Skip to main content

Full text of "Svenska teatern; några anteckningar"

See other formats 


'>;Jr»r-.; 


/M  ^ 

%^-\ 

iti  (    Vfu^ 

/iV  \*\ 

PURCHASED  FOR  THE 

UNIVERS/TY  OF  TORONTO  L/BRARV 

FROM  THE 

CANADA  COUNCJL  SPEC/AL  GRANT 


FOR 

DRAMA 
1968 


HL 

UNIXEJL 
KARL  tfOSAI^S  TIDEir 

I8IO  r^iaia 


2så^a.  ani&ckninffcw 
NILS  PEHSONJSTE 


M"^^ffc^i<r^«^fex^ 


aTOCICMOZM 


^ 


SVENSKA  TEATERN 
III 

UNDER  KARL  JOHANSTIDEN 
1810—1818 


SVENSKA  TEATERN 

m 
UNDER  KARL  JOHANSTIDEN 

1810—1818 


NÅGRA  ANTECKNINGAR  AF 
NILS  PERSONNE 


y. 


STOCKHOLM 
WAHLSTRÖM  4  WIDSTRAND 


PAP1'ERSLEVERANTÖ,R:  LESSEBO  PAPPERSBRUK 

TRYCKT  HOS  IVAR  H.KGOSTRÖMS  BOKTR.  A.  B., 

STOCKHOLM  1915 


n 


INNEHÅLL. 

Sid. 

Tronföljarvalet  i  Örebro  aufirusti  1810  .                 7 

Karl  JohanH  ankomst  till  Sverige  och  iiitå»;  i  hufviiiJNtaden  .  9 

lialaspektaklen  å  Kun(;li)m  operan  november  1810  14 

Festförestftllnin);  i  «ällHkapet   >  Nytta  och  n/tje>    .  23 

Galaspektaklet  januari  1811 ..•>♦; 

Stoi-kholniH  lH)r)rerskap8  l)al  å  Börsen .   .  2J> 

Spektakler  <H'h  fester  inom  hofvet  wh  societeten 30 

Kmi};li}m   operans    verksamhet    under  jrrefve  SkjöKlebramls 

styrelse.    »Cendrillon»,  >Trollfl«jten»,  m.  m 44 

Talscenens  sepertoar  under  samma  tid Rl 

Kunffli}^    teatrarnas    verksamhet    under   de   första  åren   af 

jrrefve  Gustaf  Löwenhielms  styrelse 72 

Edouard  Du  Puy 78 

Svenska  ori^pnaldramer 83 

Vintersisoniren  1812—1813 

M:me  de  Stael,  utlän<lska  konstnärer,  Henriette  Hen<lel- 
SchQtz,    Marjfuérite    Ge<»r^e8-Weymer,    Josépliine  Main- 

\nelle-Fodor,  m.  fl 87 

>r)on  Juan>     107 

•Spektakler  och  fester  inom  hofkretsen  1814 116 

Kungliga  operans  repertoar  1814 122 

Tillfällighetspjäsen   » Föreningen  > 128 

Omttndringama  i  Operasalongen 133 

Kungliga  teatrarnas  verksamhet  1815 — 1818 138 

Teatemöjen  inom  hofkretsen 140 


Sid. 
TalMceneiiH  vvrkwitnhet  under  de  uiitta  åren  af  grefve  Löwen- 

hielms  styrelse 147 

Karl  XIII:8  död  och  Karl  XIV  Johans  uppstigande  på  tronen  153 

K WWiiufjsf esterna.     Mnrianna  Sessi 166 

KuuKlijra    teatrarnas    ekonomi    under   j?refve    I^wenhielms 

styrelse 160 

Stockhohns  teater  181H IW 

Prins  Oskars  chefskap  öfver  de  Kungliga  teatrarna 169 

Dödsrunor 171 

Karl  XIV^  Johan  och  teatern 180 

Anmärkningar  och  tillägg 183 


Jean   Bernadotte.    Giat.o    .,i    Alix   efter   Hilaire   le   Dru. 
Det  8.   k.  "örebroporträttet",  som  visades  för  val- 
männen vid  riksdagen  i  Örebro  1810. 


Det  var  ett  stort  historiskt  ögonblick,  då  efter 
tronföljaren  Karl  Augusts  plötsligt  timade  frånfälle 
Sveriges  rikes  i  Örebro  församlade  ständer  helt  ovän- 
tadt  den  21  augusti  1810  enhälligt  utkorade  främ- 
lingen från  södern,  den  frejdade  härföraren  och  be- 
pröfvade  administratören,  den  franske  marskalken 
Jean  Bernadotte,  furste  af  Ponte  Corvo,  till  Svea 
rikes  kronprins.    De  trodde  sig  därvid  gå  världsbe- 


8 

tviiifrartMi,  arliuiMlradcts  luiiktiKc  lijiilto,  kejsur  Na- 
poleon till  mötes  i  dennes  önskningar,  något  som  vi- 
sar, hur  litet  man  kände  till  de  verkliga  förhållan- 
dena. Men,  som  det  så  trilflandc  sagts,  om  man  också 
gissade  oriitt,  valde  man  dock  rätt. 

Entusiasmen,  när  utgången  blef  känd,  var  oer- 
hörd och  tog  sig  enligt  tidens  sed  uttryck  i  väldiga 
lihat joner  liela  aftonen  och  natten.  För  att  belysa 
den  liiinryckning,  som  betagit  alla  sinnen  hos  såväl 
hög  som  låg,  vill  jag  erinra  om  en  liten  anekdot 
från  prästeståndets  klubb.  Man  hade  där  liksom  öf- 
verallt  annorstädes  samlats  kring  fyllda  bålar  och 
njutit  ansenligt  af  Bacchus'  liåfvor,  då  ärkebiskop 
Jakob  Axel  Lindblom,  litet  vimmelkantig,  slutligen 
fattade  sitt  glas  ocli  liöll  för  den  nyvalde  kronprin- 
sen ett  tal,  som  han  afslutade  med  utropet;  "Den 
nye  frälsarens  skål  I"  Men  i  det  han  kom  att  tänka 
på  det  något  öfverdrifna  i  liknelsen,  tillade  han  strax, 
just  då  han  förde  glaset  till  läpparna:  "Den  gamle 
icke  till  förglömmandes!" 

Missnöjda  röster  saknades  dock  ingalunda.  Den 
då  tjuguårige  Atterbom,  som  redan  hunnit  eröfra  sig 
en  plats  inom  vår  vitterhet,  skref:  "Det  är  dock 
skymfligt,  att  en  främling,  en  fransos,  bestiger  sve- 
arnas uråldriga  tron.  Hvad  ömhet  kan  han  få  för 
vårt  folk,  vårt  språk,  våra  seder?",  och  i  samma 
anda  yttrade  sig  Lorenzo  Hammarsköld.  Det  år- 
hundrade, som  sen  dess  förflutit,  har  till  fullo  vi- 
sat, att  de  uttalade  farhågorna  voro  obefogade.  Drott- 
ning Hedvig  Elisabet  Charlotta,  som  var  så  afvogt 
sinnad  mot  tronföljaren  Karl  August,  hvilken  hon 
aldrig  kunde  förlåta,  att  han  utträngt  prins  Gustaf, 


9 

den  eude  i  hennes  ögon  värdige  och  rättmätige  arf- 
tuguren  till  Karl  XI 1 1:8  krona,  var  i  början  just  ej 
blidare  stämd  mot  den  franske  fursten.  Marianne 
Ehrenström  berättar  ett  för  den  glada  drottningen 
karakteristiskt  infall,  när  det  inom  hofkretsen  öf- 
verlades  om,  hur  man  lämpligast  borde  fira  den  la- 
gerkrönte  krigartMis  ankomst  till  Sverige.  Hon  ut- 
brast helt  plötsligt:  ^'Jag  skulle  kunna  ha  god  lust 
att  på  själ f va  Stortorget  dansa  barfota  ända  upp 
till  hakan."  Den  kvicke  kabinettskammarherren, 
grefve  Robert  von  Rosen  replikerade  genast:  "Om 
Ers  majestät  behagar  bestämma  sig  för  det,  skall 
jag  laga  så,  att  jag  får  hyra  alla  fönstren." 

Den  19  oktober  undertecknade  kronprinsen  på 
svenska  konsulatet  i  Helsingör  sin  nya  trosbekännelse 
inför  den  svenska  kyrkans  primas,  som  där  mötte 
honom  jämte  den  civila  uppvaktningen.  I  spetsen  för 
densamma  stod  excellensen,  grefve  von  Essen,  och 
kammarherrar  voro  grefve  Gustaf  Löwenhielm  och 
envoyén  Karl  Gustaf  von  Brinkman,  hvilka  alla  ta- 
lade franska  likt  infödingar,  något  som  föranledde 
kronprinsen  att  yttra:  "Det  sägs,  att  jag  är  i  Hel- 
singör, men  jag  skulle  kunna  tro  mig  vara  i  Ver- 
sailles." Dagen  därpå  företogs  i  det  härligaste  höst- 
väder färden  öfver  sundet,  och  på  eftermiddagen  nal- 
kades kronprinsen  under  kanonernas  dån  den  sven- 
ska kusten  vid  Helsingborgs  hamn.  Det  var  ett  stor- 
artadt  skådespel,  då  kanonslupen  hunnit  så  nära,  att 
man  i  kretsen  af  hans  uppvaktning  kunde  upptäcka 
den  efterlängtade  furstens  höga  och  manliga  gestalt. 
Ett  mångtusenstämmigt  jubelrop  brusade  honom  till 
mötes.   Han  lät  sobelkappan  falla,  blottade  sitt  hög- 


10 

"burna  hufvud  och  visade  sig  för  allas  beundrande 
blickar.  Man  tyckte  sig  enligt  ett  (igon vittnes  poe- 
tiska beskrifning  kunna  med  skalden  säga: 

"Hnn  lyfter,  liälHundc  vårt  möte, 
ifrån  siu  hju88u  luKurns  kruns." 


p 

1!^^H|^^|H 

1 

Hl. 

1      , 

1 

!i>å^M].lliill 

¥1 

f  é 

.•^.m^imM  .  -^tifirT'  ^  ^?< 

4f.  ^ 

m^^Mm 

m 

m 

^T 

'  k\.U 

Beruuduttes   luudstitJrniiig   i   Helsingborg  den  20   oktober  1810. 
Efter  litografi  af  K.  A.  Dahlström. 


Till  Drottningholm  framkom  han  den  29  okto- 
ber på  eftermiddagen  och  mottog  där  ett  par  dagar 
senare  rikets  ständers  deputation.  Den  30  oktober 
på  aftonen  besökte  han  inkognito  den  kungliga  fa- 
miljen på  Stockholms  slott  och  eröfrade  densamma 
fullkomligt  genom  sitt  fina  och  vördnadsfulla  skick. 
Drottningen  i  synnerhet  blef  öfverraskad,  då  hon  i 
stället  för  den  befarade  ohöfviske  revolutionskriga- 
ren fann  en  ädling  med  låter  från  Versailles,  och 
hvars  drag  osökt  erinrade  henne  om  den  store  Condé. 


u 

Intåget  i  hufvudstadeu  var  bestämdt  till  den  1 
november,  men  emedan  det  var  den  afsatte  konun- 
gens födelsedag,  afböjde  prinsen  detsamma  af  grann- 
lagenhetsskäl,  och  det  ägde  i  stället  rum  pufuljande 
dag.  Han  åkte  då  i  en  vagn  dragen  af  åtta  hästar. 
Vid  tullen  mötte  honom  öfverståthållaren  med  ma- 
gistraten och  de  femtio  äldste,  och  sedan  var  den 
folkvänlige  fursten  hela  vägen  ett  ständigt  föremål 
för  allmänhetens  välkomsthälsningar  och  glädjeut- 
brott. Ingen,  som  såg  hans  välvilliga  ansikte,  den 
uttrycksfulla  minen  och  den  genomträngande  blic- 
ken, kunde  någonsin  förgäta  det.  Den  sextioårige 
Johan  Gabriel  Oxenstierna,  "Skördarnas"  och  "Dags- 
stundernas" skald,  skrifver  den  1  november  1810  till 
Jan  Henning  Gyllenborg  efter  att  för  första  gången 
ha  råkat  prinsen:  "Han  har  ett  ovanligrt  starkt  an- 
sikte, men  med  douceur,  och  är  i  sätt  och  maner 
så  aimable,  att  han  återkallar  Gustaf  III:s  societets 
egenskaper."  Det  sista  uttrycket  är  betecknande,  ty 
inom  de  aristokratiska  sällskapskretsar,  som  Oxen- 
stierna tillhörde,  hade  man  alltsedan  tjusarkonun- 
gens  död  lefvat  på  minnena  från  hans  hof.  Äfven 
änkedrottningen,  för  hvilken  prinsen  på  aftonen  den 
2  november  presenterades,  fann  under  ett  timslångt 
samtal  en  märkvärdig  likhet  mellan  honom  och  "sa- 
Lig  kungen".  Till  och  med  den  skarpsynte,  kritiske 
Gustaf  Maurits  Armfelt  skrifver  i  ett  bref  af  den 
10  december  samma  år:  "I  sällskaper,  där  jag  flera 
aftnar  varit  tillsammans  med  prinsen,  påminner  han 
på  ett  obegripligt  sätt  om  Gustaf  III.  Han  talar 
gärna  och  väl,  äger  i  hög  grad  gåfvan  att  berätta 
samt  är  utmärkt  uppmärksam  och  artig."    Madame 


18 

de  Stael  har  sasrt  om  kronprinsen,  att  han  äsrde  i 
sitt  un)KHnf?(*  <'»  tjusniiij^sförinajfa,  som  fa  kunnat 
niotHta,  och  alla  blefvo  ocksä  fraii  första  Ktiindon  in- 
tagna af  hans  nobla  och  förhindliKa  sätt  att  vara 
och  af  hans  underbara  fiireniuK  af  snille,  storhet  och 
iilskviirdliet,  hvarigenoni  han  visste  att  pa  en  grans: 
förvåna  och  fängsla. 


Kronprins  Karl  .Johan.    Gravyr  af  R.  Fahlcrantz  1810. 


Grefve  Hans  Gabriel  Trolle-Wachtmeister,  hvil- 
ken  till  följe  af  sin  äuil)etsställninjf  tidigt  trädde  i 
beröring  med  tronföljaren,  hvars  utomordentliga 
personlighet  från  början  gjorde  på  honom  ett  in- 
tryck, som  åren  ej  mäktade  utplåna,  har  på  äldre 
dagar  lämnat  följande  skildring  af  hans  yttre.  "Hans 
ansikte,  då  man  betraktade  det  drag  för  drag,  kunde 
nästan  kallas  fult  genom   dragens  oregelbundenhet, 


13 

hvaraf  följt,  att  man  af  honom  ej  har  andra  por- 
trätt än  antingen  utan  likhet  eller  karikatyrer;  ty  ett 
sä  ytterst  rörligt  uttryck  som  hans  lät  ej  fästa  sig 
på  duken.  Den  stora  näsan,  i  förening  med  den,  lik- 
som ansiktets  nedre  del,  tillhakagAende  pannan, 
gjorde  profilen  till  en  triangel  och  gaf  ät  ansiktet 
denna  sä  ofta  anmärkta  karaktär  af  örn,  hvartill 
ock  hörde  det  blixtrande  uttrycket  af  de  mörka  små 
ögonen,  som  tindrade  under  den  framskjutande  nedre 
delen  af  pannan.  Dessa  ögon,  hvilkas  genomträn- 
gande egenskap  fru  Staél  finner  så  märkvärdig,  hade 
en  rörlighet  o<'h  en  uttrycksfullhet,  som  jag  icke  kan 
beskrifva,  och  hvarmed  jag  ej  kan  jämföra  livad 
jag  sett  hos  någon  annan.  Uti  lugna  ögonblick  och 
i  glada  samtal,  som  han  så  gärna  sökte,  men  som 
han  vanligen  förvandlade  till  nästan  monologer,  lyste 
dessa  ögon  af  godhet,  af  glädtighet  och  af  finesse 
d'esprit.  Det  småleende,  som  då  så  ofta  satt  på  hans 
läppar,  var  verkligen  intagande,  och  den  lilla  an- 
strykning af  malice,  som  sällan  felades,  skämde  ej 
bort  det  angenäma,  snart  sagdt  hänförande  intryc- 
ket. Var  återigen  sinnet  under  vredens  inflytande, 
så  Ijungade  i  dessa  blickar  verkligen  förfärliga 
strålar." 

Efter  kronprinsens  intåg  i  hufvudstaden  var  stor 
uppvaktning  på  slottet,  hvarvid  alla  monarkiens 
framstående  personligheter  voro  samlade,  nyfikna 
att  få  se  och  höra  den  blifvande  härskaren.  Det  var 
vid  detta  tillfälle  den  med  svärdsorden  prydde  grefve 
Gustaf  Löwenhielm  på  Bernadottes  fråga:  "Dans 
quelle  affaire  avez  vous  gagné  votre  décorationt" 
svarade:    "Aux  derniéres  couches  de  la  reine"  och. 


14 

dA  han  märkte  prinsens  häpnad,  genast  tillade:  *'Mai8 
je  VOU8  prie,  Monseigneur,  de  eroire  que  je  n'y  ai  eu 
aucune  part" 

Den  3  november  spisades  sA  kallad  familjemiddag 
pA  kungliga  slottet,  och  samma  afton  var  hela  huf- 
vudstaden  illuminerad.  TvÄ  dagar  därefter  förevar 
på  rikssalen  i  ständernas  närvaro  konungens  högtid- 
liga adoption  af  kronprinsen,  som  därvid  antog  nam- 
net Karl  Johan.  På  kvällen  ägde  det  första  stora 
galaspektaklet  rum  på  Kungliga  operan,  hvarvid 
Gustaf  den  tredjes  och  Kellgrens  lyriska  tragedi 
"Gustaf  Vasa"  med  Naumanns  härliga  musik  åter- 
uppfördes,  hvilken  galaföreställning  förnyades  efter 
samma  program  den  9  november. 

Efter  Edelcrantz'  afgång  hade  icke  någon  ny  tea- 
terchef blifvit  utsedd,  utan  de  löpande  göromålen 
sköttes  af  andre  direktören  för  sångscenen,  major 
Nordforss,  ensam,  emedan  talscenens  andre  direktör, 
öfveradjutanten  major  Carlheim-Gyllensköld,  på 
grund  af  sin  tjänstgöring  hos  konungen  vistades  i 
Örebro  under  där  pågående  riksdag. 

Den  mycket  teaterintresserade  öfverståthållaren 
Skjöldebrand  sände  den  1  oktober  till  excellensen  von 
Engeström  ett  bref,  däri  han  efter  att  ha  ordat  om 
diverse  angelägenheter  skrifver:  "Om  något  spek- 
takel skall  gifvas  på  stora  teatern,  vore  nödigt  att 
det  snart  afgjordes,  ty  allt  är  desorgan iseradt.  Att 
få  ihop  Gustaf  Vasa  är  nästan  för  sent,  ehuru  aktö- 
rer och  aktriser  finnas  af  de  gamla,  äfven  tillgång 
på  den  lilla  balett,  som  fordras  (ehuru  den  ej  blefve 
synnerligen  vacker),  men  en   hop  af  kläderna  äro 


15 

förstörda;  och  fjorton  dagar  äro  ej  nog  att  öfva  in 
en  så  stor  pjäs.  Oedipe  skulle  kunna  gifvas  bra  till 
hufvudroll^rna.  Hvarken  i  Paris  eller  Petersburg 
har  jag  sett  p»\  långt  när  spelas  Oedipe  så  väl  som 
här  af  Karsten.  En  vacker  musik  till  prologen,  som 
länge  sedan  är  uppförd  på  Drottningholm,  finnes  att 
tillgå.  Snart  kunde  nya  och  passande  ord  skrifvas. 
Jag  ber  om  ursäkt,  att  jag  vänder  mig  till  Eders 
Excellens  angående  dessa  saker,  men  jag  har  ingen 
annan  att  vända  mig  till  för  att  få  det  beslutadt, 
och  lämnas  allt  till  sista  stunden,  kan  ingenting 
blifva  af.  Ehuru  mycket  jag  har  att  göra,  skulle  det 
roa  mig  att  bestyra  härom,  ifall  ingen  direktör  för- 
ordnas i  tid.  Både  afskedade  artister,  Miiller,  Kar- 
sten m.  fl.  och  amatörer  för  orkestern  skulle  gärna 
på  min  anmodan  biträda,  om  det  behöfs." 

Några  dagar  därefter  mottog  Skjöldebrand  föl- 
jande, ej  förut  offentliggjorda  skrif velse:  "Kongl. 
May:t  har  i  Nåder  befalt  at  vid  Hans  Kongl.  Hög- 
het Krön  Prinsens  förestående  Hyllning  Operan 
Gustaf  Wasa  kommer  at  såsom  Högtidlighets  Specta- 
kel  uppföras.  Högsta  Inseendet  öfver  alla  erforder- 
liga beredelser  för  gifwandet  af  denna  Opera  är  upp- 
draget åt  öfwerStåthållaren,  GeneralMajoren  och 
Commendeuren  Skjöldebrand,  af  hwars  upplysta  nit 
och  omsorg  Kongl.  May:t  gör  Sig  försäkrad  at  wär- 
digheten  af  Representationen  oaktadt  alla  i  Thea- 
terns  närwarande  skick  mötande  swårigheter  kom- 
mer at,  så  widt  möjligt  är,  swara  mot  det  höga  till- 
fället. 

På  öfwer  Ståthållaren  Skjöldebrands  requisition 
och  quittence  utbetalar  Presidenten  i  Stats  Contoret, 


16 

Frihorro  Lnprorh<Min,  1,30()  Udr  Banco,  som  till  upp 
förnndct   af  detta  Spcctakel   äro   i   Nåder  unslasrne. 

Örebro  Slott  den  6  Oct.  1810. 

På  Allernådisrste  Befallning 

C.  Gyllensköld. 

Konunprens  tjenstprörande  Ofwer  Adjutant, 

Directeur  wid  Dess  Spectakler." 


Anders  Fredrik  Skjöldebrand  föddes  1757  i  Alger, 
diir  fadern,  den  vittre  P>ik  Bränder,  var  svensk  kon- 
sul. Vid  sin  återkomst  till  fäderneslandet  1767  blef 
denne  för  sina  förtjänster  adlad  med  namnet  Skjöl- 
debrand. Sonen  var  icke  vacker.  Han  hade  en  ful 
näsa,  som  vanstiillde  hans  profil,  och  hyn  blef  un- 
der mannaåldern  krutsprängd,  hvilket  gaf  en  röd- 
blå  färg  åt  ansiktet,  men  han  var  begåfvad  med 
bländhvita  tänder  och  ett  par  blixtrande  blå  ögon, 
som  gjorde  hans  uppsyn  ganska  tilldragande.  Un- 
der 1788 — 1790  års  sjökampanj  tjänstgjorde  han  så- 
som adjutant  hos  hertig  Karl,  med  hvilken  han  re- 
dan förut  var  genom  vänskap  förbunden.  Till  följe 
af  sin  själfständiga  karaktär  stötte  han  sig  icke  säl- 
lan med  de  maktägande,  särskildt  vid  Norrköpings 
riksdag,  där  lian  tillhörde  oppositionen.  Han  deltog  i 
marsrevolutionen  ocli  utsågs  att  ledsaga  den  af  satte 
konungen  med  familj  till  Baden,  hvilket  svåra  upp- 
drag han  fullgjorde  på  ett  så  värdigt  och  finkäns- 
ligt sätt,  att   lian   i   hög  grad   förvärfvade  sig   den 


17 

olycklige  monarkens  förtroende.  Af  sin  fader  hade 
han  ärft  smak  för  vitterhet  och  skön  konst  och  fann, 
trots  sin  omfattande  politiska  och  militära  verksam- 
het, med  sin  friska,  varma  själ  äfven  tid  att  ägna 
sig  åt  musik,  måleri  och  skaldekonst  Bland  annat 
har  han  skrifvit  ett  par  präktiga  reseskildringar,  af 


Grefve  A.   F.  Skjöldebrand.    Efter  oljemälning  af 
P,  Krafft.  litogr.  af  J.  Cardon. 


hans  egen  hand  försedda  med  grravyrer,  flera  skåde- 
spel, bland  hvilka  "Herman  von  Unna"  intar  främ- 
sta rummet,  samt  ganska  vidlyftiga  memoarer.  1810 
fick  han  öfvertaga  öfverståthållarskapet  under  upp- 
loppet i  Stockholm  den  20  juni  i  sammanhang  med 
mordet  på  riksmarskalken  Axel  von  Fersen,  och  i 

2  —  Svenska  teatern  III. 


18 

Imrjaii  af  oktober  tillförordnades  han,  såsom  nyss 
sades,  att  vara  förste  direktör  för  Kon^l.  Maj:ts 
liofknpell  och  Ki)(»ktakler.  Det  var  minsann  inpren  lätt 
up|)f2rift  lian  då  fick  att  på  mindre  än  en  månad  söka 
förverklipra  Karl  XIII:s  länge  närda  önskan  att  åter 
på  scenen  få  upp  "Gustaf  Vasa",  den  priiktipaste  ope- 
ra som  då  ännu  varit  sedd  i  Sverise.  Det  af  Gustaf 
IV  Adolf  1806  stänjrda  Operahuset  hade  visserligen 
sedan  1809  hunnit  nödtorftigt  repareras,  hvad  salong 
och  scen  beträffar,  efter  att  ha  användts  till  kasern, 
men  kostymerna  voro  förstörda,  och  en  stor  del  af 
dekorationerna  fördärfvade  af  takdropp  eller  rentaf 
bortstulna.  Därtill  kom,  att  kören  och  baletten  voro 
skingrade,  och  orkestermedlemmarnas  antal  förmin- 
skadt  till  den  lilla  återstod,  som  behöfdes  för  de  små 
operetterna  på  Arsenalsteatern.  Emellertid  åtogo 
sig  Kristofer  Karsten  ocli  Karolina  Muller  välvilligt 
sina  forna  glansroller,  och  Hedvig  Koersner,  född 
Hjortsberg,  Operans  förtjusande  förutvarande  pre- 
miärdansös, lofvade  att  med  sin  konst  förhöja  bägge 
aftnarnas  festligheter.  Man  fiffade  upp  Desprez'  be- 
römda dekorationer,  hvaribland  rikssalen  på  Stock- 
holms slott  i  synnerhet  var  mästerlig,  och  de  togo 
sig  alltjämt  lika  storartade  ut  som  fordom.  Sin  ställ- 
ning som  öfverståtliållare  begagnade  Skjöldebrand 
för  att  genom  polisens  hjälp  uppspåra  och  hopsamla 
dem,  som  ännu  kunde  användas  af  de  forna  kör-  och 
balettstaterna,  och  orkestern  kompletterades  genom 
amatörer.  På  sådant  sätt  lyckades  han  att  till  den 
bestämda  dagen  arrangera  det  hela  ganska  förtjänst- 
fullt för  en  kostnad  af  endast  tretusen  riksdaler. 
Då  man  ej  kunde  hinna  komponera  och  inöfva 


en  särskild  prolopr,  sattes  i  stället  ihop  en  historisk 
allegori,  så  mycket  läinplif^are  som  kronprinsen  ej 
förstod  svenska.  Under  Gustaf  Vasas  drömmar  syn- 
tes Sveriifes  tron  med  lejonet  vid  dess  fot,  skakad  af 
storm  och  åska.  Hastif^t  blänker  för  ett  ögonblick 
namnet  Karl  XIII,  och  allt  blir  hiprnt,  men  det  är 
ännu  mörkt.  En  stjärna  stiger  mot  höjden,  stannar 
och  lyser  klart,  men  slocknar  hastigt,  hvilket  hän- 
syftade  på  tronföljaren  Karl  Augusts  ankomst  och 
plötsliga  död.  Då  ökas  mörkret,  och  musiken  blir 
djupt  sorglig.  Men  ändtligen  förnimmes  en  tillta- 
gande ljusning,  musiken  lifvas  i  samma  mån,  och 
hastigt  uppstiger  en  sol  med  namnen  Karl  XIII  och 
Karl  Johan  förenade  bland  strålarna.  Den  allego- 
riska baletten  inne  på  scenen  följer  med  sin  panto- 
mim de  skiftningar  af  fasa,  sorg  och  glädje,  som  an- 
gifvas  af  musiken.  Allt  lär  ha  lyckats  förträffligt 
med  undantag  af  solen,  hvars  ramp  af  hundra  lam- 
por ej  fungerade  nog  raskt  den  första  kvällen.  Skjöl- 
debrand  påstår  i  sina  memoarer,  att  mankemanget 
troligen  med  flit  tillställdes  af  Lars  Hjortsberg,  sam- 
ma år  utsedd  till  styresman  för  scenen,  hvilken  lär 
ha  ansett  detta  tillägg  såsom  ett  vanhelgande  af  ett 
arbete,  hvartill  Gustaf  den  tredje  uppgjort  planen. 
Denna  förmodan  förefaller  dock  en  smula  orimlig, 
och  är  dessutom  nedskrifven  många  år  efteråt,  sedan 
de  bägge  herrarna  råkat  i  en  skarp  konflikt  med 
h  varan  dra. 

Vid  de  bägge  galaföreställningarna  voro,  i  likhet 
med  hvad  som  brukades  under  den  gustavianska 
tiden,  både  amfiteatern  och  parterren  öfvertäckta 
med  ett  golf,  hvarest  på  en  upphöjning  placerats 


20 

konungens  och  drottninf?cns  länstolar  samt  karm 
stolar  för  deras  kunprliffa  högheter.  För  excellen- 
serna och  deras  fruar  voro  taburetter  framsatta. 
Bnkom  taburetterna  till  höger  stod  en  bänk  för  de 
utländska  ministrarna  och  till  vänster  bakom  excel- 
lensfruarna likaledes  en  bänk  för  statsfruarna  och 
en  för  öfverstekammarjunkrarna.  Dessutom  funnos 
där  do  vanliga  bänkarna  för  hofvet.  I  stora  logen 
sutto  alla  hoffröknarna  och  de  vakthafvande.  Rikets 
ständer  voro  placerade  i  fyra  loger  på  första  radens 
sida,  i  åtta  på  andra  radens  sida  och  i  lika  många 
på  den  tredje.  Talmännen  hade  erhållit  platser  i 
första  radens  fond  till  höger  om  den  kungliga  logen, 
och  till  vänster  om  densamma  statsråden.  De  öfriga 
logerna  på  första  raden  voro  upplåtna  åt  på  hof- 
vet presenterade  damer  och  högre  ämbetsmän,  öf- 
verståthållaren  och  generaladjutanten  hade  fått  fem 
loger  på  andra  raden  att  utdela.  De  återstående  lo- 
gerna därstädes  hade  lämnats  åt  de  förnämligare 
borgarfamiljernas  damer  och  herrar,  hvilka  icke 
voro  presenterade  på  hofvet,  samt  åt  legationernas 
sekreterare  och  öfriga  tjänstemän.  En  del  af  plat- 
serna på  fjärde  raden  fick  begagnas  af  stadsinvå- 
narna. På  alla  raderna  sutto  damerna  på  den  främre 
bänken  och  herrarna  bakom.  Gamle  kungen  vågade 
sig  icke  på  spektaklet.  Drottningen  infördes  i  salon- 
gen af  tronföljaren,  som  var  klädd  i  furstlig  dräkt 
med  blå  sammetsstöflar,  broderade  med  guldkronor 
och  brämade  med  hermelin.  Äfven  prinsessan  Alber- 
tina bevistade  föreställningen,  som  började  strax  före 
klockan  åtta  och  slutade  först  efter  klockan  elfva. 
Galarepresentationen   den  9   november  kunde   taga 


SL 

sin  början  redan  en  kvart  före  sju,  och  fördes  drott- 
niugen  också  den  kvällen  af  kronprinsen,  som  då 
var  iförd  endast  uniform,  liksom  herrar  seraiimer- 
riddare,  eniig^t  tillkännagifvande  i  tidningarna,  skulle 
bära  allenast  den  mindre  ordensdräkten  utan  kedja 
och  herrar  kommendörer  sina  ordensdräkter  likale- 
des utan  kedja. 

Utförandet  af  denna  stockholmarnas  älsklings- 
opera, den  svenska  teaterns  stolthet,  var  synnerli- 
gen lyekadt,  och  den  inlagda  allegorien  applådera- 
des lifligt.  Karsten  uppbar  Kristians  parti  med  sam- 
ma eld  och  styrka,  som  alltid  förskaffat  honom  ett 
välförtjänt  beröm  i  denna  roll.  Man  förvånades  att 
höra  denna  underbara  röst  ännu  bibehålla  nästan 
samma  fylliga  och  manliga  ton,  samma  kraft  och 
böjlighet  som  i  hans  unga  dagar.  Karolina  Miiiler 
förmådde  visserligen  icke  mera  ge  full  illusion  åt 
Kristina  Gyllenstierna,  men  det  stötte  ingen.  En  del 
af  hennes  röst  hade  gått  förlorad,  men,  då  man  åter- 
såg henne  på  scenen,  mindes  man  med  tacksamhet 
hennes  intagande  Alceste  och  hennes  förtrollande 
Armide.  Kristina  var  på  en  gång  stolt  och  känslig, 
trotsande  och  öm,  och  dessa  olika  sinnesstämningar 
framställde  fru  Miiiler  städse  med  den  nyans  situa- 
tionen fordrade,  och  i  figurens  värdighet  skulle  icke 
många  skådespelerskor  kunnat  öfverträffa  henne. 
Den  unge  tenorsångaren  Karl  Gustaf  Lindström  hade 
fått  det  maktpåliggande  förtroendet  att  ge  lif  åt 
Gustaf  Vasas  gestalt,  hvilket  han  lär  ha  fullgjort  på 
ett  alldeles  utmärkt  sätt,  fullkomligt  täflande  med 
Stenborgs  berömda  återgifvande  af  partiet.  Han  spe- 
lade friskt  och  varmt,  med  ädelt  skick  samt  sjöng 


förtrufiliirt  Severin  Norrbys  roll,  i  hvilken  de  Broen 
fordom  excellerade,  utfördes  nu  af  Axel  Cederholin. 
Hur  härlitf  än  hans  röst  var,  när  han  talade,  hade 
den  icke  summa  behag:  i  sången,  men  hans  framträ- 
dande var  prägladt  af  liflighet  och  värma.  Jeannette 
Wässelius  slutligen  förlänade  genom  sin  sköna,  präk- 
tiga stämma  mycken  cliarmc  åt  den  korta  scen,  i 
hvilken  Sveriges  skyddsängel  uppträder. 

Hur  populär  operan  "Gustaf  Vasa"  alltjämt  var, 
kan  man  se  af  ett  inserat  i  Allehanda  för  den  2  no- 
vember det  året  af  följande  lydelse:  "Då  Kungliga 
operateatern,  i  anledning  af  nu  tillstundande  hög- 
tidlighet, återlifvas  åtminstone  för  några  ögonblick, 
vore  önskeligt,  om  allmänheten  en  tid  bortåt  efter 
galaspektaklerna  finge  gladas  åt  sitt  favoritskåde- 
spel, det  för  hvarje  svensk  så  högtidliga,  själen  så 
upplyftande  Gustaf  Vasa.  Vi  äga  intet  teaterstycke, 
som  så  lifligt  påminner  nationen  de  forna  hjältar  den 
har  att  tacka  för  sin  själfständighet,  intet  som  så 
mycket  eldar  till  deras  efterföljd  som  denna  dyrbara 
lämning  efter  konung  Gustaf  III:s  för  den  drama- 
tiska konsten  lyckliga  tidelivarf,  och  man  hoppas  så- 
ledes, att  vederbörande  låta  allmänheten  tillräckligt 
få  njuta  detta  skådespel,  då  med  dess  nöje  och  under- 
hållandet af  nationalesprien,  som  det  verkar,  är  för- 
enad en  betydlig  vinst  för  teatern.  I  händelse  Gustaf 
Vasa  gifves  flera  gånger,  önskar  man  äfven,  att 
Kungliga  teaterns  forna  första  sujetter  såväl  för 
sången  som  dansen  täcktes  fortfara  att  låta  höra  och 
se  sig  däri;  i  synnerhet  att  den  man,  hvars  ypper- 
liga manligt  sköna  tenor  alltid  förtjust  publiken, 
men  hvaråt  den  de  senare  åren  sällan  fått  fägna  sig. 


2S 

behagade  fortfara  att  i  Kristians  roll  förnöja  åskå- 
darnas både  öga  och  öra.  Herr  Karsten,  hvars  röst 
låter  åhöraren  nästan  tro,  att  han,  liksom  fordom 
sångens  gud,  får  njuta  en  beständig  ungdom,  bör  ej 
frukta  att  höras  mindre  begärligt  för  det  han  höres 
oftare,  och  har  nu  tillfälle  att  ytterligare  göra  sig 
publiken  förbunden  genom  förökandet  af  dess  nöje. 
Teatervän."  På  detta  svarade  Karsten  den  10  no- 
vember med  följande  rader:  "Ehuru  oförtjänt  till 
de  mest  smickrande  uttryck,  hvarmed  en  okänd  i 
Dagligt  Allehanda  n:o  257  öfverhopat  mig,  anser  jag 
mig  likväl  skyldig  att  underrätta,  det  ett  för  mitt 
hjärta  så  kärt  föremål  som  att  se  mina  barn  och 
barnbarn  är  anledning  till  den  utrikes  resa  jag  i 
dessa  dagar  företager,  och  är  hindret  för  hvad  jag 
med  min  person  kunde  bidraga  till  uppfyllandet  af 
hans  önskan.  Jag  skall  likväl  alltid  med  erkänsla 
och  tacksamhet  förvara  minnet  af  den  ynnest,  hvar- 
med han  såväl  som  den  vördade  publiken  behagat 
omfatta  mig.  Christoph  Karsten."  Kort  därefter  af- 
reste  han  till  Paris,  där  han  kvardröjde  ända  till  på- 
följande höst.* 

Äfven  i  det  af  konungen  beskyddade  sällskapet 
"Nytta  och  nöje"**  ägde  på  dess  högtidsdag  den  2 
december  en  festföreställning  rum  till  ära  för  den 
nye  tronföljaren.  Klockan  sex  på  aftonen  infunno 
sig  konungen  och  drottningen,  kronprinsen  och  prin- 
sessan Albertina  samt  togo  plats  i  den  kungliga 
logen.  Efter  ett  tal  af  ordföranden,  öfverstekammar- 


*  Se  Svenska  teatern  del  II  8id.  221  och  222. 
**  Se  Svenska  teatern  del  II  sid.  181,  203  och   följ. 


24 

junkaren  KIuh  Flcmingr,  uppförde  sällskapets  leda- 
möter först  en  liten  cnaktskomedi  med  sång::  **Un 
quart-tDieure  de  silence",  som  lär  ha  spelats  ganska 
bra,  eftor  livad  en  åskådare  berättar  oss.  Därefter 
hyllade  den  grainle  grefve  Oxenstierna  kronprinsen  i 


Klas  Fleming.    Gravyr  af  Fr.  Boye  efter  Fr.  Westin. 

ett  på  franska  skrifvet  " Divertissement" ,  där  scenen 
föreställde  en  park  vid  Mälarens  strand,  hvarest 
sånggudinnorna  samlats.  Dessa  utfördes  i  tal  och 
sång  på  ett  särdeles  förträffligt  sätt  af  grefvinnan 
Schwerin  (Klio),  mamsellerna  Sofia  (Kalliope)  och 
Charlotta  (Talia)  Wennermark,  Lorichs  (Erato),  Ger- 
trud Forsell  (Melpomene),  Hjorth  (Euterpe),  Arppe 


SS 

(Terpsikore),   Hierta    (Urania)   och   hoffröken   Sofia 
Silfversparre  (Polyhymiiia). 

Den  lilla  förpjäsen  hade  redan  på  våren  införlif- 
vats  med  Dramatiska  teaterns  repertoar.  Intrigen  är 
högrst  enkel.    Pappa  Dupont,  som  spelades  af  Broo- 


Svarta  och  röda  hofdräkten. 


man,  slår  vad  med  sin  yra,  pratsamma  dotter  Alex- 
andrine,  på  ett  oöfverträffligt  sätt  framställd  af 
Karolina  Kuhlman,  att  hon  icke  kan  tiga  i  en  kvarts 
timme  och  vinner.  De  härigenom  uppkomna  situa- 
tionerna utgöra  pjäsens  hela  värde.  Musiken  af 
Bernhard  Struwe  är  rätt  täck.  öfriga  roller  utför- 
des af  Jeannette  Wässelius;  en  ung,  eldig  fransman 


26 

uf  Gustaf  Åberf^ssoii;  en  modehandlerska  och  en 
lustiK  betjuiit  utinurkt  förtjänstfullt  af  Anna  Frode- 
lius  och  Louis  Deland. 

Den  5  december  intogs  kronprinsen  i  Amaranter- 
orden,  och  den  1  januari  1811  hedrade  drottningen, 
kronprinsen  och  prinsessan  Albertina  borgerskapets 
nyårsassemblé  på  Börsen  med  sin  närvaro.  Man  bar 
den  svarta  och  röda  hofdräkten,  och  balen  lär  ha 
varit  särdeles  lysande  och  talrikt  besökt 

Den  10  januari  gafs  ånyo  ett  galaspektakel  å  Ope- 
ran till  ära  för  kronprinsessan  Desideria,  hvilken 
tillsammans  med  arfprinsen  Oskar  sent  på  tretton- 
dagsaftonen ankommit  till  hufvudstaden.  Salongen 
var  anordnad  som  vanligt  vid  dessa  högtidligheter, 
och  drottningen,  kronprinsparet  och  prinsessan  Al- 
bertina infunno  sig  klockan  half  åtta.  Man  uppförde 
"Mohrerne  i  Spanien  eller  Barndomens  välde",  en 
treaktsdram  "med  divertissement  och  stort  spekta- 
kel" af  Guilbert  de  Pixérécourt,  kallad  bulevarder- 
nas  Corneille.*  Musiken  var  komponerad  af  kapell- 
mästaren Joacliim  Eggert  och  baletten  af  Louis 
Deland.  Skådespelet,  i  den  vanliga  melodramstilen, 
sattes  upp  på  våren  1809  med  mycken  prakt  i  kosty- 
mer och  dekorationer  och  var  för  ögat  en  stor  fäg- 
nad,  men  en  mycken  liten  för  själen.  Intrigen  rör  sig 
kring  fejderna  mellan  Abenserragerna  och  Segrerna. 
En  af  de  senares  anförare,  Alamir,  älskar  Zima,  en 
morisk  prinsessa,  som  skänkt  sitt  hjärta  och  sin  hand 
åt  Abenserragernas  höfding  Abular.  Alamir  har  där- 


*  Se  Svenska  teatern  del  II  sid.  141. 


27 

för  svurit  honom  och  hans  stam  ett  outsläckligt  liat. 
Skådespelet  börjar  med  en  fest,  som  Abenserragerna 
tillställt  för, att  tacka  himlen  för  deras  förmodade 
seger.  Men  underrättelse  kommer,  att  Segrernas 
flykt  endast  var  låtsad,  och  att  de  själfva  blifvit  i 
grund  slagna.  Abular  inkommer  och  bekräftar  olyc- 
kan. Förskräckelsen  blir  allmän.  Endast  Zima  söker 
uppehålla  deras  mod.  Alamir  anländer  såsom  sän- 
debud och  förkunnar,  att  deras  stad  innan  kvällen 
skall  förgöras  med  eld  och  svärd.  Rådet  besluter  nu 
att  sända  de  späda  barnen  till  Almanzor,  Segrernas 
behärskare,  för  att  utverka  försköning,  och  dennes 
unge  son  Ali  biträder  dessas  böner.  Stammarna  för- 
sonas helt  plötsligt,  och  Alamir  blir  straffad.  Det  är 
möjligt,  att  i  en  roman,  skrifven  af  en  snillrik  för- 
fattare, denna  upplösning  kunnat  behandlas  på  ett 
gripande  sätt.  På  scenen  måste  det  verka  osannolikt, 
nästan  löjligt.  Zima  och  den  unge  gossen  Ali  äro  de 
enda,  åt  livilka  författaren  lyckats  skänka  någon 
karaktär.  De  öfriga  äro  endast  mannekänger.  Den 
framstående  tragiska  skådespelerskan  Kristina  Ruck- 
man,  född  Franck,  erhöll  allmänt  bifall  för  sitt  för- 
träffliga utförande  af  Zimas  roll,  och  Karolina  Kuhl- 
man  som  Ali  och  Axel  Cederholm  som  Abular  väckte 
publikens  lifliga  intresse.  Ofvanpå  denna  för  vår  tids 
publik  fullkomligt  onjutbara  melodram  gafs  den 
stora  scenen  i  andra  akten  af  Glucks  opera  "Iphi- 
genie  i  Auliden",  där  Achilles  har  den  vackra  arian 
"Sjung,  folk,  till  eder  drottnings  heder",  utförd  af 
Lindström.  Med  anledning  af  dagens  betydelse  hade 
man  ändrat  frasen  till  "Sjung,  folk,  till  er  furstin- 
nas heder",  och  hofkrönikan  förtäljer  oss,  att  i  detta 


28 

ögonblick  "Hennes  Majrt  i  nåder  l)eliaKade  applådera 
och  vända  sig  till  kronprinsessan.  1  hela  salen  blef 
då  en  stark  handklappning,  och  man  steg  upp  i 
logerna.  Drottningen  uttydde  detta  för  kronprinses- 
san, som  tackade  med  en  bugning  till  höger  och  vän- 


Marskalkinnan    Bernadotte.     Efter    oljemålning 
af  FranQois  Gérard  1804. 


ster."  Samma  krönika  förmäler  däremot  icke,  om 
den  dåvarande  drottningen  och  prinsessan  Albertina 
vid  detta  tillfälle  erinrade  sig  den  afton  fjorton  år 
förut,  då  de  lyssnade  till  samma  aria,  sjungen  af 
Karsten  till  ära  för  den  sedan  så  olyckliga  Fredrika 
af  Baden,  när  hon  som  Gustaf  IV  Adolfs  brud  mot- 


togs  och  hyllades  af  den  kungliga  familjen  på  Drott- 
ningholms 3lott. 

Stockholms  borgerskap  firade  kronprinsessans  an- 
komst medelst  en  lysande  bal  å  Börsen  den  22  januari 
klockan  sex  eftermiddagen.  Den  stora  salen  hade 
nyss  blifvit  ommålad  i  ljus  marinoriniitation,  och  en 


Hofvets    galadräkter. 

ny  musikläktare  byggd  öfver  ingången.  Midt  emot 
var  en  estrad  uppförd,  klädd  med  blått  kronkläde,  på 
hvilken  stodo  blåa  sammetsstolar  med  guldgaloner 
ocli  fransar  för  de  kungliga  samt  taburetter  för 
rikets  herrar  med  deras  fruar.  Hofvet  uppträdde  i 
den  blå  och  hvita  galadräkten,  och  öfriga  damer  voro 


30 

kludda  i  livitt  med  juveler.  En  rent  af  bländande  be- 
l.VKniiijr  fiirliöjde  toaletternas  glans.  Utom  de  sed- 
vaiiliKu  kristallkronorna  hade  anbragts  en  tät  rad 
af  vaxljus  kring  hela  taklisten  och  kring  de  fyra 
kakolu^nskransarna.  Den  oerlicirda  värme,  som  där- 
åt' uppstod,  afleddes  genom  skickligt  anordnad  venti- 
lering.  Vid  de  kungligas  ankomst  inemot  kloekan 
åtta  hälsades  de  af  musik  från  kungliga  hofkapellets 
ledamöter  och  Karsten  sjöng  för  tillfället  skrifna 
kupletter  ined  kör.  Under  aftonen  uppfördes  en  af 
den  i  Kungliga  teaterns  kansli  en  kortare  tid  anställ- 
de dåvarande  expeditionssekreteraren  Anders  Kull- 
berg skrifven  kantat,  till  hvilken  kapellmästaren 
Eggert  komponerat  en  särdeles  vacker  musik.  Den 
sjöngs  af  handelsbokhållaren  Gustaf  Collin  och  ope- 
rasångerskan Jeannette  Wässelius  jämte  kör.  Balen 
var  ytterst  animerad,  och  en  framstående  deltagare 
har  yttrat,  att  "festen  var  en  af  de  präktigaste  han 
sett  i  något  land". 

Kronprinsens  födelsedag  den  26  januari  högtid- 
lighölls  genom  bal  och  supé  hos  drottningen,  livar- 
under  dagens  hjälte  harangerades  af  sköldmön  Bryn- 
hild  i  öfverstinnan  Marianne  Ehrenströms  gestalt, 
assisterad  af  tvenne  nordiska  kämpar,  framställda  af 
baron  Gustaf  Stierneld  och  löjtnant  Ehrenström. 
Scenen  afslutades  med  en  balett,  utförd  af  hofvets 
damer  och  herrar  iklädda  svenska  allmogedräkter. 
Dagen  till  ära  erhöll  prins  Oskar  titeln  hertig  af 
Södermanland. 

Den  två  dagar  därefter  infallande  Karlsdagen 
firades  genom  en  déjeuner  för  hofvet,  h  var  vid  prins 
Oskar  afsjöng  verser  till  kungen,  skrifna  af  hanb 


lärare  Lemoine  på  melodien:  'Tartant  poiir  la  Sy- 
rie".  På  aftonen  gaf  kronprinsen  en  fest  för  konnn- 
gen.  Qenom  sammanslagning  af  tvenne  rum  hade 
man  i  drottningens  stånddrabantsal  lyckats  inreda 
en  ganska  rymlig  scen  med  en  bekväm  salong.  Denna 
slottsteater  invigdes  nu  genom  uppförandet  af  Beau- 
marcliais*  kvicka  komedi  "Figttro  ou  Le  barbier  de 
SeviUe*\  Doktor  Bartholo  spelades  af  grefve  Gustaf 
Löwenhielm,  Rosina  af  hoffröken  Marianne  Koskull, 
Almaviva  af  friherre  Nils  Höpken,  Figaro  af  grefve 
Karl  Löwenhielm,  Bazil  af  grefve  Axel  Mörner,  de 
öfriga  rollerna  af  Axel  Ehrengranath,  grefve  Gustaf 
Sparre,  friherre  Fredrik  Boije  och  grefve  Etienne 
de  la  Gardie.  Pjäsen  lär  ha  utförts  särdeles  väl.  Där- 
efter framställdes  i  en  scen  pantomimiskt,  huruledes 
konungens  byst  lagerkröntes  af  Gustaf  Löwenhielm, 
grefvinnan  Marguerite  Falkenberg,  född  Gyllenborg 
och  öfverste  Karl  Gyllensköld,  hvilka  tre  personer 
skulle  hänsyfta  på  kronprinsen,  hans  gemål  och  son. 
Det  hela  afslöts  med  en  serie  dansnummer,  däri  hof- 
vets  damer  och  herrar  agerade  polacker,  sjömän,  bé- 
arnare  och  kosacker.  Klockan  half  elfva  började  ba- 
len, som  lär  ha  räckt  till  inemot  klockan  fyra  på 
morgonen,  I  början  af  februari  recipierade  kronprin- 
sessan och  hennes  son  samt  prinsessan  Albertina  i 
Amaranterorden  och  några  dagar  därefter  kronprin- 
sen med  gemål  och  son  i  Innocensen.  Den  10  februari 
firade  drottningen  kronprinsessans  namnsdag  med 
ett  fransyskt  spektakel  inom  en  trängre  krets.  Man 
uppförde  "Défiance  et  malice",  komedi  i  en  akt,  se- 
dermera gifven  på  Arsenalsteatern  under  namn  af 
"Misstroende  och  list".    Därefter    dansades    samma 


baletter  som  under  festen  för  konungen  på  Karls- 
dagen. 

En  fullständig  representation  gafs  på  Slotts- 
teatern den  8  mars  klockan  sju.  Först  spelades  en 
komedi  i  tre  akter  "Le  mariage  secref,  där  grefvin- 
nan  Stierneld  nu  liksom  för  tio  år  sedan  excellerade 
i  m:me  de  Volmars  roll.  Emilie,  som  då  återgafs  af 
grefvinnan  Aurore  Gyldenstolpe,  utfördes  nu  af  hof- 
fröken  Hedvig  Wachenfelt.  De  manliga  rollerna  in- 
nehades af  de  vanliga  societetsaktörerna  Gustaf  och 
Karl  Löwenhielm,  Axel  Mörner,  Gustaf  Adolf  Sparre 
och  Axel  Ehrengranath.  Pjäsen  var  gifven  ett  par 
gånger  förut  på  hoffesterna  under  Gustaf  IV  Adolfs 
dagar  och  stod  då  äfven  på  Arsenalsteaterns  reper- 
toar. Därefter  uppfördes  en  glad  operett  i  en  akt  af 
Bouilly  med  musik  af  Pierre  Crémont:  "La  haine 
aux  femmes",  i  hvilken  haronessans  roll  innehades 
af  grefvinnan  Adine  Posse,  född  de  Breant,  öfver- 
stens  af  grefve  Gustaf  Löwenhielm  och  trädgårds- 
mästarens af  grefve  Axel  Mörner.  Den  gafs  vintern 
1824  några  gånger  på  Kungliga  operan  under  namn 
af  "Qvinnohataren". 


Emedan  den  gamle  kungen  betänkligt  led  af 
ålderdomssvaghet,  och  hans  hälsa  till  följe  däraf  var 
mycket  vacklande,  kom  kronprinsen  att  från  första 
stunden  utöfva  ett  stort  inflytande  på  de  allmänna 
angelägenheternas  ledning.  "Hans  salonger",  säger 
en  minnestecknare,  "vimlade  af  vida  talrikare  upp- 
vaktande  än    konungens,  och  allt  tillkäunagaf,  att 


han  redan  var  den  medelpunkt,  hvaromkrinsr  alla 
maktens  drabanter  hädanefter  skulle  gravitera".  Så- 
som ett  bevis  på  konungrens  skröpligliet  kan  jag  icke 
underlåta  att  anföra  en  historia,  som  bör  vara  full- 
komligt autentisk,  berättad  som  den  är  af  presiden- 


Karl  XIII.    Gravyr  af  J.  B.  Berndes  efter  oljemålning 
af  P.   KrafTt   1815. 


ten  Georg  Ulfsparre.  Det  fanns  på  den  tiden  i  Stock- 
holm en  fru  Hagström,  hvilken  jämt  låg  i  gräl  och 
processer  med  alla,  som  hon  fick  att  göra  med.  Hon 
förde  själf  sin  talan  inför  domstolarna,  tappade  all- 
tid och  blef  ständigt  pliktfälld  till  böter  för  opassan- 
3  —  Sventka  teatern  III. 


34 

de  uppförande  inför  rätten.  Förargad  liäröfver  be- 
Klöt  lion  beKJiru  audiens  lios  kunpren  för  att  klaga 
öfver  (len  orättvisa,  som  enligt  hennes  öfvertygelse 
tillfogades  henne  af  alla.  Audiensen  beviljades.  Karl 
den  trettonde  var  den  tiden  ytterst  knäsvag.  Han 
stod  niidt  på  golfvet  för  att  mottaga  frun.  Dörrarna 
öppnades,  hon  rusar  in,  springer  fram  och  kastar  sig 
på  knä  för  konungen  samt  omfamnar  i  detsamma 
hans  knän,  under  det  hon  utropar:  "Nåd!  nåd!  P^ders 
nmjestät."  Kungen,  som  var  alldeles  oförberedd  på 
denna  knäomfamning,  föll  framstupa  öfver  frun  un- 
der höga  rop  på  hjälp.  Kammarherrn  störtar  in  och 
finner  den  kuriösa  gruppen  af  konungen  och  frun, 
som  tumla  om  hvarandra  på  golfvet.  Kungen  ropa- 
de: "Hjälp,  ha  ut  käringen!"  ocb  den  senare  skrek 
immerfort:  "Nåd!  nåd!  Eders  majestät!"  Det  lyc- 
kades kammarherrn  slutligen  att  få  upp  konungen  i 
en  fåtölj,  under  det  att  tvenne  hoflakejer,  som  till- 
kallades, fingo  tag  i  frun  och,  oaktadt  alla  hennes 
protester  och  kraftiga  motstånd  med  både  händer 
och  fötter,  föste  ut  henne. 

Den  17  mars  fick  kronprinsen  helt  och  hållet 
öfvertaga  regeringen,  och  under  denna  och  påföljan- 
de månad  omväxlade  mönstringar  på  Skeppsbron  af 
garnisonen  och  borgerskapets  militärkårer  med  baler 
inom  den  högsta  societeten,  Amaranter-  och  Inno- 
cense-ordnarna,  teaterföreställning  i  "Nytta  och 
nöje",  där  operan  "AUne,  reine  de  GoJconda"  gafs  på 
franska,  med  middag  på  Börsen  af  borgerskapets 
militärer  för  prinsen-regenten  och  arfprinsen.  För- 
sta maj  företogs  en  Djurgårdspromenad,  då  den 
kungliga  familjen  åkte  i  den  så  kallade  Burmannia- 


35 

vagnen,  förspänd  med  åtta  hästar  och  följd  af  en 
mängd  hofvagnar,  hvar  och  en  dragen  af  sex  hästar. 
Den  5  maj  uppförde  hofsocieteten  ett  fransyskt  spek- 
takel klockan  åtta  på  aftonen.    Det  inleddes  genom 


Friherrinnan   Elsa    Maria   Munck    af   Fulkila,   Friggas   sköna 

framställarinna    i    Oxenstiernas   divertissemang:   1801, 

se  del  II  sid.  186.  Efter  miniatyr  af  Bossi  1811. 


Picards  enaktskomedi  "Les  ricochets",  hvilken  några 
gånger  gifvits  på  Arsenalsteatern  under  namn  af 
"Kanariefogeln".  M:nie  de  Mercourt  spelades  af  Ma- 
rianne Koskull  och  kammarjungfrun  af  Hedvig 
Wachenfelt,  m:r  Dorset  af  Qustaf  Sparre  och  kam- 


martjänaren  af  Gustaf  L<)wenhielm,  öfverste  Sain- 
ville  af  Aufcust  Adelswärd  och  jockejen  af  major 
Gustaf  Peyron.  Därefter  uppfördes  den  lilla  (rlada 
Dalayracska  operetten  "Len  deux  prisonyiiers" ,  där 
Adolfs  och  Klaras  roller  innehades  af  August  Adel- 
swärd och  Marianne  Koskull,  kommendantens  af 
Gustaf  Löwenhielm  och  skogvaktarens  af  major 
Gustaf  Boije.  Till  sist  dansades  en  balett  af  fem  par. 
Ijördagen  den  18  maj  spelade  Kimgliga  operans  per- 
sonal på  Slottsteatern  den  nya  feeri-operan  "Cendril- 
lon",  som  kort  förut  gjort  ett  sådant  uppseende,  och 
för  h vilken  vi  skola  närmare  redogöra  i  samman- 
hang med  de  Kungliga  teatrarnas  repertoar.  Den 
tog  sig  äfven  nu  förträffligt  ut,  ehuru  den  fick  um- 
bära en  del  af  sin  praktfulla  iscensättning.  En  vecka 
därefter  bevistade  drottningen  och  deras  högheter 
ett  fransyskt  spektakel  i  "Nytta  och  nöje",  som  bör- 
jade med  Dieulafoys  enaktskomedi  "Défiance  et  ma- 
lice",  hvari  mamsell  Hjorth  uppträdde  som  den  unga 
änkan,  och  ryske  legationssekreteraren  grefve  Santi 
som  hennes  tillbedjare.  Därefter  spelades  en  mun- 
ter operett  af  friherrinnan  Adelswärd,  född  Stiern- 
crona,  fröken  Sofia  Silfversparre,  mamsell  Hjorth 
samt  August  Adelswärd,  Hohenhausen  och  sieur 
Passy. 

Oaktadt  man  således  på  alla  sätt  försökte  göra 
kronprinsessans  vistelse  här  så  angenäm  som  möj- 
ligt, fann  hon  dock  ingen  riktig  trefnad,  dels  på  grund 
af  det  hårda  klimatet  och  våra  små  förhållanden, 
sä  färglösa  i  jämförelse  med  det  brokiga  Parislif- 
vet,  dels  kanske  också  till  följe  af  bristande  harmoni 
mellan   de   kungliga   damerna.    I   sällskap   med   sin 


37 

franskfödda,  vid  Stockholmshofvet  ytterst  illa  tålda 
"underhofinästarinna"  madame  de  Flotte  reste  hon 
därför  den  4  juni  tillbaka  till  Frankrike,  där  hon  i 
Paris  lefde  under  namn  af  grefvinna  af  Gottland, 
och  återvände  till  Sverige  först  sommaren  1823  i  säll- 
skap med  prins  Oskars  sköna  brud. 


Under  sommaren  återvann  konungen  sina  kraf- 
ter och  återtog  fram  på  hösten  regeringen.  Hans  fö- 
delsedag den  7  oktober  högtidlighölls  genom  en  re- 
presentation på  Slottsteatern;  hvarvid  Pigault-Le- 
bruns  enaktskomedi  "Uamour  et  la  raison"  uppför- 
des, som  tio  år  förut  i  öfversättning  af  Ludvig  Man- 
derström  gifvits  på  Arsenalsteatern,  dock  utan  någon 
större  framgång.  Den  unga  änkan  återgafs  af  stats- 
frun, grefvinnan  Aurora  de  Geer,  kammarjungfrun 
af  hoffröken  Koskull,  tillbedjaren  af  friherre  Rein- 
hold Adelswärd,  kammartjänaren  af  grefve  Karl 
Löwenhielm  och  ett  par  biroller  af  Gustaf  Peyron 
och  sieur  Passy.  Därefter  uppfördes  ett  för  tillfäl- 
let af  Lemoine  sammanskrifvet  " Divertissement" , 
där  konungen  förhärligades  i  Soliman  den  andres 
person,  framställd  af  författaren.  Sultanens  födelse- 
dag är  inne.  Några  af  seraljens  fruntimmer  plocka 
blommor  i  trädgården,  men  förvägras  detta  af  Os- 
min,  eunuckernas  chef,  spelad  af  kaptenlöjtnanten, 
öfverste  Axel  Mörner.  Elise,  en  kvick  och  glad  fran- 
sysk  slafvinna  i  Marianne  Koskulls  gestalt,  upply- 
ser honom  om  anledningen  till  blomsterhyllningen, 
hvarpå  han  hjälper  dem  och  förklarar  Elise  sin  kär- 


lek,  livilken  hon  dock  förlöjlifrar.  Prins  Bajazet, 
Soliinuns  sonson,  utfiird  af  prins  Oskur,  inkommer 
ined  sin  mor,  snltuninnun  Zulinia,  framställd  af 
drottningens  hofmästarinna,  grefvinnan  Charlotta 
Stierneld,  och  påyrkar  lifligt  festens  firande.  Znlima 
ger  Elise  i  uppdrag  att  anordna  den,  hvilket  hon 


^^^^B 

K«>  ^^^H 

1 

1 

■ 

■ 

■'      "^s^H 

W 

'ix4i 

Hki    ^1 

W/ 

^H^sjBi 

w^ 

^Ä 

1 
^ 

Mii^L\A 

i 

1 

Prins  Oskar  såsom  barn.    Efter  oljeruålninR,  skänkt  1810 
af  marskalk  Bernadotte  till  greneral  F.  Wrede. 


åtar  sig  med  villkor  att  få  införa  kavaljerer  i  se- 
raljen, något  som  Zulima  tillåter  trots  Osmins  pro- 
tester. Vid  turkiska  hofvet  befinner  sig  en  ung  svensk 
slafvinna,  Aurora,  spelad  af  grefvinnan  de  Geer,  som 
väckt  den  unge  prinsens  deltagande  och  lärt  honom 
sitt  modersmål.  Hon  uttalar  sin  saknad  efter  sitt  fä- 
dernesland och  sin  önskan  att  dit  återvända,  hvar- 
vid  hon  med  så  mycken  känsla  beskrifver  sin  gode 


konung,  hans  hjältemod  och  hans  dygder,  att  prin- 
sen förklarar  sig  vilja  resa  dit  för  att  lära  känna 
en  SÅ  utmärkt  monark  och  en  så  ädel  nation.  Prin- 
sen tröstar  lienne  och  beger  sig  till  festen  i  hennes 
sällskap.    Soliman  inkommer,  och  efter  en  monolog, 


Grefvinnau    Aurora    Gyldenstolpe,    född    de    Geer. 

Gift  första  Randen  med  grefve  Nils  Gyldenstolpe,  skild  1810. 

Efter   miniatyr   af    Bossi    1799. 

hvari  han  ordar  om  sitt  folks  kärlek  och  sin  öfver- 
tygelse,  att  han  verkligen  förtjänt  den,  börjar  fest- 
tåget, anfördt  af  Zulima.  Bajazet  är  dold  bakom  en 
trofé,  som  bäres  framför  honom.  Då  Soliman  uttalar 
sin  ledsnad  öfver  att  ej  se  honom  vid  festen,  sprin- 
ger han  fram  på  scenen,  af  sjunger  några  kupletter 


40 

och  kastar  sig  i  SoliinaiiH  famn,  hvilken  nu  hyllas  af 
de  närvarande  med  blouinior  och  kransar.  Aurora, 
som  på  Bajazets  begäran  återfår  sin  frihet,  sjunger 
en  sång,  till  hvilken  Bernhard  Crusell  komponerat 
musiken,  och  högtidligheten  afshitades  med  en  ba- 
lett, arrangerad  af  Dehmd,  och  en  kör  i)å  melodien 
"Göterna  fordomsdags  drucko  ur  horn",  hvars  sista 
vers  lydde; 

"Protegé,  o  clel  son  regrne  glorienxt 
Veille  avec  soin  8ur  ses  jours  précieux! 

Que  ses  sujets 

goutcnt  en  paix 

le  doux  bonheur 
de  voir  un  roi  qu'a  clioisi  notre  coeur!" 

Drottningens  namnsdag  en  vecka  därefter  firades 
äfven  genom  ett  spektakel  på  slottet,  då  man  gaf 
"La  revanché",  komedi  i  tre  akter  af  Roger  och  de 
Lesser,  1815  i  öfversättning  af  Remmer  införlifvad 
med  Kungliga  teaterns  spellista  under  namn  af  "Den 
höge  rivalen".  Innehållet  är  i  korthet,  att  den  ny- 
valde konungen  af  Polen  sedan  några  dagar  uppe- 
håller sig  under  namnet  Ramir  i  en  simpel  riddares 
dräkt  på  grefve  Lowinskys  slott  i  Karpaterna  för 
att  göra  sig  älskad  för  sin  egen  skull  af  dennes  dot- 
ter Eliska.  Man  misstänker  slutligen,  att  han  är  fur- 
sten af  Kalitz,  hvilken  ehuru  personligen  obekant 
nyligen  anhållit  om  Eliskas  hand.  Emellertid  an- 
länder den  verklige  fursten  af  Kalitz  jämte  Eliskas 
broder  Henrik,  och  när  dessa  få  veta,  att  kungen  an- 
tagit furstens  nanm,  presenterar  Henrik  helt  djärft 
den  senare  såsom  kungen  af  Polen,  hvaraf  åtskilliga 


41 

muntra  förvecklingar  uppstå,  som  sluta  med  att 
konungen  under  furstens  namn  vinner  den  sköna 
Eliskas  hjärta  och  hand.  Pjäsen  var  särdeles  lämp- 
lig för  ett  societetsspek takel  på  hofvet  Alla  tre  ak- 
terna tilldraga  sig  i  samma  dekoration,  en  götisk 
riddarsal,  de  polska  kostymerna  äro  vackra  och  kläd- 
samma, och  karaktärsteckningen  erbjuder  inga  som 
helst  svårigheter,  pjäsen  spelar  sig  själf.  Konungen 
af  Polen  framställdes  af  friherre  Reinhold  Adel- 
swärd.  Eliska  och  hennes  kammarjungfru  af  hof- 
fröknarna  Koskull  och  Wachenfelt,  öfriga  roller  af 
herrar  Arbin,  von  Eissen,  Bergenstråhle,  Ehrengra- 
nath  och  Manderström.  Representationen  afslutades 
med  en  balett,  och  verser  till  drottningen,  skrifna  af 
Lemoine,  afsjöngos  af  prins  Oskar.  Under  Löwen- 
hielms  direktörstid  togs  pjäsen  upp  på  Dramatiska 
teatern  och  kvarstod  på  dess  repertoar  ända  till 
1837,  ehuru  den  aldrig  hann  gifvas  mer  än  tjuguen 
gånger.  Vid  premiären  den  19  januari  1815  spelade 
Lars  Hjortsberg  grefve  Lowinsky  och  Charlotte  Erik- 
son hans  dotter  Eliska,  Gustaf  Abergsson  fursten  af 
Kalitz  samt  Cederholm  konungen,  hvilken  roll  vid 
reprisen  1827  öfvertogs  af  Nils  Almlöf. 

Den  17  oktober  öf vervoro  de  kungliga  personerna 
första  representationen  för  spelåret  på  Operan,  hvar- 
vid  "Cetidrillon"  uppfördes.  Konungen  och  drottnin- 
gen samt  kronprinsen  sutto  i  den  griljerade  logen  på 
andra  raden,  prins  Oskar  i  sin  loge  på  första  raden, 
hvilken  konungen  fordom  såsom  hertig  disponerade 
för  sig  och  sitt  hof.  Märkvärdigt  nog  var  detta  för- 
sta gången  Karl  XIII  bevistade  något  offentligt  spek- 
takel, sedan  han  blifvit  konung.  Också  hälsades  hans 


4S 

ankomst    medelst   hundklappiiiiigar   och    glädjebety- 
Ifelser  af  hela  salongen. 

Årsdagen  af  Karl  Johans  intåg  i  Stockholm  fira- 
des den  2  november  af  statsministern  för  utrikes- 
ärenden,  friherre  Lars  von  Engeström  med  en  ly- 
sande bal,  diir  nmn  dansade  den  tidens  danser:  ka- 
drilj,  angliis  ocii  den  dä  på  högsta  modet  komna  val- 
sen, om  hvilken  Byron  skref: 

"To  oiie  and  ull  tlie  lovely  stranger  canie, 
and  every  ball-rooiu  echoes  with  her  name." 

Den  tiden  ansågos  de  dansandes  armrörelser  mera 
betydelsefulla  än  själfva  stegen,  och  det  blef  först 
Johann  Strauss  förbehållet  att  förvandla  valsen  från 
en  mjuk  vågrörelse  till  en  dans,  som  satte  blodet  i 
svallning. 

Högtidsdagen  i  sällskapet  "Nytta  och  nöje"  den 
29  december  hedrades  äfven  detta  år  genom  deras 
majestäters  och  deras  kungliga  högheters  närvaro, 
h vilka  från  sin  loge  åsågo  spektaklet.  Efter  högtids- 
talet af  friherre  Klas  Fleming,  som  med  denna  dag 
lämnade  sin  sexåriga  ordförandebefattning  inom 
sällskapet,  spelades  på  svenska  språket  "Giftermåls- 
vurmen",  den  på  Arsenalsteatern  många  gånger  upp- 
förda enaktskomedien  af  Duval,  samt  en  opera-co- 
mique,  "La  leQon  de  botaniqiie",  hvarefter  kungen 
for  hem.  De  öfriga  kvarstannade  på  balen,  under 
hvilken  hoffröken  Sofia  Silfversparre,  ackompagne- 
rad  af  orkestern,  afsjöng  sällskapets  högtidssång, 
som  annars  brukade  utföras  först  under  supén. 

Till  och  med  "Narcissanerorden",  en  i  slutet  af  1790- 
talet  instiftad  dansorden,  hugnades  på  sin  högtids- 


fest  den  15  november  med  tronföljarens,  bans  sons 
och  prinsessan  Albertinas  besök,  hvarvid  kronprin- 
sen hyllades  genom  af  sjungandet  af  på  franska  språ- 
ket af  Johan  Gabriel  Oxenstierna  författade  verser. 
Karlsdagen  1812  ägde  på  kronprinsens  bekostnad 
en  stor  teaterföreställning  rum  på  Slottsteatern,  där 
hofvets  medlemmar  uppförde  den  redan  från  Boll- 
husets dagar  bekanta  treaktskomedien  på  vers  af 
Charles  Favart  i  öfversättning  af  Johan  Gabriel 
Oxenstierna,  "Soliman  den  andre  eller  De  tre  sulta- 
ninnoma",  åtföljd  af  dansdivertissemanget  "Roxe- 
lanes  kröning",  komponeradt  af  Jean  Remi  Marca- 
det.  Personlistan  lydde:  Soliman  den  andre,  turkisk 
kejsare,  friherre  Reinhold  Adelswärd;  Osmin,  seral- 
jens chef,  grefve  Gustaf  Löwenhielm;  Mufti,  friherre 
August  Adelswärd;  Elmire,  en  spansk  slaf vinna, 
hoff röken  Charlotta  Friesendorff;  Delia,  en  tjerkes- 
sisk  slaf  vinna,  hoff  röken  Sofia  Silfversparre;  Roxe- 
lane,  en  fransysk  slafvinna,  hofPrökeu  Marianne 
Koskull.  I  baletten  dansades  pas  de  deux  af  fröken 
Ulrika  Rosensvärd  och  major  Adolf  Djurclou,  pas 
de  trois  af  grefvinnan  Mina  Gyldenstolpe,  född  de 
Geer,  fröken  Adelaide  Piper  och  friherre  David 
Stierncrona  samt  af  fröknarna  Hedvig  Lewenhaupt, 
Charlotta  Schultzenheim  och  löjtnant  Richard  Wen- 
nerqvist,  klädd  som  morian,  solo  af  fröken  Ulrika 
Rosensvärd  samt  i  shitscenen  solo  af  fröken  Hedvig 
Lewenhaupt  och  pas  de  deux  af  fröken  Piper  och 
friherre  Stierncrona.  Under  februari  och  mars  af- 
löste  den  ena  stora  balen  den  andra,  hvarefter  de 
kungliga  i  början  af  april  begåfvo  sig  till  urtima 
riksdagen  i  Örebro. 


44 


Som  man  ser,  ägnade  sig  hofvet  och  societeten  un- 
der Karl  XIII:s  tid  med  lika  mycket  nöje  åt  Talias 
lekar  som  under  Gustaf  IIIis  glada  dagar,  om  än  de 
uppförda  pjäserna  hade  betydligt  mindre  värde  än 
hvad  då  var  fallet. 


Hvad  de  Kungliga  teatrarnas  verksamhet  beträf- 
far, så  uppsattes  under  Skjöldebrands  chefstid  på 
Operans  scen  två  nyheter,  hvilka  af  olika  anlednin- 
gar väckte  stort  uppseende:  "Cendrillon"  och  "Troll- 
flöjten". 

Den  framstående  skådespelaren  Gustaf  Åbergs- 
son uppehöll  sig  under  en  studieresa  1810  i  Paris  och 
fick  då  se  på  Théätre  impérial  de  Topéra-comique 
feerioperan  "Cendrillon"  i  tre  akter,  skrifven  af  den 
kvicke  lustspelsförfattaren  Charles  Etienne,  seder- 
mera medlem  af  Franska  akademien  och  pär  af 
Frankrike.  Tack  vare  den  förtjusande  musiken  af 
Nicolö  Isouard  och  framför  allt  Alexandrine  Saint- 
Aubins  beundransvärda  utförande  af  titelrollen  vann 
den  en  storartad  framgång  och  gick  mer  än  hundra 
gånger  å  rad  under  ett  oerhördt  bifall,  hvilket  se- 
dan upprepades  på  de  flesta  af  Europas  teatrar  utom 
i  Berlin,  där  den  gick  bara  en  gång,  och  i  Weimar, 
där  den  icke  ens  kunde  spelas  till  slut,  emedan  titel- 
rollen på  bägge  dessa  ställen  grundligt  förfuskades 
af  dess  innehafvarinnor.  Cendrillons  roll  var  af  för- 
fattaren ursprungligen  tillämnad  Alexandrines  mor, 
den    utmärkta    skådespelerskan    m:me    Saint-Aubin, 


4i 

om  hvilken  Talleyrand  under  direktoriet  skref: 
"Frankrike  är  oifsrenkännligrt.  Paris  är  betäckt  med 
ruiner,  jag  har  icke  funnit  någonting:  orubbadt  mer 
än  Voltaires  rykte  och  madame  Saint-Aubins  ta- 
lang:." Hon  ansåg  sig  emellertid  vara  för  gammal 
för  rollen  och  afstod  den  åt  sin  dotter. 

Åbergsson  tog  operans  både  ord  och  musik  med 
sig  hem  och  fick  den  enligt  sin  önskan  till  recett- 
spektakel.  Titelrollen  ville  han  lämna  till  fru  Kuhl- 
man,  hvilken  han  redan  då  ägnade  sin  dyrkan,  och 
med  hvilken  han  sedermera  gifte  sig,  men  Skjölde- 
brand,  som  också  sett  pjäsen  i  Paris,  förklarade,  att 
hon  trots  sin  stora  talang  ej  rätt  passade  för  den- 
samma, och  att  ingen  annan  än  den  sextonåriga  ele- 
ven Elise  Frösslind  skulle  spela  den.  Hon  hade  re- 
dan med  mycken  framgång  utfört  flera  roller,  bland 
andra  Doristella  i  operan  "Griselda"  med  musik  af 
Paér,  där  signora  Angelucci  den  28  februari  1810 
gjorde  ett  så  grundligt  fiasko.*  Aliergsson  blef  ur- 
sinnig och  beklagade  sig  för  Hjortsberg,  som  inför 
chefen  gaf  luft  åt  bägges  förtrytelse  öfver  att  "den 
gåsen"  skulle  spela  hufvudrollen  i  stycket.  Skjölde- 
brand  sade  emellertid  ifrån,  att  han  ville  bli  åtlydd, 
och  lilla  Frösslind  fick  rollen.  Det  väckte  naturligt- 
vis en  storm  af  ovilja  bland  teaterpersonalen,  att  en 
"elevunge"  skulle  få  en  sådan  roll,  men  Skjöldebrand 
skyddade  henne  mot  alla  intriger  och  kabaler  samt 
hade  slutligen  den  glädjen,  att  publiken  gillade  hans 
val.  Den  23  februari  1811  gick  "CendriUon"  för  första 
gången  öfver  Operans  scen  och  blef  en  stor  succés 

*  Se  Svenska  teatern  del  II  sid.  174. 


46 

både  för  teatern  och  för  lilla  Frösslind.  Redan  i  de 
första  scenerna  väckte  hon  publikens  intresse,  hvil- 
ket  mer  och  mer  ökades  under  pjäsens  gångr.  När 
hon  sjöns:  den  Ijufva  och  intagande  romansen  i  för- 
sta akten  och  vid  orden 

"Gud  skall  ändå  helt  visst  bevara 
den  stackars  lilla  Cendrillon" 

med  blicken  riktad  mot  höjden  ej  kunde  återhålla 
sina  tårar,  blef  en  applåd  blandad  med  bravorop  så 
långvarig,  att  man  den  tiden  icke  ofta  liört  maken. 
I  andra  aktens  slut  har  Cendrillon  åter  några  ku- 
pletter att  sjunga,  under  hvilka  hon  dansar,  och  så 
täckt  och  graciöst  utan  all  affektation  utförde  hon 
detta,  att  det  starka  bifallet  då  förnyades  liksom 
äfven  efter  sista  akten.  Skjöldebrand  berättar  i  sina 
memoarer,  att  drottningen,  då  han  efter  spektaklets 
slut  ledsagade  henne  till  hennes  vagn,  yttrade:  "Nå, 
det  gick  ändå  inte  så  illa,  som  jag  trodde",  och  han 
tillägger,  att  vår  svenska  Cendrillon  spelade  rollen 
sannare  och  naturligare  än  den  franska  aktrisen. 

Två  af  Elise  Frösslinds  elevkamrater,  Sofia  Thun- 
berg  och  Justine  Wässelius,  spelade  Cendrillons 
systrar  med  mycket  bifall,  och  i  synnerhet  den  förra 
glänste  med  sin  ypperliga  sångkonst.  Flickornas  far, 
baronen  af  Monte  Fiascone,  utfördes  af  Brooman, 
den  store  astrologen  af  Fredrik  Kinmanson,  prinsen 
af  Äbergsson  och  hans  narraktige  väpnare  af  Deland, 
som  var  särdeles  rolig,  då  han  blir  utklädd  till  rege- 
rande furste.  Enligt  mångas  samstämmiga  omdöme 
var  "CendriUon"  det  stycke,  som  på  alla  händer  spe- 
lades bäst  af  hela  den  dåtida  repertoaren.    Då  det 


47 

dessutom  var  mycket  omsorgsfullt  uppsatt  med 
granna  <lekorationer  och  dyrbara  dräkter,  blef  "Cen- 
drilloyr  det  mest  besökta  ocli  omtyckta  skådespel, 
som  då  uppfördes.  I  en  artikel  i  Stockholmsposten 
för  mars  1811  lästes,  att  de  af  publiken,  som  sett  pjä- 
sen spelas  i  Paris  af  den  utmärkta  aktrisen  Alex- 
andrine  S:t  Aubin  komma  öfverens  däruti,  att  ehuru 
mamsell  Frösslind  ej  upphinner  den  stora  franska 
aktrisens  fulländade  spel  i  det  hela,  kan  hon  likväl 
fullkomligt  jämföras  med  henne  i  afseende  på  sann 
naivité  och  naturlighet.  Stycket  hade  en  ofantlig 
framgång  och  skänkte  teatern  en  lång  följd  af  full- 
satta hus. 

När  den  stackars  lilla  Frösslind-Cendrillon  pre- 
miärkvällen gick  hem  från  teatern,  blef  hon  emel- 
lertid på  gatan  förolämpad  af  några  illa  uppfostrade 
beundrare  till  åtskilliga  afundsjuka  aktriser  och 
dansöser,  och  i  Journal  för  litteraturen  och  teatern 
lästes  en  för  henne  nedsättande  recension,  där  hon 
bland  annat  kallades  *'en  gauche  aktris,  benämnd 
Frösling".  Detta  gaf  anledning  till  en  hel  serie  af 
häftiga  tidningsartiklar  till  hennes  försvar,  och  hen- 
nes beundrare  strömmade  till  teatern  för  att  kraftigt 
ådagalägga  sin  förtjusning,  under  det  att  motstån- 
darna sökte  kväfva  bifallsstormarna.  Slutligen  fann 
sig  den  kritiker,  som  gifvit  första  anledningen  till 
uppträdena,  föranlåten  att  genom  en  artikel  i  samma 
tidning,  där  hans  anfall  skett,  i  april  månad  göra 
Cendrillon  offentlig  afbön  för  den  orättvisa  hon  li- 
dit af  "sin  förhastade  kritikus'*.  Detta  teaterevene- 
mang ansågs  vara  af  den  betydenhet,  att  de  flesta 
därtill  hörande  tidningsuppsatser  utgåfvos  på  trye- 


48 

ket  i  en  särskild  samlini?  med  titel  "Cendrilloniana", 
livilken  tilläjfnades  Elise  Frösslind. 

Den  bekante  dansko  skriftställaren  Kristian  Mol- 
beeh,  som  besökte  Stockholm  1812,  yttrade  sig  i  sina 
reseanteckningar  i  de  mest  högstämda  loford  öfver 
hennes  framställning,  hvilket  så  mycket  mer  för- 
tjänar uppmärksammas  som  han   annars  är  särde- 


Cendrillon.    Efter  titelvinjett  till  Cendrilloniana. 


les  sparsam  på  beröm.  "Jag  tillstår",  säger  han,  "att 
jag  aldrig  sett  ett  mer  förtrollande  naivt  spel  än 
mamsell  Frösslinds.  Man  glömmer  rentaf  att  fråga, 
om  det  är  konst  eller  natur  —  ty  båda  ha  ingått  den 
innerligaste  förening;  man  ser  och  hör  endast  Cen- 
drillon,  och  i  de  ögonblick  man  är  i  stånd  att  be- 
grimda  det  skådespel  man  ser,  förvånas  man  öfver 
den  utomordentliga  sanning,  hvarmed  denna  roll  ut- 


49 

föres.  All  den  barnsliga  oskuld,  naturlighet  och  god- 
het, som  författaren  nedlagt  i  Cendrillons  karaktär 
och  personlighet,  .  besjälar  hvarje  drag  i  mamsell 
Frösslinds  spel,  hvarje  ord  hon  talar  med  sin  ung- 
domliga, mjuka,  sonora  stämma,  och  hvarje  ton,  som 
tycks  strömma  fram  icke  blott  från  läpparna  utan 
från  hennes  rena,  oskuldsfulla  hjärta." 

En  okänd  skald  sände  den  unga  eleven  ett  längre, 
ej  förut  offentliggjordt  kväde,  som  benäget  ställts  till 
mitt  förfogande  af  hennes  dotterson,  och  hvaraf  jag 
här  vill  meddela  några  verser: 

"Sköna  flicka,  dn  har  priset  vunnit, 
Stockholm  med  förtjusning  dig  har  sett. 
Scenens  ovän  man  förändrad  funnit 
af  de  känslor  din  talang  har  gett. 

Dn  är  nng,  nu  vårens  blommor  dofta, 
nu  ett  rosenfält  din  bana  är. 
Sjung  om  dygden,  sjung  om  dygden  ofta, 
sången  till  ditt  sköte  friden  bär. 

Älska  plikterna  med  glädjens  löjen, 
dansa  fram  med  oskulden  till  skygd; 
dygden  blande  sig  med  dina  nöjen, 
och  hvart  nöje  blifve  blott  en  dygd. 

Hör  mig  ej  förgäfves,  sköna  flicka, 
alltid  var  den  ädla  Cendrillon! 
Fortfar  att  beständigt  väl  dig  skicka, 
och  jag  skall  dig  ägna  än  en  sång!" 

Den  andra  märkliga  operanyheten  var  "Trollflöj- 
ten", och  det  länder  Skjöldebrand  till  ovansklig  ära 
att  ha  varit  den,  som  allra  först  på  den  svenska  sce- 
nen införde  "musikens  Rafael",  Wolfgang  Amadeus 

4  —  Svenska  teatern  III. 


N 

Mozart.  Musiken  till  "T  roll  flöjten",  koin  posi  törens 
sista  universella  mästaropera,  symbolen  af  lifvets 
höpfsta  frågor,  med  den  geniala  skildringen  af  ideal- 
människor och  hvardagssjälar,  påbörjade  han  som- 
maren 1791  i  Wien.  Teaterdirektören  Sehikaneder 
hade  meddelat  honom  innehållet  af  libretton  ocii  gif- 


Mozart.    Efter  stulyitt   al   iUirrias  i  Ny  Carlsbergs  glyptotek. 

vit  honom  till  arbetsrum  en  nära  teatern  liggande 
trädgårdspaviljong,  hvilkeu  sedan  förts  till  Mozarts 
födelsestad  Salzburg  och  där  uppställts  på  Kapuci- 
nerberget  under  namn  af  Trollflöjtshyddan.  Första 
affischen  till  "Trollflöjten"  har  följande  lydelse: 
"Kejserliga  Wieden-teatern.  I  dag  fredag  den  30  sep- 
tember 1791  skola  skådespelarna  vid  kejserliga  kung- 


51 

li^a  pri vat-tea tern  på  Wieden  hafva  äran  uppföra 
för  första  uAiijren  "Trollflöjten",  stor  opera  i  två  ak- 
ter af  Einaiiuel  Sfhikaneder."  Därefter  uppräknas 
de  i  pjäsen  uppträdande,  och  först  sedan  heter  det: 
"Musiken  är  af  herr  Wolfprang  Amadé  Mozart,  ka- 
pellmästare och  verklip:  k.  k.  kaniniarkompositör. 
Herr  Mozart  skall  af  högaktning  för  en  nådig  och 
hedervärd  puhlik  samt  af  vänskap  för  styckets  för- 
fattare själf  anföra  orkestern.  Texten,  som  är  för- 
sedd med  två  kopparstick,  på  hvilka  herr  Schikane- 
der  är  framställd  som  Papageno  efter  den  verkliga 
kostymen,  säljes  i  biljettkontoret  för  trettio  kreutzer. 
Herr  Gayl,  teatermålare,  och  herr  Messthaler,  deko- 
ratör, smickra  sig  med  att  efter  den  föreskrifna  pla- 
nen för  stycket  ha  arbetat  med  största  möjliga  konst- 
närlighet." Egendomligt  är  att  se  Schikaneders 
namn  där  prunka  i  stora  bokstäfver,  under  det  att 
endast  en  liten  obetydlig  stilsort  påpekar  Mozarts  del 
i  arbetet. 

Första  uppförandet  af  operan  på  den  lilla  torftiga 
Wieden-teatern  mottogs  i  allmänhet  ganska  ljumt, 
men  vid  hvarje  ny  föreställning  stegrades  bifallet, 
så  att  operan  under  oktober  månad  kunde  ges  tjugu- 
fyra  gånger  och  sedan  alltjämt  hade  stort  tillopp  af 
åskådare.  Mozart  var  sjuk  redan  innan  han  fullbor- 
dat sin  opera,  och  under  noveml)er  månad  förvärra- 
des sjukdomen,  så  att  han  måste  intaga  sängen.  Den 
5  december  på  aftonen,  under  det  att  "Trollflöjtens" 
toner  smekte  den  hänryckta  publikens  öron,  afsom- 
nade  dess  öfveransträngde  kompositör.  Schikaneder, 
hvars  ekonomiska  ruin  Mozarts  mästerverk  förhin- 
drat, bedrog  honom  skändligt  på  hans  arfvode,  och 


sa 

då  stärbhuset  Baknade  tillgångrar  att  inköpa  en  grraf, 
nedbäddades  Mozarts  lik  på  den  allmänna  kyrko- 
gården. Man  vet  således  icke  säkert  platsen,  där 
han  ligger  begrafven.  På  torget  i  Salzburg  är  dock 
hans  staty  rest,  och  hans  minne  lefver  i  hans  odöd- 
liga toner. 

Beethoven  förklarade  "Trollflöjten"  vara  Mozarts 
förnämsta  arbete,  och  Richard  Wagner  skrifver: 
"Tyskarna  ha  icke  tillräckligt  uppskattat  Mozarts 
^Trollflöjten'.  Ända  tills  denna  opera  komponerades, 
hade  en  äkta  tysk  opera  icke  funnits,  men  med  detta 
verk  blef  den  skapad." 

I  Berlin  blef  "Trollflöjten"  uppförd  först  två  och 
ett  hälft  år  efter  premiären  i  Wien  och  vann  då  en 
stor  triumf  öfver  den  dittills  allenahärskande  italien- 
ska operan.  Ingen  af  de  bägge  dåvarande  Berlintid- 
ningarna omnämner  dock  med  ett  ord  operans  fram- 
gång. Rätt  lustigt  är  ett  omdöme  af  Goethes  moder, 
"frau  Rat",  då  operan  gifvits  i  Frankfurt.  Hon  skref 
till  sonen:  "Ett  tapto  blåst  af  våra  frankfurtare  är 
för  mig  en  Ijufligare  musik  än  den  skönaste  opera  af 
Morzard." 

Julius  Cornet  berättar  om  tillkomsten  af  "Troll- 
flöjtens" libretto  i  sin  1849  utgifna  bok  om  tyska  ope- 
ran, att  Schikaneder  icke  är  den  verklige  författaren 
utan  en  från  Halle  relegerad  student  vid  namn  Gie- 
seke,  som  redan  förut  författat  flera  feerier  och  sedan 
blef  korist  vid  Schikaneders  kringresande  teater- 
trupp. Ämnet  hade  han  tagit  ur  Wielands  "Lulu" 
och  däri  inflätat  åtskilliga  af  frimureriets  ceremo- 
nier, hvilken  orden  han  sedan  gammalt  tillhörde.  En 
vacker  dag  försvann  han,  utan  att  någon  visste,  hvart 


53 

hau  tagit  vägeiL  År  1818,  säger  Cornet,  satt  jag  med 
en  vän  på  ett  värdshus.  En  gammal  herre  med  snö- 
hvitt  hår,  hvit  halsduk  och  blå  rock,  i  hvars  knapp- 
hål en  orden  lyste,  satte  sig  bredvid  oss  och  fjättrade 
snart  vår  uppmärksamhet  genom  sitt  fina  sätt  och 
sina  snillrika  anmärkningar.  Han  berättade,  att  han 
var  professor  i  Dublin,  och  att  han  kommit  för  att 
med  kejserliga  naturaliekabinettet  i  Wien  införlifva 
en  naturhistorisk  samling  från  Irland  och  Lappland. 
Kejsaren  hade  till  belöning  skänkt  honom  en  guld- 
dosa fylld  med  dukater.  Min  vän  såg  oafvändt  på 
honom  och  sade  slutligen:  "Förlåt,  men  är  inte  ert 
namn  Gieseket"  —  "Jo,  så  heter  jag  verkligen."  — 
"Då  är  ni  också  koristen  från  Freihaus!"  —  "Har 
varit",  svarade  naturforskaren  leende.  Med  ens  stod 
den  flydda  tiden  framför  oss.  Minnen,  infall,  scener 
och  grupper  fingo  åter  lif.  Och  det  var  då  vi  fingo 
veta,  att  "Trollflöjtens"  libretto  icke  var  af  Schika- 
neder  utan  af  Gieseke,  hvilken  såsom  frimurare  fruk- 
tat bli  upptäckt  och  därför  hastigt  lämnat  Wien.  En- 
dast Papageno  och  Papagena  erkände  Gieseke  vara 
Schikaneders  skapelser. 

I  Stockholm  uppfördes  operan  första  gången  den 
30  maj  1812  och  annonserades  då  "De  egyptiske  my- 
sterierne  eller  Trollflöjten.  Skådespel  med  sång  i 
fyra  akter  af  Schikaneder,  öfversättning  af  H.  A. 
Kullberg,  musiken  af  Mozart,"  Rollinnehafvarna  vid 
detta  tillfälle  voro:  Sarastro^  August  Stieler;  Ta- 
mino,  Gustaf  Lindström;  talaren,  Axel  Cederholm; 
tre  präster,  Gabriel  Aman,  Fredrik  Kinmanson,  Jo- 
han Wikström;  Nattens  drottning,  Sofia  Thunberg; 
Pamina,  Elise  Frösslind;  Papageno,  Louis  Deland; 


54 

Papagena,  Justine  Casagli,  född  Wässelius;  Monosta- 
tos,  John  Brooinan;  tre  tärnor,  Charlotte  Wikström, 
född  Erikson,  Sara  Strömstedt  och  Kkrotli;  tre  ge- 
nier, Anna  F'r()delius,  Wikström  ocli  Nordberg;  tre 
slafvar;  Karl  Fredrik  Berg,  Per  Se  velin  och  Gustaf 
Lindman. 

Operan  gafs  hos  oss  på  ett  sätt,  som  öfverträffade 


Dekorationsskiss  till   första  akten  af  "TrolUlöjten" 
på  KunKliKa  operan  1812. 


allas  förväntan.  Både  roUinneliafvare  och  orkester 
täflade  att  återge  den  undersköna  musiken  på  ett 
kompositören  värdigt  sätt.  Och  det  var  ju  gifvet, 
att  Taminos  och  Paminas  kärlekssaga  med  deras 
pröfvande  vandring  genom  eld  och  vatten,  Papage- 
nos  lustiga  förskräckelse  för  odjuren,  Papagenas  för- 
vandling från  en  gammal  ful  häxa  till  en  strålande 
vacker  flicka,  Nattens  drottnings  mörka  planer  till 
vishetstemplets   förstöring,  prästernas   högtidskörer. 


morens  kärleksyra,  slafvarnas  dans  till  klockspelets 
piiiRel,  allt  detta  beliärskadt  af  Sarastros  vishet  och 
tolkadt  i  Mozarts  sublima  toner  —  det  måste  göra 
ett  storartadt  intryck  i  synnerhet  på  den  tidens  pu- 
blik, som  var  mera  naiv  än  vår.  Den  kände  också 
effekten  af  dess  trollmakt,  och  operan  vann  ett  all- 
mänt bifall,  som  under  tidernas  lopp  ingalunda  för- 
minskats. Den  har  på  vår  scen  gått  inemot  fyrahun- 
dra gangor.  Nattens  drottnings  svåra  parti  hade 
man  anförtrott  åt  den  unga  eleven  Sofia  Thunberg. 
Hon  hade  ursprungligen  en  ovanligt  djup  och  fyllig 
altröst,  som  under  den  skicklige  sångläraren  Stielers 
ledning  genom  ihärdig  flit  förvandlades  till  en  so- 
pran, så  att  hon  kunde  göra  en  stackatolöpning  på 
två  oktaver  upp  till  trestrukna  c.  Sedan  hon  med 
stort  bifall  sjungit  Clorinda  i  Cendrillon,  öfvertala- 
des  förste  direktören  af  kapellmästaren  Eggert,  som 
fått  "Trollflöjten"  till  sin  afskedsrecett,  att  låta  henne 
utföra  de  halsbrytande  fioriturerna,  utan  att  en  enda 
not  däri  transi>onerades  eller  ändrades,  ehuru  de  gå 
upp  ända  till  trestrukna  f,  hvilket  farliga  experiment 
lyckades  öfver  all  förmodan,  och  detta  parti  blef  allt 
framgent  hennes  triumfroll.  En  storm  af  applåder 
från  salongen  åtföljde  alltid  den  stora  arian.  1813 
fick  hon  aktriskontrakt  och  gifte  sig  då  med  den 
sedan  så  framstående  komikern  Per  Sevelin.  Under 
en  tjugufemårig  konstnärsbana  utförde  fru  Sevelin 
de  förnämsta  partierna  i  Mozarts,  Webers,  Rossinis 
m.  fl.  operor.  Hon  sjöng  äfven  med  bifall  på  Kung- 
liga teatern  i  Köpenhamn  1819  och  på  Stadtteatern  i 
Hamburg.  Nattens  drottning  utförde  hon  ännu  på 
sin  afskedsrecett  1837,  då  hon  utnämndes  till  hofsån- 


56 

gerska.  Elise  Frösslind  sjöng  Pamina,  men  öfver- 
flyglades  denna  gång  alldeles  af  sin  elevkamrat  Ju- 
stine  Wässelius,  livilken  kort  förut  gift  sig  med  pre- 
niiiirdansören  Casagli,  och  nu  uppträdde  såsom  Pa- 
pagena,  för  hvilken  roll  hon  var  som  skapad.   Papa- 


Karl  Fredrik  Berg  såsom  PapaKeuo.    Efter  teckning 
af  Elis  Ciiiewitz. 

geno  spelades  af  Louis  Deland,  som  rönte  mycket 
bifall  af  publiken.  Den  tacksamma  rollen  öfvertogs 
sedan  af  Karl  Fredrik  Berg,  som  väckte  lika  mycken 
munterhet  i  salongen.  Tamino  utfördes  af  Gustaf 
Lindström,  hvilken  året  därpå  gifte  sig  med  sin  Pa- 
mina,   lilla    Frösslind,    ett    äktenskap,  som  dock  på 


57 

grund  af  ekouomiska  förhållanden  upplöstes  1832. 
Saras  tro  framställdes  af  den  tyskfödde  Karl  August 
iStieler,  hvilkeu,  under  det  att  han  såsom  student 
vistades  i  Leipzig,  på  grund  af  sin  djupa,  fylliga  bas- 
röst uppmanades  dels  af  Gustaf  III:s  broder,  hertig 
Fredrik,  dels  också  af  teaterns  dåvarande  direktör, 
friherre  Edelcrantz  att  taga  anställning  såsom  opera- 
sångare i  Stockholm,  hvilket  han  slutligen  gjorde. 
Emellertid  saknade  han  alldeles  anlag  för  skådespe- 
laryrket  och  kunde  därför  föga  användas  på  scenen. 
Den  enda  roll  han  med  framgång  utförde  var  Sara- 
stro,  i  hvilken  han  genom  sin  utomordentliga  stämma 
och  sin  värdiga  hållning  vann  odeladt  bifall.  Han 
spelade  den  öfver  tjugu  gånger,  innan  han  den  1 
januari  1816  lämnade  sin  aktörsauställning.  Såsom 
såugmästare  både  vid  Operan  och  vid  Musikaliska 
akademien  var  han  fortfarande  verksam  till  sin  död 
1822.  Efter  Stieler  öfvertog  Karl  Preumayr  rollen. 
Han  var  också  född  i  Tyskland,  men  kunde  aldrig 
öfvervinna  sin  förskräckliga  brytning,  hvilken  spe- 
lade honom  åtskilliga  fula  spratt.  När  prästen  i  den 
stora  scenen  i  tredje  akten,  då  fråga  är  om  Taminos 
egenskaper,  spörjer  Sarastro:  "Är  han  dygdig!"  sva- 
rade Preumayr  alltid:  "Han  er  tuchtich",  hvilket 
hvarje  gång  väckte  fnissningar  i  salongen  och  inom 
teatern  genast  blef  ett  länge  kvarlefvande  ordstäf. 
En  sedermera  såsom  korsångare  under  många  år 
verksam  man,  H.  G.  M.,  fick  1828  debutera  såsom  Sa- 
rastro. I  våra  dagar  kan  det  förefalla  otroligt,  men 
ett  faktum  är,  att  en  spjufver  inom  teatern  narrade 
honom  att  i  sitt  stora  tal  till  prästerna:  "Ni,  i  Vishe- 
tens tempel  invigde,  de  stora  gudomligheterna  Osiris' 


och  Isis'  tjänare  etc."  göra  en  paus  framför  "tjänare" 
och  med  en  djup  biiKninK  anväiKhi  ordet  såsom  en 
vänlig  morgonhälsning.  Hun  kunde  icke  reparera 
dumheten,  ty  han  fick  aldrig  göra  om  rollen.  Där- 
emot lät  nmn  honom  försöka  sig  som  Kasper  i  "Fri- 
skytten". Han  blef  du  af  en  annan  muntergök  nar- 
rad att  under  scenen  i  Vargklyftan,  när  lågorna  vid 
kulstöpningen  slå  upp  ur  marken,  och  Kasper  för- 
nöjd säger:  "Här  blir  jag  väl  betjänt!",  i  stället  ut- 
ropa, för  att  betona  sin  underkastelse  under  Samiel: 
"Här  blir  jag  väl  betjänt!"  Ett  skallande  skratt  från 
salongen  blef  hans  belöning,  men  debuterna  afstan- 
nade. 

En  svaghet  vid  "Trollflöjtens"  första  framträdan- 
de hos  oss  var,  att  tärnornas  och  geniernas  partier 
icke  fullt  kunde  komma  till  sin  rätt,  emedan  innehaf- 
varinnornas  röster  icke  voro  tillräckligt  skolade. 
Först  vid  reprisen  den  21  april  1833  blefvo  dessa 
stämmor  besatta  med  verkligt  utbildade  sångerskor. 

Ytterligare  en  succés  vann  Operan  genom  Henri 
Bertons  lyriska  skådespel  i  tre  akter  "Aline,  drott- 
ning af  Golconda",  som  hade  sin  premiär  den  18 
april  1811.  Till  framgången  bidrog  icke  litet  den 
glänsande  iscensättningen,  de  af  Deland  kompone- 
rade baletterna  och  i  synnerhet  Jeanette  Wässelius' 
briljanta  återgifvande  af  titelrollen.  Förträffliga 
voro  äfven  hennes  unga  syster  Justine  som  Zelie  samt 
Cederholm  och  Lindström  i  S:t  Phars  och  Sigiskars 
partier. 

Utom  dessa  trenne  nyheter  gjordes  af  Skjölde- 
brand  några  repriser,  hvilka  också  tillvunno  sig  bi- 
fall, såsom  Méhuls  "Ariodant",  hvilken  opera  sattes 


k 


upp  strax  innan  Gustaf  IV  Adolf  stängrde  teatern, 
med  Lindström  i  hufvudpartiet  ocli  systrarna  Wäs- 
selius  i  de  båda  kvinnorollerna,  samt  Boieldieus 
kvicka  och  roliera  "Califen  i  Bagdad",  en  af  Gustaf 
Åbersrssons  glansroller,  med  det  vackra  af  Deland 
komponerade  balettdivertissemanget  "Selindas  krö- 
ning". Innehållet  är,  i  få  ord  sagdt,  att  kalifen,  un- 
der det  han  nattetid  förklädd  genomströfvat  stadens 
gator,  befriat  den  vackra  men  fattiga  Selinda  ur 
röfvarhänder  och  förälskat  sig  i  henne.  Selinda  äl- 
skar äfven  honom  och  bekänner  detta  för  sin  mor 
Liemaina,  som  är  djupt  bekymrad  öfver  en  emirs 
förföljelser,  med  anledning  af  att  Selinda  nekat  ho- 
nom sin  hand.  Efter  en  massa  motigheter  och  faror 
slutar  allting  lyckligt,  och  kalifen  får  sin  Selinda. 
Dialogen  är  full  af  liflighet  och  behag,  och  intresset 
ständigt  stigande.  Därtill  kommer  den  förträffliga 
musiken,  där  redan  uvertyren  väcker  nöje.  Till  de 
bästa  numren  räknas  Selindas  romans,  tjänstilickans 
kvicka  aria,  kalifens  sång  vid  bordet  och  trion  mel- 
lan kalifen,  Selinda  och  Lemaina.  Abergsson  var 
briljant  som  kalifen.  Vid  sidan  af  honom  framträdde 
Kristina  Ruckman  som  Lemaina  och  Elise  Frösslind 
som  Selinda.  Jeannette  Wässelius  sjöng  tjänstflic- 
kans aria  mycket  väl,  ehuru  Inga  Åberg  fordom  lär 
ha  sjungit  den  med  mera  glädtighet  och  finess,  om 
hon  än  hade  mindre  röst  än  efterträderskan. 

Framförallt  var  publiken  förtjust  i  att  åter  få 
höra  Sacchinis  mästerverk  "Oedip  i  Athen",  sedan 
Karsten  hemkommit  från  sin  långvariga  vistelse  i 
Paris.  Den  härliga  operan  återuppstod  väl  icke  i 
all  sin  forna  glans  med  en  stor  orkester  och  en  ly- 


60  ^ 

sande  balett,  men  gafs  dock  med  all  den  värdighet 
8om  fordrades.  På  Karstens  återgifvande  af  Oedip 
kunde  man  tillämpa  livad  den  stränge  kritikern  abbé 
Geoffroy  skref  om  en  berömd  Parissångare  i  en  an- 
nan af  Sacehinis  operor:  "Det  sätt,  h varpå  han  ut- 
för den,  är  en  af  hans  stoltaste  triumfer.  Han  in- 
gjuter däri  hela  sin  själs  värma.  Han  öfverlämnar 
sig  helt  och  hållet  åt  den  känsla,  som  behärskar  ho- 
nom, och  bemäktigar  sig  så  sina  åhörare,  att  han 
icke  lämnar  dem  tid  att  undersöka  efter  livad  metod 
han  sjunger.  Man  skiljer  icke  aktören  från  sånga- 
ren, och  hela  huset,  hänfördt,  öfverväldigadt  af  ut- 
tryckets styrka,  rådfrågar  endast  sin  entusiasm  och 
öfverlämnar  sig  åt  sin  förtjusning."  Antigones  roll, 
som  fordom  så  förträffligt  speltes  af  Fransiska  Sta- 
ding,  var  nu  anförtrodd  ut  Elise  Frösslind,  hvilkens 
oskuld  och  behag  i  återgifvandet  af  den  vackra  rol- 
len kom  publiken  att  glömma  liennes  företräderska. 
Hon  hyllades  bland  annat  genom  följande  verser  i 
Journalen: 

"Ljufva  flicka!  då  du  himlen  ber 
att  din  faders  hårda  sinne  röra, 
liknar  du  en  ängel,  stigen  ner 
hit  till  jorden  att  ett  under  göra. 
Antigon!  din  oskuld  och  din  sång 
ej  blott  jaga  från  Oedip  hans  smärta, 
nej,  de  tjusa  bort  på  samma  gång 
sorgen,  kvalen  utur  skådarns  hjärta. 
O!  blif  alltid  så!    Betänk,  att  hur 
stjärnhögt  mål  man  än  med  konst  kan  hinna, 
man  likväl  med  oskuld  och  natur 
alltid  skall  ett  högre  bifall  vinna." 
• 


Om  operan  sälunda  började  återuppblomstra, 
ehuru  den  tedde  sig  endast  som  en  sva^  skugga  af 
livad  den  var  under  Gustaf  den  tredjes  dagar,  för- 
föll däremot  talscenen  på  ett  högst  betänkligt  sätt, 
och  den  har  säkerligen  aldrig  befunnit  sig  på  en  så 
låg  nivå,  hvad  repertoaren  beträffar,  som  under 
dessa  år,  och  dock  var  personalen  ingalunda  dålig. 
Förlusten  af  de  Broen  och  Widerberg  kunde  visser- 
ligen icke  ersättas,  men  där  funnos  dock  åtskilliga 
betydande  förmågor.  Främst  bland  dem  stod  Lars 
Hjortsberg,  som  utom  sin  utmärkta  komiska  talang 
ocli  beundransvärda  mimik  äfven  kunde  återgifva 
ädla  karaktärsroller.  Näst  honom  var  Louis  Deland 
publikens  älskling,  ehnru  han  emellanåt  öfverdref 
och  hade  den  egendomliga  svagheten  att  nästan  all- 
tid uppträda  i  stoppning.  Goda  komiska  aktörer  voro 
för  öfrigt  John  Brooman,  Karl  Fredrik  Berg  och 
den  unge  Sevelin.  En  af  de  mest  ansedda  skådespe- 
larna var  Ahlgren,  som  framställde  de  äldre  roller- 
na inom  skådespelet  och  dramen,  liksom  Cederholm 
återgaf  de  yngre  t  ex.  Rudolf  i  "Korsfararne".  Sär- 
deles ypperlig  inom  den  finare  komedien  var  Gustaf 
Äbergsson,  som  därtill  hade  en  bra  sångröst.  Tal- 
scenens förnämsta  kvinnliga  kraft  var  fru  Kristina 
Ruckman,  född  Franck,  den  enda  tragiska  skådespe- 
lerska teatern  då  ägde,  ehuru  hon  dåmera  endast 
utförde  äldre  roller  och  undantagsvis  några  af  de 
yngre  såsom  t.  ex.  Zima  i  "Mohrerne  i  Spanien". 
Hon  spelade  med  djup  känsla  och  mycken  kraft 
samt  hade  ett  utmärkt  herravälde  öfver  sin  mimik. 
Måhända  kunde  man  förebrå  henne,  att  hon  emel- 
lanåt offrade  väl  mycket  åt  det  öfverspända  frän- 


i» 

ska  maneret,  men  man  bör  komma  ihåR,  att  hon  i 
sin  unpfdoin  insupit  detta  i  den  Monvelska  skolan 
och  kunde  lika  litet  frigöra  sig  därifrån  som  de 
andra  svenska  artisterna  inom  tragedien,  hvilka 
ännu  sågo  sitt  mönster  i  den  franska  smaken.  Tea- 
terns stora  svaghet  var,  att  den  saknade  en  ung  tra- 
gedienne,  till  följe  livaraf  det  högre  skådespelet 
nästan  alldeles  försvann  från  scenen.  Däremot  fun- 
nos  flera  framstående  aktriser  inom  komedien  och 
farsen.  Fru  Knhlman  utförde  ännu  älskarinneroller 
med  mycket  behag,  och  hennes  minspel  beundrades 
af  alla.  Hennes  egentliga  genre  var  de  muntra  rol- 
lerna, men  hon  användes  icke  utan  framgång  äfven 
i  de  sentimentala  såsom  Emma  i  "Korsfararne"  och 
Amalia  i  "Verldsförakt  och  ånger''.  Hennes  medtäf- 
lerska  var  hennes  frånskilde  mans  hustru,  fru 
Maria  Deland,  född  Rydberg,  hvilken  i  sin  tur  var 
skild  från  sin  förste  man,  en  värdshusvärd  i  Malmö 
vid  namn  de  Lemos.  Hon  var  en  ypperlig  subrett 
och  spelade  med  mycken  framgång  t.  ex.  Lisa  Spits- 
nas  i  "Kapten  PiifT^  men  vann  äfven  bifall  såsom 
"Ariddne  på  Naxos"  och  i  en  af  fru  Kuhlmans  tri- 
umfroller, den  döfstumme  gossen  i  "Abbe  de  VEpée". 
Då  teatern  hade  den  sorgen  att  1811  förlora  en  af 
sina  bästa  krafter  inom  det  komiska  facket,  Gabriel 
Schylander,  fick  mamsell  Anna  Frodelius  öfvertaga 
många  af  hans  fruntimmersroller,  hvilka  hon  sä- 
kerligen spelade  med  mera  sanning  än  han,  ehuru 
den  stora  publiken  ej  var  lika  road  af  hennes  natur- 
liga spel  som  af  hans  oemotståndligt  lustiga  karri- 
katyrer. 

Låtom  oss  nu  se  efter,  livad  denna  trupp  fick  sig 


63 

anförtrodt  att  utföra  under  spelåren  1810 — 1812.  Sä- 
songen 1810  öppnades  den  1  september  med  ett  nytt 
progrram.  Man  ga(  Kotzebues  enaktare  "De  hegge 
tankspridde"  med  Brooman  och  Schylander  i  titel- 
rollerna och  en  svensk  treaktskomedi  "Andehesvärj- 
ningen"  med  kör  och  balett  af  P.  A.  Granberg.  In- 
nehållet af  den  senare  pjäsen  är  i  korthet,  att  fri- 
ama  till  en  nnsr  rik  fröken  pröfvas  genom  några 
besvärjelseupptåg,  tillställda  af  en  gammal  öfver- 
ste,  en  vän  till  flickans  far.  Visserligen  kan  allt- 
sammans förefalla  temligen  öfverflödigt,  då  samt- 
liga friarna  med  undantag  af  styckets  hjälte  äro 
framställda  såsom  mer  eller  mindre  narraktiga,  hvil- 
ket  både  far  och  dotter  längesedan  märkt,  men  för- 
fattaren har  dock  förstått  att  egga  publikens  ny^- 
kenhet,  och  några  af  personerna  äro  rätt  roligt  teck- 
nade. Däraf  förklaras  också,  att  stycket  kunde  un- 
der årens  lopp  uppföras  ett  tjugutal  gånger.  Nästa 
nyhet  var  den  Kotzebueska  tarfliga  enaktaren 
"Land  t  god  se  f\  som  ej  kunde  ges  mer  än  två  gånger, 
■  oaktadt  både  Lars  Hjortsberg  och  Karolina  Kuhl- 
man  uppträdde  däri.  Lika  stor  otnr  hade  samme 
författares  enaktsdram  "Kejsar  Clauditis".  där  titel- 
rollen med  mycken  förtjänst  utfördes  af  Ahlgren. 
På  dennes  recett  i  december  gafs  för  första  gången 
Duvals  treaktskomedi  "Henrik  den  femtes  ungdoms- 
år", öfversatt  af  recettagaren,  och  rönte  rätt  myc- 
ket bifall,  ehnru  första  akten  är  temligen  långtrå- 
dig. Till  efterpjäs  uppfördes  en  likaledes  af  Ahl- 
gren öfversatt  lyrisk  dram  i  tre  akter,  "Henrik  den 
fjerde",  hvilken  dock  ej  kunde  ges  mer  än  den  enda 
gången,  så  odräglig  föreföll  den.   Till  råga  på  olyc- 


64 

kan  hade  den  nye  kapellmästaren  Heinrich  Kuster 
till  stycket  skrifvit  en  musik,  som  täflade  i  sömn- 
grifvande  förmåga  med  själfva  stycket.  Det  dröjde 
nu  ända  till  den  13  mars  1811,  innan  någon  ny  pjäs 
syntes  på  repertoaren.  Då  uppfördes  en  historisk 
dram  i  tre  akter,  "Elisabeth  eller  En  dotters  hjelte- 
mod",  hvars  innehåll  lär  hvila  på  en  verklig  tilldra- 
gelse. En  ung  flicka  fattar  det  vackra  beslutet  att 
rädda  sin  far  från  landsflykten  och  vandrar  under 
de  förskräckligaste  faror  och  äfventyr  genom  hela 
Sibirien  ända  fram  till  S:t  Petersburg  för  att  be- 
gära nåd  för  honom  inför  tsaren.  Pjäsen  är  icke 
just  så  väl  skrifven,  men  om  det  funnits  en  god 
tragedienne  för  den  unga  flickans  roll,  hade  det  be- 
tydligt hjälpt  upp  saken.  Nu  föll  stycket  ohjälpligt 
på  att  fru  Rydbergs  glada  subrettmin  och  koketta 
klädsel  på  det  skarpaste  stred  mot  Elisabets  hela 
karaktär.  Fadern  spelades  af  Ahlgren,  tsaren  af 
Cederholm,  guvernören  af  Hjortsberg  och  älskaren 
af  Abergsson.  Kort  därefter  gafs  en  fars  i  en  akt 
af  Kotzebue  "Sjöslaget  och  markattan",  som  på  grund 
af  sin  smaklöshet  icke  kunde  uppföras  mer  än  två 
gånger,  trots  att  Hjortsberg,  Deland  och  Elise  Fröss- 
lind spelade  hufvudrollerna.  Under  hela  spelåret 
1811 — 1812  gafs  icke  mer  än  två  nyheter.  Den  23  no- 
vember uppfördes  på  fru  Ruckmans  recett  för  för- 
sta gången  en  komedi  på  vers  i  fem  akter  af  Duval 
i  öfversättning  af  Herman  Kullberg,  "Den  elake  hns- 
bonden".  Den  handlar  om  en  hustyrann,  m:r  Val- 
mont,  som  botas  af  sin  svåger.  De  tre  första  akterna 
kunde  med  fördel  sammandragas  till  en  enda,  eme- 
dan de  öfverflöda  af  upprepningar  och  longörer.  Ka- 


65 

raktärerna  äro  ganska  bra  tecknade,  i  synnerhet  fru 
Valnionts,  som  också  spelades  alldeles  förträffligt  af 
Kristina  Rueknian.  Ahlgren  var  äfven  bra  i  svågerns 
roll.  Hustyrannen  gjordes  af  Hjortsberg,  till  hvars 
l)ättre  skapelser  den  dock  ej  hörde.  Den  andra  ny- 
heten var  en  komedi  med  sång  i  tre  akter,  "Det 
lyckliga  trolleriet"  af  Sedaine,  som  den  11  december 
gafs  på  Stora  teatern  såsom  recett  för  Deland.  Den 
gjorde  komplett  fiasko  och  kunde  icke  vidare  upp- 
föras. Pjäsen  är  gammal  och  hade  i  annan  dräkt 
uppförts  hos  Stenborg  redan  1787.  Innehållet  är  i 
korthet,  att  på  den  tiden,  då  det  ännu  fanns  troll- 
karlar, lefde  i  Frankrike  en  bankir,  som  hade  en 
elak  fru,  och  en  skoflickare,  som  kujonerade  sin  god- 
sinta, muntra  hustru.  Trollkarlen  bortbytte  en  natt 
de  bägge  damerna,  och  då  bankirfrun  vaknade,  fick 
hon  till  sin  förvåning  se  sig  ligga  i  en  usel  säng 
i  en  tarflig  stuga,  klädd  i  dåliga  kläder,  blef  tvin- 
gad att  arbeta  och  passa  upp  samt  hotades  med 
stryk.  Nu  blir  hon  botad  från  sitt  elaka  lynne,  och 
trolleriet  upphäfves.  Stycket  är  muntert  och  af 
komisk  uppfinning,  planen  enkel,  expositionen  rask, 
handlingen  liflig  och  karaktärsteckningen  lyckad. 
Också  gjorde  det  stor  lycka  på  Opera  comique  i  Paris. 
Hos  oss  hade  pjäsen  blifvit  illa  inöfvad,  alla  kunde 
icke  sina  roller,  och  det  saknades  det  rätta  humöret, 
det  fanns  icke  tillräcklig  uppsluppenhet  hvarken  i 
tal  eller  spel.  Deland  själf  var  icke  riktigt  lyckad  i 
skomakarens  roll,  som  bort  spelas  af  Hjortsberg. 
Jeannette  Wässelius  däremot  var  ypperlig  såsom  den 
ondsinta  fru  Floridor  och  sjöng  sin  aria  di  bravura 
med  mycken  applomb,  förträffligt  ackompagnerad 
5  —  Svenska  teatern  III. 


66 

af  Bernhard  Crusells  klarinett.  Hennes  unsra  syster 
spelade  öfverraskande  bra  den  snälla  skoflickar- 
hustriin,  men  Sofia  TlmnberK  hade  tilldelats  en  su- 
brettroll,  för  hvilken  hon  ej  passade.  Ett  stort  miss- 
tag: var  äfven  att  lämna  bankirens  roll  åt  den  dra- 
matiskt svage  sångaren  Lindström,  i  synnerhet  som 
han  hade  endast  litet  att  sjunga.  Det  största  miss- 
taget var  emellertid  att  nppföra  pjäsen  på  Stora  tea- 
tern, där  den  alldeles  icke  hörde  hemma. 

Repertoaren  utfylldes  för  öfrigt  af  de  välkända 
små  operetterna  och  lustspelen  med  Hjortsberg  och 
Deland  i  hufvudrollerna  och  dessutom  med  alla  möj- 
liga gamla  skådespel  och  dramer,  bland  hvilka  Kot- 
zebues  naturligtvis  dominerade,  och  som  spelades  i 
urblekta  kosmopolitiska  kostymer  och  förslitna  de- 
korationer. Hvad  man  i  den  vägen  kunde  tillåta  sig, 
visar  till  exempel  iscensättningen  af  den  nya  balet- 
ten "Atalante  och  Hypoméne  eller  Kappränningen", 
där  handlingen  anses  tilldraga  sig  i  Greklands  forn- 
tid, och  som  den  4  maj  1812  för  första  gången  gick 
öfver  Operans  scen.  Grekiska  krigare  inmarscherade 
där  iklädda  svarta  stöfletter,  gladiatorer  uppträdde 
bland  de  täflande,  och  den  grekiska  högtidsfesten  illu- 
strerades genom  en  fäktmästarlektion!  Dessutom 
voro  de  dansande  alldeles  för  få  och  balettkårens 
damer  för  ålderstigna.  Men  det  var  tyvärr  icke  en- 
dast baletten,  som  blifvit  reducerad.  Äfven  körens 
och  orkesterns  medlemsantal  hade  nedbringats  till 
det  minsta  möjliga.  Och  dock  bör  man  kanske  icke 
allt  för  strängt  klandra  styrelsen.  Må  vi  erinra  oss, 
att  Operan  under  Gustaf  IIl:s  tid  ur  konungens  egen 
handkassa  fick  ett  bidrag  af  icke  mindre  än  83,333 


67 

rdr  12  sk.  specie  eller  333,333  rdr  riksmynt  årligen, 
och  att  skådespelarpersonalen  uppmuntrades  genom 
frikostiga  löner,  genom  särskilda  belöningar  för  nit 
i  tjänsten  och  genom  understöd  till  utländska  konst- 
studier. Rikets  ständer  anvisade  vid  1809  års  riks- 
dag till  Oi)erett-teaterns  underhåll  8,315  rdr  på 
Kongl.  Maj:ts  hofhållningssumma,  hvilket  belopp 
Karl  XIII  sedermera  ökade  med  3,000  rdr,  4,500  rdr 
uppfördes  på  riksstaten  för  samma  ändamål,  och 
6,237  rdr  voro  sedan  äldre  tider  på  hofstaten  an- 
slagna till  hofkapellets  aflöningar.  Det  årliga  an- 
slaget till  Dramatiska  teatern  utgjordes  af  räntan  på 
Gustaf  III:s  donerade  kapital,  2,200  rdr,  det  af 
samme  konung  anvisade  belopp  till  hyra  för  kung- 
liga logen,  440  rdr,  och  den  af  Gustaf  IV  Adolf  be- 
viljade tillökningen  i  dagkostnaden,  960  rdr.  Ope- 
rett-teatern hade  således  ett  understöd  af  22,052  rdr 
bko  årligen  och  Dramatiska  teatern  3,600  rdr  bko. 
Dessutom  anslog  1809  års  riksdag  för  bägge  teat- 
rarnas behof  tvåhundra  famnar  ved  årligen.  Med 
sådana  småsummor  kommer  en  kunglig  teater  icke 
långt.  Dessutom  utgjorde  den  Edelcrantzska  balan- 
sen, som  då  ännu  icke  blifvit  utredd,  ett  väsentligt 
hinder  för  den  lyriska  scenens  uppsving.  Skjölde- 
brand  föreslog  därföre,  att  Operett-teatern  måtte 
upphöra  och  en  ny  inrättning  bildas,  skild  från  all 
ekonomisk  gemenskap  med  den  förra.  Kungliga 
teatern  skulle  bestå  af  tvenne  afdelningar.  Operan 
och  Dramatiska  teatern,  bägge  stående  under  en  och 
samma  öfverstyrelse,  men  med  hvar  sin  understy- 
relse. På  Operan  skulle  ges  endast  operor  och  min- 
dre sångpjäser  och  på  Dramatiska  teatern  endast  tal- 


pjäser  och  nApron  ghng  vådeviller.  På  Operan  Bknlle 
spelas  tre  prånger  i  veckan,  men  på  Dramatiska  tea- 
tern alla  (laprar,  såvida  ej  tjänstRÖrinjfen  på  Operan 
lade  hinder  i  vägen.  Detta  förslag  blef  af  Kongl. 
Maj: t  bifallet.  Innan  den  1  oktober  skedde  en  allmän 
uppsägning  af  skadespelarpersonalens  kontrakt,  och 
nya  öfverenskommelser  träffades,  gällande  från  den 
1  april  1812.  Därnnder  blef  spänningen  mellan  Skjöl- 
debrand  och  Hjortsberg  ännn  starkare  än  förut. 
Bägge  herrarna  voro  hetlefrade,  och  Hjortsberg  för- 
gick sig  till  den  grad,  att  han  blef  ådömd  arrest  på 
högvakten.  Han  begaf  sig  då  af  till  konungen,  som 
under  riksdagen  befann  sig  i  Örebro,  och  framställde 
sina  bekymmer.  Man  kan  se  sakens  utveckling  i  ett 
bref,  som  Skjöldebrand  skref  till  konungen  den  9 
juni  1812. 

"Hofsekreteraren  och  aktören  Hjortsberg  har  vid 
sin  återkomst  från  Örebro  för  mig  uppvisat  Eders 
Majestäts  nådiga  påskrift  på  en  af  honom  ingifven 
underdånig  ansökning  om  pension,  af  innehåll  att 
direktionen  öfver  Eders  Majestäts  spektakler  skulle 
i  underdånighet  utlåta  sig  om  orsaken,  hvarför 
Hjortsberg,  som  till  Eders  Majestäts  fullkomliga 
nöje  tjänt  vid  Eders  Majestäts  teatrar,  därifrån  blif- 
vit  förafskedad.  Som  denna  Eders  Majestäts  nådiga 
påskrift  varit  ställd  till  Hjortsberg,  har  jag  trott  mig 
i  underdånighet  böra  afbida  Eders  Majestäts  nådiga 
befallning  till  direktionen  i  samma  ämne.  Men  att 
ju  förr  dess  hellre  i  underdånighet  uppfylla  Eders 
Majestäts  höga  afsikt,  så  snart  den  genom  hvad  väg 
som  helst  blifvit  mig  bekant,  får  jag  i  förhand  på 
detta  sätt  underdånigst  uppgifva  sakens  förhållande. 


09 

Med  Eliers  Majestäts  skriftliga  nådiga  bifall 
skedde  iuuan  deu  1  sistlidne  oktober  en  allmän  upp- 
sägning af  alla  de  Kungliga  teatrarnas  sujetter,  på 
det  hela  inrättningen  måtte  med  den  1  april  kunna 
sättas  på  den  fot,  att  densamma  med  dess  ringa  till- 
gångar kan  bära  sig  utan  att  årligen  åsamka  skulder 
som  ej  kunna  betalas.  Men  jämte  uppsägningen  till- 
sades alla,  att  meningen  ej  var  att  förafskeda  dem, 
utan  att  ställa  deras  villkor  och  löningssätt  efter  den 
nya  organisationen.  Alla  hafva  antagit  de  dem  er- 
bjudna villkoren  utom  Hjortsberg,  som  flera  gånger 
på  tillfrågan  förklarat,  att  han  ej  kunde  klaga  öfver 
själfva  villkorens  otillräcklighet;  men  att  som 
tvänne  andra  aktörer  fått  lika  lottandel  vid  Drama- 
tiska teatern,  förbjöd  honom  hans  heder  att  antaga 
dessa  villkor.  Hjortsberg  är  bjudet  l:o)  den  högsta 
tillåtna  lottandel  vid  Dramatiska  teatern,  nämligen 
tre  hela  lotter,  som  till  det  minsta  utgöra  tillsam- 
mans 1,200  rdr  bko.  2:o)  En  hel  lott  vid  Operan,  där 
han  ej  behöfs  och  sällan  kan  nyttjas;  denna  utgör 
minst  800,  kanske  1,000  rdr  bko.  3:o)  En  recett  vid 
Dramatiska  teatern,  som  för  de  af  allmänlieten  gyn- 
nade aktörerna  stundom  gått  till  1,000  rdr  bko.  Så- 
ledes uppgå  de  förmåner,  som  blifvit  Hjortsberg 
bjudna,  till  nära  eller  ungefär  3,000  rdr  bko  år- 
ligen. 

Jag  har  hittills  hållit  hans  lotter  öppna,  men  som 
han  ännu  fortfar  att  med  mycken  stolthet  förkasta 
anbudet,  torde  Eders  Majestät  nådigst  finna,  att  om 
han  ej  själf  vill  tänka  på  sin  egen  jämte  hustrus  och 
barns  välfärd,  kan  direktionen  däraf  ej  förbindas  att 
gå  ända  till  orimligheter  för  en  aktör,  ehuru  för- 


träfflifir,  likväl  eudast  i  den  låga  komiska  genren  och 
några  fa  liugre,  som  tåla  mask  eller  karikatyr. 

livad  augår  lieu  af  Ujortsberg  i  underdånighet 
sökta  pensionen,  tror  jag  honom  hafva  redan  mycket 
väl  förtjänt  den;  och  skulle  Eders  Majestät  i  nåder 
täckas  bifalla  mitt  underdåniga  förslag,  att  årliga 
räntan  af  det  kapital  högstsalig  konung  Gustaf  III 
skänkt  Dramatiska  teatern,  jämte  inkomsten  af  van- 
drande teatrar  med  mera,  finge  användas  till  pen- 
sioner, sedan  därifrån  afgått  hvad  till  årliga  kostna- 
der fordrats,  ifall  recetten  ej  varit  tillräcklig,  torde 
utväg  finnas  härtill. 

Endast  att  i  underdånighet  ådagalägga  huru  jag, 
oaktadt  Hjortsbergs  förseelser  mot  mig,  långt  ifrån 
att  hysa  någon  hämnd,  velat  göra  allt  som  varit 
möjligt  till  hans  förmån,  har  jag  vågat  så  länge 
uppehålla  Eders  Majestäts  nådiga  uppmärksamhet 
vid  ett  änme,  eljes  af  så  liten  vikt  i  jämförelse  med 
dem,  som  dagligen  sysselsätta  Eders  Majestät." 

Skjöldebrand  ville  bestraffa  Hjortsberg  äfven  ge- 
nom att  beröfva  honom  den  boställsvåning  i  det 
gamla  Ekebladska  huset  han  fått  sig  tillerkänd  af 
konungen.  Då  trädde  grefve  Gustaf  Löwenhielm 
emellan  och  utverkade  af  konungen,  att  Hjortsberg 
fick  bo  kvar,  hvilket  framgår  af  följande  i  Vitter- 
hetsakademien förvarade,  ej  förut  offentliggjorda 
bref  från  konungens  handsekreterare  och  förtrogne. 

"Wälborne  Herr  öfwer  Ståthållare,  General  Major 
och  Commendeur  af  Kongl.  Swärds  Orden! 
Hans  Majestät  Konungen  har  nådigst  befallt  mig 
gifwa  Herr  öfwer  Ståthållaren  till  känna,  att  Hans 


n 

Majestät  auser  med  uöje  att  Hof  Sekreteraren  Hjorts- 
berg åter  engageras  vid  de  Kougl.  Theatrarne.  Med 
de  wilkor  Herr  öfwer  Ståthållaren  redan  erbjudit 
honom,  lärer  han  wara  nögd  endast  honom  derjemte 
tillåtes,  att  behålla  de  rum  han  nu  bebor;  och  som 
Hans  Majestät  i  nåder  will,  att  denna  förmån  må 
under  Hjortsbergs  tjenstetid  fortfara;  så  har  jag 
äran  därom  prewenera. 

Med  fullkomlig  wördnad  har  jag  äran  wara  Wäl- 
bome  Herr  öfwer  Ståthållarens,  General  Majorens 
och  Commendeurens 

ödmjukaste  tjenare 
H.  Battram. 

Örebro  den  13  Julii  1812." 

Då  blef  Skjöldebrand  vred  och  anhöll  om  sitt  af- 
sked,  hvilket  beviljades,  och  grefve  Gustaf  Löwen- 
hielm  utsågs  till  hans  efterträdare. 

Skjöldebrand  blef  1814  friherre,  statsråd  1815,  se- 
rafimerriddare  1817,  grefve  1819,  general  1820,  en  af 
rikets  herrar  1822  och  samma  år  en  af  de  18  i  Sven- 
ska akademien.  I  sina  memoarer  omtalar  Skjölde- 
brand, att  han  redan  året  förut  blifvit  af  Akademi- 
ens sekreterare  von  Rosenstein  erbjuden  ledamotska- 
pet  efter  teaterchefen  Edelcrantz,  men  sagt  sig  vilja 
mottaga  det  endast  under  villkor,  att  han  i  sitt  min- 
nestal öfver  företrädaren,  efter  att  ha  berömt  dennes 
vetenskapliga  förtjänster,  skulle  få  tillägga,  att  han 
i  öfrigt  var  en  skälm.  Då  detta  svårligen  lät  sig 
göra,  blef  Skjöldebrand  i  stället  invald  efter  skalden 
Nils  Sjöberg.  Från  statsrådsämbetet  tog  han  afsked 
1828  och  dog  i  Stockholm  den  23  augusti  1834.   "Man 


7S 

bar  påstått  —  säger  Magrnus  Björnstjerna  i  sina  An- 
teckningar —  att  lian  var  mera  skald  än  fältherre, 
mera  virtuos  än  statsnian.  Vare  härmed  huru  som 
helst:  pålitligare  vän,  bättre  människa  och  redligare 
svensk  än  han  funnos  få." 


Grefve  Gustaf  Karl  Fredrik  Löwenhielm  var  född 
1771  och  son  till  en  af  "de  tre  gracerna",  den  för  sin 
skönhet  och  älskvärdhet  kända  grefvinnan  Augusta 
von  Fersen,  gift  med  envoyén  och  hofkanslern  grefve 
Fredrik  Adolf  Löwenhielm.  Under  åren  1781 — 1787 
vistades  han  jämte  sin  bror  Karl  vid  universitetet 
i  Strassburg,  dit  förnäma  ynglingar  från  olika  län- 
der brukade  sändas  för  att  fullända  sin  uppfostran, 
och  där  det  bland  hans  samtida  studiekamrater  fun- 
nos unga  män  sådana  som  de  framdeles  så  bekanta 
furst  Metternich,  lord  Grey,  marskalk  Beresford, 
m.  fl.  Efter  tidens  sed  blef  han  redan  som  barn  kor- 
nett vid  Lätta  dragonerna,  hvilket  hade  den  för  ho- 
nom lyckliga  påföljden,  att,  då  han  vid  sexton  års 
ålder  började  tjänstgöra,  var  han  äldst  i  graden  och 
avancerade  så  raskt,  att  han  trettiofyra  år  gam- 
mal blef  kavalleri-inspektör.  Denna  lysande  bana 
rättfärdigades  genom  hans  utmärkta  egenskaper. 
Hans  lifliga  och  intagande  väsen,  hans  ovanliga  na- 
turgåfvor  och  fördelaktiga  yttre  ställde  honom  högt 
i  gunst  hos  Gustaf  III,  som  upptog  honom  bland  sin 
närmaste  omgifning,  och  han  var  äfven  såsom  vakt- 


73 

bafvaude  kapteu  kouuugreu  följaktig  under  den 
ohyggliga  niuskeradnatten  den  16  mars  1792.  Löwen- 
bielm  berättade  ofta  om  den  fasa,  som  betog  bonom, 
då  ban  borde  skottet  ocb  såg  monarken  bleknande 
stödja  sig  mot  excellensen  von  Essen,  som  bögt  ocb 
långsamt  yttrade:  "En  rackare  bar  skjutit  konun- 
gen." 

Löwenbielms  smärta  gestalt,  böga  panna,  vackra 
Ijusbruua  bår  ocb  i  synnerbet  bans  lifliga,  blixtran- 
de ögon  i  förening  med  lians  gedigna  kunskaper, 
glada  lynne  ocb  stora  samtalsförmåga  gjorde  bo- 
nom till  en  af  de  mest  utmärkta  sällskapsmänni- 
skor på  den  tiden,  ocb  bans  framgångar  bos  det 
täcka  könet  voro  riksbekanta.  De  stora  världshisto- 
riska bändelser,  som  inträffade  efter  Karl  Jobans  an- 
komst till  Sverige,  gåfvo  Löwenbielm  tillfälle  att 
fullt  visa  sin  begåfning.  Efter  fredssluten  blef  ban 
minister  i  Wien  1815  ocb  1818  i  Paris,  där  ban  ända 
till  sitt  åttiofemte  år  bevakade  Sveriges  intressen  på 
det  mest  fulländade  sätt,  bvilket  beredde  bonom  en 
popularitet,  som  aldrig  förlorades.  Under  de  sista 
tjugu  åren  af  sin  Parisvistelse  bodde  ban  rue  d'An- 
jou  S:t  Honoré  i  det  nuvarande  numro  74,  Oförglöm- 
meligt  lär  det  ba  varit  att  där  böra  bonom,  stående 
framför  salongskaminen,  berätta  om  sin  ungdoms- 
tid vid  Gustaf  III:s  bof  med  det  utsökta  bebag  ocb 
den  eleganta  ton,  som  var  för  den  gamle  gustavianen 
så  utmärkande,  ocb  med  en  fullkomligt  ungdomlig 
lifligbet,  som  erinrade  om  Beskows  ord,  att  "varma 
bjärtat  af  kornetten  slår  under  fältberrns  blåa 
band."  Betecknande  för  bans  omsorg  om  Sveriges 
ära  liksom   för  bans  sinnes  spänstigbet  ända   in  i 


74 

tilderdomeu  är  den  utmaning:  han  riktade  till  den 
fraiiHke  inarskalkcii  Sébastiani,  då  denne  under  sin 
iiiiiiistertid  1831  vid  en  debatt  i  kamrarna  nämnt 
Sverige  såsom  en  makt  af  tredje  rangen.  Löwen- 
liielm  var  då  sextio  år,  Sébastiani  femtiosex.  För- 
gräfves  föreställde  marskalken  sin  vederpart,  att  det 
icke  var  nödvändigt  för  män  i  deras  ställning  och 
vid  deras  år  att  duellera,  i  synnerhet  som  de  redan 
gifvit  tillräckliga  prof  på  personligt  mod.  Löwen- 
liielm  svarade,  att  mau  aldrig  blefve  för  gammal  att 
försvara  sitt  lands  ära.  Marskalken  måste  slutligen 
bekväma  sig  till  en  skriftlig  förklaring,  hvari  han 
gjorde  amende  honorable  för  det  af  honom  fällda 
uttrycket,  och  Löwenhielm  skickade  genast  afskrif- 
ter  af  densamma  till  alla  de  främmande  hofvens  re- 
presentanter i  Paris. 

Vid  ett  tillfälligt  besök  i  sitt  hemland  1833  hedra- 
des han  med  en  storståtlig  middag  i  hnfvudstaden, 
under  hvilken  också  ägnades  honom  en  versifierad 
hyllning,  där  det  bland  annat  hette: 

"Evig  yngling  —  fåfängt  åren 
sänka  sina  skuggor  ner, 
fåfängt  vintern  rör  vid  håren, 
då  i  hjärtat  våren  lert 

Lagerns  lön  vid  konstens  bana 
som  på  stridens  af  dig  vanns; 
under  fridens  sänkta  fana 
räckes  dig  dess  medborgskrans. 

Men  en  ring  af  eterneller 
fäster  vänskap  kring  ditt  namn, 
tydande  hur  Minnet  fäller 
CD  gång  domen  om  ditt  namn." 


75 

Sin  rapi)elleriiig  i  början  af  år  1856  hade  han 
svårt  att  förlika  sig  med,  och  han  öfverlefde  den 
också  helt  kort  tid.  Redan  den  29  juli  var  han  endast 
ett  minne.  Journal  des  Débats  innehöll  den  21  augu- 
sti på  sin  första  sida  en  med  stor  stil  tryckt  nekrolog, 
där  han  kallades  "en  af  Sveriges  mest  frejdade 
statsmän.  Nestorn  bland  dess  diplomater,  hvars  bort- 


Orefve  Gnstaf  Löwenhielm.    Efter  gravyr  Paris  1850. 

gång:   kännes   icke  blott   i   hans   fädernesland   utan 
äfven  i  Paris." 

De  sex  år  Gustaf  Löwenhielm  förde  spiran  öfver 
de  Kungliga  teatrarna  torde  få  anses  såsom  en  af 
deras  lyckligaste  perioder.  Han  hade  under  sina 
resor  sett  hvad  de  franska,  tyska,  engelska  och  itali- 
enska teatrarna  bjödo  sin  publik,  utfördt  af  Europas 
berömdaste    konstnärer.     Det    förträffliga    sätt,    på 


76 

livilket  han  själf  uppträdt  inom  hofvet  och  sällskaps- 
kretsarna vid  sceniska  föreställ nin^irar,  gjorde  honom 
till  hans  underlydandes  föresyn  och  mästare.  En 
verklig  grand  seigneur  i  ordets  bästa  bemärkelse  för- 
stod lian  att  genom  personlig  älskvärdhet  mildra  den 
stränghet,  h varmed  han  upprätthöll  ordningen  in- 
om det  af  så  många  stridiga  element  bestående 
konstnärssamfundet,  och  man  kan  tryggt  säga,  att 
från  hans  tid  daterar  sig  den  ökade  aktning,  som 
allt  mer  och  mer  eröfrades  åt  skådespelarens  hittills 
tämligen  ringaktade  yrke.  Under  hans  insiktsfulla 
ledning  stegrades  teaterns  konstnärliga  betydelse  i 
hög  grad.  Han  sörjde  äfven  för  framtida  kontinuitet 
genom  elevskolors  inrättande  och  för  konstnärernas 
ekonomiska  tryggande  genom  grundandet  af  tea- 
terns och  hofkapellets  pensionskassor.  Hans  under- 
hafvande  sökte  också  visa  sin  tacksamhet  genom  att 
i  Dramatiska  teaterns  foajé  uppställa  hans  af  pro- 
fessor Göthe  i  hvit  marmor  utförda  bröstbild.  Be- 
klagligtvis  förstördes  den  vid  teaterns  brand  1825. 

Till  de  dugande  krafter,  hvaröfver  de  Kungliga 
teatrarna  redan  nu  förfogade,  hade  Löwenhielm  den 
turen  att  kunna  lägga  ännu  en,  nämligen  kapell- 
mästaren, sångaren,  kompositören  och  skådespelaren 
i  en  person,  den  firade,  afgudade  och  uppburne 
Edouard  Du  Puy,  som  nu  återvände  från  den  honom 
af  Gustaf  IV  Adolf  ådömda  landsflykten.  Hans  tidi- 
gare öden,  vistelse  i  Sverige,  liksom  hans  landsför- 
visning både  härifrån  och  sedan  från  Danmark  har 
jag  förut  omtalat.*    Nu  fanns  intet  hinder  för  hans 


*  Se  Svenska  teatern  del  II  sid.  9&— 104. 


77 

återkomst.  Som  en  löpeld  spred  sig  en  vacker  dag 
bland  konstens  vänner  nyheten:  "Du  Puy  är  här!", 
och  han  blef  ocksu  genast  engagerad  hösten  1812. 

Du  Puy  var  liten,  men  utmärkt  väl  växt,  med  ett 
hildskönt,  förnämt  ansikte,  svartlockigt  hår,  eldiga, 
mörka  ögon,  en  fint  höjd  näsa  och  ett  tjusande  små- 
leende, som  smälte  alla  kvinnors  hjärtan.  Därtill 
hade  han  en  omfångsrik,  klangfull  röst  af  en  säll- 


Edouard  Du  Puy. 

syTit  mjukhet  och  böjlighet.  Han  utförde  med  samma 
lätthet  tenor-  och  bariton-partier,  och  hans  djupa 
toner  tilläto  honom  äfven  att  sjunga  baspartier.  Man 
kan  däraf  förstå,  hur  dyrbar  han  var  för  scenen, 
helst  då  hans  sång  alltid  genomahdades  af  eld  och 
lif,  uttryck  och  känsla.  Dessutom  ägde  hans  röst  ett 
oemotståndligt  behag,  som  föranledde  till  och  med 
gubben  HaBffner,  hvilken  annars  icke  kunde  tåla  Du 


I 


78 

Puy  för  sin  död,  att  yttra,  det  han  blef  riktigt  kär  i 
honom,  så  snart  han  hörde  honom  sjunga.  När  så- 
dant kunde  hända  den  ingalunda  finkänslige  Uaeff- 
ner,  hur  skulle  icke  intrycket  bli  hos  Evas  ömma 
döttrar,  när  tjusaren  smekte  dem  med  sina  toner 
och  sitt  spel. 

Såsom  orkesteranförare  har  han  icke  haft  sin  like, 
förrän  Foroni  kom  hit.  Han  var  af  sina  underlydan- 
de hade  afliållon  och  fruktad.  Som  ett  bevis  på  det 
förra  är  den  allmänna  sorgen  öfver  hans  död  till- 
räckligt talande.  Till  stöd  för  det  senare  vill  jag  an- 
föra följande  historia.  På  en  recett  för  Du  Puy  gafs 
hans  egen  operett  ''Ungdom  och  dårskap",  där  han 
själf  utförde  ryttmästarens  roll.  Därefter  uppfördes 
en  balett,  till  hvilken  han  äfven  komponerat  musi- 
ken. Första  pjäsen  hade  icke  utförts  till  hans  belå- 
tenhet, och  i  misshumör  däröfver  satte  han  sig  efter 
operettens  slut  i  orkestern  för  att  själf  anföra  balett- 
musiken. Där  skall  på  ett  ställe  hastigt  inträda  en 
paus,  som  rätt  iakttagen  gör  en  utomordentlig  effekt. 
Basunblåsaren,  som  hade  sin  plats  tätt  innanför  or- 
kesterns vänstra  dörr,  råkade  af  brist  på  uppmärk- 
samhet falla  in  för  tidigt,  och  midt  i  den  impone- 
rande tystnaden  hördes  en  stark  basunstöt.  Då  gaf 
Du  Puy  basunblåsaren  en  så  ljungande  blick  ur  sina 
mörka  ögon,  att  karlen  förlorade  fattningen,  ram- 
lade baklänges  med  basunen  öfver  sig  och  försvann 
med  stort  buller  och  brak  genom  den  tillskjutna  dör- 
ren utför  den  lilla  branta  orkestertrappan.  Du  Puy 
fortsatte  att  anföra  som  om  ingenting  händt,  så  att 
publiken  icke  kunde  märka  den  ovanliga  "coup  d'or- 
chéstre"  som  inträffat. 


79 

Den  första  åtRärd  den  nye  teaterchefen  ^^dtog  var 
att  lAta  Arsenalsteaterns  salong  och  korridorer  un- 
dergå en  vän)ehöflig  reparation.  Den  ursprungligen 
i  ljusblått  och  hvitt  dekorerade  salongen  ommålades 
i  en  rödgul  ton,  som  gaf  den  en  varm,  hemtreflig  an- 
blick. Den  nya  ridån  var  särdeles  smakfull,  afbil- 
dande  ett  grönt  sammetsdraperi  med  bred  guldbård 


Arsenalsteatems  salong.    Efter  teckning  af  Mörner  1815. 

och  frans.  Äfven  en  ny  krona  anskaffades,  hvars 
rika  belysning  mycket  bidrog  till  den  festliga  an- 
blicken af  salongen.  Hvad  som  icke  litet  ökade  pu- 
blikens trefnad  var  inrättandet  af  en  spektatörsfoajé 
af  trenne  rum,  där  det  tillhandahölls  förfriskningar 
af  mångahanda  slag.  Den  2  september  invigdes  den 
nyreparerade  teatern  med  en  komedi  på  vers  i  fem 
akter,  "B  re  fin  fri  nen",  af  den  1794  i  Paris  giljotine- 
rade Fabre  d'Églantine,  utmärkt  öfversatt  af  Rem- 


mer.  Intripren  är  lyckligt  anlaf^d  och  lifliRt  utförd, 
sä  ntt  åskådarnas  intresse  alltjämt  stegras.  Den 
handlar  om  en  förmyndare,  som  vill  gifta  sig  med 
sin  pupill,  men  dragés  vid  näsan  af  en  ung  man. 
Pjäsen  fick  ett  förträffligt  utförande  af  John  Broo- 
man, förmyndaren,  Karolina  Kuhlman,  den  unga 
flickan,  och  Cederholm,  älskaren,  samt  Anna  Frode- 
lius.  Deland  och  Kristina  Ruckman  i  öfriga  roller. 
Operan,  där  det  spelades  måndagar,  onsdagar  och 
fredagar  med  ahonnemang  för  de  tvenne  först- 
nämnda dagarna,  öppnades  den  7  septemher,  då  för 
första  gången  uppfördes  "De  gifta  ungkarlarna", 
komedi  med  sång  i  en  akt  med  musik  af  Berton. 
Intrigen  rör  sig  om  ett  par  officerare,  som  tro  sig 
på  en  maskerad  ha  gjort  eröfringar,  men  de  kurti- 
sera utan  att  veta  det  sina  egna  hustrur,  som  i  hem- 
lighet rest  till  deras  garnisonsort.  Trots  sin  musi- 
kaliska förtjänst  och  oaktadt  den  spelades  bra,  vann 
den  dock  ingen  framgång.  Än  mindre  lycka  gjorde 
den  16  november  "Den  afhrutna  offerfesten",  ett  skå- 
despel med  sång  i  tre  akter,  till  hvilket  Peter  von 
Winter  komponerat  en  musik,  som  i  Tyskland  an- 
sågs vara  ett  mästerstycke.  Uvertyren  är  visserligen 
klen,  men  sextetten  i  första  akten,  den  innerligt 
täcka  duetten  i  slutet  af  samma  akt,  andra  aktens 
final,  kvintetten  i  tredje  akten  och  framför  allt  den 
bekanta  nmnstrion  äro  förträffliga.  Libretton  där- 
emot var  oförlåtligt  underhaltig  och  förstörde  hela 
intrycket.  Handlingen  tilldrager  sig  i  forntidens 
Peru,  där  genom  en  afundsjuk  fältherres  intri- 
ger en  engelsman  skall  offras  åt  solguden,  men 
i  sista  stunden  räddas  från  bålet  genom  den  unge 


\ 


t  81 

prinsens  ingripande.  Lindström  skänkte  åt  engels- 
mannen beiiaget  af  sin  vackra  röst,  men  var  som 
vanligt  klen  i  den  dramatiska  framställningen. 
Prinsen  utfördes  af  Lindman,  som  försvagade  slut- 
effekten genom  sitt  lama  spel,  och  Brooman  sak- 
nade tillräcklig  värdighet  som  peruansk  fältherre, 
med  ett  ord  regien  var  dålig,  som  den  ofta  var  på 
den  tiden,  och  operan  kunde  ej  gifvas  mer  än  fyra 
gånger.  Bättre  tur  hade  en  komedi  i  en  akt  af  Mon- 
vel  med  musik  af  Dalayrac,  som  för  första  gången 
gafs  den  11  december,  "Ambroise  eller  Se  här  min 
daglön",  för  hvilken  pjäs  en  verklig  händelse  från 
1784  lär  ligga  till  grund.  En  gammal  tjänare,  Am- 
broise, öfverger  ej  sin  matmor,  som  råkat  i  armod, 
utan  skänker  henne  hvarje  afton  sin  daglön.  Slut- 
ligen återvinner  hon  sin  förmögenhet  och  får  då  be- 
löna honom  för  hans  trohet.  Pjäsen  förtjänade  det 
bifall  den  vann  på  grund  af  sin  präktiga  karaktärs- 
teckning, sina  rörande  situationer  och  de  förtjusande 
melodierna.  Den  kunde  dock  ha  varit  bättre  inöf- 
vad,  och  dess  verkan  försvagades  genom  att  spelas 
på  den  stora  operascenen.  Hjortsberg  var  förträfflig 
i  titelrollen,  och  fru  de  Veronne  hade  ej  kunnat  an- 
förtros åt  någon  värdigare  än  Kristina  Ruckman. 
Elise  Frösslind  och  Brooman  fulländade  ensemblen. 

"Gustaf  Vasa".  Gustaf  III:s  och  Kellgrens  mäs- 
terstycke, där  friheten,  dygden  och  fosterlandskär- 
leken så  vältaligt  prisas,  kom  på  nyåret  1813  åter  på 
spellistan  och  mottogs  med  allmän  och  rättvis  för- 
tjusning. I  en  dåtida  recension  säges  det,  att  Kar- 
sten fortfarande  är  utomordentlig  såsom  Kristian 
Tyrann.  "Det  raseri,  hvarmed  han  i  tredje  akten  fat- 

6  —  Svengka  teatern  III. 


82 

tar  sin  värja  och  sin  sköld,  det  trots,  hvarmed  han 
sätter  hjälmen  på  sitt  hufvud,  men  mer  än  allt  hans 
sortie  i  denna  scen  äro  vorkligt  sublima."  Gabriel 
Åman  fick  några  gånger  dubblera  partiet  och  an- 
sågs ganska  tillfredsställande,  ehuru  hans  sångröst 
ej  var  något  att  skryta  med.  I  Severin  Norrbys  roll 
alternerade  Cederholm  och  Kinmanson.  Jeannette 
Wässelius  hade  öfvertagit  Kristina  Gyllenstiernas 
parti  och  utförde  det  förträffligt.  Kristina  Ruckman 
spelade  Cecilia  af  Eka.  "Dekorationer  och  kostymer 
ha  något  föråldrats"  —  heter  det  —  "men  magien 
af  Desprez'  pensel  är  dock  ännu  kvar  hos  de  förra 
och  skall  länge  förbli  det."  Truppernas  defilering 
lär  ha  varit  imposant.  Den  där  tiden  ocli  äfven  långt 
senare  nöjde  sig  äfven  de  förnämsta  aktörerna  emel- 
lanåt med  ganska  obetydliga  roller  på  gund  af  de 
tjänstgöringspenningar  de  för  hvarje  uppträdande 
erhöllo,  ja!  de  åtogo  sig  till  och  med  rama  statistrol- 
ler. Sålunda  spelade  till  exempel  Lars  Hjortsberg  i 
"Gustaf  Vasa"  en  anförare  för  en  trupp  danska  kri- 
gare och  fick  en  afton  sin  högra  hand  ganska  illa 
skadad  under  de  lifliga  drabbningar,  som  därunder 
levererades. 

I  februari  uppfördes  en  enaktsoperett,  "Den  af- 
hrutna  concerten"  med  musik  af  Berton,  och  i  april 
Boieldieus  här  redan  af  Gustaf  IV  Adolfs  franska 
trupp  spelade  operett  i  två  akter  "Min  tante  Aurore", 
hvars  framförande  väckte  den  ömtålige  konungens 
vrede  till  den  grad,  att  truppen  ögonblickligen  af- 
skedades.*   Nu   mottogs   pjäsen   med   särdeles   stort 


*  Se  Svenska  teatern  del  II  sid.  173. 


88 

nöje  af  publiken,  i  synnerhet  som  den  erhöll  en  all- 
deles utmärkt  tolkning  af  Anna  Frodelius  i  titelrol- 
len, hvilken  räknades  till  denna  förträffliga  komiska 
skådespelerskas  bästa  skapelser,  af  Charlotte  Erik- 
son-Wikström och  Lindström  såsom  de  bägge  älskan- 
de och  af  Jeannette  Wässelius  och  Du  Puy  i  kammar- 
jungfruns och  betjäntens  skepnader.  Lasse  Hjorts- 
berg hyllades  äfven  såsom  en  gammal  munter  soldat. 
På  Arsenalsteatern  inträffade  hösten  1812  det 
märkliga,  att  två  större  svenska  originaldramer 
blefvo  uppförda.  Den  24  september  gafs  för  första 
gången  "Sanct  Clarce  kloster",  dram  med  stort  spek- 
takel i  tre  akter  af  kunglige  arkitekten  Ture  Wenn- 
berg enligt  F.  A.  Dahlgrens  uppgift.  Journalen  på- 
står däremot,  att  stj-eket  skulle  vara  författadt  af 
då  aflidne  professor  Forsgrén.  Kanske  är  det  med 
Wennbergs  författarskap  till  detta  drama  på  samma 
sätt,  som  det  var  med  hans  äganderätt  till  dramen 
"Fåle  Bure",  hvarom  i  föregående  del  l)erättades.* 
Händelsen  tilldrar  sig  1522,  då  klostret  förklarades 
vara  neutralt  af  Gustaf  Vasa  och  danske  befälhaf- 
varen  i  Stockholm.  Märta  Baner  är  pensionär  i  klost- 
ret och  tror,  att  hennes  fästman  Peder  Erlandsson 
Bååt  omkommit  i  Stockholms  blodbad.  Han  lefver 
emellertid,  men  kvarhålles  såsom  gisslan  och  har  ej 
genom  bref  eller  hälsning  kunnat  därom  underrätta 
sina  släktingar  i  klostret.  En  hemlig  gång  under 
Mälaren  mellan  Klara  nunnekloster  och  Gråmunke- 
klostret på  Riddarholmen  har  nyligen  blifvit  färdig, 
och  abbedissan,  som  den  vägen  kommit  till  staden. 


*  8e  Svenska  teatern  del  II  sid.  54. 


84 

omtalar  hemligrheten  för  sin  sv&ger  Didrik  Holst  och 
visar  sijf  sedan  för  Peder  Bååt,  som  lion  i  hemlighet 
älskar,  och  som  kommit  till  Gråmunkcklostret  för 
att  bedja  nnnnornas  biktfar  fortskaffa  ett  bref  till 
abbedissan.  Det  sätt  livarpa  alla  sedan  träffas  i 
klosterkyrkan  är  af  rätt  stor  effekt.  Karolina  Knhl- 
man  såsom  Märta  Baner  och  Kristina  Ruckman  så- 
som abbedissan  skördade  i  synnerhet  mycket  bifall, 
hvarjämte  dekorationerna  beundrades,  framförallt 
interiören  af  klosterkyrkan  i  sista  akten. 

Det  andra  svenska  originalet  var  en  historisk 
dram,  också  "med  stort  spektakel"  och  i  fem  akter, 
kallad  "Svante  Sture  och  Märta  Lejonhufrud"  af  den 
mångfrestande  författaren  Per  Adolf  Granberg.  Det 
gafs  för  första  gången  den  31  oktober  såsom  recett 
för  Karolina  Kuhlman,  hvilken  utförde  den  kvinn- 
liga titelrollen.  Intrigen  är  grundad  på  den  bekanta 
anekdoten,  att  Gustaf  I  vid  ett  tillfälle  öfverraskat 
Svante  Sture  liggande  på  knä  inför  konungens  ge- 
mål Margareta  Leijonhufvud,  med  hvilken  Sture  för- 
ut varit  förlofvad,  och  därvid  låtit  hänföra  sig  af  ett 
ögonblicks  svartsjuka,  som  likväl  snart  försvann,  då 
han  fick  veta,  att  orsaken  till  Stures  besök  endast 
var  att  af  drottningen  begära  hennes  syster  Märta 
till  äkta.  Granberg  har  dock  förändrat  hela  situa- 
tionen. Sture  och  Märta  älska  hvarandra,  ehuru 
den  senare  af  en  oförklarlig  nyck  icke  vill  tillstå  sin 
kärlek,  och  Sture  tar  på  fullt  allvar  sin  tillflykt  till 
drottningen  för  att  anhålla  om  hennes  bemedling. 
Men  kanslern  von  Pyliy,  som  äfven  eftersträfvar 
Märtas  hand,  söker  göra  Sture  misstänkt  hos  ko- 
nungen samt  lyckas  till  en  tid.    Sture  rättfärdigar 


85 

sig  dock  pu  ett  lysande  sätt  och  får  Märtas  band.  I 
denna  handling  äro  inflätade  några  episoder  från 
Dackefejdeu.  I  slutet  af  andra  akten  har  författaren 
lånat  åt  Gustaf  Vasa  de  ord,  hvarmed  Karl  Johan 
(till  hvilken  pjäsen  är  dedicerad)  slutade  sitt  tal  på 
rikssalen  till  ständerna.  Dramat  gjorde  effekt,  i  syn- 
nerhet de  ställen,  som  talade  till  patriotismen  och 
nationalstoltheten,  "en  omständighet,  som  väckt  här- 
varande utlänningars  uppmärksamhet,  vittnande  till 
vår  publiks  fördel",  efter  livad  en  tidning  förmäler. 
Axel  Cederholm  var  bra  som  Svante  Sture  och  fram- 
förde med  känsla  och  kraft  sina  fosterländska  tira- 
der, och  Karolina  Kuhlmau  förstod  att  hålla  publi- 
kens intresse  för  Märta  Leijonhufvud  fäugsladt  ända 
till  slutet.  Ahlgren  sades  såsom  Gustaf  Vasa  haft 
en  imposant  likhet  med  den  store  konungen  enligt  de 
föreställningar  vi  efter  gamla  porträtt  ha  om  honom, 
och  Kristina  Ruckman  framställde  drottning  Marga- 
reta med  mycken  värdighet.  Lindman  lär  ha  varit 
förvånande  bra  som  Gabriel  Oxenstierna,  och  Char- 
lotte Wikströms  rena  och  sköna  diktion  prisades  i 
Beata  Trolles  roll.  Däremot  visade  regien  här  som 
så  ofta  annars  prof  på  förbiseende  och  slarf.  Då  till 
exempel  bondhustrurna  och  bondflickorna  på  knä 
anhållit  om  nåd  för  sina  brottsliga  män  och  älskare, 
blefvo  de  stående  som  träbockar,  då  de  erhållit  den, 
i  stället  för  att  uttrycka  sin  lifliga  glädje  och  tack- 
samhet öfver  bönhörelsen. 

I  den  på  trycket  utgifna  pjäsen  finnes  införd  föl- 
jande erinran:  "Den  dröm,  som  utgör  första  mellan- 
akten, fordrade  en  större  teater  än  den  dramatiska 
och  har  därför  vid  styckets  uppförande  måst  ute- 


slutas."  Man  frågar  sig  då  ovillkorligen,  hvarför 
gafs  icke  pjäsen  på  den  större  scenen?  Detta  be- 
rodde på  den  förut  omtalade,  af  Skjöldebrand  1811 
genomdrifna  nyorganisationen  af  teaterverksamhe- 
ten, som  bland  annat  bestämde,  att  alla  talpjäser, 
större  eller  mindre,  skulle  uppföras  på  Dramatiska 
teatern.  Erfarenheten  hade  dock  ganska  snart  visat, 
att  denna  anordning  medförde  för  bägge  teatrarna 
betänkliga  olägenheter  såväl  i  sceniskt  som  admini- 
strativt och  ekonomiskt  af  seende.  Den  tidens  ope- 
retter förfelade  på  den  stora  scenen  i  väsentlig  mån 
sin  verkan,  emedan  ramen  var  alltför  rymlig  för  de 
små  taflorna,  och  för  skådespel  "med  stort  spekta- 
kel", som  det  kallades,  det  vill  säga  tragedier  eller 
historiska  stycken  med  körer  och  balett,  försvagades 
illusionen  af  det  trånga  utrymme,  som  fanns  på  den 
lilla  dramatiska  scenen.  Då  hvardera  teatern  dess- 
utom hade  sitt  särskilda  från  den  andras  fullkom- 
ligt afvikande  reglemente,  måste  likartade  tjänste- 
frågor behandlas  olika,  allt  efter  som  de  uppstått  vid 
den  ena  eller  andra  teatern.  Ytterligare  voro  perso- 
nalens lottandelar  från  hvardera  teatern  olika,  hvil- 
ket  åstadkom  oupphörliga  förargelser.  På  alla  dessa 
olägenheter  trodde  man  sig  kunna  råda  bot  genom 
bägge  teatrarnas  fullständiga  förening,  och  grefve 
Löwenhielm  framlade  också  efter  ett  år  ett  förslag 
i  sådan  riktning,  som  gillades  af  konungen,  hvar- 
efter  den  nya  inrättningen  under  namn  af  Kungliga 
teatern  tog  sin  början  den  1  juli  1813.  Hjortsberg 
krånglade  som  vanligt,  men  uppgörelse  blef  dock 
snart  träffad  också  med  honom. 


87 

Vintersäsouisreu  1812 — 1813  var  i  flera  hänseenden 
den  mest  lysande  Sveriges  hufviidstad  då  ännu  upp- 
lefvat   Hoffester,  sällskapsspektakler,  baler  och  till- 
ställningar af  alla  slag  aflöste  hvarandra  oafbrutet, 
de  ena  gladare  och  präktigare  än  de  andra,  och  deras 
glans  förhöjdes  genom  en  mängd  framstående  främ- 
lingar, som  dessa  år  besökte  Stockholm.   I  den  nyli- 
gen i  London  utgifna  "Correspondence  of  Sarah,  lady 
Lyttelton"  förekomma  några  resebref  från  Sverige 
under  den  bröllopsfärd  hon  och  hennes  man  år  1813 
företogo  till  vårt  land-    De  foro  från  Göteborg  till 
Stockholm  med  gästgifvarskjuts  öfver  Arboga,  be- 
undrade Trollhättan  och   Venern  och  voro  alldeles 
förtjusta  öfver  hela  färden,    ehuru    själfva    folkets 
yttre  ej  föreföll  dem  vidare  sympatiskt.  "I  never  be- 
held  so   ugly   a   race   as   the  Swedish   countryfolk" 
skrifver  den  unga  ladyn,   öfver  Stockholms  läge  ut- 
talar hon  sin  hänryckning  liksom  öfver  dess  många 
praktfulla  byggnader,  och  hon  har  ej   undgått  att 
smittas  af  svenskarnas  entusiasm  för  sin  kronprins. 
Sällskapsbruk,  toalettregler  och  matordning  väckte 
hennes  munterhet,  men  hon  uttalar  sitt  lifliga  erkän- 
nande öfver  den  svenska  gästfriheten  liksom  öfver 
den  oväntade  komfort  man  här  kunde  bereda  sig  for 
en  billig  penning.   Det  lifligaste  intrycket  från  vårt 
land  tycks  hon  ha  fått  genom  samvaron  med  den 
gamla  grefvinnan  Sofia  Piper,  född  von  Fersen,  "the 
most    fascinating    woman",    som  hon   kallar  henne. 
Brefvet  om  Löfstad  slott  och  dess  härskarinna  är  ett 
vackert  erkännande  åt  det  bortdöende  gustavianska 
tidehvarfvets  fina  spiritualitet  och  förnäma  elegans. 
Andra    märkligare    främlingar  voro  prins  Wil- 


lielm  Frodrik  uf  Nassau-Dietz,  fordom  prins  af  Ora- 
iiien;  den  ryske  diplomaten  grefve  Liewen  och  hans 
gemål,  född  von  Benekendorff,  "Europas  diplomati- 
ska Sibylla"  såsom  hon  i  London  kallades,  och  — 
inom  parentes  sagdt  —  bland  den  högre  societeten 
ansedd  för  att  jämte  lord  Palmerston  och  prinsessan 
Esterhazy  bäst  dansa  de  moderna  sällskapsdanserna, 
i  synnerliet  vals;  den  sedermera  så  berömde  preus- 
siske fältmarskalken  grefve  von  Gneisenau;  den 
österrikiske  fältmarskalkslöjtnanten  grefve  von 
Wallmoden-Gimborn  m.  fl.,  men  framför  alla  den 
ryktbara  baronessan  Anne  Louise  Germaine  Staél 
von  Holstein.  Friherrinnan  Sofia  von  Knorring  sä- 
ger om  hennes  utseende,  att  hos  henne  fanns  icke 
ett  drag  af  Corinne  eller  Delphine.  "Hon  var  en  kor- 
pulent  fru,  mycket  ramassée,  utan  tecken  till  grace 
i  sina  rörelser,  med  ett  alltid  bakåtlutadt  hufvud, 
som  tycktes  med  sina  kvicka,  spelande  ögon  jämt 
titta  i  taket,  hvaraf  kom,  att  hennes  mun  alltid  stod 
halföppen,  äfven  när  hon  icke  talade,  men  det  var 
icke  ofta.  Af  hennes  klädsel  fäste  man  sig  nästan 
endast  vid  de  tunga,  tjocka,  brokiga  turbaner  hon 
vred  om  hufvudet,  och  som  nästan  tycktes  hänga 
på  nacken,  där  kammarjunkar  P.  försäkrade,  att 
hela  hennes  genie  ligger  alldeles  som  i  ett  knyte." 
Madame  de  Stael  åtföljdes  hit  af  sin  lika  förtju- 
sande som  bortskämda  femtonåriga  dotter  Albertine, 
sedermera  gift  med  hertigen  af  Broglie,  sin  yngrre 
son  Albert,  barnens  lärare,  den  bekante,  men  föga 
hofmannamässige  tyske  författaren  August  Wil- 
helm von  Schlegel,  och  en  löjtnant  Rocca,  vid  hvil- 
ken  hon  i  all  tysthet  låtit  viga  sig  före  ankomsten 


89 

till  Stockholm.  Giftermålet  var  bekant  endast  inom 
familjen,  och  den  oförskräekta  damen  presenterade 
den  unge  mannen  såsom  sin  kusin. 

Inom  de  litterära  kretsarna  var  man  naturligtvis 
högeligen  förtjust  att  få  göra  de  ryktbara  främlin- 


Barone88an  StatM   von   11 Eflur  oljemålnins: 

af  Francois  Gérard   1818. 


garnas  personliga  bekantskap.  "A.  W.  Schlegel  och 
madame  de  Staél  äro  bland  dem  jag  mest  längtar 
att  se,  jag  vill  ej  säga  känna;  ty  jag  dyrkar  dem 
som  gudar;  hvad  du  är  lycklig,  som  sannolikt  får 
tala  med  dem",  skrifver  Vilhelm  Palmblad  till  Ham- 
marsköld, och  Atterbom  utbrister:    "Den  som  finge 


göra  bekaniäkap  med  en  sådau  kvinnal  Då  kunde 
det  löua  mödan  att  lefva  i  denna  världen  1"  Leopold 
ensam  ställde  sig  i  början  bestämdt  afvisande,  lik- 
som Goethe  förut  gjort  i  Weimar,  där  Schiller  be- 
tygade, att  han  hade  bistra  timmar  att  utstå  med 
henne,  "den  rörligaste,  mest  slagfärdiga  och  ordri- 
kaste bland  alla  lefvande  varelser",  han  träffat  på. 
Kort  före  hennes  afresa  gaf  Leopold  emellertid  efter, 
och  mötet  hade  till  följd,  att  de  blefvo  ytterst  in- 
tagna af  hvarandra.  Hon  tyckte  sig  höra  Voltaire, 
och  han  fann,  att  hennes  "glänsande  snille,  oerhörda 
kunskaper  beträffande  både  den  intellektuella  och 
sinnliga  världen  gåfvo  en  oemotståndlig  tjuskraft 
åt  hennes  samtal". 

Den  politiska  världen  däremot  greps  af  förskräc- 
kelse vid  ankomsten  af  denna  "salongernas  Mi- 
nerva".  Konungen  beslöt  att  vägra  henne  tillträde 
till  hofvet,  och  det  talades  till  och  med  om  att  ome- 
delbart utvisa  henne  ur  landet.  Då  kronprinsen, 
som  varit  bortrest,  på  aftonen  samma  dag,  som  ma- 
dame  de  Stael  anländt,  återkom  till  hufvudstaden, 
förändrades  emellertid  genast  situationen,  och  alla 
dörrar  öppnades  för  henne.  Den  27  september  pre- 
senterades hon  för  drottningen,  inbjöds  till  midda- 
gen och  blef  vid  supén  föreställd  för  konungen. 
Kronprinsen  i  synnerhet  erfor  ett  utomordentligt 
nöje  af  umgänget  med  den  snillrika  kvinnan,  Mon- 
tesquieus  och  Rousseaus  lärjunge,  kejsar  Napoleons 
afsvurna  fiende,  af  ett  temperament  likt  en  orkan 
och  med  en  begåfning,  som  gifvit  henne  namn  af 
"sin  tids  lysande  intellektuella  samvete".  Och  hon 
å  sin  sida  knappast  såg  eller  hörde  någon  annan  än 


»1 

• 

prinsen.  "Kronprinsen  —  skref  hon  till  hertiginnan 
af  Sachsen-Weimar  —  är  vårt  tidehvarfs  verklige 
heros,  ty  han  förenar  dygd  och  snille,  en  förening 
som  tycks  vara  tillintetgjord."  Madame  de  Staél 
gjorde  sig  för  öfrigt  ett  nöje  af  att  söka  bryta  det 
stränga,  stela  och  i  synnerhet  för  en  person  med 
hennes  skaplynne  olidliga  svenska  hofceremonielet. 
Under  samtalen  med  kronprinsen  satt  hon  vårdslöst 
tillbakalutad  i  ett  soffhörn,  och  de  gamla  historiska 
urkunderna  förtälja,  att  det  till  och  med  kunde 
hända,  att  hon  kastade  det  ena  benet  öfver  det  andra. 
Den  i  den  forna  gustavianska  hofetiketten  alldeles 
förstenade  öfverceremonimästaren  von  Hauswolff 
fann  hennes  ogenerade  och  i  utomordentlig  grad 
respektlösa  uppträdande  högst  stötande  och  förkla- 
rade, att,  om  fru  de  Staél  icke  vore  ett  fruntimmer, 
skulle  han  tillrättavisa  henne  med  värjan  i  hand. 
Ett  kvickhufvud  svarade  då:  "Var  säker  på,  att  hon 
tar  emot  utmaningen,  och,  eftersom  hon  får  välja 
vapen,  skall  hon  döda  er  med  ett  epigram." 

Det  finns  en  anekdot  beträffande  denna  m:me  de 
Staéls  svaghet  att  gärna  kokettera  med  sina  fötter 
och  smalben.  Hon  blef  under  en  maskeradbal  lif- 
ligt  intrigerad  af  en  mask,  som  tilltalade  henne  med 
hennes  namn,  och  då  hon  frågade,  hur  han  kunde 
veta,  hvem  hon  var,  svarade  han  med  en  artig  gest: 
"Ah!  madame,  je  reconnais  la  statue  au  piedestal 
(pieds  de  Stael)." 

Madame  de  Staél  kvarstannade  i  Stockholm  ända 
till  slutet  af  maj  1813  ocli  bodde  under  sin  långva- 
riga vistelse  där  vid  Gustaf  Adolfs  torg  snedt  emot 
hörnet  af  Operahuset.    I  denna  sin  bostad  samlade 


hon  alla  litterära  och  politiska  personligheter,  dock 
icke  fruntinnner,  i  en  oafhruten  rad  af  festligheter 
alldeles  som  hemma  hos  sig  på  Coppet.  Oelensclilä- 
ger  berättar  från  sin  vistelse  därstädes:  "1  Fru 
Staels  Huus  var  der  evig  Lystighed,  om  just  ikke 
Glaede.  Hver  Dag  nsesten  var  der  praBgtige  Dinéer 
og  om  Aftenen  Soupéer.  Jeg  har  ikke  kjendt  et 
Huus,  hvor  det  gik  saa  flöt  til.  Hun  fandt  sig  vel 
ved  Bordenden;  det  var  det  Katheder  hvor  hun  holdt 
ForeltEsninger  og  udgav  sine  politiske  og  aestetiske 
Forordninger  for  en  Skare  udmsBrkede  Mssnd,  som 
—  om  de  end  ikke  altid  taug  og  samtykkede,  dog  i 
det  minste  taug  og  tyggede."  Det  var  under  en  af 
hennes  middagar  vid  Gustaf  Adolfs  torg  som  ärke- 
biskop Lindblom  fattade  sitt  glas  och,  i  det  han  ville 
underrätta  värdinnan  om  sin  afsikt  att  dricka  lienne 
till  eller,  som  man  den  tiden  brukade  säga,  trycka 
henne  i  ett  glas,  begagnade  denna  något  väl  mycket 
ordagranna  öfversättning,  som  sedermera  anekdot- 
vis löpte  kring  i  hufvudstadens  sällskapskretsar: 
"Madame,  ju  vous  presse  dans  un  verre  de  vin!" 
Hon  ställde  äfven  till  intressanta  deklamations- 
soaréer, där  hon  reciterade  lijältinnerollerna  i  Raci- 
nes  och  Voltaires  tragedier,  i  det  hon  lät  förstå,  att 
hon  var  elev  af  Talma,  som  stundom  tillbringade 
en  del  af  sina  sommarferier  lios  henne  på  Coppet, 
eller  också  läste  hon  upp  utdrag  ur  sina  egna  ar- 
beten. Excellensen  Jakob  de  la  Gardie,  som  åhört 
en  dylik  uppläsning,  skrifver  i  sin  dagbok  den  16 
oktober  1812:  "Fru  Staél  gjorde  i  afton  lecture  af 
det  arbete,  som  kejsar  Napoleon  lät  hacka  och  bränna 
i  Paris ...   De  tvenne  kapitel  hon  läste  öfver  la  con- 


93 

versation  och  renthousiasme  voro  förträffliga;  re- 
censionen af  Schillers  Maria  Stuart  pressade  tårar 
utur  nästan  allas  ögon  och  var  af  en  lika  stor  som 
sann  effekt.  Lecturen  varade  ifrån  kl.  half  8  till  10, 
och  ingen  var  närvarande,  som  icke  hade  önskat  den 
varat  ännu  mycket  längre.  Arl>etets  värde  förenadt 
med  fru  Staéls  sätt  att  läsa,  den  värma  hon  satte 
i  deklamationen,  allt  ökade  intresset  för  åhörarna." 
Hon  hjöd  sina  vänner  äfven  till  politiska  klubbaft- 
nar, om  hvilka  utrikesministern  von  Engeström 
skrifver  till  kronprinsen  den  28  maj,  två  dagar  ef- 
ter sedan  hon  lämnat  Stockholm:  "Le  départ  de  m:me 
de  Stael,  qui  eut  lieu  hier  matin,  promet  une  espéce 
de  repos.  Les  derniéres  trois  semaines  de  son  séjour 
å  Stockholm  ont  été  assommantes,  å  cause  de  toutes 
les  pretentions  qu'elle  formait ...  Il  est  vrai  que  les 
réunions  chez  elle  sont  moins  dangereuses  dans  ce 
pays-ci  que  dans  bien  d'autres,  mais  elles  ressem- 
blent  å  des  cafés  politiques;  on  y  bavarde  surtout, 
et  la  doctrine  qui  s'y  préche  est  subversive  de  tout 
ordre." 

Äfven  i  konstnärligt  hänseende  var  denna  vin- 
ter en  af  de  mest  omväxlande  och  mest  gifvande 
Stockholm  haft.  Jag  behöfver  därvid  endast  erinra 
om  Alessandro  Ferlendis,  virtuos  på  oboe,  och  hans 
hustru,  kontraalten  Giovannina  Ferlendis,  hvilken 
senare  uppträdde  äfven  på  Kungliga  teatern  i  "La 
donna  bizarra",  operabuffa  i  en  akt;  pianisten  Lud- 
wig  Berger,  hvilken  bland  sina  elever  räknade  Fe- 
lix Mendelsohn  Bartholdy;  fiolspelerskan  Luisa  Ger- 
bini,  elev  af  Viotti;  den  öfver  hela  Europa  bekante 
tonsättaren,  pianisten  Ferdinand  Ries,  som  hade  en 


förfärlip:  otur  bAdc  niir  han  reste  hit  och  for  här- 
ifrån. På  hitväpren  från  Finhind  liade  han  en  yt- 
terst äfventyrlii?  färd,  hvaruiuU^r  han  ocli  hans  res- 
kamrat Berwald  en  stormig  vinternatt  höllo  på  att 
förgås  hland  isarna  på  Ålands  liaf.  Medan  de  lågo 
på  P^kerö  tullstation  komijoiicrado  de  på  en  omvänd 


Ferdinand  Bies. 

tunna,  som  tjänade  dem  till  bord,  en  fantasi  öfver 
svenska  folkvisor,  hvarmed  de  sedan  vunno  stort  bi- 
fall på  ett  par  konserter  i  Riddarhussalen.  När  Ries 
sedan  lämnade  Sverige,  uppbringades  det  segelfar- 
tyg, på  hvilket  han  inskeppat  sig,  af  engelsmännen, 
och  samtliga  passagerare  måste  tillbringa  åtta  da- 
gar i  fångenskap  på  en  ö.   Vidare  den  berömde  vio- 


95 

loncellisten  Bernhard  Roinberjf,  som  på  en  hofkon- 
sert  i  Madrid  rönte  den  utmärkelsen  att  blifva  ac- 
koinpaf^nerad  af  konungr  Ferdinand  VII  i  egen  hög 
person.  Premiärdansören  vid  Stora  operan  i  Paris 
Baptiste  Petit  och  hans  äfvenledes  där  anställda  fru, 


Frédrique  Mörling. 

Premiärdansös  vid  Hofteatern  i  Wien, 

Pas  du  chåle  i  Stockholm  1804. 

Gravyr  af  J.  F.  Martin  efter  oljemålning  af  Monsorno  i  Wien. 

en  syster  till  den  ryktbare  dansören  Duport,  upp- 
trädde tio  gånger  på  Kungliga  operan  i  olika  balet- 
ter och  väckte  mycket  bifall.  Man  hade  hos  oss  icke 
njutit  af  något  gästspel  inom  danskonstens  område, 
alltsedan    den    bedårande    Frédrique    Mörling    1804 


96 

förvred  de  ffoda  stock  holmarnas  Imfvuden  prenom 
sitt  förtrollande  pas  du  cliale.  Största  lyckan  gjorde 
den  af  Duport  komponerade  och  af  Baptiste  arran- 
gerade pantomimbaletten  "Le  volage  fixé",  där  Bap- 
tiste och  hans  fru  dansade  Zéphyr  och  Flora,  pre- 
miärdansösen Fredrika  Grönfors,  Hedvig  Hjorts- 
bergs  utmärkta  elev,  Hymen  och  premiärdansören 
Ambrosiani  Kärleken.  Madame  Jolivet,  som  varit 
anställd  härstädes  vid  Gustaf  IV  Adolfs  franska 
trupp,  lät  höra  sig  några  gånger  på  Operan  med  bi- 
träde af  Du  Puy,  Hjortsberg  och  Deland  i  Dalay- 
racs  operett  "Les  deux  prisonniers".  De  tre  sist- 
nämnda artisterna  assisterade  äfven  i  samma  stycke 
madame  Henry  Devin  från  franska  teatern  i  S:t 
Petersburg,  som  kom  hit  på  nyåret  och  vid  ett  par 
representationer  äfven  biträddes  af  de  från  Gustaf 
IV  Adolfs  franska  trupp  i  Stockholm  kvarblifna  m:r 
och  m:me  Desguillons. 

Mycket  uppseende  gjorde  den  för  sina  drama- 
tiskt-deklamatoriska  och  mimiskt-plastiska  fram- 
ställningar berömda  tyska  skådespelerskan  fru  Hen- 
riette  Hendel-Schiitz,  som  uppträdde  på  Riddarhus- 
salen den  20  oktober  biträdd  af  Kungliga  teaterns 
elever.  Hon  hade  en  alldeles  ovanlig  talang  att 
kunna  växla  uttryck  i  sitt  behagliga  och  rörliga  an- 
sikte. Lady  Emma  Hamilton,  Nelsons  ryktbara  äl- 
skarinna, hade  samma  förmåga,  men  den  sköna  en- 
gelskan öfverträffades  vida  af  tyskan.  Också  hade 
den  senare  i  sexton  år  studerat  sin  konst,  innan  hon 
visade  den  offentligt.  Hon  var  född  i  Sachsen  1770 
och  från  sitt  nittonde  år  anställd  vid  teatrarna  i 
Mainz,  Amsterdam,  Frankfurt  am  Main  och  Berlin. 


97 

Kotzebues  Gurli  var  hennes  ungdoms  triumf  liksom 
Shaksperes  Miranda.  1806  började  hon  sina  fram- 
ställningrar, som  genast  väckte  stor  uppmärksamhet, 
och  rönte  mycket  bifall.  Hon  var  gift  fyra  gånger, 
de  två  sista  med  en  doktor  Hendel  och  en  professor 


Heuriette  Hendel-Schiitz.    Efter  gravyr  af  Peroux. 


Schiitz,  men  skild  från  alla  sina  män.  Vid  sin  död 
var  hon  nära  åttio  år  gammal.  På  Riddarhussalen 
utförde  hon  på  ett  alldeles  mästerligt  sätt  den  scen, 
då  Maria  Stuart  tar  afsked  af  sina  tjänare,  lady 
Macbeths  sömngångsscen.  Galatea  väckt  till  lifvet 
och  kärleken  af  Pygmalion,  och  Niobe,  då  de  sista 
af  hennes  barn  ryckas  ifrån  henne  af  döden.    Fri- 

7  —  Svenska  teatern  III. 


96 

horriniian  von  Knorrinpr,  som  såg  henne  i  dessa 
upi)Kift«;r,  skrifver  därom  i  (mi  af  sina  l)erättelser: 
"Man  kan  icke  föreställa  sij?  något  mera  hjärtsli- 
tande  än  denna  moderns  sorg,  siirdeles  när  dödens 
ängel  fattar  äfven  det  sista,  det  yngsta  barnet. 
Detta  framställdes  af  konstnärinnans  egen  sex- 
årige son,  och  ypperligt  visste  detta  lilla  barn  att 
iakttaga  den  passiva  och  fullkomligt  neutrala  ka- 
raktär, som  döden  ger  åt  de  kroppsliga  öfverlefvorna, 
under  alla  moderns  smekningar  och  försök  att  åter 
upplifva  det.  I  förtviflan  öfvor  fruktlösheten  af  sina 
bemödanden  kastade  hon  en  blick  mot  höjden,  kan- 
ske den  sista  bönen,  hvarunder  gossen  liksom  hängde 
öfver  hennes  ena  arm,  och  detta  var  så  mästerligt 
utfördt  af  både  moder  och  barn,  att  jag  ville  se  den, 
hvars  öga  därvid  förblef  tårfritt.  —  Sedan  drape- 
rade hon  sig  och  koketterade  på  allt  sätt  såsom  den 
unga  världsliga  Magdalena,  och  strax  efteråt  fingo 
vi  skåda  den  botfärdiga.  Hon  developperade  här  en 
otänkbar  skicklighet  att  hastigt  och  väl  med  en 
schal  costumera  sig  på  många  maner  och  visa  sig 
i  mångfaldiga  högst  behagliga  attityder,  det  var 
onekligt.  Hon  visade  sig  till  sist  som  en  sfinx  och 
var  då,  som  Emilie  sade,  alldeles  fullkomligt  lik 
handtaget  på  mammas  hvita  Rörstrands-porslins- 
formar." 

Några  af  dessa  berömda  artister  blefvo  anmodade 
att  genast  efter  sin  ankomst  till  Stockholm  upp- 
träda på  slottet,  innan  de  ännu  haft  tillfälle  att 
visa  sig  för  allmänheten.  På  konungens  födelsedag 
den  7  oktober  utförde  sålunda  den  nyss  från  S:t 
Petersburg  anlända  fru  Hendel-Schiitz  en  serie  af 


99 

sina  omtalade  pantomimer:  Isis,  sfinxen,  en  karya- 
tid.  Galatea,  Psyke,  Niobe,  Hagar,  Maria  Magdalena, 
transfigurationen  och  Mäter  dolorosa.  Därefter  dan- 
sade de  likaledes  frAn  Ryssland  hitkonina  ra:r  och 
m:me  Baptiste  hvar  sitt  solo  och  sedan  ett  pas  de 
deux.  Den  15  oktober,  drottningens  namnsdag,  ar- 
rangerades en  konsert,  där  m:me  Luiså  Gerbini  lät 
höra  tre  fiolnnmmer  och  m:me  Jolivet  en  aria,  h var- 
efter nere  på  Slottsteatern  gafs  "Les  deux  prison- 
niers",  spelad  af  m:me  Jolivet,  Edouard  Du  Puy, 
Lars  Hjortsberg  och  Louis  Deland.  I  sammanhang 
härmed  kan  antecknas  den  teaterrepresentation,  som 
Karlsdagen  1813  ägde  rum  på  Slottsteatern,  då  man 
uppförde  den  franska  pjäs,  "FranQoise  de  Foix", 
som  kort  förut  gifvits  inom  sällskapet  "Nytta  och 
nöje"  på  dess  högtidsdag,  men  som  konungen  då  ej 
fick  tillfälle  att  se.  Den  spelades  nu  af  samma  per- 
soner riktigt  väl.  Den  14  februari  var  en  stor  fest 
hos  excellensen  von  Engeström,  hvarunder  en  af 
m:me  de  Stael  författad  pjäs  utfördes  af  henne  själf, 
-hennes  dotter  och  son,  m:r  Rocca,  statsfrun  grefvin- 
nan  Tersmeden  och  danske  chargé  d'affaires  grefve 
Baudissin.  Det  var  på  en  supé  hos  von  Engeströms, 
som  m:me  de  Staél  kom  mycket  sent  efter  slutadt 
spektakel.  Hon  måste  gå  genom  flera  rum,  innan 
hon  slutligen  fann  värdinnan,  som  i  ett  kabinett  satt 
vid  ett  spelbord.  "Ah,  madame!  Vous  faites  la  reine 
chez  vous!"  utropade  fru  Staél  med  mycken  uppre- 
«ad  liflighet,  när  hon  inträdde  i  kabinettet,  men  med 
väl  bibehållen  värdighet  och  utmärkt  saktmod  sva- 
rade genast  grefvinnan  von  Engeström,  som  annars 
var  mera  känd  för  andra  goda  egenskaper  än  kvicka 


100 

repartier:    "Il   se  peut,  madame,  mais  jamais  chez 
autrui." 

Alla  dessa  förutnämnda  framstående  konstnärer 
fördunklades  emellertid  fullständigt  af  den  stora 
franska  tragiska  skådespelorsknn  iiuidemoiselle  Mar- 


Marguérite  Georges.    Efter  oljemålninR  af  Fr.  Gérard, 

g-uérite  Georpres-Weymer,  om  hvilken  Théophile 
Gautier  en  gång  yttrat,  "qu'elle  était  la  realisa- 
tion la  plus  compléte  du  réve  de  la  muse  tragi- 
que".  Hon  var  född  i  Amiens  1786  ocli  debuterade 
den  27  november  1802  på  Théåtre  frauQais  med  den 
mest  lysande  framgång  och  blef  berömd  lika  myc- 
ket för  sin  talang  som  för  sin  skönhet.    Hon  hade 


101 

en  fylllR,  vulljudunde  organ  samt  den  ädlaste  och 
sannaste  plastik  och  niiinik.  Hennes  mun  och  hen- 
nes svarta,  blixtrande  ögon  liira  i  synnerhet  ha  va- 
rit beundransvärda,  liksom  hennes  klassiskt  mejs- 
lade armar.  M:lle  Georges  tillhörde  de  kvinnor  Na- 
poleon beundrade,  och  han  kallade  henne  alltid  "la 
belle  Georges".  Helt  plötsligt  lämnade  hon  Théåtre 
francais  och  Frankrike  1808,  såsom  man  sade  i  po- 
litiskt ändamål,  för  att  uppträda  i  Wien  och  S:t 
Petersburg,  tlär  den  franska  teatern  bildade  säll- 
skapslifvets  eleganta  medelpunkt.  Tsaren  öfverho- 
pade  visserligen  m:lle  Georges  med  gåfvor  och  upp- 
märksamheter, men  hon  lyckades  dock  icke  att  full- 
ständigt snärja  honom  i  sina  garn,  såsom  beräk- 
nadt  var.  Då  hela  S:t  Petersburg  efter  Napoleons 
återtåg  från  Moskwa  måste  illumineras  på  tsarens 
befallning,  och  skådespelerskan  vågade  trotsa  hans 
bud,  befallde  han  visserligen,  att  man  ej  fick  ofreda 
henne,  emedan  hon  uppfört  sig  som  god  fransyska, 
men  hela  truppen  måste  några  dagar  därefter  lämna 
S:t  Petersburg  och  begaf  sig  då  till  Stockholm.  De- 
ras representationer  på  den  Kungliga  teatern  från 
den  9  mars  till  den  17  juni  1813  voro  tjuguen  till 
antalet  och  omfattade  icke  mindre  än  fyrtiotre  olika 
stycken,  lyriska  och  dramatiska. 

I  spetsen  för  den  dramatiska  afdelningen  stodo 
Alexandre  Vedel  och  Marguerite  Georges.  Hon  lät 
sig  av  stockholmarna  beundras  såsom  Sémiramis, 
Didon,  Phédre,  Mérope,  Andromaque,  Clytemnestre, 
Aménaide  och  såsom  Catherine  i  "La  helle  fermiére". 
Hon  lät  sig  äfven  beundras,  då  hon  enligt  tidens 
sed  hemma  hos  sig  sålde  biljetterna  till  sin  recett. 


102 

Hon  låg  då  i  en  elegant  smyckad  sängkammare, 
under  en  rikt  draperad  tronliimmel,  på  svarta  sam- 
metshyenden  och  distribuerade  entrékorten  till  hvar 
och  en,  som  hade  lust  att  ganska  dyrt  betala  denna 
anblick,  öfverstinnan  Malla  Silfverstolpe,  hvilken 
såg  henne  såsom  Klytemnestra  i  Racines  "Iphigé- 
nie",  skrifver  i  sin  dagbok:  "Iphigénie  är  kanske 
den  förträffligaste  af  alla  franska  tragedier.  Det 
största  nöje  i  världen  vore  att  se  denna  pjäs  väl  spe- 
lad af  jämngoda  skådespelare  med  samma  talang 
och  fullkonilighet  som  m:lle  Georges  uti  Klytem- 
nestras  roll.  Jag  glömmer  henne  aldrig.  Hur  hon 
uttryckte  stolthet,  vrede,  moderskärlek,  af  sky!  Hon 
var  sublim,  då  hon  omfamnade  sin  dotter,  tycktes 
vilja  beskydda  henne  mot  hela  världens  anfall,  då 
hon  afhörde  Ulysses'  berättelse,  och  då  hon  påminde 
om  Atreus'  gästabud  och  solens  stannande  i  sitt 
lopp."  En  annan  kväll  såg  hon  henne  såsom  Amé- 
naide  i  "Tancrédé"  och  skrifver:  "M:lle  Georges 
tycktes  mig  sublim  i  sitt  minspel  och  sina  rörelser. 
Hennes  deklamation  är  ibland  af  en  fulländad  san- 
ning, men  är  icke  alltid  naturlig.  Det  tycks  mig 
som  hennes  konst  lärt  henne  att  uttrycka  känslor, 
som  äro  främmande  för  hennes  hjärta,  lion  uttryc- 
ker bättre  stolthet  och  passion  än  ömhet  och  godhet. 
Hon  förvånar,  hon  uppskakar,  men  hon  rör  icke." 
M:me  de  Stael  åsåg  alltid  dessa  franska  repre- 
sentationer från  direktionslogen,  dit  hon  var  inbju- 
den. I  känslan  af  sin  egen  storhet  såsom  skådespe- 
lerska och  deklamatris  —  hon  betraktade  sig  ju  som 
elev  af  Talma  —  visade  hon  en  löjlig  afundsjuka 
mot  m:lle  Georges,  som  hon  samtalsvis  kallade  "ce 


103 

pauvre  talent".  Krönikan  förtäljer,  att  m:me  de 
Staél  uuder  dessa  spektakelaftuar  alltid  spelade  en 
extra  roll  i  teatersalong^en,  där  hon  "under  mellan- 
akterna srestikulerade  och  deklamerade  med  både 
händer  och  fötter  och  lungor,  så  att  hela  parterren 
hade  alldeles  förbåldt  roligt,  åto  äpplen,  gapade  och 
bligade  som  starar." 

Mademoiselle  Georges  bodde  under  sin  vistelse  i 
Stockholm,  som  hon  afskydde,  vid  Stora  Nygatan  i 
"lilla  fruns  hus",  såsom  byggnaden  på  denna  de 
onmnrerade  gatornas  tid  kallades.  Uon  beklagade 
sig  bland  mycket  annat  öfver  en  tjänsteande,  som 
vid  h varje  befallning  hon  fick  helt  fräckt  svarade: 
**Ah!  c'est  aCfreux!  ah!  c'est  affreux!"  utan  att  för 
öfrigt  kunna  ett  ord  franska.  Man  ansåg  det  vara 
omöjligt,  oerhördt,  att  det  måtte  bero  på  något  miss- 
tag och  undersökte  förhållandet.  Det  befanns  då, 
att  den  stackars  flickan  på  någon  bonddialekt  sva- 
rat: *'Ja,  söta  fru!  ja,  söta  fru!"  h vilket  för  de  fran- 
ska öronen  lät  såsom:   "Ah,  c'est  affreux!" 

Efter  sin  återkomst  till  Frankrike  fick  hon  på 
Napoleons  befallning  återinträda  vid  Théåtre  fran- 
Qais.  Redan  1816  öfvergick  lion  emellertid  till  Odéon 
och  1831  till  Porte  S:t  Martin-teatern,  där  hon  blef 
ett  stöd  för  det  nya  romantiska  dramat,  och  där 
hon  firade  stora  triumfer  i  Victor  Hugos  "Lucréce 
Borgia",  "Marie  Tudor",  och  "Tour  de  Nesle".  1840 
genomreste  hon  Italien,  Sydryssland  och  Österrike 
och  uppträdde  1842  åter  på  Odéon,  då  hon  beseg- 
rade Rachel,  som  inlåtit  sig  i  täflan  med  henne. 
Sextiotre  år  gammal  spelade  hon  ännu  på  Théåtre 
Porte  S:t  Martin  med  mycken  framgång,  ehuru  hon 


104 

då  endast  var  skuggan  af  sig  själf.  Också  hon  fick, 
liksom  så  iiiaiigji  andra  af  hennes  yrkeskamrater, 
efter  ett  lif  i  glans  och  ära  den  mest  sorgliga  af- 
slutniug  på  sin  tillvaro.  Hon  hade  i  Erfurt  spelat 
för  en  hel  rad  af  monarker,  millioner  francs  hade 
rnnnit  mellan  hennes  fingrar,  och  lion  dog  i  armod 
18G7.  Hennes  memoarer  skulle  helt  visst  ha  varit 
ytterst  intressanta,  om  hon  nedskrifvit  dem.  Flera 
gånger  uppmanades  hon  att  göra  det,  men  hon  ne- 
kade envist.  "Jag  kan  inte  skrifva",  sade  lion.  — 
Men  så  diktera  dem,  invände  Alexandre  Dumas,  jag 
skall  nog  laga  så,  att  de  bli  kända.  —  "Nej,  det  är 
omöjligt",  blef  svaret.  Och  när  Dumas  envisades  att 
få  veta  orsaken,  tillade  hon  tvekande:  "Det  är  yr- 
keshemligheter." Det  var  på  samma  sätt  med  den 
stora  Rachel.  Äfven  hon  ombads  att  skrifva  sitt 
lifs  historia.  D:r  Vernon  bjöd  henne  en  ansenlig 
summa,  men  hon  vägrade.  Han  fördubblade  sitt  an- 
bud, ty  han  visste,  att  hon  hade  intressanta  saker 
att  meddela.  Men  Rachel  svarade  med  en  suck:  "Ack 
nej!  det  skulle  inte  alls  bli  intressant,  ty  det  verk- 
ligt intressanta  —  det  kan  jag  inte  berätta." 

Stjärnorna  inom  den  lyriska  afdelningen  af  den 
franska  truppen  voro  madame  Milen,  som  lär  ha  haft 
en  ovanligt  stark  röst,  m:r  Mainvielle  och  än  mer 
hans  unga,  förtjusande  hustru,  den  sedan  så  berömda 
sångerskan  Josephine  Mainvielle,  född  Födor,  hvars 
röst  var  icke  blott  kraftig,  utan  äfven  utomordent- 
ligt mjuk  och  klockren  med  det  mest  bedårande  ton- 
fall. Hon  hade  1794  följt  sin  far  från  Paris  till  S:t 
Petersburg,  där  han  fått  anställning  i  det  kejser- 
liga kapellet.    1810  debuterade    hon    därstädes    vid 


105 

sjutton  års  ålder  och  blef  två  år  därefter  gift  med 
den  franske  aktören  Mainvielle.  Fransmännen  upp- 
förde flera  för  Stockholmspubliken  välbekanta  styc- 
ken såsom  Boieldieus  "Le  Calife  de  Bagdad"*  och 
Monsignys  "La  belle  Arséne"  med  m:nie  Mainvielle 
i  titelrollen  och  m:me  Milen  såsom  feen  Aline,  här 
fordom  sjungen  af  Elisabet  Olin.    Riddaren  Alcin- 


Joeéphine  Malnvielle-Fodor.    Efter  srravyr  af  Singry. 


dors  parti,  i  hvilket  Karsten  en  gång  briljerade,  ut- 
fördes nu  af  en  m:r  Durand.  Vidare  gåfvos  en 
mängd  små  enaktsoperetter  af  Dalayrae,  Isouard  och 
Méhul,  bland  andra  stockholmarnas  favoritpjäser 
"Les  deux  prisonniers"  och  "Maison  å  vendre",  till 
hvilkas  älskarroller  truppen  lyckades  förvärfva  sig 
biträde  af  Edouard  Du  Puy.  Mot  honom  sjöng  i  de 
båda  styckena  Josephine  Mainvielle.    Äfven  i  "Les 


106 

deux  aveugles  de  Tolédo"  återgaf  Du  Puy  en  af  ti- 
telrollerna. Madanie  Muinvielle  uppträdde  Hedan  i 
Köpenhamn,  Hamburg  och  Paris  samt  i  London,  där 
hon  var  engagerad  1816 — 1818  och  rönte  ett  entu- 
siastiskt erkiinnande.  Sistnämnda  år  hänförde  hon 
publiken  i  Venedig  till  formliga  ovationer,  hvilka 
gingo  ända  därhän  att  man  lät  slå  en  medalj  öfver 
henne.  Hon  gjorde  sedermera  i  Paris  1819  furor  un- 
der sitt  engagemang  vid  Italienska  operan,  där  hon 
med  utomordentligt  bifall  sjöng  i  "il  Matrimonio 
segreto",  "Semiramide"  och  "il  Barbiere  di  Sivig- 
lia",  hvars  Rosina  var  hennes  triumfroll.  På  grund 
af  en  envis  heshet,  som  hon  ej  trots  de  mest  ener- 
giska bemödanden  kunde  öfvervinna,  måste  hon 
emellertid  lämna  scenen  1828  och  drog  sig  undan  till 
Fontainebleau,  där  hon  lefde  några  tiotal  af  år 
i  tillbakadragenhet. 

I  samband  med  detta  franska  gästspel  på  vår 
Kungliga  teater  kunna  vi  sätta  en  debut  inom  dans- 
konstens område.  Den  förutnämnde  direktören  för 
franska  truppen  i  S:t  Petersburg,  Alexandre  Vedel, 
hade  där  gift  sig  med  en  af  stjärnorna  vid  Kejser- 
liga teaterns  balett,  Josephine  Sainte-Claire,  men 
blef  snart  skild  från  henne.  Hon  reste  då  till  Stock- 
holm och  debuterade  här  i  april  1813  i  en  pantomim- 
balett af  Deland,  "Myrtil  et  Cloé",  där  hon  gjorde 
mycken  lycka,  och  anställdes  samma  höst  såsom  pre- 
miärdansös. Marianne  Ehrenström  skrifver  om 
henne  på  franska  i  sina  minnen:  "M:lle  Sainte- 
Claire  var  under  tio  år  stockhomlarnas  förtjusning. 
Hon  var  i  synnerhet  framstående  genom  sin  pan- 
tomimiska förmåga,  genom  behaget  i  sin  figur  och 


197 

den  graciösa  blygsamheten  i  sin  dans."  Sina  förnäm- 
sta uppgifter  liade  hon  i  bah^tterna  "Nina  eller  Den 
af  kärlek  svagshita"  och  "Jenny  eller  Engelska  in- 
brottet i  Skottland".  Hennes  framställning  af  Rose 
i  operetten  "Två  ord",  hvarom  mera  sedan,  säges 
också  ha  varit  i  högsta  måtto  intagande.  1821  blef 
hon  omgift  med  dåvarande  balettmästaren  vid  vår 
opera  Isidore  Carey.  Två  år  därefter  reste  makarna 
till  Wien,  där  Carey  erhållit  anställning. 

Äfven  en  teatertrupp  af  pygméer  uppträdde  hela 
vintern  i  Kirsteinska  huset  och  spelade  små  lustspel, 
där  i  synnerhet  Kasper  var  hufvudpersonen,  såsom 
"Den  förtrollade  Kasper",  "Kasper  som  doktor,  "Kas- 
per i  strid  med  troll  och  andar",  m.  m. 


Den  6  december  1813  gafs  för  första  gången  i 
Sverige  Mozarts  tjugusex  år  förut  komponerade 
snillrikaste  opera  "Don  Juan".  På  grund  af  de  mo- 
tigheter, som  i  Wien  mötte  Mozart  vid  uppförandet 
af  hans  "Figaros  bröllop",  antog  han  med  glädje  ett 
anbud  från  Prag  att  låta  där  uppföra  denna  opera, 
och  hela  vintern  1786 — 1787  gafs  den  på  den  bömiska 
teatern  med  utomordentligt  bifall.  För  att  visa  sin 
tacksamhet  ville  kompositören  skänka  Pragborna  ett 
nytt  arbete  och  påbörjade  sin  "Den  Juan",  till  hvil- 
ken  Lorenzo  Daponte  skref  libretton.  I  början  af 
april  1787  fick  Mozart  texten,  och  i  september  be- 
gaf  han  sig  till  Prag  för  att  lägga  sista  handen  vid 


106 

sitt  verk.  Mångra  anekdoter  från  denna  tid  berättas 
om  honom,  till  oxompcl  hur  han  spelade  käglor  och 
under  ni)i)ehållen  mellan  Hlagen  skref  noter  på  träd- 
gårdsbordet, och  hur  han  omkoinponerade  duetten 
"Du  bör  ej   fruktan  bära"   fem  gånger,  innan   han 


Wolfgaiig  Ainudcus  Mozart.    Efter  familjeporträttet 
i   Salzburgs  Mozarteum. 


blef  nöjd  med  den.  Ännu  klockan  elfva  på  aftonen 
före  premiärdagen  hade  han  icke  hunnit  nedskrifva 
uvertyren,  ehuru  han  hade  den  färdig  i  hufvudet. 
Men  då  renskrifvarna  tidigt  på  morgonen  kommo 
för  att  hämta  partituret,  låg  det  färdigt.  Den  29 
oktober  ägde  första  uppförandet  rum  inför  fullsatt 


109 

salong,  som  ägnade  mästaren  ett  oändligt  jubel.  Den 
utomordentliga  sammanväfnad  mellan  tragiskt  och 
komiskt,  som  där  förefinnes,  och  som  gör  operan  till 
ett  unikum,  ställer  Mozart  som  dramatisk  karak- 
tärsskildrare vid  sidan  af  Shakspere.  Trots  fram- 
gången i  Prag  föll  operan  igenom  påföljande  vår  i 
Wien,  till  den  grad  liade  den  italienska  operan  be- 
tagit wienarna.  "Det  där  är  ingen  föda  för  mina 
wienares  tänder",  förklarade  kejsar  Josef.  "Äh,  låt 
dem  bara  få  tid  att  tugga",  inföll  Mozart,  då  man 
berättade  honom,  hvad  kejsaren  sagt.  Tio  år  senare 
yttrade  Goethe:  "Denna  pjäs  står  alldeles  isolerad, 
och  genom  Mozarts  död  är  allt  hopp  om  något  lik- 
nande förintadt." 

Vid  premiären  i  Stockholm  utfördes  titelpartiet 
af  Edouard  Du  Puy  och  blef  den  roll,  hvari  han 
mest  hänförde  sin  samtid.  Han  spelade  den  med  den 
konstnärlighet  och  den  ridderliga  finess,  parad  med 
lättsinne  och  öfverdåd,  utan  hvilken  denna  karak- 
tärsmålning aldrig  gör  det  intryck  den  skall  och 
bor  göra,  och  en  stor  del  af  den  effekt  denna  "ope- 
rornas opera"  framkallade  måste  skrifvas  på  Du 
Puys  räkning.  Han  ingöt  i  hjältens  personlighet 
allt  hvad  som  fanns  utmärkande  hos  honom  själf, 
säger  en  l)edömare,  den  obändiga  kraften,  det  sju- 
dande varma  blodet,  som  ledde  till  öfverilningar  och 
lättfärdighet,  det  stolta  trotset,  som  här  blef  tita- 
niskt,  den  oemotståndliga  älskvärdheten,  som  icke 
visste  af  annat  än  segrar,  och  den  ridderliga  elegans, 
som  adlade  äfven  förvillelserna,  och  på  detta  sätt 
blef  han  i  sin  samtids  ögon  idealet  för  den  don  Juan, 
som  Mozart  målat  i  toner.    Hans  öfverlägsenhet  öf- 


110 

ver  alla  senare  framställare  ])erocl(le  utan  tvifvel 
(liirpA,  att  han  ägde  just  den  personlighetens  alla 
både  framstående  och  farliga  egenskaper,  som  för 
honom  hlef  ett  så  bildhart  material  för  den  konst- 
närliga skapelsen.   Att  se  honom,  då  han  lade  ut  sina 


Du  Piiy  såsom  Don  Juan. 
Efter  tekning  af  Elis  Chiewitz. 

nät  för  Zerlina,  gjorde  hans  gunst  hos  könet  begrip- 
lig. Zerlinas  roll  utfördes  af  Justine  Casagli,  och 
hennes  man,  svartsjuk  som  det  höfves  en  italienare, 
underlät  aldrig,  fast  han  var  gift  med  en  lika  dyg- 
dig  som  vacker  kvinna,  att  stå  på  vakt  bakom  ku- 


lU 

lisserna,  när  hon  i  Zerlinas  roll  af  Du  Puy  fördes  till 
löfsalen  eller  kabinettet. 

På  den  tiden  ifafs  '*Don  Juan"  med  en  iscensätt- 
ning helt  olika  den,  som  sedan  brukades.  När  till 
exempel  don  Juan  i  första  akten  dödat  guvernören, 
sprang  han  icke  ut  i  kulissen,  utan  hoppade  öfver 
parkmuren  i  fonden,  och  Leporello  följde  sin  herre 
i  spåren.  När  Per  Sällström,  som  sedan  öfvertog  rol- 
len, vid  ett  tillfälle  skadat  sig,  infördes  den  seder- 
mera brukliga  flykten  i  kulissen.  I  supéscenen  be- 
fann sig  Pu  Puy  ensam  vid  bordet  och  förblef  där 
trotsigt  kvarsittande  vid  Elviras  inträde.  Du  Puy 
tömde  alltid  en  flaska  champagne  under  denna  scen. 
Man  ville  sedermera  draga  in  på  detta  slöseri  vid 
Sällströms  öfvertagande  af  rollen  och  serverade 
honom  vanligt  brus.  Sällström  blef  högeligen  för- 
grymmad däröfver  och  förklarade  för  dåvarande 
andre  direktören,  att,  om  detta  en  gång  till  uppre- 
pades, skulle  han  inför  öppen  ridå  slå  ut  innehållet 
på  golfvet.  Han  fick  sedan  alltid  champagne.  —  Slu- 
tet på  guvernörens  scen  var,  att  han  drog  don  Juan 
med  sig  baklänges,  hvarefter  bägge  sjönko  ned  ge- 
nom golfvet,  och  en  osynlig  kör  af  andar  uppstämde 
en  sång,  interfolierad  af  blixtar.  Men  därmed  var 
operan  icke  slut.  Det  utfördes  en  för  den  tidens  pu- 
blik mycket  tilltalande  final,  en  helvetesscen,  som 
framställde  en  hemsk  och  afgrundslik  bergstrakt, 
insvept  i  ett  haf  af  lågor.  Hit  drefs  don  Juan  och 
störtade  sig,  omhvärfd  af  flammor  och  gräsliga  af- 
grundsandar,  från  klippspets  till  klippspets.  Ju 
längre  han  kom,  dess  mer  skräckinjagande  blef  sce- 
nen, desto  bredare  afståndet  mellan  klipporna.   Till 


112 

slut  blef  det  så  långt,  att  en  särskildt  inöfvad  figu- 
rant  länprst  bort  i  fonden  måste  ersätta  skådespela- 
ren och  i  lika  dräkt  fortsätta  den  halsbrytande  fär- 
den, till  dess  slutlijcen  afprunden  öppnade  sig  för 
den  gudsförgätne  kvinnoförföraren,  oeh  han  under 
åskådarnas  jubel  försvann  i  eldhafvet.  Denna  scen 
utförde  Du  Puy,  under  en  af  honom  särskildt  kom- 
ponerad musik,  med  en  så  våldsamt  skakande  rea- 
lism, att  dåvarande  teaterläkaren  af  Pontin  alltid 
måste  vara  på  vakt  i  salongen  för  att  till  medvetan- 
de återkalla  afdånade  damer. 

Johan  Gabriel  Oxenstierna,  hvars  smak  under 
årens  lopp  blifvit  något  gammalmodig,  kunde  icke 
tåla  "Don  Juan".  Han  skref  till  sin  brorson  Erik 
den  21  december  1813:  "En  ny  opera,  "Don  Juan", 
spelas  med  mycken  succés,  men  är  ett  ohyggligt 
spektakel  med  alla  möjliga  djäflar,  och  stora  kon- 
vulsioner  och  spasmer  hafva  yppats  därvid  hos  det 
täcka  och  svaga,  men  ändå  alltid  nyfikna  könet."  Kri- 
tiken inlade  förgäfves  sin  protest  mot  denna  helve- 
tesfinal. I  den  af  Wallmark  utgifna  Allmänna  jour- 
nalen skref s  1814:  "De  ställen,  där  Mozart  är  mest 
sublim,  voro  de,  som  minst  gjorde  effekt  på  allmän- 
heten, och  man  kan  tryggt  slå  vad,  att,  om  pjäsen 
annonserades  utan  helvete,  skulle  endast  det  lilla 
antalet  af  verkliga  musikkännare  och  älskare  komma 
dit.  För  dem  skulle  väl  njutningen  blifva  så  myc- 
ket större,  men  recetten  blefve  ock  i  samma  förhål- 
lande mindre."  En  annan  tidning  yttrade:  "Om  ett 
ömkligt  slut  vore  tillräckligt  för  att  göra  ett  stycke 
till  en  tragedi,  så  vore  "Don  Juan"  berättigadt  att 
bära  denna  benämning,  ty  här  släpas  hjälten  ända 


113 

in  i  helvetet.  Men  stycket  är  långt  ifrån  att  vara 
en  tragedi,  det  är  endast  en  käringsaga,  en  pöbelhi- 
storia,  som  kan  sättas  i  jämnbredd  med  historien 
om  pintorparfrun.  Obegripligt  är,  att  en  sådan  kom- 
ponist som  Mozart  kunnat  förmås  att  skrifva  så  för- 
träfflig musik  till  ett  så  vidunderligt  stycke.  Att 
öfversättaren  användt  så  mycket  arbete,  och  sin  er- 
kända poetiska  talang  på  ett  så  elakt  stycke,  ett 
sammelsurium  af  orimligheter,  för  musikens  skull, 
är  en  af  de  större  komplimanger,  som  kan  göras 
kompositören."  öfversättaren  själf,  operans  andre 
direktör,  öfverste  Nordforss,  ansåg  sig  behöfva  till 
den  tryckta  texten  foga  följande  anmärkning:  "Det 
är  lätt  att  finna,  att  svenska  öfversättningen  af  när- 
varande, mot  sannolikliet,  smak  och  de  flesta  teater- 
regler felande  pjäs  icke  kunnat  komma  att  af  tryc- 
ket utgifvas,  om  det  ej  varit  för  att  uppfylla  de 
åskådares  önskan,  som,  intagna  af  den  förträffliga 
och  öfver  hela  Europa  berömda  musiken  till  styc- 
ket, åstunda  känna  innehållet  af  orden  till  sången, 
hvilket  vid  representationerna  svårligen  kan  inhäm- 
tas." Helvetesscenen  fortfor  att  gifvas  ända  till  den 
21  februari  1855,  då  teaterchefen  baron  Knut  Bonde 
tog  bort  den.  Några  representationer  senare,  den 
12  april,  ersattes  den  af  sextetten  i  slutet  af  operan, 
sjungen  af  Ottavio,  Anna,  Elvira,  Leporello,  Mazetto 
och  Zerlina.  Musiken  slår  öfver  i  ett  presto,  hvar- 
under  de  sex  personerna  ge  tillkänna  sin  glädje  öf- 
ver förrädarens  och  förförarens  imdergång,  en  scen 
som  öfverensstämmer  med  det  Mozartska  tidehvarf- 
vets  smak  och  genom  sin  lifsglada  stämning  bidra- 
ger att  fastslå  verket  som  en  komisk  opera. 
8  —  Svenska  teatern  III. 


114 

Den  tidens  förnäiuKta  KÄnKkrafter  befrämjade 
hvar  i  sin  mån  operans  stora  fruniKAnp:.  Vid  sidan 
af  Du  ]*uys  oiifverträfflijre  <lon  Juan  sjönjfo  Sofia 
Sevolin  Elvira,  .leannetto  Wässolius  Anna  och  lien- 
nes  syster  Justine  Casaprli  Zerlina.  Leporello  utför- 
des af  Deland,  don  Ottavio  af  Lindström,  Mazetto 


Anna  Sofia  Sevelin,  född  Thiinbersr. 
Efter  miniatyr  af  V.  Blom, 

af  Brooman.  Guvernörens  parti  sjöngs  först  af  en 
medlem  af  kören,  Norberg,  sedan  af  Karl  Preumayr. 
Det  omtalades  ännu  i  sena  tider,  hur  den  sistnämnde 
vid  mötet  med  don  Juan  i  första  akten,  då  guver- 
nören utropar:  "Stanna  ovärdige!  fort  drag  din 
värja!"  på  sin  brutna  tysk-svenska  sjungit:  "Schtan- 
na  ofärtike!   fårtt  trag  tin  färja!" 

Det  märkvärdiga  har  hos  oss  inträffat,  något  som 


115 

väl  aldrig  händt  vid  någron  annan  operainrättning, 
att  donna  Anna  sjungit  mot  sin  egen  pappa.  Det 
var  1833,  <lå  Lindströms  dotter  Karolina  debuterade 
i  denna  roll,  under  det  att  fadern  ännu  innehade 
don  Ottavios  parti  och  modern  sjöng  Zerlina.  Hon 
var  mycket  ung  och  mycket  rädd,  men  lär  ändå  sla- 
git sig  bra  igenom  svårigheterna,  hvad  sången  be- 
träffar, ehuru  spelet  var  si  och  så. 

Den  27  januari  1856  gafs  operan  på  hundrade  års- 
dagen af  Mozarts  födelse  i  nya  kostymer  och  nya 
präktiga  dekorationer  af  Emil  Roberg  och  i  en  af 
Vilhelm  Bauck  reviderad  öfversättning.  Komposi- 
törens etthundrafemtioårsdag  firades  äfvenledes  ge- 
nom samma  opera,  som  också  då  framträdde  i  all- 
deles ny  utstyrsel.  1910  nådde  det  Mozartska  mäster- 
verket sitt  fyrahundrade  uppförande  i  Stockholm, 
där  det  åter  blifvit  en  favoritopera,  sedan  titelrollen 
på  1890-talet  öfvertagits  af  den  såsom  gäst  engage- 
rade berömde  portugisiske  barytonisten  Francesco 
d'Andrade  och  efter  honom  af  John  Forsell,  hvars 
återgifvande  af  detta  parti  med  skäl  räknas  till  den 
uppburne  sångarens  allra  förnämsta  konstskapelser, 
som  äfven  i  utlandet  vunnit  erkännande. 

Hur  högt  "Dow  Juan"  i  våra  dagar  skattas  i  Tysk- 
land synes  bland  annat  af,  att  "Deutscher  Biihnen- 
verein**  för  icke  länge  sedan  utsatte  ett  pris  af  tio- 
tusen mark  för  den  bästa  öfversättningen  af  Dapon- 
tes  text  med  den  bestämmelsen,  att  den  prisbelönta 
tolkningen  skulle  bli  obligatorisk  för  alla  tyska  sce- 
ner senast  två  år  efter  det  den  slutgiltigt  antagits. 
Den  ursprungliga  tyska  öfversättningen  från  1801 
hade  af  både  sångare  och  regissörer  vid  olika  teatrar 


116 

efter  livars  och  ens  smak  ändrats  om  och  bättrats  på 
under  årens  lopp,  så  att  den  obehajjliprasfe  förvirrinjf 
uppKtod  vid  de  niånf^a  gästspelen  af  sånKare  från 
andra  teatrar.  För  att  råda  bot  på  detta  onda  an- 
ordnades täflinj?en.  Resultatet  förelåg  i  april  1914 
och  i  slutet  af  juni  upi)fördes  det  Mozartska  mäster- 
verket i  dess  nya  gestalt  på  Dresdens  opera  i  två 
akter  med  alla  arior,  äfven  de  som  Mozart  senare 
tillagt,  med  cellorecitativ  i  stället  för  talad  dialog 
och  med  sextetten  såsom  afslutning  på  operan. 


För  hundra  år  sedan  spridde  sig  nyheter  icke  lika 
hastigt  som  i  våra  dagar.  Om  man  erinrar  sig,  att 
till  exempel  underrättelsen  om  "trekejsarslaget"  vid 
Austerlitz  ankom  till  Paris  först  nio  dagar  efter  stri- 
den, hvilket  dock  ansågs  såsom  ett  under  af  snabb- 
het, skall  man  kanske  finna  det  mindre  besynnerligt, 
att  freden  i  Kiel,  som  afslöts  den  14  januari  1814,  icke 
blef  känd  i  Stockholm  förrän  natten  till  den  24  i 
samma  månad.  I  ett  bref  af  den  sista  januari  till 
kronprinsen  berättar  drottning  Charlotta,  att  hans 
adjutant,  dåvarande  öfverstelöjtnant  Camps,  inkom- 
mit till  konungen  klockan  ett  på  natten  med  den 
skrifvelse  från  Karl  Johan,  hvaruti  konungen  un- 
derrättades om  Norges  afträdande  till  Sverige.  Karl 
XIII  hade  blifvit  högst  frapperad  att  få  denna  stora 
nyhet  på  Gustaf  Illrs  födelsedag  och  erinrade  sig 
ögonblickligen  alla  sin  aflidne  broders  planer  och  be- 
mödanden för  detta  rikes  eröfring  liksom  ock  alla 


117 

Reuterholius  och  Ulfvenklous  spådomar,  att  han 
själf  en  dag  skulle  blifva  regent  öfver  detta  land. 
Kronprinsens  feintioårsdag  den  26  januari  hög- 
tidlighölls  genom  Te  Deum  i  alla  kyrkor  med  an- 
ledning af  hans  segrar  öfver  danskarna,  och  på  afto- 


Karl  Johan.    Efter  gravyr  af  K.  D.  Forssell. 


nen  var  en  lysande  fest  i  palatset.  På  Slottsscenen 
uppförde  Kungliga  teaterns  artister  Bertons  enakts- 
operett  "Den  afbrutna  concerten".  Därefter  följde  en 
allegorisk  framställning  i  sju  scener  på  vers  af  öf- 
verste  Nordforss  med  musik  af  professor  Du  Puy 
och  balett  af  I^uis  Deland.  Krigsguden  Mars,  som 
personifierade   kronprinsen,   utfördes   af   Åbergsson, 


118 

Apollo  af  Du  Puy  och  Merkurius  af  Lindström.  Kri- 
stina Ruckman  framställde  Europa  och  Jeannette 
Wässelius  Ceres.  Balettens  alla  skönheter  uppträdde 
äfven  i  olika  gudomligheters  skepnader.  Teatern 
föreställde  ett  skogsparti  i  nattligt  dunkel,  där  Euro- 
pa satt  fängslad  och  sorgsen,  onigifven  af  åtskilliga 
Nationer,  förtryckta  och  bedröfvade.  Europa  klagar 
i  en  lång  monolog  öfver  det  tyranni,  under  hvilket 
hon  nu  suckar,  och  jämför  det  med  forna  tiders 
glans  och  lycka.  Förräderiet,  Tvedräkten,  Listen, 
Afunden,  Förtrycket  med  flera  plågoandar  upp- 
komma ur  jorden,  anfalla  Europa  och  slita  Natio- 
nerna från  henne  och  från  hvarandra.  Då  höres 
plötsligt  en  glad  och  krigisk  musik,  scenen  ljusnar 
mer  ocli  mer,  och  Mars  inträder  följd  af  fyra  krigs- 
gudinnor och  företrädd  af  Segern.  Hvardera  gudin- 
nan bär  ett  baner,  på  hvilket  man  ser  ryska,  engel- 
ska, preussiska  och  österrikiska  vapnet.  De  befria 
de  olyckliga,  och  furierna  försvinna.  Mars  deklame- 
rar ståtliga  verser  till  Europa  och  till  Nationerna, 
slutande  sålunda: 

"Var  viss,  min  sköld  skall  troget   höja  sig 
framför  den  blixt,  som  än  emot  ditt  sköte  mättas; 

och  detta  svärd  skall  alltid  blottas 
för  rätt,  för  mänsklighet  och  frihet  —  och  för  dig." 

Nu  Öppnar  sig  fonden  och  visar  Apollo  och  sång- 
gudinnorna i  ljusa  skyar,  från  hvilka  de  nedstiga  på 
scenen.  Apollo  talar  om,  att  hans  tempel  varit  slutet, 
och  att  våldet  och  förtrycket  härskat  öfver  världen, 
men  att  allt  förbytts,  sedan  hjälten  dragit  sitt  svärd, 
och  säger  slutligen  till  sitt  följe: 


119 

"Gån,  såuKoiiH  ädla  barn,  och  tolken  Sesrrarns  ära. 
.laK   iuRiMi   lager   har  så   skön, 
som  ej,  till  Hans  bedrifters  lön, 
Hans  hjässa   har  förtjänt  att  bära.** 

Sånggudinnorna  utföra  nu  en  dans,  hvarefter 
herdar  och  skördefolk  inkomma  och  bebåda  ankom- 
sten af  Ceres,  livilken  liksom  senare  Merkurius,  följd 
af  tritoner  och  najader,  prisar  Mars  och  hans  bedrif- 
ter. Apollo  afslutar  till  sist  den  allegoriska  fram- 
ställningen med  följande  verser  under  körens  <lanser: 

**Minnet8  döttrar  srän  att  föra 
hjältens  dyrkansvärda  namn 
till  det  rum  i  ryktets  famn, 
som   skall   evigt   det   tillhöra. 
Ej   af  ärely8tna'n   drifven 
lämnade    Han    lugnets    strand; 
blott  att   krossa   våldets   band, 
blott  för  rätt  och   fosterland 
och   för   skörden    af   oliven 
svärdet   blixtrat   i   Hans   hand." 

Fonden  förändras  till  Odödlighetens  tempel.  Mars 
ditföres  af  Segern,  Apollo  och  sånggudinnorna  och 
krönes  af  dem,  under  det  de  öfriga  personagerna 
formera  grupp  på  scenen.  Denna  ståtliga  hyllning 
åt  kronprinsen  uppfördes  sedan  åtskilliga  gånger  på 
Operan. 

På  Karlsdagen  lät  drottningen  till  konungens  ära 
arrangera  en  fest,  föreställande  en  marknad  i  S:t 
Germain.  Hon  hade  själf  gjort  utkastet  härtill,  och 
Lemoine  hade  skrifvit  verserna,  hvari  äfven  voro 
inflätade  kupletter,  som  hyllade  kronprinsen.    I  en 


120 

af  de  stora  slottssalarna  voro  försäljningsstånd  an- 
ordnade, som  liofvets  damer  fiirestodo,  ocli  då  konun- 
gen kom  fram  till  de  olika  ))0(larna,  deklamerade 
eller  sjönpro  innehafvarinnorna  några  för  dagen  pas- 
sande strofer.  Hofmästarinnan,  grefvinnan  Karo- 
lina Lewenhaupt,  som  hade  ett  marknadsstånd  med 


Henrietta  Mariana  Charlotta  Koskull. 
Efter  miniatyr  af  Rylander. 

kopparstick  och  däribland  äfven  konungens  porträtt, 
hade  själf  skrifvit  sin  roll.  Statsfruarna,  gref vin- 
norna Ebba  Mörner,  född  Modée,  och  Karolina 
Sparre,  född  Lewenhaupt,  hoffröken  Sofia  Silfver- 
sparre,  öfverstinnan  Marianne  Ehrenström,  född 
Pollet,  och  fru  Karolina  Silfversparre  hade  roller. 
Dessutom    fanns   en   liten   teater,   där   en   charlatan 


121 

uppträdde,  som  lustigt  utfördes  af  öfverste  Pierre 
de  Rodais.  En  och  annan  af  de  marknadsbesökande 
hade  äfven  roller.  Hoffröken  Marianne  Koskull  ut- 
klädd till  svensk  bondflicka,  åtföljd  af  sin  mor,  fram- 
ställd af  statsfrun,  grefvinnan  Tersmeden,  låtsades 
tillfälligtvis  möta  en  officer  och  tilltalade  honom  på 
oklanderlig  fransk  vers  ungefär  sålunda:  "Ni  har 
lofvat  mig  att  få  se  kungen  och  tala  med  honom. 
Min  mor  har  sagt  mig,  att  det  skulle  ge  oss  mycket 
anseende  hemma  i  vår  by.  Men  hvem  skall  väl  tro, 
att  jag  haft  den  lyckan,  om  jag  inte  kan  ge  ett  be- 
vis, som  öfvertygar  de  mest  tviflande.  Mitt  hjärta 
har  ingifvit  mig  att  bönfalla  till  förmån  för  de  fat- 
tiga. Se  här  har  jag  en  lista,  som  jag  vill  lägga  fram 
för  de  välgörande.  Om  Hans  majestät  täcktes  gynna 
mitt  förslag  och  sätta  sitt  höga  namn  främst  på 
listan,  så  skall  man  icke  längre  kunna  tvifla  på  den 
ära  jag  haft."  Den  gamle  kungen,  som  icke  begärde 
bättre  än  att  få  göra  godt,  mottog  detta  förslag  med 
godhet,  och  drottningen,  prins  Oskar  och  prinsessan 
Sofia  Albertina  följde  hans  exempel,  öfverstelöjt- 
nant  Louis  Camps  subskriberade  å  kronprinsens 
vägnar,  och  hela  det  öfriga  sällskapet  gjorde  sig  ett 
nöje  att  häruti  likna  den  kungliga  familjen.  Under 
supén  presenterade  fröken  Koskull,  åtföljd  af  öfver- 
ståthållaren,  listan  vid  alla  tafflarna,  och  hvar  och 
en  skyndade  att  teckna  sitt  bidrag.  Denna  insamling 
inbringade  åt  de  fattiga  4,275  riksdaler,  en  ganska 
vacker  summa  på  den  tiden. 


122 

I  februari  1814  Kufs  för  första  spången  den  roliga 
enaktsoperetten  "De  löjliga  mötena"  med  musik  af 
Nieolo  Isouard,  "Ceiidrillons"  kompositör,  och  väckte 
mycket  bifall.  TobaksliuiKllandcn  SiiuKcmark  har 
dragit  sig  ifrån  affärerna  och  bosatt  sig  på  en  liten 
landtgård  i  närheten  af  Stockholm  tillsammans  med 
sin  stolta  och  kalla  dotter  Regina  och  sin  syster- 
dotter Lovisa,  som  är  menlösheten  själf.  En  vacker 
dag  måste  Snusemark  fara  in  till  staden  i  sällskap 
med  sin  dräng  Blundström,  en  lika  stor  kruka  som 
hans  herre.  De  bägge  flickorna  passa  genast  på  att 
stämma  möte  med  sina  tillbedjare,  som  de  stänga  in 
i  hvar  sitt  kabinett.  I  huset  finnes  en  kammarjung- 
fru Lotta,  hvars  älskare,  drängen  Hurtig,  begagnar 
sig  af  tillfället  för  att  smyga  sig  in  och  gömma  sig 
under  det  stora  du  k  hel  ägda  bordet  midt  på  scenen, 
utan  att  Lotta  vet  om  det.  Under  en  scen,  som  de 
båda  tillbedjarna  ha  med  hvarandra,  byta  de  rum, 
och  när  Lovisa  kommer  med  ett  ljus  i  handen  för 
att  öppna  dörren  åt  sin  Leander,  träder  Cesar  ut  ur 
rummet.  Hon  gallskriker  och  ropar  på  hjälp.  Re- 
gina och  Lotta  störta  in  på  scenen.  Just  i  samma 
ögonblick  komma  Snusemark  och  Blundström  till- 
baka, emedan  patron  blifvit  rädd  för  röfvare  i  sko- 
gen. Gubben  säger  god  natt  åt  flickorna,  som  gå  sin 
väg  förtviflade,  låter  Blundström  väl  stänga  alla 
ytterdörrar  och  sedan  hjälpa  honom  på  med  natt- 
rock och  nattmössa,  hvarefter  han  slår  sig  ned  vid 
bordet.  Herrn  och  drängen  skrämma  upp  hvarandra 
genom  att  tala  om  röfvarna  i  skogen.  Då  få  de  till 
sin  fasa  se  först  den  ena  kabinettsdörrn  och  strax 
därpå  den  andra  sakta  öppna  sig,  och  Cesar  jämte 


123 

Leander  frainträdu.  Nu  anser  Hurtig  rätta  stuuden 
att  undkomma  vara  inne,  ropar  med  hög  röst: 
"Rädde  sig  den  som  kan!",  drar  ned  duken  från 
bordet,  hvarvid  ljusen  falla  omkull  och  slockna, 
kastar  den  öfver  Snusemark  och  Blundströra,  som  i 
sin  förfäran  ramlat  framstupa  på  golfvet  och  hop- 
par därpå  ut  genom  fönstret,  följd  af  Leander  och 
Cesar^  Snusemark  skriker  på  hjälp.  Efter  en  lång 
tystnad  säger  Blundström:  "Patron!  jag  tror  de  ä' 
borta."  Snusemark,  som  ligger  kvar  på  golfvet,  frå- 
gar med  skälf vande  röst:  "Hur  många  va  de!", 
h  varpå  Blundström,  hackande  tänderna,  svarar: 
"Jag  räknade  sju!"  Med  slocknande  stämma  utropar 
Snusemark:  "Sju!  min  gode  Gud!"  Då  höras  starka 
bultningar  på  dörren.  Snusemark  och  Blundström 
kasta  sig  åter  omkull  på  golfvet.  Det  är  emellertid 
flickorna  och  Lotta,  som  tillkallats  af  skriken.  Strax 
därefter  ringer  portklockan,  och  Hurtigs  röst  för- 
kunnar, att  det  är  vänner,  som  komma.  Flickornas 
tillbedjare  återvända,  säga  sig  ha  förjagat  röfvarna 
och  erhålla  till  belöning  sina  åtrådda,  liksom  Hurtig 
får  sin  Lotta.  John  Brooman  var  en  förträfflig  Snu- 
semark och  Deland  en  icke  mindre  utmärkt  Blund- 
ström, hvilken  roll  sedan  öfvertogs  af  Karl  Fredrik 
Berg.  Regina  spelades  af  Karolina  Kuhlman,  Lovisa 
af  Justine  Casagli  och  Lotta  af  Jeannette  Wässelius. 
De  bägge  älskarrollerna  utfördes  af  Lars  Hjortsberg 
och  Lindström.  Hurtig  framställdes  först  af  Berg 
och  sedan  af  Lindman.  Operetten  kvarstod  på  reper- 
toaren ända  in  i  senare  tider  och  har  gifvits  nära 
hundra  gånger  på  de  kungliga  teatrarna  samt  dess- 


IM 

utom  på  flera  af  de  n^«ndre  teatrarna  och  i  lands- 
orten. 


Den  3  juni  återkom  kronprinsen  från  kriget,  och 
tvenne  dagar  därefter  firades  en  ståtlig  och  på  allt 
sätt  kunglig  fest  på  slottet.  Den  öppnades  med  en 
versifierad  liyllning  åt  segraren  af  Johan  Gabriel 
Oxenstierna,  sjungen  af  Kristofer  Karsten  och  Jean- 
nette  Wässelius  och  slutande  med  orden: 

"Gläds  Sverige!    Möt  din  drott  af  himlen  återförd. 
Till   tjugu   somrars   lagerskörd 
han  längtar  ej  att  lägga  flera. 
Hans  segrars  antal  ökas  kan, 
men  öfver  hjärtan  flnner  han 
ej  några  kvar  att  vinna  mera." 

Därefter  började  balen.  I  danssalen,  hvars  alla 
fönster  och  motsvarande  arkader  voro  betäckta  med 
speglar,  omfattade  af  lagergirlander  samt  svenska 
fanor  och  flaggor,  hade  konungen  låtit  uppresa  ett 
elfva  alnar  högt  monument  till  kronprinsens  ära. 
På  en  piedestal  i  imiterad  gul  marmor  voro  placera- 
de kanoner  med  drufvan  uppåt,  hvilka  uppburo  en 
lagerkrönt  kornisch,  på  hvilken  kronprinsens  bröst- 
bild hvilade,  stödd  af  tvenne  genier,  som  buro  fack- 
lor. Bakom  och  öfver  denna  grupp  syntes  ett  lätt 
moln,  på  hvilket  Ryktet  och  Äran  sväfvade  med  ut- 
sträckta vingar  och  med  fredens  palmer  och  andra 
attribut  i  händerna.  Dessa  figurer  voro  skulpterade 
i  naturlig  storlek  i  imiterad  hvit  marmor.  På  monu- 
mentets spets  strålade  nordstjärnan.    Bronskanoner- 


125 

na  voro  fristående,  omlänkade  med  i  festoner  upp- 
häntrda  järnkedjor,  fästa  vid  bomber,  som  lågo  på 
piedestalen.  Emellan  kanonerna  funnos  militäriska 
attribut  af  brons.  Monumentets  sidor  voro  drapera- 
de med  de  allierade  makternas  fanor,  svenska  örlogs- 
tLaggor  ocli  vimplar.  På  ömse  sidor  af  piedestalen 
voro  anbragta  rostra  af  brons.  Omgifna  af  lager- 
krönta  svärd  lästes  på  framsidan  följande  ord:  "At 
den  fridälskande  segervinnaren,  åtföljd  af  Äran, 
emottagen  af  vara  lijärtan."  Den  9  juni  bevistade 
deras  majestäter  och  kungliga  högheter  föreställ- 
ningen på  Operan,  där  till  direktionens  beröm  åter- 
upptagits Glueks  "Armide",  med  Jeannette  Wässe- 
lius  i  titelrollen  och  Lindström  som  Renaud.  De 
kungliga  sutto  i  den  griljerade  logen  på  andra  raden, 
hvars  galler  nedfälldes  vid  deras  ankomst,  hvarvid 
de  hälsades  från  hela  salongen  genom  handklapp- 
ningar och  fröjderop.  Prins  Oskar  satt  i  sin  loge 
på  första  raden.  En  annan  repris,  som  också  vann 
publikens  lifliga  bifall,  var  Grétrys  "Richard  Lejon- 
hjerta"  med  Du  Puy  i  Blondels  roll,  hvars  musik 
"alltid  behåller  sitt  värde,  om  den  också  icke  är  all- 
deles i  den  nyare  stylen",  säger  en  dåtida  bedömare. 


På  hösten  samma  år,  den  21  september,  uppfördes 
för  första  gången  Mozarts  redan  1782  i  Wien  med 
stort  bifall  gifna  "Enleverivgen  ur  seraljen  eller 
Constance  och  Behnont".  Den  Ijufva  innerlighet  och 
det  gnistrande  goda  lynne,  som  utmärker  denna  mu- 
sik, torde  utan  tvifvel  kunna  hänföras  till  den  lyck- 


126 

liga  stämning,  hvari  kompositören  ntarbetade  den. 
Han  var  nämligen  då  nyss  blifven  en  lycklig  fäst- 
man. Pjäsens  innchAll  är  i  största  korthet,  att  den 
nnga,  vackra  spanjorskan  Constance,  Jeannette 
Wässelins,  hennes  glada  och  muntra  kammarjungfru 
Blonde,  Justine  Casagli,  och  Belmonts  betjänt  Pe- 
drillo,  Louis  Deland,  blifvit  bortröfvade  af  korsarer 
och  sålda  till  paschan  Selim,  Axel  Cederholm,  hos 
hvilken  Pedrillo  anställes  såsom  hofträdgårds- 
mästare.  På  ett  skepp,  som  Belmont,  Karl  Lind- 
ström, förhyrt,  ämna  de  fly  en  natt,  och  Pedrillo 
dricker  seraljens  uppsyningsman  Osmin,  John  Broo- 
man, rusig  af  vin,  i  hvilket  han  blandat  en  sömn- 
dryck. Emellertid  bli  de  flyende  gripna  af  janitsja- 
rerna  och  återförda.  Men  just  då  man  tror  dem  för- 
lorade, får  Selim  ett  anfall  af  ädelmod  och  friger 
dem  allesammans,  hvarpå  en  ståtlig  final  afslutar 
treaktskomedien.  I  synnerhet  Jeannette  Wässelins 
väckte  publikens  bifall  i  den  kvinnliga  hufvudrollen, 
där  hennes  härliga  stämma  gjorde  sig  förträffligt 
gällande.  Efter  henne  utförde  Sofia  Thunberg-Seve- 
lin  partiet  med  samma  framgång.  "Hvad  öfversätt- 
ningen  angår",  stod  det  i  Journalen,  "kan  den  väl 
aldrig  göras  sämre." 

Den  sista  oktober  gick  "Ungdom  och  dårskap" 
öfver  Operans  tiljor  med  den  i  Danmark  så  ytterst 
populära  musiken  af  Du  Puy.  Libretton  är  den- 
samma, som  hos  oss  ännu  på  senare  tid  gifvits  med 
Méhuls  musik  under  namn  af  "Målaren  och  model- 
lerna". Orsaken  hvarför  Du  Puy  under  sin  anställ- 
ning vid  Kungliga  teatern  i  Köpenhamn  kom  att 
komponera  den  var,  att  man  där  under  kriget  icke 


kunde  från  Paris  erhålla  Méhuls  partitur  till  opera- 
comiquen,  som  man  gärna  ville  pre.  Du  Puy  skref 
då  till  den  befintlif?a  texten  en  så  kvick  och  sprit- 


Edoiiard  Du  Puy.    Efter  E.  lirambecks  byst 
Kudr].  operans  foajé. 


tände  musik,  att  den  förtrollar  danskarna  ännu  efter 
mer  än  ett  århundrades  förlopp  med  sitt  lätta  och 
grlada  behag,  sin  erotiska  skälmaktighet,  sin  ridder- 
liga hållning,  sitt  trefliga  gemyt  och  sin  komiska  ka- 
rakteristik.  Den  19  maj  1806  gick  sängspelet  för  för- 


128 

sta  srAngen  öfver  danska  scenen  och  hade  en  lysande 
frninKAnfc,  till  hvilken  icke  litet  bidrop:  Du  Piiys 
ppret  briljanta  utförande  af  den  hjärtekrossande 
ryttniästarens  roll.  Hans  uppträdande  i  den  vackra 
uniformen  var  en  eröf rares,  och  som  kompositör  och 
sAngare  i  en  person  ])lef  han  föremål  för  en  hyll- 
ning, som  nästan  gränsade  till  tillbedjan.  Äfven 
här  hade  pjäsen  och  Du  Puy  en  välförtjänt  fram- 
gång, och  det  är  i  den  rollen  han  är  framställd  i 
marmor  uti  vår  Operas  foajé.  Hans  motspelerska 
var  Justine  Casagli,  och  de  tre  komiska  rollerna  ut- 
fördes af  Hjortsberg,  Sevelin  och  Berg. 


Som  bekant  beslöt  Norges  storting  den  20  okto- 
ber, att  rikets  förening  med  Sverige  skulle  äga  rum, 
vidtog  de  grundlagsändringar,  som  föreningen  nöd- 
vändiggjorde, och  valde  den  4  november  Karl  XIII 
till  Norges  konung.  Då  de  kungliga  den  14  novem- 
ber bevistade  föreställningen  af  operan  "Caravanen", 
mottogos  de  af  starka  hurrarop  och  handklappnin- 
gar, röster  på  parterren  togo  upp  folksången,  som 
genast  intonades  af  orkestern,  och  hela  salongen  af- 
sjöng  den  med  mycken  entusiasm. 

Med  anledning  af  de  norska  stortingsdeputerades 
ankomst  till  Stockholm  gaf  dess  borgerskap  den  16 
december  en  stor  bal  i  den  med  mycken  smak  de- 
korerade börssalen.  Festen  bevistades  af  hela  hof- 
vet,  ifördt  den  blå  och  hvita  galadräkten,  och  Kri- 
stofer Karsten  och  Jeannette  Wässelius  sjöngo  för 


tillfället  författade  verser.  Den  18  december  hade 
konungren  till  kloekan  sju  på  aftonen  låtit  arrangera 
ett  lysande  galasi)ektakel  på  Kungliga  teatern,  hvar- 
vid  Glucks  storslagna  opera  "Armide"  uppfördes. 
Salongen  var  anordnad  som  vanligt  vid  dylika  fest- 
ligheter, och  de  norska  deputerade  sutto  i  första  ra- 
dens fond.  På  de  för  excellenserna  reserverade  plat- 
serna syntes  Oxenstierna,  Brahe,  Liljencrantz,  Karl 
Adam  Wachtmeister,  Stedingk,  von  Engeström,  von 
Fersen,  Gyllenborg,  Rosenblad,  Adlercreutz,  Mör- 
ner  och  Puke.  Till  vänster  om  de  kimgliga  voro 
placerade  excellensfruarna  Brahe,  Ruutli,  Wacht- 
meister född  Hall,  Rosenblad,  Stierneld,  Adlercreutz, 
Lagerbring,  Mörner  och  Puke.  Frikostigt  med  bil- 
jetter voro  utdelade  till  borgerskapets  militär,  ma- 
gistrat och  femtio  äldsta.  Dagen  därpå  var  hufvud- 
staden  rikt  illuminerad,  hvilken  ståt  de  kungliga  be- 
sågo  i  vagnar  förspända  med  åtta  hästar.  De  öf- 
riga  hofvagnarna  drogos  af  trespann. 

Det  var  gifvet,  att  en  i  politiskt  hänseende  så  vik- 
tig tilldragelse  som  föreningen  mellan  den  skandi- 
naviska halföns  bägge  riken  skulle  firas  äfven  af 
teaterns  sånggudinnor,  och  den  2  januari  1815  gafs 
för  första  gången  "Föreningen",  en  tillfällighetspjäs 
med  sång  och  dans  i  en  akt,  författad  af  teaterns 
chef,  grefve  Löwenhielm.  Andre  direktören,  öfver- 
ste  Nordforss,  hade  skrifvit  orden  till  en  hymn,  och 
ur  Johan  Olof  Wallins  nyss  utkomna  skaldestycke 
"Skandinavisk  sång"  förekom  ett  utdrag.  Dessutom 
hade  pjäsens  författare  af  professor  Nansen  i  Kri- 
stiania lånat  en  nor.sk  visa,  som  sjöngs  af  en  värm- 
landssoldat till  musik  af  herr  Schulz  i  Köpenhamn, 

9  —  Svenska  teatern  III. 


180 

och  af  Per  Adolf  Granherj?  en  svensk  visa,  sjungen 
af  en  norsk  soldat  till  musik  af  kapellmästaren  Eg- 
grert.  Den  öfriga  musiken  var  komponerad  af  Du 
Puy  och  dansen  arrangerad  af  Deland. 

Den  lilla  pjäsens  innehåll  var  enkelt,  som  det 
vid  sådana  tillfällen  bör  vara.  En  svensk  och  en 
norsk  bonde,  som  bo  nära  h  var  an  dra  på  gränsen 
mellan  Sverige  och  Norge,  ha  länge  varit  goda  vän- 
ner, och  vänskapen  har  ytterligare  stärkts  genom 
den  kärlek  deras  barn  fattat  till  h  varan  dra.  På 
grund  af  kriget  har  emellertid  det  inbördes  umgän- 
get afbrutits,  och  ryktet  om  fred  väcker  således  de- 
ras lifliga  glädje.  De  anse  det  så  mycket  säkrare, 
som  bägges  söner  blifvit  hemförlofvade  från  de  kå- 
rer, där  de  tjäna.  Men  äfven  andra  rykten  saknas 
icke,  och  en  kringvandrande  italiensk  krämare,  som 
slagit  sig  ut  för  den  norske  bondens  dotter,  har  i 
synnerhet  bemödat  sig  att  skrämma  dem  med  be- 
rättelsen om  ett  nytt  utbrott  af  kriget.  Detta  ter 
sig  så  mycket  sannolikare,  som  man  i  närheten  sett 
en  norsk  och  en  svensk  trupp  tåga  emot  hvarandra. 
Båda  ynglingarna  skynda  åter  till  sina  fanor,  och 
de  andras  oro  drifves  till  sin  spets  genom  ett  bref, 
som  italienaren  läser  upp.  Men  förskräckelsen  varar 
icke  länge.  Man  ser  i  detsamma  de  bägge  truppaf- 
delningarna  förtroligt  mötas,  och  soldaterna  blanda 
sig  med  hvarandra.  Ynglingarna  återkomma.  Sve- 
riges och  Norges  förening  kungöres,  och  den  all- 
männa glädjen  tar  sig  uttryck  i  en  lofsång.  Natur- 
ligtvis beslutes  nu  de  bägge  unga  parens  förbindelse, 
och  en  landtlig  fest  anordnas,  under  det  att  sven- 
ska och  norska  truppafdelningar  defilera  förbi,  och 


131 

till  slut  afbräiiiies  ett  ståtlifrt  fyrverkeri  förestäl- 
lande bä^fife  rikenas  vapen  jämte  konungens  och 
kronprinsens  nannifhiffrer.  Karl  XIII  hade  skänkt 
en  stor  summa  till  styckets  uppsättning,  på  hvilken 
Löwenhielm  lyckades  inbespara  2,000  rdr  bko,  och 
Bck  då  af  konungen  tillstånd  att  använda  denna 
besparing  till  grundplåt  för  en  pensionskassa  åt  or- 
kesterpersonalen, den  nuvarande  så  kallade  Hofka- 
pellets  pensionskassa,  som  imder  dessa  hundra  år 
växt  till  600,000  kronor. 

Stycket  hade  en  alldeles  lysande  framgång  tack 
vare  flera  Kauuiianstänimande  orsaker:  storlieten  af 
den  åsyftade  tilldragelsen,  entusiasmen  för  kronprin- 
sen, som  åstadkommit  densamma,  vördnaden  för  den 
gamle  konungen,  den  dyrbara  uppsättningen,  grann- 
låten af  alla  militärerna  till  häst  och  fot,  fyrverke- 
riet, den  briljanta  musiken,  dansen  och  det  utmärkta 
sätt,  på  hvilket  de  uppträdande  skötte  sina  partier, 
allt  bidrog  att  sätta  publiken  i  hänryckning.  Man 
abonnerade  loger  och  amfiteaterplatser  till  en  serie 
■representationer  långt  i  förväg,  och  pjäsen  gafs  nära 
fyrtio  gånger. 

Ett  hälft  århundrade  därefter,  den  4  november 
1864,  firades  femtioårsdagen  af  de  bägge  rikenas  för- 
ening. Både  konungen  och  öfverståthållaren  hade 
ansträngt  sig  för  att  värma  upp  de  dåmera  något 
ljumma  sympatierna  för  unionen.  Deputationer  hade 
afsändts  från  det  ena  riket  till  det  andra,  kungen 
hade  middag  på  slottet  för  fyraliundra  personer, 
och  dagen  därpå  gåfvo  staden  ocli  garnisonen  fest- 
måltider. Allmän  illumination  hade  påbjudits.  Karl 
XIV  Johans  staty  upplystes  af  en  oändlig  mängd 


182 

RaslapTor  jämte  sinnebilder  och  tänkespråk  i  eld- 
skrift. På  slottstaket  brunno  fyra  elektriska  solar, 
enkom  införskrifna  från  Berlin,  Gustaf  Adolfs  torg 
och  Mynttorget  badade  i  ljus,  och  från  Riddarholms- 
kyrkans  torn,  flaniniade  ständigt  förnyade  benga- 
liska eldar.    En    mängd    allegoriska    transparanger 


Illumin&tionen  vid  Karl  XIV  Johans  staty  i  Stockholm 
den  4  november  1864. 

hade  därjämte  anordnats.  Bland  humoristiska  för- 
slag till  sådana  hade  bland  andra  framkastats:  Mo- 
lins bältespännare  dragande  hvarandra  i  håret,  med 
inskriften  "Förening  så  länge  det  ännu  finnes  ett 
hårstrå  kvar  på  hufvudena".  Klockan  8,30  på  afto- 
nen uppfördes  på  Kungliga  operan  ett  galaspektakel, 
hvarvid  Löwenhielms  tillfällighetsstycke  återuppta- 
gits med  de  bästa  krafter  teatern  förfogade  öfver. 


188 

Men  unionsentusiasmen  hade  redan  betänkligt  sval- 
nat. Pjäsen  rönte  endast  en  måttlig  framgång  och 
nedlades,  denna  gång  för  alltid,  efter  blott  fem  re- 
presentationer. 


Ytterligare  ett  större  musikverk  uppfördes  detta 
spelar.  Det  var  vicomte  de  Ségurs  treaktsskåde- 
spel  "Romeo  och  Juliette"  med  musik  af  den  då  sär- 
deles ryktbare  kompositören  Daniel  Steibelt,  nu  full- 
komligt förgäten.  Redan  1793  hade  operan  vunnit 
Parispublikens  bifall.  Hos  oss  gaf s  den  med  Lind- 
ström och  Jeannette  Wässelius  i  hufvudrollerna  den 
30  januari  1815.  Kritiken  var  säredeles  frän.  "Man 
skulle  göra  författaren  mycket  orätt",  skrefs  det, 
"om  man  sade,  att  han  sökt  imitera  Shakspere,  kan- 
ske han  icke  ens  haft  något  begrepp  om  denne  se- 
nares  Julia.  Musiken  af  Steibelt  lär  vara  denne 
kompositörs  enda  försök  i  den  dramatiska  genren, 
och  det  har  icke  ökat  den  ära  han  vunnit  genom 
sina  kompositioner  för  klaver,  ty  äfven  detta  är  en- 
dast klavermusik." 


Gustaf  III:s  operasalong,  Adelcrantz'  underbart 
vackra  skapelse,  en  af  de  skönaste  i  hela  Europa, 
liksom  den  också  var  en  af  de  akustiskt  bäst  inrät- 
tade, undergick  på  sommaren  en  genomgripande 
förändring.  Redan  året  förut  förminskades  den  stora 


184 

kuiijrliKa  lopren,  hvarest  <le  vid  hofvet  uppvaktande 
damer  och  kavaljerer  haft  sina  platser,  och  inrätta- 
des där  en  öfre  amflteater.  Men  större  blefvo  för- 
ändrin^rarna  sommaren  1815.   Urspninprlijäfen  hvälfde 


iLJoi>rGL.  Stora  TksATERK 

Plan  af  KnnRliira  operans  salong  före  ändrinRarna 
1814  och  1815. 


sig  öfver  fjärde  raden  en  väl  arbetad  kornisch. 
Denna  genombröts  och  en  femte  rad  tillbyggdes. 
Scenens  gränslinje  mot  salongen  förvandlades  äfven. 
Denna  gick  förut  rak  från  ena  sidan  till  den  andra 


135 

och  sträckte  sij?  ända  fram  till  första  radens  ytter- 
kanter, livilket  tillät  de  sjungande  att  komma  längre 
fram  åt  sidorna  af  salongen  och  därigenom  fram- 
bringa en  bättre  röstverkan  åt  alla  hAU.  Nu  kom 
scenen  att  räcka  ungefär  så  långt  fram  som  förut 
endast   på  den   punkt,   där  sufflörluckan    hade    sin 


Kuncrl.  operans  högra  avantsceu  på  1880-taIet. 


plats,  men  på  sidorna  drogs  den  tillbaka  ända  till 
avantscenens  bortre  pilastrar.  Därigenom  försvunno 
de  bänkar,  hvilka  Gustaf  III  efter  dåtida  sed  låtit 
anbringa  under  första  radens  oxögon,  och  på  hvilka 
Agamemnon  och  Iphigenie  såsom  åskådare  njöto  af 


136 

halettoii  i  Glucks  opera  Iphiaenie".  Det  var  gif- 
vet,  att  (le  akustiska  förhållandena  genom  dessa  åt- 
gärder ledo  något  litet  afbräck  nere  i  salongen,  men 
uppe  i)å  fonite  radon  hörde  man  förträffligt.  Jag 
har  själf  i  mina  barnaår  suttit  däruppe  i  fonden  och 
hört  hvartenda  ord  en  sådan  artist  som  vår  stora 
tragedien  ne  Elise  Hwasser  h  viskade  nere  på  scenen. 
Det  lät  som  om  hon  hviskat  det  i  mitt  öra.  På  den 
tiden  ansägo  nämligen  de  framstående  skådespelarna 
det  vara  deras  skyldighet  att  artikulera  talet  så, 
att  den  betalande  publiken  utan  ansträngning  kunde 
få  veta  innehållet  af  den  pjäs  de  gått  att  höra.  Nu- 
mera ha  vissa  scenkonstnärer  drifvit  den  så  kallade 
naturliga  samtalstonen  ända  därhän,  att  åhörarna, 
äfven  om  de  bemöda  sig,  långa  stunder  icke  förmå 
uppfatta  ett  ord  af  hvad  som  afhandlas  på  scenen. 
De  värda  artisterna  glömma,  att  teatern  icke  är  nå- 
gon budoar,  ocli  att,  om  man  talar  inför  en  åhörar- 
krets  af  sexhundra  eller  tolfhundra  personer  i  en 
teatersalong,  är  det  något  helt  annat  än  om  man 
sitter  och  pratar  med  ett  par  goda  vänner  i  en  kakel- 
ugnsvrå. Det  riktiga  afvägandet  af  denna  röstens 
förstärkning  på  ett  sådant  sätt,  att  publiken  ändå 
tycker,  att  man  talar  alldeles  som  i  det  dagliga  lif- 
vet,  det  är  skådespelarens  konst.  Än  mer,  det  tyd- 
liga uttalet  är  en  höflighet  mot  publiken.  Det  rik- 
tiga i  lifvet  är  alls  icke  teaterriktigt.  Teatern  har 
icke  till  uppgift  att  rara  sann,  utan  att  förefalla 
sann.  Det  naturliga  på  scenen  blir  alltid  en  bland- 
ning af  sanning  och  konvention.  "Kunst  und  Natur 
sel  auf  der  Biihne  eines  nur"  säger  den  store  Les- 
sing,  och  den  mannens  ord  gälla  nog  än  i  dag. 


187 

öfrigra  af  direktionen  sanitidiprt  pjorda  förän- 
dringar i  teatersalonuen  voro  minskningen  af  skil- 
jevägsren  mellan  logerna,  borttagandet  af  de  pila- 
strar, som  nrsprnngligen  ansågos  stödja  första  ra- 
den, men  nn  l)efnnnos  onödiga  och  skrymmande, 
samt  förvandlingen  af  den  stående  parterren  till  sit- 
tande med  undantag  af  en  mindre  del  närmast  or- 
kestern, som  förblef  stående  ända  till  1832.  Härvid 
är  att  märka,  det  parterrens  sittplatser  nu  blefvo 
ställda  i  rät  linje,  icke  i  en  båge  såsom  de  sedermera 
anordnades.  Hela  denna  ombyggnad  vidtogs  för  att 
skaffa  flera  platser  i  salongen  och  dymedelst  höja 
recettinkomsterna.  Hur  härlig  akustiken  trots  alla 
dessa  förändringar  dock  var  i  den  gamla  gustavian- 
ska operasalongen,  därom  vittnar  bland  mycket  an- 
nat Ludvig  Normans  yttrande:  "Det  ska'  vara  rys- 
ligt dåliga  röster,  som  inte  ska'  göra  sig  gällande 
där." 


Efter  de  sedvanliga  kanonskotten  klockan  tio  för- 
middagen på  konungens  födelsedag  den  7  oktober 
1815  var  stor  uppvaktning  jämte  middag  på  Haga 
slott,  hvarefter  de  kungliga  med  hela  hofvet  kloc- 
kan half  sju  eftermiddagen  infunno  sig  på  Ulriks- 
dal, där  Kungliga  teaterns  artister  på  därvarande 
teater  uppförde  en  operacomique,  från  franskan  öf- 
versatt  under  den  äkta  svenska  titeln  "Olle  Nötboms 
fortviflan",  hvilken  två  dagar  därefter  under  mått- 
lig publikförtjusning  för  första  gången  gafs  på  Ope- 
ran. Spektaklet  på  Ulriksdal  afslutades  med  en  ko- 
misk pantomimbalett  af  Marcadet  med  musik  af  Du 


188 

Piiy,  kallad  "Arlequln  mafjicien  par  aniour",  som  på 
KuiiKlitra  teatorn  (länsats  inemot  femtio  gånffer. 

I  slutet  af  samma  månad,  den  27,  i?afs  på  Operan 
i  konungens  närvaro  för  första  s:ånp:en  "Den  schwei- 
ziska familjen',  skådesi)el  med  sång  i  tre  akter  med 
musik  af  Josef  Weigl,  död  såsom  hofkapellmästare 


Josef   Weifirl. 


i  Wien.  Han  skref  en  oerhörd  massa  musik,  hvari- 
bland  öfver  trettio  operor,  af  livilka  dock  endast  den 
nyssnämnda  öfverlefde  honom.  Det  var  en  ofta  och 
gärna  hörd  opera,  som  uppfördes  i  hela  Europa  och 
länge  kvarstod  på  repertoaren,  hos  oss  ända  till  1841. 
Innehållet  är  i  största  korthet,  att  grefve  Wall- 
stein,  Fredrik  Kinmanson,  en  rik  tysk  godsägare, 
under  en  resa  i  Schweiz  räddats  från  döden  af  bon- 


189 

den  Richard  Boll,  Brooiuan.  För  att  visa  sin  tack- 
samhet har  grefven  tagit  honom  ocli  hans  familj 
till  sisr  på  sitt  gods,  där  han  önskar,  att  de  i  lugn 
och  ro  skola  tillbringa  sina  återstående  dagar.  Bolls 
dotter  Emmelina,  Jeannette  Wässelius,  älskar  emel- 
lertid en  ung  herde  från  Schweizeralperna,  Jakob 
PViburg,  Karl  Lindström,  hvilken  gifvit  sig  af  hem- 
ifrån, då  Emmelina  försvann,  för  att  uppsöka  henne 
och  kommer  också  efter  tusen  besvärligheter  en  vac- 
ker dag  till  grefvens  gods,  och  de  unga  älskande  få 
hvarandra.  I  synnerhet  Lindström  vann  mycket  bi- 
fall för  Jakob  Friburg,  hvilket  parti  låg  särdeles  väl 
för  hans  vackra  röst. 


Under  hela  året  1816  gafs  på  Operan  icke  mer  än 
en  enda  nyhet,  en  komedi  med  sång  i  en  akt,  "Två 
ord",  till  hvilken  Dalayrac  skrifvit  musiken.  En 
fransk  officer  Valbell,  spelad  af  Du  Puy,  bar  under 
.en  ovädersnatt  råkat  vilse  i  en  skog  på  Sicilien  och 
kommer  till  ett  afsides  liggande  hus,  där  han  får 
ett  godt  mottagande  och  känner  sig  väl  tillfreds. 
Hans  betjänt  tycker  däremot  icke,  att  det  är  lika 
trefligt,  sedan  han  ute  i  köket  påträffat  bössor  och 
sablar,  dolda  under  en  vedhög.  En  ung  flicka,  Rose, 
framställd  af  den  förut  omtalade  premiärdansösen 
Josephine  Sainte-Claire,  ger,  under  det  värdinnan 
dukar  bordet,  Valbell  genom  tecken  tillkänna,  att 
han  sväfvar  i  fara.  Han  har  råkat  i  en  röfvarkula. 
Fyra  spetsbofvar  vänta  endast  på,  att  han  skall  gå 
till  sängs,  för  att  smyga  sig  på  honom  och  mörda 


140 

lioiioui.  Den  uiige  officeren  räddas  af  Rose,  som  är 
af  god  familj,  men  som  på  grund  af  irålcade  olyclcor 
nödgats  taga  sin  tillllykt  till  detta  hus,  där  hon 
trodde  sig  kunna  förtjäna  sitt  bröd  hos  ärligt  folk. 
Då  värdinnan  öfvervakar  Iiennes  minsta  steg,  kan 
hon  göra  sig  förstådd  endast  genom  tecken,  och  hela 
hennes  roll  består  för  öfrigt  af  två  ord:  midnatt, 
som  hon  blir  i  tillfälle  att  uttala,  då  Valbell  söker 
få  veta  tiden  för  öfverfallet,  och  evigt!,  som  hon 
utbrister,  då  han  efter  sin  räddning  frågar  henne, 
om  hon  vill  älska  honom.  Innehållet  är  kändt  från 
många  röfvarromauer,  men  om  man  tar  hänsyn  till 
att  stycket  är  skrifvet  för  att  ge  en  tacksam  roll  på 
två  ord,  måste  man  erkänna,  att  det  är  behandladt 
med  mycken  blick  för  den  sceniska  verkan.  Pjäsen 
gjorde,  tack  vare  den  lekande  musiken  och  det  yp- 
perliga utförandet,  i  synnerhet  af  Du  Puy  och 
Sainte-Claire,  stor  lycka  och  gafs  under  årens  lopp 
nära  sextio  gånger. 

Konungens  födelsedag  firades  detta  år  med  en 
konsert  på  hofvet,  hvarvid  Operans  artister  medver- 
kade och  bland  annat  afsjöngo  af  grefve  Oxenstierna 
författade  hyllningsverser  till  konungen. 

För  att  högtidlighålla  årsdagen  af  den  stora  ba- 
taljen vid  Leipzig  hade  alla  i  Stockholm  varande 
generalspersoner  och  officerskårer  den  18  oktober 
anordnat  en  präktig  middagsmåltid  på  stora  börs- 
salen, till  hvilken  inbjudits  de  allierade  makternas 
ministrar.  Salen  och  bordet  voro  rikt  eklärerade  och 
utmärkt  vackert  dekorerade  med  troféer,  transpa- 
ranger, grupper  och  deviser,  syftande  på  dagens  be- 
tydelse, jämte  de  i  kriget  deltagande  monarkers  och 


141 

furstars  fanor  och  sköldar.  Kronprinsen  och  hans 
son  deltogo  i  festen.  Om  aftonen  gaf  konungen  gala- 
spektakel på  Operan,  hvarvid  tillfällighetspjäsen 
"FörPMiwfiren"  uppfördes,  hvilken  representation  så- 
väl konungen  och  drottningen  som  kronprinsen  och 
pris  Oskar  bevistade.  Generalitetet  och  alla  i  staden 
varande  öfver-  och  underbefäl  samt  så  många  af 
garnisonens  soldater,  som  rummet  medgaf,  hade  fått 
biljetter  äfvensom  vid  hofvet  presenterade  damer 
och  de  utländska  ministrarna  med  fruar.  Drottnin- 
gen öfvervar  festrepresentationen  i  den  griljerade 
logen.  Vid  konungens  och  prinsarnas  inträde  i  den 
stora  kungliga  logen  spelade  orkestern  upp  folksån- 
gen, och  alla  de  närvarande  deltogo  i  densamma  med 
den  lifligaste  rörelse.  Åskådarna  begagnade  h varje 
ställe  i  pjäsen,  som  hade  afseende  på  konungen  och 
kronprinsen,  för  att  med  handklappningar  och  hur- 
rarop lägga  sin  hängifvenhet  i  dagen. 

Karlsdagen  1817  firades  med  en  fest  på  slottet, 
hvarvid  Operans  nyförvärfvade  balettartister  upp- 
trädde. Damerna  voro  den  vackra  Josephine  Sainte- 
Claire  ocli  den  icke  mindre  förtjusande  Sophie  Da- 
guin,  född  1801  i  Paris  och  elev  af  den  berömde  Di- 
delot*.  På  anmodan  af  teaterchefen  grefve  Löwen- 
hielm  begaf  hon  sig  till  Stockholm  1815  jämte  dan- 
sörerna Telemaque  Gabrie  och  Isidore  Carey  och  de- 
buterade tillsammans  med  den  sistnämnde  i  baletten 
"La  fiUe  mal  gardée"  i  slutet  af  december  samma  år. 
1820  blef  hon  premiärdansös,  i  hvilken  egenskap  hon 
kvarstod  till  1843,  var  lärarinna  för  balettelevema 


*  Se  Svenska  teatern  del   I  sid.  126. 


142 

1830—1850  och  aflcd  först  den  13  mars  1881.  Carey 
var  elev  af  den  store  Vestris'  son  Anguste,  kallad 
"danskonstens  gud".  Det  var  Aupruste,  som  införde 
piruetten,  och  du  han  med  sin  utouiordentlipa  smi- 
dipriiet  och  lätthet  höjde  sip  pA  tåspetsarna,  trodde 
man  honom  ha  vingar.  M:me  Lebrun  berättar  i  sina 
memoarer,  att  hans  far  med  anledning  däraf  yttra- 
de: "Om  min  son  vidrör  jorden,  är  det  blott  af  hän- 
syn till  sina  kamrater."  När  han  1871  uppträdde  i 
London,  ajournerade  öfverhuset  behandlingen  af 
Burkes  brännande  ekonomiska  reformbill  för  att  gå 
och  se  Vestris  dansa.  Gabrie  var  en  särdeles  vacker 
och  välväxt  yngling,  dansade  med  mycken  färdig- 
het och  styrka  samt  förvånade  med  sina  lysande  pi- 
ruetter. På  slottsfesten  den  28  januari  dansade  Ca- 
rey med  de  bägge  damerna  en  fandango,  som  till  den 
grad  förtjuste  den  gamle  kungen,  att  de  måste  dansa 
den  da  capo. 

På  drottningens  namnsdag  den  12  maj  var  det 
stor  supé  på  slottet,  hvarvid  de  bägge  nyssnämnda 
dansöserna  dansade  ett  pas  de  deux  och  därefter  ett 
pas  dé  quatre  med  herrarna  Carey  och  Gabrie.  Ju- 
stine  Casagli  sjöng  en  italiensk  aria  och  en  duo  till- 
sammans med  professor  Du  Puy.  Sedan  dansades 
åter  ett  pas  de  quatre,  hvarunder  de  båda  damerna 
utvecklade  mycken  grace  i  behagfulla  schaldrape- 
ringar. 

På  Sofiadagen  gaf  drottningen  en  fest  för  prin- 
sessan, då  hofsocieteten  uppförde  "Un  quart  d'heure 
de  silence"  och  "La  tapisserie'.  Bland  de  spelande 
voro  grefvinnan  Terese  af  Ugglas,  född  friherrinna 
Stedingk,  hennes  syster  friherrinnan  Elisabet  Björn- 


143 

stierna,    hoff röken    Ebba    Oxenstierna    och    hennes 
syster  Sigrid. 

Sista  spelåret  under  Löwenliielms  styrelse  inled- 
des operaverksamheten  med  en  representation,  hvar- 
vid  utfördes:  l:o)  Den  musik,  som  af  professor  Du 
Puy  komponerats  till  Te  Deum  vid  prins  Oskars 
myndighetsförklaring  den  4  juli.  De  sjungande  voro 
fruarna  Casagli  och  Lindström,  hofsekreteraren 
Karsten,  herrar  Lindström  och  Kinmanson  samt  kö- 
ren. 2:o)  Det  af  m:lle  Sainte-Claire  komponerade 
pas  de  quatre,  som  på  slottet  den  12  maj  dansades 
af  henne,  m:lle  Daguin  samt  herrar  Carey  och  Ga- 
brie.  3: o)  Beethovens  stora  symfoni  i  A-dur,  samt 
4:o)  för  andra  gången  "La  joitte  ou  les  Amours 
d'été",  pantomimbalett  i  två  akter,  uppsatt  af  balett- 
mästaren Ledet  och  gifven  första  gången  den  18  juni. 
Den  25  oktober  utfördes  såsom  konsertafdelning  mu- 
siken till  första  akten  af  Rossinis  "Tancredi",  genom 
hvilken  opera  han  1813  erkändes  såsom  Italiens  stör- 
ste då  lefvande  operakompositör,  men  som  ej  förrän 
1829  blef  i  sin  helhet  gifven  i  Stockholm.  Program- 
met afslutades  med  en  pantomimbalett  i  tre  akter 
af  Duport,  "Figaro  eller  Barberaren  i  Setnlla",  upp- 
satt af  Ledet  och  mottagen  med  mycket  bifall.  För 
öfrigt  gingo  under  spelåret  endast  tre  smärre  nyhe- 
ter öfver  operascenen.  Den  första  var  en  komedi 
med  sång  i  en  akt,  "Lantara  eller  Mälaren  i  pant", 
öfversättning  från  franskan,  till  hvilken  musiken 
komponerats  af  den  kände  musikälskaren  Karl  Lud- 
vig Lithander,  löjtnant  vid  fortifikationsbrigaden 
och  lektor  i  geometri  vid  Krigsakademien  på  Karl- 
berg.    Oaktadt    Hjortsberg    spelade    titelrollen,    och 


144 

Lindström,  Berg,  Brooman,  Lindman,  Anna  Frode- 
lius  och  Justine  Casagli  utfyllde  ensemblen,  gick 
stycket  icke  mer  än  en  enda  gång.  Den  andra  ny- 
heten var  treaktskomedien  "Värdshuset  i  Baoneres'\ 
hvars  musik  härrör  från  den  berömde  franske  kom- 
positören Charles  Catel,  och  slutligen  i  januari  1818 
gick  enaktaren  "Den  nya  egendomsherrn",  som  med 
Boieldieus  lekande  melodier  och  Du  Puy  i  hufvud- 
rollen  gjorde  rätt  stor  lycka. 

Grefve  Löwenhielm  var,  som  af  repertoaren  fram- 
går, mycket  intresserad  af  baletten.  Utom  de  ofvan- 
nämnda  fast  anställda  framstående  balettartisterna 
uppträdde  på  Operan  under  vintern  1816 — 1817  tio 
gånger  Terese  Ginetti,  född  Guerri,  förut  engagerad 
vid  Hofteatern  i  Berlin.  Hon  dansade  första  gången 
den  20  december  i  divertissemanget  "Slaf handlaren" 
samt  på  nyåret  i  "Diana  och  Endymion",  hvilken 
mytologiska  l)alett  i  två  akter  hon  själf  komponerat, 
och  som  uppfördes  sex  gånger.  Hennes  sista  fram- 
trädanden ägde  rum  den  25  och  28  februari  såsom 
amasonen  i  "Les  amants  réunis".  Hon  var  icke  egent- 
ligen vacker,  men  särdeles  täck  och  förde  sin  långa, 
smärta  figur  med  mycken  lätthet,  smidighet  och  be- 
hag. I  synnerhet  utmärkte  hon  sig  genom  sin  fär- 
dighet att  röra  sig  på  tåspetsarna  och  utföra  de  svå- 
raste piruetter. 

En  annan  storhet  på  danskonstens  område,  som 
grefve  Löwenhielm  lyckades  fästa  vid  Kungliga  tea- 
tern, var  den  redan  1803  en  kort  tid  därstädes  an- 
ställde premiärdansören   Filippo  Taglioni,*   hvilken 


•  Se  Svenska  teatern   del   II  sid.   221. 


/ 


145 

nii  eiigasrerades  såsom  balettiniistare  från  1  februari 
till  1  juli  1818.  Han  var  en  man  med  mycken  smak 
och  talang:  och  åstadkom  på  svenska  scenen  en  ge- 
nomgripande  förändring:  i  baletternas  uppsättning 
och  kostymering.  I  Alexander  Daumonts  "Resa  i 
Sverige"  ägnar  författaren  några  sidor  åt  teatern 
och  yttrar  om  Taglioni,  att  "han  gjorde  ett  förfärligt 
nederlag  bland  höftvalkar,  styfkjolar,  puder  å  la 
maréchale  och  dufvovingar,  som  då  för  tiden  prydde 
olympens  gudomligheter". 


I  en  af  de  dåtida  journalerna  läses  el  I  kåseri, 
kalladt  "Det  nya  Abdera",  som  visar,  hur  giftig  man 
redan  på  den  tiden  kimde  vara  mot  teatern,  en  in- 
stitution, hvars  skötsel  alla  tro  sig  begripa  bättre 
än  den,  som  för  tillfället  har  den  om  händer.  Någon 
har  sagt  och  kanske  med  rätta,  att  "en  verkligt  god 
teaterchef  blir  aldrig  verkligt  afhållen  af  sina  sam- 
tida förr  än  på  sin  begrafningsdag".  Den  resande  kå- 
sören ledsagas  i  Abdera  af  en  person,  som  påpekar 
för  honom  alla  stadens  märkvärdigheter.  Jag  för- 
bigår de  politiska  anspelningarna,  ehuru  de  äro  gan- 
ska nöjsamma,  och  öfvergår  genast  till  de  sceniska. 
De  bägge  herrarna  bege  sig  om  aftonen  på  operan. 
Kåsören  kunde  omöjligt  uppfatta,  hvad  språk  som 
sjöngs,  och  frågade  sin  ledsagare  därom.  Han  sva- 
rade helt  kort:  "Det  är  operaspråket."  Vi  hade  förr, 
sade  han,  operor  af  samma  slag  som  edra,  men  det 
blef  ett  mod  hos  de  sjungande  att  aldrig  låta  orden 

10  —  Svenska  teatern  III. 


146 

hörns,  och  därför  uppfann  ett  af  våra  genier  att  sam- 
mansätta operor  vtan  ord.  Detta  har  lyckats  öfver 
all  förmodan.  Poeterna  behöfvas  alls  icke  numera, 
de  8jun|?ande  slippa  att  lära  sig  något  utantill,  och, 
hvad  som  är  ännu  bättre,  de  förskonas  från  den 
dubbla  mödan  att  först  begripa  orden  och  sedan  för- 
ena deras  mening  med  musikens,  hvilket  merändels 
var  det  svåraste.  Kompositören  har  nu  tillfälle  att, 
hvar  han  behagar,  inlägga  de  skönaste  rullader,  och 
man  har  redan  himnit  så  långt,  att  vi  ha  arior,  som 
icke  bestå  af  någonting  annat.  Publiken,  som  redan 
var  van  att  icke  förstå  hvad  som  sjöngs,  finner  sig 
rätt  väl  därvid,  och  de  modernaste  kännarna  äro 
hänryckta,  i  synnerhet  om  sångarna  kunna  stiga 
några  toner  öfver  de  gränser  naturen  satt  för  deras 
röst.  —  Jag  frågade,  om  man  icke  spelade  tragedier 
och  komedier?  Förr,  svarade  han,  uppfördes  här  bå- 
de Racines,  Corneilles  och  Moliéres  stycken,  men  på 
några  år  har  man  icke  gifvit  annat  än  melodramer. 
Orsaken  härtill  är,  att  de  goda  aktörer  och  aktriser 
vi  haft  äro  till  större  delen  borta,  och  man  har  icke 
gjort  sig  möda  att  utbilda  andra  till  deras  efterträ- 
dare. Dessutom  ha  vi  börjat  remplacera  dem  med 
djur;  vi  framföra  kattor,  apor,  åsnor  och  lejon.  Man 
ropar  väl,  att  den  allmänna  smaken  härigenom  för- 
därfvas,  men  hvad  skyldighet  har  väl  en  teaterdi- 
rektion att  vårda  den  allmänna  smaken!  Vi  få  lik- 
visst från  Europa  årligen  en  mängd  nya  skådespel, 
och  man  kunde  med  fördel  upptaga  några  gamla, 
som  hvilat  ett  par  decennier,  men  det  lär  här  i  lan- 
det vara  ett  alldeles  särskildt  missöde,  att  vid  öfver- 
sättningar    af    andra    nationers    teaterpjäser    valet 


117 

merändels  faller  på  de  minst  lämpliga,  och  att  vid 
iipptafirande  af  (?ainla  pjäser  de  goda  sällan  före- 
komma. Därför  har  man  nyligen  hos  oss  infört  den 
metoden  att  genom  lottning  bestämma,  hvad  som 
skall  spelas,  och  det  har  efter  den  betan  verkligen 
inträffat,  att  repertoaren  blifvit  bättre,  åtminstone 
kan  man  icke  hädanefter  förebrå  direktionen,  om 
den  skulle  vara  dålig." 

Hur  perplex  skulle  icke  herr  P.  A.  Granberg  ha 
blifvit,  ty  det  var  han  som  var  pappa  till  kåseriet, 
om  han  kunnat  ana,  att  hundra  år  därefter  Arthur 
von  Lipinskis  fyrtiotvå  dresserade  hundar  på  Svea- 
teatern i  Stockholm  verkligen  uppförde  en  veritabel 
hundkomedi,  lustspelet  "Ett  kärleksäfventyr  i  Pu- 
delköping". 


Sedan  i  början  af  grefve  Löwenhielms  styrelse 
étt  par  svenska  helaftonstycken  blifvit  uppförda,  så- 
som förut  nämnts,  dröjde  det  hela  fem  år,  innan 
tvenne  andra  svenska  original  gingo  öfver  den  kung- 
liga scenen.  I  februari  1817  gafs  en  enaktskomedi  af 
P.  A.  Granl)erg,  "Den  gamle  öfversten"^  som  dock 
gick  endast  ett  par  gånger.  Stor  lycka  gjorde  där- 
emot grefve  A.  F.  Skjöldebrands  femaktsdram  "Her- 
man von  Unna"  med  körer  och  baletter,  till  h vilken 
abbé  Vogler  komponerat  musiken.  Stycket,  som  rö- 
jer en  tydlig  inverkan  af  Schiller  och  Kotzebue, 
skrefs  redan  i  slutet  af  1700-talet,  utgafs  på  trycket 
1795  och   uppfördes  på   Kungliga  teatern   i  Köpen- 


148 

hamn  don  30  jnnnari  1800,  där  det  vann  stor  fram- 
gÅntK  och  Kafs  nära  sjtittio  Kanprer,  samt  därefter  i 
den  danska  landsorten,  diir  det  under  mer  än  en 
människoålder  hörde  till  de  mest  dragande  reperto- 
arstyckena. Hos  oss  ffafs  det  berömda  dramat  för 
första  fjfånpren  den  13  april  1817  och  syntes  på  affi- 
schen ända  in  på  1840-talet.  Otaliga  gånger  har  det 
gått  öfver  provinsteatrarnas  tiljor,  ty  det  är  ett  syn- 
nerligen effektfullt  stycke,  fullt  af  både  hemska  och 
rörande  scener.  Den  ädle  Herman  von  Unna,  hvars 
själ  är  om  möjligt  skönare  än  hans  utseende,  är  till- 
bedd af  icke  mindre  än  tre  kvinnor  på  en  gång: 
den  Ijufva  och  intagande  borgarflickan  Ida  Miinster, 
som  senare  befinnes  vara  dotter  till  fursten  af  Wiir- 
temberg;  den  dygdiga  Sofia,  gift  med  den  romerske 
kejsaren  Wonceslaus,  konung  af  Böhmen;  och  samme 
konungs  älskarinna,  den  elaka  och  ränkfulla  prin- 
sessan af  Ratibor.  Uppoffrande  känslor  och  rasande 
passioner  drifva  sitt  spel  kring  den  bålde  riddaren, 
hvilken  bringas  till  fördärfvets  brant,  innan  det 
rätta  sammanhanget  uppdagas  till  de  ädlas  seger 
och  de  nedrigas  undergång.  Dramats  sceniska  knall- 
effekter nå  sin  höjdpunkt  i  fjärde  akten,  där  våra 
förfäder,  under  det  att  kalla  kårar  utan  tvifvel 
gingo  öfver  deras  ryggrader,  fingo  beskåda  "den 
hemliga  domstolens"  mystiska  åtgöranden.  Skjölde- 
brand,  som  väl  kände  till  frimureriet  och  ordensvä- 
sendet i  allmänhet,  upprullade  i  denna  akt  hela  den 
symboliska  apparaten  af  blänkande  dolkar  och  rass- 
lande kedjor,  brinnande  facklor  ocli  flammande  alta- 
ren, maskerade  gestalter,  hemska  receptionsceremo- 
nier med  högtidliga  edsafläggelser    och    alla    dessa 


149 

ryslUra  pröfningar,  som  vanligtvis  tilläggas  de  hem- 
liga ordeiissullskapen.  Allt  detta  i  det  mest  uppstyl- 
tade språk  man  kan  tänka  sig.  Vid  genomläsningen 
af  dessa  högtrafvande  tirader  erinrar  man  sig  ovill- 
korligen Brinkmans  drastiska  yttrande  i  ett  af  bref- 
ven  till  Tegnér  pä  tal  om  Skjöldebrand  och  hans 
hustru.  "Hur  han  med  en  sådan  huldgudinna  för 
själens  ögon,  med  hennes  ingifvelses  Ijufva  melodier 
i  örat  kunnat  sammanhamra  sina  skrofliga  hexame- 
ter, är  och  förblifver  för  mig  en  gåta.  Det  bevisar 
i  alla  fall  den  obändigaste  envishet  hos  hans  duk- 
tiga sdugkäring;  —  ty  mö  kan  den  väl  ej  mera  vara, 
hvilken  i  sa  många  år  strukit  omkring  som  marke- 
tenterska  med  Oden,  Gustaf  Vasa,  Herman  von 
Unna,  Korsfararne,  Hjalmar  och  nu  sist  med  Karl 
XII:s  ostyriga  bussar."  En  annan  gång  skref  han, 
att  han  alltid  brukade  "stoppa  bomull  i  öronen",  när 
han  läste  Skjöldebrands  hexametrar. 

Man  kan  förstå,  att  en  sådan  dram  som  "Herman 
von  Unna",  hvilken  kan  kallas  god  i  jämförelse  med 
en  mängd  af  de  skådespel  som  då  gåfvos,  måste  slå 
an  på  den  tidens  okritiska  allmänhet,  hvars  lystnad 
efter  det  äfventyrliga,  det  öfvernaturliga,  det  som 
mest  afvek  från  det  hvardagliga  mättades  af  så- 
dana tryckpressens  alster  scm  "Julia  eller  De  under- 
jordiska hvalfven  i  slottet  Mazzini",  "Röfvareslottet 
i  Ai)enninska  bergen",  "Banditen  Dolko,  Rinaldo 
Rinaldinis  samtida",  "Mathilda  eller  De  underjor- 
diska hvalfven",  "Alphonsine  eller  Den  underjor- 
diska kärlekens  barn",  "Grafvården  eller  Det  hem- 
lighetsfulla slottet",  "Albert  eller  Urnan  i  ensamma 
dalen",  "Ruinerna  i  Svarta  skogen",  "Banditanföra- 


k 


150 

ren  Golisano  eller  Den  vandrande  anden",  hvilka 
skräckinjajjande  boktitlar  skulle  kunna  inånprfal- 
diffas. 

En  äkta  konstnjutnini?  medförde  emellertid  "Her- 
man ron  Unna"  nämligen  abbé  Voglers  storartade 
musik,  en  i  processionerna  och  dansrytmerna  liksom 


Georg  JoBeph  Vogrler.    Efter  oljemålning  af  Hauber. 


i  de  mystiska  körerna  lika   fantasirik   komposition, 
som  hör  till  den  berömde  mästarens  allra  bästa.* 

De  öfriga  någrra  och  trettio  nyheterna  på  tal- 
scenen, af  hvilka  icke  mindre  än  fjorton  voro  enak- 
tare, utgjordes  af  öfversättningar  från  franskan  och 
tyskan,  de  senare  nästan  allesammans  af  Kotzebue. 
Mästerverken  af  Schiller  och  Goethe  liksom  de  bättre 


*  Se  Svenska  teatern,  del  I  sid.  218,  219. 


151 

skådespelen  af  Jiinger,  .Iffland  och  Schröder,  m.  fl. 
voro  fortfarande  okända  för  den  kungliga  svenska 
scenen.  Lessing  fick  man  endast  skåda  på  elevupp- 
visningen 1817,  då  "Minna  von  Barnhelm"  gafs 
tvenne  gånger  af  de  unga  konstadepterna.  För  öf- 
rigt  passerade  hela  den  urgamla  repertoaren  revy 
ifrån  Voltaires  femaktstragedi  "Merope",  som  i  en 
ny,  förträfflig  öfversättniug  af  Valerius  uppfördes 
ett  par  gånger,  ända  ned  till  parodifarsen  "Iphigenie 
den  andra",  hvilken  med  mera  framgång  höll  reper- 
toaren. Ingen  af  de  nya  dramerna,  lustspelen  eller 
femaktskomedierna  på  vers  funno  någon  varakti- 
gare nåd  inför  publiken  med  undantag  af  Kotzebues 
fyraaktslustspel  "De  tyska  småstadshoerne"  med 
Lars  Hjortsberg  såsom  borgmästaren,  och  Monvels 
versifierade  treaktskomedi  "Den  häftige  friaren" 
med  Hjortsberg  i  titelrollen  och  fruarna  Charlotte 
Elrikson-Wikström  och  Karolina  Kuhlman-Äbergs- 
son  såsom  de  förtjusande  damerna.  Den  rysans- 
värda  dramen  "'Jean  Calas",  där  Hjortsberg  hade 
en  af  sina  bästa  roller,  gick  icke  mer  än  fem  gånger. 
Destouches'  komedi  "Den  högfärdige",  som  gafs  för- 
sta gången  på  Hjortsbergs  recett  med  honom  och 
Åbergsson  i  de  förnämsta  rollerna,  gick  sju  gånger. 
Tragedien  "Beverlei  eller  Spelsjukan"  i  ny  öfversätt- 
niug med  herr  och  fru  Abergsson  och  Cederholm  i 
hufvudrollerna  nådde  under  årens  lopp  upp  till  fjor- 
ton representationer.  Mera  framgång  hade  dra- 
merna "Jenny  Mortimer  eller  Röfvarbandet  i  skott- 
ska  bergen"  med  körer,  melodramer  och  dans,  samt 
"Hartford  och  Sally"  af  Zchokke,  en  hjärterörande 
historia  om  en  lords  unge  son,  som  under  faderns 


152 

frånvaro,  förledd  af  on  iisol  vän,  pffiiioin  en  falsk  vig- 
sel förfört  en  llieku  af  lag  börd  och  däripenoni  blif- 
vit  far.  Lorden  heniväntas,  och  sonens  samvetskval 
samt  den  stackars  flickans  förtviflan,  när  hon  får 
veta  sanningen,  franiprässade  oilndliga  tårefloder  i 


Per  Sevelin   sasuia   Pastureau.     Efter  teckning 
af  Elis  Chiewitz. 


teatersalongen.  Emellertid  blir  vid  den  ädle  lordens 
hemkomst  allt  ordnadt  på  bästa  vis,  och  de  unga 
tu  bli  lagligt  förenade. 

Kort  innan  Löwenhielm  lämnade  sin  direktörs- 
befattning förde  han  fram  en  komedi,  som  i  högsta 
grad  vann  publikens  tycke,  och  som  kvarstod  på 
repertoaren  långt  in  på  1840-talet.  Det  var  "Bröderna 


153 

Philibert"  i  tre  akter  af  Picard,  som  till  förmån  för 
Abergrsson  gafs  för  första  gränden  den  8  juni  1818. 
Intrifiren  är  mycket  enkel  och  l)eror  endast  på  en  för- 
växling: mellan  den  äldre  aktningsvärde  brodern  och 
den  yngre,  som  är  en  vildbasare,  en  odågra,  och  som 
ställer  till  en  faslig  uppståndelse  hos  den  äldres  till- 
tänkta svärföräldrar,  för  hvilka  bröderna  äro  per- 
sonligen obekanta.  På  utförandet  af  Philibert  den 
yngres  roll  beror  hela  pjäsens  öde,  och  den  spelades 
också  con  amore  af  Abergsson  och  sedermera  af 
Torsslow.  Emellertid  förstod  Sevelin  att  af  en  bi- 
roll, kusin  Pastoreau,  skapa  en  alldeles  ypperlig  ka- 
raktärsbild, hvari  han  framställde  en  tillgjord  narr, 
och  denna  typ  ansågs  vara  en  af  denne  komikers 
allra  bästa. 


Sent  om  aftonen  den  5  februari  1818  utandades 
den  ålderdomssvage  konung  Karl  XIII  efter  en  lång 
dödskamp  sin  sista  suck,  och  den  skandinaviska  half- 
öns  bägge  folk  sågo  med  glädje  och  förhoppning  den 
forne  franske  soldaten  intaga  hans  plats  på  Gustaf 
Vasas  tron  under  namn  af  Karl  XIV  Johan.  Den  11 
maj,  på  dagen  trettio  år  sedan  han  utnämnts  till  ser- 
gent-major  i  franska  arméen,  kröntes  han  i  Stock- 
holms Storkyrka,  där  ärkebiskop  Lindblom  och  justi- 
tiestatsministern,  grefve  Gyllenborg,  satte  kronan  på 
hans  hufvud  under  en  väldig  kanonad,  som  vår  ner- 
vösa tid  sannolikt  skulle  ha  svårt  att  uthärda.  In- 
fanteriet affossade  tvenne  generalsalfvor,  och  batteri- 


154 

erna  på  Skeppsholmen  och  söder  om  Dramatiska  tea- 
tern, liksom  knnonsluparnn  på  strömmen  brassade  på 
med  tvåhuiulrutjuKnfyra  kanonskott  hvardera  i 
tvenne  onifriin^jrar.  Den  vid  alla  högtidliga  tillfällen 
förut  brukliga  offentliga  spisningen  (le  féstin  royal) 
afskaffades  alldeles.  I  stiillet  satte  sig  den  nye 
konungen  efter  kröningen  upp  på  en  af  sina  forna 
stridshästar  och  red,  klädd  i  dräp  d'argent  med  blåa 
bandet  och  en  juvelprydd  sammetstoque  på  hufvu- 
det,  ned  till  Kungsträdgården,  där  de  sammandragna 
trujiperna  mönstrades,  för  hvilket  ändamål  den  här- 
liga i)latsen  förvandlats  till  det  otäcka  sandhaf,  som 
den  fortfor  att  vara  ända  till  1868.  Den  14  maj  gaf 
kronprinsen  bal  och  supé  i  konungens  öfre  våning, 
hvarvid  professor  Du  Puy  samt  operasångerskorna 
Casagli  och  Wässelius  afsjöngo  en  ny  folksång,  hvars 
sista  vers  lydde: 

"O,  lefve  vår  kung 
till  frihetens  hugnad, 
till  innerlig  fugnad 
för  gammal  och   ung! 
Bland  kungar  den  förste, 
bland  hjältar  den  störste, 
o,  lefve  vår  kung!" 

I  och  för  hyllningen,  som  ägde  rum  den  19  maj, 
var  framför  slottsporten  åt  Lejonbacken  en  tron  för 
konungen  placerad  på  en  upphöjning  under  ett  kron- 
prydt  tak,  uppburet  af  fasces  och  försedt  med  hans 
valspråk:  "Folkets  kärlek  min  belöning."  Till  höger 
därom  var  uppbyggd  en  läktare  för  hofvets  damer 
samt  bänkar  anordnade  för  ridderskapet  och  adeln, 
till  vänster  stod  en  läktare  för  de  utländska  minist- 


155 

rårna  samt  bänkar  för  de  öfrigra  stånden.  För  nor- 
ska rikets  deputerade  voro  äfven  platser  beredda. 
Liiktarua  voro  prydda  med  alla  landskapens  vapen. 
HyllninpTsproeessionen  gick  från  slottsbacken  förbi 
Lof^årdssidan  af  slottet  och  defilerade  på  en  framför 
den  utbyjfifda  Lejonbacken  anordnad  trappa,  be- 
klädd med  kronkläde.  Svea  artilleriregemente  fram- 
för Dramatiska  teatern,    sahitbatteriet    på    Skepps- 


Karl   Xi\    .Joliuiis   liyllniiiK   den    19  maj    IHIH. 
Efter  f^oiiache  af  Axel  Cederholni. 


holmen  och  kanonjollarna  på  strömmen  åstadkom- 
nio en  lika  imponerande  salut  som  vid  kröningen. 
Det  särdeles  vackra  och  ståtliga  skådespelet  belystes 
af  en  strålande  sol,  något  som  traditionen  förmäler, 
att  Karl  Johan  alltid  kunde  räkna  på  vid  sina  ut- 
färder eller  trupprevyer.  Folkets  jubel  på  gatorna 
var  oerhördt.  Man  hurrade  och  skrek,  och  samma 
känslor  lära  ha  gifvit  sig  luft  vid  de  spektakler,  som 
gåfvos  krönings-  och  hyllningsdagarna,  samt  äfven 
vid    dem,    som    på    mellandagarna    uppfördes.     Or- 


156 

kestern  niAste  på  publikens  bepräran  flera  gäuKer 
spela  upp  folksåufiren,  i  hvilkeii  hela  salongen  en- 
tusiastiskt instämde,  och  som  afslutades  med  ett  "lef- 
ve  konungen!",  ledsagadt  af  de  lifligaste  hurrarop. 
Kröningsfestlighetorna  illustrerades  äfven  af  ett 
Kalaspektakel,  hvarvid  uppfördes  ett  allegoriskt  di- 
vertissemang,  "Balder",  med  ord  af  Valerius  och  mu- 
sik af  Du  Puy.  Man  såg  där  Idaslätten  med  asken 
Ygdrasil  och  Vishetens  källa  vaktad  af  Mimer  samt 
kör  och  dans  af  älfvbr  och  flodgudar.  Nornorna 
(Sofia  Sevelin,  Charlotte  Erikson-Wikström  och  Jean- 
nette  Wässelius)  uppträda  och  sjunga  .  Skuggorna 
af  Yngve  Frey,  Ragnar  Lodbrok,  Magnus  Ladulås 
och  Gustaf  Vasa  frammanas  af  dem  och  harangeras, 
hvarpå  en  af  dem  slutligen  inspirerad  utbrister: 

"När  siste  VasakonuiiKen  är  bjuden 
till  Odens  sal  att  lönas  för  sin  dygd  — 
då  stiger  Balder,  den   älskade  guden, 
neder  till  Skandiens  suckande  bygd. 
Asators   ättling  med   ödet   skall   strida, 
Forsete,  sonen,  skall  gå  vid  hans  sida, 
Kraften  och  Rättvisan   skiljas  ej   åt. 
Balder  skall  sänkas  i   glänsande   ståt, 
buren  pä  Bifrost  till  slätten  kring  Ida  — 
Balder  skall  komma  —  det  sker  —  o,  det  sker!" 

Nu  Öppna  sig  skyarna  i  fonden,  och  Balder  (Sö- 
derman) och  Forsete  (den  sjuttonårige  elev^en  Tors- 
slow),  allegoriskt  framställande  konungen  och  kron- 
prinsen, stiga  ned  och  stanna  några  ögonblick  på 
Bifrost,  under  det  att  hela  scenen  ljusnar,  och  en 
kör  af  andar  hälsar  dem.  En  af  nornorna  säger  nu 
bland  annat: 


157 

"En  halfiTud  Renoni  dyRd  han  Rudasäte  flck, 

och   nu.  att   folktMis  aRR  försona, 
han  till  de  dödliRe  8om  halfRud  återRick. 

att  byta  ut  niii  *itr/ilknins  mot  en  krona." 

Därefter  sjöngos  kupletter  af  representanter  för 
olika  svenska  landskap  (en  soldat,  Lindström;  en 
bonde,  Kinnianson;  en  bondflicka,  Elise  Lindström; 
en  sjöman.  Berg),  baletter  dansades  af  bondfolk,  sjö- 
män och  gruf arbetare,  och  kören  sjöng: 

"Balder  och   Forsete   härske   i   Norden, 
Rudarnas    älsklinRar.    Rudarnas    lån! 
Styrkan  och   Rättvisan  skänktes  ät  jorden. 
Lefre  Karl  Johan  och  Oskar,  hans  son!" 

Det  hela  afslöts  med  följande  sång  af  en  hundra- 
årig blind  gubbe,  framställd  af  Lars  Hjortsl)erg: 

"JaR   nu    lefvat    noR   —   ty   jag    får, 
Karl  Johan,  min   konuuR   DiR   kalla. 
JaR  skådat   för   hundrade  år 
den  tolfte  bland  Karlarna  falla. 
Då,   kanske   i   afton.  jaR   Rår 
så  nöjd  i  den  trettondes  spår  — 
från  Dir  skall  jaR  hälsa  dem  alla!" 

Med  anledning  af  den  gamle  kungens  frånfälle 
inställdes  spektaklerna  på  de  kungliga  teatrarna 
ända  till  den  7  april,  sedan  den  djupa  sorgen  dagen 
förut  blifvit  aflagd.  Den  populäre  och  i  de  högre 
kretsarna  .särdeles  uppburne  spanske  envoyén,  che- 
valier  José  de  Moreno  gaf  emellertid  redan  den  24 
mars  stor  supé,  vid  hvilken  kronprinsen  var  närva- 


i 


158 

rande.  Balottmästnren  Taprlioni  och  mtlle  Antoinette 
Pfeiffer,  iJrtMiiiärdansös  vid  hofteatern  i  Miinclien, 
uppträdde  där  och  dansade  "Le  retour  du  prmtemps 
ou  Zéithhe  constanf,  divertissenient  anacréontique 
af  Taglioni.  Zépliire  dansades  af  Taglioni  och  La 
rose  af  m:lle  Pfeiffer,  som  sedan  uppträdde  på  Kung- 
liga teatern.  Hon  hade  en  särdeles  vacker  figur, 
ett  uttrycksfullt  ansikte  och  utvecklade  mycken  lätt- 
het och  behag  i  sin  dans.  L'amour  framställdes  af 
haletteleven  m:lle  Högqvist,  en  några  år  äldre  syster 
till  den  sexåring,  som  längre  fram  skulle  komma  att 
spela  en  så  framstående  roll  i  den  åskådande  prin- 
sens histoire  d'amour. 

En  af  den  tidens  yppersta  koloratursångerskor, 
den  världsberömda  signora  Marianna  Sessi,  första 
hofsångerska  lios  konungen  af  Neapel  och  gift  med 
den  rike  Wienköpmannen  Natorp,  var  särskildt  in- 
bjuden till  iiofvet  för  att  med  sin  konst  ytterligare 
förhöja  kröningsfestligheternas  glans.  Hon  var  född 
i  Rom  1776  ocli  debuterade  i  Wien  vid  sjutton  års 
ålder.  Tillhörande  den  äkta  italienska  skolan  vann 
hon  sensationell  framgång  1805  i  Venedig  och  1806 
i  Milano.  1807  erhöll  hon  af  Akademien  för  de  sköna 
konsterna  i  Florens  en  hedersmedalj  af  guld  och  en 
dylik  i  Livorno  med  inskriften  "A  Marianna  Sessi 
insigne  cantatrice.  Livorno  1807".  Nya  triumfer 
vann  hon  i  Neapel,  Lissabon  och  London  och  åter- 
vände först  1816  till  Tyskland.  Sedan  hon  besökt 
Stockholm  och  Köpenhamn,  drog  hon  sig  tillbaka, 
men  återvände  i  slutet  af  1835  till  Tyskland,  där 
man  emellertid  hunnit  alldeles  glömma  henne,  och 
beträdde  i  Hamburg  1836  ännu  en  gång  scenen  så- 


159 

som  Pysrmalion.  Ehuru  hennes  stämma  förlorat  sin 
klang:,  beundrade  man  dock  hennes  förträffliga  sång- 
konst   Hon  dog  i  Wien  1847. 

Efter  att  ha  tjusat  det  svenska  hofvet  med  sin 
härliga,  starka,  välljudande  stämma  och  beundransr 
värda  strupfärdighet,  som  med  lätthet  öfvervann  de 
största  svårigheter,  uppträdde  signoran  den  30  maj 
på  Kungliga  teatern  i  en  af  Metastasio  skrifven 
monolog  i  två  akter,  "Pimmalione"  (=  Pygmalion), 
med  musik  af  Giovanni  Cimadoro.  Ursprungligen 
var  blott  ett  enda  gästuppträdande  tillämnadt,  men 
på  grund  af  det  stormande  bifall  hon  väckte,  sjöng 
hon  ånyo  samma  parti  den  3  juni  "af  aktning  och 
vänskap  för  kungliga  hofkapellet",  såsom  det  hette 
i  annonsen,  till  förmån  för  dess  nybildade  pensions- 
kassa. Programmet  inleddes  genom  den  af  Du  Puy 
komponerade  kröningsmusiken  och  afslutades  med 
baletten  "Bengoliska  feten"  af  Filippo  Taglioni,  i 
hvilken  både  han  och  Antoinette  Pfeiffer  briljerade 
med  sin  danskonst.  På  nådigste  befallning  anord- 
nades den  17  juni  ett  galaspektakel,  då  signora  Sessi 
för  tredje  gången  uppträdde  i  "Pimmalione".  Efter- 
åt gafs  en  pantomimbalett  i  tre  akter  af  Taglioni, 
"Wallachiska  grufvan",  där  han  och  m:lle  Pfeiffer 
ånyo  tillvunne  sig  lifligt  bifall.  Samma  program 
uppfördes  ännu  en  gång  den  19  juni,  då  säsongen  af- 
slutades och  därmed  äfven  Löwenhielms  direktörs- 
skap. 

Dagen  därpå  afled  helt  plötsligt  efter  ett  häf- 
tigt giktanfall,  åtföljdt  af  kramp,  den  nära  sextio- 
åriga  änkedrottningen,  den  kvicka,  lifliga  och  älsk- 
värda Hedvig  Elisabet  Charlotta,  den  graciösa  pryd- 


160 

nadcn  vid  sft  mAnpra  af  den  gustavianska  liofteaterna 
lysanile  representationer. 


Om  Löwenhielms  styrelsetid  i  konstnärligt  hän- 
seende kan  räknas  till  Kungliga  teaterns  lyckligare 
skeden,  var  den  dock  icke  lika  lyckosam  beträffande 
ekonomien.  Att  med  så  betydligt  nedsatta  anslag 
af  allmänna  medel,  som  dem  lian  fick  nöja  sig  med, 
försöka  uppehålla  inrättningen  enligt  samma  for- 
dringar på  dess  verksamhet  som  i  tider,  då  den  ägde 
det  rikligaste  understöd,  var  helt  enkelt  en  omöjlig- 
het. Kronprinsen  Karl  Johan  hade  visserligen  un- 
der åren  1811 — 1815  skänkt  teatern  sammanlagdt 
54,750  riksdaler  riksgälds,  men  då  personalen  måste 
förökas  inom  alla  områden  för  att  söka  återvinna 
teaterns  forna  anseende,  räckte  dessa  medel  icke  till, 
i  synnerhet  som  recetterna  betydligt  minskades  un- 
der krigsåren  1813  och  1814.  Man  anhöll  därför  om 
ett  förhöj  dt  anslag  af  1815  års  riksdag.  Då  stän- 
derna beslöto,  att  Kungl.  Maj:t  af  tillgängliga  stats- 
medel måtte  anvisa,  hvad  som  kunde  pröfvas  vara 
för  teaterns  behof  nödvändigt,  anordnades  45,750  rdr 
rgs  af  inkomsterna  från  vår  vestindiska  koloni  S:t 
Barthélemy  såsom  årligt  bidrag  till  teatern,  hvar- 
jämte  1815  utbetalades  36,000  rdr  och  1816  30,000  rdr 
till  skuldernas  betalande.  Då  emellertid  frihamnen 
på  S:t  Barthélemy  efter  freden  mellan  England  och 
Förenta  staterna  samt  Frankrike,  Holland  och  Dan- 
mark mindre  ofta  anlitades,  minskades  inkomsterna 


161 

från  kolonien,  och  urtima  riksdagen  1817 — 1818  mot- 
tog därför  från  Kungl.  Maj:t  en  proposition  om  att 
utfå  det  årliga  understödet  åt  teatern  af  andra  all- 
männa medel.  Grefve  Löwenhielm  hade  nämligen  i 
ett  till  Kungl.  Maj:t  ingifvet  memorial,  dateradt 
den  6  maj  1818,  skildrat  teaterns  förtviflade  belä- 
genhet. Det  ögonblick  närmade  sig,  då  han  icke 
längre  kunde  honorera  de  i  Kungl.  Maj:ts  namn 
af  slutna  kontrakt.  Årets  första  kvartal  hade  för- 
flutit utan  någon  inkomst  från  S:t  Barthélemy- 
fonden,  det  andra  gick  snart  till  ända  med  samma 
resultat;  teaterns  tillslutning  för  sommaren  var 
nära,  och  med  recetternas  upphörande  vore  "den 
sista  möjligheten  slut  att  ens  kunna  lifnära  de  mest 
behöfvande  vid  teatern".  Om  ej  snar  hjälp  bevil- 
jades, ägde  grefve  Löwenhielm  ingen  annan  utväg 
än  att  olagligt  bryta  kontrakten,  hvarigenom  sujet- 
terna  jämte  deras  familjer,  öfver  tusen  personer, 
störtades  i  elände;  teaterns  upplösning  blefve  äfven 
oundviklig.  Densammas  upprätthållande  var  dock 
ur  både  litterär  och  moralisk  synpunkt  nödvändig. 
En  reduktion  kunde  möjligen  för  framtiden  åstad- 
kommas, men  planens  utarbetande  fordrade  tid  och 
lugn. 

Ijöwenhielms  memorial  insändes  direkte  till  stats- 
utskottet, som  sex  dagar  efter  mottagandet  afgaf 
sitt  betänkande.  Utskottet  erkände  "teaterns  nyttiga 
inflytande  och  föremål  i  flera  hänseenden",  men 
trodde,  att  dess  underhåll  borde  bero  af  de  tillgångar, 
som  kunde  flnnas,  utan  att  öka  de  allmänna  utskyl- 
derna;  erinrade,  att  den  summa,  som  erfordrades,  var 
stor  i  förhållande  till  rikets  knappa  tillgångar;  kunde 

11  —  Svenska  teatern  III. 


ej  föreslå  nåf^ot  urli^t  Ktuisunslug,  iitun  uiisåg,  att 
till  KuiikI.  Maj:t  borde  öfverlumnaK  att  prof  va  och 
förordna  om  en  sådan  organisation,  som,  af  grefve 
Löwenliielm  antydd,  kunde  med  teaterns  inkomster 
blifva  fiirenlig;  men  hemställde  dock,  att  för  det  lö- 
pande året  måtte  anvisas  30,500  rdr  bko  af  statsme- 
del, dock  under  uttryckligt  villkor  "att  staten  för 
ull  tid  f  ritoges  från  all  vidare  förbindelse  eller  ut- 
gift för  teaterns  behof"  än  de  sedan  äldre  tider  ut- 
gående 6,750  rdr  rgs  jämte  tvåhundra  famnar  ved, 
"som  till  dramatiska  spektaklets  underhållande  fin- 
nas å  staten  uppförda". 

Diskussionerna  inom  adeln  och  prästeståndet  i 
anledning  af  detta  betänkande  äro  såsom  tidsbild 
utaf  ett  rätt  stort  intresse.  På  riddarhuset  öppnades 
öfverläggningen  af  grefve  Löwenhielm  i  ett  längre 
anförande,  hvari  han  visade  teaterns  stora  betydelse 
för  odlingen,  språket  ocli  litteraturen;  riktade  till 
ståndet  en  varm  uppmaning  att  behjärta  teaterns 
svåra  belägenhet  och  erinrade  om,  att  den  kungliga 
civillistans  betydliga  tillskott  icke  vidare  kunde  ökas. 
Han  föreslog  slutligen  till  anskaffande  af  medel:  att, 
efter  samma  princip  som  för  beskattningen  af  öf- 
verflödsartiklar,  en  bevillning  skulle  påbjudas  för 
dem,  som  ville  begagna  sig  af  spektaklerna;  att 
denna  bevillning  klassificerades,  så  att  de,  som  ön- 
skade sitta  på  de  första  platserna,  erlade  fyra  rdr 
bko  om  året,  och  de,  som  nöjde  sig  med  de  ringare 
platserna,  en  rdr  rgs,  samt  att  hvar  och  en  lämna- 
des öppet  att  af  fri  vilja  anteckna  sig  å  debetsedeln 
till  högre  afgift. 

Den  blifvande  teaterchefen,  friherre  Gustaf  Fred- 


16S 

rik  Åkerhielm  fick  nu  ordet.  Det  vore  ej  nationen 
värdigt,  yttrade  han  bland  annat,  om  en  sådan  bild- 
ningrsanstalt  som  teatern  skidle  pra  under.  Nationen 
I)eliöfde  förädlande  konstnjutnin{?ar,  men  han  be- 
tviflade,  att  den  frivilliga  l>evillningen  skulle  utgå 
tillfyllest,  och  ville  därföre  rösta  för  ett  årligt  stats- 
anslag af  30,500  rdr  bko.  Friherrarna  Cederström  och 
Boije,  herr  von  Hauswolff,  m.  fl.  talade  för  teatern, 
herrar  Ankarswärd,  far  och  son,  talade  emot.  Lö- 
wenhielm  var  outtröttlig  i  sina  bemödanden,  och  flera 
af  hans  anföranden  i  denna  fråga  äro  verkliga  små 
mästerstycken.  Bland  annat  sade  han:  "Statens 
tjänstemän  ha  hopp  om  befordran,  kanslisten  kan 
sluta  som  statsminister,  fänriken  som  fältmarskalk. 
Teaterartisten  har  endast  att  påräkna  en  stigande 
aflöning  och  allmänhetens  loford  eller  klander.  Ett 
ringa  lyte  kan  göra  honom  oanvändbar.  Han  kan 
visserligen  några  timmar  spela  både  minister  och 
general  och  möjligen  bli  applåderad.  Men  sedan  ri- 
dån gått  ned,  återvänder  han  kanske  till  ett  hem, 
där  armodet  möter  honom  i  dörren.  'Mina  herrar!'**, 
utropade  han,  "när  man  belönar  endast  med  pen- 
ningar, så  måste  man  ge  mycket  penningar!"  —  Re- 
sultatet blef,  att  statsutskottets  betänkande  återre- 
mitterades. 

Äfven  i  prästeståndet  föranledde  statsutskottets 
betänkande  en  vidlyftig  diskussion.  Prosten  Swe- 
delius  förklarade,  att  han  i  likhet  med  ståndets  flesta 
ledamöter  sällan  eller  aldrig  besökte  teatern,  men 
ansåg  dock,  "att  denna  inrättning,  detta  intressanta 
monument  af  Gustaf  III:s  tidehvarf,  icke  borde  läm- 
nas att  gå  under".   Teaterns  inflytande  på  odlingen. 


\ 


164 

littpraturen,  sprAkot  ocli  do  fria  konsterna,  i  syn- 
nerhet musiken,  vore  obestridlig.  Den  förädlade  sin- 
net och  skulle  motverka  den  gröfre  sinlighetens  njut- 
ningrar i  hufvudstaden.  Man  borde  äfven  taga  tea- 
terpersonalens sorglipra  öde  i  betraktande.  —  Profes- 
sor Forsell  ansåg,  att  teatern  icke  blott  var  ett  nöje 
för  hufvudstadens  invånare,  utan  ock  "ett  medel  för 
hofvet  och  rikets  högre  ämbetsmän  att  mildra  de 
nedtyngande  bekymren".  —  Prosten  Hasselrot  tyckte 
spektaklernas  nytta  i  moraliskt  afseende  vara  skä- 
ligen  problematisk.  Då  både  hufvudstaden  och  lands- 
orten hade  kyrkor  och  religionslärare,  vore  detta 
för  den  sanna  moraliteten  alldeles  nog.  —  Professor 
Thyselius  ville,  att  den  kostsamma  och  alls  icke  upp- 
byggliga baletten  först  ocli  främst  skulle  försvinna, 
och  införskrifvandet  af  utländska  sångröster  för 
kören  alldeles  upphöra.  När  dessa  billiga  anspråk 
blifvit  uppfyllda,  borde  teatern  erhålla  understöd, 
"om  det  då  befunnes  nödigt".  —  Sedan  ett  par  teo- 
logie doktorer  yttrat  sig  för  och  emot  teatern,  fick 
biskop  Almqvist  ordet.  Han  ansåg,  att  de  i  konun- 
gens namn  med  teatersujetterna  afslutna  kontrakt 
borde  honoreras,  och  trodde  äfven,  att  teatern  var  ett 
viktigt  bildningsmedel.  Om  ej  alltid  goda  spektak- 
ler  uppfördes,  borde  man  ihågkomma,  att  direktio- 
nen för  att  ernå  större  recetter  måste  rätta  sig  efter 
allmänhetens  nycker,  och  dessa  stodo  icke  alltid  i 
full  harmoni  med  den  högre  smakens  fordringar. 
Men  baletterna  kunde  gärna  indragas,  ty  hvartill 
tjänade  alla  dessa  förvridna  kroppsrörelser  och  luft- 
språng! Icke  kunde  väl  detta  anses  skönt?  Utan 
den  sinnesbedöfvande  musiken   skulle   dessa   konst- 


165 

danser  icke  ens  kunna  uthärda  jämförelse  med  de 
ännu  mycket  konstigare  liudanserierna.  —  Prosten 
Säve  ville  bifalla  utskottets  förslag  med  det  villkor, 
att  på  teatern  endast  uppfördes  pjäser  af  konstens 
erkända  mästerstycken,  öfversatta  från  andra  språk, 
och  att  alla  sådana  orimliga  stycken  undvekos  som 
det,  hvari  det  dagades  sju  gånger  under  samma  re- 
presentation, och  så  litet  anständiga  som  en  pjäs, 
den  där  hette  "Dom  Juan",  hvilken  uppgifvits  vara 
till  den  grad  osedlig,  att  den  af  polisen  hade  bort 
förbjudas. 

Det  är  rätt  egendomligt  att  finna,  huruledes  Mo- 
zarts  "Don  Juan"  för  teateranslagets  förvägrande 
den  tiden  spelade  samma  roll,  som  Offenbachs  "Skö- 
na Helena"  och  "Riddar  Blåskägg"  gjorde  femtio  år 
senare.  Slutet  på  visan  blef,  att  ärendet  återremitte- 
rades till  statsutskottet,  som  upptog  det  Löwenhielm- 
ska  förslaget  om  nöjesskatten,  och  ständernas  beslut 
blef,  att  den  begärda  summan  anvisades  för  år  1818, 
men  med  det  uttryckliga  förbehållet,  att  staten 
skulle  för  alltid  befrias  från  hvarje  annan  utgift  till 
Kungliga  teatern  än  det  sedan  gammalt  utgående 
årsanslaget  af  6,750  rdr  rgs  samt  lösen  för  tvåhundra 
famnar  ved,  då  beräknad  till  1,400  rdr  bko.  Hvad 
nöjesskatten  beträffade,  tillkomme  det  icke  rikets 
ständer  en  sådan  afgift  påbjuda,  utan  anmälde  de 
förslaget  till  Kungl.  Maj:ts  uppmärksammande  och 
pröfning.  En  kommitté  tillsattes  också,  som  afgaf 
betänkande  i  ämnet,  men  förslaget  kom  aldrig  till 
utförande.  Konungen  beslöt  nämligen  den  Kungliga 
teaterns  upphäfvande  och  förordnade,  att  i  dess 
»tälle  en  ny  inrättning  under  namn  af  Stockholms 


166 

teater  skulle  orfrauiseras  Råsom  enskild  entreprenad 
på  vinst  och  förlust. 

Denna  entreprenad  öfverläninades  från  den  1  juli 
1818  åt  dåvarande  andre  direktören  öfverste  Johan 
Peter  Törner  på  tio  års  tid,  dock  med  skyldighet  att 
mot    vissa    förmåner    återlämna    inrättningen,    om 


Johun  Peter  Töruer. 
Född  1768,  titulerad  öfverste  1816.  död  1844. 

konunpren  funne  för  godt  att  före  den  tiden  återupp- 
rätta Kungliga  teatern.  Styrelsen  var  skyldig  gifva 
galaspektakel  mot  en  ersättning  af  l:o)  1,000  rdr  bko 
för  gala-  eller  gratisspektakel,  2:o)  800  rdr  bko  för 
spektakel  på  hofvet,  3:o)  600  rdr  bko  för  stor  vokal- 
och  instrumental-konsert,  4:o)  300  rdr  bko  för  min- 
dre dylik.    För  operakällaren  erlades  år  1818  i  hyra 


167 

2,666  rdr  32  sk.  bko,  för  det  s.  k.  Nya  värdshuset  500 
rdr  bko,  för  sookerbagarstAnden  450  rdr  bko  och  för 
fruktstanden  66  rdr  32  sk.  bko.  Något  bidrag  från 
konungens  hofkassa  fick  ej  af  teatern  uppbäras,  dock 
ville  Kungl.  Maj:t  efter  vanliga  priser  låta  betala 
de  platser,  som  kunde  komma  att  för  dess  räkning 
rekvireras.  Törner  associerade  med  sig  kapellmästa- 
ren Du  Puy,  men  både  Hjortsberg  och  Abergsson, 
som  också  tillfrågades,  afböjde  anbudet.  Den  6  sep- 
tember 1818  l)örjade  Stockholms  teater  sin  verksam- 
het med  uppförandet  af  tvenne  favoritpjäser,  Kotze- 
bues  enaktskomedi  "De  hegge  tankspridde"  och  Da- 
layracs  sångspel  "Gubben  i  bergsbygden".  Föreställ- 
ningarna fortgingo  sedermera  under  publikens  väl- 
villiga uppmuntran.  Äfven  gästspel  anordnades  af 
den  nya  direktionen.  "Förste  kammarvirtuosen  hos 
Hennes  majestät  ärkehertiginnan  Marie  Louise,  her- 
tiginna af  Parma"  (kejsar  Napoleons  frånskilda  ge- 
mål), signor  Giuseppi  Siboni  uppträdde  den  19  okto- 
ber och  den  2  november  i  Metastasios  sångspel  i  två 
akter  '7a  Cleménza  di  Tito"  med  musik  af  Mozart. 
Titus  Vespasianus  sjöngs  af  Siboni,  Sextus,  kejsa- 
rens älskling,  af  Sofia  Sevelin  och  Publius,  prefekt 
för  kejserliga  lifvakten,  af  Karl  Preumayr.  Inne- 
hållet är,  att  på  Vitellias  inrådan,  som  Sextus  älska- 
de, traktade  denne  efter  Titus'  lif,  hvarför  han  döm- 
des till  döden,  men  benådades  af  Titus.  På  grund  af 
den  fåtaliga  personalen  var  libretton  starkt  sam- 
mandragen, och  på  sina  ställen  måste  både  annan 
musik  och  annan  text  användas.  Siboni  var  född  i 
Kyrkostaten  1780  ocli  berömd  såsom  en  utmärkt  te- 
norsångare, hvilkens  hufvudfack  var  de  tragiska  ka- 


168 

raktärsrollcrna  i  Paers,  Spontinis,  Rossinis  och  Mo- 
zarts  operor.  Utbildad  i  Talmas  skola  hade  han 
grjort  furor  i  Milano,  Neapel,  London,  Wien  och  S:t 
Petersburg,  hvarifrån  han  kom  till  Stockholm  på 
genomresa  till  Köpenhamn,  där  han  blifvit  anställd 
som  sånglärare  vid  Kungliga  teatern,  och  där  han 
dog  1839.    Titus-programmet  utfylldes  mellan  akter- 


Giuseppi  Siboni. 


na  af  en  dubbelkonsert  för  oboe  och  fagott  af  den 
utmärkte  virtuosen  och  tonsättaren  Filip  Brann  och 
Frans  Preumayr,  som  var  en  af  Europas  mest  fram- 
stående fagottister,  med  biträde  af  det  öfriga  kung- 
liga hofkapellet. 

Emellertid  önskade  Karl  XIV  Johan  högtidlig- 
hålla  årsdagen  af  Sveriges  och  Norges  förening  och 
befallde  därför  Törner  anordna  ett  galaspektakel  till 


den  dagen.  Teaterföreståndaren  fann  sijir  nödsakad 
att  pTÖra  invändningar  på  grund  af  de  liöga  omkost- 
naderna. Då  beslöt  konungen  genast,  att  teatern  åter 
skulle  bli  kunglig,  och  anslog  af  egna  medel  30,000 


/ 


/ 


OS  GAR 


Efter  srravyr  af  Olof  Södermark. 


rdr  rgs  årligen  till  dess  underhåll,  hvarjämte  prins 
Oskar  betalade  6,000  rdr  och  prinsessan  Sofia  Al- 
bertina 1,500  rdr  för  sina  loger.  Den  adertonårige 
kronprinsen  anmodades  fungera  såsom  teaterns 
synlige  chef,  hvilket  han  också  gjorde  i  tre  veckor. 


170 

under  dot  att  friherre  Ulrik  Koskull  i  verkligheten 
skötte  ärendena.  Detta  inträffade  den  3  november, 
och  dagen  därpå,  sedan  norske  statsministern  herr 
Peder  Anker  gifvit  stor  middag,  i  hvilken  konungen 
och  kronprinsen  deltogo,  begaf  man  sig  till  den  ny- 
upprättade  Kungliga  teatern,  där  till  konungens 
stora  tillfredsställelse  Löwenhielms  tillfällighets- 
stycke "Föreningen''  kunde  såsom  galaspektakel  till 
unionens  ära  uppföras,  hvilket  de  j<ungliga  perso- 
nerna jämte  alla  excellenserna  åsågo  från  stora 
logen.  Såsom  lever  de  rideau  tjänade  Kotzebues  för- 
ut gifna  enaktare  "Brand  skattning  en". 

I  Löwenhielms  pjäs  finnes  en  scen  mellan  den 
italienske  krämaren  och  bonden  Håkan,  där  den 
förre  upprepade  gånger  säger  om  bonden  Sven:  "Fa- 
der Sven  icke  hafva  hufvud  för  politik!"  På  par- 
terren yttrade  någon  den  aftonen,  att  "vår  utrikes- 
minister måtte  heta  fader  Sven."  Infallet  spreds  som 
en  löpeld  öfver  hela  staden,  gjorde  en  ofantlig  lycka, 
och  sedan  kallades  grefve  von  Engeström  aldrig  i 
Stockholm  för  något  annat  än  "fader  Sven". 


Ungefär  samtidigt  med  att  grefve  Löwenhielm 
lämnade  chefskapet  öfver  Kungliga  teatern  afgingo 
äfven  åtskilliga  af  den  kungliga  scenens  artister,  af 
hvilka  jag  här  vill  erinra  om  några  af  de  mera  be- 
tydande. 

Fru  Maria  Kristina  Ruckman,  född  Franck,  som 
tillhört  teatern  ända  sedan  1784,  drog  sig  den  1  juli 


171 

1818  tillbaka  från  den  scen,  hvars  prydnad  hon  under 
så  munga  år  varit,  och  ägrnade  sig  från  1819  till  1823 
åt  teaterns  elevskola,  där  hon  fortplantade  de  grund- 
liga kunskaper  i  människoframställningens  svåra 
konst,  som  hon  själf  en  gång  inhämtat  af  sin  läro- 
mästare, den  store  franske  aktören  Monvel,  under 
hans  vistelse  i  Stockholm.*  I  sin  krafts  dagar  glän- 
ste hon  såsom  Tilda  i  "Oden",  abbedissan  i  "Korsfa- 
rarne",  Zima  i  "Mohrenie  i  Spaui^n"  samt  i  titelrol- 
lerna i  "Virginia",  "Chelonid",  "Johanna  af  Mont- 
faucon"  och  "Den  svartsjuka  hustrttn".  Vid  sitt  till- 
bakaträdande erhöll  hon  hela  sin  lön  i  pension  så- 
som ett  erkännande  af  hennes  stora  förtjänster  och 
hennes  trägna  arbete  i  teaterns  tjänst.  1808  blef  hon 
gift  med  den  skicklige  gravören  Gustaf  Ruckman 
och  ailed  den  17  april  1847,  sjuttioåtta  år  gammal. 

1818  afgick  äfven  den  förtjusande  sångerskan  fru 
Justine  Casagli,  född  Wässelius,  från  Kungliga  tea- 
tern. Hon  hade  en  utmärkt  vacker  och  böjlig  sång- 
röst, förenad  med  ett  behagligt  utseende  och  mycken 
grace  i  sitt  uppträdande.  Publikens  lifliga  bifall 
vann  hon  framför  allt  såsom  Zerlina,  Cherubin  och 
Papagena.  Hon  var  en  yngre  syster  till  operasån- 
gerskan Jeannette  Wässelius  och  blef  1812  vid  nyss 
fyllda  sjutton  år  gift  med  premiärdansören,  italiena- 
ren Ludovico  Casagli,  anställd  vid  Kungliga  teatern 
alltsedan  1794  och  änkling  efter  sin  första  hustru, 
premiärdansösen  Hedvig  Millberg.  Med  honom  reste 
hon  nu  till  Italien,  där  hon  skördade  ännu  mera  bi- 
fall än  i  sitt  fädernesland.    I  synnerhet  lär  hon  ha 


Se  Svenska  teatern,  del  I  sid.  19S  och   197. 


172 

väckt  en  iitomordentliK  liäijförelse  i  Turin  1820,  då 
hon  såsom  primadonna  uppträdde  i  Rossinis  "Cetie- 
réntola"  och  genom  sin  förträffliga  sång  och  sitt  in- 
tagande spel  åstadkom,  att  operan  kunde  ges  tjugu- 
åtta  gånger  å  rad  för  fullt  hus.  I  Rom  1823  hade  hon 
en  lika  lysande  framgång  i  Rossinis  'la  Donna  del 
lago",  och  i  Lucca  1827  "gjorde  hon  sig  odödlig",  så- 
som en  därvarande  entusiasmerad  musikrecensent 
skref,  i  Cimarosas  "il  Matrimonio  segreto".  Jämte 
fru  Sevelin,  som  1819  sjöng  i  Köpenhamn  och  Ham- 
burg, är  hon  den  första  svenska,  som  uppträdt  på 
utländsk  scen.  Från  Italien  reste  de  båda  makarna 
till  Miinchen,  där  fru  Casagli  erhöll  anställning  för 
längre  tid.  Hennes  man,  "den  gamle  italienske  sprät- 
ten",  som  friherrinnan  von  Knorring  kallar  honom, 
dog  emellertid  i  Lucca  1831,  och  då  hon  redan  länge 
längtat  efter  sitt  hemland,  beslöt  hon  nu  att,  fri  och 
ledig  som  hon  var,  dit  återvända.  Innan  hon  anträd- 
de denna  besvärliga  ocli  dyrbara  resa,  ville  hon  emel- 
lertid försäkra  sig  om  att  här  finna  sin  utkomst. 
Hon  skref  därför  från  Parma,  dit  hon  begifvit  sig, 
till  kungliga  teaterdirektionen  och  begärde  engage- 
mang, men  fick  till  svar,  att  alla  hennes  forna  roller 
innehades  af  andra  artister,  och  att  ingen  plats  fanns 
ledig.  Man  hade  nämligen  här  ryktesvis  hört  omta- 
las, att  hennes  röst  skulle  förlorat  sig.  Detta  direk- 
tionens bref  var  ett  hårdt  slag  för  henne  och  drog  ett 
streck  öfver  alla  hennes  leende  förhoppningar.  Hon 
insjuknade,  och  då  det  numera  var  henne  likgiltigt, 
hvar  hon  trånade  och  led,  kvarstannade  hon  i  Parma. 
Hon  började  plågas  af  yrselanfall,  och  under  ett  så- 
dant störtade  hon  sig  i  ett  obevakadt  ögonblick  ut 


173 

grenom  ett  fönster  och  doj?  genast  af  fallet  mot  sten- 
gatan 1841,  fyrtiosju  år  gammal. 

Fru  Casaglis  tio  år  äldre  syster,  Jeannette  Wäs- 
selius,  öfvergaf  operascenen  1820,  ehuru  hon  då  en- 
dast var  trettiosex  år.  I  henne  förlorade  Kungliga 
teatern  sin  dåvarande  mest  firade  sångerska.  Hen- 
nes sköna,  klangfulla  stämma  jämte  hennes  ut- 
märkta förmåga  såsom  skådespelerska  hade  låtit 
henne  under  ett  par  decennier  fira  stora  triumfer 
bland  annat  i  Glucks  "Armide",  i  Cherubinis  "Vat- 
tendragaren", i  Boieldieus  "Califen  i  Bagdad",  i  Mo- 
zarts  "Enleveringen  ur  seraljen"  och  "Don  Juan",  i 
"Sargines",  "Slottet  Montenero",  "Aline",  "Romeo 
cch  Juliette",  såsom  Antigone  i  "Oedip  uti  Athen" 
och,  samma  år  hon  afgick,  såsom  Mathilde  i  "Jo- 
conde".  Hon  utnämndes  till  hofsångerska  1815  och 
dog  1853  vid  sextionio  års  ålder. 

Den  1  oktober  1817  slutade  Johan  Peter  Lewen- 
hagen  sin  teaterbana.  I  andra  delen  af  dessa  anteck- 
ningar ha  hans  tidigare  växlande  öden  skildrats. 
Efter  Stenborgska  teaterns  upphörande  1799  bildade 
Lewenhagen  eget  sällskap,  som  reste  i  landsorten 
under  många  år  och  åtnjöt  ett  godt  anseende.  1812 
blef  han  såsom  sufflör  och  aktör  anställd  vid  Kung- 
liga teatern,  där  han  samma  år  spelade  Mårten  Jo- 
hansson i  "Sanct  Clarce  kloster".  Hans  förnämsta 
parti  och  äfvep  hans  favoritroll  var  den  hale  ränk- 
smidaren  Allbrand  i  "Redlighetens  seger  öfver  förta- 
let", hvilken  han  återgaf  med  mycken  skicklighet. 
Efter  Uttini  fick  han  öfvertaga  framställningen  af 
Holbergs  "Diedrich  Menschenskräck",  hvilken  han 
äfven  lär  ha  gjort  särdeles  förtjänstfullt.  Sedan  han 


174 

öfverjrifvit  teatern,  blef  han  hryprprare  först  i  Malmö, 
därefter  i  Nyköping?  ocli  Klutlijren  i  Norrköping,  där 
han  dog:  1832,  sextiotvå  år  p:aninial. 

Den  vackra,  men  }iö|2rst  odygdiga  Inga  W^erg, 
nnder  sin  jrlansperiod  en  af  teaterns  förnämsta  skå- 
despelerskor, lika  berömd  för  sin  skönhet  som  för 
sina  galanterier,  fick  ej   sitt  engagemang  förnyadt 


Johan  Peter  Lewenhajren. 
Efter  miniatyr  af  Salomon  Hofling. 

1818.  Hennes  märkliga  lefnadssaga  är  utförligt  om- 
talad i  de  föregående  delarna  af  detta  arbete,  och 
hänvisar  jag  således  dit. 

Axel  Cederholm  blef  1793  vid  tretton  års  ålder 
elev  vid  Kungliga  teatern  och  utbildades  sedan  af 
Anders  Widerberg.  Han  var  af  naturen  rikt  ut- 
rustad med  en  vacker,  reslig  gestalt  och  en  manlig. 


175 

välljudande  stäiuina.  Rodan  i  sin  första  roll,  Ninius' 
skugga  i  "Semiramis",  1802  väckte  han  uppmärksam- 
het och  anförtroddes  sedan  en  niänf^d  viktigra  roller 
såsom  Leon  i  "Slottet  Moutenero",  Seid  i  "Mohomef*, 
Rudolf  i  "Korsfararne",  Yngve  i  "Oden",  Appius  i 
"Virginia"  och  "Srante  Sture".  Om  hans  Karl  Gustaf 
i  Kellgrens  skådespel  "Drottning  Christina"  skrefs  i 


Axel  Cederholm  såsom  Appius. 
Efter  Rravyr  af  L.  H.  Boos  1824. 

Journalen:  "Anmärkaren  vore  orättvis,  om  han  ej 
erkände  den  förtjänst,  hvarmed  herr  Cederholm  spe- 
lade Karl  Gustaf.  Första  scenen  i  första  akten  och 
i  synnerhet  den  sköna  apostrofen  till  Gustaf  Adolf, 
som  han  gaf  med  en  sublim  rörelse;  scenen  med 
drottningen  i  andra  akten,  utmärkt  af  värdighet  och 
den  första  kärlekens  intressanta  blyghet;  den  på- 
följande med  de  la  Gardie,  stämplad  af  en  försmådd 
tillbedjares    hela    förtrytsamhet,    voro    i    synnerhet 


176 

hans  sköna  ställen."  Rent  af  mästerlig  lär  han  ha 
varit  såsom  Dorval  i  fyraaktsdramen  ''Klosteroff- 
ren" och  uti  titelrollen  i  treaktskomedien  "Czar  Pe- 
ter skeppstimniPDuan  i  HoUnnif".  Hans  besynner- 
liga, högst  retliga  lynne,  sorgen  öfver  en  ung,  älskad 
kvinnas  död,  hans  ansträngande  arbete  vid  teatern 
jiimte  en  högst  omåttlig  böjelse  för  bordets  nöjen 
åstadkom  en  tidig  förslappning  af  hans  kropps-  och 
själskrafter  och  tvingade  honom  att  redan  vid  fyr- 
tio års  ålder  1820  lämna  scenen.  "Cederholms  af- 
gång",  säger  Marianne  Ehrenström,  "är  en  af  de 
kännbaraste  förluster  teatern  lidit."  Han  hade  äfven 
lyckliga  anlag  för  målarkonsten  och  vann  i  sin  ung- 
dom flera  pris  i  Akademien  för  de  fria  konsterna. 
Originalet  till  den  vackra,  här  förut  meddelade  bil- 
den af  Karl  XIV  Johans  hyllning  är  af  hans  hand. 
Han  dog  1828. 

1820  nuiste  äfven  Louis  Deland  skilja  sig  från 
teatern,  där  han  redan  under  åren  1816 — 1818  varit 
tjänstledig  på  grund  af  ohälsa.  Hans  far  kom  så- 
som emigrant  från  Luxembourg  till  Sverige  och  blef 
kammartjänare  hos  Gustaf  III:s  gemål.  Sonen  föd- 
des 1772  i  Stockholm  och  debuterade  vid  tio  års 
ålder  på  Bollhuset  i  baletten  till  operan  "Orphée". 
Följande  år  skickades  han  på  Gustaf  III:s  befall- 
ning till  Paris,  där  han  dels  på  konungens,  dels  på 
egen  bekostnad  vistades  i  fem  år  och  undervisades 
i  danskonsten  af  den  berömde  Gardel.  Han  återkal- 
lades sedan  till  Kungliga  teatern  och  debuterade  i 
januari  1792  uti  baletten  till  operan  "Armide".  1803 
blef  han  andre  och  1809  förste  balettmästare  och  har 
såsom  sådan  komponerat  inemot  sextio  baletter.    Då 


177 

krinpT  sokolskiftet  och  äfven  senare  folk  ined  l)ep:är- 
ligliet  slukade  allt  hvad  röfvarroinaiier  iiette,  pas- 
sade Deland  på  och  komponerade  flera  röfvarbalet- 
ter,  som  prjorde  stor  lycka.  Mer  än  sjuttio  gånger 
Brafs  hans  1794  hopsatta    pantomimbalett    "Strdtröf- 


12^ 


^ 


i 


^.. 


Louis  Deland  såsom  Zozo. 
Efter  pravyr  af  L.  H.  Roos  1816. 

carena  eller  Den  ädelmodige  soldaten",  som  kvarstod 
på  repertoaren  ända  in  på  1830-talet.  Mycken  fram- 
gång rönte  äfven  hans  stora  treaktspantomimer 
"Röf varekulan  eller  Det  fördolda  giftermålet"  (1797), 
"Enleieringen  eller  Röf  varebandet"  (1800)  och  "Den 
svarta  skogen  eller  Det  hemliga  giftermålet"  (1814). 
Stor  beundran  vann  hans  vackra  divertissemang  till 
12  —  Svenska  teatern  III. 


178 

operan  "Califen  i  Baydair  kalladt  "Zelindas  krö- 
ning", som  dansades  närmare  sjuttio  gånger.  Ett- 
liundratjugu  gånger  uppfördes  mellan  åren  1796 — 
1844  hans  onaktspantomim  "En  komisk  balett",  där 
han  äfvon  själf  i  sin  krafts  dagar  excellerade  med 
sin  utmärkta  danskonst.  Men  han  var  icke  blott  en 
förträfflig  dansör  och  halettmästare,  han  var  också 
en  bland  de  bästa  komiska  skådespelare  Sverige  ägt, 
och  kunde  glädja  sig  åt  ett  afgjordt  gunstlingsskap 
hos  publiken,  hvartill  icke  litet  bidrog  hans  af  na- 
turen alldeles  ovanligt  trefliga  och  jovialiska  utseen- 
de. Roligast  var  han,  då  han  spelade  tölpar  och  en- 
faldiga, dumma  personer  såsom  betjänten  Jabal  i 
"Juden"  och  Niklas  i  "Tanddoktorn",*  där  han  och 
Hjortsberg  liksom  i  "Herr  Des  Chalumeanx"  fram- 
kallade högtider  af  skratt.  Crispin  i  "Den  föregifna 
skatten"  och  Zozo  i  "Gubben  i  bergsbygden"  hörde 
också  till  hans  mest  uppskattade  figurer.  Från  hans 
glansperiod  ha  vi  en  intressant  beskrifning  om  ho- 
nom i  Gjörwells  bref  1799  till  sin  vän  stadsnotarien 
Hummel  i  Göteborg,  däri  han  redogör  för  uppföran- 
det af  Grétrys  operett  "Den  talande  taflan".**  Sedan 
han  omtalat  Du  Puys  debut  såsom  Pierrot,  fortsätter 
han:  "Hans  Herre  var  Hr  Delan,  en  annan  Mästare 
uti  sin  genre.  Han  är  Acteur,  Danseur,  Compositeur 
des  Ballets,  aldeles  skapad  för  den  comiske  både  Ac- 
tionen  och  Dansen.  Han  är  född  härstädes,  men  af 
Fransyska  Föräldrar,  talar  således  utan  Svårighet 
Svenska.    Han  var  vid  detta  tilfälle  klädd  aldeles. 


•  Se  Svenska  teatern,  del  II  sid.  112,  113. 
••  Se  Svenska  teatern,  del  II  sid.  97  och  följ. 


179 

ehuru  något  outreradt,  för  att  visa  så  mycket  mera 
Ridiculeu  af  et  dåraktigt  Mode,  uti  de  här  varande 
Sprättarnes  Gout,  med  den  korrta  Lif-Surtouten, 
Speneer  kallad,  dragen  öfver  <len  Engelske  Fracken, 
hvilken  åter  icke  saknade  sina  tilbörliga  Upslag, 
Krage  och  Foder,  aflånga  spetsiga  Skor,  Halsduken 
med  sine  Kuddar  gik  up  til  Munnen,  långa  Gull-ör- 
hängen,  långa  Polissons  och  Stubbhår,  korrt  sagt: 
aldeles  så  klädd,  som  man  ser  vAre  unge  Jacobins 
ibland  Skrifvare  och  Contorister  vandra  på  våra 
Gator.  Gång,  Tal,  Gester,  alt  liknade  sina  Origina- 
ler.  När  han  kom  in  och  hade  spaserat  et  par  Hvarf 
längs  åt  Orchestern,  utan  at  en  gång  blifva  sin  trog- 
ne Pierrot  varse,  och  när  det  änteligen  skedde,  drog 
han  af  sig  Surtouten;  då  Skratten  blef  så  alman  och 
hög,  at  Herre  och  Dräng  långa  stunden  ej  fingo  säga 
et  Ord.  Ridiculen  senterades  fullkomligt:  också  hop- 
pas man,  at  vare  Småherrar  efterhand  aflägga  dessa 
dels  Onaturligheter  dels  Narragtigheter."  Redan  vid 
omkring  fyrtio  års  ålder  blef  han  emellertid  så  min- 
nesslö, att  han  därefter  föga  kunde  användas  såsom 
skådespelare.  En  af  de  därtill  mest  ]>idragande  or- 
sakerna torde  otvifvelaktigt  ha  varit  hans  förfär- 
liga glupskhet.  I  yngre  år  hörde  jag  omtalas  fast 
otroliga  historier  om  hans  oerhörda  frosseri.  Bland 
andra  berättades  följande  belysande  exempel.  Då 
farsen  "Le  roi  de  Cocagne"  uppfördes  inför  hofvet  på 
Drottningholm,  spelade  Deland  storätarens  roll,  som 
han  utförde  con  amore.  Efter  spektaklets  slut  gick 
han  till  värdshuset  för  att  supera  och  åt  då  en  por- 
tion af  matsedelns  alla  rätter,  omkring  ett  dussin, 
börjande  med  holländsk  sill  och  slutande  med  ma- 


180 

rnnpror.  Hans  sällskap  skrattade,  men  häpnade  öfver 
hans  aptit.  Då  Deland  nn  återigen  rekvirerade  sill, 
sökte  de  afråda  honom  från  att  förtära  mera,  men 
han  fiirsiikrade  dem,  att  det  icke  alls  bekom  honom 
illa,  och  slog  vad,  att  han  inom  tio  minnter  skulle 
äta  upp  ett  hälft  tjog  hårdkokta  ägg,  om  han  bara 
finge  dricka  så  mycket  punsch  han  ville  under  tiden. 
Vadet  antogs,  vanns  och  inbringade  åt  Deland  tjugu 
riksdaler.  Han  blef  slutligen  ingenting  annat  än  en 
vegeterande  köttmassa  och  dog  den  15  april  1823. 


För  den  svenska  talscenen  var  det  gifvetvis  en 
stor  otur,  att  Karl  XIV  Johan  aldrig  lärde  sig  tala 
eller  förstå  landets  språk  och  följaktligen  endast  un- 
dantagsvis bevistade  någon  föreställning  på  Drama- 
tiska teatern,  för  hvilken  han  sålunda  aldrig  kunde 
fatta  något  varmare  intresse.  Då  han  kom  hit  till 
Sverige,  var  det  visserligen  hans  afsikt  att  lära  sig 
svenska.  Han  antog  dåvarande  amanuensen,  seder- 
mera kunglige  bibliotekarien  Peter  Adam  Wallmark 
till  lärare  och  anslog  en  timme  om  dagen  till  studier. 
Men  då  kronprinsen  på  grund  af  konungens  sjuklig- 
het nästan  omedelbart  fick  hela  regeringsbestyret 
om  hand  och  till  följe  däraf  ständigt  var  öfverhopad 
med  folk,  som  skulle  tala  med  honom,  fick  Wallmark 
vanligtvis  det  besked,  att  kronprinsen  icke  hade  tid, 
utan  lektionen  skulle  uppskjutas  till  dagen  därpå. 
Så  gingo  månader  och  år,  och  språk  mästarens  enda 
göromål  blef  att  kvittera  lönen.  Slutligen  inställdes 
lektionerna  alldeles  1813. 


181 

Olyckan  var,  att  de  flesta  personer,  med  hvilka 
kronprinsen  kom  i  beröring,  kunde  åtminstone  hjälp- 
ligt  reila  sig  med  franska  språket.  Karl  Johan  hade 
nog  annars  med  sitt  beundransvärda  minne  snart 
lärt  sig  svenska,  och  mycket  hade  då  troligen  blifvit 
annorlunda.  Hans  hjärta  klappade  varmt  för  Sve- 
rige och  svenskarna.  "Tungan  ej,  men  hjärtat  talte 
svenska",  såsom  en  af  våra  skalder  yttrat  om  honom. 
Och  med  sin  utomordentliga  vältalighet  hade  han  då 
under  de  politiskt  upprörda  tiderna  kunnat  träda  i 
omedelbar  beröring  med  själfva  folket,  som  nu  olyck- 
ligtvis alltid  kände  sig  litet  främmande  inför  honom. 
På  samma  sätt  blef  det  med  teatern,  hvilket  var  så 
mycket  tråkigare,  som  Karl  Johan  i  yngre  dagar  var 
en  stor  vän  af  den  sceniska  konsten,  ocli  själf  lär  ha 
varit  en  ypperlig  tragisk  framställare,  hvarpå  föl- 
jande historia  må  tjäna  såsom  bevis. 

Det  hände  en  sommar,  under  det  att  prinsessan 
Sofia  All)ertina  vistades  på  Tullgarn,  att  kronprin- 
sen Karl  Johan,  åtföljd  af  sin  son,  gjorde  henne  ett 
besök.  Den  snillrika  friherrinnan  Jennings,  född  Ro- 
senhane, prinsessans  lekkamrat  under  barnaåren 
och  sedan  den  tiden  af  lienne  med  mycken  vänskap 
omfattad,  befann  sig  samtidigt  där.  Under  aftonens 
lopp  föll  samtalet  på  den  franska  tragedien,  och  Karl 
Johan  reciterade  en  och  annan  strof.  Prinsessan  fick 
då  det  infallet  att  be  honom  spela  några  scener  för 
henne.  I  salongen  funnos  endast  de  båda  jämte  fri- 
herrinnan, och  kronprinsen  förklarade  sig  villig  att 
uppfylla  prinsessans  begäran,  om  han  endast  kunde 
få  någon,  som  gaf  honom  replikerna.  Man  kom  då 
ihåg  prins  Oskars  lärare,  Lemoine,  och  skickade  bud 
efter  honom.    Han  hade  emellertid  redan  gått  och 


182 

lugt  si{?  och  sade,  uti  han  icke  kunde  komma.  Men 
(let  hjälpte  icke.  Ett  nytt  bud  befallde  honom  genast 
kläda  pä  sig  och  komma  ned.  Då  började  kronprin- 
sen spela  några  scener  ur  Jouys  tragedi  "Sylla",  men 
nöjet  blef  tyvärr  tämligen  kort  för  de  bägge  åskå- 
darinnornu,  ty  hofvet,  som  gått  att  supera,  kom  nu 
tillbaka  från  matsalen,  och  då  kunde  kronprinsen 
naturligtvis  icke  fortsätta.  Friherrinnan  Jennings 
berättade  sedan,  att  man  icke,  utan  att  ha  sett  det, 
kunde  göra  sig  en  föreställning  om  någonting  så 
mästerligt  som  kronprinsens  utförande  af  dessa 
scener. 

När  denna  tragedi  sedermera  i  februari  1828,  öf- 
versatt  af  lifmedikus  Magnus  af  Pontin,  uppfördes 
på  Kungliga  teatern  med  Nils  Almlöf  i  titelrollen, 
infann  sig  Karl  XIV  Johan  i  sin  griljerade  loge  för 
att  se  den.  Han  förstod  visserligen  icke  livad  som 
sades,  men  då  han  kände  nästan  hela  pjäsen  utantill, 
kunde  han  i  alla  fall  tämligen  bra  följa  med  Alm- 
löfs  spel.  Det  berättades,  att  han  skulle  ha  förklarat 
sig  mycket  nöjd  därmed  utom  vid  ett  par  tillfällen, 
då  han  ansåg,  att  Almlöf  icke  riktigt  uppfattat  rol- 
len. Han  lät  skicka  efter  honom  dagen  därpå  och 
sade  honom,  hur  han  tyckte,  att  det  borde  vara.  Då 
pjäsen  nästa  gång  gafs,  for  Karl  Johan  dit  igen 
och  såg  då  med  mycken  tillfredsställelse,  att  Alm- 
löf iakttagit  hans  rättelser,  hvilket  hade  till  följd, 
att  konungen  förskaffade  honom  ett  resestipendium 
för  att  i  Paris  få  tillfälle  att  studera  sin  konst,  och 
sedermera  vid  alla  tillfällen  berömde  och  gynnade 
honom. 

00 


ANMÄRKNINGAR  OCH  TILLÄGG. 

Sid.  15. 

Såväl  af  Skjöldebrands  bref  till  von  Engeström  af 
den  1.  oktober  som  af  Gyllenskölds  den  6  oktober  dag- 
tecknade  skrifvelse  framgår  med  önskvärd  tydlighet, 
det  Dahlgrens  uppgift  i  "Anteckningar  om  Stockholms 
teatrar",  att  Skjöldebrand  varit  tillförordnad  förste  di- 
rektör för  de  Kungliga  teatrarna  från  den  1  juli  1810, 
icke  kan  vara  med  verkliga  förhållandet  öfverensstäm- 
mande. 

Sid.  18. 

Originalet  till  den  i  första  delen  af  detta  arbete  å 
sidan  182  meddelade  scen  ur  "Gustaf  Vasa"  är  ritadt  af 
den  rike  Göteborgsgrosshandlaren  Halls  olycklige  son 
John,  h vilken  i  yngre  dagar  var  elev  af  Desprez  och 
under  sin  förfallsperiod  i  Stockholm  lifnärde  sig  bland 
annat  genom  att  sälja  af  honom  ritade  bilder  från  tea- 
terpjäser han  fordom  sett.  Originalet  finnes  bland  för- 
fattarens samlingar,  hvilket  genom  förbiseende  ej  blef 
under  afbildningen  anmärkt 

Sid.l9. 

Beskrif ningen  på  allegorien  är  hämtad  ur  Skjölde- 
brands memoarer. 

Sid.  20. 

Trolle  Wachtmeister  berättar  i  sina  "Minnen",  att 
till  galaspektaklet  vid  Karl  Augusts  ankomst  utdelades 
genom  bröderna  Fersen  från  riksmarskalksämbetet  bil- 


184 

jottiM-  I  ill  riksslAiidoM.  Bönderna  sattes  på  fjiinle  raden, 
h()rK»'rskap('l  på  tredje,  o.  s.  v.  Detta  fiiranleilde  bonde- 
ståndets talman,  den  niyndiKc  Stoekliolinsirrossliandla- 
ren  Hans  Niklas  Sehwan  att  gå  upp  i  riksniarskalks- 
änibetet,  där  Fabian  Fersen  satt  i  tjänstens  utöfningr- 
Seliwan  kastade  biljetterna  frainfiir  lionon»  på  bordet 
ocb  fiirklarade,  att  lian  i  dessas  utdelning  såjf  ett  bevis 
på  niissaktninw:  fiir  ståndet,  oeli  att  lian  å  dess  vägrnar 
uttryckte  sitt  förakt  för  hans  person. 

Sid.  21. 

I  I)a«:li«:t  Allehanda  för  den  21  november  1810  läses 
angående  uppförandet  af  operan  Gustaf  Vasa"  den  5  i 
samma  månad:  "Denna  representation,  som  enligt  ryk- 
tet förbereddes  till  festivitetsspektakel  vid  Deras  Kung- 
liga Majestäters  höga  kröning  förlidet  år,  liknade  nä- 
stan i  allt  den  man  fick  se  af  samma  opera  för  fem 
eller  sex  år  sedan." 

Genom  denna  notis  bestyrkes  till  fullo  det  af  mig 
i  andra  delen  af  detta  arbete  å  sidan  243  gjorda  påstå- 
endet, att  Gustaf  Vasa"  ej  uppfördes  vid  kröningen  på 
grund  af  flera  där  angifna  orsaker. 

Sid.  23. 

Herr  professor  Schiick  har  i  sina  anmiirkningar  till 
den  af  honom  utgifna  upplagan  af  excellensen  Skjöl- 
debrands  memoarer  framkastat  den  förmodan,  att  Kar- 
sten ej  uppträdde  på  galaspektaklet  den  9  november 
med  anledning  af  hans  svaromål  i  tidningen.  Men  om 
man  ger  akt  på,  att  detta  iir  infördt,  sedan  de  bägge 
galaspektaklerna  voro  gifna,  och  utgör  ett  svar  på  "tea- 
terväns" förhoppning  att  äfven  efter  desamma  få  höra 
honom  i  operan,  samt  för  öfrigt  känner  till  förhållan- 
dena inom  teatern  den  tiden,  iir  det  alldeles  klart,  att 
ingen  annan  iin  Karsten  sjiing  partiet  den  9  november. 
Först  långt  senare  uppträdde  Gabriel  Åman  i  Kristians 
roll,  hvilket  också  på  sin  tid  omtalades  i  pressen. 


18!> 

Sid.  24. 

Friherre  Klas  Fleininjr  var  fikld  1771  och  kom  vid 
tio  års  ålder  till  Uppsala  universitet,  där  han  med  ett 
kortare  afbrott  iinda  till  1794  iignade  s\g  åt  vittra  stu- 
dier. Karl  Asrardh  skildrar  honom  i  sitt  minnestal  så- 
som eu  högrvuxt,  kraftfull  man  med  regrelbundna,  ut- 
trycksfulla anletsdrag:  och  med  ett  iinda  in  i  sena  ål- 
dern blomstrande  utseende.  Han  ägrde  en  fin  viirlds- 
mannabildninfc  och  förviirfvade  sif?  snart  anseendet  af 
att  vara  hufvudstadens  förniimste  världslige  vältalare 
genom  de  orationer  han  höll  i  de  många  sällskap,  hvar- 
af  han  var  medlem,  och  hvilka  anförandens  inre  värde 
ej  litet  förhöjdes  genom  den  välljudande  klangen  af 
hans  stämma.  Man  visste  ej,  säger  Agardh,  hvilket 
man  mest  skulle  beundra,  den  härliga  gestalten,  det 
intagande  språket  eller  den  fängslande  anspråkslös- 
heten. Man  hade  aldrig  hört  en  vältalighet  af  detta 
slag,  ty  den  låg  ej  ensamt  i  språket,  men  mycket  mera 
i  det  personliga  hos  talaren.  Denna  Flemings  utomor- 
dentliga förmåga  såsom  vältalare  och  stilist  berättigade 
honom  snart  till  det  rum  han  redan  vid  tjuguåtta  års 
ålder  intog  inom  Svenska  akademien,  där  Tegnér  efter 
hans  bortgång  yttrade  om  honom: 

"Det   \&g  en  frratie  i  hvad  han  sade. 
det  låg  en  klan^:  ur  hjärtats  djup  i  rösten, 
en  tjusninsrskraft   i   blickar  och   frestalt, 
som  sökte  ingenting  och  vann  dock  allt: 
ett  skönt,  ett  ädelt  sinnes  makt  på  jorden, 
dess  inre  blomstrar,  därför  blomstra  orden.*' 

Fleming  blef  1810  landtmarskalk,  serafimerriddare 
och  statsråd,  1814  en  af  rikets  herrar,  \id  kröningen  1818 
grefve  och  1824  riksmarskalk,  då  han  lämnade  stats- 
rådsbefattningen. Han  dog  1831. 

Sid.  25. 

Hofintendenten  Ij.  J.  von  Röök  berättar  i  sina  me- 
moarer, som  förvaras  i  arkivet  på  Säfstaholm,  att  bland 


186 

de  teaterpjäser,  hvilka  i  sällskapet  "Nytta  och  nöje" 
uppfördes  under  Skjöldebrands  styrelse,  var  äfven  Leo- 
polds "Oden",  hvari  nianiscll  LenniiiK  spelade  Tilda 
"med  mera  talang  iin  maniKell  Kristina  Franek  på 
Dramatiska  teatern". 

Af  ett  bref  från  öfverceremonimästaren  Leonard 
von  Hauswolff  ser  man,  att  ledamöterna  äfven  vågade 
sig  på  att  på  franska  spela  Voltaires  femaktstragedi 
på  vers  "Alzire",  hvari  m:me  Robert  dock  illa  utförde 
titelrollen,  medan  diiremot  chargé  d'affaires  Correa 
redde  sig  förträffligt  med  Zamore.  "1807  gaf  man  ett 
fransyskt  spektakel,  där  grefve  Axel  Mörner  spelade 
ganska  bra  och  m:lle  Wennermark  talade  med  en  för- 
undransvärdt  vacker  prononciation."  1808  inställdes 
högtidsdagens  firande,  och  teaternöjena  öfvergåfvos  all 
deles,  ty  kriget  dämpade  all  håg  att  roa  sig.  Om  spek- 
taklet den  22  december  1809  (omtaladt  i  del  II  sid.  206) 
lär  duc  de  Pienne  yttrat,  att  man  icke  i  något  land  kan 
få  se  ett  spektakel  på  främmande  språk  gifvas  med 
sådan  fullkomlighet. 

Den  1  april  1810  bevistade  konungen  för  första  gån- 
gen en  teaterföreställning  i  sällskapet,  där  man  den  af- 
tonen uppförde  Favarts  verskomedi  "Soliman  den  an- 
dre". "Spektaklet  var  ganska  vackert",  säger  Haus- 
wolff, "och  är  obegripligt,  att  en  société,  ej  uppfödd  på 
teatern,  kan  gifva  dylikt." 

Sid.  26. 

Om  representationen  i  sällskapet  "Nytta  och  nöje" 
den  2  december  1810  och  kronprinsens  mottagande  i 
Amaranterorden  beriittar  Hauswolff  i  ett  bref  af  den 
6  december  till  excellensen  grefve  Nils  Posse  å  Helle- 
kis. "Uti  mitt  förra  hade  jag  den  äran  nämna,  att 
Deras  Maj:ter  och  Deras  Kungl.  Högheter  voro  på 
Nytta  och  nöje.  Man  påstår,  att  den  fransyske  mini- 
stern d'Alquier  gjort  hans  excellens  Oxenstierna  en 
ample  compliment  öfver  epilogen  och  hans  kännedom 
af  språket.  Den  blef  ganska  väl  spelt,  och  onekligen  var 


187 

hoffruken  Sofia  Silfversparre  den,  som  spelte  bäst,  och 
hennes  röst  är  granska  vacker  i  det,  som  var  att  sjungra. 
Brukspatron  Lorichs*  dotter,  fröken  Amalia  Lorichs, 
var  äfven  rätt  intressant  jämte  amiral  Stedingrks  stjuf- 
dotter,  fröken  Hierta.  De  prononcera  språket  som  in- 
födda fransyskor.  Grefve  Adolf  Schwerins  ^refvinna, 
född  Ranisay,  var  Klio.  Emot  språket  har  jag:  intet  att 
sägra,  men  hennes  grestes,  att  mycket  höja  på  tåändan 
och  för  mycket  fakta  med  armarna,  grjorde  hennes  spel 
mindre  behagrligrt.  M:lle  Arppe  var  Terpsikore  och  dan- 
sade charmant,  men  är  intet  vacker.  På  det  hela  var 
det  alltid  ett  vackert  spectacle,  och  föreställer  jagr  migr, 
att  Kronprinsen  varit  nöjd  därmed.  Hans  Maj:t,  som 
vid  ankomsten  syntes  mycket  matt,  upplifvades  syn- 
ligren.  Vid  bortgråendet  följde  Kronprinsen  med  honom 
utan  kappa  och  grick  nästan  baklänges  trapporna  ut- 
före  för  att  understödja  Konungen.  De  iiro  branta  och 
smala,  så  att  de  plåga  en  stark,  ännu  mer  en  på 
knäna  svag  person.  Efter  spectaclet  var  där  bal  och 
souper,  som  jag  var  nog  filosof  eller  ekonom  att  ej 
bevista,  efter  den  kostade  4  rdr  banko.  Ehuru  dyrt 
här  är,  så  kan  jag  dock  litet  längre  framföda  mig  med 
dem  än  endast  en  afton. 

I  går  var  den  stora  Amaranterorden  samlad,  och 
Hans  Kungl.  Höghet  Kronprinsen  benådade  den  med 
sin  närvaro  och  emottog  den  stora  dekoration  samt 
åtog  sig  efter  Konungen  protektion.  Samlingen  var 
ganska  talrik.  Alla  damerna  voro  hvitklädda,  och  20  af 
dem,  de  vackraste  som  äro  i  orden  af  fruar,  fröknar 
och  mrlles,  hade  öfverenskommit  att  vara  med  blom- 
stergirlander  på  hufvudet  och  äfven  kläderna  garne- 
rade med  blomster.  Stormästaren  baron  Fleming  med 
ordens  högre  ämbetsmän  mötte,  när  Prinsen  steg  utur 
vagnen,  och  på  första  perron  stodo  alla  damerna.  Kam- 
marherren Lilljenheims  fru  och  bryggaren  Westmans, 
två  näst  Fersens  och  Koskullska  damer  vackra  perso- 
ner, presenterades,  och  Prinsen  gaf  dem  högra  och  ven- 
stra  handen  och  fördes  af  dem  uppför  trapporna  och 


188 

in  uti  stora  salen,  där  alla  daiiierna  stodo  främst  och 
herrarna  bakom  dom.  Hans  Kun^l-  HiiKh^t  beneven- 
terades  af  baron  Fleming:  med  ett  kort  tal,  och  fröken 
Silfversparre,  fröken  Lorichs  och  fru  Wolgenau  med 
baron  Boije  och  en  officer  till  sjöuko  airer  och  choeurer 
vid  detta  höjra  tillfälle.  Fröken  Rosensvärd  dansade  en 
solo  och  lämnade  en  lagerkrans,  hvarefter  rätta  balen 
började,  och  Prinsen  var  där  en  timme  samt  reste  så 
tidigt,  att  han  skulle  träffa  Konungen  innan  coucher. 
Balen  var  en  riktig  fete  och  kostade  hvar  karl  2  rdr 
banko,  ty  ordenskassan  betalar  öfverskottet.  Soupern 
var  intet  magniiik,  utan  efter  vanliga  stadgar  tarflig, 
ty  som  Hans  Höghet  ej  skulle  soupera  där,  behöfdes 
ingen   magnificence." 

Sid.  35. 

Hofvet  inköpte  den  stora  s.  k.  Burmanniavagnen  af 
Generalstaternas  härvarande  minister  Burmannia  vid 
hans  afresa  från  Sverige  1720. 

Sid.  67. 

Angående  den  långvariga  och  invecklade  teaterpro- 
cessen se  Jenny  af  Forselies'  biografi  öfver  Clewberg- 
Edelcrantz  sid.  330  och  följ.  Balansen  belöpte  sig  till 
6,547  r:dr  b:ko,  och  enligt  Kammarrättens  utslag  1818 
fiirklarades  visserligen  kamroraren  ansvarig  för  honom 
anförtrodda  medel,  men  då  en  så  stor  balans  icke  kun- 
nat uppstå,  om  förste  direktören  noggrant  följt  före- 
skrifterna i  afseende  å  kontrollen,  ålades  han  att  an- 
svara för  det,  som  af  kamreraren  eventuellt  ej  kunde 
ersättas. 

Sid.  93. 

Bland  chevalier  von  Runges  efterlämnade  papper, 
hvilken  icke  tycks  ha  varit  någon  beundrare  af  m:me 
de  Stael,  fanns  enligt  meddelande  af  hans  biograf,  löjt- 
nant Folke  Rudelius,  följande  "Passeport  de  Madame  de 


189 

StaeP,  sannolikt  författad  af  Rnngrt*  själf  och  på  frrnnd 
af  sin  .ndiliKliet    furtjiint   att   återi^ifvas   i   dess   helhet: 

"Du    Baron  de  Coppet   la  fllle   vaKubonde 
voulant   un   pa8S(>port.    Sur  la  terre  ot  sur  Tonde 
nous  allons  avec  soin   donner  exacteuient 
le  portrait   de   la   Dame  et   son   siirnalenient: 
Tete  de  caporal,  corps  de   vivandiére; 
d'Hn  soldat  en  jupou  Tallure  ifrénadiére; 
teint  rouge  et  bourReois,  donnant  fort  sur  le  noir 
srros  nes,  quoiqu'  aplati  par  les  conps  d*eneen8oir 
deux   Rlobes  monstrueux;   unis   par  leur   faiblesse 
å  chaque  mouvement  se  rapprochant  sans  cesse, 
touts  couverts  de  sueur,  et  d'un  aspect  si  laid 
qu'un  enfant  affanié  n'en  peut  sucer  le  lait. 
Quatre  dents  d'éléphant,  oeil  plein  de  pétulance 
comme  feu  son  papa,  qui  ruina  la  France; 
gestes  trop  répétés,  asseniblage  de  möts, 
et  de  termes  ronflans   n*en    imposant   qu*aux   sots. 
Voix  de  double  Stentor,  sans  le  moindre   harmonie 
fansses  pretentions  aux  elans  du  génie; 
dans  la  voix  et  la  plnme  une  fansse  chaleur 
provenant  de  la  tete  et  jamais  de  son  eoeur, 
Imafirination   plus  creuse   que   profonde, 
telte  est  la  jacobine,  errante  dans  le  monde." 

Madanie  de  Staél  dog  i  Paris  1817.  Hennes  bild  be- 
finner sigr  bland  det  hundratal  statyer,  som  pryda  fa- 
saderna till  det  omfångsrika  Hotel  de  Ville,  där  den 
är  uppställd  i  en  af  nischerna  å  södra  sidan  invid  syd- 
östra paviljongen  och  är  ett  verk  af  Maurice  Ferrady. 

Sid.  100. 

Uppgifterna  i  Dahlgrens  Anteckningar  om  m:Ile 
Georges- Weymers  födelseår,  födelseort  och  debutår  äro 
ej  riktiga. 


190 

Sid.  108. 

Affiselion  fiir  första  uppförandet  af  "Doii  Juan"  på 
teatern  i  Prag  hade  följande  utseende: 

TEATRO  ITALIANO  DI  CORTE. 


Il  29    di  ottobre  1787  per  la  prima  volta: 
DON  GIOVANNI  O  IL  DISSOLUTO  PUNITO 

Opera  in  due  atti  con  l)alli  analoKlii 

Parole  del  signar  abate  Lorenzo  da  Fante 

Musica  del  celebre  maestro  Wolfgang  Teofllo  Mozart. 


PERSONNAGGI: 

Don  Giovanni  Signor  Luijfi  Bassi 

Leporello  Felice  Ponziani 

Il  commendadore  Giuseppe  Lolli 

Don  Ottavio  Antonio  Baglioni 

Donna  Anna  Signora  Terewa  Saporiti 

Donna  Elvira  Caterina  Slirelli 

Zerlina  Teresa  Bondini 

Mazetto  Signor  (iiuweppe  Lolli 

Maestro  concertatore,  signor  Strahach. 

Cori  di  Contadini,  Danie,  Damigélle,  Popolo,  Spéttri.  —  Balla- 
bili  di  Contatlini,  etc. 

Sid.  150. 

Georg:  Joseph  Vogler  föddes  den  15  juni  1749  i  Wiirz- 
burg,  där  fadern  var  fiolniakare.  Redan  som  barn  lärde 
han  sig  på  egen  hand  att  spela  en  mängd  olika  in- 
strument. Sin  skolbildning  fick  han  i  sin  födelsestads 
jesuiterkollegium  och  sedermera  i  Bamberg.  Är  1771 
komponerade  han  för  hofteatern  i  Mannheim  en  balett, 
som  så  mycket  behagade  kurfursten  Karl  Teodor,  att 
han  lät  honom  fara  till  den  berömde  pater  Martini  i 
Bologna  för  att  studera  kontrapunkt.  Då  Vogler  icke 
kunde  förlika  sig  med  dennes  långsamma  och  grund- 
liga metod,  begaf  han  sig  efter  sex  veckor  till  Valotti 
i  Padua  för  att  hos  honom  fortsätta  sina  studier.  Men 


191 

il  f ven  denne  i^anile  herres  teori  var  icke  i  Vosrlers 
smak,  som  redan  började  bysrsra  upp  sitt  eget  system, 
och  han  grreps  af  otåligrhet.  Valotti  blef  ond  och  af- 
bröt  efter  fem  månader  sin  undervisninfir  med  orden: 
"Hvad  jag  behöft  femtio  år  för  att  ntgrrunda,  vill  ni 
lära  på  ett  par  månader!"  Nu  reste  han  till  Rom  och 
prästvigdes  1773,  befordrades  till  påflig  nuntie  och  kam- 
marherre och  trots  sin  ungdom  till  riddare  af  Gyllene 
sporren  samt  valdes  till  medlem  af  Arcadiska  akade- 
mien. Vid  sin  återkomst  till  Mannheim  1775  blef  han 
hofkaplan  och  andre  kapellmästare  samt  upprättade 
sin  "Mannheimer  tonschule",  som  försökte  nya  under- 
visningsmetoder och  räknade  bland  sina  lärjungar  Pe- 
ter Winter  och  Joseph  Kraus.  1779  åtföljde  Vogler  kur- 
fursten till  Miinchen,  där  hans  opera  "Albert  III  von 
Baiern"  uppfördes  utan  att  röna  någon  framgång. 
Från  Miinchen  reste  han  till  Paris,  där  en  ny  opera 
af  honom  "La  kermesse"  gjorde  ett  grundligt  fiasko, 
och  utsträckte  färden  till  Spanien,  Grekland  och  Ori- 
enten. 

Efter  sin  återkomst  trädde  han  1786  i  tjänst  hos 
Gustaf  III  såsom  "direktör  af  musiken",  hvilken  befatt- 
ning han  sex  månader  af  året  innehade  till  1791.  Jämte 
Kraus  var  han  den  förste,  som  här  använde  taktpinne. 
Förut  anfördes  kapellet  med  klavecinen.  Samma  år 
uppfördes  hans  opera  "Castor  och  Pollux"  i  Mannheim 
och  vann  så  mycken  framgång  att  den  valdes  att  illu- 
strera festligheterna  1805  i  Miinchen,  då  prinsessan 
Augusta  Amalia  förmäldes  med  Eugéne  de  Beauhar- 
nais.  Under  tiden  hade  han  förvärfvat  sig  stort  rykte 
såsom  orgelspelare,  och  hans  så  kallade  "simplifika- 
tionssystem"  väckte  allmänt  uppseende.  Ett  efter  detta 
system  byggd  t  orkestrion  spelade  han  fiirsta  gången 
under  en  utställning  i  Amsterdam  1789.  1793  förnyade 
han  kontraktet  med  Kungliga  operan  i  Stockholm  på 
fyra  år,  hvilket  sedan  förlängdes  till  1799,  då  han  för 
alltid  lämnade  Sverige.  Under  sin  vistelse  här  hade  han 
gifvit  ett  hundra  orgelkonserter,    hvaraf    trettiotvå    j 


t92 

Stockholm,  iiiriittat  en  musikskola  1786,  komponerat 
oi)oran  "Gustaf  Adolf  ocli  Kbbu  Hrulic"  1788,  skrifvit 
biicker,  liAUit  fiircliisniuKa»"  samt  stiflal  liofkapellots 
iinke-  och  i)upillkassa  1794,  som  1833  samnunislogs  med 
hofkapellets  pensionskassa.  Hans  opera  "Herman  von 
Unna"  Kafs  1800  i  K(')pcnhamn  och  året  därpå  i  Berlin. 
Om  hans  verksamhet  i  Sverige  och  hans  bisarra  or- 
g:elkomi)ositioner  har  jag  berättat  i  de  föregående  de- 
larna af  dessa  anteckningar.  I  Wien  uppfördes  1804 
hans  ytterst  svaga  opera  "Samori".  1807  blef  han  hof- 
kapellmästare  i  Darmstadt,  hvarest  han  inrättade  sin 
tredje  "tonskola",  diir  bl.  a.  Weber  och  Meyerbeer  voro 
hans  Ijirjungar.  Sextiofem  år  gammal  afsomnade  han 
därstiides  den  6  maj  1814. 

Adolf  Lindgren  har  sagt,  att  Vogler  röjer  mera 
genialitet  såsom  teoretiker  än  som  tonsättare  och  vir- 
tuos och  framkom  med  idéer,  som  man  trott  vara  en 
senare  tid  förbehållna.  Sålunda  beskrifver  han  i  sin 
klaverskola  de  olika  handstiillningar  fiir  legato  och 
stackato,  hvilka  först  långt  senare  skildrats  såsom  Cho- 
pins  metod,  och  anticiperar  naturtonerna  såsom  grund- 
val för  harmonien,  och  detta  på  ett  sätt,  som  går 
Ijingre  iin  både  Marx  och  själfve  Helmholtz.  Han  in- 
såg sjiilf,  att  liirarcns  kall  hos  honom  var  det  fiirnäm- 
sta,  och  det  sägs,  att  han  mot  slutet  af  sitt  lif  med  af- 
seende  på  Meyerbeer  och  Weber  skall  ha  yttrat:  "Es 
ruht  etwas  in  mir,  was  ich  nicht  herausrufen  konnte. 
Diese  beiden  werden  es  thun!  Was  wäre  Perugino  ohne 
Kaphaell" 


PN 
2771 
P^ 
bd.3 


Personne,  Nils  Edvard 
Svenska  teateni 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 


UNIVERSmr  OF  TORONTO  LIBRARY