Skip to main content

Full text of "Svenska tonsättare under nittonde århundradet"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



SVENSKA TONSÄTTARE 



UNDER 



NITTONDE ÅRHUNDRADET 



AF 



LINA LÄGERBIELKE 



STOCKHOLM 
WAHLSTRÖM & WIDSTRAND 

(I DISTRIBUTION) 



Mus 



/ö^ ' i7.S' 



■ )» ■ )» • >» ■ » » )»)» - » » B8<« - «< - «»« «- «< - «»« » 



NAUMBURG BEQUEST 




THE MUSIC LIBRARY 

OF THE 

HARVARD COLLEGE 
LIBRARY 



)» »> ■ »> ■ )» ■ >» ■ )» ■ )»88«< - <« ■ (« ■ <« «< ■ «< ■ <« ■ 



•1 





DATE DUE 












































1 
























1 








i 








































































OA IT LO HD 






Plt]NTCaJNUs«.A^ 





yo'^ 



SVENSKA TONSÄTTARE 



SVENSKA TONSÄTTARE 



UKDER 



NITTONDE ÅRHUNDRADET 



AF 



LINA LAGERBIELKE 




^ -% 



i,'i ; .^» 



STOCKHOLM 
WAHLSTRÖM & WIDSTRAND 



I ^ - - • ^ • / . ^ 



PAPPERSLEVERANTÖR : LESSEBO BOLAG 



TRYCKT HOS ISAAC MARCU8 BOKTR.- 



AKTIEBOLAG STOCKHOLM I908 - 

HARVARD UNIVERSITY 

MAY 6 1965 

EDA MINN LOEBMUStCUBRMW 



FÖRORD. 

Intresset för svensk musik har i värt land under de senaste 
årtiondena varit i stigande, hvilket bevisas bland annat däraf, att 
våra kompositörers verk ofta och med bifall framförts för allmän- 
heten. Vi hafva ock såväl från förfluten som närvarande tid en rik 
skatt af nationell musik, väl värd att mer och mer beaktas. 

Under nittonde århundradet klingade den svenska sången sär- 
skildt stark ^ ofta trängande utom landets gränser, och flera af våra 
främsta tonsättare lefde då. Om deras lif och verksamhet är 
emellertid, i motsats till andra konstnärers, föga kändt, och all- 
rHänheten har ofta blott genom dagspressen fått någon inblick däri. 
Endast Hceffner^ Geijer^ A. F. och O, Lindblad samt Josephson hafva 
i utförligare biografier skildrats. 

Åf sikten med detta lilla arbete är att å ett ställe sammanföra 
de spridda uppgifter som finnas om några af våra större tonsättare. 
En förteckning på deras verk följer äfven, så fullständig som 
varit möjlig att erhålla, med önskan att det hela måtte blifva till 
gagn för musikens vänner och idkare i vårt land. 

Författarinnan* 



TÄXT. 

Sid. 

J. C. F. HiEFFNER 5 

Erik Gustaf Geijer 14 

Franz Berwald 28 

A. F. Lindblad 37 

Otto Lindblad 47 

Gunnar Wennerberg 56 

J. A. Josephson 63 

Ivar Hallström 73 

Ludvig Norman 78 

J. A. Söderman 83 



ILLUSTRATIONER. 

Sid. 

J. C. F. HiEFFNER, porträtt 5 

Erik Gustaf Geijer, » 14 

GeIJERS hus i UPPSALA 1 7 

Odinslund 21 

Geijersstoden . 25 

Franz Berwald, porträtt 28 

A. F. Lindblad, » 37 

Otto Lindblad, » 47 

Gunnar Wennerberg, porträtt 56 

J. A. Josephson, » 63 

Ivar Hallström, » 73 

Ivar Hallströms gr af . 77 

Ludvig Norman, porträtt 78 

J A Söderman, » 83 




I. 

J. c. F. H^FFNER. 
1759— 1833. 

"Af alla konster, hvari människan söker uttrycka sitt högre 
lif, är ingen mera mäktig och rik än musiken. — — — 
Den uppsvingar sig, fri och obegränsad på mäktiga örnvingar 
mot oändligheten. Hvarje ackord tyckes här beröra en ny 
sträng i människohjärtat, och dessa tysta känslor, för hvilka 
ännu inga ord blifvit uppfunna, tala här ett underbart språk, 
som alla förstå, men ingen vet när han lärt eller på hvad 
sätt." 



6 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Den man, som inom många olika områden af den svenska 
musiken ingripit ordnande — grundaren af studentkvartetten^ 
utgifvaren af koralboken och musiken till de första folkvisorna 
samt själf kompositör af sånger med verklig fosterländsk klang 
— var ej till börden svensk, ehuru hans lifsgärning utfördes i 
Sverige. 

Johan Christian Fredrik HiEFFNER var hessare, född den 
2 mars 1759 i den lilla byn Oberschönau, där fadern var 
skollärare. Bland hans största nöjen som barn var att med- 
följa på fågeljakter i de vidsträckta skogarna, då gossen brukade 
kvarstanna hos kolarna i deras hyddor och lyssna till de sagor 
och sånger ^snapperlieder") som dessa då gärna föredrogo. 
Medan vinden susade i de höga träden och höstregnet föll i 
strida skurar, framtrollades vid stockeldens fladdrande sken 
många bilder af förtrollade prinsar och prinsessor — ja, hela 
skogen tycktes full af sagornas hemlighetsfulla andeväsen. Ti- 
digt väcktes här kärleken till de gamla, tyska folkvisorna, hvilkas 
melodier blott fördjupade intrycket af det fantastiska innehållet. 
Gossen fick, sedan familjen flyttat till Schmalkalden, där han 
gick i skola, undervisning i generalbas och orgelspelning af en 
lärjunge till Bach, den skicklige organisten Vierling, så att han 
redan vid nio års ålder kunde spela orgel vid söndagsgudstjänsten. 

Efter ett par års vistelse i Leipzig som student, uppträdde 
den unge Haeffner i flera tyska städer som musikdirektör och 
begaf sig 1780 på kallelse af en tysk köpman till Stockholm, 
där han dock i början tycktes sakna anställning. Han blef 
ganska snart sångmästare vid operan och verkade äfven såsom 
kapellmästare tillsammans med Vogler, tills han vid dennes af- 
gång 1799 ensam tillträdde platsen. Haeffner var äfven sedan 
1785 organist vid tyska kyrkan. 

Det var konung Gustaf III, som i Sverige först på ett 
verksamt sätt uppmuntrade de sköna konsterna, och alltifrån 
den dag, (den 30 sept. 1782) då den kungliga operan invigdes 
blefvo skådespelet och musiken bosatta i vår hufvudstad, där 
de förut endast gifvit gästroller. Många framstående musiker 



J. c. F. HiEFFNER. 7 

verkade under hans tid för musikens höjande, såsom Kraus, 
Naumann och Vogel samt svenskarne Frigel och Åhlström m. fl. 
Kungliga musikaliska akademien räknar äfven sina anor från 
"sångarkungens" tid, och det är gifvet att en sådan undervis- 
ningsanstalt skulle bidraga att utveckla de musikaliska förmågor 
Sverige alltid haft så godt om. Förhållandena blefvo emellertid 
helt olika under Gustaf IV Adolfs regering och denne egen- 
domlige, föga begåfvade regent kunde aldrig inse operans berät- 
tigande. Det anslag Gustaf III frikostigt beviljat den ur sin 
handkassa indrogs helt och hållet, och befallning gafs till och 
med om byggnadens nedrifvande, hvilket dock lyckligtvis aldrig 
kom till utförande. År 1808 förvandlades Thalias tempel till 
sjukhus för de i kriget sårade, och under de bekymmerfulla år, 
som sedan följde var ej underligt, att det allmänna intresset var 
frånvändt konsten. 

De mästare som af Haeffner sattes högst voro näst Gluck, 
Bach och Handel, och han framförde med förkärlek deras verk. 
Skapelsen gafs äfven under hans ledning första gången i Stock- 
holm, men Haydn var den sista af de tyske klassikerna han 
gillade. Mozart och Beethoven kunde han aldrig tåla, och 
denna motvilja ökades endast genom den beundran deras verk 
väckte hos andra. Då den franska smaken ännu var den för- 
härskande gåfvos mest operor af franska kompositörer, Grétry, 
Monsigny m. fl. men äfven inhemska af Uttini, Naumann, Kraus 
och andra kommo till hedeis. 

Haeffner uppträdde äfven själf som operakompositör. Hans 
första opera, Elecira^ uppfördes på Drottningholm till firande af 
drottningens namnsdag 1787 och såg sedan ett tiotal föreställ- 
ningar på operan. Den vann dock ej vidare framgång och 
ansågs omogen och oarbetad, liksom en andra, enaktig opera, 
Alcides inträde i världen, hvilken blott gafs en gång. Den föl- 
jande Renaud ansågs af kännare stå vida framom de första och 
innehöll flera vackra körer, bland dem den sedan i Uppsala 
mycket populära marschen "Under Svea baner". 

Kompositörens förebild inom operadiktningen var Gluck, 



8 SVENSKA TONSÄTTARE. 

och han framhöll i likhet med denna mästare kraftigt recitativet, 
med större afseende fäst vid en själfull deklamation af språket 
än det rent melodiskt sångbara. Hans lärare i svenska språket 
hade under ett års tid varit ingen mindre än Thorild, och dennes 
inflytande var genomgripande och märkbart. Allvar, kraft och 
välde öfver harmonien prägla alla Haeffners verk, om de än ej 
röja någon originell uppfinningsförmåga eller melodirikedom. 

Under sin långa tjänstetid vid operan hade Haeffner många 
svårigheter att bekämpa och kom aldrig till erkännande, trots 
obestridliga förtjänster. Han råkade i ständiga konflikter såväl 
med förmän som kamrater och underordnade, hvilka hade 
svårt att tåla främlingens despotiska natur och stundom hänsyns- 
lösa uppträdande. Den omständigheten att han aldrig lärde tala 
ren svenska bidrog väl äfven, att missförstånd och förvecklingar 
ofta uppstodo. Omdömet var i öfrigt nyckfullt och oberäkne- 
ligt, ofta beroende af stundens infall och motsägelsebegär och 
hårdt drabbande kamrater i konsten. 

Då operan 1808 för en tid upplöstes, erhöll orkesteran- 
föraren afsked med fyrahundra kronors årlig pension. Han 
erbjöds och antog därefter en ej vidare lysande aflönad men för 
hans personliga del mera lockande plats som musikdirektör vid 
Uppsala universitet. Det var med ringa saknad Haeffner läm- 
nade den bullrande hufvudstaden och operans intrigfyllda om- 
råde, och han fann sig från början mera hemmastadd i "den 
eviga ungdomens stad", där han, feregången af sitt rykte som 
duglig anförare och kompositör, mottogs med stora förväntningar. 

Vid universitetet hade alltsedan Gustaf II Adolfs tid med- 
delats publik undervisning i musik och musikens teori hade 
särskildt varit föremål för omfattande studier, hvarom en mängd 
lärda afhandlingar vittna. Flera goda förmågor hade där verkat 
inom musikens område, men vid tiden för Haeffners ankomst 
var ledningen den sämsta. Den i sin krafts dagar nitiske och 
duglige sånganföraren Samuel ödman, den egentlige grundaren 
af studentsången, hade under många år varit sängliggande sjuk 
och företrädts af en fullkomligt inkompetent person. 



J. <:. F. H^FFNER. 9 

Haeffner lyckades emellertid öfvervinna alla svårigheter och 
på ett år hade han bildat såväl en manskör som en blandad 
kör (studenter och gossar) samt en god orkester. Beskow 
skrifver härom i sina Lefnadsminnen sålunda: "Långt ifrån att 
visa något förnämt förakt för de små tillgångarna eller låta sig 
nedslå af några hinder, började han organisera orkester och 
kör på det sätt^ att han gick ur hus och i hus och uppsökte 
alla som hade någon skymt af talang eller anlag därtill, bjöd 
dem hem till sig, lofvade dem kostnadsfri undervisning och 
uppmuntrade dem med loford, som, ehuru oftast öfverdrifna, 
hade den verkan, att arbetena gingo med en förvånande fart. 
Han lyckades äfven besjäla sina sångare med sin egen hän- 
förelse för musiken, och alltsedan Haeffners tid har den fyr- 
stämmiga manskören utan allt ackompanjemang fortlefvat i Upp- 
sala med friskt lif och hvar den låtit höra sig väckt anklang 
med sin kraftiga, fosterländska ton." 

Från den första tiden i Uppsala härstamma två, af Haeffner 
komponerade oratorier, ** Försonaren på Golgata '^ och "Förso- 
naren på Oljoberget," hvilka med stor framgång uppfördes. 
Han skref äfven under årens lopp en hel del fest- och tillfällig- 
hetsmusik, hvilken tyvärr till stor del nu är förkommen; den 
vid sorgefesten efter Sofia Albertina finnes ännu i behåll och 
anses som ett af kompositörens bästa verk. 

De körer, Haeffner komponerade för studenterna, stå dock 
främst: "Samloms, bröder, kring frihetens fana", "Bröder, vi 
vishetens lärjungar heta", "Välan dina söner, o Svithiod, gå", 
samt den kraftiga, gripande "Vikingasäten", som ännu kvar- 
står bland studenternas glansnummer. Dessa marscher, skrifna 
till firande af Karl XIV Johans segrar, berörde lifligt den foster- 
ländska känslan och mottogos samt utfördes med ungdomlig 
värme och hänförelse. Bland de melodier, som kompositören 
på ett mästerligt sätt behandlat fyrstämmigt, märkas: "Bevare 
Gud vår kung" och "Karl Xlirs marsch vid Narva", hvartill 
Geijer skrifvit de sköna orden: "Viken, tidens flyktiga min- 
nen!" 



lO SVENSKA TONSÄTTARE. 

En Större, anonymt utgifven sångkomposition ''Lydia och 
Arist" var af Haeffner, ehuru ej af motståndarna erkänd, då i 
den förråddes större känsla och innerlighet än denne i all- 
mänhet mera kraftige än känslige kompositör plägade lägga i 
dagen. Samma förhållande var med den täcka melodien *' Hulda 
Rosa, fjäriln frågar** intagen i det af Åhlström utgifna "Musi- 
kaliskt Tidsfördrif," jämte flera af kompositörens sånger. Andra^ 
bland h vilka Tegnérs "Majsång" och Geijers "Manhem** blefvo 
mycket populära, infördes i musikbilagorna till Iduna och Poetisk 
kalender. 

Haeffner stod alltid på den bästa fot med studenterna, som 
öfversågo med hans många egenheter och uppskattade hans i 
grunden goda hjärta och stora förmåga. Han kallade alla utan 
undantag du och titulerades farbror tillbaka. Lätt fattade och 
grundlösa fördomar emot personer samt en vana att öfverdrifva 
och framställa saker i en förvänd dager gåfvo anledning till 
mycket skämt bland ungdomen. Stundom kunde han brusa upp 
och öfverösa sina sångare med bannor och skymford, men i 
nästa stund tog han dem åter helt vänskapligt under armen och 
allt var glömdt. Hjälpsam mot obemedlade studenter och re- 
sande artister, så mycket hans små medel tilläto, var han till 
sin natur impulsiv och omedelbar och visste ej hvad egennytta 
ville säga. Konsten var för honom hufvudsaken, och han off- 
rade till dess befrämjande tid och krafter, låtande allt annat 
komma i andra rummet. 

Gift första gången med sångerskan vid kungliga teatern, 
Elisabeth Forselius, skildes Haeffner från henne, var sedan om- 
gift, hade stor familj att underhålla och lefde "i en gladt buren 
fattigdom". 

När Haeffner kom till Sverige väcktes hans intresse för de 
gamla svenska folkvisorna, och han begagnade ifrigt hvarje till- 
fälle att studera dem i deras ursprungliga skick. En gång när 
ett sällskap lappar besökte Stockholm inledde Haeffner bekant- 
skap med dem, trakterade dem rundligt med kaffe och brännvin 
och fick dem så på sitt egendomliga sätt att föredraga sina 



J. c. F. HiEFFNER, Il 

fantastiska melodier, hvilka han upptecknade. Man kom vid 
jämförelse af de tyska, engelska och nordiska folkvisorna till 
den åsikten, att en gemensam skala genomgår dem alla och 
denna tanke, som dock rönte mycket motstånd, framlade han i 
Svea, 1818. När sedermera Afzelius och Geijer började sam- 
landet af de svenska folkvisorna, anmodade Geijer, som väl 
uppskattade Haeffners musikaliska insikter, honom att redigera 
och utgifva musiken till dem. Detta skedde och kompositören 
ägnade stort intresse åt detta arbete, som i allmänhet mottogs 
med bifall, ehuru anmärkningar äfven framställdes. Första 
häftena utkommo 18 14, 16 och 17. Han utgaf sedan på egen 
hand 1832 ett häfte folkvisor, fyrstämmigt satta, tillägnadt Upp- 
sala akademis medlemmar, och skulle helt visst fortsatt, om ej 
döden afbrutit hans verk. 

Ett annat arbete, som sysselsatte Haeffner under större 
delen af hans lif var ordnandet af den svenska kyrkomusiken. 
Han hade redan under sin stockholmstid kommit underfund med 
hur illa det var beställdt med vår kyrkliga musik och sång. 
Vid reformationen, då den katolska mässan afskaffades, hade ej 
nödig omsorg ägnats åt den musikaliska delen af gudstjänsten. 
Till den 1530 utgifna psalmboken hörde endast femton sånger. 
Flera gånger omarbetad och ändrad utkom den s. k. gamla 
svenska psalmboken 1695, ^^ hvarje psalm (405 st.) hade sin 
egen melodi, h vilket verk till största delen får tillskrifvas pro- 
fessorerna Olof Rudbäck d. ä. och Harald Valerius. Men äfven 
detta arbete var behäftadt med flera brister och under sjutton- 
hundratalets lopp gjordes en mängd olika försök till reformering. 

I början af adertonhundratalet tillsattes en psalmkommitté 
för att förse den nya, af Wallin riktade psalmboken med lämpliga 
melodier. Det allmänna intresset följde lifligt detta arbete, och 
i pressen syntes gång efter annan såväl olika förslag som kritik 
däröfver. En hetsig polemik utspann sig i ämnet, och Haeffner 
var en af de ifrigaste deltagarna såväl i striden som i arbetet. 
Hans åsikter finnas framlagda i Phosphoros 18 10, Upsala Lit- 



12 SVENSKA TONSÄTTARE. 

teraturtidning 1821 samt i företalet till hans koralböcker och 
Svenska messa. 

Haeffner följde till grund för sitt arbete den åsikten att man 
borde återgå till de gamla grekiska kyrkotonerna och göra 
psalmen ursprunglig och enkel samt med fyrstämmig sättning. 
Han uttalar sig skarpt mot förkonstlingar och säger bland annat 
följande, som är karakteristiskt för hans uppfattning i ämnet: ''Hvar 
och en kännare vet, att de moderna tonsättarna i kyrkomusiken, då 
de sett sig ur stånd att efterbilda denna värdighet och höga 
enfald, som utgör karaktären af antika musikarbeten, genom ett 
annat medel sökt ersätta den forna enkelheten, som just skulle 
förrådt denna tomhet, flackhet och själlöshet, som är de mo- 
dernas arfsynd. Detta medel består nu \ fördubblingar, d. v. s. 
att melodien borttages och liksom hopsmälter i stormsvallet af 
toner och ackordföljder. Det oväsende och stoj, som härigenom 
uppkommer från orgelverket, kan väl någon gång förleda den 
okunniges sinnen, som med gapande undran hvar sekund känner 
sina öron bestormas af tätt vällande ackorder, dissonanser, löp- 
ningar, drillar, darrningar och hvad vet jag? En sådan musik 
— om detta namn kan ges åt ett sådant harmonigyckel, där 
ingen ton hinner hjärtat och tränger till själen — liknar de 
poemer, där allt finnes — utom själfva poesien. Vanligtvis vill 
organisten öfverträffa tonsättaren och griper därför an alla toner, 
som af hans tio fingrar kunna nedtryckas och ofta måste hand 
och armbåge hjälpa till att bedöfva åhörarens sinnen. Det är 
ej mängden af intervaller, utan deras renhet och klarhet, som 
göra något verkligt intryck." 

Enligt dessa åsikter arbetade Haeffner om melodierna i 
gamla psalmboken och tillsatte endast några nya. Han hade 
sina medkämpar i Phosforisterna, hvilka inom litteraturen hyl- 
lade samma grundsatser, nämligen återgång till det gamla och 
förenkling af konstformerna. Motståndarna, bland dem Frigel, 
som på regeringens uppdrag arbetat inom samma område, an- 
märkte vådan att gå tillbaka istället för framåt och fruktade att 
främlingen ville påtrycka de svenska koralerna en tysk prägel. 



J. c. F. H^FFNER. 1 3 

Kompositörens 1808 utgifna koralbok mottogs med långt 
ifrån odeladt bifall, men den andra af 1819 — 20, gillad och 
antagen af kungliga psalmkommittén, äfvensom Svenska messan 
af 1 81 7 måste äfven af allmänheten erkännas. Hvad som än 
mot detta verk kan anmärkas, måste erkännas att kompositören 
därmed bragt reda och ordning i vår kyrkomusik och äfven 
riktat den med flera goda melodier. 

Haeffner utgaf äfven ett häfte "Präludier till melodier i 
koralboken och marscher" till handledning för organister, som 
ofta visade benägenhet att använda alla möjliga melodier, mar- 
scher, operett-arier m. m. till inledning och afslutning af koral- 
musiken. De äga fortfarande värde och särskildt präludiet till 
"Hela världen fröjdes Herran" (n:o 2 i vår nuvarande koral- 
bok) är framstående. 

Det var endast oegennyttigt konstnärsintresse, som dref 
Haeffner till det omfattande och tidsödande arbetet med kora- 
lernas ordnande. Hans enda ersättning härför var en sent om- 
sider gifven uppmuntran på 900 kr., en ringa lön för så stor möda. 

Haeffner arbetade i det sista oförtrutet i sin konsts tjänst, 
upptagen af lektioner och kompositioner. Han var äfven sedan 
181 6 organist vid domkyrkan. Det gladde honom särskildt att 
få medverka vid Gustaf- Adolfs festen 1832, då hans för till- 
fället komponerade "Låt dina portar upp** utfördes till minne 
af hjältekonungen, som han alltsedan barndomen betraktat med 
entusiastisk beundran. Han var just sysselsatt med kompone- 
randet af musiken till magisterpromotion en 1833 och hade 
en hymn färdig, då han efter en lindrig sjukdom afled den 28 
maj 1833, ännu i sitt sjuttiofemte år helt lefnadskraftig. Stu- 
denterna sjöngo enligt hans önskan vid återvändandet från grafven, 
dit de följt sin afhållne ledare, den sång, som otvifvelaktigt var 
hans främsta och som de sedan bibehållit till ett oförgängligt arf : 
"Vikingasäten." 

På hans grafvård stå inristade orden : / Svenska toner lefver 
främlingens minne. 




IL 

ERIK GUSTAF GEIJER, 

1783-1847. 

Den Geijerska släkten var ej ursprungligen svensk utan 
härstammade från Österrike. De två skickliga bergsmännen 
Kristoffer och Karl inkallades af Gustaf II Adolf till Sverige 
för att sätta i gång bergsbruket inom landet. De bosatte sig 
i Värmland och blefvo stamfäder till den sedan vidt utgrenade 
svenska delen af familjen. En ättling, Bengt Gustaf, gift med 
Ulrika Magdalena Geisler från Falun bosatte sig på den fäderne- 



ERIK GUSTAF GEIJER. 1 5 

ärfda gården, järnbruket Ransäter, belägen fem mil norr om 
Karlstad mot odlingens gräns, och här föddes Erik Gustaf 
den 12 januari 1783, den äldste af sex syskon. 

Ransäter, den låga, hvita envåningsbyggnaden med två 
flyglar på sidorna samt ett stort träd midt på gården, under 
hvilket nu en minnessten står upprest med E. G. Geijers namn, 
låg nära den forsande Klarälfven med utsikt öfver odlad bygd 
och blånande höjder. Det var en kraftig, storartad natur, ett 
idogt brukslif och ett enkelt, gladt och kärnfriskt hemlif som 
från början omgaf gossen och bidrog att bilda hans sunda, sanna 
och kraftiga karaktär. I hemmet rådde en vänlig, glad anda, 
och vid sidan af de praktiska bestyren fanns mycket sinne för 
konst och litteratur; samtidens svenska såväl som på modet 
varande franska skaldeverk studerades med det lifligaste intresse. 
Den blifvande tonsättaren fick vid sex års ålder sin första un- 
dervisning i pianospel af en gammal, hälft döf moster, och 
ehuru intresset i början ej var större än att eleven sökte sin 
räddning ut genom fönstret, när lektionstimman slog, kom han 
dock snart nog till insikt om musikens fängslande makt. Han 
skref i en framtid följande: "Den goda Moster . . . Om hon ej 
varit, hade jag i min lefnad varit utan musik, och jag vet ej, 
hvad som skulle fylla dess rum och ersätta allt hvad jag då 
förlorat. Jag hade ej varit utan glädje, men musiken är glädjen, 
som är glad öfver sig själf — den är en dubbel glädje." 

En granne, kapten Rappolt, som Geijer senare kallade "sin 
välgörare", kom ofta åkande till Ransäter, medförande ett helt 
skrin af noter, och af dessa skatter, från Boccherini till Haydn 
och Mozart, lät han gossen tidigt blifva delaktig. Han införde 
honom äfven i traktens musikaliska hem, där endast den bästa 
och gedignaste musik odlades, så att Erik Gustaf redan vid 
sexton år hade "en verkligt musikalisk bildning". 

Första gången gossen märkte huru kär musiken blifvit ho- 
nom var, när han vid tolf år skickades till skolan i Karlstad 
och ej först hade något klaver att tillgå. Tårarna fingo då 
ersätta tonerna, när saknaden blef för stor efter det öfver allt 



1 6 SVENSKA TONSÄTTARE. 

älskade hemmet. Redan vid sexton år kom ynglingen till Upp- 
sala, där han efter genomgången examen fick svärja den honom 
motbjudande studenteden och sedan börja studierna och lifvet 
på egen hand. Han tycktes i början oviss om hvad han skulle 
ägna sig åt — dels lockade det praktiska lifvet i bergsbygden, 
dels konstens olika uppgifter, dels vetenskapens skilda värf. 
Geijer talade om de "fem fingrarna på sin andliga hand**: 
historia, filosofi, teologi, poesi och musik, och han hängaf sig 
efter hand åt dem alla — grundligt och framgångsrikt. Ej 
underligt då, om han icke, så fort som familjen hoppats, blef 
färdig med sin grad. Han studerade allt med det djupaste in- 
tresse och ville personligen tillägna sig det; älsklingsförfattama 
voro Rousseau och Schiller, senare Shakspeare och Göthe. För 
öfrigt kände han sig som en fågel i bur i sin lilla vindskam- 
mare, där ett tegeltak skymde utsikten västerut — åt hembygden 
— skild från sina kära och det friska friluftslifvet, endast om- 
gifven af böcker och med själen fylld af vaknande frågor. Hans 
tröst blef. nu såsom förut musiken, och så snart han skaffat sig 
ett instrument, började han fantisera och komponera, obekant 
med alla kompositionens lagar, men glad att få ge de jäsande 
tankarna och känslorna luft. Hans första sonat, tillägnad ''farbror 
Rappolf uppväckte stora meningsskiljaktigheter i hembygden 
och var antagligen ganska omogen. För att inhämta mera kun- 
skaper i musikens teori studerade Geijer Voglers skrifter samt 
senare i Stockholm generalbas för sekreteraren i Musikaliska 
akademien, Frigel, "en hedersman full af förnuft, musik och godhet" . 
Han studerade äfven Händels och Scarlattis verk och öfvade sig 
i ä quatre Mains och samspelning med likasinnade kamrater. 

De konserter, som vid denna tid bjödos på i Uppsala voro 
ganska medelmåttiga, men Geijer sökte sin ersättning i att resa 
till Stockholm, när något utmärkt bjöds på, ehuru denna resa 
med skjuts var ett helt företag. Så åhörde han därstädes 1805 
Mozarts Requiem och skref i hänförelsen ett långt bref därom 
till systern, sin "söta Jeanne-Marie" : "Med partituret i hand, 
som jag lånat af S. följde jag med not för not, så mycket jag 



ERIK GUSTAF GEIJER. 



17 



kunde för tårfulla ögon: och det var, som om jag stått på en 
strand i mörkret och ett osedt haf af mäktiga harmonier brusat 
emot mig och hotat mig. Någonting så allsmäktigt, som kom- 
mer människan att bäfva^ ligger det i dessa körer. Du känner, 
att orden äro en latinsk mässa för de aflidna. Musiken börjar 
tyst och heligt, och då slutligen en röst efter den andra lång- 
samt faller in i denna majestätliga början: Gif dem den eviga 
hvilan, o Herre! tills hela kören med långsamma vågor, stigande 
hvälfver sig liksom mot himlen, så är man verkligen till mods, 
som man ville falla på knä i stoftet och tillbedja. En sådan 
andakt, någonting så heligt har jag aldrig erfarit. Och nu 




Geijers hus i Uppsala. 

kände jag först, att det heliga och gudomliga, det äkta him- 
melska, för hvilket ett ord aldrig gifves, som människan med 
onämnbara aningar och hopp omfattar, att det är blott musiken, 
som framkallar det ur hjärtat, som öppnar det för oss, som 
utvecklar en himmel ur själen och närmar himlen till den". — — 
Det var först påsken 1809 Geijer blef i tillfälle att höra 
Skapelsen af Haydn. Han hänfördes af detta stora verk, dess 
sublima början ur kaos, änglarnas pris och Adam och Evas 
lofsång — ''den ena himlarnas triumf, den andra jordens glädje'^ 

Svenska tonsättare. a 



1 8 SVENSKA TONSÄTTARE. 

— men beklagar att Haydn midt i all denna storhet nedsänker 
sig till det triviala — "att låta en orkester, som nyss utfört 
de gudomligaste saker kuttra som en dufva eller härma ännu 
omöjligare saker" — det anser han vara mot konstens värdighet. 

För att möjliggöra sin länge närda önskan att fä komma 
ut i världen sökte Geijer, på de sinas inrådan, kondition hos 
Riksrådet, frih. Malte Ramel. Svaret kom, oväntadt och så- 
rande, att man vid efterforskningar från universitetet funnit, att 
han vore "en yngling utan allvar och stadga". Detta orätt- 
visa och grundlösa omdöme grep den nittonårige studenten 
djupt och i harmen drefs han till det första steget på sin litterära 
bana. Han skref äreminnet öfver Sten Sture den äldre, hvilket 
förskaffade honom Svenska Akademiens stora pris och för honom 
själf och andra afslöjade en hittills obeaktad poetisk begåfning. 

Geijer kvarstannade efter promotionen 1806 ännu några 
år i Uppsala under fortsatta studier, men ändtligen kom 1809 
det efterlängtade tillfället att komma ut. Han erbjöds att följa 
en ung Schinkel till England, och denna öfver årslånga resa 
mognade Geijer helt till man, klarade omdömet och utvecklade 
iakttagelseförmågan. Mycken god musik blef han äfven i till- 
fälle att höra och beundrade särskildt kyrkokörerna och Cata- 
lanis sång. Händels Messias anslog honom lifligt och han 
kallade den "det sublimaste verk som någonsin gladt min själ 
och mitt sinne. — — — Sorgy glädje, triumf y andakt äro ut- 
tryckta med kolossala karaktärer i dessa körer. Det finnes ej 
något sublimare än hans Halleluja. Man har också så mycken 
respekt för detta sistnämnda stycke, att enär det anstämmes, 
som ganska ofta sker vid högtidliga tillfällen, hela allmänheten 
står upp med obetäckta hufvuden. Jag har flera gånger sett 
denna vördnadsbetygelse upprepad af tusentals människor". 
Han komponerade äfven själf en del saker, som han i bref till 
sin faster, fru af Geijerstam, säger sig längta att få uppföra 
"inför sin publik, den mildaste, bästa allmänhet, som ännu dömt 
här i världen några författare. Jag menar min bästa faster och 
kapten Rappolt". 



ERIK GUSTAF GEIJER. 19 

Återkommen till Sverige hade Geijer utnämnts till docent 
i Uppsala, men tillträdde ej genast denna befattning, utan stan- 
nade ett par år i hufvudstaden, hvilket gaf honom tillfälle del- 
taga i musiklifvet därstädes^ bevista teaterföreställningar och 
åhöra konserter. Fosterlandskänslan hade i Sverige väckts 
genom det olyckliga finska kriget, och den fosterländska andan 
tog sig allehanda uttryck. En del unga ämbetsmän, ursprung- 
ligen värmlänningar, sammanslöto sig till ett förbund, det götiska, 
hvilket under J. Adlerbeths ledning stiftades 1 8 1 1 . Det hade 
till mål att "återupplifva de gamla göternas frihetsanda, redlig- 
het, enkelhet och kraft", och det ålåg hvar och en af dessmed- 
lemmar att forska i "de gamle göters sagor och häfder". Re- 
sultatet häraf blef dels en noggrann historisk fornforskning, dels 
åtskilliga konstalster med motiv från vår forntid. I förbundets 
tidskrift "Iduna" framträdde Geijer först med sina kraftiga, 
fosterländska sånger: Vikingen, Den siste skalden, Den siste 
kämpen. Manhem m. fl. Till många skapades melodien sam- 
tidigt, och de föredrogos först på förbundets "stämmor", häl- 
sade med växande förtjusning, liksom äfven Tegnérs förstlings- 
sånger. Det var dessa våra båda förnämsta skalder, som gåfvo 
den högsta lyftningen åt det götiska förbundet, och när de 
sedermera ägnade sig åt andra uppgifter, upplöstes småningom 
förbundet, tills endast ledaren kvarstod. Det hade dock verkat 
kraftigt och främjat den fosterländska vetenskapen och konsten 
i flera riktningar. 

Ett annat af förbundet framkalladt företag var samlandet 
och utgifvandet af våra svenska folkvisor. De voro hittills aldrig 
upptecknade utan fortlefde blott i folkets minne och på dess 
läppar, och voro nära att sjunka i glömska. Det var Afzelius 
och Geijer som hafva äran af att så ej skedde och som i tredje 
årgången af Iduna började utgifvandet i tryck med "Näcken", 
hvartill Afzelius själf skrifvit orden. Äfven musiken beslöts att 
bifogas, "då musik lika väl som hvarje annat uttryck af känslor, 
kunde utmärka götisk kraft"^. Till första samlingen, som utkom 
1 814 hade Haeffner på Geijers uppmaning redigerat musiken, 
och det var egentligen blott inledningsorden, som skrifvits af 



20 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Geijer. Han skildrar däri med enkla, stora drag folkvisans 
historia och karaktär, huru .den framsprungit ur folkets bröst, 
en mäktig improvisation, uttryck för känslans styrka och djup. 
En konstlös sång af naturbarnet men med allt det omedelbara 
lif, som gömmes i den rika, men outvecklade själen. Så säger 
han: ''Barnet lofvar alltid mer än ynglingen eller mannen håller. 
Det ger en föreställning af hela mänskligheten med alla sina 
förmögenheter och anlag, då mannen är ovanlig, om han blott 
i en bestämd karaktärs fulla utbildning i något afseende kan 
påminna om den höjd, till hvilken mänskligheten mäktar hinna. 
På samma sätt med den poesi, som ännu äger barndomens 
oskuld, den äger äfven denna ålders symboliska, outvecklade 
rikedom och storhet **. 

— — — "Det poetiska i romanserna ligger därför i det 
som är känslans egnaste, i ton och musiken, som är oskiljaktig 
ifrån dem och utvecklar blott den sång, som i dem är inneburen. 
Därför påminna de om denna känslans underbara egenskap att 
med ett enda ljud tränga till själen och där uppväcka föreställ- 
ningen af ett helt mänskligt tillstånd, lifligare än all beskrifning 
det förmår **. 

Det är den äldre och äkta folkpoesien, som bäst bevarat 
sig hos folket, medan den senare konstnärliga diktningen lämnat 
det oberördt. Inbillningen låter naturens hemlighetsfulla makter 
ingripa, men ger inga naturbeskrifningar eller lyriska utbrott; 
känslan är djup och döljer sig ofta, stundom blott framskymtande 
i omkvädet, hvilket liksom anger visans grundton — i Norden 
vanligen sorgbunden. 

Det är med en viss tvekan Geijer utgifver dem i tryck — 
''Deras rätta element är friska luften, skogarna och den nor- 
diska naturen. I århundraden hafva de blott lefvat i sångens 
melodiska vågor: släkten efter släkten hafva i deras enfaldiga 
toner funnit ett uttryck för sina känslor, och deras framställande 
för konstkännarens näsa är egentligen en strandning på det 
torra. Emellertid bättre så än att de skulle nedsjunka i en 



ERIK GUSTAF GEIJER. 



21 



förgätenhet, som eljes för dem nu mera ej kunde vara långt 
borta". 

Med dessa ord öfverlämnar Geijer folkvisorna åt allmän- 
heten, och hans förtroende gäckas ej; de blefvo en national- 
skatt kär och värderad af alla musikens vänner intill denna dag 
och skola väl så förblifva så länge det enkla och omedelbara 
ej förlorat sin makt öfver svenska hjärtan. 



1 «^f ■ ^- 


■C 

ii 


fl^^H^ 


^ ■ 




|,U;i^^^^ 


^ ■ -^ 


i 


VV, 








iii. 




1 11! 


"^^ ^"iWnvtlHIHHHT 


IPW 


•Trr 1 ^ 


* 




♦ 



Odinslund. 



Vid Geijers staty i Uppsala sitter den s. k. Geijers tanke. 
Det är en folkets dotter med enkla kläder och strängaspelet i 
handen samt med en drömmande blick. Så tänkte han sig den 
svenska folkvisan — i enkla yttre former, men med renhet och 
kraft i själen samt en djupt förborgad poesi inom sig. 

Det var många år Geijer fick vänta, innan han blef ut- 
nämnd till professor i historia, hvilket inträffade först år 1 8 1 7 . 
Sommaren förut blef han ändtligen i tillfälle att bilda eget hem 
och hemföra sin ungdomsbrud, Anna Lisa Liljebjörn, som i sju 



22 SVENSKA TONSÄTTARE. 

år troget väntat på honom. Uppväxt på Odenstad gård, sju 
mil från Ransäter var Anna Lisa genom modern besläktad med 
Erik Gustaf, ehuru hon ej gjorde hans bekantskap förrän 1804. 
Hon var då tretton år och såg med blyg beundran upp till den 
nittonårige studenten, som redan blifvit prisbelönt för sitt äre- 
minne, och som en mognad man samtalade med hennes far, 
''en begåfvad man och en violoncellspelare som ingen'', i konst 
och litteratur och till och med motsade honom, hvilket tycktes 
flickan något oerhördt. För henne hade han knappt en blick 
och när hon på faderns tillsägelse spelat en sonat af Haydn, 
anmärkte han blott att tempot var för hastigt. Tre år senare 
förnyades emellertid bekantskapen, då Anna Lisa gästade sin 
morbror Troili i närheten af Ransäter och då knöt ett förtroligt 
vänskapsband med Jeanne-Marie Geijer och äfven något mera 
lyckades blifva bemärkt af sitt bamdomsideal, den något tyst- 
låtne men dock glade Erik Gustaf, som nu började intressera 
sig för hennes musikaliska framsteg. På julen voro de åter 
tillsammans och under lekar, dans och allehanda tillställningar, 
som på den tiden varade julen ut, kommo de hvarandra allt 
närmare. Intet ord hade dock yttrats om framtiden, ty den låg 
ännu insvept i dunkel, och Erik Gustaf ville ej binda den unga, 
lefnadsglada flickan i en lång, osäker väntan. Anna Lisa hade 
dock redan nu klart för sig, att hon ingen annan ville ha och 
afvisade alla öfriga friare, ehuru hon därigenom beredde fadern, 
hvars ekonomiska förhållanden ej voro de bästa, stort bekym- 
mer. Hon var dock nära att villfara hans önskan att förlofva 
sig med en tilltänkt köpare af Odenstad, men så kom Erik 
Gustaf helt oförtänkt och gjorde ett besök i hemmet, då Anna 
Lisa och han förlofvade sig. Fadern var bekymrad vid tanken 
på den långa väntetiden, men kunde ej ''skilja två älskande 
hjärtan åt" och så reste Geijer till England, lycklig i vissheten 
om sin älskades kärlek. När Jeanne-Marie sedan gift sig med 
Troili kom Anna Lisa till hans föräldrahem och fyllde där en 
dotters plats, tills hon omsider hämtades att fylla sin rätta 
plats vid sin makes sida. 



£RIK GUSTAF GEIJER. 2$ 

Under den långa väntetiden i Uppsala hade Geijer lifligt 
deltagit i det litterärt och musikaliskt bildade säUskapslif, som 
bildat sig med öfverstinnan Malla Silfverstolpe f. Montgomery 
som medelpunkt. Hos henne samlade sig allt hvad staden 
ägde utmärkt, och ** fredagsaftnarna" voro verkliga högtids- 
stunder, som ofta hade stora litterära och konstnärliga öfver- 
raskningar att bjuda. Geijer och Atterbom bidrogo kraftigt 
med sina sånger och afhandlingar, hvilka alltid föranledde ett 
lifligt meningsutbyte. Vintern 1 8 1 6 deltog den tyska författarin- 
nan Amalia v. Helvig i denna krets, och denna sällsynt begåf- 
vade och fängslande kvinna kom med Geijer i en rik, andlig 
lifsgemenskap. Det var den första, kanske enda kvinna, som 
helt kunde fatta och följa Geijers djupgående tanke- och känslo- 
lif och deras tankeutbyte fortsattes medelst brefväxling när de 
på våren samma år skildes. Endast en gång sammanträffade 
de sedan, när Geijer 1825 tillsammans med några vänner gjorde 
en resa till Tyskland. Det var med tanke på henne, efter 
Eriksdagen 181 6, då Geijer på allehanda sätt firats af sina 
vänner och lagerkrönts af Amalia, som han diktade "Nattvan- 
draren". 

I professor Geijers hem, där under årens lopp tre barn 
uppväxte, blef lyckan bofast, och Geijer med sin starka hem- 
känsla slöt sig allt närmare till de sina. Vännerna voro där 
äfven gärna sedda, och en glad, hjärtlig stämning, äkta värm- 
ländsk, gjorde att alla kände äig hemmastadda. Trädgården 
kring det 1837 inköpta egna hemmet genljöd ofta af ungdom- 
ligt glam och skratt, och den lärde professorn försmådde ej 
att deltaga i ungdomens lekar. Födelse- och namnsdagar fira- 
des med utklädningar och allehanda upptåg, och man roade sig 
åt det minsta. I det dagliga lifvet var Geijer ofta ett stort, 
opraktiskt barn, men återfördes till verkligheten af sin förstån- 
diga, praktiska hustru, som på ett utmärkt sätt öfverskylde hans 
små svagheter. Om han stundom fördjupad i sina tankar glömde 
att iakttaga de gängse umgängesformerna, fick han en tyst 
påminnelse af sin Anna Lisa, då han ibland till auditoriets 



34 SVENSKA TONSÄTTARE. 

munterhet, helt högt utbrast: ''Kors, min söta, hvad har jag^ 
nu gjort? Har jag inte burit mig riktigt åt igen?'* 

Musikvännerna samlades ofta hos Geijer och utförde med 
förkärlek Mozarts kvartetter m. m.; äfven staden gästande konst- 
närer mottogos med stor gästfrihet. Så var det Geijer, som 
först framförde Jenny Lind för Uppsalapubliken (2000 personer) 
och efter konsertens slut, öfverväldigad af hennes oförlikneliga 
röst, slöt henne i sina armar. Hon var sedan gäst i Geijers 
hem och sprang på eftermiddagen änkleken med professorer 
och studenter. Geijer blef en af hennes trognaste vänner till 
sin död och besökte henne under sin sista resa 1846 i Aachen; 
henne tillägnade han äfven sina sista kompositioner "Sparfvens 
visa" och "Kommer solen". 

I Geijers hem mottogs äfven A. F. Lindblad, som af pro- 
fessorn först gjordes till student och sedan fick ledning för sina 
musikstudier. Tillsammans med honom utgaf Geijer sitt första 
häfte sånger 1824; andra följde 1834, 36 och 40. De första 
sångerna hade framträdt i Atterboms "Poetisk kalender" åren 
1814— 1820. Efter Geijers beryktade politiska "affall", dik- 
tade han den gripande sången "Ensam i bräcklig farkost vågar"; 
detta skedde nyårsdagen 1838 efter en häftig dispyt med Lind- 
blad Kos landshöfding Järta. Följande morgon, då Lindblad 
just skulle sätta sig upp i vagnen för att lämna staden, mottog 
han det ännu fuktiga notbladet med vännens sång; hans ögon 
tårades vid genomläsningen — "det behöfs intet annat svar" 
var hans återhälsning med budet. 

Geijer stod alltid i det bästa förhållande till studenterna 
och var af dem som lärare nästan dyrkad. Han älskade äfven 
dem, och så snart han kompone^-at något, var hans första tanke 
"detta ska* studenterna sjunga". Marscherna äro särskildt stäm- 
ningsfulla, Narvamarschen 181 8 och Gustaf- Adolfsmarschen 
1832 — Fädernesland, hvars härliga minnen — samt den ur 
Lidners Medea — O yngling, om du hjärta har. 

Det var ett naturbehof hos Geijer att komponera och ge 
hvarje stämning uttryck i toner. Så säger han själf: 



-1 



ERIK GUSTAF GEIJER. 

^ Tanke, hvars strider blott natten ser, 
toner, hos eder om hvila den ber. 
Hjärta, som lider af dagens gny, 
toner, till eder, till er vill det fly". 



35 




Geijersstoden. 



Alla hans mest utpräglade karaktärsdrag skönjas också 
klart i hans sånger: fosterlandskärleken, det djupa, religiösa 
sinnet, kärleken till hembygden och hemmet — Första aftonen 



26 SVENSKA TONSÄTTARE. « 

i det nya hemmet — naturkänslan, och genom allt går en djup 
oöfvervinnerlig tro på det goda, rotad i en stark personlighets 
öfvertygelse. Det är icke mycket han lämnat i musik, men det 
är äkta guld, liksom allt hvad han gifvit, prägladt af en stor 
mästares bild. Lindblads omdöme om hans sånger må här an- 
föras: ^Geijers sånger äro icke försök att sätta melodi till gifna 
ord; de äro barn af en omedelbar inspiration, barn af hjärtats 
snille mer än tankens, enkla, rena känslostämningar hos en 
person, som måste tolka i toner, hvad som rör sig inom honom ^. 

Mycket i kompositionsväg har säkerligen förkommit, ty 
Geijer brydde sig vanligen ej själf om att taga reda på hvad 
han nedskrifvit. Så med en af hans vackraste sånger ^Stilla 
skuggor'', h vilken ett år efter sin tillkomst af en händelse hit- 
tades uppe på vinden bland annat skräp af informatom till 
Gcijers söner. Sedan den (ursprungligen satt som trio) för- 
vandlats till kvartett, uppfördes den på en konsert 1832 och 
hälsades med stor hänförelse och har alltsedan bevarats såsom 
det vackraste uttryck af frid vid en lefnadsdags afton. I dröm- 
men hörde Geijer ofta musik och ännu två dagar före sin död 
omtalade han för sin hustru: ''Jag har i natt låtit för mig upp- 
föra Mozarts kvartetter. Trollflöjten, Skapelsen m. m." 

Trött af åren och sitt myckna arbete samt nedstämd öfver 
en del missförstånd från gamla vänners sida, föranledt af om- 
slag i Geijers politiska åsikter, lämnade han sin professorsplats 
i Uppsala hösten 1846, till stor förlust för universitetet hvars 
förnämsta prydnad han så länge varit. När ångbåten lade ut 
från hamnen stod professorn med blottadt hufvud och mottog 
studenternas sista sångarhälsning, som de med sänkta fanor 
och sorgfyllda hjärtan bragte honom. Han fick blott några 
månader i ro arbeta på sitt stora historiska verk, bosatt i "de 
svenska sånggudinnornas palats''; redan påföljande vår var han 
redo till den sista färden. Stoftet fördes nu åter till Uppsala, 
där studenterna mötte med florbehängda fanor. Vid grafven 
föllo vårsolens strålar med en mild aftonglans öfver den blom- 
höljda kistan, fanorna fladdrade i aftonbrisen och ^Stilla skuggor'' 



ERIK GUSTAF GEIJER. 27 

sväfvade som en änglasång öfver det hela. Den store häfda- 
tecknaren, läraren, skalden och kompositören fanns ej mer bland 
de lefvande, men lefvande stå ännu hans verk bland oss, och 
i hans enkla, djupa toner möter oss en själ, som städse sträf- 
vade uppåt och endast i det högsta fann sin tillfredsställelse. 




III. 



FRANZ BERWALD. 

1796— 1868. 

^ »Din ädla höga flykt låg oftast utom synkretsen 

af ditt tidehvarf — därför kunde den blott sällan i^p- 
fattas af detsamma.» (Skrifvet af Berwald under Beet- 
hovens porträtt och tillämpligt, som det synes, på 
honom själQ* 

När man betraktar den svenska musikens stormän, märker 
man snart att de, ehuru stundom arbetande inom olika områden, 
dock i en genre nå sin höjdpunkt. Det är när de anslå vår 
nationellaste musikform, sången, den svenska visan, som de 
träffa den rätta tonen. Alltsedan bardemas tid har sången varit 



FRANZ BERWALD. 29 

bofast och älskad i Sverige, och dess enkla, fria och hOgstämda 
toner har den naturligaste anklangen i svenska bröst. Endast 
helt få tonsättare ha vågat sig utom sångens helgade gränser, 
och de verk som då frarabragts äro i allmänhet ej af bestående 
värde. Ett undantag från denna regel bildar Berwald, och vi 
kunna med stolthet räkna honom som Sveriges störste instrumen- 
talkompositör. 

Berwalds släkt härstammade dock ej från Sverige utan var 
bosatt i Slesvig, därifrån fadern inflyttade till Stockholm och 
erhöll anställning vid hofkapellet. Familjen var musikalisk, och 
en kusin till vår tonsättare verkade mellan åren 1814 — 49 
såsom chef för hofkapellet, med framgång arbetande på operans 
höjande. Franz Adolf Berwald, född i Stockholm den 23 
juli 1796, uppväxte sålunda i ett musikaliskt hem, och när hans 
egna anlag ganska tidigt framträdde, erhöll han af fadern un- 
dervisning i violinspelning och uppträdde redan i sitt tionde år 
på en af dennes konserter. Han fick sedan ledning af du Puy 
och anställdes i hofkapellet. Någon regelbunden skolundervis- 
ning ingick ej i planen för gossens uppfostran, och när kun- 
skapsbegäret vaknade, fick han på egen hand söka tillfredsställa 
det. Detta tyckes särskildt varit fallet, när han vid ett besök 
i prosten v. Schwerins bildade hem insjuknade och sedan under 
ett långsamt tillfrisknande hade tid och tillfälle att studera. Han 
fortsatte sedan på egen hand att förskaffa sig insikter i olika 
ämnen, och den naturliga och mångsidiga begåfningen gjorde, 
att han med lätthet satte sig in i allt och äfven visste att om- 
sätta sina kunskaper i praktiken. Också de teoretiska musik- 
studierna fick han själf sköta och erhöll aldrig någon undervis- 
ning i komposition. 

De första kompositionerna skrefvos ganska tidigt, ehuru 
ingen fick vetskap om dem förrän långt efleråt. Musiken till 
^Gustaf Vasa**, hvaraf nu blott en marsch finnes kvar, ''Slaget vid 
Leipzig", septetten samt en violinkonsert skrefvos redan före 
1828, då den unge Berwald beslöt att lämna Stockholm för att 
utomlands skaffa sig den utbildning han ännu kände sig behöfva. 



30 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Berwald slog sig nu ned i Berlin, där han anlade ett orto- 
pediskt institut, grundadt på Lings system men ordnadt efter 
egna idéer, hvilket han med framgång förestod ända till år 1841. 
Huru han inhämtat de erforderliga kunskaperna härtill är obe- 
kant, men ett examensdokument förefinnes ännu, undertecknadt 
af Berlins förnämsta professorer i anatomi, hvari Franz Berwald 
tillerkännes de kunskaper som kräfdes. Många af honom själf 
konstruerade apparater användas ännu, och ett par svenska lä- 
kare studerade t. o. m. för honom. 

Han fortsatte emellertid alltjämt sina musikstudier och er- 
höll mycket utbyte genom umgänget med Mendelssohn och 
Zelter. En opera, ''Der ^Verräther** komponerades i Berlin. 
Kompositören begaf sig därefter till Wien för att helt få ägna 
sig åt sina musikaliska arbeten, af hvilka operan ^Estrella di 
Soria** samt orkesterverken ''Elfenspiel", "Humoristisches Ca- 
priccio" och "Erinnerung an die norwegischen Alpen" här- 
stamma från denna tid. De framfördes med stor framgång i 
den österrikiska hufvudstaden och fingo ett lifligt erkännande i 
pressen. Så skrifver en kritiker, Carl Kunt: "En glad lifsåskåd- 
ning, en romantisk fyllighet, djärfhet i frasering och melodi 
talar ur dem. Mästaren spelar på sin orkester som på en kla- 
viatur och behandlar formen med en improvisatörs lätthet. Det 
fullkomligaste herravälde öfver de enskilda instrumenterna för 
honom till lika så originella som betecknande förbindelser mellan 
dessa." 

Uppmuntrad af den framgång hans verk rönt utomlands, 
begaf sig Berwald till Sverige i hopp om samma resultat, men 
lyckades ej här vinna något gehör. Hans nya kompositioner 
anslogo alls icke den svenska publiken; och till och med hans 
härliga G.-moU symfoni, som första gången uppfördes 1843, 
fick en nedgörande kritik. Mycket häraf får tillskrifvas det 
dåliga utförande kapellmästare Berwald gaf det stora verket. 
Efter ytterst få och knapphändiga repetitioner gafs det på ett 
sådant sätt, att kompositören, som vägrats själf anföra det, 
knappt igenkände sitt verk, så förfuskadt och illa medfaret var 



FRANZ BERWALD. 3I 

det. Först tjugutre år senare fick man i Sverige upp ögonen 
för detta mästerverks skönhet^ men då var kompositören redan 
död. Det erkändes då enhälligt af pressen såsom "ett verk af 
utomordentlig storhet och skönhet, djup lärdom och eldig, egen- 
domlig uppfinning. En sådan ursprunglig idérikedom och ett 
sådant själfständigt formsinne verka oemotståndligt." — "In- 
trycket af denna symfoni är i sanning öfverväldigande; så 
kolossal, så originell, full af fantasi, sköna idéer och schwung 
är den alla satserna igenom. Därjämte intresserar den oaflåtligen 
genom sitt märkvärdiga kontrapunktiska arbete, sin egendomliga, 
men effektfulla instrumentering." 

Kompositören vände nu åter sitt fosterland ryggen och be- 
gaf sig ut att söka det erkännande detta vägrat honom. Han 
gaf framgångsrika konserter såväl i Wien, där "Ein ländlichcs 
Verlobungsfest in Schweden" uppfördes med Jenny Lind i 
hufvudrollen, som i flera tyska städer och invaldes bland annat 
till hedersledamot af Mozarteum i Salzburg. 

Först 1849 slog Berwald sig på allvar ned i Sverige. 
Efter att förgäfves hafva sökt platsen som hofkapellmästare i 
Stockholm och director musices i Uppsala, fick han åter slå 
sig på praktisk verksamhet. Han var under några år dispo- 
nent vid Sandö-verken i Norrland sedan någon tid vid Sand- 
viks glasbruk nära Stockholm och ägnade sig äfven med fram- 
gång åt tegelslageri, dessemellan bosatt i hufvudstaden. Den 
medfödda begåfningen och praktiska förmågan gjorde att han 
med lätthet satte sig in i dessa olika uppgifter och äfven däri 
visade sig äga framtidsblick. Så lät han på Sandö uppföra det 
första gj uthus (af en massa bestående af kalk och sand) i Sverige 
utan att själf ha varit med om något dylikt, men huset blef för- 
träffligt. 

Berwald invaldes ej förrän vid sjuttio års ålder till medlem 
af Musikaliska akademien, en gång förut föreslagen men till- 
bakasatt för en buntmakare Vogel, hvars musikaliska förtjänster 
voro inhöljda i dunkel. Han var under sitt sista lefnadsär lärare 
i komposition och instrumentation därstädes och var just sys- 



32 SVENSKA TONSÄTTARE. 

selsatt med uppgiften att redigera Haeffners koralbok, då en 
häftig lunginflammation bortryckte den annars till kropp och själ 
lefnadskraftige mannen, d. 3 april 1868. 

Franz Berwald har efterlämnat flera betydande verk inom 
instrumentalmusiken. Utom den förut omnämnda "Symphonie 
sérieuse" finnas två andra, hvaraf den i C-dur "Symphonie 
singuliére'' med stor verkan utfördes på första svenska musik- 
festen 1906. Symfoni n:o 3 i Ess-dur är ännu otryckt, och 
den fjärde "Symphonie capricieuse", har på oförklarligt sätt bort- 
kommit strax innan kompositörens arbeten efter hans död kata- 
logiserades. Tre pianotrior, två pianokvintetter och enviolon- 
cellsonat utgåfvos under 1850-talet på tyskt förlag (Schubert i 
Hamburg) samt senare ännu en pianotrio, en violinduo samt två 
stråkkvartetter, hvaraf den i Ess-dur är den främsta. Särskildt 
i dessa kvartetter är Berwald stor och närmar sig mera än 
någon annan sin höga förebild, Beethoven, i gediget allvar och 
på samma gång städse bibehållande sin egen prägel af svensk 
folkton och sund, spelande humor. 

Dessa verk fingo ett mycket berömmande omnämnande i 
"Neue Zeitschrift för Musik" och äfven i Sverige rönte de er- 
kännande, särskildt af Ludvig Norman, som framförde flere af 
dem för allmänheten. Han skrifver 1859 i "Tidning för Teater 
och Musik": "Inom kammarmusiken har sedan Mendelsohns 
och Schumanns bortgång ingen åstadkommit något i flera afse- 
enden nyare, ovanligare, med ett ord originellare än svensken 
Franz Berwald. B. står nämligen öfver de nu producerande bättre 
tyska komponisterna (fransmän och italienare befatta sig i all- 
mänhet ej med instrumentalmusik) så väl i själfständig uppfatt- 
ning som ock i djupare kombinationsförmåga, hvarjämte bred- 
vid det myckna nya han gifvit i harmoniskt och rytmiskt 
hänseende, hos honom en större renhet i stämföring, följdriktig- 
het i modulation och redighet i periodbyggnad gör sig gällande. 

Hans ståndpunkt uttalar sin egendomlighet framför 

allt i en äfven i de minsta detaljer skarpt utpräglad individua- 
litet, hvilken icke synes hafva något gemensamt med en för- 



FRANZ BERWALD. 33 

fluten eller närvarande tids skaplynne, hvarför äfven B:s i fråga 
varande verk intaga en isolerad ställning inom hela musiklittera- 
turen. Oaktadt denna fullkomliga själfständighet i innehåll, detta 
skenbara ignorerande af allt som föregår omkring honom tillhör 
B. ändock genom tendens och uttryckssätt en nyare tid och 
kan betraktas såsom representant för den nyaste riktningen 
inom instrumentalmusiken såsom ren sådan.** 

Vid världsutställningen i Paris utfördes Berwalds Ess-dur 
trio — ett egendomligt verk, humoristiskt och graciöst med 
små bizarrerier här och där, blixtrande infall öfverallt — och 
emottogs med stormande bifall. De öfriga verken hafva ofta 
gifvits med framgång på konserter och vinna mer och mer upp- 
märksamhet och beundran. 

Berwald står äfven som operakompositör högt. Hans 
**Estrella di Soria" gafs i Stockholm först i början af 1860- 
talet och mottogs med erkännande, ehuru den blott uppfördes 
några gånger och sedan endast styckevis gifvits på konserter. 
Vid nya operans invigning framfördes den ånyo, hvilket visar, 
att den ännu anses för det främsta operaverk svensk tonsättare 
åstadkommit. Den underhaltiga texten (af O. Prechtler) samt en 
del longörer och gammalmodiga anstrykningar göra dock verket 
ej fullt anslående för en modern publik, ehuru det i musikaliskt 
afseende är både omsorgsfullt utarbetadt och genialt. En annan 
opera "Drottningen af Golconda" h vilar sedan lång tid i ope- 
rans arkiv och har blott i skilda delar uppförts på konserter. 
De båda operetterna "Jag går i kloster" och "Modehandlerskan" 
uppfördes några gånger i Stockholm på 1840-talet, men äro 
sedan nedlagda. 

Bland framstående lärjungar, utbildade under Berwalds led- 
ning, märkes Kristina Nilsson, som sedermera förvärfvat sig och 
den svenska sången världsrykte, något som den klarsynte läraren 
redan tidigt förutsåg skulle inträffa, samt den framstående piani- 
sten, fr. Hilda Thegerström, hvilken med stort förstående utfört 
B:s kompositioner. 

Berwald var gift med Mathilda Scherer från Königsberg 

Svtnska tonsättare. 3 



34 SVENSKA TONSÄTTARE. 

i Preussen, hvilkens bekantskap han gjort i Berlin. Först efter 
flera års äktenskap föddes deras enda barn under en vistelse 
på egendomen Oed nära Wien. Till hans dop måste en ka- 
tolsk präst tillkallas, då man genom den pågående revolutionen 
var afstängd från Wien. När denne hörde gossens tilltänkta 
namn, anmärkte han, att det ej funnes något helgon med namnet 
Hjalmar. "Jo", sade då fadern med orubbligt lugn, "det är 
ett svenskt helgon", och så fick gossen sitt svenska namn midt 
i den främmande omgifningen. Äktenskapet var det lyckligaste, 
och de båda makarna tänkte blott på att göra lifvet så ljust som 
möjligt för hvarandra, döljande de motgångar och svårigheter, 
som kunde komma i deras väg. På senare år vistades Berwalds 
tre gamla systrar, som han redan från Berlintiden bistått med 
sina begränsade medel, i hans hem, återgäldande på bästa sätt 
hans godhet. Äfven mot andra visade Berwald stor hjälpsamhet, 
särskildt mot unga musici, som han sökte hjälpa fram på deras 
bana, ehuru han härför sällan rönte någon tacksamhet och ofta 
utsattes för deras medtäflares afund. I Berlin besöktes hans 
institut af flickor ur förmögna familjer men äfven af många 
fattiga. För att dessa senare ej skulle känna sig tillbakasatta 
gaf föreståndaren dem till skänks gymnastikdräkter och behand- 
lade dem med särskild höflighet. Han gaf ofta till fattiga sin 
sista slant, så att han mången gång själf kom i trångmål. Då 
konung Oscar II, som alltid mycket värderat Berwald, fick höra 
att han vid sin död efterlämnat familjen utan medel, yttrade 
han: "Var ej Berwald förmögen? Det hade jag alltid trott, ty 
han begärde ofta för andra, aldrig något för sig själf." 

Berwald var äfven mot sina arbetare vänlig och hjälpsam, 
på samma gång han visste sätta sig i stor respekt. Ingen kom 
honom närmare än han själf ville, och han visste imponera på 
enhvar, som kom i beröring med honom. Han blef ej ofta ond, 
men kunde stundom blifva det med besked, då de ljusa ögonen 
sköto verkliga blixtar. I öfrigt hade humorn en stor del i hans 
umgänge med människor, och många anekdoter finnas därom. 
En gång när Berwald vistades i närheten af Wien, ville en 



FRANZ BERWALD. 35 

svensk sångare och kompositör D.. som äfven för tillfället uppe- 
höll sig där, sätta hans omdömesförmåga på prof och framvisade 
ett musikstycke, hvilket han föregaf vara ett nyupptäckt verk 
af Mozart och en stor raritet. B. blef mycket intresserad men 
yttrade, när han genomsett verket: "Ja, har verkligen Mozart 
skrifvit detta, då måtte han den dagen han skref det haft mycket 
ondt i magen." D. måste då tillstå, att han själf komponerat 
stycket och sökt göra det i Mozarts stil. — En framstående 
litterär man i Stockholm hade en son, som sjöng, ehuru ganska 
falskt och illa. B. var en gång på en bjudning vittne till huru 
fadern synbarligen njöt af sonens underhaltiga prestationer, 
hvilket sedan föranledde följande yttrande: "Nog har jag hört, 
att faderskärleken är blind, men att den äfven är döfy det visste 
jag ej." — När B. sedan han blifvit disponent vid Sandviks glas- 
bruk, under en resa i Tyskland besökte en framstående kompo- 
sitör, bad han honom genomse ett medfördt, musikaliskt arbete. 
Denne frågade om B. vore kompositör. "Nej, jag är glasblå- 
sare", svarade B. När han om ett par dagar åter infann sig 
hos musikern, sade denne: "Ni har lurat mig, ni är ju en ovan- 
ligt framstående kontrapunktist och kompositör". — En gång 
inlämnade B. till Falkenholmska kvartetten en fuga, som han 
föregaf sig ha komponerat. Medlemmarna voro genast färdiga 
att nedgöra verket och förklara det vara idel dålighet, då gub- 
ben Haeffner inträdde och ej förr kastat en blick på papperet 
förrän han utbrast: "Ack, nu har B. drifvit gäck med er. 
Detta är ju en fuga af Sebastian Bach, ehuru med omkastade 
stämmor. " 

För sin skarpsynthet och vana att säga sin mening rent 
ut hade Berwald fått åtskilliga fiender, särskildt inom Musikaliska 
akademien, hvars föråldrade vanor och åskådningssätt han ut- 
satte för skarp kritik. Mycket får tillskrifvas detta förhållande, 
att akademien dröjde så länge att erkänna hans stora förtjänster 
som kompositör. Det tal som hölls efter hans död på akade- 
miens högtidsdag var af professor Bauch, hvilken varit B:s 



36 SVENSKA TONSÄTTARE. 

egentliga motståndare, och det var ej till föremålets fromma. 
Nu är emellertid hans värde som instrumentalkompositör fullt 
erkändt, och hans gedigna, originella och friska tonskapelser 
vinna mer och mer gehör såväl i musikaliska kretsar som hos 
den stora allmänheten. 




IV. 

A. F. LINDBLAD. 

1801 — 1878. 

Född i hjärtat af Östergötland, i den lilla medeltidsartade 
staden Skeninge, den i februari 180 1, uppväxte Adolf Fredrik 
Lindblad därstädes under fosterföräldrars vård och namn. Han 
var städse varmt fästad vid fosterfadern, som visade honom 
stor ömhet och med råd och dåd bistod honom under den väx- 
lande ungdomstiden. Vid åtta års ålder och efter ett års skol- 
gång i Vadstena kom dock gossen åter under sin egen mors 
vård. Hon hade nu åtminstone till namnet ett hem att bjuda 
honom, gift sedan någon tid med en affärs- och tjänsteman i 



38 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Stockholm, titulerad hofkamrer och som medfört från ett tidigare 
äktenskap tvänne döttrar i uppväxtåldern. StyfTaderns sträng- 
het och ledsamheter i skolan gjorde, att den känslige, liflige 
pilten ej trifdes med sina nya förhållanden utan en dag i för- 
tviflan lämnade hemmet, besluten att ej återvända. Efter åt- 
skilliga irrfärder på gatorna hamnade han i en hökarebod och 
uppdukade där för bodens ägare en något fantasifärgad historia 
om sina olyckor, som emellertid så bevekte denne enkle heders- 
man, att den lille rymmaren fick kvarstanna hos honom flera 
dagar. En afton gick han så med sin beskyddare på teatern 
och såg "De två Savoyarderna**, i hvilken pjäs han till sin 
förvåning upptäckte styfTadern bland de spelande. Efter före- 
ställningens slut stötte han dessutom oförmodadt samman med 
denne i teatertrapporna, igenkändes, fördes med hem, och hela 
äfventyret slutade, — på herr hofkamrerns order — med en 
grundlig aga af modern. 

Adolf fick nu stanna hemma under sträng uppsikt. Planer 
att sända honom ut till sjös uppgjordes men förföllo. Han 
flyttades från Klara till tyska skolan, där han åtminstone in- 
hämtade kunskap i tyskan, på hvilket språk all undervisning 
meddelades. StyfTadern var på sitt sätt en bildad man; han 
skref vers, var god Bellmanssångare och i flerahanda befatt- 
ningar anställd vid teatern. Sistnämnda omständighet skaffade 
Adolf stundom tillfälle att bevista teaterföreställningarna, hvilket 
väl hade ett anmärkningsvärdt inflytande på det lifliga och fantasi- 
rika barnets utveckling, ehuru ingen särskild musikalisk be- 
gåfning ännu gaf sig tillkänna. 

Vistelsen i Stockholm blef dock endast treårig, då hemmet 
i följd af StyfTaderns död upplöstes. Adolf tilläts då på modems 
bön få återvända till sin älskade fosterfader i Skeninge, hvilken 
under tiden blifvit änkeman samt ingått nytt gifte med en be- 
haglig och bildad prästdotter och föröfrigt arbetat sig upp till 
en mera tryggad ställning. Bland familjens umgängesvänner 
var en doktor Wistrand, som spelade klaver; och vid åhörandet 
af hans prestationer, öppnades för den tolfSrige portarna till 



A, F. LINDBLAD. 39 

musikens underland. Han kände, att det var hans rätta värld 
och beslöt att skaffa sig inträde. Noterna lärdes snart hos en 
klockare jämte de första grunderna för musikstudium på egen 
hand. Sedan gossen med fosterföräldrarna blifvit bosatt i Norr- 
köping, hördes han därstädes allt framgent flitigt öfva sig i 
flöjtblåsning till ringa glädje för fosterfadern, som med oro 
iakttog hans växande böjelse för musik. 

Den så ofta afbrutna skolgången upptogs nu ånyo. Men 
då gossen ej gjorde de väntade framstegen fick han ändtligen 
sluta och sattes i stället till verksamhet inom fader Lindblads 
handelsbod. Efter ganska få år hade han dock där tillfyllest 
ådagalagt sin oförmåga för såväl bod- som kontorsgöromål. Nu 
återstod blott en sista utväg: att skicka honom ut på egen hand 
i världen och sålunda väcka den slumrande ambitionen. Plats 
anskaffades på ett engelskt skeppsredarekontor i Hamburg, där 
den unge Lindblad med all flit sökte fylla sina uppgifter, ehuru 
ej med mera framgång, än att han hela tiden underhölls af 
fosterfadern. Hans själ trängtade till andra rymder, och på 
lediga stunder sökte han näring i poesi och musik, däri han 
vägleddes af ett par äldre vänner, som grundligt kände den 
tyska konsten. Han beslöt nu att hyra ett piano, hörde och spe 
lade själf de stora mästarnas verk och lefde lycklig i sin ny 
funna värld. Beethovens menuett ur pianosonaten i D-dur blef, 
enligt hans egen utsago "första möbeln i själens kammare" 
liksom denne mästares verk alltid voro de främsta i hans tanke 
Efter tre års vistelse i det främmande landet, hemkallades Lind 
blad och måste med sorg skiljas från de tyska vänner, som be 
redt honom så lyckliga stunder. 

Återkommen fick han med någon svårighet plats på ett 
kontor i Norrköping och fortsatte på lediga stunder sina musik- 
öfningar äfven görande ett och annat kompositionsförsök, 
såsom en kantat vid en väns död, hvilken dock var mera 
rörande i anledning af ämnet än i sig själf. 

En släkting till fostermodern, änka efter prosten Kernell, 
bodde vid denna tid på egendomen Bleckenstad i södra Öster- 



40 SVENSKA TONSÄTTARE. 

götland med sina tre barn. Med dessa bildade och älskvärda 
människor kom Lindblad i lifligt umgänge och en varm vänskap 
uppstod mellan honom och sonen i huset, Per Ulrik, en lof- 
vande sångare, h vilken dock tidigt bortrycktes af döden. Yngsta 
dottern, Sofia, blef sedermera hans maka, som i ett femtioårigt, 
lyckligt äktenskap delade hans lifs öden. Genom bekantskap 
med familjens släkting, skalden Atterbom, styrktes hos Lindblad 
den längesedan väckta önskan att helt få ägna sig åt ideellare 
värf, och vid tjugotre års ålder lämnade han för alltid den af- 
skydda bokföringen och begaf sig till Uppsala, i hopp att nå sin 
lefnads mål. 

Här gjorde han strax två för sin vidare utveckling viktiga 
bekantskaper: med Haeffner, som gaf honom undervisning i teo- 
retisk musik, och Geijer, hvilkens första steg var att göra ho- 
nom till student. Omfattad med stor vänlighet i det Geijerska 
hemmet, där han ett par år var inackorderad, utarbetade han 
nu sina första kompositioner; De utkommo i ett häfte tillsam- 
mans med några af Geijer och voro följande: ''Erster Verlust**, 
"Der Sänger**, ''Sjömanssång" och fyra sånger till Atterboms 
ord, bland dem "Syanhvits sång" (äfven tonsatt af Geijer) och 
"Ungmön i lunden", (förut behandlad af Nordblom) båda ur 
"Lycksalighetens ö". Sångbara och melodiska, med troget 
återgifvande af textens stämning samt med ett själfständigt ac- 
kompanjemang, lofvade de godt för framtiden. 

Lindblad gjorde i Uppsala ännu en viktig bekantskap, näm- 
ligen med öfverstinnan Malla Silfverstolpe, medelpunkten i det 
litterära och konstnärliga kotteriet i Uppsala. Hon intresserade 
sig varmt för det unga musikgeniet, och då hon insåg att en 
utländsk resa vore nödvändig för hans vidare utbildning, hjälpte 
hon honom därtill genom anskaffande af ett lån, som Lindblad 
senare gäldade. Hon medföljde till och med själf till Berlin 
för att öfvervaka arbetet. Där fortgingo nu under ett par år 
grundliga studier för professor Zelter tillsammans med den åtta 
år yngre Mendelsohn. Med honom kom Lindblad i nära vän- 
skap, och den yngre redan tidigt fullmogne konstnären såg med 



A. F. LINDBLAD. 4 1 

beundran upp till den äldre, hvars originella, nordiska tonska- 
pelser lifligt anslogo honom. I afsikt att göra den svenska folk- 
musiken känd i Tyskland, utgaf Lindblad en bearbetning af 
svenska folkvisor under namn af "Der Nordensaal" det första 
försök som gjorts att fästa utlandets uppmärksamhet på vår rika 
skatt af sånger. 

Medan dessa arbeten pågingo, inträffade något, som blef 
af ingripande betydelse i Lindblads lif. Han fick höra talas om 
den s. k. Logiers metod, hvilken på mycket kort tid bibragte 
äfven barn en förvånande insikt i harmoni. Genom sin väl- 
görarinnas bemedling blef han i tillfälle att inhämta denna me- 
tod och återvände därefter till hemlandet, där han i Stockholm 
inrättade en musikskola, grundad på Logiers principer. Han 
förestod själf denna skola från 1827 till 1861, och som den 
lyckades komma på modet, var framgången gifven. Bland 
mera framstående lärjungar, som utgingo ur densamma, märktes 
prins Gustaf, Ludvig Norman och P. U. Stenhammar. När 
framtidsutsikterna sålunda oväntadt hastigt ljusnat, blef Lind- 
blad i tillfälle att bilda eget hem och hemföra sin ungdomsbrud, 
1828. 

Det Lindbladska hemmet blef småningom en samlingsplats 
för framstående personer inom litteraturen och konsten; där 
umgingos Almqvist, Thomander och senare Wennerberg, Foroni, 
Troili, GUnther m. fl. Kvickt skämt och djupsinniga resone- 
mang växlade med utmärkta musikprestationer. Värden själf 
med sin originella, af liflighet och kvickhet sprittande person- 
lighet utöfvade dock själf den största tjuskraften, och ingen, 
som kom i beröring med honom kunde undgå hans trollmakt. 
Han stod i själfva verket utanför det egentliga musiklifvet i 
Stockholm men hade dock ett stort inflytande på yngre musici 
genom sitt träffande och säkra omdöme, som i umgänget kom 
i dagen. En så stark personlighet som Lindblad skapade själf 
sin krets, och någon gång kunde det tyckas utomstående, att 
han i alltför hög grad påtryckte denna sina åsikter. Så var 
han entusiastiskt uppburen af den s. k. Falkenholmska kvartetten. 



42 SVENSKA TONSÄTTARE. 

ett Sällskap utmärkta violinspelare, som ofta samlades hos ho- 
nom. När Jenny Lind med glänsande framgång debuterat i 
Agathas roll i Friskytten, mottogs hon en tid i det Lindbladska 
hemmet för att komma i närmare beröring med konstnärligt 
bildade människor. För hennes härliga röst skref Lindblad flera 
sånger, som bära en särskild prägel : af ett snille, för ett snille. 

Hvarje år besöktes den gamla vänkretsen i Uppsala, hvilken 
ännu fortlefde inpå fyrtiotalet med oförminskad lifaktighet, upp- 
friskad af yngre förmågor. Det var verkliga högtidsstunder, 
när de gamla vännerna Geijer och Lindblad träffades och fingo 
utbyta tankar eller visa hvarandra nya kompositioner; vänskapen 
dem emellan varade trofast lifvet ut, ehuru stundom hotad af 
allvarliga meningsskiljaktigheter. Till Atterbom stod äfven Lind- 
blad alltid i nära vänskapsförhållande, städse beundrande hans 
dikter, som han särskildt älskade att sätta i musik äfvensom 
Thekla Knös' själfulla och intagande sånger samt senare Bottigers. 

Först med 1830-talet började Lindblads egentliga musika- 
liska alstring, hvilken sedan under nära ett hälft sekel med oför- 
minskad kraft fortfor. Den klassiska uppfostran han genomgått 
inverkade ej hämmande på den egna personligheten, som mer 
och mer framträdde med sin starkt originella prägel. Lindblad 
älskade i likhet med Geijer framför allt det sant fosterländska, 
det enkla och omedelbara, det kraftiga och naturliga. Grundad 
på den svenska folkvisan, med färg från den svenska naturen 
och skildrande svenska folklifsbilder, framstod den Lindbladska 
visan frisk och fri med snillets ursprunglighet, fängslande svenska 
sinnen med oemotståndlig makt. 

Det var särskildt tre ämnen Lindblad besjöng: kärleken i 
dess mångfaldiga skiftningar, (hvilket förskaffade honom namnet 
Sveriges Schubert) naturen och folklifvet, de båda senare ofta i 
tjusande förening. Dessa sånger äro målande och växlande, 
uttrycksfulla i ackompanjemanget, men kräfvande ej mindre ädel, 
måttfull stilkänsla än naturlig värme hos den utförande för att 
komma till sin fulla rätt. Såsom de sjöngos först af Jenny 
Lind, Gtlnther m. fl. togo de alla hjärtan med storm. Det ena 



A. F. LINDBLAD. 43 

häftet kom ut efter det andra med tillsammans öfver tvåhundra 
visor, hälsade med växande förtjusning. "En sommarmorgon", 
"Natten" och "På berget" med härliga naturskildringar, de 
målande "Skjutsgossen", "Bröllopsfärden", " Sotargossen " , "In- 
validen", "Varning", "Den skeppsbrutne", m. fl. sjöngos öfver 
hela landet med hänförelse, h varefter de utkommo. Komposi- 
tören diktade, särskildt i början, äfven orden, alltid karakteris- 
tiska och stämningsfulla, ehuru stundom ej i sträng, formfulländad 
meter, än uttryck för sund humor och sprittande liflighet, än 
tolkande sorgbundenhet och allvar. Ofla låter han midt i en 
glädtig sång en mollton ljuda, bebådande den underström af 
saknad, som genomgår såväl den svenska dikten som naturen, 
äfven när den senare står i sin högsommarprakt. En annan 
egendomlighet är användandet af dur-tonart för att uttrycka sorg, 
hvilket är af stor verkan. N. P. ödman säger träffande om 
Lindblad som kompositör: "Hans sångaranda dväljes helst inom 
det naiva, och de toner och sånger, stämningsfulla eller målande, 
som han låter oss höra, äro Ijufva, lekande, älskliga, stundom 
rörande, men sällan gripande, aldrig uppskakande". 

Den framgång Lindblad hade väckte emellertid afund hos 
en del andra musiker, som ej lyckades vinna samma popularitet. 
I tidningarna började 1845 göras hätska anfall på hans kom- 
positioner, i afsikt att nedsätta tonsättaren och stäcka den hän- 
förelse han väckt. Naturligtvis verkade dessa, visserligen obe- 
fogade anfall dock sårande på Lindblad, som i allmänhet höll 
sig fjärran från musiklifvets intriger. Genom vädjan till den er- 
kände kritikern L. Spohr i Kassel erhöll han ett mycket gynn- 
samt uttalande om sina kompositioner, och detta nedtystade slut- 
ligen motståndarna. Han fick nu i fred fortsätta sina arbeten 
och åtnjöt under sin återstående lifstid såväl inom som utom 
landet det anseende hans snille berättigade honom till; hans 
sånger öfversattes till tyska och skattades öfverallt högt för sin 
originella och fosterländska ton. 

Ett par lyriska verk af större omfång äro "Drömmarna" 
och "Om Vinterkväll". Drömmarna, till ord af Thekla Knös, 



44 SVENSKA TONSÄTTARE. 

bestå af åtta körer, sammanbundna genom ackompanjemanget. 
De teckna med lätt, lekande behag och djup innerlighet de 
skiftande drömmarnas besök hos olika människor, utgörande 
lifliga, poesirika, idealistiska tonmålningar. Första gången fram- 
förda under hofsångaren Bergs utmärkta ledning väckte de stor 
hänförelse och blefvo snart, sedan tonsättaren instrumenterat 
dem, en kär egendom för alla musiksällskap inom landet och 
äfven i Danmark och Tyskland. Samlingen "Gammalt och 
nytt" är sammansatt af några äldre och nyare visor, förenade 
med recitativ och smärre körer. De uttrycka på ett intagande 
sätt den Lindbladska sångmöns finhet och behag, skalkaktighet 
och vårjubel och låta genom den lyriska färgtonen skimra verk- 
lighetsbilder af stor skönhet. 

Det var omöjligt för en musiker af Lindblads begåfning att 
så länge vara bosatt i hufvudstaden och i beröring med olik- 
artade musici och ej försöka sig på andra uppgifter än den enkla, 
om ock konstfulländade visans. En opera "Frondörerna", den 
omfångsrikaste af hans kompositioner, framfördes redan 1835, 
men mottogs ogynnsamt af såväl kritik som publik, trots Geijers 
varma framhållande af dess förtjänster. Texten, författad af 
fransmannen Mélesville, rör sig om en intrig under partistriderna 
i Paris 1649, visserligen ganska kvick, men med långdragna 
dialoger och föga ägnad för musikalisk behandling. Ämnet 
borde ej varit lockande för en så utprägladt svensk konstnär 
som Lindblad. Hans lyriska ton kom ej heller till sin rätt; 
däremot togs det raska, sprittande, lifliga i hans natur i anspråk, 
och det kan med skäl sägas, att kompositören gjorde det bästa 
af ämnet, som kunde göras. År 1860 upptogs operan ånyo 
och rönte då mera erkännande, ehuru den aldrig lyckats blifva 
fullt populär, trots vackra partier. Lindblad arbetade på ännu 
ett par operor, "Blenda", med text af Fredrika Bremer och 
"Den blå fanan", af C. J. L. Almqvist, ehuru dessa aldrig 
blefvo fullbordade. 

Kompositören har äfven inom instrumentalmusiken utarbetat 
åtskilligt af värde, ehuru detta af allmänheten ej är så bekant 



A. F. LINDBLAD. 45 

som hans sånger. En tidigt skrifven symfoni i C-dur uppfördes 
på Gewandhauskonsert i Leipzig och mottogs väl samt utkom 
på tyskt förlag, senare i Sverige i musiksamlingen "Nordmanna- 
harpan". Vidare märkas två häften "Smärre kompositioner'^ 
för piano, två sonater för piano och violin samt en trio för 
piano, violin och altviol. En hel del otryckta verk finnas äfven 
bland kompositörens kvarlåtenskap, af hvilka en symfoni i D-dur, 
en kvintett i F-dur och två kvartetter i Ess-dur och B-dur 
efter hans död uppförts i Stockholm. 

Lindblad vistades under de sista fjorton åren af sitt lif med 
sin maka fjärran från hufvudstadens larm på den vackra, frid- 
fulla egendomen Löfvingsborg, nära Linköping, där dotter och 
måg äro bosatta. Han sysselsatte sig där med kompositioner 
och uppsöktes stundom af de vänner, som ännu med beundran 
och saknad mindes honom. Bland de svåra värf han under 
senare år ålade sig var tonsättningen af Fänrik Ståls sägner, 
hvilket på grund af dessa sångers episka natur ansetts nästan 
outförbart. Han lyckades dock med trogen stämning och melo- 
disk form på ett klassiskt sätt framställa några af de Rune^ 
bergska mästerverken, såsom "Torpflickan", "Ur molnets bro- 
der", "Veteranen" m. fl. ehuru dessa sånger aldrig blifvit i 
vidare kretsar kända. 

Kompositören skref aldrig själf på senare år orden till sina 
sånger. De fyra häften, kallade "Aftonstunder i hemmet", 
med tillsammans tjugofyra sånger, som han utgaf mot slutet af 
sin lefnad, äro till dikter af Bottiger, Topelius och Bäckström. 
Han var äfven upptagen af två, h varandra helt olika arbeten, 
nämligen tonsättningen af nio visor af Sehlstedt och nio af 
Heine, hvilket skedde samtidigt. Olikheten var stor mellan 
den humoristiske, lefnadsglade, fosterländske natursångaren, som 
från de svenska skären utsände sina af friska vindar genom- 
strömmade visor, och den snillrike, men af tvifvel och passioner 
sönderslitne tyske skalden, som i det orosfyllda Paris diktade 
sina tragiska sånger. Kompositören var dock i stånd att i 



46 SVENSKA TONSÄTTARE. 

musiken tolka de båda snillenas olika karaktär, därmed gifvande 
ännu ett bevis på sin mångsidiga begåfning. 

Bland yttre utmärkelser, som kommo den frejdade tondik- 
taren till del, voro utom medlemskapet af Musik, akademien 1831 
mottagandet af Svenska akademiens stora guldmedalj 1852 och 
utnämning till kommendör af Vasaordens första klass. 

Den åldrige mästaren afled efter en tids sjukdom i kretsen 
af de sina den 23 augusti 1878 och fördes till den sista h vilan 
å Skeda kyrkogård. Hans lif är ett bevis på huru konstens 
borne kämpar genom motgångar och svårigheter föras att fylla 
det värf, som blifvit dem betrodt. Hans var att väcka den 
fosterländska anden i musiken, att bryta en förut okänd väg 
genom vårt eget lands skogar och dalar och öppna svenska 
ögon för de skönheter, som där gömma sig. 

Följande dikt ur "En vinterkväll" kan äga sin tillämpning 
på den gamle sångarveteranen själf; 

»I kvällens spår 

Re'n natten går 

Och dagens fröjd är slut. 

Dock evigt ung 

Är sångens kung 

Uti sitt gamla rike; 

Och ingen krans 

Så frisk som hans, 

Den håller tiden ut.» 




v. 
OTTO LINDBLAD. 

1809 — 1864. 



Medan den svenska studentsången i Uppsala grundades af 
Haeffner och Geijer, dröjde det i Lund längre, innan någon sådan 
ordnad kom till stånd. Den som har största äran att så skedde 
är Otto Lindblad, hvilken under 1830- och 40-talen höjde 
Lunds studentsång till en af de främsta i norden. 

Otto Lindblad, son af komminister C. J. Lindblad och hans 
maka, H. M. Chrysander, föddes i Karlstorps prästgård, belägen 
i norra Småland nära guldgrufvan Ädelfors. Själfva långfre- 
dagen just vid sammanringningen såg han första gången dags- 



48 SVENSKA TONSÄTTARE. 

ljuset, och det spåddes redan då att gossen, som skrek mycket 
gällt till klockornas klang, med tiden skulle blifva en god 
klockare. Fadern var adjunkt och måg hos prosten Chrysander 
och bodde, enligt tidens patriarkaliska sed i samma prästgård, 
hvarför gossen uppkallades efter morfadern och tillbragte sina 
första år i det gammaldags hemmet, som rymde två familjer. 
Bland hans första minnen var, när fadern tog honom på armen 
och sjöng: "Inte sörjer jag för barnen, de ä' små, hopp falle- 
rallalera", och vidare när denne på sin fiol stämde upp någon 
glad smålandspolka, och han muntert svängde om med syskonen. 

Otto var den andre i ordningen af fem syskon. Hvarje 
morgon skulle barnen infinna sig hos morfadern, läsa bön och 
förhöras läxorna, hvartill ofta fogades någon latinsk glosa att 
lära. Otto öfverträfTades snart i kunskaper af den äldre systern 
och visade vida större håg för fågeljakter i skogarna eller fiske- 
turer med fadern än för den bokliga lärdomen. Han var redan 
vid tio år en väldig jägare. Morfadern varnade förgäfves: 
"Med fiskafång och fåglasång förstöres mång studeregång". 
Bland gossens öfriga förströelser var förfärdigandet af olika 
musikinstrument; ofta brukade han om aftnarna klättra upp på 
taket och ur en sälgpipa eller egen klar strupe låta toner ljuda, 
som gåfvo eko långt bort i skogen. Musiken älskades högt i 
hemmet; fadern var in i ålderdomen god sångare och fiol- 
spelare, och alla barnen trakterade något instrument. 

Vid tio års ålder skickades Otto jämte den ett år yngre 
brodern till skola i Vexiö och funno stort nöje af den långa 
resan, som tillryggalades med skjuts och* föreföll dem som ett 
helt äfventyr. Inackorderade jämte andra skolynglingar hos en 
fru Lindelöf började de nu sin skolgång, hvilken utföll så, att 
brodern efter ett år sattes i lära på ett apotek, medan Otto, 
med erhållet premium för "sedlighet och flit" fick kvarstanna 
och genomgå sin skolkurs. Han måste dock för att själf bidraga 
till sitt underhåll konditionera och gifva lektioner åt mindre för- 
sigkomna kamrater, hvilka han städse bemötte med stor vänlig- 
het och artighet. 



OTTO LINDBLAD. 49 

En musikförening "Discanten" fanns i staden vid denna 
tid, men anföraren, den i öfrigt skicklige orgelspelaren Svensson, 
visade ej vidare intresse för ungdomens handledning. Lindblad 
deltog emellertid i sångöfningarna och inöfvade dessutom med 
ett par kamrater, Josua Meurling och Christiernin, äfven entusi- 
astiska musikdyrkare^ såväl sånger som trior för violin, flöjt 
och violoncell. Tegnérs blifvande måg, baron Rappe, kallade 
ofta de unga sångarna hem till sig och inöfvade med dem kvar- 
tetter, hvilka de sedan till biskopens nöje sjöngo för honom på 
Östrabo, 

Tillsammans med de båda sångarbröderna afreste Lindblad, 
uppfylld af de gladaste framtidsförhoppningar, till Lund, där 
han tog studentexamen och inskrefs som medlem af Smålands 
nation hösten 1829. Han tog ganska snart filologisk kandidat- 
examen och ämnade 1838 taga doktorsgraden men insjuknade 
under själfva promotionstiden i kopporna, hvilkas följder han öfver 
ett halfår led af, och som för lifstiden lämnade vanställande spår i 
ansiktet. Under tillfrisknandet sysselsatte han sig mycket med 
musik och kompositioner och fortsatte härmed under de följande 
åren, till ringa förmån för studierna, men till konstens sanna 
båtnad. Samma år stiftade han Lunds studentsångförening, 
hvilken han sedan ägnade en god del af sin tid och sitt in- 
tresse. 

Studentsången hade ej förut haft någon egentlig ledare, 
hvarken som kör eller kvartettsång utan hade vanligen uppstämts 
unisont på Lundagård eller under vandring på gatorna, ibland vac- 
kert klingande, ibland urartande till skrål. Goda förmågor funno s 
alltid, och det var nu Lindblad, som med säkert öra upptäckte dem, 
samlade dem omkring sig och småningom inöfvade dem till en 
verklig elitkår. Bland de mest framstående sångarna märktes skal- 
den Carl Strandberg (Talis Qualis) och brodern Olof (sedermera pre- 
miersångare vid k. operan), skalderna Herman Sätherberg och C. A . 
Wetterbergh (Onkel Adam), Svahn och Meurling med djupa basar, 
B. Rudberg, O. Munck af Rosenschiöld, hvars böjliga röst 

Svenska tonsättare, 4 



50 SVENSKA TONSÄTTARE. 

kunde användas till hvilken stämma som helst, förutom en 
mängd öfriga, uppgående till ett åttiotal utmärkta förmågor. 

Att börja med inöfvades kvartetter af Keutzer, Kttcken, 
Spohr, Schneider och Kuhlau, hvilka af Assar Lindeblad öfver- 
sattes till svenska. Senare upptogos Mendelsohns allvarligare 
melodier och de på modet varande storheterna Rossini, Bellini 
och Meyerbeer, ur hvilkas operor körer gåfvos med stor fram- 
gång. Genom dessa musikstudier och öfningar utvecklades 
Lindblads egen kompositionsförmåga, och snart sjöng kören af 
hans egna sånger. Den enda undervisning han erhöll i kompo- 
sition var några lektioner af Krebs under ett besök i Köpen- 
hamn; af betydelse för hans musikaliska utveckling var äfven 
att han under tre år bodde hos den framstående konsertmästaren 
Lundholm och medverkade i dennes kapell. 

Huru den första sången tillkom berättar han själf: "En 
vacker vårmorgon stack solen fram och sken genom rutan in 
på en student, som pluggade med sin Cicero och Lindfors 
antikviteter. Han sprang upp och fann, att vintern rasat ut 
bland våra fjällar; och denna sin tanke och känsla uttryckte 
han i en sång, till hvilken man mer och mer lyssnade, när den 
hunnit inöfvas och började på Lundagård." 

Detta var liksom början till den vår, som sedan så rikt 
knoppades för den Lindbladska studentsången. Den ena kom- 
positionen följde på den andra, hälsade med förtjusning och 
med en naturlig anklang i sångarnas ungdomliga hjärtan. Såväl 
ord som melodier framkallades ofta af någon tillfällighet; så 
komponerade Lindblad vid själfva Trollhättan, uppfylld af det 
storartade skådespelets skönhet, den härliga basarian '^ Brusande 
vilda ström". Ångbåtssången "Sätt maskinen i gång, herr 
kapten" skrefs efter hemfärden från ett studentmöte i Köpen- 
hamn och hade knappt torkat på notpapperet förrän den sjöngs 
af kören. Ehuru sålunda ögonblickets barn voro dessa sånger 
fullt färdiga vid första nedskrifvandet och behöfde aldrig ändras. 
Mången gång skref kompositören äfven orden, men har äfven 
tonsatt dikter af Talis Qualis — Ur svenska hjärtans djup — 



OTTO LINDBLAD. 5 1 

som länge varit svenska folksången, — Du som världar har 
till rike — hymn vid hans egen promotion, — Frihet och foster- 
land m, fl., af Sätherberg "Längtan till landet « och "Glad 
såsom fågeln", Onkel Adams "Student, om du det namnet 
värd" o. s. v. 

Lindblad komponerade ej mindre än 124 sånger, däraf 66 
kvartetter, 5 körer med solo, 14 trior, 3 duetter och 36 solo- 
sånger. De utgöras till största delen af fosterländska ballader, 
frihets-, natur- och jaktsånger, sådana som mest lämpa sig för 
unga sinnen och röster, öfver Lundagårds murar trängde de 
vida omkring och vunno anklang på grund af sin äkta svenska 
karaktär och sin friska, vårliga stämning. På andra sidan 
sundet hälsades och sjöngos de äfven med förtjusning, och det 
var i Köpenhamn Otto Lindblads första sånghäfte utkom 1840; 
fem år senare voro nio häften utgifna därstädes på Lose & 
Delbancos förlag. Senare upptogos hans kvartetter i den af 
Abr. Hirsch utgifna sångsamlingen "Från Odinslund och Lunda- 
gård" och räknas nu bland våra yppersta och mest sjungna. 

Kompositören hade under sin studietid ganska svårt att 
uppehålla sig i Lund; han måste tidtals vistas borta på kon- 
dition och stundom företaga konsertresor med sin utmärkta 
kvartett. Vintern 1836 medföljde han en framstående tysk 
teatertrupp på en resa i Sverige dels såsom medverkande i, dels 
såsom anförare för orkestern och förvärfvade därunder känne- 
dom om flera goda operor: Friskytten, Wilhelm Tell, Hvita 
frun, m. fl. hvilka förtjänstfullt utfördes. I öfre Sverige blef 
han först egentligen känd 1846, då han med sina sångare gaf 
flera, med utomordentligt bifall mottagna konserter, i afsikt att 
samla medel till ett föreningshus för studenterna i Lund, 
hvilket först 1881 blef fullbordadt. Stockholmspressen fram- 
höll då hans stora förtjänster som anförare och kompositör. 

Ett företag, som af Lindblad sattes i gång var anordnandet 
af musikaliska danssoiréer, hvilka skiftesvis höllos i Lund, Malmö* 
och Ystad. Till dessa samkväm, de mest lysande tillställ- 
ningarna i Skåne på den tiden, komponerades och utfördesvan- 



HARVARD UNtVERSITY 

EDA KUHN LOEB MUSIC UBRARf 

CAMBRIDGE 38. MASS. 



52 SVENSKA TONSÄTTARE. 

ligen någon ny sång, väntad och mottagen med förtjusning. 
Dansmusiken arrangerades äfven af Lindblad, och Strauss', 
Labitskys och Lanners här förut ej hörda toner elektriserade den 
danslystna ungdomen. Det fordrades mycket arbete och stor 
ihärdighet att uppehålla dessa soiréer, men den nitiske arrangö- 
ren lyckades under en lång följd af år göra dem till verkliga 
högtider, som af ungdomen motsågos med längtan och länge 
bevarades i minnet. 

Då de nordiska studentmötena började på 1840-talet deltog 
äfven Lindblad med sina sångare däri. På det andra, i Upp- 
sala tog han priset och på den fest, som därefter af konung 
Oscar I anordnades för sångarna på Drottningholm, räcktes 
anförarstafven åt Lindblad med orden: "När nordisk kvartett- 
sång utföres, är Otto Lindblad den själfskrifne anföraren.'* 

Efter att såsom inbjuden hedersgäst ha besökt musikfesten 
i Hamburg 1841, insjuknade kompositören svårt i reumatisk 
feber, som öfver ett år fängslade honom vid sjukbädden, ned- 
satte krafterna och medtogo de små tillgångarna. Han blef 
återställd efter att ha begagnat ryska bad i Helsingborg. 

Genom sin vidt omfattande verksamhet bland studenterna 
kom Lindblad stundom i kollision med stadens officiella musici, 
kapellmästaren Wenster och musikdirektör Möller, hvilka ej med 
blida ögon sågo hans ingripande i deras ämbete och den stora 
makt han hade öfver studenterna. De voro båda i sitt slag 
dugliga och musikaliska personer och hade antagligen under 
andra förhållanden blifvit mera uppskattade. Möller var äfven 
kompositör af sånger, som utmärkte sig för sin militäriska rytm, 
t. ex. den bekanta "Vindarnes chor" — Upp genom luften — 
samt den högstämda "Bjergtrolden", hvilka dock ej blefvo 
uppskattade efter förtjänst af studenterna, på grund af den 
stora förkärlek de hyste för sin afhållne, själf valde ledare. 
Lindblad försökte med sin personliga älskvärdhet bilägga 
• detta missförhållande, ehuru utan resultat, och kapellsalen, 
den enda lämpliga sånglokalen, stängdes för honom och hans 
sångare. De akademiska myndigheterna voro i synnerhet i 



OTTO LINDBLAD. 53 

början mycket emot studenternas sångöfningar, då de ansågo 
dem taga för mycken tid från studierna, men då sången allt- 
mera närmade sig skön konst och vid studentmötena alltid tog 
priset, måste de låta saken hafva sin gång. 

Det var blott oegennyttig kärlek till konsten, som dref 
Lindblad att offra så stor del af tid och intresse åt dessa öf- 
ningar, och han hade därför ej ett öres lön, Hans en gång 
framställda anspråkslösa begäran om trehundra kronors årligt 
arfvode som sånganförare afslogs af akademien, och han anmo- 
dades i stället att snarast aflägga sin examen. År 1844 promo- 
verades Lindblad och sökte därefter för att erhålla ett lefve- 
bröd den lediga klockarebefattningen i Mellby, hvilken han 
tillträdde 1847 och innehade till sin död. 

Skilsmässan från kamraterna var en svår pröfning, och 
kompositörens senare sånger nådde aldrig den höjd de nått i 
en sympatisk och elektriserande vänkrets — det var den rätta 
iifsmiljön som felades. Anspråkslös och förnöjd i alla lifvets 
skiften fann sig dock Lindblad tillrätta på sin nya plats och 
gjorde det bästa möjliga af den. Student i det sista bar han 
nästan alltid tecknet därtill, den då brukliga studentmössan, 
mörkblå med svart rand och hvit passepoél. Sångöfningarna 
upptogos med de förmågor som landsbygden hade att bjuda 
och bland annat sjöngs "Gluntarna", som på 1850-talet gjorde 
sitt triumftåg genom landet. De musikaliska soiréerna infördes 
äfven i mindre skala, till fromma för traktens sällskapslif och 
öfver allt följde musik och sång Otto Lindblad i spåren. Han 
var en gärna sedd gäst på de närbelägna herrgårdarna, där 
man högt värderade hans glada, hjärtevinnande personlighet 
och framstående musikaliska prestationer, och till det enkla 
hemmet drogos gäster från nära och fjärran. 

Alltsedan barndomen ifrig jägare deltog Lindblad i den 
på hans tid mycket utbredda skarpskytterörelsen och tog ofta 
priset på grund af sin träffsäkerhet. Han erhöll i anledning 
bäraf och med anslutning till en strof ur en af hans egna sånger: 
* Kulan går sin bana ärligt, se där tumlar markens villebråd", 



54 SVENSKA TONSÄTTARE. 

vedernamnet ''kulan", hvilket alltid var det gängse i den gamla 
vänkretsen. Flera friska jaktsånger härleda sig från komposi- 
törens förkärlek för denna sport, som han ännu under sina sista år 
ifrigt idkade. 

Lindblad gifte sig först 1855 med Emma Andersson, dotter 
till en af hans äldre vänner i Lund, Tor Andersson, hos hvilken 
sångarna gärna samlades. En gång hade han tagit den lilla 
treåriga Emma på sitt knä och skämtande sagt: ^Vill du, när 
du blir stor, bli min lilla hustru?" Barnet svarade genast: "Ja, 
det vill jag visst", slog armarna om hans hals och kysste — 
sin sjutton år därefter blifvande man. Han fick med sin unga 
hustru det lyckligaste samlif, men sörjde mycket förlusten af en späd 
dotter, vid hvilken hans känsliga hjärta djupt fästat sig. Sorgen 
häröfver och den ohälsa han ådragit sig genom söndaglig tjänst- 
göring i två oeldade kyrkor, där han utan orgel måste taga 
upp psalmerna, bröt hans krafler och nedlade honom på en 
långvarig sjukbädd. Hela fjorton månader låg han hårdt ansatt 
af plågor, mesta tiden vårdad i hemmet, där han äfven afled 
den 24 januari 1864. 

Ett tjugotal Lundastudenter närvoro vid begrafningen och 
sjöngo den sång han komponerat tre dagar före sin död "Minnets 
tempel", som han själf kallat sin svanesång och däruti han med 
vemod erinrar om det forna glada ungdomslifvet. Vackra verser 
af brodern, kontraktsprosten J. M. Lindblad, utdelades, hvilka 
skildrade den bortgångnes löftesrika ungdom och den sångens 
makt som besjälat honom och kraft så stor del af hans lif. 

Till en minnesfest i hufvudstaden skref Carl Strandberg den 
bekanta sång öfver Lindblad, hvilken återfinnes i hans dikter 
och hvaraf de två sista verserna här följa: 



»Men han drog sig blygsamt undan, som en fågel uti skogen, 

Satt där, som han alltid suttit, osedd, anspråkslös och trogen, 

Sjöng och sjöng en strof emellan, konstlöst, rent och genomklart, 

Där vårt hemlands sångarlynne gaf sig uttryck underbart, 

Sjöng ur hela fulla bröstet, så att Eko sprang ur hällen 

Utan att för egen räkning ha en önskan eller bön, 

Han var nöjd blott han fick sjunga, sången själf var sångens lön. 



OTTO LINDBLAD. 55 

Hvad är bättre än att gifva och få ingenting tillbaka, 

Fordra ingenting och kunna leende allting försaka, 

Rikt beså den lilla täppa, som man fick sig anförtrodd, 

Och i ödmjukhet förbida, att ett enda korn ger grodd, 

Oberoende af dagens lynne verka oförtrutet 

Bara styckverk, låt så vara, men i hoppet att på slutet 

Domen öfver hvad man varit med sitt lif och med sin sång 

Skall, liksom hans toner, gå »ur svenska hjärtans djup en gång?» 

Vid riksdagen 1874 beviljades änkan en liten pension, dock 
med större svårighet än man kunnat vänta, då detta var den 
enda erkänsla fosterlandet kunde visa en af sina söner, som så 
oegennyttigt offrat många år af sitt lif till tonkonstens befräm- 
jande. Den enda utmärkelse, som kom Lindblad till del under 
hans lifstit] var medlemskap af Musikaliska akademien.*) 

En ungdomskänslans och glädjens tolk står Otto Lindblad 
ännu lefvande ibland oss i sina sånger. Hvarje gång det våras, 
och vårens glädje vaknar i unga hjärtan, finns ej bättre uttryck 
därför än ''Vintern rasat". Det aren särskild naturfrisk, kraftig 
och dock känslig klang i Lindblads sånger, så äkta svenska, så 
ständigt unga och varma, att de för hvarje gång de ljuda tyckas 
uppenbara något nytt: naturens och människohjärtats jubel öfver 
sångens gåfva. 



*) I maj 1908 restes hans byst på Lundagård, där hans sånger så ofta 
ljudit 




VI. 

GUNNAR WENNERBERG. 



1817 — I90I. 

Bland dem, som under det gångna seklet ledt den svenska 
sången in på nya banor, står skalden och tonsättaren Gunnar 
Wennerberg bland de främste. Han liksom de flesta svenska 
kompositörer fick ej helt ägna sig åt tonkonsten utan hade vid sidan 
af en vidtomfattande verksamhet, som alltmer förde honom mot 
samhällets höjder, blott på lediga stunder tillfälle att sysselsätta sig 
med musiken. Ehuru sålunda blott dilettant har Wennerberg 
förvärfvat en framstående plats i vår musikhistoria genom sina 
originella och vackra tonskapelser. En naturlig melodirikedom 



GUNNAR WENNERBERG. 57 

och uppfinningsförmåga i förening med djupgående studier af 
klassikerna hafva bildat hans verk till hvad de äro, och de äro 
och komma att förblifva en nationalskatt för vårt folk, förstådda 
och älskade af en stor allmänhet. 

Familjen härstammade från Älfsborgs län och var sedan 
gammalt en odalsläkt. Tonsättarens fader, den förste studerade 
man af släkten, var jubeldoktor och kyrkoherde i Lidköping 
och hade själf antagit det namn, som sonen sedermera skulle 
göra så kändt. I hans äktenskap med Sara Margareta Kling- 
stedt föddes Gunnar den andra oktober 1 817, den äldste af fyra 
syskon. 

Efter genomgången skolkurs i Skara tog den unge Wenner- 
berg sin studentexamen i Uppsala 1837 och kvarstannade där- 
städes hela tolf år. Han studerade först klassiska språk och 
naturvetenskap, sedan filosofi och estetik. Det var vid den tid, 
då lifliga rörelser genomgingo studentlifvet ; intresset för littera- 
tur och konst var varmt och ej mindre för de politiska för- 
hållandena. Skandinavismen blomstrade och tog sig uttryck i 
dikt och sång, särskildt inom det nybildade sällskapet "Allmänna 
sången". Den unge, begåfvade och musikaliske studenten kom 
helt naturligt in i den vittra krets, där öfverstinnan Silfverstolpe 
ännu förde spiran, och rönte starka intryck af där träffade, 
framstående personer, såsom Geijer, Atterbom, Hvasser, Järta 
m. fl. Han deltog äfven med lif och lust i det glada student- 
lifvet, och det dröjde ej länge, förrän han gaf det en särskild 
lyftning genom sina sånger. Likt Bellman en glad natursångare 
skildrade den unge Wennerberg på ett naturtroget och humo- 
ristiskt sätt det skiftande ungdomslifvet, såsom det rörde sig 
omkring honom i sorg och glädje, muntra upptåg och natur- 
svärmeri. Musiken slöt sig lätt och lekande till den målande 
texten, som han äfven själf författade, och dessa sånger, för- 
nämligast de välkända "Glun tärna" utgöra en oöfverträffad 
kulturskildring från 1840-talets studentlif i Uppsala. Som fram- 
stående sångare utförde kompositören själf på ett ojämförligt sätt 
sina sånger med allt det dramatiska lif de kräfva. 



58 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Första gången Wennerberg fick syn på det estetiska och 
nöjeslystna sångsällskapet "Juvenalerna* var vid vårfesten 1843; 
Han såg då i talldungen vid Eklundshof ett sällskap studenter 
i röda toppmössor sitta och glamma vid skenet af en flammande 
brylå och hörde dem fint och säkert utföra kören ^Se purpur- 
skyn" ur Preciösa. Snart därefter var bekantskapen gjord, och 
Wennerberg blef själen i sällskapet och ledaren af dess sång- 
öfningar. Allteftersom sångarna, den ene efter den andre, läm- 
nade Upsala smälte kören ihop, tills blott tre återstodo. För 
dem skref Wennerberg åren 1846 — 48 flera trior för tenor, 
baryton och bas, h vilka 1860 utkommo i tryck under namn af 
''De tre**. Sedan äfven tenoren lämnat, återstodo blott två, 
och för dessa två, Otto Beronius — glunten — och sig själf — 
magistern — skref han ett trettiotal duetter, ''Gluntama*, hvilka 
diktades mellan åren 1847 — 50, de sista i Skara. De spredos 
hastigt, först genom afskrifter i studentkretsarna, där de hälsades 
med stor förtjusning samt sjöngos snart allmänt öfver hela 
landet och äfven i grannlanden. Under 1850-talet voro Glunt- 
arna utan tvifvel de mest populära sångerna, och ännu i dag 
fortlefva de bland gamla och unga studenter, aldrig förfelande 
sin elektriserande inverkan på åhörarna. Ingen har väl så 
karakteristiskt skildrat studentlifvet med dess snabba skiftningar 
från den sorglösaste yra till den ofta därpå följande melankolien, 
och uti dessa stämningsbilder finnas äfven införda de mest 
poetiska naturbeskrifningar, sådana som endast en lyriskt känslig 
skald kan återgifva. Sångsällskapet O. D. har som festsång 
vid samkvämet efter de årliga vårkonserterna upptagit "stora 
glunten" — Minns du hur ödet oss förde tillhopa, aderton- 
hundra och trettiosju? Bland de mest framstående märkas för- 
öfrigt: "Uppsala är bäst", "Gluntens moster", "Misslyckade 
serenaden", "Gluntens vigilans", "Gluntens flamma", "Solned- 
gång i Eklundshofsskogen" med härliga naturmålningar, de all- 
varligt vackra "Slottsklockan" och "Kväll på kyrkogården" 
samt "Afskedet från Flottsund". 

Af ännu större betydelse äro dock de nationella hymner 



GUNNAR WENNERBERG. 59 

Wennerberg komponerat, och hvilka han påbörjat redan före 
Glimtarna. De äro uppfyllda af sann fosterlandskänsla och 
uppenbara de mest kännetecknande nordiska sångardragen, allvar 
och hänförelse. Under året 1848 gåfvos flera konserter för 
de i danska kriget sårade och under den allmänna fosterländska 
hänförelsen sjöngos och mottogos de Wennerbergska körerna 
som sanna uttryck för dessa känslor. Äfven 1864 gåfvos de i 
samma anda ; de eldade då och skola alltjämt elda den ungdom- 
liga frihetskänslan. Ännu i dag höra de till våra 3rppersta 
fosterländska körer och väcka samma genklang i svenska hjärtan 
som då de först uppstämdes i ''allmänna sängen''. Främst bland 
dem står den högtidligt gripande ^O Gud, som styrer folkens 
öden", den imponerande "Hör oss Svea", som nästan blifvit en 
andra nationalsång, och den elektriserande "Stå stark, du ljusets 
riddarvakt". De på sin tid med stor hänförelse sjungna "Trum- 
marschen" och "Frihet bor i Norden" höras väl numera sällan, 
men de öfriga hafva segerrikt bestått tidens växlingar. 

Wennerberg förstod fullkomligt det svåra värfvet att kom- 
ponera för kör. £n starkt utpräglad rytm och stor formfulländ- 
ning utmärka hans körer, som äro uppfyllda af en hög och 
entusiastisk anda. Första gången de svenska studenterna gjorde 
sitt sångartåg till Paris var det just dessa körer, som under 
Arpis utmärkta ledning till den grad elektriserade åhörarna, att 
det blef en verklig triumf för den svenska sången och de svenska 
sångarna. 

Som romanskompositör har Wennerberg äfven utmärkt sig, 
såsom med de idealistiska "Så skiljas vi åt", "Du är min", 
"Gondolieren" samt de mera realistiska "Fiskaren från Kinne- 
kuUe", "Vallflickan", "Tösa på svältera" och den populära 
soldatvisan "För frihet, fädernesland och kung". Alla dessa sånger 
m. fl. äro till hans egna ord, men han har äfven komponerat 
till andras dikter. Exempel härpå äro: Runebergs "Sof, oroliga 
hjärta, sof", Tegnérs "Jätten" (en bland de mest sjungna), Göthes 
"Zigeunerlied", Ingemanns stort anlagda "Djaevelsklokken" och 
den vackra duetten "Tidt smiler jeg ogmaa doggjaernegraede". 



6o SVENSKA TONSÄTTARE. 

Hans serenadtrior sjöngos och sjungas ännu med en särskild 
stämning. *0, säg mig hvarärdu"och "Minns du den gången** 
hafva kommit många ungdomliga hjärtan att klappa fortare under 
en vårljus natt. Bland större världsliga verk framstår "Auer- 
bachs Keller" till Göthes ord, för soli, kör och piano, h vilket 
ofta utförts af student- och andra sångföreningar. 

Trots sitt lifliga deltagande i kamrat- och säUskapslifvet 
försummade ej Wennerberg sina studier, h vilka afslutades 1845 
med filosofie magistergraden, hvarefter han kvarstannade i Uppsala 
till 1849 som docent i estetik och var under dessa år äfven 
anförare för studentsången. Såsom skald och tonsättare var 
han redan nu högt uppburen och blef 1850 medlem af Musika- 
liska akademien, hvarjämte han samma år af Svenska akademien 
erhöll "Karl- Johanspriset" för sina högt skattade dikter, Glunt- 
tarna. Mellan åren 1849 — 60 var Wennerberg lektor i filosofi 
och modersmålet vid Skara gymnasium men förflyttades seder- 
mera till mera framskjutna platser inom samhället. Såsom 
ecklesiastikminister, sedermera landshöfding i Kronobergs län 
och riksdagsman ingrep han i en mängd olika frågor; hans 
klara blick, upphöjda tänkesätt samt lifliga intresse för fädernes- 
landet förnekade sig aldrig, om ock hans åsikter ej alltid gjorde 
sig gällande. 

Oaktadt Wennerberg sålunda upptogs af skilda värf, sökte 
sig dock hans ungdomliga kärlek till dikt och toner alltid ånyo 
uttryck, och han hämtade alltid sin bästa vederkvickelse i musiken. 
Med åren blefvo hans kompositioner af en mera allvarlig och 
mognad beskaffenhet och antogo mer och mer en religiös 
prägel. Denna böjelse för allvarlig musik hade dock redan 
funnits hos den unge studenten vid sidan af alla de glada, ung- 
domliga bilder, som fyllde den mottagliga själen. Han sysslade 
redan på 1840-talet med andliga kompositioner och lyckades 
med några motetter, som han inlämnade till det Josephsonska 
"Lilla sällskapet", inbilla samtliga, att de verkligen voro af den 
gamle mästaren Astorga. Så väl träffade voro dessa ungdom- 
liga verk, att de togos för verklig klassisk kyrkomusik af de 



GUNNAR WENNERBERG. 6 1 

Väl bildade, musikaliska åhörarna. Bearbetningen af Davids 
psalmer, af hvilka ett femtiotal förefinnes, påbörjades redan i 
Uppsala. Första häftet utkom 1861, och de öfriga följde med 
längre eller kortare af brott, utgörande kraftiga inlägg till kyrko- 
musikens höjande. En hög och enkel anda i förening med en 
hymnartad, lättfattlig form göra dessa psalmer till sannskyldiga 
andliga nationalsånger, hvilka äro ägnade att gifva lyftning och 
andakt åt våra gudstjänster. Sådana psalmer som "Gören 
portarna höga" och "Min själ längtar och trängtar" kunna ej 
annat än gripa äfven den musikaliskt obildade, så djupt tilltala 
de den religiösa känslan, som slumrar i hvarje människobröst. 
De höra till det förnämsta vi äga af svensk kyrkomusik och 
hafva omfattats med verklig kärlek såväl i de nordiska landen 
som i Amerika, där Wennerbergs musik vunnit stor utbredning 
och verkat till sann uppbyggelse. 

Större andliga skapelser finnas äfven, nämligen ett "Stabat 
Mäter" och tvenne oratorier: "Jesu födelse" (utgifvet 1862) 
och "Jesu dom", afslutadt under den åldrige kompositörens sista 
år. De utgöra kronan af hans andliga diktning. Noga anslut- 
ande sig till bibelordet och delvis byggda på de gamla mästar- 
nes grund, hafva de dock sin skapares individuella prägel och 
en enkel, lättfattlig form, som är ägnad att göra dem förstådda 
i vida kretsar. I den religiösa tondiktningen spåras den allvar- 
liga lifsutveckling Wennerberg genomgick. Allvaret fanns väl 
alltid på djupet af hans själ likt en äkta pärla på hafsbotten, 
men öfver sjöngo de lekande böljorna sin sång, ljus och skuggor 
växlade, medan pärlan växte i sitt skal. När den var färdig, 
hämtades musslan ur djupet, skalet bröts och den låg där i sin 
renhet och glans, ett arf till eftervärlden. 

Wennerberg tillhörde dock ej de konstnärer, som först efter 
döden uppskattades. Han åtnjöt redan vid unga år en stor och 
välförtjänt popularitet och mottog många bevis på erkännande 
och beundran. Så blef han vid vårfesten i Uppsala 1901 före- 
mål för en storartad hyllning från studenternas sida till firande 
af gluntarnas femtioårsjubileum. Det gjorde ett gripande intryck. 



62 SVENSKA TONSÄTTARE. 

när den gamle mannen satte studentmössan på hufvudet och 
ännu med vår i hjärta och ögon stod bland den ungdom, hvars 
Hf han så väl förstått och tolkat i ord och toner. Det var ett 
personligt manande ''Stå stark, du ljusets riddarvakt" från den 
som in i ålderdomen förblifvit ljusets fana trogen. Själf tycktes 
han vid all hyllning, vid alla tacksamhetsyttringar, som ägnades 
honom, alltid rikta blicken uppåt med ett ödmjukt *Gud allena 
äran". Karakteristiska äro de verser han en gång skref, när 
han anmodades att skrifva sin lefnadsteckning, hvilket han för- 
klarade sig hafva hvarken tid eller lust att göra. De lyda så: 

»För hvad jag fir, för hvad jag var, 
För hvad jag haft och hvad jag har, 
För solljus som för mulen dag' 
För segrar som för nederlag 
Soli Deo gloria! 

För lycka, som mig blef beskärd 
I barndomshem, vid egen härd, 
För år, som ej gjort hjärtat kallt, 
För Ijusnadt hopp ... för allt, för allt 
Soli Deo gloria!» 

Gift sedan 1852 med grefvinnan Hedvig Sofia Cronstedt, 
som afled året före sin make, hade Wennerberg åtta barn, fyra 
döttrar och fyra söner, af hvilka en afled före fadern. W. 
insjuknade under ett besök på Leckö slott hos sin svåger, grefve 
A. Rudenschöld, och afled efter några dagar därstädes den 24 
augusti 1 90 1. Den samtidigt vid Leckö församlade kristliga 
studentföreningen bragte honom den sista sångarhyllningen. 
Jordfästningen ägde rum i den gamla fädernestadens kyrka, 
h varefter stoftet fördes till Odens vi kyrkogård i Kalmar län, där 
det jordades vid sidan af den där hvilande makan. Folkskole- 
barn sjöngo med klara, spröda röster *Jag går mot döden", 
en kort dödsbetraktelse hölls öfver Davids första psalm, åter 
ljöd den enkla sången "Jag går mot himlen" — och foster- 
jorden slöt sig om en af sina store söner. 




VII. 



J. A. JOSEPHSON. 
1818 — 1880. 

Jakob Josephson var son af en judisk köpman, Salomon Joseph- 
son och hans hustru, Beata Levin, och föddes i Stockholm den 27 
mars 18 18, en bland många syskon. Fadern var en ädel, ren 
personlighet med rik musikalisk begåfning, men nedtryckt af 
kampen mot ekonomiska bekymmer. 

Gossens musikundervisning började helt tidigt, först för 
privatlärarinna och sedan för den några år äldre systern. Vid 
fjorton år anförde han redan en skolkor vid Gustaf-Adolfsfesten 
i Klara kyrka, 1832, hvilket visar, att han redan då gjort sig 



64 SVENSKA TONSÄTTARE. 

bemärkt för sina anlag. Han genomgick skolkursen med flit 
och beröm och kom vid sjutton år till Uppsala för att fortsätta 
sina studier. 

Där inkom den unge versskrifvande och musikaliske stu- 
denten i det litterära och musikälskande kotteri, som bildats 
omkring öfverstinnan Silfverstolpe och landshöfding Kraemers, 
och som upptog alla gryende förmågor i sin krets. Josephsons 
bäste vän under studenttiden var en ung Sidner, prästson från 
Norrland, som med sin fasta, allvarliga karaktär hade ett det 
bästa inflytande öfver den yngre, mera lättledde vännen. Denna 
vänskap fortfor lifvet igenom, och det var ett utmärkande drag 
hos Josephson att troget hålla fast vid de vänner han en gång 
vunnit, särskildt från ungdomstiden, då hjärtat var varmt och 
mottagligt för alla intryck. 

Då Josephson under hela studietiden lefde under stort ekono- 
miskt betryck, måste han för att uppehålla sig alltid konditionera 
under somrarna och stundom året om. Flera somrar tillbragte han 
sålunda som musiklärare hos landshöfding Kraemers på egen- 
domarna Taxnäs i Uppland och Stenhammar i Södermanland. 
Omgifven af en vacker, leende natur och i umgänge med vän- 
liga, intelligenta, för konsten intresserade människor, väcktes 
nu hos ynglingen den musikaliska skaparförmågan, som först 
tog sig uttryck i improvisationer på pianot. En baron A., som 
vid ett besök åhört dessa vackra fantasier, uppmanade ifrigt 
Josephson att nedskrifva dem. Rådet följdes, och baronen mot- 
tog på hösten i afskrift kompositörens första sång "Stormen", 
hvilken dock aldrig trycktes. Samtidigt fick den tjuguårige 
studenten "Bergfalkska priset" för en diktsamling "Konstnärens 
morgondröm'^. 

Följande år utsände Josephson ett litet sånghäfte, tilläg- 
nadt Jenny Lind, med hvilken ädla konstnär han redan då 
knutit ett vänskapsband, som skulle blifva af betydelse för hela 
hans kommande lif.^ Dessa ungdomssånger, den vackra "Bida, 
blommande, härliga tid " jämte fyra andra röja de grunddrag, som 
sedermera städse återfinnas hos kompositören : svärmisk längtan 



J. A. JOSEPHSON. 65 

och vemodsfull innerlighet. Den föredrogs första gången på 
en soaré hos öfverstinnan Silfverstolpe af den unga sångerskan, 
fröken Ava Wrangel, och väckte hos det kritiska auditoriet, 
däribland Geijer och Atterbom, stor förtjusning, röjande en ny 
lofvande kompositör i vänkretsen. 

Det var vid denna tid Josephson öfvergick till kristendomen. 
Detta skedde på grund af en allt fastare öfvertygelse om dess 
sanning, framkallad genom beröringen med sant kristliga per- 
sonligheter, särskildt hans religionslärare från skoltiden, den 
framstående predikanten och sångaren, Per Axel Frost, efter 
h vilken han i dopet mottog namnet Axel. Denna öfvergång 
inverkade ej störande på förhållandet mellan honom och hans 
familj, hvilket alltid fortfor att vara det bästa; flera af syskonen 
öfvervoro till och med den högtidliga döpelseakten i Solna kyrka. 

Under sitt sista studieår i Uppsala stiftade Josephson "Lilla 
sällskapet", en verklig elitkår af musikaliska förmågor, som 
hufvudsakligen ägnade sig åt klassisk kyrkomusik och med sådan 
hänförelse och fulländning utförde Händels m. fl. storartade 
oratorier, att de kunde täfla med framstående, utländska artister. 
Bland medlemmarna märktes den unge Wennerberg, som från 
denna tid blef Josephsons vän för lifvet. 

Midt under examensbrådskan utkom ett nytt häfte sånger 
med de vackra "Tro ej glädjen", "Fågeln i November", samt 
den af kompositörens verk högst skattade, "Stjärnklart". '^ Jub- 
lande skaror" diktades en dag efter en lyckligt genomgången 
tentamen under en enslig skogspromenad i den vaknande vårens 
tid. Det var som hvarje känsla, hvarje stämning måste taga 
uttryck i toner. 

. Josephson antog sommaren 1842, efter slutad examen med 
åtföljande festlig promotion en musiklärareplats hos grefve Ru- 
denschiöld på Leckö. Resan företogs på ångbåt genom Göta 
kanal och var rik på angenämt sällskapslif och musicerande. 
Efter ett besök i Wennerbergs hem anlände Josephson till 
Leckö, där han utom undervisningen af två små Stinor, fann 
mycken tid öfrig för ensliga promenader, natursvärmeri och läs- 

Svenska tonsättare. 5 



66 SVENSKA TONSÄTTARE. 

ning. Det klarnade under denna sommar allt mera för den 
svärmande ynglingen, att han skulle ägna sig helt ät konsten, 
och här på den grönskande ön gjorde han utkastet till en af 
sina vackraste ungdomssånger, ''Längtan från hafvef*, som han 
själf kallade sin Leckövisa. På hemvägen gjordes besök i Göte- 
borg och Marstrand, där öfverallt vänner påträffades och nya 
bekantskaper stiftades, såsom med den värdefulla familjen v. 
Salza, hvilkens hem Säby i Östergötland Josephson senare 
gästade flera gånger. Resan gick med skjuts och på båt och 
är lifligt skildrad i resenärens vidlyftiga dagboksanteckningar, 
som vittna om ett djupt natursinne och studium af människorna, 
han kommit i beröring med. På Säby komponerades den s. k. 
Säbyvisan "Vid höstens början", intagen liksom "Vårsång", 
"Om sommaren" och "Längtan från hafvet" i det tredje häfte 
sånger, kompositören följande vår utsände. 

Vintern tillbragtes i Uppsala, där Josephson innehade en 
tillfällig plats som sånglärare i katedralskolan, men hela följande 
året vistades kompositören på landtegendomar i Östergötland, i 
afvaktan på det resestipendium han sökt, men till sin ledsnad 
ej erhöll. Den ifrigt åtrådda utländska resan kom dock till 
stånd genom vänners bemedling. Jenny Lind gaf vid pingst- 
tiden en konsert i Uppsala, hvars behållning hon skänkte som 
en grundplåt föf resekapitalet. En "pilgrimssång" tolkar den 
unge resenärens känslor vid detta nya skede i lifvet, då han 
stod vid sin längtans mål, redo att börja pilgrimsfärden till 
konstens förlofvade länder. 

Det var sommaren 1844 Josephson anträdde sin treåriga 
utländska studieresa. Med ett för allt skönt öppet sinne mot- 
tog han de lifligaste intryck af såväl konst som natur, och i 
nära beröring med samtidens mest framstående personer inom 
litteratur och konst utvecklades hans egen konstnärlighet till 
allt större mognad. Han blef i Berlin i tillfälle att höra "Anti- 
gone" och tilltalades djupt däraf liksom alltid af Mendelssohns 
fena och allvarliga musik. W^agners däremot, med undantag 
af Lohengrin, fann han bullrande, effektsökande och fattig på 



"1 



J. A. JOSEPHSON. 67 

melodier. I Dresden tog Josephson lektioner i orgelspelning 
för mästaren Schneider och i teoretisk musik för kantor Otto 
samt fördjupade sig i studiet af Bachs, Händels och de andra 
tyska mästarnes verk. Efter att ha julat i Berlin tillsammans 
med Jenny Lind och andra landsmän, tillbragte Josephson vin- 
tern i Leipzig med förtjusning åhörande de hvarje vecka gifna 
"gewandhauskonserterna" och i nära beröring med tidens mest 
framstående musici. Gade, Spohr, makarna Schumann, Hart- 
mann, Ernst, David och Hiller samt den Qortonårige, men redan 
konstfuUändade Joachim, alla sammanträffade i Leipzig och med- 
verkade att göra vintern till den mest glänsande i musikaliskt 
hänseende. 

På våren afreste Josephson öfver Wien, där besök gjordes 
vid Beethovens och Schuberts grafvar, till Mtinchen och sedan 
till Rom, där andra vintern tillbragtes under konststudier och i 
umgänge med där bosatta landsmän (Södermark, Egron Lund- 
gren m, fl.). Denna vinter stod dock betydligt efter den förra 
i musikaliskt afseende. Operan tillfredsställde icke den nog- 
räknade musikern och ej heller konsertmusiken; det enda som 
verkligt fängslade honom var den påfliga mässan, hvarvid Pale- 
strinas och Bainis verk på ett mönstergillt sätt utfördes. I 
spetsen för en skandinavisk och en tysk sångförening deltog 
Josephson med intresse i det enskilda, ganska rika musiklif, 
som florerade i den eviga staden. 

Efter en tids vistelse i det tjusande Neapel, återvände rese- 
nären med sinnet värmdt af Italiens solljusa skönhet till Leipzig, 
där han vistades tredje vintern, i eggande umgänge med musik- 
vänner från föregående år, särskildt i nära vänskap med Gade. 
Dit kommo äfven kära landsmän, familjerna Geijer och Kraemer, 
med hvilka oförgätliga dagar tillbragtes, och de välkända, sven- 
ska sångerna klingade åter i vänkretsen, som så ofta förr i 
Uppsala, medförande en fläkt från hemlandet. Josephson kom- 
ponerade nu flitigt och fick några sånger utgifna på Breitkopf 
& Härtels förlag, hvilka rönte ett gynnsamt mottagande, medan 
de instrumentala försöken, uvertyrer och symfonier ännu voro 



68 SVENSKA TONSÄTTARE. 

oklara och obeaktade. I Berlin blef en värdig afslutning på 
resan med åhörandet af en rad glänsande konserter, och som- 
maren 1847 befann sig åter resenären på fosterländsk mark. 
De intryck han hämtat från denna resa lågo länge som ett 
skimmer af skönhet och lycka öfver en rik och väckande ung- 
domstid och bidrogo utan tvifvel att vidga syn och omdöme 
samt fördjupa den egna personligheten, som nu var färdig att 
göra sin kraftiga insats i lifvet. 

Vid hemkomsten valdes Josephson till dirigent för Stock- 
holms filharmoniska sällskap och kvarstod på denna plats två 
år, tills han efter Nordblom utnämndes till director musices 
vid Uppsala universitet. På afskedskonserten i Stockholm gafs 
första gången kompositörens Ess-dur symfoni och den präktiga 
körkompositionen "Islossningen'', komponerad redan 1844 och 
sedan ofta återklingande på studentkonserterna i Uppsala. I denna 
stad, där Josephson sedan troget förblef under sin återstående 
lefnad, slog han sig ned i det gamla Linnéska huset vid Svart- 
bäcksgatan. De ekonomiska villkoren voro ej lysande, då lönen 
endast uppgick till tolfhundra kronor, (något förhöjd under de 
senaste åren) men den flitige musikern fick tillfälle till annat 
arbete och fann sig föröfrigt bäst i den stad, där vänner från 
fordom ännu återfunnos, och en ständig ström af ungdom skänkte 
friskhet åt konstnärssinnet. Josephson var två gånger gift; 
första gåiTgen med Hilda Augusta Schram och andra gången 
med Anna Charlotta Piscator, som ännu lefver i Uppsala, och 
hade flera barn. 

Redan första året grundlade Josephson Uppsala filharmoniska 
sällskap och verkade under ett trettiotal år med nit och skick- 
lighet som dess ledare. Intet besvär och inga kostnader skyddes, 
när det gällde uppförandet af något stort verk, och endast de 
största och bästa verk uppfördes. Oratoriemusiken inskränkte 
sig på den tiden till Skapelsens gifvande i Stockholm långfre- 
dagen, och det var Josephson som först inöfvade och utförde 
Haydns, Mendelssohns och framförallt Händels storartade verk. 
Det var vid pingsttiden dessa konserter, som kräfde lång tid i 



J. A. JOSEPHSON. 69 

förarbete, gåfvos, och de utvecklade sig under den skicklige 
dirigentens ledning till verkliga musikfester, som lockade skaror 
af åhörare från hela landet. Inga svårigheter mötte att få de 
främsta sångarkrafter att medverka som solister, och såväl de 
utförande som åhörarna besjälades af anförarens egen hänförelse 
för musiken. 

Josephson var äfven ett par år ledare af studentsången, 
men fann sig ej så väl på denna plats, som kräfde större kraft 
och liflighet. Som anförare för elitkören O. D., (Orphei drän- 
gar) stiftad 1853 ^f ^^" framstående tenorsångaren Widén, 
visade han sig däremot vara rätte mannen och lyckades inöfva 
den till en stor fulländning, gifvande utsökta konserter i skilda 
delar af landet, hvilka öfverallt åhördes med stor förtjusning. 

Utnämnd 1864 till organist i domkyrkan verkade Joseph- 
son, särskildt under sina senaste år kraftigt för kyrkosångens 
höjande. Han hade alltid det djupaste intresse för den and- 
liga musiken och studerade den med förkärlek under sina tid 
efter annan företagna utländska resor, (till hvilka han nu meren- 
dels fick statsanslag). Själf en sant kristlig personlighet visste 
han i sitt orgelspel inlägga den varma andakt, som fyllde hans 
eget bröst, och denna utströmmade i rika toner till åhörarna 
med en gripande verkan. H varje år gaf han vid advents- 
tiden en konsert i domkyrkan med mera folkligt program för 
att bereda alla tillfälle att höra verkligt värdefull kyrkomusik 
och söka motarbeta den ytlighet som utbredde sig på det andliga 
området genom användning af lätta, populära melodier till ande- 
fattiga ord. För detta ändamål utgaf han äfven under åren 
1867 — 70 en sångsamling ''Zion, andlig musik för hemmet, 
skolan och kyrkan", i h vilket gedigna verk hufvudsakligen 
kyrkomusikens främsta mästare äro företrädda. Han påbörjade 
äfven kort före sin död utgifvandet af "Sånger i Zion, körer 
vid kyrkoårets högtider", men hann aldrig fullborda detta ar- 
bete. 

Bland de uppgifter, som tillhörde director musices, var 
äfven hållandet af musikhistoriska föreläsningar, och Josephson 



70 SVENSKA TONSÄTTARE. 

genomgick i dem på sitt grundliga och djupgående sätt musikens 
historia. Tiden måste äfven räcka till för lektioner, och många 
elever fingo under lärarens erfarna ledning en allvarlig och 
gedigen musikalisk uppfostran. Den betydelse en sådan mans 
lifsgärning haft är oberäknelig och oskattbar, helst när den utöf- 
vats i en stad, där en stor del af landets bildbara ungdom var 
samlad och under en lång följd af år med aldrig svikande trohet. 

Josephson var vid olika tillfällen föremål för en storartad 
hyllning, hvilket visar, att han trots sitt tysta och tillbaka- 
dragna väsen var värderad i vida kretsar. Så firades han på 
femtioårsdagen, då han äfven mottog nordstjärneorden, med en 
fest, bevistad af flera hundra personer, samt vidare 1874, efter 
att ha verkat ett kvarts sekel som director musices, då han 
fick professors namn, titel och värdighet. I det allvarliga tal 
han då höll till studenterna uttalade han sina innersta tankar 
om musiken. Något däraf må här anföras: ^En skön konst, 
idkad i renhet och sanning, kan äfven för den, som idkar den, 
blifva ett frö till mången härlig vederkvickelse i ungdomen, till 
mången rik välsignelse under det senare lifvets skiften. Musiken 
har, å andra sidan, många frestelsens andar i följe, men må vi 
tro och hoppas, att dessa skola besegras af hvar och en, som 
erkänner tonernas himmelska ursprung. Må vi gemensamt er- 
känna detta ursprung och låtom oss hoppas, att den mäktiga 
hand, som leder oss i det allvarliga arbetet, äfven skall vara 
oss nära vid de vederkvickelser vi söka och hämta ur musik- 
lifvets rikt flödande källa". 

Josephson nådde ej någon hög ålder. Redan nyåret 1879 
hemsöktes han af sjukdom och nedlades följande år på döds- 
bädden i följd af en svår lunginflammation, som han ådragit 
sig vid den gamla vännen Thekla Knös' begrafning. Den 29 
mars 1880 skildes han hädan, lugnt och fridfullt i tron på sin 
Gud såsom han lefvat. Begrafningen i domkyrkan bevistades 
af en mängd människor, och O. D. sjöng därvid hans eget 
vackra Requiem. 



J. A. JOSEPHSON. 71 

Det är en rik skörd af tonverk Josephson lämnat efter sig 
inom skilda områden. På den religiösa musikens fält har han 
frambragt mycket af värde, ja, hans "Requiem aeternam" och 
"Quando corpus morietuc" anses utgöra det skönaste i kyrko- 
musik vi äga af svensk tonsättare. Några Davidspsalmer finnas 
äfven behandlade samt förslag till ändringar af 140 bland våra 
psalmer, en fortsättning af Franz Berwalds började omarbetning 
af HaeiTners koralbok. 

Bland tillfälliga festkompositioner märkas: sorgkantaten vid 
Karl XV;s död och musiken vid universitetets jubelfest 1877. 
Inom instrumentalmusiken står Ess-dur-symfonien enligt kännares 
åsikt främst. 

Josephson står dock högst som vis- och romanskompositör, 
såväl med afseende på mängden (153) som innebörden. Det 
var särskildt under ungdomen hans sånger tillkommo, såsom 
naturliga uttryck för en rik skaparförmåga. Den omedelbara 
inspirationen, ungdomsglöden och hänförelsen skapade dessa 
verk, som näppeligen öfverträfTades af den mognade mannens 
mera formfulländade skapelser. Kompositören valde alltid med 
stor omsorg orden till sina sånger och diktade dem ofta själf, 
så att de med melodien bildade ett harmoniskt helt, njutbart 
för såväl känsla som förstånd. Det var ej här som så ofta 
annars, att en skön melodi är höljet för tomma, andefattiga ord. 
Under åren 1847—60 utsände han det ena sånghäftet efter 
det andra, hälsade och sjungna med förtjusning i alla musika- 
liska hem; sedan mattades något verksamheten inom detta om- 
råde. Utom sånger för en röst finnas äfven duetter och kvar- 
tetter, bland hvilka senare märkas "Vårt land" och den stäm- 
ningsfulla "Stjärnorna tindra re'n". 

Bland större körkompositioner framstår den af ungdomlig 
hänförelse och evighetslängtan präglade "Islossningen" den 
kraftiga "Korsfararna utanför Jerusalem", första gången gifven 
på en pingstkonsert i Uppsala 1850, samt kantaten "Orion" 
eller "Sångens makt", komponerad två år före tonsättarens död 
till O. D:s tjugofemårsfest. 



72 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Josephsons sånger^ som i likhet med Geijers och Lindblads 
egentligen äro afsedda för hemmen, höras väl stundom ännu, 
men omfattas ej med den värme de äro berättigade till. De 
äro dock värda ett bättre öde än. glömskan, ty de äro såväl 
sant fosterländska och fyllda af en evig ungdoms skiftande 
känslor som verkliga konstalster i sin harmoniska enkelhet. 
Hvad som ger dem ett oförgängligt värde är att de härleda sig 
från en ren, allvarlig och varm personlighet, söm satte sitt 
lifsmål, konsten, högt och ville höja andra därmed. Josephsons 
innersta riktning skildras vackert i den dikt professor F. Holm- 
gren ägnade hans minne, och hvaraf sista versen må anföras: 

»För ditt rike stred han här på jorden, 
Spred ditt välde från trakt till trakt. 
Ej med svärdet stred han, ej med orden, 
Men med tonernas milda makt. 
Nu hans arbetsdag är liden 
Fridsam gick han bland oss i tiden. 
Herre nu hos dig han njute friden 
I de saligas ljusa hem». 




VIII. 

IVAR HALLSTRÖM. 

1826 — 190I. 

Bland dem af adertonhundratalets musiker, som spelat en 
stor roll i det svenska musiklifvet, var professor Hallström en 
af de få, som upplefde det nya seklets gryning. 

Ivar Kristian Hallström, son af bankokommissarien P. 
F. Hallström och hans maka, Anna Maria Casparsson, föddes 
i Stockholm den 5 juni 1826 och visade tidiga anlag för mu- 
siken. Redan vid fyra år började han spela piano under mo- 
derns ledning och fick sedan under sin uppväxttid undervisning 
däri först af professor Passy sedan af en tysk pianist Stein, 



74 SVENSKA TONSÄTTARE. 

med det resultatet, att han tidigt blef en framstående pianist. 
Han ämnades dock ej från början åt konstnärsbanan utan genom- 
gick sin skolkurs, blef student vid nitton års ålder och tog 
efter fyra års studier i Uppsala hofrättsexamen, hvarefter han 
som extra ordinarie inträdde på ämbetsmannabanan i Stockholm. 

Den unge studenten hade i Uppsala kommit in i det musi- 
kaliska kotteriet och knutit många vänskapsband, främst med den 
samtidigt där studerande prins Gustaf. Mellan dessa båda, i 
samhällsställning så olika, men till smakriktning öfverensstäm- 
mande ynglingar uppstod en varm vänskap. De diktade, sjöngo 
och komponerade tillsammans, bland annat tvåaktsoperan "Hvita 
frun på Drottningholm, ** (text af H. Sätherberg) hvilken upp- 
fördes på operan 1847. När så den begåfvade och älskvärde 
unge fursten bortrycktes af en tidig död, anbefallde han vännen 
åt sin broder, prins Oscar, och denne blef för lifvet Hallströms 
trogne vän och beskyddare. Utnämnd till bibliotekarie hos 
prinsen bibehöll han denna befattning flera år efter konung 
Oscar II:s tronbestigning. 

Efter ett par års verksamhet i hufvudstaden fick den unge 
tjänstemannen en åkomma i handen, som gjorde honom oför- 
mögen att föra pennan. Han företog då en resa till södra 
Fri^nkrike, därifrån han efter ett halfär återvände, fast besluten 
att hädanefter helt ägna sig åt sin innersta kallelse: tonkonsten. 
Han började nu gifva musiklektioner och uppträdde äfven såsom 
kompositör, utgifvande tid efter annan några lyriska sånger som 
blefvo mycket populära. 

Från 1861 öfvertog Hallström ledningen af A. F. Lind- 
blads musikskola och innehade denna befattning med mycken 
framgång under elfva år. Ledare af musiktillställningarna på 
slottet intog han en aktad ställning i samhället och fick mottaga 
flera ordnar, bland dem franska hederslegionen, sedan han vid 
världsutställningen i Paris 1878 på ett framgångsrikt sätt verkat 
som kommissarie vid svensk-norska musikafdelningen. Han var 
sedan början af åttiotalet sånginstruktör vid operan, och bland 
de framstående artister, som utbildats under hans ledning, märkas 



IVAR HALLSTRÖM. 75 

vår förnämste operasångare Ödmann samt Lemon, Bergström 
m. fl.; äfven vår nuvarande konung och prins Karl äro att räkna 
bland hans enskilda sångelever, 

Hallström har äfven på ett annat sätt verkat för den svenska 
scenen, nämligen genom komponerandet af operor, och han 
har i denna för svenska komponister synbarligen svåra genre 
åstadkommit verk af bestående värde. Hans första dramatiska 
arbete med svenskt ämne och i svensk folkton, "Hertig Magnus 
och Sjöjungfrun", (text af Frans Hedberg) uppfördes å Stora 
teatern 1867 och hälsades med stort bifall. Senare följde de 
af Hedberg från franskan bearbetade "Den förtrollade katten", 
som gafs aderton gånger för fullt hus, "Mjölnarvargen" (Le 
diable au moulin) samt det svenska skådespelet "Stolts Elisif." 
Den opera som står främst, såväl på grund af sitt ämne som 
äkta svenska färgbehandling, är "Den bergtagna", första gången 
gifven 1874 och otvifvelaktigt den populäraste af våra inhemska 
operor, hvilket bäst synes af att den i Stockholm redan uppförts 
sjuttiofem gånger, något alldeles enastående för en svensk opera. 
Det dröjde ej länge förrän Den bergtagna äfven uppfördes 
i MUnchen, Köpenhamn och Hamburg, öfverallt hälsad med 
stortbifall. Därefter följde "Vikingarna" " Silfverringen " "Neaga," 
med text af Carmen Sylva och äfven gifven i Rumänien, "Aristo- 
teles", "Per Svinaherde", "Granadas dotter", "Hin ondes sna- 
ror", hvilka gåfvos med större eller mindre framgång, äfvensom 
de ännu ej uppförda verken: operan "Liten Karin" och operetten 
"Jaguarita". 

Hallströms operor utmärkas ej af musikaliskt djup åtmin- 
stone icke i detta ords vanliga betydelse, men de innehålla me- 
lodirikedom, behag, klarhet och elegans i förening med stor 
scenisk effekt, egenskaper som andra svenska operor vanligen 
sakna. Deras lättfattliga, melodiska form påminner stundom 
om den franska skolan, men skiljer sig från denna genom en 
underström af äkta svenskt svårmod — detsamma som tagit 
sig uttryck i våra gamla folkvisor — och kanske just detta i 
förening gjort, att de blifvit så populära och bibehållit sig längre 



76 SVENSKA TONSÄTTARE. 

på scenen än Berwalds storslagna, men svådattliga ''Estrella de 
Soria* och Lindblads Trondörerna". Instrumentationen var 
ej kompositörens starka sida, och han anlitade, särskildt i början, 
den häri mera erfame kapellmästaren Conrad Nordqvist till hjälp. 

Hallström har äfven komponerat i andra riktningar; ballet- 
terna "En dröm", "Ett äfventyr i Skottland" och "Melusina", 
balladen "Herr Hjalmar och Skön Ingrid" samt den vackra 
idyllen "Blommornas undran", de båda sista med text af konung 
Oscar II, samt åtskilliga kantater, såsom t. ex. "Upsala minne" 
och "Sonnenkind". Flera sånghäften finnas äfven, bland dem 
"Drei ernste Lieder" "Minnen från Italien" "Sinaia-album" 
m. fl. Bland de populäraste af hans sånger märkas: ^Om 
qväUen", "Sensitivan", "Kung Erik och liten Karin" samt 
"Sångarens hem". Samma lätta, behagliga elegans och osökta 
melodiskönhet, som mera vädjar till hjärtat än till det reflek- 
terande förståndet, prägla hans sånger som öfriga arbeten och 
hafva gjort dem omtyckta af hela det sjungande Sverige. 

Under senare åren led Hallström af en svår hjärtåkomma, 
som långa tider hindrade honom från all offentlig verksamhet, 
men emellanåt deltog han med intresse i musiklifvet och fort- 
satte med kompositioner och lektioner i det sista. Enkel och 
rättfram i sitt personliga uppträdande, oegennyttig och hjälpsam 
samt äfven under sena ålderdomen i besittning af ett gladt och 
lifligt temperament, hade han många vänner^ hvarför hans död 
väckte sorg i vida kretsar. Bland vännerna bör särskildt nämnas 
drottning Elisabeth af Rumänien (Carmen Sylva), ty om styrkan 
af den mer än tjugoåriga vänskap, som förenade dem, vittnar 
bland annat det rörande, af den innerligaste tillgifvenhet och 
sorg präglade bref, som hon tillsände honom på hans dödsbädd. 
Kompositören hade upprepade gånger varit furste- sedermera 
konungaparets gäst på deras sommarslott Sinaia i Karpaterna. 

Hallströms sista verk äro de under hans sista lefnadsår ut- 
komna "Valse mélancolique", och den vackra, fosterländska 
sången ^O, sköna land i höga nord", hvilken vann priset i 
nationalsångtäflingen. Han afled ogift i en ålder af sjuttiofem 



IVAR HALLSTRÖM. 



77 



år, jordfästes i Klara kyrka och fördes sedan till krematoriet, 
där stoftet brändes. Fem och ett hälft år därefter restes af 
vänner och beundrare en vacker minnesvård på Hallströms å 
Maria kyrkogård belägna graf. Vid aftäckningen yttrade den 
åldrige författaren Frans Hedberg, som så ofta samarbetat med 
kompositören bland annat följande ord: "Den konst Hallström 
odlade var glädjens, det blida hjärtats, och glad ljöd hans sång 
ända in i döden. Hans melodier voro spelande. Bäst lyckades 
han nog i romansen och visan, men äfven inom den lyriska 
dramatiken hade han skapat sig ett namn, som sent skall 
glömmas. " 




Ivar Hallströms graf. 




IX. 



LUDVIG NORMAN. 

1831 -1885. 

Fredrik Vilhelm Ludvig Norman föddes i Stockholm den 
28 augusti 1 83 1, son af en bokhandlare. Efter faderns död 
lefde familjen i små omständigheter, och det var genom andras 
bistånd Ludvig fick tillfälle att utveckla de från mödernet ärfda 
stora musikanlag, som tidigt framträdde. Han fick undervisning 
i pianospelning först af fröken Josephson, sedan af Theodor 
Stein och van Boom samt i harmoni af A. F. Lindblad. 

Dåvarande kronprinsen, Oscar, intresserade sig varmt för 
den lofvande ynglingen äfvensom Jenny Lind och ett par andra 



LUDVIG NORMAN. 79 

gynnare, hvilka beredde honom tillfälle till fortsatta musikstudier 
i Leipzig under fyra år. Norman gjorde här snabba framsteg 
och utvecklades hastigt under sådana lärare som Hauptmann, 
Rietz och Moscheles, hvilka jämte Gade och Schumann hade 
ett stort inflytande öfver den unge tonsättarens kommande rikt- 
ning. Kamrat med Halfdan Kjerulf stod Norman i vänskaps- 
förhållande till denne begåfvade kompositör lifvet igenom. Ge- 
nom Schumanns bemedling utkom hans första opus "Zwei Kla- 
vierstöcke" (1851) på det ansedda Kistnerska förlaget i Leipzig, 
hvilket senare äfven förlagt åtskillig annan af Normans instru- 
tnentalmusik. 

Vid hemkomsten till Stockholm fick Norman snart anse- 
ende som skicklig lärare och gjorde sig äfven bemärkt som 
uppträdande konstnär och kompositör. Han blef 1858 lärare i 
komposition och instrumentering vid Musikaliska akademien, 
där han äfven ett par år var praeses, och gjorde sig såväl på 
denna plats som såsom anförare för '^Nya harmoniska sällska- 
pet" känd och värderad för sina gedigna kunskaper och sin stora 
dirigentförmåga. Redan vid trettio år, 1861, utnämndes han 
till chef för hofkapellet och kvarstod på denna ansvarsfulla post 
till 1879, ännu till sista året af sitt lif anförande kapellets sym- 
fonikonserter. Operan stod under hans ledning på sin höjd- 
punkt med utmärkta sångförmågor bland de uppträdande ar- 
tisterna och en orkester, som täflade med utlandets bästa. Verk 
af Gounod och Wagner samt Hallström gingo då öfver scenen 
första gången. 

Sedan Norman tagit afsked från kapellmästarebefattningen, 
ställde han sig jämte doktor Svedbom i spetsen för den 1880- 
stiftade Musikföreningen i Stockholm, förande den framåt till 
stor fulländning. Riksdagen 1883 beviljade honom en lifstids- 
pension på två tusen kronor, flera ordensutmärkelser kommo 
den ansedde musikern till del, och han erhöll 1884 af Svenska 
akademien prismedalj för förtjänster såsom musiker och skrift- 
ställare. Norman redigerade några år "Tidning för theater och 



8o SVENSKA TONSÄTTARE. 

musik ^ och skref i skilda tidningar högt ansedda musikupp- 
satser och kritiker. 

Hvad som emellertid i vida kretsar såväl inom som utom 
landet gjort Normans namn mera kändt än denna omfattande 
praktiska verksamhet är hans egenskap af tonsättare. Han har 
som sådan mest rört sig inom instrumentalmusikens och den 
lyriska .^ångens område och skapat verk af djupt och bestående 
värde. Han har för orkester skrifvit symfonier, uvertyrer, 
marscher m. m. samt inom kammarmusikens område stråk- 
kvartetter, kvintett, sextetter, mycket för piano och stråkin- 
strument samt för piano ensamt. 

Såsom kapellmästare komponerade Norman musik till en 
del skådespel, Torkel Knutson, Dagward Frey, Svea och Götha 
samt Antonius och Cleopatra. Det ålåg honom äfven att vid 
festliga tillfällen komponera musik, och han fullgjorde detta på 
ett mönstergillt sätt, ehuru kanske ej alltid med den inspiration, 
som åtföljde egna ingifvelser. Så komponerade han musiken 
till drottning Lovisas begrafning, till konungaparets kröning 
1873, till invigning af Musikaliska akademiens byggnad 1878, 
den sköna sorgmarschen öfver Söderman m. m. 

Kompositörens sånger hafva dock gjort honom mest känd 
i vida kretsar, och bland solosångerna märkas särskildt hans 
friska ''Skogssånger", den stämningsfulla "Månestrålar", den. 
ofta sjungna visan ur Dagward Frey, m. fl. Körsångerna höra 
till våra yppersta, såsom den sköna medeltidshymnen till Bir- 
gitta "Rosa rörans bonitatem", motetten till firande af J. O. 
Vallins minnesfest till hans egen välkända grafskrift, "Jordens 
oro viker" etc. samt "Det guddommelige Lys" och den sista 
sångcykeln "Humleplockningen", hvilka alla blifvit omtyckta 
konsertnummer. 

Norman var äfven som utförande konstnär framstående och 
hade en sällsynt klassisk, mjuk och uttrycksfull ton. På senare 
år uppträdde han blott alltför sällan inför en större publik, 
men brukade ofta i familje- och vänkretsen låta höra sina själ- 



LUDVIG NORMAN. 8 1 

fulla improvisationer eller ur minnet föredraga ur klassikernas 
verk. Sista gången han uppträdde offentligt, var tre veckor 
före sin död vid Musikföreningens konsert till firande af Bachs 
och Händels tvåhundraårsminne, och detta blef den värdiga af- 
slutningen på hans egen korta, men verksamma konstnärsbana. 

Till sitt yttre lugn och trög hade Norman en djupgående 
intelligens och en ständigt i verksamhet varande skaparförmåga. 
Han älskade framför allt stillhet och ro och skulle nog funnit 
sig bättre på en plats som lämnat honom mera tid till begrun- 
dande. Ganska svårtillgänglig mot främmande, var han mot 
de vänner, som på grund af inre sympati kommit honom nära, 
trofast och vänlig och roade dem ofta med sin lugna, humoris- 
tiska uppfattning af lifvet. När han kände sig fullt hemmastadd 
i ett sällskap, kunde lian från ett soffhörn, där han satt orörlig, 
låta sina snilleblixtar Ijunga, och samlade då vanligen en be- 
undrande vänkrets omkring sig. Stundom försjönk han i slum- 
mer, och hans "slummerarier" voro vida kända och gåfvo 
anledning till mycket skämt, men ibland voro de blott skenbara, 
och han hörde allt som yttrades omkring honom. En tilltagande 
sjuklighet och enskilda bekymmer fördystrade hans senare år 
och bidrogo att nedtynga det af naturen icke alltför lätta lynnet. 
Hans bästa rekreation var att under ferierna göra små resor, 
och då skakade han af sig alla bekymmer och lefde helt i stun- 
dens glada intryck. 

Gift 1864 med violinvirtuosen Wilhelmina Neruda hade 
Norman med henne två söner. Hans bortgång väckte sorg i 
den stora vänkretsen liksom hos alla, som lärt sig värdera 
konstnärens gedigna verk och samvetsgranna verksamhet. Nor- 
man afled efter en tids sjuklighet den 28 mars 1885. Till 
hans minne diktade V. Molin följande: 

Rankor ifrån Rhens ruiner 
Rosenknoppar och jasminer 
Vira i hans minneskrans. 
Och låt mälarälfvor stänka 
Den med dagg hvars pärlor blänka 
Af midsommarkvällens glans. 

Svenska tonsättare. 6 



82 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Dröm dig sedan med hans svanor 

Gunga på musikens banor 

Utåt mänbelysta haf, 

Förd af fläktar, som oss smekte 

Når melodisk bölja lekte 

Lått vid vinken af hans staf. 

O, då anar, o, då känner 
Du med allt det skönas vänner 
Hvad i honom flytt sin kos : 
O, då skall med nordens saga 
Långe du i frosten klaga 
Ofver bleknad älsklingros». 




X, 

J. A. SÖDERMAN. 

1832 — 1876. 

Johan August Söderman var Stockholmsbarn, född den 17 
juli 1832, son af orkesteranföraren och vaudevilleförfattaren 
J. V. Söderman. Gossen var i tidiga åren håglös och olär- 
aktig, och då han ej heller visade någon böjelse för musiken, 
som fadern hoppats och önskat, skickades han såsom en sista 
utväg till sjös vid elfva års ålder. Redan i Bremen blef resan 
af bruten, då han därstädes insjuknade och måste återsändas hem. 
Han sattes då i Grundens pianoinstitut, där han i början var 
omöjlig men sedan ett, tu, tre, tycktes få en snilleknäpp och 



84 SVENSKA TONSÄTTARE. 

började arbeta med en fart och en vaknande energi, så att han 
snart gick förbi alla kamraterna. Då han äfven spelade violin 
och oboe, blef han tidigt medverkande i orkestrarna och kom 
då snart till insikt om huru en orkester bör vara sammansatt 
och ordnad. 

Söderman engagerades redan vid aderton år af Edvard 
Stjernström som orkesteranförare vid hans resande teatertrupp 
och besökte med den under 1850-talet åtskilliga platser i Sverige 
och Finland. I det sistnämnda landet gjorde han sig först be- 
märkt som kompositör med sitt första verk för scenen, •Urdur 
eller Neckens dotter", h vilket uppfördes i Helsingfors 1852. 
Det mottogs af en lång kritik i tidningarna, hvilken först klan- 
drade det något lätta i musiken (naturlig nog till ett sådant 
sagospel) men slutade med orden: "Vi lyckönska herr Söder- 
man, att detta första försök slagit så väl ut, samt önska att han 
oförtrutet måtte sträfva fram till konstens sköna mål, obekymrad 
om hopens efemeriska hyllning eller klander, i medvetandet af 
att han, om han uppnått detsamma, skall kunna behärska just 
denna hop, som nu med tjusande förespeglingar söker locka 
honom ifrån den rätta stråten". 

Endast sju månader senare var Söderman färdig med ett 
annat verk, "Regina von Emmeritz" till text af Topelius, hvilket 
äfven först uppfördes i Helsingfors och rönte ett varmt mot- 
tagande. I en dikt benämnd "Tonernas makt" sändes kom- 
positören följande hyllning, af en beundrande finne: 

»Du broder, som med dina toner tjusat 

Så månget hjärta utaf Suomis folk, 

Du harmoniens älskling, som berusat 

Oss mången gång — du här blef ängelns tolk, 

Och länge skola dina toner strömma 

Så fridfullt gladt uti vårt fosterland, 

Och uti Urdur och Regina gömma 

Vi skola evigt minnet af din hand». 

Detta verk, som ännu fortlefver på scenen, visade redan en 
mera personlig prägel och den friska nationella ton, som sedan 
blef så karakteristisk för kompositören, framträdde här tydligt. 



J. A. SÖDERMAN. 85 

När Stjernström hösten 1854 började spela på mindre (sedan 
dramatiska) teatern gafs Regina i Stockholm och rönte ett gynn- 
samt omnämnande i "Ny tidning för teater och musik ** jämte 
operetten "Zorab", som kort förut uppförts i Göteborg. Denna 
framhölls därstädes såsom lofvande för den unge kompositören, 
hvilken, "om han erhåller tillfälle att utveckla de gryende an- 
lagen för komposition skall komma att blifva en prydnad för 
den sköna konsten inom vårt land". 

Detta tillfälle kom vintern 1856 — 57, då Söderman hade 
ledighet från sitt engagemang och i Leipzig studerade komposi- 
tion för Richter samt genom åhörande af framstående musik 
ytterligare utbildade sitt musikaliska geni. Under denna vinter, 
då han en tid bodde i den lilla byn Gohlis nära Leipzig, den- 
samma där Schiller diktat sin berömda "An die Freude", kom- 
ponerade han flitigt. Tydligen påverkad af Wagner, för hvilken 
han denna tid hyste stor beundran, skref han sångspelet Harald 
och Anna, "fornnordiskt kärleks- och hjähespel", hvilket aldrig 
fuUbordadt sedan af kompositören plundrades på sina bästa 
stycken till användning i senare verk. En stor, fyraaktig opera 
"Zigenaren" med ståtlig, klassisk anläggning härstammar äfven 
från denna tid, ehuru aldrig fullt afslutad, samt åtskilliga sånger, 
motetter och psalmer. De båda utmärkta balladerna Tannhäuser 
och Kvarnruinen skisserades redan då, ehuru de först 1860 
och 66 utgåfvos af Musikaliska konstföreningen. 

Återkommen till Sverige fortsatte Söderman sin verksamhet 
yld Mindre teatern, komponerade musik till en del och "arran- 
gerade" den till en mängd skådespel, ehuru arbetande under 
ganska ogynnsamma förhållanden. Norman, som väl uppskattade 
Södermans stora förmåga och insåg svårigheterna han hade att 
bekämpa, yttrade sig därom sålunda: "Ä/ var dock under denna 
period honom till oförliknelig fördel. Genom att skrifva för en 
defekt orkester lärde han begränsningens svåra konst, när han 
sedermera skref för en fullständig sådan. Vinsten af detta för- 
faringssätt blef mästarediplomet i instrumentation, hvilken må- 
hända är en af S:s starkaste sidor." Vidare: "Ty S:s orkester 



66 SVENSKA TONSÄTTARE, 

liknar icke någon annans. Han har visserligen inhämtat mycket 
af Weber, Mendelssohn och Wagner, men koloriten är hans 
egen. Han har i sin instrumentation anbringat dessa mästares 
nya uppfinningar, men färgblandningen skötte han om själf. 
Hvarifrån kom detta mästerskap, hvar och hos hvem lärde han 
det? Mången tror att färdighet i instrumentation kan läras som 
hvarje handtverk. Ja, färdigheten till en viss grad, men med 
den allena kommer man ej långt. Hos hvarje begåfvad musiker 
födes det poetiska elementet i instrumentation på samma gång 
som den poetiska tanken; de äro alldeles oskiljaktiga faktorer i 
det hela, om ett sant konstverk skall uppstå.^ 

År 1860 kallades Söderman till kormästare vid kungl. 
Operan och erbjöds samtidigt äfven platsen som hofkapellmä- 
stare, hvilken han dock blygsamt afstod åt Norman, nöjande sig 
med att vara biträdande kapellmästare. Han gjorde under åren 
1860 — 74 värdefulla musikinlägg i större skådespel, såsom 
Hedbergs populära *' Bröllopet på Ulfåsa", "Kung Märta*, 
* Dagen gryr** m. fl. samt Schillers "Orleanska jungfrun* med 
dess berömda uvertyr Shakspeare's "Richard III" med tre präk- 
tiga marscher, Josephsons "Folkungalek" m. fl. h vilka med fram- 
gång uppfördes på operan. 

Vid alla högtidliga tillfällen anlitades Söderman att skrifva 
musiken, och han lyckades häri utmärkt, ehuru sådana arbeten 
ej alltid voro i öfverensstämmelse med den fria diktaranden, 
som älskade att själf finna sina föremål. Hans festmusik vid 
prinsessan Lovisas förmälning, vid kröningen 1873 samt sorg- 
marscherna öfver konung Karl XV och drottning Lovisa väckte 
icke endast då beundran utan äro af fortvarande värde. Or- 
kesterverken, bland dem kompositörens arrangemang af folkvisor 
och danser samt Bellmansmelodier, höra till våra mest omtyckta 
och spelade saker och hafva vunnit popularitet vida utom Sve- 
riges, ja Europas gränser. Redan vid sexton år komponerade 
Söderman en Charivaripolka för orkester, hvilken visar en säll- 
synt kännedom om de olika instrumentens användning. 

Hvad som emellertid gjort kompositören mest känd och 



J. A. SÖDERMAN. 87 

Värderad är hans sånger, bland hvilka balladerna, tio stycken, som- 
liga med, andra utan orkesterackompanjemang, Björnsons "Digte og 
Sange*, balladcykeln "Värfningen", «Ett bondbröllop", "Läng- 
tan " , " Sjung " samt en mängd kvartetter äro bland våra mest sjungna 
och omtyckta konsertstycken. Af stort värde är äfven Söder- 
mans egendomliga och klangsköna stora katolska mässa samt 
hans andliga sånger, präglade af samma färgrikedom, glöd och 
klarhet som hans öfriga kompositioner. 

En hel del ofullbordad och outgifven musik finnes i Söder- 
mans kvarlåtenskap, hvaraf åtskilligt af värde torde eller borde 
komma till allmänhetens kännedom. I Svensk Musiktidning 1888 
— 89 har musikkännaren A. L. meddelat en förteckning på 
J, A. Södermans manuskriptsamling, och man häpnar vid den 
höga slutsiffran 172, då man betänker omfånget af en stor del 
af verken samt kompositörens korta lifstid. 

Söderman var sedan 1859 gift med Eva Kristina Bergholm, 
hvilken öfverlefde honom till 1901; en af sönerna är opera- 
sångare. Kompositören gjorde ännu en gång en utländsk resa, 
år 18Ö9 — 70, på bekostnad af Jenny Lind, till Tyskland och 
Österrike, och han komponerade därunder flitigt. Från den tiden 
härstamma "Hjärtesorg", "Signelills färd", "Heidelbergerfatet", 
flera sånger m. m. Söderman var en liflig natur, som kräfde 
stor omväxling. Liksom alla skapande andar behöfde han nya 
intryck och erfarenheter, och de tider då sådant stod honom 
till buds blef han äfven mest produktiv. Det är en sällsynt 
rikedom af idéer hos denna originella, i sina fel och förtjänster 
äkta svenska personlighet och kanske just på grund af hans 
nationella läggning ha hans verk vunnit så stor anklang i vårt 
land. Vek och drömmande älskade han stillhet och ro; bland 
hans älsklingssysselsättningar var fisket, hvaråt han om som- 
rarna med förkärlek ägnade sig. Men han var äfven häftig 
och njutningslysten med stor svaghet för bordets nöjen. Hans 
natur var, som så ofta konstnärens, full af motsatser, och kanske 
just denna egendomliga och gåtfulla inre rikedom gaf hans verk 



38 SVENSKA TONSÄTTARE. 

den yppiga och sköna karaktär, som väcker anklang i svenska 
bröst. 

Klen till hälsan angreps Söderman tidigt af den sjukdom 
som alltför snart ändade hans lif. Han afled den i o febr. 1876 
endast 44 år gammal till sorg för vänkretsen och den svenska 
musikens vänner, som ännu hoppats mycket af hans gifvande ande. 



FÖRTECKNING 
ÖFVER KOMPOSITIONER 



J. c. F. HiEFFNER. 

Electra. Tragediopera i 3 akter. Text af Guillard 1787. 

(Finnes fullständig i Operans Musikbibliotek.) 
Renaud. Lyrisk tragedi i 3 akter af Leboeuf. 1801. (Flera 

nummer finnas i "Mus. Tidsfördrif. " 1802.) 
Alcides inträde i världen. Opera i i akt af Edelcrantz. (Några 

orkesterstämmor i Operans arkiv samt Recitativ och aria 

i Musik. Tidsfördrif 1793.) 
Lydia och Arist. Lyrisk monolog af Valerius. (I Musik. Tids- 
fördrif 1798.) 
Försonaren på Golgatha. Oratorium i 4 afdeln. med ord af 

ödmann 1809. (Finnes defekt i Kungl. Universitets 

Biblioteket, Uppsala.) 
Försonaren på Oljoberget. Oratorium. 1810. (Finnes fullst. 

i Musik. Akademiens bibliotek.) 
Svenska koralboken, utgifven 1819 — 20. 
Svenska Messan, utg. 181 7 

Prceludier till melodier i koralboken och Marscher, utg. 1822. 
Psalmerna 20 och 21 efter Tingstadius' öfvers. af Psaltaren. 

Ps. 20. Partitur för kör och orkester, Ps. 21 för 4 st. 

(i Uppsala Univers. bibliotek. Musik, Tidsf. 1807.) 
Den ji psalmen af Marcello för ork. inrättad af H. (i Upps. Univ. 

bibliotek). 
*^ Segern är vunnen*^, kör med orkester (i Univ. bibliotek). 
"Lugn och oskuld hos oss io", kör med orkester. (Univ. bibliot.) 



92 SVENSKA TONSÄTTARE 



Sånger för en röst. 

Zehn lyrische Versuche mit musikalischer Begleitung. (Utg. 

Upsala 1819.) 
Svenska sånger med ackomp. af piano. (Utg. Leipzig 1822.) 
Lejonriddarne. * Vikingasäten, åldriga lundar. * (Atterbom.) 
Majsång. «Se öfver dal och klyfta.'' (Es. Tegnér.) 
Die schöne Nacht. *Nun verlass ich diese Htttte.'* (Göthe.) 
Die Spinnerinn. "Als ich still und nihig spann." * 

Die Insel des Gesanges. (Atterbom.) 
Under Svea baner (ur Op. Renaud). 
Manhem. "Det var en tid." (Geijer.) 

"Hulda rosa, fjäriln frågar." (Atterbom.) 

"Katrina i sin fållbänk låg." 

"Skål för den jord, som först drufvorna födt." 

"Selma i sin vagga låg, drog sin lilla mun i löje." (Franzén.) 

"Ack hur svårt att hinna målet utaf sällheten." 

Grafven. (Salis.) 

Sippan. "Härold för den unga Flora." 



Körsånger. 

"Samloms bröder krin^ bildningens fana." (Atterbom.) 

"Välan dina söner, o Svitiod gå." 

"Bröder vi vishetens lärjungar heta." " 

Under Svea baner (för dubbelkör). 

"Vikingasäten, åldriga lundar." " 

"Låt dina portar upp." (C. E. Fahlcrantz.) 

Karl XII:s marsch vid Narva. "Viken tidens flyktiga minnen. 

(Geijer. Arr. 4 stämmigt af Ha^ifner.) 
Bevare Gud vår kung. (4 « « « ) 

Ett häfte folkvisor, (fyrstämmigt satta. Utg. 1832.) 



J. c. F. HiEFFNER. 93 



Akademisk festmusik. 

Förvarad i Upsala Universitets Bibliotek. 
Musik vid Jubelfesten 179}. Aria. Trio. Marsch. (Partitur.) . 
1817. 
" « i8jo. (Partitur för orkester.) 

Musik vid MagisUrpromotianen iSiS. (9 orkesterstämmör.) 
« « JS21. (Partitur, något def. m. 

stämmor.) 
" " i8jo. (Kör och orkesterstämmor.) 

iSjj. " 
Musik vid ovationen 1826, (Orkesterstämmor.) 
« J827. 
" " J829. 

** " j8jo. ^ " I körstämma. 

Sorgmarsch och musik vid prins Carl Ludvigs af Baden begraf- 

ning. (Orkester, partitur, def., m. stämmor.) 
Musik vid parentationen öfver kronprins Carl August. Nov. 1 8 1 o 

(Partitur f. kör och orkester. 6 körst.). 
Musik vid parentationen öfver kanslern, grefve Axel von Fersen. 

ö/j 181 1, (partitur f. kör och orkester m. st.) 
Musik vid parentationen öfver konung Carl XIII. (Partitur f. kör 
och orkester med stämmor.) 
" efter parentationen öfver konung Carl XIII. (Partitur f. kör 
och orkester m. st.) 
Musik vid ovationen i anl. af konung Carl XIV Johans kröning. 

(Orkesterstämmor.) 
Koralkören: ''Konungars konung. ** (Part. f. kör och orkester.) 
Musik vid ovationen i sji\, af kronprins Oscars förmälning 1823. 

(Orkester och i körst.) 
Musik vid sorg/esten efter prinsessan Sophia Albertina ^^^/^^ 1829. 
(Partitur för orkester och körst.) 



94 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Diverse partiturer för orkester med text (defekt) och körstäm- 
mor samt ytterligare en samling akademisk festmusik i 
partitur (delvis defekt) samt sånger med ackomp. af 
orkester. 

Musik vid Oscarsfesten i Uppsala i dec. 1819. (En beskrifning 
med inf. musik, tr. hos Palmblad.) 

1. * Kommer du åter med gudaprakt. " 

2. Minnessång. ''Unga lejon, gäck din bana framåt.'' 

3. Lofsång. "Så visst som än de gamla bröder." 
Kantat vid parentationen efter Carl XIII. (I Musik. Ak.) 

" " Karl XIV Johans antagande till kansler öfver Uppsala 
Universitet (I Musik. Akademin.) 



ERIK GUSTAF GEIJER. 

Sånger. 

Första häftet. 

Söderländskan i Norden. "Stundom äfven vaken drömmer jag.* 

Bilden. "Tjusande bild från de forna dar." 

Reseda. "Blomster i de svala lunder." 

Gräl och allt väl. "Litet gnabb ibland." 

Den slumrande lilla flickan. "Fort, fort, tiden går." 

Vallflickans aftonvisa. "Min snälla flock." 

Gondolieren. "Hör du vid årornas takt." 

Mod och försakelse. "O, föll uti ditt unga hjärta." 

Skärsliparegossen. "Godt folk, jag är en fattig gosse." 

Höstsädet. "Odlaren strör i mörka muUen." 

Ur dansen. "Ila glada ungdomsskara I" 

Min hustrus visa. "Hela världen löper." 

Första aftonen i det nya hemmet. "Jag vet en helsning." 

På nyårsdagen. "Ensam i bräcklig farkost vågar." 

Den lilla kolargossen. "I skogen vid milan." 

Riddar Toggenborg. "Kuno, trogen syster- kärlek." 

På vattnet. "Blida böljor, blida böljor." 

Natthimlen. "Ensam jag skrider." 

Tal och tystnad. "Skogen talar, böljan talar." 

Aftonklockan. "Klocka ring! Rundt omkring." 

Flicktankar. "Sitter jag ensam i höstkväll." 

Hvad jag älskar. "Grönskande jord, min helsning tag." 



96 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Den enfaldiga visan, *Ack, vore jag.** 

Den nalkande stormen. ''Rundt omkring hvila rår. 

Blompl ockerskan. ''Det är så roligt. '^ 



Andra häftet. 

Kommer ej våren. ''I solglans än snöklädda fältet står.'' 

Vallgossens visa. "På berget jag sitter." 

Skridskovisa. " Framåt 1 till ett prof." 

Salongen och skogen. " Stojande värld, du mig plågar." 

Afton på sjön. "Hör klockan klingar till aftonbön." 

Sparfvens visa. "Sparfven uppå taket, liten fägel är." 

På en resa till hembygden. "Jag är i skogen födder." 

Min politik. "Går mig världen mot." 

*) Barndomsminnen. "Ljufva minnen ock försvinna." 

Anderöst. "Om sent ur aftonrodnans slöja." 

Min musik. "I skogen jag går." 

Ur Lidners Medea. "Det finns en evig makt." 

" " " "O, yngling, om du hjärta har." 

Den 56:te födelsedagen. "När jag tänker de fordna år." 
Sångerskan. "När min tanke ensligt sväfvar." 
Juldagen 1840. "Förstår du ej h varthän." 
Stjärnglansen. "Och sjunker än mot vestems rand." 
Den sörjandes morgon. "Aldrig natt så långsamt skrider.' 
Det forna hemmet. "Hvem söker jag." 
Till min dotter. "Ej jag i framtids dunkla fjärran." 
Arbetarens visa. "Nog kan jag ock mig höja." 
Vid en väns tillfrisknande. "Du vände om." 
Afskedet. "Flaggorna vifta, böljorna svalla." 
Och kommer han inte i dag. 
Vikingen. "Vid femton års ålder." 
Förgät mig ej. "Hör du i kvällens ro." 



*) De åtta första sångerna äro uteslutna ur den sista upplagan. 



ERIK GUSTAF GEIJER. 97 

Tredje häftet. 

Husarbrudarna. (Duett för sopran och alt.) 

Spinnerskorna. " " " 

Flickorna. 

Vår och saknad. « " '' 

Kom! Farväl! 

Anna. « « « 

På en väns födelsedag. " " « 

På dagen af mitt silfverbröllop. "" « " 

Det sextionde året. u u u 

Aftonen. "Alla mödans barn." " för 2 sopr. 

Solens nedgång i hafvet. "Solen sjunker", (kvartett f. bl. röst.) 

Aftonbetraktelse. "Stilla skuggor." " " " 

Marsch. "För Gud och sanning." ( " f. mansröster.) 

"Fädernesland, hvars härliga minnen." " " 



Ur äldre samlingar. 

De små. "Hoppa, dansa, dockor ansa." (Duett.) 

Höstvisa. "Kärlek i de förflutna dagar." " 

Soldatflickorna. "Ack, när som stridstrumpeten skallar." 

I en ung flickas album. "Kärlek lätt kommer och går." 

Tonerna. "Tanke hvars strider." (Manskvartett.) 

Marsch. "Att älska Gud, kung och fädernesland." " 

Svanhvits sång. "Stilla o stilla." " 

Till mina vänner. "Vänskap haf tack." " 

Serenad för soloröster och manskör. „Sång och kärlek." * 

Afsked med eko för manskvartett. "Farväl, glöm ej din vän." 

"Vandrar du än", (trio.) 

Thekla, En anderöst. "Hvad jag är du frågar." 

Till en liten flicka med en guldked. "öfver berg och dal.^ 

Svanhvits sång. (solo.) 

I maj 181 2. "Den som flyktat från en brottslig tid." 

Svenska tonsättare, 7 



98 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Nähe der Geliebten. "Ich denke dein." 

Nya märkvärdigheter. "I världen ses store män." (Kvartett.) 

Vårsång. "Vår, jag helsär dig till Norden." (Trio.) 

Den första sommar fläkten. "Det är så herrligt." (Trio för 

fruntimmersröster. ) 
På sjön. "Ro, ro, på den stilla sjö." (Kvartett.), 

Aftonkänsla. "Fly ej, du hjärtats minne." " 

I dansen. "Lustigt mod, glädtigt blod." (Duett.) 



Otryckta sånger. 

Dubbelkvartett för fruntimmers och manskör. 1846. "Vänskap 

i dig mer jag har än världen tänker." 
Minne och hopp. 
Varnings hopp och bön. 
Solnedgången. 

Trio: Nyårsdagen, (för fruntimmersröster med pianoack.) 
Liten trio: "När jag tänker på min vän, solsken har hjärtat 

då igen." 
Duetter för fruntimmersröster: i) Kom harmoni. 2) Kärleken 

på resan genom lifvet. 3) Uppbrottet. 4) Det forna 

hemmet. 
Reseda, tillägn. M. Montgommery, (i F-moll.) "I de stilla, svala 

lunder!" 
Skaldens farväl, tillägn. Berg. 1838. 

Instfttmentalmusik. 

Pianokvartett 1 E-moll. 

"" Dubbelsonate"" i F-moll, (4 händ.) tillägn. fru A. E. Löwen- 

hjclm f. af Geijerstam. 
" Aftonstunder vid pianoforte, tillägnade min dotter. " 

1. Tillägnan. "Hur skönt ur vinterns dvala." 

2. Agitato. 



ERIK GUSTAF GEIJER. 99 

.3. Moderato con anima, Pastorale. 

4. AUegretto. 

5. Moderato assai e cantando. 

6. Alla breve con espressione. 
Divertimento i F-dur. 

Otryckt instrumentalmusik. 

Quatuor pour deux violons, taille et violoncell, B-dur. 

Sonate, F-moll ''min vän Adolf Lindblad tillägnad**. 

Dubbelsonate för pianoforte. H. K. H. Kronprinsen i under- 
dånighet tillägnad 1 8 19 om hösten. 

Sonate för piano, G-moU, tillägnad Christine von Hofsten och 
Bengt Gustaf Rappolt. 

Midnatisfantasi, Exercise. Aug. 1833. 

Fantasi f tillägnad A. L. Liljebjörn, skrifven i England 1810. 

Småstycken, * tillägnade min dotter**. 



FRANZ BERWALD. 

Tryckta arbeten. 
Instrttmentalmusik. 

Opera: Blstrella di 5or/a^ i klavenitdrag. (Utgifven af musikaliska 

konstföreningen.) 
Symfoni G-moll i partitur med stdmmor och klaversättning ä 4 

mains. (Musik, konstföreningen.) 
Symfoni C-dur ä 4 mains. (Musik, konstföreningen.) 
Septett i stämmor och satt för piano. (Musik, konstförening.) 
Två kvintetter för piano och stråkinstrument. (Schubert.) 
Tre trior « « « « 

En duo för piano och violoncell. ** 

En trio för piano, violin och violoncell. (Köpenhamn.) 
En duo för piano och violin. (Musik, konstföreningen.) 
En kvartett för stråkinstrument (Elkan & Schildknecht.) 
En kvartett " (I litogr. öfvertryck.) (Bagge.) 

Invigningsmusiken till Industriutställningen i Stockholm 1866. 
**Ein ländliches Verlobungsfest in Schweden" , sångspel, (Klaver- 

utdrag.) (Wien.) 
** Minnen från norska fjällen*^ , orkesterstycke, klaversättning ä 4 

mains. (Jacobsson .) 
''En landtlig bröllopsfest*^, för piano ä 4 mains. (Elkan & 

Schildknecht.) 
Festpolonäs. 



FRANZ BERWALD. lOI 

Sånger. 

Ur operetten "Jag går i kloster.* 
u a u Modehandlerskan. ** 

''Östersjön", till ord af Oscar Fredrik. 
Minnen af konung Oscar I. 
Sång till « " " 

Svensk folksång. "Svenska folk i samdräkt sjung." (För en 

eller flera röster.) 
Kvartett för mansröster. (Kör.) 

Smärre stycken och små ungdomskompositioner införda i 
diverse samlingar. 



Otttgifna verk. 

Opera: *^ Drottningen af Golconda.^ (Finnes fullst. i Operans 

arkiv.) 
Symfoni Ess-dur, 
Två kantater. 
En pianokonsert. 
En violinkonsert, m. m. samt åtskilliga orkesterkompositioner. 



A. F. LINDBLAD. 

Sånger och visor för en röst. 
Första delen. 

Den första förlusten. ''Ack! hvem ger mig känslans tider." 

(Med svensk och tysk text.) 
Sjömanssång. "Vid vindars sång." 
Berg och dal. "Så mörk är ej skog." 
"Ungmön i lunden på jaktnätet band.'^ 
Felicias sång. "Säg mig vackra bi, du lilla." 
Svanhvits sårig. "Stilla o stilla!" 
Sångaren. "Därutanföre hvilket ljud." (Med svensk och tysk 

text.) 
Pröfningen. "Jungfrun hon gick till sjöastrand." 
Sven i Rosengård. "Hvar har du varit så länge." 
Den bergtagna. "Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå." 
Hertig Silfverdal. "Och kära mina hofmän!" 
Jungfrun i blåa skogen. "Och jungfrun hon skulle sig åt vaker- 

stugan gå." 
Liten Karin. "Och liten Karin tjänte." (Tvänne variationer.) 
Hafsfrun. "Herr Hillebrand han talte till sin moder." 
Riddar Olle. "Riddar Olle rider sig allt söder under ö." 
Neckens polska. "Djupt i hafvet." (Tvänne variationer.) 
Nordländarens minnen. "Fjärran i nord lyser solen så klar." 



A. F. LINDBLAD. IO3 

Herr Karl eller klosterrofvet. "Herr Karl han gick för sin 

fästermö.* 
Brandvaktsrop. * Klockan är tio slagen." 
En ung flickas morgonbetraktelse. "Jag är så glad i dag." 
Nära. "Fågeln på grenen sjunger lika gällt." 
Fjärran. "Vind, du som smeker min flickas kind." 
Sotargossen. "Hu, hu, hu! Jag fryser." 

En sommarmorgon. "Tidigt om morgon jag ilar till strand. " 
Gammalmodig visa. "Stilla sjung din sång." 
I dalen. "O, sköna lund, där näktergalar slå." 
På berget. "Högt här uppå berget." 
Bröllopsfärden. "Solen går ned." 
För evigt. "Öfver vågors klara speglar." 
Den ensamma. "År från år kommer vår." 



Andra delen. 

Obesvarad kärlek. "Svara, svara på mitt ögas fråga." 

Farväl. "O, farväl du blomsterdal." 

Saknad. "Jäg hade en vän." 

Gubben vid vägen. "Glada imgdom, se min nöd." 

kom — nej dröj. "O kom! Dock nej, låt mig fa njuta." 
Skjutsgossen på hemvägen. "Hopp! Hopp! Se så! Låt gå!* 
Om natten. "O, hvad sällsam fröjd." 

Dalkullevisa. "Vandrat har jag mil så långa." 
Den moderlöse. "Ack, käraste vänner." 
Invaliden. "Se, hvar han står." 

1 en ung flickas minnesbok. "Tro ej på minnet." 
Am Aarensee. "Am Aarensee, da rauscht." 

Får gå. "Barn jag var sprang ur min kammar." 
Visa. "Hvad jag af allting älskar mest." 
Jungfrun i lunden. "Sommaren kommer till skogar." 
Apelgården. "Jag vet mig så fager en Apelgård." 
Sorg, "Det är visst ingen i världen." 



I04 SVENSKA TONSÄTTARE. 



Trohet. ''Den kärlek till dig jag bär." 

Sparfven. "Muntra sparf i linden." 

Friskt mod. "Friskt upp, mitt hjärta." 

Ack nej, ack nej, du vet det ej I "Säg, vet du väl." 

Mån tro, jo jo. "Hvad månd' det landet heta." 

Frieriet. "Ack, Betty! af ditt ögonpar." 

Om aftonen. "Hör ej på vindens suckar i skogen." 

Varning. "Se konvaljerna små.'^ 

En vårdag. '^ Lärkan drillar upp i skyn." 

En sommardag. "O Ijufva sommarfläkt. '^ 



Tredje delen. 

Bekännelse. "Sjunger jag, så hör du mig," 

I behåll. "Nu är jag nöjd och stilla." 

Afskedssång. "Då jag var barn." 

Hjärtats vaggsång. "Jag vill vagga mitt hjärta till ro." 

Fåfäng varning. "Skogens hind, lätt som vind.* 

"Bland viden i dalen djupa." 

"Som mörka bäcken rinner." 

Föresats. "O jag vill ej sjunga." 

I maj 1844. "I Rätt och Sanning har han lagt." 

Till Sophie. "Som floden sakta i sin dal." 

En dagakarls visa. "Med min spade gick jag här." 

Vaggvisa. "Jag sjunger för min lilla." 

Den skeppsbrutne. "Hans koja stod vid sjön." 

Slåttervisa. "Skarp min lia nu jag slipa må." 

Den öfvergifna. "Löf och örter och blommor små." 

Ny kärlek. "Skenets boja mer min ande icke trycker." 

Flickan vid vattnet. "Floden hör jag brusa." 

Om hösten. "Så tog då sommaren så snart en ända." 

Mitt lif. "Strid på brädden af en graf." 

Dödgräfvarsång. "Till ro, till ro! Jag vill hölja ditt stoft." 

Ur "Vårbetraktelser under sjukdom". "Här ligger jag ännu. 



A. F. LINDBLAD. IO5 

Vid en spegelklar sjö en sommarafton. ^ Nu somnar hvar fläkt. ^ 
Illusion. *Än du dig mot ljusets höjder svingar.* 
Hon skrifver. "En stund jag har att skrifva dig till.* 
Aftonen. "Aftonen nalkas; i skuggornas hägn.* 
*Jag lefver väl som en dufva.* 



Fjärde delen. 

Balders bål. * Midnattssolen på berget satt.* 

Glädjen. *I varelser, kännen i glädjen?* 

Höstkvällen. "Hur blekt är allt." 

Hon vill ej sjunga mer. "Å nej, det tror jag ej.* 

Silvio till Laura. "Jag fann dig.* 

Förr och nu. *Förr ständigt i krig.* 

Den gamle. *En konung syns den gamle.* 

Bedragen väntan. *Och sjön, han slår så hårdt mot strand.* 

Den tviflande. *0 hade jag ett ögonpar.* 

I höet. "Bäst ängen stod i blomsterprakt." 

Misstanken. "Hur din kind är purpurröd.* 

Ånger. *0, kom åter, skynda, skynda åter.* 

Hälsning till den annalkande ålderdomen: *Min koja har stått 

så månget år.'! 
Strykningsvisa. "Ila, järn, så varmt och snällt.* 
Den flitiga handen. "Vid min flickas sybord.* 
Barfotad. * Sakta lilla foten blyger.* 
Den bortgångne. *Jag minnes dig.* 
Systern. *Ack, i din inre, i din tysta värld.* 
Afslag. *0, förlåt! Vredgas ej. 



M 



Femte delen. 

Erik Gustaf Geijer. "Framåt I Framåt.* 

*Hvar är mitt hem?" 

A une femme. "Enfantl Si j'étais roi." 



I06 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Tröstung. *Es ziehen am Himmel." 

Till enkefru Anna £. Geijer. ''Anna! Annal Ilande gä.^ 

Hon hvarken hör eller ser. "Hör du ej?" 

Tvekan. "Ja, ja! Nej, nej! Hvad fruktar, hvad ängslas." 

Vid barnens aftonbön. "O Gud! Du dig förbarmar." 

Efter läsningen af en tendensdikt. "Det talas, det skrifves.^ 

Till godheten. "Du mig bevekt." ^ 

Tidigt om morgonen. ^Sjusofverska lilla." 

En kvinna vid sitt arbete. "Hell, lugna, tysta tankar." 

Nattviolen. "Nu blommar nattviolen." 

Naturbetraktelse. "Ser jag hur blommor små." 

Upplandsfiickan. "Jag kum öfver ängen." 

Sagan. "Berätta vill jag en saga." 

Tillägnan till en vän. "Förlåt, min vän, jag kommer." | 

Diclythra Formosa (Trädgårdslyran). "Vackra, lilla blomster." 

Efter solnedgången. "Månsken darrar öfver vågen." i 

Mognadt förstånd. "En liten pilt på renen." | 

Förtröstan. "Timmarne ilat." 

Der schlummernde Amor. "Er liegt und schläft." 

önskan i salongen. "O, blefve den strålande salen." 

Visiter. "Hör tamburens klocka." 

Aftonstämning. "När solen ned sig sänker." 

Reminiscens. "Auf Wiedersehen." 



Sjätte delen. 

Fänrik Ståls sägner af J. L. Runeberg. 

Vårt land. "Vårt land, vårt land, vårt fosterland." 

Fänrik Stål. "Till flydda tider återgår." 

Ur molnets broder. "Nu är åsen i min stuga bruten." 

"Ej med klagan skall ditt minne firas." (Duett.) 

Veteranen. "Han reste sig ansenlig." 

Löjtnant Zidén. "Det var den tappre löjtnant Zidén." 



A. F. LINDBLAD. IO7 

Torpflickan. "Red mig en graf." 

Sven Dufva. "Sven Dufvas fader var sergeant." 

Von Konow och hans korporal. '^Och har jag icke dragit." 

Den döende krigaren. "Försvunnen var en blodig dag." 

Otto von Fieandt. "Från Christina var en man." 

De två dragonerna. '^Siål så hette en." 

Sandels. "Sandels han satt i Pardala by." 

Döbeln vid Juutas. "Herr prosten talte. '^ 

Fältmarskalken. "Gladt i Frantsila ett jubel ljöd." 

Gamle Hurtig. "Aldrig brusto ord vid bivuaken." 

Kulneff. "Och efter kvällen räcker till." 

Sjunde och åttonde delen. 
Dikter af Elias Sehlstedt. 

Reseintryck på isen mellan Sandhamn och Stockholm. 
"Vid femti års ålder blef stugan mig trång." 
Lifvets saga. "Liten stump jag sjunga vill." 
Vår-rim. "O hvad kip, o hvad pip." 
Segelsång. "Kula i, lilla vind." 
Bostället. "Min Gud, så trefligt." 
Den gamle lotsen. "På den ödsliga häll." 
Våren kommer. "Våren arbetar allt hvad han förmår. " (Duett.) 
Min förtröstan. "Jag tänker stundom." 
Skaldekonsten. "Man frågar mig hur det går till att dikta." 
Vinterfärd från Stockholm till Sandhamn. " Och jag for öfver sjö. " 
Resan. "Det var vinter, min bror." 

Aftonstunder i hemmet. 

Neckrosen. "Och pilten sprang neder till sjöastrand." 
Den första lärkan. "I Tyskland marken re'n var grön." 
Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV. "Sof, du stormiga 
hjärta, sof." (Två variationer.) 



.108 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Sylvias visa. "En liten fågel fjärran." 

Det sägs. "Flicka, hvad ditt ögonpar." 

Hvar? "Hvar, o hvar pi de rullande världarnes klot." 

Spinn visa. "Jag spinner min tråd på den växande rullen.*' 

Ensamhet. "O vor jag det minsta bland lingonen små." 

Barnatro. "Du fattiga sparf uppå taket." 

Vårdagsgryning. "Luft, frisk luft." 

Källsökaren. ^Jag går så tyst på den torra mark." 

Flyktingen. "Glädje, bida nu." 

Sken och ljus. "Låt dig ej af ytan fånga." 

På afstånd. "Hur skön du står där." 

Furien och engeln. "På besök kom till mitt sjuka hjärta.^ 

Sågkvarnen. "I dalens djup jag ofta står." 

Vissna blommor. "De blommor jag vågat ge." 

Sagorna. "Hon lekte med mig förr så gladt." 

Regnbågen. "En båge står hög öfver åker och by." 

Midsommarnatt. "Vi möttes på den högsta topp.** 

På nattlig is. "Jag gick öfver isen från Kaukola by." 

På sveden. "Mitt stål är hvasst, min arm är stark." 

Klostergården. "Mellan skogens dunkla grenar." 

Aprilnarri. "Kom, glada gosse, hör." 

Fosterländsk sång. "Det rinner strömmar många." 

Vallhjonssång. "Jag vallar så trogen." 

Mitt läseri. "Jag har min lust och mitt sinne för mig." 

Hälsningssång. "Den blida sköna sångarön." 

"Tyst, låts om ingenting." "När ingen hör mig." 

"Venez, mon enfant." 

Tonen. "I skogen smaa gutten gick." 

I barndomshemmets trädgård. "Lindar, där min lefnadssaga. " 

Min mammas förklädsband. "Jag ser mig själf en liten en." 



A. F. LINDBLAD. IO9 

Nionde delen. 

Efterlämnade sånger. 

«Sie haben heut Abend Gesellschaft." 

•Wie kannst du ruhig schlafen." 

'*So hast du ganz und gar vergessen." 

"Ja, du bist elend, und ich grolle nicht." 

^'Wir haben viel ftlr einander gefUhlt." 

"Lieb Liebchen, Ieg's Händchen aufs Herze mein." 

'' Morgens steh ich auf und frage. " 

"Still ist die Nacht." 

Der Asra. "Täglich ging die wunderschöne Sultanstochter. " 

Fader vår. "Fader vår, som är i himmelen." 

Vattenliljan. *Jag ser Atlanten sina massor jaga." 

Moll och dur. "Ensam i sin bur liten fågel sitter." 

Ett sommarhem. "Min hydda uppå berget står." 

Postscriptum till Thekla. "Du försåtligt på mitt piano lade." 

Svar på "Palinodia" och fortsättning af grälet. "Nej, nej, 

min bror." 
Till Lotten. "Stilla, tyst, klaga ej." 
Till fru Sophie D'Ailly. "Se dig ej omkring." 
Till grefvinnan M. de la Gardie. "De blommor jag fått." 
Afskedssång. "Det är i dag för sista gången." 
Fridshälsning. "Hvarför fråga ständigt så?" 
Min fönsterträdgård. "Jag har en fönsterträdgård, jag." 
Den 16 Sept. 1877. "Minnets fagra mör som vakta." 
Under sjukdom. "Haf tröst min själ, förtvifla ej." 
Den I febr. 1878. "Till segels än min farkost går." 
Sista visan. "Gammal och svag, dag efter dag." 



IIO SVENSKA TONSÄTTARE. 

Fyra sångduetter. 

De förlofvade. "Din vilja är min lag.** (För sopran och tenor.) 
På gamla dagar. ''O, Edvard minns du väl?** 
Ur en dram. dikt af Ibsen. "Agnes min dejlige sommerfugl." 
Våren kommer. "Våren arbetar allt hvad den förmår." 

Två trior. 

Tanken. "Tanke, se hur fågeln svingar." (För sopran, tenor 

och bas.) 
Lustvandringen. "Så vandra vi så lätt." (För 2 sopraner och 

tenor.) 

Två kvartetter. 

En sommarafton. *"öfver skogen, öfver sjön." 
Fosterländsk sång. "Det rinner strömmar många. ^ 

Körverk. 

Drömmarna (efter ett poem af Tekla Knös). Körer för blandade 
röster vid piano, med svensk och tysk text. Tillägnad 
J. A. Berg. 

Om vinierkvälL Gammalt och nytt. Soli och körer för blandade 
röster vid piano. 

Frondörema eller en dag under partistriderna i Paris 1649. 
Historisk komedi med sång i 3 akter. Bearbetning efter 
"La maison du rem part, ou une journée de la Fronde" 
af Mélesville. Fullständigt klaverutdrag med text arr. af 
Ivar Hallström. 

Instrumentalmusik. 

Symfoni i Odur. (Tryckt.) 
" D'dur. (Otryckt.) 
Två sonater för fiol och piano. (Tryckta i Mainz.) 
En sonat " " " " (Tr. af Musik. Konstföreningen.) 
Två a tre sonater " « « (I afskrift.) 



A. F. LINDBLAD- III 

En trio för piano, altfiol och fiol, (Tr. i Mainz.) 

En kvintett för stråkar. (Tr. af Musik. Konstföreningen.) 

Sju kvartetter för stråkar. (Den sista ofullb. otryckta i Musik. 

Akad. s. bibliotek.) 
Sonat för piano solo. 

Två häften smärre kompositioner för piano. (Tryckta.) 
Tre „ » ff » „ (Otryckta.) 

En mängd otryckta pianokompositioner. 



OTTO LINDBLAD. 

Sånger för en röst. 

Första häftet. 

Aningen. *Ängel, säg mig hvem du är." 

Afskedet. •Blott ett till afsked." 

Papegojan. * Vackra fågeln uti buren," 

Blomman och fjäriln. "Jag såg en fjäril kring en blomma 

svärma." 
Flickhjärtats himmel. "En himmel ditt hjärta ju är." 

Andra häftet. 

Zefyr och den gungande flickan. "Du som där gungande sväfvar. " 
Den första kärleken. "Hell, amor när i hjärtat." 
BarcaroUe. "Ro sakta med gondolen här." 
Hvad? Hvar? Hur? "Nog vet jag hvad jag ville vara." 
Glädjen. "Glädje bida nu." 

Tredje häftet. 

Till Rosa. "Du är lycklig, du kan sjunga!" 

Dalen. "Du undersköna dal, o säg." 

Glädjen. "Glädje bida nu." 

Längterskan. "Så ej längtar efter daggens tårar." 



OTTO LINDBLAD. II3 

Fjärde häftet. 

Septemberblomman vid Ringsjön. ''När rosorna vissna.* 
Sjung. "Hvarför skall man tvinga mig att sjunga." 
Näckrosens visa. "Ett moderlöst barn i skogen går vall." 
Trollhättan. "Brusande vilda ström." 
Vårfågeln och blomman. "Fåglarna kvittra." 
Soldatsång. "I Sverige vårt fria, vårt härliga land." 

Femte häftet. 

Förpostens sista vakt. ''Han låg ej, nej han stod." 
Polonäs. "Sitta oftast hemma dyster." 
Den drunknade flickan. "Hvad sökte du i badet?" 
Vaggvisa. "Inte sörjer jag för barnen, de ä' små." 
Guvernantens klagan. "O mon Dieu, skall jag då ständigt.'^ 

Sjätte häftet. 

Till Emma. "Förr var jag så sorgsen i hågen." 

Brudberget. "Det hände sig en gång." 

Mitt hem. "Mellan björk och al." 

Glädje och smärta. "Än är jag glad." 

Det flygande frö. "Där står en liten blomma." 

En moder vid sitt barns vagga. "Somna! vyss, vyss." 

Sjunde häftet. 

Lilla Karin. "Där stod en knekt vid kungens vakt." 
Järtecken. "Konung Gösta sofver ibland de döde." 
En hoffest. "Visst glömmer kung Erik." 
Karins nötter. "Kung Erik red en solskensdag." 

Åttonde häftet. 

Marsch-route för våren. "Opp gamle hållkarl." (Basröst.) 
Visperdalen. "Det h viskar i den stilla dalen." 

Svenska ton sättär e. 8 



114 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Sjömansgossen. "Hurra I öfver bölja blå.** 
Sång till påfven. ''Vår påfve är ändå minsann.* 

Nionde häftet. 

Ångbåtssång. ''Sätt maskinen i gång." (Äfv. fyrstämmig.) 
Naturen och hjärtat. "Hör jag forsens vilda fall." „ 

Kandidatvisa. "Hela da'n på lektioner." „ 

Sjömannen. "Ut på dina slätter." „ 

En liten fågel. "Till skogs en liten fågel flög." „ 

Uppbjudning till dans. "Rundt om i festliga salen." „ 

Lifdrabanten och kung Erik. "Gif akt! hvem där?" (För bas, 
tenor eller sopran.) 

Duetter. 

På insjön. "Gröna julle halka lätt på vågen." 
Aftonen. "Skogen står tyst." (Äfven trio.) 
Till henne. "Låt bli, låt bli, ack se ej så på mig." 
Våra flickor. "Hvad våra flickor äro fjära." 

Trior. 

Zuleimas sång. "Fly fågel på silfversky." 

Blomman på Helgonbacken. "Farväl du hulda ängel." 

Erotisk fantasi. "O mitt bröst af tjusning bäfvar." 

Dalen. "O, vore jag en dufva här." 

Aftonen. "Skogen står tyst." 

Ängelens kallelse. "Så sade Ängeln, kom hit i lugna viken." 

Björninnan. "Kom i skogen, du min gosse!" 

Kvällen. "Skönaste flicka." (Serenad.) 

Najaden. "Där springer en källa i Gudmunstorps skog." 

Föraktad invitation. "Kom låt oss dricka det glödgade vin." 

Lifvets sällhet. "Nej, jag är ej i stånd till att glömma." 

Barcaroll. "Ro sakta med gondolen." 

En skål. "Törstig, jag är så törstig." 

"Fram genom solen flög hon." 



OTTO LINDBLAD. II5 



Kvartetter. 

(Ur diverse sångsamlingar.) 

Svenska folksången. "Ur svenska hjärtans djup." 

Stridsbön. "Du som världar har till rike." 

Längtan till landet. "Vintern rasat ut bland våra fjällar." 

Vårsång. "Glad såsom fågeln i morgonstunden." 

Naturen och hjärtat. "Hör jag forsens vilda fall." 

Dalkarlasång. "Jag vet ett land, högt upp i höga nord." 

Marsch. "Ur Ossians dunkla sagovärld." 

"Orpheus sjöng till lutans toner." (Ur Shakspeares Henrik VIII.) 

Ångbåtssång. "Sätt maskinen i gång." 

Trollhättan. "Brusande, vilda ström." 

Liten fågel. "Till skogs en liten fågel flög." 

Sångfåglarna. "Sängfåglarna tänkte bygga sitt näste." 

Beväringssång. "När konungen befaller." 

Soldatsång. "Sverige, vårt fria, vårt härliga land." 

Lundagård. "Fritt må stormar öfver fälten ryta." 

„ „ Rosen stormar." 

Uppmaning. "Stålet längtar efter föda." 
Jakten. "I purpur och guld." 

Örnen och dufvan. "En kungsörn på sin klippa satt." 
Godt mod. "Längre skall man icke ropa." 
Serenad. "Re'n släckt är lampan." 
Corsarens brud. "Vid glänsande hafvet." 
Erotiskt svärmeri. "Vill du bort?" 
Flickornas skål. "Alle man kring barn." 
"Mina gyllene dukater." 

Dubbeleko på sjön. "Den kungliga slup, lik en gyllene svan." 
Säng vid framkomsten till Köpenhamn. "Fritt må stormarna gå." 
Sjömannen. "Ut på dina slätter, haf du djupa." 
Uppbjudning till dans. "Rundt om i festliga salen." 
Kandidatvisa. "Hela da'n på lektioner." 



Il6 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Hälsningssång vid studentmötet 1862. ''Skjöndt sekler flygte 

som drömer.* 
Sången. ''Har du betraktat diktens lunder.^ 
Svensk frihetssång. * Söner af göternas mandom och ära.** 
Jeg er en skandinav. ''Vi er et folk, vi kaldes skandinaver." 
Morgonen. ''Vinden öfver blomstren far." 
Den älskande. "Solen bergis, skymning nalkas." 
Serenad. "Afton huru skön! 1 melodisk bön." 
Frihet och fosterland. ** Bland alla dagens strider." 
Afskedet. ^ Blott ett till afsked." 
Det flygande frö. "Där står en liten blomma." 
Snapphanens spådom om järnbanan. "Där bodde en gubbe." 
Föreningssång på Oscarsdagen. "Du handlar stort och skönt." 
Skandinaven. "Ej skandinaven byta vill sitt land." 
Husar visa. "En krigare nyss uti striden drog ut." 
Erotisk sång. "Fjärran för Zefyr." 
Snödroppen. "Fly, fly, fly! sjung vinden i natten." 
Sång vid sorgfesten i Lund i anl. af konung Karl XIV Johans 

död. "Förgängelsen bröt in i kungaborgen." 
Malmö järnbansång. ''God dag! Skall du följa med tåget." 
Jaktsång. "Hallo, hallo, hallo! I slumrande lundar." 
Jägaren. "När dagen gryr strax jägarn flyr." 
Skånska nationens fansång. "Har du sett solen hur han går." 
Hälsningssång från Lundagård 1845. "Här i bröder är det 

rätta stället." 
Sång på Tannsjön. "Hör på du skog af pelare full." 
Quando convenient. "Kan jag då icke fä säga ett endaste ord.** 
Sommardagen. "Ljufva toner, h vilka zoner." 
Oscarsdagen 1843. "Mera klarnad men i grund densamma." 
Sång vid en väns graf. "Nu aftontimman är inne." 
Sång vid akademiska Föreningens i Lund invigning den 14 maj 

1 85 1. "Nu ståndar ett slott uti lunden grön." 
Sång vid ett silfverbröUop. "När i morgonandakt jorden." 
Kröningskantat. "O Gud som gaf Oscar att bära." 
Stridsfanan. "Raskt framåt, I fosterlandets söner." 



OTTO LINDBLAD. II7 

Kadriljen. "Se kronans glans." 

Zoologiska jägärförbundets sång. "Ser du solens spann." 

Serenad. "Silfverklara toner." 

Vid professor A. O. Lindfors graf. "Skönast är väl sorgen då 

hon tiger." 
Sång vid en väns graf. "Stilla orgelljuden bäfva." 
Studentserenad. "Student om du det namnet värd." 
Fågeljakten. "Stilla fågeln kallar." 
Sång. "Vaker upp i fåglar små." 
Jägarkör. "Vilda mäktiga söner njut." 
Minnets tempel. "Ditt helga tempel rörd jag nalkas." 



GUNNAR WENNERBERG. 

Sånger för en röst. 
Första häftet. 

Till tonerna. ^Sväfven, höga toner.** 

''Sof oroliga hjärta." 

Liden harpepiges klage. "Faderlös og moderlös." 

En h vardagshistoria. "Nog mins jag mig och en annan vän. 

Zigeuner-Lied. "Im Nebelgeriesel, im tiefen Schnee." 

Jätten. "Jag bor i bergets salar." 

Fiskaren på Kinnekulle. "Solen alltre'n öfver kullens topp." 

Andra häftet. 

Kaiser Barbarossa. "Der alte Barbarossa." 

Den fader- och moderlösa visan. "Hvems barn jag är." 

Afsked. "Så skiljas vi åt och träffas igen." 

Tösa på svältera. "Ja vånnar a' vore långt härifrå." 

BlUcher. "Der König Wilhelm Friederich sprach." 

Tredje häftet. 

Säg att jag kommer. "Susande vind, som far af." 

Djaefvelsklokken. "Nu lystig, I svende!" 

Min vår. "Tusen sinom tusen sippor." 

Andenken. "Ich denke dein." 

Svensk soldatsång. "För frihet, fädernesland och kung." 



GUNNAR WENNERBERG. II9 

Fjärde häftet. 

Sirius. "Sirius, återsken af ljuset." 
Skalden. '*Hvem står där med ögat lyft till Gud." 
Gretchen am Spinnrade. "Meine Ruh ist hin." 
Farväl. "Snart fält och lunder." 
Stackars liten. "Stackars liten visal" 

• 
Femte häftet. 

Vallflickan. "Kovalle mina kor, kovall I" 

Carl den femtes sang i Liigkisten. "Ding, dang klokkeklang. '^ 

Strömkarlen. "Nu är dagen bergad." 

Schlummerlied. "Ich war ein böses Kind." 

Till sömnens genius. "Himlabarn, som makten äger." 

Sjätte häftet. 

Ved Kong Carls Baare. "Det kimer, kimer saa tungt." 

Ve mig. "Gråten, gråten I rägnskurar alla." 

Palinodia. "Sjuder än ditt heta blod." 

Italienaren med gipsbilder. "Ute i världens vimmel." 

Önskan. "Ack blefve nu strålande salen." 

Sen uppå fåglarna! Sen uppå liljorna 1 "Du fattiga sparf." 



Sångduetter med ackompanjemang af piano. 

1. Gondolieren. "Se Signora." (För sopran och baryton.) 

2. Marketenterskorna., "Som fågeln är jag glad och fri." (För 

2 altar.) 

3. "Du är min." (För sopran och baryton.) 

4. "Du bist meine Mond." (För sopran och bas.) 

5. Flickorna. "Ack undra ej, om glad jag är." (För 2 

sopraner.) 

6. Sotarne. "Nu är jag här oppe igen." (För 2 barytoner.) 



I20 SVENSKA TONSÄTTARE. 

7. Was lispeln die Winde? "In goldnen Abendschein. ** 

(Sopran och alt.) 

8. Båtfärd. «Kom, o kom!" (För alt och bas.) 

9. ''Tidt er jeg glad." (För alt och bas.) 

10. *Der Liebe Leben." (För sopran och tenor.) 

11. Julsång. "Lofsjungom Herrans nåd och makt. '^ (Sopran 

och tenor.) 

12. Cordax damnatorum. '^Mae^to plangare." (Sopran och alt.) 

13. Scen ur '^Cid". "I den djupa midnattsstund. ** (Sopran 

och baryton.) 

Gluntarne. 

Gluntarne. En samling duetter för baryton och bas med ackomp. 
af piano, tillägnade O. Beronius och £. v. Stedingk. 

1. I anledning af Magisterns oeh Gluntens första bekantskap. 

''Mins du hur ödet oss förde tillhopa.'' 

2. Glunten blir juvenal. "Ack jag är så led vid att lefva." 

3. Uppsala är bäst. "Svara mig Glunten på ära och tro." 

4. En månskensnatt i slottsbacken. "Herre min Gud, hvad 

den månen lyser." 

5. Glunten på föreläsning. "Har du hört min malheur i går." 

6. En solnedgång i Eklundshofsskogen. "Hvad det är skönt." 

7. Harpospelet på Schylla. "Lefve det nattliga Schylla." 

8. Huruledes månen intresserar sig för Glunten och magistern. 

"Nu tror jag det kan vara tid." 

9. Nattmarschen i S:t Eriks gränd. "Framåt marsch!" 

10. Dagen därpå. ^Nå så välkommen!" 

11. Gluntens moster. "Känner du min moster?" 

12. Magisterns misslyckade serenad. "Sakta nu, kast bort 

cigarren." 

13. Huru gluntens svårmod på ^Äpplet" skingras af magisterns 

vårfantasier. "Bror jag är ledsen vid lifvet." 

14. Gluntens vigilans. "Nu har jag sprungit mig trött." 

15. På "Flustret", en söndagseftermiddag under rötmånaden. 

"Det är fasligt tomt i staden." 



GUNNAR WENNERBERG. 121 

1 6. Vid brasan pä magisterns kammare, eiler en stor middags- 

bjudning. ''Hulda skymning sank dig neder.'' 

17. Magisterns flamma. ''Ack, i Arkadien äfvenjag har varit" 

18. Gluntens flamma. "En gång var jag mycket, mycket kflr." 

19. En kväll pä kyrkogärden. "Tror du ej bror." 

20. Mötet i domtrappan. "Hejda dig^Glunten, stoppa farten." 

21. Gluntens misstag. "Mins du i fjol just denna dagen." 

22. Hemmarsch frän Eklundshof. "Slutadt för i dag t" 

23. Anklagelsen. "Jag är orolig i själ och sinne. ^^ 

24. Efter kameralexamen. "Sä ja, min hedersbror." 

25. Examenssexa pä Eklundshof. "Calle, Janne, kypare I" 

26. Impromptubalen. "Plats, go' herrar." 

27. Slottsklockan. "Hör, hör slottsklockans toner." 

28. Gluntens reskassa. "Sätt dig nu och räkna öfver." 

29. Afskedet pä Flottsund. "Farväl, magister!" 

30. Magisterns monolog, efler Gluntens afresa frän Alsike. 

"Ack, hvad värt lif är eländigt." 



Otryckt Duett. 

Fiskaren och hafsfrun. (Alt och baryton.) 

Trior. 

De tre, (för tenor, baryton och bas.) 

Släpp in oss. "Nä flickor, släpp in oss." 

Pirum. "Om jag innan morgon randas." 

Daniel. "Vet ni, här kan bli rätt roligt." 

Vive hodiel "Vive hodiel Sera nimis." 

Säd'na kan de vara. "God kväll, mamselll" 

Ett äfventyr. "Känner ni vägen?" 

Buketten. "Bröder, grymt jag är bestulen." 

Här skall valsas. "Frågas, om ej permission." 

Gräl och väl. "Nä så anamma! Alltid pä samma." 

Den är inte bättre den. "Vi ha kommit för att fira." 



122 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Fem trestämmiga serenader (för ivd tenorer o^h bas,) 

''Dig jag sjunger.'* 

"Fordom i nattliga stunder." 

''O, hur kvällens stjärnor skrida." 

"God natt, god natt! mä goda änglar fara." 

Slutgodnatt. (För tre tenorer och tre basar.) 

Nio trestämmiga serenader (för två tenorer och bas.) 

"Ack säg mig hvar är du?" 

"Vakna opp!" 

"Darrande ton." 

"Tindrande stjärna." 

"Mins du den gången." 

"Far då väl." 

"O, se ej så." 

"Klagande sång." 

"God natt, god natt, min lefnads klara stjärna." 

Fyrstämmiga sånger (för blandade röster.) 

Trasten i höstkvällen. "Var tyst, du trast, som klagar." 

Vigselhymn. "På den väg de skola vandra." 

Sommarsöndag. "Ljusa skyar segla." 

En junidag. "Ack, h vilken härlig dag!" 

Molnens sång. "Vida vandra vi hän i rymden." 

Aftonklockan. "Kända toner genom luften dallra.^ 

Vår båt. "Vår båt i kvällen glider." 

Svensk frihetssång. "Frihet bor i Norden." 

Nordisk studentsång. "Framåt på ljusets bana." 

Marsch. "Hur länge skall i Norden." 

Hymn. "Hör oss Svea." 

Hymn. "O, Gud, som styrer folkens öden." 

Fansång. "Stå stark, du ljusets riddarvakt. ** 



GUNNAR W£NN£RB£RG. 1 23 

Marsch. ''Säg oss ditt namn, du fruktansvärde.^ 

In Lenpm. "Så contigit in Lenom.** 

Bön. "Fredens välsignelser. ** 

Kung Oscars valspråk. "Bjöd så i Thule en konungased." 

Marsch (1848.) "Om alla strängar på den svenska luta." 

Trum-marsch. "Tram, tram. — Trumman går, svenska bröder. " 

Kung Karls dräpa. "Kall på båren i kungaborgen." 

Skarpskyttemarsch. "I gevär hvar man med mod i bröstet." 

Svensk soldatsång. "För frihet, fädernesland och kung." 

"Fladdrande fana." 

Min ros. 

Lumbers hög. 

Hälsning till kronprins Carl. 

Gud bevare Sverige. 

Scenen aus Göthes Faust. I Auerbachs Keller in Leipzig. 

(Solostimmen und Chor mit piano) 



Ur Davids psalmer 

(sånger fOr solorost och kör med piano eller orgel.) 

Del L 

Ps. I. "SäU är den som icke vandrar." 

4. "Hör mig när jag ropar," 

8. "Herre vår Herre, huru härligt är ditt namn." 

12. "Hjälp Herre! De helige äro förminskade." 

13. "Herre, huru länge vill du så platt förgäta mig.* 

18. "Hjärtliga kär hafver jag dig." 

19. "Himlarna förtälja Guds ära." 



I04 




Ps. 22. 


« 


23- 


U 


24. 


U 


35- 


H 


28. 


U 


31- 


u 


33- 


M 


37- 


u 


39- 


M 


42, 


U 


43- 


u 


51- 


u 


55. 


u 


57. 


u 


68. 


u 



SVENSKA TONSÄTTARE. 

Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig.^ 

Herren är min herde." 

Görer portarna höga." 

Herre, visa mig dina vägar." 

Lofvad vare Herran." 

Herre på dig förtröstar jag." 

Saligt är det folk." 

Jag hafver varit ung." 

Herre lär mig dock att det mätte (ä en ända med 

mig." 
Såsom hjorten ropar efter friskt vatten." 
Sänd ditt ljus och din sanning." 
Gud vare mig nådelig efter dina godhet." 
Mitt hjärta, mitt hjärta ängslas." 
Mitt hjärta är redo." 
Gud lägger oss en börda uppå." 



Del IL 



Ps. 72. "Så länge solen varar." 

77. "När jag bedröfvad är." 

84. "Min själ längtar och trängtan^ 

86. "Herre, böj ner dina öron och hör mig." 

90. "Herre, du är vår tillflykt." 

92. "Det är en kostelig ting." 

96. "Sjunger Herranom en ny visa." 

100. "Fröjdens Herranom nu all världen." 

103. ^'Lofva Herran, min själ." 

114. "Då Israel ut ur Egypten drog." 

115. "Icke oss, o Herre, utan ditt namn gif äran/ 
121. "Jag lyfter mina ögon upp till bergen." 
126. "När Herren Zions fångar." 

137. "Vid de älfvar i Babel." 

139. "Herre, du utransakar mig." 



GUNNAR WENNERBERG. 135 



Ps. 143. •Herre, hör min bön och fomim den. 

146. "Förlåter eder icke uppå förstår." 

150. "Lofver Gud i hans helgedom.*' 

Dtl IIL 

Ps. 117. "Lofver, lofver Herran.* 

30. "Herre, var mig nådelig." 

67. "Gud vare oss nådelig." 

53. "De galne såga i sitt hjärta." 

127. "Om Herren ej bygger huset." 

20. "Herren höre dig i nöden." 

120. "Ve mig, ve mig." 

T 13. "Halleluja, Halleluja." 

106. "Pris vare Herran Israels Gud." 

2. "Hyller sonen." 

74. "Upp, o Gud, uträtta ditt verk." 

110. "Herren sade till min herra." 

6. "Ack Herre, straffa mig icke." 

73. "När jag hafver dig." 

135. "Lofver Herrans namn." 



Jestt födelse. Oratorium, utgifvet af Musik. Konstföreningen i 
sångpartitur med piano och instrumenteradt. 1862. 

Stabat Mäter. Körverk, utg. af Musik. Konstföreningen 1894. 

Jesu dom och Jesu död. Dubbeloratorium, hvaraf första 
delen uppförts 1901 och den andra ej var fullbordad vid 
kompositörens död. 



J. A. JOSEPHSON. 

Sånger för en röst. Op. i. 

Första häftet. 

Vid slutet af sommaren. ''Bida blommande härliga tid'' 
Den öfvergifna. "När de klara stjärnors ljus." 
Saknaden. "I skogen finns ej mer en gren." 
Svanen. "Från molnens purpurstänkta rand.'* 
Ingen känner mig. *I de flydda dar." 

Andra häftet. 

Tro ej glädjen, tro ej sorgen. "Tro ej glädjen den försvinner. 

Morgonen. "Solen några purpurdroppar." 

Fågeln i november. "Hör jag rätt." 

Den fångne fågeln. "Stackars fånge uti buren." 

An die Nachtigall. "Es liegt und schläft." 

Tröst. "Kom milda tröst." 

Stjärnklart. "Milda stjärnehär." 

Tredje häftet. 

Vårsång. "Jublande skaror." 

Om sommaren. "Flammande bölja." 

Vid höstens början. "Fast stormar kring min hydda gå." 



J. A. JOSEPHSON. 127 

Sångarlösen. '^Med vårens sol." 

Längtan från hafvet. **! fjärran där vinkar en grönskande ö." 

Det suckar så tungt uti skogen. "Och liten pilt han sitter." 

Från vandringsåren. Op. 2. 

Första häftet. 

Pilgrimssång. "Hvar är den väg jag vandra skall?" 
Sången. *I fridens stilla dalar." 
En solglimt. "Min julle dref på vredgadt haf." 
Drömmar. "När vinden susar ljum och mild." 
Lotsen och hans flicka. "Släpp mig bleka flicka." 
En sommarafton. "I aftonglöden ljusnar fjärran våg." 
Hemlängtan. "Helga minne dig jag beder." 

Andra häftet. 

Vårhälsning. "Nu klingar det i skog." 
I skogen. "I skogen vandrar jag gärna " 
I dalen. "Stilla är min gång." 
"Hör jag vinden sakta sjunga." 

Tredje häftet. 

Samma dröm. "Nu rosen sluter knoppen till." 
Morgonfärd. "Friska vindar spänna seglen." 
Genius. "Sväfvande bild." 

Sånger vid pianoforte. Op. 5. 

(H. K. H. Prins Gustaf tillägnade.) 

"Jag älskar en blomma." 

Dåradt hopp. "Jag trodde att svalan komme." 

Försakelse. "Gud styrk! Gud rår." 

Framåt. "Ljum den blåa luften strömmar." 

Såsom fåglarna. "Fordom ock jag kunde svinga.*' 



128 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Romanser och sånger. Op. 6. 

Ebro Caudoloso. ^ Vågrika Ebro.'' (Spansk romans.) 
Si dormis doncella. ''Vak upp du min flicka.'' 
"Mig tycks se'n jag dig äger." 
Vårfröjd. "I skog när vårens vindar." 
Hälsning. "Fridens toner nu mitt sinn'." 
Gondoliera. "O kom till mig när stjärnors tåg." 

Tre sånger, med piano och obligatviolin. 

(Tillågnade Ludvig Norman.) Op. 7. 

På vattnet. "Min flicka och jag uppå vågen." 
Jägarens klagan« "Och kvarnhjulet brusar." 
Vallgossen på berget. "Vallgossen på berget jag än" 

Visor och sånger, med svensk och tysk text. Op. 8. 

(Tillägnade Julius GOnther.) 

Första häftet. 

Serenad. "Jorden hvilar i himmelen." 
Om natten. "När natten är still." 
"Gyllne stjärnor vandra sakta." 
En höstafton. "I lunden stå träden så kala." 

Andra häftet. 

"Du vackra fiskarflicka." 

Vallgossen. "När solen står opp." 

Längtan. "Ser jag stjärnorna sprida sitt flammande sken." 

Sex sånger. Op. lo. 

Grannskapet. "Jag står uti mitt fönster här." 

"Dröj Ijufva dröm." 

Enslig färd. "Den våg som tyst jag seglar fram.'' 



J. A. JOSEPHSON. 129 

Tjänstflickan. "Om re'n vid helga klockors ljud." 
En septemberafton. "Hör jorden suckar." 
Venetiansk sång. "När öfver Piazetta." 

Nya sånger. Op. 15. 

(Tillägnade fru Fredrika Stenhammar.) 

Aftonen. "Aftonen nalkas i skuggornas hägn." 
En vårdag. "Där hvar bäckarna gå." 
Fiskaren. "Ur hafvets underbara grund." 
Den öfvergifna. "Undra ej alt tårar löga." 
Vallflickan. "Lätt förbi kullar och fält." 
Det var då. "Högre mot sanden." 
La serenata. "Vieni, o bella." 
Höstvisa. "Se! nakna alla lundar stå." 

Cavattna (för tenor eller sopran, med svensk och tysk text.) 

(Tillägnad Oscar A-rnoldsson.) Op. 17. 

"Stilla vandra stjärnornas här." 
Tre sånger, (för en lägre röst, med svensk och tysk text.) 

(Tillägnade O. F. Lindblad.) Op. i8. 

Zigenargossen i norden. "Fjärran där det sköna Spanien." 

Hidalgon. "Det är så Ijuft att leka." 

Till stormvinden. "Mäktige, skogen dig hälsar böjd." 

Musikaliskt album. Op. 19. 

Ljusning. Fantasistycke för piano. 

Uppvaknande. '*Hvad re'n min aning." 

Af Tegnér. "Molnen ha smält." 

Serenad. "Stjärnorna tindra re'n." (För 4 röster utan ackomp.) 

Intermezzo för piano. 

Ved nattetid. "Laeg dig kun ned." 

Blomman. "Dofta blomma min." 

Svenska tonsättare. 9 



130 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Om kvällen. "Förbi är dagens vimmel." 

Hjemkomst. I aftenens glands. (För fyra mansröster utan ackomp.) 

Der arme Taugenichts. "Jag rår ej för det." 

"I vällukt liljor glöda." (Duett för 2 sopraner med piano.) 

Tre sånger. Op. 2a. 

Till Mignon. "Solens vagn på gyllne skyar ilar." 
"Du är så tankfull, mild, så stilla." 
"Jag minnes dig." 

Fyra sånger. Op. 24. 

(Tillägnade O. A. Haeggström.) 

Värme och ljus. "Med hjärtat varmt." 

Hymn. "Klinga harpa, gladt." 

"Se glad ut!" 

Den resande studenten. "Hans röst man hördepå afstånd re'n." 

Sånger af Topelius, Victor Hugo m. fl. 

(Tillägn. Frih. Sophie Reutersköld. Op. 35.) 

Raska gossar. "Den kallar jag en veklig pilt." 

På blank is. "Du frusna vintervåg." 

"O, när jag sofver." 

Emiren af Bengador. "O visste du hur ömt jag brinner." 

Om kvällen. "Hur Ijuf den stund." 

''Den fallande stjärnan.'' 

(Sånger till Selma af Fredrik Sander. Op. a6.) 

Första cykeln. 

Sången. "Klinga min silfversträng. " 

Selmas bild. "Molnet skymmer kvällens stjärna." 



J A. JOSEPHSON. 131 



Skogsblomman. "Vid bäckens rand." 
Den lilla visan. ''Liten tärna sjunger så.** 
Sabbatsmorgon. "Dig sol på den blåa stig. 
Slumra. "Slumra, Selma, Ijuft." 
Hvem? "När i gryningens purpurtimma." 

Andra cykeln. 

Selma lider. "När axen stilla gunga." 
Klagan. "Lilla gröna båt." 
Björken. "En ungbjörk stod." 
Hoppets graf. "H varför skyndar du så?" 
Kapellet. "Jag flyr till dig." 



Sånger. Op. 27. 

Lärkröster i maj. "O du lummiga lund." 

Höstsång. "Löfven gulna, träden klädas af." 

Vintervisa. "Vind och hvita vågor." 

Hvem styrde hit din väg? "Långt bortom fjärdens våg. 

Trumslagaren. "Din sista vaktkur." 



Den gamle klockarens visor. 

Första häftet. Op. 28. 

Den gamle klockaren berättar. "Jag vandrar kring land." 

"Hör hur det klingar." 

Hon sjunger. "När sommarmorgon randas." 

En visa som många andra. "Och linden hon grönskar." 

"Sommarens dag är re'n förgången." 

Julsång. "De heliga klockor mana till bön." 

På trettondedagsafton. "Oss bjuder den ledande stjärnans ljus.* 

Mot slutet. "Nu går min led mot grafven ned." 



13a SVENSKA TONSÄTTARE. 

Andra häftet. Op. 38. 

Ljusning. 
Du sjunger ej. 
Förnöjsamhet. 
Tröst. 

Helgdagskväll. 
Om aftonen. 
Blick tillbaka. 
Till sist. 

Sjn sånger (för mezzo-sopran eller baryton.) Op. 31. 

Till aftonstjärnan. * Stjärna, kvällens dotter du.** 

''Sjung, sjung du underbara sång.'' 

Tröst. ''De nattliga stjärnor gå stilla sin gång.'' 

Höstkvällen. "Hur blekt är allt.'^ 

Om natten. "Stilla ur skyar höjer." 

Ånger. "Flyktande dagar." 

Bortom vinter och vår. "När sommaren står grön.*^ 

Sex sånger, (med svensk och dels tysk text.) Op. 3a. 

Från fjärran. "Hör du genom vinden klinga." 

Trubadursång. "Sig milda vindar svinga." 

Den främmande flickan. "När vinterns drifvor voro flydda.' 

"Natten var mild og kjaer." 

Eko. "Hur smältande ekos toner dö." 

"Den unge barden." 

Melodier till ''Finska toner". Op. 36. 

(Tillflgn. Z. Topelius.) 

Glädjens toner: 

De veta ej af död. 

"Ej är jag stark." 

Till fågeln. "Hvarför sjunger du min fågel." 

På vandring. "På jorderingen det finnes ingen." 



J. A. JOSEPHSON 133 

Min goda sed. ''Det är min goda, glada sed.'' 
Sorgens toner: 

Vid stranden. "Helt allena vid strandens alar.* 
Hopplös kärlek. "Jag älskar dig kär vännen min." 
Fjärran borta dröjer han. "Ack att till min hjärtas vän." 
Vid andras grindar. "Ej något barn i världen." 
Vaggvisa. "Vyss, vyss min dotter kär." 



Fem sånger. Op. 39. 

Väktare, hvad lider natten? 

Den käraste sången. 

Tålamod. 

Aftontanke vid hafvet. 

Pilgrimssång. 

Trenne duetter, Op. 16. (För sopran och baryton.) 

(Tillägnade Gunnar och Gunilla Wennerberg.) 

Afton på sjön. "Kom min flicka stig i båten.'* 
Serenaden. "Måne klar i nattens timma." 
Zigenarlif. "I bokskogens gömma." 

Kvartetter. 

Sju fyrstämmiga sånger (för mansröster.) Op. 3. 
(D. F. Bonnier, Göteborg.) 

Våren. 

Hemlängtan. 

Vårmorgon. 

Den döende Brudgoms reisesang. 

Rings Dräpa. 

Nordens folkeaand. 

Ny vår. 



134 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Sju fyrståmmiga sånger (för mansröster.) Op. 29. 

Kyrie eleison. "Requiem aeternam/ (med orgel.) 

Om natten. "Stilla uti mörka dimmors slöja. ^ 

Kongesorg. ''Nu baerer kirkeklocken bud." 

Skarpskyttesång för Uppsalastudenter. "Studenter, kamrater. „ 

Hymn vid Gustaf Vasa festen i Uppsala den ^Vo 1860. "Du 

svenska folk stäm upp din sång." 
Helgedag. "När klockorna ringa till helgdagsfrid." 
Marsch för Stockholms nation. "Hur varmt slår ej hjärtat för 

hemmet." 

Ur olika sångsamlingar. 

Vårt land. "Vårt land, vårt land, vårt fosterland." 

Serenad. "Stjärnorna tindra re'n." 

Stridssång. "På fjället lågar vårdkas." 

På hafvet. "Uppå hafvets mörka våg." 

Vårsång. "Vårliga vindar draga." 

Kring berg och dal. "Sommaren stundar." 

I skogen. "Där träd och buskar gröna." 

Den tröttes aftonsång. "Re'n släckt är kvällens sista glöd." 

Till de finska bröderna. (Vid studentmötet 1875.) 

Vårförhoppning. 

Körverk. 

Islossningen. Op. 9. 

Korsriddarne utanför Jerusalem. Op. 13. Kantat för kör, 

soloröster och orkester. Tillägn. Alb, Rubenson. 
Quando Corpus. Op. 20. För solo, kör och piano. 
Sorgkantai vid Uppsala universitets minnesfest öfver konung Karl 

XV den 29 nov. 1873. Op. 35. För soli och kör. 
Vid Uppsala universitets jubelfest den 5 sept. 1877. Musik till 

ord af C. D. af Wirsén. Op. 40. 



J. A. JOSEPHSON. 135 

Första häftet. 
Marsch. (Piano ensamt.) 
''Nu öppnar svenska minnet sitt tempel." (Solo med kör för 

bl. röster.) 
"Stilla nejd, fördolda värld." (Kvartett för bland, röster.) 
"Berg som rests mot mörkrets makter." (Recitativ^ solo och 

kör för bl. röster.) 
"Här i sekel som försvunnit." (Kör för mansröster.) 

Andra häftet. 

Hymn. "Du som ofvan molnen tronar." (Kör förbi, röster.) 
"Du heliga ljus från den flammande fyr." „ ,, „ „ 
"Då skola tankens örnar i fria rymden gå." „ „ „ „ 
Växelsång och fuga. 

Vid Upsala universitets jubelfest promotionsdagen den 6 sept. 
1877. Ord af V. Rydberg. Op. 41. 

"Ur nattomhöljda tider." (Kör.) 

"Och dock om du i tvifvel sjunkit ner." (Recitativ, tenorsolo.) 
"Hvarje själ som längtan bränner." (Aria med kör.) 
Theologia. "Tviflar du att där i fjärran väntar." (Kör o. duett.) 
Jurisprudentia. "Som för heta ökenvinden." (Kör.) 
Medicina. "Nu kring lagens tabernakel. (Kör med solo.) 
Philosophia. '*Vandre visa sköna släkten." (Kör med solo.) 

Orion, sångens makt. Op. 42. Kantat vid sångsällskapet O. 

D:s 25 års fest af C. R. Nyblom satt i musik för manskör, 

soloröster och orkester. 

Akademisk musik, förvarad i Uppsala universitets bibliotek: 

Musik vid magisterpromotionen d. 16 Juni 1851, (ork. o. körst.) 

M fy ,f M 9 ip 1854, ( ,, ,, ., ) 

M 5 M 1857, (div. ork. o. 
körst.)- 
„ ,, ,, ,, 31 maj 1860, (körst.) 

M 30 M 1863, (8 ork.-st.) 



136 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Musik vid magisterpromotionen d. 31 maj 1866, (22 körst.) 

,,31 „ 1869, (kör.o.ork.-st.) 

,, ,, theologie doktorspromotionen 1860, (,, ,, ,, ) 

Sorgmusik vid minnesfesten öfver prins Gustaf iSj2. (Solo, 
manskör med orkesterackomp. och körst.) 

Hymn vid Karl Johans festen den 11 maj 1860. (Partitur for 
orkester med ork. och körstämmor.) 

Musik vid föreningens Jubileum 1864, Hymn ur " föreningen " 
af du Puy. (Orkest- och körstämmor.) 

Andlig musik. 

Trenne psalmer ur Psaltaren, Op. 33. 

N:o 23. "Herren är min herde." 
„ 126. "När Herren Zions fångar löste." 
,, 130. "Utur djupen ropar jag till dig, Herre." 
Psalmboksförslag, Ps. 60 — 200 i sv. ps. utg. 1877 på Beijers 

förlag. 
Zion, andh'g musik för kyrkan, skolan och hemmet. Utkom i 
månadshäfte 1867 — 70. 

I. En och flerstämmiga andliga sånger af olika komposi- 
törer, koraler o. s. v: 
II. Ett häfte körer vid kyrkoårets högtider. 

Sånger i Zion. (Utg. på Haeggströms förlag 1880.) 

Herren är konung. 

Zions konung. 

Si brudgummen kommer. 

Ära vare Gud i höjden. 

Det folket, som i mörkret vandrar. 

Herrens mildhet är det. 

I ingen annan är salighet. 

Statt upp, var ljus! 



J. A. JOSEPHSON. 137 

Vi hafva ett fast profetiskt ord. 

På långfredagen. "Sannerligen han bar vår krankhet." 
Elementarlära i musik för skolsången samt 3 haft. en-, två-, tre- 
och fyrstämmiga sånger, dito. 

Instrumentalmusik. 

Symfoni i Ess-dur. 

Faniasistycken för piano, (tillägn. fröken M. von Kraemer.) Op. 11. 
Fyra pianofor testycken, Op. 30. 

Tre lyriska tondikter för piano, (tillägnade fru Vilh. Schtick.) 
Svenska folkvisor, satta för piano. 

Fantasi öfver **Du gamla, du friska,*^ (Tillägnad fru Vivi 
Thollander.) 



IVAR HALLSTRÖM. 

Sånger för en röst. 

Jita sånger: (De först utgifna.) 

Majkäfers serenad. 

Tankar på hemmet. 

Ynglingen. 

Tåren. 

Serenad. 

Önskan. 

Vaggvisa. 

Vestan vinden. 

Fyra sånger: 

ApoUos sång. 

Sången. 

"Som jag vill." 

Frid. 

Drez ernste Lieder: 

Mutter. 

Made. 

Tröst. 

Fem norske viser: 

I dalen. 

En Sommerkvaeld. 



IVAR HALLSTRÖM. I39 



Ingerid Sletten. 
Holder du af mig? 
Min Saeterdal. 

Fyra sånger: 

*Hvad månne de vänta på?" 

En stämning. 

Den trettonåriga. 

Visa ur skådespelet ''Stolts Elisif." 

Fyra sånger: 

Gondoliersång. 
Svarta svanor. 
Vackra sky. 
En liten visa. 

Fyra sånger: 

Ensamhet. 
Regnbågen. 
Du är min ro. 
Drömmar. 

Nya sånger: 

Sensitiva. 

Min är du, min! 

Enslingen. 

Klagan. 

Sångarens hem. 

Sex sånger: 
Vemod. 
Nattlig sång. 
I Maj. 
Fjäriln. 
Minne. 
Blomsterbrefvet. 



140 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Minnen från Italien^ trenne sånger: 

Isola bella. (Duett.) 

Como« 

Venezia. 

Sinaia-album : 

I gungan. (Duett.) 
Hvarför. 

Ungdomssorg. (Duett.) 
Sångaren. 

Sångalbum: 

Om kvällen. 

O, Arranmore. 

Pauvre gar^on. 

Sylvias visa. 

Flickan i skogen. 

Till en flicka. 

Der Abendstem. (För blandad kör.) 

Trenne sånger: 
Venetiansk gondolvisa. 
Kung Erik och liten Karin. 
Vid elfven. 

Trenne sånger: 
Om kvällen. 
Pauvre gar^on. 
Sylvias visa. 

**Det ved ingen.** 

En glad visa. 

Hell Iduna! 

Kvällstankar. 

La bella Sorrentina. N:o i och 2. 



IVAR HALLSTRÖM. I4I 

Mein Königreich. 

Notturno, 

**0b sie wohl kommen wird?** 

Spinnaria ur Den bergtagna. 

Sånger ur Operan Den bergtagna. 7 ir.r. 

Sånger ur Op. Granadas dotter. 5 n:r. 

Sånger ur Op. Jaguarita. 5 n:r. 

Sånger ur Op. Hertig Magnus och sjöjungfrun. 2 häflen. 

Sånger ur Sagospelet Den förtrollade katten. 7 n:r. 

Sånger ur Sagospelet Per Svinaherde. 6 n:r. 

Sånger ur Op. Lit^n Karin. 4 n:r. 

Sånger ur Hin ondes snaror. 5 n:r. 

Recitativ och aria ur Op. Neaga. 

Romans ur Oper. Aristoteles. 

Romans ur Oper. Mjölnarvargen. 

Når vikingen for vida. 

Folkvisor från främmande länder. 2 häften. 

""O sköna land i höga nord.'' 

Sverige f fosterland, dig ägna vi vår sång. 

£n mängd otryckta solosånger finnas. 



Duetter. 

Motsatser. 

Kvällstankar. 

Sången. 

Isola bella. 

"Hvi blef jag ett strå?" 

8 otryckta duetter, flera trior och kvartetter forefinnas äfven. 

Flerstämmiga sånger. 

Upsala minne. (Kantat för soli och kör af mansröster med 
piano.) Text af Oscar Fredrik. 



142 SVENSKA TONSÄTTARE. 

I. Gamla Uppsala. ''Natten rufvar tung öfver Fyris vall." 
II. Domkyrkan. "Fundamento consecrato." 
III. Odinslund. '^Vid vigda klockors ljud." 
Blommornas undran. (Idyll för soli, kör och piano.) Text af 

Oscar Fredrik. 
Herr Hjalmar och skön Ingrid. (Idyll för kör och soli.) Text 

af Oscar Fredrik. 
Das Sonnenkind (för kör och soli.) Text af Carmen Sylva. 
Skaldens hämnd. 

Sången f (för basbaryton och orkester.) 
Festkantat 1897, ™ed anledning af Oscar II:s 25 års jubileum 

som regent. 
Kantat vid invigningen af kungL teatern 1898. (För soli, kör 

och orkester.) 
Sfinxen^ (för soli, kör och orkester.) Ord af Carmen Sylva. 



Otryckta sånger. 

Kantat vid "St. Eriks" 100 års fest 1856. 

„ „ D. D. Majestäters silfverbröUop. 1882. 

„ „ Adolf och Math. Lemons „ 1887. 

„ „ Herr John och fru L. Bäckströms „ 1899. 

Telegramma oficial, musikaliskt skämt. (Sinaia 1880). 

Der Bachio, grosse naturscene. ( n » )• 

Måsterlotsens minnesdag, tillfällighetspjäs i en akt. 

Rolf Krake. Fornnordisk operett. Text af Edv. Forsberg. 
(Tryckt i klaverutdrag med text.) 

Operor. 

Hertig Magnus och sjöjungfrun. Text af Frans Hedberg. 

Uppförd första gången 1867. 

Den Bergtagna. Text af Hedberg. Uppf. första g. 1874. 

Vikingarne. „ „ „ „ „ „ 1877. 

Neaga. Text af Carmen Sylva. „ „ „ 1885. 



Uppf. 


1869. 


» 


1871, 


» 


1880. 


• » 


1886. 


» 


1887. 


» 


1900. 



IVAR HALLSTRÖM. I43 

Jaguarita. Ej uppförd, men musik utkommen. 

Granadas dotter. Uppförd 1892. Text af Christiernson. 

Liten Karin. Ej uppförd, men musik utk, 1898. 

Operetter och sagospel. 

Den förtrollade katten. Text af Fr. Hedberg. 

Mjölnarvargen. „ „ „ 

Silfverringen. „ „ „ 

Ar/stoteles. Text af P. Aréne och Alph. Daudet. 

Per svinaherde. Text af Christiernsson. 

Hin ondes snaror. „ „ 

En dröm, ballett. 1871. 

Ett åfventyr i Skottland, 1875. Ballett. 

Melusina. 1882. 

Musik till "Stolts Elisif" m.fl. af Hedbergs skådespelpå 1870- 

talet. 
Kajsa Rulta och hennes katt, "musikaliskt skämt" för småfolk. 

1900. 

Kompositioner för piano. 

Largo. (Konung Oscars I:s dräpa.) 

Album för ungdom. 25 småstycken. 

Drillöfningar. 

Tre svenska folkvisor, lätt varierade. 

Variationer öfver "Liten Karin." 

„ „ "Sven i Rosengård." 

Adagio ur balletten "En dröm." 
Vals ur balletten "Melusina." 
Tolf egna sånger satta för piano. 
Arrangemang ur Op. "Den förtrollade katten." 

„ „ "Den Bergtagna." 

"Per Svinaherde." 

„ „ "Granadas dotter." 



144 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Arrangemang ur Op. ''Jagfuarita.* 

«Neaga.« 
"Gamla minnen. '^ 1889. 
K. Svenska segelsällskapets festmarsch. 
Valse mélancolique. 1901. 
Kung Karls eriksgata. (Deklamation med piano.) 
Arrangemang ur Op. Den bergtagna. (För fyra händer.) 
Arrangemang ur Blommomas undran. (För fyra händer.) 
Flera otryckta verk såväl för två som fyra händer. 



L. NORMAN. 

Sånger för en röst. 
Skogssånger. Op. 31. 

(Till text af W. Malier v. Königswinter.) ' 

"I skogen grön." 
"Hvad brusar of van mig.'* 
"Nu heden är mörk." 
"Min själ var sjuk." 
"Åter grönska dessa dalar." 
"Hur frisk, o skog, du grönskar." 

Sånger. Op. 55. 

(Till dikter af C. D. af Wirsén.) 

Första häftet. 

Sången. "Hvad är min sång." 

Pågens visa. "När morgonstrålen faller." 

Från sol och stjärnor. "Från sol och stjärnor jag längtar re'n.' 

Kom! "Om en sorg ditt hjärta gömmer." 

Andra häftet. 

Längtan till landet. "Kom med mig till dalen." 
Hvarför tvista? "Hvarför tvista?" 
Ahasverus. "Den stupande fors, som ro ej har." 
Skogvaktarens dotter. "I skogen jämt min fader går." 

Svenska tonsättare. 10 



146 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Tolf sånger. Op. 49. 

(Till dikter af C. D. af Wirsén.) 

Första häftet. 

Hvad du liknar. «Där står på skäret ett kapell." 
Månestrålar. ''När stjämehären blänker.* 
Aftonklockan. "Jag mins hur förr vid klockors klang." 

Andra häftet. 

Ögonkast. "Du kom en kväll — jag mins det som i går." 
Böcker och kärlek. "När stum du sitter vid ditt arbetsbord. 
Ungt mod. "Fins ej lots? Låt gå ändå." 

Tredje häftet. 

Den döda. "Bevara ren din barndoms Ijufva tro." 
Mitt tycke. "Jag älskar ej den febereld som brinner." 
Den ångrande. "Bittert pröfvade, vilseförda." 

Fjärde häftet 

Återvunnet hopp. *Jag kom till dalen åter." 

Höst. "Nu komma kalla dagar." 

Ännu. "Det är ej borta, som du trodde." 

Åtta smärre sånger. Op. 13. 

Stilla säkerhet. "I den dunkla skog." 

Svar. "Den blomma som jag fått af dig." 

Salig död. "Min kärleks lågor mig döden gifvit." 

Förargligt grannskap. "Jag hela dagen hemma sitter." 

Om vintern. "När grönskan prydde de väldiga ekar." 



L. NORMAN. 147 

Åt dig allena. "Hvarje vän må detta hjärta skåda." 
Hvarest. "Om din vän från jorden flyr." 
Vår och kärlek. "En amorin sof i en knopp." 

Sånger och visor. Op. 37. 

Flickans längtan. "Jag vet icke rätt hvad mitt hjärta vill." 

Själens frid. "Oskuld, rena seraf." 

Blomstring. "Tag denne friske, duftende buket." 

Vårsparfven. "Sparfven sjöng för vårens drifvor." 

Kärlek. "Kärleks eld mer evig är än solen." 

Vi ses igen. "Och vårsol lyste vid österns bryn." 

"G//''. "I denna Ijufva tid." (Af C. D. W.) 

'Min själ är sjuk.'' (Efter R. Burns.) 

Dryckesvisa, (ur sorgespelet Daniel Hjort af Wecksell.) 

''Sanct Göran, han var en riddare god." (För basbaryton och 

manskör ad libitum.) 
Olgas visa (ur skådespelet Dagward Frey af E. Bäckström.) 
'Sippan föds när våren", (för mezzosopran med piano.) 
Bardens sång ur "Framåt", (för basröst med piano eller harpa.) 
"Från blodiga slagfält jag kommer så trött." 

Under barnaåren utgifna 2 häften med sånger. 



Sånger för tvänne röster. Op. 17. 

"Hör du hvad sorlande bäcken talar?" 
Hösttanke. "Slut det är på fågelsången." 
Siskan. "Siska, hvar är ditt bo." 

Växelsång ur Ibsens Brand. "Agnes, min dejlige sommerfugl." 
Duo ur drottning Lovisas begrafningskantat : "Hölj dig, drott- 
ning, 1 den mjuka svepningen." 



148 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Flerstämmiga sånger. 

Fem sånger för blandad kör a capella. Op. 66. 

Klara böljor och stjärnor klara. 

Vackra astrar. ** Vackra astrar purpurröda." 

Sommarregnet. **Ej susar en fläkt." 

I våren. "Rytande kring gråa tegar." 

I våren. "Det är solljus i luft." 

Sju sånger för blandad hör å capella, Op. 15. 

Där borta. "Där borta öfver skogen." 

På berget. "När förr små blommorna sprängde." 

Om våren. "O, äppelträd! mig säg hvart står din håg?^ 

Visa. "Ack I hvarje år, när majsol ler." 

Kolartro. "Jag sjöng en visa för vännen min." 

Linden. "Det grönskar en lind i sommarro." 

Bön. "Uti kvällen andaktsfuU." 

Sånger för mansröster. 

"Ej med klagan skall ditt minne firas." 
Eolstoner. "Kommen åter, kommen sakta." 
Morgonhälsning, (samt flera otryckta). 

Rosa rörans bonitatem. Op. 45. 

Hymn till den heliga Birgitta af Nicolaus Hermani. (För mezzo- 
sopran, solo, kör och orkester.) 

Kantat vid invigningen af Kungl, Musikaliska Akademiens bygg- 
nad. Op. 48. (För solostämmor, kör och orkester, till 
ord af Edv. Bäckström. 7 nummer.) ]^% 

^Jordens oro viker. "^ Op. 50. (Motett- för tvänne körer å 
capella.) 

Det guddommelige Lys. Op. 53. 

"O du rene Glands for Aandens Öie." (Dikt af Welhaven, för 
blandad kör ä capella.) 



L. NORMAN. 149 

Humleplockningen. Op. 63. (Dikt af K. A. Melin.) 

1. Kung Hakes död. (Ballad för basbaryton, manskör och 

orkester.) "Det var den unge kung Hake." 

2. Signes visa (för mezzo-sopran och orkester). "I svaneliden 

om sommartiden." 

3. Snöflingomas saga. "Från himlen de falla de luftiga 

små." (För trestämmig fruntimmerskör och orkester.) 

4. Adils gästabud. "Sofver i Ad ils sal Rolf Krake." (Ballad 

för manskör och orkester.) 

Outgifna sånger. 

Kantat vid Unionsfesten 1864. (Soli, körer, melodram, orkester.) 
Op. 25. 
" " kronprinsessan Lovisas förmätning. Op. 34. (Soli, 

kör och orkester.) 
" " drottning Lovisas begrafning. Op. 36. (Soli, 

kör och orkester.) 
Musik vid konung Oscar II:s och drottning Sofias kröning. 
(Soli, kör och orkester.) Op. 41. 
" till sällskapet P. B:s sekularfest. (Soli, manskör och 

orkester.) Op. 44. 
" " Shakspearesfesten i sällskapet N. N. (Soli, manskör 
och orkester.) Op. 33. 

Instrumentalmusik. 

Symfoni N:o 2. Ess-dur för stor orkester. Op. 40. Utg. af 
Musik. Konstf. 
" N:o 3. D-moll för stor orkester. Op. 58. Utg. af 
Musik. Konstf. 
Marsch ur Torkel Knutson af B. v. Beskow. Op. 39. 
Festmarsch 1873. Op. 43, 

Sorgmarsch Till Aug. Södermans minne. Op. 46. (För orkester 
och 4 händer för piano.) 



150 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Konsertstycke för piano och orkester. Op. 54. 

Kvintett (c-moll) för 2 Violinen, 2 Bratschen und Violoncell. 

Op. 35- 
Kvartett för två Violiner, altviol och Violoncell. Op. 20. 
Suite i canonform för tvä Violiner. Op. 26. 
Kvartett ftir Pianoforte, Violine, Viola und Violoncell. Op, 10. 
Trio ftir Pianoforte, Violino & Violoncello. Op. 4. 
Sonate ftir Pianoforte und Violine. Op. 3. 

" " Viola und Pianoforte. Op. 32. 

" " Pianoforte und Violoncell. Op. 28. 
/ Tonbilder im Zusammenhange ftir Pianoforte und Violin. Op^ 6. 
Tio karaktersstycken för Violin och Pianoforte. Op. 27. 



Otttgifven instrumentalmusik. 

Symfoni N:o i. F-dur för stor orkester. Op. 22. 
Konsertuvertyr, (Ess-dur) " " "21. 

Uvertyr öfver fosterländska motiv till k. operans sekularfest, för 

stor orkester. Op. 60. 
Uvertyr (a, A.) för stor orkester. (Utan opustal.) 

Marsch på Bellmansmelodier för orkester. " " 

Konsert (d) för piano och orkester. " " 

Oktett (C) ftir 4 Violiner, 2 Altvioler und 2 Violoncellen. Op. 30. 
Sextett (a) för Pianoforte, 2 Violiner, Altviol, Violoncell och 

kontrabas. Op. 29. 
Kvartett (d.) för 2 Violiner, Altviol och Violoncell. Op. 24. 

" (C.) för 2 " " „ " " 42. 

" (a. A.) - « « „ " " 65. 

" (Ess.) « « « „ « (utan opustal.) 

Trio för piano, Violin och Violoncell. Op. 38. 
Sextett (a.) för Pianoforte, 2 Violiner, Altviol, Violoncell och 

kontrabas. Op. 30. 
Sonat (F.) för Piano. (Utan opustal.) 
Tarantella (a.) för Violin och Piano. Op. 62. 



L. NORMAN. 151 

Musik till Shakspeares Antonius och Cleo/atra, (Uvertyr utg. 
f. 4 händ.) Op. 57. 

Die Könige in IsraeL Oratorium, (Soli, kör och orkester.) Utan 
opustal, blott 7 nummer fullbordade. 

Svea och Götha. (Framåt!) Tillfällighetsstycke (med anledning 
af järnvägens öppnande emellan Göteborg och Stockholm) 
i 4 tablåer af J. Jolin. 11 n:r. Tryckt *^Bardens sång." 

Nordiska bilder, Divertissement i anledning af industri-utställ- 
ningen 1866. 6 nummer. (Utan opustal.) 

Kompositioner för piano. 

Två Karaktär sity eken för Pianoforte. Op. i. 

Fantasistycken för „ v 5- 

Drei Clavierstucke zu vier Handen „ 7. 

Capriccio öfver tvä svenska folkvisor, ., 8. 

Vier Clavierstucke, ,, 9. 

Albumblad, Små tondikter för piano. „ 11. 

Tre pianofortestycken i Scherzoform, „ 12. 

Nya albumblad. Små tonstycken för piano. „ 14. 

Barnens dansar och lekar, 8 karaktärsstycken för piano. Op. 47. 

Lifvets åldrar, 6 karaktärsstycken för piano. Op. 51. 

Resebilder, 6 „ „ „ ,,52. 

Fyra pianostycken, Op. 56. 

j Impromptus för Pianoforte. Op. 59. 

Kontraster, Sex pianofortestycken. Op. 61. 

Tre albumblad för Pianoforte. Op. 64. 

Utan opustal, 

Schwedische Lieder von A, F, Lindblad, 8 st. fUr das Piano- 
forte aber trägen. 
Svenska folkvisor, satta för piano. 30 st. 
Sorgmarsch, komp. i anl. af prins Gustafs död 1852. 



152 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Dalvisa f upptecknad och satt för piano. 

Illusion, 

Kröningsmarsch vid konung Oscar II:s och drottning Sofias 

Kröning den 12 maj 1873. 
Svårmod. 
Aftonstämning. 
Valse noble. Pour piano. 



Otttgifna verk. 

Några mindre kompositioner dels för piano dels för sång 
(till största delen tillfällighetsstycken). 



J. A. SÖDERMAN. 

Sånger för en röst. 

Tannhäuser. Ballad. (Äfven med orkest erackomp.) Utg. af 

Musikaliska konstföreningen. 
Kvamruinen, Ballad. (Äfven med orkesterackomp.) Utg. af M. K. 
Hafsfrun. ,, „ „ „ „ „ „ 

Trollsjön. „ „ „ „ „ „ „ 

Trogen i döden. „ „ „ „ „ „ „ 

Der arme Peter. „ Med svensk och tysk text. (Utg. af M. K.) 
Kung Heimer och Aslög. Ballad. N:o i, 2 och 3. . 
Der schwarze Ritter, Ballad. (Utg. af Musik. Konstföreningen.) 
Digte og sange: 
N:o I. Prinsessan. 

., 2. Killebukken. 

„ 3. Traeet. 

„ 4. Tag imod kransen. 

„ 5. Synden, döden. 

„ 6. Dans, ropte Felen. 

„ 7. Ingerid Sletten. 

„ 8. Den hvide, röde rose. 
Heidenröslein. 8 sånger af Heine. 

Tre tyska visor. 

N:o I. "Skönsta ros, o hör på mig." 
„ 2. "Moder, ack moder, min klagan hör!" 
,,3, En vårnatt föll en frost så kall. 



154 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Två sånger, tillägn. Olefine Moe: 
N:o T. Norsk kjaerlighedssang. 
„ 2. Det förste haandtryk. 

Serviska folksånger. 



N:o I. 


Hvad vill jag. 


n 2. 


Du är min egen. 


r 3. 


Önskan. 




Värfningen. 


Balladcykel. 


N:o I. 


Försmådd kärlek. 


n 2. 


Klagan. 


„ 3- 


Värfningen. 


„ 4- 


I striden. 


« 5. 


Afsked. 


n 6. 


Grafven. 




Sånger. 


N:o I. 


Blomman. 


» 2. 


Serenad. 


n 3- 


Bönen. 


« 4. 


Till en liten fågel. 


n 5. 


Vaggvisa. 


« 6. 


Rosenknoppen. 


n 7- 


Jungfrun i rosengård. 


. 8. 


Jungfrun i det gröna. 


« 9. 


I drömmen har jag gråtit. 


„ lO. 


Kupletter ur den lilla kolarflickan. 


i?öwa«5 


, tillägnad Fritz Söderman. (Med piano och violoncell.) 


"0, VO) 


"* j<^g ^^^ minne blott, " 


"Nu kl 


är sig våren igen så grön," 


Mitt al 


;kade lilla sockerskrin! 


Längtat 


t, "Ser jag stjärnorna sprida sitt flammande sken." 


Hymn. 


"Fjärran, ack fjärran." 



J. A. SÖDERMAN. 1 55 

Hymn till natten, "Bästa tröst för ett såradt hjärta." 
Flickan i skogen. "Ensam i dunkla skogarnas famn." 
Soldatvisa, 

Trestämmiga sånger. 

Serenad. 

Slummersång. 

Mitt allt. 

Flickan i skogen. 

Gossen i skogen. 

Bönen. 

Aftontoner. 

I månens skimmer. 

Elfdansen. 

Suomis sång. (Äfven fyrstämmig.) 

Sjung. 

Flerstämmiga sånger. 

Tre visor i folkton för fyra mansröster. 

"Skön Jomfru, luk dit Vindue op." (Dansk.) 

"Og jeg vil ha'e meg en Hjertenskjaer." (Norsk.) 

"Nog mins jag hur det var, när som lilla vännen for. " (Svensk.) 



Ur olika sångsamltngar . 

Längtan, "Ser jag stjärnorna sprida." (Kvartett.) 

"Klang min vackra bjällra." „ 

"Och fast du svikit din flickas tro." „ 
"Bekransa bål'n.« 

Stridssång. "Med glaset i den ena hand." „ 

Sjung. "Sjung, Sjung, brusande våg." „ 
Suomis sång. "Hör hur herrligt sången skallar. " „ 

Soldatvisa. „ 

Pilgrimerna. „ 



156 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Festkantat. . (Kvartett.) 

Farväl. „ 

Stjärnehvalfvet. „ 

"Alls ingen flicka lastar jag." „ 

Dödsruna. „ 

Kåres sang. | (4.stämmiga.) 

larnernes sang. / (Tillhöra samlingen Digte og Sange.) 

Bryllupsvise. j 

Sex visor i folkton, (blandade röster). 

"Fly ej undan" ur Idyll och Epigram. 

"Och på dig jag endast tänker." L^ 

Min flamma. "Ljuf och täck som en bäck." y 

Mitt hjärtas kung. "Gif mig en gosse smärt och lång." (4 

fruntimmersröster.) 
''Og raeven laa under Birkerod." (4 mansröster.) 
Choral. "Gud bor i ljus." 

Toast. "Den skål som dricks ur detta glas." j 

Morgonen. "Solen några purpurdroppar." I (Blandade 

Motett. "Gott sei dank in aller welt." [ röster.) 

Davids i ij:de psalm. "Lofver och priser Herran." ) 
Fallgossen. "Ljud i fjärran mitt horn." (Sopran o. manskör.) 
Psalm XXXIII. "Der stern aus Jacob." (Solokvartett m. kör.) 
Giovanni Battista Pergolesi. "Endlich ist das Werk foUendet." 

(Sopran, alt, baryton och orkester.) 
Ett bondbröllop, (för fyra mansröster.) 
Ur ''Idyll och Epigram**, (för blandad kör.) 

1. "När den sköna maj med sippor kommit." 

2. "Mellan friska blomsterlunden." 

3. "Minna satt i lunden och på kransen såg." 

Die Wallfahrt nach Kevlaar, (för baryton, solo och blandad kör 

med orkester.) 
Hjärtesorg, (för sopransolo och bl. kör med piano.) 
Heidelbergerfatet (för bas, solo och manskör.) 
Kantat till Karolinska universitetets 200 års jubileum i Lund 

1868. (Outg.) 



J. A. SÖDERMAN. 1 57 

Tempelsalen, (ordenskantat för kör och orkester. Outg.) 

An die Freude. (P. B. tillägnad, för manskör och orkester.) 

utgifven af Musik. Konstföreningen. 
Messa i C-moll, (för orgel och kör.) Utg. af Musik. Konstf. 
Andliga sånger (för blandad kör och orgel.) 
Fid en flickas graf, (för fruntimmerskör.) 
Natten (för basstämma med manskör.) 
Psalmer och Moietter, (Outgifna.) 

Instrumentalmusik. 

Concertuvertyr i F-dur, till invigning af Mindre Teatern 1868. 

Festmusik till Shakspearés Apoteos. 

Festmarsch vid prinsessan Lovisas förmälning 1S69, 

Drottning Lovisas sorgmarsch iSji. (Outg.) 

Sorgmarsch Karl XV. ( „ ) 

Kröningsmarsch vid Konung Oscar II:s kröning iSj}. (Outg.) 

Festpolonäs till kröningen 1873. (Outg.) 

Tscherkessisk dans, (för piano 2 och 4-händig.) 

Svenska folkvisor och folkdanser, (8 n:r för orkester och piano.) 

Klaverutdrag till Bellmansmelodier, . (Orkesterstycke.) 

Entreakter för orkester. 2 häften. (Outg.) 

Kvartett i E-dur (för piano och stråkinstrument.) (Outg.) 

Fantasier ä la Almkvist, (för piano.) 

Karl Xlhs fältmarsch, instrumenterad, (Outg.) 

Uvertyr till Orleanska Jungfrun. (För piano.) 

Richard III. Tre marscher. „ „ 

Charivaripolka för orkester. (Outgifven.) 

Scherzo „ „ „ 

Musik till skådespel. 

Urdur eller Neckens dotter. (Eft. Overskou och Arnesen) upp- 
förd f. g. 1852. (Outg.) 
Regina von Emmeritz. (Text af Topelius. Soldatvisa,) uppf. 1853. 



158 SVENSKA TONSÄTTARE. 

Zorabf operett i 2 akter. Uppf. 1854 

Fransmän och ryssar. (Arnault och Judicis. Outg.) „ 1854 

Lilla Fadette. (Bourgeois och Lafont.) „ „ 1854 

Hin Ondes lärospån, (efter Scribe. Sgr. o. potp.) „ 1856 

Guldkorset, komedi med sång i 2 akter. (Outg.) „ 1857 

Kung Märta. (Fr. Hedberg.) ,, „ 1860 

Dagen gryr. „ „ „ 1863 

Fiesco. (Schiller.) „ „ 1864 

Folkungalek. (L. Josephson.) ,, „ 1864 

Bröllopet på Ulf ås a. (Fr. Hedberg.) ,. „ 1865 

Marsk Stigs döttrar. (L. Josephson. Utg. Inledn.) „ 1866 
Orleanska jungfrun. (Schiller. Örat. o. Kröningsmarsch.) 1867 

Lejonet vaknar. (Fr. Hedberg) (Outg.) „ 1868 

Vid riks gr åns en. ,, „ 1873 

Richard IIL (Shakspeare. Utg. 3 marscher.) „ 1873 

Karl Folkunge. (Dietrichson.) „ 1874 

Marinettas små skälmstycken. (Outg.) 
Zigenaren, opera i 4 akter (ej uppförd.) (Outg.) 
Alf sol, operafragment. „ 

Signelills färd, (fragment, för soli, kör och orkester. Text af 

L. Josephson. Musik. Konstf.) 
Fiskarflickan, fragment. 

Harald och Anna, sångspel, i Wagnerstil. (Outg.) 
Peer Gynt, (för soli, kör och orkester.) 8 n:r. 

Dessutom arrangerat musiken till en mängd skådespel. 



Mus 10t.t7J 

Svcrob toniattare under 



BCW94I4 I 




3 2044 041 084 203