Skip to main content

Full text of "Svenska teatern; några anteckningar"

See other formats


'>;Jr»r-.; 







/M ^ 


%^-\ 


iti ( Vfu^ 


/iV \*\ 




PURCHASED FOR THE 


UNIVERS/TY OF TORONTO L/BRARV 



FROM THE 

CANADA COUNCJL SPEC/AL GRANT 



FOR 

DRAMA 
1968 




HL 

UNIXEJL 
KARL tfOSAI^S TIDEir 

I8IO r^iaia 



2så^a. ani&ckninffcw 
NILS PEHSONJSTE 



M"^^ffc^i <r ^ « ^ fex^ 



aTOCICMOZM 



^ 



SVENSKA TEATERN 
III 

UNDER KARL JOHANSTIDEN 
1810—1818 



SVENSKA TEATERN 

m 
UNDER KARL JOHANSTIDEN 

1810—1818 



NÅGRA ANTECKNINGAR AF 
NILS PERSONNE 




y. 



STOCKHOLM 
WAHLSTRÖM 4 WIDSTRAND 




PAP1'ERSLEVERANTÖ,R: LESSEBO PAPPERSBRUK 

TRYCKT HOS IVAR H.KGOSTRÖMS BOKTR. A. B., 

STOCKHOLM 1915 



n 



INNEHÅLL. 

Sid. 

Tronföljarvalet i Örebro aufirusti 1810 . 7 

Karl JohanH ankomst till Sverige och iiitå»; i hufviiiJNtaden . 9 

lialaspektaklen å Kun(;li)m operan november 1810 14 

Festförestftllnin); i «ällHkapet > Nytta och n/tje> . 23 

Galaspektaklet januari 1811 ..•>♦; 

Stoi-kholniH lH)r)rerskap8 l)al å Börsen . . 2J> 

Spektakler <H'h fester inom hofvet wh societeten 30 

Kmi};li}m operans verksamhet under jrrefve SkjöKlebramls 

styrelse. »Cendrillon», >Trollfl«jten», m. m 44 

Talscenens sepertoar under samma tid Rl 

Kunffli}^ teatrarnas verksamhet under de första åren af 

jrrefve Gustaf Löwenhielms styrelse 72 

Edouard Du Puy 78 

Svenska ori^pnaldramer 83 

Vintersisoniren 1812—1813 

M:me de Stael, utlän<lska konstnärer, Henriette Hen<lel- 
SchQtz, Marjfuérite Ge<»r^e8-Weymer, Josépliine Main- 

\nelle-Fodor, m. fl 87 

>r)on Juan> 107 

•Spektakler och fester inom hofkretsen 1814 116 

Kungliga operans repertoar 1814 122 

Tillfällighetspjäsen » Föreningen > 128 

Omttndringama i Operasalongen 133 

Kungliga teatrarnas verksamhet 1815 — 1818 138 

Teatemöjen inom hofkretsen 140 



Sid. 
TalMceneiiH vvrkwitnhet under de uiitta åren af grefve Löwen- 

hielms styrelse 147 

Karl XIII:8 död och Karl XIV Johans uppstigande på tronen 153 

K WWiiufjsf esterna. Mnrianna Sessi 166 

KuuKlijra teatrarnas ekonomi under j?refve I^wenhielms 

styrelse 160 

Stockhohns teater 181H IW 

Prins Oskars chefskap öfver de Kungliga teatrarna 169 

Dödsrunor 171 

Karl XIV^ Johan och teatern 180 

Anmärkningar och tillägg 183 




Jean Bernadotte. Giat.o .,i Alix efter Hilaire le Dru. 
Det 8. k. "örebroporträttet", som visades för val- 
männen vid riksdagen i Örebro 1810. 



Det var ett stort historiskt ögonblick, då efter 
tronföljaren Karl Augusts plötsligt timade frånfälle 
Sveriges rikes i Örebro församlade ständer helt ovän- 
tadt den 21 augusti 1810 enhälligt utkorade främ- 
lingen från södern, den frejdade härföraren och be- 
pröfvade administratören, den franske marskalken 
Jean Bernadotte, furste af Ponte Corvo, till Svea 
rikes kronprins. De trodde sig därvid gå världsbe- 



8 

tviiifrartMi, arliuiMlradcts luiiktiKc lijiilto, kejsur Na- 
poleon till mötes i dennes önskningar, något som vi- 
sar, hur litet man kände till de verkliga förhållan- 
dena. Men, som det så trilflandc sagts, om man också 
gissade oriitt, valde man dock rätt. 

Entusiasmen, när utgången blef känd, var oer- 
hörd och tog sig enligt tidens sed uttryck i väldiga 
lihat joner liela aftonen och natten. För att belysa 
den liiinryckning, som betagit alla sinnen hos såväl 
hög som låg, vill jag erinra om en liten anekdot 
från prästeståndets klubb. Man hade där liksom öf- 
verallt annorstädes samlats kring fyllda bålar och 
njutit ansenligt af Bacchus' liåfvor, då ärkebiskop 
Jakob Axel Lindblom, litet vimmelkantig, slutligen 
fattade sitt glas ocli liöll för den nyvalde kronprin- 
sen ett tal, som han afslutade med utropet; "Den 
nye frälsarens skål I" Men i det han kom att tänka 
på det något öfverdrifna i liknelsen, tillade han strax, 
just då han förde glaset till läpparna: "Den gamle 
icke till förglömmandes!" 

Missnöjda röster saknades dock ingalunda. Den 
då tjuguårige Atterbom, som redan hunnit eröfra sig 
en plats inom vår vitterhet, skref: "Det är dock 
skymfligt, att en främling, en fransos, bestiger sve- 
arnas uråldriga tron. Hvad ömhet kan han få för 
vårt folk, vårt språk, våra seder?", och i samma 
anda yttrade sig Lorenzo Hammarsköld. Det år- 
hundrade, som sen dess förflutit, har till fullo vi- 
sat, att de uttalade farhågorna voro obefogade. Drott- 
ning Hedvig Elisabet Charlotta, som var så afvogt 
sinnad mot tronföljaren Karl August, hvilken hon 
aldrig kunde förlåta, att han utträngt prins Gustaf, 



9 

den eude i hennes ögon värdige och rättmätige arf- 
tuguren till Karl XI 1 1:8 krona, var i början just ej 
blidare stämd mot den franske fursten. Marianne 
Ehrenström berättar ett för den glada drottningen 
karakteristiskt infall, när det inom hofkretsen öf- 
verlades om, hur man lämpligast borde fira den la- 
gerkrönte krigartMis ankomst till Sverige. Hon ut- 
brast helt plötsligt: ^'Jag skulle kunna ha god lust 
att på själ f va Stortorget dansa barfota ända upp 
till hakan." Den kvicke kabinettskammarherren, 
grefve Robert von Rosen replikerade genast: "Om 
Ers majestät behagar bestämma sig för det, skall 
jag laga så, att jag får hyra alla fönstren." 

Den 19 oktober undertecknade kronprinsen på 
svenska konsulatet i Helsingör sin nya trosbekännelse 
inför den svenska kyrkans primas, som där mötte 
honom jämte den civila uppvaktningen. I spetsen för 
densamma stod excellensen, grefve von Essen, och 
kammarherrar voro grefve Gustaf Löwenhielm och 
envoyén Karl Gustaf von Brinkman, hvilka alla ta- 
lade franska likt infödingar, något som föranledde 
kronprinsen att yttra: "Det sägs, att jag är i Hel- 
singör, men jag skulle kunna tro mig vara i Ver- 
sailles." Dagen därpå företogs i det härligaste höst- 
väder färden öfver sundet, och på eftermiddagen nal- 
kades kronprinsen under kanonernas dån den sven- 
ska kusten vid Helsingborgs hamn. Det var ett stor- 
artadt skådespel, då kanonslupen hunnit så nära, att 
man i kretsen af hans uppvaktning kunde upptäcka 
den efterlängtade furstens höga och manliga gestalt. 
Ett mångtusenstämmigt jubelrop brusade honom till 
mötes. Han lät sobelkappan falla, blottade sitt hög- 



10 

"burna hufvud och visade sig för allas beundrande 
blickar. Man tyckte sig enligt ett (igon vittnes poe- 
tiska beskrifning kunna med skalden säga: 

"Hnn lyfter, liälHundc vårt möte, 
ifrån siu hju88u luKurns kruns." 



p 


1!^^H|^^|H 


1 

Hl. 






1 , 




1 


!i>å^M].lliill 




¥1 








f é 


.•^.m^imM . -^tifirT' ^ ^?< 


4f. ^ 




m^^Mm 


m 


m 


^T 




' k\.U 



Beruuduttes luudstitJrniiig i Helsingborg den 20 oktober 1810. 
Efter litografi af K. A. Dahlström. 



Till Drottningholm framkom han den 29 okto- 
ber på eftermiddagen och mottog där ett par dagar 
senare rikets ständers deputation. Den 30 oktober 
på aftonen besökte han inkognito den kungliga fa- 
miljen på Stockholms slott och eröfrade densamma 
fullkomligt genom sitt fina och vördnadsfulla skick. 
Drottningen i synnerhet blef öfverraskad, då hon i 
stället för den befarade ohöfviske revolutionskriga- 
ren fann en ädling med låter från Versailles, och 
hvars drag osökt erinrade henne om den store Condé. 



u 

Intåget i hufvudstadeu var bestämdt till den 1 
november, men emedan det var den afsatte konun- 
gens födelsedag, afböjde prinsen detsamma af grann- 
lagenhetsskäl, och det ägde i stället rum pufuljande 
dag. Han åkte då i en vagn dragen af åtta hästar. 
Vid tullen mötte honom öfverståthållaren med ma- 
gistraten och de femtio äldste, och sedan var den 
folkvänlige fursten hela vägen ett ständigt föremål 
för allmänhetens välkomsthälsningar och glädjeut- 
brott. Ingen, som såg hans välvilliga ansikte, den 
uttrycksfulla minen och den genomträngande blic- 
ken, kunde någonsin förgäta det. Den sextioårige 
Johan Gabriel Oxenstierna, "Skördarnas" och "Dags- 
stundernas" skald, skrifver den 1 november 1810 till 
Jan Henning Gyllenborg efter att för första gången 
ha råkat prinsen: "Han har ett ovanligrt starkt an- 
sikte, men med douceur, och är i sätt och maner 
så aimable, att han återkallar Gustaf III:s societets 
egenskaper." Det sista uttrycket är betecknande, ty 
inom de aristokratiska sällskapskretsar, som Oxen- 
stierna tillhörde, hade man alltsedan tjusarkonun- 
gens död lefvat på minnena från hans hof. Äfven 
änkedrottningen, för hvilken prinsen på aftonen den 
2 november presenterades, fann under ett timslångt 
samtal en märkvärdig likhet mellan honom och "sa- 
Lig kungen". Till och med den skarpsynte, kritiske 
Gustaf Maurits Armfelt skrifver i ett bref af den 
10 december samma år: "I sällskaper, där jag flera 
aftnar varit tillsammans med prinsen, påminner han 
på ett obegripligt sätt om Gustaf III. Han talar 
gärna och väl, äger i hög grad gåfvan att berätta 
samt är utmärkt uppmärksam och artig." Madame 



18 

de Stael har sasrt om kronprinsen, att han äsrde i 
sitt un)KHnf?(* <'» tjusniiij^sförinajfa, som fa kunnat 
niotHta, och alla blefvo ocksä fraii första Ktiindon in- 
tagna af hans nobla och förhindliKa sätt att vara 
och af hans underbara fiireniuK af snille, storhet och 
iilskviirdliet, hvarigenoni han visste att pa en grans: 
förvåna och fängsla. 




Kronprins Karl .Johan. Gravyr af R. Fahlcrantz 1810. 



Grefve Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister, hvil- 
ken till följe af sin äuil)etsställninjf tidigt trädde i 
beröring med tronföljaren, hvars utomordentliga 
personlighet från början gjorde på honom ett in- 
tryck, som åren ej mäktade utplåna, har på äldre 
dagar lämnat följande skildring af hans yttre. "Hans 
ansikte, då man betraktade det drag för drag, kunde 
nästan kallas fult genom dragens oregelbundenhet, 



13 

hvaraf följt, att man af honom ej har andra por- 
trätt än antingen utan likhet eller karikatyrer; ty ett 
sä ytterst rörligt uttryck som hans lät ej fästa sig 
på duken. Den stora näsan, i förening med den, lik- 
som ansiktets nedre del, tillhakagAende pannan, 
gjorde profilen till en triangel och gaf ät ansiktet 
denna sä ofta anmärkta karaktär af örn, hvartill 
ock hörde det blixtrande uttrycket af de mörka små 
ögonen, som tindrade under den framskjutande nedre 
delen af pannan. Dessa ögon, hvilkas genomträn- 
gande egenskap fru Staél finner så märkvärdig, hade 
en rörlighet o<'h en uttrycksfullhet, som jag icke kan 
beskrifva, och hvarmed jag ej kan jämföra livad 
jag sett hos någon annan. Uti lugna ögonblick och 
i glada samtal, som han så gärna sökte, men som 
han vanligen förvandlade till nästan monologer, lyste 
dessa ögon af godhet, af glädtighet och af finesse 
d'esprit. Det småleende, som då så ofta satt på hans 
läppar, var verkligen intagande, och den lilla an- 
strykning af malice, som sällan felades, skämde ej 
bort det angenäma, snart sagdt hänförande intryc- 
ket. Var återigen sinnet under vredens inflytande, 
så Ijungade i dessa blickar verkligen förfärliga 
strålar." 

Efter kronprinsens intåg i hufvudstaden var stor 
uppvaktning på slottet, hvarvid alla monarkiens 
framstående personligheter voro samlade, nyfikna 
att få se och höra den blifvande härskaren. Det var 
vid detta tillfälle den med svärdsorden prydde grefve 
Gustaf Löwenhielm på Bernadottes fråga: "Dans 
quelle affaire avez vous gagné votre décorationt" 
svarade: "Aux derniéres couches de la reine" och. 



14 

dA han märkte prinsens häpnad, genast tillade: *'Mai8 
je VOU8 prie, Monseigneur, de eroire que je n'y ai eu 
aucune part" 

Den 3 november spisades sA kallad familjemiddag 
pA kungliga slottet, och samma afton var hela huf- 
vudstaden illuminerad. TvÄ dagar därefter förevar 
på rikssalen i ständernas närvaro konungens högtid- 
liga adoption af kronprinsen, som därvid antog nam- 
net Karl Johan. På kvällen ägde det första stora 
galaspektaklet rum på Kungliga operan, hvarvid 
Gustaf den tredjes och Kellgrens lyriska tragedi 
"Gustaf Vasa" med Naumanns härliga musik åter- 
uppfördes, hvilken galaföreställning förnyades efter 
samma program den 9 november. 

Efter Edelcrantz' afgång hade icke någon ny tea- 
terchef blifvit utsedd, utan de löpande göromålen 
sköttes af andre direktören för sångscenen, major 
Nordforss, ensam, emedan talscenens andre direktör, 
öfveradjutanten major Carlheim-Gyllensköld, på 
grund af sin tjänstgöring hos konungen vistades i 
Örebro under där pågående riksdag. 

Den mycket teaterintresserade öfverståthållaren 
Skjöldebrand sände den 1 oktober till excellensen von 
Engeström ett bref, däri han efter att ha ordat om 
diverse angelägenheter skrifver: "Om något spek- 
takel skall gifvas på stora teatern, vore nödigt att 
det snart afgjordes, ty allt är desorgan iseradt. Att 
få ihop Gustaf Vasa är nästan för sent, ehuru aktö- 
rer och aktriser finnas af de gamla, äfven tillgång 
på den lilla balett, som fordras (ehuru den ej blefve 
synnerligen vacker), men en hop af kläderna äro 



15 

förstörda; och fjorton dagar äro ej nog att öfva in 
en så stor pjäs. Oedipe skulle kunna gifvas bra till 
hufvudroll^rna. Hvarken i Paris eller Petersburg 
har jag sett p»\ långt när spelas Oedipe så väl som 
här af Karsten. En vacker musik till prologen, som 
länge sedan är uppförd på Drottningholm, finnes att 
tillgå. Snart kunde nya och passande ord skrifvas. 
Jag ber om ursäkt, att jag vänder mig till Eders 
Excellens angående dessa saker, men jag har ingen 
annan att vända mig till för att få det beslutadt, 
och lämnas allt till sista stunden, kan ingenting 
blifva af. Ehuru mycket jag har att göra, skulle det 
roa mig att bestyra härom, ifall ingen direktör för- 
ordnas i tid. Både afskedade artister, Miiller, Kar- 
sten m. fl. och amatörer för orkestern skulle gärna 
på min anmodan biträda, om det behöfs." 

Några dagar därefter mottog Skjöldebrand föl- 
jande, ej förut offentliggjorda skrif velse: "Kongl. 
May:t har i Nåder befalt at vid Hans Kongl. Hög- 
het Krön Prinsens förestående Hyllning Operan 
Gustaf Wasa kommer at såsom Högtidlighets Specta- 
kel uppföras. Högsta Inseendet öfver alla erforder- 
liga beredelser för gifwandet af denna Opera är upp- 
draget åt öfwerStåthållaren, GeneralMajoren och 
Commendeuren Skjöldebrand, af hwars upplysta nit 
och omsorg Kongl. May:t gör Sig försäkrad at wär- 
digheten af Representationen oaktadt alla i Thea- 
terns närwarande skick mötande swårigheter kom- 
mer at, så widt möjligt är, swara mot det höga till- 
fället. 

På öfwer Ståthållaren Skjöldebrands requisition 
och quittence utbetalar Presidenten i Stats Contoret, 



16 

Frihorro Lnprorh<Min, 1,30() Udr Banco, som till upp 
förnndct af detta Spcctakel äro i Nåder unslasrne. 

Örebro Slott den 6 Oct. 1810. 

På Allernådisrste Befallning 

C. Gyllensköld. 

Konunprens tjenstprörande Ofwer Adjutant, 

Directeur wid Dess Spectakler." 



Anders Fredrik Skjöldebrand föddes 1757 i Alger, 
diir fadern, den vittre P>ik Bränder, var svensk kon- 
sul. Vid sin återkomst till fäderneslandet 1767 blef 
denne för sina förtjänster adlad med namnet Skjöl- 
debrand. Sonen var icke vacker. Han hade en ful 
näsa, som vanstiillde hans profil, och hyn blef un- 
der mannaåldern krutsprängd, hvilket gaf en röd- 
blå färg åt ansiktet, men han var begåfvad med 
bländhvita tänder och ett par blixtrande blå ögon, 
som gjorde hans uppsyn ganska tilldragande. Un- 
der 1788 — 1790 års sjökampanj tjänstgjorde han så- 
som adjutant hos hertig Karl, med hvilken han re- 
dan förut var genom vänskap förbunden. Till följe 
af sin själfständiga karaktär stötte han sig icke säl- 
lan med de maktägande, särskildt vid Norrköpings 
riksdag, där lian tillhörde oppositionen. Han deltog i 
marsrevolutionen ocli utsågs att ledsaga den af satte 
konungen med familj till Baden, hvilket svåra upp- 
drag han fullgjorde på ett så värdigt och finkäns- 
ligt sätt, att lian i hög grad förvärfvade sig den 



17 

olycklige monarkens förtroende. Af sin fader hade 
han ärft smak för vitterhet och skön konst och fann, 
trots sin omfattande politiska och militära verksam- 
het, med sin friska, varma själ äfven tid att ägna 
sig åt musik, måleri och skaldekonst Bland annat 
har han skrifvit ett par präktiga reseskildringar, af 




Grefve A. F. Skjöldebrand. Efter oljemälning af 
P, Krafft. litogr. af J. Cardon. 



hans egen hand försedda med grravyrer, flera skåde- 
spel, bland hvilka "Herman von Unna" intar främ- 
sta rummet, samt ganska vidlyftiga memoarer. 1810 
fick han öfvertaga öfverståthållarskapet under upp- 
loppet i Stockholm den 20 juni i sammanhang med 
mordet på riksmarskalken Axel von Fersen, och i 

2 — Svenska teatern III. 



18 

Imrjaii af oktober tillförordnades han, såsom nyss 
sades, att vara förste direktör för Kon^l. Maj:ts 
liofknpell och Ki)(»ktakler. Det var minsann inpren lätt 
up|)f2rift lian då fick att på mindre än en månad söka 
förverklipra Karl XIII:s länge närda önskan att åter 
på scenen få upp "Gustaf Vasa", den priiktipaste ope- 
ra som då ännu varit sedd i Sverise. Det af Gustaf 
IV Adolf 1806 stänjrda Operahuset hade visserligen 
sedan 1809 hunnit nödtorftigt repareras, hvad salong 
och scen beträffar, efter att ha användts till kasern, 
men kostymerna voro förstörda, och en stor del af 
dekorationerna fördärfvade af takdropp eller rentaf 
bortstulna. Därtill kom, att kören och baletten voro 
skingrade, och orkestermedlemmarnas antal förmin- 
skadt till den lilla återstod, som behöfdes för de små 
operetterna på Arsenalsteatern. Emellertid åtogo 
sig Kristofer Karsten ocli Karolina Muller välvilligt 
sina forna glansroller, och Hedvig Koersner, född 
Hjortsberg, Operans förtjusande förutvarande pre- 
miärdansös, lofvade att med sin konst förhöja bägge 
aftnarnas festligheter. Man fiffade upp Desprez' be- 
römda dekorationer, hvaribland rikssalen på Stock- 
holms slott i synnerhet var mästerlig, och de togo 
sig alltjämt lika storartade ut som fordom. Sin ställ- 
ning som öfverståtliållare begagnade Skjöldebrand 
för att genom polisens hjälp uppspåra och hopsamla 
dem, som ännu kunde användas af de forna kör- och 
balettstaterna, och orkestern kompletterades genom 
amatörer. På sådant sätt lyckades han att till den 
bestämda dagen arrangera det hela ganska förtjänst- 
fullt för en kostnad af endast tretusen riksdaler. 
Då man ej kunde hinna komponera och inöfva 



en särskild prolopr, sattes i stället ihop en historisk 
allegori, så mycket läinplif^are som kronprinsen ej 
förstod svenska. Under Gustaf Vasas drömmar syn- 
tes Sveriifes tron med lejonet vid dess fot, skakad af 
storm och åska. Hastif^t blänker för ett ögonblick 
namnet Karl XIII, och allt blir hiprnt, men det är 
ännu mörkt. En stjärna stiger mot höjden, stannar 
och lyser klart, men slocknar hastigt, hvilket hän- 
syftade på tronföljaren Karl Augusts ankomst och 
plötsliga död. Då ökas mörkret, och musiken blir 
djupt sorglig. Men ändtligen förnimmes en tillta- 
gande ljusning, musiken lifvas i samma mån, och 
hastigt uppstiger en sol med namnen Karl XIII och 
Karl Johan förenade bland strålarna. Den allego- 
riska baletten inne på scenen följer med sin panto- 
mim de skiftningar af fasa, sorg och glädje, som an- 
gifvas af musiken. Allt lär ha lyckats förträffligt 
med undantag af solen, hvars ramp af hundra lam- 
por ej fungerade nog raskt den första kvällen. Skjöl- 
debrand påstår i sina memoarer, att mankemanget 
troligen med flit tillställdes af Lars Hjortsberg, sam- 
ma år utsedd till styresman för scenen, hvilken lär 
ha ansett detta tillägg såsom ett vanhelgande af ett 
arbete, hvartill Gustaf den tredje uppgjort planen. 
Denna förmodan förefaller dock en smula orimlig, 
och är dessutom nedskrifven många år efteråt, sedan 
de bägge herrarna råkat i en skarp konflikt med 
h varan dra. 

Vid de bägge galaföreställningarna voro, i likhet 
med hvad som brukades under den gustavianska 
tiden, både amfiteatern och parterren öfvertäckta 
med ett golf, hvarest på en upphöjning placerats 



20 

konungens och drottninf?cns länstolar samt karm 
stolar för deras kunprliffa högheter. För excellen- 
serna och deras fruar voro taburetter framsatta. 
Bnkom taburetterna till höger stod en bänk för de 
utländska ministrarna och till vänster bakom excel- 
lensfruarna likaledes en bänk för statsfruarna och 
en för öfverstekammarjunkrarna. Dessutom funnos 
där do vanliga bänkarna för hofvet. I stora logen 
sutto alla hoffröknarna och de vakthafvande. Rikets 
ständer voro placerade i fyra loger på första radens 
sida, i åtta på andra radens sida och i lika många 
på den tredje. Talmännen hade erhållit platser i 
första radens fond till höger om den kungliga logen, 
och till vänster om densamma statsråden. De öfriga 
logerna på första raden voro upplåtna åt på hof- 
vet presenterade damer och högre ämbetsmän, öf- 
verståthållaren och generaladjutanten hade fått fem 
loger på andra raden att utdela. De återstående lo- 
gerna därstädes hade lämnats åt de förnämligare 
borgarfamiljernas damer och herrar, hvilka icke 
voro presenterade på hofvet, samt åt legationernas 
sekreterare och öfriga tjänstemän. En del af plat- 
serna på fjärde raden fick begagnas af stadsinvå- 
narna. På alla raderna sutto damerna på den främre 
bänken och herrarna bakom. Gamle kungen vågade 
sig icke på spektaklet. Drottningen infördes i salon- 
gen af tronföljaren, som var klädd i furstlig dräkt 
med blå sammetsstöflar, broderade med guldkronor 
och brämade med hermelin. Äfven prinsessan Alber- 
tina bevistade föreställningen, som började strax före 
klockan åtta och slutade först efter klockan elfva. 
Galarepresentationen den 9 november kunde taga 



SL 

sin början redan en kvart före sju, och fördes drott- 
niugen också den kvällen af kronprinsen, som då 
var iförd endast uniform, liksom herrar seraiimer- 
riddare, eniig^t tillkännagifvande i tidningarna, skulle 
bära allenast den mindre ordensdräkten utan kedja 
och herrar kommendörer sina ordensdräkter likale- 
des utan kedja. 

Utförandet af denna stockholmarnas älsklings- 
opera, den svenska teaterns stolthet, var synnerli- 
gen lyekadt, och den inlagda allegorien applådera- 
des lifligt. Karsten uppbar Kristians parti med sam- 
ma eld och styrka, som alltid förskaffat honom ett 
välförtjänt beröm i denna roll. Man förvånades att 
höra denna underbara röst ännu bibehålla nästan 
samma fylliga och manliga ton, samma kraft och 
böjlighet som i hans unga dagar. Karolina Miiiler 
förmådde visserligen icke mera ge full illusion åt 
Kristina Gyllenstierna, men det stötte ingen. En del 
af hennes röst hade gått förlorad, men, då man åter- 
såg henne på scenen, mindes man med tacksamhet 
hennes intagande Alceste och hennes förtrollande 
Armide. Kristina var på en gång stolt och känslig, 
trotsande och öm, och dessa olika sinnesstämningar 
framställde fru Miiiler städse med den nyans situa- 
tionen fordrade, och i figurens värdighet skulle icke 
många skådespelerskor kunnat öfverträffa henne. 
Den unge tenorsångaren Karl Gustaf Lindström hade 
fått det maktpåliggande förtroendet att ge lif åt 
Gustaf Vasas gestalt, hvilket han lär ha fullgjort på 
ett alldeles utmärkt sätt, fullkomligt täflande med 
Stenborgs berömda återgifvande af partiet. Han spe- 
lade friskt och varmt, med ädelt skick samt sjöng 



förtrufiliirt Severin Norrbys roll, i hvilken de Broen 
fordom excellerade, utfördes nu af Axel Cederholin. 
Hur härlitf än hans röst var, när han talade, hade 
den icke summa behag: i sången, men hans framträ- 
dande var prägladt af liflighet och värma. Jeannette 
Wässelius slutligen förlänade genom sin sköna, präk- 
tiga stämma mycken cliarmc åt den korta scen, i 
hvilken Sveriges skyddsängel uppträder. 

Hur populär operan "Gustaf Vasa" alltjämt var, 
kan man se af ett inserat i Allehanda för den 2 no- 
vember det året af följande lydelse: "Då Kungliga 
operateatern, i anledning af nu tillstundande hög- 
tidlighet, återlifvas åtminstone för några ögonblick, 
vore önskeligt, om allmänheten en tid bortåt efter 
galaspektaklerna finge gladas åt sitt favoritskåde- 
spel, det för hvarje svensk så högtidliga, själen så 
upplyftande Gustaf Vasa. Vi äga intet teaterstycke, 
som så lifligt påminner nationen de forna hjältar den 
har att tacka för sin själfständighet, intet som så 
mycket eldar till deras efterföljd som denna dyrbara 
lämning efter konung Gustaf III:s för den drama- 
tiska konsten lyckliga tidelivarf, och man hoppas så- 
ledes, att vederbörande låta allmänheten tillräckligt 
få njuta detta skådespel, då med dess nöje och under- 
hållandet af nationalesprien, som det verkar, är för- 
enad en betydlig vinst för teatern. I händelse Gustaf 
Vasa gifves flera gånger, önskar man äfven, att 
Kungliga teaterns forna första sujetter såväl för 
sången som dansen täcktes fortfara att låta höra och 
se sig däri; i synnerhet att den man, hvars ypper- 
liga manligt sköna tenor alltid förtjust publiken, 
men hvaråt den de senare åren sällan fått fägna sig. 



2S 

behagade fortfara att i Kristians roll förnöja åskå- 
darnas både öga och öra. Herr Karsten, hvars röst 
låter åhöraren nästan tro, att han, liksom fordom 
sångens gud, får njuta en beständig ungdom, bör ej 
frukta att höras mindre begärligt för det han höres 
oftare, och har nu tillfälle att ytterligare göra sig 
publiken förbunden genom förökandet af dess nöje. 
Teatervän." På detta svarade Karsten den 10 no- 
vember med följande rader: "Ehuru oförtjänt till 
de mest smickrande uttryck, hvarmed en okänd i 
Dagligt Allehanda n:o 257 öfverhopat mig, anser jag 
mig likväl skyldig att underrätta, det ett för mitt 
hjärta så kärt föremål som att se mina barn och 
barnbarn är anledning till den utrikes resa jag i 
dessa dagar företager, och är hindret för hvad jag 
med min person kunde bidraga till uppfyllandet af 
hans önskan. Jag skall likväl alltid med erkänsla 
och tacksamhet förvara minnet af den ynnest, hvar- 
med han såväl som den vördade publiken behagat 
omfatta mig. Christoph Karsten." Kort därefter af- 
reste han till Paris, där han kvardröjde ända till på- 
följande höst.* 

Äfven i det af konungen beskyddade sällskapet 
"Nytta och nöje"** ägde på dess högtidsdag den 2 
december en festföreställning rum till ära för den 
nye tronföljaren. Klockan sex på aftonen infunno 
sig konungen och drottningen, kronprinsen och prin- 
sessan Albertina samt togo plats i den kungliga 
logen. Efter ett tal af ordföranden, öfverstekammar- 



* Se Svenska teatern del II 8id. 221 och 222. 
** Se Svenska teatern del II sid. 181, 203 och följ. 



24 

junkaren KIuh Flcmingr, uppförde sällskapets leda- 
möter först en liten cnaktskomedi med sång:: **Un 
quart-tDieure de silence", som lär ha spelats ganska 
bra, eftor livad en åskådare berättar oss. Därefter 
hyllade den grainle grefve Oxenstierna kronprinsen i 




Klas Fleming. Gravyr af Fr. Boye efter Fr. Westin. 

ett på franska skrifvet " Divertissement" , där scenen 
föreställde en park vid Mälarens strand, hvarest 
sånggudinnorna samlats. Dessa utfördes i tal och 
sång på ett särdeles förträffligt sätt af grefvinnan 
Schwerin (Klio), mamsellerna Sofia (Kalliope) och 
Charlotta (Talia) Wennermark, Lorichs (Erato), Ger- 
trud Forsell (Melpomene), Hjorth (Euterpe), Arppe 



SS 

(Terpsikore), Hierta (Urania) och hoffröken Sofia 
Silfversparre (Polyhymiiia). 

Den lilla förpjäsen hade redan på våren införlif- 
vats med Dramatiska teaterns repertoar. Intrigen är 
högrst enkel. Pappa Dupont, som spelades af Broo- 




Svarta och röda hofdräkten. 



man, slår vad med sin yra, pratsamma dotter Alex- 
andrine, på ett oöfverträffligt sätt framställd af 
Karolina Kuhlman, att hon icke kan tiga i en kvarts 
timme och vinner. De härigenom uppkomna situa- 
tionerna utgöra pjäsens hela värde. Musiken af 
Bernhard Struwe är rätt täck. öfriga roller utför- 
des af Jeannette Wässelius; en ung, eldig fransman 



26 

uf Gustaf Åberf^ssoii; en modehandlerska och en 
lustiK betjuiit utinurkt förtjänstfullt af Anna Frode- 
lius och Louis Deland. 

Den 5 december intogs kronprinsen i Amaranter- 
orden, och den 1 januari 1811 hedrade drottningen, 
kronprinsen och prinsessan Albertina borgerskapets 
nyårsassemblé på Börsen med sin närvaro. Man bar 
den svarta och röda hofdräkten, och balen lär ha 
varit särdeles lysande och talrikt besökt 

Den 10 januari gafs ånyo ett galaspektakel å Ope- 
ran till ära för kronprinsessan Desideria, hvilken 
tillsammans med arfprinsen Oskar sent på tretton- 
dagsaftonen ankommit till hufvudstaden. Salongen 
var anordnad som vanligt vid dessa högtidligheter, 
och drottningen, kronprinsparet och prinsessan Al- 
bertina infunno sig klockan half åtta. Man uppförde 
"Mohrerne i Spanien eller Barndomens välde", en 
treaktsdram "med divertissement och stort spekta- 
kel" af Guilbert de Pixérécourt, kallad bulevarder- 
nas Corneille.* Musiken var komponerad af kapell- 
mästaren Joacliim Eggert och baletten af Louis 
Deland. Skådespelet, i den vanliga melodramstilen, 
sattes upp på våren 1809 med mycken prakt i kosty- 
mer och dekorationer och var för ögat en stor fäg- 
nad, men en mycken liten för själen. Intrigen rör sig 
kring fejderna mellan Abenserragerna och Segrerna. 
En af de senares anförare, Alamir, älskar Zima, en 
morisk prinsessa, som skänkt sitt hjärta och sin hand 
åt Abenserragernas höfding Abular. Alamir har där- 



* Se Svenska teatern del II sid. 141. 



27 

för svurit honom och hans stam ett outsläckligt liat. 
Skådespelet börjar med en fest, som Abenserragerna 
tillställt för, att tacka himlen för deras förmodade 
seger. Men underrättelse kommer, att Segrernas 
flykt endast var låtsad, och att de själfva blifvit i 
grund slagna. Abular inkommer och bekräftar olyc- 
kan. Förskräckelsen blir allmän. Endast Zima söker 
uppehålla deras mod. Alamir anländer såsom sän- 
debud och förkunnar, att deras stad innan kvällen 
skall förgöras med eld och svärd. Rådet besluter nu 
att sända de späda barnen till Almanzor, Segrernas 
behärskare, för att utverka försköning, och dennes 
unge son Ali biträder dessas böner. Stammarna för- 
sonas helt plötsligt, och Alamir blir straffad. Det är 
möjligt, att i en roman, skrifven af en snillrik för- 
fattare, denna upplösning kunnat behandlas på ett 
gripande sätt. På scenen måste det verka osannolikt, 
nästan löjligt. Zima och den unge gossen Ali äro de 
enda, åt livilka författaren lyckats skänka någon 
karaktär. De öfriga äro endast mannekänger. Den 
framstående tragiska skådespelerskan Kristina Ruck- 
man, född Franck, erhöll allmänt bifall för sitt för- 
träffliga utförande af Zimas roll, och Karolina Kuhl- 
man som Ali och Axel Cederholm som Abular väckte 
publikens lifliga intresse. Ofvanpå denna för vår tids 
publik fullkomligt onjutbara melodram gafs den 
stora scenen i andra akten af Glucks opera "Iphi- 
genie i Auliden", där Achilles har den vackra arian 
"Sjung, folk, till eder drottnings heder", utförd af 
Lindström. Med anledning af dagens betydelse hade 
man ändrat frasen till "Sjung, folk, till er furstin- 
nas heder", och hofkrönikan förtäljer oss, att i detta 



28 

ögonblick "Hennes Majrt i nåder l)eliaKade applådera 
och vända sig till kronprinsessan. 1 hela salen blef 
då en stark handklappning, och man steg upp i 
logerna. Drottningen uttydde detta för kronprinses- 
san, som tackade med en bugning till höger och vän- 




Marskalkinnan Bernadotte. Efter oljemålning 
af FranQois Gérard 1804. 



ster." Samma krönika förmäler däremot icke, om 
den dåvarande drottningen och prinsessan Albertina 
vid detta tillfälle erinrade sig den afton fjorton år 
förut, då de lyssnade till samma aria, sjungen af 
Karsten till ära för den sedan så olyckliga Fredrika 
af Baden, när hon som Gustaf IV Adolfs brud mot- 



togs och hyllades af den kungliga familjen på Drott- 
ningholms 3lott. 

Stockholms borgerskap firade kronprinsessans an- 
komst medelst en lysande bal å Börsen den 22 januari 
klockan sex eftermiddagen. Den stora salen hade 
nyss blifvit ommålad i ljus marinoriniitation, och en 




Hofvets galadräkter. 

ny musikläktare byggd öfver ingången. Midt emot 
var en estrad uppförd, klädd med blått kronkläde, på 
hvilken stodo blåa sammetsstolar med guldgaloner 
ocli fransar för de kungliga samt taburetter för 
rikets herrar med deras fruar. Hofvet uppträdde i 
den blå och hvita galadräkten, och öfriga damer voro 



30 

kludda i livitt med juveler. En rent af bländande be- 
l.VKniiijr fiirliöjde toaletternas glans. Utom de sed- 
vaiiliKu kristallkronorna hade anbragts en tät rad 
af vaxljus kring hela taklisten och kring de fyra 
kakolu^nskransarna. Den oerlicirda värme, som där- 
åt' uppstod, afleddes genom skickligt anordnad venti- 
lering. Vid de kungligas ankomst inemot kloekan 
åtta hälsades de af musik från kungliga hofkapellets 
ledamöter och Karsten sjöng för tillfället skrifna 
kupletter ined kör. Under aftonen uppfördes en af 
den i Kungliga teaterns kansli en kortare tid anställ- 
de dåvarande expeditionssekreteraren Anders Kull- 
berg skrifven kantat, till hvilken kapellmästaren 
Eggert komponerat en särdeles vacker musik. Den 
sjöngs af handelsbokhållaren Gustaf Collin och ope- 
rasångerskan Jeannette Wässelius jämte kör. Balen 
var ytterst animerad, och en framstående deltagare 
har yttrat, att "festen var en af de präktigaste han 
sett i något land". 

Kronprinsens födelsedag den 26 januari högtid- 
lighölls genom bal och supé hos drottningen, livar- 
under dagens hjälte harangerades af sköldmön Bryn- 
hild i öfverstinnan Marianne Ehrenströms gestalt, 
assisterad af tvenne nordiska kämpar, framställda af 
baron Gustaf Stierneld och löjtnant Ehrenström. 
Scenen afslutades med en balett, utförd af hofvets 
damer och herrar iklädda svenska allmogedräkter. 
Dagen till ära erhöll prins Oskar titeln hertig af 
Södermanland. 

Den två dagar därefter infallande Karlsdagen 
firades genom en déjeuner för hofvet, h var vid prins 
Oskar afsjöng verser till kungen, skrifna af hanb 



lärare Lemoine på melodien: 'Tartant poiir la Sy- 
rie". På aftonen gaf kronprinsen en fest för konnn- 
gen. Qenom sammanslagning af tvenne rum hade 
man i drottningens stånddrabantsal lyckats inreda 
en ganska rymlig scen med en bekväm salong. Denna 
slottsteater invigdes nu genom uppförandet af Beau- 
marcliais* kvicka komedi "Figttro ou Le barbier de 
SeviUe*\ Doktor Bartholo spelades af grefve Gustaf 
Löwenhielm, Rosina af hoffröken Marianne Koskull, 
Almaviva af friherre Nils Höpken, Figaro af grefve 
Karl Löwenhielm, Bazil af grefve Axel Mörner, de 
öfriga rollerna af Axel Ehrengranath, grefve Gustaf 
Sparre, friherre Fredrik Boije och grefve Etienne 
de la Gardie. Pjäsen lär ha utförts särdeles väl. Där- 
efter framställdes i en scen pantomimiskt, huruledes 
konungens byst lagerkröntes af Gustaf Löwenhielm, 
grefvinnan Marguerite Falkenberg, född Gyllenborg 
och öfverste Karl Gyllensköld, hvilka tre personer 
skulle hänsyfta på kronprinsen, hans gemål och son. 
Det hela afslöts med en serie dansnummer, däri hof- 
vets damer och herrar agerade polacker, sjömän, bé- 
arnare och kosacker. Klockan half elfva började ba- 
len, som lär ha räckt till inemot klockan fyra på 
morgonen, I början af februari recipierade kronprin- 
sessan och hennes son samt prinsessan Albertina i 
Amaranterorden och några dagar därefter kronprin- 
sen med gemål och son i Innocensen. Den 10 februari 
firade drottningen kronprinsessans namnsdag med 
ett fransyskt spektakel inom en trängre krets. Man 
uppförde "Défiance et malice", komedi i en akt, se- 
dermera gifven på Arsenalsteatern under namn af 
"Misstroende och list". Därefter dansades samma 



baletter som under festen för konungen på Karls- 
dagen. 

En fullständig representation gafs på Slotts- 
teatern den 8 mars klockan sju. Först spelades en 
komedi i tre akter "Le mariage secref, där grefvin- 
nan Stierneld nu liksom för tio år sedan excellerade 
i m:me de Volmars roll. Emilie, som då återgafs af 
grefvinnan Aurore Gyldenstolpe, utfördes nu af hof- 
fröken Hedvig Wachenfelt. De manliga rollerna in- 
nehades af de vanliga societetsaktörerna Gustaf och 
Karl Löwenhielm, Axel Mörner, Gustaf Adolf Sparre 
och Axel Ehrengranath. Pjäsen var gifven ett par 
gånger förut på hoffesterna under Gustaf IV Adolfs 
dagar och stod då äfven på Arsenalsteaterns reper- 
toar. Därefter uppfördes en glad operett i en akt af 
Bouilly med musik af Pierre Crémont: "La haine 
aux femmes", i hvilken haronessans roll innehades 
af grefvinnan Adine Posse, född de Breant, öfver- 
stens af grefve Gustaf Löwenhielm och trädgårds- 
mästarens af grefve Axel Mörner. Den gafs vintern 
1824 några gånger på Kungliga operan under namn 
af "Qvinnohataren". 



Emedan den gamle kungen betänkligt led af 
ålderdomssvaghet, och hans hälsa till följe däraf var 
mycket vacklande, kom kronprinsen att från första 
stunden utöfva ett stort inflytande på de allmänna 
angelägenheternas ledning. "Hans salonger", säger 
en minnestecknare, "vimlade af vida talrikare upp- 
vaktande än konungens, och allt tillkäunagaf, att 



han redan var den medelpunkt, hvaromkrinsr alla 
maktens drabanter hädanefter skulle gravitera". Så- 
som ett bevis på konungrens skröpligliet kan jag icke 
underlåta att anföra en historia, som bör vara full- 
komligt autentisk, berättad som den är af presiden- 




Karl XIII. Gravyr af J. B. Berndes efter oljemålning 
af P. KrafTt 1815. 



ten Georg Ulfsparre. Det fanns på den tiden i Stock- 
holm en fru Hagström, hvilken jämt låg i gräl och 
processer med alla, som hon fick att göra med. Hon 
förde själf sin talan inför domstolarna, tappade all- 
tid och blef ständigt pliktfälld till böter för opassan- 
3 — Sventka teatern III. 



34 

de uppförande inför rätten. Förargad liäröfver be- 
Klöt lion beKJiru audiens lios kunpren för att klaga 
öfver (len orättvisa, som enligt hennes öfvertygelse 
tillfogades henne af alla. Audiensen beviljades. Karl 
den trettonde var den tiden ytterst knäsvag. Han 
stod niidt på golfvet för att mottaga frun. Dörrarna 
öppnades, hon rusar in, springer fram och kastar sig 
på knä för konungen samt omfamnar i detsamma 
hans knän, under det hon utropar: "Nåd! nåd! P^ders 
nmjestät." Kungen, som var alldeles oförberedd på 
denna knäomfamning, föll framstupa öfver frun un- 
der höga rop på hjälp. Kammarherrn störtar in och 
finner den kuriösa gruppen af konungen och frun, 
som tumla om hvarandra på golfvet. Kungen ropa- 
de: "Hjälp, ha ut käringen!" ocb den senare skrek 
immerfort: "Nåd! nåd! Eders majestät!" Det lyc- 
kades kammarherrn slutligen att få upp konungen i 
en fåtölj, under det att tvenne hoflakejer, som till- 
kallades, fingo tag i frun och, oaktadt alla hennes 
protester och kraftiga motstånd med både händer 
och fötter, föste ut henne. 

Den 17 mars fick kronprinsen helt och hållet 
öfvertaga regeringen, och under denna och påföljan- 
de månad omväxlade mönstringar på Skeppsbron af 
garnisonen och borgerskapets militärkårer med baler 
inom den högsta societeten, Amaranter- och Inno- 
cense-ordnarna, teaterföreställning i "Nytta och 
nöje", där operan "AUne, reine de GoJconda" gafs på 
franska, med middag på Börsen af borgerskapets 
militärer för prinsen-regenten och arfprinsen. För- 
sta maj företogs en Djurgårdspromenad, då den 
kungliga familjen åkte i den så kallade Burmannia- 



35 

vagnen, förspänd med åtta hästar och följd af en 
mängd hofvagnar, hvar och en dragen af sex hästar. 
Den 5 maj uppförde hofsocieteten ett fransyskt spek- 
takel klockan åtta på aftonen. Det inleddes genom 




Friherrinnan Elsa Maria Munck af Fulkila, Friggas sköna 

framställarinna i Oxenstiernas divertissemang: 1801, 

se del II sid. 186. Efter miniatyr af Bossi 1811. 



Picards enaktskomedi "Les ricochets", hvilken några 
gånger gifvits på Arsenalsteatern under namn af 
"Kanariefogeln". M:nie de Mercourt spelades af Ma- 
rianne Koskull och kammarjungfrun af Hedvig 
Wachenfelt, m:r Dorset af Qustaf Sparre och kam- 



martjänaren af Gustaf L<)wenhielm, öfverste Sain- 
ville af Aufcust Adelswärd och jockejen af major 
Gustaf Peyron. Därefter uppfördes den lilla (rlada 
Dalayracska operetten "Len deux prisonyiiers" , där 
Adolfs och Klaras roller innehades af August Adel- 
swärd och Marianne Koskull, kommendantens af 
Gustaf Löwenhielm och skogvaktarens af major 
Gustaf Boije. Till sist dansades en balett af fem par. 
Ijördagen den 18 maj spelade Kimgliga operans per- 
sonal på Slottsteatern den nya feeri-operan "Cendril- 
lon", som kort förut gjort ett sådant uppseende, och 
för h vilken vi skola närmare redogöra i samman- 
hang med de Kungliga teatrarnas repertoar. Den 
tog sig äfven nu förträffligt ut, ehuru den fick um- 
bära en del af sin praktfulla iscensättning. En vecka 
därefter bevistade drottningen och deras högheter 
ett fransyskt spektakel i "Nytta och nöje", som bör- 
jade med Dieulafoys enaktskomedi "Défiance et ma- 
lice", hvari mamsell Hjorth uppträdde som den unga 
änkan, och ryske legationssekreteraren grefve Santi 
som hennes tillbedjare. Därefter spelades en mun- 
ter operett af friherrinnan Adelswärd, född Stiern- 
crona, fröken Sofia Silfversparre, mamsell Hjorth 
samt August Adelswärd, Hohenhausen och sieur 
Passy. 

Oaktadt man således på alla sätt försökte göra 
kronprinsessans vistelse här så angenäm som möj- 
ligt, fann hon dock ingen riktig trefnad, dels på grund 
af det hårda klimatet och våra små förhållanden, 
sä färglösa i jämförelse med det brokiga Parislif- 
vet, dels kanske också till följe af bristande harmoni 
mellan de kungliga damerna. I sällskap med sin 



37 

franskfödda, vid Stockholmshofvet ytterst illa tålda 
"underhofinästarinna" madame de Flotte reste hon 
därför den 4 juni tillbaka till Frankrike, där hon i 
Paris lefde under namn af grefvinna af Gottland, 
och återvände till Sverige först sommaren 1823 i säll- 
skap med prins Oskars sköna brud. 



Under sommaren återvann konungen sina kraf- 
ter och återtog fram på hösten regeringen. Hans fö- 
delsedag den 7 oktober högtidlighölls genom en re- 
presentation på Slottsteatern; hvarvid Pigault-Le- 
bruns enaktskomedi "Uamour et la raison" uppför- 
des, som tio år förut i öfversättning af Ludvig Man- 
derström gifvits på Arsenalsteatern, dock utan någon 
större framgång. Den unga änkan återgafs af stats- 
frun, grefvinnan Aurora de Geer, kammarjungfrun 
af hoffröken Koskull, tillbedjaren af friherre Rein- 
hold Adelswärd, kammartjänaren af grefve Karl 
Löwenhielm och ett par biroller af Gustaf Peyron 
och sieur Passy. Därefter uppfördes ett för tillfäl- 
let af Lemoine sammanskrifvet " Divertissement" , 
där konungen förhärligades i Soliman den andres 
person, framställd af författaren. Sultanens födelse- 
dag är inne. Några af seraljens fruntimmer plocka 
blommor i trädgården, men förvägras detta af Os- 
min, eunuckernas chef, spelad af kaptenlöjtnanten, 
öfverste Axel Mörner. Elise, en kvick och glad fran- 
sysk slafvinna i Marianne Koskulls gestalt, upply- 
ser honom om anledningen till blomsterhyllningen, 
hvarpå han hjälper dem och förklarar Elise sin kär- 



lek, livilken hon dock förlöjlifrar. Prins Bajazet, 
Soliinuns sonson, utfiird af prins Oskur, inkommer 
ined sin mor, snltuninnun Zulinia, framställd af 
drottningens hofmästarinna, grefvinnan Charlotta 
Stierneld, och påyrkar lifligt festens firande. Znlima 
ger Elise i uppdrag att anordna den, hvilket hon 



^^^^B 


K«> ^^^H 


1 


1 






■ 


■ 




■' "^s^H 


W 


'ix4i 




Hki ^1 


W/ 






^H^sjBi 


w^ 

^Ä 


1 
^ 


Mii^L\A 




i 


1 



Prins Oskar såsom barn. Efter oljeruålninR, skänkt 1810 
af marskalk Bernadotte till greneral F. Wrede. 



åtar sig med villkor att få införa kavaljerer i se- 
raljen, något som Zulima tillåter trots Osmins pro- 
tester. Vid turkiska hofvet befinner sig en ung svensk 
slafvinna, Aurora, spelad af grefvinnan de Geer, som 
väckt den unge prinsens deltagande och lärt honom 
sitt modersmål. Hon uttalar sin saknad efter sitt fä- 
dernesland och sin önskan att dit återvända, hvar- 
vid hon med så mycken känsla beskrifver sin gode 



konung, hans hjältemod och hans dygder, att prin- 
sen förklarar sig vilja resa dit för att lära känna 
en SÅ utmärkt monark och en så ädel nation. Prin- 
sen tröstar lienne och beger sig till festen i hennes 
sällskap. Soliman inkommer, och efter en monolog, 




Grefvinnau Aurora Gyldenstolpe, född de Geer. 

Gift första Randen med grefve Nils Gyldenstolpe, skild 1810. 

Efter miniatyr af Bossi 1799. 

hvari han ordar om sitt folks kärlek och sin öfver- 
tygelse, att han verkligen förtjänt den, börjar fest- 
tåget, anfördt af Zulima. Bajazet är dold bakom en 
trofé, som bäres framför honom. Då Soliman uttalar 
sin ledsnad öfver att ej se honom vid festen, sprin- 
ger han fram på scenen, af sjunger några kupletter 



40 

och kastar sig i SoliinaiiH famn, hvilken nu hyllas af 
de närvarande med blouinior och kransar. Aurora, 
som på Bajazets begäran återfår sin frihet, sjunger 
en sång, till hvilken Bernhard Crusell komponerat 
musiken, och högtidligheten afshitades med en ba- 
lett, arrangerad af Dehmd, och en kör i)å melodien 
"Göterna fordomsdags drucko ur horn", hvars sista 
vers lydde; 

"Protegé, o clel son regrne glorienxt 
Veille avec soin 8ur ses jours précieux! 

Que ses sujets 

goutcnt en paix 

le doux bonheur 
de voir un roi qu'a clioisi notre coeur!" 

Drottningens namnsdag en vecka därefter firades 
äfven genom ett spektakel på slottet, då man gaf 
"La revanché", komedi i tre akter af Roger och de 
Lesser, 1815 i öfversättning af Remmer införlifvad 
med Kungliga teaterns spellista under namn af "Den 
höge rivalen". Innehållet är i korthet, att den ny- 
valde konungen af Polen sedan några dagar uppe- 
håller sig under namnet Ramir i en simpel riddares 
dräkt på grefve Lowinskys slott i Karpaterna för 
att göra sig älskad för sin egen skull af dennes dot- 
ter Eliska. Man misstänker slutligen, att han är fur- 
sten af Kalitz, hvilken ehuru personligen obekant 
nyligen anhållit om Eliskas hand. Emellertid an- 
länder den verklige fursten af Kalitz jämte Eliskas 
broder Henrik, och när dessa få veta, att kungen an- 
tagit furstens nanm, presenterar Henrik helt djärft 
den senare såsom kungen af Polen, hvaraf åtskilliga 



41 

muntra förvecklingar uppstå, som sluta med att 
konungen under furstens namn vinner den sköna 
Eliskas hjärta och hand. Pjäsen var särdeles lämp- 
lig för ett societetsspek takel på hofvet Alla tre ak- 
terna tilldraga sig i samma dekoration, en götisk 
riddarsal, de polska kostymerna äro vackra och kläd- 
samma, och karaktärsteckningen erbjuder inga som 
helst svårigheter, pjäsen spelar sig själf. Konungen 
af Polen framställdes af friherre Reinhold Adel- 
swärd. Eliska och hennes kammarjungfru af hof- 
fröknarna Koskull och Wachenfelt, öfriga roller af 
herrar Arbin, von Eissen, Bergenstråhle, Ehrengra- 
nath och Manderström. Representationen afslutades 
med en balett, och verser till drottningen, skrifna af 
Lemoine, afsjöngos af prins Oskar. Under Löwen- 
hielms direktörstid togs pjäsen upp på Dramatiska 
teatern och kvarstod på dess repertoar ända till 
1837, ehuru den aldrig hann gifvas mer än tjuguen 
gånger. Vid premiären den 19 januari 1815 spelade 
Lars Hjortsberg grefve Lowinsky och Charlotte Erik- 
son hans dotter Eliska, Gustaf Abergsson fursten af 
Kalitz samt Cederholm konungen, hvilken roll vid 
reprisen 1827 öfvertogs af Nils Almlöf. 

Den 17 oktober öf vervoro de kungliga personerna 
första representationen för spelåret på Operan, hvar- 
vid "Cetidrillon" uppfördes. Konungen och drottnin- 
gen samt kronprinsen sutto i den griljerade logen på 
andra raden, prins Oskar i sin loge på första raden, 
hvilken konungen fordom såsom hertig disponerade 
för sig och sitt hof. Märkvärdigt nog var detta för- 
sta gången Karl XIII bevistade något offentligt spek- 
takel, sedan han blifvit konung. Också hälsades hans 



4S 

ankomst medelst hundklappiiiiigar och glädjebety- 
Ifelser af hela salongen. 

Årsdagen af Karl Johans intåg i Stockholm fira- 
des den 2 november af statsministern för utrikes- 
ärenden, friherre Lars von Engeström med en ly- 
sande bal, diir nmn dansade den tidens danser: ka- 
drilj, angliis ocii den dä på högsta modet komna val- 
sen, om hvilken Byron skref: 

"To oiie and ull tlie lovely stranger canie, 
and every ball-rooiu echoes with her name." 

Den tiden ansågos de dansandes armrörelser mera 
betydelsefulla än själfva stegen, och det blef först 
Johann Strauss förbehållet att förvandla valsen från 
en mjuk vågrörelse till en dans, som satte blodet i 
svallning. 

Högtidsdagen i sällskapet "Nytta och nöje" den 
29 december hedrades äfven detta år genom deras 
majestäters och deras kungliga högheters närvaro, 
h vilka från sin loge åsågo spektaklet. Efter högtids- 
talet af friherre Klas Fleming, som med denna dag 
lämnade sin sexåriga ordförandebefattning inom 
sällskapet, spelades på svenska språket "Giftermåls- 
vurmen", den på Arsenalsteatern många gånger upp- 
förda enaktskomedien af Duval, samt en opera-co- 
mique, "La leQon de botaniqiie", hvarefter kungen 
for hem. De öfriga kvarstannade på balen, under 
hvilken hoffröken Sofia Silfversparre, ackompagne- 
rad af orkestern, afsjöng sällskapets högtidssång, 
som annars brukade utföras först under supén. 

Till och med "Narcissanerorden", en i slutet af 1790- 
talet instiftad dansorden, hugnades på sin högtids- 



fest den 15 november med tronföljarens, bans sons 
och prinsessan Albertinas besök, hvarvid kronprin- 
sen hyllades genom af sjungandet af på franska språ- 
ket af Johan Gabriel Oxenstierna författade verser. 
Karlsdagen 1812 ägde på kronprinsens bekostnad 
en stor teaterföreställning rum på Slottsteatern, där 
hofvets medlemmar uppförde den redan från Boll- 
husets dagar bekanta treaktskomedien på vers af 
Charles Favart i öfversättning af Johan Gabriel 
Oxenstierna, "Soliman den andre eller De tre sulta- 
ninnoma", åtföljd af dansdivertissemanget "Roxe- 
lanes kröning", komponeradt af Jean Remi Marca- 
det. Personlistan lydde: Soliman den andre, turkisk 
kejsare, friherre Reinhold Adelswärd; Osmin, seral- 
jens chef, grefve Gustaf Löwenhielm; Mufti, friherre 
August Adelswärd; Elmire, en spansk slaf vinna, 
hoff röken Charlotta Friesendorff; Delia, en tjerkes- 
sisk slaf vinna, hoff röken Sofia Silfversparre; Roxe- 
lane, en fransysk slafvinna, hofPrökeu Marianne 
Koskull. I baletten dansades pas de deux af fröken 
Ulrika Rosensvärd och major Adolf Djurclou, pas 
de trois af grefvinnan Mina Gyldenstolpe, född de 
Geer, fröken Adelaide Piper och friherre David 
Stierncrona samt af fröknarna Hedvig Lewenhaupt, 
Charlotta Schultzenheim och löjtnant Richard Wen- 
nerqvist, klädd som morian, solo af fröken Ulrika 
Rosensvärd samt i shitscenen solo af fröken Hedvig 
Lewenhaupt och pas de deux af fröken Piper och 
friherre Stierncrona. Under februari och mars af- 
löste den ena stora balen den andra, hvarefter de 
kungliga i början af april begåfvo sig till urtima 
riksdagen i Örebro. 



44 



Som man ser, ägnade sig hofvet och societeten un- 
der Karl XIII:s tid med lika mycket nöje åt Talias 
lekar som under Gustaf IIIis glada dagar, om än de 
uppförda pjäserna hade betydligt mindre värde än 
hvad då var fallet. 



Hvad de Kungliga teatrarnas verksamhet beträf- 
far, så uppsattes under Skjöldebrands chefstid på 
Operans scen två nyheter, hvilka af olika anlednin- 
gar väckte stort uppseende: "Cendrillon" och "Troll- 
flöjten". 

Den framstående skådespelaren Gustaf Åbergs- 
son uppehöll sig under en studieresa 1810 i Paris och 
fick då se på Théätre impérial de Topéra-comique 
feerioperan "Cendrillon" i tre akter, skrifven af den 
kvicke lustspelsförfattaren Charles Etienne, seder- 
mera medlem af Franska akademien och pär af 
Frankrike. Tack vare den förtjusande musiken af 
Nicolö Isouard och framför allt Alexandrine Saint- 
Aubins beundransvärda utförande af titelrollen vann 
den en storartad framgång och gick mer än hundra 
gånger å rad under ett oerhördt bifall, hvilket se- 
dan upprepades på de flesta af Europas teatrar utom 
i Berlin, där den gick bara en gång, och i Weimar, 
där den icke ens kunde spelas till slut, emedan titel- 
rollen på bägge dessa ställen grundligt förfuskades 
af dess innehafvarinnor. Cendrillons roll var af för- 
fattaren ursprungligen tillämnad Alexandrines mor, 
den utmärkta skådespelerskan m:me Saint-Aubin, 



4i 

om hvilken Talleyrand under direktoriet skref: 
"Frankrike är oifsrenkännligrt. Paris är betäckt med 
ruiner, jag har icke funnit någonting: orubbadt mer 
än Voltaires rykte och madame Saint-Aubins ta- 
lang:." Hon ansåg sig emellertid vara för gammal 
för rollen och afstod den åt sin dotter. 

Åbergsson tog operans både ord och musik med 
sig hem och fick den enligt sin önskan till recett- 
spektakel. Titelrollen ville han lämna till fru Kuhl- 
man, hvilken han redan då ägnade sin dyrkan, och 
med hvilken han sedermera gifte sig, men Skjölde- 
brand, som också sett pjäsen i Paris, förklarade, att 
hon trots sin stora talang ej rätt passade för den- 
samma, och att ingen annan än den sextonåriga ele- 
ven Elise Frösslind skulle spela den. Hon hade re- 
dan med mycken framgång utfört flera roller, bland 
andra Doristella i operan "Griselda" med musik af 
Paér, där signora Angelucci den 28 februari 1810 
gjorde ett så grundligt fiasko.* Aliergsson blef ur- 
sinnig och beklagade sig för Hjortsberg, som inför 
chefen gaf luft åt bägges förtrytelse öfver att "den 
gåsen" skulle spela hufvudrollen i stycket. Skjölde- 
brand sade emellertid ifrån, att han ville bli åtlydd, 
och lilla Frösslind fick rollen. Det väckte naturligt- 
vis en storm af ovilja bland teaterpersonalen, att en 
"elevunge" skulle få en sådan roll, men Skjöldebrand 
skyddade henne mot alla intriger och kabaler samt 
hade slutligen den glädjen, att publiken gillade hans 
val. Den 23 februari 1811 gick "CendriUon" för första 
gången öfver Operans scen och blef en stor succés 

* Se Svenska teatern del II sid. 174. 



46 

både för teatern och för lilla Frösslind. Redan i de 
första scenerna väckte hon publikens intresse, hvil- 
ket mer och mer ökades under pjäsens gångr. När 
hon sjöns: den Ijufva och intagande romansen i för- 
sta akten och vid orden 

"Gud skall ändå helt visst bevara 
den stackars lilla Cendrillon" 

med blicken riktad mot höjden ej kunde återhålla 
sina tårar, blef en applåd blandad med bravorop så 
långvarig, att man den tiden icke ofta liört maken. 
I andra aktens slut har Cendrillon åter några ku- 
pletter att sjunga, under hvilka hon dansar, och så 
täckt och graciöst utan all affektation utförde hon 
detta, att det starka bifallet då förnyades liksom 
äfven efter sista akten. Skjöldebrand berättar i sina 
memoarer, att drottningen, då han efter spektaklets 
slut ledsagade henne till hennes vagn, yttrade: "Nå, 
det gick ändå inte så illa, som jag trodde", och han 
tillägger, att vår svenska Cendrillon spelade rollen 
sannare och naturligare än den franska aktrisen. 

Två af Elise Frösslinds elevkamrater, Sofia Thun- 
berg och Justine Wässelius, spelade Cendrillons 
systrar med mycket bifall, och i synnerhet den förra 
glänste med sin ypperliga sångkonst. Flickornas far, 
baronen af Monte Fiascone, utfördes af Brooman, 
den store astrologen af Fredrik Kinmanson, prinsen 
af Äbergsson och hans narraktige väpnare af Deland, 
som var särdeles rolig, då han blir utklädd till rege- 
rande furste. Enligt mångas samstämmiga omdöme 
var "CendriUon" det stycke, som på alla händer spe- 
lades bäst af hela den dåtida repertoaren. Då det 



47 

dessutom var mycket omsorgsfullt uppsatt med 
granna <lekorationer och dyrbara dräkter, blef "Cen- 
drilloyr det mest besökta ocli omtyckta skådespel, 
som då uppfördes. I en artikel i Stockholmsposten 
för mars 1811 lästes, att de af publiken, som sett pjä- 
sen spelas i Paris af den utmärkta aktrisen Alex- 
andrine S:t Aubin komma öfverens däruti, att ehuru 
mamsell Frösslind ej upphinner den stora franska 
aktrisens fulländade spel i det hela, kan hon likväl 
fullkomligt jämföras med henne i afseende på sann 
naivité och naturlighet. Stycket hade en ofantlig 
framgång och skänkte teatern en lång följd af full- 
satta hus. 

När den stackars lilla Frösslind-Cendrillon pre- 
miärkvällen gick hem från teatern, blef hon emel- 
lertid på gatan förolämpad af några illa uppfostrade 
beundrare till åtskilliga afundsjuka aktriser och 
dansöser, och i Journal för litteraturen och teatern 
lästes en för henne nedsättande recension, där hon 
bland annat kallades *'en gauche aktris, benämnd 
Frösling". Detta gaf anledning till en hel serie af 
häftiga tidningsartiklar till hennes försvar, och hen- 
nes beundrare strömmade till teatern för att kraftigt 
ådagalägga sin förtjusning, under det att motstån- 
darna sökte kväfva bifallsstormarna. Slutligen fann 
sig den kritiker, som gifvit första anledningen till 
uppträdena, föranlåten att genom en artikel i samma 
tidning, där hans anfall skett, i april månad göra 
Cendrillon offentlig afbön för den orättvisa hon li- 
dit af "sin förhastade kritikus'*. Detta teaterevene- 
mang ansågs vara af den betydenhet, att de flesta 
därtill hörande tidningsuppsatser utgåfvos på trye- 



48 

ket i en särskild samlini? med titel "Cendrilloniana", 
livilken tilläjfnades Elise Frösslind. 

Den bekante dansko skriftställaren Kristian Mol- 
beeh, som besökte Stockholm 1812, yttrade sig i sina 
reseanteckningar i de mest högstämda loford öfver 
hennes framställning, hvilket så mycket mer för- 
tjänar uppmärksammas som han annars är särde- 




Cendrillon. Efter titelvinjett till Cendrilloniana. 



les sparsam på beröm. "Jag tillstår", säger han, "att 
jag aldrig sett ett mer förtrollande naivt spel än 
mamsell Frösslinds. Man glömmer rentaf att fråga, 
om det är konst eller natur — ty båda ha ingått den 
innerligaste förening; man ser och hör endast Cen- 
drillon, och i de ögonblick man är i stånd att be- 
grimda det skådespel man ser, förvånas man öfver 
den utomordentliga sanning, hvarmed denna roll ut- 



49 

föres. All den barnsliga oskuld, naturlighet och god- 
het, som författaren nedlagt i Cendrillons karaktär 
och personlighet, . besjälar hvarje drag i mamsell 
Frösslinds spel, hvarje ord hon talar med sin ung- 
domliga, mjuka, sonora stämma, och hvarje ton, som 
tycks strömma fram icke blott från läpparna utan 
från hennes rena, oskuldsfulla hjärta." 

En okänd skald sände den unga eleven ett längre, 
ej förut offentliggjordt kväde, som benäget ställts till 
mitt förfogande af hennes dotterson, och hvaraf jag 
här vill meddela några verser: 

"Sköna flicka, dn har priset vunnit, 
Stockholm med förtjusning dig har sett. 
Scenens ovän man förändrad funnit 
af de känslor din talang har gett. 

Dn är nng, nu vårens blommor dofta, 
nu ett rosenfält din bana är. 
Sjung om dygden, sjung om dygden ofta, 
sången till ditt sköte friden bär. 

Älska plikterna med glädjens löjen, 
dansa fram med oskulden till skygd; 
dygden blande sig med dina nöjen, 
och hvart nöje blifve blott en dygd. 

Hör mig ej förgäfves, sköna flicka, 
alltid var den ädla Cendrillon! 
Fortfar att beständigt väl dig skicka, 
och jag skall dig ägna än en sång!" 

Den andra märkliga operanyheten var "Trollflöj- 
ten", och det länder Skjöldebrand till ovansklig ära 
att ha varit den, som allra först på den svenska sce- 
nen införde "musikens Rafael", Wolfgang Amadeus 

4 — Svenska teatern III. 



N 

Mozart. Musiken till "T roll flöjten", koin posi törens 
sista universella mästaropera, symbolen af lifvets 
höpfsta frågor, med den geniala skildringen af ideal- 
människor och hvardagssjälar, påbörjade han som- 
maren 1791 i Wien. Teaterdirektören Sehikaneder 
hade meddelat honom innehållet af libretton ocii gif- 




Mozart. Efter stulyitt al iUirrias i Ny Carlsbergs glyptotek. 

vit honom till arbetsrum en nära teatern liggande 
trädgårdspaviljong, hvilkeu sedan förts till Mozarts 
födelsestad Salzburg och där uppställts på Kapuci- 
nerberget under namn af Trollflöjtshyddan. Första 
affischen till "Trollflöjten" har följande lydelse: 
"Kejserliga Wieden-teatern. I dag fredag den 30 sep- 
tember 1791 skola skådespelarna vid kejserliga kung- 



51 

li^a pri vat-tea tern på Wieden hafva äran uppföra 
för första uAiijren "Trollflöjten", stor opera i två ak- 
ter af Einaiiuel Sfhikaneder." Därefter uppräknas 
de i pjäsen uppträdande, och först sedan heter det: 
"Musiken är af herr Wolfprang Amadé Mozart, ka- 
pellmästare och verklip: k. k. kaniniarkompositör. 
Herr Mozart skall af högaktning för en nådig och 
hedervärd puhlik samt af vänskap för styckets för- 
fattare själf anföra orkestern. Texten, som är för- 
sedd med två kopparstick, på hvilka herr Schikane- 
der är framställd som Papageno efter den verkliga 
kostymen, säljes i biljettkontoret för trettio kreutzer. 
Herr Gayl, teatermålare, och herr Messthaler, deko- 
ratör, smickra sig med att efter den föreskrifna pla- 
nen för stycket ha arbetat med största möjliga konst- 
närlighet." Egendomligt är att se Schikaneders 
namn där prunka i stora bokstäfver, under det att 
endast en liten obetydlig stilsort påpekar Mozarts del 
i arbetet. 

Första uppförandet af operan på den lilla torftiga 
Wieden-teatern mottogs i allmänhet ganska ljumt, 
men vid hvarje ny föreställning stegrades bifallet, 
så att operan under oktober månad kunde ges tjugu- 
fyra gånger och sedan alltjämt hade stort tillopp af 
åskådare. Mozart var sjuk redan innan han fullbor- 
dat sin opera, och under noveml)er månad förvärra- 
des sjukdomen, så att han måste intaga sängen. Den 
5 december på aftonen, under det att "Trollflöjtens" 
toner smekte den hänryckta publikens öron, afsom- 
nade dess öfveransträngde kompositör. Schikaneder, 
hvars ekonomiska ruin Mozarts mästerverk förhin- 
drat, bedrog honom skändligt på hans arfvode, och 



sa 

då stärbhuset Baknade tillgångrar att inköpa en grraf, 
nedbäddades Mozarts lik på den allmänna kyrko- 
gården. Man vet således icke säkert platsen, där 
han ligger begrafven. På torget i Salzburg är dock 
hans staty rest, och hans minne lefver i hans odöd- 
liga toner. 

Beethoven förklarade "Trollflöjten" vara Mozarts 
förnämsta arbete, och Richard Wagner skrifver: 
"Tyskarna ha icke tillräckligt uppskattat Mozarts 
^Trollflöjten'. Ända tills denna opera komponerades, 
hade en äkta tysk opera icke funnits, men med detta 
verk blef den skapad." 

I Berlin blef "Trollflöjten" uppförd först två och 
ett hälft år efter premiären i Wien och vann då en 
stor triumf öfver den dittills allenahärskande italien- 
ska operan. Ingen af de bägge dåvarande Berlintid- 
ningarna omnämner dock med ett ord operans fram- 
gång. Rätt lustigt är ett omdöme af Goethes moder, 
"frau Rat", då operan gifvits i Frankfurt. Hon skref 
till sonen: "Ett tapto blåst af våra frankfurtare är 
för mig en Ijufligare musik än den skönaste opera af 
Morzard." 

Julius Cornet berättar om tillkomsten af "Troll- 
flöjtens" libretto i sin 1849 utgifna bok om tyska ope- 
ran, att Schikaneder icke är den verklige författaren 
utan en från Halle relegerad student vid namn Gie- 
seke, som redan förut författat flera feerier och sedan 
blef korist vid Schikaneders kringresande teater- 
trupp. Ämnet hade han tagit ur Wielands "Lulu" 
och däri inflätat åtskilliga af frimureriets ceremo- 
nier, hvilken orden han sedan gammalt tillhörde. En 
vacker dag försvann han, utan att någon visste, hvart 



53 

hau tagit vägeiL År 1818, säger Cornet, satt jag med 
en vän på ett värdshus. En gammal herre med snö- 
hvitt hår, hvit halsduk och blå rock, i hvars knapp- 
hål en orden lyste, satte sig bredvid oss och fjättrade 
snart vår uppmärksamhet genom sitt fina sätt och 
sina snillrika anmärkningar. Han berättade, att han 
var professor i Dublin, och att han kommit för att 
med kejserliga naturaliekabinettet i Wien införlifva 
en naturhistorisk samling från Irland och Lappland. 
Kejsaren hade till belöning skänkt honom en guld- 
dosa fylld med dukater. Min vän såg oafvändt på 
honom och sade slutligen: "Förlåt, men är inte ert 
namn Gieseket" — "Jo, så heter jag verkligen." — 
"Då är ni också koristen från Freihaus!" — "Har 
varit", svarade naturforskaren leende. Med ens stod 
den flydda tiden framför oss. Minnen, infall, scener 
och grupper fingo åter lif. Och det var då vi fingo 
veta, att "Trollflöjtens" libretto icke var af Schika- 
neder utan af Gieseke, hvilken såsom frimurare fruk- 
tat bli upptäckt och därför hastigt lämnat Wien. En- 
dast Papageno och Papagena erkände Gieseke vara 
Schikaneders skapelser. 

I Stockholm uppfördes operan första gången den 
30 maj 1812 och annonserades då "De egyptiske my- 
sterierne eller Trollflöjten. Skådespel med sång i 
fyra akter af Schikaneder, öfversättning af H. A. 
Kullberg, musiken af Mozart," Rollinnehafvarna vid 
detta tillfälle voro: Sarastro^ August Stieler; Ta- 
mino, Gustaf Lindström; talaren, Axel Cederholm; 
tre präster, Gabriel Aman, Fredrik Kinmanson, Jo- 
han Wikström; Nattens drottning, Sofia Thunberg; 
Pamina, Elise Frösslind; Papageno, Louis Deland; 



54 

Papagena, Justine Casagli, född Wässelius; Monosta- 
tos, John Brooinan; tre tärnor, Charlotte Wikström, 
född Erikson, Sara Strömstedt och Kkrotli; tre ge- 
nier, Anna F'r()delius, Wikström ocli Nordberg; tre 
slafvar; Karl Fredrik Berg, Per Se velin och Gustaf 
Lindman. 

Operan gafs hos oss på ett sätt, som öfverträffade 




Dekorationsskiss till första akten af "TrolUlöjten" 
på KunKliKa operan 1812. 



allas förväntan. Både roUinneliafvare och orkester 
täflade att återge den undersköna musiken på ett 
kompositören värdigt sätt. Och det var ju gifvet, 
att Taminos och Paminas kärlekssaga med deras 
pröfvande vandring genom eld och vatten, Papage- 
nos lustiga förskräckelse för odjuren, Papagenas för- 
vandling från en gammal ful häxa till en strålande 
vacker flicka, Nattens drottnings mörka planer till 
vishetstemplets förstöring, prästernas högtidskörer. 



morens kärleksyra, slafvarnas dans till klockspelets 
piiiRel, allt detta beliärskadt af Sarastros vishet och 
tolkadt i Mozarts sublima toner — det måste göra 
ett storartadt intryck i synnerhet på den tidens pu- 
blik, som var mera naiv än vår. Den kände också 
effekten af dess trollmakt, och operan vann ett all- 
mänt bifall, som under tidernas lopp ingalunda för- 
minskats. Den har på vår scen gått inemot fyrahun- 
dra gangor. Nattens drottnings svåra parti hade 
man anförtrott åt den unga eleven Sofia Thunberg. 
Hon hade ursprungligen en ovanligt djup och fyllig 
altröst, som under den skicklige sångläraren Stielers 
ledning genom ihärdig flit förvandlades till en so- 
pran, så att hon kunde göra en stackatolöpning på 
två oktaver upp till trestrukna c. Sedan hon med 
stort bifall sjungit Clorinda i Cendrillon, öfvertala- 
des förste direktören af kapellmästaren Eggert, som 
fått "Trollflöjten" till sin afskedsrecett, att låta henne 
utföra de halsbrytande fioriturerna, utan att en enda 
not däri transi>onerades eller ändrades, ehuru de gå 
upp ända till trestrukna f, hvilket farliga experiment 
lyckades öfver all förmodan, och detta parti blef allt 
framgent hennes triumfroll. En storm af applåder 
från salongen åtföljde alltid den stora arian. 1813 
fick hon aktriskontrakt och gifte sig då med den 
sedan så framstående komikern Per Sevelin. Under 
en tjugufemårig konstnärsbana utförde fru Sevelin 
de förnämsta partierna i Mozarts, Webers, Rossinis 
m. fl. operor. Hon sjöng äfven med bifall på Kung- 
liga teatern i Köpenhamn 1819 och på Stadtteatern i 
Hamburg. Nattens drottning utförde hon ännu på 
sin afskedsrecett 1837, då hon utnämndes till hofsån- 



56 

gerska. Elise Frösslind sjöng Pamina, men öfver- 
flyglades denna gång alldeles af sin elevkamrat Ju- 
stine Wässelius, livilken kort förut gift sig med pre- 
niiiirdansören Casagli, och nu uppträdde såsom Pa- 
pagena, för hvilken roll hon var som skapad. Papa- 




Karl Fredrik Berg såsom PapaKeuo. Efter teckning 
af Elis Ciiiewitz. 

geno spelades af Louis Deland, som rönte mycket 
bifall af publiken. Den tacksamma rollen öfvertogs 
sedan af Karl Fredrik Berg, som väckte lika mycken 
munterhet i salongen. Tamino utfördes af Gustaf 
Lindström, hvilken året därpå gifte sig med sin Pa- 
mina, lilla Frösslind, ett äktenskap, som dock på 



57 

grund af ekouomiska förhållanden upplöstes 1832. 
Saras tro framställdes af den tyskfödde Karl August 
iStieler, hvilkeu, under det att han såsom student 
vistades i Leipzig, på grund af sin djupa, fylliga bas- 
röst uppmanades dels af Gustaf III:s broder, hertig 
Fredrik, dels också af teaterns dåvarande direktör, 
friherre Edelcrantz att taga anställning såsom opera- 
sångare i Stockholm, hvilket han slutligen gjorde. 
Emellertid saknade han alldeles anlag för skådespe- 
laryrket och kunde därför föga användas på scenen. 
Den enda roll han med framgång utförde var Sara- 
stro, i hvilken han genom sin utomordentliga stämma 
och sin värdiga hållning vann odeladt bifall. Han 
spelade den öfver tjugu gånger, innan han den 1 
januari 1816 lämnade sin aktörsauställning. Såsom 
såugmästare både vid Operan och vid Musikaliska 
akademien var han fortfarande verksam till sin död 
1822. Efter Stieler öfvertog Karl Preumayr rollen. 
Han var också född i Tyskland, men kunde aldrig 
öfvervinna sin förskräckliga brytning, hvilken spe- 
lade honom åtskilliga fula spratt. När prästen i den 
stora scenen i tredje akten, då fråga är om Taminos 
egenskaper, spörjer Sarastro: "Är han dygdig!" sva- 
rade Preumayr alltid: "Han er tuchtich", hvilket 
hvarje gång väckte fnissningar i salongen och inom 
teatern genast blef ett länge kvarlefvande ordstäf. 
En sedermera såsom korsångare under många år 
verksam man, H. G. M., fick 1828 debutera såsom Sa- 
rastro. I våra dagar kan det förefalla otroligt, men 
ett faktum är, att en spjufver inom teatern narrade 
honom att i sitt stora tal till prästerna: "Ni, i Vishe- 
tens tempel invigde, de stora gudomligheterna Osiris' 



och Isis' tjänare etc." göra en paus framför "tjänare" 
och med en djup biiKninK anväiKhi ordet såsom en 
vänlig morgonhälsning. Hun kunde icke reparera 
dumheten, ty han fick aldrig göra om rollen. Där- 
emot lät nmn honom försöka sig som Kasper i "Fri- 
skytten". Han blef du af en annan muntergök nar- 
rad att under scenen i Vargklyftan, när lågorna vid 
kulstöpningen slå upp ur marken, och Kasper för- 
nöjd säger: "Här blir jag väl betjänt!", i stället ut- 
ropa, för att betona sin underkastelse under Samiel: 
"Här blir jag väl betjänt!" Ett skallande skratt från 
salongen blef hans belöning, men debuterna afstan- 
nade. 

En svaghet vid "Trollflöjtens" första framträdan- 
de hos oss var, att tärnornas och geniernas partier 
icke fullt kunde komma till sin rätt, emedan innehaf- 
varinnornas röster icke voro tillräckligt skolade. 
Först vid reprisen den 21 april 1833 blefvo dessa 
stämmor besatta med verkligt utbildade sångerskor. 

Ytterligare en succés vann Operan genom Henri 
Bertons lyriska skådespel i tre akter "Aline, drott- 
ning af Golconda", som hade sin premiär den 18 
april 1811. Till framgången bidrog icke litet den 
glänsande iscensättningen, de af Deland kompone- 
rade baletterna och i synnerhet Jeanette Wässelius' 
briljanta återgifvande af titelrollen. Förträffliga 
voro äfven hennes unga syster Justine som Zelie samt 
Cederholm och Lindström i S:t Phars och Sigiskars 
partier. 

Utom dessa trenne nyheter gjordes af Skjölde- 
brand några repriser, hvilka också tillvunno sig bi- 
fall, såsom Méhuls "Ariodant", hvilken opera sattes 



k 



upp strax innan Gustaf IV Adolf stängrde teatern, 
med Lindström i hufvudpartiet ocli systrarna Wäs- 
selius i de båda kvinnorollerna, samt Boieldieus 
kvicka och roliera "Califen i Bagdad", en af Gustaf 
Åbersrssons glansroller, med det vackra af Deland 
komponerade balettdivertissemanget "Selindas krö- 
ning". Innehållet är, i få ord sagdt, att kalifen, un- 
der det han nattetid förklädd genomströfvat stadens 
gator, befriat den vackra men fattiga Selinda ur 
röfvarhänder och förälskat sig i henne. Selinda äl- 
skar äfven honom och bekänner detta för sin mor 
Liemaina, som är djupt bekymrad öfver en emirs 
förföljelser, med anledning af att Selinda nekat ho- 
nom sin hand. Efter en massa motigheter och faror 
slutar allting lyckligt, och kalifen får sin Selinda. 
Dialogen är full af liflighet och behag, och intresset 
ständigt stigande. Därtill kommer den förträffliga 
musiken, där redan uvertyren väcker nöje. Till de 
bästa numren räknas Selindas romans, tjänstilickans 
kvicka aria, kalifens sång vid bordet och trion mel- 
lan kalifen, Selinda och Lemaina. Abergsson var 
briljant som kalifen. Vid sidan af honom framträdde 
Kristina Ruckman som Lemaina och Elise Frösslind 
som Selinda. Jeannette Wässelius sjöng tjänstflic- 
kans aria mycket väl, ehuru Inga Åberg fordom lär 
ha sjungit den med mera glädtighet och finess, om 
hon än hade mindre röst än efterträderskan. 

Framförallt var publiken förtjust i att åter få 
höra Sacchinis mästerverk "Oedip i Athen", sedan 
Karsten hemkommit från sin långvariga vistelse i 
Paris. Den härliga operan återuppstod väl icke i 
all sin forna glans med en stor orkester och en ly- 



60 ^ 

sande balett, men gafs dock med all den värdighet 
8om fordrades. På Karstens återgifvande af Oedip 
kunde man tillämpa livad den stränge kritikern abbé 
Geoffroy skref om en berömd Parissångare i en an- 
nan af Sacehinis operor: "Det sätt, h varpå han ut- 
för den, är en af hans stoltaste triumfer. Han in- 
gjuter däri hela sin själs värma. Han öfverlämnar 
sig helt och hållet åt den känsla, som behärskar ho- 
nom, och bemäktigar sig så sina åhörare, att han 
icke lämnar dem tid att undersöka efter livad metod 
han sjunger. Man skiljer icke aktören från sånga- 
ren, och hela huset, hänfördt, öfverväldigadt af ut- 
tryckets styrka, rådfrågar endast sin entusiasm och 
öfverlämnar sig åt sin förtjusning." Antigones roll, 
som fordom så förträffligt speltes af Fransiska Sta- 
ding, var nu anförtrodd ut Elise Frösslind, hvilkens 
oskuld och behag i återgifvandet af den vackra rol- 
len kom publiken att glömma liennes företräderska. 
Hon hyllades bland annat genom följande verser i 
Journalen: 

"Ljufva flicka! då du himlen ber 
att din faders hårda sinne röra, 
liknar du en ängel, stigen ner 
hit till jorden att ett under göra. 
Antigon! din oskuld och din sång 
ej blott jaga från Oedip hans smärta, 
nej, de tjusa bort på samma gång 
sorgen, kvalen utur skådarns hjärta. 
O! blif alltid så! Betänk, att hur 
stjärnhögt mål man än med konst kan hinna, 
man likväl med oskuld och natur 
alltid skall ett högre bifall vinna." 
• 



Om operan sälunda började återuppblomstra, 
ehuru den tedde sig endast som en sva^ skugga af 
livad den var under Gustaf den tredjes dagar, för- 
föll däremot talscenen på ett högst betänkligt sätt, 
och den har säkerligen aldrig befunnit sig på en så 
låg nivå, hvad repertoaren beträffar, som under 
dessa år, och dock var personalen ingalunda dålig. 
Förlusten af de Broen och Widerberg kunde visser- 
ligen icke ersättas, men där funnos dock åtskilliga 
betydande förmågor. Främst bland dem stod Lars 
Hjortsberg, som utom sin utmärkta komiska talang 
ocli beundransvärda mimik äfven kunde återgifva 
ädla karaktärsroller. Näst honom var Louis Deland 
publikens älskling, ehnru han emellanåt öfverdref 
och hade den egendomliga svagheten att nästan all- 
tid uppträda i stoppning. Goda komiska aktörer voro 
för öfrigt John Brooman, Karl Fredrik Berg och 
den unge Sevelin. En af de mest ansedda skådespe- 
larna var Ahlgren, som framställde de äldre roller- 
na inom skådespelet och dramen, liksom Cederholm 
återgaf de yngre t ex. Rudolf i "Korsfararne". Sär- 
deles ypperlig inom den finare komedien var Gustaf 
Äbergsson, som därtill hade en bra sångröst. Tal- 
scenens förnämsta kvinnliga kraft var fru Kristina 
Ruckman, född Franck, den enda tragiska skådespe- 
lerska teatern då ägde, ehuru hon dåmera endast 
utförde äldre roller och undantagsvis några af de 
yngre såsom t. ex. Zima i "Mohrerne i Spanien". 
Hon spelade med djup känsla och mycken kraft 
samt hade ett utmärkt herravälde öfver sin mimik. 
Måhända kunde man förebrå henne, att hon emel- 
lanåt offrade väl mycket åt det öfverspända frän- 



i» 

ska maneret, men man bör komma ihåR, att hon i 
sin unpfdoin insupit detta i den Monvelska skolan 
och kunde lika litet frigöra sig därifrån som de 
andra svenska artisterna inom tragedien, hvilka 
ännu sågo sitt mönster i den franska smaken. Tea- 
terns stora svaghet var, att den saknade en ung tra- 
gedienne, till följe livaraf det högre skådespelet 
nästan alldeles försvann från scenen. Däremot fun- 
nos flera framstående aktriser inom komedien och 
farsen. Fru Knhlman utförde ännu älskarinneroller 
med mycket behag, och hennes minspel beundrades 
af alla. Hennes egentliga genre var de muntra rol- 
lerna, men hon användes icke utan framgång äfven 
i de sentimentala såsom Emma i "Korsfararne" och 
Amalia i "Verldsförakt och ånger''. Hennes medtäf- 
lerska var hennes frånskilde mans hustru, fru 
Maria Deland, född Rydberg, hvilken i sin tur var 
skild från sin förste man, en värdshusvärd i Malmö 
vid namn de Lemos. Hon var en ypperlig subrett 
och spelade med mycken framgång t. ex. Lisa Spits- 
nas i "Kapten PiifT^ men vann äfven bifall såsom 
"Ariddne på Naxos" och i en af fru Kuhlmans tri- 
umfroller, den döfstumme gossen i "Abbe de VEpée". 
Då teatern hade den sorgen att 1811 förlora en af 
sina bästa krafter inom det komiska facket, Gabriel 
Schylander, fick mamsell Anna Frodelius öfvertaga 
många af hans fruntimmersroller, hvilka hon sä- 
kerligen spelade med mera sanning än han, ehuru 
den stora publiken ej var lika road af hennes natur- 
liga spel som af hans oemotståndligt lustiga karri- 
katyrer. 

Låtom oss nu se efter, livad denna trupp fick sig 



63 

anförtrodt att utföra under spelåren 1810 — 1812. Sä- 
songen 1810 öppnades den 1 september med ett nytt 
progrram. Man ga( Kotzebues enaktare "De hegge 
tankspridde" med Brooman och Schylander i titel- 
rollerna och en svensk treaktskomedi "Andehesvärj- 
ningen" med kör och balett af P. A. Granberg. In- 
nehållet af den senare pjäsen är i korthet, att fri- 
ama till en nnsr rik fröken pröfvas genom några 
besvärjelseupptåg, tillställda af en gammal öfver- 
ste, en vän till flickans far. Visserligen kan allt- 
sammans förefalla temligen öfverflödigt, då samt- 
liga friarna med undantag af styckets hjälte äro 
framställda såsom mer eller mindre narraktiga, hvil- 
ket både far och dotter längesedan märkt, men för- 
fattaren har dock förstått att egga publikens ny^- 
kenhet, och några af personerna äro rätt roligt teck- 
nade. Däraf förklaras också, att stycket kunde un- 
der årens lopp uppföras ett tjugutal gånger. Nästa 
nyhet var den Kotzebueska tarfliga enaktaren 
"Land t god se f\ som ej kunde ges mer än två gånger, 
■ oaktadt både Lars Hjortsberg och Karolina Kuhl- 
man uppträdde däri. Lika stor otnr hade samme 
författares enaktsdram "Kejsar Clauditis". där titel- 
rollen med mycken förtjänst utfördes af Ahlgren. 
På dennes recett i december gafs för första gången 
Duvals treaktskomedi "Henrik den femtes ungdoms- 
år", öfversatt af recettagaren, och rönte rätt myc- 
ket bifall, ehnru första akten är temligen långtrå- 
dig. Till efterpjäs uppfördes en likaledes af Ahl- 
gren öfversatt lyrisk dram i tre akter, "Henrik den 
fjerde", hvilken dock ej kunde ges mer än den enda 
gången, så odräglig föreföll den. Till råga på olyc- 



64 

kan hade den nye kapellmästaren Heinrich Kuster 
till stycket skrifvit en musik, som täflade i sömn- 
grifvande förmåga med själfva stycket. Det dröjde 
nu ända till den 13 mars 1811, innan någon ny pjäs 
syntes på repertoaren. Då uppfördes en historisk 
dram i tre akter, "Elisabeth eller En dotters hjelte- 
mod", hvars innehåll lär hvila på en verklig tilldra- 
gelse. En ung flicka fattar det vackra beslutet att 
rädda sin far från landsflykten och vandrar under 
de förskräckligaste faror och äfventyr genom hela 
Sibirien ända fram till S:t Petersburg för att be- 
gära nåd för honom inför tsaren. Pjäsen är icke 
just så väl skrifven, men om det funnits en god 
tragedienne för den unga flickans roll, hade det be- 
tydligt hjälpt upp saken. Nu föll stycket ohjälpligt 
på att fru Rydbergs glada subrettmin och koketta 
klädsel på det skarpaste stred mot Elisabets hela 
karaktär. Fadern spelades af Ahlgren, tsaren af 
Cederholm, guvernören af Hjortsberg och älskaren 
af Abergsson. Kort därefter gafs en fars i en akt 
af Kotzebue "Sjöslaget och markattan", som på grund 
af sin smaklöshet icke kunde uppföras mer än två 
gånger, trots att Hjortsberg, Deland och Elise Fröss- 
lind spelade hufvudrollerna. Under hela spelåret 
1811 — 1812 gafs icke mer än två nyheter. Den 23 no- 
vember uppfördes på fru Ruckmans recett för för- 
sta gången en komedi på vers i fem akter af Duval 
i öfversättning af Herman Kullberg, "Den elake hns- 
bonden". Den handlar om en hustyrann, m:r Val- 
mont, som botas af sin svåger. De tre första akterna 
kunde med fördel sammandragas till en enda, eme- 
dan de öfverflöda af upprepningar och longörer. Ka- 



65 

raktärerna äro ganska bra tecknade, i synnerhet fru 
Valnionts, som också spelades alldeles förträffligt af 
Kristina Rueknian. Ahlgren var äfven bra i svågerns 
roll. Hustyrannen gjordes af Hjortsberg, till hvars 
l)ättre skapelser den dock ej hörde. Den andra ny- 
heten var en komedi med sång i tre akter, "Det 
lyckliga trolleriet" af Sedaine, som den 11 december 
gafs på Stora teatern såsom recett för Deland. Den 
gjorde komplett fiasko och kunde icke vidare upp- 
föras. Pjäsen är gammal och hade i annan dräkt 
uppförts hos Stenborg redan 1787. Innehållet är i 
korthet, att på den tiden, då det ännu fanns troll- 
karlar, lefde i Frankrike en bankir, som hade en 
elak fru, och en skoflickare, som kujonerade sin god- 
sinta, muntra hustru. Trollkarlen bortbytte en natt 
de bägge damerna, och då bankirfrun vaknade, fick 
hon till sin förvåning se sig ligga i en usel säng 
i en tarflig stuga, klädd i dåliga kläder, blef tvin- 
gad att arbeta och passa upp samt hotades med 
stryk. Nu blir hon botad från sitt elaka lynne, och 
trolleriet upphäfves. Stycket är muntert och af 
komisk uppfinning, planen enkel, expositionen rask, 
handlingen liflig och karaktärsteckningen lyckad. 
Också gjorde det stor lycka på Opera comique i Paris. 
Hos oss hade pjäsen blifvit illa inöfvad, alla kunde 
icke sina roller, och det saknades det rätta humöret, 
det fanns icke tillräcklig uppsluppenhet hvarken i 
tal eller spel. Deland själf var icke riktigt lyckad i 
skomakarens roll, som bort spelas af Hjortsberg. 
Jeannette Wässelius däremot var ypperlig såsom den 
ondsinta fru Floridor och sjöng sin aria di bravura 
med mycken applomb, förträffligt ackompagnerad 
5 — Svenska teatern III. 



66 

af Bernhard Crusells klarinett. Hennes unsra syster 
spelade öfverraskande bra den snälla skoflickar- 
hustriin, men Sofia TlmnberK hade tilldelats en su- 
brettroll, för hvilken hon ej passade. Ett stort miss- 
tag: var äfven att lämna bankirens roll åt den dra- 
matiskt svage sångaren Lindström, i synnerhet som 
han hade endast litet att sjunga. Det största miss- 
taget var emellertid att nppföra pjäsen på Stora tea- 
tern, där den alldeles icke hörde hemma. 

Repertoaren utfylldes för öfrigt af de välkända 
små operetterna och lustspelen med Hjortsberg och 
Deland i hufvudrollerna och dessutom med alla möj- 
liga gamla skådespel och dramer, bland hvilka Kot- 
zebues naturligtvis dominerade, och som spelades i 
urblekta kosmopolitiska kostymer och förslitna de- 
korationer. Hvad man i den vägen kunde tillåta sig, 
visar till exempel iscensättningen af den nya balet- 
ten "Atalante och Hypoméne eller Kappränningen", 
där handlingen anses tilldraga sig i Greklands forn- 
tid, och som den 4 maj 1812 för första gången gick 
öfver Operans scen. Grekiska krigare inmarscherade 
där iklädda svarta stöfletter, gladiatorer uppträdde 
bland de täflande, och den grekiska högtidsfesten illu- 
strerades genom en fäktmästarlektion! Dessutom 
voro de dansande alldeles för få och balettkårens 
damer för ålderstigna. Men det var tyvärr icke en- 
dast baletten, som blifvit reducerad. Äfven körens 
och orkesterns medlemsantal hade nedbringats till 
det minsta möjliga. Och dock bör man kanske icke 
allt för strängt klandra styrelsen. Må vi erinra oss, 
att Operan under Gustaf IIl:s tid ur konungens egen 
handkassa fick ett bidrag af icke mindre än 83,333 



67 

rdr 12 sk. specie eller 333,333 rdr riksmynt årligen, 
och att skådespelarpersonalen uppmuntrades genom 
frikostiga löner, genom särskilda belöningar för nit 
i tjänsten och genom understöd till utländska konst- 
studier. Rikets ständer anvisade vid 1809 års riks- 
dag till Oi)erett-teaterns underhåll 8,315 rdr på 
Kongl. Maj:ts hofhållningssumma, hvilket belopp 
Karl XIII sedermera ökade med 3,000 rdr, 4,500 rdr 
uppfördes på riksstaten för samma ändamål, och 
6,237 rdr voro sedan äldre tider på hofstaten an- 
slagna till hofkapellets aflöningar. Det årliga an- 
slaget till Dramatiska teatern utgjordes af räntan på 
Gustaf III:s donerade kapital, 2,200 rdr, det af 
samme konung anvisade belopp till hyra för kung- 
liga logen, 440 rdr, och den af Gustaf IV Adolf be- 
viljade tillökningen i dagkostnaden, 960 rdr. Ope- 
rett-teatern hade således ett understöd af 22,052 rdr 
bko årligen och Dramatiska teatern 3,600 rdr bko. 
Dessutom anslog 1809 års riksdag för bägge teat- 
rarnas behof tvåhundra famnar ved årligen. Med 
sådana småsummor kommer en kunglig teater icke 
långt. Dessutom utgjorde den Edelcrantzska balan- 
sen, som då ännu icke blifvit utredd, ett väsentligt 
hinder för den lyriska scenens uppsving. Skjölde- 
brand föreslog därföre, att Operett-teatern måtte 
upphöra och en ny inrättning bildas, skild från all 
ekonomisk gemenskap med den förra. Kungliga 
teatern skulle bestå af tvenne afdelningar. Operan 
och Dramatiska teatern, bägge stående under en och 
samma öfverstyrelse, men med hvar sin understy- 
relse. På Operan skulle ges endast operor och min- 
dre sångpjäser och på Dramatiska teatern endast tal- 



pjäser och nApron ghng vådeviller. På Operan Bknlle 
spelas tre prånger i veckan, men på Dramatiska tea- 
tern alla (laprar, såvida ej tjänstRÖrinjfen på Operan 
lade hinder i vägen. Detta förslag blef af Kongl. 
Maj: t bifallet. Innan den 1 oktober skedde en allmän 
uppsägning af skadespelarpersonalens kontrakt, och 
nya öfverenskommelser träffades, gällande från den 
1 april 1812. Därnnder blef spänningen mellan Skjöl- 
debrand och Hjortsberg ännn starkare än förut. 
Bägge herrarna voro hetlefrade, och Hjortsberg för- 
gick sig till den grad, att han blef ådömd arrest på 
högvakten. Han begaf sig då af till konungen, som 
under riksdagen befann sig i Örebro, och framställde 
sina bekymmer. Man kan se sakens utveckling i ett 
bref, som Skjöldebrand skref till konungen den 9 
juni 1812. 

"Hofsekreteraren och aktören Hjortsberg har vid 
sin återkomst från Örebro för mig uppvisat Eders 
Majestäts nådiga påskrift på en af honom ingifven 
underdånig ansökning om pension, af innehåll att 
direktionen öfver Eders Majestäts spektakler skulle 
i underdånighet utlåta sig om orsaken, hvarför 
Hjortsberg, som till Eders Majestäts fullkomliga 
nöje tjänt vid Eders Majestäts teatrar, därifrån blif- 
vit förafskedad. Som denna Eders Majestäts nådiga 
påskrift varit ställd till Hjortsberg, har jag trott mig 
i underdånighet böra afbida Eders Majestäts nådiga 
befallning till direktionen i samma ämne. Men att 
ju förr dess hellre i underdånighet uppfylla Eders 
Majestäts höga afsikt, så snart den genom hvad väg 
som helst blifvit mig bekant, får jag i förhand på 
detta sätt underdånigst uppgifva sakens förhållande. 



09 

Med Eliers Majestäts skriftliga nådiga bifall 
skedde iuuan deu 1 sistlidne oktober en allmän upp- 
sägning af alla de Kungliga teatrarnas sujetter, på 
det hela inrättningen måtte med den 1 april kunna 
sättas på den fot, att densamma med dess ringa till- 
gångar kan bära sig utan att årligen åsamka skulder 
som ej kunna betalas. Men jämte uppsägningen till- 
sades alla, att meningen ej var att förafskeda dem, 
utan att ställa deras villkor och löningssätt efter den 
nya organisationen. Alla hafva antagit de dem er- 
bjudna villkoren utom Hjortsberg, som flera gånger 
på tillfrågan förklarat, att han ej kunde klaga öfver 
själfva villkorens otillräcklighet; men att som 
tvänne andra aktörer fått lika lottandel vid Drama- 
tiska teatern, förbjöd honom hans heder att antaga 
dessa villkor. Hjortsberg är bjudet l:o) den högsta 
tillåtna lottandel vid Dramatiska teatern, nämligen 
tre hela lotter, som till det minsta utgöra tillsam- 
mans 1,200 rdr bko. 2:o) En hel lott vid Operan, där 
han ej behöfs och sällan kan nyttjas; denna utgör 
minst 800, kanske 1,000 rdr bko. 3:o) En recett vid 
Dramatiska teatern, som för de af allmänlieten gyn- 
nade aktörerna stundom gått till 1,000 rdr bko. Så- 
ledes uppgå de förmåner, som blifvit Hjortsberg 
bjudna, till nära eller ungefär 3,000 rdr bko år- 
ligen. 

Jag har hittills hållit hans lotter öppna, men som 
han ännu fortfar att med mycken stolthet förkasta 
anbudet, torde Eders Majestät nådigst finna, att om 
han ej själf vill tänka på sin egen jämte hustrus och 
barns välfärd, kan direktionen däraf ej förbindas att 
gå ända till orimligheter för en aktör, ehuru för- 



träfflifir, likväl eudast i den låga komiska genren och 
några fa liugre, som tåla mask eller karikatyr. 

livad augår lieu af Ujortsberg i underdånighet 
sökta pensionen, tror jag honom hafva redan mycket 
väl förtjänt den; och skulle Eders Majestät i nåder 
täckas bifalla mitt underdåniga förslag, att årliga 
räntan af det kapital högstsalig konung Gustaf III 
skänkt Dramatiska teatern, jämte inkomsten af van- 
drande teatrar med mera, finge användas till pen- 
sioner, sedan därifrån afgått hvad till årliga kostna- 
der fordrats, ifall recetten ej varit tillräcklig, torde 
utväg finnas härtill. 

Endast att i underdånighet ådagalägga huru jag, 
oaktadt Hjortsbergs förseelser mot mig, långt ifrån 
att hysa någon hämnd, velat göra allt som varit 
möjligt till hans förmån, har jag vågat så länge 
uppehålla Eders Majestäts nådiga uppmärksamhet 
vid ett änme, eljes af så liten vikt i jämförelse med 
dem, som dagligen sysselsätta Eders Majestät." 

Skjöldebrand ville bestraffa Hjortsberg äfven ge- 
nom att beröfva honom den boställsvåning i det 
gamla Ekebladska huset han fått sig tillerkänd af 
konungen. Då trädde grefve Gustaf Löwenhielm 
emellan och utverkade af konungen, att Hjortsberg 
fick bo kvar, hvilket framgår af följande i Vitter- 
hetsakademien förvarade, ej förut offentliggjorda 
bref från konungens handsekreterare och förtrogne. 

"Wälborne Herr öfwer Ståthållare, General Major 
och Commendeur af Kongl. Swärds Orden! 
Hans Majestät Konungen har nådigst befallt mig 
gifwa Herr öfwer Ståthållaren till känna, att Hans 



n 

Majestät auser med uöje att Hof Sekreteraren Hjorts- 
berg åter engageras vid de Kougl. Theatrarne. Med 
de wilkor Herr öfwer Ståthållaren redan erbjudit 
honom, lärer han wara nögd endast honom derjemte 
tillåtes, att behålla de rum han nu bebor; och som 
Hans Majestät i nåder will, att denna förmån må 
under Hjortsbergs tjenstetid fortfara; så har jag 
äran därom prewenera. 

Med fullkomlig wördnad har jag äran wara Wäl- 
bome Herr öfwer Ståthållarens, General Majorens 
och Commendeurens 

ödmjukaste tjenare 
H. Battram. 

Örebro den 13 Julii 1812." 

Då blef Skjöldebrand vred och anhöll om sitt af- 
sked, hvilket beviljades, och grefve Gustaf Löwen- 
hielm utsågs till hans efterträdare. 

Skjöldebrand blef 1814 friherre, statsråd 1815, se- 
rafimerriddare 1817, grefve 1819, general 1820, en af 
rikets herrar 1822 och samma år en af de 18 i Sven- 
ska akademien. I sina memoarer omtalar Skjölde- 
brand, att han redan året förut blifvit af Akademi- 
ens sekreterare von Rosenstein erbjuden ledamotska- 
pet efter teaterchefen Edelcrantz, men sagt sig vilja 
mottaga det endast under villkor, att han i sitt min- 
nestal öfver företrädaren, efter att ha berömt dennes 
vetenskapliga förtjänster, skulle få tillägga, att han 
i öfrigt var en skälm. Då detta svårligen lät sig 
göra, blef Skjöldebrand i stället invald efter skalden 
Nils Sjöberg. Från statsrådsämbetet tog han afsked 
1828 och dog i Stockholm den 23 augusti 1834. "Man 



7S 

bar påstått — säger Magrnus Björnstjerna i sina An- 
teckningar — att lian var mera skald än fältherre, 
mera virtuos än statsnian. Vare härmed huru som 
helst: pålitligare vän, bättre människa och redligare 
svensk än han funnos få." 



Grefve Gustaf Karl Fredrik Löwenhielm var född 
1771 och son till en af "de tre gracerna", den för sin 
skönhet och älskvärdhet kända grefvinnan Augusta 
von Fersen, gift med envoyén och hofkanslern grefve 
Fredrik Adolf Löwenhielm. Under åren 1781 — 1787 
vistades han jämte sin bror Karl vid universitetet 
i Strassburg, dit förnäma ynglingar från olika län- 
der brukade sändas för att fullända sin uppfostran, 
och där det bland hans samtida studiekamrater fun- 
nos unga män sådana som de framdeles så bekanta 
furst Metternich, lord Grey, marskalk Beresford, 
m. fl. Efter tidens sed blef han redan som barn kor- 
nett vid Lätta dragonerna, hvilket hade den för ho- 
nom lyckliga påföljden, att, då han vid sexton års 
ålder började tjänstgöra, var han äldst i graden och 
avancerade så raskt, att han trettiofyra år gam- 
mal blef kavalleri-inspektör. Denna lysande bana 
rättfärdigades genom hans utmärkta egenskaper. 
Hans lifliga och intagande väsen, hans ovanliga na- 
turgåfvor och fördelaktiga yttre ställde honom högt 
i gunst hos Gustaf III, som upptog honom bland sin 
närmaste omgifning, och han var äfven såsom vakt- 



73 

bafvaude kapteu kouuugreu följaktig under den 
ohyggliga niuskeradnatten den 16 mars 1792. Löwen- 
bielm berättade ofta om den fasa, som betog bonom, 
då ban borde skottet ocb såg monarken bleknande 
stödja sig mot excellensen von Essen, som bögt ocb 
långsamt yttrade: "En rackare bar skjutit konun- 
gen." 

Löwenbielms smärta gestalt, böga panna, vackra 
Ijusbruua bår ocb i synnerbet bans lifliga, blixtran- 
de ögon i förening med lians gedigna kunskaper, 
glada lynne ocb stora samtalsförmåga gjorde bo- 
nom till en af de mest utmärkta sällskapsmänni- 
skor på den tiden, ocb bans framgångar bos det 
täcka könet voro riksbekanta. De stora världshisto- 
riska bändelser, som inträffade efter Karl Jobans an- 
komst till Sverige, gåfvo Löwenbielm tillfälle att 
fullt visa sin begåfning. Efter fredssluten blef ban 
minister i Wien 1815 ocb 1818 i Paris, där ban ända 
till sitt åttiofemte år bevakade Sveriges intressen på 
det mest fulländade sätt, bvilket beredde bonom en 
popularitet, som aldrig förlorades. Under de sista 
tjugu åren af sin Parisvistelse bodde ban rue d'An- 
jou S:t Honoré i det nuvarande numro 74, Oförglöm- 
meligt lär det ba varit att där böra bonom, stående 
framför salongskaminen, berätta om sin ungdoms- 
tid vid Gustaf III:s bof med det utsökta bebag ocb 
den eleganta ton, som var för den gamle gustavianen 
så utmärkande, ocb med en fullkomligt ungdomlig 
lifligbet, som erinrade om Beskows ord, att "varma 
bjärtat af kornetten slår under fältberrns blåa 
band." Betecknande för bans omsorg om Sveriges 
ära liksom för bans sinnes spänstigbet ända in i 



74 

tilderdomeu är den utmaning: han riktade till den 
fraiiHke inarskalkcii Sébastiani, då denne under sin 
iiiiiiistertid 1831 vid en debatt i kamrarna nämnt 
Sverige såsom en makt af tredje rangen. Löwen- 
liielm var då sextio år, Sébastiani femtiosex. För- 
gräfves föreställde marskalken sin vederpart, att det 
icke var nödvändigt för män i deras ställning och 
vid deras år att duellera, i synnerhet som de redan 
gifvit tillräckliga prof på personligt mod. Löwen- 
liielm svarade, att mau aldrig blefve för gammal att 
försvara sitt lands ära. Marskalken måste slutligen 
bekväma sig till en skriftlig förklaring, hvari han 
gjorde amende honorable för det af honom fällda 
uttrycket, och Löwenhielm skickade genast afskrif- 
ter af densamma till alla de främmande hofvens re- 
presentanter i Paris. 

Vid ett tillfälligt besök i sitt hemland 1833 hedra- 
des han med en storståtlig middag i hnfvudstaden, 
under hvilken också ägnades honom en versifierad 
hyllning, där det bland annat hette: 

"Evig yngling — fåfängt åren 
sänka sina skuggor ner, 
fåfängt vintern rör vid håren, 
då i hjärtat våren lert 

Lagerns lön vid konstens bana 
som på stridens af dig vanns; 
under fridens sänkta fana 
räckes dig dess medborgskrans. 

Men en ring af eterneller 
fäster vänskap kring ditt namn, 
tydande hur Minnet fäller 
CD gång domen om ditt namn." 



75 

Sin rapi)elleriiig i början af år 1856 hade han 
svårt att förlika sig med, och han öfverlefde den 
också helt kort tid. Redan den 29 juli var han endast 
ett minne. Journal des Débats innehöll den 21 augu- 
sti på sin första sida en med stor stil tryckt nekrolog, 
där han kallades "en af Sveriges mest frejdade 
statsmän. Nestorn bland dess diplomater, hvars bort- 




Orefve Gnstaf Löwenhielm. Efter gravyr Paris 1850. 

gång: kännes icke blott i hans fädernesland utan 
äfven i Paris." 

De sex år Gustaf Löwenhielm förde spiran öfver 
de Kungliga teatrarna torde få anses såsom en af 
deras lyckligaste perioder. Han hade under sina 
resor sett hvad de franska, tyska, engelska och itali- 
enska teatrarna bjödo sin publik, utfördt af Europas 
berömdaste konstnärer. Det förträffliga sätt, på 



76 

livilket han själf uppträdt inom hofvet och sällskaps- 
kretsarna vid sceniska föreställ nin^irar, gjorde honom 
till hans underlydandes föresyn och mästare. En 
verklig grand seigneur i ordets bästa bemärkelse för- 
stod lian att genom personlig älskvärdhet mildra den 
stränghet, h varmed han upprätthöll ordningen in- 
om det af så många stridiga element bestående 
konstnärssamfundet, och man kan tryggt säga, att 
från hans tid daterar sig den ökade aktning, som 
allt mer och mer eröfrades åt skådespelarens hittills 
tämligen ringaktade yrke. Under hans insiktsfulla 
ledning stegrades teaterns konstnärliga betydelse i 
hög grad. Han sörjde äfven för framtida kontinuitet 
genom elevskolors inrättande och för konstnärernas 
ekonomiska tryggande genom grundandet af tea- 
terns och hofkapellets pensionskassor. Hans under- 
hafvande sökte också visa sin tacksamhet genom att 
i Dramatiska teaterns foajé uppställa hans af pro- 
fessor Göthe i hvit marmor utförda bröstbild. Be- 
klagligtvis förstördes den vid teaterns brand 1825. 

Till de dugande krafter, hvaröfver de Kungliga 
teatrarna redan nu förfogade, hade Löwenhielm den 
turen att kunna lägga ännu en, nämligen kapell- 
mästaren, sångaren, kompositören och skådespelaren 
i en person, den firade, afgudade och uppburne 
Edouard Du Puy, som nu återvände från den honom 
af Gustaf IV Adolf ådömda landsflykten. Hans tidi- 
gare öden, vistelse i Sverige, liksom hans landsför- 
visning både härifrån och sedan från Danmark har 
jag förut omtalat.* Nu fanns intet hinder för hans 



* Se Svenska teatern del II sid. 9&— 104. 



77 

återkomst. Som en löpeld spred sig en vacker dag 
bland konstens vänner nyheten: "Du Puy är här!", 
och han blef ocksu genast engagerad hösten 1812. 

Du Puy var liten, men utmärkt väl växt, med ett 
hildskönt, förnämt ansikte, svartlockigt hår, eldiga, 
mörka ögon, en fint höjd näsa och ett tjusande små- 
leende, som smälte alla kvinnors hjärtan. Därtill 
hade han en omfångsrik, klangfull röst af en säll- 




Edouard Du Puy. 

syTit mjukhet och böjlighet. Han utförde med samma 
lätthet tenor- och bariton-partier, och hans djupa 
toner tilläto honom äfven att sjunga baspartier. Man 
kan däraf förstå, hur dyrbar han var för scenen, 
helst då hans sång alltid genomahdades af eld och 
lif, uttryck och känsla. Dessutom ägde hans röst ett 
oemotståndligt behag, som föranledde till och med 
gubben HaBffner, hvilken annars icke kunde tåla Du 



I 



78 

Puy för sin död, att yttra, det han blef riktigt kär i 
honom, så snart han hörde honom sjunga. När så- 
dant kunde hända den ingalunda finkänslige Uaeff- 
ner, hur skulle icke intrycket bli hos Evas ömma 
döttrar, när tjusaren smekte dem med sina toner 
och sitt spel. 

Såsom orkesteranförare har han icke haft sin like, 
förrän Foroni kom hit. Han var af sina underlydan- 
de hade afliållon och fruktad. Som ett bevis på det 
förra är den allmänna sorgen öfver hans död till- 
räckligt talande. Till stöd för det senare vill jag an- 
föra följande historia. På en recett för Du Puy gafs 
hans egen operett ''Ungdom och dårskap", där han 
själf utförde ryttmästarens roll. Därefter uppfördes 
en balett, till hvilken han äfven komponerat musi- 
ken. Första pjäsen hade icke utförts till hans belå- 
tenhet, och i misshumör däröfver satte han sig efter 
operettens slut i orkestern för att själf anföra balett- 
musiken. Där skall på ett ställe hastigt inträda en 
paus, som rätt iakttagen gör en utomordentlig effekt. 
Basunblåsaren, som hade sin plats tätt innanför or- 
kesterns vänstra dörr, råkade af brist på uppmärk- 
samhet falla in för tidigt, och midt i den impone- 
rande tystnaden hördes en stark basunstöt. Då gaf 
Du Puy basunblåsaren en så ljungande blick ur sina 
mörka ögon, att karlen förlorade fattningen, ram- 
lade baklänges med basunen öfver sig och försvann 
med stort buller och brak genom den tillskjutna dör- 
ren utför den lilla branta orkestertrappan. Du Puy 
fortsatte att anföra som om ingenting händt, så att 
publiken icke kunde märka den ovanliga "coup d'or- 
chéstre" som inträffat. 



79 

Den första åtRärd den nye teaterchefen ^^dtog var 
att lAta Arsenalsteaterns salong och korridorer un- 
dergå en vän)ehöflig reparation. Den ursprungligen 
i ljusblått och hvitt dekorerade salongen ommålades 
i en rödgul ton, som gaf den en varm, hemtreflig an- 
blick. Den nya ridån var särdeles smakfull, afbil- 
dande ett grönt sammetsdraperi med bred guldbård 




Arsenalsteatems salong. Efter teckning af Mörner 1815. 

och frans. Äfven en ny krona anskaffades, hvars 
rika belysning mycket bidrog till den festliga an- 
blicken af salongen. Hvad som icke litet ökade pu- 
blikens trefnad var inrättandet af en spektatörsfoajé 
af trenne rum, där det tillhandahölls förfriskningar 
af mångahanda slag. Den 2 september invigdes den 
nyreparerade teatern med en komedi på vers i fem 
akter, "B re fin fri nen", af den 1794 i Paris giljotine- 
rade Fabre d'Églantine, utmärkt öfversatt af Rem- 



mer. Intripren är lyckligt anlaf^d och lifliRt utförd, 
sä ntt åskådarnas intresse alltjämt stegras. Den 
handlar om en förmyndare, som vill gifta sig med 
sin pupill, men dragés vid näsan af en ung man. 
Pjäsen fick ett förträffligt utförande af John Broo- 
man, förmyndaren, Karolina Kuhlman, den unga 
flickan, och Cederholm, älskaren, samt Anna Frode- 
lius. Deland och Kristina Ruckman i öfriga roller. 
Operan, där det spelades måndagar, onsdagar och 
fredagar med ahonnemang för de tvenne först- 
nämnda dagarna, öppnades den 7 septemher, då för 
första gången uppfördes "De gifta ungkarlarna", 
komedi med sång i en akt med musik af Berton. 
Intrigen rör sig om ett par officerare, som tro sig 
på en maskerad ha gjort eröfringar, men de kurti- 
sera utan att veta det sina egna hustrur, som i hem- 
lighet rest till deras garnisonsort. Trots sin musi- 
kaliska förtjänst och oaktadt den spelades bra, vann 
den dock ingen framgång. Än mindre lycka gjorde 
den 16 november "Den afhrutna offerfesten", ett skå- 
despel med sång i tre akter, till hvilket Peter von 
Winter komponerat en musik, som i Tyskland an- 
sågs vara ett mästerstycke. Uvertyren är visserligen 
klen, men sextetten i första akten, den innerligt 
täcka duetten i slutet af samma akt, andra aktens 
final, kvintetten i tredje akten och framför allt den 
bekanta nmnstrion äro förträffliga. Libretton där- 
emot var oförlåtligt underhaltig och förstörde hela 
intrycket. Handlingen tilldrager sig i forntidens 
Peru, där genom en afundsjuk fältherres intri- 
ger en engelsman skall offras åt solguden, men 
i sista stunden räddas från bålet genom den unge 



\ 



t 81 

prinsens ingripande. Lindström skänkte åt engels- 
mannen beiiaget af sin vackra röst, men var som 
vanligt klen i den dramatiska framställningen. 
Prinsen utfördes af Lindman, som försvagade slut- 
effekten genom sitt lama spel, och Brooman sak- 
nade tillräcklig värdighet som peruansk fältherre, 
med ett ord regien var dålig, som den ofta var på 
den tiden, och operan kunde ej gifvas mer än fyra 
gånger. Bättre tur hade en komedi i en akt af Mon- 
vel med musik af Dalayrac, som för första gången 
gafs den 11 december, "Ambroise eller Se här min 
daglön", för hvilken pjäs en verklig händelse från 
1784 lär ligga till grund. En gammal tjänare, Am- 
broise, öfverger ej sin matmor, som råkat i armod, 
utan skänker henne hvarje afton sin daglön. Slut- 
ligen återvinner hon sin förmögenhet och får då be- 
löna honom för hans trohet. Pjäsen förtjänade det 
bifall den vann på grund af sin präktiga karaktärs- 
teckning, sina rörande situationer och de förtjusande 
melodierna. Den kunde dock ha varit bättre inöf- 
vad, och dess verkan försvagades genom att spelas 
på den stora operascenen. Hjortsberg var förträfflig 
i titelrollen, och fru de Veronne hade ej kunnat an- 
förtros åt någon värdigare än Kristina Ruckman. 
Elise Frösslind och Brooman fulländade ensemblen. 

"Gustaf Vasa". Gustaf III:s och Kellgrens mäs- 
terstycke, där friheten, dygden och fosterlandskär- 
leken så vältaligt prisas, kom på nyåret 1813 åter på 
spellistan och mottogs med allmän och rättvis för- 
tjusning. I en dåtida recension säges det, att Kar- 
sten fortfarande är utomordentlig såsom Kristian 
Tyrann. "Det raseri, hvarmed han i tredje akten fat- 

6 — Svengka teatern III. 



82 

tar sin värja och sin sköld, det trots, hvarmed han 
sätter hjälmen på sitt hufvud, men mer än allt hans 
sortie i denna scen äro vorkligt sublima." Gabriel 
Åman fick några gånger dubblera partiet och an- 
sågs ganska tillfredsställande, ehuru hans sångröst 
ej var något att skryta med. I Severin Norrbys roll 
alternerade Cederholm och Kinmanson. Jeannette 
Wässelius hade öfvertagit Kristina Gyllenstiernas 
parti och utförde det förträffligt. Kristina Ruckman 
spelade Cecilia af Eka. "Dekorationer och kostymer 
ha något föråldrats" — heter det — "men magien 
af Desprez' pensel är dock ännu kvar hos de förra 
och skall länge förbli det." Truppernas defilering 
lär ha varit imposant. Den där tiden ocli äfven långt 
senare nöjde sig äfven de förnämsta aktörerna emel- 
lanåt med ganska obetydliga roller på gund af de 
tjänstgöringspenningar de för hvarje uppträdande 
erhöllo, ja! de åtogo sig till och med rama statistrol- 
ler. Sålunda spelade till exempel Lars Hjortsberg i 
"Gustaf Vasa" en anförare för en trupp danska kri- 
gare och fick en afton sin högra hand ganska illa 
skadad under de lifliga drabbningar, som därunder 
levererades. 

I februari uppfördes en enaktsoperett, "Den af- 
hrutna concerten" med musik af Berton, och i april 
Boieldieus här redan af Gustaf IV Adolfs franska 
trupp spelade operett i två akter "Min tante Aurore", 
hvars framförande väckte den ömtålige konungens 
vrede till den grad, att truppen ögonblickligen af- 
skedades.* Nu mottogs pjäsen med särdeles stort 



* Se Svenska teatern del II sid. 173. 



88 

nöje af publiken, i synnerhet som den erhöll en all- 
deles utmärkt tolkning af Anna Frodelius i titelrol- 
len, hvilken räknades till denna förträffliga komiska 
skådespelerskas bästa skapelser, af Charlotte Erik- 
son-Wikström och Lindström såsom de bägge älskan- 
de och af Jeannette Wässelius och Du Puy i kammar- 
jungfruns och betjäntens skepnader. Lasse Hjorts- 
berg hyllades äfven såsom en gammal munter soldat. 
På Arsenalsteatern inträffade hösten 1812 det 
märkliga, att två större svenska originaldramer 
blefvo uppförda. Den 24 september gafs för första 
gången "Sanct Clarce kloster", dram med stort spek- 
takel i tre akter af kunglige arkitekten Ture Wenn- 
berg enligt F. A. Dahlgrens uppgift. Journalen på- 
står däremot, att stj-eket skulle vara författadt af 
då aflidne professor Forsgrén. Kanske är det med 
Wennbergs författarskap till detta drama på samma 
sätt, som det var med hans äganderätt till dramen 
"Fåle Bure", hvarom i föregående del l)erättades.* 
Händelsen tilldrar sig 1522, då klostret förklarades 
vara neutralt af Gustaf Vasa och danske befälhaf- 
varen i Stockholm. Märta Baner är pensionär i klost- 
ret och tror, att hennes fästman Peder Erlandsson 
Bååt omkommit i Stockholms blodbad. Han lefver 
emellertid, men kvarhålles såsom gisslan och har ej 
genom bref eller hälsning kunnat därom underrätta 
sina släktingar i klostret. En hemlig gång under 
Mälaren mellan Klara nunnekloster och Gråmunke- 
klostret på Riddarholmen har nyligen blifvit färdig, 
och abbedissan, som den vägen kommit till staden. 



* 8e Svenska teatern del II sid. 54. 



84 

omtalar hemligrheten för sin sv&ger Didrik Holst och 
visar sijf sedan för Peder Bååt, som lion i hemlighet 
älskar, och som kommit till Gråmunkcklostret för 
att bedja nnnnornas biktfar fortskaffa ett bref till 
abbedissan. Det sätt livarpa alla sedan träffas i 
klosterkyrkan är af rätt stor effekt. Karolina Knhl- 
man såsom Märta Baner och Kristina Ruckman så- 
som abbedissan skördade i synnerhet mycket bifall, 
hvarjämte dekorationerna beundrades, framförallt 
interiören af klosterkyrkan i sista akten. 

Det andra svenska originalet var en historisk 
dram, också "med stort spektakel" och i fem akter, 
kallad "Svante Sture och Märta Lejonhufrud" af den 
mångfrestande författaren Per Adolf Granberg. Det 
gafs för första gången den 31 oktober såsom recett 
för Karolina Kuhlman, hvilken utförde den kvinn- 
liga titelrollen. Intrigen är grundad på den bekanta 
anekdoten, att Gustaf I vid ett tillfälle öfverraskat 
Svante Sture liggande på knä inför konungens ge- 
mål Margareta Leijonhufvud, med hvilken Sture för- 
ut varit förlofvad, och därvid låtit hänföra sig af ett 
ögonblicks svartsjuka, som likväl snart försvann, då 
han fick veta, att orsaken till Stures besök endast 
var att af drottningen begära hennes syster Märta 
till äkta. Granberg har dock förändrat hela situa- 
tionen. Sture och Märta älska hvarandra, ehuru 
den senare af en oförklarlig nyck icke vill tillstå sin 
kärlek, och Sture tar på fullt allvar sin tillflykt till 
drottningen för att anhålla om hennes bemedling. 
Men kanslern von Pyliy, som äfven eftersträfvar 
Märtas hand, söker göra Sture misstänkt hos ko- 
nungen samt lyckas till en tid. Sture rättfärdigar 



85 

sig dock pu ett lysande sätt och får Märtas band. I 
denna handling äro inflätade några episoder från 
Dackefejdeu. I slutet af andra akten har författaren 
lånat åt Gustaf Vasa de ord, hvarmed Karl Johan 
(till hvilken pjäsen är dedicerad) slutade sitt tal på 
rikssalen till ständerna. Dramat gjorde effekt, i syn- 
nerhet de ställen, som talade till patriotismen och 
nationalstoltheten, "en omständighet, som väckt här- 
varande utlänningars uppmärksamhet, vittnande till 
vår publiks fördel", efter livad en tidning förmäler. 
Axel Cederholm var bra som Svante Sture och fram- 
förde med känsla och kraft sina fosterländska tira- 
der, och Karolina Kuhlmau förstod att hålla publi- 
kens intresse för Märta Leijonhufvud fäugsladt ända 
till slutet. Ahlgren sades såsom Gustaf Vasa haft 
en imposant likhet med den store konungen enligt de 
föreställningar vi efter gamla porträtt ha om honom, 
och Kristina Ruckman framställde drottning Marga- 
reta med mycken värdighet. Lindman lär ha varit 
förvånande bra som Gabriel Oxenstierna, och Char- 
lotte Wikströms rena och sköna diktion prisades i 
Beata Trolles roll. Däremot visade regien här som 
så ofta annars prof på förbiseende och slarf. Då till 
exempel bondhustrurna och bondflickorna på knä 
anhållit om nåd för sina brottsliga män och älskare, 
blefvo de stående som träbockar, då de erhållit den, 
i stället för att uttrycka sin lifliga glädje och tack- 
samhet öfver bönhörelsen. 

I den på trycket utgifna pjäsen finnes införd föl- 
jande erinran: "Den dröm, som utgör första mellan- 
akten, fordrade en större teater än den dramatiska 
och har därför vid styckets uppförande måst ute- 



slutas." Man frågar sig då ovillkorligen, hvarför 
gafs icke pjäsen på den större scenen? Detta be- 
rodde på den förut omtalade, af Skjöldebrand 1811 
genomdrifna nyorganisationen af teaterverksamhe- 
ten, som bland annat bestämde, att alla talpjäser, 
större eller mindre, skulle uppföras på Dramatiska 
teatern. Erfarenheten hade dock ganska snart visat, 
att denna anordning medförde för bägge teatrarna 
betänkliga olägenheter såväl i sceniskt som admini- 
strativt och ekonomiskt af seende. Den tidens ope- 
retter förfelade på den stora scenen i väsentlig mån 
sin verkan, emedan ramen var alltför rymlig för de 
små taflorna, och för skådespel "med stort spekta- 
kel", som det kallades, det vill säga tragedier eller 
historiska stycken med körer och balett, försvagades 
illusionen af det trånga utrymme, som fanns på den 
lilla dramatiska scenen. Då hvardera teatern dess- 
utom hade sitt särskilda från den andras fullkom- 
ligt afvikande reglemente, måste likartade tjänste- 
frågor behandlas olika, allt efter som de uppstått vid 
den ena eller andra teatern. Ytterligare voro perso- 
nalens lottandelar från hvardera teatern olika, hvil- 
ket åstadkom oupphörliga förargelser. På alla dessa 
olägenheter trodde man sig kunna råda bot genom 
bägge teatrarnas fullständiga förening, och grefve 
Löwenhielm framlade också efter ett år ett förslag 
i sådan riktning, som gillades af konungen, hvar- 
efter den nya inrättningen under namn af Kungliga 
teatern tog sin början den 1 juli 1813. Hjortsberg 
krånglade som vanligt, men uppgörelse blef dock 
snart träffad också med honom. 



87 

Vintersäsouisreu 1812 — 1813 var i flera hänseenden 
den mest lysande Sveriges hufviidstad då ännu upp- 
lefvat Hoffester, sällskapsspektakler, baler och till- 
ställningar af alla slag aflöste hvarandra oafbrutet, 
de ena gladare och präktigare än de andra, och deras 
glans förhöjdes genom en mängd framstående främ- 
lingar, som dessa år besökte Stockholm. I den nyli- 
gen i London utgifna "Correspondence of Sarah, lady 
Lyttelton" förekomma några resebref från Sverige 
under den bröllopsfärd hon och hennes man år 1813 
företogo till vårt land- De foro från Göteborg till 
Stockholm med gästgifvarskjuts öfver Arboga, be- 
undrade Trollhättan och Venern och voro alldeles 
förtjusta öfver hela färden, ehuru själfva folkets 
yttre ej föreföll dem vidare sympatiskt. "I never be- 
held so ugly a race as the Swedish countryfolk" 
skrifver den unga ladyn, öfver Stockholms läge ut- 
talar hon sin hänryckning liksom öfver dess många 
praktfulla byggnader, och hon har ej undgått att 
smittas af svenskarnas entusiasm för sin kronprins. 
Sällskapsbruk, toalettregler och matordning väckte 
hennes munterhet, men hon uttalar sitt lifliga erkän- 
nande öfver den svenska gästfriheten liksom öfver 
den oväntade komfort man här kunde bereda sig for 
en billig penning. Det lifligaste intrycket från vårt 
land tycks hon ha fått genom samvaron med den 
gamla grefvinnan Sofia Piper, född von Fersen, "the 
most fascinating woman", som hon kallar henne. 
Brefvet om Löfstad slott och dess härskarinna är ett 
vackert erkännande åt det bortdöende gustavianska 
tidehvarfvets fina spiritualitet och förnäma elegans. 
Andra märkligare främlingar voro prins Wil- 



lielm Frodrik uf Nassau-Dietz, fordom prins af Ora- 
iiien; den ryske diplomaten grefve Liewen och hans 
gemål, född von Benekendorff, "Europas diplomati- 
ska Sibylla" såsom hon i London kallades, och — 
inom parentes sagdt — bland den högre societeten 
ansedd för att jämte lord Palmerston och prinsessan 
Esterhazy bäst dansa de moderna sällskapsdanserna, 
i synnerliet vals; den sedermera så berömde preus- 
siske fältmarskalken grefve von Gneisenau; den 
österrikiske fältmarskalkslöjtnanten grefve von 
Wallmoden-Gimborn m. fl., men framför alla den 
ryktbara baronessan Anne Louise Germaine Staél 
von Holstein. Friherrinnan Sofia von Knorring sä- 
ger om hennes utseende, att hos henne fanns icke 
ett drag af Corinne eller Delphine. "Hon var en kor- 
pulent fru, mycket ramassée, utan tecken till grace 
i sina rörelser, med ett alltid bakåtlutadt hufvud, 
som tycktes med sina kvicka, spelande ögon jämt 
titta i taket, hvaraf kom, att hennes mun alltid stod 
halföppen, äfven när hon icke talade, men det var 
icke ofta. Af hennes klädsel fäste man sig nästan 
endast vid de tunga, tjocka, brokiga turbaner hon 
vred om hufvudet, och som nästan tycktes hänga 
på nacken, där kammarjunkar P. försäkrade, att 
hela hennes genie ligger alldeles som i ett knyte." 
Madame de Stael åtföljdes hit af sin lika förtju- 
sande som bortskämda femtonåriga dotter Albertine, 
sedermera gift med hertigen af Broglie, sin yngrre 
son Albert, barnens lärare, den bekante, men föga 
hofmannamässige tyske författaren August Wil- 
helm von Schlegel, och en löjtnant Rocca, vid hvil- 
ken hon i all tysthet låtit viga sig före ankomsten 



89 

till Stockholm. Giftermålet var bekant endast inom 
familjen, och den oförskräekta damen presenterade 
den unge mannen såsom sin kusin. 

Inom de litterära kretsarna var man naturligtvis 
högeligen förtjust att få göra de ryktbara främlin- 




Barone88an StatM von 11 Eflur oljemålnins: 

af Francois Gérard 1818. 



garnas personliga bekantskap. "A. W. Schlegel och 
madame de Staél äro bland dem jag mest längtar 
att se, jag vill ej säga känna; ty jag dyrkar dem 
som gudar; hvad du är lycklig, som sannolikt får 
tala med dem", skrifver Vilhelm Palmblad till Ham- 
marsköld, och Atterbom utbrister: "Den som finge 



göra bekaniäkap med en sådau kvinnal Då kunde 
det löua mödan att lefva i denna världen 1" Leopold 
ensam ställde sig i början bestämdt afvisande, lik- 
som Goethe förut gjort i Weimar, där Schiller be- 
tygade, att han hade bistra timmar att utstå med 
henne, "den rörligaste, mest slagfärdiga och ordri- 
kaste bland alla lefvande varelser", han träffat på. 
Kort före hennes afresa gaf Leopold emellertid efter, 
och mötet hade till följd, att de blefvo ytterst in- 
tagna af hvarandra. Hon tyckte sig höra Voltaire, 
och han fann, att hennes "glänsande snille, oerhörda 
kunskaper beträffande både den intellektuella och 
sinnliga världen gåfvo en oemotståndlig tjuskraft 
åt hennes samtal". 

Den politiska världen däremot greps af förskräc- 
kelse vid ankomsten af denna "salongernas Mi- 
nerva". Konungen beslöt att vägra henne tillträde 
till hofvet, och det talades till och med om att ome- 
delbart utvisa henne ur landet. Då kronprinsen, 
som varit bortrest, på aftonen samma dag, som ma- 
dame de Stael anländt, återkom till hufvudstaden, 
förändrades emellertid genast situationen, och alla 
dörrar öppnades för henne. Den 27 september pre- 
senterades hon för drottningen, inbjöds till midda- 
gen och blef vid supén föreställd för konungen. 
Kronprinsen i synnerhet erfor ett utomordentligt 
nöje af umgänget med den snillrika kvinnan, Mon- 
tesquieus och Rousseaus lärjunge, kejsar Napoleons 
afsvurna fiende, af ett temperament likt en orkan 
och med en begåfning, som gifvit henne namn af 
"sin tids lysande intellektuella samvete". Och hon 
å sin sida knappast såg eller hörde någon annan än 



»1 

• 

prinsen. "Kronprinsen — skref hon till hertiginnan 
af Sachsen-Weimar — är vårt tidehvarfs verklige 
heros, ty han förenar dygd och snille, en förening 
som tycks vara tillintetgjord." Madame de Staél 
gjorde sig för öfrigt ett nöje af att söka bryta det 
stränga, stela och i synnerhet för en person med 
hennes skaplynne olidliga svenska hofceremonielet. 
Under samtalen med kronprinsen satt hon vårdslöst 
tillbakalutad i ett soffhörn, och de gamla historiska 
urkunderna förtälja, att det till och med kunde 
hända, att hon kastade det ena benet öfver det andra. 
Den i den forna gustavianska hofetiketten alldeles 
förstenade öfverceremonimästaren von Hauswolff 
fann hennes ogenerade och i utomordentlig grad 
respektlösa uppträdande högst stötande och förkla- 
rade, att, om fru de Staél icke vore ett fruntimmer, 
skulle han tillrättavisa henne med värjan i hand. 
Ett kvickhufvud svarade då: "Var säker på, att hon 
tar emot utmaningen, och, eftersom hon får välja 
vapen, skall hon döda er med ett epigram." 

Det finns en anekdot beträffande denna m:me de 
Staéls svaghet att gärna kokettera med sina fötter 
och smalben. Hon blef under en maskeradbal lif- 
ligt intrigerad af en mask, som tilltalade henne med 
hennes namn, och då hon frågade, hur han kunde 
veta, hvem hon var, svarade han med en artig gest: 
"Ah! madame, je reconnais la statue au piedestal 
(pieds de Stael)." 

Madame de Staél kvarstannade i Stockholm ända 
till slutet af maj 1813 ocli bodde under sin långva- 
riga vistelse där vid Gustaf Adolfs torg snedt emot 
hörnet af Operahuset. I denna sin bostad samlade 



hon alla litterära och politiska personligheter, dock 
icke fruntinnner, i en oafhruten rad af festligheter 
alldeles som hemma hos sig på Coppet. Oelensclilä- 
ger berättar från sin vistelse därstädes: "1 Fru 
Staels Huus var der evig Lystighed, om just ikke 
Glaede. Hver Dag nsesten var der praBgtige Dinéer 
og om Aftenen Soupéer. Jeg har ikke kjendt et 
Huus, hvor det gik saa flöt til. Hun fandt sig vel 
ved Bordenden; det var det Katheder hvor hun holdt 
ForeltEsninger og udgav sine politiske og aestetiske 
Forordninger for en Skare udmsBrkede Mssnd, som 
— om de end ikke altid taug og samtykkede, dog i 
det minste taug og tyggede." Det var under en af 
hennes middagar vid Gustaf Adolfs torg som ärke- 
biskop Lindblom fattade sitt glas och, i det han ville 
underrätta värdinnan om sin afsikt att dricka lienne 
till eller, som man den tiden brukade säga, trycka 
henne i ett glas, begagnade denna något väl mycket 
ordagranna öfversättning, som sedermera anekdot- 
vis löpte kring i hufvudstadens sällskapskretsar: 
"Madame, ju vous presse dans un verre de vin!" 
Hon ställde äfven till intressanta deklamations- 
soaréer, där hon reciterade lijältinnerollerna i Raci- 
nes och Voltaires tragedier, i det hon lät förstå, att 
hon var elev af Talma, som stundom tillbringade 
en del af sina sommarferier lios henne på Coppet, 
eller också läste hon upp utdrag ur sina egna ar- 
beten. Excellensen Jakob de la Gardie, som åhört 
en dylik uppläsning, skrifver i sin dagbok den 16 
oktober 1812: "Fru Staél gjorde i afton lecture af 
det arbete, som kejsar Napoleon lät hacka och bränna 
i Paris ... De tvenne kapitel hon läste öfver la con- 



93 

versation och renthousiasme voro förträffliga; re- 
censionen af Schillers Maria Stuart pressade tårar 
utur nästan allas ögon och var af en lika stor som 
sann effekt. Lecturen varade ifrån kl. half 8 till 10, 
och ingen var närvarande, som icke hade önskat den 
varat ännu mycket längre. Arl>etets värde förenadt 
med fru Staéls sätt att läsa, den värma hon satte 
i deklamationen, allt ökade intresset för åhörarna." 
Hon hjöd sina vänner äfven till politiska klubbaft- 
nar, om hvilka utrikesministern von Engeström 
skrifver till kronprinsen den 28 maj, två dagar ef- 
ter sedan hon lämnat Stockholm: "Le départ de m:me 
de Stael, qui eut lieu hier matin, promet une espéce 
de repos. Les derniéres trois semaines de son séjour 
å Stockholm ont été assommantes, å cause de toutes 
les pretentions qu'elle formait ... Il est vrai que les 
réunions chez elle sont moins dangereuses dans ce 
pays-ci que dans bien d'autres, mais elles ressem- 
blent å des cafés politiques; on y bavarde surtout, 
et la doctrine qui s'y préche est subversive de tout 
ordre." 

Äfven i konstnärligt hänseende var denna vin- 
ter en af de mest omväxlande och mest gifvande 
Stockholm haft. Jag behöfver därvid endast erinra 
om Alessandro Ferlendis, virtuos på oboe, och hans 
hustru, kontraalten Giovannina Ferlendis, hvilken 
senare uppträdde äfven på Kungliga teatern i "La 
donna bizarra", operabuffa i en akt; pianisten Lud- 
wig Berger, hvilken bland sina elever räknade Fe- 
lix Mendelsohn Bartholdy; fiolspelerskan Luisa Ger- 
bini, elev af Viotti; den öfver hela Europa bekante 
tonsättaren, pianisten Ferdinand Ries, som hade en 



förfärlip: otur bAdc niir han reste hit och for här- 
ifrån. På hitväpren från Finhind liade han en yt- 
terst äfventyrlii? färd, hvaruiuU^r han ocli hans res- 
kamrat Berwald en stormig vinternatt höllo på att 
förgås hland isarna på Ålands liaf. Medan de lågo 
på P^kerö tullstation komijoiicrado de på en omvänd 




Ferdinand Bies. 

tunna, som tjänade dem till bord, en fantasi öfver 
svenska folkvisor, hvarmed de sedan vunno stort bi- 
fall på ett par konserter i Riddarhussalen. När Ries 
sedan lämnade Sverige, uppbringades det segelfar- 
tyg, på hvilket han inskeppat sig, af engelsmännen, 
och samtliga passagerare måste tillbringa åtta da- 
gar i fångenskap på en ö. Vidare den berömde vio- 



95 

loncellisten Bernhard Roinberjf, som på en hofkon- 
sert i Madrid rönte den utmärkelsen att blifva ac- 
koinpaf^nerad af konungr Ferdinand VII i egen hög 
person. Premiärdansören vid Stora operan i Paris 
Baptiste Petit och hans äfvenledes där anställda fru, 




Frédrique Mörling. 

Premiärdansös vid Hofteatern i Wien, 

Pas du chåle i Stockholm 1804. 

Gravyr af J. F. Martin efter oljemålning af Monsorno i Wien. 

en syster till den ryktbare dansören Duport, upp- 
trädde tio gånger på Kungliga operan i olika balet- 
ter och väckte mycket bifall. Man hade hos oss icke 
njutit af något gästspel inom danskonstens område, 
alltsedan den bedårande Frédrique Mörling 1804 



96 

förvred de ffoda stock holmarnas Imfvuden prenom 
sitt förtrollande pas du cliale. Största lyckan gjorde 
den af Duport komponerade och af Baptiste arran- 
gerade pantomimbaletten "Le volage fixé", där Bap- 
tiste och hans fru dansade Zéphyr och Flora, pre- 
miärdansösen Fredrika Grönfors, Hedvig Hjorts- 
bergs utmärkta elev, Hymen och premiärdansören 
Ambrosiani Kärleken. Madame Jolivet, som varit 
anställd härstädes vid Gustaf IV Adolfs franska 
trupp, lät höra sig några gånger på Operan med bi- 
träde af Du Puy, Hjortsberg och Deland i Dalay- 
racs operett "Les deux prisonniers". De tre sist- 
nämnda artisterna assisterade äfven i samma stycke 
madame Henry Devin från franska teatern i S:t 
Petersburg, som kom hit på nyåret och vid ett par 
representationer äfven biträddes af de från Gustaf 
IV Adolfs franska trupp i Stockholm kvarblifna m:r 
och m:me Desguillons. 

Mycket uppseende gjorde den för sina drama- 
tiskt-deklamatoriska och mimiskt-plastiska fram- 
ställningar berömda tyska skådespelerskan fru Hen- 
riette Hendel-Schiitz, som uppträdde på Riddarhus- 
salen den 20 oktober biträdd af Kungliga teaterns 
elever. Hon hade en alldeles ovanlig talang att 
kunna växla uttryck i sitt behagliga och rörliga an- 
sikte. Lady Emma Hamilton, Nelsons ryktbara äl- 
skarinna, hade samma förmåga, men den sköna en- 
gelskan öfverträffades vida af tyskan. Också hade 
den senare i sexton år studerat sin konst, innan hon 
visade den offentligt. Hon var född i Sachsen 1770 
och från sitt nittonde år anställd vid teatrarna i 
Mainz, Amsterdam, Frankfurt am Main och Berlin. 



97 

Kotzebues Gurli var hennes ungdoms triumf liksom 
Shaksperes Miranda. 1806 började hon sina fram- 
ställningrar, som genast väckte stor uppmärksamhet, 
och rönte mycket bifall. Hon var gift fyra gånger, 
de två sista med en doktor Hendel och en professor 




Heuriette Hendel-Schiitz. Efter gravyr af Peroux. 



Schiitz, men skild från alla sina män. Vid sin död 
var hon nära åttio år gammal. På Riddarhussalen 
utförde hon på ett alldeles mästerligt sätt den scen, 
då Maria Stuart tar afsked af sina tjänare, lady 
Macbeths sömngångsscen. Galatea väckt till lifvet 
och kärleken af Pygmalion, och Niobe, då de sista 
af hennes barn ryckas ifrån henne af döden. Fri- 

7 — Svenska teatern III. 



96 

horriniian von Knorrinpr, som såg henne i dessa 
upi)Kift«;r, skrifver därom i (mi af sina l)erättelser: 
"Man kan icke föreställa sij? något mera hjärtsli- 
tande än denna moderns sorg, siirdeles när dödens 
ängel fattar äfven det sista, det yngsta barnet. 
Detta framställdes af konstnärinnans egen sex- 
årige son, och ypperligt visste detta lilla barn att 
iakttaga den passiva och fullkomligt neutrala ka- 
raktär, som döden ger åt de kroppsliga öfverlefvorna, 
under alla moderns smekningar och försök att åter 
upplifva det. I förtviflan öfvor fruktlösheten af sina 
bemödanden kastade hon en blick mot höjden, kan- 
ske den sista bönen, hvarunder gossen liksom hängde 
öfver hennes ena arm, och detta var så mästerligt 
utfördt af både moder och barn, att jag ville se den, 
hvars öga därvid förblef tårfritt. — Sedan drape- 
rade hon sig och koketterade på allt sätt såsom den 
unga världsliga Magdalena, och strax efteråt fingo 
vi skåda den botfärdiga. Hon developperade här en 
otänkbar skicklighet att hastigt och väl med en 
schal costumera sig på många maner och visa sig 
i mångfaldiga högst behagliga attityder, det var 
onekligt. Hon visade sig till sist som en sfinx och 
var då, som Emilie sade, alldeles fullkomligt lik 
handtaget på mammas hvita Rörstrands-porslins- 
formar." 

Några af dessa berömda artister blefvo anmodade 
att genast efter sin ankomst till Stockholm upp- 
träda på slottet, innan de ännu haft tillfälle att 
visa sig för allmänheten. På konungens födelsedag 
den 7 oktober utförde sålunda den nyss från S:t 
Petersburg anlända fru Hendel-Schiitz en serie af 



99 

sina omtalade pantomimer: Isis, sfinxen, en karya- 
tid. Galatea, Psyke, Niobe, Hagar, Maria Magdalena, 
transfigurationen och Mäter dolorosa. Därefter dan- 
sade de likaledes frAn Ryssland hitkonina ra:r och 
m:me Baptiste hvar sitt solo och sedan ett pas de 
deux. Den 15 oktober, drottningens namnsdag, ar- 
rangerades en konsert, där m:me Luiså Gerbini lät 
höra tre fiolnnmmer och m:me Jolivet en aria, h var- 
efter nere på Slottsteatern gafs "Les deux prison- 
niers", spelad af m:me Jolivet, Edouard Du Puy, 
Lars Hjortsberg och Louis Deland. I sammanhang 
härmed kan antecknas den teaterrepresentation, som 
Karlsdagen 1813 ägde rum på Slottsteatern, då man 
uppförde den franska pjäs, "FranQoise de Foix", 
som kort förut gifvits inom sällskapet "Nytta och 
nöje" på dess högtidsdag, men som konungen då ej 
fick tillfälle att se. Den spelades nu af samma per- 
soner riktigt väl. Den 14 februari var en stor fest 
hos excellensen von Engeström, hvarunder en af 
m:me de Stael författad pjäs utfördes af henne själf, 
-hennes dotter och son, m:r Rocca, statsfrun grefvin- 
nan Tersmeden och danske chargé d'affaires grefve 
Baudissin. Det var på en supé hos von Engeströms, 
som m:me de Staél kom mycket sent efter slutadt 
spektakel. Hon måste gå genom flera rum, innan 
hon slutligen fann värdinnan, som i ett kabinett satt 
vid ett spelbord. "Ah, madame! Vous faites la reine 
chez vous!" utropade fru Staél med mycken uppre- 
«ad liflighet, när hon inträdde i kabinettet, men med 
väl bibehållen värdighet och utmärkt saktmod sva- 
rade genast grefvinnan von Engeström, som annars 
var mera känd för andra goda egenskaper än kvicka 



100 

repartier: "Il se peut, madame, mais jamais chez 
autrui." 

Alla dessa förutnämnda framstående konstnärer 
fördunklades emellertid fullständigt af den stora 
franska tragiska skådespelorsknn iiuidemoiselle Mar- 




Marguérite Georges. Efter oljemålninR af Fr. Gérard, 

g-uérite Georpres-Weymer, om hvilken Théophile 
Gautier en gång yttrat, "qu'elle était la realisa- 
tion la plus compléte du réve de la muse tragi- 
que". Hon var född i Amiens 1786 ocli debuterade 
den 27 november 1802 på Théåtre frauQais med den 
mest lysande framgång och blef berömd lika myc- 
ket för sin talang som för sin skönhet. Hon hade 



101 

en fylllR, vulljudunde organ samt den ädlaste och 
sannaste plastik och niiinik. Hennes mun och hen- 
nes svarta, blixtrande ögon liira i synnerhet ha va- 
rit beundransvärda, liksom hennes klassiskt mejs- 
lade armar. M:lle Georges tillhörde de kvinnor Na- 
poleon beundrade, och han kallade henne alltid "la 
belle Georges". Helt plötsligt lämnade hon Théåtre 
francais och Frankrike 1808, såsom man sade i po- 
litiskt ändamål, för att uppträda i Wien och S:t 
Petersburg, tlär den franska teatern bildade säll- 
skapslifvets eleganta medelpunkt. Tsaren öfverho- 
pade visserligen m:lle Georges med gåfvor och upp- 
märksamheter, men hon lyckades dock icke att full- 
ständigt snärja honom i sina garn, såsom beräk- 
nadt var. Då hela S:t Petersburg efter Napoleons 
återtåg från Moskwa måste illumineras på tsarens 
befallning, och skådespelerskan vågade trotsa hans 
bud, befallde han visserligen, att man ej fick ofreda 
henne, emedan hon uppfört sig som god fransyska, 
men hela truppen måste några dagar därefter lämna 
S:t Petersburg och begaf sig då till Stockholm. De- 
ras representationer på den Kungliga teatern från 
den 9 mars till den 17 juni 1813 voro tjuguen till 
antalet och omfattade icke mindre än fyrtiotre olika 
stycken, lyriska och dramatiska. 

I spetsen för den dramatiska afdelningen stodo 
Alexandre Vedel och Marguerite Georges. Hon lät 
sig av stockholmarna beundras såsom Sémiramis, 
Didon, Phédre, Mérope, Andromaque, Clytemnestre, 
Aménaide och såsom Catherine i "La helle fermiére". 
Hon lät sig äfven beundras, då hon enligt tidens 
sed hemma hos sig sålde biljetterna till sin recett. 



102 

Hon låg då i en elegant smyckad sängkammare, 
under en rikt draperad tronliimmel, på svarta sam- 
metshyenden och distribuerade entrékorten till hvar 
och en, som hade lust att ganska dyrt betala denna 
anblick, öfverstinnan Malla Silfverstolpe, hvilken 
såg henne såsom Klytemnestra i Racines "Iphigé- 
nie", skrifver i sin dagbok: "Iphigénie är kanske 
den förträffligaste af alla franska tragedier. Det 
största nöje i världen vore att se denna pjäs väl spe- 
lad af jämngoda skådespelare med samma talang 
och fullkonilighet som m:lle Georges uti Klytem- 
nestras roll. Jag glömmer henne aldrig. Hur hon 
uttryckte stolthet, vrede, moderskärlek, af sky! Hon 
var sublim, då hon omfamnade sin dotter, tycktes 
vilja beskydda henne mot hela världens anfall, då 
hon afhörde Ulysses' berättelse, och då hon påminde 
om Atreus' gästabud och solens stannande i sitt 
lopp." En annan kväll såg hon henne såsom Amé- 
naide i "Tancrédé" och skrifver: "M:lle Georges 
tycktes mig sublim i sitt minspel och sina rörelser. 
Hennes deklamation är ibland af en fulländad san- 
ning, men är icke alltid naturlig. Det tycks mig 
som hennes konst lärt henne att uttrycka känslor, 
som äro främmande för hennes hjärta, lion uttryc- 
ker bättre stolthet och passion än ömhet och godhet. 
Hon förvånar, hon uppskakar, men hon rör icke." 
M:me de Stael åsåg alltid dessa franska repre- 
sentationer från direktionslogen, dit hon var inbju- 
den. I känslan af sin egen storhet såsom skådespe- 
lerska och deklamatris — hon betraktade sig ju som 
elev af Talma — visade hon en löjlig afundsjuka 
mot m:lle Georges, som hon samtalsvis kallade "ce 



103 

pauvre talent". Krönikan förtäljer, att m:me de 
Staél uuder dessa spektakelaftuar alltid spelade en 
extra roll i teatersalong^en, där hon "under mellan- 
akterna srestikulerade och deklamerade med både 
händer och fötter och lungor, så att hela parterren 
hade alldeles förbåldt roligt, åto äpplen, gapade och 
bligade som starar." 

Mademoiselle Georges bodde under sin vistelse i 
Stockholm, som hon afskydde, vid Stora Nygatan i 
"lilla fruns hus", såsom byggnaden på denna de 
onmnrerade gatornas tid kallades. Uon beklagade 
sig bland mycket annat öfver en tjänsteande, som 
vid h varje befallning hon fick helt fräckt svarade: 
**Ah! c'est aCfreux! ah! c'est affreux!" utan att för 
öfrigt kunna ett ord franska. Man ansåg det vara 
omöjligt, oerhördt, att det måtte bero på något miss- 
tag och undersökte förhållandet. Det befanns då, 
att den stackars flickan på någon bonddialekt sva- 
rat: *'Ja, söta fru! ja, söta fru!" h vilket för de fran- 
ska öronen lät såsom: "Ah, c'est affreux!" 

Efter sin återkomst till Frankrike fick hon på 
Napoleons befallning återinträda vid Théåtre fran- 
Qais. Redan 1816 öfvergick lion emellertid till Odéon 
och 1831 till Porte S:t Martin-teatern, där hon blef 
ett stöd för det nya romantiska dramat, och där 
hon firade stora triumfer i Victor Hugos "Lucréce 
Borgia", "Marie Tudor", och "Tour de Nesle". 1840 
genomreste hon Italien, Sydryssland och Österrike 
och uppträdde 1842 åter på Odéon, då hon beseg- 
rade Rachel, som inlåtit sig i täflan med henne. 
Sextiotre år gammal spelade hon ännu på Théåtre 
Porte S:t Martin med mycken framgång, ehuru hon 



104 

då endast var skuggan af sig själf. Också hon fick, 
liksom så iiiaiigji andra af hennes yrkeskamrater, 
efter ett lif i glans och ära den mest sorgliga af- 
slutniug på sin tillvaro. Hon hade i Erfurt spelat 
för en hel rad af monarker, millioner francs hade 
rnnnit mellan hennes fingrar, och lion dog i armod 
18G7. Hennes memoarer skulle helt visst ha varit 
ytterst intressanta, om hon nedskrifvit dem. Flera 
gånger uppmanades hon att göra det, men hon ne- 
kade envist. "Jag kan inte skrifva", sade lion. — 
Men så diktera dem, invände Alexandre Dumas, jag 
skall nog laga så, att de bli kända. — "Nej, det är 
omöjligt", blef svaret. Och när Dumas envisades att 
få veta orsaken, tillade hon tvekande: "Det är yr- 
keshemligheter." Det var på samma sätt med den 
stora Rachel. Äfven hon ombads att skrifva sitt 
lifs historia. D:r Vernon bjöd henne en ansenlig 
summa, men hon vägrade. Han fördubblade sitt an- 
bud, ty han visste, att hon hade intressanta saker 
att meddela. Men Rachel svarade med en suck: "Ack 
nej! det skulle inte alls bli intressant, ty det verk- 
ligt intressanta — det kan jag inte berätta." 

Stjärnorna inom den lyriska afdelningen af den 
franska truppen voro madame Milen, som lär ha haft 
en ovanligt stark röst, m:r Mainvielle och än mer 
hans unga, förtjusande hustru, den sedan så berömda 
sångerskan Josephine Mainvielle, född Födor, hvars 
röst var icke blott kraftig, utan äfven utomordent- 
ligt mjuk och klockren med det mest bedårande ton- 
fall. Hon hade 1794 följt sin far från Paris till S:t 
Petersburg, där han fått anställning i det kejser- 
liga kapellet. 1810 debuterade hon därstädes vid 



105 

sjutton års ålder och blef två år därefter gift med 
den franske aktören Mainvielle. Fransmännen upp- 
förde flera för Stockholmspubliken välbekanta styc- 
ken såsom Boieldieus "Le Calife de Bagdad"* och 
Monsignys "La belle Arséne" med m:nie Mainvielle 
i titelrollen och m:me Milen såsom feen Aline, här 
fordom sjungen af Elisabet Olin. Riddaren Alcin- 




Joeéphine Malnvielle-Fodor. Efter srravyr af Singry. 



dors parti, i hvilket Karsten en gång briljerade, ut- 
fördes nu af en m:r Durand. Vidare gåfvos en 
mängd små enaktsoperetter af Dalayrae, Isouard och 
Méhul, bland andra stockholmarnas favoritpjäser 
"Les deux prisonniers" och "Maison å vendre", till 
hvilkas älskarroller truppen lyckades förvärfva sig 
biträde af Edouard Du Puy. Mot honom sjöng i de 
båda styckena Josephine Mainvielle. Äfven i "Les 



106 

deux aveugles de Tolédo" återgaf Du Puy en af ti- 
telrollerna. Madanie Muinvielle uppträdde Hedan i 
Köpenhamn, Hamburg och Paris samt i London, där 
hon var engagerad 1816 — 1818 och rönte ett entu- 
siastiskt erkiinnande. Sistnämnda år hänförde hon 
publiken i Venedig till formliga ovationer, hvilka 
gingo ända därhän att man lät slå en medalj öfver 
henne. Hon gjorde sedermera i Paris 1819 furor un- 
der sitt engagemang vid Italienska operan, där hon 
med utomordentligt bifall sjöng i "il Matrimonio 
segreto", "Semiramide" och "il Barbiere di Sivig- 
lia", hvars Rosina var hennes triumfroll. På grund 
af en envis heshet, som hon ej trots de mest ener- 
giska bemödanden kunde öfvervinna, måste hon 
emellertid lämna scenen 1828 och drog sig undan till 
Fontainebleau, där hon lefde några tiotal af år 
i tillbakadragenhet. 

I samband med detta franska gästspel på vår 
Kungliga teater kunna vi sätta en debut inom dans- 
konstens område. Den förutnämnde direktören för 
franska truppen i S:t Petersburg, Alexandre Vedel, 
hade där gift sig med en af stjärnorna vid Kejser- 
liga teaterns balett, Josephine Sainte-Claire, men 
blef snart skild från henne. Hon reste då till Stock- 
holm och debuterade här i april 1813 i en pantomim- 
balett af Deland, "Myrtil et Cloé", där hon gjorde 
mycken lycka, och anställdes samma höst såsom pre- 
miärdansös. Marianne Ehrenström skrifver om 
henne på franska i sina minnen: "M:lle Sainte- 
Claire var under tio år stockhomlarnas förtjusning. 
Hon var i synnerhet framstående genom sin pan- 
tomimiska förmåga, genom behaget i sin figur och 



197 

den graciösa blygsamheten i sin dans." Sina förnäm- 
sta uppgifter liade hon i bah^tterna "Nina eller Den 
af kärlek svagshita" och "Jenny eller Engelska in- 
brottet i Skottland". Hennes framställning af Rose 
i operetten "Två ord", hvarom mera sedan, säges 
också ha varit i högsta måtto intagande. 1821 blef 
hon omgift med dåvarande balettmästaren vid vår 
opera Isidore Carey. Två år därefter reste makarna 
till Wien, där Carey erhållit anställning. 

Äfven en teatertrupp af pygméer uppträdde hela 
vintern i Kirsteinska huset och spelade små lustspel, 
där i synnerhet Kasper var hufvudpersonen, såsom 
"Den förtrollade Kasper", "Kasper som doktor, "Kas- 
per i strid med troll och andar", m. m. 



Den 6 december 1813 gafs för första gången i 
Sverige Mozarts tjugusex år förut komponerade 
snillrikaste opera "Don Juan". På grund af de mo- 
tigheter, som i Wien mötte Mozart vid uppförandet 
af hans "Figaros bröllop", antog han med glädje ett 
anbud från Prag att låta där uppföra denna opera, 
och hela vintern 1786 — 1787 gafs den på den bömiska 
teatern med utomordentligt bifall. För att visa sin 
tacksamhet ville kompositören skänka Pragborna ett 
nytt arbete och påbörjade sin "Den Juan", till hvil- 
ken Lorenzo Daponte skref libretton. I början af 
april 1787 fick Mozart texten, och i september be- 
gaf han sig till Prag för att lägga sista handen vid 



106 

sitt verk. Mångra anekdoter från denna tid berättas 
om honom, till oxompcl hur han spelade käglor och 
under ni)i)ehållen mellan Hlagen skref noter på träd- 
gårdsbordet, och hur han omkoinponerade duetten 
"Du bör ej fruktan bära" fem gånger, innan han 




Wolfgaiig Ainudcus Mozart. Efter familjeporträttet 
i Salzburgs Mozarteum. 



blef nöjd med den. Ännu klockan elfva på aftonen 
före premiärdagen hade han icke hunnit nedskrifva 
uvertyren, ehuru han hade den färdig i hufvudet. 
Men då renskrifvarna tidigt på morgonen kommo 
för att hämta partituret, låg det färdigt. Den 29 
oktober ägde första uppförandet rum inför fullsatt 



109 

salong, som ägnade mästaren ett oändligt jubel. Den 
utomordentliga sammanväfnad mellan tragiskt och 
komiskt, som där förefinnes, och som gör operan till 
ett unikum, ställer Mozart som dramatisk karak- 
tärsskildrare vid sidan af Shakspere. Trots fram- 
gången i Prag föll operan igenom påföljande vår i 
Wien, till den grad liade den italienska operan be- 
tagit wienarna. "Det där är ingen föda för mina 
wienares tänder", förklarade kejsar Josef. "Äh, låt 
dem bara få tid att tugga", inföll Mozart, då man 
berättade honom, hvad kejsaren sagt. Tio år senare 
yttrade Goethe: "Denna pjäs står alldeles isolerad, 
och genom Mozarts död är allt hopp om något lik- 
nande förintadt." 

Vid premiären i Stockholm utfördes titelpartiet 
af Edouard Du Puy och blef den roll, hvari han 
mest hänförde sin samtid. Han spelade den med den 
konstnärlighet och den ridderliga finess, parad med 
lättsinne och öfverdåd, utan hvilken denna karak- 
tärsmålning aldrig gör det intryck den skall och 
bor göra, och en stor del af den effekt denna "ope- 
rornas opera" framkallade måste skrifvas på Du 
Puys räkning. Han ingöt i hjältens personlighet 
allt hvad som fanns utmärkande hos honom själf, 
säger en l)edömare, den obändiga kraften, det sju- 
dande varma blodet, som ledde till öfverilningar och 
lättfärdighet, det stolta trotset, som här blef tita- 
niskt, den oemotståndliga älskvärdheten, som icke 
visste af annat än segrar, och den ridderliga elegans, 
som adlade äfven förvillelserna, och på detta sätt 
blef han i sin samtids ögon idealet för den don Juan, 
som Mozart målat i toner. Hans öfverlägsenhet öf- 



110 

ver alla senare framställare ])erocl(le utan tvifvel 
(liirpA, att han ägde just den personlighetens alla 
både framstående och farliga egenskaper, som för 
honom hlef ett så bildhart material för den konst- 
närliga skapelsen. Att se honom, då han lade ut sina 




Du Piiy såsom Don Juan. 
Efter tekning af Elis Chiewitz. 

nät för Zerlina, gjorde hans gunst hos könet begrip- 
lig. Zerlinas roll utfördes af Justine Casagli, och 
hennes man, svartsjuk som det höfves en italienare, 
underlät aldrig, fast han var gift med en lika dyg- 
dig som vacker kvinna, att stå på vakt bakom ku- 



lU 

lisserna, när hon i Zerlinas roll af Du Puy fördes till 
löfsalen eller kabinettet. 

På den tiden ifafs '*Don Juan" med en iscensätt- 
ning helt olika den, som sedan brukades. När till 
exempel don Juan i första akten dödat guvernören, 
sprang han icke ut i kulissen, utan hoppade öfver 
parkmuren i fonden, och Leporello följde sin herre 
i spåren. När Per Sällström, som sedan öfvertog rol- 
len, vid ett tillfälle skadat sig, infördes den seder- 
mera brukliga flykten i kulissen. I supéscenen be- 
fann sig Pu Puy ensam vid bordet och förblef där 
trotsigt kvarsittande vid Elviras inträde. Du Puy 
tömde alltid en flaska champagne under denna scen. 
Man ville sedermera draga in på detta slöseri vid 
Sällströms öfvertagande af rollen och serverade 
honom vanligt brus. Sällström blef högeligen för- 
grymmad däröfver och förklarade för dåvarande 
andre direktören, att, om detta en gång till uppre- 
pades, skulle han inför öppen ridå slå ut innehållet 
på golfvet. Han fick sedan alltid champagne. — Slu- 
tet på guvernörens scen var, att han drog don Juan 
med sig baklänges, hvarefter bägge sjönko ned ge- 
nom golfvet, och en osynlig kör af andar uppstämde 
en sång, interfolierad af blixtar. Men därmed var 
operan icke slut. Det utfördes en för den tidens pu- 
blik mycket tilltalande final, en helvetesscen, som 
framställde en hemsk och afgrundslik bergstrakt, 
insvept i ett haf af lågor. Hit drefs don Juan och 
störtade sig, omhvärfd af flammor och gräsliga af- 
grundsandar, från klippspets till klippspets. Ju 
längre han kom, dess mer skräckinjagande blef sce- 
nen, desto bredare afståndet mellan klipporna. Till 



112 

slut blef det så långt, att en särskildt inöfvad figu- 
rant länprst bort i fonden måste ersätta skådespela- 
ren och i lika dräkt fortsätta den halsbrytande fär- 
den, till dess slutlijcen afprunden öppnade sig för 
den gudsförgätne kvinnoförföraren, oeh han under 
åskådarnas jubel försvann i eldhafvet. Denna scen 
utförde Du Puy, under en af honom särskildt kom- 
ponerad musik, med en så våldsamt skakande rea- 
lism, att dåvarande teaterläkaren af Pontin alltid 
måste vara på vakt i salongen för att till medvetan- 
de återkalla afdånade damer. 

Johan Gabriel Oxenstierna, hvars smak under 
årens lopp blifvit något gammalmodig, kunde icke 
tåla "Don Juan". Han skref till sin brorson Erik 
den 21 december 1813: "En ny opera, "Don Juan", 
spelas med mycken succés, men är ett ohyggligt 
spektakel med alla möjliga djäflar, och stora kon- 
vulsioner och spasmer hafva yppats därvid hos det 
täcka och svaga, men ändå alltid nyfikna könet." Kri- 
tiken inlade förgäfves sin protest mot denna helve- 
tesfinal. I den af Wallmark utgifna Allmänna jour- 
nalen skref s 1814: "De ställen, där Mozart är mest 
sublim, voro de, som minst gjorde effekt på allmän- 
heten, och man kan tryggt slå vad, att, om pjäsen 
annonserades utan helvete, skulle endast det lilla 
antalet af verkliga musikkännare och älskare komma 
dit. För dem skulle väl njutningen blifva så myc- 
ket större, men recetten blefve ock i samma förhål- 
lande mindre." En annan tidning yttrade: "Om ett 
ömkligt slut vore tillräckligt för att göra ett stycke 
till en tragedi, så vore "Don Juan" berättigadt att 
bära denna benämning, ty här släpas hjälten ända 



113 

in i helvetet. Men stycket är långt ifrån att vara 
en tragedi, det är endast en käringsaga, en pöbelhi- 
storia, som kan sättas i jämnbredd med historien 
om pintorparfrun. Obegripligt är, att en sådan kom- 
ponist som Mozart kunnat förmås att skrifva så för- 
träfflig musik till ett så vidunderligt stycke. Att 
öfversättaren användt så mycket arbete, och sin er- 
kända poetiska talang på ett så elakt stycke, ett 
sammelsurium af orimligheter, för musikens skull, 
är en af de större komplimanger, som kan göras 
kompositören." öfversättaren själf, operans andre 
direktör, öfverste Nordforss, ansåg sig behöfva till 
den tryckta texten foga följande anmärkning: "Det 
är lätt att finna, att svenska öfversättningen af när- 
varande, mot sannolikliet, smak och de flesta teater- 
regler felande pjäs icke kunnat komma att af tryc- 
ket utgifvas, om det ej varit för att uppfylla de 
åskådares önskan, som, intagna af den förträffliga 
och öfver hela Europa berömda musiken till styc- 
ket, åstunda känna innehållet af orden till sången, 
hvilket vid representationerna svårligen kan inhäm- 
tas." Helvetesscenen fortfor att gifvas ända till den 
21 februari 1855, då teaterchefen baron Knut Bonde 
tog bort den. Några representationer senare, den 
12 april, ersattes den af sextetten i slutet af operan, 
sjungen af Ottavio, Anna, Elvira, Leporello, Mazetto 
och Zerlina. Musiken slår öfver i ett presto, hvar- 
under de sex personerna ge tillkänna sin glädje öf- 
ver förrädarens och förförarens imdergång, en scen 
som öfverensstämmer med det Mozartska tidehvarf- 
vets smak och genom sin lifsglada stämning bidra- 
ger att fastslå verket som en komisk opera. 
8 — Svenska teatern III. 



114 

Den tidens förnäiuKta KÄnKkrafter befrämjade 
hvar i sin mån operans stora fruniKAnp:. Vid sidan 
af Du ]*uys oiifverträfflijre <lon Juan sjönjfo Sofia 
Sevolin Elvira, .leannetto Wässolius Anna och lien- 
nes syster Justine Casaprli Zerlina. Leporello utför- 
des af Deland, don Ottavio af Lindström, Mazetto 




Anna Sofia Sevelin, född Thiinbersr. 
Efter miniatyr af V. Blom, 

af Brooman. Guvernörens parti sjöngs först af en 
medlem af kören, Norberg, sedan af Karl Preumayr. 
Det omtalades ännu i sena tider, hur den sistnämnde 
vid mötet med don Juan i första akten, då guver- 
nören utropar: "Stanna ovärdige! fort drag din 
värja!" på sin brutna tysk-svenska sjungit: "Schtan- 
na ofärtike! fårtt trag tin färja!" 

Det märkvärdiga har hos oss inträffat, något som 



115 

väl aldrig händt vid någron annan operainrättning, 
att donna Anna sjungit mot sin egen pappa. Det 
var 1833, <lå Lindströms dotter Karolina debuterade 
i denna roll, under det att fadern ännu innehade 
don Ottavios parti och modern sjöng Zerlina. Hon 
var mycket ung och mycket rädd, men lär ändå sla- 
git sig bra igenom svårigheterna, hvad sången be- 
träffar, ehuru spelet var si och så. 

Den 27 januari 1856 gafs operan på hundrade års- 
dagen af Mozarts födelse i nya kostymer och nya 
präktiga dekorationer af Emil Roberg och i en af 
Vilhelm Bauck reviderad öfversättning. Komposi- 
törens etthundrafemtioårsdag firades äfvenledes ge- 
nom samma opera, som också då framträdde i all- 
deles ny utstyrsel. 1910 nådde det Mozartska mäster- 
verket sitt fyrahundrade uppförande i Stockholm, 
där det åter blifvit en favoritopera, sedan titelrollen 
på 1890-talet öfvertagits af den såsom gäst engage- 
rade berömde portugisiske barytonisten Francesco 
d'Andrade och efter honom af John Forsell, hvars 
återgifvande af detta parti med skäl räknas till den 
uppburne sångarens allra förnämsta konstskapelser, 
som äfven i utlandet vunnit erkännande. 

Hur högt "Dow Juan" i våra dagar skattas i Tysk- 
land synes bland annat af, att "Deutscher Biihnen- 
verein** för icke länge sedan utsatte ett pris af tio- 
tusen mark för den bästa öfversättningen af Dapon- 
tes text med den bestämmelsen, att den prisbelönta 
tolkningen skulle bli obligatorisk för alla tyska sce- 
ner senast två år efter det den slutgiltigt antagits. 
Den ursprungliga tyska öfversättningen från 1801 
hade af både sångare och regissörer vid olika teatrar 



116 

efter livars och ens smak ändrats om och bättrats på 
under årens lopp, så att den obehajjliprasfe förvirrinjf 
uppKtod vid de niånf^a gästspelen af sånKare från 
andra teatrar. För att råda bot på detta onda an- 
ordnades täflinj?en. Resultatet förelåg i april 1914 
och i slutet af juni upi)fördes det Mozartska mäster- 
verket i dess nya gestalt på Dresdens opera i två 
akter med alla arior, äfven de som Mozart senare 
tillagt, med cellorecitativ i stället för talad dialog 
och med sextetten såsom afslutning på operan. 



För hundra år sedan spridde sig nyheter icke lika 
hastigt som i våra dagar. Om man erinrar sig, att 
till exempel underrättelsen om "trekejsarslaget" vid 
Austerlitz ankom till Paris först nio dagar efter stri- 
den, hvilket dock ansågs såsom ett under af snabb- 
het, skall man kanske finna det mindre besynnerligt, 
att freden i Kiel, som afslöts den 14 januari 1814, icke 
blef känd i Stockholm förrän natten till den 24 i 
samma månad. I ett bref af den sista januari till 
kronprinsen berättar drottning Charlotta, att hans 
adjutant, dåvarande öfverstelöjtnant Camps, inkom- 
mit till konungen klockan ett på natten med den 
skrifvelse från Karl Johan, hvaruti konungen un- 
derrättades om Norges afträdande till Sverige. Karl 
XIII hade blifvit högst frapperad att få denna stora 
nyhet på Gustaf Illrs födelsedag och erinrade sig 
ögonblickligen alla sin aflidne broders planer och be- 
mödanden för detta rikes eröfring liksom ock alla 



117 

Reuterholius och Ulfvenklous spådomar, att han 
själf en dag skulle blifva regent öfver detta land. 
Kronprinsens feintioårsdag den 26 januari hög- 
tidlighölls genom Te Deum i alla kyrkor med an- 
ledning af hans segrar öfver danskarna, och på afto- 




Karl Johan. Efter gravyr af K. D. Forssell. 



nen var en lysande fest i palatset. På Slottsscenen 
uppförde Kungliga teaterns artister Bertons enakts- 
operett "Den afbrutna concerten". Därefter följde en 
allegorisk framställning i sju scener på vers af öf- 
verste Nordforss med musik af professor Du Puy 
och balett af I^uis Deland. Krigsguden Mars, som 
personifierade kronprinsen, utfördes af Åbergsson, 



118 

Apollo af Du Puy och Merkurius af Lindström. Kri- 
stina Ruckman framställde Europa och Jeannette 
Wässelius Ceres. Balettens alla skönheter uppträdde 
äfven i olika gudomligheters skepnader. Teatern 
föreställde ett skogsparti i nattligt dunkel, där Euro- 
pa satt fängslad och sorgsen, onigifven af åtskilliga 
Nationer, förtryckta och bedröfvade. Europa klagar 
i en lång monolog öfver det tyranni, under hvilket 
hon nu suckar, och jämför det med forna tiders 
glans och lycka. Förräderiet, Tvedräkten, Listen, 
Afunden, Förtrycket med flera plågoandar upp- 
komma ur jorden, anfalla Europa och slita Natio- 
nerna från henne och från hvarandra. Då höres 
plötsligt en glad och krigisk musik, scenen ljusnar 
mer ocli mer, och Mars inträder följd af fyra krigs- 
gudinnor och företrädd af Segern. Hvardera gudin- 
nan bär ett baner, på hvilket man ser ryska, engel- 
ska, preussiska och österrikiska vapnet. De befria 
de olyckliga, och furierna försvinna. Mars deklame- 
rar ståtliga verser till Europa och till Nationerna, 
slutande sålunda: 

"Var viss, min sköld skall troget höja sig 
framför den blixt, som än emot ditt sköte mättas; 

och detta svärd skall alltid blottas 
för rätt, för mänsklighet och frihet — och för dig." 

Nu Öppnar sig fonden och visar Apollo och sång- 
gudinnorna i ljusa skyar, från hvilka de nedstiga på 
scenen. Apollo talar om, att hans tempel varit slutet, 
och att våldet och förtrycket härskat öfver världen, 
men att allt förbytts, sedan hjälten dragit sitt svärd, 
och säger slutligen till sitt följe: 



119 

"Gån, såuKoiiH ädla barn, och tolken Sesrrarns ära. 
.laK iuRiMi lager har så skön, 
som ej, till Hans bedrifters lön, 
Hans hjässa har förtjänt att bära.** 

Sånggudinnorna utföra nu en dans, hvarefter 
herdar och skördefolk inkomma och bebåda ankom- 
sten af Ceres, livilken liksom senare Merkurius, följd 
af tritoner och najader, prisar Mars och hans bedrif- 
ter. Apollo afslutar till sist den allegoriska fram- 
ställningen med följande verser under körens <lanser: 

**Minnet8 döttrar srän att föra 
hjältens dyrkansvärda namn 
till det rum i ryktets famn, 
som skall evigt det tillhöra. 
Ej af ärely8tna'n drifven 
lämnade Han lugnets strand; 
blott att krossa våldets band, 
blott för rätt och fosterland 
och för skörden af oliven 
svärdet blixtrat i Hans hand." 

Fonden förändras till Odödlighetens tempel. Mars 
ditföres af Segern, Apollo och sånggudinnorna och 
krönes af dem, under det de öfriga personagerna 
formera grupp på scenen. Denna ståtliga hyllning 
åt kronprinsen uppfördes sedan åtskilliga gånger på 
Operan. 

På Karlsdagen lät drottningen till konungens ära 
arrangera en fest, föreställande en marknad i S:t 
Germain. Hon hade själf gjort utkastet härtill, och 
Lemoine hade skrifvit verserna, hvari äfven voro 
inflätade kupletter, som hyllade kronprinsen. I en 



120 

af de stora slottssalarna voro försäljningsstånd an- 
ordnade, som liofvets damer fiirestodo, ocli då konun- 
gen kom fram till de olika ))0(larna, deklamerade 
eller sjönpro innehafvarinnorna några för dagen pas- 
sande strofer. Hofmästarinnan, grefvinnan Karo- 
lina Lewenhaupt, som hade ett marknadsstånd med 




Henrietta Mariana Charlotta Koskull. 
Efter miniatyr af Rylander. 

kopparstick och däribland äfven konungens porträtt, 
hade själf skrifvit sin roll. Statsfruarna, gref vin- 
norna Ebba Mörner, född Modée, och Karolina 
Sparre, född Lewenhaupt, hoffröken Sofia Silfver- 
sparre, öfverstinnan Marianne Ehrenström, född 
Pollet, och fru Karolina Silfversparre hade roller. 
Dessutom fanns en liten teater, där en charlatan 



121 

uppträdde, som lustigt utfördes af öfverste Pierre 
de Rodais. En och annan af de marknadsbesökande 
hade äfven roller. Hoffröken Marianne Koskull ut- 
klädd till svensk bondflicka, åtföljd af sin mor, fram- 
ställd af statsfrun, grefvinnan Tersmeden, låtsades 
tillfälligtvis möta en officer och tilltalade honom på 
oklanderlig fransk vers ungefär sålunda: "Ni har 
lofvat mig att få se kungen och tala med honom. 
Min mor har sagt mig, att det skulle ge oss mycket 
anseende hemma i vår by. Men hvem skall väl tro, 
att jag haft den lyckan, om jag inte kan ge ett be- 
vis, som öfvertygar de mest tviflande. Mitt hjärta 
har ingifvit mig att bönfalla till förmån för de fat- 
tiga. Se här har jag en lista, som jag vill lägga fram 
för de välgörande. Om Hans majestät täcktes gynna 
mitt förslag och sätta sitt höga namn främst på 
listan, så skall man icke längre kunna tvifla på den 
ära jag haft." Den gamle kungen, som icke begärde 
bättre än att få göra godt, mottog detta förslag med 
godhet, och drottningen, prins Oskar och prinsessan 
Sofia Albertina följde hans exempel, öfverstelöjt- 
nant Louis Camps subskriberade å kronprinsens 
vägnar, och hela det öfriga sällskapet gjorde sig ett 
nöje att häruti likna den kungliga familjen. Under 
supén presenterade fröken Koskull, åtföljd af öfver- 
ståthållaren, listan vid alla tafflarna, och hvar och 
en skyndade att teckna sitt bidrag. Denna insamling 
inbringade åt de fattiga 4,275 riksdaler, en ganska 
vacker summa på den tiden. 



122 

I februari 1814 Kufs för första spången den roliga 
enaktsoperetten "De löjliga mötena" med musik af 
Nieolo Isouard, "Ceiidrillons" kompositör, och väckte 
mycket bifall. TobaksliuiKllandcn SiiuKcmark har 
dragit sig ifrån affärerna och bosatt sig på en liten 
landtgård i närheten af Stockholm tillsammans med 
sin stolta och kalla dotter Regina och sin syster- 
dotter Lovisa, som är menlösheten själf. En vacker 
dag måste Snusemark fara in till staden i sällskap 
med sin dräng Blundström, en lika stor kruka som 
hans herre. De bägge flickorna passa genast på att 
stämma möte med sina tillbedjare, som de stänga in 
i hvar sitt kabinett. I huset finnes en kammarjung- 
fru Lotta, hvars älskare, drängen Hurtig, begagnar 
sig af tillfället för att smyga sig in och gömma sig 
under det stora du k hel ägda bordet midt på scenen, 
utan att Lotta vet om det. Under en scen, som de 
båda tillbedjarna ha med hvarandra, byta de rum, 
och när Lovisa kommer med ett ljus i handen för 
att öppna dörren åt sin Leander, träder Cesar ut ur 
rummet. Hon gallskriker och ropar på hjälp. Re- 
gina och Lotta störta in på scenen. Just i samma 
ögonblick komma Snusemark och Blundström till- 
baka, emedan patron blifvit rädd för röfvare i sko- 
gen. Gubben säger god natt åt flickorna, som gå sin 
väg förtviflade, låter Blundström väl stänga alla 
ytterdörrar och sedan hjälpa honom på med natt- 
rock och nattmössa, hvarefter han slår sig ned vid 
bordet. Herrn och drängen skrämma upp hvarandra 
genom att tala om röfvarna i skogen. Då få de till 
sin fasa se först den ena kabinettsdörrn och strax 
därpå den andra sakta öppna sig, och Cesar jämte 



123 

Leander frainträdu. Nu anser Hurtig rätta stuuden 
att undkomma vara inne, ropar med hög röst: 
"Rädde sig den som kan!", drar ned duken från 
bordet, hvarvid ljusen falla omkull och slockna, 
kastar den öfver Snusemark och Blundströra, som i 
sin förfäran ramlat framstupa på golfvet och hop- 
par därpå ut genom fönstret, följd af Leander och 
Cesar^ Snusemark skriker på hjälp. Efter en lång 
tystnad säger Blundström: "Patron! jag tror de ä' 
borta." Snusemark, som ligger kvar på golfvet, frå- 
gar med skälf vande röst: "Hur många va de!", 
h varpå Blundström, hackande tänderna, svarar: 
"Jag räknade sju!" Med slocknande stämma utropar 
Snusemark: "Sju! min gode Gud!" Då höras starka 
bultningar på dörren. Snusemark och Blundström 
kasta sig åter omkull på golfvet. Det är emellertid 
flickorna och Lotta, som tillkallats af skriken. Strax 
därefter ringer portklockan, och Hurtigs röst för- 
kunnar, att det är vänner, som komma. Flickornas 
tillbedjare återvända, säga sig ha förjagat röfvarna 
och erhålla till belöning sina åtrådda, liksom Hurtig 
får sin Lotta. John Brooman var en förträfflig Snu- 
semark och Deland en icke mindre utmärkt Blund- 
ström, hvilken roll sedan öfvertogs af Karl Fredrik 
Berg. Regina spelades af Karolina Kuhlman, Lovisa 
af Justine Casagli och Lotta af Jeannette Wässelius. 
De bägge älskarrollerna utfördes af Lars Hjortsberg 
och Lindström. Hurtig framställdes först af Berg 
och sedan af Lindman. Operetten kvarstod på reper- 
toaren ända in i senare tider och har gifvits nära 
hundra gånger på de kungliga teatrarna samt dess- 



IM 

utom på flera af de n^«ndre teatrarna och i lands- 
orten. 



Den 3 juni återkom kronprinsen från kriget, och 
tvenne dagar därefter firades en ståtlig och på allt 
sätt kunglig fest på slottet. Den öppnades med en 
versifierad liyllning åt segraren af Johan Gabriel 
Oxenstierna, sjungen af Kristofer Karsten och Jean- 
nette Wässelius och slutande med orden: 

"Gläds Sverige! Möt din drott af himlen återförd. 
Till tjugu somrars lagerskörd 
han längtar ej att lägga flera. 
Hans segrars antal ökas kan, 
men öfver hjärtan flnner han 
ej några kvar att vinna mera." 

Därefter började balen. I danssalen, hvars alla 
fönster och motsvarande arkader voro betäckta med 
speglar, omfattade af lagergirlander samt svenska 
fanor och flaggor, hade konungen låtit uppresa ett 
elfva alnar högt monument till kronprinsens ära. 
På en piedestal i imiterad gul marmor voro placera- 
de kanoner med drufvan uppåt, hvilka uppburo en 
lagerkrönt kornisch, på hvilken kronprinsens bröst- 
bild hvilade, stödd af tvenne genier, som buro fack- 
lor. Bakom och öfver denna grupp syntes ett lätt 
moln, på hvilket Ryktet och Äran sväfvade med ut- 
sträckta vingar och med fredens palmer och andra 
attribut i händerna. Dessa figurer voro skulpterade 
i naturlig storlek i imiterad hvit marmor. På monu- 
mentets spets strålade nordstjärnan. Bronskanoner- 



125 

na voro fristående, omlänkade med i festoner upp- 
häntrda järnkedjor, fästa vid bomber, som lågo på 
piedestalen. Emellan kanonerna funnos militäriska 
attribut af brons. Monumentets sidor voro drapera- 
de med de allierade makternas fanor, svenska örlogs- 
tLaggor ocli vimplar. På ömse sidor af piedestalen 
voro anbragta rostra af brons. Omgifna af lager- 
krönta svärd lästes på framsidan följande ord: "At 
den fridälskande segervinnaren, åtföljd af Äran, 
emottagen af vara lijärtan." Den 9 juni bevistade 
deras majestäter och kungliga högheter föreställ- 
ningen på Operan, där till direktionens beröm åter- 
upptagits Glueks "Armide", med Jeannette Wässe- 
lius i titelrollen och Lindström som Renaud. De 
kungliga sutto i den griljerade logen på andra raden, 
hvars galler nedfälldes vid deras ankomst, hvarvid 
de hälsades från hela salongen genom handklapp- 
ningar och fröjderop. Prins Oskar satt i sin loge 
på första raden. En annan repris, som också vann 
publikens lifliga bifall, var Grétrys "Richard Lejon- 
hjerta" med Du Puy i Blondels roll, hvars musik 
"alltid behåller sitt värde, om den också icke är all- 
deles i den nyare stylen", säger en dåtida bedömare. 



På hösten samma år, den 21 september, uppfördes 
för första gången Mozarts redan 1782 i Wien med 
stort bifall gifna "Enleverivgen ur seraljen eller 
Constance och Behnont". Den Ijufva innerlighet och 
det gnistrande goda lynne, som utmärker denna mu- 
sik, torde utan tvifvel kunna hänföras till den lyck- 



126 

liga stämning, hvari kompositören ntarbetade den. 
Han var nämligen då nyss blifven en lycklig fäst- 
man. Pjäsens innchAll är i största korthet, att den 
nnga, vackra spanjorskan Constance, Jeannette 
Wässelins, hennes glada och muntra kammarjungfru 
Blonde, Justine Casagli, och Belmonts betjänt Pe- 
drillo, Louis Deland, blifvit bortröfvade af korsarer 
och sålda till paschan Selim, Axel Cederholm, hos 
hvilken Pedrillo anställes såsom hofträdgårds- 
mästare. På ett skepp, som Belmont, Karl Lind- 
ström, förhyrt, ämna de fly en natt, och Pedrillo 
dricker seraljens uppsyningsman Osmin, John Broo- 
man, rusig af vin, i hvilket han blandat en sömn- 
dryck. Emellertid bli de flyende gripna af janitsja- 
rerna och återförda. Men just då man tror dem för- 
lorade, får Selim ett anfall af ädelmod och friger 
dem allesammans, hvarpå en ståtlig final afslutar 
treaktskomedien. I synnerhet Jeannette Wässelins 
väckte publikens bifall i den kvinnliga hufvudrollen, 
där hennes härliga stämma gjorde sig förträffligt 
gällande. Efter henne utförde Sofia Thunberg-Seve- 
lin partiet med samma framgång. "Hvad öfversätt- 
ningen angår", stod det i Journalen, "kan den väl 
aldrig göras sämre." 

Den sista oktober gick "Ungdom och dårskap" 
öfver Operans tiljor med den i Danmark så ytterst 
populära musiken af Du Puy. Libretton är den- 
samma, som hos oss ännu på senare tid gifvits med 
Méhuls musik under namn af "Målaren och model- 
lerna". Orsaken hvarför Du Puy under sin anställ- 
ning vid Kungliga teatern i Köpenhamn kom att 
komponera den var, att man där under kriget icke 



kunde från Paris erhålla Méhuls partitur till opera- 
comiquen, som man gärna ville pre. Du Puy skref 
då till den befintlif?a texten en så kvick och sprit- 




Edoiiard Du Puy. Efter E. lirambecks byst 
Kudr]. operans foajé. 



tände musik, att den förtrollar danskarna ännu efter 
mer än ett århundrades förlopp med sitt lätta och 
grlada behag, sin erotiska skälmaktighet, sin ridder- 
liga hållning, sitt trefliga gemyt och sin komiska ka- 
rakteristik. Den 19 maj 1806 gick sängspelet för för- 



128 

sta srAngen öfver danska scenen och hade en lysande 
frninKAnfc, till hvilken icke litet bidrop: Du Piiys 
ppret briljanta utförande af den hjärtekrossande 
ryttniästarens roll. Hans uppträdande i den vackra 
uniformen var en eröf rares, och som kompositör och 
sAngare i en person ])lef han föremål för en hyll- 
ning, som nästan gränsade till tillbedjan. Äfven 
här hade pjäsen och Du Puy en välförtjänt fram- 
gång, och det är i den rollen han är framställd i 
marmor uti vår Operas foajé. Hans motspelerska 
var Justine Casagli, och de tre komiska rollerna ut- 
fördes af Hjortsberg, Sevelin och Berg. 



Som bekant beslöt Norges storting den 20 okto- 
ber, att rikets förening med Sverige skulle äga rum, 
vidtog de grundlagsändringar, som föreningen nöd- 
vändiggjorde, och valde den 4 november Karl XIII 
till Norges konung. Då de kungliga den 14 novem- 
ber bevistade föreställningen af operan "Caravanen", 
mottogos de af starka hurrarop och handklappnin- 
gar, röster på parterren togo upp folksången, som 
genast intonades af orkestern, och hela salongen af- 
sjöng den med mycken entusiasm. 

Med anledning af de norska stortingsdeputerades 
ankomst till Stockholm gaf dess borgerskap den 16 
december en stor bal i den med mycken smak de- 
korerade börssalen. Festen bevistades af hela hof- 
vet, ifördt den blå och hvita galadräkten, och Kri- 
stofer Karsten och Jeannette Wässelius sjöngo för 



tillfället författade verser. Den 18 december hade 
konungren till kloekan sju på aftonen låtit arrangera 
ett lysande galasi)ektakel på Kungliga teatern, hvar- 
vid Glucks storslagna opera "Armide" uppfördes. 
Salongen var anordnad som vanligt vid dylika fest- 
ligheter, och de norska deputerade sutto i första ra- 
dens fond. På de för excellenserna reserverade plat- 
serna syntes Oxenstierna, Brahe, Liljencrantz, Karl 
Adam Wachtmeister, Stedingk, von Engeström, von 
Fersen, Gyllenborg, Rosenblad, Adlercreutz, Mör- 
ner och Puke. Till vänster om de kimgliga voro 
placerade excellensfruarna Brahe, Ruutli, Wacht- 
meister född Hall, Rosenblad, Stierneld, Adlercreutz, 
Lagerbring, Mörner och Puke. Frikostigt med bil- 
jetter voro utdelade till borgerskapets militär, ma- 
gistrat och femtio äldsta. Dagen därpå var hufvud- 
staden rikt illuminerad, hvilken ståt de kungliga be- 
sågo i vagnar förspända med åtta hästar. De öf- 
riga hofvagnarna drogos af trespann. 

Det var gifvet, att en i politiskt hänseende så vik- 
tig tilldragelse som föreningen mellan den skandi- 
naviska halföns bägge riken skulle firas äfven af 
teaterns sånggudinnor, och den 2 januari 1815 gafs 
för första gången "Föreningen", en tillfällighetspjäs 
med sång och dans i en akt, författad af teaterns 
chef, grefve Löwenhielm. Andre direktören, öfver- 
ste Nordforss, hade skrifvit orden till en hymn, och 
ur Johan Olof Wallins nyss utkomna skaldestycke 
"Skandinavisk sång" förekom ett utdrag. Dessutom 
hade pjäsens författare af professor Nansen i Kri- 
stiania lånat en nor.sk visa, som sjöngs af en värm- 
landssoldat till musik af herr Schulz i Köpenhamn, 

9 — Svenska teatern III. 



180 

och af Per Adolf Granherj? en svensk visa, sjungen 
af en norsk soldat till musik af kapellmästaren Eg- 
grert. Den öfriga musiken var komponerad af Du 
Puy och dansen arrangerad af Deland. 

Den lilla pjäsens innehåll var enkelt, som det 
vid sådana tillfällen bör vara. En svensk och en 
norsk bonde, som bo nära h var an dra på gränsen 
mellan Sverige och Norge, ha länge varit goda vän- 
ner, och vänskapen har ytterligare stärkts genom 
den kärlek deras barn fattat till h varan dra. På 
grund af kriget har emellertid det inbördes umgän- 
get afbrutits, och ryktet om fred väcker således de- 
ras lifliga glädje. De anse det så mycket säkrare, 
som bägges söner blifvit hemförlofvade från de kå- 
rer, där de tjäna. Men äfven andra rykten saknas 
icke, och en kringvandrande italiensk krämare, som 
slagit sig ut för den norske bondens dotter, har i 
synnerhet bemödat sig att skrämma dem med be- 
rättelsen om ett nytt utbrott af kriget. Detta ter 
sig så mycket sannolikare, som man i närheten sett 
en norsk och en svensk trupp tåga emot hvarandra. 
Båda ynglingarna skynda åter till sina fanor, och 
de andras oro drifves till sin spets genom ett bref, 
som italienaren läser upp. Men förskräckelsen varar 
icke länge. Man ser i detsamma de bägge truppaf- 
delningarna förtroligt mötas, och soldaterna blanda 
sig med hvarandra. Ynglingarna återkomma. Sve- 
riges och Norges förening kungöres, och den all- 
männa glädjen tar sig uttryck i en lofsång. Natur- 
ligtvis beslutes nu de bägge unga parens förbindelse, 
och en landtlig fest anordnas, under det att sven- 
ska och norska truppafdelningar defilera förbi, och 



131 

till slut afbräiiiies ett ståtlifrt fyrverkeri förestäl- 
lande bä^fife rikenas vapen jämte konungens och 
kronprinsens nannifhiffrer. Karl XIII hade skänkt 
en stor summa till styckets uppsättning, på hvilken 
Löwenhielm lyckades inbespara 2,000 rdr bko, och 
Bck då af konungen tillstånd att använda denna 
besparing till grundplåt för en pensionskassa åt or- 
kesterpersonalen, den nuvarande så kallade Hofka- 
pellets pensionskassa, som imder dessa hundra år 
växt till 600,000 kronor. 

Stycket hade en alldeles lysande framgång tack 
vare flera Kauuiianstänimande orsaker: storlieten af 
den åsyftade tilldragelsen, entusiasmen för kronprin- 
sen, som åstadkommit densamma, vördnaden för den 
gamle konungen, den dyrbara uppsättningen, grann- 
låten af alla militärerna till häst och fot, fyrverke- 
riet, den briljanta musiken, dansen och det utmärkta 
sätt, på hvilket de uppträdande skötte sina partier, 
allt bidrog att sätta publiken i hänryckning. Man 
abonnerade loger och amfiteaterplatser till en serie 
■representationer långt i förväg, och pjäsen gafs nära 
fyrtio gånger. 

Ett hälft århundrade därefter, den 4 november 
1864, firades femtioårsdagen af de bägge rikenas för- 
ening. Både konungen och öfverståthållaren hade 
ansträngt sig för att värma upp de dåmera något 
ljumma sympatierna för unionen. Deputationer hade 
afsändts från det ena riket till det andra, kungen 
hade middag på slottet för fyraliundra personer, 
och dagen därpå gåfvo staden ocli garnisonen fest- 
måltider. Allmän illumination hade påbjudits. Karl 
XIV Johans staty upplystes af en oändlig mängd 



182 

RaslapTor jämte sinnebilder och tänkespråk i eld- 
skrift. På slottstaket brunno fyra elektriska solar, 
enkom införskrifna från Berlin, Gustaf Adolfs torg 
och Mynttorget badade i ljus, och från Riddarholms- 
kyrkans torn, flaniniade ständigt förnyade benga- 
liska eldar. En mängd allegoriska transparanger 




Illumin&tionen vid Karl XIV Johans staty i Stockholm 
den 4 november 1864. 

hade därjämte anordnats. Bland humoristiska för- 
slag till sådana hade bland andra framkastats: Mo- 
lins bältespännare dragande hvarandra i håret, med 
inskriften "Förening så länge det ännu finnes ett 
hårstrå kvar på hufvudena". Klockan 8,30 på afto- 
nen uppfördes på Kungliga operan ett galaspektakel, 
hvarvid Löwenhielms tillfällighetsstycke återuppta- 
gits med de bästa krafter teatern förfogade öfver. 



188 

Men unionsentusiasmen hade redan betänkligt sval- 
nat. Pjäsen rönte endast en måttlig framgång och 
nedlades, denna gång för alltid, efter blott fem re- 
presentationer. 



Ytterligare ett större musikverk uppfördes detta 
spelar. Det var vicomte de Ségurs treaktsskåde- 
spel "Romeo och Juliette" med musik af den då sär- 
deles ryktbare kompositören Daniel Steibelt, nu full- 
komligt förgäten. Redan 1793 hade operan vunnit 
Parispublikens bifall. Hos oss gaf s den med Lind- 
ström och Jeannette Wässelius i hufvudrollerna den 
30 januari 1815. Kritiken var säredeles frän. "Man 
skulle göra författaren mycket orätt", skrefs det, 
"om man sade, att han sökt imitera Shakspere, kan- 
ske han icke ens haft något begrepp om denne se- 
nares Julia. Musiken af Steibelt lär vara denne 
kompositörs enda försök i den dramatiska genren, 
och det har icke ökat den ära han vunnit genom 
sina kompositioner för klaver, ty äfven detta är en- 
dast klavermusik." 



Gustaf III:s operasalong, Adelcrantz' underbart 
vackra skapelse, en af de skönaste i hela Europa, 
liksom den också var en af de akustiskt bäst inrät- 
tade, undergick på sommaren en genomgripande 
förändring. Redan året förut förminskades den stora 



184 

kuiijrliKa lopren, hvarest <le vid hofvet uppvaktande 
damer och kavaljerer haft sina platser, och inrätta- 
des där en öfre amflteater. Men större blefvo för- 
ändrin^rarna sommaren 1815. Urspninprlijäfen hvälfde 




iLJoi>rGL. Stora TksATERK 

Plan af KnnRliira operans salong före ändrinRarna 
1814 och 1815. 



sig öfver fjärde raden en väl arbetad kornisch. 
Denna genombröts och en femte rad tillbyggdes. 
Scenens gränslinje mot salongen förvandlades äfven. 
Denna gick förut rak från ena sidan till den andra 



135 

och sträckte sij? ända fram till första radens ytter- 
kanter, livilket tillät de sjungande att komma längre 
fram åt sidorna af salongen och därigenom fram- 
bringa en bättre röstverkan åt alla hAU. Nu kom 
scenen att räcka ungefär så långt fram som förut 
endast på den punkt, där sufflörluckan hade sin 




Kuncrl. operans högra avantsceu på 1880-taIet. 



plats, men på sidorna drogs den tillbaka ända till 
avantscenens bortre pilastrar. Därigenom försvunno 
de bänkar, hvilka Gustaf III efter dåtida sed låtit 
anbringa under första radens oxögon, och på hvilka 
Agamemnon och Iphigenie såsom åskådare njöto af 



136 

halettoii i Glucks opera Iphiaenie". Det var gif- 
vet, att (le akustiska förhållandena genom dessa åt- 
gärder ledo något litet afbräck nere i salongen, men 
uppe i)å fonite radon hörde man förträffligt. Jag 
har själf i mina barnaår suttit däruppe i fonden och 
hört hvartenda ord en sådan artist som vår stora 
tragedien ne Elise Hwasser h viskade nere på scenen. 
Det lät som om hon hviskat det i mitt öra. På den 
tiden ansägo nämligen de framstående skådespelarna 
det vara deras skyldighet att artikulera talet så, 
att den betalande publiken utan ansträngning kunde 
få veta innehållet af den pjäs de gått att höra. Nu- 
mera ha vissa scenkonstnärer drifvit den så kallade 
naturliga samtalstonen ända därhän, att åhörarna, 
äfven om de bemöda sig, långa stunder icke förmå 
uppfatta ett ord af hvad som afhandlas på scenen. 
De värda artisterna glömma, att teatern icke är nå- 
gon budoar, ocli att, om man talar inför en åhörar- 
krets af sexhundra eller tolfhundra personer i en 
teatersalong, är det något helt annat än om man 
sitter och pratar med ett par goda vänner i en kakel- 
ugnsvrå. Det riktiga afvägandet af denna röstens 
förstärkning på ett sådant sätt, att publiken ändå 
tycker, att man talar alldeles som i det dagliga lif- 
vet, det är skådespelarens konst. Än mer, det tyd- 
liga uttalet är en höflighet mot publiken. Det rik- 
tiga i lifvet är alls icke teaterriktigt. Teatern har 
icke till uppgift att rara sann, utan att förefalla 
sann. Det naturliga på scenen blir alltid en bland- 
ning af sanning och konvention. "Kunst und Natur 
sel auf der Biihne eines nur" säger den store Les- 
sing, och den mannens ord gälla nog än i dag. 



187 

öfrigra af direktionen sanitidiprt pjorda förän- 
dringar i teatersalonuen voro minskningen af skil- 
jevägsren mellan logerna, borttagandet af de pila- 
strar, som nrsprnngligen ansågos stödja första ra- 
den, men nn l)efnnnos onödiga och skrymmande, 
samt förvandlingen af den stående parterren till sit- 
tande med undantag af en mindre del närmast or- 
kestern, som förblef stående ända till 1832. Härvid 
är att märka, det parterrens sittplatser nu blefvo 
ställda i rät linje, icke i en båge såsom de sedermera 
anordnades. Hela denna ombyggnad vidtogs för att 
skaffa flera platser i salongen och dymedelst höja 
recettinkomsterna. Hur härlig akustiken trots alla 
dessa förändringar dock var i den gamla gustavian- 
ska operasalongen, därom vittnar bland mycket an- 
nat Ludvig Normans yttrande: "Det ska' vara rys- 
ligt dåliga röster, som inte ska' göra sig gällande 
där." 



Efter de sedvanliga kanonskotten klockan tio för- 
middagen på konungens födelsedag den 7 oktober 
1815 var stor uppvaktning jämte middag på Haga 
slott, hvarefter de kungliga med hela hofvet kloc- 
kan half sju eftermiddagen infunno sig på Ulriks- 
dal, där Kungliga teaterns artister på därvarande 
teater uppförde en operacomique, från franskan öf- 
versatt under den äkta svenska titeln "Olle Nötboms 
fortviflan", hvilken två dagar därefter under mått- 
lig publikförtjusning för första gången gafs på Ope- 
ran. Spektaklet på Ulriksdal afslutades med en ko- 
misk pantomimbalett af Marcadet med musik af Du 



188 

Piiy, kallad "Arlequln mafjicien par aniour", som på 
KuiiKlitra teatorn (länsats inemot femtio gånffer. 

I slutet af samma månad, den 27, i?afs på Operan 
i konungens närvaro för första s:ånp:en "Den schwei- 
ziska familjen', skådesi)el med sång i tre akter med 
musik af Josef Weigl, död såsom hofkapellmästare 




Josef Weifirl. 



i Wien. Han skref en oerhörd massa musik, hvari- 
bland öfver trettio operor, af livilka dock endast den 
nyssnämnda öfverlefde honom. Det var en ofta och 
gärna hörd opera, som uppfördes i hela Europa och 
länge kvarstod på repertoaren, hos oss ända till 1841. 
Innehållet är i största korthet, att grefve Wall- 
stein, Fredrik Kinmanson, en rik tysk godsägare, 
under en resa i Schweiz räddats från döden af bon- 



189 

den Richard Boll, Brooiuan. För att visa sin tack- 
samhet har grefven tagit honom ocli hans familj 
till sisr på sitt gods, där han önskar, att de i lugn 
och ro skola tillbringa sina återstående dagar. Bolls 
dotter Emmelina, Jeannette Wässelius, älskar emel- 
lertid en ung herde från Schweizeralperna, Jakob 
PViburg, Karl Lindström, hvilken gifvit sig af hem- 
ifrån, då Emmelina försvann, för att uppsöka henne 
och kommer också efter tusen besvärligheter en vac- 
ker dag till grefvens gods, och de unga älskande få 
hvarandra. I synnerhet Lindström vann mycket bi- 
fall för Jakob Friburg, hvilket parti låg särdeles väl 
för hans vackra röst. 



Under hela året 1816 gafs på Operan icke mer än 
en enda nyhet, en komedi med sång i en akt, "Två 
ord", till hvilken Dalayrac skrifvit musiken. En 
fransk officer Valbell, spelad af Du Puy, bar under 
.en ovädersnatt råkat vilse i en skog på Sicilien och 
kommer till ett afsides liggande hus, där han får 
ett godt mottagande och känner sig väl tillfreds. 
Hans betjänt tycker däremot icke, att det är lika 
trefligt, sedan han ute i köket påträffat bössor och 
sablar, dolda under en vedhög. En ung flicka, Rose, 
framställd af den förut omtalade premiärdansösen 
Josephine Sainte-Claire, ger, under det värdinnan 
dukar bordet, Valbell genom tecken tillkänna, att 
han sväfvar i fara. Han har råkat i en röfvarkula. 
Fyra spetsbofvar vänta endast på, att han skall gå 
till sängs, för att smyga sig på honom och mörda 



140 

lioiioui. Den uiige officeren räddas af Rose, som är 
af god familj, men som på grund af irålcade olyclcor 
nödgats taga sin tillllykt till detta hus, där hon 
trodde sig kunna förtjäna sitt bröd hos ärligt folk. 
Då värdinnan öfvervakar Iiennes minsta steg, kan 
hon göra sig förstådd endast genom tecken, och hela 
hennes roll består för öfrigt af två ord: midnatt, 
som hon blir i tillfälle att uttala, då Valbell söker 
få veta tiden för öfverfallet, och evigt!, som hon 
utbrister, då han efter sin räddning frågar henne, 
om hon vill älska honom. Innehållet är kändt från 
många röfvarromauer, men om man tar hänsyn till 
att stycket är skrifvet för att ge en tacksam roll på 
två ord, måste man erkänna, att det är behandladt 
med mycken blick för den sceniska verkan. Pjäsen 
gjorde, tack vare den lekande musiken och det yp- 
perliga utförandet, i synnerhet af Du Puy och 
Sainte-Claire, stor lycka och gafs under årens lopp 
nära sextio gånger. 

Konungens födelsedag firades detta år med en 
konsert på hofvet, hvarvid Operans artister medver- 
kade och bland annat afsjöngo af grefve Oxenstierna 
författade hyllningsverser till konungen. 

För att högtidlighålla årsdagen af den stora ba- 
taljen vid Leipzig hade alla i Stockholm varande 
generalspersoner och officerskårer den 18 oktober 
anordnat en präktig middagsmåltid på stora börs- 
salen, till hvilken inbjudits de allierade makternas 
ministrar. Salen och bordet voro rikt eklärerade och 
utmärkt vackert dekorerade med troféer, transpa- 
ranger, grupper och deviser, syftande på dagens be- 
tydelse, jämte de i kriget deltagande monarkers och 



141 

furstars fanor och sköldar. Kronprinsen och hans 
son deltogo i festen. Om aftonen gaf konungen gala- 
spektakel på Operan, hvarvid tillfällighetspjäsen 
"FörPMiwfiren" uppfördes, hvilken representation så- 
väl konungen och drottningen som kronprinsen och 
pris Oskar bevistade. Generalitetet och alla i staden 
varande öfver- och underbefäl samt så många af 
garnisonens soldater, som rummet medgaf, hade fått 
biljetter äfvensom vid hofvet presenterade damer 
och de utländska ministrarna med fruar. Drottnin- 
gen öfvervar festrepresentationen i den griljerade 
logen. Vid konungens och prinsarnas inträde i den 
stora kungliga logen spelade orkestern upp folksån- 
gen, och alla de närvarande deltogo i densamma med 
den lifligaste rörelse. Åskådarna begagnade h varje 
ställe i pjäsen, som hade afseende på konungen och 
kronprinsen, för att med handklappningar och hur- 
rarop lägga sin hängifvenhet i dagen. 

Karlsdagen 1817 firades med en fest på slottet, 
hvarvid Operans nyförvärfvade balettartister upp- 
trädde. Damerna voro den vackra Josephine Sainte- 
Claire ocli den icke mindre förtjusande Sophie Da- 
guin, född 1801 i Paris och elev af den berömde Di- 
delot*. På anmodan af teaterchefen grefve Löwen- 
hielm begaf hon sig till Stockholm 1815 jämte dan- 
sörerna Telemaque Gabrie och Isidore Carey och de- 
buterade tillsammans med den sistnämnde i baletten 
"La fiUe mal gardée" i slutet af december samma år. 
1820 blef hon premiärdansös, i hvilken egenskap hon 
kvarstod till 1843, var lärarinna för balettelevema 



* Se Svenska teatern del I sid. 126. 



142 

1830—1850 och aflcd först den 13 mars 1881. Carey 
var elev af den store Vestris' son Anguste, kallad 
"danskonstens gud". Det var Aupruste, som införde 
piruetten, och du han med sin utouiordentlipa smi- 
dipriiet och lätthet höjde sip pA tåspetsarna, trodde 
man honom ha vingar. M:me Lebrun berättar i sina 
memoarer, att hans far med anledning däraf yttra- 
de: "Om min son vidrör jorden, är det blott af hän- 
syn till sina kamrater." När han 1871 uppträdde i 
London, ajournerade öfverhuset behandlingen af 
Burkes brännande ekonomiska reformbill för att gå 
och se Vestris dansa. Gabrie var en särdeles vacker 
och välväxt yngling, dansade med mycken färdig- 
het och styrka samt förvånade med sina lysande pi- 
ruetter. På slottsfesten den 28 januari dansade Ca- 
rey med de bägge damerna en fandango, som till den 
grad förtjuste den gamle kungen, att de måste dansa 
den da capo. 

På drottningens namnsdag den 12 maj var det 
stor supé på slottet, hvarvid de bägge nyssnämnda 
dansöserna dansade ett pas de deux och därefter ett 
pas dé quatre med herrarna Carey och Gabrie. Ju- 
stine Casagli sjöng en italiensk aria och en duo till- 
sammans med professor Du Puy. Sedan dansades 
åter ett pas de quatre, hvarunder de båda damerna 
utvecklade mycken grace i behagfulla schaldrape- 
ringar. 

På Sofiadagen gaf drottningen en fest för prin- 
sessan, då hofsocieteten uppförde "Un quart d'heure 
de silence" och "La tapisserie'. Bland de spelande 
voro grefvinnan Terese af Ugglas, född friherrinna 
Stedingk, hennes syster friherrinnan Elisabet Björn- 



143 

stierna, hoff röken Ebba Oxenstierna och hennes 
syster Sigrid. 

Sista spelåret under Löwenliielms styrelse inled- 
des operaverksamheten med en representation, hvar- 
vid utfördes: l:o) Den musik, som af professor Du 
Puy komponerats till Te Deum vid prins Oskars 
myndighetsförklaring den 4 juli. De sjungande voro 
fruarna Casagli och Lindström, hofsekreteraren 
Karsten, herrar Lindström och Kinmanson samt kö- 
ren. 2:o) Det af m:lle Sainte-Claire komponerade 
pas de quatre, som på slottet den 12 maj dansades 
af henne, m:lle Daguin samt herrar Carey och Ga- 
brie. 3: o) Beethovens stora symfoni i A-dur, samt 
4:o) för andra gången "La joitte ou les Amours 
d'été", pantomimbalett i två akter, uppsatt af balett- 
mästaren Ledet och gifven första gången den 18 juni. 
Den 25 oktober utfördes såsom konsertafdelning mu- 
siken till första akten af Rossinis "Tancredi", genom 
hvilken opera han 1813 erkändes såsom Italiens stör- 
ste då lefvande operakompositör, men som ej förrän 
1829 blef i sin helhet gifven i Stockholm. Program- 
met afslutades med en pantomimbalett i tre akter 
af Duport, "Figaro eller Barberaren i Setnlla", upp- 
satt af Ledet och mottagen med mycket bifall. För 
öfrigt gingo under spelåret endast tre smärre nyhe- 
ter öfver operascenen. Den första var en komedi 
med sång i en akt, "Lantara eller Mälaren i pant", 
öfversättning från franskan, till hvilken musiken 
komponerats af den kände musikälskaren Karl Lud- 
vig Lithander, löjtnant vid fortifikationsbrigaden 
och lektor i geometri vid Krigsakademien på Karl- 
berg. Oaktadt Hjortsberg spelade titelrollen, och 



144 

Lindström, Berg, Brooman, Lindman, Anna Frode- 
lius och Justine Casagli utfyllde ensemblen, gick 
stycket icke mer än en enda gång. Den andra ny- 
heten var treaktskomedien "Värdshuset i Baoneres'\ 
hvars musik härrör från den berömde franske kom- 
positören Charles Catel, och slutligen i januari 1818 
gick enaktaren "Den nya egendomsherrn", som med 
Boieldieus lekande melodier och Du Puy i hufvud- 
rollen gjorde rätt stor lycka. 

Grefve Löwenhielm var, som af repertoaren fram- 
går, mycket intresserad af baletten. Utom de ofvan- 
nämnda fast anställda framstående balettartisterna 
uppträdde på Operan under vintern 1816 — 1817 tio 
gånger Terese Ginetti, född Guerri, förut engagerad 
vid Hofteatern i Berlin. Hon dansade första gången 
den 20 december i divertissemanget "Slaf handlaren" 
samt på nyåret i "Diana och Endymion", hvilken 
mytologiska l)alett i två akter hon själf komponerat, 
och som uppfördes sex gånger. Hennes sista fram- 
trädanden ägde rum den 25 och 28 februari såsom 
amasonen i "Les amants réunis". Hon var icke egent- 
ligen vacker, men särdeles täck och förde sin långa, 
smärta figur med mycken lätthet, smidighet och be- 
hag. I synnerhet utmärkte hon sig genom sin fär- 
dighet att röra sig på tåspetsarna och utföra de svå- 
raste piruetter. 

En annan storhet på danskonstens område, som 
grefve Löwenhielm lyckades fästa vid Kungliga tea- 
tern, var den redan 1803 en kort tid därstädes an- 
ställde premiärdansören Filippo Taglioni,* hvilken 



• Se Svenska teatern del II sid. 221. 



/ 



145 

nii eiigasrerades såsom balettiniistare från 1 februari 
till 1 juli 1818. Han var en man med mycken smak 
och talang: och åstadkom på svenska scenen en ge- 
nomgripande förändring: i baletternas uppsättning 
och kostymering. I Alexander Daumonts "Resa i 
Sverige" ägnar författaren några sidor åt teatern 
och yttrar om Taglioni, att "han gjorde ett förfärligt 
nederlag bland höftvalkar, styfkjolar, puder å la 
maréchale och dufvovingar, som då för tiden prydde 
olympens gudomligheter". 



I en af de dåtida journalerna läses el I kåseri, 
kalladt "Det nya Abdera", som visar, hur giftig man 
redan på den tiden kimde vara mot teatern, en in- 
stitution, hvars skötsel alla tro sig begripa bättre 
än den, som för tillfället har den om händer. Någon 
har sagt och kanske med rätta, att "en verkligt god 
teaterchef blir aldrig verkligt afhållen af sina sam- 
tida förr än på sin begrafningsdag". Den resande kå- 
sören ledsagas i Abdera af en person, som påpekar 
för honom alla stadens märkvärdigheter. Jag för- 
bigår de politiska anspelningarna, ehuru de äro gan- 
ska nöjsamma, och öfvergår genast till de sceniska. 
De bägge herrarna bege sig om aftonen på operan. 
Kåsören kunde omöjligt uppfatta, hvad språk som 
sjöngs, och frågade sin ledsagare därom. Han sva- 
rade helt kort: "Det är operaspråket." Vi hade förr, 
sade han, operor af samma slag som edra, men det 
blef ett mod hos de sjungande att aldrig låta orden 

10 — Svenska teatern III. 



146 

hörns, och därför uppfann ett af våra genier att sam- 
mansätta operor vtan ord. Detta har lyckats öfver 
all förmodan. Poeterna behöfvas alls icke numera, 
de 8jun|?ande slippa att lära sig något utantill, och, 
hvad som är ännu bättre, de förskonas från den 
dubbla mödan att först begripa orden och sedan för- 
ena deras mening med musikens, hvilket merändels 
var det svåraste. Kompositören har nu tillfälle att, 
hvar han behagar, inlägga de skönaste rullader, och 
man har redan himnit så långt, att vi ha arior, som 
icke bestå af någonting annat. Publiken, som redan 
var van att icke förstå hvad som sjöngs, finner sig 
rätt väl därvid, och de modernaste kännarna äro 
hänryckta, i synnerhet om sångarna kunna stiga 
några toner öfver de gränser naturen satt för deras 
röst. — Jag frågade, om man icke spelade tragedier 
och komedier? Förr, svarade han, uppfördes här bå- 
de Racines, Corneilles och Moliéres stycken, men på 
några år har man icke gifvit annat än melodramer. 
Orsaken härtill är, att de goda aktörer och aktriser 
vi haft äro till större delen borta, och man har icke 
gjort sig möda att utbilda andra till deras efterträ- 
dare. Dessutom ha vi börjat remplacera dem med 
djur; vi framföra kattor, apor, åsnor och lejon. Man 
ropar väl, att den allmänna smaken härigenom för- 
därfvas, men hvad skyldighet har väl en teaterdi- 
rektion att vårda den allmänna smaken! Vi få lik- 
visst från Europa årligen en mängd nya skådespel, 
och man kunde med fördel upptaga några gamla, 
som hvilat ett par decennier, men det lär här i lan- 
det vara ett alldeles särskildt missöde, att vid öfver- 
sättningar af andra nationers teaterpjäser valet 



117 

merändels faller på de minst lämpliga, och att vid 
iipptafirande af (?ainla pjäser de goda sällan före- 
komma. Därför har man nyligen hos oss infört den 
metoden att genom lottning bestämma, hvad som 
skall spelas, och det har efter den betan verkligen 
inträffat, att repertoaren blifvit bättre, åtminstone 
kan man icke hädanefter förebrå direktionen, om 
den skulle vara dålig." 

Hur perplex skulle icke herr P. A. Granberg ha 
blifvit, ty det var han som var pappa till kåseriet, 
om han kunnat ana, att hundra år därefter Arthur 
von Lipinskis fyrtiotvå dresserade hundar på Svea- 
teatern i Stockholm verkligen uppförde en veritabel 
hundkomedi, lustspelet "Ett kärleksäfventyr i Pu- 
delköping". 



Sedan i början af grefve Löwenhielms styrelse 
étt par svenska helaftonstycken blifvit uppförda, så- 
som förut nämnts, dröjde det hela fem år, innan 
tvenne andra svenska original gingo öfver den kung- 
liga scenen. I februari 1817 gafs en enaktskomedi af 
P. A. Granl)erg, "Den gamle öfversten"^ som dock 
gick endast ett par gånger. Stor lycka gjorde där- 
emot grefve A. F. Skjöldebrands femaktsdram "Her- 
man von Unna" med körer och baletter, till h vilken 
abbé Vogler komponerat musiken. Stycket, som rö- 
jer en tydlig inverkan af Schiller och Kotzebue, 
skrefs redan i slutet af 1700-talet, utgafs på trycket 
1795 och uppfördes på Kungliga teatern i Köpen- 



148 

hamn don 30 jnnnari 1800, där det vann stor fram- 
gÅntK och Kafs nära sjtittio Kanprer, samt därefter i 
den danska landsorten, diir det under mer än en 
människoålder hörde till de mest dragande reperto- 
arstyckena. Hos oss ffafs det berömda dramat för 
första fjfånpren den 13 april 1817 och syntes på affi- 
schen ända in på 1840-talet. Otaliga gånger har det 
gått öfver provinsteatrarnas tiljor, ty det är ett syn- 
nerligen effektfullt stycke, fullt af både hemska och 
rörande scener. Den ädle Herman von Unna, hvars 
själ är om möjligt skönare än hans utseende, är till- 
bedd af icke mindre än tre kvinnor på en gång: 
den Ijufva och intagande borgarflickan Ida Miinster, 
som senare befinnes vara dotter till fursten af Wiir- 
temberg; den dygdiga Sofia, gift med den romerske 
kejsaren Wonceslaus, konung af Böhmen; och samme 
konungs älskarinna, den elaka och ränkfulla prin- 
sessan af Ratibor. Uppoffrande känslor och rasande 
passioner drifva sitt spel kring den bålde riddaren, 
hvilken bringas till fördärfvets brant, innan det 
rätta sammanhanget uppdagas till de ädlas seger 
och de nedrigas undergång. Dramats sceniska knall- 
effekter nå sin höjdpunkt i fjärde akten, där våra 
förfäder, under det att kalla kårar utan tvifvel 
gingo öfver deras ryggrader, fingo beskåda "den 
hemliga domstolens" mystiska åtgöranden. Skjölde- 
brand, som väl kände till frimureriet och ordensvä- 
sendet i allmänhet, upprullade i denna akt hela den 
symboliska apparaten af blänkande dolkar och rass- 
lande kedjor, brinnande facklor ocli flammande alta- 
ren, maskerade gestalter, hemska receptionsceremo- 
nier med högtidliga edsafläggelser och alla dessa 



149 

ryslUra pröfningar, som vanligtvis tilläggas de hem- 
liga ordeiissullskapen. Allt detta i det mest uppstyl- 
tade språk man kan tänka sig. Vid genomläsningen 
af dessa högtrafvande tirader erinrar man sig ovill- 
korligen Brinkmans drastiska yttrande i ett af bref- 
ven till Tegnér pä tal om Skjöldebrand och hans 
hustru. "Hur han med en sådan huldgudinna för 
själens ögon, med hennes ingifvelses Ijufva melodier 
i örat kunnat sammanhamra sina skrofliga hexame- 
ter, är och förblifver för mig en gåta. Det bevisar 
i alla fall den obändigaste envishet hos hans duk- 
tiga sdugkäring; — ty mö kan den väl ej mera vara, 
hvilken i sa många år strukit omkring som marke- 
tenterska med Oden, Gustaf Vasa, Herman von 
Unna, Korsfararne, Hjalmar och nu sist med Karl 
XII:s ostyriga bussar." En annan gång skref han, 
att han alltid brukade "stoppa bomull i öronen", när 
han läste Skjöldebrands hexametrar. 

Man kan förstå, att en sådan dram som "Herman 
von Unna", hvilken kan kallas god i jämförelse med 
en mängd af de skådespel som då gåfvos, måste slå 
an på den tidens okritiska allmänhet, hvars lystnad 
efter det äfventyrliga, det öfvernaturliga, det som 
mest afvek från det hvardagliga mättades af så- 
dana tryckpressens alster scm "Julia eller De under- 
jordiska hvalfven i slottet Mazzini", "Röfvareslottet 
i Ai)enninska bergen", "Banditen Dolko, Rinaldo 
Rinaldinis samtida", "Mathilda eller De underjor- 
diska hvalfven", "Alphonsine eller Den underjor- 
diska kärlekens barn", "Grafvården eller Det hem- 
lighetsfulla slottet", "Albert eller Urnan i ensamma 
dalen", "Ruinerna i Svarta skogen", "Banditanföra- 



k 



150 

ren Golisano eller Den vandrande anden", hvilka 
skräckinjajjande boktitlar skulle kunna inånprfal- 
diffas. 

En äkta konstnjutnini? medförde emellertid "Her- 
man ron Unna" nämligen abbé Voglers storartade 
musik, en i processionerna och dansrytmerna liksom 




Georg JoBeph Vogrler. Efter oljemålning af Hauber. 



i de mystiska körerna lika fantasirik komposition, 
som hör till den berömde mästarens allra bästa.* 

De öfriga någrra och trettio nyheterna på tal- 
scenen, af hvilka icke mindre än fjorton voro enak- 
tare, utgjordes af öfversättningar från franskan och 
tyskan, de senare nästan allesammans af Kotzebue. 
Mästerverken af Schiller och Goethe liksom de bättre 



* Se Svenska teatern, del I sid. 218, 219. 



151 

skådespelen af Jiinger, .Iffland och Schröder, m. fl. 
voro fortfarande okända för den kungliga svenska 
scenen. Lessing fick man endast skåda på elevupp- 
visningen 1817, då "Minna von Barnhelm" gafs 
tvenne gånger af de unga konstadepterna. För öf- 
rigt passerade hela den urgamla repertoaren revy 
ifrån Voltaires femaktstragedi "Merope", som i en 
ny, förträfflig öfversättniug af Valerius uppfördes 
ett par gånger, ända ned till parodifarsen "Iphigenie 
den andra", hvilken med mera framgång höll reper- 
toaren. Ingen af de nya dramerna, lustspelen eller 
femaktskomedierna på vers funno någon varakti- 
gare nåd inför publiken med undantag af Kotzebues 
fyraaktslustspel "De tyska småstadshoerne" med 
Lars Hjortsberg såsom borgmästaren, och Monvels 
versifierade treaktskomedi "Den häftige friaren" 
med Hjortsberg i titelrollen och fruarna Charlotte 
Elrikson-Wikström och Karolina Kuhlman-Äbergs- 
son såsom de förtjusande damerna. Den rysans- 
värda dramen "'Jean Calas", där Hjortsberg hade 
en af sina bästa roller, gick icke mer än fem gånger. 
Destouches' komedi "Den högfärdige", som gafs för- 
sta gången på Hjortsbergs recett med honom och 
Åbergsson i de förnämsta rollerna, gick sju gånger. 
Tragedien "Beverlei eller Spelsjukan" i ny öfversätt- 
niug med herr och fru Abergsson och Cederholm i 
hufvudrollerna nådde under årens lopp upp till fjor- 
ton representationer. Mera framgång hade dra- 
merna "Jenny Mortimer eller Röfvarbandet i skott- 
ska bergen" med körer, melodramer och dans, samt 
"Hartford och Sally" af Zchokke, en hjärterörande 
historia om en lords unge son, som under faderns 



152 

frånvaro, förledd af on iisol vän, pffiiioin en falsk vig- 
sel förfört en llieku af lag börd och däripenoni blif- 
vit far. Lorden heniväntas, och sonens samvetskval 
samt den stackars flickans förtviflan, när hon får 
veta sanningen, franiprässade oilndliga tårefloder i 




Per Sevelin sasuia Pastureau. Efter teckning 
af Elis Chiewitz. 



teatersalongen. Emellertid blir vid den ädle lordens 
hemkomst allt ordnadt på bästa vis, och de unga 
tu bli lagligt förenade. 

Kort innan Löwenhielm lämnade sin direktörs- 
befattning förde han fram en komedi, som i högsta 
grad vann publikens tycke, och som kvarstod på 
repertoaren långt in på 1840-talet. Det var "Bröderna 



153 

Philibert" i tre akter af Picard, som till förmån för 
Abergrsson gafs för första gränden den 8 juni 1818. 
Intrifiren är mycket enkel och l)eror endast på en för- 
växling: mellan den äldre aktningsvärde brodern och 
den yngre, som är en vildbasare, en odågra, och som 
ställer till en faslig uppståndelse hos den äldres till- 
tänkta svärföräldrar, för hvilka bröderna äro per- 
sonligen obekanta. På utförandet af Philibert den 
yngres roll beror hela pjäsens öde, och den spelades 
också con amore af Abergsson och sedermera af 
Torsslow. Emellertid förstod Sevelin att af en bi- 
roll, kusin Pastoreau, skapa en alldeles ypperlig ka- 
raktärsbild, hvari han framställde en tillgjord narr, 
och denna typ ansågs vara en af denne komikers 
allra bästa. 



Sent om aftonen den 5 februari 1818 utandades 
den ålderdomssvage konung Karl XIII efter en lång 
dödskamp sin sista suck, och den skandinaviska half- 
öns bägge folk sågo med glädje och förhoppning den 
forne franske soldaten intaga hans plats på Gustaf 
Vasas tron under namn af Karl XIV Johan. Den 11 
maj, på dagen trettio år sedan han utnämnts till ser- 
gent-major i franska arméen, kröntes han i Stock- 
holms Storkyrka, där ärkebiskop Lindblom och justi- 
tiestatsministern, grefve Gyllenborg, satte kronan på 
hans hufvud under en väldig kanonad, som vår ner- 
vösa tid sannolikt skulle ha svårt att uthärda. In- 
fanteriet affossade tvenne generalsalfvor, och batteri- 



154 

erna på Skeppsholmen och söder om Dramatiska tea- 
tern, liksom knnonsluparnn på strömmen brassade på 
med tvåhuiulrutjuKnfyra kanonskott hvardera i 
tvenne onifriin^jrar. Den vid alla högtidliga tillfällen 
förut brukliga offentliga spisningen (le féstin royal) 
afskaffades alldeles. I stiillet satte sig den nye 
konungen efter kröningen upp på en af sina forna 
stridshästar och red, klädd i dräp d'argent med blåa 
bandet och en juvelprydd sammetstoque på hufvu- 
det, ned till Kungsträdgården, där de sammandragna 
trujiperna mönstrades, för hvilket ändamål den här- 
liga i)latsen förvandlats till det otäcka sandhaf, som 
den fortfor att vara ända till 1868. Den 14 maj gaf 
kronprinsen bal och supé i konungens öfre våning, 
hvarvid professor Du Puy samt operasångerskorna 
Casagli och Wässelius afsjöngo en ny folksång, hvars 
sista vers lydde: 

"O, lefve vår kung 
till frihetens hugnad, 
till innerlig fugnad 
för gammal och ung! 
Bland kungar den förste, 
bland hjältar den störste, 
o, lefve vår kung!" 

I och för hyllningen, som ägde rum den 19 maj, 
var framför slottsporten åt Lejonbacken en tron för 
konungen placerad på en upphöjning under ett kron- 
prydt tak, uppburet af fasces och försedt med hans 
valspråk: "Folkets kärlek min belöning." Till höger 
därom var uppbyggd en läktare för hofvets damer 
samt bänkar anordnade för ridderskapet och adeln, 
till vänster stod en läktare för de utländska minist- 



155 

rårna samt bänkar för de öfrigra stånden. För nor- 
ska rikets deputerade voro äfven platser beredda. 
Liiktarua voro prydda med alla landskapens vapen. 
HyllninpTsproeessionen gick från slottsbacken förbi 
Lof^årdssidan af slottet och defilerade på en framför 
den utbyjfifda Lejonbacken anordnad trappa, be- 
klädd med kronkläde. Svea artilleriregemente fram- 
för Dramatiska teatern, sahitbatteriet på Skepps- 




Karl Xi\ .Joliuiis liyllniiiK den 19 maj IHIH. 
Efter f^oiiache af Axel Cederholni. 



holmen och kanonjollarna på strömmen åstadkom- 
nio en lika imponerande salut som vid kröningen. 
Det särdeles vackra och ståtliga skådespelet belystes 
af en strålande sol, något som traditionen förmäler, 
att Karl Johan alltid kunde räkna på vid sina ut- 
färder eller trupprevyer. Folkets jubel på gatorna 
var oerhördt. Man hurrade och skrek, och samma 
känslor lära ha gifvit sig luft vid de spektakler, som 
gåfvos krönings- och hyllningsdagarna, samt äfven 
vid dem, som på mellandagarna uppfördes. Or- 



156 

kestern niAste på publikens bepräran flera gäuKer 
spela upp folksåufiren, i hvilkeii hela salongen en- 
tusiastiskt instämde, och som afslutades med ett "lef- 
ve konungen!", ledsagadt af de lifligaste hurrarop. 
Kröningsfestlighetorna illustrerades äfven af ett 
Kalaspektakel, hvarvid uppfördes ett allegoriskt di- 
vertissemang, "Balder", med ord af Valerius och mu- 
sik af Du Puy. Man såg där Idaslätten med asken 
Ygdrasil och Vishetens källa vaktad af Mimer samt 
kör och dans af älfvbr och flodgudar. Nornorna 
(Sofia Sevelin, Charlotte Erikson-Wikström och Jean- 
nette Wässelius) uppträda och sjunga . Skuggorna 
af Yngve Frey, Ragnar Lodbrok, Magnus Ladulås 
och Gustaf Vasa frammanas af dem och harangeras, 
hvarpå en af dem slutligen inspirerad utbrister: 

"När siste VasakonuiiKen är bjuden 
till Odens sal att lönas för sin dygd — 
då stiger Balder, den älskade guden, 
neder till Skandiens suckande bygd. 
Asators ättling med ödet skall strida, 
Forsete, sonen, skall gå vid hans sida, 
Kraften och Rättvisan skiljas ej åt. 
Balder skall sänkas i glänsande ståt, 
buren pä Bifrost till slätten kring Ida — 
Balder skall komma — det sker — o, det sker!" 

Nu Öppna sig skyarna i fonden, och Balder (Sö- 
derman) och Forsete (den sjuttonårige elev^en Tors- 
slow), allegoriskt framställande konungen och kron- 
prinsen, stiga ned och stanna några ögonblick på 
Bifrost, under det att hela scenen ljusnar, och en 
kör af andar hälsar dem. En af nornorna säger nu 
bland annat: 



157 

"En halfiTud Renoni dyRd han Rudasäte flck, 

och nu. att folktMis aRR försona, 
han till de dödliRe 8om halfRud återRick. 

att byta ut niii *itr/ilknins mot en krona." 

Därefter sjöngos kupletter af representanter för 
olika svenska landskap (en soldat, Lindström; en 
bonde, Kinnianson; en bondflicka, Elise Lindström; 
en sjöman. Berg), baletter dansades af bondfolk, sjö- 
män och gruf arbetare, och kören sjöng: 

"Balder och Forsete härske i Norden, 
Rudarnas älsklinRar. Rudarnas lån! 
Styrkan och Rättvisan skänktes ät jorden. 
Lefre Karl Johan och Oskar, hans son!" 

Det hela afslöts med följande sång af en hundra- 
årig blind gubbe, framställd af Lars Hjortsl)erg: 

"JaR nu lefvat noR — ty jag får, 
Karl Johan, min konuuR DiR kalla. 
JaR skådat för hundrade år 
den tolfte bland Karlarna falla. 
Då, kanske i afton. jaR Rår 
så nöjd i den trettondes spår — 
från Dir skall jaR hälsa dem alla!" 

Med anledning af den gamle kungens frånfälle 
inställdes spektaklerna på de kungliga teatrarna 
ända till den 7 april, sedan den djupa sorgen dagen 
förut blifvit aflagd. Den populäre och i de högre 
kretsarna .särdeles uppburne spanske envoyén, che- 
valier José de Moreno gaf emellertid redan den 24 
mars stor supé, vid hvilken kronprinsen var närva- 



i 



158 

rande. Balottmästnren Taprlioni och mtlle Antoinette 
Pfeiffer, iJrtMiiiärdansös vid hofteatern i Miinclien, 
uppträdde där och dansade "Le retour du prmtemps 
ou Zéithhe constanf, divertissenient anacréontique 
af Taglioni. Zépliire dansades af Taglioni och La 
rose af m:lle Pfeiffer, som sedan uppträdde på Kung- 
liga teatern. Hon hade en särdeles vacker figur, 
ett uttrycksfullt ansikte och utvecklade mycken lätt- 
het och behag i sin dans. L'amour framställdes af 
haletteleven m:lle Högqvist, en några år äldre syster 
till den sexåring, som längre fram skulle komma att 
spela en så framstående roll i den åskådande prin- 
sens histoire d'amour. 

En af den tidens yppersta koloratursångerskor, 
den världsberömda signora Marianna Sessi, första 
hofsångerska lios konungen af Neapel och gift med 
den rike Wienköpmannen Natorp, var särskildt in- 
bjuden till iiofvet för att med sin konst ytterligare 
förhöja kröningsfestligheternas glans. Hon var född 
i Rom 1776 ocli debuterade i Wien vid sjutton års 
ålder. Tillhörande den äkta italienska skolan vann 
hon sensationell framgång 1805 i Venedig och 1806 
i Milano. 1807 erhöll hon af Akademien för de sköna 
konsterna i Florens en hedersmedalj af guld och en 
dylik i Livorno med inskriften "A Marianna Sessi 
insigne cantatrice. Livorno 1807". Nya triumfer 
vann hon i Neapel, Lissabon och London och åter- 
vände först 1816 till Tyskland. Sedan hon besökt 
Stockholm och Köpenhamn, drog hon sig tillbaka, 
men återvände i slutet af 1835 till Tyskland, där 
man emellertid hunnit alldeles glömma henne, och 
beträdde i Hamburg 1836 ännu en gång scenen så- 



159 

som Pysrmalion. Ehuru hennes stämma förlorat sin 
klang:, beundrade man dock hennes förträffliga sång- 
konst Hon dog i Wien 1847. 

Efter att ha tjusat det svenska hofvet med sin 
härliga, starka, välljudande stämma och beundransr 
värda strupfärdighet, som med lätthet öfvervann de 
största svårigheter, uppträdde signoran den 30 maj 
på Kungliga teatern i en af Metastasio skrifven 
monolog i två akter, "Pimmalione" (= Pygmalion), 
med musik af Giovanni Cimadoro. Ursprungligen 
var blott ett enda gästuppträdande tillämnadt, men 
på grund af det stormande bifall hon väckte, sjöng 
hon ånyo samma parti den 3 juni "af aktning och 
vänskap för kungliga hofkapellet", såsom det hette 
i annonsen, till förmån för dess nybildade pensions- 
kassa. Programmet inleddes genom den af Du Puy 
komponerade kröningsmusiken och afslutades med 
baletten "Bengoliska feten" af Filippo Taglioni, i 
hvilken både han och Antoinette Pfeiffer briljerade 
med sin danskonst. På nådigste befallning anord- 
nades den 17 juni ett galaspektakel, då signora Sessi 
för tredje gången uppträdde i "Pimmalione". Efter- 
åt gafs en pantomimbalett i tre akter af Taglioni, 
"Wallachiska grufvan", där han och m:lle Pfeiffer 
ånyo tillvunne sig lifligt bifall. Samma program 
uppfördes ännu en gång den 19 juni, då säsongen af- 
slutades och därmed äfven Löwenhielms direktörs- 
skap. 

Dagen därpå afled helt plötsligt efter ett häf- 
tigt giktanfall, åtföljdt af kramp, den nära sextio- 
åriga änkedrottningen, den kvicka, lifliga och älsk- 
värda Hedvig Elisabet Charlotta, den graciösa pryd- 



160 

nadcn vid sft mAnpra af den gustavianska liofteaterna 
lysanile representationer. 



Om Löwenhielms styrelsetid i konstnärligt hän- 
seende kan räknas till Kungliga teaterns lyckligare 
skeden, var den dock icke lika lyckosam beträffande 
ekonomien. Att med så betydligt nedsatta anslag 
af allmänna medel, som dem lian fick nöja sig med, 
försöka uppehålla inrättningen enligt samma for- 
dringar på dess verksamhet som i tider, då den ägde 
det rikligaste understöd, var helt enkelt en omöjlig- 
het. Kronprinsen Karl Johan hade visserligen un- 
der åren 1811 — 1815 skänkt teatern sammanlagdt 
54,750 riksdaler riksgälds, men då personalen måste 
förökas inom alla områden för att söka återvinna 
teaterns forna anseende, räckte dessa medel icke till, 
i synnerhet som recetterna betydligt minskades un- 
der krigsåren 1813 och 1814. Man anhöll därför om 
ett förhöj dt anslag af 1815 års riksdag. Då stän- 
derna beslöto, att Kungl. Maj:t af tillgängliga stats- 
medel måtte anvisa, hvad som kunde pröfvas vara 
för teaterns behof nödvändigt, anordnades 45,750 rdr 
rgs af inkomsterna från vår vestindiska koloni S:t 
Barthélemy såsom årligt bidrag till teatern, hvar- 
jämte 1815 utbetalades 36,000 rdr och 1816 30,000 rdr 
till skuldernas betalande. Då emellertid frihamnen 
på S:t Barthélemy efter freden mellan England och 
Förenta staterna samt Frankrike, Holland och Dan- 
mark mindre ofta anlitades, minskades inkomsterna 



161 

från kolonien, och urtima riksdagen 1817 — 1818 mot- 
tog därför från Kungl. Maj:t en proposition om att 
utfå det årliga understödet åt teatern af andra all- 
männa medel. Grefve Löwenhielm hade nämligen i 
ett till Kungl. Maj:t ingifvet memorial, dateradt 
den 6 maj 1818, skildrat teaterns förtviflade belä- 
genhet. Det ögonblick närmade sig, då han icke 
längre kunde honorera de i Kungl. Maj:ts namn 
af slutna kontrakt. Årets första kvartal hade för- 
flutit utan någon inkomst från S:t Barthélemy- 
fonden, det andra gick snart till ända med samma 
resultat; teaterns tillslutning för sommaren var 
nära, och med recetternas upphörande vore "den 
sista möjligheten slut att ens kunna lifnära de mest 
behöfvande vid teatern". Om ej snar hjälp bevil- 
jades, ägde grefve Löwenhielm ingen annan utväg 
än att olagligt bryta kontrakten, hvarigenom sujet- 
terna jämte deras familjer, öfver tusen personer, 
störtades i elände; teaterns upplösning blefve äfven 
oundviklig. Densammas upprätthållande var dock 
ur både litterär och moralisk synpunkt nödvändig. 
En reduktion kunde möjligen för framtiden åstad- 
kommas, men planens utarbetande fordrade tid och 
lugn. 

Ijöwenhielms memorial insändes direkte till stats- 
utskottet, som sex dagar efter mottagandet afgaf 
sitt betänkande. Utskottet erkände "teaterns nyttiga 
inflytande och föremål i flera hänseenden", men 
trodde, att dess underhåll borde bero af de tillgångar, 
som kunde flnnas, utan att öka de allmänna utskyl- 
derna; erinrade, att den summa, som erfordrades, var 
stor i förhållande till rikets knappa tillgångar; kunde 

11 — Svenska teatern III. 



ej föreslå nåf^ot urli^t Ktuisunslug, iitun uiisåg, att 
till KuiikI. Maj:t borde öfverlumnaK att prof va och 
förordna om en sådan organisation, som, af grefve 
Löwenliielm antydd, kunde med teaterns inkomster 
blifva fiirenlig; men hemställde dock, att för det lö- 
pande året måtte anvisas 30,500 rdr bko af statsme- 
del, dock under uttryckligt villkor "att staten för 
ull tid f ritoges från all vidare förbindelse eller ut- 
gift för teaterns behof" än de sedan äldre tider ut- 
gående 6,750 rdr rgs jämte tvåhundra famnar ved, 
"som till dramatiska spektaklets underhållande fin- 
nas å staten uppförda". 

Diskussionerna inom adeln och prästeståndet i 
anledning af detta betänkande äro såsom tidsbild 
utaf ett rätt stort intresse. På riddarhuset öppnades 
öfverläggningen af grefve Löwenhielm i ett längre 
anförande, hvari han visade teaterns stora betydelse 
för odlingen, språket ocli litteraturen; riktade till 
ståndet en varm uppmaning att behjärta teaterns 
svåra belägenhet och erinrade om, att den kungliga 
civillistans betydliga tillskott icke vidare kunde ökas. 
Han föreslog slutligen till anskaffande af medel: att, 
efter samma princip som för beskattningen af öf- 
verflödsartiklar, en bevillning skulle påbjudas för 
dem, som ville begagna sig af spektaklerna; att 
denna bevillning klassificerades, så att de, som ön- 
skade sitta på de första platserna, erlade fyra rdr 
bko om året, och de, som nöjde sig med de ringare 
platserna, en rdr rgs, samt att hvar och en lämna- 
des öppet att af fri vilja anteckna sig å debetsedeln 
till högre afgift. 

Den blifvande teaterchefen, friherre Gustaf Fred- 



16S 

rik Åkerhielm fick nu ordet. Det vore ej nationen 
värdigt, yttrade han bland annat, om en sådan bild- 
ningrsanstalt som teatern skidle pra under. Nationen 
I)eliöfde förädlande konstnjutnin{?ar, men han be- 
tviflade, att den frivilliga l>evillningen skulle utgå 
tillfyllest, och ville därföre rösta för ett årligt stats- 
anslag af 30,500 rdr bko. Friherrarna Cederström och 
Boije, herr von Hauswolff, m. fl. talade för teatern, 
herrar Ankarswärd, far och son, talade emot. Lö- 
wenhielm var outtröttlig i sina bemödanden, och flera 
af hans anföranden i denna fråga äro verkliga små 
mästerstycken. Bland annat sade han: "Statens 
tjänstemän ha hopp om befordran, kanslisten kan 
sluta som statsminister, fänriken som fältmarskalk. 
Teaterartisten har endast att påräkna en stigande 
aflöning och allmänhetens loford eller klander. Ett 
ringa lyte kan göra honom oanvändbar. Han kan 
visserligen några timmar spela både minister och 
general och möjligen bli applåderad. Men sedan ri- 
dån gått ned, återvänder han kanske till ett hem, 
där armodet möter honom i dörren. 'Mina herrar!'**, 
utropade han, "när man belönar endast med pen- 
ningar, så måste man ge mycket penningar!" — Re- 
sultatet blef, att statsutskottets betänkande återre- 
mitterades. 

Äfven i prästeståndet föranledde statsutskottets 
betänkande en vidlyftig diskussion. Prosten Swe- 
delius förklarade, att han i likhet med ståndets flesta 
ledamöter sällan eller aldrig besökte teatern, men 
ansåg dock, "att denna inrättning, detta intressanta 
monument af Gustaf III:s tidehvarf, icke borde läm- 
nas att gå under". Teaterns inflytande på odlingen. 



\ 



164 

littpraturen, sprAkot ocli do fria konsterna, i syn- 
nerhet musiken, vore obestridlig. Den förädlade sin- 
net och skulle motverka den gröfre sinlighetens njut- 
ningrar i hufvudstaden. Man borde äfven taga tea- 
terpersonalens sorglipra öde i betraktande. — Profes- 
sor Forsell ansåg, att teatern icke blott var ett nöje 
för hufvudstadens invånare, utan ock "ett medel för 
hofvet och rikets högre ämbetsmän att mildra de 
nedtyngande bekymren". — Prosten Hasselrot tyckte 
spektaklernas nytta i moraliskt afseende vara skä- 
ligen problematisk. Då både hufvudstaden och lands- 
orten hade kyrkor och religionslärare, vore detta 
för den sanna moraliteten alldeles nog. — Professor 
Thyselius ville, att den kostsamma och alls icke upp- 
byggliga baletten först ocli främst skulle försvinna, 
och införskrifvandet af utländska sångröster för 
kören alldeles upphöra. När dessa billiga anspråk 
blifvit uppfyllda, borde teatern erhålla understöd, 
"om det då befunnes nödigt". — Sedan ett par teo- 
logie doktorer yttrat sig för och emot teatern, fick 
biskop Almqvist ordet. Han ansåg, att de i konun- 
gens namn med teatersujetterna afslutna kontrakt 
borde honoreras, och trodde äfven, att teatern var ett 
viktigt bildningsmedel. Om ej alltid goda spektak- 
ler uppfördes, borde man ihågkomma, att direktio- 
nen för att ernå större recetter måste rätta sig efter 
allmänhetens nycker, och dessa stodo icke alltid i 
full harmoni med den högre smakens fordringar. 
Men baletterna kunde gärna indragas, ty hvartill 
tjänade alla dessa förvridna kroppsrörelser och luft- 
språng! Icke kunde väl detta anses skönt? Utan 
den sinnesbedöfvande musiken skulle dessa konst- 



165 

danser icke ens kunna uthärda jämförelse med de 
ännu mycket konstigare liudanserierna. — Prosten 
Säve ville bifalla utskottets förslag med det villkor, 
att på teatern endast uppfördes pjäser af konstens 
erkända mästerstycken, öfversatta från andra språk, 
och att alla sådana orimliga stycken undvekos som 
det, hvari det dagades sju gånger under samma re- 
presentation, och så litet anständiga som en pjäs, 
den där hette "Dom Juan", hvilken uppgifvits vara 
till den grad osedlig, att den af polisen hade bort 
förbjudas. 

Det är rätt egendomligt att finna, huruledes Mo- 
zarts "Don Juan" för teateranslagets förvägrande 
den tiden spelade samma roll, som Offenbachs "Skö- 
na Helena" och "Riddar Blåskägg" gjorde femtio år 
senare. Slutet på visan blef, att ärendet återremitte- 
rades till statsutskottet, som upptog det Löwenhielm- 
ska förslaget om nöjesskatten, och ständernas beslut 
blef, att den begärda summan anvisades för år 1818, 
men med det uttryckliga förbehållet, att staten 
skulle för alltid befrias från hvarje annan utgift till 
Kungliga teatern än det sedan gammalt utgående 
årsanslaget af 6,750 rdr rgs samt lösen för tvåhundra 
famnar ved, då beräknad till 1,400 rdr bko. Hvad 
nöjesskatten beträffade, tillkomme det icke rikets 
ständer en sådan afgift påbjuda, utan anmälde de 
förslaget till Kungl. Maj:ts uppmärksammande och 
pröfning. En kommitté tillsattes också, som afgaf 
betänkande i ämnet, men förslaget kom aldrig till 
utförande. Konungen beslöt nämligen den Kungliga 
teaterns upphäfvande och förordnade, att i dess 
»tälle en ny inrättning under namn af Stockholms 



166 

teater skulle orfrauiseras Råsom enskild entreprenad 
på vinst och förlust. 

Denna entreprenad öfverläninades från den 1 juli 
1818 åt dåvarande andre direktören öfverste Johan 
Peter Törner på tio års tid, dock med skyldighet att 
mot vissa förmåner återlämna inrättningen, om 




Johun Peter Töruer. 
Född 1768, titulerad öfverste 1816. död 1844. 

konunpren funne för godt att före den tiden återupp- 
rätta Kungliga teatern. Styrelsen var skyldig gifva 
galaspektakel mot en ersättning af l:o) 1,000 rdr bko 
för gala- eller gratisspektakel, 2:o) 800 rdr bko för 
spektakel på hofvet, 3:o) 600 rdr bko för stor vokal- 
och instrumental-konsert, 4:o) 300 rdr bko för min- 
dre dylik. För operakällaren erlades år 1818 i hyra 



167 

2,666 rdr 32 sk. bko, för det s. k. Nya värdshuset 500 
rdr bko, för sookerbagarstAnden 450 rdr bko och för 
fruktstanden 66 rdr 32 sk. bko. Något bidrag från 
konungens hofkassa fick ej af teatern uppbäras, dock 
ville Kungl. Maj:t efter vanliga priser låta betala 
de platser, som kunde komma att för dess räkning 
rekvireras. Törner associerade med sig kapellmästa- 
ren Du Puy, men både Hjortsberg och Abergsson, 
som också tillfrågades, afböjde anbudet. Den 6 sep- 
tember 1818 l)örjade Stockholms teater sin verksam- 
het med uppförandet af tvenne favoritpjäser, Kotze- 
bues enaktskomedi "De hegge tankspridde" och Da- 
layracs sångspel "Gubben i bergsbygden". Föreställ- 
ningarna fortgingo sedermera under publikens väl- 
villiga uppmuntran. Äfven gästspel anordnades af 
den nya direktionen. "Förste kammarvirtuosen hos 
Hennes majestät ärkehertiginnan Marie Louise, her- 
tiginna af Parma" (kejsar Napoleons frånskilda ge- 
mål), signor Giuseppi Siboni uppträdde den 19 okto- 
ber och den 2 november i Metastasios sångspel i två 
akter '7a Cleménza di Tito" med musik af Mozart. 
Titus Vespasianus sjöngs af Siboni, Sextus, kejsa- 
rens älskling, af Sofia Sevelin och Publius, prefekt 
för kejserliga lifvakten, af Karl Preumayr. Inne- 
hållet är, att på Vitellias inrådan, som Sextus älska- 
de, traktade denne efter Titus' lif, hvarför han döm- 
des till döden, men benådades af Titus. På grund af 
den fåtaliga personalen var libretton starkt sam- 
mandragen, och på sina ställen måste både annan 
musik och annan text användas. Siboni var född i 
Kyrkostaten 1780 ocli berömd såsom en utmärkt te- 
norsångare, hvilkens hufvudfack var de tragiska ka- 



168 

raktärsrollcrna i Paers, Spontinis, Rossinis och Mo- 
zarts operor. Utbildad i Talmas skola hade han 
grjort furor i Milano, Neapel, London, Wien och S:t 
Petersburg, hvarifrån han kom till Stockholm på 
genomresa till Köpenhamn, där han blifvit anställd 
som sånglärare vid Kungliga teatern, och där han 
dog 1839. Titus-programmet utfylldes mellan akter- 




Giuseppi Siboni. 



na af en dubbelkonsert för oboe och fagott af den 
utmärkte virtuosen och tonsättaren Filip Brann och 
Frans Preumayr, som var en af Europas mest fram- 
stående fagottister, med biträde af det öfriga kung- 
liga hofkapellet. 

Emellertid önskade Karl XIV Johan högtidlig- 
hålla årsdagen af Sveriges och Norges förening och 
befallde därför Törner anordna ett galaspektakel till 



den dagen. Teaterföreståndaren fann sijir nödsakad 
att pTÖra invändningar på grund af de liöga omkost- 
naderna. Då beslöt konungen genast, att teatern åter 
skulle bli kunglig, och anslog af egna medel 30,000 




/ 



/ 



OS GAR 



Efter srravyr af Olof Södermark. 



rdr rgs årligen till dess underhåll, hvarjämte prins 
Oskar betalade 6,000 rdr och prinsessan Sofia Al- 
bertina 1,500 rdr för sina loger. Den adertonårige 
kronprinsen anmodades fungera såsom teaterns 
synlige chef, hvilket han också gjorde i tre veckor. 



170 

under dot att friherre Ulrik Koskull i verkligheten 
skötte ärendena. Detta inträffade den 3 november, 
och dagen därpå, sedan norske statsministern herr 
Peder Anker gifvit stor middag, i hvilken konungen 
och kronprinsen deltogo, begaf man sig till den ny- 
upprättade Kungliga teatern, där till konungens 
stora tillfredsställelse Löwenhielms tillfällighets- 
stycke "Föreningen'' kunde såsom galaspektakel till 
unionens ära uppföras, hvilket de j<ungliga perso- 
nerna jämte alla excellenserna åsågo från stora 
logen. Såsom lever de rideau tjänade Kotzebues för- 
ut gifna enaktare "Brand skattning en". 

I Löwenhielms pjäs finnes en scen mellan den 
italienske krämaren och bonden Håkan, där den 
förre upprepade gånger säger om bonden Sven: "Fa- 
der Sven icke hafva hufvud för politik!" På par- 
terren yttrade någon den aftonen, att "vår utrikes- 
minister måtte heta fader Sven." Infallet spreds som 
en löpeld öfver hela staden, gjorde en ofantlig lycka, 
och sedan kallades grefve von Engeström aldrig i 
Stockholm för något annat än "fader Sven". 



Ungefär samtidigt med att grefve Löwenhielm 
lämnade chefskapet öfver Kungliga teatern afgingo 
äfven åtskilliga af den kungliga scenens artister, af 
hvilka jag här vill erinra om några af de mera be- 
tydande. 

Fru Maria Kristina Ruckman, född Franck, som 
tillhört teatern ända sedan 1784, drog sig den 1 juli 



171 

1818 tillbaka från den scen, hvars prydnad hon under 
så munga år varit, och ägrnade sig från 1819 till 1823 
åt teaterns elevskola, där hon fortplantade de grund- 
liga kunskaper i människoframställningens svåra 
konst, som hon själf en gång inhämtat af sin läro- 
mästare, den store franske aktören Monvel, under 
hans vistelse i Stockholm.* I sin krafts dagar glän- 
ste hon såsom Tilda i "Oden", abbedissan i "Korsfa- 
rarne", Zima i "Mohrenie i Spaui^n" samt i titelrol- 
lerna i "Virginia", "Chelonid", "Johanna af Mont- 
faucon" och "Den svartsjuka hustrttn". Vid sitt till- 
bakaträdande erhöll hon hela sin lön i pension så- 
som ett erkännande af hennes stora förtjänster och 
hennes trägna arbete i teaterns tjänst. 1808 blef hon 
gift med den skicklige gravören Gustaf Ruckman 
och ailed den 17 april 1847, sjuttioåtta år gammal. 

1818 afgick äfven den förtjusande sångerskan fru 
Justine Casagli, född Wässelius, från Kungliga tea- 
tern. Hon hade en utmärkt vacker och böjlig sång- 
röst, förenad med ett behagligt utseende och mycken 
grace i sitt uppträdande. Publikens lifliga bifall 
vann hon framför allt såsom Zerlina, Cherubin och 
Papagena. Hon var en yngre syster till operasån- 
gerskan Jeannette Wässelius och blef 1812 vid nyss 
fyllda sjutton år gift med premiärdansören, italiena- 
ren Ludovico Casagli, anställd vid Kungliga teatern 
alltsedan 1794 och änkling efter sin första hustru, 
premiärdansösen Hedvig Millberg. Med honom reste 
hon nu till Italien, där hon skördade ännu mera bi- 
fall än i sitt fädernesland. I synnerhet lär hon ha 



Se Svenska teatern, del I sid. 19S och 197. 



172 

väckt en iitomordentliK liäijförelse i Turin 1820, då 
hon såsom primadonna uppträdde i Rossinis "Cetie- 
réntola" och genom sin förträffliga sång och sitt in- 
tagande spel åstadkom, att operan kunde ges tjugu- 
åtta gånger å rad för fullt hus. I Rom 1823 hade hon 
en lika lysande framgång i Rossinis 'la Donna del 
lago", och i Lucca 1827 "gjorde hon sig odödlig", så- 
som en därvarande entusiasmerad musikrecensent 
skref, i Cimarosas "il Matrimonio segreto". Jämte 
fru Sevelin, som 1819 sjöng i Köpenhamn och Ham- 
burg, är hon den första svenska, som uppträdt på 
utländsk scen. Från Italien reste de båda makarna 
till Miinchen, där fru Casagli erhöll anställning för 
längre tid. Hennes man, "den gamle italienske sprät- 
ten", som friherrinnan von Knorring kallar honom, 
dog emellertid i Lucca 1831, och då hon redan länge 
längtat efter sitt hemland, beslöt hon nu att, fri och 
ledig som hon var, dit återvända. Innan hon anträd- 
de denna besvärliga ocli dyrbara resa, ville hon emel- 
lertid försäkra sig om att här finna sin utkomst. 
Hon skref därför från Parma, dit hon begifvit sig, 
till kungliga teaterdirektionen och begärde engage- 
mang, men fick till svar, att alla hennes forna roller 
innehades af andra artister, och att ingen plats fanns 
ledig. Man hade nämligen här ryktesvis hört omta- 
las, att hennes röst skulle förlorat sig. Detta direk- 
tionens bref var ett hårdt slag för henne och drog ett 
streck öfver alla hennes leende förhoppningar. Hon 
insjuknade, och då det numera var henne likgiltigt, 
hvar hon trånade och led, kvarstannade hon i Parma. 
Hon började plågas af yrselanfall, och under ett så- 
dant störtade hon sig i ett obevakadt ögonblick ut 



173 

grenom ett fönster och doj? genast af fallet mot sten- 
gatan 1841, fyrtiosju år gammal. 

Fru Casaglis tio år äldre syster, Jeannette Wäs- 
selius, öfvergaf operascenen 1820, ehuru hon då en- 
dast var trettiosex år. I henne förlorade Kungliga 
teatern sin dåvarande mest firade sångerska. Hen- 
nes sköna, klangfulla stämma jämte hennes ut- 
märkta förmåga såsom skådespelerska hade låtit 
henne under ett par decennier fira stora triumfer 
bland annat i Glucks "Armide", i Cherubinis "Vat- 
tendragaren", i Boieldieus "Califen i Bagdad", i Mo- 
zarts "Enleveringen ur seraljen" och "Don Juan", i 
"Sargines", "Slottet Montenero", "Aline", "Romeo 
cch Juliette", såsom Antigone i "Oedip uti Athen" 
och, samma år hon afgick, såsom Mathilde i "Jo- 
conde". Hon utnämndes till hofsångerska 1815 och 
dog 1853 vid sextionio års ålder. 

Den 1 oktober 1817 slutade Johan Peter Lewen- 
hagen sin teaterbana. I andra delen af dessa anteck- 
ningar ha hans tidigare växlande öden skildrats. 
Efter Stenborgska teaterns upphörande 1799 bildade 
Lewenhagen eget sällskap, som reste i landsorten 
under många år och åtnjöt ett godt anseende. 1812 
blef han såsom sufflör och aktör anställd vid Kung- 
liga teatern, där han samma år spelade Mårten Jo- 
hansson i "Sanct Clarce kloster". Hans förnämsta 
parti och äfvep hans favoritroll var den hale ränk- 
smidaren Allbrand i "Redlighetens seger öfver förta- 
let", hvilken han återgaf med mycken skicklighet. 
Efter Uttini fick han öfvertaga framställningen af 
Holbergs "Diedrich Menschenskräck", hvilken han 
äfven lär ha gjort särdeles förtjänstfullt. Sedan han 



174 

öfverjrifvit teatern, blef han hryprprare först i Malmö, 
därefter i Nyköping? ocli Klutlijren i Norrköping, där 
han dog: 1832, sextiotvå år p:aninial. 

Den vackra, men }iö|2rst odygdiga Inga W^erg, 
nnder sin jrlansperiod en af teaterns förnämsta skå- 
despelerskor, lika berömd för sin skönhet som för 
sina galanterier, fick ej sitt engagemang förnyadt 




Johan Peter Lewenhajren. 
Efter miniatyr af Salomon Hofling. 

1818. Hennes märkliga lefnadssaga är utförligt om- 
talad i de föregående delarna af detta arbete, och 
hänvisar jag således dit. 

Axel Cederholm blef 1793 vid tretton års ålder 
elev vid Kungliga teatern och utbildades sedan af 
Anders Widerberg. Han var af naturen rikt ut- 
rustad med en vacker, reslig gestalt och en manlig. 



175 

välljudande stäiuina. Rodan i sin första roll, Ninius' 
skugga i "Semiramis", 1802 väckte han uppmärksam- 
het och anförtroddes sedan en niänf^d viktigra roller 
såsom Leon i "Slottet Moutenero", Seid i "Mohomef*, 
Rudolf i "Korsfararne", Yngve i "Oden", Appius i 
"Virginia" och "Srante Sture". Om hans Karl Gustaf 
i Kellgrens skådespel "Drottning Christina" skrefs i 




Axel Cederholm såsom Appius. 
Efter Rravyr af L. H. Boos 1824. 

Journalen: "Anmärkaren vore orättvis, om han ej 
erkände den förtjänst, hvarmed herr Cederholm spe- 
lade Karl Gustaf. Första scenen i första akten och 
i synnerhet den sköna apostrofen till Gustaf Adolf, 
som han gaf med en sublim rörelse; scenen med 
drottningen i andra akten, utmärkt af värdighet och 
den första kärlekens intressanta blyghet; den på- 
följande med de la Gardie, stämplad af en försmådd 
tillbedjares hela förtrytsamhet, voro i synnerhet 



176 

hans sköna ställen." Rent af mästerlig lär han ha 
varit såsom Dorval i fyraaktsdramen ''Klosteroff- 
ren" och uti titelrollen i treaktskomedien "Czar Pe- 
ter skeppstimniPDuan i HoUnnif". Hans besynner- 
liga, högst retliga lynne, sorgen öfver en ung, älskad 
kvinnas död, hans ansträngande arbete vid teatern 
jiimte en högst omåttlig böjelse för bordets nöjen 
åstadkom en tidig förslappning af hans kropps- och 
själskrafter och tvingade honom att redan vid fyr- 
tio års ålder 1820 lämna scenen. "Cederholms af- 
gång", säger Marianne Ehrenström, "är en af de 
kännbaraste förluster teatern lidit." Han hade äfven 
lyckliga anlag för målarkonsten och vann i sin ung- 
dom flera pris i Akademien för de fria konsterna. 
Originalet till den vackra, här förut meddelade bil- 
den af Karl XIV Johans hyllning är af hans hand. 
Han dog 1828. 

1820 nuiste äfven Louis Deland skilja sig från 
teatern, där han redan under åren 1816 — 1818 varit 
tjänstledig på grund af ohälsa. Hans far kom så- 
som emigrant från Luxembourg till Sverige och blef 
kammartjänare hos Gustaf III:s gemål. Sonen föd- 
des 1772 i Stockholm och debuterade vid tio års 
ålder på Bollhuset i baletten till operan "Orphée". 
Följande år skickades han på Gustaf III:s befall- 
ning till Paris, där han dels på konungens, dels på 
egen bekostnad vistades i fem år och undervisades 
i danskonsten af den berömde Gardel. Han återkal- 
lades sedan till Kungliga teatern och debuterade i 
januari 1792 uti baletten till operan "Armide". 1803 
blef han andre och 1809 förste balettmästare och har 
såsom sådan komponerat inemot sextio baletter. Då 



177 

krinpT sokolskiftet och äfven senare folk ined l)ep:är- 
ligliet slukade allt hvad röfvarroinaiier iiette, pas- 
sade Deland på och komponerade flera röfvarbalet- 
ter, som prjorde stor lycka. Mer än sjuttio gånger 
Brafs hans 1794 hopsatta pantomimbalett "Strdtröf- 




12^ 



^ 



i 



^.. 



Louis Deland såsom Zozo. 
Efter pravyr af L. H. Roos 1816. 

carena eller Den ädelmodige soldaten", som kvarstod 
på repertoaren ända in på 1830-talet. Mycken fram- 
gång rönte äfven hans stora treaktspantomimer 
"Röf varekulan eller Det fördolda giftermålet" (1797), 
"Enleieringen eller Röf varebandet" (1800) och "Den 
svarta skogen eller Det hemliga giftermålet" (1814). 
Stor beundran vann hans vackra divertissemang till 
12 — Svenska teatern III. 



178 

operan "Califen i Baydair kalladt "Zelindas krö- 
ning", som dansades närmare sjuttio gånger. Ett- 
liundratjugu gånger uppfördes mellan åren 1796 — 
1844 hans onaktspantomim "En komisk balett", där 
han äfvon själf i sin krafts dagar excellerade med 
sin utmärkta danskonst. Men han var icke blott en 
förträfflig dansör och halettmästare, han var också 
en bland de bästa komiska skådespelare Sverige ägt, 
och kunde glädja sig åt ett afgjordt gunstlingsskap 
hos publiken, hvartill icke litet bidrog hans af na- 
turen alldeles ovanligt trefliga och jovialiska utseen- 
de. Roligast var han, då han spelade tölpar och en- 
faldiga, dumma personer såsom betjänten Jabal i 
"Juden" och Niklas i "Tanddoktorn",* där han och 
Hjortsberg liksom i "Herr Des Chalumeanx" fram- 
kallade högtider af skratt. Crispin i "Den föregifna 
skatten" och Zozo i "Gubben i bergsbygden" hörde 
också till hans mest uppskattade figurer. Från hans 
glansperiod ha vi en intressant beskrifning om ho- 
nom i Gjörwells bref 1799 till sin vän stadsnotarien 
Hummel i Göteborg, däri han redogör för uppföran- 
det af Grétrys operett "Den talande taflan".** Sedan 
han omtalat Du Puys debut såsom Pierrot, fortsätter 
han: "Hans Herre var Hr Delan, en annan Mästare 
uti sin genre. Han är Acteur, Danseur, Compositeur 
des Ballets, aldeles skapad för den comiske både Ac- 
tionen och Dansen. Han är född härstädes, men af 
Fransyska Föräldrar, talar således utan Svårighet 
Svenska. Han var vid detta tilfälle klädd aldeles. 



• Se Svenska teatern, del II sid. 112, 113. 
•• Se Svenska teatern, del II sid. 97 och följ. 



179 

ehuru något outreradt, för att visa så mycket mera 
Ridiculeu af et dåraktigt Mode, uti de här varande 
Sprättarnes Gout, med den korrta Lif-Surtouten, 
Speneer kallad, dragen öfver <len Engelske Fracken, 
hvilken åter icke saknade sina tilbörliga Upslag, 
Krage och Foder, aflånga spetsiga Skor, Halsduken 
med sine Kuddar gik up til Munnen, långa Gull-ör- 
hängen, långa Polissons och Stubbhår, korrt sagt: 
aldeles så klädd, som man ser vAre unge Jacobins 
ibland Skrifvare och Contorister vandra på våra 
Gator. Gång, Tal, Gester, alt liknade sina Origina- 
ler. När han kom in och hade spaserat et par Hvarf 
längs åt Orchestern, utan at en gång blifva sin trog- 
ne Pierrot varse, och när det änteligen skedde, drog 
han af sig Surtouten; då Skratten blef så alman och 
hög, at Herre och Dräng långa stunden ej fingo säga 
et Ord. Ridiculen senterades fullkomligt: också hop- 
pas man, at vare Småherrar efterhand aflägga dessa 
dels Onaturligheter dels Narragtigheter." Redan vid 
omkring fyrtio års ålder blef han emellertid så min- 
nesslö, att han därefter föga kunde användas såsom 
skådespelare. En af de därtill mest ]>idragande or- 
sakerna torde otvifvelaktigt ha varit hans förfär- 
liga glupskhet. I yngre år hörde jag omtalas fast 
otroliga historier om hans oerhörda frosseri. Bland 
andra berättades följande belysande exempel. Då 
farsen "Le roi de Cocagne" uppfördes inför hofvet på 
Drottningholm, spelade Deland storätarens roll, som 
han utförde con amore. Efter spektaklets slut gick 
han till värdshuset för att supera och åt då en por- 
tion af matsedelns alla rätter, omkring ett dussin, 
börjande med holländsk sill och slutande med ma- 



180 

rnnpror. Hans sällskap skrattade, men häpnade öfver 
hans aptit. Då Deland nn återigen rekvirerade sill, 
sökte de afråda honom från att förtära mera, men 
han fiirsiikrade dem, att det icke alls bekom honom 
illa, och slog vad, att han inom tio minnter skulle 
äta upp ett hälft tjog hårdkokta ägg, om han bara 
finge dricka så mycket punsch han ville under tiden. 
Vadet antogs, vanns och inbringade åt Deland tjugu 
riksdaler. Han blef slutligen ingenting annat än en 
vegeterande köttmassa och dog den 15 april 1823. 



För den svenska talscenen var det gifvetvis en 
stor otur, att Karl XIV Johan aldrig lärde sig tala 
eller förstå landets språk och följaktligen endast un- 
dantagsvis bevistade någon föreställning på Drama- 
tiska teatern, för hvilken han sålunda aldrig kunde 
fatta något varmare intresse. Då han kom hit till 
Sverige, var det visserligen hans afsikt att lära sig 
svenska. Han antog dåvarande amanuensen, seder- 
mera kunglige bibliotekarien Peter Adam Wallmark 
till lärare och anslog en timme om dagen till studier. 
Men då kronprinsen på grund af konungens sjuklig- 
het nästan omedelbart fick hela regeringsbestyret 
om hand och till följe däraf ständigt var öfverhopad 
med folk, som skulle tala med honom, fick Wallmark 
vanligtvis det besked, att kronprinsen icke hade tid, 
utan lektionen skulle uppskjutas till dagen därpå. 
Så gingo månader och år, och språk mästarens enda 
göromål blef att kvittera lönen. Slutligen inställdes 
lektionerna alldeles 1813. 



181 

Olyckan var, att de flesta personer, med hvilka 
kronprinsen kom i beröring, kunde åtminstone hjälp- 
ligt reila sig med franska språket. Karl Johan hade 
nog annars med sitt beundransvärda minne snart 
lärt sig svenska, och mycket hade då troligen blifvit 
annorlunda. Hans hjärta klappade varmt för Sve- 
rige och svenskarna. "Tungan ej, men hjärtat talte 
svenska", såsom en af våra skalder yttrat om honom. 
Och med sin utomordentliga vältalighet hade han då 
under de politiskt upprörda tiderna kunnat träda i 
omedelbar beröring med själfva folket, som nu olyck- 
ligtvis alltid kände sig litet främmande inför honom. 
På samma sätt blef det med teatern, hvilket var så 
mycket tråkigare, som Karl Johan i yngre dagar var 
en stor vän af den sceniska konsten, ocli själf lär ha 
varit en ypperlig tragisk framställare, hvarpå föl- 
jande historia må tjäna såsom bevis. 

Det hände en sommar, under det att prinsessan 
Sofia All)ertina vistades på Tullgarn, att kronprin- 
sen Karl Johan, åtföljd af sin son, gjorde henne ett 
besök. Den snillrika friherrinnan Jennings, född Ro- 
senhane, prinsessans lekkamrat under barnaåren 
och sedan den tiden af lienne med mycken vänskap 
omfattad, befann sig samtidigt där. Under aftonens 
lopp föll samtalet på den franska tragedien, och Karl 
Johan reciterade en och annan strof. Prinsessan fick 
då det infallet att be honom spela några scener för 
henne. I salongen funnos endast de båda jämte fri- 
herrinnan, och kronprinsen förklarade sig villig att 
uppfylla prinsessans begäran, om han endast kunde 
få någon, som gaf honom replikerna. Man kom då 
ihåg prins Oskars lärare, Lemoine, och skickade bud 
efter honom. Han hade emellertid redan gått och 



182 

lugt si{? och sade, uti han icke kunde komma. Men 
(let hjälpte icke. Ett nytt bud befallde honom genast 
kläda pä sig och komma ned. Då började kronprin- 
sen spela några scener ur Jouys tragedi "Sylla", men 
nöjet blef tyvärr tämligen kort för de bägge åskå- 
darinnornu, ty hofvet, som gått att supera, kom nu 
tillbaka från matsalen, och då kunde kronprinsen 
naturligtvis icke fortsätta. Friherrinnan Jennings 
berättade sedan, att man icke, utan att ha sett det, 
kunde göra sig en föreställning om någonting så 
mästerligt som kronprinsens utförande af dessa 
scener. 

När denna tragedi sedermera i februari 1828, öf- 
versatt af lifmedikus Magnus af Pontin, uppfördes 
på Kungliga teatern med Nils Almlöf i titelrollen, 
infann sig Karl XIV Johan i sin griljerade loge för 
att se den. Han förstod visserligen icke livad som 
sades, men då han kände nästan hela pjäsen utantill, 
kunde han i alla fall tämligen bra följa med Alm- 
löfs spel. Det berättades, att han skulle ha förklarat 
sig mycket nöjd därmed utom vid ett par tillfällen, 
då han ansåg, att Almlöf icke riktigt uppfattat rol- 
len. Han lät skicka efter honom dagen därpå och 
sade honom, hur han tyckte, att det borde vara. Då 
pjäsen nästa gång gafs, for Karl Johan dit igen 
och såg då med mycken tillfredsställelse, att Alm- 
löf iakttagit hans rättelser, hvilket hade till följd, 
att konungen förskaffade honom ett resestipendium 
för att i Paris få tillfälle att studera sin konst, och 
sedermera vid alla tillfällen berömde och gynnade 
honom. 

00 



ANMÄRKNINGAR OCH TILLÄGG. 

Sid. 15. 

Såväl af Skjöldebrands bref till von Engeström af 
den 1. oktober som af Gyllenskölds den 6 oktober dag- 
tecknade skrifvelse framgår med önskvärd tydlighet, 
det Dahlgrens uppgift i "Anteckningar om Stockholms 
teatrar", att Skjöldebrand varit tillförordnad förste di- 
rektör för de Kungliga teatrarna från den 1 juli 1810, 
icke kan vara med verkliga förhållandet öfverensstäm- 
mande. 

Sid. 18. 

Originalet till den i första delen af detta arbete å 
sidan 182 meddelade scen ur "Gustaf Vasa" är ritadt af 
den rike Göteborgsgrosshandlaren Halls olycklige son 
John, h vilken i yngre dagar var elev af Desprez och 
under sin förfallsperiod i Stockholm lifnärde sig bland 
annat genom att sälja af honom ritade bilder från tea- 
terpjäser han fordom sett. Originalet finnes bland för- 
fattarens samlingar, hvilket genom förbiseende ej blef 
under afbildningen anmärkt 

Sid.l9. 

Beskrif ningen på allegorien är hämtad ur Skjölde- 
brands memoarer. 

Sid. 20. 

Trolle Wachtmeister berättar i sina "Minnen", att 
till galaspektaklet vid Karl Augusts ankomst utdelades 
genom bröderna Fersen från riksmarskalksämbetet bil- 



184 

jottiM- I ill riksslAiidoM. Bönderna sattes på fjiinle raden, 
h()rK»'rskap('l på tredje, o. s. v. Detta fiiranleilde bonde- 
ståndets talman, den niyndiKc Stoekliolinsirrossliandla- 
ren Hans Niklas Sehwan att gå upp i riksniarskalks- 
änibetet, där Fabian Fersen satt i tjänstens utöfningr- 
Seliwan kastade biljetterna frainfiir lionon» på bordet 
ocb fiirklarade, att lian i dessas utdelning såjf ett bevis 
på niissaktninw: fiir ståndet, oeli att lian å dess vägrnar 
uttryckte sitt förakt för hans person. 

Sid. 21. 

I I)a«:li«:t Allehanda för den 21 november 1810 läses 
angående uppförandet af operan Gustaf Vasa" den 5 i 
samma månad: "Denna representation, som enligt ryk- 
tet förbereddes till festivitetsspektakel vid Deras Kung- 
liga Majestäters höga kröning förlidet år, liknade nä- 
stan i allt den man fick se af samma opera för fem 
eller sex år sedan." 

Genom denna notis bestyrkes till fullo det af mig 
i andra delen af detta arbete å sidan 243 gjorda påstå- 
endet, att Gustaf Vasa" ej uppfördes vid kröningen på 
grund af flera där angifna orsaker. 

Sid. 23. 

Herr professor Schiick har i sina anmiirkningar till 
den af honom utgifna upplagan af excellensen Skjöl- 
debrands memoarer framkastat den förmodan, att Kar- 
sten ej uppträdde på galaspektaklet den 9 november 
med anledning af hans svaromål i tidningen. Men om 
man ger akt på, att detta iir infördt, sedan de bägge 
galaspektaklerna voro gifna, och utgör ett svar på "tea- 
terväns" förhoppning att äfven efter desamma få höra 
honom i operan, samt för öfrigt känner till förhållan- 
dena inom teatern den tiden, iir det alldeles klart, att 
ingen annan iin Karsten sjiing partiet den 9 november. 
Först långt senare uppträdde Gabriel Åman i Kristians 
roll, hvilket också på sin tid omtalades i pressen. 



18!> 

Sid. 24. 

Friherre Klas Fleininjr var fikld 1771 och kom vid 
tio års ålder till Uppsala universitet, där han med ett 
kortare afbrott iinda till 1794 iignade s\g åt vittra stu- 
dier. Karl Asrardh skildrar honom i sitt minnestal så- 
som eu högrvuxt, kraftfull man med regrelbundna, ut- 
trycksfulla anletsdrag: och med ett iinda in i sena ål- 
dern blomstrande utseende. Han ägrde en fin viirlds- 
mannabildninfc och förviirfvade sif? snart anseendet af 
att vara hufvudstadens förniimste världslige vältalare 
genom de orationer han höll i de många sällskap, hvar- 
af han var medlem, och hvilka anförandens inre värde 
ej litet förhöjdes genom den välljudande klangen af 
hans stämma. Man visste ej, säger Agardh, hvilket 
man mest skulle beundra, den härliga gestalten, det 
intagande språket eller den fängslande anspråkslös- 
heten. Man hade aldrig hört en vältalighet af detta 
slag, ty den låg ej ensamt i språket, men mycket mera 
i det personliga hos talaren. Denna Flemings utomor- 
dentliga förmåga såsom vältalare och stilist berättigade 
honom snart till det rum han redan vid tjuguåtta års 
ålder intog inom Svenska akademien, där Tegnér efter 
hans bortgång yttrade om honom: 

"Det \&g en frratie i hvad han sade. 
det låg en klan^: ur hjärtats djup i rösten, 
en tjusninsrskraft i blickar och frestalt, 
som sökte ingenting och vann dock allt: 
ett skönt, ett ädelt sinnes makt på jorden, 
dess inre blomstrar, därför blomstra orden.*' 

Fleming blef 1810 landtmarskalk, serafimerriddare 
och statsråd, 1814 en af rikets herrar, \id kröningen 1818 
grefve och 1824 riksmarskalk, då han lämnade stats- 
rådsbefattningen. Han dog 1831. 

Sid. 25. 

Hofintendenten Ij. J. von Röök berättar i sina me- 
moarer, som förvaras i arkivet på Säfstaholm, att bland 



186 

de teaterpjäser, hvilka i sällskapet "Nytta och nöje" 
uppfördes under Skjöldebrands styrelse, var äfven Leo- 
polds "Oden", hvari nianiscll LenniiiK spelade Tilda 
"med mera talang iin maniKell Kristina Franek på 
Dramatiska teatern". 

Af ett bref från öfverceremonimästaren Leonard 
von Hauswolff ser man, att ledamöterna äfven vågade 
sig på att på franska spela Voltaires femaktstragedi 
på vers "Alzire", hvari m:me Robert dock illa utförde 
titelrollen, medan diiremot chargé d'affaires Correa 
redde sig förträffligt med Zamore. "1807 gaf man ett 
fransyskt spektakel, där grefve Axel Mörner spelade 
ganska bra och m:lle Wennermark talade med en för- 
undransvärdt vacker prononciation." 1808 inställdes 
högtidsdagens firande, och teaternöjena öfvergåfvos all 
deles, ty kriget dämpade all håg att roa sig. Om spek- 
taklet den 22 december 1809 (omtaladt i del II sid. 206) 
lär duc de Pienne yttrat, att man icke i något land kan 
få se ett spektakel på främmande språk gifvas med 
sådan fullkomlighet. 

Den 1 april 1810 bevistade konungen för första gån- 
gen en teaterföreställning i sällskapet, där man den af- 
tonen uppförde Favarts verskomedi "Soliman den an- 
dre". "Spektaklet var ganska vackert", säger Haus- 
wolff, "och är obegripligt, att en société, ej uppfödd på 
teatern, kan gifva dylikt." 

Sid. 26. 

Om representationen i sällskapet "Nytta och nöje" 
den 2 december 1810 och kronprinsens mottagande i 
Amaranterorden beriittar Hauswolff i ett bref af den 
6 december till excellensen grefve Nils Posse å Helle- 
kis. "Uti mitt förra hade jag den äran nämna, att 
Deras Maj:ter och Deras Kungl. Högheter voro på 
Nytta och nöje. Man påstår, att den fransyske mini- 
stern d'Alquier gjort hans excellens Oxenstierna en 
ample compliment öfver epilogen och hans kännedom 
af språket. Den blef ganska väl spelt, och onekligen var 



187 

hoffruken Sofia Silfversparre den, som spelte bäst, och 
hennes röst är granska vacker i det, som var att sjungra. 
Brukspatron Lorichs* dotter, fröken Amalia Lorichs, 
var äfven rätt intressant jämte amiral Stedingrks stjuf- 
dotter, fröken Hierta. De prononcera språket som in- 
födda fransyskor. Grefve Adolf Schwerins ^refvinna, 
född Ranisay, var Klio. Emot språket har jag: intet att 
sägra, men hennes grestes, att mycket höja på tåändan 
och för mycket fakta med armarna, grjorde hennes spel 
mindre behagrligrt. M:lle Arppe var Terpsikore och dan- 
sade charmant, men är intet vacker. På det hela var 
det alltid ett vackert spectacle, och föreställer jagr migr, 
att Kronprinsen varit nöjd därmed. Hans Maj:t, som 
vid ankomsten syntes mycket matt, upplifvades syn- 
ligren. Vid bortgråendet följde Kronprinsen med honom 
utan kappa och grick nästan baklänges trapporna ut- 
före för att understödja Konungen. De iiro branta och 
smala, så att de plåga en stark, ännu mer en på 
knäna svag person. Efter spectaclet var där bal och 
souper, som jag var nog filosof eller ekonom att ej 
bevista, efter den kostade 4 rdr banko. Ehuru dyrt 
här är, så kan jag dock litet längre framföda mig med 
dem än endast en afton. 

I går var den stora Amaranterorden samlad, och 
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen benådade den med 
sin närvaro och emottog den stora dekoration samt 
åtog sig efter Konungen protektion. Samlingen var 
ganska talrik. Alla damerna voro hvitklädda, och 20 af 
dem, de vackraste som äro i orden af fruar, fröknar 
och mrlles, hade öfverenskommit att vara med blom- 
stergirlander på hufvudet och äfven kläderna garne- 
rade med blomster. Stormästaren baron Fleming med 
ordens högre ämbetsmän mötte, när Prinsen steg utur 
vagnen, och på första perron stodo alla damerna. Kam- 
marherren Lilljenheims fru och bryggaren Westmans, 
två näst Fersens och Koskullska damer vackra perso- 
ner, presenterades, och Prinsen gaf dem högra och ven- 
stra handen och fördes af dem uppför trapporna och 



188 

in uti stora salen, där alla daiiierna stodo främst och 
herrarna bakom dom. Hans Kun^l- HiiKh^t beneven- 
terades af baron Fleming: med ett kort tal, och fröken 
Silfversparre, fröken Lorichs och fru Wolgenau med 
baron Boije och en officer till sjöuko airer och choeurer 
vid detta höjra tillfälle. Fröken Rosensvärd dansade en 
solo och lämnade en lagerkrans, hvarefter rätta balen 
började, och Prinsen var där en timme samt reste så 
tidigt, att han skulle träffa Konungen innan coucher. 
Balen var en riktig fete och kostade hvar karl 2 rdr 
banko, ty ordenskassan betalar öfverskottet. Soupern 
var intet magniiik, utan efter vanliga stadgar tarflig, 
ty som Hans Höghet ej skulle soupera där, behöfdes 
ingen magnificence." 

Sid. 35. 

Hofvet inköpte den stora s. k. Burmanniavagnen af 
Generalstaternas härvarande minister Burmannia vid 
hans afresa från Sverige 1720. 

Sid. 67. 

Angående den långvariga och invecklade teaterpro- 
cessen se Jenny af Forselies' biografi öfver Clewberg- 
Edelcrantz sid. 330 och följ. Balansen belöpte sig till 
6,547 r:dr b:ko, och enligt Kammarrättens utslag 1818 
fiirklarades visserligen kamroraren ansvarig för honom 
anförtrodda medel, men då en så stor balans icke kun- 
nat uppstå, om förste direktören noggrant följt före- 
skrifterna i afseende å kontrollen, ålades han att an- 
svara för det, som af kamreraren eventuellt ej kunde 
ersättas. 

Sid. 93. 

Bland chevalier von Runges efterlämnade papper, 
hvilken icke tycks ha varit någon beundrare af m:me 
de Stael, fanns enligt meddelande af hans biograf, löjt- 
nant Folke Rudelius, följande "Passeport de Madame de 



189 

StaeP, sannolikt författad af Rnngrt* själf och på frrnnd 
af sin .ndiliKliet furtjiint att återi^ifvas i dess helhet: 

"Du Baron de Coppet la fllle vaKubonde 
voulant un pa8S(>port. Sur la terre ot sur Tonde 
nous allons avec soin donner exacteuient 
le portrait de la Dame et son siirnalenient: 
Tete de caporal, corps de vivandiére; 
d'Hn soldat en jupou Tallure ifrénadiére; 
teint rouge et bourReois, donnant fort sur le noir 
srros nes, quoiqu' aplati par les conps d*eneen8oir 
deux Rlobes monstrueux; unis par leur faiblesse 
å chaque mouvement se rapprochant sans cesse, 
touts couverts de sueur, et d'un aspect si laid 
qu'un enfant affanié n'en peut sucer le lait. 
Quatre dents d'éléphant, oeil plein de pétulance 
comme feu son papa, qui ruina la France; 
gestes trop répétés, asseniblage de möts, 
et de termes ronflans n*en imposant qu*aux sots. 
Voix de double Stentor, sans le moindre harmonie 
fansses pretentions aux elans du génie; 
dans la voix et la plnme une fansse chaleur 
provenant de la tete et jamais de son eoeur, 
Imafirination plus creuse que profonde, 
telte est la jacobine, errante dans le monde." 

Madanie de Staél dog i Paris 1817. Hennes bild be- 
finner sigr bland det hundratal statyer, som pryda fa- 
saderna till det omfångsrika Hotel de Ville, där den 
är uppställd i en af nischerna å södra sidan invid syd- 
östra paviljongen och är ett verk af Maurice Ferrady. 

Sid. 100. 

Uppgifterna i Dahlgrens Anteckningar om m:Ile 
Georges- Weymers födelseår, födelseort och debutår äro 
ej riktiga. 



190 

Sid. 108. 

Affiselion fiir första uppförandet af "Doii Juan" på 
teatern i Prag hade följande utseende: 

TEATRO ITALIANO DI CORTE. 



Il 29 di ottobre 1787 per la prima volta: 
DON GIOVANNI O IL DISSOLUTO PUNITO 

Opera in due atti con l)alli analoKlii 

Parole del signar abate Lorenzo da Fante 

Musica del celebre maestro Wolfgang Teofllo Mozart. 



PERSONNAGGI: 

Don Giovanni Signor Luijfi Bassi 

Leporello Felice Ponziani 

Il commendadore Giuseppe Lolli 

Don Ottavio Antonio Baglioni 

Donna Anna Signora Terewa Saporiti 

Donna Elvira Caterina Slirelli 

Zerlina Teresa Bondini 

Mazetto Signor (iiuweppe Lolli 

Maestro concertatore, signor Strahach. 

Cori di Contadini, Danie, Damigélle, Popolo, Spéttri. — Balla- 
bili di Contatlini, etc. 

Sid. 150. 

Georg: Joseph Vogler föddes den 15 juni 1749 i Wiirz- 
burg, där fadern var fiolniakare. Redan som barn lärde 
han sig på egen hand att spela en mängd olika in- 
strument. Sin skolbildning fick han i sin födelsestads 
jesuiterkollegium och sedermera i Bamberg. Är 1771 
komponerade han för hofteatern i Mannheim en balett, 
som så mycket behagade kurfursten Karl Teodor, att 
han lät honom fara till den berömde pater Martini i 
Bologna för att studera kontrapunkt. Då Vogler icke 
kunde förlika sig med dennes långsamma och grund- 
liga metod, begaf han sig efter sex veckor till Valotti 
i Padua för att hos honom fortsätta sina studier. Men 



191 

il f ven denne i^anile herres teori var icke i Vosrlers 
smak, som redan började bysrsra upp sitt eget system, 
och han grreps af otåligrhet. Valotti blef ond och af- 
bröt efter fem månader sin undervisninfir med orden: 
"Hvad jag behöft femtio år för att ntgrrunda, vill ni 
lära på ett par månader!" Nu reste han till Rom och 
prästvigdes 1773, befordrades till påflig nuntie och kam- 
marherre och trots sin ungdom till riddare af Gyllene 
sporren samt valdes till medlem af Arcadiska akade- 
mien. Vid sin återkomst till Mannheim 1775 blef han 
hofkaplan och andre kapellmästare samt upprättade 
sin "Mannheimer tonschule", som försökte nya under- 
visningsmetoder och räknade bland sina lärjungar Pe- 
ter Winter och Joseph Kraus. 1779 åtföljde Vogler kur- 
fursten till Miinchen, där hans opera "Albert III von 
Baiern" uppfördes utan att röna någon framgång. 
Från Miinchen reste han till Paris, där en ny opera 
af honom "La kermesse" gjorde ett grundligt fiasko, 
och utsträckte färden till Spanien, Grekland och Ori- 
enten. 

Efter sin återkomst trädde han 1786 i tjänst hos 
Gustaf III såsom "direktör af musiken", hvilken befatt- 
ning han sex månader af året innehade till 1791. Jämte 
Kraus var han den förste, som här använde taktpinne. 
Förut anfördes kapellet med klavecinen. Samma år 
uppfördes hans opera "Castor och Pollux" i Mannheim 
och vann så mycken framgång att den valdes att illu- 
strera festligheterna 1805 i Miinchen, då prinsessan 
Augusta Amalia förmäldes med Eugéne de Beauhar- 
nais. Under tiden hade han förvärfvat sig stort rykte 
såsom orgelspelare, och hans så kallade "simplifika- 
tionssystem" väckte allmänt uppseende. Ett efter detta 
system byggd t orkestrion spelade han fiirsta gången 
under en utställning i Amsterdam 1789. 1793 förnyade 
han kontraktet med Kungliga operan i Stockholm på 
fyra år, hvilket sedan förlängdes till 1799, då han för 
alltid lämnade Sverige. Under sin vistelse här hade han 
gifvit ett hundra orgelkonserter, hvaraf trettiotvå j 



t92 

Stockholm, iiiriittat en musikskola 1786, komponerat 
oi)oran "Gustaf Adolf ocli Kbbu Hrulic" 1788, skrifvit 
biicker, liAUit fiircliisniuKa»" samt stiflal liofkapellots 
iinke- och i)upillkassa 1794, som 1833 samnunislogs med 
hofkapellets pensionskassa. Hans opera "Herman von 
Unna" Kafs 1800 i K(')pcnhamn och året därpå i Berlin. 
Om hans verksamhet i Sverige och hans bisarra or- 
g:elkomi)ositioner har jag berättat i de föregående de- 
larna af dessa anteckningar. I Wien uppfördes 1804 
hans ytterst svaga opera "Samori". 1807 blef han hof- 
kapellmästare i Darmstadt, hvarest han inrättade sin 
tredje "tonskola", diir bl. a. Weber och Meyerbeer voro 
hans Ijirjungar. Sextiofem år gammal afsomnade han 
därstiides den 6 maj 1814. 

Adolf Lindgren har sagt, att Vogler röjer mera 
genialitet såsom teoretiker än som tonsättare och vir- 
tuos och framkom med idéer, som man trott vara en 
senare tid förbehållna. Sålunda beskrifver han i sin 
klaverskola de olika handstiillningar fiir legato och 
stackato, hvilka först långt senare skildrats såsom Cho- 
pins metod, och anticiperar naturtonerna såsom grund- 
val för harmonien, och detta på ett sätt, som går 
Ijingre iin både Marx och själfve Helmholtz. Han in- 
såg sjiilf, att liirarcns kall hos honom var det fiirnäm- 
sta, och det sägs, att han mot slutet af sitt lif med af- 
seende på Meyerbeer och Weber skall ha yttrat: "Es 
ruht etwas in mir, was ich nicht herausrufen konnte. 
Diese beiden werden es thun! Was wäre Perugino ohne 
Kaphaell" 



PN 
2771 
P^ 
bd.3 



Personne, Nils Edvard 
Svenska teateni 



PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 



UNIVERSmr OF TORONTO LIBRARY