Skip to main content

Full text of "Svenska teatern; några anteckningar"

See other formats


PURCHASED FOR THE 

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 

FROM THE 

CANADA COUNCIL SPECIAL GRANT 



FOR 

DRAMA 
1968 




v 

KAIUJ JOSAJSrS TIDEN' 
1627 rrr-ia32 

J^å^CL aTzteckntTLgrcLr 

er 

NILS PEHSONKTJE 



Hi ii i ii ^i ii i ii Hf^m ifij u^i 

iSTOCICI£OZ2i: 



SVENSKA TEATERN 
V 

UNDER 

KARL JOHANS TIDEN 

1827—1832 



SVENSKA TEATERN 



UNDER KARL JOHANSTIDEN 



1827—1882 



NÅGRA ANTECKNINGAR AF 

NILS PERSONNE 




STOCKHOLM 
WAHLSTRÖM & WIDSTRAND 



zrrf 



pappersleverantor: lessebo pappersbruk 

tryckt hos ivar h^ggströms boktr. a. b., 

stockholm 19 19 




INNEHALL. 



KUNGL. TEATERNS VERKSAMHET UNDER UREFVE KARL PUKES 

STYRELSE. 

Sid. 

Grefve Karl Puke 7 

Kristofer Karsten f . . . : 10 

Elisabet Olin f 11 

Talscenens repertoar under spelåret 1827—1828 12 

Operans repertoar under spelåret 1827 — 1828 25 

Angelica Catalani 27 

Johanna von Schoultz 34 

J. P. Strömberg och teaterskandalen i Kristiania 4 nov. 1827 37 

Torsslowska bråket 45 

Kungl. teaterns repertoar under spelåret 1828—1829 .... 58 

Sofia Albertina f 65 

Af täckningen af Bellmans byst 66 

Drottning Desiderias kröning 67 

Kungl. teaterns repertoar under spelåret 1829—1830 .... 69 

Rossinis »Tankred» ' 72 

Nils Almlöf och hans resa till Paris 79 

Öhlenslgegers »Axel och Valborg» 86 

Sällskapsordnarnas teaternöjen 94 

Mozarts »Cosi fan tutte» 98 

Miillners »Skulden» 101 

Kungl. teaterns ekonomi 105 

Kungl. teaterns repertoar under spelåret 1830- 1831 . . . . 106 

Delavignes »Giftermål på gamla dagar» 106 

Sara Torsslow . . . . . .... . . 109 



Sid. 

Gabriel Aman 111 

Grefve Pukes afskedstagande 120 

Baletten ' 123 

Kungl. teaterns ekonomi 1831 , 126 

KUNGL-. TEATERNS VERKSAMHET UNDER BERNHARD von BESKOWS 
STYRELSE. 

Bernhard von Beskow 127 

Kjiingl. teaterns repertoar febr.— juni 1831 135 

»Nya garnison» 143 

Magnus Crselius och Isak Berg 150 

Kungl. teaterns repertoar under spelåret 1831 — 1832 .... 153 

Invigningsrepresentationen 154 

Rossinis »Sjöfröken» 161 

Vilhelmina Enbom 164 

Moretos »Amanda» 166 

Schillers »Wallensteins död» 169 

Beethovens »Fidelio» 178 

Baletten 183 

Kungl. teaterns ekonomi 1831—1832 190 

Flugsmällefejden 199 

Beskows afskedstagande 219 

Anmärkningar och tillägg 221 




Joliau Karl Piike. Efter teckning: af O. Andersson 
i Kungl. teaterns porträttsainling. 

Det var icke lätt att finna en passande chef för 
den kungliga teatern efter en så framstående styres- 
man som Gustaf Lagerbielke. Slutligen hittade man 
på att den 23 juli utnämna en af de till denna post 
säkerligen allra olämpligaste nämligen generaladju- 
tanten, förste majoren vid Lifgardet till häst, öfver- 
sten i arméen, den trettitvåårige grefve Karl Puke. 
Han var äldste son till den 1815 aflidne berömde sjö- 
hjälten, generalamiralen och statsrådet grefve Jo- 
han Puke. Teaterskvallret visste berätta, att han 
erhållit direktörsbefattningen genom grefve Brahes 
bemedling för att sålunda bli betäckt för den förlust 



8 

lian lidit genom en tillsammans med honom för kam- 
marherre von Eoxendorff ingången borgensförbin- 
delse, som dessa bägge herrar fått betala. Karl Puke 
var en litterärt bildad man, mycket teaterintresse- 
rad och hade själf uppträdt på hofteatern (se del IV 
sid. 251). Dessutom var han en utmärkt duglig offi- 
cer oqh enligt Crusenstolpes omdöme "en person, som 
under alla lifvets förhållanden stod som en man bak- 
om sitt ord". Men hans strama hållning och kasern- 
tag blefvo för de ömtåliga artisterna ett alltför häf- 
tigt afbrott mot Lagerbielkes ytterst älskvärda um- 
gängessätt, och de kommo snart på spänd fot med 
honom. I synnerhet bidrog Pukes tillvägagående mot 
Torsslow att reta stämningen både inom artistvärl- 
den och inom en del af pressen, hvarifrån han allt- 
jämt blef utsatt för ganska hätska anfall. 

Under de tre och ett hälft år grefve Puke var 
chef för den kungliga teatern uppsattes därstädes 
fem nya operor och ett litet sångspel samt inöfvades 
ånyo en opera och tvenne operetter, dessutom fram- 
fördes tre nya baletter och lika många äldre åter- 
upptogos På talscenen gåfvos trettisex nyinstude- 
rade pjäser, af hvilka tjugu uppfördes för första gån- 
gen och resten tillhörde den forna repertoaren. Bland 
dem voro tjugunio stycken öf ver satta frän franskan, 
men intet enda svenskt original. 

Hela spellistan var för öfrigt af en mycket ålder- 
domlig beskaffenhet. Kydqvist yttrade i en teater- 
öfversikt på nyåret 1829 helt försmädligt, det "man 
måste göra teaterstyrelsen den rättvisan, att den hål- 
ler sig tämligen obesmittad af tidens nyhetsbegär, 
såvida man ej vill antaga, att dessa pjäser äro verk- 



9 

liga nyheter för dem, som äro födda under loppet af 
detta århundrade". För granskning af de stycken, 
som uppföras, "hänvisa vi till Stockholmsposten för 
förra seculum, där de finnas tillbörligen anmälda och 
recenserade". Och Tegnér skref under riksdagen sam- 
ma år till sin hustru på östrabro: "För de små put- 
torna ber jag, att du ej måtte vara alltför sträng 
under spektakeltiden. Jag går själf aldrig på spek- 
taklet här i Stockholm, med undantag af plenum ocli 
utskott, emedan det är obeskrifligt uselt". 

Man talade en gång i ett middagssällskap, kort ef- 
ter sedan Puke lämnat sin befattning vid teatern, om 
hans olämplighet för densamma och menade, att det 
gamla ordspråket "den Gud ger ett ämbete, den ger 
han också förmågan att sköta det", härvidlag icke 
hållit streck. En af de närvarande berättade då en 
anekdot om den namnkunnige Samuel Klingenstier- 
na, Gustaf III:s snillrike informator, känd för sina 
många kvicka infall. Då prinsen en afton satt i kret- 
sen af sitt lilla hof och roade sig med att utdela höga 
ämbeten åt de närvarande, yttrade han: "När jag 
blir kung, skall du bli riksråd, du fältmarskalk, dig 
tänker jag göra till amiral, o. s. v. Hvad vill du blif ' 
sade han åt Klingenstierna. "Ack, Ers höghet", sva- 
rade denne, "jag är gammal och önskar ingenting 
mera, men jag har en dräng, en mångårig trotjänare, 
och ville i underdånighet anhålla, att han måtte få 
bli Ers höghets morian". "Är han svart dåf ' frågade 
prinsen skrattande. "Nej", svarade Klingenstierna, 
"men han blir väl, bara han får sysslan". Så trodde 
man äfven, att det skulle gå med Puke, men det lyc- 
kades icke — han Idef aldrig svart. 



10 

Puke afgick från sitt direktörskap vid teatern 
1831, blef generalmajor 1843, öfverste och sekundchef 
för Lifgardet till häst 1846 och afled ogift i Stock- 
holm den 21 december 1847. 



Innan teatern hunnit öppna sina portar under det 
nya spelåret, drabbades den af en stor sorg, ty den 
7 augusti 1827 klockan half nio på aftonen afsomnade 
en af den kungliga scenens främsta prydnader, Kri- 
stofer Karsten, träffad af ett slaganfall i sin bostad 
invid Drottningholm. 

I Granskaren för den 10 augusti ägnas den bort- 
gångne sångarkungen följande minnesord: "Den för- 
lust tonkonstens idkare och vänner härstädes gjort 
genom hof sekreterar en Karstens den 7 dennes timade 
död är ibland dem, som med skäl kunna kallas oer- 
sättliga. En skönare, klarare och starkare karlröst 
än Karstens har (man kan nästan tryggt våga det 
uttrycket) Sverige aldrig framalstrat och kanske icke 
något annat land; och egen i detta fall var han det 
ännu mer därutinnan, att vid den uppnådda höga 
åldern af sjuttio år ännu äga kvar nästan hela styr- 
kan, vidden och böjligheten af denna intagande stäm- 
ma. Hans väl utarbetade metod såsom sångare röjde 
också, ehuru den måhända erinrade om den äldre 
skola, där han fick sin bildning, en hög grad af konst- 
färdighet. Ifrån sin första ungdom fästad vid den 
lyriska scenen, där man ännu för få år tillbaka med 
förtjusning hörde honom (vid tillfälle af ett frispek- 



11 

takel den 5 november 1821 i anledning af konung 
Karl Xllirs staty, som den dagen af täcktes, livilket 
var sista gången då Karsten visade sig offentligen i 
det Talias tempel, som han 1782 invigde med Atalibas 
roll i 'Cora och Alonzo', som då gafs för första gån- 
gen i den nya operasalen), var han därjämte icke 
allenast i allmänhet en ganska god skådespelare i den 
högre operagenren, utan jämväl i åtskilliga roller 
alldeles förträfflig, till och med oupphinnelig. Dessa 
stora anledningar att beklaga hans frånfälle (det 
man i anseende till hans starka fysik ännu hade 
trott långt aflägsnadt) ökas ännu mera vid åtanken 
af hans i alla tider förda ordentliga lefnad samt den 
goda och värdiga konduit, som gjorde honom till en 
aktad medborgare och allmänt afhållen sällskaps- 
man; och länge skola konstens och den goda säll- 
skapstonens vänner med saknad minnas den glada 
boning, där han jämväl fick sluta sina dagar i en 
ansedd reträtt och i ett af ingen afundadt lugn, mildt 
förljufvadt af åtanken på den huldrike konung han 
därföre hade att tacka." Söndagen den 12 augusti 
ägde begrafningen rum å Loföns kyrkogård, och Mu- 
sikaliska akademien har under senare år till den af 
Karl XIV Johan bekostade minnesvårdens renove- 
ring och till underhåll för all framtid af den store 
sångarens graf anslagit den erforderliga summan. 

Ej fullt åtta månader därefter j ordades en aniian 
scenisk storhet från den gustavianska tiden. Operans 
forna primadonna Elisabet Olin, som den 26 mars 
1828 vid öf ver åttisju års ålder inslumrade i den 
eviga hvilan. Den 2 april begrofs hon i Tyska kyr- 
kan, i hvars förvar hennes berömde medspelares från 



12 

dessa sångscenens glansdagar, Karl Stenborgs stoft 
redan förut blifvit öfverlämnadt. 



Söndagsaftonen den 2 september kloekan lialf sju 
återupptog den dramatiska scenen sin verksamhet å 
Stora teatern med Picards gamla femaktskomedi 
"Marionetterne eller Lyckans omhytlighef och Scri- 
bes muntra enaktare "Ett besök på dårhuset". Under 
de följande veckorna framfördes repriser afUniver- 
salarf vingen", "Bröderna Philibert", " Charlataner ne" , 
"Tyska småstadsboer ne", " Broder t vist en" , "Sannlju- 
garen", "Numro 777", m. m., där publiken med nöje 
återsåg sina favoriter Lars Hjortsberg, herr och fru 
A bergsson, Charlotte Erikson, Elise Frösslind-Lind- 
ström, Sevelin, Berg, herr och fru Almlöf, Torsslow, 
m. fl. Balettpersonalen fick visa sig i den täcka pan- 
tomimen "Kärleken och gracerna" med Sophie Da- 
guin som Venus, den lilla åttaåriga Charlotta Lind- 
mark som Amor, de vackra dansöserna Karolina 
Brunström, Gustafva Calsenius och Charlotta Alm 
som de tre gracerna, Erik Wallquist som Apollo och 
i herdens parti Charles Holm, "herr Carl" såsom han 
på affischerna kallades. Han var en behaglig och 
mycket skicklig dansör, som påföljande år af reste 
till Paris, där han försvann i världsvimlet. Äfven 
"Hamlet" repriserades i slutet af månaden med Torss- 
low i titelrollen och Charlotte Erikson som Ofelia. 
Horatio hade öfvertagits af Almlöf, Polonius af 
Aman och vålnaden af eleven Vilhelm Svenson. 

Den första nyheten för spelåret på den kungliga 



13 

scenen gafs den 10 september, men befanns vara en 
för dåtidens stockholmare gammal bekant från före- 
gående århundrade, då den uppfördes ett trettital 
gånger både på Eriksberg och på Munkbroteatern 




Voltaire. Efter Houdou.-. b.v^i i i^ouvres museum. 

senast 1794. Det var femaktsdramen "Skottländskayt 
eller Caffehuset i London'\ skrifven af Voltaire, 
ehuru han föregaf, att det var en öfversättning af 
en viss Jérome Carré från ett engelskt original af 
Hume. Han ville därigenom försöka maskera sitt an- 
fall på en af sina litterära fiender, den ryktbare kri- 
tikern Jean Fréron, som han personifierat i styckets 
föraktlige parasit, tidningsskrifvaren Frélon. Denne 



14 

sin hätske motståndare behandlade han för öfrigt 
ganska illa både i sin satir "Le pauvre diable" och 
i många giftiga epigram, af hvilka det mest bekanta 
torde vara följande: 

"L'autre jour, au fond d'un vallon, 
un serpent mordit Jean Fréron. 
Que pensez-vous qu'il arriva? 
Ce fut le serpent qui ereva!" 

Pjäsen är en af författarens obetydligaste scen- 
skapelser, ehuru den för sin tid (1760) hade ett visst 
värde såsom ett af de första försöken i dramgenren. 
Under de oroligheter i Skottland, som förorsakades 
af pretendentens uppträdande därstädes, hade en af 
hans anhängare, lord Monrose, blifvit genom sin fi- 
ende lord Murrays intriger förklarad fågelfri och 
nödgats öfverge sitt land och sin familj. Tretton år 
därefter återkommer han okänd till London för att 
hämnas på sin förföljare genom att döda dennes 
efterlefvande son. Oförmodadt återfinner han sin 
dotter Lindane, den enda kvarvarande af hans fa- 
milj, som i stor fattigdom lefver hos en hederlig kaf- 
fehusvärd och till råga på allt älskar hans fiende 
Murray. Emellertid blir det orsaken till Monroses 
lycka, ty den unge mannen godtgör sin faders orätt- 
visor, utverkar nåd för Monrose, återinsätter honom 
i hans forna förhållanden, och pjäsen slutar med en 
försonings- och förlofningsscen. Monrose återgafs 
förträffligt af Åbergsson liksom hans dotter af Char- 
lotte Erikson och Murray af Torsslow. Åtskilliga 
andra personer förekomma i stycket såsom en köp- 



15 

man Freeport, spelad af Lars Hjortsberg, en okonst- 
lad, butter men redlig och välgörande man, som vill 
hjälpa Lindane ur hennes betryck och själf nästan 
förälskar sig i henne; den ofvannämnde Frélon, som 
på ett utmärkt sätt framställdes af Sevelin; och den 
passionerade, svärmande, excentriska, unga, förnäma 
och vackra lady Alton, som Lindane utträngt ur lord 
Murrays hjärta, h vilken roll besynnerligt nog läm- 
nats åt Karolina Bock, som icke alls passade för den. 
Huset var utsåldt, och publiken mottog det åldriga 
stycket ganska väl, ehuru det ej kunde ges mer än 
sex gånger, senast våren 1829. Föreställningen af- 
slutades med en repris af "Marlboroughs uniform". 
Teaterns nästa "nyhet" var en annan af många 
tårar, dygd, heder och kärlek öfverflödande gam- 
mal femaktsdram, som man till Gustaf Åbergssons 
recett den 1 november gräft fram ur arkivets göm- 
mor, Monvels "Mathilda", hvilken då icke varit gif- 
ven på tjugvi år. Innehållet är i korthet, att gref- 
ve Orlheim (Åbergsson) lefde i ett lyckligt äkten- 
skap med sin maka och deras dotter Matilda. Hans 
umgängesvän baron Wollmar skrifver för att häm- 
nas sin försmådda kärlek ett bref, som antyder ett 
brottsligt förhållande mellan grefvinnan och honom, 
livaraf Matilda skulle vara frukten, och låter detta 
bref, åtföljdt af hennes porträtt, falla i mannens 
händer. I sitt ursinne förskjuter denne sin maka, 
som af sorg däröfver snart lägges i grafven, och han 
vill ej mera se sin dotter, utan upptar i stället sin 
systerson Fredrik (Lindman) till sin arfvinge. År 
förflyta. Matilda (Charlotte Erikson) växer upp och 
får två friare, kusinen och Wollmar s son (Almlöf). 



16 

Matildas far vägrar sitt samtycke till det senare par- 
tiet, som i hans ögon skulle vara blodskam. Fred- 
rik, som vunnit hennes hjärta, vågar ej yppa sin bö- 
jelse för hennes far, men vägrar mottaga ar f vet, som 
skulle rikta honom på Matildas bekostnad. Wollmar 




Jacques de Monvel. Efter litogrrafi af Lefort. 



enleverar henne under en resa, men Fredriks mod 
ocli rådighet räddar henne, och unge Wollmar förs 
som fånge till slottet. Där lämnar han grefven ett 
bref, som han fått af sin far kort före dennes död, 
men hvilket han hittills undandolt. Brefvet betygar 
grefvinnans oskuld och hans egen brottslighet. Fred- 
rik och Matilda få hvarandra. Trots allt livad man 
kan invända mot stycket, är det onekligen, åtminsto- 



17 

ne för en naivare publik, sceniskt verkningsfullt och 
gafs väl, ty just i sådana pjäser lyckades våra då- 
tida skådespelare bäst. I synnerhet lär Charlotte 
Erikson ha varit utmärkt i titelrollen. 

Till efterpjäs gafs en af stadsmäklaren Åbergs- 
son, en son till recettagaren i hans första gifte, verk- 
ställd öfversättning af Kotzebues enaktskomedi på 
vers ''Porträtter. Mormodern vill gifta bort sina 
barnbarn. Den unge mannen har emellertid föräl- 
skat sig i ett porträtt, som han hittat, hvilket före- 
ställer mormodern i hennes unga dagar. Hon låter 
nu dotterdottern som liknar henne stå bild. Ynglin- 
gen tror sig se porträttet förstoradt, gumman tar 
honom ur hans villfarelse och förenar dem. Det hela 
är en bagatell, men med en liflig och lätt dialog, späc- 
kad med många roligheter. Stycket slog an på pu- 
bliken och kvarstod länge på repertoaren. Karolina 
Åbergsson excellerade i mormoderns roll, som hörde 
till hennes bästa scenskapelser. Äfven Sevelin var 
lyckad som betjänten. Salongen var utsåld flera da- 
gar i förväg, den kungliga familjen var där, och 
Åbergsson hyllades hjärtligt af publiken. 

På Hjortsbergs recett den 7 februari 1828 annon- 
serades för första gången Andrieux' versifierade tre- 
aktskomedi ''Den föregifne döde" i en ledigt rimmad 
öfversättning af Remmer. Vid närmare granskning 
finner man emellertid, att äfven denna pjäs var en 
gammal bekant från föregående århundrade, då den 
under annat namn i en prosaöfversättning af Hjorts- 
berg ett trettital gånger gafs på Arsenalsteatern. In- 
trigen rör sig kring tvenne ynglingar från landsor- 
ten, som ligga i Paris för att studera, men i stället 

2 — Svenska teatern V. 



18 

föra ett muntert lif, göra skulder och råka i procen- 
tares klor. Då skrifver den ene, sin vän ovetande, 
ett bref till dennes farbror, berättar för honom att 
hans brorson dött, att han ombesörjt hans begraf- 
ning och skickar räkning på omkostnaderna, bestyrkt 
af en falsk dödsattest, skrifven af en skälm till be- 
tjänt. Farbrodern godtgör icke allenast genast be- 
grafningskostnaderna, utan reser också själf till Pa- 
ris med sin dotter, den unge herrns fästmö, för att 
betala hans skulder. Han tar naturligtvis in på det 
värdshus de bägge ynglingarna bebo, där förhållan- 
det snart upptäckes, och stycket slutar som alla andra 
komedier med giftermål. För att fylla ut den magra 
händelsen äro ett par muntrande episoder inflätade, 
betjäntens frieri till värdshusvärdinnan och farbro- 
derns bemödande att förmå ett par fullfjädrade pro- 
centare att nöja sig med halfva beloppet, h vilket om- 
sider lyckas, då den döde visar sig, och de l)etagas 
af fasa för himlens vrede. Det roliga stycket gafs 
med en utmärkt ensemble, som man förstår, då 
Åbergsson spelade farbrodern, Charlotte Erikson hans 
dotter, Almlöf och Torsslow de bägge unga män- 
nen. Hjortsberg betjänten och Karolina Åbergsson 
värdinnan. Af de två procentarna hade Sevelin och 
Deland åstadkommit ett par högst dråpliga figurer. 
Efteråt gafs Dalayracs förtjusande enaktsoperett ^'En 
timmas äktenskap*' med Hjortsberg, Lindström, Säll- 
ström, Sofia Sevelin och Henriette Widerberg i res- 
pektive roller, och till sist baletten "Les marchan- 
des de modes". Huset var fullt, men egendomligt nog 
blef recettagaren ej mottagen så varmt och så all- 
mänt som hans stora talang förtjänade. Man kunde 



19 

ej förklara orsaken, säger en berättare. Det föll sig: 
bara så — liksom med väderleken — ibland varmt, 
ibland kallt. 

Ändtligen den 18 februari efter nära ett lialft års 
arbete syntes omsider det första verkligt nya pro- 
grammet på affischen, ''Sulla", tragedi på vers i fem 




Etierme Jouy. Efter Bio^r. nouv. des Contemp. Paris 1823. 

akter af de Jony i öfversättning af Magnus af Pon- 
tin. Jouy var pseudonym för Joseph Etienne, född 
1764 i byn Jouy nära Versailles. Han var först mili- 
tär och tjänstgjorde i Guyana och Ostindien, där han 
upplefde många sällsamma och farliga äfventyr, 
samt deltog äfven i revolutionskrigen, men lämnade 
krigstjänsten 1797, ägnade sig uteslutande åt littera- 
turen och invaldes 1815 i Franska akademien. Jouy 
författade en mängd operatexter, sorgespel, lustspel 



20 

och sedeskildringar, för livilka lian vann sin samtids 
beundran. Förträffliga äro hans libretter till "Vesta- 
len" och "Ferdinand Cortez". Åt Kossini skref han 
texterna till "Moses" och "Wilhelm Tell". Hans 
samlade arbeten fylla tjugusju band. Af hans tra- 
gedier är i Sverige endast "Sulla" uppförd. På Thé- 
ätre fran(;ais vann den under sexti tätt på hvarandra 
följande representationer ett kolossalt bifall, beroen- 
de på att författaren vid teckningen af den romerske 
diktatorn tydligen haft för ögonen den då nyss fallne 
franske världshärskaren, och att Talma i titelrollen 
på ett förvånande sätt förstod att härma Napoleons 
hela hållning och sätt att vara. Hos oss kunde däre- 
mot pjäsen icke väcka något lifligare intresse, ehuru 
man beundrade vissa förtjänstfulla ställen såsom de 
asiatiska konungarnas och sändebudens audiens, den 
vackra scenen med Sullas son, som för att rädda sin 
landsförviste vän döljer honom i sin faders palats, 
hvars lif denne vän skulle taga, den gripande mål- 
ningen af tyrannens sömn, då denne, som hindrade 
Kom att sofva, själf plågas af skräckfyllda drömmar, 
och slutligen den stora teatereffekten med hans afsä- 
gelse af diktaturen, som ovillkorligen gör ett öfver- 
raskande intryck. Almlöf vann som Sulla mycket 
erkännande och ansågs bäst fylla sin roll. Faustus, 
Sullas son, spelades af Torsslow; hans vän Claudius 
af Lindman; dennes maka, den ädla och dygdiga Va- 
leria, af Sara Strömstedt; och den ryktbare skådespe- 
laren Roscius, diktatorns gunstling, af Åbergsson. 
Sista aktens verkan förhöjdes af den vackra till 
operan "Titus" målade dekorationen, som föreställ- 
de Kapitolium. 



21 

Jag har redan förut (se del III sid. 182) omtalat 
Karl XIV Johans närmare kännedom af detta skåde- 
spel och hans intresse för Almlöfs riktiga tolkning 
af den svåra titelrollen. Konungens slutliga tillfreds- 




Nils Almlöf såsom Sulla. Efter samtida teckning. 



ställelse med hans talangfulla framställning hade 
till följd att genom ett kungligt bref af den 30 jurii 
1828 Almlöf tilldelades "med afseende å den utmärkta 
talang han såsom skådespelare ådagalagt" af stats- 
medel ett reseunderstöd af femtonhundra riksda- 
ler, hvilket .iämte ett särskilt bidrag af konungen 
satte honom i tillfälle att under sommaren 1829 uppe- 



22 

hålla sig i Paris för sceniska studier, livarom mera 
längre fram. 

Sista aftonen i februari 1828, som det året räkna- 
de tjugunio dagar, hade Elise Lindström sin recett 
för fullsatt salong. Hufvudpjäsen utgjordes af det 
ända från 1700-talet kända sångspelet ''Fiskaren" med 
musik af Bruni, där herr ocli fru Lindström spelade 
Torbern och Klara, Fredrik Kinmansson Ragwald, 
Charlotte Erikson Erik, Lindman Ivar och Almlöf 
Gellina (se del II, sid. 93). Till förpjäs gafs för för- 
sta gången en liten enaktskomedi af Seribe, "Fredrik 
och Christine", där titelrollerna utfördes af Elise 
Lindström och Cederberg samt den ädelmodige dra- 
gonen af Lindman. Puke hade själf öfversatt detta 
stycke liksom en annan enaktare, som gifvits strax 
på nyåret. "Maskeradintrigen" af baronessan de 
Bawr, förut gift med den namnkunnige grefve de 
Saint-Simon. Den sistnämnda pjäsen, hvari rollerna 
utfördes af Almlöf, Torsslow, Sara Strömstedt och 
Charlotte Erikson, hade på originalspråket redan 
1820 spelats på liof teatern (se del IV, sid. 80). 

Edouard Mazéres glada komedi i tre akter "Den 
unga gifta mannen" gafs för första gången den 11 
mars med Torsslow i titelrollen, Karolina Bock som 
hans hustru och Lars Hjortsberg i Duperriers roll. 
Stycket, som på ett lustigt sätt skildrar missförhål- 
landet mellan tvenne makars ålder, lynnen och va- 
nor, slog an och gick under årens lopp tjugufem gån- 
ger. Det blef däremot icke fallet med reprisen af 
Voltaires strängt klassiska tragedi "Merope", som 
efter tolf års livila försöktes på Sara Strömstedts re- 
cett i april. Hon spelade själf Kresfontes' änka. 



23 

Torsslow hennes son, Almlöf tyrannen och Fredrik 
Kinniansson den gamle Narbas, men det åldriga styc- 
ket gjorde numera ingen effekt och gick endast ett 
par gånger. Så mycket mera jublade den dåtida pu- 




Salvator. Samtida kostymbild från Porte St Martin- 
teatern i Paris. 



bliken åt spelårets sista nyhet, Mélesvilles och Scri- 
bes hiskliga melodram från Porte Saint-Martin-tea- 
tern ''De osynlige bröderna'\ som för första gången 
gafs den 20 maj. Det var för den stora hopen en rik- 
tig läckerbii, fylld af banditer, mord och röfverier, 
strider, skott och dolkstygn, eldsvådor och kärlek, be- 
hörigen sammanblandadt och kryddadt med en 



24 

mängd småroligheter. Vederbörande, som nogsamt 
kände publikens smak hade med mycken omsorg 
iscensatt stycket och försett det med en ny, vacker 
kyrkointeriör i andra akten. Innehållet är i korthet, 
att den unge grefve Léonce, hvilken är upptagen i 
hertigens af Alberti hus, af vissa skäl gjort sig till 
anförare för de osynliga brödernas röfvarband på 
Sicilien och under namnet Salvator blifvit en skräck 
för hela landet. Emellertid blir han kär i hertigen- 
guvernörens brorsdotter Camilla och ämnar öfverge 
sitt nesliga handtverk, då hans kärlek besvaras och 
af hertigen gillas. Men just då han skall förenas med 
henne, återfordras han af sina forna kamrater och 
måste hjälpa dem att fly från Sicilien. Planen miss- 
lyckas, bandet skingras, stupar eller tillf ångatages, 
och själf undkommer han genom en slump. Utan Sal- 
vators vetskap bortröfvas Camilla af bandet för att 
tjäna som underpant för dess säkerhet mot hertigens 
anfall. Hon blir vansinnig, då hon af ett blodigt 
skärp gissar, att Léonce blifvit dödad af banditerna. 
För att befria sina kamrater intränger Salvator i 
citadellet, som han låter antända, men tillfångatages 
jämte de andra. Hans närmaste man, Mordac, stöter 
nu enligt sitt afgifna löfte sin dolk i hans bröst för 
att frälsa honom undan afrättningens nesa. Då det 
flor, h varmed han betäckt sitt ansikte ryckes bort, 
tror man sig igenkänna grefve Léonce, och vid detta 
namn vaknar Camilla ur sin själsdvala, men då hon 
vill kasta sig i hans armar, säger han: "Nej, det är 
Salvator!" och därmed slutar härligheten. Almlöf 
återgaf Léonce med vanlig kraft, och Charlotte Erik- 
son förlänade Camilla allt det intagande, fina och 



25 

graciösa hon ägde i sitt eget väsen, och hennes kläd- 
sel var som vanligt ytterst smakfull. Åskådarna voro 
öf ver för t justa, och deras belåtenhet gaf sig luft i 
långa, skallande handklappningar, sedan ridån fallit. 
Den lyriska scenen började sina representationer 
den 9 september, då '' J essonda'' uppfördes med Sofia 
Sevelin, Elise och Karl Lindström, Sällström och 
Preumayr. Några nyheter uppsattes ej under grefve 
Pukes första år, endast ett par gamla enaktsoperetter 
nyinstuderades jämte Paers opera ''Sargines", som 
återupptogs på Sofia Sevelins recett den 8 januari 
1828. Huset var fullt, och den kungliga familjen där. 
Fru Sevelin sjöng Sofias parti, utförde med stor fär- 
dighet de svåra passagerna och inropades efter styc- 
kets slut. Lindström, som förut sjungit titelrollen (se 
del II, sid. 161) hade nu lämnat den till Säll- 
ström, hvilken tyvärr den aftonen ej tycktes 
fullt disponerad. Själf sjöng han Montignys 
parti. Fredrik Kinmansson var konung Filip August, 
Fahlgren trädgårdsmästaren och Elise Lindström 
Isabella. Preumayr som den äldre Sargines och Ka- 
rolina Bock som Isidor voro de enda, hvilka inne- 
hade sina forna roller. För öfrigt utfylldes spellis- 
tan af "Barberaren", "Slottet Montenero", "Hvita 
frun", "Fanchon", "Vestalen", "Vattendragaren", 
"Richard Lejonhjerta", "Figaros bröllop", "Enleve- 
ringen ur seraljen", "Don Juan", "Lilla slafvinnan", 
"Oedip i Athen", "Min tante Aurore", "Califen i Bag- 
dad", "Friskytten", "Preciösa", "Nunnorna", "Schwei- 
ziska familjen", "Ferdinand Cortez", "Turken i Ita- 
lien", "Romeo och Juliette", "Cendrillon" samt några 
enaktsoperetter. 



26 

Ett par debuter under året kunna antecknas, ehu- 
ru de ej medförde någon större konstnärlig vinst för 
teatern. På sångscenen framträdde mamsell Sofia 
Milen den 25 november såsom Eriphile i operan 
"Oedip i Athen'\ Hon kvarstod sedan som elev till 
1830, då hon under ett par år blef anställd vid Djur- 
gårdsteatern, återvände därpå till kungliga scenen, 
där hon fick tillfälle att vid Henriette Widerbergs 
inträffade opasslighet ersätta henne i ''Califen i Bag- 
dad'' samt sjöng bland annat Papagena och Karl Fels- 
heim, men af gick 1836. Den andra debuten ägde rum 
å talscenen den 19 oktober, då en förutvarande figu- 
rantska Gustafva Lindman tilläts utföra Lucies roll 
VSannljugaren". Hon var en i hufvudstaden myc- 
ket känd dam på grund af sina allbekanta lätta seder, 
och hennes framträdande i komedien mottogs med 
hvisslingar från parterren. Direktionen måtte emel- 
lertid icke fäst något af seende därvid, och själf tyck- 
tes hon varit alldeles oberörd af den inträffade skan- 
dalen, ty den 29 oktober gjorde hon om debuten med 
gladt mod. En tidningsinsändare ogillar visserligen 
på det högsta sådana opinionsyttringar, men god- 
känner därför icke direktionens mindre lyckliga ef- 
terlåtenhet. "Det vore önskligt — skrifver han — att, 
då unga suj etter framträda på scenen, deras renom- 
mé ej vore så beskaffadt, att förmän och kamrater 
måste på deras bekostnad rodna". Tidningen anmär- 
ker härtill, att direktionen i så fall torde komma i 
stor förlägenhet, om den skulle vara nödsakad gran- 
ska deras dygd och sedlighet. Mamsell Lindman blef 
efter sina debuter antagen till elev och fick 1831 
aktriskontrakt, som hon behöll till 1842, då hon öfver- 



27 

gick till Nya teatern, men återinträdde efter två år 
vid den kungliga scenen, där hon förblef till 1846. 
Hon användes rätt mycket i mindre roller, men fick 
ibland framträda äfven i större uppgifter, till exem- 
pel Elmire i ''Tartuffe'\ 

Några tilldragelser inom teatervärlden åstadkom- 
mo för öfrigt under detta spelar af olika anledning 
rätt mycken uppståndelse inom hufvudstaden näm- 
ligen Angelica Catalanis ankomst till Sverige, Jo- 
hanna von Schoultz' första framträdande inför of- 
fentligheten, teaterskandalen i Kristiania förenings- 
dagen den 4 november och icke minst det så kallade 
"Torsslowska bråket". 



I midten af september inträffade det märkliga, 
att den världsberömda sångerskan Catalani förirra- 
de sig hit upp till norden och gaf ett par konserter 
i Ladugårdslands kyrka, hvarefter hon under de föl- 
jande månaderna äfven uppträdde några gånger på 
Kungliga operan. 

Angelica Catalani, en af de berömdaste och ut- 
märktaste sångerskor konsthistorien känner, föddes 
i Kyrkostaten 10 maj 1780 och uppfostrades i klost- 
ret Santa Lucia utanför Rom. Där utvecklade hon en 
så utomordentlig sångförmåga, att man när och fjär- 
ran betraktade henne såsom ett underbarn. Vid de 
stora högtidsfesternas mässor strömmade folk till i 
sådan myckenhet att oordningar uppstodo, och myn- 
digheterna måste slutligen blanda sig i saken och ut- 
färda förbud mot att låta flickan sjunga. Femton 



är gammal debuterade hon i Venedig och väckte en 
oerhörd entusiasm. Teatrarna stredo om att få äga 
henne, särskilda operor komponerades för hennes 
räkning, och hela Italien genljöd af hennes beröm. 
1801 erhöll hon ett lysande anbud från Lissabon, där 
hon kvarstannade i fem år och gifte sig med en 
fransk kapten, Valabrégue, anställd vid legationen 
därstädes. Därefter företog hon konstresor till Ma- 
drid, Paris och London, där hon stannade till 1814 
mot ett årligt gage af nittisextusen francs och för- 
tjänade oerhörda summor under sina rundfärder i 
provinsen. Hon stod då på höjden af sitt rykte och 
sin konstnärliga utveckling och var fullkomligt af- 
gudad af publiken. Af Ludvig XVIII anförtroddes 
hon under några år ledningen af den Italienska ope- 
ran i Paris med ett årligt anslag af etthundrasex- 
titusen francs, men företaget bar sig icke, och hon 
begaf sig 1818 ånyo ut på konstresor genom hela Eu- 
ropa, hvilka artade sig till ett formligt triumftåg. 
I Berlin överlämnade man till henne Akademiens 
stora guldmedalj, och i Wien, där reduttsalen, som 
rymde tretusen personer, hvarje konsert var fylld 
till sista plats, lät staden slå en särskild medalj till 
hennes ära. 

Catalani var en högst ovanlig företeelse. Hennes 
röst var en af de mest omfångsrika, klangfulla och 
böjliga sopraner, som någonsin funnits. Den gick 
upp ända till trestrukna f. I synnerhet lära hennes 
drill och hennes kromatiska skala ha varit beund- 
ransvärda. Hon var den första, som sjöng den be- 
römde franske violinvirtuosen Pierre Rodes variatio- 
ner, och ingen har sedan dess gjort det såsom hon, 



29 

efter livad kompetenta konstdomare försäkrat. Det 
uttryck hon förstod att lägga i sin sång ansågs oef- 
terhärmligt. Erik Gustaf Geijer skr ef till sin faster 
efter att ha hört Catalani i London 1810: "I Cata- 
lanis sång har jag hört prof på människoröstens full- 
komlighet, som vida öfverträffar all min föreställ- 




Angelica Catalani. Efter oljemålning af Ph. von Stubenraueh. 



ning. Hennes röst förenar i högsta grad styrka, vidd 
och behag. Hennes konst är fullkomnad. Snabbhe- 
ten och säkerheten af hennes lopp öfverträffas af 
intet instrument. Jag har hört henne i hopp af två 
oktavers sträckning slå an toner med den största sä- 
kerhet och klarhet och i hastig rörelse löpa kroma- 
tiska skalan upp och ned utan minsta skymt af falsk 
ton. Alla mekaniska svårigheter äro öfvervunna, att 



30 

man ej märker dem. Man glömmer den mest för- 
vånande konst för känslan, som talar igenom den. 
öfvervnnnen svårighet är en förtjänst, som Cata- 
lani är för förträfflig att berömmas för. Det är an- 
den och lifvet i hennes exekution, som är det för- 
träffliga. Det är ej exekution. Det hon exekverar 
tycks hon komponera, så fullt hennes egendom blir 
det, och med en så lefvande originalitet öfverlämnar 
hon det åt åhörarna. Så uttryckte jag mig ögon- 
blicket efter sedan jag själf första gången varit hen- 
nes åhörare, och jag finner intet skäl att ta tillbaka 
mina ord. Jag har sedermera studerat henne i olika 
karaktärer såväl i komiska operan som i den allvar- 
samma: hennes talang tycks vara universell. Hen- 
nes aktion och figur äro fulla af uttryck — på nära 
håll förlorar liennes utseende något, men hennes 
röst är äfven i tal ovanligt vacker." 

I Stockholm gaf lion sin första konsert den 15 
september. På grund af sin skönhet och sitt eldiga 
temperament tycktes konstnärinnan, trots sina fyr- 
tiåtta år, på sin höjd nått trettitalet, och ehuru hen- 
nes röst helt naturligt ej ägde kvar ungdomens hela 
bedårande behag, väckte den dock genom hennes 
underbara sångkonst en utomordentlig hänförelse. 
Den andra konserten den 27 september var besökt af 
Ivåtusenfemhundra personer, och hela den kimgliga 
familjen var där. Tidningarna flödade af loford. "I 
sanning", säger Argus, "aldrig har jämförelsen med 
serafsröster ägt en skönare verklighet, aldrig någon 
konstnär sannare rätt visat sitt namn än Angelica 
Catalani". En annan bedömare yttrar: "Hennes röst 
är nästan öfvernaturlig, ty den kolossala styrka, den 



31 

utomordentliga klangfullhet, uthållighet och mjuk- 
het, som utmärka hennes organ, äro så oväntade, så 
oföreställbara, att man verkligen är frestad tro sig 
höra någonting från en annan värld än den vanliga". 
Dessutom hyllades hon i pressen med både franska 
och italienska verser. När hon så den 3 november, 
sin vana trogen, gaf ytterligare en kyrkokonsert till 
förmån för stadens fattiga, blefvo endast sjuhundra 
biljetter sålda. Man kunde ej utleta orsaken härtill, 
såvida icke den samma afton inträffade månförmör- 
kelsen bar skulden till denna annars oförklarliga 
händelse. 

Den 16 och 25 oktober samt den 13 november upp- 
trädde hon på Operan. Priserna voro nära tredubb- 
lade, på amfiteatern, första raden och andra radens 
fond kostade biljetten fyra riksdaler banko, och de 
trenne konserterna inbringade omkring tolftusen 
riksdaler, en för våra dåtida förhållanden mycket 
stor recett, af hvilken teaterkassan fick behålla tred- 
jedelen. Puke hade låtit å teaterkansliet försälja de 
flesta biljetterna i förväg, så att, då biljettkontoret 
Öppnades, fanns endast ett fåtal att tillgå. De lurade 
spekulanterna uppstämde ett gräsligt oljud i förstu- 
gan och öfveröste teaterchefen in contumaciam med 
de gröfsta okvädinsord. Husen voro emellertid ut- 
sålda, sista gången till och med flera dagar i förväg 
och publiken i extas. Programmet vid de tre före- 
ställningarna utfylldes af en enaktspjäs och ett ba- 
iettdivertissemang. Själf sjöng "den gudomliga", 4Rom 
Marianne Ehrenström kallar henne, arior ur Rossi- 
nis "Sjöfröken", Portogallos "Semiramis", Zingarel- 
lis "Klytemnestra", Mozarts "Titus", där Crusell ac- 



kompanjerade lienne på obliga tklarinett, varationer 
på arior af Paisiello, Paer m. fl. samt en spansk bo- 
lero af Sarmiento. Konungafamiljen åhörde alla hen- 
nes konserter, och den 13 november sjöng hon till 
afsked "God save the king", där hon som en artighet 
mot den gamle kungen utbytte namnet George mot 
Charles. 

Under sin vistelse i Stockholm hade Catalani fått 
höra, att då ännu fanns i lifvet den från Gustaf III:s 
dagar berömda operasångerskan Elisabet Olin, och 
yttrade sin önskan att få träffa henne. Så skedde, 
och på Catalanis begäran sjöng Elisabet Olin utan 
tvekan för henne en av sina glansarior. Catalani lär 
ha häpnat öfver att hos en nära åttisjuårig gumma 
finna kvar så mycket af röst, utseende och hållning, 
inbjöd henne i dé mest smickrande ordalag till de- 
jeuner och ställde två biljetter till hennes förfogan- 
de vid alla sina konserter i Stockholm. 

Den kungliga familjen visade madame Catalani 
mycken artighet. På drottningens födelsedag den 8 
november inbjöds hon till en storartad fest på Stock- 
holms slott. Värdskapet utöfvades vid detta tillfälle 
af kronprins Oskar, och festen beskrifves af en delta- 
gare sålunda: "Denna fest var i alla afseenden ly- 
sande, smakfull och angenäm. Allt, i stort som smått, 
vittnade, att den höge värden omfattade tillfället att 
ägna en gärd af hyllning åt dagens föremål, drott- 
ningen, på samma gång som han förunnade ett ve- 
dermäle af sällspord uppmärksamhet åt tidpunktens 
namnkunnigaste talang. Festen började med kon- 
sert. Catalani, som där lät höra sig, beledsagades 
genom raderna af rum och gäster af chefen för tron- 



följarparets hof, baron Adels wärd. Samma hänryck- 
ning lion väckt vid sina konserter i Ladugårdslands- 
kyrkan och på teatern följde henne nu i kungabor- 
gen. På konserten följde bal. Äfven till danssalen 
fördes Catalani vid baron Adelswärds arm, där den 
mest smickrande öfverraskning väntade henne. "La 
biondina in gondoletta" var ett tema med variatio- 
ner, med hvars afsjungande på Operan hon gjort 
furor, och som i åratal efter hennes afresa med håg- 
komstens tjusningskraft upprepades och gnolades 
vid alla pianon af alla musikälskande. Så snart ce- 
remonidansen var förbi, med hvilken balen öppnades 
af drottningen och tronföljarparet, spelades en vals, 
sammansatt af kronprinsen själf på "La biondinas" 
välkända melodier. Öfverraskningen var lika allmän 
och liflig som angenäm. Hvad intryck denna smick- 
rande hyllning gjorde och måste göra på madame 
Catalani är lätt att föreställa sig, men omöjligt att 
beskrifva. Madame Catalani var bankettens drott- 
ning så fullständigt, att hon blef lika bemärkt och 
nästan lika firad som den verkliga. Hennes höga 
rang inom konstens område, hennes vandel och um- 
gänge från längre tider tillbaka i den högsta sfä- 
ren och numera jämväl hennes af åren skyddade 
rykte, hvilket icke ens förtalet dristat bjuda till att 
hviskningsvis klandra, gjorde hyllningen berätti- 
gad". 

Från Sverige afreste Catalani till Berlin och upp- 
trädde sista gången offentligt i Hannover 31 maj 
1828. Med man och barn begaf hon sig därifrån till 
Paris och sedan till Italien. Omkring 1830 bosatte 
hon sig utanför Florens i en härligt belägen villa, 

3 — Svenska teatern V. 



34 

som hon inköpt, och där lion för sitt nöje gratis gaf 
undervisning i sång åt unga röstbegåfvade flickor. 
Kommerserådet Wijk från Göteborg och hans fru 
gjorde 1833 ett besök hemma hos den ryktbara sång- 
erskan. "Hon är oändligt artig och förekommande 
mot alla svenskar — skref fru Wijk — samt ser dem 
gärna; förgudar vårt land, där hon sade sig gärna 
vilja bosätta sig, om hon kunde. Hon är enkel och 
anspråkslös i sitt sätt att vara samt mycket rätt- 
fram". Den 12 juni 1849 föll Catalani ett offer för 
koleran i Paris, där hon under några dagar uppehål- 
lit sig. 

En liten erinran om den stora konstnärinnan lef- 
ver ännu kvar hos oss i de efter henne uppkallade 
smakliga Catalanibröden, om de ock nu under världs- 
kriget tillfälligtvis försvunnit ur handeln. 



Den 3 maj 1828, årsdagen af hertigens af Skåne 
födelse, gafs en stor konsert i Ladugårdslandskyr- 
kan, besökt af drottningen och kronprinsparet samt 
för öfrigt omkring tretusen personer. Den var an- 
ordnad åt den unga sångerskan Johanna von 
Schoultz för att skaffa henne medel att vidare ut- 
bilda sin sällsynt vackra, silfverklingande och 
Ijufva stämma af stort omfång och af en ovanlig 
smidighet. Konserten inleddes med en kantat, sär- 
skildt för tillfället komponerad af den begåfvade ty- 
ske pianisten Karl Schwencke, som vistades mycket 
i Stockholm, "hvarmed konsertgifverskan tolkade 
publikens gemensamma känsla i det offer hon åt det 



iilskade toremålet frambar af sin talangs första 
blommor", som det så vackert heter i ett referat. Hon 
sjöng vidare en bravuraria af Pnccitta, där lion bril- 
jerade i kadensen, och "La biondina in gondoletta", 
som dock låg bättre för Catalanis röst. Programmet 
utfylldes genom uvertyrer af Gluck och Spohr, 



t 




Johanna von Schoiiltz. Efter samtida litog:rafi. 

Brendlers varationer för tre fagotter, och en förträff- 
lig kör af fem ti herrar från Harmoniska sällskapet, 
hvilka på det mest fulländade sätt sjöngo ett num- 
mer ur "Trollflöjten" samt delar af Haslingers 
mässa. 

Konsertgifverskan var född i Stockholm den 6 
mars 1813 ocli dotter till landshöfdingen i Vasa von 



36 

Schoultz och hans maka Johanna Gripenberg. Hen- 
nes underbart välljudande och intagande röst hade 
utbildats af förste sångmästaren vid Operan Karl 
Magnus Crselius med så mycken framgång att hon 
vid femton års ålder kunde uppträda offentligt och 
ge, konserter, denna första i Ladugårdslandskyrkan 
på våren och den andra på hösten i Katarina kyrka. 
Hon fick därigenom medel till en studieresa utom- 
lands, hvarunder hon njöt undervisning af Siboni i 
Köpenhamn och sedan af Romani och Velluti i Ita- 
lien. 1829 gaf hon flera konserter i Göteborg och 
Kristiania. I Stockholm lät hon återigen höra sig 
1830 och 1831, hvilket år hon kallades till ledamot af 
Musikaliska akademien, ty hon var redan då en 
konstnärinna af första ordningen. Våren 1833 erhöll 
hon engagemang i Genua för att sjunga på den där- 
varande Nya operan under karnevalen mot ett arf- 
vode af sextontusen francs, och på hösten samma år 
debuterade hon på Italienska operan i Paris såsom 
Anna Bolena vid sidan af Giulia Grisi och rönte det 
mest entusiastiska mottagande. Hon skördade där- 
efter nya lagrar på flera af de italienska teatrarna 
såsom la Scala i Milano och San Carlo i Neapel. Sve- 
rige besökte hon ånyo 1839 och 1840 och gaf då kon- 
serter både på Kungliga teatern och i Ladugårds- 
lands kyrka. 1842 gifte hon sig med landtmätaren 
Felix Brand i Tavastehus, där hon bosatte sig, och 
sjöng sedermera endast i privata kretsar i Peters- 
burg och Finland. I Karlskrona uppträdde hon dock 
på en konsert för välgörande ändamål i september 
1850. Hennes omfångsrika, starka röst försvagades 
under hennes sista lefnadsår af ett bröstlidande, och 



37 

hon afled i Helsingfors obemärkt och glömd den 28 
februari 1863. 



I fjärde delen af detta arbete har jag med några 
ord omtalat upprättandet af den första offentliga 




J. P. Strömberg. Efter oljemålning. 

skådebanan i Kristiania 1827 af svensken Strömberg. 
Då denne icke blott genom omständigheterna fått 
sitt namn inflätadt i nnionsgrälens tidigaste histo- 
ria, utan äfven spelat en icke obetydlig roll i den 
svenska landsortsteaterns krönika, vill jag här något 
utförligare omtala hans öden. 

Johan Peter Strömberg föddes 1773 och var son 
till en förmögen tobaksfabrikör i Stockholm, gift med 



k 



en dotter till den af Bellman besjungne perukmaka- 
ren Boursehell. I början af 1790-talet ingick han vid 
Seuerling-Lewenhagens teatertrupp, anställdes 1797 
vid Hofflundska sällskapet, där han gifte sig med 
skådespelerskan och dansösen Maria Ehrnström, och 
1799 voro båda engagerade hos Lindqvist i Göteborg. 
I september 1800 upprättade Strömberg en teater i 
Nyköping, som ägde bestånd i två år, någonting sär- 
deles ovanligt den tiden. Bland personalen kunna vi 
lägga märke till fru Maria Kydberg, sedermera an- 
ställd vid Kungliga teatern och gift med balettmä- 
staren Louis Deland; mamsell Charlotta Sandberg, 
gift med teaterdirektören Vilhelm Djurström; samt 
mamsell Sofia Mosette, gift med teaterdirektören 
Karl Lönnbom och en af landsortsscenens främsta 
skådespelerskor. Herrskapet Strömberg kom sedan 
till Norge, där de bägge gåfvo undervisning i dans, 
och där han fick privilegium att upprätta en teater i 
Kristiania och "dertil inddrage ssedelige Mennesker 
af de Indfödte samt med disse give Pantomimer, Ope- 
rets og saadanne Skuespil i Landets Sprog, der for- 
ene Moralitet med Smag og Interesse'*. Emellertid 
begagnade han sig icke denna gång af sitt privile- 
gium, utan begaf sig till Göteborg, där han ägnade 
sig åt sin fars yrke. Men i augusti 1813 lockade ho- 
nom åter scenen, och han öfvertog som verkställande 
direktör i ett bolag den gamla teatern vid Sillgatan. 
Bland personalen finna vi Inga Åberg och den unga 
Henriette Widerberg. Det var då Strömberg gjorde 
sig känd äfven som dramatisk författare. Efter fält- 
tåget mot Norge återkom Karl Johan till Göteborg 
den 16 september, och den 19 gafs å teatern en fest- 



39 

representation med en af direktören sammanskrif- 
ven prolog, som slutade med ett tal för konungen 
och drottningen, kronprinsen och arffursten. Däref- 
ter uppfördes ett likaledes af Strömberg författa dt 
divertissemang med sång, kalladt ''Högtiden eller 
Svenska lägret vid Leipzig'\ och slutligen gafs ''Ame- 
lie och Montrose". Freden med Norge firades den 
28 januari 1815, då en af Strömberg hopskaldad pro- 
log, "Föreningen eller Fredsfesten", sju scener på 
prosa med sång, spelades före "Helmfelt". Teatern 
föreställer en fjälldal, genom h vilken en gränsa fly- 
ter mellan Sverige och Norge. Från ena sidan kom- 
ma norska bönder med sina familjer. Det är söndag, 
och samtliga äro högtidsklädda. En bonde tackar för- 
synen för fredens välsignelser, och en annan utbrin- 
gar ett lefve för Karl XIII, hvarefter den förste ut- 
ropar: "Og den eiegode, vor ven, vor beskytter, vor 
velgiörer, prinds Karl Johan, han leve!", och så hur- 
ras det på nytt. Från svenska sidan inträda nu 
bondfolk för att höra, hvad som står på. Man sva- 
rar, att fred blifvit sluten. "Fred har det alltid varit 
här", genmäler en svensk. "Ket Nabo!" svarar norr- 
mannen, "Fred har alletider vaerdt imellem os, 
skiöndt vores övrighed har tsenkt at stifte Ufred og 

före os bag Lyset nu, Gud skee Tak! det er 

förbi, vi ere frie og lykkelige, vi ere blevne svenske". 
Man kommer nu öfverens om att återställa bron öf- 
ver ån, hvilken förstörts, och midt på den mötas 
grannfolken och omfamna hvarandra. Nu inträder 
en norsk präst och manar sina landsmän att gå hem 
och genom läsning i bibeln göra penitens "for hele 
Ugens slemme Synderegister". Man svarar, att man 



40 

firar Sveriges och Norges förening och vill, att prä- 
sten skall i kyrkan bedja för kungen och kronprin- 
sen. Därtill är prästen likvisst alldeles icke hågad, 
utan urskuldar sig med att han ännu icke fått nå- 
got formulär för den saken och går sin väg. Bön- 
derna förklara, att härtill behöfs intet formulär, och 
så ber man för Karl XIII, för Karl Johan och för 
prins Oskar, alla tre bönerna åtföljda af trefaldiga 
hurrarop. Därefter tåga allesammans till den sven- 
ska herrgården, där godsägaren håller tal, som af- 
slutas med kören: 



"Här uti fredens lycksaliga famn 

Karl! dina söner prisa ditt namn. 

Sjungen i kor: 

Mäktig och stor, 

nådig och mild 

är du, o konung! gudarnes bild!" 

Nu skenar författarens fantasi riktigt öfver skak- 
larna, och han låter trenne sköldmör uppträda, Svea, 
Nora och Skandinavia. Nora kväder: 

"Sjung, Svea! sjung ett klarnadt hopp! 

Dig villigt Nora räcker handen 

från Tules isgrå silfvertopp 

att åter knyta vänskapsbanden! 

Och fast som fjällarnas granit 

vår vänskap utan svek skall vara, 

ty samdräkt, enighet och flit 

till systrar skall oss sammanpara." 

Och Svea svarar: 



41 

"Min själ för dig var ständigt varm, 
mitt hjärta ofta för dig blödde. 
Kom, Nora! till din Sveas barm, 
den aldrig hat och tvedräkt födde. 
Så länge än ett trofast ord 
från jorden icke bannlyst blifvit, 
skall hjälten, som har frälst vår nord, 
det handslag trygga, som vi gifvit." 

Skandinavia bekräftar detta, li varefter prologen 
af slutas med en polska jämte kör. Göteborgsposten 
försäkrar oss, att "föreställningen var briljant, och 
aktionen exekverades väl. Huset var talrikt besökt, 
och alla gingo hem glada öfver livad de sett och 
hört hade". Teaterbolagets affärer gingo emellertid 
dåligt, och i april 1815 gjorde Strömberg cession, 
hvarefter han återgick till näringarna. Han kunde 
dock ej betvinga sin okufliga lust att beträda scenen, 
och spelåret 1820 — 1821 finna vi honom åter i spetsen 
för ett litet sällskap på Sillgatsteatern. Därefter 
försökte han ånyo sin lycka i Norge, och sedan han 
fått sitt förra privilegium förnya dt, öppnade han den 
30 januari 1827 i själfva hufvudstaden en ny teater, 
som han i egen person låtit uppföra. Den låg vid 
öfre ändan af Theatergaden, men var dåligt byggd 
och mycket tarflig både till det yttre och inre, ehuru 
den rymde omkring sexhundra åskådare. 

Den 4 november tänkte Strömberg slå ett stort 
slag och annonserade å "Nationaltheatret" till före- 
ningsdagens firande uppförandet af sin gamla för 
Göteborg skrifna ''Fredsfesf, som han sedermera 
gifvit äfven i Fredrikshald. Olyckligtvis hade i Kri- 
stiania det ryktet spridts, att pjäsen blifvit uthviss- 



42 

lad i Göteborg, och att stycket var ett gräsligt sam 
melsiirium. Man blef ursinnig öfver, att denne 
svensk, som var om möjligt sämre författare än ak- 
tör, vågade i landets liufvudstad uppföra en sådan 
uselhet, och några hetlefrade ynglingar beslöto att 
följa exemplet från Göteborg. De gjorde däraf ingen 
hemlighet. Strömberg fick anonyma bref med var- 
ningar. Hvad som tillämnades dunstade ut, och polis- 




Strömberjrs teater i Kristiaiiia. Efter gammal norsk teckiiiiiii:. 



mästaren befallde den 3 november direktören att 
lämna honom pjäsen till genomseende. Den höge 
ämbetsmannen fann stycket skäligen enkelt, galen- 
skapen med de tre på fri hand uppkonstruerade sköld- 
mörna hjälpte icke upp eländet, men i synnerhet 
stöttes han tillbaka af den norska rotvälskan. Ström- 
berg måste lofva honom att till förekommande af 
alla obehagligheter i stället för den annonserade för- 
eningspjäsen ge ett annat stycke. Men sedan Ström- 
berg tagit sig en funderare på saken, uppreste sig 
hans författarfåfänga mot ett så snöpligt aflifvande 
af hans vittra opus, och i hopp att allt skulle aflöpa 



43 

lyckligt, om han tog: bort de värsta vidunderlig-heter - 
na, omarbetade han på ett par timmar hela stycket. 
De uppträdande fingo tala samma språk, och den 
nyuppfunna sköldmön Skandinavia ströks helt en- 
kelt, livarpå pjäsen ånyo annonserades. Men direk- 
törens förbättringar tjänade till intet. Så länge talet 
rörde enbart Norge, höllo åskådarna sig stilla, men 
så snart brödrabandet vidrördes, läto hvisselpiporna 
h.öra sig, och slutligen blefvo dessa så gälla, stamp- 
ningarna och skriken så våldsamma, att prologen fle- 
ra gånger måste afbrytas. Några försökte öfverrösta 
oljudet med handklappningar, och på detta sätt om- 
växlade livisselpipor och bifallstecken liela pjäsen 
igenom, endast slutrepliken: "Lefve konungen och 
brödrariket!" hälsades af en enhällig applåd. Denna 
skandalösa teaterföreställning hade emellertid till 
följd, att grefve Sandels, den mest omtyckte svenske 
ståthållare Norge haft, måste lämna sin post, eme- 
dan han uraktlåtit att inrapportera uppträdet till 
konungen, som inbillade sig, att man demonstrerat 
mot själfva föreningen, hvilket en tillsatt undersök- 
ningskommission sedermera fann icke vara ådaga- 
lagdt. 

Stämningen i Stockholm var mäkta upprörd. Tid- 
ningarna innehöllo hetsiga artiklar. Dagligt Alle- 
h.anda skref: "Hvad som i andra bildade konstitu- 
tionella stater alltid respekteras var just det, som 
mest och utan all anständigliet misshandlades". Stock- 
holmstidningen talar hotfulla ord: "Vi kunna vara 
förvissade, att han, som nu innehar de store Gustaf- 
vernas och Karlarnas lysande tron, ej lämnar någon 
förolämpning emot sig eller sitt folk ohäranad — 



44 

och han skall blifva understödd". Äfven i den mi- 
nisterielle Argus ondgöres man öfver skandalen: 
"Med obeskriflig förvåning har man här inhämtat 
underrättelserna från Norge rörande det uppträde, 
som nyligen ägt rum i detta rikes hufvudstad. Man 
hade väl sett flera af nationalrepresentationens be- 
slut under dess sista sammanträde bära vittne om 
ständigt växande anspråk; man hade förutsett, att 
detta förhållande ej skulle blifva utan inflytande 
på den oförståndigare delen af folket; men en smula 
sansning, en rest af vördnad för det högsta i sam- 
hället trodde man sig dock berättigad att vänta. Man 
var beredd att få höra om excesser, liknande dem som 
förefalla bland andra vid friheten ovana folkslag, 
men man hade ej föreställt sig, att Norden skulle 
blifva vittne till en ursinnighet, som endast finner 
sin motbild i fransyska revolutionens bedröfligaste 
tider". I Hamburger Correspondenten meddelas på 
nyåret 1828: "Kristiania borgerskap har af lämnat till 
konungen en adress, däruti, med förklarande af bor- 
gerskapets underdåniga tillgifvenhet, dess önskan ut- 
talas att upprätthålla allmän ordning och lugn. Hans 
majestät konungen har därpå nådigst svarat och för- 
klarat, att högstdensamme var öfvertygad, det Kri- 
stianias borgerskap, i händelse allmänna lugnet nå- 
gonsin mera blir stördt, på det kraftigaste skall sätta 
sig emot dylika uppträden". 

Den stackars Strömberg, hvars författarfåfänga 
var skuld till allt detta rabalder, förlorade alldeles 
sin popularitet på kuppen, teatern gick allt sämre, 
och i juni 1828 måste han öfverlämna inrättningen åt 
en annan entreprenör. Strömberg dog den 20 sep- 



45 

tember 1834, och påföljande år den 5 november brann 
hans fula teaterlada ned. 



Under senare hälften af oktober 1827 inträffade 
det s. k. "Torsslowska bråket". Dagen efter Catala- 
nis första uppträdande på Operan gafs "Figaros 
bröllop'' och påföljande afton den 18 oktober "De 
begge Figaro" där Torsslow spelade Cherubin. Fö- 
reståndaren för kostymmagasinet, den femtitvåårige 
f. d. löjtnant Mannerhjerta (se del IV), trasslade vid 
ombytet ihop de båda pjäsernas kostymer och fram- 
lade oriktig dräkt åt Torsslow. Denne, hvilken af na- 
turen hade ett ytterst hetsigt, stolt och envist lynne, 
som ingalunda mildrats af hans många sceniska 
framgångar, blef topprasande öfver denna vårdslös- 
het mot hans person och ställde till ett häftigt upp- 
träde i klädlogen, hvarvid han gaf den tillskyndan- 
de magasinsförvaltaren en duktig uppsträckning och 
kallade honom slutligen för ett fä. Gubben Manner- 
hjerta fann sin löjtnantsvärdighet högeligen sårad 
af en dylik titulatur och beklagade sig inför chefen. 
Torsslow kallades på söndagen till teaterkansliet, där 
utom grefve Puke och de bägge tvistande äfven an- 
dre direktören öfverste Törner och scenens styresman 
hof sekreteraren Lars Hjortsberg voro närvarande. 
Puke tillfrågade Torsslow, om han "tillsagt Manner- 
hjerta ett okvädinsord", hvartill Torsslow svarade 
ja och tillade, att "han kunde säga det till honom en 
gång till". Puke förklarade då, att Torsslow hade 
bort rapportera saken, "men inte tagit själfhämnd", 



46 

dömde därför Mannerlijerta fri från straff, men åla- 
de Torsslow en plikt af en månads lön. Mannerlijerta 
fordrade nu, att Torsslow skulle återtaga sitt okvä- 
dinsord. "Ja — sade gref ve Puke — herr Torsslow 
bör återtaga det skällsord ni mot löjtnant Manner- 
lijerta användt". Torsslow lär då, enligt Pukes på- 
stående, lia med trotsighet svarat, att Mannerhjerta 
vore förtjänt af den oanständiga benämning Torsslow 
mot honom brukat, och hvilken Torsslow nu ui)pre- 
pat. På grund af denna mot Puke visade vanvörd- 
nad ålade han Torsslow att genast träda i arrest, 
hvarifrån denne utsläpptes först två dagar därefter. 
Så snart han blifvit fri, begärde han i en inlaga 
till teaterdirektionen att få skriftligt utslag iämte 
besvärshänvisning, men grefven återsände utan vi- 
dare hans anhållan. Han skref då den 26 oktober till 
hofexpeditionen och besvärade sig, i tanke att det var 
rätt forum, men äfven detta memorial blef honom 
återställd t. Så mycket vann han emellertid därmed, 
att han den 27 fick det åstundade skriftliga utslaget 
från Puke jämte besvärshänvisning till Kungl. Maj:t, 
i enlighet med livad k. brefvet af den 22 december 
1804 föreskrifver. Med hjälp af redaktören för Argus, 
den bekante publicisten Johan Johansson, uppsatte 
han nu* en till konungen ställd besvärsskrift, som in- 
lämnades till justitieexpeditionen den 2 november. 
Torsslow anförde däri klagan öfver gi'efve Pukes 
"arbiträra behandling", påstod att talscenens regle- 
mente af 1789 bort mot honom tillämpas, enligt hvil- 
ket han skulle bestraffats med endast två riksdaler 
per lott, men ej operateaterns af 1786, h varigenom 
han beröfvades en liel månads lön. Han påstod vi- 



47 

dåre, att lian af chefen "utöfver lagen" blifvit god- 
tyckligt straffad genom att åläggas göra Manner- 
iijerta afbön, livilket lian naturligtvis nekat verk- 
ställa, och beklagade slutligen att ej protokoll blif- 
vit fördt, som kunde bestyrka hans påståenden. Till 
råga på alltsammans lät han offentliggöra sin be- 
svärsskrif velse jämte bilagor i Argus, livilket ökade 
den förargelse han väckt hos vederbörande. Grefve 
Puke påpekade i sin förklaring, att teaterchefen, h vil- 
ken har att fordra aktning och lydnad af de under 
hans befäl ställda personer, bör vara fredad för oför- 
tjänta anfall och beskyllningar af dem och vidhöll 
sin bestraffningsrätt. 

Högsta domstolens utslag föll den 3 december och 
lydde med uteslutande af inledningen: "Kungl. Maj:t 
har i nåder låtit sig föredragas dessa underdåniga 
besvär jämte protokollen öfver de i målet hållna för- 
hör; och livad först angår Torsslows klagan däröfver, 
att den honom ålagda plikt blifvit bestämd enligt 
8 art. 7 § i Kungl. Majits instruktion af den 7 okto- 
ber 1786 för styrelsen af Kungl. Maj:ts spektakler 
och hofkapell, och icke enligt kungl. reglementet för 
Dramatiska teatern af den 29 maj 1789; så, alldeii- 
stund Kungl. Maj:t uti nådig skrifvelse den 8 juni 
1813, jämte förordnande att Kungliga operan och 
Svenska dramatiska teatern skulle sammanslås och 
förenas till ett enda verk, stadgat, att styrelsen där- 
öfver skulle föras efter de grunder samt med den rätt 
och myndighet, som Kungl. Majrts nådiga instruk- 
tion och reglemente för operateatern af den 7 okto- 
ber 1786 föreskrefvo, och att således livad reglemente 
och andra vidtagna författningar så för det drama- 



48 

tiska som operaspektaklet beträffande styrelsesättet 
kunna stadga skiljaktigt från berörda instruktion 
och reglemente af den 7 oktober 1786 samt från 
Kungl. Majits i berörda nådiga bref meddelade för- 
ordnande komme att till kraft och verkan försvinna; 
fördenskull, och då Torsslow numera jämväl uti den 
äf honom den 1 dennes ingifne skrift, på sätt ofvan- 
nämndt är, förklarat sig ej äga skäl till klagan öfver 
beloppet af de honom ådömda böter, finner Kungl. 
Maj:t vidare yttrande öfver besvären i denna del icke 
erfordras. 

Beträffande åter frågan om den af grefve Puke 
Torsslow anbefallda arrest, finnes Torsslow, såsom 
grund för dess klagan i denna omständighet, hafva 
uppgifvit, det grefve Puke skall ålagt honom att göra 
löjtnant Mannerhjerta af bön, till hvilket åläggande 
Torsslow förmenat grefve Puke icke hafva ägt laglig 
rättighet, och Torsslow blifvit arresterad, hvilket 
uppgifna förhållande åter strider emot grefve Pukes 
förklarande, som innefattar, att Torsslow, hvilken 
med trotsighet svarat grefven på dess tillsägelse att 
återtaga det mot Mannerhjerta fällda okvädinsord, 
för visad vanvördnad blifvit anbefalld att träda i ar- 
rest; äfvensom vid de inför nedre revisionen anställ- 
da förhör hvarken grefve Puke velat medgifva, att 
han vid den tillsägelse han lämnat Torsslow nyttjat 
ordet afbön, ej heller de vid tillfället närvarande och 
såsom vittnen afhörda personer kunnat vitsorda, att 
grefve Pukes tillsägelse varit sådan som Torsslow 
uppgifvit; och emedan det är ådagalagdt, att, enär 
Torsslow af förste direktören för Kungl. Majrts spek- 
takler grefve Puke erhållit förständigande om otill- 



49 

börligheten däraf att med okvädinsord hafva bemött 
en till Kungliga teatern hörande person, under det 
denne varit i tjänstebefattning stadd, Torsslow fällt 
yttranden, som innefattat, att lian stode fast vid hvad 
han sagt, och att han ännu en gång emot Manner- 
h jer ta kunde nyttja det anmärkta uttrycket, och ge- 
nom ett sådant förhållande icke allenast Torsslow 
brustit i den vördnad han varit sin förman skyldig, 
utan ock, i betraktande däraf att grefve Puke, till 
bibehållande af ordning och skick bland de till tea- 
tern hörande personer, borde söka förekomma ytter- 
ligare uppträden af den beskaffenhet som det, h vil- 
ket då utgjorde föremål för grefvens ämbetes hand- 
läggning, skälig anledning för grefven sig företett 
att uppmana Torsslow erkänna det han felat, och så- 
medelst emellan honom och Mannerhjerta af böj a den 
fortfarande stridighet, som Torsslows då hafda ytt- 
rande syntes utmärka; ty och som grefve Puke me- 
delst den Torsslow för visad vanvördnad anbefallda 
arrest, hvilken, efter denna uppgift, fortfarit tvenne 
dagar, icke öfverskridit den makt, som genom Kungl. 
Maj:ts ofvannämnda instruktion blifvit förste direk- 
tören lämnad, finner Kungl. Maj: t icke skäl till ogil- 
lande af grefve Pukes i omförmälde måtto vidtagna 
åtgärder. 

Vidkommande slutligen hvad Torsslow anfört 
därom, att vid det med honom den 21 sistlidne okto- 
ber af grefve Puke hållna förhör protokoll ej blifvit 
för dt, så, enär någon föreskrift om sådant protokolls 
förande ej visats vara förste direktören meddelad, an- 
ser Kungl. Maj: t Torsslow icke härutinnan hafva ägt 
laglig anledning till klagan; och finner Kungl. Maj: t 

4 — Svenska teatern V. 



50 

i öfrigt det å Torsslow yrkade ansvar för det han i 
detta mål anfört besvär icke äga rum". 

Först den 27 december, således efter mer än två 
månader, fick Torsslow ånyo uppträda på scenen. 




O. U. Torsslow. Efter laveradt själfporträtt i Musik- 
historiska museet. 

Man gaf Scribes gärna sedda tvåaktskomedi "Passio- 
nen och förnuftet, huset var utsåldt, och Torsslow 
mottogs och hyllades med de mest stormande bifalls- 
yttringar. Argus skref med anledning häraf : "I trots 
af allt det stoj och allt det slöseri med dylika hyllnin- 
gar, livarmed stockholmska publiken i den senare ti- 
den arbetat på att nedsätta värdet af dem, kunde dock 



51 

troligen ingen närvarande erinra sig någon teatra- 
lisk scen under liela grefve Pukes administration af 
Kungliga teatern, som i lika hög grad mötts med ut- 
trycken af allmänhetens bifall". Dagligt Allehanda 
tog däremot publiken i upptuktelse för dess hyllning 
af Torsslow, som alldeles riktigt erhållit en tillrät- 
tavisning, och framdrog ett exempel från Paris, där 
Talma en afton blef uthvisslad, därför att han dagen 
förut varit näsvis mot styrelsen och mankerat pu- 
bliken. Tidningen var öfvertygad om, att "herr 
Torsslow själf hade för mycket takt och vett för att 
ej med blygsamhet erinra sig de ärebevisningar han 
njöt den 27 december och de därtill föranledande skä- 
len". 

Följden af det Torsslowska bråket blef, att Puke 
lät utarbeta ett nytt reglemente, som af Kungl. Maj: t 
sanktionerades, och att hela personalen innan den 
1 april uppsades till den 1 juli 1828 för att då reen- 
gageras enligt de nya bestämmelserna. Dessa stad- 
gade icke blott en förändring i aflöningssättet ge- 
nom borttagande af lottandelarna och införande af 
fasta löner, utan öfverflödade äfven af ansvars- och 
straffbestämmelser. En felande kunde ådömas ända 
till två månaders löneförlust och få arrest för alla 
möjliga småförseelser. Det berättas, att Puke, myc- 
ket förnöjd öfver sin nya strafflag, inför några af 
personalen yttrat, att han trodde sig icke ha ute- 
glömt någonting. "Nej bevars", utropade då den fri- 
språkiga Henriette Widerberg, "det är bara en sak, 
som fattas där". — "Hvad då?" frågade grefven för- 
vånad. — "Prygel!" blef svaret. 

Fjorton af de förnämsta artisterna vägrade emel- 



b 



52 

lertid att förnya sina kontrakt på dessa aflönings- 
villkor och uppsatte en protestskrifvelse, daterad den 
4 juli och undertecknad af herrarna Lindström, 
Berg, Lindman, bröderna Kinmansson, Torsslow, 
Almlöf och Fahlgren, fruarna Erikson, Lindström, 
Deland och Bock samt mamsell Strömstedt. På hö- 
sten, när teatern åter skulle börja sin verksamhet, 
blef det ett förfärligt väsen i tidningarna, som togo 
parti för eller emot "dessa jakobiner", såsom Gran- 
skaren kallade de protesterande, oeh hela Stockholm 
sysselsatte sig knappt med något annat än detta. I 
början af september ämnade de fjorton hyra Auro- 
raordens lokal i Kirsteinska huset för att där ge pri- 
vata föreställningar, och Torsslow planlade till och 
med ett teaterföretag i Göteborg. I skrifvelsen till 
Auroraorden framhölls, att en skådespelare, som ön- 
skade lämna Kungliga teatern, icke kunde under då- 
varande förhållanden få någon liknande anställning 
i hufvudstaden. Härigenom bragtes åter på tal frå- 
gan om Kungliga teaterns uteslutande rätt att ut- 
öfva offentlig teaterverksamhet i Stockholm. 

Gustaf Åbergssons många ansökningar att få i 
hufvudstaden upprätta en enskild teater hade, såsom 
i föregående del omtalas, icke ledt till något resultat. 
Nu ingaf kapten Anders Lindeberg till Kungl. Maj:t 
en inlaga med samma åstundan, men fick i februari 
1828 af slag. I december samma år ingick han till 
Kungl. Maj:t med begäran att från den 1 juli påföl- 
jande år få öfvertaga förvaltningen af Kungliga tea- 
tern på vissa villkor. Från staten skulle han få det 
sedvanliga bidraget af 4,500 rdr. bko och tvåhundra 
famnar ved; dessutom hyressummorna för uthyrda 



53 

lokaler i teaterhuset; för de kungliga personernas 
griljerade loger två tredjedelar af vanliga priser; 
för stora logen högst 8,000 rdr och för kronprinsens 
loge på första raden närmast scenen ungefär 1,300 
rdr; galaspektakel skulle betalas som för fullt hus; 
om teatern på grund af hofsorg eller dylikt tillslö- 
tes, ersättning för hvarje spektakel med två tredje- 
dels hus; sujetter, orkester och kör skulle tjänstgöra 
efter befallning på hofvet mot nådig gratifikation; 
teaterns dåvarande ämbets- och tjänstemän pensio- 
neras af konungen med en summa af 8,825 rdr bko; 
däremot skulle konungens anslag af 36,000 rdr bko 
indragas; teaterns styrelse borde utgöras af sex per- 
soner, hvaraf två skulle väljas af Svenska akade- 
mien, två af Musikaliska akademien och två af 
Konstakademien; livad denna styrelse beslutar i 
konstnärliga och ekonomiska frågor utföres af che- 
fen, biträdd af en utaf styrelsen utsedd medlem af 
skådespelarkåren såsom scenisk ledare; af löningen 
till alla vid teatern anställda personer skulle utgå i 
lottandelar, äfvensom för skådespelarna i flitpengar, 
beräknade efter rollernas beskaffenhet, och i högst 
åtta recetter om året; för egen del önskar han fyra 
lottandelar, motsvarande de mera framstående skå- 
despelarnas lönevillkor, samt fri bostad i teaterhu- 
set; hans aflöning för första året finge innestå, tills 
Kungl. Maj: t pröfvat, om styrelsen varit för teatern 
gagnelig, och af denna summa skulle sujetterna godt- 
göras för möjligen bristande inkomst; teatern vore 
skyldig att inrätta en elevskola på bättre grundval 
än den dåvarande; åt originalstycken och inhemska 
kompositioner borde alltid lämnas företräde framför 



54 

öfversättningar och utländska tonsättares arbeten; 
slutligen skulle för det bästa svenska skådespel 
hvarje år af styrelsen utsättas ett pris af minst fem- 
tio dukater att utdelas af Svenska akademien och, att 
af Musikaliska akademien hvart tredje år utdelas, ett 
lika stort pris för en sångpjäs. Om detta förslag, 
tillägger kaptenen, ej vinner Kungl. Maj:ts bifall, 
förnyar han sin anhållan att få anlägga en enskild 
teater. På denna inlaga fick han ej något svar. 

I ridderskapet och adelns plenum den 18 novem- 
ber 1829 uppträdde friherre Ludvig Boije för frihe- 
ten i teatrars anläggande såsom medel till smakens 
bildande, konstens förkofran och den inhemska dra- 
matikens utveckling. Han påpekade, att under de 
senaste tretti åren, d. v. s. från 1799 till 1829, endast 
nitton svenska original blifvit gifna, däraf nio tra- 
gedier och skådespel (Virginia, Engelbrekt, Valde- 
mar, Blanka, Oden i Svithiod, Svante Sture, Herman 
von Unna, Clarae kloster, Sulioterna) samt tio kome- 
dier (Lycksökaren, Slängkapporna, Doktor Petit, Äf- 
ventyraren, Ädelmodige domaren. Andebesvärj nin- 
gen, Kecetten, Skön Kirsti och Matts Hane, Tand- 
doktorn, Torparen), och dessutom ett par tillfällig- 
hetspjäser (Föreningen, Balder, Födelsedagen, m. 
m.). Nu kom kaptenen genast med en ny ansökan 
den 24 november, som emellertid ordentligt afslogs 
den 12 december. Frågan behöfde ännu ett tiotal år 
för att mogna. 

Då grefve Puke icke lyckades få bukt med sina 
fjorton gensträfviga sujetter, hvilka sammanhöllos 
och uppmuntrades af Torsslow, som var själen i sam- 
mansvärjningen, beslöt han slutligen att börja spel- 



55 

terminen dem förutan. Den 14 september uppfördes 
''Trollflöjten'', där Fredrik Kinmansson i Talarens 
roll ersattes af korsångaren Miclial, som nog hade 




Kunjrl. Operan. Scen nr andra akten af "Målaren och model- 
lerna". Efter lavering af Gustaf Nyblseus 
i Nationalmuseum. 



en stor röst, men var skäligen klen som skådespelare. 
Samma program gafs den 17 och 21 september. Eme- 
dan Hjortsberg, Sevelin, Deland och fru Åbergsson 
icke vägrade uppträda, kunde man med några smär- 
re kompletteringar den 19 få fram " Landtpresten i 
Wakefield" och "Niimro 777", den 24 "Målaren och 



> 



56 

modellerna" och "Tillfälle gör tjufven", den 26 "Uni- 
versalarf vingen" och baletten "Den nya Narcisse", 
och söndagen den 28 "Målaren och modellerna" samt 
baletten. I sistnämnda operett fick August Pfeiffer, 
som den 1 juli antagits till elev, försöka sig i Stål- 
sporres roll. Han var emellertid hvarken lycklig 
som älskare, ej . heller hade han tillräcklig musika- 
lisk bildning för en sådan uppgift, och han blef icke 
bättre med åren. Jakob Axel Josephson skref om 
honom från Uppsala den 14 oktober 1839: "Herr 
Pfeiffer hör jag nästan hellre på sju mils af stånd 
än från tredje raden, afståndet mildrar alltid". 

De fjorton började nu bli oroliga för sin ekono- 
mi, grefvarna Brahe och Wetterstedt medlade, ko- 
nungen visade sig nådig, Puke gaf så småningom 
efter, och sammanhållningen började omsider slap- 
pas, som man kan se af några biljetter bland de 
Torsslowska papperen, hvilka af arfvingarna skänkts 
till musikhistoriska museet. Almlöf skrifver: "Jag 
är nu engagerad, fru Erikson, Fr. Kinmansson och 
Berg ha blifvit det förut i dag, grefven väntade 
Lindström och Lindman och sade, att i morgon skall 
han kalla de öfriga kamraterna. Jag är tvungen 
att gå bort, hvarför jag härmedelst underrättar dig 
om denna nyhet. Hälsa Strömstedt från din vän 
Almlöf". Samma dag, den 26 september, svarar den 
hetsige Torsslow: "Jag är ännu ej engagerad; 
Strömstedt, fru Lindström, Lasse, fru Bock, Fahl- 
gren, Lindman, fru Deland äro det ej ännu. Om 
dessa, förmodligen betraktade som den uslaste delen 
af förbundet, blifva i morgon uppkallade till kon- 
traktens underskrift, skola de säkerligen ej som den 



57 

förmodligen bästa delen däraf underlåta att lämna 
del af det ounderskrifna kontraktets innehåll och så- 
medelst uppfylla den heliga förbindelse, hvilken de 
anse sig ej utan hederslöshet kunna svika. Under- 
rättelsen är för öfrigt angenäm och, ehuru oväntad, 
dock ej otrolig. Torsslow." Denna biljett återsände 
Almlöf med följande däri gjorda tillägg: "Jag har 
i hela denna sak handlat öppet och redligt och gör 
mig således ingen förebråelse, hvarföre denna bil- 
jett var alldeles oväntad. Var för öfrigt öfvertygad 
att jag föraktar förtalet, när jag har eget medvetan- 
de, och önskar som vän, att du måtte komma till 
sansning. Almlöf". Slutet blef att, sedan de först 
nämnda skrifvit under, de öfriga blefvo nödsakade 
följa exemplet, äfven Torsslow, ehuru det skedde 
"med harm och förtrytelse i hjärtat", efter hvad han 
själf antecknat. 

Den 1 oktober fick publiken nöjet att på scenen 
återse åtskilliga af de saknade sujetterna. Man gaf 
"Den unge gifte mannen'' och "Kronfogdarne", i 
hvilket program, Torsslow, Almlöf, Berg, Sara 
Strömstedt samt fruarna Bock och Almlöf uppträd- 
de. Alla biljetter voro slutsålda redan på förmidda- 
gen, och de återförvärfvade gunstlingarna hälsades 
med verklig entusiasm. Efter spektaklets slut inro- 
pades Almlöf och Torsslow, men det dröjde länge, 
innan ridån åter höjde sig. Slutligen inträdde Alm- 
löf och förklarade, att Torsslow, "icke anande den 
ära, som skulle honom vederfaras, redan förfogat 
sig hem", hvarpå publiken följde hans exempel. 

På nyåret 1829 uppvaktade de fjorton "dissente- 
rande artisterna" utgifvaren af Argus, gemenligen 



58 

"livalfisken" kallad på grund af lians snörflande 
läte, med en gåfva till tack för den hjälp lian läm- 
nat dem. Den bestod af en stor dyrbar gulddosa, 
hvars lock var prydt med en eklöfskrans, belagd 
med en gyllene silfvervattrad penna. I locket var 
inristad en fjorton raders inskrift, där hvarje rad 
började med initialbokstäfverna till livar dera af de 
fjorton artisternas namn. 



Spelåret 1828 — 1829 gick sedermera sin jämna 
gång, icke egentligen sämre, men heller ingalunda 
bättre än det föregående. Den 10 oktober debutera- 
de Emilie Högquist såsom Lotta i " Broderi risten", 
utan att man då af hennes tämligen intetsägande 
framställning och föga intresseväckande utseende 
kunde ana den roll hon framdeles skulle komma att 
spela på bägge sidor om ridån, livarom i sinom tid 
utförligt skall berättas. 

Den 23 i samma månad gjordes en repris efter 
tioårig hvila af Dieulafoys treaktskomedi "Michael 
Cervantes' portraif\ Huset var hälft, och ej en hand 
rörde sig, trots att både Lars Hjortsberg och Seve- 
lin medverkade. Men så mycket roligare fick man 
en annan afton. Pjäsen innehåller en qui-pro-quo- 
scen, då en målare, som vill porträttera den nyss 
aflidne Cervantes, omöjligt kan utföra detta på an- 
nat sätt än genom att en natt stjäla bort liket och 
föra det till sin ateljé. En rival har samma idé, och 
deras betjänter, som skulle utföra stölden, bli ge- 
nom en dubbelintrig tvungna att själfva föreställa 



liket. De föras sålunda bägge till samma ateljé, och 
tro bägge, att den andre är den verkligt döde. Be- 
tjänterna spelades af Hjortsberg och Se velin, och 
deras förskräckelse för h varandra var högst komisk 
att åse. Under denna stumma scen kan Sevelin en 
afton omöjligt återhålla en stark nysning. Hjorts- 
berg, det andra liket, steg då fram, gjorde en djup 
bugning och sade med spöklik stämma: "prosit!", 
hvarefter han återtog sin stela position. Publiken 
liälsade detta lilla impromptu ni^d handklappnin- 
gar och bravorop, och brottet möi teaterstatuterna 
var med detsamma försonadt. 

På Sara Strömstedts recett den 31 oktober repri- 
serades en af Voltaires bästa tragedier, ''Mahomef\ 
som ej gifvits sedan 1814 den januariafton, då pu- 
bliken skrattade åt Hjortsbergs Omar (se del IV, sid. 
84). Denna roll hade nu öfvertagits af Lindman, som 
tycks ha missuppfattat dess betydelse och framställt 
profetens svärmiske förtrogne såsom en liten för- 
näm, egenkär uppkomling. Mahomet själf utfördes 
med värdighet af Almlöf, och de bägge slafvarna 
Seid och Palmir på ett särdeles förträffligt sätt af 
Torsslow och Sara Strömstedt. Recettagerskan hyl- 
lades varmt af publiken och kunde glädja sig åt en 
fullsatt salong. Den fröjden förunnades däremot icke 
Henriette Widerberg på hennes recett åtta dagar se- 
nare, då "Friskytten" gafs för endast hälft hus. 

Ytterligare tvenne recetter ägde rum innan årets 
slut, nämligen Gustaf Åbergssons afskedsrecett den 
22 november, som jag utförligt omnämnt i föregå- 
ende del, då jag förtäljde hans lefnadsöden, och 
Karl Fredrik Bergs recett den 29 december, hvarvid 



60 

''De hegge kammarpagerne'' och ''Iphigenie den an- 
dra'' uppfördes. I den första pjäsen excellerade 
liksom fordom Hjortsberg i Fredrik II :s roll. Berg 
spelade värdshusvärden och Emilie Högquist Ka- 




Gustaf Åbergsson och Lars Hjortsberg. Efter lavering- af 
O. U. Torsslow i Musikhistoriska museet. 



rolina. Som de bägge pagerna uppträdde Sara 
Strömstedt och den nyantagna aktriseleven Malla 
Höök. Under den andra pjäsen hade den fullsatta 
salongen som vanligt ogement roligt åt Iphigenies 
basröst, de grekiska hjältarnas färd på en ångbåt, 
kung Thoas' sjubbskinnspäls. Orestes' trekantiga hatt 
ocli Pylades' stora smörgås. 



På kronprinsens namnsdag den 1 december gafs 
för första gången Spolirs tvåaktsopera "Zemir och 
Azof\ som 1819 haft sin premiär på Frankfurtope- 
ran under kompositörens egen ledning. Hos oss gjor- 
de den icke någon egentlig lycka. De äldre erinrade 
sig med saknad Grétrys musik till samma ämne, rik 
på vackra, enkla melodier, och tyckte att Spohrs 
tonsättning var för lärd och för kall och saknade 
det geniala drag, som tjusar och hänför. Det finns 
dock utmärkta saker i hans opera, såsom romansen 
"Älskvärda ros" med en Ijuf, behaglig stämning, 
systrarnas trio och första finalen med präktiga mo- 
tiv och en lysande instrumentering. I andra akten 
göra sig i synnerhet gällande spegeltrion och Zemirs 
aria. Titelrollerna upp buros förtjänstfullt af Hen- 
riette Widerberg och Sällström. Den persiske köp- 
mannen Sander sjöngs af Fredrik Kinmansson, hans 
tjänares föga tacksamma parti af Lindström och Ze- 
mirs systrar af mamsell Milen och fru Jernberg. 
Emilie Högquist var alldeles för späd och saknade 
tillräcklig värdighet i feens korta men rätt viktiga 
roll. Operan var uppsatt med vackra kostymer och 
dekorationer, körerna gingo ovanligt väl, och or- 
kestern häfdade sitt gamla rykte. På grund af den 
kallsinnighet, livarmed operan mottogs af vår pu- 
blik — den gafs ej mer än nio gånger till januari 
1830 — fullföljdes aldrig de rätt långt framskridna 
förarbetena till samme kompositörs "Fausf\ utan 
den nedlades. 

Nyåret 1829 utmärkte sig genom en hel följd af 
misslyckade dramatiska nyheter. På Hjortsbergs re- 
cett i januari gafs ''Den gråa mannen'' med recett- 



62 

tag-aren i titelrollen, en pjoUrig fransk treaktskor 
medi, som icke gjorde någon människa glad, och 
icke mera belåten blef man följande månad på Char- 
lotte Eriksons reeett, då det franska treaktsskåde- 
spelet "Antonia eller Milano och Grenoble" uppför- 
des, oaktadt Hjortsberg, Almlöf, Torsslow, Sevelin 
och Charlotte Erikson gjorde allt hvad de kunde af 
sina respektive roller. En för alla teatervänner 
mycket intressantare tilldragelse, som under en 
längre tid gaf skvallret riklig sysselsättning, inträf- 
fade aftonen därpå hemma i recettagerskans våning 
en trappa upp vid Fredsgatan niidt emot prinses- 
san Sofias palats, då, under fru Eriksons tjänstgö- 
ring på teatern, för uppdragna rullgardiner tjufvar 
plundrade hennes tillhörigheter och bemäktigade 
sig hennes kontanta behållning af det utsålda huset 
dagen förut, ett parti silfver och ett koljéur af guld 
med rosenstenar. Då polisen icke lyckades uppspåra 
den fräcke stöldföröfvaren och för att trösta fru 
Erikson öfver hennes stora förlust, var teaterdirek- 
tionen nog välvillig att i slutet af maj tillerkänna 
henne en ny reeett, hvarvid hon spelade kejsarin- 
nans roll i "Herman von Unna" inför en ganska tal- 
rik publik med drottning Desideria i spetsen. Heim- 
dall anmärkte, att då publiken kväll efter kväll upp- 
byggdes af sådana bildningsmedel som "Therese", 
"Osynlige bröderna", "Coelina", "Hittebarnet och 
mördaren", "Två ord", m. fl., där tjufvar och röfvare 
innehade hufvudrollerna, var det mindre underligt, 
om hos en eller annan bland spektatörerna lusten 
slutligen vaknade att i det verkliga lifvet omsätta 
hvad de under åratal inhämtat från scenen. 



I februari gräfde man fram efter trettifem års 
hvila en liten komedi af Sedaine ''Det oförtänkta va- 
def\ som med Hjortsberg, Torsslow, Sevelin och 
Sara Strömstedt i liufviidrollerna gick endast fyra 
gånger. Än sämre öde drabbade några dagar förut 
enaktsoperetten ''Romancen" med musik af Berton, 
ty den stod blott två gånger på affischen. Fahlgren, 
Sällström, Henriette Widerberg samt herr och fru 
Lindström hade haft besväret att instudera den. 
Slutligen kom spelårets sista nyhet, Remmers versi- 
fierade tolkning af Voltaires icke alltför utmärkta 
treaktstragedi "Ccesars död", där Almlöf spelade 
diktatorn, Torsslow och Cedervall Brutus och Cas- 
sius samt Lindman Markus Antonius. Den kunde ej 
ges mer än tre gånger. Ett helaftonstycke med en- 
dast karlroller och af nästan helt och hållet politiskt 
innehåll var just ingen särdeles smaklig anrättning 
för Stockholmspubliken. Därtill kom, att de age- 
rande måtte varit något osäkra på sina roller, hvil- 
kas stora svårigheter ovillkorligen fordra ett inträn- 
gande, grundligt studium. Hvarken Cesars ärelyst- 
nad, parad med hans fosterlandskärlek och ömhet 
för sin son, eller Brutus' stormande frihetsglöd och 
striden inom den oblidklige republikanens bröst, då 
han upptäcker sig vara son till diktatorn, hvars död 
han nyss svurit inför gudarna, tycks ha kommit till 
sin rätt på grund af denna bristfälliga inöfning. Nä- 
stan ofattligt är, att Almlöf framställde Julius Ce- 
sars välkända drag utstyrda i ett yfvigt mörkt hel- 
skägg! Dekarationerna voro vackra, ehuru förut an- 
vända i flera pjäser, och kostymeringen god, om ock 
Cesar bort vara iklädd en lysande krigisk dräkt, då 



han uppträdde i templet inför hela folket, i stället 
för den enkla toga, livari hans vandrade omkring 
under hela pjäsen. Att Cesar genom sin lyx blän- 
dade romarna tycks ha varit alldeles okändt för den 
dramatiska scenens dåvarande styresman Gustaf 
Åbergsson, det framgick tydligt af denna spartan- 
ska enkelhet. Det sedvanliga antalet liktorer var in- 
skränkt till två, och den romerska senatens talrikhet 
åskådliggjordes genom sju eller åtta personer. 

I motsats till den lyriska scenens repertoar, som 
under spelåret hölls på en rätt aktningsvärd höjd, 
hade man näppeligen förut på vår kungliga scen sett 
en klenare dramatisk spellista. "Pjäserna — säger 
Rydqvist i en öfversikt — äro så gamla, att våra 
fäder erinra sig dem som barn. Sålunda ha vi sett 
skymta förbi oss den darrande 'Landtpresten i Wa- 
kefield\ de muntra *Charlatanerne\ den komiska ba- 
letten, hvari herr Delands far dansade i sin ung- 
dom, 'Michael Cervantes' portraif, måladt för fem- 
tio år sedan, o. s. v. Man tror sig vara med på ett 
gladt guldbröllop, där ingen af gästerna bör vara 
under sjutti år, och deras sammanlagda ålder utgör 
många sekler. Det äger visserligen sin riktighet, att 
åtskilligt klassiskt är gammalt, men där af följer 
dock ej, att allt gammalt är klassiskt. En teater är 
icke ett antikvitetsmuseum. Men jämförda med de 
nya pjäserna 'Gråa mannen', 'Antonia* och 'Osynli- 
ge bröderna', hvilka aldrig bort blifva synliga, äro 
dessa reliker nästan mästerstycken. På den punkt 
sakerna nu stå, vore troligen alla nöjda med anci- 
ennitetsprincipens genomförande vid repertoarens 
uppgörande. Alla vunno därvid. De spelande be- 



65 

höfde ej lära något nytt, utan ärfde sina roller son 
efter far, liksom man i de gamles tempel evigt lärde 
samma mysterier, och åskådarna påminde sig många 
af sin barndoms drömmar, då de sågo de gamla väl- 
bekanta styckena, som följt dem genom lifvet såsom 
oskiljaktiga vänner, och som ännu vid grafvens rand 
kommo gubbarna att dra på mun." 

Trots den underhaltiga repertoaren och trots den 
kalla väderleken, som nog också inverkade ofördel- 
aktigt på teaterbesöken — från midten af december 
ända till början af april hade man icke mer än en 
enda blidvädersdag — lyckades grefve Puke få spel- 
årets affärer att gå ihop och till och med lämna 
ett öfverskott på 794 rdr, tack vare ett opåräknadt 
tillskott af 10,000 rdr från kungliga statskontoret 
såsom ersättning för att teatern måste hållas stängd 
under sorgetiden efter den goda och glada prinses- 
san Sofia. Den sista i syskonkedjan af Lovisa Ulri- 
kas så varmt teaterintresserade barn, hade hon haft 
sorgen se alla sina närmaste dö bort och sin brorson 
störtas från tronen, innan hon själf den 17 mars in- 
gick i skuggornas värld. Begrafningen ägde rum 
den 27 april. Hofkapellmästaren Johan Berwald 
hade komponerat en förträfflig musik till ord af 
kammarherre Bernhard von Beskow, hvilken troli- 
gen för att behaga konungen kallade den bortgång- 
na för "den sista ättlingen af Vasa". 



Innan teaterföreställningarna den 31 augusti ånyo 
togo sin början, fingo stockholmarna njuta af några 
storståtliga gratisnöjen, nämligen aftäckningen af 

5 — Svenska teatern V. 



k 



66 

Bellmans byst den 26 juli med tal af Gustaf Åker- 
hielm, sång af Harmoniska sällskapet och verser af 
Beskow och Valerius, samt festligheterna i samband 
med drottningens kröning i Storkyrkan den 21 au- 
gusti, årsdagen af konungens val till tronföljare. En 
strålande eftermiddagssol belyste den vackra skal- 




Bellraans bysts aftäckiiing:. Efter tockuiiip: al' 
Hjalmar Mörner. 



dehyllningen, men kröningsdagens högtidlighet stör- 
des betänkligt af vädrets makter. Då ärkebiskopen 
von Rosenstein och excellensen Rosenblad satte kro- 
nan på drottningens hufvud, saluterades från Bla- 
sieholmen och Skeppsholmen samt från de i närhe- 
ten af Gustaf III:s staty förlagda, i rik flaggskrud 
smyckade svenska och norska krigsfartygen, h vilkas 
besättningar mannade rå. Kröningsmusiken var 



67 

skrifven af Johan Berwald och af en briljant effekt. 
Sofia Se velin sjöng arian med kör på ett förträff- 
ligt sätt, liksom Lindström sitt recitativ. I den ly- 
riska deklamationen var han efter Karstens bort- 
gång den förnämste bland våra sceniska artister. 
Under ceremonien uppstod ett förfärligt regnväder 
och den återvändande processionen företedde den 
mest ömkliga och löjliga anblick, då deltagarna utan 
minsta ordning, genomblötta sökte, så fort sig göra 
lät, rädda sig undan ösregnet. Den 23 var stor mid- 
dag och den 25 bal och supé för åttahundra perso- 
ner på slottet. Något galaspektakel kunde ej ges, 
utan festernas rad afslöts söndagen den 30 augusti 
med ett mycket storartadt fyrverkeri på Drottning- 
holm under det härligaste väder. Sex ångbåtar fuU- 
lastade med passagerare afgingo dit på lustfärd, och 
för öfrigt lär större delen af hufvudstadens befolk- 
ning åkt eller vandrat ditut. Slottets alla barriärer 
upplystes på kvällen af lampor och utefter hela vä- 
gen ända från Kungsholmstull brunno flera hundra 
tjärtunnor. Klockan nio af brändes det i högsta 
måtto praktfulla fyrverkeriet, hvarunder konstberi- 
daren Baptist Foureaux och hans hustru, hvilka med 
deras berömda sällskap alltsedan år 1825 brukade 
om somrarna besöka Stockholm, visade sina konster 
på tvenne linor, spända tretti alnar öfver marken, 
belysta af starka bengaliska eldar, så att de tycktes 
sväfva i eld och rök. Så mycket folk hade vallfär- 
dat ditut, att vid hemfärden vagnarna endast kunde 
köra i gående och de sista i filen lära ej hunnit åter 
förrän fram på morgonsidan, efter hvad deltagare 
berättat mig. 



Drottningen var road af teatern, men då hon lika 
litet som konungen förstod språket, var det hufvud- 
sakligen Operan hon besökte, ehuru hon ansåg sig 
alltid med sin närvaro böra hedra de dramatiska ar- 
tisternas recettföreställningar. På grund af sina 
egendomliga lefnadsvanor kom hon emellertid, åt- 
minstone under de senare åren, sällan på teatern 



'^^f: 




Drottning Desideria. Efter oljemålning af Fr. Westin, 
litogr. af O. Cardon. 

förrän mot slutet af pjäsen. Till sin uppvaktnings 
förtviflan gick hon nämligen till hvila först vid fy- 
ratiden på morgonen och sof större delen af dagen. 
En gång kom hon så sent in i sin loge, att just då 
hon sjönk ned i sin fåtölj, föll ridån för sista akten. 
För öfrigt lefde hon mest i sina ungdomsminnen, 
som ju också voro i hög grad märkliga. Sin upphö- 
jelse lär hon icke skattat särdeles högt, utan längtade 



69 

ständigt tillbaka till sitt hotell vid rue d'Anjou S:t 
Honoré i Paris ifrån "ce pays des loups", såsom hon 
kallade Sverige. Flera gånger hade hon bestämt sig 
för att återvända till Frankrike, och en gång hade 
hon till och med redan gått ombord på den fregatt, 
som för hennes räkning låg segelfärdig i Karlskrona, 
men modet svek henne i sista stund, och hon gick 
i land igen. Den 17 december 1860, hon var då åttitre 
år, afsomnade hon helt stilla utan föregående sjuk- 
dom. Hon hade på aftonen företagit sin sedvanliga 
utfärd i vagn. På hemvägen ämnade hon besöka 
Kungliga teatern, där man gaf Calderons härliga 
skådespel ''Lifvet en dröm", men kände sig plötsligt 
illamående och åkte till slottet, där hon bars upp i 
sina rum och dog i den tillskyndande änkedrottning 
Josefinas armar. 

"Ack, detta lifvets skönsta fröjd försvinner 

liksom en dröm — ej något återstår 

vid grafvens rand af allt hvad här man vinner." 

Och för Desirée Clary var väl också hela lifvet en 
vacker dröm, alltifrån de romantiska dagarna i det 
undersköna Provence, tills hon omsider hamnade i 
den svenska Kiddarholmskyrkans konungagrift. 



När teatern öppnades den 31 augusti med "Opti- 
misten" och ''De löjliga mötena", varseblef man den 
förändringen i salongen, att alla de kungliga perso- 
nernas platser blifvit från sidologerna sammanförda 



70 

till stora fondlogen. Publiken hade också förändrat 
sig i så måtto, att man med kraftiga hyss jningar 
och stampningar nedtystade de välkomstteeken, som 
ägnades en af de forna favoriterna, fru Karolina 
Åbergsson, hvilket väckte stor förargelse i vida kret- 
sar. Den som däremot icke förändrat sig var "Op- 
timisten" själf, Lars Hjortsberg, om hvilken man 
kunde säga detsamma som om naturen: alltid den- 
samme och ändå alltid ny, och för honom nedtysta- 
des minsann icke hälsningsapplåderna. 

Strax i början af säsongen gafs den första nyhe- 
ten, "Diplomaten", en af Puke öfversatt välskrifven 
tvåaktskomedi af Scribe, som visar hur ofta slumpen 
sätter ett dumhufvud i tillfälle att äfven af förstån- 
digt folk anses för kvick. Publiken mottog stycket 
kallt, ehuru Torsslow var förträfflig i titelrollen, lik- 
som Hjortsberg som den spanske ministern och Sara 
Strömstedt i markisinnans obetydliga roll. Emilie 
Högquist talade ännu för långsamt och entonigt 
den scribeska dialogen, som hon längre fram skulle 
komma att så mästerligt behärska. 

Vi ha sett, att grefve Puke under sina tvenne 
första direktionsår med en nästan oförklarlig envis- 
het ur teaterns förråd af 1700-talsp jäser plockade 
fram det ena föråldrade stycket efter det andra, fast 
publiken icke ville se dem, och de följaktligen icke 
kunde gifvas mer än ett par gånger. Nu under sitt 
tredje år hittade han på att dyka ned ända till 1600- 
talslitteraturen, och se där lyckades han verkligen 
fiska upp ett par komedier, som rätt länge höllo sig 
kvar på spellistan. Den ena var Moliéres "Den gi- 
rige", som ej stått på affischen sedan spelåret 1806 — 



71 

1807, då Hjortsberg ett par gånger utan framgång 
försökte sig på att framställa denne med girighets- 
lastens alla synder och löjligheter utrustade figur. 
Harpagons roll hade nu öfverlämnats åt Sevelin, 
Il vilken till mångas öfverraskning lyckades på ett 
beundransvärdt sätt lösa den kinkiga uppgiften. I den 
svåra slutscenen i fjärde akten ansågs han af kriti- 
ken rent af mästerlig. Till efterpjäs gafs första af- 
tonen ''Den förmente prinsen", där unge Hjortsberg 
fick försöka sig i sin faders roll, men hans Nadel be- 
fanns vara endast en mycket klen imitation af ett 
oöfverträffligt original. 

Pukes andra lyckträff var reprisen af Fletchers 
fyraaktskomedi ''Den förställda enfaldigheten" , som 
i en tysk bearbetning af Schröder kommit öfver till 
oss i början af 1800-talet och med de utmärkta artis- 
terna Samuel Ahlgren och Kristina Kuckman, född 
Franck, gått ett rätt aktningsvärdt antal gånger på 
Arsenalsteatern, senast 1813. John Fletcher (1579 — 
1625) var en af Shaksperes efterhärmare med en säll- 
spord teknisk färdighet och den yppigaste fantasi, 
samt sattes trots sitt omåttliga effektsökeri af sina 
samtida till och med öfver Shakspere. Ifrågavaran- 
de komedi, där bl. a. Garrick på 1770-talet firat tri- 
umfer, handlar om en rik kokett, som köper sig en 
fattig man med vacker figur och medgörlig enfal- 
dighet, men som efter bröllopet tar husbondeväldet 
och tvingar henne af bed ja sitt fel och återvända till 
sina plikter. Torsslow och Sara Strömstedt spelade 
nu de bägge makarna och hyllades med förtjänt bi- 
fall af publiken. 

Säsongens första månad, som sålunda tedde sig 



72 

ganska lofvärd i dramatiskt hänseende fick ett än 
mera lysande förlopp därigenom att Kossinis härliga 
tvåaktsopera "Tankred" efter många motigheter för 
första gången uppfördes den 18 september. Ehuru 
endast tjuguårig hade Kossini redan hunnit skrifva 
nio operor, då han med sin "Tancredi" 1813 ändtligen 




David Garrick. Efter oljemålning? al* J. Reynolds. 

blef berömd öfver hela Italien och snart nog äfven 
i det öfriga Europa. Den egendomliga italienska me- 
lodibildningen bragte han däri till en glänsande höjd 
och öfverflyttade den friskhet och den eld, som re- 
dan fanns i Paisiellos och Cimarosas buffaoperor till 
den stora operan, som förut genom de ändlösa reci- 
tativen föreföll uttänjd och tråkig, men nu fick lif 
och fart i själfva de allvarsamma handlingarna och 
därigenom oemotståndligt ryckte åhörarna med sig. 



73 

Henri Beyle, Rossinis spirituelle biograf, som själf 
var vittne till de triumfer denne skördade på Teåtro 
della Fenice för detta sitt verk, berättar därom föl- 
jande: "Själfve Napoleons ankomst var icke i stånd 
att rycka Venedigs uppmärksamhet från Tancredis 
kompositör och fästa den på segraren vid Marengo, 
på Italiens befriare. Det var ett verkligt musikaliskt 
raseri, hvarmed denna opera emottogs af ung och 
gammal. Hela Venedig sjöng: 'Mi rivedrai, ti rive- 
dro!' Mer än en gång sågo sig domarna i domsa- 
larna tvungna att anbefalla åhörarna tystnad, då de 
ständigt gnolade för sig själfva: 'Ti rivedro, mi 
rivedrai!'" Hur förunderligt lätt Rossini fann sina 
melodier framgår bland mycket annat af en anekdot 
från denna opera. Tankreds parti var enligt dåtida 
italiensk smak skrifvet för altstämma och maestron 
hade för hjältens ryktbara inträde på scenen kompo- 
nerat en stor aria, som signora Adelaide Malanotte, 
livilken då stod på höjden af sin skönhet, sin talang 
och sina kapriser, aftonen före premiären förklarade, 
att hon ej ville sjunga. Man kan föreställa sig Ros- 
sinis förtviflan. Han visste, att om Tankreds entré 
misslyckades, skulle hela operan falla. Tankfull går 
han tillbaka till sitt värdshus och skrifver där den 
sköna arian "Tu che accendi", till hvilken han tog 
idén ur en grekisk litania, som han ett par dagar 
förut hört sjungas under aftonbönen i den grekiska 
kyrkan i Venedig. Där kallas denna aria än i dag 
för Taria dei risi, emedan uppassaren, när Rossini 
helt förtviflad kom hem, frågade honom som van- 
ligt: "bisögna mettere i risif Riset sattes på elden, 
och emedan det icke behöfver lång tid att koka, var 



74 

det färdigt på några minuter. Då hade också Kossini 
i ordning den berömda eavatinan "Di tanti palpiti". 
Trots det hänförande i den nya stilen dröjde det 
dock åtskilliga år, innan "Tankred'' vann erkännan- 




Marie Malibran. Efter oljenialiiiiiM al* llonri Dccaisiie. 



de i Tyskland, England och Frankrike, men från 
1820-talet blef den ett särdeles beundradt repertoar- 
stycke tack vare den fula men röstbegåfvade Kosa- 
munda Pisaroni, den sköna Giuditta Pasta, lika stor 
skådespelerska som sångerska, för hvilken Bellini 
komponerade sin "Somnambula" och "Norma", samt 
den älskvärda Marie Malibran, hvars plötsliga död 



75 

inspirerade Alfred de Musset till en af hans vack- 
raste sånger. I den engelska tidskriften The montly 
magazine heter det 1830 i en karakteristik af Rossi- 
nis kompositioner: "Hvarhelst hans operor vunnit 
insteg i publikens gunst, ha de icke allenast utöfvaf 
ett underbart inflytande på den musikaliska smaken, 
utan äfven nästan bannlyst från scenen de mästare, 
som föregått honom. I Tyskland bibehöllo sig endast 
Gluck och Mozart vid sidan af honom, och i Frank- 
rike ha Méhul och Boieldieu steg för steg måst läm- 
na honom plats. Den liflighet, den outtömliga ström 
af lifskraft och glädtighet, som härskar i alla hans 
verk, utgör grunden till hans stora popularitet. Hans 
fantasi lifvas af ständigt solsken. Till hans lekande 
trioler flyr man som till ett leende landskap från en 
dyster nejd. Hela hans musikaliska värld synes äga 
till inskrift orden i den vackra arian Ecco ridente il 
cielo!". 

"Tankred** spelar under de sicilianska striderna 
mot saracenerna. Syracusas behärskare Argir äm- 
nar gifta bort sin dotter Amenaid med riddaren Or- 
bassan, men hon älskar Tankred, som hon träffat 
i Byzantium, och skrifver i hast några rader till ho- 
nom för att kalla honom till sin hjälp. Tankred, som 
är landsförvist från Syracusa, har emellertid begif- 
vit sig dit för att såsom okänd riddare erbjuda sitt 
svärd åt Argir, som med glädje mottager det. Då 
infinner sig Orbassan med Amenaids bref, som han 
uppsnappat, och hvilket alla, äfven Tankred, på 
grund af dess innehåll tro vara skrifvet till en sara- 
cen, och Amenaid bortföres till fångenskap och död. 
Följande akt spelar i fängelset, där Amenaid sitter 



b 



76 

inspärrad. Orbassan inkommer för att föra henne 
till döden. Hennes far söker rädda henne. Orbassan 
inbjuder de närvarande riddarna att strida med ho- 
nom för att förfäkta hennes oskuld, men mot den 
oöfvervinnlige Orbassan vågar ingen draga sitt 
svärd. Då inträder Tankred liksom sänd af himlen 
och kastar sin handske för Orbassans fötter, h vilken 
upptager den. Nästa scen spelar på Syrakusas torg. 
Vid tonerna af en festmarseh blir Tankred, som be- 
segrat Orbassan, af soldaterna inburen på en sköld. 
Någon förklaring äger dock ej rum mellan de äl- 
skande, emedan Tankred löper ifrån Amenaid, så 
snart hon vill berätta sammanhanget. Tankred blir 
emellertid utsedd till härens anförare i stället för 
Orbassan och dödar saracenernas anförare, hvaref- 
ter försoning äger rum, och de älskande förenas, i 
stället för att Tankred i Voltaires tragedi dör. För 
öfrigt 11 a de, efter hvad den svenske textbearbetaren, 
stadsmäklaren Åbergsson, i sitt företal till den 
tryckta pjäsen berättar, den italienske librettför- 
fattaren, då han förvandlade Voltaires tragedi till 
opera, behandlat ämnet med en planlöshet och brist 
på sammanhang, som fullkomligt besannar den 
gamla anmärkningen, att i Italien texten till en 
opera blott är en förevändning att få ge en konsert. 
I detta företal säges äfven: "Tankreds sångparti ar 
besynnerligt nog komponeradt för kontraalt, livar- 
för ock denna roll utrikes spelas af fruntimmer. Ett 
förhållande så rakt stridande mot sunda förnuftet 
skulle säkert hos oss blifva stötande, oberäknadt svå- 
righeten att finna en aktris med nog mycken intelli- 
gens för att spela hjälte. Vår förtjänstfulle kapell- 



77 

mästare herr Johan Berwald har lyckligt undanröjt 
detta hinder för pjäsens uppförande". Han trans- 
ponerade nämligen partiet för tenorstämma, och rol- 
len lämnades åt Sällström. Genom denna eftergift åt 
"det sunda förnuftet" gick emellertid musikens karak- 
tär förlorad, och både ensemblen och harmonien för- 
felades genom rösternas omkastning, hvilket först ef- 
ter ett par år insågs af vederbörande och då ändra- 
des. Sofia Se velin sjöng Amenaid på ett förträffligt 
sätt, och denna roll räknades som en af hennes bästa. 
Orbassan framställdes af Fredrik Kinmansson och Ar- 
gir af Pfeiffer, som på några dagar måst inlära par- 
tiet i stället för Lindström, hvilken plötsligt insjuk- 
nade. Till den musikaliska framgången bidrog icke 
litet den utmärkta orkestern, där i synnerhet Spohrs 
elev, konsertmästaren Johan Beer, väckte bifall med 
sitt obeskrifligt vackra fiolackompanjemang till 
Amenaids aria i andra akten, liksom äfven Kristian 
Schuncke väckte uppmärksamhet med sitt härliga 
valthorn. Kostymer och dekorationer däremot läm- 
nade ganska mycket öfrigt att önska på grund af 
teaterns dåliga finanser. Någon tidstrohet eller lo- 
kalfärg i klädedräkten förefanns alls icke, utan den 
var hopplockad från alla möjliga länder och tide- 
hvarf. De bålda riddersmännen stodo med benen i 
sextonde seklet, under det att deras öfverkroppar be- 
funno sig i det fjortonde. Hjälm och bryn ja passa 
icke riktigt bra ihop med trikåpantalonger och span- 
ska stöflar. Därtill agerade dessa krigsmän framför 
en fond med en katedral från 1500-talet, ehuru styc- 
ket spelar åtskilliga hundra år förut. Bifallet var 
särdeles lifligt från den fullsatta salongen, där ko- 



i 



78 

nungen, drottningen och kronprinsparet befunna 
sig. 

Om sålunda september månads spellista visade en 
om ock svag böjelse till förbättring, dröjde det icke 
många dagar i oktober, förrän publiken återigen fick 
stifta bekantskap med ännu en gammal förskräck- 
lig fransk melodram, som grefve Puke letat fram ur 
arkivdammet. Den var i tre akter "med divertisse- 
ment af sång och dans" af Pixérécourt och hade i 
öfversättning af Lars Hjortsberg några gånger gif- 
vits i början af år 1804 på Arsenalsteatern och se- 
dan under en följd af år på Djurgårdsteatern under 
namn af ''Två männers hustru". Keichardt omtalar 
i sina resebref från Paris 1803, att "den spelas på 
Théätre de TAmbigu comique till mycken fröjd och 
gamman för den hop, som älskar ett teatraliskt sus 
och dus", och han tror, att den skall öfverensstämma 
äfven med den stora publikens dåtida smak i Tysk- 
land. "Du skall själf ej ett ögonblick tvifla därpå 
— skrifver han — om jag berättar dig, att däri fö- 
rekommer: kejserliga uniformer; en invalidkorpo- 
ral, fylld af ifrigaste tjänstenit och ett komiskt ra- 
seri att få exercera; en gammal blind gubbe; röfvare 
och mördare; den fullkomligaste kvinliga dygd, för- 
följd af den af sky värdaste last och skyddad af det 
största ädelmod; en myckenhet bönder och bondflic- 
kor, marionetter och lindansare, taskspelare och spå- 
män, spelare och drinkare; en holländsk marknad; 
en fullkomlig huslig sällhet förstörd af en beräknan- 
de ondska; en mörk skog full med pistolskott; röf- 
veri, enlevering, mord och en slutlig ömsesidig be- 
låtenhet — allt detta sammanhopadt inom en dag 
och en liten del af natten. Jag frågar med skäl, hvil- 



7fl 

ken af våra modernaste teaterförfattare har väl inom 
denna riktigt afmätta Aristoteliska tidsrymd och re- 
gelrätt inskränkta spelrum kunnat frambringa flera 
kolsvarta, eldröda och snöhvita beståndsdelar? Detta 
är därför en pjäs, som jag vill särdeles rekommen- 
dera hos våra modiga öfversättare och bearbetare". 
På ett kvarts sekel hade emellertid smaken hunnit 
förändra sig hos oss. Hjortsberg, Torsslow, fru 
Wennbom, m. fl. försökte göra det omöjliga möjligt, 
men rysligheten kunde nu ej gå mer än två gånger 
öfver den Kungliga teaterns tiljor. 

Den 11 oktober kom Almlöf hem från sin studie- 
färd till Paris och uppträdde den 15 som Falkland, 
med liflig glädje återsedd af publiken, hvarom den 
hjärtliga välkomstapplåden bar vittne. 

Nils Almlöf var son till kammartjänaren Nils 
Almlöf och dennes från Frankrike härstammande 
hustru Marie Louise Herbelin, af hvilken han ärft si- 
na mörkbruna blixtrande ögon. Född den 24 mars 
1799 ämnade han först ägna sig åt läkaryrket, men en 
obetvinglig lust till scenen dref honom att söka in- 
träde vid Kungliga teatern, där han den 2 novem- 
ber 1818 antogs till elev, redan följande år erhöll sina 
första roller och 1820 aktörskontrakt. Rikt utrustad 
äf naturen hade han begåfvats med en ståtlig gestalt, 
en välljudande, kraftig stämma, vackra anletsdrag, 
eldig blick och ädel hållning. Till dessa ovärderliga 
yttre företräden kom en brinnande håg och en af- 
gjord fallenhet för teatern. Publiken omfattade ho- 
nom också, från första stunden han beträdde sce- 
nen, med den största välvilja i synnerhet efter hans 
utförande af Leicester i ''Maria S tvärt" samt titel- 



80 

rollerna i ''Falkland" och ''Shakspeare kär'\ Genom 
konungens bevågenhet fick Almlöf, såsom förut om- 
talats, ett stipendium för att studera sin konst i ut- 
landet. Försedd med lämpliga rekommendationsbref 





A 



Nils Almlöf. Efter teckning: af M. Röhl. 

begaf han sig i slutet af juni 1829 till Paris och blef 
genast inbjuden af hufvudredaktören för Kevue en- 
cyclopédien, monsieur Juillien, till en af dennes be- 
römda månatliga banketter, där in- och utländska 
ryktbarheter brukade mötas. Almlöf ådrog sig de 
talrika gästernas uppmärksamhet såväl genom sitt 
utseende som genom sitt älskvärda och blygsamma 
sätt. Mademoiselle Mars, som deltog i festen, bjöd 



81 

honom hem på middag till dagen därpå, och vid slu- 
tet af måltiden höjde hon sitt glas, vände sig till 
Almlöf och sade med det utsökta behag, som var 
henne eget: "Jag har den äran föreslå en skål för 




liippolyte Mars. Efter oljemålning af J. L. David. 

den svenske Talma!" — ett hedersnamn, som lian allt- 
sedan dess fick behålla. På en soaré några dagar se- 
nare hos svenske ministern grefve Löwenhielm, dit 
såväl Almlöf som Étienne Jouy voro inbjudna, ön- 
skade den senare, som fick veta att Almlöf spelat 
titelrollen i "Sulla'\ höra honom recitera något ur 
densamma. Uppmuntrad af Löwenhielm utförde han 

6 — Svenska teatern V. 



82 

då den stora monologen i fjärde akten med dröm- 
synerna, som börjar sålunda: 

"Olycklig, sade han ... Ja, han har rätt, jag är det, 

tyngd af den storhets skörd, som hämtas upp med svärdet." 

Eggad af författarens närvaro utförde han see- 




Francois-Josoph Talma. Efter litografi af Vignéron. 



nen på ett sätt, som väckte allmän förtjusning, och 
kom den af hans spel öfverraskade Jouy att hänförd 
utropa: "Jag trodde, att jag icke förstod svenska, 
men er utomordentliga talang liar öfvertygat mig 
om motsatsen". 

Visserligen fick Almlöf under denna för hans ut- 
veckling så betydelsefulla studieresa icke se Talma 
själf, ty han hade dött några år förut, men Frédérick 
Lemaitre, "bulevardernas Talma", hade redan hun- 



83 

nit skapa sin dråplige Robert Macaire på TAmbigu 
och på Porte S:t Martin i ''Trettio år af en spelares 
lefnad" vunnit sin första stora framgång. Han fick 
också se den gamle talangfulle Joanny, den ende som 
ännu hade kvar något af Talmas kraft, och Firmin, 
Théåtre frauQais' elegante älskare, berömd för sin för- 




Frédérick Loinaitrc. Efter litogi-nii al Alex. Lacauhie. 



måga att bära upp en habit habillé. Odéon hade nyss 
öfvertagits af den älskvärde reklammakaren Harel, 
där hans älskarinna, den ännu vackra Marguerite 
Georges, var primadonna (se del III sid. 100 — 104). 
Sannolikt fick Almlöf tillfälle att besöka hennes för- 
tjusande, trefliga supéer, om hvilka Alexander Du- 
mas berättar oss i sina memoarer. Där träffades nä- 
stan alldeles samma personer, som m:lle Mars såg 
hemma lios sig, men medan Timgänget hos henne var 



84 

litet stelt och afmätt liksom hon själf, härskade det 
idel uppsluppen munterhet hos den glada m:lle Geor- 
ges, som med full hals skrattade åt en kvickhet, un- 
der det att m:lle Mars endast drog det yttersta af 
sina läppar till ett småleende. 

Kedan den 22 oktober framträdde Almlöf i en ny 
uppgift, titelrollen i ''Salvator Rosa'\ en verskomedi 
i två akter af den tyske dramatikern professor Lud- 
wig Deinhardstein, tolkad i en rätt svag öf ver sätt- 
ning af expeditionssekreteraren Bergius. Innehållet 
är i korhet, att Salvator efter ett olyckligt fall från 
hästen blifvit vårdad af sin unge vän Bernardo. Må- 
lareakademien i Florens har vid denna tid sin prisut- 
delning, och dess direktör, en löjlig girigbuk och 
medelmåttig konstnär, vill af Salvator köpa en af 
hans taflor jämte rätten att anses ha målat den för 
att bli lagerkrönt vid prisutdelningen och sålunda 
erhålla sin vackra brorsdotters hand, som fadern lof- 
vat skänka till pristagaren. Salvator upptäcker, att 
Bernardo älskar denna skönhet, och därjämte det 
han målat en tafla af så högt värde, att Salvator 
säger sig aldrig gjort något liknande. Denna tafla 
säljer Salvator åt den gamle farbrodern såsom sitt 
arbete. Vid namnsedlarnas öppnande befinnes Ber- 
nardo vara segervinnare och gör gällande sina an- 
språk på den unga flickans hand, och gubben nöd- 
gas såsom direktör lagerkrona sin rival. Liksom för- 
fattarens öfriga pjäser saknar den någon högre ori- 
ginalitet och får sitt enda värde af den poetiska 
stämning, som hvilar öfver den. Både Almlöf och 
Sevelin voro förträffliga, men icke en hand rörde sig 



85 

i den endast till hälften fyllda salongen hvarken un- 
der eller efter stycket. 

På Fredrik Kinmanssons recett i slutet af måna- 
den gjordes efter tjuguårig livila en repris af den 
gamla sentimentala 1700-talskomedien "Den förtroli- 
ga aftonmåltiden", hvars hufvudroller fordom kree- 
rades af Andreas Widerberg och Fredrika Löf (se 
del II sid. 64). Den präktige äkta mannen utfördes 
nu af recettagaren, och hans högfärdstokiga fru af 
Sara Strömstedt. Såsom de bägge barnen August och 
Julie debuterade tvenne unga elever, hvilka sedan 
blefvo prydnader för vår scen, den femtonåriga Ma- 
tilda Ficker och tolfåringen Fanny Westerdahl. 

Till efterpjäs gafs Kexéls under 1700-talet från 
franskan lokaliserade skådespel "Folke Birgerson till 
Ringstad", som, lifvadt af Dalayracs vackra melodi- 
er, fordom var ett gärna sedt stycke och uppförts 
nära sjutti gånger, men nu icke kunde ges mer än 
tre, hvarefter det liksom förpjäsen för alltid för- 
svann från Kungliga teaterns spellista. 

Sedan man i början af följande månad fått till 
lifs den efter Coopers roman "The spy" af ett par 
fransmän hopkokade femaktsdramen "Spionen", som 
gick några gånger tack vare Almlöfs utmärkta fram- 
ställning af titelrollen, kom ändtligen på Sara 
SfT-ömstedts recett den 30 november, hvad publiken 
länge trängt at efter, ett romantiskt skådespel och 
därtill en af den dåtida dramatikens skönaste ska- 
pelser, "ein wunderzartes Liebesdrama" såsom ty- 
skarna kallade det, öhlenslsegers tjugu år förut i 
Paris skrifna femakts tragedi "Axel och Valborg". I 
sin ungdom tänkte författaren själf ägna sig åt tea- 



86 

tern och försökte sig på "det Kongelige" ehuru utan 
framgång i älskarfacket, men började därefter skrif- 
va vers. Det var på en fest hos bröderna örsted han 
fällde det bekanta yttrandet: "Vel er den danske 
poesi sunken, men den skal, f anden gale mig, rejse 




Adam Öhleiislapger. Efter oljemålning af J. V. Gertner. 

sig igjen", en spådom som blef sann. Samma år 
'*Axel och Valborg" gafs på Kungliga teatern hade 
Tegnér i juni lagerkrönt Öhlenslaeger vid magisterpro- 
motionen i Lunds domkyrka såsom "den nordiske 
sångarkungen", en hyllning hvilken öhlenslseger skat- 
tade desto högre, som hans popularitet just då var 
mycket förminskad i Danmark på grund af Heibergs 
snillrika kritiska angrepp mot honom såsom drama- 
tiker. Stycket vann en storartad framgång och gafs 



87 

redan under första spelåret tretton gånger för fulla 
hus på grund af sin inneboende förtjänst, ty iscen- 
sättningen var ytterst underhaltig. "Sparsamheten 
— säger Heimdall — är nu drifven därhän, att bän- 
ken, där Axel uppger andan, är så knappt tilltagen, 
att han efter döden stannar i en ställning, som stri- 
der mot tyngdlagarna. Harald Gylles liksten ser ut 
som en ohyflad planka. Morgonrodnaden synes ge- 
nom fönstret under hela de tre första akterna. Be- 
lysningen, då spöket inträder, är usel. Det brukar 
icke spöka på ljusa dagen, således går denna effekt- 
scen förlorad. Förvånande är, att man på ett erkändt 
mästerverk ej offrat det minsta, då man slösat sköna 
dekorationer på medelmåttiga stycken". Kostymerna 
voro däremot vackra, och musiken af hofkapellets 
skicklige oboist, den ansedde tonsättaren direktör 
Karl Brann förträfflig, i synnerhet var uvertyren 
särdeles effektfull. Heimdall kinkar på utförandet 
af de respektive rollerna: Torsslow var i allmänhet 
bra som Axel, men man kunde i hans maskering ej 
igenkänna "den barske vildman med det sorte skiaeg"; 
Charlotte Erikson hade varit lämpligare till Valborg 
än Sara Strömstedt; Almlöf hade som Haakon lyck- 
liga ögonblick, men försummade totalt det stumma 
ansiktsspelet; Hjortsberg var alldeles icke på sin 
plats som ärkebiskopen, Fredrik Kinmanssons både 
röst och figur hade passat långt bättre; icke heller 
Sevelin var lyckad som Knut svartebroder, ty den- 
ne är ingen spetsbof eller oförskämd skurk". Hur 
rätt Kydqvist hade i detta sista påpekande visade 
på sin tid Michael Wiehe, hvilken omskapade den 
traditionelle teaterbofven till en demoniskt skön fa- 



88 

natiker, livars glödande lidelse skyldes af det iskalla 
lugn lians slughet bredde öfver allt hans görande och 
låtande, en motsättning, som med obetvinglig makt 
höll åskådarnas uppmärksamhet fången. Öfver des- 
sa Heimdalls anmärkningar ondgjorde sig en insän- 
dare, men tidningen svarade mycket förståndigt 





Kostymbilder af Valborg och Axel frän den dåtida 
danska scenen. 



att, "då själfva lagarna tillåta anmärkningar 
mot regeringens medlemmar, och denna tillåtelse 
ofta varit använd till grofva angrepp, vore det 
besynnerligt, om en teatersujett skulle ensam bland 
alla offentliga personer vara fridlyst från det all- 
männa omdömet, hvilket andra artister, författare 
och teaterns egen chef måste underkasta sig", öf- 
versättningen, retuscherad af Torsslow, var redan 



89 

1811 på trycket utgifven at dåvarande hofpredikan- 
ten, sedermera kyrkoherden Johan Dijlner, den be- 
kante uppfinnaren ai psrfnnodikon och medlemmen 
af Götiska förbundet, hvars sammanträden han med 
sin härliga röst brukade lifva. "Så som jag — skrif- 
ver Erik Gustaf Geijer — hörde förbundsbrodern Jo- 
hannes Dillner sjunga Idunas första sånger, skall 
jag ej höra dem mer". Det framstående Djurström- 
ska sällskapet hade flera år förut i landsorten upp- 
fört skådespelet, tolkadt af direktören själf, hvars 
betydelsefulla teaterverksamhet vi längre fram få 
tillfälle att närmare omtala. 

För årets sista månad är endast att anteckna en 
stor konsert Oskarsdagen på slottet, där fru Sevelin, 
herr och fru Lindström, mamsell Widerberg och herr 
Sällström uppträdde och sjöngo, samt att en af tea- 
terns elever, den tjugutreäriga mamsell Fredrika 
Kaphael kort före jul rätt lyckligt debuterade såsom 
Lisbé i operan "Zemir och Azor". Hon var dotter 
till handlanden Jakob Kaphael och strålande vac- 
ker med en behaglig, men mycket liten sångröst. 
Emellertid blefvo hennes debuter afbrutna, emedan 
hon den 4 juli följande år gaf lifvet åt vår store 
sångare Oskar Arnoldson, hvars far var hennes svå- 
ger, expeditionssekreteraren Arnoldson, i hvilkens 
hus den sköna och temperamentsfulla damen vista- 
des, och som måtte ha varit en mycket ståtlig och 
förförisk man att döma af ett Atterboms bref till 
Geijer från 1820, livar i han skildrar honom från en 
kostymbal hos Lorenzo Hammarsköld på dennes fö- 
delsedag, där Arnoldson uppträdde som trubadur i 
en magnifik dräkt och sjöng hela natten tillsammans 



I 



90 

med sin dåvarande fästmö, Fredrikas syster. Först 
den 18 mars 1833 fortsatte mamsell J'redrika sina de- 
buter, men uppträdde då biott ev enda gång som fru 
Belmont i"Den unge arresUimen''. Kritiken påstod, 
att pjäsen den aftonen gick så illa alltigenom, att det 
skulle ha varit orättvist att säga, det debutanten 
skämde bort något, eller att hon icke för aftonen var 
i nivå med sina medspelande. Om hon således ej 
lyckades på scenen förvärfva sig någon berömmelse, 
är hon så mycket mer minnesvärd genom sitt moder- 
skap, och hon lefde tillräckligt länge för att få se 
den konstnärslager, som blef henne själf förmenad, 
i rikligaste mått tillfalla den älskade sonen. 

Ett par teaternyheter från utlandet, som på ny- 
året 1830 omtalades i svenska tidningar, voro sär- 
skildt ägnade att intressera oss. I Kom hade man 
under vintern 1829 uppfört icke mindre än tre pjä- 
ser, hvilkas innehåll var hämtadt ur Sveriges hi- 
storia, "Brottning Kristina", "Karl XII i Bender" 
samt "Grefvinnan von Fersen", och i Paris hade Kri- 
stofer Karstens dotterdotter Maria Taglioni under 
mars och april väckt uppseende på Operan, hvars 
förnämsta dansös hon då ansågs vara. 

Pen 30 januari 1830 uppträdde på Kungliga tea- 
tern "förste flöjtisten hos konungen af Frankrike" 
professor Joseph Guillou, en utmärkt konstnär och 
därtill en högst förtjänstfull kompositör, som be- 
fanns vara större än hvad ryktet förkunnat. Han 
ägde den skönaste ton, den djupaste känsla, en ren 
smak, en i allt utbildad talang och en grundlig mu- 
sikalisk kunskap. "Den som blott hörde honom utan 
att se honom — säger en bedömare — skulle icke 



91 

veta, hvad instr pent han &pelade. Hans ton tillhör 
honom ensam och i^i det trästycke han håller i han- 
den. Den är en säöiT^iaiifejUtninff af flöjtens mjuk- 
het med klarinettens fullhet, rundning och kraft samt 
harpans silf verklang. Hans spel anslår själens toner, 
och gensvar tages ur hjärtats djup". Konungen, 
drottningen och kronprinsparet öfvervoro konserten, 
men salongen var ej fullsatt, troligen beroende på 
de dubbla prisen. Under sin vistelse i Stockholm 
uppträdde han flera gånger vid musikaliska tillställ- 
ningar på hofvet och gaf den 20 februari en afskeds- 
konsert i Börssalen. 

Till Lars Hjortsbergs sedvanliga nyårsrecett, som 
denna gång ej blef färdig förrän den 8 februari, hade 
han fått tag i ett värdigt motstycke till "Osynlige 
bröderna", "Hittebarnet och mördaren", "Två män- 
ners hustru", m. fl. Det var ett franskt skådespel i 
tre afdelningar "Femton år i Paris'\ hvilket rikligen 
tillfredsställde hvad Jean Paul kallar "der Grässlich- 
keitskitzel der Zeit". En ung bonde ärfver en half 
miljon francs, öfverger sin fästmö, lefver sju år i ut- 
sväfningar, de följande åtta i fängelse, elände och 
landstrykeri, beger sig en natt jämte en inbrottstjuf 
in i ett rikt hus, är nära att gripas af vakten, men 
räddas af ägarinnan och erhåller till belöning för 
en så aktningsvärd lefnadsbana en ung och vacker 
friherrinna (hans forna fästmö) jämte några egen- 
domar samt flera hundra tusen francs, o. s. v. Hjorts- 
berg, Almlöf, Torsslow, Sevelin, Charlotte Erikson 
och Elise Lindström hade föga tillfälle att visa nå- 
gon verklig talang i en dylik pjäs, blottad på all 
sann karaktärsteckning och scener af dramatiskt 






92 

värde. I första akten väckte Seve^ i mycken mun- 
terhet, då han som kypare visade; sig i rödt knoll- 
rigt hår och gröna samiiI^t5^yx^^. 

Författaren till ofvannämnda röfvarhistoria, Ma- 
rie-Emmanuel Théaulon, har äfven skrifvit texten 
till treaktsoperetten "De begge talismanerne*\ som 
den 22 februari inför fullsatt salong gafs till förmån 
för Elise Lindström. Den musik Boieldieu kompone- 
rat till den är nog vacker, inen står betydligt under 
hans mästerstycke "Hvita frun" och har icke upp- 
förts i Stockholm mer än tolf gånger. Femton år för- 
ut hade den i Paris haft en glänsande premiär på 
Opera comique under namn af "Le petit chaperon 
rouge", hvars lefnadsöden den förtäljer. För den Pu- 
keska regimen måtte emellertid "lilla rödlufvan" va- 
rit en obekant storhet, ty på de dåtida affischerna 
läses: "Kose, kallad den lilla röda hatten (sic!), spe- 
las af fru Lindström". Sällström lyckades förträff- 
ligt som "vargen" i den lättsinnige baron Rudolfs 
skepnad, under det att grefve Roger med sitt vackra 
tenorparti framställdes af Pfeiffer, eremiten af Fred- 
rik Kinmansson, "rödlufvans" fostermor af Karolina 
Bock, magister Job af Sevelin och hans fästmö Na- 
nette af konstnärsparet Lindströms dotter Karolina, 
som visade prof på lofvande anlag. Hon hade äfven 
året förut på sin mammas recett fått söka vänja sig 
vid scenen och antogs nu som elev från 1 juli. 1833 
fick hon aktriskontrakt och utförde ett par mindre 
roller samt Anna i "Don Juan" (se del III, sid. 115), 
men lämnade teatern följande år och blef hösten 1845 
gift med sedermera provinsialläkaren Axel Virgin. 

''De begge talismanerne'* var mycket väl uppsatt 



i dekorationer otli kostymer. Reeettagarinnan blef 
lifligt applåderad, men mar» ansåg, att det ej vitt- 
nade om god smak ^osa '^^iula, rödlufvan" att föredra- 
ga Roger framför Rudolf, ty om också "vargen" var 
lättfärdig som Don Juan, var Roger lika tråkig som 
don Octavio och hade samma brist, som Nanette an- 
märker hos sin fästman, magister Job, att "han icke 
ägde någon talisman". 

Såsom Gustaf II Adolf i "Siri Brahe'' debuterade 
i början af mars den sjuttonårige Klas Åhmansson, 
hvilken på hösten året förut blifvit aktörselev. Han 
var son till en kommissarie i general-assistans-konto- 
ret, som till på köpet blifvit vasariddare och hette 
Per Isak Åhman. När sonen ej kunde motstå sin 
håg att ägna sig åt scenen, blef fadern ursinnig, för- 
sköt honom och förbjöd honom att bära det stolta 
namnet Åhman. Det var med den dryge generalas- 
sistanskontorskommissarien och riddaren som med 
en viss hökare, hvilken i min ungdom bodde på La- 
dugårdslandet. Från att vara en fattig bodpojke 
hade han genom lyckade kronoleveranser kommit sig 
upp och blifvit stormrik. Han ägde en med de lyck- 
ligaste anlag för scenen utrustad son, som enträget 
l^ad sin far att få gå in vid teatern. Men denne sva- 
rade ständigt. "Du får hellre bli Dihlströmare! Blir 
du aktör, gör jag dig arflös! Min son får ej beträda 
tiljan"! Och trots sin förtviflan vågade den arme 
ynglingen ej sätta sig upp mot sin grötmyndige pap- 
pa, utan resignerade inför utsikten att eljest gå mi- 
ste om det stora arfvet. 

Exemplet, som skulle kunna mångfaldigas, visar 
tydligt, huruledes ännu i våra dagar den gamla för- 



94 

domen mot skådespelaryrket ingalunda, som man 
ofta påstått, är försvuniien, utan alltjämt glöder un- 
der toleransens tunna askubvYö» f^r att litet emellan 
blossa upp i ganska heta flammor. Om på vissa håll 
en besinningslös histriondyrkan kan slå öfver ända 
till osmaklighet, tar å andra sidan oviljan mot sce- 
nens folk stundom rent af förhatliga former. 

I motsats till den nyssnämnde Ladugårdslands- 
pojken trotsade unge Klas, som sannolikt icke hade 
någon afsevärd arfslott att förlora, sin faders för- 
bud och kallade sig därefter Åhmansson. Han var 
för öfrigt en hjärtans beskedlig och hygglig gosse, 
men litet stolt öfver sitt vackra utseende och sin 
klangfulla röst, hvarför han af sina kamrater fick 
skämtnamnet "bofinken". Efter femårig elevtid er- 
öfrade han ändtligen sitt aktörskontrakt den 1 juli 
1834, men innan det nya spelåret hunnit börja, bort- 
rycktes han den 11 september af koleran. Ett be- 
vingadt uttryck lefver ännu kvar efter honom. Sam- 
ma natt han dog sutto vännerna och vakade kring 
hans säng. Plötsligt utropade han: "Go' natt me' 
er gossar! Nu tar allt hin ve' bofinken!" li varefter 
han insomnade för alltid. 



I andra och tredje delarna af dessa anteckningar 
liar jag omtalat åtskilliga sällskapsordnar, som 
blomstrade i hufvudstaden under slutet af sjutton- 
hundratalet och början af det följande århundradet 
och skänkte sina medlemmar glädje och trefnad ge- 
nom teatraliska förströelser. Lusten för dessa nöjen 



95 

tycks under de nästa årtimdena snarare tilltagit än 
förminskats, och under df-nna tid bildades bland bor- 
gerskapet en stor .mängd sällskap, livilkas enda än- 
damål var att "spela teater". När ''Nytta af enighet'' 
upplöstes 1815 (se del II sid. 182), inträdde dess med- 
lemmar i den på höften samma år instiftade "Auro- 
raorden", livars förnämsta göromål enligt stadgarna 
var "att med glada tidsfördrif vid lediga stunder 
skingra de bekymmer, som äro oskiljaktiga från da- 
gens mödor". Dessa tidsfördrif bestodo i att anord- 
na sällskapsspektakler, och ledamöterna voro ovill- 
korligen skyldiga att på scenen uppträda, när de där- 
om anmodades af teaterföreståndaren. Ordens förste 
stormästare var författaren August Strindbergs far- 
far, den mycket uppburne kryddkramhandlaren och 
stadsmajoren Zakarias Strindberg, under h vilkens sty- 
relse ledamöterna visade stor dramatisk lifaktighet. 
Han skref själf en mängd inom orden spelade pjäser, 
bland andra det stycke hvarmed ordensteatern invig- 
des den 26 februari 1816: "Namnsdagen", lustspel i 
en akt med prolog. När han följande år lät förleda 
sig att utgifva detta opus på trycket, syntes i All- 
männa journalen följande elaka omdöme om detsam- 
ma: "Det är till både innehåll och stil det plattaste, 
csmakligaste, mest släpande och ledsamma recen- 
senten vet sig någonsin ha sett. . . Man vill ej näm- 
na, att författaren saknat alla tecken till talang, han 
synes äfven fullkomligt obekant med hyfsadt folks 
umgängeston". Ett annat af hans stycken, som han 
äfven lät trycka, var "Auroras fest", ett divertisse- 
mang i en akt, hvarmed ordens högtidsdag 1820 fira- 
des. Det är ett herdespel med sång och musik i den 



96 

gamla naiva stifen och tbldrager V^g i Arkadien. Se- 
dan Strindberg dött 1829, firade orden, "hvars pryd- 
nad och hvars lif han var", följän(l6 sommar en vac- 
ker minnesfest till hans ära. Auroraördens samman- 
komster ägde rum i Kirsteinska huset inom Klara 
församling och voro mycket eftersökta och roliga. 
August Blanche har i sina Bilder ur verkligheten 
skänkt oss en högst drastisk skildring af en dylik 
aftonunderhållning. 

När orden upplöstes 183'5, uppgick den i ''Nya 
sällskapet'', hvilket redan följande år i sin tur öfver- 
gick i det på hösten instiftade sällskapet "Thalia", 
som hade sin första sammankomst den 17 november 
1836, och under många år roade sina ledamöter med 
sex a åtta teaterföreställningar för livar je vinter. 
Enligt arbetsprogrammet för 1839 — 1840 var säll- 
skapsspektaklens antal ökadt ända till tjugufyra. 
Min far, den i August Blanches teaterstycken flera 
gånger omnämnde, på sin tid mycket bekante siden- 
kramhandlaren, som hade sin bod i den då nybyggda 
basaren å Norrbro, var en särdeles flitig medlem af 
denna teaterorden och vann bland annat erkännan- 
de för sitt lyckade återgifvande af den svåra titel- 
rollen i "Shakespeare kär". 

Samtidigt med Auroraorden instiftades ett annat 
teatersällskap vid namn "Polymnia", hvars medlem- 
mar tillhörde de mera burgna klasserna och hade 
sina sammankomster i Kirsteinska huset vid Munk- 
bron. Mellan alla dessa teaterordnar uppstodo ofta 
strider och misshälligheter, livilket tydligt framgår 
af den broschyr, som 1828 utkom med titel: "Polym- 
nia. Denna beryktade Ordens historia från dess bör- 



97 

jan intill närvarande tid. Berättelsen hämtad ur Or- 
dens gamla handlingar". Smädeskriften, författad 
af den unge grosshaiidlareii och pamflettisten Karl 
David Arfwedson, inn^jhål^ör en mängd vrängda och 
ofta rätt plumpa framstivil]ningar af mindre honnetta 
tilldragelser, som skulle ha ^inträffat inom sällska- 
pet. Detta var emellertid så långt ifrån fallet, att 
man tvärtom inom denna mycket ansedda orden 
gjorde allt för att odla och förfina medlemmarnas 
litterära smak och väcka deras intresse för drama- 
tiska alster af högre värde. Under det man på den 
offentliga skådebanan oupphörligen gaf gamla fran- 
ska melodramer af stundom rätt tvif velaktig halt, spe- 
lade man inom Polymnia sådana litteraturens mä- 
sterverk som Öhlenslsegers "Palnatoke'' och Schil- 
lers ''Don Carlos". När sällskapets frejdade ledamot 
skalden Leopold den 9 november 1829 aflidit, beslöt 
man att såsom ett vördnadsoffer åt hans minne fira 
hans på den tiden förmodade sjuttifemte födelsedag 
den 2 april 1830 (i verkligheten var han född den 23 
november) genom att uppföra hans berömda klassi- 
ska tragedi "Virginia'' med biträde af ingen mindre 
än Sara Strömstedt i titelrollen. Appius utfördes af 
sällskapets medlem den tjugusjuårige tjänstemannen 
i riksbanken Anders Collberg. Under årens lopp hade 
han utfört en mängd maktpåliggande roller och an- 
sågs som hufvudstadens skickligaste amatörskåde- 
spelare, hvilken med framgång kunde täfla med den 
kungliga scenens förnämsta artister. Gr ef ve Puke 
engagerade honom också vid Kungliga teatern utan 
förberedande prof med aktörskontrakt från den 1 
januari 1831. Festrepresentationen bevistades af drott- 
7 — Svenska teatern V. 



98 

ningen och kronprinsparet. Dagen till ära hade en 
prolog skrifvits, salongen nydekorerats i hvitt och 
guld samt en ny, mycket vacker ridå målats af Her- 
man Stahl i imiterad purpursammet, beströdd med 
guldstjärnor. 

Polymnia var den tiden för Kungliga teatern 
nästan livad Odéon är för Théåtre frangais, en öf- 
ningsscen för vinnande af inträde vid den senare. 
Utom Collberg hade Fredrik Hahicht och Henrik 
Hyckert, innan de blefvo anställda vid Kungliga tea- 
tern, där skördat beröm för sitt talangfulla återgif- 
vande af åtskilliga betydande uppgifter. Äfven den 
blif vande kunglige teaterchefen Per Westerstrand var 
en flitig deltagare i sällskapets sceniska förströelser, 
om han än icke ådagalade någon vidare samvets- 
grannhet i inlärandet af sina läxor. Då han en gång 
utförde titelrollen i Lindegrens bekanta komedi ''Ge- 
neral Eldhjelm'\ i hvilken de Broen och sedan Hjorts- 
berg excellerade, måste han oupphörligt luta sig ned 
till den sufflerande registrator Hasselström ocli frå- 
ga: "hva' sa' duf 



Mozarts treaktsopera ''Cosi fan tutte'\ som han 
1790 komponerat för Italienska operan i Wien, stod 
den 14 maj för första gången på Kungliga teaterns 
affisch. I Wien hade den härliga musiken visserli- 
gen rönt mycket erkännande, men operan vann in- 
gen popularitet på grund af Dapontes dåliga text, 
som är ett cyniskt förhånande af kärleken, utfördt 
på ett högeligen talanglöst sätt. Endast Mozarts 



99 

nödställda belägenhet hade tvungit honom att utan 
betänkande kasta sina toners glans öfver denna er- 
barmliga smörja. Kanslirådet af Wetterstedt öfver- 
flyttade efter den tyska behandlingen detta maek- 
verk till vårt språk under namn af ''Troheten pd 
prof". Heimdall skrifver rent ut, att någon eländi- 
gare dramatisk produkt än denna hittills aldrig flu- 
tit ur någon gåsfjäder. "Den är att anse som dum- 
Jietens Herkulesstoder i dikten, bortom hvilka ingen 
dödlig kan komma, öhlenslaeger har för danska sce- 
nen skrifvit en ny text till Mozarts musik under 
namn af Flykten från klostret. Den är inget mäster- 
stycke, men man nästan hissnar af beundran, då 
man jämför den med den nuvarande. Det hade varit 
ett barmhärtighetsverk att byta". På Köpenhamns 
kungliga teater introducerades Mozart 1798 genom 
detta arbete, som där gjorde ett komplett fiasko. Per- 
sonalen var ovan vid de nya musikaliska tankarna 
och den fylliga harmoniseringen, hvilken kräfde 
hela deras uppmärksamhet, så att de försummade 
spelet. Artisterna kände sig osäkra, och på premiär- 
kvällen uppstod en sådan förvirring, att ridån måste 
gå ned midt i första akten, livarpå pjäsen togs om 
från början. Detta väckte publikens både löje och 
förargelse och stämde den ogynsamt mot hela ope- 
ran, under hvilken man både hyssjade och skratta- 
de, och ridån föll under starka yttringar af misshag. 
Pjäsen kunde ej ges mer än den enda gången, och 
först 1807 kom Mozart åter upp på "det Kongelige", 
då ''Don Juan" uppfördes med Du Puy i titelrollen. 
Emellertid frestade "Cosi fan tutte's" vackra musik 
ölilenslaeger att skrifva ny text till densamma, ett 



100 

kinkigt företag, hvars resultat heller icke motsvara- 
de den möda det kostade, ty den nya libretten är svag, 
och det musikaliska intrycket f ördärfvades till en del 
genom musiknumrens framträdande i en från origi- 
nalet af vikande följd. 1909 utgaf hof operasångaren 
Karl Scheidemantel i Dresden en omarbetning af 
operan, som uppfördes därstädes, men icke heller 
detta försök lyckades vinna någon varaktig fram- 
gång. Musikens höga värde har erkänts bland mån- 
ga andra af Gunnar Wennerberg i hans dagboksan- 
teckningar från Miinchen 1851, där han säger: "På 
aftonen gafs Cosi fan tutte. Jag var oändligt road. 
Det sjöngs så musikaliskt, och den lilla pjäsen är 
så fint och nyanseradt komponerad af den *erkändt 
störste', att jag är villrådig, om jag ej skall sätta ho- 
nom öfver Figaro". 1875 yttrar Eduard Hanslick, 
att mästaren framträder i synnerhet i första finalen, 
som är förtjusande i melodien, måttfull och snillrik i 
ackompanjemanget, liffull i uttrycket. Den lilla 
kvintetten i F-dur och tersetten "Soave sia il vento" 
äro musikaliska pärlor af vårlig glans, men ariorna 
och duetterna svaga i jämförelse med de större en- 
semblerna, och han anser, att operan, trots enstaka 
nummer som i konsertsalen verka rentaf bedårande, 
numera måste förefalla föråldrad på scenen. 

Costanzas och Dorabellas roller sjöngos hos oss 
af Sofia Sevelin och Henriette Widerberg, kammar- 
jungfruns af Elise Lindström, Fernandos och Gug- 
lielmos af Sällström och Cederberg, don Alfonsos af 
Preumayr. Operan kunde här ej ges mer än tre 
gånger. 



101 

Ett af den nyromantiska skolans ledsammaste 
snedsprång äro de beryktade ödestragedierna, som i 
Tyskland sköto fram likt svampar om hösten, allt- 
sedan Zakarias Werner 1810 uppfört sin verknings- 
fulla, men hemska enaktare ''Der vier und ztvanzig- 
ste Fehrnar'\ hvilken upprullar de gräsligaste olyc- 
kor och brott såsom följder af en faders förbannelse. 
Det gemensamma draget hos alla dessa "Schicksal- 
tragödien" är det förutbestämda, obönhörliga, ound- 
vikliga, illvilliga ödets tillintetgörande ingripande 
i människolifvet, vare sig dess offer förtjäna det eller 
icke, hvilket ger lika omotiverade som oupphörligt 
återkommande anledningar att hopa den ena ryslig- 
heten på den andra. Bland de otaliga "fatemanufac- 
turers", såsom Coleridge kallat dem, framstod i syn- 
nerhet Adolf Miillner, hvars dystra fyraaktssorge- 
spel från 1812 "Die SchiiM' väckte stort uppseende i 
Tyskland. Det var skrifvet i en bländande versform, 
som han lånat från Calderon, och man ställde det 
i början vid sidan af Schillers bästa stycken. Under 
ett årtionde behärskade det de större tyska teatrar- 
na, men har sedan blifvit nedsatt långt under dess 
verkliga värde. Ännu 1829 skref Svensk litteratur- 
tidning i minnesorden öfver den då nyss aflidne dra- 
matikern, att "sedan Byrons död skaldekonsten ej 
lidit en större förlust". 

På Charlotte Eriksons recett den 17 maj gafs det 
välskrifna, om ock beklämmande dramat i en af 
Valerius förträffligt gjord öfversättning i origina- 
lets trokaiska versmått. Innehållet är i största kort- 
het, att don Valeros, grand af Kastilien, är fader till 
tvenne söner, Carlos och Otto. En gammal zigener- 



103 

ska, som blifvit vredgad öfver en nekad allmosa, 
spår modern kort före den senares födelse, att han 
skall bli sin äldre broders mördare. För att omin- 
tetgöra denna spådom anförtror modern den nyfödde 
till en familj i Norge, där han växer upp under namn 
af grefve Hugo af Örindur. Sedan han blifvit man. 




Adolf Miillner. Efter litoi>:i'ali. 



reser han utrikes och fattar i Spanien en lidelsefull 
kärlek till dofia Elvira, utan att ana att hennes ma- 
ke är hans bror. Denne mördar han under en jakt, 
gifter sig med Elvira och återvänder med henne till 
Norge. Där lefva de äkta makarna flera år i full- 
ständig tillbakadragenhet från världen, skenbart 
lyckliga, men utan inre frid. Årsdagen af broder- 
mordet, då pjäsen begynner, sitter Elvira ensam vid 
sin harpa. En sträng, som springer sönder, väcker 



103 

minnena till lif. Hugo återvänder från en jakt, man 
talar om svunna tider, och den mördades blodiga bild 
förfärar dem bägge. "Om han nu syntes. . . " utbri- 
ster Hugo. I detsamma bultar det på dörren, och don 
Valeros inträder, en teatereffekt som är af stor ver- 
kan. Han har under en följd af år strof v at världen 
omkring för att finna sin sons mördare, och genom 
sammanträffandet af en mängd omständigheter 
upptäcker han, att Hugo är hans son och sin bro- 
ders baneman, hvilket blir tydligt äfven för Hugo. 
Under ett utbrott af de dittills dämpade samvets- 
kvalen erkänner han med fasa sin förbrytelse och 
dödar sig med samma dolk, som Elvira nyss stött i 
sin barm. 

Händelsen utvecklar sig så sinnrikt, karaktärer- 
na äro så väl hållna och dialogen så lefvande, att 
åskådaren med verklig spänning afvaktar slutet. På 
framställningen af Hugos roll hvilar hela styckets 
öde, och det af gjordes hos oss på ett sätt, som blef 
en triumf både för författaren och för Almlöf. Heim- 
dall yttrar, att den senare måhända aldrig spelat så 
väl som den aftonen. "Rollen syntes vara skrifven 
för honom och kan svårligen spelas bättre. Gesterna 
voro lifligt målande, osökt omväxlande och mimiskt 
fulländade. Elviras roll spelades förträffligt af mam- 
sell Strömstedt. I starka, bestämda, passionerade ka- 
raktärer är hennes framgång alltid gifven, och sedan 
man sett dem i dessa roller, skulle det vara intres- 
sant att se dem i Macbeth, Wallenstein och Jung- 
frun från Orleans". Charlotte Erikson, recettagerskan, 
utförde fröken Berta Örindurs mindre framträdan- 
de roll och var som vanligt utmärkt smakfullt klädd. 



104 

men saknade tillräcklig värma och lyftning, liksom 
Fredrik Kinmansson som Valeros borde visat mer 
kraft och värdighet. "Stycket gafs med en fulländ- 
ning, hållning och samspel, som öfverträffar hvad 
man i något sorgespel åtminstone i senare tider hos 
oss funnit". Kecensenten ogillar den grund, på hvil- 
ken Miillner byggt sitt arbete, men finner den tek- 
niska behandlingen utförd med mästarhand, och att 
stycket försvarar sin plats på hvilken scen som helst. 
Det rönte också en af g jord framgång. Trots den 
framskridna årstiden blefvo alla de bättre platser- 
na redan tidigt utsålda de dagar "Skulden" hann 
gifvas, innan säsongen afslutades. 

Att det äfven i våra dagar, trots en mera indivi- 
dualistisk uppfattning af personligheten, kan finnas 
resonans för ödesmotivets dramatiska betydelse, se 
vi t. ex. hos Strindberg och Ibsen ("Kejser og Ga- 
lilaeer", "Fru Inger til Östråt"). Professor Klas Lind- 
skog har i Athena, den nyligen utkomna boken om 
Greklands kulturvärld, påvisat, huruledes "Rosmers- 
holm" först ter sig som ett skulddrama, sedan som 
ett släktdrama, för att slutligen visa sig vara ett 
rent ödesdrama. Han utreder analogien mellan den 
tragiska skulden hos konung Oidipus, som ovetande 
blef sin faders mördare och sin moders make, och 
hos Kebecka West. I hennes ord till Rosmer i sista 
akten: "Ja, for du skal vide det, Rosmer, at jeg har 
en — fortid bag mig" ser Lindskog en bekännelse om 
ett kärleksförhållande till hennes fosterfader doktor 
West, hvilken i föregående akt till hennes förfäran 
af rektor Kroll afslöjats såsom hennes köttslige fa- 
der. Att Ibsen verkligen menat något sådant, säger 



105 

professor Lindskog, synes framgå af ett yttrande, som 
Ibsen själf en gång. fällt. I denna scen med Kroll 
störtar allting samman för henne. "Det är dramats 
höjdpunkt, det är denna fasansfulla upptäckt, som 
drifver Kebecka fram till bekännelsen och till kata- 
strofen". 



Finanserna befunno sig vid spelårets slut i ett 
allt annat än glädjande tillstånd. Den lilla behåll- 
ningen från föregående år hade förvandlat sig till 
en brist af icke mindre än tiotusen rdr bko. Orsa- 
kerna härtill förklarade Puke i sitt till konungen 
ingifna memorial bero på förhöjningar i löneförmå- 
nerna och ökade omkostnader för kostymer och in- 
ventarier. "Aflöningsstaten har stigit — säger han 
— och skall än ytterligare göra det, så länge direk- 
tionen icke kan afsluta kontrakt på längre tid med 
artisterna; hvar och en, som finner sig nödvändig, 
begagnar sig däraf för att med hvarje år uppdrifva 
sina villkor, utan att fästa af seende däruppå, att in- 
komsterna icke ökas i jämförelse mot utgifterna". 
Dessutom klagar han öfver, att han under pågåen- 
de riksdag icke kunnat ge några maskerader, eme- 
dan landtmarskalken disponerade öfver en del af 
de därför erforderliga lokalerna i operahuset. Två 
maskerader, ehuru gifna så sent som i april lämna- 
de en behållning af tvåtusen rdr bko. Åtta maskera- 
der under vintern hade sålunda med säkerhet täckt 
bela balansen. 

Operabyggnaden blef under sommaren till det 



106 

yttre välbeliöfligt uppfiffad, men hela tomten tedde 
sig ändå allt annat än prydlig, belamrad som den 
var med materialbodar och dekorationsupplag, rik- 
tiga träruckel, som stod o kvar långt in på 1860-ta- 
let. Och öfver allt detta och salustånden på Jakobs- 
torg reste sig det bristfälligt pålappade Ekebladska 
huset. Det var icke vackert och bidrog ingalunda till 
hufvudstadens förskönande. 

Efter schismen 1828 mellan chefen och artistper- 
sonalen tillsatte konungen en kommitté för utarbe- 
tande af ett nytt teaterreglemente. Ledamöter voro 
grefvarna Fleming och af Wetterstedt, friherre 
Åkerhielm och föredraganden af hofärendena, lag- 
man Georgii. Sommaren 1830 inlämnade de sitt för- 
slag, där de föregående stränga bestämmelserna 
blifvit betydligt mildrade och arreststraffet för frun- 
timmerspersonalen alldeles upphäfdt. 



I början af grefve Pukes sista spelar uppfördes 
en af de mest betydande pjäserna under hela hans 
styrelsetid, en verklig prydnad för spellistan, Casi- 
mir Delavignes femaktskomedi på vers "FÉcole des 
vieillards", kallad "Giftermål på gamla dagar" i en 
af Herman Kullberg verkställd öfversättning, som 
dock, enligt en i manuskriptet gjord anteckning af 
Puke, blifvit öfversedd och förbättrad af Remmer. 
Delavigne var på den tiden näst Béranger och La- 
martine, Frankrikes mest omtyckte skald och skref 
under 1820- och 1830-talen flera dramatiska arbeten 
af framstående värde. Det nu omtalade räknar sin 
tillvaro från 1823 och anses vara hans bästa komedi. 



107 

Skeppsredaren Danville i Havre liar blifvit rik 
ocli öfverger affäreriia för att på gamla dagar slå sig 
till ro. Trots att han är sexti år och änkling, har 
han ändå kvar sin ungdoms hela värma och liflig- 
liet och förälskar sig i den unga, kvicka och älsk- 
värda Hortense, med hvilken han gifter sig och bo- 




Casimir Delavigne. Efter litografi. 



sätter sig i Paris. Vid ridåns uppgång träffa vi dem 
där i en präktig bostad, i hvilken Danvilles gamle 
vän Bonnard besöker honom. Ormen i paradiset re 
presenteras af den unge, elegante grefve d'Elmar, 
som gör Hortense sin kur. De skola träffas samma 
afton på ministerns lysande bal. Men Danville ön- 
skar, att Hortense stannar hemma med Bonnard, 
hvilket ger anledning till en huslig scen. Emellertid 
försonas de bägge makarna. Danville tillåter sin 
hustru fara till balen, men hon afstår därifrån och 



108 

lofvar bli hemma. Nu kommer ^efven, och Hor- 
tense låter öfvertala sig att fara, hvarom Danville 
underrättas i en biljett. Utom sig af raseri skyndar 
han efter henne till ministern. Under tiden hemkom- 
mer den ångerfulla Hortense, men uppsökes af gref- 
ven, som gör henne en kärleksförklaring. Danville 
höres utanför, och grefven gömmer sig i ett kabinett. 
Danville vet att han finnes där, och, sedan Hortense 
gått, utmanar han honom, vid hvilket möte den 
gamle blir af väpnad. Under en följande scen afford- 
rar Danville sin hustru en biljett, som han ser att 
hon har. Då den är adresserad till grefven, tror han 
sig bedragen, men den innehåller i stället en bön 
från henne, att grefven måtte upphöra med sina be- 
sök af aktning för hennes rykte och för hennes man, 
som hon älskar. Lyckan och lugnet le mot dem igen, 
och Hortense yrkar bestämdt på deras skyndsam- 
ma afresa från Paris tillbaka till Havre, dit hon 
längtar åter. 

Komedien är en förträffligt gjord sedemålning 
från det samtida Paris med fint och säkert teckna- 
de karaktärer och med en liflig dialog i en elegant 
samtalston, som blifvit lyckligt återgifven i den 
svenska öfversättningen. Det ungdomligt obetänk- 
samma och lefnadsglada hos Hortense framträdde 
i Charlotte Eriksons framställning, liksom Hjorts- 
berg och Torsslow med framgång utförde vännen 
Bonnard och grefven. Danvilles roll är en mycket 
svår uppgift. Talma, för hvilken den var skrifven, 
blef i Paris klandrad för sitt spel, hur beundrans- 
värdt han än utförde många scener, och Lafon har 
enligt franska tidningar nästan fördunklat honom 



109 

genom den naturliga lätthet, hvarmed han framställ- 
de den. Då Almlöf var i Paris, måtte han icke haft 
lyckan att få se den senares tolkning, ty han röjde 
här liksom ofta inom komedien en benägenhet att 
ställa sig på den höga koturnen, helt naturligt för 
öfrigt för en tragisk skådespelare, men bonhommien 
försvann därigenom ledsamt nog från figuren, ocli 
dessutom talade han för långsamt och monotont, 
hvilket icke passar för denne liflige sextiåring. In- 
trycket af den angenäma pjäsen förhöjdes genom 
en nymålad högst elegant rumsdekoration. 

En under åratal väntad ceremoni försiggick den 
17 oktober, då Olof Ulrik Torsslow genom hymens 
band förenades med Sara Fredrika Strömstedt. Fyra 
dagar därefter, den 21 oktober, stod det nya nam- 
net fru Torsslow för första gången på teaterns af- 
fisch, då hennes bröllopsrecett annonserades. Man 
gaf "Maria Stiiarf med "Den lilla matrosen" såsom 
efterpjäs, och "i anseende till spektaklets längd" — 
det räckte i fyra timmar — gick ridån den aftonen 
upp så tidigt som klockan sex inför en fullsatt sa- 
long, som till jublade recettagerskan sin varma lyck- 
önskan. Sara Torsslow föddes den 11 juni 1795 i 
Stockholm, där fadern var kryddkramhandlare, och 
kom vid tolf års ålder i elevskolan. Till en början 
ansågs hon sakna alla dramatiska anlag och fick 
tjänstgöra i kören. Men hennes klara förstånd och 
sunda omdöme, en brinnande kärlek till konsten och 
en ädel ärelystnad utvecklade henne småningom till 
en högst framstående skådespelerska, och med åren 
blef hon en bland de största aktriser, som prydt vår 
jvenska scen. Af naturen var hon utrustad med en 



110 

särdeles välformad gestalt. Anletsdragen voro icke 
vidare vackra, men hon hade själfulla ögon, och 
hänförde åskådaren genom sin talang. Lätt, 
skälmskt och muntert spelade hon karl, och ingen 
page, ingen ung löjtnant kunde vara en farligare 







^ 



Sara Strömstedt. Litografi efter oljemålning 
af J. G. Sandberg. 

hjärtetjuf än hon, då hon uppträdde i blå dräkt med 
silfver i ''De begge kammar po g er ne" eller i en nä- 
pen officersuniform som "Den nya öfversten". Då 
hon utförde kvinnoroller var hon majestätisk, su- 
blim, och såsom Elisabet af England i Schillers 
"Maria Stuart", såsom Hugos maka i "Skulden", så- 
som änkehertiginnan i "Strozzi och Martino" och så- 



m 

som Giidule i ''Ringaren i Nötre-Dame"' är hon hos 
oss oöfverträffad. "Hon var en charmant Tilda i 
'Oden' — säger Marianne Elirenström — värdig Leo- 
polds vers och förtjänt att blifva applåderad". Sara 
Torsslow, "den svenska Rachel" som hon kallats, var 
sin mans jämlike i talang och i kärlek till konsten. 
Ett större konstnärspar än de voro, torde vara svårt 
att uppleta. Då Torsslow 1834 afgick från den kung- 
liga scenen, följde hon honom först till Djurgårds- 
teatern och sedan till Mindre teatern, där hon bland 
annat utförde Lady Macbeth, Lucrezia Borgia, m. 
fl. framstående skapelser. Genom det förfärliga dra- 
get på teatrarna den tiden och genom den tunna 
klädsel hon ibland anlade (se del IV, sid. 195 o. 
248) ådrog hon sig svåra giktkrämpor, hvaraf hon i 
många år led, och hvilka slutligen blefvo så ihål- 
lande, att hon måste lämna scenen och omsider fjätt- 
rades vid sjuksängen under ständiga plågor. Hon 
dog den 18 juni 1859, 

Den nära sextiårige teaterveteranen Gabriel 
Åman, hvilken efter fyrtiårig tjänstetid den 1 juli 
1828 dragit sig undan till privatlifvet, beviljades 
afskedsrecett den 6 november 1830. Född den 1 au- 
gusti 1772 blef han elev 1794 och aktör 1797. Han 
hörde till de s. k. utiliteterna, d. v. s. han spelade 
allt möjligt ifrån Kristian tyrann i "Gustaf Vasa" 
till älskaren i "Kronfogdarne." Med en berömvärd 
själf försakelse att åtaga sig roller, som ingen annan 
ville ha, uppträdde han i tragedien, operan, dramen, 
vådevillen, komedien och farsen, öfverallt, där det 
fanns en lucka att fylla, satte man in honom, och han 
skötte sin uppgift redligt och samvetsgrannt, om 



112 

också skäligen talanglöst. Till belöning för sitt nit 
erhöll lian 1821 titel af liofkamrerare oeli är för öf- 
rigt märkvärdig genom att vara den förste aktör, 
som innehaft ett kommunalt förtroendeuppdrag. Han 
var nämligen i flera år ända till sin död 1834 med- 
lem af Storkyrkoförsamlingens fattigvårdsnämnd. 




Gabriel Åman. Efter teckning af O. Andersson i Kungliga 
teaterns porträttsamling. 

Till sin reeett hade han letat fram en fransk femakts- 
dram från sin ungdomstid, som Samuel Ahlgren öf- 
versatt, och som hade sin premiär 1805, ''Natur och 
skyldighet''. Han spelade där en gammal man, ned- 
tryckt af lidande och olyckor, hvilken först uppträ- 
der i tredje akten. Publiken visade honom sitt er- 
kännande för hans plikttrogna arbete genom en ut- 
såld salong och genom flera gånger förnyade bi- 



113 



fallsteckeii. Han framkallades äfven efter pjäsens 
slut, då lian i några få, men väl valda ord tolkade 
sin tacksamhet för den välvilja och det öfverseende, 
hvarmed han under sin fyrtiåriga tjänstgöring blif- 
vit bemött, hvarefter ridån sänktes under kraftiga 
applåder. 

Bland de Skjöldebrandska papperen i Statens hi- 
storiska museum har jag påträffat Åmans kontrakt 
från början af 1800-talet, och då ordalydelsen möj- 
ligen kan intressera en eller annan, meddelas det här 
in extenso och -med dåtida stafsätt: "Directionen öf- 
ver Kongl. Maj:ts Spectacler antager härmedelst 
Herr Gabriel Åman at såsom acteur i Operan och 
Opera Comiquen spela alla de Röler, som honom af 
Directionen tilldelas, åliggande det honom at sina 
skyldigheter med nit och åhåga fullgjöra samt i öf- 
rigt ställa sig Theaterns Reglementen och Directio- 
nens befallningar till efterrättelse. Häremot kommer 
han at af Kongl. Operans Fond i årlig Lön åtnjuta 
En Summa af Tvåhundra Femtio Riksdaler i gång- 
bart mynt. Herr Åman skall äfven såsom Acteur vid 
Kongl. Dramatiska Theatern därstädes gjöra tjenst 
så ofta han därom Directionens befallning undfår. 
Kommandes han därföre at i årligt Arfvode erhålla 
Sex Attondedels Lott jemte Flitpenningar enligt det 
för sistnämnda Theater utfärdade Reglemente. Uti 
Operan och Opera Comiquen skall Directionen bestå 
Acteuren Åman de för han tjenstgjöring nödiga Klä- 
der, Skor, Strumpor m. m. Vid Dramatiska Theatern 
skall han äfven med Kläder ur den Theaterns Maga- 
sin förses; dock bör han vid nämnda Theater sjelf 
bestå sig allt hvad till Les petits ajustements hörer. 

8 — Svenskq. teatern V. 



114 

Directionen försäkrar härjemte Acteuren Åman at 

framdeles njuta tillökning såväl i den Lön han af 

Kongl. Opera Fonden erhåller som i Lott Talet vid 

Dramatiska Theatern, när han genom ökad flit och 

skickelighet förtjenar ytterligare uppmuntran och 

belöning. Detta Contract skall taga sin början från 

nedanstående dag och vara i Fem år och Ett hälft 

eller till den 1 Juli 1806. Om det ej Sex Månader 

före förfallotiden varder uppsagdt, gäller det, till 

det å någondera sidan uppsäges. Till yttermera visso 

äro liäraf tvenne lika lydande Exemplar författade 

och underskrefne, som skedde i Stockholm den 2 

Januari 1801. ^, „ .,. „ 

Hugo Hamilton . 

På drottningens födelsedag den 8 november gafs 
på slottet en stor konsert, vid hvilken hofkapellet 
och lyriska scenens artister medverkade, och dit hof- 
vet, diplomatiska kåren, högre ämbetsmän och leda- 
möter af borgerskapet voro befallda. Den inleddes 
med uvertyren till Rossinis "la Gazza ladra", hvar- 
efter fru Sevelin, mamsell Widerberg, herr och fru 
Lindström samt herr Isak Berg sjöngo kompositio- 
ner af Mozart, Eossini och Fioravanti, mellan hvilka 
nummer violinisten Elwers, valthornisten Schunke 
och den utmärkte harpisten Bernhard Fatscheck läto 
höra sig. 

Pixérécourts spännande skådespel "Den polska 
gr uf van", h\ arom. utförligt talats i andra delen (sid. 
209 o. följ.), uppfördes ånyo på Sevelins recett den 
29 november. Flickan Angela, som vid premiären 
1809 spelades af en liten dotter till Lars Hjortsberg, 
utfördes af den tioåriga Jenny Lind, hvilken den 1 



115 

september blifvit antagen till elev och nu för första 
gången fick pröfva sina krafter, hvilket utföll sär- 
deles lyckligt. 

Af artighet mot Charlotte Erikson uppträdde 
Gustaf Åbergsson ännu en gång såsom Tartuffe på 
hennes recett den 9 december. Hans hustru spelade 
Dorine och recettagerskan själf Elmire. Mariannes 
roll var anförtrodd åt Emilie Högquist, om hvars 
utförande af densamma en kritiker skref: "Hon må 
ej föreställa sig, att det är med tonvikten i vers som 
med bandrosetter, dem man kan anbringa hvar som 
helst. Då man har ett så ömt utseende och så ömma 
roller som mamsell Högquist, bör man äfven ha ett 
hjärta för det lidande, som vederfares publikens 
öron af sönderhackade alexandriner." 

På Karl Fredrik Bergs recett den 27 december 
uppfördes ''Figaros bröllop'* med Berg som Bartholo, 
Torsslow och Charlotte Erikson spelade Figaro och 
Susanna, Almlöf och Karin Wennbom det grefliga 
paret, Elise Lindström Cherubin alternerande med 
Karin Almlöf, Deland Bazil, Sevelin Bride-Oison, 
Karolina Bock Marcellina och Emilie Högquist Fan- 
chette. Komedien gafs särdeles väl, och Aftonbladet 
påstod, att publiken icke på länge haft en så njut- 
ningsrik afton. Till efterpjäs bjöd recettagaren på 
''Savoyardgossarne'* med honom själf såsom den 
lustige fiskalen och eleverna Karolina Lindström 
och Johanna Enbom i titelrollerna. Den sistnämnda 
hade förut under hösten fått försöka sig som Isidor 
i "Sargines'' och Isaura i "Tankred", innehade ak- 
triskontrakt under spelåret 1834 — 1835, blef gift med 
teaterföreståndaren Lars Elffors och dog 1846 i Gefle. 



116 

Fru Villielmiiia Enboiii, som under sitt fyraåriga 
äktenskap med kapten Anders Lindeberg öfvergif- 
vit teatern, återvände dit den 1 oktober, sedan gif- 
termålet blifvit lagligen upplöst. Hon debuterade 
den 14 november i ''Vestalen'' såsom den äldsta jung- 
frun, förut sjungen af fru Se velin; såsom en af de 
unga damerna i ''Herr Des Chalumeaux'\ när denna 
gamla roliga fars gafs till efterpjäs på fru Eriksons 
recett den 9 december med Se velin i titelrollen och 
Lars Hjortsberg som lians joekej; och slutligen 
såsom kammarjungfrun Nerine i " VIrato'' med mu- 
sik af Méhul sista gången den uppfördes på Kung- 
liga teatern den 29 december. Denna lustiga enakts- 
operett, som hos oss upptogs på spellistan redan 
1808, har en särskild historia att tacka för sin till- 
komst. Bonaparte, som gärna omgaf sig med konst- 
närer och lärde, såg äfven Méhul ofta vid sitt bord. 
Flera gånger påstod han i dennes närvaro, att endast 
italienare kunde med lyckligt resultat åstadkomma 
en verklig opera buffa. Slutligen erbjöd sig Méhul 
att i italiensk stil komponera en fransk komisTi opera 
för Feydéauteaterns sångare. Marsollier försåg ho- 
nom med en librett, hvari han införde den italienska 
buffans hufvudpersoner signore Pandolfo, signore 
dottore, Scapin, en affekterad, söt Lysander i skarp 
motsats till den bråkige onkeln, den senares koketta 
och listiga niéce med sin muntra kammarjungfru, och 
slutligen en svärm drumliga betjänter, med hvilka 
den hetlefrade Pandolfo för ett hiskeligt väsen. Hela 
tillställningen utgör en högst löjlig karikatyr öfver 
den italienska buffan, hvars stil Méhul lyckligt efter- 
härmat och på flera ställen åstadkommit en dråplig 



117 

parodi. I en komisk rondo, en särdeles originell mo- 
nolog, liar han med mycken kvickhet användt de 
italienska kompositörernas orimligheter, hvilka ofta 
för ett Ijufligt klingklang uppoffra musikens dra- 
matiska karaktär. Den gamle onkeln har stängt in 
niécen i sitt hus, sedan han ryckt henne ifrån hennes 




Frangois Elleviou. Efter teckiiiiig af Riesener grav. 
af Pierre Audouin. 

tillbed j are, och Ly sänder står kvar ensam och sno- 
pen. Han håller då denna roliga monolog under 
omväxlande tal och sång, som lifligt erinrar om ett 
glansnummer i variétésångaren Polains repertoar i 
våra dagar. När han funderar, om han skall dränka 
sig, eller i stället dö af sorg, ackompanjeras han af 
en vanlig italiensk slagdänga, sådan som dessa kom- 
positörer ofta bruka använda vid allvarliga ställen 
i sina operor. Méliuls operett gjorde mycken lycka, 



118 

hvartill en af Opera comiques ryktbaraste artister 
FranQois Ellevious mästerliga parodiska framställ- 
ning af den fantastiskt känslosamme älskaren Ly- 
sander icke litet bidrog. Vid premiären var Bona- 
parte, närvarande och komplimenterade kompositö- 
ren. Denne utbad sig förste konsulns tillåtelse att 
få tillägna honom operetten, hvilket bifölls, och Bo- 
naparte tog emot sitt exemplar. Emellertid måtte 
den höge herrn betraktat den lyckade musiken så- 
som en retsam vederläggning af sitt påstående, ty 
Méhul blef aldrig mera inbjuden till honom. 

Sevelin spelade nu den argsinte gubben, hans 
hustru Isabella, Berg doktorn, Lindström Lysander 
och Cederberg Scapin. Då vi sett, hur klen Lind- 
ström esomoftast var i dramatiskt afseende, torde 
hans utförande af den ömme tillbed j aren icke varit 
så värst muntrande i synnerhet för dem, som erin- 
rade sig Du Puys briljanta återgif vande af rollen. 

1831 års första nyhet var Vials enaktskomedi "De 
begge svartsjuke" med musik af Sophie Gail, född 
Garre 1776. Redan i sitt tolfte år en berömd klaver- 
spelerska och sångerska ingick hon vid aderton års 
ålder äktenskap med en af dåtidens lärdaste franska 
hellenister, professor Jean Gail, hvilket dock efter 
några år upplöstes. 1813 uppförde Théätre Feydeau 
hennes operett "Les deiix jaloux*\ hvars musik där 
gjorde lycka på grund af en viss naturfriskhet hos 
densamma. Friherrinnan Åkerhielm öfversatte pjä- 
sen för Kungliga teatern 1820 (se del IV, sid. 80), men 
då man här befarade, att musiken, som föreföll ve- 
derbörande skäligen tråkig och hvardaglig, skulle 
försvaga den lifliga dialogen, uteslöts den, och den 



119 

roliga komedien gick utan musik ett fyrtital gånger 
och kvarstod på Kungliga teaterns spellista ända till 
1854. Grefve Puke hade emellertid en annan åsikt 
om musiken och ville jäfva den förra direktionens 
omdöme, men publiken ville icke vara med om det. 
Den mottog m:me Gails musik med största kallsin- 
nighet, och den uppfördes icke mer än två gånger. 
Den teaterbesökande allmänheten var för öfrigt i de 
dagarna just ej så välvilligt stämd mot den ädle 
grefven, ty denne hade på ett ridderskapets och 
adelns sammanträde under då pågående riksdag för- 
klarat, att "han för Stockholms publik måste ge pjä- 
ser, som han ej skulle kunna låta uppföra på teatern 
i Södertelje". 

På konungens födelsedag, onsdagen den 26 janu- 
ari, ämnade teaterchefen såsom galaspektakel fram- 
föra Righinis tvåaktsopera ''Det befriade Jerusa- 
lem'". Vincenzo Righini var född i Bologna 1756. 
I sin ungdom var han en utomordentlig tenorsån- 
gare, men då han ej under målbrottet skonade rösten, 
förlorade den sin charme, och han vände sig då till 
kompositionen. Efter kapellmästareanställningar i 
Wien och Mainz blef han af Fredrik Wilhelm II ut- 
nämnd till kapellmästare vid Italienska operan i 
Berlin 1793, hvilken plats han bibehöll ända till ka- 
tastrofen 1806. Sorgen öfver en älskad sons plötsliga 
död påskyndade hans egen, som inträffade 1812. Han 
har skrifvit omkring tjugu operor, hvaribland "Det 
befriade Jerusalem", första gången uppförd i Berlin 
1803, längst bibehållit sig på scenen. Den var på sin 
tid mycket berömd, men är skrifven så fullkomligt i 



120 

den dåtida långsläpiga operaseriastilen med ändlösa 
reeitativ, att den i våra dagar är totalt förgäten. 

Det var under en af de sista repetitionerna till 
den operan, som grefve Puke ramlade ned från sin 
kommendantsbefattning vid teatern. Lördagen den 22 
januari var scenrepetition med dekorationsuppställ- 




Vincenzo Righini. Efter teckning af S. W. Zollinj^er 1803. 

ning. Maskinmästare och dekoratör var den tiden 
konduktören vid öfverintendentsämbetet Per Gustaf 
Zelander, som lär ha varit mycket skicklig på sin 
plats, men också ganska munvig och trilsk mot den, 
som han ansåg icke äga någon sakkunskap inom hans 
fack. På grund af att några dekorationsdelar icke 
i rätt tid blifvit färdiga, uppkom vid början af andra 
akten en ordväxling mellan grefven och maskinmä- 
staren, som slutade med att grefven med sin käpp 



121 

utan vidare omständigheter klådde upp honom. 
Olyckligtvis träffade ett af rappen Zelander i ansik- 
tet och skadade honom rätt svårt. Man kan tänka 
sig, hvilken oerhörd uppståndelse skulle bli af en 
sådan tilldragelse, där den illa tålde grefven spelade 
den obehagliga hufvudrollen, och hvartill hela tea- 
terpersonalen, orkestern och flera utomstående voro 
vittnen. Historien spred sig som en löpeld öfver hela 
staden och omtalades i måndagens Aftonblad, som 
undrade om "denna vackra episod äfven skulle upp- 
föras på den snart stundande högtidsdagen och inför 
ett större publikum". Kanslirådet Wetterstedt, som 
var närvarande, då skandalen inträffade, rusade ge- 
nast upp till sin bror statsministern och berättade 
livad som hän dt. Bägge kommo öf verens om, att 
Puke ej kunde kvarstanna på sin post, och att ingen 
vore lämpligare att efterträda honom än just kansli- 
rådet, h varpå statsministern åkte upp till konungen, 
för att rapportera tilldragelsen. Han tillade, enligt 
baron Nauckhoffs skildring af förloppet, att hela per- 
sonalen vore i fullt uppror, och att detta npphets- 
ningstillstånd möjligen kunde störa galaföreställnin- 
gen, ja, kanske rentaf föranleda dess inställande. 
Enda utvägen att lugna stormen vore att genast 
skilja Puke från direktörsbefattningen och tillsätta 
en ny chef. Gamle kungen blef naturligtvis högeli- 
gen upprörd, så snart det talades om uppror. Han 
såg massorna i rörelse och tumult uppstå i staden, 
och han som till på köpet skulle fara på spektaklet! 
Han biföll statsministerns visa råd och befallde ho- 
nom att skriftligen förständiga grefve Puke att ge- 
nast inlämna sin afskedsansökan. Samtidigt upp- 



122 

drog han åt excellensen Lagerbielke att "tills vidare 
hafva högsta uppsikten öfver teatern". Så skedde, 
och på festrepresentationen var det teaterns forne 
chef Gustaf Lagerbielke, som mottog den kungliga 
familjen vid dess ankomst till operan. Grefve Puke 
var däremot ej synlig. 

I en af Göteborgspostens dåtida versifierade krö- 
nikor lästes i början af februari följande redogörelse 
för det förargelseväckande uppträdet: 

"På hiifvudstadens stora scen 

nyss liändt ett verkligt fenomen 

lormedelst en uppstudsig drake, 

som - - hvilken fräckhet utan make! — 

liar vägrat göra les lionneurs 

åt scenens förste direktör, 

ity att han, den tredske skurken, 

ej sprutade nog eld på turken, 

då kristna härens tappre mäii 

togo Jerusalem igen. 

Vår direktör, förfärligt retad 

och af en billig harm förtretad, 

till käppen tog, försannt och visst, 

och pryglade sin maskinist. 

Talia täcktes skymfen hämna 

och tog af händelsen humör; 

herr grefven måste platsen lämna 

och blef ej mera direktör. 

Således ur betänklig våda 

befriades på en gång båda: 

Jerusalem blef åter fritt 

och Talia sin mentor kvitt." 

Righinis opera var uppsatt med den största lyx 
i kostymer och dekorationer, kanske för att godtgöra 
den klandrade torftiga utrustningen af Rossinis 



123 

"Tankred*' spelåret förut, och rollerna voro, i betrak- 
tande af tillgängliga krafter, bra besatta med Fred- 
rik Kinmanssons mjuka basröst i Gottfrid af Bouil- 
lons konungsliga gestalt, Lindströms präktiga stäm- 
ma såsom Tankred och Sällströms smäktande tenor 
i Kinaldos parti. Kalifen af Egypten utfördes af 
Lars Kinmansson, och i Armidas roll glänste Hen- 
riette Widerberg. Få operor lära dittills hos oss gått 
så bra som denna. I synnerhet utmärkte sig Lind- 
ström och Widerberg, och deras duett i första akten 
hörde till det bästa man den tiden fick lyssna till på 
teatern. Armida räknades både i afseende på sång 
och spel till en af Widerbergs allra förnämsta upp- 
gifter. Liksom Tankreds parti i Eossinis nyssnämn- 
da opera är äfven Kinaldos skrifvet för kontraalt, 
och genom att sjungas af en tenor förstörs effekten 
i de ensemblestycken, livar i han deltar. Oakta dt de 
spelande gjorde sitt bästa, hördes ganska få applå- 
der, och publiken mottog operan rätt kyligt. Den 
är icke heller mycket dramatisk, och, som förut 
nämnts, de utdragna recitativen verka tröttande. 



Baletten förde under den Pukeska regimen en 
ganska tynande tillvaro. På grund af bristande pen- 
ningmedel kunde några nya större arbeten icke upp- 
sättas, utan man nöjde sig med att då och då fram- 
föra de gamla utslitna pantomimerna "Komiska ba- 
letten", "Stråtröfvarne", "Marchandes de modes", 
"la Fille mal gardée", "Nya Narcisse", och livad de 
allt hette. Endast under de månader (februari — juni) 
år 1828, då Kungliga teaterns forne balettmästare 



124 

Ledet återuppträdde i Stockholm, utvecklades en nå- 
got lifligare verksamhet. Kort efter sin ankomst 
framförde han den 17 februari ett "Romerskt diver- 
tissemenf i en akt, hvari hela balettkåren deltog, 
och samma afton pantomimbaletten "Lucas och Lau- 
rette eller Den afskedade fästmannen" likaledes i en 
akt, där Sophie Daguin framställde den kvinnliga ti- 
telrollen, Ledet .den afskedade fästmannen och Wall- 
quist den lycklige tillbed j aren Lucas. Den sistnämn- 
de, h vilken tjänstgjorde såsom tillförordnad balett- 
mästare, sedan Ambrosiani den 1 juli året förut 
lämnat denna befattning, ansågs vara en särdeles 
skicklig dansör. Heimdall yttrar 1828 om honom, att 
"han innehar den högsta punkt af konstfärdighet nå- 
gon svensk dansör ännu innehaft". Ingen af dessa 
Ledetska baletter slog emellertid an och uppfördes 
endast tvenne gånger. Något mera lycka gjorde en 
tredje komposition af honom, enaktspantomimen 
''Den ädelmodige fursten", som dansades fem gånger 
under vårens lopp med författaren i titelrollen, och 
där äfven hans son August Ledet och dotter Con- 
stance uppträdde. Fursten Maleks son Ely utfördes 
af Wallquist, Menaida och Zulma af Sophie Daguin 
och Karolina Brunström. Den gamla Delandska två- 
aktsaktspantomimen "Jenny eller Engelska inbrottet 
i Skottland" (med musik af Du Puy), som ånyo in- 
öfvades i midten af april, rönte däremot samma 
framgång som fordom. Titelrollen utfördes af So- 
phie Daguin, systern Fanny af Karolina Brunström, 
soldaten John, i hemlighet gift med Jenny, af Wall- 
quist och deras son Charles af den lilla Charlotta 
Lindmark. 



125 

Den 1 juli 1830 lämnade den vackra Karolina 
Brunström teatern. Född nyårsdagen 1803 blef hon 
balettelev, innan hon fyllt tio år, och premiärdansös 
1820. Hon var en af publikens förklarade gunstlin- 




Kostymbild ur "Jenny". Efter teckning af Colin på 1820-talet. 



gar och mycket firad såväl för sin skönhet som för 
sitt framstående konstnärsskap, men midt i sina tri- 
umfer öfvergaf hon scenen för att ägna sina återstå- 
ende dagar åt vården af de barn hon hade med den 
rike och elegante grefve Hans von F., ägare till Ljung 
och Steninge. Femtitvå år gammal dog hon i Stock- 
holm i mycket goda omständigheter. 



126 

Då Wallquist ogärna fortsatte med sin under då- 
varande omständigheter skäligen otacksamma syss- 
la såsom balettmästare, engagerade grefve Puke den 
1 oktober 1830 en fransman, m:r Rhénon, livilken i 
samma egenskap varit anställd vid Porte St Martin- 
teatern i Paris. Vid sin liitkomst befanns lian emel- 
lertid vara en gammal stelbent femtiåring och blef 
vid spelårets utgång afskedad af Pukes efterträdare. 



Teaterns skuldsumma hade vid grefve Pukes af- 
gång växt till 21,274 rdr bko. Hvad grefven själf 
ansåg vara orsaken till denna ogynnsamma ställning 
framgår af hans till Kungl. Maj: t den 7 februari 1831 
afgifna förvaltningsberättelse, som han sålunda af- 
slutar: "Det resultat, som i finansiellt af seende nu 
finnes, är icke det jag åsyftat och hoppats, men då 
jag icke ägt fritt att handla efter egen öfvertygelse, 
frikallar mig mitt samvete från all förebråelse. Fi- 
nansernas försämring började redan 1828 om som- 
maren; den schism, som då uppstod inom Kungliga 
teatern i anledning af det samma år nådigst utfär- 
dade reglementet, grundlade den sedan med hvarje 
år tillväxande balansen. Detta reglemente, som då 
af mig underdånigst föreslogs, och som Ers Maj:t 
täcktes sanktionera, var ämnadt att befästa Kungli- 
ga teaterns bestånd i alla afseenden. Att det med 
nedsatta och mera bestämda straffbestämmelser huf- 
vudsakligen var grundadt på det existerande nådi- 
ga reglementet af 1786, därom öfvertygas en ocli 
hvar, som vill jämföra dessa bägge reglementen. 



127 

Lottaudelar, som aldrig existerat vid Kungliga ope- 
rateatern, men livilka kvarstodo som en lämning 
från den upplösta Kungliga dramatiska teatern, an- 
såg jag skadliga. 

Min fasta öfvertygelse är, att om jag år 1828 fått 
sätta Kungliga teatern i det skick och den ordning 
jag åsyftade, hade jag nu kunnat framlägga en be- 
rättelse, livad finanserna beträffar, alldeles motsatt 
emot den jag afgifvit. 

Bättre vilja än min att befrämja Kungliga tea- 
terns bestånd och fördel kan icke finnas. Bättre för- 
måga finnes visserligen, men kanske hade äfven den- 
na fått vika för ett motstånd sådant som det jag er- 
farit." 



Den Kungliga teaterns styresman efter grefve 
Karl Puke blef Bernhard von Beskow. Han var född 
den 22 april 1796 och son till den från Pommern hit 
inflyttade rike bruksägaren och grosshandlaren 
Bernhard Beskow. Redan som barn erhöll han till 
lärare skalden Johan Magnus Stiernstolpe, hvilken 
utöfvade ett stort inflytande på hans utveckling, och 
den omsorgsfullaste uppfostran fulländade hvad na- 
turen och lyckan slösat på honom. Med skäl kunde 
man säga, att intet mänskligt var honom främman- 
de. Han var skald, målare, sångare, pianist, deklama- 
tör, världsman, akademiker, minnestecknare, häfda- 
forskare, formfulländad mästare i språkets behand- 
ling, "poeternas hof marskalk och hof marskalkarnas 
poet", såsom Dahlgren benämnt honom, "den lysan- 



128 

de mecenaten, snillenas förtrogne och de fattiga lit- 
teratörernas beskyddare", såsom Karlf eldt så fint ka- 
rakteriserade honom i sitt svar pä von Heidenstams 
inträdestal i Svenska akademien. Sedan han iitgif- 
vit två delar lyriska dikter, vann han 1824 Svenska 
akademiens stora pris för sitt praktstycke "Sveriges 




Beriiliard von Beskow. Efter oljemålninj? af O. Södermark, 
litogfr. af Cardon. 

anor". Detta vältalighetsfyrverkeri, som gnistrar af 
starka uttryck och figurliga talesätt, där "jorden är 
en enda hjälteurna", och "luften känns af segerfanor 
sval", öppnade för Beskow lyckans portar. Karl XIV 
Johan anställde honom såsom handsekreterare hos 
kronprinsen, och han blef snart en gunstling hos 
det unga hofvet, där han lyste såsom en af dess mest 
tindrande stjärnor. Lika omtyckt var han af den 



129 

gamle kungen, livilken 1826 adlade honom och året 
därpå utnämnde honom till kammarherre, och Be- 
skow återgäldade den furstliga välviljan med en 
oskrymtad tillgifvenhet och en hängifven beundran 
för den hjälte, som då ledde Sveriges öden. Mäktigt 
bidrogo till Beskows hastiga utveckling de vidsträck- 
ta resor han i tidiga år fick göra, och hvarunder han 
stiftade bekantskap med öhlenslseger, Goethe, Tieck, 
Schlegel, Grillparzer, Victor Hugo, Lamartine, 
Thiers, Guizot, Béranger, Thomas Moore, Canova, 
Cherubini och den lefnadsvise, liflige åttiåringen 
Bonstetten, som lefvat med i flydda tider och kunde 
berätta för honom om Jean Jacques Rousseau och 
Voltaire. Och livilka män funnos icke i vårt eget 
land under detta tidehvarf, som alltid i vår bildnings 
häfder skall räknas såsom ett af de märkligaste: skal- 
der sådana som Franzén, Wallin, Tegnér, Atterbom, 
Ling, Stagnelius — häfdatecknare som Geijer och 
Strinnholm — tänkare som Grubbe och Boström — 
naturforskare som Berzelius och Wahlenberg — bild-, 
huggare som Byström och Fogelberg — målare som 
Fahlcrantz och Sandberg — politiker som Skogman, 
Järta och Wirsén — vältalare som Lagerbielke och 
Wetterstedt. Kanske Martina von Schwerin såg ho- 
nom fördunklad af alla dessa strålande namn, då 
hon 1834 så elakt skref till von Brinkman: "Beskow 
har något i sitt väsende, som ovillkorligt påminner 
om en champignon: en smula smak på saucen kun- 
na väl hans snillefoster i tal och skrift sätta, men 
till väsentlig rätt, som mättar och föder en frisk na- 
tur, därtill duga de väl aldrig". 

Sin oförvanskligaste lager vann Beskow såsom 

9 — Svenska teatern V. 



130 

dramatisk diktare, ocli lian blef den förste mönster- 
gille representanten för det liistoriskt-romantiska 
sorgespelet. Den fosterländska stämningen liksom äf- 
ven karaktärsskildringons sanning och humanitet är 
ett genomgående drag i hans dramer, och hans tea- 
terspråk kan tjäna till föredöme. 1827 iitgaf han sin 
första dramatiska dikt, "Erik den fjortonde'' i två 
af delningar, följd af sorgespelen "Hildegard" och 
"Birger och hans ätt", rikt på skakande scener (upp- 
fördt 1888), samt "Gustaf Adolf i Tyskland", en dra- 
matiserad historiemålning, som omfattar konungens 
deltagande i trettiåriga kriget och hans död, och 
som är framstående genom sin förträffliga karaktärs- 
teckning. Han skref äfven libretten till sångspelet 
"Ryno", som uppfördes 1834. Främst bland Beskows 
dramatiska arbeten står dock hans sorgespel "Tor 
kel Knutsson", hvars hela innehåll ligger i Torkels 
ord till Birger i andra akten: 

"Vår tid står vid sin graf. Ren hälft förkolnad 
är riddarandan. Det förbund, som knutits 
emellan henne och den gamla kyrkan, 
skall falla; ty en tredje makt står upp, 
medborgarens, den fredlige inbyggarns, 
hvars styrka, ljus och flit blir statens lifskraft." 

Handlingen utvecklar sig raskt och naturligt, ka- 
raktärsteckningen och lokalfärgen äro goda, och den 
dramatiska spänningen stegras ända till slutscenen. 
"Hvad man än må finna att anmärka mot detta sorge- 
spel — säger Karl Gustaf Strandberg — skall det- 
samma alltid kvarstå såsom en prydnad för svenska 
scenen, värdt att studeras af kommande skalder". I 
ett bref till Franzén anför Beskow med tillfredsstäl- 



131 

lelse ett omdöme, som ölilenslaeger nedskrifvit angå- 
ende detta stycke: "Marskens replik om at den 
Haand, som lian selv havde IsBrt at skrive, skiilde 
undertegne lians Dödsdom, er et af de skönneste tra- 
giske Traek, jeg seet i nogen Tragödie." Redan un- 
der grefve Pukes styrelse antogs ''Torkel Knutsson" 
till spelning, och grefve Gustaf Lagerbielke utarbe- 
tade själf ett sceneri till den, men då Beskow blef 
teaterns direktör tog han af finkänslighet tillbaka 
sin tragedi. Den 17 oktober 1837 skrifver han till 
Franzén om sina pjäser: "Föreställ dig, att detta 
senare stycke (Beskows skådespel "Gustaf Adolf) 
nu ej kan spelas, emedan direktionen antagit en öf- 
versättning af en tysk pjäs, där G. A. och Tilly fö- 
rekomma. Birger kan ej spelas, emedan däruti före- 
kommer en svagsint konung, och som vi icke länge- 

j sedan haft en sådan, kunde Torkel Knutsson 

blef väl, till följd af Lagerbielkes ifver för densam- 
ma, antagen till spelning, skulle gifvas i våras, då 
det blef för sent; var nu i oktober utsatt till Almlöfs 
recett, då Almlöf helt oförmodadt kommer till mig 
och säger, att han fått en annan pjäs och att Tor- 
kel Knutsson blifvit uppskjuten, emedan den vore så 
svår, kostade så mycket etc. Man kan nästan anse 
detta nya uppskof såsom förvisning från scenen". 
Om samma äm.ne skrifver han till Abraham Graf- 
ström i mars 1861: "Hjärtliga tacksägelser för bref, 
välönskningar och det vackra utdraget af Franzéns 
skrif velse, hvaröfver jag med skäl kan vara stolt. 
Vid en sådan uppmuntran nästan ångrar jag att liaf- 
ya öfvergifvit det dramatiska skrif tställeriet; men 
det gjorde sig själf, när teaterstyrelserna på tretti år 



132 

ej dristade sig fram med något af mina försök, livar- 
till — Gud skall veta — jag sannerligen ej heller 
sökte förmå dem. Det var något eget däri att å .ma 
sidan uppmuntras af Leopold, Franzén, Tegnér, Wal- 
lin, Geijer, Graf ström och alla våra bästa författare, 
och se styckena öfversatta af Öhlenslseger både på 
danska och tyska — , och å den andra nedskrikas af 
tidningarna, så att våra teatrar, som täflade att upp- 
föra pjäser af apotekar Huldberg, Granskarn, Linde- 
berg, o. s. v. icke dristade fram med något. Men bäst 

som sker. " Först 1862 kom "Torkel Knutsson" 

på scenen med Georg Dahlqvists präktiga tolkning af 
titelrollen och gafs sista gången den 3 juli 1866 under 
den stora industriutställningen i Stockholm. 

Det finns från den tiden en anekdot om en i syd- 
vestra Sverige bosatt yngre militär, som just ej gjort 
sig känd för någon synnerlig förståndsskärpa, och 
som då var uppe och roade sig i hufvudstaden. En 
afton befann han sig med en vän på Kungliga tea- 
tern, när nyssnämnda tragedi gafs. Han var djupt 
upprörd af dramat, och när slutscenen kom, då Torkel 
Knutsson utf öres till af rättsplatsen, öf verväldigades 
han så af situationen, att han grep sin vän i armen 
och högeligen uppskakad frågade: "Herre Gud! Kon- 
rad, de måtte väl inte hugga hufv'et af Dahlqvists' 
— "Är du galen", svarade vännen, som genast var 
situationen vuxen, "till det ta de naturligtvis bara 
en af eleverna". — Då utbrast sydsvensken förgrym- 
mad: "På så'na villkor måtte fan vara elev vid Kung- 
liga teatern!" 

Under det att Beskow 1828 vistades i Paris, inval- 
des han i Svenska akademien, hvars ständige sekrete- 



133 

rare han blef 1834 och snart också dess ledare. Hans 
berömda minnesteckningar, som uppgå till nära fyr- 
titalet, utgjorde på sin tid lejonparten af akademiens 
vittra verksamhet. Redan 1827 erbjöds han chefska- 
pet för Kungliga teatern vid Lagerbielkes afgång, 
men lyckades då undgå förtroendet. Nu öfvertalades 
han emellertid att mottaga detsamma, ehuru han icke 
gjorde det utan oro, emedan det ryckte honom bort 
från hans egentliga verksamhet. Oaktadt Aftonbla- 
dets utsaga, att hans utnämning kunde 'anses näs- 
tan som ett enhälligt uttryck af allmänna rösten", 
möttes han på denna post för första gången i sitt 
lif af så mycket obehag, trassel och förtretligheter, 
att han, som var alldeles ovan vid dylikt och följ- 
aktligen tog sig särdeles hårdt däraf, fick nervfeber 
och redan efter ett år anhöll om sitt afsked. Hans 
krafter räckte ej till för denna pröfvande befattnings 
riktiga skötande. Till och med hans närmaste före- 
trädare var honom som administratör betydligt öf- 
verlägsen. 

Efter sin afgång från teatern utnämndes han till 
hofmarskalk, och i ett bref till Ludwig Tieck berät- 
tar han 1836, att han hade storkorset af Nordstjär- 
neorden och var ledamot af icke mindre än fem aka- 
demier i Stockholm. Uppsala universitet öfverläm- 
nade hedersdoktorsdiplom åt honom 1842. Följande 
år blef han friherre samt 1861 öfverste kammarjun- 
kare och serafimerriddare. Då han fyllde sjutti år, 
uppvaktades han af en deputation från Svenska aka- 
demien, hvaribland befunno sig bägge statsministrar- 
na och ärkebiskopen, för att till honom öfverlämna 
en af Svenska akademien, Vetenskapsakademien, 



134 

Vitterlietsakademien, akademien för de Fria kon- 
sterna, Musikaliska akademien, Samfundet för utgif- 
vande af handskrifter rörande Skandinaviens histo- 
ria, Uppsalas och Lunds universitet samt af enskilda 
vänner subskriberad medalj i guld af adertonde stor- 
leken om fyrti dukaters vikt. Framsidan visar hans 
bröstbild och frånsidan Melpomene och Klio, som la- 
gerkrona en sittande åldrig skald. Omskriften ly- 
der: "Nomine sororum meritos sacrant honores", ocli 
i af skärningen läses: "Vati septuagenario Pieridum 
suecarum decori et praesidio eives et amiei". I sitt 
hälsningstal yttrade de Geer, att de infunnit sig "så- 
som ombud för en del af skaldens gäldenärer icke att 
betala, men att erkänna en skuld, för hvilken hela 
fäderneslandet häftade", och han inflätade: "Om 
eder gäller: nullum fere scientiae genus non tetigit, 
nullum quod tetigit non ornavit". 

Såsom umgängesmänniska gjorde Beskow det all- 
ra angenämaste intryck. Han spred formligen ett 
tref nådens skimmer omkring sig, alla ansikten klar- 
nade, och den han tilltalade kände sig lycklig. Ett 
bevis på hur afhållen han var se vi bl. a. af de ver- 
ser öhlenslseger kort före sin död 1853 skref till ho- 
nom: 

"Min Bernhard er min bedste Wen, 
skal jej? Dif? sii?e mere? 
Je{? nianj?ler a^dle Wenner ei, 
men paa min länge Livets Wei 
som han — var ingen flere . . . 
En Broder negted Skiebnen mig; 
bam fandt jeg först, da jeg fandt Dig! 
Min Bernbard blev min Broder." 



135 

Beskow tillträdde sitt chefskap öfver Kungliga 
teatern den 1 februari, således midt under spelåret, 
och måste därför till en början begagna sig af den 
repertoar, som redan fanns eller var under inöfning, 
eller också lätt kunde repriseras. Den första nyheten 
gafs den 14 februari på Hjortsbergs recett, då Scri- 
bes femaktsdram "Ziguenerskan'' uppfördes med 
''Kronfogdarne'' till efterpjäs. Fru Erikson spelade 
titelrollen och Hjortsberg hennes farbror, zigenaren 
Zambaro. Heimdall yttrar såsom totalomdöme, att 
pjäsen var långsläpig liksom nästan alla dramatise- 
rade krönikor samt anlagd på gråteffekter, ehuru 
dialogen icke saknar liflighet och flera scener äro 
väl utarbetade. Den gick icke mer än tre gånger. 

Den 24 i samma månad debuterade den af grefve 
Puke engagerade unge banktjänstemannen Anders 
Collberg såsom Seid i '*Mahomef\ På grund af sitt 
förut omtalade framgångsrika deltagande i Polym- 
nias sällskapsspektakler var Collberg redan känd af 
hufvudstadens alla teatervänner, hvilka med lifligt 
intresse motsågo hans debut på den kungliga sce- 
nen, och biljetterna till de bättre platserna voro slut- 
sålda flera dagar i förväg. Publikens förväntningar 
blefvo heller icke svikna. Alltsedan Almlöfs och 
Torsslows första framträdanden liade teatern ej gjort 
ett lyckligare förvärf. Han hade en ädel gestalt, en 
klangfull, böjlig röst med värma i uttrycket, ett lif- 
ligt ansiktsspel och en fullt utbildad plastik. Dess- 
utom hade han lyckats träffa Seids karaktär utan att 
imitera sin företrädare Torsslow, som var förträfflig 
1 rollen. Hans motspelerska, Sara Torsslow, gaf Pal- 
mires roll med vanligt mästerskap. Hennes fjärde 



136 

akt "är en verklig triumf och måhända den högsta 
fullkomlighet i den tragiska genren, som man fått 
åskåda på en svensk teater", säger en samtida be- 
dömare. Detta för Stockholmspubliken förut föga 
smakliga stycke samlade nu några välbesatta salon- 
ger. Än större framgång vann Collberg den 15 mars, 
då han uppträdde som Rudolf i Kotzebues populära 




Anders Collberg. Efter litografi af Karl Wahlbom. 



skådesper'Zors/ararne", som med honom i den tack- 
samma hufvudrollen länge kvarstod på spellistan, 
och där han vid andra föreställningen blef framro- 
pad. Hans tredje debut såsom ''Häftige friaren*' lyc- 
kades måhända mindre, om han ock rönte rätt myc- 
ket erkännande af kritiken. Däremot hörde Appius 
i "Virginia", som han på hösten utförde, till hans 
bättre skapelser, ehuru den var en bland de svåraste 
rollerna i den tidens teater. "Att uppfatta hela fin- 



137 

heten af denna karaktärsmålning — säger en dåtida 
kritiker oeli Leopoldsbeundrare — är ett problem, 
som det ännu återstår för en scenisk artist att lösa". 

Beskows dramatiska repertoar vårterminen 1831 
upptog utom de redan nämnda styckena: "Siri 
Brahe", "Herman von Unna", "Axel och Valborg", 
"Hamlet", "Den girige", "Falkland", "Skulden", 
"Grefven af Walltron", "Jenny Mortimer", "Polska 
grufvan", "Juden", "De båda Figaro", "Bröderna 
Philibert", "Den förställda enfaldigheten", "Passio- 
nen och förnuftet", samt Kotzebues "Grefvarna 
Klingsberg", "Carolus magnus", "Eldprofvet" och 
"Testamentet" jämte åtskilliga enaktare såsom "Kap- 
ten Puff", "Shakspeare kär", "Ondsinta hustrun", 
"Comedien impromptu", m. fl., för livilka pjäser jag 
förut i dessa anteckningar redogjort. Det var såle- 
des, jämte ett par bestående mästerverk, för sin tid 
väl skrifna och af publiken gärna sedda stycken, 
hvilka då kommo till förnyadt utförande. Ett enda 
kunde man med skäl önskat borta från spellistan 
nämligen den rysliga dramen "Victor eller Skogs- 
barnet". Till Beskows ursäkt må anföras, att pjä- 
sen den 3 juni gafs såsom recett för Lindman, h vil- 
ken själf anhållit om den, emedan dess röfvarsce- 
ner, strider, tornerspel och baletter ständigt utöfvat 
en stark dragningskraft på publiken. 

Vid reprisen den 18 mars af enaktsdramen "Te- 
stamentef hade Johannas roll anförtrotts åt den 
tioåriga eleven Jenny Lind, hvilkens namn för för- 
sta gången synts på affischen den 29 november 1830, 
då hon utförde Angelas roll i ''Polska grufvan'\ Hen- 
nes stora anlag uppmärksammades här af kritiken, 



138 

och Dagligt Allehanda yttrade om henne: "Den lilla 
Jenny Lind spelar utmärkt väl, vi skulle nästan vilja 
säga för väl. En sådan dristigliet och säkerhet i 
teatralisk aktion hos ett barn, en sä fullkomlig fri- 
het från all förlägenhet hos en liten flicka, som upp- 
träder inför en publik af tolfhundra personer, är ett 
undantag från naturens vanliga ordning. Vi lioppas 
dock, att det ej skall äga något menligt inflytande 
på den fullvuxna kvinnans moraliska bildning. Sä- 
kert är emellertid, att om Jenny Lind fortfar pro- 
gressivt såsom hon börjat, blir hon tvifvelsutan ett 
alldeles utmärkt stöd för vår scen, livars pelare be- 
klagligtvis synas vilja ramla den ena efter den an- 
dra och hota med hela templets fullkomliga instör- 
tande". En förhoppning, hvilken, såsom vi veta, inom 
några år gick i rikaste uppfyllelse. 

Den lyriska repertoaren under samma tid utgjor- 
des af Mozarts "Don Juan" och "Figaros bröllop"; 
Webers "Preciösa" och "Friskytten"; Weigls "Schwei- 
ziska familjen"; Rossinis "Tankred" och "Barbera- 
ren"; Righinis "Det befriade Jerusalem"; Boieldieus 
"Hvita frun", "Califen i Bagdad" och "De begge ta- 
lismanerne"; Dalayracs "Lebeman", "Två ord", 
"En egendom till salu" och "De begge arrestanterne"; 
Grétrys "Richard Lejonhjerta"; Deviennes "Nunnor- 
na"; Brunis "Fiskaren"; Bertons "Aline, drottning 
af Golconda"; Isouards "Joconde" och "De löjliga 
mötena" samt Aubers "Snöfallet" — en rätt vacker 
profkarta under fyra månader af den dåtida opera- 
musiken. 

En af Beskows första åtgöranden var att reenga- 
gera den af Puke afskedade Fahlgren, ty Lars Kin- 



139 

mansson ersatte honom dåligt i "Don Juan" och "Fri- 
skytten", och "Barberaren" kunde utan honom alls 
icke uppföras. ''Figaros bröllop" återupptogs med 
Sällström i titelrollen, där han hade rätt lyckliga 
moment och hugnades med den nästan fulltaliga pu- 
blikens bifall, i synnerhet efter arian "Säg farväl, lil- 
la fjäril". Han ansågs till och med i detta parti vara 
bättre än själfve Du Puy, hvilken under sina sista 
år blef betydligt dast. Vid "Don Juan" -revrisen i 
april Ijade fru Enbom öfvertagit donna Annas par- 
ti, ocJi Fahlgrens återinträde hälsades med liflig till- 
fredsställelse. Musikvännerna fingo äfven njuta af 
uvertyren till "Dert stumma" (premiär i Paris skott- 
^dagen 1828), som af hof kapellet för första gången 
spelades mellan akterna den 9 februari, och precis 
en månad därefter af uvertyren till "Oberon" (pre- 
miär i London den 12 april 1826), likaledes såsom 
mellanaktsmusik. Den förra operan blef hos oss upp- 
förd i sin helhet 1836, den senare först 1858. 

Till reprisen af "Aline" den 16 februari hade ba- 
lettmästaren Khénon komponerat ett nytt stort di- 
vertissemang, som dansades af Ambrosiani, Selinder, 
Silfverberg samt mamsellerna Daguin, Alm, Fäger- 
stedt, m. fl. Äfven en ny balett af Rhénon framfördes 
för första gången den 4 maj. Det var ett nytt ar- 
rangemang af den framstående franske premiär- 
dansören Louis Duports pantomimbalett "VHymen 
de Zéphire", som redan 1812 gifvits här några gån- 
ger. Den var nu uppsatt med mycken omsorg, deko- 
rationerna voro vackra och de nya kostymerna bå- 
de lysande och smakfulla. Zéphire utfördes af Per 
Erik Wallquist, Apollo af Anders Selinder, Mirtill 



I 



140 

af Karl Silfverberg, Flora af Sophie Daguin, Aeno- 
none af Charlotta Alm, Silvia af Maria Fägerstedt, 
Kärleken af den unga eleven Charlotta Lindmark, 
samt Hymen och gracerna af andra elever. Balet- 




Frans Preumayr. Efter oljemåliiins: 1839 af Stefan Beniiet, 
tillhörig direktör O. Ohlsson. 



ten gafs ännu en gång den 6 maj, men sedan Rhé- 
non vid spelårets slut afskedats, blef den aldrig mera 
uppförd. 

Fyra operakonserter äro äfven att anteckna från 
denna vårtermin. Den första gafs den 12 mars af 
den från en långvarig konstresa i utlandet återkom- 
ne ledamoten af hofkapellet Frans Preumayr, opera- 
sångarens broder. Hän ansågs vara en af Europas 



141 

utmärktaste virtuoser på fagott, om icke rent af den 
allra främste. Detta rykte stadgade lian genom sina 
lysande uppträdanden i Europas förnämsta liufvud- 
städer, livarunder lian skördade mycken beundran, 
men föga inkomst. Vid jämförelse mellan honom och 
en af de mest berömda fagottisterna, engelsmannen 
Mackintosh, gjordes i London följande ordlek: "Mac- 
kintosli is a prime performer, but tliis is a primer" 
(Preumayr). Frans Preumayr var gift med en dotter 
till den berömde klarinettisten och tonsättaren Bern- 
^hard Crusell och dog i Stockholm 1853. 

Den 25 mars gafs till förmån för fröken Schoultz 
en konsert, till h vilken alla biljetter voro på för- 
hand slutsålda, och hvarvid den unga sångerskan ut- 
förde arior af Mozart och Rossini samt en för Hen- 
riette Sontag komponerad sång "Der schweizer Bue". 
Hon uppträdde äfven följande månad på en för den 
framstående tyske violinisten professor August Pott 
arrangerad konsert. Pott spelade själf kompositioner 
af Spohr, Bériot och Pott, hofkapellet utförde tvenne 
af Beethovens symfonier, och en trio af Crusell för 
fagott, klarinett och valthorn spelades af hofkapel-^ 
listerna Preumayr, Giirtler och Köbel, efter hvil- 
ken sistnämnde inom teaterkretsar länge lefde kvar 
det bevingade utropet: "Så spelar vi! sa Köbel". Han 
brukade nämligen alltid af sluta livar je sitt uppträ- 
dande med dessa ord och en triumferande blick på 
de omgifvande jämte njutandet af en väldig pris 
snus. 

Den sista april gafs den fjärde konserten, till för- 
mån för den unge tonsättaren Edvard Brendler, hvar- 
vid några nummer ur hans under arbete varande 



142 

opera ''Ryno" kommo till utförande, livar jämte "Spa- 
staras död" deklamerades af Sara Torsslow med mu- 
sik för orkester oeli kör af honom. Hofkapellet ut- 
förde en symfoni af Lindblad, Preumayr förnöjde 
publiken med sin fagott, August Berwald spelade en 
fiolkonsert af sin bror Fredrik, och en aria ur den- 
nes "Frejas högtid" sjöngs af Isak Berg, hvilken ock- 
så, ackompanjerad af hofkapellet och kören, utförde 
ett tenorsolo ur operan "Troubadouren". På affischen 
står icke kompositören till denna opera namngifven, 
men mig veterligt fanns det på den tiden ingen an- 
nan "Troubadour"-opera än den i två akter, som mu- 
sikdilettanten och tenoren Jean Fléché 1811 samman- 
skrifvit för hofteatern i Kassel under Jérome Bona- 
partes dagar, hvars sekreterare och förtrogne han 
var i Paris på konsulatets tid, och hvilken han med 
kammarherres titel följde till hans kortlifvade kun- 
garike Westfalen. 

Då de teaterbesökandes antal den tiden i vanliga 
fall var ganska litet, kunde man icke ge ofvan nämn- 
da pjäser, som tillhörde den gamla repertoaren, mer 
än en eller ett par gånger hv ar der a under hvarje 
spelar, hvarför denna omväxlande spellista kräfde 
oupphörliga repetitioner för att kunna upprätthål- 
las, och nya arbetens framförande försvårades där- 
igenom. Dessutom hade man näppeligen förut haft 
en sådan sjuklighet inom Kungliga teaterns personal 
som under denna vår, då influensan svårligen gras- 
serade i Stockholm. '* Sjöfröken'' annonserades till 
uppförande första gången söndagen den 15 maj, men 
måste inställas. Den anslogs då till annandag pingst, 
men samma motighet fortfor, hvarför man uppsköt 



I 



143 

den till hösten. De ordinarie representationerna af- 
slutades redan den 29 maj, och på Lindmans recett 
den 3 juni måste den annonserade efterpjäsen "Till- 
fälle gör tjufven" uthytas mot "Två ord", emedan 
äfven Lars Hjortsberg träffats af den gängse sjuk- 
domen. Likaledes måste arbetena på de nästan fär- 
diga pjäserna "Wallensteins död" och "Felsheims 
husar" afbrytas. Under förberedelse voro dessutom 
"Ryno", "Fidelio", "Macbeth" och "Orleanska jung- 
frun". 

Den enda nyhet, som uppfördes våren 1831, var 
''Nya garnison", gifven första gången den 8 april, 
med h vilken behagliga enaktare Beskow väckte till 
nytt lif en sedan århundradets början hos oss. förgä- 
ten konstform, vådevillen, som i Danmark kort för- 
ut nyskapats af Heiberg, och i Frankrike, synnerli- 
gast efter julirevolutionen, blifvit parisarnas för- 
tjusning. Stycket är ursprungligen franskt, sederme- 
ra bearbetadt på tyska, därifrån af Heiberg öfversatt 
till danska, och slutligen från danska till svenska 
af den på 1850-talet såsom ministerresident i Ma- 
drid bekante Johan Vilhelm Bergman. Verserna äro 
af Beskow, musiken vald af honom och arrangerad 
af Berwald. Intrigen är ingenting annat än ett ma- 
skeradupptåg under karnevalen, hvilket sju unga da- 
mer, förklädda till soldater, besluta utföra i afsikt 
att träffa sina bröder och tillbed j are, som för en obe- 
tydlig förseelse sitta arresterade på en vid hafsku- 
sten belägen förfallen fästning, hvars hela garnison 
utgöres af itrenne invalider, kommendanten inbe- 
räknad. Detta skämt, som orsakar många verkligt 
roliga scener, slutar med ett annat, som går ut på 



144 

att sätta de unga amasonernas mod på ett liårdt prof, 
och 11 var uti de nyssnämnda arrestanterna, livilka un- 
der tiden kommit på fri fot, spel^ hufvu dr ollen. De 
förkläda sig till sjöröfvare, anfalla och storma fäst- 
ningen, livilken försvaras endast af de tre invalider- 
na, under det att den nykomna garnisonen sorgfäl- 
ligt gömmer sig i kasernen. Stunden för demaske- 
ringen är ändtligen inne. Damerna aflägga sin be- 
kännelse tillika med lösmustascherna och militärko- 
stymen, turkarna sina lösskägg, och livar och en af 
de grymma fienderna förvandlas i största hast till 
den ömmaste älskare, vän eller bror. Situationerna 
äro lifliga och pittoreska, dialogen ledig, ofta kvick. 
Kommendanten och de båda andra invaliderna, som 
utgöra besättningen, äro högst lustiga figurer, och 
de sju flickorna i sina militära dräkter mycket näp- 
na. Den ene invaliden, som står på post, stickar 
strumpor eller vankar haltande fram och tillbaka på 
fästningsvallen med gevär på axeln, men utan bajo- 
nett. Den andre står enögd och ensam, där han tar 
rättning på en inbillad tredje mans bröst, och den hur- 
tige kommendanten ger order: "Bägge bataljonerna 
marsch!" d. v. s. en invalid på vallen och en vid 
högvakten. De sju flickornas inmarsch och vapenöf- 
ning och deras skri af förskräckelse, när sjöröf varna 
komma, hvilket kommendanten i sin ifver tar för 
ett utrop af stridslust, och slutligen deras återkomst 
ur kasernen i fruntimmerskläder — allt detta är gan- 
ska pikant, trefligt och underhållande. Den svenska 
bearbetningen är talangfullt gjord, kupletferna lifli- 
ga, och melodierna, olika dem i franska originalet, 
särdeles lyckligt valda. Första melodien är af Hum- 



145 

mel (la sentinella), den sista af Du Puy, de öfriga ui 
"Vattendragaren", "Friskytten", "Preciösa", "den 
stumma", "Fanchon", "Hvita frun", m. fl. Den då 
moderna vådevillen kom i anseende till valet af mu- 
sik lyriken närmare än den gamla genom upptagan- 
det af favoritmelodier ur populära operor. ''Nya gar- 
nison'' var uppsatt med mycken smak, flickornas 
dräkter nätta och rollerna väl besatta. Hjortsberg, 
Sevelin och Deland voro själfskrifna till de tre inva- 
liderna, liksom fru Torsslow var det till Julies roll. 
Till styckets framgång bidrog icke litet, att de min- 
dre partierna utfördes af Almlöf , Torsslow, Sällström 
och Henriette Widerberg. Hjortsberg gaf kommen- 
dantens roll med en genialitet och ett godt lynne, som 
var oöfverträffligt. Hans påhitt att, då trumslagare 
saknades, själf slå med venstra handen på den bak- 
om honom befintliga trumman, under det han med 
den högra gjorde honnör för öfversten, och hans im- 
provisationer, då han låter den nya garnisonen ma- 
növrera, blefvo traditionella, alla utom hans tilltag 
att med värjspetsen söka hejda ridån, när den till 
sist föll — det vågade ingen annan än Hjortsberg 
göra. Han hade publiken till den grad i sin makt, att 
den minsta småsak fick sitt värde bara därför att 
han gjorde den. Likaledes var fru Torsslow förträff- 
lig som den unge korpralen. Hennes hållning hade 
en ledighet, en säkerhet, en pli, en ungdomlig älsk- 
värdhet, som var fullkomligt illuderande. Sevelin och 
Deland bidrogo naturligtvis till den allmänna mun- 
terheten. Pjäsen mottogs med ovanligt bifall, och 
har gått här i Stockholm i olika repriser nära två- 
liundra gånger. Vid tredje representationen 1831 blef 

10 — Svenska teatern V. 



146 

den nya garnisonen framropad ocli inmarscherade då 
i full uniform med kommendanten Hjortsberg i spet- 
sen samt skyldrade gevär för publiken, ett påhitt, 
som i första ögonblicket gjorde den moltyst af hä- 
penhet, men sedan väckte dess stora entusiasm. Ef- 
ter Hjortsberg öfvertog Lasse Kinmansson Briquets 




Johan Söderbero-. Efter teckning: 1853 af O. Andersson 
i Knng:li8:a operans porträttsamlintr. 

roll och var lika rolig som företrädaren. Vid repri- 
sen 1853 lämnades rollen åt komikern Johan Söder- 
berg, en mycket användbar och förtjänstfull skåde- 
spelare, som här ingalunda förnekade sina lustiga 
egenskaper. Han dog samma år på hösten. Lille Sö- 
derberg var för öfrigt bekant såsom Svante Hedins 
bäste vän på den tiden och såsom ägare af en käpp- 
samling, hvilken både i afseende på kvantitet, kva- 
litet och kuriositet sökte sin like. Briquets roll öf- 



147 

vergick sedan till Johan Jolin, som sannerligen ej 
skämde bort den. Emilie Högquist excellerade på 
sin tid såsom Julie, efterträdd af den charmanta 
Zelma Hedin. I min ungdom såg jag tjocka Uddman 
spela invaliden Bataille, som patrullerar på fond- 
vallen. När han skulle gå ned, halkade han tradi- 
tionellt på öfversta trappsteget, och trots sin väldiga 
kroppshydda åkte han lätt och ledigt utför hela trap- 
pan ned på marken. 1864 gjordes en repris af stycket, 
då Jolin, Norrby och Sandstedt voro de tre invali- 
derna, dråpliga att skåda, och den förträffliga subret- 
ton Anna Sandberg var en vacker och hurtig Julie. 
Ännu en gång, 1897, försökte Dramatiska teatern att 
återupptaga ''Nya garnison'' på spellistan med Ellen 
Hartman som Julie, en af de sista roller denna om- 
tyckta aktris utförde, innan hon lämnade scenen. 
Traditionen i spelsättet hade emellertid då gått all- 
deles förlorad, och stycket gjorde icke något intryck 
på publiken. 

Den här meddelade bilden är från 1867, året in- 
nan Jolin lämnade scenen. För en vän af riktig ko- 
stymering är det nedslående att se, hur oriktigt man 
redan på den tiden bar den trehörniga hatten. I stäl- 
let för att den främre spetsen skall befinna sig öf- 
ver venstra ögats högra vrå, nedtryckt mot ögon- 
brynet, dock utan att täcka detsamma, pekar den 
här än hit och än dit. I våra dagar är det riktigt 
förskräckligt att se på Stockholms teatrar, för att 
icke tala om landsortsscenerna, hur personalen på 
grund af regissörernas försummelse eller okunnig- 
het tillätes att ibland bära hatten bak i nacken med 
luggen i pannan, ibland slänga den ur hand i hand. 



148 

i tro att de härmed ådagalägga ett slags ledighet i 
sättet att röra sig i kostymen. Det visar endast den 
oskolade aktören, och att man numera inom teatern 
icke har en aning om, hur man på 1700-talet handte- 
rade sin liatt. Den bars alltid under venstra armen, 
när man icke hade den på hufvudet. Men ingalunda 




'Nya p:arnison." Efter i'oto.urari 1867. 



så som den på scenen af okunniga aktörer vanligt- 
vis bäres: med ena spetsen under armen och de båda 
andra synliga, så att de betäcka halfva bröstet, för 
att publiken måtte få tillfälle att beundra det vackra 
hattspännet, som befinner sig på brättet. Nej! hat- 
tens främre spets skall fasthållas af venstra öfver- 
armen, så att denna spets kommer rakt under axeln 
och de båda andra spetsarna bakom, ryggen. Där- 
igenom fick rokokokavaljeren både venstra handen 
och underarmen fullkomligt fria och lediga och kun- 



449 

de röra dem, hur han behagade, under det att an- 
nars de bägge franiskjutande spetsarna skulle hind- 
rat hvarje rörelse af denna arm. I handen bars den 
endast af 1700-talets betjänter. Jag meddelar här en 




Kostymbild af Molé i "rAmant bourrn" 1787. 



upplysande bild rörande denna viktiga kostymfrå- 
ga. Det är en afbildning från 1787 af den framståen- 
de skådespelaren vid Théätre frangais Francois-René 
Molé (1734—1802) såsom "Den häftige friaren" i an- 
dra akten af Monvels äfven hos oss mycket omtyckta 
versifierade treaktskomedi. Man ser liäraf, hur litet 
han, trots sina lifliga gester, besväras af hatten, där- 
för att han bär den på det riktiga sättet. Man järn- 



150 

före härmed våra moderna aktörers sätt att med en 
eller till ocli med bägge händerna hålla sin hatt på 
magen eller bröstet eller dinglande vid sidan. Hvil- 
ken betydelse man fordom fäste vid ett riktigt hand- 
hafvande af den trehörniga hnfvudbonaden kan man 
bl. a. inhämta af excellensen Skjöldebrands memoa- 
rer, där han från sin vistelse i Paris 1810 berättar: 
"Om aftonen gafs på Théätre frangais Figaros bröl- 
lop. Komedien kan förmodligen aldrig hinna till en 
större höjd än den hunnit här. Fleury, namnkunnig 
bland annat som den, hvilken i hela Frankrike bäst 
bär en hatt under armen, spelte och var verkligen 
grefve Almaviva". 

Man skall måhända invända, att allt detta är pe- 
danteri. Men vi skola komma ihåg, att vi numera 
icke lefva i en romantisk, poetisk tidsålder, utan be- 
finna oss i en vetenskaplig och kritisk tid och äro 
därför mera noggranna i iakttagandet af en riktig 
kostymering. 



Sångmästaren Karl Magnus Craelius, som närma- 
de sig sextitalet hade blifvit skäligen slapp och or- 
keslös. Född 1773 anställdes han vid två och tjugu 
år såsom aktör och sångare vid Operan, men kunde 
oaktadt sin utmärkt vackra röst icke ofta användas, 
emedan han i dramatiskt hänseende var alldeles 
omöjlig. För att utveckla rösten reste han på egen 
bekostnad till Tyskland och gaf under början af sin 
färd konserter i Berlin, Leipzig med flera städer, 
livarvid han skördade ampla loford för sin härliga 



151 

tenorstämma. Af konung Gustaf IV Adolf erhöll han 
då löfte om understöd (se Skjöldebrandska pappe- 
ren), och fick i uppdrag att i Italien anskaffa lämp- 
liga sångkrafter för vår Opera (se del II, sid. 174). 
På hemfärden uppträdde han i oktober 1809 ånyo i 
Leipzig, och Allg. musik. Zeitung skref då, att man 



Karl Magnus Craelius. Efter lavering. 

där sällan hört en så utmärkt sångare, och i syn- 
nerhet hans recitativ beundrades. Efter sin åter- 
komst anställdes han som sångmästare vid Kungli- 
ga teatern och erhöll sedermera titel af hofsekrete- 
rare samt blef ledamot af Musikaliska akademien. 
Han var gift första gången med en af Fredrika Löfs 
döttrar, från hvilken han blef skild, och sedan med 
en romarinna, som länge öfverlefde honom. Efter 
en mer än trettiårig tjänstgöring inom verket öfver- 



152 

fördes han nu på pensionsstaten, där han erhöll 600 
rdr om året. Han dog 1842. 

Efterträdaren blef den tjuguåttaårige utmärkte 
tenorsångaren Isak Berg, som studerat sin konst först 
för Craelius och, efter att 1824 i Uppsala ha aflagt 
kansliexamen, för Siboni i Köpenhamn. 1827 reste 




Isak Berg. Efter fotografi. 



han till Tyskland, där han uppträdde på konserter 
i Dresden, Prag och Wien, och till Italien, hvarest 
han i juni 1828 i Venedig på Teätro Fenice under 
namnet Alberto debuterade såsom Jefta i Pietro Ge- 
neralis året förut komponerade opera "il Voto di 
Jefte". Sedermera sjöng han med framgång tenor- 
partierna i fem operor af Kossini på flera af de itali- 
enska teatrarna. Året därpå återkom han till Sve- 
rige, gifte sig i april 1831 med en dotter till Lars 



153 

Hjortsberg, blef samma år förste hof sångare och le- 
damot af Musikaliska akademien samt den 1 juli 
sårigraästare vid Kungliga teatern, livilken befatt- 
ning han behöll till 1850 och ånyo beklädde under 
åren 1862 — 1870. Berg var på sin tid Sveriges för- 
nämste sånglärare och räknade bland sina elever de 
flesta af kungliga familjens medlemmar samt tvåtu- 
sen andra personer, bland hvilka jag här vill erinra 
endast om Jenny Lind (1831 — 1840), Matilda Gelhaar, 
Louise Michaeli och Oskar Arnoldson. Han dog 1 
december 1886. 



Under sommaren 1831 undergick kungliga opera- 
huset både till det inre och yttre en grundlig repa- 
ration, hvilken var så mycket nödvändigare, som in- 
gen betydligare sådan gjorts ända sedan teatern ny- 
byggdes, öfverintendentsämbetet bekostade "det 
väggfasta arbetet", men teaterkassan måste själf be- 
stå amfiteaterns och logernas nybeklädnad, belys- 
ningsattiraljens förnyelse, anskaffandet af en ny 
ridå, m. m. Dessutom fingo alla trettitre klädlogerna 
nya eldskärmar för att minska eldfaran, men det 
länge påtänkta införskrifvandet af en järnridå måste 
af ekonomiska skäl fortfarande uppskjutas, liksom 
äfven förslaget om den stående parterrens förvand- 
ling till sittande amfiteater. På grund af att skor- 
stenseld tvenne gånger utbrutit i det å södra sidan 
belägna värdshuset, blef lägenheten nu indragen och 
tills vidare använd som magasin. Arbetet bedrefs 
med all fart, och onsdagen den 24 augusti kunde 



154 



spektaklerna återigen börja. Redan dagen förut voro 
de bättre platserna ntsålda, och den förtjusta publi- 
ken formligen bländades af de nyglänsande förgyll- 






Kungliga teaterns forna ridå. Efter akvarell i 
Mnsikhistoriska museet. 



ningarna på den livita grundfärgen. Alla de forna 
ornamenten voro pietetsfullt bibehållna, och äfven 
den skära ridån med guldfransen bar med några obe- 
tydliga förändringar alla den förras insignier. Den 



155 

pryddes nu som förut af Sveriges vapen hvilande på 
ett moln, bakom livilket några solstrålar framlyste, 
och omgifvet af åtskilliga teatraliska attribut. När 
den kloekan lialf sju höjde sig, började publiken 
applådera för att ge tillkänna sin tillfredsställelse 
med det sätt, hvarpå skådespelen ånyo öppnades. 

Föreställningen inleddes med en af Beskow skrif- 
ven prolog, framsagd af Sara Torsslow klädd såsom 
den svenska sångmön i en hvit guldbroderad antik 
dräkt med en blå mantel, lagerkrans på hufvudet 
och lyra i handen. Sedan hon talat några ord om 
föryngringen af salongen och ägnat ett par smick- 
rande rader till konungen, fortsatte hon: 



"Bland dem, som scenens nöjen samlat här, 
visst mången bättre dagars vittne är, 
som sångens genljud minns i denna salen 
af Vasa-Stenborg, Karsten-näktergalen, 
Aleestes tårar under dödars hån, 
Norrby-de Broen och Stading-Antigone." 



Nämnandet af dessa namn ledsagades för hvart 
och ett i orkestern med några takter ur deras för- 
nämsta sångpartier. 

"De äro borta som en ton förklingar, 

som blommans doft flyr hän på vindens vingar, 

och ingen gud med kaducén i hand 

dem kallar åter ifrån Stygens strand. 

Blott en Talias son från deras tider 

sitt snilles skämt bland våra lekar sprider, 

och, fast hans stjärna sänks mot vesterns bryn, 

är han vår prydnad än och föresyn." 



156 

Denna hyllning af Hjortsberg åtföljdes i orkestern 
af pastoralen ur "Kronofogdarne'' och hälsades af 
applåder. Sångmön ordade vidare om konsten och 
fortsatte: 

"Så kort är Ii f vet, konstens vuj? så lång — 
så ljuder ren i fädrens visa sång — 
och inom ännu trängre gränser sluten 
är skådespelarn — hans är blott minuten, 
i hvilken han är stor och undransvärd, 
och ögonblicket är hans eftervärld." 

Därefter invigde sångmön rummet ånyo åt kon- 
stens vänner och hoppades, att "vår tid" liksom den 
redan flydda skulle lära, 

"att intet mål det gifs och ingen ära, 
dit svenska snillet, ledt af Eder hand, 
ej hinna kan i konstens rika land!" 

Prologen afbröts på flera ställen af handklapp- 
ningar och gafs ytterligare tre gånger, hvilket jag 
särskildt påpekar, emedan Dahlgren antecknat, att 
den uppfördes blott en enda gång. Hvad som ej litet 
bidrog till publikens animerade stämning under af- 
tonen var, att man, under det prologen pågick, fick 
höra saluten för en ny manlig tillökning af den 
kungliga familjen. Också hade prologen knappt slu- 
tat, förrän man skrek på folksången, hvilken sjöngs 
under en oerhörd entusiasm. Därefter följde Gustaf 
den tredjes mästerstycke ''Helmfelf i ny instudering 
och med nya vackra kostymer. Almlöf spelade ti- 
telrollen, Fredrik Kinmansson hans far. Hjortsberg 
hade kvar sin gamla glansroll, soldaten Hurtig, och 



157 

Emilie Högquist var hans dotter Maria. Till efter- 
pjäs gafs ett stycke för dagen under dessa kolera- 
tider, Scribes enaktare *'Quarantainen'\ som hade sin 
premiär redan 1827, med herr och fru Torsslow, Se- 
velin, Berg och Lasse Kinmansson. Publiken mottog 
hela aftonen sina älsklingsartister med lifliga bi- 
fallstecken, och alla tycktes nöjda med sin afton. 

Det blef emellertid icke lätt att under hösten up- 
pehålla spellistan, emedan en stor del af personalen 
var sjukanmäld. Den 22 augusti skref Aftonbladet 
på tal om den blif vande invigningshögtidligheten: 
"En särskild tillfällighetspjäs lär varit i fråga, men 
gudinnan Lucina, som i år tagit Kungliga teatern 
under sitt särskilda hägn, säges hafva genom aflägs- 
nandet af en stor del af Talias och Melpomenes präst- 
innor från scenen lagt hinder för teaterstyrelsens 
omtanke i denna del". Icke mindre än sex af tea- 
terns första suj etter voro på en gång och för längre 
tid otjänstbara. Därtill kommo en mängd tillfälliga 
sjukdomsfall, så att affischen ibland måste ändras 
ända till tre gånger samma dag. Trots dessa mo- 
tigheter lyckades man under spelåret gifva elfva ny- 
heter: på den lyriska af delningen Rossinis ''Sjöfrö- 
ken** och Beethovens **Fidelio**; på den dramatiska 
Invigning spr ologen, Schillers '*W allens teins död**, 
Moretos ** Amanda'*, Picards **Kapten Belronde**, Vil- 
leneuves **Felsheims husar", Scribes **Den lyckligaste 
dagen i min lefnad" samt tre enaktare. Dessutom 
blefvo nitton äldre pjäser ånyo uppsatta med delvis 
ny personal såsom "Helmfelt", "Abbe de TEpée", 
"Louise och Walborn", "Indianerne i England", 
"Grefven af Castelli", "Feodor och Maria", "Moh- 



L 



158 

rerne i Spanien", "Sömngångerskan", "Baschan i Su- 
resne", "Nya öfversten", m. fl. 

Den första nyheten under spelåret utgjordes af 
en bland dessa ofvan omtalade trenne enaktare, hvar- 
med man . försökte friska upp den gamla repertoa- 
ren, ''Ålderdom och dårskap'', af Erik Rydqvist fyn- 
digt lokaliserad från franskan. Detta var äfven fal- 
let med lians öfversättning af den Scribeska enakts- 
komedien "Aptit utan pengar". Bägge dessa småsa- 
ker hade i Paris gjort furor genom den berömde Po- 
tiers utförande af hufvudrollen, och Sevelins utse- 
ende och spelsätt påminde rätt mycket om hans fran- 
ske kollegas. I den förra, för första gången gifven 
den 2 september, framställde han en gammal sprätt, 
baron Torrved, som vill gifta sig med en ung flicka, 
men naturligtvis blir lurad på konfekten af sin bror- 
son. Sevelin var förträffligt kostymerad och alldeles 
utmärkt i rollen, som han märkvärdigt nog spelade 
utan den minsta öfverdrift. Dialogen innehöll en 
mängd små lustigheter, hvilka särdeles roade publi- 
ken, t. ex. när Torrved talade om, att "Bröderna Phi- 
libert" skulle några dagar därefter gifvas på Kung- 
liga teatern, där kusin Pastoreaus roll spelas af Se- 
velin, och att man då säkert skulle finna honom där, 
eller när han läste upp ur Aftonbladet ett bref från 
Vesterås, som kort förut stått där, hvari det berätta- 
des, att "vinden en längre tid blåst från vester i alla 
väderstreck mellan söder och norr". Kapten Linde- 
berg, Beskows svurne fiende skref i sin tidning några 
dagar efter premiären: "När recensenten gick från 
teatern och tänkte på, att "Ålderdom och dårskap" var 
den första nyheten för säsongen och möjligen kunde 



159 

vara ett profstycke på dess blifvande repertoar, öf- 
verföll oss en rysning, men li vilken förmodligen här- 
rörde från den kalla aftonluften'*. Pjäsen slog emel- 
lertid an och gafs under årens lopp med Sevelin som 
Torrved inemot fyrti gånger. Samma lycka beskärdes 
ej den andra pjäsen "Aptit utan pengar", som för 
första gången uppfördes den 4 november såsom ef- 
terpjäs till "Vattendragaren", men redan efter fem 
gånger försvann från affischen. Sevelin spelade där 
den bankrutterade fältkommissarien Magerman, som, 
alldenstund han är en stor vän af ett godt bord, sö- 
ker ersätta kassans brist genom sitt snilles tillgån- 
gar. Han blir emellertid öfverallt bedragen i sina 
förhoppningar och bjuder sig slutligen till gäst hos 
den af åskådarna, som spisar ensam till kvällen. Det- 
ta öfverraskande slut mottogs af publiken med väl- 
diga handklappningar och hurrarop. Någon tid före 
premiären stod i Aftonbladet en nidvisa till "Far- 
bror Mårten", med hvilken signatur Anders Linde- 
berg undertecknat några kåserier i sin tidning, och 
som sedan blef hans öknamn. Den var författad af 
den då mycket ryktbare advokaten Andreas Möller, 
jämte Hierta grundläggare af Aftonbladet och en 
af våra mest begåfvade humorister. Visan lydde: 

"Jag drömde jag var direktör, 

uti min liand låg- scenens spira, 

och maskinist, artist, snfflör 

min makt, mitt snille syntes fira. 

Jag vaknade — min dröm försvann — 

och jag som Post mig återfann." 

När nu Magerman söker beveka klädesfabrikören 
Flanell, som gifter bort sin dotter, att bjuda honom 



160 

pä festen, drar han fram några bröllopsverser, som 
han har i fickan. På premiärkvällen får Sevelin det 
infallet att låtsa ta galet och plockar först upp den 
där visan till farbror Mårten, som han föredrog" med 
mycken aplomb. Ett par dagar därefter fick man 
läsa i Dagligt Allehanda: "Sedan det oskyldiga om- 
nämnandet af farbror Mårten, som undföll mig vid 
första representationen af komedien "Aptit utan pen- 
gar'' (och hvilket uttryck visserligen ej finnes i rol- 
len) väckt den uppmärksamhet, att Stockholmspo- 
stens utgifvare ansett sig därigenom vara personli- 
gen åsyftad, finner jag mig böra förklara, att jag 
alldeles icke vetat, att kapten Lindeberg äfven hetat 
fabror Mårten; och om det kan trösta Stockholms- 
postens utgifvare, får jag äfven nämna, att jag ge- 
nast för min förseelse blef af Direktionen fälld till 
plikt af 55 rdr 26 sk. 8 rst. bko, och det tyckes ej 
vara mera värdt. Stockholm den 7 november 1831. 
P. E. Sevelin." Jag föreställer mig, att Beskow med 
mycket nöje ersatte Sevelin för denna nödtvungna 
utgift till följe af påhittet, för hvilket Beskow för 
öfrigt nog icke var alldeles främmande. 

Den sista af de tre enaktarna, vådevillen "Varulf- 
ven" af Scribe, hade sin premiär den 14 november 
på Sevelins recett. Texten var öfversatt af skalden 
Magnus Stiernstolpe, som afled kort före premiären, 
musiken utvald af Beskow och arrangerad af Ber- 
wald, men den gjorde ej någon lycka och nedlades 
efter endast fem representationer. Grefven-varulf- 
ven framställdes af Sällström och hans falkenerare 
af Sevelin. Till förpjäs gafs den omtyckta komedi- 
en '*Baschan i Siiresne'\ där Sevelin fröjdade åska- 



161 

darna i dansmästaren Flic-flacs skepnad, och som 
afslutning den icke mindre populära, fast tårpräs- 
sande treaktsdramen "Grefven af Castelli", där lian 
äfven medverkade. 

Liksom sin företrädare anordnade äfven Beskow 
abonnemang" för tolf representationer åt gången, för 
Il vilka af giften erlades i början af oktober och ja- 
nuari, och voro då liksom ännu i vår tid onsdagarna 
utsedda till dessa föreställningar. 

Första abonnemangsdagen, den 5 oktober, gick 
omsider Kossinis fyraaktsopera ''Sjöfröken'' för för- 
sta gången öfver Kungliga teaterns tiljor inför full- 
satt salong, där äfven drottningen och kronprinsen 
befunno sig. Operan var redan förberedd under Pu- 
kes tid, men blef oupphörligt uppskjuten af än den 
ena än den andra anledningen. Libretten är författad 
efter Walter Scotts vidtberömda poem, hvars natur- 
liga, sanna känsla verkade så bedårande på den ti- 
dens litterära kretsar. Erik Gustaf Geijer säger i 
sin mästerliga uppsats om hans diktkonst: "Det var 
som om en ström af frisk landtlig luft hade brutit 
in i den förkonstlade poesiens studerkamrar och sa- 
longer. Också var första verkan ett allmänt rop af 
förundran, därnäst ett rop af förfriskande nöje". 
Operans innehåll är i korthet, att konung Jakob V, 
förklädd till bergskotte, begifvit sig ut på spaning 
för att få kunskap om de upproriska bergskottarnas 
företag. Han gör då bekantskap med den förviste 
Douglas' dotter Elina, kallad sjöfröken till följe af 
hennes beständiga båtfärder på den vackra sjön Kat- 
rinn. Hon för honom i sin båt till den borg, som 
äges af hennes fästman, rebellchefen Malcolm. Den- 

11 — Svenska teatern V. 



162 

nes svartsjuka väckes, och lian utmanar sin rival till 
envig, hvilket denne antar först, sedan han besegrat 
Malcolms här och tillfångatagit hans anhängare. Till 
allmän förvåning upptäckes det, att främlingen är 
kungen själf, hvilken nu påbjuder allmän försoning 
och förenar de bägge älskande. 

Dekorationerna voro mycket vackra, i synnerhet 
första aktens utsikt öfver sjön Katrinn med Mal- 
colms borg i fonden. Elinas båt gick med en ny me- 
kanism öfver vågorna, ej mellan dem, såsom teaterbå- 
tar vanligen göra, och vände midt på scenen, hvilket 
gjorde stor effekt. Andra aktens nygjorda götiska 
sal med troféer och jaktredskap tog sig ståtligt ut, 
och det kungliga tältet i sista akten med lägret rundt 
omkring bildade en praktfull tafla. De skottska ko- 
stymerna voro nya och särdeles smakfulla, ehuru 
man till åtskilliga af dem lär ha användt för små- 
rutigt tyg, hvarigenom färgerna på afstånd samman- 
flöto. Allt var i stil, utom sjöfrökens mössa, hvilken 
ej var högländsk, men, tillägger den dåtida anmär- 
karen, "damer kläda sig sällan i sträng kostym, utan 
välja det som klär bäst" — och så är det nog än 
i dag. Paul Lindan skrifver i en af sina kritiska upp- 
satser 1895: "Es gehört zu den Ausnahmen und ereig- 
net sich nur unter besonders giinstigen und streng 
kiinstlerischen Bedingungen, dass sich die Schau- 
spielerinnen richtig anziehen — ich meine so, wie 
es durcli den Geist ihrer Rolle geboten wäre". 

Operan, som saknar uvertyr, utmärker sig för 
sköna harmonieffekter samt prakt i körer och en- 
semblesaker, och Malcolms ryktbara aria i tredje ak- 
ten "ömma vän, o hjärtats härskarinna" anses ju 



163 

höra till det yppersta Rossini skrifvit. Om han också 
saknade Mozarts sublima känsla, Webers djupa fan- 
tasi och Glucks tragiska storhet, förstod han i stäl- 
let att pryda sina arbeten med nya och originella me- 
lodier, som ovillkorligen hänföra åhöraren. Jakob 
V sjöngs af Sällström, Douglas af Fredrik Kinmans- 
son, hans dotter Elina af Sofia Sevelin och rebellen 
Malcolm af Vilhelmina Enbom. Man kan ju tycka 
det vara underligt, att ett frutimmer utförde den rol- 
len, men dåtida italienska kompositörer skrefvo gär- 
na för altstämman, emedan det i Italien finnes öf- 
verflöd på sådana röster med härlig klang. Icke 
blott sin Tankred utan äfven sin Otello skref Ros- 
sini för contralto-stämman. Varnade af det mindre 
lyckade resultatet af Tankreds transponering för te- 
nor hösten 1829 (se sid. 77), hvarigenom harmonien 
i ensemblenumren stördes, läto vederbörande denna 
gång detta vara detta och anförtrodde fru Enbom 
rollen. De behöf de icke ångra sig. Hon var alldeles 
förträfflig såsom Malcolm och skördade det mest en- 
hälliga bifall för utförandet af partiet, som hon in- 
studerat för den nye sångmästaren Isak Berg. Hon 
inlade dessutom i sitt spel en kraft, en sanning och 
en illusion, så att man glömde bort, att det var ett 
fruntimmer man såg såsom den öfvermodige, brus- 
hufvade Malcolm, och hon hedrades också efter sista 
akten med en framropning. Efter denna framgång 
var hon själfskrifven att öfvertaga titelrollen i Ros- 
sinis "Tankred", som hon sjöng påföljande vår, då 
en repris af operan gjordes för hennes skull, och där 
hon med sin starka, klangfulla stämma fullt motsva- 
rade de förväntningar publiken gjort sig efter hen- 



164 

nes förträfflige Malcolm. Man hade sällan på vår 
scen hört något så fulländadt som duetterna mellan 
Tankred och Amenaide (fru Sevelin) samt mellan 




Villielinina Eiibom. p]i'ter teckning 1838 af M. Rölil i 
Kungliga operans porträttsaniling. 

Tankred och Argir, som denna gång sjöngs af Lind- 
ström, i 

Vilhelmina Enbom var född 1804 och blef vid fem- 
ton års ålder elev vid Kungliga teatern, där hon ef- 



165 

ter några års tjänstgöring i kören flyttades till ak- 
trisstaten. Helt plötsligt blef hon till allas förvå- 
ning 1826 gift med kapten Anders Lindeberg och tog 
då afsked från teatern. Men då äktenskapet redan 
efter fyra år på grund af missämja upplöstes, återtog 
hon under sitt flicknamn sitt teaterengagemang. Af 
naturen hade hon fått en särdeles stark och fyllig 
röst af metallisk klang och af nära tre oktavers om- 
fång, däri alla tonerna utan ansträngning kunde an- 
vändas. Timbren var vackrast inom altens gräns. 
Hade denna stämma fått en konstnärlig utbildning, 
hade hon säkert gått långt. Nu blef hon endast en 
utilitet. Hennes förnämsta partier voro, utom de re- 
dan nämnda. Nattens drottning. Armide, Jessonda, 
Agatha och Isabella i "Robert". Orvar Odd säger 
om henne, att "hon fyllde sitt parti, hvad man än 
gaf henne, men hon fyllde det utan synnerligt behag, 
och hon mindre utförde ett stycke än slog sig igenom 
det. Hennes framträdande hade alltid något af en 
pukslagare, och när hon dunkade igenom en bravur- 
scen, var man alltid rädd, att hon af lutter duktig- 
het skulle tappa någon af trumpinnarna på golfvet". 
Trots osämjan i äktenskapet ägnade Lindeberg sin f. 
d. hustru den mest chevalereska tillbedjan, ehuru 
denna dyrkan ibland yttrade sig på ett mera ko- 
miskt än romantiskt sätt. För honom var detta ma- 
ner, detta manhaftiga, stundom nästan hojtande fö- 
redrag det passionerade, det patetiska, det sant dra- 
matiska och sublima. Jenny Lind var i jämförelse 
med henne endast en barnunge. Just i Agathas roll, 
hur sann, hur själfull var icke där fru Enbom, när 
hon skrek ut sin hänryckning i det entusiastiska 



166 

slutallegrot! Jenny Lind däremot, liur liten, hur 
trivial, hur fadd, hur kråkaktig, hur miserabel! Han 
lefde och dog på att "Enbom" var icke blott nordens, 
utan "ganska säkert" en af Europas i allo största 
sångerskor. Under sina sista teaterår 1850 — 1856 till- 
hörde fru Enbom kören och dog 1880. 

Tolf dagar efter första uppförandet af "Sjöfrö- 




Doii Aj^usiin Moreto y Cavafia. Efter litografi. 

ken" hade talscenen premiär på Moretos mästerliga 
treaktskomedi på vers "El desden con el desden", i 
Thomanders efter en tysk version fritt gjorda öfver- 
sättning kallad "Amartda'\ mot slutet af 1850-talet 
i Dahlgrens omarbetning känd under namnet '^Stolt- 
het mot stolthef. 

Moreto y Cavaiia var född i Madrid 1618 och dog 
efter femti år inom ett klosters murar. I sin tidigare 
mannaålder var han bekant såsom en mycket pro- 
duktiv skådespelsdiktare af Calderons skola inom 



167 

alla det spanska dramats former. Men sina förnäm- 
sta triumfer vann lian dock inom den finare karak- 
tärskomedien. Klein säger i sin Geseliichte des Dra- 
mas om lians ifrågavarande komedi, att den måste 
beundras såsom den spanska teaterns finaste konst- 
verk och dess diktare firas såsom Spaniens störsto 
komediförfattare, Calderon icke ens undantagen. 
Och den spanske litteraturforskaren Oclioa, som dog 
1872, utbrister: "Om det genom en obegriplig ödets 
skickelse bestämdes, att hela vår gyllene tids drama- 
tik skulle förintas, men blefve oss tillåtet att såsom 
dyra minnen af en så stor rikedom rädda t. ex. fyra 
dramer, skulle vi, hur stort värde vi än tillerkän- 
na vårt folks vittra berömdheter, likväl icke ett ögon- 
blick besinna oss på att ur det fruktansvärda skepps- 
brottet rädda Calderons "Tetrarca", Moretos "Stolthet 
mot stolthet", Alarcons "Den misstänkta sanningen*' 
och Röjas "Garcia del Castanar". 

Det torde måhända vara lämpligt att här erinra 
om att Alarcons komedi, ehuru i förändrad form, ba- 
nat sig väg till vår teater. Corneille efterbildade den 
nämligen i sin "Le menteur", hvilken Steele för en- 
gelska scenen bearbetade till "The lying lover", som 
slutligen i fri öfversättning af Karl Gyllenborg un- 
der titeln ''Baron Sorgfri eller En förbättrad vill- 
hjerna" uppfördes på teatern i bollhuset första gån- 
gen den 23 maj 1737 (se anmärkningarna). 

Innehållet af Moretos komedi är i korthet, att 
Amanda (Sara Torsslow), dotter till grefven af Bar- 
celona (Fr. Kinmansson), är känslolös för kärleken. 
Förgäfves täfla prinsar och riddare om hennes hand, 
till dess don Cesar (Almlöf) med tillhjälp af prinses- 



168 

sans handsekreterare Perin (Torsslow) upptäcker 
sättet att inverka på hennes hjärta genom att röja 
samma köld som hon. Detta retar hennes stolthet. 
Hon vill besegra honom, men faller själf i snaran. 
Intrigen är väl genomförd och utvecklar sig raskt, 
karaktärerna äro fint nyanserade, dialogen lefvan- 
de, språket poetiskt, och det hela påminner så lifligt 
om de dagar, då vid les cours d'amour kärleken och 
chevalereska nöjen utgjorde lifvets viktigaste ange- 
lägenhet, att man ovillkorligen drömmer sig förflyt- 
tad till denna ridderliga tid. Publiken följde också 
med det största intresse det förträffliga spelet hos de 
tre hufvudpersonerna, förtjänstfullt understödt af 
öfriga medverkande, Emilie Högquist och Gustafva 
Lindman såsom grefvens niécer, Collberg och Ceder- 
wall som don Luis och don Gaston samt Elise Lind- 
ström i den muntra hoffrökens roll. Personer, som 
sett stycket utomlands, försäkrade, att det ingenstä- 
des spelades bättre. "Hos Sara Torsslow, säger en 
bedömare, torde den mest samvetsgranna kritik näp- 
peligen ha något att anmärka. Almlöfs liksom med- 
födda spanska ädelhet gaf don Cesar all nödig relief. 
Ingenting kan vara intressantare än dialogen dem 
emellan genom det artistiska sätt, h varpå dessa roller 
utföras. Mästerligt är fru Torsslows sätt att säga på 
don Cesars fråga, hvilken hon valt till gemål, 

och denne lycklip:e, liveni är då han? 

— Det kan du fråjira? Det är du, tyrann!" 

Perin är en mycket svår roll, hvilken Torsslow 
tycks ha uppfattat såsom ett slags Figaro och såsom 



169 

sådan äfven blifvit af vederbörande kostymerad. 
Han lär också, njåhända omedvetet, ha imiterat 
Hjortsbergs framställning af denna figur, något li var- 
för man likaledes beskyllde honom, då han i december 
1830 uppträdde i "Figaros bröllop". Fråga är dock, 
om denna uppfattning, livilken äfven förekommit vid 
senare repriseringar af stycket (1858 och 1873) kan 
vara riktig. Vi skola komma ihåg, att denna Beau- 
marchaisska typ alldeles icke tillhör 1600-talets span- 
ska teater, utan ett senare tidehvarf. Figarofasoner- 
na verka ovillkorligen störande i denna omgifning 
och dessa situationer samt svära mot tidsfärgen. Ko- 
stymerna voro för öfrigt nya och utsökt vackra, ehu- 
ru de hos damerna blefvo som vanligt ad libitum. 
Huset var fullt, och Sara Torsslow, till hvars förmån 
representationen gafs, rönte ett smickrande motta- 
gande af publiken. 

Den 17 mars 1799 hade Schiller efter flera års ar- 
bete fullbordat sitt stora drama "Wallenstein'\ om 
hvilket Goethe yttrade, att ett sådant icke skulle kun- 
na skapas en gång till. På hofteatern i Weimar upp- 
fördes trilogien för första gången i sin helhet i april 
1799. Första delen, lustspelet ''Wallensteins Lager'*, 
hvilket än i dag är ett af de förnämsta folkskåde- 
spelen i Tyskland, och hvarmed den nya hofteatern 
invigdes den 12 oktober 1798, gafs ånyo den 15 april. 
Skådespelet "Die PiccolominV\ som saknar någon 
egentlig hufvudperson och afslutning och endast för- 
bereder den sista afgörande händelsen, hade redan 
celebrerat hertiginnans födelsedag den 30 januari. 
Det gafs nu för andra gången den 17 april. Den 20 
april slutligen uppfördes för första gången sista af- 



I 



170 

delningen, **W alléns t eins Tod'\ den egentliga fullstän- 
diga tragedien. Den behandlar, som bekant, den sista 
perioden i den store härförarens lefnad, då han för- 
bereder ett affall från kejsaren i af sikt att göra sig 
till konung i Böhmen, men planen misslyckas, och 




Friedrich von Schiller. Efter oljemålning 1785 
af Anton Graff. 



han faller själf ett offer därför. Friedländaren står 
där från första stunden såsom dramats medelpunkt, 
imponerande hög i sin blinda tro på sin lycka och på 
stjärnornas ledning, men ingalunda enbart som den 
falske förrädaren. I sin Trettiåriga krigets historia 
har Schiller själf sålunda framställt vändpunkten i 



171 

lians öde: "Wallenstein fiel, nicht weil er Rebell war, 
sondern er rebellierte, weil er fiel". Stycket gjorde 
ett utomordentligt intryck på de närvarande. "Alla 
i teatern snyftade — skref Scliillers hustru till sin 
svägerska — till och med skådespelarna kommo i 
gråt". När trilogien följande år utkom i tryck, mot- 
togs den med ett jubel, hvartill man då ännu icke 
sett maken i Tyskland och nio upplagor slutsåldes 
inom ett par år. "Detta djupa, rika verk står för alla 
tider såsom ett minnesmärke, hvaröfver Tyskland 
kan vara stolt", skref den Schiller annars ej välbe- 
vågne Ludwig Tieck om detta drama. 

Hos oss uppfördes omsider "Wallensteins död'' den 
8 december 1831 i en af Beskow retuscherad öfver- 
sättning af den bekante litteratören Bengt Johan 
Törneblad, som afled 1820. 

Törneblad var författare till den ryktbara fa- 
beln "Räfvarne", som icke litet bidrog att framkalla 
det ohyggliga Fersenska mordet. Han hade ämnat 
tolka alla Schillers dramer, men sedan han 1813 öf- 
versatt "Don Carlos" och "Orleanska jungfrun" samt 
följande året Wallensteintrilogien, måste han af bry- 
ta företaget af brist på förläggare. I dessa sina öf- 
versättningar röjer han en obestridlig talang och en 
språkbehandling, som då ingalunda var vanlig. Men 
liksom biskop Bjurbäck på sin tid frambringade åt- 
skilliga grodor i sin öfversättning af Schillers "Ka- 
bale und Liebe" (se del II, sid. 145), har Törneblad 
i sin Schillertolkning gjort sig skyldig till åtminsto- 
ne en sådan af rätt muntrande beskaffenhet. Då jag 
någon gång i början af 1890-talet för en uppvisning 
i Dramatiska teaterns elevskola ur trilogien utarbe- 



172 

tade ett sammandrag af Teklas och Max Piccolominis 
kärlekssaga, fäste jag mig vid det egendomliga ut- 
trycket i ett par rader i den Törnebladska öfversätt- 
ningen, när Tekla i tredje akten af "De båda Picco- 
lomini" omtalar 

"de iindertinj?, 

som detta slott så djupt och doldt förvarar. 

Den väg, som förer dit, af andar vaktas, 
två gubbar stå på post vid porten." 

De där "gnbbarna" föreföUo mig genast mycket 
misstänkta såsom andeuppenbarelser, och vid en blick 
i grundtexten befanns det också mycket riktigt, att 
skalden skrifvit "Greife". Men alldenstund i den 
gamla tryckstilen f är förvillande likt det långa s, 
har öfversättaren fallit i snaran och helt omisstänk- 
samt läst "Greise". Visserligen hade hans sunda för- 
stånd bort uppresa sig mot en sådan läsart, men vi 
få väl antaga, att han vid tillfället hade mycket 
brådtom. 

Intet skådespel lär förut hos oss varit med mera 
omsorg uppsatt i afseende på den sceniska anord- 
ningen och kostymeringen. Dekorationerna voro myc- 
ket effektfulla och kostymerna lika sant historiska 
som praktfulla. Till och med damerna hade denna 
gång berömvärdt öfvergifvit all modernisering. Alm- 
löf, som spelade titelrollen, och Collberg i Wran- 
gels gestalt ägde bägge en öfverraskande likhet med 
porträtten af dessa personer. Ensemblen var bättre 
än någonsin, och äfven direktör Karl Brauns mel- 
lanaktsmusik var så förträfflig, att större delen af 
publiken stannade kvar i salongen för att åhöra den- 
samma. Sara Torsslow såsom grefvinnan Terzky var 



173 

som vanligt utmärkt. I första akten sades lion till 
och med ha varit mera Wallenstein än Wallenstein 
själf. Almlöf tycks ha försummat att betona det 
drömmande, melankoliska draget hos mystikern. Där- 




Kostymbild frän "Wallensteiiis" första framförande \)i\ 
hofteatern i Woimar. Efter samtida målning?. 

emot fick han förträffligt fram den ärelystne, glän- 
sande och frikostige fältherren och firade i tredje ak- 
ten en fullständig triumf, då han inträdde i audiens- 
salen. "Det går liksom en sval och förfriskande fläkt 
öfver åskådaren, yttrar Heimdall, och denna scen al- 



I 



174 

lena är värd en spektakelafton. I detta ögonblick är 
herr Almlöf nästan oöfverträfflig". Till Max Pic- 
eolomini var Torsslow själfskrifven. "En snillrik upp- 
fattning och ett eldigt uttryck äro egenskaper, som 
man alltid träffar hos honom". Dock klandras han 
för "ett visst öfvermått af passion". Såsom Tekla 
uppträdde Charlotte Erikson första gången under 
spelåret. Så framstående hon än var inom den fina- 
re komedien, och ehuru hon naturligtvis var mycket 
Ijuf och älsklig i rollen, förmådde hon likväl ej ge 
ett fullt tillfredsställande uttryck åt allt det poetiska, 
som finnes hos denna unga prinsessa. Fredrik Kin- 
mansson var bra som Octavio Piccolomini, och det- 
samma kan sägas om Svensons stora figur och sten- 
torsröst som Buttler. Nå^gon bättre än Lars Hjorts- 
berg till den hederlige, hj ärtegode Gordon kunde man 
ej ha. Som den muntre turen Isolani var Sevelin yp- 
perligt maskerad, och Åhmansson gjorde äfven ett 
fördelaktigt intryck i den svenske kaptenens gestalt. 
Behöriga domare påstodo, att "Wallenstein" sällan 
blifvit bättre gifven utomlands, om man också där 
haft en eller annan, som bättre passat för sin roll. 
Publiken var öfverf ört just. Hela den kungliga fa- 
miljen var närvarande, till och med den gamle kun- 
gen för första gången under spelåret. 

I början af januari månad 1832 läste man i en liuf- 
vudstadstidning följande notis: "Utom operan "Fide- 
lio" af Beethoven, som på lyriska scenen säkert kom- 
mer att i hög grad intressera musikens vänner, lär 
äfven dramatiska scenen innan kort ha att erbjuda en 
ny pjäs, "Kapten Belronde'\ komedi i tre akter, för att 
ges såsom benefice för herr hof sekreteraren Hjorts- 



175 

berg. Då man erinrar sig "Varulfven", "Aptit utan 
pengar" och andra dylika lån den nuvarande teater- 
styrelsen hämtat från Paris, skulle det vara önsk- 
värdt, att den nya komedien vore mera ägnad att 
tillfredsställa publikens fordringar". Pjäsen var 
skrifven af den franske akademikern och teaterdirek- 
tören Louis Picard, kallad le petit Moliére, och för- 
fattare till de af vår dåtida publik alltid gärna sedda 
lustspelen "Bröderna Philibert" och "Numro 777". In- 
nehållet är, att en gammal ungkarl på landet, en f. 
d. kaparekapten, blir kär i tre unga fruntimmer ef- 
ter hvarandra, men har den oturen att se dem suc- 
cessive snappas bort af yngre, lyckligare älskare, 
hvarpå han i förtreten gifter sig med den ena flic- 
kans mor. Först den 30 januari blef pjäsen färdig och 
gafs då tillsammans med den alltjämt lika omtyckta 
*'Nya garnison". Publiken mottog dramatiska sce- 
nens förtjänstfulle veteran lika hjärtligt som alltid, 
då den hade någon särskild anledning att visa ho- 
nom sin sympati, men pjäsen tyckte man icke om, 
och den gick endast några få gånger. Och dock hör- 
de den till författarens i Paris mest framgångsrika 
stycken, med en lätt och lekande dialog och spelades 
fint och trefligt af Hjortsberg i titelrollen, förträff- 
ligt sekunderad af teaterns förnämsta krafter, fru- 
arna Torsslow, Erikson, Lindström och Åbergsson 
samt herrar Torsslow, Sevelin och Collberg. Efter 
sista pjäsen blefvo recettagaren och hans amasoner 
inropade. 

Ändtligeri den 10 februari fick man upp ett styc- 
ke, som slog an. Det var den af Charlotte Erikson 
öfversatta franska treaktsvådevillen ''Felsheims hu- 



176 

sar", med kupletter af Beskow, till li vilka lian själf 
valt musiken, som arrangerades af Berwald. Den är 
en ny upplaga af "Kammarpagerna", och Hjortsberg 
fick ånyo tillfälle att visa sig i Fredrik den stores 
gestalt, porträttlik samt i hållning, gång och åtbör- 
der alldeles motsvarande den föreställning man gjort 
sig om monarkens person. Det var ett fullkomligt 
konstverk, som väckte allmän beundran. De bägge 
pagerna Karl Felsheim och Teodor Blumenthal ha 
för någon förseelse blifvit insatta på en fästning, 
Il varifrån de jämte sin väktare, en gammal husar, 
rymma på en dag för att få deltaga i en drabbning 
i närheten. De komma där i tillfälle att visa prof 
på mod, och husaren räddar kungens lif, livarpå den- 
ne skänker dem sin förlåtelse. Charlotte Erikson och 
i synnerhet Sara Torsslow utmärkte sig på ett ly- 
sande sätt i de bägge muntra och tacksamma page- 
rollerna. Svenson var en bra husar. Kommendanten 
spelades af Fredrik Kinmansson och hans dotter Ma- 
tilda af Elise Lindström vid briljant röst disposition. 
En rolig scen i sista akten är den, då Teodor får det 
infallet att föreställa kungen samt låter Matilda i 
djupaste underdånighet repetera för sig den förbön 
hon skulle adressera till monarken, till hvilken repe- 
tition denne själf helt oförmodadt råkar blifva vitt- 
ne. Iscensättningen af det underhållande stycket var 
särdeles lyckad, publiken var förtjust, och den glada 
vådevillen gick för fulla hus under årens lopp bortåt 
femti gånger. Men Argus skref : "Både för konstens 
skull och den allmänna bildningens och äfven för den 
framtida historien om närvarande teaterdirektion bör 
man likväl hoppas, att den framgång vådevillgonren 



177 

vunnit på en tid, såsom något nytt, icke måtte in- 
rymma genren alltför stor plats på kungliga teatern 
i liufvudstaden. Det kunde annars snart nog hända, 
att stockliolmsborna nödgas resa till någon provins- 
stad, där hrr Djurström, Wildner o. s. v. föra teater- 
spiran, när de önska se annat än småstadsspektakler*'. 

Utom detta ständiga gnat i pressen hade Beskow 
äfven förargelsen af kapten Anders Lindebergs oupp- 
hörliga fejder med Kungliga teatern om uppföran- 
det af hans pjäser, h vilket återuppväckte kaptenens 
håg att grunda en egen skådebana i Stockholm. Så 
som förut omtalats (sid. 52 o. följ.) ingaf den teater- 
intresserade mannen redan 1827 en begäran att få 
bygga en egen teater, h vilket af slogs. Följande året 
erbjöd han sig att öfvertaga Kungliga teaterns ad- 
ministration, på hvilket han ej undfick något svar. 
Nu i mars 1832 offentliggjorde han i sin tidning en 
inbjudan till den dramatiska litteraturens och kon- 
stens vänner att genom tecknande af aktier subskri- 
bera till en Nationalteater. Aftonbladet rådde honom 
att icke bara slå omkring sig med löften åt aktie- 
tecknarna, utan uppgöra ett ordentligt kostnadsför- 
slag samt vända sig först och främst till kapitalister- 
na ocli erinrade om, att den sju år förut nybyggda 
teatern i Jönköping kostade omkring femtontusen 
rdr bko. Först tio år senare fick han sin önskan upp- 
fylld. 

Den 12 mars gafs ''Juden'' (se del. II, sid. 148) med 
Lars Hjortsberg för hundrade gången i titelrollen, 
som hörde till hans bästa skapelser, vid hvilket den 
tiden ytterst sällsynta jubileum han naturligtvis 
fick mottaga publikens rättmätiga hyllning. Ett par 

12 — Svenska teatern V. 



178 

veckor därefter ägde ett bifallsuppträde af annat slag 
rum i teatersalongen, då ''Victor eller Skogsbarnef 
uppfördes med Torsslow i titelrollen och "Nya garni- 
son" till efterpjäs, livilket i Argus sålunda beskrif- 
ves: "I söndags gafs ett framropningsspektakel af 
Stockholmsteaterns parterr och femte rad, hvilkut i 
larm och oskick öfverträffade alla föregående; ookså 
har det här tadlats öfverallt: själfva Aftonbladet Imr 
nödgats tadla det, fastän det var ett pöbeluppträde. 
Hittills hade parterrens framropningsform vanligt- 
vis dröjt till slutet af spektaklet. Den, som ej ville 
höra på skränet, kunde således gå sin väg, utan att 
förlora något af representationen, och så har äfven 
mer och mer blifvit bruket, så att parterren och femte 
raden börjat blifva tämligen ensamma om teatersa- 
longen vid sina efterspel. Detta tycks ha förargat 
sällskapet, och i söndags hittade man på den utvägen 
att börja framropningstjutet emellan pjäserna. Det 
var herr Torsslow, som denna gång blef föremål för 
oväsendet, och detta fortsattes omkring en half tim- 
me och öfverröstade till och med orkestern, som för- 
gäfves sökte nedtysta skränet med en af sina bästa 
symfonier". Torsslow kunde emellertid icke efterkom- 
ma parterrens önskan, emedan han måste omkläda 
sig till efterpjäsen, och tidningen hoppas, att "dessa 
saturnalier måtte förvisas till Djurgårdsteatern eller 
den tillkommande Nationalteatern". 

Kvällen före palmsöndagen, lördagen den 14 april, 
då Kungliga teatern gaf sin sista representation före 
påsk — ty den tiden voro skådebanorna stängda en 
hel vecka före denna stora kyrkohögtid — uppfördes 
för första gången Beethovens enda opera "Fidelio". 



179 

Instrumentalmusikens störste mästare var född 1770 
i Bonn, men bosatte sig 1792 för alltid i Wien. Af 
hans kompositioner lia många aldrig öfverträffats, så- 
som symfonierna, där han står oupphunnen, äfven- 
som den stora missa solennis, hvilken först 1894 upp- 




Ludwig: van Beethoven. Efter oljemålning 1818 
af Schimon. 

fördes i Stockholm. För öfrigt vill jag endast erin- 
ra om den härliga musiken till Goethes "Egmont", 
uvertyrerna till "Fidelio" och "Coriolanus", Kreut- 
zersonaten. Adelaide, sonate patétique, sonata appas- 
sionata och den underbara cissmollssonaten. Mer än 
de flesta genier var Beethoven en undantagsmänniska 
iitom de vanliga måtten, liksom den tid han tillhör- 
de. Johann Friedrich Reichardt har yttrat, att, då 



180 

Mozart byggde sitt palats på Haydns älskligt fantas- 
tiska trädgårdsanläggningar, uppförde Beetlioven på 
palatset ett djärft och trotsande torn, hvaruppå in- 
gen lätteligen skall sätta något vidare, utan att bry- 
ta halsen af sig. Under Wienkongressen 1814 var han 
föremål för mycken hyllning och stod då på höj- 
den af sitt anseende, men de sista åren af hans lif 
fördystrades dels af hans döfhet, dels af familjesor- 
ger samt det företräde Wienpubliken ägnade Kossini, 
under det att den fullständigt glömde honom. Bau- 
ernfeld skrifver 1816 i sin dagbok följande omdöme, 
som cirkulerade i Wiens salonger: "Mozart och Beet- 
hoven äro gamla pedanter. Den föregående tidens 
inskränkthet fann behag i dem; det är först från 
och med Eossini man vet, hvad melodi är. 'Fidelio' 
är smörja; man kan icke begripa, hur någon kan göra 
sig besvär med att gå och höra på något så tråkigt." 
Wien hade ändrat skaplynne efter kongressen, Socie- 
teten glömde konsten för politiken, den musikaliska 
smaken var förändrad genom det italienska infly- 
tandet, och Rossinis ''Tankrect' var nog för att bringa 
den tyska musiken i misskredit. *'FideUo'* har i Tysk- 
land aldrig gjort en effekt, som motsvarat komposi- 
törens frejdade namn, och detsamma kan man säga 
vara fallet äfven hos oss. Det är en stor musik till 
en mycket liten opera. På åttisju år har den på vår 
kungliga scen nått endast femtiåtta föreställningar. 
Textinnehållet är, att Leonoras make genom en oför- 
sonlig fiendes ränker blifvit kastad i statsfängelset 
och är nära döden efter en omänsklig behandling. 
Förklädd till yngling kommer Leonora under nam- 
net Fidelio i tjänst hos fångvaktaren, lyckas träffa 



181 

sin make och räddar genom sitt hjältemod hans lif 
undan lönnmördarens dolk, då ministern anländer. 
Första akten är något matt med undantag af Fide- 
lios aria "Kom Ijufva hopp!" Finalen med fångar- 
nas kör är dock ganska effektfull. Att den föresväf- 
vat Weber vid utarbetandet af Kaspers parti i "Fri- 
skytten" märkes utan svårighet. Andra akten där- 
emot är lika djupt dramatiskt tänkt som af en för- 
vånande teatralisk verkan. Scenen, då fångvaktaren 
och Fidelio gräfva Florestans graf, är höjden af in- 
spiration. De uthållna basunackorden och kontraba- 
sens djupgående figurer tränga ovillkorligen genom 
märg och ben. Alla scener, där tyrannen Pizarro 
framträder, äro likaledes högst karakteristiska. Ti-ion 
och kvartetten i andra akten få väl anses såsom ope- 
rans glanspunkter. Titelrollen sjöngs af Henriette 
Widerberg, Sällström var hennes make Florestan 
och Fahlgren fångvaktaren Kocco. Dessa tre lära ha 
varit förträffliga liksom orkestern, som här fick ett 
önskadt tillfälle att häfda sin öfverlägsenhet. Fred- 
rik Kinmansson utförde statsministerns till omfånget 
obetydliga, men särdeles viktiga och vackra parti. 
Guvernören Pizarro var lämnad åt Almlöf, som 
egentligen icke var någon sångare, men van att age- 
ra tyrann i talpjäserna. Portvaktens och hans fäst- 
mö Marcellinas roller hade man gifvit åt konstnärs- 
paret Lindström. Andra uppförandet fördröjdes ge- 
nom fru Lindströms sjukdom, men sedan Matilda 
Ficker instuderat partiet, kunde operan ånyo gif vas 
den 4 maj till förmån för Henriette Widerberg. På 
grund af sitt dystra innehåll lyckades den icke vin- 
na någon popularitet och uppfördes endast sex gån- 



182 

ger, hvarefter den fick livila ända till 1865, då den 
återupptogs med Signe Hebbe som Leonora. Den blef 
då bättre uppskattad af publiken och erkänd för det 
mästerverk den verkligen är inom operans område, 
och har sedan då och då dykt upp på repertoaren bl. 
a. 1888 med Karolina Östberg, som länge och med 
stor framgång sjöng titelrollen. Den 20 november 
1905, hundrade årsdagen af första representationen i 
Wien, uppfördes "Fidelio'* för femtionde gången i 
Stockholm, äfven då med henne i Leonoras parti. 1913 
gafs operan femtitredje gången, h var vid friherrinnan 
Skogman utförde rollen, som ett år därefter öfvertogs 
af Nanny Larsén vid femtisjette representationen. 

Förutom de två nya operorna "Sjöfröken" och "Fi- 
delio" repriserades under spelåret tjugu större musik- 
verk och tolf småsaker i en och två akter. De kom- 
positörer, hvilkas arbeten sålunda kommo till uppfö- 
rande, voro Mozart (Don Juan, Figaros bröllop), 
Haydn (arr. mel. till Oxmenuetten), Beethoven (Fi- 
delio), Weber (Friskytten, Preciösa), Spohr (Jesson- 
da). Himmel (Fanchon), Weigl (Schweiziska famil- 
jen), Cherubini (Vattendragaren), Eossini (Tankred, 
Barberaren, Sjöfröken), Bruni (Fiskaren), Grétry 
(Richard Lejonhjerta), Dalayrac (Slottet Montenero, 
Lebeman, Gubben i bergsbygden. Löjliga mötena, Sa- 
voyardgossarne. Två ord, Begge arrestanterne. En 
egendom till salu), Gaveaux (Lilla matrosen), Ber- 
ton (Aline, drottning af Golconda, Afbrutna concer- 
ten), Isouard (Joconde, Intrigen i fönstren), Boieldieu 
(Hvita frun, Califen, Begge talismanerne), Auber 
(Snöfallet), Crusell (Lilla slafvinnan) och diverse 
kompositörer (Tillfälle gör tjufven). Af dessa arbe- 



183 

ten nådde "Sjöfröken" tio, "Gubben i bergsbygden" 
fem, "Fidelio", "Don Juan", "Califen", "Preciösa" 
och "Tillfälle gör tjufven" hvardera fyra, "Figaros 
bröllop", "Friskytten" och "Vattendragaren" tre, de 
öfriga endast en eller två representationer. 

Efter sin långvariga otjänstbarhet under förra 
liälften af spelåret kunde Henriette Widerberg ändt- 
ligen åter visa sig på scenen onsdagen den 11 januari, 
då hon utförde en af sina glansroller, Susanna i ''Fi- 
garos bröllop", och hälsades af den fullsatta salon- 
gen med varma välkomstapplåder. Fahlgren och Säll- 
ström alternerade som Figaro. Den 7 mars sjöng 
hon Anna i "Friskytten'' vid briljant disposition. 
Fahlgren, hvilken ej tycks ha varit i bästa kondition 
som Figaro att döma af samtida uttalanden, var så 
mycket präktigare i Kaspers roll, under det att Max- 
Sällströms vackra stämma började betänkligt dekli- 
nera. Äfven i "Don Juan" och "Slottet Montenero" 
fingo hennes många beundrare åter höra henne under 
våren. 

Sophie Daguin återuppträdde annandag jul, då 
hon dansade dottern Paulines parti uti baletten "Za 
Famille des innocents". För öfrigt uppfördes under 
spelåret åtta andra baletter ett par gånger hvardera. 
Den enda nyheten var ett till operan "Aline" af Wall- 
quist komponera dt nytt divertissemang, som första 
gången uppfördes, då denna pjäs gafs på ett abon- 
nemangsspektakel i januari. Samma balett af slutade 
också den recett, som hofkapellet fick sig tillerkänd 
lördagen den 11 februari. Efter en konsertafdelning 
gafs den aftonen efter lång hvila för tjugonde och si- 
sta gången i Stockholm Bertons enaktsoperett "Den 



184 

af brutna concerten", där Hjortsberg roade publiken 
som juden Moses. 

Den 29 april gaf Johan Berwald en stor konsert, 
då liofkapellet utförde uvertyrerna till operorna "Den 
stumma" och "Wilhelm Tell" (premiär i Paris 1829, 
i Stockholm 1856) och Frans Preumayr lät höra sitt 
underbara fagottspel. En musikälskarinna sjöng arior 
ur Rossinis "Elisabetta" (komp. 1815) och Meyerbeers 
"Robert" (premiär i Paris november 1831 i Stockholm 
1839) samt en duett med Isak Berg ur "Wilhelm Tell". 
Denna musikälskarinna var tvifvelsutan konsertgif- 
varens hustru, född Matilda Cohn, som hade en be- 
dårande röst och 1834 utnämndes till första hofsån- 
gerska. 

Då ''Fidelio'' gafs första gången, uppfördes såsom 
förpjäs Kotzebues enaktsdram ''Testamentet", där 
den unga eleven Jenny Lind spelade den ena dottern 
Johanna, i hvilken roll hon redan året förut upp- 
trädt (se sid. 137). Heimdall skref en vecka därefter 
om henne: "Hon röjer i sitt spel en liflig uppfattning, 
en eld och en känsla, som är vida öfver hennes år och 
tyckes angifva en ovanlig fallenhet för teatern. Hen- 
nes högst märkvärdiga musikaliska sinne och den för 
hennes år icke mindre sällsynta konstutbildning ha 
också väckt stort uppseende i de enskilda kretsar, där 
hon låtit höra sig, handledd af sin lärare herr Berg. 
Minnet är lika fullkomligt som örat är säkert, och 
fattningsgåfvan lika snabb som djup. Man på en 
gång förundras och röres af hennes sång. Hon kan 
genomgå pröfningen i de svåraste solfeggier och de 
konstrikaste satser utan att kunna förvillas, ehvad 
gång än improvisationen hos hennes mästare tager. 



185 

och hon följer med det lifligaste uttryck hans ingif- 
velse, liksom den vore hennes egen. Ingenting kan 
vara intressantare än att höra herr Berg vid sidan 
af denna hans lilla elev, och man kan förledas att 
tro på den magnetiska rapporten, så synas båda vara 
en själ och ett hjärta. Om detta unga snille ej bråd- 
mognar eller genom någon yttre tillfällighet går för- 
loradt, bör man ha allt skäl att vänta sig, ehuru ty- 
värr i en aflägsen framtid, en operasujett af hög ord- 
ning". 

Ett par andra elever, som detta spelar äfvenledes 
väckte stora förhoppningar, voro de båda systrarna 
Ficker. Kedan på Kandels börskonsert i februari 
1831 hade de ådragit sig musikvännernas uppmärk- 
samhet genom sina vackra röster. Den äldre, Char- 
lotte, debuterade den 23 september som Zelinda i "Ca- 
lifen'* och en vecka därefter som Julie i ''Intrigen i 
fönstren''. Vidare sjöng hon Sophie i "En egendom 
till salu" mot Sällström och Amelie i "Den afhrutna 
concerten". Dotter till hof kapellisten Ficker var hon 
född 1813, hade en behaglig figur och något barnsligt 
naivt i sitt spel, men rösten var svag och lämpade sig 
bättre för talscenen, åt hvilken hon också under sina 
senare år nästan uteslutande ägnade sig. Hon blef 
1839 Nils Almlöfs hustru i hans andra gifte. Hennes 
ett år yngre syster Matilda hade redan den 26 okto- 
ber 1828 uppträdt på scenen såsom gossen August i 
"Förtroliga aftonmåltiden", påföljande 24 november 
såsom Johanna i "Testamentet" och sedan såsom Otto 
i "Skulden". Hon utförde nu den 29 september An- 
nette i "Ulla matrosen", där hon visade än lyckligare 
prof af en gryende talang, spelade med liflighet och 



186 

själfull naivitet, nätt och ledigt och erinrade något 
om Elise Lindström, utan att dock imitera henne. 
Följande månad spelade hon en af " Savoyardgossar- 
ne" och Elina i ''Vattendragaren'\ där systern utför- 
de Marcellinas parti. Bägge systrarna erhöllo aktris- 
kontrakt den 1 juli 1834. 1836 gifte Matilda sig med 
hofkapellisten Fredrik Gelhaar, utnämndes året där- 
på till hofsångerska och ansågs vara en af Operans 
utmärktaste koloratursångerskor. 

De ordinarie föreställningarna afslutades visserli- 
gen den 4 juni, men ännu en representation gafs den 
13 juni, då operan "Fanchon" (se del IV, sid. 109 — 
114) uppfördes den enda gången under spelterminer 
såsom recett för Karl Gustaf Lindström. Den aftonen 
lästes på affischen för första gången namnet "fru 
Frösslind". Makarna Lindström hade nämligen efter 
ett nittonårigt äktenskap kommit öfverens om att i 
all vänlighet skiljas till följe af hans ohjälpliga slarf 
i affärernas skötande. Att skilsmässan ej tillkommit 
på grund af svårare konflikter visas bäst af att man- 
nen till sin recett valt en pjäs, där hans f. d. hustru 
hade en af sina glansroller. Hjortsberg bidrog till af- 
tonens nöje med sin lustige tapetserare, och Henriette 
Widerberg sjöng dagen till ära kammarjungfruns 
obetydliga parti. Till efterpjäs gafs "De beg ge ar- 
restanterne" med recettagaren och Henriette Wider- 
berg som Adolf och Klara. 

Trots alla motigheter på grund af den under hela 
spelåret bland personalen grasserande sjukligheten 
utvecklade således den lyriska scenen en relativt 
liflig verksamhet. Men hvad var det mot talscenens 
arbetsintensitet, som lyckades framföra icke mindre 



187 

än åttitvå olika pjäser, hvaraf nio voro nya för spel- 
året och nitton ånyo instuderade med delvis ny roll- 
besättning. Af dessa nådde de bägge nyheterna 
"Wallensteins död" och "Felsheinis husar'' högsta 
antalet föreställningar eller tio, och två andra, 
"Amanda'' och "Ålderdom och dårskap", hvardera 
åtta, under det att af den gamla repertoaren den all- 
tid gärna sedda "Nya garnison" kunde skryta med 
nio representationer. Enligt den dåtida publikens 
smak gick man på teatern för att få gråta, ehuru 
man gärna ville ha pn lustig pjäs eller balett som 
afslutning, och man liknade August Blanches boråsa- 
re, som föredraga "sådana pjäser, hvari röfvare fö- 
rekomma". Dramerna "Feodor och Maria", "Victor 
eller Skogsbarnet", "Indianerne i England", "Moh- 
rerne i Spanien", "Abbe de TEpée" och Kotzebues 
"Johanna af Montfaucon", "Korsfararne", "Världs- 
förakt och ånger" kunde liksom Granbergs "Svante 
Sture" gifvas både fyra och fem gånger, under det 
att "Hamlet" och "Den girige" fmgo nöja sig med 
två, och sådana stycken som "Siri Brahe", "Virgi- 
nia", "Maria Stuart", "Tartuffe", "Figaros bröllop" 
och "Giftermål på gamla dagar" ej kunde sättas på 
affischen mer än en gång under hela spelåret. 

Den sista nyheten var Scribes tvåaktskomedi 
"Den lyckligaste dagen i min lefnad", som för för- 
sta gången gafs den 7 maj med Torsslow i hufvud- 
rollen, där han utvecklade hela sin älskvärda komik, 
förträffligt understödd af fruarna Erikson, Lind- 
ström, Åbergsson och Torsslow (som Jules) samt hrr 
Collberg och Deland. I efterpjäsen, Pigault-Lebruns 
troaktskomedi "Charlataner ne" (se del II, sid. 137), 



188 

hade eleven Hyckert fått öfvertaga den ansträngan- 
de liufvudrollen Robert efter Hjortsberg. Man ansåg, 
att han däri visade rätt stora anlag, ehuru han tyd- 
ligen imiterade Hjortsbergs framställning af figu- 
ren. Heimdall anmärker med anledning däraf, att 
man finner, det "herr Hjortsberg har ett maner, d. v. 
s. något som kan göras efter". Henrik Hyckert var 
utgången från ett bildadt hem, hvilket vid teatern 
den tiden var något sällsynt. Född 1807 var han son 
af protokollssekreteraren Hyckert, men faderns tidi- 
ga död och hans håg för teatern slet honom från stu- 
dierna, och han blef den 1 juli 1830 antagen till elev 
vid Kungliga teatern och erhöll tre år därefter ak- 
törskontrakt. Han var en högst begå f vad yngling 
med en välbildad gestalt och ett behagligt ansikte, 
men led tyvärr af en tidtals återkommande djup me- 
lankoli, som, just när han stod på höjden af sin glän- 
sande utveckling, dref honom till själfmord. 

Jag har redan omtalat åtskilliga af Hyckerts 
kvinliga elevkamrater, hvilka sedermera blefvo en- 
gagerade vid teaterns lyriska afdelning, såsom Jen- 
ny Lind, systrarna Ficker, Karolina Lindström och 
Johanna Enbom. Tvenne andra blefvo anställda som 
aktriser vid den dramatiska scenen. Den äldre var 
Malla Höök, född 1811 och balettelev 1825, hvarefter 
hon jämte sin kamrat Emilie Högquist följande år 
fick anställning vid Berggrenska truppen, där hon 
bland annat spelade Luise i "Kabal och kärlek'' och 
Högquist kammarjungfrun. Vid Kungliga teatern, 
där de bägge ungdomarna hösten 1828 antogos till 
elever, blef förhållandet omvändt, och kammarjung- 
frurna tillföllo där Malla Höök. Den 20 november 



189 

1828 debuterade lion som Rose i "Sannljugaren'* och 
blef aktris 1 juli 1834. Hon var inom subrettfaeket 
mycket uppburen under 1830-talet, och då hon utfört 
Annettes roll i "Spelaren'\ skref en kritiker, att 
"m:lle Höök är alltid en ledig och liflig subrett, sär- 




>y 



Amalia Höök. Efter teckning: af M. Röhl i Kiin8:lig:a 
bibliotekets porträttsaniling. 

deles när rollen tillhör det ytterst oförbehållsamma 
slaget". För öfrigt var hon i hufvudstaden mycket 
omtalad och var intim väninna till Gustaf Löwen- 
hielm. Redan 1842 lämnade hon teatern och dog först 
fyrti år därefter i sitt eget hus, numro 5 Nybrobac- 
ken. Den andra eleven, hvars namn från och med 
detta spelar allt oftare syntes på affischen, var kon- 



190 

sertmästaren Westerdahls f jortonåriga dotter Fanny. 
Antagen till elev 1 juli 1828 fick hon redan i oktober 
påföljande år utföra den lilla Julies roll i "Förtro- 
liga aftonmåltiden'' (se sid. 85). Nu lät man lienne 
försöka sig i en större uppgift, och den 21 november 
1831 debuterade hon som Karolina i ''Baschan i Su- 
resne", följd på nyåret af Otto i ''Skulden" och Zora 
i "Mohrerne i Spanien" (se del III, sid. 26 o. 27), då 
denna dram den 9 april repriserades med Sara Torss- 
low som Zima, Fr. Kinmansson som Abular, Almlöf 
som Almanzor och Emilie Högquist i den unge Alis 
roll. Vi få tillfälle att framdeles närmare skärskåda 
hennes utveckling. 



Då Beskow öfvertalades att bli chef för Kungliga 
teatern, lät han också oförsiktigt nog förmå sig att 
öfvertaga den skuld af 21,047 rdr 16 sk. bko, hvari 
teatern råkat under gr ef ve Pukes styrelse, och som 
uppkommit dels genom minskad recettinkomst, dels 
genom förhöjda dagkostnader i anledning af stegra- 
de priser på belysningsmaterialierna och i synnerhet 
genom en aflöningsstat, som under de senare åren 
ökats med mer än femton tusen riksdaler banko, till 
följe af att de forna lottandelarna utbytts mot be- 
stämda löner och förhöjda flitpenningar. För att om 
möjligt råda någon bot på detta kassans bedröfliga 
tillstånd, införde Beskow ånyo lottsystemet i de kon- 
trakt, som tillkommo eller förnyades, hvarvid hvarje 
lott för att lugna artisternas oro fixerades till minst 
950 rdr, dock endast för det löpande året, jämte förr 



191 

j»:ällaiide flitpenningsberäkning. Vidare blefvo från 
hösten 1831 biljettprisen för de dramatiska spektaklen 
desamma som för de lyriska, och representationer- 
nas antal ökades. Förut hade ej gifvits mer än högst 
fem spektakel i veckan. Nu försökte man spela sex 
gånger, och våren 1831, då ''Nya garnison'' drog fulla 
hus, till och med alla dagar under ett par veckor före 
påsk. Vådevillen gafs tjugutre gånger inom några 
spelmånader, h vilket då icke händt med någon pjäs 
undantagandes "Föreningen" 1815 (se del III, sid. 
129). Trots de stora recetterna hade skulden vid spel- 
årets slut den 30 juni 1831 stigit till 34,569 rdr bko. 
För att af betala denna fick teatern med K. M:ts nå- 
diga tillstånd upptaga ett lån på 30,000 rdr bko mot 
utfärdande af trehundra stycken femprocents obli- 
gationer å etthundra rdr, till hvilkas amortering från 
statskontoret årligen utbetalades 2,000 rdr bko, hvar- 
emot teaterkassan ålades att likvidera räntorna. Un- 
der spelåret 1831 — 1832 stego recetterna till 114,546 
rdr bko, hvilken summa, ökad med anslag och hyror, 
visade en inkomst af 172,502 rdr bko. Men på grund 
af de höjda dagkostnaderna (34,800) och aflöningarna 
(127,740) samt utgifter för dekorationer, kostymer m. 
m. (23,302) jämte räntor (4,006) uppkom dock, trots 
Beskows alla ansträngningar, en brist af 17,348 rdr 
bko. Själf af stod Beskow oegennyttigt från sin direk- 
törslön (liksom öfverste Törner nöjde sig med halfva 
arfvodet), från sin boställsvåning och från all betal- 
ning för de öfversättningar och bearbetningar han 
för teatern gjorde "med den öfvertygelsen", såsom 
lian yttrade, "att det slags uppoffring af egna förde- 
lar man af andra i detta fall fordrar alltid lättare 



192 

beredes, då man själf gifver efterdöme". Hur grund- 
ligt han däruti misstog sig, fick han bl. a. erfara, då 
Se velin och dennes hustru i april 1832 begärde hand- 
räckning hos nedre borgrätten för utbekommande 
från teaterkassan af 881 rdr bko, som de hade att 
fordra på spelårets tredje kvartalslön. 

För att få en riktig inblick i den dåvarande tea- 
terekonomien bör man veta, att under spelåret 1823 
— 1824, då teaterkassan hade den största behållningen 
eller 7,885 rdr bko, var medelrecetten för 170 spekta- 
kel omkring 594 rdr bko med en recettinkomst af 
101,011 rdr 44 sk. bko. Nu under spelåret 1831—1832 
inspelades det högsta belopp, som till teaterkassan 
dittills influtit i recettmedel eller 114,546 rdr 36 sk. 
bko på 174 spektakel, d. v. s. medelrecetten hade sti- 
git till 658 rdr bko. Detta visar tydligt nog, att kas- 
sabristen uteslutande vållats af den för högt upp- 
drifna utgiftsstaten. Maskineriet, som då det inrät- 
tades var ett af de bästa i Europa, hade blifvit för- 
åldradt och kräfde en omåttlig dagkostnad, emedan 
det kunde drifvas endast med handkraft. De större 
pjäserna fordrade emellanåt uppemot hundra man 
för dekorationernas och den öfriga attiraljens veder- 
börliga skötande. Under det att på de förnämligare 
utländska scenerna ända till sex dekorationer kunde 
samtidigt uppställas, fingo hos oss ej mer än tvenne 
plats på en gång. Därför måste bibehållas det buller- 
samma och nötande kulissbärandet under pågående 
akt från de vanprydande brädskjulen ute på teater- 
gården genom den visserligen smala men ofantligt 
höga kulissporten, vid hvilkens oupphörliga öppnan- 
de de inströmmande olidliga, frostiga vindpustarna 



193 

under den kalla årstiden mer än en gång togo ohälsa 
på de af spelet upphettade skådespelarna, hvilka vid 
sortierna oförmodadt råkade ut för dessa Bores obe- 
hagliga famntag, som man stundom hade känning 
af ända ut i salongen. Och hvilka massor af lamp- 
glas krossades icke under de oaflåtliga hastiga deko- 
rationsombytena på de fåtaliga kulissvagnarna, där- 
för att man icke hade råd att anskaffa flera sådana 
och för dem såga upp ett tillräckligt antal nya rän- 
nor i scengolfvet. Ekläreringen med de illaluktande 
oljelamporna var äfven gammalmodig, men man sak- 
nade medel att förbättra den och därigenom åstad- 
komma besparing. Talpjäsernas dagkostnad blef på 
den stora operascenen fyrti procent dyrare än på den 
nedbrunna Arsenalsteatern. Rörande de höga artist- 
lönerna säger Beskow i sin ämbetsberättelse 22 j uli 
1832: "Man hör icke sällan i det allmänna yttras, att 
artisterna vid vår scen äro lönte i likhet med de hög- 
sta ämbetsmän. Förhållandet är äfven enahanda i 
Frankrike, England och nästan öfverallt, att nämli- 
gen de första sujetternas inkomst är jämförlig med 
de högre statslönerna, förmodligen af den orsak att 
en utmärkt talang är lika sällsynt som en utmärkt 
ämbetsmannaskicklighet, och att staten för den se- 
nare dessutom äger belöningar och samhällslifvets 
utmärkelser, hvilka oftast måste saknas af den sce- 
niska artisten, hvars enda gärd af staten är den pen- 
ningelön han uppbär, och livarvid han äfven måste 
taga i beräkning, att sjuklighet, ålder eller blott ett 
förändradt tycke hos publiken kan nedsätta hans vill- 
kor, hvadan det är en plikt af honom mot sig själf 
att under en lyckligare period bereda öfverskott och 
13 — Svenska teatern V. 



194 

besparing för en mindre gynnande. Men om äfven 
hos oss några få kunna sägas äga inkomster af detta 
högre slag, uppbär däremot ett vida större antal per- 
soner — som, utan att vara artister af första ordnin- 
gen, likväl äro för verket nyttiga och på sitt sätt 
oumbärliga — icke större arfvode än hvad en daga- 
karl kan förtjäna, under det de likväl tillhöra en 
samhällsklass, af hvars medlemmar man fordrar 
bildning, och hvars yttre lefnadssätt måste stå i nå- 
got förhållande till deras tjänstgöring". Och han till- 
lägger längre fram: "Ingen stiftelse för skön konst 
kan, enligt teaterstyrelsens underdåniga åsikt, utan 
mer eller mindre skada behandlas såsom en passe- 
volansinrättning, där fråga blott är att erhålla allt 
för bästa köpet". 

Vid Beskows utnämning till teaterns styresman 
hoppades Aftonbladet, att svenska dramer ej endast 
undantagsvis skulle franiföras och föreslog honom 
att spela hans egna skådespel ''Erik XIV*' och ''Tor- 
kel Knutsson", Nicanders sorgespel "Runesvärdet 
och den förste riddaren", Lings tragedi "Ivar Vid- 
famne" och Atterboms sagospel "Lycksalighetens o" 
i "en graciös bearbetning" samt uttalar den förvän- 
tan, att våra skalder nu skulle visa ökad håg att ar- 
beta för scenen. Kedan Åkerhielm hade på sin tid 
uppmanat Tegnér att skrifva för teatern, men den- 
ne svarade helt uppriktigt, att han alldeles saknade 
talang för sådant, och sedan han läst öhlenslaegers 
"Hakon Jarl", brände han upp sitt ungdomsdrama 
"Blotsven". Man påstod, att teaterstyrelsen borde 
uppföra äfven svaga inhemska stycken, ty författar- 
na uppmuntrades därigenom att framdeles skrifva 



195 

bättre, ända tills de måhända kunde hinna "medel- 
måttans mognad". Beskow svarade emellertid, det 
han trodde, "att goda öfversättningar af välkända 
arbeten vore bättre än medelmåttiga originaler; men 
man har hnfvndsakligen vid nyssnämnda estetiska 
grundsats förbisett, att Kungliga teatern icke kan 
vara något experimentalfält för dilettanter på den 
dramatiska författarebanan, emedan — konstens for- 
dringar oberäknade — så väl kostnaden af pjäsens 
uppsättning som den tidsutdräkt, under hvilken nå- 
got bättre kunnat uträttas, äro af för mycken vikt 
för ett skuldsatt verk för att äfventyras till förmån 
för enskilda intressen". 

Äfven på utlandets scener stod det denna tid lika 
illa till med ekonomien som hos oss. Flera Paris- 
teatrar såsom Opera comique, Porte S:t Martin, Am- 
bigu gingo öfver ända, och direktören för den stora 
Kings theatre i London måste göra konkurs efter att 
ha förlorat öfver en miljon. Han förmådde ej betala 
den dyrbara uppsättningen af operan ''Roberf\ som 
i stället uppfördes på Drury Lane i februari 1832, 
och kunde ej honorera sina ryktbara artister Adolphe 
Nourrit, Parisoperans berömde tenor, hvilken hade 
kreerat titelrollen i Paris den 21 november 1831, bas- 
sångaren Nicolas Levasseur och Laure Damoreau- 
Cinti, en af Frankrikes mest prisade sångerskor, för 
hvilken Meyerbeer skref sin Isabella. I England och 
Tyskland förklarade man, att orsaken till de usla 
teaterförhållandena låg i teatrarnas monopol, i Pa- 
ris däremot fann man källan till eländet just i 
teatrarnas frihet. I Tyskland klagade man öfvQr, att 



196 

man ej uppmuntrade den inhemska dramatiken. I 
Frankrike predikade den spirituelle kritikern Victor 
Chasles och andra, att man borde taga upp Shak- 
spere, Calderon och Schiller i stället för att ständigt 
ge de inhemska osmakliga galärdramerna och våde- 
villerna. 

En af de förnämsta anledningarna till detta tea- 
terns förfall i hela Europa var det armod, som upp- 
stått efter de förhärjande Napoleonska krigen. 1820- 
och 1830-talen var en afmattningens tid. Adeln, 
hvilken dittills varit de kulturella traditionernas be> 
främjare, var numera endast ett svagt återsken af 
livad den fordom varit, och den klass af uppkomlin- 
gar och lycksökare, som vuxit fram ur samhällets 
lägsta lager, saknade allt sinne för konstens och bild- 
ningens betydelse. Det var otvifvelaktigt det nitton- 
de århundradets minst lysande period. 

Karl August Hagberg, hvilken i midten af 1830- 
talet såsom nyblifven docent gjorde en resa genom 
Tyskland och Frankrike, skrifver till Beskow om hur 
illa han trifdes i Berlin. Och sannerligen Preussen 
under Fredrik Vilhelm III:s tid kunde betraktas som 
ett sånggudinnornas förlofvade land. "De sefirlätta 
tärnorna, — säger han — dem de gamla beskrifva så- 
som dansande kring Helikon med kransar i sväfvan- 
de lockar, gifva endast gästroller i Berlin: de gifva 
där 'den nya garnisonen', nio" flickor i uniform. Det- 
ta är den enda gestalt, under hvilken de kunna visa 
sig emellan bajonetterna. Mången finner dem i den- 
na förklädnad retande, mången berömmer deras håll- 
ning, men man ser dock icke gärna Febi pilar dra- 
gas fram ur patronköket". Så mycket bättre fann 



197 

han sig i Wien. "Här lefver man ännu i inbillnin- 
gens saliga drömmar vid de drufvobekransade strän- 
derna af Donau. Det som i diktens värld för preus- 
saren är utnött och gammalmodigt finner här ännu 
återklang i barnsliga och godhj artade själar". Mest 
njöt han dock af Paris, där han gör Hugos och La- 
martines bekantskap. "Det var mig en mäktig an- 
befallning hos Victor Hvigo att nämna herr Hofmar- 
skalkens namn. Han bad mig i de varmaste uttryck 
framföra sina hälsningar och önskade intet högre 
än att ännu en gång i Paris få förnya en bekantskap, 
som varit honom så kär". Vid sina teaterbesök hade 
Hagberg ständigt Grillparzer i sällskap, hvilkens 
umgänge han där nästan dagligen fick glädja sig åt 
liksom förut i Wien, och hade tillfredsställelsen, att 
denne delade hans tankar om den gamla franska dra- 
matiken, i synnerhet om Corneille och Racine. "Det 
är med Corneille som med trädgården i Versailles. 
Det är lätt att därhemma tala om sandgångar, klipp- 
ta häckar, peruker, stångpiskor och alexandriner. 
Men befinner man sig på stället i denna väldiga park, 
där de från Paris utströmmande tusentalen af vand- 
rare försvinna som grand ibland dessa gröna murar 
och alléer af vattensprång, som med susande fart 
stiga mot skyn och slutligen lösta i dunster skimra 
mot solskenet i alla regnbågens färger, så nödgas 
man erkänna det storartade i en skapelse, som har 
att tacka den mest praktälskande af Europas konun- 
gar för sin tillvaro. Det är icke ett sommarnöje för 
en skolmästare; det är triumfbågar, af tvingade den 
besegrade naturen af en härskare, van vid utrym- 
me, A^an att befalla och van att blifva lydd". Casimir 



1B8 

Delavigne var då på högsta modet på Tliéåtre fran- 
Qais. "Jag vill ej afgöra med hvad rätt. Hans Don 
Juan d'Autriche är ett stycke, som man gärna ser, 
ehuru man h varje ögonblick förargar sig dels öfver 
orimligheter, dels öfver brott mot den historiska ko- 
stymen och fel i karaktärsteckningen. Det är icke 
allenast stort spektakel: C. D. drifver äfven spekta- 
kel med de stora. Det är icke Karl V, Filip II och 
don Juan, som här uppträda, utan tre skådespelare i 
spanska dräkter och munkkåpa, den ene röd, den an- 
dre svart, den tredje hvit. På Théätre frauQais ser 
man helst de gamla mästarnas verk uppföras; där är 
Corneille, där är Eacine, där är Moliére egentligen 
hemma. De andra äro inkräktare. Vill man dock se 
det mest karakteristiska af den nyare franska dra- 
matiska konsten, skall man besöka de mindre teatrar- 
na, där vådevillen och lustspelet härskar. På 

dessa teatrar är den fina uppfattningsgåfvan, den 
spelande lifligheten, den eldiga kvickheten hemma, 
som aldrig tröttnar att på ett fientligt område kasta 
sina fotanglar, som hur man vänder dem erbjuda en 
väl spetsad udd." 

Gustaf Löwenhielm höll för öfrigt Beskow under- 
kunnig om Paristeatrarnas repertoar och deras då- 
liga finanser. "Här filera alla teatrar för bankrutt 
— skrifver han 1831 — De skymfa vett och skick 
på det skandalösaste för att försöka följa den sjun- 
kande och yrande smaken hos sin publik, men det 
hjälper intet. Revolutionsmisären är en nu tillkom- 
men och aggraverande orsak. Men det onda existe- 
rade förut. Circenses ha upphört att till samma grad 



199 

som förr vara ett beliof. Folklynnet har ändrat 
sig." 



Utom af teaterns ekonomiska motgångar irritera- 
des Beskow äfven af kritikens ständiga hackande på 
repertoaren, hvilken man sökte frånkänna litterärt 
värde. I synnerhet retade honom Anders Lindebergs 
angrepp i Stockholmsposten under oktober 1831, där 
han beklagade det förnedringstillstånd, hvari teatern 
under Beskows ledning råkat. Sedan denne lämnat 
sitt chefskap, gaf han fritt lopp åt sin harm i ett ano- 
nymt flygblad "Flugsmällan", hvilket utdelades så- 
som bihang till Dagligt Allehanda för den 17 januari 
1833 och var uteslutande ägnadt åt Lindebergs per- 
son ocli hans skriftställarverksamhet. Allmänheten 
var ju under 1830-talets litterära och politiska fejder 
van vid de oupphörliga smädelserna i tidningar och 
ströskrifter — "att angripa, förkättra, l)eljuga och 
begrina hvarandra tycks sannerligen för en del af 
våra publicister vara ett naturbehof", skrifver Lin- 
deberg 1831 — men på grund af denna pamfletts vis- 
serligen obarmhärtiga, men dock, efter livad det all- 
mänt ansågs, glänsande ironiska och kvicka skrifsätt 
väckte den ett enormt uppseende och utkom inom 
kort i tre upplagor. Då den icke desto mindre nume- 
ra blifvit en litterär sällsynthet, tro vi oss göra våra 
läsare ett nöje genom att här meddela den in extenso. 
Det blir också därigenom möjligt att bilda sig en 
egen åsikt, oberoende af olika synpunkter och fram- 
ställningar af saken. 



200 

"Vördsam anmälan. 

Löjets pilar, lyrans toner 
växle i vår vitterhet! 
Åt förtjänsten lagerkronor, 
dråpslag åt all uselhet! 

Schiller. 

Under namn af Flugsmällan är man sinnad att 
utgifva en tidning, hvilken i den moraliska världen 
skulle intaga samma rum som de beryktade mygg 
fläktorna i den fysiska. Flugorna i litteraturen liaf- 
va verkligen så tilltagit i näsvishet, att de redan för 
sex år sedan väckt själfva Svenska akademiens di- 
rektörs uppmärksamhet (se del 12 af Sv. akad. handl. 
sid. 209), och det torde således nu ej vara för tidigt 
att mot dem söka ett försvarsmedel. Huruvida det 
här åsyftade kan uppfylla ändamålet må framti- 
den afgöra. 

Det har af ålder varit nybegynnares plägsed att 
ställa sitt företag under skydd af något berömdt 
namn. Vi hafva nyligen hört Goethes lof tolkas i ett 
vittert samfund och alla de litterära titlar uppräk- 
nas, som kallade honom till diktens tron i Europa, 
hvilken nu förklarades stå ledig; men äreminnets för- 
fattare hade glömt, att vi inom vår egen vitterhet 
äga en man af fullt ut så stor mångsidighet som 
Goethe, och för hvilken troligen blott åren felas för 
att utöfva ett lika omfattande och obestridt härskar- 
kall som den ädle germanen. Läsaren torde redan 
hafva gissat, att vi mena Stockholmspostens utgif va- 
re, kaptenen Anders Lindeberg. Han är liksom Goe- 
the på en gång lyrisk och dramatisk skald, filosof, ro- 



201 

manförfattare (se "Benjamin Gapenströms äfventyr", 
m. m.), autobiograf (jfr "Farbror Mårten" och "Filo- 
sofen på Norrbro"), vetenskapsman (se bl. a. den nya 
uppfinningen af "Tuber på tre, fyra och fem föt- 
ter" i Stockholmsposten för några år sedan) och 
konstdomare (en öfversättning af Stockholms- 
postens konstkritiker lär vara företagen af Tieck 
i Tyskland och af Chateaubriand i Frankrike. 
Flera af dem hafva äfven redan varit införda i 
Edinburgh review). Skillnaden tycks blott vara den, 
att Goethe var endast allt detta; men hr Lindeberg 
är allt detta och ändå — ingenting. Då man betrak- 
tar honom, vet man ej, om man i första rummet skall 
prisa hans nu vaknade spartanska oegennytta, denna 
föresats att endast lefva af sin talang — hvilket är 
att vara nöjd med bra litet — eller denna religiösa 
dyrkan, med hvilken han tillber sig själf och knä- 
faller för sitt eget beläte. Lik den store Cicero hål- 
ler han icke sällan sitt eget loftal och beskrifver som 
Caesar sina egna bedrifter. Cartesius började sitt fi- 
losofiska system med att glömma allt hvad han lärt; 
hr Lindeberg går ännu längre: utan att hafva lärt 
något, undervisar han i allt. Den härliga Nilen, som 
bereder Egyptens fruktbarhet, öfversvämmar blott 
en gång hvarje månad med gyttja, och Stockholms- 
posten gör det hvarje dag. 

Dessa äro de grunder, på hvilka vi anhålla att få 
tillägna hr kapten Lindeberg vårt blad, och våga till 
en början såsom en captatio benevolentice (på samma 
sätt som den hedniske skalden Martialis förfor mot 
sina gynnare) begynna vårt verk med ett litet offer 
af nedanstående xenier. Vi börja med att tilldela ho- 



202 

• 
nom fem och tjugu, ehuru en fyrdubbel portion där- 
af eller ett hundrade stå till tjänst, men man måste 
i våra dyra tider hushålla med allt, äfven med vän- 
skapen. — Han torde snart gifva oss anledning till 
ett förnyadt offer, ty ämnet är outtömligt. Emeller- 
tid bedja vi våra tillkommande medbröder i tidnings- 
världen — och i synnerhet Stockholmspostens egen 
utgifvare — att genom aftryck efter eget behag af 
några bland de nedanstående epigrammen införa oss 
till deras läsares bekantskap, på det att, sedan vi hos 
hofkanslersämbetet uttagit vårt tillståndsbevis, vi 
icke må börja vår bana, där så många andra sluta 
den, nämligen utan prenumeranter. Trosa, Mårtens- 
dagen 1832. 

Red. af Tidningen Flugsmällan. 



XENIER. 

Ah, quc la verité nous doiine d'6IoquenceI 

Delavigne. 

1. 
Till Drömmarnes bard. 

Om dig: som skald man säga torde, 
att du är värdig ditt beröm. 
Om Drömmarne din ära gjorde, 
är denna ära ock — en dröm. 

2. 
Blanka. 

Utan blygd och torsyn du visar publiken din blanka? . . . 
Tjagrar för henne ej gro, skogarna annat oss ge. 



203 

3. 

Toni. 

Auktorn är stor i den konst att bring:a kritiken till tystnad, 

häcklarn, som hvissla sijr tiinkt, snarkar iielt lugn i sitt hörn. 

4. 
Privat'teatern. 
Fostrad i g-amla franska maneret, du säkert i glädjen 
över teatern du får skriver ett Maison privée. 

5. 
Postkarlen i opposition. 
Styrelsens gissel han är och hotar att allting förkrossa. 
Gisslet är bra — men det blott handtag saknar — och snärt. 

6. 
Den nye väktaren. 
Posten en väktare är, men olik andra han biter 
icke de främmande blott, men dem som gett honom mat. 

7. 

Filosofen på Norrbro. 
När du härnäst spekulerar pä bron, så kasta ett öga 
ned uti strömmen, ty där simma de skrifter du gett. 

8. 
Farbror Mårten. 
Gåsen i forna dar blott skänkte oss pennor, men Mårtens 
gås (upplysningens tolk) blifvit författare själf. 

9. 
Den lycklige älskaren. 
Lindvurm är utan rival, och detta jag strax vill bevisa. 
Hur kan han ha en rival, då han är kär i sig själf. 



204 



10. 
Postens bästa nummer. 
Att Stockholmsposten själf kan gömma något god t 
jag icke nekar till, jag har det nyss fått veta. 
I sista numret — tänk! — en mark af den mest feta 
och sköna Smålandsost från hökarbo'n jag fått. 

11. 

Teaterrecensenten. 
När dn i fejd mot andras pjäser far, 
har dn ej märkt, hur auktor i förening 
med allmänheten strax på munnen drar 
och ser af Blankas och af Tonis far 
örsnibben titta fram i varje mening. 

12. 
Postrecensenten. 
Visst månget vittert namn har rönt den lott, 
att du åt ägarn små sarkasmer delar. 
Men din begabbelse, lik "nykter spott", 
den sårar icke, nej, tvärtom! den helår. 

13. 
Musikrecensenten 
I smak Marsyas — öron Midas — lik, 
du tror epok uti vår tonvärld göra, 
för det Hackbrädet blifvit din musik, 
som i hvart ord från dig förstör vårt öra; 
glöm ej Marsyas' lön för sin kritik. 

14. 
Bokrecensenten. 
Du i min bok sett fel af flera slag. 
Jag visste det, förrn du det säga hunnit; 
men jag i dina skrifter dag för dag 
har något dugligt sökt och aldrig funnit. 



205 

15. 
Universalgeniet. 
I bildningskonst, musik och poesi 
har Lindvurm lika kunskap och geni. 
Han i musik knappt Sergel eftergifver, 
ej blinde Leopold i måleri, 
och mest så goda vers som Gluck han skriiver. 

16, 

Den allmänne upplysaren. 
Du tror publiken dum; du orätt har däri! 
Så dum den icke är att tro dig ett geni. 

17. 
Fabelförfattaren. 
(Se de vackra fablerna 'Den mirakulösa betningen", "Gransk- 
ningen" och "Fädernas elände" m. fl., nyligen införda 
i Stockholmsposten.) 
Universell du är i diktens rike 
och blifver längre, liögre med hvar stund. 
Nu har du blifvit ock Aesopus' like 
och talar vishet genom åsnans mun. 

18. 
Geniets moral. 
Vår Herre ville ett Gomorra skona, 
blott tio redliga Han däri fann. 
Om jag så många rader finna kan 
af ärlighet hos Posten, vill jag skona 
från Sodoms öde denne hedersman. 

19. 
Till den drömbekransade. 
Det pris du fick, för dig var svårt att vinna 
och bör då vara mera värdt — Ja, ja! 
Men skulle du som jag ej billigt finna, 
att läsarn borde dubbla priset ha? 



206 



20. 

Stilisten. 
Du skryter, att din stil är lätt, min väu: 
det tomma är det också vanligen 

23. 

Till Tonis ende lofsångare. 

Nå ändtligen oss scenen nnnat 
att se ett under i sitt slag! 
Oss åtta år ditt lof förkunnat 
en dram, som lefde blott en dag. 



Den nya tragedien. 

(Ett sorgespel "Demostenes" af herr Lindeberg lär vara 
att förvänta.) 
En ny Demostenes utaf din hand? . . . 
Hur lyckligt är den tanken icke funnen! 
Ack, visa oss på förhand litet grand 
hur han går ensam stammande på strand 
och öfvar sig med stenar uti munnen. 

23. 
Förtjänt lof. 

Du frågar, bland din vitterhets bedrifter 
hvad jag egenteligen gillar mest. 
.lag alltid funnit utaf dina skrifter 
dem, som jag icke läsit, vara bäst. 

24. 

Försoning. 
Soyons amis, Cinna! Min vrede är förbi. 
Jag druckit glömskans flod, jag läst din poesi. 



207 

25. 
Epitafium. 
Här hvilar Lindeberg bland stilla grifter. 
Han dog i tysthet likasom hans skrifter." 

För att förstå åtskilliga hänsyftningar i xenierna 
torde några små upplysningar möjligen vara välkom- 
na. Xenierna 1 oeli 19 syfta på Lindebergs poem "Mi- 
na drömmar", li vilket 1819 belönades med Svenska 
akademiens stora pris. Uti 2, 3, 11 och 21 äro "Blan- 
ka" och "Toni" namn på två af hans dramer; 4 åsyf- 
tar hans ansökan att få inrätta en enskild teater i 
hufvudstaden; 5 och 6 häntyda på den ersättning för 
en af honom författad, men indragen broschyr, som 
han af kronprinsen fordom erhöll jämte en pension, 
hvilken han dock 1832 förverkade; 7 och 8 hänföra 
sig till filosofiska uppsatser i Stockholmsposten. Då 
innehållet i 18 alldeles särskildt upprörde Lindeberg, 
förklarade Beskow sedermera i Wesslings försvars- 
skrift, att han naturligtvis ej åsyftat kaptenens bor- 
gerliga heder utan endast hans litterära redlighet. 
23: Lindeberg hade fyra år förut påbörjat en tragedi 
benämnd "Demostenes", hvars första akt han lär ha 
visat för Leopold, Beskow, m. fl. Den store talaren 
stammade, hvilket naturfel han på inrådan af skå- 
despelaren Satyrus afhjälpte genom att med kiselste- 
nar i munnen tala högt vid vågornas brus. Citatet i 
24 är ur Corneilles tragedi "Cinna" V: 3. 

Att den ytterst ömtålige kaptenen blef förargad 
öfver det ettriga innehållet i detta flygblad är icke 
underligt, men väl hans oförsiktighet att hänvända 
sig till domstolen för att utkräfva straff på författa- 



208 

ren. Redan dagen efter "Flugsmällans" publiceran- 
de instämde han till stadens kämnärsrätt förestånda- 
ren för ordenstryckeriet k. sekreteraren Theorell, 
från hvilkens officin skriften utkommit. Vid namn- 
sedels framlämnande uppgafs däri författaren vara 
Kungliga teaterns f. d. sufflör Johan Gustaf Wess- 
ling. Det åtal, som nvi följde, förvandlades af sva- 
randesidan i ett kolossalt juridiskt begabberi, h var- 
till icke ett motstycke kan uppletas i något lands rät- 
tegångsannaler, efter livad Crusenstolpe försäkrar i 
"Ställningar och förhållanden". 

Rättegången inleddes på sedvanligt sätt mycket 
allvarligt och högtidligt, men sedan målet på grund 
af Wesslings sjuklighet några gånger blifvit upp- 
skjutet, lössläpptes skämtets alla furier i tidnings- 
artiklar och inlagor mot den för sådant ytterst käns- 
lige kaptenen. I denna våldsamma drift lär Beskow 
haft god hjälp i den kvicke redaktören af tidningen 
Minerva, filosofie doktor Johan Kristoffer Askelöf, en 
af våra mest begåfvade publicister, hvilken för öfrigt 
i sitt blad ägnade målet en ingående uppmärksam- 
het. Gycklet inleddes genom följande till teaterdi- 
rektionen inlämnade skrif velse: 

"Till Kongl. teaterdirektionen! 

Uti det bekanta tryckfrihetsmålet emellan kapten 
A. Lindeberg och sufflören vid Kongl. teatern Wess- 
ling har denne, ehuru han genom läkarbetyg styrkt 
sig omöjligen kunna gå ut i följd af en svår ros i be- 
nen, likväl blifvit af stadens kämnärsrätt ålagd att 
nästa onsdag sig personligen för rätten infinna, och 
jag, såsom bemälde Wesslings ombud, jämväl blifvit 
obligerad att om hans inställande föranstalta. Då 



209 

nu Wessling livarken kan gå, åka eller rida, ges det 
ingen annan utväg till fullgörande af domstolens fö- 
reläggande än att låta honom håras upp i rätten, och 
iag har äfven för sådant ändamål sökt anskaffa en 
portschäs; men som dylika pjäser beklagligt vis nu- 
mera höra till rariteterna, har mitt bemödande va- 
rit fåfängt. Med kännedom således att ibland annat 
gammalt skräp finnes i Kungliga teaterns förråd äf- 
ven en bärstol, hvilken gemenligen brukas i "Greki- 
ska historien'' såsom fordon åt prinsessan Iphigenie, 
föranlåtes jag hos Kgl. direktionen ödmjukligen an- 
hålla, det berörde portschäs måtte få af mig lånas för 
att transportera ofvannämnde Kungliga teaterns 
gamle tjänare inför dess domare och förgrymmade 
vederpart. — Som domstolen har sin session på för- 
middagen, kan, om äfven ''Grekiska historien" skulle 
gifvas som spektakel samma dag, portschäsen med 
all säkerhet vid middagstiden återställas. Stockholm 
den 22 februari 1833. C. A. Forselius." 

Denna begäran afslogs emellertid af direktionen. 

I sin till justitieombudsmannen den 2 mars ingif- 
na klagoskrift beskrifver Wessling själf sin färd till 
kämnärsrätten. "Jag läste visst i Stockholmsposten, 
att jag skulle äga 'mäktiga vänner', men det syntes 
mig föga bevändt med deras makt, då de på åtta da- 
gars tid icke ens kunde skaffa mig en gammal port- 
schäs. Min sjukdom förvärrades af dagligt grubbel 
öfver min belägenhet, och om nätterna drömde jag 
icke om annat än om handklofvar, blackar, stegel och 
hjul. Den fruktansvärda stunden kom — då på en 
gång själfva naturen liksom behjärtat mitt lidande. 
En välgörande snö föll, h vilket gjorde det möjligt 

14 — Svenska teatern V. 



210 

att utan skakning framföras på medar; en alldeles 
ny täcksläde anlände, livilken jag med denna märk- 
värdiga färd skulle inviga. Tvenne vördnadsbjudan- 
de dalkarlar — liknande dem i min favoritopera Gu- 
staf Vasa — upptogo mig på rådhusgården i en för- 
träfflig länstol, livilken troligen i forna dar tillhört 
någon förnäm rådsherre, och buro mig ett hvarf om- 
kring bland den talrikt församlade folkmängden, som 
så ynnestfullt hälsade mig, att jag till och med tyckte 
mig höra några tysta hurrarop. Denna utmärkelse 
ökades ännu mer, då jag, uppkommen inför rätten, 
erhöll dess tillåtelse att få sitta under rättegången 
och således verkligen denna dag åtnjöt samma före- 
trädesrätt med Rikets herrar, hvilka ensamt det är 
tillåtet att som parter sitta inför domstolen." 

Kapten Lindeberg, som beklagar sig öfver att han 
i "Flugsmällan" blifvit smädad, skräder minsann 
icke själf orden i sin inlaga till kämnärsr ätten. Då 
emellertid denna skrift upptar större delen af fyra 
nummer i Stockholmsposten, måste vi åtnöja oss med 
några antydningar om innehållet. Han börjar helt 
raljant med att han i "Flugsmällans" versifikation 
genast tyckt sig finna en viss likhet med de 1829 
utkomna "Vitterhetsförsök", öfver hvilka Haqvin Ba- 
ger och Mattias Bjugg däruppe i Elysén kände den 
största förtjusning. Men strax därefter förlorar kap- 
tenen sitt goda humör och kallar "Flugsmällans" för- 
fattare för hvars mans niding, ej värd ett skott krut, 
och han ber Wessling hälsa den sannskyldige för- 
fattaren, att lian är en föraktlig usling, som till låg- 
heten att smäda lägger fegheten att ej våga se sin 
man i ansiktet. I samma vefva framlägger han sin 



211 

egen särdeles naivt affattade, mycket utförliga me- 
ritförteckning, och ändock beklagar han sig sedan 
öfver att han blifvit kallad "autobiograf". Därefter 
genomgår han xenierna, men är rätt olycklig i sina 
invändningar, och Beskow och Askelöf blefvo honom 
sannerligen icke svaret skyldiga i Wesslings förkla- 
ring. I sin inlaga vänder sig kaptenen äfven till den 
blifvande juryn och framhåller, hur ovist den skulle 
handla, om den frikände författaren. Sedan svaran- 
den punkt för punkt genom ironiens synglas gran- 
skat anklagelseskriften, ville han "dock icke neka, 
att ju satirens udd på ett eller annat ställe möjligen 
kunnat träffa det valda hufvudföremålet. Fördrag- 
samhet är en kristlig dygd, och jag har sökt sträcka 
den så långt som de flesta andra. Men jag ber hvem 
som helst sätta sig i mitt ställe och ett par gånger 
genom tugga sorgespelet Blanka, få se hur långt tåla- 
modet räcker! Jag har dock icke allenast utan knöt 
uthärdat detta; andra gravamina hafva tillkommit, 
hvilka ökat och förlängt mitt lidande. Versen i 
nämnda sorgespel är nämligen så knagglig och hård, 
att den icke utan våda för bröstet någon längre tid 
kan utsägas. Stycket gafs väl lyckligtvis icke mer 
än två eller tre gånger, men de ändlösa repetitioner- 
na, föranledda af de spelandes brist på uppmärksam- 
het och deras — Gud vet af livad anledning — åter- 
kommande skratt, hvarigenom deklamationen af- 
bröts, vållade för mig, som ensam måste streta med 
hela pjäsen, många och långa plågodagar, så att jag 
under denna tid icke var sufflör utan souffre-dou- 
leur. Därtill kom, att jag länge och särdeles den ti- 
den var besvärad af svagt bröst, hvilket så förvar- 



212 

rades, att jag icke långt därefter nödgades anhålla 
om mitt af sked, li varigenom jag med de mina blef 
försatt i högst torftiga omständigheter. Högtärade 
rätten torde således upplyst och rättvist fmna, att om 
någon gång en liten gnista af harm hos mig kunde 
finnas emot nämnde sorgespelsförfattare, vore sådant 
förklarligt nog och motsatsen snarare föga förenlig 
med mänskliga känslor, enär han på sätt och vis 
varit vållande till en del af min närvarande belägen- 
het, ehuru jag visst icke tror, att det varit hans af- 
sikt, eller att han ens själf anat detta förhållande 
Jag hade likväl troligen icke utgifvit min lilla skrift, 
om icke underrättelsen att ett nytt stycke, kalladt 
Toni, af samme författare blifvit bragt å bane; och 
åtanken på hvad min efterträdare i tjänsten nu åter 
måst utstå upprört mina känslor. 

Men detta var icke nog. Nu kom äfven ryktet, att 
herr L., sedan han fått afslag å sin blygsamma an- 
sökning hos K. Maj: t att, med uppoffring af sitt lugn, 
sitt anseende hos opinionen och sin ekonomiska för- 
del, öfvertaga Kungliga teatern och blifva utnämnd 
till förste direktör öfver K. Maj:ts hofkapell och 
spektakler med större förmåner än någon sådan äm- 
betsman hittills ägt, oaktadt bland herr Lindebergs 
företrädare äfven funnits excellenser, hvilken värdig- 
het herr L. mig veterligen icke innehar — att, säger 
jag, ryktet förmält, hurusom herr L., sedan denna i 
hans ställning så högst naturliga och blygsamma an- 
sökning blifvit högst onådigt afslagen, umgicks med 
intet mindre förslag än att anlägga en egen teater, 
där man blott skulle få åskåda hans egna stycken. 
Allt detta väckte nu hos mig tanken att anstränga 



213 

mitt snille och själf försöka mig på författarbanan. 
Fecit indignatio ver sus säger en gammal romare. 
Harmen gjorde mig till poet." Och han tillägger, att 
då anklagelseskriften är prydd med vers, vore det 
oartigt att lämna förklaringen utan, hvarför han vill 
på papperet nedkasta ytterligare ett par epigram. 

"Du klagar, att dii ej belönats än, 

som du förtjänt, man ej ditt snille skattat. 

Du vore också miljonär, min vän, 

om du ett öre fått af hvar och en, 

som åt dig gäspat eller skrattat." 

Samt : 

"Du intet riksämbete fått ännu, 

men nöjt dig blygsamt med en lönlös lager. 

Du lefver blott af ära, säger du; 

det är ej under dä, du är så mager." 

Förklaringen slutar med följande ord: "För den 
lilla hälsning han ber mig framföra till Flugsmällans 
författare (hvilket är detsamma som att jag skulle 
hälsa mig själf) och för de hederstitlar han mig 
skriftligen inför rätten i sådan egenskap beskärt samt 
för hans påstående, det jag skulle skrifvit ett ärerö- 
rigt bref, då han likväl, oaktadt min tillförene gjor- 
da uppmaning, icke gittat visa sig ens hafva erhål- 
lit ett sådant bref, än mindre att jag vore därtill för- 
fattare, yrkar jag ovillkorligt af bön och ansvar en- 
ligt 60 kap. 1 § Missg.-balken, livar jämte jag vörd- 
samligen får hemställa, om ej skyndsammast jury må 
uti målet sättas. Stockholm Vindiciae-dagen 1833. J. 
G. Wessling." 



214 

Sedan skriftväxlingen härmed af slutats, valdes ju- 
rymän, livilka den 15 mars förklarade den åtalade 
skriften icke brottslig efter det åberopade lagrummet. 
Wessling frikändes således, men parterna ådömdes 
att dela rättegångskostnaderna, och då de "i deras 
under rättegången växlade skrifter emot och om 
hvarandra gjort framställningar med bestämd syft- 
ning och riktning att hvarandra förklena, fingo de 
äfven hvar för sig bota 1 rdr 32 sk, bko. 

Med anledning af rättegångens resultat lästes i 
Stockholmsposten: "Den anklagade har sålunda blif- 
vit fri från lagens straff. Om han också är det från 
sitt samvetes och från den oväldiga opinionens, vilja 

vi icke afgöra. Det finnes i både stort och smått 

en aldrig hvilande nemesis, och om vi ej misstaga 
oss, har hon redan börjat sitt verk. Vi frukta ej för 
att icke bli hämnade; vi frukta endast att bli det 
mer än vi önskat". Ett par veckor därefter, den 30 
mars, afsomnade tidningen för alltid. 

Svenska Minerva meddelade sina läsare inom 
sorgkanter och med ett S. B. U. notisen att Wessling 
af juryn frikänts, och denne själf afgaf i ett "Efter- 
språk" till de tryckta rättegångshandlingarna en för- 
klaring, där man tydligen kan läsa mellan raderna, 
att det var Beskow, Lagerbielke och andra, som ut- 
kräft hämnd på kaptenen för hans ständiga anfall 
på Kungliga teatern och dess styresmän. 

Komministern i Storkyrkoförsamlingen, skalden 
C. Fr. Dahlgren, som af Wessling utsågs till en af 
jurymännen, men förklarade sig därtill vara hind- 
rad, utgaf med anledning af detta uppseendeväckan- 
de mål en liten flygskrift, som samma år trycktes i 



215 

Uppsala och utgick i två upplagor. Då innehållet än 
i dag förefaller ganska lustigt, meddelas det här i 
ostympadt skick. 

"FRIDSROP! 

eller 

Välmeiite Förlikniiij^s-villkor 

till biläj?gaiide af den vidtutseende fejden 

emellan den Dnrchlauchti^ste Drottning- och Fru, 

Fru Blankas Hofskald 

och Thess f. d. Hof-Souffleur. 



På några vittra och laj?kloka mäns inrådan 

i ljuset framlagda 

och 

den tappre och snillrike Capitainen 

HERR ANDERS LINDEBERG 

vördsamligen tillägnade 

af 

PELLE JONSSON KRYCKA, 

gammal nämndeman. 



"När tu finner tin o\^äns oxe eller åsna, att han 
far vill, så skalt tu leda honom hem igen; och när 
tu fmner hans åsna, som tig hatar, ligga under bör- 
dona, skalt tu icke låta honom ligga, utan hjälpa ho- 
nom upp!" Mose bok 2; 23, 4. 

I betraktande theraf, att sig upphäfvit en inbör- 
des och skadelig strid imellan tvenne allmänneligen 
achtade och rychtbare män, öfver all Sverige bekante 



216 

under nampn af Högtsalig Drottning Blankas Hof- 
skald och Tliess f. d. Hof-Souffleur; alltså, och för 
att förlika och upprätta broderlig enighet och Ijuf- 
ligt stallbrödraskap imellan högbemälde Herrar, så 
att allt inbördes hat efter denna stund må vara ned- 
lagdt, föreslås nedanstående välmenta förliknings- 
villkor, nämbligen: 

§ 1- 

Frid och sämjo skall hädanefter råda mellan tlie 
båda stridförande Machterna, och må ingen vidare 
söka nedsättja eller förringa tlien andres anseende, 
utan skola båda sins imellan achtas lika goda kål- 
supare. 

Drottning Blankas Auctor erkänne, thet han i öf- 
vermod och härsklystnans öfverilning Souffleuren 
för rätta släpat; hvaremot thenne medgifva bör, att 
tlie "femb och tjugu" han Sorgespelsförfattarens 
vittra del tillhugsat, å annat ställe och på annat sätt, 
såsom tjänligit bakdantande, användas bordt. 

I ersättning för thet lidande, then underjordiske 
talaren för Katta utstått, skall — så snart then till- 
ämnade Friyai-t heatrum sin första öppning njuter, 
tå Drottning Blanka månde såsom Gäla-Spectaculum 
föreställas — ett hedersrum åt honom i then blifvan- 
de Directeurslogen upplåtas, ther han, med "Farbror 
Mårtens Nattmössa" beprydd, sittjandes varder vid 
Directeurens högra sido, alldeles som i tliet gambla 



217 

Rom tliess båda Constiler i en och samma tvåmans- 
stol eller Bisellium sig gemensamt för det undrande 
folkets blickar framhade. 

§4. 

En ännu varaclitigare förening skall therigenom 
uppkomma, att then åldrige tjänaren' i Thalias och 
Melpomenes tempel framgent månde öfvertaga allan 
prof ning af Theater-ärender i then så kallade A visan 
"Stockholms Posten", såsom i dylik klokskap mera 
förfaren än then på Bellonas fält och i tryckeriers 
mörker uppdragna landtvärns-mannen. 

§ 5. 

Nu händer, att tlie båda vittra konstdomare i nå- 
got mål icke åsämjas; hänskjute tå saken under 
lampputsarens å stället pröfning, then ther, såsom 
upplysningens väktare, klarast må skönja hvilken- 
thera vrångliga dömt eller icke. 

§6. 

Imellan the Styrande skall machten sålunda för- 
delt varda, att Directeuren uppdrages befäl öfver 
alla the öfverjordiska varelser, enkannerligen Com- 
parser, hvilkas exercitium åt thess verksamhet ant- 
vardas; theremot Souffleuren, enär thess verksamhet 
honom under golf vet bundit, äge våld befalla öfver 
the underjordiska andar, the ther i några trolldoms- 
stycken eller Operor uppsändas att förnöja åskåda- 
ren. 



218 

Nu inträffar i något skådespel krig ocli örlig mel- 
lan tlie öfver- och under jordiske machter; vare tå 
then af the styrande öfverman, som under kindpu- 
stande, liårdrag och boxning eller annan lustig käm- 
•palek sin motpart hesegrandes varder. 

Å dag, som framdeles tillkännagifven varder, skall 
till redan ågångna rättegångskostnaders betäckiande 
såsom gemensamt beneficium å 'PrWat-T heatrum 
uppföras: Brodertvisten eller Förlikningen, dram i 
fem öppningar; therefter gifves Theater-Directeuren 
eller Dumhet på dumhet. 

§9. 

Nu kan så illa åtbära, att Allmänlieten icke be- 
sökia gitter thenna kosteliga skådebana, vare tå the 
Styrande förbundna att själfva i något stort spec- 
taculum uppträda, hvartill väljes then dråpeliga 
Cinna af hr Corneille; tå publiquen icke underlåta 
må att af alla krafter beklappa then ene hjältens ut- 
rop till then andre, Soyons amis, Cinna! 

% 10. 
Till firande af thenna lyckeliga förening skall 
nästkommande "Mårtens Gås", som therjemte är 
"Farbror Mårtens" nampnsdag, en lysande banquet- 
te anrättad varda, thertill the höge Contrahenternes 
samptlige ämbetsbröder vördsamligen inbjudas mån- 
de, att vara vittnen till den hjärtliga brorskål, med 



219 

hvilkeii tlietta fostbrödralag nu och för alltid beseg- 
ladt varder. 

Soli Lindwurmini gloria!" 



Redan långt före '^Fidelios" premiär hade Beskow 
begärt tjänstledighet, som beviljades honom den 8 
april, och teaterns skötsel uppdrogs åt öfverste Tör- 
ner jämte de bägge scenernas styresmän Berwald och 
Åbergsson. Stockholmsposten skrifver: "Det fortfa- 
rande prekära tillståndet af förste teaterdirektörens 
hälsa berättas ha föranledt herr Beskow att anhålla 
om tjänstledighet på obestämd tid, under hvilken an- 
dre direktören ensam skulle förvalta teatern. Det lär 
snart visa sig, liuruvida denna tjänstledighetsansök- 
ning på obestämd tid involverar, såsom en och annan 
trott, tjänstens verkliga ledigblifvande eller icke". 
Det förra inträffade. Beskow hade fått nog af tea- 
terintriger, tidningsgnat och motigheter af alla slag. 
Han trifdes bättre i sin Svenska akademi bland vit- 
terhetens idkare, där han förstod att, som Crusen- 
stolpe en gång uttryckte sig, "med sammetsvantar 
hålla en järnspira", ehuru det nog stundom hände, att 
han regerade äfven de nämnda plaggen förutan. Län- 
ge trotsade skaldens högburna hufvud årens tyngd. 
För honom var ålderdomen, hvad den gamle romaren 
benämner den, en flos vitse, och det var med ännu 
friska känslor han i sin lefnads aftonrodnad skref sin 
intagande afhandling "Om själens hälsa". Han bibe- 
höll till sista stunden tankekraftens skärpa och ägde 
således, lik sin själsfrände Leopold, den lyckan att 



220 

icke öfverlefva sig själf. Natten mellan den 17 och 
18 oktober 1868 afled lian plötsligt, sittande i sin län- 
stol. 

Man har någon gång kallat Beskow '*den siste gn- 
stavianen", men det namnet är gifvet mången före 
honom och visar endast, hur mäktigt ett kulturske- 
de kan verka långt in i framtiden. 



ANMÄRKNINGAR OCH TILLÄGG. 

Sid. 33. 

"La biondina in gondoletta 
Faltra sera go mena ....'' 

skrefs omkring: 1780 af poeten Lamberti, kallad laguner- 
nas Anakreon, för att hylla den tjusande sig:nora Ben- 
zon, som af honom fick namnet la Benzona eller la bi- 
onda Marina. Denna barkarol, till hvilken komponera- 
des en vacker musik, blef snart en af de mest omtyckta 
sångerna i Venedig" och spreds småningrom öfver hela 
Europa. Mariana Benzon var född på Korfu och dotter 
till Antonio Quirini, som där beklädde en hög- post i 
venetianska republikens tjänst. Vid tjugru års ålder 
gifte hon sig- med patriciern Pietro Benzon och flyttade 
till Venedig, där hennes salong blef en af de mest be- 
sökta, och där hon länge spelade en dominerande roll 
inom nöjenas värld. Hon sade och gjorde hvad som be- 
hagade henne och klädde sig efter sin egen smak, obe- 
kymrad om modet. Hon förstod att fängsla männen 
så som ingen annan kvinna, och Venedigs skandalkrö- 
nika har mycket att förtälja om hennes många galanta 
äfventyr. Hennes lifs stora roman var emellertid hen- 
nes förhållande till markis Rangoni, med hvilken hon 
ändtligen fick gifta sig, sedan hennes man omsider af- 
lidit. Markisen var då sexti år och hon tio år äldre. 

Chledowski berättar oss, att hon, då Byron vistades 
i Venedig, allvarligt försökte snärja den engelske poe- 
ten i sina nät, och att malisen påstod, det han också för 
något ögonblick låtit sig fångas af Marinas redan sex- 
tiåriga vissnade behag. Den polske författaren tillag- 



222 

ger, att detta alldeles icke var omöjligt, ty Byrons ero- 
tiska vetgirighet var omätlig och en flyktig förbindelse 
med den blonda Marina öppnade för honom hittills 
outforskade fält. 

Sid. 38. 

I Backanaliska ordenskapitlets handlingar förekom- 
mer en parentation hållen i De två förgyllda svinens 
riddarekapitel den 2 februari 1769 öfver perukmakaren 
Bourschell, som dött tre år förut. Man får där veta, 
att aktören Strömbergs mor hette Ulrika, ty det heter 
om perukmakarens döttrar: 

"Catrinchen blomma först och AnnCatrinchen sedan, 
Ulrikas sol gick npp om torsda'n eller freda'n. 
Ulrika är nu gift med en, som maler snus, 
men Ann-Catrinchen står på Reissens kaffehus." 

Sid. 55. 

Bilden af Operans salong och scen är tagen under 
uppförandet af "Målaren och modellerna", när Stål- 
sporre i andra akten ligger på knä för Emilie och ut- 
brister: "Det är blott för dig jag andas!" Laveringen 
är ej daterad, men måste ha utförts mellan operettens 
första uppförande på Operan den 31 maj 1811 (premiä- 
ren ägde rum å Arsenalsteatern den 1 februari 1804) 
och våren 1815, ty under den sommaren tillbygdes femte 
raden, h vilken ej förefinnes å denna interiör, liksom ej 
heller något tredje radens oxöga. Däremot synes den 
ena av de egendomliga bänkar, hvilka vid Operans in- 
redning enligt tidens sed blefvo å proscenium anbringa- 
de (se del III, sid. 135). 

Sid. 64. 

Den 31 december 1827 lämnade Lars Hjortsberg be- 
fattningen såsom dramatiska scenens styresman, som 
lian innehaft sedan ^len 1 oktober 1816. Han efterträd- 



223 

des den 1 Januari 1828 af Gustaf Åbergfsson, hvilken 
ända sedan 1812 varit styresman för den lyriska afdel- 
ningren med afbrott- för tiden 1 juli 1820 till 1 juli 1823, 
då han vistades i Göteborg, livarunder posten inneha- 
des af Du Puy och efter dennes död af operasångraren 
Brooman. Åbergssons efterträdare blef nu kapellmä- 
staren Johan Berwald. 

Sid. 88. 

Att Torsslow såsom Axel ej iakttog- den i skådespelet 
föreskrifna maskeringen "den barske Wildman i det 
sorte Skiaeg", torde berott på den förebild han i det 
afseendet hade i den store danske skådespelaren Peter 
Nielsen, hvilken såsom vi se af kostymbilden i denna 
roll bgagnade endast mustascher för att verka så myc- 
ket ungdomligare. En fullt jämbördig motspelerska 
fick Nielsen i en af Danmarks förnämsta skådespe- 
lerskor fru Anna Wexschall, hvilken 1830 blef skild 
och fyra år senare ingick giftermål med honom. "Axel 
og Valborg" gafs första gången på det Kongelige re- 
dan den 29 januari 1810, men kom först till sin rätt un- 
der 1820-talet genom de ofvannämnda konstnärernas 
förträffliga framsliillning af de biigge titelrollerna. 

Sid. 93. 

Hjonen vid Stockholms stads arbetsinrättning å 
Södermalm besörjde fordom renhållningen på gatorna 
och voro kända under namnet Dihlströmmare, liksom 
hela inrättningen kallades den Dililströmska. Denna be- 
nämning hade den fått, därför att den egendom vid 
Glasbruksgatan, som var upplåten åt arbetsinrättnin- 
gen, dessförinnan ägts af en klädesfabrikör P. C. Dihl- 
ström, som för (ifrigt aldrig haft det ringaste att giira 
med stadens arbetsinrättning. 

Sid. 99. 

Öhlenslaeger omtalar i sina Erindringer denna till- 
dragelse på ett något afvikande sätt. "Att texten var 



224 

under all kritik, kunde enhvar förstå, men att musiken 
var gudomligt skön, kunde endast ett fåtal begripa, 
och detta himmelska mästerverk — blef uthvissladt.*' 
Sedan han därefter berättat, att han ungefär tretti år 
senare skref en ny text för att rädda Mozarts hänfö- 
rande melodier, och att några bland publiken då ämna- 
de fortsätta, där förfäderna hade slutat, men att bifal- 
let segrade, fortsätter han: "om jag icke misstar mig, 
bidrog äfven en annan händelse till att försätta publi- 
ken i en afvog stämning, då operan första gången upp- 
fördes. Älskarna i stycket skulle under första akten klä 
om sig för att inbilla sina kärestor, att de voro ett par 
andra personer. Dessa roller spelades af Frydendahl 
och Qvist. Den förre begick en blunder och klädde om 
sig för tidigt, och Qvist apade efter livad han såg Fry- 
dendahl göra. Då de nu ämnade ånyo gå in på scenen, 
gjorde regissören dem uppmärksamma på misstaget. 
Frydendahl tappade alldeles kontenansen och drog i 
maskinmästarens signallina i det han ropade: "Låt gå!" 
Han menade ridån, men karlarna uppe på teatervinden 
trodde, att scenförändringen skulle göras, och rummet, 
där Knudsen just då agerade, blef förvandladt till en 
skog. Denne, som lustigt nog trodde sig kunna bibe- 
hålla åskådarnas illusion, utropade: "Hvilket under- 
bart trolleri!" Men parterren föll i gapskratt, och man 
måste börja om operan från början." 



Sid. 130. 

*'Birger och hans ätf\ ett skådespel i fem akter ut- 
görande fortsättning af "Torkel Knutsson", blef ej på 
scenen uppfördt förr än 1888, då det å Svenska teatern 
fick sin premiär den 1 september. Stycket lyckades 
emellertid icke väcka något varaktigare intresse och 
npplefde ej mer iin sju representationer. Biigge 
dessa skådespel blefvo till danska öfversatta af ingen 
ringare iin öldensheger. 



225 

Sid. 135. 

Egendomligt nog har Dahlgren i sina Anteckningar 
om Stockholms teatrar alldeles förbisett detta Collbergs 
första uppträdande i "Mahomet" och omtalar endast 
hans debut i "Korsfararne". 

Sid. 148. 

De i *'Nya garnison" afbildade äro från venster till 
höger stående Anna Sandberg, Emma Lundeqvist, Jo- 
han Jolin, Hilda Ringvall, Henriette Jakobson, Maria 
Andersson, Terese Björklund och Hilma Tengmark; 
sittande Viktor Sandstedt och Georg Norrby. 

Sid. 155. 

De i Dahlgrens Anteckningar ej omnämnda tillfäl- 
len, då invigningsprologen uppfördes, voro den 26 och 
29 augusti samt den 6 november 1831. 

Sid. 159. 

Andreas Möller, en af våra mest begåfvade humo- 
rister och satiriker, föddes 1800 och utmärkte sig redan 
som gymnasist för vitter begåfning och skämtsamt 
lynne, hvarpå han sedermera gaf prof, då han såsom 
jurist bosatt sig i hufvudstaden. Hans politiska satirer 
"Riksdinéen" 1829, "Rikssoupern" 1830 och "Resdéjeuné- 
en" s. å. väckte ett ofantligt uppseende. Jämte Hierta 
var han en af grundläggarna af Aftonbladet, där han 
författade den stående artikeln Kaleidoskop, hvars 
kvicka och dräpande innehåll blef allmänhetens favo- 
ritlektyr, och hvilken tidningen till stor del hade att 
tacka för den spridning och det inflytande den genast 
vann. 

öfver kapten Anders Lindeberg skref han en af de 
kvickaste persiflager vår litteratur äger. I sitt höge- 
ligen naiva förord till den på trycket utgifna tragedien 
"Blanka" medger kaptenen, att stycket är af tämligen 

15 — Svenska teatern V. 



underhaltig" beskaffenhet, hufvudfig-uren misstecknad, 
akterna skrifna i bakvänd ordning och händelserna 
"sammanpackade och orediga". Men under årens lopp 
glömde emellertid kaptenen bort, hur dålig pjäsen var, 
och under en polemik mellan Stockholmsposten och 
Aftonbladet, där hans syndaregister obarmhärtigt fram- 
drogs, retade han upp sig ända därhän att han förkla- 
rade, det "Blanka" var ett riktigt förträffligt stycke. 
Kaptenens några gånger begagnade signatur Farbror 
Mårten hade han fått behålla som öknamn, och en vac- 
ker dag läste man i Aftonbladet följande af Andreas 
Möller författade lustiga satir: 



Farbror Mårtens ridt. 



För att gifva oss exempel 
på en genialisk kupp, 
Farbror Mårten gaf sig upp 
ridande mot ärans tempel; 
storma ville han dess port — 
hästen hade själf han gjort. 
Rida, rida ranka, 
hästen hette Blanka. 

Då han skumpat halfva vägen 
på sin Blanka, tärd af spätt — 
o, hvad svårt och tragiskt spratt! 
störtar kräket, och förlägen 
han, då intet fanns till bots, 
vände skamfiat hem till fots. 
Eida, rida ranka, 
hästen hette Blanka. 

Innan kvällen, efter sägen, 
kom en kritikus och tog 
Blankas päls, samt åteln drog 
enligt lag från stora vägen. 
Om ej farbror flytt så brådt, 
hade han fått samma lott. 
Rida, rida ranka, 
/ _ hästen hette Blanka. 



227 

Att mot ärans höjder fara, 
men uti en landsvägsgrop 
göra halt som misantrop — 
o, hvad hårdt det måtte vara! 
Man kan dö af raseri 
vid så ömklig tragedi! 
Rida, rida ranka, 
hästen hette Blanka. 

Redan 1833 afgick Möller ur Aftonbladet och ägrnade 
sig uteslutande åt sin juridiska praktik. Under det föl- 
jande årtiondet var han säkerligen Sverig-es mest fram- 
stående sakförare och förtjänade betydande summor. 
Sannolikt af sorg öfver en ytterst begåfvad dotters död 
började han då försumma sina plikter och lefva oor- 
dentligt, och den förut rike och ansedde mannen afled 
nästan utblottad på Serafimerlasarettet 1855. 

Sid. 165. 

I sina "Grupper och personager" berättar Sturzen- 
Becker om de uppträden, som ofta uppstodo på Afton- 
bladets redaktion, då någon i kapten Lindebergs när- 
varo vågade berömma Jenny Lind. "Det hände aldrig, 
att tidningens ordinarie teaterreferent hade nedskrifvit 
några ord till fördel för Jenny Lind, utan att Linde- 
berg följande dag infann sig i 'bureaun' för att hålla 
en estetisk föreläsning över 'äkta dramatisk sång' och 
uppdraga en parallell till motsvarande fördel för fru 
Enbom. Han blef då allt mer och mer varm, allt mer 
och mer stammande, allt mer och mer nästan beun- 
dransvärd. Den som icke kände, att denna ytterliga 
och i så uteslutande grad intresserade liflighet gällde 
rättvisa åt en frånskild hustru, skulle aldrig annat 
kunnat tro, än att det var fråga om en älskarinna, från 
hvars sida vår ännu ungdomlige riddare sålunda sökte 
göra sig förtjänt af ett silkesskärp, nedkastadt från 
balkongen." 

Hierta, som nogsamt käiule till sin medarbetares små 
svagheter, visste att på ett fyndigt sätt tillgodogöra 



228 

sig dem. Då Lindeberg en gång, i vredesmod öfver att 
Hierta kastat en af hans uppsatser i papperskorgen, 
icke visade sig på fjorton dagar å redaktionen, skref 
Hierta, som tyckte, att kaptenens vrede varade något 
för länge, en liten biljett till honom: "Min käre bror! 
Gör oss den tjänsten att i afton gå på spektaklet och 
sedan ge oss några nätta rader om fru Enboms sång 
i "Trollflöjten'! Jag hörde henne där i förrgårs, och jag 
må tillstå, att hon var förträfflig, i synnerhet i de num- 
mer, där det fordras en större så till sägandes — viril 
fullhet, och där Jenny Lind verkligen icke etc." 

"Detta att säga ett godt ord om fru Enbom — fort- 
sätter Sturzen-Becker — men framför allt att i samma 
andedrag nämna Jenny Lind i en linje nedanför henne, 
det var att med bestämdhet bringa Lindeberg i extas 
och det trefligaste lynne, och följande dag kom han 
med sin lilla teaterrevy själf upp i redaktionen. Afton- 
bladskorgen fick måhända en sned sidoblick, men man 
talade ej ett ord därom." 

Sid, 167. 

Dahlgren anger i sina Anteckningar första uppfö- 
randet af "Baron Sorgfri eller En förbättrad villhjerna" 
på Bollhuset till den 11 februari 1745. Under de senaste 
åren har emellertid den Tessinska brefsamlingen blifvit 
genomforskad, och man finner däri, att stycket långt 
tidigare blifvit hos oss uppfördt. I ett bref af den 12 
maj 1737 från Tessin till hans grefvinna omtalas, att 
den svenska truppen skulle uppföra "En bättrad will- 
hiärna" på Bollhuset den 23 maj, och den 26 maj skrif- 
ver han om stycket: "Par malheur la piéce est longue 
et languissante et ne finit qu^a dix heures." Den 9 juni 
skrifver han: "Il y a deux jours qu'on a rejoué la comé- 
die En bättrad willhiärna, et on dit fort artistement." 

Sid. 180. 

Beethoven har som bekant komponerat fyra uver- 
tyrer till operan "Fidelio" eller "Leonora", såsom den i 



229 

början ofta kallades. Af dessa äro tre i C-dur och en i 
E-dur, hvilken numera spelas som inledning* till operan. 
Nummer 3 är den mest fulländade och geniala och är 
en bearbetning af nummer 2. Den första uvertyren står 
närmast i samband med operans sceniska innehåll, men 
har aldrig blifvit uppförd tillsammans med operan, 
emedan Beethoven ej gillade den. Mendelssohn tyckte 
däremot om den och uttryckte sin förvåning öfver att 
den aldrig spelades. 

Sid. 183. 

Med anledning af omnämnandet af Dalayracs sköna 
opera "Slottet Montenero" begagnar jag tillfället att 
rätta ett oegentligt uttryck å sidan 177 i andra delen 
af detta arbete, där J. Wässelius (Laura) och Ceder- 
holm (Leon) omtalas i "de bägge älskandes partier". 
Dans Tamour — säger den elake fransmannen — il 
est tou jours un qui aime et Tautre qui se laisse aimer. 
Om också den grymme Leon var aldrig så passionerad, 
föredrog dock Laura att låta sig älskas af den söte 
Louis de Gaeta, och hade således "de bägge hufvudrol- 
lerna" måhända varit ett lämpligare uttryck. 

Sid. 210. 

Bager var en hederlig handelsman i Malmö, död 
1782, och Bjugg tullförvaltare i Enköping, död 1807. 
Båda voro för sina befängda och löjliga rimmerier 
mycket bekanta versmakare. Atterbom uppdrager föl- 
jande skillnad dem emellan: Bager uppnådde af ren 
naturell det yttersta af platthet; Bjugg uppnådde ge- 
nom en blandning af naturell och åt det sublima riktad 
sträfvan det yttersta af svulst." 

Sid. 214. 

I den 1918 utkomna monografien öfver Anders Lin- 
deberg omtalas å sidan 79, att C. Fr. Dahlgren fungera- 
de såsom juryman i Flugsmällemålet. Af de vid Stock- 



holms stads kämnärsrätt förda protokollen framgår 
emellertid, att Wessling visserligen den 11 mars utsåg 
honom till juryman, men att han anmälde sig hindrad 
att infinna sig å den för tryckfrihetsnämndens sam- 
manträdande bestämda dag. Vid kämnärsrättens ses- 
sion den 13 mars tillsades Wessling af sådan anledning 
^ämna annan person till juryman, därvid Wessling upp- 
gaf expeditionssekreteraren Grundelstjerna, och anmäl- 
de stadstjänaren, som verkställde kallelsen, att intet 
hinder för denne mötte att sig infinna fredagen den 
15 mars, då juryn afgaf sitt votum och domen afkun- 
nades. 

Sid. 219. 

Crusenstolpes ord angående Beskow och Svenska 
akademien erinra om Napoleon I:s kvicka yttrande om 
fransmännen, "que le peuple frangais demandait a étre 
conduit par une main de fer avec un gant de velours". 



Register till Del V. och VI. införes i nästa del. 



PN 

2771 
P^ 
bd.5 



Personne, Nils Edvard 
Svenska teatern 



PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 



UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY