Skip to main content

Full text of "Svenska run-urkunder"

See other formats 


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



i 



y 



^J-. ^. 3 



SVENSKA 



RyN-URKUNBER 



UTGIFNA 



AP 



RICHARD DYBECK. 



Pörsta SaaliBgea. 




STOCKHOLM, 

TRYCKTE HOS JOH. BECKMAN, 1855, 



9 







1 



JL/et härmed bOrjade arbetet kaa och bor blifva ett stort verk. Man 
har på sednare tider i Svenska landsorter uppdagat en mängd för for- 
skare och andra fornvänner hittills obekanta runinskrifter, och man har 
omsider funnit, att den for länge sedan utgifna stora samlingen af fäder- 
neslandets runurkunder, för sin tid ganska förtjenstfull, dock lider af 
svårare fel. De förra böra alla utan undantag utgifvas, samt af den sed- 
nare, i säkrare af ritningar, åtminstone de vigtigaste bland felaktiga. Och 
häraf uppkommer ett stort antal, uppstår ett stort verk. 

Om vigten af en närmare och tillförlitligare kännedom af dessa 
vårt lands till stor del »äldsta originalurkunden> kan icke mer blifva tu 
tal. Man har ändtligen börjat rätt fatta forntiden, och dermed äfven 
dessa sanna och rena uttryck deraf: man är pä väg att inse det de 
icke kunnat vara annat, än hvad de äro: föga i längd och bredd, i 
sanning och djup fullt ut hvad vi komme åstad; »forskaren har ofta 
funnit mera upplysning i dessa enkla korta rader, än i sednare långa, 
intet sägande afhandlingar.» 

•Främst böra väl runinskrifterna skattas såsom ovärderliga språk- 
lemningar; och att i närvarande dagar stora krafter, verkliga förmågor, i 
det hänseendet se dem gunstigt an är hugnande, glädjande. 

Demäst äro dessa runristade minnesstenar, vanligen stående eller 
liggande ute å marken, verkligen att räkna bland grundstenarne i vår 
ännu så föga bearbetade fom-geografi. De äro, mer än man eftersinnat 
och trott, »visestenar» på gamla, nu ofta förlagda eller igen vallade, far- 
leder till lands och sjös: säkra utvisare af landets befolkning och odling 
för sin tid. 

För det myckna, som i öfrigt kan af Sverikes flere än 2,000 run- 
inskrifter inhemtas och läras, skall icke här redogöras. Den tid kommer, 
då de fullt uppskattas. 

Men äro de då ännu till? Hvem vet? Jag har blifvit satt i till- 
fälle, att för framtida forskare och fornvänner — fosterlandsvänner vågar 
jag icke säga, efter det ädla slägtet tyckes ej hafva lång tid öfrig — 



Yiaa nigot litet af hvad varit hafver, n&r kanske ej mer en enda Run- 
sten reser sig å våra grönskande eller snOiga fält. 



Mitt syfte har varit, att för redighetens skull meddela afritningarne 
så stora, som möjligt; hvarföre samma mått för alla icke blifvit följdt. 
Den enda häraf uppkomna olägenheten, att verkliga storleken af stename 
i forhållande till hvarandra icke vid en flygtigare blick på tafloma faller 
i ögat, är en småsak. 

Redan nu hade törhända tolkningar af inskrifterna bordt lemnas; 
och det var från början äfven meningen. Men besinnande, att jag här 
vid lag bara är och kan vara Runurkundemas utgifvare, flfvensom det 
städse kland^rliga i att söka gå större, verkliga förmågor i förväg, har 
jag beslutat låta tolkningen, den der oundvikligen skulle påkallat dju- 
pare eller ytligare språkredogörelser, åtminstone till annan tid uteblifva. 



Stockholm den 1 Maj 1855. 

4 

UUjifvaren. 



1. 



*" Södermanland. HöUho härad. Vagnhärad socken, FredriksdaL 

Hösten 4844 påträffades å det under Säteriet Fredriksdal horande 
och dertill gränsande hemmanet Skiängs gärde, invid och till en del i 
en genom gärdet löpande rännil eller bäck, denna Runsten, så sjunken 
i marken och rännilen, att blott en del af dess ena sida var synlig. 
Ägaren till marken. Herr öfverstelieutenanten Nils Hägerflycht, upptäckte 
snart, att stenen å undre sidan egde ristning, och lät, till följe deraf, 
kort derefter aktsamt föra honom från sin olämpliga plats till Fredriks- 
dal, der han nu reser sig å en täck höjd i trägården, omhuldad af 
unga löfträn, buskar och blommor. 

Intill nämnde gärde, vid hvilket en häradsväg utefier sjön Sillen, 
fast här pä något afstånd från sjön , löper, ligger en vidsträckt kärrmark, 
af nuvarande ägaren upptagen till åker, och det är utom all tvifvel, att 
äfven gärdet fordomdags utgjort ett kärr. Runstenen kan, i detta fall, 
icke varit rest å det ställe, der den 4 844 påträffades, utan har troligen 
från någon plats invid eller åtminstone närmare häradsvägen, der ännu 
en Runsten (Liljegr. 856) finnes — en sådan ses ock vid samma väg, 
å Vappersta angränsande egor — blifvit förd till den från kärret fly- 
tande rännilen, att begagnas såsom gångbro. 

Stenen, som består af ljus granit , är flisbildad, å framsidan temligen 
slät, dock of vantill, särdeles å högra kanten, något afflisad, till en del 
af ålder, enär inskriftens två sista runor, som äro mattare än de öfriga, 
befinnas å en sådan af-fiagad, lägre eller djupare del. Frånsidan är 
ojämnare. Största tjockleken uppgår till 4 4 tum. — Inskriften lyder: 

K+nm : rit) : rx+iM- : Ht+i+ : |5|+h+ : *iBti^ : yt\tw : 

Det är: KNUBHA Of RAISA STAIN fINSA HIBTIR KULAIF BRU&UR SIN 
HAN ANTAf IS AUSTR AT f IKUM 



6 

Tvärstrecket öfver grenen till första runan (|<^) kan vara en tillfäl- 
lighet. Sista ordet (pikum) synes vara fuUstfindigt. Månne en felrist- 
ning for Krikum? 



i. 



Södermanland. HöUbo hårad y Vagnhärad socken , Nora uppgård. 

Denna fir den fjerde af der befintliga Runstenar. . Dess nedre del 
utgör för närvarande trappa till en utbod & gärden och de Ofriga' fem 
mindre styckena , hvilka, sinsemellan sammanhängande, i långliga tider 
begagnats såsom spishäll i stugan, ligga sedan förliden höst, då hällen 
utbröts ur spiselen, spridda kring trappstenen. Det felande är måhända 
ännu doldt i spismuren. Såsom upprest säges stenen haft sin plats vid 
landsvägen nedanför byn, ej långt från Norbosjön. 

För omkring 20 år sedan, då de qvarvarande småstyckena änna 
sammanhängde, blef ristningen å så väl det större, fotstycket, som å fyra 
af dessa småstycken aftecknad af pastoren J. E. Ljung, och jag har 
efter hans fullständigat min teckning af ristningen å de sednare, enär 
sedan dess denna del af inskriften lidit af eld och nötning. Mycket af 
Kunstenshalfvan var vid nämnde tid doldt i spismuren. — Inskriften: 

*fxn'mfx : \w : nrr . . rx+intn : ht+d) : wntx 

Det är: HRUALTR AUK ULEF . . RAISTU STA(I) FApUR KUfAN 

BUNTA A(LT)R1FAR 

Af första runan (if) finnes nu intet, bara ett matt krokstreck efter 
slingan. Stycket med runorna * Y^\ saknas dermot i Ljungs teckning. 
Runorna |X|> med det föregående krokstrecket (till ett '^ ?), uti inskriftens 
sista ord, firo alldeles bortnötta eller förbrSnda. 



3. 



Södermanland. Ilölébo härad, Vesterljung socken. Björkö. 

I Björkö (efter uttalet: Björke) hemhage, norr om byen, finnas i 
mängd mindre bergknölar eller ofvantill rundade klippor, här likasom 



begränsande det stora jämna fält, som en gång sannolikt utgjort ett vat- 
ten, alltifr&n Holsviken af OstersjOn. Jfr. Sv* Fomsaker, fa. i, sid. 10. 
Sä väl hembagen, som en annan dertill gränsande, något jämnare, båge 
hafva till hela deras utsträckning fordomdags varit begrafningsplatser; 
talrika hOgar, kullar, skepps- och andra stennsättningar, finnas der 
ännu. Midt ibland sådana i den förstnämnde, eller bemhagen, reser sig 
den bergsknOl, å hvars östra, nog stupande, samt från fcdtet och en på 
andra sidan kUppan löpande byväg vävda ^ sida eller vägg denna ristning 
förefinnes. Derinvid och midtför är i marken mellan höjderna ett mindre 
träsk, eller pöl, utan tvifvel uppkommet efter der hemtadt sandgrus, då 
högarna uppkastades, och straxt i söder, högre upp, ses en vacker skepps- 
sättning. 

I anseende till bergväggens kullrighet har slingbilden blifvit lagd 
på sned; öfre delen deraf hade eljest kommit i stark förkortning för 
ögat, och i följd deraf läsningen försvårats. (»Nehej, berge' stog fäUe 
på anna' vis når dä här skre£9», invänder en gammal man i Björkö.)-— 
Inskriften : 

Det är: TATR (I. TATL) lOK IFTIR FAfrUR SIN SKAKA HIRKIT MIKLA 

MAN (UA)URN 

I första ordet (Ihtr 1. TaU)y ristadt med vänderunor, är likväl ^ 
icke omvändt, troligen för att ej få utseende af *f- Runorna 1*^4* (^) ^ 
sista ordet hafva, i anseende till klippornas skroflighet å detta ställe» 
säkert aldrig varit tydligare. 



Södermanland. SvarUösa liäradf Grödinge socken , Löfstalund (förr Skälby: 
af läget å gränsen mellan Svartlösa och Öknebo härader). 

Helt nära gården står, få famnar från vägkröken och i lägsta slutt- 
ningen af' norra dalbrecken, denna Runsten, något sjunken i den lösa 
marken. Häradsvägen mellan Södertelje och Hanninge socknar kröker 
sig der öfver en däld, som» med en bäck i midten, sträcker sig från 
trakten af sjön Uttran här förbi, samt vidare utefter Malmsjön och några 
andra småsjöar, deribland Axan (i gamla handlingar kallad Samhan), 
genom Sorunda, hvarest den slutar i Saltsjön. 



8 

Stenens framsida är jämn; frånsidan deremot kullrig och nog ojämn. 
Tjockast (sex tum) är stenen till höger närmast marken, hvilken del 
säkert utgjort hans fot, då korset haft en upprat ställning, och är han 
således icke blott sjunken, utan äfven fallen åt ena sidan. Sannolikt 
redan såsonii upprätstående har stenen blifvit till sin ofre del, som är 
bara 3 — 4 tum tjock, afislagen, och törhända var det äfven då, som han 
förlorade sin ursprungliga ställning. Det afslagna har ännu icke kunnat 
återfinnas. 

»Fjerdingsmannen Anders Janson» yttrar i sin »Specification oppå 
dhe Runsteenar och gamble Steenhögar, som finnas uthi Grödinge socken» 
(af år 4686): »I Skiählby Säthegårdh två Runsteenar, dhen ena står 
oppe och dhen andra ligger omkull.» En fallen, såsom det synes, bauta- 
sten ligger ännu nära Runstenen (se PL), men om den å undre sidan 
har någon ristning är icke utrönt Märkligt nog om inskriftens sista 
ord kuml pcmai skulle afse runstenen och en derinvid rest bautasten. — 
Inskriften : 

^m) H : hK : +»^ti^ : rw^m m+n : hi-h- : K+irxt>i 

Det är: OSKAUTRR RABM STAIN fINSI AFTIR AIRNFAST MU(f) S 

UK AFTIR ULAFU KCNU SINA KAIRpI OSKUTR KUML pAUSI 



5. 



Södermanland. Svardöaa härads Grödinge socken^ Vringe* 

Runstenen är stående i Uringe bys skog (»Uringe malm» *), å 
gränsen mellan Svartlusa och Sotholms härader, samt socknegränsen mel- 
lan Grödinge och österhanninge, på norra sidan- om en mindre slutt- 
ning af den här ofvan (under N:o i) nämnda vägen mellan Telje och 
Hanninge socknar. Han har å framsidan, uppifrån och ned, en svagt 
upphöjd rygg, samt är till öfre kanterna tunnast och der något skadad. 
Ställningen är tillbaka och åt ena sidan lutande. — Inskriften: 

* I beskrif ningen till en karta af 1636 öfver lägenheten Runsten, belägen här- 
invid och förmodeligen nämnd efter minnesmärket, säges denna vara »bygd på 
kronones allmänning.» A en karta ofver Uringe af 1717 är sjelfva Kunsteuen både 
antecknad och nämnd. 



9 

Det är: HAUR AUK KARL AUK SIH. A.KR AUK UIHIALMR AUE KAINI 
L(I) . . . AISA STA IN pINA AFTR UIHMAR FAJ.R SIN 



Söderrnatdctnd. Svartlösa hårad , Grödinge socken ^ Öster Bröta. 

Högt upp i vestra Bluttningen af en betydligare bergshöjd i tjocka 
skogen, som sammanhänger med den nyss (under föreg. n:r) nämnda 
Uringe malm och andra skogsmarker i Sorunda, Grödinge, Vesterhan- 
ninge och Huddinge socknar, står denna Eunsten invid och på östra 
sidan om en öfver höjden * löpande, knappt farbar, skogsväg — efter 
sägen ännu för 200 år sedan begagnad såsom klöQeväg ** — mellan 
sockenvägen vid Vesterby i Sorunda samt häradsvägen i Grödinge. Sedan 
han i mer än 30 år haft en svårt firamlutande ställning — vådlig både 
för sig och vägfarande — samt derunder kanterna of vantill, hvilka 
något skjutit öfver vägen, blifvit här och der afslagna, är han sistlidne 
höst, på Landtmätaren Victor Dahlgrens uppmaning, af byamännen i 
Bröta åter vorden rest, och kan nu å sin ensliga, höga och skogiga 
plats, med sin höjd af mer än fyra alnar, betraktas såsom ett af vårt 
lands skönaste minnesmärken. 

Stenen är icke nämnd i den förut (under N:o 4) åberopade upp- 
satsen om Grödinge sockena fomlemningar, men finnes antecknad å 
Petter Arosanders karta af år 4687 öfver »östbröta» (en annan af Sven 
Månsson (1636) innefattar inägoma), i anledning deraf att byamännen i 
angränsande Yesterby velat hålla den för en rå^^sten byame emellan, 
samt sålunda tillväUa sig ett stycke af Bröta skog: Anteckningen lyder: 
»7. En Vijsesten på Västerby malmen sunnan för en stoor Bunsten vidh 
en farvägh Socknarna och Byarna emillan, till hvilken (Bunsten) Väster- 
byna villa gå och skära en Triangel af öster Brötha skogen efter vis- 
ningen)» (nL Bunstenens ***)• 

* Nedanför denna äro flere kärr eller mossar, däribland »Banstensmossen», 
och derifrån ned mot Grynsjön sträcker sig den s. k. Svartdalen, af hvilken 
törhända häradet har namn. 

** De flesta vägar i orten lära dä varit foga annat än klöfjevägar, »den 
tidens landsvägar», såsom allmogen uttrycker sig. Vid den ifrågavarande finnes, 
närmare Yesterby, änna en hittills ej känd Bunsten. 

*** I samma kartebeskrifning förmäles ock, att byamännen berattat det de många 
små lägenheterna i skogen häromkring »först varit optagna af Skiöttare i Sahl. 
Konung Gustaffz (den Ls) tijdh, medh böndrens loff.» 

2 



40 

Brota-8teneki, hvilken k&nnes åf kringboende allmoge Under namnet 
Runda ^ten, eller Rundsten ^ är en å framsidan bucklig eller kuling och 
å fi^ånsidan skålig, tunn och ljus gtistensffisa, rätt ovanlig i dessa trakter. 
Ristningen, utförd med synnerlig omsorg, har delvis lidit genom de nämnda 
af-flagningama öfverst å stenen ^ äfvensom i venstra kanten. Korset är, 
märkligt nog, något upphojdt — Inskriften: 

' niH^+rx « (ri)t « rhm) » H+i+ « t5i++ » +t « i'i'rxht+ » 

Det är: UIMAR (LI)T RA(ISA) SAEN fINA AT lARUTA MAH AUK 
FELHA SIN AUK BUf UR KA A 

Slutet af slingan har bildat en ringlad stjert, och de felande ru- 
norna kunna ha' varit till antalet 4 — 6. 



7. 



Södermdvdand* Sotholms hårad ^ Ösierhanninge socken ^ Sanda» 

Från Yinnock vik af Saltsjön och i TyresO socken sträcker sig en 
däld, som fortgår genom Österhanninge in i Vesterhanninge socken» der 
den vidgar sig, sluteligen ufvergående till jämnare slätten Grafplatser 
finnas invid denna dalgång vid Yinnock, ösby, Tjursta, Hvakta, Sanda» 
Hesslingbj, Husby och Betby» äfvensom tvänne Kunstenar, den ena vid 
Forss (f5rut känd) och den andra, eller ifrågavarande, i Sanda gärde* 
Han namnes redan 4668 i Andn Arwidi Berättelse om österhanninge 
sockens Antiqviteter (tr. i Gjörwells Sv. Bibi., 2:a delen)» såsom belägen 
»uti Hvalsta gärden», samt sönderfallen i två stycken. Stenen har näm- 
ligen ursprungligen stått på tillgränsande Hvalsta ägor och låg på grän- 
sen mellan Hvalsta och Sanda gärden, nedfallen i ett dike, då han, vid 
fältens jämnande och omläggning för tjugu år sedan, flyttades till sin 
nuvamnde plats å en oupptagen mindre fläck i Sanda östra gärde, vid 
allmänna vägen mellan Stockholm och Dalarö, samt afvägen tall Tjursta» 
der han nu, brusten i tre stycken, ligger å marken. 

Inskriften» som tyckes aldrig varit djupt inhuggen, är» med undan- 
tag af sista ordet, temligen läslig: 

Det är: SIKNA(I)K RAiSTI STAIN (A)T SI(UR?)|R FAf UR SIN SIBA A . . R 



41 



Stafven framfor S i ordet stcdn är en uppenbar felristning, äfven- 
som torhftnda mycket i ordet eiurpr (sio^r?). De blott åt ena sidorna 
om stafvama dragna tvärstrecken i Jjf och 4" ^^^^ bär, att sådant icke all- 
tid skett af brist på utrymme. 



8. 

Södermanland. Sotholma hårad, österhanninge socken. Högsta, 

Belägen i Högsta äng, inyid och söder om byn, uti en genom 
socken löpande däld, hyilken tager sin början vid Åfva vik (af Saltsjön) 
i Tyresö socken, och derefter fortgår från nordost till sydvest, i samma 
sträckning, som den här ofvan nämnda Vinnock-viken (derifrån skild 
genom en skogbeväzt bergsrygg), samt slutligen förlorar sig mot höjden 
vid Yesterhanninge kyrka. I dälden finnas, utom den ifrågavarande, tvä 
än ej kända Kunristningar, äfvensom talrika fomgrafvar, såsom vid Berga, 
Kalfvik, Solberga och vid Högsta (deraf namnet), helt nära Runstenen, 
fast högre upp. 

Högstastenen, hvilken å framsidan företer en nog slät yta, har en 
mycket tillbakalutande ställniug, sedan den stensättning, med hvilken han 
varit omgifven, utrasat i anledning af markens löshet. Runorna äro, i för- 
hållande till stenytans vidd, ovanligt stora. Inskriften, hel och tydlig, 
så lydande: 

Det är: KAI(R) RAISTI STAIN AT OSUR SUN SIN AUK AT ULK 

Sista runan är ett tydligt y och har aldrig varit |^. 



Södermanland. Öster^Rekame härad, Sundhy kyrka. 

Ett i Svea rike hittills okändt slag af Runstenar: en mlagd griftr 
sten» (Liljegren, Runurkunder, sid. 194 — i 9 6), som för närvarande finnes 
kringmurad af tegelsten i golfvet till Sundby kyrkas kor, midtför och 
nära södra ingången till kyrkan. Ehuru sålunda söndagligen svårt ut- 



12 

satt för tramp, har stenen likväl någorlunda bibehållit både inskrift och 
bildverk, hvaraf kan slutas, att han förr haft en mer fredad plats. 

Stenen, hvilken nog är både den prydligaste och bäst bibehållna 
af kända dylika i vårt land, består af fin och hård, blågrå öfvergångs— 
kalksten. Dess tjocklek är än icke utrönt. 

Kanterna upptagas af två något upphöjda djurslingor med inåtgå— 
ende hufvuden och stjertar, och i dessa slingor är sjelfva runristningen, 
hvari de runor, som fått plats i stenens fyra hörn, blifvit obetydligt skadade. 
A fältet inom slingorna synas, likaledes i upphöjdt arbete, tvänne större 
drakbilder, samt åtminstone två smärre djurliknelser, det ena med fisk- 
hufvud. Inskriften: 

Det är: HAM AUK SIKUIf R LITU KARUA SUHBL ^ISA IFTIR HU(L)Mrj^ 
FAfUR SIN AUK KURI^R IFTIR HULMUI^ BU(N)TA SIN 



' »I » I m^ffigggi pw« ■ 




CODKPWANlAMD 



3. 
SÖDEB'*'-,':i 



Sv^nkiSd kd Grodinée sn.. "Uriiiöe 



SÖDERMANLAND. 



oOIiERMANLAKD. 
Sotholiiis hd, Osfer:>diiiii|^e jr., 



13 



SödermafdancL Sotholms hårad y Öaterhaninge socken y Sanda* 

Denne Bunsten står ej långt från den under N:r 7 beskrifna liggande 
Sanda-stenen» i norra sluttningen mot en mindre däld eller fördjup- 
ning uti Sanda Storgårdshage , förr en del af tillgränsande Albi/ hop^mark 
(samfälld mark).. Dälden är intet annat, än en lemning efter en gammal 
väg, hvars bredd icke of verstigit tre alnar, och som följt den förr nämnda 
etora sänkningen från Yinock-viken af saltsjön till Yesterhaninge* Ej 
långt härifrån, vid samma stig, finnes äfven den Bunsten, som beskrifves 
under följande N:r. Bådas inskrifter vetta åt stigen. Den nu ifrågava- 
rande, eller Sanda-stenen, af granit och något tillbaka lutande, är å fram- 
sidan flat; frånsidan bucklig. Slingan, jämte korset med dess skaft, upp- 
till nog dragne åt höger, följer stenens skapnad. Inskriften: 

« i+nixh+ : nt : rx+m+ : Ht+n- : +t • ++tnit : iin+ : hi+ : 

Det är: lAURUN LIT RAISA STAIN AT ONTUIT SUN SIN AUK AT 
ONUNT AR OSBIARN 

Bistaren har begagnat tre olika skiljetecken (*, •, och «). Af de 
fem ^ -runorna hafva tre den egna skapnad, som samma mynd & den 
liggande Sanda-stenen. K&nnestrecken å inskriftens sista ^ firo svaga, 
men fiillt sftknu 



11. 

Södermanland» Sotholms hårad, Österhaninge socken y Alhy. 

I Alby ängsbacke, omkring femhundra alnar vesterut från föregående 
Runsten, finnas fyra lösbrutna stycken af en annan. Det största af dem, 
Bunstenens nedre del, bibehåller ännu sin ställning i jorden. De öfriga 
tre styckena äro de enda, som vid gräfning invid det större kunnat igen- 
finnas. Bunstenen berättas hafva blifvit för flere mansåldrar sedan af- 
filagen, hvilket ock brotten utvisa. 

Af inskriften återstår, å grundstycket: y\[\ I • . . • ^IXnt^lXh \ 
• • • .9 det är: kab .... BRUteu . . . ., och å det större lösa stycket 
\>\y det är: i>A, å det andra två halfva stafvar, samt å det tredje och 
minsta, en sådan. De oskadade runorna äro alla djupt inhuggna och tydliga. 

3 



44 



12. 

Södermanland. Sotholms hårad ^ Österhaninge åoekenj Norrby 9 Smähamra. 

I gatan mellan Norrby och Småhamra, nära bron öfver den mellan 
byame löpande rännilen, låg ännu 4854 en liten del af en Kunsten. 
Detta år fördes han derifrån till Småhamra för att inläggas i grunden 
till en uthusbyggnad, men räddades af en dräng. Bäcken eller rännilen 
flyter utefter den ofta omtalade sänkningen mellan Afvaviken af saltsjön 
och Vesterhaninge kyrka. Vid denna sänkning, synbarligen en gammal 
sjöled, äro således funna fyra hittills icke kände Runstenar. 

Af stenens inskrift återstår tyvärr bara: ^hri^C^')» ^^^ *r hui-p(aj. 
Alla bemödanden att återfinna det felande hafva hittik varit fruktlösa. 



13. 

Södermanland. HöUho härad y Vesterljunga socken ^ Skalberga. 

Två stycken af en för lång tid sedan sönderslagen Bunsten ligga 
nästan midt pä den uti Skalberga hage belägna märkliga fornlemning&- 
plats, som korteligen beskrifves i Sveneka Fomeakery 2:a häftet, sid. 8. 
Denna hage är föga aflägsen , från en dylik å Björkö egor, i hvilken 
finnes den under N:r 3 beskrifne Bunstenen. * »I Skalberga hage före- 
komma bautastenar, högar, kullar, skeppssättningar och i öfrigt alla slags 
stensättningar, som för vårt lands jernålder äro anmärkte; men dessutom 
en stensatt, tredubbel graf, hvars like jag än ej sett eller hört beskrifvas» 
(jfr Pl. 4, fig. i). Styckena ligga å en jämnare plats i hagen, omgifna 
af lägre kullar, och länge måste de här legat, efter ristningen är mycket 
angripen af jordsyra. Oaktadt flitigt sökande, har det felande icke kunnat 
återfinnas. De två qvarvarande hafva törhända hört tillsammans. — 
Inskriften: 

PH'^ * 'fl^T . • • [åfven i yttre slingan, men med omvända (?) 

runor:] ...K.. +(?) t> [» '^^^ sHngan:] x +|p^(|) x ^^l^ x 

Detär: ....flNA x AFT K...N(?) f... x HILB(I) «.... ANS* 

* Ehura något korstecken å afritningen af Björko-stenen icke linnes tecknadt, 
hade, enär det stora alldeles tomma fältet inom slingan väl rymt ett sådant, det 
kanske bordt i beskrifningen tilläggas, att korstecken ä samme sten hvarken finnes 
eller någonsin funnits. 



15 



Å det ena stycket 8jnM matta streck efter ett kors, ftfreneom mOj- 
ligen en runmynd 04^ eUor ^). 



14. 

Södermanland. Sotholms hårad , Vesierluminge socken j Tuna. 

Vi 6ti åter i Haninge-trakten. Den däld, som sades uppgå från 
saltsjun mot Yesterhaninge kyrka, träffar der en annan, b vilken äfven 
tager sin bOrjan vid saltsjön, fast längre i söder, och med flere utgre- 
ningar fortgår nordvestligt genom bela socknen, slutande i dess norra 
skogsbygd..* Vid den väg, som från Yesterhaninge kyrka följer norra 
sidan af denna däld och vidare fortlöper i Grödinge socken, äro redan 
två, förut okände, Bunstenar (N:r 4, 5) anmärkte, och dertill komma 
nu tvänne, hvilka uppdagades under förlidne sommar.^ 

Elring en half mil sydvest från Yesterhaninge kyrka är gården 
Tuna, förr en by, och å södra sluttningen af den löfviga höjd, här kallad 
Umeå backe, på h vilken nyss omtalade väg löper vester ut, är, midtför 
stället, en samling af grafvar från hednatiden. Sexton större och mindre 
kullar samt n4gra stenkretsar och tre skeppssättningar återstå nu af långt 
flere, som ända till senare åren funnits i det inpå höjdens södra sida 
mer och mer utlagda gärdet. Bland stensättningame utmärker sig fram- 
för de öfriga en fylld, i båda ändar spetsig, väl lagd skeppssättning af 
25 alnars längd och 7 alnars bredd midtöfver (Bil. 4, fig. 1). Midt uti 
skeppet står en sten, 3V2 qvarter hög.*** En annan skeppssättning 
(fig. i) har tvär akter och är i förhållande till bredden {5 Va alnar) ovan- 
ligt kort (9 alnar). En rörkulle (fig. 3), 7*/4 alnar tvärt öfver, liggande 
å vestra sidan af backsluttningen, är märkvärdig, emedan en liten mur- 
krets af 6 qvarters lodrät höjd omgifver och uppbär kullen, hvilken är 
svårt skadad. Nedomkring synas många små sandkullar (fig. i), de 
flesta skurne af plogen. 

* Genom sänkningen rinner socknens hafvud vattendrag, bär kallad t Eocklösa" 
ån, hvilken upprinner ur en liten skogssjö på Huddinge-gränsen, samt sedan genom 
Vedan och några träskartade mindre vatten fortgår sydost genom Skogs-Ekeby» 
Tona och flera marker, tilldess den vid Vits-å utfaller i saltsjön. 

** Lägges härtill ytterligare en, hvilken, uppgifven i Presterskapcts Berättelser 
från 1600-talet, och nu eftersökt, i fjor blifvit af en bonde i Norrga (Norr-vnga?), 
Grödinge socken, inlagd i och alldeles öfvertäckt af en spismur, sä blifver antalet 
af Bunstenar vid denna väg och sänkning icke mindre än fem, alla till närvarande 
tid okände eller ogranskade. 

**' Jag lät i sistlidne September månad borttaga denna midtsten och derunder 
gräfva till djup af en aln med tre alnars vidd. Fyllningen bestod af jord; grunden, 
vidtagande på det uppgifna djupet, af hårdt packadt, Ijusgult sandgrus. I jordlagret 
fanns >mnig kolmörja, utan tecken till ben eller annat (jfr Björkö-skeppssättningnrne, 
Sv. Forns., H. 2, sid. 9 — 10). 'Stensättningen återstäldes omedelbart derefter. 



16 

Tjugufem alnar sydost från rOrkuUen äro tätt slutne till hvarandra 
tre minnesmärken, som ofelbart stå i närmaste samband, och hvilka fur- 
anledt mig bifoga planritningen af denna grafplats. * De äro: en kulle 
(fig. 5) af bestämd omkrets, men föga höjd, utan tvifvel afgräfven; en 
mindre, i ändame spetsig, skeppssättning (fig. 6) af 1 5 alnars längd 
och 3^2 alnars bredd midtöfver, samt mellan dem den Runsten (fig. 7), 
hvarom här egentligen är fråga. Han är ställd så, att kullens östra kant 
tätt sluter sig till hans vestra, och skeppets vestra slutsten ligger invid 
hans östra sida; i följd hvaraf, om stenen antages vara rest sedan kullen 
och skeppet blifvit uppförda, detta icke kunnat jske med mindre dessa 
allt för mycket skolat rubbas. Jag kan icke neka att antagandet af deras 
samtida upprättande faller sig naturligast. 

Eunstenen, som består af gråsten med mycken qvarts, samt derfure 
öfverallt är skroflig och gropig, har en höjd af omkring 2 Vi alnar, dryga 
2 alnars bredd .upptill och 5!^ qvarters nedtill. Tjockast, 49 tum, är 
han upptill; 12 tum nedtill. Framsidan fiat, vänd mot söder; Afveo 
frånsidan temligen jämn. Eunristningen , i två djurslingor, är ovanligt 
grund och mycket bortvillad af oräkneliga ojämnheter, som å ritningen 
icke kunnat angifvas. ** Särdeles äro runorna nere vid marken matta. 
Man skulle derföre, och då denna skrofliga samt till ristning olämpliga 
sten, svårligen kan antagas hafva blifvit vald för att runhuggas, om den 
legat annorstädes, väl kunna falla på tanken, att runor här blifvit ristade 
å en förut rest bautastcn. Eistningen, säkerligen aldrig stort tydligare ftn 
den nu är, har bara så tillvida kunnat läsas, nämligen, i högra slingan: 

« Knt>Bl+IX+ ! IX(I)HI ! hTI+ \>^h (två tydliga stafvar med otydbara tecken 
till kännestreck) * (tre matta stafvar utan ringaste spår till kännestreck) f] 

I venstra slingan: 
\!^ (två stafvar med otydliga kännestreck; möjligen H/4\) \^ (staf, kanske 
med tvärstreck nära slingans inre kant, +?) fXl ! HH* ! (n)f\(n) '. 
(omvändt l\, derefter Jjc ?) KI^K (^^^ ^^^> ^^™ aldrig sträckt sig längre) 
fX I fXh I fXnB (IX <Jönna mynd är mycket osäker). 

KUI^RIARN R(I)SI STIN fANS U F(AR)F(A?)RI SIN (U)R(U) (UA)KSK.R 

RU RUB(R) 

* Ytterligare eggad dertill bar jag blifvit vid anblicken af ett grafställe å 
saronia höjdsträcka, på österut angränsande Vreta mark, med tvä stora skepp, flera 
höge bnutastennr m. ra. Det ena skeppet är till hälften nyligen uppslukadt af en grus- 
grop, flere af stena me störtade o. s. v. — allt jordegarens, bonden Per Perssons gerning. 

Till deras nöjaktiga åskådliggörande skulle en afritning, minst fem gångor 
större än den nu meddelade, erfordrats. En sådan finnes i handteckning hos ut- 
gifvaren, som vid sex särskilda tilifällen, ibland med biträde af andra, granskat 
denna märklige Runsten. 



17 

Flere stafvar ån de å ritningen synliga och bär angifha finnas icke. 
Kannestrecken äro i allmänhet huggna grundare än dessa. Isynnerhet 
är det lilla korstecknet i högsta måtto matt, ehuru runorna deromkring, 
med få undantag, finnas tydliga. * 

Slutligen må tilläggas, att en sägen om ett slag (sannolikt ett sjö- 
slag) häromkring är i allas mun. Kriga-Lida^ ett bebygdt närliggande 
ställe, i b vars ängsmark, tid efter annan, gamla svärd funnits, säges af 
slaget hafva namnet, och turhända stå de talrika bautastename vid Yreta» 
Tungelsta, Hammarbacken (se följande N:r), samt i Vesterhaninge kyrkas 
omgifning, i sammanhang dermed. 



15. 

Södermanland, Sotliolma härad y Vesterhaninge socken , Skogs-Ekehy, 

' I den under föregående N:r nämnda Eocklösa-ån med dess sänkning 
(»RocklOsan»), utfaller, ett stycke vester om Tuna, på angränsande Skogs- 
Ekeby mark, ett mindre vattendrag, som kommer från sjön öran i sock- 
nens norra skogsbygd. Sänkningen närmast kring bäckens utlopp, en 
af den' stora Vesterhaninge-däldens många utgreningar, kallas Flacket, 
Skogs-Ekeby gård är belägen på samma höjdsträckning som Umeå, och 
från det förra stället går öfver bäcken och flacket, hvilket här är nog 
trångt, en smal byväg sydost öfver Hammars, Mulsta samt Stafs egor 
till allmänna landsvägen nedanför Fors. ** Vid Skogs-Ekeby gård, 
der denna väg börjar med den öfver vattnet gående Ladugårdsgatan ^ 
ligger ifrågavarande Bunsten, öster om och invid bäcken. Han skall 
förr hafva stått högre upp, några alnar längre från vattnet, med inskrif- 
ten vänd åt vägen, men för några år sedan »kommit ner» för att bland 

Jag skall vid framtida besqk i trakten af denne Bunsten icke under- 
låta att än ytterligare granska honom, och hvad som vidare må af inskriften 
kunna uppdagas skall i detta arbete inflyta. 

** Denna trakt söder ut är otroligt rik på fornlemningar. Kedan å Hammar- 
backen, hviiken liksom skjutande in i flacket bildar ena sidan af det pass, hvari 
Bunstenen ligger, äro fem ansenliga rörkullar, några vanliga jordhögar samt 
två bautastenar. Ä Tungelsta närliggande mark, jämte sådana fornlemningar, en 
flock höge, hvar for sig reste, bautastenar (?), af folket kallade Kyrkstolpama. I en 
gärdesbacke öster onä Staf, kallad Kolberg, är ett större rör af kullersten och ett 
stycke derifrån en rest sten med en flat sida; på höjderna deromkring många högar- 
och kullar o. s. v. Vid den nämnda, härigenom gående byvägen finnas eller hafva, 
enligt Presterskapets Berättelser frän 1600-talet, funnits, utom de omtalade vid 
Forss och Skogs-Ekeby, hvilka der icke nämnas, ytterligare två;2Bun8tenar, nämligen 
vid Staf, då inlagd »i Ungzmuren i stugan», samt vid Dalby (»ett slätt bärgh och 
skrifuitt uthi någgra bokstäfuehr»). Desse hafva ej kunnat återfinnas. 



18 

andre stenar tjena till broläggning. * HGet och vår Ofirersvämmad af 
vatten har inskriften, som icke varit djupt inhuggen » mycket lidit, särdeles 
i följd af två svårare af-flagningar. Tvänne längs efter stenen löpande 
jämhaltiga och frätande gångar torde omsider verka hans sönderfallande, 
helst tjockleken föga öfverstiger ett qvarter. — Inskriften : / 

niK.r.. : +.M^+iH^/h : ritn : rxiNt. : hti+ : ij^tirx : 

Det är: UK.L.. A.KIRNLMR LITU RI(S)T. STIN IFTIR BUR|^UR SCT 
KUpiARN BIA(R)N HUK STIN. 



Södermanland. Sotholms hårad 9 Sorunda socken ^ Vesterhy. 

Sorunda sockens hittills kände Bunstenar äro till antalet nia" 
Dertill komma nu ytterligare tre. *** 

Denne Bunsten ligger vid den knappt farbara skogsväg, som sträcker 
sig mellan Grödinge häradsväg samt Sorunda församlings östra sockenTäg, 
en fjerdingsväg söder om den vid samma väg redan (under N:o 6) flo- 
märkte Bröta-stenen. Han har varit rest på en högland plats i en 
löfhage, kallad Qvamvreten f, å Vesterby skog, vester om skogsFägen 
och ett stycke från dennas ingång i sockenvägen vid byn. Der hai 
stenen, ännu stående, för länge sedan blifvit till öfre delen afslagen, 
samt under sednare åren så kringskuren af grushemtai^e, att, sedan hao 
i fjor ännu upprat afritades, h var vid det större lösa stycket af mig upp- 
gräfdes ur gruset, hans fall i gropen sednare på hösten blef oundviklig tt 
Det lösa mindre stycket är nästlidne vår funnet af Herr W. A. Lundberg* 

* »Salig Koruetten», berättar Hättaren på stället, »hade för afsigt att anrända 
stenen till spishäll, och lät till den ändan spänna två par oxar för honom — ci^^ 
de ville intet, och stenen fick ligga». 

** Rörande dem anmärkes: N:r 679, Bautil, är för få år sedan lagd vsaäff 
kyrkogolfvet. N:r 683 alltför oriktigt återgifven i Bautil. N:r 684 saknar det i 
Bautii upptagna ordet Asfara, som här aldrig funnits. N:r 682 är och förblir olas- 
1ig, men den bautilska inskriften har likväl flere fel. N.r 681 står invid en rör- 
kulle. N:r 678 finnes ej mer. N:r 676 och 680 krossade och använde till grund- 
valar, samt N:r 677 lagd till tröskel och nära nog utplånad. 

*** Ja väl fyra. Den f jer de, belägen vid Frölunda, är väl förut kand, men 
såsom varande vid Fruenda brink i Öfver-Järna socken af Öknebo härad (Baut 637, 
Liljegren 809), hvilket är oriktigt. 

f Å kartor från 1600-talet öfver Vesterby icke skild frän »Utmarken», hvilken 
sträcker sig upp mot Bröta. 

ff Jag må nämna, att samma öde förestår en af Södertörns största oca 
vackraste Runstenar, belägen på en ansenlig sandhöjd å Lindhofs (förr Söderby) s^^S 
i Salems socken. £n svår inskärning i åsen, vållad af grushemtare, kommer boo^'^ 
sannolikt redan nästa vår på ett fall af 20 till 30 alnar. — Det är samme steo, 



49 

Inskriften, i en enkel, of vantill (z^nom afelagningen afbniten, orm- 
slinga, inom hvilken synas återstiende delar af tvenne djur, lyder: 

pni3Binn+ : +nK. : K...h : ritn * ht('i'i)+ :m +t : 

Det är: KUf BIURN AUK O .... N UTU ST(AI)N fIN AT UlTIRF 

FAI>UR SIN 

Ordet ^n (fjma), förgätet i runslingan, har efteråt blifvit ullagdt 
inom denna. 



n. 

Södermanland. Sothplms hårade Sorunda socken , Äska. 

En dag berättade för mig fjerdingsmannen österholm i Torp, att 
kort fOrut en Runsten b^lfvit funnen i jorden pä Aska egor, norr ut 
i socknen. Jag begaf mig genast till stället öfver Aska mark gär 
allmänna farvägen från Grödinge söder ut genom Sorunda. En bäck, 
som kommer östan från Fagersjön och utfaller i Fituna-ån, flyter här 
utmed vägen, och å en höjd invid och vester om dem hade man sist- 
lidne vår träffat i jorden en större häll, samt, enär den icke kunnat hel 
f&ras från stället, tagit sig före att med knoster krossa den, h vilket 
äfv^n slagit så väl ut, att af stenen blifvit minst femtio stycken och 
skärfvor. Dessa hade man nu burit till en mindre fläck i gärdet på 
andra sidan om vägen, der några stenhopar efter en rifven torpstuga 
förut lågo. En båtsman, egentligen den som vid tillfället fört knostret, 
sades »icke förmått läsa» hvad å stenen »stått skrifvet», och förthy ansett 
honom sakna värde. 

Stycken och skärfvor till minst nämnda antal lågo i en hög bland 
andre stenar öster om vägen, mellan denna och bäcken; alla, med un** 
dantag af fyra, så små, att intet af dem hade en hel runa. Af de fyra 
större tycktes det största, som saknade ristning och var tjockast samt 
nog anfrätt, hafva utgjort Bunstenens fotstycke. De tre öfriga, af h vilka 
tvä höra tillsammans, hafva följande matta och afbrutna inskrift: 

....nt+rx : +nK : ....hk 4^+ .... wh : (samstafva-mna:) +nMtfx «... 

Det är: ....UTAR AUK ....UK..MA ....plS AUSTR « ... 

hvilken i Annaler for nordisk Oldkyndighed för 1852 är afritad och beskrifven; han 
förekommer äfven i Bautil under N:o 762; och den bautilska läsningen af inskrif- 
tens Sibi och Toand, i stället för Annalernas SUä och Tiaruis är riktig. En upp- 
gift i Presterskapeta Berättelser, att stenen skulle ega inskrift å båda sidor, hvilket 
icke är förhållandet, föranledde mitt besök. 



so 

Di jag några dagar derefter ville å st&Uet åter granska 
stycken 9 funnos de icke» och ingen viste hvar de voro* Genom Eeo 
A. W. Lundberg är jag nyligen underrättad, att de blifvit »begrafne 
såmedelst väl förvarade i en broläggning» ej långt derifrån. 



(K 



18. 

Södermanland. Sotholma härad y Sorunda socken, JBUUtcu 

Yi följa nu den nämnda häradsvägen söder ut och öfvergå sir 
Fituna-ån vid Fullbro by, som ligger å en ansenligare höjd nära 
söder om bron. A samma höjd se vi tre stora ättehögar, af iini? 
isynnerhet en, prydd med en vacker bautasten af tre alnars böjd, dra; 
våra blickar till sig; föga mindre det stora bördiga däldfält, Ddjam 
som allt från Frölunda, norr om Aska, genomstryker hela SorundÄ i 
sjön Styran på gränsen mot Ösmo socken, samt får sin fulis ^ 
nedanför Fullbro, hvars höjder deraf gjort ett krökt pass. 'S]^ 
ligga nästan i rad å höjderna i dälden och vägen löper utmed ^ 
Från Fullbro komma vi snart in i fiillsta gärde, och kunna båri^ 
undgå att fästa ögonen på en enstaka, mycket stor, jordfast sten eLer 
klippstycke, stående till venster (öster) invid vägen, nästan midtp» g^' 
det. Vid närmare påseende finnes en öfre del af honom , flat och ^ 
än två alnar högt uppå hans åt vägen vända sida, ega runristning' ^ 
hvilken tiden och det öppna läget lemnat öfrigt, inom en enkel ^ 
med kors, följande: 

Det är: HULMKAffi AUK SOAINBIAR. A.. Ml... HAKUA \ ^* 
K.(f).IF FAUR 

Med undantag af en staf i ordet framför hakua, af hvilken ^ 
spår nu mer finnes, upptager ritningen alla stafvar, som funnits i ^^^ 
ristning. De felande och de otydliga kännestrecken skola efter i^ 
ningen aldrig kunna återställas. 

Kringboende allmoge berättar: »I forna dagar, när sjön gicJ^ ^^^ . 
dyamej stod å dem ett slag mellan Skeppsmän. I slaget stupade, »l 
andre, tre män, hvilka blefvo begrafne under Billsta-stenen». 
omöjlighet I Billsta-klippan är jordfast och sträcker sig åtta till tio wn 
under marken. En förblandning af Bilhta-stenen med de nS^rJigg^^ 
Fullbrohögarna är tänkbar. * 

* ÄiVen rörande Bröta-stenen {N:r 6) förtäljes en sägen, den jag, ^^^^^^^ L^ 
erhållen nppmaning, att här icke utesluta dylika, framdeles får tiUtäUe att an 



'--m 



21 



19. 



B:^: 



,1 



Södermanland, Selebo härad ^ Kämho gamla kyrka, 

Kämbo, redan på 4600-talet ödelagda kyrka, hvaraf ansenliga lem- 
ningar, nämligen sjelfva skeppet, koret med dess halfrunda utsprång, samt 
vapenhuset, än återstå, ehuru skadade, är belägen på den höjdsträck- 
ning, som nordan från Slottsbrinken sträcker sig ner till granskapet af 
Gripsholms slott, der den försvinner, men snart åter vidtager med de 
såkallade . Ekbackarna och fortgår till Gripsholmsviken, i närheten af 
Pört-udden. 

Sedan jag under de sednare åren äere gångor haft tillfälle att be- 
trakta denna byggnads grofva och fasta gråstensmurar, dess dörr- och 
fönster-h valf, det mästerliga spetshvalfvet af ohuggna, på kant ställda, röda 
sandstensflisor, mellan skeppet och koret, några få och spridda lemnlngar 
efter blomstermålningar i korhvalfyet, samt slutligen det bibehållna sirliga 
korset å kyrkans vestra gafvel — allt tillkännagifvande en hög ålder; så 
lockade mig sistlidne sommar ryktet, att man bland stenhoparna inom 
murame hittat kyrkans gamla dopfunt, ännu en gång dit. Funten träf- 
fades äfven i kyrkan; men dessförinnan inkommen i vapenhuset, som är 
vid byggnadens södra sida, varseblef jag der en större flat sten, lagd 
på kant och inpassad såsom murbeklädnad vid grunden af skeppets yttre 
och södra vägg. Oaktadt hans ena och smalare ända försvann i det 
hörn, som bildas af Jsyrkans södra och vapenhusets östra vägg, hade 
likväl hans motsatta ända, för att icke öfverskjuta dörröppningen mellan 
kyrkan och vapenhuset, till h vilken han nu något så när jämnt sträcker 
sig, blifvit afslagen. Två sådana afslagningar syntes' der hafva skett: 
den ena (undre) och för ändamålet tillräckliga sannolikt när han in- 
passades, men den andra (öfre) långt sednare, tiUäfventyrs af okynne. 
Den i dagen varande delen af flatsidan fanns tre särskilda gångor öfver- 
kalkad, men det oaktadt upptäcktes efter en stund några svaga och 
raka streck midtpå stenen, samt slutligen runslingan i kanterna, der en 
tjockare kaka af murbruk flEUitat sig. 

Stenen, af hård, blågrå granit och nära tre qvarter tjock, kan med 
säkerhet antagas vara vid kyrkans anläggning inmurad. Han har af rist- 
ningen, hvilken genom de nämnda afslagningarne brutits, i behåll följande : 

rx+K++ « rit « [K\M « Ht+i+ « \>\\k « .... « Hn+ « Knt>W'i'rx++^ « 

Det är: RÄKNA UT RAISA STAIN fINA . ..." SUN « KUf BIARNAR « 
TRENE «UFIRA 

4 



it 

De felande Btyckena åro bide länge och väl förgftfVes sökta. 

Det må slutligen nämnas, att enligt efterrättelser frän 4600-talet, 
hyilka likväl icke omtala denne JEtunsten, ännu en, möjligen tvä, 
sådane funnits i Kämbo kyrka. Den under N:r 740 i fiautil upptagne 
uppgifves der vara i laKiermbo Soekn, i Kyrkodöm»^ och är visst den- 
samme, som i Presterskapets Berättelser säges vara ditflyttad från Ärja 
förlagda kyrka. Han har varit en ktgd grafsUn, och är af rOd aand- 
sten, på 4700-talet begagnad i Mariefred såsom trappsten, tilldess han 
nästlidne s<xnmar derifrån f&rdes till Gripsholms slottsplan, bredvid en 
der förut stående (Se Liljegren N:o 928). I Presterskapets Berättelse 
från 4700-talet om Mariefreds kyrkas märkvärdigheter säges äfven 
en Bunsten vara inmurad i kyrkans norra utbyggnad (Sakristian), och 
sannolikt har denne fått följa med den myckna golf- och trapp-sten, 
som vid stadskyrkans anläggning 4624 bevisligen togs från Kärnbo. 
Han är flere gångor öfverdragen med murbruk och således tills vidare 
väl gömd. 



29. 

Södermanland» Selebo härad ^ GripAohn. 

Mariefreds vikens stränder äro rika på. minnesmärken, talande för en 
forntida stor och krigisk befolkning. Fyra äro ringtnurame deisiädes: 
två midt emot hvarandra vid inloppet till viken, den ena å Edsala skog 
och den andra söder om Näsby. £n, hittills besynnerligt nog aldrig 
nämnd, är längre in i viken å Näsengs-udden, ej långt från (xripsholm, 
samt den fjerde vid vikens slut, på ett berg vid Arby. * Och föga 
yngre äro de flesta andra fomlemningar i denna nejd. Fatburssjön är 
en lemning af en gammal vattuled, som, jämte en del af Mariefreds- 
viken, fordom omslutit Hammaren ^ en skogig bergshöjd norr om staden. 
Särdeles å Hammarens vestra del, äfvensom midt emot, på andra sidan 
om den till vallade vattuleden, finnas ättehögar, fallne bautastenar, smärre 
treuddar och skeppssättningar. Bland de sistnämnda är isynnerhet en (i 
den såkallade Stentåppan) tiU alla delar bibehållen och en af de pryd- 
ligaste i Södermanland. Den är jordfylld, i båda ändar spetsig, samt 
försedd med för- och akter-sten. Norr om Fatburssjön, der främst den 
stora Viggeby-högen reser sig, och der äfven flere fallna bautastenar 
äro, samt vidare öster ut på Harsta, Ämäs, Edsala och Kalkuddens egor 

* Spår efter befästningar finnas dessutom på »SkaUe holme», som nu utgör 
ett näs mot ett smalt» än segelbart, sund mellan Näsengs-ndden och Laggsta (ett 
större rör är der äf?en på berget), samt å Bamsön, vid inloppet till GripshoIiBS' 
viken. 



synas å de flesta hOjder smärre aténkreisar och kullar. * Utefter, södra 
stranden af Tiken sträcker sig en ansenlig bergshöjd med skog. Denna 
genomskäres vid Näsby af en dalgång med en mindre ä, och här ej 
Idngt från gården samt den omtalade borgen äro å en sandås öfyer tjugu 
oskadade högar. Nära derintill är Sjurstena-iacheni hvarå ses bland mindre 
kullar «en jordfylld treudd med aderton alnars långa utsprång — utan 
t vi fy el den bäst bibehållna i orten. En gammal smal, förr farbar» väg 
mellan Kumla och Läggsta, h vilken väg berättas hafva fureträdt nu- 
varande landsvägen >** som har en sydligare sträckning, ftamgår här och 
följer den höga bergsstranden af Näsby, Helandet, Karlsborg samt Marie- 
freds stadsskog (Lobjöms-berget) till Läggsta. Den kom mig att här 
söka tillförne obekanta minnesmärken. Och sådane finnas här och der 
utefter hela &rvägen, rättare atiffen, så smal och svår den är. Nu 
namnes blott: en fallen bautasten vid ett kummel, samt många sten- 
kretsar kring Karlsborg* Icke eller är det nödigt att här uppräkna de 
många fomtidslemningar, som träffas å höjderna vid Mariefredsvikens slut: 
vid Okna, Årby, Gertre och Svansta, ända till Gripsholm. Af dem och 
markens beskaffenhet kan slutas, att vägen mellan Gripsholm, eller rättare 
Kärnbo (såsom vida äldre), samt Årby mer fjermat sig från vikens nu- 
varande strand, nordvest efter höjderna och genom de tre sistnämnda 
byarne; vikande från nuvarande landsvägen nästan midtför Finsta backe, der 
en längesedan förfållen by, äldre än Gripsholm, varit Här, icke långt 
från slottet, synas ättehögar och stensättningar, samt en stjelpt flat bautasten ; 
och det är ändtligen de^na fomlemningsplats, som skulle kunna anses hafva 
egt något samband med den märkvärdiga Eunsten, som planchen föreställer. 
Han ligger för närvarande i bottenhvalfvet till slottets östra tom, 
Vasa- tornet, såsom tröskel i en inre dörröppning mellan detta hvalf och 
hufvudbyggnaden. Innanför dörren är till venster ett mindre fängelserum 
och till höger har en öppning med svängtrappa ledt till öfre våningen; 
denna öppning är nu förmurad. Bunristningen är vänd uppåt. Dörrens 
sidomurar täcka stenens båda ändar, men obetydligt och minst vid hans 
öfre del (åt venstra sidan af dörren), der slingan löper nära hans kant. 
Stenens underlag har funnits utgöra hopgyttrad kalk och grus. Han är 
af vanlig hård gråsten, öfver tre alnar lång, nära två alnar bred, samt 
tre q varter tjock. Uppsidan flat , men med ojämnheter. *** Ristningen gjord 
på fri hand, omsorgslöst och utan pråL En stor sak tyckes här ensam 
hafva ordet — Inskriften lyder: 

* I Euna för 1843, sid. 3, beskrifves en märklig stenkrets (fordom inne- 
hållande 45 resta stenar och enligt sägen en, »Domkrets»), belägen i Kalkuddens 
äng. Kretsen, jämte en närliggande hög, är nu af ställets innehafvare, Löjtnanten 
Berg, förstörd; stename nedvräkte i diken, samt platsen upptagen till åker. 

Hedna minnesmärken förekomma icke vid denna säkert nyare väg. 

Vid af mig anställd undersökning har stenens undre sida funnits knölig och 
skroflig, samt sakna ristning. 






24 

tnr+ : rit : ix+ih+ : Ht+i+ : i^i+h+t : Hn+ : hi+ : ++n+rt : 

+t : Knri : w : HOhht+rxr+rx : +i : ym\ : tnn : nn+tfx : 
r+ : I • (H)+rxK : rn : ti 

Det. är: TULA LIT RAISA STAIN fINSA (A)T SUN SIN HAUALT BRUflH 
INKUARS pAIR FAURU TRIKILK FIARI AT KULI AUK AUSTARLAR >7 
KAFU TUU SUNAR LA I (S)ARK LAN TI 

J. E. Liljegren, som 4821 af Slotts vaktmästaren Wallin blef pyord 
uppmärksam på denna Sunsten, har deraf meddelat en alltför origtig 
och oredig afritning i sin Runlära^ pl. III, fig. 3 (jfr sid. 107, samt 
Run-^r kunderna, N:r 927). Stenen var dä ääcktals öfverdragen med 
tjära, som hårdnat nästan till sten, och försöket {i S i Sarklanti) att 
borttaga den me^ huggjäm vållade, enligt Wallins uppgift, en af-fiagning 
äfven af stenen, hvarigenom runan skämdes, och åtgärden upphörde. For 
närvarande är skriften ren, men mörker försvårar mvcket läsningen. 

Ehuru å närvarande ritning tre runor äro angifne såsom stungne, 
nämligen runan i uti dinsa, k uti auk samt u i sunar, kommer mig 
dock punktemas ojämnhet och ovanliga lägen uti den första och sista, 
samt dess svaghet i den medlersta, att tro det de icke äro det. Huru- 
vida den djupa punkten öfver u i kuli, öfver u i auk, samt under i 
näst efter la bemärka något skall jag icke säga. 

Mycket vore för öftigt att om denna inskrift säga. Nu anmärkes 
bara, att Liljegrens antagande (Runlära, sid. 107), det icke äfven Ingvar 
varit Tolas son, visserligen är origtigt, och att inskriftens tillägg brupur 
Inkuars, blott åsyftat att ännu mer än y>8un sin)) göra bekant hvem 
Havalt var — ett bevis huru frejdadt Ingvars namn varit (jfr Bautil). 
Både Håvar och Ingvar hafva varit i orten mycket gängse namn ända 
till 45- och 4 60 O-talen. 

Det tom, hvari denne sten ligger, är från grunden uppfördt i 
Gustaf I:s tid, och allt utvisar att Runstenen liktidigt dermed fått sin 
plats der han nu ligger. En lycklig tillfällighet, som mycket skyddat 
den grunda ristningen, kanske bevarat hela stenen från förstörelse, enär 
ingången, hvari han är, synbart varit föga beträdd. Och det bOr vftl 
försona oss med den häraf föranledda ovissheten om hans ursprung- 
liga plats. Denna kan likväl icke varit afväga^ Det säkra är, att han 
ursprungligen tillhört nejden, och det osäkra, men sannolika, att han 
stått någonstädes å de högre tägtema mellan Gripsholmama och Finsta, 
möjligen vid den nämnda forntida grafplatsen å Unsta backe. 



Bila^iE 1. 








\ 






i) 




\ 


; 




i 




t. 



/^ 



^ 



i.j 









i^otliolms"lii,iSoruiida Kn.yesterby. 



iVODERI-iAKIAND 
:■ .i. .Jims lia..,Soruiida3ii.,Aj-;k.a. 



\^ 






^ 

a 



25 



81. 

Södermardand. Sotholms härady Sorunda socken^ Berga. 

))Aboeme uti Berga by i Sorunda har man stoor orsak att berömma 
for det de ifrån långliga tider tillhakas lemnat oss en gammal Runesten 
hehl och vähl bibehållen.» 

Berga by, en af de äldste i Sorunda^ är belägen en half mil söder 
om kyrkan, vid foten af en medelmåttig bergshöjd, å hvars obygda högre 
del talrika grafhögar och stensättningar finnas. * På östra sidan om 
berget äro de tillförene (under N:o 4 8) nämnde »dyame», och vester ut 
i en ännu svagare sänkning, byns gärde, hvilket forlgår i vester till 
en bergig hage, kallad Löfhagen, i hvilken förevarande Runsten ligger. 
Berget, som är utan namn, och har sin sträckning från norr till söder 
är å Berga mark. Från sistnämnde håll och norr ut löper allmänna 
körvägen utmed bergets östra sida ett stycke, men viker midt för Berga 
öster ut till byn. Några famnar utom vägkröken är Runstenen. Hans 
ristade sida synes icke varit vänd mot denna, utan åt en gångväg, hvil- 
ken från vägkrökningen fortsätter körvägens nämnda nordliga riktning 
fram till Sorunda kyrka. Marken tyckes vara nog fast, men lärer hafva 
en lös, vattnig grund, hvarföre ock flere stenkretsar och treuddar, af 
hvilka lemningar synas här och der ofvan jord närmast omkring stenen, 
med tiden sjunkit, såsom ock sjelfve Runstenen, hvilken varit »nedersänkt 
i iorden», till dess, näst före 4685 (enligt Erland Dryselii Berättelse), 
»bonden Anders Larsson gräffvet up honom»; så att Peringsköld derefter 
på 4690~talet, då åtgärden än var i friskt minne, kunde med något 
skal yttra hvad här ofvan ur hans outgifne samlingar** först anfördes. 
Nu åter är stenen i stark lutning öfver sin lergrop. Inskriften: 

Det är: SUERTIKR AUK KAW AUK KUpMUTR AUK SKAM AUK KNUTR 
RAISTU STAIN {»INA AFTIR UTRUK FAfUR SIN IS FE(L). Ifl KUf U(I)S. 

Johan Hadorph har först granskat denna inskrift, och hans läsning 
(Bautil N:o 683) är som den är. Utom flere smärre oriktigheter, finnas 
två af skriftens namn, Kupmutr och Knutr, vara orätt läste, samt slutet 
nog lösligt uppfattadt. Men att Hadorph, sannolikt vid något sednare be- 

* Se »Svenska PornsakerÄ, 3:dje häftet. 
•• Förvarade fi Kongl. Bibliotheket i Stockholm. 



28 

sök på stallet och sedan hans första afteckning (den bautilska) redan 
blifvit skuren i trä, kommit på andra tankar rörande ristningens ifiråga- 
varande del, synes af en oredig anteckning hos Peringsköld (a. et). 
Denne föreslår nämligen tre läsesått: ms fil vicU KudimiOy ms firidi Ku- 
duis»9 samt loföU vid (med?) Godnnse (Göthemas anförare)riy hänvisande i 
afseende å den förstnämnde läsningen till nJ. H. CoUj» (Johan Hadorphs 
CoUectanea); med tillägg för egen del: »Gutkovia vulgo Gutkova (?), 
oppidum GermanisB in Pomerania prope Grripzvald.» Liljegren (Run- 
urkunder) har thyvärr följt Bautil. 

Häraf kan antagas, att inskrifitens slut redan på Hadorphs tid varit 
dunkelt; och jämnför man slutmeningen med den eljest klara och tydliga 
skriften (blott kännestrecket & K i Kari är något matt), så tyckes, hväi/ 
äfven runorna der utvisa, någon skrapning (icke huggning) med sten dr 
ler järn — kanske flere å olika tider, eftersom mossor hunnit veixa i 
runorna -^ här fordom hafva skett. — Många runinskrifter bära spår 
af dylik åverkan å ställen, som afvika frän det gifha, vanliga ordasAttet, 
eller rörande den aflidne tillägga något synnerligt. 

Dijkman och Brocman hafva öfversatt ifrågavarande inskrift men 
ledde bara af Bautil och egne ^ssningar. * 



22. 



Södermamland. Svaräösa härads ChrÖdinge h/rha. 

Till de under N:r 4, 5 och 6 anförde runinskrifter i Grödinge soc- 
ken kommer förevarande, hvilken ligger såsom trappsten utanf&r dörren 
till det vid kyrkans södra sida varande Yapenhudet, tiU en fjerdedel täckt 
af en öfverliggande trapphall af täljsten. 

Han är af rödaktig sandsten, omkring ett qvarter tjock. Inskxiflen 
grund, särdeles dess obetäckta, länge trampade del, ehuru äfven den nu 
dolda bär spår af slik åverkan; hvaraf kan slutas, att stenen förr sak- 
nadt allt skydd. Inskriften: 

(+)ixnif rx +nK mmK : \x\y : mKHti+ : +nK • . . . -m : 
j^+irx : WHtn : h+h* : tJi+m- : ii^tifx : m euer rx) +(1 dier nt 

Det är: (A)RULFR AUE (^)ALFR AUK SIESTIN AUE ... AR ^AIR 
RISTU SAEN pINSA' IFTffi (U eUer R) A(I eUer L}T FAj^UR SIN 

* Den förstnämdes AfhandliDg finnes vara nästan bara Periogsköldiana — 
pfi obekant sätt öfverkomne. 



il7 

Första mnan (Y) ^^ nederst vid slingan ett till höger och uppåt 
gående tvärstreck, lika djupt, som kännestrecket, men spetsigt. Tredje 
runans {l^) kännestreok är n&got matt Följande runa (f'} är omisskänlig. 
K uti auk nederst af-flagadt Stafven i följande namnets |> fullt klar, 
men kännestrecket svagt Nästa runa (Jjf), likasom hela auk, samt Sik- 
sUn^ fullt tydliga. De .främsta runorna i påföljande namn icke bort- 
brutna, men af-flagade, tillika med öfre delen af stafven till den åter- 
stående ' runan "f • Namnets slutruna (fX) genom nötning äfven till staf- 
ven skadad ; tvänne punkter skilja den från följande ordet E (f ) uti 8aen 
stunget Nästa ords |i till kännestreeket, äfvensom samma ords 1^, ofvan- 
till matta. Något större tomrum är icke mellan ifUr och påföljande 
namns genom en bräcka skadade första runa, hvilken skulle kunna tagas 
lika v9l för p) som för fX, det vill säga: hon har nu intet, som från 
r\ gör henne till fX* Möjligheten qvarstår lika väl. Stafven är klar, 
likasom hela följande runa. öfre delen af runan demäst (| eller f") är 
genom en uthuggning satt i samband med den nederst å runristmngen 
varande bågen, som här löper in i slingan, och hvarigenom hon fått ut- 
seende af p. Kännestrecket till namnets slutruna ("f ?) är matt och nog 
osäkert Bunornas olika lutning, äfvensom ett par stafvars böjning, in- 
hemtas af ritningen. * 

Grödingefolket är af mig ofta tillspordt om Bunstenens ursprungliga 
plats. »Låg han förr der han nu ligger, eller der ••• eller der . • .?» »Nej, 
mistom», har svarit alltid blifvit En gammal, menande Kyrkvärd pekade 
en gång åt höjden norr om kyrkan, förbi hvilken allmänna vägen lö- 
per. Jag gick dit och fann en ännu stående Bautasten, en större, fylld 
strenkrets, samt en stenomsatt fördjupning. Men ingen »går i go' för», 
att Bunstenen stått deri. 

25. 

Södermanland. Svartlösa härad, Brånkyrka socken, Farsta. 

Föga är att säga om den trakt, hvari denne Bunsten förekommer, 
och som, lika med tillgränsande Huddinge socken (se under följande N:r), 
hör till de minst undersökta i Södermanland. Fomgrafvar äro här säll- 
eynle. Märkliga jordfynd hafva dock flerstädes träflfats. Ortens forna 
egenskap af skärgård är omisskänlig. Farsta, å Sven Månssons karta 
deröfver af år 4636 aknfyet' Faresta, är beläget vid sjön Magelångens 
norra stralid, och Bunstenen ligger å en ofvanpå flat, samt jordfast 
bergsklippa mellan gårdshusen, förbi hvilken klippa en väg löper ner till 
sjöstranden. Ingen minnes eller har hört, att han varit annorstädes. Pe- 

* Utförligheten, hvarmed denna inskrift här behandlats, är föranledd af en 
afvikande läsning deraf, som förekommer i Annaler for Nord. Oldkyndighed, 1832* 



28 

ringsköld (»MuceUaneo») har under öfverskriften: »Anledning till Sune- 
stenar» följande: »Brännekyrkiay Farstadz Gärdzbacke, (kan ftfven. Iftsaa 
Gårdzbacke) — 4», men utan meddelad afritning eller afskrift.* Hällenär, 
såsom nyss sades^ ofvanpi jämn, äfven jordbetäckt, och några alnar £r&n 
Bunstenen ligger dera en hop smärre stenar. Min öfvertjgelse &r, att 
Bunstenen varit rest å hällen, kringspolad af de smärre stename. 

Bunstenen, å båda sidor flat, fast ojämnare å fränsidan, är af van- 
lig gråsten, åtta tum tjock nertill, samt två tum upptilL £tt par 
skråmor och några smärre ojämnheter i nedre ogian hafva gjort en liär 
befintlig ristning otydlig. Inskriften: 

Det är: ^URIR AUE SUAEN UTU RAISA STAIN AT UINUT BAim^Ol 
SIN SUN H(U)KU 

Första runan p\ i huhi, med sitt nertill nog matta känneatrec^ skulle, 
ehuru törhftnda med mindre fog, äfven kunna tagas fur [^. Kstningens 
tycke med den i Bröta-stenen (N:o 6) faller i öga. 



84. 

Södermanland. SvarUösa häradf Huddinge kyrka. 

Hittills har i Huddinge vidsträckta socken ingen Bunsten varit be- 
kant. Höga bergsträckningar med gammal skog, samt dälder med sjöar, 
låg ängsmark och nyodlingar råda här ännu. Fomlemningar träffas der- 
före sparsamt. Tvänne ringmurar och' några kumel äro å bergen, men 
icke ens i trakten kring kyrkan, eller norr ut mot Mälaren, hafva hittiDs 
några forngrafvar blifvit anmärkta. 

Med någon sannolikhet kan icke bestämmas hvar förvarande stycke 
af en Bunsten, nu inmuradt i Huddinge kyrkas äldsta del, eller eödra 
kyrkomuren, ursprungligen haft sin plats. Det har till sednare tider 
varit doldt under tjockt murbruk, samt består af blekröd, vittrig sand- 
sten, hvars löshet vållat smärre af-flagningar i den nog ovulna och hop- 
trängda inskriften, troligen redan vid huggningen. 

Afritningen, efter ett noggrant aftryck, kan betraktas såsom man 
hade Bunstenen sjelf för sig. Inskriften: 

++n+rx : hk mixK'+ n • Hi-f* i5KK..mB 

Det är: ONUNR UK fURFA R SINO ^A.K..fUB 

* C. O. Fnncks stora karta af 1845 öfver »Stockholm och dess omgifniogar» 
omfattar äfven Farsta egor, men nämner icke, bland andre anförde, denne Boosten. 



29 

SS. 

Södermanland. Selebo härads Kembo socken, Helanda. 

Det &r fönit (under N:o 20] vigadt/ att vägen genom Mariefreda- 
och Taxinge-skogame, mellan Läggsta vid Mariefredsvikens slut, samt 
den Öster ut belägna ThunDge socken, fordom haft annan sträckning, och 
denne Bunsten styrker det ytterligare. Si mycket mindre kan han hafva stitt 
i förhållande till den ä anfördt ställe nämnda strandvägen * som han är 
belägen nära en fjerdiDgsväg derifrån, men lika litet till nuvarande lands- 
vägen; ty ehuru varande pä få famnars afstånd från denna, är hans in- 
skrift vänd rakt derifrån. En skogsbäck, hvilken genom åtskillig 
kärrmark kommer från söder, framfljrter äfven här i ett mindre kärr, och 
vidare imder landsvägen, hvarelter den fortgår ner till Mälarstranden* 
Kunsten står på östra sidan om kärret, djupt ner i marken, och är om- 
gifven af sin gamla fasta, ehuru låga stensättning. Se vi närmare till, 
sä upptäckas här och der sporr efter en gammal smal gång* eller rid- 
väg, hvilken strukit tätt förbi stenens inskriftssida, och som här gått jämn- 
sträckes med landsvägen, men öster ut snart vikit åt söder; och spörje 
vi de gamle, så veta de omtala lemningar af en kafvelbro öfver kärret, 
i sträckning mot fomvägen. Dennas hufvudriktning har säkert varit 
Helanda-vägens norr ut till den »gamla landsvägen», möjligen med någon 
utgrening åt Läggsta-sidan. 

Den större broläggning, öfver hvilken landsvägen, i närheten af 
Runstenen, löper, hyser utan tvifvel stenens öfre del. Smärre stycken af 
samma ämne, som Eunstenen, ligga spridda i muren, fast intet med ristr- 
ning är i dag. 

Ehuru sålunda inskriften: 

... nt^ •♦l+rBl*... ^6t är: ...u|).HlOLBi... 
såsom stympad, nu mer i och för sig saknar märklighet, är stenen. inga- 
landa utan betydelse, betraktad såsom »visesten» på en forntida, nu för- 
laggd, väg. 

26. 

Södermanland. Åkers härad och kyrka. 

Vid ett besök i Åkers kyrka sistlidne sommar upptäckte jag i golf- 
vet till södra vapenhuset detta stycke af en Kunsten, och antog till en 
början, att det var en del af den i Liljegrens Bunurkunder under N:o 
967 upptagne. Men inskriften visade annat, och Liljegrens hänvisning 
till Bautil 229 (Åkers kyrka i Uppland) förklarade hans misstag. Ste- 

A Wermings karta öfver Mariefreds-trakten o&mnes denna väg »gammal 
landsväg». 



30 

nen ftr af röd sandsten. En&r utrymmet å Planchen det medga^ intogs 
här af ritning^. Inskriften: 

-Hw+trx : Mt- r\\> mtn • ♦+... 

Det är: AIMUNTR LIT U^ SALU HA... 



27. 

Södermanland, Åkers härad och Bocken^ Skemby. 

Från .slättmarken närmast kring Åkers kyrka I5pa åt skilda b3 
flere svaga sänkningar. En af dem sträcker sig sydligt ufver SkenA; 
mark, som ligger en åttondedelfi mil frän kyrkan, och här är i en back- ' 
sluttning i norra gärdet, samt invid och vester om sänkan, nordvest fean 
gården, en flock af brustna klippstycken, af hvilka det största eger i 
sitt flata, mot öster vända, brott, en matt runristning i tvänne väl ut- 
förda djurslingor. Af de många smärre af-skifningama i brottet ftro de 
flesta ostridigt äldre än ristningen. En genomgående remna löper tvåit 
öfver klippan, h vilken å frånsidan är bucklig och ojämn; vid marken af 
betydlig tjocklek, men upptill nästan eggig. 

I sluttningen framför och närmast stenens inskriftssida är en mindie 
plan, omsatt med sex hållningsstenar, och säkert lika gammal som in- 
skriften, hvilken är denna: 

♦n.ry+ • iin(+) • h(i)+ • wh • m^m : tnmrx hi+ • 

Det är: B(J[)BIRN UK . (U)LMA LITU EI(RA) MKRI fISA AT HU.LMA 
SU(N) S(I)N KOf AN HULHAUI TU{T)R SIN KUf HIALBI 81ALU j^AIRA. 

Inskriften är, såsom ofvan sades, matt, men dragen ovanligt breda. 
Ibland af-flagningama är åtminstone den, hvari slingan näst efter b i sun 
försjunker, äldre än ristningen, enär den påtagligen vållat följande runas 
(u) nog långa afstånd från nämnde b. Inskriften röjer delvis sporr af 
sednare, dock gammal, upphuggning. A ett enda ställe,- nämligen fram* 
för tutTf har man med toånne prickar skilt ordet från föregående namn. 

Platsen utmärkes å kartan af 1644 öfver Skemby, som här kallas 
Skenbi/y såsom »skarp beteshaga)), och kartan af år 4723 öfver samma 
SIdemby (såsom der skrifves) benämner stället yiSkougjordio. 4823 års 
karta upptager här nShänby åkermarhn. I anledning af de äldre kartor- 
nas oväntade uppgifter om forntida skog å stället har egendomens nu- 
varande egare, Brukspatronen Fredrik Bönnquist, på fråga af mig, upp- 



31 

lyst, att »innan det nedanför och omkring Bunstenens pkts belägna fält för 
femton ir sedan, ifrån att då vara en vanlig beteehage först uppodlades, syntes 
tydliga spär deraf, att en våg fortgått från den i norr belägna nuvarande 
landsvägen, i riktning åt söder, förbi denna plats» — således förbi Bun«- 
stenen. Den nämnda kartan af 4723 upptager, i öfverensstämmelse här- 
med, också en från byn norr ut löpande väg, med »skougjorden» till 
venster. — Äfven denne Runsten har sålunda uppdagat en forntida väg^ 
nu sporrlöst försvunnen* 



28. 

Södermanland, HöUbo härads WagnKärad socken, Åhy. 

Sydvest från Hölebo härads gamla tingsställe Nora, der den under 
N:o i upptagne Runstenen finnes bland flere' tidigare bekante, ligger Åby 
vid en krökning af Trosar-ån, genom hvilken sjön Sillen har sitt utlopp 
i saltsjön* Nejden är särdeles rik på fomlemningar* Tre större ättehö* 
gar resa sig på åns södra strand. En stor, flatsidig häll, för få år se- 
dan stående på en af dem, betjenar nu rättsökande såsom trappsten till 
Tingshuset i Åby, och en annan dylik, hvilken för trettio år sedan sågs 
rest midt i en större stenkrets, några famnar från landsvägen, å en liten 
då ännu icke till åker upptagen höjd i byns östra gärde, döljes nu, sön- 
derslagen i flera stycken, uti spismuren till brygghuset i Åby mellangård* 
För sexton år sedan ännu hel, samt liggande såsom spiselhäll på samma 
ställe, med nästan obetäckt framsida, fann å honom Pastor J. E. Ljung 
denna inskrift: 

. . /h : fx-MHti : Ht+n- : w+m- : +t : m+nKtn^ : i^+t^nrx : 
HI+ : Knt>H : Knt> : +i+rEi : Ht : ++(+) . . 

Det är: . . R RAISTI STAIN fINSA AT FRAUKTR FA^DR SIN EUf AN 
KUf HIALBI ANT HA(N) . . 

Nigon mfttning af stenen har icke skett. Af inskriften fattas föga. 
Slingan tyckes liknat den på stenen å Nora gärde (BautU 777), Gåsinge 
kyrka (B. 748). J&ma (B. 692), m. fl. 



9». 

SödefnnanUind. Hölebo hårad, Wagnhårad socken, Ada. 

En half fjerdingsväg öster ut från nyss nämnde Åby möter en be- 
tydligare bergsträcka, hvilken på föga afstånd från och öster om Trosa- 
åa följer den sydligare riktning, som vattendraget från Åby begynner 



34 

och Antiquiteter Qthi Jäder på Öster-Rekarne» af år 4686^ deone stenen 
sålunda: »På sOdre sijdan i Kyrkioväggen sitter itt trindt steenlodh medh 
Ansichte utanpå elter såeom itt huffvud; tillförene har dher varit en 
Kuur eller graff.» I Thima Dissert. de Par. Jasder är denne sten icke 
ens nämnd. * 

Södermanland. Wester^Rekame hårady Tumho socken,' Weeterhy. 

Icke långt från Södermanlands gräns i nordvest mot WestmanlanJ 
ingår i Tumbo socken den så kallade Broby-viken från GaltQerden af 
Mälaren. Westerby boställe ligger öster om och intill denna vik. Ge- 
nom Wäsby, Munkhammars och ' Melhammars marker går en ännu far- 
bar fast klen väg från Qvicksund till Westerby, samt vidare genom dess 
»oxhage» (der en afväg utgår nordligt mot Hästsundet, som är den nämn- 
da vikens inlopp)** fram till landsvägen vid Broby. Vid en rännil i en 
obetydlig sänka nära berörde afväg, nordvest från Westerby, har i lång- 
liga tider förevarande Bunsten legat. Man omtalar, att han för omkring 
tjugu år sedan blifvit sönderslagen, och att de delar af honom, som na 
saknas, blifvit förde till Munkhammar och Melhåmmar, samt der inlagde 
i eldstäder. • De återstående sju styckena lågo ännu i fjor på det nämnda 
stället , i Oxhagen, hvarefter de under innevarande vår, .på Kapitenen 6> 
W. Thavenii och min anmodan, af innehafvaren utaf Westerby blifvit 
framförde till gården vid bostället, för att behörigen omhägnas och så- 
lunda skyddas mot vidare åverkan. *** 

De tre smärre stycken, som utgöra öfre delen af stenens högra sida, 
äro af jordsyra mast angripne, och de å dem ristade runor, bvilka legat 
mot marken, derföre nog dunkla. En inre runrad inom slingan har 
isynnerhet blifvit anfrätt, och äro flere runor deri fullkomligt utplånade. 
Inskriften: 

nti : miKn)H^ 

• .(fi)nt>ix : --.n+K ....... H ... 

Det är: ANSUAR AUK ERN FAWR SIN HAN ENTAfIS m 

KRIK(U)M 

. . (R)Uf>R . . . UNK AN . . . 

* Skol-läraren C. G. Österberg upptäckte for ett år sedan ett stycke af en 
Eunsten med upphöjda prydnader och af samraa stenslag, som den här förut (N:o 9) 
beskrifne Sundbystenen, liggande i dörren till Jäders kyrkas vapenhus och till stor 
del dold i muren. 

•• Jfr. Kartan öfver Westerby af år 1729. 

; •** Den i Bautil (761) afteckuade märklige Runstenen, förr inmurad och till stor 

del dold i Tumbo kyrkmur — finnes icke mer. N:o 758 i berörde samling (i kyi" 
kans södra dörrgolf och till en del under muren) är af mig aftäckt samt hel läsen' 

t N:o 760 uppgifves i Bautil och i Liljegrens Éun-urkunder vara vid yiRcanbrcnn i 

angränsande Thorshälla socken. Rambron känner nu ingen. Runstenen är vid ^ 
bäck, som rinner i Thorshälla-ån, mellan Brottsta (■« bostad vid vägen?), samt Ekcoy- 



•* 
I 



SCrKRMAKLAi-iC, 
ctittiiihiis nd...V:ruiHi? ,:i:.hi;?,i 



. 




.- Kjr 



M£^^s^&mÉ^^i^,j:^^L^- ,,, 



f MAKIAKT, 



; OLEE MAS lASD 
ilitr:' ktUrä VjrVa 



t 



; 



[ 



t 



""t" 



^^' Y""' 



' 



35 



33. 



Södermanland. SvatdOta hårad, Bo^iyrka töcken, Htmura. 

« 

Hanveden heter den bergiga skogsetrftcka, som skiljer Svartlösa och 
Sotholms härader. Hamra skog, söder ut i Botkyrka socken, hor till 
^mla Hanveden. Eunstenen står i skogen vid den nu föga befarna väg, 
aom frin Botkyrka löper söder ut genooi Hamra och Bikstens marker 
till Haninge, icke särdeles långt från Tullingesjön. En väg fram till 
deime sjö utgår från den förre der Runstenen är. 

Stenen är af löaarc, vittrig granit Inskriften i följd deraf till störr^ 
delen förderfvad. Följande är urskiljbart: 

-f.. • +nK • r....K(K)..(n) • ^i-w- • \n\As * ymw ... nriH... 
m... ^(1) Hi+rn 

Det ir; A. AUK L.^ K(K>.(U) (INA IFTIR K(IU;(K » UR S.. KU.. B(I) SIALU 

• • • * 

Det sägesy att två bröder, en konungs söner, i gammal tid här 
kommit samman med sine krigsmän och kämpat, samt att brödeme stu- 
pat, hvarefter de derigenom försonade härame rest stenen till de fallnes 
minne*. 

Fyra Runstenar i denna rocken äro förut kände. Om stenen å 
Lindhofs (Söderby) egor, nära Tumba, är förr, sidan 48, taladt. Den i 
Liljegrens Runurkunder under 845 upptagne, i södra kyrkodörren lig- 
gande, är nu nästan oläslig. Hagelby-stenen deremot (rigtigt afritad i 
Baiitil 685) ännu stående och bibehållen; men den under 686 (Bautil) 
anFörde märklige stenen »vid Hundhammars borg» har jag både länge 
och väl förgäfves efterfrågat och sökt. Till ledning för framtida lyck* 
ligare sökare tör följande, ur Peringskölds handskrifter, tjéna: »Uti hagan 
mellan Hundhammar och Bårg, der åtskillige stora skogvuxne Jarlehögar 
ära, hafver fordom varit en stoor Runesteen, som nu ligger på Bårgs 
ägor nedanför högarna omkuUe, och mitt i tu afslagen, den Petter Tör- 
nevall emot undergång afritat (!), och jag sedermera besichtigat.» 

Dessutom är vid Norsborg, enligt Forsslunds upplaga af Tunelds 
Geografi öfver Sverige, 4:a Bandet, sid. 376, »på ett högt berg en plan 
i fyrkant, ristad med Runpr», den nu ingen känner. Men^ sjelf har jag 
upptäckt en gråstensbAU, liggande såsom grundsten under kyrkotornets 
eydvestra hörn, å hvilken sten följande runor äro i dag: 

* Sägnen Sr först uppfattad af SkoUärarco J. A. Styren. 

6 



36 

(+n)K : tnn : w-i^ : ritn : rx+iM- : Ht+H- 

Det är: (AU)K TUH pAlR LirU RAISA STAIN 

de sista fyra runorna likväl bara till Cfre hftlfiteme SToIiga; ftfvensom i 
kjrkans yttre och norra vägg, n&ra tre famnar Arin marken, ett stjds 
af en Bunsten af röd sandsten (jfr sid. 33, i noten), dera, jåmte nmw- 
na 'f och [\, delar af ett prydligt kors urskiljaa. 



34. 

SödermanlancL Öster-Rehame hårade Stengvista hyrkog&rd. 

Runstenen har till år 1794 legat i golf vet till Stenqvista gBinls 
kyrka, som vid nämnde tid nedrefs. Man känner icke när denna kyrb 
blifvit uppförd. Stenen säges varit nära ingångsporten, der han qvar- 
låg i jordbrynet, med uppvänd inskrift, tlU år 4^24, då han fördes ^ 
stycke sydvest om den nya kyrkan, der han nu finnes å kyrkogården. 

Han är af hård granit, från 12 till 17 tum tjock. 

Inskriften: 

Det är: HALKI AUK FRAUKAIR AUK fORKAUTR RAISTU MffiHSIM™ 
AT flUf MUNT FApUR SIN 

Runstenen å Kolunda gärdesbacke (Bautil 748) i denna socken Sr 
än stående och ristningen väl bibehållen, sådan den finnes afritad. Ste- 
nen i samma bys hage (Bautil 750) är deremot uppbruten och sönder- 
slagen. Ett stycke af honom finnes ännu i hagen. Ett annat liggen ^'' 
som trappsten till en stuga i Kolunda; och det förmäles, att sedan ste- 
nen ditkommit folket i stugan alltid varit sjukligt Det öfriga af K.0- 
lunda hagsten är förkommet. Inskriften har icke varit rätt läst. 



33. 

Södermanland. öster^Rekame häradj Kjtila socken, Berg(^ 

Icke långt från Heby, å hvars egor Oster-Rekames gami» T*^8*' 
ställe på Tjula ås* varit, är gården Bergä. En nu försvunnen vÄg> ^^ 

• Kjulastenen, (Bautil 753), en af de herrligaste i landet, är af ©ig ^^^ 
granskad och afritad, samt bör ä nyo utgifvas. Spjat, ät hvilken stenen är n« 



37 

ter hvilken spår hår och der synas, har sträckt sig från Heby till Ber- 
ga och vidare ^i samma rigtning. * Runstenen står invid gårdsbyggna* 
derna i sluttningen af en lOfvig höjd, kallad gröna kuUen, men skall för 
omkring femtio år sedan legat å en kulle i trfigården, som tyckes va- 
rit en ftttehOg. Der ban nu står var han nästan liggande» till dess Be- 
faUningsmannen P* M. Kindblom för två år sedan lät resa honom. Skol- 
J&raren C. G. Österberg har för mig först uppgifvit denne sten. 

Stenens skapnad är för sitt ändamål prägtig, men som han består 
af grofkorning filltspat-artad, något qvartsblandad, gråsten, med ovanligt 
flkroflig yta, så är den fi)ga djupt huggna ristningen delvis oläslig. Föl- 
jande är klart: 

hi+ : wm, : .. Ph : 4+ ... 

Det är: (F)RISTIN RITI TSIN pINI AT HlfIN FAS| FA^UR SIN ULFR 
-. KU AN„ 

Tu ristfel förekomma i ordet ttbu 

I Feringskölds handskrifha eamlingar uppgifves en nu icke bekant 
Runsten i Kjula kyrka. 



36. 

Södermanland. SeUbo hårade Ytter^Selö wckenj ö&ta. 

När man sjöledes från Björkfftrden och Flarn genomfarit Stallar- 
holmssundet, synes till höger å den höga Selöstranden fyra stora ätte- 
högar, tu och tu tillsammans. De ligga i östa sjöhage, ** och de östra 
tu äro tecknade å närvarande ritning. Omkring dem äro många bauta- 
stenar, skeppssättningar,, stenkretsai* och grafkuUar.' Runstenen är midt 
ibland de sednare. En annan Runsten ligger några famnar derifrån, 
närmare stranden, likaledes bland talrika hedna fornlemningar. *** Den 
här afritade är till inskriften redan bekantgjord på det viset, att tre ord 

och rest, säges bott på Ingespjuta i närliggande Wallby socken, och sägner om ho- 
nom höras äonu. 

Högstena Runsten i grannskapet (Baatil 754) står ännu, men inskriften är i 
det närmaste utplånad. 

* Vägen finnes icke upptagen å Jakob Steenklyffis karta öfver Berga af 1645, 
och har således tidigare blifvit igenlagd. Sednare kartor öfver egendomen saknas. 

*' Å Anders Samuelsons karta af 1639 nämnd Östa Siöäng, Namnet Byviken 
(Liljegren, 94J2, 943) känner ingen. 

"* Se Liljegrens Eunurkander, 94j2. laskriften har kerpar, icke ker^r, itan^ 
icke etain, Pina^ icke ^insa, samt SigfoAt, icke Sikfast. 



38 

Aro orfttt låste, samt riBtmngens inre rad utelcmnnd. * Steiien stir 
2M>rdo8t om hOgen, eom sades» bland kollar och kretsar^ och man m- 
skiljer snart en öppen lemnad rak ging mellan dem fram till insknfi»- 
sidan. Inskriften : 

mfxBfMXhH : WHti : Ht+(i)..H : f^tl : hmwh : f^*nn : 

Det är: IrURBYRNA RESTI STA(I)..A YTI USBÄKAFA^URSINAATLLA 
HUI 

En STår a£Qagning har gjort den inre raden till en del olAalig. Äf 
det återstående i den kan likväl slutas, att OspcJc ftgde (ati) något sUlle 
i orten, hvilket ställe tOr kunna bestämmas. 

Den af Danske och Norske författare ofta omtryckte och åberopade 
inskriften å Neryallastenen (Bautil, 720» 728) i denaa socken bor tig- 
tigare utgifvas. 

S7. 

Södermanland. Selebo häradf öfver^Sélö kyrkogård. 

Ar 4844 utvidgades Öfver-Selö kyrkas södra dörr, som Sx i ea 
i medlet af 1700-talet uppförd utbyggnad. Sedan äfven tröskden, hvil- 
ken bestod af huggen teljsten, då blifvit uppbruten 'för att oml&gg&Ss 
fanns derunder denne Bunsten, sprängd i tre delar. Pastor Gabriel 
Aulin lät varsamt upptaga och föra styckena till inre sidan af kyrko- 
gårdsmuren, sydvest om kyrkan, der de nu ligga, så sammanfogade, bood 
ritningen visar. 

Stenen år af gråsten, kring en' half aln tjock. En starkare böj- 
ning löper längst efter hans ristade sida, något till höger. Bistningeo 
är så till inskrift som prydnader fullständig, ehuru smärre gropar \^ 
och der något litet gifvit sig in på båda. Inskriften: 

Det är: IKULR AUK UlSTI STAIHULFR t AIR RAISTD STAIN AT KAB!. 
FAJUR SIN AUK KILAUM AT ROANTA SIN AUK IKA AT SUN SIN Al» 
IRNKAER AT RROpUR SIN ISRIRN AUK TI^KYMI HIIJKU RUNIR AR1K(A)A 
STKINK 

* Felaktigt ailmängjorda BuniDskrifter skada; de oatgifne missleda '^'P!**^ 
icke : bvarföre fårtt ocb /t-dm«< alla origtigt ailmängjorda inskrifter borde nöjaktigt 
å nyo tttgifvas. 



i 



39 

f5r Vir'^nK I d^^ tomma rummet näst före insknltens nsts 4* ^^'^ 
aldrig fomiits någon runa. 

I »Laurentii Vidbjensie, Selensium past et prsep.» uppeat» om Öf- 
ver-Selö aockens antiqyiteter af ir 4667 namnes en Bunsten m Bunsft 
^iärde, emeUan grinnen och byn, strax iempte yägen», hvUken sten icke 
Åtexfannits. 

Den märklige Nyblestenen (Bautil 737) ftr af mig, efter mycket 
letande» återfunnen, så sjunken i marken, att bara en tvftr hand af hans 
öfre kant var ofvan jord. Inskriften bör bättre utgifvas. 

Å Ljungastenen (icke Lunge, såsom i Bautil 725, och hos Lilje* 
gren Iftses) är namnet pvUrikr icke säkert; de två sista Bunorna i stain 
bortflagade, samt post klart, i stället för det hittills uppgifna sasi — > 
Förenämnde pastor Lars anför (1667), att »ålderstigit folk berätta der* 
under (nämligen under Bunstenen) ligga een Gubemeur, hvilken hafver rådt 
öfver heela öden (ön), öfre- och yter-Sehlöös Socknar, som hafr med 
klungande bortiagat fienderna ifrån Kohlsund. Item berättas hans sju 
firillor vara begrafna i samma lunden.» 

Någon lund är nu icke vid Bunstenen, men flere stora ättehögar 
i hyn tätt invid honom. Sägnen glömd. 



88. 

SödermanlancL Rönö härads Runtuna aochenf Löfsund» 

■ 

Dppusa hög å Bunvikens östra strand är Södermanlands största 
ättehög. * Nära derintill, vid Löfsund, är sjöns utlopp genom en å till 
Sandbysjön och vidare genom Svärtaåns dalgång till Saltsjön. Löfsund 
heter en vacker egendom, belägen på en . förr omfluten höjd i det forna 
Leffsuhdet ellei^ Löfsundet, nu en sädktiing mellan' de två sjöarna. 

1846 omlades den väg, som norr ifrån löper ^fver sundet ^oeh ^bol«- 
men fram tiU allmänna Nyköpingsvägen ; och vid 8ökand.et efter dertill 
nödig sten träffades denne Bunsten, 190 alnar vester om vägen, nedan- 
för den befästade höjd, som är å norra sidan af sundet^ .En gångväg 
sträcker sig ännu från körvägen vestligt ut efter sundet iärbi Bunste<- 
nens nämnda plats och fram till en annan farväg. 

Stenen var af de y^herrar»^ som ledde vägarbetet, redan ämnad att 
användas till vägens fyllande, då egarinnan af Löfsund, ** underrättad om 
fyndet, lät föra honom till gården, der han nu pryder den vackra parken» 

* Högens omkrets vid roten ^r 640, samt höjd 108 fot. Midt upp i högen 
är nu en stark fördjupning. En uppsats af 1683 förmäler, att »en steenhäll* dä va- 
rit på honom. Sägnen i orten uppger att en Höfding med namnet fiöning ligger 
i högen, ooh att häradet af denne Boning har sitt namn. 

Enkefm Friherrinnan Zaphira Westring, född Löwen. 



•• 



io 

Det &r mig icke bekant om stenen vid uppbrytandet a&logs, i 
om detta var förut skedt 
Inskriften: 

+ihBinrx+ : hh+ : hWtxH : rx+i.... +1..../^ : hni+ : wviw 

I kanten: 

Det är: NISBIURN SUN SBARS RAI«- AL..R SUIN BRUf UR SIN fRCI 

I kanten: 

STAN IFTIfi SU(I) 



SI. 



Södermanland. Bönd häradt Buatuna töcken, Eneberga. 

m 

En fjerdingsväg norr ut frin LOfsund utfaller i Bunviken en 
Membrosjön kommande å» och den nämnda vägen fOljer å här varaiKi^ 
Enberga ägor ins östra strand ett stycke. Bunstenen stÅr vester om nn- 
net^ hardt invid stranden, i byns gärde^ och synes väl frän vägen, fi^' 
skall fOr några år sedan legat öfvertäckt af jord, och har nu en lutBs- 
de ställning. 

Inskriften : 

Det är: flUWLFR BUI fAR RAISM STAIN MNSI AT FAÄULFFi 
f UK SIN ...MA 

Efter m+ förekomma några runtecken till runorna H^+, som s^ 
inskriften. Inom slingan, under korset, som liknar det å Löfsundssteafift 
äro några svaga och afbratna rister. 

• Om Söderbystenen (Bautil 80*) i denna socken skaU framdeles te- 
las. ' Nu anföres blott, till forskares tjenst och med anledning af ^-^ 
grens grumliga yttrande i hans Bunlära, sidan 440, Peringskölds ^W 
lysning rörande det af honom fuUständigade, vigtiga stället i '^^ 
»Att jag», yttrar han, »hafver i min lectur och uttyhdning upfyk det 
slagna med farin loidu um al/ur heims^na hafver så vähl de qr^^^^f 
Bunor och rummets tillåtelse med skrifftens mening, samt andra vas^ 
tioner gifvit mig anledning tiU.» Bautil 477, 4 4 39, m. fl. åberopat* 



44 



4«. 

Sd^ermaTdancL Oppunda härad, Blachsia socken, Bjudby. 

Blacksta Bockens många fomlemningar äro föga kände. Ringmurar, 
grafvar och bautastenar resa sig allestädes å hOjdema utmed sjöame^och 
dalgängama. 

Ud och vid den fordom segelbara däld, som sträcker sig mellan 
Vass-sjön och Länghalsen samt vidare, äro icke mindre än fjra hittills 
obekante Bunstenar, af hvilke tu höra till de märkligare i vårt land. * 

Dalgången upptager delar af Bjudhy, Hofbj, Blacksta och Fyrby 
egor, samt har på 4600-talet först blifvit delvis röjd och upptagen till 
åker och äng. •* 

På förstnämnde bys ägor är, nästan midt i sänkningen, som här är 
upptagen till åker ***, en aflång höjd, hvarå, enligt gamla efterrättelser, 
ortens forna tingsställe varit. En väg lärer för icke länge sedan sträckt 
sig från Bjudby backe öfver dalen tätt förbi tingshöjden till allmänna 
vägen i Hoby hage. Pastor Nicolaus Marchelius beskrifver 1668 
platsen sålunda: »Vijdh Biudby i Blackstadh sockn uthmed allmenne vä- 
gen och vagekilnaden finnes och tv4 sådana griffier (Skeppssattningar), 
hvardera af 44 famnar, vijdh dess eena ändhe liggia steenar tio eUer 
tolf, uth medh een stoor Sandhögh, dher ett Doomaäthe eller linghstaUe 
fordom varit hafver; dher östan före ligger en slät steen, dess bredd två 
alnar och dess längd sex alnar, antingen han så lagd ähr eller uprest 
och sedan kullfallen, veet man inthet», samt sednare (1683): »Vijdh 
Biudby i Blacksta Sockn stå tolf stycken Steenar, dher som de har hål- 
lit Ting.» Lars Hallman f yttrar, att den ena af socknames tingsplatser 

* Följande, utan påstöt tillkomne, bör bevaras: 

»Utdrag af Sockenstärotno-protocollet vid Michaeli- 
Sbc ken stäm ma med Blacksta Församling den 
2:9L October 1853. 

g 4. Lofvande Sockenraännen, på Pastors uppmaning, att biträda med här- 
varande Ruhstenars uppresning, pä det de ej må öfveriemnas åt glömska och för- 
störing* 

In fidem 
A. Ekstrand. 
P. 1.» 
** Redan å Erik Ångers karta öfver Bjudby af 1689 är en liten nyodling an- 
gifven närmast Hoby skogsbage. 

*** Förr Bjudby ffemhage kallad. Å kartor nämnas Häromkring: Olosan (en 
intaga), Stockdngen, Korshagen, Hemgfölet, m. fl. 

f »Blacksta och Wadsbro socknar, beskrifna af Lars Hallman 1748.» Hskr., 
förvarad i Blacksta kyrka. Ta Baud 4:o. 



»år straxt bredyid den jåttegraf?en, 0O111 vi nyss n&mnde i Bjudby 
och kallas tingshögen; en vacker hOg, 9i jämn och el&ty som vore 
svarfvady fast man nu i sednare tider hafver till landsvägens öraiuie 
ena sidan gjort häruti ett farligt ingrepp», och i ett tillAgg af \lSä 
att »Bjudbyhögen måste årligen bidraga till landsvågens f&rbftttringi, sib| 
att deri vid grushemtning funnits vanliga hedna graflemningar. 

En ansenlig grusgrop intager nu hela tingshögens platå» och a/jifif-: 
grafven återstå bara tre alnar af ena ändan. Den liggande Et^ 
hvilken Marchelius omtalar, är nog en af de två här varande BunsteaKj 
sannolikt denne. 

Han var till nästlidne sommar liggande med nedvänd inskrifi ofe 
höjdens östra sluttning, till en del i ett större afloppsdike, och äraflii^^ 
något ljus granit Framsidan flat, föga ojämn; frånsidan mer 6bt& 
Inskriften, fullständig och väl bibehållen, Ijder: 

t>nRHt+i+ : ^r\y : 4'rmt'i'i+ : +nK : + +tf^+rxi : nm\ : 

Det är: fURSTAIN AUK AUSTAIN AUK NATFARI RAISTU STAISÖ 
FINUI^ AUK ULIF ^URKIL BURU^R SIN 

UARU ALIR 
UIKIKS SUNIR 
LATBURNIR MAN 
LITU RITA STAIN 
STAINKIR RIST RUNAR 

Af det onödiga strecket upptill ä etafven i Runan Jjc uti 'fTlHti^ 
kan slutas, att man i förstone ftmnat rista hHT^^Ii** 



41. 

Södermanland. Oppunda härady Blacksta Bocken^ Bjudby» 

Denne Runsten skall f&rr varit omkring femtio alnar från nj^ ^ 
skrifiie, men ligger nu i vestra sluttningen af en löfvig backe i ^^^ 
gärdcy fast närmare Bjudbj.* 

* Äfven bär äro grafkullar och sten sätt ni ng^ar ända fram till byn, och p^ 
dra sidan derom vidtager äter en sträcka af de vackraste högar och bautastenar. 



43 

Fur mer &h fyrtio år sedan, då stenen ånnu låg å sitt fOrra ställe 
och med nedvänd inskrift» företog sig då varande jordegaren Erik Lönn- 
berg» som hoppades att undei' honom finna skatter, att å stenen tända 
en yäldig stockeld, hvarigenom han sprängdes i tolf stycken, hviika om* 
vändes och spriddes. Trettio år derefter upptogs af nuvarande egaren. 
Häradsdomaren Erik Andersson, platsen deromkring till åker, och han 
lät då föra de spridda styckena, med undantag af två ristade och ett 
pristadt, hviika än saknas, till of vannämnde backe, samt, så godt ske kunde, 
sammanfoga dem. En vacker handling I 

Stenen är mf fast granit. En icke obetydlig rygg sträcker sig ef- 
ter midten af hans framsida uppifrån och ned. Bistningen är djup och 
å alla oskadade ställen tydlig. 

Inskriften: 

t3*rxHT+i+ .... H+ : Ht+i+ : pm' ... hik : h\WH : m^ : 

. Det är: 

fORSTAIN (LIT REI)SA 
STAIN f ENA 
(IFTIR) SIK SIALFAN 
AUK SUN SIN HEFNi 
UAR TIL ENKLANS 
UKR TRENKR FARIN 
UAR^ pA HAIMA 
AT MARMI TAUf R 

KUf HIALBl SIALU {»AI(R)A BRUNI AUK SLOf I f AIR (HIAKU) STAN fENA 

' Magister Docens Carl Säve har gjort mig uppmärksam på, att före- 
stående två inskrifter delvis äro visor i fomyrf alag, den förre inskriften, 
under N:r 40, med en half (fyraradig), samt den sednare, under N:r 41, 
raed en hel (åttaradig) visa. 

Redan Saxo och efter honom Worm orda om visristade Runstenar 
i Danmark, deraf föga tur kunna slutas. Men Johan Peringskuld är 
den förste, som verkligen insett, att flere runinskrifter ega fornnordisk 
versbyggnad med alliteration. I sin förklaring öfver ristningen å Tjulastenen 
(Bautil 753) säger han inskriften vara »i en visa här sammansatt», och 
vid den af honom öfversatta och i rätt fornyr|)alag ordnade inskriften å 
Tyfstegs-stenen (Bautil 780) har han tecknat: »Carmen generis Adonici,. 



44 

seu drapula, Liuflingzliöd», åfvensom vid några andra inskrifter (Baäi 
807. 822 m. fl.) ordet carmen finnes af honom skrifvet. * 

Trettio runinskrifter på vers äro i vårt land uppdagade. An kv 
finnas. Och likväl djerfves en Professor P. A. Munch yrka, att Miuk^ 

den så kallade (I) Isländska litteraturen »har bevarat den tm- 

nordiska skaldekonsten.» ** 

Ehuru den ofvan åberopade uppsatsen om Blacksta och Wad^ 
socknars fornlemningar af Pastor Nils (4 668) icke upptager någon Bos- 
sten för orten, så är beskrifningen likväl en af de fullAändigaste, säs 
tillika nöjsammaste, som vi ege från så gammal tid; och med Bmmo^ 
tillåtelse» meddelas derutur följande: 

»Vidh Hedenlunda -gårdh i Waasbro sockn, undervijste migh Til- 
bome herr Stuartt (Anders) siälff, hvarest hedningarna hafva haSt é 
lund vijdh een Eek, dher af Byen ähr kallat Hedenlunda; hvilkenEi 
nu förtorkat ähr, ståår i een Akertäppa, dess stubbe af 7 alluårps 
behållen; dher uthmed västan förfinnes de dödas grififter uthi jor^ 
40 stycken, inhägnade i een kalfhage, mycket lustigh, af vÅllsis^ 
örther som dher växa, och dhenna iordeplatsen kallar bemälte hai^sft- 
artt, dhen Gildan Akree^ i det att förnämare och höghe stindspa*»^ 
skole liggia der begrafne; och bevijsar han det med exempel, som W- 
ver sig tilldragit öfr 50 åhr sedan; då en sädheslada skulle flöttias ocii 
sättias dher uth medh på södher sijdhan, var een jordhög, som stooi 
vägen för Byggningsfolket, hvarföre till att jämpna platsen hafr de lai 
herr Stuartts frånvaro uppkastat en jordhögh och der inne funnit tai 
Lijk vara uppbrändhe, medh Lindevedh, effter som der Lindekohl ^ 
nos; desse var een manspersqn, som hafver hafft svärdh hvilkes ^? 
var förtärdh, men kroopen behållen; men den andre var een qvinspersoa 
hvilkes Bubijner, och hvijte ädlestenar medh asko och dhels småå i^/^ 
brände been i hoopeskrapade stodo dher i grifften uthi een kruuko; 
dhenna kruka stodh sedan läns:ie uthi hans bod, men veet intet hntf^ 
tog henne bort; dheraf han slutar att dhesse 40 griffter måtte vahra ^ 
den gildan åker. 

Men sedan visar han mig bättre i väster pass 200 fampnar uuu 
Örlunda Backe, dher et stort tal af dhe dödas griffter finnes i Sandmnxi 
dhem han kallar dhen ogildan dkrey somblige öfre (!) uthi högar, somblig^ 
uthan högar märkte medh upreste steenar, dher een deel ännu stå uppe» 
och een del kullfalne, af 2 alnars längd. Desse griffter äre instänga^ 
uthi välborne herrens fähagcu — Han berättar att för en lång tijd 8^ 
dhan kom dijt up en Wästgötedräng, som begynthe gräfva uthi dessa 
griffter; men då välborne herren dhet förnam, dreff han honom sin koos*» 

* Se hans bandskrifua Samlingar (in folio) å Riks-bibliotheket i Stockholm^ 
I många Gåtor och Vallqväden lefver denna skaldekonst ännu, me^ ^^'^^ 
mindre ren. 

/ 



J 



^ 1^ 
« sira 
aod n, 

l>etum. 



'e k^ 

arei k 
17(111 dir . 

Al/t. 

beniila: 
■b« It 

bil;.' 

%! 

les k 

m fl 



33 

S7;j.rt.Lcsa!iQ,Br'-i;'-':"'<.asr Iram.-a 



34 

SÖZiERWANl,AKD 
Öster 3,ekame hd. Slancr/ista t)T:;c^3rd. 



3i 

SÖDERMANLAND 
Öster Rfikarnelid.,KTul:L 3v..,b^rgz. 



( 



SÖDERMANLAND 



\ 






45 



42. 



Södermanland, Oppunda härads Blackata Bocken^ Trinkesta, 

■ 

Den tredje af de vid Blacksta-dälden (se M 40) varaDde fyra 
hltdlls obekante Kunstenar är å Trinkesta (Blacksta prestgårds) egon 
Stens-ängen — torhända si kallad af Bunstenen — upptager här sänk<- 
mogen, hvilken ä detta ställe skiljer från Trinkesta öfriga mark en till 
&j5n Långfaalsen liggande bergig lofhOjd, benämnd Näset. Eunstenen 
står i Stens-ängen, utmed norra sluttningen af höjden. En mindre väg 
ttån ett nu ödelagdt hemman ä höjden, kalladt Stensäng, löper förbi 
stenen samt vidare öfver dälden till landsvägen i granskapet af prest- 
girden. Å höjden, som hel och hällen utgör en hage, äro mänga graf- 
hllar och stensättningar, samt mot sjön tre gamla ringmurar. 

Brunstenen, stående vid kanten af ett mindre röse, är af granit. 
Iiakriflen, föga djupt huggen, lyder: 

Del är: BALI AUK UFAIKR RAISfU STAIN AT SUARTHAFf (A) BRUf UR 

Stenen upptäcktes I medlet af 1700-talet af Kyrkoherden Lars 
B^Ooian, och låg då omgifven af en stenkrets. * Den felaktiga teckning 
^ inskriften, som Hallman gjort, upptager några afbrutna och otydliga 
^^uunynder framför namnet ^<f M' l^varaf kunde slutas att tre bröder rest 
stenen; men af dessa runor återstår nu intet Bunan p i Hn^ffXT^^^I^K 
är väl felristad och bör vara Jjc^ 



41. 

Södermanland. Rönö hårade lAd kyrka. 

Om Lid sockens fornlemningar finnes blott en enda. efterrättelfle» 
^ lydande: )>Borg, en finnes i Sanda by och kallas Sanda åhs. Item 
^ttebackar medh steen kringlagde. Gåhlsiö, en jättekättel i berget, om 
^^t tynnemått Svijstad, ättebacke en, med små jordehögar. Store Lund- 
yy finnes jättefiät; Item der jättar sutit hafva; Item håU, som kallas 
i^ttegrytor.» 

* Jfr Hallmans, sid. 41, Sberopade best^rifning om Blacksta och Vadsbro socknar, 

7 



46 

A nästan alla icke odlade höjder i Lid sockens sodra del lio 
minnesmärken. Vid lilla och stora Lundby förekomma de i stOrgti 
antal. Fi Väringe egor är en större bautasten och bland många gra(- 
kullar en skeppssättning, kallad jåtteskeppeU I Svista hage står äfven 
bland högar en vacker bautasten o. s. v.; hyartill komma sex hittills 
icke kände Runstenar. 

En af dem ligger såsom tröskel i dörren till sakristian i Lid kyrki 
Han är af rödaktig sandsten. Båda ändame öfvermurade, så att dft 
öfversta af slingan med dess inskrift är till stor del doldt. Sedan mura 
der blifvit aftäckt, är hela inskriften aftagen sålunda: 

M^*mr< : hi++ : ^^^+1+1^...+^ : K+r\ : +(1) : Kn+n : m 

Det är: ^KU^R AUK STAINBOG f AR RASA STAN AT MOfUR Sm 
STAINFR... AK KAR A(T) KUNU SINA 

Slutorden i modrens namn synaa varit tre, men de &ro nu oliil^ 
Andra runan i <|^ är till en del felristad. 



44. 



Södermanland. Rönö hårad. Lids h/rkoffårds^porL 

östra porten till Lids kyrkogård röjer en hög ålder. Muren i 
högra sidan om genomgångsporten är fem qvarter bredare än den till 
venster, och ini porten är å förstnämnde högra sida en hvälfd dörröpp- 
ning med krökt trappuppgång till en liten stenlagd plan, hvarifrån man 
har utsigt åt kyrkogården genom en något mer än en aln bred 
samt jämnt en aln hög, rundhvälfd glugg (se ritningen), som &r o 
alnar, 2 '/i qvarter från marken. Ingen å orten vet omtala ändam^^ 
härmed. 

I väggen under gluggen är en Runsten af granit inmurad. H^ia 
foten äfvensom kanterna hafva synbart blifvit afslagna nära inpå slingAO, 
hvilken, jämte öfriga ristningar, till sistlidne sommar var så öfverkalka^ 
att knappt en, runa kunde skönjas, llunstenen har fordom ofelbart h^^ 
annan plats. 

Inskriften: 

Det är: BIURN RAISpI STAIN j^ANSI IFTIR HAILKA BRU^UR 



47 



4S. 

Södermanland. JRönö hårady Lid socken^ Sparsta egor^ Hagstugan. 

£n märklig Runsten. Han var till medlet af fjoråret liggande nära 
hnten af en nyupp tagen åker i en däldomgifyen höjd, Hallbäcken 
kallad, ej långt från torpet Hagstugan å Sparsta mark. Då någon väg 
icke tyckes sträckt sig hit, har väl meningen varit, att han skulle synas 
Ofver dalen mellan sjOarne Glåkern* och Kappstasjön till en å andra 
udan löpande väg, hvilken förr varit en större gångstig. 

Stenen är af ljus granit och fyrsidlg. Hufvudristningen upptager 
tu sidor. Ett för icke länge sedan, till stor och obotlig skada, afslaget 
större stycke af honom, hvilket innehållit delar af tvänne sidors rist- 
ningar, har mycket och väl sökts, men icke funnits. Bedandet af det 
hela blir derfOre nog svårt. Det öfverblifna af inskriften uppställes 
lOrsIagsvis sålunda: 

Kiw+ : \>n : Pk 

Efter samstafva mnoma & stenens tredje sida** återstå: KCDlXt^H C) 

FIURIR KIR|U 
AT FAf UR KUf AN 
TYRf TRIKILA 
AT TUMARA 
MILTAN URf 
AUK MATAR 
KIJAN fAT Kf 

^^\] o...... 

I närheten af Runstenen äro några smärre grafkuUar och knappt 
^ famn vester från honom ligger en vacker fylld stenkrets af nära 
Wio alnars omfång. Gamle män berätta, att å marken mellan Kun- 
^^en, Hagstugan och Gunilstorpet många »gamla stenmarken» varit att 

* Sä finnes namnet ä alla äldre kartor från 1600-talet. Sjön namnes nu 
Glattra-8jön. 

Ehuru denna tredje sida alldrig knn komma i samsigte med de tu andra 
nstade, har jag tillåtit mig att med prickar utmärka henne, för att visa läget 
(' stark förkortning) af de der qvarvaraiide runorna, som äro icke mindre än 8J|u 

tuni höga. 



48 

skida* innan den upptogs till åker, di ifven Bunstenen blifyit störtad 
och varit i fara att alldeles krossas, bortföras samt blifva till vägfyllnad. 
Jag' lat i October månad sistlidet år, pi KongL Antiqvitets-Akademienfl 
bekostnad, iter resa honom. 



46. 

Södermanland. Rönö Jutrad, Lid sockenf Ulla Lundby. 

I den däld,** som sades str&cka sig mellan sjöame Glåkem och 
Kappstasjun, är helt n&ra förstnämnde sjö och pi lilla Lundby egor en 
afling medelmåttig höjd, Alkistbacken, med sträckning från norr till 
söder, öfver hvilken vågen från Lid kyrka till Råby socken löper. 
Höjdens norra ända består af en klippa, och från denna s&nker sig 
förhöjningen mer och mer till södra andan. Elippans norra v&gg, som 
ligger mot dalr&nnilen, år kal, men ofvanpå höjer sig en utm&rkt vacker 
ättehög med dera rest bautasten. Högen eger mer än 150 ahiars om- 
krets, samt nära 30 fots sluttningshöj d. Bautastenen, af hård mosslupen 
gråsten, är nära två alnar hög. Söderut från högen är höjden jord^ 
samt betäckt af större och mindre grafknllar och stenkretsar, de /<3rre 
nästan alle med fotkedjor och en med sådan dubbel. *** Ner mot höj- 
dens södra ände der åkeijord vidtager, märkes en af plogen till hälheii 
Vifskuren skeppssättning, och vid mitt besök å stället sistlidet år sigs 
vid skeppets behållna östra spets en betydlig grop, full af småsten, na 
och orenlighet, hvarur uppstack tre tum af en sten, som troddes vara 
))skrifven.» Jag lät rensa hålet och fann midti en stor liggande Bud- 
sten, hvilken icke utan möda fördes ur gropen, som derpå hårdt fylldes, 
hvarefter .Bunstenen åter fick intaga sin gamla plats i upprat stäUniog' 

Han är af fast gråsten och, med undantag af inskriftsidan, nog 
ojämn. Inskriften, mycket angripen af jordsyra och säkert aldrig djupt 
ristad, har varit särdeles svår att reda och de två sista orden äro och 
blifva törhända oläslige. 

* Å en höjd i närliggande Åuata gärde äro mer än tjugu grafliögar, v» 
väl behållna. 

•* Å'en karta (i Landtm.-kontoret) från 1600-talct är ännu dälden utmärkt 
såsom en vattenled, men öfveravammas nu bara höst och vår delvis. 

— Vid af mig anställd gräfning i tu sådane mindre kullar utan fotkedjor, 
bvardera af 15 alnars omkrets och obetydlig höjd, fanns i den ena, jäm^ '^°'' 
aska och ben, en större, enkel Urna af bränd lera, samt deri, bland finare aska 
och stycken af hufvudskallen, ett tve-eggadt spjut af järn med hål för skaft, tio 
. tum långt, och en vacker stridsyxa, äfven af järn och försedd med fyrkantigt swft- 
bål. I den andra kullen hittades, utom vanliga graHemningar och en något söndrig 
Urna, flera vackra perlor af agat och kristal, samt andra med mosaikpryduader. 
Xullarne uterstulldes i sitt förra skick. 



49 
Inskriften: 

wi+fxi Y mrxKTHti : mk^ : Hn+^ o ni+../h (•) 

Det ar: SBIUTI HALFTAN ^AIR RAIS^U STAIN ^ANSI IFTIR SKARPA 
BRU^UR 8IN FUR AUSTR HI^AN MI^ ROARI O SIRKLANTI LIKR SUNR U1N..R 

£fter Hr\*h/4\> hvari bara kännestrecket i 'f ftr något matt, fOljer 
Ukligen skiljetecknet % men hvilket ock har utseende af |, Nast fram- 
for inskriftens sista ^ som är nog tydligt, äro tvi nftstan utplånade 
otafvar, hvilka tyckas kunna tagas fOr ||^ eller f"f', om de icke tillsam- 
mans bildat ett p\. 

47. 

Södermanland. Rönö härads lAd Bockenj Wäringe* 

Till lilla Lundbj gr&nsar i öster Wftringe (nu Kapellan8gård)i 
Itrars egor i sGder ligga mot den nämnda sjOn Gl&kern* A stranden 
af denna sjö, i Wftringe östra gärde, äro mänga kuUar och stensättningar, 
bland hvilka denne Runsten stär. 

En trogen och tillförlitlig afrifning af inskriften är allt hrad jag 
fur närvarande kan meddela. 

48. 

SödermanUtfuL Rönö härad, lAd goeketif stora Lundbt/. 

Om denne Kunsten gäller hvad (om M Al) nyss sades. Det har 
till och med synts mig möjligt, att runorna äro i sednare tider ristade 
å en gammal bautasten, hvaremot likyäl ett Och annat, såsom den under 
, lång tid nog anfrätta huggningen, talar. Stenen, som tyckes vara upp- 
till afslagen, står midt i en märklig fornlemningsplats i stora Lundby löf- 
hage, omkring 30 alnar från körvägen mellan Ludgo och Lid kyrkor. 
Kära intill honom i sydvest ligga i fyrkant fyra större stenar och vid 
20 steg sydost derifrån är en någorlunda bibehållen skeppssättning, i 
båda ändar spetsig och af nära 40 alnars längd, samt 6 alnar bred 
midtöfver. * Många kullar och stensättningar äro deromkring. 

Efter mitt besök å stället i Augusti månad i fjor har Bunstenen 
blifvit störtad af egendomens innehafvare, som lärer hoppats finna 
skatter under honom. 

* I midten af denna skall för muiiga år sedan funnits ett långt svärd, samt 
»eu rund mössa af järn.» 



50 



49. 



Södermanland* Daga härad, Gådnge kyrka» 

DsgA håracLs märkligaste Runsten (Bautil 718, Liljegren 923), 
af lös sandsten, låg ännu 1830 såsom tröskel i Gåsinge kyrkas södn 
dörr, midt i tu remnad och å båda andar öfvermurad. Nämnde är lit 
församlingens då varande v. Pastor uttaga och med grofva j&nibaiid 
fästa de två halfvoma vid kyrkans yttre, östra gafvel, der de nu äro. 
Inskriften å stenens midt är sedan slutet af 1600-talet, då Bunsteoen 
först afritades, mycket skadad af tramp, och äfveii å sin närvarande 
plats skall den fortfarande lida och omsider alldeles utplånas; hvarfure 
en säker och fullständig afritning deraf här intages. 

Inskriften: 

rx+K++ • rx+iHti • Ht+i+ • i5(+)+h(i) • +t • Hni+ • Bnt+ • 
Hit • +nK • hm • +nK • ix4v+Bnw^ • +t • hit • i^#n/^* 
KW) (•). ^\m • +t (•) 4('K)H (•) hit • n-K • wt (•) ^t/^^ • 
Hhit • nmtix • ^\P ' Khti • 

Det är: RÄKNA RAISTI STAIN f(A)NS{I) AT SUIN BUTA SIT AtK 
SIFA AUK RAKNBURK AT SIT FAf UR KUf HILBI AT H(AN;S UIT lAK 
f ET UAR SUrr UESTR Mlf KUTI 

På tu ställen förekommer ^\% utan tvifvel ristfel för m4-. 

Flere än denne runinskrift äro icke kände i Gåsinge socken, w^ 
någre hittiUs icke bekante, varande i andra so(5knar af häradet, sko» 
framdeles allmänguras. 



M. 



Uppland. Danderydé Skeppslag, Solna socken^ StenbroUeL 

En kort och ofullständig förteckning från leOO-talet öfver ininn^' 
märken i Solna socken meddelas här för sin ålders skull, och ^J^^^' 

»Uthi öfre Frösunda och Anders Jöranssons gärde är en 8t<>^^ 
uthuggen Runesteen. * 

• Bautil 143, Liljegren 367. Dbk. 



51 

Uthl kyrkehagen vedh Prestegården nedre vedh sjöen Är en gam- 
mal Skantz som sijnes Styckevagnarnes rum, stelle och updragande. 
Der emoth svarar äfven een gammal bårgh på andra sijdhan siööen. 

Uti Presthagen äre ätskillige Jättegrlffter att finna. 

Vedh Ählby och Hufvestad är efter Hrs Nis H:r Gabriels be- 
Tåttan några npresta stenar, som förmenas vara Ruunstenar. 

Uthi Carlbergs Fågelgård finnes ett Runeberg.»* 

I denna furteckning saknas, bland andre Runstenar, förevarande, 
hvilken icke eller finnes nämnd af någon annan författare, ** förr än 
C. O. Funck (1852) upptog honom på sin karta öfver Stockholmtrakten. 
Dock har han ända till våren sistlidet år legat med nedvänd inskrift så 
sjunken i marken, att föga af honom varit i dag, och knappt något 
af inskriften. Vid nämnde tid lät jag resa honom.*** 

Han står vid en enstaka, mindre och jordtäckt klippa i den däld, 
som sträcker sig mellan Brunsviken och Karlberg, på lägenheten Sten- 
brottets egor, icke långt från Karlbergs damm, så att han är väl synlig 
från Bomstugan vid Karlbergsvägen mellan Stockholm och Solna kyrka. 
£n gammal »gångstig från SoUna in i staden», upptagen å P. Wijck- 
mans »topografiska karta ifrån norra tullen till Carlberg» af år 1699, f 
har strukit tätt förbi honom, och från denna har, der Runstenen är, 
en annan gångstig sträckt sig norr ut, så att han stått vid korsvägen. 

Han är af hård granit Runor och slingor svagt inhuggne. Hela 
huggningen har fullkomligt tycke af andra Uppländska runristningar. 

Inskriften: 

Det är: ANUTR AUK fORKIRSL |>A1R L(R)TU RASA STAI(N) IFR 
ASKAUT 

Tz+lTh *ör PItn eller f'\f[]; jfr Södervissinge-stenen på Jutland, 
utgifven af P. G. Thorsen 1839. \^^ för IJj^^tlz+i; j^ Eds-stenen, 
Bautil 166, Liljegren 397. |^ i detta ord är stupadt. 

* Bautil 145, Liljegren 366. Denne märklige sten är af mig och andre for- 
gäfves sökt. Eudling har i sin bok om Stockholm detta om honom: 

»Uti Köksgården midt emot Orangehuset ligger en gammal Runsten.» Ehuru 
Eudling derefter upptager för honom samma inskrift, som förekommer under det 
nämnda numret i Bautil, står likväl hans uppgift i strid med så väl den bautilska 
ritningen, hvilken verkligen visar ett runeberg, beväxt med trän, som med uppgif- 
ten i närvarande förteckning, hvarföre icke olikt synes, att den lösa sten, som han 
nämner, är eller varit en tredje Bunsten vid Karlberg. 

Karlbergs gamla drifbus har icke legat der denne sten är. 
Kongl. Autiqvitets-Akademien bekostade resningen. 

f Det torde förtjena nämnas, att enligt samma karta, »en gammal gråstens- 
mnr» sträckt sig från höjderna norr om Börstrand ner till sjön mot Sabbatsberg. 
Törhändn en forntida befästning. 






5t 

Jag -mi hår slutligen nämna, att Johan Bnreus upptager i sina 
handskrifna samlingar* tu runinskrifter i Stockholms stad, hvilka töra 
vara förkomne. Den ene skall yarit »i Torgzbrinken uthi her Augufitim 
hws» och den andre »i gamble M. Olofs Nericiani hus.» Burei atskrifter 
af dem äro thyrftrr ofullst&ndige, men visa ingen Ofrerensst&minelBe med 
de runinskrifter i Stockholm^ som nu &ro bekante. 

* Förvarade i Hiksbibliotheket i Stockholm. 



Första Samlingens sluL 



SiiDEP.MAUlAI!) 
Öppunia liä.,31a.ck£ta SG.Triikf; 



^ 



T 



"F.öiiÖ liLLiisn. jparsta eéijr,Ed^nu';ji., 



^>^ 



■v . »^ 






kTJ • r. \ 



.i.A 



3 



*8, 



SVENSKA 



RO^-OR 





R 



9 



UTGIFNA 



AP 



RICHARD DYBECK. 



Andra SamliBgen. 



•-^%%^:^%o- 



STOCKHOLM, 

TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857. 



J 



n. 

Uppland* Färentuna härad, Sånga sochen, Löfstad. 

Kunstenen under föregående numret ledde oss in i Uppland* 

I den nämnda ' trakten af landskapet, men i Sånga socken, ligger 
Lufsta gård, icke långt från Mälarstranden. I en skogsbacke nära intill 
gården äro någre ansenlige ättehögar, af hvilke en eger rest bautasten, 
och i sluttningen af denne höjd äro ännu omisskänliga tecken efter en 
fur länge sedan förlagd, smal väg, som, utgående från nuvarande vägen 
mellan Kiddersvik och Löfstad, tyckes sträckt sig norr ut och törhända 
förenat sig med vägen till Jerfälla kyrka. 

För några år sedan upptogs mellan den förlagda vägen och Löfstad 
ett åkerland, och bland flere större och mindre stenar, som då uppbrötos, 
fanns denne Runsten, hvilken var liggande och alldeles betäckt af jord. 

Han är af gråsten, ojämn och något mer än en uln tjockast, samt 
synes för länge sedan varit utsatt för eld, hvarigenom en /Större afflag- 
BiDg å skriftsidan skett. 

Inskriften: 

Bi*a+ : +nK : ^t\tM : \>^\(h : ritn : wn-h : Ht+i+* .... hi+ 

Det är: BIÖRN AUK FULllA pAIR LITU HAKUA STAM ... SIN. 



SS. 

Uppland. Sollentuna härad, Jerfälla sochen, Eggélunda. 

Vi draga norr ut och äro snart i Jerfälla, samt färdas der förbi 
Krusbacka, ett torp å Skylsta egor, liggande å norra delen af en bergs- 
^'d, på hvars flata vägg eller sida häråt allmogen visar en »utkrusning», 
nvilken nog gifvit stället namnet och är den i Bautil (4 59 och 4 419. 
Lilj. 384) rätt återgifne runristningen. • Snart komne till lägenheten 

Fancks stora karta ofvpr Stockbolmstrakten, som ej anför denna ristning, 
upptager riktigt en mindre körväg från Skjlsta mot trakten af Krusbacka, men 
^et icke att vägen sträcker sig utmed berget (just der runristningen är), samt fort- 
går söderut, der den öfvergår till gångväg och (kanske fordom klöfjevag) fortgår 
genom skogen , till de större vägarne i Bromma socken. £n synnerligt märkvärdig 
runskrift åt detta hållet skall framdeles allmängöras. 



Lindal å Skälby egor se vi oas om efter ett vackert runstenspar inom 
en väl hgd stenring, afritadt under JU 4 58 i Bautil (Lilj. 385 — 386). 
Men ringen är sönderbruten. Den ene af Runstenarne (Lilj. 385), som en 
längre tid legat såsom dörrtröskel i Lindalen, finnes nu åtminstone i närheten 
af sin gamla plats. Felen i den bautilska ritningen af samme stens in- 
skrift äro för många och betydliga att här anmärkas, utan bör hela rist- 
ningen å nyo utgifvas. Äfven den i Bautil meddelte ritningen af den 
andre Runstenen har sina fel. * 

Gården Eggelunda är icke långt härifrån. TJtanfOr boningshusets 
gafveldörr ligger såsom trappsten det stycke af en Kuneten, som är af- 
bildadt under \M 52", samt till samma ändamål vid en uthusdörr det 
med Mi 5i^ betecknade. Ristningarna tillsammans lyda: 

« .. hK+nm « rit ^ fx+m-i' « ht+i .... Bnnn 

Det är: SKAUTR LIT RAISA STAI .... BUANTA 

Runstenen under Nr 460, 162 i Bautil (Lilj. 383), h vilken förr 
legat i JerfäUa kyrkodörr, finnes nu icke. ** 



53. 

Uppland* Danderydé Sheppslagy Lidingö socken, Islinge* 

Lidingön eger flere minnesmärken. *** Ön genomskäres från öster 
till mer än hälften af Hustega fjärden och Kyrkviken. Frän den sist- 
nämnde sträcker sig en däld till vestra stranden (lilla Värtan), der h^ 
linge är. En gångväg löper utefter dälden och vid denna ligger ett 
stycke af en Runsten med följande inskrift: 

Bet är: KORI AUK INKA(UT)R AU....TIR BIERN FAfUR SIN KUf HA- 

* 01. Rudbeck (Atl. II. s.s. 347, 550) läste slutet af denna inskrift så: JBalac^ 
TJlfr rista runir a Isa, — och det slog an I Peringsköld (handskr. Sami.) förmäler, att 
Hudbeck »fått en af Collegii former, hvarefter Hr professoren låtit honom något 
förandrader till sitt berömliga värk å nyo omskiäras», samt tillägger^ att »ebura 
stenen af första början aldrig varit helgader till Isa gudinna, uthan allenast at 
tvänne systrar, Helga och Holmfrid, upprest efter deras fader Ulfast, så är Hcr^ 
Budbeckius för sin fattade mening intbet til förtänkiandes, effter han utbi ett gout 
upsåt til fäderneslandets heder och förnämbligast gudinnan Isidis förmente ähra 
denne sten framgifvit^ ' / .. 

** Ristningen å Hanstalundsstenen i denna socken är felalctigt återgifven i Bsuiii 
JW 155 (Lilj. 20\\). Der står t. ex. ^f^ls^^K^fy-, som bör vara 4t+*K+4^' 

*** Nära kyrkan är en vacker bautasten, hvilken för icke länge sedan hiiiFi» 
åter rest, äfvensom en dylik bland flere skadade grafhögar vid Sticklinge. 



Peringsköld nämner i en af sine handskrifter en Rupsten vid Lidingö 
kyrka (»kapellet»), hvilken sten nu ej finnes der, om icke dold i murame» 



54. 

< 
Uppland, Lagunda härady Oirista socken, Furby. 

1 trakteme kring den betydliga sänkning med isjoar och vattendrag, 
som frän Ekolen sträcker sig öster ut genom flere socknar mot Sevalla 
fiocken i Yestmanland, är en stor mängd Runstenar. Giresta är en af 
Bocknarne och ligger pä södra sidan om sänkningen. 

Liljegren (751) uppgifver efter Peringsköld en »oafritad» Runsten 
på Finstads utjord i Giresta socken och ett mindre stycke af denne 
ligger der ännu invid gärdesgården till en åkervret. En höjdsträcka 
med flere grafhögar, några stensättningar, samt märken efter en förlagd 
väg, uppstiger vester om vreten och har stenen fordom nog stått högre 
upp bland grafvarna. 

Det öfverblifna af inskriften lyder: ...nr..+...hl++fX • +...|^ • H... 
Det är: ...UL..N...S1NAK A...R S... 

Men begifve vi oss öfver den nämnda lilla vreten öster ut och tage 

vägen öfver en obetydlig granbacke, äfven med smärre grafkullar, så 

finne vi å Furby här varande gärde två väldige hällar, den ene liggande 

och oristad; den andre några steg derifrån, med en hittills icke känd 

Tuneristning. 

Sistnämnde sten är af röd grofkornig granit; skriftsidan något bakåt 
lutande. Baktill har stenen en hvass rygg och de^' två sidorna häråt 
ftro, till följd af stenens vida större tjocklek nertill än upptill, lodräta. 
Den ristade sidan, vänd mot söder och en sänkning, har följande in- 
skrift: 

i Slingan: j^nfxKn+trx « kwv ' Kh-w-fx • w-irx • ntn • 

2 Slingan: Y'\\iW. ' HI+ • ^^U - \[\^Y^\\>\t{\ • WN I 

rxiHti • HtH • Nm- • 

Det är: FURKUNTR AUK KUNAR {.AIR LITU HAKUASTAIN flNSA AT 
ANUT 

FAfUR SIN BOANTA AUf FRI^AR BALI RISTI STAN fISA. 

Slingorna äro, såsom man finner, alldeles i konstnären Bales stil. 
finnan f i BN~f4<^ ^orde här vara af misstag stupad. 



6 

SS. 

Södermanland. Oppunda hårad, Blackata socken, Fyrhy. 

Tre runinskrifter i Blacksta socken äro i den föregående samlingen 
(Nr 40, 41 och 42) anförde. Vi komma nu till den fjerde och sm 

Fjrby löt heter en vidsträckt skog, som Baoomanhänger med ston 
skogar i Blacksta och öster ut liggande socknar. Frän Blacksta kjrb 
fortgår åt detta hållet en häradsväg till Årdala och Husby socknar od 
vid denna väg, omkring en fjerdedels mil från kyrkan, äa: Fyrby. 

Flere minnesmärken finnas här. A en jämn plats sydost om ock 
invid byn äro månge utan ordning reste eller ^atte stenar af en aloa 
höjd och derunder. Bland dem ses en aflång krets likaledes af satte 
stenar, 25 alnar lång och 10 alnar bred, -h varförutan månge nu för- 
störde bautastenar omtalas. 

Norr om byn är marken äfven jämn och någon högst betydlig 
stensättning synes varit i bytägten närmast vägen. * Ett åkerland, i 
gamla kartor benämdt »stora brättet», bildar här ett hörn mot vägen samt 
skogen och en större jordfast klippa af gråsten står i hörnet. Dess 
norra, något bakåt lutande sida, full af små mörkröda kristallkom, är 
någorlunda jämn och har i en enkel konstlös slinga följande ovanl^ 
matta runristning: 

Det är: 

AK UART HASTAIN 

fA HULMSTAIN BRUfR 

MENR KYNASTA 

A Ml^KARf^I 

SETU STAIN 

AUK STAKA MARGA 

EFTIR ABALSTAIN 

FA|>UR SIN 

Flere missristningar torde förefinnas i denna inskrift. Säkert a| 
t. ex. första runan i KP\++llt+ rättad från X\ ^iU K — t^+ ^"^ 
möjligen stå för (^^'HX» ^' ^' ^* 

Ristningen har i långliga tider varit förgäten. ** Vijd mitt förs 

* Flere grafkullar och stenkretsar äro ännu nära derintiiri skogen p& ^"""^ 
(uorra) sidan om vägen. 

•* Jag har förut (l:a Sami, sid. 44) uppgifvit att i vårt land finnas omknog 
trettio runstenar med inskrifter, affattade på vers (Foruyrf alag). Vid närm» 
granskning af de bautilske och Liljegrenske inskrifterne finnes sådane stenars ^^^ 
uppgå till flere än hundrade. 



besök å stället var den riBtade klippväggen si Gfverväxt med mosse, att 
bara tvä runor kunde urskiljas. 



56. 

SödermanlancL Oppurida härads Vadsbro socken^ Hedenlunda. 

Den Liljegrenska afskriften (Runurk. 90Ö) af deuna runskrift, med- 
delad af »M \ », skall, jämnfOrd med forevarande, visa huru nödig en ny 
granskning af vara runristningar är. 

Stenen» hvilken fordom lärer stått i skogen norr om Hedenlunda 
vid Tågen till Flens socken, har i medlet af 4 700-talet blifvit störtad 
och lagd till trägårdstrappa vid gården, och när han några år derefter 
skulle äter föras tifl sitt gamla ställe, »så slogo honom vårdslösa händer 
midt i tu.» För ^ere år sedan var det öfre stycket af honom inlagdt 
i en trägårdsmur och finnas nu rest å en liten kulle i parken. Det 
nedre och mindre stycket är förkommet. En i orten befintlig gammal 
teckning deraf (gjord af Lars Hallman) har blifvit fogad till min ritning 
af det återstående större stycket, så att inskriften nu framträder hel, 
så lydande: 

vitir+^pnj^i : \w : Hti+Ktir : t^+i^ : rx+mtn : ht(i+ :> 

Det är: KITILHAUF&I AUK STINKTIL f AIR RAISTU ST(IN) fANSI AT 
SIRriL BRU^UR SIN SINALR SUNR ULAUFR. 

Med p'f|f' och y\'X\' i de tu namnen fSrståa ä båda ställen 
PItir- — H^\t({^ ar felristadt för h+|+r^. 



57. 

« 

Södermardand. Oppunda härady Husby socken^ . Ramstcu 

Vid vägen mellan Husby och Ardala kyrkor ligger Eamsta by, en 
knapp fjerdingsväg från förstnämnde kyrka. Genom byns gärde löper 
norr ut en mindre körväg, hvilken fortgår genom den norr om gärdet 
varande höga skogsmarken, der vägen grenar sig till Ardala och Stäringe. 

På föga afstånd från ett ansenligt berg i gärdet, kalladt Skånkulle" 
hergety * låg, när jag första gången besökte stället, ett mindre stycke af 
en Runsten med uppvänd skriftsida i åkern på högra sidan om och 
invid vägen. En större sten sågs ligga några alnar derifrån, och 

* Ett annat berg i granskapet heter Postaisberget 



8 

sedan vid undersökning äfven han funnits ega ristning, men denna nr 
å underliggande sidan, blef stenen af tillstådesvarande personer omvy, 
samt båda styckena sammanlagda. 

Stenen är af granit och på flere ställen svårt angripen af jordsp, 
hvarigenom inskriften flerstädes mycket lidit 

Inskriften: 

Det är: AUfA AUK IKA AUK IRINTIS pifl. HAFA MUpKU.fllM 
KA(RU)A STA.. |..A .BTIR SUAIN FAfUR SIN AUK (Ö)T KUfFAST BRCfR 
SIN H.N UA, SUN AU|»(U) 

Efter K4'nn4' Dfiaste väl ett T-ffJf antagas. Förslagsvis kunde 
de skadade orden i stenens venstra kant återställas med ^nt^Knfl*/' 
+ (eller 4f)t)r\H^j ^a™n P^ »^got ställe, /f^^ för J^ är ovanligt, om 
ej förr osedt. Efter [)Jlf förekommer en högst otydlig liten rifitniog, 
kanske blott ett skiljetecken, så att det derpå följande ords h skall be- 
tjena äfven det föregående (H^^H • hh^") 



58. 

Östergötland. Memminga hårad, KuUerstads socken, Odensäker* 

Från den lilla sjön Laxfjärden rinner KuUersta bäck norr nt 
mellan Odensåkers (uttalas Onsåker) och KuUersta byars egor samt ut- 
faller i Glan. Vägen mellan Norrköping och Linköping framgår vlr 
öfver Eullersta bro. 

Då man för kort tid sedan företog sig att sänka Laxfjarden, 
måste, för strömfårans rensning under Eullerdta bro, denna rifvas. Brona 
båda landfästen bestodo öfverst af bara klumpstenar, hvilke fördes 
sido. På ett djup af två alnar upptäcktes då under vägen vid vestn 
brofästet, således å KuUerstasidan, två flata stenhällar, den ena dubbelt 
större än den andra. Desse upptogos, och fanns den mindre ega Tist- 
ning å den sidan som legat nedåt. Den större hällen, som saknade 
ristning, blef krossad och använd till den nya bron. Den ristade steflö^ 
fördes till östra sidan om bäcken och restes der invid landsvägen några 
alnar från bron på Odensåkers egor. 

Han är af gråsten, åtta tum tjock och flat å båda sidor, öj^^ 
ojämnare å baksidan. Ristningen mycket matt till föjd af ytans trM^^o 
af järnhaltigt vatten. 



9 
Inskriften: 

Det är: HAKUN EAB^I BRU (ISA lAN SU SKAL HAITA KUNA(R]S 
BRU lAN SAR UAR SUN HAKUNAR 

S[Annestrecket till ^ i det sednare l^^h ^^ otydligt och kan tagas 
för en spricka eller anfrätning, men i alla fall återstår |, och hyad 
skuUe väl bli af |^|? 

Runstenen har från början väl varit rest vid bron och det af Håkan» 
bvilken säkert varit den förste som tagit sig före att bereda en öfver- 
gång öfver detta vatten. Jag tror att denna första bro haft bara den . 
större flata oristade hällen — bred nog för gående och klöfjande — 
till öfverliggare och att denne hvilat på enkla och låga underlag af 
smärre stenar. Vid brons ombjggning lång tid derefter makades väl 
den väldige öfverliggaren något åt landsidan, der han nu fanns, och 
Kunstenen, hvilken äfven pröfvades tjenlig till brofjllnad, störtades och 
lades bredvid den förre. 

Gamle Håkans beramande att bron skulle ' (till minne af hans son) 
heta Gunnars bro tyckes man icke efterkommit, så vida ej namnet Kuller- 
stad är ett förändradt uttal af Gunnarstad. 



S9. 

öatergödand. Åkerbo härad, TömevaUa socken, Straiomta. 

Denne märklige Kunsten -^ den ende af de femtioåtta beskrefne, 
som jag icke sjelf sett — står vid eft mindre väg på sidan om en 
stenig höjd * i Stratomta gärde, vester om byn. 

Han är af gråsten, omkring tre qvartér tjock, och ristad å båda 
flatsidorna. 

Redan 1760 uppgafs inskriften vara )>oläslig»** och femtio år der- 
efter sades detsamma. *** Landtmätaren Carl Dahlqvist har likväl för tre 
år sedan, såsom det synes, nöjaktigt läst hela inskriften, hvilken lyder: 

(vestra sidan) 

: -Himip : +niin+rti : +nK • M^n+m : Hn : ritn : rx+iH. 

* Upptagen å Nils Lundbergs karta af 1693 ofver Stratomta, och der nämnd 
Granhacka. Norr om höjden visar kartan »Holmängen». 
** Broocmans Beskrifning om Östergötland, sid. ;210. 
*'* Videgren, om Östergötland, sid. 540. 

% 



10 
(Oetra sidan) 

Det är: ASTRIJ AUSUALTI AUK MUNTR f AU LITU RAIS. 

STAIN f ANSI IFTAR HALFTAN FAf UR SIN AUK ASTRI]^ AT BUNTA SIN 

Mellan J\^l\y samt H^hi* Tft ^ ^ tydligt skiljetecken, men nigot 
'f efter 1^ i fX4'|ll. finnes nu icke. 

Det märkligaste i denne stens ristning ar den inom vestra aåm 
slinga föreställda farkosten med mast, segel, ära och besättning af t?i 
man, af hvilke den ene (till venster) synes sköta ett mindre segeL 
Skada att ristningen lärer vara ytterst matt. 

Det töfvar icke förr än jag A stället sjelf prof var mig; och sksli 
jag derefter meddela hvad dervid kan varda ytterligare uppdagadt. 



Jag har ofta och sist sid. i haft tillfälle att visa felaktighela v 
Bautiiska och Liljegrenska afskrifter och ritningar af runinskrifter. &t 
tillägg mi här få rum. 

Dä jag nästlidne sommar infann mig vid hemmanet Sund i Helge- 
sta socken af Södermanland för att närmare granska den der enligt 
Bautil (825) och Liljegren (94 4) befintlige märklige Runstenen, visadeä 
mig af en gammal man ett mindre, synbart afslaget, stenstycke af en 
sådan sten, liggande bland andre stenar i grunden till ett svinhus, och 
voro å stycket ristade runorna ThlXnKi* — Fyndet eggade mig «« 
vidare spana. Ur den låga och glesa grunden häfdes sten efter sten, 
och efter ett par timmars sökande (tre järnspett voro i jämn gång) bsaa 
det under 53^ aftecknade stenstycket, hvarå är ristadt: |D| x | »^ B^H^i' 

Man finner att desse tu stycken höra tillsammans, ehuru en Uten 
mellanskärfva (med runan Jff) saknas, och om de beklagligen äro de enas 
som nu mer kunna återfinnas af Sundstenen — det jag befarar — t ^ 
innehålla de lyckligtvis dock det märkligaste af inskriften och rätts ^ 
vigtiga omständigheter de förut bekantgjorde afskrifterne. Ett stunget ( 
är veterligen knappt förut kändt; af ^<f|:^| kan blifva något b^ 
annat än af B+Kh och ++r<yt+ni> » stället för det bautiiska obegrip- 
liga H^'HXM^T4'np gör en klar mening. * 

Jag vore, i anledning af detta och dylikt i hundradetal, frestad 9ii 
orda om en ny förbättrad och tiUökt upplaga af Bautil. EUcr skola 
Danskar och Norrmän gifva oss den? 

* Ordet förekommer blott på en enda Bunsten utom denne, nämligen & ^^^ 
först af mig bekantgjorde Blacksta-stenen, under JVf 41 i denna Eunsamlingt 






44 



SöéUrmanland. Öater^Jlekame hårad, Stenqnista socken^ Kolunda. 

Kort efter det Bunstenen under N:r 34 i första eamlingen af detta 
arbete påtrftffades och allm&ngjordeft, fanns denne, ej långt från den förre. 

Stenqvista sockens fleste och märkligaste fornlemningar ftro inom 
Kolojida bys område, som vidtager i närheten af och söder om kyrkan. 
Vägen mellan Stenqvista och Arla kyrkor löper förbi Eolunda by, och 
der &r vid en afväg till Husby socken en höjd invid det så kallade 
Nybygget, hvilken fordom hetat Bamsbacken.* Höjden har varit be- 
tåekt med steakretsar och grafkuUar, af hvilka några få ännu återstå 
melJan de på sednare tider upptagna åkerianden, och i vestra slutt- 
niagen närmast korsvägen står lutande Runstenen under Nnr 748 i Bautil 
(Liljegr. 794).** 

Hösten 4856 hade en äldre man efter erhållet tillstånd begynt 
upptaga ett mindre åkerland å höjdens östra sluttning. A platsen var 
en rund grafhög, tolf alnar nedomkring och två alnar hög, hvars utjäm- 
nande kostade mycken möda, hälst han omgafs af en fast och tät fotkedja, 
samt svåra stenar voro kyde äfven inuti. Den ihärdige hade dock en- 
saDi hunnit arbeta sig till midten af kullen, der en liggande större sten 
mutte och till hvars bortförande han måste anlita biträde. Då nu stenen 
blifvit len från öfverliggande jord, fanns hans ena uppåt varande flatsida 
ega runristning. i?å uppmaning af tillstädeskomne Skolläraren Carl 
Beinhold Ejellström lossades Bunstenen derefter varsamt och fördes till 
en närstående stenhägnad, mot hvilken han nu är rest. Vid fortsatt 
gräfhing der stenen legat träJGTades ett större lager af kol, blandadt med 
smärre ben, hvilket lager sträckte sig från midten nästan fram till fot- 
kedjans nordliga del. Närmare undersökning skedde icke. 

Bun^enen, af svartglimrig hård stenart, är M — 46 tum tjock. 
De fyra runraderna, med undantag af den öfversta, hvars slut möjligen 
gått förlorad genom någOD afflagning, tyckas vara fullständige och säkert 
är att stenen upptill ännu har sin ursprungliga trubbigbet. 

* Se Past. Anders Stenii berättelse om Stenqvista och Arla. Handskr. från 
1682 i Riksbibliotheket. 

** Flistor i Stenqvista vid år 167:2 har i en uppsats tagit det inom denne £iui- 
stenssiinga ristade ansigtet med derunder varande prydliga kors för en »munk i messe- 
skrud». — »Ett lijtet stycke dertfrån (ni. Runstenen) står en atoar hårkj medh stoora 
hengande grenar på alle hennes sidor. År nogot mehr än halfannan fampn tiook 
och kallas den Eamereka korken». 

3 



42 

Den Bvårtydiga inskriftens ronor ftro följande: 

wi^ : hitn : Hti+ : Hh+i(+) 
i>nrxHitirH : +nK : i^rnn 

»AIR SITU STIN SUNI(N) 
)UKKIT1LS AUK FULKU 
[lAR FAbUR AUK MUbUR 
IFTIR KIARfjU TRIKI(L)A. 

Grafvama å Bamsbacken hafva genom en grafstrftcka sftkert un 
i samband med fornlemningama i Bagnelsbacken, belägen norr ut i 
Kolunda gärde. EE&r återstå fin flere mer och mindre skadade knilar. 
stenkretsar och faUne bautastenar. I östra sluttningen och jimm med 
den nämnda vägen är en i båda ändar spetsig skeppssättnmg, trettio 
alnar lång och åtta alnar bred. De reste för- och akter-stensne in» 
nästan lika höga : nära två alnar. Ett annat stenskepp har legat 1 »n- 
sträckning dermed. Men deraf äro endast spridda lemningar i bäul'* 



61—62. 

Södermanland. Öster^Rekame hårady Huaby socken^ Berga. 

Södermanland i vester har ännu långt fram i medeltiden vant 
glesare befolkadt än det öfriga af landskapet. Redan med Stenqvisö 
och Husby hitåt liggande socknar begynna fornlemningama, deribiMHl 
Runstenarne, aftaga. »Denne Huusby församblings störste deel ähr ^ 
skogh och ödemark icke så länge sedan uptagen och excolerat», yt^^"- 
Pastor Lars Sundius 1668.** Trakten kring kyrkan har synbarlig« 

* »Olof Jonsson» berättade 1682 for Stenius, »att sakkunnige gamble män, sjb 
för honom bodt, hafva sagt der (å Eagnilsbacken) skulle vara jättegrafvar». ^^ 
Ragnela, som här skall bott och ligga begrafven, höras många sägner. ^ 

** Pastor i vester ut angränsande Näshulta socken, Nils Netzelius, säger ^ 
samma tid sig »per traditionem hafva bekommit, att denna vår ort för några u^ 
drade åhr sedan varit en terra incognita et inculta, der inga gambla saker pas^' 
och hafver Nässhulta varit imder Huseby, der icke flere gårdar varit än Barö, saso^ 
fäbodar för een Canik, och Juieta kloster, Gräfseboda, som nu kallas Haneberg, H^ 
af hvilken Magdestigen kallas ved Ökna midt på skougen, Näsna, Vesterby och Osttf- 
by; desse här byiar hafva lijka såsom aflat och födt utaf sigh alla de andra ^ 
nästen och krypen». Så säger ock Pastor i Wingåker, Marcus Simming (1680)"^^ 
äldste efter sina förfäder berätta», att till ett då raseradt kapell i Wingåker »i^ 
allenast Wingåker, uthan ock Store Malm och SkyUinge socknar i förtydhen ooi^ 
hafva, och ther haft sine begrafningsstäder förr än the mackt(!) att uppbygl^ ''^ 
kyrkior»; tilläggande: »Då måtte lanrl«^'^«" >»«»• varit rin^ excolerat och upbrul*** 



13 

först blifvit upptagen.* Der åro på Husby» Byningsbergs» samt Boss- 
▼iks egor grafvar och andra minnesm&rken i m&ngd;** men eljest bara 
i en enda trakt, nämligen vid Lundby och dertill gränsande Berga. 
De vid Lundby uppgå till trettio och vid en af dem är en fyra alnar 
hög bautasten. 

Berga ligger å en hOjdsträcka vid Tandlaån, som utfaller i östra 
Hjelmaren. Höjden vester om byn är betäckt med vackra stenomsatta 
grafkullar. Efter en sådan, i fj<Hr till marken bortgräfven, synes i år 
bara en rund, gräslös fläck. En tre alnar lång bautasten, som stått på 
kullen, ligger midti. 

Invid ett af byns uthus, stående jämte flere, der höjden icke långt 
från ån upphör, äro inom en tämligen behållen stenkrets af omkring 
fyra alnars tvärmått, tvänne stenar med ristningar, som omisskänligt äro 
urgamla. Båda äro af gråsten, den större tre alnar och den mindre 
dryga två alnar hög. 

I vårt land förekomma ett icke ringa antal Bunstenar »med tydliga 
runor, men som icke gifva vanliga ord», *** och till dem hör den större 
af ifrågavarande, hvars inskrift är något skadad i öfre kanten till höger. 
Den follt trogna och tillförlitliga afritningen af stenen med dess ristning, 
sådan den nu befinnes, antvardas åt framtiden, som tilläfventyrs har lös- 
ningen sig förbehållen. 

Å den mindre stenen synes under ett matt korstecken en enkel 
ristning, törhända föreställande ett djurhufvud. Bunor saknas. 



63. 

SödermanlancL Öater^Rehame härads Jåders socken^ Mora. 

Från den lUla sjön Lappen, en vik af Söderfjärden^ sträcker sig 
ett lågt slättland med två träskartade mindre sjöar och derefter jämte 

* Förhållandet har varit enahanda i vestra Södermanlands alla socknar. 

'* Ett pä sednare åren mycket skadadt minnesmärke på Husby egor, der jag i 
år upptäckt äfven en stor ättehög, är i sitt orubbade skick aftecknadt och beskrifvet 
i Runa för 1842, b. 1, sid 91 o. f. 

*** BautU 682, 1130, m. m. fl. 

•*•* I Södermanlands Presterskaps skriftliga uppgifter från 1806 till E. M. Fata 
förvarande å Akad. Bibliotheket i Upsala, sägas två Bunstensstycken vara vid Berg, 
i Husby socken, det ena med inskrift: 

it^ti/K wnrx+ ^n+t+ m-f Knt)H 

och det andra med orden: 

VW +l+rBI Ht ¥M> 

men om dem känner man nu intet. Uppsatsen tillägger) ett äfven en hel Runsten 
funnits å kyrkogården, hvilken sten kroesades tid kyrkans reparation 1787. 



14 

ett vattendrag nordveet genom Jåder och Sandby socknar till Om- 
Q&rden af Målaren, der det slätar med si kallade Ramsandet, nu et 
c^np och smal dald i skilnaden mellan de två socknarna» genom hyilken 
ock vattendraget ntfaller i sjön. Pi vestra sidan om dalen ligger 
Sundbyholms sätesgård och på östra sidan Mora by. £n mindre Tig 
från grannskapet af Sandby kyrka löper Öf^er dålden fram till Mora 
och andra österut liggande byar. Dalens östra sida pA Mora-omridet 
ntgör en vidsträckt bergshöjd * med långsluttande knllriga h&llar, pi od 
mellan hvilka gräs och löfskog vexer. 

På en af dessa berghällar, icke långt från bron, Ofver hvOken 
vägen löper, är en ristning, hvilken väl redan finnes afbildad i deo sill- 
synta tredje delen af Olof Rudbecks Atlantika, ** men som i en trog- 
nare afritning så till inskrift som slingor och bilder här meddelas k en 
större allmänhet. 

Ristningen utgöres af trenne i ändame hopgående djurslingor, hfitb 
tillsammans bilda en aflång krets. Den nedre innehåller ranriston^ 
De två öfre hafva krokprydnader. Inom slingorna äro föreställde tviae 
menniskobilder, den ene med afelaget hufvud och med fallen eHiAr 
hammare. Vid den andra, som har i venstra handen ett vapen (slänga?- 
står en sadlad häst, bunden vid ett trä, hvari två foglar sitta. 

Inskriften: 

Bn+(+)n : hi(+)H 

Det är: S1R1]^R KIARf I BUR jfOSl MUf IR ALRIKS TUTIR URMS FIR 
SALU HULMKIRS FApUR SUKRUf AR BUA(N)TA SI(N)S. 

Det i ristningen förekommande ordet ^HfX ^^ ^^ forskare ofta om- 
handladt. Det är väl felristadt och torde böra vara ^f^H* ^^ 
har den medlersta' runan genom ändring fått utseende både af f) ^^ 1^' 
Sista runan har dock lemnats oändrad. 

I dalsluttningen nedanför runhällen utskjuter en rasad murstrflcb 
liknande ett större brofäste, och midt emot på andra sidan dalen v 
Sundbyholms trägård) är äfven en sådan lemning, något tegelblandM 
hvaraf kunde slutas att man här begagnat qvarlefvan till grund under 
ett hus. 

* Brocman (anm. till Ingvar Vidtfarnes saga, sid. 122) iiai- omkring 1760 Of^ 
höjden benämnas Skeviks backe. 

•• Man vet att »collegii formar» ofta läntes åt Rudbeck för att aftryckas i ^^^ 
bekanta verk. Han säger sig ock bafva fått denne af Hadorph och Peringsköld. 
tilläggande om ristningen: ^sådana artiga monumenter skall man knappt finna i ^ 
verldenj». Formen gick väl förlorad i Upsala branden efter aftryck ej finnes i Bau 



45 

Flere Btenkretsar &ro å berget ooh gnfkullar finaaa i mångd å 
höjderna allt intUl Mora» 

Det synnerliga må aiat nflmnas, att ristningen å »Göksten» pi Nås*- 
byfaolms egor» Härads sooken, Ålceft h&rad (Liljegren 06 6), har bild- 
natningar» hvilka, ehuru råare, öfverensståmma med ifrågavarande. * Båda 
upplysa favarandra. Inskrifteme åro olika. 



C4. 

Vpland. Sollentuna hårady Bromma socken. Stora Engehy. 

Engeby gård ligger vid vågen mellan Bromma kyrka och Målaren 
(Tyskbotten), derifrån forna öfverfarten skett till Lofön. ** Runstenen 
står å en stenig mindre jordförhöjning på Engeby norra garde, der en 
mindTe afvåg utlöper sydligt från den förra till Akeshof och Stockholm. 
Han är af gråsten, omkring tre alnar hög och tolf tum tjockast. Hans 
lutning till höger, remna nertill åt samma sida, samt genom afflagningar 
vållade skroflighet vid marken, hvarigenom en del af ristningen gått 
förlorad, göra likligt att han varit utsatt för både eld och hårda händer. 
Hvilket är så mycket beklagligare, som han hör till de vackraste minnes- 
märken i hufvudstadens grannskap. 

Inskriften: 

(Inskriftens *f läses som ^, samt \ som *f * Undantag härifrån 

göra + i Binrx+ och + i n^f)+.) 

Det är: f EIRUTR LET RAESA STAEN IFTER BIRN FAf UR EKEKRIf AR 
HAN OAR IRFEKR UEf A . . . {KR)lf KIR SETU. 

De bortflagade runorna torde tillhört namnet på den ene af två 
personer, som i»satte» stenen. 

Vackra grafkullar åro å löfböjdema kring Runstenen. 

»Trägårdzmästarens Mester Oluffs hustru och smeden Mester Lars» 
uppgåfvo 1682 för Berthold Dalholm en Bunsten )»vid en grind på Åhl- 
sunda (nu Ulfsunda) egor». *** Jag har än icke funnit honom. 

Mannen närmast hästen har här en stridshammare i den höjda venstra handen. 

En aldrig gränsad eller allmängjord inskrift å ett »Euneberg» eller »BunhälU 
vid fidebyrikea å Lofon, hvilkea inskrift nu ingen kan utvisa, namnes af E. J. Björner. 
Häfdaålder, sidd. 140, 181. 

Jfr Hans »Bansakning om Monumenter i Såfafentuna hårad», i BikabiUiotheket 



*«* 



16 

Bunatenen vid Glia (nu lagdt till Ulfsanda}, Bautil 4 40, Liljegr. 37t,' 
ligger vid grinden mellan såtesgirdens nordvestca gärde och eng, inffi 
den föga befarna mindre, tOrhånda äldsta väg, som bAn Stockholms om- 
gifning ledt till Bromma. Den bautilska ritningen &r god. Jag an- 
märker blott att det fötsta | uti t^|4^Pii^| är på stenen ett miseristadt tyd- 
ligt 4^, samt att p\ och ^ i 4^44^nT4^ genom en med ristandet sam- 
tidig skrofla i den qvartsaktiga stenen blifvit oskapliga, särdeles "f, hvm 
kännestreck bara till höger om stafven kunnat angifvas, i f&ljd hvanf 
runan liknar p. Liljegrens förmodan att här bör läsas ^4^ "^ ^HT^H ' 
är nog riktig. Stenen är icke angifven å Funks karta. 



65. 



Uphznd, Sollentuna hårad och kyrka. 

Ett hittills icke bemärkt stycke af en runsten, inmuradt i foten tx 
en väggpelare i Sollentuna kyrka å norra sidan. 

Det öfverblefna af inskriften: 

.. rnn « ♦k w K...n w t^+mrx ... *+rBi : *... 

.. LUKI OK K...U FAfUR ... HALBI H... 

Den af Liljegren (390) för Sollentuna upptagne Runhallen vid Sftby 
(Bautil 139, 163) ftr i tillgr&nsande GerfäUa socken. 



66. 



Upland. Waxala härad, Upaala. 

m 

Af röd granit. Funnen mellan 48iO — 4850 någorstädes .vid segelr 
leden mellan Stockholm och Upsala, samt ditförd af en skutskeppsr^ 
Stenen är nu uppställd och skyddad i Herr Kralls gård, hörnet 9\ 
Waxala- och Dragarebrunns-gatorna. 

Inskriften r 

+H^'r\+ 1 rit I Rit+ 1 ht+i+ 1 ii^ti^ I iin+ 1 hh- i pw\^ 

Det är: OSGUN LIT RITA STAIN EFTIR SUN SEN fORGISL. 

Äfven näniBcl i Dalholms Bansakaing. 



47 

Upland» Waxcda hårad och socken^ Orånby. 

Faunen 4850 vid åkerrödjning i sluttningen af Sala backe och nu 
lig;garide i backen invid sjelfva vägen ^ mil från Upsalay å Gränby 
hemmane egor. Består af gråblå grofkornig granit och är pä många 
stäUen afslagen. Från en half till en aln tjock. * 

Inskriften: 

mmi> (I) t... Hr\y\ i mi+t+ i ni+ny w . i+ix (o +ti i 
RiKix (I) *n ... ih mtK mnti 

Det är: SIRIf L... NHUKI FRINTA SINUM IN . lAR ATI RIKR 
HU ... IN YBIR RISTL 

I Lars Bures samling af ritningar af Runstenar, fOrvarad å Biks> 
bibliotheket, samt mig anvisad af vice Bibliothekarien 6. E. Klemming, 
förekommer en ritning af en del af en Bunsten, som enligt vidfogad 
anteckning skall finnas i Waxala socken. Egorna äro icke nämnda. 

Inskriften: 

mRhtw : 4(?H)nK : r^i>K?t>)ri...+ : Bfxntjnrx : m^ • yt\P 

Det är: pURSTIN N(?A)UK RON(?f»)LI...A BRUfUR SIN KUf HIALBI 
HO.. SIAL UK (KjU|S MU|IR...T MARKALL 

68. 

Upland. ErUnghundra håradj Haga soekeviy Thorslunda. 

£n genom bränning illa skadad större Bunsten, som för trettio år 
sedan varit stående vid en bro norr ut i socknen, men nu finnes rest i 
en stenhägnad vid inkörsvägen till Thorslunda gård. 

Inskriften : 

Det är: ...(AF)pR (SU)IN SUN SIN UK KIRfl BRU FUR . N(S) SALU 
B(A)t STA(N?)TA Hl... FApUR ... ALT HIK. 

Först sedan min afritning af denne Runsten var tryckt upptäckte 
jag ett aftryck af honom i Bautil ~(N:r 14). Att han någonsin stått 
nära fem mil från Thorslunda, nämligen vid Husby i Markims socken, 
Semminghundra härad, såsom der uppgifves, är f&ga troligt. Men visst 
år att inskriften redan för nära 200 år sedan varit skadad. 

AMtningame af denne och föregående (Nur 66) äro meddelade af Herr Magist. 
Carl Säve. 



48 



Upkmd. Erlinghundra härads Sigtuna. 

Desaa tu styckeii af en söoderalagen BunBten ftro under sedaaR 
iren använde till mursten inuti en kAllare, belftgen i den tomt, som 
ömgifver murlemningen efter S:t Olofs kyrka* Ingen vet eller vill eågi 
hvar de förut lågo eller om flere delar af samme sten träffats. * 

Inskriften: 

... hP • nhi • ^^h • rith • rx+iw ... iM • kkoi^x • ... 

Det är: ... UK USI fAU LITU RAI(S)A ... fINA E(F)TR ... 



79. 

Upland* ErUnghundra hårad, Sigtuna, 

Afven två Bunstenslemningar, nu liggande på en gård» som griBn^ 
intill södra sidan af nämnda S:t Olofs tomten och är vid Storgatan (ft^^ 
Kungsgatan kallad). De bestå af röd granit 

Inskriften : 

... nrm « +...(i)+Ki4^n+m - m^ - -h ... 

Det är: ... ULFR A...(I)NKIJnJNTR AUK AI ... 

Upplysning om stenens forna plats, samt om de felande delan» ti 
honom, har fSrgAfves sOkte. 



71. 

Upland. ErUnghundra härad, Sigtuna. 

Detta Bunstensstycke af gråsten har i urminnes tider legat 8it<f^ 
trappsten till Gården If:r 81 vid Sigtuna Storgata, omkring 30 f^^ 
vester ut från f&regående. Bunorna äro, fastän dagligen trampade, ^ 
och tydliga. 

Inskriften: 

Det är: SUAI(N?)... AUK I-TIAU TIS AT ULF BON(T)A SIN KUf B-^^ 

' Killaren «r fr&n klostertiden och «r på sedaare tider rauad och till <>><"*"^ 
iståndsatt. 



19 

fiunstenen under N:r 302 i Bautil (Liljegr. 9)« som enligt Pering- 
skuld (Monnnu Thiund., handskrift å Biksbibliotheket) varit reet icke 
l&ngt h&rifrån i BorgmAstarvreteny nära Baut 300 (Liljegr, 8), finnes 
nu icke der och ingen vet hvar han ftr* Stenen N:r 300 (Liljegr. 8) 
är ett v&ldigt löst stenblock, liggande j&mte flere dylika i en brant 
aliiitning i vreten. Ristningens öfre del Ar till följd af ant&nd eld vid 
stenens mycket framstupande flatsida bortflagad. Efter 'p[\ i högra 
slingan finnas tre skiljeprickar (•}« Liljegrens (J. Burei?) ^^niX» ^^^ 
Bautilfi mniX> ftr riktigt. 



72. 

UplancL Erlinghundra hårad, Sigtuna* 

Mer fin en forskare bide i forna och nyare tider bar koksat upp 
till den prfigtiga S:t Olofs-minens tinnar, men ingen af dem Ifirer be- 
märkt ett nftra tolf alnar högt npp i gaflen till utbyggnaden vid tornets 
vestra sida inmuradt stycke af en runsten, bftst synligt firån förbilöpande 
landsvägen. * Det är af gråsten. 

Inskriften : 

i)et är: ... (ST)£iN ]^£NTSA IFTA KRIMULF MATR KO ... 

Ett annat stycke, äfven utgörande öfre delen af en Runsten, 4 i 
qvarter högt och nära 2 qvarter bredt, är af mig funnet å ett trägårds- 
land öster i staden, anammadt och aflemnadt till Antiqvitets-akademien. 
Följande med vänderunor läses dera: 

... \¥^\rh « tKT t (eller i) ... 

Det är: ... EFTIR TOT f (eller O) ... 

Den märklige Runstenen i Sigtuna S:t Maria-kyrkas golf — Bautil 
301, Liljegr. 42 — förtjente en bättre plats! Han är till ristningen ett 
mästerstycke i konstväg, och ehuru de yttre runslingorna äro mycket 
ekadade, borde en ny afritning af honom aUmängöras. Den bautilska 
och Liljegrenska läsningen 4rf4 |^|f\|^| ... HI+Th+nH^ förhjelper jag 
tiU: +H l^lfXpl lir hl+in+nn^- han FIKJI til 81HTUNUM. 

' Redan Joh. Magnus bemärkte att Runstenar under äldre medeltiden användts 
vid kyrkobyggnader: »prout cemere licebit in immanibua saxis, e campis et montibus 
in parietes ecdesiarum translatis, in qvibus litterarum gothicarum longo atque obliquo 
ordine l^^tur gesta dictorum gigantum». Hist gent. septentr., Lib. VII, cap. 14. 
— Gustaf Lste utgaf år 1554 ett i>edikt« rörande värden af gamla grafstenar i Sig- 
tuna. Det första i sitt slag hos oss. 

** Runan )/ i detta ord har ock ett visst utseende af 4^. 



20 

73. 

Ophnd, JMnda härad, Svtngams socken och kyrkcu 

År 4767 bjgdes orgelläktaren i Svingamfl kyrka och då Ite 
detta Öfre stycke af en Runsten» »för att icke ligga onyttigt», ätt ao 
plats under en af läktarens pelare, hvars fot derföre t&cker en del if 
ristningen. Stycket är af gråsten. 

Inskriften : 

+t « Ht " 

Det är: RU ..* YK UM8TAL UK STEAN LITU AKUA STEN AT löT 

Vi ega inom denna kyrkas murar en af våxt lands märk%b(e 
Runstenar, Bautil 634, LUjegr. 731. Han låg till år 4853 rim 
tröskel i dörren mellan vapenhuset och ^'elfva kyrkan, med båda äniu^ 
långt in i dörrposterna, i följd hvaraf inskriften var till betydlig del dold. 
På 4 760-talet lät Brocman borttaga några stenar ur muren, bvarigeooE 
den bautilska läsningen något litet ökades. * Men Brocman finnes icke 
ens hafva rätt läst hvad han aftäckt. Eongl. Nordiska Oldskriftsälkkapei 
i Köpenhamn tillkommer hedern att hafva räddat denna ovärderliga sten- 
krönika,** och inskriften har derefter ftndteligen kunnat riktigt fOrkbras 
Det är nu sällskapets rätt att först bekantgöra ristningen i sin heih^- 



74. 



UpUmd. Hagunda häradf Hble socken, ShiUta. 

Skilsta by ligger vid Säva-ån och gränsen mellan Tible och HipJ 
socknar. I byns östra gärde, ett stycke norr om sockenvägen m^ 
Åknds och Ramsta församlingar, finnes en stenig höjdsträcka, å hvilk^^ 
denne Runsten är. *** Han står lös ofvan jorden, lutad mot nig^ 

* Se anm. till Ingvar Vidtfarnes saga, sidd. 94—95. Det aftäckta tillmunde^ 
d(?refter. 

Den omkring sex alnar långe stenens utmuring, upptagning och inniuniig 
vaggen inuti vapenhuset skedde åren 1853 — 1854, under tillsyn af Herr D- ^^^ 
och mig, samt kostade öfver 200 R:dr E:mt. 

'" En mindre väg löper nära intill honom norr ut åt skogsmarken ocb ^i*^*^ 



stOrre Kkaledes Utoa stenar. Är af gråsten, i veiuitm kanten nftra en 
aln, men i den hOgra blott ett qvarter tjock. 

Inskriften : 

Det är: JOKER AUK FASTKIR AUK AURIKR LITU RITA STEN CFTIR 
RORKER FAfUR SIN FREHA(N) 

SELFR lOK URIKR 
UFTI(R) SIN FAfUR 
RUNI(R) f.ISA(R) 
«Af! SA KCJNI. 

Första delen af inskriften ftr ristad med Tftnderunor, favilka här icke 
knnimt återgifvas. 

Öster nt ligger Kasberget, som strScker sig mot MOjbro» och derpå 
år en stor, svirt i^adad ftttehOg, Afrensom flere grafkullar. Gfamla sten- 
sättningar Iftra ock fannits n&rmast kring Runstenen, * der marken no 
år upptagen till iker. 



75. 

Uphndm Hagwnda kårady Oryta socken^ Såna. 

Omkring sex ijerdingsvftg söder nt frin Tible lOper landevägen 
ineilaD Enköping oeh Westeräs öfver S&va-ån. Der ftr Bäva bro.'** 
Icke långt från vägen och bron, på vestra sidan om denna ooh norr om 
gården, iigger en klippa elier vräksten af grofkomig gneis, med lem- 
tiing«r af runristning å södra sidan. 

Ristningens nedre delar hafva i följd af bränning, troligen för 
mycket länge sedan, gått förlorade; och icke nog dermedl Till byggan- 
det af den nya bron år 1852 eller 1853 behöfdes sten, och då ur- 
sprängdes tu stora stycken af Runstenen, hvaraf det å östra ändan borttog 
mycket af sfingoma och inskriften. 

' Enligt Pastors Berättelse om sockens antiq viteter, Mn slutet af 1660. llun- 
äteneii tillika med »Kaasberget» äro angifne å Johan Botvidssons karta af fir 1636 
()fver Skälesta, och den förstnämnde äfven å Fahle Olof Burmans karta af 1769. 

'* För nflgra år sedan flyttad fi'ån gamla hrostäUet^ som var 30 — 40 famnar 

söder ut. 



t2 

Det itentieode af deiUM år: 

♦m ... tJW+fx+ : -KhH) 

Det är: ... (AU)K ONEKR f AIR (L)ITU MÄRKA STAIN ^NS(A) ... (HX 
... piARN A(DK). 

I Berättelsen om Gryta aookens fomlemningar (fr&n 1600-taiei 
namnes en fiallen sten pi Såby girde i denna socken, hvilken sten för- 
modades vara Runsten. Jag har förgftfves sökt honom. 



76. 



Upland. Hagwfida håradf BaUng^ta socken och PreBtgdardB eng, 

Balingsta socken vidtager öeter om Säva å och bro. Mellan i& 
och Balingsta kjrrka ligga Böksta bys egor, samt den vidstrfickta Aot- 
gårdsengen. Vid norra sidan af denna &ro fyra stycken af en 8tdn« 
Runsten, hvilken i medlet af 4600-talet blifvit sönderslagen.' D^ femte 
»tycket var fQre 4 677 »inmuhradt i bogirdsmuhren.» 

Stenen ftr af granit, jämntjock tre qvarter, och har i helt, högrest 
skick redan i och för sig varit ett pr&ktigt minnesmärke pä den flacb 
och vida Uplandsrymden. Nuvarande vägen mellan Balingsta kyrka och 
landsvägen löper ända till 50 famnar norr om Bimstenens frånsida, m^ 
säkra märken finnas efter en väg i engen, hvilken väg strukit nära iDtili 
Runstens ristade sida, som, efter hvad de tu i jorden än qvarstiend^ 
grundstyckena utvisa, varit åt söder. 

Jag antager att Runstenen blifvit åverkad redan i början af 4^^^' 
talet, då Balingsta kyrkas bogårdsmur uppfördes, att sprängningen skett 
genom stark eld, anlagd å marken tätt intill den ristade sidan, ^^^^ 
nedre del med derpå varande ristning dervid bortflagats, samt att dåt^t 
första stycket af den sålunda krossade hällen blifvit framfördt tiii kjvb» 
för att läggas i bogårdsmuren, någon besinning äfven inställt sigt i ^^r 
af hvilken de i engen qvarblefna styckena fått ligga orörde. 

Inskriften: 

(i+)Ki : +nK : innrxcw o \>\r\ : ritn : r^-HM- : »it+i+ : w++ - 
R+mtn • +t : mn ... 

Det är: (IN)KI AUK IUKER(|) f AU LITU RAISA STAIN fINA ATEIST 
SUN SIN ERNFASTR AUK fAIR BRUfR RAISTU AT BRU ... 



\ 



»3 

De f&nta Damnen torde varit |4«p| ooh IhKfTU'* 

Det mårkligiiBte å denna sten ir den ovanliga bildristnbgen inom 

dingan* Bara denna gör detta minnesmärke fSrtjent af att iBtåndsåttas 

odi för efterverlden väl virdas. 

Så säger Johannes Peringsköld: i»Pi Prästeängen finnes en stoor 
BuneBten, fordom i fem stycken sönderslagen» hvaraf det femte blifvit i 
kyrkiomuren inmurat» och de andre äro qvarliggiande i ängen, hvilka 
nu yttermera sammansatte utvisa en rund sköld med yppet felt, i hvilket 
&r othmärkt en anstalter jacht, vire Göthers ridderliga öfoing; ty här 
sitter en ridderlig jägare på sin häst, som med ett spjut och en falk 
samt två hundar effierfölljer en hiart, lemnandes efter sig en skutin hare 
och en skyttebåga, Skythemas gambla märke». * 

Peringskölds eller hans ritares teckning af stenen är synbart gjord 
på fri hand och nog vårdslöst. Söker man å stenen hans »hare», så 
står der i stället en man med toppig, mössa samt med spänd båge och 
pil i händerna. Han har törhända en orm under sig. 

Närvarande ritning är gjord efter aftryck, tagne på sjelfva sten- 
styckena, och följaktligen fiillt trogen. ** 



77. 

UplancL Håbo hårade Håtuna éochen^ Bjursta. 

Fornlemningama i Håbo härad äro få och hednagrafvarna här an* 
tyda en gles forntida befolkning. Ouppodlade höjder saknande minnes- 
märken äro icke sällsynta. 

Nordvest från Håtuna kyrka på Bjursta egor sträcker sig söder ut 
en stenig ås, hvarå dock är en mängd vanliga fomgrafvar* Ofverst på 
höjden ses en väldig ättehög, men så skadad att han icke kunnat upp- 
mätas. Stensättningar samt mindre kullar ligga allestädes i sluttningarna, 
och på åsens vestra sida är bland sådane denne Kunsten i nordvestra 
hörnet af en i tu rum afdelad fyrsidig stensättning, femton alnar lång och 
tio alnar bred. Stenen är af granit, från tre qvarter till en aln tjock. 

' Monumenta Thiund., p. 261. Handskrift å Biksbibliotheket 

" Det femte stycket af stenen, hvarpå varit ristadt någon liten dei af slingan, 
hästens ena framben, samt bringa och hals m. m., finnes nu hvarken i ragen eller i 
bog&rdsmuren. I dessa delar har således Peringskölds ritning måst följas. Märklig 
är bucklan i hästens bringa, hvilken återfinnes på de äldsta medeltidsmålningar, såsom 
å de i gamla Upsala kyrka. (Peringskölds Monum. Upland.) Deras bestämmelse var 
vftl enahanda med sköldbucklomas. ^ 



Inskriften: 

Det är: AU[^ILFft UT KIRA IfBRKI ^ISA EFTIR AKMUNT SUN SIN 



78* 

l^l>iand. Håbo kittadj Kcimate m>ekin, Sköfiy. 

Fte «tt afideFBöka en xDtrkrirdig fomlemningsplats på SkOrby egor, 
oorr ut £rAn stället i den si kallade BalUs Kage^ följde jag en swé 
skogBvåg, kdandd från Ytter^Graiui socken. Nigra famnar in i skogen 
norr om hagen och nftia Tflgen lAg bland en mftngd stenar detta styefce 
af en runsten» till en del h^dt af gros. 

Inskriften: 

... (+mifx : w-fn+ : i^+i^nfx : m+ : n+n : Hcnt) ... 

Det är: . . . (AF)TIR BIARN FA^UR SIN UAS S(UN) . . . 

Runstenen vid Manaenge, Bsut 322, Liljegr. 35, aökes nu för- 
g&fves. 



7». 



Upland. Håbo hårodj Öfver-Crrans kyrka. 

Denna obetydliga lemning af en ranfikrift är ristad pä en aflång> 
mycket ojämn gråsten, hvilken Egger såsom tröskel till Öfver-Grans 
kyrkas vestra vapenhus. 

Inskrift^i: 

... n • r ... n • nir • mr^nt^nrx : m 

Det är: ... U L ... AT ULF BURUfUR SLN. 

A Runstenen N:r 36 hos Liljegren, hvilken sten är inmurad i Grans 
kyrkas bogårdsmur utantill (icke innantill), läses Hl^tirH^nJ '^'^^ 

HiK+i+rn^fx. «amt rtfx. icke ij^tiR. 

Mycket vore att om denna och Ytter-Grans sockens Runetenar 
tillägga. Nu anmärkee blott att de två Runstename vid Ekala bro, 



Baut. 332, Liljegr. 45, 46, 8ti såsom grindstolpiur vid Ekolsund i Husby 
Sjutolft socken, TrOgds h&rad. 



80. 

Upland* Åaunda hSradf SporrséUra X^^ 

Äfven en fOga betydande del af en runsten, inoiurad i Sparrsåtra 
kyrkas södra vägg, innantill. 

Inskriften: 

... {w^R «« rit « ^VM) ... 

Det åt: ... RIMR (Icke RIKR) LIT AKU(A) ... 

Runstenen N:r 721 hos Liljegr., Baut 640, år icke vid Testby i 
Vårfirukyrka socken, men ligger såsom tröskel i Karksta by uti Sparr- 
såtra, Å honom läses sMfX^I^H» »^^ke M^lJX+fH- 



81. 

UplanéU Ästånda hSrady Spamraätra tQcken^ J^fyby. 

Från Nyby, som ligger öster ut från Sparrsåtra kyrka, löper norr ut 
jåmte ett mindre vattendrag en gångstig till Löten (skogen) och vidare 
till landsvågen på Lådig eller Lådö egor. * Runstenen ligger invid 
:»tigen i en engs-teg, kallad Norrstn (den norra), omkring 200 famnar från 
byn. Slingan löper utmed stenens nästan alla kanter, och han har såle- 
des säkert aldrig varit ämnad att resas. Den ristade sidan ftr mycket 
anfrätt af väta. Tjockleken fem qvarter. Undre ^idan äfven flat och 
nästan jämnare än den öfre. 

Inskriften : 

Det är: ... UNR U SKN(?A)RI LITU AKUA M ... fISA AFTIR 
i:(E)LKITIL FAfUR SEN. 

Jag antager att ^ i HP^f fXI bor vara Jjfy så att namnet blir liK4fXl* 

* Här äro mänga prägtiga minnesmärken. Ett större spjut och en stridsyxa af 
järn äro i en förstörd hÖg i byns norra gärde detta år funne. 



26 

Söd&rmmdand. Daga hårad^ Dälnåi 9oekmf f/ibU. 

En moBslupen, sprftokt hAlI Ug för två år sedan i norra sluttningen 
af en höjd uti en hage, f&rr kgUad Herrmanshagen, å NyckelsjOns dstra 
strand, mellan Nible och Lifringe. En gångvAg mellan byarna strftckte 
sig öfver hOjden nära stenen. 

Vid å n&mnde tid fOretaMn uppodling af hagen fitotades en närmare 
uppmärksamhet på den liggande stora stenen, kvilken nu skulle bort- 
föras. Herr Baron m. m. August Wilhelm Stjemstedt besåg honom vid 
samma tillAUe, samt lät, i förmodan att den undre sidan vore ristad, 
vända styckena, och när de så verkligen funnos ega runskrift, blefvo 
den styckade stenens sju delar förde till en å höjden varande låg berg- 
häll, der de väl sammanlades, s^ att inskriften kunde hel läsas. 

Stenen är af granit, nästan öfverallt 45 tum tjock. Den ristade 
sidan är ovanligt jämn och slät, samt hela ristningen tydlig, som vore 
den gjord i går. Baksidan föga ojämnare. 

Inskriften : 

Det är: BARKUI^R AUK ^U HELKA RAISTU STAIN ^ANSI AT ULF 
SUN SIN HAN ENTA^IS MI( IKUARI 
KU| lALBI SALU ULFS. 

Ett matt men tydligt "f näst efter ordet kfl^ (se ritningen), på hvars 
staf en djup skiljeprick sedermera blifvit satt, synes antyda att! man 
först tänkt sig tH» t+» eller t+Ht^fX » »^^Uet för ti^t^^Hl- 

Hålen i de stungna runorna äro borrade* 

Den ännu ouppodlade egentliga höjden eger flere grafminnesmärken, 
såsom en något afgräfven ättehög af femtio stegs omkrets, ilere vanh'ga 
stenkretsar, samt två fallne bautastenar. 

Man bör kunna hoppas att den nyligen med plog nära kringskurne 
höjden med sina öfverblefna fornlemningar hädanefter fredas, samt för- 
vänta att lemningama behörigen återstäUes i ursprungligt skick. 




!'PLAND. 



^1 




■■jppl; 



"\"iliC,iii4eiil,H",;t!=.r.5'U 



¥1 










U^ v t ■ 




kV 



.■>6 



;:.Ö[)KIU4ANLAN1). 
Ö}ip\i n fl a h 'i., VdL' G b vd '^ a, 11 ea f u] ur. d a 



w 



i 3. 

S'll.h;n lvif.N'l,A?<ii 
p|.UH[l,i Liljia^iy s.i,Ii- 



05T"eR'>':thla:-:.;). 

Memmin^s hd., Kitliersta ^ru, C le 



60. 

SÖDEHMAWLAND 
OaterRekarne h.cL. Stenqvista an. Kolunda 



64 

UPLAND. 
Sollentuna lid, Bromma sn. atora En^eliy 



UPLANT). 
ö'^. !,U.l!f.llIUl:n lj'i„rn'ti Kvrl^ri. 

(:C.V,ixala ]id,ni)-«rtla. 

V..VliKrÄ., h.l. -ich :'L.,Gr,illl>,V 



UTLAND 
Erlin^Liinära bfi.,Ha^a, so, Thorslunda, 



UPLAND. SL^lunä. 
en kj'.ia,rimir vid S'' Olof^ kyrkd-lO.V^d Sim 






UPLAND 
■74 Erlmfhundra hd.Sigluna 
75.Asiindalid.Svingams kyrka 



I 





1-5.-- ■ 






^^1 




^ 



\ 



•i f 



ra*' 



i' ■ ' - . 



Ec-v *. 









» «.; 




^;-^w;:\ 






iPM#-^ 





' ./,<«/;: 









• I 



«• ..' iJ ". L. IM ;\. L\ i.. '^ . 




K. 



: ' I ' I 



: > 



v, .' " • 



I 3:' "T. 



1^ 



. • ' , < ' i • v , 



i 




;-cOE e;.'a.:ila;]d 

lA'-sti:rRek.i/.ie hd ,Tli :-i sliall* Er:,.KtUl; 



} 




sa. 



1/ ? L AN D . 
E r 1 1 n ö h u n d r a h d. , O d e ti s a 1 a s r, ., K u m 1 a 




1**^:"^ 



( 




^ .^ ' A' 



^ 



// uC^..??^. 



93. 

UPLAKD. Wällentuna hardd och socken, ITäle 



k 




^■aC'' 



u 



■ Q'^- 



UPLAHD. 



j 



fe;;) 



c 







/ /y Irf^ 



-:■ rt'^ 



W5 



* 'y 






:.r .:.'ir:j 







i 



11 c- i. 



Ö- 



■ 'W 



te 



I 

kl