det  var  äfven  i  Fosforos,  som  Nya  skolan  först  på  all- 
var vände  sina  blickar  till  de  sydländska  nationernas,  ita- 
lienarnes och  spaniorernas,  poesi,  ett  drag,  som  vi  återfinna 
hos  deras  tyska  föregångare.  Så  upptogos  versmått,  som 
så  litet  öfverensstämde  med  det  svenska  språkets  fordringar 
som  sonetten  och  canzonen,  af  hvilka  den  förra  dock  hade 
anor  frän  i6oo-talet  i  värt  land  och  äfven  lyckats  bibe- 
hålla sig  in  i  våra  dagar.  Vidare  återfinna  vi  öfversätt- 
ningar  och  imitationer  efter  Petrarca,  Cervantes  och  Tasso 
och  dikter  i  dessa  skalders  anda,  der  man  till  och  med 
sökte  närma  sig  deras  religiösa  åskådningssätt,  en  sak  som 
i  Tyskland  uiom  motsvarande  skola  gått  så  långt,  att  en 
och  annan  af  dess  anhängare  rent  af  öfvergick  till  katoli- 
cismen. 

Bland  Tasso-öfversättningarna  finna  vi  en,  som  har  sin 
särskilda  märkvärdighet  i  skolans  historia,  derigenom  att  den 
uppkallade  Leopold,  som  länge  trogen  sin  föresats  icke  di- 
rekt angripit  skolan,  till  en  kritik,  i  hvilken  han  mättade 
det  skarpaste  hugg  mot  densamma,  för  hvilket  den  någon- 
sin varit  utsatt.  —  Atterbom  var  öfversättaren,  och  hans 
öfversättning,  benämnd  Ar?nidas  Ö,  var  i  högsta  måtto 
misslyckad.  Ett  tillkrystadt  språk,  fullt  af  omeningar  och 
osvenska,  af  honom  sjelf  eller  efter  tyskan  bildade  ord  och 


374  DEN   NYROMANTISKA  SKOLAN. 

fraser,  karakterisera  denna  öfversättning,  som  genom  den 
frihet,  hvarmed  originalet  på  många  ställen  behandlas,  sna- 
rare kan  kallas  en  parafras.  Öfver  två  år  senare  och  upp- 
retad öfver  förnyade  angrepp  i  skolans  tidskrifter,  skref  Leo- 
pold, sjelf  en  beundrare  af  Tasso  och  upprörd  öfver  den 
nära  nog  parodierande  öfversättningen,  sin  dräpande  kritik 
öfver  densamma,  för  öfrigt  hans  enda  mera  bet3'dande  in- 
lägg i  striden.  Med  anledning  af  att  Atterbom  på  ett 
ställe  kallat  skalden  »en  silfverton  i  skapelsens  sonat ;s  gaf 
Leopold  sin  kritik  namn  af  x  Si/f  ver  fonen  c  Ila-  Tasso  i  Fos- 
f orisk  öfver  satin  ing  > . 

Att  skalden,  (det  förstår  sig  den  af  äkta  Nya  Bekännelsen)  ut- 
gör en  silfverton  i  skapelsens  sonat,  det  är  hvad  vi  kunna  lära  af 
företalet  till  en  liten  poetisk  samling,  nyligen  utgifven,  och  hvad  man 
i  brist  af  herr  Atterboms  insigt  i  detta  slags  musik,  nödgas  lemna 
obestridt.  Men  huruvida  det  egentligen  är  genom  sin  poesi,  tryckt  i 
Upsala,  som  samme  skald,  i  denna  egenskap  af  silfverton,  pryder 
skapelsen,  detta  är  hvad  som  återstår  att  veta,  och  hvarom  vi  äga 
skälig  anledning  till  tvekan,  så  väl  af  nyssnämnda  lilla  Poetiska  .Sam- 
ling som  af  andra  föregående. 

Med  någon  kännedom  af  Tassos  språk  och  hans  skönheter,  har 
jag  t.  ex.  för  min  del  ej  kunnat  läsa  utan  förundran  den  öfversättning 
ur  hans  Befriade  Jerusalem,  som  finnes  i  Fosforos  för  Augusti  månad 
l8lo,  och  som  nyligen  råkat  att  falla  mig  i  händerna:  ett  poetiskt 
försök,  knappast  troligt  äfven  i  Fosforos,  och  som,  i  fall  tillhörigt 
den  författare,  som  af  ryktet  namnes,  och  iuitialbokstafven  A  tyckes 
utvisa,  på  ett  sällsamt  sätt  kontrasterar  emot  den  ton  af  myndighet  och 
mästerskap,  hvarigenom  den  unge  författaren  fortfar  att  utmärka  sig. 
Då  vittra  fenomener  af  detta  slag,  och  i  synnerhet  tillväxten  af  deras 
antal,  torde  nu  som  alltid  böra  tillskrifvas  samma  vanliga  orsaker, 
nemligen  dels  svärmande  vänners  oförståndiga  bifall  till  hvarandras  sämsta 
rim-kram,  dels  den  offentliga  kritikens  mera  sällan  afbrutna  tystnad, 
vill  man  här  försöka,  att  om  möjligt  är  vända  herr  Atterboms  upp- 
märksamhet pä  den  sanna  beskaffenheten  af  hans  poesi,  pä  det  att, 
om  den  nya  skalden  verkligen  derigenom  skulle  hålla  sig  för  en  silf- 
verton i  skapelsens  sonat,  han  åtminstone  ej  må  lemnas  opåmind  om 
den  myckna  oäkta  tillsats,  som  i  denna  förmenta  silfverton  beklagligen 
röjer  sig. 

Icke  blott  några  ställen  af  denna  öfversättning  äro  sådana  :  allt 
är  sådant.  Öfver  allt  samma  falska  begrepp  om  poetiskt  uttryck,  för 
att  ej  säga  samma  saknad  af  allt  begrepp  derom.  Icke  en  ibland  mer 
än  40  långa  strofer,  som  bär  stämpeln  af  sann  talang,  eller  som 
vittnar  om  annat  än  föresatsen  att  taga  Parnassen  med  våld,  likasom 
det  blifvit  sagdt,  att  man  bör  taga  himmelriket.  Deraf  händer,  att  hvart 
ögat  vänds  faller  det  på  mången  omening  eller  löjlig  svulstighet, 
som  öfversättaren  beklagligen  synes  hålla  för  poetiskt  språk.  Om 
Tasso    säger,  att  den  unga  nymfen  pä  en  gäng  log  och  rodnade,  och 


DEN   NYROJFANTISKA    f^KOLAX.  .li-i 

att  löjet  förskönades  genom  rodnaden  likasom  rodnaden  af  löjet,  sä 
heter  det  hos  herr  Atterbom,  att  löjet  brann  förklaradt  i  rodnaden 
och  rodnaden  i  löjet.  Men  huru  brinner  ett  löje  förklaradt  i  en  rod- 
nad? Och  huru  brinner  tvärtom  igen  en  rodnad  förklarad  i  ett  löje? 
Under  så  mycken  förklaring  å  ömse  sidor,  är  det  soi-gligt,  att  menin- 
gen skall  vara  den  enda,  som  ej  låter  förklara  sig. 

Om  Tasso  säger,  att  vinden  susade  och  gjorde  löfven  och  vågen 
sprakande  genom  den  rörelse,  han  meddelte  dem,  så  tanke  sig  ingen 
herr  Atterbom  nog  opoetisk  att  i  lika  enkla  ord  uttrycka  sig.  I  hans 
öfversättning  måste  bladens  sorl  och  vågens  klang  besvara  den  huldt 
susande  vindens  svängda  balsamvingar.  Om  det  heter  i  originalets 
enfaldiga  språk :  här  blifven  I  blott  Kärlekens  Riddare,  så  lyder  detta 
i  öfversättningens  högre  stil;  här  svärjes  Amors  fana  blott  i  krigen. 
Att  arbetet  öfverträffar  materien,  heter  på  det  Fosforiska  språket, 
att  konsten  vetat  dåra  ämnets  hårdhet,  och  om  Tasso  yttrar,  att  hjel- 
tarnes  själar  förblefvo  döfva  och  tillslutna  för  dessa  trolösa,  ljugande 
retelser,  så  vet  öfversättaren  att  med  långt  andra  uttryck  pryda  denna 
tanke,  och  det  heter  hos  honom,  att  det  stolta  paret  dämmer  två  bröst 
af  jern  mot  det  falska  smickrets  lena  elfver.  —  Hvilken  silfverton  ! 
Och  om  skapelsens  sonat  består  af  idel  sådana,  hvilket  gudastycke ! 
Verkeligen,  allt  sedan  den  fordna  gyllne  åldern  i  vår  poesi,  då  man 
skref:  jag  sätter  den  i  rund  hamrade  gapande  Ormen  på  Ripans  bro- 
ände af  Odens  skölds  galge  (menandes  dermed  att  man  satte  ringen  på 
fingret),  ville  jag  väl  se  hvem  man  skulle  finna  att  i  den  äkta  poe- 
tiska charadstilen  förlikna  med  öfversättaren.  Ty  den  bekanta  vittra 
damen,  som  i  stället  för  att  säga:  sätt  fram  stolar,  befalte  sin  lakej 
att  förse  sällskapet  med  samtalets  beqvämligheter,  röjde  dock  deri  nå- 
gon slags  mening  och  synes  derföre  ej,  genom  detta  enda  svaga  prof, 
hafva  gjort  sig  värd  att  komma  i  någon  jemförelse. 

Men  låtom  oss  helst  höra  herr  Atterbom  sjelf  i  hela  behaget  af 
hans  meter  och  rim.  Man  tror  ej  möjligheten  af  sådana  verser  det 
förutan.     Se  här  t.  ex.  : 

Rund  var  den  rika  byggnan ;  /  dess  gömda 
Omkrets,  lik  cirkelns  medelpunkt  sig  tedde 
En  park,  som  framför  jordens  mest  berömda, 
För  skådarns  syn  ejt  ymnig  skönhet  bredde. 
Utan  ifrån  ospejliga,  förgömda 
Balkonger  andars  konst  rundi  om  beredde. 

I  fall  läsaren  ej  förut  vet  af  Fosforos,  att  den  nya  verskonsten 
är  till  sitt  väsende  en  musikalisk  kristendom  —  så  lofvar  jag,  att  han 
ej  skall  gissa  dertill  af  detta  och  dylika  prof.  Af  poetisk  musik  torde 
han  väl  tvärtom  knappt  tycka  sig  hafva  hört  någon  okristligare.  Efter 
det  höga  litet  af  det  ömma  t.  ex.  : 

Så  han,  och  fogelkören  återtonar 

Som  bifallsrop  sin  säng  med  enig  vilja. 

Hvart  djur  sig  —  drucket  —  med  siti  lott  försonar, 

Och  dufvorna  med  dubbla  kyssar  gilja. 


376  PEN   NYROMANTISKA   SKOLAN. 

Sjelf  lagren  kysk,  den  ek,  som  trotsigt  tronar, 
Den  helga,  höga,  löfviga  familja. 
Tycks  samt  med  jord  och  haf  i  suckar  skallra^ 
Och  himlakänslor  genom  ht/ten  dallra. 

Ibland  så  många  prisfrågor,  som  tid  efter  annan  utsättas,  vore 
det  en  som,  till  vitterhetons  stora  förkofran,  förtjente  att  framställas, 
nemligen :  huruvida  en  författares  tanke,  ridicidt  uttryckt  af  hans 
öfversättare,  likväl  förblifver  samma  författares  tanke  eller  ej.  Är 
det  ej  missförståndet  härom,  som  gör  att  den  uslaste  parodi  af  en 
främmande  poets  arbete  ännu  ofta  betyder  hos  oss  detsamma  som  öf- 
versättnijig  deraf^  och  att  hvar  och  en  ung  försökare,  sedan  han  efter 
sin  förmåga  rådbråkat  och  aflifvat  några  strofer  eller  några  sidor  ur 
Homerus,  Petrarca,  Tasso,  betraktar  sig  från  den  stunden  såsom  deras 
andre  Jag  på  denna  sidan  om  Östersjön,  och  sina  verser  såsom  utan 
dispyt  deras  arbete.  Men  bedrar  sig  ej  häri  den  himlaburne*),  om  jag 
törs  tala  sä  fritt.  Täcktes  öfversättaren  t.  ex.  underrätta  oss  hvarest 
Tasso  skulle  hafva  sagt  någonting  så  osmakligt  som  att  fogelkören 
återtonade  sin  sång  med  enig  vilja?  (Originalets  ord  äro,  att  foglarnes 
kör  begyntc  på  nytt  sin  enhälliga  sång)  —  eller  någonting  så  menings- 
tomt, som  att  hvart  djur  —  drucket  —  jörsonade  sig  med  sin  lott? 
(Originalets  ord  äro,  att  hvart  djur  på  nytt  öfuerlemnade  sig  åt  kär- 
lekens rörelser)  —  eller  hvarest  han  skulle  hafva  förvandlat  sig  till  en 
nog  eländig  rimskramla,  för  att  fylla  slutet  af  sina  rader  med  dufvor 
som  gilja,  med  ekar  som  trona,  med  suckar  som  skallra  och  känslor 
som  dallra?  Hvad  den  helga  höga,  löjviga  familjan  angår,  så  borde 
öfversättarens  eget  omdöme  hafva  sagt  honom,  huru  föga  väl  en  vers, 
som  man  beundrar,  öfversättes  genom  en  vers,  som  man  skrattar  åt. 
Hela  det  stora  löfklädda  slägtet,  säger  Tasso  utan  att  med  minsta  ord 
omförmäla  hvarken  den  verldsliga  eller  andliga  högheten  deraf.  Man 
kan  deremot  ej  röja  för  trädens  ära  mera  nit  och  väder  än  öfversättaren 
gjort.  Men  af  hela  den  helga,  höga,  roliga  familjan  förutser  jag,  att 
Lagren  kysk  torde  sannolikt  blifva  den  otacksammaste. 

—  —  —  —  Jag  kan  ej  lemna  följande  charmanta  slutstrof 
obemält : 

Då  nu  hon  smyckat  sig,  beredd  hon  bjuder 
Sin  vän  farväl,   och  kysst  ur  famnen  rymmer. 
■    Han  stannar,  ty  hans  sällskap  hon  jörbjuder, 
En  vink  all  åtrå  efter  medfart  skymmer. 
Och  ensam,  går  bland  trän  och  kreaturen. 
Den  älskande  på  blida  drömmar  buren. 

Läsaren  finner  här  slutligen  en  skönhet,  som  kysst  rymmer  ur 
famnen,  en  vink,  som  skyvimcr  all  åtrå  efter  tiiedfart,  en  älskare  som 
går,  buren,  —  —  —  bland  trän  och  kreaturen,  hvarest  öfversättaren 
äfven  sjelf  funnit  för  godt  att  taga  sin  hvila  tills  vidare. 

Så  och  än  vridnare  —  (har  öfversättaren  sagt  några  strofer 
ofvanföre) 

Så  och  än  vridnare  de  svängda  gränder 
Inveckla  dem ;  men  boken  hindret  röjer. 


')  Atterboms  uttryck  om  skalden, 


DES    >;VKnMANTlbKA    sKoLAN.  Oi  ( 

Jag  lånar  hans  eget  poetiska  uttryck  och  säger,  a/i  så  och  än 
vridnare  förhåller  sig  med  hvar  rad  af  denna  öfversättning,  och  i  all- 
mänhet med  hela  den  röda  Fosforos,  så  långt  åtminstone,  som  det 
varit  mig  möjligt  att  drifva  läsningen  deraf.    Jag  hade  velat  läsa  mer, 

Men  boken  hindret  röjer. 

Hvar  vers  all  åtrå  efter  tuedfart  skymtner. 

Ehuru  öfversättningar  af  detta  slag  kunde  tyckas  ej  mera  nöd- 
vändigt påkalla  kritikens  åtgärd  än  så  många  nya  originaler  af  samma 
beskaffenhet,  likväl  synes  häri  någon  olikhet  äga  rum  och  ett  sämre 
fall  uppkomma  för  oskickligheten,  så  ofta  hon  åtager  sig  att  göra  oss 
bekanta  med  andra  nationers  berömda  skalder  och  att  införa  någon 
af  dem  pä  vårt  språk  talande.  Man  kan  ej  förbinda  sig  att  prestera 
ett  förträffligt  original,  men  när  man  öfversätter  ett  sådant,  gör  man 
sig  förbunden  att  ej  vanställa  det.  ( )riginalskrifvaren  har,  lyckligtvis, 
ej  heller  något  mönster  att  omedelbart  jemföras  med,  och  om  han 
rimmar  löjligt,  kan  man  åtminstone  ej  förebrå  honom  att  hafva  haft, 
i  hvarje  rad,  fullkomligheten  för  ögonen,  utan  att  förstå  det  minsta 
deraf.  Andteligen  disponerar  han  också  blott  om  sin  egen,  ofta  obe- 
tydliga reputation;  men  en  eländig  öfs'ersättare  förlöjligar  tillika  sin 
författare,  och  då  han  ej  kan  upplyfta  sig  till  honom,  förnedrar  ho- 
nom till  jemlikhet  med  sig :  hvilket  strider  uppenbart  emot  skaldens 
heliga  öestämmelse,  af  hr  A.  sjelf  så  ofta  åberopad.  Med,  en  viss 
ökad  rätt  fordrar  man  väl  alltså  af  en  sådan  skaldetolk,  att  hans  egna 
verser  böra  röja  någon  öfning  i  denna  konst,  något  begrepp  derom 
åtminstone,  och  att  man  under  det  stora  främmande  namnet,  icke  från 
böljan  till  slut  undfägnas  med  en  inhemsk  nylärings  råaste  febuserier. 
Men  huru  har  hr  A.  uppfylt  denna  så  billiga  fordran  i  anseende  till 
Tasso }  och  har  man  ej  rätt  att  säga  med  romerska  poeten : 

Qvem  non  offendat,  toto  faex  illito  vultu? 

eller  i  fosforisk  siljverton  öfversatt : 

Huru  skall  man  ej  af  harm  och  af  förvåning  flistra 
Att  se,  hur  drägg  och  smet  han  ansigte  förbistra! 

Någon  annan  förtjenst  än  den  af  stilens  och  versens  klassiska 
skönhet  kan  man  ej  gifva  åt  en  poetisk  öfversättning,  som  ju  mera 
trogen  sitt  original,  ju  mer  äger  derifrån  allt  sitt  öfriga  värde.  Men 
när  skall  man  då  en  gång  lära  besinna,  äfven  hos  oss,  att  en  öfver- 
sättning med  förakt  af  denna  enda,  men  stora  förtjenst,  omöjligen  kan 
äga  någon  den  ringaste ;  likasom  hvart  original,  den  förutan,  förgäfves 
skulle  äga  alla  öfriga?  En  verklig  mästare,  som  företagit  sig  att 
öfversätta  ur  Tasso,  skulle  i  denna  stilens  och  versens  förtjenst,  så 
långt  språket  medgifvit,  hafva  sökt  att  täfla  med  sitt  mönster.  En 
försökare  af  talang  skulle  åtminstone  hafva  budit  till  att  ställa  sig  ett 
sådant  original  till  eftersyn.  Men  en  ung  proselyt  af  Absohtthetens 
uppenbarelse,  gör  sig  om  den  saken  helt  olika  begrepp.  För  honom 
äro  språklag  och  verskonst  uselheter,  som  han  lemnar  åt  småsnillet 
att  bräka  med,  och  han  tror  sig  tvärtom  uppsväfva  desto  högre  i  poe- 


Öib  DEN   NYROMANTISKA   SKOLÅN. 

tisk  förträfflighet,  ju  mer  han  kan  förvandla  originalets  enkla  och  na- 
turliga uttr)'ck  till  en  onaturlig  mörja  af  ord  och  fraser,  hvarvid  för- 
nuft och  smak  stå  häpna  och  handfallna. 

Skulle  någon  finna  detta  yttrande  hårdt  och  sårande,  så  medgifver 
jag,  att  det  så  kunde  med  något  skäl  synas.  Jag  frågar  blott  i  hvilket 
land,  der  man  åtminstone  hunnit  se  opp  ur  barbariet  (och  icke  tumlat 
sig  hufvudstupa  dit  tillbaka  igen),  ett  skaldefoster  sådant  som  detta 
närvarande,  skulle  böra  vänta  sig  att  mötas  af  ett  lindrigare  omdöme? 
Jag  frågar  om  sanningen,  äfven  i  hela  sitt  omildrade  uttryck,  icke 
blir  slutligt  en  rättvisa  efter  så  många  oblyga  utfall  af  en  ungdoms- 
flock, som  fast  den  ock  bestod  af  englar  i  snille,  dock  varit  skyldig 
aktning  åt  förtjenta  föregångare,  åtminstone  försköning  ifrån  sådana 
höfligheter  som  ^i2/gt'  och  pi/k?  Behöfver  jag  hvarken  säga  eller 
dölja,  att  jag  här  talar  om  detta  vittra  förbund  hos  oss  af  unga  skalde- 
bröder, som  enligt  bästa  moderna  teori,  ansett  sig  böra  begynna  vår 
poesis  upphöjning  med  att  skymfa  och  skr)'ta ;  men  hvarom  kan  med 
skäl  frågas,  huruvida,  efter  snart  fyra  års  segerskrål,  någon  enda  der- 
ibland  ännu  gifvit  oss  ett  läsbart  stycke;  och  hvilkas  antagna  namn 
af  7iya  skolan  tyckes  hitintills  blott  påminna  om  behofvet  att  gå  ännu 
rätt  länge  i  den  gamla?  Hvem  som  med  uppmärksamhet  och  känne- 
dom följt  den  så  kallade  fosforiska  vitterheten,  rådföre  härom  sitt  eget 
omdöme.  Hvem  som  dertill  ej  ägt  tid  och  tålamod,  fråge  blott  sftt 
minne  huruvida  han,  bland  alla  stycken  inom  dessa  med  skäl  rodnande 
permar,  någonsin  hört  omtalas  ett  enda  såsom  utmärkt  af  det  all- 
männa bifallet;  under  det  han  säkert  ofta  funnit  sig  vittne  till  det  all- 
männa eller  enskilda  åtlöje,  som  åtföljt  största  delen  deraf.  Och  om 
hvad  här  säges  troligen  skall  finna  sin  bekräftelse  i  de  flesta  läsares 
både  minne  och  omdöme,  då  tror  jag  mig  berättigad  att  sluteligen 
fråga:  åt  hvilken  annan  mindre  långmodig  publik  i  Europa,  man 
skulle  hafva  understått  sig  att  i  en  skrift,  förkunnad  såsom  den  äkta 
himmelska  poesiens  tiu  först  uppgångna  niorgotistjerna^  och  under 
oupphörligt  förolämpande  af  alla  hittills  värderade  förtjenster,  bjuda, 
i  tretton  samligar  efter  hvarandra,  idel  försök  af  sådan  beskaffenhet? 
Stycken,  hvaribland  väl  knappt  något  enda  höjer  sig,  hvad  geniet 
angår,  öfver  den  vanligaste  medelmåtta,  under  det  att  så  många  der- 
emot  finnas  stämplade,  till  språk  och  stil,  af  begynnarns  gröfsta 
oskicklighet? 

Bland  uppsatserna  i  Fosforos  må  slutligen  påpekas 
den  lilla  recensionen  af  Atterbom  öfver  första  häftet  af 
Götiska  förbundets  tidskrift  Iduna,  emedan  denna  recension 
utvisar  Nya  skolans  ställning  till  den  nationella  rigtning, 
som  vid  denna  tid  gjorde  sig  gällande  i  vår  literatur,  och 
hvilken  bland  sina  målsmän  räknar  flera  af  värt  lands  yp- 
persta skalder.  Då  skolan  utslungade  sin  protest  mot 
den  ensidigt  franska  smaken,  framhäfde  den  ock  synpunkten 
af  dess  osvenskhet.  Bland  medlemmames  ungdomsstudier 
intog  den  äldre  nordiska  literaturen,  »den  gamla  götiska», 
d.  v.  s.  den  isländska  och  fornsvenska,  lika  väl  som  1600- 
talets,  ett  vigtigt  rum.    Livijns  och  Hammarskölds  brefvex- 


DEX   NYROMAIfnSKA   SKOLAX.  '6l\) 

ling  gifva  oss  flera  bevis  derpå.  Och  oaktadt  det  kosmo- 
politiska och  sydländska,  som  onekligen  var  ett  förherr- 
skande  drag  hos  nyromantiken  i  alla  länder,  gick  här  i 
S\'erige  denna  kärlek  till  det  fosterländska  såsom  en  mider- 
ström  genom  hela  Nya  skolans  verksamhet.  Efter  det  blo- 
diga kriget  med  Ryssland,  och  sedan  statshvälfningen  befriat 
Sverige  från  despotismens  ok,  vaknade  det  nationella  lifvet 
till  en  förut  oanad  höjd,  och  följande  exemplen  från  Tysk- 
land och  Danmark  började  man  arbeta  för  den  nordiska 
forntidens  återvaknande  och  den  gammalsvenska  andens 
pånyttfödelse  i  lifvet  och  konsten.  Detta  sträfvande  fick 
sitt  renaste  uttryck  i  Götiska  förbundet,  stiftadt  1 8 1 1  af  Ad- 
lerbeth,  en  son  till  den  gamle  gustavianen,  och  i  dess  tid- 
skrift Iduna,  hvilken  utkom  samma  år  och  bland  sina  med- 
arbetare räknade  män  sådane  som  Geijer,  Tegnér,  Ling, 
Rääf  och  Afzelius.  De  åsigter,  som  der  uttalades,  voro  all- 
deles ej  främmande  för  Nya  skolan.  En  dikt  af  Ling  i 
gammalnordisk  anda,  »Gylfe':>,  hade  funnit  plats  i  Lyceum; 
andra  årgången  af  Fosforos  medförde  ett  poem  af  Atter- 
bom:  »Skaldarmal»,  der  han  tolkade  »de  åldriga  runo- 
ljuden >:»  och  i  de  åtföljande  »Upplysningarna»  meddelade 
sina  tankar  öfver  den  nordiska  mytologien,  visserligen  nå- 
got ackomoderade  efter  de  tyska  filosofiska  systemen  för 
dagen,  men  dock  bevisande  skaldens  sympatier  och  intresse 
för  nordens  forntid.  Hammarsköld  lemnade  bidrag  till 
Idunas  andra  häfte,  och  Nya  skolan  hade  vändt  sig  till  Teg- 
nér, en  af  de  blifvande  medarbetame  i  Iduna,  för  erhål- 
lande af  bidrag  till  sina  tidskrifter.  Afzelius  bidrog  så- 
väl till  Götiska  förbundets  som  till  fosforisternas  tid- 
skrifter, och  emellan  Atterbom  och  Geijer  stiftades  snart  ett 
innerligt  vänskapsförhållande,  stödt  både  pä  personliga  sym- 
patier och  gemensamhet  i  åskådningssätt. 

Också  helsades  Idunas  framträdande  af  Fosforos,  lika- 
som af  alla  andra,  med  jubel:  »Hon  är  då  icke  längre 
blott  en  lycklig  dröm,  den  profetia,  som  Ijudade  i  vårt 
Skaldarmal,  om  nordiska  lifvets  återvändande  till  tankan 
och  sången,  och  den  uppmaning  till  Sveriges  snillen,  som 
yttrades  der  och  pä  flera  ställen  i  denna  tidskrift,  har  ändt- 
ligen  icke  skett  förgäfves.  Ett  götiskt  förbund  har  lagt  sin 
lejonklo  i  dagen  och  med  Idunas  första  häfte  berättigat 
sina  läsare  till  de  djerfvaste  förhoppningar  om  svenska  kon- 
Stens    och    fornhäfdernas    framtid».     Och    med  rättvist  ogh 


3S0  J)EX    NYROMANTISKA    SKOLAN. 

opartiskt  beröm  yttrar  sig  Fosforos  öfver  de  mästerliga  dik- 
ter, med  hvilka  Iduna  debuterar:  »Den  siste  skalden»  »Den 
siste  kämpen»,  »Vikingen»,  »Odalbonden»,  »Manhem» 
m.  fl. 

I  sjelfva  verket  har  man  alltför  mycket  sökt  afgränsa 
Nya  skolan  och  Götiska  förbundet  från  hvarandra,  och  r-ian 
har  dervid  vanligen  framhäft  det  senares  förtjenster  på  den 
förras  bekostnad.  Sanningen  är,  att  Nya  skolan,  eller  Nya 
vitterhetssekten,  såsom  den  vanligen  älskade  att  kalla  sig, 
ej  på  samma  sätt  som  Götiska  förbundet  är  ett  slutet  helt, 
ett  förbund  i  egentlig  bemärkelse.  Omkring  hufvudmännen 
gruppera  sig  en  mängd  författare,  som  i  mera  eller  mindre 
grad  delade  deras  åsigter,  och  deras  tidskriftsspalter  stodo 
öppna  för  hvar  och  en,  som  i  dagens  estetiska  frågor  hade 
något  att  förmäla.  Deraf  blef  ock  en  följd,  att  flera  af  gö- 
terne,  som  i  mycket  voro  af  skolans  meningar  gentemot 
de  äldre  författarne,  insände  sina  bidrag,  och  flera  af  dessa 
insändare  skulle  derför  ock  med  lika  m}'cket  skäl  kunna 
kallas  fosforister  som  de,  hvilka  man  är  van  att  medräkna, 
då  man  talar  om  Nya  skolan.  Vidare  bör  man  ej,  då  fråga 
blir  om  företrädet  mellan  göter  och  fosforister,  förglömma 
att  Atterbom,  Palmblad,  Hammarsköld,  Askelöf  och  Livijn 
voro  de,  som  först  proklamerade  de  nya  åsigtema  och 
klädde  skott  för  en  djupare  och  innehållsrikare  poesi  gent- 
emot akademien,  och  att  de  derigenom  onekligen  beredt 
rum  för  den  diktkonst,  som  göterne  med  så  m\-cken  fram- 
gång idkade,  ehuru  de  visserligen  genom  sin  bittra  och 
stundom  orättfärdiga  polemik  ådrogo  sig  ett  hat,  för  hvilket 
de  fridsammare  medlemmarne  af  Götiska  förbundet  aldrig 
blefvo  föremål.  Och  jemföra  vi  slutligen  de  båda  hufvud- 
männens  inom  hvardera  gruppen,  Atterboms  och  Geijers  lite- 
rära, och  särskildt  poetiska,  förtjenster,  så  torde  man  väl 
knappast  ännu  hafva  kommit,  och  möjligen  aldrig  heller  kom- 
ma öfverens  om  åt  h\'ilken  af  dem  företrädet  rätteligen  bör 
lemnas.  Här  Hkasora  i  så  mycket  annat  blir  det  den  en- 
skilda smaken,  som  far  säga  sista  ordet. 

Tidskriften  Fosforos,  genom  hvilken  Nya  skolan  således 
egentligen  först  spelar  en  roll  i  vår  literaturs  häfder,  utgafs 
under  loppet  af  trenne  år.  I  juli  1814  utkom  sista  häftet, 
som  afslutades  med  Atterboms  ståtliga  och  fantasirika,  ehuru 
något  dunkla.  Epilog  med  dess  skildring  af  konstens  trenne 
blomstringsperioder,  framstälda  under  bilden  af  tre  tempel; 


DEN   XYROMAXTISKA   ?KOLAX.  381 

det  antika,  det  götiska  och  ett  tredje,  som  ännu  håller  på 
att  byggas  med  elementer  från  de  båda  andra  —  ett  nor- 
diskt tempel  på  kristlig  grund: 

Af  slipadt  stål,  der  gyllne  runan  flammar, 

Ue  klara  löften  långsamt  tornas  opp; 

Der  speglar  örnen  sig  från  askens  stammar, 

Och  elgen  blickar,   ilande,   sitt  lopp. 

Men  rastlöst  bildar  styrkans  djerfva  hammar 

I  korsgestalt  det  helas  jättekropp. 

Och  från  en  ättehög  i  nejden  ljuder 

En  sång,  som  lagar  åt  dess  byggnad  bjuder. 

Diktens  slutstrof  uttalar  Nya  skolans  tillförsigt,  att  dess 
sträfvanden  i  sinom  tid  skola  vinna  seger: 

Så  innan  morgonen  begynner,  skrider 
En  ensam  stjerna  fram  ur  nattens  flor; 
Matt  är  det  första  skimmer,  som  hon  sprider. 
Och  knappt  man  henne  dagens  härold  tror; 
Men  snart  förvandla  sig  de  snabba  tider. 
Hon  helsas  gladt  af  tusen  rösters  kor ; 
I  flammans  haf  sig  skuggorna  förlora, 
Och  morgonstjernan  flyr  för  Aurora. 

Det  är  samma  tillförsigt,  att  skolans  utsäde  i  framtiden 
skulle  bära  frukt  inom  vitterheten,  som  kom  Hammarsköld 
att  i  ett  af  dess  andra  organ,  Svensk  Literaturtidning,  yttra : 
»En  skön  epok  for  Sveriges  literatur  kommer  att  från  Fos- 
foros datera  sin  begynnelse,  och  det  skall  framtiden,  dit 
dagens  personliga  tvister  och  småaktiga  förhållanden  ej 
himia,  bevisa  med  obestridd  klarhet». 

Efter  Polyfems  upphörande  hade  Nya  skolan  icke  nå- 
got organ  egnadt  att  fortsätta  striden  med  Journalen,  och 
denna  tidning  begagnade  försvinnandet  af  motståndarnes 
mest  stridbara  blad  till  att  med  fördubblad  ifver  fortsätta 
sina  angrepp.  Efter  åtskilliga  planer  hit  och  dit  beslöt  man 
sig  för  att  utgifva  en  veckotidning,  och  denna  kom  till 
stånd  pä  nyåret  1813  och  fick  namnet  »Svensk  Literatur- 
Tidning-».  I  tidernas  följd  blef  denna  det  långvarigaste  af 
skolans  organ  och  öfverlefde  till  och  med  afslutandet  af 
striden  mellan  de  vittra  skolorna.  Den  upphörde  ej  förr 
än  med  året  1824. 

Denna  tidning  innehöll  endast  prosaiska  stycken;  ett  poe- 
tiskt organ  hade  fosforisterna  deremot  redan  förut  skapat  sig 


382  DEN   NYROMANTlSlvA   SKOLAK. 

i  de  ärligen  efter  tyskt  mönster  utgifna  Poetiska  kahndrarjia, 
hvilka  innehöUo  bidrag  af  de  flesta  bland  dess  medlemmar 
och  utkommo  från  1811  till  1822.  Redan  i  de  första  år- 
gångarna funnos  dikter  af  stort  värde.  Der  publicerade 
Atterbom  sin  sköna  natursymboliserande  diktcykel  Blom- 
mo7-7ta,  i  likhet  med  flera  af  hans  andra  poem  sedermera 
i  omarbetadt  skick  intagen  i  hans  samlade  skrifter;  der 
träffar  man  längre  fram  första  uppränningen  till  hans  be- 
römda poetiska  sagospel  Fogel  Blå;  der  införde  Palmblad 
sina  af  samtiden  högt  uppskattade,  ehuru  för  vår  tid  föga 
njutbara  romaner,  der  skar  Dahlgren  sina  första  lagrar  — 
också  var  det  egentligen  genom  dessa  kalendrar,  som  Nya 
skolan  i  verklig  mening  blef  populär  hos  publiken. 

För  att  återvända  till  Literatur-Tidningen,  blef  dess 
uppgift  att  i  kortare  uppsatser  uppkasta  nya  literära  pro- 
blem, ytterligare  utveckla  sina  i  de  äldre  organen  fram- 
stälda  äsigter  och  till  besvarande  upptaga  de  artiklar,  som 
mot  skolan  rigtades  i  Wallmarks  Journal,  och  sedan  denna 
på  grund  af  misshag  från  de  maktägandes  sida  kort  efter 
Polyfem  nödgats  upphöra,  i  Allmänna  Journalen,  der  Wall- 
mark  fortsatte  sin  verksamhet  och  dermed  äfven  sin  pole- 
mik mot  hufvudfienden  —  nyromantiken.  Det  må  dock 
observeras,  att  under  tidernas  lopp  den  polemiska  sidan  af 
Literatur-Tidningens  verksamhet  alltmer  trädde  tillbaka  för 
den  positiva. 

Bland  dess  polemiska  artiklar  är  af  synnerligen  stor 
betydelse  den  recension,  som  Atterbom  skref  öfver  Svenska 
akademiens  Handlingar  och  som  återfinnes  i  årg.  1814 
— 15,  dä  de  förut  i  Polyfem  mot  akademien  rigtade  an- 
greppen här  pä  ett  klarare  sätt  formuleras,  pä  samma  gång 
skolans  äsigter  vid  denna  tid  mognat  sedan  dess  första 
uppträdande.  Då  akademien  representerade  den  gamla 
skolan,  är  denna  recension  tillika  ett  hufvudangrepp  mot 
denna  och  mot  de  författare,  som  medarbetat  i  »Handlin- 
garna», af  hvilka  endast  Franzén  i  anledning  af  sitt  »Äreminne 
öfver  Creutz»  och  Geijer  för  sin  uppsats  om  »Inbillnings- 
gäfvan»  med  gillande  omnämnas.  I  enlighet  med  Atter- 
boms  vanliga  sätt  att  låta  sina  recensioner  växa  ut  till  vid- 
lyftiga filosofiska  afhandlingar,  inledes  denna  kritik  med  en 
öfversigt  af  hela  verldskulturens  historia  för  att  derigenom 
motivera  omdömena  om  den  akademiska  smake'ns  förkast- 
lighet   och    romantikens    berättigande.      Hela    den    gusta- 


DEX   NYROMANTISKA   SKOLAX.  'öö'6 

vianska  vitterheten  blir  för  recensenten  liksom  för  Palmblad 
i  hans  ofvan  anförda  uppsats  endast  en  efterapning  efter 
den  enligt  hans  tanke  i  sig  sjelf  tomma  och  ihåliga  franska 
literaturen,  så  m}-cket  förkastligare  som  redan  Goethe  och 
Kant  i  Tyskland  invigt  en  ny  och  bättre  kulturperiod.  I 
denna  förkastelsedom  går  författaren  ända  derhän  att  för- 
neka fransmännen  likasom  gustavianema  hvarje  förtjenst. 
Han  ser  i  deras  gemensamma  lifsuppfattning  idel  lättfärdig- 
het och  onatur  utan  en  ljusglimt  från  idéemas  verld  och  i 
deras  skrifter  endast  en  innehållslös  och  andefattig  virtuo- 
sitet. Såsom  det  mest  afskräckande  exemplet  på  denna 
tomhet  väljer  han  —  Leopold.  »Vill  man  skönja  i  ett 
kolossalt  och  konseqvent  exempel  hvad  denna  anda  kan 
åstadkomma  i  svensk  atmosfer?  Öppne  man  då  herr  af 
Leopolds  Samlade  skrifter.  Det  är  ej  möjligt  att  med  större 
virtuositet  blotta  en  ödemark  i  sitt  inre  eller  med  djerfvare 
öfvermod  skr}ta  öfver  sin  brist  på  ursprunglighet,  känsla 
och  bildning.»  Den  insats,  fransmännen  gjort  i  vår  lite- 
ratur, är  för  Atterbom  endast  >:  den  moquanta  sensualismen, 
den  belletristiska  jargonen,  den  mot  religion,  filosofi  och 
poesi  lika  protesterande  materialistiska  fanatismen,  hvilka 
bragt  sitt  hemland  till  det  mål,  hvarifrän  Rousseaus  i  öknen 
ropande  röst  ej  förmått  aflägsna  det»,  och  i  motsats  mot 
dem  rekommenderar  han  såsom  literaturens  verklige  stor- 
män Homerus  och  Plato,  Dante  och  Shakspeare,  Goethe 
och  Schiller,  Winckelmann  och  Jean  Paul,  Herder  och 
Schelling,  och  mot  den  franska  godtköpsmoralen  med  dess 
sedolärande  oden  och  deklamationer  på  vers  och  prosa 
ställer  han  den  skandinaviska  forntidens  djupa  och  sköna 
verldsåskädning,  som  tagit  sig  ett  så  storslaget  uttryck  i 
deras  gamla  guda-  och  hjeltesagor,  mot  hvilka  »alla  Cor- 
iieillerier  och  Racineader  tillsammantagne»  ej  kunna  mäta 
sig.  Vidare  protesterar  författaren  mot  den  vanliga  tillvi- 
telsen, att  Nya  skolan  velat  öfverflvtta  den  tyska  literaturen 
på  svensk  grund.  Den  tyska  literaturen  såsom  sådan  hade 
den  aldrig  velat  hit  öfverflytta,  utan  blott  det,  som  för  hela 
norden  borde  vara  gemensamt  af  denna  literatur:  »friheten, 
allvaret,  natursinnet,  andakten».  Och  likasom  i  Fosforos 
spår  författaren  att  de  makter,  som  arbeta  på  att  bibehålla 
det  gamla  eller  sätta  sig  emot  införandet  af  ett  djupare  och 
bättre,  skola  försvinna  som  agnar  från  jorden  och  utan  för- 
sköning dömmas  af  efterverlden. 


384  BEN  NYROMANTISKA  SKOLAN. 

Den  beskyllning  för  tyskeri,  som  Atterbom  här  ener- 
giskt tillbakavisar,  var  frän  motståndames  sida  en  bland  de 
vanligaste  och  ej  alldeles  obefogad.  Ehuru  fosforisterna, 
såsom  vi  funnit,  sett  sig  om  i  olika  lands  och  olika  tiders 
literatur,  var  det  dock  i  första  hand  från  Tyskland,  de  hem- 
tade  sina  ingifvelser,  och  framför  allt  från  den  tyska  ny- 
romantiska skolan  med  dess  förnämste  författare,  bröderna 
Schlegel,  Tieck,  Novalis  och  dess  förnämste  filosof 
Sch  el  Ii  ng.  Redan  i  Polyfem  äro  de  synnerligen  ifriga  att 
låta  sina  landsmän  göra  just  deras  bekantskap  genom  öfver- 
sättningar  och  meddelanden,  och  det  är  äfven  på  grund  af 
deras  rekommendation,  som  de  begynna  studera  en  mängd 
företeelser  inom  verldsliteraturen.  Denna  kärlek  till  Tysk- 
land, dess  historia,  litteratur  och  språk,  går  ofta  till  öfver- 
drift;  vännernas  bref  öfverflöda  af  tyska  ord  och  fraser, 
som  på  ett  obehagligt  och  stötande  sätt  afbryta  den  sven- 
ska texten,  ja  Palmblad,  som  en  gäng  verkstält  en  öfver- 
sättning  efter  Tieck,  full  af  germanismer  och  osvenskheter, 
skyller,  vid  Hammarskölds  anmärkning  deremot,  pä  att  det 
vore  bättre  att  begagna  ett  godt  tyskt  uttryck  än  ett  dåligt 
svenskt.  Äfven  tyskarnes  oklara  och  dimmiga  stil  hade  ett 
skadligt  inflytande  pä  våra  svenska  nyromantiker,  synnerligen 
Atterbom;  man  får  t.  o.  m.  den  föreställningen,  att  han  af- 
sigtligt  eftersträfvar  dunkelhet  i  uttrycket  för  att  imitera 
sina  omtyckta  mönster. 

Den  djupare  uppfattningen  af  lifvet  och  konsten  hade 
Nya  skolan  kommit  till  genom  universella  literaturstudier; 
den  filosofiskt-religiösa  verldsåskådning,  som  låg  till  grund 
för  densamma,  var  deremot  en  frän  Tyskland  importerad 
vara,  och  den  filosofiska  studierigtning,  skolan  slog  in  på, 
har  ända  in  i  våra  dagar  varit  den  gällande.  I  Tyskland 
hade  Kant  störtat  den  under  1700-talet  rådande  senscom- 
mun-filosofien;  hans  läror  hade  väl  vid  de  svenska  uni- 
versiteten funnit  anhängare,  men  massan  af  de  bildade 
hängde  ännu  qvar  vid  Voltaires  och  de  franska  Encyclo- 
pedisternas  läror,  i  vårt  land  lyckligt  populariserade  i  Leo- 
polds filosofiska  skrifter.  Ehuru  dessa  läror  genom  sina 
filantropiska  och  humanitära  tendenser  spelat  en  stor  roll 
i  verldskulturen  och  äfven  verkat  mycket  godt,  voro  de 
dock  i  grunden  ytliga  och  löpte  ut  på  en  inskränkt  för- 
ständsdyrkan  och  en  flack  nyttighetsteori,  som  i  sina  kon- 
seqvenser    urartade   till  en  materiel  och  jordkrypande  upp- 


DEN    NYROJfANTISKA    SKOLAX.  385 

fattning  af  lif\'et,  konsten  och  religionen.  Genom  sina  mera 
djupgående  undersökningar  af  det  menskliga  förnuftet  och 
sedeläran  gaf  Kant  en  högre  lyftning  åt  det  filosofiska  stu- 
diet, och  hans  äsigter  utvecklades  vidare  dels  i  idealistisk 
dels  i  panteistisk  rigtning  af  Fichte  och  Schelling.  Från 
den  förres  subjektiva  idealism  utgick  nyromantiken,  men 
upptog  sedermera  den  senares  teorier.  I  sin  filosofi  sträf- 
vade  Schelling  särskildt  att  bringa  sina  läror  i  öfverens- 
stämmelse  med  den  kristna  religionen  och  att  fylla  det 
svalg  mellan  den  sinliga  och  den  osinliga  verlden,  inför 
hvilket  Kant  stannat,  eller  med  andra  ord  att  på  tänkan- 
dets väg  slå  en  brygga  mellan  tro  och  vetande,  hvilket 
enligt  honom  endast  kunde  ske  på  den  estetiska  förmågans, 
eller  såsom  han  kallade  den:  den  intellektuella  åskådnin- 
gens, ståndpunkt. 

I  sin  blinda  tro  på  Schellingianismens  undergörande 
förmåga  uttalar  Atterbom  den  tillförsigt,  att  den  tyska  filosofien 
inom  kort  skulle  -»bevisa  kristendomens  väsentligaste  mysterier, 
ej  blott  Guds  existens,  utan  äfven  Treenigheten,  den  men- 
niskoblifna  guddomen,  menniskoslägtets  omedelbara  förbin- 
delse med  gudomligheten  i  urtiden,  syndafallet  och  det 
ondas  positiva  tillvarelse,  äfvensom  menskliga  friheten»  och 
åtskilligt  annat.  Det  kan  under  sådana  förhållanden  icke 
annat  än  väcka  förvåning,  att  skolan  i  och  genom  dessa 
läror  ådrog  sig  en  stark  opposition  äf\en  från  det  ortodoxa 
lägret  och  efter  upprepade  anfall  i  ^^'allmarks  organ  slut- 
ligen måste  klargöra  och  försvara  sin  religiösa  och  filoso- 
fiska ställning.  Detta  skedde  i  en  uppsats  af  Atterboms 
hand  i  Literatur-Tidningen:  »Något  om  den  så  kallade 
Nya  filosofiens  syftning». 

Det  låg  uti  den  nyare  tyska  filosofiens  lära  en  fordran 
på  en  djupare  religiös  uppfattning  än  den,  upplysningstide- 
hvarfvet  visat  sig  vara  i  besittning  af,  och  Nya  skolan  un- 
derkastade derför  den  föregående  tidens  predikosätt  och 
psalmdiktning  en  genomgripande  kritik.  Utförligast  åter- 
finna vi  skolans  åsigter  i  dessa  ämnen  i  nyssnämnda  tidning 
i  form  af  recensioner  öfver  nyligen  utkomna  psalmboks- 
försök och  predikosamlingar.  I  psalmen  påyrkas  större  en- 
kelhet och  frihet  frän  retoriskt  prål,  ty  psalmen  borde  vara  ett 
omedelbart  uttryck  af  den  religiösa  känslan.  Den  äldre 
kyrkopsalmen  uppställes  såsom  mönster,  och  den  nya  psalm- 

Svenska  Parnassen.     IV.  25 


386  DEX    NYROMAXTISKA    SKOLAN. 

diktningen  borde  sträfva  att  närma  sig  dess  enkla  och  dock 
sublima  ton. 

Af  större  betydelse  är  den  kritik,  som  i  arg.  1814  in- 
flöt rörande  predikosättet,  en  af  tidningens  ypperligaste 
uppsatser.  Den  sysselsätter  sig  hufvudsakligen  med  Lehn- 
bergs  predikningar.  Som  denne  berömde  predikant  ansågs 
för  den  gustavianska  tidens  störste  vältalare  och  en  af  dess 
utmärktaste  prosaister,  är  nämnda  recension  äfven  derut- 
innan  ett  vigtigt  aktst}'cke  i  skolans  historia,  att  Gamla  sko- 
lan angripes  i  en  af  dess  fastaste  positioner,  dess  retoriska 
konst. 

Recensenten  uppdrager  en  jemförelse  mellan  Lehnberg 
som  verldslig  och  andlig  vältalare  och  finner,  att  han  i  båda 
hänseendena  äger  samma  fel  och  samma  förtjenster  —  en 
stor  formel  begåfning,  men  utan  förmåga  att  tilltala  sina 
åhörares  och  läsares  känsla,  hvilket,  då  fråga  är  om  den 
religiösa  vältaligheten,  blir  en  så  mycket  större  brist, 
som  predikantens  uppgift  just  är  att  höja  sina  åhörares 
sinnen  till  den  evige,  som  hufvudsakligen  fattas  på  trons 
och  känslans  ståndpunkt.  Den  gustavianska  andliga  väl- 
taligheten är  konventionel,  en  vältalighet  i  glacéhandskar,  der 
man  fruktar  att  stöta  sina  åhörares  sens  commun  genom 
att  beröra  kristendomens  dogmer;  den  kan  ej  lyfta  sig  öf- 
ver  ett  föreställningssätt,  som  gör  Jesu  sedolära  till  det  vä- 
sentligaste af  kristendomen  och  predikningarna  till  blott  och 
bart  moraliska  diskurser.  Samma  fel  finner  recensenten  i 
Lehnbergs  äreminnen,  en  art,  på  hvilken  denne  i  första 
rummet  grundade  sitt  literära  anseende,  och  han  är  här 
inne  på  ett  gebit,  som  var  alldeles  specifikt  för  den  gusta- 
vianska tiden  och  särskildt  för  akademien.  Han  karakteri- 
serar denna  falska  blandform  af  historia  och  eloqvens  på 
följande  skarpa  men  träffande  sätt:  »Före  franska  akade- 
mien trodde  man  ej,  att  sanningen  behöfde  smink  och  färg, 
eller  att  historien  skulle  tala  ett  annat  språk  än  sitt  eget. 
Men  de  framstälda  ämnenas  torftighet  jemte  talarens  åhåga 
att  vara  ny  och  förvånande,  förmådde  honom  att  taga  sin 
tillflykt  till  konstiga  medel;  ty  när  den  person,  hvars  minne 
skulle  celebreras,  hvarken  sjelf  upplefvat  någonting  märkligt 
eller  hans  lif  tydligt  verkat  på  det  allmänna,  men  en  ståt- 
lig Eloge  dock  måste  sammanskrifvas,  hvad  var  att  göra? 
dä  måste  främmande  episoder  införas,  hittills  obekanta 
prydnader    dragas     öfver    ämnets    fattigdom,    och  den  inre 


DEN    KYEOMANTISKA    SKOLAX.  387 

tomheten  gifva  en  väsnande  äterklang  i  utrop,  frågor,  an- 
titeser, troper,  liknelser  och  bilder.»  Och  rörande  särskildt 
arten  af  vältaligheten  i  Lehnbergs  äreminnen  tillägger  han: 
-Påstår  någon,  att  formen  är  det  väsentliga,  att  diktionens 
prakt,  språkets  renhet  eller  periodernas  ställning  och  nume- 
rösa  fall  utgöra  ypperligheten  i  talekonsten;  dä  medger  re- 
censenten gerna,  att  Lehnbergs  verk  äro  odödliga  mäster- 
stycken, som  i  sitt  språk  aldrig  blifvit  upphunna  och  äfven 
uthärda  jemförelse  med  antikens  största  talare.  Men  for- 
drar man  af  en  historisk  författare,  att  han  skall  utvidga 
sina  läsares  kunskap,  genom  öppnade  utsigter  i  det  för- 
flutna, lyfta  hans  själ  genom  högheten  af  framstälda  efter- 
dömen,  då  slår  han  missnöjd  igen  Lehnberg  och  läser  hel- 
dre  Birgers  eller  Gyllenhjelms  lefverne  i  en  enfaldig  krö- 
nika, hvars  författare  utan  anspråk  på  egen  personlighet, 
utan  tillägg  eller  afledda  slutföljder,  enkelt,  stundom  en- 
faldigt, men  lärorikt  och  tillfredsställande,  berättar  hvad 
han  vet:. 

Men  om  å  ena  sidan  studiet  af  den  tyska  filosofien 
bibragte  fosforisterna  en  djupare  uppfattning  af  de  andliga 
företeelserna  och  ledde  dem  till  en  berättigad  opposition 
mot  upplysningstidehvarfvets  ytliga  sensualism,  sä  mottogo 
de  ä  andra  sidan  från  samma  håll  en  massa  tvetydig  och 
grumlig  lärdom  och  inbilladt  djupsinniga  hugskott,  hvilka 
af  skolan  och  synnerligen  af  den  fantastiska  och  i  många 
afseenden  okritiskt  anlagda  Atterbom  togos  för  god  vara 
och  med  den  största  säkerhet  utkolporterades  såsom  höjden 
af  mensklig  visdom.  Öfver  hufvud  taget  lockade  opposi- 
tionen mot  upplysningstidehvarfvets  vattenklara  prosa  ofta 
den  nya  skolan  till  afsigtlig  dunkelhet  och  affekterad  djup- 
sinnighet i  dess  skrifter.  »Det  vore  underligt-,  säger  Poly- 
fem  i  en  af  sina  retsammaste  artiklar:  Om  Obegripligheten, 
»om  hvart  litet  snille,  som  är  utan  någon  annan  erudition,  än 
den  som  fås  af  rimlexikon,  skulle  kunna  begripa  ett  filosofiskt 
system».  Och  förledda  af  detta  filosofiska  högmod  bjödo 
cle  understundom  publiken  pä  filosofemer,  som  de  väl 
knappast  sjelfva  någonsin  begripit.  Ätsldlliga  af  Atterboms 
uppsatser,  ofta  direkt  eller  indirekt  hemtade  frän  Schellings 
besynnerligaste  naturfilosofiska  arbeten,  äro  derför  helt  och 
hållet  eller  delvis  ofattliga  för  vanligt  menniskoförstånd, 
och  motståndarne  dröjde  naturligtvis  ej  att  kasta  sig  öfver 
dessa    godbitar.     Sä    t.    ex.    finnes    en   passus  i  den  ofvan 


obS  DEX  >>veomantis;ka  skolan. 

omtalade  artikeln  mot  Svenska  akademien,  der  han  talar 
om  språket  och  på  fullt  allvar  förfäktar  den  fantastiska 
åsigten  »att  språket  bör  betraktas  som  ett  malraartadt  ämne; 
det  är  planetens  allmänna  grundegenskap  af  metallitet,  som 
utbildas  till  förnuftets  tons}'Stem  genom  menniskans  ljud- 
organers,  och  efter  åtskilliga  lika  obegripliga  deduktioner 
kommer  han  till  den  slutsatsen,  att  »menniskan  är  blomman 
af  jordens  metallstam,  och  hennes  språk  är  det  magnetiska 
fluidum,  som  derifrån  utströmmar  hennes  vilja  öfver  verl- 
den».  Och  hand  i  hand  med  den  Schellingska  oveten- 
skapliga och  uppkonstruerade  uppfattningen  af  naturfeno- 
menen går  hos  Nya  skolan  ett  suveränt  förakt  för  den 
exakta  naturforskningen  i  förhällande  till  det  högre  vetande, 
som  ernås  genom  den  tyska  filosofien. 

Det  var  dicta,  sådana  som  det  nyss  anförda,  hvilka 
ådrogo  skolan  beskyllningen  för  tyskeri,  och  Wallmark,  som 
i  Allmänna  Journalen  ofta  fägnade  skolan  med  parodier 
och  skämtsamma  verser  rigtade  mot  densamma,  införde  i 
anledning  af  ofvanstående  yttranden  i  sin  tidning  följande 
vers,  hvilken  uppgafs  hafva  stått  att  läsa  i  ett  provinsblad: 

Metalliteten. 

Naturens  öra  det  är  af  metall, 

Kling,  klingeli  klang ! 
Och  språket  är  endast  ett  återskall 

Af  andan.     Pling  plingeli  plang ! 
Filosofens  hufvud  det  är  af  metall, 

Kling  klingeli  klang  I 
En  ljudande  skallra,  ett  återskall 

Frän  Tyskland.     Pling  plingeli  plang!» 

INIot  ett  yttrande  af  fosforisternas  mästare  Schlegel,  det 
om  »arkitekturen  såsom  en  frusen  musik»,  rigtade  Leopold 
sitt  i  hans  samlade  skrifter  intagna  epigram  >;Mina  nya 
rum»  med  det  spefulla  utropet: 

Pris  ät  de  män,  som  tändt  förnuftets  t)'ska  ljus ! 

Ofvanstående  vers  om  metalliteten,  jemte  flera  andra 
af  samma  natur,  förekom  så  sent  som  1 8 1 6.  Vid  denna 
tidpunkt  var  striden  mellan  skolorna  således  ännu  i  full 
gång.  I  Literatur-Tidningen  af  samma  år  skref  Palmblad 
en  skarp  kritik  mot  Leopold,  i  h^•ilken  han  förnekar  denne 
»fantasi  och  hjertlighet,  de  hufvudegenskaper,  utan  hvilka 
ingen    sann    skaldekonst  är  möjlig»   och  förklarar,    »att  den 


DEN   NYROMANTISKA    SKOLAN.  389 

grundkänsla,  som  åtföljer  genomläsningen  af  hans  filosofiska 
poem,  är  ett  djupt  medlidande  med  det  hjerta,  som  i  bot- 
ten på  allt,  på  det  stora  hela,  blott  ser  och  känner  det 
tomma  intet,  en  glupsk  och  slukande  jätte,  åt  hvilken  skal- 
den, efter  sitt  eget  rysligt  sanna  uttryck,  'offrat  sitt  lif,  sitt 
namn,  sin  poesi'». 

Under  de  närmast  följande  åren  utkämpades  åter 
en  hufvuddrabbning  mellan  Journalen  och  Literatur- 
Tidningen.  De  anklagelser  rörande  N3-a  skolans  reli- 
giösa och  filosofiska  åskådningssätt,  som  rigtades  mot  den- 
samma äro  vigtiga,  emedan  de  belysa  flera  af  kärn- 
punkterna i  tvisten  mellan  skolorna,  sådan  den  utvecklat 
sig  pä  det  senare  stadiet  af  dess  verksamhet.  Wallmark 
angrep  nemligen  det  Schellingska  systemet,  skolans  böjelse 
för  katolicismen,  dess  försvar  för  medeltiden,  dess  förrin- 
gande af  reformationen  och  protestantismen,  dess  försvar 
för  religiös  intolerans  och  dess  »fostrande  huldhet  och  om- 
vårdnad för  allt  hvad  vidskepelsen  och  folktron  i  äldre  och 
nyare  tider  framkläckt  och  för  allt  hvad  som  kan  tjena  att 
underhälla  och  befordra  dem;.  Af  dessa  anklagelsepunkter 
erkänner  kritikern  i  Literatur-Tidningen  i  sitt  svaromål, 
kalladt  »Ord  och  afsked  till  Allmänna  Journalen»,  endast 
den  sista  och  betraktar  denna  anklagelse  såsom  en  ära  för 
skolan,  ty  att  taga  vara  på  folkets  egendomlighet  och  min- 
nesmärkena af  en  lågt  stående  kultur  kan  endast  vara 
gagneligt  för  kännedomen  om  folkets  historia.  Hvad  åter 
de  öfriga  anklagelsepunkterna  angår,  förnekar  han  deras  be- 
rättigande. —  Betraktar  man  fosforistemas  skrifter  närmare, 
kan  man  dock  i  sjelf\a  verket  ej  frigöra  sig  från  det  in- 
trycket, att  de,  likasom  moderskolan  i  Tyskland,  kände  sig 
tilltalade  af  katolicismen  med  dess  rika  liturgi  och  dess 
mystiska  Mariadyrkan,  och  att  de  betraktade  reformationens 
läror  såsom  ett  andligt  fattigdomsbevis.  Ehuru  de  slogo 
ifrån  sig  beskyllningen  för  katolska  sympatier  och  förkla- 
rade sina  dikter,  original  och  öfversättningar,  om  och  till 
Jungfru  Maria,  såsom  blotta  estetiska  experiment,  är  det 
dock  alltför  tydligt,  att  de  ansägo  den  rätta  romantiska,  det 
vill  säga  poetiska,  anden  endast  trifvas  i  katolsk  atmosfer.  I 
den  historiska  öf\ersigt,  Atterbom  lemnar  i  sin  ofvan  citerade 
uppsats  om  den  nyare  filosofien,  erkänner  han  visserligen 
Luther  såsom  »sitt  sekels  störste  filosof»  och  protestantismen 
såsom   »förnuftets  högtidliga  protest  mot  öfvertron  och  för- 


300  DEX    XYKOMANTI?KA    SKOLAX. 

domame»,  men  man  skönjer,  att  han  dock  hyser  en  afgjord 
förkärlek  för  katolicismen,  nemligen  pä  den  tid  då  »dess 
ljus  var  mildt  och  välgörande,  dess  dogmer  understöddes 
af  den  poetiska  känslan,  dess  sedolära  ännu  var  ren,  dess 
yttre  ceremonier  mäktigt  talade  till  fantasien  och  genom 
sin  prakt  imponerade. '-^  >; Månne  man  verkligen»  —  frågar 
författaren  till  ofvanstående  »Ord  och  afsked  -  helt  naivt  — 
>  månne  man  verkligen  måste  vara  katolik  för  att  påstå, 
att  Guds  moder  är  >:  skönhetens  eviga  oskuld,  en  bild  af 
den  moderliga  ömheten,  den  högsta  och  heligaste  af  men- 
niskor,  förmedlarinna  mellan  den  gudomlige  sonen  och  det 
bräckliga  slägte,  till  hvilket  hon  hörde?»  Näppeligen  kan 
detta  kallas  ett  lyckadt  försvar.  — 

Flera  af  tidens  yppersta  skalder,  Franzén,  Ling,  Geijer 
m.  fl.,  intogo  en  neutral  ställning  till  de  vittra  partierna. 
Så  var  dock  ej  förhållandet  med  Tegnér.  Utan  att  till- 
höra den  gamla  skolan  räknade  han  flera  af  dess  bättre 
författare  såsom  sina  vänner  och  lärare,  och  särskildt  upp- 
hörde lian  aldrig  att  i  Leopold  se  en  af  vår  vitterhets  stor- 
män, likasom  han  sjelf  såsom  stilist  rönt  ett  obestridligt  in- 
flytande från  honom.  Den  romantiska  diktningen  öfverens- 
stämde  föga  med  Tegnérs  klassiskt  anlagda  naturel,  och  i 
Nva  skolans  ofta  oklara  och  dimmiga  teorier  fann  han  en 
lärobyggnad,  som  hvarken  var  nationel  eller  någonsin  kunde 
inpassas  i  vårt  folks  åskådningssätt.  Lika  litet  kunde  han 
sympatisera  med  fosforisterna  i  politiskt  hänseende.  Det 
tillstånd  af  ofrihet  och  skenhelighet,  som  genom  Wiener- 
kongressen  tillskapats  i  Europa,  och  hvilket  i  Nya  skolan 
fann  villiga  anhängare,  var  för  Tegnérs  frisinnade  ande 
i  högsta  måtto  förhatligt.  Var  han  missnöjd  med  skolans 
äsigter,  så  var  han  det  icke  mindre  med  dess  sätt  att  för- 
fäkta dem:  i  formen  för  stridens  utkämpande  ansåg 
han,  med  rätt  eller  orätt,  att  felet  hufvudsakligen  låg  pä 
de  unges  sida,  hvilka  bort  hafva  större  förs}'n  för  Sveriges 
dittills  mest  uppburne  författare.  I  det  tal,  han  höll  vid 
jubelfesten  1817,  begagnade  Tegnér  tillfället  att  visa  hvad 
han  förde  i  skölden  mot  båda  partierna,  och  härvid  stod 
sig  den  Nya  skolan  sämst.  Det  omilda  sätt,  på  hvilket  han, 
efter  sitt  vanliga  maner,  i  korta,  kärnfulla,  bildrika  sentenser, 
bedömmer  fosforismen,  var  säkerligen  bland  det  hårdaste, 
skolan  under  sin  långa  kamptid  haft  att  smälta,  så  mycket 
mera    som    det    kom    från    en   person,  som  de  dittills  icke 


DEX    NYROMANTISKA    SKOLAN.  oOl 

betraktat  som  fiende,  och  om  hvars  skrifter  de,  på  några 
obetydliga  anmärkningar  när,  alltid  A-ttrat  sig  med  aktning 
och  beundran.  Emellertid  kan  man  ej  förneka,  att  flera  af 
Tegnérs  yttranden  i  jubeltalet  träffar  skolans  svaga  sidor: 
»I  konsten  fordrar  man  med  skäl  det  djupa  och  betyd- 
ningsfulla;  men  till  prof  härpå  vill  man  påtruga  oss  —  oss 
nordens  söner,  med  den  klara  himmelen  öfver  oss,  och 
den  väldiga,  skarpt  bestämda  naturen  omkring  oss,  oss  arf- 
vingarne  af  Saga  den  Djupaugda,  ett  kraftigt  ^"alhallabarn, 
med  skarpa  ögon  och  friska  lemmar  —  oss  vill  man  på- 
truga en  poesi  utan  form  och  bestämdhet,  en  sjuklig  ge- 
stalt utan  märg  och  senor,  med  abstraktionens  träsvärd  vid 
sidan  cch  bjellerkåpan  på  de  dimmiga  skuldrorna,  en 
vålnad,    som    spökar    omkring  i  månskenet   och  målar  sina 

sammanflytande  bilder  —  i  molnen. Den  Guds  gåfva. 

som  våra  förfäder  aktade  under  namn  af  sunda  förnuftet, 
den  förringar  man  isynnerhet,  såsom  otillräcklig  för  veten- 
skapen och  endast  gjord  för  pöbeln  och  de  olärda;  och 
både  med  grunder  och  ännu  mera  med  exempel  bevisar 
man  dess  onödighet.» 

Tegnérs  tal  recenserades  skarpt  både  i  Journalen  och 
Literatur-Tidningen;  ingendera  af  dessa  kritiker  kan  emel- 
lertid anses  särdeles  lyckad. 

Sitt  mellanhafvande  med  Hammarsköld  hade  Tegnér 
redan  förut  gjort  upp  i  sin  satir  »Hammarspik»  (1814),  en 
€fterbildning  af  Leopolds  Enebomsvisa.  Båda  dessa  nid- 
visor hafva,  ehuru  med  ringa  skäl,  kommit  i  ropet  som  sär- 
deles qvicka.  Stor  qvickhet  utvecklade  deremot  Tegnér  i 
den  polemik,  han  förde  med  Hammarsköld  rörande  dennes 
illa  hopkomna  grekiska  grammatik,  hvilken  den  senare  gjorde 
fåfänga  försök  att  försvara  mot  Tegnérs  öfverlägsna  kun- 
skaper och  kritiska  skärpa.  —  INIot  skolan  såsom  sådan 
fälde  Tegnér  äfven  sedan  vid  flera  tillfällen  ogillande  om- 
dömen. Den  hade  honom  också  i  godt  minne,  och  i  det 
stora  satiriska  epos,  »Markalls  Sömnlösa  Nätter  ,  om  hvilket 
längre  fram  skall  talas,  förbigicks  han  ej  utan  åtskilliga  och 
delvis  ganska  känbara  slängar. 

Framemot  slutet  af  decenniet  började  den  långvariga 
striden  skolorna  emellan  att  afmattas.  I  den  lilla  broschyr: 
»Stridsfrågan  i  vår  literatur,  framstäld  till  hvaije  bildad  pa- 
triots begrundning  ^ ,  som  Hammarsköld  utgaf  1818,  anser 
författaren  tvisten  i  hufvudsak  ändad  och  söker  att  sä  opar- 


392  DEN    NYROMANTISKA    SKOLAN. 

tiskt  det  är  honom  möjligt  gifva  en  bild  af  densamma,  en 
bild,  hvars  trohet  dock  Wallmark  i  Journalen  bestrider. 
Striden  antager  härefter  formen  af  en  diskussion  om  den 
insats,  nya  skolan  gjort  i  vår  literatur,  och  särskildt  om 
frågan  huruvida  vitterhetens  framsteg  under  det  sista  decen- 
niet med  rätta  kunde  tillskrifvas  Nya  skolans  uppträdande 
eller  om  man  hade  att  söka  orsaken  dertill  i  andra  om- 
ständigheter —  en  fråga,  som  för  öfrigt  ännu  i  våra  dagar 
diskuteras,  och  hvilken  vi  skola  i  korthet  söka  besvara. 

Dessförinnan  må  dock  det  sista  stora  polemiska  akt- 
stycket i  den  vittra  striden  omnämnas.  Nya  skolans  smäde- 
dikt  mot  Wallmark  och  hans  anhängare:  Markalls  Sömn/ösa 
Nätter.  Uppretade  af  Journalens  upprepade  angrepp,  be- 
slöto  fosforisterna  att  mot  den  gamla  skolan  samt  och  syn- 
nerligen med  dess  vapendragare  Wallmark  i  spetsen  rigta 
ett  dråpslag,  som  enligt  deras  mening  på  en  gång  skulle 
krossa  motståndarne,  och  de  valde  dertill  satirens  vapen. 
Närmast  föranleddes  utgifvandet  af  det  \'idlyftiga  dikt- 
verket genom  Journalens  omilda  och  delvis  orättvisa  kritik 
öfver  1820  års  Poetiska  kalender,  der  särskildt  Atterboms 
bidrag  pä  ett  nedsättande  vis  och  i  en  opassande  ton  be- 
dömdes. Recensenten  förnekar  honom  der  all  poetisk  be- 
gåfning,  förklarar,  att  han  ej  frambragt  ett  enda  arbete  af 
erkänd  förtjenst  inom  vår  literatur  eller  en  enda  afhandling 
i  något  vetenskapligt  ämne,  som  fört  vetenskapen  längre 
eller  spridt  ljus  öfver  något  för  samhället  och  literaturen 
vigtigt  föremål.  Hans  egenkärlek  klandras  pä  det  skarpaste, 
och  han  erinras,  att  det  literära  anseendet  icke  usurperas, 
men  förvärfvas  genom  goda  skrifter,  hvadan  han  således 
icke  har  någon  rätt  att  göra  anspråk  derpå.  —  Denna  re- 
cension bragte  skolan  i  eld  och  lågor,  och  man  beslöt  att 
ofördröjligen  bestraffa  »detta  smutsiga  utbrott  af  en  låg 
själs  begär  att  förolämpa  och  sönderslita.»  Den  nya  straff- 
dikten,  författad  af  flera  bland  skolans  medlemmar  ge- 
mensamt, är  indelad  i  tvenne  »Nätter»,  h vilka  utkommo 
med  ett  års  mellanrum  1820  och  21.  Satiren  är  i  främsta 
rummet  rigtad  mot  Wallmark  under  namnet  Markall,  hvilket 
redan  gifvits  honom  i  Polyfem,  men  de  flesta  af  tidens 
öfrige  författare,  som  på  närmare  eller  fjermare  häll  togo 
någon  del  i  de  vittra  tvisterna,  uppträda  äfven,  hvadan 
dikten  är  en  god  illustration  till  periodens  literaturhistoria, 
ehuru  den  genom  sina  många  anspelningar  på  samtida  lite- 


DEX   XYKOMAXTISKA   frKOLAN.  393 

rara  företeelser  kräfver  grundlig  kännedom  om  dessa  för  att 
till  fullo  förstås.  Arbetet  i  dess  helhet  är  mycket  uttänjdt 
och  verkar  derigenom  tröttande,  ehuru  det  icke  saknar 
qvicka  eller  burleska  ställen.  Ty  likasom  det  är  ett  alster 
af  många  författare,  sä  är  ock  stilen  deri  mycket  olika:  vid 
sidan  af  gäckande  satir  finner  man  här  och  der  godmodigt 
skämt  och  barock  uppsluppenhet;  derjemte  har  det  för- 
tjensten  af  en  vårdad  versifikation,  synnerligen  i  senare 
afdelningen,  hvilken  antages  hufvudsakligen  vara  ett  verk  af 
Dahlgren  och  Livijn. 

Första  Natten  börjar  med  ;  IMarkalainens  ( Wallmarks) 
födelse  och  berättar,  travesterande  den  finska  folkpoesien, 
huru  missfostret  Markalainen  kom  till  denna  jord  och  redan 
vid  sin  födelse  af  Hiisis  (den  onda  principen)  fogel  begäf- 
vades  »med  kattens  krumma  ryggrad,  med  åsnans  länga 
öron,  med  ormens  hvassa  hväsning,  med  harens  rädda  hjerta 
och  med  grodans  is  i  blodet».  Derpå  följer  den  märk- 
ligaste delen  af  arbetet:  hjeltedikten  Rimihussiaden,  skrifven 
på  hexameter  i  6  sånger  i  Homerisk  stil,  skildrande  huru 
Ri7nthussar7te  (gustavianerna)  i  Sysishå/aii  (Svenska  akade- 
mien) utrustades  för  att  med  »den  hjerneberöfvade  INIarkall» 
i  spetsen  och  med  hjelptrupper  från  »de  teckenförbidande 
Neutrerna»  (de  författare,  som  ej  tillhörde  någondera  af 
skolorna)  storma  Pinden  och  upphöja  Polyhistrio  (Leopold) 
på  Apollos  tron.  De  mönstras  vid  Lagans  stränder  (Wall- 
marks födelseort),  och  efter  en  offermåltid  draga  de  ut  i 
kampen  och  råka  snart  i  strid  med  Pindens  försvarare, 
verldens  störste  skalder,  i  hvilkas  sällskap  äfven  Thorild 
och  Kellgren  uppträda.  Naturligtvis  åstadkommes  ett  för- 
färande blodbad  bland  Rimthussarnes  led,  många  falla  för 
sina  mäktiga  fiender,  andra  föras  bundna  inför  Apollos  tron 
för  att  der  bida  sin  dom. 

Bland  de  qvickaste  episoder  i  skildringen  af  striden  är 
Thorilds  kamp  med  sina  gamla  vedersakare:  utgifvaren  af 
Stockholmsposten,  Lenngren  (Posthumius  Prisens),  och  Leo- 
pold. Lenngren  räddas  af  sin  hustru,  »sångmön  Anna- 
maria-, hvilken  då  hon  märker  den  fara,  för  hvilken  hen- 
nes man  är  utsatt,  kallar  Esaias  den  Digre  (Tegnér)  till 
hjelp.  Denne,  som  var  misstänkt  »att  till  en  del  ge  fan- 
tasterna medhåll»,  och  derför  ej  var  betrodd  att  kämpa  i 
förtruppen,  hade  fått  i  uppdrag  att  vara  härens  general- 
intendent   och    var  således  disponibel.     Författaren  får  här 


'S^J4:  DEX    NYROilAXTlSKA    SKOLAN. 

tillfälle  att  drifva  ett  Ivckadt  skämt  med  flera  af  Tegnérs 
poemer  och  bekanta  ställen  deri.  Den  åsyftade  episoden 
har  följande  lydelse: 

Men  mellertid,  för  Posthumii  blick,  ej  önsklig  till  åsyn 
Nalkandes,  kom  Passionernas  Bard,  den  kraftige  Thorild. 
Skarpt  kringskådande,   kände  han  snart  den  Posthumiske  mannen; 
Skyndade  till,   och  bad,  högt  skakande  lansen  i  luften: 
»Gif  mig,  Apollo,  nu  hämd  på  den,  som  först  mig  har  retat, 
Vettlös  grinare  förr,  nu  en  fegt  bakdantande  fåne!)  — 

Sade,  och  kastade  starkt  den  långthänskuggande  lansen; 
Träffande  säkert  och  rätt  Posthumii  öfversta  sköldkant. 
Skölden  bräcktes  i  tu,  och  den  väldiga  lansen  sig  trängde 
Genom  harnesket  in  i  sidan.     Men  denne  sig  böjde 
Som  en  igel  ihop,  och  slapp  sä  den  härjande  döden. 

Dock  ej  dermed  undkom  han  ur  fiendens  mäktiga  händer. 
Grym  framstörtade  Thorild  och  slog  den  Gamle  till  marken. 
Fattade  sedan  uti  den  fladdrande  busken  på  hjelmen. 
Drog  så  Posthumius  fram  baklänges  mot  Pindiska  berget. 
Der  han  förderf  åt  honom  bestämt  af  Pegasi  bakben. 
Säkert  Posthumius  nu  det  hotande  ödet  ej  undflytt. 
Om  ej  i  samma  stund  Sängnymfen  Annamaria 
Skyndat  sig  ned  och  lossat  de  band,  som  fastade  hjelmen. 
.Sedan  hon  omkringgöt  med  ett  moln  sin  famnade  gunstling, 
Och  med  den  bäfvande  flög  i  en  hast  ur  den  mordiska  striden. 
Men  då  bland  trossens  skräp  hon  den  Gamle  skyddande  nedsatt, 
Talte  hon  till  den  förskräckte  på  sätt  som  följer  i  orden: 

»Arme  Posthumius !  väl  du  förtjent  det  öde  dig  hotat, 

Ty  du  förfallit  i  jemmerligt  skick !     Andfattig  och  kraftlös, 

Sällan  du  väcks  ur  din  sömn  af  de  teckenförbidande  Neutrer, 

Då  de  med  uppspändt  näf  och  koxande  blick  anskria 

En  nyvingad  svan  eller  ock  en  strålande  stjerna. 

Dock  emedan  i  forna  dar  min  galant  du  har  varit, 

<Jch  jag  din  väfnad  har  skött  och  delat  ditt  nattliga  läger, 

Har  jag  försökt  att  dig  rädda.     Betänk  dig  då  noga  härefter : 

Vishet  är  mannens  dygd  och  pryder  grånade  lockar ! 

Stanna  nu  här:  jag  söker  dig  ut  en  vän  till  din  frälsning.» 

Sade,  och  gick  att  söka  i  hast,  bland  tunnor  och  åmar, 
General-Intendenten  för  härn,  Esaias  den  Digre, 
Honom  hon  fann  der  han  stod,  i  sitt  sinne  begrundande,  huru 
Konsten  är  lång,   men  lifvet  är  kort.     Han  derför  ur  ett  halffat 
Tappade  vin  i  bägarn  och  qvad  en  rimmare-bönpsalm : 
»Stäng  för  den  bleka  nöd  min  dörr,  o  Sysis,  och  gif  mig 
Tak,  bröd,  kläder,  men  bort  med  äran,  guldet  och  makten!» 
Honom  nu  talade  till  Sångnymfen  Annamaria: 
Näf  =  näsa,  näsborrar. 


DEN   NYEOMANTISKA   SKOLAN.  395 

»Gäck,  Esaias,  så  fort  som  den  vingande  Tidningsbringarn 
Dit,  der  Posthumius  väntar  på  dig,    och  i  det  att  du  honom 
Frälsar,  så  rädda  dig  sjelf  och  visa  i  dåd,  hvad  du  sjelf  sagt, 
Att  du  på  I.jungaren  tror,  som  nalkas  med  straffande  hammar.» 

Nu  Esaias  med  hast  uppsökte  Posthumius  Priscus . 
Drog  se'n  fram  en  hög  proviantvagn;  selade  skyndsamt 
Och  i  skacklarna  spände  en  trosshäst,  mäktig  att  draga 
Starka  bördor  af  mjöl  och  af  gryn  och  af  vigtiga  skinkor; 
Öppnade  sedan  vagnens  lock  och  talte  till  vännen : 

»Stig  nu  in  i  den  vagn  du  ser:    Skidbladner  jag  nämnt  den, 
Ty  den  som  diktens  skepp  går  öfver  hafven  och  landen. 
Jag  och  längtar  långt  härifrän.     Hvad  jag  lofvat,  jag  uppfylt ! 
Pojkar  finnas  ej  mer,  som  gisslas  på  Pelopsgrafvar: 
Derför,  då  ingen  palm  här  skugga  ger  åt  min  tinning, 
Trädom  tillhopa  vårt  tåg  nu  an,  mot  Norden,  mot  Norden!» 

Sade,  och  hjelpte  Posthumius  upp  i  buken  af  vagnen, 
Lade  till  locket  och  svängde  sig  upp  på  det  vindiga  sätet, 
Manande  högt  sitt  bedagade  sto;     »Hopp  Gaja  och  Hertha!» 

Honom  svarade  då  vemodigt  den  lunkande  Gaja: 

»Herre !  hvi  smädar  du  mig  med  tvenne  namn.  då  likväl  jag 

Blott  är  ett  enda  ök,  som  fram  dig  drager  på  vägen?» 

Men  med  håret  åt  skyn  halfrest,  genmälte  den  digre : 
»Trognaste  gula,  som  fått  af  de  Evige  gåfvan  att  gnägga 
(Tiden  till  varning  och  skräck)  med  klarhet  af  menskliga  läten  I 
Glöm  ej  likväl,  att  mit  ök  du  är,  att  jag  sjelf  har  dig  fostrat; 
Efter  mitt  lynne  du  bäre  det  namn,  som  jag  tarfvar  för  stunden. 
Vill  jag  behaga  de  män,   som  med  lystnad  ropa  på  Grekhet, 
Heter  du  Gaja,  och  Genier  då  de  föl,  som  du  frambragt; 
Men  när  jag,  kraftig  och  bål,  vill  tjusa  nordiska  sinnen, 
Hertha  du  kallas,  och  då  Ljusalfer  du  föder  till  ljuset.» 

Sade,   och  tygeln  han  griper,   med  makt  ansträngande  händren ; 
Klatschar  med  piskan  och  fröjdar  sin  själ  åt  de  skallande  smällar. 
Lyssnande  gör  Posthumius  bön  i  sin  knöliga  gömsla. 
Och  som  en  vind,  med  en  dammande  fart,  Skidbladner  försvinner. 

Men  mellertid,  då  Thorild  förnam  Posthumius  räddad. 
Slängde  han  bort  ur  sin  hand  den  tomma,  förhatliga  hjelmen. 
Rusade  se'n,  tvehuggande,  in  bland  Thussarnes  leder. 
Rödjande  blodigt  sin  väg  bland  skälfvande  Rimmarehopar, 
Såg  han,  i  drabbningens  högsta  tumult,  Polyhistrio  kämpa. 
Gladdes  och  spände  mot  konungens  bröst  den  Pindiska  bågen. 


oUU  DEN    XYRU.MAXTISKA    SKOLAX. 

Omhvärfd  stod  Polyhistrio  der  af  Tungusiske  furstar: 
Desse  dock  flyktade  nu ;  ej  förmådde  de  bida  på  Thorild. 
Skarornas  herde  likväl,    änskönt  på  darrande  knäveck, 
Dröjde  med  mod  och  ropade  stolt  i  fäktareställning: 

»Väderfödare  I    Mästare  allt  i  alla  I    Bland  narrar 
Dråpligast !    Ha  I   du  förmenar  att  än  med  din  känsloförhäfhing 
Segra  på  Smakens  barn,   ung  gäck,   fast  mogen  till  åren! 
Böj  nu  din  hals,  i  trots  af  din  snillefart  och  din  ordståt! 

Talande  så,  han  sände  sitt  spjut  och  blottade  svärdet; 
Båda  förgäfves ;  ty  Zeus  betog  all  styrka  och  sansing. 
Bistert  svarande,  röt  den  stridsropväldige  Thorild : 

:>Jollrets  öfverste  Drott!    begråt  nu  din  kantrade  qvickhet: 
Krossande  står  Förståndet  dig  när,   och  Döden,  den  svarta.» 

Sade,  och  drog  ur  sitt  koger  en  pil  af  den  mognaste  prustrot; 

Härdad  och  hvass,  och  lade  på  skåran  af  gyllene  bågen; 

Syftade:  snabbt  for  pilen  sin  kos  från  den  klingande  strängen, 

Genom  gallret  af  Konungens  hjelm  den  flög  in  i  munnen, 

Som  till  ett  infall  öppnade  sig;   och  fästes  i  gommen. 

Men  af  en  oerhörd,  af  en  jorden  skakande  nysning 

Greps  Polyhistrio  an  och  dignade  svindlande  neder. 

Tungt  händamp  han  i  mark,   och  kring  Herrskaren  klungo  hans  vapen. 

Fåfäng  all  möda  att  resa  sig  upp,  att  icke  mer  nysa: 

Frustning  pä  frustning  ur  munnen  sig  bröt,  och  ur  ljudande  näsan 

Sist  med  ett  dånande  brak  den  spräckte  hans  helgade  hjessa. 

Slutligen  står  INIarkall  ensam  qvar  pä  slagfältet,  dä  han 
angripes  af  Kellgren  och  med  en  rem  genom  örat  släpas 
inför  Apollos  tron,  som  till  straff  för  hans  missgemingar 
förvandlar  honom  till  en  åsna,  hvarefter  guden  häller  ett 
sluttal,  hvari  han  afgör  den  vittra  striden  till  Nya  skolans 
fördel  med  de  i  fosforisternas  mun  väl  förmätna  orden: 

»Fåfäng  är  Trollens  strid  mot  Snillets  evärdliga  välde.» 

Andra  afdelningen  är  ett  vidlyftigt  satiriskt-allegoriskt 
poem  i  6  sånger  på  sex-radiga  stanser.  Efter  åtskilliga 
hånfulla  tillegningsverser  till  IMarkall  och  konsorter  beskrifves 
här,  hur  riddaren  Paw  (Wallmark)  tågar  ut  pä  den  till  åsna 
förvandlade  Markall  (äfvenledes  Wallmark)  för  att  söka  äf- 
ventyr.  Honom  möter  Polyhistrio  och  uppmanar  honom 
att  befria  prinsessan  Senscommunia,  som  hålles  fangen  be- 
vakad   af  jätten  Philosophien.     Prinsessan  skildras  sålunda: 


} 


DEK    NYROMANTISKA    SKOLÄN.  397 

Hon  är  affabel,  artig,  täck  och  nyter, 
Så  lätt  med  henne  blifver  man  bekant. 
Hon  aldrig  drägt  och  hjertelag  förbyter, 
Hon  vet  allting  så  noga  och  sä  grant : 
Hur  månen  går,  hur  säden  sås  och  skötes, 
Hur  dygden  öfvas  och  hur  linet  rötes. 

—  en  ganska  lustig  satir  öfver  upplysningstidehvarfvets  po- 
pulärfilosofi. 

Efter  många  underbara  äfventyr  och  sedan  han  för- 
lorat sin  åsna  —  hvilken  bland  andra  olyckor  äfven  rakat 
ut  för  d^"ergen  Satiren  och  utförligt  beskrifver  sina  öden 
— -  men  slutligen  återfunnit  den,  kommer  han  i  sällskap 
med  några  af  Gamla  skolans  medlemmar  fram  till  jättens 
borg  och  lyckas  med  gift  afdagataga  den  sofvande  jätten 
samt  står  just  i  begrepp  att  förena  sig  med  Senscommunia, 
då  han  af  dvergen  Satiren,  med  hvars  tillhjelp  jätten  aflif- 
vats,  blir  förvandlad  till  en  åsna,  och 

som  till  ett  hagel  tvenne  vattendroppar 

I  luften  frysa  hop,   dä  det  är  kallt, 

Till  en  då  smälta  Paws  och  åsnans  kroppar. 

Half  menska  och  half  åsna  till  gestalt.  — 

Under  tiden  har  jätten  åter  uppstått  ifrån  de  döda  och 
bidrager  med  sin  stora  piska  till  åsnans  bestraffande  oak- 
tadt  Senscommunias  knäfall  och  böner.  Till  henne  ut- 
ropar jätten: 

Förgäfves  jag  sökt   skapa 
Dig,  Senscommunia,  till  sundt  förnuft: 
Du  är  och  blir  af  Galliens  mör  en  apa  I 

Och  med  Markalls  metamorfos  till  åsna  och  hans  jem- 
raerskri  under  filosofiens  och  satirens  gemensamma  gissel- 
slag slutar  den  brokiga  och  vexlingsrika  dikten. 

»Markalls  Sömnlösa  Nätter ;  är  en  literär  satir  i  stor  skala, 
den  första  af  detta  slag  i  vårt  land.  En  frukt  af  författames 
studier  i  Dante,  Cervantes  och  Tieck,  från  h\ilka  man  ock 
finner  många  reminiscenser  i  arbetets  både  plan  och  de- 
taljer, äger  dikten  icke  fä  förtjenster,  men  är  alldeles  för 
bredt  anlagd,  hvarjemte  dess  plan  är  dunkel  och  utan  en- 
het, samt  allegorierna  ofta  hårdragna  och  sinsemellan  mot- 
sägande. Det  faller  af  sig  sjelf,  att  förföljelsen  mot  gamla 
skolan  här  skjuter  vida  öfver  målet,  och  att  sjelfva  idéen  i 


398  DEX    XYKO.MANTISKA    SKOLAN. 

Stycket,  Wallmarks  metamorfos,  är  ett  groft,  opassande  och 
näppeligen  särdeles  qvickt  skämt.  Men  å  andra  sidan 
måste  man  medgifva,  att  skolan  heller  ej  skonade  sig  sjelf, 
ty  ganska  mänga  satiriska,  om  än  mera  godmodiga,  skil- 
dringar af  dess  egna  medlemmar  och  anhängare  förekomma 
i  arbetet.  Begynnelsen  af  andra  sången,  der  fosforisterna 
äro  församlade  till  dryckeslag,  erbjuder  ett  l\-ckadt  prof 
på  en  dylik  sjelfparodi.  Tyvärr  medgifver  ej  utrymmet  dess 
ätergifvande.  Sjelf  berömde  sig  Nya  skolan  högeligen  af 
arbetet,  och  samtiden  skrattade  åt  detta,  men  få  voro  väl 
de  utom  fosforist-kretsen  stående,  som  i  det  stora  hela  läste 
det  utan  ogillande. 

Med  denna  dikt  kan  man  säga,  att  den  literära  fejden 
mellan  skolorna  var  afslutad.  På  invektivernas  område 
kunde  man  svårligen  forskrida  längre,  och  åt  de  ideal,  som 
skolan  hyllat  och  sökt  bereda  framgång,  hade  den,  på  samma 
gång  den  sjelf  kommit  till  större  klarhet  i  sina  åsigter,  äf- 
ven  vunnit  anhängare  rundt  om  i  landet,  och  detta  i  sådan 
mängd,  att  man  icke  utan  skäl  kan  påstå,  att  fosforismens 
sak  afgått  med  segern.  — 

Med  Thorild  började,  såsom  vi  det  föregående  sett, 
oppositionen  mot  den  akademiska  smaken.  Han  angrep 
ytligheten  i  den  franska  filosofien,  stelheten  och  torrheten 
hos  de  franska  smakmönstren,  enformigheten  i  äfven  de 
främste  gustavianska  författarnes  poetiska  stil  och  ännu 
mera  onaturen  i  hela  deras  uppfattningssätt,  på  samma  gäng 
han  påpekade  det  goda  och  mönstergiltiga  i  andra  nationers 
literatur.  Då  Thorild  uppträdde,  förstodo  honom  fä,  och 
ännu  färre  ville  förstå  honom;  tiden  var  ännu  icke  mogen 
för  reformer  i  den  rigtning,  han  förordade,  och  han  var, 
med  all  sin  entusiasm,  alltför  oklar  och  deijemte  alltför 
klumpig  i  sina  polemiska  vändningar.  Han  mera  retade  än 
upplyste.  Men  hans  utsäde  föll  i  god  jord.  Då  den  nya 
skolan  uppträdde,  började  den  der  han  slutat,  upptagande 
hans  idéer  och  erkännande  honom  såsom  sin  mästare  och 
andlige  fader.  Om  ock  ett  yngre  slägte  af  författare  vuxit 
upp  hos  de  olika  nationerna,  och  de  nya  kämpame  delvis 
trodde  pä  andra  gudar  än  dem  Thorild  dyrkat,  var  i  Sve- 
rige stridsfrågan  i  det  stora  hela  väsentligen  densamma,  och 
de  nya  opponenterna  kunde  strida  med  sä  mycket  mera 
utsigt  till  framgång,  som  bland  de  lysande  representanter 
för    den    gustavianska  smaken,  med  hvilka  Thorild  haft  att 


DEN   NYROMANTISKA   SKOLAN.  399 

utkämpa  sina    strider,   flere  icke  mer  funnos,  och  de  öfrige 
i  hög  grad  ledo  af  ålderdomssvaghet. 

Svårligen  kunde  de  unge  studenter  och  extraordi- 
narier,  som  grundlade  Polyfem  och  Fosforos,  vid  sitt  för- 
sta uppträdande  ana  bärvidden  af  den  opposition,  de  i 
sä  retsam  och  gäckande  ton  gingo  att  begynna  mot  den 
svenska  literaturens  gamle  hederlige,  respektable  och  or- 
densprydde, intet  ondt  anande  fäder.  En  sarkasm  hade 
frammanat  deras  första  tidningsblad,  i  förstone  utgifvet  mera 
för  att  retas  än  af  allvarlig  föresats  att  reformera.  De  för- 
sta numren  af  Polyfeiti  äro  derför  uppfylda  af  skämtsamma 
och  satiriska  artiklar  —  »Antifilosofiska  blanksmörjan», 
.Märkvärdig  skendöd;,  »En  faders  bref  till  sin  son>,  »För- 
teckning på  hedersledamöterna  i  Pro  Joco»  med  mera  dy- 
likt kram.  Men  reformplanen  mognade  efter  hand;  under- 
stödda af  mångsidiga  och  gedigna  kunskaper  och  ett  fort- 
satt literaturstudium,  vågade  opponenterna  gifva  sig  in  på 
proklamerandet  af  de  nya  idéer,  som  besjälade  dem  och 
hvilka  de  till  stor  del  hemtat  från  utlandet,  framför  allt 
från  Tyskland.  Polyfem  började  visa  sin  positiva  sida. 
Motståndarne  begabbade  frånvaron  af  egen  produktion  hos 
de  unga  kritikerna,  och  Fosforos  framträdde,  der  Atterbom, 
Hedborn  och  Elgström  redan  ådagalade  hvad  de  förmådde 
inom  skaldekonsten.  Med  de  Poetiska  kalendrarne  stego  de 
mera  framstående  af  fosforisterna  ytterligare  i  allmänhetens 
gunst,  och  oaktadt  Wallmarks  skarpa  kritiker,  fans  det  vid 
stridens  slut  icke  mera  än  en  åsigt  om  hvem  som  genom 
sitt  poetiska  skriftställarskap  uträttat  mera:  gamla  skolan 
efter  1810  eller  fosforisterna.  Samtidigt  utvecklar  sig  de 
senares  vittra  kritik  till  större  djup  och  allvar  och  blir  på 
samma  gång  mera  lugn  och  hofsam,  utan  att  derför  blifva 
mindre  effektiv.  Flera  af  den  gamla  skolans  anhängare  taga 
intryck  af  deras  åsigter,  likasom  fordom  Kellgren  dragit 
nytta  af  Thorild,  och  skolan  å  sin  sida  tvekar  ej  att  hos 
dem  erkänna  förtjenster  och  framsteg.  Äfven  medlemmarne 
sjelfva  blifva  mindre  öfverseende  och  mera  kritiska  mot 
hvarandras  arbeten,  och  den  af  motständarne  i  början 
mycket  öfverklagade  »vexelbeprisningen  >  minskas  så  små- 
ningom, sä  att  skolan  under  de  sista  åren  till  och  med  ej 
skyr  att  skämta  med  sina  egna  svagheter  och  ensidigheter. 
Vidare  spåra  vi  hos  fosforisterna  ett  tilltagande  intresse  för 
nordens    forntid,  i  detta  afseende  utan  tvifvel  influerade  af 


400  DEN    NYROMANTISKA    SKOLAN. 

götiska  förbundet,  och  fråga  kan  vara  hvilken  af  dessa  båda 
grupper  företrädet  tillkommer  att  i  vår  literatur  först  hafva 
gifvit  uttryck  ät  detta  fosterländska  sträfvande.  (Dock  måste 
erkännas  att  de  ej  alltid  voro  lika  lyckliga  i  tolkningen  af 
den  fornnordiska  poesien  eller  i  samlandet  och  uppteck- 
nandet af  gamla  literaturminnesmärken.)  Följa  vi  vidare 
de  uppsatser,  som  förekomma  i  skolans  tidskrifter,  så  finna 
vi,  att  dess  religiösa  och  filosofiska  åskådningssätt  allt  mera 
approfonderades,  ehuru  —  det  medgifves  —  ofta  på  klar- 
hetens bekostnad,  och  de  satser,  rigtade  mot  sens-commun- 
filosofien,  som  i  Literatur-Tidningen  uttalas  om  psalmen  och 
predikan,  äro  giltiga  för  alla  tider.  Vi  se  således,  att  Nya 
skolan  under  sin  utveckling  fortskrider  till  allt  större  bety- 
delse för  vårt  lands  kultur. 

Med  blicken  fästad  på  dessa  sammanfattande  drag  af 
dess  ut\  ecklingshistoria,  kunna  vi  således  till  bes\-arande 
upptaga  den  fråga,  som  182 1,  vid  slutet  af  dess  elfva- 
åriga  existens,  uppkastades  af  Wallmark  såsom  svar  på  en 
recension  i  Literatur-Tidningen,  innehållande  ett  försök  till 
redogörelse  för  skolans  verksamhet  och  förtjenster:  Hvad 
har  nya  skolan  uträttat  i  vår  vitterhet?  Men  under  det 
Wallmark  derpå  afgifver  det  svar,  som  af  skolans  ifrigaste 
vedersakare  var  att  vänta:  ingenting,  torde  en  opartisk 
granskning  lemna  ett  annat  och  rigtigare  resultat. 

Utan  tvifvel  tillskref  sig  skolan  större  förtjenster,  än  den 
verkligen  ägde.  Den  tvekade  ej  att  skrifva  alla  framsteg, 
literaturen  och  bildningen  i  sin  helhet  gjort  under  det  sista 
årtiondet,  på  sitt  konto,  och  den  pekade  med  stolthet  på 
literaturskedet  18 10 — 20  i  förhällande  till  det  nästföregående, 
ja,  den  förklarade  till  och  med,  att  dess  inflj-tande  sträckt 
sig  till  sjelfva  akademien,  som  numera,  tack  vare  fosfori- 
sterna,  valde  sina  medlemmar  med  mera  urskiljning,  och 
med  undergifvenhet,  ånger  och  ruelse  åhörde  de  straff^lexor, 
de  nyinvalde  uttalade  öfver  dess  forna  ensidighet  och  illibe- 
ralitet.  Man  behöfver  icke  gå  sä  långt  för  att  erkänna,  att 
fosforisterna  i  många  hänseenden  verkat  välgörande  på  vår 
literaturs  utveckling.  Då  de  i  ljuset  framdrogo  vår  äldre 
vitterhet  och  fäste  uppmärksamheten  på  flera  förut  alldeles 
ej  eller  endast  delvis  uppskattade  snillen  och  tillika  rigtade 
sina  landsmäns  blickar  pä  andra  lands  dittills  förbisedda 
literaturer,  dymedelst  både  historiskt  och  geografiskt  vidgande 
tidens    poetiska    synkrets,    sä  lade  de  en  god  grund  till  en 


DEN   NYROMANTISKA    SKOLAN.  401 

djupare  och  mångsidigare  poetisk  alstring.  Med  den  gamla 
förlegade  akademiska  stilens  fall  var  i  sjelfva  verket  föga 
förloradt,  med  den  nya  romantiska  diktningen,  särskildt 
representerad  af  Atterbom,  var  deremot  en  ny  verld  af 
skönhet  eröfrad  ät  den  fosterländska  dikten.  Också  gaf 
fosforisternas  uppträdande  väckelsen  åt  den  generation,  som 
närmast  följde  dem,  och  till  hvilken  vi  räkna  flera  af  våra 
yppersta  skalder.  Almqvist  står  nästan  fullkomligt  på  ny- 
romantikens grund,  Stagnelius  icke  mindre,  Dahlgren  hörde 
till  deras  krets.  Vitalis  likasom  Nicander  har,  oaktadt  sin 
opposition  mot  dem,  många  drag  gemensamma  med  dem. 
Det  låg  i  sjelfva  verket  uti  den  svenska  n}romantikens  na- 
tur, att  den  skulle  skapa  en  varaktig  och  fruktbärande  skola. 
Dess  program,  baseradt  på  en  bestämd  och  enhetlig  verlds- 
åskådning,  det  mod  och  den  entusiasm,  hvarmed  dess  med- 
lemmar förfäktade  sina  åsigter,  den  grundliga  och  mång- 
sidiga literaturkännedom,  som  stod  till  deras  förfogande  och 
som  bildade  ett  säkert  underlag  för  en  solid  och  skarpsynt 
kritik,  den  lifliga  poetiska  känsla,  som  utmärkte  de  flesta 
af  dem  —  voro  allt  egenskaper,  som  alltjemt  stälde  nye 
ämnessvenner  under  deras  fanor.  Ur  denna  synpunkt 
sedt  hafva  de  uträttat  vida  mera  för  den  fosterländska 
diktningen  än  samtida  skalder,  äfven  om  dessa  i  ena  eller 
andra  afseendet  voro  dem  öfverlägsne.  Så  var  Tegnér  utan 
tvifvel  sin  tids  störste  stilist,  och  har  det  oaktadt  endast 
fostrat  en  här  af  mer  eller  mindre  betydelselösa  epigo- 
ner. Lings  diktning,  som  är  högeligen  aktningsvärd,  stun- 
dom till  och  med  sublim,  blef  hos  hans  efterföljare  och 
imitatörer  ett  tomt  ordskrammel.  Tegnér  var  som  skald 
alltför  individuel,  de  egentlige  göterna  alltför  ensidiga  för 
att  lägga  någon  varaktig  grund.  Wallin  och  Franzén,  ehuru 
i  högsta  måtto  begåfvade  skalder,  hade  inga  i  bestämd  rigt- 
ning  genomförda  nya  poetiska  idéer,  egnade  att  kring  dem 
samla  samtidens  och  den  yngre  generationens  förmågor. 

Nya  skolan  åter,  i  teori  och  praxis  verkande  mot  ett 
bestämdt  mål,  upptagande  element  från  det  bästa  af  alla 
länders  och  alla  tiders  literatur  och  tillika  samman- 
smältande och  omsättande  det  till  ett  harmoniskt  helt,  var 
i  eminentaste  mening  en  modern  skola,  en  skola,  hvars 
ledande  idéer  så  småningom  trängde  igenom  i  alla  Europas 
kulturland,  och  som  öfverallt  står  som  portalvakt  till  vårt 
århundrades   literatur.     I  den  meningen  kan  man  säga,  att 

Svtnika  Parnassen.     JV.  26 


402  DEX    NYROMANTISKA    SKOLAN. 

Fosforos-epilogens  tredje  tempel,  som  Atterbom  och  hans 
meningsfränder  byggt  upp  i  värt  land,  både  blifvit  fullbor- 
dadt  och  stått  fast  och  upprätt  ända  in  i  våra  dagar,  dä 
nya  stormar  blåst  omkull  det,  och  den  af  fosforistema  för- 
aktade naturvetenskapen  bortsopat  den  filosofiskt-estetiska 
grundval,  på  hvilken  det  blifvit  upptimradt. 

De  förnämste  bland  Nya  skolans  kämpar  i  den  lång- 
variga literära  striden  öfverlefde  dess  slut  och  hade  tillfälle 
att  se  de  frön,  de  utsått,  uppspira  och  bära  frukt.  Men  på 
samma  gäng  de  gladde  sig  öfver  det  goda,  de  uträttat,  hafva 
de  säkerligen  ångrat  månget  öfvergrepp  och  mången  orätt- 
visa, som  de  i  stridens  hetta  begått  mot  den  gamla  skolan.  '^ 
Ehuru  Atterbom  nog  under  hela  sitt  lif,  på  ett  för  hans 
ytterliga  ömtålighet  sårande  sätt,  fick  uppbära  förebråelser 
för  sina  fosforistiska  åsigter,  kan  man  dock  med  skäl  påstå, 
att  hans  och  hans  meningsfränders  försoning  med  de  efter- 
lefvande  af  gamla  skolan  var  fullständig  och  upprigtig.  I 
sitt  förträffliga  arbete  »SrefisÅui  Swre  och  Skalder-»  har  han 
ärligt  sökt  göra  rättvisa  åt  förtjensten  hvar  han  funnit  den, 
och  hans  omdöme  om  den  gamla  skolans  män  utfaller  der 
oväntadt  gynsamt.  Ä  sin  sida  hafva  äfven  arftagarne 
efter  de  gamle  gustavianerna  gifvit  den  forne  motståndaren 
ett  erkännande,  då  de  1839  invalde  honom  till  medlem  i 
Svenska  akademien.  At  den  förändring,  som  inträffat  inom 
svenska  diktningens  historia  genom  skolornas  försoning,  gaf 
Tegnér,  vid  detta  tillfälle  akademiens  direktör,  ett  vackert 
uttryck  i  det  tal,  hvarmed  han  helsade  den  nya  skolans 
hufvudman;  och  der  han  bland  annat  yttrar  de  ofta  cite- 
rade orden: 

Att  här  du  sitter,  att  Jag  helsar  dig 
Välkommen  bland  oss,  visar  tidens  välde. 

Och  detta  inval  var  det  yttre  tecknet  pä  att  hvad  som 
var  godt  och  sundt  af  den  nya  skolans  idéer  trängt  igenom 
och  gjort  sig  gällande,  eller  såsom  Tegnér  vid  detta  tillfälle 
från  sin  ståndpunkt  uttryckte  saken:  alt  Xya  skolan  flyttat 
in  i  Jen    Gamla. 


^■7- :- 


1