See other formats

Full text of "Svenskarne i Illinois. Historiska anteckningar"

L I B RAR.Y 

OF THE 
UNIVERSITY 
OF ILLINOIS 

977- 3 
J63s 



lUINtNS R1ST0RICAI SURVEY 





NEW YORK. 



SVENSKARNE I ILLINOIS. 



HISTOKISKA ANTECKNINGAR 




SAMLADE OCH UTGIFNA 



-AF— 



ERIC JOHNSON och C. P. PETERSON. 



>> 



â– fr-<S>$>4** ^ t ' 



CHICAGO, 

TRYCKT HOS "W. "WILLJAM90N, 1 & 3 N. CLAKK STREET, 

1880. 



9? 



FORORD. 



Det torde vara en lätt sak for litet livar, att inse, det utgifvandet 
af ett arbete likt det föreliggande är förenadt med både många och stora 
svårigheter. Ett af de största hindren vi mött vid samlandet af mate- 
rialierna för de historiska teckningarne har bestått uti frånvaron af äl- 
ven den minsta urkund att gå efter, hvilken omständighet nödvändig- 
gjort personliga besök hos flera hundra landsmän, ur hvilkas minnen vi 
måst hemta underrättelserna om de olika nybyggenas tidigaste öden. 
Som också lätt förstås, hafva på grund häraf dessa underrättelser icke 
i hvarje fall kunnat blifva så fullständiga som önskligt varit. Många 
af de första banbrytarne ha för längesedan hänsofvit, många andra af- 
flyttat till vestligare orter, och ej så få ur minnet förlorat mången sak 
som skulle varit af historiskt intresse. Hvad beträffar tillförlitligheten 
af de uppgifter, vi i arbetet lemna, så må nämnas, att vi, genom ett 
samvetsgrant jemförande af de erhållna underrättelserna, sökt att i 
hvarje fall förvissa oss om det rätta, och vi veta, att de äldre landsmän- 
nen inom de omhandlade nybyggena skola ena sig deroin, att vi icke 
på måfå nedskrif vit de saker, hvari bokens egentliga värde måste bestå, 
nämligen de verkliga förhållandena ibland landsmännen i staten, nu 
och fordom. Skulle åter någon anse arbetet i detta afseende ofullstän- 
digt, så försäkra vi, att vi med bästa vilja i verlden icke kunnat göra 
det fullständigare, enär vi icke uteslutit eller förbigått något väsendt- 
ligt som kommit eller kunnat komma under vår uppmärksamhet. 
Skulle vi genom tillämnade fortsatta efterforskningar framdeles lyckas 
samla några vidare underrättelser af vigt, så är det vår mening att der- 
med "tillöka och förbättra 1 ' nästa upplaga, i hvilken äfven många lef- 
nadsteckningar, som vi ännu icke hunnit erhålla, skola inrymmas. 

Emellertid ligger i den antydda svårigheten att samla historiska 
notiser rörande de svenska Illinois-nybyggena den bästa ursäkten för 
utgifvandet af denna bok. Ty ingen vill väl förneka önskvärdheten 
att ega en slags krönika öfver vår nationalitets första uppträdande i 
denna stat. Följaktligen och emedan det redan nu är vordet så vansk- 

m 



IV 

ligt att ur glömskans våld rädda de minnen vi anse både kära och vär- 
derika, är det ju icke för tidigt eller på något sätt opåkalladt att göra 
ett försök i denna riktning. Vårt försök är — vi erkänna det villigt — 
matt, och många brister vidlåda arbetet, som förråder ovana vid värf 
af denna art; men vi ha, som sagts, varit trogna gifterna, liksom vi 
också i de små betraktelser öfver ett och annat, vi ibland anställt, sorg- 
fälligt undvikit att framställa någon eller något i annat sken än det, 
som verkligheten sjelf spridt deröfver. Innerligt skulle det glada oss, 
om vederbörande allmänhet instämde med oss härom, och innerligare 
blefve tillfredsställelsen, om med tiden en bättre häfdatecknare fram- 
trädde med en lifligare skildring öfver svenskarne i den amerikanska 
vesterns stoltaste och löftesrikaste stat, Illinois. 

Utgifvarne. 




INNEHALL. 



Sid. 

Förord ra 

Inledning vn 

Historik öfver staten Illinois 1 

^Kort återblick på Henry Co. historia. .18 

.—-Bishop Hill-koloniens historia .22 

Komp. D. i Ills. 57 reg 55 

Nekoma 62 

Staden Galva 64 

Andover township 69 

Clover „ 83 

Oxford „ 84 

Lynn „ 85 

Western „ 87 

Osco „ 90 

Munson „ 92 

Geneseo „ 92 

Cambridge „ 95 

Kewanee „ 96 

Återblick på Henry County 98 

Svea brandstodsbolag 100 

Eock Island County 103 

Staden Rock Island 106 

Staden Moline 112 

-Knox County 123 

Knoxville 127 

-Staden Galesburg 132 

Det svenska komp. i Ills. 43 reg 143 

Walnut Grove township 149 

Copley och Victoria township 153 

Sparta township 157 

Ontario „ 159 

Lynn „ 161 

^Jlenderson „ 161 

__Mercer County och dess svenskar 163 

Aledo 168 

New Boston 169 

Swedona 170 

— Stark Co. och svenskarne derstädes. . . 172 

»— Warren County 176 

^^Bureau County 180 



Sid, 

Staden Princeton , 183 

Wyanet .' 190 

Kane County. 192 

Staden St. Charles 192 

Staden Geneva 195 

Staden Batavia 197 

Staden Aurora 198 

Staden Elgin 199 

De Kalb County 203 

Sycamore 204 

Staden De Kalb 206 

Winnebago County 208 

Staden Rockford 209 

Pecatonica 223 

Mc Lean County 224 

Ford County 226 

Vermillion County 230 

Svenskarne i Chicago 232 

Silfversparres batteri 275 

Den svensk-amerikanska lutherska 

kyrkans gryning 280 

Den svensk-amerikanska metodistkyr- 
kans uppkomst 286 

Den evangelisk-lutherska missionssy- 
noden 292 

De svenska baptisterna inom staten.. 293 

Lefnadsteckningar med porträtter 295 

Weller township 305 

Galva „ 314 

Andover „ 321 

Clover „ 326 

Oxford „ 327 

Lynn „ 328 

Western „ 332 

Osco „ 336 

Cambridge , 337 

Geneseo „ 340 

Moline 341 

Rock Island 350 

Galebburg 352 

y 



VI 

Walnut Grove township 360 

Knoxville 361 

Victoria och Copley 362 

Paxton 365 

Beaver 370 

D novan 371 

Avon 372 

Princeton 373 

Wyanet .377 

Rockford 378 

Chicago 388 

New Windsor 432 

Aledo 433 

Geneva 434 

Monmouth 435 

Wataga 436 

Tillägg till den biografiska afdelnin- 

gen 438 

Lärarepersonalen vid Augustana Col- 
lege 450 

Forna Illinois-svenskar nu bosatta i 

Nebraska 452 

Svenskarne i Delaware 455 



PORTRÄTTER. 

Kapt. John Ericson. 

Kapt. Eric Johnson 22 

Eric Bergland 54 

Jonas W. Olson 66 

Kapt. A. G. Warner 98 

Prof. T. N. Hasselquist 108 

A. Friberg 114 

Nels Nelson 133 

P. S. Nelson 160 

A. A. Shenlund » ..' 186 

John Nelson 216 

P. L. Hawkinson 232 

J. A. Enander 244 

J. P. Hussander 256 

P.A. Sundelius 268 

Peter S. Wyman 275 

S. B. Newnian. 288 

Charles Strömberg 394 

Neander N. Cronholm 398 




INLEDNING. 



Staten Illinois, hvars allmänna häfder vi i korta drag meddela här 
nedan, eger för oss svenskar ett serskildt historiskt intresse på grund 
deraf, att det var hit som vi först riktade blick och håg, när stugan blef 
för trång på fosterjorden, liksom det också är här som man i dag finner 
stamhållet för de Sveas söner och döttrar, hvilka gjort Amerika till sitt 
andra fädernesland. Sedan 1846, då detta land började ådraga sig vår 
uppmärksamhet, har den svenska utvandringsströmmen stadigt pågått 
— ofta med brusande fart — och hitfört omkring 200,000 personer, 
hvilket antal tvifvelsutan genom födslar under tiden fördubblats; så att 
den svensk-amerikanska befolkningen i dag består af cirka 400,000 sjä- 
lar, af hvilka en femtedel med säkerhet återfinnas inom Illinois. Att 
"präriestaten" bebos af 75,000 svenskar kan icke betviflas af någon som 
genomfarit densamma och besökt hvarje nybygge, der landsmän lefva 
och verka. Man vet, att det i Chicago allenast fins landsmän nog att i 
numeriskt hänseende mäta sig med en svensk stad af tredje, om ej andra 
rangen. Chicago har nio svenska kyrkförsamlingar med lika många 
kyrkor, af hvilka åtminstone en, hvad stil och storlek beträffar, icke 
gifver vika för många i fäderneslandet. Af de fem här utgifna svenska 
veckotidningarna ega de 3 äldsta en sammanlagd spridning lika stor som 
Sverges tre mest spridda tidningar. I nästan hvarje handelsgren träffas 
här landsmän, som drifva egna affärer, och af stadens 100 eller så yr- 
kesidkare af svensk börd omsätta ett dussin omkring en million dollars 
årligen. De fyra ledande atlantiska ångbåtsbolagens affärer i vestern 
skötas af svenskar, bosatta härstädes. Utaf Chicagos hundratals fabri- 
ker fins knappast en enda hvarest ej den svenska handtverksskicklighe- 
ten står högst i pris och svenska arbetskrafter företrädesvis anlitas. 

Gå vi utom den stora staden och besöka de andra orter, inom sta- 
ten, som af svenskar befolkats, så bevittna vi samma rastlösa id och flit 
der, skåda der samma bevis på if ver och nit för religion och seder. Mer 
än 100 svenska tempel resa sig inom den unga staten och tala om hjer- 
tan och sinnen, hvilka i kampen för den jordiska tillvaron icke döfvats 
för den röst, som hviskar om ett högre lif härefter. Tvänne läroan- 
stalter, (den ena serdeles märkvärdig för sina raska framsteg) som häfda 
nationalitetens rykte för sin höga intellektuella ståndpunkt, ha upp- 
rättats och vidmakthållas af och för vårt folk. Landsmän ega och drifva 
ett stort antal större fabriksföretag af ingen ringa betydelse, i hundra- 

vn 



VIII 

tal räknar man svenska handtverks- och handelsaffiirer, medan de sven- 
ska landegarne i Illinois uppgå till tusental. Landsmän finnas som 
besitta öfver 1000 acres hvardera, farmar om 400 a 500 acres äro icke 
ovanliga, hemmanens medelstorlek är 120 acres och den sammanlagda 
svenska jorden i Illinois understiger icke 400,000 svenska tunnland. 

Allt detta är — vi medgifvadet — "icke mycket att tala om," men 
det gifves emellertid förhållanden, som göra, att uppgifterna i fråga 
varda berättigade till en smula uppmärksamhet af den, som intresserar 
sig för vårt folks historia i den nya verlden. När och huru lades bör- 
jan till denna "samlade förmögenhet," under hvilka omständigheter bör- 
jade svenskarne i Illinois sitt värf såsom amerikanske medborgare ? 

Vi behöf va icke gå mer än en half mansålder tillbaka i tiden för 
att finna svaret på frågan. Det är 1846. En liten skara, från den 
svenska statskyrkans lära affallne helsingar hade hört talas om den 
amerikanska samvetsfriheten och kände behof vet att tillgodogöra sig 
densamma. De sålde derför det lilla de hade, begåfvo sig af och an- 
kommo så fattige, att de måste börja det nya lifvet i yttre hänseende 
på någorlunda samma sätt som Asarne, då de efter sin långa vandring 
började grundlägga nya hem i norden. Desse föregångare för den till 
Amerika stälda svenska folkvandringen bodde till att börja med i jord- 
kulor, klädde sig uti hemtillverkade plagg af gröfsta beskaffenhet, lif- 
närde sig af bröd, beredt af almbark och majs, målen på illa gjorda 
handqvarnar, kämpade åratal emot härjande sjukdomar, allmän fattig- 
dom och många andra svåra förhållanden. 

Enahanda ha deras erfarenhet varit som brutit vägen å andra or- 
ter. Det fins uti Illinois icke ett enda svenskt "settlement," hvars 
grundläggare icke vid tiden för sin ankomst ledo nästan all slags nöd 
vårt slägte känner, koleran icke undantagen. % 

Men huru har ej tiden förvandlat scenerna ! Besök i dag en af 
dessa svenska kolonier och se hvad den medfödda företagsamheten i 
förening med de nya fördelaktiga omgifningarne gjort för desse utvan- 
drare. Här är en svensk jordbrukare. Han ankom för 20 eller 30 år 
sedan, med ett sinne lika tomt på kunskap om landets språk och för- 
hållanden som hans ficka var tom på penningar. Likväl hade han både 
maka och barn att försörja. För att lyckas häri, tillgrep han det första 
arbetstillfälle som erbjöd sig. Han sågade ved i staden för 50 cents pr 
famn eller biträdde en farmer för $10 i månaden. Ringa var en sådan 
arbetslön; men hustrun gjorde hvad hon kunde och torftig var kosten. 
I liirigenom lyckades familjen hoplägga några dollars hvarje månad. 
Slutligen vardt summan stor nog till inköp af några acres jord, ett par 
dragare och de redskap, som behöfdes för farmens odling. Derpå grep 
paret sig an och fortfor oförtrutet, under tiden boende uti en stock- 



IX 

hydda eller ett brädhus af det mest rudimentära slag. Allt gick väl. 
Hemanet utvidgades år efter år med 5, 10, 15, 20 acres, stockhyddan gaf 
vika för ett "framehus." Slutligen växte egodelarne till vidden af 160 
acres eller mer, och boningshuset vardt efter omständigheterna f örbätt- 
radt. Det innehåller nu 5 a 6 välmöblerade och bemattade rum, i det 
ena af hvilket ses ett piano eller en orgel, å hvilket instrument något 
a£ barnen med framgång öf var sina musikaliska anlag. Någon af de 
äldre sönerna torde redan med fadrens hjelp hafva börjat jordbrukslif- 
vet för egen räkning, antingen i hemorten eller, som ofta är fallet, i 
någon vestligare stat, der jord är tillgängligare. 

Denne så framgångsfulle nybyggare — och vi ha valt honom så- 
som typ för den svenska jordbruksklassen i vår stat — har icke under 
dessa år af ihärdig möda för materiel f örkofring förgätit att efter sin 
förmåga understödja kristendomens och den allmänna odlingens sak. 
Han har gifvit sina barn en vanlig amerikansk uppfostran, bidragit till 
kyrkby gnad, prestaflöning och underhåll af många andra såsom nöd- 
vändiga ansedda saker. Ännu mer: han har icke undandragit sig att 
hjelpa en eller flera slägtingar från det gamla fäderneslandet och se 
till att de kommit på fötter i det nya. Nej, han har gifvit, som han 
fått, och njuter nu lönen for sin möda och allmänanda uti ett hem, 
hvarifrån han med klar blick på framtidens himmel läser löftet om en 
djupare frid såsom lön för de genomgångna striderna. 

Stor är den förändring, som under dessa år ägt rum med hänsyn 
till emigrantens ekonomiska tillstånd, men större och betydelsefullare 
är den inre förvandling, han samtidigt undergått. Hans första år på 
den amerikanska jorden var det märkvärdigaste året i hans lif. Den 
omhvälfning i hans själ, genom hvilken de rent svenska känslorna och 
tänkesätten omsider "gåfvo vika för en alldeles ny, kosmopolitansk 
verldsåskådning, tog då sin början. Han kom med en mer eller mindre 
stadfästad tro på skaldens ord, att "Sverge är det bästa Gud har ska- 
padt" och med ett fast beslut att ej tillåta någon ny idé från de foster- 
ländska minnenas helgedom fördrifva en enda af dessa tankar, genom 
hvilka han ännu kände sig så innerligt fästad vid det kära landet i nor- 
den. Denna tro och detta beslut stärktes, när han i början fann sig 
bedragen på nästan hvarje hopp han i förtid bygt sig om Amerika och 
lifvet här. Han visste icke, han, när han tog afsked af sitt fosterlands 
höga natur, att det i så många andra afseenden storslagna landet i ve- 
ster är njuggt på sådana scener, som i nordbons själ vårda hvad som är 
skönt och oförgängligt. 

Himmel, luft och jord föreföll honom här så annorlunda, och men- 
niskorna syntes så prosaiska, så kalla, så egennyttiga. Och ju större 
kännedom den nyanlände ägde om sitt fosterlands historia, ju djupare 
intryck han varit mäktig att mottaga af hemlandets natur, ju intimare 



Ii <iii var med livad Sverge eger stort och skönt, desto svårare var det 
att försona sig med de nya tingen. Lifvet här var för honom en bru- 
sande malström, vid betraktandet hvaraf han ryste, rädd att deri ned- 
dragas, fruktande att i så fall förlora sina svenska egenskaper och der- 
med allt menskligt. I denna strid emellan det gamla och det nya vin- 
ner emellertid det senare i första drabbningen en liten seger, och redan 
det andra året se vi främlingen halfförsonad med sitt öde. Han har 
vid detta lag börjat skönja något af det amerikanska lifvets ljusa sida. 
Det tredje året kommer till honom med öf vertygelsen, att landet, såsom 
fält för det redliga arbetets sträfvan, ändå är mycket bättre än han i 
början trodde och att, om hans hittills gjorda försök att slå sig fram ej 
krönts som han önskat, felet varit hans, icke landets. Under tiden har 
han lärt sig en del af språket och dermed börjat sätta sig in uti de högre 
förhållandena. Ett nytt medvetande genomtränger hans väsen. Han 
känner, att han utgör en del af den stora massan och att han eger en 
betydelsefullare rol än blott yrkesidkarens att spela. Den frihetens 
luft, han nu i fulla drag insuper, bringar till snar mognad de republi- 
kanska begreppen, utvecklar sjelfständighetskänslan och stärker de 
intellektuella krafterna. Det femte året gör honom till amerikanare, 
om ej alltid i kraft af ett utfärdadt medborgarebref, (hvilket allt för 
ofta genom försumlighet uteblifver till en mycket senare tidpunkt) så 
dock på grund af den psykiska och politiska omdaning, som nu ägt 
rum. Det karakteristiskt svenska i åskådningssättet har till största 
delen försvunnit och hågkomsterna från hemmet, hvilka i början un- 
danskymde de ljusare sidorna af det för handen varande, ha intagit rum 
i bakgrunden, der de bevaras såsom intressanta reliker från den mora- 
liska "öfvergångsperioden." I korthet, han är nu "naturaliserad," vigd 
vid den amerikanska jorden, och hvarje nytt år fäster honom med en 
ny tanke eller känsla till den stora republiken och dess intressen. 

Alla amerikanska auktoriteter ena sig derom, att svenskarne äro, 
öfver hufvud taget, de bästa invandrarne. Denna mening får dock icke 
tolkas så, som om den innebure ett medgifvande att vi villigast af alla 
böjde oss för infödingens bud eller att vi alltid obetingadt öfverginge 
till hans sida i de brokiga fejder som stundom uppstå emellan de olika 
nationaliteterna, när det är fråga om att på det amerikanska frihets- 
trädet inympa eller från detsamma bortskära något skott af tvifvelak- 
tig art. Om oss kan dock sägas, att vi i uppfattningen af den anda, 
som utmärker de amerikanska samhällsinrättningarna, komma det in- 
födda folkelementet närmare än någon annan inflyttad klass och att vi 
såsom medborgare tämligen troget vidblifva vår ärliga öfvertygelse. 
Svenskarne i Illinois hade icke stort mer än en tio-årig amerikansk hi- 
storia, när inbördeskriget utbröt. Det oaktadt bevisade sig deras ame- 



XI 

rikanska patriotism så stark som om den varit sekelgammal, med anor 
som kunnat spåras till striden vid sjelfva Bunker Hill. 

För främlingen och den med förhållandena obekante kan detta låta 
som tomt skryt, men påståendet eger emellertid historiskt stöd och be- 
tviflas af ingen som var i tillfälle att aktgifva på händelserna vid tiden 
i fråga. Illinois och Minnesota voro då de enda stater, inom hvilka 
svenskar voro till något större antal bosatta. Båda dessa stater ut- 
märkte sig för sin varma patriotism och från båda utgingo stora skaror 
svenska frivilliga. Det fins i dag näppeligen något större svenskt ny- 
bygge i Vestern der ej svenska veteraner ifrån detta krig Vandra med 
lifliga minnen om fejdens bitterhet, och i södern fins intet större slag- 
fält, å hvilket ej svenskt hjerteblod flutit för frihetens sak. Och sven- 
skarne voro icke sena heller att springa till handlingens fält. De be- 
svarade med sällspord entusiasm den store martyrpresidentens första 
uppmaning att gripa till vapen. Utan att göra oss skyldiga till natio- 
nalfåfänga, kunna vi säga att svenskarne i Amerika, hvad invandrarne 
beträffar, varit "first in war and first in peace," liksom de också, på 
grund häraf, äro "first in the hearts" — of the natives. 

Amerikanaren har — det är ju allmänt bekant — ett starkt för- 
tycke, vi skulle kunna säga fördom, för svensken. Om amerikanaren 
och engelsmannen umgås som kusiner, så umgås amerikanaren och 
svensken som bröder, när de blifva riktigt bekanta, och dertill åtgår 
icke serdeles lång tid, ty svensken sätter en viss ära uti att kunna upp- 
träda såsom amerikaniserad, då tysken å andra sidan så länge som möj- 
ligt håller på sin tyskhet, den han äfven i många afseenden försöker 
inympa på landets samhällsinrättningar. Lemnad åt sig sjelf och på- 
verkad af amerikanska institutioner, blir svensken på några få år rätt 
förtrogen med ej blott sina medborgerliga skyldigheter, utan äfven de 
förmåner, som åtfölja det amerikanska medborgarskapet. Men han är 
derför ingalunda att betrakta såsom politiskt eller socialt ler i ameri- 
kanska krukomakares händer. Lika litet låta hans religiösa tänkesätt 
ombilda sig utan en föregående kraftig bearbetning, och mycket sällan 
då. Det förhållandet att det i Illinois finnes 62 till Augustana-synoden 
hörande (lutherska) församlingar med närmare 25,000 medlemmar tycks 
bevisa, att han icke brådstörtadt öfvergifver sin första kärlek i kyrkligt 
hänseende, och att han underhåller 13 stora veckotidningar samt ett 
dussin månadsskrifter på sitt eget språk tyder på, att han ännu älskar 
sitt modersmål och det land, från hvilket dessa tidningar till honom 
öfverbringa nyheterna om händelserna i Norden. Ändå är han, med 
undantag af de engelsk-talande invandrarne (engelsmän, skottar och 
irländare) ibland främlingarne den, som skänker den engelska bok- och 
tidningspressen det starkaste stödet. Utom de svensk-amerikanska bla- 
den, af hvilka nästan hvarje familj håller åtminstone ett, i många fall 



XII 

3 a 4, träffar man merendels i de svenska hemmen i Vestern äfven ett 
engelskt lokalblad samt en större engelsk veckotidning från Chicago 
eller New York, ej så sällan en af dessa städers dagtidningar. Tillföljd 
häraf finner man mängden temligen väl underrättad om dagens prakti- 
ska frågor och de män, som leda republikens öden. 

Våra landsmäns i vestern politiska historia är en del af det repu- 
blikanska partiets. Som bekant, räknar detta parti sina anor ifrån år 
1856, då John C. Fremont såsom president-kandidat anförde det i stri- 
den emot James Buchanan och dennes parti, det demokratiska. Dittills 
hade mängden af svenskarne varit demokrater. De hade voterat för. 
Louis Cass 1848 och för Franklin Pierce 1852, men röstade mangrant 
för Fremont 1856. Brytningen hade ägt rum straxt efter Pierce's in- 
träde i presidentembetet och med anledning af den historisk vordna 
striden om Nebraskas organisering till territorium, i hvilken strid frå- 
gan var huruvida slafpartiets önskningar med hänsyn till slafveriets 
utbredning skulle tillåtas göra sig gällande eller ej. Vid kongress- 
valen 1854 rangerade man sig efter sina meningar om saken. Slafveri- 
ets försvarare — hvilka bestodo af en del whigs men en mycket större 
del demokrater — förfäktade den meningen, att Nebraska skulle upp- 
tagas såsom slafterritorium, d. v. s. med rättighet att idka slafveri inom 
sina gränser. Som denna yrkan skedde i rak strid emot den 1820 an- 
tagna Missouri-kompromissen, hvilken begränsade slafområdet till den 
36te breddgraden, satte sig slafveriets fiender på det bestämdaste der- 
emot. Till deras skara sällade sig svenskarne, och när, 2 år senare, 
partiet bildades och antog det republikanska namnet, med Fremont till 
fanbärare i president-valkampanjen, voro våra landsmän ej längre de- 
mokrater i detta ords amerikanska mening, utan republikaner och så- 
som sådana de oeftergifligaste i kampen för slafvarnes frigörelse. Vi 
anföra detta för att visa de ädla skäl, som bevekte svenskarne att öf> 
vergå från det parti, de. först tillhörde, till det, de nu tillhöra. 

Att svenskarne i Illinois — och hela Amerika för resten — med 
tiden uppgå i det anglo-amerikanska slägtet, kan ej betvifias och bör, 
enligt vår mening, icke beklagas. Vårt framtida väl beror derpå — 
våra intressen fordra det. Och kunna vi förhindra det? Ingalunda, 
endast fördröja tiden för en sådan fullständig amalgamering. Vi äro 
kastade som metall i degeln och måste förr eller senare sammansmälta 
med mängden och blifva i ordets full a bemärkelse amerikaner. Härmed 
är dock icke sagdt att vi skola förlora det ädelt svenska vi ega, ty hvad 
som är ädelt är evigt och stannar hos oss — för så vidt det är vårt eget 
i kraft af obestridlig arfsrätt. Icke heller mena vi att det i den ameri- 
kanska nationalkaraktären oädla skall i processen till oss öfverföras, 
eller våra "mindre vackra drag" varda andras. Vi utgå från den åsig- 
ten att vi alla, gjutna i de amerikanska institutionernas former, varda 



xm 

ädlare och bättre. Och det är ej blott vi svenskar och andra inflyttade, 
som ega att undergå denna förvandling, utan äfven en ansenlig del af 
det infödda folkelementet. Hvad oss beträffar, så torde vi, öfver hufvud 
taget, i högre bemärkelse redan nu vara så goda amerikaner som "the 
average american" är. Men hvarken vi eller flertalet af våra infödde 
bröder kunna med rätta säga, att vi eller de uppnått idealet för det 
amerikanska medborgarskapet. Amerikas folk har ännu icke hunnit 
mycket öfver grundvalen X den storartade statsbygnad som håller på 
att resas. När omsider verket blir färdigt och framstår såsom det fulla 
uttrycket af amerikansk kraft och amerikanskt snille, skall verlden se, 
att hvad som är sant amerikanskt är på samma gång sant kosmopoli- 
tanskt, d. v. s. allmängiltigt för hela menskligheten. 

Svenskarne i Illinois äro, vill det synas, vid detta lag beredde att 
inträda uti det nya skede, som skall nedbryta de balkar, genom hvilka 
de hittills i många afseenden stått skilda från de infödde. Den svenska 
invandringen till Illinois har onekligen nått sin höjd, och de insatser 
för Amerika, vårt fädernesland härefter kommer att göra, måste till 
största delen blifva synliga vester om Mississippi-floden. Jorden i denna 
stat är redan vorden för dyr för den obemedlade invandraren, och ar- 
betstillfällena i städerna för få på grund af folkskockningen. Man ser 
till och med en icke oansenlig utvandring af äldre svenska herumans- 
egare från denna stat till vestligare belägna, der de kunna köpa lik» 
fruktbar men mycket billigare jord samt afyttra sina alster till samma 
fördel som här. De välbesuttne, hvilka utgöra flertalet, komma emel- 
lertid att stanna, och för dem och deras ättlingar gryr det nya skedet. 
Med hvarje år ökas de äldres ekonomiska välstånd, som ärfves af det 
snart uppvuxna nya slägtet. Detta slägte är redan med hänsyn till 
språk, anlag och tänkesätt så amerikaniseradt som den infödde ameri- 
kanarens barn. Men den unge svensk-amerikanaren har hittills i andra 
afseenden stått efter de andra. En af orsakerna härtill har varit den, 
att han lefvat nästan uteslutande inom sin lilla svenska eller svensk- 
amerikanska verld, hvadan han gått miste om mycket, som utgör vilkor 
för framkomsten inom stat och samhälle. Under den ordning, som 
hädanefter blir den rådande, skall han, tro och hoppas vi, framträda 
mera medveten om sin kraft och villigare att med densamma täfla om 
de pris, som våra fria inrättningar utsatt åt den med förtjensten parade 
företagsamheten. Härigenom vinner han högre socialt och politiskt 
inflytande. Detta kommer han dock icke att utöfva såsom svensk utan 
såsom amerikanare. I och med nästa generation går han ej ens för 
svensk. Han eger då, enligt en af några faststäld regel, obestridlig 
rätt till det amerikanska namnet. Men hvem vill förneka att denne 
amerikanare med svenska anor äfven besitter svenska dygder i sin själ, 



XIV 

och hvem tror ej, att dessa egenskaper ega sin del att utföra i det stora 
aldrig fullbordade odlingsarbetet? 

I denna omdaningsprocess kan svensken eller någon annan icke 
ega något att förlora. Sant är, att han oundvikligen erhåller nya åsig- 
ter om ett och annat, men han kan omöjligen erhålla nya falska be- 
grepp om ratt och orätt, ty det måste ihågkommas att Amerika för sina 
barn framåt, ej tillbaka. Påståendet att Amerika är materialismens 
land och derför bestämdt att, lik fordom Rom, förgås i sinlighet är icke 
sant, ty den kristna religionen är — förnekom det icke ! -*- lika rotad 
här som i något annat s. k. "kristet land" och eger här ett lika tack- 
samt missionsfält som i Europas kulturländer. Svensken i Amerika 
går derför med mod och tillförsigt sin framtid till mötes, glad att ega 
för sina minnen ett så ärorikt hemland som Norden och för sitt hopp 
ett så löftesrikt land som Amerika. 




HISTORIK ÖFVER STATEN ILLINOIS. 

mnet på denna vackra prärie-stat härledes från Illini, ett Delä- 
gare-ord, liktydigt med öfverlägsne män. Det har en fransk 
slutändelse och kan sägas utgöra en symbol af huru de två ra- 
serna — den franska och den indianska — voro uppblandade med hvar- 
andra under landets tidigare historia. 

Benämningen var utan tvifvel mycket betecknande för ur-inbyg- 
garne, hvilka genom sin tapperhet och oförskräckthet i den tidens vilda 
härnad länge motstodo de förenade anfallen af, å ena sidan, de för sin 
grymhet och vildsinthet utmärkta Irokeserne och, å andra sidan, de föga 
mindre grymma och oförsonliga Sacs och Föses. Illinois-indianerne ut- 
gjorde en gång i tiden ett mäktigt förbund, i besittning af den vackraste 
och bördigaste trakten af Mississippi- dalen, om hvilken de länge och 
hårdnackadt måste kämpa med sina fiender. Genom krigens vexlingar 
blefvo de småningom förminskade till antalet och slutligen tillintet- 
gjorde. "Starved Rock" i Illinois-floden utgör, enligt traditionen, ett 
minne af deras sorgliga slut; på denna plats sägas de nämligen hafva 
svultit ihjel heldre än att gifva sig. 

De första europeiska upptäckterna i Illinois gå öfver två hundra år 
tillbaka i tiden. De utgöra en del af den rörelse, hvilken från början 
intill medlet af sjuttonde seklet förde de fransk-kanadensiska missionä- 
rerne och pelshandlarne till Mississippi-dalen, och som under en senare 
period grundlade Frankrikes så borgerliga som kyrkliga auktoritet öfver 
det område, som sträcker sig från St. Lawrence-viken till Mexikanska 
viken och från Alleghany- till Klippbergen. 

Vesterns stora flod hade upptäckts af De Soto, den spanske eröfra- 
ren af Florida, tref jerdedels sekel före Quebecs grundläggning af frans- 
männen år 1608, men spaniorerne lemnade landet en ödemark, utan att 
befatta sig med liv arken forskningar eller nyodlingar; och i detta till- 
stånd förblef det tills Mississippi upptäcktes af agenterna för den fransk- 
kanadensiska styrelsen, Joliet och Marquette, år 1673. Dessa namn- 
kunniga forskare voro dock ej de första hvita, som besökt Illinois. Två 
år förut kom Nicholas Perrot till Chicago. Han hade af Talon blifvit 



sänd såsom agent för kanadensiska styrelsen att sammankalla Vesterns 
indianer till ett fredsmöte med Green Bay och derigenom förbereda den 
rörelse, som hade Mississippis upptäckande till mål. Det ansågs vara 
god politik att så mycket som möjligt försäkra sig om indianernas 
från när och fjerran vänskap och samverkan, innan man vågade inlåta 
sig i ett företag, som dessförutan kunde taga en högst olycklig vänd- 
ning; och i sådant syfte afsändes Perrot för att kalla samtlige Nordve- 
sterns stammar till rådplägning och lofva dem handelsförbindelser samt 
beskydd från franska styrelsen. Han ankom till Green Bay 1671 och 
fortsatte, sedan han skaffat sig en eskort af Pottawattami-indianer, resan 
till Chicago, Miami-stammens område. Perrot var alltså den förste eu- 
ropé, som satt sin fot på Illinois jord. 

Men Marquette hade flere föregångare än Perrot. År 1672 hade 
jesuit-missionärerne Claude Allouez och Claude Dablon från sin mis- 
sionsstation vid Green Bay begifvit sig till vestra Wisconsin och norra 
Illinois samt besökte under denna resa Fox-indianerna vid Fox-floden 
och Masquotinerna vid Milwaukee-flodens mynning. Dessa missionärer 
framträngde på den väg, som Marquette efteråt följde, så långt som till 
Rickapoo vid sjön Winnebago. 

Marquette och Joliet voro, som sagdt, kanadensiska styrelsens agen- 
ter för Mississippis upptäckande. Ofver Green Bay samt Fox- och Wis- 
consin-floderna framträngde de omsider till Mississippi, hvilken de utfor- 
skade ända till Arkansas-fl odens mynning, hvarefter de öfver Illinois- 
och Chicago-floderna återvände till sjön Michigan. 

Under resan uppför Illinois-floden besökte Marquette Kaskaski- 
indianernas stora by, i närheten af nuvarande Utica, La Salle county. 
Året derpå återkom han och upprättade bland dem "Den Obefläckade 
Jungfru Marias Missionsanstalt, 1 ' hvilken var den första jesuitanstalt af 
detta slag i Illinois och i Mississippi-dalen. Grundläggningen häraf var 
den sista akten i Marquettes lif. Han dog i Michigan den 18 Maj 1675. 

Det första franska besittningtagandet af det område, som nu inne- 
fattar Illinois, verkstäldes af La Salle år 1680, sju år efter det Marquette 
och Joliet uppträdt. Sedan han bygt ett fartyg, "GriSm," med hvilket 
han seglade till Green Bay, och efter att i kanoter ha tillryggalagt vägen 
derifrån till mynningen af St. Joseph-floden, uppbygde han Fort Creve- 
ccewr vid Peoria-sjön, å platsen för nuvarande staden Peoria. Det var 
dock af ödet bestämdt att endast en kort tid ega bestånd. La Salle be- 
slöt att från denna punkt gå utför Mississippi ända till dess mynning, 
men fullbordade icke sin plan förrän två år derefter — år 1682. Åter- 
vändande till Fort Frontenac för att skaffa sig tacklings-materialier for 
sitt fartyg, lemnade han fästet under befäl af Touti, hans löjtnant, och 
denne fördrefs under tiden derifrån af Iroquois-indianerna. Dessa vildar 
hade med plundring öfverfallit Illinois-indiuuernas hemvist och lenmat 



intet annat an ruin och förstörelse efter sig. Mr. Davidson i sin Illinois' 
Historia ger följande målande beskrifning på den syn, som mötte La 
Salle's och hans sällskaps ögon vid deras återkomst: 

"DÃ¥ de nalkades Illinois-indianernas stora by blefvo de slagna af be- 
störtning öfver den scen, som nu visade sig. Ingen jägare syntes till för 
att med sitt välkomstrop bryta den dödslika tystnaden. Marken, på 
hvilken byn nyss förut stått, var nu beströdd med fragmenter af tält, 
inom hvilka så nyligen lif och munterhet herskat. För att göra denna 
målning af ödeläggelse ännu mera afsky värd, hade ett stort antal skallar 
blifvit fästa i öfre ändan af de tältstänger, som undgått lågorna. Nal- 
kades man närmare, kunde man se det grafvarne blifvit plundrade och 
kropparne kringströdde, ett välkommet byte för de talrikt svärmande 
roffåglarne. Den växande majs-grödan hade blifvit afskuren och upp- 
bränd, hvarjemte de skjul, som innehöllo föregående års förråd, blifvit i 
grund förstörda. Det var tydligt, att det slag man väntat sig från Iro- 
quois-indianerna nu omsider blifvit gifvet med oblidkeligt raseri.'* 

Touti hade lyckats undkomma, hvarthän visste ej La Salle. Stadd 
på forskning efter honom och hans män upptäckte La Salle, att fästet 
blifvit förstördt, men att fartyget, som han till en del hade färdigt, var 
qvar och i nästan oskadadt skick. Då han efter fortsatta fruktlösa spa- 
ningar icke lyckades finna Touti, fäste han på ett träd en teckning, fö- 
reställande honom sjelf med sällskap sittande i en kanot och rökande 
fredspipan, samt derjemte ett bref, adresseradt till Touti. 

Denne hade efter otaliga mödor och försakelser lyckats finna skydd 
bland Pottawattami-indianerna, nära Green Ba}\ Dessa voro fransmän- 
nens vänner, och en af deras äldre höfdingar brukade säga, att verlden 
endast egde tre stora krigare, höfdingen han sjelf, Toute och La Salle. 

År 1682, sedan det omnämda fartyget vid Peoria blifvit färdigbygdt, 
giek La Salle utför Mississippi ända till dess utflöde i Mexikanska Viken. 
Med uppresandet härstädes af ett standar, å hvars duk Frankrikes 
vapen var insydt, tog han i Ludvig XIV :s, den då regerande konungens, 
namn hela det af den mäktiga Mississippi vattnade landområdet i besitt- 
ning och gaf det till konungens ära namnet Louisiana. 

La Salle reste derefter till Frankrike, utnämdes till guvernör öfver 
det nyförvärfvade landet och återvände sedan med en flotta och immi- 
granter, i afsigt att grundlägga en koloni i Illinois. De ankommo i be- 
hörig tid till Mexikanska Viken, der likväl förrådsskeppet jemte immi- 
granterna blefvo strandvräkta. Sedan La Salle med fragmenterna af 
fartyget uppfört några strandhyddor och försett dem med palisadverk 
för emigranternas skydd, begaf han sig till New Mexico för uppsökandet 
af silfverminor, men misslyckades och återvände. Hans lilla koloni hade 
då hopsmält till fyratio personer. Nu. beslöt han att till fots söka upp- 
nå Illinois, men hann jemte sina följeslagare icke längre än till Colorado- 



dalen, nära mynningen af Trinity-floden, då lian sköts af en bland de 
åtföljande. 

Dr. J. W. Foster anmärker om honom: "Sålunda föll, icke långt 
från Trinity-flodens bankar, Robert de la Salle, en af de största karak- 
terer amerikanska historien kan uppvisa — en man gripen af de mest 
storartade idéer och begåfvad med en viljekraft och ett omdöme, mäktigt 
att framgångsrikt realisera dem. Hade han från sin konung erhållit 
lämpliga medel att bringa koloniseringen af denna kontinent till utfö- 
rande, skulle resultatet blifvit helt annorlunda än hvad det sedermera 
blef." 

Ett temporärt nybygge anlades 1682 å platsen för den gamla Ka- 
skaskia-byn vid Illinois-floden, eller der La Salle county nu är beläget. 
Ar 1690 blef detsamma jemte dermed förenade missions ans t alt flyttadt 
till Kaskeskin vid floden af samma namn, i nuvarande St. Clair county. 
Chokia påstås vara anlagdt samtidigt, men noggranna undersökningar 
ha lagt i dagen, att detsamma är äldre och till och med det äldsta ny- 
bygge, ej blott i Illinois utan i Mississippi-dalen. Skälet för flyttningen 
af det gamla Kaskaskin-nybygget jemte missionsanstalten var sannolikt, 
att resande och handelsidkare numera så godt som öfvergifvit passagen 
öfver Michigansjön och Chicago samt i stället togo vägen till Mississippi 
öfver Fox- och Wisconsin-floderna. De flyttades till grannskapet af 
Mississippi för ati vara i stråkvägen mellan Canada och Louisiana, d. v. s. 
den södra delen häraf, ty hela landet söder om sjöarne kallades 
Louisiana. 

Under tiden för det franska väldet i Louisiana var befolkningens 
antal troligen ej öfver tio tusen, hvita och svarta inbegripne. Många 
nybyggen af vigt och betydenhet sprungo dock så småningom upp. 
Biloxi, vid Mabile Bay, grundlades 1699 af D'Iberville; Antoine de La- 
motte Cadillac hade anlagt Detroit år 1701 ; och New Orleans blef på 
tillskyndan af Mississippi-kompaniet grundlagdt år 1718 af Bionville. 
Afven i Illinois hade efter hand ansenliga nybyggen uppstått, så att de 
omkring år 1730 omfattade ett hundra fyratio franska familjer, omkring 
sex hundra ""omvända indianer 1 ' och en mängd handelsresande. I denna 
del af landet, på Mississippis östra sida, funnos fem särskilda större ny- 
byggen, näml. Cahokia, nära mynningen af Cahokia-ån och omkring 
fem mil nedanför nuvarande staden St. Louis ; St. Philip, omkring fyrtio- 
fem mil söder om Cahokia och fyra mil norr om Fort Chartres; Fort 
Chartres, tolf mil norr om Kaskaskia; Kaskaskia beläget vid den liknäm- 
da floden, fem mil norr om dennes utflöde i Mississippi; och Prairie du 
Rocher, nära Fort Chartre. Till dessa måste läggas St. Genevieve och 
St. Louis på Mississippis vestra sida. Med undantag af St. Louis äro 
samtlige dessa ibland de äldsta franska städer i Mississippi-dalen. Ka- 
skaskia, då det var i sin glans, räknade mellan två och tre tusen invånare. 



5 

Sedan det kom från franska kronan öfversteg befolkningens antal under 
många år icke femton hundra. År 1773, under engelskt välde, hade dess 
folknumerär nedgått till fyra hundra femtio. Redan tidigt, eller år 
1721, hade jesuiterna derstädes anlagt kloster och skola. Fort Chartres 
uppfördes år 1718, på befallning af Mississippi-Kompaniets, af Bais- 
braint. Fästet stod på östra Mississippibanken och var under en tid mi- 
litärbefälhafvarens i Illiuois-distriktet högqvarter. 

Dr. Fowler, i sin vid hundraårsfesten i Filadelfia hållna oration, 
yttrar om staten Illinois följande, som vi anse vara på sin plats att här 
Ã¥tergifva : 

u Ã…r 1682 blef Illinois en besittning under franska kronan och ut- 
gjorde då en del af Louisiana. År 1765 hissades engelska flaggan å det 
gamla Fort Chartres, och Illinois räknades från den stunden bland Stor- 
brittaniens skatter. År 1779 togs det från engelsmännen af öfverste 
George Rogers Clark. Denne var en beslutsam man, klok vid rådsbor- 
det, försigtig i politiken, djerf i handling och modig i faran. Få män i 
den amerikanska historien ha gjort sig mer förtjenta om sitt land än 
denne officer. Endast den mest öfverlägsna skicklighet kunde ha räddat 
Vincens och hela Illinois från engelsmännen, och det är icke möjligt att 
öfverskatta inflytandet af denna Clarks bedrift på republiken. År 1779 
blef Illinois en del af Virginia och var sedermera bekant såsom Illinois 
county. År 1784 afstod Virginia hela detta område till nationalstyrel- 
sen." 

Genom kongressbeslut af den 13 Juli 1785 blefvo omsider de nuva- 
rande staterna Ohio, Indiana, Illinois, Michigan och Wisconsin förkla- 
rade för särskilda territorier och en af hufvudpunkterna i det "compact," 
som låg till grund för denna kongressakt, var att slafveriet för alltid 
skulle vara i dessa territorier afskafradt. 

När allt kom omkring var dock Illinois ännu långt aflägset från den 
tidpunkt, då friheten kunde sägas ha fått fast fot derstädes. 1 södra de- 
len af territoriet existerade slafveriet, straxt före "compaetets" upprät- 
tande, bland nästan alla de gamla franska nybyggarne, och det var svårt 
att utrota. Befolkningen hade kommit från slafstaterna och förde med 
sig derifrån lagar, bruk och inrättningar. Till norra delen af territoriet 
strömmade åter folk från norden. Dessa så olika befolkningar missfÖr- 
stodo och hatade h varandra i grund och botten. De i södern boende an- 
sågo "the yankees" såsom snikna och listiga schackrare, hvaremot dessa 
i sydländningame sågo endast lättjefulla, karakterslösa varelser, fros- 
sande i whisky, smuts och okunnighet. Detta förhållande bidrog att 
göra kampen bitter och långvarig. Så stark var sympatien för slafve- 
riet, att, i trots af 1787 års författning, det beslöts att låta de gamla fran- 
ska nybyggarne behålla sina slafvar. Inflyttarne från slafstaterna kunde 
föra sina slafvar med sig, om de ville gifva dessa valet mellan friheten 



och mångårig trä! dom både för dem sjelfva och för barnen tills dessa 
uppnått trettio års ålder. Valde de friheten, så måste de inom sextio 
dagar lemna staten eller ock säljas såsom flyktingar. Tjenare blefvo pi- 
skade för sådane förseelser, för hvilka de hvita endast blifva bötfälda. 
En neger, som råkade befinna sig utan pass tio mil från hemmet, piska- 
des utan försköning. 

Dessa Black Laws eller negerlagar äro för länge sedan annullerade. 
I 1817 års stats-konstitution gjordes ett kraftigt försök att skydda slaf- 
veriet. Det misslyckades, men förnyades 1825, då en konvention för 
upprättandet af en ny författning sammanträdde. Striden var hårdnac- 
kad men resultatlös. Anda till 1850 qvarstå dock slafvarne i statens 
census; och pöbelupplopp och mordattentat i slafveriets intresse voro ej 
ovanliga. 

Befolkningen, som år 1800 utgjorde 12,282 personer, hade stigit till 
45,000 år 1818, eller samma år statskonstitutionen antogs och Illinois 
fick sin plats i Unionen, med en stjerna i flaggan och två röster i se- 
naten. 

Shadrach Bond var den förste guvernören, och i sitt första budskap 
rekommenderade han byggandet af Illinois- och Michigan-kanalen. 

Såsom ett prof på den tidens goda ekonomi tjenar det faktum, att 
räkningen å skrifmaterialier för första legislaturen endast uppgick till 
$13.50, och likväl uträttade denna primitiva församling ganska mycket. 

Penningar funnos ej i territoriet före 1812 års krig. Rådjurs- och 
andra skinn utgjorde bytesmedlet. Ar 1821 upprättade legislaturen en 
statsbank med statens ansvarighet. De af densamma utfärdade noter 
(liknande våra banksedlar) skulle utgöra laga mynt, och banken var 
skyldig att förstärka lån på $100 mot personlig säkerhet och på större 
belopp mot inteckning. En resolution blef till och med fattad om att 
anmoda finansministern mottaga dessa noter vid landförsäljningar. 

Demagogiska principer slogo tidigt rot. En John Grammar, invald 
i 1816 och 1836 års legislaturer, hade till politik att motsätta sig allting 
nytt, sägande: "Om det lyckas, skall ingen fråga efter hvem som rö- 
stade deremot; misslyckas det åter, kan jag hänvisa till mitt yttrande i 
protokollen." En stark kontrast till Grammar utgjorde D. P. Cook, 
efter hvilken det county, som innefattar Chicago, fått sin benämning. 
Hans bottenärlighet och praktiska förmåga voro så utomordentliga, att 
hans vilja kunde sägas vara statens lag. Invald i kongressen, blef han, 
så ung han än var och ehuru han representerade en fattig stat, ordfö- 
rande i finanskomiteen. 

Betecknande för tiden var, att någon laga ränta icke var faststäld 
före 1830. Vanligen utgjorde den 50 proc, men kunde stundom uppgå 
till 150. Sedermera blef den minskad till 12, och utgör för närvarande 
8 procent. 



Hvad staten Illinois fysiska förhållanden angår, så torde vi derom 
ej behöfva yttra oss vidlyftigt. Klimatet är gynsamt för alla kontinen- 
tens produkter, till och med tropikernas, med högst få undantag. Det 
frambringar hvarje i verlden kändt näringsämne utom bananas och ris. 
Det torde knappast vara för mycket sagdt, att denna stat eger den stör- 
sta alstringsförmåga civilisationen känner till. Med en jordmån fram- 
bringande ymniga skördar, och de djupare lagren fulla af mineraler; med 
fullständig, af naturen verkstäld dränering, jemte källor, strömmar och 
segelbara floder i öfverflöd; halfvägs mellan nordens skogar och söderns 
frukter; på föga afstånd från de större grufregionerna ; kontrollerande 
och beherskande hela landets spaumåls-, kreaturs- och trävarumarknad, 
— med allt detta torde man väl kunna säga att Illinois framför andra 
stater har fördelen af läge. 

I sammanhang härmed borde nämnas något om befolkningens 
karakter. Vid den tid, då Illinois fick inträde i Unionen, voro inbyg- 
garne hufvudsakligen immigranter från Kentucky och Virginia. Men 
sedermera, då idekonflikterna angående slafveriet uppstodo, började en 
stark emigrationsström att komma från östern. Den blandning, som 
härigenom uppkom, förändrade snart folkkarakteren, som dessutom tog 
ett märkbart intryck af de ständiga inflyttningarne från främmande 
land. Af hela befolkningen, tyska och skandinaviska kolonier inbe- 
gripne, anses 'omkring en femtedel vara af utländsk börd. 



Statens Utveckling och Materiella Resurser. 

En af de vigtigaste faktorerna i Illinois' tidigaste utveckling var 
Illinois- och Michigau-kanalen, som förbinder Illinois- och Mississippi- 
floderna med sjöarne. Den var af den största betydelse för staten, och 
blef, såsom vi redan nämnt, af dess förste guvernör, Bond, i hans första 
budskap högligen förordad. År 1821 anslog legislaturen $10.000 för 
mätningar, och dessa verkstäldes af tvenne unga ingeniörer, hvilka be- 
räknade kostnaden till $6 a 700,000. Den uppgick dock slutligen till 
$8,000,000, och kanalen blef efter ständiga af brott och nya uppmätnin- 
gar färdig år 1848. Den kostade visserligen staten en dryg summa, men 
var en mäktig häfstång för industrierna, hvilka genom densamma nådde 
en dittills icke anad utveckling. Den bygdes ej såsom en spekulation, 
men icke desto mindre har den inbragt staten en årlig nettobehållning 
af mer än SI 11,000. 

Under byggandet af kanalen utbröt hvad man skulle kunna kalla 
land- och stadslott-febern åren 1834 — 35. Sjukdomen spred sig öfver 
hela Illinois och näst gränsande stater. Den var epidemisk. Den splitt- 
rade farmer utan afseende på lokaliteten och sprängde köparnes börsa^ 



utan hänsyn till följderna. Brist på köpare fanns ej. Hvarje fartyg, 
som ankom, var lastadt med spekulanter och deras penningar. 

Slutligen greps öfven legislaturen (1836 — 37) af febern. Den upp- 
gjorde ett system för förbättringar i samfärdseln, hvilket i storheten af 
plan står utan motstycke. Den bestämde byggandet af 1,300 mil jern- 
vägar, som skulle korsa staten i alla riktningar. Anslagen till flod- och 
kanalförbättringar voro i ännu större skala. Det fanns några få coun- 
ties, som ännu icke blifvit berörde af vare sig jernväg, flod eller kanal, 
och dessa tillfredställdes genom en fri fördelning af 1200,000 dem emel- 
lan. Legislaturens ifver var så stor, att den gaf befallning om arbetets 
påbörjande samtidigt vid båda ändarne af hvarje bestämd jernväg- och 
kanal byggnad. Anslagen till dessa ansenliga förbättringar belöpte sig 
till öfver $12,000,000, tfch kommisarier utsändes för penningars upplån- 
ande. Om man besinnar, att allt detta inträffade ijernvägarnas barndom 
och då de ansågos för höjdeu af lyx; att counties funnos, hvari knappast 
en stuga kunde upptäckas; och att befolkningens antal ännu ej uppgick 
till 400,000 — så kan man göra sig ett begrepp om den kraft och energi, 
hvarmed den tidens lagstiftare ville af Illinois göra en stor stat. 

Vid denna tidpunkt var det som stadsbanken förstärkte betydliga 
lån tiil Godfrey Gilman & Co. och andra framstående affärsfirmor, i än- 
damål att draga handeln från St. Louis till Alton. 

Ã…r 1840 syntes allt hopp ute. En befolkning af 480,000 personer 
trycktes under bördan af en skuld af $14,000,000. Endast sex små städer 
funnos, nemligen: Chicago, Alton, Springfield, Quincy, Galena och 
Nanwoo. Man hade att dragas med detta skuldbelopp på en tid, då det 
ej fanns en dollar i statskassan, då staten gjort upplåningar till dess den 
ej mer egde någon kredit, och då i folkets händer icke fanns tillräckligt 
penningar ens för-den årliga räntans betalning. Men oaktadt alla dessa 
vanskligheter vägrade den unga staten att förklara sig insolvent. Gu- 
vernör Ford tog problemet om hand och löste det på ett sätt, som förde 
staten med triumf genom bränningarne. 

Om vi nu öfvergå till statens materiella resurser, så finna vi att de 
äro nästan omätliga. Illinois kan sägas utgöra en enda stor trädgård, 
fyra hundra mil lång och hundrafemtio mil bred. Dess jordmån är en 
svart leraktig sandmylla, från sex till sextio fot djup, och frambringar 
nästan alla de tempererade och tropiska zonernas växtalster. Den står 
främst bland staterna hvad angår antalet acres, som verkligen blifvit 
brutna och upplöjda. Dess mineralvälde ger knappast den högt upp- 
drifna agrikulturen efter. Den eger kol, jem, bly, koppar, zink, många 
slags granit, eldfast lera, vanlig lera, all slags sand, grus, mineralfärger 
— allting erforderligt för en framåtskriden civilisation. Artikeln kol 
ensam har ett omfång så stort, att det knappast med siffror kan upp- 
skattas. Då vi nämna att nästan fyra femtedelar af staten ha ett 



underlag af kol, i medeltal öfVer fyratio fot tjockt (enligt nyare mät- 
ningar till och med sjuttio fot), så kan man göra sig ett någorlunda 
begrepp om den ansenliga tillgången, 41,000 qvaratmil! — en enda 
ofantlig mina, i hvilken man kunde begrafva tjogtals europeiska eller 
forntida riken och ändock hafva tillräckligt utrymme för arbetet. 

Jemfora vi denna vidsträckta kolbädd med verldens öfriga af större 
omfång, så blir dess betydenhet uppenbar. Storbrittanien har 12,000 
qvadratmil; Spanien 3,000; Frankrike 1,719; Belgien 578; Illinois om- 
kring två gånger så många qvadratmil kol som alla dessa tillsammans. 
Virginia har 20,000; Pennsylvania 16,000; Ohio 12,000; — men Illinois 
har 41,000 qvadratmil ! En sjundedel af allt det kända kolet å denna 
kontinent finnes i Illinois, och kunde vi sälja hvarje ton deraf till endast 
en sjundedels cent, så skulle nationalskulden dermed kunna afbördas. 

Efter nuvarande måttstock for konsumtionen af kol i England, 
skall dess förråd vara uttömdt efter 250 år. Illinois' kollager skall med 
samma konsumtionsberäkning räcka i 120,000 år. 

Kasta vi dernes en blick på farmprodukterna, så finna vi återigen 
siffror som tala. Enligt senaste census frambragte Illinois 30,000,000 
bushels hvete, eller mer än någon annan stat i Unionen. År 1876 
inhöstades 130,000,000 bushels majs — två gånger så mycket som någon 
annan stat och en sjettedel af hela majsskörden inom Förenta Staterna. 
Samma år blef höskörden 2,747,000 tons eller en tiondedel af allt hö inom 
Unionen. Det är en sanning, ehuru i allmänhet ej till fullo upp- 
skattad, att landets höskörd är mera värd än dess bomullskörd. Gå, f.ex., 
till Charleston, S. C, och gif akt på schackrandet derstädes med hö- och 
grästappar, liksom vore de kuriositeter; drick ditt kaffe med kondenserad 
mjölk; företag en vandring från kusten många mil inåt landet genom 
nakna sandiga fält eller raggiga skogstrakter, utan att någonsin få en 
skymt af vågiga ängar eller betande hjordar, och du skall då först lära 
dig inse fulla värdet af präriestatens ängsmarker, å hvilka gräset stundom 
skjuter sexton fot i höjden. 

Värdet af jordbruksredskaper öfverskrider $211,000,000, och ladu- 
gårdsskötseln står på ovanligt hög ståndpunkt, öfverträffande de flesta 
andra staters. Af slagtade kreatur torgfördes under nämda år från 
Illinois för $57,000,000. Jag vill här angifva några af de punkter, i hvil- 
ka Illinois går framom alla andra stater: 

Jordmånens bördighet; acres af odlad jord; stora farmer — några af 
dessa innehålla från 40,000 till 60,000 acres odladt land; antalet farraare; 
hvete-, majs-, hafre- och honungsproduktionens storlek; värdet af slagt- 
kreatur; antalet svin; antalet hästar — tre gånger så stort som Kentucky, 
häststaten. Illinois öfverträffar alla andra stater i milantalet af jernvä- 
gar posttraffik, i årliga sålda postanvisningar och i trävaruhandeln. 



10 

1 många vigtiga afseenden intar staten endast det andra rummet i 
ordningen. Så, t. ex., i fråga om en permanent skolfund; totalbeloppet af 
intraderna för skolundervisningen ; antalet boktryckare, tidningsutgif- 
vare o. s. v.; värdet af faumprodukter och fäkreatur; antalet tons af 
upptaget kol. 

I fråga om skeppsfart står Illinois endast efter för staten New York. 
Från blott en af sina hamnar utsänder staten under affärstim mar ne af 
seglationstiden ett fartyg omkring hvar tionde minut. Häri inbegripas 
ej kanalbåtar, som afgå hvar femte minut. 

Staten är vidare den tredje i ordningen livad angår skolor och 
lärare; den fjerde med hänsyn till befolkningen, antalet barn i skolorna, 
lagskolor; smör, potatis och vagnar. 

Den femte i fråga om värdet af fast och lös egendom, teologiska 
seminarier och läroanstalter för qvinnor, skofabrikation och bok- 
binderi. 

Beträffande arealen, sa är Illinois den tolfte staten i ordningen. 
Värdet af statens årliga fabrikstillverkningar utgör $205,000,000 och 
sätter den derigenom i jemnbredd med New York och Pennsylvania. 
Antalet fabriker ökades från 1860 till 1870 med 700 procent; rörelseka- 
pitalet ökades under samma tid 350 procent och beloppet af produkterna 
med 400 procent. 

6,759 mil jernväg voro 1876 byggda. I detta afseende står Illinois 
utan gensägelse främst bland staterna. Värdet af dessa jernvägar ut- 
gjorde $636,458,000 och de beforos af 3,245 lokomotiv och 67,712 vagnar. 
Mer än två tredjedelar af jorden är inom fem mils afstånd från jernväg. 
Staten har ett stort financielt intresse i Illinois Central-banan. Denna 
fick sin oktroj år 1850, och staten gaf den såsom understöd h varannan 
sektion på sex mils afstånd å ömse sidor samt fördubblade priset å det 
återstående landet, för att hålla sig sjelf skadelös. Banan fick sålunda 
2,595,000 acres land och betalar derför staten en sjundedel af sin brutto- 
inkomst. Till år 1877 hade staten erhållit inalles omkring $7,000,000. 
Om man härtill lägger de årliga inkomsterna från kanalen, $100,000, så 
äro en stor del af statsutgifterna redan betäckt. 

Religionen och UtfDREViSNiNGSväsENDET m. m. 

Religion och moralitet inom staten hålla jemna steg med dess öfriga 
utveckling. Det var en kyrkans tjenare, som utverkade 1787 års för- 
fattning, hvarigenom staten räddades från slafvéri och okunninghet. 
Rev. Wiley, pastor vid en skotsk kongregation i Randolph county, ingaf 
en petition till 1818 års Konvention om erkännande af Skriften såsom 
det enda nödvändiga rättesnöret, den enda lagboken. Konventionen 
upptog ej saken till behwdiing, och de gamla "Covenanters" eller gkgtt» 



11 

ske Reformerte vägrade att blifva medborgare. De röstade aldrig förrän 
år 1824, då slafverifrågans lösning var hänskjuten till folket; då röstade 
samtlige emot slafveriet och röstade afgörande. När helst en stor mo- 
ralisk fråga blifvit underkastad folkets pröfning, så har sammvetet tagit 
ut sin rätt. 

Med $22,300,00Q i kyrkegendom och 4,298 kyrliga organisationer 
har staten den "gudomliga" polis — de moraliska idéernas sömnlösa 
skyddsvakt — som allena är i stånd att tillförsäkra trygghet. Brottens 
antal inom staten är öfverhufvud endast fjerdelen så stort som inom New 
York och hälften så stort som i Pennsylvania. 

Illinois har aldrig haft mer än en duell bland sina egna medborgare. 
I Belleville, år 1820, möttes Alphonso Stewart och William Bennet, för 
att med pistoler afgöra en hederstvist. Sekundanterne hade kommit 
öfverens om att icke låta något blod flyta, utan förse de stridande med 
löst laddade vapen, och Stewart hade fått reda härpå. Bennett, anande 
oråd, släppte obemärkt ned en kula i sin pistol och dödade Stewart. 
Derpå flydde han. Två år derefter blef han ertappad, förhörd och dömd, 
samt hängdes, i trots af vänner och anhängares förböner. Denna utgång 
af saken gjorde, som vi hoppas för alltid, slut på duellväsendet i 
Illinois. 

De i statens barndom uppträdande prester voro okunniga män, 
hvilka ansågos vältaliga i förhållande till styrkan af sin röst. Men 
de gåfvo stilen åt alla publika talare. Lagkarlar och politici följde sam- 
ma slentrian. Guvernör Ford yttrar: "Icke desto mindre voro dessa 
första predikanter af oberäknelig nytta för landet. De lade folket på 
hjertat rättrådighet och sedlighet. Det ar dem vi ha att tacka för den 
första, sann t kristliga karakteren hos den protestantiska delen af befolk- 
ningen." 

Vidkommande uppfostringsväsendet, så tro vi oss redan ha nämt att 
1787 års författning anslog en trettiosjettedel af statens jord till allmänna 
skolor; och lagen af år 1818 gaf tre procent utaf återstoden till undervis- 
ningsväsendet i stället för till allmänna vägar. Med en sådan början är 
det naturligt, att ett stort antal skolor kunde upprättas och att staten 
för närvarande eger bortåt 12,000 sådane. Okunnigheten i Illinois är 
också of ver hufvud taget mindre än i New York, Pennsylvania och Mas- 
sachusetts. Vi hafva icke hälften så många idioter som de stora sta- 
terna. Dessa publika skolor gjorde snart "colleges" oundvikliga. Den 
första lärdomsanstalt af detta slag, ännu i sitt flor, upprättades i Lebanon 
Ã¥r 1828 af M. E.-kyrkan och uppkallades efter biskop Mc Kendree. 
Derpå följde 1830 Illinois College i Jacksonville, med understöd af pres- 
byterianerne. År 1832 upprättade baptisterna Shurtleff College i Alton, 
Kommo så det af presbyterianerne år 1838 i Galesburg bygda Knog 
College och dev år 1847 af episkopalerne uppförd^ Jubjlee College i Pe* 



12 

oria. Från denna tid har det ena colleget efter det andra uppstått, oeli 
deras antal är numera legio. Staten har för närvarande etc med storar- 
tade donationer och i öfrigt väl utrustadt universitet, "the Northwest- 
ern University," i Evanston, innefattande sex colleges med nittio lärare, 
öfver 1000 studerande och $1,500,000 i donationer. 

Rev. J. M. Peck var den förste bildade protestantiska prest inom 
staten. Han slog sig ned i Rock Spring, St. Clair county, år 1820. Före 
1837 hade endast partitidningar blifvit publicerade, men nu utgaf mr. 
Peck en "Gazettseer of Illinois." Kort tid derefter publicerade John 
Russell i Bluffdale småberättelser, som utvisade talang. Domaren James 
Hall utgaf "The Illinois Monthly Magazine" samt en års-tidskrift "The 
Western Souvenir," hvilka publikationer förskaffade honom stort anseende 
öfver hela landet. Från denna ringa början har vår stat rastlöst gått 
framåt på publicitetens väg, till dess den numera räknar flera volymer i 
de offentliga biblioteken än Massachusetts; och af de 44,500,000 voly- 
mer, som anses finnas i samtlige offentlige bliotek af Förenta Staterna, 
kommer en trettondedel på Illinois. 

Illinois har äfven en krigshistoria, och dess söner hafva alltid varit 
bland de främste på farans fält. Då det mexikanska kriget utbröt, år 
1846, besvarade 8,370 man stridsropet, ehuru endast 3,720 behöfdes. 
Slagfältet vid Buena Vista och Vera Crua, äfvensom stormningen af 
Cerro Gordo, skola ständigt vittna om Illinois-soldaternas hjeltemod, 
äfven om rättigheten af den sak, för hvilken de kämpade, kunde vara 
tvifvel underkastad. Men det var vår tids söner förbehållet att finna 
ett slagfält och en sak och motståndare, hvilka tjena att riktigt belysa 
deras mod och tapperhet. Illinois rekryterade under rebellkriget sina 
egna regementen för nationalregeringens räkning med 256,000 man och 
fylde luckorna i andra stater tillräckligt, för att bringa antalet soldater 
från denna stat upp till 290,000. Dess rullor upptogo män från aderton 
till fyratiofem års ålder, ehuru 1864 års kongressakt endast begärde 
sådane mellan det tjugonde och fyratiofemte året. Egande endast en 
trettondedel af samtlige de författningstrogne staternas befolkning, ut- 
sände dock Illinois regelbundet en tiondedel af soldaterna; och i nödens 
dagar, då patrioterna voro få och uttröttade, bidrog vår stat med en 
åttondedel af alla de män, hvilka af den älskade landsfadren kallades 
under fanorne. Mödrarne och döttrarne gingo att odla jorden, medan 
fäder och vuxna söner skyndade till bragder på stridens fält för unio- 
nens fromma. Man omtalar en fader med fyra söner, hvilka blifvit 
ense om, att en af dem måste qvarstanna i hemmet. Vid lottdragning 
härom blef fadren dömd att stanna. Dagen derefter kom han dock till 
lägerplatsen, sägande : "Mor påstår, att hon kan inberga grödan, så 
att nu går jag också åstad." Stora metodistförsamlingar funnos, från 
hvilka hvarje manlig medlem förenade sig med hären. 



13 

Frågar någon livad dessa hjeltar från Illinois egentligen uträttade 
på slagfältet, så behöfva vi blott hänvisa till rebellkrigets historia, som 
lägger i dagen, att de större segrarne under detsamma vunnos i vestern. 
Sherman tog med sig på sin stora marsch fyratiofem Illinois-regemen- 
ten infanteri, tre kompanier artilleri och ett kompani kavalleri. Sednare 
rykten om Shermans nederlag besvarades af Lincoln med : "det är en 
omöjlighet; i 100,000 man från vestern har man att draga på för många 
bataljer." Illinois-soldater bragte hem 300 troféer. Den första Förenta 
Staternas flagga, som svajade öfver Richmond, var en Illinois-flagga. 
Staten afsände sjukvårdare till hvarje bataljfält och hvarje hospital för 
att sköta om sina sjuka eller sårade söner. Då individer gjort allt hvad 
de kunnat på uppoffringens väg, då trädde samhällena såsom sådana 
fram för att medelst sin kredit gifva millioner åt den goda saken och åt 
de för densamma lidande. 

Chicago. 

Det är omöjligt att med vårt ringa utrymme gifva mer än en högst 
torftig skizz af en sådan stad som Chicago, hvilken i och för sig utgör 
präriestatens förnämsta under. Dess tidigaste historia är full af intresse 
och omfattas derföre med ett lifligt sådant af hvarje patriot. 

Från att vid grundläggningen år 1833 hafva en areal af endast 560 
acres, omfattade Chicago år 1869 omkring 23,000 acres. Den förste som 
här slog sig ned, var Jean Baptiste Pointe au Sable, en mulatt från 
Vestindien; han ankom hit 1796 och begynte handla med indianerna. 
John Kinzie blef hans efterträdare år 1840, samma år som Fort Dear- 
born uppfördes. Ännu var platsen en blott och bar handelsstation, och 
en sådan förblef den ända till 1833, då det nybygge som uppstod kring 
fältet erhöll småstads eller "town"-previlegier. Fyra år efteråt fick 
platsen ' 'city' '-pre vilegier och omfattade då såsom vi ofvan nämt, en 
rymd af 560 acres. 

Omsättningen af landtmannaprodukter i denna stad angifver bäst 
af allt dess betydenhet. Spanmål och mjöl importerades från östern 
ända till omkring 1837. Första utförseln, som var blott ett experiment, 
egde rum år 1842. "Board af Trade" organiserades 1848, men hade en 
så svag konstitution, att den behöfde understöd ända till 1855. Spanmål 
uppköptes lassvis på gatorna. 

Detta sätt att göra affärer upphörde naturligtvis i och med stadens 
tillväxt. Nu kunna våra ''elevators" rymma 15,000,000 bushels span- 
mål. Värdet af lantdm annaprodukter, omsatta under ett år, är i medeltal 
numera $215,000,000 och deras vigt uppgår till 7,000,000 tons. En 
tiondel af allt hvete inom Förenta Staterna omsattes i Chicago. Till 
och med så långt tillbaka som 1853 var införseln af spanmål till Chicago 
större än den till St. Louis, och 1854 exporterades derifrån vida större 



14 

qvantiteter än från New York och dubbelt så mycket som från St. Pe- 
tersburg, Archangel eller Odessa, de största platser for spanmålsmarkna- 
den i Europa. 

Fabriksväsendet i staden intar en ganska hög ståndpunkt. År 
1873 sysselsattes vid fabriker af olika slag 45,000 arbetare och yrkesmän; 
1876 hade deras antal stigit till 60,000; värdet af fabriksalster var år 1875 
$177,000,000. 

Chicagos vigt och betydenhet kan icke fullt uppskattas utan att 
man tager dess jernvägar i betraktande. Före ånghästens frustande 
längs våra gator voro kanalerna landets hopp. Men hvem tänker nu- 
mera på att företaga en resa med kanalbåt ! I Juni 1852 voro endast 
fyrtio mil jernväg förbundna med staden. Den gamla Galena-grenen af 
North Western-banan löpte nämligen ut till Elgin. Huru många banor 
och bibanor hafva icke nu deremot sin ändpunkt i Chicago ! Tager man 
en karta och ser på jernvägsnätens riktning, så får man klart för sig. att 
Chicago är den stora centern för jernvägarne på denna kontinent, och 
att de olika linierna bilda liksom radier i ett stort hjul, hvars naf är 
Chicago. 

Stadens skolor äro oöfverträfifade i Amerika. 

År 1831 var postväsendet af mycket privat natur. Det inskränkte 
sig till ett enda postbud, en halfblodsindian, som livar annan vecka gick 
till fots till Niles i Michigan och förde med sig tillbaka hvad bref och 
tidningar han kunde komma öfver. Ett postkontor inrättades år 1833, 
och postmästaren brukade spika upp gamla stöfvelskaft på en af väggarne 
för att tjenstgöra såsom breflådor för mera ansedda och skrifkunniga 
personer. 

År 1831 byggde Mark Beaubien en färja, hvarmed han förband sig 
att föra all platsens inbyggare fritt öfver floden, mot det han fick rättig- 
het att taga afgift utaf främlingar. Nu har staden tjugufyra stora bryg- 
gor och undervattens-tunnlar. 

Blocksättning af stadens gator började 1857. År 1840 tillhanda- 
hölls vatten genom försäljare, som forslade det antingen med kärror eller 
ämbar, Senare i tiden dref en maskin om tjugofem hästkrafter detsam- 
ma genom urhålkade stockar längs stadens gator, hvilket fortfor till 
1854, då nya ledningar förde vatten in i husen. Den första ångsprutan 
nytjades 1859. Året 1850 såg staden för första gången belyst med gas. År 
1834 belöpte skatterna sig till $48.90 och stadens fullmäktige upplånade 
dessutom $60 för gatuförbättringarne. 1835 fick staden rättighet att 
upptaga ett lån af $2,000, men skattmästaren och gatukommissarientogo 
heldre afsked än sänkte staden i en dylik skuld. 

I sammanhang med dessa korta notiser om det forna eller närva- 
rande Chicago torde några ord böra nämnas om 1812 års massaker vid 
Fort Bearborn, Den 7 Ang. detta år hade general Hull i Detroit säudt 



lo 

order till kapten Heald, befålhafvaren å fastet, att utrymma detsamma 
och fördela all För. Staternas egendom bland indianerna i grannskapet 
— en högst vanvettig order. Garnisonen å Fort Dearborn bestod då af 
femtiofyra man under betäl af kapten Heald, biträdd af löjtnant Helm 
(mr Kinzies måg) och fanjunkare Ronan. Pottawattami-höfdingen, som 
medfört depeschen, var klokare än den kommenderande generalen och 
afrådde kapten Heald från att verkställa fördelningen. Han sade: 
Lemna fästet och magasinerna i det skick de äro och låt indianerna 
sjelfva göra fördelningen sinsemellan; under det de äro härmed syssel- 
satta kan det hvita folket hinna komma till Fort Wayne." 

Kapten Heald höll en rådplägning med indianerna den 12 på efter- 
middagen; men mr Kinzie, som kände dem i grund och botten, besvor 
kaptenen att icke sätta någon lit till deras löften, ej heller fördela vap- 
nen och ammunitionen ibland dem, emedan de derigenom endast skulle 
få medel i händerna att förgöra de hvita. Tagande rådet i akt, gömde 
kaptenen undan alla krigsförnödenheter till dess fördelningen af den öf- 
riga egendomen egt rum, då under den mörka natten krut och kulor 
kastades i floden samt gevären sönderbrötos. Vaksamma indianer hade 
dock varit i närheten af fästet och, sjelfva osedda, bevittnat den nattliga 
förstörelsen; deras raseri kände knappast några gränser och de beklagade 
sig högljudt samt utslungade hotelser. 

Sedan alla anordningar blifvit vidtagna för fästets utrymmande, be- 
slöt man att verkställa detta på morgonen den 15 Aug. Det var en klar, 
strålande morgon; allt häntydde på att indianerne ämnade mörda de 
hvita, och då dessa tågade ut genom fästets port, påminde deras marsch 
om en likprocession. 

Kapten Wells, en slägting till mrs Heald, hade dagen förut ankom- 
mit från Fort Wayne för att jemte en trupp honom tillgifna Miami- 
indianer bistå kapt. Heald. Wells med sina Miamis satte sig nu i spet- 
sen för tåget, hvarefter kommo kapt. Heald med hustru till häst och mr 
Kinzie, hvilken trodde sig genom sitt personliga inflytande kunna af- 
vända faran. 

Processionen rörde sig långsamt framåt längs sjöstranden till dess 
den uppnådde sandbackarne mellan prärien och stranden, då Pottawat- 
tami-indianerne under sinhöfding Blackbird bildade linie till höger, hvar- 
igenom dessa sandbackar kommo emellan dem och de hvita. Wells med 
sina Miamis hade fortfarande framryckt, men nu komma de plötsligt 
tillbakarusande, Wells utropande: "De äro öfver oss; hållen er färdiga 
på ögonblicket l" Dessa ord följdes tvärt af en storm af kulor, hvilka 
kommo hvinande öfver sandbackarne. ' De hvita trupperna gåfvo i sin 
tur fyr på indianerna och drefvo dem tillbaka till prärien; striden stod 
nu mellan, å ena sidan, femtiofyra soldater, tolf andra män och tre till 
fyra qvinnor och, å den andra, fem hundra indiankrigare. De fega Mi- 



16 

amis hade redan vid stridens början begifvit sig på flykten. De hvita 
beslöto nu, utan hopp som de voro, att sälja sina lif så dyrt som möjligt. 
Fanjunkare Ronan försvarade sig tappert äfven sedan han, utmattad af 
blodförlust, sjunkit ned på sina knän. Kapt. Wells, som vid stridens 
början befann sig vid sin slägtings, mrs. Heald, sida, visade hela tiden 
den yttersta båld och oförskräckthet. "Vi ha ej den ringaste utsigt," 
sade han till henne, "att komma undan med lifvet. Vi måste här skiljas, 
for att se hvarandra åter i en annan verld. Gud välsigne dig !" Deref- 
ter rusade han hejdlöst framåt. Plötsligt fick han sigte på en ung kri- 
gare, målad lik en demon, hvilken klättrade in uti en vagn, hvari tolf 
barn befunno sig, och nedgjorde dem alla med sin tomahawk. Utan att 
tänka på sin egen fara ropade Wells då: "Är det den sortens lek, du 
tycker om — att slagta qvinnor och barn — så välan! — jag vill göra 
detsamma." Han sporrade sin häst mot indianernas läger, direkte till 
den plats, der de qvarlemnat sina sguaws och papooses (dibarn), men för- 
följdes hett af snabbfotade unga krigare, hvilkas kulor också slutligen 
dödade hans häst och sårade honom sjelf. Med ett hiskligt tjut störtade 
nu indianerne öfver honom och tänkte spara honom för tortyren. Men 
Wells anade detta och sökte derföre genom de mest förhatliga öknamn 
förmå dem att Ögonblickligen döda sig. Han lyckades. Knappast 
hade han gifvit en stolt ung höfding epitetet squaio, förrän denne i sitt 
raseri lät tomahawken hvina, hoppade upp på Wells lik, utskar hjertat 
och åt upp en del deraf, ännu rykande, med satanisk förnöjelse. 

Qvinnorna spelade en framstående rol i denna rysvärda strid. Mrs. 
Heald var en förträfflig ryttarinna och visste att handtera ett gevär. 
Hon kämpade tappert mot vildarne och fick derunder åtskilliga svåra 
sår. Ehuru utmattad af blodförlusten, höll hon sig likväl fast i sadeln. 
En indian upplyfte sin tomahawk för att döda henne, men då fäste hon 
sina talande ögon på honom och sade, leende och med mild röst, i hans 
eget tungomål: "Jag är säker på, att du icke vill döda en squaw." 
Vilden sänkte sin arm, och den hjeltemodiga qvinnan var räddad. 

Sergeant Holts hustru, en storväxt, kraftfull qvinna, var modig som 
en amazon. Hon red en vacker, eldig häst, som indianerna fikade efter, 
och åtskilliga af dem anföllo henne med bösskolfvarne, i afsigt att stöta 
henne ned; men hon handterade det svärd, hon ryckt till sig från sin så- 
rade man, med sådan skicklighet, att alla deras bemödanden gäckades. 
Under indianernas oupphörliga skrik: "Hvilken tapper qvinna! Hvil- 
ken tapper qvinna! Gör henne ingen skada!" blef hon dock slutligen 
af mängden öfvermannad och gjord till fånge. Såsom sådan qvarblef 
hon under en längre tid bland indianerna, men blef omsider utvexlad. 

I denna häftiga strid hade två tredjedelar af de hvite stupat eller 
blifvit sårade och hästar, tross och ammunition gått förlorade. Endast 
tjuguåtta från hvarandra spridda män funnos qvar att bekämpa fem 



It 

hundra indianer, hvilka åsynen af blod gjort till vilddjur; men dessa män 
lyckades dock att slå sig igenom mördarnes leder och uppnå en mindre 
höjd å prärien. Indianerne brydde sig ej om att förfölja, utan samlade 
sig å de hvites flankar, under det höfdingarne höllo rådplägning å sand- 
backarne och tycktes böjde för underhandlingar. Det skulle ha varit ga- 
lenskap å de hvites sida att förnya striden, i följd hvaraf kapten Heald 
gick Blackbird, indianernes förnämste höfding, till mötes å den öppna 
prärien, hvarest de snart blefvo ense om vilkoren för underkastelse. De 
hvite skulle öfverlemna sina vapen till Blackbird och de öfverlefvande 
blifva krigsfångar, för att utvexlas vid lägligt tillfälle Så sagdt och 
gjordt, satte båda partierna sig i gång till indianernas läger i närheten 
af fästet. 

En ny, ryslig scen skulle här snart visa sig för de hvites ögon. Se- 
dan den brittiske generalen Proctor erbjudit lysande premier för ameri- 
kanska skalper, som öfversändes till Malden, och de i nyss slutade strid 
sårade männen icke voro, efter indianernes tolkning, inbegripne i freds- 
vilkoren, så blefvo de nästan samtlige dödade och skalperade, hvareftei 
deras skalper öfverlemnades till engelska auktoriteterna, som derför be- 
talte det utlofvade priset. 




En kort blick på Henry Countys Historia. 

Den stora, nu tätt bebygda, välodlade, högeligen civiliserade och 
ekonomiskt blomstrande del af staten Illinois, som kallas Henry county, 
var endast för 45 år sedan en folktom öken, då och då besökt af en och 
annan djerf vägbrytare eller landspekulant. Ej förr än år 1835 blef nå- 
gon menniskoboning uppförd inom dess gränser. En pionier, vid namn 
James Glenn, slog sig då, i April månad, ner i den del, som nu är Colona 
township, der han bygde sig ett hus, satte bo och lefde i ro. Men Glenn 
var derför icke den förste nybyggaren. En dr. Baker hade kommit före 
honom och bodde ej långt ifrån hans nya hem uti — en gammal vagn. 
Det andra huset i ordningen bygdes af en viss Butler vid White Oak 
Grove, der det ännu lär stå nära Dan Moores residens. Washburn hette 
den, som sådde det första hvetet hösten 1835. Den första mjölqvarnen 
bygdes i Andover 1836, och den första spanmål, som der maldes, till- 
hörde nämde Washburne. 

Under denna tid stod Henry co. under Knox countys jurisdiktion. 
Aret derefter (1837) vardt emellertid trakten politiskt organiserad ge- 
nom en legislatur-akt, antagen den 2 Mars, och den 19 Juni samma år 
hölls det första politiska valet, nämligen för 3 county-kommissarier, she- 
riff, coroner, suveyor och recorder. Huru stor folkmängden då var, kan 
slutas jbill, när man upplyses att de kastade rösterna voro 58. 

Beträffande countiets arealyta, må nämnas att det omfattar ej min- 
dre än 21 hela "townships," om 6 eng. qvadratmil hvardera, och 4 delar 
af townships, som tillsammans utgöra 3 hela; så att countiet i sin helhet 
består af 830 qv.-mil eller nära 530,000 acres, hvaraf 70,000 acres på sin 
höjd äro eller, rättare, vid countiets organisering voro skogbevuxna, 
hvarjemte funnos några enstaka stående dungar eller lundar. Detta 
land vardt, så snart folk började strömma in och slå sig ner, upptaget 
dels af desse nybyggare och dels af landbolag. Ett sådant, hemma i 
New York, tog i en sträcka 30,000,acres, de der, naturligtvis, behöllos 
till dess att efterfrågan derpå tillät innehafvarne att fÖrtjena på affären. 
Och på sådana affärer är det som Amerika vunnit ett stort antal af sina 
penningestinna och penningehungriga kapitalister. "Landhajarne," 
som de kallas, draga alltid försorg om — så gjorde de ock i detta fall — 
att det bästa landet faller i deras hände», dermed tvingande den verklige 
nybyggaren, som kommer, för att genom id och sed bereda civilisatio- 
nen väg, att underkasta sig många nackdelar, dem han annars kunde 
18 



19 

undvika. Emellertid är detta countys jordmån öfverallt så präktig, 
stenfri, bördig och jemn att den stora pionier-hären i detta fall icke haft 
några större svårigheter på grund af den landspekulation, som gjorde 
sig gällande vid tiden för countiets befolkande. Man var i alla fall rädd 
för att nedslå sina bopålar i närheten af bolagens stora "kläms," å hvilka 
det var lätt att genom misstag å egen sida eller genom domstolsutslag, 
vunna genom bolagens penningar, komma för att sedan varda "vräkt" 
med förlust af den tid och möda man der användt. 

Såsom redan nämndt, organiserades trakten till county 1837. Den 
första domstolen i Henry hölls den 27 Juni samma år. Denna domstols 
första akt var att tillåta Charles Atkinson, John P. Hanna och George 
Taylor att hålla en färja för fraktande af passagerare öfver Rock-floden 
vid Cleveland. Nästa domstolsbeslut bestod uti en bestämmelse att 
nämnda färja skulle skattiäggas med $1.50 om året. Den 4 Juni 1838 
vardt denna skatt höjd till $5.00, hvilken summa färjans egare kunde, 
om de så önskade, afarbeta å den allmänna landsvägen under "supervis- 
oms" tillsyn. Vidare beslöts att countiets invånare skulle betala \ pro- 
cent i skatt å värdet af alla "luståkdon," hästar, nötkreatur, ur och an- 
nat, hvaremot klockor, mulåsnor, får och svin fingo vara skattfria. Litet 
senare ålades hvarje mansperson att nedlägga årligen fem dagars arbete 
på de allmänna farvägarne. Henry countys handelslif begynte dermed, 
att George Brandenburg fick, emot fem dollars årlig "license"-afgift, 
hålla en liten butik i Dayton, hvilket komersiella förslag snart fick en 
medtäfiare i Cleveland, hvarest Geo. Taylor ville som köpman försöka 
sin lycka. 

Countiet hade ännu intet säte eller centralpunkt för sin juridiska 
myndighet. När denna fråga kom på tal 1837 funnos såsom vanligt 
många menniskor, de der hvar och en ansåg, att hans ort var den bästa 
och lämpligaste. På grund af dessa olika meningar, som envist sökt 
göra sig gällande, har statens legislatur tvänne gånger måst träda med- 
lande mellan. Af densamma vardt också Cambridge bestämd till 
"County-Seat," sedan den tidigare varit förlagd på två olika ställen. 
Något märkvärdigt i historisk väg kan ej sägas hafva inträffat i dessa 
dagar. En händelse, som timade ej långt efter county-sätets förläg- 
gande till Richmond, tjenar emellertid att belysa huru "oskyldiga" för- 
brytare orten egde den tiden, som väl förtjenar att benämnas "den gamla 
goda," när den sammanställes med vår. Elden hade kommit lös och 
spridt sig till "courthuset," hvari tvänne arrestanter förvarades. Med 
en yxe befriade de hvarandra ifrån sina bojor och började derpå med 
allo makt att rädda hvad som räddas kunde af domstolssalens innehåll. 
(Hade det varit 20 år senare, så hade naturligtvis deras första tanke varit 
att rädda sin egen frihet.) Under detta räddningsarbete skulle den ene 
nedtaga domarens å en spik hängande rock, men var sjelf för kort i roc- 



20 

ken, så att han icke kunde nedtaga plagget utan att sönderslita häng- 
bandet; detta ville han icke, utan sprang ut i "staden" för att låna nå- 
gonting att stå på, men fann vid återkomsten att elden hade fattat och 
förstört domarens mantel. (Hade det varit 20 år senare, så hade fången, 
innan han räddade sig sjelf, räddat rocken för sin egen räkning utan af- 
seende på hängbandets skick efter nedtagningen). 

Det första äktenskapet i Henry co. ingicks emellan James P. Dodge, 
och Samantha Colbert, pastor Gr. A. Colberts dotter. Detta var före 
countiets organisering, hvadan giftermålstillståndet söktes och erhölls i 
Knox co. Countiets förste läkare var utan tvifvel den ofvan nämnde 
dr. Baker, h vilken likväl lärer varit allt för beqväm af sig för att vara 
af någon nytta. Ej långt efter honom kom dr. Pomeroy, som ännu lef- 
ver och verkar i Geneseo. Någon advokat oroade icke Henry co, förrän 
1845, då en Samuel P. Brainard anlände och började att se sig omkring 
hvad som var att göra. Men mörk måste utsigten hafva varit, ty när 
kaliforniafebern utbröt, packade han upp och for till det nya guldlan- 
det för att göra sin lycka der. Och få voro de, om några, som dansade 
på roser denna tid å denna ort. Ty nybyggarelifvet var här hvad det 
hade varit och var å andra trakter och hvad det i dag är längre vester 
ut. Kolonisternas föda var den aldra enklaste och ofta nog knapp. 
Den bestod af kaffe, majsbröd och fläsk — fläsk, majsbröd och kaffe, allt 
af den sämsta beskaffenhet," säger en af de öfverlefvande, men han till- 
lägger, att hvad som felades i qvaliteen ersattes i qvantiteten. Bäst af 
allt var dock att folket egde tvänne ypperliga kryddor: den friska luften 
och matlusten, den de erhöllo genom det trägna arbete, hvartill de af 
nöden höllos. 

Att vara prest eller predikant i den tiden var heller ingen afunds- 
värd lott. Blad de förste — kanske den alldra förste — som förkunnade 
Kristi evangelium i Henry var rev. E. Ithamar Pillsbury, som, boende i 
Andover, derifrån företog täta utflykter till de öfriga kolonierna, oftast 
till fots. Som då ej funnos några bryggor, ägde han att simma och 
vada öfver floderna. Den första kyrkan, bestående af ett någorlunda 
rymligt log-house uppfördes 1838 i Wethersfield, der en församling om 
15 medlemmar nyss förut hade bildats. Några år senare bildades en 
Kongregational-fÖrsamling i Kewanee. Metodistkyrkan fick fotfäste 
här redan 1841 och dess första tempel uppfördes i Kewanee 1851. År 
1843 bildades den första baptistförsamlingen af åtta medlemmar i We- 
thersfield, som tillhör countiets aldra tidigaste kolonier. Den första 
"skolmästarinnan 1 ' (school teacher) var Miss Parmelia Stewart, nu mrs. 
Hume och boende i Geneseo. 

En märklig och för sin framtid betydelsefull folktillökning erhöll 
detta county 1846, hvilket år ej mindre än 700 svenska emigranter an- 
lände och nedsatte sig härstädes. Desse kommo under den bekante 



21 

Eric Jansons ledning och bildade den i många hänseenden märkvärdiga 
kolonien å Bishop Hill, dit några andra jansonister hade något tidigare 
anländt och gjort förberedelser för det stora sällskapet. Alldenstund vi 
under rubriken Bishop Hill meddela en fullständig historik öfver detta 
samfund, är det öfverflödigt att här orda mycket derom. Dock är här 
på sin plats att säga, det den verksamhet, som detta religiösa folk utöf- 
vade i sin fristad under verldens förföljelse, ingrep med epokgörande 
kraft i countiets allmänna historia, och vi öfverdrifva ej, då vi påstå, 
att de verk på arbetets fält, kolonien under sin blomstringstid utförde, 
har ej öfverträffats af någon annan å samma skala och' under liknande 
svåra omständigheter anlagd koloni, vare sig att vi hålla oss inom Hen- 
ry counties landamären eller gå utom desamma. Läsaren kan sjelf 
döma härom, sedan han å annat ställe inhemtat kännedom om samfun- 
dets uppkomst, fortgång och förfall. 

Att lemna Henry utan att egna vår skyldiga tribut åt den röde 
gode, mannen Shabbona, vore icke rätt. Denne "hvite männens 
vän," som han kallades, spelade en vigtig rol både i Bureau och Henry 
counties tidigaste historia. Under sin vistelse här bodde han i Shabbo- 
na Grove och tillvann sig alla nybyggarnes aktning och kärlek för det 
nit, hvarmed han städse afvände faror, som hotade dem från indianernas 
sida. Han öfvertalade alltid sin egen stam att afstå från deltagande i 
de rödes anfall på de hvite, varnande desse, då någon fara stod för dör- 
ren och sökte alltid att öfvertala de fiendtligt sinnade indianerne till 
fred. Han fick till belöning härför af Ottawas invånare en liten farm 
och ett hus i Seneca, Grrundy co., der han dog den 17 Juli 1859 i sitt 84 
Ã¥r. Hans hustru drunknade 1864 cch begrofs vid hans sida. 

Efter de svenska nybyggena inom detta county finner läsaren en 
öfverblick öfver den politiska verksamhet svenskarne utöfvat och ut- 
öfva i Henry. 




BISHOP HILL-KOLONIENS HISTORIA. 

Bishop Hill är beläget i Weller township å den sydöstra f jerdelen af 
sek. 14 och längs Peoria-Rock Island-jernbanan, emellan städerna Galva 
och Cambridge. För öfrigt må om läget sägas att det är, hvad natur be- 
träffar, väl valdt, ja, man gör sig icke skyldig till någon konventionel 
fras, när man säger att det är naturskönt. Sjelfva namnet, som, öfver- 
satt på svenska, är Biskopskulla (samma namn den upplänska socken 
bär, hvarifrån koloniens grundläggare, Eric Janson, härstammade,) an- 
tyder att man här eger en höjd. Stället utgör nemligen en omvexlingens 
oas i den enformighetens öken, genom hvilken man å flera sidor måste 
färdas för att nalkas detsamma. I norr är byn — hvilken värdighet 
platsen kommer närmast — begränsad af en vacker löfskog, genom hvil- 
ken Edwardsåns södra arm romantiskt slingrar sig. Platsen var fordom 
genomskuren af en s. k. "ravin" eller djup jordremna; men denna öpp- 
ning har igenfylts derigenom att dess bankar blifvit jemnade med den 
kringliggande marken. Midt i byn finnes en täck liten lund af ståtliga 
träd, som om somrarne skänka en eftersökt skugga. Desslikes plantera- 
des i koloniens tidigaste dagar rader af träd längs de förnämsta gatorna. 
Dessa träd ha antagit ansenliga dimensioner och beskugga med sina 
lummiga grenar vandraren, han må komma från hvilket väderstreck 
som helst. 

I arkitektoniskt afseende erbjuder Bishop Hill just ingenting nämn- 
värdt, utom några stora men enkelt bygda tegelstenshus, som upp- 
fördes under koloniens lyckliga tid, om hvilken de påminna de gamla 
ännu lefvande medlemmarne, när desse låta sina matta blickar ibland 
vandra öfver det af tidens tand och Ödets omildt härjade fältet. 

Närmande sig det märkvärdiga stället från hvilken sida som helst, 
slås man alltid med en viss förundran på grund af dess egendomliga ut- 
seende. Det är så olikt alla andra platser. Det något egendomliga 
folk, hvars skapelse den är, har — det synes — satt sin prägel på den- 
samma, detta ej minst hvad beträffar beskaffenheten af bygnaderna 
hvilka äro, visst ej symetriska, men solida, starka, bastanta. Innan vi 
gå vidare och teckna de förnämsta dragen af Bishop Hills historia, torde 
vi böra lemna några biografiska underrättelser om den på sin tid mycket 
omtalade och förkättrade man, som grundlade kolonien och ledde dess 
öden de första få åren. Denne man var, som litet hvar känner, 

Eric Janson. 

Han var född den 19 Dec. 1808 i Biskopskulla församling i Upp- 
land. Föräldrarne voro Johannes Mattson och Sara Erickson. Fadren 
22 




^' S ^W5SSSSSS^3!SS$SS?S?SKS ! ' 





GALVA. 

Se sid. 297. 



23 

var till en början arrendator af en liten landtgård, men lyckades med 
tiden att arbeta sig upp, så att han omsider kom i stånd att köpa Kloc- 
kargården i Ostrunda socken, Westmanland, der han framlefde den 
senaste delen af sitt lif, seende sig omgifven af fyra söner: Johan, Erick, 
Petter och Carl. Fattig som han varunder de två äldste sönernas barn- 
dom, var det honom omöjligt att gifva dem någon ordentlig skolupp- 
fostran; h vadan de, vid utträdet i verlden, ägde blott den bokkun- 
skap, de hade erhållit af presten under, beredeisen till sin första natt- 
vardsgång. 

Af det broderliga fyrväpplingsbladet besatt obestridligen Erick de 
största naturliga gåfvorna. Och hade de. blifvit behörigcn odlade 
medelst systematiska studier — en förmån som emellertid på den tiden 
icke så lätt som nu kom en fattig mans son till del — så hade denne 
yngling helt säkert växt upp till en pr} r dnad för sitt fädernesland. Men 
nödvändigheten att tidigt ifrån barndomen tillbringa tiden på det ma- 
teriela arbetsfältet utestängde honom ifrån det gebit, å hvilket de ande- 
liga anlagen utbildas till krafter. Men ett mäktigt naturanlag låter, en 
gång väckt, icke åter söfva eller utplåna sig. Det måste lefva och verka 
på något sätt — om ej efter de lagar bildningen gifver, så likväl efter 
de nyckfulla impulser, hvaraf den starke men af ingen bildning tämjde 
själen är full. 

Ericks anlag voro religiösa. Sjelf påstod han sig hafva vid en tidig 
ålder erfarit en djup syndaånger och blifvit omvänd. I och med denna 
förändring fick han en ovanlig andlig kunskapstörst. Alla andliga 
böcker, han kunde ötverkomma, lästes och studerades. Men han fann 
deri ingenting som tillfredsstälde hans själs kraf. Han kastade dem 
derför alla å sido och beslöt att göra bibeln till sin enda uppbyggelsebok. 
Genom dess läsning kom han snart till en orubblig öfvertygelse derom, 
att vilkoren för. frälsning och evig salighet bestode ej uti en blind tro 
och iakttagandet af vissa yttre ceremonier, utan i en lefvande tro af det 
slag, som förandligar väsendet och bär frukt i form af goda gerningar. 

Med sitt hårdarbete fortsatte han träget i fadrens hem till sitt 27 
år, då han gifte sig emot föräldrarnes vilja och på grund deraf af dem 
ej erhöll mer än en ko och ett svin till hjelp vid bosättningen. Men 
han var ändå icke alldeles medellös. Han hade i förening med sin broder 
Johan ibland försökt sin lycka såsom spanmålsmäklare och dervid lyc- 
kats att skaffa sig ett par dragare. Å en arrenderad gård började han, 
så utrustad, lifvet som sin egen, och om honom gick i trakten det 
ryktet, att ingen fans som ville eller kunde följa honom såsom arbetare 
å äng och åker. Också gick det så väl framåt för honom, att han slut- 
ligen köpte gården Lötorp för 1,000 riksdaler kontant. 

Under detta ständiga kroppsarbete slappades ej, utan tillväxte allt- 
jemt hans intresse för religionen. Han brann, som han i några efter- 



24 

lemnade anteckningar sjelf säger, af en inre eld, en glödande entusiasm, 
som manade honom att göra sin tankar kända utom hemmets omedel- 
bara krets. På våren 1842 företog han en utflygt till Helsingland, 
hvarest han började hålla religiösa sammankomster med de så kallade 
"läsarne," hvarmed ej alltid får förstås dem, hvilkas religiösa lif består 
uti en ytlig, pjunkig pietism, utan, hvilket var händelsen i detta fall, 
ganska ofta en klass, som hade väckts till och ville lefva ett djupare och 
sannare själslif än det, som utmärkte den döda statskyrkans ifrigaste 
anhängare. 

Året derpå for han åter till samma provins och blef nu såsom pre- 
dikant så flitigt anlitad, att han måste tillbringa både natt och dag i 
sitt kall, användande nätterna för resor och dagarna för hållandet ai 
sammankomster, dervid hans tal ej sällan vore af 5 a 6 timmars längd. 
I April återvände han till hemmet i Vestmanland för att egna sig åt vårar- 
betet på jorden. När detta var väl öfver, vände han i Juni ännu en 
gång stegen till det andliga arbetets tält och tog nu vägen genom 
Ofvansjö, Jerfsjö, Bollnäs och Delsbo socknar, för hvilkas invånare han 
framhöll med en viss kraft sina religiösa åsigter, manande åhörarne att 
göra bot och bättring. Eftersommaren såg honom åter hemma, syssel- 
satt med skördens inbergande och andra verldsliga sysslor. Sin fjerde 
apostlafård till Helsingland företog han följande höst, då han äfven 
beslöt att sälja sin vestmanländska gård och inköpa gården Lönnäs 
i Forssa församling, Helsingland. Men vid samma lag dog fadren, och 
Erick, som då redan hade sålt både Lötorp och hvad han der ägde för 
blott 900 riksdaler, fly ttade, istället för till Helsingland, till fadrens gård 
och förblef der tills i April 1844, då han afflyttade till Forssa. 

Jaksoks Religion och Förföljelses. 

Säga hvad man vill om de idéer, hvarpå Janson bygde sitt tros- 
systern, hvilket vi här ej anse oss böra till granskning upptaga, måste 
det likväl medgifvas att hans karaktär var lika långt ifrån charlatanens, 
som hans predikande var ifrån den moderna vinkelpredikantens. Han 
var ärlig, menade mycket väl och handlade konseqvent i allt hvad 
han gjorde; hans andliga föredrag, i hvilka mycket af det, som utmärker 
ortodoxsin, ingick, voro kraftiga, ofta gripande och genomträngande. 
Personer, som då vore hans anhängare, men senare blifvit metodister, 
försäkra oss, att hans lära var i alla väsendtliga punkter enahanda med 
metodistläran. Också fick han för en tid i Sverige vara alldeles oantastad, 
och många af de för religionens ledande sanningar mera vakna af 
statskyrkans presterskap bevistade ibland hans "möten" och uttryckte 
sig gillande om hans yttranden. Men det säges att den kraft och 
fart, hvarmed jansonismen grep omkring sig, snart nog väckte oro i pre- 



25 

sternas leder. När härtill kom en på grund af olikhet i meningar obe- 
haglig splittring här och der i familjerna, af hvilka somliga medlemmar 
blifvit jansonister, ansågs det nödvändigt att någontig skulle göras för 
undertryckandet af "den farliga rörelsen." De förföljelser, som nu upp- 
stodo, hade måhända likväl icke blifvit hälften så bittra, om ej jansoni- 
terna sjelfva genom några ovisa handlingar gjutit olja på hatets brand. 
I sitt ensidiga nit för sin tro gingo de nämligen till ytterligheten att 
uppbränna alla religiösa böcker utom bibeln, en handling, som måste af 
alla sansade menniskor ogillas såsom obefogad. 

Det vaT på våren 1844 som Eric Janson (hans namn har alltid i 
Amerika varit sålunda stafvadt) första gången arresterades hvilket skedde 
i Långhed, Alfta socken, hvarifrån han fördes till länsfängelset i Gefle 
och derifrån till Vesterås, hvarest han undergick "kansliförhör," hvar- 
efter han erhöll sin frihet med förständigande att vid kallelse infinna sig 
vid nytt förhör. Han qvarblef då i Vestmanland öfver sommaren och 
besökte under tiden såväl konungen som andra höga personligheter i 
afsigt att utverka för sig och sina anhängare religionsfrihet i någon mon 
större än den de åtnjöto. 

I Oktober samma år dref honom hans nit för den religiösa saken 
åter till Helsingland. Men han hade ej väl hunnit dit, förrän man på 
nytt gjorde ett misslyckadt försök att häkta honom i Kingstad, Söderala 
socken, hvarest och i omnejden han hade börjat att ånyo framhålla sina 
religiösa åsigter. Något senare vardt han under en resa till Alfta på 
landsvägen nära Grläsbo anfallen af några personer, som föregåfvo sig 
ega laga uppdrag att arrestera honom. Men han undkom och uppträdde 
kort derpå i Alfta, Bollnäs, Forssa och Delsbo. Dock vardt han, ej långt 
derefter och i sitt eget lagliga hem i Stenbo, Forssa socken, arresterad 
för andra gången och införpassad till Grefle fängelse, der han nu under- 
kastades vatten- och brödstraff. Detta var i November 1844. Efter fri- 
gifvelsen började han hålla sammankomster i Lynäs, Söderala, och der 
föll han den 22 Dec. för tredje gången i lagens händer, blef i häkte in- 
manad och förblef der tills i slutet af April 1845. 

Nu är att märka, det Janson under allt detta ej undergick någon 
verklig ransakning, hvadan han ej heller vardt för något emot honom 
bevisadt brott fäld och strafflagd. Ransakningen uppskjöts från tid till 
tid och han blef i häkte qvarhållen, denna gång otillåten att ställa bor- 
gen för sitt infinnande vid påkalladt förhör. För sin slutliga befrielse 
egde han att tacka en för honom uppsatt och till kungen inskickad bö- 
neskrift. Författaren till denna petition var en skicklig jurist vid namn 
Henschen, fader till dr. Wm. Henschen, Sändebudets nuvarande redak- 
tör. Den tiden var det dock icke allmänt kändt hvem som hade uppsatt 
skriften, emedan Henschen fann med sina intressen förenligt att hålla 
sin del i saken dold, hvilket, huru illa det än talar för den tidens tole- 



26 

råns i Sverige, måste erkännas hafVa varit ett nödvändigt försigtighets- 
niått å hans sida. 

Väl på fri fot igen, begaf sig Janson till sitt hem i Stenbo och stan- 
nade der till den 24 Juni 1845. Han hade samma dag hållit ett andligt 
tal inför byns befolkning. Detta gaf anledning till ett nytt arresterings- 
försök. Men han lyckades att fly. Efter en svår fotvandring genom 
skogar och moras ankom han till Söderala, hvarifrån han begaf sig till 
Bollnäs, Alfta och Ofvan åker, hvarest han en tid höll sig dold, för att 
kort efter för andra gången "gå till kungs." $ 

I Oktober infann han sig frivilligt för ransaknings undergående i 
Sunna. Men efter ransakningen, som ej ledde till något afgörande, höll 
han sig åter dold i Söderalas och Alftas bergsgömmor, ur hvilka han 
stundom framkom för att höja sin röst inför smärre folksamlingar. Nå- 
got senare infann han sig vid domstolen i Delsbo. Det gick då ett rykte, 
kanske väl grundadt, att man nu ämnade taga och hålla honörn fången 
för lifstiden. Hans vänner sammansvuro sig nu att, till hvad pris som 
helst, rädda honom. Föregifvande sig ega befallning att föra honom 
fängslad till Gefle, kommo några af hans för allmänheten obekanta an- 
hängare och togo honom. Men istället för att förpassa honom till Gefle, 
gömde de honom här och der tills i medlet af Jan. 1846, då han öfvergaf 
fäderneslandet, vandrande med några trogna följeslagare öfver f jellen 
till Norge och derifrån till Köpenhamn, hvarest han gick ombord å det 
fartyg som anlände med honom till New York våren 1846, och i Juli 
samma år hamnade han i nybygget Victoria, Knox co., llls. 

Här må nämnas att ehuru Janson var det förnämsta, var han dock 
icke det enda föremålet för denna oförnuftiga och hetsiga förföljelse. 
Många af hans anhängare voro nästan lika illa deran. De blefvo ofta 
arresterade och bötfälda för hållandet af sammankomster i sina egna 
hus, ehuru de ej hade uppläst mer än ett kapitel ur bibeln och afsjungit 
ett par psalmer. Bröderna John och Olof Olson fingo båda för sådana 
samhällsvådliga handlingar hvardera betala 200 daler silfvermynt med 
66 riksdaler och 12 shillingar banko den 20 Aug. 1845. Allt detta gjorde 
för dem klart att, derest de ej ville återvända till statskyrkans sköte, de 
egde att se sig om efter något annat land, som för dem skulle blifva den 
fristad, i hvilken de kunde dyrka Gud efter sina samvetens diktamen och 
obehindradt söka hos andra inprägla sin religiösa öfvertygelse. Amerika 
blef detta land. 

Flykten till Amrrika och de Första Ödena HäRSTäDES. 

För Nya verlden hade från en så tidigt som 1843 i Chicago bosatt 
svensk vid namn Gustaf Flack, en Alfta-bo, ingått bref om förhållandena 
bärstädes. Detta hade kommit de betryckte att rikta sina blickar vesterut. 



27 

Ã…r 1845 blefvo Olof Olson, hans hustru och tvenne barn af jansoni- 
terna utsända såsom förbud till Amerika, för att härstädes utse en tjen- 
lig plats till hem för den på utvandring betänkta skaran. 

Den Olsonska familjen anlände lyckligt och väl till New York, der 
den genast sammanträffade med den derstädes såsom kristen missionär 
verkande Hedström, den svensk-amerikanska metodismens grundläggare. 
Trogen sitt kall och med ett intresse, som varför honom naturligt, bör- 
jade genast denne "kristne hedersman" (en titel som han väl förtjente) 
att söka vinna den nykomne på sin sida. Och icke utan framgång. Ol- 
son, som naturligtvis var jansonist, vardt omvänd till metodismen,, hvil- 
ken omvändelse icke innebar någon serdeles stor trosförändring, alden- 
stund jansonismen, noga granskad, kom John Wesleys lära mycket nä- 
ra* Följd af Hedströms böner och varma välsignelser anlände omsider 
O. och hans familj till Victoria i Knox co.Ills.,hvarest Jonas Hedström, 
New York-missionärens broder, då bodde. Här stannade nu O. till på- 
följande år, då den första jansonska flocken ankom. 

Således var det 1845 som de första materialierna för den namnkun- 
niga kolonien anlände. Kort efter deras afgång från Sverge utgingo 
från Söderhamn några andra af samma sällskap för att sälla sig till de 
förutgångna, men hade olyckan att lida skeppsbrott utanför Oregrund, 
dock utan lifsförlust. De återvände emellertid till sina hem, för att med- 
följa det större antal, som ej långt derefter afseglade från Gefle. Af de 
sålunda skeppsbrutne lefva ännu Jonas Malmgren å Bishop Hill, Mar- 
garetha Erickson i Gralva, Sven Larson i Victoria, och Sophia Schön, 
hvilken återvände till Sverge för 12 år sedan. 

Eric Janson, hvilken, som ofvan berättats, inträffade med sitt lilla 
följe i Victoria i Juli 1846, hade, innan han afreste från fäderneslandet, 
till fullo uppgjort den plan, efter hvilken utvandringen skulle ega rum 
och till ledare för densamma utsett Jonas Olson, Olof Johnson, Olof Sten- 
berg och Andrew Berglund. Att han samtidigt hade sin kolonise- 
ringsplan färdig i tankarna, det fallei* af sig sjelft. Men i denna plan in- 
gick icke, som dock många skulle vilja tro, de socialistiska eller kommu- 
stiska principer i fråga om samlefnad, som gjorde sig praktisk gällande, 
när kolonien kom väl i gång. Tanken derpå uppstod först då, när man 
fann 1100 jansonister, som önskade ansluta sig till kolonien, men af desse 
endast ett fåtal, som var i stånd att bestrida kostnaderna för öfverfarten. 

Det har i hvarje tid och hvarje land funnits reformatorer som, 
då de anstalt jemförelser emellan nutid och forntid, funnit grund för 
hopp om en ljusare framtid för menskligheten. Att de fleste af desse va- 
rit optimister, kan ej nekas. De hafva skådat det kommande genom poesi- 
ens vackra fjerrglas och bygt, under inflytandet af sin glödande entusiasm, 
ideala samhällen på sina egna förhoppningars lösa sand. Men alla ha 



28 

ej varit sådana. Det har alltid funnits några, de der varit mera prakti- 
ske och mindre poetiske, men ändå alls icke pessimistiske. Desse hafva 
ej allenast hyst en förnuftig tro på framåtskridande, utan äfven, på sitt 
sätt, gjort hvad de förmått i riktning af ett genom samfäldhet i lif och 
verk fullkomnadt samhälle. Hvad man hos desse måhända haft anled- 
ning att beklaga, har varit sträfvandet att skilja sig alltför mycket ifrån 
den yttre verlden för att få lefva ett samhälleligt eremitlif, om uttrycket 
får begagnas. Den anda, som genomträngt desse samfund (de finnas 
än för resten) har ej varit filantropisk nog, utan har istället utgjort en 
protest emot den utom dem liggande verlden, hvilken de, på grund 
häraf, icke nått med sitt inflytande och följaktligen icke kunnat gagna. 

Om jansonisterna kan emellertid icke sägas att de ägde någon kun- 
skap om dessa samfund, vare sig de forna t som af historien omtalas, eller 
de nutida, som existera här och der i verlden. Illiterata som de alla vo- 
ro, hade de icke haft tillfälle att härom underrätta sig. De hade alltså 
icke kunnat ur berättelserna om dessa "kommuner" hemta några begrepp 
till ledning i försöket att sjelfve bilda ett solidariskt samfund. Nödvän- 
digheten var det som dref dem till det nya företaget, och nödvändigheten 
var det som höll dem tillsammans länge nog för förslaget att stadga sig, 
då den exempellösa framgång, de mötte, besjälade dem till vidare an- 
strängnar. De hade ej ens någon tillstymmelse till formlig organisation. 
De lemnade allt åt försynen eller instinkten. Upp till dagen då de gin- 
go ombord å de fartyg, som buro dem öfver atlanten, fans intet slags 
kommunistiskt band dem emellan, utan var det endast i tron och hoppet 
som de voro ett. Någon egendom hade de för öfrigt icke att ega gemen- 
samt, ty alla egodelar, med undantag af nödvändiga säng- och gångklä- 
der, afsåldes innan de begåfvo sig af på den långa färden. Den härige- 
nom uppkomna kassan vardt, det är sant, allas gemensamma fond, men, 
märk väl, för det uteslutande ändamålet att hjelpa de medellösa fram till 
resans mål. Denna fond öfverlemnades åt några till förvaltare deraf ut- 
sedde ledare, de der hyrde skepp och betalte passagen för alla, rika och 
fattiga lika. Ej nog härmed. Många funnos äfven skuldsatte, och för 
att de icke måtte efterlemnas, togos penningar ur samma fond till beta- 
landet af deras skulder. Andra åter voro soldater och måste med stora 
summor återlösas ur armeen. För flere af desse utlades 1000 riksdaler 
hvardera åt regeringen. Denna godhjertenhet å de uppriktige jansoni- 
ternas sida vardt ganska illa missbrukad af ouppriktige personer, de der 
begagnade sig deraf för att få fri resa till Amerika. Åtskilliga familjer, 
hvilkas till flera tusen riksdaler uppgående skulder man hade betalt, 
jemte öfverresan, hade ej förr hunnit den amerikanska stranden innan 
de öfvergåfvo sällskapet, som ej ens fick tack för den försträckta hjelpen. 

Det hat, hvarmed en viss folkklass hela tiden hade förföljt Janson 
och hans anhängare, visade sig ända upp till den dag, å hvilken de för- 



29 

sålde livad de ägde, och på så sätt att egodelarne betaltes med endast en 
spottstyfver vid auktionerna. Emellertid var det flera medlemmar i 
sällskapet som riktade kassan med ganska stora summor, från 24,000 ner 
till 12,000, 9,000, 5,000 kronor o, s. v. 

Att den religiösa öfvertygelsen, som dref dessa menniskor till så sto- 
ra uppoffringar, var djup och mäktig, kan väl icke betviflas. Uppoffring 
af hus och hem, fädernehärd och fädernesland, för att, oerfarne och okun- 
nige om den stora yttre verlden, begifva sig på en vådlig färd till ett af- 
lägset land och der slå sig fram bland mödor, sjukdomar och tusen svå- 
righeter till nya härdar — blott ett motstycke härtill finnes i den mo- 
derna historien, och det är puritanernas flykt från England till Amerika. 

Det var vid denna tid ytterst svårt att erhålla för utvandring till 
Amerika (som då var okänd) riktigt lämpliga fartyg. De få svenska 
skepp, som gingo på detta land, förde för det mesta jernlast och voro 
utan anordningar för passagerare. Emellertid blefvo de inrättade så 
godt sig göra lät för detta sällskaps behof. Men som då ej funnos några 
förordningar emot öfverlastning och enär fartygen voro små, blef det 
ytterst smått om rum ombord och mycket obeqvämt, till hvilka obehag 
kom att åtskilliga farkoster voro så gamla och ruttna, att de med möda 
motstodo sjön. Också gick ett af dem spårlöst förloradt med besättning 
och 50 kolonister; ett förliste å New Foundland, hvarvid dock folket 
räddades, och ett annat var fem månader på resan, under hvilken tid de 
om bord varande utstodo många lidanden och besvärligheter, sjukdom 
och hungersnöd deribland. 

Den första skeppslast, som framkom, bestod af dalfolk under L. G. 
Larsons ledning, hvilken Larson var koloniens rikaste metern, eller, rät- 
tare, den rikaste af dem, som sällade sig till samfundet, enär äfven hans 
24,000 riksdaler lades till den gemensamma kassan. Det var desse emi- 
granter hvilka, som ofvan anförts, anlände till Victoria i Juli 1846, från 
hvilken plats de några dagar senare, i sällskap med Eric Janson och Olof 
Olson, flyttade till och nedsatte sig vid Red Oak Grove, belägen 3 mil , 
vester om Bishop Hill. 

Vid denna plats (Red Oak Grove) hade man nämligen, med $250 ur 
den gemensamma kassan, inköpt å sekt. 9 en 80-acres-farm, å hvilken 
funnos, utom en stockhydda, några odlade acres. Denna hydda blef sed- 
nare flyttad till Bishop Hill, der den användes till bakstuga, och åter- 
finnes den nu å sektion 13, Weller township, begagnad af John Björk 
till bostad. 

Den 2 Augusti 1846 inköptes $ af sektion 8 i samma township för 
$1 ,100. Detta var ett serdeles värderikt stycke land och å detsamma 
fans såväl en stockhydda, som odlad mark och skog. Man började nu 
tänka på anläggningen af en toton eller ett nybygge (settlement). Ett 



30 

passande läge derför var hvad man först ägde att utse, och sedan man 
sett sig något omkring, enade man sig om den plats, hvarå Bishop Hill 
sednare vardt anlagdt och nu står. Den f jerdedels sektion, som för än- 
damålet användes, köptes af Förenta Staternas regering för §200 den 
26 Sept. 1846. Marken i fråga är å kartan utmärkt som det sydöstra 
hörnet af sekt. 14, township 14. Samma dag inköptes, för $200 hvar- 
dera, f jerdedelar af sekt. 23 och 24 i samma township (Weller). 

I förväntan på den snara ankomsten af en större utvandrareskara 
började man genast att af all kraft uppföra boningshus å det sålunda 
förvärfvade landet; så att, när Jonas Olson kom med sitt följe, den 28 
Okt., hade man två stockhus, fyra större tält och ett annat tält för kyrka 
färdiga. 

Detta s. k. "kyrktält" förtjenar väl ett serskildt omnämnande. Som 
läsaren väl förstår, var de ankommandes nästan första tanke ett tak, 
hvarunder de kunde tacka och lofva den Gud, i hvars tjenst de ansågo 
sig stå och för hvars sak de betraktade sig såsom martyrer. Detta tält 
var bygdt i form af ett körs. Först gjordes en två fots djup urgräfning 
i marken, hvilken urgräfning derpå fyldes med virke, för att tjena såsom 
grundval. Derpå bygdes af stockar en midtelvägg, hvarifrån ett tak af 
segelduk spändes åt båda sidor. I den norra änden var predikstolen och 
ingången, i den södra en större eldstad och en läktare, och i hela tältet 
var rum för från 800 till 1000 personer. Detta primitiva, eller kanske 
vi skulle säga moderna tabernakel fick olyckligtvis icke stå mer än ett 
par år, ifhy att det 1848 ödelades genom, brand uppkommen genom to- 
baksrökning vid pågående linhäckling i närliggande skjul. 

När det kalla vädret kom, samtidigt hvarmed en ny emigrantladd- 
ning anlände, vardt det, oaktadt sämjan ännu var god, dock smått om 
rum. Det fans nu nämligen 300 själar på platsen. Alla dessa kräfde 
skydd emot köld och väta. Flera stockhyddor blefvo derför i hast upp- 
förda och dertill ett större torf hus, som fick tjena såsom kök och matsal. 
Något senare måste man, för att möta efterfrågan på rum, gå i författ- 
ning om jordkulor eller s. k. "dug outs," de der lätt nog kommo till 
stånd genom urgräfningar i backarna. De "bygdes" såsom man i all- 
mänhet bygger källare. Förgrunden och en del af sidorna gjordes af 
trävirke; derefter pålades taket, som bestod af spjellager och ett derpå 
lagdt tjockt lager af torf och jord. Dörren var naturligtvis å "facad- 
sidan," der också ett par fönster insläppte en del af dagens ljus. I bak- 
grunden var eldstaden belägen. Desse enkla och anspråkslösa, men icke 
alldeles obeboeliga boningar voro mer än dels från 25 till 30 fot långa 
och 18 fot breda, å hvilken yta 25 a 30 personer ägde att dväljas tillsam- 
mans och för hvilkas nattbeqvämlighet tvänne rader af "britsar" voro 
uppslagna omkring väggarna. Antalet jordkulor som för denna vinter 
tillverkades var 12. Som exempel på huru obeqvämt — för att begagna 



81 

ett mild t uttryck — det var uti en del af dessa, må nämnas att de der 
boende tvungos att packa sig ganska tätt tillsammans för att få sofrum. 
I ett af "husen" var det ej mindre än tre britsrader å båda sidor och i 
hvarje brits tre personer. Tillsammans bodde der under den första vin- 
tern 52 ogifta qvinnor. 

Innan denna vinter inbröt hade ännu en emigrantladdning fram- 
kommit, och hela det anlända antalet uppgick nu till omkring 400, 70 
vid Red Oak Grove inberäknade. Lyckligtvis var vintern mycket mild, 
så att marken var frusen endast 8 veckor, under hvilken tid kölden dock 
ofta nog var så stark, att allt arbete utom hus omöjliggjordes. 

Gudstjenst hölls två gånger om dagen under hösten och hela vin- 
tern om hvardagarne och tre gånger om söndagarne. Sjelf var Eric 
Janson uppe hvarje morgon kl. 5 för att göra sin rund i lägret, väcka 
de sofvande och mana dem till morgonbön. En half timme senare gaf 
han sin andra kallelse, och förväntades då alla att ofördröjligen infinna 
sig på stället för andaktsöfningarne, der ofta omkring två timmar tillbrin- 
gades i bön och med predikan. Vid jultiden blef Jansons morgonväktare- 
kall betydligt lättadt derigenom att en större ringklocka anskaffades och 
användes' för medlemmarnes sammankallande till möten och måltider. 
Dagens andra andliga sammankomst inträffade på aftonen. Detta så 
länge vintern och den tidiga våren varade; men fram på sommaren, då 
jordbruksarbetet upptog en större del af tiden, afskaffades både morgon- 
och aftongudstjenst, i stället hvaraf man höll ett middagsmöte i en för 
ändamålet i ordning stäld plats under några skuggrika träd i den straxt 
norr om Bishop Hill belägna löfskogen. 

Näst religionen tänkte man på skolväsendet. När väderleken icke 
tillät arbete utom hus, hölls för de äldre, af hvilka många voro okun- 
niga uti både läsning och skrifning, skola i ofvannämnda kyrktält, der 
till en början mrs. Hebbe och sednare mr. Hellström ledde undervisnin- 
gen. En liknande skola inrättades samtidigt vid Red Oak Grove, der 
Karin Petterson och mrs. Rönnqvist innehade lärarebefattningar. Vid 
jultiden igångsattes äfven en engelsk småbarnsskola i ett af jordhusen, 
och undervisningen der förestods af mrs. Pollock, som efteråt blef Eric 
Jansons andra hustru. 

En bland de tidigaste svårigheterna var att erhålla mjöl till bröd 
för folket. Den närmaste qvarnen låg vid Green -floden, 28 mil från ko- 
lonien, och den dernäst vid Camden, nu Milan. Dit dessa båda sändes 
mald då och då, men ofta nog hände att någonting var ur lag vid de 
ingalunda förträffliga qvarnverken, när lassen ankommo. Man ägde då 
att begifva sig ännu längre bort, och under dessa långa qvarnfärder tröt 
koloniens mjölförråd, hvilket var så mycket värre, som det ej fans några 
nära grannar att anlita om lån. Följden var att brödfödan fick ersättas 
af något annat till dess att mälden hemkom. För att i någon mån af- 



32 

hjelpa denna olägenhet anskaffades ett par illa gjorda handqvarnar, me- 
delst hvilka groft osiktadt majsmjöl maldes för att användas till gröt, 
som måste koka 10 a 12 timmar för att varda ätbar. Slutligen upprät- 
tades 1847 en större qvarn å det ställe, der Louis Larsons boningshus nu 
står. Olyckligtvis var dock vattnet i den lilla ån så ringa, att det ej 
alltid försåg verket med nödvändig kraft. Det gälde således att anskaffa 
något slags hjelpmedel åt det svaga vattendraget. Hvad skulle man till- 
gripa? Hvar skulle man taga bröd i öknen vardt här en fråga i dubbel 
mening. Sedan man funderat derpå för en tid, kom man att lösa svå- 
righeten på ett i saiming sinnrikt, enkelt och praktiskt sätt. Historien 
derom är denna: 

Alldenstund det var det religiösa motivet som underlag alla deras 
handlingar och emedan de fullt och fast trodde, att de inom sin lilla 
krets ägde nederlaget för evangelii frälsande sanningar, ansågo de, och 
detta riktigt nog, sin skyldighet vara, att låta sitt ljus skina för menni- 
skorna. De hade ju nu kommit på ett fält som var fullkomligt fritt från 
alla yttre hinder. Inga feta prostar stälde sig här med den svenska stats- 
kyrkans dogmer i vägen, ingen länsman trädde här med vigtig min och 
arresteringsorder emellan dem och deras Gud. Det enda besvärliga hin- 
dret var af språklig natur. De voro nämligen ur stånd att på ingifvel- 
sens väg blifva herrar öfver det engelska tungomålet. Detta måste läras, 
pluggas in hos dem som hos litet hvar af oss genom studier och öfning. 
Dessutom kräfdes att den jansonska teologien, hittills oformulerad, sat- 
tes i något sorts system. Hvad man fordrade var, i korthet, ett antal 
qvalificerade apostlar, och för att få sådana utsagos 12 af koloniens mest 
begåfvade unge män att egna sig åt predikoembetet. På detta sätt fick 
Amerika år 1847 å Bishop Hill sitt första svenska "teologiska institut. 1 ' 
Skuggan af en ståtlig ek var lokalen för de linguistiska och moral-filoso- 
fiska studierna, hvilka leddes af de mera försigkomna medlemmarne. 
Men de blifvande "evangelisterna" (så kallar man ju hvarje ordets för- 
kunnare i dag) ägde att, för omvexlings skull, emellan lästimmarna hålla 
det stora närbelägna qvarnhjulet i gång genom att, stående inuti det- 
samma, trampa det omkring; och på så sätt var det som kolonien fick 
rörelsekraft för sin qvarn, när vattnet tröt i strömmen. De sålunda an- 
vända teologie-kandidaterna blefvo med tiden aflöste af en häst. 

Våren 1847 började man tillverka solbrändt tegel, användande der- 
för lera och ängsgräs i stället för halm. Åtskilliga hus bygdes häraf och 
blefvo rätt bastanta; så att somliga af dem stodo ända till 1862. Bräder 
sågade man af de ekar, som växte i Red Oak Grove. Kalksten fanns 
ymnigt i den genom platsen löpande renman, och bränningen deraf lär- 
des af en viss Philip Mauk. Ännu qvarstår, straxt norr om den stora 
fyra våningar höga tegelbygnaden, en röd brädbygnad. Denna uppför- 



33 

des sommaren 1847 och är i bygna^sväg Bishop Hills äldsta minne från 
koloniens välmaktsdagar. 

Som bygnadsämnen blefvo af större behof år från år, gick man snart 
i författning om erhållande af ett sågverk, och ett sådant med häst- 
kraft köptes samt igångsattes vid Red Oak, men bortbyttes ej långt der- 
efter för ett stycke land och en såg belägna vid en liten ström i Clover 
township. Denna såg flyttades 1848 till Edwardsån, något nedan om 
Helsens närvarande plats. Den 4 Maj inköptes för koloniens räkning 
af Cramer & Wilsie en åttondel af sektion 17, Weller township, och be- 
taltes derför $1,500. Å detta land fans såväl såg som skog, och ifrån 
denna tid saknades hvarken timmer eller bräder. 

Jordbruket försummades ej heller. De vid Red Oak inköpta land- 
styckena odlades med flit, hvarjemte smärre egor arrenderades här och 
der i bygden, till och med så långt bort som den ort i hvars krets Wood- 
hull nu står. Det arrende man då betalade bestod af hvar tredje hvete- 
skyl å fältet före inbergningen och tröskningen. 

Den 18 Nov. 1847 köptes af W. H. Griffins en i-del af sektion 17 i 
Weller township för $380, hvilket pris äfven betäckte den å marken be- 
fintliga oskördade majsen. Men man egnade sig också med flit åt nyod- 
lingen. Man hade under det första året brutit 350 acres, af hvilken yta 
en del besåddes med lin (man vet att linodlingen är en af helsingarnes 
käraste sysselsättningar) och en annan med hvete. Samma år försåg 
man sig å egornas östra sida med 1£ mils längd af "sod fence" eller 
stängsel af uppkastad jord (små vallar), å den vestra Ii mil och å den 
norra £ mil. Den södra sidan inhägnades på samma sätt det andra året- 
1847 års tröskning anförtroddes åt en mr. Broderick, som derför använde 
en ytterst simpel och ofullkomlig maskin, hvilken sedermera inköptes af 
kolonien, hvars medlemmar senare tillverkade en likadan, men med åt- 
skilliga förbättringar. 

Nya FöRSTäRKNiNGAE, Nya Lidakden - . 

Den 4 Juni 1847 förstärktes den sålunda tämligen väl igångsatta 
kolonien af det största på en gång ankommande antalet. Ej mindre än 
400 vuxna män och qvinnor och med dem naturligtvis en mängd barn 
anlände nämligen samma dag. Detta sällskap hade afrest från New 
York den 26 :te April, resande kanalvägen från Troy till Buffalo och 
derifrån öfver de stora insjöarna till Chicago, från hvilken plats de fär- 
dades bäst de kunde fram till resans mål. Sina saker och mindre barn 
förde de med legda dragare, men alla, som kunde, ägde att till fots till- 
ryggalägga vägen; och att det icke gick särdeles fort kan slutas till 
deraf, att det åtgick 10 dygn emellan de både platserna. John Björk, 

kii 



84 

A. Anderson och en person vid namn Hammarbäck voro sällskapets 
ledsagare. 

Denna ansenliga folktillökning nödvändiggjorde inköp af mera 
land. Före 1847 års utgång lade man sig derföre till med följande land- 
stycken : den östra halfvan af den 17 sektionens nordöstra fjerdel, den 
sydöstra halfvan af den 16 sektionens nordvestra fjerdel, nordvestra 
halfvan af den 16:de sektionens nordöstra fjerdel, den nordöstra halfvan 
af den 16 sektiones nordvestra fjerdel o. s. v. Ytterligare köpte man af 
Broderick 39 acers för $130. Vid samma lag eller på höstsidan påbör- 
jades en väderqvarn för två par stenar, hvilket verk fullbordades den 29 
Januari 1848. Denna qvarn afhjelpte till en högst betydlig grad nöden 
ifråga om målning, enär man nu alltid var istånd att hålla endera 
qvarn en i gång: ibland den med vatten och teolige-kandidater drifna, 
och ibland den "vinddrifna." Den senare, skött af John Björk, tog 
emellertid företrädet och anlitades flitigt till dess att en ångqvarn om- 
sider intog dess ställe. 

Men det mest trängande behof, som uppstod i och med den stora 
skarans ankomst, var husbehofvet — boningsrum. Ett nytt antal af de 
ofvanbeskrifna grottorna tillverkades härför; så att hela antalet utgjorde 
vid vinterns inbrott 17. Likadana anordningar gjordes för hästarne och 
nötkreaturen, och på det stora tabernaklet lade man, till skydd mot köld 
och nederbörd, ett bastant ekspånstak. 

Att tälja de lidande kolonisterne utstodo under det första året är 
ej möjligt; de kunna dessutom lättare tänkas än beskrifvas. Dock må 
här sägas, att dessa lidanden voro af mångahanda slag. Stor var den 
nöd som ibland uppstod såsom följd af bristen på lifsförnödenheter. 
Knappast mindre ledo de af det for dem främmande klimatet, hvars 
verkningar blefvo så mycket känbarare, som platsens läge vid den tiden 
var ytterst ohälsosamt. Härtill kom det sammanpackade tillståndet i de 
osunda, trånga och mörka boningarna, hvilkas dörrar vätte åt den öppna 
ravinen, der de genomträngande vindarne natt och dag höllo sina inga- 
lunda uppmuntrande sånger. Sådana förhållanden måste frambringa 
sjukdomar, och sådana uteblefvo icke. Feber, frossa och diarhe vore de 
allmännast gängse och dödligaste; och för dem fullo många offer. Det 
oaktadt förmärktes föga knöt och klagan. Man var nöjd 'och tålmodig 
äfven i dessa mörka stunder; somliga hade till och med hjerta nog att 
vara glada, känna sig lyckliga. Hemligheten härtill låg förmodligen 
uti den religiösa eld, som brann på deras härdar och det hopp om en 
nära liggande ljusare framtid, som blandade sig i dessa fromma känslor. 
De förnummo inom sig en stark, sällsam kraft och ett djupt obrutet 
lugn. Hvad mer bohöfdes för den resignation, de ådagalade ? 

Det fans emellertid andra, utom samfundet stående som gjorde sitt 
bästa att störa detta lugn, häfva denna sinnenas harmoni. Ibland dem 



35 

var en i Viktoria bosatt svensk vid namn Jonas Hedström, h vilken sjelf 
ifrig metodist, hade vid de första kolonisternas ankomst försökt att 
vinna dem för sin kyrka. Detta försök var, det får medgifvas, gjordt i 
all välmening ocli under det varma nit som utmärkte metodismens första 
förfäktare. Dertill kom att denne Hedström, som var den i New York 
verkand Hedströms broder, liknade denne i många stycken och ej 
minst i styrkan af sin öfvertygelse om metodismens renlärighet och 
öfverensstämmelse med bibeln. När han dertill såg att skilnaden emellan 
jansonisternas och metodisternas lära var, som ofvan antydts, i hufvudsak 
ringa, om ens någon, vardt han så mycket angelägnare eller åtminstone 
hoppfullare om de förras anslutning till de senare. Härför får han väl 
ej klandras. Klandervärd blef han likväl, när han, urstånd att med 
lockelser och goda ord vinna dem för sin sida, uppträdde såsom deras 
fiende och såsom sådan började utså tvistefrö i deras krets, bland annat 
skickande personer till kolonien för att för de oerfarne och okunnige 
måla ljusa taflor af den lycka och framgång, som stode att vinna utom 
det jansonska lägret, hvarest de, deremot, ledo — så talades det — alla 
slags försakelser utom minsta hopp om förbättring. Dessa ansträng- 
ningar blefvo icke heller utan framgång. Många lyssnade till de gjorda 
föreställningarne och tjusades af de taflor Hedströms utskickade upp- 
rullade. Följden visade sig hösten 1848, då emellan två och tre hun- 
drade personer utgingo ur kolonien för att söka sin lycka utom den- 
samma. Mängden förblef likväl trofast, och arbetet fortgick oafbrutet 
samt med förvånansvärda resultater, när man tager i betraktande de 
högst ogynsamma omständigheter under hvilka hvarje företag måste 
börjas och fortsättas. 

Ett Ljusare Skede. 

Sommaren 1848 började man tillverka ugnsbrändt tegel å en plats 
belägen en mil vester om byn. En annan minnesvärd händelse i kolo- 
niens annaler inträffade samma år och bestod uti branden af ofvanbeskrifna 
tabernakel. Vid samma lag påbörjades den ännu qvarstående s. k. "Gramla 
koloni-kyrkan," som fulländades 1849. Vidare må nämnas att man 
detta år började så småningom krypa ut ur sina underjordiska hyddor 
för att intaga rum i mera moderna och komfortabla. Man uppförde 
åtskilliga vanliga trähus samt några utaf solbrändt tegel. Skördarna, 
hittills ingentig att skryta öfver, blefvo samtidigt mera gifvande, isyn- 
nerhet linskörden, som lemnade en rätt vacker behållning. Linet för- 
ajbetades af kolonisterna sjelfva, som sedan afyttrade, dels mot kontant, 
dels för lifsförnödenheter, de frambragta alstren, de der rönte en liflig 
efterfrågan i orten. Af 1847 års linskörd tillverkades och afyttrades 
12,000 yards lärft; af 1848 års, 12,454 yards lärft och 4,129 yards mattor; 
af 1849 års 9,323 yards lärft och 3,618 yards mattor; och af 1850 års, 



36 

som var den största, 28,322 yards lärft och 3,237 yards mattor. Denna, 
som man ser, väl skötta näringsgren fortfor upp till 1857, då likväl ko- 
lonien ej längre förädlade linet till andra än egna behof, orsaken härtill 
varande omöjligheten att nu täflamedde i öststaterna belägna fabrikerna 
hvilkas alster genom den utvecklade samfärdseln började vinna marknad 
öfverallt i vestern. Totalbeloppet lärft afyttradt upp till sistnämnda 
år var 130,309 och af mattor 22,569, till hvilka summor måste, för be- 
stämmande af hela tillverkningens omfång, läggas allt det hemförbru- 
kade, som ej var litet. Icke en enda q vin na eller barn hade under denna 
tidrymd varit fåfäng. Hela kolonien liknade i verksamhet en bikupa 
från tidigt på morgon till sent på qväll. 

Spinningen och väfningen verkstäldes af qvinnorna, medan de yngre 
barnen af båda könen förrättade spolningen och annat. De första åren, 
då man egde endast få väfstolar, indelades väfverskorna i vissa lag, så att 
maskinerna gingo oafbrutet njitt och dag. Häraf inser läsaren att qvin- 
nornas muskelkraft och skicklighet bidrog uti en högst betydlig mon 
till koloniens blomstring. De sutto under vintern troget och träget vid 
väfstolarna, och arbetade om somrarna på fältet med samma ihärdighet 
som männen, till hvilka tröttande värf sedan kommo de ständiga hus- 
hållsgöromålen, barnavården och kreatursskötseln. 

Våra dagars underbara, arbetsbesparande åkerbruksredskaper voro 
okända den tiden, som tog ett så mycket större muskelförråd i anspråk. 
1847 års sädesskörd skars på gammalt svenskt vis med lie, 1848 kommo 
s. k. "cradles" i bruk, och för att i tid med dem inberga skörden, måste 
man 1849 hålla 30 i full gång, natt och dag. Men när man senare 
gjorde det rönet att morgondaggen angrep hälsan, instälde man natt- 
arbetet och använde i stället 18 timmar af dygnets daggfria del. Hvarje 
"cradle" (det finnes i Sverige intet verktyg som på något sätt motsvarar 
detta nu försvunna amerikanska) afmejade 6 acres om dagen; gossar och 
flickor buro kärfvarne tillsammans, och gubbarne reste skylarna. 

1849 förskaffade man sig från La Grange en skördemaskin, hvilken 
dock gick så illa, att man återsände den, för att ta' nya tag med "cradlen," 
i hvars bruk somliga blefvo ovanligt skickliga. And. Kilström och 
Hans Dahlgren t. ex. skuro med densamma hvar sina 14 acres hvete 
emellan solens upp- och nedgång. När arbetet var väl öfver, presen- 
terade sig en både intressant och högtidlig syn. Liemannen tågade då 
från fältet, två och två, alla i en linie, med sina besynnerliga skördein- 
strument å axeln, medan efter dem kommo qvinnorna likaledes ordnade 
i led, samt till slut barnen, hela skördehären utgörande öfver 200 men- 
niskor och alla sjungande någon munter sång. Vid hemkomsten slogo 
de sig ned vid det gemensamma matbordet i den stora byggnaden, der 
de då åtnjöto en rikligen tillagad festmiddag jemte andra förplägningar. 



37 

Med 1852 fick kolonien några förbättrade välgående skördema- 
skiner (reapers) och från den tiden föll "cradlen" i glömska. 

1849 vidtog man mått och steg för byggandet af en ångqvarn, som 
fullbordades den 10 Juli 1851. Detta verk var i början ganska vinst- 
gifvande, enär farmarne både när och fjerran anlitade den, medan kolo- 
nisterna sjelfva nu blefvo i stånd att förmala och afyttra sin öfverlopps- 
spanmål. 

År 1849 ökades kolonisternas antal med en ny talrik skara, 
som ankom under en viss Nylunds ledning. Denne, som gjort janson- 
ismens bekantskap i Sverige, hade begifvit sig till Norge och der på 
egen hand värfvat några anhängare för den "nya läran." Med dessa 
riktade han genast kosan till Amerika. Emellan Chicago och La Salle 
anfölls detta sällskap af koleran och råkade i ett jemmerligt läge, hvari 
de påträffades af en Bishop Hill-kolonist vid namn Anders Anderson, 
som hade varit till Chicago i affärer. I sin medömkan med de arma men- 
niskorna ledsagade han dem till kolonien, alls icke tänkande på den fara, 
för hvilken han dermed utsatte dess medlemmar. Det är visserligen 
sant att ingen af dessa norskar afled efter ankomsten; men de förde med 
sig sjukdomens frö, som senare slog rot, i det en rasande asiatisk kolera 
utbröt den 22 Juli och härjade tills i medlet af September, bortryckande 
många dyrbara lif — ända till 12 i dygnet understundom. För att undgå 
smittan begåfvo sig många till ett vidLaGrange, en 16 milnordvest från 
kolonien belägen plats, inköpt landstycke; men sjukdomen följde dem 
troget, och de Undgingo den ens icke, när de senare flydde till ett litet 
fiskläge å ön Rock Island i Mississippifloden, emellan städerna Rock 
Island och Davenport; der dogo Eric Jansons hustru och barn samt 
några andra. Offrens antal den nämnda korta perioden var 143, af 
hvilka de flesta voro unga och medelåldriga personer. Den oförsigte 
Anderson och hela hans familj med undantag af en son, som ännu lefver, 
föllo för den oblide gästen. Hvad de af honom till Bishop Hill vägledde 
norskarne näst beträffar, så lemnade de alla utom 3 kolonien för att 
söka lyckan å andra orter. 

1850 anlände en ny sändning emigranter, samlade af Olof Jonhson 
och Olof Stoneberg, hvilka, som sagdt, hade varit på ett besök till fo- 
sterlandet. Af denna nya skara kommo 160 under Stonebergs ledning. 
Af desse dogo åtskilliga på hafvet, så att antalet uppgick till omkring 150 
då de i Buffalo gingo ombord å en gammal propeller-ångare för resans 
fullbordande. Ett så med hänsyn till mängd som beskaffenhet ytterst 
klent förråd af lifsförnödenheter togs ombord vid sistnämda stad. Detta 
förråd varade ej längre än 4 a 5 dagar, men resan varade 14 dygn. 
BÃ¥tens destinationsort var Mihvaukee,. mellan hvilken plats och Buffalo 
ingen möjlighet, gafs att föröka proviantförrådet. Hungersnöd ibland det 
stackars folket vardt följden. Vid anlöpningen af en liten by i Michigan 



38 

hände då att en åldrig qvinna, som tillhörde sällskapet, gick upp och 
förskaffade åtskilligt i matväg, hvaraf hon sjelf försåg sig med en an- 
senlig del, utsvulten som hon var och angelägen om att rädda lifvet. 
Men denna lilla, så naturliga tilldragelse medförde fasansfulla följder. 
Qvinnan, som i sitt svultna tillstånd hade ätit för mycket af föda, som 
var för henne alldeles ny, hade ej förr kommit ombord igen, innan hon 
häftigt angreps af asiatisk kolera, hvaraf hon afled efter några timmar. 
Men detta var ej det värsta. Den sålunda utbiutna sjukdomen spred 
sig genast ibland hela sällskapet, så att innan fartyget hade ankrat i 
Milwaukees hamn hade 50 a 60 personer aflidit och begrafvits i Michi- 
gans vågor. 

Hr C. Blanxius, en gammal svensk-amerikanare, som nu bor i Chi- 
cago men då bodde i Milwaukee, omtalar att han, sedan han hört att en 
laddning landsmän låg i hamnen, begaf sig dit och gick ombord å far- 
tyget. Den syn, som då mötte honom, lär hafva varit förfärande. Ofver 
däcket lägo strödda döde, döende och sjuka om hvarandra, utan vård 
och läkarehjelp, medan de ännu oangripne befunno sig i förtviflad 
hjelplöshet, icke vetande hvad de kunde eller borde göra för de arma 
offrens lindring. Blanxius första handling var då att inberätta förhål- 
landet till stadens borgmästare, h vilken genast gick i författning om ett 
provisoriskt sjukhus med läkarehjelp å stranden; de friske och sjuke 
blefvo härigenom skilde. åt. När det sedan erfors att Stoneberg, som 
var sällskaptes kassaförvaltare och i besittning af flera tusen dollars, var 
skulden till eländet, råkade han ut för hr. Bs.' rättmätiga vrede, hvar- 
under han (Stoneberg) tvangs att betäcka kostnaden för den åt de sjuke 
egnade vården. Af de 160 dogo inemot hälften. I flera fall bortrycktes 
hela familjer. — Senare samma år anlände Jöns Anderson med 80 andra 
kolonister, af hvilka ingen dog, och 1854 kom en annan flock om 70 
individer. 

1851 började kolonien föröka sig i "broom-corn"-odlingen. Sex 
acres åsidosattes derför, och så väl lyckades försöket, att man året derpå 
ingick kontrakt med en mr McDougal i Peoria om leverans af ett större 
förråd broom corn efter $50 pr ton. Konsten att med framgång fram- 
bringa denna nyttiga planta hade kolonisterna lärt af en amerikanare 
vid namn Davenport. En af medlemmarne, nämligen Olof Brolin, lärde 
sig att af den nya produkten tillverka qvastar, och denna näringsgren 
var under några år en af koloniens bästa hjelpkällor. 

1852 års skörd fördes till Henry vid Illinosfloden, senare afsatte 
man sin broom corn vid Indian town, nu Tiskilwa, och ännu senare 
vid Sheffield; 1854 vardt Geneseo afsättningsort, och när omsider Chi- 
cago — Burlington — Quincy-banan vardt färdig till Galva, körde man 
varan dit. 



39 

Hittills hade kolonien slagit sig fram, steg för steg, och med mu- 
skelkraft ur jorden tvingat vilkoren för en rätt torftig existens. 
Under denna kamp för tillvaron hade medlemmarne aldrig drömt om 
välstånd, kanske aldrig förnummit någon längtan derefter. Deras 
religion hade lärt dem att "gudlighet med ett förnöjsamt sinnelag är 
vinning nog för själen," och hvilka deras timliga mål än voro, icke voro 
de lyx och prakt. Men om detta var fallet med folket, så var det dock 
icke med ledarne. Hos dem vaknade tanken att någonting ser- 
skildt måste göras. Under de första åren fans likväl för kolo- 
nien intet fält, icke heller voro de i stånd att med ens öfver- 
stiga de inre hinder — okunnighet om språk och allmänna förhål- 
landen — som stälde sig i vägen. Men med 1850 års ingång nedbrötos 
både yttre och inre hinder af guldfebern, som hade, på vägen från 
Stilla hafvet till Atlanten, tittat in uti den nya svenska kolonien och 
der värmt upp nybyggarnes slumrande lust att förtjena penningar lätt. 
Resultat blef att kolonien i Herrans namn utrustade en kaliforniaexpe- 
dition, bestående af Jonas Olson, P. O. Blomberg, P. N. Bloom, Peter 
Janson, E. ö. Lind, C. M. Myrtengren, C. Gr. Blombergson, Sven No- 
relin och en annan hvars förnam vi glömt, men hvars- tillnamn var 
Stålberg. Denna guldgräfvarekomie begaf sig af den 28 Mars 1850 och 
anlände till Hanktown i Kalifornien den 11 Augusti samma år, hafvande 
tillryggalagt det ofantliga afståndet öfver de obanade, af faror fulla slät- 
torna. Också utstodo de stora svårigheter, isynnerhet i ökenlandet emel- 
lan Humboldtfloden och Kalifornien. De hade vid afresan 2 vagnar och 9 
hästar, men ägde då de beträdde "den amerikanska öknen" endast 4 af 
djuren i behåll, och deras matförråd bestod af några brödknallar gjorda af 
almbark-mjöl. Fullkomlig vattenbrist rådde; men när de voro lOmilfrån 
öknens vestra gräns" mötte de ett hemvändande sällskap, afhvilket de fingo 
köpa några gallon af solen nästan till kokpunkt bragt vatten för — en 
dollar gallon. Underligt nog dog ingen utom Blombergson, som afled 
två veckor efter framkomsten. Olson återkom till kolonien den 8 Feb. 
1851, och alla de öfrige, undantagandes Stålberg, som ännu vistas i 
guldlandet, infunno sig hos dem som utskickade dem, några den 22 
April och de andra på hösten samma år. Något guldförråd värdt att 
nämna medförde de icke, men hade emellertid varit framgångsfulle nog 
att vinna tillräckligt för betäckandet af den lilla expeditionens utrustning. 

Afventyraeen Root och Eric Jansoks Död. 

Hösten 1848 anlände till kolonien en person, som kallade sig Root, 
ehuru detta nog icke var hans rätta namn. Han var en af dessa oför- 
bätterliga sällar, som ibland af myndigheterna och ibland af förtvinade 
föräldrar skickas till Amerika, såsom Frankrike skickar sina "för sam- 



40 

hället vådlige 1 ' till Kaledonien och England sina till Botany Bay. Om 
denne Root, som hade fått en god uppfostran, sades för öfrigt att han 
var son till en i Stockholm bosatt rik man och att han hade flytt från 
täderneslandet för att undgå vissa af honom kränkta lagar. Sjelf berät- 
tade han vid sitt uppträdande i kolonien att han var uppfostrad till mili- 
tär och att han just då blifvit entledigad ur den amerikanska arme, som 
kämpade i det mexikanska kriget. Vare härmed huru som helst, säkert 
är att han var en den största skurk som någonsin trampat amerikansk 
mark. Men han förstod att kläda sig i hyckleriets mask, under hvilken 
han begärde och erhöll tillåtelse att blifva medlem af kolonien. Ej långt 
derefter uppgjorde han att gifta sig med en kusin till Eric Janson, hvil- 
ken förmådde honom att ingå på ett visst vilkor, nämligen det, att om 
Root någonsin skulle önska att utgå ur samfundet och skilja sig vid 
kolonien, han äfven skulle skilja sig vid hustrun och låta henne qvar- 
blifva. Allt gick väl till en liten tid, men snart röntes det att den nye 
medlemmen i kupan var, ej ett arbetsbi, såsom de andra, utan en drönare. 
Sin tid tillbragte han med bössan i skogen, och när han vardt trött der- 
på, tog han långa afsked, för att vid hemkomsterna misshandla sin 
maka. När han efter flera månaders bortovaro en gång hemkom, fann 
han att hustrun skänkt honom en son. Han ville nu taga henne med 
sig och för alltid öfvergifva Bishop Hill. Emot hans utgång ur sam- 
fundet hade Eric Janson intet; men att taga henne med sig, deremot 
satte han sig på det strängaste, och sjelf ville hon icke gå med honom. 
Häraf vredgades han så, att han i hennes närvaro framtog en revolver 
och en bowie-knif, hotande ätt dermed mörda Janson. Han svor ibland 
till och med att afdagataga både henne och barnet. 

När ej goda ord hjelpte att få henne ur kolonien, kom han på 
tanken att med våld bortföra henne, hvilket han en vacker dag med 
andras hjelp satte i verket. En ung skurk från Cambridge vid namn 
Stanley var härvid hans bästa verktyg. En gång när allt folket satt 
till bords i kolonihuset, körde de båda männen upp till det hus, hvari 
mrs Root bodde, och medan Stanley höll hästarne, tvang den andre 
bofven hustrun att stiga upp i åkdonet, hvarpå det bar af. Men folket 
hade sett deras flykt, och innan de voro två mil från stället voro de om- 
ringade af ett dussin karlar, de der uppfordrade dem att genast lemna qvin- 
nan sin frihet, lofvande Root att han skulle få taga henne, om hon ville 
följa honom, men att hon skulle eskorteras tillbaka, derest hon så före- 
droge. 

Root och Stanley voro båda väl beväpnade och höllo sina motstån- 
dare på vederbörligt afstånd. Men under försöket att hålla hustrun på 
bottnen af åkdonet kom hans revolver att läggas bakom sätet, der den 
snabbt som blixten greps af en kolonist och riktades emot bofven, som 



41 

då fann för godt att lössläppa qvinnan och låta henne återvända till 
Bishop Hill. 

Sålunda gäckad försökte nu Root hvad han kunde göra med lagens 
tillhjelp. Han instämde Eric Janson och andra till domstolen i Cam- 
bridge att svara för deras vägran att låta honom taga hustrun med sig 
vid utgången ur kolonien. Hon sjelf kallades af en låtsad lagens tje- 
nare till vitne och blef af honom förd till Cambridge, der hon åter kom 
i Roots händer och hölls afstängd från all beröring med sina vänner. 
Dagen derpå förde han henne med våld till P. K. Hannas hus i Rock 
River-nybj T gget, derifrån till Davenport och derifrån till Chicago, hvarest 
hon hade en syster. På uttryckt önskan derom vardt hon af sina vän- 
ner derifrån hemtad tillbaka till Bishop Hill, hvarifrån hon begaf sig 
till St. Louis för att stanna der tills processen var öfver, då hon åter- 
vände till Bishop Hill, der hon ännu lefver. 

Målet i Cambridge pågick och var uppe för behandling under dom- 
stolens Maj-session 1850. En dag derunder, vid tolftiden,. då alla utom 
Eric Janson hade aflägsnat sig ur domstolsrummet, inkommer Root be- 
väpnad med revolver, yttrande Jansons namn. När denne vände sig om 
för att se hvem det var, aflossade Root emot honom ett skott, hvaraf han 
efter några minuter afled. Root häktades, förhördes och dömdes till — 
3 års fängelse. Sedan han uttjent denna lindriga dom, begaf han sig 
till Chicago, der han kort derpå dog i djupt elände och last. 

Eric Jansons död kastade en dyster slöja öfver hela kolonien. Lik- 
väl uppgaf man icke modet, slappade icke krafterna. Andrew Bergland 
utsågs till den mördade ledarens efterträdare, och sin sålunda erhållna 
värdighet bar B. till dess att Jonas Olson återvände från Kalifornien, 
då denne iklädde sig den fallne manteln och vardt koloniens andlige och 
timlige föreståndare upp till tiden för dess slutliga upplösning, som in- 
träffade 1860. 

Innan Eric Janson föll ifrån hade han till Sverige afsändt en slags 
komite med uppdrag att der uppbära och till kolonien hemföra ett antal 
efterlemnade fordringar. Denna komite, som bestod af Olof Johnson 
och Olof Stoneberg (Stenberg) återkom hösten 1850 med omkring $6,000 
och en massa emigranter, de der önskade blifva medlemmar i kolonien. 
I Mars månad år 1850 inträffade följande episod i kolonien. 
Roots onda ande hade icke upphört att lik en mara rida det lilla sam- 
hället. Han hade försvunnit för en liten tid, men endast för att i trak- 
ten deromkring utsprida onda och falska rykten om kolonisterna, dem 
han hos amerikanarne utmålade såsom en hop missdådare, de der borde 
fördrifvas och utrotas. En dag återvände han i spetsen för en vid Green 
river samlad, till tänderna beväpnad folkhop, livars uppsåt var att för- 
jaga kolonisterna. När de emellertid funno desse vara raka motsatsen 
till hvad Root hade föreställt dem, drogo de sig lugnt tillbaka. Men 



42 
Root upphörde icke att utsprida förklenande rykten om sina landsmän, 
och den 1 April på aftonen återkom han med sin legda hord, som nu 
hade föresatt sig att jemna husen med marken. Detta skulle de också 
förmodligen hafva gjort, hade icke koloniens närmaste grannar, såsom 
Phillip Mauk, Sam Weare och andra trädt emellan och för det första 
vitsordat svenskarne såsom i allo aktningsvärde och fridsamme menni- 
skor, och för det andra visat att de såväl som kolonisterna sjelfva icke 
ämnade låta något våld begås utan bittert motstånd. När Green river- 
pöbeln såg huru saken stod, drog den sig åter tillbaka, och de fleste, som 
deltogo i denna expedition emot kolonien, lefde länge nog för att lära 
sig skämmas för sin andel deri. 

Broom corn-odlingen bevisade sig en god hjelpkälla och lyfte kolo- 
nien ifrån nästan nöd till jemnförlig komfort. Samtidigt dermed bör- 
jade allting annat se ljust och lofvande ut. 

Såsom i början af denna lilla historik sades, hade koloniens grund- 
läggare ingen plan, intet system i fråga om kolonien. Det var, som äf- 
ven sagts, nödvändigheten som gjorde att man vid afresan från Sverige 
lade sina skärfvar tillsammans och egde allt gemensamt. Denna gemen- 
samhet fann man vid framkomsten för godt att upprätthålla. Meningen 
var likväl icke att göra denna socialistiska ide till grundval för samfun- 
det. Eric Janson sjelf talade om den endast såsom en temporär åtgärd, 
och hans såväl som de öfriga ledarnes afsigt var att åvägabringa förän- 
dring så snart omständigheterna det tilläte. 

Under tiden gick det raskt undan i materielt afseende. Den ena 
tegelbygnaden efter den andra uppsprang och allt annat förbättrades, så 
att det började blifva ett ganska tillfredsställande kommun-lif de förde. 
Klart uppgick det icke desto mindre för ledarne, att om gemenskapen 
skulle ega bestånd, den måste ställas på en säkrare grund än den hittills 
stått. Icke för det man ännu hade haft något nämnvärdt besvär på ett 
annat sätt såsom följd af det oorganiserade tillståndet. Men man bör- 
jade nu lägga sig till med mera fast egendom, den der alltid måste inkö- 
pas i någon viss medlems namn. När denne sedan dog förorsakades åt- 
skilligt krångel vid domstolarna för att få egendomen dejure lagd under 
koloniens välde. 

KoLOifiEN Inkorporeras. 

Ã…r 1853 vardt kolonien inkorporerad under statens lagar af en samma 
år af legislaturen utfärdad oktroj, i kraft af hvilken ledningen af sam- 
fundets alla verldsliga aftärer anförtroddes åt "sju vise män", de der, en- 
ligt oktrojens ordalydelse, skulle innehafva förvaltareskapet för lifstiden 
eller så länge "de uppförde sig väl" (good behavior). Som läsaren fin- 
ner, erhöll härigenom detta sjumannaråd en helt och hållet oinskränkt 
monarkisk makt öfver det lilla folket, hvilket, här som i andra fall då 



43 

monarker väljas, förblef oåtspordt om sin egen vilja och sitt tycke i sa- 
ken. Med andra ord: ingen frågade medlemmarne hvilka de ansågo 
bäst passande att sköta deras timliga angelägenheter och hvilka de verk- 
ligen härför önskade. De sju personerna i fråga voro : Jonas Olson, 
Olof Johnson, Jonas Erickson, Jacob Jacobson, Svan Svansou, Peter 
Johnson och Jonas Kronberg. Desse kallades "trustees", och de blefvo de 
derigerande andarna. 

Medan intet kan sägas mot åstundan att hafva kolonien stäld under 
statens lagar och ehuru vi ej ega skäl att misstänka dem, som gingo i 
författning härom, för något ondt, kunna vi dock icke förgäta att här 
anmärka, det oktrojen uppdrogs med en djupt lagd plan, utgående på 
att befästa och föreviga den makt, vissa personer redan egde. Ett sinn- 
rikare, listigare och farligare instrument än denna oktroj har aldrig an- 
tagits af denna stats lagförsamling. Den person, som författade det, 
måste alldeles . hafva missförstått Bishop Hill-folkets önskningar och af- 
sigter. Icke underligt derför att detta visserligen i oskuld aflade men i 
synd födda dokument med tiden blef den källa, hvarifrån kolonisternas 
aldra största förbannelser flutit. 

Hvad som med hänsyn till oktrojen ibland väckt säi skild förvåning 
är att så många "trustees" valdes ur Söderala-boarnes leder. Ej mindre 
än fem af de sju förskrefvo sig från denna socken, medan alla de andra 
socknarna, från hvilka kolonisterna kommit, representerades af endast 
2, ehuru många af dessa socknar egde hvar för sig flera söner och dött- 
rar i kolonien är det favoriserade Söderala. Märkligt k är det också att 
de fleste af dessa fem Söderalamän voro genom blodsband befryndade. 
Möjligt är, att hemligheten låg deri, att Söderalas invånare ega, på 
grund af beröringen med det lifliga Söderhamn, mera affärstakt än de 
andra socknarnes. Sant är det om desse sju att de besutto, somlige fullt 
medelmåttig och andra mer än medelmåttig förmåga och insigt, hvar- 
jemte må sägas att flertalet voro fullkomligt uppriktige i ordets allmänna 
bemärkelse. 

De fleste af desse blefvo, vid kolonisternas afresa från Sverige, ut- 
sedde att handhafva den gemensamma kassan och för öfrigt förestå alla 
gemensamma aftärer. Det var ock med anledning häraf som cfb ansågo 
sig sjelfskrifna till styresmän, när frågan om koloniens inkorporering 
förekom, och utan något annat samtycke än det underförstådda, som 
naturligtvis var hvarken fullkomligt bestämdt eller enhälligt å folkets 
sida, läto de sju sina namn ingå i oktrojen, dermed utseende sig sjelfva 
till lagliga makthafvare och ledare af koloniens öden. 

På den fara denna handling innebar tänkte ingen. Åtminstone in- 
lades ingen protest emot åtgörandet. Anledning dertill gafs ej heller. 
Man hade ju haft odeladt förtroende för desse män hittills, hvarför skulle 
man då icke hafva det hädanefter? För öfrigt var det ju de rent andliga 



44 

intressena som intogo det förnämsta rummet i kolonisternas sinnen och 
hjertan. Allt verldsligt var för dem af underordnad vigt och ringa be- 
tydelse emot den religiösa ide, som underlag samfundet och sammanhöll 
dess medlemmar. 

Men härmed är ej sagdt, att de voro likgiltige om koloniens materi- 
ella välfärd och utveckling. Tvärtom. Genom deras mönster värda idog- 
het, deras sparsamhet, hushållsaktighet och redobogenhet att under- 
kasta sig försakelser af alla slag uppdrefs samfundet i ekonomiskt hän- 
seende till en hög ståndpunkt och skulle, derest affärerna handhafvits 
med förstånd och samvetsgranhet, med tiden blifvit en af Amerikas ri- 
kaste kolonier. Den oundertryckliga spekulationslust, som fans och 
gjorde sig gällande hos några af direktionens medlemmar, gjorde emel- 
lertid en sådan framgång omöjlig. Desse spekulativt sinnade voro dess- 
utom intagna af en lika stark åtrå efter rykte för stort afiärssnille och 
utomordentlig utförande talang. Härigenom kom koloniens genom mö- 
dor och försakelser samlade egodelar att sättas på vågspel, de der nästan 
alltid aflöpte tvärtemot de snillrike spekulanternas sangviniska förhopp- 
ningar. 

Innan vi gå vidare i den kedja af händelser som slutade med kolo- 
niens upplösning och medlemmarnes utarmande, vilja vi visa huru läget 
såg ut 1855. 

I den berättelse, trusteerna detta år utgåfvo, fann man att kolonien 
egde 8,028 acres odladt och oodladt land, 50 hustomter i Galva, värda 
$10,000 och jernvägsaktier uppgående till $1,000. Dess nötkreatur voro 
586, hästar 109, och svin 1,000. Vidare upptog listan följande poster: 

Fläsk, hvete, majs och hafre i Galva, $15,200.00. 

Bräder i Galva, 1,873.00. 

Handelsvaror i Galva, 1,000.00. 

Utestående räkningar, 1,587.00. 

Bok-konton, 1,259.00. 

Hvete vid qvarnarna, 5,230.00. 

Varor vid Biskop Hill, 5,321.00. 

Summa, $31,470.00. 

Härtill kom andra tillgångar uppgående till $18,100.00. 

Summa Summarum, $49,570.00. 

Detta var, som sagdt, 1855. Fem år senare lydde berättelsen så här: 

TlLLGÃ¥NGAB : 

Jordegendomar, värda $414,824.00. 

Fastigheter i Galva, 33,228.00. 

Bygnader och tomter å Bishop Hill, 129,508.00. 

Hästar och åsnor, 21,520.00. 

Nötkreatur, 17,088.00. 

Transport, $616,1G8.00. 






45 



Transport, $016,168.00. 

Svin, 1,700.00. 

FÃ¥r, ^ 1,400,00. 

Höns, ' 50.00. 

Ã…kerbruksredskap, 5 965.00. 

Möbler, 11,610.00. 

Hvete å band, 1 454.OO. 

Proviant ocb kokkärl, 3,095.00. 

Maskinerier, 9,096.00. 

Kökssaker å hand, 4,616.00. 

Handelsvaror, 4,775.00. 

County "Bonds", 56,000.00. 

Jernvägsaktier "Am. C. R. R" 21,765.00. 

Fordringar hos "Am. C. R. R." 33,826.00. 

Reverser, 46,144.00. 

Aktier i em "Nebraska Wild Cat Bank," 9,500.00. 

Fordring i Radcliffes sterbhus, 3,907.00. 

Intresse å Stark Co. "Bonds," 6,000.00. 

Bok-konto, 8,621.00. 

Kontant å hand, 581.00. 

$846,270.00- 
Skulder : 

Betalbara räknings*. . . . , $74,014.00. 

Personliga räkningar,. ... 1,630.00. $75,644.00. 

Behållning, $770,626.00. 

Denna berättelse tillfredsstälde . icke medlemmarne, hvadan de vid 
den sammankomst, under livars lopp den afgafs, tillsatte en komite med 
uppgift att undersöka huru med saken sig förhölle. "Trasteerna" be- 
gärde nu tre veckors tid för utarbetandet af en mera fullständig berät- 
telse. Detta beviljades dem. Men man kom sednare underfund med 
att afsigten med det begärda uppskofvet icke var af det aldra ädlaste sla- 
get. Detta bevisades under en laga undersökning inför "special måste* 
in chancery," Wm. H. Gest från Rock Island, som till domaren i krets- 
domstolen afgaf följande berättelse: 

"Den af trustees före 1860 aflemnade berättelsen om affärsställnin- 
gen var, så vidt jag kan finna, riktig och blef af kolonisterna såsom så- 
dan antagen. Men den rapport, som i Jan. 1860 afgafs, var oriktig, i 
det den uppgaf koloniens tillstånd vara bättre till ett belopp af $42,759.33 
än böckerna vid samma tillfälle utvisade. Sedan sagda rapport var af- 
gifven, tillsattes af kolonien en koniite för undersökande af dess riktig- 
het och granskning af räkenskapsböckerna för det nyss förflutna året. 
Men innan böckerna kommo i denna komites händer, hade, under några 
af trusteernas ledning, nya böcker upplagts, hvilka nya böcker, men ej 
de ursprungliga, öfverlemnades åt komiteen. Skilnaden emellan dessa 
nya och gamla är den nämnda summan eller $42,759.33. 



46 

Vi skola nu för några minuter vända blicken från dessa verldsliga 
affärer för att egna uppmärksamheten åt 

Kolonieks Andliga TiLLSTÃ¥ND. 

I det samfundet frigjorde sig från sin penningeskuld och intog 
ekonomiskt oberoende, försjönk den i andlig skuld och kom mer och 
mer under "satans ok," för att begagna ett af dem sjelfva användt och af 
religiöst folk i allmänhet godkändt uttryck. Den varma religiösa glöd, 
som brann i början och då troget närdes, hade hos de aldra flesta af- 
svalnat; man sökte ej längre, såsom då, "först efter Gruds rike" i tron på 
att allt annat då skulle "falla till," utan det var denna verldens goda, 
som nu utgjorde det förnämsta föremålet för folkets trägnaste sträfvan- 
den. Man hade ändå icke upphört att hålla sammankomster, predika, 
bedja och sjunga. Man iakttog ännu allt detta, precist som man gör det 
i vissa åt formväsendet allena vigda statskyrkor. Det saknades ande, 
man brast i tro. 

De som predikanter fungerande hade varit Jonas Olson, Olof Stone- 
berg, And. Bergland, Nils Hadeen och Olof Osberg. Af desse var Olson 
den förmögnaste och betraktades såsom koloniens både andlige och 
verldslige öfverhufvud. Att väcka medlemmarne ur sin andliga dvala 
blef nu deras önskan. Samtidigt intogos de af en stark åtrå att utforska 
tillståndet i andra med deras mer eller mindre beslägtåde samfund, för 
att utröna om de egde någonting värdt för desse svenskar att lära. Som 
häraf inses hade jansonisterna, hvilka länge trott att endast de voro 
verldens ljus och salt, börjat vackla i denna tro och fundera om ej till 
äfventyrs andra funnos, som, ehuru ej tillhörande deras fårahns, likväl 
egde samme andlige öfverherde. Nils Hadeen företog 1854 en resa till 
Kentucky; blef der alldeles förtjust uti den durhamskako-racen; fattades 
samtidigt af en mäktig känsla för celibatet, och fortsatte med dessa 
känslor i sitt bröst till rappist-samfundet i Pennsylvanien. Följden af 
denna resa var att kolonien, efter Hadeens hemkomst och på hans tillrå- 
dan, förskaffade sig ett antal präktiga individer af durham-slägtet och 
började lägga an på kreatursafvel. På hvad sätt kolonisternas religiösa 
tillstånd härigenom höjdes inse vi ej. 

Vid samma lag som durhamiterne anlände, anlände också ett antal 
från Pleasant Hill i Kentucky utskickade "Shakers" (skakare) genom 
hvilka shakerismen inympades på jansonismen. 

Märkas bör här att man å Bishop Hill hitills icke hade på något 
sätt begränsat den äktenskapliga friheten. Med shakerismen inträdde 
nu härutinnan en förändring, dock icke i full öfverensstämmelse med 
skakarnes idéer. De skilja nämligen man och hustru från hvarandra, 
medan Bishop Hill-koloniens andlige styresmän tilläto de gifta att lefva 



47 
tillsammans, men ej att öfva äktenskapligt samlag. Skilnaden, med- 
gifvom det, var ej stor och utföll, det säger sig sjelft, till jansonisternas 
nackdel för så vidt som förordningen afsåg att aflägsna frestelse till 
synd och hjelpa dygden att slå rot i kolonisternas sinnen och hjertan. 
(Med skakarna kommo jansonisterna öfverens att förbjuda äktenskap 
ibland ungt folk.) Tio af kolonisterne kommo till den slutsatsen att, 
om celibatet vore rätt, kunde ju de så gerna efterlefva dess bud vid 
Pleasant Hill som vid Bishop Hill. Till denna skakarnes koloni vände 
de alltså sina steg. Af dem återkommo med åren några till Bishop 
Hill väl uppskakade och nöjde att förnya förbundet med sin första kärlek. 
Under tiden hade Hadeen företagit en ny utflygt för att se sig om för 
koloniens räkning, besökande bl. a. orter staterna New York och Massa- 
chusetts. I den senare staten sammanträffade han med ett antal ur andra 
kyrkor utgångna personer, hvilka, boende tillsammans, utgjorde en sorts 
religiös meteorsvärm, som for irrande i den andliga rymden, väntande 
på att dragas till och upptagas af någon större kyrklig kropp. Hadeen 
lät dem nu förstå att Bishop Hill hade allt hvad de i andligt och verlds- 
ligt hänseende kunde önska sig; att denna koloni vore ett riktigt Eden; 
att dess bestämmelse var att till sig samla alla gode och vise, alla san- 
ningssökande själar, och, slutligen, att de skulle blifva hjertans väl emot- 
tagna, om de ville följa med. Härpå ingingo de. Han tog dem under 
sina vingars skydd och betalte resan för dem till Bishop Hill, der de, 
mycket riktigt, vanligt mottogos; de åtnjöto till och med bättre kost än 
de öfrige. Men med amalgameringen gick det icke fort — det gick 
ej alls. De blefvo. snart missnöjde med förhållandena och återvände till 
östern, dit kolonien betalade resan, hvarjemte den med kontant ersatte 
det arbete de äldre hade uträttat. Så mycket vanns med det expe- 
rimentet. 

Spekulatio:ner. 

Åren 1854 — 5 fullbordades Chicago — Burlington — Quincy-banan, 
och ehuru-koloniens ledare icke önskade hafva den genomlöpa Bishop 
Hill, kunde de ej, när Galva vardt stationsplats, undgå att intresseras i 
denna lilla stad. De läto der anlägga ett större varumagasin. Detta 
var ju ingenting ur vägen. Andamålet var helt enkelt att söka draga 
några ur kommersiel synpunkt betraktadt fullkomligt berättigade för- 
delar. Man hade arbetat i sitt anletes svett länge och ifrigt nog, och 
man ämnade icke att draga sig undan den i tidens begynnelse af Gud 
öfver mannen uttalade domen ; man ville bara med en smula beräkning 
öka de skatter muskelstyrkan framalstrat. Men det gick icke desto 
mindre emot beräkningen. Ty de spekulerande herrarne drogos med kal- 
kyler, projekter, framtidsplaner, luftslott och allt in uti en glupsk mal- 
ström som i sitt svalg neddrog en väldig del af hvad kolonisterna under 



48 

svett och möda samlat. Vi lägga ingen utaf desse spekulative ledare 
något till last, vi tro, att de hyste de aldra bästa afsigter; men när vi 
kasta blicken tillbaka och på afstånd skärskåda deras handlingar i ett 
opartiskt ljus, finna vi lätt, att de ofta "buro sig dumt" åt, desse hastige 
Söderala-män. Hade^kolonien fortsatt som den började och begränsat 
sin verksamhet till åkerbruket och de andra näringsgrenarne, samt låtit 
spekulationerna vara, så hade den med tiden blifvit rik och lycklig. 
Sina penningar hade den kunnat hafva insatta i goda räntebärande obli- 
gationer, istället för de spekulativa, för hvilka de användes. När Gralva 
sprang upp, bygde kolonien derstädes ett bastant varuhus för sina egna 
behof. Senare slog man sig på spanmålsmäkleri. Ej nöjde dermed, 
började föreståndarne att göra i bräder. Bygnadsvirke borgades ut till 
både höger och venster åt dem, som bygde upp Gralva, och de skulder 
desse derigenom kommo uti till kolonien är o till en stor del ännu obe- 
talta. Somliga af dessa kunder resonerade att kolonien, som var rik, 
hade råd och tid att vänta och äfven förlora. Men det var emellertid 
genom kolonisternas mödor och försakelser som rikedomen hade samlats, 
och istället för att, på andras bekostnad, bygga eleganta hus, hade de 
sjelfva vid ankomsten åtnöjt sig med att bo i jordkulor. 

En handelsbutik öppnades också, så att kolonisterna skulle komma 
i stånd att ej allenast härberga, utan äfven föda och kläda det värdelösa 
herrskap, som anlitade deras lättrogenhet. Derpå inläto sig "de vise 
männen" i en storslagen fläskpackningsafiär, som drefs alldeles rasande* 
Det berättas, att svin en gång göddes och slagtades till ett värde af 
$60,000, men att, på grund af oskicklighet, fläsket började ruttna, så att 
man måste köra bort och nedgräfva det på en för ändamålet inköpt 
mark, dit också ( en mängd från östern återsända fläsktunnorf jordades. 
På detta sätt tillsattes flera tusen dollars af det kapital qvinnorna och 
barnen spunno och väfde tillsammans. Lika illa gick det med jernvägs ■ 
och bankspekulationerna och, kort sagdt alla spekulationer; ingen enda 
slog ut till koloniens fördel — alla medförde förluster, och för godtgö- 
randet af dessa ägde folket att anstränga sig på alla möjliga sätt. 

De på kolonien inympade skottet af Shakerismen bl ef med tiden 
det upas-träd, hvars giftiga grenar spredo sig i alla riktningar och för- 
pestade samfundet. Den kristna kärleken gaf vika för gräl och gnabb, 
samdrägten för kifvet, idogheten för liknöjdheten o. s. v. Slutligen blef 
det klart att vidare samlif var omöjligt och att en upplösning måste 
ega rum. Att härför finna en god plan var dock ej så lätt. Men saken 
öfvertänktes, och blef man efter många öfverläggningar och rådplägnin- 
gar ense om att tillerkänna en aktie åt hvarje person, såväl barn som 
fullvuxna. Detta var den 14 Feb. 1860. 



49 

KOLOKIEK REMMAR. 

Antalet medlemmar och aktie-egare var 415. Desse bildade sig im 
uti tväime partier, Olson-partiet och Johnson-partiet, det förra egande 
265 och det senare 150 aktier. 

Den i samma års trustee-berättelse nämnda egendom, som delades 
mellan dessa båda flyglar, var: 

Nära 10,000 acres land värdt $400,000.00. 

Bygnader och tomter å Bishop Hill, 123,208.00. 

Lösöre, 69,585.00. 

Summa egendom delad, $592,793.00. 

Således skulle, enligt ofvanberörde berättelse, det nu finnas odelad 
egendom till ett belopp af $248,861. Enligt samma berättelse skulle kolo- 
niskulden vara $75,647. Men, som redan visats, hade förvaltarne försökt 
att hålla ett skuldbelopp å $42,759.33 fördoldt. När denna summa läg- 
ges till den förstnämnda blir koloniens hela skuld $118,403.33. 

Straxt efter den här omtalta delningen vardt de odelade tillgångarne 
öfverlemnade åt trusteerna, hvilka fingo sig uppdraget att realisera dem 
för att sedan af betala sagda skuld. Härför fingo de fem års tid, med 
skyldighet att årligen uti ett s. k. "statement" redogöra för sitt fögderi. 
När det snart nog visade sig att det åsidosatta beloppet icke räckte till, 
anslogo medlemmarne vidare följande egendom för ändamålet: 

48 slagtade svin, värda $575.00. 

Ull, värd 714.00. 

FÃ¥r, 1,500.00. 

Kreatur sålda i Chicago, 1,720.00. 

Fyra hästar, 500.00. 

Majs i 1,936.00. 

358 ton "broom corn," 44,750.00. 

Viskor och qvastar, 1,067.00. 

Summa, $52,762.00. 

1861 inträffade vidare delning af de båda partierna, och medlem- 
marne individualiserades; d. v. s. gemenskapet upphörde, i det hvar och 
en fick sin andel af det hela sig tillerkänd med rättighet att förfara der- 
med efter behag. Denna åtgärd hade tillföljd att platsen började blom- 
stra på många hittills obevittnade sätt. Vackra boningshus och goda 
lador sprungo upp öfverallt, och alla hvilade i den sköna tron att fram- 
tiden ägde endast frid och fröjd i sitt sköte. Grunden för denna tro var 
tanken att koloniskulden, för hvars betalande så stora uppoffringar hade 
gjorts, verkligen var gäldad eller åtminstone att den med säkerhet skulle 
blifva det innan de fem åren voro tilländalupna. Men när tiden var ute 



50 

väcktes kolonisterna ur sin ljufva villa genom en af förvaltarne (trustee- 
erna) dem pålagd skatt af $100,000, den de behöfde för tillfredsställandet 
af koloniens kreditorer. Detta förvånade naturligtvis folket. Som emel- 
lertid alla befunno sig i goda omständigheter och hyste än bättre för- 
hoppningar om framtida lycka, ingingo de fleste på att betala sin del af 
den äskade summan, anseende att denna uppoffring vore mindre än den 
uppoffring af frid och lugn, som laga protester o. d. skulle förorsaka. 
Förvaltarne uppburo nu kontant $56,163.71. Räkningen emot dem kom 
dermed att se ut så här: 

Åsidosatta tillgångar 1860, $248,861.00. 

Penningar och egendom erhållna senare, 52,762.00. 

1865 års tillskott, 56,163.00. 

Summa, $357,786.00. 

Värdelösa ibland dessa tillgångar visade sig med tiden följande po- 
ster hafva varit : 

Jernvägsaktier i A. C. R. R., $60,000.00, 

Aktier i Nebraska-banken, 9,500.00 

Reverser, 25,000.00 

Personliga konton, 4,000.00 



Summa, $98,000.00, 

Sålunda hade förvaltarne att redogöra för $259,786.00. 

Åreivrullade sin jemna gång, kolonisterna arbetade träget som van- 
ligt, och Gud välsignade deras verk. Men någon berättelse öfver de ge- 
mensamma affärerna, skuldernas af betalande, ingick icke från förval- 
tarne, som lemnade folket i djup okunnighet om huru de hade användt 
de erhållna medlen. I stället kom en vacker dag helt oförmodadt ett 
nytt augustusbud att hela kolonien skulle beskattas: inbetala en ännu 
större summa för skuldens afplanande. 

Detta var det strå, som bröt kamelens rygg. I en sammankomst 
hållen den 11 Maj 1868 tillsattes en komit</, bestående af E. U. Norberg 
och fem andra, med uppdrag att af förvaltarne utkräfva redogörelse för 
sättet, hvarpå de handhaft och användt de medel de mottagit, och ålades 
samma komite att, derest en sådan begäran ej villfores, å kolonisternas 
vägnar genast stämma dem för att med tillhjelp af lagens arm få sin 
rättmätiga och billiga begäran uppfyld. 

RäTTEGåNGEN. 

Men "trasteerna" vägrade envist att lemna någon redogörelse, hvar- 
för rättegång inleddes den 27 Juli 1868. Sakförare för folket vardt C. 
C. Boney från Chicago, och firman Bennett & Veeder för förvaltarne. 



51 

Den 1 Sept. 1869 blef W. H. Gest från Rock Island af domstolen ut- 
nämnd till "Special Master in Chancery" med uppdrag att undersöka 
''trasteernas" åt kolonisterna afgifna berättelse. Hans rapport lydde 
som följer: 

Penningar och egendom mottagna af "trasteerna" för kolo- 
niens räkning sedan 1860, 1249,763.00. 

Utbetaldt för koloniens räkning, 140,144.00. 

Redogjorda belopp, $109,619.00. 

Med afseende å ett af O. Johnson gjordt anspråk som advokatslön, 
såväl som ett annat kraf, belöpande sig till $23,873, så gillades de ej af 
mr. Gest i hans rapport. 

Efter 5 års lång, tråkig, kostsam och i många afseenden förarglig 
process blef målet öfverlemnadt åt domaren för hans afgörande. Denne 
gjorde sig icke brådtom med saken. Den fick — skam åt sådana domare! 
— ligga lika länge oafgjord hos honom som den hade legat i advokater- 
nas händer. Slutligen kom, för ett år sedan, något som kallades för ut- 
slag, men som i verkligheten icke var något annat än en ynklig kom- 
promiss emellan advokaterna å båda sidor. I detsamma ignoreras helt 
och hållat den af "Chancery-masterns" inberättade bristen å 8109,619 å 
"trasteernas" sida. Olof Johnsons anspråk å $23,873 godkännes ej; men 
alla andra anspråk emot kolonien gillas, jemte följande nya: 

Gamla räkningar $ 9,254.17. 

Åt personer som gjort förluster under processen 2,239.30. 

Åt kärandens advokater 16.838,43. 

Ã…t svarandens dito 8.000.00. 

Rättegångskostnader 5,451.00. 

Reserv-fond (Contingent) 16.000.00. 

Summa $57,782.90. 

Alltså uppgå rättegångskostnaderna som saken nu står till en 
summa af $46,290.18, som inbegriper den åsidosatta "Contingent"-fön- 
den, af hvilken kolonisterna helt säkert icke återfå en cent. Härifrån 
afgår Olof Johnsons förkastade anspråk å $23,873, då förlusten å rätte- 
gången blir $22,417.18. 

Under processens gång åtogo sig kolonimedlemmarne att betala den 
gamla koloniskulden uppgående till $158,000 sedan det emellan 1860 
och 1868 afbetalta beloppet afdragits; så att, när folket af betalt den se- 
naste räkningen, har det i allt såsom böter för förseelsen att släppa ko- 
lonies affärer i u de sju vise männens 1 ' händer erlagt $413,124.61. 
Med andra ord: för att betala 1860 års skuld, som var $118,403.33, har 
det åtgått kontant $413,124.61 och i egendom $259,786, tillsammans 
$672,910.61, som är betydligt mer. 



52 

För att indrifva de $57,782.90 som domstolen dömt kolonimedlem- 
marne att betala (se föregående sida) har u the Special Master i Chan- 
cery" redan börjat afsälja de medlemmars egendom, som ej villigt erlagt 
sin andel af beloppet, och äro nu desse hårdt pröfvade menniskor an- 
tingen tvungne att inom den af lagen föreskrifna tiden återinlösa sina 
hemman eller annars inlåta sig uti en ny lång och tråkig lagprocess. 

Emellertid är det icke mer än billigt att vi här nämna hvad "tru- 
stees" anföra till sitt försvar. De förneka att hafva förslösat eller miss- 
användt några af koloniens medel. De påstå, att mycket litet kunde 
realiseras af den egendom och aktier m. m., uppgående till $248,861, 
som 1860 åsidosattes för koloniskuldens betalande. Vidare betona de 
det förhållandet att af den till $100,000 uppgående beskattning, som 
gjordes 1865, inbetaltes icke mer än $56,163. Till följd häraf fortfor 
de utestående skulderna att växa år efter år genom de höga räntor, som 
måste erläggas till fordringsegarne, samt de kostnader, som uppstodo 
vid återbördningen af land, försåldt på exekutiv auktion, hvilka utgif- 
ter högeligen stegrats, dels genom folkets vägran att betala en enda 
cent 1867, dels genom de kostnader den stora rättegången medfört. 

Hade vederbörande, såsom de bordt, år 1860 då folket begärde 
redogörelse, villfarit denna begäran och, om de då kommit till korta i 
affärerna, gjort öppet bröst af sina fel, samt kastat sig på sina brö- 
ders nåd, så hade, derom äro vi fullt öfvertygade, de senare låtit den 
kristna kärlekens vida mantel skyla hela bristen. Men det var en ond 
ande som ledde dem till moraliskt förderf. Må de resa sig derur, nog 
reser sig folket ur sin finansiella olycka. 

Bishop Hills NäRVARANDE Andliga TiLLSTåND. 

Vi ha redan sett att det Eric Jansonska templet tidigt nog började 
af "skakarne" skakas på sin grundval och att remnor i dess murar här- 
igenom uppstodo. Ytterligare lossadt i sina fogningar blef detta tempel 
1867, hvilket år i September de sällsamma menniskor som kalla sig 
"second adventists", hvarmed menas dem, som förespå och dagligen bida 
på Kristi andra tillkommelse (hvilken händelse, enligt deras bokstafliga 
skrifttydning, skall ske på så sätt, att vår Herre kommer i skyn med en 
för lekamliga ögon synlig kropp för att i ett ögonblick förvandla jorden 
till sitt ursprungliga paradisiska tillstånd, de goda menniskorna till den 
nya skapelsens invånare och de onda till — gräs, till intet) gjorde ett 
anfall på det då något förfallna och illa försvarade verket. Och för- 
söket lyckades. Koloniens befolkning var vid detta tillfälle delad i en 
hel mängd olika meningsflockar, och kifvets ande herskade enväldigt. 
Ingenting var derför lättare än att göra proselyter, förutsatt att den 
nya lära man försökte införa egde något egendomligt, något besyn- 



53 

nerligt som kunde vädja till att skänka stöd åt de mystiska och mytiska 
kraf, de der alltid kännetecknade flertalet af koloniens invånare. Meto- 
disterna och lutheranerna försökte äfven de att ur koloniens befolkning 
rekrytera sina leder, men med föga framgång. Emot de förra hade 
Jonas Hedström genom sitt uppförande åstadkommit starka fördomar, 
och beträffande de senare, så var det ju emot dem som kampen öpp- 
nades redan på fosterjordens mark. Annorlunda var förhållandet med 
adventisterne. De kommo med en splitter ny lära och utan någon 
skuld å sina samveten hvad kolonien angick. De utsände apostlarne 
vore dessutom ganska "smärte" d. v. s. med en viss talang och öfvertal- 
ningsförmåga utrustade personer, — amerikanare, förstås. Och resul- 
tat af deras ansträngningar uteblef icke. Ej mindre än 150 f. d jan- 
sonister läto 1870 döpa sig till medlemmar af den adventistiska kyrkan 
och bildade genast en församling. Det dröjde likväl icke länge innan 
denna nya hjord brast itu, då den ena delen förblef trogen tron såsom den 
af de utsända missionärerne hade förkunnats, medan den andra ansåg 
sig böra antaga vissa förändringar i fråga om några doktrinära punkter. 
Det förra partiet leddes och ledes än af J. E. Helsen, Peter Wexell m. fl., 
det andra af Jonas Olson, en man med mer än vanlig förmåga och af 
naturen danad till ledare, såsom hvilken han kan göra ofantligt mycket, 
antingen godt eller ondt. Han hade innan han kom till Amerika i 20 
år varit ledare för Helsinglands "läsare," och huru han med sin stora 
äregirighet och ansenliga förmåga så länge kunde åtnöja sig med en 
underordnad ställning under Eric Janson är en sak, öfver hvilken många 
förundrat sig. * 

Efter Eric Jansons död blef han koloniens både andlige och verlds- 
lige herskare samt tillvällade sig ibland verklig diktatorisk makt. 
Denna makt brukade han emellertid icke på något till financiela olyckor 
ledande sätt, ty han är såsom affärsmenniska både skicklig och försigtig. 
Men hvad folket har emot honom är att han, hvars ord hade varit nog 
att hämma kamraternas vilda framfart, hvarigenom största delen af de 
uppståndna obehagen och förlusterna kunnat förekommas, underlät 
detta. Han är född i byn Ina, Söderals socken, Helsingland, den 19 
Feb. 1802 och är ännu vid 78 års ålder vid goda både andliga och le- 
kamliga krafter. 

Utom adventisterne är det blott metodisterne som har vunnit någon 
mark. Den församling de ega bildades hösten 1864 med omkrigg 15 
medlemmar, hvilket antal småningom förökats till 183. Det lilla tempel 
hvari denna församling håller sina gudstjenster, bygdes 1868 och 
kostade $3,500. Vid samma tillfälle uppfördes ett pastorsboställe för 
$600. Församlingens närvarande pastor är A. T. Westergren. De 
hvilka sedan församlingens organisering här verkat äro pastorerna N. 



54 

O. Westergren, Peter Challman, A. J. Anderson, E. Shögren, H. W. 
Eklund, J. E. Berggren och James Iverson. 

Anmärkas Lör till sist att flertalet af dem, som nu bygga och bo i 
denna under början så ultra-religiösa koloni, stå utom alla församlingar. 
Men häraf får ej slutas till att den moraliska tonen är låg. Tvertom 
kan det i sanning sägas att de allmänna sederna ingenstädes äro bättre 
än å och omkring Bishop Hill, hvars befolkning isynnerhet utmärker 
sig för sträng nykterhet, fridsamhet och idoghet. Att de äro högt 
indifferenta med afseende på teologiska dogmer kan ej väcka förundran, 
när man vet hvilket kaos härutinnan rådt och huru många olika skolor 
de genomgått utan att finna något för dem hållbart. Hvar och en är 
här benägen att tänka för sig sjelf i dessa saker, och att denna benä- 
genhet äfven sträcker sig in på det politiska gebitet bevisas af förhål- 
landet att de tillhöra flera olika partier. 

En af Bishop Hills mera häfdade institutioner är Svea Loge, som 
bildas den 3 Juni 1866. Den står under Good Templars-ordens auspi- 
cier och verkar följaktligen för nykterhet. Ifrån 1866 till 1874 höllos 
reguliera möten, men sistnämda år egde ett afbrott rum för ett år. 
Den 24 Juli 1875 återupplifvades intresset och logen omorganiserades. 
Såsom mera framstående och för saken nitiske medlemmar märkas isyn- 
nerhet John P. Chaiser, John Söderberg och Gust. Willson. Logen har 
egen sal i tredje våningen af den stora tornbyggnaden. 

Bland affärsmän å platsen märkas : 

Den gamla kolonihandeln, som öppnades 1855 och öfvergick i 
Svanson & Jacobsons händer 1860 för att 1873 öfvergå till Lindbeck & 
Jacobson. Den 22 Mars 1876 utgick den senare och sedan dess har 
Lindbeck varit ensam om affären. L. har ständigt å hand ett 5,000 
dollars lager och intager omkring $20,000 årligen. 

Barlow & Christopher, förr Björklund & Barlow, drifver, liksom 
nyssnämda firma, affärer med allmänna kolonialvaror och omsätta omkr. 
$30,000 årligen. 

A. Arnqvist började en likadan affär den 25 Okt. 1878 och har ett 
till $1,500 uppskattadt lager. Han intog första året omkr, $4,000. 

Joh P. Chaiser har en i tillväxt stadd bräd- och spanmålsaffär; P. 
O. Norling sköter ett apothek; S. Hodin har skomakarerörelse, och 
Eric An och Jonas Malmgren äro platsens smeder. 



i as â–  â–  




~£>éi'/nané &. t^S^ia/ama. 



WEST POINT. 



Se sid. 301. 



55 



Kompaniet D af Illinois 57 :de Voluntär -regemente. 

Till hvad som ofvan blifvit sagdt om Bishop Hill-koloniens religiösa 
och allmänna historia ega vi nu att foga en kort skildring af dess mili- 
tära sida, som ingalunda saknar intresse såsom motsats till det fredliga 
lif för hvilket folket annars var så strängt utmärkt. 

Sommaren 1860 började en besynnerlig militär-anda göra sig märk- 
bar å och omkring Bishop Hill. Frukten häraf vardt omsider ett or- 
dentligt bildadt kompani med Eric Forsse såsom kapten. Denne hade 
nämligen i svenska armen vunnit all nödig erfarenhet för denna posi- 
tion och besatt dessutom stor naturlig talang för öfning och ledning af 
den lilla styrkan, hvilken liksom anade att af leken snart skulle varda 
allvar. Kompaniets skicklighet i vapnens handtering blef tillochmed 
under kapten Forsses kommando så stor, att man samma år for till 
"countyfairen" för att visa sin färdighet. . 

Men det dröjde icke länge innan "vårt tappra kompani" fick till- 
fälle att på andra fält ådagalägga prof på hvad det dugde till. Kriget 
utbröt året derpå och kräfde hvarje man, som förstod att sköta ett gevär 
och hade mod att använda det der motstånd möttes. Bland de förste, 
hvilka då erbjödo regeringen sin tjenst, voro detta kompaniets nästan 
alla medlemmar. Den 16 Sept. 1861 var den dag, å hvilken de inskrefvo 
sig i unions-armeens rullor, och den 30 samma månad togo de afsked 
af sina gråtande vänner och slägtingar vid Galva station, för att begifva 
sig till ett vid Princeton i Bureau county bildadt militärläger, kalladt 
"Camp Bureau," öfver hvilket öfverste Winslow egde hufvudbefäl. 

Vi samma tid bildades i staden St. Louis, Mo., ett antal skarpskyt- 
teregementen, och för att värfva rekryter för dessa, utskickades emis- 
sarier till lägren här och der i landet. De uteblefvo icke heller här. 
De kommo och lyckades genom fagra föreställningar om de fördelar, 
som voro förenade med medlemskap i dessa regementen att hemligen 
öfvertala det nybildade regementet att följa sig till St. Louis och sälla 
sig till skarpskyttekåren derstädes. Alla nödiga förberedelser blefvo i 
tysthet gjorda. En ångbåt, som hette "Museiman", anskaffades och för- 
ankrades vid närmaste lilla hamn längs Illinois-floden; och innan dagen 
inbröt den 23 Okt. 1861, hade regementet smugit sig ur lägret, mar- 
cherat ner till ångaren, gå,tt ombord och satt maskinen i gång. 

När öfverste Winslow infann sig i Camp Bureau på morgonen, öfver- 
raskades han följaktligen af ett utrymdtfält. Men han kom snart under 
fund med förhållandet. Dock var icke så lätt att hejda de rymmande, 
ty de hade varit försigtige nog att "kapa" telegraftrådarne, dermed 
omöjliggörande omedelbar förbindelse med andra ställen utmed floden. 
Kurirer blefvo istället sända till närmaste telegraf kontor, hvarest kom- 



56 

munikation inleddes emellan öfversten och statsembetsmännen i Spring- 
field, de der genast skickade ett batteri till Alton, för att vid Museimans 
ankomst dit hejda den och tillfångataga skarpskytte-rekryterna. När 
ångaren var midt för nämda stad (således endast 25 mil från målet) 
aflyrades öfver densamma ett blindskott såsom varning och tillsägelse 
att stanna. Men kaptenen fäste icke något afseende dervid, utan ångade 
undan. Då kom ett nytt skott, som träffade fören, hvarur det bort- 
ryckte ett stycke och kom båten att stoppa maskin. Den vardt straxt 
derpå angjord, och passagerarne tillfångatagna samt inlogerade inom 
det gamla statsfångelsets mörka murar. Derifrån fördes de till Camp 
Buttler för att ställas till ansvar, men blefvo der, genom inflytelserika 
vänners mellanträdande, benådade, hvarpå de tillätos att fortsätta till 
Camp Douglas vid Chicago, hvarest regementet fylde upp sina luckor 
och blef fulltaligt. Det hade hittills bestått af sex kompanier och hetat 
det 56:te. Att få rekryter för det samma gick nu icke så länge det bar 
detta namn, vid h vilket den . lilla affären vid Camp Bureau hade fäst 
en oangenäm föreställning. Det blef derför, sedan ett kompani (Knox 
county Tigers) gått ut ur detsamma, sammanslaget med det 57: de, som 
bestod af endast 5 kompanier. Detta skedde den 26 Dec. 1861, då det 
nya regementet ingick i unionens tjenst med Silas D. Baldwin såsom 
öfverste. 

Klockan 5 e. m. den 8 Feb. 1862 afgick regementet från Chicago 
och anlände efter en lycklig färd till Cairo kl. 5 f. m. den 9. Påföl- 
jande afton gick det ombord å en ångare derstädes och var utanför be- 
fästningarne vid Fort Donelson den 14. Det började genast biträda i 
den pågående belägringen, hvilken slöts dermed att fästningen kapitu- 
lerade den 16 samma månad. 

Den nästa affär, hvari femtiosjuan deltog, var den minnesvärda ba- 
taljen vid Shiloh den 6 och 7 April 1862, då hela regementet, men isyn- 
nerhet "vårt kompani" visade prof på beundransvärd tapperhet. Det 
senare förlorade här två af sina bästa och mest omtyckta medlemmar, 
nämligen Charles M. Green och Adolf Johnson, hvilka båda stupade på 
slagfältet. Sårade blefvo kapten A. GL Werner, L. F. Peterson, Jonas 
M. Johnson, Lars W. Anderson,, Andrew Lock, Andrew Coon, S. P. 
Wigren, Lars Anderson, Frank Young, Wm. Anderson, John Johnson 
(från Moline, Ills.,) Lars Lundberg, Olof Mathews och John P. Beck. 

Från Shiloh framskred regementet till Qorinth och deltog i beläg- 
ringen af denna fästning till den 30 Maj 1862, då den utrymdes af fienden 
och intogs af de våra, af hvilka, bland andra, 57 regementet fick tjenst- 
göra som garnison till den 3 Oktober, då en het batalj öppnades och 
fortsattes dagen derpå. Kompaniet fick härvid tillfälle att på nytt ut- 
märka sig för mod och kallblodighet, men fick också vidkännas för- 
lusten af 3 medlemmar. Otto W. Peel föll första dagen och Olof An- 



57 

derson den andra, medan Olof Wickström blef så illa sårad att han 
afled den T. 

Vid Corinth qvarblef regementet såsom besättning till den 3 Okt. 
1863, och komp. D. fick från den 31 Jan. till den 13 Sept. samma år 
tjena i en artilleri-kår, förlagd vid Fort Robinett. Ur kompaniets an- 
teckningar från den 3 Okt. till tjenstetidens slut göra vi nu följande 
utdrag. 

Den 3 Okt. foro vi ut på en rekognoseringstur och återsände till 
Corinth den 24. 

Den 2 Nov. företogo vi ett annat ströftåg inåt Tennessee. Den 24 
fick komp. D i uppdrag att taga i besittning Mitchells Mill i närheten 
af Lynnville, der det qvarblef till 18 Jan. året derpå (1864) sysselsatt 
med timmerhuggning och brädsågning. 

Den 31 Dec 1863 var den tid, för hvilken kompaniet hade i tjensten 
ingått, tilländalupen. De aldra flesta ingingo då på nytt för ytterli- 
gare 3 år. 

Den 18 Jan. 1864 fick kompaniet permission för att fara hem och 
helsa på sina anhöriga. Ankomsten till Gralva ägde rum den 29 samma 
månad, då de af stadens borgare mottogos vid stationen och ledsagades 
i marsch till Nortons Hall, der damerna hade för oss beredt en fest- 
måltid, som, hvad beskaffenheten i hvarje afseende beträffade, betydligt 
öfverträffade de måltider, vid hvilka fältlifvet hade vant oss. 

Den 3 Mars 1864 anträdde vi återresan till pligternas fält. Den 9 
afgingo vi från Chicago med krigsskådeplatsens förgrund till mål, och 
den 13 voro vi framme vid Athens i Alabama. Från den dage;a var vårt 
regemente stadt i ständig rörelse. I Rome, Georgia, inträffade det den 
22 Maj. Den 4 Okt. bar det af till Altoona, dit vi ankommo vid mid- 
nattstiden, för att dagen derpå taga del i en sammandrabbning med 
Hoods här, som tillbakaslogs. 

Den 13 Okt. skulle vi göra en liten trip från Rome till Cave 
Spring, men mötte fienden 6 mil från lägret. Denne hade två artilleri- 
stycken. Det oaktadt inläto vi oss i kamp med honom och drefvo 
honom 4 mil tillbaka, hvarpå vi återvände. 

Den 12 JSTov. föllo vi in uti general Shermans leder på dennes 
historiska marsch till Atlanten. Vi kommo till Savannah den 21 Dec. 

Den 24 Jan. 1865 gingo vi uppför Savannah-floden och hade vårt 
sista möte med fienden i träffningen vid Bentonville den 20 och 21 
Mars. Den 10 April voro vi i Raleigh. 'Den 14 samma månad pas- 
serade vi revy inför general Sherman vid hans tåg genom sistnämda 
plats. Den 29 tågade vi norr ut genom Petersburg, Manchester och 
Richmond, för att slå läger vid Alexandria den 20 Maj, och den 24 voro 
vi med i den stora revyn i Washington. Den 3 Juni gingo vi via Par- 
kersburg i Virginia till Lousville i Kentucky, der vi afmönstrades 



58 

den 7 och inträffade i Chicago den 9 Juli 1865. 
och formligen ur tjensten befriade. 



Vi blefvo der betalte 



KOMPANIETS BULLE. 



Kaptener : 

Eric Forsse, Malung, Dalarne. 

Eric Johnson, Ostrunda, WestmanPd. 

Peter M. Wickstrom, Mo, Gefleborgs län, 



Befordrad t. major d. 15 April 1862. 
Tog afsked den 3 September 1862. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 



1:STA LÖJTNANTER: 



Eric Johnson. 
Eric Bergland, 



Eric Bergland. 
Peter M. "Wickstrom. 
George E. Rodeen, 
Andrew G. Warner, 
Olof Anderson, 



Alfta, Gefleborgs län. 



Befordrad t. kapten d. 15 Apr. 1862. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 



2 :DRA LÖJTNANTER : 



Nora, Westmanland. 
Norrbo, Gefleborgs län. 
Nora, Westmanland. 



Befordrad t. la löjtn. d. 15 April '62. 

" t. kapt. d. 3 Sept. 1862. 
Dog vid Corinth d. 7 Aug. 1863. 
Bef. t. kapt. i ett neger-regemente. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 



1:sta Sergeanter: 



Peter M. Wickstrom. 
Andrew G. Warner. 
Olof Anderson. 



Olof Krans, 
Peter Nelson, 
Olof Olson. 
George E. Rodeen. 



Andrew G. Warner. 
Peter Johnson, 
Olof Wickstrom, 
Jonas M. Johnson, 
Jonas Allstrom, 



Eric Lindgren. 



Olof Anderson. 
Swan J. Norden, 



Befordrad till 2a löjtnant den 15 April 1862. 
" " 2a " " 7 Aug. 1863. 

" 2a " " 29 April 1864. 



Sergeanter: 



Nora, Westmanland. 
Bollnäs, Gefleborgs län. 



Befriad d. 3 Juni 1862; sjuklig. 
Terminen utlupen 1864. 

U M U 

Befordrad t. 2a löjtn. d.3 Sept. 1862. 



. KORPORALER : 

Malung, Dalarna. 
Alfta, Gefleborgs län. 
Ingetorp, Jönköpings 1. 



Befordrad t. la serg. d. 25 April '62. 
Utmönstrad som serg. d. 7 Juli 1865. 
Föll vid Corinth den 7 Okt. 1862. 
Utmönst. som la serg. d. 7 Juli '65. 



Alfta, Gefleborgs län. Termin tilländalupen 1864. 

Trosskusk : 

Befriad den 1 Juli 1862; sjuklig. 



Musikanter i 



Mo, Gefleborgs län. 



Befordrad t. la serg. d. 7 Aug. 1863. 
Dog vid Mound City d. 15 Jan. '64. 



59 



Anderson, Andrew. 
Anderson, Andrew, 
Anderson, Peter E., 
Anderson, Charles P., 
Anderson, Peter, 
Anderson, Wm, 
Anderson, Lars, 
Andershn, Lars W., 
Anderson, August. 
Broberg, August, 
Beck, John, 
Bloom, Gustaf, 
Crow, Andrew, 
Caline, Eric, 
Danielson, Dan, 
Erickson, Lars, 
Erickson, Eric, 
Erickson, Charles J., 
Forsell, Jonas, 
Fredrickson, Claus, 
Granat, John, 
Green, Charles M., 
Hanson, Jonas, 
Harts, Andrew, 
Hillström, John E., 
Johnson, Adolph, , 
Johnson, John, 
Johnson, Nels, 
Johnson, John O., 
Johnson, Hans, 
Johnson, Andrew, 
Johnson, John. 
Johnson, N. J., 
Johnson, John, 
Lind, John, 
Lindgren, Jonas, 
Lock, Andrew, 
Larson, Lars, 
Larson, Andrew, 
Mathews, Olof, 
Moberg, Jonas, 
Norsted, Olof, 
Nesten, Charles, 
Norlin, Olof, 
Norlund, Lars, 
Nyberg, Thomas, 
Olson, Wm. O., 
Olson, Peter, 
Olson, Eric, 



Privata : 

Nora, Westmanland. 

Ofvansjö, Gefleb. län. 

Husna, Westergötland. 

Nora, Westmanland. 

Norsk. 

Bollnäs, Gefleborgs län. 

Torstuna, Westmanland. 

Hvetlanda, Jönk. län, ■ 



Uglebo, Gefleborgs län. 

I u 14 a 

Ore, Dalarna, 
Malung, Dalarna, 



Ofvanåker, Gefleb. län, 



Upsala, 

Stockholm, 

Gefle, 

Ingetorp, Jönk. län, 

Kristianstad, 
Bollnäs, Gefleborgs län, 
Alfta, " " 

Afle, Hallands län, 

Kristianstad, 
Karlskoga, Wermland, 
Närmlose, Linköp. län, 
Bollnäs, Gefleb. län, 
Alfta 



Longfloden, Wermland, 
Alfta, Gefleb. län, 
Nora, Westmanland, 
Nyehed, Linköpings län, 
Nora, Westmanland, 



Ocklebo, Gefleb. län, 
Nora, Westmanland, 



Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Föll vid Corinth den 4 Okt. 1862. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Befriad den 8 Juli 1862; sjuklig. 



Termin tilländalupen 1864. 
Befriad den 1 Juli 1862 ; sårad. 
Transp. till Co. F. den 2 Okt. 1864. 
Termin tilländalupen 1864. 

Il (t u 

Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 

11 11 II (( 

Utm. som korporal d. 7 Juli 1865. 

Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
ii u it .i 

Begick sjelfmord den 27 Juni 1865. 

Utmönstrad den 7 Juli 1865. 

ti ii ii u 

Föll vid Shiloh den 6 April 1862. 
Termin tilländalupen 1864. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Termin tilländalupen 1864. 
Föll vid Shiloh den 6 April 1862. 

Utmönstrad den 7 Juli 1865. 

ii ti .i ti 

Utm. som korporal d. 7 Juli 1865. 
Termin tilländalupen 1864. 



Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Dog v. Hamburg,Tenn., d. 13 Maj '62 
Termin tilländalupen 1864. 
Utmönstrad den 13 Feb. 1865. 
Befriad den 5 Juli 1862; sjuklig. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Utm. som. sergeant den 7 Juli 1865. 
Föll vid Corinth den 24 Aug. 1862. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Utm. som korporal den 7 Juli 1865. 
Termin tilländalupen 1864. 
Befriad den 5 Juli 1862; sjuklig. 

" " 16 Juni " " 

Utm. som sergeant den 7 Juli 1865. 
Termin tilländalupen 1864. 
Befriad den 8 Feb. 1862 ; underårig. 



60 

Peterson, John P., 
Peterson, Lars F., 
Peterson, Peter, 
Peterson, Nels. 
Peterson, Andrew, 
Peterson, Magnus, 
Peterson, P. L., 
Peterson, John, 
Peel, Otto W., 
Rudeman, Olof, 
Swanson, Nels, 
Swanson, Peter, 
Trolin, Eric J., 
Tilman, Nels, 
Toline, Chas., 
Valentine, Chas. J. 
Westlund, Jonas, 
Wickstrom, Hans, 
Young, Frank, 



Alfta, Gefleborgs län, 
Alseda, Jönköp. län. 

Järde, Kalmar län, 
Jerna, Dalarna, 



Y, 



Alfta, Gefleborgs län, 
Högby, Linköp. län, 



Alfta, Gefleborgs län, 



Befriad den 9 Sept. 1862; sjuklig. 
" " 3 Juli " sårad. 

" " 10 Juli " sjuklig. 



" " 12 Juli " sjuklig. 

" " 29 Maj " " 

Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Föll vid Corinth den 3 Okt. 1862. 
Termin tilländalupen 1864. 
Dog vid Newark, N. J., d. 16 Maj '65 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Död. 

Dog vid Rome, Ga., d. 15 Juni 1865 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Rymd. 

Dog vid Corinth den 9 Juli 1862. 
Utm. som korporal d. 7 Juli 1865. 



Anderson, N. P., 
Anderson, John G., 
Anderson, Peter, 
Anglund, Eric, 
Almqvist, Eric, 
Berrnison, Charles G., 
Beck, John P., 
Bloom, John, 
Eriekson, Jonas, 
Erickson, Swan, 
Eriekson, Andrew, 
Eastlund, Charles E., 
Forsse, Olof, 
Hanson, Eric, 
Haslet Peter, 
Hartsell, John E., 
Hedberg, Eric, 
Imberg, Peter, 
Johnson, Charles J., 
Johnson, Olof, 
Johnson, Andrew P., 
Johnson, Swan P., 
Johnson, Gustaf, 
Jones, Andrew, 
Lagerlöf, Frans O., 
Lundgren, Adolph, 
Mortin, Swan II., 
Nord, Andrew. 
Nord, John M., 



Rekryter : 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 



Befriad den 19 Oktober 1862 ; sårad. 

" 23 " " sjuklig. 

Utmönstrad den 7 Juli 1865. 



Befriad den 28 Januari 1865; sjuklig. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865; 



Befriad den 23 Augusti 1862; sjuklig. 
Dog vid Corinth den 10 Juli 1862. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 



Befriad den 18 Juni 1865; sjuklig. 
Befriad den 23 Augusti 1862 ; sårad. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Dog vid Rome, Ga., den 30 Juni 1864. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 



Norsted, Fred, 
Norqvist, Louis, 
Olson Eric, 
Peterson, Jacob G., 
Peterson, John, 
Peterson, Wm., 
Swanson, August, 



Utmönstrad den 7 Juli 1865. 
Termin tilländalupen 1864. 
Utmönstrad den 7 Juli 1865. 



u u 



u u 



61 




o 
o 
< 

o 
§ 



NEKOMA. 

Denna lilla town, som är belägen 5£ mil sydvest om Bishop Hill 
och 8 mil vester om Galva, är, i likhet med denna plats, ett barn af 
Bishop Hill, ehuru såsom sådant på långt när icke så försigkommen 
som Galva. Orsaken härtill är läget. Galva vardt förlagdt vid en stor 
stambana (den vigtigase i vestern) medan Nekoma ligger vid endast en 
obetydlig arm af denna bana, nämligen Galva Keihtsburg-banan. 

Men annars har Nekoma ingenting att klaga öfver i fråga om läge. 
Det hvilar på den höga vackra ås, som utgör gränsen emellan de flod- 
systemer, som underhålla vattendragen Mississippi och Illinois. Häri- 
från eger det en vidsträckt vy öfver en ängd, som inom sina ramar 
omfattar det bördigaste farmland staten eger. Från en upphöjning kan 
man i Nekoma med det nakna ögat å en klar dag se Galva, Bishop Hill, 
Oneida och Woodhull. 

Platsen daterar sin uppkomst från den 21 Juli 1867, då en mr. J. V. 
Woodhull från staden Washington, samt Olof Johnson, Jacob Jacob- 
son, Svan Svanson och Jonas Olson från Bishop Hill grundlade den. Det 
land, som utgör läget, hade nämligen tillhört kolonien, hvars förestån- 
dare hade sålt det till sig sjelfve för ett mycket lågt pris, för att ej 
säga mera. 

Så tidigt som 1854, då det var starkt på tal om att lägga "The 
American Central Rail Road," i hvilket företag Olof Johnson, såsom i 
beskrifningen öfver Galva redan omnämnts, var mycket intresserad, 
hade kolonistyrelsen af detta banbolag utverkat sig rätt att vid Nekoma 
erhålla depot. Denna lilla omständighet jemte den raska fart, hvarmed 
Galva hade börjat gå framåt, föranledde åtskilliga personer att slå sig 
ner vid Nekoma, som derigenom fick ett postkontor, en handelsbutik, 
en doktors^ffice" och en smedja att börja med. 

Men mycket längre kom ej platsen, ty den i tankarne stoartadt 
anlagda banan, som skulle löpa genom Nekoma och ditföra kapital och 
företagsamhet, vardt dödfödd. Detta hade till följd att de flesta bo- 
ningshus, som i Nekoma uppförts, bortflyttades 1861, samtidigt hvar- 
med Nekoma ramlade utför glömskans brådjup, för att tala med 
Vadman. 

Ur detta djup började det krypa upp 1868, då Chicago— Burlington 
— Quincy-banbolaget inköpte den del af A. C. R. R., som var fulländad 
och fullbordade resten. Ett vackert stadshus blef då här anlagdt, och i 
62 



63 

och dermed föll det herrar koloniföreståndare in att, efter några års 
hvila, ännu en gång fresta lyckan på spekulationernas slippriga gebit. 
Invånarnes antal är nu 100. Mycket högre torde befolkningen på länge 
icke komma. Den olycksdigra kolonirättegången har nemligen hämmat 
all utveckling och försatt landinnehafvarne i tvifvelsmål med afseende 
på åtkomsthanlingarnes godhet, hvilket håller allt kapital på vederbör- 
ligt afstånd. 

Åtskilliga svenskar äro här bosatta. Den förste svensk som nedslog 
sig på platsen var George Erickson, hvilken nu bor i Clay co., Kansas, 
och Hans Norström, som ännu uppehåller sig på stället. I affärer äro : 
H. Norström, jern- och brädhandlare ; Peter Engström, smed ; Erick 
Erickson, sadelmakare och John Larson, målare. 




STADEN GALVA. 

Ordet är en rådbråkning af Gefle, hvarfcill platsen först doptes af 
Bishop Hill-kolonisten Olof Johnson, som, sjelf norrländning, ville 
uppkalla den nya byn efter Norrlands största stad. Tanken att här 
anlägga en by, stad eller koloni utgick dock icke från honom eller andra 
svenskar, utan från ett par amerikanare, och tanken blef handling på 
följande sätt: 

År 1853 företogo tvänne personer, J. M. och Wm. L. Wibey, en 
resa från Peoria till Rock Island, hvilken färd förde dem igenom den 
ängd, i hvilken Gal va nu står. Intagna af ortens naturliga skönhet, 
beslöto de att rasta här. De valde då till hviloställe den intagande lilla 
lund, som nu kallas College Park. Förtjust af den verkligt pittoreska 
scen, som mötte hans blick, när han, stående i vagnen, spejade omkring 
sig, utropade då den ene: "hvilket herrligt land. Låt oss köpa det och 
här anlägga en stad!" Sagdt och gjordt. Underhandlingar om köp af 
den präktiga präri-marken inleddes genast med egarne deraf. . Men 
dermed var icke den påtänkta staden framkallad. Endast 3 anspråkslösa 
menniskoboningar spanades och de lågo åtskilliga mil från h varandra. 
För att bilda anknytningspunkt för ett samhälle, dertill fordrades, här 
såsom i nästan alla andra fall i vestern, en jernvägsstation i första rum- 
met. Att förskaffa sig en sådan talisman vardt nu också herrarne Wileys 
första bemödande, det de efter ett helt års förlopp sågo krönt med fram- 
gång, när Chicago — Burlington — Quincy-banbolaget samtyckte till att, 
sedan det för intet fått ett stort stycke land i platsens centrum, uppiätta 
en depot. Detta var 1853. Hösten året derpå började man bygga, och 
i December hördes ånghästen frustande ila förbi u den nya staden,'' 
stundom stannande, förstås, för att aflemna och emottaga frakt och 
passagerare. 

Just vid detta lag var den några år förut, 5 mil derifrån, anlagda 
Bishop Hill-kolonien i sitt bästa flor. Åt densamma försålde nu mr. 
Wiley, som hade inköpt 50 acres söder om stadsplanen, en del deraf och 
en annan del åt Jacob Emery. Härigenom fick Gralva, som ännu var 
blott en tanke, en mera påtaglig form. Ty de företagsamme koloni- 
sterne ville, som det synes, ha en syster åt sitt första barn, som väl fro- 
dades ensam, men icke desto mindre fann ensamheten lång. På grund 
af denna omständighet tillätos de att bestämma platsens namn, och hr 
64 



65 

Olof Johnson frambar då fostret och nämde det Gefle, som i amerika- 
narn es mun vardt Galva. 

Tre år derefter hade platsen 1,500 invånare, af hvilka ett stort antal 
voro svenskar, genom hvilkas företagsamhet Galva snart utvecklade sig 
till en betydande köping. Bishop Hill-kolonien var det som lät uppföra 
det första boningshuset som kunde kallas välbygdt. (Det bebos nu af 
hr E. A. Lynd). Ett annat bygnadsfö retag under koloniens auspicer 
var den rymliga tegel bygnad, hvari för en tid man bedref fläskpackning 
för kloniens räkning. Högeligen spekulativ som hr Olof Johnson, 
koloniens affärsföreståndare, var dröjde det ej länge, innan han upp- 
tänkt och igångsatt en mängd andra industriella företag, som ansenligt 
bidrogo till Galvas uppkomst, ehuru de inte alltid lände Bishop Hill- 
kolonien, som betalte fiolerna, till någon fromma. 

År 1854 påbörjades af firman Johnson & Farr en större rörelse' i 
det hus, som nu innehafves af J. A. Regnell. Johnson representerade 
här kolonien, som hade intresse äfven i detta företag. Hr E. U. Nor- 
berg tjenstgjorde som bokförare. Sådan samt tillika affärsföreståndare 
var hr Peter Peterson i det stora magasinshuset, i hvilket förrättades en 
i sanning aktningsvärd spanmålsaffär, i det ofantliga sädesförråder här 
uppköptes och afsändes, hvarigenom Galva blef en af statens mera bety- 
dande spanmålsorter. Kolonien lät vidare uppfora den bygnad, hvari 
hr N. Ronnqvist nu drifver sin grocery-affär, samt det hus, som nu 
förvandlats till hotell, men som i förstone utgjorde en bankinrättning, i 
hvilken Bishop Hill-folket egde ett ej ringa intresse. Förmodligen var 
det den smak för penningetransaktioner, kolonien härigenom fick, som 
kort derpå ledde den in uti "The Western Exchange"-experimentet, 
hvarpå tusentals med möda förvärfvade dollars "ströko i skrinet." Af- 
fären var en af den tidens s. k. u wild cat ventures." 

Omkring 1855 föll det kolonien in att försöka sin lycka på tidnings- 
området. Ett tryckeri anskaffades och veckotidningen "Svenska Re- 
publikanaren" uppsattes, med hr S. Cronsioe såsom redaktör. Såsom 
"konstförvandtelever" inträdde på det nya tryckeriet tvänne af kolo- 
niens yngre medlemmar, nämligen Eric Berglund, nu löjtnant i Förenta 
Staternas arme, och Andrew Chaiser, medlem af det bolag, som utgifver 
Svenska Tribunen. "Republikanaren," som var "Hemlandets" förste 
medtiiflare, leddes, såsom namnet antydde, i republikansk riktning och 
var i religiöst hänseende okyrklig och osekterisk, d. v. s., stod ej på något 
visst samfunds sida. Väl redigerad som tidningen var och egande i ko- 
lonien ett kraftigt stöd, gick den ganska bra för sin tid. Omsider ön- 
skade hr Cronsioe att blifva ensam egare af den, och deremot hade ko- 
lonien intet att säga, utan öfverlät villigt den journalistiske pionieren åt 
dess redaktör. Men dermed blef också dess existens genast osäker, och 

x 



66 

efter en kort men modig strid strök Republikanaren flagg och gick under 
i brist på understöd. 

På tal om ofvannämda Olof Johnson måste man medgifva, att han 
var i rätt många afseenden en sällsynt karaktär. Han var en sorts Jay 
Gould till skaplynnet. Han ansåg ingenting omöjligt, och med ville 
han vara hvarhelst det gälde att företaga något nytt, som lofvade fram- 
gång. Men han nöjde sig icke gerna att endast vara med: han vill leda. 
Dertill berättigades han också på grund af inånga egenskaper, såsom 
en kraftfull vilja, klar affärsblick, djerfhet (ej utan försigtighet) och 
drift. Han var en af de förnämsta befordrarne af förslaget att bygga 
"The American Central R. R.," som skulle löpa från Fort Wayne i In- 
diana genom Illinois till Iowa. Flera framstående personer, bland andra 
Robert C. Schenk, f. d. amerikansk minister i England, stälde sig i 
spetsen och ingåfvo på så sätt förtroende för företaget. Bishop Hill- 
kolonien åtog sig då att lägga banbanken från Indianas gränslinie till 
Mississippi-floden och tecknade sig på samma gång för aktier till ett 
belopp af $1,000,000. Men sedan den utfört en ganska dryg del af ar- 
betet, blefvo aktierna värdelösa och hela företaget afstannade, med på- 
följd att kolonien led en kännbar förlust. Om emellertid 1857 års kris 
icke kommit emellan och omöjliggjort arbetets fortsättande, så hade — 
det medgifves af sakkännare — kolonien här riktat sig med en ofantlig 
summa såsom vinst på affären. 

Under Gal vas tidigaste skede vistades der en svensk familj, som 
hette Youngberg (Ljungberg?) och dref en liten handelsrörelse i den af 
A. R. Soper nu använda lokalen, och en dörr venster om honom hade 
en eccentrisk svensk vid namn Eric Quick slagit sig ner såsom urrepa- 
rerare, vid sidan om hvilket yrke han egde åtskilliga andra sysselsätt- 
ningar, emedan han gick och gälde som en slags tusenkonstnär. Båda 
dessa personer bo nu i Kalifornien, såvida de ej nyligen tagit afsked af 
tiden och följt med den stora skara, som utvandrar till det okända 
landet. 

Vi ha nu sett, att vårt folk utgjort en aktningsvärd faktor vid fram- 
kallandet af Galva-sambället. Det oaktadt hafva svenskarne här icke 
hunnit någon numerisk styrka. En af orsakerna härtill är den om- 
ständigheten att de i början gingo miste om det fotfäste, som fordrades 
för ditlockning af landsmän. De, hvilka deltogo i "köpingens 1 ' danande, 
tillhörde nemligen Bishop Hill, der de ägde sina såväl timliga som 
andliga hem och dit de hvarje lördagsqväll begåfvo sig, för att åter- 
vända på måndags morgonen, styrkta till tron af den själaföda, de under 
söndagen hade åtnjutit. En liten förändring i detta förhållande inträf- 
fade 1861, då kolonien defacto upplöstes och då Galva på grund häraf 
erhöll en liten tillöknine i ill sin svenska befolkning. 




Jf-cmaj 



GALVA. 

Se aid. 299. 



^ 



67 

Men om Galvas svenska element icke är så starkt i numeriskt hän- 
seende, så är det ändå märkligt i fråga om de egenskaper som betinga 
en orts eller stads andliga tillväxt. Den id och flit, som utmärkte våra 
landsmän härstädes under koloniens stormaktstid, utmärka dem än. 
Hela apotekarerörelsen ligger t. ex. i deras händer. Tre väletablerade 
apotek finnas å platsen, förestådde af Peter Larson, L. P. Ek och John 
W. Ekstrand. De stå äfven främst i speceri- och mjölhandel, hväri 
firmorna Nelson Ronnqvist och John A. Regnell göra stora affärer. 
Med möbler drifver Peterson & Herdien en betydlig handel. Hr S. P. 
Johnson har i många år varit den ledande skräddaren och klädeshandla- 
ren, och är det än, ehuru han i hr A. Peterson fått en medtäflare. I sko- 
handel träffas inga andra än svenskar. Firman Anderson & Engstrand 
är i detta fack den förnämste, hvarefter kommer A. B. Peterson och O. 
C. Berg. För öfrigt tilltror sig ingen köpman i Galva att lyckas i sin 
affär, om han ej eger en eller flera svenska biträden. 

Hr Jonas W. Olson, hvilken länge fungerat såsom polisdomare och 
town-uppbördsman, är en af ortens mera begåfvade politici och advo- 
kater. Herrar J. A. Regnell och Lewis F. Mattson tjenstgöra som "town 
trustees." 

Af mera arbetsgifvande företag må nämnas kolgrufveindustrien, 
den der dock på senare tiden lidit af det allmänna affärstrycket. Fler- 
talet af dem, som gjort sitt uppehälle i denna gren, äro svenskar. 
Några af dem koramo 1876 på tanken att bilda ett aktiebolag i ändamål 
att med så mycken större framgång kunna bedrifva kolbrytningen. 
Grundmedlemmar i detta under statslagen inkorporerade bolag voro 
And. Sundqvist, Eric Sundqvist,' Peterson & Herdien, Eric Lundin, 
Louis Nöjd, Peter Lund och And. Larson. President, And. Sundqvist; 
sekreterare och kåsör, Peter Herdien. Man började med $3,000 och 
har producerat i medeltal 25,000 bush. kol om året med 8 a 10 arbetare 
sommartiden och 20 a 30 under vintern. Bolaget, som inköpt rätt att ? 
15 år bearbeta en yta å 15 acres, har hittills upphissat all kol med hästs 
kraft, men har nu börjat att använda ångkraft för ändamålet. 

En återblick på Galva visar äfven, att det var här tidningen Svenska 
Tribunens vagga stod. 1869 den 4 Jan. började Kapten Eric Johnson 
härstädes utgifva en å både svenska och engelska tryckt tidning, kallad 
"The Illinois Swede." Bladet utkom då i sexspaltigt format, men öf- 
vergick till niospaltigt i Juli samma år, då hr A. Chaiser ingick som 
delegare. 1870 den 1 Jan. förändrades tidningen ivknfolio till quarto i 
form, bibehållande ännu de båda språken i texten, hvaraf 6 sidor voro 
svenska och 2 engelska. Den utgick då i en upplaga af 1,000. Sam- 
tidigt utgafs af samma firma ett uteslutande engelskt blad, "The Galva 
Republican." Att nu trycka båda dessa med en handpress, var ej längre 
möjligt, och inköptes derför en ångpress, mäktig att göra 1,476 aftryck 



68 

i timmen. I Aug. 1870 blef hr C. F. Peterson medlem i firman och öf- 
verhandtog redigeringen af "The Illinois Swede," som nu vardt uteslu- 
tande svensk och antog namnet "Nya Verlden 1 ' något senare. Året 
derpå flyttades den till Chicago, der den 1877 sammanslogs med "Svenska 
Amerikanaren 1 " och omdöptes till Svenska Tribunen. 

Någon uteslutande svensk hemlig förening finnes här icke. För 
några år sedan fans en blomstrande Good Templars Lodge, men den har 
dött sotdöden för länge sedan; den har således icke gått under i striden 
med Kung Alkohol. Landsmännen i Galva äro allt för nyktre och 
måttlige att för någon längre tid vidmakthålla en nykterhetsförening. ! 

I kyrkligt hänseende står Gralva icke efter något annat svenskt 
"nybygge," detta ehuru Robert Ingersolls åsigter ha vunnit fäste i 
många sinnen, af hvilka ej så få äro svenska. Kristendomens vänner 
hafva här verkat med både nit och framgång ibland vårt folk, och sär- 
deles lyckosam har den metodistiska missionen varit. 1867 den 3 Maj 
bildades här en svensk metodistförsamling, hvars föreståndare blefvo 
Lars Hanson, Olof Peterson, John Lind, John Axling, Lars Boström, 
Nils Blomberg och Olof Johnson. Någon stadigt anstäld predikans 
ägde församlingen i början icke, men besöktes tidt och ofta af pastor A. 
J. Anderson, som vårdade Bishop Hill-församlingen och som, med sin 
karakteristiska energi, genast gick till verket att anskaffa en kyrka för 
den unga hjorden. Detta försök, hvari pastor A. naturligtvis biträddes 
af andra, kröntes på kort tid med vacker framgång. Ett litet tempel, 32 
fot bredt och 42 långt, uppfördes till en kostnad af $3,000, som betaltes 
kontant. 1872 bygdes straxt bredvid detta gudstjentshus ett litet pa 
storsboställe, hvilket med tiden vardt alltför anspråkslöst och efterträddes 
1878 af ett större vackrare, hvilket kostade $1,300 i uppföring. Vid 
församlingen ha i tur och ordning verkat: B. Simpson, Aug. Wigren, 
H. W. Eklund, C. A. Verene, A. T. Westergren, C. A. Stenholm, J. O. 
Nilson och Fred. Ogren. 

Den lutherska församlingen på platsen daterar sig ifrån 1867 
hvilket år 40 personer förenade sig och böljade systematisk gudstjenst- 
öfning, ställande sig under Augustana-synodens kontroll. Pastor P. M. 
Sannqvist hade genom en serie predikningar beredt fältet emellan sagde 
år och 1866, då han, bosatt i Alton a, började göra reguliera besök i 
Gal va för att väcka den hos befolkningen slumrande fädrens tro. 1873 
bygde församlingen, som nu eger 100 kommunikanter, en kyrka för 
$3,000, hvarå finnes blott $300 skuld. Prest aflönas här icke, utar, 
åtnöjer man sig ännu med besök af studenter från läroverket i Rock 
Island. Föreståndare {Board of Trustees) äro: Sven Anderson, And. 
Sundpvist och Frank Linde. 






ANDOVER TOWN OCH TOWNSHIP. 

Utom Bishop Hill, hvilken plats, som vi visat, grundlagts och ut- 
vecklats af svenskar, finnes inom Henry county intet nybygge*) som är 
så uteslutande svenskt som det gamla stadiga Andover. Men innan vi 
ingå en beskrifhing af detsamma, skola vi egna några minuters upp- 
märksamhet åt townshipet med samma namn, enär dess historia eger 
mycken gemensamt med nybyggets, liksom den i sin ordning är i 
många hänseenden förknippad med andra mindre, inom detta township 
belägna, nybyggens häfder. 

Andover townships norra del har en jordmån så bördig som man 
kan träffa någonstädes under solen, hvaremot den södra halfvan är dels 
mera stenbunden och backig, dels, å sina ställen, bestående af s. k. 
"bottomland." Den förr omtalade Edwards-ån kommer med sin norra 
arm in uti detta towship å sektion 24, medan dess södra gren bryter in 
å sektion 35, hvarpå de båda sammanflyta i det sydvestra hörnet af sek. 
22, hvarifrån floden fortsätter i vestlig riktning genom distriktet. Å 
sektion 13 börjar ett skogsbälte som sedan sträcker sig vesterut genom 
hela townshipet, varierande i vidd från \ till f mil. 

Den förste hvite man, som här nedslog sina bopålar, var den i Henry 
countys historia omtalade dr. Baker, hvilken anlände den 6 :te Maj 1835, 
dock för att stanna här endast en kortare tid. I Juni samma år var det 
som det första steget togs att bilda någonting som kunde kallas ny- 
bygge. Det var nemligen då som en reverend Pillsbury, en mr Slaug- 
ther och en mr Pike kommo såsom en komité för att utse läge för en i 
New York bildad koloni. De utvalde ett större stycke land, h varafen 
del utlades till stad. Gator, gränder, torg och tomter m. m. uppmättes 
och kartlades, och för att antyda det någonting stort skulle varda utaf 
denna obety dliga begynnelse kristnades den blifvande staden (kristen- 
domens prospektiva lärdomshögsäte) till Andover, hvilket namn, som 
bekant, bäres af ett universitet i Ny England. 

Det sätt, hvarpå de sedan började verkliggöra sitt ideal, var att 
bygga en mjölqvarn, hvilken, sedan den några år troget tjenstgjort, 
gjorde som mängden af menniskor gör: den följde med strömmen. 



*) Vi begagna ordet nybygge i stället för settlement, emedan det är rent svenskt 
och låter bättre, ehuru — vi medgifva det — många s. k. nybyggen äro ganska 
gamla. 

69 



70 

Vid denna tid var, som lätt förstås, befolkningen i antal ringa och 
underkastad många svårigheter. Till en af dem hörde att de fingo gå 
till Knoxville för att hemta och aflemna sin post. Denna olägenhet af- 
skaffades sedermera, då Andover fick ett eget postkontor i det hus, som 
beboddes af den i trakten allmänt bekanta och lika allmänt vördade 
"Aunty 1 ' Miller de sista åren hon lefde. De, som minnas den tiden, om- 
tala att bref-postportot då var 25 cents, enkel vigt. 

Den första som föddes i Andover township och fann sig ega hvitt 
skinn var Mary E. Woolsey, dotter af Jessey Woolsey och nu Edmund 
Bucks äkta hälft. 

Den Föeste Svensken 

som satte sig ner i Henry county var en sjöman vid namn Sven Nel- 
son, h vilken ankom 1840 och valde till hemort Andover, der han 
också lefde i ro, glömsk af hafvets vind och våg, tills för några år 
sedan, då han i Charons färja for öfver tidens elf för att kasta ankar i 
någon hamn på den andra sidan. Men denne Nelson hade ingen familj 
och utgjorde derför, rätt betraktadt, icke det svenska nybyggets egent- 
liga början. Det var ej förr än sju år senare som 

De Svenska Banbrytarne 

ankommo. Före dem hade endast några få andra anländt och slagit 
sig ner vid randen af ofvannämda skog. När svenskarne omsider an- 
kommo blef dem stugan för trång. De flesta afsålde hvad de ägde och 
begåfvo sig till mindre "utländska trakter," medan de, hvilka kommo 
med afsigt att här göra sig bofasta, ansågo bäst vara att följa de förras 
föredöme — begifva sig längre bort för att icke blifva försvenskade. 
På det sättet vardt Andover ett så godt som uteslutande svenskt sam- 
hälle. 

Till bröderne Hedström — den då i Victoria boende och den i New 
York verkande — tillhör förtjensten att hafva vändt en del af den sven- 
ska invandringen åt staten Illinois. Som under rubriken Bishop Hill 
blifvidt nämdt, var det rev. Hedström som i New York rådde B. H.- 
koloniens föregångare, mr Olof Olson, att styra kosan till denna stat, i 
det han rekomenderade honom till sin broder i Victoria; och på samma 
sätt vägledde han Andovers första svenska nybyggare. Omständighe- 
terna vid deras hitresa och ankomst voro i korthet följande : 

Ar 1845 anlände till New York i sällskap med några andra en per- 
son vid namn Peter Kassel från Kisa i Sverge. Från New York begåfvo 
han och hans följe sig till Filadelfia, vidare till Cincinnati och der- 
ifrån längs Ohio-floden till Mississippi-floden, den de följde upp till i 
närheten af Burlington i Iowa och slogo sig slutligen ner ett stycke 



71 

vester om denna stad uti ett nybygge som efteråt fick namnet New 
Sweden. 

Desse personer, som voro från Sverges södra del, hade aldrig sett 
eller hört talas om Illinois' bördiga slätter, bvadan de voro fullkomligt 
tillfredstälde med den af skogsnår och backar utmärkta trakten i och 
omkring New Sweden. 1847 kom ett annat utvandrare-sällskap ifrån 
samma del af Sverge. Hafvande brefvexlat med Kassel och af honom 
rådts att ansluta sig till hans nybygge i Iowa, var det vid ankomsten 
till New York desse personers afsigt ätt fortsätta resan till New Swe- 
den. Det var då som "fader" Hedström lyckades att med föreställnin- 
gar om denna stats fördelar i fråga om jordbrukskallet beveka dem att 
taga vägen genom Illinois och Victoria, der hans broder bodde, på det 
de måtte sättas i tillfälle att se huru saker och ting tedde sig deroni- 
kring. När denna skara, i hvilken funnos N. J. Johnson med hustru 
och adoptiv-dotter, från Jerda i Kalmar län, samt Anders Johanson 
med hustru och tre barn, från Lönneberga i samma län, anlände till 
Victoria, blef den af mr. Hedström derstädes visad till Andover, hvarest 
100 emigranter skulle, enligt ett af ett landbolag åt Hedström gifvet 
löfte, blifva väl mottagna och i början försörjda. N.J.Johnson och 
hans familj blefvo då i Andover inbjudna att stanna en tid i rev. Pills- 
bury's hus, som stod å den tomt, hvarå hr John A. Larsons hem nu 
står. Detta var, som sagdt, 1847. Någon tid derefter flyttade den 
Johansonska familjen in uti en stockhydda, hvilken sednare gifvit 
vika för Andovers "Barnhem." Året derpå flyttade samma familj in uti 
en annan stockhydda, som ännu qvarstår å den nordöstra fjerdedelen af 
sek. 24, Lynn township. Under samma hyddas tak fingo Anders Johan- 
son och hans familj samt familjen Freeberg äfven rum. Plats fans till 
och med för en ung man såsom "boardare." Denne unge man var John A. 
Larson, som blifvit förunnad att spela en rätt framstående rol i Andovers 
historia. Ej långt derifrån bodde samtidigt en viss Nils Nilson i ett 
slags torfhus, samt en annan, som hette Hurtig och hans familj i en 
liten koja. Alla desse ofvan nämde utgjorde, jemte kapten Wiström, 
hvilken hade utgått ur Bishop Hill-kolonien, Andovers svenska pionierer 
eller vägbrytare. 

De kommo, såsom nästan alla emigranter komma, fattiga och obe- 
kanta med landets förhållanden. Men de voro, som mängden af svenska 
utvandrare är, flitige, sparsamme och försakande. Hos dem brann 
en varm önskan att få en egen täppa och ett eget hem, om än aldrig så 
ringa, vore det blott mäktigt att befria dem från den oro, hemlösheten i 
ett främmande land förorsakar. De två Johansönerne, Nelson och Free- 
berg gingo redan 1848 i författning om inköp af hvar sina 10 acres land 
för $1.25 pr acre, men endast N. J. Johnson och N. Nelson voro i stånd 
att erhålla åtkomsthandlingar, hvadan de T utan tvifvel, kunna anses så- 



72 

som deförsta svenska landegarne i Henry county, när ej den något äldre 
B. H.-kolonien tages i betraktande. 

Sedan N. J. Johanson fått sitt lilla landstycke var hans första om- 
tanka att bygga sig en egen stuga. I detta lofvärda värf blef honom 
John A. Larson, som då var ung och som alltid färdig att gå sina lands- 
män till mötes, behjelplig, men det må med rätta sägas, att han vid 
byggandet af Johnsons residens icke så noga följde den moderna arki- 
tekturens lagar. Och derför klandrar honom ingen. Nödvändigheten 
känner ingen lag, och ehuru Larson hade goda mekaniska anlag, sak- 
nade han likväl motsvarande goda materialier. En ståtlig ek utsågs till 
det blifvande husets nordöstra hörnpost och afhöggs så högt upp att 
stubben blef, der den stod, lika hög som det påtänkta huset, hvarefter 
hela verket fullbordadess efter någorlunda samma plan. Man finner 
ännu denna för Andover primitiva boning qvar der den af Larson bygdes, 
stående såsom ett stumt men ändå vältaligt vitnesbörd om den sinn- 
rikhet, välviljan och nödvändigheten tillsammans kunna framkalla. 
Stugan står visserligen inom Lynns township, men den anses ändå till- 
höra Andover, och vallfärdaren till densamma får alltid veta att den är 
den första svenska boning der på platsen samt ett värderikt historiskt 
minne. 

Familjen Johnson lefver ännu å sin 1848 köpta egendom. Hufvudet 
för familjen, mr Johnson, är nu gammal och hans hustru ännu äldre; 
han är nämligen född 1810 och hon 1805. Men de äro i ganska goda om- 
ständigheter; deras 10-acres-farm har vuxit till 43 acres och de hafva ej 
så litet reda penningar utlånta. Det oaktadt fortsätta de med samma 
måttliga vanor och samma sparsamhet, som utmärkte deras tidigaste 
pionier-lif. De äro för öfrigt mycket fromma och nitiska medlemmar i 
den svenska metodistförsamlingen på platsen. 

Anders Johnson eller Johanson dog 1849, men hans hustru lefver 
ännu och är omgift med Samuel Johnson från Orion. Ehuru ålderstigen 
eger hon än i friskt minne många händelser från den tid då hon som 
emigrant anlände. En liten episod som tilldrog sig under resan från 
La Salle till Andover gör här anspråk på rum. Hennes sällskap hade 
träffat öfverenskommelse med en forman om barnens och qvinnornas 
transport från den ena till den andra platsen. Som vanligt är när det 
är fråga om emigrant-befordring, var formannen mer än lofligt vårdslös 
om sina passagerare, dem han placerade uppe på några höga lårar, hva- 
dan de, passagerarne nemligen, kommo nära att ramla ner och ut ur 
åkdonet, när detta sattes i gång. Mrs Johnsons på svenska framförda 
protester förmådde ej kusken att vidtaga någon förändring med hänsyn 
till sittplatserna. Detta föranledde den uppbragta qvinnan att förändra 
taktik. Hon fattade karlen i kragen och skakade honom så efter- 
tryckligt att han slutligen förstod och efterkom hennes önskan. För 



73 

öfrigt kommo de nära att svälta ihjel på resan, som varade i flera dagar, 
ty de voro alldeles utan både matsäck och penningar. Genom att, när 
hungren började blifva alltför pinande, afsälja några klädesplagg, lyc- 
kades de få nog till inköp af något fläsk och bröd, hvarmed lifvet uppe- 
hölls tills de huuno resans mål. Af detta sällskap lefver ännu Nils 
Nilson i Andover, och mr Freeberg i Colfax, Iowa; Hurtig, som bodde 
söder om "deacon Bucks place," dog 1849, men hustrun lefver nu i Polk 
co., Nebraska, dit hon flyttade för fem år sedan, och kapten Wiström 
for till Kalifornien 1850, men återvände kort derpå och dog å Bishop 
Hill. 

Ofvannämde John A. Larson, som är från Oppeby i Östergötland, 
utvandrade 1848 och tillbragte sin första natt i Andover under Hurtigs 
tak. Han var den förste i sin socken som utvandrade till Amerika. 
Tanken på detta steg väcktes hos honom vid läsningen af en gammal 
geografisk skolbok. Han kom nämligen derigenom att inse det Sverge 
icke utgjorde hela verlden, utan att det funnes andra lika stora och 
mycket större samt i många afseenden bättre länder. Emellertid stan- 
nade han ej länge i Andover, utan begaf sig till Galesburg, der han lärde 
vagnsmakareyrket. Men Kalifornia-febern kom straxt derpå, och 
1850 var han en af dem som föll in uti den stora karavanen af lyck- 
sökare, hvilken trotsade farorna i den amerikanska öknen för att uppnå 
Stillahafskustens Eldorado. Lyckligtvis var han utrustad med en 
ovanligt stark krops-konstitution och blef derför en af de få, hvilka icke 
gingo under på resan. Han berättar att han vid framkomsten till 
öknens vestra rand såg en af törst och sjukdom lidande person bjuda en 
handfull af guldmynt för en munfull af vatten utan att erhålla den, 
emedan den, som hade vattnet, hemtat det 14 mil derifrån för en sjuk vän. 

Larson återvände 1851 och arbetade i sitt yrke i Galesburg till 1853 
då han flyttade till Andover och der upprättade -egen verkstad och dref 
rörelse i 15 år, under hvilken tid han inköpte rev. Pillsburgs "homestead, 1 ' 
å hvilket han bott allt sedan dess. Förtrogen som han tidigt blef med 
engelska språket, har han i allmänna saker alltid varit sina landsmäns 
hjelpreda, och ehura han ej kan sägas hafva i hufvudsak delat deras po- 
litiska och religiösa åsigter, har han dock alltid haft deras förtroende, 
såsom bevis hvarpå må nämnas att han innehaft town-supervisor-embetet 
4 år, assessors-embetet 12 år och fredsdomare-embetet 15 år. Honom är 
Andover township för öfrigt skyldig sin tacksamhet för sina goda all- 
männa vägar och bryggor. Hans händelserika lif har äfven i ekonomisk 
bemärkelse krönts med framgång. Han eger, utom sitt "homestead," 
587 acres godt f armland. Ã…tta barn samla sig omkring honom, men 
hans hustru, som hade följt honom i 26 års strider, dog 1879. 



74 

Tillökning i Antalet 

erhöllo Andovers första svenskar 1848, då Gabriel Johnson och Gustaf 
Johnson ankommo, hvilka båda nu bo å sek. 31. Men ett större antal 
svenska emigranter hade ankommit redan 1846, hvilket år skeppet 
Virginia, fördt af kapten Johnson, öfverförde 75 personer från Göteborg 
till New York, hvarifrån de, efter mångahanda svårigheter och ett 
längre uppehåll på vägen, anlände till Andover. I detta sällskap voro 
bland andra följande : Samuel Johnson, från Södra Wi, med hustru och 
tre söner; Holland Elm från Gammalskil i Östergötland med hustru, en 
son och två döttrar; Eric Peter Anderson, från Kisa, med hustru, 
två söner och tre döttrar; Sam. Samuelson, också från Kisa, med 
hustru och fyra barn, af hvilka tre lemnades i Buffalo vid afresan 
drifrån, och Måns Johnson, (han dog i Buffalo) från Kisa, med hustru 
och en son (Jonas Peter Johnson som jemte sin mor nu bor i Western 
township.) 

Desse och hela deras sällskap blefvo vid framkomsten till Albany, 
New York, på bedrägligt sätt beröfvade de små penningebelopp de egde, 
så att de icke hade en cent qvar för sina mest trängande fysiska behof. På 
vägen emellan sistnämnda stad och Buffalo lifnärde de sig med vilda plom- 
mon, dem de funno längs kanalbanken, samt med livad de dessutom lycka- 
des komma öfver. Väl i Buffalo kunde de ej fortsätta längre, utan måste 
stanna der två år för att skaffa sig medel nog att kunna fullborda resan, 
hvars mål var Kassels nybygge i Iowa, men sedermera blef, genom mr 
Hurtigs råd, Andover, dit de anlände 1848. Af desse bor nu Samuel 
Johnson, född 1805, i Orion, Henry co., och har sedan sin första hustrus 
död, som inträffade 1849, gift sig med enkan efter Anders Johnson. 
Eric Peter Anderson dog 1854, och hans hustru har nyligen afsomnat. 
En af döttrarne är gift med Axel Burgeson, den andra är enka och bor 
i Rockford, Ills., och den tredje bor ogift i Lynn township. En af sö- 
nerna är i Kansas, och den andre hemma. Samuel Samuelson och hans 
hustru ha flyttat till Galesburg, och en af deras döttrar är gift med 
Edgar Nicholls som bor i närheten af Cambridge. 

Bland dem, som kommo 1849, voro Nils P. Peterson, från Lönne- 
berga, Kalmar län, och hustru, hvilka nu återfinnas i goda omstän- 
digheter å sek. 33 af Western townsip. Anders Peter Larson är för 
längesedan död, men döttrarna lefva, Anna Larson bor å sek. 8, An- 
dover townsip, och är gift med A. P. Peterson, som också anlände till 
Andover 1848 och derför bör räknas till de första nybyggarne; — den 
andra dottern är gift med Hans Möllerhof från Bergsjö i Helsingland. 

Med den lilla år 1849 anlända skaran kom Pehr Svenson från Djurs- 
dala, Kalmar län, och hans familj, bestående af hustru, son och dotter. 
Den senare dog i Priceton, llls., vid genomresan, af koleran, som kort 



75 

derpå äfven bortryckte modren. Svenson sjelf lefde till han blef 81 år. 
På sina sista år sysselsatte han sig med att koka tjära ur tallqvistar, 
upplockade längs en jernbana, der de fallit såsom skräde vid arbetet. 
Af från 3 till 4 lass af dessa knubbar frambragte han 7 a 8 gallon ren 
Kära och förtjenade derpå ej så litet. Sonen S. P. Peterson bor nu å 
sektion 31 i Osco township, der han eger 400 acres det aldra vackraste 
land, hvarjemte han besitter 160 acres i lowa. Vid framkomsten till 
Andover hade han och hans fader mottagits af Gust. Johnson å sek. 31. 
Men de beredde sig snart ett eget hem, i det de togo 40 acres regerings- 
land något vester om Johnsons farm, och uppförde dera 1850 en stock- 
hydda, unders hvars tak de bodde 9 år. De, liksom alla andrå, egde i 
början att söka sin utkomst genom arbete för andra, och den gamle fick 
då för ett dagsverke 50 cents, medan den yngre icke tillerkändes mer än 
25 cents. Denne Svenson (den äldre) tillverkade det första svenska 
åkdonet i Henry co. Det var gjordt på det aldra enklaste sätt, och i 
detsamma sågos fader och son om söndagarne färdas till den anspråks- 
lösa kyrkan, dragne af ett oxpar. Vår tids Andover-svenskar åka med 
granna ekipagen till en kyrka, som är en af de största och vackraste 
landskyrkor i hela vestra Amerika. 

Andovers Förste Svenske Prest 

var pastor L. P. Esbjörn, som ankom i spetsen för ett emigrantsällskap 
1849. 

Rörande anledningen till hans utvandring och resan hit yttrar pa- 
stor-Erland Carlson bland annat följande i en artikelserie, införd i 
"Missionsvännen :" 

"Uppfordrad af många kristliga vänner och understödd af Svenska 
Missionssällskapet i Stockholm, företog pastor Esbjörn vid midsommar- 
tiden 1849 resan till Amerika. I sitt sällskap hade pastor E. ett ej ringa 
antal emigranter från norra Sverge. Resan anträddes från Gefie med 
svenska briggen "Cobden." I Helsingborg, der skeppet lade till för 
natten, fick pastor E. följa ett af sina barn till dess sista hvilorum och 
lemna det såsom en dyrbar pant åt fosterjorden. Begrafningen förät- 
tades af dr P. Wieselgren, som då var kyrkoherde i Helsingborg, och 
processionen utgjordes, utom af nästan hela postors E :s sällskap, af 
mamsell Cecilia Fryxells skolbarn. (Hon hade vid denna tid flickpen- 
sion i Helsingborg). Framkomna till New York möttes pastor Esbjörn 
och hans sällskap af en kapten Widerström, hvilken skulle tjen a dem 
såsom ledsagare inåt landet. Han hade tillhört Bishop Hill-kolonien, 
hvilken anländt till landet tre år tidigare, men hade lemnat densamma 
och var nu bosatt i Andover. I New York fans ett kompani, "Land- 
association," som uppköpt mycket land i Henry county och utlagt 



7<* 
staden Andover. Pastor E. med sällskap hade ämnat sig åt Knox co. ; 
men sedan nämda kompani lofvat gifva 10 acres land till en svensk 
luthersk kyrka, beslutade man sig for att ställa kosan åt Andover. Re- 
san gjordes med kanalbåt till Buffalo och derifrån med ångbåt till Chi- 
cago. Sedan Detroit passerats, dog ännu ett af pastor Esbjörns barn, 
och blef i en mycket skröplig kista begrafvet i en sandbank på stranden 
af Lake St. Clair. Pastor Esbjörn insjuknade äfven och måste med sin 
familj stanna i Chicago; men sällskapet, ledsagadt af kapten Widerström, 
begaf sig till Andover. Då pastor E. tre veckor sednare äfven anlände, 
fann han till sin stora sorg, att de flesta af hans sällskap hade utaf 
methodistpresten Jonas Hedström blifvit öfvertalade att lemna Andover 
och begifva sig till Victoria. 

Man möttes i Andover af nybyggare-lifvets vanliga svårigheter, 
sjukdom, brist på rum m. m. Pastor Esbjörn lyckades dock for sig och 
sin familj hyra ett par små och låga rum i andra våningen af ett, en och 
en half våning högt, hus, vanligen kändt under namn af "mr Mix' 
place." 

Af dem, som kommo i pastor Esbjörns sällskap, funnos, bland andra, 
Jonas Anderson från Hille i Helsingland, hans hustru och tre minder- 
åriga barn, Eric, Kristina och Jonas. Sjelf reste han med sönerna 1859 
till Colorado, men hustrun är ännu qvar i Andover, och dottren är gift 
med Eric Westerlund, som har en större farm och drifver kreatursafvel 
å sek. 28, Osco township. Vidare fans i Esbjörns skara Olof Nordin 
med tre barn, men de hafva afflyttat från orten, och ingen vet hvarthän. 
Ofvannänmda Jonas Anderson och Matts Erson, nu tillfinnandes å sek. 
16, Andover township, hvilka båda äro från Hille, Helsingland, hvarifrån 
de samtidigt (1849) utv. till Amerika, företogo 1850 en resa till Kalifor- 
nien, men återvände 1851. S. P. Streed (Strid) från Nora i Östergöt- 
land kom, äfven han, 1849. Han hade tjehat 10 år i det kungliga lif- 
grenadier-rege mentet, hade varit gift tre gånger och var fader för 15 
barn, af hvilka 8 f. n. lefva. Hans bostad var å sek. 36, Andover town- 
ship. Oke Olson från Ofvansjö i Gestrikland, fader för postmästaren 
i Andover, O. Olson, ankom till New York 1846 i sällskap med en skara 
Bishop Hill-kolonister, men skilde sig vid dem och stannade först ett år 
i Brooklyn och sedan 2 år i vestra New York, hvarifrån han 1849 vände 
sina steg till Andover, der han ännu träffas märkligen kry vid 80 års 
Ã¥lder. 

Vi hafva nu i korthet redogjort förde omständigheter, under hvilka 
Andovers aldra första svenska pionierer ankommo, några af de öden de 
först måste upplefva och de vexlingar tiden åvägabragt i hvars och ens 
enskilda lif. Nu något om deras allmänna historia och frukterna af 
deras samfälda sträfvanden. 



77 

Vi sade i början af denna lilla teckning att det var mr Hedström i 
Victoria som först ledde emigrationen dit. Men — så hafva vi förnum- 
mit bland våra vandringar i Andover och dess omnejd — när det vardt 
bekant att Andover skulle erhålla en luthersk prest och antagligen en 
svensk-luthersk församling, förändrade han sin taktik och afrådde nu 
istället för att tillstyrka landsmännen att bosätta sig här, hvilket fram- 
går af pastor Esbjörns, å annat ställe i denna bok meddelade, berättel- 
ser om den lutherska kyrkans tillväxt i Amerika. 

Att de sträfsamma svenska män och qvimior som lade grunden till 
det nu rika och blomstrande Andover, genomgingo den hårda skola, 
nästan alla andra nybyggare genomgått och genomgå, det hafva vi 
redan matt antydt, men låtom oss ändå närmare vidröra ett och annat 
dermed förbundet. 

Brist på husrum är alltid en af de svåra olägenheter, som möta den 
nykomne, när han skrider utom civilisationens gränser för att grunda 
nya samhällen, och af denna olägenhet fingo Andoversvenskarne lida. 
Sjuklighet såsom följd af ovana vid klimat och föda är en annan ännu 
värre olägenhet, för hvilken man som nykommen utsattes, och utsatta 
härför voro i sanning desse personer. Sjukdomar af mångahanda slag 
hemsökte dem och förtunnade deras leder år efter år till dess att de kom- 
mo sig för. Koleran t. ex. var en årlig gäst i nybygget från 1849 till 1854 
och anstälde ofta allvarsamma härjningar ibland dem. John Elm för- 
täljer oss, att han 1849 arbetade med två olika slåtterlag om 16 personer 
hvardera och att de alla, utom han sjelf och två andra, anföllos och bort- 
rycktes af sistnämnda farsot. 

Att erhålla betalande sysselsättning vrår ej heller alltid möjligt. 
Aflöningarne voro alltid låga. Från 35 till 50 cents om dagen var det 
gällande arbetspriset, som dessutom måste uttagas in natura, såsom i 
fläsk, kreatur och annat dylikt. Men billiga voro dock också de varor 
man behöfde. En god ko erhölls för $8. Hästar som nu betalas med 
$100, fingos då der för $40. Fläsk fick man för Ii cents pr pund, hvete 
för 35 cents pr bushel, majs för 12£ dito, och potatis för besväret att upp- 
gräfva den. En gyllene tid var det för bränvinsvännen, ithy att whisky 
kunde fås för 12£ a 15 cents pr gallon. Detta sakernas tillstånd rådde 
upp till 1853, då jernvägsbyggandet började. Mera penningar kommo 
dermed i omlopp, arbete vardt mera efterfrågadt och jordbruksalstren 
stego i pris. Så fortgingo förhållandena till 1857, i och med hvilket 
år den historiska krisen kom och vände upp och ner på dem, precist 
ehuru ej så illa som 1873 års panik. Men den medförde äfven sitt goda, 
ty den omstörtade och förstörde det onaturliga och förderfliga bank- 
system, som då var en vogue och hvarigenom landet öfverhöljdes med ett 
fullkomligt värdelöst pappersmynt. 



78 

Under tiden förökades stadigt svenskarnes antal. Att försörja sig, 
att uppehålla sin existens var i början allt de af lifvet fordrade, och häri 
lyckades de, men med mycken möda och den strängaste sparsamhet i 
förvaltningen af sina små tillgångar. Framsteg i riktning af välstånd 
och oberoende voro tröga och svåra att taga. Men dagen kom om sidor. 
1862 började det gry. Landets penningestock hade genom det då i full 
gång varande kriget kommit i liflig rörelse, nya sedelmassor hade af re 
geringen utsläppts och satts i omlopp, och farmprodukterna stego 
enormt i värde; så att de 4 hvilka hade mod och omtanka nog att köpa 
jord på kredit, kommo istånd att betala egendomen med hvad de er- 
höllo för det första årets skörd. Emellan åren 1862 och 1868 var det 
som svenskarne härstädes, såväl som på många andra ställen, vunno 
fotfäste såsom landegare och jordbrukare, och, som af lefnadstecknin- 
garne ses, finnas nu en stor mängd landsmän med bördiga, välodlade 
farmar om från 80 till 640 acres. 

Man har beräknat att Andover township, inbegripande "town" med 
samma namn, har en svensk befolkning om 1,500 själar. Detta kan låta 
otroligt, men är förklarligt på den grund att townshipets skogbevuxna 
del omfattar ett stort antal af svenskar odlade, smärre farmar, hvilkas 
egare heldre stanna dera och åtnöja sig med hvad 5 eller 20 eller 40 
acres afkasta sig, än att skilja sig från slägt, vänner och kyrkliga för- 
delar för att följa strömmen vesterut och underlägga sig större delar af 
de yngre staternas ändlösa slätter. Annorlunda skulle förhållandet vara 
om här funnes tillgång på ledig jord, hvilket ej är fallet. 

Desse små svenska jordbrukare sitta de fleste i betalda hem och 
med skuldfria egor. De bo i anspråkslösa, men nätta och ganska kom- 
fortabla hus (cottages) omgifna af små trädgårdar och trädgårdstäppor. 
Kan ej egaren alltid finna lönande sysselsättning i hemmet, så begifver 
han sig ut och söker arbete hos sina mera välmående prairie-grannar. 
Nöd lider han dock aldrig, ty huru än sakerna gestalta sig, lemnas han 
icke utan uppehälle. Han är derföre icke att på något sätt jemföra med 
sin broder i staden som icke eger en tum jord, utan måste med kontant 
betala h varje mjöldoft eller brödsmula han förtär, på samma gång som 
han riskerar att blifva vräkt på bar backe, om han ej punktligt kan 
erlägga sin hushyra. 

Nybygget Andover 

utlades å den 8:de sektionens södra hälft och norra hälften af sek. 17; det 
är skönt beläget å norra sidan af Oak Grove samt regelmässigt indeladt i 
qvarter om 10 acres och tomter om 2£ acres hvardera. Befolkningen 
uppgår till omkring 300 själar, af hvilka alla utom sex familjer äro 
svenskar och svenska af komlingar. 



79 

Den första svensk som fick åtkomsthandling å tomt härstädes vai 
C. Larson, som uppgjorde affären den 15 Dec. 1849, och det nästa köpet 
gjordes af den svensk-lutherska församlingen, hvilken tillhandlade sig 4 
tomter den 15 Juli 1851. 

Den första svenska rörelsen i Andover börjades af John A. Larson 
1853, då han påbörjade smeds- och vagnmakareyrket. Året derpå gingo 
Jonas Anderson och George E. Peterson i kompani och köpte Johnson 
& Farrs i Galva handelslager, det de flyttade till A. och upplade i en 
butik belägen midtemot John A. Larsons bostad. Denna butik blef 
sednare flyttad till sitt närvarande läge, d. v. s. dit, der Rehnström nu 
har sadelmakareverkstad. Jonas Anderson bygde sig senare en ny butik, 
hvilken senast begagnades af mr Keagy. Firman Anderson & Peterson 
dref rörelsen 3 år och fallerade i 1857 års kris. 

1855 inkom J. W. Florine i nybygget, hvars första apotekare han 
blef, och alden stund Tian var kunnig i läkarekonsten, vardt han äfven 
dess förste doktor. Ej nog dermed: han, som förstod fotografien, gjorde 
deraf en binäring och blef sålunda Andovers förste banbrytare på det 
området. Florine var från Linköping, och tjenstgjorde som andra löjt- 
nant i komp. H. af Illinois 43 frivilliga regemente under inbördeskriget. 
Han dog år 1862. 

Platsens apotekarerörelse skötes nu af J. M. Anderson, hvilken 
också är läkare, hvartill han utbildats vid RushMedical College i Chicago, 
hvaremot han i Sverige inhemtat sin konst att bereda goda läkemedel. 

O. Olson har varit Andovers postmästare ända sedan 1870, och det 
må sägas att han fylt sitt kall till allas fullkomliga tillfredställelse. Vid 
sidan om sitt federala embete sköter han en af Hultgren & Chinberg öf- 
vertagen handel. 

August Rehnström är platsens sadelmakare — ett yrke h.vari han 
eger en 38-årig erfarenhet. Alfred A. Anderson är smed; det är också 
Adolph Danielsen; Charles Bjorth drifver skräddaryrket, och A. P. 
Wagnström gör affärer i skodon. 

En förening eger nybygget, men den lefver ett tynande lif och be- 
står f. n. af blott 15 medlemmar. Den tillhör såsom loge orden A. O. 
IL W., stiftades den 15 Juni 1877, då G. Bengtson blef dess M. W.,' 
hvilket embete sedermera fylts af C. J. Lindström och J. M. Anderson. 
Orsaken till det fåtaliga medlemskapet får här, såsom i de flesta andra 
fall bland svensk-amerikanarne, sökas i kyrkligt motstånd. 

Kyrkoe. 

Sådana har Andover två svenska: en luthersk och en metodistisk. 
Den senare bildades 1850 eller deromkring. Men om dess tidigaste hi- 
storia måste man för alltid sväfva i ovisshet, enär inga skrifna handlingar 



80 
blifvit lemnade efter hvilka man kan meddela något säkert. Emellertid 
vet man att ofvannämde, i Victoria bosatte, Jonas Hedström gjorde 
månadtliga besök i Andover vid nyssnämnda tid och att han då predi- 
kade för de förste nybyggarne. Men en längre tid åtgick innan för- 
samlingen, som naturligtvis var en frukt af hans nit och verksamhet, 
fick en "stadigt anstäld" pastor. Länge torde det också dröja innan 
församlingen blir istånd att utöfva något omvändande inflytande i 
nejden. Andover har dertill allt för många lutheraner, och desse hafva 
en allt för stark lutheranism. Församlingen, som nu räknar 147 med- 
lemmar, har icke destomindre en liten nättbygd kyrka, som kostat $2,500, 
en orgel, för hvilken betalats $450 och ett pastorsboställe värderadt till 
$1,200. Sin pastor aflönar den med $600. Söndägskolan, hvars super- 
intendent är Eddy Anderson, bevistas af 75 medlemmar och har ett bi- 
bliotek om 200 volymer. Den närvarade pastorn är A. J. Anderson, 
född den 9 Juni 1833 i Qvinneberga socken i Småland, der han uppfost- 
rades och åtnjöt undervisning i folkskolan. Något högre läroverk har 
han icke bevistat, vare sig derhemma eller här, hvadan han är i ordets 
sanna mening en hvad man på engelska kallar "self made 1 ' eller på 
svenska sjelfbildad man. Till Amerika kom han 1854 och uppehöll sig 
första tiden i Chicago, der han fann sysselsättning först uti ett apotek 
och sedan uti en snickareverkstad. NÃ¥gon tid derefter blef hans sinne 
och hjerta med djupt allvar riktade åt det religiösa hållet, och som han 
ägde dertill passande gåfvor, beslöt han att göra predikantkallet till sitt. 
Han tog 1857 hand om metodistförsamlingen i Galesburg och verkade 
der 2 år, blef derefter förflyttad till Chicago, hvarest han tjenstgjorde 3 
år, sedan åter i Galesburg för 2 år, så å Bishop Hill för 4 år, i Chicago 
igen för 3 år, derpå tjenstgörande såsom presiderande äldste 4 år, vidare 
2 år som pastor i Chicago och drifrån till Andover. Pastor A. besökte 
Sverge sommaren 1879, är gift med Mary Nilson från Galesburg och har 
med henne 6 barn. 

Den Lutherska Församlingen" 

i Andover stiftades den 18 Mars 1850. Det första mötet hölls i pastoi 
Esbjörns bostad i "Mix' Place," hvilket historiska ställe nu eges af 
svensken Hans Alfred Clementson från Horn. Afven stiftandet af denna 
församlingen var blott ett senapskorn. Enligt pastor Esbjörns uppgift 
i kyrkohandboken bestod den endast af 10 komunikanter. 

Pastor Lars Paul Esbjörn var född den 16 Okt. 1808 i Delsbo, Hel- 
singland, prest vigdes den 11 Juni 1832 i Upsala. Efter att några år 
hafva varit adjunkt i Östra Wåhla hos dr. Forsell, blef han brukspredi- 
kant vid Oslättfors bruk och tillika skollärare i Hille nära Gefle, hvilka 
befattningar han innehade tills han reste till Amerika. Hans hustru 



81 

var Amalia Maria Lovisa Gyllenboga. Denna utmärkta qvinna, den 
första hvars namn inskrefs i Andovers församling, underkastade sig vil- 
ligt och utan knöt många försakelser och lidanden, men fick redan den 
11 Juli 1852 sluta vedermödan och i tron på sin Frälsare gå hem till ett 
bättre land. 

Af dem, som kommit i Pastor Esbjörns sällskap, voro endast två 
närvarande vid församlingens stiftelse och förenade sig med församlin- 
gen, nämligen Jonas Anderson och Olof Nordin, båda från Hille, Sa- 
muel Johnson från Södra Wi och hans hustru Anna Lisa Samuelsdotter 
från Lönneberga, enkan Anna Greta Mattsdotter samt Nils P. Peterson 
och hans hustru Katrina från Lönneberga, Kalmar län. 

I sammanhang härmed må omnämnas tvenne svenskar, hvilka en- 
dast några dagar efter församlingens stiftelse intogos i densamma, näm- 
ligen bröderna Johannes och Carl Johan Samuelson med deras familjer. 
De komrao sommaren 1819 från Tjäderstad. De skaffade sig på hösten 
samma år ett hem i Hickory Grove såsom det då kallades, nu mera 
Opheim, togo verksam del i församlingens i Andover angelägenheter, 
tills den nya kyrkan der 1868 blef färdig, hvarefter de förenade sig med 
församlingen i Swedona, som de ännu tillhöra. 

Andover församlingens första kyrka fulländades år 1852 och kostade 
då som hon stod $2,000. Men detta lilla tempel motsvarade icke länge de 
växande behofven. Församlingen blef nämligen större och större med 
hvarje år, och för att bereda tillräckligt rum för de tillbedjande, gick 
man omsider i författning om uppbyggande af en ny, större och i alla 
afseenden mera ändamålsenlig kyrka, hvilken fullbordades år 1869 och 
står nu samt skall länge stå såsom ett vackert vitne om svenskarnes 
religiösa nit. Denna kyrkobygnad, hvars höga spira synes på flera mils 
afstånd i hvarje riktning, är, om vi ej misstaga oss, den största landt- 
kyrka vester om Chicago. Hon är uppförd i enkel, men kysk och 
smakfull stil och kostade ej mindre än $30,000. In uti densamma 
fins en präktig orgel, värd $3,500, och straxt i kyrkans närhet står det 
vackra, komfortabla pastorsbostället, som uppförts till en kostnad 
af $3,000. 

Det gamla gudstjensthuset qvarstår ännu och är inredt samt be- 
gagnadt för skoländamål. 

Församlingen räknar nu 1,000 medlemmar, de der representera 
omkring 1,600 personer. Söndagsskolan besökes af 150 lärjungar och 
bibelklassen af 60. 

De pastorer, som lefvat och verkat vid denna församling, hafva 
varit: först den ofvannämnde L. P. Esbjörn, hvilken tillträdde embetet 
1849 och fortfor deri till 1856. Efter honom kom — dock icke förrän 
1858 — pastor Jonas Svenson, och han arbetade med sällspordt nit och 
allvar till 1873, då döden kallade honom ifrån hjorden till den eviga 
vi 



82 

hvilan. Hans efterträdare vardt den allmänt bekante, dittills i Chicago 
verkande pastor Erland Carlson. Han begynte sitt arbete här den 1 
Maj 1875 och innehar ännu vården af församlingen. 

Pastor Carlson är född i Elghult, Småland, den 21 Augusti 1822, 
prest vigdes i Wexiö den 10 Juaii 1819 och kom till Amerika 1853. Om 
hans första verksamhet här inhemtar läsaren fullständigare upplysnin- 
gar i beskrifuingen öfver Chicagos svenska kyrkor. 

Under den lutherska Illinois-konferensens skydd fins här ett 
svenskt barnhem; denna inrättning står å den 18 :de sek. sydvestra i 
och uppehälles med hvad som denna, församlingen tillhörande, egen- 
dom af kastar sig. I detta barnhem mottagas och uppfostras försam- 
lingens små föräldralösa, för hvilkas räkning finnes straxt bredvid ett 
litet skolhus, hvarest de undervisas i såväl engelska som svenska. 




4lM*r* 



CLOVER TOWNSHIP 

ligger rakt söder om Andover och vester om Weller. Utom det nord- 
östra hörnet, som är ojemnt och oländigt, består äfven detta township 
af förträffligt jordbruksland. Inom sina gränser hyser det cirka 400 
svenskar, köpingen Woodhulls svenska befolkning deri inberäknad. 
Dessa svenskar hafva till aldra största delen hitkommit sedan 1865 och 
anträffas talrikast å den sida, som stöter till Andover, af hvars svenska 
"settlement" Clovers i verkligheten utgör en fortsättning; Clovers sven- 
ska lutheraner tillhörde t. ex. Andovers kyrka innan de sjelfve fingo 
egen sådan och församling i Woodhull. 

Denna plats anlades 1857 å den 30 sektionens norra och den 17 sek- 
tionens södra halfva i detta township. Grundläggaren var M. V. Z. 
Woodhull, som hyste lysande förhoppningar om sin lilla skapelses framtid. 
Grunden för dessa förhoppningar bestod i tron att en då påtänkt jern- 
bana skulle stryka genom orten och förbi platsen. Men när detta före- 
tag slog fel, felslog också Woodhull ; det blef åtminstone ej hvad dess 
herre hade önskat det skulle blifva, nämligen en blomstrande stad. Det 
blef emellertid med tiden och sedan Chicago — Burlington — Quincy — 
banans bolag tagit hand om och fullbordat det förstnämnda jernvägs- 
företaget en vacker liten town samt eger nu 1,200 invånare, af hvilka 
125 äro svenskar. Ingen annan town af Woodhulls storlek torde drifva 
en så ansenlig spanmålshandel som här drifves, och med säkerhet veta 
vi att härifrån fraktades åren 1871 — 72 och 73 mer "broomcorn" än 
från någon annan vester om Chicago belägen towu. 

År 1869 bygdes, af J. D. Bells och Andrew Eason — en svensk 
kapitalist — Woodhulls första tegelhus, i hvilket Matts Olson i många 
år dref en större handelsrörelse, tills han slutligen afflyttade från orten. 
För närvarande finnas i W. följande svenska affärsmän. 

S. C. Runströra, som säljer möbler och ombesörjer begrafningar. 
Som han är ensam i denna rörelse i townshipet samt dertill mycket 
driftig, förökas hans rörelse år från år. Vidare träffas här Aug. Lager- 
gren, som är yngste medlemmen i firman Bell, Derby & Lagergren, hvil- 
ken handlar med allehanda slags varor. John B. Svanson är "merchant 
tailor." John Johnson bar skohandel, och så har A. Linderlöf. A. G. 
Andrén har vagnmakareverkstad och smedja. 

Woodhulls svensk-lutherska församling bildades den 15 Oktober 
1868 af 13 medlemmar, hvilka voro G. Lagergren, J. E. Carlson, E. 

83 



84 
Hawkinson, S. Hawkinson, T. M. Lindquist, C. Luidqtfist, S. T. Peterson, 
Y. Grenberg, Y. Clas, N. T. Hellström, M. Olson, T. Olson och O. Trued- 
son. Organiseringen egde rum i den gamla presbyterianska kyrkan, der 
också de första gudstjensterna höllos. 1869 bygde församlingen en egen 
kyrka, hvars måttförhållanden äro 18 fot hög, 34 bred och 46 lång. 
Kostnaden var $3,000. Men som detta tempel snart vardt allt för litet 
för den snabbt tillväxande församlingen, såldes det 1876, då en ny kyrka 
uppfördes till en kostnad af $4,700. Denna kyrka, hvars dimensioner 
är 40x60, är nu den största och vackraste å platsen, med ett inre, som 
hvad den af L. A. Blombergson i Moline utförda freskomålningen be- 
träffar, icke gifver efter för många kyrkor i staten. Församlingen räk- 
nar nu 281 medlemmar, som representera en befolkning om 418 personer, 
de der tillhöra både Clover och Oxfords toionships, å gränsen emellan 
hvilka Woodhull är beläget. Under församlingens auspicier stå tvenne 
söndagsskolor, en i Woodhull och en annan ut i landet, bådas medlem- 
skap tillsammans uppgående till 60 lärjungar. 

Församlingens pastor är N. Nordgren från Nyed i Vermland, der 
han föddes den 29 Dec. 1839. Till Amerika kom han 1868 och prestvig- 
des i Galesburg den 29 Sept. 1872. Före honom hade den nu i Gales- 
burg tjenstgörande pastor S. P. A. Lindahl vårdat Woodhulls hjord. 



OXFORD TOWNSHIP 

ligger straxt vester om Clover och omfattar en del utmärkt land, som 
endast å det sydvestra hörnet lider någon af bräck af den der framflytande 
Pope Creek, en liten å, som sönderskär marken. 

Oxfords första nybygge uppsprang 1858, då byn med samma namn 
utlades, hvilken by eller "viilage" vunnit ett föga afundsvärdt rykte i 
statens annaler på grund af en viss bankinrättning, som der var tillfin- 
nandes 1860. Denna ''anstalt, 1 ' som tillhörde den tidens s. k. "Wild 
Cat Banks, 1 ' bar det prunkande och anspråksfulla namnet "The Bank 
of the Mississippi Valley," under hvilket den utgaf en väldig sedelmassa, 
hvilken, då inrättningen gick under, icke gälde för mer än just så mycket 
skräp-papper. "Bankens" tillgångar bestodo nämligen uti ett litet och 
gammalt kassaskåp af jern, en cent kontant i koppar (den metalliska 
valutan) en rostig stålpenna och ett hälft ark skrifpapper, fullklåttradt 
med mycket höga siffertal, de der förmodligen angåfvo storleken af ban- 
kens oinlösta sedelstock. Nu fins ej Oxford till annorstädes än i minnet. 
Det har gifvit vika för Alpha och New Windsor, till hvilka platser Ox- 
ford-boarne utvandrade för många år sedan, lemnande platsen att lefva 
blott i countiets häfder. 



85 

Till detta township inkommo svenskar något tidigare än till Clover 
och deras antal är nu omk. 350, bland hvilka man träffar några Henry 
county'8 förmögnaste män, som t. ex. A. P. Falk, hvilken ankom till 
detta county 1854, då lian började sin bana som dagsverkare, men är nu 
cgare af 865 acres af Oxfords bästa och bäst odlade land, i värde uppgå- 
ende till minst $65,000. Nybygget utgör, liksom Clovers, för öfrigt blott 
ett tillägg till Andover, hvarifrån de tidigaste Oxford-svenskarne ut- 
gingo. 

Alpha heter townshipets ena town, beläget i dess medelpunkt, der 
tvänne jernbanor korsa hvarandra. Platsen utlades af Anson Calkins 
1872. Den räknar nu 1 a 5 handelsbutiker, lika många verkstäder, två 
hoteller och en jernbanstation. Befolkningen är i antal 200, hvaraf 25 
äro svenskar. Utaf dessa förestår Chas. Norgren ett apotek och "gro- 
cery" tillsammans och gör goda affärer. Olof Fränell från Delsbo i 
Sverige, en af de första Bishop-Hill-kolonisterna, eger en stor ånghyf- 
lingsverkstad, som dock stått stilla flera år. Han sysselsätter sig annars 
med att bygga hus och lador. 



LYNN TOWNSHIP 

ligger norr om Oxford och vester om Andover township och företer i 
fråga om jordmån åtskilliga arter, eger i likhet med Oxford och Clover 
blott ringa skogsförråd, genomflytes från öster till vester af Edvards-ån 
och är i sin nordvestra del, der Camp Creek stryker fram, mycket olän- 
digt. 

De första "settlarne" slogo sig här ner — såsom de allestädes göra 
— längs vattendragen och i närheten af skogsdungarne. Landsmännens 
antal i detta township torde uppgå till 950, och livad deras allmänna hi- 
storia vidkommer, så är den så intimt förbunden med A ndover-ny byg- 
gets, att foga särskildt kan sägas derom. Af intresse kan det vara att 
veta, det Bishop-Hill-folket inbergade åren 1847 och 1848 skördar som 
växte å en rev. Pillsbury tillhörig farm. 

Lynn är här den egentliga centralplatsen för townshipets handels- 
lif. Denna blomstrande lilla village ligger utmed Rock Island — St. 
Louisbanan och daterar sin tillvaro från den 25 Nov. 1870, då den utla- 
des af M. McKillop. Befolkningen utgöres af 100 själar, alla svenskar 
med undantag af blott 3 familjer. Affärsmän äro: 

John Johnson, apothekare; Peter Lindahl, jernkramhandlare; Mar- 
tin Williams, spanmålshandlare; And. Brodin, sadelmakare; John Sa- 
muelsson, smed och vagnmakare; V. Newinan, speceri- och torrvaru- 
handlare; Bengtson & Lindström, agenter för Kansas-land. 



86 

Opheim heter en annan village, som ligger 3 mil söder om Lynn, 
längs samma jernväg, der den anlades 1870 å vår landsman Peter John- 
sons land. Dess läge är riktigt pittoreskt, omgifven som platsen ar af 
ett antal romantiska kullar och dessutom egande åtskilliga andra af na- 
turen skänkta behag. Invånarne, af hvilka alla utom den unge man, 
som är stationsagent, äro svenskar, uppgå i antal till 50. Namnet har 
platsen fått efter bröderna Samuelsons svenska hem, som är Opphem, 
men som af en vid banbolaget anstäld teuton förtyskades till Oppheim. 
Den svensk som här först sökte och fann stadigt hem var N. N. Lincoln, 
som hitkom 1871. Bröderna Samuelson, nu de ledande själarne i byn, 
bygde året derpå den första butik-bygnaden och öppnade deri handel 
med alla slags vanligare varor. Lincoln blef då deras affärsförrättare, 
men vardt 1874, då Samuelsönerna sålde ut, jemte en annan landsman 
vid namn Svedelund, egare af affären. Lincoln & Svedelund fortsatte 
tills 1877, då John Samuelson öfvertog rörelsen, den han drifvit sedan 
dess, egande å hand ett lager värdt 88,000. S. J. Ichenbom håller hotell 
och hyrkuskstall, S. J. Lundquist förestår skohandel, Peter Svedelund 
sköter spanmålsaffärer. N. N. Lincoln spekulerar i "broomcorn" och 
boskap, C. J. Runquist gör sin lycka som smed, och det gör äfven O. A. 
Ekdahl, Eric Nilson är platsens sadelmakare o. s. v. 

De nämnda Samuelsönerna ankommo fattige till Amerika år 1849. 
Tilltagsne och oförtrutne som de voro, tvekade de icke att till en början 
göra hvad som erbjöd sig, tagande i betalning hvad som helst, ty, som 
redan berättats, penningar voro sällsynta ute i vestern den tiden. En 
af dem blef en gång ombedd att för några dagars arbete taga betalning 
i en hög "pumpkins" 

Sin bana som egna jordbrukare började de med 40 acres å sektion 
33, men förökade år för år sin egendom, så att de nu ega hvar sina 760 
acres, värda $65,000, bådas farmar tillsammans representerande ett ka- 
pital af $130,000. När den lutherska kyrkan i Andover bygdes, bidrogo 
de med $500 hvardera till bygnadsfonden, och båda hafva de gifvit hvar 
sina $1,000 till Augustana College i Rock Island. För 18 år sedan 
skänkte John Samuelson 20 acres för 20 år såsom hjelp åt obemedlade 
studenter vid detta läroverk. 

Den svensk lutherska församlingen härstädes har ett vackert litet 
kapell jemte ett skolhus, båda uppförda till en kostnad af $2,000. I 
detta kapell finnes en orgel, som kostat $400, och en ringklocka, — 
skänkt af Carl John Samuelson — vägande 800 pounds och värderad 
till $200. 

I den f mil härifrån belägna Hickory Grove hålla de svenska meto- 
disterna årliga lägermöten. 



87 

WESTERN TOWNSHIP 

är beläget norr om Lynn och består till aldra största delen af godt jord- 
bruksland, hvaraf den östra, till Osco gränsande delen är särdeles frukt- 
bar. Den, som här vände den första torfvan, var en person vid namn 
M. B. Lloyd, hvilken hitkom 1837. Hans son Charles var den förste här 
födde kaukas af det maskulina, samt mrs Mary Ann Jordan den första 
af det feminina könet. 1840 började dr Alfred Trego att uppträda som 
läkare inom Westerns gränser, och året derpå anlände familjerna 
Blackfarr. 

Westerns förste svensk var, vill man veta, en som hette John John- 
son och som flyttade till Iowa för ett par år sedan. Hvad vi med visshet 
kunna uppgifva, är, att Eric Janson, Bishop Hills grundläggare, var här 
1849, då han, med anledning af den bördiga jordmånen, beslöt att inom 
townshipet anlägga en hjelpkoloni åt B. H. Dessutom ansågs orten 
särdeles passande härför af det skäl, att den ligger just halfvägs emellan 
B. H. och Rock Island, hvarest kolonien då ägde ett större fiskläge, som, 
under N. J. Hollanders tillsyn, försåg kolonifolket med färsk fisk. 
Rock Island var också på den tiden Bishop Hills närmaste handels- 
plats. 

Någon tid derefter träffades en öfverenskommelse emellan R. D. 
Foster och Eric Johnson såsom koloniens ombud om försäljning åt den 
senare af följande landstycken: Nordöstra i af sek. 14, sydöstra £ af sek. 
24 samt södra •§• och sydvestra £ af sek. 25, å hvilka egendomar köpebref 
utfärdades den 9 Okt. 1849. Jemte detta land, som ligger i Western, 
köptes af Janson vestra \ af sek. 20 och sydvestra \ af sek. 30 i Osco 
township, allt tillsammans utgörande 1,116 acres, för hvilket betaltes 
efter $2.69 pr acre, eller för det hela $3,000. 

Bishop Hill-kolonien hade vid denna tid ondt om reda penningar 
och nödgades på grund häraf att med produkter af allahanda slag betala 
denna summa. Nästan all dess boskap och alla dragare medtogos vid li- 
qviden, så att häst- och ox-hjelp måste legas vid det derpå stundande vår- 
arbetet. Det är derför lätt att förstå, det folket var mycket missnöjdt 
med affären, den de betraktade som en dålig spekulation; och att samma 
tänkesätt gjorde sig gällande hos dem, som efterträdde Janson i styrelsen 
framgår deraf, att de läto de inköpta landområdena gå sig ur händerna. 
Den 10 April 1850 — jemfc en månad före Jansons död — intecknades 
landet i fråga till Hall & McNeely från St. Louis för $2,000 hvilken 
summa kolonien använde för fullbordandet af sin nya ångqvarn. Året 
derpå gick landet under klubban och ur koloniens våld. Några bo- 
ningar hade dessförinnan uppslagits här och der samt något land 
uppbrutits. . 



Hade kolonien behållit och uppodlat detta utmärkta jordbruksland 
och vidare tillegnat sig den deremellan och koloniens dåvarande gränser 
liggande marken, så skulle folket i dag haf va befunnit sig uti ett be- 
tydligt bättre finansielt läge. De svenskar, som finnas å landet, hafva 
der, sedan 1862, gjort sig förmögne. 

När koleran utbröt å B. H. 1849, togo många kolonister sin tillflykt 
till denna trakt. Men pesten följde dem och utbröt med en sådan våld- 
samhet, att Eric Linden, som var der och begrof de döda, säger sig 
hafva jordat 16 lik på en enda dag. Grafvarna gräfdes af Nils Hell- 
blom, som ännu lef ver och kan berätta förloppet. Med full säkerhet 
kan sägas att 50 kolonister hvila i jorden i det sydöstra hörnet af den 
25 sektionens sydöstra i, som nu är J. Samuelsons egendom. Att de 
lefvande kolonisterne icke förvissat sig om det exakta läget af denna 
lilla begrafningsplats och der upprest passande vårdar, tecknade med de 
afsomnades namn, talar om en till brottslighet gränsande likgiltighet. 
Det enda minne man nu har af dessa menniskor är en gammal af dem 
begagnad bygnad, som nu utgör en del af nyssnämde Samuelsons stall. 

Albert A. Hammar, boende å sek. 22 och född i Western township 
den 14 Aug. 1856, påstår att hans fader, Wm. A. Anderson, var en af 
townshipets förste "settlare," enär han ditkom 1851. Denne A. dog 
1858 och lär medan han lefde hafva gjort sig mycket aktad och omtyckt 
för sin redebogenhet att hjelpa sina nyanlända landsmän till arbete o. s. v. 

Andrew M. Peterson, farmer å sek. 23 och född i Södra Wi, Kalmar 
län, bosatte sig här 1852 och har bott här sedan dess. En hel liten 
skara andra svenskar hitkom samtidigt, ehuru då ej funnos fler än 5 
små boningshus i hela trakten. Bland desse var N. P. Peterson, nu å 
sek. 33. Andrew M. Peterson är för längesedan förmögen man, egande 
520 acres land, värdt minst $35,000 — ett vackert exempel på hvad 
Amerika kan vara för en flitig och sparsam man. 

De fleste af nu i Western boende svenskar hafva hitkommit sedan 
1861. Bland dem, som senare anländt, är John Samuelson, som bor å 
den del af sek. 25, som ägdes af B. H. 1849. Han är från Vestra Eneby 
i Östergötland och kom till Andover såsom emigrant 1852. Under 
kriget tjenade han troget 3 år såsom medlem i Illinois' 43 infanteri-rege- 
mente. Han deltog i åtta särskilda bataljer, deribland slaget vid Shiloh 
och belägringen af Vicksburg. Hans små besparingar under tjenste- 
tiden utgjorde första af betalningen å den farm han nu eger; för resten 
fick krediten stå. Nu är han oinskränkt herskare ,öfver 400 bördiga 
acres, å hvilka han har ett hus som en svensk grefve icke skulle hålla 
sig för god att bo uti, — allt frukten af hans eget arbete, hans egen 
omtanka. 

Peter Westerlund heter en annan välmående landsman i detta 
township. Han eger 320 acres, ett ståtligt hem och stora välbygda 



89 

uthus. Hans födelseort är Hassel a i Helsingland, hvarifrån han utv. 
1850. Han var en af de 12, som explorerade Rio Grand-floden 1860. 
Sällskapet utgick från Pikes Peak i Colorado med oxar, men ingen väg- 
visare och inga — vägar. De hunno omsider nämda flod, hvars kurs de 
sedan följde ner till Albuquerque i Nya Mexico. Der sålde de sina dra- 
gare, bygde 3 båtar och begåfvo sig, tvärtemot alla råd, utför det okända 
vattendraget med dess 8 långa fall, dem ingen före dem passerat, samt 
landade omsider i Elpaso, der de afyttrade båtarna för $50. Före denna 
märkvärdiga och djerfva båtfärd hade man hållit strängt före att Rio 
Grand var ofarbar bland annat derför, att den vid ett visst ställe skulle 
gå under ett högt berg. Detta vederlade desse svenskar. Orsaken till 
antagandet i fråga funno de vara det förhållandet att floden beskrifver 
en vinkel och stryker sedan under ett bergpass, der klipporna resa sig 
1,000 fot på bägge sidor. 

Orion är Westerns "hufvudstad" och Ijgger å den nordöstra i af 
sek. 28 och den sydyestra i af sek. 27, just der Rock Island & St. Louis- 
banan och Rock Island & Peoriabanan korsa hvarandra. Platsen utlades 
den 26 Dec. 1853 af Charles W. Dean, hvadan den i början kallades 
Deanington, hvilket namn gaf vika för det närvarande 1867. 

Samme Dean bygde Orions första hus och öppnade der dess första 
handel. 1856 företog sig Stephen McCarthy att inleda en liten affär 
med rusgifvande drycker. Men honom gick det illa, ty ej långt efter 
inrättningens öppnande infunno sig der fem af platsens mera beslut- 
samma fruntimmer och tömde hans lager, icke såsom män i allmänhet 
tömma varor af detta slag, d. v. s. genom strupen, utan i rännstenen. 
Härför blefvo de åtalade, men en för nykterhessaken mer än för den 
republikanska frihetens sak ifrande domare friade de modiga ama- 
zonerna. 

Innan jernvägen inkom till Orion var här knappast någon rörelse. 
Men sedan Oktober månad 1870, då ånghästen började trafva genom 
platsen, har den fått en lifaktighet, som lofvar att med tiden framkalla 
en liten stad af ingen ringa ordning. Orion har nu 1,000 invånare, och 
utaf dessa äro 200 af svensk börd. Desse hafva här en luthersk försam- 
ling, bildad den 26 Maj 1870 af 30 personer, bland hvilka voro 
Jonas P. Peterson, A. P. Larson, And. Peterson, C. Erickson, C. M. 
Lindvall, J. P. Carlson, J. A. Peterson och andra. Nu är kommuni- 
kanternas antal 276, som representera en befolkning om 440 själar, 
många af hvilka naturligtvis bo i Orions omnejd. Den kyrka, hvari 
denna- församling håller sina gudstjenster, bygdes 1871 till en kostnad 
af $4,500. Samtidigt anskaffades ett pastorsboställe för $2,000 och 
en begrafningsplats för hvilken betalts §500. Församlingens pastor, 
hvilken äfven cjenstgör såsom superintendent för den af 75 lärjungar be- 
stående söndagsskolan, är Viktor Setterdahl, född i Oppeby, Östergöt- 



90 

land, den 20 Jan. 1844, anländ till Amerika 1864 och prestvigd i 
Paxton den 29 Juni 1873. 

I egna affärer äro följande svenskar inbegripne : Henry Johnson, 
som eger £ i Orions Mills, vid hvilket verk han är föreståndare. Han 
är född i Södra Wi, Kalmar län, den 22 Jan. 1832, kom med sin fader, 
Samuel Jolmson, till Amerika 1848, då han jemte andra underkastades 
de mödor med hvilka den i Andover-historien beskrifna färden från 
Albany till Buffalo var förenad. Sin praktiska bana började Johnson 
som klerk vid ett tegelbruk i närheten af Rock Island. Sedan tillver- 
kade han sjelf tegel ett par år vid Andover, der han ännu senare blef 
handelsbiträde hos Jonas Anderson & Geo. E. Peterson. Efter denna 
firmas upplösning försökte han sin lycka som kringfarande köpman, 
försökte derpå jordbruksyrket i Andover, men tröttnade snart på grund 
af missväxt och blef åter handelsexpedit för att kort derpå återgå till 
jordbruket, som han efte> ett par år öfvergaf och tog anställning i An- 
dovers qvarnverk, der han förblef 7 år, under hvilken tid han köpte och 
förbättrade en farm å sek. 31, Osco township, dit han drog sig tillbaka 
1870. 1872 sålde han egendomen och flyttade till Orion, der han bygt 
ett vackert hem, trifves och mår väl. Han är som synes, en driftig karl. 
Uppriktig och omtyckt är han också, men derjemte mycket sjelfttändig 
i religiöst och politiskt tänkande, och på grund deraf led han nederlag 
såsom sheriffskandidat å greenbacks-partiets valsedel 1878. 

Eric Gabrielson anlände till Amerika 1854 och eger nu i Orion en 
stor och präktig handelsbutik, deri han bedrifver affärer med specerier 
och torra varor, hvarjemte han, i sällskap med M. B. Lloyd, nyligen in- 
låtit sig uti bankaffärer. 

D. A. Danielson är juvelerare och urmakare; Jahn Nelson gör af- 
färer i skodon; Frank Peterson har skräddarerörelse; Grandien & Bu- 
deman förestå smed- och vagnmakarerörelse; Charles Hultmark är bar- 
berare; Frank Dahlstedt uppträder som målare och Chas. P. Larson 
spekulerar i spanmål. 



OSCO TOWNSHIP 

ligger öster om Western och norr om Andover townships och är utan 
tvifvel i agrikulturiskt hänseende Henry countys bästa bit, och visst är 
att hvarje fot af detta township framalstrar så präktig och så ymnig 
säd som någon annan fläck i hela staten. Inga större strömmar eller 
skogspartier upptaga marken, som är något vågformig och sluttande 
nog att hålla sig från allt för mycken väta i regntiden. Matjorden är 
öfverallt från 18 till 32 tum djup. 



91 

Till följd af den hos de tidigaste nybyggarne rådande tron att slät- 
terna voro, dels på grund af det fria spelrum vinden der eger, och dels på 
»rund af afståndet från skogen, som då lemnade det enda bränsle man 
åtkom, brydde man sig icke om den del af landet, som nu utgör Osco 
township. 1838 gjorde någon å sektion 13 ett försök att bosätta sig, 
men misslyckades. Tretton år senare eller 1853 flyttade Albert Melton 
ut på Crocker Grove-farmen, och derifrån daterar sig townshipets hi- 
storia. I den lilla historiken öfver Western township ses att det första 
landköp hvari svenskar voro intresserade var det, som gjordes af Eric 
Janson för B. H.-koloniens räkning. 

De svenskar, hvilka nu lefva och verka i detta township, hafva nä- 
stan alla hitkommit sedan 1862, då de fleste utgingo från den öfverfulla 
Andover-kupan. De utgöra tillsammans omkring 300, och göra raska 
framsteg i riktning af ekonomiskt välstånd. 

En af Oscos störste jordbrukare är Samuel Peterson å sek. 16, som 
är från Tjärstad i Sverge, hvarifrån han kom till Amerika 1859 och till 
Henry co. 1860. Började sin bana på en hyrd farm i Colana township, 
hvarifrån han flyttade till Western 1863, köpte han 1873 den egendom i 
Osco, å hvilken han nu bor. Denna farm består af 520 acres och dera 
finnas hästar kor och svin i hundradetal, vitnande om egarens välmåga 
och den energi, som frambragt den. Samuel Peterson är dock blott 
ännu i sin mannaålders fulla kraft, hafvande icke uppnått mer än 43 
års ålder. Lefver han 20 år till, så blir han väl en af vesterns små 
penningefurstar. 

Svan P. Peterson å sek. 31 ha vi redan omnämnt i skildringen öf- 
ver Andover. 

Eric A. Peterson å sek. 31 är äfven en af Oscos väl försigkomne 
svenskar; han eger en 247-acres-farm, och ett stort antal andra har egen- 
domar i omfång vexlande emellan 80 och 160 acres hvardera, som i lef- 
nadsteckningarne skönjes. 

Osco village eller by börjar sin historia med den 30 Nov. 1870, då 
marken för densamma uppmättes. Något hus blef ej bygdt förrän året 
derpå, och nu fins der ett par dussin jemte 60 personer, af hvilka vår 
landsman John Johnson, som handlar med tyger, skodon och kläder, 
och modevaror m. ;n. är en. Hans lager representerar för det mesta ett 
kapital på $10,000. 

Denne Johnson kom till Amerika 1857 och slog sig då ner på en 
50-acres-farm i Lynn township, hvarifrån han, efter att hafva mött 
bara motgångar, flyttade till Andover township 1862. Der blef lyckan 
honom blid. Han köpte farm på kredit och sattes genom de höga 
priser å jordbruksalstren, som kriget förorsakade, istånd att med lätthet 
betala den på tre år. Han rår nu om 647 acres utom sin egendom i Osco. 



92 
Han är, påstås det, Henry countys rikaste svensk och torde "vara värd'' 
minst 880,000. 

John Malcolm Anderson är spanmålshandlare och har i Osco en 
egen "elevator." 



MUNSON TOWNSHIPS 

läge ar österom Osco, men har icke så godt jordbruksland som detta 
township. En i sitt slag vigtig county-inrättning, nämligen "The 
County Infirmary," eller fattighuset, är här beläget, omgifvet af fattigfar- 
men som består af 160 acres. Bygnaden, hvilken fulländades 1871, är '.. 
uppförd i fransk stil och eger tvänne flyglar, förenade genom en 1 
mellanbygnad, som är 60 fot lång och 40 fot vid; när de framskjutande 
fiyglarne räknas blir hela längden 126 fot. Den är två våningars höjd, 
är bygd af Joliet-sten, värmes med ånga och kostar som den står $50,000. 
De arme, som här åtnjuta allmän hjelp, uppgå vanligtvis till omkring 
70 i antal. 

Våra landsmän ha äfven letat sig väg till detta township. Deras 
närvarande antal torde vara 100, af hvilka ett dussin äro egna jordbru- 
kare. Den förste svensk, som kastade röst vid politiskt val i Munson, 
var A. L. Anderson, hvilken har 80 acres å sektion 35 — och det 
var 1864. 

Nämnde A. är från Skölfvened i Westergötland och kom till Ame- 
rika 1860. När kriget utbröt ingick han i komp. H af statens första ar- 
tilleriregemente och tjenstgjorde 18 månader. Efter krigets slut ka- 
stades han af ödets vågor hit och dit för några år, men hamnade å 
sin närvarande farm 1872, der han samma år valdes till town-assessor, 
hvarigenom han också vardt den förste embetsinnehafvaren af svensk 
börd i Munson. I townshipet finnas åtskilliga kolgrufvor, vid hvilka 
många svenskar arbeta. 



GENESEO TOWNSHIP 

ligger norr om Munson, består af en del utmärkt farmland och är en af 
statens äldst bebygda delar. Dess historia går 40 år tillhakas i tiden. 
Henry co. blef i början intaget och bebygdt af kolonier: Andover af en 
New York-koloni, Weathersfield af en nyengländsk koloni, Bishop Hill 
af en svensk koloni o. s. v., och Geneseo befolkades af ett i Genesee i 
staten New York bildadt sällskap, som 1836 utsände en af 3 bestående 
komité att undersöka trakten och utse läge, i hvilket värf James M. Al- 



os 

lan, som nade bott i Branden burg-ny bygget, var dem behjelplig. Denna 
kommité köpte det land, hvarå staden Geneseo nu ligger, för $1.25 pr. 
acre, hvarpå den for hem och lemnade sin berättelse, hvarpå en del af 
kolonien genast begaf sig af och till det nya hemmet i vestern, dit man 
efter många mödor ankom midt i vintern. Två tusen acres land blef 
nu taget för koloniens räkning, och C. K. Bartlett bygde den första 
kojan vid den lilla strömmen, straxt söder om stadens läge. En annan 
Bartlett bygde sitt bo straxt bredvid. R. S. Stewart, som var rädd för det 
sänka läget vid bäcken, bygde litet högre upp, hvilket exempel följdes af 
många andra. Tillsammans voro desse nyodlare 50, och sin första skörd 
inbergade de 1837. Sin post hemtade de i 3 år vid Andover, men erhöll 
eget postkontor 1839, då of vannämnde Allan blef Geneseos förste post- 
mästare. 

Staden Geneseo utlades sommaren 1837. Dess första arkitekto- 
niska verk bestod af en liten hydda, bygd af Elisha Cane, och näst i ord- 
ningen kom J. C. Woodfords brädbygnad, hvari den första handelsbu- 
tiken öppnades. Långsam var emellertid stadens tillväxt; allting stod 
så godt som stilla till dess att Chicago — Rock Island — Pacific-banan, 
1853 nådde platsen, då staden fick nytt lif . Den del af marken, som nu 
utgör den förnämsta handelsdelen, tillhörde då M. Munson. Dera 
bygdes sommaren 1854 af bröderna Perry Geneseos första tegelhus, som 
nu användes af bröderna Green för möbelverkstad. Fåfängt försökte 
de äldre "settlarne" att hålla handelslifvet inom sin lilla krets, — jernvä- 
gen drog nämligen all rörelse till i närheten af stationen. Huru sam- 
hället utvecklats kan för öfrigt ses af dessa uppgifter: 

1853 utgjordes befolkningen af 200 själar, 1860 af 1792, 1870 af 
3,042 och nu af 5,000. Inkorporerad blef staden den 16 Feb. 1865. 
Mycket mer af intresse kunde sägas om denna lilla stads allmänna växt 
if ån en koja till sin närvarande betydelse, men läsaren vet att vi hit- 
kommit för att taga reda på våra landsmän och deras förhållanden, icke 
på andras. 

Spår af svenskar finnas här sedan 1852. Här voro då redan John 
Gustus, Lewis Johnson och Carl Johnson. Den förstnämnde var från 
Opphem i Ostergöthland och bodde här ända till för 3 år sedan, då han 
for vesterut, till Iowa, efterlemnande ett serderles godt rykte om sig så- 
som en redlig och emot alla nykomne landsmän mycket hjelpsam man, 
och är det derför ledsamt att förnimma, det han på sin ålderdom 
icke befinner sig i goda omständigheter. Så tidigt som 1854 var han 
här sin egen skomakare, blef sedan handlande, men sålde 1862 sin affär 
åt N. P. Rosenstone. Lewis Johnson, som ännu bor här, i skäligen 
goda omständigheter, är från Småland, och Carl Johnson tillbringar 
sitt lif på en farm utom staden; han är född i Wermland. 



94 

Året 1853 hitkom Lars Jonson från Skärstad i Småland och bor nu 
å eli farm om 80 acres å sek. 12, norr om Green River. Carl Tolin, 
hvilken tjenade såsom frivillig i komp. D. Illinois 57 voluntärrege- 
mente, var också en af de tidigare svenska nybyggarne och bor nu i 
staden, och det var äfven Adolf Säfström från Ostergöthland, som är 
tillfinnandes å en farm ett stycke utom Geneseo. 

De flesta svenskar, som anländt till trakten, hafva varit mycket 
fattiga och på grund deraf nödsakade att hålla till godo med det s. k. 
"svamp-landet," som tid efter annan blifvit till salu utbjudet. Och de 
ha ej ens kunnat eller vågat taga någon större del deraf, utan istället 
slagit sig 4 a 5 tillsammans om en 80-ac res -farm. Detta kan synas 
som ett oblidt öde, men märkas bör likväl att de om en liten tid bli 
egare af högeligen värderika, om än små, jordegendomar, enär detta 
sankland, en gång dräneradt och uppodladt, blir outtömligt i frukt- 
barhet. 

Den svensk-lutherska församlingen härstädes bildades i John 
Gustus' hem den 27 Juni 1856 af 12 personer, och gudstjensten hölls i 
enskilda hus till dess att kyrkobygnaden vardt fullbordad, hvilket hände 
1857. 1874 blef detta lilla tempel ombygdt och förstoradt, och mot- 
svarar nu i alla afseenden församlingens behof. Dess förste pastor var 
Nils Anderson, som ditkom 1865 och qvarblef till 1869. Bland andra 
förtjenster denne andans man ägde var den, att han gerna gjorde allt 
han kunde för att biträda nyanlände landsmän i sökandet efter anställ- 
ning. Slutligen öfvergaf han prestkallet och antog en landagentur i 
Memphis, Tennesee, der han kort derpå afled. C. J. Malmberg vardt 
kallad att efterträda honom i pastorsembetet vid Geneseo församling, 
det han bestred 6 år. Efter hans afgång stod embetet ledigt en liten 
tid, men blef snart fyldt af P. J. Brodine, som nu tjenstgör, och på ett 
sätt, som gifver allmän belåtenhet. 

Pastor B. är född i Hjelmaryd, Småland, den 12 Okt. 1846, kom till 
Andover 1853 och prestvigdes der den 4 Juli 1875. Hans församling 
består honom med ett vackert och beqvämt boställe. Utom församlin- 
gen, som räknar 232 kommunikanter, de der representera en befolkning 
om 395 personer, står under hans vård en söndagsskola, som har 50 lär- 
jungar och John Engdahl till superintendent. 

Den svenska metodistkyrkan i Geneseo organiserades af Victor Wit- 
ting 1864. Till en början höll den lilla församlingen sina möten i den 
tyska kyrkan och senare i Moderwells Hall med pastor A. L. Erickson 
som tjenstgörande predikant. 1866 inköptes för $600 en tomt, hvarå 
ett för behof ven afsedt tempel uppfördes. Sedan dess hafva såsom pre- 
dikanter vid församlingen följande personer verkat: O. Gunderson 2 år, 
A. L. Erickson 1 år, John Lind 3 år, John Wigren 2 år och H. W. Ek- 



95 

lund var den senaste. F. n. finnes ingen och församlingen tycks vara 
stadd i aftagande. 

I Geneseo bo omkring 400 svenskar och i den kringliggande nejden 
mom townshipet 250, alla hållna i högaktning för sin flit, intelligens 
och nykterhet. 

Äldst ibland de svenska affärsmännen härstädes är N. P. Rosen- 
stone, hvilken nu emellertid drabbats af så svåra motgångar, att han 
måst draga sig tillbaka. John Dedrick från Hycklinge i Linköpings 
Jän har drif vit rörelse sedan 1865 såsom medlem af firman Dedrick & 
Lawrence, hvilken handlar med specerier. D. tjenstgjorde 3 år i kriget, 
tillhörande statens 19de volontär regemente. John Engdahl, som är 
"merchant tailor 11 , har också varit sin egen sedan sistnämnda år och har 
nu en rar Aldine till kompanjon. Firman gör goda affärer i sin i "Ge- 
neseo House" belägna lokal. E. är från Floby i Westergöthland och 
kom till Amerika 1864. 

Peter Johnson från Brearyd i Halland har varit 25 år i Amerika, 
5 i|Moline och 20 i Geneseo, der han nu drifver målareyrket. John Ol- 
son är skomakare och skohandlare i en person, samma yrke ega Ander- 
son & Aldine. Jonas Peterson är smed och vagnmakare; John Linn, 
skräddare och köpman; Lindström, vagnmakare och G. Olson byggmä- 
stare. Se vidare lefnadsteckningarne. 



CAMBRIDGE TOWNSHIP 

ligger norr om Weller och öster om Andover samt består af flera olika 
sorters jordmån. Genom dess midt flyter från öster till vester Edwards- 
ån, och å sektionerna 8, 9, 10 och 11 fins en liten skog, Sugar Tree Grove 
kallad. 

Inom detta township bo omkr. 500 svenskar, hälften å landet och 
hälften i "köpingen" Cambridge, som är belägen i townshipets nordöstra 
del å sek. T och å en i sanning vacker höjd. Platsen är äfven countiets 
"huf vudstad", så att säga, emedan man här förlagt county-sätet, en för- 
del som Cambridge har én strid emellan Andover och Geneseo att tacka 
för, enär båda dessa platser ville blifva county-säte, hvilket hade till 
följd att Cambridge blef det, hvarom vidare kan ses i Henry countys 
historia. 

Upp till för några få år sedan var Cambridge märkvärdigt blott för 
sin tröghet i tillväxt. Emellan den 9 Juni 1843, då platsen utlades, och 
den 28 Juli 1845 bestod befolkningens enda nämnvärda bedrift uti flyt- 
tandet af det i Morristown stående court-huset på rullar till Cambridge, 
hvilket försiggick på två dagar. Detta blef senare såldt till en mr 



96 

Gaines, som förvandlade det till salubod. I dess ställe Uppfördes ett an- 
nat något bättre, hvilket nu i sin ordning gif vit vika för ett som kostat 
875.000. 

Det första privata huset bygdes af John Russel och bestod uti en 
enkel stockhydda samt begagnades för smedja. Samma år eller 1843 
uppförde domaren Tillson en lika anspråkslös hydda för sin egen räk- 
ning. 1848 vardt ett litet hotell byggt, och sålunda kröp samhället 
framåt tills 1871, då det underbara förvandlingsmedel, som kallas jern- 
vägen, kom och med sin makt skjöt Cambridge framåt; så att det nu haf 
ett par tidningar, flera kyrkor, en mängd ganska stora butiker, många 
andra inrättningar och 2,000 invånare. Utaf dessa äro, som ofvan 
nämnts, omk. 250 svenskar, de der nästan alla ditkommit sedan 1870. 
Att desse landsmän äro af en driftig, företagsam klass, derom vitnar 
det förhållandet att de snart nog finnas i hvaije yrkesgren såsom sina 
egna. Och belägen som platsen är endast 5 mil från det genomsvenska 
Andover och för öf rigt egande svenskar rundt omkring sig, måste den 
vara särdeles gynsam för svenske affärsmän. 

Här träffas på affärsområdet redan följande landsmän: 

A. Wickström, skodon och specerier; A. G. Wolyn, apotekare; J. C. 
Runström, möbler; A. Olson, dito; mrs Paulina Nelson, fotografisk 
atelier; Frank Lagerlöf, sadelmakare; Chas. Cedergren, skodon; C. Burr- 
man, dito; O. Blomberg, dito; Dahlberg & Hanson, jernkram; J. B. Hu- 
lin, vagnmakare; Sam. Anderson,. målare ; P. Berglund, dito; Otto Ha- 
milton, restaurant; A. Nord*, dito; och Svan E. Svanson, advokat. 

En svensk-luthersk församling bildades den 30 Maj 1875, då 52 per- 
soner ingingo som grundmedlemmar. Organisatören var pastor Erland 
Carlson från Andover, som ännu tjenstgör såsom hjordens själasörjare. 
Församlingen, som nu räknar 85 kommunikanter, har egen kyrka, köpt 
för $2,700. I förening med densamma står en söndagsskola, som har 
40 lärjungar. 



KEWANEE 



i townshipet med samma namn är en af Henry countys 1 förnämsta stä- 
der och uppsprang för omkring 25 år sedan. 1853 var platsen ingen- 
ting annat än en farm, å hvilken de vägfarande emellan Dixon och 
Weathersfield funno passande hviloställe. Den bygnad, som då under- 
stundom tjenade för detta ändamål, tillhörde bröderna Potter och qvar- 
står ännu, något norr om Phillips Block, såsom ett gammalt land- 
märke. 

Townshipets första bebyggare voro en John Kilvington, en Robert 
Coultis-och en Cornelius Bryant, hvilka anlände hösten 1836. Genom 



97 

deras och andras bemödanden lyckades det Kewanee, som blef utlagdt 
den 1 Maj 1854 att få C. B. & Q.-banan lagd genom platsen. Detta hade 
till följd att Weathersfield, som hade gjort förtviflade ansträngningar 
att vinna denna förmån, gick ner, medan Kewanee gick upp. Det ena 
Faftärshuset" efter det andra flyttades på rullar från W. till K. och un- 
der tiden bygdes i den senare af alla krafter, så att stället hade 1,500 in- 
vånare efter endast 18 månaders tillvaro. Det fick redan sistnämnda år 
eget postkontor, och öfverste Blish blef den förste postmästaren. Han- 
del och näringar uppsprungo och utvecklade sig år efter år, och staden 
räknar nu, utom ett ansenligt antal vanliga affärer af ej ringa betydelse, 
äf ven några fabriker af större omfång, hvarjemte ett större kapital här 
användes för kolbrytning, som skänker sysselsättning åt en skara arbe- 
tare. Befolkningen uppgår nu till 4,000. 

Till Kewanee funno svenskarne väg ganska tidigt. Eric Erickson 
från Nora, nu boende i Nekoma, blef såsom medlem af Bishop Hill- 
kolonien trött af lifvet der och flyttade till K. 1855, då han genast upp- 
satte en liten sadelmakareverkstad och rönte vacker framgång. (Efter 
10 år for han derifrån och satte sig ner i Altona) 1856 blef ett antal 
andra kolonister missnöjdt med förhållandet på "hillen"" och följde 
Ericksons exempel i att utvandra till andra orter, och vände då några 
sina steg till Kewaiiee, bland andra en äldre person hvars namn också 
var Eric Erickson och hemort också Nora, hans tvänne söner Eric 
och Peter, Eric Bengtson, And. Barlow och Hans Lindgren. Från andra 
håll kommo samtidigt Peter Berglund, John Hedberg och Peter West- 
lund, alla från Gestrikland, John Carlson från Småland och John Peter- 
son från samma provins. 185T blef det svenska samhället förökadt 
med A. Johnson från Gestrikland och 1862 A. Shoström från sam- 
ma ort. 

Af desse tidiga Kewanee-svenskar återfinnes nu, som sagdt, den ene 
Eric Erickson i Nekoma, den andre återvände till Sverge 1867 och dog 
ett år efter återkomsten, och hans tvänne söner foro 1857 till Kalifor- 
nien, der de i guldgrufvorna förgäfves sökte sin lycka några år. Trötta 
derpå begåfvo de sig slutligen upp till brittiska Amerika, der lyckan 
var dem så bevågen, att de efter blott 1£ års förlopp kunde återvända 
till fäderneslandet med 100,000 kronor. Der gifte de sig med hvar sin 
dotter af Eric Erickson i Nekoma otm bosatte sig, den ene i Upsala och 
den andre i Nora. Barlow är nu köpman å B. H. Qvar i Kewanee bo 
endast A. Johnson, P. Berglund, Peter Westlund och John Peterson. 
Utom desse torde några andra finnas, dem läsaren i så fall träffar i lef- 
nadsteckningarna. 

Talrikast voro landsmännen här 1870, då arbetet i kolgrufvorna på- 
gick som bäst; af desse kolgrufvearbetare ha de fleste flyttat till Bloom- 
ington-trakten. I Kewanee, town och township, uppgår nu den 

VII 



98 

svenska befolkningen till 200 själar. Ibland dem finnas icke många 
affärsmän, men svenska handelsbiträden äro anstälda litet hvarstädes i 
bodarne. A. Johnson har fotografi-atelir och H. Nelson gör i skodon. 
Flere svenska affärsmän träffas här icke. 

En svensk luthersk församling kom här till stånd i Sept. 1869, räk- 
nade då 16 medlemmar. Året derpå bygde den en kyrka för $3,000. 
Den räknar nu 54 kommunikanter, men har ingen egen pastor, utan 
beror på pastorer från närbelägna församlingar. En metodistförsam- 
ling har äfven funnits, men har genom afflyttningar från orten små- 
ningom sammansmältit derhän, att några regelmessisga gudstjenster ej 
längre hållas. 



Ã…TERBLICK PÃ… HENRY COTJNTY. 

Vi hafva härofvan i korta (kanske alltför ofullständiga) men dock 
i trogna drag skildrat de förnämsta händelser och omständigheter, som 
äro förknippade med svenskarnes uppträdande såsom nybyggare i Henry 
county. Hvad vi hittills, dock icke afsigtligt, förgätit, är deras rol 
såsom medborgare. Vi ha, det är sant, i hvarje settlemen^s historia om- 
nämnt dem, som på ett eller annan fc sätt gjort sig bemärkte i politiskt 
hänseende, men vi ha icke vidrört dem såsom ett manstarkt och vigtigt 
politiskt element inom countiet såsom ett helt. Det är denna skyldig- 
het vi nu gå att fullgöra. 

Till att börja med må nämnas att svenskarne å få orter — om ens 
någonstädes — i Amerika varit af så stor politisk vigt som här. Detta 
naturligtvis i fråga om de senaste 15 eller 20 åren, ty före den tiden 
voro de på grund af sin fåtalighet mindre bemärkta. Dock, gå vi till- 
baka till Bishop Hill-koloniens första år, så fiuna vi att de äfven då icke 
voro maktlösa och följaktligen icke heller förbisedde. 

Den svenska invandringen till Henry co. började, måste läsaren 
förstå, långt innan det republikanska partiet hade sett dagen. Det po- 
puläraste partiet var då — åtminstone i Henry co. — det demokratiska 
som vid den tiden ännu icke hade gjort sin historia mörk genom sym- 
pati med slafaristokratien. Vi finna derför att Henry countys första 
svenskar med få undantag alltid voterade den demokratiska valsedeln, till 
dess att slaffrågan trängde sig fram i förgrunden och vardt dagens 
brännande, då de blefvo lika starka republikaner, som de förut hade varit 
demokrater. Såsom ett intressant politiskt minne från Bishop Hill- 
koloniens tidigaste dagar ligger framför oss ett politiskt bref, skrifvet af 
en i Chicago då bosatt men långt för detta afliden landsman, P. von 
Schneidan, till koloniens föreståndare, Eric Janson, som ombedes att i 




J&aAt M 



ainei. 



DÖD. 



Se sid. 303. 



99 

den då pågende presidentvalstriden kasta sitt inflytande på kandidaten 
Tavlors sida. 

Af samma skrif velse framgår att alla utländningar voro vid valet i 
fråga röstberättigade efter blott 6 månaders vistelse i staten, hvilken för- 
ordning emellertid förändrades i den år 1848 antagna nya statsgrund- 
lagen, som föreskref 5 års uppehåll i staten innan rösträttighet 
erhölls. 

På grund af anförda omständigheter hade kolonien nyssnämnda år 
ända upp till 100 röster, hvilka, kastade för ett och samma parti, vägde 
betydligt i den allmänna vågskålen under en tid då countiets röstberät- 
tigade ännu räknades endast i hundratal. 

Från den demokratiska stråten af veko kolonisterna första gången 
1854, då de röstade för "anti-Nebraska-valsedeln," d. v. s. för dem, som 
voro emot slafveriets införande på Nebraskas mark. De hade voterat för 
presidentkandidaten Cass 1848 och för Pierce 1852. 1856 voterade 
Henry countys svenskar mangrant för Fremont och den rep. valsedeln. 
Och huru skulle de kunnu ha gjort annorlunda med sina starkt utpräg- 
lade antipatier emot all slags träldom ! — Utan att begära det minsta 
favör i gengäld fortforo de derefter att strida under det republikanska 
baneret tills 1868, då de i county-konventionen anhöllo att en svensk 
måtte uppsättas till kandidat för något embete. Men denna billiga be- 
gäran villforo icke de personer, som höllo de politiska trådarna i sina 
händer. Svenskarne togo då sjelfva sin sak om hand, höllo i Andover 
en svensk konvention och utnämnde der kapten A. G. Warner till 
sheriffskandidat. För att då hjelpa svenskarne och sålunda vinna 
deras goda vilja, underläto demokraterna att uppsätta någon kandidat 
för samma embete, utan beslöto istället att rösta för Warner, som också 
vardt vald med 135 rösters majoritet. 

Emellertid återvände landsmännen till det republikanska partiet och 
voterade, med några i Andover såsom undantag, för dess valsedel 1869. 
Men 1870 funno de för godt att, jemte andra svenskar inom det då 5 :te 
kongressdistriktet, till kongressmedlem inrösta demokraten Stevens 
istället för republikanaren E. C. Ingersoll, för hvilken de hade förlorat 
förtroendet. Denna handling väckte mycket uppseende och ådrogo sven- 
skarne ett nästan oblidkeligt hat, för hvilket kapten Eric Johnson och 
Hon. J. W. Olson blefvo isynnerhet utsatta. Man tog nämligen för 
gifvet att dessa ledare hade väckt, närt och anfört oppositionen emot 
Ingersoll. Vi kunna dock intyga att de hade ytterst litet att göra med 
den kraftiga protest Henry countys svenskar denna gång inlade emot 
hvad de ansågo för korruption. Hvad Johnson serskildt beträffar, så 
följde han blott med den oemotståndliga strömmen. 

Annorlunda var det 1872. Såväl Johnsom som Olson jemte andra 
framstående svenskar inom countiet öfvergingo då till det liberal -republi- 



100 

kanska partiet, i hvars spets Horaee Greeley stod såsom presidentkandi- 
dat; och med dem följde ett ganska aktningsvärdt antal landsmän, ser- 
skildt hvad Weller township (B. H. och trakten deromkring) vidkom- 
mer. Detta s. k. "affall" halp visst icke hvarken Greeley eller någon 
annan högre kandidat, men hade likväl till verkan, att en svensk, herr 
Peter Johnson från B. EL, uppsattes och invaldes till sheriff. Det 
liberal-republikanska och demokratiska partiet utnämnde till kandi- 
dat för samma embete kapt. P. M. Wickström, som följaktligen vardt 
slagen. 

Sedan dess hafva republikanarne under inflytandet af en viss trygg 
känsla förbisedt alla svenska anspråk. Greenbackspartiet, till hvilket 
många svenskar i countyet, isynnerhet i Weller township, anslutit sig, 
hedrade 1878 hr Henry Johnson från Orion med kandidaturen för 
sheriffsembetet, men var för svagt att invälja honom. Förtigas bör ej att 
man nu börjar finna en och annan svensk demokrat inom countiet. Hvad 
den stora mängden vidkommer, så är dock den ännu republikanismen 
trogen och håller nu, som fordom, den politiska maktjemvigten i sina 
händer. 



SVEA BRANDSTODSBOLAG 

är en af Henry countys rent svenska institutioner. Vi säga Henry 
countys, derför att bolaget blef här först påtänkt och igångsatt, men 
annars omfattar dess verkningsfält äfven Knox och Mercer counties. 

Inrättningen stiftades i Altona 1868 och började sin bana med 57 
medlemmar och egendom försäkrad till $41,000, samt med Eric Johnson 
för president och Charles Sanden för sekreterare. 

Den första årssammankomsten hölls i Altona den 23 Jan. 1869. 
Den först valde pres. och sek. blefvo då återvalde, hvarjemte J. W. 
Williams från Wataga valdes till vice president och Gustaf Johnson till 
kassör. Af den samtidigt afgifna berättelsen framgick att medlemska- 
pet hade stiget till 100 och försäkringarnes totalsumma till $110,263. 
Under samma års legislatur-session vardt bolaget genom dess presidents, 
Eric Johnsons, bemödanden (hr Johnson tjenstgjorde som klerk i 
representanthuset) inkorporerade under statens lagar och beviljadt 
"charter." 

Det andra årsmötet hölls den 22 Jan. 1870 i Wataga, och återval- 
des då alla de gamle embetsmännen med undantag af Sanden, som hade 
amyttat till Kansas, h vadan hans plats fyldes af Chas. Johnson från 
Altona. Medlemskapet var nu 155 och värdet af det försäkrade $243,- 
431.85. Vid den tredje sammankomsten, som ägde rum i Altona den 



101 

28 Jan. 1871, valdes J. W. Williams till pres., A. Nordberg från B. H. 
till vice pres., N. Chester från Wataga till sek. och Svan Anderson från 
Weller township till kassör. Detta år fick bolaget vidkännas sin första 
förlust, i det P. Lewis 1 hus., beläget emellan Galva och Kewanee, och 
försäkradt till $770, afbrann. Snart derefter lades en butik i Altona i 
aska och förorsakade en mera kännbar förlust, dock mest på grund af 
sättet, hvarpå assuransbeloppet indrefs. Den 8 April tog Svan Ander- 
son afsked och efterträddes af S. M. Johnson. Den 2 Sept. 1871 afgingo 
äfven presidenten och vice presidenten, då Gust. Johnson från Weller 
fick den enes och A. P. Cassell från Wataga den andres rum. 

Det fjerde årsmötet hölls också i Altona, vid hvilket tillfälle ett för- 
slag gjordes att förena Svea med ett i Andover existerande dylikt bolag, 
som vid sammankomsten representerades af Gust. Bengtson och Peter 
Westlund. Till följd häraf tillsattes en komité, bestående af Gust. 
Johnson och A. P. Cassell, med uppdrag att underhandla med Andover- 
bolaget vid dess derpå följande, sammankomst, hvarpå detta möte 
ajournerade för att sammanträda i Andover den 12 Mars. 

Med hänsyn till detta Andover-bolog må nämnas, att det hade 
uppkommit något tidigare än det i Altona bildade, och på följande 
sätt. 

Henry countys svenskar hade gång efter annan illa bedragits af 
''The Winneshiek" och andra skojande assuransbolag. Detta föranled- 
de tvänne i Berlin bosatte äldre landsmän att, efter mogen öfverlägg- 
ning, vidtaga åtgärder för bildandet af ett bolag efter de svenska läns- 
bolagens plan. De anmodade en yngre person att i skrift uppställa 
denna plan, och derpå begåfvo de sig sjelfve från hus till hus, anhållan- 
de om namn-underskrifter af sådana som önskade blif va medlemmar af 
det föreslagna bolaget. Några skrattade åt den nya idén, men flertalet 
af de omkring Berlin och Andover boende svenska nybyggarne omfat- 
tade saken och gjorde verklighet deraf. NÃ¥gon legaliserad tillvaro 
fick dock icke bolaget förrän det senare sammanslogs med Svea, hvilket 
skedde den 12 Mars 1872, då följande personer valdes till styresmän för 
det konsoliderade bolaget, nemligen till president, John A. Larsson från 
Andover; vice dito, L. Headstrom från Galva; sek., Gust. Bengston från 
Lynn, och kassör, A. P. Falk från New Windsor. 

Det första årsmötet hölls sedan i Galva den 28 Jan. 1873, då nyss- 
nämda embetsmän, med undantag af Headstrom, som hade flyttat till 
Nebraska och i livars ställe G. Fair vardt vice pres., till styrelsen åter- 
valdes. Vid det sjette årsmötet, som egde rum i Alpha, blefvo samma 
styrelsemän igen återvalde, men vid det sjunde, hvilket hölls å samma 
plats, vardt N. Gustus från Lynn vice president, och John Samuelson 
kassör. Af skattmästarens berättelse framgick då, att bolaget hade 
under året intagit $803,53 och utgif vit $615.81, egande således å hand 



102 

$187.72. Vid det åttonde mötet i Orion 1876 återvaldes den gamla sty- 
relsen. Vid det nionde å B. H. 1877 valdes N. Grustus till president och 
John A. Larson till vice pres.; ingen annan förändring. Vid Alpha- 
mötet påföljande år valdes S. P. Peterson till vice pres., och C. J. Mag- 
nuson från Lynn till sek., och den ll:te årsstämman blef sammankallad 
till Orion den 28 Jan. 1879, då A. P. Falk valdes till vice president. 
Bolaget har nu 562 medlemmar; den hos detsamma brandförsäkrade 
egendomen uppgår i värde till $534,084. Vid dess nästa sammankomst 
kommer åtskilliga af erfarenheten rekomenderade förändringar i stad- 
garna att vidtagas, i och för hvilket en komité med uppgift att under- 
söka och öfverväga det härför gjorda förslaget redan tillsatts. För öf- 
rigt går bolaget sin bana jemnt framåt utan svårigheter. Dess plan är 
den ömsesidiga eller "Mutual," och under densamma hafva medlemmar- 
ne ännu icke behöft att i brandskada utbetala mer än 10 cents å hvarje 
$100 af assurerad egendom, d. v. s. en tiondels procent. Utgifter för 
höga löner åt sina embetsmän förekomma icke och bedrägerier äro 
okända; eleganta och rikt utstyrda kontorsrum behöfver man ej, och 
derför slipper man också att skattas för höga hyror och andra dermed 
förknippade utgifter. 




ROCK ISLAND COUNTT 

tgöres af en landremsa längs Mississippiflodens östra strand, 36 mil i 
längd och, på grund af flodens krokiga lopp, hvad bredd och form 
beträffar högst irregulär och "konstig." Landstycket bildar i det hela 
en triangel, vid hvars nedre (södra) hörn staden Rock Island eger 
sitt läge. 

Countiets fysiska drag äro många och omvexlande. An möter 
ögat en bred, sandig slätt, än en brant, skogbevuxen höjd, än åter ett 
stycke s. k. bottoniland eller lågländt farmland. Vid Cordova t. ex, reser 
sig plötsligt den ena s. k. "bluffen" efter den andra från den låga sand- 
slätten, följande flodernas fader i dess slingrande lopp liksom för att 
bilda en vaktkedja åt densamma. Vid Rock Island och Moline draga 
sig dessa kullar en mil eller så tillbaka ifrån stranden, sträcka sig se- 
dermera till Rockfloden och följa dess strand såsom de följa Mississppi- 
floden. 

Den största delen af countiets högland ligger omk. 75 fot öfver sist- 
nämnda flod och är mycket kuperadt, understundom riktigt vildt, ej 
sällan romantiskt. 

För jordbrukaren erbjuder countiet ej många fördelar. Landet ar 
på många ställen ofruktbart, liggande för lågt eller för högt för odling. 
De delar, som odlas, äro deremot högeligen bördiga. Utom Mississippi, 
som följer Rock Islands hela längd från norr till söder, löper midt ige- 
nom countiet den i Wisconsin upprinnande Rockfloden, som lemnar åt- 
skilliga förträffliga, af folket använda vattenfall under sitt lopp. 

Är Rock Island county jemförelsevis armt å jordbrukets vägnar, så 
tager det igen skadan med sina kolgrufvor. Ej mindre än 26 sådana 
bearbetas ordentligt 8 månader hvarje år, hvarjemte 20 andra finnas, 
hvari arbetet drifves mera oregelmässigt. I alla dessa minor, som de 
här kallas, sysselsättas närmare 1,000 män, de der bryta 300,000 ton kol 
om året, i värde uppgående till §6.00,000 efter $2.00 per ton vid minan. 
Utom denna rika hjelpkälla eger folket många goda kalkstensbrott och 
brott för bygnadssten. 

Hvad naturskönhet angår, så fins längs hela Mississippis 3,000 mils 
långa lopp knappast ett enda ställe som öfverträffar staden Rock Islands 
läge. Det ser ut som naturen der hade gjort en serskild ansträngning 
att frambringa något på en gång stort och skönt. Rock Island betyder 

103 



104 

klippön. En sådan ö reser sig här midt i floden. Den är flera mil lång 
och nära en mil bred samt betäckt af ett rikt och frodigt jordlager och 
beväxt af en ståtlig skog som bildar tjusande små lundar, dem konsten, 
hvars hand man spårar litet hvarstädes, mycket förskönat. 

Å den nedre delen af denna ö bygdes 1816 Fort Armstrong. Den 
10 Aug. samma år ankomnio till platsen en fru Davenport och en fru 
Lewis, nu fru Goldsmith, hvilka damer voro de första amerikanskorna, 
som hade seglat så långt uppför Mississippi. Den första ångare som 
lade till vid ön var "Virginia," hvilken ankom 1823 från Prairie du 
Chien med proviant för besättningen å Fort Armstrong. Det första 
landet togs i Rock Island co. i anspråk af öfverste George Davenport 
och Russel Farnham den 19 Okt. 1829. Denne öfverste Davenport, 
som tillhörde fästningens garnison, och hans hustru voro, utom solda- 
terna, för 13 år de enda hvita personer å denna ort. 1825 vardt han 
utnämnd till postmästare på ön och tio år senare köpte han i förening 
med några andra det land, å hvilket staden Davenport senare bygdes. 

Ett tiotal af år före denna händelse hade nämnda Farnham anländt 
till orten och ingått kompaniskap med D. om pelsvaruhandel i trakten och 
ett par år senare bygde de det hus, som blef Rock felands första "court- 
house." 1828 ankommo hit några hvita personer och slogo sig ner såsom 
nybyggare. Bland dem var John W. Spencer. 1831 hade af denna lilla 
början blifvit ett settlement som var manstarkt nog att utrusta 58 män 
for det i Bureau countys historia nämnda indiankriget. 1833 organi- 
serades countiet och den 5 :te Juli samma år valdes de förste embetsmän- 
nen. 1835 förlades countysätet i Stephenson, hvilket namn sedermera 
förändrades till Rock Island, den nuvarande staden. 1836 bygdes det 
första fångelset, bestående af ett tvåningar högt blockhus. Det stod å 
tomten No. 5 i qvarteret No. 15, gamla staden. Första steget till upp- 
byggandet af det nuvarande domstolshuset (courthouse) togs 1836 och 
1837 fulländades. Arbetet å den nya fängelsebygnaden, som fullända- 
des 1857, kostade $60,000. 

Som allmänt bekant är eger nationalregerigen å ofvannämnda ö en 
af sina arsenaler. Tanken att hit förlägga denna väldiga inrättning 
uppstod 1839, men något verksamt steg togs ej förrän 1861 och ej förr- 
än 1865 blef något anslag gjordt för ändamålet. Den första planen 
var att upprätta fem större bygnader för vapenkus och lika många 
vapensmedjor, alla lika i storlek samt hvart och ett försedt med en till- 
by gnad för vapnens mottagande efter tillverkningen; derjemte krutma- 
gasiner, kul- och bombgjuterier, barracker, hus f ör officerare, sjukhus 
och andra nödvändiga bygnader. Meningen är äfven att verkstäderna 
skola drifvas med vattenkraft, dock äro maskinerna så inrättade att 
ångkraft kan vid dem användas, om så behöfves. Hvarje verkstads 
f acad, utom gjuterierna, blir två våningar hög, försedd en hög undervå- 



105 

ning och 110 fot lång. , Af dessa 10 hufvudbygnader äro nu 6 färdiga, 
alla bygda som om de voro ämnade att stå ett tusen år. På det läsaren 
må fatta vidden af det sålunda begynta arbetet vilja vi vidare upplysa, 
att verkstäderna komma tillsammans att upptaga en grundyta af 36 
acres, att det skall fordras 2,000 hästars kraft för maskinernas drifvande, 
att det skall behöfvas från sju till tio tusen män, när allt är i full gång, 
att de o vapensmedjorna skola förfärdiga 3,000 bakladdnings gevär omda- 
gen och ammunitionsverkstäderna ett motsvarande förråd ammunition, 
samt rustningsartiklar för kavalleri och infanteri. 

För arbetet hittilldags har utgifvits penningar som följer: A arse- 
nalen $1,286,500; för landet, $293,600; för erhållande af vattenkraft, 
#695,400; för magasin och barracker, $222,500; för bron, som förenar ön 
med landet, $1,136,400; för reparationer, $353,000; för verkstäder 
$1,885,350; för gator och vägar, 038,000; för maskiner och verktyg, 
$192,500, samt för åtskilligt annat nära 8150,000. 

Innan vi lemna Rock Island är det så godt att göra ett besök i den 
lilla närbelägna platsen Goal Valley, der äfven ett litet antal landsmän 
finnes. Den förste som letade sig väg hit var Fred. Freeberg, från 
Rock socken i Östergötland, hvilken hitkom for 17 år sedan i sällskap 
med J. F. Austrin, som sedan dess afflyttat till Red Oak i lowa. 
Denne Freeberg drifver här sadelmakarerörelse. A. M. Blomqvist sys- 
selsätter sig med specerihandel, J. P. Bratt & Söner ega jernkram- och 
tenvaruhandel, och P. Ekholm har skomakarerörelse. Dessutom uppe- 
hålla sig här 12 andra svenska familjer, hvilka taga sig tämligen bra 
fram. 

Ej långt från Rock Island countys gräns bor å sektion 36 i Port- 
land township, Whiteside county en gammal man vid namn Christian 
Benson, hvilken sannolikt är staten Illinois' äldste svenske nybyggare. 
Född i Göteborg 1805 gick han till sjös vid sju års ålder och fortsatte 
sjölifvet till sitt 30 :de år. I Amerika landsteg han för första gången 
1819. Ã…r 1827 gifte han sig i Providence, staten Rhode Island, med 
Maria Bautherson. Derpå for han åter till sjös och landade för tredje 
gången i Amerika 1835, sedan hilket år han varit bosatt i Portland 
township, der han mår väl och hjelpes af tvenne uppvuxna barn. Han 
tillhör intet kyrkosamfund, men är varm anhängare af det republkanska 
partiet. 



STADEN ROCK ISLAND 

är väl utlagd och välbygd, med en befolkning af 12,000 själar. Läget är 
högländt och naturskönt samt stort nog för en stad med 100,000 invå- 
nare. Förenad med staden Moline å ena sidan medelst en spårväg (blott 
ett par mil skilja de båda städerna) är den å den andra sidan genom en 
öfver Mississippi-floden spänd bro sammanlänkad med Davenport. Från 
någon hög punkt i staden eger man å en vacker sommardag en härlig 
syn. Man ser de tre syskonstädernas mot himlen pekande kyrkspiror» 
de höga fabriksskorsten arne med sin bolmande rök, den ståtliga ön i den 
öppna klarblåa floden, hvars bägge armar liksom omsluta den i en 
moderlig famn, den jättelika bron med sina ofantliga spann och pelare* 
de intagande villorna och mycket mer, allt sammanfattadt inom ramar, 
som bildas af skogar och berg. 

Inom staden Rock Island hafva fyra särskilda jernbanbolag, hvars 
banor här sammanstöta, anlagt verkstäder. Dessa bolag äro : Chicago- 
Rock Island— Pacific, Rock Island-Peoria, Rockfor d-Rock Island-St. 
Louis och Western Union. I fabriksväg finnas här en ylletygsfabrik, 
två fabriker för tillverkning af jordbruksverktyger, fyra ånghyflingsverk, 
två maskinverkstäder, två ångqvarnar, två ångsågar, fyra kaminfabri- 
ker, fyra vagnsfabriker, två jernverk, ett glasbruk och en limfabrik. 
Staden gläder sig åt 9 kyrkor och ett operahus, som lär vara ett af de 
bästa i hela vestern. 

Svenskast å Platsen. 

Den svenska befolkningen i Rock Island anslås i antal till 1,200, 
de flesta af hvilka uppehålla sig med arbete i fabrikerna och vid 
regeringens verk. 

Med säkerhet kan antagas att denna svenska koloni aflades, så att 
säga, 1848, då Bishop Hill-kolonien å ön anlade sitt fiskläge. Ett hälft 
dussin af jansonister med N. J. Hollander som ledare utgjorde förposten, 
och när kolonien året derpå hemsöktes af koleran, flydde många andra 
derifrån till denna ö, men medförde olyckligtvis smittan, som snart nog 
började härja här lika omildt som å Bishop Hill. Bland dem, som då 
föllo för den förskräckliga farsoten, voro Eric Janssons hustru och 
tvänne barn, hvilka jemte de andra offren blefvo å ön jordade, 
106 



107 
Af de landsmän, som nu finnas i Kock Island, är utan tvifvel A. J. 
Swanson, hvilken hitkom 1850, den äldste. Han slog sig mycket tidigt 
på handel härstädes, var "mån om sig", tog väl vara på sina förtjenster, 
utvidgade sin affär år efter år, och har nu en stor rörelse med skodon, 
läder och allt livad en skomakare behöfver. Utom sitt i denna handel 
insatta kapital eger han mycket i bankaktier, hela hans förmögenhet 
uppgående till omkring $50,000 — vackert nog, när man är endast 50 
Ã¥r och ogift. 

En annan framstående Rock Island-svensk är John Bengtson, 
hvilken varit här sedan 1862. B. var då endast 19 år och ingick som 
klerk i ett apotek, men var redan 1868 i stånd att börja samma slags 
rörelse å egen hand och har sedan dess genom klokhet och affärsför- 
måga uppnått den ståndpunkt, att han är nu en af stadens främste män. 
Hans "business block" är ojemförligt den bästa bygnaden i staden. 
Det är fyra våningar högt med ,t basement" dessutom, 100 fot långt och 
40 fot bredt. Bygnaden, som är uppförd i vacker modern stil och på 
det solidaste sätt, har kostat $50,000, hvilket ändå icke är mycket mer 
än hälften af B :s förmögenhet. Sjelf använder han en af de eleganta 
hörnbutikerna för sin egen apotekarerörelse och hyr ut de öfriga jemte 
de öfra våningarna, hvilka äro inredda för kontor och mötesrum. 

Följande svenska affärsmän märkas dessutom: L. Shiller, affärsför- 
rättare för firman Weyerhauser & Denkman ; Oliver Olson, advokat; 
Magnus Peterson, Chas. Roberg, Svan Kling och John A. Johnson, alla 
skomakare; Carl Blomberg, specerihandlare ; And. Palmq vist, målare; 
K, A. Norling, fresko- och skyltmålare ; Fred. Appelqvist, M. Nelson 
och Carl Youngberg, värdshusvärdar. 

Kykkob. 

I Rock Island bildades den 13 Aug. 1852 Illinois' första svenska 
baptistförsamling af tre personer: A. T. Manfcie, P. Söderström och 
Fredrika Boberg. Sina gudstjenster höllo dessa i början uti ett litet 
skolhus vid det stora torget (public square), men 1855 bygdes en kyrka, 
som kostade $1,500. Denna fick sitt läge å Fifth avenue emellan 20de 
och 21sta gatorna. Den på sin tid mycket bekante Gustaf Palmqvist, 
som sedan aflidit i Sverige, vardt församlingens förste predikant. Efter 
honom kom A. G. Svedberg, derpå A. Norelius, så N. G. Rundqvist, 
sedan O. Lindh och slutligen L. L. Frisk. Ur församlingen har såsom 
missionärer utsändts 4 personer, genom hvilkas verksamhet flera nu 
blomstrande samfund uppstått. Denna församling eger den historiska 
märkvärdigheten att vara den första svenska baptistförsamlingen i 
verlden, och från densamma såsom ett frö har sprungit den stora och 
växande baptistkyrka Sverige nu eger. A. Viberg, nu pastor vid Stock" 



108 

holms andra baptistförsamling, verkade en tid i Rock Island. A. T. 
Mankie begaf sig äfven på väg hem till fäderneslandet, men omkom vid 
ångaren " Austrias" brand på hafvet 1858. Ofvannämnde P. Söderström 
bor i Iowa, och der träffas äfven mrs Boberg. 

Den svensk-lutherska församlingen har existerat sedan 1870, då 
Rock Islands svenska lutheraner blefvo trötta af att färdas till Molines 
kyrka, hvadan de, 28 till antalet, (alla utom John Peterson, Gustaf 
Peterson och Magnus Peterson ogifte män och qvinnor) beslöto att 
upprätta en menighet och bygga en kyrka. Men hvar skulle medlen 
tagas ? Det var den svåra frågan. Ty de flesta voro fattige arbetare. 
Emellertid var en amerikanare vid namn William Davenport frikostig 
nog att skänka dem den för ändamålet nödvändiga tomten, och det 
nödvändiga kapitalet lånade de af John Peterson, som nu lär bo någon- 
städes i Missouri. När omsider det lilla templet var färdigt hade det, 
utom mycket skänkt arbete, kostat 8720. Sedan dess har det ombygts 
tvänne gånger och värderas som det nu står till $ 2,000. Under tiden 
har medlemskapet förökats till 158 ; dess pastor är professor Hasselqvist, 
och öfver söndagsskolans 40 lärjungar presiderar Nils Johnson. 

Augustana College. 

Till staden Rock Islands ledande institutioner hör detta svensk- 
lutherska läroverk. Det är beläget i stadens östra del, å hörnet af 
Seventh och Robbins-avenyerna. I verkligheten tycks det dock ha 
intet med staden att göra. Det ligger visserligen inom dess råmärken, 
men ändå så fritt och upphöjdt, att den med de geografiska lokalförhål- 
landena obekanta tycker att det tillhör landet. Dess läge är en natur- 
skön höjd omkring midt emellan Rock Islands hufvuddel och Moline. 
Från denna höjd öfverskådar Augustana dessa båda städer, Davenport, 
Arsenalsön och hela den kringliggande härligheten — en den mest 
storartade vy, som någonstädes erbjuder sig. Bygnaden, rymlio- och 
ståtlig, omgifves å den vackra marken af sköna träd och andra växter, 
lugn råder deromkring och frid andas inom inrättningen, — allt full- 
komligt öfverensstämmande med de studerandes behof och önskningar. 

Som allmänt bekant är, upprättades detta läroverk i Paxton, Ford 
co. 111., hvarifrån det hitflytttades 1874, då och påföljande år bygna- 
den uppfördes till en kostnad af $50,000, hvilken summa till en stor del 
donerades af i Moline och Rock Island bosatte amerikanare. Dess 
historia är för öfrigt i korthet följande: 

Redan vid bildandet af Augustana-synoden eller, rättare, vid 
synodens första sammankomst, som hölls i Clinton, Wisconsin, Juni 
1860, bragtes å bane förslaget att upprätta en skola för utbildandet af 
predikanter och lärare. Detta förslag antogs och verket sattes kort 




é0f. <sf. t/ yföa*t<&&a&f/. 




ROCK ISLAND. 



Se eid. 304. 



109 

derpå i gång. En skola anlades, som då fick namnet Augustana 
Seminarium och förlades i Chicago. Dess första professor vardt pastor 
L. P. Esbjörn, som då hade tjenstgjort två år som professor i Illinois 
/State University i Springfield. Sin nya plats bibehöll han tills sommaren 
1863, då han återvände till Sverige. Vid denna tid bestod lärjunge- 
antalet af från 15 till 20. Inkorporerad under statens lagar blef 
inrättningen vid det synodal-möte, som hölls 23 — 29 Juni 1863. Samti- 
digt beslöts att förflytta den till staden Paxton, och prof. Hasselqvist, 
då pastor vid församlingen i Galesburg, valdes att intaga det genom 
Esbjörns hemresa ledigvordna professoratet. Skolans direktion köpte 
för ändamålet i Paxton en äldre skolbygnad, jemte hvilken bygdes 
samma sommar ett nytt hus å en af prof. Hasselqvist skänkt tomt. 
Under första året af läroverkets tillvaro här besöktes det ej af mer än 
sju svenska och tre norska lärjungar, och prof. H. var den ende läraren; 
men vid synodens möte i Rockford 1864 utsågs fill engelsk lärare pastor 
William Kopp. Skolåret 1864 — 65 ökades de studerandes antal till 15, 
och året 1865 — 66 uppgick det till 40. År 1868 stärktes lärarekrafterna 
genom prof. A. Weenas och dr. A. R. Cervin, den ene norrman, den 
andre svensk. Kort derpå nödgades prof. Kopp, på grund af bruten 
hälsa, resignera, då i stället prof. L. L. Harkey valdes och tjenstgjorde 
ett år, för att efterträdas af prof. H. Reck, som ännu innehar sysslan. 

År 1870 egde en vigtig förändring rum, i det synoden, som dittills 
•hade varit svensk-norsk, blef, derigenom att de norske pastorerna 
utgingo för att bilda en ren norsk synod, uteslutande svensk, då, som 
följd, alla norrmän lemnade skolan. Det oaktadt besöktes skolan 
samma år af 50 studerande, hvilket antal hade ökats till 80 året 
1874 — 75. Lärareantalet var samma år 6: fyra professorer och två 
biträdande. Dessa voro prof. T. N. Hasselqvist, dr. A. R. Cervin, prof 
H. Reck, prof. C. O. Granere, pastor F. Lagerman, och hr Albert Wihl- 
borg. 

Den hysta förväntan att en större svensk befolkning skulle nedsätta 
sig i Förenta Staternas sydvest gick icke i fullbordan, hvadan uppstod 
en önskan att förlägga skolan till en för svenskarne mera central plats. 
Denna önskan tog omsider form af beslut vid synodal-mötena i Moline 
1869, i Andover 1870 och i Chisago Lake 1871 ; men ej förr än vid syno- 
dens konvent i Galesburg 1872 blefvo direktörerna bemyndigade att 
flytta inrättningen till Moline eller Rock Island. I Mars påföljande år 
köptes för skolans räkning af hr W. P. Hull närmare 19 aeres land i 
östra Rock Island för en summa, af $10,000. Vid synodalmötet i 
Paxton 1873 fick sig direktionen ålagdt att å detta land låta uppföra 
passande skolbygnader. Utan " bygnadsfond" och med en betydlig skuld 
å marken började man likväl företaget, som, med Guds hjelp, gick så 
väl, att skolans bibliotek och andra effekter kunde till Rock Island 



110 

förflyttas hösten 1875, och den 22 September samma år öppnades den 
första terminen i den nya bygnaden, som formligen och högtidligen 
invigdes åt Gud och den lutherska kyrkan den 14 Oktober 1875. 

Augustana College hade härmed inträdt uti ett nytt utvecklings- 
skede, under hvilket det, trots många stora hinder, gått stadigt framåt. 
Antalet lärjungar under skolåret 1875—76 var 112, och lärarekåren 




AUGUSTANA COLLEGE. 



stärktes af prof. P, E. Mellin, som hade kallats från Sverige, samt prof. 
W. F. Eyster från Nebraska. 

Augustana-skolans bibliotek vardt rätt tidigt grundlagdt med en af 
Carl xY förärad samling böcker på svenska, tyska, franska, engelska 
och latinska språken, jemte andra tungomål. Sedermera erhölls af en 
fruntimmersf örening i Upsala och andra gynnare ett betydligt bokförråd, 



111 

hvartill kommit, tid efter annan, bidrag från andra håll, i synnerhet 
u the Bureau of Education" i Washington; så att samlingen nu består 
af mer än 6,000 band, hvaribland finnas många högst värderika natur- 
historiska och andra vetenskapliga verk. 

Undervisningen förestås af följande personer: 

T. N. Hasselqvist, president och professor i systematisk teologi 
m. m. 

Olof Olson, professor i kyrkohistoria, etik m. m. 

H, Reck, vice president och professor i filosofi och engelska. 

A. R. Cervin, professor i matematik och tyska. 

C. O. Grranere, professor i latin och svenska. 

Filosofie doktor Josuah Lindahl, professor i naturalhistoria, natur- 
vetenskap och matematik. 

C. P. Rydholm, lärare i svenska, tyska och kristendom. 

Konstantin M. Esbjörn, lärare i latin och svenska. 

M. Wahlström och A. Gr. Klingström, biträdande lärare i svenska 
och engelska. 



»~*^*^-&<>Sä& OB^Cäg&ÖljE? jfaSga^^Z/iv^".' 







STADEN MOLINE. 

Denna stad var ännu knappast påtänkt 1843, ehuru man visserligen 
d1 började uppgöra planen för densamma, dock utan att ana att den 
skulle blifva hvad den nu är — en af statens största fabriksstäder. Mo- 
•line eger till och med åtskilliga verkstäder som äro de största i sitt slag 
i hela verlden och hvarifrån alster utgå till jordens alla delar. 

Moline är beläget på Mississippiflodens östra strand ungefär half- 
vägs emellan städerna St. Louis och St. Paul och midt för ön Rock Is- 
lands vapensmedjor, hvaremellan och stadens fabriker pågår en ständig 
ljudvexling, när arbetet är i gång. Från år 1843 till 1850 egde ett nä- 
stan fullkomligt stillestånd rum med hänsyn till Molines utveckling. 
Men sistnämnda år fick all rörelse härstädes en lifligare fart, och sedan 
1870 har Moline rönt en förundransvärd framgång. Enligt Förenta Sta- 
ternas census hade staden detta år endast 4,166 invånare, men räknar i 
dag närmare 8,000. Orsaken till denna raska gång från en obetydlig 
början till en af statens vigtigaste städer är att söka uti det för fabriks- 
rörelser så förträflliga läget, som gjort att ansenliga kapitaler dragits hit 
och blifvit nedlagda i stora vinstgifvande företag, de der hitlockat arbe- 
tare och handtverkare af alla möjliga slag, hvadan man också kan med 
rätta kalla Moline en arbetarestad. Ty — vi böra tillägga det — utom 
den gryning till en liten penningearistokrati, som här må finnas hqs en 
i numeriskt hänseende likväl svag klass, genomgås hela samhället af en 
fri och stark folkanda. Och att denna anda här är af det upplysta, häl- 
sosamma slaget, derför borga stadens förträflliga skolor, för hvilkas upp- 
rätthållande man årligen utgifver $65,000. 

Moline har äfven ett offentligt bibliotek, som innehåller 4,000 band, 
och i förening dermed ett läsrum, der i medeltal 69 personer infinna sig 
dagligen för att uttaga eller på stället använda bibliotekets böcker. 

Fabriker. 

Att lemna en full beskrifning af Molines många och stora fabriker, 
det kunna vi ej här, och icke heller ligger det i vår uppgift att så göra; 
men att egna ämnet en förbigående uppmärksamhet faller fullkomligt 
inom vår utlagda plan, hvadan vi skrida till verket dermed. 

"The Moline Plow Company" och dess fabrik kräfver först vår upp- 
märksamhet, emedan vi deri ega ett vackert bevis på, att Moline är skyl- 
digt en ej ringa del till svensk talang för sin blomstring. En af de första 
medlemmarne i detta bolag är nämligen hr A. Friberg. Denne lands- 
112 



113 

man, som eger utmärkta mekaniska anlag, föddes i Skåne och uppfostra- 
des i Göteborg, der lian lärde smedsyrket. År 1850, då han uppnådde 
sitt 22 år, föll det honom in att utvandra till Amerika. Hans första hem 
i N3 r a verlden blef Chicago, der han använde 9 månader i sitt i Sverige 
utlärda handtverk. Han gjorde derefter en resa till Minnesota och ännu 
senare till Rock Island i Illinois, dit han anlände 1851, och arbetade han 
der tre månader uti en vagnsfabrik. Vid slutet af denna tid begaf han 
sig till Moline och fick anställning i Deere, Titt & Goulds plogverkstad, 
der han efter sex månaders arbete befordrades till förman, i egenskap 
hvaraf han fortsatte till 1864. När han först inträdde i denna fabrik, 
användes endast 14 a 15 arbetare, och när han slöt, bestod arbetareper- 
sonalen af blott mellan 40 a 50 — en obetydlighet emot den lilla arme, 
som nu är derstädes anstäld. 

Emellan April och November 1864 gjorde Friberg, för stärkandet 
af sin hälsa, en resa till Idaho, för att straxt efter hemkomsten ingå som 
medlem i ett nybildadt bolag, hvars namn blef Candee, Swan & Co. I 
detta bolag blef F. den "mekaniske anden." Under de första åren af 
bolagets tillvaro var det han som med sin kunskap, erfarenhet och talang 
ledde inrättningens alla rörelser. Rörelsekapitalet var endast $20,000 — 
en stor summa den tiden. Arbetsst3 r rkan bestod af 25 man, och tillverk- 
ningens vidd var 1.000 plogar om året. Men detta utgjorde endast en 
vacker början. Rörelsen tillväxte år för år, ty det må ihågkommas att 
det fins fält för plogtillverkningsaffärer i Förenta Staterna. År 1870 
inkorporerades bolaget med ett inbetaldt kapital af 1400,000, hvaraf 
Friberg höll en sjettedel. Sedan dess har ett s. k. surplus eller öfver- 
loppskapital om $400,000 uppstått; så att affären i verkligheten f. n. 
representerar $800,000. Under tiden har arbetsstyrkan växt till 400 
personer, af hvilka 250 äro svenskar, och fabrikationen till så högt som 
50,000 plogar och 20,000 "cultivators" årligen, allt i värde uppgående 
till en rund million. Uppfinnaren af dessa "Celebrated Western Culti- 
vators" är hr Friberg. 

Om storleken af de här belägna fabrikerna kan läsaren bilda sig ett 
ungefärligt begrepp då vi nämna, att Deere & Co.'s plogverkstäder utan 
tvifvel äro de största i verlden. Der anställas 600 arbetare, af hvilka 
250 äro svenskar. Af desse äro följande förmän : Charles Strömberg för 
plog-hopsättningen, Viktor Strömberg för slipningen och Louis Ljung- 
gren samt Peter Lidelm för målningen. Härifrån kunna, om hela kapa- 
citeten tages i anspråk, dagligen utgå 500 färdiga plogar och andra åker- 
bruksmaskiner. På den skala arbetet öfver hufvud taget drifves, förbru- 
kas 3,500 ton stål om året. 450 hästars ång- och vattenkraft användes. 

Molines vagnsfabrik drifves med 250 man och kan tillverka 150 
farm vagnar samt 50 fjedervagnar i veckan eller omkring 10,400 fordon 
om året. värda $500,000. 

VIII 



114 

Fyra gjuterier och maskinverkstäder finnas med 140 arbetare, till- 
verkande för $215,000 om året. En annan fabrik drifves med 105 perso- 
ner. Dimock, Gould & Co. tillverka årligen 9 millioner fot bräder, och 
göra 300,000 u pails" eller byttor, 77,000 baljor, 13,000 tjärnor, o. s. v. 
J. S. Keator & Son tillverka i sitt sågverk 22 millioner fot bräder om 
Ã¥ret och ger 125 personer arbete. 

Bernard & Leas Manufacturing Co. tillverkar alla slags qvarn- och 
magasinsmaskinerier och använda 60 arbetare, de der årligen producera 
varor till ett belopp af $100,000. 

Union Malleable Works gifva arbete åt 30 a 35 personer. Tillverk- 
ningen uppgår till $60,000 årligen. 

Utom dessa fabriker finnas här pappersbruk, pumpverkstad, fabrik 
för tillverkning af vågar, orgel-fabrik cch andra verkstäder, och öfverallt 
i dessa stå svenskarne så hvad antal som ställning och inflytande vid- 
kommer främst i ledet. 

Nu en blick på denna märkvärdiga manufakturstads 

SVENSKA KOLONI. 

När A. Friberg kom till Deere, Titt & Gould, hvilket var 1851, fun- 
nos före honom i verkstaden två andra svenskar, nämligen John Söder- 
ström och Eric Svenson, de der senare begåfvo sig till Bishop Hill och 
blefvo medlemmar af kolonien. Ifrån nämnda år till 1854 ökades sven- 
skarnes antal sakta men stadigt. Likväl hade Moline då ingenting som 
kunde ditdraga invandraren eller andra arbetare, men det blef då hvad 
andra platser sedan dess — såsom t. ex. Chicago — varit: samlingsplats 
för de från Europa ankommande— en plats, hvarifrån de sedan fördelade 
sig i åtskilliga riktningar. Vid sistnämnda tidpunkt hade en här ännu 
boende landsman, Charles Johnson, blifvit så förtrogen med språk och 
förhållanden, att han kunde uppträda såsom tolk för de nyanlände ar- 
betssökarne, hvilkamerändelshärlemnade sina familjer, medan de sjelfve 
foro ut än hit, än dit för att undersöka nejden och se hvad den i arbets- 
väg hade att bjuda på. Hårda voro de öden, som då ofta mötte såväl de 
här efterlemnade som de på forskningsfärder utgångne, öden emot hvilka 
de nu ankommandes äro ett intet. Ej minst var den olägenhet man er- 
for med hänsyn till husrum, ty sådana hade man ännu icke bygt till mer 
än "husbehof," som icke ville säga mycket på en tid som icke visste hu- 
ruvida det för platsen gafs någon framtid eller ej. Följden var, att flera, 
ofta ganska talrika familjer fingo packa sig tillsammans i ett enda litet 
kyffe, hvilket derigenom kom att likna rummen i underdäcken på en del 
transatlantiska ångbåtar, som sysselsätta sig med emigrantsutförsel. 
Och följden af denna sammanpackning blef sjukdom. Frossor och febrar 
hörde till ordningen för dagen öfverallt, och när omsider koleran kom 







"T 

MOLINE. 



115 

1854, bortförde hon på några dagar 40 svenska lif, ehuru högst få ame- 
rikaner molesterades. 

Att erhålla arbete var emellertid icke förenadt med några stora svå- 
righeter. Men att erhålla hygglig betalning för sitt arbete den tiden, 
var en värre sak. För ett dagsverke fick man då hålla till godo med 75 
cents och sjelf bestå sig kosten. Och denna lilla summa kom ej alltid i 
form af reda penningar: oftast måste den tagas i varor. Den ljusa sidan 
af saken var prisbilligheten å alla lifsförnödenheter. Fläsk fick man för 
2 a 3 cents skålpundet; socker, 18 a 19 skålpund för dollarn; kaffe, 9 skål- 
pund för samma belopp, och bomullsvaror för nu gällande låga priser. 

En blick på svenskarne härstädes nu och en jemförelse" emellan de- 
ras förhållanden och deras tidigaste föregångares måste framkalla för- 
våning. De senare — af hvilka några ännu lefva för att njuta lönen af 
sina mödor — kommo, som vi nyss antydt, i armod, ovisse om hvar och 
huru de skulle finna medel för tillfredsställandet af kroppens oafvisliga- 
ste anspråk, samt dertill okunnige om språk och allt annat, som fordra- 
des för att komma sig för. Men hur har ödet nej, icke ödet, utan 

den af en hög försyn ledda utvecklingen gestaltat det för det sven- 
ska slägte, som nu lefver och rör sig i Moline ? Ah, det fins inga jem- 
förelsepunkter mellan nu och då, mellan 1879 och 1854. Välstånd, tref- 
nad, glädje, framtidshopp tillhöra vår tids Moline-svenskar, och i ganska 
många fall träffar man äfven förmögenhet ibland dem, ja till och med 
rikedopi förekommer. Det enda beklagliga är, att ej alla, som kunnat, 
begagnat sig af de gyllene tillfällena då arbetslönerna voro höga och 
arbetskrafterna i större efterfrågan. De, hvilka voro omtänksamme 
nog att under denna tid tillgodogöra sig alla fördelar och rätt använda 
hvad de vunno, sitta nu i goda hem, hvarifrån de kunna kasta lugna blic- 
kar ut öfver verlden. De andra, hvilkas valspråk' varit : "tag dagen som 
han kommer," ega ej denna lifvets ouppskattliga lycka, denna fridens 
hamn: ett hem. De må reda sig, de må vara i stånd att, så länge som 
krafterna stå dem bi, respektabelt underhålla sig och de sina; men det är 
icke svårt att tänka sig den förlägenhet, den oro många af de senare 
måste iråka, när stödet en gång ger vika och mottages af grafven. Se 
här ett exempel : En skicklig svensk handtverkare hade under den goda 
tiden förtjent upp till 6 a 7 dollars om dagen för flera år, under hvilka 
hans totalförtjenster uppgingo till $7,000. Han dog. För jordandet af 
hans kropp sörjdes genom en subskription; för den utfattiga familjen 
får samhället sörja. Hans lefnadsregel var: "tag dagen som han kom- 
mer." 

Talrikast voro svenskarne i Moline omkring 1875, sedan hvilken tid 
de knappast mer än upprätthållit sin numerär. 



116 



Stadens Första Svenskar. 



Platsens första svenska nybyggare voro Olaus Bengtson och Charles 
Johnson. Den senare anlände 1848, föregången af den förre, som kom 
ett år eller så tidigare. Denne Bengtson hade med hustru och barn 
hamnat i Chicago. Oförmögne att der finna någon sysselsättning, lem- 
nade de der den äldste sonen och begåfvo sig sjelfve med 3 barn till fots på 
väg till Moline, turande om att bära de små, när de blefvo trötta. Herr 
Bengtson var derför tvifvelsutan Illinois 1 förste "tramp," då med detta 
ord icke förstås annat än en hederlig arbetssökare. Det är visserligen 
sant, att de fleste Bishop Hill-kolonisterne 1846 till fots gjorde resan 
emellan Chicago och deras slutliga mål; men desse hade ändå dragare 
och vagnar i tåget, som förde effekterna samt de äldre orkeslösa jemte 
småbarnen. Det Bengtsonska paret hade deremot att bära allt — sig 
sjelfve, huru trötta de än voro, barnen och hela egendomsförrådet, som 
lyckligt- eller olyckligtvis icke var serdeles tyngande. Denna familj,, 
med undantag af fadren, som dött, bor nu å en i Moline township, nära 
Rockfloden, belägen farm och är i goda omständigheter. Den i Chicago 
lemnade sonen sällade sig till de öfrige 3 år efter skilsmessan och ägde 
då, innan han kunde samtala med de äldre, att på nytt lära sig moders- 
målet, det han hade låtit falla i glömska, medan de andre icke hade gjort 
några framsteg i engelskan. Detta kan låta litet otroligt, men erfaren- 
heten besannar att en del utvandrare verkligen glömma nästan helt och 
lika mycket af modersmålet, som de inlära af det nya språket. 

Johnson lefver ännu och bor i Moline. Han är från Kämpéstad i 
Ostergöthland. Han utvandrade 1847 och satte sig jemte en Johannes 
Samuelson ner i Andover. Om denne Samuelson berättar Johnson, att 
han begaf sig från Sverge med hustru och sju barn. Af denna barnskara 
dogo sex på en kanalbåt under färden från Albany till Buffalo i staten 
New York, och det sjunde öfverlefvande dog straxt efter ankomsten till 
Andover. Anderson sjelf återfinnes ännu vid lif och hälsa såsom farmer 
nära Hickory Grove, något vester om Andover och är en af Henry Coun- 
tys förmögnaste jordbrukare. Denne Anderson och ofvanberörde John- 
son voro de första svenskar som slogo sig ner i Andover township, hvar- 
ifrån, som sagdt, den senare kom till Moline 1848, der han ännu vistas. 

Moline var då en liten by eller, rättare, "hamlet," med ett grocery 
och några andra smärre bodar, i hvilka den kringliggande traktens jord- 
bruksalster utbyttes emot andra handelsvaror; penningar voro kända blott 
till namnet. En såg och en mjölqvarn funnos förenade, och från Illi- 
nois-stranden sträckte sig till ön en gammal trädamm, som qvarstod till 
1858. En stor del af den yta, hvarå staden nu står, låg då under plogen, 
och vid foten af de "bluffar," å hvilka nu Molines vackraste residens- 



• 117 

bygnader ligga, stod samtidigt en tjock skog, hvarifrån man hemtade 
sitt vinterbränsle. 

Emellan åren 1818 och 1850 kommo och nedsatte sig följande sven- 
ska familjer : 

Sven Jacobson, snickare;. Carl Peter Anderson, som tog en farm å 
bluffen, der han ännu böjt; samt Gustaf Johnson med familj, hvilken, 
liksom den förstnämnda, samlats till sina fäder. 1850 anlände Eric 
Forsse med familj, hvilka sedan blefvo medlemmar af Bishop Hill kolo- 
nien. Forsse var under kriget major i Illinois 57de reg. och bor nu i 
Falun, Salina Co., Kansas. Vidare Jonas Westberg, som dött och hvars 
enka finnes i Andover, Henry Co. Sedan namnes M. P. Peterson, som 
började med att odla en farm å "bluffen,' 1 fortsatte med en liten handel, 
slutade med att flytta till Altona, der han spekulerade i åtskilligt tills 
han flyttade till Iowa, der han nu lefver. Peter Söderström, John P. 
Söderströms fader, hvilken flyttade till Minnesota och derifrån till Swede 
Bend i Iowa, samt Svan J. Johnson, som i 13 år förde Rock Island — 
Davenport-färjan öfver Mississippi. 

Offentliga Embeten. 

Här som annorstädes hafva landsmännen hållit sig mycket tillbaka 
på det politiska gebitet. Det oaktadt ha de icke blifvit utan allt politiskt 
erkännande. Följande offentliga befattningar hafva under stadens tid 
kommit, oftast osökt, på deras del : 

Före Molines inkorporering såsom stad (hvilket skedde 1872) hade 
hrr Eric Okerberg, A. Friberg och Svan Hanson varit "town trustees." 
Aren 1872 — 74 var Svan Hanson medlem af åldermannarådet. 1875 — 76 
hade E. Okerberg samma befattning, 1877 — 78 var det John Shallene 
som var ålderman för svenskarne. 1878 — 79 voro Peter H. Peterson och 
Svan Hanson medlemmar i samma råd. 1875 valdes E. A. Peterson till 
uppbördsman, 1877 fick A. L. Wickstrom samma syssla, 1879 tog H. 
Köhler den som pris, och 1878 valdes John P. Söderström till u town 
clerk.' 1 1874 — 75 föll det på A.Källborgs lott att vara gatu-kommissarie, 
hvartill han återutkorades 1877 och innehar ännu embetet. Gustaf 
Svenson blef "notarius publicus" 1876, fredsdomare 1877 och har varit 
deputerad uppbördsman två terminer. Vid polisstyrkan ha Henry An- 
derson, Nels Svanson och Olof Olson tjenat. 

Någon uteslutande svensk afdelning i brandkåren fins ej här såsom 
i Galesburg, men manskapet för denna kår värfvas till en stor del inom 
svenskarnes leder, hvarur äfven en "engeneer," F. Alsterlund, sprungit. 

Kyrkor. 

Ett fruktbarare och, som vi förmoda, tacksammare fält för sven- 
skarnes verksamhet i Moline har kyrkan varit. En luthersk församling 



118 

bildades först 1850. Pastor L. P. Esbjörn hade då vården af den luther- 
ska församlingen i Andover, hvarifrån han utsträckte sin nitiska hand 
till Moline, och under hans tillsyn bygdes här den första kyrkan. Hon 
bygdes 1851 på samma ställe der nu den för några år sedan storartadt 
uppförda står. Församlingen består i dag af 1,000 medlemmar och sön- 
dagsskolan besökes af 300 barn. Den nya kyrkan grundlades 1876. Hon 
är bygd af tegel i götisk stil, till en kostnad af $30,000. 

Efter Esbjörn, som afsade sig vården 1856, kom pastor O. C. T. An- 
dreen, som qvarblef till 1860, då pastor G. Peters kom och stannade till 
1863, sedan hvilken tid pastor J. S. Benson och pastor A. Gr. Setterdahl 
(som flyttade till Sverge 1879) innehaft sysslan. 

Den svenska methodist-episkopalkyrkans första gryning inträdde 
nästan samtidigt med den lutherska församlingens uppkomst, åtminstone 
samma år, nemligen 1850, då Jonas Hedström från Victoria i Illinois 
bildade en församling, som 10 år senare bygde ett tempel å hörnet .af 
Park St. och Boardman Ave. Tilloppet af medlemmar hade gjort detta 
anspråkslösa gudstjensthus för trångt 1871, hvadan det såldes. Sam- 
fundet inköpte nu istället en amerikansk kyrka och flyttade henne till 
Henry- och Lynde-gatorna. Emellan åren 1850 och 1866 hade försam- 
lingen ingen stadigt anstäld pastor, — hviket methodisterna fördenskuld 
aldrig ha — ; men den besöktes under tiden af många, deribland Jonas 
Hedström, Viktor Witting, Peter Källman, A. J. Anderson, Pehr New- 
berg och N. O. Westergren. Sedan 1866 hade följande predikanter varit 
"stationerade" vid församlingen : O. Gunderson, John Linn, John Wi- 
gren, O. C. Simpson, H. W. Eklund och N. O. Westergren. Den 1878 
utnämnde predikantens namn är H. Olson. Medlemmar 182. 

Gustaf Adolfs församlingen organiserades 1875, då 50 personer ge- 
nast ingingo som medlemmar. Nu uppgår medlemskapet till 180, och i 
söndagsskolan gå 130 barn. En vacker och rymlig kyrka med grundvå- 
ning, inredd till bostad för pastorn, har uppförts till en kostnad af 
$4,500. Vid församlingen ha tjenstgjort pastorerna P. J. Källström, 
J. G. Sjöqvist och A. Larson, nu anstäld. Församlingen är, som 
namnet antyder, luthersk. 

Baptist-församlingen, som nu räknar 80 medlemmar och en kyrka, 
som, i förening med pastorsbostället, är värd $3,500, bildades 1876 och 
förestås f. n. af pastor O. Lindh, hvilken nyligen återvändt från Sverige, 
der han en tid förestått Sundsvalls baptist-församling. Han är född i 
Hudiksvall den 24 September 1835, kom till Amerika 1866 och började 
sin presterliga bana 1867 vid Altonas svenska baptist-församling. 



119 

FÖRENINGAR OCH LoGEE. 
» 

I September 1869 bildades sällskapet Freja, som blomstrade en följd 
af år, egande ända upp till 100 goda medlemmar. Dess uppgift var att 
bereda medlemmarne nöjen och på samma gång att göra godt. Troli- 
gen skulle sällskapet ännu hafva lefvat och verkat i denna lofvärda rikt- 
ning, om det icke hade inlåtit sig på affärsgebitet. Det hade nämligen 
den vackra lilla summan $2,000 i sin kassa år 1874. Det föll då med- 
lemskapet in att bygga sig en egen " hall" för sina möten. Men f Ör detta 
ändamål behöfdes mer än $2,000; man bygde ett hus, som kostade $8,000, 
hvadan man ägde att låna en betydlig summa. Detta bragte Freja på 
fall; den ene medlemmen efter den andre utgick, utan att nya inkommo, 
och slutligen brast föreningsbandet 1877, då bygnaden såldes. Under 
dess existens tjenstgjorde hrr John A. Samuels, Gustaf Svenson, C. A. 
Westerdahl, And. Svanson, F. O. Eklund och Eric Asp i tur såsom pre- 
sident. 

Freja är nu död, men dess minne lefver och skall länge framgent 
lefva i de toner, som vid högtidliga tillfällen frammanas af Molines 
Svenska Musikband, hvilket bildades under Frejas skygd och af perso- 
ner som tillhörde detta sällskap. Desse musikanter, de der ega både rika 
musikaliska anlag och god öfning, ha vunnit rykte om sig vida omkring 
i dessa trakter och äro ofta anlitade, när det gäller att med tonkonstnär- 
lig förmåga gifva ökadt värde åt en fest eller lyftning åt någon annars 
vanlig affär. 

The Swedish Lodge No. 583 of I. O. O. F. (independent order of 
odd-fellows) bildades den 9 Augusti 1875 och håller sina möten h varje 
måndagsafton; har 50 medlemmar, af hvilka följande i tur fungerat 
såsom "Noble Grand": And. Anderson, B. P. Oakley, Aug. Almgren, 
Peter Nelson, O. F. Eklund, J. P. Söderström, L. N. Eklund och Aug. 
Lindgren. 

The North Står Lodge No. 48 of A. O. U. W. ( Ancient order of 
united workmen) bildades den 16 Mars 1877 och sammanträder hvarje 
fredagsafton; har 46 betalande medlemmar, af hvilka följande varit M. 
W. (Master Workman) : John P. Söderström, Ed. Kittelson, Henry 
Sandström, Peter Nelson, O. F. Eklund och Gust. M. Ford. 

Den skandinaviska välgörenhetsföreningen bildades 1866 med 25 
medlemmar, hvilket antal vuxit till 70. Den har sedan början i sjukhjelp 
utbetalt $2,000 och har nu å hand ett reserv-kapital å $650. Dess ordf. 
är P. W. Nelson, vice ordf. A. J. Berggren, sek. C. J. Hamilton och vice 
sek. A. Granquist. 

Svenskarne i Moline bestå sig jemte alla dessa föreningar äfven med 
ett brandstodsbolag, som existerat sedan den 20 Maj 1867. Dess assu- 
ranser belöpa sig nu till $55,000 och dess kapital å hand uppgår till om. • 



120 

kring $3,500. Dess förste medlemmar voro J. S. Benson, J. N. Elm- 
stedt, A. L. Wickström, A. L. Sjölin, P. W. Nelson, N. J. Rundquist, 
Eric Okerberg, John Lind, Louis Westberg, E. A. Peterson & Co. och C. 
E. Piper. . Dess nuvarande embetsmän äro N. J. Rundquist, pres., John 
Lind, sek., och E. Okerberg, kassör. 

LiTEEäRA Företag. 

I literär riktning gjordes en gång ett ingalunda fruktlöst försök. 
Wi åsyfta härmed upprättandet af tidningen Skandia, hvars första 
nummer utkom den 1 Jan. 1877. Utgifvarne voro professor P, E. Melin 
och herr C. A. De Remé, af hvilka den förre "förde runorna med den 
äran." Tidningen, som var väl redigerad, uppnådde en ganska aktnings- 
värd spridning, men gjorde en något för hastig frontförändring från det 
moderata till det ultraradikala, hvilket, jemte åtskilliga andra uppkom- 
na olägenheter, hade till följd att den omsider (våren 1878) afläts åt 
Svenska Tribunen i Chicago, som införlifvade den med sig. Utom 
prof. Melin, som skildes vid Skandia hösten 1877, arbetade i dess redak- 
tionsaf delning hrr M. Elmblad och Leonard Stockenström, och ensam 
egare af densamma var på sistone hr Gustaf Svenson. 

Vidare Wistrand & Thulin, som hitkommo kort efter Augustana 
College; för hvilken inrättning Wistrand är kassör. Han hade fordom 
drifvit affärer i Paxton. Thulin åter hade i Chicago sysselsatt sig med 
bokhandel. 

Denna firma har nu en större rörelse, som omfattar åtskilliga gre- 
nar, såsom specerihandel, skohandel, o. s. v., samt handel med från 
Sverige inporterade böcker, hvilken afdelning är af serdeles högt värde 
för Augustana-studenterna. Utom dessa affärer sysselsätta sig Vid 
stånd och Thulin med tryckeriaffärer. De hafva inlagt ej mindre än 
$3,000 i boktryckarem aterialier, och från deras officin utgå, utom andra 
tillfälliga saker, följande periodiska skrifter: 

"Augustana och Missionären" (fordom "Rätta Hemlandet") som 
igångsattes i Galesburg 1855, af prof. Hasselquist, som varit dess redak- 
tör alltsedan. Skriften som utkommer hvarje vecka i en upplaga om 
4,300 exemplar, utgör Augustana-synodens organ. Härifrån utkommer 
äfven månadsskriften iSchibboleth, som redigeras af pastor S. P. A. Lin- 
dahl i Galesburg och har för uppgift att motverka alla hemliga förenin- 
gar och på samma gång verka/öV nykterhetssaken. Vidare utgår från 
samma tryckeri en liten af ovannämnda läroverk igångsatt skrift som 
fått namnet Skolvännen och uppgiften att framhålla läroverkets pe- 
kuniära behof, för hvilka den ödmjukt anhåller om bidrag. I fjol (1878) 
trycktes af densamma 11 upplagor, om 16,000 exemplar hvardera; och 
icke förgäf ves, ithy att de inbragte $18,000. Den utdelas gratis. 



121 

Svenska AFFäRSMäN. 

Eric Okerberg, en man, som genom u sheer grit," för att begagna ett 
uttrycksfullt engelskt ord, bragt sig upp från intet till välstånd, från en 
obemärkt ung man till en vida bekant och högt aktad medborgare. O. 
började sin bana i Victoria, Henry co. 1850. Våren derpå for han till 
Minnesota och bygde sig der en stockhydda å ett litet stycke land i när- 
heten af Stillwater. Påföljande höst blef den stugan honom för trång 
och landet för sandigt. Han for då till Moline och tog anställning hos 
en urmakare, som betalte honom $15 i månaden. Vid månadens slut 
var äfven arbetet slut, och nu hade O. $4, med hvilket kapital han begaf 
sig till Rock Island för att börja en liten urmakarerörelse på egen hand. 
Detta gick så väl att han nästa vår kunde flytta sin verkstad från det 
hörn i hvilket han först hade inhyrt sig hos en annan liten yrkesidkare, 
till en beqvämare lägenhet, der han qvarblef 3£ år. 1855 flyttade han 
till Moline, der han köpte en tomt och uppförde ett tvåvåningshus, hvari 
han lefde, verkade och frodades 15 år. Han bygde nu ett större tegel- 
hus som inbragte honom $500 årlig hyra. År 1877 bygde han och två 
andra vackra tre vånings tegelhus, å Main & Lynn Strs. och i ett af dessa 
har han nu sin butik, hvari finnes Molines största juvelerarelager, kloc- 
kor, ur och silfverpjeser m. m. — Derjemte rår han om ett elegant hem 
å den romantiska höjd, som öfverskådar staden och floden, en 90-acres 
farm samt annan egendom; så att hans egodelar i värde upp gå till minst 
$30,000 

En annan större firma är Nelson Chester & Co. (den andra per- 
sonen varande mr. Williamson från Wataga) Chester kom till Moline 
från sistnämnda plats och är väl känd bland landsmännen hela staten 
öfver. 1 Moline har han uppdrifvit en sanning storartad affär med 
"groceries, drygoods & Crockery." 

Sedan märkas: 

J. A. Johnson, klädeshandlare; P. O. Olson, A. Fyelinder och A. 
Anderson, skräddare och klädeshandlare; John Lindevall och L. P. 
Bergström, urmakare och juvelerare; C. E. Piper (norsk men talar 
svenska och går för svensk) och C. P. Peterson, apotekare; H. P. Oakley, 
P. H. Peterson, C. J. Colson, And. Anderson, L. N. Hedin (affärsförrät- 
tare för Svenska Handelsbolaget) samt O. Nyqvist af firman McKeever 
& Nyqvist, alla i specerirörelsen; N. P. Bergström, likbesörjare; J. N. 
Elmstedt, mjölhandlare; John Palmquist, Magnus Malmberg och John 
Fredrikson, skomakare och skohandlare; Gustaf Svenson, landagent; S. 
P. Nelson, värd i "Reese House"; H. Köhler, modehandlare; Mattson 
Bros., maskinfabrikanter; N. Cederborg, snickare; Johnson & Anderson» 
och vagnmakare; Chas Wickström, barberare; Joseph Carlstedt, möbel- 
handlare; And. Lundquist och John Linn, bygnadskontraktörer, A. P. 



122 

Berg, murare och bygnadsförman, och Oscar Peal, Chas. Peal, Robert 
Rosenquist, Alf. Celene, Henry Anderson och Wm. Johnson, värds- 
husvärdar. 

En svensk affär af ej ringa betydelse är slutligen Peter Colseths & 
Cos. orgelfabrik i stadens vestra del, der firman eger en större tvånin- 
garsbygnad. C. är vidt bekant och berömd såsom en skicklig orgelbyg- 
gare och hans tillverkningar lära ha en strykande afsättning. 

Till slut må om Moline sägas att det näppeligen i Illinois finnes nå- 
gon annan stad som eger ett så i förhållande till den öfriga befolkningen 
manstarkt och inflytelserikt svenskt element. Vid den senaste skol- 
censuren, som ändå icke upptager de å "bluffarna" boende, de der hafva 
ett eget skoldistrikt, inom hvilket de svenska skolbarnen äro i antal 
mycket öfvervägande, visade sig följande resultat: 

Familjer. Personer. 

Färgade 28 122 

Irländare..... 38 171 

Tyska 203 1,040 

Infödda 554 2,543 

Svenska 559 2,589 



Summa personer 6,465. 

Hela Molines befolkning antages, som i början sades, till 8,000, och 
med säkerhet kan sägas, att 3,750 äro svenskar, hvarjemte landet rundt 
omkring bebos af många svenska familjer. 



1-*-*Vtf- 




KNOX COUNTY. 

Hvad som å föregående blad sagts om och Henry countys 1 
listoriska barndom kan -äfVen sägas om Knox, nämligen att det för ett 
talft sekel sedan var ett för civilisationen så godt som alldeles okändt 
mråde. Det enda ljud som bröt den naturliga tystnaden var, utom 
yrsans, fogelns och djurets, jägarens, när han ensam ströfvade öfver den 
å på nyodlarens plog väntande prärien, och — det var sant — india- 
Lens, när denne, stadd på jagt efter skalper eller djur, då och då uppgaf 
itt hemska rop. Det villebråd, hvarpå trakten var särdeles rik, bestod 
f hjort; buffeln hade redan då "gått längre vesterut," såsom förbud för 
en röde mannen, hvars sällskap af det riktigt vilda slaget hade in- 
kränkt sig till ett temligen glupskt vargslägte. 

I spetsen för den hvita armé, som sednare intagit marken och lagt 
en under vårt slägtes spira, gick en person vid namn Daniel Robertson. 
)enne djerfve banbrytare ankom hit redan 1828 och byggde sig ett till- 
älligt hem å den nordöstra delen af hvad som nu är sektion 15 i Hen- 
erson township, hvarifrån han sedan flyttat och bor nu å den sydvestra 
jerdedelen af section 11, samma township. Han var det som först satte 
»logen i den jungfruliga marken, och denna plog kan ännu ses i välbe- 
lållet skick hos den lika välbehållne mannen. Detta verktyg ansågs 
)å den tid som ett mönster i sitt slag. Stocken är 8£ fot lång, och 16 
um i omkrets; ''mold board' mäter 3 fot och 4 tum i längd, 10 tum i 
ddd och 4 i genomskärning samt är af ek; billen, som är af gjutjern, är 
; fot och 4 tum, men skär ej fåror bredare än 16 tum; dess höjd är 
.4 tum, 

1830 hade, trodde man, invånareantalet ökats så, att man kunde 
>rganisera orten till county, hvilket skedde, Lagen fordrade derför att 
550 röstegare skulle finnas inom dess gränser. Dock f unnos knappast 
lå många själar, när omsider organiseringen var fulländad. 

"The Military Tract" kallas ännu det land, som, liggande emellan 
[llinoisfloden och Mississippifloden, söder om Bureau och Henry counties 
lorra gränser, reserverades af regeringen omkring 1812 till förmån för 
le soldater, som deltogo i detta års krig. När detta land uppmättes och 
fördelades emellan desse soldater, hvilka, inom parentes sagdt, icke an- 
äågo det af något egentligt värde, blefvo de Counties, som organiserades 

133 



124 

å detsamma, nämnda efter vissa hjeltar. Coimtiet i fråga fick då sit 
namn efter Henry Knox, Greorge Washingtons krigsminister, hvilken 
deltog med utmärkelse i revolutionskriget. 

Marken i Knox är väl kuperad, rikligen vattnad af smärre ström- 
mar och fruktbar i högsta grad. Genom countiets midt löper den 41 
breddgraden. Klimatet, naturligen godt på grund af markens hög- 
ländta läge, har betydligen förbättrats af konsten, hvilken upphjelpt 
det annars njugga skogförrådet med planteringar här och der öfverallt. 
bildande verkligt sköna lunder och dungar, mellan hvilka fliten och om- 
tankan uppfört trefliga hem, lador och bygnader af andra slag, de der 
omgif vas af vackra gräsplaner och trädgårdar. . 

Ortens egentliga naturliga resurs är, som lätt inses, jordbruket. 
För att gifva läsaren ett begrepp om den skala, h varpå denna närings- 
gren här bedrifves och på samma gång antyda jordens fruktbarhet, må 
nu nämnas att inom countiet, som innehåller 720 qvadratmil eller 
460,800 acres, till största delen uppmätta i farmar om från 80 till 320 
acres, odlades 1879 69,000 bush. hvete, som efter 75 cents pr bush. gaf 
$51.750, 6,856,720 bush. majs, som efter 25 cents pr. bush. gaf $1,714,180, 
1,212,975 bush. hafre, som inbringade 242,595, "b.roomcorn" för $10,000, 
hvarjemte 18,408 acres buro rika råg- korn- och andra skördar, värda 
flera hundra tusen dollars. Å 44,000 acres ängsmark skördades hö för 
$323,000, och hvad skogsprodukter beträffar, så äro de i jemförelse med 
jordens visserligen obetydliga, men utgöra ändå en värderik binäring. 
Skogsmarken omfattar 34,000 acres, hvarå förnämligast växa hvit, röd 
och svart ek, alm, lönn, svart valnöt, björk och hickory, Det ringa för- 
rådet härpå brydde i början de tidigaste nybyggarne, de der icke kunde 
inse huru det med tiden skulle gå för dem och deras efterkommande i 
fråga om bränsle och bygnadsämnen. Detta bryderi har dock för län- 
gesedan försvunnit. Upptäckten af rika kollager har afhjelpt det ena 
och jernvägarne hafva tillfört folket det andra. 

Hästarnes antal i Knox county var i fjol. 16,409 och deras värde an- 
slogs till $635,450. Boskapen bestod af 34,060 hufvuden, uppskattade 
till $471,870. Dessutom funnos 8,127 får, värda dubbelt så många 
dollars, och svin en skara den ingen räkna kunde. Åt trädgårdsodlin 
gen äro egnade omkring 5,600 acres, hvarå torde finnas 80 träd pr acre 
eller å hela arealen 446,800 träd, hvilka äro af alla vanliga slag. 

Knox county^ egendom — s. k. personlig egendom, fastigheter i 
städerna och farmarne — är uppskattad till $16,340,742. Här måste 
dock tagas i betraktande att detta är taxeringsvärdet, som understiger 
det verkliga med åtminstone 40 procent, hvadan med trygghet kan sägas 
att Knox county är värdt $27,234,570, som blir den lilla nätta summan 
af $544 pr capita, 



125 

Inom countiets gränser funnos i fjol 79 mil jernväg, hvaraf 7l§ 
tillhöra C. — B. — Q. — stambanan och 5£ samma bolags St. Louis — 
bibana. 

Under countiets första historiska tid voro folkets rådande politiska 
åsigter de, som förfäktades af det demokratiska partiet. Whig-partiet 
hade dock äfven det sina anhängare, men de voro jemförelsevis få. Nya 
tankar -fingo emellertid litet efter hand makt med invånarne, och det 
var redan 1838 som man bildade en ganska manstark anti-slafveriföre- 
ning. Galesburg t. ex. blef snart känd som en oeftergiflig "abolition 
town." 1840 hade countiet 13 medborgare, som kastade sina röster för 
"free soii"-partiets presidentkandidat James Gr. Birney, 1854 hade "abo- 
litionsidén" (tanken på att afskaffa slafveriet) fått så starkt fäste, att det 
årets anti-Nebraska valsedel (frågan gälde då huruvida slafveriet skulle 
insläppas i Nebraska eller ej) besegrade den demokratiska, och sedan den 
tiden har Knox county varit stadigt och öfverväldigande republikanskt, 
med undantag af vissa små lokalval, då striden hvälft sig om något lo- 
kalt intresse, eller såsom då county-sätet utgjort dagens varma fråga. 
Till detta resultat har den stora och alltjemt tilltagande svenska delen 
af befolkningen kraftigt bidragit. Det oaktadt var det icke förrän 1869 
som någon svensk försökte att blifva vald till ett county embete. Men 
då uppträdde hr Dan. J. Ockerson såsom kandidat för skattmästaresyss- 
lan, den han emellertid ändå gick miste om på grund af tvisten rörande 
county-sätet, det en del ville förflytta från Galesburg till Knoxville, 
emedan andra ville framgent ega det i Galesburg. Countiets aldra första 
politiska val egde rum 1830 den 3 Juli, då det gälde att utköra 3 county- 
kommissarier. De dertill utsedde höllo sedermera sin första samman- 
komst i John B. Gurns 1 hus, beläget å 32 sektionen i Henderson town- 
ship, 4 mil nordvest från Galesburg. Detta "residens" var af det an- 
språkslösaste slag. Det bestod af en enkel — nej, den var dubbel — 
stockhydda, afdelad i två rum. Den var emellertid god nog den tiden 
för countiets fäder att sammanträda uti för rådslagning om allmänhe- 
tens bästa. 1831 bygdes ett bättre "rättvisans tempel" i Knoxville, som 
då hette Henderson. Kostnaden för detta stockhus — ty sådant var det 
uppgick till $395, en stor summa på den tiden, då man, som de öfverlef- 
vande pioniererna försäkra oss, "sällan såg pengar" inom Knox' countys 
gränser. 1840 var man ändå rik nog att bygga ett större "court"-hus 
af sten. 

I de första nybyggarnes minne lefver ännu året 1830, som för dem 
var rikt på lidanden. Detta års vinter var nämligen den snödigraste 
staten Illinois vet af. Snön började falla den 29 Dec. 1829 och fortfor 
att falla oafbrutet i 3 hela dygn. antagande ett djup af 4 fot, utom på de 
ställen, der drifvor samlat sig, hvarest den var från 18 till 25 fot. — 
Chicago var den tidens förnämsta marknadsplats, och dit samt till 



126 

Peoria, förde man med dragafe sin spanmål, en färd h vartill åtgingo] 
flera dagar, under hvilka forkarlarne egde att bo i små vagnar. Och] 
likväl var Chicago då endast en oansenlig liten "punkt," som det heter* 
i Amerika. Dess spanmålsmagasin, nu verldberömda, voro då knappast] 
så goda som dem man i dag ser i den obetydligaste landtplats. Hvete- 
priserna varierade emellan 40 cents och en dollar pr bushel. — Godt oml 
svin fans det i Knox countj då som nu. Domaren R. L. Hannaman lat.j 
en gång drifva en hjord om 1,300 grymtare hela vägen till Chicago, derj 
han slagtade och packade dem, hvarpå de skickades till New York. Påli 
denna affär gjorde han fem tusen dollars — förlust. I samma gamla. 
goda tid sålde andra Knox-män sitt fläsk i Peoria för 1£ cents skålpun-ä 
det, hvilket var ett högt pris, tyckte man. 




INDIANER ANFALLANDE ETT NYBYGGE. / 



KNOXVILLE 

är beläget i södra delen af "townshipet" Knox mellan tvänne små vackra 
skogsdungar, 5 mil sydvest om Galesburg. Knoxville är countiets äldsta 
toicn (köping). Platsen utlades 1831 och vardt, såsom i beskrifningen 
öfver Knox county nämndt är, först kalladt Henderson, som tvänne år 
senare förändrades till det närvarande namnet. Knoxville hade i början 
äran att vara County-sätet. Detta kunde dock det mera försigkomna 
Galesburg med tiden icke tåla, hvadan enjiflig fejd uppstod derom emel- 
lan de både platserna. Knoxville stred tappert för sin häfd vunna rätt 
att vara samlingsplatsen for countymyndigheterna. Galesburg åter 
grundade sina anspråk på sin öfverlägsna egenskap såsom en framgångs- 
full stad — och Galesburg segrade. En vacker dag kom man derifrån 
till Knoxville och packade upp samt bortförde de der förvarade doku- 
meiiter, annaler och allt, som angick och tillhörde countiet. Detta för 
Knoxville minnesvärda nederlag inträffade 1873. Lden bittra strid, som 
föregick, tog ingen en mera liflig del än en der bosatt svensk, hr Svan 
Peterson, hvilken offrade mycket både "arbete och kapital" på sin hem- 
orts altare, i hopp om att der få behålla den omtvistade äran. 

Knoxville hade dessförinnan — redan 1853 — blifvit adlad och upp- 
höjd till stad, och såsom sådan bestå dess största märkvärdigheter uti 
några förträffliga skolor och ett par s. k. "colleges." 

Före 1849 funnos här inga svenskar, men detta år hitkommo åt- 
skilliga och och bland dem Adolph Anderson, nu bosatt i nybygget 
Centre Prairie. A., som var skomakare till yrket, öfvergaf platsen 1853. 
En annan svensk skomakare vid namn Broström hade 3 år tidigare 
afflyttat. Samtidigt med desse bodde här en svensk familj med namnet 
TinglÖf, en annan, som hette Kristian Johnson, farmaren A. Bergquist, 
samt Fred. P. Granville, hvilken senare begaf sig till Minnesota, der han 
omsider lär hafva valts till medlem af legislaturen. Daniel J. Ockerson 
ankom 1851, for 1859 till Kalifornien och bor nu i Red Oak, staten Iowa. 
1851 hitkom äfven John Gottrich, hvilken är den ende ursprunglige 
nybyggare af svensk börd, som är qvar. Året derpå anlände Svan Pe- 
terson och nästan samtidigt med honom en hel skara andra svenskar, 
de der utgjorde avantgardet för andra små skaror, som kommo mellan 
sagda år och 1854, vid hvilken tid orten var väl riktad på svenska invå- 
nare. Men deras leder blefvo sistnämnda år betydligt decimerade* af en 
alldeles oväntad gäst, nemligen koleran, som kom och borttog 40 af dem, 

127 



128 
ehuru, besynnerligt nog, amerikanarne fingo gå nästan helt och hållet ! 
oantastade af sjukdomen. Förklaringsgrunden härtill har man sökt 
finna uti den omständigheten att de senare hade, såsom i ekonomiskt 
hänseende bättre lottade, sundare boningsplatser, under det våra nykom- 
ne fattigare landsmän ägde att dväljas i små, qvafva, osunda kojor, 
hvartill kom deras ovana vid klimatet och okunnighet om sättet att 
passa dieten efter de andra fysiska omständigheterna. Dessutom var 
det för desse tidiga nybyggare platt omöjligt att på länge erhålla några 
andra än provisoriska husrum, emedan hus ej funnos, liksom de ej hel- 
ler lätt kunde åstadkommas på grund af penningebristen. Sysselsättning 
fans väl och betalning för arbetet uteblef ej heller, men den måste i de 
flesta fall tags in natura. Den tidens "laga mynt" i Knoxville bestod ej 
uti vara dagars så illa förkättrade greenbacks eller silfverdollars, de be- 
stodo i små runda pigga grisar, skinande kalfvar, gödda eller ogödda kor, 
ulliga eller klippta får o. s. v. Hr Gottrick anför som exempel att han 
en gång tvangs att uttaga sin månadslön af vagnsfabrikanten Bassett i 
en gammal sele. 

Från 1852 upp till den tid, då emigratströmmen började aftaga, 
tillväxte Knoxvilles svenska befolkning ganska snabbt, men har i detta 
afseende varit stillastående de senaste åren. Rätt många af de äldre be- 
finna sig i verkligt goda ekonomiska omständigheter, lefva väl och äro 
mycket förnöjde med sin ställning. En af desse, till yrket arbetare, 
som hitkom utblottad, har genom flit och sparsamhet samlat en förmö- 
genhet på $15,000. För att få denna aktningsvärda summa har han. 
det är sant, utlånat penningar och dragit ränta, men han har ej ockrat, 
utan tvertom varit i högsta grad mensklig emot dem, som behöft hans 
hjelp. Ett annat drag hos desse svenske Knoxville-bor, som är värdt 
att i förening härmed omnämnas, är deras prisvärda patriotism under 
inbördeskriget, då de försågo unionshären med 40 utmärkta soldater. 

De ha heller icke varit glömske om upplysning och sinnesodling, 
som bevisas deraf, att de den 21 April 1858 danade ett "literärt säll- 
skap 1 ' med namnet Knotfs Svea Bildningsförening, hvars ordf. var 
Sven Peterson och sek. Dan. J. Ockerson. Bland de 36 grundmedlem- 
marne finna vi i anteckningarne följande: J. Ekdahl, C. E. Lanström 
E. A. Lindberg, Anton Brolin, Jonas Peterson och A. Fogelmark. Men 
lofvande som föreningens början var. slocknade ändå dess lifflsamma 
påföljande år. Något nytt dylikt experiment företogs sedan icke förrän 
i Dec. 1865, då några kunskapstörstige själar sällade sig samman och 
stiftade Svea Bildnings- och Läseförening, hvars ändamål var att med- 
dela # och befordra kunskaper i allmänhet, men isynnerhet i de veten- 
skapliga grenarne. Pehr Mattson var ordf. cch Torkel Nilson sek. 
Denna förening, som, trots kyrkans motstånd, uppehöll lifvet till 1872, 



129 

höll bland annan lektyr älven tidningen New York Tribuneoch — u The 
Congressional Globe." 

De på det svenska kyrkoområdet här i landet såsom missionsvän- 
nerna kända hafva i Knox ville ett stort och prydligt läroverk med en 
bygnad som kostat $22,000. Inrättningen är bekant under namnet 
'•'•The JEvangelical Swedish Lutheran Ansgari College.'''' Som af när- 
stående bild kan ses, är bygnaden 4 våningar hög och eger ett s. k. 
franskt tak, (mansard roof ). Dess längd är 74 fot och vidd 44. Rum- 
mens antal är 39. Den första eller grundvåningen består af en rym- 




AKSGAET COLLEGE. 

lig matsal, kök, skafferier, källare, tvättrum m. m. Den andera vånin- 
gen är inredd till lärosalar, och i den tredje ega studenterna sina 
sofrum. 

Denna anstalt är det naturliga fostret, så till sägandes, af en annan, 
summa kyrkafdelning tillhörande, skola, nemligen den i Keokok, Iowa, 
befintliga u Mission Institute," som öppnades 1873. Dess föreståndare 
var professor C. Andersson. Denne företog straxt derefter en liten 
rundresa för att utspana något passande läge för ett större läroverk, 
som skulle kunna motsvara kyrkans växande behof, och han fann i 
Knoxville en i hans tycke serdeles lämplig plats, hvars mera bemedlade 

IX 



130 

invånare erbjödo sig att göra allt för företagets igångsättande, derest 
skolan blefve der förlagd. Den gamle hedersmannen James Knox de- 
ponerade för ändamålet $12,950, och genom hrr Sven Petersons, prof. 
Andersons och åtskilliga andras försorg och frisinthet anskaffades §10,00() 
till, så att man genast hade nog att betäcka kostnaden, hvaraf dock en- 
dast $250 utgingo ur svenska fickor — så sant frikostige voro ameri- 
kanarne. Huru raskt man gick tillväga i framkallandet af denna in- 
rättning inses bäst då man upplyses, att prof. Anderson och mr. Knox 
ägde sitt första sammanträffande i Juli 1873, att arbetet påbörjades 2 
månader senare och att verket var fullbordadt den 1 Aug. 1876. 

Professor Anderson blef läro verkets förste ledare och föreståndare, 
stannade i denna egenskap tills i November 1878, då den nyligen från 
Sverige ankomne professor R. Erixon efterträdde honom. Under den 
senaste terminen var studenternas antal 20, de der, enligt förutfattad 
regel, erhöllo fri undervisning och kost för blott $2 per vecka. För in- 
rättningens underhåll beror man helt och hållet på frivilliga bidrag af 
de för företagets framgång intresserade. 

Vid Ansgarii College och så gödt som under dess auspicier utgifves 
tidningen Zions Baner, hvars historia är följande: Den igångsattes i 
Juli 1873 af prof. C. Anderson, som då var pastor vid andra lutherska 
församlingen i Galesburg. I början blott en månadskrift af anspråklös 
storlek, blef den efter hand utvidgad och omsider flyttad till Keokuk. 
Derifrån flyttades den 1875 till Knoxville, hvarest den ett par år senare 
utkom i förstoradt format två gånger i månaden. Ett år senare (1878) 
anlände prof. Erixon till läroverket och öfverhandtog, jemte ledningen 
afundervisnigen, äf ven tidningen, som nu förvandlades till en sexspaltig 
folio och blef vecklig. Den har sedan dess sammanslagits med det i Chi- 
cago utkommande Chicago Bladet. 

Ett religiöst svenskt samfund, kallande sig "The Second Lutheran 
Society," bildades här 1875 och ägde sina sammankomster — vid hvilka 
prof. Anderson officierade — i en Amerikansk kyrka; men sedan nämnde 
person flyttade Knoxville, har denna församling, som väl aldrig ägde 
någon fast organisation, råkat i oordning. Från densamma har dock 
sprungit ett nytt sällskap af ''Kristligt sinnade svenskar." Medlem- 
marne deri äro f. n. 25, med Fr. Johnson såsom sek. och A. M. Johnson 
"äldste." I College-bygnades kapellmm hålla de sina gudstjenster, vid 
hvilka prof. Erixon tjenstgör, när han är hemma; annars predikar någon 
af studenterna. • 

Den Luthekska Församlingen 

bildades af prof. T. N. Hasselquist 1853 och är i kronologisk ordning 
den 4 af Amerikas lutherska församlingar. Kyrkan, hvilken bygdes 1854. 
— sedan hvilken tid hon betydligt förändrats och förstorats, — upp- 



131 

skattas i värde till $1,200. pastorsbostället till $1,000 ocli skolhuset till 



I sabbathskolan finnas 100 lärjungar, hvilkas superintendent är 
Håkan Bauer. Utom Hasselquist, som var församlinges pastor från 1853 
till 1863, liafva följande personer betjenat densamma, nämligen S. G. 
Larson från 1863 till 1869, A. G. Setterdahl från 1869 till 1874, C. Wal- 
lin från 1874 till 1877, och sedan detta år har J. F. Borg, prestvigd 1878, 
varit dess pastor. Borg är född den 13 Dec. 1849 i Bjellbo, Östergöht- 
land, kom till Amerika 1869, har fått sin skoluppfostran i Augustana- 
läroverket och gifte sig med Klara Anderson från Weller i Henry co. 
den 28 Juni 1878, tre dagar efter prestvigningen i Princeton. 

Aldenstund Knoxville icke förunnats att blifva någon ledande stad 
inom staten, ha ej de här boende landsmännen haft tillfälle att, å in- 
dustriens vägnar, visa prof på någon större företagsamhet. Men de ha 
emellertid följt med strömmen, så långt den gått. John Gottrick & 
Söner t. ex. drifva en liten vagnsfabrik, der de tillverka från 75 till 
100 goda vagnar årligen, dermed skänkande sysselsättning åt 10 arbe- 
tare. Firman har nedlagt omkring $4,000 i verkstäder och verktyg. 
De drifva rörelsen med tillhjelp af en ångmaskin, och för beskaffenhe- 
ten af deras arbete talar den omständigheten bäst, att de aldrig ega nå- 
got lager å hand, emedan försäljningen går så fort som tillverkningen. 
Gottrick den äldre arbetade för 25 år sedan i Bassetts vagnsfabrik. Der 
lärde sedermera hans tre söner samma yrke. 1874 började de på egen 
hand, och när Bassett 1877 gick under i den finansiella stormen, var 
den Gottrickska familjen istånd att öfvertaga hans affär. 

John O. Länder, en annan af platsens äldre svenskar, har lyckats 
uppdrifva en större groceryhandel, och i samma slags rörelse befinner 
sig ofvannämde Svan Peterson. Denne är, innom parenthes sagdt, i 
många afseende en exemplarisk man. När han först beträdde Knox- 
villes mark ägde han endast $30 i fickan, hvilken summa en af hans 
"tillmötesgående 1 ' landsmän narrade af honom genom att purra på ho- 
nom en värdelös gammal krake till häst. Så arm att börja med, dertill 
i fysiskt afseende krympling och egande som råga på allt en af sjukdom 
hjelplös hustru, som varit invalid i 18 år, har dock denne ovanligt ener- 
giske och intelligente man med egna krafter banat sig väg till ekono- 
miskt välstånd och kan med lugn gå sin ålderdom tillmötes. Han eger 
sin handelsrörelse i ett af honom för sig sjelf bygdt tvåvånings stenhus. 
Han har äfven, och med framgång, försökt sig på uppfinningarnas ge- 
bit, i det han inrättat en s. k. "double action pump," afsedd för djupare 
brunnar och lika god i en 50 fot djup sådan som vanliga pumpar äro pä 
20 fots djup. Han har nyligen fått patent på densamma och kommer 
snart att rikta Knoxville med en ny industri, näml. pumptillverkningens. 
Firman P. Palmquist & Co. har sedan 1860 drifvit en större handel 
med möbler. Firmans äldste medlem dog den 25 Juni 1876, sedan hvil- 
ken tid affären ledts af L. Palmquist, som håller ständigt å hand ett 
lager värdt från fem till sex tusen dollars. Sedan ha vi här S. B. John- 
sons sko- och läderhandel samt E. A. Lindborg skrädderirörelse. 



STADEN GALESBURG. 

Denna lilla vackra, pigga, raska, vakna stad är, i likhet med de flesta 
andra amerikanska städer, "internationel" i den mening att dess befolk- 
ning dragits från en mängd olika nationer. Det amerikanska och det 
svenska folkelementet äro dock mycket Öfvervägande såväl med hänsyn 
till antal som bildning och materiel ståndpunkt. Hvad serskildt vårt 
folk härstädes beträffar, så är det i nästan allt identiskt med infödingar- 
ne. Svenskarne i Galesburg äro, med andra ord, grundligt amerikanise- 
rade i seder och tänkesätt, oaktadt hvilket de, som framdeles kommer att 
visas, ingalunda förgäta att bilda och vidmakthålla svenska inrättningar, 
de der emellertid ännu icke förmått undanskymma de amerikanska, till 
hvilka de endast äro allierade, så till sågandes. 

Galesburg är bygd å en vågformig slätt å 4 sektioner i townthip'et 
med samma namn och ligger bredvid C. B. & Q.-banan 164 mil från Chi- 
cago, 100 mil från Quincy, 53 mil från Peoriaoch 43 mil t från Burling- 
ton i Iowa. Dess historia är i korthet följande: 

År 1836 ankom till orten en mr. Geo. W. Gale, jemte andra, från 
New York och tillhandlade sig 11.000 acres i Knox county. Ã… detta 
land utlade han en stadsplan, densamma å hvilken Galesburg — som fått 
namnet efter honom — nu står med 15.000 invånare. Med folkföröknin- 
gen och husbyggandet gick det i början temligen raskt undan. G. räk- 
nade redan 1837 omkring 232 själar. Mellan detta år och 1850 framskred 
staden med långsammare steg. Orsaken härtill var brist på jernbankom- 
munikationer. Man hade lofvats sådana med det första, h vadan man ned- 
satte sig med förvissning att de skulle komma, men då de uteblefvo, in- 
träffade ett jemförligt stillestånd i verksamheten med stadens uppbyg- 
gande. Ändtligen började utsigterna för en jernbana att ljusna 1850, och 
ifrån det året räknar G. en ny lifsperiod. I Henderson, en s. k. "town" 
eller liten köping, belägen nära Galesburg, hade den sistnämnda under 
det första årtiondet af sin tillvaro haft en elak raedtäflare. Icke derför 
att H. tilldrog sig mera folk, företagsamhet och kapital, utan derför att 
det utsände mera whisky, hvilken vara var förbjuden i Galesburg. Dess 
myndigheter höllo till och med så strängt på den absoluta nykterheten, 
att de, å de köpebref, som lemnades vid försäljning af stadstomter, ut- 
tryckligen såsom vilkor i affären bestämde, att ingen spirituösa finge för- 
säljas å fläcken. Möjligtvis har Galesburg deraf skördat åtskilliga mo- 
raliska fördelar; men de omedelbara finansiella fö rdelarnetillkommo dock 
Henderson, som fick tillfälle att rikta sig på en ej ringa bränvinsutförsel 
132 




â– &V4 sl-&'&f-&.w / 13) 

GALESBURG. 



Se sid. 300. 



133 

till sin grannstad, hvars invånare, huru strängt de än höllo sig vid för- 
budslagen, ändå gåfvo vika för den moraliska öfvertygelsen, när de ön- 
skade halva en tår på tand. Under sitt glädjerus med anledning af det 
öfvertag det hade, vardt Henderson mycket förhoppningsfullt om sin 
framtid. En stor väldig stad tedde sig i framtidens horoskop, medan 
Galesburg alldeles försvann. En svensk var särdeles sangvinisk och bör- 
jade spekulera i fastigheter. Han köpte två "stadstomter" och betalte 
derför $200, ehuru han kunnat erhålla dem i Galesburg för mycket min- 
dre. Några år derefter var han glad att få sälja dem för $20. Orsaken 
var att Henderson hade gått ner och Galesburg upp. Och orsaken till 
detta förhållande var att ånghästen* nu börjat göra sina reguliera be- 
sök i den senare platsen. 

Vår tids Galesburg är en af statens bästa städer af den tredje ran- 
gen, till hvilken det väl skall hänföras. Från detsamma utgå bantåg i 
fyra olika riktningar. Här finnas utmärkta publika skolor, en förträfflig 
högskola, hvars bygnad är i sitt slag den förnämsta i staten, tvenne "col- 
leges" vid hvilka så grundliga kunskaper som i någon annan inrättning 
af samma slag meddelas, ett seminarium för flickor, ett handelsinstitut 
som har ett vidsträckt godt rykte om sig, många stora vackra kyrkor, 
präktiga parker, eleganta privathus, gasverk, ångfabriker och, kort sagdt, 
allt som tillhör en välordnad stad. De i Chicago-Burlington-Quincy- 
jernbanbolagets tjenst här anstälde — å banorna och i de här förlagda 
verkstäderna — uppgå till 800 i antal, och till dem utbetalas månadtli- 
gen $75.000 i aflöningar. Se der några allmänna drag af ett samhälle, i 
hvilket tusentals af våra till Amerika utvandrade landsmän sökt och fun- 
nit hem, bergning och anseende såsom skicklige, pålitlige och i allt akt- 
ningsvärde arbetare. Nu något om dem och deras andel i staden. 

År 1847 funnos i Galesburg endast följande svenskar : John Young- 
berg med familj, en af de förste Bishop Hill-kolonisterne, som sednare 
flyttade till Galva, hvarifrån han efter en tids förlopp återvände till Ga- 
lesburg, hvarifrån han utflyttade till Kalifornien 1860; Nels Hedström, 
till yrket skräddare, nu boende i närheten af Victoria, denna stat; An- 
ders Thorsell från Djurby i Westmanland, som anlände till landet 1848 i 
sällskap med det följe, som grundlade Bishop Hill-kolonien; en familj 
med namnet Modin, hvars son, Peter Modene, f.n. bor i Chicago, samt en 
enka, som hette Kristina Muhr och en person vid namn Olof Nelson,*) 
till yrket skomakare. 

Ofvannämnde Thorsell var också skomakare och dref detta yrke, 

. hvari han lärer varit ovanligt skicklig, med serdeles framgång för en tid, 

så att han samlade en ej oansenlig egendom. Han ägde, bland annat, 

de tomter, hvarå firmorna Stewart & Co. G. R. Gordon och Hyde & Co. 

*) Denne Nelson är niåg till hr Anders Larsson i Chicago och bor f. n. i Kali- 
fornien. 



134 

nu drifva sina respektive rörelser, och dera uppförde han sjelf ett fcråvä- 
ningshus, hvari han bodde och egde sin aftär. Hade han bara fortsatt 
som han började, så hade han kommit att dö såsom Galesburgs rikaste 
svensk. Men det gjorde han icke. Han föll för dryckenskapen; hans 
egendom flöt bort med den whisky han förtärde, och han dog 1870, efter- 
lemnande enka och ett barn ; den förra qvarbor i Galesburg i ett henne 
tillhörande komfortabelt hus, och dottern är gift med hr. O. T. Duvan. 

Ej förrän omkring 1854, upp till hvilken tid blott en och annan af 
Bishop Hills folk förirrade sig hit, fick G. någon nämnvärd tillök- 
ning till sin svenska befolkning. Men detta års emigrantström hitförde 
många landsmän. Sedan dess har antalet ständigt ökats och utgör nu 
3.500 personer. 

Stadens adresskalender uppgifver namnen på 703 svenskar af man- 
könet och klassificerar dem som följer : 

Köpmän 14, utan sysselsättning (hoppas de nu fått något att göra) 
114, grofarbetare 183, målare 29, slagtare 12, förmän 6, mekanici 89, el- 
dare 10, sadelmakare 1, uppassare 8, bagare 1, skräddare 26, körare 14, 
tegelslagare 5, urmakare 3, konduktörer 9, bromsare 11, inginiörer 6, ma- 
skinister 35, qvastmakare 9, murare 7, bagage förare 1, formän 2, smeder 
35, tenn- och kopparslagare 3, handelsbiträden 31, skomakare 17, tele- 
grafist 1, bokförare 3, slipare 6. kock 1, jordbrukare 9, kreaturshandlare 
2, boktryckare 2, fotograf 1, bantågsvexlare 1 och lokomotiv-skurare 32. 

I ofvanberörde verkstäder (C. B. & Q.-banbolagets) hafva svenskarne 
haft tillfälle att finna ej endast lönande platser, utan äfven skola för er- 
hållandet af nödig kännedom och skicklighet i mekaniska värf. Från 
desamma hafva utgått många som nu innehafva goda befattningar såsom 
konduktörer, maskinister o. s. v. 

Hela antalet derstädes anstälde landsmän uppgår till 270, utaf hvilka 
John C. Oberg är konduktör och förman å det s. k. "konstruktionstå- 
get," hvars ändamål är att hålla en viss längd af banan i vederbörligt 
skick. Gustave A. Rose är förman för en arbetsstyrka. Charles Erick- 
son är förman i Galesburgs lokomotivstall. Wm. Erickson innehar ett 
förmansskap i maskin verkstaden. Vidare är P. N. Gran ville klerk i väg- 
byggmästarens kontor, Alfred Lindgren dito i superintendentens kontor, 
J. C. Cederholm i kontoret för lokomotivstallet, C. L. Ruden och John 
och John Person i magasinet, och C. L. Hjelm i oljehuset. 

"Browns Corn Planter Works" är en annan af stadens arbetsgif- 
vande inrättningar som alltid med ett visst företräde anlitat svenska 
krafter, och detta till en utsträckning, som gör att man kan betrakta 
fabriken nästan såsom svensk. Mr. George W. Brown, egaren, är emel- 
lertid amerikanare. Ingen svensk skulle dock kunna vara större vän till 
svenskarne än han är, hvilket han bevisar genom det intresse hvarmed 
han städse följer och den redebogenhet hvarmed han uppmuntrar och 



135 

befordrar dem, som lägga serskilda anlag, duglighet eller pålitlighet i 
dagen. Derför kan det ju häraf icke anses ur vägen att här meddela 
något litet ur hans verksamma och framgångskrönta lif. 

Det var 1851 på våren som Mr B. lyckades att tillverka sin första 
fullständiga majsplanteringsmaskin efter det mönster, som nu begagnas. 
1852 besådde han dermed 16 acres för sig sjelf och 8 för Alf. Brown. 
Samma år började han att tillverka 10 maskiner, men på grund af fattig- 
dom och dödsfall i familjen kunde han ej fullborda mer än en. För att 
kunna åtkomma patent på uppfinningen, hade han då måst afyttra nä- 
stan allt han hade, tillika med en gammal häst, hans enda dragare. Se- 
nare nödgades han t. o. m. sälja sin lilla jordegendom för att iståndsätta 
sig att börja maskintillverkningen. Straxt derefter var han ändå så 
finansielt brydd och skuldsatt att, om man fodrat uppgörelse, han ej 
kunnat betala en dollar. 1853 lyckades han, trots sin förlägenhet, att 
fullborda 12 maskiner, dem han naturligtvis genast afyttrade; året derpå 
steg tillverkningen till 100, och 1855 utgingo 300 "planters" från hans 
verkstad; 1856 hade detta antal fördubblats; 1857 gjorde han 1,000, och 
nu förser han landet med 8,000 maskiner årligen. Han har under de 
senaste 12 åren gifvit stadig sysselsättning åt från 130 till 250 personer, 
åt hvilka han betalat arbetslöner tillsammans uppgående till $50,000 pr 
år. I hans verkstäder åtgå hvarje år 2,000 ton kol,, 500 ton gjutjern, 250 
ton stångjern och stål, 15 ton målarfärg och oljor samt 500,000 fot trä- 
virke, mest bräder. Hans verkstäder upptaga en areal af 100,000 qva- 
dratfot. Bygnaderna kosta $150,000, och de använda verktygen och 
maskinerna $50,000. Det i rörelsen använda kapitalet bestiger sig till 
$200,000. Ett sådant omfång har den affär antagit, som för 25 år sedan 
börjades med knappast mer än två tomma händer. 

Af den här anstälda arbetspersonalen äro två tredjedelar svenskar. 
Förman i den vigtiga maskinafdelningen är Augustus O. Peterson, som 
varit hos mr Brown i 14 år. Samma befattning i smidjeafdelningen in- 
nehafves af Frank A. Olson, och i målareafdelningen Augustus Abra- 
hamson. 

"T/ie Frost Manufacturing Company" är namnet på ett annat fa- 
briksbolag, det en stor del af våra landsmän eger att tacka för stadig 
och lönande sysselsättning. Fabriksbygnaderna upptaga ett helt qvar- 
ter, och här tillverkas modeller af alla möjliga slag. Vår landsman hr 
Abraham Anderson, hvilken åtnjuter rykte såsom statens bäste modell' 
snickare eger härstädes anställning. 

Svenska Företag. 

"7%e Jndustrial Machine Works" å Prairie St. existerar för tillverk- 
ning af ångmaskiner och eges af en svensk, hr Thomas W. Peterson. 
Den Petersonska familjen i Galesburg tyckes bestå af idel mekanici. 



136 

Denne Peterson är född i Sverige den 19 Juni 1847 och kom med sina 
föräldrar till Amerika 1852, då han genast inträdde på jernvägsbolagets 
verkstäder härstädes. Tolf år senare, nämligen 1874, beslöt han att för- 
söka huru det skulle gå på egen hand. Och det har gått väl. Börjande 
varsamt på en liten skala, har han genom arbete och omtanka småning- 
om utvecklat sitt företag, så att han nu rår om de tvänne stora tomter, 
hvarå fabriken står, jemte denna och dertill materialier, allt i värde 
uppgående till $8,000. De maskiner, han tillverkar, äro af hans egen 
uppfinning. Han fullbordade och utskickade den första 1876, och när 
skrifvaren häraf var inne för att hemta dessa underrättelser, höll han på 
att packa upp den 24, som skulle expedieras till Topeka i Kansas. Of- 
verlägsenheten i hans maskiner öfver andra består deri, att de, på sam- 
ma gång som de äro ytterst enkla, ovanligt starka och ovanligt lätt- 
handterliga, äro de äf ven mycket kolbesparande och utveckla en oerhörd 
kraft. När Petersons fabrikationer varda tillräckligt vidt kända, kom- 
mer troligen hans verkstad att blifva en af de största i staten. 

Ett annat svenskt företag härstädes är Charles Johnsons tegelbruk. 
Hr Johnson är ett godt bevis på, hvad man kan åstadkomma genom 
beslutsamhet och ihärdighet. Han valde sitt yrke, och har följt det 
med stadig arm och blick öppen för allt praktiskt i facket, utan att, som 
så många andra göra, låta leda sig in uti ruinerande experinienter. Han 
kom till Amerika 1852 och började för sig sjelf 1864, tillverkade då och 
de straxt derpå följande åren omk. 500,000 tegel pr år; 1872 hade till- 
verkningen stiget till 1,500,000 tegel, sedan hvilket år den, på grund af 
aftagen bygnadsverksamhet, nedgått till 1,000,000 om året. Teglet 
brännes medelst livad som bäst är kändt under namnet "The Wingards 
Patent Hot Draft and Calorific Process," som åstadkommer en jemn, la- 
gom bränning, inbesparar betydligt bränsle och medför mindre af- 
fall i ugnarne. Å hans bruk, som ligger en mil från staden, der han 
eger 11 acres lerland, har han stundom användt 30 arbetare, men har nu 
blott 20. 

I handeln med specerier hafva svenskarne tagit en ledande ställning. 
Här finnes: Nelson & Svenson i den nya eleganta tegel by gnaden å 
hörnet af Main- och Kellogg-gatorna; Clarkson & Johnson 42 Main St.; 
C. E. Lanström å Main, emellan Prairie och Kellogg, har alltid ett stort 
lager af frukter och porslins varor jemte specerier; Peter Nelson några 
öster om den sistnämnda; S. H. Olson å n. v. hörnet af Chambers och 
Berrien, och slutligen A. Hoff lund, nordöstra hörnet af Chambers och 
Berrien strs. 

A kortvaruhandelns (drygoods) område finnes ännu endast en svensk 
firma, nämligen Nelson & Williamson, hvars plats träffas straxt öster 
om O. T. Johnsons butik. Desse landsmän började sin affär den 1 April 
1878 och åtnjuta mycket förtroende och understöd hos svenskarne. 



137 

Ett svenskt apotek finnes, förestådt af hr C. W. Lavene. Hans lager 
är uppskattadt till $2,500. 

De svenska skomakarnes antal i Galesburg är, som ofvan uppgifvits, 
17; ntaf dessa finnes 5 som göra afiärer på egen hand: Wenquist & John- 
son, Tulin & Drevelin samt John Granville, hvilka alla ega skohandel 
vid sidan om skotillverkningen. 

Skräddarnes antal är 26. Af desse drifva hr Sven Anderson en 
större rörelse i huset 44 Main St., der han ger anställning åt ett antal 
personer, och N. G. Engstrand, hvilkens etablissement är i 70 Main St. 

En svensk fotografi-atelier eges och skötes med stor framgång af hr 
Carl Forell, 59 Östra Main St. 

Ett svenskt konditori med restauration som ej öfverträflas någon- 
städes emellan Chicago och San Fransisco eges och skötes af hr Jonas 
F. Anderson. 

F. Linquist & Brothers drifva en stor och lönande målarerörelse. 
Abraham Nelson har det största möbeletablisementet i staden. 
Peter Hawkinson sysselsätter sig med mjöl- och foderhandel i huset 

No. 1 West Main St. 

John Granat har sadelmakareverkstad vid 14 Cherry St. 

Olof Hawkinson har ett stort intresse i stadens största hyrkusk- 
stall. 

En vagnmakareverkstad eges af John F. Johnson i huset No. 17 
West Main St. 

G. Hawkinson har bageri och konditori. 

Af stadens 35 svenska smeder ega tvänne egna verkstäder, nämli- 
gen: Peter Gabrielson, 32 N. Seminary St., och Eskel Johnson, å 
West Main St. 

Slagtarörelser drifvas sf A. O. Ahlenius, J. W. Anderson, Berglund 
& Johnson, N. Löfquist och Olof Spitsen. 

År 1856 bildades Galesburgs brandkår. Nio år senare (1865) föll 
det några svenskar in att bilda ett uteslutande svenskt "brandkompani," 
hvilket fick namn efter vår frejdade landsman kapten John Ericsson. 
Man kallade det "The Ericsson Engine Company No. 2." I detsamma 
ingingo unga, raska, modiga och starka karlar, och det dröjde ej länge, 
innan de för sitt kompani vunno ryktet såsom den bästa brandkårsaf- 
delning j hela staten Illinois. Medlemantalet har varit från 40 till 60, 
och anförare för detsamma de första 10 åren var O. P. Pearson. Jemte 
detta "Engine Company 1 ' bildade svenskarne nästan samtidigt ett slang- 
kompani med D. L. Peterson i spetsen. Emellan denna svenska brand- 
kår och Galesburgs trenne andra: Peoria, Quincy och Tornado, hafva 
tvänne täflingar eller s. k. "torneringar" ägt rum, med det resultat i det 
första fallet att "Ericson" tog första priset, $250, och i det andra lika- 
ledes, ehuru priset då var blott $50. Som ett ytterligare bevis på det 



138 
förtroende och den skicklighet svenskarne vunnit i denna af delning' må 
näranas, att en svensk, hr August 0. Peterson, som tjenstjort deri sedan 
han var bara en yngling, blifvit utnämd till stadens brand marskalk, en 
en utmärkelse, hvarom han såsom svensk står ensam i hela staten, kan- 
ske i hela landet. 

Af hvad här sagts om svenskarne i egenskap af arbetare, yrkesid- 
kare och köpmän kan läsaren lätt hemta det begreppet, att de i detta 
afseende icke ligga efter sin tid på platsen, utan att de hålla jemna steg 
med de öfriga klasserna. Läsaren må ej heller tro, att de äro eller varit 
likgiltige om rent moraliska och intelektuella saker, ty de hafva varit 
lika vak- och verksamme derutinnan, hvilket en återblick i detta hän- 
seende skall öf vertyga oss om. 

FÖRENTKTGAB. 

År 1866 uppstod härstades en manstark (den räknade 100 medlem- 
mar) svensk förening med namnet Skandia, hvars uppgift var allmän 
literär underhållning och ömsesidigt bistånd medlemmarne emellan i 
nöd och sjukdom. Louis Peterson, nu död, var dess förste president, och 
efter honom förde hr A. W. Berggren, den närvarande sheriffen, ordet. 
Den vardt emellertid icke långlifvad; den råkade ut för samma missöde 
som andra svensk-amerikanska föreningar af samma slag: den föll i 
kyrkans onåd — och gick under. 

Ett långvarigare, om ock ej lyckligare, lif hade de sällskaper som 
litet senare bildades och ståldes till nykterhetssakens tjenst. En allmän 
och vidtspridd "väckelse till nykterhet" ägde rum 1867 och 1868 och 
sträckte sig äf ven till Gralesburg, hvilket samhälle, som vi sett, redan i 
början af sin tillvaro lade mycket nyktert nit i dagen. Af denna rörelse 
grepos också svenskarne, bland hvilka — det må ej förtigas — många 
funnos med ett afgjordt tycke för gubben Bachus, den de gerna egnade 
en mer än vederbörlig dyrkan. En "Good Templars"-loge uppstod till 
följd häraf ibland dem och började verka med kraft och framgång. Till 
denna loge hörde flere af de framstående landsmännen, såsom A. O. 
Peterson, Nils Nilson, L. L. Gibson, O. P. Pearson och P. B. Ander- 
son,, jemte ett antal i denna sak lika goda och inflytelserika svenska 
fruntimmer. Verksammast ibland alla dessa var en hr A. Y. Grreen, som 
länge tjenstgjorde såsom allmän organisatör, i hvilken egenskap han 
reste omkring i hela staten och höll nykterhetstal, bildade loger o. s. v. 
Hvad som nu blifvit af denne en gång för allt ädelt och godt vakne och 
värme svensk, vet man ej; han har alldeles försvunnit ur sigte. 

MÃ¥nga andra svenska loger af samma orden funnos vid denna tid, 
och för att så mycket bättre kunna befordra den stora ref ormen, beslöto 
de att afhålla en konvention i Altona, Uls. den 11 Sept. 1867. Vid den- 



139 

samma voro följande loger representerade: 4 *Svea" i Galesburg med 
140 medlemmar af O. P. Pearson och P. B. Anderson ; "Svea" å Bishop 
Hill med 38 medl. af P. Johnson, John C. Johnson, Mathilda Netsell, 
Kristina Norstedt, Julia M. Peterson och Kristina Johnson; ''Skandia" 
i Knoxville med 37 medlemmar af N. E. Johnson; "Svea Union" i Gal va 
med 37 medl. af J. W. Olson och Lizzie Wilson; "Göta" i Altona med 
54 medl. af kapt. Eric Johnson, Peter S. Nilson, N. J. Anderson, Peter 
Wicklund, Lizzie Hedburg och Kristina Anderson. 

Vintern derpå begåfvo sig Nils Nilson, John Fredricks, Eric John- 
son, Estella Berg och Kristina Anderson till Andover för att organisera 
en Good Templars-loge derstädes, och i Rockford samt Chicago sattes 
ett par loger i gång af nyssnämnda Green. Nu äro de emellertid alla 
saligen af somnade, undantagandes dem i Galesburg och Bishop Hill. 
Bristande intresse å medlemmarnes sida och ett aldrig upphörande mot- 
stånd å kyrkornas hafva förorsakat deras död. 

Galesburgs "Svea" ombildades den 17 Jan. 1878 med D. L. Peterson 
såsom W. C. T.; Chas. Peterson, sek., Emily E. Peterson, W. V. T., 
Minnie A. Peterson, W. T.; och Louis L. Gilson, L. D. Logen räknar 
68 goda medlemmar och håller sina sammankomster i Hamlins Hall 
hvarje fredagsafton. 

Oddfellow-orden är äfven representerad ibland landsmännen i Gales- 
burg. "The First Scandinavian Lodge No. 446 of I. O. O. F," organi- 
serades den 26 Jan 1871, då följande personer blefvo embetsmän: A. 
W. Berggren, N. G.; A. Klingberg, V, G.; P. B. Anderson, R. S.; och 
J. Clarkson, T. Medlemantalet är f. n. 46, de der glädja sig åt en väl- 
fyld kassa för den hjelp de behöfva i sjukdomens och motgångens stund. 

Politiska Embeten. 

Här som annorstädes hafva svenskarne aldrig framhållit några 
dryga politiska anspråk, utan åtnöjt sig med att vara nyttiga, fridsamma, 
rättänkande och förståndige medborgare. Icke destomindre hafva de 
tillerkänts en och annan befattning. Det var ej förrän 1860 som de 
höjde sin röst och begärde en bit ur den politiska kakan, och de fingo 
uti hr P. L. Hawkinson, nu i Chicago, en representant. Hr H. vardt då 
vald till gatu-kommissarie, till hvilken befattning han återvaldes 1861 
och 1862. År 1873 valdes hr P. Shöberg till ålderman. Åren 1865 blef 
Louis Berglund gatu-kommissarie, 1867 banade sig John Peterson väg 
till stadsrådet, der han blef medlem, hvartill han återvaldes 1868. Året 
derpå tog hr A. W. Berggren ett fredsdomareembete såsom pris. Åren 
1871, 72, 73, 74 och 75 valdes och återvaldes hr Nels Nelson till stads- 
kassör, i egenskap hvaraf han årligen handterade $120.000 och ägde att 
ställa $240,000 i borgen. År 1872 valdes hr A. W. Berggren till Sheriff, 



140 

hvartill han återvalts tre gånger, åren 1874, 76 och 78. Nels Nelson 
innehar nu befattning som County Supervisor och är medlem af stadens 
"BoardofEducation." 

Kyrkor. 

Vi komma nu till ett fält, hvarpå svenskarne i denna stad visat ett 
lifiigt, aldrig aftagande, men ständigt tilltagande intresse, vi mena det 
religiösa. Det är ett märkvärdt förhållande att vårt folk i Amerika, der 
det tinnes till något större antal, aldrig förgäter att samlas omkring ett 
altare, som det kan kalla sitt eget, så hvad beträffar den plats, vid 
hvilken det knäböjer som den form, hvarefter det tillbedjer och den tro det 
hyser. Om vår iakttagelse är riktig, så är ej detta så allmänt händelsen 
hos de andra invandrarne. Tag till exempel tyskarne. Äfven de bygga 
kyrkor, äfven de äro måne om att på den amerikanska jorden fortplanta 
de religiösa idéer, deras sinnen insupit på den tyska. Men deras första 
och förnämsta ansträngning utgår på, att erhålla ett eget litet hem och 
en täppa. Vi säga nu ej, att icke svenskarne äro ett hemälskande och 
u hembyggan de" folk; dock våga vi påstå, att de icke trifvas i sitt nya 
hem, innan de i närheten ega ett Herrans tempel gjordt af händer, der 
de kunna lyssna till tolkningen af det glada budskapet på fädrens vackra 
språk. 

Den första svensk-lutherka församlingen, som nu är i mer än ett 
afseende verkligt försigkommen och än mer lofvande, bildades redan år 
1850 af pastor L. P. Esbjörn, en man, som intar en rätt framstående 
ställning i den svensk- amerikanska lutherska kyrkans historia. E. 
hvilken bodde i Andover, hade under de år, hvilka närmast föregingo 
nyssnämnda årtal, som oftast besökt Galesburg för att predika för de 
få dervarande landsmännen. Dessa besök, de der buro frukt i folkets 
sinnen, åstadkomnio en allmän önskan ibland dem att ega en församling, 
hvilken önskan fullbordades, när E. vardt deras organisatör. Den så- 
lunda nybildade församlingen bestod nu blott af 13 kommunikanter, 
hvilkas själavård E. fortfor att förestå tills 1852, då pastor T. N. Has- 
selquist ditkom och ombildade församlingen, som hade växt till 20 ko- 
munikanter, af hvilka följande ännu lefva och äro medlemmar i samfun. 
det: John Åkeson, John Angerson, Möns Charleson, John W. Wilson 
Sven W. Svenson, och Karna Truedson. Församlingen har sedaa dess, 
med blott ett skede såsom afbrott, stadigt tillväxt, hvarom följande siff- 
ror vitna: 

Komunikanter år 1861 272 

" 1862 312 

" 1863 316 

" " 1864 414 

" " 1865 520 



141 

Komunikanter år 1S6? 670 

" " 1868 734 

*• 1669 813 

w " 1870 643 

M 1871 675 

" " 1872 680 

"1874 776 

" " 1875 817 

" 1876 825 

" " 1877 818 

" " 1878 820 

" . "1879 820 

Hela medlemskapet — män, qvinnor och barn — uppgår till 1497. 
Församlingens första sammankomster höllos uti en anspråkslös liten 
träbygnad, belägen å hörnet af Ferris och Broadgatorna och då allmänt 
känd såsom "svenska huset." 1853 inköpte församlingen af ett annat 
samfund en liten kyrka, som först hade varit "en gammal lada" och 
derefter en smedja, h varifrån omsider uppstod ett Herrans hus. Det 
stora, ståtliga tempel, hvari gudstjensterna nu hållas, uppfördes 1869. 
Dess längd är 110 fot och bredd 55; stapeln mäter'135 fot i höjd; kloe- 
kan väger 2,500 pund samt kostar $1,200, och hela bygnaden har kostat 
$15,000. För den präktiga orgeln har betalats $2,300. Dertill kommer 
pastorsbostället, hvars värde är $2,000, och vidare skolhuset, uppskat- 
tadt till §300; hvadan kyrkegendomens totalvärde bestiger sig till 
$20,800. 

Pastor Hasselquist qvarblef som församlingens föreståndare tills 
1863. Från detta år till 1869 förestods den af pastor A. W. Dahlsten, 
från 1869 till 1873 af pastor N. T. Vinquist och sedan sistnämnda år 
har pastor S. P. A. Lindahl vårdat hjorden. Församlingens närvarande 
tjenstemän äro : Diakoner: Nils Håkanson, John Holm, Andrew A, Hiller, 
"A. (j. Lingroth och M. N. Stark. Trustees: Charles Johnson, S. W. 
Svanson, Peter Svanson, C. O. Westerberg, Nils Nelson och A. W. 
Erickson. Kassör: Nels Nelson. 

Andra svensk-lutherska församlingen räknar sin tillvaro ifrån den 
1 Aug. 1868. Den bildades då dels af sådana, som hade utgått ur den 
första församlingen och dels andra, alla tillsammans utgörande 40, hvil- 
ka valde till styrelse följande personer: 

Andrew Nelson, Wm. O. Nelson och A. W. Wallström, äldre 
(Elders) samt Olof Johnson, A. N. Anderson och J. P. Johnson, diako- 
ner. De första mötena höllos i unga mäns kristna föreningens sal, be- 
lägen öfver andra nationalbanken. Men medlemskapet tillväxte så ha- 
stigt, att rummet vardt otillräckligt, destomer som många utom försam- 



142 

lingen stående besökte sammankomsterna, hvadan man beslöt bygga en 
kyrka, och en sådan fullbordades på hösten 1869. Dess dimensioner äro j 
längd 75 och bredd 45 fot. Kostnaden: $10,000. Hr Bergensköld som 
i Sverige hade predikat vid grefve Stackelbergs gods, Öfverrum i Öster- 
göhtland, blef församlingens förste pastor. Efter honom tjenstgjorde 
pastor Charles Anderson, som stannade i fem år, för att sedan lemna 
rum för professor C. Erixon, hvilken också förestår Ansgari College i 
Knoxville. Församlingen består f. n. af 100 medlemmar. 

Den svenska metodistförsamlingen, som nu är en af Galesburgs 
mera blomstrande, hade ovanliga svårigheter att öfverstiga vid försöket 
att erhålla ett eget tempel. På ett annat ställe meddelas under rubrik 
"allmän öfversigt" en af pastor Esbjörn före hans död lemnad uppgift 
om förhållandet vid denna kyrkbygnad. Men metodisterna sjelfva påstå 
att hans framställning af saken icke är med sanningen öfverenstämman- 
de. De säga, att lutheranerna satte sig, genom ej så alldeles rättrådiga 
medel, i besittning af en kyrka, de redan börjat bygga. Deras utsago 
är, att Esbjörn stälde sig in med en kongregationalförsamling och för- 
mådde densamma att utöfva sitt inflytande emot metodisterna, dem han 
f ramstälde i en mycken ful och falsk dager. Till följd häraf skulle de 
utlof vade subskriptionerna åt metodisternas företag hafva instälts, me- 
dan kyrkan istället donerades åt lutheranerna. Men de förra nedslogos 
icke af denna motgång, utan började bygga ett annat tempel der nu den 
af tegel bygda amerikanska metodistkyrkan står. Peter Chalman, en 
f . d. metodistpredikant, berättar att han sjelf hjelpte till med att forsla 
virke från Moline för ändamålet. Penningar voro, som förr nämnts, 
sällsynta på den tiden, och betalte derf ör många sina för bygnaden 
tecknade bidrag med dagsverken. När verket omsider vardt färdigt och 
sedan några sammankomster hållits råkade församlingen på nytt i be- 
kymmer — de miste äfven denna kyrka. Och denna gång var det icke 
någon täflande församling som kom i deras väg, utan det var deras egna 
trogna trosbröder som begingo helgerånet — stulo kyrkan. Så lyder 
åtminstone berättelsen, som utgår på att den amerikanska metodisför- 
samlingen tillegnade sig huset genom svek och finter. Den svenska 
församlingen var vid tillfället så liten att den icke på egen hand kunde 
bilda "a board of trustees" eller direktion, utan nödgades invälja deri 3 
amerikanare och 2 af sina egna. När sedan tvist om eganderätten till 
kyrkan uppkom begagnade sig de affärsmässige "infödingarne" af ett 
juridiskt formfel i köpehandlingarne och togo på grund häraf besittning 
af templet. 

Den stora vackra tegelkyrkan, hvari församlingen nu håller sina 
gudstjenster, uppfördes 1872 till en kostnad af $18,700. Församlingen 
har nu närmare 300 medlemmar i full förening, har pastorsboställe, vär- 
deradt till $1,200, och vid densamma tjenstgörf. n. pastor Gunderson. 



143 

Afven de svenska baptisterne i Gr. hafva, ehuru de alltid varit få, för- 
sökt att genom organisering utbreda sin tro. Det första försöket gjordes 
1857, då 13 (besynnerligt att så många af de svenska kyrkförsamlingar- 
ne börjat med detta olyckliga nummer) personer förenade sig och bildade 
ett samfund, till hvilket andra i trakten boende trosbröder genast an- 
slöto sig, så att antalet blef 25. Deras första pastor blef L. L. Frisk, 
diakon L. Ahnberg och sek. L. G. Berggren. Af desse 13 är nu denne 
Ahnberg den ende i Galesburg qvarboende; alla de andra äro, somliga 
döda och några afflyttade. Pastor Frisk stannade hos den lilla hjorden 
ett år och hade väl stannat längre, om församlingen hade haft råd att 
underhålla honom. Han fann i Altona tillfälle att, vid sidan af jord- 
bruket, hvaråt han nu egnade sig, verka som själasörjare för några 
trosbröder. Församlingen i G. fortfor emellertid att existera, men 
utan pastor. 

1859 trodde sig de svenska baptisterna istånd att bättre befordra sin 
sak genom en tidning. De voro nämligen utsatta för ständiga anfall i 
Hemlandet, som den tiden var det enda svenka tidningsorganet i Ame- 
rika. Man bildade ett aktie-bolag, hvari L. Ahnberg, Jonas Peterson 
och Louis Peterson blefvo ledande medlemmar. Ahnberg insatte ej 
mindre än $500 och Louis Peterson $300. Materialier inköptes af 
Bishop Hill-kolonien, som ägde sådana sedan "Svenska Repulikanarens" 
dagar. Den nya tidningen kom mycket riktigt i gång, blef döpt till 
"Frihets vännen 1 ' och fick Carl Arosenius, en med ansenlig förmåga ut- 
rustad person, till redaktör. Företaget gick ett år och gick derpå under 
af samma skäl som bragt så många andra svensk amerikanska tidnings- 
företag på fall, nämligen brist på betalande prenumeranter. 

År 1869 gjordes ett nytt försök att ställa den svenska baptistför- 
samlingen på bättre fötter, men misslyckades på grund af oförmåga att, 
med blott 14 medlemmar, skänka en predikant nödvändigt understöd. 
Tredje försöket företogs med 16 medlemmar 1876. C. Selin åtog sig nu 
att predika ett år och som diakoner ingingo S. Liden, Eric E. Hamilton 
och L. Ahnberg, medan A. O. Ahlenius skötte kyrkkassan. Samman- 
komsterna höllos nu i Hamlins hall. Sedan dess har dock medlemska- 
pet genom dödsfall och afflyttningar sjunkit ihop till blott 7 personer, 
de der ej längre hålla svenska möten, utan bevista amerikanska kyrkor. 

Det Svenska Kompaniet i Illinois' 43:dje Regemente. 

Ett historiskt utkast öfver Galesburgs svenska koloni skulle utan 
tvifvel vara ofullständigt, om derifrån uteslöts kompaniet C. i Illinois 
43 regemente. Och hvarför? Emedan detta kompani var svenskt, bil- 
dadt af landsmän, som frivilligt erbjödo sig att i den stora farans stund 
tjena adoptivlandets och mensklighetens sak. Af medlemmarne deri 
voro endast två icke svenska. 



144 

Kompaniet organiserades vid Camp Butler i September månad 1861 
och utrustades vid Benton Barrack (nära S. Louis) påföljande månad. 
Den 6:te Feb. 1862 beordrades det till Fort Henry, dit det anlände den 
10:de, men endast för att den 18:de vidare komenderas till Fort Donel- 
son hvarest det anslöts till general Ross' brigad af general McCler- 
land division. Den 22 Mars samma år marscherade komp. C. med sitt 
regemente till Pittsburg Landing; vid Shiloh undergick det blodsdopet i 
en två dagars hetsig batalj, under hvilken dess kapten Edvall dödligt 
sårades; han afled nämligen af sin blessyr den 7:de maj samma år. I 
samma strid föllo två andra medlemmar i kompaniet: Lars O. Berglöf 
och Carl Samuelson. Senare återfinnes denna svenska lilla krigareskara 
vid belägringen af Corinth, och ännu senare, eller den 19: de Dec. 1862 
deltog den i en hårdnackad kamp med en rebellstyrka, anförd af gen. 
Forest. På våren 1863 erhöll 43:dje regementet orders att utrusta 200 
ryttare, af hvilket antal vårt komp. tillsköt en betydlig andel, som ut- 
märkte sig på ett serskildt sätt vid tillfångatagande af "gueriilas" (ty- 
gellösa och blodtörstiga ströftrupper i rebellhären) hästar etc. I Sept. 
sistnämnda år ses kompaniet i avantgardet för den afdelning, som mar- 
schrade på Little Rock i Arkansas, och dess regemente var det första som 
intågade i denna rebellstad. Efter uppbrottet derifrån, som skedde den 
22 Mars 1864, råkade det i en häftig skärmytsling med Shelbys brigad, 
men gick med heder ur fejden, för att den 10:de April angripa Prairie 
d'Anne med påföljd att de der posterade rebellerna, efter ett modigt mot- 
stånd, slutligen måste fly från höjden för det 43 regementets anfallande 
bajonetter. Fienden drog sig då en half mil tillbaka, der hufvudstyrkan 
var posterad och h varifrån en stark artillerield öppnades emot de våra. 
Ordres gafs då för ett allmänt anfall : fienden vek igen, och bland de 
förste, som intogo hans ställning, var det 43 :dje. Den 12 :te anryckte 
unionisterne på nytt emot fienden, på nytt gaf denne vika och på nytt 
var det 43 :dje det första vid intagandet af hans verk. Den 14 April upp- 
hans efter många smärre fäktningar Camden, beläget å stranden af 
Ouachita-floden. 

Vid Jenkins /Ferry anfölls unionstyrkan på det aldra häftigaste af 
Kirby Smiths armé-afdelning. Regementet 43 och en del af Vaughns 
batteri, som båda tillhörde arier-gardet, vardt först angripne. Vår förlust 
i denna onekligen eldiga strid, hvari 4,000 unionister tlllbakaslogo 
20,000 rebeller, var 700 och fiendens 2,000. ' 

Den 3:je Maj 1865 återkom regementet till Little Rock, hvarest det 
afmönstrades den 30:de No v. då det genast anträdde hemresan och an- 
kom till Camp Butler den 14:de Dec. samma år för att erhålla afbetal- 
ning och friheten att återgå till de fredliga värfven. Vi medela här en 
förteckning öfver kompaniet Cs officerare och män. 



145 



Hugo A. Starkhoff, 
Olof S. Edvall, 
Carl Arosenius, 



Olof S. Edvall, 
John P. Arndberg, 



Nels C. McCool, 
Nels Knutson, 



Magnus M. Holt, 



Nels Peterson, 
Nels Knutson, 
Nels Nelson, 
Nels Anderson, 



Gustaf A. Anderson, 
Charles Cling, 
John W. Erickson, 
Olof A. Hollfast, 
Peter Bergström, 
Adolph Larson, 
Magnus M. Nelson, 
John Paulson, 



Andrew Engström, 



Almstedt, John N. 
Anderson, Andrew J. 
Anderson, Louis J. 
Anderson, William 
Anderson, Peter 
Anderson, Alexander 
Axelson, Nels F. 
Bergström, Olof 

X. 



KOMPANIETS RULLA. 



Kaptener : 



Galesburg Befordrad. 

" Död den 7 Maj 1862. 

44 Terminen utlupen den 26 Sept. 1864. 

1:ste Löjtnanter: 



Galesburg, 



Befordrad. 
Öfverflyttad till Co. A. 



2:DRE LÖJTNANTER; 



Galesburg, 



Död. 

öfverflyttad till Co. A. 



1 :ste Sergeanter : • 
Galesburg, Befriad den 14 Juni 1862 ; sårad. 



Sergeants: 



Young America, 
Galesburg, 



Återinmönstrad såsom Veteran 

Befordrad. 

Återinmönstrad såsom Veteran. 

Befriad den 22 Maj 1862; sjuklig. 



Korporaler: 
Galesburg, • Återinmönstrad såsom Veteran. 



Andover, 
Bishop Hill, 
Galesburg, 

Andover, 
Galesburg, 



Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 
Återinmönstrad såsom Veteran. 

11 II K 

Befriad den 4 Sept. 1862; sjuklig. 

Rymd. 

Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 



Musikant : 
Wataga, Återmönstrad såsom Veteran. 

Gemenskapen : 

Moline, Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 

Wataga, Återinmönstrad såsom Veteran. 

Galesburg, Död i St. Louis den 14 Juni 1862. 

Wataga, Död i Hebron, Miss., d. 15 Aug. 1863. 

Andover, öfverfi. t. Invalid-kåren d. 15 Nov. 1863. 

" Befriad den 30 Juni 1862; sjuklig. 
Berlin, " " 9 Apr. 1863; sjuklig. 

Bishop Hill, Återinmönstrad som Veteran 



146 



Berglöf, Lars 0. 


Andover, 


Björk, Gustaf 


New Sweden, la 


Botelson, Nels 


Galesburg, 


Chillberg, Jacob 


Berlin, 


Daniel, Claes 


Andover, 


Denning, Henry 


Galesburg, 


Erickson John A. 


a 


Erickson Gustaf W. 


Andover 


Engnell Peter J. 


u 


Fjellstedt Swan J. 


Moline, 


Hallgren Nils W. 


Andover. 


Harpman William. 


Victoria. 


Hull Gustaf. 


Andover. 


Johnson Andrew. 


New Buston. 


Johnson Francis. 


Berlin. 


Johnson Charles. 


Galesburg. 


Johnson Wm. 


Berlin. 


Johnson Charles N. 


• « 


Johnson Olof. 


H 


Johnson John. 


Watoga. 


Johnson Charles P. 


Ontario. 


Johnson Charles W. 


Audover. 


Larson John. 


Berlin. 


Larson Charles J. 


Andover. 


Larson Charles E. 


Andover. 


Larson Nils. 


Berwick. 


Lindell Nils. 


Andover. 


Lindell John. 


Berlin. 


Lilyengran John P. 


Andover. 


Lundqvist John. 


Victoria. 


Malmberg Sven P. 


Galesburg. 


Nilson Sven A. 


Galesburg. 


Nilson Victor. 


Andover. 


Nelson Weste. 


Galesburg. 


Nelson Louis. 


Galesburg. 


Nelson Andrew J. 


Andover. 


Nelson Gustaf W. 


U 


Nelson Charles M. 


il 


Norlinder Nels. 


Moline. 


Nyberg Erick. 


Kewanee. 


Olson Sven. 


Knoxville. 


Olson Peter. 


Galesburg. 


Olson Nils. 


ti 


Olson Wm. 


Watoga. 


Olson Sven J. 


Galesburg. 


Peterson Nels C. 


Knoxville. 


Peterson John. 


Galesburg. 
Bishop Hill. 


Peterson John 2. 


Peterson John 3. 


Galesburg. 


Peterson Olof. 


u 



Föll vid Shiloh. 

Död i St. Louis den 13 Nov. 1861. 
Befriad den 11 Okt. 1862; sårad. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 
Saknad efter slaget vid Shiloh 
Befriad den 8 Juli 1862; sjuklig. 

" "29Apr. 1862; " 

" " Juli 26 1862 : särad. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 
Befriad den 28 Nov. 1863; sjuklig. 

" den 6 Feb. 1862; sjuklig. 

" den 14 Aug. 1862; sjuklig. 

" den 15 Maj 1863; sjuklig. 

" den 17 Juni 1862; sårad. 
Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 
Befriad den 9 Sept. 1862; sjuklig. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 



Föll vid Helena, Ark. d. 24 Aug. 1863. 
Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 
Befriad den 4 Juli 1862; sjuklig. 
Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 
Död d. 2 April 1862 i Bolivar, Tenn. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 
Befriad den 18 Juni 1862; sjuklig. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 

Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 
Död i St. Louis den 4 Febr. 1862. 
Aterinmönstrad sårom Veteran. 
Död i Jackson, Iowa, d. 30 Sept. 1862. 
Utmönstrad d. 26 Sept. 1864. 
Död i Little Rock, Ark. d. 16 Sept. 1863. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 

M II u 

Död i Quincy, 111. d. 30 Juni 1862. 
Befriad d. 8 Mars 1863; sjuklig. 
Död i Boliver, Ten. d. 5 Nov. 1862. 
Död i St. Louis d. 24 Jan. 1862. 
Befriad d. 21 Juni 1862; sårad. 
Utmönstrad d. 26 Sept. 1864. 
Död i Savanna Tenn. d. 10 April 1892. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 



Befriad d. 8 Nov. 1862; sjuklig. 



Peterson Nils N. 
Peterson Swan M. 
Peterson Sven. 
Rosburg Nils P. 
Sandberg Andrew. 
Samuelson Charles. 
Samuelson Alexander 
Samuelson Andrew M. 
Samuelson John. 
Strid Walter. 
Sundberg Peter J. 
Sundberg Gustaf. 
Svenson Sven G. 
Svenson Sven E. 
Svenson Erick. 
Svenson Sven. 
Svenson Bengt. 
Isberg Peter J. 
Wendstrand Nils P. 
Westerblad John A, 
Westerlund Andrew. 
Westerlund Hans. 
Wilberg Daniel. 



Anderson James. 
Anderson John A. 
Anderson Peter D. 
Brown Thomas M. 
Bergqvist Sam. A. 
Esping Elel. 
Esping Carl. 
Esping Julius. 
Frithjoff Peter. 
Hammer Herry. 
Hjortberg Fred. A. 
Holt Magnus L. 
Hanson Andrew M. 
Hullberg Samuel P, 
Hockomb Magnus. 
Johnson Wm. 
Jacobson John. 
Johnson Charles. 
John John. 
Johnson Charles A. 
Johnson John A. 
Larson John 2. 
Mengerson Sam. A. 
Nelson John A. 
Norton Charles O. 



Galesburg, 



Andover. 

Galesburg. 

Andover. 
ti 

Berlin. 



Andover. 

Galesburg. 

Bishop Hill. 

Galesburg. 

Galesburg. 

Andover. 

Andover. 

New Boston. 

Andower. 



Chicago. 



147 

Öfverf. t. invalidkoren d. 15 Nov. 1863. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 



Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 

Föll vid Shiloh. 

Befriad den 30 Juni 1862 ; sjuklig. 

Död i Otterville, Mo., d. 18 Jan. 1862 

Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 

Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 

Befriad den 9 Juli 1862; sjuklig. 
Död i St. Louis d. 22 Jan. 1862. 
Befriad den 28 Aug. 1862; sårad. 
Befriad den 28 Aug. 1862; sårad. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 

« (i ti 

Befriad den 6 Sept 1862; sjuklig. 

Aterinmönstrad såsom Veteran. 
« u ii 

Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 
Utmönstrad den 26 Sept. 1864. 
Aterinmönstrad såsom Veteran. 
Befriad den 1 Januari 1863; sjuklig, 



Rekryter. 



Galesburg. 

Andover. 
ti 

Chicago. 
Andover. 

Galesburg. 
ti 

Chicago. 



Andover. 
Galesburg. 
Andover. 
Galesburg. 



Andover. 
Chicago. 
Linn. 
Galesburg. 

Chicago. 

Andover. 



Inmönstrings-dato. 
Den 11 Februari 1864. 
Den 29 Mars 

Den 29 Februari " 

Den 19 Februari " 

Den 29 Februari " 

Den 29 Februari " 

Den 29 Februari " 

Den 16 Mars " 

Den 16 Mars " 

Den 16 Mars " 

Den 17 Mars " 

Den 29 Februari " 

Den 17 Mars " 

Den 29 Februari " 

Den 11 Mars " 

Den 15 Juni " 

Den 11 Mars ** 

Den 1 Mars " 

Den 21 Mars " 

Den 16 Mars «* 

Den 16 Mars " 

Den 25 Mars " 

Den 27 Mars " 

Den 16 Mars " 

Den 29 Februari u 



148 

Nelson Benj, 
Peterson Sven. 
Rosengren Charles J. 
Samuelson Charles A. 
Willman Gustaf. 
Wayer Henry R. 



Paxton. 
Galesburg. 
Pulaski co. Ark 

Galesburg. 

(t 

Chicago. 



Den 24 Mars 1864. 
Den 25 Nov, 1863. 
Den 3 Februari 1864. 
Den 11 Mars " 

Den 24 Februari " 
Den 1 Nov. 1863. 



När tjenstetiden utlöpte den 17 Jan. 1865 ombildades regementet 
som då kom att bestå af sju kompanier. De medlemmar af komp. C, 
som togo ny värfning jemte rekryterna, öfverflyttades till komp. A., ; 
det nya regementet. Officerare i detta kompani blefvo: 

Kapten : Carl Arosenius. 



John P. Arndberg. 
Nils Nilson. 



Föbsta Löjtnanter: 

Tid utlupen den 13 Februari 1865. 
Från den 3 Mars 1865. 



2:dra Löjtnanter: 

Nils Knutson. Tid utlupen den 13 Februari 1865. 

Nils Peterson. Från d. 3 Mars 1865 t. d. 30 Sept. 1865. Tog afsked. 

Hans Westerlnnd. Från den 9 November 1865. 



Nils Peterson. 



1:sta Sergeant: 
Befordrad. 



Nils Nilson. 
Hans Westerlund. 
Gustaf A. Anderson. 



Jacob Chilberg. 
Chas Cl ing. 
Peter Bengtson. 
Jonas Peterson. 
Andrew J. Anderson. 
Wm. Johnson. 



2:dra Sergeanter: 

Befordrad. 
Befordrad. 
Utmönstrad den 30 November 1865. 

CORPORALER : 

Utmönstrad den 30 November 1865. 



Alla de privata blefvo utmönstrade den 30 November 1865, utom 
följande: 

Befriad den 6 April 1865; sjuklig, 

Utmönstrad den 7 Juli 1865. 

Befriad d. 10 Juli 1865, för beford. i 113 :de U. S. C. S. 

Utmönstrad den 27 Maj 1865. 

Död i Mound City, den 25 Oktober 1864, 



Esping Julius L. 
FrithiofF Peter J. 
Holt Magnus M. 
Hockoinb Magnus. 
Johnson Wm. 
Lindell Nils. 



Död i Liltle Rock, Ark., den 21 Februari 1865. 



149 



Malmberg Sven P. Befriad den 9 Sept. 1865; sjuklig. 

Peterson Nils O. Död i Knoxville, Ills., den 24 Juli 1865. 

Peterson Sven M. Utmönstrad den 31 Juli 1865. 

Wayer Henry B. Död i Little Rock, Ark., den 11 Dec. 1864. 

Willman Gustaf. Död i Little Rock, Ark., den 16 Okt. 1864. 



WALNUT GROVE TOWNSHIP 

gger norr om Copley, vester om Lynn och söder om Weller townships 
Henry co. Det har godt jordbruksland, något skog och en å, som vatt- 
ar dess hjordar. 

År 1863 sökte John Thompson har sin lycka och slog sig ner å sek. 
6 eller just den fläck, å hvilken Altona nu står. Hans närmaste granne 
ödde då 11 mil derifrån i Frankers Grove, 

Under åren 1836 — T besöktes Thompsons ort af ett band indianer, 
e der slogo läger emellan hans bostad och den punkt hvarå Altona 
kolbygnad är belägen. 

John Thompson jr. var townshipets förstfödde hvite, och Helen 
1. Ward, nu mrs A. P. Stephens, i Creston, Iowa, den andra i ord- 
ingen, . 

I detta township lefde en tid ett större antal mormoner, de der hade 
itkommit på Joseph Smiths tillrådan och sedan han i en "uppenba. 
else" fått befallning att här upprätta en filialaf delning af "de heliges 
amfund på jorden. 1 ' En församling om 100 medlemmar blef uppenba- 
elsens resultat, men dess verksamhet vardt icke lång, ty efter det trak- 
ens antimormoner uppenbarat att mormonerna icke hade att räkna 
iå något skydd för vare sig lif eller egendom, fick Smith en ny uppen- 
iarelse, utgående på att samfundet skulle bryta upp och begifva sig till 
lancock co., hvilket också skedde. 

Townshipets förste postmästare var Amos Ward; det första skolhu- 
et bygdes 1841 och var i storlek 16x16, hopsatt af stockar; den första 
ättegåengen" rörde sig om ett träd; rättegångssalen var en liten stock- 
lydda, och i en liten inhägnad öfverlade juryn om sakens sidor. 

Altona. 

När The Central Military Tract R. R., nu Chicago — Burlington — 
Juincy, byggdes försåg en person vid namn J. B. Chambers jernvägsar- 
»etarne med proviant. »Han öppnade då en butik härstädes och var alltså 
[en förste Altona-bon. Till town vardt platsen utlagd 1854 af Jolm 
Dhompsons arfvingar, hvilka benämnde den La Pier, hvilket namn för- 
undrades till Altona 1863. Den har nu 1,000 invånare. 



150 

Familjen Snygg var den förtsa svenska som sökte hem i Alton a. 
Den anlände från Bergsjö i Helsingland 1849, då den först hamnade i 
Victoria och bosatte sig året derpå å 40 acres f mil norr om Altona. 
Medlemmar i denna familj voro mannen And. Snygg, hustrun och fyra 
barn. Snygg sjelf blef kort efter a ikomsten sjuk och dog 5 år senare 
utan att hafva tillfrisknat från sitt första anfall. Enkan lefver ännu i 
Altona och mår bra, ehuru hon uppnått 70 års ålder. Sonen Anders 
Petter bor i Dayton, Iowa, en dotter är gift och bor i Des Moines, sam- 
ma stat, och en annan dotter är gift med en i Oneida bosatt amerikanare 
vid namn Shade. 

Efter Snygg kom 1854 Nils Lindbeck till Altona, der han stannade 
några få år och bor nu å en farm öster om Victoria. Påföljande år var 
det som Bishop Hill-koloniens ledare utgåfvo sitt kontra-bud emot det 
af Gud gifna som lyder att menniskan skall föröka sig och uppfylla jor- 
den. Och denna åtgärd hade till följd att en riktig utvandring af, så 
förmoda vi, giftaslystna unga menniskor ägde rum från kolonien till 
andra friare platser, och af desse valde många Altona till sitt nya hem. 
Bland den dit utvandrande skaran voro Eric Lindvall, Helen Lindvall, 
John Söderström, Louisa Söderström, Eric Hast, Hans Lindgren, John 
Granat och G. E. Rodin. Detta sällskap slog sig till att börja med på 
tegelslageri i platsens närhet. Bofaste der blefvo mr och mrs. Lindvall 
samt mr och mrs Söderström. Lindvall fick sysselsättning i en ång- 
qvarn 1858 och igångsatte senare en vagnmakareverkstad, en rörelse 
hvari han haft så god tur, att han för längesedan uppnått ekonomisk 
sjelfständighet. Söderström dref några år ett litet tegelbruk för egen 
räkning vester utom platsen, byggde sig sedan ett vackert hem inom den- 
samma, flyttade sedan ut på en arrenderad farm i Galva-trakten och for 
derifrån till Osage co. i Kansas, och är nu en af denna stats mest försig- 
komna farmare. Eric Hast reste till Kalifornien och uppehåller sig nu 
i något af de vestra territorierna. Hans Lindgren återfinnes å en farm 
i närheten af Ulah, Henry co. John Granat träffas i Galesburg, och G, 
E. Rodin dog i krigstjenst under inbördeskriget såsom medlem af kom. 
D af Illinois' 57 Infanteri-regemente. 

Ã…r 1850 kom till Altona en svensk, som der gjort sig mycket be- 
märkt, nämligen den i beskrifningen öfver Moline som M. P. Peterson 
omnämde, men hvars rätta namn är N. P. Peterson, och med honom 
kom hans broder G. A. Erickson, båda från Djursdala i Småland. Desse 
ovanligt företagsamma män gingo genast till verket och byggde en ång- 
qvarn och en ångsåg i förening och derjemte ett ånghyflingsverk. Kort 
derpå upprättade de äfven en smedja, en vagnsfabrik och en tunnbinda- 
reverkstad. Ej nöjde med allt detta, öppnade de tillika en större han- 
delsrörelse hvari fans allt möjligt som landtmannen behöfde, från span- 
målen i dess naturliga tillstånd till densamma i dess onaturliga, flytande 



151 

form, vi mena whiskyn. Efter nära 9 års verksamhet på platsen for 
Erickson till Iowa 1859, och Peterson fortsatte å ensam hand till 1862, 
då qvarnegendomen öfvergick i Olof Andersons hand, och vid ungefär 
samma lag följde P. sin broder till Iowa, lemnande Altona och den der 
grundlagda störtade rörelsen åt sitt öde. En And. Johnson skötte en 
tid vagnsfabriken, som omsider förflyttades till Andover. 

Ar 1858 ökades Alton a-svenskarnes antal med makarne Young- 
ström, hvilka korarao från Pleasant Hill i Kentucky, der de hade varit 
medlemmar i shaker-samfundet några år, hafvande dit utflyttat ifrån 
Bishop Hill-kolonien 1854. Y. lef ver ännu i A., men hans hustru afled 
sistlidne sommar. En annan landsman från Altonas tidigaste dagar är 
A. M. Lönner, (nu boende i Andover) hvilken var Petersons och hans 
broders bokförare från 1853 till 1859. A. J. Anderson, då endast en 
gosse, hitkom under Petersons affärstid, fick anställning i dennes butik, 
var senare hos åtskilliga andra köpmän och öppnade slutligen egen han- 
del i kompani med John Fredriks den 1 April 1875, men har sedan Jan. 
1878 drifvit rörelsen ensam. 

Kybkoe. 

1858 fick Altona sin första svenska kyrkförsamling, som var bap- 
tistisk och bestod af följande familjer: J. Headblom, And. Backlund, 
John Backlund, Hans Mattson (Nöjd) och A. Lundin, alla från Ugglebo 
i Gestrikland. Den, som tog initiativet (första steget) härtill var rev. 
N. Gr. Rundquist, och "församlingens föreståndare" blef nämnde Matt- 
son, hvilken dog 1866 i Gralva, der ännu hans enka och fem barn lefva. 
Dessa äro Louis och Peter Mattson samt Carrie, gift med "Hon." J. W. 
Olson, Anna, Isak Booströms hustru, och Lizzie, Olof E. Ericksons äkta 
hälft. De öfrige af församlingens grundmedlemmar hafva följt med 
folkströmmen vesterut och bo nu i Polk co. Nebraska. Någon å platsen 
bosatt pastor ägde den lilla hjorden i början icke, utan hjelpte sig fram 
med resande predikanter tills 1869, då rev. O. Lindh kom och stannade en 
tid för att efterträdas af rev. Rundquist, efter hvars treåriga verksamhet 
församlingen var pastorslös till 1879, hvilket år rev. John Johnson hit- 
anlände från Chicago och tog vård om hjorden. 

Församlingens lilla kyrka byggdes 1868 till en kostnad af $2.000. 
Medlemskapet, som var störst detta år, har sedan dess genom utflyti. 
ningar sjunkit ned till blott 20. 

Platsens lutherska församling bildades vid ungefär samma tid som 
den baptistiska och hade till grundmedlemmar Johan Marsche från Ugg- 
lebo, som dog 1865, Mathias Hedlund från Bollnäs, som nu bebor en 
farm i Weller township, Henry co., N. P. Peterson (den store affärsman- 
nen) och hans hustru, Katrina Lindberg från Skede i Småland, (hon är 



152 
ännu här) John Frid, hvilken dödades vid ett jordras 1866, och hans 
hustru, ännu lefvande hos sin dotter i Galesburg, samt Erick Mattson 
från Åmot, Gestrikland, nu boende hos sin måg 0. Headström, emellan 
Victoria och Altona. 

Församlingen, som bildades af prof. Hasselquist, var talrikast emel- 
lan 1865 — 70, då ej utflyttningarne åt vester hade börjat, byggde 1864 en 
kyrka för $4.000, ett pastorsboställe för $1,600 och skolhus för $450, samt 
räknar nu 270 medlemmar, de der representera 472 personer. Vid den- 
samma ha verkat rev. Larson, rev. P. M. Sandquist & rev. A. Lindholm, 
som är den närvarande pastorn. Han föddes i Eristdala, Småland, 1837, 
kom till Amerika 1862 och prestvigdes i Rockford 1864. 

Missionsföreningen kom till stånd 1872 derigenom att 8 familjer 
sammanträdde och stiftade ett förbund. Fem år senare vardt det ' 'en 
större väckelse" genom "evangelisten" Skogsberghs och andras predi- 
kande, hvilket hade till följd att en församling bildades med F. J. Ko- 
din till församlingens äldste, C. F. Vennström, P. Engström och A. J. 
Svenson till diakoner, A. J. Anderson, A. J. Svenson och John Carlson 
till "trustees," J. O. Risbeg till sek., och A. J. Anderson till kassör. 
Medlemskapet är nu 50 och församlingen håller sina gudstjenster i en 
amerikansk kyrka. 

Svenska ApFäRSMäu 

äro A. J. Anderson, hökarehandel; John Fredriks, dito; H. L. Lind- 
holm, möbler; J. O. Risberg, fotograf; Rodin & Eklund, skodon; C. A. 
Carlson, dito, och C. F. Vennström, skräddare. Dessutom finnes här 
många svenska handelsbiträden. Frank Johnson har varit tio år 
hos A. P. Johnson och förskaffar honom en stor del af de svenska 
kunderna. 

I Altona, town och township, finnas omkring 400 svenskar. De i 
byn boende besitta små nätta och beqväma hem och reda sig öfverhuf- 
vud taget ganska väl, medan landtboarna alla kunna sägas Vara i goda 
omständigheter, företeende en skarp kontrast till tillståndet för blott 
20 år sedan. 

Den förste svensk som slog sig ner i townshipet var George Chalman, 
hvilken gjorde sig bofast härstädes 1851 eller 1852 i det sydöstra hörnet 
af distriktet. Han bor nu å den vestra £ af den 36 sektionens nord- 
vestra i, der han eger en stor farm, ett ypperligt hem och allt som för- 
skönar och förljufvar lifvet. Till de tidigaste nybyggarne höra också 
pioniererne Peter Newberg samt Nils Hedström, hvilka ägde att genomgå 
en svår skola i början, men befinna sig nu uti förträffliga omständig- 
heter. I samma del af townshipet återfinnas de gamla "settlarne" L. 
Carlson, E. Krans, P. Olson och George Erickson, alla i ekonomiskt af- 



153 

seende oberoende. I townshipets norra och nbrdvestra del bo flere 
landsmän, hvilka kommit sedan 1860. Afven de äro välmående, egande 
goda farmar af från 80 till 160 acres hvardera. 



COPLEY OCH VICTORIA TOWNSHIPS. 

De händelser och förhållanden i dessa båda townships, som förtjena 
historiografens uppmärksamhet, äro så sammanväfda med hvarandra 
att vi icke kunna behandla hvarje township särskildt, utan skildra vi 
dem båda uti en och samma teckning. 

Hvad de ega oberoende af hvarandra är naturligtvis läge oeh topo- 
grafi. Copley ligger vester om Victoria och består hufvudsakligen af 
präri; i den södra delen finnes likväl god skog; annars eger distriktet 
rykte om sig att vara, jemte Ontario ocli Sparta, countiets bästa åker- 
bruksland. Dess förste nybyggare antages hafva varit Larkin Robin- 
son, hvilken bosatte sig å sek. 18 år 1837. Påföljande år hitkom Mc- 
Dowal, som dog härstädes 1867. 

Victoria är beläget i Knox countys nordöstra del och aren af statens 
mera kuperade trakter, ty här träffas än skog, än slätter och än kullar, 
hvilka senare gifva goda bygnadsmaterialier. Hela townshipet påstås 
hvila på ett djupt kol-lager. Victorias förste hvite nybyggare voro 
Edvard Brown, John Essex och mr. Frazier, hvilka alla kommo 1835. 
Moody Robinsons dotter Sarah, nu mrs Moshier, var den första hvita 
person som föddes innom distriktet, och den första som dog var mr 
Fraziers hustru. Det första äktenskapet ingicks emellan Peter Son- 
berger och Phebe Wilbur år 1838. G. F. Reynolds byggde det första 
huset 1837 å en slätt, nära Victoria town. Han och hans hustru lefva ännu. 
Charles Bostie, en metodistpredikant, predikade den första predikan i 
mrs Robinsons hus 1836, en omständighet som torde hafva någon- 
ting att göra med det förhållandet att Victoria allt sedan dess varit 
mycket methodistiskt af sig. 

Victoria town organiserades den 11 Maj 1849 af John Becker, John 
W. Spalding, G. F. Reynolds, A. Arnold, Jonas Hedström, W. L. Shurt- 
lieff, Jonas Hellström, Joseph Freed och J. J. Knopp. Den då valda 
platsen är ej densamma der Victoria nu finnes, utan 1A- mil sydost derom 
och der var det som Jonas Hedström hade sin smedja, John Becker sin 
handelsbutik och G. F. Reynolds sitt värdshus. Det var ock desse före- 
tagsamme andar som, jemte andra, beslöto att anlägga "en riktig by," 
hvilket skedde, med påföljd att det nuvarande Victoria så småningom 
uppstod å den grönskande prärien. Det ligger nu till en del i Copley 
men till största delen i Victoria township. Vi skola nu se 



154 

Den Rol LANDSMäNNEN Spelat 

i dessa båda townships. Såsom förut nämnts, var Jonas Hedström en af 
de första, som här bröto väg för den kaukasiska folkrasen. Han delade 
sin tid emellan smedjan och predikstolen, slående lika hårda andliga slag 
på de oomvändes hjertan, som hammarslag på sitt goda städ. Näst 
honom kom 1845 Olof Olson med hustru och två barn från Kingsta i 
Söderala socken. Denna familj "tog in" uti en liten stockhydda, belä- 
gen å sek. 22, Copley township. Till dem sällade sig året derpå Eric 
Janson (Bishop Hill-grundläggaren) och hans hustru samt två barn. 
Med dem följde en syster till Sven och Louis Larson från Söderala, en 
gammal fru från Falun samt makarna Pollock från staden New York* 
Den jansonska familjen fick då tak öfver hufvudet hos Olsons, medan de 
andra inlogerade sig i en närbelägen boning af samma rudimentära be- 
skaffenhet. Att dessa härbergen icke voro de bästa af sitt slag kan in- 
tygas af den nu lef vande Eric Johnson, för hvars minne ännu hägrar 
den scen i kojan, då han och hela familjen under en regnig natt måste 
resa sig från lägret och söka skydd under ett gammalt paraply. Ormar 
funnos på den tiden i riklig mängd och af ett näsvist slag, ithy att de ej 
sällan kröpo in genom kojans väggspringor och delade de sofvandes 
sängar. 

Ej långt derefter stärktes de anländes antal af Sven Larson, Olof 
Norlund, Jonas Hedin och Jonas Jonson, alla från Söderala, med undan- 
tag af Hedin, som var från Hede, nära norska gränsen. Af detta säll- 
skap dogo snart nog Norlund och Jonson i koleran, och de fleste af de 
andra stannade endast några veckor på platsen för att sedan begifva sig 
till Red Oak, som nämndt är å sidan 29. 

Vidare märkes Olof Olson från Ofvanåker i Helsingland, hvilken an- 
lände till Bishop Hill 1846, hvarifrån han efter 3 månaders tid begaf sig 
till Victoria, hvarest han i början bodde i en koja nära Robinsons, ett stycke 
väg sydost om byn. Han köpte senare en liten farm å sek. 22, hvari- 
från han flyttade till andarnes rike. Jonas Hellström utgick äfven ifrån 
Bishop Hill 1847. Skräddare till yrket öppnade han här en liten skräd. 
darrörelse och tog sig väl fram dermed till dess att kalifornia-febern 
angrep honom, hvilket hände 1850. Men han återkom till Victoria 
året derpå och egnade nu några år åt sin profession. När kriget utbröt 
ingick han som sergeant i komp, C. af Illinois' 83 voluntär-regemente 
och befordrades 1864 till första löjtnant i Förenta Staternas 8 artilleri, 
regemente och dog kort derpå, efterlemnande hustru och en son, hvilka 
nu bo i Galesburg. 

Gubben Bäck från Bollnäs, en inom parentes sagdt högst excentrisk- 
individ, var äfven en af Bishop Hills tidigaste kolonister som "utvan- 
drade" till Victoria. Han köpte 1847 en liten farm om 30 acres å sek. 



15.5 

16 i Copley township, der han måste hafva trifvits öfver måttan väl, 
enär han betraktade sig såsom ortens vigtigaste man och uppgaf i ett 
till Sverige skrifvet, mycket bombastiskt bref, att han ägde det största 
huset emellan Chicago och Galesburg. 

Olof Olson från Alf ta, en annan Bishop Hill-man, flyttade ungefår 
samtidigt med Bäck till Copley och vardt en af detta townships första 
landegare. En hans dotter är nu gift med Sven Larson. I ordning 
kommo Hillberg, Hans Hanson, Carl Magnus Peterson, Sven och Louis 
Larson samt Peter Källman, hvilken senare byggde det första goda bo- 
ningshuset i Victoria, der det ännu qvarstår och hör till de bästa. 

John E. Seline utgick från B. H. 1849 och for till Galesburg, hvar- 
ifrån han 1851 begaf sig till Victoria, der han sysselsatte sig med hus- 
byggnad till 1856, då han köpte den farm, han ännu odlar och hebor. 
Denne Seline var en af de tolf begåfvade teologie-kandidaterna som om- 
nämnas å sidan 32. Men här må tilläggas att han fallit betydligt ifrån 
sin forna teologiska oskuld, emedan han nu är en af Robert Ingersolls 
varma beundrare. 

Till Victorias svenske banbrytare kan sedan räknas Charles Peter- 
son från Ostrunda i Westmanland, hvilken anlände med de första 
Bishop Hill-kolonisterna till New York, der han emellertid stannade 2 
år, hvarefter han 1848 utsträckte resan till Victoria, och derifrån 1850 
till Kalifornien, dit han, efter att hafva varit tillbaka till Victoria, för 
några år sedan åter begaf sig. 

Peter Skoglund anlände med pastor Esbjörn, bosatte sig här, dref 
en tid skräddarrörelse, slog sig sedan på jordbruk, lyckades väl och är 
nu vid 80 års ålder i goda omständigheter. 

John P. Källman åtföljde det första Eric Jansonska sällskapet så 
långt vesterut som till Chicago, der han uppehöll sig några år, vistades 
sedan 3 år i Galesburg och anlände slutligen till Victoria 1853. Han dog 
1877 och efterlemnade en familj, som reder sig väl. 

Peter Dahlgren från Ostrunda i Westmanland skilde sig från B. H.- 
kolonien efter ett och ett hälft års vistelse der och bosatte sig i Victoria 
township 1853, dref jordbruk, och dödades den 26 No v. 1856 genom ett 
jordras under det han var sysselsatt med att köra sand till det hus, hvari 
Jonas Olson i Galva nu residerar. Han var gift med Petronella Wilhel. 
mina Skoglund från Kingstad i Söderala, hvilken sedan vardt John E- 
Selines hustru, men är nu afliden. Denne D. har två söner, den ene 
boende i Missouri och den andre i Nebraska, samt två döttrar, som båda 
äro i Nebraska, den ena gift med C. F. Bodinson i Kearney 

Alla dessa nybyggares erfarenhet var enahanda med den som andra 
orters nybyggare vid samma tid egde att genomgå. Dåliga husrum, 
sjukdomar, grof och tarflig föda, hårdt arbete, låga arbetslöner och för- 
sakelser af många andra slag, se der deras lott. Mer härom behöfver ju 



156 

intet sägas här, då vi omständligt nog på andra ställen redogjort för ny- 
byggarelif vets vedermödor. Nämnas bör dock att de nykomne rådlöse 
och förlägne svenska emigranterna alltid i Jonas Hedström egde en syn- 
nerligen omhuldande och hjelpsam vän, och mången är den, som ännu 
med tacksamhet minnes honom. 

Det stora svenska nybygge, af hvilket Victoria utgör centralpunk- 
ten, befinner sig nu i det mest blomstrande tillstånd. Välmåga finnes i 
nästan .hvartenda hus, fattigdom ingenstädes. Bröderna Sven och Louis 
Larson, Peter Englund, John E. Seline och tjogtals andra utgöra slående 
exempel på hvad flit och drift kan göra i detta land. De besitta farmar 
i storlek vexlande emellan 160 och 400 acres, å hvilka de uppfört i 
många fall ståtliga och i alla fall vackra, goda och komfortabla bonings- 
hus, samt präktiga, rymliga lador och andra uthus, så att hvarje gård 
på afstånd liknar en liten by. Och en sådan egendom är, skall läsaren 
tro, af betydligt värde å denna ort. Hvarje 160-acres-farm representerar 
minst 810,000, och hvarje egare af en sådan farm har s. k. "personal 
property," bestående af åkerbruksredskap, dragare, nötkreatur m. m., 
till ett värde af från $2,000 till $5,000, hvarjemte många ega ansenliga 
utlånta kontanta summor. Och hvad som gäller om detta nybygge i 
detta afseende gäller om de aldra flesta andra nybyggen vi redan be- 
handlat och komma att behandla, ett förhållande som utgör ett tillfyl- 
lestgörande bevis derpå, att de landsmän, som varit visa nog att söka sin 
lycka såsom jordbrukare, "valt den bättre delen," ty emellan dem såsom 
en klass och mängden af dem, som försökt att slå sig fram i städerna, 
finnes, i ekonomisk bemärkelse, ett mycket vidt och djupt svalg. 

I kyrkligt hänseende är, såsom redan antydts, Victoria och hela 
dess omnejd genoin-metodistiskt. Den svenska metodistförsamlingen 
på platsen bildades så tidigt som 1846, och dess kyrka byggdes 1852. 
Samma församling har ett annat litet tempel 5 mil sydost om byn. 
Den har äfven ett pastorsboställe. Hela denna egendom uppskattas i 
värde till omkring $5,000. Medlemskapet uppgår till 160, och flockens 
herde är f. n. pastor C Levin. Den i förening med församlingen stående 
söndagsskolan har 70 medlemmar. Lutheranerna hafva aldrig lyckats 
att få något fotfäste i Victoria. 

Besynnerligt nog finnes i denna så godt som uteslutande svenska 
koloni ingen svensk affärsman. Dock äro vi underrättade att E. N. 
Severine, som varit anstäld som expedit i en handel härstädes sedan 
1867, snart ämnar uppsätta egen rörelse. 

I politiskt hänseende hafva landsmännen å denna trakt icke haft 
någon nämnvärd tur. Måhända hafva de icke ansett värdt vara att fika 
efter några offentliga sysslor. I Copley township var And. Harpman 
uppbördsman åren 1877 — 8, och John Harpman tjenstgjorde som as- 
sessor 1878—9. Detta är svenskarnes hela politiska lycka i detta town- 



157 

ship och i Victoria har And. Englund innehaft uppbördsmannasysslan 
ett år. Minst £• af Victorias svenskar äro ännu s. k. "green backsmän." 
Som slutord må om detta gamla svenska "settlement" sägas 
att det är ett af de mera amerikaniserade af alla svenska illinois- 
n y byggen. E n v iss sjelfständig både religiös och politisk anda genom- 
går samhället; det uppväxande slägtet genomtränges af starka ameri- 
kanska känslor, utan att derför på något sätt förakta det folk och land, 
från hvilka det sprungit. Alla utmärka sig för goda seder, och endräg- 
ten är ovanligt stark och allmän. 



SPARTA TOWNSHIP 

ligger vester om Copley och söder om Ontario; det är ett förträffliga 
åkerbruksdistrikt och eger ett outtömligt kol-förråd. 

Hezekiah Buford, som bosatte sig å den 23 sek. 1834, var town- 
shipets förste bebyggare, och efter honom kommo 1836 bröderna Cyrus, 
Levy och Reuben Robbins, hvilka alla slogo sig ner å sek. 5. Desse 
Robbins planterade en större trädgård samt en skuggträdslund, som nu 
är bekant under namnet Robbins Grove. Såsom bevis på omfånget af 
den kolgrufveindustri som här en gång bedrifvits, må nämnas att ej 
mindre än 250 personer voro sysselsatta dermed år 1856. För öfrigt 
finnes ingenting i detta township som berättigar det till sitt namn, ty, 
som bekant, existerade det forna Sparta omk. 800 år före Kristus och 
eger verldshistoriskt rykte, medan detta nutida Sparta nu för första 
gången blir i tryck bekant utom sina egna kol-brott. Dess förnämsta 
town är det temligen försvenskade 

Wataga, som grundlades 1855, då J. M. Holyoke här började bryta 
sin bana, i det han jemte den något senare anlände svensken A. P. Cas- 
sell uppförde en butikbyggnad. Detta utgjorde början till byn. 1856 
anlades en jernvägsstation och ett hotell. Derefter skred platsen så 
småningom framåt några år, men med 1868 kan dess tillväxt anses 
hafva af brutits. Tvifvelaktigt är tillochmed om Watagas befolkning 
nu är så stor som den var då. Dess närvarande invånare, antal är 1,000 
af hvilka omk. 150 äro svenskar. 

Grunden till denna lilla svenska koloni lades 1849 af följande per- 
soner : 

Lars Olson med familj från Bollnäs, Peter Erickson med hustru och 
två svägerskor, alla från Alfta, Olof Pålson från Ugglebo och And. 
Danielson från samma by i Gestrikland. 

Af desse lefde den förstnämnde länge nog att just börja njuta fruk- 
ten af ett långt pionierlifs arbete, mödor och försakelser. Han dog 1864. 
En af hans söner, nämligen Wm. H. Olson ingick som frivillig i komp. 



158 

I. af Illinois' 102 infanteri-regemente den 9 Aug. 1862. Till korporal 
befordrades han straxt derefter och dog den 26 Mars 1865 af sår erhållet 
i en batalj. Brödren L. W. Olson lef ver ännu och är medlem af firman 
Olson & Bergman, och tvenne systrar återfinnas äfven såsom invånare 
af Sparta township. Peter Erickson, hans hustru och en syster flyttade 
för många år sedan till Bishop Hill och äro nu alla döda. En dotter 
blef gift med L. U. Appelgren, men äfven hon har aflidit. Den ende 
qvarlefvande af denna Ericksonska familj är en dotter af den senare, och 
hon är gift med P. Lindbeck. Ericksons andra svägerska dog nämligen, 
äfven hon, kort efter ankomsten till Sparta. Olof Olson, hennes man, 
gifte sig då med en mrs Nyström, som nu bor i Polk co., Nebraska. 
Olof Pålson flyttade till Minnesota och derifrån till Kansas, och And. 
Danielson hedrar ännu Sparta township med sin närvaro. 

År 1850 fick Watagas svenska befolkning en liten förstärkning uti 
'N. J. Lindbeck fr. Ugglebo, som bosatte sig 2 mil öster om byn, Jonas 
Peterson fr. Alfta och hans hustru, familjen Williamson från Jerfsjö 
och Lars Williams från Ljusdahl. 

N. J. Lindbeck stannade på platsen 9 månader och flyttade sedan 
hit och dit, till dess att han slutligen på allvar slog sig ner i Victoria, 
der han ännu lefver och frodas. Jonas Peterson är för längesedan död, 
men hans enka lefver än i Wataga och ser här 2 söner och 3 döttrar 
omkring sig, alla födda på platsen. 

Den Williamsonska familjens hufvud afled 1855; den lefvande Wm. 
Williamson bor nu å sek. 21 och är en af traktens störste jordbrukare 
och countyets svenske penningeman. Han besitter öfver 400 acres 
bördig, välodlad jord, en kortvaruhandelsafiär i Gralesburg och en betyd- 
lig andel i Nelson, Chesters & Cos. grocery-aftär i Moline. Jonas Willi- 
amson eger också en ansenlig farm å sek. 28. Peter Williamson drifver 
samma yrke i Lucas co., Iowa. John Williamson ingick såsom medlem 
i komp. K. af Illinois 83 infanteriregemente 1862, fick afsked på grund 
af erhållna blessyrer 1863 och dog straxt efter hemkomsten, och M. O. 
Williamson lärde sadelmakareyrket, det han idkat såsom sin egen de 
senaste 12 åren. Dessa Williamsöners syster är gift med W. C. Olson, 
som var mycket framstående å denna ort, och flyttade för en tid tillbaka 
till Wakeney i Kansas. 

Desse äro långt ifrån Watagas alla svenska banbrytare, men vi ha 
nämnt dem och deras öden för att antyda huru det i allmänhet gått med 
de öfriga, af hvilka många lockats längre vesterut, medan en del sking- 
rats åt andra håll, nödsakade dertill af olika omständigheter, brist på 
lönande sysselsättning här på orten sedan kolgrufvorna började tryta va- 
rande en af orsakerna. I Sparta township och Wataga torde, fast ut- 
flyttningen åt vester varit stor de senare åren, ännu finnas 400 svenskar, 
alla redande sig Väl, dels såsom jordbrukare och dels såsom affärsmän. 



159 

Af de politiska fördelarne hafva landsmännen i Sparta förstått att 
tillgodose sig med en del, som ej är att klaga öfver. J. W. Williams 
har t. ex. varit uppbördsman ett år och town clerk flera år. W. C. 
Olson har likaledes varit uppbördsman ett år och "constable 11 8 år. L. 
W. Olson och W. Williamson äro nu båda för andra gången "school 
trustees" och väg-kommissarier. M. O. Williamson har innehaft town- 
skrifvaresysslan flera terminer o. s. v. 

Watagas svensk-lutherska församling bildades 1856, och 1860 byggde 
den en liten kyrka, som träifades af åskslag den 17 Juli 1875 med påföljd 
att hon antändes och förstördes. Församlingen uppförde samma höst 
ett nytt tempel till en kostnad af $2,500. Antalet medlemmar är nu 
130, hvilka representera dubbelt så många personer; ingen prest är här 
anstäld, utan tjenstgöra i närheten bosatte svenska pastorer. 

Den svenska metodistförsamlingen på platsen räknar sina anor från 
1857, då den i December organiserades af Victor Vitting. Som grund- 
medlemmar ingingo då bland andra Geo. Ekstrand och hustru, Chas. 
Norquist och hans äkta hälft och Nils Hanson med sin maka. Kyrkan 
byggdes 1858 och uppskattas i värde till $1.500. Medlemskapet består 
af 50 personer. 

Med affärer sysselsätta sig följande landsmän: 

Olson & Bergman, köpmän; J. O. Altin, Peter Kling och L. Sved- 
berg, skomakare; Matts Hedberg och Nils Olson, skräddare; J. Heg- 
ström & Co., vagnmakare och smed; A. P. Cassell och F. O. Venner- 
strand, timmermän, och C. P. Ekman, möbelhandlare. A. F. Brulin, 
bördig från Venersborg, anlände till Knox co., 1853 och är nu egare af en 
större ångqvarn i Wataga, der han drifter en omfattande rörelse. Of- 
vannämnda A. P. Cassell är från Kisa i Östergöthland och kom till 
Amerika 1849. År 1855 var han med om att uppföra Watagas första 
hus och inledde året derpå möbelhandel, den han anat efter ett par års 
förlopp för att egna sig uteslutande åt husbyggnad, och om hans skick- 
lighet i detta yrke vitna många af Knox countys bästa residenser. 



ONTARIO TOWNSHIP 

är beläget vester om Walnut Grove township och är för Knox county 
hvad Osco är för Henry, nämligen den bördigaste delen. Dess lundar, 
trädgårdar, farmar, hus och lador — allt som ögat möter är af bästa 
slag, och såsom ytterligare bevis på jordens fruktbarhet i Ontario ser 
man här små vackra stenbryggor öfver åarne. 

Alexander Williams hette den, som first började bana väg för den 
civilisation denna ort eger. Han hitkom 1833 och bosatte sig å sek. 30, 



160 
der han uppodlade 20 acres. Denna egendom såldes 3 år senare till Taac 
Whetmore. Samma år slog sig G. W. Melton ner å sek. 31, å hvilken 
townshipets första byggnad, en stoekhydda, uppfördes. Det första skol- 
huset byggdes 1839 å sek. 32 och den första kyrkan (en presbyteriansk) 
1840. Mrs Ralph Voris i Oneida var townshipets förstfödda; det första 
allmänna mötet hölls i skolhuset den 5 April 1853. Namnet har di- 
striktet fått efter den i staten New Yorks norra del belägna romantiska 
sjön Ontario, från hvars stränder townshipets förste nybyggare hade 
emigrerat. 

Oneida, Ontarios enda town, blef först utlagdt 1854 af C. F. Camp 
och B. S. West, hvilka gjorde en anspråkslös början till köpingens upp- 
byggande med att uppsätta ett litet brädskjul, h vilket arkitektoniska 
verk snart efterföljdes af ett s. k. "hotell." Vid julen invigdes denna 
bygnad och några dagar derefter hördes för första gången lokomotivets 
ånghvissla såsom ett förebud till bättre lycka för platsen. Den räknar 
nu 1,000 invånare, har åtskilliga vackra kyrkor och andra offentliga 
byggnader, en stor högskola, många handelshus och ett antal präktiga 
privata boningar o. s. v. 

Ontarios förste svenske nyodlare var tvifvelsutan George Boström, 
hvilken hade anländt till Amerika i gossåren och blifvit uppfostrad i en 
amerikansk familj. Han bodde här tills för några år sedan, men har nu 
satt sig ner i Sparta townshlp. Dernäst finna vi i Oneida makarna D. 
Danielson från Ugglebo. De hade ursprungligen tillhört Bishop Hill- 
kolonien, men funno det så varmt att vara der, att de 1855 sökte svalka 
i denna ort, De voro nämligen i kolonien offer för en bitter förföljelse, 
inledd och vidmakthållen af de andlige ledarne, derför att de, tvärtemot 
desse ledares påbud emot giftermål, sysselsatte sig med att skrirya kär- 
leksbref till hvarandra. (De voro nämligen då ogifta). En af dessa 
kärleksepistlar hade de haft olyckan att tappa, och en af de andliga fä- 
derna hade haft lyckan att hitta den. Följden var att de stäldes inför 
rätta hos presterna, som, sedan de gif vit de giftaslystna en skarp skrapa, 
upptog saken i kyrkan, der en straffpredikan ytterligare hölls öfver dem. 
Detta par, som bodde några år i Onida, lefver nu i Clay co., Kansas, der 
det mår väl och ser sig omgifvet af barn och barnbarn. 

E. J. Peterson från Fjärstad i Ostergöthland kom till Oneida samma 
Ã¥r, efter att, sedan ankomsten till landet 1850, hafva sett sig om 
litet hvarstädes i republikens alla delar. Han bor ännu på platsen och 
har här lyckats uppdrifva en lönande liten rörelse med ur och juvelerier, 
m. m. Från Galesburg kom 1866 J. P. Larson, som varit mycket verk- 
sam i qvarnaffärer och eger nu ett större verk af detta slag med 3 par 
stenar och värdt $9,000. Larson är från Bjurkärna i Vermland. En 
annan svensk affärsman i Oneida är George Nelson, hvilken drifver 
vagnmakarerörelse. 




w ym 



wn. 



HENDERSON GltOVE. 
Se sid. 301. 



161 

Platsens enda svenska kyrka är "independent" lutheran, åtminstone 
till namnet. Den organiserades 1877 af pastor Charles Anderson, och 
pastor J. W. Strömberg blef dess förste vårdhafvande predikant. Den 
hade först tillhört universalisterna, af hvilka den köpts för $5,000. Mer 
af allmänt intresse är ej att säga om Oneida och Ontario. 



LYNN TOWNSHIP 

finnes i countiets yttersta nordöstra hörn, straxt söder om Galva town- 
ship i Henry co. Detta town har åtskilliga för sig sjelf utmärkande 
drag. Det har t. ex, ingen kyrka, ingen town, intet postkontor inom 
egna gränsor, hvilket icke kan sägas om något annat township inom 
detta county. Annars eger det präktig jordmån, är väl vattnadt och 
har en vacker liten skog. Vid den södra randen af denna skog bosatte 
sig 1830 Michael Fraker, hvilken samma år upprättade en koja, den der 
ännu qvarstår såsom en historisk märkvärdighet. Den bebos af R. 
Harrison, och finnes å sek. 16, nordöstra hörnet, dit den flyttats från 
sek. 23. 

De första svenskar som hitkommo voro en viss Hjelm, hans hustru 
och 4 barn från Alf ta i Helsingland, samt Jonas Tureson från Ljus- 
dahl, samma provins. De voro åtminstone der 1852, då Charles Peter- 
son ankom, hvilken obestridligen nu är distriktets äldste svenske ny- 
byggare, enär de andre flyttat derifrån, Hjelm-familjen till Peoria co. 
och Tureson till Iowa. 

Peterson, som är från Ugglebo, Q-estrikland, är nu egare af 160 
acres godt land med boningshus och lador här, samt en lika stor välod- 
lad egendom i Polk co., Neb., och penningar dessutom. Ã…tskilliga 
andra landsmän äro här tillfinnandes och bland dem C. Appell, som har 
400 acres land, Peter Chalman, också en ansenlig farmersamt And. 
Imberg, m. fl. försigkomna jordbrukare. 



HENDERSON TOWNSHIP 

är beläget straxt vester om Sparta och norr om Gralesburg. Det är i 
historiskt hänseende intressant derför, att det var här som Knox countys 
förste hvite man slog sig ner och byggde bo, hvilket var i Feb. 1828. 
Det var bröderna Daniel och Alexander Robertson hvilka då togo ett 
stycke land ej långt från sek. 23 och 26, der indianerna bodde och od- 
lade siu majs. Townshipets jordmån är förträfflig, tillgång på skog 

XI 



162 

finnes i den vackra Henderson Grove och genom denna skogsmark flyter 
en intagande liten &• 

Henderson town, omtalad redan i historiken öfver Knox county 
och Galesburg, utlades den 11 Juni 1835 af Calvin Glass och inkorpo- 
rerades den 7 Mars 1838. 

Den förste svensk som besökte detta township är tvifVelsutan Jonas 
Hanson, som hitkom 1849. Året derpå anlände en annan landsman 
vid namn Hans Williamson. Denne flyttade till Wataga i samma 
county 1856 och är nu bosatt i Vasa, Minnesota. 1851 kom Jonas Pe . 
terson hit, men afflyttade till Webster co., Iowa, 1856. Alla dessa per- 
soner äro från Ofvanåker i Helsingland. Inom Henderson townships 
gränser bo nu omk. 70 svenska f arrtiljer, utgörande tillsammans 350 per- 
soner. Hvarje familj besitter en liten farm om från 10 till 240 acres. 
En 10-acres-farm kan synas oansenlig, ja allt för liten för en familjs un- 
derhåll; dock taga sig de af våra landsmän, som måst åtnöja sig dermed, 
ganska bra fram. Hvar och en har ett eget litet hem å sin egendom, 
och familjens manlige, arbetsföre medlemmar söka och erhålla biförtjen- 
ster genom arbete hvar som helst i trakten. I den mon de sålunda 
sättas istånd dertill föröka de sitt hemman och sin ladugård. Nöd lida 
de icke, och förnöjde samt idoge äro de alltid. 

Alla desse svenske Henderson-bor, med blott 3 blekingska undantag, 
äro från Småland och Östergötland. Midt i byn (eller townshipet) står 
en liten 1871 bygd svensk-luthersk kyrka, der 96 medlemmar tillbedja, 
och den dermed förenade söndagsskolan, hvari Johannes Fast är super- 
intendent, räknar 40 lärjungar. 



#v»J 




NÃ…GOT OM MERCER COTJNTY OCH DESS 

SVENSKAR. 

Efter general Mercer, som stred vid Georg» Washingtons sida i re- 
volutionskriget och föll i slaget vid Princeton (New Jersey) ett af detta 
krigs blodigaste bataljer, har detta county erhållit sitt namn. Det be- 
gränsas i norr af Rock Island co., i öster af Henry och Knox och i söder 
af Warren samt Henderson. . Det omfattar 548 qvadratmils yta och 
innehåller 294,030 acres odlad jord, som är af aldra bästa slag inom 
staten, isynnerhet för majs, hvaraf countyet frambringar rika skördar. 

Mercers vestra gränslinie utgöres af Mississippi-floden, som skänker 
orten många goda komersiella fördelar. Dessutom genomflytes hela 
countyet af Edvards-floden, som utfaller i "flodernas fader" straxt ne- 
danom New Boston. Från öster till vester drager sig en annan större 
ström, nämligen Pope Creek, och genom landets sydöstra del banar sig 
North Henderson Creek. Alla dessa vattendrag med sina smärre till- 
flöden förse countyet . med en riklig vattentillgång året om, och skog 
till husbehof finnes längs dessa åars stränder. I Mercers norra del 
hemtas kol i stora förråder och af bästa beskaffenhet. 

En blick på countyets urkunder förråder att familjen Dennison var, 
om ej den aldra första, så dock en ibland de första som började bebygga 
Mercers mark. Denna familjs hufvud var en pensylvanier till börden 
och hade först slagit sig ner i New Boston året 1828, då det kringlig- 
gande landet ännu var en obruten och obanad vildmark, befolkad endast 
af indianerna, hvilka i sistnämnda plats ägde ett slags högqvarter eller 
rendez-vous. Här samlades de för att lägga sina råd och röka sin freds- 
pipa eller, i motsatt fall, tråda den vilda krigsdansen, då det gälde att 
bekämpa hvarandras rätt till ortens jagtmarker. De bestodo af Sacs, 
Foxes Musquakas och Menominees, och med alla dessa stammar ägde 
den Dennisonska familjen att umgås, hvari den lyckades så väl, att aldrig 
någon tvist eller obehaglighet uppkom dem emellan. De röde fingo 
tvertom genom denna familj mycket goda tankar om de hvite, på grund 
hvaraf senare anlände nyodlare bemöttes högst vänskapligt af desse 
landets urinvånare.' När omsider det i Bureaus coun tys historia omtalta 
"Black Hawk"-kriget utbröt gåfvo desse indianer Dennison en vink 
om att han för säkerhets-skull borde begifva sig från orten, hvilket han 
gjorde, i det han med familjen tog sin tillflykt till Fort Edward, nu 
Warsaw: Derefter samlade sig ett antal indianer i hans öfvergifna 

163 



164 

hydda, packade upp de i brådskan efterlemnade sakerna, lade dem och 
allt annat af varde på vinden, stängde så alla ingångar och satte på 
dörren ett af alla röde väl förstådt märke, som betydde att stugan var 
fridlyst. När stridigheterna voro öfver, återvände den Dennisonska 
familjen och fann allt i godt behåll och då höfdingen Black Hawk 1840 
eller deromkring för tredje gången förnyade striden, stälde han sig sjelf 
på vakt vid Dennisons koja, till dess att hvarenda fiendtlig kanot hade 
förbiseglat stället. Många andra handlingar af samma slag bevisades 
desse hvite, och när kriget var öfver och de återkommo till sin "kläm" 
för att fortsätta sitt arbete, möttes mrs Dennison af två indianqvinnor, 
som bådo henne mottaga en af vildgåsfjäder gjord stor kudde för sitt 
hufvud, det de visste ofta vara utsatt för häftig verk. 

Dessa händelser, liksom många andra dylika, visa, att indianen icke 
är så rå, omensklig och blodtörstig, som han ofta utmålas, utan att han 
är mäktig att hysa de ädlaste -känslor. Hade han i hvarje fall blifvit 
så väl och rättvist bemött som han blef af desse New Bostons förste 
hvite, skulle helt säkert på långt när ej så många olycksdigra strider 
egt rum emellan honom och hans hvite broder. Men det är ett för oss 
hvite nedsättande förhållande att vi varit, genom vår trolöshet i fråga 
om hållandet af med indianen ingångna fördrag och anfallsif ver när 
det gällt att utvidga våra egodelar, de, som gifvit upphof till den bittra 
rasfejd vi nu bevitna och som troligen icke kommer att upphöra, innan 
indianens slägte hör till de förgångna. 

Mercer county började först bebyggas längs Mississippi-floden, 
hvartill orsaken var den, att man vid denna tid icke hade några andra 
kommunikationsleder än dem de segelbara vattendragen förlänade- 
Som jorden der är af utmärkt beskaffenhet kommo ej allenast ett för den 
tiden talrikt antal verkliga nyodlare, utan också en skara landspekulan- 
ter, och emellan dessa båda klasser uppstod en fejd, som kom hardt när 
att blifva blodig. För att så mycket bättre kunna försvara sina intres- 
sen bildade då nybyggarne ett slags skyddsförbund. De sällade sig 
samman i ringar (liksom politikussarne nu göra) omkring landkontoret, 
der de, hvar och en med en duktig knölpåk i handen, höllo på veder- 
börligt afstånd u landhajarne ,, , hvilka naturligtvis icke brydde sig om 
att med våld försöka genombryta "försvarslinien." Likväl skulle må- 
hända denna taktik icke hafva lyckats så väl, om ej landagenterna hade 
stått på nybyggarnes sida och tillmötesgått dem så långt de kunde. 
När t. ex. landet utbjöds, skedde detta i så låg ton, att de till bakgrun- 
den trängde spekulanterna icke hörde hvad som försiggick, och när nå- 
gon nybyggare hade gjort ett lågt anbud, säg $1.25 pr acre, slogs det för 
honom innan spekulanten fick tid att bjuda öfver. 

Den mark, som nu utgär Mercer co.. bildade fordom en del af Pike 
co., hvarifrån det senare öfvergick till Warren co. Ett county för sig 



165 

sjelf blef det 1835. Året derpå hade det sitt första politiska val, vid 
hvilket 50 personer uppträdde såsom röstare. New Boston var då 
eounty-sätet. "Sedan dess hafva åtskilliga andra platser "haft den äran," 
och Aledo, som nu är distriktets "hufvudstad" fick denna utmärkelse 
genom en 1857 skedd folkomröstning. 

Township organiserades icke förrän 1853, då folket med 523 röster 
emot 436 beslöt att sådana distrikter skulle bildas. Sina åkerbrukspro- 
dukter afför Mercer å tvenne genom countyet löpande jernbanor — den 
ena Galva-bibanan till Chicago — Burlington — Quincy och den andra 
samma stambanas Rock Island — St. Louis-gren. 

Under sin 45-åriga tillvaro har detta county förvandlats från en 
obefolkad vildmark som det var till en af statens bäst uppodlade och 
rikast befolkade trakter. Små städer, byar och villor ligga strödda 
öfver dess karta; kyrkor, skolor och andra bildande inrättningar finnas 
öfverallt; rikedom och förfining utmärka många af dessa samhällen, och 
välstånd är regeln. Hemligheten till denna snabba öfvergång från ur- 
tillståndet till civilisation ligger uti en bördig jord och ett företag- 
samt folk. 

New Windsors förste svensk var Olof Fränell, en af Bishop Hill 
koloniens missnöjde, hvilken jemte familjen hitflyttade år 1859, då plat- 
sen ägde ganska ljusa framtidsutsigter. Husbyggandet gick derför friskt 
undan, och F., som var husbyggare till yrket, hade alls ingen svårighet 
att finna lönande sysselsättning. Emellertid höllo icke utsigterna hvad 
de lofvade. En påtänkt jernväg, som förväntades att stryka förbi plat- 
sen, kom icke den vägen och New Windsor gick på grund deraf tillbaka 
tills 1869, då en jernbana kom och ingjöt friskt blod i den lilla samhälls- 
kroppen, som nu började växa. 

Året förut hade A. P. Stephens och S. T. Gibson öppnat en han- 
delsrörelse, som fortsattes till 1873, hvilket år Stephens sålde sin del 
deri till C. Shaw. Tre år senare fick firman en svensk medlem till, 
näml. Alfred Hallberg. Denne, som är från Adelslöf, Jönköpings län, 
ankom till landet 1869. Gibson är äfven svensk, och såsom ett bevis 
på omfånget den rörelse denna firma drif ver, må nämnas, att den om- 
satt så hög summa som $71,000 på ett år. 

På våren 1869 började ofvannämnde Fränell en jernkram- och ten- 
varuhandel, den han förestod till 1872, då den öfvertogs af bröderna 
Lindorff. Desse, som äro från Karlskrona-trakten, ankommo till landet 
1868 och bosatte sig först i Alpha, som då antydde mycken lifskraft. 
Fränell hyste tillochmed så goda förhoppningar om den lilla platsens 
framtid, att han dit förflyttade sitt i New Windsor befintliga ånghyf- 
lingsverk, och gjorde der sitt hem. 

En annan svensk . affärsman eger New Windsor f John Carlson, 
hvilken härstammar från Frodinge i Kalmar län, hvarifrån han utvan- 



166 

drade 1867. Han sysselsätter sig nu med sko- och läderhandel. Vidare 
märkes C. F. Peterson, en östgöte, som varit i landet ända sedan 1852. 
I kompani med S. P. Samuelson, hvilken kom från Kristdala i Småland 
1859, öppnade han för många år sedan en liten affär med specerier, 
hvilken utvecklats till ett rätt aktningsvärdt omfång. Firman 
handlar nu med nästan alla slags varor och har nyligen fulländat en 
•större bygnad för sin rörelses behof. 

G. M. Anderson från Hycklinge i Östergöthland gör storartade 
skrädderiaffärer; J. A. Lundquist hälleren restauration; John Rosen- 
berg och J. F. Tornquist ha hvar sin smedja och vagnmakare verkstad; 
J. P. Wallin är sin egen i målareyrket och A. P. Svanson, John Olson 
samt A. Lindahl äro alla husbyggare. En landsman som heter Nygren 
har nyligen öppnat skräddareverkstad, och John Berg vill försöka sin 
lycka som hyrkusk, 

Häraf ses, att landsmännen i New Windsor veta att följa med sin 
tid på industriens fält. För en plats med endast 500 invånare är ju detta 
bra gjort af svenskarne. Desse hafva i ordets bokstafliga mening ut- 
trängt en stor del af de infödde ur New Windsors handelsverld. När 
Gibson inlät sig uti sin rörelse 1868, hade han ett mycket litet kapital 
att förfoga öfver; men han eger i dag £ i den stora affären, ett vackert 
hem värdt $6,000 och en präktig 160-acres farm straxt utanför platsen. 

Den Gibsonska familjen har haft en sällspord tur. Dess historia på 
amerikansk botten är helt kort denna. År 1853 anlände från Sölves- 
borg Thomas Gibson med sönerna Louis och Sven T. till Chicago, 
hvarest den senare fann anställning i McCormicks verkstad och erhöll 
50 cents om dagen, för hvilket han egde att sjelf försörja sig. Hade han 
stannat der, kunde han nu hafva .varit en framstående mekanikus, ty 
han egde anlag i den riktningen; men familjen var fattig och önskade 
att så fort som möjligt förtjena penningar för att kunna efterskicka de 
öfriga i Sverige efterlemnade medlemmarne. När de erhöllo tillfälle 
att förtjena $1.25 om dagen å den då under byggnad varande Chicago- 
Rock Island-Pacific-banan, omfattade de detsamma och gingo alle man 
gladt till verket i närheten af Shabbona Grove i Henry co. Efter några 
månader, så tillbringade, foro de till Galesburg, der Sven fick syssel- 
sättning hos handlanden Colton. En dag skickades han i något ärende 
ut på landet. Han vardt då öfverrumplad af en häftig regnskur, som 
genomblötte honom. Deraf följde en svår förkylning och af förkylnin- 
gen en svårare gikt, som för alltid satte honom ur stånd att förrätta 
något hårdare arbete. Hans lif fick härigenom en ny riktning. Han 
inkom på det då i Galesburg börjande '"Hemlandets" tryckeri, hvarifrån 
han efter en tid öfvergick till den i Galva uppträdande "Svenska Repub- 
likanaren". Senare följde han Hemlandet till Chicago, der han arbe- 
tade som sättare till år 1863, för att då fara till Goodhue Centre i 



167 

Minnesota och blifva jordbrukare. Sin farm der sålde han för 500 
svenska specier. Belastad med dem kom han tillbaka till Chicago, for 
derifrån till Altona, Knox co., och ingick der som kompanjon i en han- 
delsrörelse, hvilken afiär hade på 13 månader sammansmält hans svenska 
silfver till — intet. Han förlorade det, och måste nu börja sin bana på 
nytt såsom handelsbiträde, i hvilken egenskap han fortfor till dess att 
han sökte och fann sin lycka i New Windsor, der han också varit post- 
mästare 8 år. 

Den i Sverige efterlemnade delen af familjen fick omsider medel för 
öfverresan, och alla förenades i Galesburg. De senast ankomna voro 
modren, 3 söner och 4 döttrar. De båda gamle lefva ännu i (New 
Windsor), och åtnjuta god helsa. Gubben, nu 71 år, var den förste 
svensk som arbetade i Browns verkstäder i Shanghie. Sonen Louis 
finnes i Gralesburg, för Sven hafva vi redogjort, två döttrar äro 
döda, en är gift med Peter S. Nelson i Henderson Grove, och en annan 
med Tufve Johnson från Paxton, sonen Nils, som nu kallar sig James E. 
Förrest, är jordbrukare i Kane co., John innehar den ansvarsfulla förmans- 
platsen i tidningen Chicago Times sätteri, och Mathews drifver jordbruk 
i Henderson township, Mercer co. Den Gibsonska familjen bestod ur- 
sprungligen i Amerika af 11 personer, men räknar nu 36 medlemmar, 
hvilket antal nog snart fördubblas, om hälsa och konjunkturer varda 
goda. 

Med New Windsors öden har familjen Falk så mycket gemensamt, 
att vi ej få förbigå den. Den bor visserligen i Oxford township, Henry 
co., men endast ett kort afstånd från gränsen och eger dessutom en an- 
senlig egendom i närheten af denna plats. 

Det gamla paret är från Kristdala i Småland och utvandrade 1854 
samt slog sig ner i Oxford året derpå. Af de sju barnen är sonen A. P. 
Falk, som också lefver och verkar i Oxford, 1 i mil från New Windsor, 
den äldste. Han började lifvet med att göra hvad helst som erbjöd sig. 
Ett mycket anlitadt sätt för honom att göra sin utkomst var att bryta 
mark för andra. Han har såsom nyodlare brutit öfver ett tusen acres 
fpräri-mark. Slutligen kom han sig så före, att han kunde arrendera ett 
stycke jord, och 1863 köpte han en liten farm. Sedan dess har han, som 
i Oxfords historik namnes, förvärfvat sig 865 acres, hvaraf han dock ny- 
ligen afsålt en del, men eger dessutom 320 acres i Rivola township, 
Mercer co. ; så att han kan sägas vara egare af minst 1,000 acres. De 
gamle, af hvilka mannen är född 1811 och hustrun 1817, bo å sektion 
17, Oxford township, der också sonen John Fredrik bor. En dotter är gift 
med A. Hallberg, köpmannen i New Windsor, en annan är gift med A. 
Källberg i staden Moline, sonen Magnus har en stor farm i Page co. 
Iowa, en dotter är död och sonen Nels afled i militärtjenst under inbör- 
deskriget. 



168 

Platsens svensk-lutherska församling bildades 1869 och byggde en 
kyrka för $7,000 1870; har sedan dess äfven byggt ett pastorsboställe, 
räknar nu 221 medlemmar och förestås af pastor N. Th. Vinquist, som 
är född i Stockholm 1840, kom till Amerika 1867 och prestvigdes i 
Carver, Minnesota, den 18 Juni 1868. 



ALEDO 



räknar omkring 30 svenska familjer, hvilka alla taga sig väl fram, be- 
roende dels på jordbruk och dels på handels- och handtverksrörelser. 
Utom desse finnes ett antal svenskar boende å landet häromkring, men 
som de alla varit här endast en kort tid, hafva de ännu icke blifvit egna 
jordbrukare, utan hyra små farmar. 

Aledos förste svensk var John Johnson, som hitkom straxt efter 
inbördeskriget, i hvilket han med heder deltog. Sedan dess hafva de 
öfriga kommit några om sender. P. Ringdahl från Rinkarby i Skåne, 
anlände till Amerika 1865 och till Aledo 1869. Sina första år härstädes 
tillbragte han såsom arbetare för P. M. Duncan, med hvilken han senare 
ingick i kompaniskap om en skräddareafiär. En sådan drifver han nu 
ensam och lyckas väl. En annan landsman, J. O. Luhdblad, har sedan 
1870 haft egen skomakarerörelse. En likadan rörelse drifver firman 
Johnson & Wallin och O. Nyline. Eric Anderson är platsens målare. 

Utom detta finsej mycket värdt att anteckna om Aledos svenska sam- 
hälle. Tilläggas bör blott att landsmännen här som annorstädes icke för- 
gätit sina religiösa intressen, hvarom en vacker liten luthersk kyrka bär 
tillräckligt vitnesbörd. Denna kyrka hafva de ickesjelfve byggt, utan de 
köpte den "f ärdiggjord" för 3 år sedan af en presbyteriansk församling. 
De hafva likväl betydligt förbättrat den. Församlingen, som bildades 
1873, förestås af pastor Vinquist i New Windsor. 



NEW BOSTON. 



Denna lilla, vid Mississippi-floden belägna town har sedan några 
Ã¥r haft en liten svensk befolkning. A. P. Anderson, And. Westblad och 
John Seastone (Sjösten) voro de tre första som hitkommo för att här 
pröfVa lyckan. Af desse var den senare den aldra förste. Han kom 
1859, hafvande året förut emigrerat från Hoffmanstorp i Kronobergs 
län. Året derpå (1860) började han egen vagnmakarerörelse, den han 
dref ensam till 1868, då han som kompanjon intog A. P. Anderson, 



169 

hvilken utgick 1877 för att ingå i brädhandel. Seastone sysselsätter 
stadigt fem arbetare och tillverkar åkdon samt åkerbruksredskap för 
$10,000 årligen. Westblad har för längesedan flyttat härifrån och 
vistas nu i närheten af staden Geneseo. 

En annan svensk affärsman har New Boston i John Rolländer, som 
varit här sedan 1866, då han efter ett kringirrande lif ändtligen beslöt 
att göra sig bofast. Han upprättade en liten sadelmakareverkstad, och 
i sitt företag har han haft så god framgång, att han nu är en af ställets 
"solida karlar." Förhållandet att desse tre svenskar lyckats så väl på 
affärsgebitet å en plats, som räknar endast 6 svenska familjer, bevisar 
att det icke är nödvändigt att trängas i de öfverbefolkade svenska ny- 
byggena, utan att det är mera förmånligt att söka nya fält för sin verk- 
samhet. 

New Boston, som är Mercer countys äldsta town, eger den äran att 
hafva blifvit "utlagd 1 ' af ingen mindre personlighet än Abraham Lin- 
coln, den store presidenten. Han var det som uppmätte trakten och 
utlade gatorna; detta skedde den 30:de Sept. 1834, således 26 år innan 
han kallades att presidera öfver nationen. Platsen har sedan dess krupit 
småningom framåt, så att den nu räknar 600 invånare. Vi ha i Förenta 
Staterna dussintals ställen med namnet Lincoln, men om någon plats 
förtjenar detta vackra namn, så är det väl denna, hvilken ändå gått 
miste derom. Men man visste naturligtvis icke 1834 huru stor den man 
var som i landtmätarens egenskap besökte det lilla nybygget. 

Någon svensk kyrkförsamling eller annan organisation finnes här 
icke. Befolkningen är dertill för liten, ehuru några svenska familjer 
bo i närheten å hyrda farmar. Ej långt från New Windsor ligger 
Keithsburg, der några få svenskar finnas. Af desse är And. Johnson, 
skräddare, John Mattson, fiskare, och Charl. Nelson, anstäld vid jern- 
banan. I Viola träffas likaledes några med ett och annat sysselsatta 
landsmän, af hvilka John Gustafson har skomakarverkstad. 

Rörande Keithsburgs upprinnelse nämna county-annalerna att dess 
förste hvite "settlare" var John Vannetta, hvilken dock snart sålde ett 
"homestead" till Robert Keith, en skotte, som ankom till platsen 1835. 
Två år senare vardt stället "utlagdt" eller surveyed samt fiek då sitt 
närvarande namn efter nyssnämde skotte. Dess befolkning är nu 800. 

I Keitsburg är äfven bosatt John Mattson, en dotterdotters son af 
den på sin tid beryktade Knut Pehrson fr. Knutstorp, också Bankegubben 
kallad, hvilken var riksdagsman f Ör Lesters härad. John Mattson kom 
till Amerika 1853 och började året derpå sysselsätta sig med fiske på 
Mississippifloden vid Memphis, St. Louis, Burlington och andra ställen. 
Han är ännu i samma yrke; år 1860 gifte han sig med en amerikanska, 
som, sedan hon gifvit honom 6 barn, dog 1878. 



170 

Swedona. 

Denna town hette i början. Berlin eller, som svenskarne plägade 
kalla den, kt Bullen." Den har ett skönt läge å en upphöjd platå, hvari- 
från en vacker utsigt gifves öf ver den söder derom sig utbredande slät- 
ten, genom hvilken Edvardsån framflyter, Å den norra och vestra sidan 
omgifves Swedona af en härlig skog, som kallas Richland Grove. Ett 
hvad naturliga behag beträffar bättre läge än detta finnes ej vida om- 
kring, och hade Rock Island — St. Louis-banan kommit att stryka några 
mil närmare vesterut, så att denna plats kommit i dess linie, skulle 
Swedona hafva vunnit fördelar hvilka gjort det till en town af ansenlig 
vigt. Istället har det genom den i närheten framgående banan, som 
leder trafiken till andra to wns, förlorat mycket af hvad det förr ägde; 
många af dess bygnader hafva blifvit flyttade till New Windsor och 
Lynn, medan många andra stå tomma. Platsen räknar dock ännu nå- 
gra hundra invånare och är väl törsedd med kyrkor samt skolhus. 

I Swedona och dess omedelbara omnejd bo f. n. omkring 60 svenska 
familjer. Utaf desse är tvif velsutan Nils Magnus Chilbergs den äldste i 
orten. C. ankom 1849 och har varit här oafbrutet hela tiden. Hans 
svenska hemort är Kisa i Ostergöthland. Familjen bestod vid ankomsten 
af honom sjelf , hustru och tre söner, hvilka alla ännu lefva och befinna 
sig i sorgfria omständigheter. Den äldste sonen är handelsexpedit i Cam- 
bridge, den andra i ordningen, Leander, är en välmående farmer ej långt 
från fadershemmet å sek. 19 i Lynn township, och Nils är köpman i Kear- 
ney, staten Nebraska. Gubben sjelf, hvilken tillbragte de första 16 åren 
härstädes såsom skomakare, sitter med sin gumma under eget tak och 
blickar med gladt mod emot det kommande. 

Året efter denna familjs ankomst anlände från Sund socken i Lin- 
köpings län Gustaf Larson och And. Samuelson. Larsons familj bestod 
utom honom sjelf af hustrun och tre döttrar. L., som sysselsatte sig 
med jordbruk den största delen af tiden, dog för några år sedan. Hu- 
strun lefver och döttrarna äro bortgifta samt spridda. Samuelson bor 
nu en mil öster om staden Cambridge i Henry co. 1857 stärktes de 
redan nämndas antal af en annan familj. Peter Magnusson med hustru 
och fem barn ankom nu från Idre i Östergöhtland och slog sig ner å 
sek. 30, Lynn township, straxt bredvid Swedona. Gubben Magnusson 
afled för ett par år sedan, men hans son C. J. Magnusson, som är brand- 
stodsbolagets "Sveas" skicklige sekreterare, är en af townshipets störste 
och framgångsfullaste jordbrukare. Tvänne af döttrarna voro gifta 
med framlidne pastor Esbjörn och enkan bor nu tillsammans med den 
lefvande mrs Esbjörn i Swedona. 

Efter sistnämnda år började svenskarne komma i större skaror och 
till största delen från Småland. Sin största svenska invandring erhöll 



171 

Swedona 1855, då ett antal mera bemedlade familjer anlände och gjorde 
betydliga landuppköp i trakten. De uppgå nu, som sagdt, till inemot 
60 familjer, af hvilka hälften bo i Swedona och hälften å landet, der de 
äga små farmar och taga sig fram rätt bra, ökande sina egodelar år ef- 
< ter år. Platsens svensk-lutherska församling bildades 1859, men kyr- 
kan, som tillhörde Andoverförsamlingen, hade uppförts året förut. 
Swedona-församlingen började sin bana med 50 komunikanter, men har 
nu 572; en stor del af desse tillhöra dock Lynn township; äfven Opp- 
heims svenska lutheraner höra hit, ehuru desse ega ett kapell i sin egen 
plats. Kyrkegendomens värde är $6,000. A. Andren, som varit försam- 
lingens pastor de 13 senaste åren, är född i Grenna den 10 Sept. 1827, 
utvandrade 1853 och prestvigdes i Dixon Ills. den 12 Sept. 1856. 

Swedonas svenska metodistförsamling kom till stånd 1855, och kyr- 
kans byggdes 1859. Dess medlemskap består af 110 personer; dess kyrka 
är värderad till $1,000 och pastorsbostället till $600. Till grundmed. 
lemmarne hörde de ännu i trakten qvarboende C. Lundquist, S. Jader- 
berg, John Hoogner, Samuel Wallin, C. M. Larson, C. F. Peterson, 
Pehr Anderson, Gust. Johnson och P. Peterson. 

Platsens svenske affärsmän äro få. Sven Jaderberg, som är från 
Ofvansjö, Gestrikland och varit här sedan 1855, håller en specerihandel : 
han är äfven postmästare. C. F. Rodin är skräddare; And. Ferong, 
skomakare, och John Erickson, smed. 

Ej långt från Swedona ligger i samma township, nämligen Rich- 
land Grove, den lilla nyligen grundlagda byn Cable, som utgör änd- 
punkt för Rock Island — Mercer county-jernbanan. Den enda svensk 
här i trakten är Charles Peterson från Tjärstad i Sverge. P. är egare 
af en stor farm, en kolgrufva och en speceri-handel. Han saknar derför 
ingenting som kan bidraga till hans ekonomiska trefnad och välbefin- 
nande. Hans son sysselsätter sig med kötthandel. 



^Z/Vu-r-» 




STARK COUNTY OCH SVENSKARNE DER- 

STÃ…DES. 

Stark begränsas i norr af Bureau och Henry counties, i öster af 
Bureau och Marshall, i söder af Peoria och i vester af Knox och Henry. 
Dess ytinnehåll är 288 qvadratmil, uppdelade i 8 townships. Vid 
organiseringen 1839 erhöll det sitt namn efter en liten by i staten 
Tennesee. 

Tio år dessförinnan hade Isaac B. Essex, hvilken anses som områdets 
förste hvite man, nedsatt sig å den ort, som sedan blifvit township och nu 
bär hans namn. Efter honom kom John B. Dodge, hvilken byggde sitt 
hem å sek. 14; och ej långt efter denne anlände Ben. Smith. Desse tre 
fortf oro att vara ensamme herrar öfver trakten till året 1831, då ett annat 
litet sällskap fann sin väg hit. Tre år senare hade Stark kommit så 
långt på utvecklingens väg, att det kunde hålla ett politiskt val, vid 
hvilket 33 röster afgåfvos, och detta antal hade vuxit till 54 år 1836, 
hvaraf framgår att folktillökningen och nyodlingen icke gingo så raskt 
undan i dessa tider, som de nu göra. 

Med hänsyn till naturliga fördelar är Stark lika väl lottad som sina 
grannar. Genom detsamma flyta Spoon-river samt Walnut- och 
Indian Creeks, hvilka åar förse invånarne med vatten för boskapen. 
Skog finnes äfven, och hvad marken vidkommer, så är den så bördig och 
lättskött som Knox' och Henrys. 

Den erfarenhet, som varit och är andra nybyggares, var äfven deras, 
som först bröto väg för civilisationen i detta county. I sitt arbete 
"Stark county and its pioneers" nämner mrs E. H. Shallenberger åtskil- 
ligt om dessa "early settlers. 1 ' Hvad som besvärade dem mest var, enligt 
hennes uppgifter, svårigheten att utbyta sina jordbruksalster för 
specerier och tyger jemte annat som de behöfde, men ej sjelfva kunde 
frambringa. Peoria var länge dess närmaste marknadsplats, men 1838 
kunde de på grund af det låga vattenståndet i Illinois-floden icke begif- 
va sig dit, utan nödgades istället fara till St. Louis, hvilket föranledde 
dryga omkostnader och stor tidsförlust. Icke ens mjöl fans att tillgå 
på närmare håll. Hvetet maldes derför i kafleqvarnar, och ett majsrif- 
jern eller "corn gråter," den ende i countiet, fick gå från hus till hus för 
en lång tid, tilldess att det allmänna välståndet möjliggjorde inköpet af 
bättre redskap för sädesmalningen. 
172 



173 

Om någon blef sjuk då for tiden — och menniskorna voro då 
lika mycket som nu underkastade fysiska krämpor — så fick han taga 
sig fram utan läkare, ty någon sådan fans ej på närmare håll än i Peo- 
ria. Der var också den närmaste presten. Det oaktadt voro invånarne 
icke nedslagne. Den ungdom, som nu växer upp, kan ej, säger mrs S., 
föreställa sig att deras fäder kunde lefva lyckligt under sådana ogynsam- 
ma forhållanden. Och dock — tillägger hon — var det lika mycken 
glädje uti dessa anspråkslösa och i många hänseenden bristfälliga hem 
som uti våra dagars förfinade hus. Att det på samma gång då, som nu, 
fans olika slags menniskor, råa och bildade, lata och idoge, snygge och 
osnygge o. s. v., faller af sig sjelft, hvadan det också förstås att lyckan 
och glädjen icke voro allena herskande. De stockhyddor, som utgjorde 
folkets första arbete i byggnadsväg, voro nästan alla efter ett och sam- 
ma mönster. De voro försedda meden af grofva bräder tillverkad dörr. 
Genom den kom man in uti ett rum, hvars golf var lika enkelt och sim- 
pelt. En stor eldstad fans murad af gråsten och lera. Dera kokades 
maten i pannor och grytor, hvilka öfverensstämde med det öfriga. Midte- 
mot härden stod sängen, gjord af uti väggen instuckna störar, öfver 
hvilka voro lagda andra spjelor och dera halmbolster samt ett täcke eller 
i den kalla årstiden en skinnfåll. Med glasfönster bestodo sig endast 
de mera försigkomna få; den stora mängden åtnöjde sig med ett i väg- 
gen sågadt hål, som fick vara öppet under dagen, men tilltäpptes om 
qvällen. Spik hörde till lyxartiklarna; man begagnade istället träpin- 
nar, och tunga träklumpar, fastade vid tåg, utgjorde de ankaren, som 
höllo taken på behörigt ställe. När omsider invandringen började till- 
taga infördes åtskilligt med hvars tillhjelp ett bättre utseende gafs åt 
såväl hyddor som möbler. För det inres förfining blef isynnehet kalikå- 
tygerna af ett ofantligt värde. "Gif," sade en gammal nybyggare, 
"qvinnan nål och tråd samt så mycket kalikå hon vill ha, och hon för- 
vandlar sig sjelf till en drottning och den enklaste boning till ett palats." 
— Så gjorde qvinnorna i Stark county. Med kalikåns ankomst fick all- 
ting ett nytt och trefligt utseende, och nu ser Stark lika inbjudande ut 
som statens andra counties. 

Stenskarne i Stark Cottnty, 

äro på långt när icke så många som i Knox och Henry. De, hvilka här 
återfinnas, äro sådana som inflyttat från närgränsande counties, och är 
det i blott tvenne townships som de nedsatt sig, nämligen Gosher och 
Toulon. I Goshen ligger byn Lafaytte, som jemte Victoria i Knox co. 
blef målet för de missnöjde Bishop Hill-kolonister, hvilka tidigt skilde 
sig från den Eric Jansonska skaran för att söka sin utkomst annor- 
städes. 



m 

En af desse var Sven Larson från Soderala. Han flög, så att säga, ur 
koloni-boet hösten 1846 och tog anställning hos Jonathan Hodgeson. 
Året derpå följde hans broder Louis exemplet, och ej långt deref ter be- 
gåfvo sig de båda till Galesburg, hvarifrån Louis for till Kalifornien 
1851, men återvände påföljande år, då han i förening med brödren satte 
sig ner i Copley township af Knox co., der de ännu lefva. 

I metodistpredikanten Peter Nyberg finna vi en annan af Starks 
förste svenske bebyggare. Denne, nu en gammal vorden man, h vilkens 
svenska hemort är Luleå, var timmerman å ett af de fartyg, som 1846 
öfverförde Eric Jansons sällskap. Under hafsfården blef han så förtro- 
gen med utvandrarne, att han, vid ankomsten till New York, tog afsked 
af sjön och följde dem till Bishop Hill. Der stannade han likväl icke 
mer än 6 veckor. Han hade efter denna tids förlopp blif vit en af de 
missnöjde med förhållandena. Han flyttade derför till Lafayette, for 
derif rån till Victoria, der han tillbringade vintern, begaf sig på våren 
till Peoria och sysselsatte sig der en tid med byggnadsarbete, för att på 
hösten 1847 åter begifva sig till Lafaytte, der han i December samma år 
ingick äktenskap med Lovisa Anderson från Westmanland, som också 
tillhörde de från jansonismen aöalnes antal. På våren 1848 flyttade 
paret till Victoria, hvarest det vistats alltsedan dess. 

Bröderna Peter och George Challman (Källman) öfvergåfvo kolo- 
nien 1847 och gjorde då Lafayette till sin vistelseort. De f örtjenade till att 
börja med sitt bröd genom arbete för en öfverste vid namn Hayes, som 
betalade dem 25 cents om dagen, hvilken lilla aflöning de ändå nödga- 
des uttaga i handelsvaror. Victoria blef deras nästa verksamhetsfält 
och derefter Galesburg, hvarest Peter arbetade såsom timmerman för 
$6 i månaden. Här angrepos de både af den då häftigt rasande guld- 
febern, under hvars inflytande de reste öfver till Kalifornien. I 
likhet med många andra Kaliforniafarare återkommo de efter ett års 
bortovaro, nöjde med den erfarenhet, de under denna tid hade vunnit. 

1847 bosatte sig i Lafayette Eric Anderson med hustru och fem 
barn. A., som var från Alfta, hade utgått äfven han från Bishop Hill- 
kolonien, med hvilken han icke kom fullkomligt öfverens. I Lafayette 
tog han sig fram väl. Han och tre af barnen äro nu döda, men hustrun 
bor ännu qvar i lugn och ro en mil norr om platsen, omgifven af flera 
uppväxta barn. 

Ungefär samtidigt med denna familj kom från Bishop Hill Jonas 
Peterson, också en Alfta-bo. Han lefver ännu och är välmående några 
mil nordost härifrån. Samma år hitkommo bröderna John och Peter 
Erickson. De hade äfven tillhört kolonien. Båda lefva ännu i trakten 
och haf va genom flit och sparsamhet upphunnit en sorgfri ekonomisk 
ställning. Till de få svenskar, som senare anländt, hör Olof Glad från 
Alfta, hvilken f. n. bor i Frankers Grove, två mil härifrån. 



175 

I trots af denna goda början har dock Lafayette icke blifvit någon 
"Swedish town." Den ende svensk som här drifver affär, är Peter Wexel, 
hvilken är på en gång smed och hotellföreståndare. 

I detta township å sek. 13 har sedan 1863 bott en gammal svensk- 
amerikanare vid namn Eric Norberg men sin familj. N. var medlem af 
kolonien till dess att den delades, sedan hvilken tid han blifvit ryktbar 
såsom en af kärandena i det ryktbara koloni-målet. 

Toulon, som har 1,200 invånare, är detta countys "hufvudstad." Här 
bosatte sig omk. 1855 Olaus Forss och hans hustru båda från Stockholm. 
Denne F., hvilken lär hafva varit född i Nov. 1821, var bemedlad och 
lefde många år i goda omständigheter å platsen. Men 1863 dog hans 
hustru, och från den tiden tycktes han förlora all lust att lef va. Dock 
ville han dö eif ärbar död. Men denna önskan i sitt hjerta och fast be- 
sluten att icke sky någon fara ingick han som frivillig i Illinos' 112 :te 
regemente. Innan han tog af sked af ortens bekanta, sade han sina när- 
maste vänner att han icke komme att återvända med lifvet. Han 
bad dem derföre att hemföra kroppen och begrafva den vid sidan af 
hustruns i Toulons kyrkogård, sälja hans egendom, med pennin- 
garne anskaffa en enkel grafvård och hemsända resten till de när- 
maste slägtingarne i Sverige. Hans aning slog in. Han föll i bataljen vid 
Knoxville i Tennesee den 18:de Nov 1863, och å Toulcns begrafnings- 
plats ser man nu grafvården öfver den torfva, som höljer hans och ma- 
kans stoft. 

Sedan sistnämnda år har en svenska, mrs.' Katrina Geer, dotter af 
Peter Peterson sr. å Bishop Hill, bott här. Anton Sundquist från Luleå 
hitkom 1868 och har hela tiden sysselsatt sig med möbelhandel. Der- 
jemte träffas här C. Holm och Nels Olson, båda från Mönsterås, samt 
Alfred P. Anderson, som eger och sköter platsens betydligaste lärfts- 
kram.handel. Innalles finnes i Toulon sju svenska familjer, alla temli- 
gen grundligt amerikaniserade och uppblandade med stadens amerikan- 
ska befolkning. 



•-^^■»^i^^s^^g^^,^ 




WARREN COUNTY. 

Detta county består af 15 townsliip eller 540 qvadratmil, utgörande 
335,945 acres, värderade till $8,095,104; af denna landyta äro endast 
omk. 20,000 acres oodlade. I norr gränsar Warren till Mercer, i öster 
till Knox, i söder till McDonough och i vester till Henderson county. I 
sin norra del genomskäres landet af Henderson och Cedar Creeks, och 
söder derom af South Henderson Creek jemte andra smärre åar. Stör- 
sta delen af Warrens land är slätt, men ej sammanhängande i några 
vidsträckta prärier, emedan de små vattendragen dela ytan Öfverallt. 
Jordmånen är mycket olika de närgränsande distriktens; den är mörk 
och består af hvad man kallar "vegetable loam." Skog fans vid början 
af countiets bebyggande, men har sedan dess nedhuggits. Under War- 
rens nästan hela mark sträcker sig ett rikt kollager; 30 kol-brott bearbe- 
tas. Tillgång på god bygnadssten finnes äfven. 

Countyet som bildades 1824 och i början omfattade det område, 
hvaraf Henderson co. senare organiserats, fick sitt namn efter general 
Joseph Warren, hvilken gjort sig ryktbar i historien för det tappra sätt, 
hvarpå han försvarade sitt fädernesland i Revolutionskriget och dog 
en ärofull död i slaget vid Bunker Hill. 

Familjen Talbot anses som den första hvita nybyggarefamiljen. 
Men fru T. lär vid ankomsten hafva varit 80 år och dog en liten tid 
deref ter, då sonen och de öfrige fortsatte färden längre vesterut till 
Oregon. En liten episod från den tiden kan tjena att belysa Warrens 
dåvarande inre ställningar och förhållanden. Man må först erinra sig 
att slaf veri-inrättningen icke var främmande för Illinois vid denna tid- 
punkt. I Warren countys urkunder läses om en slafemancipation 1834. 
Den 2 oktober detta år infann sig vid domstolen en viss Joseph Murphy 
och tillkännagaf att han önskade frigöra en honom tillhörig slaf, som 
ville begifva sig till republiken Liberia på Afrikas vestkust. I och här- 
för ägde han (Murphy) att såsom säkerhet derför att slafven verkligen 
skulle begifva sig af och ej stanna för att falla allmänheten till last, de- 
ponera $1,000. Men med den svarte männens afrika-resa vardt intet af. 
Han stannade i Warren, ej för att blifva ett fattighushjon, utan "en 
mäkta rik man, 11 om sägnen är sann. 

Warrens förnämsta "point" är staden Monmouth. Dit vardt coun- 
ty-sätet förlagdt i april 1831. Men dermed erhöll icke platsen den lyft- 
ning den behöfde för att varda stad. Ej förr än jernbanorna kommo 
strykande genom orten fick M. någon växtkraft. Namn af stad hade 
176 



177 

samhället fått 1852 men utseende af stad började det icke få förrän 1855, 
då ånghästen kom, medförande ny energi och nytt mod. Redan året 
derpå byggdes här "Monmouth College" af presbyterianerne, hvilken 
inrättning nu meddelar undervisning åt 500 studenter årligen och är en 
af vesterns bästa. Tre banker, 11 kyrkor, många skolor, offentliga sa- 
lar och stora handelshus pryda nu Monmouth. I "Warren county 
Public Library 1 ' ha stadens 7,000 invånare en af sina bildningsanstalter. 
W. P. Pressly är staden skyldig sin everdliga tacksamhet för denna 
ouppskattliga fördel. Han var det, som 1870 lät uppföra och såsom 
gåfva åt allmänheten öf verlemna det vackra tegelhus, hvari boksamlin- 
gen finnes. I sitt förordnande uttrycker han sin vilja derom att hyran 
för de två butiker, som finnas i bygnadens nedre våning, skall användas 
till inköp af böcker och att den öfre våningen alltid skall vara åsidosatt 
för läsrum och bilioteksrum, samt vidare att ej blott stadens, utan äfven 
"landets befokning, som stadens i främsta rummet har att tacka för sin 
tillvaro," skall ega rätt att begagna sig af böckerna. Sådana till ett 
antal af 7,000 finnas redan, och 800 nya läggas årligen till samlingen. 
Dessutom mottagas här 120 periodiska skrifter (magazines) och tidnin- 
gar. De årliga boklånen äro omk. 17,000 och de dagliga besöken 120. 
Den minnestod denne man rest åt sig skall vara, när andras granitmonu- 
menter förvandlats till stoft. 

Monmouths största industriella företag är W. S. Wiers plogfabrik, 
År 1859 tillverkade W. blott en plog ; 1863 var han istånd att förse lan- 
det med 400, och i hans verkstäder, som upptaga 3 acres, fabricerar man 
nu åkerbruksredskap till ett värde af $5,000 dagligen. Här finna omk. 
50 svenskar stadig sysselsättning. 

SVENSKAEKB I WäEEEN". 

Till Monmouth begaf sig 1853, då staden ännu låg i sin linda, 
Johan Lund från Helsingland; han kan alltså med skäl betraktas som 
platsens förste svensk. Här stannade han blott en kort tid och dog nå- 
gonstädes i staten Missouri 1859, då han var på väg till Pikes Peak i 
Colorado. 1854 hitkom J. O. Lundblad, en östgöthe, nu boende i Aledo, 
Mercer co. Från M., der han sysselsatte sig- med skomakeri, flyttade 
han 1860 till Missouri, hvarifrån han vid rebellionens utbrott återvände 
till Illinois. Eric Engwall kom till M. samma år och var en tid i bolag 
med Lundblad, men dref de sista åren af sin lefnad rörelse på egen hand; 
han dog 1876, och med en samlad betydlig förmögenhet, som tillföll i 
Sverige varande slägtingar. 

Bröderne, Håkan och Lewis Nelson från Skåne hitanlände 1854 och 
äro ännu här, den ene sysselsättande sig med mureri, den andre med 
allmänt grof arbete; båda äro gifta och taga sig bra fram. En annan 

2.11 



178 

skåning finna vi i Måns Cassel, som uppträdde i M. 1855; hvilket år 
John Johnson från Helsingland också hitkom. Den förre lefver här 
ännu med sin familj, och den senare har efter 24 års vistelse på platsen 
flyttat till Iowa. Carl Lundgren från Nyköping har med undantag af 6 
Ã¥r, hvilken tid han delvis tillbragte som medlem af ett Minnesota-rege- 
mente under inbördeskriget, bott här sedan 1856. John Beck, ehuru 
född i Danmark, får gå som svensk bland svenskarne; han slog upp sitt 
tält i Monmuuth 1857. Försvenskad blef han å Bishop Hill, der han 
uppehöll sig åren 1857 — 8, fast han, som han sjelf försäkrar, fann det 
omöjligt att "svälja kolonisternas religiösa idéer." Sina första år på 
denna ort fördref han med att slå tegel, men slog sig senare på skohan- 
del, i hvilken affär han nu slår sig bra fram. 

Vidare må såsom pionierer här på orten nämnas Jonas Larson från 
Skåne, som hitkom 1857 och for härifrån till Iowa 1871 ; Jakob Söder- 
ström från Visby hitkom 1855, är ännu här och drifver skohandel; 
major Holmberg, en man med militärbildning, bosatte sig här 1859 och 
blef mycket framstående, men ingick i Unionens tjenst vid rebellionens 
utbrott och återkom aldrig, samt åtskilliga andra. En stor del af lands- 
männen härstädes, som torde uppgå till omkring trehundra själar, äro 
skräddare, och åtnjuta såsom sådana anseende för skicklighet. Ingen 
af desse är dock sin egen. 

En liten svensk kyrka finnes. Den är luthersk. Församlingen 
bildades 1859 af 9 familjer, för hvilka prof. Hasselquist, då bosatt i Grales- 
burg, i början predikade. 1870 uppfördes kyrkby gnaden och ett pa- 
storsboställe, båda kostade $2,500. Församlingen, som nu räknar 75 
medlemmar, har f . n. ingen anstäld pastor. 

NÃ¥gra mil vester om Monmouth ligger Roseville, som har 800 in- 
vånare, af hvilka 30 eller deromkring äro svenskar, hvarjemte det när- 
gränsande landet bebos och bebygges af ett mycket större antal lands- 
män. De äro emellertid endast arrendatorer af de små farmar de bruka, 
emedan landet vid deras ankomst stod för högt i pris för dem att köpa 
egna hemm an. Men de, som bo i Roseville, besitta alla utom en egna 
hem. Af dessa finna vi M. N. Anderson, L. G. Johnson och F. R. Nor- 
gren sysselsatta med vagnmakeri samt Peter Anderson och Magnus 
Henderson med skohandel. 

Den aldra första svenska nybyggaren i Roseville var John Ander- 
son från Westergöthland, som hitkom 1867 och flyttade 1878 till Kan- 
sas, der han nu återfinnes i McPehrson co. Bröderna M. N. och P. 
Anderson, från Jemshög i Blekinge, kommo näst, den ene 1870 och den 
andre 1871. 

Traktens svenskar hade omkring 1874 haft missionsbesök af från 3 
olika samfund utsände, som föreställt dem nödvändigheten af en orga- 
niserad kyrkförsamling, och en sådan kom till stånd 1875; den är af det 



179 

Ansgari-lutherska slaget och. räknar nu 25 medlemmar. En liten kyrka 
byggdes samma år för $1,000, men ingen prest tjenar för närvarande 
vid hjorden. 

Något söder om Roseville ligger jernbanstationen Swan Creek, och 
här bo några svenska familjer. Olof Anderson har drifvit smedsyrket 
fem år på platsen. Sydvest härifrån träffas nybygget Rariton, hvarorn- 
kring bo många svenska farma"re. John Johnson är platsens smed och 
en mr Lejon dess skomakare. Ett par små lutherska församlingar hafva 
här funnits, men kunna nu anses såsom upplösta. Nära härintill är 
Youngstown, hvarest några landsmän träffas strödda, och i countyets 
östra del bo omkring Berwick ett fåtal svenska jordbrukare, liksom också 
vid Alexis och North Henderson i den nordöstra delen, som stöter 
intill Knox och Henry co's, från hvars svenska nybyggen de här bosatte 
landsmännen i förstone kommit. 




BUREAU COTJNTY. 

För 50 år sedan låg detta område inom gränsen af den obebodda 
och i sitt dåvarande skick obeboeliga vestern. Knappast en enda hvit 
man, om man gör undantag af jägare och gillrare, hade dåbeträdt denna 
mark, som hölls i obestridd besittning af den röde mannen. Buffeloxen 
var redan då försvunnen, men vargar, hjortar och andra djur funnos i 
mängd. Annorlunda ser det nu ut. De vidsträckta slätterna, hvilka 
då voro betäckta med gräs och vilda blommor, bland hvilka präri-eldarne 
foro härjande fram h varje höst, hafva längesedan förvandlats till herr- 
liga sädeslält, mellan hvilka vackra boningar, villor och trädgårdar aflösa 
enformigheten och vitna om odling och välstånd hos befolkningen, som 
i dag i antal uppgår till öfver 40.000. 

Den första tillstymmelse till en menniskoboning i Bureau county 
bygdes af Henry Thomas i Maj 1828. Han ankom då med en vagn dra- 
gen af tre par oxar till den ort, som nu är "town of Bureau. Landet 
fortfor att vinna "settlare" år efter år, ehuru det var lika riskabelt att 
bygga och bo i Bureau co. då, som det nu är i Montana och andra af 
indianer hemsökta territorier. Så sent som 1830 uppskattades "rödskin- 
nens" antal i detta co. till minst 2,000; och desse vildmarkens söner voro 
icke mildare, utan tvertom nästan oförsonligare emot sina bleka bröder 
än de äro nu. Mången var också den nybyggare, som föll för deras 
pilar och tomahawker. År 1831 funnos i Bureau ej fler än 15 hvita 
familjer emot sagde antal röda individer. Icke underligt derför, att de 
förre kände håret resa sig, när de tänkte på de senare, och icke underligt 
heller, att de senare fattade kärlek för de förras skalper. De rödes höf- 
ding var Black Hawk (Svarta Höken). Denne hade sistnämnda år gjort 
åtskilliga fiendtliga demonstrationer, och när omsider det började giun- 
kas om att han jemte 500 af sina krigare oinbjuden ämnade besöka 
Bureau, samlade sig dess hvita invånare i ett möte och beslöto, att ome- 
delbar flykt stode i den innerligaste förening med deras välfärd. Beslut 
och handling var ett i detta fall, och de stannade icke förrän de hade 
upphunnit och öfvergått Illinoisfloden. Svart-höken uteblef emellertid, 
men året derpå utbröt det s. k. Black Hawk-kriget, som på nytt dref 
alla hvita på flykten. När de, efter krigets slut, på hösten återvände, 
funno de sina hvete- och majsfält nedtrampade, kreaturen försvunna och 
allt ödelagdt. Älven året 1833 åtföljdes af samma öde. Slutligen upp- 
hörde stridigheterna, och då bygde de hvite, till yttermera visso, en liten 
180 



181 

befästning å Princeton präri. Detta kallas i Bureau's häfder countieta 
första indiankrig. 

Det andra indiankriget, eller "second Black Hawk war," utbröt 
året derpå. Nybyggarne, nu räknande omk. 30 familjer, fingo tidigt på 
våren 1832 underrättelse derom, att höfdingen Black Hawk med sitt 
band var på väg utför Rock-floden för att med eld och svärd hemsöka 
de hvite, hvadan guvernören hade utsändt upprop om hjelp för dem, 
ehuru — som det hette — man "hoppas attaftären skall aflöpa som i fjol." 
Men i medlet af Maj månad, när folket var som brådast sysselsatt med 
vårarbetet på jorden, infann sig hos dem en gammal god, på vänskaplig 
fot med de hvite stående indian, som hette Shaubena och berättade att 
Black Hawks män hade anländt, inledt stridigheter och kunde förvän- 
tas med hvarje minut. Denna nyhet spred sig som en löpeld från koja 
till koja, och några timmar senare hade hvarje nybyggare försvunnit 
från orten tagande sin kosa, en del till Peoria, en del till Springfield och 
några till flennepin. Och lyckligt var det för dem, ty samma natt an- 
kom en indianskara, ledd af en half blodsindian vid namn Girty, och 
gästade hvarenda hydda i akt och mening att mörda och plundra. De 
drogo sig då för tillfället tillbaka, men återkommo tidtals för att stjäla 
svin och höns samt lura på nybyggarne, när de återkommo. På så sätt 
mördade de farmern Elias Phillips, pastor James Sample och hans 
hustru, hvilka två senare de lefvande brände en half eng. mil vester om 
Princeton. 

Den 1 Sept. hade Black hawk blifvit fånge och kriget dermed slu- 
tadt. Folket återvände då till sina hem och härdar, dem de funno sköf- 
lade, kreaturen bortdrifna och täpporna förstörda. Mörk var då utsig- 
ten för vintern. Men lyckligtvis voro grannarne i Putnam county både 
villige och i stånd att bibringa dem den hjelp de behöfde. De bodde nu 
i lugn och ro öfver vintern, och med hopp om att taga igen den lidna skadan 
nästa år. Men med vårens ankomst kom också Bureau countys tredje 
indiankrig, i det Potowatomies och Winnebagos ingingo förbund och 
iuföllo ännu en gång på de få och fredlige nybyggarnes område. En 
ung höfding, som bodde nära den plats, der staden Rockford nu står, 
hade i det föregående årets strid mistat sin hustru och ett barn, dem han 
nu återkom att hämnas. Så troddes det åtminstone, och när man märkte 
att de röde voro mera frånstötande än vanligt i umgänget med de hvite, 
att de utbytte sina djurskinn för ammunition, försummade att utså 
sin majs o. s. v., och när de slutligen samlade sig till en rådplägning i 
Devils Grove — när nybyggarhe iakttogo alla dessa tidens tecken, an- 
sågo de krig stå för dörren och bäst vara att fly, hvilket de gjorde, der- 
med förekom iiiande all blodsutgjutelse den gången. Många af dem 
blefvo nu så trötte af dessa årligen återkommande oroligheter, att de 
en gång för alla öfvergåfvo sina kläm för att söka sin lycka i fredligare 



182 

nejder. De, hvilka återvände, omgåfvo sina hem med pallisader, och å 
Princeton präri bygdes en liten fästning, hvaraf lemningarne ännu lära 
vara synliga der I ve Doolittles hus står i Princeton. Ifrån den tiden 
har likväl intet indiankrig ägt rum i Bureau, som nu ligger helt och 
hållet under civilisationens välde, endast drömmande om de händelser^ 
som tilldrogo sig på dess mark för blott 40 år sedan. Der. den första 
stockhyddan stod, står nu en blomstrande by, och indianernes wigwams 
ha lemnat rum för eleganta hus, kyrkor, undervisningsverk och andra 
inrättningar, som tillsammans bilda vackra och framåtskridande städer. 

Till county organiserades Bureau i Febr. 1837, i Juni samma år 
hölls val för embetsmän och i Aug. hölls domstol i Princeton 

Countiet är indeladt i 23 hela och 2 delar af "towns," tillsammans 
utgörande 868 qv. mil eller sektioner, — således 555,520 acres. 

Den första predikan i Burea hölls, tror man af en baptist vid namn 
Wigley, som besökte orten så tidigt som 1814 i egenskap af missionär 
ibland indianerna, dem han döpte i Bureau Creek. 1834 hölls det första 
stora lägermötet. Platsen var en stor lund litet vester om Princeton. 

Före 1851 fans ingen jernbana i countiet, men då bygdes en sådan 
från Chicago till Rock Island, tagande sin väg igenom en del af Bureau. 
1854 kom Chicago — Burlington — Quincy-banan till stånd, hvilken löper 
42 mil på Bureaus mark. Rushville — Buda-banan hedrar Bureau med 
7 mil. Tre andra banor stryka igenom detta county. I politiskt hän- 
seende är B. republikanskt och lemnar mer än dels från 1,500 till 2,000 
rep. rösters öfvervigt vid valen. 




STADEN PRINCETON. 

När man färdas vester på Chicago — Burlington — Quincy-banan, 
träffar man ingen större svensk koloni, innan man framkommer till 
Princeton, då man är 105 mil från den stora Illinois-staden. Staden är 
en af de vackrast belägna i staten. Den ligger på en högländt trakt 
och är omkransad af en vacker skog, som bildar en half cirkel kring dess 
södra och östra sida. Princetons historia börjar med året 1832, då 
stadsplanen utlades och de första husen bygdes. Man hade väl då ingen 
aning om den framtid, som väntade platsen, ty annars hade man nog 
icke sålt hustomter för det, äfven på den tiden, låga priset af $2.50 per 
acre, med 6 månaders anstånd för betalningen, hvilka vilkor ändå icke 
lockade några svärmar af köpare, eftersom det åtgick flera år innan den 
för tomter åsidosatta marken hade afyttrats. 

En stockhydda (log cabin) var det första bygnadsföretaget. Det 
bygdes af en som hette S. D. Cartwright å en nu ledig tomt straxt norr 
om den plats, hvarå Congregational-kyrkan f. n. står. Att här lemna 
detaljskildringar öfver stadens utveckling ifrån denna ringa och visst 
icke lofvande början till hvad den nu är, dertill kunna vi icke lemna 
rum i denna bok. Vare det nog att nämna det Princeton har ett 1845 
bygdt och 1860 ombygdt ganska ståtligt u Court-house" eller rådhus, 
fängelse med sheriffsresidens och en högskolebygnad, som kostat omkr. 
$65.000. 

I handelsväg är den väl lottad med 7 lärftskramhandelshus, 13 "gro 
ceries 1 ' eller hökarbodar, 4 jernkramvaruaffärer, 3 skobutiker, 4 juvele- 
rare, 3 tryckerier och 2 veckotidningar, 2 mjölqvarnar, 2 plogfabriker, 
13 kyrkor och emellan 4 och 5 tusen invånare. Dessutom finnas här 3 
goda bankinrättningar, många eleganta residenser och åtskilliga bil- 
dande föreningar. 

SVENSKAKSTE 

i och omkring Princeton äro i antal omkring 2,000. Den äldste af desse 
är A. P. Anderson från Horn socken i Ostergöthland. Han anlände till 
landet 1849. Med familjen for han då direkte till Peru och begaf sig 
derifrån ensam till Andover med hopp och förväntan att der träffa nå- 
gra slugtingar men väl der, fann han att de alla hade afgått med döden. 
Han begaf sig nu genast tillbaka till Peru och reste derifrån med de 
sina till Princeton, dit han anlände sommaren 1850 och hvarest hnv 

183 



184 

ännu lefver, 71 år gammal, frisk och kry, hvilket också kan sägas om 
hustrun. Hans äldsta, barn, en son, har sedan många år varit bosatt i 
Kalifornien. 

Före A. funnos på platsen 5 svenskar. Utaf dem var en mr Bur- 
geson, nu hemma i Andover, den först ankomne, emedan han hade kom- 
mit med rev. Pillsbury, i hvars tjenst han i början stod. Samtidigt ar- 
betade en svensk yngling för den senare ryktbare abolitionisten Owen 
Lovejoy. I stadens hotell tjenade då äfven en svensk flicka, som måste 
hafva varit Sigrid Norell från Bergsjö i Helsingland, som blef gift med 
A. J. Field från Linköpings län 1859. 

Den femte var Eric Wester, som inträffade i P. 1850. Som denne 
W. var en ovanlig karaktär, få vi här lof att egna honom något mer än 
en flyktig notis. Hans rätta namn var Westergren. När han öfvergaf 
Sverge, är höljdt i mörker, men man vet, att staden New Orleans var 
hans första uppehållsort i detta land. Hans första uppträdande ibland 
landsmännen i vestern var 1848, då han, i sällskap med två andra äf ven- 
tyrare (den i Bishop — Hill-skissen omberättade Root eller Ruth och en 
vid namn Zimmerman, som lik R. påstod sig hafva i Sverge erhållit mi- 
litärisk bildning samt tjenat i franska armén under fälttåget i Algiers) 
anlände till Bishop Hill. Men här stannade W. icke länge; han spordes 
kort derefter i Wisconsin, hvaremot Z. begaf sig till Kalifornien. I 
Wisconsin lär W. hafva umgåtts mycket med norrmännen, dem han, 
hvilken emellanåt gjorde sitt uppehälle såsom barberare, lär hafva "ra- 
kat" på många sätt, ett påstående, som ej kan betviflas, när man blir 
bekant med hans senare bedrifter och den händelse, som kom honom 
att tänka på utvandring. Rörande den senare delen må genast nämnas, 
att — vi gå nu efter berättelserna — han i egenskap af vaktmästare vid 
Svenska Riksbanken en gång afskickades från Stockholm till Helsingör 
för att uppköpa ett större lumpförråd för Tumba pappersbruk, der 
papperet för bankens sedlar tillverkades. I stället tog han då pennin- 
garne och for till Amerika. Från Wisconsin graviterade han till Peru 
i Illinois, hvarifrån han kom till Princeton på våren 1850, så fattig, att 
han icke kunde betala frakten för sin medhafda barberarestol. Men 
han var rik på företagsamhet och knep, och han fann snart att Prince- 
ton var ett lika godt fält som någon annan ort för dessa egenskaper- 
En rik köpman förhjelpte honom till ett litet cigarrlager, hvarmed han 
öppnade afiär i ett "shanty," hvilken afiär, vattnad af whisky, slog rot, 
blomstrade och bar frukt. Handeln antog allt större dimensioner och 
kräfde snart en större lokal, som den också fick; den omfattade nu nä- 
stan allt: kläder, matvaror, skodon, jernkrara, tobak och whisky. Slut- 
ligen vardt Princeton för trångt för hans affärstalanger, och han etable- 
rade då i Gralesburg en "branch-butik.' 1 Så gick allt till 1856. Året 
derpå inlät han sig på bankaflTårsgebitet, i det han gick i bolag med 



185 

Bishop Hill-kolonien om "The Western Exchange"-f öretaget, som var 
ett af den tidens "wild cat enterprises." Men han kullbyterade samma 
år. 1858 tog han nytt tag, men fallerade igen; började åter 1859, men 
endast för att ännu en gång "uppgifva staten," hvilket han i verklighe- 
ten dock icke gjorde, emedan han efter cessionen hade egendom nog att 
kunna hafva betalt sina skulder. Med $1,700 och en koffert full af re- 
volvrar begaf han sig, som han uppgaf, till Chicago, men for emellertid 
till Dallas i Texas, hvarest eller deromkring han nu lär finnas i dåliga 
omständigheter. Hade han varit ärlig, skulle det hafva gått väl för ho- 
nom, ty med sin ovanliga energi och ej oansenliga förmåga vände han 
allt som han tog hand om till lycka och framgång, hjelpt dervid af en 
påtagen gudsfruktan ; men han, liksom alla andra skälmar, saknade för- 
mågan eller viljan att nöja sig med någonting, hvadan han "skjöt öfver 
märket 1 ' och gick under. 

Ett hälft år senare än Wester ankommo till Princeton Hans Kamel, 
en vid namn Simeon, Olof Johnson, en viss Söderström o. And. Larson, 
alla från Bergsjö i Helsingland och alla med familjer, utom Simeon. 
Hela Kamel-familjen är nu död. Hvar Simeon tog vägen, vet ingen. 
Söderström for efter några år till Iowa eller Minnesota. Olof Johnson 
vardt den förste landegaren härstädes samt lefde och frodades såsom 
farmer 25 i trakten, men är nu bosatt i närheten af Humboldt, Kansas, 
der han nu lär ega stora jordegendomar, och vesterut härifrån begaf sig 
And. Larson för många år sedan. 

Näst i ordningen kommo, 1851, Lars Magnus Spake från Djusdala 
i Småland, jemte hustru, 2 söner och en dotter, Jakob Nyman med fa- 
milj från Tjärstad i Linköpings län, och Nels Johan Nelson från Djurs- 
dala. Familjen Spake hade kommit till Amerika 1849 och uppehållit 
sig en tid i Chicago, der den var med att bilda stadens första svenska 
kyrkförsamling, nämligen den af Unionius till stånd bragta Ansgarii- 
församlingen. Fadren är för länge sedan död, men enkan bor här ännu; 
äldste sonen drifver rörelse härstädes, den andre är i Galesburg och der 
är också dottern, gift med J. F. Anderson. Jacob Nyman är död, äf- 
ven han; men enkan och sonen Johan finnas ännu vid lif i P. Nels J. 
Nelson är också i lifvet samt sysselsatt med affärer på platsen. 

Året 1852 medförde till Princeton följande svenskar: C. M. Sköld, 
en ogift man från Vestra Ryd, Anders P. Damm med 6 barn från Åsby 
i Östergöthland, Åke Nelson med hustru och 2 barn från Skåne, S. Frid 
och hustru från Wå i Skåne, Pehr Christian Anderson från Elfsborgs 
*län, Johan Anderson från Stockholm, Nils Lindeblad från Skåne (jemte 
hustru och son), Henry Norman från Stockholm, Johan A. Westman 
från Börstig i Skaraborgs län, Johan Gabriel Ståhl med hustru, son 
och dotter, från Jönköpings län, Pehr Fagercrantz från Brösarp i Kri- 



186 

stianstads län, And. Petter Larson från Vadstena, J. O. Lundblad från 
Linköpings län och Lars Anderson från Gingrid i Elfsborgs län. 

Af desse är Sköld ännu i lif vet, och svänger han, som är skräddare, 
sin nål och tråd så outtröttligt som någonsin. Damm, som ombytte 
sitt namn till Stem, dog 1878, efterlemnande enka och flera barn. Nel- 
son bor på en egen farm i närheten af Wyanette, P. C. Anderson har 
arbetat för ett jernbanbolag de senaste 25 åren, Johan Anderson, som 
var en bildad man (han hade varit faktor på Stockholms Dagblads tryc- 
keri) dog af kolera 1853 och året derpå återvände hustrun till Stockholm. 
Liudeblad är död, men enkan och en son lefva i P. Norman flyttade till 
Monmouth 1856. Westman samt Ståhl och hans hustru höra ännu 
till Princetons lefvande invånare, de två senare hafvande uppnått, han 
77 och hon 75 års ålder. Fagercräntz, A. P. Larson, J. O. Lundblad 
(nu i Aledo, Mercer co.) och Lars Anderson lefva alla, men Frid har 
samlats till sina föder. Att desse äro alla, som ankommo nämnda år, 
vilja vi ej med säkerhet påstå, enär någon eller några torde hafva und- 
gått vår uppmärksamhet. 

Till de redan anförde sällade sig 1853 Jonas Anderson från Färla i 
Helsingland. Hans första vistelseort var Chicago, dit han anlände 1849. 
Der ville han likväl icke länge uppehålla sig. Jemte några emigranter 
styrde han till fots färden vesterut, icke vetande h varthän det bar eller 
hvar han skulle hamna. Det första målet blef St. Charles i Illinois, der 
A. öfvervintrade, för att vid vårens ankomst på nytt följa solens lopp* 
Wisconsins skogar utgjorde nu det bestämda målet, det han efter många 
strapatser upphann. Efter några månaders arbete der återvände han 
till St. Charles, der han qvarblef till 1853, då han uppsökte Princeton, 
gjorde den platsen till sin hemort och har bott här alltsedan dess. A. 
har en stor familj, är en mycket verksam man och har såsom byggmä- 
stare i P. uppfört många om skicklighet och insigt vittnande bygnader, 
hvaribland må nämnas de båda lutherska kyrkorna och åtskilliga pri- 
vata hus. 

Nästan samtidigt med denne Anderson ökades stadens svenska in- 
vånareantal med A. A. Shenlund, som, lik mängden, kom med skral 
kassa men en stark viljekraft. Han var då endast 21 år gammal, frisk, 
glad och hoppfull. Ehuru uppfostrad till köpman, låg han icke overk- 
sam till dess att "någonting förmånligt erbjöd sig" i den vägen, utan 
han grep sig genast an och tog anställning på en farm, ägd af rev. Pills- 
bury, hos hvilken hans unga hustru på samma gång fick plats såsom 
hushållerska. Dernäst tog han vedsågaregraden (en som det tycks nä- 
stan oumbärlig grad för alla invandrare; vi sjelfve och alla vi känna 
hafva med yxan och sågen röjdt vägen till en ej fullt så ryggkrökande 
ställning). Senare blef han klerk och bokförare för ofvannämnda We- 
ster, med hvars lösa sätt att sköta affärer han ej länge kunde förlika sig, 




J^f J2£ tynm/ana. 



PRINCETON. 



Se sid. 301. 



1S7 

hvarför han sjelf öppnade en liten groceryrörelse straxt invid jernban- 
stationen två dagar före det första bantågets ankomst till staden. Nå- 
gra månader senare förlade han sin rörelse till Bureau Junction, hvar- 
ifrån han efter ett 5 månaders försök återflyttade till P. Rum för en 
någorlunda utförlig skildring af hans vexelrika bana sedan dess sakna 
vi här; men säga måste vi, att han haft en ganska törnbeströdd bana 
att färdas, hemsökt som hans familj varit af svåra sjukdomar och mot- 
gångar i företagen. När Wester kullbytterade förmådde utredaren ho- 
nom, Shenlund, att öfvertaga handeln, hvarmed han forfor till 1865. 
Han afsålde sitt lager och anfölls vid samma tid af en häftig sjukdom, 
som höll honom bunden vid sängen många månader. 1868 började han 
på nytt i bolag med en mr. Clark, men har sedan 1876 varit ensam om 
aftären, som för honom inbringat en vacker liten förmögenhet för hans 
gamla dar, dem han således går till möte utan bekymmer och med det 
lugn, tanken på en lång och i alla afseenden strängt hederlig vandel 
skänker. 

S. Frid började skomakarerörelse för sig sjelf 1854 och fortsatte 
flera år, för att derefter försöka jordbruksyrket, men fick snart besanna 
riktigheten af det gamla ordspråket, som säger: "skomakare blif vid din 
läst." Han återvände derför till P. och till lästen och dref yrket med 
framgång tills för 4 år sedan, då han dog. 

J. O. Lundblad kom vid krigets början tillbaka till P. från Missouri, 
dit han hade begifvit sig. Här etablerade han sig såsom skomakare, 
men utbytte snart nog denna plats för Rock Island, är nu i Aledo 
Han har öfverallt stått högt i anseende för sin fasta, pålitliga, redliga 
karaktär. 

Med Fagercrantz har det icke gått fullt så väl. Han begynte sin 
verksamhet som urmakare och juvelerare 1853 och allt tycktes gå bra. 
Han utvecklade sin rörelse, vann förtroende; ingenting hände, som an- 
tydde någon sorts tillbakaskridande, utan allt förrådde lycka och fram- 
gång. Så höll det i 25 år, till dess att han 1878 öfverraskade litet hvar 
med — bankrutt. Ej längre istånd att betala sina skulder, ägde han 
ingen annan utväg, hvilken utväg likväl rubbade det förtroende, han 
hittills hade åtnjutit — en olycka som vardt kännbar för Princetons 
alla svenskar. Hos alla, som känna honom, återvinner han nog hvad 
han på detta sätt förlorat. Minnet af hans långa vandel ibland dem, 
hvarunder han alltid stått redo att med råd och dåd hjelpa sina lands- 
män, kommer att uppkallas vid tanken på hans tillkortakommande i detta 
fall, som är mera tillskrifligt hufvudet än hjertat. F., ehuru till åren 
kommen, har börjat på nytt, der han började för 25 år sedan och torde 
med tidens tillhjelp bli istånd att resa sig. 

Till hvad vi nu anfört om Princetons förste svenskar skulle kunna 
fogas rätt mycket af intresse rörande deras lif och seder under de tidiga- 



188 

ste åren på platsen. Dock ar deras erfarenhet i detta fall så lika med 
den, andra nybyggens grundläggare genomgått, att vi endast behöfva 
hänvisa till hvad vi härom redan skrifvit såväl som livad som härefter 
kommer af samma slag. Hvarhelst våra landsmän slagit sig ner i detta 
land hafva de tillvunnit sig andra folkklassers högaktning, detta hvad de 
infödde amerikanarne serskildt beträffar. Ett större ..intal svenskar, 
som slår sig ner någonstädes för att idka ordentlig verksamhet och blifva 
en del af samhället, betraktas allestädes såsom en värderik acqvisition. 
Och i detta afseende är det svenska elementet i Princeton intet undan- 
tag, utan utgör snarare ett exempel af mer än vanligt intresse. I eko- 
nomiskt hänseende stå de icke heller efter andra svenska nybyggen. 
De flesta hafva egna hus och hem, omgifna af lifvets alla vanliga be- 
qvämligheter. Far man ut i den kringliggande landsbygden, i Arispie 
township, möter man verkligt välstånd hos de svenska farmrarne, af 
hvilka många ega ända upp till 400 acres land. 

Kyrkor och Andra Företag. 

De få landsmän, som funnos i P. 1852, sammanträdde här och der 
för att hålla gudstjenst, ty någon kyrkbygnad kunde ej komma i fråga. 
Vid dessa enskilda sammankomster plägade då ofvannämnde Johan An- 
derson leda förhandlingarne, och till mycken tillfredsställelse, emedan 
han var en man både med bildning och god moral. År 1853 infann sig 
i "settlementet" en svensk med namnet C. J. Wallentin, som föregaf 
sig vara "licentiate," och uppehöll sig här en tid såsom andlig rådgif- 
vare. Samme W. ingick senare såsom frivillig i kompaniet D af Illi- 
nois 1 57de Infanteri-regemente. Men han bevisade sig en lika dålig 
kämpe för Unionens som för Kristi sak, ty liksom han öfverg af sin 
späda hjord i Princeton, så öfvergaf han sitt regemente. Han deserte- 
rade och flydde hem till Sverge, h varifrån han skriftligen sände förkla- 
ring att han ej med godt samvete kunde tjena i unionsarmén, enär hans 
sympati låge på sydstaternas sida. 1852 besöktes Princetons svenskar 
af pastor Unionius från Chicago, pastor Gustaf Palmquist (baptist) och 
predikanten Jonas Hedström samt Peter Challman, båda metodister. 
Ingen af desse försökte eller lyckades att bilda någon församling. Det 
var pastor L. P. Esbjörn förbehållet att göra detta. Grundmedlemmar 
i denna Princetons första Evangelisk — Lutherska församling blefvo: 
P. Fagercrantz, N. P. Lindquist, Eric Wester, Jakob Nyman, N. Linde- 
blad, S. Frid och Lars Anderson. Två år senare var församlingen man- 
stark nog att bygga en kyrka och samtidigt kallades Esbjörn till den 
nya predikstolen. Å en vid samma tillfälle inköpt tomt uppfördes 
ett nytt tempel till en kostnad af $5,000. Afven har man bygt ett präk- 
tigt pastorsboställe, som kostat $3,5000, samt ett skolhus uppskattadt 



189 

till $900. Esbjörn flyttade till Springfield 1858, och 1860 fick pastor 
John Johnson kallelsen, den han mottog och innehade embetet till 
1865, då past. Linderholm efterträdde honom. Den nu tjenstgörande 
pastorns namn är J. Wikstrand, som kom till Amerika 1871, ordinera- 
des i Gralesburg 1872 och installerades i embetet samma år. 

Svenska Lutherska Missionsföreningen uppstod 1868 genom E. M. 
Sandgrens ansträngningar, ehuru någon formlig organisation ej kom 
till stånd förrän 1870, då 30 personer förenade sig och bygde en liten 
kyrka, som senare gifvit rum för en större, värderad till $8,000, tomten 
deri inberäknad. Medlemskapet uppgår nu till 250 och i söndagsskolan 
undervisas 75 barn, öfver hvilka Edvard Johnson presiderar. Såsom 
pastorer hafva i ordning verkat C. P. Melgren, P. Wedin och A. A. Ec- 
kerberg. 

Baptistförsamlingen bildades 1877 med 11 medlemmar, från hvilken 
lilla början sprungit en hjord, som nu består af öfver 50. Lika många 
barn gå i söndagsskolan. Församlingen består sig med en egen kyrka, 
bygd för $1,800, och pastor C. Seline från Hassela i Helsingland har fö- 
restått församlingen sedan 1877. 

Någon social förening fins ej bland svenskarne i Princeton. Den 
enda de haft gick under för 3 år sedan efter 2 års betänklig tillvaro. 
Den kallade sig Skandia och hade för uppgift nytta och nöje, men lade 
mest, och på sistone uteslutande, an på den senare delen, hvilket på- 
skyndade upplösningen. 

Följande äro Princetons svenske affärsmän: A. A. Shenlund, vik- 
tualiehandlande; J. L. Spake, apotekare; A. P. Larson, möbelhandlare; 
John Nelson, viktualiehandl.; Svan Lind, dito; P. J. Amel, Ed. John- 
son, N. Peterson och N. J. Nelson, skomakare; C. J. Hagg, skräddare; 
P. Peterson, värdshusvärd; Svan Pierson, sadelmakare; And. Johnson, 
viktualier och torra varor; Jonas Anderson, konditor och "tobakonist", 
och Claus Anderson, hyrkusk. 

Med politiska sysslor hafva desse ihågkommits: L. P. Esbjörn, råd- 
man; P. Fagercrantz har haft samma embete och dessutom varit skol- 
direktör och town clerk; A. A. Shenlund, rådman två terminer; Svan 
Ståhl, Aug. Engström, Frank Johnson och N. A. Dyk, gatukommis- 
sarier. 



<4*#v*-» 




WYANET. 

År 1855 fick denna plats sin första svenska invånare, som var mrs 
Wedin. Näst efter henne kom N. J. Nelson, hvilken flyttade från 
Princeton till Wyanett 1860, ehuru han sedan dess (1868) återvände till 
P., der han nu sysselsätter sig med en skoaffär. 1866 fick W. i Jonas Pe- 
terson fr. Carlshamn sin tredje svensk. Denne öppnade genast vid an- 
komsten (han hade bott flera år i Princeton) snickareverkstad, den han 
ännu drifver med stor framgång. Utom honom finnas följande lands- 
män i affärer härstädes: 

Bernard Nilson, lärftskram- och speceri-handel; Nels Anderson, 
skohandel; S. M. Bergh, dito, och H. Hanson, dito. Wyanetts hela 
svenska befolkning består för öfrigt af 12 familjer. 

Desse bildade 1875 en luthersk församling, hvarvid de i närheten 
å landet boende landsmännen voro dem behjelplige, så att 40 medlem- 
mar genast vunnos, hvilket antal sedan dess mer än fördubblats. Det 
vardt derf ör en jemfÖrelsevis lätt sak att redan påföljande år bygga en 
kyrka, hvilket man också gjorde till en kostnad af $2,500. Dess förste 
pastor blef en hr Malmberg, som tjenstgjorde två år. På senare tiden 
har kif och split inom församlingen hindrat dess utvecklig ; många ha 
dragit sig ur densamma, och prestembetet är f. n. vakant. 

Landet omkring Wyanett är odladt och bebygdt af många svenska 
jordbrukare. Två mil sydost från W. bor G. Josephson, hvilken odlar 
100 honom tillhöriga acres, de der äro väl skötta och gifva honom riklig 
bergning. Lika långt norr om platsen börjar ett svenskt settlement, som 
sträcker sig 18 mil nordvest, omfattande New Bedford. Minst 100 sv. 
jordbrukare träffas å detta område. Många af dessa tillhöra en i Bed- 
ford befintlig luthersk församling och andra ett der bildadt baptistiskt 
samfund. Största delen af denna farmkedja har dock i Waynett sin 
centralpunkt och en af de ledande f armrarne i detta distrikt är And. Pol. 
son, hvilken eger en stor präktig farm om 240 acres å sek. 5 i Wyanett 
township. Denne P. är bror till Fagercrantz i Princeton och kom med 
honom till Amerika 1852. Men den första svenska nybyggaren på 
denna bördiga präri var John Ek, som slog sig ner härstädes 1859. Han 
for till Kalifornien 1863, men hustrun bor i Princeton. Näst efter ho- 
nom sökte And. B. F. Olson fr. Sunnalöf i Skåne här sin lycka, den han 
också funnit uti en vacker 160-acres-farm och goda hus, allt skuldfritt, 
ehuru han började sin bana med två tomma händer 1861. 
190 



191 

And. M. Olson från Tjörnarp i Skåne, som nu bor å sek. 5 i Wya- 
nett township, der han är herre öfver 80 präktiga acres, har varit der 
sedan 1871, då han kom från bergen i Montana, med ej så ringa skatter 
dem han samlat såsom guldgräfvare. Alla de andra svenska settlarne i 
denna trakt hafva hitkommit emellan åren 1865 — 72, sedan hvilket år 
landet stått så högt i pris och tiderna varit så dåliga, att ingen vågat 
köpa egendom i trakten. De flesta af dessa Wyanett-svenskar äro 
landegare och besitta från 80 till 240 acres hvar. De få, som hyra land, 
taga sig icke rätt väl fram, utan bryta upp och begifva sig till de vest- 
ligare staterna. 

Af de i Bedford-nejden boende kunna bröderna Anders och Henrik 
Anderson anses som de tidigaste. De hitkommo båda från Princeton 
för 23 år sedan. Anders dog för några år sedan, efterlemnande en fa- 
milj, som nu är bosatt i Princeton, och Henrik har afflyttat från orten 
för några år sedan. Det var 1868 det största antalet svenskar nedsatte 
sig häromkring, emedan det land de nu bebo då genom urtappning blef 
odlingsbart och utbjudet till salu. Febrar och frossor plåga ännu trak- 
tens invånare; det oaktadt och ehuru landet icke är det bästa, taga sig 
landsmännen genom flit och sparsamhet väl fram och f örkofra sig märk- 
bart år efter år. 




KANE COUNTY. 

Detta county omfattar 540 qvadratrail och sträcker sig från Mc. 
Henry i norr till Kendallon i söder samt begränsas i öster af Cook och 
Du Page counties och i vester af De Kalb. 

År 1833 nedsatte sig här en i staten Indiana bildad koloni, året 
derpå hitkom ett annat sällskap från New York, och 1836 organiserades 
landet till county, antagande namnet efter Elias K. Kane, som var en 
af Illinois' förste senatorer i kongressen. 

I Kane co., finnes nu 19 småstäder, byar och "hamlets," 105 mil 
jerriväg och en mångfald af naturliga hjelpkällor vid sidan om sin för- 
träffliga jordmån, som icke öfverträffas i någon annan del af staten. 
Genom countyet flyter den vackra Fox-floden från norr till söder, medan 
åtskilliga smärre vattendrag korsa området från öster till vester omkring 
i af landet utgöres af skog; dess förnämsta mineralskatt består af kalk- 
sten, som lemna ett utmärkt bygnadsmateriel. 

Den första skattutskrif ningen försiggick 1836 och countyets törsta 
"laginstrument" var en köpehandling mellan James Crow och Wallace 
Hotchkiss den 23 Juni 1837. Den första inteckningen togs den 5 Juli 
samma år. Den första predikan hölls af rev. N. C. Clark 1840 och den 
första kyrkan bygdes i Batavia fem år tidigare. Den första metodist- 
församlingen stiftades i Aurora 1837. KaUes befolkning var 6,500 år 
1840, 16,700 år 1850, 30,062 år 1860 och är nu emellan 40 och 50 tusen. 

St. Charles township ligger straxt söder om Elgin och norr om 
Geneva township. Det är mycket bemärkt för sin spanmålsproduce- 
rande förmåga samt för mängden och den utmärkta beskaffenheten af 
sitt smör och sin ost. Främst af dess samhällen står 



STADEN St. CHARLES 

som 1834 icke bestod af mer än 6 boningar, men räknar nu 
flera hundra, hvari bo 2,500 menniskor. Platsen kallades i början 
Charleston, men när man erfor att staten redan hade en stad 
med detta namn, omdöptes den till St. Charles. Fru David Howard 
var den första, som blef moder i St. C, hvilket hände juldagen 1837, 
hvarför barnet fick heta Francis Christmas. Man hade 1835 bygt stäl- 
lets första skolhus, 1837 dess första hotell, samma år dess första bro 
192 



193 

öfver Fox-floden o. s. v. Denna bro följde emellertid en vacker dag med 
strömmen och blef ersatt af en större och starkare, hvilken i sinom tid 
fick gifva vika för den närvarande vackra jernbron, som kostat $8,500. 
Åtskilliga fabriksföretag skänka arbete åt en del af invånarne. 

i 

Den Svenska Invandringen. 

År 1849 ankom den i Princeton-uppsatsen omberättade och nu i 
Princeton boende Jonas Anderson och hans sällskap, på sin vandring 
vesterut från Chicago till St. Charles. De hade då varit två dagar på 
den ovissa färden, och enär stället såg trefligt och lifligt ut, beslöto de 
att stanna för att se hvad som var att göra. De funno då snart att de 
icke voro de första svenskarne på platsen. Före dem hade kommit Nils 
Johnson, som hade en svarfvareverkstad, (denne J. blef ej långt derefter 
dödad af åskan ute på landet), en annan, som hette Björkman, hand- 
lande till yrket och en tredje, som d$, hette Baker, hvilket namn han 
förändrade till Clark, också köpman, fast han f allerade vid samma tid 
och begaf sig in till Chicago. 

Detta var blott en början till den lilla svenska koloni staden 
nu eger. 1852 mottog St. Charles flera hundra direkt från fädernes- 
landet anländande landsmän. Desse voro alla godt ehuru fattigt folk 
och skulle utan tvifvel hafva varit en värderik tillökning för det unga 
uppåtsträfvande samhället, om ej en oinbjuden elak gäst hade smugit 
sig med i deras sällskap. Denne gäst var den hemska sjukdomen koleran, 
som hade utbrutit å fartyget och följt emigranterna hela vägen från 
New York. Hade de vid ankomsten till St. C. haft tillfälle att iakttaga 
alla nödiga försigtighetsmått, såsom att bo rent och rymligt m. m., så 
hade måhända icke fara förestått. Men olyckligtvis hade platsen icke 
många hus att bjuda på, och till följd häraf ägde de nyanlände att packa 
sig tillsammans i små osunda kyffen, de der tjenade som förträffliga 
drifhus åt det medförda kolera-fröet. Sjukdomen utbröt strax efter 
folkets ankomst. Det första fallet förmärktes den 3 Juli 1852 öster om 
floden. Den anfallne var en mansperson, och en irländsk doktor vid 
namn Crawford anlitades. Denne insåg genast att smittan hade införts 
med desse emigranter, hvarför han visligt nog rådde dem till att så fort 
som möjligt skingra sig, på det farsoten ej skulle få tillfälle att anställa 
några större härjningar. Men rådet iakttogs icke. Istället togo ett 
dussin af svenskarne sin tillflykt i en öfvergifven tunnbindareverkstad, 
hvilken i och med detsamma förvandlades till ett kolerasjukhus, enär de 
alla insjuknade. De andra husen hvari de nykomne bodde drabbades af 
samma öde, och de ende som för en hel veckas tid stodo natt och dag 
vid de sjukes läger voro doktor Crawford och en frivillig sjuksköterska. 
Under tiden hade smittan spridt sig och angripit fem gamle St. Charles- 

XIII 



194 

borgare, hvilka alla dogo, medan dubbelt så många svenskar hade afli- 
dit. Detta manade platsens invånare att vidtaga systematiska åtgärder 
för sjukdomens hämmande. Flera fruntimmer erbjödo sig frivilligt att 
taga vård om de sjuka och förse dem med allt nödigt, på samma gång 
som myndigheterna gingo i författning om inrättandet af ett lämpligt 
lazarett. Ett sådant bygdes i hast af bräder å en vacker och frisk plats 
i skogen, norr utom staden vid Aldrich Place. Här gjordes allt som 
kunde göras att lindra de lidande och hämma pestens framfart. Emel- 
lertid upphörde den icke innan 75 personer — deribland den uppoffrande 
sjuksköterskan — hade bortryckts; helt visst skulle dubbelt så många 
hafva dött, om ej St. Charles-bornas omtanka och hjelpsamhet trädt så 
vackert emellan. I Kane countys historia läses om en stor, kraftfullt 
bygd svensk emigrant af omk. 50 års ålder, som, ehuru angripen af 
koleran, icke ville mottaga någon mensklig hjelp vare sig i form af me- 
dicin eller vård, utan förlitade han sig helt och hållet på försynens och 
vattnets makt. Sträckande händerna bedjande emot himlen nedsteg 
han i floden, men bortrycktes af strömmen, ur hvars hvirfvel han räd- 
dades med lifvet, men endast för att några ögonblick senare dö af 
koleran. 

Anderson omtalar att äfven i så pröfvande tider som dessa voro, 
kunde svenskens nationallyte icke förneka sig. En af sällskapet kunde 
nämligen icke med godt hjerta åse huru amerikanarne drogo försorg om 
de nykomne; han omtalade derför att hans landsmän icke voro på långt 
när medelliösa;de hade penningar, mente han, och borde betala den und- 
fådda hjelpen. Men St. Charles amerikanare brydde sig icke om vinkeri. 
De svarade att svenskarne voro hjertligen välkomna till hvad de erhållit 
och att, om de ägde några penningar, dessa nog kommo dem väl till 
pass vid det stundande försöket att grundlägga ett hem i den nya verl- 
den. Hvilken kontrast i tänkesätt ! Och hvilken kontrast emellan 
dessa menniskors uppförande och det, hvarmed Milwaukees myndig- 
heter mötte Bishop-Hill-kolonister, som hamnade der 1850 ! 

Bland St. Charles tidigaste svenska nybyggare var en skomakare 
som hette Bowman. Han tjenstgjorde i unionsarmén under kriget, men 
har sedan dess aflidit. Enkan bor ännu qvar på platsen och hans styf- 
son, P. G-. Bowman, drifver viktualieh andel i Chicago. Utom denne, B, 
och J. Sannquist, hvilken återfinnes i St. C, vet man icke mycket om de 
första pioniererne; många af dem hafva dött och andra flyttat undan. 
Ett mindre sällskap anlände 1853. Deribland var Peter Lundgren från 
Bottnaryd i Jönköpings län. Han bor ännu qvar här och har en son, 
som varit expedit hos handlanden L. C. Ward de sista 15 åren. John 
Carlson från Askeryd i samma län kom samma år i sällskap med Peter 
Lundquist, nu bosatt i Rockford; Carlson eger anställning hos nyss- 
nämnde Ward. Fredrik Peterson och August Nord tillhörde äfven 



195 

detta års svenska insatts i St. Charles, och af dem fins N. qvar på plat- 
sen, men P. har farit vesterut och är nu i Nebraska. Stadens hela 
svenska befolkning består af omk.25 familjer, hvailks manliga medlem- 
mar finna sysselsättning i fabrikerna. Alla ega små nätta hem. Peter 
Carlson som varit' här sedan 1871, är den ende svenske affärsmannen; 
han eger skohandel. 

Utom staden träffar man å alla håll svenska jordbrukare, de der be- 
sitta små hemman, bestående af från 20 till 100 acres. 



STADEN GENEVA 

ligger i townshipet med samma namn, endast två mil från Batavia och 
lika långt från St. Charles. Dess gator äro bättre utlagda än andra 
småstäders i Kane county och dess hus, af hvilka många utgöra hem 
för i Chicago sysselsatte affärsmän, äro väl bygda, ej så få riktigt ele- 
ganta. Några smärre fabriker drifvas här af det vattenfall den förbi- 
flytande Foxfloden förlänar. 

Geneva uppkom ungefär samtidigt med sina närmaste grannar, 
Batavia och St. Charles. Ett antal från de östligare staterna ankomna 
emigranter hade slagit sig ner å platsen 1836 och året derpå den 8 Maj 
gingo de i författning om anläggning af en stad, om man nu så skall 
kalla det lilla samhället. Genevas första och derför nu äldsta "infödin- 
gar" äro James Akin, som såg dagen för första gången 1836, och Mar- 
garetha Herrington, hvilken föddes något senare samma år. Det första 
"court 1 '- eller rådhuset fulländades 1837. Det bestod af en enkel trä- 
bygnad, hvilken fick tjenstgöra till 1844, då ett vackrare rättvisans tem- 
pel uppfördes till en kostnad af $800; men detta har senare gifvit vika 
för ett verk, som kostat $125,000. Öfver Foxfloden bygdes 1836 en bro, 
som ej långt derefter följde andra bryggors exempel: den försvann en 
vacker natt, och så hafva många andra sedan dess gjort; men 1869 full- 
ändades en, som man antager vara stark nog att emotstå strömmen. 
Den kostade $16,000. Genevas befolkning är 2,000, af hvilka omkring 

300 äro 

Svenskar. 

År 1854 funnos följande landsmän härstädes : G. Lindgren och Sa- 
muel Peterson, hvilka nu bo i Aurora; John Ry ström, nu i Oregon, 
Winnebago co.; Göran Svenson, nu i staden De Kalb; Gustaf Peterson, 
nu i Chicago: B. Kindblad och A. P. Anderson, båda nu i Batavia; Ju- 
lius Esping, nu i Kansas; John Lindström, nu i Paxton; Carl Samuel- 
son och Sven Anderson, båda f. n. i Elgin; Erickson, nu i Watertown, 
Wis.; C. P. Grönberg, som sedan dött i sistnämnda plats; Jonas M. Pe- 



196 

terson, h vilken flyttat till Galesburg, der han aflidit, och Olof Svenson, 
hvilken hänsofvit på platsen. 

John Peterson från Gällaryd i Småland är nu den äldste svensken 
i Geneva, Hans amerikanska historia är i korthet denna: Han an- 
kom som emigrant till Chicago 1854 och stannade en tid i staden, uppe- 
hållande sig med arbete i skomakareyrket. Han bodde då tillsammans 
med Jan Jonson å Wellsgatan. 1856 begaf han sig till Geneva, der han 
genast började skomakarerörelse för egen räkning, fortsättande dermed 
sju år, hvarunder han delade tiden emellan Geneva och St. Charles, der 
han hade upprättat branchrörelse. Slutligen föll det honom in att öt- 
vergifva detta yrke och välja ett annat. Han vardt då ur- och klock- 
reparerare samt juvelerare och har tagit sig väl fram dermed de senaste 
12 åren. Hans broder, Chas. J. Peterson, är nu en af platsens förnäm- 
sta skohandlare; S. J. Peterson handlar med färdiggjorda kläder; Gust. 
Landborg har varit Genevas bästa smed de senaste 15 åren; i målare- 
yrket träffas den gamle pionieren And. Ry ström; som vagnmakare mär- 
kas N. O. Löfbom och Jan Rydsjö. De flesta af de öfrige arbeta i fa- 
brikerna, och med undantag af blott ett hälft dussin familjer hafva de 
alla egna goda hem. Men alla åtnjuta allmänt rykte och förtroende 
såsom förträffliga medborgare. 

Kyrkor. 

Genevas svenska lutherska kyrka var bygd i St. Charles 1852 och 
var den 6te i ordningen inom Illinois, men enär svenskarne derstädes 
snart nog skingrade sig åt olika håll och emedan Geneva ägde ett mera 
centralt läge för ortens svenskar, blef kyrkan flyttad dit år 1855. Er- 
land Carlson, som var församlingens förste pastor, efterträddes 1862 af 
pastor Cederstam, som nu förestår forsamlingen i Cokato, Minn., och 
hvilken i sin ordning efterträddes af C. O. Lindell, som 1874 lemnade 
rum för C. H. Södergren, församlingens närvarande herde. S. är född 
i Näs å Gottland den 15 Nov. 1840; utv. 1868 och prestvigdes i Chisago 
Lake den 11 Juni 1871. Den nu begagnade kyrkan var i förstone ett 
u court"-hus, men har undergått åtskilliga förändringar hvilka gjort den 
till ett rätt vackert och ändamålsenligt tempel, värderadt till $3,000. 
Kommunikanternas antal är 300, de der representera 452 personer. 

Den svenska metodistförsamlingen bildades 1866 med 16 medlem- 
mar, men nedgick till blott 3. Men 1872 ombildades densamma och 
intog då 40 nya medlemmar. Den har en egen kyrka, värd $2,500, och 
James Wigren är den närvarande pastorn. Före honom hafva Albert 
Erickson, Aug. Wigren och S. B. Newman tjenstgjort vid densamma. 



197 
STADEN BATAVIA 

i townshipet med samma namn och två mil från Geneva samt sju mil 
från Aurora eger ett vackert läge och genomfiytes af Foxfloden. Den 
anlades å den ena sidan om floden 1837 och å den andra 1844, sedan en 
subskriberad bro först hade förenat de båda stränderna. Denna bro 
varade dock icke längre än till dess att en stark vårflod kom och tog 
den med på sin brusande färd. Den bro, som nu finnes bygdes för 
$9,000 1857 och är beräknad att motstå Foxflodens starkaste påtryck- 
ning. 

Batavias aldra första nybyggare var Christopher Payne, som an- 
lände sommaren 1833, Efter honom kommo genast ett antal andra. 
En skola blef följaktligen inrättad redan året derpå och samtidigt öpp- 
nades en handelsbod. Detta utgjorde den goda början till en rätt bety- 
dande fabriksstad med 3,000 invånare, ett stort antal bildande inrätt- 
ningar, kyrkor och andra anstalter, allt hvilket frammanats, så att säga, 
utaf de ypperliga vattenfallen, hvaraf folket vetat att draga all möjlig 
nytta. 

Batavias Svenskae 

äga i A. P. Anderson från Möne socken i Elfsborgs län en af sina tidi- 
gaste föregångare. Denne A. var en af Genevas första svenskar, men 
flyttade derifrån till B. 1854 och har de senaste 16 åren varit sin egen i 
skräddareyrket, genom hvilket han lyckats samla en liten förmögenhet, 
egande bland annat en vacker af sten uppförd butiksbygnad. Före An- 
derson funnos i B. ett litet antal andra svenskar, hvilka voro sysselsatta 
med att afverka skog för ett jernbanbolag. Straxt efter honom kom en 
halländning vid namn Aug. Anderson, hvilken f. n. uppehåller sig i De 
Kalb. Något senare sällade sig gjutaren Gustaf Svenson till de redan 
nämnde. Denne är ännu qvar och har utmärkt sig genom inrättandet 
af ett slags jernstaket (iron fence) som lär röna mycken efterfrågan i de 
de vestra staterna. 

Mängden af de svenskar, som i dag bygga och bo i Batavia, ankom 
för ungefär 12 år sedan, då här fans lätt tillgång på lönande arbete i 
de straxt utanför staden belägna gråstensbrotten. Sedan dess hafva de 
kommit så småningom utgöra nu minst 600 personer, af hvilka dock 
några äro bosatta å landet i närheten, der de ega farmar af från 20 till 
80 acres i storlek. Af de inom staden boende hafva många genom 
skicklighet i sina handtverk och redbarhet vunnit goda anställningar i 
fabrikerna. A. Redberg t. ex. är förman i Newtons vagnsfabrik och 
Gust. Hultqvist har en likadan befattning i en stor maskinverkstad. 
Bröderna John och Charles Nordin började för egen räkning 1876 ett 
gjuteri, hvilken rörelse gått så väl, att den nu skänker stadig sysselsätt- 



198 
ning åt åtta arbetare utom egarne. Tillverkningarne bestå till största 
delen af värmeapparater, som afsättas i Chicago. Dessa bröder äro från 
Nottebäck i Kronobergs län och ha varit i Batavia, den ene sedan 1871, 
den andre sedan 1874. Charles Grönlund drifver rörelse med viktualie- 
varor och lärftskram. 

Upp till 1872 hade Batavias svenska lutheraner tillhört församlin- 
gen i Geneva, men nämnda år utgingo 52 medlemmar derur och bil- 
dade en egen församling i B. Stadens gamla skolhus, som var af sten, 
inköptes och adapterades till kyrka, hvars värde nu uppskattas till $,300. 
C. O. Lindell predikade der i början hvarannan söndag. Sedan vardt 
pastor J. Ternstedt stadigt anstäld, men sedan hans affly ttning till Min- 
neapolis, har past. G. A. Ekeberg från Auroras församling tjenstgjort 
hvarannan söndag. Medlemmarnes antal är 100. 

1870 började pastor Aug. Wigren, som dog i Sverge 1873, att pre- 
dika metodismen härstädes och lyckades härigenom att bilda en liten 
församling, bestående af John Benson, G. Hultqvist, John Nordin, An- 
ton Lindberg och John Anderson, samt Aug. Peterson, hvilken nu bor 
i Nebraska, och' C. Anderson, som är död. En liten kyrka bygdes 1872 
och den närvarande pastorn är James Wigren. 

Missionsvännerna ha äfven fått fotfäste i Batavia. De började sin 
rörelse 1870 och bygde 1876 ett gudstjensthus, hvari pastor J. N. Sann- 
gren i början predikade, men på senare tiden har ingen varit vid den 
lilla församlingen anstäld. 



STADEN AURORA. 

Trettio åtta mil sydvest från Chicago ligger denna stad, som är en 
af statens både vackraste och vigtigaste. Genom densamma flyter Fox- 
floden, öfver hvilken en väldig bro är slagen för den härstädes fram- 
strykande Chicago — Burlington — Quincy-jernbanan. Denna banas bo- 
lag har här äfven sina förnämsta verkstäder, hvilka upptaga 40 acres 
mark, och i dessa "shops" finnas stadigt anstälda 1,200 arbetare, ibland 
hvilka månadtligen utbetalas $100,000 i löner. Auroras ålder är 46 år. Den 
anlades 1834, hvilket år Joseph McCarty bosatte sig å ett stycke land 
öster om floden, der man påföljande år började uppmäta och indela mar- 
ken i stadstomter samt utlägga gator. Sedan växte samhället i likhet 
med alla andra nya samhällen hufvudsakligen genom invandring från 
andra orter. Den blef dock icke inkorporerad stad förrän 1837 ; dess 
närvarande invånareantal är 13,000. För öfrigt må om Aurora sägas 
att den är välbygd, har flera stora fabriker, gasverk och vattenledning, 
ypperliga skolor samt ett seminarium för fruntimmer. 



199 

Des Svenska Befolkningen 

är ej stor; man kan antaga att landsmännens antal ej öfverstiger 250. 
De äldste utaf dessa äro: W. Walin (skåning), Emanuel Lind från Jön- 
köpings län, C. F. De Bad från Kristala, Småland och Sven Felt från 
Jönköpings län. Denna lilla skara ankom till A. före 1857, oeh med 
undantag af Lind, som afled 1860, lefva de alla, hafva familjer och ega 
anställningar i jernväsbolagets verkstäder. Linds enka bor ännu qvar 
jemte sina tvänne döttrar. 

Samuel Rydström från Gäliaryd i Sverige kom till Amerika 1854. 
uppehöll sig ett år i Chicago, två i Geneva, och bosatte sig i Aurora 
1857. De seaste 17 åren har han varit oafbrutet sysselsatt såsom fin- 
snickare i jernvägsbolagets kupé-verkstäder och der förvårfvat sig namn 
såsom en af ortens skickligaste handtverkare, medan hans son, Frank, 
som är målare hos Hoyt & Bros., vunnit en lika stor skicklighet i sitt 
yrke. Jemte Rydström d. ä. finnas i samma verkstad 30 andra svenskar. 
Den öfriga delen af Auroras svenskar sysselsätta sig med litet afhvarje. 
Den ende, som drifver egna affärer är John Larson, h vilken har en större 
plåtslagareverkstad. 

En svensk församling (luthersk) bildades 1869 och betjenades först 
af pastor A. Edgren, nu i Paxton, sedan af J. Ternstedt, dernäst af G. 
A. Ekeberg, som nu är anstäld. E. är från Floby i Westergöthland, 
der han föddes i April 1850, utvandrade 1868 och prestvigdes i James- 
town den 26 Juni 1876. För sju år sedan inköpte församlingen en pres- 
byteriansk kyrka, som reparerats, så att den nu värderas till $2,500. 
Medlemskapet är 60 och lika många barn bevista söndagsskolan, hvil- 
ken förestås af O. J. Lindholm. 



STADEN ELGIN. 

ligger i Kane countys nordöstra hörn, längs Chicago — Northwestern- 
banans s. k. "Galena-Branch". Det township, hvari staden är belägen, 
bär samma namn och har vunnit ett visst anseende för sina storartade 
mejerier. Inom området finnas ej mindre än 12,000 kor, hvilka förse Chi- 
cago med ett enormt mjölkförråd samt den allmänna marknaden med 
2 mil], ost och 550,000 skålpund smör om året. 

Platsen daterar sin uppkomst från samma tid som de öfriga stä- 
derna i Kane, d. v. s. 1835. Detta år var det som James T. Gifford, 
skotte till börden, gaf stället sitt namn. Nästa år i ordningen bygdes 
ett skolhus, hölls ett politiskt val och firades en fjerde Juli-fest. Året 
derpå (1837) upprättades ett postkontor och vidtogos andra åtgärder för 



200 

påskyndandet af samhällets utveckling, deribland en bro öfver Fox-flo- 
den, hvilken, i likhet med Kane countys andra broar, ansåg sig böra 
taga afsked ur tjensten efter några år, då den 1847 i vårglädjen följde 
den frigjorda böljans lopp emot hafvet. En annan bygdes, men äfven 
denna drogs af strömmen till andra nejder. 1866 kom den tredje till 
stånd, men ramlade under tyngden af en oxdrift kort derpå. Hon efter- 
träddes 1869 af en jernbrygga, ämnad att bestå alla möjliga prof, dock 
kunde icke heller den emotstå begäret att likna sina föregångare, hvar- 
för den brast den 7 Juli 1869, och nu bygdes en efter ett splitter nytt 
mönster och tycks vara bastant nog för alla praktiska ändamål. Staden 
är en af statens lifligaste i kommersielt hänseende, har åtskilliga storar- 
tade inrättningar och cirka 13,000 invånare. Det är här, som de verlds- 
beryktade Elgin-uren tillverkas. I fabriken sysselsättas ständigt 600 
personer, af hvilka halfva antalet är fruntimmer, och ett ungefärligt 
begrepp om den skala, hvarå tillverkningen ledes får man genom under- 
rättelsen, att 125,000 fulländade ur utgått derifrån på de senaste 5 åren. 

Mjölkkondenseringsinrättningen är också ett af Elgins märkvärda 
företag ; den skötes af 60 personer. 

En mil utom staden ligger den stora asylen för vansinninga, upp- 
tagande för sin räkning 510 acres, hvilken mark användes för alstring 
af de produkter, anstalten för sitt bestånd behöfver. Bygnadens höjd 
är, med flyglarne inberäknade, 1,086 fot och höjd fyra våningar, inde- 
lade i 24 "wards" eller serskildta afdelningar, alla försedda med moderna 
inrättningar för patienternas komfort., I asylen kunna 500 personer 
betjenas. ) 

Om Svenskämne i Elgin 

är icke mycket mer att säga än hvad som sagts om de öfriga småstä- 
derna i Kane county. De äro för det förstft få och hafva dessutom täm- 
ligen väl inf örlifvats med de andra samhällselementerna, hvadan de icke 
ega någon intressantare historia. I C. Gustafson finner man en af sta- 
dens äldste svenskar. Denne, som är från Hult socken i Jönköpings 
län, utvandrade 1851.- Chicago var hans liksom de flestas första uppe- 
hållsort. Dock icke för någon längre tid, ty han begaf sig vesterut på- 
följande år. Han valde då Elgin till fält för sin verksamhet och har 
bott här alltsedan dess, sysselsatt i skräddareyrket. Han är nu 72 år 
gammal. Han var således öfver 50 år, då inbördeskriget bröt ut. Det 
oaktadt ingick han i Unionens tjenst och vardt sårad i slaget vid Pitts- 
burgh Landing, men icke värre än att han, efter entledigandet ur tjen- 
sten, kunde återgå till sitt fredliga yrke, det han ännu följer. ■ 

Före G. funnos i Elgin ett par eller tre andaa svenska familjer, men 
de afflyttade kort efter hans ankomst ; hvilka de voro eller hvarthän de 
begåfvo sig, vet han icke. 1862 fick G. i John Anderson från Borås en 



201 

landsman att umgås med. Denne bor här ännu och har törvärfvat sin 
egendom såväl i staden som på landet. Carl Samuelson från Ulrice- 
hamn, hvilkens första uppehållsort var Geneva, hvarest han bodde från 
1852 till 1870, flyttade sistnämnda år till Elgin, der han nu sköter en 
skohandelsaflär. Någon större svensk invandring till Elgin har aldrig 
egt rum. En och annan landsman har under årens lopp letat sin väg 
hit och alltid förmått någon annan att senare följa sig. På detta sätt 
hafva 50 familjer eller deromkring samlats. Likväl bo nu ej alla dessa 
i städer, utan några på landet, der de äga och sköta smärre jordegendo- 
mar, medan de i staden boende uppehålla sig genom arbete i fabrikerna. 
Ekonomiska bekymmer äfo för dem okända. De sitta i sina egna nätta 
hem och förkofra sig ständigt. Ett par af dem ha upprättat egna affä- 
rer. Bröderne Lethin ega en större skräddarerörelse, och And. Magni 
från Wing, Kronobergs län, har det senaste årtiondet varit husbyggare. 

År 1870 bildades af sju familjer en luthersk församling, h vilken kort 
derpå inköpte en förut bygd kyrka. Den har sedan dess vuxit till 68 
medlemmar, men har f. n. ingen pastor. 

Ur Kane countys historia återgifva vi till slut följande rörande 
svenskarne derstädes: 

Emellan åren 1853 — 5 ankom flertalet af de svenskar, som nu bo 
inom countiets gränser. Eben Danford var då som brådast sysselsatt 
med tillverkningen af sina skörde- och slåttermaskiner i Geneva, hvarest 
några af de nyanlände främlingarne slogo sig ner. Ej så få valde till 
sin nya hemvist St. Charles-trakten, hvars skogsland de inköpte i smärre 
partier, dem de derpå afrödjde och uppodlade till fruktbärande farmar, 
hvarå de nu sitta i små lugna hem. De hafva hela tiden varit utmärkta 
borgare och förträffliga handtverkare, hvilket Elgins urfabrik, Auroras 
jernvägsverkstäder och andra större etablissement inom countiet kunna 
bevisa. Ibland de mera bemärkta är C. P. Grönberg, skördemaskin- 
uppfinnaren, B. Kindblad, som kan göra allt, ifrån en fin synål till en 
elektrisk maskin eller ett piano, Peterson, den skicklige urmakaren, 
Rydström, den lika konstfärdige vagnmakaren och en annan i Geneva 
boende Peterson, känd för sin skicklighet i skomakareyrket, m. fl. Ett 
vackert exempel på, h var till flit och duglighet leda, har man i A. P. An- 
derson i Batavia, som för några få år sedan var en fattig skrädderiar- 
betare, men i dag egare af ett så prydligt och dyrbart stenhus, som fins 
i hela staden, annan egendom att förtiga. Vidare kan nämnas Andrew 
Nyström, fordom en af Genevas styresmän, samt Landberg, den popu- 
läre smeden. 

Svenskarne äro allestädes bemärkte för sin flit och sparsamhet, sin 
yrkesskicklighet och sin pålitlighet. Flickorna göra sig omtyckta för 
sin nätthet och renlighet i husen, och många af dem hafva blifvit så 
amerikaniserade, att de gift sig med yankees, på så sätt blandande sitt 



202 

blod med den äkta Bunker Hill-varan. De voro, dessa svenskar, i bör- 
jan starka anhängare af lutheranisraen och försummade aldrig att inbe- 
tala sina kyrkskatter med en punktlighet, som skulle ha kommit en 
vanlig skatteindrifvares anlete att stråla af glädje. 

Svenskarnes hela antal i Kane torde vara 2,000. Af dem äro minst 
400 röstberättigade, de der alla ständigt och af ärlig öfvertygelse vote- 
rat för den republikanska sidan. Likväl har ingen innehaft något coun- 
ty-embete, och blott ett par ha beklädt town-embeten. 




DE KALB COUNTY, 

som ligger straxt vester om Kane, har fått sitt namn efter baron John 
De Kalb från Elsas, som vid det amerikanska revolutionskrigets utbrott 
tog afsked ur den franska armén, der han var general, för att biträda 
amerikanarne i deras frihetskamp mot engelsmännen. Han föll i sla- 
get vid Camden i spetsen för sina trapper, genomstungen af 11 bajonet- 
ter och med följande ord på läpparne: "jag dör den död jag alltid ön- 
skat mig — soldatens död i striden för menniskans rätt, och ehuru jag 
icke strider mera i denna verld, hoppas jag dock att jag ännu skall 
kunna tjena frihetens sak." Betydelsefulla ord för den, som förstår dem. 

Landet i De Kalb county vardt ej ledigt för nybyggare förr än 1843 
på grund deraf, att det utgjorde en s. k. "indian reservation 1 '. Men 
landsökare hade likväl infunnit sig å området 1835 och redan då börjat 
taga kläm. Men att försvara sin rätt till dessa egendomar var icke så 
lätt utan någon förordning, som kunde förklara den för laga fång. Ny- 
byggarne bildade derför ett sorts skyddsförbund emot de "claim jum- 
pers", som uppehöllo sig i trakten, lurande på rof. Gräl och slagsmål 
hörde till ordningen för dagen, medan detta skede varade, och när la- 
gen omsider trädde emellan för att återställa fred, uppstodo ändlösa 
rättegångsmål. 

Under countiets tidigaste dagar fans en välorganiserad och vidt 
spridd tjufliga, hvilken molesterade invan arne å en större landsträcka. 
Att freda sig för densamma var ett vanskligt verk. Nästanhardt omöjligt 
var det att få behålla en häst, ty sådana djur jemte sadlar och andra lätt 
flyttbara saker voro mycket efterfrågade varor. Starka stalldörrar med 
bommar och dubbellås voro nödvändiga försigtighetsmått för den, som 
icke ville finna spiltan tom någon vacker morgon. Till yttermera visso 
lade sig farmaren väl beväpnad i stallet och posterade ett par arga hun- 
dar utanför. Så stor var den allmänna osäkerheten under detta skräck- 
välde, att hvarje familj nödgades under 4 års tid hålla en till tänderna be- 
väpnad väktare utanför huset om nätterna. Att återtaga det stulna 
lyckades mycket sällan och att ertappa bofvarne aldrig. Brodies Grove, 
belägen nära byn Dement, var de kringströfvande tjufvarnes stamhåll. 

När omsider detta sakernas tillstånd blef outhärdligt, förenade sig 
nybyggarne till en "lynch-liga", hvars uppgift var att utan par. 
don summariskt bestraffa hvarje skurk som genom vigilans komme att 
falla i dess händer. Men ligans kapten hade ej förr blifvit dertill ut- 

203 



204 

nämnd, innan hans egendom en natt lades i aska, hvarefter han på ano- 
nymt sätt underrättades, att det vore med hans vältärd förenligt, att 
han genast afsade sig befälet. Han tog vinken ad notam och efterträd- 
des af en annan, hvilken snart efter inträdet i tjensten lönmördades. 
Men dessa händelser tjenade endast till att gjuta olja på hatets brand; 
nybyggarne blefvo desperate och gingo till verket med en kraft, som på 
mycket kort tid gjorde slut på nidingsdåden, ehuru det dock antages, 
att oskyldigt blod äfven fick flyta, innan den siste banditen låg slagen 
eller hade flytt undan vreden. 

Genom en legislatur-akt vardt De Kalb county 1837. Tre år innan 
hade det 1,697 invånare, 1850 hade antalet stigit till 7,540 och så årti- 
onde efter s årtionde, till dess att folkmängden nu är närmare 30,000. 
Inom området finnas två af många svenskar bebodda städer. Den ena af 
dessa är 



SYCAMORE. 



Hit kom 1835 Lysander Darling såsom sökande efter en passande 
plats för hem och härd. En norsk doktor vid namn Norbo hitanlände 
samma år och valde såsom kläm ett stycke skogbevuxen mark, som än 
i dag kallas "Norwegian Grove". En fransman infann sig samtidigt, 
och efter honom har en annan liten landsträcka fåtfnamnet "Chartress 
Grove". Ett år senare tog ett i New York bildadt landbolag ett om- 
råde af 2 qvadratmils yta i besittning, hvilket område sträckte sig från 
M. Stecks farm i norr till den södra town-gränsen. Samma bolag ut- 
lade byn, bygde en fördämning i Kishwaukee-floden, som flyter genom 
ängden, och uppförde en qvarn. 

Det gamla Sycamore, beläget norr om nyssnämnda lilla vattendrag, 
bestod af blott tre stockhyddor. Längre kom man ej med byggandet 
der, emedan läget var osundt. Det Sycamore, som nu är till, blef derför 
anlagdt på en högländtare trakt, och det första härstädes bygda huset 
var kapten Eli Barneys och detsamma, som nu är Sycamores hotel. 
"Courthuset uppfördes 1839, och 1840 bestod den ödsliga lilla byn af ett 
dussin kulna menniskoboningar, strödda öfver en betydlig terräng, alla 
egande tillsammans blott en brunn för sina vattenbehof. Med dess till- 
växt gick det många år både illa och långsamt. 1848 bestod hela be- 
folkningen af 262 själar, och ej förrän 10 år senare fick platsen ett te- 
gelhus, hvilket var "Georges Block". Men 1859 hade ortens befolkning 
fulländat Sycamore — Courtland-jernbanan, bvilken händelse inledde ett 
nytt, lyckligare skede för staden, som till följd häraf sedan dess utveck- 
lats raskt, så att den nu är en af statens bättre småstäder med 5,000 
invånare. 



205 

SVENSKARNB 

i och omkring Sycamore kunna i antal icke understiga 1,000. Peter 
Johnson från Mjellby i Blekinge, And. Johnson från Skatelöf i Krono- 
bergs län och enkan Anna Carlson från samma del af Sverge, voro de 
tre första som här sökte sin utkomst. Detta var 1854. Endast P. John- 
son är ännu qvar; han eger och brukar en 100-acres farm i trakten- 
Ben andre Johnson har för länge sedan begifvit sig till Colorado, och 
Anna Carlson har rest hem till Sverge. Tre andra höra till de svenska 
pionierernas skara, nämligen Daniel och Sven Gustafson, båda välmå- 
ende jordbrukare, samt enkan Anna Anderson, hvilkens man dog i uni- 
onshärens tjenst under kriget. 

En af de mera framgångsfulle svenska jordbrukarne i trakten är 
Carl Carlson från Moheda i Kronobergs län. C, som med många an- 
lände till Sycamore för 11 år sedan, har å sektion 18 i Sycamore town- 
ship förvärfvat sig en fruktbar farm om 139 acres. Medlemmarne i det 
ganska vidsträckta svenska settlement, som omgif ver staden, stå sig alla 
förträffligt med sina små hemman, de der vexla i storlek från 40 till 130 
acres. Sycamore-borna lida heller ingen nöd. De hafva hela tiden haft 
lönande arbete i ett antal här belägna fabriker och derigenom lyckats 
att erhålla egna hem, och sedan man fått ett sådant tager man sig all- 
tid dubbelt bättre fram, än då man trälar under husvärdens piska. 

Det var i denna icke särdeles framstående del af staten Illinois som 
den sedan general vordne C. J. Stålbrand vistades, när kriget utbröt. 
Man fann honom då sysselsatt med kopiering af offentliga dokumenter 
i härvarande courthics. Militär från hjessan till fotabjellet och dertill 
modig samt längtande efter äf ventyr på ärans fält, gick han genast till 
verket att värf va ett artillerikompani, hvars kapten han blef ; för att 
kort deref ter befordras till artillerichef i Tennesee-armén. Han är nu 
bosatt i Beauford, staten Syd Karolina. — En annan Sycamore-svensk, 
som likväl tillhör de senare förstärkning ar ne, är Benjamin Nelson, 
hvilken på den korta tiden af 9 år som han tillbragt i staden, upphunnit 
en så aktad samhällsställning, att man valt honom till stadsskrifvare 
(City Clerk), hvilken befattning — den första en svensk erhållit i De 
Kalb connty — han sköter till allmän belåtenhet. — Fredrik Sannberg 
är Sycamores ende svenske afiärsman ; han har skohandel. Magnus 
Stroberg håller en restauration, och C. M. Peterson, som hitkom 1870, 
förestår Black & Co:s mjölqvarn. 

Salems församling (svensk-luthersk) stiftades 1870 och består nu af 
342 medlemmar. Dess kyrka, bygd 1872, är 32x50 i storlek och har ko- 
stat $3,000. Församlingen har äfven, liten som den är, låtit till en 
kostnad af $1,600 uppföra ett vackert pastorsboställe samt ett skolhus, 
som är värderadt till $300. Pastor A. Hult, som bildade församlingen, 



var dess förste föreståndare ; efter honom kom A. Nordgren, och efter 
denne S. Gr. Larson, hvilken tillträdde kallet den 1 Sept. 1878. Han är 
född i Ed, Kalmar län den 21 Juli 1833 ; utvandrade 1858 och prestvig- 
des i Galesburg 1861. Gift med Johanna Lagerström, med hvilken han 
har 8 barn. 



STADEN DE KALB 

ligger midt i De Kalb county i townshipet med samma namn. För ej 
längre sedan än 1850 utbjöds det land, hvarå staden står, för $1.25 pr. 
acre. 1853 bestod hela byn (den var ej annat då) af ett par skröpliga 
bodar, ett skröpligare värdshus och en liten smedja. Men ånghästen 
kom vid detta lag och införde ett nytt ljusare skede. Hus, och ganska 
goda sådana, började springa upp såsom genom trollslag; landtbor, som 
besökte platsen blott en gång i månaden, kände icke igen sig vid besö- 
ken — så stora och snabba voro förändringarne. Följden var att De 
Kalb räknade 557 invånare 1855, hvilket antal hade ökats till 2,500 år 
1879. Bland stadens företag märkes en fabrik för tillverkning af ett 
slag i vestern mycket vidsträckt användt jernstaket eller "barbed wire 
fence". 

De» förste Svensken 

i De Kalb var Jonas Olson. Han, som förr hade egt en farm 8 mil norr 
om Dixon, flyttade hit 1850 och efterföljdes snart af en broder samt 
tvänne unge män, söner af en prestman vid namn P. Bark. Af desse 
Olsöner, hvilka äro från Slätthög i Kronobergs län, bor den först an- 
komne qvar i De Kalb, men den senare har i ofver tjugo år idkat jord- 
bruk i närheten af Sterling, Illinois. 1853 hitkommo Nils Magnus 
Johnson, också från Slätthög och nu rik farmare fem mil vester utom 
staden ; Johan Johanson, från samma svenska ort och nu egare af tre 
vackra hemman om 220, 140 och 120 acres ; Jonas Johnson, äfven 
hau Slätthögbo, nu boende 5 mil sydvest från staden, har en bördig 
farm, samt John Olson från Hjortsberga socken i Kronobergs län, hvil- 
ken nu bor hos sin son i Malta. Alla desse kommo fattiga och arbetade 
de första åren hos amerikanska farmare. 

Till de senare anlände hör Göran Svenson från Ulricehamn. Han 
hamnade såsom emigrant i Chicago 1852, hvarifrån han efter 3 års vi- 
stelse derstädes for till Geneva, hvarest han en tid dref skomakarerörelse, 
och flyttade för 17 år sedan till De Kalb, der han hela tiden hållit sig 
vid samma yrke. Peter Monson från Wislanda i Småland kom 1854 
med hustru och 4 barn. M. var den förste svensk som bygde hus i De 
Kalb och bebodde detsamma till för 8 år sedan. Han afilvttade till Sa- 



207 

lina i Kansas 1879. Peter Jonhson (eller Jönsson) från Wislanda an- 
lände den 18 September 1854 och bygde året derpå det hus, hvari han 
ännu bor. Med honom kommo 11 andra personer, af hvilka några än- 
nu finnas på orten. De Kalbs svenska befolkning i dag kan anslås till 
250 eller möjligtvis 300, när de å landet boende inräknas. Alla befinna 
sig i sorgfria ekonomiska omständigheter, hvilket isynnerhet kan sägas 
om landtborna, de der äro ovanligt väl försigkomne. Ej långt från De 
Kalb ligga i skilda håll Malta och Roselie, inom hvilka byar eller towns 
ett fåtal svenskar uppehålla sig. I Malta har A. F. Engström bott 22 
år. Han är skomakare. Adolf Peterson är husbyggare. 

De Kalbs enda svenska kyrkoförsamling är luthersk och stiftades 
af pastor Erland Carlson 1859 ; kyrkan bygdes 1861. Medlemskapet är 
nu 420 och kommunikanternas antal 212. Pastor: C. J. Malmberg. 




WINNEBAGO COTJNTY. 

År 1833 började den stora Foxflod-dalen eller, rättare, dalarne 
att upptagas och bebyggas af från de östra staterna flyttande personer, 
såsom nämndt blifvit i de korta historikerna öfver De Kalb och Kane 
counties. Ett par år senare framträngde den sålunda igångsatta ut- 
vandringen längre vesterut och intog snart Rock-flodens område, d. v. s. 
Winnebago. En af de aldra tidigaste bland desse hvite Winnebago- 
män var Stephen Mack, hvilken bygde sig en liten koja vid Pecatonica- 
flodens mynning eller Birds Grove, hvilket namn platsen sedan erhöll. 
Denne Mack var uppfödd i Vermont och hade der erhållit god militä- 
risk bildning; men historien förtäljer att han sedermera försjönk i 
dryckenskapslasten och att hans fader skickade honom ut i den "vilda 
vestern" för att uppköpa pelsverk af indianerne. Afsigten härmed 
skulle hafva varit att hålla honom ifrån de elaka vanorna. Huru detta 
lyckades får man icke veta, men det synes att Mack blef mycket 
förtrogen med det nya lifvet härute, ty det dröjde icke många år innan 
han skänkte sin hand och sitt hjerta åt Ho-no-ne-gah, en indiansk flicka 
och dotter till en mäktig höfding. I detta äktenskap erhöll han 8 
barn : 4 af hvardera könet. Annalerna veta äfven att berätta, det ingen 
af dessa half-indianer stannade ibland den hvita rasen, utan följde 
Winnebago-stammen till dess nya uppehållsort i Minnesota, när de 
hvite gjorde dem marken i Roekflod-d.alen stridig. Man försökte att 
vid Rockfords seminarium uppfostra tvänne af Macks döttrar, men 
lyckades ej deri, emedan deras "sätt att vara" var för indianskt och 
deras förakt för kaukasisk bildning så djupt, att inga lärdomar förmådde 
omdana dem. Modren dog 1827. Mack omgifte sig då med en hvit 
qvinna, hvilken på alla sätt förbittrade hans lif, hvilket ändades 1829. 
Han begrofs nära sin första hustrus graf ej långt från den fläck, å 
hvilken han hade bygt sin pionierhydda. 

John Phelps, hvilken för några år sedan afled å Stilla hafskusten, 
omtalas härnäst såsom en af Winnebagos förste hvite män. 1834 kom 
Thatcher Blake den långa vägen från Maine för att söka sig ett hem 
härstädes. Detta var på den tiden en vansklig färd, emedan så få jern- 
vägar funnos. Blake egde att, dels till fots och dels kanaivis, först 
begif va sig till St. Louis, hvarifrån han med båt fullbordade resan uppåt 
Mississippi-floden till Gralena. Sedermera försökte han att medelst en 
kanot paddla sig genom de små strömmarne fram till Winnebago. På 
208 






209 



detta sätt ankom från tid till tid en och annan mera djerf person och 
och sedermera mindre sällskaper. År 1838 reste Wait Talcott med sin 
familj från Connecticut till Rockford, der han ännu lefver och är en af 
countiets högst aktade medborgare. Hans dotter Adeline, nu fru 
Ralph Emerson, var med på denna färd, hvilken varade flera veckor och 
skedde med en vanlig emigrantvagn . 

Området var då och förblef länge derefter hemvist för indianerne, 
men ännu finner man å Winnebagos mark många ting, som påminna 
om deras tid. Hit höra spjut, flintpilar och stenyxor m. m. Att desse 
tillhörde det högbyggande slägtet, framgår af de mounds eller kullar, 
som qvarstå såsom vältaliga vittnen om traktens "indian period". En 
hel grupp af dessa intressanta lemningar finnes å Rock-flodens stränder 
6 a 7 mil söder om staden Rockford, 

Winnebago (ordet betyder fiskätare) begränsas i öster af Boone, i 
vester af Stephenson och i söder af Ogle county samt i norr af Wiscon- 
sin. Det blef genom legislatur-akt förklaradt county 1836 och fick då sitt 
namn efter de indianer, hvilka voro dess urinnebyggare. Dess längd 
från öster till vester är 24 och bredd 22 mil; innehåller 550 sektioner 
eller qvadratmil. Skog af olika slag finnes i ymnighet, jordmånen är 
god och vattentillgången temligen riklig. Den förnämsta af floderna är 
Rockfloden, som är af Dalelfvens bredd på många ställen samt lika klar 
som den. Befolkningen torde uppgå till 50,000 själar, af hvilka 16,000 
bo i countiets förnämsta stad, som är 



ROCKFORD. 



Här finna vi en af Illinois' äldsta, största och mest försigkomna sven- 
ska samfund; men innan vi redogöra för dess uppkomst, anse vi oss böra 
lemna en någorlunda utförlig teckning af staden såsom ett helt. 

Rockford ligger 92 mil i vester från Chicago. Genom staden fram- 
flyter Rock-floden, öfver hvilken är slagen tre väldiga bryggor, en för 
allmän trafik och tvänne för de båda jernbanor, hvilka gå förbi platsen. 
Vid stadens södra ändpunkt bildar floden ett mäktigt vattenfall, som 
lemnar drifkraft åt ett par dussin ansenliga fabriker, de der äro af 
mångahanda slag, och hvarom vidare förekommer längre fram. Rock- 
fords centrum eller handelsdel är kompakt bygd och företer ett större 
antal eleganta butiker jemte ett "court"-hus (på svenska rådhusbygnad) 
som är ett litet mästerstycke i arkitektonisk konst. Men med dess 
historia är också förknippad en melankolisk händelse. Man hade den 
11 Maj 1877 hunnit bygnadens krön och var som bäst sysselsatt att 
fullända verket, då den på ett alltför klent underlag hvilande domen 

XIV 



210 

föll, dragande med sig till marken en betydlig del af de tjocka sten- 
murarne och, hvad som var det bedröfliga i saken, flere arbetare, af 
hvilka 4 a 5 krossades till döds, medan andra illa lemlästades. I sta- 
dens norra och södra delar hafva de välmående borgarne bygt sig 
intagande villor, omgifna af små lunder, och skåda omkring sig hvart 
man vill, finner man tecken af välstånd och trefnad. Öster om floden 
står emellan träden en ståtlig bygnad — Rockfords vidtberömda semi- 
narium, och norr derom reser sig en stor fabrik, som täflar med 
den i Elgin belägna och verldsberyktade i urtillverkningen. Öfver 
hela östsidan utbreder sig sedan en stor svensk koloni med tvänne så 
väl hvad storlek som arkitektur beträffar aktningsvärda svenska tempel, 
jemte andra större och ståtligare med amerikanska egare. Kyrkor ser 
man för öfrigt hvarthän man vänder ögat, hvarför Rockford icke för- 
gäfves kallas kyrkornas stad. Den sydvestsa delen är deremot skåde- 
platsen för den storartade industriverksamheten. Här möter ögat en 
en hel liten stad af fabriker, af hvilka särskildt må nämnas dem, som 
förse vestern med en del af sina skörde- och slåttermaskiner. Tusentals 
af dessa utgå årligen härifrån. Gasverk och vattenledning, ett stort 
offentligt bibliotek, ett hälft dussin tidningar och många bildande 
föreningar utgöra tillräckliga bevis för, att det är ett om upplysning 
och framåtskridande månt folk, som ger Rockford sitt lif och sin 
rörelse. 

Staden anlades 1834 af de personer, som då ankommo såsom 
pionierer till orten. Men förr än 1837 mäktade man icke bestå sig med 
postkontor. Dittills hade man hemtat sin post i Galen a eller Chicago. 
När omsider en postbärare anstäldes emellan sistnämde stad och Rock- 
ford, hände det att han kom utan nyckel till postväskan, hvarför han 
hade att återvända 92 mil efter den. Men nu har R. ett postkontor, som 
ger anställning åt 8 personer. Intressantare för läsaren än allt detta 
är likväl den del af Rockfords historia, som uteslutande angår 

Svenskarne. 

Deras antal i Rockford anslå de derstädes med förhållandena 
bekante till 3,500. Man har i medlemsantalet i den lutherska försam- 
lingen en god måttstock. Till kyrkan höra 875 kommunikanter, de der 
representera 1,465 personer. När härtill lägges metodisternas antal, 
som ej kan understiga 500, så har man närmare 2,000 gifna. De öfriga 
1,500 går det lätt att finna ibland de utom kyrkorna stående, och skulle 
så hända, att talet då ej blir fullt, har man en liten skara separatister 
att fylla det med. 

När John Nelson, den senare uppfinnaren af en sinnrik strump- 
stickningsmaskin, först uppträdde i Rockford, som var 1852, fann han 



211 

på stället några få svenska familjer, hvilka hade varit der blott en kort 
tid före honom. N., som då var en mycket ung man, tog icke så noga 
reda på, hvilka dessa voro, men han minnes, att bland de förutnämnde 
funnos Abraham Anderson med familj samt en ung man vid namn Clark 
(förmodligen densamme, som vi tidigare funnit i St. Charles och 
Chicago). Denne Anderson stannade icke länge, utan begaf sig till 
Minnesota, der han ännu torde finnas, om han är i lifvet. Nelson sjelf, 
som hade kommit från St. Charles, for efter några månaders vistelse i 
R., hvarest han icke fann lifvet så behagligt som han önskade, till Elgin, 
hvarifrån han på vårsidan 1853 reste in till Chicago och' uppehöll sig 
der ett år. År 1854 återvände han till Rockford, då i sällskap med 
Anders Johnson. Under hans bortovaro hade några landsmän ankom- 
mit, bland andra skräddaren C. J. Carlson med familj, nu bosatt några 
mil vester om staden, skräddaren P. Petterson med hustru och barn, 
Jonas Larson och hans hustru, en vid namn Lindgren (förnamnet 
okändt) och en person, som hette Lundbeck. Denne L. har för länge- 
sedan aflidit. Hans enka lefver emellertid ännu i R. och är den af alla 
välbekanta mrs. Jeffry, hvilket namn hon fick i sitt nya gifte med en 
engelsman. BÃ¥de Lundbeck och Lindgren dogo i Minnesota, dit de 
hade begifvit sig för att blifva ny odlare. Vidare funnos vid samma tid 
en yngling vid namn August Johnson, numeraen af stadens meraframstå- 
ende industriidkare eller densamma som utgör hälften af firman Erlander 
& Johnson, samt familjen John Sparf och Isak Peterson, skräddare till 
yrket och ännu i lifvet. Anders Johnson bor långt ned i Nya Mexiko. 

De flesta af dem voro från Vestergötland. John Nelson är från 
Kärråkra i denna provins, Carlson och Peterson från Ving och Jonas 
Larson från Olmstad i Småland, Isak Peterson från någon trakt i 
samma landskap och Lundbeck samt Lindgren från Vestergötland. 
Desse hade varit 6 månader på vägen från Sverige till Rockford, en 
färd, som nu anses öfver höfvan lång, när den sker på sex veckor. 

En annan större skara småländningar hade anländt 1852, men icke 
gjort något längre uppehåll, utan spridt sig åt olika håll, mest dock 
norrut till Minnesota. Många lära äfven ha aflidit i koleran, den de 
medförde. De voro alla mycket fattiga och förlägna, bodde illa, hade 
mycket litet att äta och åtnjöto föga vård, när sjukdomen drabbade 
dem. Ofvannämnde Clark, som är göteborgare och på något aflägsnare 
sätt beslägtad med författaren Viktor Rydberg, sysselsatte sig i stadens 
södra del med en liten handel af något slag. Om honom berättas, att 
han gjorde hvad han förmådde att lindra de nykomnes lidanden. Han 
sågs om dagarne gå fram och tillbaka på trottoaren utanför sin butik, 
vädjande till vandrarne att lägga en skärf åt de nödstälde i den utsträckta 
handen, den han också ibland fick full af guld- och silfvermynt. Ädla 
i sin hjelpsamhet voro äfven John Nelson och August Johnson, de der 



212 

voro de mest forsigkomne i språket och derföre oumbärlige såsom med- 
lande länkar emellan de behöfvande svenskarne och de gifvande 
amerikanarne. Om de senare fällas många enstämmiga vitsord för den 
gifmildhet och omtanka de visade i detta Rockfordsvenskarnes mörka- 
ste ögonblick. I och för att bereda de i farsoten insjuknade bästa 
möjliga vård, åsidosattes och inreddes till lasarett för dem ett gammalt 
skolhus, som stod der "the public square" nu finnes. Ehuru de blefvo 
noga tillsedde af såväl läkare som andra ädelmodiga menniskor, dogo 
likväl många under denna sorgliga tid. Bland de amerikanare, som 
lade sig särskildt ut för dem, namnes öfverste Marsch, h vilken inredde 
en honom tillhörig lada för deras beqvämlighet. På vintertiden för- 
svann sjukdomen och dermed började lifvet ljusna för litet hvar, ehuru det 
visserligen var med både mycket arbete och stor möda, som de förmådde 
att taga sig fram under de nya omständigheterna; men de stredo med 
mod, och många af dessa Rockfords första svenskar hafva for längesedan 
höjt sig till ekonomiskt välstånd. 

Hvad som i betydlig mån hjelpte till att göra kampen för tillvaron 
dräglig, var prisbilligheten på alla nödvändighetsartiklar. Dagspen- 
ningen var ej stor — 75 cts. i genomsnitt — men derf ör erhölls 
tillräckligt för en anspråkslös familjs behof. Kost för ungkarlar 
bestods för $1.50 i veckan och allt annat rättade sig derefter, bränvinet 
icke undantaget, ty den varan såldes för 25 cts. pr gallon. Det var 
således en riktigt gyllene tid för supare. Sådana funnos äfven bland 
de nykomne svenskarne. Så billigt pris på en så omtyckt vara 
kunde följaktligen icke annat än medföra små bacchi-fester, ehuru 
några svårare resultat icke omförmälas såsom en direkt följd af festan- 
det. Farligare var det amerikanska fläsket för de ännu icke acklimati- 
serade svenska matsmältningsorganen. Ett exempel kan förtjena att 
anföras. En något ålderstigen emigrant hade en dag varit ute och 
provianterat. Han hemkom med ett stort stycke fläsk, en stekpanna 
och ett godt leende på läpparne, från hvilka kommo orden : "'Nu ä' vi 
i Amerika, nu ska' vi la äta fläsk." Dessa voro de sista ord vår berät- 
tare hörde, ty morgonen derpå affördes mannen som koleralik till 
begrafninsplatsen. 

Åren 1854 — 5 gjorde många svenska utvandrare Rockford till sitt 
första mål, men de allra flesta begåfvo sig efter längre eller kortare up- 
pehåll till andra orter. Rockford har sålunda lik Chicago och några 
andra städer utgjort en gemensam samlingsplats för en del af de sven- 
ska emigranterna. De hafva här h vilat upp sig efter den tröttande re- 
san och derpå, när de varit nog bemedlade, sett sig om efter förmånliga 
jordbruksdistrikter. För det mesta ha de likväl af en nödvändighet 
tvungits att söka arbete på platsen. Derigenom ha de kommit i till- 
fälle att göra sig bekanta med språk och seder samt att samla ett litet 



213 
kapital, h varmed de i vestligare trakter sökt och — så hoppas vi — fun- 
nit en större lycka. 

1855 medförde till Rockford målaren O. Bergqvist och färgaren Gu- 
staf Berglund, båda vermländningar och, som vi förstå, varma vänner. 
Dessa båda ingingo uti ett slags bolag för bedrif vandet af den förres yrke 
och på så sätt, att O. B. skulle föra borsten och G. B. firmans talan, d. 
v. s. att den ene arbetade och den andre spekulerade. Detta gick icke i 
längden. Berglund slet sig ifrån Rockford snart nog och sökte bättre 
lycka i Minnesota, men Bergqvist stannade qvar och lefver ännu i goda 
omständigheter. En hattmakare vid namn And. Hedin och en skräd- 
dare som hette Edvard Wallborg, också vermländningar, funnos här 
samtidigt. Båda dessa följde Berglund till Minnesota och bosatte sig 
med honom i närheten af Norwegian Lake. Der trifdes de likvälicke. De- 
ras håg låg åt sydligare trakter, och för att komma dit utan att anlita 
kassan eller apostlahästarne allt för mycket, bygde de sig en liten båt, 
intogo ett tämligen duktigt proviantförråd, embarkerade och läto se- 
dan Mississippis vågor föra sig till staten Mississippis strand, en färd 
på några hundra mil. Der har Berglund gjort sin lycka. Han är bo- 
satt i Water Valley och drifver en större fabriksrörelse. Äfven 
Wallborg försökte att göra sin lycka derstädes, men blef, när kriget ut- 
bröt, konskriberad för rebellhären. Men med densamma ville han ha 
ingenting att göra, flydde derföre till Chicago, lät der tillfångataga sig 
af Carolina Samuelson, for sedan till Beloit i Wisconsin, dog der och 
fördes som lik till Rockford, i hvars begrafningsplats hans stoft nu hvi- 
lar. Hustrun och två barn lefva ännu i R. 

Många andra landsmän, ännu vid lif och i staden bosatta, anlände 
vid detta lag, såsom Gustaf Lundgren, A. P. Peterson, Peter Lindahl m. 
fl., samt åtskilliga, som dels afflyttat, dels dött. Af desse må nämnas 
Isak Lindgren, nu i Andover, Gustaf Scott, afflyttad till okänd ort, 
John Abrahamson, vistelseort obekant, Aug. Johnson, bosatt i Chicago, 
Adolf Anderson, som föll i ett af slagen under inbördeskriget, hvari 
många andra Rockford-svenskar utgingo och tjenade med heder. Vid 
samma tid eller kanske något tidigare kom ett sällskap vestgötar, bland 
hvilka var den i Feb. 1880 aflidne skomakare Peter Håkanson. Före 
honom hade likväl "Anders i Korsgården" från Timmelhed i Wester- 
göthland sällat sig till den lilla kolonien. Det första svenska bröllopet 
i Rockford var hans, och vår sagesman vill veta, att pastor Unionius 
for den 92 mil långa vägen från Chicago för att binda den äktenskap- 
liga knuten. Antagligt är att åtskilliga andra af de tidigast hit anlände 
svenskarne skulle vid en noggran undersökning återfinnas i staden; det 
har, som lätt inses, varit för oss omöjligt att uppspåra alla, så mycket 
mindre som dem vi träffat icke fört de ringaste anteckningar, utan för- 
lita sig helt och hållet på hvad de bevarat i minnet de 30 åren. 



214 

Af de senast nämnde är A. P. Peterson från Vadstenatrakten; han 
som är en af grundmedlemmarne i Metodistkyrkan, har arbetat sig upp 
tiil en ansvarsfull ställning i en af maskinfabrikerna; Lundgren, hvilken 
är från Småland, har detsamma och äfven han är en af de äldste meto- 
disterna; Lindahl har varit spanmålsmäklare de senaste 20 åren och be- 
traktades som Rockfords svenske kapitalist. Han är Kronobergare. 
En gammal man, Lars Holm från Ek i Timmelhed socken, Westergöt- 
land, bor här och bör i förening härmed nämnas såsom hörande, om ej 
till Rockfords, så dock statens äldste svenskar. Han bosatte sig i St. 
Charles 1852, men har på senaste året vistats här, hvarest två af hans 
söner uppehållit sig 17 a 18 år. Paret Holm (hustrun lefver än) har 4 
barn i lifvet, nämligen Andrew och Gustaf härstädes, båda familjefäder, 
John i New York och Mary, gift med Carl Lindström i Sioux Fall, Da- 
kota. Den yngste sonen, Jonas, offrade sig på adoptivlandets altare 
under kriget. Han föll vid 21 års ålder i striden vid Pea Ridge. Au- 
gust Lindblad, smed till yrket, har varit i staten sedan 1853, då han bo- 
satte sig i Geneva och i Rockford sedan 1865, vid hvilken tid han hem- 
kom trån de södra slagfälten, der han deltog i försvaret af unionen. 
Vid närmare granskning finna vi att John Erlander, nu en af stadens 
främste svenska affärsmän, har äran räknas till förposttruppen för den 
lilla svenska här, som nu bivuakerar å Rockflodens stränder härstädes. 

Emellan åren 1856 och 1866 kan man säga, att Rockfords svenska 
invandring var störst, ehuru landsmän fortforo att komma då och då i 
mindre sällskaper ända till 1873, sedan hvilket år jemförelsevis få 
ankommit. Många hafva deremot, som ofvan nämnts, utflyttat. Det 
oaktadt har den svenska kolonien icke blifvit mindre, enär de å platsen 
födde, de der alltid bibehålla det svenska namnet, jemte de nyanlände 
hållit antalet vid förr uppgifna siffra, eller 3,500. 

De svenska hemmen i Rockford äro talrika. Så snart man hunnit 
samla några hundra dollars och beslutat att qvarblifva på platsen, går 
man merendels i författning om inköp af en hustomt, hvarå snarast 
möjligt uppföres ett u frame"-hus eller af bräder och annat lätt virke 
uppförd bygnad, oftast två våningar högt. Tegel anlitas äfven, ehuru 
sällan. Omkring dessa hus finnas i ganska många fall en mängd 
vackra skuggträd och alltid en täppa, som förser familjen med många 
många för köket nödvändiga saker. Rockfords första svenska hus 
bygdes af John Nelson (strumpfabrikanten). 

Oaktadt landsmännen här äro så många och nästan alla republika- 
ner, ha de myckett sällan höjt några politiska anspråk, men alltid när 
så skett rönt starkt motstånd hos amerikanarne, hvilka, hvad denna ort 
beträffar, äro af den mening, att de offentliga embetena tillhöra dem och 
inga andra. Utom G, A, Salström, sojn är "supervisor" och Ryd- 



215 

berg, som varit tillsatt uppbördsman, har blott en annan, hvilkens 
namn vi glömt, innehaft några sysslor. 

FÖKENIK"GAR. 

Utom kyrkorna och de affärsföreningar eller, rättare, arbetarebo- 
lag, hvarom vi senare komma att tala, har Rockfords svenskar icke lyc- 
kats vidmakthålla något gemensamt företag, som blifvit påbörjadt. 
1866 stiftades af åtskilliga för nykterhetssaken nitiska personer en Good 
Templars-loge, som gick under efter ett års förlopp till följe af kyrkligt 
motstånd. Ett par år senare bildades en öppen förening, med uppgift 
att främja allmän upplysning m. m. Dess namn var Norden och An- 
drew Hollem dess president ; men äfven detta företag måste efter nå- 
gra år stryka flagg, emeda» kyrkorna voro manstarkare. Nordstjernan 
hette ett annat litet sällskap, som egde ett industrielt mål i sigte ; af- 
sigten var nämligen att genom månadtliga insatser samla ett litet kapi- 
tal och dermed grundlägga någon fabriksrörelse, Emellertid gick det 
ej så fort eller så väl som man ville, hvarför insatserna återgingo till 
sina egare och sällskapet upplöstes. Idén tycks dock hafva stannat i 
Rockford, ty staden eger nu 4 a 5 blomstrande bolag af det slag, som 
hägrade för Nordstjernans blickar. 

1878 grundades logen Skandia, hvilken står under *'The Ancient 
Order of United Workmen", en vidt spridd organisation, hvars egent- 
liga mål är att sörja för aflidne medlemmars enkor, ithy att hvarje så- 
dan erhåller två tusen dollars, hvilken summa anskaffas genom utskrif- 
ning af en dollar af hvarje ordensmedlem inom staten. Skandia är dock 
icke uteslutande svensk ; medlemmar af andra nationaliteter intagas 
der äfven och förhandlingarne föras på engelska. Hr C. A. Lundgren 
har varit dess M. W. (master workman). 

En begrafningsförening (The Scandinavian Cemetery Association) 
har nu existerat några år. Den eger straxt utom staden en af 11 aces 
bestående vacker begrafningsplats, hvari rum beredes för hvarje afsom- 
nad skandinav. Utom svenskarne fins dock på sin höjd ett dussin an- 
dra nordbor i Rochford. 



STÖRRE AFFÄRSFÖRETAG. 



Vattekkus-anstalten". 

Rockfords första svenska aktiebolag var det, som såg dagen som- 
in;uvi: I^H9, då en doktor Floren (långt för detta hemrest till Sverge) 



216 

trodde sig hafva uti skogen ett par mil uppför floden funnit ett riktigt 
undergörande slags mineralvatten. På hans tillrådan och under hans 
ledning organiserade sig ett antal svenskar till ett bolag och inköpte 
den närmast omkring källan belägna marken, hvarå åtskilliga dyra s. k. 
"improvemerts" gjordes. Ett större hus bj^gdes, en badinrättning an- 
lades och marken ansades m. m., allt hvilket medtog ett större kapital, 
det man hoppades återfå med hög ränta genom den tillämnade rörelsen. 
Men detta hopp hvilade på osäker grund. Väl besatt vattnet vissa ut- 
märkta egenskaper, men någon tillflyktsort för de kränka vardt det 
oaktadt inrättningen icke, hvadan den förföll sedan bolaget der nedlagt 
10,000 dollars. Medan Rosendahl — så heter den täcka lilla platsen än 
i dag — stod i flor var den under sommarmånaderna ofta målet för små 
från Rockford företagna lustfärder. En svensk ångare, "City of Rock- 
ford", förde då sällskapen upp och ner på Rockfloden, tätt vid hvars 
strand Rosendahl ligger, nu "ett bleknadt minne från forna dar". 

Brandstodsbolaget. 

Med mera framgång har "The Rockford Swedish Mutual Fire In- 
surance Company" krönts. Det började sin verksamhet den 1 Augusti 
1873 med 100 medlemmar. John Erlander bief dess president och G. 
A. Salström sekreterare. Dess fält består af Rockford, Barrett och Pe- 
catonica townships, hvarinom det har tagit försäkringar till ett belopp 
$100,000. Bästa beviset derpå, huru väl allt gått, ligger i kassan, der en 
ren behållning af $1,200 finnes. 

Tidningen Nya Sverige. 

Afven på tidningsliteraturens område hafva Rockfords svenskar 
försökt sig. 1872 uppsattes här af Aug. Beckman och A. W. Schalin 
en veckotidning med ofvannämnda namn. B. betalte fiolerna och S- 
spelade. Vi mena att den förre tillsläppte kapitalet och den senare ta- 
langerna. Men företaget börjades icke i en lycklig stund. Det varade 
endast ett hälft år eller så, hvarpå det dog. Schalin gjorde detsamma 
hösten 1878, då han i Water Valiey, Miss., bortrycktes af koleran. 

John Nelson och hans Uppfinning. 

Bland svenska uppfinningar i Amerika — och de äro hvarken få el- 
ler obetydliga — intager John Nelsons strumpstickningsmaskin ett af 
de främsta rummen, då John Ericsons icke tagas med i räkningen. Vi 
få derför lof att egna den och uppfinnaren en särskild uppmärksamhet 
medan vi äro i Rockford. Först några biografiska upplysningar om 
mannen. 





tiji-K, (Q / 7&<u& 



-ai^s 



ROCKFORD. 



?=> 



Se sid. 301. 



217 
Han är densamme vi nämnt i början och tillhör alltså Rockfords 
svenska avantgarde. Han är född i Kärråkra af Westergötland den 5 
April 1830 ; utvandrade 1852 och hamnade i Chicago, der han uppehöll 
sig några veckor, begaf sig sedan till St. Charles, derifrån samma år till 
Rockford, derifrån efter en«kort tid till Elgin, hvarest han arbetade på 
en jernväg några månader och derifrån tillbaka till Rockford. Här blef 
han nu sjuk, men tillfrisknade omsider och återvände till Elgin och Chi- 
cago. Efter att hafva tillbringat någon tid i en svarfvare verkstad der- 
städes. blef Rockford åter hans mål 1854, men 1856 reste han till Syca- 
more och dref der en liten svarfvarerörelse ett års tid för att 1857 ännu 
en gång pröfva lyckan i R., och der stannade han nu och underhöll sig 
och de sina med snickare- och svarfvarearbete, först för andra, men se- 
nare för egen räkning. Begåfvad med mekaniska anlag, började han, 
då han nu kom i mera lugn, att fundera på ett och annat i uppfinnings- 
väg. När han 1867 besökte en utställning i Chicago och der såg en 
stickmaskin, väcktes hos honom tanken på möjligheten att förbättra 
denna uppfinning. SÃ¥ starkt fick denna tanke makt med honom, att 
han två år senare sålde sin verkstad för att uteslutande egna sig åt ar- 
betet på den blifvande maskinen. Hösten 1870 hade han frambragt en 
ganska vacker sådan. Den förfärdigade en strumpa på några minuter, 
men den gjorde icke helgjutna strumpor ; handarbete fordrades för deras 
fulländning. Detta tillf redsstälde icke Nelsons åstundan ; han ville se 
en fullkomlig strumpstickningsmaskin, och en sådan hade han fram- 
bragt 1873, ehuru den sedan dess undergått åtskilliga förändringar, af- 
sedda att göra uppfinningen mera praktisk. Man ser nu 22 af dessa 
mekaniska under i ständig verksamhet, medan 6 andra skötas af hans 
son William och dennes kompanjon. I Manchester, staten New Hamp- 
shire, sysselsättas 21 och i Frankrike, der N. uppehöll sig 10 månader 
förlidet år, i och för att göra sin uppfinning bekant, är redan ett större 
antal i gång samt patent uttaget för hela Europa. Sedan hemkomsten 
har han börjat tillverka dem för allmän afyttring i Amerika. 

Vi vilja icke försöka beskrifva den besynnerliga tingesten. Det kan 
vara nog att nämna, det den i sitt för oss och hvarje annan oinvigd å- 
skådare outransakliga inre upptager från närstående bobiner åtskilliga 
trådar, de der 4 minuter senare framkomma under maskinen i form af 
en fullkomlig strumpa, med häl, tå och allt, färdig att träda på foten. 
När den ena strumpan är färdig faller hon i en korg, ännu med en en- 
kel tråd sammanhängande vid den nästföljande, och så undan för un- 
dan, allt af sig sjelft. En gosse sköter 15 maskiner, och dessa sticka 
hvar sina 6 dussin på 11 timmar till en arbetskostnad af — en cent per 
dussin. Dessa strumpor äro i alla afseenden bättre än de handstickade, 
och lefver Nelson några år till — och ingen orsak fins, hvarf ör han icke 



218 

skulle det — får hans vänner nöjet se honom såsom en af vesterns ri- 
kaste män. 

Abbetabe-Bolagen. 

• 

I tidningen Svenska Tribunen förekom i ett nummer sommaren 
1879 en längre redogörelse för dessa bolag. Ett utdrag der ur kan tjena 
vårt ändamål. Tidningen yttrade: 

Den långvariga krisen har, • om ej så svårt som på många andra 
ställen, dock kännbart nog gjort sig gällande äfven i Rockford. På 
grund häraf hafva kapitalisterna icke försummat att göra indragningar 
på arbetslönerna, och detta, jemte de många nya tankar, som i dag 
väcka arbetaren till ett lifligare medvetande om sin rätt såsom menniska 
och medborgare, har kommit honom att utfundera något sätt hvarpå 
han skall kunna tillgodogöra sig denna rätt utan att inkräkta på ka- 
pitalistens eller genom någon våldsam rörelse öf verändakasta den rå- 
dande samhällsordningen, för att på dess ruiner anställa tvifvelaktiga 
experimenter — experimenter som, för så vidt de hittills företagits, va- 
rit till föga fromma för någon. 

Man försökte i stället hvad den fredliga, på samverkansprincipen 
grundade, fliten kunde göra. Några svenska arbetare började tänka på 
att ena sina pekuniära och fysiska krafter för något industrielt ända- 
mål. Denna tanke mognade omsider och bar frukt i handling. Ett bo- 
lag för möbeltillverkning bildades, en fabrik anlades och arbetet inled- 
des, och härmed var isen bruten tör den vackra tanken. 

Namnet på detta bolag är : "The Forest City Furniture Company". 
Det erhöll sin oktroj 1875. Grrundmedlemmarnes antal var 15, alla 
svenskar. Det i oktrojen nämnda kapitalet var 50,000 dollars och ak- 
tiernas antal 50, hvadan hvarje akties värde vardt $1,000, hvaraf hälften 
genast inbetaltes. Bolaget började således sin verksamhet med $25,000. 
Men detta var icke allt. Enigheten, modet, kraften och den lugna till- 
försigten utgjorde mer än denna summa för företagets framgång. Och 
derför har det också gått stadigt framåt år för år, så att i fabriken — en 
af bolaget ägd större stenbygnad — sysselsättas nu 100 arbetare, de der 
tillverka för $125,000 om året. Rörelsekapitalet har under tiden stigit 
till $75,000, och för att så mycket bättre kunna utveckla aflären, har 
man intagit några med penningar försedde amerikanare. En af dem, 
Mr. Gilbert Woodruff, är nu bolagets president och Mr. L. P. Ross se- 
kreterare samt kassör, medan vår landsman hr. A. C. Johnson är super- 
intendent öfver arbetet. Allt går väl. Hvar och en är nöjd, glad och 
förhoppningsfull. 

När "Forest City 1 ' hade kommit väl i gång utgingo derur några af 
mecilemmarne och bildade, tillsammans med andra svenskar, ett nytt bo» 



219 

lag, som heter "The Union Furniture Co." Detta började sin verksam- 
het 1876 med $10,000 — en tredjedel af det i oktrojen nämnda maximi- 
beloppet — fördelade på 25 personer och 300 aktier. Under de första 
åtta månaderna af sin tillvaro sålde det fabrikater till ett värde af 
$20,000; andra året steg det till $35,000, det tredje till $40,000 och kom- 
mer detta år att uppgå till minst $60,000. 

Det använder f. n. 50 arbetare, hvar och en af hvilka i medeltal för- 
tjenar $12 i veckan på sitt arbete, som är jemnt och ständigt, hvarjemte 
påräknas minst 20 procents vinst å de insatta penningarne, hvilken 
vinst de hittills lagt till rörelsekapitalet, som nu är $25,000. Bolaget 
har i dag en skuld å $3,000 samt utestående fordringar till ett belopp af 
$9,000. Dess president är A. Kjellberg, sekreterare, P. A. Peterson, 
kassör, Jonas Peters. Alla medlemmar och arbetare äro svenskar. 

Ett tredje svenskt bolag af samma slag eger Rockford i "The Cen- 
tral Furniture Co", bildadt sistlidne^ vinter af 46 landsmän, de der ge- 
nast uppbetalte sina aktier efter $500 stycket, som gör grundkapitalet 
till $22,500. Embetsmän äro: president S. A. Johnson (medlem af 
Merchant Taylor-firman Erlander & Johnson), vice president L. M. 
Noling, sekreterare Aug. Peterson, kassör A. P. Floberg samt förestån- 
dare för arbetet A. Gr. Johnson och And. Noling. Arbetspersonalen 
utgöres af 50, bland hvilka de allra flesta medlemmarne återfinnas. Be- 
ställningar ingå så fort fabriken hinner utföra dem, hvilket har ingett 
bolaget hopp om en snar utdelning. The Central är, i likhet med The 
Union, uteslutande svenskt. 

Här se vi således, att tre blomstrande svenska arbetare-bolag upp- 
stått på en jemf örelsevis kort tidrymd, under hvilken de dock till kom- 
plett evidens bevisat den gamla satsen att "enighet ger styrka". 

Och de hafva bevisat mer: de hafva bevisat att den väg, de följt, är 
den enda möjliga, hvarpå det stora arbetsproblemet kan lösas. I stället 
för att gräla med kapitalisterna och utarma sig i trotsiga strejker, hafva 
de gått lugnt till verket och etablerat sig såsom sina egna, för att prof va 
sina samfälda krafter emot den på den enskilda handen samlade pennin- 
gen. Det är en strid emellan penningar och arbete, det är sant, men 
dock ingen bitter eller blodig strid, utan en ädel täflan emellan de båda 
krafterna, och en täflan, i hvilken arbetet med det kapital, som står till 
dess förfogande såsom stöd, ovilkorligen skall besegra kapitalet, der det 
med arbetet såsom slaf vill tyrannisera och förtrycka. 

Jemte dessa bolag finnas här två andra : "The Merchants Tailors' 
Stock Company" och "The Rockford Union Grrocery Company". 

Det förstnämnda består af, såsom det sjelft annonserar sig, "nio 
konstnärlige skräddare", hvilka äro: Nils Thompson, A. Holmquist, A. 
Holmin, Ad. Peterson, Aug. Peterson, Oscar F. Rundquist, O. E. Rund- 
quist, C, J. Hedman och. James H. Smith. Detta bolag, hvars president 



220 

är Ad. Peterson, sekreterare N. Thompson och kassör Aug. Holmin, 
började sin existens den 20 Aug. 1878 med ett grundkapital af $3,482, 
eller något mer än en tredjedel af den summa oktrojen tillåter, som Si 
$10.000, fördelade på 100 aktier. Värdet af dess lager är $6,500. Dess 
skuld, hvaraf $500 äro till bolagsmännen sjelfva för outtagna arbetslö- 
ner, är mer än betäckt af utestående fordringar. Bolagets butik, som 
finnes vid en af stadens förnämsta gator (Main street), är elegant, rym- 
lig och inbjudande, utsigten för lycka i afiären den allra ljusaste och 
harmonien emellan de nio förträfflig. De ha, som af sifieruppgif terna 
synes, redan fördubblat sitt kapital, som vill säga mycket på så kort tid. 

Grocery-bolaget öppnades den 16 Maj 1879, då den öfvertog den 
Peterson — Sällströmska affären. Det är grundadt på 200 aktier a $25 
stycket och eger, utom 11 direktörer, till president hr Lewis Norling 
och till sekreterare, kassör och föreståndare hr John Z. Rydberg. 

Rockford har således 5 på association fotade svenska bolag, alla bör- 
jade under de gynsammaste auspicier och lof vande för framtiden. Det 
har rum för minstJlO till, hvarmed vi mena, att det finnes svenskar nog 
att bilda så många och säkert äfven företagsamhet. Den dag torde icke 
vara fjerran, då landsmännen i Rockford komma att ega en egen plog- 
fabrik, maskinverkstad, qvarn och, kort sagdt, allt annat som beta- 
lar sig. 

Mindre Firmor. 

I handelsskräddarerörelsen (Merchant Tailors) finnas Erlander & 
Johnson, Johnson & Wall, samt Blomqvist & Ward. Skomakare: Jo- 
hannes Anderson, John Peterson, William Johnson, John Landin och 
Alexander Engstrand. Viktualiehandlande: M. Hilliard och "the Swe- 
dish Globe Tea Company 1 '. Klädeshandlare: Augustus Nelson. Må- 
lare: C. A. Lundgren, A. Bergqvist, A. W. Linden, Gr. M. Hellberg och 
Chas. Nelson. Apotekare: Eksten & Brown. Nipperhandlande: Gu- 
staf Nordström och miss G. Peterson. Spanmålsmäklare: P. Lindahl. 
Husbyggare: H. Peterson och O. Borg. Handskm åkare : yiunthe&Hägg 
och C. Erickson. Slagtare : Frank Stibb och G. Flodall. 

Metodistk yrk an. 

Rockfords första svenska metodistförsamling kom till stånd 1854 
aller 1855, då den vid denna tid nitiske predikanten Källman infann 
sig och vidtog de förberedande åtgärderna för ett samfunds bildande; 
men den Källmanska skapelsen bestod icke profvet för någon längre 
tid: den återgick till kaos — församlingen upplöstes. 1861 gjordes af 
V. Witting ett nytt och lyckligare försök, ithy att den menighet, som 
då genom hans mått och steg stiftades, vardt bestående och är nu en af 



221 

de starkaste af de svensk-metodistiska i Amerika. Grundmedlemmarne 
voro till antalet 12, nämligen desse : John Abrahamson, Anna C. Carl- 
son, Charlotta L. Anderson, Mary C. Johnson, John Thoreson, Martha 
Thoreson (hans hustru), Adolf Carlson, Katrina Carlson, P. A. Peter- 
son med hustru, A. Holmquist och Gustaf Lundgren. Två år senare 
inköptes en liten träkyrka, hvilken flyttades och förbättrades 1868. 
Men den förblef ändå otillräcklig för behofven och anspråken, hvarf ör 
man efter några år gick i författning om uppbyggandet af en splitter ny 
tegelkyrka på samma plats. Detta verkligt intagande tempel invigdes 
187T och står nu såsom ett varaktigt vitnesbörd om den sjelfuppoöring 
svensken är mäktig när det gäller att genom yttre verk gifva eftertryck 
åt sin inre öfvertygelse. Kyrkan kostade, utom tomt och en del af ar- 
betet, $7,400. Vid sidan om densamma står ett litet af församlingen 
uppf ördt pastorsboställe, och å hela kyrkegendomen hvilar $500 skuld. 
Medlemskapet består nu af 151 personer, och pastorn är Herman Lind- 
skog, född i Stockholm 1853. Han har genomgått Katarina elementar- 
läroverk och tagit lilla studentexamen, stiftat flera af Sveriges metodist- 
församlingar och som pastor förestått åtskilliga-, såsom den i Upsala 
och Jönköping. I sistnämnda stad gifte han sig med Adolfina Sheldon, 
jemte hvilken och tvänne barn han öfverreste till Amerika 1879. 

Församlingens förste pastor var Witting, hvilken mer än en gång 
utsattes för rätt allvarsamma förföljelser af å platsen boende landsmän, 
hvilka, ehuru icke precist så noga om hvad de i religiöst afseende trod- 
de, likväl icke fördrogo några "nyhetsmakare", som metodisterna kal- 
lades. En mörk qväll blef han under gåendet från kyrkan till hemmet 
af en person med metod i sin anti-metodism öfverfallen och ganska illa 
slagen. Af Witting vänner åklagad härför, måste han erkänna sin för- 
seelse, men mäktade icke att betala plikten, som derpå af käranden er- 
lades, hvarpå parterna med ett handslag skildes såsom vänner. Detta 
var en triumf för hela metodistsamfundet. Men ej långt derefter fann 
W., då han en söndagsmorgon kom för att förrätta gudstjensten, å 
kyrkdörren en uppspikad skrif velse, deri han hotades med många grym- 
ma saker, om han ej genast packade upp och begåfve sig af, och en an- 
nan gång hade man, medan folket åhörde hans aftonföredrag, fyllt för- 
stugan med ved, så att utgång genom dörren var omöjlig. Denna bit-r 
terhet mot metodisterna och andra från den lutherska bekännelsen af- 
vikne, hafva sedan dess småningom försvunnit och några riktigt elaka 
förföljare finnas nu icke. Efter W. hafva följande predikanter i här fö- 
rekommande ordning verkat: Albert Ericson, P. Newberg, S. A. We- 
stergren, Oscar Sjögren, O. Gunderson, John Lind, And. Westergren, 
S. B. Newman, John Wigren och D. S. Sörlin. Metodisternas organ, 
veckotidningen Sändebudet, börjades i församlingens första dagar i 
Rockford af V. Witting. 



222 

LUTHEKSKA RyRKAH. 

Rockfords lutherska församling stiftades af pastor Erland Carlson 
den 15 Januari 1854. Antalet personer, som då inskrefvos som med- 
lemmar, var 77, hvaraf 32 voro barn. Församlingens förste "trustees" 
voro John Lundbeek och Josef Lindgren, och de förste diakonerne 
Jonas Larson och Johan Peterson, hvilka tvenne året derpå efterträd- 
des af Isak Peterson, C. J. Carlson och John Nelson, alla ännu lefvande, 
ehuru blott den förstnämnde är medlem i församlingen. Utom desse 
må följande grundmedlemmar nämnas: Anders G. Anderson från Torpa 
i Östergötland med hustru och två barn, Gustaf Anderson från Odh i 
Westergötland, enkan Lisa Karin Petersdotter från Bellö i Småland, 
enkan Anna Lisa Johansdotter från Näfvelsjö i Småland, bröderna 
Johan och Carl Johanson Sparf från Olmstad i Småland och Lars 
Grönlund från Ringstad i Westergötland, drunknad i Rockford den 24 
Juli 1877. . Denne G. bygde den första kyrkan 1855. Vidare Jakob 
Rasmusson med hustru och 5 barn, Anders G. Edberg med familj, 
Carl M. Petterson med familj, Sven A. Johnson, John Larson och 
Johannes Anderson. 

Till byggandet af den första kyrkan samlades medel genom sub- 
skriptioner hos amerikanarne, hvilka här som öfverallt annorstädes äro 
mycket gifmilda, när det är frågan om sådana företag. Den komité, 
som uppdrogs att framlägga församlingens sak inför samhället, bestod 
af John Nelson och Jonas Larson. Resultatet af dessa bemödanden 
var $650, hvaraf den ännu lefvande domaren S. M. Church gaf $50, 
åtföljda af några uppmuntrande ord. Denna kyrkas dimensioner voro 
28x45; den var af trä och kostade färdig $1000. Med åren vardt dock 
den mycket för liten för den alltjemt i antal tilltagande församlingen, 
hvilken derför omsider gick i författning om uppförandet af en ny, 
större och prydligare bygnad af tegel, som nu kan räknas till ett af de 
vackraste af de kristna templen i denna kyrkornas stad. Det kostar, 
som det står, omkring $30,000. Kommunikanternas antal är nu 875 
och hela medlemantalet 1,475. G. Peters har sedan 16 a 17 år tillbaka 
varit församlingens pastor. 

Församlingen antog i sina aldra tidigaste dagar en temligen full- 
ständig konstitution, som innehåller grunddragen till den försam- 
lingsordning, hvilken sedermera antagits af Augustana-Synodens alla 
församlingar. 



223 
PECATONICA. 

Omkring 14 mil vester om Rockford ligger byn Pecatonica med en 
svensk befolkning af några få hundra själar, de fleste bosatte såsom 
jordbrukare i närheten. I C. M. Peterson finna vi vägbrytaren för 
detta svenska nybygge. Han ankom som emigrant till Amerika 1854 
och begaf sig på höstsidan samma år till P., der han tillsammans med 
en vid namn Jabobson köpte sig en farm, den han nu är ensam egare af. 
Före desse båda hade många andra landsmän varit vid stället, men en- 
dast i egenskap af arbetare å dendå under bygnad varande North we- 
stern-banan, vid hvars fullbordande de begåfvo sig till andra orter. Ja- 
cobson flyttade till Paxton i 111., der han för längesedan aflidit. Han 
var gift med enkan efter And. Anderson, en annan af Pecatonicas för- 
ste svenskar, hvilken dog några år efter ankomsten. Skräddarmästare 
L. Segerström, afliden 1879, anlände till platsen 1855 och dref under 
många år en ansenlig rörelse i sitt yrke. Han jemte C. M. Peterson 
(Vadstena-bo) m. fl. voro med vid bildandet af den lutherska församlin- 
lingen 1857, då den i Rockford som pastor fungerande A. Andrén bi- 
trädde vid organiseringen. Denna församling har nu 131 kommuni- 
kanter. Kyrkbygnaden värderas till $1,000. Pastorn namn är J. A. 
Aurelius. 

Här som öfverallt annorstädes ha alla, hvilka sökt sin bergning på 
landet, hunnit en sorgfri ställning. Deras hemman äro ej stora, men 
jorden är god och kommunikationerna gynsamma. De, som bo i byn, 
sitta i egna hem och reda sig väl, äfven de. G. O. H. Peterson & Falk 
drifva skräddarerörelse och Kolberg har vagnmakareverkstad. 




&Anrr~» 



McLEAN COUNTY 

ligger midt i staten och är derför fritt från den starka köld, som ej sällan 
hemsöker Illinois' nordligare delar. Dess höjd öfVer sjön Michigan är 
220 fot. Området började bebyggas 1822, blef county 1830 och återin- 
deladt 1841, då det reducerades från 56 till 29 townships, oaktadt hvil- 
ket det ännu är statens största county. Såsom jordbruksdistrikt är 
McLean bland de allra bästa. Större vattendrag finnas här inga. Den 
enda plats i detta county, som blifvit bebygd af svenskar är 



STADEN BLOOMINGTON. 

Den anlades i Juli 1831, då den bestod af 12 familjer. Men sam- 
hället växte med amerikansk fart. 1836 var befolkningen 450 ; fjorton 
år senare var antalet 1,611 ; fem år till, och folksiffran var 5,000 ; 1875 
hade staden 17,000 och nu 20,000 invånare. Bloomington har namnet 
för att vara statens bäst bygda stad, hvilken den obestridligen också är, 
då ej Chicagos handelsdel tages med i räkningen. Chicago — Alton-ba- 
nans bolag har här stora verkstäder, inom hvilka 700 arbetare stadigt 
sysselsättas och till hvilka månadtligen utbetalas $30,000 i löner. Kol 
upptäcktes här 1867 och nu eger staden i denna industri en af sina för- 
nämsta näringskällor. Man köper här kol för $2.00 pr ton, när det be- 
talas med $7.00 i Chicago. Flera ypperliga skolor finnas här, ett Wes- 
leyanskt universitet, ett normal-läroverk och ett "College" deribland. 
•'The Soldiers Orphan Home 1 ' hör också till Bloomington. 

Flertalet af de svenskar, som finnas i B. har hitkommit på de se- 
nare åren. För 10 år sedan utgjorde hela deras antal på sin höjd 50, 
men hafva sedan dess tiodubblats. En stor mängd af dessa arbetar i 
kolgrufvorn a, och i jern vägsverkstaden äro 25 handtverkare anstälde; 
resten är sysselsatt i hvarjehanda yrken. 

M. A. Elmquist från staden Ronneby i Sverge hör till de först an- 
lände. Han kom 1870, då han likväl fann före sig tre bröder Fagerberg 
från Döderhult i Småland. Tvenne af desse hade då bott här många 
år. Den äldste eller Karl August Reinhold hade utvandrat så tidigt 
som 1853 och före sin ankomst hit (1865) uppehållit sig i Geneva, Au- 
rora. Chicago, Rockford och Shelby ville i Illinois samt Moberly, Mis- 
224 



225 

souri. Pehr Johan Alfred, h vilken anlände till landet ett år och till 
Bioomin gton tre år senare, har också uppehållit sig å samma platser 
*amt i Galesburg. Den tredje, Axel Wilhelm, kom till B. samma år 
som den förstnämnde efter att först hafva försökt sin lycka i andra II- 
inois-städer samt i Iowa och Missouri. Alla tre inneha förmånliga 
platser i jernbanbolagets verkstäder, der äfven Elmquist arbetar såsom 
nålare. 

Före Elmquist fanns här A. Peterson, hvilken i många år dref en 
sodavattenfabriksrörelse Utom honom träffas här Nels Anderson, in- 
Degripen i rörelse. Han sysselsätter sig med viktualiehandelsaftärer. 

En svensk luthersk församling stiftades den 8 Dec. 1872, då 38 per- 
soner ingingo som medlemmar, och fem år senare bygde denna i nume- 
riskt afseende klena hjord en kyrka, hvilken, med den mark hon står på, 
värderas till $1,800. Medlemsantalet är nu 70, men ingen prest tjenst- 
?ör för närvarande. 




XI 



FORD COUNTY. 

Denna del af Illinois har ett lika besynnerligt geografiskt ntseende 
som Rock Island county. Det är 26 mil långt och 6 mil bredt, liggande 
inklämdt mellan Iroquois och Livingston counties. Å ett ställe anta- 
ger det 15 och å ett annat 18 mils bredd, men endast för att straxt der- 
på sammandraga sig till sin förra smala remsa. Det organiserades 1859 
och räknade 1870 en befolkning om närmare 10,000 själar. Landet är 
nästan allestädes jemnt och på många ställen sä jemnt, att man måste 
genom dräneringssystemer afleda det öfverflödiga vattnet i regntid. 

Paxton är distriktets förnämsta stad och "County seat". Dess in- 
vånareantal är 2,500. 



SVENSKARNE I OCH OMKRING PAXTON. 

Svenskarne i Paxton och dess omnejd ega otvifvelaktligen i Sven 
Hedenskog sin tidigaste föregångare. Han hade i Sverge varit inspek- 
tor vid en större halländsk egendom och utvandrade med sin familj 
1857, h vilket år han äfven slog sig ner 9 mil vester om Paxton. Här 
måste han, fattig som han var, underkasta sig många försakelser, men 
han gick segrande igenom profvet, så att han befann sig i ett godt eko- 
nomiskt läge, när han för några år sedan amyttade till Nebraska, 
hvarest han sedan dött. 

1859 bosatte sig sjömannen Carl Anderson och en annan vid namn 
Anders Olson (båda helsingar) här i trakten. A. har emellertid nu be- 
gifvit sig till Colorado, här efterlemnande en dotter; men O. bor med fa- 
miljen qvar å en farm 3 mil söder om staden, väl försigkommen hvad 
"detta jordiska" beträffar. 

När man 1863 beslöt att hit förlägga Augustana-läroverket, blef 
den svenska invandringen till orten för en tid betydligt lifligare. En 
öfverenskommelse ingicks då med Illinois Central-jernbanbolaget att 
svenskarne skulle nedsätta sig å dess till afsalu varande land och att lä- 
roverket skulle såsom kommission erhålla en dollar för hvarje såld acre. 
Konsul L. P. Hawkinson i Chicago åtog sig agenturen derstädes. 

Bland dem, som nu anlände, var Erik Rasmusson från Gammals- 
torp i Blekinge. Han hade dock redan då varit i landet 10 år, hafvande 
226 



utvandrat 1853 och då bosatt sig i Galesburgtrakten. Han träffas ännu 
här å en välodlad farm om 129 acres. Vidare kommo samma år (1863) 
till Paxton-nybygget Carl Larson, Erik Carlson, John Anderson och 
A. M. Hanson, alla ännu vid lif och hälsa samt egare af vackra farmar, 
som skänka dem i rikligt mått allt hvad de behöfva. Året derpå med- 
förde till Paxton J. H. Wistrand, hvilken dref framgångsfull handels- 
rörelse till 1875, då han medföljde läroverket till Rock Island och ge- 
nast etablerade en affär i Moline. Peter Hedberg uppträdde i P. samma 
år och skötte i början en brädaffär, men sysselsatte sig sedan med andra 
saker, blef omsider fredsdomare och ännu senare uppbördsman. Dålig 
hälsa tvang honom emellertid att 1873 begifva sig till Colorado, der han 
nu vistas och är skandinavisk konsul i Denver. 

Från Attica i Indiana, der Hedberg uppehöll sig före ankomsten till 
Paxton, kom 1865 ett större antal svenskar till detta nybygge. Bland 
dem voro Fredrik Björklund, Carl Fager, John Svan, John Johnson, 
Carl Peterson, Peter Larson, Carl Johnson, Adolf Johnson och John 
Nelson, alla jemte familjer ännu i lif vet och, med undantag af Larson 
och Nelson, hvilka äro köpmän, sysselsatte med jordbruk. 

Invandringen till orten fortfor stadigt ända upp till 1870. Sedan 
dess ha lika många utflyttat till de vestligare staterna som andra in- 
kommit från Sverige jemte annorstädes i Amerika belägna svenska ny- 
byggen. Om landsmännen bör anmärkas att de slagit sig fram med 
beundransvärdt mod och intagit oberoende ställningar, när deras ame- 
rikanska grannar ofta nog misslyckats. Hemligheten härtill får väl 
sökas i större flit och strängare sparsamhet. Landet i trakten är och 
har alltid varit billigare än i statens nordligare delar, Så kallade "im- 
proved farms" (odlade och bebygda) kunna köpas efter $25 a $35 pracre. 
Hela antalet svenskar i omkring Paxton anslås till 1,000. 

Ingenstädes utom i New Boston finnas i förhållande till de svenska 
befolkningen så många svenska aflärsmän som i Paxton, och ingenstä- 
des göra heller svenskarne bättre affärer. Men det är naturligt att de 
ej skulle lyckas hälften så väl, om de ej, som dock är händelsen, bero 
lika mycket på amerikanska som på svenska kunder. 

Ett af de mera framgångsfulla svenska företagen är Nels Dahl- 
grens plog- och maskinverkstad. D., som förut hade arbetat hos Deere 
& Co. i Moline, kom till Paxton 1865 och började, på en mycket liten 
skala, rörelsen samma år. Hans fabrikater, isynnerhet plogarne, iingo 
snart rykte om sig såsom förträffliga, de bästa i marknaden. Härige- 
nom steg efterfrågan och i samma mån utvidgades fabriken ; så att D. 
1871 var i stånd att tillverka 300 plogar och 40 "cultivators". Egde 
hans verkstad ett för den allmänna marknaden bättre läge och vore D. 
mera spekulativ än han är, skulle han lätt kunna fördubbla rörelsens 
omfång ; men han är en af de få män, som äro visa nog att gå lång- 



228 

samt och säkert, hvarfär han också är nöjd med den framgång han 
rönt. Hans förtjenst är emellertid proportionsvis större än de större 
fabrikanternas, emedan han säljer sina f abrikater direkt till kunderna, 
när de andras gå igenom en mängd kommissionärers händer. Ehuru 
kapaciteten af hans verkstäder nu är tillräcklig för tillverkning af 500 
plogar om året, tillverkar han icke mer än 80, som är nog för hem- 
marknaden. 

Sedan märkas här först Gustaf Sandberg, hvilken har en större 
vagnmakare verkstad; Svenning Anderson, smed; J. P. Lindström, mö- 
belfabrikant; Källstrand & Mellby, målare; A. J. Laurence, hår-, 
lärftskram- och nipperhandlande; John F. G. Helmer, denf örnämste 
apotekaren; Peter Larson, stadens störste handelsskräddare; John Nel- 
son, handlande med färdiggjorda kläder; Fred. Telander, jernkramhand- 
lande; N. G. Egnell, möbelhandlande; Nels Youngren, John Crantz, 
And. Anderson, P. A Berggren och L. Rodin, alla viktualiehandlanden; 
Sheldon & Svanson, skofabrikanter; P. A. Berggren, fotograf och Sven 
Lundberg, tegelslagare 3 mil utom staden, der han årligen tillverkar i 
million tegel. 

I kyrkligt hänseende hafva landsmännen varit lika omtänksamma 
här å orten som öfverallt annorstädes. Den svensk lutherska försam- 
lingen bildades af prof. Hasselqvist 1863. De första gudstjensterna höl- 
los då uti ett gammalt skolhus, som tillhörde läroverket och som tje- 
nade till kyrka till 1872, då ett nytt vackert tempel bygdes. Dess di- 
mensioner äro: längd 80, bredd 40 och höjd 20 fot, hvartill kommer den 
100 fot höga spiran. Kostnaden, inredningen inberäknad, uppgick till 
$11,000. Om predikstolen må anmärkas att den är den dyrbaraste i 
hela verket och den vackraste i hela staten, för så vidt granskningen 
icke företages utom de svenska kyrkorna. 

Kommunikanternas antal är 365 och medlemmarnes 600. Sön- 
dagsskolan besökes af 150 lärjungar. Pastor är A. Edgren, född i Ne- 
dra Ulleryd, Vermland, den 3 Jan. 1844, anländ till Amerika 1870 och 
prestvigd i Paxton den 29 Juni 1873. 

Den svensk-lutherska missionsförsamlingen kom till stånd i Nov. 
1878 med 75 medlemmar och A. P. Palmquist till pastor. Året derpå 
bygdes kyrkan till en kostnad af $1,500. Medlemskapet har smånin- 
gom ökats till 135 personer. 

Sällskapet Svea har existerat sedan 1877 och befinner sig nu uti ett 
rätt blomstrande tillstånd, ehuru medlemskapet ännu icke nått någon 
högre siffra än 25. Dess mål är att bereda medlemmarne nöje och un- 
derstöd. Svea har redan utbetalt en ganska vacker liten summa i sjuk- 
hjelp och gjort en ansenlig början till biblioteksfond. De närvarande 
embetsmännen äro: president, Henry Pierson; vice president, John A. 



229 

Nelson; sekreterare, John F. G. Helmer; kassör, Gust. Sandberg och 
bibliotekarie, Aug. Smith. 

"The Swedish Cornet Band" bildades af några musikaliska sven- 
skar i Oktober 1877 med A. Gr, Palmblad till ledare. Medlemmar äro : 
John A. Nelson, C. A. Larson, G. Hanson, A. E. Sheldon, Gr. Svenson, 
G. A. Landberg, A. Hegström, A. G. Anderson och G. Sandberg. 

På det politiska fältet har John F. G. Helmer intagit plats såsom 
likskådare (Coroner), hvilket embete han innehaft 4 år. Fredsdomare 
har utom ofvannämnde P. Hedberg äfven And. Lindström, nu i. Chi- 
cago, varit, och skattuppbördsmannasysslan, som förr innehafts af 
samme Hedberg och Sven Peterson, innehaf ves för närvarande af A. J. 
Anderson. 



FARMERSVILLE 

ligger 9 mil vester om Paxton och utgör midtelpunkten för ett stort 
svenskt nybygge, som daterar sin uppkomst ifrån 1863 — i eller samma 
tid som såg Augustanaläroverkets ankomst till Paxton. 

Om landsmännen här är det icke mycket af allmänt intresse att 
säga, emedan de alla bo så skilda från hvarandra, ett förhållande, som 
gjort att de icke någon annan gemensam historia än kyrkohistorien. 

En svensk-luthersk församling åvägabragtes 1863 och 1867 byg- 
des en kyrka för $4,000 samt ett pastorsboställe för $2,000. Medlem- 
marnes antal 225. 

Detta nybygge sträcker sig långt norr upp och vid stationerna 
Elliot och Gibson finnas åtskilliga svenskar. Vid den förstnämnda id- 
kar Frank W. Johnson smedsrörelse. 

Vid Gibson bo 20 svenska familjer, de der 1878 bildade ett samfund 
som emellanåt betjenas af pastor J. E. Nyström från Farmersville. 
Denne Nyström är född den 24 Maj 1851 i Motala, utvandrade 1877 och 
prestvigdes i Chicago 1879. Svenskarne häromkring äro somliga dags- 
verkare och några arrendatorer af mindre farmar. N. E. Eklund och 
John F. Johnson idka skomakarerörelse. 

Äfven Paxton-nybygget eger förgreningar, som sträcka sig in uti 
Champaign county, hvarest, vid Rnntoul, firman Svedberg, Dahlgren & 
Co. eger en större vagnmakare verkstad och John Lindelöf skomakare- 
rörelse. 

Öster om Paxton ligger Rankin, hvarest en liten svensk-luthersk 
församling funnits sedan 1875. 

Ford countys hela svenska befolkning torde kunna anslås till 1500 
personer, de der alla stå sig väl. 



VERMILLION COUNTY 

OCH DESS SVENSKÃ…K. 

Detta county började intagas af hvitt folk omkring 1820 och 
blef genom statsakt county 1826, då det omfattade äf ven Champaign, 
Ford, Iroquois, Livingston, Gundy och Will counties; det sträckte sig 
till och med ända upp till och inbegrep Chicago, som vid denna tid van- 
ligtvis kallades Fort Dearborn. Sedan countiet reducerades till sitt 
närvarande areal har det gjort stora framsteg och anses nu såsom ett 
af de rikaste i staten. Det var för ett par år sedan utan skuld. Det 
lät då uppföra ett u Court House", som kostade $120,000 och ett county 
fängelse till en kostnad af $60,000. I norra delen af Vermillion har 
Förenta Staternas regering låtit bygga ett observatorium för signal- 
kåren. 

Vermillions enda egentliga stad är Danville, som företer en öfver- 
raskande anblick på grund af dess ovanligt rena skick. Husen äro väl 
bygda och gatorna torra nästan hela året. Vägarne utåt landet äro 
stenlagda och grusade flera mil. 

Invånarnes antal var 1870 10,000 själar, men torde nu vara 18,000. 
Ifrån staden utgå jernbanor i sju olika riktningar och flera nya förvän- 
tas. En af dess förnämsta näringskällor är kolbrytningen. Här fin- 
nas nämligen ett större antal "shafts" eller brott, samt dessutom s. k. 
"banks 1 ', i dagen lagda och utan nedgång tillgängliga kolförråd. Mil- 
lioner ton utföras årligen och på platsen säljes kol för 5 cents busheln. 
Under bygnad är tör närvarande en stärkelse- och glukose-fabrik, som, 
då den blir färdig och i gång, kommer att förbruka 2 a 3,000 bushels 
majs och gifva sysselsättning åt 3 a 400 personer. Sex goda hoteller, 
5 ångqvarnar, 2 theatrar, 2 banker, 5 apotek, en brandkår med ångspru- 

tor och ett par dussin kyrkor finnas härstädes. 

t 

SVENSKABltfE. 

Danville är den enda plats i Vermillion hvarest något ett större 
antal svenskar nedsatt sig. Den förste hit invandrade svensken är Al- 
bert Freeman, född 1831 i Kalmar län och anländ till Amerika 1869. 
Hans första uppehållsort var G älva, men blott för en kortare tid. Han for 
nämligen samma år jemte sin familj och ett litet annat sällskap sven- 
skar till Danville och började genast i kompaniskap med C. Wahlgren, 
230 



231 

en målarerörelse, den han fortsatt på ensam hand sedan W:s hemresa 
till Sverge för en tid sedan. Näst Freeman och sedan Gustaf Stjern- 
ström från Falun samt Bengt Anderson och hans hustru från Mörarp i 
Skåne aflidit, må nämnas Carl Johanson, som är från Malmö, kom till 
Danville 1869 och idkar nu handelsrörelse vid Junction, ej långt här- 
ifrån; Anders Hall jemte familj, född å Getterön nära Varberg 1838 ; 
Johan Edvard Anderson Burns från Hjortq värns bruk i Nerike; Aug. 
Anderson från Brådlanda i Dalsland jemte 4 söner, alla anstälde i jern- 
banbolagets verkstad; J. O. Lindström, skomakare till yrket, född i 
Stockholm; Johan Aron Carlson från Lönneberga nära Varberg; Olof 
Bengtson från Malmö, anstäld vid Danvilles ena ångqvarn; Olof An- 
derson från Frändefors i Dalsland, också sysselsatt vid ångqvarnen, samt 
Eric Person m. fl. 

Flere af de här uppräknade hafva varit bosatte på andra orter inom 
landet innan de kommo hit och äro derför temligen väl bekante med 
lifvet i nya verlden. De höra alla till den stadiga arbetsamma klassen 
och hafva vunnit mycket förtroende ibland amerikanarne. De sträfva 
alla att erhålla egna hem. Ej så få ha redan hunnit detta mål och An- 
derson, Person, Lindström och Bengtson ha nedlagt betydliga summor 
på förbättringar och försköningar af sina tomter och boningar. 

När man lemnar staden och begifver sig i nordvestlig riktning stö- 
ter man på ett litet svenskt nybygge, hvars äldste invånare är Olof 
Hallberg med familj, hvilken ditkom från Indiana 1872. Vidare bo här 
bröderna Anders och Lars Fredrikson, Carl Person, Anders Johnson och 
Andrew Covert, alla från Frändefors i Dalsland, samt några andra se- 
nare anlände. Alla dessa arbeta vid kolgrufvorna och reda sig mycket 
väl. Såsom jordbrukare i trakten märkas: Lars Anderson från Frände- 
fors, som varit här sedan 1876, då han kom från Warren i Indiana, 
hvarest han idkade garfvarerörelse. Peter Peterson från Löt å Öland 
har varit i trakten sedan 1874. hvilket år äfven Alf. Strandberg från 
Vermland hitanlände från Indiana. Gustaf Johnson (trädgårdsmästare 
hos Mr. John Cannon) är från Mark i Vestergötland och har varit här 
sedan 1870. 

I politiskt hänseende äro alla dessa svenskar republikaner och i re- 
ligion luteraner, ehuru de ännu icke mäktat åstadkomma någon för- 
samling. 



r**rt^*^^ c^^sefo ^^^ö«^art*Tr-» 




SVENSKARNE I CHICAGO. 

När en gång en framstående engelsman stod i begrepp att afresa 
från sitt fädernesland för att göra ett besök i Förenta Staterna, yttrade 
till honom den store statsekonomen Richard Cobden dessa ord: "Glöm 
ej att se två ting i Amerika — Niagarafallet och Chicago." 

Den besökande britten, hvilken var professor Goldwin Smith, följ- 
de rådet och erkände efteråt att de två nämnda tingen verkligen voro 
sevärda^ ja, att de hörde till Amerikas främsta märkvärdigheter. Och 
detta var ändå för omkring 20 år sedan, då Chicago var endast en by i 
jemförelse med hvad det i dag är. Hvad som emellertid slog Smith med 
förvåning var att en sådan "by" hade kunnat uppstå på knappa 25 år- 
Men läsaren vet att vår tids Chicago är blott ett årtiondes verk, oaktadt 
hvilket det är minst tio gånger så sevärdt som det Chicago, mr Smith 
såg och förvånade sig öfver. 

År 1830 var platsen hvad den då för 30 år hade varit, nämligen en 
s. k. "militärpost," vid hvilken fans ett dussin bygnader, hvilka icke 
voro af det aldra bästa slaget. (Vidare härom finnes i den historik öf- 
ver staten, hvarmed detta verk börjar.) 1833 var det som rörelsen fick lif 
och byggandet någon nämnvärd fart. Dock funnos här vid den tiden 
endast omkring 50 familjer, de der icke hade tid att göra mycket vid 
sidan om sitt förnämsta värf, som var att kämpa en strid på lif och död 
med gyttjan hvari allt lefvande hotades med undergång. 

Påföljande år lär hafva hitbragt 2,000 menniskor. Hvad dessa ny- 
byggare egentligen gjorde förtäljer icke historien, men den nämner, att 
de samma år förströdde sig med skallgång efter en björn, som hade an- 
träffats i den trakt, som nu utgör stadens hjerta. Sedan de hade fått 
nallt i kragen och gifvit honom dödsknäppen, anstälde de modige män- 
nen en allmän varg-jagt, hvilken lyckades så väl, att 40 odjur lågo vid 
aftonens inbrott dödade här och der öfver den mark, som nu genomskä- 
res af stadens förnämsta gator. 

Året derpå hade invånareantalet ökats till 8,000; ett år till, och 
siffran hade stigit till 4,000, och så vidare år för år, till dess att staden 
1860 beboddes af 111,000 personer. Nu uppgår befolkningens antal till 
500,000, hvartill kan läggas antalet af dem, som bygga och bo å de 
många, med Chicago sammanhängande förstäderna, hvilka snart nog tor- 
de blifva i "huf vudstaden" inkorporerade delar — och då varder siffran 
ökad med 100,000. Så lågt inledningsvis. Att fortsätta och skildra 
232 




<>\ m&. tgjtoau&Méén. 



CHICAGO. 



Se sid. 295. 



233 

Chicagos tillväxt och utveckling blefve ett verk, som skulle upptaga tio 
gånger så stort rum som det, vi i vår plan bestämt för denna bok. För 
öfrigt är det ej vår uppgift att skrifva Chicagos historia, utan endast att 
lemna en kort teckning af den del vårt folk tagit i det arbete, som på en 
så förundransvärd kort tid frambragt ett så förvånansvärdt stort och 
mäktigt resultat. Att göra detta så fullständigt som vi gjort i fråga om 
de andra svenska Illinois-kolonierna är helt enkelt omöjligt. Ty, som lä- 
saren väl inser, finnes här icke den tillgång på underrättelser, som man 
har i de å landet eller i de mindre städerna existerande kolonierna. Der 
träffar man merändels flere af de förste nybyggarne, hvilka ega i friskt 
minne alla med koloniens uppkomst förenade personer och förhållanden. 
Men så ej här. Det fins f. n. i Chicago ej mer än en svensk qvar utaf 
de landsmän, som kunna sägas hafva utgjort den hit stälda svenska ut- 
vandringens förpost. Denne är And. Larson, nu en gammal vorden 
man, men ändock i besittning af ett minne, hvarur han är mäktig att 
framkalla nästan allt, som kommit under hans observation sedan hit- 
komsten 1846. Till hans uppgifter, som, i förbigående sagdt, fullkom- 
ligt sammanstämma med hvad andra på platsen äldre landsmän hört af 
hädangångne och bortflyttade pionierer, måste vi derför hvad Chicago- 
koloniens tidigaste dagar beträffar i första rummet hålla oss, ochdernäst 
till de berättelser, hvarmed hrr C. Blanxius, F. E. Jocknick, Peter J. 
Hussander, O. G. Lange m. fl. godhetsfullt gått oss till mötes. 

Hvem den svensk var, som först satte sin fot på Chicagos mark är 
omöjligt att med säkerhet bestämma, men vi kunna på god grund an- 
taga att ingen hade föregått Gustaf Flack, som var här 1843, sysselsatt 
med en liten handel i närheten af Clark-gatubryggan, då den enda som 
förband stadens norra och södra del. Ungefär samtidigt eller ett år 
senare hitkom en annan svensk, hvars tillnamn var Åsström eller 
Ostram, hvilken hade en juvelerareafiär å South Water st., emellan 
Clark- och Dearborngatorna. I en viss Svedberg, som kom från Buf- 
falo i New York, fick Ostrum en kompanjon. Länge måtte de ej hafva 
drif vit sin rörelse, ty 1850 for S. till Kalifornien, och O. begaf sig hem 
till Sverge, hvarifrån han åter for till Amerika för att försvinna ibland 
den stora mängden. Till fäderneslandet begaf sig äfven Flack 1846 och 
dog der på vägen emellan Gefle och Alfta i Helsingland, som var hans 
födelseort, den han således efter sin vistelse i nya verlden icke återsåg. 
Det var annars denne Flack, som genom fördelaktiga Amerika-bref till 
vännerna i Helsigland hade kommit Eric Jansson och hans trosbröder 
att här söka sin religiösa fristad. 

Vi komma nu till P. von Schneidau (f. d. adjutant hos Carl den 
XIV Johan). Han hade anländt till Amerika med sin familj 1842, styrt 
sin kosa till Wisconsin, stannat der 3 år och sedan flyttat in till Chi- 
cago, der han således inträffade 1845, och just i tid att mottaga och 



234 

hjelpa till rätta de första egentliga svenska utvandrare, som uppsökte 
denna plats. Året derpå (1846) hitkoramo nämligen direkt från Sverge 
15 familjer i afsigt att bosätta sig härstädes. Som ingen af detta säll- 
skap förstod ett ord engelska, ingen hade en enda vän eller bekant före 
sig, och alla voro fattiga, fullkomligt utarmade, blef det nu hr Schnei- 
daus lott att vara på en gång deras tolk och tröstare, ty hans goda 
hjerta förnekade sig aldrig vid sådana tillfällen. Lyckligtvis funnos 
likväl redan då många norrmän (den norska invandringen till Chicago 
hade börjat 1836) och ibland dem kunde en man med Schneidaus infly- 
tande göra mycket till fördel för sina nyanlände landsmän. Dock låg 
det ett hinder i vägen äfven i denna riktning. Desse norrmän voro näm- 
ligen alla från Voss och talade ett språk som var för vanliga svenska 
öron lika obegripligt som engelskan. Hos dem funnos ändå skandina- 
viska hjertan som slogo varmt för andra skandinaver. Genom S:s om- 
tanka fingo männen i denna lilla svenska skara anställning hos herr 
B. W. Ogden och A. Smith, som läto dem rödja ett stycke land beläget 
straxt norr om Divisiongatan, för hvilket arbete de betaltes med 50 
cents om dagen, som ansågs ganska bra, ehuru de ägde att föda sig sjelf- 
ve derför. Vintern derpå och hela året 1847 lära dessa svenskar halva 
sysselsatt sig med vedsågning för 50 a 62^ cents pr dag. Q vinnorna ar- 
betade såsom tvätterskor i husen och förtjenade, utom kosten, 10 a 25 
, cents om dagen. 

Den 3:dje Oktober 1846 anlände, under Jonas Olsons ledning, ett 
större antal svenska emigranter; desse, som alla voro vestmanländnin- 
gar, hade vid afresan från Sverge bestämt sig för att göra Bishop Hill 
till mål för att ingå som medlemmar i den derstädes vid samma lag 
uppspringande kolonien. Detta beslut förändrade de vid ankomsten till 
Chicago och stannade istället här. Bland dem voro Anders Larson, 
Jan Janson (bror till Bishop Hill-grundläggaren Erick Janson) John 
P. Källman (Chalman), Pehr Erson, Peter Hessling, A. Thorsell och en 
vid namn Källström. Alla desse bodde straxt efter ankomsten tillsam- 
mans uti ett hus å Illinoisgatan emellan Dearbon- och Stategatorna. 
Denne Larson, som är fader till sångerskan Emma Larson, lefver ännu 
jemte makan och äro bosatta å Ontariogatan i Chicago. Hessling är 
äfven i lifvet, bosatt härstädes. Erson eger och brukar en stor farm i 
närheten af Irvlng Park. Jan Janson är också nu en välmående far- 
mare Ii mil norr om Montrose i Cook county. Chalmans namn före- 
kommer på sid. 155 i denna bok i förening med de första Bishop Hill- 
kolonisterna och Thorsell omtalas i skisseen öfver Galesburg. 

År 1847 ökades detta antal med 40 nya från Sverge anländande 
familjer, och 1848 kommo ytterligare 100. Tiderna hade nu något för- 
bättrats, så att dagslönen för en god arbetare var 75 cents; dock aflöna- 
des man ej med mer än $15 pr månad, hvaraf en tredjedel måste, här 



235 

som längre vesterut, tagas in natura, hvilket visst ej alltid var till ar- 
betarens fördel. Lefnadspriserna voro då ej särdeles lägre än nu. En 
tunna mjöl gälde tex. $6 a $7 och fläsket 6 a 8 cents pr skålpund. Hus- 
hyrorna voro deremot mycket högre, ty för 5 a 6 tarfliga rum nödgades 
man betala $20 i månaden. 

1849 kommo till Chicago 400 svenskar i sällskap med — koleran. 
Pastor Gustaf Unonius, den i Sverge för längesedan utgifvit sitt intres- 
santa verk "Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvestra Amerika," 
hitkom samma år och i nämda arbete lemnar han en omständlig skild- 
ring af svenskarnes dåvarande allmänna förhållanden härstädes. Vi 
tillåta oss derur göra följande utdrag: 

Någon gång inträffade, att farsoten redan utbröt på sjön, och mån- 
ga voro de, som då föllo offer för densamma. Jag hörde omtalas ett 
emigrantskepp, å hvilket innan framkomsten till Bosten ungefär § af 
passagerarne aflidit. Flere blefvo under resan till Vestern dödens rof. 
De ångbåtar som under den varmare årstiden landade vid Chicagos 
brygga, hade merändels alltid några döende emigranter om bord, och 
andra, hvilka genast måste föras till hospitalerna. Den tiden då färden 
inåt landet skedde kanalvägen ifrån Chicago, stannades kanalbåten 
esomoftast i sin fart, för att lemna utvandrarne tillfälle att gå iland, för 
att på stranden gräfva en graf för någon af sina reskamrater. När bå- 
ten sedermera kom tillbaka till staden, blef förarens svar på min fråga, 
huru resan gått, vanligtvis en uppgift på huru många passagerare han 
hade qvar vid framkomsten, då det befanns, att deras antal merändels 
blifvit betydligt reduceradt. Sedan jernvägarne kommo i gång, blef 
förhållandet visserligen något bättre. Utvandrarne behöfde då icke 
qvarstanna så länge i staden, der de voro mera blottstälde för sjukdomen; 
af jernvägskompanierna erhöllo ofta de fattiga och medellösa fri resa 
till deras bestämmelseort. Men äfven under dessa förhållanden afledo 
många snart efter ankomsten till hvad de trott skulle blefva deras blif- 
vande hem. På jernvägarne emellan landningsplatsen i de östra stater- 
na och Chicago begagnas för det mesta fraktvaggonerna till emigrant- 
transporter; i dessa vagnar instufvas utvandrarne icke sällan lik boskap, 
och till undvikande af olyckor, som lätt kunna inträffa i följd af dessa 
passagerares ovana vid att färdas på jernvägar, tillslutes dörrarne för att 
kanske icke under hela dagens lopp åter öppnas. Då en sådan lefvande 
fraktfora, bestående för det mesta af svenska utvandrare, en gång an- 
lände till Chicago, befanns i en af vaggonerna icke mindre än fyra döda 
kroppar. 

Den verksamhet som föll på min lott redan första året i Chicago, 
efter att koleran der brutit ut, satte mig snart i beröring med stadens 
auktoriteter och med många af de mest ansedde och förmögne familjer- 
na. Utan deras godhet och välgörenhet, hvad hade väl blifvit af mån- 



236 

ga ibland våra landsmän, som kommo hit nästan utblottade på allt, och 
huru ringa skulle ej den hjelp då varit, som ännu aldrig nekades mig, 
då jag derom anhöll, blef det mig möjligt, att kläda den nakne, mätta 
den hungrige och herbergera den hus ville. "Ni skall icke begära eller 
tigga om vår hjelp," sade en amerikanare en gång till mig, "ni skall blott 
underrätta oss om, när ni behöfver den." — Jag minnes, huru jag t. ex. 
en gång, följande anvisningen, vände mig till en handlande, som var 
allmänt känd, om icke just för snålhet, dock för att icke gerna öppna på 
sin börs, och, den man f örberedt mig på, svårligen skulle kunna förmås, 
att gifva mig något till det välgörande ändamål, för hvilket jag äm- 
nade anlita honom. "Sir," sade jag, "jag vet, ni är en förmögen man, 
och jag vill sätta er i tillfälle, att göra en god gerning. En utvandrare- 
familj befinner sig i en högst olycklig belägenhet; mannen ligger sjuk: 
hustrun och barnen lida brist på det nödvändigaste; jag behöfver fem 
dollars, för att kunna gifva dem åtminstone en ögonblicklig hjelp." 
Köpmannen tog upp sin börs och gaf mig tio, men bad mig hädanefter 
i dylika angelägenheter vända mig till sin hustru, emedan hans egen 
tid var så mycket upptagen af andra affärer. Utan att vidare yttra ett 
ord, upptecknade han likväl den nödlidande familjens adress, och innan 

aftonen hade Mrs gjort den ett besök, tagit ett par af barnen med 

sig hem, försett dem med bättre kläder, och skickat tjenlig föda åt den 
sjuke. 

Men jag måste här omtala en händelse, som på samma gång den 
gifver läsaren ett begrepp om hvad som åtminstone var förhållandet 
ibland en stor del af våra svenska och norska utvandrare, äfven gäller 
såsom ett drag, efter hvilket han må bedöma amerikanarne, detta, efter 
hvad många påstå, känslolösa och egoistiska folk, som man säger icke 
intresserar sig för någonting annat än den "allsmäktiga dollarn." 

Som nämndt är, rasade koleran under de följande åren h varje som- 
mar i Chicago, och mortalitetet fortfor att vara ganska stor ibland eme- 
granterna. Bättre anstalter hade visserligen blifvit vidtagna både för 
sjuk- och fattigvården, men äfven de bästa sådana hade ej kunnat mot- 
svara behofvet, då ofta på en enda dag anlände flere hundrade utvan- 
drare, af hvilka en stor del genast vid deras ankomst voro kandidater 
antingen för fattighuset eller hospitalet. Största svårigheten var att 
taga vård om de barn, som förlorat sina föräldrar, och bland hvilka mån- 
ga äfven voro angripne af sjukdomen. Här var visserligen en inrätt- 
ning för fader- och moderlösa barn, men då de, som utvandrarne lem- 
nade efter sig, blefvo der intagne, förde de med sig pestsmittan, och 
direktionen fann derföre nödvändigt, att icke gifva dem plats der, förr 
än de varit åtminstone några veckor i staden och kunde antagas vara 
fullkomligt friska. 

Under sistnämnda förhållande var det icke heller så svårt att få de 



337 

stackars Öfverblifna barnen upptagne i amerikanska familjer. Många 
svenska och norska barn fingo sig på detta sätt hem och blefvo af fo- 
sterf öräldrarne vårdade såsom egne. Andra åter upptogos af familjer, 
för att sedan tjena hos dem tills de uppnått en viss ålder. Der tjenste- 
folks aflöning är så hög som i Amerika, och det dessutom är svårt att 
kunna erhålla tjenare, lönar det väl mödan, att upptaga och uppfostra 
minderåriga barn. För besväret och omkostnaden i början har man 
sedermera tillräcklig ersättning. Vid dessa tillfällen upprättas ett 
ordentligt kontrakt emellan den, som tager till sig barnet, och barnets 
närmaste målsman, eller, om någon sådan icke finnes, Mayorn i staden 
eller motsvarande embetsmannen på landet. Den förre förpligtar sig, 
att väl vårda och underhålla barnet, besörja dess uppfostran, låta det 
gå i skolan vissa månader af året, samt, då det uppnår myndiga år, gif- 
va det en liten utstyrsel i kläder och penningar, någongång äfven ett 
mindre jordstycke. Vanligtvis förekommer alltid en bibel ibland de 
saker, som sålunda uppräknas. Å andra sidan åter f örpligtas barnet, 
att, då det kan vara till någon nytta, tjena fosterföräldrarne. Det blef 
ofta min sorgliga lott, att vara behjelplig vid dylika kontrakters upp- 
görande, och i främmande händer öf verlemna barn, som antingen för 
lorat sina fåräldrar eller af dessa icke kunde vårdas och försörjas. Hvarje 
år erhöll jag dussintals med skrifvelser, äfven ifrån aflägsna orter med 
anhållan att jag skulle sända korrespondenten en 5 a 6 års gammal flicka, 
en 8 års gammal gosse o. s. v. Tyvärr saknade jag sällan tillfälle, att 
kunna uppfylla dylika reqvisitioner men det ansvar jag dervid kände 
mig stå uti, var långt ifrån afundsvärdt. Mig förekom det ofta, som 
var jag på detta sätt af omständigheterna gjord till en slags slaf handels- 
agent. Ofta infunno sig i mitt hus personer, i afsigt att upptaga så- 
dana oförsörjda barn, och huru öfvertygad jag än kunde vara om att 
barnet erhöll en god behandling, så gick det mig dock alltid djupt 
till hjertat, att se dessa stackars små varelser, blyga och försagda vid 
den mönstring de undergingo, hänga sig fast vid mina kläder, ovilliga 
att skiljas ifrån den, hvars språk åtminstone icke var dem främmande, 
efter att eljest allt hvad hemmet haft kärt och dyrbart blifvit dem be- 
röfvadt. Fanns det då i behåll efter föräldrarne någon liten svensk 
silfverpenning, ett spänne eller något annat bland allmogen brukligt 
smycke, en svensk psalmbok, prestbeviset eller dopattesten; så lade jag 
det jemte ett skriftligt intyg på engelska om barnets härkomst, slägt- 
förhållande o. s. v. i deras små knyten, då de, ledde af främmande hän- 
der, gingo ut i verlden, att efter några få år icke ega qvar några andra 
minnen af föräldrar och fädernesland. — Naturligtvis sökte jag, innan 
ett sådant kontrakt afslutades, att så vidt det var mig möjligt göra mig 
underrättad om förhållandena inom den familj, i hvilken barnet skulle 
upptagas, förnämligast hvad dess religionsbekännelse angick; men, ty 



tCOO 

varr, kunde jag icke alltid i detta af seende handla så samvetsgrannt som 
jag önskade. 

Ã…r 1855 kostade svenska och norska fattiga staden Chicago och det 
county, hvari den är belägen, icke mindre än 6,000 dollars, oberäknadt 
den enskilda hjelp, som, till ett vida större belopp, skänktes dem. Under 
Oktober månad nj^ssnämnda år, ingalunda den sjukligaste af året, be- 
grofs på allmän bekostnad, emedan sterbhusen dertill saknade tillgångar, 
53 svenskar, som dött i enskildta hus. Under samma tids förlopp begrofs 
ett ungefär dubbelt så stort antal, aflidne på de allmänna sjuk- och fat- 
tighusen. Mortaliteten och sjukligheten i Chicago voro dock icke större 
än i Milwaukie och andra nästgränsande större städer. Sådana saker 
förtigas merändels i bref till hemmavarande. 

I sammanhang med hvad jag berättat om den välgörenhet, som 
bevisades våra fattiga svenska utvandrarne, måste jag älven, ehuru med 
ledsnad, omtala, huru många på ett mindre passande sätt drogo fördel 
deraf och anlitade den, utan att dertill tvingas af behofvet. Deras tig- 
geri gick öfver alla gränsor. Amerikanare, vane vid att äfven i den 
simpla och torftiga arbetarens bostad alltid finna en viss snygghet och 
ordentlighet, togo för gifvet, att den motsatts som i detta afseende för 
det mesta rådde i svenskarnes bostäder, var ett tillräckligt fattigdoms- 
bevis. När de inkommo i dessa hus, som i allmänhet icke voro värre, 
utan tvärtom mången gång bättre än stugorna i Sverige, och sågo de 
smutsiga sängarna, den föga aptitliga maten, framsatt i stenfat och 
krukor på kistlocken (isynnerhet betraktades de grofva brödkakorna, 
öf verlefvor af resprovianten, som en verklig kuriositet), sågo både äldre 
och barnen i grofva, smutsiga kläder, hvilka icke en gång det lägsta 
arbetsfolket der i landet skulle vilja begagna: då rördes de af allt detta 
till medlidande och utdelade både penningar och andra allmosor, icke 
anande, att oaktadt det yttre, för dem främmande skenet, mången gång 
flere hundrade dollars kunde ligga gömda på kistbotten, och att det 
lefnadssätt, de här bevittnade, i sjelfva verket i några fall torde varit 
bättre, än hvad fordom varit utvandrarens lott. Många drogo fordel 
af denna missledda välmening, hvarigenom andra, verkligen behöfvande, 
blefvo lidande. Hustrur och barn gingo omkring i husen, tiggande 
ihop stora knyten med matvaror, hvarmed de sedan drefvo en ordentlig 
handel ibland dem, som antingen blygdes, eller icke så väl som de lärt 
sig att vädja till den allmänna välgörenheten. Tiggeriet fortgick äfven 
efter att både mannens och qvinnans arbetsförtjenst visade sig vara till- 
räcklig, att tidt och ofta ifylla så väll kaffekoppen som toddygiaset. 
Det blef naturligtvis min pligt, att upplysa om förhållande, och sedan 
äfven stadens familjer sjelfva i många fall funno sig förda bakom ljuset, 
blefvo de mera varsamma i sin frikostighet, och lemnade sedan icke 
gerna understöd åt andra, än dem, som voro försedde med ett, antingen 



239 

af mig eller af någon annan svensk predikant utgif ver fattigdomsbevis. 
Dock äfven vi kunde låta lura oss, och många af våra kära landsmän 
ådagalade i detta afseende en verkligen beundransvärd fyndighet. 

Så långt Unonius. 

År 1850 ökades svenskarnes antal med 500 och åren 1851 samt 1852 
med 1000 hvardera året; men dessas såväl som de tidigare anländes leder 
förtunnades mycket af den ännu rasande koleran, som hvarje år bort- 
ryckte flera hundrade personer. En svår tid lär denna hafva varit för 
pastor Unonius, hvilken, trogen sitt kall och manad af en ädel natur, 
ansträngde alla sina krafter i försöket att lindra nöden och trösta de be- 
dröfvade. Honom ålåg det att sörja för nästan allt desse i så många 
afseenden hjelplöse varelser behöfde. Han skulle vara deras läkare, sjä- 
lasörjare, proviantör, vårdare och allt. Som bättre var hade han tjenst- 
gjort som underläkare vid ett kolera-lazarett i Stockholm, så att han 
förstod hvad som var bäst att göra, men han hade ändå icke mer än 
menskliga krafter. Sjelf fattig, ägde han städse att anlita den allmänna 
välgörenheten för sina nödstälda landsmän. De ende som härvid voro 
honom behjelplige, voro hans egen ädla hustru och ofvannämnda 
Schneidan. 

Unonius, hvilken hade utbildats till prest vid ett läroverk i Wis- 
consin (han var annars akademiskt uppfostrad i Sverge) hade 1849 i 
Chicago bildat stadens första svenska kyrkförsamling, hvarom mera un- 
der rubriken kyrkor. För att hemta nödig vederqvickelse efter sina 
många och långa mödor begaf han sig 1853 på en resa till Europa. Un- 
der hans bortovaro ankom från Sverge pastor Erland Carlson, som ge- 
nast vidtog mått och steg för bildandet af en svensk-luthersk försam- 
ling, hvilket också lyckades. Den af U. bildade hade antagit den epi- 
skopala kyrkans ritual. Med C. kom ett talrikt sällskap emigranter, af 
hvilka en del stannade här, medan andra spridde sig åt olika håll, och 
året derefter (1854) anlände under sommarens lopp närmare 4000 och 
med dem åter koleran. De förutvarande och mera försigkomne lands- 
männen fingo nu händerna fulla med att hjelpa desse till rätta. Verk- 
sammast härutinnan var likväl Unonius, hvilkens erfarenhet var störst 
och kraft starkast. Af denna stora skara kommo jemförelsevis få att 
stanna här; de aldra fleste hade andra mål, men de voro lik sina före- 
gångare råd- och medellöse, hvadan de togo mycken tid och andra stora 
uppoffringar i anspråk innan de blefvo i stånd att fortsätta resan. Det 
var, må man minnas, icke så lätt att utvandra på den tiden som det nu 
är. De, hvilka då utgingo från fäderneslandet, gjorde det, om några 
gjort det, "på vinst och förlust." Färden med segelfartyg var lång och 
vansklig och målet ofta ovisst. Man for som flyttfoglar: manad af en 
viss instinkt, förlitande sig uteslutande på försynen. Huru annorlunda 
är det icke nu? Nio ibland tio af våra dagars svenska utvandrare ha 



240 

före sig någon vän eller slägting, bosatt i något försigkommet nybygge, 
der han finner ett temporärt eller stadigt hem — och hur ofta har ej 
den korta ångbåtsfärden skett med en från vännen eller slägtingen i 
Amerika skickad och förutbetald biljett. 

Kapten Schneidau hade vid denna tid nyss blifvit utnämnd till 
skandinavisk konsul (den förste härstädes). Till honom vände man sig 
derför företrädesvis om hjelp, som de också fingo så långt hans förmåga 
sträckte sig. Bland annat utverkade han rättighet för de sjuke att be- 
gagna marin-sjukhuset, som uppläts helt och hållet till deras disposition, 
och 100 sängplatser voro der upptagna 3 hela månader, ty när 5 a 6 
blefvo utskrifne, anmälde sig 9 a 10 för inträde. Väl ute och till helsa 
återstälde, gälde det för dem att genom arbete söka sin utkomst, hvilket 
bragte dem i nya sorger, kraftlöse och förtagne som de voro. Schneidau 
och Unonius blefvo åter anlitade, och de måste i sin tur anlita den väl- 
görande allmänheten. Schneidaus hus inrättades till en sorts county- 
agentur, der hans fru tjenstgjorde såsom utdelare af de influtna gåfvor- 
na, medan Unonius' öfra våning förvandlades till kolera-lazarett och 
hans maka till sjuksköterska. 

Sjelf lidande af en obotlig sjukdom, blef S. snart oförmögen att be- 
strida konsulatets skyldigheter. Unonius vardt hans efterträdare och 
innehade befattningen till 1858, då han hemreste till Sverge för att der 
i lugn och ro tillbringa återstoden af sin lefnad. Påföljande år afled 
Schneidau, hvars maka bortgått året förut; i Chicago finnas ännu mån- 
ga landsmän, som här gjorde bekantskap med dessa båda familjer, och 
alla tala om dem med den största aktning för deras ädelmod och oegen- 
nytta emot lidande likar, isynnerhet landsmän. Unonius lefver än och 
lär vara tullinspektor i Waxholm. 

Men vi måste nu återgå några år i tiden. 

År 1850 var den stora del af staden, som kallas nordsidan, nästan 
Öfverallt en ödslig rymd, här och der beväxt med träd och stubbar som 
voro 4 a 6 fot i genomskärning. Hela trakten var dessutom ett sump- 
land; vattenpölar träffades litet hvarstädes; ormar, ödlor och andra otäc- 
ka djur funnos der i ymnighet, och några andra gator än Kinzie, Clark 
och Chicago Avenue voro ej att finna i verkligheten, ehuru kartan 
upptog en hel mängd andra. En norrman vid namn Sheldon hade vid 
Ohiogatan, straxt vester om Marketgatan, uppfört en smedja och ett 
tvåvåningshus, och när man stod vid Clarkgatubryggan såg man tydligt 
detta hus, så små och få voro de mellanliggande boningarne. Från 
samma ståndpunkt kunde man äfvenledes skönja en annan norrmans, 
R. B. Johnsons, hus vid Hubbardgatan. Norr om Divisiongatan sträckte 
sig ett otäckt träsk, fullt af småskog och slingerväxter. Landet köptes 
der för 8100 per acre, som ansågs mycket högt. Vid Chicago Avenue 
fick man samtidigt hustomter för intet om man förband sig att dera 



241 

uppbygga tvåvåningshus, meningen varande dermed att få trakten 
befolkad och fastigheterna säljbara. 

Konrad Gröthe, en af de äldre. nu lefvande Chicago-svenskarne, har 
varit här sedan 1854. Han kom då direkt från Sverge öfver Quebec och 
Montreal. Han' hade i den sistnämda staden träfiat en vid samma tid 
dit anländ svensk emigrantskara, som han åtog sig att i egenskap af 
tolk ledsaga till Chicago. Men han och hans följe hade icke varit mer 
än två timmar ombord å den ångare, med hvilken resan skulle företa- 
gas, innan koleran utbröt ibland dem, och före solens nedgång andra 
dagen hade ett hälft dussin personer och ibland dem både styrmannen 
och hans hustru dött samt tio gånger så många svårt insjuknat i farso- 
ten. Efter inånga vedermödor och sedan bortåt en fjerdedel af sällska- 
pet bortryckts, hamnade man omsider i Chicago, hvarest en norrman 
vid namn Halvar Oisen erbjöd godt logi. 

De svenskar, som vid denna tid hunnit göra sig bofasta, hade slagit 
sig ned emellan Indiana- och Eriegatorna vester om floden, eller, rättare 
sagdt, midt emellan den norra flodarmens östra och vestra del. ''The 
Swedish town", såsom detta svenskarnes stamhåll kallades, låg derför å 
en liten ö. Fastland blef fläcken sedan man några år derefter hade igen- 
fylt det östra strömdraget, dermed förenande holmen med hvad som nu 
utgör nordsidan. Tiden har för längesedan utplånat denna town, men 
vill man se läget, så finner man det begränsadt af nyssnämda gator i 
söder och norr och af flodens norra gren i vester, samt af Marketgatan 
i öster. Här lades grunden till den ansenliga svenska koloni, som nu 
finnes; ty ehuru landsmännen sedan denna tid spridt sig öfver hela 
stadens yta och ehuru deras egentliga "hemort" nu ligger mycket 
längre i norr, har det dock varit de landsmän, hvilka här bygde och 
bodde, som gifvit upphof till våra dagars svenska Chicago-koloni. 

Många af desse lefva ännu i Chicago och hafva arbetat sig upp till 
välstånd och oberoende. Bland dem må nämnas Carl Blomgren, Leo- 
nard Nelson, C. Brundberg och Olaus Ek. 

När egarne till den mark, hvarå detta svenska nybygge var anlagdt, 
omkring 1853 eller 1854 gjorde sin rätt gällande, måste folket flytta der- 
ifrån. Man började då köpa tomter här och der å nordsidan, hvars 
nästan hela område tillhörde tvänne män, W. B. Ogden och mr New- 
bury. Om denne, som var en svensk af komling, skola vi nämna några 
särskilda ord. 

Newbury's farfader, som hette Nyberg och var tjensteman i Sverge 
under konung Adolf Fredriks tid, hade, i följd af den politiska striden 
emellan hattpartiet och dess motståndare mössorna, måst begifva sig i 
frivillig landsflykt. Han for då till Amerika och bosatte sig i Connec- 
ticut, hvarifrån hans sonson, ofvannämnde Newbury, utvandrade till 
Chicago i stadens tidigaste dagar och tog här såsom "claim" en stor del 

XVI 



242 

af landet norr om floden. När invandringen med åren tilltog, steg 
marken proportionsvis i värde och härigenom vardt Newbury, som i 
början var fattig, snart millionär. Före sin död, som inträffade för 
några år sedan å en ångare emellan Europa och Amerika, hade han i 
sitt testamente förordnat, att hälften af hans egendom skulle tillfalla 
hustrun och den andra hälften hans tvänne döttrar, men att, i den hän- 
delse dessa doge före en viss nämnd tidpunkt, deras andel skulle tillfalla 
staden Chicago och användas såsom grundfond för ett stort allmänt 
fri-bibliotek. Döttrarna öfverlefde icke fadren med mer än några få 
år ; Chicago vardt derf Ör lyckliggjort med närmare en million dollars 
för det nämnda ändamålet. Men till följd af ett domstolsbeslut skall 
ej biblioteket anläggas förrän fru Newbury dör. Under tiden förval- 
tas fonden på aldra bästa sätt och tros komma att stiga till 2 millioner 
dollars innan den storartade inrättningen anlägges, hvilket dock icke 
kan dröja länge, alldenstund fru N. lär vara sjuklig. Hon uppehåller 
sig nu för hälsans vårdande i Europa. 

Näst Gustaf Flack och mr Ostrom, hvilka förr omtalats, torde 
gottiändningen Lundblad hafva varit den svensk, som tidigast syssel- 
satt sig med egen rörelse. L. hitkom 1847 och började året derpå en 
sodavattensfabrik, hvarmed han fortfor några månader. Han for sedan 
till staden Quincy i Illinois, hvarest han dog, men hustrun återvände 
hit och afled å lazarettet i Jefferson. Detta par hade tvänne söner, 
hvilka lära vara anstälda vid northwestern-banbolaget här i Chicago. 

Senare kom sodavattensfabriken i hr Anders Larsons händer. Hr 
C. J. Sundeli, sedermera konsul, var samtidigt intresserad deri. Smärre 
företag af industriel beskaffenhet påbörjades och förestodos till en tid 
af andra landsmän. För så vidt vi kunnat utröna har Chicago f. n. 
endast två svenska affärsmän qvar från den tiden, nämligen handels- 
skräddaren P. J. Hussander och dekorationsmålaren P. M. Almini, 
hvilka båda vunnit allmänt rykte om sig såsom i sina respektive yrken 
särdeles skickliga. Nu några ord om 

DEN STORA BRANDEN. 

Katastrofen den 9 Oktober 1871 drabbade, som enhvar vet, hela 
samhället och var i viss bemärkelse en nationalolycka, ty Chicagos 
utomordentliga affärsförbindelser sträckte sig då som nu öfver hela 
republiken; men vi tvifla ändå på att hemsökelsen föll så tungt öfver 
någon annan klass som den svenska. De, som bodde i de härjade 
stadsdelarne och der hade sina jordiska egodelar, fingo naturligtvis 
bära förlusten lika, men hvad vi ville göra förstådt är, att ingen natio- 
nalitet var till en så uteslutande grad som vår samlad inom detta 
område. Likvisst måste medgifvas, att tyskarne, då som alltid, voro 



243 

talrikast å nordsidan, men de finnas på samma gång i tusental hvar 
man kommer i de andra från branden fritagna stadsdelarne. Irländare 
f un nos äfven i stort antal der elden strök fram, men de, liksom 
tyskarne, träffas i mängd öfverallt, och hvad amerikanarne vidkommer, 
så vidkändes nog de den största skadan å sydsidan, der tusentals han- 
delshus lades i aska, dock egde hundatals af desse affärsmän sina hem i 
de utkanter af staden, dit lågorna icke trängde. Så ej svenskarne. 
Minst f- af dem utaf desse, som hunnit förskaffa sig familjer och egna 
hem, voro spridda öfver nordsidan och i synnerhet emellan Chicago Ave. 
och Division str., å gatorna Märket, Sedgwick, TWnsend, Éremer, 
Wesson och Larrabee, samt tillika i stort antal emellan Division str. 
och North Avenue, hvilken hela yta rensopades af den oemotståndliga 
eldorkanen. De svenska hem, hyilka här förstördes, kunde räknas i 
hundratal. Samma öde undergingo fem svenska kyrkor. Lika många 
svenska tidningstryckerier försvunno och ganska många svenska 
handtverks- och handelsaffärer medtogos i lågornas framfart. Af de 
50,000 menniskor, som de första nätterna efter katastrofen lågo på bar 
backe med endast himlen och några vid flykten från de förra hemmen i 
hast medtagna gångkläder öfver sig, utan hopp och tröst när de med 
sorgsna blickar och ännu sorgsnare hjertan betraktade de rykande rui- 
nerna af hvad årens mödor samlat — af dessa 50,000 offer för ett oblidt 
öde torde minst 10,000 hafva varit svenskar. Men en mild Försyn 
ingaf alla snart nog mod och kraft att återgå till verket med fördubb- 
lad ifver. Såsom ett exempel härpå må anföras, att lemningarne af 
Immanuelskyrkan ännu icke hade svalnat, innan församlingens med- 
lemmar sammanträdde på stället och beslöto i Guds namn att, så snart 
krafterna det medgåfve, återuppbygga templet, men genast fortsätta 
missionen — ett vackert beslut, när medlemmarnes egna hem och 
halfva staden låg i aska. Samma höga moraliska mod ådagalade vår 
nationalitet i allt, och. om den led mest, i sin helhet taget, så var den 
också bland de förste, som togo nya tag och återvunno det förlorade. 

Rörande den historisk vordna branden må här följande uppgifter 
vara på sin plats. 

Vid olyckans inträffande funnos i Chicago omkring 60,000 hus, af 
hvilka 17,000 funnos å sydsidan och 10,500 å vestsidan — stadens för- 
nämsta delar. Det af elden härjade området å sydsidan (stadens 
centrum och handelsdel) var 450 acres, hvarå stodo 3,600 ypperliga 
tegel- och stenhus, af hvilka få voro mindre än fyra våningar, men 
många sex våningar och några sju. 1,600 handelsbutiker, 28 hotell, 
många stora kyrkor och 60 fabriker funnos å denna yta. 

Å nordsidan gingo lågorna öfver 1,300 acres, å hvilken mark stodo 
10,000 hus med 600 butiker samt 100 fabriksbygnader. Ã… vestsidan, 
der elden utbröt, omfattade den 150 acres och gjorde 2,000 menniskor 
husvilla. Hela förlusten var, för så vidt man kunnat beräkna den, 
omkring $200,000,000 säger två hundra millioner dollars. Våra lands- 
mäns del häraf kunde ej hafva understigit en million. 

Men vi skola nu öfvergå från denna allmänna öfverblick till en 
redogörelse för de inrättningar af olika slag, som uppsprungit under 
tiden. Vi börja med: 



244 

TIDNINGSPRESSEN. 

I Chicago utgifvas f. n. följande svenska tidningar och tidskrifter: 
Gamla och Nya Hemlandet, Svenska Tribunen. Svenska Amerika- 
naren, Sändebudet, Fäderneslandet och Chicago-Bladet, alla veckliga, 
samt Nåd och Sanning, Barnvännen, Evangelisk Tidskrift, Missions- 
vännen, Frihet och Fångenskap, Lexbladet och Stilla Stunder, ! alla niå- 
nadtliga. 

Utaf veckobladen är det förstnämnda äldst *). Som nämndt är i 
vår redogörelse för Galesburgs svenska koloni, var det der som Hemlan- 
det först såg dagen såsom den lutherska kyrkans organ och med profes- 
sor Hasselqvist till redaktör. Bladet var då helt litet, "en ringa bro- 
der i Kristo," som det kunde kallas ; men det hade många omständighe- 
ter för sig, omständigheter, som borgade för, att det skulle upplefva 
ljusare dagar och se sig stor samt segersäll. En sådan framtid kunde 
dock icke uppnås i en landsortsstad; till Chicago måste tidningen och 
hit kom hon 1858, ännu liten och med bara religiöst och dogmatiskt 
innehåll. Här tog pastor Eric Norelius hand om redaktionsbefattnin- 
gen, den han efter ett par år öfverlemnade åt Jonas Engberg (den nu- 
varande bokhandlaren). Efter en liten tid öfverlemnade denne den visst 
icke indrägtiga sysslan åt dr. Cervin, och 1868 gaf denne vika för en 
yngre och kraftigare band, nämligen P. A. Sundelius. Hemlandet, som 
under hela tiden ägdes af Augustana-synoden, i hvars och den lutherska 
kyrkans tjenst det stod, hade derför också hittills varit att betrakta som 
en kyrktidning, intet annat, ehuru det visserligen hade meddelat de 
aldra vigtigaste af dagens och fäderneslandets nyheter i en mycket sam- 
mandragen form. Med Sundelii inträdande skedde en betydlig föränd- 
ring. Formatet utvidgades och innehållet fick en mer politisk än reli- 
giös beskaffenhet, hvartill orsaken antagligen var den, att ett bolag 
hade 1866 uppsatt en ny och uteslutande politisk eller sekulär tidning i 
Chicago. Denne Hemlandets förste egentlige medtäflare om "publikens 
bevågenhet" var Svenska Amerikanaren, hvilken — såsom det hette i 
anmälan — ville blifva u ett frisinnadt organ för den svensk-amerikanska 
befolkningen" och valde till motto: "Frihet, Rätt och Sanning." Dess 
allmänna ledning anförtroddes åt en direktion, bestående af John A. 
Nelson. P. M, Almini, P. J. Hussander, Chas. J. Strömberg, Fred. T. 
Engström, P. L. Eastman, C. F. Billing, samt A. A. Shenlund från Prince- 
ton, Ills. och Olof Johnson från Galva, samma stat. Den förste redak- 
tören vardt öfverste H. Mattson, som till biträde antog Herman Roos. 

*) I berättelsen om Galva namnes den derstädes af Cronsioe utgifna Svenska 
Republikanaren. Denna tidning vardt med tiden flyttad till Chicago, der den föll i 
striden med den lutherska kyrkan, öv. Rep. var alltså Chicagos första svenska 
tidning. 





@/d 



Hemlandets Redaktör. 

Se sid. 295. 



t/-e4^^) 



245 
Den förre, som hade vigtigare intressen i Minnesota att vårda, drogs 
efter ett hälft års förlopp dit, hvarför han öfverlemnade hela redaktions- 
ansvaret åt Roos, hvilken nu inledde en liflig strid emot det lutherska 
presterskapet och dess förmenta talrör, Hemlandet. Dess nye redaktör, 
nyssnämnde Sundelius, var ej sen att upptaga handsken, och sedan såg 
man de båda bladen, burna såsom ett par fanor, kring sig samla, 
Svenska Amerikanaren de icke-kyrklige och de från den lutherska tron 
till andra kyrkor öfvergångne, Hemlandet de trognare anhängarne 
af Augustana-synoden och församlingarne. Ifrån den tiden är det som 
den sig alltjemt utpreglande striden emellan sagda synod och det un* 
der inga kyrklagar stående svenska folkelementet i Amerika rätteli- 
gen daterar sig. 

Emellertid föll det Roos en vacker dag på hösten 1869 in att helt 
plötsligt lemna sin befattning för att begifva sig till Sverge. Att i hast 
få en passande efterträdare hade sig icke så lätt. Men slutligen fans en, 
som var villig att åtaga sig det ansvarsfulla värfvet, och denne var in- 
gen annan än Hemlandsredaktören, P. A. Sundelius. Detta väckte icke 
ringa uppseende, emedan det tolkades såsom en sorts öfverlöpning å 
Sundelii sida, hvilket det, rätt betraktadt, icke var. Ty märkas bör, 
för det första, att Hemlandet nu var mera sekulärt än kyrkligt, och för 
det andra att Sundelius i själ och hjerta var lika liberal som den tidning, 
han nu gick att sköta. Ofvergången var således i verkligheten från en 
falsk, af omständigheterna skapad, ställning till en mera naturlig, hvil- 
ket också hela hans offentliga uppträdande alltsedan dess tillräckligt 
bevisat. 

J. A. Enander var den, öfver hvilken Sundelii mantel föll, när den- 
ne utgick ur Hemlandet, d. v. s. i slutet af December 1869. I Januari 
1871 inflyttades den i Galva utgifna tidningen Nya Verlden till Chicago. 
Vid densamma blef Sundelius, som ej längre kom öfverens med Sven- 
ska Amerikanarens direktion, jemte C. F. Peterson för en kort tid re- 
daktör, men återgick snart till Svenska Amerikanaren, sedan hans ef- 
terträdare der, A. W. Schalin, funnit det rådligt att lemna sin ställ- 
ning. Peterson förblef vid Nya Verlden, hvars ensamme egare blef A. 
Chaiser, och härmed hade Chicago fått tre stora, modigt kämpande 
svenska politiska veckotidningar utom metodisternas organ Sändebudet, 
som hade utgifvits här sedan 1857. Dess redaktör vid detta tillfälle var 
pastor Albert Erickson och dess utgifvare den amerikanska konferens, 
till hvilken den svenska metodistkyrkan i vestern hör. Hemlandet, än- 
nu att betrakta som Augustana synodens organ, emedan det var dess 
egendom, fortsatte likväl på den sekulära väg, det under Sundelius hade 
beträdt (det hade nu vuxit till nio spalter). Svenska Amerikanaren ut- 
kom i tiospaltigt format såsom "verldens största svenska tidning", och 



246 . 

Nya Verlden kämpade för sin tillvaro med Hemlandets storlek, försö- 
kande att, hvad tendens beträffade, "gå emellan" sina äldre grannar. 

Sådan var tidningsställningen, när den Ödesdigra natten till den 9 
Oktober 1871 inträffade. I den verldsberyktade brand, som då ödelade 
två tredjedelar af staden, gingo alla svenska tidningar upp i rök. Den 
första att resa sig ur askan var Nya Verlden, hvilken redan samma 
vecka återuppträdde i Galesburg, der den fortfor att utgif vas till i Mars 
påföljande år, då den, ännu i Chaisers och Petersons händer, för- 
nyade bekantskapen med Chicago. Näst i ordningen återuppstod 
Hemlandet, endast ett par veckor senare. Men Svenska Amerikanaren 
hvars egare ej så lätt kunde fatta och utföra beslutet att resa företaget 
ur askan, fick ej sitt nya lif förr än fram på vintern, med Sundelius till 
ledare, och ännu senare återuppdök Sändebudet, hvars nys redaktör var 
pastor N. O. Westergren. Samma vår blefvo Enander och Gr. A. Boh- 
man, hvilken i flera år varit dess affärsförrättare, egare af Hemlandet, 
i det de köpte tidningen af synoden. Våren 1873 ingick Frank A. An- 
derson, Chaisers svåger, som delegare och Herman Roos, som återkom- 
mit från Sverige, som medredaktör i Nya Verlden. Ännu något senare 
samma år ombytte Svenska Amerikanaren egare. Bolaget aflät den åt 
C. J. Stenquist, som utgaf den under namn af Nya Svenska Amerika- 
naren tills hösten 1877, då flere personer, men förnämligast Herman 
Roos, som slet sitt band med Nya Verlden 1874, samt Magnus Elru- 
blad fungerat som dess redaktörer. 

Tidigt på våren 1876 bildades "The Swedish Publishing Cornpany", 
ett under statens lagar formligen inkorporeradt bolag, hvars president 
ofvannämnde Frank A. Anderson hela tiden varit. I detsamma blefvo 
A. Chaiser och C. F. Peterson bland andra medlemmar, och af detta bo- 
lag fortfor Nya Verlden att utgifvas. Hösten 1877 ingick såsom med- 
lem deri öfverste H. Mattson (nu bosatt i Minneapolis, staten Minne- 
sota, der han utger Minnesota Stats Tidning) och samtidigt köpte bo- 
laget af Stenquist Svenska Amerikanaren, som nu sammanslogs med 
Nya Verlden, hvarpå Svenska Tribunen vardt det gemensamma namn, 
hvarunder de allt sedan dess utkommit i åttasidigt format. Dess redak- 
tör har hela tiden varit C. F. Peterson, manager eller föreståndare var 
det första året öfverste Mattson och det senaste året A. Chaiser, hvilka 
personer jemte bolagets president och Charles L. Anderson (sekreterare) 
bilda direktionen. 

Året 1876 hade Herman Roos i förening med Nils Anderson börjat 
utgifva en tidning kallad Svenska Posten, hvilken växte snabbt från 
sina små dimensioner till allt större och större, så att den vid början af 
1878 hade uppnått sina medtäflares storlek; namnet hade den förändrat 
till Svenska Amerikanaren. Vid densamma ingick Magnus Elmblad, 
som förut arbetat i åtskilliga andra svensk -amerikanska blad, såsom 



247 

inedredaktör våren 1878, och ar nu, sedan Roos afgått med döden, tid- 
lingens ende ansvarige redaktör. J. A. Enander fortfar som Hemlan- 
dets hufvudredaktör, biträdd af Leonard Gyllenhaal, som arbetat i tid- 
ningen många år. Vid Svenska Tribunen tjenstgör i samma egenskap 
C. G. Linderborg med M. Lunnow såsom niedhjelpare, och Sändebudets 
runor föras af dr. Wm. Henshen. 

Chicago Bladet grundlades 1877 af John MÃ¥rtensen, hvilken hela 
tiden varit dess utgif vare och redaktör. Bladet, som varit och är "Mis- 
sionsvännernas" organ, är religiöst; det utkom de tre första åren blott 
två gånger i månaden, men har, sedan det i sig upptog Zions Baner, 
förr utgifvet i Knoxville, Ills., blifvit veckligt. 

Fäderneslandet är den minsta och yngsta af stadens svenska tidnin- 
gar. Det kom till stånd 1878, då det uppsattes af O. L. Olson, som än- 
nu eger och leder det. Vid detsamma har A. Melander haft redaktions- 
göromålen om hand den största delen af tiden. 

Åtskilliga mindre månadsskrifter af religiös art utgif v as här. De 
äro: Nåd och Sanning, utgifven af pastorerna Evald och Lindeli. 
Barnvännen af Lindeli, Evangelisk Tidskrift af J. A. Edgren, Missions- 
vännen af "missionsvännerna" Björk och Hallner, Lexbladet af A. Hall- 
ner, Stilla Stunder af V. Witting, nykterhetstidskriften Frihet och 
Fångenskap af C. M. Albinson och Ungdomsvännen af Enander & 
Bohman. 

Andra periodiska pressalster hafva kommit och gått, jnen med un- 
dantag af När och Fjerran, utgifven af Enander och Bohman, hafva de 
alla varit af en allt för efemerisk och likgiltig beskaffenhet, för att be- 
höfva omnämnas. 

Om det låge inom det område vi för denna bok utstakat, kunde det 
här vara på sin plats att anställa några små betraktelser öfver "pressens 
makt", dess stora "mission", o. s. v. ; men som vårt lilla arbete ej har 
rum för mycket annat än data och fakta, måste vi öfvergifva tanken 
på, att "filosofera" och "moralisera". Anmärka måste vi ända att den 
kraft, hvarmed den svensk-amerikanska tidningspressen på det senaste 
årtiondet utvecklat sig, hör till de märkligaste företeelserna i lifvet bland 
Amerikas svenskar, genom hvilkas läslust och redobogenhet att under- 
hålla literatur på modersmålet ofvannämnda tidningar ega sin tillvaro. 
Från Chicago utgå veckligen i närheten af 25,000 svenska tidnings- 
exemplar — de samtliga tidningarnes sammanlagda upplaga — som 
spridas öfver Unionens alla stater och territorier. Kanada och Sverge, 
dit minst 500 finna sin väg. För landets republikanska parti, i hvars 
tjenst dessa svenska blad med så godt som intet undantag hela tiden 
stått, ha de varit af särskildt stort gagn, dernäst bör tagas i betraktan- 
de deras egenskap såsom länkar emellan fosterlandet och dess söner och 
döttrar på denna sidan Atlanten, vidare det sammanhållningsband, de 



248 

ofta utgöra emellan landsmännen här ocli slutligen rikhaltigheten af 
deras allmänna innehåll, som måste hafva haft något bildande infly- 
tande öfver den stora mängden. Att den starka täflingen ej så sällan 
ledt till mindre uppbyggeliga strider emellan de olika tidningarne är 
sant och har beklagats; men det är lika sant och beklagligt att hvarje 
annan ort och afdelning i tidningsverlden varit och är skådeplats för 
likadana fejder. 



STADENS SYENSKA KYRKOR. 

St. ANSGARii-FöKSAMLrsTGjasr. 

Gustaf Unonius — den ofvan omberättade presten — var det för- 
behållet att bilda den första svenska församlingen i Chicago och vi 
kunna gerna säga hela nordvestern. Detta skedde 1849, medan sven- 
skarne ännu voro mycket fåtaliga. Ty ehuru större skaror hade an- 
ländt under de nyss föregående åren, stannade de fleste endast länge 
nog att förtjena respenningar till färdens fortsättande vidare i vester. 
Unonius inbjöd på grund häraf norrmännen att deltaga i företaget, 
hvilket de också gjorde, och fortfor församlingen att vara svensk-norsk 
till 1862, då norrmännen drogo sig tillbaka. Denna församling hade. 
som redan nämnts, ehuru till tron luthersk, antagit den episkopala 
kyrkoformen. Detta satte den i stånd att påräkna all möjlig hjelp ai 
stadens tvenne engelska systerförsamlingar, af hvilka den ena, St. Ja- 
mes, för Ansgari-församlingen, som den svenska kallades, upplät grund- 
våningen af sitt tempel för gudstjenstbruk. Men Unonius' energi 
Ã¥stadkom snart en egen kyrkbygnad. Medel dertill och till pastorsbo- 
ställe samlade han på en derf ör företagen rundresa bland de svenska af- 
komlingarne i Delaware och Pennsylvanien. Tidigt på våren 1850 in- 
köptes två tomter på hörnet af Franklin- och Indiau a-gatorna. Priset 
var |400. Derpå börjades by gnadsf öretaget och fortgick så länge pen- 
ningarne räckte ; men de tröto snart och då måste Unonius och 
Schneidau båda ut för att samla mer, hvari de också lyckades. Unge- 
fär samtidigt anlände Jenny Lind till New York och hon bevektes att 
skänka $1,500 till det vackra ändamålet, hvarjemte hon efter sin af- 
resa lät genom Max Hjortsberg (en ännu i Chicago boende svensk) åt 
kyrkan såsom present öfverlemna kyrksilfver uppskattadt till S1,000. 

När Unonius 1858 hemflyttade till Sverge efterträddes han af 
J. Bredberg. Under hans tid blef kyrkan af den stora branden förstörd 
och församlingen skingrad. Men omsider grep man sig an, slöt sig åter 
tillsammans och lyckades med tillhjelp af öststaternas gifmilda episko- 
paler samla penningar till en ny stor tegelkyrka, som, bygd å Sedg- 



249 

wick-gatan, kostar $22,000 med tomt och allt. Det bredvid kyrkan upp- 
förda pastorsbostället värderas till $2,000 utom tomten. 

Bredberg frånträdde pastorsbefattningen 1877 och efterträddes af 
Nils Nordeen, hvilken året derpå lemnade rum för P. Arvidson, som 
dock icke tjenstgör, utan förrättas gudstjensterna af diakonen John 
Hedman, under hvilkens vård församlingen synes vilja blifva lifaktigare 
än den på det senaste årtiondet varit. 

Metodistförsamlingarna. 

I slutet af 1852 gjorde den for länge sedan aflidne pastor O. Gr. Hed- 
ström i New York ett besök i vestern, då han stannade några dagar i 
Chicago och predikade för skandinaverna. En större religiös väckelse 
skulle hafva blifvit det första och en liten metodistförsamling det an- 
dra resultatet. Men H. så väl som hans i Victoria bosatte broder, hvil- 
ken hade biträdt honom härstädes, kallades hem till sina egna försam- 
lingar, och då blef den nya lilla hjorden i Chicago utan vård, ett för- 
hållande som inverkade så mycket menligare på församlingen, som den 
skandinaviska pöpeln den tiden fann ett högt nöje uti att molestera 
sammankomsterna och dermed oroa sinnena, hvartill kom ett häftigt 
motstånd från de andra samfunden. Detta hade till följd, att många 
utgingo ur menigheten, så att den, då en lärare slutligen fans villig 
att taga vård om flocken, hade förlorat hälften af sitt ursprungliga 
antal. 

Denne lärare var S. B. Newman, nu pastor vid församlingen i E- 
vanston, Ills. Ett af hans första uppdrag var att samla medel till en 
k}Tkobygnad. Häri lyckades han så väl, att församlingen, som hittills 
hade hållit sina möten i den tyska metodistkyrkan å Indianagatan, 
1854 kunde inflytta i sitt å Illinoisgatan belägna tempel, hvars storlek 
var 36x60. Å detsamma fanns ett litet torn. Vid denna tid sällade sig 
den nu aflidne kapten C. M. Lindgren, N. O. Westergren, A. Cederholm, 
N. Peterson, Peter Long, Samuel Anderson m. fl., af hvilka många se- 
dermera utgingo som predikanter till församlingen. 

På hösten 1855 efterträddes Newman, som for till New York, af 
Eric Shogren, under hvilkens fyraåriga tjenstetid församlingens yttre fred 
endast då och då afbröts af någon öfverlastad person, som raglade in i 
kyrkan för att göra väsen. Församlingen tillväxte långsamt men sta- 
digt under dessa år, och skulle hafva vuxit fortare om ej så många måst 
på grund af ekonomiska förhållanden afflytta från staden. Bland dem, 
som året 1856 anslöto sig till församlingen, var den allt sedan som pre- 
dikant så verksamme och framgångsfulle A. J. Anderson. Shogrens 
nästa verksamhetsfält blef ett konferensdistrikt i Minnesota. Efter ho- 
nom i Chicago kom J. Bredberg, hvilken 2 år senare öfvergick till Epi- 



250 

skopalkyrkan och blef pastor vid den svenska Ansgarii-församlingen 
hiirstädes. År 1861 öfverlemnades församlingsvården åt A. J. Ander- 
son. Inbördeskriget hade nu börjat och försvårade den andliga rörel- 
sen. Icke desto mindre utvecklade sig församlingen så väl i inre som 
i yttre afseende nnder hans treåriga vård. Kyrkan höjdes och under- 
bygdes med tegel, och den sålunda erhållna våningen adapterades till 
boningsrum för predikanten, allt hvilket jemte andra förbättringar tog 
i anspråk omkring $3,000. Det oaktadt var församlingens ekonomiska 
ställning nu så god, att pastor Andersons lön förhöjdes från $450 till 



1864 återkom Shogren till församlingen och verkade der ett år, bi- 
trädd af pastor Alb. Erikson, som innehade redaktörskapet vid Sände- 
budet. Under detta år lörökades medlemskapet från 170 till 207 och på 
hörnet af Sangamon- och Pjerde gatorna (vestsidan) bygdes å en hyrd 
tomt en liten kyrka. Näst i ordningen kom N. O. Westergren, som 
förestod pastorskallet 1865 — 8, biträdd de 2 första åren af pastor V. 
Witting, Sändebudets då varande redaktör. Witting vardt emellertid 
nu uppdragen att resa hem till Sverge för att öfvertaga ledningen af 
missionsverksamheten derstädes. Sändebudet kom då åter i Ericksons 
händer, och denne blef på nytt W:s biträde i predikoembetet. Vid jul- 
tiden 1865 hade utbrutit en ovanlig rörelse eller vädcelse, som varade 
till fram på våren, visande sitt resultat i många omvändelser och ett 
högeligen förökadt medlemskap. Bland predikanter, som särskildt bi- 
drogo härtill, namnes isynnerhet P. Newberg från Victoria. 

Året 1866 var den amerikanska metodismens sekelfestår och af sär- 
skild betydelse för de svenska metodisterna i så fall att de då började 
insamling af medel för ett skandinaviskt teologiskt läroverk. Men idén, 
hvilken hade utgått från V. Witting — han och N. O. Westergren lyc- 
kades också att erhålla ansenliga subskriptioner för ändamålet — vardt 
aldrig verkliggjord. Blott en ringa del af subskriptionerna betaltes, 
och den summa, som sålunda erhölls, utgör, om vi ej misstaga oss, 
grundfond för den lilla skola, som nu ledes af dr. Henschen och som 
möjligtvis med tiden kommer att gro till något större. Under samma 
år tog församlingen del uti anskaffandet af ett emigranthus för de mån- 
ga landsmän, som vid denna tid ankommo i ytterst nödstäld belägenhet. 
(Härom hafva vi utförligare redogjort på annat ställe). Under W:s 
termin växte församlingen från 207 till 290 verkliga medlemmar. 

Vid pastorsombytet hösten 1868 fick N. Peterson vård om försam- 
lingen. Under hans tvååriga tjenstetid framskred icke saken så väl 
som den hade gjort förut. Dertill funnos två särskilda orsaker: för det 
första hade församlingen, genom de norska medlemmarnes utgång för 
att ansluta sig till en nybildad norsk församling, betydligt reducerats 
i antal, och för det andra företog sig pastor Albert Erickson, en begåf- 



251 
vad talare, att i Grace-kyrkan å Chicago Avenue inleda och fortsätta en 
fri andlig rörelse, hvilket naturligtvis skadligt inverkade på församlin- 
lingens allmänna tillstånd. Trots dessa skenbara motgångar inköptes 
under P:s tid den tomt å Märket- och Oakgatorna, hvarå kyrkan nu 
står, och vid slutet af hans verksamhet funnos 254 medlemmar i full för- 
ening *ch 55 på prof. , 

Hösten 1870 blef för andra gången pastor A. J. Anderson uppdra- 
gen att förestå hjorden och under hans tid inträffade nu den stora bran- 
den, som ödelade allt för så väl honom som kyrkan och en större del af 
medlemmarne. Han stannade likväl på sin post och verkade outtrött- 
ligt för församlingens allmänna väl. E$ tillfälligt kapell uppfördes å 
Marketgatan. Albert Erickson, genom branden entledigad från Sän- 
debudet, reste ut i landsorten och insamlade penningar till en ny kyrka 
och den gamla tomten å Illinoisgatan utbyttes emot en annan å May- 
gatan, vestsidan. Dera bygdes en kyrka i storlek 50x70; dess undervå- 
ning inreddes genast för gudstjenständamål, men den öfre egentliga 
våningen blef på grund af bristande medel ej fullbordad förrän under 
pastor Wigrens tjenstetid 1879. När Anderson hösten 1873 lemnade 
rum för Shogren funnos 380 medlemmar, förutom 75 på prof stående 
personer. S. skötte med N. O. Westergrens biträde församlingen 2£ 
års tid, vid slutet hvaraf medlemmarnes antal var 474 med 140 andra på 
prof. En tegelkyrka, 70x70, hade under tiden uppförts å den förr in- 
köpta tomten vid Märket- och Oakgatorna. De i Evan&ton boende me- 
todisterna, som hittills tillhört församlingen i Chicago, bildade ungefår 
samtidigt en egen församling i E. Medlemantalet blef härigenom en- 
dast 411. Vidare utgingo de medlemmar, som bodde på stadens syd- 
sida och bildade der en liten församling, som bygt ett kapell för sina 
gudstjenster. Sedan delade sig den gamla församlingen i två delar ; en 
del stannade vid "Marketstreet kyrkan", den andra organiserade sig å 
vestsidan. Den förras egendom var nu värderad till $22,000, den sena- 
res till $17,000. 

Vid 1875 års konferens blef nordsidans församling bestämd för N. 
O. Westergren. Shogren hade förut flyttat till San Francisko för att 
vårda en der bildad församling. Efter honom kom pastor D. S. Sörlin 
till "Maystreet-församlingen", hvilken 2£ år senare utbytte honom mot 
Wigren, den härvarande pastorn, under hvilken s tid kyrkan fullbordats 
till en kostnad af $4,000. Denna församling räknar nu omkring 275 
medlemmar i full förening och 14 på prof. Witting, som nu hade åter- 
vändt från Sverge, tog 1876 vård om nordsidans församling, men efter 
träddes 1877 af A. J. Anderson, som hösten 1879 lemnade rum för D. 
S. Sörlin, medan N. O. Westergren fortsätter sitt kall vid sydsidans för- 
samling, som nu består af omkring 80 personer ; Sörlins församling 



252 

räknar 300. jemte många på prof. I Chicago skulle således vid detta 
lag finnas minst 700 svenska metodister och 3 kyrkor, värderade till 
omkring $25,000. 

Immanuelsförsamlingen". 

De, som utgjorde första begynnelsen till denna församling (den för- 
sta lutherska i Illinois och hela nordvestern) bestodo af ett litet sällskap 
emigranter från Vestergötland, som anlände till Chicago sommaren 
1852. Dessa blef vo då afsända med en ångbåt härifrån till Sheboygan 
1 Wisconsin, der de lemnades på hamnbryggan. Efter att hafva legat 
der ett par dygn med barn, bagage och allt under bar himmel, utan att 
någon brydde sig om att hjelpa dem till rätta, blefvo de modlösa, nästan 
förtviflade, och när ångbåten kom tillbaka på returen från Chicago, 
återvände de alla hit, men tyvärr endast för att blifva utsatta för kole- 
ran, som då rasade med sällspord häftighet ibland de nykomne. I detta 
sitt bekymmersamma läge vände de sig till pastor Paul Andterson vid 
den norsk-lutherska församlingen, och till hans heder må sägas att han 
gjorde allt som stod i hans makt att lindra och trösta de modfälde sven- 
skarne. Naturligt var det derför att många af desse leddes till hans 
kyrka, i hvilken också ej så få ingingo såsom medlemmar. 

Snart uppstod dock en allmän önskan att en svensk-luthersk för- 
samling måtte stiftas, och på inbjudning af pastor Paul Anderson och 
hans församling kom pastor T. N. Hasselquist från Galesburg till Chi- 
cago i början af år 1853. Sedan han predikat några gånger inbjödos 
svenskarne till ett allmänt möte i den norska kyrkan å Superiorgatan 
söndagseftermiddagen den 16 Januari, vid hvilket möte skälen för bil- 
dandet af en svensk församling förelades dem, och med den verkan, att 
80 genast anmälde sig såsom villige att blifva medlemmar samt att ge- 
nast kalla lärare från Sverge. 

Denna kallelse mottogs af Erland Carlson, då pastorsadjunkt och 
brukspredikant i Wexiö stift. Efter en 11 veckors lång och tråkig 
resa ankom han till Chicago den 22 Augusti 1853. Som lätt kan tän- 
kas, var glädjen stor öfver lärarens ankomst, men utsigterna voro emel- 
lertid mörka för så väl folket som den unge herden, ty af dem, som i 
Januari tecknat sig, hade största delen afflyttat från staden, under det 
några blifvit dragna till andra samfund. Af de 80 funnos nu ej fler än 
8 familjer och 20 ogifta personer (inalles 36) qvar, och alla dessa voro 
mycket fattige. 

Men pastor Carlson vardt derför icke modlös, utan gick med from 
förtröstan till verket, och vid det första årsmötet den 27 Januari 1854 
hade den i början klena hjorden ökats i antal till öfver 100 kommuni- 
kanter. Grunddrag till församlingsordning blef då antagna och till 



253 

diakoner valdes skomakaren Carl J. Anderson, svarfvaren John Nilson 
och skräddaren Isak Peterson, samt till u trustees" handlanden Johan 
Björkholm, skomakaren Göran Svenson och arbetaren Gissel Trulson. 

Vid sockenstämma, hållen den 24 Oktober 1854, beslöts att till ett 
pris af $2,475 inköpa den norska kyrkan. Af denna summa erhöllos 
$1,200 genom subskription, för resten måste församlingen skuldsätta 
sig. Genom reparationer och nödvändiga förändringar å bygnaden 
hade denna skuld 1860 Ökats till $1,615. Emellertid hade församlingen 
vid detta lag vuxit till 220 kommunikanter, hvilket antal hade stigit till 
525 fem år senare. Nu (1865) beslöts att kyrkan skulle utvidgas och 
den angränsande tomten inköpas. Genom denna affär, som medtog 
närmare $3,000, steg församlingens skuld till $2,300. Men den friska 
invandringen stärkte oupphörligt församlingen med nya medlemmar, 
så att antalet år 1867 öfversteg 1,000, ehuru en särskild mission hade 
upprättats å stadens södra del, der också Salemsförsamlingen stifta- 
des 1868. 

För Immanuelsförsamlingen kräfdes nu ett större, rymligare tempel, 
och den 24 Februari 1868 enades man om att inköpa de tvänne tomter- 
na å hörnet af Sedgwick- och Hobbiegatorna. För erhållandet af den 
härför nödvändiga summan, $ 7,000, öppnades en subskription, som in- 
bragte $3,000. Köpet uppgjordes och dermed steg skulden till $5,000, 
kostnaden för Salemsförsamlingens tomt häri inbegripen. 

Behofvet af en större kyrka gjorde sig alltmera känbart. Det 
hände t. ex. många söndagar att hundratals personer, som kommit för 
att bevista gudstjensten, måste återvända till följd af brist på rum. Ön- 
skan att så snart som möjligt börja byggandet af den påtänkta kyrkan 
vardt på samma gång starkare. En bygnadskomité tillsattes, kostnads- 
förslag uppgjordes, plan antogs m. m. Samtidigt öppnades en sub 
skription och antogs ett beslut att gå till verket så snart $10,000 voro 
tecknade och $3,000 inbetalda. Kostnadsförslaget lydde å $28,000. 

Grundstenen lades den 23 Maj 1869, och den första söndagen i No- 
vember invigdes kyrkan, som hade kostat $34,400 med orgeln. Under 
dess byggande hade trustees } för att med lätthet kunna reda sig i de fi- 
nansiella åliggandena, inrättat en slags sparbank, ihvilken församlings- 
medlemmarne insatte penningar mot 8 procents ränta. $12,600 af 
dessa insatser användes för kyrkby gnaden. Dessutom upptogos andra 
lån, så att hela församlingsskulden blef $28,000, eller $20,000, då värdet 
af den gamla kyrkan fråndrages. I det nya templet fans sittrum för 
1,500 och medlemantalet var 1,278. Såsom ett exempel på denna för 
samlings offervillighet må nämnas att den, trots den tunga skuld, som 
hvilade öfver densamma, 1871 bidrog med $1,200 till den allmänna mis- 
sionen och välgörande ändamål. I söndagsskolan gingo 400 barn, un- 
dervisade af 30 lärare. 



254 

Glädjen öfver denna i sanning vackra framgång var stor, men vardt 
icke lång, ty nar skymningen inbröt den 9 Oktober 1871 var den nyss 
ståtliga kyrkan en rykande ruinhög, och förstörda voro äfven de flesta 
församlingsmedlemmarnes hem. Vid en kort derpå hållen samman- 
komst beslöt församlingen att vidmakthålla organisationen, fortsätta 
sitt verk och betala hvarje cent, som den var skyldig. Och så skedde. 
Gudstjensterna höllos till en tid i den norsk-lutherska kyrkan å Sanga- 
mongatan och Milwaukee avenue. Samtidigt börjades insamlingen af 
medel för byggandet af en ny kyrka och den 5 Juli 1872, då $10,000 
voro samlade, lades första grundstenen till den nya kyrkan. Denna 
kostar som hon nu står $35,000. Den invigdes första söndagen i April 
1875. Med detsamma skilde sig pastor Carlson vid församlingen för 
att taga vård om menigheten i Andover. Han efterträddes då af C. A. 
Evald. Denne allmänt omtyckte pastor föddes i Kihl socken i Örebro 
län den 25 Maj 1849; studerade vid Örebro högre elementarläroverk 
med trenne terminers uppehåll från och med höstterminen 1859 till 
och med vårterminen 1869. Hösten 1871 anlände han till detta land 
och ordinerades till det heliga predikoembetet efter ett års studier i Au- 
gustana-synodens theologiska seminarium, af sagde synod vid dess möte 
i Galesburg hösten 1872. 

De första embetsåren tjenstgjorde han såsom pastor i Sv. Ev. Luth. 
Augustana-församlingen i Minneapolis, Minn. 

Efter erhållen enhällig kallelse från Immanuelsförsamlingen i Chi- 
cago, beslutade han sig att sagde kallelse antaga och installerades han 
såsom pastor i sin nuvarande församling Söndagen den 4 April 1875, 
samma dag, som församlingens nya kyrka invigdes. 

Immanuelsförsamlingen består nu af omkring 2,000 personer, af 
hvilka 1,100 äro kommunikanter. 

1870 stiftades Gethsemane-församlingen å stadens vestsida och 
1872 bygdes en kyrka, för hvilken medlemmarne ännu bära omkring 
63,000 skuld. Kommunikanternas antal är 175. 

Sydsidans Salemsförsamling räknar nu 773 medlemmar, af hvilka 
513 äro kommunikanter. Pastor : C. B. L. Boman. Å dess kyrka fin- 
nes $2,400 skuld. 

Baptist-församlingen. 

Den första svenska baptistförsamlingen i Chicago, 111., bildades den 
19 Augusti 1866. 

De första medlemmarne, 32 till antalet, voro följande: John Ring, 
Christina Ring, Martha Ring, C. G. Lindgren, Christin Lindgren, 
John Lindqvist, Anna Lindqvist, Göran Janson, Abraham Johnson, 
Sv. Petterson, Malena Petterson, N. P. Nelson, F. M. Malmsten, Ste- 
phanus Liden. A. Nylund, Maria Nylund, J. C. Fästen, Anna Fästen, 



255 

B. Hamström, Andrew Petterson, E. Hedlund, P. A. Greim, Andrew 
Kemmer, Hanna Kemmer, Carna Lindh, Carl A. Anderson, Gr. A. Jo- 
hanson, Thilda Johanson, N. E. Axling, 01. Lindh, Mari Lindh' och P. 
0. Sellgren, af hvilka en del förut tillhört härvarande danska försam- 
ling; de öfriga voro nykomna från Sverige som ej ännu förenat 
sig med någon församling. Dessa valde bland sig John Ring till pastor, 
och hyrde danska baptistförsamlingens kyrka för sina sammankomster. 
I Oktober månad samma år hyrdes ett presbyterianskt skolhus på 
Bremergatan till församlingslokal, hvarest söndagsskolverksamhet först 
började, som allt sedan varit en af församlingens verksamhetsgrenar. 

Våren 1867 köpte församlingen tomt vid Oakgatan för $1,600, till 
uppförande af egen kyrka, hvarmed arbetet började påföljande vår, och 
slutade på hösten samma år. 

År 1871' förstördes densamma i den stora branden, hvarefter för- 
samlingen samlades i privata hus, tills den nuvarande kyrkan blef fär- 
dig, eller till våren 1873. År 1876 blef den tillbygd på längden och re- 
parerad. — Den första kyrkans värde var $5,000, den nuvarandes innan 
den blef tillbygd $2,500 och i sitt nuvarande skick $3,700 # 

Församlingens föreståndare under denna tid hafva varit: John 
Ring från 19 Aug. 1866 till 3 Maj 1869, Olof Lind från 3 Maj 1869 till 
10 Juni 1869, C. W. Segerblom från 10 Juni 1869 till 19 Aug. 1870, J- 
A. Edgren från 28 Aug. 1870 till den stora branden. A. Linné stod så- 
som predikant sommaren 1874, John Ongman från 10 April 1875 till 
innevarande dato. 

I församlingens gemenskap hafva under denna tid 207 medlemmar 
upptagits genom dop, 306 inflyttat från andra församlingar och 36 ute- 
slutna återupptagits. Samtidigt hafva 209 utflyttat till andra försam- 
lingar, 82 blifvit uteslutna och 25 afgått genom döden. 
Medlemmarnes nuvarande antal är 233. 
Influtna medel under denna tid hafva uppgått till $25,756.31. 
Utgångna medel under samma tid hafva varit till: 

Inköp af tomt $ 1,600.00 

Första kyrkobygnaden „ 5,000.00 

Andra kyrkobygnaden „ 2,500.00 

Tillbygget „ 1,200.00 

Öfriga utgifter till lön af lärare m. m , 15,456.31. 

Summa $25,756.31. 
Den Evangelisk-Lutherska Missions-Församlingen 

har existerat sedan i början af år 1869, då den bildades af personer från 
olika delar af Sverge. Det speciella ändamålet med densamma var, att 
få en evangelisk-luthersk missionsverksamhet, liknande den i fäder- 



256 

neslandet, till stånd bland Chicagos många svenskar. Den 21 Maj 
1869 inköpte denna församling tre tomter å norra Franklingatan för 
$5,300 och bygde dera ett "Missionshus", hvars storlek var 42x80. 
Detta tempel lades kort derpå i aska af den stora branden 1871, och nu 
stodo missionsvännerna på bar backe. Men deras moraliska mod och 
förtröstan på den goda saken funnos ännu qvar. Kraft tröt ej heller, 
och på höstsidan 1872 hade de genom sina vackra ansträngningar åstad- 
kommit ett nytt hus, hvari de, för att begagna deras egna ord, "fritt 
fingo dyrka sina fäders Grud efter den af samvetet, bibeln och den helige 
Ande föreskrifna regeln". 

Församlingens förste ordinarie lärare var J. M. Sanngren, som tog 
vård om densamma hösten 1869 och fortfor dermed tills fram på 
våren 1877, då han efterträddes af pastor C. A. Björk, hvilken ännu 
innehar befattningen. 

Samtidigt med missionsrörelsens igångsättande å nordsidan bör- 
jade man hålla föredrag och bönemöten å söder, dervid begagnande en 
rymlig sal å Archer Avenue. Denna verksamhet välsignades så,att man 
snart tvangs, att förskaffa sig ett församlingshus äf ven i denna stadsdel. 
Sommaren 1878 uppfördes å tre för ändamålet inköpta tomter ett 
missionstabernakel i storlek 70x90. Denna församling kallade till 
lärare pastor E. A. Skogsberg, hvilken antog kallelsen och har tjenst- 
gjort sedan dess 



FÖRENINGAR OCH SÄLLSKAPER. f 

Svea, 

Önskan att ega en förening af rent sällskaplig (sociel) beskaffenhet 
hade 1857 börjat uttalas ibland stadens icke-kyrkliga svenskar, och i 
följd häraf utfärdades af konsul C. J. Sundeli inbjudning till en sam- 
mankomst i Hoffmans lokal å norra Clarkgatan den 22 Januari 
nyssni' nda år, vid hvilket tillfälle saken öf verlades. Vid detta förbere- 
dande Jiöte fungerade C. J. Stolbrand som ordförande, C. J. Sundeli 
som sekreterare och C. F. Billings som kassör. Hr Sundells framstäl- 
lan om behofvet af ett frisint sällskap, hvars mål skulle vara att bereda 
medlemmarne upplyftande och förädlande underhållning vid samman- 
komsterna samt att härför samla ett bibliotek och för öfrigt med råd 
och dåd gå landsmän till mötes, mottogs med enhälligt bifall. Beslut 
och handling voro här ett. Ett sällskap blef på näcken bildadt samt 
på hr Billings' förslag nämndt Svea, och till permanenta embetsmän 
omvaldes de redan anförde. Stadgar antogos ej långt derefter och dessa 
voro, det får man medgifva, af en art, som vittnade klart derom, att 





CHICAGO. 

Se sid. 303. 



257 
Sveas grundmedlemmar voro varma och nitiska älskare af sträng 
ordning, skick och sedlighet, på samma gång de (stadgarne) gåfvo till- 
känna, att det var den oegennyttiga omtankan för det svenska folk- 
elementets väl som hade manat dem (medlemmarne) att taga det vackra 
steget. 

Redan i December samma år var sällskapet så manstarkt, att det 
kunde tillställa en s. k. tk fäir", som inbragte $130, hvilken summa 
användes till inköp af böcker. Nyss förut hade pastor Unonius skänkt 
Svea ett litet bokförråd och senare fick hon ett för Ansgarii-församlingen 
bestämdt antal verk ; så att man nu egde ett rätt ansenligt litet 
bibliotek bestående af 400 band. Åtskilliga svenska tidningar, såsom 
Aftonbladet och andra, tillhandahöllos äfven i lokalen. Annars fördref 
man tiden med samspråk, tal och debatter. Att hålla sig med en i 
Sverige utgifven tidning var lyx på den tiden. Aftonbladet t. ex. 
kostade Svea jemnt $56 om året. När man senare, genom postdirektör 
Hellbergs i Hamburg medling, fick tidningen för $28, ansåg man sig 
hafva den mycket billigt. 

Sammankomsterna, hvilka den första tiden höllos i P. M. Alminis 
hus å Kinziegatan, flyttades 1858 till det Newburyska å hörnet af 
Wells- och Kinziegatorna, efter några år derifrån till Tyska Huset å 
Wellsgatan samt 1868 derifrån till huset no. 45 Norra Clarkgatan, 
hvarest den stora branden 1871 fann sällskapet. 

Ordförandeskapet hade under de första 7 åren af sällskapets tillvaro 
turvis innehafts af Stolbrand och Sundell, och det var denna tid som 
kan kallas Sveas glansperiod. Ordningskärlek, allmänanda och fram- 
åtskridande voro då dess kännetecknande egenskaper, och i en ej ringa 
mon bidrog härtill hr F. E. Jocknick, hvilken återvaldes år efter år till 
sekreterare-sysslan, den han skötte med mycken omsorg. 

En sjukkassa, ur hvilken hvarje medlem, f som ej sjelf vållat sin 
sjukdom, egde rätt att draga $5 i veckan, var nu inrättad, en komité af 
tre, med uppgift att veckligen besöka de sjuke, tillsatt, och ett beslut 
antaget, att hvarje afliden medlem skulle af hela sällskapet följas till 
grafven. De första, som bevisades denna heder, voro C. Björkholm 
från Karlskrona och C. Strömberg från Motala. 

1859 fick Svea sin första fana, som kostade $130. Sommaren 1867 
gick sällskapet i författning om anskaffande af det å annat ställe 
nämnda emigrant-herberget och samma år tillställde det en storartad 
fair för de nödlidande i Norrland, hvilken fair, trots mycket kyrkligt 
motstånd, inbragte i nettobehållning öfver 7,000 sv. kronor, som öfver- 
sändes till vederbörande i fäderneslandet. 

Aret förut hade hr Gr. O. Lange under ett besök i Sverige för 
sällskapets bibliotek samlat 500 band jemte vackra planschverk, hvaraf 
en stor del skänktes af den kungliga familjen. Svea fick på så sätt ett 

XVII 



258 

verkligen värderikt bokförråd om 1,000 band, och for sitt. nit om säll- 
skapet utnämndes hr Lange till hedersledamot, hvarjemte han såsom en 
mera tydlig tacksamhetsgärd erhöll en guldmedalj med ädla stenar att å 
bröstet bäras. Af alla förluster Svea fått vidkännas har förmodligen 
ingen varit så stor som förlusten af detta bibliotek, som förstördes i 
branden 1871. 

1868 gjordes af G. F. Bergholtz ett förslag till förändring af stad- 
garne. Detta förslag, enligt hvilket, bland annat, inträdesafgiften 
förhöjdes till $2 och månadsafgiften till 50 cents, antogs. Vid detta lag 
var Svea 300 man stark. 

I December 1870 arrangerade sällskapet en mottagningsfest för 
sångerskan Kristina Nilsson, som vid tillfället kröntes med en guld- 
krans, värd $1,000. När dertill lades utgifterna för festen, blef den 
kostnad Svea vidkändes $1,500. Denna summa igentogs likväl genom 
inträdesafgifterna, ty biljettpriset sattes så högt som $5 för herre och 
dam. När sångerskan sommaren derpå för andra gången gästade 
staden, gaf hon en benifice-konsert, af hvilken nettobehållningen skulle 
tillfalla de svenska kyrkorna samt Svea, åt hvarrs kassa \ t bestämdes. 
Detta förtröt styrelsen, hvilken, medlemskapet oåtspordt, betackade sig 
och lät hela behållningen tillfalla de andliga samfunden. 

Samma år uppstod inom sällskapet stor oenighet med anledning af 
det ett par år förut bygda emigranthuset, som på många sätt vardt ett 
trätofrö. Denna sinnenas splittring var på god väg att helas, när på 
hösten den stora eldsvådan kom och skingrade medlemmarne. Ur 
askan, bildvis taladt, reste sig Svea 1872 och har sedan dess innehaft 
Ã¥tskilliga lokaler, men tycks vilja blifva bofast i den stora, ljusa och 
rymliga sal hon nu ett par, tre år egt å hörnet af Chicago Avenue och 
Larrabeegatan. Hon har nu något öfver 500 band i sin boksamling, 
håller ofta muntra sexor^ ger små dramatiska föreställningar, arrangerar 
debatter och föreläsningar samt fäster mycken vigt vid sjuk-kassan. 
Afven må nämnas de många glada pik-niksfester som arrangerats af 
Svea under sommaren, då man med dess vackra fana i spetsen tågat ut 
och firat Bellmansfesten m. m. i de staden omgifvande lunderna. Hr. 
And, Larson (gubben Larson kallad), som godhetsfullt lemnat oss dessa 
uppgifter, har varit Sveas bibliotekarie öfver 15 år. Såsom presidenter 
haf va tjenstgjort : Stolbrand, Sundeli, J. P. Hussander, J. A. Nilson, 
Oskar Malmborg, C. Blanxius, Th. Engström, C. Strömberg, C. F. 
Billings, Gerhard Larson, G. O. Lange, N. Torgerson, Konrad Göthe, 
— Berglund, P. M. Almini, J. M. Schönbeck, Gylfe Wolyn, C. G. 
Linderborg, A. Aspman, Sven Olin, A. J. Westman och Knut Nilson, 
som nu innehar förtroendet. 



259 
Den Svenska Odd-Fellow-Logen. 

Dess rätta namn är: "The First Swedish Lodge of Odd-Fellows No. 
479". Den har existerat sedan den 22 Febr. 1872, då den stiftades af 10 
personer, af hvilka dock endast tre voro svenskar. Men sedan företaget 
var väl i gång, drogo de icke-svenska medlemmarne sig tillbaka, medan 
ett större antal svenskar ingingo, så att logen inom ganska kort tid 
blef ej blott en af stadens manstarkaste, utan äfven för sin kraft och 
verksamhet mest ansedde. Den räknar f. n. 150 medlemmar. Lika 
många har den sedan sin uppkomst förlorat genom dödsfall och afflytt- 
ningar från staden. Tio hafva nämligen utgått ur logen för att ingå i 
det andra lifvet, och 140 för att söka sin utkomst på andra ställen i 
landet. Dessa tio hafva alla blifvit begrafna af logen till en kostnad af 
$750, eller 75 i hvarje fall, såsom bestämdt är i dess förordningar. I 
sjukhjelp har den utbetalt $500 om året eller $1,000 under hela tiden, 
och å hand eger nu $5,000, hvaraf $2,000 i regeringobligationer och 
resten i fastigheter. Presidenter hafva följande personer varit: P. A. 
Felt, Henry Allén, , J. T. Appelberg, D. W. Modeen, L. Gyllenhaal^ 
Frank A. Bergman, John Levin, John N. Lundström, P. G, Anderson 
John Mountain, P. M. Nelson, P. G, Bowman, Aug. Nieman, E. O. 
Forsberg, W. T. Eklund och Chas. J. Strömbeck. 

Freja. 

Hösten 1869 kommo några skandinaviska sångare i Chicago öfver- 
ens om, att göra en utflykt i nordvestern för att gifva ett antal konser- 
ter. Detta lilla band, som bestod af C. J. Blomqvist, John L. Svenson, 
Oliver Larson m. fl., förenade sig vid återkomsten med några andra och 
bildade ett sångsällskap, som fick namnet Freja och uppgiften att, för 
så vidt möjligt vore, förena stadens skandinaviska sångare till ett enigt 
och starkt brödraskap. Dess förste ledare var hr Uno Widestrand, 
hvilken senare efterträddes af hr John L. Svenson, som skött taktpinnen 
tills for kort tid sedan, då han efter sin tioåriga verksamhet afsade sig 
hedern för att lemna rum åt en annan, som ännu är okänd. Under 
denna tid har Freja vunnit namn för att vara Amerikas bästa svenska 
sångförening. Vi säga svenska, ty ehuru den kallar sig skandinavisk 
har dock de aldra flesta medlemmarne varit svenskar. Manstarkt har 
sällskapet likväl aldrig varit, ty antalet har visst sällan öfverstigit 60, 
hvartill det nu uppgår. Men det har verkat med mycken framgång 
och genom sina offentliga konserter ofta gifvit allmänheten andeupp- 
friskande stunder. Vid dessa tillställningar, som ibland varit besökta 
af ända till 1,000 personer, ha sångälskare af alla i Chicago represente- 
rade nationaliteter varit närvarande och fällt vackra utlåtanden om 



260 

Frejas prestationer. Sällskapet har också en sjuk- och begrafnings- 
kassa, som dock, dess bättre, icke behöfts anlitas till någon nämnvärd 
grad, om man undantager den hjelp två sjuka banker dragit ur densam- 
ma. Dessa kränka inrättningar ha varit "Bikupan", som vid sitt 
falissement var skyldig Freja $500, och Skow-Peterson, Isberg & Co:s 
'"sjukhus", som riktade sig till ett belopp af $200 ur sällskapets kassa. 
Annars har Freja gått sjungande sin bana framåt, med C. Bryde, G. Ny- 
qvist, H. L. Hertz, Chas. Ferm m. fl. till presidenter. 

Svenska Sangföreningen', 

ehuru upplöst förtjenar likväl att med aktning ihågkommas såsom en 
af stadens verksammaste föreningar på sin tid. Den uppstod i Januari 
1875 och hade redan i börjau 102 medlemmar, de aldra flesta "sjungade". 
Ett af dess utmärkande drag var, att den bestod af båda könen, och ett 
annat, att den i verkligheten var mera en sångskola än en förening af 
sångare. Det var nämligen stiftarens, hr Alfred Lagergrens, mål, att 
genom detta företag väcka den svenska ungdomens slumrande sång- 
anlag, och utbilda dessa anlag, der de redan börjat odlas, h vilket mål 
icke kan sägas hafva förfelats, ty innan sällskapet upphörde, hade det 
gifvit åtskilliga offentliga konserter, som enligt konstkännaresomdöme 
röjde ansenlig förmåga hos de uppträdande. En af dessa tillställningar 
var besökt af 1,700 personer. Fröknarne Blanxius och Kristina Breaton 
gåfvo med sina stämmor ton åt konserterna, det är sant. men utom 
dessa utfördes programmen helt och hållet med egna krafter. Hade 
icke hr Lagergrens börda blifvit honom för tung, skulle Svenska Sång- 
föreningen, som upplöstes 1879, ännu ha lefvat. Den lär dock komma 
att uppstå innan kort kort, och dermed få vi trösta oss. 

Swithiod 

eller, som den sjelf skrifver sig, "Svitjod 1 ', stiftades af ett antal å sta- 
dens södra del bosatte unga svenskar i Februari 1875, sedan hvilken tid 
den sakta men säkert utvecklat sig i åtskilliga riktningar. Den har 
t. ex. lagt sig till med ett vackert litet bibliotek och inrättat em. sjuk- 
hjelps- och begrafningskassa m. m. Eljest ligger sällskapets program 
uttryckt i följande punkter: 

Sällskapet Svitjods ändamål skall vara; 
l:o Att genom endrägt och samverkan vinna styrka och utveckling i moraliskt 

och ekonomiskt hänseende, samt understödja alla medlemmars goda sträfvan- 

den och i Amerika framvisa det värde svenskarne ega. 
2: o Att hålla en aftonskola, der medlemmarne kunna få öfningar i att tala, läsa 

och skrifva det engelska språket m. 



261 

3:o Att underhålia och tillöka ett bibliotek, som hufvudsakligen bör bestå af 
svensk litteratur. 

4:o Aftonunderhållningar för inhemtande och spridande af nyttiga kunskaper. 

5 : o Att bilda och befrämja en sångkör. 

6 : o Att underhålla en sjukfond och begrafningskassa. 

7:o Sällskapet Svitjod hyllar fria tänkesätt, och gör icke afseende på religions- 
bekännelse. 

Hr F. A. Lindstrand, genom hvilkens sträfvanden Svitjod kom till 
stånd, var dess förste president och har hela tiden varit en af dess 
ifrigaste upprätthållare. Medlemskapet består nu af 60 personer. 



TVÃ… DÃ…LIGA BOLAG. 

Då vi företagit oss att teckna grunddragen af Chicagos "svenska 
historia", skulle det helt säkert anses pligtförgätet om vi helt och hållet 
förbiginge "The Swedish Commercial Company" och "The Missouri 
Land Company", två af och för landsmän bildade bolag. De kommo 
båda till stånd i början af år 1868, det ena för att, som namnet antyder, 
göra handelsaffärer, det andra med uppgift att anlägga en större svensk 
jordbrukskoloni i staten Missouri. Men deras lif voro hvarken långa 
eller ärorika. "The Commercial", hvari en från Sverge förrymd person 
vid namn Sundevall (han kallade sig här Fogelberg) och äfventyraren 
H. A, Burger voro de ledande och så godt som enda andarna, annonse- 
rade sig tidigt på våren, låtande påskina att det egde ett större rörelse- 
kapital och vore inkorporeradt under statens lagar. Det existerade 
endast ett par år, under hvilken tid dess enda synliga affär bestod uti 
vexel- och biljettförsäljning. Men sommaren 1870 började de vexlar, 
som genom "bolaget" hemskickats till Sverge, att återkomma proteste- 
rade. Burger begaf sig då hem för att, som det hette, undersöka orsaken 
till "det besynnerliga förhållandet" och ställa allt på det klara, men 
fann för godt att stanna borta. Fogelberg fortsatte under tiden "vexel- 
affären" öfver vintern, och när våren kom 1871, tvang honom hans 
dåliga hälsa att uppsöka ett mildare klimat. Tyst som en egyptisk 
prest smög han sig af härifrån. Han dog i Buffalo för 6 år sedan, de 
protesterade vexlarne äro ännu protesterade, och Burger lär vara 
skandinavisk konsul någonstädes i Sydamerika. 

Större var den förlust landkompaniets kunder fingo vidkännas. 
Genom ett braskande puffsystem hade man lyckats förmå ett större 
antal i olika delar af landet bosatta svenskar att inskicka bidrag till 
en fond, med hvilken en större landsträcka skulle inköpas och en 
koloni dera anläggas m. m;, allt hvilket lät mycket vackert i en tid, då 
hvarje sinne vurmade för landkompanier, "ett hem med trädgårdstäppa 



262 

till" och "en sorgfri ålderdom". Men största delen af det sålunda 
bildade grundkapitalet åtgick till dagtraktamenten åt de herrar, hvilka 
utskickades att "prospekta" och välja tjenligt läge för den (icke-) blif- 
vande kolonien. Visserligen ingicks kontrakt med ett jernbanbolag i 
Missouri om erhållande af ett stycke dåligt land, men på så lösa vilkor, 
att den ny odlare, som nedsatte sig dera, icke kunde känna sig bofastare 
än en irländsk arrendator, när han råkar ur stånd att fullgöra sin lords 
fordringar. När allmänheten förnam förhållandet, upphörde bidragen 
och började klagomålen i tidningarne. Detta gaf dråpslaget åt affären, 
hvilken kunnat lyckas, om den föreståtts af en i dylika saker erfaren 
och insigtsfull ledare, hvilket dock icke kan sägas om hr C. O. Lundberg? 
Missouri-landkompaniets upphofsman och president. 



INVANDRINGEN OCH RUNN ARE VÄSENDET. 

Efter det stora inbördeskrigets slut antog den europeiska invan - 
ovanligt stora dimensioner. Proportionsvis var måhända den skandi- 
naviska störst. Hvad särskildt den svenska beträffar, så var den under 
åren 1866 — 70 ofantligt mycket större än den någonsin förr hade varit 
eller förmodligen kommer att blifva. Hvarje till Newyork eller andra 
atlantiska hamnar anländande ångare medförde hundratals landsmän 
och vesterut begåfvo sig de aldra flesta af dessa. Chicago var då som 
det alltid varit deras första mål; hit anlände de i stora skaror med de 
för deras befordran inrättade emigranttågen. Det fans dagar under 
året 1869, då tusentals skandinaver hamnade härstädes, alla mer och 
mindre rådlösa och förlägna och många nödstälda och bekymrade. 
Under dessa omständigheter föllo de lätt offer för en klass bedragare, 
som kallades "emigrant-runnare", en sorts sjelfkonstituerade "agenter", 
som uppsnappade de nykomne hvarhelst de funno dem, men företrädes- 
vis vid stationerna, då tågen ankommo, för att "hjelpa dem till rätta", 
"vägleda dem" och "gifva dem goda råd", som det hette. Några af 
dessa låga varelser voro anstälda i än ett än ett annat ångbåtsbolags 
tjenst, andra i vissa "boardinghus-inrättningars" och somliga uppträdde 
på eget bevåg, för att på bästa lämpliga sätt pungslå, ej sällan lömskt 
bestjäla, de ovarsamme som följde dem till de tjufhålor, hvilka utgjorde 
deras stamhåll. Hundratals svenskar blefvo på detta sätt lurade och 
plundrade af sina "tillmötesgående landsmän". De syner, som ibland 
tedde sig vid jernbanstationerna vid emigranttågens ankomst, voro på 
en gång både ytterst löjliga och sorgliga. Ett dussin af de utskickade 
"vägledarne" hade ibland samlat sig för att, sedan det anlända tåget 
aflemnat emigranterna, slå ned som gamar ibland desse, försökande med 



263 
lock och pock att förmå dem följa sig till det eller det kontoret, 
boarding-huset eller emigranthotellet, der lika hjelpsamme och före- 
kommande värdar icke underläto att rikta sig på gästernas bekostnad. 

Detta runnarväsen blef med tiden så odrägligt, att den allmänna 
opinionen ibland stadens svenskar började höja sig deremot. Stora 
mass-möten höllos vid hvilka missförhållandet dryftades och bofvarne 
utpekades och fördömdes. Samtidigt togo de svenska tidningarne hand 
om saken. Isidor Kjellberg, nu i Sverge, utgaf för tillfället en liten 
tidning, "Justitia", i hvilken han med draget svärd gick ligan inpå 
lifvet. Likabestämdt och med lika god verkan, ehuru på samma gång 
ej fullt så hänsynslöst, uppträdde Hemlandet, då nyss öfverhandtaget 
af J. A. Enander, och "Nya Verlden", som öppnade striden med ett 
par väl riktade salvor, underhöll hela tiden en stadig eld. Sedan den 
tiden har runnarväsendets onda uppträdt uti en jemförelsevis mycket 
mild form. 

Långt före pressens och publikens anti- runnar-rörelse, eller 1867, 
hade stadens svenska kyrkosamfund med några andra skandinavers och 
äfven amerikanares hjelp låtit uppbygga ett emigrantherberge, hvarest 
de nödstälde nykomne kostnadsfritt logerades, samt anställa en aflönad 
med polismyndighet beklädd agent, hvilkens uppgift var, att hålla ett 
vaksamt öga på runnarskaran och varna emigranterna för densamma. 

Kort derpå vidtogs af sällskapet Svea en likadan åtgärd. Hr. C. 
Eklund tillkommer hedern för förslaget härtill, som gjordes sommaren 
1867 och mottogs med allmänt bifall. En tunnbindareverkstad belägen 
å hörnet af Ohio- och Franklingatorna hyrdes och inrättades till her- 
berge, och till agent antogs hr S. Trägårdh. Detta var endast en 
temporär åtgärd. För att få ett eget och för ändamålet mera lämpligt 
hus, utfärdade Svea en inbjudning till allmän subskription. Denna 
inbjudning, som var undertecknad af P. M. Almini, Herman Roos, 
O. G ; Lange, Charles Eklund, C. F. Billings, C. J. Stenqvist, J. M. 
Schonbeck, Frank Johnson och J. T. Appelberg, hade till följd att 
summan $2,500 erhölls. Nu köptes tomten 120 Illinoisgatan för $4,000 
och dera bygdes ett hus till samma kostnad. Tu&entals emigranter 
voro under året 1869 här intagna och tillsedde, och för att underlätta 
Sveas bemödanden bildades en svensk fruntimmersförening, hvars med- 
lemmar med sann qvinlig omtanka och ömhetssinne afhjelpte en ej 
oansenlig del af de fattige emigranternas största behof. Från detta 
emigranthus befordrades under sommarens lopp 7 personer till hvar 
sin graf och 87 till fattighuset. Slutligen uppstod inom sällskapet så 
mycket kif om detta i sig sjelf vackra och för Svea hedrande företag, 
att man, för att bli saken qvitt, föreslog att upphöra dermed. Så 
skedde, och den 6 September 1871 gick emigranthuset, å hvilket ännu 
en betydlig skuld hvilade, under klubban för $6,000. 



264 

Under denna friska utvandringsperiod, som varade från 1866 till 
1873, ökades Chicagos svenska befolkning högst betydligt. Det är ej 
någon öfverdrifven uppgift om vi säga, att staden hyste 30,000 svenska 
själar 1873, då de, på grund af den massa arbetsfolk, som hade inström- 
mat för att uppbygga staden efter den stora branden, voro talrikast. 
De hafva sedan dess antagligen i antal nedgått till 25,000 



BANKINRÄTTNIN6AR. 

Winslows Bank. 

Kort efter inbördeskrigets slut anlände till Chicago en dansk äfven- 
tyrare vid namn Ferdinand Winslow och etablerade tillsammans med 
en annan person en enskild bankrörelse, den han på några år uppdref 
till en betydande höjd. Winslow var nämligen ett "finansgeni", hade 
erfarenhet i facket och lyckades att vinna skandinavernas förtroende. 
Annars var han hvad man på engelska kallar u a dashing fellow" och 
ärade det tyska mottot "leben und leben lassen 1 '. På våren 1872 beslöt 
han att utvidga rörelsen genom att förvandla banken till nationalbank, 
i och hvarför ett bolag bildades, i hvilket åtskilliga af våra landsmän 
ingingo såsom medlemmar. Allt gick väl och banken förtjente pengar 
tills fram på hösten samma år, då helt plötsligt underrättelsen kom, att 
inrättningen hade kullbytterat med $400,000 skulder och få säkra men en 
hel del osäkra tillgångar. Ej långt förut hade Winslow upprättat en 
enskild bank vid sidan om nationalbanken, och när den senare föll, 
ramlade naturligtvis också den förra. Många landsmän fingo härige- 
nom vidkännas verkligt svåra förluster, ty till dato har utdelningen icke 
bestigit sig till mer än 40 procent. Winslow, som var i Europa för att 
utföra en "briljant spekulation" för bankens räkning, när katastfofen 
inträffade, har icke varit sedd i Chicago sedan dess, men var 1874 anstäld 
i finansdepartementet i Washington samt senare i en af öststaternas 
straffanstalter. Hans stora fel såsom affärsman var, att han alltid spe- 
lade för högt, vågade för mycket, hvilket deremot icke kan sägas om 

Skow-Petersen, Isberg & Co. 

Denna firma lefde för högt, åt ut sig, bokstafligen taladt, ehuru det 
måste medgifvas att cigarrer, champagne m. m. äfven nämnas i de räk- 
ningnar, hvilkas punktliga betalande nödgade firman att "inställa sina 
betalningar" till kunderna och förhindrat "massan" att ännu betala 
mer än 25 procent af bankens skulder. Men nu först några ord om 
företagets uppkomst. 



265 

Dansken Anton Skow-Petersen och svensken Axel Isberg hitkom- 
mo från sina respektive hemland våren 1873, för att lycklio-o-öra 
Chicagos 50,000 skandinaver med en bank, till hvilken de skulle kunna 
sätta oinskränkt förtroende. I det tryckta och kringspridda program- 
met läste man bland annat följande, hvilket i ljuset af senare händelser 
framstår som en märkvärdig profbit på den humor, som stundom kan 
finnas på bottnen af en annars till utseendet slö och andefattig karaktär. 
I skriften, som väl var författad af Isberg, lästes: 

"De bittra följder af sviket förtroende, som tid efter annan drabbat 
den skandinaviska befolkningen härstädes, hafva med nödvändighet 
manat till upprättandet af denna bank. I de gamla hemländerna har 
man icke längre med likgiltighet kunnat åse, huru den sträfsamme 
arbetaren ständigt plundrades på frukten af sitt arbete. 

"Det blef ett behof att här i hjertat af den nya verlden der så 
mången son och dotter af Skandinavien sökt sitt hem, inrätta en plats 
dit den utvandrande alltid med fullaste förtroende kunde vända sig. 

''Detta behof är nu tillfredsstäldt." 

Detta "tog skruf". De "på frukten af sitt arbete ständigt plun- 
drade skandinaverne" skyndade med sina penningar till de af Sverges 
filantroper utskickade menniskovännerna, hvilkas vackra verksamhet 
på barmhertighetens fält kröntes med lycka och framgång. De f örtje- 
nade t. ex. på sin vexelrörelse ett år $16,000 och ett annat $18,000, 
penningar insattes äfven till ett betydligt belopp och allt gick väl tills 
våren 1877. Då brast bubblan. Den allmänna krisen hade — så hette 
det — bragt företaget på fall. Men det utröntes snart, att orsaken till 
bankens falissement var det moraliska falissement, som tidigare hade 
inträffat hos "bankirerna". För att bevisa påståendet behöfva vi endast 
anföra, att de båda herrarnes månadtliga cigarr-räkningar uppgingo 
ibland till $125 och aldrig under $70, att de strödde omkring sig 
blomsterbuketter, som kostade 825 stycket, att Isberg betalte närmare 
$1,000 i inträdesafgift till en af stadens snobb-klubbar, att han, ungkarl 
som han var, 1876 lefde upp $6,974, medan Skow-Petersen, som också 
var ogift, utgaf $6,512 för sitt vivre samma år, och att det värda parets 
lefnadskostnad under de fyra åren var $37,432.80. Nämnas må äfven, 
att de 1875 betalte $2,167 för telegrammer emellan Skandinavien och 
Amerika och att de, för att kunna skina, lade sig till med så mycket 
guldmynt de kunde komma åt, ehuru de derigenom på blott ett år ledo 
en förlust af $2,737. Förgätas bör ej heller, att stadens skandinaviska 
vinglare hade god kredit hos firman. Framför oss ligger en lista å de 
''efterlemnade" tvifvelaktiga reverserna, hvilka tillsammans uppgå till 
$6,381, och bland dessa reversers utfärdare igenkänna vi ett hälft 
dussin af våra aldra tvifvelaktigaste skandinaviska karaktärer. De fal- 
lerade med skulder uppgående till $86,357, och dera hafva kreditorerna 



266 

till dato erhållit 25 procent. "Skånes Enskilda Bank" och "Köpen- 
hamns privatbank", hvilka voro medlemmar i firman, ha icke kunnat 
hållas till ansvar för någon del af skulderna. Deremot har den förra, 
hvarifrån Isberg utgick, återtagit honom och gifvit honom en förtroen- 
depost, och Skow-Peterson lär vara anstäld i en af Stockholms förnäm- 
sta banker. Hvad Chicagos skandinamer vidkommer, så behöfver 
hvarken Ystadsbanken eller någon annan ömma för dem. Men de 
ömma för Ystadsbanken och för Sverges alla filantropiskt sinnade 
bankirer. 



BOKHANDELN OCH FÖRLÄGGAREVERKSAMHETEN. 

Utom tidningsliteraturen, å hvilket område svenskarne, som 
ofvan synes, varit särdeles arbetsamme, ha vi icke mycket att visa 
såsom prof på företagsamhet i literär riktning. Deremot har handeln 
med i Sverge tryckta böcker uppdrifvits till en ansenlig ståndpunkt. 
Den aldra första början till denna rörelse gjordes 1858, hvilket år 
"Svenska Lutherska Tryck-föreningen" bildades och uppdrogs att ut- 
gifva det af prof. Hasselqvist grundlagda "Hemlandet". Det var dock 
icke förrän påföljande år, som bokhandeln i mindre skala börjades med 
från Sverge införskrifna pressalster. Men under pastor Erland Carl- 
sons driftiga verksamhet såsom föreningens kassör och verkställande 
direktör f örkofrade sig företaget med årens lopp så, att man slutli- 
gen kom i stånd att utgifva böcker på eget förlag. Dessa böcker voro 
alla af religiös beskaffenhet. Det första verket som såg dagen var en 
samling "Hemlands-Sånger" (400 sidor). Derpå kom en psalmbok 
med samma omfång, och sedan Luthers katekes på engelska och svenska. 
Under tiden steg efterfrågan på andra svenska böcker och naturligtvis 
utvecklade sig bokhandeln i samma mon. 

Från 1859 till 1864 tjenstgjorde Jonas Engberg såsom bokhandelns 
föreståndare och Hemlandets redaktör samt på senare tiden äfven såsom 
kassör och direktör. Efter honom förestods bokhandeln af åtskilliga 
andra tills 1868, då befattningen åter anförtroddes åt hr Engberg, som 
f örblef dervid tills 1874. Detta år aflät tryck-föreningen bokhandeln åt 
denne Jonas Engberg, C. P. Holmberg och C. O. Lindell, hvilka under 
firm-namnet Engberg, Holmberg & Lindell nu började drifva affären 
med större kraft och framgång, så väl hvad förläggareverksamheten 
som bokförsäljningen beträffar. Emellertid utgick Lindell efter en 
liten tid ur företaget, som derför nu eges och drifves af Engberg & 
Holmberg. 

På denna firmas förlag hafva följande arbeten utkommit: Rosenii 
betraktelser för hvar dag i året (745 sidor), Rosenii utläggning öfver 



267 

Romarebrefvet (1,200 sidor), Concordia Pia (604 sidor), Lilla Pietisten 
(312 sidor), Martyrhistorien (272 sidor), Vägledning och Tröst (165 
sidor) och öfver ett dussin andra, samt ett hälft dussin musikaliska 
verk, deribland Koralbok med psalmer, Melodier till Ahnfelts SÃ¥nger 
samt Melodier till Pilgrimssångerna. Deras bok-katalog, som är 175 
sidor stark, upptager verk tillhörande bokverldens alla afdelningar. 
Störst är likväl afsättningen å de religiösa arbetena, dernäst de språk- 
vetenskapliga, sedan de naturvetenskapliga, sedan de blandade och efter 
dem de vittra och filosofiska. De hafva å hand ett lager värdt 
$23,000 efter inköpspriset, stereotyp-plåtarne icke inberäknade^ hvilkas 
kostnadspris är $12,000. 

På Enander & Bohmans förlag hafva utkommit, utom 5 delar af 
"Förenta Staternas Historia", hvartill E. sjelf är författare, äfven föl- 
jande arbeten: Föreläsningar i den systematiska teologien, Det sextonde 
århundradets reformationshistoria, Lagbok för hvar man, samt några 
smärre verk. Värdig att nämnas är äfven en 1878 utkommen diktsam- 
ling, hvars författare är hr Magnus Elmblad, hvilken för öfrigt genom 
tidningarne gjort sig känd såsom lycklig skald. 

Af stadens 3 svenska accidens-tryckerier är W. Williamsons det 
äldsta och största. Det etablerades af honom våren 1875 och har under 
tiden gifvit sysselsättning åt 4 a 5 personer. Arbeten af alla slag inom 
facket utföras. De periodiska skrifterna "Missionsvännen" och "Lex- 
bladet" utkomma härifrån. 

"The Står Printing Co.", förestådt af C. O. Lindell & Co., har under 
sin tvååriga verksamhet utgifvit, utom månadsskrifterna "Nåd och 
Sanning" samt "Barnvännen", äfven åtskilliga böcker, såsom Bibliska 
historier (200 sidor), Reformationshistoria (150 sidor), Gåfva för kon- 
firmander (80 sidor) samt åtskilliga musikaliska arbeten. 

Från Viktor Witting' & Sons accidenstryckeri utkommer månads- 
skriften "Stilla Stunder". 



POLITISKA BEFATTNINGAR. 

Den första svensk, som anförtroddes en ofientlig politisk syssla, 
var ofvannämnde P. von Schneidau, hvilken 1854 utnämndes till svensk- 
norsk vice-konsul. Men S., hvilken led af en obotlig sjukdom, nödgades 
efter en tid afsäga sig förtroendet och blef -då efterträdd af pastor 
Unionius. När denne 1858 hemflyttade till Sverge, uppdrogs hr C. J. 
Sundell att handhafva befattningen, som af honom förestods tills i Juli 
1861, vid hvilken tid hr S., som af president Abraham Lincoln då 
utnämnts till amerikansk konsul i Stefctin, Preussen, dit afgick. Ofver- 
ste O^kar Malmborg, hvilken hade vistats i Chicago några år, erhöll nu 



268 

Sundelis plats, men stannade deri en mycket kort tid, enär hans repu- 
blikanska frihetskärlek manade honom att ingå i unionsarmén och med 
den utgå i inbördeskriget. Efter honom utnämndes Gerhard Larson, 
en ung svensk, hvilken dog i Newyork för 12 år sedan. Länge skötte 
han dock icke konsulsärendena, utan afgick snart för att lemna rum för 
hr P. L. Hawkinson, som efter några års förlopp blef vald till freds- 
domare, och efter honom blef för första gången en norrman, nämligen 
hr Svanoe iklädd den skandinaviska konsulsvärdigheten i Chicago. 

Till sheriff för Cook county, som omfattar Chicago, valdes 1864 
John A. Nelson. Honom var det således förbehållet att blifva den för- 
ste svensk samhällets röstberättigade invånare upphöjde till en ansvars- 
full och indrägtig befattning. Mången, som sett huru svårt det nu är 
för Chicagos svenskar att blifva politiskt represesenterade, har undrat. 
huru de då med knappt hälften af den numeriska styrka de sedan vun- 
nit, likväl såsom andel af det politiska patronaget erhöl lo ett sheriffs- 
embete här hemma och ett konsulat i Tyskland. Vid närmare efter- 
tanke inses det emellertid lätt, hvilka orsakerna härtill äro. I första 
rummet må märkas, att Nelson, som varit "deputy" eller vice-sheriff 
under A. C. Hesing, tyskarnes inflytelserike ledare, af honom föreslogs 
och understöddes till efterträdare. Hvad Hesing och hans tidning, 
''Illinois Staats Zeitung", den tiden sade, hade, må man besinna, en 
afgörande verkan å tyskarne, och hvad tyskarne gjorde under valstri- 
derna och vid valurnorna hade en lika afgörande verkan på valresultatet. 
Med andra ord : det var tyskarne, som med svenskarnes och andra 
republikaners tillhjelp drogo försorg om John A. Nelsons sak. Dernäst 
måste man äfven erinra sig, att svenskarne sjelfve voro mycket mera 
enige då än de nu äro. Vi antaga på god grund, att ingen landsman i 
Chicago gick mycket ur sin väg för att lägga hinder i hr Sundelis, när 
det blef fråga om att göra honom till amerikansk konsul, men på lika 
god grund antaga vi, att den svensk, som i dag eftersträfvade samma 
mål, finge slå sig fram bland sina landsmän, med en ypperlig chance 
att af dem varda slagen. Icke att Chicago-svenskarnes allmänna moral 
är sämre nu än då, men emedan, som sagts, deras politiska enighet är 
mindre, och benägenheten att korsa hvarandras planer mycket större. 

Nelsons termin var 4 år. Under denna tid valdes P. L. Hawkinson 
till fredsdomare, och 1869 blef Jonas Engberg af folket i norra Chicago 
utsedd till "town clerk". Några år senare fick Charles Lindgren en 
konstapelssyssla och kort derpå blef P. L. Hawkinson af guvernören 
utnämnd till fredsdomare för andra gången, samt för tredje gången 
1879. Alla dessa ha varit och äro republikaner. Hösten 1874 upp- 
trädde en ung man vid namn John A. Arvidson såsom demokratisk 
kandidat till representant i statens lagstiftande församling. Detta 
föranledde det republikanska partiet att i samma distrikt uppsätta en 




ts£- £&4*'rt*/'6 / fo**é'* 



CHICAGO. 



Se sid. 296. 



269 

annan svensk, som blef hr C. GK Linderborg, och dermed hade vår 
nationalitet två representanter täflande om hedern att få representera 
det femte legislatur-distriktets kosmopolitanska befolkning. BÃ¥da 
blefvo valde och båda intogo säte i församlingen. Sedan dess har ingen 
svensk lyckats att bana sig väg till något politiskt embete, men hr 
Johan A. Enander, Hemlandets redaktör, har af guvernören kallats 
till medlem i statens undervisningsnämnd eller "Board of Education", 
hvilken höga förtroendepost han nu fyller. 

Annars hafva åtskilliga svenskar tid efter annan innehaft ansvars- 
fulla ställningar vid stadens publika verk. F. E. Jocknick tjenstgjorde 
mellan åren 1862 — 70 i postverket. Efter honom inträdde C. Blanxius. 
R. Lilja och C. J. Stolbrand hade tidigare varit anstälde i u Becorder"s 
court". A. Silfversparre och O. Larson ha varit, den ene ritare, den 
andre ingeniör vid afdelningen för Public Works. Vid tullverket har 
bland andra P. A. Sundelius tjenat staten och tjenar f. n. countiet i 
Recorder^s Office, der han fyller ett af de förnämsta rummen. J.M. John- 
son var före 1879 i många år poliskapten, och omkring ett dussin 
poliskonstaplar och ett hälft dussin bref bärare, af svensk börd, tillbÄ** 
nu Chicagos offentliga tjenstpers onal. 



STÖRRE FÖRETAG. 

Rose Hill TbÄdskola. 

Omkring 5 mil norr om Chicagos norra gräns ligger, ej långt från 
Michigansjön, det vackra Rose Hill, och hvad som fäster svenskens 
särskilda intresse vid denna plats är den af en landsman, hr P. S. Peter- 
son, derstädes anlagda stora trädskolan, en af de förnämsta i hela landet. 

Det är i synnerhet för sina skogsträd, hvilka planteras vid gator, 
alléer, boulevarder samt i enskilda och publika trädgårdar och parker, 
som Rose Hill vunnit nationelt rykte. Icke allenast i Chicago och dess 
omgifningar, utan äfven på landet bortom Mississippinoden, på prärier- 
na i Minnesota, Iowa, Kansas och Nebraska samt i Colorados dalar 
hafva hundatusentals unga träd från Rose Hill blifvit planterade och 
utgöra nu en prydnad och glädje för invånarne. De vackra boulevar- 
derna i södra Chicago beskuggas af jättehöga almar, som från Rose Hill 
blifvit ditförda på de ofantliga vagnar, som der begagnas till transport 
af de största träd. 

Man kan säga, att det är en af Rose Hill specialiteter att utflytta 
stora träd, hufvudsakligen almar, för hvilka betalas från $25 ända upp 
till $1 00 stycket. Egaren är naturligtvis ansvarig för att sådana träd 
skola växa, men detta är för honom ingen särdeles risk, emedan hans 



270 

grundliga kännedom om allt som tillhör denna del af naturvetenskapen 
samt hans utmärkta apparater för lyftning och flyttning jemte hans 
trogne och skicklige arbetare, allt gör att det är endast högst sällan 
som ett träd förloras, d. v. s. misslyckas. 

För att bättre kunna uppfatta det storartade arbete hr P. utfört, 
vilja vi blott nämna att i goda tider afyttras vid Rose Hill träd och 
plantor för femtio a sextio tusen dollars årligen, och att rörelsen till- 
tager i omfång med hvarje år. Omkostnaderna äro naturligtvis mycket 
stora; bland andra kostnader är en arbetsstyrka om 20 till 40 man, 
hvaraf många nödvändigtvis måste vara i yrket erfarna. 

Man närmar sig Rose Hill Nursery på en makadamiserad landsväg 
(också ett verk af dess patron) mellan fruktbara ängar, genom hvilka 
slingra sig fiskrika bäckar och en större elf; på en half mils afstånd 
börja planteringarne ; de unga träden, som nu äro 15 a 20 fot höga, 
stå i långa rader och odlas likt ett majsfält; på afstånd synas de hvit- 
målade mansbygnaderna, omringade och beskuggade af stora lönnar, 
almar och ekar, det hela påminnaöde om ett af södra Sverges vackra 
herresäten. 

Hr P. S. Petterson, egaren och anläggaren af detta vackra och stor- 
artade företag, är en medelålders man. Han föddes i Nöbbelöf, Skåne, 
af fattiga föräldrar. Sitt yrke lärde han vid Ofveds kloster, uppehöll 
sig sedan ett par år i Tyskland och fick vid ankomsten till Amerika 
för omkring 25 år sedan anställning som förman vid en trädskola i 
staten Newyork. 

Med de penningar han der sparat af sin lön under en lång tjenste- 
tid kom han till Chicago för 18 år sedan och började sitt stora arbete 
vid Rose Hill, hvarest han först köpte några acres jord till ett pris af 
$200 pr acre och har sedan dess årligen utvidgat sin affär och sin egen- 
dom, så att den nu omfattar öfver 200 acres mark, hvarå finnas utplan- 
terade och nu växande öfver tre millioner unga träd, hufvudsakligen 
bestående af alm, al, ask, lönn, lärkträd och gran. Hr P. har från 
Europa importerat dess bästa skogsträd — på en gång 800,000 från 
Skotland. Det finnes naturligtvis på Rose Hill de flesta svenska träd- 
slag, och många amerikanska träd hafva också derifrån afgått till 
Sverge och andra europeiska länder. 

Lincoln Park. 

Denna Chicagos första och förnämsta parkanläggnings historia är 
på ett nära sätt förbunden med tvänne svenskars, trädgårdsmästarne 
Sven Nilson och O. Benson. När stadsstyrelsen på sommaren 1865 
utlofvade 200 dollars premium åt den, som kunde framlägga de bästa 
planerna för Union Park och Lincoln Park, vann hr Sven Nelson 



271 

priset; hans ritningar blefvo enhälligt antagna. Tidigt på hösten 
börjades arbetet, för hvilket man hade gjort 1,500 dollars anslag hvad 
det första året beträffade — en i sanning liten början, när man besinnar, 
att 1880 års bevillning för parkarbetena utgör $600,000. 

Under de 15 år, som förflutit sedan hr N. tog hand om detta stor- 
artade verk, har i synnerhet Lincoln Park, åt hvilken den största 
uppmärksamheten blifvit egnad, antagit ett inbjudande utseende, ett 
utseende, som vittnar om konstnärlig smak, omdöme och urskiljning 
hos planens upphofsman och utförare, hvilket också kan sägas om de 
många andra betydande arbeten af samma slag, Nelson under denna 
period planerat och fullbordat. 

Ã…r 1866 vardt hr O. Benson hr Nelsons kompanjon. Firman 
Nelson & Benson dref nu i många år detta jemte andra stora företag 
med mycken framgång. Men 1875 upplöstes förbindelsen. B. blef då 
af parkstyrelsen utsedd till det alltjemt fortgående arbetets superinten- 
dent, medan N. fortsätter sin verksamhet på egen hand, småningom 
Ã¥tervinnande en del af det jordiska gods, han under den stora krisen, 
hvilken träffade honom särdeles hårdt, förlorade. 

Benson är född i Fjelkestad, Kristianstads län, hvarifrån han redan 
i sitt femtonde år utvandrade till Amerika, hvarest han anlände 1852. 
Sina första år tillbragte han i Ohio, der han en tid tjenstgjorde som 
skollärare. Senare finna vi honom i "Chicago Tribunes" tryckeri. 
Detta var 1856. Vintern derpå återfinnes han i "Svenska Republikana- 
rens" tryckeri i Gralva. Året derpå ingick han som student vid Chica- 
gos högskola, hvarifrån han efter tre år utgick med goda betyg. När 
kriget strax derefter utbröt, var B. en af de förste, som erbjöd Unionen 
sin tjenst; han ingick i armén och stannade der 3£ år. Denna period 
af sitt lif anser han, om ej såsom den lyckligaste, så dock såsom den, 
öfver hvilken han kan vara stoltast, ty, ehuru svensk till själ och hjerta, 
älskar han likväl Amerika och sätter högt värde på dess fria institutio- 
ner. Som lätt förstås, är han också grundligt amerikaniserad. Han 
är gift med en engelska, som gifvit honom 6 barn, alla födda i Lincoln 
Park, der han eger ett vackert hem, omgifvet af de sköna scener, som 
han och Nelsons konst frambragt under de 14 fredliga åren. 

The Anderson Refrigerator Like. 

Den stora publiken har för längesedan hört talas om och förvånat 
sig öfver, att man i England och andra europeiska länder äter färskt 
kött, importeradt från den amerikanska vestern, såsom t. ex. Texas, 
Kansas, Colorado och Utah. Detta låter otroligt, men så är nu hän- 
delsen, tack vare de sinnrikt inrättade "refrigerators", hvarmed den 
f jerran vesterns färska alster af alla slag — ägg, smör, frukt och fisk 



272 

såväl som kött och fläsk — tillföras österns invånare. Dessa refrige- 
i-ators äro för sådan frakt särskildt bygda vagnar eller rörliga iskällare. 
Några kemikalier begagnas icke; det är endast med is och frisk luft j 
som varorna hållas i godt skick den ej sällan 4,000 mil långa vägen 
från Stillahafskusten till Atlantiska hafvet. 

Flera linier af dessa refrigerators äro nu i gång, men den äldste 
och mest betydande af desse är ofvannämnde, hvilken kommit till stånd 
genom Frank A. Andersons outtröttliga bemödanden. A., som är 
svensk, har, i förening med sin broder Charles L., sedan många år till- 
baka drifvit en större kötthandel i Chicago, och har under denna 
sysselsättning kommit att fundera på möjligheten att transportera 
slagtadt och osaltadt kött öfver landet. Frukten af hans funderingar 
äro dessa vagnar, och hemligheten af dem ligger i den särskilda kon- 
struktionen, som gör, att frisk luft, af kyld medelst i vagnen befintlig is, 
oupphörligt cirkulerar genom rummet, som sålunda hålles vid en jemn, 
för fraktens bevarande afmätt temperatur. A. började denna frakt- 
rörelse 1874 med blott tvänne vagnar, men antalet ökades snart till 28. 
Slutligen antog affären så stora dimensioner, att hans kapital blef för 
litet. Ett bolag blef då bildadt med honom till president, och nu 
sysselsättas 100 "refrigerators" med försel af färskt kött, fläsk m. m. 
från de vestra staterna till de östra, hvarifrån en god del utskeppas till 
Europa på samma sätt. 

Sjöfart. 

Otroligt som det låter för de med Chicago obekanta, är det likväl 
sant, att staden, trots sitt läge midt emellan de båda stora verldshafven, 
ändå är en af Unionens största sjöstäder och att den, hvad in- och ut- 
klarering af fartyg beträffar, täflar med sjelfva Newyork. 

I denna afdelning af präriestadens ofantliga rörelse hafva skandina- 
verne tagit mycket intresse, och mången är den skandinaviska skuta, 
som plöjer de stora insjöarnes vågor. Men de Chicago-fartyg, hvilka 
föras af skandinaver äro flere, och ännu flera äro de, å hvilka man 
träffar skandinavisk besättning. Minst en tredjedel af sjöfolket härstä- 
des äro svenskar och norrmän. Af desse äro de senare talrikast. 
Talrikare än de svenska fartygsegarne äro äfven de norska. Ett hälft 
dussin eller fler skonare med svenska egare tillhöra emellertid vår 
hamn. Wilhelm Bernlund har i många år fört eget skepp på sjöarne. 
Charles Anderson likaledes. Och Sven Christiernson samt John An- 
derson ha gjort ansenliga affärer för sig sjelfva. Dock har ingen af 
desse, eller andra svenskar, som sysselsätta sig med sjöfart, ännu hunnit 
den vidd i företagen, som upphans af den i fjol aflidne kapten Charles 
M. Lindgren. Denne egde en tid 6 fartyg om sammanlagda 4,000 tons 



273 

drägtighet och lär ett år hafva f örtjent ända upp till $80,000 i rörelsen, 
hvilket naturligtvis var ett undantagsfall och strax efter branden, då 
hela flottan var sysselsatt med att draga bygnadsvirke från Michigans 
och Wisconsins skogar. 

Några särskilda ord om L. äro här på sin plats. Han föddes i Drags- 
mark i Bohuslän den 28 November 1819. Gick till sjös vid 14 års ålder och 
seglade å oceanen tills 1849, då han begaf sig till Kalifornien. Derifrån 
återvände, han till Sverge 1852, men endast för att samma år på hösten 
afresa till Amerika. Han anlände till Boston i början af November 
och till Chicago 14 dagar senare. Här började han sin bana såsom 
hyrkusk. Men en sjöman till häst måtte icke ha tagit sig väl ut, hv ar- 
för han efter ett par års förlopp köpte ett fartyg. Detta sålde han kort 
derpå och begaf sig till Toulon i Illinois för att i sällskap med Bishop 
Hill-koloniens föreståndare Olof Johnson ingå kontrakt om en jern- 
vägsbygnad. 1856 var han åter i Chicago, köpte nu ett nytt fartyg, 
sålde det efter några år och inlät sig 1860 i fabriksaffärer i Montgomery, 
Illinois. Men denna rörelse gick ej väl; han for derför tillbaka till 
Chicago året derpå och återgick nu till sitt gamla yrke, hvarmed han 
fortsatte till sin död. Hans son Richard Lindgren ärfde en del af för- 
mögenheten och drifver nu en bankrörelse härstädes. 

Andra Rörelser. 

Ar 1852 började en af stadens svenska pionierer, nämligen C. Blom- 
gren, en liten skräddarerörelse, hvilken sedan dess antagit storartade 
dimensioner. B. dref sin affär till en början med blott en symaskin. 
Hans söner voro då helt unga, men 10 år senare voro John och Richard 
så pass till åren, att de kunde taga del i arbetet. Den gamle gick då 
ur affären den desse söner öfvertogo, och under deras ledning har den 
utvidgats derhän, att den nu stundom sysselsätter 25 maskiner och 
alltid 35 personer inom samt 50 utom verkstaden, från hvilken veckligen 
utgå 1,500 par byxor, som der tillverkats. 

Blomgren Bros. & Co., eller bröderna Blomgren & k:ni, heter en 
annan firma, i hvilken två andra af Blomgrens söner ega ett större 
intresse. S. A. Hawkinson, också svensk, är den andre intressenten. 
Firman, som etablerades 1875, sysselsätter sig med elektro- och stereo- 
typering i större skala. Deras gjuteri är det största i Chicago, De 
använda maskinerierna kosta $13,000, arbete för $30,000 verkställes der 
årligen och 25 personer ega der stadig sysselsättning. 

Peter Johnson & Co. (Peter Johnson och N. F. Olson), har 
sedan början af 1879 egt en bokbindarerörelse, den de genom kraft och 
omtanka uppdrifvit derhän, att de redan sysselsätta 25 personer och 
maskineri värdt $6,000. 

XVIII 



274 

"The Oriental Tea Company" (Lindberg & Lawson), hvari L. E. 
Lindberg är den ledande medlemmen, upprättades i April 1878 och torde 
kunna räknas till stadens större specerirörelser. Lindberg började 
affären i en anspråkslös skala 1867, då han slog sig ned å vestsidan. 
Lyckan gynnade honom, och genom vaksamhet och redligt sträfvande 
blef han med tiden i stånd att utvidga den, fortfarande sålunda år efter 
år, så att lagret å hand nu representerar $50,000, medan den årliga 
afsättningen uppgår till minst $250,000, hvari inbegripas de affärer 
tvänne branch-butiker (en i staden Quincy och en i Syd-Chicago) göra. 
Hr H. P. Brusewitz, en af Immanuelsf örsamlingens "trustees", är fir- 
mans kassör. Hr Lindberg, som är från Söderhamn, kom till Amerika 

1865. 

Många andra rätt ansenliga handelsfirmor finnas i Chicago och 
förmodligen öfverskatta vi icke, om vi säga att antalet svenskar, som 
drifva egna affärer härstädes, uppgå till 300, af hvilka de flesta dock 
äro smärre handtverksidkare. 

Ojemförligt talrikare äro de svenska handtverkare, som återfinnas 
inom stadens stora verkstäder och fabriker, hvarest våra landsmäns 
skicklighet och pålitlighet för dem vunnit ett afundsvärdt anseende. 
Man träffar dem inom alla olika yrken och i nästan alla olika företag. 
Det kan ej vara mindre än 2,500 svenskar sålunda anstälde i Chicago 
för närvarande. 

Under de senare åren hafva små svenska kolonier uppstått äfven å 
Chicagos malmar eller förstäder. I Evanston bo ungefär omkring 300 
svenska själar och der finnes en 1874 bildad svensk methodistförsam- 
ling, som har 80 medlemmar. Vid Jefferson, som ligger några mil 
nordvest om staden, har länge funnits ett försigkommet svenskt 
"settlement", bestående af jordbrukare. Anders Larson '(gubben Lar- 
son), nu i Chicago, hade redan 1853 der köpt 73 acres efter $22 pr acre; 
året derpå köpte Jan Janson och Per Erson mark efter $40, samma 
mått. 

Vidare ha vi söderut Englewood, der en svensk-luthersk försam- 
ling finnes. Vid Washington Heights bo också många äldre Chicago- 
svenskar. Rakt i vester från Chicago ligger Maywood och andra 
nyutlagda "suburbs", alla mer eller mindre bebygda af svenskar, som 
utflyttat från Chicagos rök och dam för att få andas himlens fria och 
rena luft. Inalles torde de sålunda från "hufvudstaden" utgångna 
landsmännen i antal uppgå till 1,500. Man har i dessa små, med 
Chicago så godt som sammanhängande platser, många fördelar utom 
den renare luften, och den största är otvifvelaktigt den, att man der 
kan skaffa sig ett eget trefligt hem för mindre än hälften af hvad som 
åtgår för ändamålet i denna dyra stad. 



.•.'. 



! K- 



^ 




Föll i Slaget vid Atlanta dbn 22 Juli 1864. 



Se sid. 278. 



275 



SILFVERSPARRES BATTERI. 



Vid inbördeskrigets utbrott (eller nyss förut) hade till Amerika 
ankommit en ung svensk artilleri-officer vid namn Axel Silfversparre. 
S., som naturligtvis egde grundliga ingeniörskunskaper, började sin 
amerikanska bana såsom civil-ingeniör i staten Missouri, men stannade 
emellertid icke länge på de fredliga värfvens fält, sedan han förnummit 
att rebellerna gingo republiken inpå lifvet. Han for upp till Spring- 
field, staten Illinois' hufvudstad, och utverkade sig der af myndigheterna 
rättighet att bilda ett artillerikompani eller batteri för att dermed 
draga ut till Unionens försvar. Chicago vardt utgångspunkten för 
hans värfningsförsök. Han sammanträffade här med hr John A. 
Auderson (nu anstäld vid postverket härstädes) och gjorde i sällskap 
med honom en rundresa genom statens svenska nybyggen i akt och 
mening att kring sig samla en svensk krigareskara. Rockford, St. 
Charles, Batavia, Gen e va, Sycamore, De Kalb, Princeton, Gräl va, Bishop 
Hill, Andover, Moline, Knoxville, Victoria, Galesburg och andra platser 
besöktes, och att landsmän funnos, som voro villiga att blifva artilleri- 
ster och ställa sig under kapten Silfversparres befäl, derom vittnar 
nedanstående namnlista öfver dem, h vilka läto värfva sig under denna 
resa. För öfrigt funnos i batteriet ej mindre än 10 olika nationer 
representerade; dock var svenskarnes antal mycket öf verv ägande de 
andres. Desse frivillige frihetsförsvarare samlades i Chicago, och sedan 
organisationen var fullbordad, anslöt sig batteriet till statens första 
lätta artilleriregemente, som så låg i Camp Douglas härstädes under 
öfverste — Websters befäl. Vi meddela här listan öfver 



KOMPANIETS SVEXSKA HEDLfiKMAB. 

tog afsked den 22 Februari 1863. 
befordrades till 2dre löjtnant, 
bef. till sergeant, sårad vid Dallas, 
befriad den 24 Mars 1865 ; blesserad. 
utmönstrad i Juni 1865. 
afsked i Oktober 1862; sjuk. 

" Sept. " " 

föll vid Pittsburgh Landing. 
befordrad till korporal 
utmönstrad i Juni 1865. 
dog i Memphis. 

korporal. 

omk. v. "Gen. Lyons" br. d. 81 Mars '65. 

föll i Georgia. 

korporal ; utmönstrad i Juni 1865. 

dog i Memphis. 

sårad vid Corinth. 

omkom vid "General Lyons" brand. 



Kapt. A. Silfversparre, 


Chicago, 


Louis Larson, 


Knoxville, 


John A. Anderson, 


Chicago, 


Henry 0. Olson. 


H 


Peter Olson, 


Rockford, 


John Abrahamson, 


k 


And. Anderson, 


Andover, 


Peter Anderson, 


Galesburg, 


John A. Anderson, 


Moline, 


Gustaf Ahlstrand, 


Andover, 


Thomas Anderson, 


Chemäng, 


And. E. Anderson, 


Chicago. 


John G. Buckland, 


Rockford, 


Charles Beckman, 


Chicago, 


Peter N. Charlson, 


Rock Island, 


Aron Charleson, 


Andover, 


Sven Erickson, 


Knoxville, 


N. J. Hultgren, 


Andover, 


P. 0. Hult, 


St. Charles, 



276 

John C. Hagerström 
Olof Hagberg, 
John Johnson, 
John A. Johnson, 
C. P. Johnson, 
C. J. Johnson, 
Aug. Johnson, 
Axel Johnson, 
And. J. Johnson, 
Peter Larson, 
C. W. Larson, 
John Landströin, 
C. Löfgren, 
Axel Lindman, 
C. Lindqvist, 
8. A. Lundgren, 
Peter Monson, 
Aug. Nelson, 
John Nelson, 
Abraham Olson, 
Gustaf Olson, 
P. A. Oberg, 
Peter Jonas. 
Sven Peterson, 
S. M. Svanson, 
E. A. Westerlund, 
N. Winlöf, 
N. P. Svanson, 
Louis Wahlberg, 
P. S. Wyman, 
John Anderson, 
Henry Anderson, 
Aug. Danielson, 
Samuel Johnson, 
Aug. Lindvall, 
Louis Lindvall, 
John Olson, 
Nils Olson, 
William Okerson, 
N. Peterson, 
Olof Pearson, 
Sven Svenson, 
A. Svärd, 
Z. Goodee, 
G. Nero. 
— Gunnerson, 



Chicago, 



Rockford, 

Moline, 

Chicago, 



Galesburg, 

Andover, 

Knoxville, 

Andover, 

Moline, 

Andover, 

Knoxville, 

Rock Island 

Galesburg, 

Andover, 

Chicago, 

Rockford, 

Chicago, 
A.ndover, 

Chicago, 

Andover, 

Rockford. 

Galesburg, 

Chicago, 

Rockford, 

Chicago, 

Rockford, 

Andover, 

Chicago, 



Rockford, 
Chicago. 



Geneva. 
Rockford. 



dog vid Chattanooga. 

utmönstrade i Juni 1863. 

omkom vid "General Lyons" brand. 

afskedad 1862; sjuklig. 

dog vid Corinth den 17 Maj 1862. 

utmönstrad 1865, 

U u 

sårad vid Atlanta. 
utmönstrad 1865. 
utmönstrad som korporal 1865. 
utmönstrad 1865. 



dog vid Vicksburg i Juni 1863. 

utmönstrad 1865. 

omkom vid "General Lyons" brand 

utmönstrad 1865. 



dog i Andover 1863. 

d. i Camp Sherman, Miss d. 4 Sept '63 

dog i Memphis 1862. 

cl. som korpral i Ala. den 7 Maj 1864. 

utmönstrad 1865. 

föll som sergeant i striden vid Atlanta. 

utmönstrad 1865. 



befriad 1862 ; sjuklig. 



Uppbrotten från lägret i Chicago skedde i början af Mars 1862. 
Regementet begaf sig då till Benton Barracks vid St. Louis i Missouri. 
Der undergick manskapet tre veckors öfning i vapnens handtering och 



277 

vardt derpå beordradt att rycka ut och framskrida till krigsskådeplat- 
sens förgrund. Så skedde; och redan den 6 sågs batteriet vid Shiloh, 
der det deltog i den 2 dagar långa striden, och på ett sätt som genast 
gaf det högt anseende i den shermanska divisionen, till hvilken rege- 
mentet hörde. Man vet genom historien att segren blef unionisternas, 
och genom general Sherman vet man, att de medel, som kraftigast 
bidrogo till denna seger, voro en i Mississippi-floden posterad kanonbåt 
och Silfversparres batteri. Men det blef icke batteriet förunnadt att 
längre bibehålla den kapten, som hade ledt det till och igenom den 
första ärorika striden. Åtskilliga obehagliga omständigheter gjorde 
att hr Silfversparre tog afsked strax efter denna batalj. Hvilka dessa 
omständigheter voro behöfver icke här omtalas, men nämnas bör, att hr 
S. saknade hvarken mod eller förmåga. Alla batteriets öfverlefvande 
medlemmar äro öfverens derom, att han var så tapper som någon och 
skickligare än de fleste, men de tycka också alla, att hans stränga 
svenska disciplin var opraktisk i den amerikanska medborgare-arméen. 
Möjligt är ju att detta fria tycke hade något att göra med kaptenens 
afskedstagande. 

Batteriet gick emellertid segrande framåt och stod snart vid 
Corinth. Derifrån följdes rebellerna till Holly Springs, hvarest divisio- 
nen beordrades att marschera på Memphis. Der tillbringade man som- 
maren 1862 för att vid höstens ankomst aftåga till Tallahatchee. Efter 
ankomsten dit måste divisionen återgå till Memphis, der en ny armé- 
kår, den 15de i ordningen, skulle bildas. November 1862 uppbröt man 
på nytt från Memphis och framskred på general Grants order till 
Vicksburg i ändamål att der möta den senare med sin armé och biträda 
vid belägringen. Men Grant lyckades icke bana sig väg genom fien- 
dens batterier och på grund häraf måste äfven Sherman retirera för att 
afvakta vidare utvecklingar och ordres. Under tiden inlät han sig i en 
affär med rebellerna vid Chickasaw Bayou, der han förlorade 2,500 man, 
men igentog skadan vid Arkansas Post, der han tillfogade fienden en 
tredubbelt så stor förlust. När sedan Grrants ordres kommo, utgingo 
de på att man skulle åter begifva sig till den dömda staden, fatta posto 
vester om floden vid Youngs Point och under vinterns lopp hålla all 
kommunikation med platsen afstängd. När våren anlände, följde 
kåren Mississippi ned till Port Gibson, öfvergick der floden och slog sig 
sedan fram till Vicksburg, dit den anlände på qvällen den 17 Maj 1863. 
Staden var nu fullkomligt kringränd af unionister. Dagen derpå 
började belägringen och varade tills den 4 Juli; och i hvarje strid, som 
under denna tid utkämpades, deltog det silfversparreska batteriet. 

Den 5 Juli följde batteriet med på en expedition till Jackson och kom 
på vägen dit i strid med en rebellstyrka vid Jefferson Davis 1 plantage, 
med påföljd att fienden tillbakaslogs. Den 8de anfölls Jackson, som af 



278 
fienden utrymdes efter 3 dagars belägring. Nu återgick batteriet till i 
närheten af Vicksburg, tillbragte sommaren der, förfogade sig sedan 
öfver Memphis till Corinth och vidare till Chattanoog», der general 
Thomas var hårdt ansatt af fienden. Sedan man derefter deltagit i 
striderna vid Mission Ridge och Lookout Mountains begaf man sig till 
Larkinsville i Alabama och slog der vinterläger. 

Den tid, för hvilken manskapet låtit värfva sig, var nu tillända- 
lupen, men, med undantag af blott 3 svenskar och 5 andra, f örbundo 
sig alla att fortfarande qvarstå i krigstjensten. Dessa 8 gingo ombord 
å ångaren General Lyon för att via Newyork uppnå sina respektive 
hemorter, men fartyget hade icke varit ute mer än ett par dygn, då det 
förstördes af brand och gick i qvaf med alla ombord, bland hvilka äfven 
lär hafva befunnit sig en hund, som hade deltagit i batteriets alla öden 
emellan Chicago och Larkinsville. 

Shermans plan var nu att marschera på Atlanta och dit måste 
batteriet följa honom genom striderna vid Resacka, Kingston, Dallas, 
Altoona och Kenesaw Mountain. Men dermed var Atlanta icke vunnet, 
utan vägen dit endast banad. Man anlände den 20 Juni 1864 och 
lyckades icke förrän efter en två dagars häftig kamp intaga staden, 
hvilket hände den 22 Juli. I denna strid, som kostade många unioni- 
sters lif, utmärkte sig det silfversparreska batteriet på ett lysande sätt. 
Men det förlorade också en af sina aldra bästa män, nämligen sergean- 
ten Peter S. Wyman, som dog hjeltedöden vid sin kanon, No. 2. 
Brigadens stycken voro uppstälda så, att de bildade en halfcirkel, vid 
hvars ena ända det svenska batteriet hade tagit plats. Emot sig 
hade brigaden en femdubbelt så stor rebelstyrka, som med hvarje minut 
kom unionisterna närmare inpå lifvet, Befälhafvaren kommenderade 
derför reträtt, och alla retirerade utom batteriets kapten De Gråas och 
Wyman, hvilka stannade för att affyra de sista skotten. Wyman var 
dock icke nöjd med blott ett afskedsskott— han omladdade och gaf den 
anryckande fienden ytterligare en salva. Derpå naglade han sin kanon 
och vände sig för att söka räddning i flykten, men föll i samma ögon- 
blick genomborrad af 3 muskötkulor. 

Peter S. Wyman (han hette i Sverge Yman) härstammade från 
Ysanna i Blekinge, der han föddes 1836 och der hans slägt ännu finnes. 
Till Amerika utvandrade han 1854 och bosatte sig genast i staden 
Galesburg, hvarest han arbetade som smed, när kriget utbröt. Vid 
Silfversparres ankomst dit för att skaffa karlar för sitt tillämnade 
batteri, var Wyman en bland de förste, som anmälde sig. Han ingick 
som simpel man i ledet, men steg snart till sergeant och hade blifvit löjt- 
nant om han lefvat en dag längre, enär hans utnämning till denna grad 
hade ankommit samma dag som han stupade. Att han, derest döden ej 
mellanträdt, med tiden äfven stigit till anförare för batteriet, betviflas 



279 

af ingen, som kände honom. Hans Öfverlefvande krigskamrater tala 
ännu om honom med mycken aktning och påstå att vår stolta stat icke 
utsände en tapprare, vänfastare, pligttrognare eller mera patriotisk 
frivillig än denne unge svensk-amerikanare, h vars stoft nu hvilar under 
en omärkt torfva, ej långt ifrån det ställe der han dog för adoptiv- 
landets och mensklighetens sak. 

Vid Atlanta föllo i rebellernas händer Peter Larson, Gustaf 
Ahlstrand och S. A. Lundgren. H varthän de två senare fördes, veta vi 
icke, men Larson, som nu är National-liniens agent i Chicago, fick hvila 
sig ett par månader i Anderson ville, h varefter han befordrades till 
andra, ej fullt så hemska förvaringsrum. 

Efter Atlanta gälde det Savannah, der Fort McAllister intogs, och 
från Savannah till Columbia, som antändes och förstördes. General 
Sherman vill dock icke medgifva att hans här stack staden i brand, men 
men han medger att kapten De Gråas, det silfversparreska batteriets 
anförare, skickade ett skott på måfå inåt en gata, och skulle, det således 
ändå kunna vara möjligt att branden uppkom härigenom. Sedan bar 
det af till Bentonville, der den sista striden utkämpades, vidare till 
Richmond och slutligen till Washington, hvarifrån man begaf sig till 
Springfield, der utmönstring egde rum den 15 Juni 1865. 

Medan kåren låg vid Savannah, erhöll batteriets manskap en kort 
permission. Svenskarne foro då hem och mottogos i Chicago med en 
af de svenska damerna härstädes å German Hall tillstäld fest, vid 
hvilken den tappra skaran af de sköna förärades en vacker sidenfana. 
I ett oss föreliggande examplar af "Chicago Tribune" från nämnda tid 
underrättas vi att gåfvan frambärs af ett antal unga svenska damer och 
att presentationstalet hölls af miss Lena Larson. A fanan, som var af 
blått siden, voro inbroderade, utom den amerikanska örnen, som hade 
rum i midten, äfven namnen å de tre ställen, vid hvilka batteriet 
vunnit lysande segrar, nämligen Shiloh, Vicksburg och Atlanta. 
Efter krigets slut blef sällskapet Svea uppdraget att bevara detta dyr- 
bara och betydelsefulla minne, men vid den allmänna kapitulationen 
den 9 Oktober 1871 kunde ej fanan räddas: den brann upp, och oss 
veterligt har icke batteriet efterlemnat något annat segertecken. 



I krigsarkiverna finna vi vidare: att C. J. Stohl brand utgick den 4 
Mars 1861 som kapten af kompani "G" i statens 2dra artilleriregemente, 
att han den 31 Dec. s. å. befordrades till regementets major och att han 
senare blef brigad-general, hvarefter han af Carl XV erhöll svärdsorden. 
Fred. Sparrström från Chicago utgick som lste löjtnant i kompani "G" 
samma regemente den 16 September 1861, befordrades den 31 Dec. s. å. 
till kapten och tog afsked den 22 Augusti 1864. Anders Stenbeck, då i 
Gaiesburg, nu i Chicaso, blef kapten i kompani U H" samma regemente 
den 31 Dep. 1861 och tog afsked den 25 Maj 1863. Jonas Ekdahl från 
Macomb ingick i samma kompani såsom sergeant, befordrades sedan 
till 2dre löjtnant och omsider till lste löjtnant, i egenskap hvaraf han 
tjenade till krigets slut, 



Den svensk-amerikanska lutherska kyrkans gryning. 

Utdrag ur en berättelse om de svenska lutherska församlingens i norra Amerika 

uppkomst och närvarande tillstånd, framstäld vid Upsala Erkestifts 

prestrnöte den 14 Juni 1865 af L. P. Esbjörn. 



"Då efter den Eric Jansonska utflyttningen år 1846 många sven- 
skar under påföljande åren begåfvo sig till Nya Verlden, men ingen 
prest åtföljde dem, så fann jag mig manad att också dit öfverflytta för 
att i andlig måtto betjena dem, på det de och deras barn icke måtte för- 
falla i hedendom eller af brist på andlig vård ur sin egen kyrka blifva 
ryckte in uti någon af de i detta land befintliga otaliga mer och mindre 
villf ärande sekterna. Till detta steg manades jag äfven af dit öfver- 
flyttade landsmän, som klagade bittert öfver sin andliga nöd. Efter er- 
hållande af kunglig maj :ts permisson och Svenska Missionsällskapets 
uppdrag och reseunderstöd företogs den vigtiga färden sommaren 1849 
i sällskap med 104 personer, emigranter ifrån Helsingland och Gestrik- 
land. Efter otaliga mödor funno vi oss i den aflägsna vestern 218 sven- 
ska mil in i landet. Här anträffades en betydlig mängd svenskar från 
Östergöthland och Småland, som dels tidigare samma år, dels föregåen- 
de året hade satt sig ned uti Andover, Galesburg, Rock Island och Mo- 
line, i staten Illinois. Så snart krafterna efter sjukdomen tilläto, be- 
gyntes med att hålla gudstjenst med dem uti skolhus och enskilda bo- 
ningar enligt svenska kyrkans lära och ritual. 

Nu fanns å bosättningsorten en svensk metodistpredikant aflönad 
af Episkopal-metodistkyrkan för det uttryckliga ändamålet att föra 
svenskarne in i denna kyrka. Denne, som redan före vår ankomst arbe- 
tat med framgång bland Erick Jonsons bedragne efterföljare, begynte 
nu äfven med alla möjliga medel fullgöra sitt uppdrag bland de sven- 
skar som åtföljt mig eller som förut anländt till ofvannämda ställen. 
Han for omkring och predikade ibland dem och gick dessutom och be- 
sökte från hus till hus, och hufvudsaken af framställningen utom pre- 
dikan var den, att lutherska kyrkan är död, är den babyloniska skökan, 
från hvilken en hvar måste utgå, som vill blifva frälst; och att i Sverge 
finnes ingen sann kristendom; att den svenska presten har kommit hit, 
för att lägga statskyrkans band och bojor på de fria landsmännen; att i 
Amerika finnas inga Lutherska församlingar; att metodisterna äro de 
rätta lefvande Lutheranerna, blott med ett annat namn; hos dem predi- 
kas helgelse, då deremot de lutherske presterna genom sin lära om svag- 
280 



281 

hetssynden gifver folket tillåtelse att synda något litet; att man här 
icke behofde så mycken mensklig lärdom, för att vara prest, att han 
sjelf ej lärt mer än hvad han inhemtat vid sin mors spinnrock, m. m. af 
samma slag. Derjemte beskrefs Andover, der vi höllo på att nedsätta 
oss, såsom ett sjukligt och dödligt ställe, men det ställe deremot der 
denne predikant bodde, såsom i alla afseenden förträffligt. Der kunde 
han skaffa ypperlig jord för godt pris och för goda vilkor o. s. v. Häraf 
förleddes många att flytta dit och öfvergå till metodist-kyrkan. Särde- 
les som de till en början uppmanades att endast inträda deruti på sex 
månaders försök. Åtskilliga mera begåfvade lekmän gjordes ock genast 
till predikanter med aflöning ur metodist-kyrkans missionskassor. För 
den fattige efter kolera och långvarig frossa utmattade lutherske pre- 
sten var ej annat att göra än att med tålamod resa omkring och 
predika Guds ord samt, såvida görligt var, utan direkta hänsyftningar 
derutur vederlägga hvarje falsk lära. Att till en början stifta någon 
församling var ej att tänka på. Också behöfdes tid att noga begrunda 
hvad man skulle göra. Någon luthersk prest, församling eller synod 
fanns då icke i hela trakten af Förenta Staterna, så att råd och bistånd 
kunde erhållas. Medel till lärarens upphälle kunde icke heller påräknas 
af nybyggare, som för det masta voro fattiga, särdeles då de sekteriske 
predikanterne ofta förkunnade, att de predikade utan lön, och blott om 
man öfverginge till dem, skulle man få kyrkor och prester för intet. 
Predikanten måste derföre se sig om efter understöd af något missions- 
sällskap, och lyckligtvis blef han genom en ädel amerikansk prest af 
den kongregationala kyrkan rekommenderad till det Amerikanska Hem- 
missions-sällskapet, hvars direktör är i New York. Denna kan dock 
naturligtvis icke understödja främmande aflägsna och okända predikan- 
ter som icke hafva någon kyrklig uppsigt der i landet, och det arrange- 
rades derfÖr så, att jag antogs såsom detta sällskaps missionär under 
uppsigt af kongregationskyrkans s. k. association eller synod i Illinois, 
men med det uttryckliga skriftliga vilkor uti associationens protokoll, 
att jag skulle "predika evangelium, förvalta sakramenterna och sköta 
kyrkostyrelsen och diciplinen såsom en evangelisk luthersk Jesu 
Kristi tjenare." 

Nu stiftades på våren 1850 en evangelisk luthersk församling i An- 
dover. sedermera en i Princeton och en i Moline samt i Galesburg. Den 
i Andover bestod först af endast 10 personer, och den fruktan för 
"svenska statskyrkans band och bojor," som partimakare uppväckt var 
så stor, att ehuru jag hade en inbunden kyrkobok med mig från Sverge, 
tordes jag dock icke framtaga den och deruti uppteckna församlings- 
medlemmarne, utan måste nöja mig med att hafva dem antecknade på 
en lista. 

Den lilla församlingen i Andover förökades allt mer oaktadt allt mot- 



282 
stånd och äfvenså de andra församlingarne i Moline, Galesburg och 
Princeton. Men nu behöfdes kyrkor och dern voro nykomlingarne oför- 
mögne att bygga. Läraren måste derföre ut och för att efter landets sed 
bedja om hjelp, och under sommaren 1857 gjorde han en resa af 3,600 
eng. mil besökande hufvudsakligen tyska och amerikanska lutherska sy- 
noder och församlingar och deras ledamöter (men ock ledamöter af andra 
kyrkor) uti de aflägsna, rikare och mera befolkade östliga staterna Ohio, 
Pennsylvania, New York och Massachusetts. På denna mödosamma 
resa af 11 veckor insamlades ungefår 2,200 dollars till kyrkobyggnader 
bland svenskarne. Af denna summa gaf den vidt frejdade Jenny Lind 
1,500 dollars. Härmed byggdes uti Andover en kyrka af 45 fots längd 
och 30 fots bredd af tegel, med undervåning för skolrum och sakristia, 
och en af trä eller såkalladt "frame hus" uti Moline, samt understöddes 
med 2 eller 300 dollars en kyrkobyggnad i New Sweden i staten Iowa. 

En kyrkobyggnad börjades äfven i Galesburg, hufvudsakligen på 
grund af frikostiga subskriptioner bland stadens amerikanska invånare, 
men det lyckades den förut omtalade metodist-ifraren att genom osanna 
uppgifter om de lutherska svenskarnes fåtalighet och deras läras "likhet 
med katolicismens 1 ' m. m. af kyla subskribenterne, så att de vägrade 
utbetala subskriptionerna, och kyrkan föll sedan i händerna på ett natal 
s. k. Wesleyanska metodister, från hvilka svenska lutheranerna måste 
några år senare köpa den. 

Så mycket krafterna tilläto, besöktes icke blott de redan stiftade 
församlingarne utan äfven andra spridda svenska nybyggen från Ando- 
ver och betjenades med Guds ord och sakramenterna. 

De svenska lutherska församlingarne förökades allt mer till antal 
och omfång, så att det blef för en person omöjligt att sköta dem. Men 
lyckligtvis ankommo flere nitiske, lärde och fromme prestmän från 
Sverge att hjelpa den under arbetet dignande, nemligen år 1852 pastor 
T. N. Hasselquist från Skåne, 1853 pastor Erland Carlson från Småland 
och år 1856 pastorerna O. C. T. Andrén från Blekinge och J. Svenson 
från Småland. Den förste mottog församlingen i Galesburg, den andre 
i Chicago, den tredje i Moline, och den siste i Andover, hvarif rån grund- 
läggaren flyttade till Princeton och mottog dervarande församling. Men 
äfven med denna förstärkning voro dock krafterna otillräckliga och syno- 
den mottog vid hvarje sammanträde förnyade enträgna uppmaningar 
från många håll att skaffa landsmän prestlig betjening. Han afsände 
kallelse till Sverge men erböllo nekande svar. Då var intet annat att 
göra, än att utvälja fromma och mera begåfvade lekmän, särdeles så- 
dana som förut fått någon bildning uti- hemlandet, gifva dem undervis- 
ning, som kunde medhinnas, och ordinera dem till prester. Dessa hafva 
endast med ett par undantag troget och väl skött sitt ansvarsfulla kall 
och gerna tagit råd och vägledning af sina äldre och något kunnigare 



283 

emebtsbröder. Det bör ock icke lemnas oanmärkt att de svenska och 
norska presterna och församlingsombuden alltid utgjorde en särskild 
egen konferens inom norra Illinois-synoden, hvilken förberedde och ord- 
nade alla angelägenheter, som rörde skandinaviska församlingarne, så 
att de endast behöfde synodens bekräftelse, hvilken aldrig vägrades. Det 
bör här anmärkas att de svenska församlingarne hade år 1856 förenadt 
sig med en då formerad Amerikansk-Luthersk synod för norra Illinois. 
(Red. anmärkning.) 

Så tillväxte då församlingarnes och presternas antal ansenligen, 
emedan inflyttningen ifrån fäderneslandet var hvarje år betydlig. Men 
då icke flera prester kunde fås från Sverge, så kunde man icke dölja för 
sig att församlingarnes framtida bestånd, tillväxt och stadgar voro i 
fara, derest icke prester med tillräcklig bildning danades inom landet, 
hvilka på en gång hade tillräcklig kännedom om skandinavernas språk, 
seder och behof och om amerikanarnes, samt, utom andra nödiga veten- 
skaper, voro väl bevandrade och fäste i den Lutherska bekännelsen. 
Man hade här för sig de gamla svenska församlingarnes öde uti den s. k. 
kolonien "Nya Sverige 1 ' vid Delavare-floden, hvilka så småningom upp- 
slukades af Episkopal-kyrkan, just emedan de saknade anstalter för egen 
prestbildning. Jag har sjelf stått uti den gamla Wicacoa-kyrkan i Fila- 
delfia, vandrat på dess kyrkogård och läst de gamla svenska namnen på 
grafstenarne, sett de gamla svenska kyrkoböckerna och dechiffrerat den 
gamla inskriften på orgelläktarens framsida: "Thet folket, som i 
mörkret vandrar, seer ett stort Hus". . . . kt ära vare Gud i höjdene," hvil- 
ken episkopalismen lemnat och sökt renovera såsom en trofé, och med 
tårar i ögonen tackat Gud, att vi velat förfoga om svenska lutherska 
presters bildning i Amerika. 

Det beslöts derf öre, att vid Illinois State University i Springfield, 
som stod under Norra Illinois Synodens vård, och redan hade 5 profes- 
sorer, inrätta en skandinavisk profession, på det skandinaviska begåf- 
vade ynglingar måtte der kunna uppfostras uti vanliga vetenskaper på 
engelska språket samt uti theologiska ämnen på sitt eget språk. Till 
samlandet af en fond för denna profession bland svenskar och norskar, 
måste den förre kyrkotiggaren åter ut på vidlyftiga resor, till en del 
midt i vintern i köld och oväder, hvaraf helsan icke litet led. Sedan en 
ansenlig fond var samlad och med skandinavisk godtrogenhet lemnad i 
universitetets skattmästares händer, valdes jag ovärdige till skandinavisk 
professor och på hösten 1858 tillträdde den nya verksamheten. Svenska 
och norska ynglingar till ett antal af 15 a 20 tillströmmade och under- 
visningen fortgick med allvar. Men snart visade sig, att detta arrange- 
ment hade sina betydliga olägenheter. Universitetet var beläget helt 
och hållet utom den trakt af landet, der den ojemf örligt största massan 
af skandinaver bodde; det var belastadt med för oss okända betydliga 



284 
skulder, den skandinaviska professorsfonden utlånades utan den före- 1 
skrifna säkerheten och inrördes i universitetets vacklande affärer; den I 
skandinaviske professorn belastades med lektioner uti kemi och astro- 1 
nomi, som icke hörde till hans tjenst, och det var synbart att man oför- I 
märkt sökte undergräfva de skandinaviska ynglingarnas uppriktiga! 
lutherska tro och öfvertygelse, då man bland annat äfven förböd dem I 
och deras lärare att hålla nattvardsgång på sitt eget språk. Då 'det sista 
till och med kom från universitetets president eller rektor, som alltid 
velat gå och gälla som en stadig lutheran af gamla symboliska skolan, 
så ansåg sig den skandinaviska läraren tvungen att resignera och resa 
till Chicago efter två års tjenstgöring, 

Alla de skandinaviska studenterna utom två norska, öfvergåfvo ge- 
nast universitetet och kommo efter till Chicago. Då måste en konven- 
tion af den skandinaviska konferensens inom Norra Illinois-synodens 
prester och församlingsombud kallas. Sedan den noga öf vervägt ärendet 
och hört allt det försvar, som tvenne af professorerna från Springfield, 
med amerikansk talareförmåga under en hel dag (eller mera) kunnat 
anföra, och med tålamod lyssnat till all den försmädelse, som de för- 
mådde frambringa emot den skandinaviske professorn, frikände den 
honom helt och hållet, fattade ett formligt tacksägelsebeslut till honom 
för hvad han gjort, och beslöt efter moget öfvervägande och under öd- 
mjuk bön till Herren, att bilda en egen synod och ett eget seminarium 
och benämna dem efter den Augsburgiska bekännelsen, Augustana 
(brukande ordet såsom ett substantiv). Denna synod sammanträdde 
första gången den 5 Juni 1860, konstituerade sig och vidtog nödiga 
mått och steg för seminariets upprättande. Synoden bestod då af 36 
svenska församlingar, med 3,747 kommunikanter, 17 prester, 21 kyrkor 
och 13 norska församlingar med 1,220 kommunikanter, 10 prester och 
8 kyrkor; tillsammans 49 församlingar, 4,967 kommunikanter, 27 prester 
och 29 kyrkor. Till seminariet, som icke allenast meddelar undervis- 
ning uti alla theologiska ämnen, utan äfven uti klassiska språk och 
vanliga vetenskaper, beslöts att hafva 3 professorer: 1 svensk, 1 norsk 
och 1 engelsk. Den svenske (nemligen jag ovärdige återigen) tillsattes 
genast och begynte min verksamhet samma höst. Brist på medel till 
aflöning har till innevarande år förhindrat tillsättningen af den norske 
och engelske. Den svenske efterträddes vid sin återflyttning till fäder- 
neslandet år 1893 af Augustana-synodens president, nuvarande svenske 
professorn T. N. Hasselqvist, då ock seminariet flvttades från Chicago 
till Paxton, en liten stad vid Illinois Central-jernvägen, 15 svenska mil 
från Chicago, och utvidgades till "College." Så väl de förmåner som 
enligt ackord med jernvägsbolaget tillflyta läroverket från försäljning 
af bolaget tillhörigt land, som de ansenliga kollekter, hvilka enligt 
kongl. m;ts nådiga tillstånd, under 2 år i alla Sverges kyrkor upptagits 



285 
för detta seminarium, hafva satt dess styrelse i stånd att nu aflöna alla 
tre lärarne, uppbygga hus och. bekosta flere vigtiga behof. Seminariet 
eger ett bibliothek af öfver 5,000 volymer, föräradt af h. m. konungen 
af Sverige. Att studierna äro någorlunda grundliga motsäges troligen 
icke alldeles af de professorer här vid akademien, som examinerat en 
derifrån kommen student. Läroverket står helt och hållet under 
Augustana-synodens styrelse, och ehuru den är en liten anstalt i jemfö- 
relse med sådana inrättningar i Europa, så att en Upsala-student kunde 
vara färdig att le deråt, så uppfyller den dock sitt ändamål att förse de 
skandinaviska församlingarne med bildade och trogne lärare; och jag 
har månge gång undrat om Upsala högskola ens var så god efter 5 års 
tillvaro. 

Nyare data saknas, men till upplysning om synodens och försam- 
lingarnes tillväxt må nämnas, att vid synodsammankomsten 1863 bestod 
den af 68 församlingar med 7,009 kommunikanter, 33 prester och 42 
kyrkor. 

I sammanhang härmed må det fastmer icke förglömmas, att vid 
utgåendet från N. Illinois-synoden och Illinois Stats-universitet åter- 
ficks efter långa underhandlingar endast en liten del af skandinaviska 
professors-fonden. SÃ¥ har den skandinaviska Lutherska kyrkan i Ame- 
rika på 15 år under fattigdom, strid och betryck vunnit en utveckling 
och stadga som under Guds nåderika ledning och trogna lärares vård 
betryggar dess framgång; och den församlingsordning, gudsfruktan och 
sedlighet torde kunna uthärda jemförelse med flertalet af församlin- 
garne i fäderneslandet. 

Så långt pastor Esbjörn. 

Enligt Augustana-synodens senaste kyrkstatistik, som offentlig- 
gjordes 1879, omfattar synoden 313 församlingar, 199 kyrkor, 91 pa- 
storsboställen, 40,154 kommunikanter, 71,006 medlemmar och 249 sön- 
dagsskolor. Häraf finnes i Illinois 62 församlingar med lika många 
kyrkor, 26 pastorsboställen, 13,667 kommunikanter, 23,939 medlemmar 
och 75 söndagsskolor. 



DEN SYENSK- AMERIKANSKA METODIST-KYRKANS UPPKOMST. 



Till den på många andra ställen i denna bok omtalade pastor O. Gr. 
Hedström från New York hör äran att hafva varit den förste svenske 
metodistmissionären i Amerika. Enligt bästa tillgängliga data hade 
han utvandrat från Sverige år 1821. Tio år senare gjorde han ett kort 
besök i fäderneslandet och återvände i sällskap med en yngre broder, 
Jonas Hedström, hvars namn förekommer i de äldre svenska Illinois-ny- 
byggenas historia. Sina första år härstädes tillbragte den senare i de 
östra staterna, isynnerhet New York och Pennsylvania, hvarest han 
uppehöll sig såsom smed. Han hade — så förtälja oss annalerna — upp 
till denna tid lefvat ett temligen vårdslöst lif och ingalunda varit något 
helgon. Men en vigtig förändring lär vid detta lag hafva ägt rum med 
honom. Hans egen berättelse härom var att han vid åhörandet af två äldre 
fruntimmers samtal rörande deras religiösa erfarenhet leddes till insigt 
uti, att det ej stode så rätt till med hans egen själ. Dessa fruntimmer 
voro, vi behöfva knappast tillägga det, metodister. Huruvida den unge 
smeden genast började lef va ett nytt lif, förmäler ej sägnen, men säkert 
är, att han började fundera på, hvad hans frid tillhörde. Han förloras 
nu ur sigte några år, och kommer 1838 fram i Illinois. Hans första 
uppehållsort i denna stat var Farmington, dock endast för en kort tid. 
Han hade i New York gjort bekantskap med en familj vid namn Sonber- 
ger, och när denna familj utflyttade till vestern och bosatte sig i Victoria, 
Uls., drogs den unge Hedström af ett sympatetiskt band dit, äfven han. 
Han måste då hafva kommit fullkomligt på det klara med sin själ, ty 
han började nu (1839) predika, begagnande för detta ändamål Salems 
skolhus i Victoria town; han blef ungefär samtidigt bofast i toicnshipet 
med samma namn samt bodde der till sin död, som inträffade för några år 
sedan. Han efterlemnade då en son och två döttrar, af hvilka den 
ena är Charles Clarks hustru och den andra Fredrik Beckers. 

Som Jonas Hedströms hustru var infödd amerikanska och alla barnen 
blif vit gifta med i Amerika födde personer, har det svenska språket all- 
deles försvunnit från de ungas familjer, hvadan de ej heller anses som 
svenska. 

Hedström öfvergaf icke sitt handtverk för att blif va prest, utan pre- 
dikade och arbetade med släggan ömsevis. Men möjligt är, att hans 
varma nit för metodismen drog honom oftast till predikstolen. Åtmin- 
stone måste detta hafva varit händelsen när omsider svenskarne började 
286 



287 

styra sin kosa till Victoria. Han fann ibland dem ett kart raissionsfält 
och var aldrig angelägnare om något än att leda dem in på sin religiösa 
tros område. Och om honom må vidare med rätta sägas att han var 
lika allvarsam som nitisk. Framgång mötte han äfven. Hvarhelst han 
uppträdde med sina kraftiga om ej alltid så vältaliga föredrag lakades 
han att till sina meningar omvända någon eller några af sina lands- 
män. Varma voro de strider, i hvilka han under detta sitt missionsar- 
bete råkade med lutheranerne, och ingendera sidan lär hafva underlåtit 
att begagna sig af dåliga medel för främjandet af sin sak. Och häröfver 
kan ingen undra. De voro menskliga, äfven om de voro fromma; man 
ser för resten dagliga bevis derpå att fromheten får gifva vika för rätts- 
hafveriet och Kristi lära för någon annans. 

Mot Bishop Hill riktade Hedström först sin blick och håg, och icke 
alldeles utan framgång. En följd häraf vardt, att han och koloniens 
ledare blefvo bittra fiender. Bland annat som anföres emot honom är, 
att han hade en ej ringa del i de pöbelanfali för hvilka kolonien var 
utsatt 1849. Likväl är denna beskyllning obevisad och bör ej tros. 
Men å andra sidan är det sant, att han och hans från Eric Jansons flock 
dragna anhängare mötte, när de vågade sig inom koloniens råmärken, 
en behandling som på intet sätt kunde förenas med allmän folkhyfsning 
och än mindre med den kristna religionen. Härför var Eric Janson, medan 
han lefde, i första rummet ansvarig, ty det låg i hans makt att förbjuda 
och förhindra de skändligheter hans anhängare gjorde sig skyldige till, 
och i nästa rum ega de ledare, hvilka efter hans död upptogo hans verk, 
att bära största delen af skulden för dessa brott emot kristendomens 
första bud. 

Man har här ett bevis på riktigheten af satsen att historien förnyar 
eller upprepar sig. Tanken går tillbaka till de engelska puritanerna, 
Amerikas piigrimfäder. Desse drefvos af den engelska statskyrkans 
förföljelselust att öfvergifva sina fäders jord för att söka fristad på den 
nya verldens stränder. De ville dyrka sin Gud efter sina samvetens 
diktamen, de ville lefva i fred och ansågo det som en religiös skyldighet 
att lemna andra i fred. Detta var så länge de voro förföljde. De hade 
dock icke hunnit glömma sina engelska vedermödor och flyktens vådor, 
innan de sjelfve uppträdde såsom oförsonlige och fanatiske förföljare 
emot dem i Amerika som ej delade deras egna religiösa åsigter eller 
vägrade att iakttaga deras ofta ganska absurda vanor, ja historien om 
dessa engelsmäns pionierlif förtäljer oss att deras tro ej sällan visade sig 
i de rysligaste gerningar, såsom bl. a. att å båle bränna s. k. trollpackor 
eller sådana, genom hvilka den allmänna vidskepligheten starkast 
frambröt. 

Det samma var händelsen med desse svenske "puritaner" å Bishop 
Hill. De hade ej förr hunnit sitt mål, sin nya fristad, och der upprättat 



288 
ett litet "oinskränkt" kyrkvälde (hierarki) innan de blefvo om möjligt 
hårdare och ofördragsammare emot sina "aäällingar" — och alla andra 
för resten — än deras vedersakare i Sverige voro emot dem. Men lika- 
som man, hvad Massachusetts puritaner beträffar, icke får skrifva hela 
skulden på deras hjertan, så får man ej heller göra det med hänsyn till 
Jansonisterne. Vår mening är att det var någonting galet med för- 
ståndet i båda fallen, och förmodligen skulle liknande händelser under 
liknande omständigheter och förhållanden kunna tima äfven i vår "upp- 
lysta tid." 

Men vi måste återgå till metodistkyrkan. 

Den första svenska metodistförsamling som uppstod vester om staden 
New York var den som bildades den 15 :de December 1846 i Victoria, 
Illinois. Organiseringen ägde då rum i den lilla stockhydda, hvari Olof 
Olson och Eric Janson (de båda Bishop Hill-koloniens hufvudmän) fingo 
tak öf ver huf vudet vid sin ankomst. Församlingen bestod af endast 
fem personer, af hvilka blott en, nämligen predikanten Peter Newberg, 
ännu lefver. Detta var en liten oeh oansenlig början, men det var en 
början till någonting, om ej just stort, så dock rätt aktningsvärdt, när 
man lägger märke dertill, att Sverges redan stora och ständigt växande 
metodistsamfund sprungit så till sågandes ifrån den lilla stockhyddan 
derute på Victoria-slätten, såsom Sverges lika respektabla baptistkyrka 
utgör frukten af den i staden Rock Island år 1852 af tre personer bil- 
dade första svenska baptistförsamlingen. 

Jonas Hedström var i början den ende verksamme, men han var 
också energisk, det vitsordet förtjenar han. År 1851 fick han i Peter 
Chalman en kraftig medhjelpare. Denne hade samma år återvändt från 
en utflykt till Kalifornien, och när H. i den öppne och rättframme, ehuru 
i fråga om lärdom illa utrustade mannen upptäckte omisstagliga tecken 
på stor naturlig förmåga, vinnlade han sig med allt nit om att vinna 
honom för Herrans vingård, hvari han också lyckades. Valet var ej 
heller misslyckadt, ty Chalman vardt en veritabel Peter Cartwrightiden 
svenska metodistkyrkan. Hans djupa allvar, okonstlade sätt och enkla 
skäl vid framhållandet af kristendomens sanningar såsom de af hans 
kyrka uppfattas förfelade ej att göra intryck på folket. I likhet med 
Hedström höll han sig i förstone vid sitt snickareyrke under veckoda- 
garna, predikande endast qvällar och söndagar, men omkring 1853 öf- 
vergaf han handtverket för att egna sig uteslutande åt predikokallet. 
Ungefär samtidigt stärktes den lilla "stridande församlingen" af en dansk 
vid namn Brown, Anders Erickson från Bollnäs, Peter Newberg (Ny- 
berg) och Eric Shogren (Sjögren), hvilka alla uppträdde såsom predi- 
kanter. Till denna lilla skara sällade sig 1855 Victor Witting, Nels 
Peterson, Bredberg, Lot Lindquist och S. B. Newman; samt två år senare, 
N. O. Westergren och A. J. Anderson. 




â– ^'/"â– s Simpy/W. 



vu & gp. s& 



wman. 



EVANSTON. 



Se 8id. 303. 






ÖNIVERJ 



289 

Ifrån 1846 till 1854 voro dessa krafter utan någon viss ordning 
spridda- öf ver hela missionsfältet, som bestod af de trakter, i hvilka 
landsmän funnos till något större antal och voro villige att lyssna till 
de nya framställningarne af den gamla läran. Men sistnämnda år kom 
en mera formlig organisation till stånd. Församlingar bildades här och 
der och erhöllo pastorer. De hittills kringresande missionärerne fingo 
i och härmed hvar och en sitt bestämda verkningsfält. Samtidigt här- 
med anknöts det sålunda uppkomna svenska samfundet till den ameri- 
kanska konferensen, hvars kyrkoförordningar det antog och stälde sig 
till efterättelse. Of ver dessa församlingar blef J onas Hedström "presi- 
derande äldste 1 ' och fortfor såsom sådan till 1856, då han efterträddes af 
Chalman, hvilken innehade befattningen till 1864. Att ega denna syssla 
den tiden var just ingen afundsvärd lott, mindre af un ds värd till och 
med än den nu är. En svår sak för "den äldste" var fältets vidd och 
bristen på jernvägar. Fältet bestod af Indiana, Illinois, Iowa och Min- 
nesota, och för öf verfarandet af detsamma åtgingo merändels tio veckor. 
Chalman organiserade under sin tjenstetid i metodistkyrkan 22 försam- 
lingar och intog sjelf ett år 800 medlemmar. Under hans tid som preside- 
rande äldste uppsattes äfven i staden Rockford tidningen "Sändebudet," 
hvars förste redaktör blef Victor Witting. Vidare om denna tidnings hi- 
storia meddelas under rubriken Chicagos svenska press i skissen öfver 
Chicago. 

Efter Chalman anförtroddes det allmänna öfverinseendet åt Nils 
Peterson, som tjenade 2 år; sedan föll manteln på S. B. Newman, vid 
slutet af hvars fyra-Ã¥riga termin N. O. Westergren upptog arbetet och 
fortsatte dermed i 2 år, hvarpå A. J. Anderson fortsatte 4 år för att 
lemna sysslan åt James Iverson, hvilken är den närvarande presid. äldste. 

Af dessa tidiga vägbrytare för den svenska metodismen äro bröder- 
na Hedström båda döda. Chalman stannade efter utloppet af sin "pre- 
sident-termin" såsom predikant vid församlingen å Bishop Hill ett år, 
for derpå till Sverge och drog sig vid återkomsten tillbaka på en farm i 
Knox co. Kort derpå slet han det band, som förenade honom med den 
biskopliga metodistkyrkan och anslöt sig till frimetodisterna, hos hvilka 
han stannade och verkade tidtals såsom predikant 4 år, under hvilken 
tid han till en stor del arbetade på egen bekostnad, uppbyggde det fri- 
metodisttempel, som är beläget å Centre Prairie, fem mil sydvest om 
Victoria och som, sedan den svenska församlingen utdödt, blifvit en 
amerikansk församlings egendom. Sjelf förlorade Chalman allt mer 
och mer sina religiösa intressen, hvilka gåfvo vika för jordbruksintres- 
sena, och som han med ifver eftersträfvade att blifva en stor landegare 
ådrog han sig skulder, hvilka i den påkommande krisen blef vo svåra att 
betala, hvadan han, för att reda sig, alldeles upphört att predika, eg- 
nande nu hela sin tid åt de verldsliga affärerna. 

XIX 



290 

Brown måste efter 3 års verksamhet på grund af dålig hälsa öfver- 
gifva predikokallet. Han fick då en befattning som brovaktäre vid 
Leland i Illinos. Derifrån flyttade han till Otter Creek, der han som 
gåfva erhöll 40 acres jord, med vilkor att han skulle stanna på plat- 
sen och tillmötesgå metodisterne i egenskap af lokalpredikant. Denna 
lilla farm förvandlade han till en herrlig trädgård, den han efter några 
år sålde för ett vackert pris, h varpå han flyttade in till Leland, byggde 
sig ett präktigt hus och egnade sig åt sitt första yrke, som är målarens. 
Men äfven han råkade i finansiella bekymmer och for till Kansas City i 
Missouri för att söka sig ett nytt hem. 

And. Erickson ägde, när han började arbetet i kyrkans tjenst, en 
tio-acres farm i närheten af Victoria, der han hade slagit sig ner 1849; 
år 1854 sålde han denna egendom och köpte 80 acres vid Swede Bend i 
Iowa, dit han med familj begaf sig och blef efter en tid predikant i ny- 
bygget, der han dog för några år sedan. 

Peter Newberg, som är från Luleå i Norrland, lefver ännu och 
odlar en inbringande farm i Walnut Grove township, Knox co. Han 
befinner sig i mycket goda omständigheter, är lika from som i början af 
sin presterliga bana och predikar ibland när särskilda tillfällen gifvas. 

Eric Shogren har alltid betraktats såsom en af metodistkyrkans 
framgångsfullaste predikanter, men han har ändå i en viss mån hållits 
tillbaka af ett öfver höfvan spekulativt sinnelag, som ledt honom in uti 
åtskilliga företag de der alltid slagit illa ut. Han förestår nu en svensk 
församling i San Fransisco. 

Victor Witting, hvilken hade erhållit en god uppfostran i Sverge, 
blef en af kyrkans aldra kraftigaste befordrare, dels såsom organisatör 
och dels i egenskap af predikant. När det omsider afgjordes att en 
svensk skulle hemskickas till Sverge för att bearbeta fältet der, ansågs 
han bäst passande för detta missionsarbete, hvadan han fick sig uppdraget 
anförtrodt. Och han antog det. Han for från Chicago 1867 och ver- 
kade oafbrutet samt med högst märklig framgång i fäderneslandet ett 
helt årtionde. Till Amerika återvände han 1877 och tog genast vård om 
en af församlingarna i Chicago, men återför till Sverge året derpå, dock 
endast för att efter en kort anställning i sin gamla befattning såsom 
superintendent öfver den svenska kyrkan utgå ur metodistsamfundet 
och återvända till Amerika. Orsaken till att han, en af kyrkans äldste, 
mest nitiske och framgångsrikaste medlemmar och arbetare skulle, efter 
en nära 25-årig sådan verksamhet, slita föreningsbandet emellan ho- 
nom och den skapelse, till hvars framkallande han så kraftigt bidragit, 
äro för oss okända. Vi veta blott att han nu står utom kyrkan och 
sysselsätter sig med utgif vandet af en kristlig månadskrift i Chicago. 

Bredberg öfvergick efter en kort tid, tillbragt såsom predikant vid 
Chicagos första svenska metodistförsamling i Chicago, till den episko- 



291 

påla kyrkan och vardt pastor vid Ansgari-fÖrsamlingen, annars känd 
under namnet Jenny Linds församling, den han ännu tillhör, ehuru han 
på grund af ålderdom och krämpor upphört att predika. 

Nils Peterson stannade såsom predikant inom samfundet upp till 
1871, då han istället försökte sin lycka såsom köpman, hvilket icke gick 
särdeles bra, hvarför han begaf sig vesterut och är f, n. skrifvare vid 
kretsdomstolen i Salina, Kansas. 

Lot Lindquist flyttade 1867 till Minnesota, der han ännu lefver och 
verkar såsom en trogen medlem och arbetare i kyrkan. De öfriga af 
de tidigaste ofvannämda metodist-pioniererne, såsom A. J. Anderson, N. 
O. Westergren och S. B. Newman, äro, med undantag af den senare, 
hvilken börjar blifva ålderstigen — han har likväl en församling i 
Evanston — i sina bästa mannaår och stå bland de främste käinparne 
på arbetsfältet. 

Enligt kyrkans senaste konferensberättelse eger det svenska meto- 
distsamfundet i nordvestern närmare 5,000 medlemmar, 49 ordinerade 
predikanter, 32 lokala sådana, 53 kyrkbygnader, värderade till $129,030, 
25 pastorsboställen uppskattade till $21,351, samt 49 söndagsskolor med 
395 lärare och 2,605 medlemmar. Utom dessa församlingar finnas i de 
östra staterna åtskilliga, hvilka icke höra till den "nordvestra svenska 
konferensen. 




292 



DEN EVANGELISK-LUTHERSKA MISSIONS-SYNÖDEN. 



Denna synod bildades den 23 Maj 1873. Smärre missionsförenin- 
gar hade redan 1869 uppstått här och der i landet, såsom i Chicago och 
Princeton, Illinois, och i Swede Bend och Des Moines, Iowa, samt på 
några ställen i Wisconsin och Minnesota. Till en början voro dessa 
församlingar alldeles okunniga om hvarandras tillvaro,men blefvo straxt 
efter J. M. Sanngrens ankomst till Amerika genom honom ömsesidigt 
bekanta, till namnet åtminstone; och med tiden inleddes naturligtvis 
personlig bekantskap emellan de predikande bröderna. När då dessa 
f örnummo att de voro lifvade af samma anda och sträfvade emot samma 
mål, drogos, säger en af dem, deras hjertan tillsammans och kändes 
behofvet af en närmare anslutning. Manad af detta behof samman- 
trädde man i Keokuk, Iowa, den 23 Maj 1873, då, som redan antydts, 
mått och steg togos för synodens bildande. Samtidigt beslöts, att 
ändamålet med denna organisation skulle vara, att gemensamt bedrifva 
fritt evangeliskt-lutherskt missionsarbete ibland Amerikas svenskar, ej 
att bilda församlingar. Dock har man icke kunnat förhindra sådanas 
uppkomst, enär det befunnits nödvändigt för missionsarbetets systema- 
tiska bedrifvande att hafva de lokala krafterna ordentligt ordnade, och i 
den mon, som sådana missionsföreningar uppstått, hafva de anslutit 
sig till synoden, som nu består af 60 församlingar och 35 predikanter, 
hvarjemte finnes ett antal s-k. "missions-stationer", hvilka ofta besökas 
af synodens predikanter. 

När synoden först kom till stånd antogs i of örändradt skick den 
inom den lutherska kyrkan gällande augsburgska bekännelsen, men 
vid synodens årsmöte i Princeton, Illinois, 1876, lades till artikeln om 
bekännelsen tillägget: "förstådd i enlighet med den Heliga Skrifts 
tydliga orduttryck." Orsaken härtill var den, att man icke ville gifva 
en af menniskor författad skrift domsrätt öfver den heliga, ofelbara 
urkunden, säga "missionsvännerna", ehuru, så antaga vi, de väl härmed 
icke vilja antyda, att de, hvilka ega samma bekännelse utan tillägg, 
anse den stå öfver det gudomliga ordet eller ej i samklang med det- 
samma. 

Ett af missionssamfundets utmärkande drag är, att det hos sig 
upptager kristna utan afseende på hvad särskild bekännelse de annars 
hylla, blott de hålla sig vid ortodoxiens s. k. grundsanningar. 

Synodens president är pastor C. A. Björk och sekreterare pastor A. 
Hallner. Central-bestyrelsen består af 11 medlemmar, och vid syno- 
dens årsmöten representeras hvarje förening af två delegater. 



293 
DE SVENSKA BAPTISTERNA INOM STATEN 

Omkring år 1852 anlände till Chicago ett litet antal svenska 
baptister. Desse voro, om vi blifvit riktigt underrättade, 9 till antalet 
och anförde af en person vid namn Nelson. Denne hade för sitt fria 
uppträdande såsom baptist i Sverige blifvit landsförvist och då begifvit 
sig till Amerika, dit de andra åtta, manade af den kristliga syskon- 
kärleken, följde honom för att dela hans öden, såsom de delade hans 
religiösa tro och öfvertygelse. Hvilka dessa åtta voro hafva vi icke 
förmått utröna, men vi hafva skäl för det antagandet, att de tre perso- 
ner (A. T. Mankie, P. Söderström och Fredrika Berg), som den 13 
Augusti 1852 bildade svenska baptistförsamlingen i staden Rock Island, 
tillhörde skaran. Visst är, emellertid, att denna församling var den 
första, som några svenska baptister stiftat och på samma gång den, 
hvilken såsom ett frö gifvit upphof åt ej allenast det inom Amerika 
existerande svenska baptistsamfundet, utan äfven den mycket ansenli- 
gare baptist-kyrka, som finnes der hemma i fäderneslandet, dit nyss- 
nämnde Nelson efter några i Amerika tillbragta år åter begaf sig och 
började på nytt sin religiösa verksamhet. Det är dock på det senaste 
årtiondet, som rörelsen i Sverge vunnit kraft och samfundet utbredning. 
Härtill hafva också de amerikanska baptisterna mycket bidragit. Tre 
unge, begåfvade män, nämligen J. A. Edgren, A. Wiberg och K. O. 
Broady, blefvo 1866 af u The Baptist Mission Union" i Förenta Staterna 
hemsända till Sverge för att der sprida baptismens läror, hvilket de ock 
lära ha gjort med icke ringa framgång, hafvande bland annat i Stock- 
holm upprättat en teologisk skola för utbildandet af lärare och predikan- 
ter samt uppsatt en tidskrift. 

I Amerika vardt dock den lilla församlingengen i Rock Island 
ensam ända tills 1857, då några svenskar i Galesburg förenade sig och 
antogo L. L. Frisk till predikant. Desse voro äfven företagsamme nog 
att till en betydlig kostnad uppsätta och ett helt år underhålla en tid- 
ning. Vi åsyfta härmed den af Karl Arosenius redigerade ki Frihets- 
vännen", hvilken, ehuru för öfrigt sekulär, likväl hade till uppgift att, å 
baptismens vägnar, bekämpa den af "Hemlandet" ifrigt förfäktade 
lutheranismen. 

Sedan dess ha blott tvänne församlingar tillkommit i Illinois: den 
ena i Princeton och den andra, som nu också är den förnämsta, i 
Chicago. Denna stat har alltså icke varit ett riktigt tacksamt fält för 
baptisterna, hvad vårt folk vidkommer. I Minnesota deremot har 
saken gått framåt med kraft och fart, trots de många hinder som måst 
nedbrytas, innan läran fått tillträde till sinnena. Brist på passande 
predikanter har varit en omständighet, som legat emot saken. För 
af hjelpandet af denna brist bildades 1871 en teologisk skola inom " The 



294 

Baptist Union Theological Seminary", då i Chicago, nu i Morgan 
Park, omkring 20 mil från nyssnämnde stad, och såsom ett annat 
medel för spridandet af den lära, baptisterna förfäkta, utgifves månadt- 
ligen "Evangelisk Tidskrift", uppsatt och för en längre tid redigerad 
af professor J. A. Edgren. 

NÃ¥gra biografiska uppgifter om den senare, de svensk-amerikanska 
baptisternas tvifvelsutan mest framstående man, torde här vara på sin 
plats: J. A. Edgren föddes i Vermland den 20 Februari 1839 och begaf 
sig redan vid 13 års ålder (således 1852) till sjös, fortsatte sjölifvet 13 år 
och har de senaste 13 åren egnat sig helt åt den andliga verksamheten. 
Han tog första sjökaptensexamen i Stockholm 1859, navigationslärare- 
examen 1862 och inträdesexamen till officersgrad vid amerikanska 
flottan samma år. 1864 fick han i uppdrag att afgå med ett krigsskepp 
till Charleston för att deltaga i den der pågående belägringen. På 
egen begäran vardt han något senare kommenderad till ett batteri, som 
af regeringen uppfördes vid Cummings Point emot Fort Sumter, der 
och vid andra ställen längs kusten han tjenstgjorde med tapperhet till 
krigets slut. Han hade dock långt före denna tidpunkt, till och med 
före sitt inträdande i krigsflottans tjenst, börjat intressera sig för 
kristendomen och på samma gång erfarit en viss stark åtrå att blifva 
en Kristi stridsman. Att verkliggöra denna önskan blef hans första 
uppgift efter entledigandet ur regeringens tjenst. Efter att hafva om- 
fattat baptisternas tro och anslutit sig till deras samfund, blef han af dem, 
som sagts, 1866 uppdragen att resa hem till Sverge, hvarifrån han, efter 
välförrättadt värf, som redan omnämnts, 1870 återkom till Amerika. 
Han tog då vård om den svenska församlingen i Chicago, bildade året 
derpå den svenska afdelningen vid baptisternas läroverk derstädes och 
har sedan dess varit denna afdelnings föreståndare. 

Utom Evangelisk Tidskrift, hvarmed prof. Edgren under denna sin 
läraretid sysselsatt sig, har han samtidigt utgifvit ett större antal 
smärre skrifter samt "Minnen från Hafvet, Kriget och Missionsfältet" 
och "Bibeln Guds bok." I den förstnämnda af dessa böcker finner 
man en utförlig teckning af hans äfventyrliga, omvexlande och på goda 
dåd rika lif. Den senare åter skall utgöra en vederläggning af atheis- 
men och andra "filosofiska" irrläror, hvarjemte den— och det är huvud- 
uppgiften— vill bevisa, att Bibeln är Guds bok. Verket är väl skrifvet 
och röjer skarp tankekraft och filosofiska insigter hos författaren. 

Prof. Edgren, som sjelf tog graden vid "The Baptist Union Theo- 
logical Seminary" 1872, har sedan 1866 varit gift med Anna Chapman, 
som är amerikanska, och har i äktenskapet tre lefvande barn. 




LEFNADSTECKNINGAR 

öfver de personer, hrilkas porträtter finnas intagna i denna Dok. 



PETER L. HAWKINSON föddes 1826 i Axeltorp, Hjersås socken af 
Kristianstads lan. 1852 reste hau till Amerika med en äldre broder, som hade varit 
hemma på ett besök efter en flerårig vistelse i Kalifornien. I slutet af Oktober 
samma år anlände han till staden Galesburg i Illinois och verkade der i olika 
egenskaper 9 år, under hvilken tid han tre gånger valdes till '"Street Comissioner". 
I Mars 1862 flyttade han från Galesburg till Chicago och inlät sig här uti land- 
affärer. Han åtog sig vid denna tid en landagentur för Augustana College, då i 
Paxton, Ford county, hvarest man höll på att grundlägga den blomstrande svenska 
koloni, som nu finnes derstädes. Våren 1863 blef H. af den svenska utrikesmini- 
stern utnämnd till skandinavisk konsul i Chicago efter Gerhard Larson, som förut 
hade innehaft befattningen. Jemte denna syssla fick han 1866 genom val ett af 
nordsidans fredsdomare-embeten. Fyra år senare antog staten en ny grundlag, som 
bestämmer att ingen som innehar en offentlig syssla skall ega rätt att på samma 
gång förestå någon utländsk befattning. Hawkinson beslöt då att låta konsulatet 
gå och bibehöll fredsdomareembetet, hvilket han genom guvernörens utnämning 
fick behålla en termin till, men resignerade 1871 för att egna sig mera uteslutande 
åt fastighetsaffärer. Aret derpå fallerade den skandinaviska nationalbanken, i 
hvilken H. var en af direktörerne. Han så väl som de andre fick härigenom 
vidkännas en svår pekuniär förlust, och icke lyckligare var han 1873, då den stora 
krisen kom och anstälde allmän förödelse bland alla, men i synnerhet fastighets- 
männen. 1879 vardt han åter utnämnd till fredsdomare, hvilken syssla han nu 
innehar. 

Om Hawkinson må för öfrigt sägas, att han är en af Chicagos populäraste 
svenskar. Han aktas i synnerhet för sin opartiskhet i fråga om allmänna saker, 
sitt lugna uppträdande under alla omständigheter, sin pålitlighet i affärer och sina 
sant frisinta tänkesätt. Han har alltid varit republikan och tog, i synnerhet under 
partiets första år, på ett verksamt sätt del i den politiska rörelsen. Han och 
öfverste Malmborg genomforo statens svenska nybyggen under valstriden 1864, och 
höllo tal för Abraham Lincoln, som då för andra gången återvaldes till president- 
embetet. Uppfostrad lutheran, har han städse förblifvit den lutherska kyrkan 
trogen, och såsom medlem af Immanuelsförsamlingen härstädes intresserade 
han sig mycket för återuppbyggandet af dess tempel efter branden 1871. 

JOHAN ALFRED ENANDER föddes i Westergötland den 22 Maj 1842. Han 
åtnjöt en god uppfostran i ett torftigt men fromt föräldrahem; hade dock mindre 
lust för arbete på åker och äng ä fadrens lilla hemmansdel än för studier. Efter 
det han åtnjutit enskild undervisning och gått en kort tid i skola kom han i början 
af 1860-talet till Wenersborg och fick anställning såsom skrifvare h^s häradshöf- 
dingen öfver Wäna, Flundre oeh Bjerke häraders domsaga. Under flera år som 
han derefteroaf brutet tjenstgjorde såsom skrifvare egnade han sina "lediga stunder"åt 

295 



296 
studier och började äfven i "Tidning for Wenersborgs Stad och Län" försöka sig 
Ã¥ den publicistiska banan. 

År 1865 lemnade han med vackra vitsord skrifvarebefattningen och börjads pä 
allvar studera samt blef, efter det han under ett år erhållet privat undervisning af 
skickliga lärare, intagen i 6te klassen af Wenersborgs högre elementarläroverk höst- 
terminen 1866 samt lyckades genom flit och genom att tjenstgöra såsom informator 
för rike mans söner så småningom arbeta sig framåt, fastän i stor fattigdom, ofta nöd. 
Efter det han från trycket utgifvit ett mindre historiskt arbete och under det hau 
ännu åtnjöt undervisning i 7de klassen af nämda läroverk fastade den välkände 
domprosten P. Wieselgren i Göteborg å honom sin uppmärksamhet samt tillrådde 
honom att söka inträde vid Augustana College & Seminary i Amerika. Efter en tids 
tvekan lyddes detta råd och ansökan beviljades. Wårterminen 1869 afgick hr 
Enander från Wenersborgs läroverk och erhöll då af sina lärare i vitsord till läro- 
verket i Amerika att han under "sin studietid ådagalagt en berömvärd flit, ett ut- 
märkt hedrande uppförande och derjemte af så väl lärare som kamrater alltid åtnju- 
tit anseende såsom egande så väl i allmänhet mycket grundliga som särskildt i någ- 
ra ämnen utmärkta kunskaper." 

I September 1869 kom hr E. till "Augustana College & Seminary" och vistades 
vid detsamma till i December samma år. Han flyttade då till Chicago, efter det han 
af den "Lutherska tryckföreningen" valts till redaktör för tidningen "Gamla och 
Nya Hemlandet." Han var derefter i nämda förenings tjenst till nyåret 1872, då 
han och hr G. A. Bohman bildade firman "Enander & Bohman" och köpte af di- 
rektionen för Augustana College & Seminary, till hvilken "tryckföreningens affärer 
öfverlåtits, tidningen G. o. N. Hemlandet för en köpesumma af 10,000 dollars." Ar 
1874 utkom första delen af "Förenta Staternas Historia," af hvilket arbete 5 delar 
hittills utkommit, hvilka vunnit fördelaktiga vitsord af tidningspressen här i landet 
och i Sverige samt öfverflyttats till norska och delvis till engelska språket. Under 
åren 1874—77 redigerade han den på firman Enander & Bohmans förlag utgifna 
litteraturtidskriften "När och Fjerran" och under 1879 den illusterade månadsskrif- 
ten. "Ungdomsvännen." 

Hr E. utnämdes 1879 af Illinois guvernör till medlem af statens undervisnings, 
nämd, han är derjemte medlem af två historiska och vetenskapliga sällskap här i 
landet 

Till sin trosbekännelse är hr E. i politiskt afseende republikan, i' kyrkligt lu- 
theran och har allt sedan sin hitkomst tillhört Augustana-synoden, af hvars syno- 
dalråd han är för närvarande medlem. Han har derjemte flera gånger valts såsom 
delegat till den lutherska kyrkans "General Council," som omfattar amerikaner, 
tyskar, svenskar och norrmän. 

Hr E. är sedan 1872 gift med Malinda Lawson och har i äktenskapet med hen- 
ne tvänne döttrar, Ada Elvira Angelika och Hilma Louisa Alfhild. 

P. A. SUNDELIUS är född i närheten af Uddevalla och inskrefs såsom 
lärjunge i nämnde stads lägre elementarläroverk först efter det han uppnått sexton 
års ålder. Han hade dock derförinnan åtnjutit god undervisning i flera ämnen, 
synnerligast matematik. Läroverkets fem klasser genomgick han på tre år, hvilket 
vittnar om mindre vanlig flit och fattningsgåfva. Om sina Uddevalla-lärare, 
särdeles den för några år sedan aflidne rektor J. Rhode, talar Sundelius ännu icke 
sällan och med mycken aktning, men deremot med förakt och bitterhet om rektorn 
och åtskilliga lärare vid Göteborgs högre elementarläroverk,- der han sedermera 
tillbragte flera år. Kanske var Sundelius redan på den tiden så mycket republikan, 
att han ej mäktade fördraga det heurlinska tyranniet och spionerisystemet. 



297 

Sundelius skulle bli prest ; det var en ifrån början afgjord sak. Måhända var det 
iförtvinan öfver att ej kunna bli något annat, som han, lik profeten Jonas, begaf sig 
ned till hafvet och flydde sin kos, fast den omständigheten, att han, för att tala med 
August Blanche, "råkat ut för den passion, som mer än någon annan lyckliggör, 
men äfven gör olyckliga", nog torde ha varit förnämsta driffjedern dertill, att han 
vid tjugufyra års ålder plötsligen lemnade Herrljunga prestgård i Vestergötland, 
der han i ett års tid varit informator för kontraktsprosten Lj un gqvists söner, och 
öfver Göteborg begaf sig till utlandet. Efter det han tillbragt flera månader i 
Danmark, Tyskland och England, styrde han kosan till Amerika, dit han anlände 
1864, ingick, efter blott 8 dagars vistelse i det nya landet, i arméen för att kriga för 
de svartas befrielse och "göra sin lycka". Med den "lyckan" han gjorde vardt 
emellertid ej mycket bevändt, ty redan påföljande vår, då hans kompani i tre hela 
dagar varit utsatt för ett mördande kulregn från rebellernas förskansningar i när- 
heten af Petersburg i Virginien, sträcktes han till marken af en gevärskula och 
sårades så illa, att läkarne till en början ej hyste minsta hopp om hans vederfående. 
Sundelius tillbragte nära ett och ett hälft år i förbundshospital, mesta tiden på den 
lilla täcka ön, David's Island, omkring 18 engelska mil från Newyork. Flera 
månader innan han utskrefs vistades han dock i amerikanska familjer i Mount 
Vernon och Rochelle och studerade med mycken ifver. Han vann härigenom den 
ovanliga fördelen, att efter det han vistats i landet omkring ett år, kunna med 
färdighet tala och skrifva engelskan, ehuru han vid landstigningen i Newyork var 
nästan fullkomligt okunnig i detta språk. 

Sent på hösten 1866 anlände Sundelius till Chiacgo, meddelade under vintern 
enskild undervisning i engelska språket och matematik, återvände påföljande 
sommar till sina amerikanska vänner i östern och återkom till Chicago hösten 1867 
för att begifva sig till Augustana College, der han i två terminer undervisade sjutton 
timmar i veckan och sjelf mottog undervisning af professor Hasselqvist i flera 
teologiska ämnen. "Detta var den lyckligaste och lugnaste tid jag tillbragt i mitt 
lif", har Sundelius hörts yttra; men hans vän och gynnare pastor Carlsons skarpa 
blick måtte visst ha upptäckt, att Sundelius ej dugde till prest, åtminstone ej inom 
Augustana-synoden, och den bekante Chicago-pastorn förmådde honom att öfver- 
taga redaktörskapet för "Hemlandet". Sålunda blef Sundelius tidningsskrifvare 
ocn fortfor, med några månaders af brott, att vara det till våren 1873, då tullförval- 
taren Norman B. Judd gjorde honom til tullinspektor. För snart tre år sedan 
mottog Sundelius anställning i det departement af county-förvaltningen, som är 
kändt under namnet "Recorders Office", till hvars chef hans personlige vän, major 
J. W. Brockway, kort förut blifvit af folket vald, och innehar ännu sin befattning 
derstädes. 

År 1870 gifte Sundelius sig med Lydia Linström, dotter till sjökaptenen A. 
Linstr'*-m från Kalmar. Fru Sundelius hade åtnjutit en ganska god uppfostran i 
det gamla landet, hade ett mycket fördelaktigt utseende och var en i allo ädel och 
godhjertad qvinna, högeligen af hållen af alla, som lärde känna henne. Efter blott 
två och ett hälft års äktenskap träffades Sundelius af det förkrossande slag, att hans 
maka afled i barnsäng, fjorton dagar efter det hon gifvit lifvet åt ett flickebarn, som 
öfverlefde modren endast några månader. Sundelius har ännu icke knnnat förmå 
sig att åter inträda i det äktenskapliga ståndet. 

Kapten ERIC JOHNSON föddes den 15 Juli 1838 i Ostrunda socken af 
Vestmanland och kom med sina föräldrar till Bishop Hill i Illinois 1846. Under 
resan från Newyork till kolonien, som varade i flera veckor, började han lära sig 
engelska språket af mrs Pollok, som blef hans styfmoder 1850. Ej förr än 1856 



298 
kom han i tillfälle att få någon vidare skolundervisning. Han fick detta år besöka 
distriktskolan i Bishop Hill, för att året derpå antagas som handelsbiträde i koloni- 
ens butik, der han stannade till den 1 April 1858, från hvilken tid till koloniens del- 
ning 1860 han biträdde på åker och äng. Hans andel efter denna uppgörelse var 11 
acres, hans systers 7 och hans styfmoders 26. Dessa tre nära Galva belägna lotter 
började han odla, men kallades snart från plogen till musköten. Han ingick den 
16 September 1861 i det af svenskar bildade kompaniet "D"af Illinois' 57 infanteri, 
regemente- Den 15 April 1862 blef han löjtnant deri och den 3 September samma 
år kapten. Af läkare varnad att döden skulle följa, derest han ej genast ombytte 
klimat, nödgades han på hösten 1862, mycket emot sin håg, taga afsked. I början 
af 1863 gick han och Olof Johnson i kompaniskap om en specerirörelse i Galva, 
men öfverlät året derpå hela affären åt J. för att blifva tidningsman. Han 
köpte af B. W. Seaton "Galva Union", den han utgaf till den 1 Juni 1865, då John 
Bennet öfvertog den. 1866 flyttade han till Altona och biträdde O. T. & A. P. 
Johnson i deras handelsrörelse för $1,000 om året till den 26 Juli 1868, då han köpte 
"Altona Mirror", hvilken tidning, jemte "Galva Republican", han nu utgaf. 1869 
uppsatte han "The Illinois Swede", hvarföre vi redogjort under rubriken "Galva". 
Samma år fick han oombedt ett sekreterareskap i ett af utskotten i statens lagför- 
samling med en lön af $8 pr dag. När "Nya Verlden" (den forna Illinois Swede) 
i Januari 1871 flyttades till Chicago, skilde sig J. från företaget. Året förut hade 
han erhållit 2,000 rösters majoritet för nominationen till kandidat för legislaturen, 
men måste afsäga sig den äran, emedan han enligt grundlagen ej var valbar, af det 
skäl att han då icke hade bott i distriktet länge nog. Jonas W. Olson utnämndes 
och invaldes i stället. Såsom ett slags vedergällning blef Johnson vald till "Jour- 
nal Clerk", när församlingen sammanträdde, hvilken ansvarsfulla befattning han 
innehade en ordinarie och två extra sessioner. "Galva Republican" afyttrade 
han vintern 1871 och har sedan dess icke haft några tidningsaffärer å hand, utan 
ansträngt sig att af betala den skuld ($3,500) han som tidningsman iråkade. Att 
söka skydd under bankruttlagen har icke varit förenligt med hans smak. 1878 
träffade han en förmånlig öfverenskommelse med Missouri-Kansas-Texas-banans 
bolag om landförsäljning i Kansas, och började anlägga ett svenskt nybygge i 
White City, dit han med familj bagaf sig i November samma år. Men 1874 kommo 
gräshopporna och förstörde hela planen. Det påtänkta nybygget kom ej till stånd 
och 1876 bröt J. upp, återvände till Illinois och bosatte sig i Nekoma, hvarest han 
med lånta pengar började en bräd- och jernkramhandel, den han dref till i April 
1879, då han, till följd deraf att det icke bar sig, slutade för att egna sin tid åt detta 
arbete. 

Johnson gifte sig den 31 December 1863 med Mary O. Troile, född i Hudiksvall 
den 9 tluni 1842 och anländ till Bishop Hill 1850. Hon kom å det fartyg, hvars 
passagerare ledo så förfärligt af koleran emellan Buffalo och Milwaukee. Med 
henne har han 3 söner och tre döttrar. J., ehuru icke medlem af någon kyrka» 
hyser likväl höga tankar om kristendomen och anser den som en lifskraft i vår tids 
civilisation. Hvad som afhåller honom ifrån att ingå i något samfund är det 
myckna i lärorna, som han icke samvetsgrant kan bekänna såsom sin tro. Hans 
politiska tro är, att när ett parti fullbordat det verk, för hvilket det bildades, bör det 
upphöra att vara till. Han skilde sig derför från det republikanska partiet 1872 
och har sedan dess understödt det parti, hvars program kommit hans åsigter 
närmast rörande dagens frågor. Han var Greeley-man och elektor å den liberala 
valsedeln i det sjette kongress-distriktet under presidentvalstriden 1872, 



299 

JONAS W. OLSON är född i Söderala socken i Helsingland den 7 Juli 
1843. Hans fader, Olof Olson, utvandrade med största delen af sin familj redan så 
tidigt som 1845. Med honom följde icke Jonas, som var det yngsta barnet och så 
sjuklig, att föräldrarne icke vågade taga honom med på den långa och då äfventyr- 
liga färden. Men 1846 hade hans hälsa så förbättrats, att han utan fara kunde 
medfölja några slägtingar, som detta år förenade sig med det sällskap, hvilket var 
den Jansonska koloniens förpost. Till Bishop Hill anlände detta år Jonas just i 
rätt tid för att mottaga den sorgliga underrättelsen att hans moder hade aflidit 
dagen förut. Några få veckor derefter dogo äfven hans äldre broder Olof, hans 
syster Beata och, hvad som syntes beklagligast, äfven hans fader. Således var den 
treårige pilten lemnad föräldralös. Till råga på allt hade han, hvilken i Sverge 
träffats af slag, som förlamat hans ena ben, blott ett brukbart sådant, hvadan han 
icke lärde sig att gå, förrän vid sju års ålder. Kort derpå for hans farbror till 
Kalifornien. Jonas vardt då öfverlemnad åt Peter Dahlgren, som var gift med 
hans moster och bosatt i Galesburg. Denne D. behagade dock icke Bishop Hill- 
kolonien, som ville hålla ett faderligt öga på gossen. För att få honom ur D : s 
händer inleddes derför af kolonien en rättegång, som medtog Jonas' af föräldrarne 
lemnade.arf. Vid 19 års ålder eller deromkring kom han i lära hos en urmakare i 
Gal va. Denne greps emellertid af Kaliforniafebern och begaf sig till San Fransisko, 
då Jonas väl hade hunnit blifva varm i kläderna. Efter åtskilliga svårigheter 
lyckades det honom omsider att komma i skomakarelära hos en mr Beed i La 
Fayette, der han utlärde yrket. År 1864 finna vi honom på egen hand drifva sko- 
och läderhandel i Galva. Men denna affär gick ej väl, hvarför han 3 år senare 
nödgades öfvergifva den för att på nytt förtjena sitt uppehälle med sylen och lästen- 
Vid detta lag var det som den unge, på förståndets vägnar väl utrustade mannen 
fick tanken att han möjligen skulle lyckas bättre här i verlden på något annat 
område. Han beslöt att studera juridik och blifva advokat. Det dröjde ej heller 
särdeles länge, innan han tog den examen, som berättigade honom att uppträda 
offentligt i egenskap af sakförare inför Illinois' domstolar — en ära öfver hvilken 
han kände sig så mycket stoltare, som han var den förste svensk i staten att aflägga 
en sådan juridisk examen. Han etablerade sig nu såsom advokat i Galva, der han 
vistats hela tiden sedan dess. 1870 valdes han till medlem af statens lagstiftande 
församling, der han tjenade en termin och utmärkte sig för mer än medelmåttig 
förmåga. Hans historia sedan 1872 har varit rik på ledsamma episoder, som 
påmint honom om hans tidigaste lif. Den 22 November sagde år förlorade han uti 
en större eldvåda sitt hus och en del af hvad han egde deri. Ej långt derefter åtgick 
det lilla han hade qvar uti en annan eldsvåda, som icke ens sparade hans skomaka- 
reverktyg, hvilka han ännu en gång hade börjat använda i striden för sitt dagliga 
bröd. Med lånta medel bygde han på våren 1873 ett nytt två våningar högt 
tegelhus, som kostade honom $6,500. Den 27 Mars 1879 lades äfven denna bygnad 
i aska, och i denna brand blef, utom alla möbler, husgerådssaker och ett värderikt 
bibliotek, äfven hans nyss förut för $150 inköpta konstgjorda ben samt $350 i 
kontanta penningar lågornas rof. Han och familjen räddade sig med yttersta möda 
undan ödet att innebrännas. Hans skuld å huset var vid denna tid $3,600. Assu. 
ransen å huset belöpte sig till $3,300 ; men å lösöret, som ej var brandförsäkradt, 
erhöll han intet, hvaremot hans vänner sammanskjöto åt honom såsom present $600. 

Olson gifte sig med miss Carrie Mattson, som är från Ugglebo i Gefieborgs län 
den 18 November 1869, och har med henne två döttrar, Mary Aurora och Maud' 
Han har på de senare åren tjent 4 terminer såsom town-uppbördsman och har 
innehaft polismagistrat-skapet 6 är. 



300 
Han är i religiöst hänseende ^frisint", hvarmed rätteligen måste förstås, att han 
hyser inga formulerade teologiska åsigter och tillhör intet kyrkligt samfund. Han 
är rationalist, helt enkelt sagdt. Beträffande politiken, i hvilken han alltid varit 
lifligt intresserad, så var han varm republikan upp till året 1872, då han slet sig lös 
från partiet och blef liberalist och Horace Greeley's förespråkare. Sedan dess har 
han hållit sig pä ett visst afstånd från partierna, men ändå med sitt gamla intresse 
följt deras handlingar. Han har derunder kommit till den slutsats, att ett parti kan 
hafva rätt en tid och orätt en annan och att medborgaren derför icke bör vara 
bunden vid någon politisk organisation, utan fri och i tillfälle att samverka med 
det parti han anser hafva rätt i en föreliggande sak. Han är derför "independent". 



NELS NELSON, af grocery-firman Nelson & Svenson, härstammar från 
Ebbaryd, Winge socken i Halland, der han föddes den 13 Juli 1840. 

N. kom så tidigt som 1856 till detta land. Han började här sin ganska vexel- 
rika bana såsom arbetare på en jordegendom. Efter två år, sålunda tillbragta, 
inkom han sommaren 1859 på Chicago-Burlington-Quincy-banans verkstäder. 
Derpå följande vinter använde han till kunskapers inhemtande i distrikt-skolan, 
för att nästa sommar återvända som arbetare i nyssnämnda verkstäder, der han 
fortfor till hösten, då han beslöt att lära ett handtverk och valde snickareyrket. 
Medan han var på detta sätt sysselsatt, utbröt kriget, då hans för adoptivlandets väl 
varma själ manade honom att erbjuda sin tjenst åt unionshären. Detta var i 
Augusti 1861. Galesburg och trakten deromkring höll på att bilda ett svenskt 
kompani, nämligen kompani "C", som sedan fick sitt rum i det 43 Voluntär- 
regemeniet. I detta kompani vardt N. sergeant, från hvilken ställning han under 
fejdens lopp steg till förste löjtnant, hvartill han befordrades för ådagalagdt mod 
och duglighet.. Efter afmönstringen den 30 November 1865 antog han plats som 
biträde hos handelsfirman Bancroft & Lanström i Galesburg och blef der till i Maj 
1866, då han flyttade till Altona och engagerades af A. T. & A. P. Johnson, hos 
hvilka han stannade 8 månader. Den 1 Jan. 1867 återflyttade han till Galesburg, 
för att ingå som medlem i en grocery-firma, hvilken blef känd under namnet 
Bengtson, Nelson & Co. Den 1 Januari 1871 upphörde hans medlemskap deri, 
och på våren samma år valdes han enhälligt till stadskassör, till hvilken ansvars- 
fulla och maktpåliggande befattning han återvaldes åren 1872, 1873, 1874 och 1875, 
då han resignerade på grund af bruten hälsa. Han öfvertog nu en af Floreus & 
Anderson börjad vexel- och biljettrörelse, den han öfverlät åt annan person i 
December 1878 för att på nytt egna sig åt handelsyrket. Han köpte af P. Bengtson 
dennes del i den specerihandel, som nu drifves af honom och Svenson på det ställe, 
som var scenen för hans verksamhet från 1867 till 1871. Nämnas bör, att han vid 
bildandet af detta bolag med hr Svenson var erbjuden en syssla under national. 
regeringen med omkring $1,800 i lön, hvilket anbud han afslog, emedan antagandet 
skulle tvingat honom att öfvergifva Galesburg. N. är gift med Sara Nelson från 
Efsinge i Linköpings län, och har med henne sonen Arthur Ulrik, född den 29 
Juli 1869. 

Nelson är en stilla, tänkande man; han följer sitt samvete, som alltid stämmer 
öfverens med hans omdöme, i allt, och detta har gjort honom, ej blott allmänt 
högaktad, utan ock älskad af alla inom den vida krets, der han verkat. Han är nu 
medlem af "Board of Supervisors" och "Board of Education". hvarjemte han 
många år varit kassör och "trustee" för den första svensk-lutherska församlingen i 
Galesburg. Han är stark republikan. 



301 
PETER S. NELSON drifver jordbruk i Henderson township, nära Galesburg; 
.härstammar från Ryedahl i Blekinge och är 42 gammal. Han landade i Boston 
den 15 Juli 1853. Det första året tillbragtes i södra Illinois; 1854 anlände han till 
Galesburg och inlät sig i bräd- och timmerförsel till 1866, då han for till Altona och 
blef spanmålshandlande. I denna affär förlorade han allt utom modet, med 
hvilket han ånyo gick till verket. Han fick ett kontrakt för dikning och dränering 
i Bureau county och förtjente derpå mycket penningar. Vintern 1868 tillbragte 
han i Sverge och nedsatte sig vid återkomsten i Henderson Grove, der han nu odlar 
210 acres land, har vedhandel och drifver kreatursafvel. 1877 for han åter till 
Sverge i sällskap med hustru och två barn och på den ångare, som hade president 
Grant ombord. Gift den 14 Mars 1863 med Nellie G. Gibson från Sjösmo i 
Blekinge. Har 4 barn. 

N. har alltid varit republikan, ehuru han var liberal sedan 1872, då han röstade 
för Greely, och var sjelf sheriffskandidat på den liberala valsedeln. Hyser frisinta 
Ã¥sigter i religionen. 

ANDERS FRIBERG är född den 8 April 1828 i Skräflinge socken, Malmöhus 
län, men uppföddes i Göteborg och lärde der smedsyrket. 1850 utvandrade han 
till Amerika. De första 9 månaderna i det nya landet tillbragte han i Chicago, 
hvarifrån han for till Minnesota. Der stannade han endast en kort tid. Han begaf 
sig sedan till Rock Island i Illinois, flyttade omsider till det närbelägna Moline 
och har der lefvat och verkat såsom fabrikant de senaste 16 åren. (Se vidare 
sidorna 112 och 113.) 

Hr Friberg är gift med Lovisa Petterson från Dahls härad i Östergötland, i 
hvilket äktenskap han har tre söner och två döttrar. Hans politiska åsigter äro 
frisint republikanska. 

A. A. SHENLUND, hvilkens verksamhet blifvit omnämnd å sidorna 186 och 
187, föddes den 4 April 1831 i Toarps socken, Elfsborgs län, hvarifrån han utvan- 
drade 1853. Han är gift med Hanna C. Lindström, född i Karlstad den 3 Mars 
1821. Herr Shenlund eger en son, Andrew Viktor. S. är republikan och 
lutheran. 

JOHN NELSON såg för första gången dagen i Kärråkra socken, Vestergöt. 
land, den 5 April 1830. Hans föräldrar voro fattiga, och John fick derför icke 
tillfälle att erhålla någon särdeles "vårdad uppfostran" teoretiskt taladt. Han 
hade likväl ovanligt godt hufvud, hvilket han bevisat genom sin i strumpfabrika- 
tionen epokgörande maskin, för hvilken närmare underrättelser lemnas å sidan 217 
Om N. inhemtar läsaren fullständig kännedom i historiken om svenskarne i Rock- 
ford. Han är gift med Kristina Bowman och har med henne 6 söner och en dotter, 
är stark republikan och fritänkare i ordets rätta bemärkelse. 

ERIC BERGLAND föddes i Alfta, Helsingland, den 21 April 1844 och med- 
följde vid 2 års ålder sina föräldrar till Amerika. Hans fader hade i Sverge varit 
en af Eric Jansonisternas ledare och blef vid ankomsten till Bishop Hill-kolonien 
predikant. 1856 erhöll B. anställning såsom konstförvandt-elev å den i Galva ut- 
gifna tidningen Svenska Republikanarens tryckeri, och när dess utgifvare, Cronsioe, 
flyttade tidningen till Chicago, fick B. i uppdrag att förestå tryckeriet, som tillhörde 
kolonien. Dermed fortfor han till 1861, då inbördeskriget utbröt och dä, vid blott 
17 års ålder, han ingick som frivillig i kompaniet D af Illinois 57de Infanterirege- 
mente. Han valdes genast till andra löjtnant och befordrades efter slaget vid Shiloh 



302 

till förste löjtnant, i egenskap hvaraf han tjenstgjorde till krigets slut. Genom ett 
par inflytelserika personer, som intresserade sig för den lofvande ynglingen, blef 
han intagen som kadett vid West Points militärskola. Och här må anmärkas, att 
han var den förste svensk som der intagits. Efter genomgången kurs tog han i 
Juni 1869 en lysande examen såsom den främste i sin klass och fick ovanligt höga 
betyg i matematiken. Han skulle nu hafva erhållit anställning i ingeniörkåren, 
hade icke kongressen nyss förut gjort utnämningarne fulltaliga. Han blef i stället 
utnämnd till andre löjtnant i 5te artilleriregementet, med hvilket han afgick till 
Fort "Warren vid Boston, hvarifrån han den 30 Augusti 1870 beordrades till Fort 
Trumbull vid New London, Connecticut, der han stannade till den 30 April 1872. 
Från denna tid till den 26 Juli 1872 var han i artilleriskolan vid Fort Monroe i 
Virginien. Under tiden hade ingeniörkåren åter öppnats för utnämningar och 
befordringar. B. blef till följd häraföfverflyttad till denna kår den 10 Juni 1872 
och genast befordrad till förste löjtnant. Samtidigt erhöll han ordres att begifva 
sig till Willets Pointå Long Island, hvarest han tj enade till den 9 April 1873, för 
att derifrån fara till "West Point och der blifva biträdande lärare i praktisk militä- 
risk ingeniörskonst. Efter två års verksamhet å detta fält blef det hans skyldighet 
att åtfölja en ingeniörkår för att utföra triangulärmätningar i Kalifornien, New 
Mexico, Arizona, Nevada och Colorado. Under denna treåriga tjenstgöring färda- 
des han dels till fots och dels å mulåsnor 2,000 mil om året. Den 9 Maj 1878 
hemkallades han och erhöll nu plats såsom lärare i matematik vid West Point. 
Hans enda aktiva tjenstgöring medan han var i det 5te artilleriregementet bestod 
uti att hjelpa till vid undertryckandet af det fenianska band, som ville infalla i 
Kanada. 

Hr Bergland gifte sig den 5 Juni 1878 med Lucy Scott McFarland från Ken- 
tucky, och är genom henne på afstånd beslägtad med president Hayes. Fru 
Bergland och fru Hayes äro nämligen kusiner. 

J. P, HUSSANDER föddes i Lefvede socken å Gotland den 3 Oktober 1824. 
Hans föräldrar voro koopverdi-styrmannen Lars Hussander och Maria Kristina 
Hussander. Vid 11 års ålder sattes han i skräddarlära och fortfor deri till 1841, 
då han beslöt att välja fadrens yrke, hvarför han intogs i Visby sjömanshus 
Efter en tids vistelse der skickades han till sjös med Kapten Lutteman. 
Sjukdom förhindrade honom emellertid att fortsätta med detta yrke, hvarför han 
snart återvände till det gamla, det han nu utlärde. Efter några års arbete i Stock- 
holm och Köpenhamn reste han öfver till Amerika och anlände till Newyork i 
slutet af September 1852 samt till Chicago den 17 derpå följande Oktober. Här 
har han lefvat och verkat sedan dess och derunder arbetat sig upp till en aktnings- 
värd samhällsställnin. Han är en af stadens aldra äldste svenske affärsmän. 
Redan 1853 började han egen skrädderirörelse ehuru i mindre skala. Han köpte 
några symaskiner och höll dem i gång till året derpå, då han med större kapital 
och erfarenhet grundlade den handels-skräddareaffär, han nu jemte B. Henderson 
förestår, och som under årens lopp har utvecklat sig till en af Chicagos mera bety. 
dande i sitt slag. Han har stundom sysselsatt 40 personer i sin verkstad. 

Hussander var en af dem, som 1857 bildade sällskapet Svea och har äfven 
innehaft ordförandeskapet inom detsamma. Liksom flertalet af sina landsmän har 
han alltid hyst republikanska tänkesätt och såsom medborgare gjort sitt inflytande 
gällande till förmån för "de moraliska idéernas parti", i hvarje fråga som rört de na. 
tionella intressena. Annars är han frisint såväl i politiskt som religiöst hänseende. 

H. är sedan 1854 gift med Martha Henderson från Norge och har med henne 
haft 10 barn, af hvilka 6 lefva. 



303 

Kapten A. Ix. WARNER, död, föddes den 12 Juli 1837 i Movika, Bjuråkra 
socken af Gefleborgs län; utvandrade 1850 och bosatte sig vid Andover med fader 
och syskon; sysselsatte sig med jordbruk till krigets utbrott, då han ingick i 
kompani "D" af Illinois' 57 regemente; blef genast korporal; sårades i slaget vid 
Shiloh och blef derefter utnämnd till förste sergeant; blef senare andre löjtnant, 
och den 7 Augusti 1864 befordrades han till kapten i kompani "A" af det 63 färgade 
regementet; i denna egenskap qvarblef han till den 9 Januari 1866, då han hade 
tjenat med heder i 4 år, 3 månader och 15 dagar. Vid hemkomsten egnade han sig 
åter åt jordbruk i Andover; 1868 valdes han till Sheriff för Heniy county och 
fullgjorde sina skyldigheter till heder för sig sjelf och sin nationalitet. 1871 
flyttade han till Douglas township i Page county, Iowa och dog der den 5 Augusti 
1875. Hans hustru, Matilda Johnson, syster till kapten Erik Johnson, bor nu i 
Bishop Hill. 

SVEN BERNHARD NEWMAN, pastor vid svenska methodiat församlingen i 
Evanston, Illinois, föddes å Höganäs i Skåne den 15 September 1812. Han erhöll 
en god uppfostran i föräldrahemmet och blef efter skoltidens slut kontorist hos en 
broder, som var köpman i Landskrona. År 1842 föll det honom in att utvandra till 
Amerika och han landsteg samma år på hösten i Mobile, staten Alabama, hvarest 
en äldre broder var sysselsatt med handelsaffärer. Denne broder var en varm 
metodist, och genom hans inflytande öfver Sven Bernhard, hvilken, som han sjelf 
säger, hade "väckts" i Sverge, vardt nu han — den sistnämnde nämligen — omvänd. 
Ej långt derefter kände han sig kallad att förkunna Guds ord ibland ortens folk. 
Huru han, ännu ung och oerfaren samt dertill långt ifrån mästare öfver engelska 
språket, vågade offentligen uppträda såsom predikant, vet han ej sjelf, icke 
heller förstår han huru han kunde i någon mon lyckas, men han vet, att stora- 
skaror kommo för att höra honom och att många ibland åhörarne blefvo genom 
honom såsom medel "omvände från mörkret till Guds underliga ljus". — "Det var 
ett underverk", säger fader Newman. 

Han intogs senare i Alabama-konferensen och verkade såsom predikant i 
staten tills 1850, då han af pastor Hedström kallades till Newyork för att predika å 
Bethel-skeppet"för skandinaverna, och hvarför han likväl måste omlära sitt moders- 
mål, det han hade till en stor del förlorat under sitt amerikanska missionsarbete i 
Alabama. 1850 anmodades Newman att komma till Chicago för att tjena den der 
vid samma tid bildade första svenska metodist-församlingen, och 1855 återkallades 
han till Newyork, hvarest han nu stannade fyra år såsom predikant å Bethel- 
skeppet John Wesley. Vid de fyra årens slut uppdrogs han att taga vård om 
församlingen i Jamestown, Newyork, vid hvilken han stannade 7 hela år, verkande 
med nit och framgång. År 1866 förflyttades han till Galesburg, Illinois. Två år 
senare valdes han till presiderande äldste för det svenska missionsdistriktet, hvil- 
ken befattning han innehade fem år; öfvertog sedan vården af församlingen i 
Rockford, Illinois, den han egde 2 år ; skötte sedan under två år församlingarne i 
Wataga och Peoria, derpå för lika lång tid, Batavias och Genevas församlingar och 
kom 1879 till församlingen i Evanston, der han nu är. 

Pastor Newman är sedan 1858 gift med Erika Kristina Dandanell, född i Gefle 
den 2 Mars 1823 och anlände till Amerika 1856. Med henne har han haft ett barn, 
som dog i sin spädaste ålder. 

Pastor Newman är i ordets sannaste bemärkelse en from man, i besittning af 
ett hjerta, uti hvilket allt godt synes ega fritt inträde. Han är också en bedjande 
man. Han beder jemt, beder utan återvändo; hela hans lif tycks vara en bön. 



304 

Sjelf hjertegod, tror han alla om godt; är derfor lika mot alla, kristen och hedning, 
metodist och lutheran — något som icke kan sägas om alla kristna predikanter i vår 
tid. Lika enkel som Newman är till sitt väsen, lika enkel är han som predikant. 
Dogmatik är för honom ett oting, Jesus är allt ; och om honom predikar han, till 
honom her han, genom honom vinner han såsom själasörjare sina segrar för 
kyrkan. 

Prof. T. N. HASSELQVIST föddes i Ousby, Skåne, den 2 Mars 1816. Han 
tog sina examina vid Lunds universitet och vigdes till prest den 23 Juni 1839. 
Han anlände till Amerika för 28 år sedan (år 1852) och begaf sig till Galesburg, 
Illinois, der han predikade för sina landsmän i 11 års tid. När föreståndaren för 
det i Paxton nyligen upprättade prestseminariet (Augustana College & Seininary), 
prof. Esbjörn, afgick för att tillträda ett pastorat inom Upsala stift, blef pastor 
Hasselqvist hans efterträdare såsom professor och läroverkets president, och har han 
i denna egenskap varit i verksamhet i sjutton år och var derjemte under de tolf är, 
som läroverket var i Paxton, pastor för den svensk-lutherska församlingen derstädes. 
Han är sedan den 24 Maj 1852 gift med Eva Cervin, syster till filosofie doktor A. R 
Cervin, f. d. redaktör af 'Hemlandet" och sedan 1868 professor vid läroverket. 
Frukten af detta äktenskap har varit fyra barn, af hvilka det äldsta, en ung, älsklig 
och bildad dotter, bortrycktes af döden för några år sedan. Professor Hasselqvist 
har den lyckan att hafva till maka en icke blott bildad, i detta ords allmänna bety- 
delse, utan en lärd dam, som, utom modersmålet och engelskan, talar franska och 
tyska språken samt förstår att bruka pennan synnerligen väl. 

Ingen någorlunda väl underrättad person vill för ett ögonblick förneka, att prof. 
Hasselqvists verksamhet såsom predikant och föreståndare för samt lärare vid 
'Augustana-läroverket varit högst välsignelserik. Hans predikningar ha städse 
varit utmärkta för klarhet, enkelhet och reda, samt ett ganska vårdadt språk hvad 
formen beträffar, något hvarpå man bör sätta värde här i landet, hvarest den jäm- 
merliga svensk-amerikanska rotvälskan så ofta höres från sjelfva predikstol arne. 

Flertalet af de här i landet tjenstgörande presterna af Augustana-synoden ha 
erhållit sin teologiska bildning af prof. Hasselqvist, hvilken — och derom finnes 
endast en mening — skött sitt ansvarsfulla kall med synnerligt nit otm skicklighet. 
Han har meddelat grundlig undervisning i Nya Testamentets exegetik, kyrko- 
historia, pastoral-teologi och andra grenar af den teologiska vetenskapen, och om 
prestkandidat lemnat läroverket underhaltig i dessa ämnen, så har det ej varit 
lärarens skull. 

Bekännelsen är något hvarpå prof. Hasselqvist lägger största vigt. Hvad han 
kallar "löshet i bekännelsen" är hans fasa. Symboler och dogmer äro honom 
hjertligen kära, och han har i sina dagar hamrat yäldeligen på de "ortodoxa flint, 
stenarne". Men så tål han icke heller något religiöst slisk, och de många unge 
män, tillgifna den s. k. "ny-evangeliska riktningen", hvilka tid efter annan infunnit 
sig vid Augustanaläroverket, för att, på ett i deras tanke lättvindigt sätt, bli prester 
i Amerika, ha antingen måst hålla till godo med den "stadiga teologiska diet", som 
der vankats, eller ock söka andra lärare. 

Prof. Hasselqvist är en from och god man högligen älskad af sina lärjungar 
och aktad af sina landsmän i allmänhet. 



**^%f±: 



SVENSKARNE I WELLER TOWNSHIP. 

Ett township är, som ej alla torde veta, ett politiskt distrikt, livars 
innevånare ega en serskild styrelse, bestående af i de flesta fall en su- 
pervisor, en assessor, en kollektör eller uppbördsman och en s. k. "town 
clerk," de der ega en viss konstitutionel makt inom området, som för 
öfrigt är countiet underordnadt, såsom countiet står under staten och 
staten under nationen. 

Inom Weller township, som först började bebyggas 1840, finnes nu 
omkring 1200 svenskar och sådana, som fÖdts af svenska föräldrar. Lan- 
det är väl kuperadt, bördigt och vackert, samt genomflytes af Edvards- 
åns södra arm. Bishop Hill och Nekoma äro de enda "towns" distriktet 
eger. Af framstående svenskar inom detta township märkas följande: 

APPELGREN, S. U., f. d. farmer; bor nu å B. H.; född den 17 Aug. 1834 i 
Alfta; utv. 1857; arbetade först för andra i Fulton co., men blef snart sin egen i när- 
heten af Wataga, hvarifrån han senare flyttade till straxt öster om B. H. Han sålde 
sin farm för några år sedan och lefver nu på penningar. A. gifte sig för andra gån- 
gen 1871 med Martha Danielson från Ore i Dalarne; har ett barn i första giftet; be- 
finner sig i goda omständigheter. Meth. *) och prohibitionist. 

ANDERSON, HOKAN, farmer å sektion 16, der han eger 200 acres ; är värd 
$13,000; född den 2 Aug. 1822 i Kristianstad; kom till Moline 1857; flyttade sedan 
till Bishop Hill ; gifte sig 1861 med Mary C. Johnson från Skaraborgs län, med 
h vilken han har 4 barn. Second adv. och indep. Postk. B. H. 

ARNQUIST, A., köpman å Bishop Hill; född den 29 April 1847 i Söderala, 
Helsingland ; utvandrade 1870, arbetade de första åren på hvad som helst omkring 
B. H., blef biträde i J. E. Lindbecks handel 1877 och började 1878 egen rörelse i en 
egen butik ; gifte sig 1874 med Anna E. Berg från Wåxna i Gefleborgs län; har fyra 
barn, är frisint och republikan. 

BARLOW, A., handlande å Bishop Hill; född den 19 Feb. 1830 i östervåla, 
Westmanland ; utvandrade 1850, då han kom till B. H. och qvarblef der till 1855; 
flyttade då till Kewanee, der han arbetade 3 år såsom skräddare och, ibland, sadel- 
makare ; begaf sig sedan till Cass co., Neb., hvarifrån han efter 6 månaders tid for 
till Mills co. i Iowa, hvarest han stannade 5 år. Till B. H. återkom han 1864 och 
var farmare till 1870, då han blef köpman. B. gifte sig 1851 med Elisabeth John- 



*) Meth. står för methodist; ind. för independent; rel. för religion; pol. för politik; greenb. 
för greenbacksman ; rep. för republikan; dem. för demokrat; utv. för utvandrade; postk. för poxt 
kontor; sek. för sektion. 

xx 805 



306 

son från Alfta, som också var en kolonimedlem. Han har 62 acres å sektion 12, är 
frisint i rel. och greenbacksman. 

BERGLUND, HELEN, Jonas Berglunds enka, idkar jordbruk å sektion 25 ; 
född den 14 April 1840 i Mora, Dalarna; kom till B. H. med föräldrar 1846; alla 
hennes syskon dogo första året. Föräldrarne, som voro förmögne i Sverige, sålde 
all egendom och lade penningarne i kolonikassan. Gift 1866 med J. Berglund» 
som dog 1878 ; har 4 lefvande söner ; frisint Postkontor, B. H. 

BERGSTRÖM, JOHN, farmer å sek. 21, der han har 176 acres; född den 25 
Dec. 1837 i Ofvansjö; utv. 1855 och arbeade i början omkring Altona, Andover, 
Wataga och B. H. ; 1859 for han till Jasper co., Iowa, och arrenderade der en farm; 
1861 ingick han i Iowas 28de frivilliga reg. och tjenade 3 år i kriget, der han lätt 
sårades ; nedsatte sig 1865 der han nu bor ; är gift med Kristina Florin från Söder- 
ala, som var en af de första kolonisterne ; har med henne 2 söner. Frisint och 
greenb. Postk., Nekoma. 

BLOOM, PETER N., född 1807 i Alfta, Helsingland; utv. 1846, då han kom å 
det skepp, som var 5 månader på hafvet ; tillhörde den af kolonien 1850 till Kalifor- 
nien afskickade expeditionen ; eger och odlar nu 143 acres å sektion 25 ; gifte sig 
1845 med Martha Ericksdotter från Alfta och har med henne en dotter, som är gift. 
Frisint och i pol. sjelfständig. Postkontor, Bishop Hill. 

BLOOM, SVEN, är brunnsgräfvare och bor i Nekoma; är född i Söderala den 
22 Mars 1846; utv. 1870, då han kom till B. H., der han i början sysselsatte sig med 
jordbruksarbete och annat; gift 1876 med Anna Olson, med hvilken han har 2 barn» 
Frisint och independent. 

CHAISER, J. P., stationsagent vid B. H. ; född den 1 Jan. 1844 i Åkerby, Upp- 
land ; kom med föräldrarne till, kolonien 1850 ; begaf sig efter delningen 1860 till 
Moline, der han lärde tunnbindareyrket, hvari han fortfor till 1868, då han återkom 
till B. H. och blef handelsexpedit. Senare tog han en kurs i Galesburgs Gömmer- 
eial College och blef kort derpå utnämnd till stationsinspektor, vid sidan om hvilken 
syssla han drifver bräd- och spanmålshandel ; är gift med Betsy C. Lindbeck och 
har 2 barn ; har vackert eget hem. Frisint och prohibitionist. 

CHRISTOPHER, WM., handlande, född i Bollnäs, Helsingland, den 5 Juli 
1834; utv. 1857 ; bodde först i Wataga, Ills, 18 mån. ; uppehöll sig sedan 13 år i Ka- 
lifornien; gästade Sverge 1872; började handel å B. H. 1874, i kompaniskap med 
A Barlow ; gifte sig samma år med Edda Rosenlöf. Meth. och rep. 

DANIELSON, JONAS, bor å B. H., der han eger hus och tomt; född å Omot 
Bruk, Gefleborgs län, 1834; utvandrade 1847; är ännu Janson ist; greenb. 

ELBLOOM, JONAS, farmer å sekt. 25, der han eger 52 acres ; född den 25 Dec. 
1823 i Alfta, hvarifrån han utv. 1846, då han, midt i vintern, färdades i omnibus från 
Albany till Ohio och derifrån till fots fram till B. H. ; arbetade under kolonitiden i 
Galvas kolonimagasin ; gifte sig först med Katrina Söderquist från Alfta, och efter 
hennes död 1864 med sin närvarande hustru, Johanna C. Björk, John Björks dotter, 
med hvilken han har 3 barn. Frisint och rep. Postkontor, B. H. 



307 

ENGSTRÖM, PETER, smed i Nekoma; född den 2 Sept. 1841 i Frysanda, 
Werrnland ; utv. 1868 och lärde någon tid efter ankomsten smedsyrket hos P. O. 
Blomberg å B. H. ; 1871 öppnade han egen verkstad i Nekoma ; är gift med Karin 
Jonsdotter från Ofvanåker ; har två söner, egen verkstad, hus och tomt. Frisint och 

sjelfständig. 

ERICSON, ERIC, sadelmakare i Nekoma; född den 3 Aug. 1816 i Nora ; utv. 
1850 och kom till Bishop Hill; öppnade år 1854 sadelmakarverkstad i Kewanee och 
förblef der till 1865 ; ingick 1861 som sadelm. i Siegels brigad, der han också en tid 
tjenstgjorde som veterinärläkare; flyttade 1865 till Altona och var der till 1878, då 
han begaf sig till Nekoma ; gifte sig 1855 med Brita Peterson, ännu i lifvet; har 
med henne 3 barn och 3 andra i Sverge med en annan afl. hustru. Har egen verk- 
stad, hus och tomt; renlärig i religiöst och sjelfständig i pol. afseende. 

ERICKSON, JONAS L., målare, född å B. H. den 1 Nov. 1854; söker nu sin 
lycka i Kalifornien. Frisint och independent 

ERICKSON, LARS, farmer å sektion 15 ; född 1842 i Malung, Dalarna; kom 
med sina föräldrar till B. H. 1847; tjenstgjorde troget öfver 4 år i Unionsarmeen 
under kriget, såsom medlem i ortens svenska kompani; han har 109 acres land och 
ett vackert boningshus. Frisint och rep. Postk. B. H. 

ERICKSON, LARS, farmer å sekt. 19 ; hyr farm ; född 1820 i Forssa, Gefleborgs 
län ; utv. 1868 ; gift med Karin Jansdotter från Böhle ; har 5 barn ; hustrun baptist, 
han indep. i pol. Postk. B. H. 

ERICKSON, PETER, farmer å sekt. 12, der han eger 92 acres ; född i Nora, 
hvarifrån han kom till B. H. med sina föräldrar 1854; gifte sig 1868 med Mary Pe- 
terson från samma stad ; har 3 barn. Meth. och indep. Postk. B. H. 

FLORIN, A., bor å B. H. och är född i Söderala den 23 Sept. 1847; utv. 1868 
och bosatte sig å B. H., der han i början sysselsatte sig med hvarjehanda, men har 
de 4 senaste åren varit snickare. Frisint och greenb. 

FORSBERG, LARS, född 1816 i Forssa, Gefleb. län ; utv. 1847; är blind och 
har legat till sängs flura år ; gift med Charlotta Anderson från Ostrunda, Wesmanl. ; 
var en af Eric Jansons första anhängare i Sverge ; eger 42 acres land å sekt. 25 ; är 
methodist. Postkontor, B. H. 

FRANK, PETER, farmer å sekt. 13; född å B. H. den 19 Jan. 1850; modren, 
Inga Frank, född i Söderala ; hon var en af de tidigaste kolonisterna och lefver 
ännu. F. har tjenat vid B. H.'s poliskår, är ogift, frisint och greenbacksman. Post- 
kontor, Bishop Hill. 

GABRIELSON, CHARLEY A., farmer å sekt. 13 ; eger 75 acres ; född i Döder- 
hult, Småland, i Juni 1842; utv. och kom till B. H. 1862; gifte sig 1866 med Mary 
Johnson från Malung som kom till kolonien 1846; är methodist och republikan. 
Postkontor, Bishop Hill. 



308 

HOLLANDER, HANS, farmer å seK. 24, der han hyr land af sin fader; född 
den 9 Okt. 1839 i Bollnäs; kom med föräldrar till B. H. 1847; gifte sig 1872 med 
Kristina Becklin från Arbro, Helsingland; har 4 barn. Frisint och republikan. 
Postk., Bishop Hill. 

HAWKINSON, Mrs. HELENA, idkar jordbruk å sekt 1 och har 107 acres ; 
född den 14 Jan. 1836 i Nora; kom till B H. med sina föräldrar 1850; var gift med 
Olof Hedlund, som dog 1873; har en son i lifvet ; är nu gift med mr. Hawkinson. 
Metkodist. Postk. B. H. 

HELSTROM, PETEE, född 1812 i Alfta, Gefleborgs län; utv. 1847; gifte sig 
med Kristina Jonsdotter från Malung, Dalarne, 1848, och har med henne en dotter; 
|cer 63 acres land å sekt. 26 ; är ortodox, men tillhör ingen kyrka, samt är repub. 
Postkontor, B. H. 

HODIN, S., skomakare, bor å B. H. och eger ett tvåvånings tegelhus, verkstad 
och 18 acres mark ; är född den 6 Juli 1829 i Harmånger, Gefleborgs län ; utv. 1854 ; 
lärde sitt yrke i Rock Island, for till Galesburg 1856, sedan till Minnesota, der han 
stannade 3 år, derpå tillbaka till Galesburg, derifrån till B. H..1864, der han sedan 
dess vistas; är gift med Brita Jonsdotter från Ugglebo i Gefleborgs län och har med 
henne 2 döttrar. Second adv. och greenb. 

JOHNSON, GUSTAF, farmer å sekt. 34; eger 240 acres; född d. 20 Mars 1835 i 
Skede, Småland, h varifrån han utv. 1855 ; hyrde först en farm i Andover ; besökte 
Sverge 1858 och gifte sig då med Emma Nelson från Odensvi ; återvände till Ame- 
rika 1860 och köpte 1861 80 acres der han nu bor och sedan förökat sin egendom 
efter hand; är nu en af de best bärgade i townshipet ; har 5 döttrar och 4 söner. 
Luth. och rep- Postk. Altona. 

JOHNSON, J. L., farmer å sekt. 17 ; eger 160 acres ; född den 13 Sept. 1825 i 
Nora; utv. 1854 och var medlem i kolonien upp till delningen; gifte sig 1855 med 
Kristina Anderson, som gifvit honom 3 barn ; är methodist och greenbacksman. 
Postkontor, Bishop Hill. 

JOHNSON, L. F., farmer å sekt. 24; eger 53 acres land ; född den 16 April 1837 
i Kristala, men uppf. i Ryssby af Kalmar län ; utv. 1864; arbetade först i Galesburg 
och kom derifrån till B. H., der han många år arbetade å en farm ; hyrde en sådan 
1866 och köpte en året derpå; är gift med Brita Olson, född 1834 i Ofvanåker och 
utv. med föräldrar 1847; paret har 3 barn, näml. : Maria Lovisa, född den 16 Feb. 
1867; Emma C, född den 20 Jan. 1869; och John F., född den 30 Aug. 1871. Fri- 
sint och indep. Postk. B. H. • 

JOHNSON, PETER, född den 23 Okt. 1840 i Malung, Dalarne; kom till Ame- 
rika med det första skepp, som förde kolonister; ingick som simpel man i komp. D 
57de reg. och steg till sergeant; upprättade en vagnverkstad 1865; valdes till sheriff 
1872 och fylde embetet med heder; har sedan varit deputerad sheriff; har varit town 
uppbördsman 2 terminer och town trustee 3 gånger. Han eger ett vackert hem, är 
gift med Anna Kristina Norstedt från Nora, har med henne en son, är frisint och 
republikan. Bor å B. H. 



309 

LINDBECK, J. E., handlande å B. II. ; född den 11 April 1843 i Ugglebo, Hel- 
singland ; utv. 1850 med sina föräldrar och kom efter ett års uppehåll i Chicago till 
B. H. ; var handelsexpedit från 1862 till 1869 ; blef sistn. år intressent i den firma han 
tjenat (Swanson & Johnson) ; har varit postmästare sedan 1875; har varit town upp- 
bördsman ett år och town trustee ett dito ; är gift med Karolina C. Nelson, som gif- 
vit honom 5 barn ; har utom sin andel i handeln 83 acres land ä sektion 18. Frisint 
och republikan. 

LINDBERG, LARS, farmer; har 46 acres å sekt. 16; född i Malung, Dalarna; 
utv. 1866 och kom först till B. H. f hvarlfrån han for till Kansas 1871 och återkom 
1878; gifte sig 1867 med Anna O. Johnson, enkan efter Peter Johnson ; har 2 lef- 
vande barn ; är meth. Postk. B. H. 

LINDBLOM, jr., JONAS, född den 13 Mars 1853 å Bishop Hill ; gifte sig med 
Kristina Johnson 1877 ; har med henne ett barn och bor å samt brukar en farm å 
sekt. 28. Frisint och greenb. Postk. Nekoma. 

LIND, mrs. BRITA, eger 225 acres å sek. 24 och är värd $16,000; är född i 
Alfta 1825: gift 1848 med O. E. Lind, som dog för några år sedan; har 6 barn. 
Postkontor Bishop Hill. 

LINDSTRÖM, ERIC, född den 24 Dec. 1822 i Österrunda, Westmanland; utv. 
1850 och blef medlem af B. H. -kolonien; har varit town clerk ända sedan 1861 ; har 
dessutom varit town supervisor en termin, assessor en dito, skolskattmästare 4 år och 
vägkommissarie 7 år; gifte sig 1851 med Brita Ersdotter från Alfta och har med 
henne 5 barn. Är meth. och independent. Postk. B. H. 

LINDEN, ERIC, farmer å sek. 29; eger 40 acres; född i Ofvanåker 1825; kom 
till Ameijika 1846, då han jemte andra färdades dels till fot och dels med omnibus 
från New York till B. H. midt i vintern; är gift och har två adoptiv-barn. Meth. 
och greenb. Postk. Nekoma, 

LINDBLOM, sr., JONAS, eger och brukar 102 acres å sek. 28 ; är född i Våxna, 
Gefleborgs län, den 24 Juni 1824; kom till B H. 1846; öfvergaf kolonien 1860, hvadan 
han erhöll ingen del då densamma upplöstes ; arrenderade en farm i närheten af 
Altona 4 år, hvarefter han köpte den, å hvilken han nu bor; gifte sig med Brita 
Olson 1848, men blef enkling 1878 ; har 5 barn, är meth. och republikan. Post- 
kontor Bishop Hill. 

LOCK, A., född den 1 Nov. 1823 i Alfta; utv. 1854; kom till B. H. samma år; 

ingick i komp. D. 57 reg. 1861 och blef i kriget två gånger sårad ; gifte sig 1851 med 
Kristina Persdotter från Alfta ; eger 40 acres land å sek. 25 ; second adv. och greenb. 
Postkontor Bishop Hill. 

MALMGREN, C, farmer å sek. 16 ; eger 40 acres ; född den 28 Jan. 1833 vid 
VÃ¥xna bruk i Helsingland; kom till B. H. 1865; gift med Ingrid Mattson, med hvil- 
ken han har ett barn. Second. Adv. och rep. Postk. B. H. 

MALMGREN, JOHN, farmer å sek. 15; eger 80 acres; född å B. H. 1850; är 
gift och har ett barn. Frisint och rep. Postk. B. H. 



310 
MOLIN, OLOF, farmer å sek. 20; har 160 acres; född i Alfta den 24 Maj 1834; 
kom till B. H. 1846, men gick ur kolonien 1858 utan ersättning för sitt der nerlagda 
arbete; gifte sig 1870 med Kristina Lundin, med hvilken han har 5 barn och ett 
i ett tidigare gifte; är meth. och greenb. Postk. Nekoma. 

NORDSTET, O. B., å B. H. ; född 1821 i Nora; utv. 1854 och tillhörde kolo- 
nien till dess upplösning; ingick 1861 som frivillig i komp. D. af statens 57 rege., 
tjenade ut sin tid och lät värfva sig på nytt; har hustru och 8 barn, hus och tomt, är 
"second adv," och independent 

NORDSTROM, OLOF A., farmer å sek. 12; född i Nora; kom till B. H. 1854; 
är gift med Brita Hedblom från Uglebo, Gefleborgs län ; meth. och independent ; 
har 58 acres land. Postk. B. H. 

NORLING, P. O., apotekare å B. H.; född den 15 Dec. 1852 i Nora; kom med 
föräldrar till B. H. 1854; stannade i fadershemmet tills för några år sedan, då han 
började lifvet på egen hand såsom handelsbiträde i Galva; 1874 besökte han Sverge, 
der han dröjde 7 månader; ingick kort efter återkomsten i apotekarerörelsen; är 
ogift, fris. och republikan. 

NORSTROM, HANS, född i Rättvik, Dalarne, den 7 Mars 1826, men har bott 18 
år i Westmanland; utv. 1846, då han kom med de förste kolonisterna, men tvangs 
1857 att lemna kolonien med hustru och äldste sonen, utan andra egodelar än säng- 
och gångkläder; båda makarna underkastades nu många svårigheter, men Gud och 
lyckan var med dem, så att de 1863 kunde bygga ett litet hus i Nekoma och 1865 
köpa en liten farm. De ha sedan dess förvärfvat sig flera farmar samt ega nu ett 
vackert boningshus, goda lador och gårdar fulla af feta kreatur. N. är en af trak- 
tens bäst bärgade, egande tillsammans 407 acres å sek. 19 och 20. Han gifte sig för 
tredje gången den 3 Dec. 1849, då Martha Molin bl ef hans hustru, och hon har 
skänkt honom fem söner och två döttrar. De hålla sig ännu vid den jansonska 
tron och i familjen har greenbackspartiet tre säkra röster. Postk. Nekoma. 

OLSON, ERIC, farmer å sek. 24; eger 110 acres; född i Jan. 1844 i Ofvanåker; 
utv. till B. H. med sina föräldrar 1847; ingick i komp. D. 57 regementet i Feb. 1864 
och tjenade till den 7 Juli 1865; gifte sig 1868 med Emma Svanson, med hvilken 
han har 2 barn. Meth. och greenb. Postk. B. H. 

OLSON, JONAS, farmer å sek. 19, der han eger 80 acres; född den 24 Dec. 1845 
i Alfta; kom med föräldrarne till B. H. 1850; är gift med Katrina Molin från samma 
socken; är meth. och sjelfständig. Postk. Nekoma. 

OLSON, OLOF, farmer å sek. 26, der han eger 100 acres, född den 13 Juli 1843 
i Alfta, hvarifrån han kom med sina föräldrar till B. H. 1850; deltog i inbördes- 
kriget å unionsidan såsom medlem af statens 148 :de reg. ; gifte sig 1866 med Mary 
Malmgren; har 3 barn. Frisint och independent. Postk. B. H. 

OLSON, LARS, farmer å sek. 22, der han jemte brödren Eric eger 260 acres, 
född den 10 Maj 1842 i Delsbo; kom med sina föräldrar till B. H. 1846, då hans 
fader i kolonikassau inlade ett ansenligt penningebelopp; är ogitt, ingersollit och 
republikan. Postkontor B. H. 



311 

OLSON, PETER, farmer å sek. 20; eger 80 acres ; född den 8 Mars 1816 i 
Helsingland; utv. 1850; köpte sitt nuvarande hem 1864; gifte sig 1852 med Kristina 
Jönsdotter fr. Alfta; har 3 barn; tillhör ingen kyrka; independent i politik. Post- 
kontor Bishop Hill. 

OLSON, OLOF, farmer å sek. 16 ; eger 92 acres; född den 6 April 1814 i Nora; 
kom till B. H. 1854; gift med Greta Jonsdotter från samma stad i Sverge; har med 
henne ett barn. Second. adv. och rep. Postk. B. H. 

OLSON, OLOF, eger och brukar 170 acres jord å sek. 24; född i Ofvanåker 
socken, Gefleborgs län, den 23 Sept. 1831 ; kom med sina föräldrar till Bishop Hill 
1847. Hans fader var en af koloniens inflytelserikaste medlemmar och inlade ej 
mindre än 12,000 riksdaler i den gemensamma fonden ; han dog 1849, men hustrun 
lefver ännu. 

Olof Olson, som anlände under den ogynsamma tid, då inga skolor eller bild- 
ningsanstalter funnos vid eller omkring B. H., har emellertid genom goda förstånds- 
gåfvor arbetat sig uppåt och framåt, så att han vunnit stort förtroende ibland folket. 
Han var i 9 års tid föreståndare för koloniens qvarn. När kolonien skulle upplösas, 
vardt han ibland andra anmodad att värdera egendomen ; 1868 var han en af de sex 
som tillsattes att leda koloniens sak gentemot trasteerna, och ehuru resultatet ej blef 
det bästa, gjorde dock han sin skyldighet ; har också varrit fredsdomar i 4 år. För 8 år 
sedan förstördes hans hem af eld, hvilket slag var så mycket kännbarare som assu- 
ransen var ringa. Men han har nu ett nytt vackert tvåvåningshus jemte sin 
vackra farm. 

Olson gifte sig 1860 med Kristina Berglund från Alfta, som var medlem af ko 
lonien och som var arfvinge till en nätt förmögenhet efter en slägting i Sverge, 
hvilket arf dock kolamen tillvällade sig. Med henne har O. en son, som jemte en 
adoptiv-dotter är hans enda barn. Meth. och greenb. Postkontor Bishop Hill. 

PIHLSTRAND, jr., OLOF, farmer å sek. 16, der han brukar 20 acres ; född 
den 1 Juni 1838 i Alfta ; utv. 1850 och blef medlem af kolonien ; gifte sig 1867 med 
Martha Olson från Delsbo; är meth. och greenb. Postkontor Bishop Hill. 

PIHLSTRAND, O. sr., farmer å sek. 16, der han eger 120 acers; född i Alfta 
1813; utv. till B. H. 1850 och var medlem af kolonien till dess delning; är gift med 
Helen Olofsdotter, fr., samma socken; har 2 söner. Meth. och independent. Post- 
kontor Bishop Hill. 

SALIN, JOHN A., född den 20 Juli 1850 i Nora; kom till Amerika 1854; har 
varit town-uppbördsman en termin ; eger i kompaniskap med sin moder och broder 
100 acres land å sek. 28. Ingersollit och greenb. Postk. B. H. 

SODEBERG, JOHN, född den 25 Okt. 1846 i staden Nora; utv. med sin moder 
1850; kom till B. H. samma år; tillhörde kolonien upp till dess delning; har sedan 
bott å sin farm å sek. 2; valdes till town-uppbördsman 1878 ; är meth. och greenb. 
Postkontor Bishop Hill. 

SÖDERBERG, OLOF, född den 31 Aug. 1862 i Söderala, hvarifrån han utv. 
1865; eger 76 acres land å sek. 13; gifte sig 1877 med mrs. Gertrud Hedin; är kri- 
sten men ej kyrkomedlem ; republikan. Postk. B. H. 



312 

STRÅLE, Miss ANNA M., född den 11 Okt. 1806 i Thorstuna, Westmanland. 
Fadren var soldaten Peter Sten Stråle. Anna S. var en af Eric Jonsons förste an- 
hängare i Sverge och åtföljde honom till konung Oscar I med en böneskrift, an- 
hållande om större religiös frihet. Genom arbetsamhet och omtanka är hon på 
gamla dagar i goda omständigheter. Tillhör nu "Second Ad ventist" -samfundet. 
Postkontor Bishop Hill. 

STONEBERG, AND., farmer å sek. 23; har 130 acres och ett prägtigt hem; är 
värd $12,000, född 1822 i Forsa, Helsingland ; utv. 1846 till B. H. och inlade en be- 
tydlig summa i kolonifonden, hvilket också hans fader, som kom 1850, gjorde. S. 
gifte sig 1848 med Louisa Anderson från österrunda, Westmanland, der hon föddes 
den 8 Mars 1826, har 4 barn ; är frisint och indep. Postk. B. H. 

SÖDER, ERIC, farmer å sek. 12, der han eger 62 acres; född i Alfta 1819; kom 
till B. H. 1846 och arbetade der såsom skräddare till koloniens delning, då han blef 
jordbrukare; gift 1864 med Martha Hall från Alfta; har med henne 2 barn; är meth. 
och indenpendent. Postk. B. H. 

WARNER, mrs. MATHILDA, enka efter kapten A. G. Warner, syster till 
kapten Eric Johnson och dotter till koloni-grundläggaren Eric Janson ; född i öster- 
runda, Westmanland, den 12 April 1842 och kom till B. H. med föräldrarne 1846 ; 
har farm i Douglas co. Iowa; har en son och en dotter. 

KINGDON, Mrs. JOSIE, född den 2 April 1852 i Bishop Hill; dotter af John 
H. och Wilhelmina Westberg; gilt den 4 December 1879 med John M. Kingdon, af 
engelsk börd; drifver spanmålshandel i Nekoma. 

WESTBERG, S. P. smed i Nekoma; född den 9 Okt 1857 i Bollnäs ; utv. 1878; 
arbetade först i Kewanee och sedan å B. H. ; är nu i Engströms smedja ; gifte sig den 
22 Mars 1879 med Margareta Erickson ; lutheran. 

WINROOT, ERIC, farmer å sek. 22; född 1843 i Enånger, Helsingl.; kom til] 
B. H. 1866 ; gifte sig 1873 med Karolina Lindström född å B. H. ; har med henne 4 
barn. Frisint och independent. Postk. B. H. 

ÄNN, ERICK, smed å B. H.;född den 8 Nov. 1814 i Alfta; utv. till kolonien 
1847; är nu dödgräfvare å platsen; har varit gift med Martha Larson från Söderala, 
som dog 1876; har 6 barn; har del i den stora tornbygnaden och eger 70 acres å 
sek. 27 ; renlärig men tillhör ingen kyrka. Greenb. 

ERANS, E. O., farmer å sek. 18 ; eger 95 acres ; född i Nora ; kom till Bishop 
Hill 1850; deltog i inbördeskriget såsom medlem af Illinois' 151 regemente. Fri- 
tänkare och independent. Drifver smedsrörelse å Bighop Hill. Postk. B. H. 



3J3 
KOLONIENS "TRUSTEES". 

JONAS OLSON (se Bishop Hill-historien) besitter 113 acres land och har 
icke ringa förmögenhet dessutom. Han ingick första gången äktenskap 1832 med 
Katrina Wexell, hvilken dog den 17 Maj 1871 — andra gången 1872 med Katrina 
Johnson från Ångermanland, h varifrån hon kom till Amerika 1850. Olson föddes 
i Söderala den 19 Februari 1802, och hans nuvarande hustrus födelseår är 1844 
Han har 2 döttrar i första äktenskapet. 

OLOF JOHNSON född i Söderala den 30 Juni 1820, död i Galva den 18 Juli 
1870, var en af koloniens mest framstående ledare. Gift 1843 med Kristina John- 
son från samma socken. Hon är ännu bosatt i Galva, der hon eger ett af stadens 
vackraste boningshus och 3 döttrar, af hvilka en är gift med apotekaren P. Larson. 

JONAS ERICKSON född i Söderala och kom till Bishop Hill 1846; flyttade 
efter koloniens delning till Galva, der han dog för några år sedan. Hustrun Mar- 
greta Larson var passagerare å det fartyg, som förliste vid Öregrund 1845. Hon bor 
ännu i Galva i goda omständigheter, granne till Mrs. Olof Johnson och egarinna 
af ett lika vackert hem. Hon har 2 döttrar och en styfson. 

JACOB JACOBSON, född i Söderala den 18 Maj 1817, kom till Bishop Hill 
1846, har varit township supervisor 3 år, uppbördsman 3 år och "Constable" 8 är, 
hvarjemte han i många år varit school director och Corporation trustee." Han eger 
300 acres land och anses värd $20000. Gift 1848 med Helen Peterson från samma 
socken ; en son, född den 24 Maj 1859. Methodist och republikan. 

SWAN SWANSON, värd $15,000, född i Söderala den 28 Maj 1825, kom till 
Bishop Hill 1846, var koloniens bokförare och föreståndare för handeln till 1860, 
blef sedan jemte Jacobson egare af kolonibutiken och vardt senare postmästare å 
stället. När Buchanan tillträdde presidentembetet, drogo vederbörande politiker 
försorg derom, att S., som representerade bara republikaner, blef skild från befatt- 
ningen, som gafs åt en 2 mil frän stället boende inföding af ren demokratisk ull; 
men denna politiska orättvisa vardt i sinom tid af senator S. A. Douglass, genom 
Olof Johnsons inflytande, upphäfd och Svanson i embetet återinsatt. S. gifte sig 
1848 med Kristina Gabrielson, som dog 1878 ; 3 söner ; frisint ; republikan. 

OLOF STENBERG född i Forsa den 17 Februari 1818, valdes till trustee 1859 
för att efterträda Peter Johnson ; har varit school director och Corporation trustee. 
Gift 1842 med Cecilia Lårson; har haft sex barn, alla döda; 50 acres land. Är 
lokalpredikant i methodistkyrkan och republikan. 

JONAS KRONBERG född i Alfta, kom till Bishop Hill 1846, är nu landtbru- 
kare och i goda omständigheter. Han intresserar sig särskildt för hästar och in- 
genting framkallar lättare den entusiasm hans själ är mäktig, än en ung, fullblo- 
dig, yster trafvare. Kronberg är gift och har en dotter. Tillhör Second Adventist 
samfundet och är republikan. 



SVENSKARNE I GALVA TOWNSHIP. 

Galva township eger blott en town, det lifliga lilla Galva, men det 
eger tusentals acres så bördig och vacker jord som staten kan uppvisa 
och dertill omkring 1,000 driftiga och välmående svenskar. Grenom 
distriktet banar sig Edwardsån, jemte hvilken ligger Hickory Grove, 
märkvärdig såsom platsen för townshipets förste hvite nybyggare, mr 
Bonham, hvilken hade bott der flera år, när svenskarne omsider an- 
kommo och blefvo herrar på täppan. Under våra vandringar på jagt 
efter notiser rörande ortens historia hafva vi träffat följande landsmän: 

ANDEESON jr., ANDREW, som har 105 acres å sek. 7, är född 1842 i Nora; 
kom med föräldrarne till Bishop Hill 1850; tror på kristendomen, men tillhör 
ingen kyrka och är i politiken independent. Postk. Galva. 

ANDERSON, A. B. Född den 1 Maj 1848 i Stommen, Huda socken af 
Elfsborgs län. Utvandrade 1864, hvilket år han nedsatte sig i Galesburg ; stannade 
der 2 år, dem han använde i skomakareyrket. 1866 gick han i bolag med F. A. 
Johnson om skohandel; 1870 ödelades firmans lager genom en eldsvåda. Aret 
derpå flyttade A. till Galva, der han med J. M. Engstiand såsom kompanjon 
igångsatte den affär han nu drifver. Efter ett års förlopp blef han för andra gån- 
gen utbränd. De räddade emellertid största delen af lagret som förflyttades till ett 
annat hus, då affären fortsattes tills den 13 December samma år, då en ny eldsvåda 
förstörde rubb och stubb, värdt $4,000, men assureradt för blott $1,000. Den 1 Juni 
1873 började firman på nytt i ett provisoriskt uppfördt hus, hvarifrån hon inflyttade 
till Jonas Olsons nya bygnad den 1 December, och den 26 Mars 1879 vardt A. der 
för fjerde gången drabbad af en eldsvåda, som förstörde hela lagret, nu värdt $3,000, 
hvarå han torde på sin höjd utbekomma $2,000 assurans. Han har nu börjat på 
nytt. Gift sedan den 13 November 1870 med Mary Lundqvist, född den 5 Augusti 
1849 i Åbro, Ockelbo, Gefleborgs län. Methodist och "Greenbacksman". 

ANDERSON, A. W. Född den 27 November 1850 i Brunbo af Linköpings 
län. Emigrerade 1869 ; kom då till Galesburg ocb genomgick der en 4 års kurs 
vid Knox College ; inträffade i Galva 1874 och var expedit hos M. M. Ford i tre år ; 
blef sedan apotekare i kompani med John R. Ekström, åt hvilken han sedermera 
öfverlät sitt intresse ; drabbades ännu senare af en eldsvåda, som förstörde bland 
annat en värderik boksamling, och är nu anstäld i Peter Larsons apotek. A. gifte 
sig i Januari 1877 med miss Meady Shurtlief, som dog i Augusti samma år. 
Methodist och republikan. 

ALIN, ERIK, farmer å sek. 31 ; har 123 acres; är född den 19 April 1826 i 
österlunda, Vestmanland ; kom till Bishop Hill 1846 och blef medlem af kolonien. 
Postk. Galva. 

314 



315 
BECKLEAN, ANDREW, är målare och kom vid 27 års ålder från Rättvik i 
Dalarne till Amerika. Han arbetade i sitt yrke 7 år i Kewanee innan han kom till 
Galva 1875. Gift 1866 med Johanna Söderström, född vid Dådrans jernbruk i 
Rättvik den 15 Juni 1842. Barnens antal är 4. B. har understundom tjenstgjort 
vid Galvas polis och är frisint i både religiöst och politiskt hänseende. 

BJÖRK, NELS, född den 6 Februari 1817 i Bohus län; var sjöman från 
gossåren tills 1859, under hvilken tid han gästat Ryssland, Frankrike, Spanien, 
England, Skotland, Tyskland, Afrika och Amerika. Han kom till Galva 1860 och 
arbetade 4J£år i Johnson & Petersons varumagasin sysselsatte sig sedan i 11 års tid 
med kolgräfning, och är nu på gamla da'r i sorgfria omständigheter. Han har ett 
eget litet hem med flera omgifvande lotter i Galva samt har tre uppväxta döttrar 
och två söner, alla frukten af hans äktenskap med Karolina Jakobson 1842« 
Frisint, republikan. 

BLOMBERGSON, HANNA, enka efter freskomålaren Lars Axel Blombergson; 
född den 7 Januari 1853 ö Bishop Hill, der hon vistades till 1860. Gifte sig den 7 
November 1872 med B., som dog i Moline den 18 November 1879, hvarefter hon 
flyttade till Galva, der hon köpt sig ett vackert litet hem. 

Blombergson var född den 17 Augusti 1841 i Söderhamn och lärde yrket hos sin 
fader ; utvandrade 1868 och utförde de senare åren af sitt lif åtskilliga förträffliga 
freskomålningar i kyrkor uti Rock Island, Moline, Aledo, Woodhull och Kewaunee. 
Han efterlemnade en son och en dotter. 

BROLIN, OLOF, farmer å sek. 7, är född i Nora 1829; var en af Bishop Hill- 
koloniens förste medlemmar och måste såsom sådan vid ankomsten åsidosätta alla 
personliga intressen för att främja samfundets ; fick derför ingen uppfostran i landets 
språk, utan tvangs att arbeta bittida och sent för kolonien, för hvars räkning han 
lärde sig att göra "brooms", dessa amerikanska renhållningsverktyg, som på 
svenska kallas qvastar. När kolonien omsider delades och B. emanciperades, föll 
öfver honom, liksom öfver de andra f. d. trälarne, bördan att betala de skulder, 
föreståndarne hade samlat. Detta blef så godt som hans enda lön för årens långa 
mödor. Han hade på koloniens altare nedlagt sin ungdoms kraft och villigt 
underkastat sig de många och stora obehag det tidiga lifvet i nybygget medförde, i 
hopp om att se sin ålderdom betryggad, men mäste i stället på gamla dagar lemna 
en god del af sin mödas frukt såsom offer åt den gamla spökande koloni-anden. 
En sorglig lott ! 

Brolin gifte sig 1860 med Anna Larson från Söderala; har med henne fem 
döttrar och en son ; eger 34 acres land ; hyser frisinta religiösa tänkesätt och är i 
politiskt hänseende sjelfständig. Postk. Bishop Hill. 

EKSTRÖM, JOHN R. Född den 22 September 1856 i Wisby å Gotland ; 
utvandrade 1866; stannade i Chicago till 1877, då han följde L. P. Ek till Galva för 
att börja apotekarerörelse derstädes. 1S78 upprättade han och A. W. Anderson 
eget apotek å Bishop Hill, det de senare sålde åt P. Norling, för att öfvertaga mr 
Kings apotekarerörelse, den de öfverläto åt C. M. Clark i Januari 1879, då E. ensam 
började en större apoteksaffär. E. är gift med miss Ella F. Lynd. Är frisint och 
republikan. 

ENGSTRAND. J. M. Född den 15 Februari 1841 i Tveta socken af Kalmar 
län. Utvandrade 1864 och började samma år sin bana som skomakare i Galesburg, 



316 

Illinois, der han 1868 ingick som delegare i Johnson & Andersons skohandels, 
rörelse; kom till Galva 1871 och blef A. B. Andersons kompanjon, och med honom 
har han allt sedan delat ljuft och ledt hvad affärer beträffar. E. gifte sig med 
Anna Lundqvist den 19 Januari 1867. Hon är född den 21 November 1846, och 
med henne har han 5 barn. Har eget hem ; är lutheran och republikan. 

ERICKSON, HANS, f. d. farmer, född i Jerrbro, Gestrikland, den 16 Februari 
1832; utvandrade 1855; arbetade först i hvad som helst i Henry och Knox counties; 
1860 reste han till Texas och bodde ett år i Galveston; 1861 återvände han till 
Sverge, der han stannade 5 år och återvände hit 1866; började samma år jordbruk 
i närheten af Galva; blef snart egare af 58 acres å sek. 5 i Lynn township, Knox 
county, i Galva ett vackert hem, i hvilket han nu njuter frukten af sitt 
arbete. Gift den 16 Maj 1864 med Kristina Peterson från Ofvansjö. Är fritänkare 
och independent. 

ERICKSON, OLOF E. Född den 3 September 1839 i Kyrkbyn, Alfta socken, 
Gefleborgs län. Emigrerade 1865 ; arbetade första året i Wisconsins skogar; for 
sedan till Memphis i Tennessee ; kom derifrån till Galva 1867 och arbetade ett år i 
en brädgård samt två år på en farm ; kom derpå i handel hos J. B. Day, der han 
fick ett ben af brutet, derigenom att en oljetunna rullade öfver detsamma; for så till 
Galesburg och arbetade der ett år; begaf sig derefter till Rock Island, hvarifrån 
han efter ett års förlopp återkom till Galva, der han sedan dess varit handelsexpedit 
hos flera firmor ; gifte sig 1873 med Lizzie Mattson, som gifvit honom 3 barn ; 
frisint och independent. 

EK, L. P. Född den 28 December 1832 i Äsbacka, Gefleborgs län, hvarifrån 
han utvandrade 1855 och hamnade i Chicago, der han sysselsatte sig med snickare- 
yrket några år, till dess att han 1858 återvände till Sverige, der han nu förblef 4 år, 
under hvilka han var med om att i Stockholm uppsätta den andra svenska ång- 
hyflingsfabriken; vid återkomsten till Chicago började han en viktualiehandel, 
som b an dref 8 år, för att sedan upprätta apotek i Mineral Ridge, Iowa; reste till 
Galva 1874 och dref apotekarerörelse 5 år; for derpå till Kearney i Nebraska och 
egnade sig der åt samma slags affär, och är nu åter tillbaka i Galva såsom apote- 
kare. Han är gift med Johanna Maria Bergroot från Ofvansjö i Gefleborgs län 
och har en redan gift dotter. E. eger nästan ett helt qvarter i Galvas bästa del och 
har der sitt hem, hvarjemte han rår om ett "business block" i handelsdelen. 

P. S. Har sålt apoteket till bröderna Norling. 

FRISK, E. P. Född den 3 Mars 1847 i Edsbyn i Gefleborgs län. Emigrerade 
1867 och uppehöll sig omkring Bishop Hill till 1875, då han flyttade till Galva och 
började biträda C. F. Bodinson i dennes handel ; har sedan varit hos andra köpmän ; 
gick i kompaniskap med J. A. Regnell den 1 Januari 1879; sålde sitt intresse den 
25 Juni samma år. Han gifte sig den 6 April 1872 med Katrina Stoneberg, född i 
Ofvanåker den 18 Januari 1846. Har två barn och eget hem; är republikan och 
frisint. — P. S. har nyligen börjat grocery-rörelse. 

HEADLUND, ERIK, farmer å sek. 19; eger 153 acres; född den 13 Mars 1827; 
utvandrade till Bishop Hill 1846 ; var en af dem, som i sprängkall vinter tillrygga- 
lade den tusenmila färden från Buffalo till B. H. Hans fader lefver ännu vid 82 års 
ålder. H. gifte sig 1848 med Martha Erickson från Alfta, med hvilken han har en 
dotter. Frisint och independent Postk. Bishop Hill. 



31? 

HEADLUND, PETER, farmer å sek. 7; eger 115 acres ; är född i Hanebo, 
Gefleborgs län; kom till Amerika och Bishop Hill 1850; gifte sig 1867 med Anna 
Anderson frän Nora; tror på kristendomen, men tillhör ingen kyrka; independent 
i politiken ; postk. Galva. 

HERDIN, PETER, medlem i firman Peterson & Herdin, är från Skogs 
socken i Gefleborg län, der han föddes den 23 Maj 1844. 1864 kom han till 
Amerika och slog sig ned i "Wataga, der han arbetade 5 år såsom snickare. Till 
Galva kom han 1870 och blef kompanjon med en annan landsman i en möbelhandel 
Han gifte sig samma år med Martha Johnson, född i Bollnäs, Helsingland, den 9 
Juli 1848. Äktenskapets frukt är tre barn. Han eger hälften af den nämnda 
rörelsen och ett präktigt hem i stadens midt. Är methodist och republikan. 

JOHNSON, S. P., skräddare och klädeshandlare, född i Hvena, Kalmar län, 
den 18 Februari 1838; kom till Amerika och Henry county 1857; ingick som 
frivillig i kompani "D" af Illinois' 17 Volontär-regemente den 25 Maj 1861; vardt 
efter några drabbningar tillfångatagen vid Hollow Springs den 20 December 1862, 
och, på grund af en blessyr, entledigad ur tjensten den 27 Mars 1863. Han slog sig 
då ned i Galva och öppnade en skrädderirörelse, som nu ger sysselsättning åt 7 
personer. J. gifte sig den 19 December 1863 med Mary C. Svenson, född den 8 
Mars 1840 i Krokshult, Kristala, Kalmar län, med hvilken han x har tre barn. Har 
ett vackert hem värdt $6,000 samt butik. Är lutheran och republikan. 

JOHNSON, M. S., skräddare, född den 29 Januari 1840 i Ingelstorp, Skåne; 
utvandrade 1879 och har gjort sig bofast i Galva; gift den 26 December 1864 med 
Anna Mortensdotter från Stora Köpinge i Skåne. Har 6 barn. Frisint. 

JOHNSON, JONAS H., expedit hos Butters & O ber i Galva; född den 1 Mars 
1853 i Alfta, Helsingland; utvandrade 1871; kom till Galva i Februari 1880. Gift 
sedan den 27 Jan. 1873 med Anna Erickson från Våxna i Helsingland, som utvan- 
drade 1868. Hon dog 1879 efterlemnande 2 barn. J. är frisint och independent. 

JUSBERG, (Ljusberg) A., smed i Galva, född den 19 Juli 1828 i Alfta, Hel- 
singland; utvandrade till Norge 1847, bodde der tre år, var derpå sjöman 7 år och 
utvandrade till Amerika 1857. Här uppehöll han sig de första åren i Leland, 
Victoria och Galesburg. 1861 vardt han sin egen i Galva, der han fortsatt yrket 
oaf brutet, med undantag af ett år tillbragt i New Boston och ett annat i Nigauna 
vid Lake Superior. 

Ljusberg har stora mekaniska anlag och har gjort åtskilliga uppfinningar. De 
De två senaste äro, den ena en sinnrik inrättning för sönderskärning af tobaksblad, 
den andra en maskin för gräsafskärning å trädgårdsvallar, hvarom se vår annons- 
afdelning. Han har varit gift sedan 1859 med Martha Söderqvist från samma del i 
Sverge, hvarifråh hon utvandrade 1855. Har en dotter ; är ingersollit och indepen- 
dent. 

KRANS, OLOF. Född i Sälja, Vestmanland, den 2 November 1838. Utvan- 
drade 1850; var medlem af Bishop Hill-kolonien till 1861. Lärde smedsyrket 
under denna tid. Ingick i kompani "D" af Illinois' 57de volontär-regemente 1861, 
men erhöll afsked året derpå på grund af sjukdom. Efter hemkomsten lärde han 
målareyrket i Galesburg och 1867 flyttade han till Galva, der han nu är sin egen. 



8ié 

Krans har vunnit rykte for att vara god skylt- porträtt- landskapsmålare. Han är 
gift med Kristina Aspeqvist från Blomfors bruk i Östergötland ; har med henne 3 
barn ; är fritänkare och tillhör demokratpartiet. 

KRANS, P. 0., eger och brukar 160 acres å sek 17 ; född 1840 i Nora och 
kom derifrån med föräldrarne till Bishop Hill 1850; var medlem af kolonien tills 
delningen; har sedan varit jordbrukare; gifte sig 1862 med Kristina Olson, Olof 
Olsons syster, och har med henne 6 barn. Frisint och greenbacker. Postk. Galva. 

LINDQVIST, ERIK, farmer å sek. 18, der han eger ett vackert hem och goda 
uthus; född i Nora och kom till Bishop Hill 1850; har varit medlem i kolonien; 
tillhör ingen kyrka, men tror på kristendomen. 

LAGERQVIST, O. T., handlande ; född den 22 December 1843 i Verum, 
Skåne; utvandrade 1868 och arbetade första året i Galesburg; kom 1869 till Galva, 
der han var handelsbiträde till 1878, då han for till Kearney i Nebraska, hvarifrån 
han 1879 återvände till Galva, hvarest han 1880 öppnade egen handel med lärfts- 
kram, skodon m. m. Gift sedan den 2 Februari 1870 med Anna Hanson från 
Ofvansjö i Gestrikland. Har 4 barn: är methodist och republikan. 

LARSON, PETER. Född den 19 Juli 1851 i Söderala, Gefieborgs län. 
Utvandrade 1870; började lifvet här i Victoria såsom jordbruksarbetare; kom 1872 
till Galva och blef kl erk hos Brownlow & Stoddard, hos hvilka han stannade till 
1877, då han vardt expedit i Kings apotek ; har sedan haft en restauration och 
ingick den 10 Augusti 1878 uti apotekarerörelsen för sig sjelf. L. är gift med 
Kristina Johnson (dotter till Olof Johnson) född i Bishop Hill. Frisint i kyrkligt 
och sjelfständig i politiskt hänseende. 

MATTSON, L. P. Född den 13 Juni 1845 i Böhle, Ocklebo, Gefieborgs län. 
Emigrerade 1855; bodde hos sina föräldrar å olika ställen i Galvatrakten, hvarifrån 
han för några år sedan flyttade till sek. 35 i Cambridge township, der han än eger 
80 acres, med hus och goda förbättringar; flyttade in till Galva den 9 Maj 1877 och 
har der sysselsatt sig med åtskilligt, och eger der ett hus jemte några lediga tomter, 
gift den 10 Juni 1875 med Elisabeth M. Sandberg, med hvilken han har två barn. 
Är frisint och republikan. 

MATHEWS, OLOF, föddes i Vermland den 29 Mars 1845; utvandrade 1850; 
uppfostrades i Bishop Hill-kolonien; ingick som frivillig i kompani "D" af statens 
57 Volontär-regemente ; sårades svårt i bataljen vid Shiloh; tillfrisknade och åter- 
ingick i samma regemente samt kämpade med utmärkelse till krigets slut, då han 
fick anställning som civil-ingeniör i "American Central' '-banans tjenstoch stannade 
der en tid, hvarpå han tog plats som expedit hos M. M. Ford i Galva. Har seder- 
mera haft olika anställningar; var 1877 löjtnant Bergland följaktig på en triangu- 
lärmätning i Colorado och är nu biträde hos O. P. Stoddard. M., hvilken är ogift, 
har hus och tomt i Galva. Frisint i religiöst och republikan i politiskt hänseende. 

NORDAHL, J. O., sadelmakare, född den 16 Maj 1830 i Arrbro, Helsingland ; 
utvandrade 1866 ; arbetade först i Victoria och sedan i Galva, Burlington (Iowa), 
Chicago, Bishop Hill och åter Galva. Derifrån begaf han sig åter till Burlington, 
blef nu mycket sjuk, men tillfrisknade omsider och flyttade då till Des Moines j 
Iowa och derifrån till Swede Point i samma stat, och började der en egen affär i 



319 

yrket. For efter ett år tillbaka tiil Illinois och derifrån till Minnesota, der han 
tillbragte tvänne år j kom sedan till Madison i Wisconsin och dref der sadelmaka- 
reyrket i 3J^ år; uppsökte nu Bishop Hill, arbetade der ett par år och satte sig 
slutligen i Januari 1879 ned såsom sin egen i Galva. Ogift, sträng nykterhetsvän, 
frisint och sjelfständig. 

NORDQVIST, JONAS, skräddare, född den 15 September 1848 i Bollnäs; ut- 
vandrade 1868; kom först till Bishop Hill och har sedan arbetat i Nekoma, Aledo, 
Keithsburg, Rock Island och Memphis, Tennessee ; har varit i Galva sedan den 5 
Juli 1877 och dref en kort tid egen rörelse i bolag med Barlow, men har konditio- 
nerat hos S. P. Johnson största delen af tiden. Gift med Mathilda Olson från 
Kristdala i Småland 1870, men men blef enkling 1878 med tvä barn. Frisint. 

NORLING, J. E., apotekare i Galva, född den 30 Januari 1859 å Bishop Hill; 
var hos föräldrarne, som drifva jordbruk i Galva township till sitt 18de år; blef 
1877 expedit i ett apotek i Galva; följde sedan L. P. Ek, hans forna principal, till 
Kearney, Nebraska, men återvände med honom efter 5 månader till Galva och var 
hans biträde tills i Februari 1880, då han och hans bror, P. O. Norling, öfvertogo 
Eks apotekareaffär, den de nu drifva under firmnamnet Norling Bros. De ega 
dessutom likadana rörelser å Bishop Hill och i Nekoma. Frisint, republikan. 

PETERSON, ALFRED. Född den 18 Februari 1848 i Tonatorp, Börstigs 
socken, Skaraborgs län ; emigrerade 1868 ; arbetade först i närheten af Keokuk i 
Iowa och sedan såsom skräddare i Davenport, Rock Island och Moline 7 år ; kom 
till Galva 1876 och arbetade för S. P. Johnson 4 månader; öppnade derpå egen 
skrädderirörelse, hvari han använder 4 arbetare. Gift med Amanda Norlin från 
Släta, Skaraborgs län, som skänkt honom 3 barn. Lutheran och republikan. 

PETERSON, O. L., möbelhandlare i Galva, är född den 30 Augusti 1830 i 
Jerrbo, Gefleborgs län; utvandrade 1865, bosatte sig genast i Galva och började sin 
närvarande affär 1868. Gift sedan den 5 Juni 1865 med Betsy Hanson från J errbro. 
Har 4 barn ; eger hus och tomt ; är methodist och republikan. 

PETERSON jr., P., handlar med "broom corn", född den 27 November 1835 
i Bollnäs, Helsingland; kom med föräldrarne till Bishop Hill 1846.; blef expedit 
hos Johnson & Farr 1854 och bokförare i koloniens bntik 1856; 1860 blef han 
bolagsman i sädeshandelsfirman Johnson & Peterson, hvilken firma gjorde stora 
affärer; 1866 upplöstes firman, men P. fortfor som Olof Johnsons bokhållare till 
dennes död 1870, sedan hvilken tid han sysselsatt sig med spekulationer i broom 
corn o. s. v. samt bokafslutning för andra firmor. P. gifte sig den 19 Juli 1861 med 
Julia M. Troile från Hudiksvall; hon kom med föräldrarne till Bishop Hill 1850. 
Paret har en son och en dotter. Frisint, republikan. 

REGNELL, J. A., specerihandlare, är född den 9 Juni 1850 i Regnsjö, östra 
Köhle socken, Gefleborgs län; utvandrade 1867; lärde skomakareyrket hos sin 
fader å Bishop Hill, men ingick senare i handel. 1869 flyttade han till Galva och 
öppnade der i bolag med E. P. Frisk, som sedan utgått ur firman, egen handel den 
1 Januari 1879. Han gifte sig med Elisabeth Johnson frän Hessleholm, Skåne, 
vintern 1873 och har med henne två döttrar. Medlem af "board of town trustees". 
Hans politiska åsigter äro demokratiska och religiösa frisinta. 



320 

RONQVIST, NELSON, specerihandlare, född i Långhed, Alfta socken, Hel- 
singland den 31 Aug. 1837; kom med anhöriga till Amerika 1846; var medlem af 
Bishop Hill-kolonien till 1860 ; upprättade i bolag med en annan egen rörelse 
omkring 1864; har sedan varit ensam derom och omsatte i fjol $40,000. Genom 
hans händer gingo 27 jern vägs vagnslaster mjöl, värdt $20,000. Hans maka är 
Martha Nelson från Söderala, Gefleborgs län, med hvilken han trädde i äktenskap 
den 13 Januari 1865. Har med henne en dotter. Har varit medlem af "board- of 
town trustees" 6 terminer; eger hus, tomter och store. Är "second adventist" och 
republikan. 

SVENSON, OLOF, farmer å sek. 18 ; eger 82 acres ; född i Jerna, Dalarne, 
1845 och kom med föräldrarne till Bishop Hill 1853. Är kristen, men tillhör ingen 
kyrka. Independent i politiken. Postk. Bishop Hill. 

SVANSON, PETER, skräddare, född den 3 September 1831 i Ingelstorp, 
Skåne; utvandrade 1877; kom genast till Galva och har arbetat här hela tiden. 
Gifte sig den 29 Februari 1858 med Kristina Hendriksdotterfrån Hannas i Kristian- 
stads län. Har 5 lefvande barn ; en 20-årig dotter dog strax efter ankomsten hit. 
Lutheran. 

SVENSON, A. P., farmer å sek. 7, eger och odlar 35 acres; är född i Järda, 
Småland, den 8 Februari 1818 ; utvandrade 1868; gift med enkan Katarina Hell. 
blom. Hon, som är ifrån Alfta, tillhörde den tidigaste kolonistskaran. Svenson 
är methodist och republikan. Postk. Bishop Hill. 

SVANSON, C. J., smed; född den 13 Jan. 1846 i Trehörna, Östergötland; 
lärde yrket i Södertelje; utvandrade 1871 och arbetade först i Galva och sedan 2% 
år i Galesburg, h varifrån han återvände till Galva och började egen affär, den han 
fortsatt sedan dess. Gift den 13 September 1872 med Klara J. Johnson från Veder- 
stad i Östergötland, som utvandrade 1872. Har 3 barn; är swedenborgare och 
greenbacksman. 

SANDER, CARL M., född den 28 Sept. 1839 i Ousby i Skåne ; begaf sig vid 
16 års ålder till Köpenhamn och uppehöll sig der 5 år, gick sedan till sjös och 
ledde sjömannens lif 2% år; deltog i det dansk-tyska kriget 1864 och erhöll derför 
Dannebrogsorden ; lärde sedan fotografikonsten i Sverge och utvandrade till Ame- 
rika 1870; satte sig genast ned i Galva, der han varit apotekare, fotograf m. m. 
tills i Februari 1880, då han sålde sin affär; gift sedan den 2 Mars 1872 med Ida 
M. Carlson, med hvilken han har 4 barn. Är swedenborgare och greenbacksman. 

WILSON, GUSTAF, farmer å, sek. 30; eger 51% acres; född 1853 i Unnaryd, 
Småland; kom vid 6 månaders ålder med föräldrarne till Amerika ; bodde först i St. 
Louis, men kom 1854 till kolonien; började jordbruket vid mycket tidiga år å 
det land modren vid koloniens delning erhöll ; är intresserad i den affär, som af 
hans svåger, mr Netsell drifves i Genoa, Nebraska. Ogift ; frisint och greenbacker. 
Postk. Galva. 

WESTBERG, JOHN H., är farmer å sek. 19 af Galva township och är född i 
Hannabäck, Ångermanland, den 16 April 1824. Han utvandrade 1850 och ingick 
genast som medlem i Bishop Hill-kolonien, der han förblef till 1861. Den 24 Juni 
1&51 gifte han sig med Wilhelmina Hammarbäck, som är född den 13 December 



321 

1826 i Domta i Vestmanland och hade utvandrat resan 1846 med det sällskap, som 
grundlade kolonien. Paret eger 6 barn. De ega 168 acres väl odladt land med 
godt boningshus och den största lada i townshipet. De vidhålla ännu den Janson- 
ska religionen och i politiken är W. independent. 

SVANSON, JOHN A. Födden 8 December 1846 i Pehrstorp, Jönköpings 
län ; utvandrade 1855 med sina föräldrar, hvilka bosatte sig i Galesburg, der S. 
förblef 8 år. Han ingick som frivillig i kompani "B" Illinois' 72dra regemente i 
Februari 1864; blef senare öfverflyttad till kompani "F" i statens 33dje regemente; 
tillfångatogs af rebellerna och vistades i Andersonvilles fängelse 4^ månader. 
Under denna tid hade han, hvars vanliga vigt var 140 pounds, afmagrat så, att han 
nu vägde endast 97. Hos M. M. Ford i G-alva, der han nu är, har han varit sedan i 
Juni 1879. Han är gift med Ida M. Moberg, som är från Kalmar län, och har med 
henne två barn. Frisint oeh republikan. 



SVENSKAR I ANDOVER TOWNSHIP. 

Till hvad som redan blifvit sagdt om Andovers svenska historia 
måste vi här foga följande, som genom fortsatta efterfrågningar senare 
kommit till vår kännedom. 

Att kapten Wirström, som nämndt blifvit, var en af Andovers 
banbrytare, är sant, men näst efter Sven Nelson, som var den aldra 
första Andover-svensken, kom Johanna Sofia Lundqvist, Wirströms 
senare hustru. Detta fruntimmer var födt i Nyköping den 15 Jan. 
1824 och dotter till en bruksinspektör, J. E. Lundqvist, hvars senaste 
uppehållsort i Sverge var Forsa i Helsingland, hvarifrån han 1816 
utvandrade i sällskap med Jansonisterne. 

På hösten 1846, då Bishop Hill-kolonisterna anlände i stora skaror, 
förnam en svensk som var sysselsatt med sjöfart på de stora insjöarne, 
att ett sällskap landsmän hade kommit till Buffalo. Han styrde 
derf ör sin kosa dit och fann emigranterna under Nels Hedins vård och 
på väg till Bishop Hill. Denna svensk var P. W. Wirström, född i 
Waxholm 1816 och till yrket sjökapten. På emigranternas anmodan 
följde han dem såsom tolk till bestämmelseorten, hvarest han, väl 
framme, blef lika oumbärlig såsom läkare (han hade någon kännedom i 
detta fack) som han på vägen hade varit i egenskap af tolk. Der 
stannade han tills i Juli 1847. Han flyttade då till Andover, der han 
fann före sig ofvannämnda Johanna Sofia Lundqvist, hvilken kort 
förut hade tagit tjenst hos en mr Townsend derstädes. Det dröjde ej 
heller länge innan de tu blefvo ett, och makarna W. vardt nu Andovers 
första svenska äkta par. De bodde en tid i det å sidan 71 nämnda stock- 
huset, foro på hösten 1847 till New Orleans, kommo tillbaka på våren 



322 
'48 reste påföljande höst åter till New Orleans, återkommo till Andover 
våren '49 och begåfvo sig 1850 till Kalifornien. Under resan dit, som 
gjordes öfver "den stora amerikanska öknen", största våglängden till 
fots, genomgick sällskapet oerhörda lidanden; men de kommo alla 
välbehållna fram. Få äro de qvinnor, som skulle ha utstått denna färd; 
dock uthärdade fru Wirström alla strapatser med verklig mannakraft, 
ehuru hon under hela tiden hade att koka mat för 20 personer. 1854 
återvände det Wirströmska paret. Kapten W. dog i Bishop Hill den 
25 Februari 1855. Enkan blef den 4 November 1856 omgift med en 
amerikanare vid namn M. B. Ogden och bor nu med honom i goda 
omständigheter å sek. 15, Victoria township, Knox county. Båda äro 
starka swedenborgianer. Makarna Lundqvist, som flyttade till sin 
dotter, fru Florence i Andover, efter koloniens delning, äro nu båda 
döda. 

Vi ha redan, ehuru i korthet, omnämnt Andovers "Orphan Home". 
Detta barnhem, som först tillhörde hela synoden, är numera, sedan flera 
barnhem inom synodens särskilda konferenser blifvit upprättade, under 
Illinois-konferensens vård och ledning. Det upprättades aldra först i 
Berlin (Swedona, Mercer co.), der en acre land köptes och ett hus 
bygdes 1867, men redan 1870 flyttades hemmet till den plats, der det 
nu är beläget, omkring 2 mil sydvest från Andover. Hemmet eger 
något öfver 275 acres land. Sven P. Lindeli och hustru hafva från 
början varit hemmets föreståndare och med ömhet och trohet vårdat 
de många dem anförtrodda barnen, hvilkas antal de senare åren hafva 
varit omkring 40, ungefär hälften gossar och hälften flickor. — Vid 
hemmet är ett vackert skolhus uppfördt, hvartill medel samlats af 
söndagsskolbarnen inom Illinois-konferensen. Det är i sanning gläd- 
jande, att erfara med hvilken välvilja och uppoffring detta barnhem af 
våra landsmän blifvit omfattadt, och till hvilken välsignelse det varit 
för de många fader- och moderlösa barn, som här erhållit vård och 
uppfostran. 

LEFKADSTECKNINGAR. 

ANDERSON, A. M., farmer å sek. 31 ; eger 190 acres ; född i Linköping ; 
utvandrade 1852 och kom till Andover samma år ; gift med Betsy Wcndell, som 
gifvit honom 3 barn. Methodist och republikan. Postk. Andover. 

ANDERSON, OTTO, farmer å sek. 13, har 80 acres; född i Hvena i Kalmar 
län 1838 och kom till Andover 1854; gifte sig 1852 med Karolina M. Fröjd och har 
med henne 4 barn. Lutheran och republikan. Postk. Cambridge. 

ANDERSON, J. M., läkare; född 1839 i Ekeberga, Kronobergs län; utvan- 
drade 18(53 ; uppehöll sig först i Newyork och ingick uti Förenta Staternas flotta 
den 18 Februari 1868 för att tjenstgöra som biträdande läkare å krigsslupen 
Dakota. Gifte sig 1875 med miss C. S. Cederborg. Frisint och independent. 



323 
ANDERSON, STAN G., farmer, bor i Andover; född den 9 Maj 1846 i 
Gellaryd, Småland ; utvandrade 1870 och bosatte sig i Andover samma år ; gifte sig 
1875 med Emma M. Johnson, som är född i Andover; har ett barn; är lutheran 
och republikan. 

ANDERSON, C. G., farmer å sek. 15; eger 80 acres; född i Horn socken den 
25 Juni 1825; kom till Amerika och Andover 1852; gifte sig den 18 Maj sist- 
nämnde år med Anna Brita Svenson, född i Dalshem, Kalmar län, den 3 Mars 1825 • 
har 4 barn ; är methodist och independent. Postk. Andover. 

ANDERSON, P., farmer å sek. 20; eger der 75 acres; är född den 15 Sept. 
1820 i Vårdnäs, Östergötland; utvandrade 1857 och arbetade för andra tills 1860, då 
han köpte 15 acres och året derpå 30 dito, der han nu bor. Gift sedan 1852 med 
Maria Lovisa Olson från Skede, född 1821 och död 1874. Af de tvänne barnen är 
sonen, A. P. Anderson, klädeshandlande i Toulon. 

BLOOM, HENRY, farmer å sek. 36, der han eger 146 acres; född den 2 Mars 
1830 i Karlstad, Kalmar län och utvandrade 1856 ; gift sedan 1S62 med Elisabeth 
Sandell från samma plats. Fem barn; lutheran och republikan. Postk. Cambridge 

FREED, CHARLES, farmer å sek. 35, der han besitter 20 acres ; född den 7 
Februari 1829 i Karlstad, Kalmar län, hvarifrån han utvandrade 1876 ; gift sedan 
1867 med Kristina Johanson från Järda, Kalmar län, och har med henne två barn ; 
lutheran och republikan. Postk. Cambridge. 

FLORINE, Mrs. SL G. i Andover, född 1829 i Nyköping; utvandrade 1850; 
kom först till Bishop Hill efter föräldrarne, mr och mrs Lundqvist; gifte sig 1853 
med doktor J. W. Florine, som dog 1862. Mrs F. har ett präktigt hem, omgifvet af 
vackra frukt- och skuggträd, samt 100 acres godt land. Hon hyllar de nykyrkliga 
Ã¥sigterna. 

GUSTAFSON, KARL G., farmer å sek. 6, eger 122 acres och 1% hustomt i 
byn; är född den 18 November 1823 i Horn socken, Östergötland; utvandrade 1852, 
gjorde ett tre års uppehåll i Chicago och kom sedan till A., der han en tid var 
John A. Larsons bolagsman i en smed- och vagnmakarerörelse ; har varit jordbru- 
kare sedan 1864 och gift sedan 1852 med Anna Lisa Nyqvist från Vestra Eneby i 
Östergötland, samt har i detta äktenskap erhållit 4 söner. G. är lutheran och 
republikan. Postk. Andover. 

JOHNSON, C. A., målare i Andover; född 1854 i Abingdon, Knoxcounty, 
Illinois. Baptist och republikan. 

JOHNSON, J. M., farmer å sek. 36; född den 21 Aug. 1825 i Skede, Jönkö- 
pings län; utvandrade 1868 och kom till Andover ; 1849 gift med Helena M. 
Svenson från Nye i Småland och har med henne 5 barn. J. eger 160 acres, är 
lutheran och republikan. Postk. Cambridge. 

JOHNSON, JOHN, farmer å sek. 22, född i Färla socken, Skåne, den 31 Dec. 
1836 ; utvandrade 1868 och arbetade de tre första åren för mr Buttler, 3 mil öster 
om Moline, men eger nu 85 acres, förutom 110, som han arrenderar. 

J. gifte sig 1871 med enkan Elisabeth G. Westberg, född Samuelsdotter, från 



324 

Skclefva i Ångermanland, hvarifrån hon utvandrade 1850 och bosatte sig å Bishop 
Hill en liten tid. Paret Westberg flyttade sedan till La Grange, hvarest hon tj enade 
i ett hotell för $1 i veckan, hvaraf hon betalte 50 cents för sitt barns kost. Med 
$6.50, frukten af 13 veckors arbete, begåfvo sig makarne W. till Moline, der mannen 
dog i April 1869. Tre år senare ingick hon det andra äktenskapet och det nya 
paret arrenderade nu en farm 9 mil öster om Moline tills 1874, då de köpte den 
egendom de nu bebo och å hvilken de bygt sig ett vackert hem. Mrs J. har tre 
söner från sitt första gifte. Tillhör ingen kyrka; republikan. Postk. Andover. 

JOHNSON, C. G., farmer å sek. 7, der han eger 77 acres; föddes 1840 i Hvena, 
Kalmar län; han utvandrade 1864, började genast jordbruk i Andover-trakten och 
köpte 40 acres 1870, då han nedsatte sig der han nu bor. Gift 1865 med Klara 
Johanna Johanson från Skaraborgs län och har med henne 4 barn. Lutheran och 
republikan. Postk. Andover^ 

LINDBERG, PETER, farmer, född den 15 Juni 1854; kom till Victoria 1865, 
for tillbaka till Sverge 1878 och är nu bosatt i Andover township. Frisint, republi- 
kan. Postk. Cambridge. 

LARSON, JOHN A., född den 17 Augusti 1826 i Oppeby, Östergötland ; 
utvandrade 1848; gift 1853 med Martha Hedstrum från Aifta, som gaf honom 8 
barn och dog den 20 September 1878. Är frisint och sjelfständig i religion och 
politik. 

LIND BORG, A. J., arrendator; född den 23 Februari 1839 i Ljunga socken, 
Småland, men uppfödd i Massaryd, samma provins, hvarifrån han utvandrade 1869; 
uppehöll sig den första tiden vid New Windsor, flyttade 1871 till Lynn Centre, der 
han arbetat 5 år på en jernbana och 4 år å en farm, men hyr nu land i Andover 
township. Gift sedan den 30 Januari 1867 med Charlotta Gustafsdotter från Habbo 
i Skaraborgs län, hvarifrån hon utvandrade 1870. Barnens antal är 4; lutheran 
och republikan. Postk. Andover. 

LÖNNER, A. M,, son till Fred. A. Lönner, en svensk missionär, gift med en 
amerikanska. A. M. föddes den 6 Februari 1821 ä vestindiska ön St. Bartholomé, 
hvarifrån han 1826 följde sina föräldrar till Hudiksvall, och stannade der tills 1834, 
då han flyttade till Söderhamn. Derifrån företog han 1843 en resa genom England, 
Tyskland, Frankrike och andra länder; återkom till Sverge 1846 och bosatte sig 
vid Ströms jernbruk i Helsingland samt senare vid Husbyfjöl; utvandradrade till 
Amerika 1850, uppehöll sig ett år i St. Charles, 111., flyttade sedan till St. Louis, 
bröt der af sig ena benet, kom sedan till Andover, der han i tio år tjenstgjort som 
"town clerk". Gift sedan 1856 med Maria S. Peterson från Hycklinge, Östergöt- 
land, hvarifrån hon utvandrade 1850 och bodde 3 år i Kentucky. Paret har 4 barn. 
Lutheran och republikan. 

NYE, JOHN, farmer å sek. 35; född 1825 i Alsheda i Småland ; utvandrade 
1867 och började samma ar jordbruk i Andover; eger nu 100 acres land; gift 1851 
med Eva f E. Kelson, född i Nye socken 1826. Lutheran och republikan. Postk. 
Cambridge. 

NELSON, KARL M., farmer å sek. 25; har 40 acres; född den 25 September 
1842 i Asa, Kronobergs län; kom till Amerika hösten 1868; hade 1866 gift sig med 



325 

Maria Svenson från samma plats i Sverge, der hon föddes 1838. Ett barn; lutheran 
och republikan. Postk. Cambridge. 

OLSON, OLOF, köpman och postmästare; är från Ofvansjö, Gestrikland, der 
han föddes den 16 November 1842, och hvarifrän han vid 4 års ålder följde sina 
föräldrar till Amerika. Efter den 3 månaders långa och tröttande färden ankom 
familjen till Brooklyn den 6 December 1846 och stannade der 1% år, och uppehöll 
sig sedan lika länge vid en plats 159 mil vester om Newyork. Derifrån flyttade de 
1849 till Andover, hvarest Olof sedan dess vistats. Han är gift med Hulda C. 
Lagervall, född den 16 Februari 1848 i Morlunda, Småland, hvarifrån hon utvan- 
drade 1864. De hafva en son, född den 26 April 1879. Frisint och Republikan. 

OSBORN, J. E., orgelnist vid lutherska kyrkan i Andover, föddes den 12 Juli 
1843 i Hille, Gestrikland ; medföljde sin fader, prof. L. P. Esbjörn till Amerika 
1849 och erhöll sin uppfosrran dels vid ett "college" i Ohio, dels i universitetet i 
Springfleld, 111. Men fadrens ekonomiska omständigheter tilläto honom icke att 
fortsätta studierna. Han stälde sig derför 1861 under Förenta Staternas fana och 
utgick i kriget såsom medlem «f C. J. Stolbrands batteri, hvarifrån han 1864 såsom 
förste löjtnant öfverflyttades till "IL S. 4th Heavy Artillery", utnämndes senare till 
till kommendant vid regeringens arsenal i Columbus, Kentucky, i egenskap hvaraf 
han tjenstgjorde 8 månader, befordrades sedan till kommisariat-departementet, 
vardt der chef för post-kommisariatet och gjordes sedan till "Provost marshal" vid 
Freedmens-byrån. Efter utmönstringen i Little Rock, Arkansrs, var han en tid 
anstäld som reseagent för olika handelshus, reste senare för amerikanska emigrant- 
bolaget och var 1870 — 73 agent i de skandinaviska rikena för ett amerikanskt 
jernban- och land-bolag. Vid återkomsten till Amerika öppnade han en kommis- 
sionsaffär i Newyork, men fallerade på grund af ett oärligt biträdes förvållande ; 
for från Newyork till Boston och derifrån 1877 till Andover, 

O. gifte sig 1872 med Charlotta Sandberg, som dog 10 månader efter äktenska- 
pet; men ingick nytt äktenskap i Boston 1876 med Anna L. Bergman. O. har två 
döttrar; är lutheran och republikan. 

STREED, F. H., farmer å sek. 36; eger 120 acres; född den 2 Mars 1857 i 
Andover township. Frisint och sjelfständig, Postk. Cambridge. 

SVENSON, STEN G., farmer å sek. 36; besitter der 114 acres; född den 21 
Juni 1830 vid Wårdnäs i Östergötland ; utvandrade 1852; ingick 1861 i Unions- 
armén och sårades svårt i högra armen i slaget vid Shiloh; gift 1864 med Kristina 
C. Johnson från Mörlanda i Kalmar län och har 7 barn. Lutheran och republikan. 
Postk. Cambridge. 

SANDSTEN, F. O., timmerman; född i Misterhult, Kalmar län, den 9 Febr. 
1844; utvandrade 1867, slog sig ned i Andover, reste sedan och arbetade i andra 
stater, såsom Missouri och Newyork, återvände derpå till Sverge, kom tillbaka 
efter en tid, uppehöllsig några månader i Pennsylvanien och for omsider för andra 
gången till Andover, der han sedan lefvat och verkat. S. har nyligen fulländat 
byggandet af ett qvarnverk, som vittnar om mycken insigt och skicklighet hos 
mästaren. S. bor i Andover town och eger der en mindre egendom. Frisint och 
republikan. 



326 
STREED, MELCHER F., farmer å sek. 35; eger 40 acres; född i Juli 1843 i 
Horn socken, Östergötland; kom med föräldrarne till Andover 1849; tjenade tre år 
i Unionsarmén under inbördeskriget; gifte sig 1871 med Kristina M. Nye från 
Alsheda i Småland och har i äktenskapet tre barn. Lutheran och republikan. 
Postk. Cambridge. 

VIGOUR, S. A., farmer å sek. 33 ; eger 40 acres land ; född i Firserum, 
Östergötland; utvandrade 1858; gifte sig 1857 med Karolina S. Nelson från Horn i 
i Östergötland och har 4 barn. Lutheran och republikan. Postk. Andover. 

ZACHRISON, J. P., farmer å sek. 18, der han eger 7 acres ; född 1834 i 
Kalmar; utvandrade 1859, då han slog sig ned i Andover; tjenade ±% år som 
frivillig i inbördeskriget (var medlem i Illinois' 9de kavalleriregemente) ; gifte sig 
1865 med Elisabeth Stahl från Jönköping och har med henne 6 barn. Lutheran 
och republikan. Postk. Andover. 



SVENSKAR I CLOVER TOWNSHIP. 



ANDREEN, A. G., smed och vagnmakare i Woodhull ; född den 25 Mars 1850 
j Åsby, Östergötland ; utvandrade 1870 ; arbetade första åren såsom smed omkring 
Kirkwood och New Windsor, började en egen liten rörelse i W. för 3 år sedan; 
sysselsätter nu 4 arbetare och använder ångkraft vid plogslipningsarbete. Gift den 
34 December 1874 med Hanna Jakobson från samma trakt i Sverge ; har två barn ; 
är lutheran och republikan. 

FISHER. JOHN A., juvelerare och urmakare i Woodhull; född den 8 Aug, 
1849 i Enköping, men uppfödd i Dalarne; utvandrade 1870; har arbetat i Kenosha, 
Wis., och Chicago; började egen affär i W. 1877; gift med Hanna Peterson från 
Investa i Skåne; har med henne två barn; är frisint och demokrat. 

LINDELÖF, A., skomakare i Woodhull; född den 7 December 1835 i Gött. 
rick, Kronobergs län ; utvandrade 1871 ; kom till W. från Lynn Centre, der han 
arbetade de första 4 månaderna ; gifte sig 1869 med Klara Folke från Klerkrike i 
Östergötland. Tre barn; frisint och republikan. 

LAGERGREN, AUG., handlande i Woodhull ; född den 13 Juni 1846 i Grenna ; 
utvandrade 1868 och uppehöll sig 2 år i Attica, Ind. ; kom till W. 1870 och blef 
handelsexpedit hos J. D. Bell samt kompanjon i firman Bell, Derby & Lagergren 
1878; gift den 13 Februari 1867 med Sofia Högländer; två barn; lutheran och 
republikan. 

ODINE, MALCOLM, smed och farmer å »ek. 2; eger der 120 acres; född i 
Hylletofta, Jönköpings län, den 14 Mars 1840 ; utvandrade 1865, kom till Andover 
samma ar och gifte sig 1866 med Johanna C. Johnson från Tofleryd samma län. 
Har 5 barn. Lutheran och republikan. Postk. Woodhull. 



327 
PETERSON, JOHN E., farmer, hyr land å sek. 36; född i Morlunda socken 
den 10 Januari 1832 ; utvandrade 1866; anlände fattig, men är nu egare af ett 
vackert bo m. m. ; gift 1857 med Johanna Charlotta Jonsdotter ; lutheran och 
independent. Postk. Nekoma. 

RUNDSTRÖM, S. C, handlande i Woodhull; född den 9 Augusti 1847 i 
Hjersås socken, Skåne; utvandrade 1867; arbetade som snickare 3 år i Galesburg- 
öppnade egen möbelhandel i W. 1870 och har fortsatt dermed oaf brutet. Gift 1876 
med Ida Wallin, som gifvit honom 2 barn. Frisint och republikan. 

SVANSON, JOHN E., handelsskräddare i Woodhull ; född i Hvena, Småland, 
den 3 April 1843 ; lärde yrket i Sverge; utvandrade 1868 ; arbetade först i Galva 
och sedan 6 år i Aledo; kom till W. 1875 och började egen rörelse, som gått så väl 
att han nu är oberoende ; gifte sig den 26 December 1870 med Korolina Johnson 
från samma plats i Sverge ; har i detta äktenskap 5 barn ; är lutheran och rep. 



SVENSKAR I OXFORD TOWNSHIP. 

BLADE, JOHN M., farmer å sek. 16 ; har 200 acres der och 320 i Phelps co., 
Nebraska. B. föddes i Hvena, Småland, den 10 November 1836; utvandrade 1854* 
for direkt till Andover; köpte 1857 40 acres i Lynn township ; ingick i Illinois' 
112te infanteriregemente den 22 Augusti 1862; sårades svårt vid Richmond och 
utmönstrades den 20 Juni 1865 ; 1866 köpte han det land hvarå han nu bor. B. 
gifte sig med Maria Samuelson från samma socken i Sverge den 1 Januari 1858 ; 
äktenskapet har välsignats med 10 barn. Lutheran och republikan. Postk. Alpha- 

ENGSTRÖM, JOHN, jernvägsarbetare; bor i Alpha; född någonstädes i 
Östergötland den 3 Februari 1847; utvandrade 1872 och har hela tiden sedan dess 
bott i A. ; gift 1875 med Maria Sandberg, i hvilket äktenskap han har ett barn ; är 
lutheran och republikan. 

FALK, A. P., farmer å sek. 17. (Se vidare i historikerna öfver Oxford och 
New Windsor.) F. gifte sig den 14 Februari 1867 med Charlotta M. Peterson från 
Sonneberga socken i Småland; hon kom vid ett års ålder med föräldrarne till 
Andover 1848. Af äktenskapets frukt lefver blott en dotter. F. är lutheran och 
greenbacker. Postk. "Windsor. 

JOHNSON, J. W., jorbruksarbetare i Alpha; född den 6 April 1845 i Rams- 
kulla, Östergötland; utvandrade 1870; har arbetat i Andover 3 år, New Windsor 4 
år och i Centre Prairie, Knox co., 2 år. Frisint och independent. 

LINDBERG, SVEN, farmer å sek. 4, der han eger 160 acres; född den 13 
Mars 1805 i Ockna, Småland, men bodde i Wallsjö, när han utvandrade 1852. Han 
bosatte sig s. å. hvar han nu bor; köpte först 20 acres, hvilket område han ständigt 
förökat. Gifte sig för andra gången 1836 med Kristina Magnusdotter; har en son 
efter det första äktenskapet och 2 döttrar i det andra. Lutheran och republikan. 
Postk. Opheini. 



328 
NORGREN C E-. apotekare och. kryddkramhandlande i Alpha; född dee 21 
ilars 18-44 i Sundsvall; utvandrade 1865 och uppehöll sig de första åren i Newyork, 
Anderson i Delaware, Chicago, Paxton, St. Louis, Little Rock (Arkansas), Cape 
Girardeau (Missouri), Springfield (111.), Moline, Galesburg och kom slutligen 1869 
till Alpha, der han vistats alltsedan, de 5 senaste åren såsom sin egen. År 1870 gifte 
han sig med Kristina Petterson från Bollnäs i Helsingland, som kom såsom späd- 
barn till Bishop Hill 1846. Han har med henne 3 barn. Hyser frisinta religiösa 
åsigter och är demokrat. Hustrun är baptist. 

STONEBERG, JOHN, jernvägsarbetare, bor i Alpha; född vid Våxna bruk i 
Helsingland den 30 November 1843 ; utvandrade 1867 ; bodde 5 är å Bishop Hill ; 
gifte sig 1875 med Anna Stoneberg från Bollnäs, som kom från Sverge 1871 ; har 3 
barn; är frisint och greenbacker. 

SKALLBERG, SAMUEL, farmer å sek. 6; eger 500 acres i detta township 
och 960 acres i Phelps co.,Nebr.; född den 34 Augusti 1826 i Skeppstad, Jönköpings 
län; utvandrade 1854; började sin bana i Oxford township 1856, då han der köpte 
70 acres. Han och Sven Lindberg voro de första svenska nybyggarne i Oxford, då 
man undantager John Nord, hvilken bosatte sig der 1851. S. är gift med Elisabeth 
Bredberg frånHjertlunda i Jönköpings län och har 3 söner. Lutheran och repu- 
blikan. Postk. New Windsor. 



SVENSKAR I LYNN TOWNSHIP. 



BARD, CHARLES L., farmer å sek. 4; född den 24 Augusti 1844 i Horn 
socken, Östergötland ; utvandrade 1858; bodde de tre första åren i Andover och 
flyttade sedan till det hemman han nu innehar. Lutheran och republikan. Postk. 
Orion. 

BRODEEN, ANDREW, sadelmakare i Lynn Centre; född den 9 Maj 1843 i 
Ofvansjö, Gestrikland; lärde sitt yrke i Gefle och utvandrade 1867 ; arbetade först 
hos E. Erickson i Altona, 111.; flyttade sedan till Swedona och 1871 till Lynn 
Centre, hvarest han blef sin egen. B. är gift med Katrina Hallqvist, född den 26 
Juni 1846 i Ugglebo och hit anländ 1865. Parets två barn äro : Beda Beata, född 
den 14 Oktober 1874 och Luther Leroy, född dea 5 Oktober 1878. Lutheran och 
republikan. 

BENGSTON, GUSTAF-., farmer å sek. 14, der han eger 312 acres; född den 
21 November 1837 i Källringa socken, Vestergötland ; kom med fadreen, Olof B., 
till Amerika 1852; denne bodde i början å sek. 10, men flyttade 1859 till sek. 4 och 
1868 till sek. 15, samt for 1875 hem till Sverge, der han dog. En af sönerna, John, 
är apotekare i Rock Island, en annan bor i McPherson co., Nebr., och en dotter är 
gift med Charles G. Peterson i Lynn township. Gustaf började eget jordbruk med 
40 acres 1857 och flyttade 1864 till det hemman han nu eger. B. har varit "town 
supervisor" en termin, "town clerk" 8 år och postmästare 2 år; gift 1860 med 
Anna L. Svanson, som gifvit honom 9 barn. Lutheran och republikan, 



329 

EKDAHL, O, A., smed i Opheim ; född den 26 Oktober 1853 vid Boxholms 
bruk i Östergötland ; utvandrade 1870 och arbetade först 2 år i Rockford och sedan 
i Chicago; kom till Opheim 1875 och började der en liten rörelse, den han genom 
flit och kraft utvecklat till en rätt betydande affär ; han sysselsätter äfven en ång- 
maskin för plogslipning. Hans hustru är Josefina Carlson från Sandhem i öster 
götland, och han har med henne 2 barn. Frisint och republikan. 

HACKERSON, JOHN, expedit i Opheim; född den 29 Augusti 1842 i Rin- 

karby, Kristianstads län; kom med fadren, Jöns Håkanson till Amerika 1855 och 
hamnade i Moline; resten af familjen for till lowa 1868. När kriget utbröt ingick 
John i kompaniet "M", Illinois' 4de kavalleriregemente, hvari han tj enade tills 
den 1 Augusti 1862; uppehöll sig sedan såsom jordbrukare 2 år vid Co rdova och 
sedan 2 är vid Paxton; tjenstgjorde ännu senare såsom handelsbiträde i sistnämnda 
stad, der han efteråt dref egen rörelse 4 år ; flyttade 1878 till Moline och året derpå 
till Opheim, der han förestår J. Samuelsons handel. Gift 1866 med Anna Olson 
från samma ställe i Sverge ; har 6 barn. Lutheran och republikan. 

JOHNSON, J. P., snickare ; bor å sek. 6 och har der ett godt hem och 16 
acres ; född den 12 November 1832 i Skeppestad, Jönköpings län; gift 1859 med 
Elisabeth Magnuson; har 5 barn i detta äktenskap och ett i ett föregående. 
Lutheran och republikan. Postk. Orion. 

JOHNSON, CHARLES M., farmer ä sek. 35; född den 23 Nov. 1833 i Vasarum, 

Kalmar län ; utvandrade frän Molilla 1852 ; uppehöll sig 5 år i New Brunswick, 
N. T. ; kom 1860 till Andover, der han sedan vistats ; blef jordegare 1868 ; gifte sig 
1861 med Kristina Engström från Bergsjö i Helsingland ; har 8 barn. Lutheran 
och republikan. Postk. Opheim. 

JOHNSON, STEN P., farmer å sek. 12 och eger der 633 väl odlade acres med 
förträffliga åbygnader. J. är född 1832 i Hvena, Kalmar län, hvarifrån han utv. 
1853. De 2 första åren tillbragte han med arbete för andra i närheten af Andover, 
men köpte 1855 30 acres å sek. 33, Andover township. 1864 inköptes första delen 
af den stora egendom han nu besitter, och har han der år efter år genom arbete och 
kloka beräkningar samlat de medel, genom hvilka han blifvit en af countiets 
största jordbrukare. J. är gift sedan 1856 med Kristina Peterson frän Ocker socken, 
Jönköpings län, hvarifrån hon utvandrade 1854. Fyra söner och en dotter äro 
äktenskapets frukt. Lutheran och republikan. 

LINDAHL, PETER, bleckslagare och jenkramhandlande i Lynn Centre;född 
den 18 December 1847 i Långsjö, Kronobergs län; utvandrade 1869; uppehöll sig 
först i Assington, N. Y., hvarifrån han reste till St. Paul i Minnesota och derifrån 
till New Windsor; 1879 kom han till Lynn Centre och började egen rörelse. Gift 
1877 med Emma S. Nelson från Kristdala, Kalmar län. Lutheran och republikan. 

LINCOLN, JOHN N., spanmåls- och kreaturshandlande i Opheim; född den 
18 Juni 1852; kom vid ett års ålder med föräldrarne till Amerika; började lifvet på 
egen hand vid 12 års ålder; arbetade 4 år för Chicago— Burlington — Quincy-banans 
bolag; har de senaste 6 åren drifvit affärer i kompani med sin broder, är derjemte 
agent för flera slags maskiner, pianon och andra instrumenter och sköter en 
konstapelssyssla. Ogift; frisint och republikan 



330 

LARSON, ERIK, farmer å sek. 23; eger der 330 acres; född den 18de Maj 
1845 i Bergsjö, Helsingland; kom till Amerika med sin fader Lars Olson Udd, 
moder och tre syskon; började för sig sjelf vid 17 års ålder och köpte vid 18 års 
ålder 80 acres; gifte sig 1869 med Maria Anderson från Grolanda i Vestergötland ; 
har 5 barn. Lutheran och republikan. Postk. Lynn Centre. 

LINDSTRÖM, C. J., land-agent i Lynn Centre; född den 22 Oktober 1846 i 
Sannaskede, Småland, hvarifrån han åtföljde sin fader, Sven Magnus Lindström 
till Amerika 1852 ; fadren slog sig samma år ned i närheten af Andover och dog 
der den 6 Nov. 1872; C. J., som hade varit i föräldrahemmet tills 1870, flyttade då 
till Lynn Centre och upprättade egna affärer, dem han dref tills 1878, sedan hvilket 
år han sysselsatt sig med landaffärer med sådana, som bosatt sig i Kansas, hvarest 
han sjelf ämnar slå sig ned, nämligen i McPherson co. Gift sedan 1872 med Lovisa 
Carlson från Myrlanda i Kalmar län. Fyra barn ; lutheran och republikan. 



LINCOLN, N. N., spanmåls- och kreaturshandlande i Opheim; född den 24 
December 1842 i Jemshög, Blekinge; kom med föräldrarne och fyra syskon till 
Amerika 1853; tillbringade då den första tiden under Adolf Andersons ! .': i Knox- 
ville; fadren, Nils Pehrson, mäste i början arbeta för 50 cents om dage.i, .i dåliga 
voro tiäerna då. Han tog sig likväl fram och lefver än vid 71 års ålder i Galesburg, 
111., men modren dog 1869. Vid 11 års ålder måste sonen förtjena sitt eget uppe- 
hälle; när kriget utbröt ingick han som frivillig i kompaniet "C" af Illinois' 43dje 
infanteriregemente. Under fälttåget ådrog han sig en svär sjukdom, af hvilken han 
lidit mycket hela tiden sedan dess. Vid hemkomsten från kriget öppnade han en 
restauration i Galesburg; blef sedan expedit hos Bengtson, Nelson & Co. ; gjorde 
derefter en resa till Sverige och inträdde vid återkomsten såsom klerk hos E F. 
Thomas i Galesburg. 1872 ingick han i kompani med bröderna Samuelson i 
Opheim, men har på senare tiden spekulerat i boskap och spanmål. Gift med 
Karolina Carlson från Hycklinge i Östergötland; har tre barn; är lutheran och 
republikan. 

MATTSON, OLOF, farmer; född den 1 Juni 1855 i Jemshög, Blekinge; utv 
1870 och hamnade i Galesburg, i hvars omnejd han arbetade 6 år till dess att han i 
fjol (1879) hyrde en farm vid Opheim; är gift med Maria S. Samuelson, John 
Samuelsons dotter och född i Opheim. Lutheran och republikan. Postk. Opheim, 

PETERSON, A. P., farmer å sek. 33, eger 329 acres ; född den 3 Februari 
1827 i Tjerstad, Östergötland; utvandrade 1851 och uppehöll sig de första åren här 
i Rock Island och Moline, for sedan till Minnesota och återvände 1855 samt tog 80 
acres der nu Opheim ligger — den sista bit tillgängliga regeringsland i denna del af 
landet; började jordbruk 1857 och flyttade till sitt nu egda hemman 1858. P. är 
gift med Johanna S. Sköld sedan 1866. Dennas syster var hans första hustru ; har 
5 barn med andra hustrun. Lutheran och republikan. Postk. Opheim. 

SAMUELSON, JOHN, farmer och köpman i Opheim; född den 15 Septembe r 
1815 i Vestra Eneby, Östergötland; gift i Oktober 1837 med Maria C. Peterson från 
Hägerstad, der hon föddes den 14 Augusti 1820. 1845 flyttade de till Opphem i 
Fjerstads socken; året derpå väcktes tanken på Amerika genom ett bref från Peter 
Kassel, men andra i svenska tidningar aftrvckta Amerika-bref betogo dem snart all 
lust att utvandra. Emellertid kommo 1848 andra bref, som lödo bättre, och samma 



331 

år begåfvp sig August Larson, Gustaf Johnson och Magnus Kindströn åstad till 
Nya verlden och bosatte sig vid Andover. Med anledning af deras berättelser om 
lifvet härstädes begåfvo sig nu bröderna Johan och C. G. Samuelson till Amerika ; 
de lemnade Sverge den 1 Maj 1849 och ankommo den 2 Augusti samma år till 
Andover, efter att ha stått en hård dust med koleran på vägen emellan Buffalo och 
och La Lalle och med den sorgliga följd för John, att 4 af hans barn dogo; det 
enda öfverlefvande afled nyss före framkomsten till hans nuvarande hem. Makarna 
S. ha sedan dess välsignats med 6 andra barn, af hvilka 4 nu lefva, alla i närheten 
af föräldrahemmet. S. är lutheran och republikan. Se vidare Oppheims historia- 

SAMUELSON, C. J., farmer å sek. 23 en half mil från Opheim ; född den 3 
Augusti 1823; kom till Amerika i sällskap med sin broder, John Samuelson; gifte 
sig 1849 med Karolina Peterson från Fjerstad i Östergötland; har med henne tre 
lefvande barn ; är lutheran och republikan. (Se Opheim.) 

SVEDLUND, PETEE, spanmålshandlande i Opheim ; född den 19 Februari 
1845 i Jemshög, Blekinge ; kom till Amerika med föräldrarne 1854; de bodde i 
Galesburg tills 1879, då de flyttade till Salina i Kansas. Peter arbetade i tegelbruk 
från sitt 11 till 19 år; dref eget tegelbruk åren 1864 — 69 i bolag med Charles Johan; 
gifte sig 1867 med Kristina Carlson från Knoxville; var 1869 medlem i en svensk 
grocery-firma i Galesburg; idkade jordbruk åren 1870 — 74; reste sistnämnda år till 
Sverge; flyttade till Opheim samma år och blef kompanjon med N. N. Lincoln. 
Lutheran och republikan. 

WILLIAMS, M., spanmåls handlande i Lynn Centre ; född den 21 September 
1829 vid Trollhättan ; utvandrade 1851 och var de 7 första åren i Kalifornien ; 
uppehöll sig sedan, efter resor i Missouri, Iowa och Illinois, 18 månader i Montana. 
Slutligen slog han sig ned i Lynn Centre och har de senaste 8 åren drifvit 
spanmålsrörelse. Ogift; frisint; independent. 

WESTERLUND, A., tegelslagare och farmer å sek. 14, der han eger 60 acres ; 
född den 4 September 1829 i Bergsjö, Helsingland; är son till den W., som dog 
genom fallet från lasset, hvarom vidare här nedan ; tillbragte första året i Galesburg 
och reste sedan öfver hela vestern ; for till Pikes Peak 1859 och qvarblef i Colorado 
ett år; tog sedan del i den äfventyrliga expedition, som nämnts å sidan 88; deltog i 
kriget såsom medlem af Illinois' 43dje Volontärregemente från den 1 April 1861 
till den 26 September 1864; gifte sig 1865 med Kristina Erickson från Gnarp i 
Helsingland ; har med henne 4 barn. Lutheran och republikan- Postk. Lynn 
Centre. 

WESTERLUND, JONAS, farmer å sek. 3; har der 884 acres ; född den 81 
Mars 1830 i Hassela, Helsingland; kom med familjen till Amerika 1850; gifte sig 
med Ellen Nelson från Broby i Kristianstads län 1856 ; flyttade till sitt nuvarande 
hem 1868 ; har sex söner och en dotter ; är lutheran och republikan. — I det sällskap, 
i hvilket W. kom, voro, utom fadren (modren dog på hafvet) och fyra syskon, äfven 
A. Westerlund och hans familj. En ganska sorglig episod inträffade på sällska- 
pets väg från La Salle till Andover. Vid öfvergången af en å nära Princeton 
hade den vårdslöse irländske kusken kört emot en annan vagn, med påföljd att A. 
W :s åldrige fader föll af och slog sig så illa, att han dagen derpå afled. Dessför- 
innan hade samme irländare skuffat den gamle af lasset och derpå dragit en bowie- 



332 
knif mot Jonas, när denne remonstrerade på kraftig svenska. Men Jonas, var ung 
och stark och grep Pat om strupen, fälde honom till marken och förmådde honom 
att bedja om pardon, hvarpå fred slöts under tömmandet af en skål, bestådd af den 
upptuktade kusken. Efter framkomsten till Andover tog sällskapet in i "Mix 
Place". Några dagar senare flyttade familjen till sek. 2 i Lynn township, och 3 år 
derefter köpte Jonas och hans fader 160 acres å samma sektion. Gubben dog der 
för några år sedan. — Jonas gjorde sitt första arbete för Davenport nära Cambridge, 
fick $1 för 5 dagsverken och skattade sig lycklig, när han senare erhöll $8 i måna- 
den för hårdt grofarbete. Efteråt for han till Minnesota och genomgick der 
nvbyggarlifvets allra värsta svårigheter- Fyra talrika familjer bodde t. ex. i ett 
litet kyffe, der 3 sängar stodo i rad på hvarandra. Efter 6 års vistelse i Minn., 
under hvilken tid han slog sig fram på hvarjehanda sätt, återvände han 1859 till 
Illinois och började jordbruk på sin 1853 inköpta farm. Men jordbruk var ej det 
bästa man kunde slå sig på i dessa tider. W. for t. ex. en gång till Rock Island* 
med ett lass majs. På vägen öfverrumplades han af en snöstorm och måste söka 
skydd hos en farmare. För majsen fick han 9 c. busheln, och när han betalt sitt 
logi och bropenningar hade han 25 c. öfver för sin majs. Meningen hade varit att 
i Rock Island köpa tobak och specerier för hushållet Med de senare blef nu intet 
af; tobaksaptiten var starkast, och ett 25-cents-förråd af denna vara var det enda W. 
hemförde såsom resultat af marknadsfärden-. 



SVENSKAR I WESTERN TOWNSHIP. 



ALSTRAND, JOHN A., handelsexpedit i Orion;född den 13 Juni 1847 i Mellby, 
Jönköpings län; utvandrade 1869; var i handel i Andover de 6 första åren; flyttade 
till Orion och etablerade ett apotek, det han förestod 3 år ; är nu hos John Owen ; 
gift den 28 Maj 1879 med Hanna C. Bylander från Svennerum, Småland. Lutheran 
och republikan. 

DAHLSTEDT, F. O., målare i Orion; född den 16 Februari 1853 i Järda, Små- 
land ; utvandrade 1868 ; arbetade i Andovertrakten de 2 första åren, derpå 2 i Rock- 
ford och sedan 4 år i Boston, hvarest han lärde sitt yrke ; är nu medlem i firman 
Dahlstedt & Bowen. Lutheran och independent. 

DANIELSON, D. A., urmakare och juvelerare i Orion; föddes den 10 De. 
cember 1838 i Tveta, Kalmar län; utvandrade 1863; arbetade först i Galesburg och 
sedan några år i Andöver såsom vagnmakare; återvände slutligen till sitt i Sverge 
lärda yrke, urmakeriet, och etablerade sig den 25 April 1879 i Orion. D. är ogift, 
har eget hus; är lutheran och independent. 

ERICKSON, N. G., jernvägsarbetare; född den 22 Maj 1840 i Alsheda, Små- 
land ; utvandrade 1863 ; har sedan ankomsten arbetat i Andovertrakten, men de 
senare åren uppehållit sig i och omkring Orion samt under tiden förvärfvat sig 
eget hem och flera hustomter. Gift med Johanna Johnson från Rosdahla glasbruk 
i Småland och har med henne 6 barn. Lutheran och republikan. 



333 

GABRlELSON, E., köpman och bankir i Orion; född den 18 Februari 1849; 
kom till Amerika med föräldrarne 1853 ; sysselsatte sig med kreaturshandel fem år 
innan han kom till O. 1874, då han öppnade handelsaffären, med hvilken han 1879 
förenade bankrörelse ; gift 1874 med Josephina Hofflund, som är f. i Rock Island ; 
har 3 barn; är frisint och independent. 

GRANDIN, P. A., vagnmakare i Orion, född den 22 Maj 1836 i Högsby, Små- 
land ; utvandrade 1864 ; arbetade först i Rapid City ett hälft år och sedan 7 är i Rock 
Island; drifver nu en egen lönande rörelse härstädes; är gift sedan 1870 med 
Augusta Holmqvist från Karlshamn och har 3 barn. Frisint och greenbacker. 

HALLBERG, C. J., snickare och timmerman i Orion; född den 12 Februari 
1840 i Kisa, Östergötland; utvandrade 1867 och bosatte sig genast i Orion, der han 
allt sedan lefvat och verkat. Hans första hustru var Kristina Ekstedt, som dog 
1873, hans närvarande är Amalia Runbom, från Kisa, som kom till Princeton'68. H. 
har 3 lefvande barn; tillhör lutherska kyrkan och är greenbacksman. 

HOLM, JOHN, farmare å sek. 25; född den 14 Februari 1841 i Tjärstad, Öster- 
göthland ; utvandrade 1869 och begaf sig till Galesburg samt derifrån till Osco, der 
han arbetade för Sam. Peterson ett år och arrenderade land 3 år, flyttade sedan till 
Western, der han förskaffat sig eget land och gift sig med Charlotta Anderson från 
Sund Socken i Östergöthland, hvarifrån hon som barn utvandrade med föräldrarne 
1852. Paret har ett barn. Lutheran och republikan. Postkontor Orion. 

HOFFLUND, ALEXANDER, farmare å sek. 35; född den 28 Augusti 1847 i 
Djursdala, Kalmar län; utvandrade med familjen 1849; fadren bosatte sig då vid 
Andover, hvarifrån han kort derpå flyttade till "Western township, hvarest han 1853 
köpt 80 acres, å hvilka de gamle nu bo. Alexander började eget jordbruk 1872. 
Under kriget tjenade han i Illinois 43dje Voluntär-regemente ; är metodist och re- 
publikan. Postkontor Orion. 

HULTMARK, C.E., barberare i Orion; född den 7 Maj 1848 i Högsby, Kalmar 
län; utvandrade 1869; har sedan varit hemma i Sverge och har uppehållit sig i 
Galesburg, Woodhull samt andra platser innan han kom till Orion 1875. Ogitt, 
frisint, greenbacker. 

JOHNSON, JOHN M., farmare å sek. 35: född den 7 Mars 1846 i Kisa. Hans 
fader utvandrade 1853 till Andover, hvarest familjen logerade hos John A. Larson 
några dagar. Den slog sig sedan mer i närheten af Barnhemmet och flyttade 1867 
in till Western township, der den nu eger 160 acres, dem John sköter. Lutheran 
och repnblikan. Postk. Orion 

JOHNSON, HENRY, mjölnare (se sidan 90); gift den 1 Maj 1858 med Catrina 
Olson från Bergsjö, Helsingland ; har 3 barn. Frisint och independent. 

JOHNSON, J. M., född den 13 Augusti 1829 i Södra Wi ; är broder till Henry 
Johnson och nu sysselsatt i dennes qvarn; utvandrade 1848, var i Michigan åren 
1863 — 70; har sedan färdats omkring litet hvarstädes, men uppehållit sig de senaste 
5 åren i Orion, der han eger ett godt eget hem ; gift 1873 med Louisa Anderson, N. 
J. Andersons enka. Lutheran och republikan. 



334 
JOHNSON, AUG. E., född den 20 Maj 1860 i Djursdala, Småland; korn med 
sin fader till Amerika 1869 och har sedan dess sysselsatt sig med farmarbete. Lu- 
theran. Postk. Orion. 

KILLSTRÖM, DANIEL, farmer å sek. 17 : han har der 70 acres ; född i Aspe- 
boda, Dalarna, 1835 ; utvandrade 1850 med det sällskap, som beskrifvits å sidorna 
37 och 38 ; 1854 tröttnade han på kolonilifVet ; begaf sig kort derpå till Livingston 
co. för att upplöja ett stycke prärie; återvände till Henry 1863 och gifte sig med sin 
aflidne broder Hans' enka, Kristina, född Hellbom i Alfta, en af de förste koloni- 
sterna; 18C8 köpte han den farm, han nu bebor ; de båda makarne hafva sina 3 
barn ; tillhöra intet samfund. K. är greenbacksman. Postk. Orion. 

HILLSTRÖM, GUSTAF, bor i Orion, född d. 10 Aug. 1825 i Aspeboda, Da- 
larna; lärde garfvareyrket hos Westling i Falun; utvandrade 1846 och tillhörde det 
kolonisällskap, som färdades i midvintern till fots och i omnibus från New York 
till Bishop Hill; förestod Bishop Hills garfveri från 1846 till 1860, under hvilken 
tid han beredde 3000 hudar och 5000 kalfskinn; för hvilket han icke erhöll 
mer en $110, när han utgick ur kolonien efter sin trettonåriga verksamhet. Han 
har sedan såsom garfvare i Moline betryggat sin framtid, och flyttade 1875 till Orion, 
der han nu lefver i lugnet, understundom sysselsättande sig med att sköta en liten 
stickmaskin. K. gifte sig 1848 med Anna Stina Ogren från Nora; hon är född 1826 
och utvandrade 1846. K. är en nitisk kristen, men tillhör intet samfund. Sjelf- 
ständig i politik. 

LINDBLAD, J. M., farmer å sek. 16; född den 18 Augusti 1841 i Medelby 
socken, Småland; utvandrade 1867, uppehöll sig en kort tid i Altona, sedan 9 år i 
Andover, men har de senare 5 åren arrenderat land i detta township. Gift 1868 
med Charlotta Carlson från Askeryd, som gifvit honom 1 son och 4 döttrar. Lu- 
theran och republikan. Postkontor Orion. 

NELSON, JOHN, skomakare i Orion ; född den 14 Juli 1834 i Stafnäs, Werm- 
land : utvandrade 1868 ; uppehöll sig de första 9 åren i Paxton och Rock Island 
samt annorstädes kom till Orion 1877 och började då egen rörelse; gift 1869 med 
Sofia Anderson från Långland i Wermland, som dog 1879. Lutheran och republi- 
kan. 

PETERSON, P. A., farmer å sek. 26; eger der 160 acres; född den 30 Decem- 
ber 1844; kom till Amerika med sin fader C. J. Peterson 1849; uppehöll sig 3 år i 
Warren co., Pa.; kom till Western township 1852, började för sig sjelf 1866; är ogift, 
lutheran och republikan. Postkontor Orion. 

PETERSON, P. A., farmer, född den 18 November 1847 i Frödinge, Kalmar 
län, hvarifrån han utvandrade 1868; uppehöll sig de två första åren i Andover, flyt- 
tade sedan till Clover township och senare till Orion, hvarest han nu arrenderar en 
farm af John Buras. Gift sedan 1877 med Helena Johnson från Djursdala, hvar- 
ifrån hon utvandrade 1869. Ett barn. Lutheran och republikan. Postk Orion. 

SUNDELL, CHARLES, jordbruksarbetare, född den 3 Oktober 1850 i Sunn 
socken, östergöthland ; utvandrade 1872; föräldrarne, hvilka ankomno 1875, bo i 
Svedona. S. är ogift och methodist samt republikan; har 80 acres land i Adams 
co., Iowa. Postkontor Orion. 



Ã¥35 

SUNDELL, G. A., född i Sunn, Östergöthland, den 23 januari 1856; utvandra- 
de 1875, sedan livilken tid lian arbetat å farmar. Ogift. Postkontor Svedona. 

STENHOLM, JOHN, E., farmer å sek 22; eger 160 acres; född den 20 Decem- 
ber 1816 i Södra Wi; utvandrade 1850; köpte s. å. 40 acres å sektion 16; var derför 
en af townshipets förste svenska landegare; angreps af koleran tre särskilda gånger 
när den gick vid tiden för hans ankomst; köpte sin närvarande farm 1870; gifte 
sig med Karolina Holmström från Ramskulla 1836. Methodist och republikan. 
Postk. Orion. 

SMITH, JOHN S., handelsexpedit i Orion ; född den 5 Januari 1851 i Hvena, 
Kalmar län; utvandrade 1870, uppehöll sig 2 år i Jamestown, N. Y., och sedan en 
tid i Tidioute. Pa.; for derefter ut till Iowa för att sköta ett tegelbruk som skulle 
påbörjas af ett i Jamestown bildadt bolag, men dermed blef intet af, hvadan han be- 
gaf sig till Moline och konditionerade 5 år hos E. A. Peterson samt senare ett nr 
såsom expeditör i tidningen "Skandias" kontor; kom till Orion i Maj 1879; gifte sig 
1875 med Mathilda Johnson från ödeshög i Westergöthland och har i äktenskapet 
en son och en dotter. Frisint och republikan. 

SAMUELSON, JOHN, farmer å sektion 25; född den 5 December 1835 (se si- 
dan 88) ; gift den 31 Maj 1867 med Mary Larson från Djursdala i Kalmar län, hvar- 
ifrån hon kom till Amerika 1866. Parit har 3 söner: John "Warren, Arthur Her- 
man och Edvard. Meth. och republikan. Postk. Orion. 

SVENSON, JOHAN VICTOR, farmer å sek. 86; eger 320 acres ; född den 6 
September 1835 i Hycklinge, Östergöthland ; utvandrade 1853 med fadren Johan 
Svenson, som bosatte sig i Andover. Sonen började med att arrendera land i Lynn 
township, men köpte 1865 det hemman han nu innehar. Gift sedan 1863 med Anna 
M. Peterson, som ankom till landet 1849. Paret har 5 söner och 2 döttrar. Luth. 
och greenbacksman. Postk. Orion. 

SAMUELSON, A. P., farmer å sek. 24; född den 6 November 1826 i Döder- 
hult, Småland, hvarefrån han utvandrade 1854 och bosatte sig genast i Andover; 
köpte 1857 20 acres oeh har sedan dess efter hand genom nya köp utvidgat egorna, 
som nu bestå af 280 acres hvarä utmärkta förbättringar äro gjorda. Gift 1852 med 
Johanna Jönsdotter från Hvena, Kalmar län; har 3 söner och 3 döttrar. Lutheran 
och republikan. Postkontor Osco. 

SVANSON, G. W., farmer å sek. 13; eger 80 acres ; född i Mercer co., 111., 
den 27 Oktober 1855; flyttade med föräldrarne till Osco 1862; hans fader, Nils Sven- 
son, afled den 12 Mars 1880, men modren lefver, bosatt å sek. 19, hvarest hon har en 
farm om 110 acres. G. W. Svanson har varit gift med Anna S. Olson från Tidersrum 
i Östergöthland sedan den 15 Februari 187y. Lutheran och republikan. Postk. 
Osco. 

SAMUELSON, C. M., farmer å sek. 35; eger 400 acres ; född den 26 November 
1826 i Eneby, Linköping län ; utvandrade 1851 sedan hvilket år han bott i Andover 
och Galesburg, men den aldra största tiden å sitt nu egda hemman. S. gifte sig 
1856 men Johanna M. Svenson från Hycklinge i östergöthland. Hon utvandrade 
1852. Sju barn ha sprunget från detta äktenskap. S. är Lutheran och republikan. 
Postk. Orion. 



336 
WESTERLUND, PETER, farmer å sek 25, och eger der 320 acres samt till- 
sammans med sina bröder 120 acres skogsland s Boone co., Iowa. W. föddes den 
10 Augusti 1839 i Hassela, Helsingland, utvandrade 1850, bodde föret i Andover och 
for 1857 derifrån till Pikes Peak i Colorado ; följde under vistelsen der Plattefloden 
till dess källa i hopp om att göra guldfynd, men fann intet sådant, utan återvände 
tomhändt till Pikes Peak och begaf sig der ut på den äfventyrliga expedition vi 
omtalat på sidan 89. Gift 1863 med Eleonora C. S. Hultman från Skeppsstad i Små- 
land, hvarifrån hon utvandrade 1861. Sex barn. Lutheran och republikan. 
Postkontor Orion. 



SVENSKAR I OSCO TOWNSHIP. 

ANDERSON, ANDERS MALCOLM, fauner å sek. 30; eger 160 acres; född 
den 5 Augusti 1823 i Ljunga, Småland och utvandrade derifrån 1852, hvilketårhan 
äfven bosatte sig i Andover, men har senare vistats å andra platser, såsom Altona 
och Swedona, der han uppehöll sig 9 år. Köpte 1864 den farm han nu odlar ; gifte 
sig i September 1852 med Johanna Israelsdotter från samma ort i Sverge ; är 
lutheran och republikan. Postk. Osco. 

DAHLBERG, KARL J. A., farmer å sek. 19, hvarest han arrenderar 160 
acres; född den 11 Juni 1842 i Kristdala, Småland; utvandrade 1867 och hade 1857 
gift sig med Maria G. Carlson från samma socken ; har ett barn; är lutheran och 
republikan. Postk. Osco. 

ELM, JOHN (son till Holland Elm), farmer å sek. 18; eger 181 acres; är född 
den 15 April 1836 i Gammelskil, Östergötland ; utvandrade 1846 och var närmare 
10 veckor på hafvet ; anlände till Andover 1848 och erhöll endast 2 dollars och 
12% cents för det första årets arbete; började 1855 jordbruk för sig sjelf och blef 
vid 17 års ålder landegare genom att förskaffa sig regeringsland å sek. 33 i Andover 
township ; slog sig ned å sitt närvarande hemman 1869 ; gift sedan 1859 med Maria 
Hofflund från Djursdala, hvarifrån hon utvandrade 1850. Paret eger sex söner och 
två döttrar ; tillhör methodistkyrkan och greenbackspartiet. Postk. Osco. 

EKSTRAND, JOHN H., methodistpredikant; föddes den 24 December 1828 
i Göteborg; reste ifrån Sverge 1851 och uppehöll sig först en tid i England, hvar- 
ifrån han begaf sig till Egypten för att beskåda pyramiderna; blef uuder vistelsen 
i Alexandria mycket sjuk, men tillfrisknade och styrde då kosan till Amerika; 
anlände till Newyork 1854, fortsatte till Milwaukee, gick der en tid i skola och 
kom till Chicago 1856 ; satte sig senare ned i Beaver, Iroquois co., hvarest han 
ännu eger en farm; ingick den 20 September 1861 i statens 51sta infanteriregemente, 
blef genast sergeant och efter striden vid Mission Ridge befordrad till andre 
löjtnant i förenta Staternas 13de reguliera regemente; förlorade i slaget vid 
Franklin sitt ena ben och tog afsked efter att med heder och utmärkelse hafva 
tjenat3år och 3 månader; blef predikant i methodistkyrkan 1866 och har sedan 
dess haft vård om församlingarne i Leland 3 år, Victoria 3 år, Beaver 4 år och 
Andover 3 år. 



337 

LARSON, A. G., farmer å sek. 28, eger 280 acres land; född den 25 Juli 1837 
i Oppeby, Östergötland ; utvandrade 1860, arbetade de första åren för sin broder 
John A. Larson och köpte under tiden 80 acres å samma sektion, der han nu bor, 
och flyttade flit 1871. Gift den 1 November 1866 med Mathilda L. Hawkinson och 
har med henne 5 söner och en dotter. L. är trustee i Andovers lutherska försam- 
ling; republikan. Postk. Osco. 

LINDQVIST, CHARLES, farmer å sek. 19; eger 120 acres land; född i 

Medelby socken, Småland, den 5 November 1833; utvandrade 1859; arbetade i 
Andover tills 1861; ingick då som frivillig i Illinois' 42dra regemente och tjenade 
tills den 10 Augusti 1865 ; deltog i bataljerna vid Island, Corinth, Nashville, 
Murfreesboro, Mission Ridge, Resacka och 17 andra träffningar; sårades 4 gånger. 
Gift 1866 med Maria S. Johnson, som dog 1873 ; omgift 1874 med Josefina C. 
Francis, som dog 1877 ; fick i första giftet två söner och i det senare två döttrar. 
L. är diakon i Andovers lutherska församling, "township collector" och framstående 
politikus inom det republikanska partiet. Postk. Osco. 

MAGNUSON,, C. A., farmer å sek. 32 och eger der 80 acres; född den 3 
Februari 1852 i Göteborg ; kom till Amerika med föräldrarne 1859 och vistades hos 
dem i Mercer co. några år ; flyttade till Western co. och köpte der å sek. 13 80 
acres, men sålde denna egendom någon tid derefter för att köpa den, som han nu 
besitter. Gift 1879 med Kristina J. Svanson, född 1859 i Swedona. Ett barn ; 
lutheran och republikan. 

PETERSON, SAMUEL, farmer å sek. 16; född den 23 Januari 1836 i Tjärs- 
stad, Östergötland, hvarifrån han följde sin fader Peter Samuelson till Amerika 
1857 ; de slogo sig samma år ned i Webster county, Iowa, hvarest fadren tog 80 
acres "homestead"-land (se sid. 81). Gift 1865 med Anna M. Magnuson från Vestra 
Eneby i Östergötland. Hon har varit i landet sedan 1862 och gifvit honom 3 söner 
och 3 döttrar. Frisint och republikan. Postk. Osco. 

WESTERLUND, ERIK, farmer å sek. 28; eger der 200 acres land ; född i 
Hassela, Helsingland, den 16 Juni 1836 ; utvandrade 1850 och arbetade de 8 första 
åren som jordbrukare för andra. W. egnar sig nu särskildt åt kreatursafvel, i 
synnerhet svin, hvilka under hans vård vid 15 månaders ålder uppnått 400 skål. 
punds vigt. — W. Sr gift med Kristina Anderson från Hille, Gestrikland, som kom 
till Amerika med föräldrarne 1849. Sex barn. Lutheran och republikan. Postk. 
Osco. 



SVENSKAR I CAMBRIDGE TOWNSHIP. 

BROBERG, SVAN J., cigarrmakare, född den 2 Juni 1843 i Långaqveda, 
Småland och har arbetat i yrket sedan sitt 9de år; utvandrade 1868; uppehöll sig 
2% år i Swedona och vidare en tid i New Windsor och Moline, men har varit i C. 
sedan 1872, sysselsatt med tillverkning af cigarrer, som vunnit rykte om sig såsom 
de bästa på orten. Gift med Lovisa Sand från Ramqvilla i Småland och har med 
henne 7 barn. Frisint och republikan. 
XXII 



338 

BURMAN, KRISTIAN, skomakare i Cambridge ; född den 1 Februari 1845 i 
V estra Ryd, Östergötland ; utvandrade 1870 och har varit i Cambridge sedan 1874, 
sedan hvilket år han der varit sin egen och under tiden förvärfvat eget hem m. m. 
Gift sedan 1876 med Eva Dolk från Slätthög i Småland. Han har två barn ; är 
lutheran och republikan. 

BERGLAND, C. A., hus- och fresco-målare i Cambridge; född den 19 April 
1835 i Stockholm, der han lärde sitt yrke och af handtverksföreningen erhöll 
medalj för ovanlig skicklighet i konsten; utvandrade 1865 och arbetade 11% år i 
Chicago, for sedan till Missouri och anlände den 7 April 1877 till C. Hustrun är 
Fredrika Lundgren från Norrköping. Frisint och republikan. 

CHILBERG, S. J., handelsexpedit i Cambridge; född den 6 Oktober 1843 i 
Kisa; ankom till Amerika med föräldrarne 1849 och blef boende hos dem i Swe- 
dona tills i September 1861, då han ingick i Illinois' 43dje infanteriregemente för 
att tjena tills den 30 Nov. 1865, dä han hemkom såsom sergeant och med bruten 
helsa, hvarför han företog en resa ut till vestern. I Cambridge bosatte han sig 
1873 ; gift med Maggie Lafferty, af amerikansk börd ; har 2 barn ; är frisint och 
republikan. 

HAMILTON, O. S., restauratör i Cambridge; född i Andrarum, Skåne, den 
2 September 1844; utvandrade 1868 och har, med undantag af några månader 
tillbragta i Galesburg, varit hela tiden i C. Gifte sig den 15 Oktober 1869 med 
Sallie J. Rishel, född i Pennsylvanien och har i äktenskapet två söner och två 
döttrar; har eget hem; tillhör kongregationalkyrkan och det republikanska partiet. 

LAGERLÖF, FRANK, sadelmakare i Cambridge; född den 4 Oktober 1847 i 
Vestra Tolfstad, Östergötland ; utvandrade 1863, kom till Andover 1864, ingick s. å. 
i Illinois' 57de infanteriregemente och tj enade till krigets slut; bosatte sig 1870 i 
C. och blef sin egen 1873 ; gifte sig samma år med Mathilda Larson från Hultsfred i 
Småland och har två barn. Frisint och republikan. 

LARSON, LARS A., handelsexpedit i Cambridge ; född den 14 Juni 1848 i 
Bjurkärn, Nerike; utvandrade 1864; bodde i Galesburg tills 1874. Under dessa tio 
år arbetade han först som snickare, gick sedan 3 år i skola, anstäldes derefter i 
"Farmers' & Merchants' Bank" och senare som expedit hos J. B. Colton; flyttade 
sedan till Alpha och upprättade en handelsrörelse, blef postmästare och valdes till 
"town clerk". Till Cambridge flyttade han för omkring 3 år sedan och biträder nu 
A. Wickström i dennes handel. Gift med Mary E. Schonning från Hannebo i 
Helsingland och har ett barn. Missionsvän och republikan. 

MUNSON, B. P., handelsexpedit; född den 4 Februari 1848 i Ysby, Halland; 
utvandrade 1853 med fadren Peter Månson ; de första 6 åren tillbragte unge M. i 
Moline och de påföljande 3 i Geneseo. Den 5 Januari 1864 ingick han i Illinois' 
9de kavalleriregemente och stod i tjensten tills den 31 Oktober 1865. Han hade 
under kriget stigit till sergeant. De två första åren efter kriget arbetade han i 
jordbruk och har för öfrigt varit expedit. I C, der han bott 10 är har han innehaft 
uppbördsmanssysslan en termin och varit clerk en annan. Gft sedan den 24 
Oktober 1879 med Emelie Anderson, född i Galesburg. Frisint och republikan. 



339 

NORBERG, PETER, farmer å sek. 35; född den 6 Aug. 1852 i Nora; utvan- 
drade 1872 och gifte sig den 4 September 1875 med Johanna M. Viberg från Bishop 
Hill, der hon föddes den 29 December 1860 ; har två barn. Methodist och inde- 
pendent. Postk. Bishop Hill. 

OLSON, A. G., möbelhandlande i Cambridge; född den 31 Oktober 1839 i 
östraby socken, Skåne ; utvandrade 1870 ; stannade 2J^ år i Boston och arbetade 
derefter i Ishpeming (Michigan), Chicago och Galesburg; fortsatte som husbyggare 
i "Wataga, der han verkade 3 år, vidare som möbelhandlande i Altona och slul ligen 
såsom sådan i C, der han varit sedan Juni 1878. Gift 1879 med Kristina Molin 
frän Ugglebo. Lutheran och republikan. 

RUNDSTRÖM, J. C, möbelhandlande; född den 1 November 1841 i Hjersås, 
Skåne ; utvandrade 1865 och arbetade de 10 första åren i Galesburgs kupé-verkstad 
inlät sig dernäst i egna möbelaffärer i Abingdon, men flyttade efter 1% års förlopp 
till Cambridge. Hans första hustru, Gustafva Lindberg, dog 1868; hans närvarande 
maka är Emilia Anderson, född i Galesburg. Har 4 barn. Baptist och republikan. 

SAND, F. A., handelsskräddare i Cambridge; född den 1 April 1852 i Al s- 
heda, Småland ; lärde yrket i Sverge och utvandrade 1870 ; bodde i trakten af 
Geneseo de första 5 åren och flyttade till C, hvarest han haft egen rörelse 3 sär- 
skilda gånger. Hans närvarande affär börjades i December 1879. Gift med Klara 
S. Johnson från Vestra Ryd och har en son. Lutheran och republikan. 

SVANSON, SVAN E,, advokat i Cambridge; föddes den 20 April 1855 i 
Hvena, Småland, och medföljde vid 10 års ålder sin fader, Erik Svenson, till 
Amerika. Den senare dog 1872 i Andover, der han vid ankomsten nedsatte sig 
som jordbrukare. Den unge S. började sin bana vid 14 års ålder såsom handels- 
biträde, tog senare en 2 års skolkurs i Cambridge. Derefter for han till Chicago 
och fick anställning som kassör i ett större handelshus. Under tiden vaknade hos 
hos honom lusten att blifva advokat; han studerade derför juridik i 3 år och tog 
den 17, Juni 1879 den examen, som berättigar honom att som "attorney" uppträda 
inför statens domstolar. S. har ett dyrbart bibliotek ; är gift med ett amerikanskt 
fruntimmer ; hyser frisinta religiösa tänkesätt och är republikan. 

WALLIN, P. E., köpman; född den 7 Januari 1850 i Nora, Upland; utvan- 
drade 1868 och nedsatte sig vid ankomsten till Amerika i Altona, der han i början 
arbetade som handelebiträde och sedan, i Andover, såsom jordbrukare; återvände 
senare till handelsyrket och blef 1876 för andra gången landtman. 1879 flyttade 
han till Cambridge och vardt medlem i handelsfirman Mascall, Dimmick & 
Wallin. Han gifte sig 1874 med Jane Mascall (amerikanska) och har ett barn. 
Prisint och independent. 

WICKSTRÖM, A., köpman i Cambridge; född den 30 Maj 1848 i Enviken, 
Dalarne; utvandrade 1868 och har sedan ankomsten arbetat såsom skomakare i 
Chicago, Burlington, Boone och Keokuk (Iowa) samt Galesburg, hvarest han och 
en landsman vid namn Olof Johnson drefvo egen rörelse tills 1877, då W. flyttade 
till O, hvarest han lyckats uppdrifva en betydande affär med skodon och speceri- 
varor. Gift med Mathilda Larson från Bjurkärn i Nerike. Har tre barn, är 
"Missionsvän" och republikan. 



340 

WOLYN, A. Gr., apotekare i Cambridge ; född den 16 Maj 183? i Karlskrona, 
tog 1858 provisorsexamen vid det kungliga pharmaceu tiska institutet; reste till 
Amerika 1870 och bosatte sig samma år i Chicago, hvarest han förestod eget apotek, 
när branden året derpå ödelade staden; öppnade apoteksrörelse i C. 1874 med 40 
dollars kapital, men har nu icke desto mindre den största affären i sitt slag å 
platsen. Hr W. har sedan den 11 September 1871 varit gift med Augusta Falkman 
från Stockholm, hvarifrån hon ankom till A. 1870. Paret eger en «on. W. är 
lutheran och republikan. 



SVENSKAR I GENESEO TOWNSHIP. 

ANDERSON, J. B., skomakare i Geneseo; född den 29 December 1852 i 
Munkaljunga, Skåne; utvandrade 1875; arbetade de första 14 månaderna i Moline, 
for sedan till Geneseo och inledde der egen rörelse 1879. A. är gift sedan 1877 
med Augusta C. Peterson från Sandsjö i Småland och har i giftet en son. Lutheran 
och republikan. 

ALDINE, P. A., skomakare i Geneseo; född den 30 April 1842 i Wimmerby; 
utvandrade 1870 och slog sig ned i G, der han och en viss Stalin började en sko- 
affär, som varade 4 år ; reste sedan hem till Sverge för att stanna der, men trifdes 
icke, utan återvände tiW Geneseo och började ny rörelse i bolag med J. B. Ander- 
son den 10 September 1879. Frisint och republikan. 

ALDINE, A. E., handelsskräddare i Geneseo; född den 10 April 1845 i 
Vimmerb}', hvarifrån han utvandrade 1868; sysselsatte sig med jordbruksarbete de 
första 4 åren, arbetade sedan som skräddare i Geneseo 4 år och i Ottowa 3 år, 
hvarpå han återvände till G. och började i förening med Johan Engdahl egen 
rörelse, den han med framgång drifvit sedan dess. Gift 1873 med Anna Anderson 
från Rydholm i Småland. Hon dog 1874, och A. gifte sig 1879 med Carrie Olson, 
född i närheten af Ottawa af norska föräldrar. Lutheran och republikan. 

BOLEEN, JOHN, skräddare; född den 29 September 1840 i Göthem, "Väster- 
götland, hvarifrån han utvandrade 1869 ; arbetade det första halfåret i Moline, reste 
derpå till G, har alltsedan varit sysselsatt i sitt yrke och under tiden förvärfvat 
eget hus och hem. Gift med Maria C. Svensdotter från Släta i Småland. Lutheran 
och republikan. 

CEDERLÖF, FRANS, skräddare; född i Mjellby, Östergötland, den 13 
Januari 1840; utvandrade 1868, bosatte sig i Geneseo och har der arbetat i yrket 
aldra största tiden. Gift 1874 med Cecilia Johnson från Ousby i Skåne. Har två 
söner ; är lutheran och republikan. Har eget hus. 

DIDRICK, JOHN, specerihandlande ; född den 4 December 1837 (se sid. 95); 
utvandrade 1852 och började sitt nya lif i Rock Island; flyttade sedan till Moline, 
der han dref ett konditori och bosatte sig omsider i Geneseo. D. utgick som 
frivillig i kriget 1861 och steg under tjenstgöringstiden från korporal till löjtnant i 
sitt regemente, som var Illinois' 19de infanteri. Gift 1870 med Fannie M. Willsie, 
en amerikanska ; har i äktenskapet två söner och två döttrar ; eger ett vackert hem ; 
är spiritualist och republikan. 



341 

ENGDAHL. JOHN, handelsskräddare; född den 27 November 1834 (se sidan 
95); har sedan sin ankomst till Amerika uppehållit sig hela tiden i Geneseo och är 
nu äldste medlemmen i firman Eiigdahl & Aldine. Gift 1864 med Anna Anderson 
från samma ort i Sverige ; har i äktenskapet tre söner och två döttrar; bor i ett 
eget präktigt hem ; är lutheran och republikan. 

JOHNSON, AUGUST, skräddare; född den 18 September 1845 i Göthem, 
men uppfostrad i Floby, Vestergötland ; utvandrade 1868, sedan hvilket år han 
äfven bott i Geneseo sysselsatt med skrädderiet. Gift 1868 med Kristina Svens- 
dotter från samma svenska ort. Har eget hem, två söner och en dotter, är luthersk 
i sin religion och republikansk i politiken. 

LAG-ER, JOHAN P., skräddare; född den 7 Augusti 1830 i Lönnås, Öster- 
götland; utvandrade 1871, arbetade h% år i Princeton och kom 1877 itll Geneseo. 
Gift sedan 1851 med Margreta Svensdotter från Vallersta församling; 4 barn; 
lutheran och republikan. 

RYDBECK, P. A., tegelslagare ; född den 22 Jan. 18511 Vallsjö, Småland; 
utvandrade med föräldrarne 1858, har sedan dess bott i Andover, Cleveland, Orion 
och Bishop Hill ; gift 1873 med Augusta Erikson, född i Kewanee och dotter till 
Erik Erikson i Nekoma; har tre barn; är lutheran och republikan. 

ROSENSTONE, N. P.; född den 19 December 1833 i Ocker, Småland; utvan- 
drade 1855, sedan hvilket år Geneseo nästan hela tiden varit hans hemort (se sid. 
93 — 95). R., som haft otur i sina affärer på senare tiden, ämnar snart taga nya tag 
för att, med tillhjelp af det allmänna förtroende han så rättvist åtnjuter, återvinna 
en del af den ekonomiska lycka han förlorat. Han har varit gift sedan 1865 med 
Kristina Nelson från Åsen, nära Vexiö ; har tre barn ; är unitarie och republikan. 



SVENSKAR I MOLINE. 

Sedan vi afsloto historiken öfver Moline hafva vi genom vidare 
vandringar ibland ortens svenakar kommit istånd att samla åtskilliga 
nya fakta, som förtjena omnämnas och som vi hrämed presentera. 
Innan vi anföra hvad vi på stället inhemtat skola, vi emellertid med- 
dela något om och från en nu i Minnesota bosatt landsman, öfverste 
Hans Mattson, som också är en gammal Moline-bo. Af hans lefnads- 
teckning, intagen i Chicago-afdelningen, erfar man att han utvandrade 
1850. Efter att hafva tillbragt ett år i Boston och der underkastats 
mycken nöd och lidande på grund af brist på pengar och hälsa, beslöt 
han, att, åtföljd af sin senare anlände fader och en yngre broder, be- 
gifva sig vesterut och bereda sig ett hem i någon stilla vrå. Sällskapet 
kom 1852 till Chicago, hvilket var så långt som man den tiden kunde 
färdas på jernväg, fortsatte kanalvis till La Salle och derifrån med dra- 
gare öfver slätterna till Andover och Gralesburg, och vidare till ett ställe 



342 

beläget några mil sydöst om Moline, der de erhöllo arbete å en jern- 
väg emot en aflöning af — 75 cents, om dagen. Hr. M. bodde der till- 
sammans med 20 andra i ett kyffe förestådt af en svensk vid namn 
Hoffman. Alla dessa 20 jemte Mattson kunde dock icke arbeta mer än 
hvarannan dag, ty de- ägde att kämpa med frossan deremellan; så att 
veckoförtjensten vardt tämligen skral. Lika skröplig blef Mattsons 
fysik, och det var nätt ocb jemt att han kunde vandra in till Moline, 
dit han dock kom och och blef mottagen och vårdad af en god samarit, 
skräddaren Carl Johnson, som med sin familj ännu bor på en af de höj- 
der, från hvilka man öf verskådar staden. M. fick kort derpå anställning 
hos en doktor Ober, för hvilken han uträttade hvarjehanda småsyss- 
lor, som icke voro flera än att de gåfvo honom tid att besöka den ame- 
rikanska skolan om dagarna och sjelf att hålla en aftonskola för unga 
svenska ynglingar och flickor, bland hvilka senare var nuvarande Mrs. 
A. Freeberg. På våren 1853 begaf sig Mattson till Boston för att mö- 
ta sin från täderneslandet ankommande moder och syster samt ett större 
emigrantsällskap, dem han ledsagade till Moline, hvarpå han sjelf begaf 
sig till Goodhue co., i Minnesota, för att utse läge för en svensk koloni, 
som med tiden blef det nu blomstrande Vasa. 

Emellan åren 1850 — 4 ankommo till Moline följande svenskar: 
And. Norelius från Helsingland, som senare blef baptistpredikant och 
nu är bosatt i Kiron, Iowa, hvarest han varit postmästare; en vid namn 
Söderberg och hans hustru, som ännu lefver i staden; Peter Bodel- 
son, ännu i lifvet; en viss Abraham, som afled år 1866, sedan han, 
som var utan arf vingar, hade testamenterat sin egendom till den luther- 
ska församlingen; Håkan och Johan Larson, den förre död, den senare 
ännu bosatt i Moline; P. Lindman, en af de förste lutherska diakonerne 
på platsen; Samuel Peterson, nu boende å "Bluffen 1 '; vagnmakare 
Peterson som flyttade till New Boston och återkom till M., der såväl han 
som hustrun sedan aflidit; en smed vid namn Asp, hvilken afflyttade till 
New Boston och derif rån till Iowa, hvarifrån han utgick i kriget och 
dog; And. Anderson med sin hustru och en systerdotter, som hette 
Inga; en annan And. Anderson, hvars enka ännu lefver vid 85 års ål- 
der samt Börje Erikson och Johannes Anderson. 

Molines äldsta svenskar veta ännu att omtala en svensk familj, be- 
stående af 13 medlemmar, hvilka alla utom 3 dogo under koleratiden. 
Den äldsta öfverlefvande dottern ärfde föräldrarnas förmögenhet, som 
uppgick till $1.500, for till Minnesota dermed, insatte penningarne i en 
bank derstädes och förlorade dem, när inrättningen kort derpå brast. 
Hon återvände då till Moline, blef der vansinnig i sin bedröfvelse och 
dog tre år deref ter i fattighuset. 

Vi lefva i vexl in garn es land, och sedan Moline- historiken var tryckt 
bafva följande förändringar ägt rum i Moline. 



343 

C. P. Peterson har upphört med sin affär, J. N. Elmstedt har kull- 
bytterat, S. P. Nelson har dragit sig ur affärslifvet och lemnat rum för 
Oscar Peal, som omkristnat "Reese House 1 ' till "Peals Hotel." John 
Fredrikson har fått en bolagsman i John Anderson, Chas. Strömbeck 
har etablerat skobutik, Kristofer Gran gör och säljer skodon, Wistrand 
& Thulin ha upplöst bolaget, den förre bibehållande specerihandeln, 
medan bokaffären öfverlåtits åt Engberg & Holmberg i Chicaga med 
Thulin som föreståndare. 

Äfven må här tilläggas att den svensk-lutherska kyrkan, som 
nyligen fulländats, är nu den största och vackraste svenska i Amerika. 
Dess dimensioner äro: längd 120, bredd 62 och höjd 35 fot. Den har 
ett 12 fot högt "basement," är skönt målad af K. A. Norling och har 
en orgel, som kostar $2.500. Församlingens nya pastor är H. O. Lin- 
deblad, född i Bohus län den 7 Mars 1845, utvandrade 1866, prestvigdes 
i Moline 1869 och kallades till församlingen från Chandlers Valley i 
Warren co., Pa. 

ANDERSON, ALFRED, född den 11 Maj 1826 i Ödeshög, Östergöthland ; ut- 
vandrade 1867, bodde först 9 månader i Princeton, 111., men har annars hela tiden 
varit Moline bo och anstäld i Deere & Co's verkstäder. Gift 1854 med Anna Greta 
Johanson från Heda i östergöthland ; 5 söner och 1 dotter ; frisint, republikan. 

ANDBERG, JOHN P., född den 17 November 1828 i Sölvitsborg; utvandrade 
1854; bodde de första 15 åren i Galesburg, arbetande i snickareyrket; ingick vid 
krigets utbrott i komp C af statens 48dje regemente och steg under tjenstetiden till 
första löjtnant; flyttade 1870 till Moline, hvarest han hela tiden sedan dess arbetat 
i sitt yrke. Gift 1851 med Hannah Nelson, har 3 barn, är frisint och indep. 

ASP, ERIC, född den 18 December 1843 i Kittlestad, Östergöthland ; utvan- 
drade 1863, tillbringade först någon tid i staten New York, fortsatte derpå färden 
till Galesburg, 111., arbetade der några månader i en smedja, ingick 1864 som fri- 
villig i statens 72dra regemente, sårades i striden vid Franklin i Tennesee den 13 
Nov. samma år; kom sedan hem till Galesburg och arbetade 15 månader i en snic- 
kareverkstad, for derpå till Woodhull och blef slagtare, samt slutligen 1873 till 
Moline, hvarest han varit "plog-hopsättare" i Deere & Co's verkstäder, men är nu 
ute för att se sig om i Colorado. Fritänkare och independent. 

• ANDERSON, P. B., tillskärare hos Gould & Co., född i Ugglebo, Gestrikland, 
hvarifrån han utvandrade 1856 och bosatte sig i Victoria, der han arbetade för Hell- 
ström ; sedan dess har han praktiserat yrket i nästan statens alla delar, men längst 
i Galesburg, hvarest han bodde 1862—71. Har drifvit egen rörelse i Cambridge 
och varit i Moline 4 år. Frisint, republikan. 

ANDERSON, JOHAN, medlem i skohandelsflrman Anderson & Fredrikson, 
född den 26 Januari 1847 i Berghem, Westergöthland ; kom 1854 med sin fader till 
Amerika. Vid ankomsten hit bosatte sig föräldrarne, som ännu lefva (fadren är 
Nels Anderson) i Moline, der koleran rasade som värst. Han sjelf såg den förfärliga 



344 

farsoten bortrycka 10 medlemmar af en familj, som bestod af 13. En öfverlefvande 
var en fullvuxen dotter, i hvars hand föräldrarnes icke obetydliga penningebelopp 
föll, och för att bevara penningarne, insatte hon dem i en bank, som straxt derpå 
brast. Då brast äfven hennes sinne: hon blef vansinnig. Mr. Anderson började 
vid 18 års ålder lära sitt yrke och han dref egen affär från 1871 — 6, konditionerade 
derefter hos andra och började egen affär för andra gången i Februari 1880. Gift 
1878 med Amanda Ekström ; en dotter. Lutheran och republikan. 

BENSON, PETER, farmer i Zuma township, född i östra Karp, Halland, den 
23 Juni 1818; utvandrade 1854, slog sig samma år ned i Moline och har bott i dess 
närhet alltsedan dess. Han arrenderar nu en farm. Gift 1856 med Sofia Erickson, 
har 6 barn. Lutheran och republikan. Postkontor, Joslin. 

BERGLUND, CLAUS O., född den 7 Maj 1835 i Hösna, Westergöthland ; ut- 
vandrade 1862 och har allt sedan dess skött en maskin i Deere & Co's plogfabrik. 
Gift 1863 med Vendia J. "Widlund från Örebro, hvarifrån hon utvandrade 1854; har 
3 barn — en son och döttrar. Lutheran och republikan. 

BERGQUIST, JOHN, hos P. H. Peterson, född den 22 September 1849 i Bergs 
socken, Småland; utvandrade 1872, då han bosatte sig i Moline. Föräldrarne bo 
ännu i Sverge. Republikan. 

CARLSON, C. J., köpman, född den 21 December 1826 i ödeshög, östergöth- 
land; utvandrade 1852, hamnade i Rock Island och öfvervintrade der, flyttade till 
Moline på våren, blef sågverksarbetare, och senare vedhuggare ; köpte om hösten 
1854 40 acres land å "bluffen" 2 mil från Moline, der han vardt bosatt i 11 år, hvar- 
efter han köpte 140 acres 5 mil öster om staden och bodde der tills 1875. Han är 
ännu i besittning af denna farm, men sysselsätter sig med handelsaffärer i Moline. 
Gift 1852 med Sofia Anderson, född den 19 Januari 1823 ; har en son och en dotter 
i lifvet och 5 barn döda. Baptist och republikan. 

CARLSON, JOHAN A., född den 8 Februari 1847 i Skede, Småland ; kom med 
föräldrarne till Amerika 1857, bodde hos dem några år i Chicago, for sedan till Ge- 
neva i Wisconsin, der han uppehöll sig 3 år och har sedan dess varit i Moline, sys- 
selsatt med hvarjehanda slags arbete, de senaste 3 åren i en plogfabrik. Gift 1872 
med Margreta P. Hanson från Labo i Halland, hvarifrån hon utvandrade 1870. Två 
barn ; frisint och republikan. 

CEDERBERG, N. H., född den 28 Maj 1846 i Villie, Skåne, hvarifrån han 
utvandrade 1869 ; arbetade de 7 första åren såsom snickare i Lawrence, Kansas, och 
ett % är i Talequah, Cherokee.-nationens hufvudstad i Indian-området ; kom sedan 
till Moline och har der egen snickareverkstad. Gift 1870 med Olivia Engqvist 
från Rugerup i Skåne; har 3 söner och 2 döttrar; frisint, independent. 

CHESTER, NELSON, handlande, född den 10 Maj 1837 i Sverge. Kom till 
Amerika 1857 och uppehöll sig de första åren i Wataga, 111., hvarifrån han för nå- 
gra år sedan flyttade till Moline, der han nu drifver en större alfär med specerier, 
torra varor, porslin etc, hvarjemte han är trustee, diakon och kassör i den luther- 
ska församlingen samt direktör och sekreterare i styrelsen för Augustana College. 
Gift 1868 med Kristina Berglund, född den 4 Mars 1845. Äktenskapets frukt är 
trenne barn. 



345 

COLSETH, P., orgelfabrikant, född den 28 Mars 1835 i Gersäter, Dahlsland, 
hvarifrån han reste till Norge 1847; återvände tili Sverge för att konfirmeras och 
derpå åter till Norge ; stannade der till 1864, då han utvandrade till Amerika, slog 
sig ner i Chicago och började orgeltillverkning hos Burdette & Co. Kom så bran- 
den 1871 och lade i aska såväl firmans som hans egna egQdelar. 1873 flyttade han 
till Moline och började egna sig åt värfvet att samla medel för och sedan öfverinse 
byggandet af Augustana College, i hvilket värf hans praktiska blick och goda erfa- 
renhet kommo väl till pass. Senare har han bygt Molines svenska lutherska kyrka, 
som påstås vara den vackraste svenska i Amerika, oaktadt den i uppförning icke 
kostar på långt när så mycket som andra ej så stora och ståtliga. 1877 ingick han 
bolag med C. C. Shober om tillverkning af s. k. "Cabinet Orgels," hvilken rörelse 
vuxit år från år och lofvar att blifva af stort omfång. C. gifte sig 1857 med Karo- 
lina Nelson, som dog 1861 ; omgift 1863 med Helena Hanson af norsk börd. Lu- 
theran och republikan. 

EKLUND, O. F., född den 3 April 1843 i Hösna, Westergöthland ; utvandrade 
1866, sedan hvilket år han lefvat och verkat i Moline hela tiden utom 3 år, dem han 
tillbringat i Kansas ; är nu anstäld hos E. Smith såsom förman vid gaslednings- 
arbetet. Gift 1875 med Hilda Bowman ; en son ; frisint och demokrat. 

FORD, CHARLES, född den 1 April 1848 i Ödeshög, Östergöthland ; utvan- 
drade 1863 och har sedan dess bott i Moline, de 12 senaste åren anstäld i "Moline 
plogbolags" verkstäder. Gift 1872 med Lovisa A.Johnson, som dog påföljande år; 
gift andra gången 1874 med Anna S. Bromberg, som också dog året efter giftermå- 
let. Frisint och republikan. 

GRAN, KRISTOFER, skohandlande, född den 24 Juni 1849 i Stockholm ; 
utvandrade 1872 och arbetade först i Davenport, Iowa, innan han, i Februari 1880, 
öppnade egen handel i Moline. Gift 1873 med Johanna Johnson från Kristianstad. 
Hennes föräldrar bo i Älta, Iowa. Tre barn. Frisint. 

GODEHN, C. H., född den 31 Juli 1862 i Drengsered, Halland, hvarifrån han 
följde sin fader, John Godehn, till Amerika 1875. Han arbetade i början såsom 
sättare, men är nu biträde hos J. H. Wistrand. Lutheran. 

HALLQY1ST, P., född d. 19 April 1825 i Brunestad, Skåne; utvandrade 1867, 
arbetade 2 år i och omkring Galesburg, kom 1869 till Moline, der han eger anställ- 
ning i Deere & Co's fabrik. H. gifte sig medan han var i Sverge, har en son 23 år 
gammal, och en dotter, Sigrid Eleonora, som är utmärkt sångerska och f. n. uppe- 
håller sig i Tyskland; yngste sonen är handelsexpedit i Ousby, Skåne. Frisint och 
republikan. 

HEDIN, L. M., köpman, född den 29 Maj 1841 i Ugglebo, Gestrikland; utvan- 
drade 1867 och har före sin ankomst till Moline lefvat och verkat i Kewanee och 
Victoria ; kom till Moline 1873, var der första åren expedit hos andra firmor, men 
har sedan "Svea Commercial Unions" organisering 1877 varit dess föreståndare. 
Gift 1872 med Knstina Wiklund från Söderhamn, hvarifrån hon utvandrade 1870. 
Paret har en son och en dotter. Tillhör andra luth. kyrkan; republikan. 

JOHNSON, JOHN S., född den 17 Mars 1841 i Oreby, Westergöthland ; utv. 
1866, bosatte sig 8. å. i Moline, der han varit utkörare för Deere & Co. och är nu 



346 

målare i bolagets verkstad. Gift 1875 med Kristina Nelson från Hyrja i Skåne, 
hvarifrån hon utvandrade 1871. Två söner och en dotter. Han är fritänkare, men 
hon tillhör baptistkyrkan. 

JOHNSON, J. A., handelsskräddare, född den 26 April 1844 i Vestra Ryd, 
östergöthland ; utvandrade 1868; arbetade första året i Svedona, sedan 2 år på en 
farm i Rural township, och vidare i Moline. Derifrån återvände han tiil Sverge och 
stannade der 2% år, men kom tillbaka och började egen rörelse 1879. Gift 1878 
med Hedda Malm från Högby i östergöthland ; har en son. Frisint, republ. 

KÄLLBERG, AND., isbandlare, född i Kölaby i Elfsborgs län, och utvandrade 
1865, sedan hvilket år han äfven varit bosatt i Moline, der han i 8 år varit husbyg- 
gare. Gift 1869 med Johanna S. Falk, dotter till mr Falk i Oxford township 
Henry co.; har 2 döttrar. Luth. och republikan. 

KNUTSON, PETER, född den 15 April 1844 i Nyme, Skåne ; utvandrade 1869, 
kom till Moline samma år, arbetade de första 6 månaderna i sitt yrke, som är tim- 
mermannens, och sedan 1% år i Deere & Co's plogverkstad; besökte Sverge 1871 
och har sedan återkomsten varit husbyggare, hafvande bland andra arbeten äfven, 
jemte Colseth och Berg, uppfört den nya lutherska kyrkan, med hvars inredning 
han nu är sysselsatt. Gift 1871 med Elna Håkanson, som dog 1874; omgift 1876 
med Emma J. Peterson, född i Moline. Lutheran och republikan. 

KÖHLER, HJALMAR, föddes i Tanums socken, Bohus län, den 17 Maj 1843; 
bevistade Göteborgs real-gymnasium 1860— 66 ; tjenstgjorde derefter för en tid så- 
som informator och senare som bokhållare; utvandrade 1868, arbetade en kort tid 
för en handelsfirma i Minomenee, Wisconsin, kom s. å. till Moline, fick der anställ- 
ning hos E. A. Peterson och stannade öfver 5 års tid; började 1874 en modehandel 
(Millinery and Fancy Store), hvilken affär han ännu förestår ; valdes 1879 till stads- 
uppbördsman, tjenstgjorde såsom sådan ett år och blef den 1 April 1880 vald till 
biträdande County Clerk i Rock Island co. ; är lutheran och republikan. 

LUNDAHL, CHARLES WM., född i Rock Island den 23 Juni 1856. Hans 
föräldrar voro Nils och Eva Lundahl, hvilka kommo till Amerika 1852. Sonen är 
biljettagent för Chicago, Rock Island & Pacific banbolaget samt agent för "Ameri- 
can Express Co." Gift 1876 med Mary Johnson, född i Falköping, hvarifrån hon 
utvandrade 1869. Två söner ; frisint ; republikan. 

LINDAHL, GUST. K., målare, född den 23 Sept. 1842 i Urshult, Småland; 
utvandrade 1869, bosatte sig samma år i Moline, hvarest han sedan dess arbetat 
som målare i en plogfabrik. Gift 1875 med Elsie Fogelberg från Kristianstad, 
hvarifrån hon utvandrade 1870. En dotter ; lutheran ; republikan. 

LIND, JOHN, husbyggare, född den 4 Juli 1815 i Eriksberg socken, Vester- 
göthland; utvandrade 1864 och bosatte sig i Andover, hvarifrån han efter 1% års 
förlopp flyttade till Moline, der han allt sedan varit sysselsatt i yrket. L. gifte sig 
1841 med Maria Kristina Larsdotter, hvilken jemte 5 barn alla dogo 1855 under 
loppet af 2 veckor. Han ingick samma år nytt äktenskap med den aflidnas syster, 
Fredrika, och har med henne 3 söner och 4 döttrar L. har tjent i svenska ariueerj 
%% år, 15 år såsom korporal, Lutheran; republikan- 



347 

LINDE, P. WM., skomakare, född den 22 Dec. 1849 i Gefle; utvandrade 1867 
med föräldrarne, som bo i Wilson co., Iowa ; bodde första året hos sin morfader, 
Peter Skoglund, och tog sedan anställning i sitt yrke i West Jersey, Stark co., 
hvarifrån han sedan flyttade till Galesburg och derifrån till Kansas samt 2 är se- 
nare tillkaka till Illinois, hvarest han sedan lefvat och verkat i Galesburg, Bishop 
Hill, G-alva, Davenport' Milan och Moline. Frisint; republikan. 

LIND, O., pastor vid de svenska baptistförsamlingarne i Moline och Rock Is- 
land, född den 24 Sept. 1835 i Hudiksvall; utvandrade 1866; uppehöll sig första 
året i Chicago och blef året derpå anmodad att omhandtaga baptistförsamlingen i 
Altona; senare vardt han resande missionär och återvände omsider till Chicago, 
der han nu ingick såsom expedit i en skohandel; 1870 kallades han till Moline, 
der han förestod församlingen till 1876, for så till Sverge, blef pastor vid försam- 
lingen i Sundsvall; återvände till Moline 1879 och har sedan dess förestått försam- 
lingen här och i grannstaden Rock Island. Gift 1864 med Brita Maria Byberg 
från Hudiksvall. Fem barn. 

MATTSON, MAGNUS och ANDREW, båda fifdde i Grusmark socken, Verm- 
land, den ene 1835, den andre 1842; Magnus utvandrade till Amerika 1865 och 
Andrew 1868; de arbetade första tiden i en maskinverkstad i Quincy, Ills- och flyt- 
tade 1873 till Moline, hvarest de 1874 började tillverka en af dem tidigare uppfun- 
nen säkerhetsventil och regulator för lokomotiv. 

Sedan dess har efterfrågan på deras fabrikat stigit så, att de nu ega stadig sys- 
selsättning för sex personer, som hvarje månad förfärdiga varor till ett värde af 
$500. Detta är dock blott en början, ty inom en jemförelsevis kort tid kommer 
helt säkert Mattsönernas affär att antaga ett mycket större omfång. 

NORL1NG, K. A., dekorationsmålare, föddes den 13 Juni 1844 i Motala, lär- 
de der yrket och erhöll första medaljen i brons af svenska slöjdföreningen 1864; 
utvandrade 1869 och uppehöll sig första åren i New Boston och Galva; for sedan 
till Moline, der han ingick bolag med i höstas aflidne L. A. Blombergson; har se- 
dan drifvit sitt yrke i Rock Island och är nu åter i Moline, der freskomålningen i 
den svenska luth. kyrkan bär vitnesbörd om hans artistiska förmåga. Gitt 1872 
med Brita Naselund från Älta, Helsingland. Frisint ; republikan. 

NELSON, P. W., född den 18 Nov. 1828 i närheten af Trolle Ljungby i Skå- 
ne ; utvandrade 1856, sedan hvilket år han äfven bott i Moline, sysselsatt de 3 för- 
sta åren med arbete i ett s. k. "window sash factory," sedan 3 år såsom stolfabri- 
kant, under hvilken tid han hade kontrakt att tillverka 18,000 stolar, hvarvid han 
beträddes af tvänne rebellfångar. Han hjelpte efteråt till att bygga de barracker 
å ön, hvari de hit förda krigsfångarne förvarades, och ännu senare har han varit 
husbyggare och ishandlare, men har nu dragit sig tillbaka med en samlad förmö- 
genhet från affärslifvet. Han har i år uttagit patent på en af honom gjord uppfin- 
ning, medelst hvilken större fylda tunnor med lätthet handteras. Gift första gån. 
gen 1854 med Ingrid Nelson, som dog 1874, lemnande honom 3 söner och 2 döttrar, 
andra gången 1875 med Charlotte Larson, med hvilken han har 2 söner. Luthe- 
ran; republikan. 

OKERBERG, ERIC, född den 21 Juli 1821 i Gnarp, Helsingland (se sid. 121). 
Gift 1853 med Johanna Peterson från Ingatorp i Småland, hvarifrån hon utvandra^ 
de 1851, Paret har 5 döttrar och 2 söner. Fritänkare och greenbacker, 



348 

OAKLEAF (EKLÖF), J. B., handelsexpedit, född i Moline, Ills., den 
1 Okt 1858; föräldrarne äro B. P. och Maria Eklöf, som utvandrade 1854 och nu ho 
i Labette co., Kausas, dit de flyttade 1869. Unge Oakleaf lemnade föräldrahem- 
met 1876, gick ett år i skola i Keokuk, Iowa. kom sedan till Moline och vardt bok- 
förare och expedit hos H. P. Oakley; gift den 29 Jan. 1880 med Josephina Ander- 
son, född i Moline; frisint; republikan. 

OAKLEY (EKLÖF), BERNHARD P., född i Laholm, kom till Amerika 
1861; uppehöll sig första året i staten New York, har sedan varit på åtskilliga or- 
ter och kom för andra gången till Moline, hvarest han i 9 varit brovaktare, såsom 
sådan tillsatt af stadsrådet, sedan bron blef stadens egendom. Gift 1867 med Ida 
Carlson från Hvetlanda i Småland. Tre barn ; frisint ; independent. 

OAKLEY (EKLÖF), H. P., handlande, född i Ranneslöf, Halland, den 23 
Febr. 1833 ; utvandrade till Amerika 1854, men hade dessförinnan såsom matros 
gjort tvänne längre resor, den ena mellan Stockholm och Brasilien, den andra mel- 
lan Stockholm och Ostiudien. Hans första amerikanska uppehållsort var Morri- 
son, Whiteside co., 111. ; derifran flyttade han 1862 till Geneseo i Henry co., köpte 
der en farm och bebodde densamma tills 1874, då han begaf sig till Moline och 
började der grocery-affär 1876. Gift 1863 med Johanna Johnson från Ysby, Hal- 
land, hvarifrån hon utvandrade 1854; 3 söner och 1 dotter; frisint; republikan. 

PETERSON, PETER H., köpman, född den 11 Mars 1844 i Jemshög, Blek- 
inge ; utvandrade 1869 och har med undantag af en kort tid i Chicago haft sitt 
hem i Moline sedan dess, sysselsättande sig med handelsaffärer. Gift 1878 med 
Kristina Erickson från öja, Småland, hvarifrån hon utvandrade 1869. Tillhör in- 
gen kyrka. Peterson tjenstgör nu andra terminen såsom "ålderman", till hvilket 
embete han valts af republikanerna. 

PEAL, OSCAR, egare af Peal Hotel, född den 10 Febr. 1849 i Gärde socken, 
Kalmar län; kom med föräldrarne till Amerika 1852; bodde först en tid vid Round 
Grove, "Whiteside co. och sedan 6 år i Fulton City, hvarifrån familjen 1859 flyttade 
till Moline, men endast för att 1861 begifva sig till Geneseo och stanna der tills 
1868, då Oscar återvände till Moline och arbetade 5 år för Dimmick & Gould; gift 
1863 med Carrie Wennstrand från Hvena i Småland, hvarifrån hon kom till Ame- 
rika 1856 med fadren, som nu bor i Andover; 3 söner; frisint; republikan. 

PETERSON, CHAS. O., född den 11 Juni 1858 i Misterhult, Småland; ut- 
vandrade 1869 och har bott i Moline sedan dess och arbetat som smed i 7 år i Mo- 
line plogfabrik. Frisint; greenbacker. 

PETERSON, JOHN M., född den 28 Jan. 1846 i Hultsjö, Småland; utvan- 
drade 1868 och sedan samma år bosatt i Moline, der han nästan hela tiden varit 
anstäld i Deere & Co.'s plogfabrik. Gift 1877 med Ida Milton från Djursdala i 
Småland, hvarifrån hon utvandrade 1870. Två barn; frisint; republikan. 

RUNDQU1ST, N. G., född den 6 Sept. 1811 i Fågelås i Vestergöthland; ut- 
vandrade 1851, kom först till Rock Island, flyttade derifran till Princeton och der- 
ifran till Moline, som varit hans hem mest hela tiden, ehuru han tillbragt 7 år så- 
som kolportör för "The American Baptist Society" i New York och 2 år såsom 
bokspridare för egen räkning samt flera år i egenskap af predikant i Altona och 
andra platser. 



349 

STRÖMBERG}, CARL A., född den 11 Jan. 1842 i Hidinge, Örebro län; ut- 
vandrade 1869, sedan h vilket år lian äfven bott i Moline och arbetat i Deere & Co's 
verkstad, de senaste 5 åren såsom förman i "ploghopsättningsafdelningen". Gift 
1871 med Johanna M. Vallentine från Askeryd i Småland, hvarfrån hon kom till 
Amerika 1870. Två döttrar och en son; lutheran och republikan. 

SANDSTRÖM, H., expedit i apotek, född i Alfta, Helsingland, den 29 Aug. 
1851; utvandrade 1869, tillbringade de 3 första åren i Bishop Hill och flyttade 1872 
till Moline. Ogift; frisint; sjelfständig. 

SUNDIN, CARL, född den 22 April 1846 i Hellefors, Örebro län; utvandrade 
1869, bodde de de tre första åren i närheten af Woodhull och sedan ett år i Ontario, 
sysselsatt med jordbruksarbete ; kom till Moline 1873, hvarest han de 2 senaste 
Ã¥ren varit expedit i "Svea Commercial Unions" butik. Gift 1875 med Johanna A. 
Johnson från Fristad i Vestergöthland, hvarifrån hon utvandrade 1871. Har 2 sö- 
ner; lutheran och republikan. 

SEVERINE, MÅRTEN, maskinist i "Moline Plow Co. Shops", född den 4 
April 1836 i Mo, Helsingland; utvandrade 1867 och började här sitt värf med ar- 
bete på den svenska metodistkyrkan i Galva, arbetade sedan 3 år lör aflidne Olof 
Johnson och vidare 2 år såsom maskinist vid ett sågverk i Hickory Grove ; flyt- 
tade till Moline 1873. Severine tillhör frimurareorden och är sedan 1871 gift med 
Betsy Moberg, född i Uppland, hvarifrån hon utvandrade 1847 med sin moder, 
hvilken dog vid ankomsten till New Tork. Betsy följde sina anhöriga till Bishop 
Hill och qvarblef der till koloniens delning. Hennes fader qvarblef i Sverge. 
Paret Severine har två söner och en dotter. Frisint ; independent. 

SÖDERSTRÖM, JOHN P., född den 16 Okt. 1850 i Hassela, Helsingland ; 
kom med sina anhöriga till Amerika 1853. Moline blef hans första hem, bodde 
sedan 7 år i Marine Mills, Minn., och senare 3 år i Isanti, samma stat, kom slutli- 
gen tillbaka till Moline, der han nu är expedit i en klädhandel samt sekreterare i 
den svenska Oddfellow-logen. Gift 1874 med Mary Johnson, född i Rock Island. 
Har 2 barn, Loella och Walter. Frisint ; greenbacker. 

SVENSON, GUSTAF, född den 3 Aug. 1842 i Kjedum socken i Vester- 
göthland ; utvandrade till Amerika 1871 och begaf sig genast till Page co. i Iowa, 
der han vistades 4 månader, återvände sedan till Chicago och for derifrän till Mo- 
line, hvarest han sedan vistats. Har der varit utgifvare af tidningen "Skandia", 
fredsdomare och notarius publicus. Gift 1869 med Alida Josephina Strömberg, född i 
Göteborg den 11 Jan. 1846. Paret har 3 barn: John Gustaf, född den 5 Okt. 1871, 
Adolf Fredrik den 24 Jan. 1874 och Flora Katrina den 24 Juli 1878. Frisint och 
republikan. 

THULIN, CARL G., född den 26 Juli 1835 i Öja, Malmö län; utvandrade 
1871, bosatte sig i Paxton och var der handelsexpedit 2 år; uppdrogs sedan af Au- 
gustana College att omhandtaga den svenska bokhandeln i Chicago, hvilket värf 
han innehade tills 1874, då han flyttade till Moline, hvarest han drifvit egna bok- 
handelsaflärer och expedierat tidskriften "Augustana". Han förestår nu Engberg3 
& Holmbergs bokhandel härstades. Gift 1876 med Amalia J. Johnson, dotter till 
pastor John Johnson, har 2 söner, är lutheran och republikan. 



350 
THULIN, LARS, skräddare, född den 16 Aug. 1853 i Ingelstorp, Skåne. Hans 
i Sverge boende fader är Tufve Larson. Thulin kom till Amerika 1879 och samma 
år till Moline, der han är sysselsatt i yrket. Gift den 26 Dec. 1874 med Kristina 
Pehrson från Walleberga, Skåne. En son. Lutheran. 

TENGBLAD, EDVARD, handlande med herre-ekiperingsartiklar, född den 
18 Dec. 1847 i Stenberga, Östergötland, hvarifrån han utvandrade 1867, satte sig 
ner i Andover och arbetade för A. Lobeck; for derifrån till New Windsor, hvarest 
han etablerade platsens första handelsrörelse och begaf sig efter någon tid till 
Iowa. Der arbetade han på olika ställen och i skilda yrken, tillbringade sedan 10 må- 
månader i Dakota och Montana, reste derifrån till Marquette i Michigan, fick der- 
efter anställning som inspektor vid den smalspåriga banan vid Filadelfia, och reste 
slutligen till Moline, hvarest han började sin affär den 15 April 1880. Gift 1879 
med Kristina L. Blomquist. Frisint; republikan. 

WISTRAND, J. H., köpman, född den 29 Mars 1830 i Kråkshult, Småland; 
utvandrade 1852 och slog sig då en tid ned i Porter co., Indiana, hvarest han idka- 
de jordbruk. 1864 flyttade han in till Paxton, Ford co., och qvarblef der tiil 1875. 
sysselsatt med handelsaffärer, och begaf sig sistnämda år till Moline, der han nu 
drifver en speceri- och porslinshandel. Gift 1864 med Louisa C. Lindström från 
Kyllingaryd i Vestergöthland, hvarifrån hon utvandrade 1852. Paret eger en son 
och fem döttrar. W., hvilken är kassör för Augustana College, är lutheran och re- 
publikan. 

WESTBERG, JOHN, smed i Deere & Co's plogfabrik, född den 23 Mars 1853 
i Linneröd, Skåne ; utvandrade 1870, arbetade de första 2 åren å en farm i Scott co., 
Iowa, men har sedan varit anstäld der han nu är. Gift 1877 med Mathilda Olson 
från Göinge i Skåne, hvarifrån hon utvandrade 1870. Paret har en dotter. Fri- 
sint; republikan. 



SVENSKAR I STADEN ROCK ISLAND. 

Till staden Rock Islands "svenska historia" ega vi att foga följande: 
Till platsen anlände år 1857 N. J. Rundqvist, och enligt hans upp- 
gift funnos före honom nedan namngifne landsmän derstädes, nämli- 
gen : en skräddare vid namn Aug. Linder, densamme, som hyrde butik 
tillsammans med Eric Okerberg. Denne Linder råkade senare i obe- 
haglig belägenhet på grund af sina mindre honetta affärer, men hvart- 
hän han slutligen tog vägen, är obekant. Mankie, omtalad på annat 
ställe, var onekligen Molines första svenska affärsman, och han fick 
1851 i en viss Kronlund, som kom med ett litet handelslager från New 
Orleans, för någon tid en kompanjon. När han omsider packade upp 
och begaf sig af, intogs hans ställning i firman af nyssnämnde Rund- 
qvist, och ännu senare blef Linder rörelsens ensamme föreståndare. 
NÃ¥got senare funnos en vagnmakare vid namn Envall och en skorna- 



351 

käre, som hette Israel Johnson, nu bosatt i Lansing, Iowa. Ungefär 
samtidigt bodde i Rock Island mr Hofflund, nu i Osco township, Henry 
co., samt bröderna Carl och Peter Stjernström, den ene skräddare, den 
andre dagsverkare, båda rru tillfinnandes någonstädes i Iowa. 

Den å sidan 107 nämnde A. J. Svenson dog den 8 Jan. 1880: Han 
var född den 29 Januari 1829 i Odeshög, Ostergöthland. Hans ef tei- 
lemnade förmögenhet har uppskattats till $40,000, hvilken summa till- 
fallit hans tvänne systrar. S. stod högt inom frimurareorden. 

APPELQVIST, F., restauratör, född i Lemnhult, Småland, den 16 Augusti 
1842 ; utvandrade 1869 ; arbetade 5 år i ett af Rock Islands glasbruk, men öfvergaf 
yrket när arbetslönerna nedsattes så lågt att han ej kunde lefva derpå. A. har för- 
värfvat sig eget hus och hem och är gift med Pauline Kleyla, tyska till börden, 
som gifvit honom 4 barn. Frisint och republikan. 

BLOMBERG, C. J., specerihandlande, född den 9 Januari 1843- i ö-kna, Jön- 
köpings län ; utvandrade 1868, arbetade de 9 första åren i snickareyrket i Rock 
Island, förestod sedan under 3 års tid kosthållningen vid Augustana College och 
började i September 1879 sin närvarande affär. Gift 1871 med Johanna Kristina 
Rose, född i Tjärda, Småland, och dotter till mrs Helen Rose i Svedona. B. är or- 
gelnist och kassör vid den luth. förs. i Rock Island. 

BODINSON, AXEL, fraktmästare å Rock Island & Paciflkbanan; född i 
Norala, Helsingland, den 17 Juni 1850; var sjöman 1865 — 68, under hvilken tid 
han besökte England, Spanien, Portugal, Italien och Turkiet m. fl. länder ; kom 
till Amerika 1868, då han först uppehöll sig i Galva 4 år med jordbruk. Gift 1874 
med Kate Norstedt från Bishop Hill, med hvilken han har 2 barn. Frisint och 
republikan. 

BENGTSON, JOHN, apotekare, född i Sverge den 10 Augusti 1843; kom med 
föräldrarne till Amerika 1852; började vid 12 års ålder sin bana i ett apotek i An- 
dover; fick der under en sjukdom genom olyckshändelse en svår benskada som 
nödvändiggjorde en operation, då 6 tums längd af hans ena lårben bortskärs. Lyck- 
ligtvis bildade sig med tiden nytt ben, så att B. icke blef vanbildad. Han qvarblef 
4 år hos apotekare Florence i A., flyttade sedan till Berlin (nu Swedona) och kom 
1862 till Rock Island, der han såsom sin egen i apotekarerörelsen gjort sin lycka. 
B. är ogift, frisint och republikan. 

OLSON, NELS, köpman, född den 10 November 1839 i Yngsjö, Skåne, hvar 
ifrån han utvandrade 1857 ; arbetade de 2 första åren i Deere & Co's verkstäder i 
Moline; tog 1859 anställning hos A. J. Svenson, Rock Island, der han qvarstannade 
;ill dennes död, då han, som 1861 hade blifvit Svensons svåger, ärfde hälften af 
dennes ansenliga förmögenhet och rörelsen derjemte. O. har i äktenskapet 2 söner 
och 5 döttrar. Baptist och republikan. 

SCHILLER, L., född den 27 Februari 1844 i Oroust, Bohus län ; utvandrade 
1869, uppehöll sig en kort tid i Chicago, for sedan på vinst och förlust till Missouri, 
ledsnade på lifvet der, återvände till Illinois, tillgrep här grofarbete för en tid och 
fick slutligen anställning som biträde i en butik i Coal Valley. Senare öppnade 



352 

han en juvelerareaffär i Rock Island, men slutade dermed efter 2 års tid, emedan 
den icke lönade sig. Biel* derpå expedit hos R. Crampton, skötte sedan böckerna 
en tid för Deere & Co. och öfvertog 1877 bokföringen hos C. H. Ritter & Co., som 
omsider förändrades till Weyerhauser & Denkman, hvars rörelse (firman handlar 
med drygoods, groceries, provisions, crockery etc.) han förestått så skickligt, att 
den vuxit från ett jemiörelsevis litet omfång till stora dimensioner. Gift den 23 
Juli 1869 med Charlotta Schiller från Lysekihl ; 2 söner, frisint, frimurare och med- 
lem af "Ancient Order of United Workmen." Republikan. 



SVENSKAR I STADEN GALESBURG. 

ALTIN, JOHN T., född i Jemshög, Blekinge, den 15 Juni 1850 ; utvandrade 
1877 och har sedan dess arbetat i skräddareyrket i Galesburg. Lutheran och 
republikan. 

ANDERSON, J. W., kötthandlare; född den 5 December 1850 Är från Huda 
i Elfsborgs län, hvarifrån han kom till Amerika 1864, för att i början arbeta i jord- 
bruk och sedan bliiva slagtare. A. har varit "N. G." i odd-felloW-logen ; är ogift; 
tillhör metodist-kyrkan och röstar med demokraterna. 

ALTIN, O. P., född den 30 Augusti 1853 i Altidhult, Blekinge och utvan- 
drade 1869, då han kom till G. och tillbragte der den första sommaren; har sedan 
varit 6 år i Alexis och är nu anstäld hos firman Nilson & Svenson. Gift den 27 
September 1878 med Mary Carlson från Oskarshamn. Lutheran och republikan. 

ANDERSON, JONAS F., håller konditori och restauration. Han är född 
den 7 September 1841 i Bohle, Ockelbo, Gefleborgs län. Till Amerika kom han 
1855 och till Galesburg 1856. Upp till våren 1862 sysselsatte han sig med åtskilligt 
allmänt förekommande arbete, blef sagde år "sutler" eller marketentare i statens 
14de kavalleriregemente, som då drog ut i fält. 1864 kom han till G. och inledde 
der en fruktaffär förenad med en restaurant, i hvilken rörelse han f. n. befinner sig. 
Han började sitt lif i Nya verlden tomhändt, men eger nu en liten förmögenhet, 
förvärfvad genom arbete och omtanka. I G. har han å Chamber st. ett vackert hem 
och hustomter å andra ställen i staden samt 640 acres land i Texas. Är gift med 
Kristina Spake. Eger tre barn. A. är trustee, sekreterare och kassör i den svenska 
metodist-församlingen, samt republikan till sin politik. 

ALENIUS, A. O., född den 25 Mars 1838 i Ske socken, Bohuslän ; utvandra- 
de 1855 ; arbetade de 5 första åren som jordbrukare i närheten af Springfield, Ills. ; 
ingick 1861 i komp. D. af Illinois' 33 regemente, tjenstgörande till hösten 1864, 
vid hvilken tid han hade genomgått 11 bataljer; inledde handelsaffär i Blooming- 
ton efter kriget, kom 1866 till Galesburg och har der varit sysselsatt med kötthan- 
del. Gift 1868 med Anna Gibson från Djurröd i Skåne. Har 4 lefvande barn och 
är baptist och republikan. 

ANDERSON, S., handelsskräddare, född den 26 Sept. 1831 i Emitslöf, Skåne; 
utvandrade 1854, då koleran som häftigast rasade bland svenskarne i Amerika. 



353 

Sommaren var en af de varmaste man haft och man nödgades för en tid upphöra 
med allt arbete. Öfver 100 hus i Galesburg stodo under sommaren ofullbordade 
på grund häraf. Många nykomna svenskar måste likväl försöka göra något för 
sin bergning, men hvarje sådant företaget försök slutade med döden. 

Anderson, som hade lärt sitt yrke i fäderneslandet, arbetade först för andra i 
G., men har varit sin egen de senaste 20 åren, under hvilken tid han genomgått 
många svårigheter, förorsakade af missplaceradt förtroende till bolagsmän. En 
gång bortburo tjufvar nattetid hela hans lager. Emellertid har han burit sina öden 
med mod ; han eger nu en vacker affär och sysselsätter stadigt 5 arbetare. Såsom 
ett exempel på huru tiderna förändras anför A., att arbetslönen för ett par byxor 
var för 25 år sedan $1.25 och för en rock $4.00; de respektiva priserna äro nu $4.00 
och $10.00. Gift 1860 med Betsy Erickson från Gammalstorp i Blekinge; två sö- 
ner; lutheran och republikan. 

ANDERSON, HANS, född den 9 Mars 1816 i Östra Görge, Skåne; utvandrade 
1851 och har vistats i Galesburg hela tiden; var en af dem, som hjelpte prof. Es- 
björn organisera den lutherska församlingen på platsen. Har eget hem å Kelley 
street. Lutheran och republikan. 

BERGGREN, AUGUSTUS W., född den 17 Aug. 1840 vid Åmot bruk i Ge- 
Btrikland; utvandrade 1856 i sällskap med sin fader, John Berggren, fem bröder 
och en syster. De bosatte sig först för en kort tid i Oneida, Illinois, och Augusta, 
som hade lärt skräddareyrket i Sverge, arbetade första året i Victoria, erhållande 
$8.00 i månaden för sin möda. Han flyttade sedan till Galesburg, hvarest han upp- 
hållit sig allt sedan, med undantag af 4 år tillbragta i Monmouth, Ills. Redan vid 
29 års ålder valdes han till fredsdomare i Galesburg och blef, medan han innehade 
detta embete, 1872 vald till sheriff och dertill återvald åren 1874, 1876 och 1878, 
hafvande således innehaft den vigtiga sysslan 4 successiva terminer. Berggren in- 
gick 1868 äktenskap med Kristina Naselund från Alfta i Helsingland, der hoh föd- 
des den 10 Feb. 1845 och hvarifrån hon 1854 följde sina föräldrar trll Amerika. 
Detta äktenskap har välsignats med tre söner och en dotter. B. är framstående 
frimurare och oddfellow och har med särskildt nit omhuldat den senare orden, 
inom hvilken hon också stigit till högsta ärestället, han är nämligen "Grand Ma- 
ster of the Grand Lodge." Han tillhör också metodistsamfundet och är medlem i 
de "moraliska idéernas" politiska parti — det republikanska. 

BENGTSON, PEHR, född den 10 Augusti 1826 i Gammalstorp, Blekinge ; ut- 
vandrade 1856, hamnade i Galesburg, arbetade på jernväg i början, blef sedan 
handelsexpedit, fortsatte så 6 år; var vidare 2 år hos G. W Brown och senare i 
Whitings gasverk; köpte omsider Themanson & Larsons grocery-rörelse, den tör- 
sta svenska i Galesburg; intog kort derpå Nels Nelson såsom kompanjon och fort- 
satte handeln 12 år, ombytande bolagsman flera gånger under tiden ; slutligen sål- 
de han affären åt N. P. Svenson, hvilken efteråt förenade sig med N. .Nelson och 
fortgår den gamla rörelsen under flrmnamnet Nelson & Svenson. Bengtson syssel- 
sätter sig för närvarande med att indrifva sina fordringar. 

Gift 1850 med Cecilia Jonsdotter från Näsuni i Skåne; hon dog 1860 och B. 
gifte sig andra gången 1862 med Ellen Rundquist, som varit i landet sedan 1852; 
har med henne 2 döttrar. Lutheran och republikan. 

CLARKSON, JOHN, föddes i Oröd, Broby socken, Skåne, den 23 Augusti 
1832 och emigrerade 1853; fick anställning i handel hos en firma i Peoria och 

XX11X 



354 

stannade der 5 år såsom biträde och 6 såsom intressent i rörelsen. Han flyttade 
sedan till G. och började specerihandel med O. P. Pearson; fortfor så 2 år och 
etablerade sig derpå i frukthandel, den han efter ett år öfvergaf för att taga ett års 
hvila. Med en hr Griflith bildade han senare den 3pecerihandel, han i bolag med 
X. O. G. Johnson, som efterträdde Griflith, nu drifver. 

C. är sedan den 7 April 1859 gift med Elisabeth Löfqvist från Brödockra i 
Skåne och har tre barn. Eger hus och tomt; är i religiöst hänseende presbyterian 
och i politiskt republikan. 

DUVAN, OLOF T., är född i Oröd, Broby socken, Skåne, den 27 Mars 1841 
och utvandrade 1862, hvilket år han kom till G, der han 1864 vardt handelsbiträde 
hos Clarkson & Pearson. Han for senare till Kansas och Missouri, men återkom 
1866 för att ingå i Förenta Staternas armé, der han snart befordrades till sergeant, 
derefter till "orderly sergeant" och omsider till sergeant-major, i hvilken egenskap 
han en tid tjenstgjorde å Fort Sumter. Senare beordrades han att hålla rekryte- 
ringsbyrå i Peoria med filialbyrå i G. Ännu senare finna vi honom på jagt efter 
politiska stråtröfvare (Ku-Klux) i Georgien, Alabama, Syd-Karolina och Florida, 
hvarunder hans hälsa nedbröts, hvadan han utträdde ur tjensten och for till Europa. 
Sedan återkomsten har han en tid varit anstäld hos Clarkson & Anderson och är nu 
i jernkramhandel. D. gifte sig 1871 med Mary Thorsell, född i Galesburg den 4 
Augusti 1851, och har med henne två barn. Methodist och republikan. 

EKVALL, LARS P., född den 19 Maj 1843 vid Husqvarna bruk i Småland ; 
utvandrade 1867, sedan hvilket ar han hela tiden arbetat i Browns mekaniska verk- 
stad ; har två hus och tomter i staden och 240 acres land i Nebraska. Gift 1870 
med Klara Hjelm från Liaiyd i Vestergöthland; har 3 söner och en dotter; är me- 
todist och republikan. 

FEOST, JOHN O., född den 22 Augusti 1842 i Knislinge, Skåne; utvandra- 
de 1864 och slog sig genast ner i Galesburg, hvarest han förrättade hvarjehanda 
hårda sysslor 8 a 9 år, till dess att han ingick såsom expedit i Bengtson & Nelsons 
handel, der han var engagerad 6 år. 1873 reste han till Kalifornien, stannade der 
6 år, återvände till Galesburg 1879 och är nu expedit hos Nelson & Svenson. 
Ogift; frisint; republikan. 

FREEBERG, ANDREW C, född den 30 Maj 1858 i Emmetslöf, ^kåne ; 
utvandrade 1875, då han bosatte sig i G. ; återbesökte Sverge 1876, och arrenderar 
nu en farm 5 mil sydost om Abingdon. Republikan och liberal. Adr. Abingdon. 

FORELL, C., fotograf, är född i Stockholm den 15 Januari 1845 och utvan- 
drade 1869, hvilket år han också kom till G. I fotografikonsten har han varit 
engagerad 7 år. Hans atelier var i början liten, men är nu den största vester om 
Chicago, San Francisco undantaget. Han gifte sig 1873 med Mary Anderson och 
har med henne 3 barn. Är frisint i religiöst och sjelfständig i politiskt af- 
seende. P. S.— Flyttad till Mc. Pherson i Kansas. 

GRÖNVALL, JOHN, skomokare, född den 24 Augusti 1824 i Gadaröd, Skåne ; 
utvandrade 1852, bosatte sig samma år i Galesburg och bor här ännu, sysselsatt 
med egen rörelse, som han drifvit 12 år, under hvilken tid han bland annat för- 
värfvat sig ett vackert hem. Gift 1852 med Matilda Söderström från Karlshamn. 
Har en son och en dotter. Metodist och republikan. 



355 

GIBSON, L. L. från Ysane i Blekinge, hvarest han föddes den 16 Mars 1833; 
utvandrade 1853; har brukat jord mest hela tiden sedan dess, hvarigenom han, som 
derjemte haft vinterkontrakt för kol- och vetlforsel, samlat en nätt förmögenhet, 
bestående af bland annat hus och tomt i staden. G. är sträng nykterhetsifrare och 
tillhör "Good Templars"-orden, för hvars sak han arbetar med nit. G. är ogift, 
lutheran och republikan. 

GUNDERSON, OLOF, född i Norge den 17 Januari 1840; emigrerade 1865; 
stannade först i Chicago, flyttade derifrån till Leland i 111., der han blef pastor för 
den svenska methodistförsamlingen; har sedan varit pastor i Geneseo två år, Rock- 
forcl tre år och Andover två år, och har han varit presiderande äldste i Minnesota 
5 år; har varit pastor för Galesburgs svenska metodistförsamling två år; är gift 
med Sofia Smithburg från Horns socken i Linköpings län och har med henne 
tre barn. 

HAWKINSON, G., född i Thorbjörnahult, Småland, den 9 Juni 1841 ; utvan- 
drade 1869 har sedan dess varit i G., de 6 senaste åren såsom bagare; har eget hus 
å Broadgatan ; är lutheran och republikan. 

HAWKINSON, OLOF, farmer och handlande med "broom corn," född den 7 
Maj 1837 i Köpinge, Skåne ; utvandrade 1856, hamnade samma år i Galesburg, ar- 
betade de första åren ä farmar och började 1865 drifva eget jordbruk, först som ar- 
rendator, men från 1867 »om landegare ; han besitter nu 450 acres, af hvilka 160 
äro välodlade och jemte de präktiga åbyggnaderna värda närmare $9,000. Haw- 
kinson är medlem i kommissionsfirman W. L. Rosenbaum & Co. i Chicago, som 
gör betydligt i "broom corn," och har han dessutom ett stort intresse i ett af Gales- 
burgs hyrkuskstall. Gift 1866 med Louisa Erickson från Horn i Östergötland ; 
3 söner och 2 döttrar. Frisint ; republikan. 

HOLMQUIST, SVEN, född den 27 Juli 1837 i Qviinge socken, Skåne; utvan- 
drade 1868 och har sedan dess arbetat som skomakare i Galesburg. Gift 1869 med 
Kristina Nelson från Agundryd i Småland, der hon föddes den 3 Oktober 1835 ; 4 
döttrar och en son ; lutheran och republikan. 

JOHNSON, CHARLES, född den 12 Februari .1829 i Tornevik, Lindköpings 
län; kom till Rock Island 1852 och till Galesburg 1864; har hela tiden arbetat som 
tegelslagare ; hareget hus och 11 acres land nära staden; är gift med Hilda 
Matilda Nilson från Hveta i Linköpings län och har med henne 4 barn. Lutheran 
och republikan. 

JOHNSON, N. O. G., af firman Clarkson & Johnson, är från Möllegården i 
Kristianstads län, hvarifrån han kom till G. 1869. Sysselsättande sig de första tre 
med jorbruksarbete, tröttnade han 1872derpå och började försöka handelsyrket,först 
som expedit hos ett par firmor och sedan som sin egen, då han köpte en del i den 
rörelse, som drifves af nyssnämda firma, J. är född i Januari 1844 och hans hustru 
Sofia Anderson, med hvilken han förmäldes den 13 Februari 1871, är från Trevattna 
i Skaraborgs län. De ega ett barn och tillhöra lutherska kyrkan. J. är republikan. 

JOHNSON, JONAS A., född den 16 Mars 1841 i Omskaby, Småland ; utvan- 
drade 1853; uppehöll sig först 6 månader i Chicago, derpå tre månader i St. Louis, 



356 

sedan 15 månader i Quincy och vidare 9 år i Knoxville, k vari från han flyttade till 
G. 1864, hvarest han nästan hela tiden varit förman i en blecks] agareverkstad 
Han gifte sig den 31 Januari 1863 med Karolina Lovisa Svenson, född i Halland 
den 16 September 1843. J. har eget hus å Simmons st. ; är lutheran och republikan. 

JOHNSON, SVAN, född den 20 Mars 1845 i Oxeltorp, Skåne; utvandrade 
1870; kom då till G., der han sedan dess idkat dels jordbruk, dels slagteri; är nu i 
kompaniskap med Nels M. Berglund om det senare yrket ; de båda ega dessutom 
160 acres land tillsammans i Henlerson township, der de göda egna kreatur till 
slagt. J. gifte sig den 7 Januari 1873 med Botilda Jakobson från östad i Kristian- 
stads län och har med henne två döttrar. Lutheran och republikan. 



Eapt. LANDSTRÖM, C. E., specerihandlande, är från Sormestorp i Kristi- 
anstads län, der han föddes den 2 Mars 1837. Han utvandrade 1852 och slog sig 
först ned i Knoxville, 111., hvarest och i kringliggande orter han bröt sin väg med 
hårdarbete å farmar och i verkstäder tills året 1856, då han för omvexlings skull 
for till Minnesota, hvarifrån han samma år återkom till Knoxville för att mottaga 
anställning hos handlanden John S. Winter. Efter åtskilliga vexlingar begaf han 
sig 1861 till Des Moines i Iowa och biträdde der i en handel tills kriget bröt ut, 
hvilket manade honom att bjelpa till vid bildadet af kompaniet "B" i Iowas 15de 
Volontär-regemente, i hvilket han sjelf ingick den 9 November nämnda år i egen- 
skap af andre löjtnant, frän hvilken grad han steg till förste löjtnant påföljande år 
och till kapten 1863. Vid hemkomsten 1865 öppnade han och en mr Bancroft en 
specerihandel tillsammans, men den 1 April 1879 upplöstes kompaniskapet och L- 
drifver nu affären ensam. L. gifte sig den 9 September 1861 i Des Moines med 
miss S. E. Crocker, general Crockers syster, och har med henne 6 barn (5 söner och 
1 -dotter). Eger ett elegant hem i G. ; tillhör kongregational-kyrkan och republi- 
kanska partiet. 

LINDQVIST, FRED., af målarefirman Lindqvist & Bro.; född den 5 Oktober 
1848 i Härsveda, Skåne; kom till Amerika 1866 och till G. 1867, sedan hvilken tid 
han ständigt varit målare och sin egen sedan 1874. Ogift; lutheran och republikan- 

LINDHOLM, L. M., skräddare, född den 26 November 182l i Tjärstad, Lin- 
köpings län; utvandrade 1856, bosatte sig samma år i Galesburg, der han vistats 
hela tiden med undantag af 4 år, tillbragta å en farm i närheten af Altona. Lind- 
holm har genom godtrogenhet måst vidkännas stora förluster, men är icke desto 
mindre i goda omständigheter, hvadan han går framtiden till mötes med klara 
blickar. Gift 1846 med Maria Ekstrand från samma socken ; har en son och en 
dotter; metodist och republikan. 

LINDAHL, S. P. A., pastor för första lutherska församlingen, är född i 
Kristdala, Kalmar län den 8 November 1843 och erhöll sin första skolbildning 
i Ahlsbergs missionsinstitut. Efter ankomsten till Amerika 1865 studerade han 
vidare en tid vid läroverket i Paxton, 111., och utgick derifrån 1869, då han prest- 
vigdes och öfvertog vården af den lutherska församlingen i Woodhull 1870. 
Sedan dess har han varit missionär i Kansas, Nebraska och Dakota samt assiste- 
rande pastor vid Immanuelsförsaml ingen i Chicago, hvarifrån han kallades till 
församlingen i G. 1871. L. har varit gift med Klara Anderson från Trevattna i 
Vestergötland ; hon dog den 23 Juni 1877. 



357 

LAYENE, C. W., född den 17 Juli 1846 i Jönköping, hvarifrån lian utvan- 
drade 1867 ocli bosatte sig i Orion, der han sedermera dref apoteksrörelse ; for till 
Europa 1875 ; nedsatte sig vid återkomsten i G. hvarifrån han reste till Kansas 
1876 för att i Salina igångsätta apoteksrörelse; återkom till G. 1877 och ingick der 
i den apoteksrörelse han nu drifver. L. har ett stort lager och eger 160 acres jord 
i Iowa. Lutheran och independent. P. S. — Har Sålt sin rörelse till Wimmermark. 

MUNSON, D. A., född den 8 Maj 1840 Nykil, Linköpings län, hvarifrån han 
utvandrade 1866, sedan hvilken tid han varit farmare i Nebraska, men är nu tegel- 
slagare. Lutheran och republikan. 

NYMÅN, SVEN, född den 24 Juni 1804 i Annestad, Småland ; utvandrade 
1856, bodde första året i Moline och varit i Galesburg resten af tiden, sysselsatt så- 
som urmakare. N. har varit gift 3 gånger, har en son, som är 45 år gammal och 
en dotter (Mary, gift med J. Olson i Geneseo) är 42 år. I andra giftet har han 
Anna, 34 år, gift med John Svenson i Geneseo; Elna, 29 år, gift med Charles 
Hitchcock i Omaha, Neb., samt Frank, 25, och Eva, 21 år. Nyman har varit me- 
todist sedan 1859 och republikan sedan partiets daning. 

NELSON, PETER, född den 22 November 1840 å Trolle-Ljungby egor och 
utvandrade 1860. I G., dit han genast vände sin kosa, arbetade han först i snickare- 
yrket, vardt senare 'kilerk" hos P. Bengtson och sin egen den 28 Augusti 1878. 
Hans första hustru var Anna Maria Nelson och hans andra är enkan efter kapten 
Edvall. Han har två barn, samt hus och handelslager tillsammans värda $5,500. 
Lutheran och republikan. 

NELSON, N. P., medlem af kortvaruhandelsfirman Nelson & Williamson, är 
född den 28 April 1845 i Bronäs, EJristdala socken, Kalmar län och ankom hit 1859. 
I G. använde N. den första tiden med att inhemta kunskaper vid den offentliga 
skolan, underhållande sig under tiden med hvad som helst arbete han kunde fä. 
Han tog derpå anställning som handelsbiträde och fortfor i denna egenskap hos 
olika firmor tills i April 1879, då han blef "Williamsons kompanjon. Är gift med 
Anna S. Grant; har hus och tomt; tillhör lutherska kyrkan och rep. partiet. 

NELSON, ABRAHAM, möbelhandlande, född i Agerum, Blekinge, den 8 
Februari 1818; kom till G. 1854 och började der sin bana som arbetare i en vagns- 
fabrik, men ingick snart i egna affärer, ehuru å en mindre skala. Han grundlade 
nämligen den rörelse han nu eger, den han genom omtanka, kraft och affärsmes- 
sighet uppdrifvit till en aktningsvärd affär. Hans möbelmagasin, bygdt af honom 
sjelf för $10,000, är 90 fot i längd, 50 i bredd och 20 högt samt försedt med schiffer- 
tak. Hans lager uppgår i värde till öfver $6,000. Dessutom eger han en annan 
magasinsbygnad och ett vackert boningshus. N. gifte sig i Sverge för 38 år sedan 
med Bengta Sorenson från Ebbarlucka i Blekinge, hvilket äktenskap har välsig- 
nats med flera barn, af hvilka tre lefva. N. tillhör methodistkyrkan och det repu- 
blikanska partiet. 

OLEEN, N. J., född den 8 Mars 1844 i Åsby, Skåne ; utvandrade 1866 och har 
nästan hela tiden sedan varit handelsexpedit. Han gifte sig den 17 Januari 1872 
med Lovisa J. Anderson från Westergöthland och har med henne ett barn. Har 
vackert eget hem å Chambers st. Lutheran och republikan. 



358 

OLSON, HÅKAN, född den 15 Mars 1827 i Mjellby, Blekinge; utvandrade 
1853, stannade 2 år i Chicago och kom 1855 till Galesburg, der han största delen af 
tiden arbetat hos möbelfabrikanten Abraham Nelson. Gift 1860 med Hanna Nel- 
son från Gammalstorp i Blekinge; har 2 söner och 2 döttrar, hvilkas närmaste 
framtid han betryggat genom samlandet af en liten förmögenhet, bestående af ett 
godt hem och $2,000, allt förvärfvadt i Galesburg, emedan han icke egde mer än 75 
cents, när han landsteg i Amerika. Tillhör första lutherska församlingen och är 
republikan. 

OLSON, S. H., specerihandlande, från Ysnaryd i Blekinge, född den 4 Augu- 
sti 1844. Emigrerade till Amerika 1854, och använde sina första 7 år på en farm. 
När kriget utbröt, ingick han frivilligt i kompaniet A af Illinois 102 regemente och 
tjenade oafbrutet tills 1865, hvarefter han var i handlanden Crockers butik 5 år, 
efter hvilken tid han vardt medlem i firman. Sedan dess har han varit medlem af 
två andra firmor, men drifver nu sin rörelse ensam. Han eger butiken och 3 bo- 
ningshus i staden. 1872 gifte han sig med Clara Björk från Tunestorp i Jönköp- 
ings län. Har ett barn ; tillhör methodistförsamlingen och är republikan. 

PETERSON, GUST, J., född i Ingvallstorp i Linköpings län den 3 Juni 
1851; emigrerade 1869; satte sig först ned i North Henderson, Ills., å en farm, i 
närheten hvaraf han nu brukar en arrenderad sådan. Frisint i religion, republikan 
i politik. Adress : North Henderson. 

PETERSON, GUSTAF, född i Sandhem, Westergöthland, den 17 September 
1824 och utvandrade 1852, hvilket år han anlände till Galesburg blott med hvad 
han gick och stod uti. Men han har arbetat sig upp och befinner sig nu i goda 
omständigheter. P. var en af grundmedlemmarne i den första svenska lutherska 
församlingen, men utgick derur och anslöt sig till den andra, när den bildades 1868, 
och är nu der en ledande medlem. Hanna Johnson från samma plats i Sverge 
blef hans hustru 1849 och tillsammans ega de 5 barn, af hvilka dottren Karolina är 
gift med pastor Georg "Wiberg i Keokuk. Han eger 3 hus och tomter värda öfver 
$4000. Republikan. 

PETERSON, NELS, född vid Trolle Ljungby, Skåne, den 3 Juli 1837, och kom 
till Amerika 1856. Han uppehöll sig de första åren med arbete af olika slag i och 
omkring Monmouth tills 1861, då han ingick som frivillig i Illisnois' 43dje rege- 
mente. Han vardt der genast segerant och hemkom såsom andra löjtnant 1865, då 
han fick anställning hos firman Chapen, Holton & Davis i Young Amerika. Han 
biträder nu Nelson & Svenson. Hans hustrus namn är Eliza J. Dennis, som är 
född i Pennsylvanian och med hvilken han varit gift sedan den 7 November 1869. 
Har eget hem, är lulheran och republikan. 

PETERSON, NELS, snusfabrikant; född den 11 Juni 1834 i Näserum, Kri- 
stianstads län, hvarifrån han utvandrade 1855 till Danmark och derifrån till Ame- 
rika 1863. Hans första år härstädes såg honom såsom arbetare på en jernväg vid 
Galesburg. De derpå följande 10 vintrarne sysselsatte han sig i Browns verkstad, 
medan somrane användes för snusfabricering å en liten skala. Detta företag har 
emellertid växt med hvarje år och tar nu hela hans tid och odelade uppmärksam- 
het i anspråk. Fabriken drifves med tillhjelp af en liten åmgmaskln och tillverk- 
ni»gen belöper sig till 10,000 skälpund årligen. Reqvisitioner börja nu ingå från 



359 
alla delar af landet, och håller han ständigt å hand ett större lager. P. är gift med 
Ellen Månson från Jersåslilla i Skåne, och har med henne 2 barn. Han är med- 
lem af första lutherska kyrkan, republikan och i goda eknononiska omständigheter- 
egande bl. a. två värderika hus och flera stadstomter. 

RÅDSTRÖM, A. VICTOR., född 1838 den 12 Oktober i Tjärstad i Östergöth. 
land ; utvandrade 1869 och hamnade först i staten Connecticut, men begaf sig efter 
några månaders vistelse der till Galesburg, hvarest han vardt målare och, med 
tiden, förman i T. O. Jones verkstad. Men dålig hälsa tvang honom att omsider 
öfvergifva detta handtverk och egna sig åt något lättare. Han är nu bokförare hos 
Clarkson & Johnson, der han varit 4 år. Han är gift med Ellen Johnson, som 
gifvit honom 3 barn. Methodist och republikan. 

STARR, A. F., född den 10 de April 1838 i staden Vestervik; utvandrade 1860 
och sysselsatte sig med hvarjehanda i Galesburg ett år, hvarpå han lärde skoma- 
kareyrket; for 1863 till Minnesota och ingick året derpå som frivillig i Minnesotas 
första vol.-regemente, i hvilket han tjenade till krigets slut; kom då tillbaka till G. 
och skomakareyrket och är nu förman hos Winqvist & Johnson ; gifte sig hösten 
1860 med Wilhelmina Cederholm från Hallenberg, Kalmar län, och har med henne 
2 barn ; har eget hus, är methodist och republikan. 

SYANSON, N. P., af firman Nelson & Svanson, född den 20 November 1850 
i Agerum, Gammalstorp socken, Blekinge ; kom till Amerika 1867 ; var engagerad 
hos O. T. & A P. Johnson i Altona 3 år, hvarefter han en tid var hos Keator & 
Wilson i Rock Island ; 1872 aflade han ett besök i Sverge och fick vid återkomsten 
uppsigt öfver en kolgrufva vid Soperville. 1877 gjorde han sin andra resa till 
Sverge på samma fartyg, som öfverförde general Grant och hans familj, när de an. 
trädde sin stora rundresa kring verlden. S. blef nu i Sverje ett helt år och återkom 
till Amerika i Augsti 1878, då han köpte halfva intresset i P. Bengtsons "grocery". 
Han hade redan i Augusti 1875 gift sig med Anna C Glade, som är född i Hudda, 
Elfsborgs län, den 1 Januari 1849. De tillhöra båda den lutherska kyrkan, och 
S. är republikan 

THEMANSOJT, ÅKET, en gammal Galesburgbo, är nu handlande i Kearney, 
Nebraska. T. är från Wineslöf i Skåne, der han föddes den 25 Mars 1835. Hit 
kom han 1854 och uppehöll sig i Knoxville till 1860, hvilket år han blef biträde 
hos Hoover i Galesburg. Fem år derefter öppnade han groceryhandel, men sålde 
rörelsen efter ett års förlopp, då han for till Sverge. Den 1 Januari 1868 vardt han 
medlem i firman Bengtson, Nelson & Co., året derpå skilde han sig vid densamma 
och upprättade vexel- och bil Ij ettrörelse, hvarmed han fortfor till 1873 v då han led 
en kännbar förlust genom Ferdinand Winslows bankfallisement i Chicago. Han 
måste då upphöra och ingå som biträde hos P. Bengtson, och stannade der till 1878, 
för att då utflytta till Nebraska, der han nu drifver gross- och minuthandel med 
specerier. Han är gift med Karolina Strand från Vestra Harg i östergöthland och 
har 6 barn. Lutheran och republikan. 

ULLQVIST, JOHN, farmer å sek. 20, Henderson township, förskrifver sig 
från Heden, i Skaraborgs län, och är 46 år gammal. Straxt efter sin ankomst hit, 
1868, försörjde han sig med arbete i en jern vägs-verkstad i Galesburg, men köpte 
efter ett par år 20 acres land, dem han nu brukar. Har sedan 1861 varit gift med 
Kajsa Johansdotter från Trevattna i Westergöthland. Lutheran och republikan. 



360 
VERENE NELS, J., född i Hessleholm i Skåne den 8 Augsti 1846; utvandra- 
1859- kom först till Galesburg for så till Kansas, kom efter ett år tillbaka till Gales- 
burgoch arbetade 3 år för L. L. Gibson. Är nu husbyggare. Gift med Ida John- 
son frän Jemshög i Blikenge, och har med henne ett barn. Lutheran och republi- 
kan. 

WIMMERMARK, ARVID. H., född den 28 Mars 1857 i Upsala, men har bott 
19 år i Stockholm ; tog apotekare-examen 1876, utvandrade 1879, bosatte sig s. år i 
Cambridge, Ills. och 1880 i Galesburg. Gift med Paulina Nelson från Arvika 
Hon ankom till Amerika 1870, upphöll sig de 3 första åren i Chicago, flyttade se- 
dan till Bishop Hill och derifrån till Cambridge, hvarest hon som hade lärt fotogra- 
fikonsten i Sverge, dref en lönande rörelse i detta yrke till dess att hon följde sin 
andra man till Galesburg. Har i sitt första gifte 2 barn. Tillhör baptistsamfundet. 



SVENSKAR I WALNUT GROVE TOWNSHIP, KNOX 

COUNTY. 

ANDERSON, A. J., köpman, Altona; född den 27 Mars 1843 i Ramshult, 
östergöthland ; kom med sin fader Anders Johnson till Amerika 1852 och bodde 
första året i Rock Island. A. J. Anderson och en syster upptogos af familjen N. 
P. Peterson (nämnd å sidan 150) i närheten af Moline, der A. en tid skötte Rock- 
river -färjan; kom till Altona 1857 och var biträde hos olika firmor tills 1875, 
då han började egen affär. Han har nu ett vackert hem, 5 acres mark, butik och 
tomter i Altona, samt 160 acres land i Phelps co , Neb.. Gift 1868 med Margreta 
Olson från Ugglebo i Gestrikland. Anderson tillhör missionssamfundet och är 
republikan. 

CARLSON, LARS, farmer, sek. 36, besitter 120 acres land; född 1-811 i Han- 
nebo, Gestrikland; utvandrade 1850. Gift sedan 1842 med Anna Alborn. En son 
och en dotter. Metodist; republikan. Postkontor; Victoria. 

FREDRICHS, JOHN A., handlande i Altona; född den 27 Februari 1846 i 
Tjärstad, Linköpings län; kom till Amerika