Skip to main content

Full text of "Svensk boktryckeri-historia 1483-1883, med inledande allmän öfversigt"

See other formats 


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  bix>k  ihal  was  preservcd  for  generations  on  library  sIil-Ivl-s  before  il  was  carefully  scanncd  by  Google  as  part  of  a  projecl 

to  make  thc  workl's  books  discovcrable  onlinc. 

Il  has  survived  long  enough  Tor  ihe  copyrighl  lo  expire  and  thc  book  to  enter  thc  public  domain.  A  publie  domain  book  is  one  thai  was  never  subjecl 

lo  copyrighl  or  whose  legal  copyrighl  lerm  has  expired.  Whelher  a  book  is  in  ihe  publie  domain  may  vary  eounlry  lo  eounlry.  Publie  domain  books 

are  our  galeways  lo  ihe  pasl.  represenling  a  weallh  of  hislory.  eullure  and  knowledge  ihafs  ollen  dillieull  lo  diseover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  ihe  original  volume  will  appcar  in  this  lile  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  thc 

publisher  lo  a  library  and  linally  lo  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  wilh  libraries  lo  digili/e  publie  domain  materials  and  make  ihem  widely  aeeessible.  Publie  domain  books  belong  to  thc 
public  and  wc  are  merely  iheir  euslodians.  Neverlheless.  ihis  work  is  expensive.  so  in  order  lo  keep  providing  lliis  resouree.  we  have  laken  steps  lo 
prevent  abuse  by  eommereial  parlies.  iiiclucliiig  placmg  leehnieal  reslrielions  on  automated  querying. 
We  alsoasklhat  you: 

+  Make  non -eommereial  u.se  of  the  filé  s  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals.  and  we  requesl  ihat  you  usc  thesc  files  for 
personal,  non -eommereial  purposes. 

+  Refrain  from  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  lo  Google's  system:  If  you  are  eondueting  researeh  on  machine 
translation.  optieal  eharaeler  reeognilion  or  olher  areas  where  aeeess  to  a  large  amount  of  texl  is  helpful.  please  eontael  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  lliese  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "walermark"  you  see  on  eaeh  lile  is  essenlial  for  inlbrming  people  aboul  this  projeel  and  hclping  them  lind 
additional  materials  ihrough  Google  Book  Seareh.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use.  remember  thai  you  are  responsible  for  ensuring  thai  whai  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  publie  domain  for  uscrs  in  thc  Uniied  Staics.  thai  thc  work  is  also  in  ihc  publie  domain  for  users  in  other 

eounlries.  Whelher  a  book  is  slill  in  copyrighl  varies  from  eounlry  lo  eounlry.  and  we  ean'l  offer  guidance  on  whelher  any  speeilie  use  of 
any  speeilie  bix>k  is  allowed.  Please  do  nol  assume  ihal  a  b<x>k's  appearanee  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manncr 
anywhere  in  the  world.  Copyrighl  infrmgemenl  liabilily  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google 's  mission  is  lo  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universal ly  aeeessible  and  useful.  Google  Book  Seareh  helps  readers 
diseover  ihe  world's  books  wlule  lielpmg  anlliors  and  publishers  reaeh  new  audienees.  You  ean  seareli  ihrough  I  lic  I  ull  lexl  of  ihis  book  on  I  lic  web 
al|_-.:. :.-.-::  /  /  bööki  .  qooqle  .  com/| 


Google 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  liar  bevarats  i  generationer  pa  bibliotekens  hyllor  innan  Google  omsorgsfullt  skärmade  in 

den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  all  upptäcka  pa  nätet. 

Den  har  överlevt,  sa  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  liar  blivit  allmän  egendom.    En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 

som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.    Huruvida  en  bok  har  blivit,  allmän  egendom  eller  inte 

varierar  från  land  till  land.    Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 

som  mänga  gånger  är  svart  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  finns  med  i  filen.  Det  är  en  påminnelse  om  bokens 

långa  färd  från  förlaget,  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  for  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  har  blivit  allmän  egendom  i  samarbete  ined  bibliotek  och  göra  dem  tillgängliga  fen- 
alla.    Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.    Men  del  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahälla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  lör  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat,  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 
Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit,  fram  Google  boksökning  för  att  det,  ska  användas  av  enskilda  personer,  o  di  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  rill  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinövorsättning.  rext igenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgäng  till  stora  mängder  text,  ta  da  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  fiibehalla  uppliovsmärkol 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  at  i  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  pa  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att.  se  till  att  det  du  gör  är  lagligt.  Förutsätt,  inte  att.  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  at  frän  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillatet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  gar  att  använda  pa  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet,  för  upphovsräl.lsbrol.l.  kan  vara  mycket  högt,. 

Om  Google  boksökning 

Googles  mal  är  att  ordna  världens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  förlän  are  och  förläggare  all  na  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text.  i  den  här  boken  pa  webben 
på  följande  länk |http :  //books .  google .  com/| 


rl 


,r 


SVBISK 


BOKTRYCKERI-HISTORIA 


1483—1883 


MED   INLEDANDE 


tt  tt 


ALLMAH"  OFVERSIÖT. 


AF 


G.  E.  KLEMMING  och  J.  G.  NOBDIN. 


STOCKHOLM. 

P.  A.  NORSTEDT  k     SÖNERS  FÖRLAG. 


/  éfé/d 


MAY  6  188+  —  JJ  ->k  <  j  ,  I  s  -.  •/. 

< 


Genom  boktryckeriet  hade  nian  ett  nytt,  förut  okändt,  medel 
att  sätta  i  omlopp  och  utsprida  satser  och  undersökningar.  Det 
var  omöjligt  att  längre  spärra  tanken  inom  ett  särskildt  skrå  eller 
qvarhålla  den  lössläppta  forskningen.  Hon  gick  genom  lyckta 
dörrar.  Det  hade  växt  vingar  på  den  unga  örnen,  och  han 
pröfvade  dem  alltjemt  och  steg  mot  solen. 

Esaias  Tegnér  i  *Gutcnbergs  Album*  1840. 


STOCKHOLM,  1883. 

KOMOL.  BOKTRTOKBBIIT.     P.  A.  XOR8TKDT  It  BÖXXR. 


II 


F, 


yra  hundra  år  hafva  förflutit  sedan  boktryckarekonstens  fram- 
trädande i  Sverige.  Då  man  beslutat  att  högtidligen  fira  minnet 
af  denna  vigtiga  tilldragelse,  uppstod  äfven  önskan  att  gifva  dels 
en  kortfattad  öfversigt  af  boktryckarekonstens  utveckling  i  all- 
mänhet, dels  en  historik  öfver  våra  egna  boktryckerier.  Denna 
önskan  har  kiinnat  förverkligas  derigenom,  att  aktiebolaget  P.  A. 
Norstedt  &  Söner  benäget  åtagit  sig  utgifvandet  af  ett  sådant 
arbete  på  sitt  förlag. 

Vid  nedskrifvandet  af  den  allmänna  öfversigten  har  under- 
tecknad såsom  hufvudsakliga  källor  begagnat  K.  Faulmanns 
Ittustr.  Geschichte  der  Buchdruckerkunst  (Wien  1882)  och  (Jarl 
B.  Lorchs  Handbuch  der  Geschichte  der  Buchdruckerkunst,  l:r 
Theil  (Leipzig  1882),  jemforda  med  flera  andra  arbeten  öfver 
boktryckeriet  i  allmänhet  eller  i  särskilda  länder.  Vid  fram- 
ställandet af  Gutenbergs  verksamhet  (sid.  8 — 16)  hafva  de  åsigter 
blifvit  följda,  hvilka  framhållits  af  nyssnämnda  författare  samt 
af  van  der  Linde  och  de  Vinne.  Sedan  denna  afdelning  redan 
var  tryckt,  erhölls  kännedom  om  J.  H.  Hessels  Gutenberg:  Was 
he  the  Inventor  of  Printing?  (London  1882),  deri  förf.  påstår  att 
af  de  tjugutre  kända  dokumenten  till  Gutenbergs  historia  tjugu 
äro  falska  och  att  de  öfriga  tre  ingenting  bevisa  rörande  sjelfva 
uppfinningen,  men  väl  att  Gutenberg  var  boktryckare  i  Mainz 
på  1450-talet.  Mera  torde  icke  heller  behöfvas  för  att  åt  tradi- 
tionen och  Schöffer  d.  yrs  första  uppgift  gifva  tillräcklig  vigt- 
Framställningen  om  boktryckerierna  i  Sverige  intill  år  1800 
är  förut  offentliggjord  af  G.  E.  Klemming  i  Försök  till  historia  öfver 


in 


Sveriges  boktryckerier  (Stockholm  1871  och  1877);  nu  omarbetad 
med  tillgodogörande  af  de  fakta,  som  under  fortsatta  forskningar 
uppdagats.  För  tiden  efter  år  1800  äro  begagnade  Kansli- 
kollegiets, Hofkanslersembetets  och  Justitiedepartementets  hand- 
lingar, alla  ganska  fullständiga  i  uppgifterna  om  tryckeriernas 
början,  men  oftast  saknande  anteckning  om  den  anmälande  anlade 
nytt  tryckeri  eller  öfvertog  ett  redan  förut  befintligt,  eller  huru- 
vida det  anmälda  tryckeriet  verkligen  kommit  till  stånd,  likasom 
när  ett  tryckeri  upphört  med  sin  verksamhet.  Dessa  felande 
uppgifter  hafva,  så  vidt  möjligt,  blifvit  fullständigade  dels  genom 
Klemmings  tidigare  anteckningar,  dels  genom  de  i  Kongl.  Biblio- 
teket befintliga  listor  öfver  tryckleveranser,  och  slutligen  genom 
mina  i  senare  åren  gjorda  förfrågningar  å  resp.  orter. 

De  i  detta  arbete  förekommande  typfacsimiler  äro  fotografe- 
rade och  etsade  i  zink  å  Generalstabens  litografiska  anstalt. 

Stockholm  i  juni  1883. 

J.  G.  Hordin. 


IV 


ALLMÄN  ÖFVERSIGT 


■+ 


jBmrn*  nyst*  *  *  *  tum  atramrnto.  ptumati  ränna  nrqnr 
arrra*  &tU  artr  quattam  prrpstlrra  *     *  frtiritrr  rffrru 

Tfofjflnnr*  /fuft. 


ÅLDBR    TIDERS    SKRIFT    OCH    8KRIFMATER1EL. 


TIDEN  FÖRE  BOKTRYCKAREKONSTEN. 


D, 


e  äldsta  spåren  af  skrift  från  de  gamla  folken  hafva  vi  huggna 
i  sten  eller  intryckta  i  lera,  såsom  i  assyriska  lereylindrar  eller 
käglor  och  å  murar  till  byggnader,  å  grafstenar,  milstolpar  o.  d., 
graverade  i  metall,  såsom  från  romerska  tiden  existerande  borgare- 
bref  för  uttjenta  veteraner  nr  hären  (bronstaflor  förenade  på  ena 
långsidan  medelst  ringar),  eller  ristade  i  vaxtaflor,  på  samma  sätt 
sammanhäftade. !  Vaxtaflorna  tjenade  äfven  for  korrespondens. 
Hos  egypterna  skref  man  i  forntiden  äfven  på  tunna  trätaflor, 
i  Orienten  på  läder.  Vaxtaflorna  undanträngdes  af  papyrus,  som 
åter  erhöll  en  konkurrent  i  det  på  båda  sidor  skrifbara  perga-  ! 

mentet.  2    Böckernas  form  bestämdes  väsentligt  af  det  materials  i 

natur,  hvarå  de  skrefvos:  manuskript  å  papyrus  lämpade  sig 
beqvämast   för   rullar,   brons-,  elfenben-  och  vaxtaflor  äfvensom  i 

pergament  lättare  för  vår  nuvarande  bokform.  » 

Pappersfabrikationen  var,  såsom  de  flesta  tekniska  konster, 
först  känd  af  kineserna,  hvilka  i  urgamla  tider  skrefvo  på  bambus-  j 

blad  och  senare  på  derför  prepareradt  siden.  Dessa  material 
utträngdes  omkring  153  e.  K.  genom  uppfinningen  af  ett  papper 
(Tsai-lun),  beqvämare  än  bambusblad  och  billigare  än  siden, 
beredt  af  trädbark,  hampa,  lump  o.  d.     Det  egyptiska  papperet 

1  Bestod  en  sådan  bok  af  två  taflor,  så  kallades  den:  diptychon,  af  tre: 
triptychon  och  af  flera:  polyptychon;  i  allmänhet  bildade  sådana  sammansatta  taflor 
en  codex.  De  romerska  konsnlerna  brukade  vid  embetets  tillträdande  bortskänka 
elfenbensdiptychon,  utvändigt  sirade  med  sniderier;  namnet  öfvergick  då  till 
elfenbenspermar  för  pergamentblad,  kostbara  handskrifter  o.  d. 

3  Papyrus  tillverkades  af  det  egyptiska  cypergräset,  från  hvars  halm  den  fina 
hnden  aflöstes  och  klistrades  i  två  korsvis  lagda  lager,  som  sammanpressades.  Grun- 
dandet af  ett  stort  bibliotek  i  Pergamos  änder  konnng  Eumenes  II  (197—158  f.  K.) 
uppväckte  afnndsjaka  hos  Ptolemeerna  i  Egypten,  och  de  forbjödo  utförande  af 
papyrus.  Detta  ledde  till  förbättring  i  beredningen  af  djurhudar,  och  den  vunna 
produkten  blcf  på  tillverkningsorten  kallad  charta  pergamena,  pergament.  Man 
begagnade  härtill  huden  af  getter,  får,  kalfvar  och  ofödda  lam. 


8 


B0K8KRIFVARE.       RAND8KRIFTER. 


blef  i  Europa  först  flera  århundraden  e.  K.  undanträngdt  af 
bomullspapperet,  som  kom  till  Europa  genom  araber,  och  de 
första  pappersfabrikerna  uppstodo  i  det  moriska  Spanien.  I  stället 
för  den  råa  bomullen  begagnade  man  i  9:e  årb.  bomulls-,  senare 
linnelump. 

Författarne  höllo  sig  skrifvare,  som  i  början  voro  endera 
slafvar  eller  frigifna,  men  småningom  bildade  en  särskild  klass, 
och'  deras  billiga  arbetskraft  oeh  oklanderligt  utförda  arbete  voro 
fullkomligt  tillräckliga  för  åstadkommande  af  livad  på  den  tiden 
var  behöfligt  i  bokväg.  Vid  folkvandringen  qväfdes  det  friska, 
hittills  blomstrande  andliga  lifvet,  och  lärdom  eller  studier  före- 
kommo  nästan  endast  i  klostren.  Här  kändes  efter  hand  behofvet 
att  mångfaldiga  liturgiska  böcker  och  läromedel.  Munkarne  hade 
tid  icke  allenast  att  på  enkelt  vis  afskrifva,  utan  äfven  att  utbilda 
afskrifningen  till  en  konst.     En  formlig  delning  af  arbetet  egde 

ngmäottur  dlttib+$at  fteft  ttto*  fto  pof 
hcnup  UOu  <pit  tmtnoyQa  di&uit+pm 

Fig.   1.      Ty*k  boJaderift  frdn  15:e  århundradet. 

snart  rum,  allt  efter  olika  färdigheter.  Några  skrefvo,  andra 
jemförde,  korrigerade  och  rubricerade.  Konstfärdiga  bröder  (rw- 
hricatores,  illuminatores,  miniatores)  målade  begynnelsebokstäfver, 
randntsirningar  och  bildliga  framställningar,  och  ofta  framstodo 
så  verkliga  praktverk.  Ett  betydligt  fel  vidlåder  dock  en  stor 
del  af  dessa  handskrifter,  nämligen  seden  att  så  förkorta  en  mängd 
ord,  att  det  slutligen  fordrades  ett  särskildt  studium  för  att  kunna 
uttyda  ett  manuskript.  Denna  osed  hade  sin  rot  icke  blott  i 
önskan  att  spara  det  dyra  pergamentet,  utan  väl  äfven  i  den 
romerska  snabbskriften,  tirenska  noter,  så  kallade  efter  Oieeros 
frigifne  slaf  Tiro,  hvilken  utbildat  systemet. 

Då  mot  slutet  af  ll:e  årh.  smaken  för  bokliga  studier  åter 
började  visa  sig  och  således  efterfrågan  af  böcker  vardt  större, 
började  äfven  lekmän  att  afskrifva  böcker  och  derjemtc  drifva 
bokhandel.      Formliga   korporationer   bildade    sig  —  brrfmålarr, 


n 


l'ATRONBll.       STÄMPLAR.       1HLDTRYCK. 


som  skrefvo  böcker  for  folket,  miniatorer,  konstniessiga  skrifvare, 
stationarii,  ursprungligen  bokutlänare,  och  librarii,  bokhandlare. 
I  Italien  och  Frankrike  voro  handskriftshandlarne,  såsom  senare 
äfven  boktryckarne  i  Paris,  universitetens  tjenstemän  och  stodo, 
hvad  köp  och  försäljning  beträffade,  under  dessas  uppsigt.  Af- 
skrifvarnes  antal  ökades  hastigt,  och  äfven  deras  skicklighet 
utvecklades  i  hög  grad;  såsom  prof  å  tysk  bokskrift  i  15:e  årh. 
meddela  vi  ett  facsimile  (fig.  1). 

Afskrifningen  var  dock  icke  det  enda  sättet  för  böckers  åstad- 
kommande, man  försökte  äfven  mekanisk  efterbildning.  Redan 
innan  européerna  kommo  i  samfärdsel '  med  Orienten  kände  de 
två  sätt  att  mekaniskt  mångfaldiga  skrift:  patroner  och  stämplar, 
hvarmed  målades  eller  trycktes  bokstaf  efter  bokstaf,  troligen 
försökt  såsom  efterbildning  af  tygtrycket.  l 

Med  kulturens  stigande  utveckling  gjorde  sig  behofvet,  att 
genom  ett  verksamt  och  allmänbegripligt  bildningsmedel  kunna 
tränga  ner  till  folkets  alla  lager,  allt  mer  gällande.  Då  emeller- 
tid afskrifter  och  materielen  dertill  ännu  alltid  voro  dyra,  och 
endast  några  få  utvalda  kunde  läsa,  tog  man,  för  att  kunna 
verka  på  en  större  publik,  sin  tillflykt  till  den  af  alla  förstådda 
bildskriften,  utförd  i  metall-  eller  träsnitt.  2  De  äldsta  bekanta 
bildliga  framställningame  i  metallgravyr  äro  från  slutet  af  12:e 
årh.  och  det  äldsta  träsnittet  sannolikt  från  1423.  De  hafva 
hufvudsakligen  religiöst  mål,  men  äfven  det  profana  lifvet  gjorde 
sina  fordringar  gällande,  och  jemte  helgonbilderna  voro  spelkorten 
en  mycket  eftersökt  artikel,  som  vann  stark  afsättning.  De  åstad- 
kommos först  med  patroner,  utskurna  efter  färgerna;  senare  skar 
man  konturerna  i  trä,  och  ifylde  med  pensel.  Äfven  helgon- 
bilderna utfördes  på  detta  sätt. 

Vid  konstens  utveckling  erhöllo  teckningame  antydning  till 
skuggning.     På  de  enkla  underskrifterna  under  bilderna  följde 

1  Greker  och  romare  begagnade  patroner,  hvilka  af  de  förra  kallades  %po- 
grammoi  och  af  de  senare  laminte  interrasiles.  Carpentibr  uppför  i  en  bok- 
förteckning i  Paris  liera  med  stämplar  förfärdigade  böcker  från  14:e  och  15:e  årh. 
Dessa  böcker  blefvo  kallade  litteriv  formatce  eller  leltres  de  formc.  D.  Vincenzo 
Requeno  säger,  att  graverade  stämplar  af  medeltidens  italienska  bokmakare  icke 
endast  användes  för  utsirningar  och  initialer,  utan  älven  mången  gång  begagnades 
för  texten.  Derifrån  torde  äfven  härleda  sig,  att  Pomponius  Laetus  anser  bok- 
tryckarekonsten endast  för  ett  förnyande  af  det  gamla  stämpelförfarandet.  Italienarne 
öfverföra  ordet  »stämpel»  på  boktryckeriet,  hvilket  de  kalla  slamperia. 

2  Skilnaden  mellan  dessa  båda  sätt  var,  att  teckningen  å  koppar  graverades 
fördjupad,  under  det  att  den  på  träsnittet  var  upphöjd.  Materialet  till  träsnitt 
var  på  denna  tid  lind-,  päron-  eller  bokträ,  hvilket  i  längdsnitt  bearbetades  med 
knif,  under  det  man  nu  nästan  uteslutande  begagnar  buxbom  i  tvärsnitt,  och  gra- 
veringen sker  med  stickel. 


TUATAFLETKYCK. 


hela  språk,  vanligen  bibelställen  och  verser,  ofta  i  form  af  deviser 
utgående  från  figurens  mun.  Ännu  tryckte  man  icke  med  press, 
utan  formen  inrefs  med  färg  och  papperet  lades  derpå.  Endera 
klappade  man  med  en  borste  eller  ock  gnuggade  man  fram  och 
tillbaka  öfver  papperets  baksida  med  en  hård,  med  häst-  eller 
nöthår  stoppad  läderboll,  såsom  kineserna  ännu  i  dag  trycka  sina 
böcker.  Härvid  uppstodo  starka  intryck  i  papperet,  hvarför  man 
icke  kunde  trycka  ännu  en  gång  på  baksidan  deraf,  utan  det 
s.  k.  trätafletrycket  är  blott  ensidigt  (anopistografiskt).  För  att 
bilda  ett  blad  med  fram-  och  baksida  måste  bladet  vikas  och 
sammanklistras  eller  häftas  vid  ytterkanterna,  såsom  ännu  i  dag 
är  fallet  med  kinesiska  och  japanska  böcker. 

Efter  boktryckspressens  uppfinning  utvecklade  sig  äfven  trä- 
tafletrycket; af  de  enkla  språken  blef  det  hela  textsidor,  stående 


Fig.  2.      Tysk  skri/stil  från  15:e  århundradet. 

midt  emot  bilderna,  och  behofvet  af  verldslig  undervisning  förde 
slutligen  till  böcker  utan  bilder,  donater. l  Genom  allt  större 
efterfrågan  å  dessa  alster  ökades  äfven  tillverkarnes  antal,  och 
snart  uppstodo  en  mängd  gillen  af  sådana  konstförvandter:  illu- 
tninatores,  breftryckare,  forrnsnidare  och  kortmålare,  och  dessa 
gillen  stodo  ofta  i  stort  anseende.  2 

1  Latinska  grammatikor,  uppkallade  efter  Aelius  Donatus,  en  romersk  gram- 
matiker i  4:e  ärh.t  nr  hvars  arbeten  man  for  skolornas  bruk  hade  gjort  utdrag, 
som  under  medeltiden  allmänt  begagnades  i  hela  Europa  och  kallades  Donatus  pro 
puerulii. 

2  I  Ulm  fnnnos  redan  1410  korttillverkare  och  kortmålare,  men  forrnsnidare  först 
1441.  Angsbnrg  hade  ett  sådant  gille  1418,  och  i  Brugge  fans  1454  ett  skrå,  till 
hvilket  hörde  skrifvare,  skolmästare,  bokhandlare,  bokbindare,  bildtillverkare,  bild- 
skärare,  illnminatorer,  tafletryckare,  forrnsnidare  och  breftryckare ;  detta  blomstrade 
ännn  länge  efter  boktryckarekonstens  uppfinning.  I  Italien  och  Frankrike  kände 
man  sådana  föreningar  först  i  16:e  årh.;  de  kallades  i  det  senare  landet  tailleurs 
et  imprimeut*  (fhistoires  et  fyures. 


TRÄTAFLETRYCK. 


Trätafletrycket  fortfor  en  lång  tid  jemte  typtrycket;  för  bild- 
trycket  voro  lösa  typer  öfverflödiga  eller  åtminstone  en  bisak. 
Breftryckarne  tryckte  sina  taflor  och  skrefvo  å  motstående  sida 
texten,  och  härmed  var  publiken  lika  belåten,  som  om  äfven 
texten  varit  tryckt.  Såsom  prof  å  skrifstilen  härvid  meddela  vi 
ett  facsimile  ur  den  skrifna  texten  till  Apokalypsen  (fig.  2).  Den 
första  stora  bokstafven  H  var  här  ämnad  att  målas  i  lemnadt 
tomrum. 

I  medlet  af  15:e  årh.  höjde  sig  sinnet  för  den  klassiska 
litteraturen  på  ett  märkligt  sätt.  I  Italien  blomstrade  ett  friskt 
andligt  lif,  som  de  furstliga  husen  Medici,  Visconti  och  Este 
ansågo  för  en  ära  att  omhulda  och  beskydda,  och  i  Norden  bil- 
dade hofvet  i  Burgund  och  de  nederländska  städerna  kulturens 
plantskolor.  I  Tyskland  gick  läns-  och  riddareväsendet  till  ända, 
och  borgareståndet  lyfte  sig  mäktigt.  De  kyrkliga  frågorna 
trängde  allt  djupare  in  i  folkets  sinne:  reformationen  var  för- 
beredd, och  behofvet  af  ett  verksamt  medel  för  spridning  af 
upplysning  gjorde  sig  alltmer  kändt.  Tiden  var  mogen  för  bok- 
tryckarekonstens uppfinning. 


DKUUKPPKT    BOKTUYCKAUKKoNST. 


BOKTRYCKAREKONSTENS  UPPFINNING. 


.JLiänge  herskade  ovisshet,  ja  till  och  med  okunnighet  om  den 
person  som  uppfunnit  boktryckarekonsten;  samtidas  vittnesbörd 
att  Jon  an  Gutenberg  var  uppfinnaren  råkade  i  glömska,  och  detta 
begagnades  af  flera  för  att  gifva  andra  äran.  Först  på  senare 
tiden  har  den  verklige  uppfinnaren  blifvit  fullkomligt  erkänd 
såsom  sådan. 

Men  dermed  är  endast  en  del  af  frågan  löst;  det  dunkel, 
som  omgifver  uppfinnarens  person  och  hans  verks  början,  är  icke 
skingradt.  Med  samma  lättrogenhet,  som  man  lät  falska  upp- 
finnare uppträda,  antog  man  äfven  alla  underrättelser  om  Guten- 
berg  l  och  sökte  sofistiskt  utjemna  dem,  då  de  mötte  motsägelse 
eller  tvifvel,  medan  tron*på  dess  äkthet  icke  tillät  någon  kritik 
att  uppstå.  Hvad  som  mer  än  allt  annat  bidragit  till  det  långa 
tillståndet  af  osäkerhet  inom  boktryckarehistorien,  är  att  man 
icke  haft  klart  för  sig  hvad  man  egentligen  borde  förstå  med 
boktryckarekonst  —  typografi.  Med  tillräcklig  klarhet  härutinnan 
skulle  mången  strid  hafva  undvikits.  Kineserna  titöfvade  ett 
omfångsrikt  *boktryckv  åtminstone  500  är  före  Gutenberg,  och 
konsten  att  »trycka»  var,  såsom  vi  sett,  i  Europa  känd  långt  före 
honom.  Det  var  således  icke  detta  han  behöfde  uppfinna,  utan 
då  vi  tala  om  boktryckarekonstens  uppfinning  innefattas  deri  stil- 
gjutning,  sättning  och  tryckning  i  press.  Den  som  derför  söker 
angifva  ett  bestämdt  år  såsom  uppfinningstid,  har  ingen  känne- 
dom om  de  svårigheter,  som  voro  förenade  med  uppgiftens  lösande ; 

1  Så  t.  ex.  skröt  »Schöpplin  med  en  urkund,  gum  skulle  innehålla  en  klagan 
öfver  ett  brutet  äktenskapslöfte,  hvilken  urkund,  då  man  ville  se  den,  sammankrympte 
till  en  foregifven  notis.  Vidare  är  det  en  känd  sak,  att  arkivarien  Bodman n  lem- 
nade  bibliotekarien  G.  Fischer  till  offentliggörande  en  »af  skrift»  af  en  handling, 
som  icke  fans  till,  och  att  man  i  hofrådet  Becks  bibliotek  skulle  till  och  med  hafva 
funnit  en  utförlig  berättelse  om  en  dröm,  som  Gutenberg  haft,  hvilken  af  Garand 
i  Strassburg  >  efter  originalet»  öfver  sattes  på  franska,  af  Lamartinb  återgafs  i 
»Civilisateur»  och  som  i  »Mittheilungen  fur  Buchdrueker»  åter  blef  öfversatt 
på  tyska. 


_.._, 


JOHAN    UUTENBKKG    1    MTKA£8BUltU. 


den  som  antager  problemets  samtidiga  och  lika  lösning  pä  flera 
häll,  har  icke  bildat  sig  ett  riktigt  begrepp  om  boktryckare- 
konstens väsen. 

Johan  (Henne)  (tensfleisch  zum  Gutenberg  tillhörde  en  an- 
sedd patricierslägt,  men  om  hans  ungdom  är  så  godt  som  intet 
med  visshet  bekant.  Man  har  antagit  att  han  var  född  i  Mainz 
1397  och  att  hans  fader  var  Friele  Gensfleisch,  gift  med  Else 

o 

zum  Gutenberg.1  Ar  1411  lemnade  familjen  Mainz  och  vistades 
sedan  i  Strassburg. 

Om  Gutenbergs  verksamhet  i  Strassbnrg  är  heller  nästan 
ingenting  med  säkerhet  kändt.  Det  mest  omskrifna  grundar  sig 
på  en  af  de  handlingar  om  Gutenberg,  hvilkas  anförda  form  man 
har  stora  skäl  att  misstänka  vara  tillkommen  mera  i  följd  af 
missförstådd  patriotism  än  af  sanningskärlek.  Då  man  1740 
skulle  fira  tredje  hundraårsfesten,  ville  äfven  Strassburg  gent 
emot  Mainz  stärka  sina  bevis  för  att  boktryckarekonsten  var 
uppfunnen  inom  dess  murar,  och  borgmästaren  Jakob  Wenker 
framkom  med  en  rådsdom  från  den  12  dec.  1439,  och  fem  är 
senare  fann  Scuöpflin  vittnesförhören  till  denna  process.  Häraf 
skulle  framgå,  att  omkring  1435  Andreas  Dritzeun  uppsökt  Guten- 
berg och  anhållit  att  denne  måtte  inviga  honom  i  någon  af  de 
konster,  med  hvilka  han  sysselsatte  sig.  Gutenberg  gick  in  härpå 
och  afslöt  en  öfverenskommelse  med  Dritzehn  om  »stenpolering». 
Ar  1437  skall  Gutenberg  träffat  ett  ytterligare  aftal  med  Hans 
Kjffe  om  att  göra  speglar,  hvilka  man,  i  anledning  af  en  1439 
förestående  vallfart  till  Aachen,  hoppades  med  fördel  kunna 
afsätta.  Gutenberg  skulle  hafva  två  och  Riffe  en  tredjedel  af 
behållningen.  Då  Dritzehn  fick  kännedom  härom,  påyrkade  han 
att  äfven  upptagas  i  denna  affUr,  och  Gutenberg  öfverlät  slut- 
ligen åt  honom  den  ena  af  sina  två  andelar.  Senare  erhöll 
Andreas  Heilmann  ena  hälften  af  Dritzehns  andel.  Hvarje  del- 
tagare skulle  betala  80  gulden  till  Gutenberg. 

Då  vallfarten  till  Aachen  blef  uppskjuten  till  1440,  beslöto 
delegarne  att  förnya  aftalet  och  utvidga  verksamheten  äfven  till 
andra  ämnen.   Aftalet  skedde  sommaren  1438  och  afslöts  pä  fem  är, 

3  Faulmann  påvisar,  att  det  icke  kan  bestämmas  om  uppfinnarens  fader  verk- 
ligen var  Friele  eller  Georg  Gensfleisch.  Det  är  äfven  visadt  att  det  samtidigt 
fans  åtminstone  två  personer  med  namnet  Johann  Gudenberg  och  likaledes  tre  med 
namnet  Johann  Gensfleisch,  och  att  enligt  en  urknnd  Frieles  och  El  ses  son  Johan 
blef  myndig  först  mellan  åren  1430  och  1434.  Faulmann  anser  der  för,  att  Guten- 
berg var  född  eller  åtminstone  uppfostrad  i  Strassburg. 


9 


t~ 


GUTENBERG    1    STRASSBURG. 


och  dervid  bestämdes  att,  om  någon  af  delegarae  under  denna  tid 
skulle  med  döden  afgå,  hans  arfvingar  då  skulle  efter  fördrags- 
tidens utgång  åtnöja  sig  med  100  gulden.  Sysselsättningen  var 
hufvudsakligen  att  göra  speglar,  en  konst,  som  den  tiden  var  af 
stor  betydelse,  och  hvarvid  synnerlig  vigt  lades  på  de  pressade 
metallramarna. 

Julen  1438  insjuknade  Dritzehn  svårt  och  dog.  Han  hade 
i  hos  sig  haft  uppstäld  en  press,  och  vid  underrättelsen  om  hans 

död  sände  både  Gutenberg  och  Heilmann  hvar  för  sig  en  person, 
som  skulle  söndertaga  pressen,  så  att  ingen  skulle  få  veta  hvad 
»styckena»  hade  att  betyda.  !  Då  de  utsände  infunno  sig  för  att 
fullgöra  sitt  uppdrag,  var  emellertid  »saken»  borta.  Under  förhöret 
talas  dessutom  om  penningelån  till  anskaffande  af  bly,  och  en 
guldsmed  Johan  DCnne  vittnar  att  han  redan  tre  år  förut  af 
Gutenberg  bekommit  100  gulden  för  verktyg,  som  blifvit  använda 
för  tryckning.  Dritzehns  arfvingar  stämde  Gutenberg,  och  domen 
blef  att  dessa  skulle  nöja  sig  med  de  i  uppgörelsen  bestämda 
100  gulden. 

Redan  de  många  osannolikheter,  som  förekomma  i  den  full- 
ständiga berättelsen  oin  denna  process,  såsom  t.  ex.  att  Gutenberg 
låtit  hos  annan  person  uppsätta  och  begagna  något,  som  skulle 
hållas  hemligt;  att  vittnen,  som  icke  voro  invigda  i  hemligheten, 
dock  hade  ganska  noga  reda  derpå  o.  s.  v.,  göra  denna  handlings 
äkthet  misstänkt.  Dertill  kommer  att  den  engelske  bibliotekarien 
Dibdin,  efter  granskning  af  papperet,  förklarat  att  detta  doku- 
ment förskrifver  sig  från  16:e  årh.,  och  således  endast  kan  vara 
en  afekrift.  Man  behöfver  derför  icke  anse,  att  berättelsen  saknar 
all  grund,  men  temligen  säkert  är,  att  den  af  välvilliga  händer 
blifvit  utlagd  sä,  att  den  skulle  bättre  passa  för  vissa  afsigter. 
Men  äfven  om  man  skulle  antaga  dokumentet  såsom  äkta,  sä  be- 
visas deraf  icke,  att  Gutenberg  och  hans  kompanjoner  på  den 
tiden  tryckte  böcker.  Den  omtalade  pressen  kan  visserligen  hafva 
varit  en  boktryckarpress,  men  lika  väl  en  prägelpress  för  utsirning 
af  spegelramar  o.  d.  Äfven  blyet  och  andra  omvittnade  saker 
skulle  lika  väl  kunna  hafva  begagnats  för  denna  tillverkning, 
hvamied  man  vet  att  de  sysselsatte  sig,  som  för  boktryck.  Emel- 
lertid är  det  icke  otroligt  att  Gutenberg  redan  under  sitt  vistande 

1  Det  här  förekommande  ordet  > styckena >  har  gifvit  anledning  till  olika  ut- 
tydningar:  Bä  antogs  det  först  att  dermed  skalle  menats  en  form;  de  Vinns 
anser  att  fråga  var  om  ett  stilgjntningsinstrnment,  som  i  äldsta  tider  bestod  af  fyra 
stycken.  Sannolikt  är  dock  att  härmed  afses  en  press,  hvars  skilda  delar  kallades 
stycken. 


10 


GUTENBKRU    1    MAINZ.       FU8T.       PF1STKK. 


i  Strassburg  hade  åtminstone  tänkt  på  sin  uppfinning,  ehuru  intet 
bevis  finnes  för  att  något  boktryck  utförts  derstädes. 

De  pekuniära  följderna  af  företagen  i  Strassburg  motsvarade 
icke  deltagarnes  förväntningar,  och  Gutenberg  begaf  sig  till  Mainz, 
sannolikt  i  slutet  af  1444  eller  i  början  af  1445. 

Från  de  första  åren  af  Ghitenbergs  uppehåll  i  Mainz  är  ingen- 
ting med  visshet  kändt,  endast  att  en  hans  slägting  Arnold 
GrELTHUSS  gick  i  borgen  för  ett  lån  af  150  gulden,  som  han 
upptog  den  6  okt.  1448.  I  aug.  1460  afslutade  han  en  öfverens- 
kommelse  med  en  förmögen  borgare,  Johan  Pust,  enligt  hvilken 
denne  skulle  förskottera  kapital  för  anläggande  af  ett  tryckeri, 
eller  kanske  rättare  stilgjuteri,  i  större  skala.  Pust  visar  sig 
i  alla  sina  göranden  som  en  så  klok  och  beräknande  affärsman, 
att  man  obetingadt  måste  antaga,  att  uppfinningen  redan  vid 
fördragets  afslutande  stod  på  en  framskriden  ståndpunkt.  Med 
en  projektmakare,  som  icke  haft  något  annat  än  idéer  att  bjuda 
på,  skulle  Fust  säkerligen  icke  hafva  inlåtit  sig  i  affärer. 

Nu  framställa  sig  frågorna:  När  började  Gutenberg  trycka, 
och  hvad  tryckte  han  först?  Den  första  frågan  har  ingen  ännu 
lyckats  besvara;  i  afseende  å  den  andra  frågan  är  antagligt,  att 
han,  för  att  icke  löpa  för  stor  risk,  började  med  en  donat  eller 
annat  mindre  arbete,  och,  om  man  får  antaga  för  riktigt  det 
resultat  hvartill  nyare  forskare  kommit,  skall  han  sedan  före- 
tagit tryckningen  af  den  36-radiga  bibeln.1  Förr  ansågs  allmänt 
denna  bibel  för  ett  tryck  af  Alb.  Pfister  i  Bamberg,  till  följd 
af  dennes  senare  tryck  med  samma  stilar;  alla  nyare  forskare2 
äro  dock  eniga  om,  att  denna  bibel  är  den  första,  och  att  den 
härstammar  från  Gutenbergs  officin.  Sannolikt  är,  att  Gutenberg 
börjat  tryckningen  deraf  med  af  Pfister  (ursprungligen  form- 
snidare  eller  xylograf)  graverade  typer,  och  att  det  lån  han  upptog 
mot  Gelthuss'  borgen  skulle  användas  härför,  men  var  otillräckligt, 
så  att  han  ej  mäktade  trycka  den  färdig,  utan  måste  låta  Pfister 
öfvertaga  stilarne, 3  hvarefter  denne  fortsatte  och  afslutade  tryck- 
ningen, innan  han  återvände  till  sin  fädernestad  Bamberg,  der  han 
hade  förmögna  slägtingar.     Att  denna  bibel  utgått  från  Pfisters 

1  Denna  bibel  kallas  äfven  den  Schclhornska,  emedan  den  1760  först  bekant- 
gjordes af  superintendenten  i  Ulm  Schelhorn,  som  äfven  sökte  bevisa  att  den  var 
tryckt  af  Gutenberg. 

2  Didot,  Weigbl  och  Zestermann,  Madden,  van  der  Linde,  de  Vinne  och 
Faulmann,  hvilken  sistnämnde  dessutom  anser  denna  bibel  vara  tryckt  med  grave- 
rade (icke  gjutna)  typer. 

*  Förmodligen  blefvo  de  först  försökta  träbokstäfverna  qvar  i  Gutenbergs  ego, 
under  der  att  metallbokstäfverna  öfvergingo  till  Pfister. 


-i — 


11 


UUTKNDKitG    OCH    KUST.       PKTKll    SCHOFFKlt. 


tryckeri  i  Bamberg  är  osannolikt,  ty  att  en  person  skulle  börjat 
med  ett  sa  väl  utfördt  tryckarbete  och  sedan  endast  kunnat 
åstadkomma  så  underhaltiga  saker,  som  hans  senare  tryck  visar, 
är  icke  gerna  möjligt,  utan  synes  det  som  om  samme  tryckare, 
som  påbörjat  den  under  Gutenberg,  sedan  fortsatt  tryckningen 
under  Pfisters  ledning. 

Den  3ti-radiga  bibeln  omfattar  881  blad  eller  17(52  tvaspaltiga 
sidor,  i  allmänhet  falsade  i  lägg  om  f>  ark,  och  är  i  regeln  bunden 
i  tre  band.  För  initialerna  äro  tomrum  lemnade:  de  ritades  och 
målades  sedan  af  illuminister.  De  första  arken  visa  i  tekniskt 
afseende  ännu  osäkerhet,  trycket  är  härdt,  registret  icke  godt, 
och  älven  andra  fel  äro  märkbara;  den  senare  delen  är  bättre 
utförd,  troligen  beroende  på,  att  arbetarne  under  verkets  fortgång 
vunnit  större  öfning  och  skicklighet.     (Tall.  1.) 

Genom  antagandet  att  Gutenberg  tryckt  den  M-radiga  bibeln, 

kan  man  förklara  dels  Gutenbergs  sysselsättning  efter  ankomsten 

till  Mainz,  dels  orsaken  till  att  Fust  var  benägen  att  försträcka 

penningemedel.     Att  Fust  icke  skulle  haft  stora  betänkligheter, 

om  Gutenberg  kunnat  förevisa  ett  sådant  tryck  som  början   af 

denna  bibel,  är  ganska  naturligt.    För  att  Gutenberg  skall  liafva 

i  tryckt  denna  bibel  talar  äfven  den  fullkomlighet,  h varmed  sedan 

j  den   42-radiga  bibeln  framträdde.     Ett  sådant  tryck  förutsätter 

i  årslång  öfning  och  stor  erfarenhet,  större  än  tryckningen  af  en 

j  donat  eller  dylikt  kunnat  gifva. 

Efter  föreningen  med  Fust  företog  Gutenberg  tryckningen 
af  den  42-radiga  bibeln.  l  Någon  annan  hjelp  än  penninge- 
lorsträckning  kunde  Gutenberg  icke  hafva  af  Johan  Fust,  som 
var  jurist,  men  dennes  broder  Jakob  var  guldsmed  och  kunde 
troligen  med  sin  konstfärdighet  som  gravör  och  gjutare  vara  till 
nytta  vid  det  nya  företaget.  Någon  synnerligt  stor  roll  mätte 
han  dock  icke  spelat,  ty  han  omnämnes  blott  i  förbigående.  En 
skicklig  medhjelpare  erhölls  emellertid  14f>3  i  Peter  Sciiöffer, 
född  i  Gemsheim  mellan  1420  och  1430.  Något  närmare  om 
dennes  familj  och  ungdom  är  icke  bekant.2  Till  Mainz  synes  han 
hafva  kommit  14f>0  eller  14f>l,  sannolikt  för  att  blifva  nättare, 
ehuru  han,  invigd  i  konsten,  snart  synes  hafva  egnat  sig  åt  gra- 
vering.     Huru   vidt  hans   verksamhet  sträckte  sig,  kan  icke   be- 

1  Också  kallad  den  Mazarinska,  emedan  det  första  exemplaret  upptäcktes  i 
kardinal  Mazarins  bibliotek. 

2  Det  liar  an  1  orts,  att  han  Bom  student  skulle  uppehållit  sig  i  Paris  och  der 
14-19  skrifvit  en  bok.  Detta  är  troligen  ett  misstag;  möjligen  skulle  han  kunna 
hafva  varit  der  såsom  afskrifvare  och  rabrikator. 


12 


^Tjnnpit  cptffola  (wtti  \mim 
~tm  aD^aiiimu  pttfibtttru.tr 

£appW. 
fcatcrarabro' 
Duorna  mirlji 
munurrulnn 
ferai6»brtubt 
fimfrtruauif' 
jfimaslittccao? 
qut  apnripio  amitlriaij  utan 
probate  ram  fittfa  orrcna  anri* 
ririf  noua  pfccebäVlDrra  mi  il  - 
lannrumito  rfrttrpigtntina 
ropulatarqua  non  onlttae  m 
fatriiliario*  nonpTrariarantu 
rojpoc^nö  fubtola  i  pslpan r 
aöulario:  ftöDfi  timcn-rt  Dim 
naril  frripmraE  fluöia  rönliät> 
legitime  in  onrabj.ljiftarija* 
quorDä  luötaffe  .pumriae'nu> 
uo  o  aöiitTe  ujfoo»maria  irafrf"* 
fe  wt  eoe  qnoe  eg  Irbrie  noue- 
tant:rarä  qimq?  ui&ktut>0ir 


0UTENBERQ8  8KIL8ME88A  FRÅK  FU8T.     PUST  OCH  8CHÖFFBR. 


stämmas;  men  att  hans  förtjenst  om  det  nya  företaget  icke  var 
ringa,  kan  man  slnta  redan  deraf,  att  den  ansedde  och  välbergade 
Fust  icke  drog  i  betänkande  att  gifva  sin  dotter  till  hustru  åt 
den  fattige  skrifvaren. 

Med  Gutenbergs  stora  verk  gick  det  såsom  med  många  andra 
företag  af  betydelse:  det  fordrade  mera  penningar  än  beräknadt 
var,  innan  det  blef  färdigt  och  kunde  gifva  någon  inkomst.  Fust 
försträckte  ytterligare  penningar,  men  vare  sig  nu  att  förskottet 
varit  för  stort  eller  att  Gutenberg  icke  varit  rätte  mannen  i 
affärer,  den  nya  konsten  hade  trots  alla  tekniska  framsteg  icke 
haft  någon  förmånlig  finansiel  följd.  Det  kom  så  långt,  att  Fust 
klagade  öfver  Gutenberg.  Det  förtroende,  som  Fust  hyste  för 
Schöffer,  ingaf  väl  äfven  honom  den  tanken  att  Gutenberg  numera 
kunde  undvaras,  och  att  Fust  och  Schöffer  för  egen  del  kunde 
fortsätta  det  påbörjade  företaget.  Tvisten  ledde  emellertid  snart 
derhän,  att  fördraget  mellan  Gutenberg  och  Fust  nådde  ett  slut; 
huru  och  när  den  slutliga  skilsmessan  skett,  är  dock  icke  bekant. } 
Den  12  augusti  1451  beviljade  påfven  Nicolaus  V  åt  en  hvar,  som 
skänkte  penningar  för  att  understöda  konungariket  Cypern  i  dess 
krig  mot  turkarne,  allmän  aflat,  som  gälde  under  tre  år,  från 
den  1  maj  1452  till  samma  tid  1455.  Paulinus  Zapp  (Chappe) 
besörjde  i  Mainz  afsättningen  af  aflatsbref  för  Tyskland;  dessa 
bref  voro  skrifna  på  pergament,  men  snart  trycktes  de.  Alla  de, 
som  finnas  qvar,  äro  från  tiden  mellan  den  25  nov.  1454  och  den 
30  april  1455  samt  tryckta  med  olika  stilar  och  härröra  sanno- 
likt från  två  skilda  tryckerier,  hvilket  skulle  kunna  förklaras  på 
det  sätt,  att  Gutenberg  redan  vid  denna  tid  skilt  sig  från  Fust. 

Emellertid  fortsatte  Fust  och  Schöffer  efter  skilsmessan  från 
Gutenberg  att  trycka  den  42-radiga  bibeln  och  fingo  den  färdig 
i  slutet  af  1455  eller  början  af  145G.  Denna  bibel  är  ett  högst 
ärevördigt  och  betydande  tryckmonument,  en  foliant  i  två  band 
af  324  och  317,  tillsammans  således  G41  tvåspaltade  blad,  mest  i 
lägg  om  fem  ark.  Ett  rubriceradt  exemplar  i  nationalbiblioteket 
i  Paris  är  betecknadt  med  datum,  första  bandet  den  15  och  andra 
bandet  den  24  ang.   1456.     Man  har  exemplar  så  väl  på  perga- 

1  Angående  Fästs  forsträckningar  åt  Gutenberg  och  tvisten  dem  emellan  har 
en  af  skrift  af  ett  af  notarien  Ulrich  Helmasperoer  nppsatt  protokoll  öfver  den 
slutliga  processen  länge  galt  som  ett  vigtigt  doknment  i  uppfinningshistorien.  Om 
man  ock  skulle  antaga,  att  processen  egt  rum  och  att  i  följd  deraf  en  Helmaspergers 
nrknnd  verkligen  funnits  till,  så  är  det  dock  säkert,  att  uti  den  här  framlagda  af- 
skriften  skett  åtskilliga  förfalskningar;  detta  bevisas  af  både  de  många  osannolik- 
heterna i  innehållet  och  stafningen  af  Gutenbergs  namn,  hvilket  skrefs  på  detta  sätt 
först  på  en  senare  tid. 


13 


?•■ 


A  2 


ijnapit  rpiBoIa  Fnnch  itjnomnu  att 
pauliruim  prtfcitrrura  dt  omuitnre 
öiui  nr  aifiurit  libno-wpituln  pnril 
uattramtotuniB 
tua  nrirbi  ntunuf* 
tuta  pfetns-ötulir 
fif  tt  Fuauiflhnae 
Iräs-qaprinripio 

tfiora  tura  marna  amttuu  noua: 
jjfjyrtyattf  ffiffflmt  illn  qfnffwtW  f- 

3)pgumnonjpulata-qmnonDflu% 
tas  ra  femäiarie-no  piuia  tantuht 
njipot}-  nö  ffiörfa  i  palpäa  aöulaäj- 
&ö  ca  dtran-a-  uiuinan  Gopturatu 
Bulria  tmmuamJtgun?  ht  urttrito 
lultorija-nuofiiä'  luQcaQt^uttm^- 
nouoa  sm/Sk  jpf  os-mana  träfifft- 
nr  ras  rpina  or  Itbris  nmmanr.tatö 
tj;  iBDint.£>  trut  puarjtnas  raouph> 
tiras  mmj-fir  plara  rgmtu--*  atcljttä 
tavflitttni-fftnftnnp  oiaiu  prauc-nuf 
mionuä  raagrta  rjtma  Ditcbanlato» 
riofiflnm  pccagutt-ct  ut  q  ui  artmtta 
ragt  tcat-i  potras-ruiuftB  öoaanas 


GUTENBERGS    DÖD. 


äro  rimmade  hexametrar  (leoninska  verser),  lyder  i  öfversättning: 
Med  den  allra  högstes  bistånd,  på  hvars  vink  barnens  tungor  blifva 
vältaliga  och  som  ofta  för  de  små  uppenbarar  hvad  han  döljer  för 
de  visa,  är  denna  förträffliga  bok  Catholieon  i  året  efter  Herrens 
menniskoblifvande  MCCCCLX  i  den  goda,  den  ärorika  tyska  na- 
tionen tillhörande  staden  Mainz,  hvilken  Gud  i  sin  godhet  och  nåd 
täckts  framför  jordens  andra  folk  begåfva  och  förhärliga  med  ett 
så  högt  andens  ljus,  tryckt  och  bragt  till  stånd,  och  detta  ej 
med  tillhjelp  af  rör,  griffel  eller  penna,  utan  genom  patronenias 
och  formarnas 1  beundransvärda  öfverensstämmelse,  proportion  och 
jemnmått.  Derför  vare  du,  helige  fader,  med  sonen  och  den  he- 
lige ande,  treenig  och  evig  Gud,  lofvad  och  prisad.  I  allmänneliga 
kyrkans  lofsång  instämme  genom  denna  bok  hvar  och  en,  som  ej 
upphör  att  prisa  den  fromma  Maria:  Gudi  vare  tack. 

Så  kom  det  för  Mainz  och  den  unga  konsten  så  skickelse- 
digra året  14G2.  Erkebiskopen  af  Mainz,  Dietrich  af  Isenburg, 
och  Adolf  af  Nassau  stredo  om  biskopsstolen,  och  slutet  deraf 
var,  att  Adolf  natten  mellan  den  27  och  28  okt.  14G2  stormade 
staden.  Hundratals  borgare,  som  tagit .  Dietrichs  parti,  föllo, 
andra  blefvo  utplundrade  ocli  fördrifna  och  deras  hus  förstörda. 
Äfven  Pusts  och  Schöffers  officin  blef  ödelagd.  Mainz  var  på 
några  dagar  utblottadt  på  folk  och  beröfvadt  sina  privilegier. 
Handel  och  förvärf  lågo  för  lång  tid  nere,  och  om  en  vidare  ut- 
veckling af  boktryckerierna  i  Mainz  kunde  tills  vidare  icke  vara 
tal.  Ehuru  Gutenbergs  tryckeri  blifvit  skonadt,  då  egaren  till- 
hörde grefvens  parti,  måste  han  dock  flytta  från  staden;  han 
förde  sitt  tryckeri  till  Eltwyl,  Adolfs  residens.  Den  15  jan.  1465 
blef  Gutenberg  utnämnd  till  hoftjensteman  på  lifstid;  tryckeriet 
bortarrenderade  han  nu  till  sina  anförvandter  Heinrich  och  Niko- 
laus BechtermCnze.  2 

Gutenberg  dog  mellan  den  24  nov.  1467  och  den  24  febr. 
1468  och  blef  sannolikt  begrafven  i  Dominikanerkyrkan  i  Mainz, 

1  De  här  förekommande  orden  »patroner»  och  »formar»  hafva  gifvit  anledning 
till  olika  nttydningar.  Så  hafva  de  öfversatts  med  »patriser»  och  »matriser». 
Madden  återger  det  med  »underbara  öfverensstämmelse  i  typer  och  form»,  men 
sannolikt  ville  Gutenberg  här  endast  hän  tyda  på  tryckets  noga  öfverensstämmelse 
med  handskriften,  som  genom  typerna  efterhärmats. 

2  Tryckeriet  öfvergick,  sedan  Heinrich  1467  dött,  till  Nikolaus  Becuter- 
mCnze,  och  han  fortsatte  till  1477  i  förbindelse  med  en  annan  patricier  Wioand 
Spiess.  Efter  Nikolaus'  död  öfverläto  hans  arfvingar  hela  materielen  till  »Fratres 
vit»  communis»  (en  omkring  1470  stiftad  munkorden,  som  hade  till  särskild  upp-  j 
gift  att  sprida  kyrkofädernas  skrifter  och  den  heliga  skrift  samt  att  verka  för  en  j 
kristlig  folkundervisning)  i  Maricnthal,  nära  Eltwyl,  och  dcrifrån  kom  den  1508  j 
till  boktryckaren  Fr.  Hewmann  i  Mainz.  | 

t 

i 


15 


MINNE8BT0DER    ÖFVER    GUTENBERG. 


hvilken  natten  mellan  den  20  och  21  juli  1793  gick  upp  i  lågor 
vid  fransmännens  beskjntning  af  staden. 

Det  första  yttre  hågkomsttecknet  öfver  Gutenberg  härrör 
från  Ivo  Wittig,  som  1504  föranstaltade  om  en  minnessten  å 
gården  »zum  Gutenberg».  Derefter  hade  staden  Mainz  alldeles 
förgätit  sin  store  borgare,  och  de  typografiska  skatterna  blefvo 
vårdslöst  förskingrade.  Staden  måste  upplefva  den  förödmjukelsen 
att  den  franske  prefekten  Jeanbon-Saint-André  1804  framstälde 
det  första  förslaget  att  uppresa  en  minnesstod  åt  Gutenberg, 
hvartill  hela  Europa  skulle  bidraga,  och  att  Napoleon  i  sept. 
1804  dekreterade,  att  en  stor  Gutenbergsplats  skulle  anordnas. 
Det  stannade  emellertid  vid  dekretet.  Först  den  i  Haarlem  1821 
firade  sekularfesten,  dervid  holländarne  for  sig  togo  boktryckare- 
konstens uppfinning  i  beslag,  förmådde  rycka  upp  Gutenbergs 
fädernestad.  1834  utgick  ett  upprop  att  åstadkomma  ett  värdigt 
monument  till  firande  af  boktryckarekonstens  sekularfest  1836.  , 
Thorvaldsen  åtog  sig  att  utan  ersättning  utföra  en  modell  för 
metallgjutning,  dock  utan  konkurrens.  Detta  anbud  antogs,  och 
gjutningen  anförtroddes  Crozatier  i  Paris.  Den  festliga  in- 
vigningen egde  rum  den  17  aug.  1837.  Sedan  den  24  juni  1840 
eger  också  Strassburg  en  staty  af  uppfinnaren,  modellerad  af 
David  och  gjuten  af  Soyes  och  Inge  i  Paris.  En  tredje  vacker 
minnesvård  i  Frankfurt  a.  M.,  af  von  der  Launitz,  visar  Guten- 
berg, Fust  och  Schöffer  i  en  enighet,  som  hade  varit  så  önskvärd 
i  deras  lifstid. 


1  Detta  årtal  var  ott  misstag  af  den  för  Gutenbergs  försvar  så  förtjentc  A.  C.  A. 
SciiAAn,  livilket  misstag  han  sjelf  erkände,  men  det  oaktad  t  vidhöll. 


V" 

10 


TRYCKPRESSEN. 


DET  TEKNISKA  VID  UPPFINNINGEN. 


_L/e  flesta  författare,  som  skrifvit  om  boktryckarekonstens  upp- 
finning, hafva  nästan  uteslutande  fäst  sig  vid  de  rörliga  typerna, 
helt  och  hållet  förbiseende  tryckpressen.  Det  är  först  på  sista 
tiden  som  man  kommit  till  eftertanke  om,  att  tryckpressens  upp- 
finning är  af  lika  stor  vigt  som  de  rörliga  typerna  och  att  genom 
denna  uppfinning,  äfven  utan  rörliga  typer,  trätafletrycket  skulle 
hafva  vunnit  betydligt  större  användning  än  förut  var  fallet,  då 
det  liksom  i  Kina  verkstäldes  utan  press.  Att  hastigare  kunna 
åstadkomma  flera  exemplar  är  ju  redan  en  stor  vinst,  som  i 
alla  tider  har  eftersträfvats,  hvartill  kommer  att  man  med  pres- 
sens användande  kunde  trycka  på  båda  sidor  af  arket.  Om  man 
vidare  betänker,  huru  inskränkt  användningen  af  rörliga  typer 
skulle  blifvit  utan  tryckpressen,  måste  man  erkänna,  att  dessa 
båda  delar  af  uppfinningen  komplettera  hvarandra  och  äro  lik- 
berättigade. 

Man  har  ansett,  att  vinpressen  tjenat  som  förebild  för  tryck- 
pressen. Närmare  till  hands  ligger  dock,  att  pappersmakarnes 
press  varit  mönstret.  Denna  hade,  såsom  fig.  4  visar,  stor  likhet 
med  de  gamla  packpressarae  i  vår  tid.  Den  äldsta  kända  af- 
bildning  af  en  tryckpress  är  den,  som  Jodocus  Badius  (1498 — 15155) 
i  Paris  begagnade  såsom  boktryckaremärke  på  sina  böcker.  Fig.  5 
visar  en  tryckpress  från  1508.  Bängeln  är  å  Badius'  teckning  rak 
och  något  tjockare  i  ytterändan,  då  den  deremot  här  är  kägel- 
formig,  slutande  i  en  kula,  för  att  gifva  draget  större  ansats,  så 
att  trycket  måtte  ske  hastigare.  Här  hafva  äfven  tillkommit 
snören,  spända  från  digeln  upp  till  tvärbalken,  hvilka  icke  finnas 
å  Badius'  afbildning;  de  hade  tillkommit  för  att  hastigare  aflägsna 
digeln  från  papperet  sedan  trycket  skett.  De  första  pressarne 
voro  helt  och  hållet  af  trä.  Digelns  tryckförmåga  var  icke  be- 
gränsad, utan  reglerades  genom  tryckarens  känsel.  Å  fig.  5  synes 
formen  ligga  på  det  rörliga  fundamentet,  som  löper  i  skenor  och 


Sv.  Boktr.-hist.  17 


TimiKwiKaaBN. 


medelst  en  kiirvel  föres  tram  och  äter  under  digeln.  Denna  är 
Mött  hälften  sä  stor  som  fun dam e ntet,  h varför  en  form  vanligen 
måste  aftryckas  i  tvä  omgångar.  Denna  olägenhet  afhjelptes  först 
genom  den  ar  1W0  uppfunna  jempressen,  då  digeln  kunde  göras 
så  stor,  att  hela  arket  aftrycktes  på  en  gång.  Den,  som  har  er- 
farenhet af  hvilket  besvär  man  ännu  i  dag  har  att  få  jemn  ut- 
sättning å  en  form,  ehuru  väl  af  slipade  jemfundaiuent  och  stilar 
å  noggrant  lika  höjd  begagnas,  kan  något  sä  när  göra  sig  en 
föreställning  om,  hvilket  arbete  fordrades  för  att  få  ett  vackert 
tryck  med  olika  höga  sti- 
lar å  ett  träfundament. 
Inlägget  i  däckeln  måste 
vara  särdeles  mjukt,  för 
att  ojemnhetema  skulle 
kunna  utjemnas;  derfiir 
inlade»  filt  och  flera  ark 
papper,  hvarefter  först 
kunde  komina  i  fråga 
att  afhjelpa  nvarstäende 
oj  ei  tin  Ii  eter  genom  på- 
klistring  af  papperslap- 
par på  de  ställen  som 
kommo  för  svagt  ut,  och 
utskärning  der  trycket 
var  för  starkt,  eller  hvail 
vi  kalla  »lappning».  Ar- 
betet vid  träpressen  var 
äfyen  tungt,  men  trycket 
skedde  dock  icke  genom 
att  tryckaren  annat  än 
undantagsvis  fattade 
bängeln  med  båda  händer:  det  kraftiga  trycket  skedde  geuom  en 
viss  knyck  vid  till  dragningen;  å  äldre  teckningar  framstalles 
också  tryckaren  med  ena  handen  på  bängeln  och  den  andra  a 
kurvuln. 

För  att  fä  kolumnerna  att  stå  precis  midt  emot  hvarandra 
på  båda  sidorna  af  arket,  få  »register»,  begagnades  i  början  fyra 
punkturer, '  en  i  hvardera  hörnet  af  arket,  men  dessa  inskränktes 

1  Smä,  i  däckeln  faatsittande  atAlapetiur,  hvilkii  vid  tryckningen  af  arkets 
första  nid»  göra  hal  i  iiajijiersHrket,  nrh  Ii  hvilka  arket  uppträdes  ilå  tryckningen 
åker  ä  andra  sidan,  i  följd  hvaraf  arken  få  Hunima  läge. 


■ 

iiiiiMMiTTirj 

Ml 

ni 

m 

■  ---= 

^JÖ 

jgg"^TÉnF-feaaF  ^J 

IiB.  4. 


senare,  åtminstone  år  lötW,  såsom  af  fig.  5  synen,  till  två,  såsom 
ännu  år  bruket.  För  att  qvarhälla  arket  å  däckeln  vid  dennas 
nedfällande  öfver  formen  och  för  att  skydda  arket  mot  färg  pä 
andra  ställen,  än  der  stilen  skulle  aftryckas,  begagnades  remmika, ' 
sannolikt  redan  i  första  början,  hvilket  antagande  bestyrkes  af 
att  man  i  äldre  tryck  upptäckt  ställen  som  »skurit  sig».1 

Att  den  i  första  början  begagnade  träpressen  var  enkel,  måste 
erkännas,  men  tryckaren  var  mästare  öfver  pressen  och  sin  metod, 
han  utförde  sitt  arbete  långsamt  och  sorgfälligt  och  åstadkom 
ofta  präktigt  tryck.  Att 
sjelfvaidén  var  god, fram- 
går deraf,  att  endast 
obetydliga  förbättringar 
kunde  vidtagas  intill  år 
1800,  då  jempressen  upp- 
låns  af  lord  Charles 
Stanhopb,  och  äfven  lian 
frångick  icke  idén,  utan 
använde  endast  annat 
material  till  pressen. 
Först  1811  kunde  Fried- 
rich Könid  framkomma 
med  en  ny  konstruktion: 
maskinpressen. 

Den  hastighet,  hvar- 
med  de  första  boktryc- 
kame  kunde  arbeta,  npp- 
gifves  till  275—300  ark 
om  dagen. 

Efter  tryckpressens 
uppfinning  måste  äfven 
färgen  förändras.  De  med  borste  eller  rifvare  åstadkomna  träsnitts- 
trycken äro  vanligen  tryckta  med  en  brunaktig  jordfärg,  hvilken 
dock  icke  synes  hafva  egnat  sig  för  tryckpressen;  ty  äfven  xylo- 
grafiskt  tryck  i  press  är  verkstäldt  med  svartare  färg.  Oljefärg  var 
vid  denna  tid  visserligen  känd,  men  för  tryckning  behöfdes  dock 
särskilda  ingredienser.    I  räkenskaperna  för  tryckeriet  i  klostret 


1  En  tunn  jemram,  JL  hvilken  klistras  och  spännes  kan  in  spann  er,  som  nrakärus 
för  stilytan  och  täcker  arket,  der  icke  tryckning  skall  ske. 

1  D.  v.  b.  stallen,  der  tryckarket  icke  lätt  någon  färg  i  foljil  af  att  remin  ik  an 
icke  varit  tillräckligt  utskuren,  utan  legat  mellan  arket  och  stilen. 


FÅRGEN.       BOLLAR.       FÅROVALS. 


Ripoli  i  Florenz  (1474 — 1483)  upptagas  följande  beståndsdelar  för 
boktrycksiarg:  linolja,  terpentin,  hartsbeck,  svart  beck,  svafvelkis, 
cinober,  harts,  hård  fernissa,  flytande  fernissa,  galläpple,  vitriol  och 
sehellack.  Becket  förbrändes  troligen  till  sot,  schellack  och  fly- 
tande fernissa  skulle  gifva  färgen  en  glänsande  yta.  Boktryckarne 
tillverkade  sjelfva  sin  fårg  ända  till  början  af  1800-talet,  då 
färgfabriker  anlades  i  Frankrike  och  England.  I  Sverige  fortfor 
boktryckarne  med  färgberedning  ända  in  på  1840-talet.1  Härvid 
begagnades  stora  med  lock  försedda  kopparblåsor,  som  till  hälften 
fyldes  med  gammal  aflagrad  linolja;  denna  fick  koka,  tills  den 
blef  sirapsaktig,  hvarunder  man  i  oljan  medelst  en  käpp  ned- 
sänkte ett  stycke  bröd,  till  dess  det  blef  brunt  och  mättadt  med 
olja;  härigenom  skulle  oljan  blifva  mörkare  och  färgen  lättare 
torka.  Samma  verkan  skulle  en  tillsats  af  silfverglitt  eller  balsam 
copaiva  hafva.  De  slemmiga  delarne  i  oljan  afskildes,  och  sedan 
fernissan  var  färdig,  tillsattes  sot  eller  kiinrök  och  någon  gäng 
äfven  andra  ämnen,  som  skulle  förbättra  färgen. 

Den  färdiga  färgen  refs  först  på  färgbordet  och  sedan  mellan 
två  bollar,  hvilka  också  tjenade  till  att  bringa  färg  på  formen 
(se  lig.  5).  På  alla  afbildningar  af  tryckpressar  handterar  lär- 
lingen bollarne;  antingen  rifver  han  färgen  mellan  dem,  eller  ock 
trycker  han  derined  färg  på  stilen.  Detta  var  icke  något  lätt 
arbete;  en  likmässig  fördelning  af  färgen  pä  stilen  fordrade  åt- 
minstone en  god  öfning.  Bollarne  gjordes  af  får-  eller  hundskinn 
och  stoppades  med  nöthår,  samt  måste  omstoppas  åtminstone  en 
gäng  i  veckan.  De  undanträngdes  först  i  början  af  1800-talet 
småningom  af  färgvalsen,  och  deras  vigt  för  boktrycket  visas  af 
att  de  blifvit  upptagna  i  boktryckarevapnet.  Det  är  möjligt,  att 
bollarne  redan  begagnades  vid  rifvaretrycket,  men  för  boktrycket 
måste  de  i  så  fall  säkerligen  förändras. 

Stilgjuterietj  ett  af  de  två  vigtigaste  vilkoren  för  boktryckare- 
konstens uppfinning,  är  det  hvars  början  förblifvit  oss  mest  obe- 
kant. Detta  kan  dock  lätt  förklaras  derigenom,  att  denna  del  af 
verksamheten  kunde  bäst  hemlighållas  af  de  första  boktryckame. 
Man  har  talat  om,  att  Gutenberg  i  början  skulle  söndersågat 
graverade  trätattor  till  enskilda  bokstäfver,  sammansatt  dessa 
och  tryckt  dera  och  sålunda  uppfunnit  de  rörliga  typerna.     Det 

1  I  Stockholm  anlade  L.  J.  Hibrta  1840  en  färgfabrik,  men  den  nedlades  snart, 
och  först  1870  inrättades  af  O.  Marin  i  Söderköping  en  ny  fabrik,  som  sedan  flyt- 
tades till  Stockholm. 


20 


ORAVERADE  TRÅTYPER.   TYPER  MEP  HÅL. 


1  Faulmann  har  bevisat  detta  genom  bladet  144  i  Sehöffers  Psaltare,  å  hvilkct 
blad  registret  är  mycket  dåligt,  nnder  det  att  registret  å  motsvarande  blad  är  riktigt, 
hvarför  dessa  blad  ovilkorligen  måste  vara  tryckta  hvar  för  sig  och  två  gånger. 


är  nog  möjligt,  att  uppfinnaren  söndersågat  några  rader  för  att 
se  huru  bokstäfverna  läto  sammansätta  sig,  men  att  han  satt  och 
tryckt  med  sådana  bokstäfver  är  föga  troligt.  Närmare  till  hands 
ligger  då,  att  han  låtit  hyfla  rätvinkliga  blinda  typer  och  dera 
graverat  bokstäfver.  Underrättelserna  om  tillvaron  af  trätyper 
uppträda  så  bestämdt,  att  de  icke  kunna  betviflas.  Sannolikt  är 
det  äfven,  att  de  första  försöken  att  trycka  skedde  med  typer 
graverade  i  trä,  ehuru  man  väl  snart  måste .  erkänna,  att  dessa 
hade  många  oangenäma  egenskaper;  med  de  många  ligaturer, 
som  då  begagnades,  låg  dock  tanken  på  gjutning  af  bokstäfverna 
icke  så  nära,  som  man  nu  tror.  Dertill  kom,  att  flera  bokstäfver 
så  sällan  förekommo,  att  man  kan  få  söka  från  början  till  slut 
i  en  bok  för  att  finna  ett  fullständigt  alfabet,  hvarför  bokstafs- 
graveringen  låg  närmare  till  hands.  Det  är  också  troligt,  att  de 
första  gjutna  typerna  götos  blinda  och  derefter  graverades.  Här- 
emot har  invändts,  att  det  skulle  behöfvas  för  många  bokstäfver. 
De  äldsta  boktryckarne  tryckte  dock  sida  för  sida  af  en  bok, ! 
ehuru  arken  voro  falsade  i  lägg  om  4  ark  (quaternion),  och  härtill  j 

behöfdes  icke  stort  stilförråd.  Till  en  sida  af  den  36-radiga  bibeln 
behöfdes  ungefär  1800  bokstäfver,  och  till  en  andra  sida,  som  skulle 
sättas,  medan  den  förra  trycktes,  lika  mycket,  alltså  3600  bok- 
stäfver. Det  fans  ungefär  100  bokstäfver  och  tecken,  och  måste 
således  i  medeltal  en  bokstaf  graveras  30  till  40  gånger.  Detta 
förhållande  borde  visserligen  sporra  till  stilgjuteriets  uppfinning, 
men  mot  graveringen  uppstälde  det  inga  stora  svårigheter. 

Det  talas  äfven  om,  att  bokstäfverna  voro  försedda  med  hål 
och  genomdragna  med  en  tråd.  Vinne  anser,  att  härmed  endast 
menas  stämplar,  men  detta  torde  icke  vara  fallet.  Våra  nuvarande 
metallbokstäfver  äro  gjutna  i  noggranna  instrument,  som  garan- 
tera deras  rätvinkliga  form;  det  oaktadt  händer  det  att,  om  en 
rad  icke  är  väl  utslutad,  bokstäfver  dragas  upp  af  färgvalsen. 
Med  de  första,  i  ofullkomliga  instrument  gjutna  stilarne  var  detta 
naturligtvis  ännu  mer  att  befara,  isynnerhet  som  de  då  begagnade 
bollarne  voro  mera  egnade  att  draga  med  sig  stilen  än  nu  bruk- 
liga valsar.  Eget  är,  att  icke  några  stilar  eller  någon  afbildning 
deraf  finnes  qvar  från  15:e  årh.  Ett  enda  undantag  gifves,  och 
detta  är  ett  af  bibliografen  Madden  upptäckt  tryck  af  Hom- 
borch  i  Köln,  från  slutet  af  1476,  deri  en  ur  formen  uppdragen 


21 


ÄLDRE    8TILGJUTNING.       STÄMPLAR. 


stil  gifvit  ett  troget  sidoaftryck  af  typen.  Höjden  öfverensstämmer 
med  den  gamla  franska.  A  dess  synbara  högra  sida  befinner  sig 
en  rund  fördjupning  af  ungefär  3  mm.  genomskärning.  Foten  är 
icke  inskuren,  hvarför  det  synes,  som  om  de  äldsta  bokstäfverna 
afsågats  för  att  få  lika  höjd.  Madden  anser  att  hålet  icke  går 
tvärs  igenom  bokstafven,  utan  endast  är  signatur.  Faulmann 
betviflar  likväl  att  man  på  den  tiden  satte  så  fort,  att  man  be- 
höfde  signatur  för  att  genast  veta  bokstafvens  läge.  Sannolikt 
har  man  en  lång  tid  gjort  bokstäfverna  med  hål,  hvarigenom  man 
drog  en  jerntråd,  senare  lade  man  denna  ofvanpå  bokstafven, 
hvarigenom  den  halfrunda  signaturen  uppstod,  som  bibehölls  äfven 
när  man  icke  vidare  använde  jerntråd  vid  sättningen.  Falken- 
stein  skrifver  ännu  1840 :  »Wilsons  Glasgow  Letter  Foundery  leve- 
rerar typer  med  små  utstående,  långlagdt  runda  knappar,  hvilka 
noga  passa  in  i  en  på  motstående  sidan  anbragt  urhålkning,  och 
äfven  med  halfcirkelfonniga  rännor,  for  att,  sedan  sidan  är  satt, 
deri  inskjuta  en  messingstråd,  på  det  icke  någon  bokstaf-  må 
kunna  uppdragas  af  bollarne  eller  färgvalsen».  Säkert  är,  att  i 
räkningar  för  Ripoli-tryckeriet  bland  stilgjuteriutensilier  äfven 
förekommer  jerntråd,  som  dock  vår  tids  stilgjutare  icke  använda. 
Hade  emellertid  metallbokstäfverna  hål,  så  voro  dessa  så  mycket 
mer  nödvändiga  vid  träbokstäfver,  då  dessa  icke  kunde  blifva  så 
rätvinkliga  som  de  gjutna.  Vid  träbokstäfverna  var  dock  ett  snöre 
nog  att  förhindra  dem  att  af  bollarne  dragas  upp  ur  raden. 

Då  man  började  gjuta  stilar,  voro  stämplarne  (patrisema) 
sannolikt  af  trä,1  hvarefter  man  öfvérgick  till  lättarbetad  metall. 
Som  stämpelskärare  användes  vid  bokstafsgravering  vana  form- 
snidare.  Att  Gutenberg  sjelf,  äfven  om  han  kunnat  det,  graverat 
typer,  finnes  ingen  anledning  att  tro;  hans  tid  upptogs  troligen 
af  vigtigare  saker.  Deremot  synes  Peter  Schöffer  med  nit  och 
stor  framgång  egnat  sig  åt  gravering  af  stämplar,  och  han  har 
otvifvelaktigt,  sporrad  af  fruktan  för  konkurrens,  först  graverat 
stämplarne  i  stål. 

Stilgjutarnes  första  material  till  matriser  var  sand,  hvilken 
dock  snart  öfvergafs  för  bly,  hvari  i  halfstelnadt  tillstånd  stämp- 

1  L.  Trmisch  anser  att  trästämplarnc  icke  graverats  en  och  en,  utan  i  rader, 
dervid  de  bokstafver  som  mest  behöfdes  graverats  flera  gånger.  Afgjutningen  af 
en  sådan  rad  gick  lättare  än  af  enkla  bokstafver,  och  då  dessa  rader  voro  lika 
höga  och  tjocka,  erhöllos  stilraderna  af  samma  höjd  och  kägel.  Dessa  rader  sönder- 
sågades sedan  och  de  enskilda  bokstäfverna  filades  jemna.  Härigenom  erhöllo  väl 
också  enskilda  bokstafver  olika  tjocklek,  hvarför  de  stnndom  fingo  utseende  af 
ligaturer.  Häraf  kan  äfven  förklaras,  hvarför  stundom  vissa  bokstafver  icke  äro 
fullkomligt  lika,  ehurn  de  måste  antagas  vara  gjutna. 


22 


MATRISER.       OJUTINBTRUMENT. 


lame  intrycktes.  Dessa  blymatriser  måste  för  hvarje  gjutning 
inpenslas  med  fin  kolstybb  eller  pimsten,  pä  det  metallen  icke 
skulle  förbinda  sig  med  matrisen;  denna  höll  dessutom  knappt  till 
(50  goda  gjntningar  och  måste  då  bytas  om.  Häraf  kan  man  förstå, 
att  gjntningen  skulle  gå  långsamt.  Sedan  Schöffer  börjat  gra- 
vera stämplar  af  stål,  kom  han  äfven  snart  på  den  tanken  att 
inslå  dessa  i  koppar,  och  derigenom  erhöllos  bättre  och  varaktigare 
matriser;  na  blefvo  bokstftfverna  skarpare  och  gjutningen  gick 
hastigare.  Blymatriserna  undanträngdes  dock  icke  helt  och  hållet 
härigenom,  men  de  be- 
gagnades hädanefter  en- 
dast till  stilar,  hvartill 
icke  stålstämplar  funnos, 
såsom  titellinier  och  större 
bokstäfver  eller  annat, 
hvaraf  icke  många  gjnt- 
ningar behöfdes.  Stål- 
stämplar  och  matriser  voro 
ännu  ganska  dyra,1  hvar- 
för  blymatriserna  helt  och 
hållet  förkastades  först  då 
ga  Ivan  oplastik  en  började 
användas  i  stilgjuteriets 
tjenst. 

Trots  dessa  förbätt- 
ringar bl  ef  gjntningen  dock 
fortfarande  mindre  god  till 
följd  af  gjutinstrumentets 
bristfälliga  beskaffenhet, 
men  en  långsamt  och  sorg- 
fälligt arbetande  mästare 
öfver  sitt  instrument  kunde  dock  åstadkomma  rätt  goda  saker 
En  teckning  af  Jobst  Amman  från  15G8  (fig.  (i)  visar  oss  en  stil- 
gjutare,  sittande  framför  en  låg  ugn,  i  hvilken  gjutpannan  är  ned- 
sänkt. Bredvid  gjutaren  står  skålen  med  färdiga  typer,  a  hvilka 
gjuttappeii  ännu  är  qvar.  På  en  hylla  finnas  sikt,  degel  och  gjut- 
instruinent.  Sikten  tjenade  otvifvelaktigt  till  att  finsålla  sanden, 
hvarnti  de  stora  hokstäfverna  götos;  om  äfven  de  mindre  stilame 

1  Tryckeriet  i  Ripoli  kiipto  1478  af  gnlilflniedei]  Benvknuto  stämplar  till  tro 
atilsnrtcr,  deraf  tvft  nnliqva  och  en  gntisk,  fiir  110  lire,  <ich  botalro  1477  till  Johans 
Petkrs  fr&n  Mnina  10  gftldfpililcn  fiir  matriser  till  en  romersk  stil. 


Flg.  6.     Stitgjntar 


8TÅMPKL8KÅRARE.   KÅGKLSY8TEM. 


ännu  götos  i  sand,  är  icke  kändt.  Gjutinstrumentet  afviker  icke 
så  litet  från  det  nu  begagnade;  fjädern,  som  håller  matrisen, 
saknas,  men  deremot  finnes  a  sidan  ett  hål,  i  hvilket  endera  ma- 
trisen instacks  eller  ock  jerntråden  låg,  som  väl  i  så  fall  äfven 
tjenade  till  att  utdraga  stilen.  Denna  afbildning  är  dock  öfver 
ett  hundra  år  yngre  än  uppfinningen ;  hvad  under  denna  tid  hade 
ändrats  är  icke  bekant.  Att  gjutinstrumentet  senare  var  af  mes- 
sing  synes  framgå  af  det  ofta  vid  omnämnande  af  typer  begagnade 
uttrycket  »gjutna  i  messing»,  ty  att  man  härmed  skulle  mena 
messingstyper  är  otänkbart.  Då  kostnaderna  för  ett  gjutinstru- 
ment  voro  rätt  stora,  så  är  det  föga  troligt  att  ett  särskildt 
instrument  fans  för  hvarje  stilsort,  utan  var  det  sannolikt  in- 
rättadt  så,  att  det  kunde  omställas  så  väl  for  höjd  som  kägel. 

Handeln  med  matriser  kom  snart  till  stånd,  hvilket  bevisas 
deraf,  att  precis  samma  stilar  förekomma  å  skilda,  ofta  långt  ifrån 
hvarandra  belägna  ställen.  De  första  stämpelskärarne  bestämde 
icke  sjelfva  stilens  snitt,  utan  sökte  endast  att  åstadkomma  en 
efterbildning  af  den  skrift,  som  renskrifvarne  i  handskrifna  verk 
begagnat.  Detta  får  icke  anses  som  en  förfalskning,  man  vågade 
helt  enkelt  icke  afvika  från  den  herskande  smaken.  Liknande 
finner  man  ännu  i  dag  vid  de  för  orientaliska  språk  afsedda 
stilarne,  vid  hvilkas  gravering  svårigheten  hufvudsakligen  ligger 
deri,  att  alla  omvexlingar  i  handskriften  noga  måste  efterbildas. 
De  första  stämpelskärarne  måste  i  följd  häraf  göra  en  stor  mängd 
ligaturer,  då  handskriftens  förkortningar  skulle  öfvergå  i  tryckets 
typer.  Då  bokskriften  i  skilda  länder  var  olika,  blefvo  äfven 
de  första  trycktyperna  olika.  Tyskarne,  från  hvilka  boktryckarne 
utgingo,  sökte  att  i  Italien  och  Frankrike  införa  sina  typer,  men 
detta  lyckades  endast  för  en  tid  i  Frankrike,  sedan  antogs  ro- 
merska stilen  äfven  här. 

Ett  kägelsystem  fans  icke  i  15:e  årh.  Stilarnes  dimensioner 
berodde  helt  och  hållet  på  egendomlighetenia  i  det  föreliggande 
manuskriptet.  De  första  försöken  att  bringa  kägeln  i  system 
skedde  i  England  i  sista  hälften  af  17:e  årh.,  då  den  engelska  foten 
blef  det  normalmått,  hvarå  skulle  gå  ett  visst  antal  rader,  men 
graderna  sins  emellan  öfverensstämde  icke.  I  Frankrike  uttänkte 
Fournier  ett  system  efter  pariserfoten,  delad  i  bestämda  enheter, 
kallade  punkter;  detta  system  jemkades  af  Francjols  Ambroise 
Didot.  I  Tyskland  blef  först  1879  ett  bestämdt  system  antaget 
genom  H.  Berthold,  hvilken  förfärdigade  ett  normalmått  för 
Didots  system,  som  numera  småningom  antages. 


24 


MATRISER.      njUTINSTRUMRNT. 


lame  intrycktes.  Dessa  hlymatriser  måste  för  hvarje  gjntning 
inpenslas  med  fin  kolstyhh  eller  pimsten,  på  det  metallen  icke 
skulle  förbinda  sig  med  matrisen;  denna  höll  dessutom  knappt  till 
f!0  goda  gjntningar  och  måste  då  bytas  om.  Häraf  kan  man  förstå, 
att  gjivtningen  skulle  gå  långsamt.  Sedan  RchÖffer  börjat  gra- 
vera stämplar  af  stål,  kom  han  äfven  snart  pä  den  tanken  att 
inslå  dessa  i  koppar,  och  derigenom  erhöllns  bättre  och  varaktigare 
matriser;  nu  blefvo  bokstäfverna  skarpare  och  gjutningen  gick 
hastigare.  Blymatriserna  undanträngdes  dock  icke  helt  och  hållet 
härigenom,  men  de  be- 
gagnades hädanefter  en- 
dast till  stilar,  hvartill 
icke  stålstämplar  funnos, 
såsom  titellinier  och  större 
bokstäfver  eller  annat, 
hvaraf  icke  många  gjnt- 
ningar behöfdes.  Stål- 
stäinplar  och  matriser  voro 
Rnnn  ganska  dyra,1  hvar- 
för  blynmtriserna  helt  och 
hållet  förkastades  först  då 
ga  Ivan  oplastiken  började 
användas  i  stilgjuteriets 
tjenst. 

Trots  dessa  förbätt- 
ringar blef  gjutningen  dock 
fortfarande  mindre  god  till 
följd  af  ffjutinstrumentets 
bristfälliga  beskaffenhet, 
men  en  långsamt  och  sorg- 
fälligt arbetande  mästare 
öfver  sitt  instrument  kunde  dock  åstadkomma  rätt  goda  saker, 
En  teckning  af  Jobst  Amman  frän  l.r)G8  (fig.  I>)  visar  oss  en  stil- 
gjutare,  sittande  framför  en  låg  ngn,  i  hvilken  gjutpannan  är  ned- 
sänkt. Bredvid  gjutaren  står  skålen  med  färdign  typer,  ä  bvilka 
gjnttappen  ännu  är  qvar.  På  en  hylla  finnas  sikt,  degel  och  gjnt- 
instrument.  Sikten  tjenade  otvifvelaktigt  till  att  finsälla  sanden, 
hvarnti  de  stora  bokstäfverna  götos;  om  äfven  de  mindre  stilanie 

1  Tryckeriet  i  Ripoli  klints  1478  nf  KUlUsmeilcn  Bkhvknito  Bläm|ilar  till  tre 
stilsnrtur,  derat  tv.t  anliqva  och  en  gotisk,  fiir  III)  lire,  nch  betalte  1477  till  Johans 
Pktrrs  fr.ln  Ma  in  si  10  RnlilenMnn  fiir  matriw>r  till  mi  romersk  stil. 


JUDARNK  SÅSOM  BOKTRYCKARE. 


BOKTRYCKAREKONSTENS  UTVECKLING. 


r1 

\  JTutenbergs  konst  spriddes  med  stor  hastighet  vida  omkring  och 
omfattades  med  intresse  af  vetenskapsmän  och  lärde,  hvilka  dels 
direkt  egnade  sig  at  konsten  såsom  boktryckare,  dels  uppmuntrade 
densamma  såsom  redaktörer,  korrektorer  eller  förlagsgifvare,  eller 
på  annat  sätt.  Tiden  närmast  efter  boktryckarekonstens  upp- 
finning var  också  rik  på  store  män,  och  genom  Konstantinopels 
intagande  af  turkarne  14T>3  kommo  många  grekiska  lärde  till 
Vesterlandet,  blefvo  lärare  vid  universitet  och  skolor  samt  fram- 
stående kommentatorer  af  de  gamla  grekiska  författarne.  I  ut- 
bredandet af  deras  verk  funno  boktryckarne  en  både  lönande  och 
ärofull  sysselsättning.  Märklig  är  den  ifver,  med  hvilken  judarne 
omfattade  den  nya  uppfinningen,  i  motsats  till  turkarne,  som 
föraktade  den.  Ännu  på  1700-talet  ansågs  invigningen  af  en 
jude  i  de  typografiska  hemligheterna  för  en  nedrig  handling, 
som  straffades  med  allmänt  förakt.  Under  den  ringaktning,  som 
de  kristne  i  15:e  årh.  hyste  för  judarne,  var  det  för  dessa  mycket 
svårt  att  få  undervisning  i  konsten,  hvilket  endast  kunde  ske 
genom  bestickning,  och  dock  finna  vi  redan  1484  hebreiska  tryckt 
med  vokaler.  Det  var  icke  begär  efter  vinst,  som  härvid  ledde 
judarne,  utan  endast  den  aktning  för  vetenskapen  och  vördnad 
for  sina  heliga  böcker,  som  alltid  utmärkt  dem,  och  som  för- 
mådde dem  att  i  Konstantinopel  trotsa  sultanens  dödshotelser. 

Boktryckarekonsten  icke  allenast  spriddes  åt  alla  håll,1  den 
uppträdde  äfven  med  synnerligen  praktfulla  verk,  hvilket  kan 
förklaras  deraf,  att  konstens  beskyddare  voro  vana  vid  den  lyx, 
som  ofta  utvecklades  i  handskrifterna,  hvilken  de  icke  ville  eller 
vågade  frångå  vid  den  nya  konstens  framträdande  med  sina  första 
alster.  I  allmänhet  sökte  de  första  boktryckarne  derför  att  öfver- 
träffa  hvarandra  i  utstyrselns  elegans  och  skydde  härvid  ofta  inga 

1  Man  kftnner  namnen  å  910  boktryckare  under  15:e  årh.,  och  Hains  nu  gamla 
katalog  ttfver  före  år  1501  tryckta  verk  uppräknar  titlar  till  16,299  sådana. 


26 


PRE88LAQ8T1FTNING. 


kostnader.  Att  detta  kunde  fortfara,  berodde  till  stor  del  äfven 
derpå,  att  den  tidens  förnämsta  konstnärer  med  kärlek  omfattade 
boktryckarekonsten  och  egnade  sin  förmåga  som  tecknare  att  illu- 
strera böckerna  samt,  efter  reformationen,  begagnade  tillfället  att 
på  samma  gång  tjena  religionen  och,  genom  den  spridning  som 
en  tryckt  bok  kunde  erhålla,  göra  sig  och  sin  konst  kända  af  en 
större  allmänhet. 

Genom  denna  täflan  och  samverkan  af  kapital  och  intelligent 
arbete  utvecklades  boktryckarekonsten  med  tilltagandet  af  an- 
talet tryckerier  äfven  så  betydligt  i  tekniskt  hänseende,  att  man 
ännu,  fyra  hundra  år  derefter,  kan  med  beundran  skåda  hvad  de 
första  boktryckarne  åstadkommo.  Detta  framåtgående  fortgick 
till  in  i  medlet  af  1500-talet,  men  derefter  kom  en  tid,  då  bok- 
tryckarekonsten började  upphöra  att  höja  sig,  och  snart  visade 
den  sig  gå  nedåt,  endast  uppehållen  af  några  få  personer. 

Förnämsta  orsaken  till  denna  återgång  torde  få  sökas  i  de 
yttre  och  inre  stridigheter,  som  nästan  öfverallt  nu  uppstodo  och 
hvilka  togo  allas  sinnen  i  anspråk  och  mer  eller  mindre  förlamade 
all  fredlig  verksamhet.  Härtill  kom  en  presslagstiftning,  som  allt- 
mer skärptes,  och  slutligen  privilegierna  och  skråen. 

Censuren,  som  redan  de  under  universitetens  och  biskoparnes 
beskydd  stående  bokhandlarne  och  kopistenia  voro  underkastade, 
öfvergick  snart  äfven  till  boktryckarne.  Redan  1479  utfärdades 
en  påflig  förordning  om  öfvervakande  af  boktryckarne.  Under  15:e 
årh.  trycktes  nästan  uteslutande  kyrkofädenias  skrifter  och  klas- 
sikerna, men  endast  få  skrifter  af  samtida  författare.  Censurens 
hufvudsakliga  uppgift  var  under  denna  tid  derför  att  öfvervaka, 
det  de  böcker  som  trycktes  blefvo  felfria,  och  att  icke  oriktiga 
läsarter  insmögo  sig.  Men  allt  efter  som  boktryckeriernas  antal 
ökades  och  deras  verksamhet  utvidgades,  fick  äfven  censuren  ut- 
sträckning och  presslagstiftningen  skärptes. 

I  följd  af  bestämmelsen  att  boktryckeri  fick  finnas  endast  i 
vissa  städer  och  i  dessa  endast  ett  visst  antal  sådana,  uppstodo 
privilegierade  boktryckare,  hvilka  visserligen  härigenom  blefvo  be- 
friade från  konkurrens  och  på  detta  sätt  kunde  se  sin  ekonomiska 
ställning  betryggad,  men  härigenom  utestängdes  äfven  täflan  i 
tryckets  utförande,  och  detta  lände  ingalunda  konsten  till  fromma. 
De  allra  flesta  boktryckarne  nöjde  sig  nu  med  att  utföra  sitt 
arbete  så,  att  de  derpå  hade  största  möjliga  behållning,  och  endast 
några  få  lysande  undantag  satte  sin  ära  i  att  verkställa  vackert 
tryck  och  att  söka  höja  den  konst  de  utöfvade. 


27 


SKRÅEN.   BOKTRYCKAREKONSTENS  FÖRFALL. 


Med  skråens  bildande  utestängdes  en  livar  som  icke  lärt  på 
yrket  från  att  anlägga  tryckeri,  hvilket  i  hög  grad  bidrog  till 
att  hindra  konstens  framåtgående.  Till  inrättandet  af  tryckeri 
behöfdes  nämligen  mera  kapital  än  kunskaper  som  fackman,  ty 
arbetare  med  sådana  kunde  jemförelsevis  lätt  fås;  men  då  de  som 
hade  lärt  yrket  i  vanliga  fall  voro  medellösa  och  kapitalisterna 
utestängda  från  handteringen,  förblefvo  de  flesta  tryckerier  små 
och  deras  arbete  höjde  sig  i  regeln  endast  undantagsvis  öfver 
medelmåttan.  Skråordningarne  uppehöllos  nästan  öfverallt  med 
stränghetj  och  till  och  med  stilgjutare  ansågos  icke  såsom  jem- 
förliga  med  dem  som  lärt  boktryckeri.  * 

Trots  dessa  hämmande  inskränkningar  ökades  dock  tryck- 
orternas antal  år  från  år.  Den  stora  hjelp  boktryckarekonsten 
lemnade  för  upplysningens  spridande  återgäldades  genom  jemnt 
stigande  sysselsättning.  I  reformationens  skrifter  funno  bok- 
tryckarne en  god  sysselsättning,  2  och  tillväxt  i  arbete  vunno  de 
genom  tidningarne,  som  med  17:e  årh:s  ingång  började  utkomma 
regelbundet  och  genast  vunno  allmänhetens  bifall  samt  på  senare 
tiden  hafva  varit  den  förnämsta  sporren  till  nya  uppfinningar  för 
produktionsförmågans  ökande.  Från  senare  hälften  af  1500-talet 
till  medlet  af  1700-talet  gjorde  emellertid  boktryckarekon  sten 
inga  anmärkningsvärda  framsteg.  Några  boktryckare,  i  synnerhet 
i  Nederländerna,  gjorde  visserligen  berömvärda  bemödanden  att 
höja  konsten,  och  dessa  framstodo  desto  mer,  som  denna  omkring 
dem  förföll,  men  i  allmänhet  visar  boktrycket  från  denna  tid 
intet  nytt.  Med  undantag  af  titlarne,  som  voro  svarta  och  röda, 
äro  böckerna  h varandra  lika;  det  finnes  knapt  ett  spår  af  lyx 
eller  bemödande  att  gifva  en  smakfull  utstyrsel.  Mot  slutet  af 
1700-talet  synes  skönhetssinnet  åter  vakna  till  lif,  och  nu  skedde 
äfven  en  förändring  i  boktryckarnes  sociala  förhållanden.  Den 
franska  revolutionen  gjorde  tryckerirörelsen  fri;  visserligen  var 
detta  blott  öfvergående,  men  anloppet  blef  icke  utan  återverkan. 
I  början  af  1800-talet  upphäfdes  skråväsendet  i  Tyskland,  och 
dermed  föllo  flera  skrankor  som  förlamat  mången  kraft.  Genom 
införandet  af  näringsfriheten  tillfördes  boktryckeriet  kapital  ocli 


1  Så  hade  t.  ex.  stilgjutaren  Wilhelm  Haas  i  Basel  efter  mönstret  af  en  mynt- 
press  konstruerat  en  förbättrad  boktryckspress  och  anhöll  att  få  trycka  dermed, 
men  detta  nekades  honom  på  den  grund  att  han  icke  Lärt  boktryckeri. 

2  Fkoiikn  i  Basel  yttrade  1519  att  han  icke  gjort  så  goda* affärer  med  någon 
bok  som  med  Luthers  skrifter.  »Öfver  hufvud  voro  reformationsskrifterna  verkliga 
guldgrufvor  för  en  stor  del  boktryckare,  då  de  köptes  af  stora  och  små,  gammal 
och  ung,  vän  och  fiende.  > 


28 


BOKTRYCKAREKONSTKNS    FRAM8TEG.       STEREOTYPI. 


talang,  och  följden  var  icke  allenast  en  storartad  tillökning  i  bok- 
tryckeriernas antal  utan  äfven  en  täflan  att  öfverträffa  hvarandra 
i  väl  utfördt  och  smakfullt  anordnadt  arbete. 

Framstegen  i  boktryckarekonsten  märkas  först  och  främst  i 
stilgraveringen.  Under  1600-talet  var  det  den  holländska  smaken 
som  beundrades  och  efterhärmades,  under  1700-talet  blef  det 
franska  modet  förherskande.  Förbättrade  verktyg  och  införandet 
af  kontrapunsen  gjorde  det  för  stämpelskärarne  möjligt  att  gifva 
typerna  de  skarpaste  former  och  fullt  motsvara  de  fordringar 
som  stäldes  på  dem.  Frankrike,  Holland,  Italien  och  Tyskland 
täflade  om  att  lemna  de  vackraste  stilar;  senare  tillkom  Eng- 
land och  Amerika  med  titelstilar,  och  19:e  årh:s  stämpelskärare 
känna  intet  hinder:  de  tusentals  tecken,  som  fordras,  framställas 
i  stilar;  det  gifves  intet  skrifvet  språk,  som  icke  kan  tryckas 
genom  boktryckspressen.  Genom  Jacobys  1837  gjorda  uppfinning 
af  galvanoplastiken  erhöllo  stilgjutarne  medel  att  af  enskilda 
blybokstäfver  erhålla  kopparmatriser,  i  stället  för  handgjutning 
trädde  de  först  af  Wing  och  White  1805  utförda  gjutmaskinerna, 
hvilka  af  Brucb  1838  gjordes  användbara.  De  gjuta  nu  dagligen 
12 — 20,000  bokstäfver;  de  af  Johnson  inventerade  och  af  Hepburn 
förbättrade  komplettmaskinerna  gjuta,  slipa  och  göra  färdiga  om- 
kring 40,000  bokstäfver  om  dagen. 

Svårigheten  att  förvara  stående  formar  till  sådana  böcker,  som 
ofta  tryckas  i  nya,  oförändrade  upplagor,  såsom  bibeln,  klassikerna, 
ordböcker  o.  d.,  föranledde  en  predikant  J.  Möller  i  Leyden  till- 
sammans med  boktryckaren  van  der  May,  1701 — 11,  att  försöka 
samnianlöda  stilarne.  Härigenom  minskades  risken  för  att  den 
stående  sättningen  skulle  sönderslås,  men  kostnaden  för  materie- 
len blef  densamma.  1725  uppfann  en  skotsk  guldsmed  William 
Ged  en  metod  att  afgjuta  stilen  i  plattor,  och  sedan  följde  en  rad 
andra,  begagnande  olika  metoder  för  denna  plattgjutning,  som 
af  Didot  1795  döptes  till  »stereotypi»;  men  först  1804  blef  gips- 
stereotypien bragt  till  fulländning  af  lord  Stanhope.  Denna 
metod  blef  dock  1829  undanträngd  af  den  af  Genoux  i  Lyon 
uppfunna  pappersstereotypien,  hvilken,  utom  den  nytta  den  med- 
förde för  vanligt  boktryck,  äfven  möjliggjorde  uppfinningen  af 
rotationsmaskinerna,  åt  hvilka  den  nu  på  mycket  kort  tid  leve- 
rerar böjda  stereotypplattor. 

Förbättringarne  i  tryckförfarandet  inleddes  med  den  af 
Robert  i  Essonne  1799  uppfunna  pappersmaskinen,  hvilken  icke 
blott  gjorde  papperet  hastigare  och  billigare  utan  äfven  i  s.  k. 


29 


TKYCKPKE8ÖKNS    KUUBÅTTltlNU.       8ÅTTMA8K1NEN. 


ändlös  form,  d.  v.  s.  i  rullar  af  flera  meters  längd  och  i  önskad 
bredd.  Lord  Stanhope  bygde  1800  den  första  jernpressen,  hvar- 
igenom  möjliggjordes  tryckning  af  ett  helt  ark  pä  en  gång,  och 
dessutom  trycket  blef  jemnare;  snart  följdes  denna  af  nya,  för- 
bättrade konstruktioner.  Samtidigt  ersattes  bollarne  för  färgens 
uppdragande  på  formen  af  elastiska  valsar,  hvilka  fördelade 
färgen  hastigare  och  jemnare  pä  stilen.  Ett  större  steg  framåt 
togs  genom  den  af  König  1810  uppfunna  maskinpressen.  Den 
2U  nov.  1814  kunde  »Times»  förkunna,  att  den  utan  hjelp  af 
menniskohänder  var  tryckt  på  en  sådan  maskin,  som  levererade 
1100  ark  i  timmen.  Denna  arbetsförmåga  blef  genom  Königs 
senare  förbättringar  höjd  till  2000  ark.  Maskinpressen  blef  snart 
vidare  fullkomnad  och  äfven  inrättad  för  tryckning  af  flera  färger 
pa  en  gäng,  hvarjemte  Hansen  uppfann  sjelfmottagare  för  arken. 
Med  den  spridning,  som  tidningarne  hade  fatt,  tillfredsstälde  dock 
icke  heller  denna  press  de  stora  fordringar  som  gjordes  på  hastig- 
heten, och  denna  kunde  här  icke  ökas,  dä  man  var  beroende  af 
en  persons  förmåga  att  hinna  lägga  i  pappersarken.  Auer  hade 
redan  gjort  försök  att  inbespara  iläggare  och  trycka  med  papper 
i  langa  banor,  men  denna  idé  erhöll  praktisk  användning  först 
sedan  Hoe  i  st.  f.  det  vågräta  fundamentet  spände  typformen  pä 
en  cylinder  och  bygde  cylindermaskinen.  Från  denna  utvecklade 
egaren  af  »Times»,  Walter,  rotationsmaskinen,  som  trycker  12,000 
ark  på  bada  sidor  i  timmen.  Med  maskinen  förenades  sedan  fukt- 
maskin  för  papper  och  falsmaskin,  sä  att  tryckaren  endast  be- 
höfver  hafva  uppsigt  öfver  pressens  gång.  I  nyare  tiden  har 
rotationsmaskinen  inrättats  äfven  för  bok-  och  illustrationstryck. 
Blefvo  pa  detta  sätt  inga  kostnader  sparade  för  att  gifva  tryck- 
maskinerna den  största  möjliga  arbetsförmåga,  så  bygde  å  andra 
sidan  amerikanarne  små  maskiner,  efter  det  sätt  hvarpå  de  sättas 
i  rörelse  kallade  »trampmaskiner»,  hvilka  endast  kosta  några 
hundra  kronor  och  göra  det  möjligt  för  en  arbetare  att  trycka 
<HX)— 1000  aftryck  i  timmen. 

Äfven  sättarens  produktion  har  man  sökt  föröka  genom  en 
sättmaskin,  och  sedan  Sörensex  1854  uppträdde  med  en  sådan, 
hafva  en  stor  mängd  försök  gjorts,  deraf  flera  lyckats  till  hälften, 
d.  v.  s.  med  sättningen;  afläggningen  af  stilarne  har  deremot  alltid 
mött  svårigheter,  och  förr  än  äfven  detta  problem  blifvit  löst,  torde 
sättmaskinen  icke  finna  allmännare  användning.  Emellertid  är 
den  dock  redan  i  sitt  nuvarande  skick  till  nytta,  isynnerhet  for 
tidningar,  der  stor  hastighet  fordras  under  jemförelsevis  kort  tid. 


30 


DE    GRAFISKA    KONSTERNA. 


För  böckers  illustrerande  började  under  lMJO-talet  träsnittet 
undanträngas  af  kopparsticket,  hvilket  i  sin  tur  fick  lemna  rum 
för  den  af  A.  Senefelder  1796  uppfunna  litografien,  som  hastigt 
vann  utbredning  och  från  början  troget  följt  boktryckeriet,  hvar- 
för  också  de  båda  konsterna  på  flera  ställen  idkas  tillsammans. 
Efter  grundandet  af  »Penny  Magazine»  1832,  och  utgifvandet  af 
»lllustrated  London  News»,  »Llllustration»  1842  och  »Illustrirte 
Zeitung»  1843  har  träskärarekonsten  gjort  oerhörda  framsteg  och 
levererar  konstverk,  som  mäta  sig  med  kopparstick  eller  de  1820 
uppfunna  stålsticken.  Det  xylografiska  färgtrycket,  som  började 
med  Congrevetrycket,  är  bragt  till  högsta  fullkomning  och  kan 
täfla  med  miniaturmålarnes  alster.  Kemitypi  lemnar  billiga  teck- 
ningar, och  medelst  zinketsning  i  förening  med  fotografi  åstad- 
kommes trogna  kopior  af  hvarje  original  och  i  önskad  storlek  för 
boktryckspressen.  Guillocheringsmaskinen  och  pantografen  utföra 
teckningar,  som  i  liknande  jemnhet  icke  kunna  af  menniskohand 
åstadkommas.  Kopparsticket,  befriadt  från  allmänt  arbete,  lemnar 
mästerverk  af  konst  för  böckers  smyckande ;  heliogravyr  reprodu- 
cerar gamla  och  nya  stick  troget  efter  originalet,  och  ljustrycket 
mångfaldigar  den  omedelbara  fotografiska  bilden.  Det  svåraste 
problemet,  som  ställes  på  de  grafiska  konsterna,  att  trycka  värde- 
papper så  att  efterapning  omöjliggöres,  löses  genom  dessa  konsters 
samverkan  med  hvarandra,  men  fä  ana  hvilken  sorgfällighet  måste 
användas  för  tryckningen  af  de  papperspengar,  som  gå  genom 
deras  händer. 

Under  det  genom  dessa  uppfinningar  många  större  tryckerier 
förvandlats  i  polygrafiska  institut,  har  a  andra  sidan  i  Nord- 
amerika med  dess  oinskränkta  press-  och  näringsfrihet,  dess  sinne 
för  det  praktiska  och  blick  för  det  lättast  till  målet  ledande* 
sättet,  i  de  stora  städerna  redan  delning  af  arbetet  äfven  inom 
boktryckeriet  egt  rum;  der  finnas  officiner,  som  endast  verkställa 
sättning  och  stereotypering,  andra  som  blott  trycka  o.  s.  v.,  och 
derigenom  hafva  de  undvikit  många  omkostnader,  som  tynga  på 
t.  ex.  ett  tidningstryckeri,  der  en  dyrbar  press  med  lokal,  drif- 
kraft  och  betjening  måste  underhållas  för  ett  par  timmars  arbete 
om  dagen. 

Den  utveckling,  som  boktryckarekonsten  på  senare  tiden  tagit, 
berättigar  till  den  förhoppning,  att  den  skall  fortfarande  gå  framåt, 
och  på  denna  bana  följa  henne  våra  varmaste  välönskningar. 


31 


TYSKLAND:    BOKIIANDLAKMESSOR.      FLYGSKRIFTER. 


BOKTRYCKAREKONSTENS  UTBREDNING. 


TYSKLAND. 

.£_!. är  spriddes  boktryckarekonsten  så,  att  vid  15:e  ärhrs  slut 
tryckerier  der  funnos  i  53  städer.  Under  lG:e  årh.  var  det  vigtigaste 
som  åtgjorde»  för  boktryckeriets  bästa  inrättandet  af  bokhandlare- 
messan  i  Frankfurt  a.  M.  och  utgifvandet  af  messkatalogen.  Här- 
igenom blefvo  boktryckarnes  och  förläggames  alster  bekantgjorda 
för  de  lärde  och  andra,  som  intresserade  sig  för  de  nyutkomna 
böckerna.  Detta  var  ock  anledningen  till,  att  upplagorna  nu 
stego  till  1000  eller  1(300  exemplar.  Den  första  messkatalogen 
offentliggjordes  af  bokhandlaren  i  Augsburg  Georg  Willer  vid 
höstmessan  15G4  och  omfattade  10  qvartblad.  Genom  dessa  kata- 
loger tog  bokhandeln  ett  stort  steg  framåt  och  drog  nästan  hela 
handeln  till  Frankfurt.  Är  1594  sammanstälde  Henning  Gros  ur 
olika  Frankfurt-kataloger  en  messkatalog  för  Leipzig,  och  1598 
utgaf  Abr.  Lamberg  en  andra  sådan,  och  snart  följde  flera. 

De  tyska  riksfurstarne  voro  upptagna  af  dels  politiska  dels 
teologiska  frågor;  de  protestantiska  befordrade  dock  i  allmänhet 
boktryckare-konsten,  då  till  den  nya  läran  hörde  nya  böcker  och 
religionen  var  en  hofsak.  I  allmänhet  förkofrade  sig  boktrycke- 
rienia i  universitetsstäderna,  der  de  lärde  utgåfvo  vetenskapliga, 
verk  och  isynnerhet  upplagor  af  klassikerna,  samt  i  riksstäder,  der 
handeln  blomstrade  och  erbjöd  marknad  för  böckers  afsättande. 
Under  17:e  årh.  hemsöktes  Tyskland  bl.  a.  af  det  trettioåriga 
kriget,  och  under  sådana  förhållanden  kan  det  icke  förundra,  att 
under  denna  tid  här  ej  uppstodo  några  typografiska  storheter. 
Huru  mycket  kriget  inverkade  på  boktryckerienia  synes  af  att, 
dä  år  1G18  trycktes  1,757  böcker,  antalet  år  1G35  hade  nedgått 
till  307. 

Hed  ingången  af  17 :e  årh.  började  flygskrifternas  antal  i 
Tyskland  att  hastigt  förökas,  och  de  förde  ofta  ett  språk,  som 


+-  - — ■ 


32 


TYSKLAND :    rRESSLAG8TIFTNING. 


med  skäl  kunde  hänföra  dem  till  smädeskrifter. l  Det  är  naturligt 
att  städer,  som  hyste  författare  och  tryckare  af  dessa  flygskrifter, 
icke  för  deras  skull  ville  stöta  sig  med  sina  grannar.  Derför  hade 
ock  —  då  1515  genom  Leo  X:s  bulla  biskopar  och  inqvisitorer 
ålades  att  läsa  alla  skrifter,  innan  de  trycktes,  och  undertrycka 
kätterska  meningar  —  redan  innan  kejsare  och  riksdagar  hunnit 
utfärda  lagliga  bestämmelser,  städerna  sjelfva  i  fredens  intresse 
utfärdat  liknande  förordningar.  Så  förbjöds  1504  i  Strassburg 
allt  tryck,  som  var  riktadt  mot  påfven,  kejsaren,  furstar,  städer 
och  mot  goda  seder,  och  de  flesta  städer  följde  detta  exempel. 

1517  anslog  Luther  sina  satser  i  Wittenberg;  reformationen 
vann  hastig  utbredning  och  betjenade  sig  flitigt  af  boktrycks- 
pressen för  spridande  af  sina  läror.  Nu  var  det  ej  längre  de 
endast  trängre  kretsar  rörande  flygskrifterna,  som  skulle  kon- 
trolleras, nu  gälde  det  hela  Europa,  och  alla  katolska  stater 
skyndade  sig  att  utfärda  mer  eller  mindre  stränga  stadgar  for 
boktryckerierna. 

Vid  riksdagen  i  Ntirnberg  1522  förordade  kardinal  Chieregati, 
att  man  skulle  bränna  alla  utan  tillstånd  tryckta  böcker  och 
befordra  tryckare  och  utspridare  deraf  till  straff;  men  endast  de 
katolska  furstarne,  såsom  hertig  Georg  af  Sachsen,  de  bayerska 
hertigarne  och  Ferdinand  af  Österrike  följde  den  påfliga  an- 
maningen.  I  ett  österrikiskt  edikt  1528  stadgades,  att  den,  som 
tryckte  eller  handlade  med  sekteriska  böcker  i  österrikiska  arf- 
länderna,  skulle  såsom  förförare  och  förgiftare  af  alla  länder  utan 
nåd  genast  bringas  om  lifvet  medelst  vatten  och  hans  förbjudna 
varor  uppbrännas.  Riksdagen  i  Ntirnberg  1524  påbjöd  att  hvarje 
öfverhet  skulle  egna  sina  tryckerier  nödtorftigt  öfverinseende,  sä 
att  smädeskrifter  och  osedliga  taflor  ej  mer  måtte  utkomma.  Denna 
förordning  efterkoms  genast  af  rådet  i  Strassburg,  som  föreskref 
att  en  hvar,  som  ville  trycka  något,  först  skulle  förevisa  det  och 
erhålla  kansliets  tillstånd.  I  riksdagsbeslutet  i  Speyer  1529  för- 
bjödos  smädeskrifter,  och  i  Augsburg  förordnades  1530,  att  a  alla 

1  Faulmann  anför  såsom  exempel  titeln  &  en  sådan  flygskrift,  lydande:  >Das 
Durchlauchtigen,  Hochgeborenen  Fursten  nnd  Herrn,  Herrn  Johannes  Friedrichbn 
Herzogs  zn  Sachsen,  des  heiligen  römischen  Reiohs  Erzmarschallen  nnd  Kurfursten 
Wahrhaftige,  bestendige,  ergrtindete  Christenliche  nnd  aufrichtige  Verantwortung 
Wider  des  verstockten,  gottio  sen,  vermaledeieten,  verfluchten  ehrenschenders,  bös- 
thetigen  Barrabas,  anch  hnrensuchtigen  Holofernes  von  Braunschweig,  so  sich  Herzog 
Heinrich  der  Jungere  nennet,  unverschempt,  Calpbnrnisch  schand-  nnd  ltigen- 
buch,  so  er  abermals  mit  Datum  Wolffenbuttel  anf  Dinstag  nach  Omnium  Sanctorum 
anno  1540  nechst  wider  vorgemeldten  Kurfursten  u.  s.  w.  will  vollbracht  haben  und 
in  einem  Druck  ausgesprengt  hat.» 


8v.  BoktrAist.  88  3 


rfH 


TYSKLAND:    PRKSSLAGST1FTNING. 


böcker  skulle  utsättas  namn  på  boktryckare  och  stad  der  tryck- 
ningen skedde,  samt  att  pressförbrytelser  skulle  straffas  med  lif 
och  gods.  1548  beslöts,  att  icke  allenast  tryckare  och  säljare 
skulle  stånda  ansvar,  utan  äfven  köpare  af  otillåtna  böcker  skulle 
fängslas  och  med  godo  eller  ondo  tvingas  att  uppgifva,  hvarifrän 
de  fått  böckerna. 

I  Bayern  förordnades  1548,  att  af  påfven  förbjudna  böcker 
icke  skulle  få  försäljas  eller  finnas  i  husen;  den  som  bröt  här- 
emot skulle  anses  såsom  den  der  föraktade  den  kristliga  kyrkan, 
det  kejserliga  majestätet  ocli  landsfursten  samt  straffas  till  lif 
och  gods.  1580  utfärdades  en  ännu  strängare  förordning,  hvari 
stadgades,  att  en  hvar,  hos  hvilken  en  kättersk  bok  blef  funnen, 
skulle  åläggas  så  strängt  straff,  att  flera  tusende  skulle  deraf  få 
ett  afskräckande  exempel,  och  vid  dödsfall  skulle  qvarlåtenskapen 
genomsökas  och,  om  förbjudna  böcker  funnos,  skulle  straffet  drabba 
arfvingarne.  1608  påmindes  det  andliga  rådet  att  visitera  bok- 
lådorna, isynnerhet  under  marknader,  och  att  konfiskera  sekte- 
riska  böcker;  ingen  bok  fick  utgifvas  utan  censur  och  meddeladt 
imprimatur.  1645  förordnades,  att  boktryckarne  jemte  det  kejser- 
liga privilegiet,  om  de  hade  sådant,  äfven  måste  söka  kurfurstens 
och  angifva  båda  frontespicio;  i  vidrigt  fall  skulle  man  lära  bok- 
tryckarne hvad  de  såsom  respekt  mot  lands-  och  kurfursten  hade 
att  iakttaga.  1766  sökte  regeringen  att  frigöra  sig  från  den  kyrk- 
liga censuren  och  förklarade,  att  censuren  tillhörde  landsherren 
och  ingen  annan.  Endast  böcker,  som  stredo  mot  den  katolska 
läran  och  statens  grundregler,  förbjödos.  1769  inrättades  ett 
censurkollegium.  Efter  Max  Josephs  död  följde  strängare  före- 
skrifter, hvilka  fortforo  till  1803,  då  censuren  här  upphäfdes. 

Sachsiska  regeringen  var  den  enda,  som  uppmanade  till  godt 
tryck.  1594  förbjödos  boktryckarne  att  utbyta  det  goda  papper, 
som  förläggarne  lemnade,  mot  sämre,  hvarjemte  de  uppmanades 
att  låta  af  kunnige  män  författa  dedikationer  på  latin  till  högt- 
stående personer,  då  kändt  vore  att  boktryckarne  voro  alldeles 
oerfarna  i  latinska  språket.  Vidare  uppmanas  de  att  samman- 
sluta sig  till  skrån,  då  det  funnes  många  inom  officinerna,  som 
icke  vore  rätt  skickliga,  men  på  detta  sätt  kunde  undervisas. 
Skrån  bildades  snart  i  alla  tyska  stater,  och  efter  1650  kunde 
ingen  anlägga  tryckeri,  som  icke  behörigen  lärt  dera;  antog  en 
gesäll  arbete  hos  en  icke  utlärd  boktryckare,  utstöttes  han  ur 
gillet.  Som  första  vilkor  för  att  antagas  till  lärling  fordrades  att 
vara  född  i  äkta  säng  —  oäkta  och  oärlig  hade  hos  medeltidens 


84 


~rr* 


TYSKLAND:    PBE8SLAG8TIFTN1NG,    POSTULAT. 


borgare  samma  betydelse  — ;  ingen  kunde  blifva  gesäll,  förr  än 
han  efter  utstådda  5  å  6  läroår  blifvit  vederbörligen  »postuleradt. ! 
Detta  fortgick  till  1815,  då  postulatet  upphäfdes.  Christian  II, 
som  sjelf  hade  ett  tryckeri  i  sitt  residens  i  Merseburg  och  städse 
var  en  älskare  af  konsten,  förordnade  1606,  att  boktryckare,  som 
icke  sjelfva  kunde  läsa  sina  korrektur,  skulle  hålla  lärda  och 
pålitliga  korrektorer. 

1662  utkom  i  Frankfurt  ett  kejserligt  dekret,  hvari  bland 
annat  faststäldes  en  taxa  för  böcker,  och  judar  förbjödos  att  idka 
bokhandel,  emedan  de  alldeles  förderfvade  den.  1685  skärptes 
föreskrifterna  om  arkivexemplars  aflemnande,  så  att  de  måste 
levereras  redan  första  veckan  efter  det  boken  utkommit;  under- 

1  Det  vill  säga  upptagen  i  gillet.  Hade  lärlingen  ärligt  utstått  sina  läroår,  så 
blef  han  > komat»  eller  hornbärare  och  hade  såsom  sådan  att  for  h varje  vecka  »efter 
kristlig  billighet»  betala  en  afgift  till  de  postulerade  gesällerna.  Ville  han  för- 
klaras for  gesäll,  måste  han  underkasta  sig  »postulat»  eller  deposition.  Detta 
skedde  under  sceniska  festligheter  och  i  närvaro  af  gesällerna  och  bekanta  med 
deras  fruntimmer.  Först  uppträdde  Prologus  och  höll  ett  salvelsefullt  loftal  öfver 
konsten.  Komaten,  iklädd  en  hornprydd  hatt  af  svart  läder,  infördes  nu  af  drängen 
och  blef  af  denne  häcklad,  skymfad  och  slagen  och  fick  slutligen  höra  åtskilliga 
goda  lärdomar.  Kornuten  måste  tåligt  lida  allt  detta  och  lofva  depositor  att  bära 
gesällnamnet  med  heder,  bortlägga  ungdomslaster  och  dåliga  seder  samt  att  föra 
en  dygdig  vandel.  Härefter  erhöll  han  bekräftelse  på  sin  värdighet  som  gesäll,  och 
den  af  honom  utvalda  »kransjungfrun»  satte  en  krans  på  hans  hufvud.  Hela  skåde- 
spelet vimlade  af  trivialiteter  och  råheter,  och  kalaset  hos  »postulatfadern»,  som 
var  förpligtad  att  sörja  för  god  spis  och  dryck,  bildade  naturligtvis  icke  någon 
bisak.  Ceremonierna  härvid  blefvo  först  i  rim  författade  af  Paulus  de  Vise  i 
Danzig  och  1642  med  förord  utgifna  af  von  FCrstenau  i  Hamburg  samt  1654 
förbättrade  af  en  holsteinsk  pastor  Joh.  Rist.     Titeln  dera  lyder: 

DEPOSITIO 
CORNVTI   TYPOGRAPHICI, 

3>a$  ift: 

Suft*  unb  §reubeit*@inet, 

oermtttelft  roetdjem  junge  $erfonen, 

bie  @ble  Sudjbruder*£unft 

reblid)  erternet, 

nod}  95cvflicffung  iljrer  S?elp3al)re,  ju  $ucfybrucfcrs®efctlen 

beftättiget  unb  aufgenommen  roerben, 

fluf  freunblidjeö  ftnfud)ctt,  unb  fonbcT&are*  8egc$icn,n)ic  audj  ber  ljöd)*  unb  ftcitgertiljmtcn  £udjbrutfei4tunft 

ju  unttergleidjlidjen  Cljrcn,  K.  2654.  ttotmeincnb  öcrabfaffet 

öon 
3ol)ann  fflifh 

$erfonen  biefeS  2ufl*@ptel$: 


1.  Monfieur  ©aufenrinb. 

2.  2)cr  Prologus  obcr  SSorrebner. 

3.  2)cr  $err  Depofitor. 

4.  @ein  Ättedjt. 


5.  2)cr  (Sornut  obcr  $ornträger. 

6.  S)tc  3«igen. 

7.  2)er  ?el)rmeifter. 

8.  3)cr  Epilogus  obcr  SRadjrebncr. 


I  en  hos  Samuel  S truck  i  Lftbeck  1714  tryckt  »Formatbok»  upptaga  dessa 
ceremonier  42  sidor  med  ett  tillägg  af  6  sidor  »etlicher  Arien»  och  dertill  fogade 
musiknoter. 


85 


TYSKLAKD:    PKESSLAGST1KTMNG. 


läts  detta,  skulle  dubbelt  antal  aflenmas,  och  dessutom  kunde 
konfiskation  af  redan  sålda  exemplar  ega  rum  äfven  hos  köparen. 
Följden  häraf  var,  att  de  nordtyska  bokhandlarne,  isynnerhet  de 
som  handlade  med  protestantiska  böcker,  undveko  Frankfurt  och 
begafvo  sig  till  Leipziginessan,  och  härigenom  blef  denna  stad, 
som  redan  börjat  göra  Frankfurt  rangen  stridig,  medelpunkten 
för  den  tyska  bokhandeln,  synnerligt  uppmuntrad  och  understödd 
af  sachsiska  regeringen, 

1715  utfärdade  Karl  VI  en  förordning  mot  vinkeltryckerier 
och  bestämde,  att  endast  ansedda,  redliga  och  ärbara  män  skulle 
tillåtas  att  innehafva  boktryckeri  och  att  alla  tryckerier  skulle 
hafva  censorer.  1752  befalde  Maria  Theresia  af  Österrike,  att 
alla  hennes  undersåtar  skulle  förevisa  sina  andliga  böcker  för 
själasörjarne,  hvilka  skulle  tillvarataga  misstänkta  och  uppenbart 
kätterska,  men  återställa  de  godkända,  försedda  med  påskrift 
och  sigill.  1759  befaldes  äfven  bokbindarne  att  hos  själasörjarne 
förevisa  de  böcker,  som  lemnades  dem  till  inbindning. 

Genom  franska  invasionen  i  början  af  19:e  årh.  blefvo  äfven 
bestämmelserna  för  pressen  omstörtade.  1815  upphäfdes  postu- 
latet, och  skråens  makt  öfvergick  till  polisen.  1819  utfärdade 
förbundsdagen  en  lag  för  alla  tyska  stater,  deri  stadgades,  att 
under  fem  år  alla  skrifter  under  tjugu  ark  skulle  vara  under- 
kastade censur,  och  1824  förlängdes  denna  lag  på  obestämd  tid; 
den  fortfor  att  gälla  till  1848,  då  förbundsdagen  upphäfde  den 
och  öfverlät  åt  hvarje  enskild  regering  att  stadga  om  tryck- 
friheten så  som  den  önskade,  hvarpå  följde  oinskränkt  tryckfrihet 
i  alla  tyska  stater.  Men  denna  frihet  missbrukades  på  ett  be- 
tänkligt sätt.  En  mängd  flygskrifter  sågo  dagen,  och  följden  var 
att  man  åter  utfärdade  lagar  till  skydd  mot  pressens  missbruk. 
1849  utfärdades  i  Preussen  en  förorduing,  som  med  obetydliga 
ändringar  äfven  antogs  i  flera  mindre  stater,  deri  bestämdes  att 
a  tryckt  bok  skulle  utsättas  boktryckarens  namn  och  boningsort 
samt  förläggares,  kommissionärs,  författares  eller  utgifvares  namn. 
Utgifvare  af  periodiska  skrifter  ålades  att  intaga  beriktigande  i 
sak  uti  näst  utkommande  nummer;  affischer  fingo  endast  begagnas 
af  myndigheter,  och  kolportering  förbjöds.  En  lång  lista  pä  straff- 
bara förseelser  uppgjordes  och  straffen  bestodo  i  tukthus,  fängelse 
eller  böter.  1850  följde  en  strängare  lag.  Tillstånd  att  idka  bok- 
tryckeri kunde  återkallas,  posten  fick  rätt  att  qvarhålla  farliga 
tryckalster,  •  och  borgen  infördes  för  tidningar  till  5,  3,  2  och  1 
tusen  thaler,  allt  efter  städenias  storlek.    Ny  presslag  för  tyska 


36 


TYSKLAND:    MAINZ. 


riket  utfärdades  1874,  och  nu  hafva  Tyskland  och  Österrike  be- 
gränsad tryckfrihet,  dervid  endast  sedeslösa  skrifter  äro  bestämdt 
förbjudna. 

I  Mainz  fortsatte  Furt  och  Schöffer  att  trycka.  I  besittning 
af  materiel  och  tillräckliga  penningemedel  samt  dertill  teknisk 
färdighet,  lyckades  det  dem  hastigt  att  öfverflygla  konstens  upp- 
finnare; snart  utkom  från  deras  tryckeri  ett  storartadt  verk: 
Psälterium,  den  första  tryckta  bok  med  angifven  tryckare,  tryckort 
och  årtal  (den  14  aug.  1457).  Den  är  smyckad  med  trehundrasex 
stora  initialer  i  rödt  och  blått,  hvaribland  textens  första  bokstaf 
B,  .sannolikt  efterbildad  ett  spanskt  manuskript,  är  mycket  fram- 
hållen. Boken  trycktes  endast  å  pergament,  och  om  man  än 
icke  kan  anse  detta  arbete  vara  så  fullkomligt,  som  mången  velat 
låta  påskina,  så  måste  man  dock  erkänna,  att  härmed  tagits  ett 
stort  steg  framåt,  särdeles  om  man  betänker,  att  det  utkom 
endast  några  år  efter  uppfinningen.  Detta  gäller  isynnerhet 
stilgraveringen,  å  livilken  konst  Schöifer  här  visat  ett  glänsande 

AöoCCOC-fiBbbH/W^OppQ^KSr^X 

ab  c  b  d  <  f  gb  »l  w  *  o  P<\  t  f*  t  u  Vjrp 

Fig.  7.     Schöffer»  Ihirandityper. 

prof  på  sin  förmåga.  l  Felfritt  är  dock  icke  verket;  så  är  ut- 
slutningen  oregelmessig,  och  raderna  äro  olika  långa,  trycket 
(verkstäldt  sida  för  sida,  se  sid.  21)  är  hårdt,  hvilket  tyckes 
antyda,  att  de  bästa  tryckarne,  som  hade  tryckt  den  42-radiga 
bibeln,  utgått  med  Gutenberg;  äf ven  tryckfel  af  påfallande  natur 
förekomma. 2  Redan  1459  utkom  en  andra  upplaga  i  något  större 
format,  en  tredje  följde  1490,  en  fjerde  1502;  den  femte  utgafs 
1516  från  Schöffer  den  yngres  tryckeri. 

Den  6  okt.  1459  fulländade  Fust  och  Schöffer  L.  Durandi, 
Eationale  divinorum  officiorum,  en  beskrifning  öfver  tillkomsten 
och  betydelsen  af  kyrkobruken,  som  är  satt  med  Schöffers  nya 

1  Faulmann  anser,  att  Psaltaren  är  tryckt  med  graverade  (icke  gjutna)  stilar, 
och  anför  såsom  skäl  härför,  att  i  blymatriser  gjutna  stilar  icke  skalle  hafva  ut- 
fallit så  väl  och  att  bokstäfverna  $ro  sins  emellan  olika,  hvilket  icke  skulle  vara 
fallet,  om  de  voro  gjutna  i  kopparmatriser.  Denna  åsigt  kan  visserligen  hafva 
sannolikhet  för  sig,  men  olikheten  kan  äfven  bero  på  sättet  för  matrisgraveringen 
(se  noten  sid.  22). 

3  Märkligt  är,  att  just  i  de  gamla  tryckens  slutord  icke  sällan  förekomma 
tryckfel,  isynnerhet  i  årtalet,  hvilket  gifvit  anledning  till  de  besynnerligaste  slut- 
satser för  historien  om  boktryckarekonsten. 


37 


TY8KLAND:    MAINZ. 


Johann  Schöffer  dog  1531.  Peter  d.  y.  tryckte  1513 — 20  fyra 
mindre  skrifter,  sannolikt  i  broderns  officin.  Han  var  senare  i 
Worms,  der  han  tryckte  till  1529,  sedan  i  Strassburg  och  slut- 
ligen i  Venedig,  der  han  sannolikt  dog  1542.  Hans  son  Ivo,  som 
qvarstannat  hos  sin  farbroder  Johann  och  deltagit  i  hans  affär, 
fortsatte  till  sin  död  1552,  då  tryckeriet  öfvergick  till  Balthasar 
Lips.  Johann  Schöffer  II,  den  ofvannämndes  son,  etablerade  sig 
senare  i  Herzogenbusch,  der  hans  efterkommande  fortsatte  till 
1790,  vid  hvilken  tid  familjen  utdog  med  Jacob  Schöffer. 

feerna  taBnacfimoifeafafomoqj  t*pK 
Ibautpttrmgcnuoepfictutfeclaiod 
Jbié  teeuteccie  maitts  maia  falomöe 
lam  rcnouh&renouatbtfåM  i  bpra 

Fig.  9.     Schöffer*  Justitianityper. 

1480  tryckte  i  Mainz  målaren  Erhard  Rkwich  från  Utreolit, 
men  blott  ett  enda  verk:  Breydcnbachs  Heylige  reyssen  gen 
Jerusalem,  och  detta  tryckeri  kan  derför  mera  anses  såsom  ett 
privattryckeri.  Den  här  använda  stilen  (fig.  10)  är  den,  hvar- 
ifrån  troligen  småningom  schwabachstilen  utvecklade  sig.  Den  är 
tecknad  af  Rewich,  efterbildad  den  då  vanliga  skrifstilen,  gra- 
verad  af  Schöffer  och  förekommer  icke  annanstädes.     Schöffer 

<Jir  fcifigtn  vnb  ^ffam<n  (art  D&rtrwr  g<tt  3#r 
rufäftm  vnb  grof>  f<?6  &(unbcrm>ir6«  wibmtrcP 
fi(#fruc#t  Jo  9ar  D^manöecftigcn  pi?8<r  ^Ö 

19^?P3a6^bef89iPPmnopqrfetut>wpv? 

Fig.   10.      fteirichs  typer  till  Breyilenhach*  heylige  Jteytse.n. 

graverade  visserligen  för  sig  sjelf  en  liknande  stil,  men  den  var 
en  grad  större. 

Man  liar  trott  sig  under  Gutenbergs  tid  finna  ett  tredje  tryc- 
keri i  Mainz,  som  tryckt  en  kalender  för  år  1400  och  fyra  andra 
små  verk.  v.  d.  Linde  tillskrifver  Gutenberg  äfven  dessa,  men 
Nik.  Serrarius  anför  efter  ett  manuskript,  att  jemte  Gutenberg 
och  Fust  äfven  Joanxes  Medinbach  tryckte  här.  I)enne  skulle  i  så 
fall  varit  en  af  Gutenbergs  första  arbetare  —  stilgravör,  ty  stilen 
i  öfverskriftema   synes  vara  till  en  del  men  ej  fullkomligt  lika 


40 


den  42-radiga  bibeln»  —  som  efter  skilsmessan  från  Fust  försökt 
sig  på  egen  hand,  och  då  troligen  fader  till  Jacob  Meydenbach, 
som  1491— 96  tryckte  bär.  Vidare  märkes  1494—08  Peter  Fried- 
bero.  Enligt  Falkenstein  tryckte  hftr,  utom  dessa,  19  boktryckare 
under  16:e  årh.,  bland  hvilka  dock  Franz  Buhme  lärer  varit  den 
enda  mera  framstående. 

I  Strassburg  möta  vi  som  första  boktryckare  Johans  Mentel, 
hvilken  Dan.  Specklin  i  sin  Strassburg-Chronik  (1580—89)  höll 
för  boktryckarekonstens  uppfinnare.  Mentel  var  afskrifvare  och 
blef  1447  borgare  i  Strassburg.  Under  det  han  illuminerade  bibeln 
åt  Gutenberg,  lärde  han  sig  sannolikt  att  uppskatta  boktryckare- 
konstens  värde  och  föranleddes  att  ajelf  anlägga  boktryckeri  (se 
sid.  14).     Han  tryckte  eu  latinsk  bibel,  hvars  första  band  anses 

f  Nm  mtgms  g«f(M*ff  goi 

,'  bit  crH  vas  «pul  tmö  [ert : 
vnb  vmfto*  warm  aiiff  Mm 
an  tlutjc  ***  abevmiba .  wit 

auff  &■«  omfrtr.  Y*öfl°*fcl 

^fpradj.liwbtifn^tfltmad»* 

~^Vhfc  ös*  lietfini^^jfrtna  j»t.  Wt*i5«  ^"*  todx  fcj 
(iwbrw&cBTOartfftit  stmtcruiliMftllccbt  von* 
trnifw  •  pnfe  bas  littot  bicfe  <r  ben  Uff  »nfe  »te  »m; 
£w*wiiad». 

Fig.   11.      MtMeh  tyllen  bibtttyjxr. 

vara  tryckt  1460  och  det  andra  1461.  Stilen  häri  är  mindre  än 
som  dittills  brakats  och  vann  troligen  bifall  såsom  ändamåls- 
enligare  och  lättlästare  än  de  förut  begagnade  missaltyperna. 
Stilens  karaktär  är  densamma  som  i  den  af  honom  1466  tryckta 
första  tyska  bibeln  (fig.  11),  ehuru  litet  större  än  denna.  Mentel 
var  en  företagsam  man  och  utvecklade  stor  verksamhet,  hvilket 
framgår  äfven  deraf,  att  han  1471  utgaf  den  sannolikt  första 
förlagskatalogen,  ett  oktavblad  om  19  rader,  och  att  kejsar 
Fredrik  III  redan  1408,  på  grund  af  hans  förtjenster,  upphöjde 
honom  i  adligt  stånd. '    Mentel  dog  1478,  och  hans  begrafning 

1  Mentela  vapen  var  en  nköld  med  ett  krönt  lejon,  på  skölden  en  hjelm  med 
utslradt  hjelmtftcke  och  derna  ett  lejnn  med  liwke  af  ut nita fjädrar.  Denna  ut- 
nämning har  sannolikt   gifvit  anledning  till   historien   om   att  kejsar  Fredrik  III 


TYSKLAND:    STRASSBURG,    BAMBERG. 


firades  med  stor  ståt  i  domkyrkan.   Han  efterlemnade  två  döttrar, 
af  hvilka  den  ena  gifte  sig  med  tryckaren  Adolf  Rattsch  (Ruschius), 
h vilken  fortsatte  Mentels  tryckeri;  den  andra  dottern  gifte  sig 
med   Martin    Schott,   hvilken   tryckte    1481 — 93.     Samtida  med 
Mentel  var  Heinrich  Eggestein,  Ii  vilken  1471  tryckte  Clemens  V:s 
Constitutiones  i  folio;  deri  säger  han,  att  han  redan  tryckt  otaliga 
band,  en  uppgift  som  dock  kan  betviflas.   Hans  bibeltyper  (fig.  12) 
voro  sannolikt  en  efterhärmning  af  Schöffers  Durandityper.   Några 
bokstäfver  förekomma  här  i  olika  former,  såsom  versalerna  AMP 
och  gemena  g.    Bokstäfverna  stå  mången  gång  utan  grund  skilda 
från  Ii  varandra;  antingen  hade,  derigenom  att  gjutinstrumentet 
icke  slutit  till  ordentligt,  kanter  uppstått  å  stilen  eller  ock  hade 
den  en  icke  afslipad  kant.    Eggesteins  verksamhet  slutade  redan 
1472.   Verksamma  tryckare  voro  Georg  Hussner  1473 — 98,  Martin 
Flach  1475—1500,  och  Joh.  Puttes  1483—99.    Johann  Rkixiiard, 
kallad  GrOninger,   1483 — 1528,  utgaf  1489  Horatius  i  qvart  och 

tfUcramfe?of?tua  AÅBCÖ^f&h^lCO 
ffrens^temlit  6mut  abcöefg^biiwnopqrfetvjr 

Fig.   12.     Eyyesteins  bibeltyper. 

1492  Virgilius  i  folio  med  träsnitt  af  Sebastian  Brant,  ett  bland 
de  mest  intressanta  illustrerade  verk  från  15:e  årh.  Här  tryckte 
vidare  Jon.  Knoulaucji,  Joh.  Scott,  Wendelin  Richel,  Reichart 
Beck,  Berxii.  Jobin  m.  fl.;  senare  utmärkte  sig  Joh.  Wächtlin 
och  på  sista  tiden  Gust.  Silbermann,  båda  för  färgtryck.  Som 
stämpelskärare  och  stilgjutare  framstår  Levrault. 

I  Bamberg  tryckte  Albrecht  Pfister,  af  flera  ansedd  för  sjelf- 
ständig  uppfinnare  af  boktryckarekonsten  (se  sid.  11),  några  obe- 
tydliga verk  intill  1402,  alltid  med  den  36-radiga  bibelns  stilar. 
1470  utkom  ett  verk  med  Pfisters  monogram,  men  den  omständig- 

skulle  hafva  gifvit  boktryckarne  ett  vapen.  Härför  saknas  alla  bevis;  Gutenberg 
var  adelsman  och  egde  således  redan  ett  vapen,  och  någon  boktryckarekorporation 
fans  icke  på  den  tiden.  Boktryckarne  begagnade  olika  insignier  såsom  tryckår- 
märke  eller  varamärke,  men  detta  valde  de  efter  eget  behag,  blott  det  icke  redan 
förut  begagnades  af  någon  annan.  Kejsar  Maximilian  tillät  Winterburger  i  Wien 
att  såsom  ett  gunstbevis  få  begagna  den  kejserliga  örnen.  Boktryckarne  i  Jena 
beslöto  1648  att  fira  den  westfaliska  freden  och  begärde  då  af  öfverheten  att  få 
begagna  ett  särskildt  boktryckarevapen ;  1G57  hade  detta  i  skölden  en  grip  med  två 
bollar;  först  1720  insattes  der  den  nu  brukliga  örnen  med  tenakel  och  vinkelhake. 


42 


TYSKLAND:  KÖLN,  AUGSBURG. 


heten,  att  de  25  illustrationer,  som  detta  verk  innehåller,  bestå 
af  endast  två  olika  trästockar,  antyder  att  tryckaren  icke  var 
formskärare.  Man  tillskrifver  det  hans  son  Sebastian  Pfister. 
Från  Ntirnberg  öfverflyttade  1482  hit  Joiiann  Sensenschmid  och 
tryckte  till  1490  bl.  a.  ett  praktfullt  Missale  ordinis  S.  Benedicti 
och  senare  intill  1491  i  förening  med  Heinrich  Petzensteiner 
Missale  ecclesice  Ratisponensis,  hvilket  vann  så  stort  bifall,  att 
de  erhöllo  uppdrag  att  trycka  flera  dylika  verk.  1487 — 94  tryckte 
här  bref målaren  Hanns  (Sporer)  och  1507  Georg  Erlinger  (Er- 
l anger),  efter  hvars  död  tryckeriet  öfvergick  till  det  furst- 
biskopliga  hofvet  och  Hans  MDller,  1544 — 55,  blef  den  första 
hofboktryckaren. 

Kölns  första  boktryckare  var  Ulrich  Zell,  en  lärjunge  från 
Mainzofficinen,  berömd  skönskrifvare,  illuminator  och  rubrikator. 
Hans  första  kända  tryck  är  Chrysostomus,  Super  psalmo  quinqua- 
gesimo  och  Bulla  retractionum  Pii  II,  1406.  Han  kallar  sig 
1406  och  1467  »Cleriker  der  Biöcese  Mainz»,  senare  »Magister 
artis  impressoriae»  och  blef  borgare  i  Köln.  Han  efterapade 
Schöffers  typer  och  tryckte  många  framstående  verk  till  1494. 
Jemte  honom  tryckte  1470 — 83  Arnold  ter  Hoernen,  från  Neder- 
länderna, hvilkens  typer  äfven  hafva  nederländskt  snitt,  JonANN 
Koelhof,  från  Liibeck,  1470—1500,  och  Nicolaus  Götz  1474—78, 
från  hvars  officin  härstammar  ett  af  de  utan  tvifvel  förnämsta 
alstren  af  Kölns  press,  den  lågtyska  bibeln.  Hans  efterträdare 
Heinrich  Quentell,  1479 — 1500,  blef  Kölns  berömdaste  typograf 
och  stamfader  till  en  af  de  mest  ansedda  boktryckarefamiljer. 
Köln  blef  tidigt  en  ansedd  tryckort,  hade  redan  1475  tio  trycke- 
rier, och  härifrån  utbredde  sig  konsten  till  norra  Tyskland.  Under 
1500-talet  funnos  här  21  boktryckare,  bland  hvilka  Joh.  Gymnich 
(Gymnicus)  tryckte  de  flesta  verken.  Nu  märkes  här  du  Mont- 
Sciiaubergs  tryckeri,  der  Kölnische  Zeitung  tryckes  och  som 
dessutom  är  ett  af  de  mest  betydande  accidenstryckerier. 

Augsburgs  första  boktryckare  var  GAnther  Zainer,  1468—75, 
sannolikt  en  af  Fusts  och  Schöffers  lärjungar.  Han  eftertryckte 
1469  Gutenbergs  Catholicon  och  utgaf  1470  den  första  upp- 
lagan af  Thomas  a  Kempis'  De  imitatione  Christi,  en  bok  som 
näst  bibeln  upplefvat  de  flesta  upplagorna.  År  1472  tryckte 
han  Isidorus  med  antiqvastil  och  var  om  icke  den  första,  så 
åtminstone  en  af  dem  som  först  i  Tyskland  tryckte  med  denna 
stil.  Samtidiga  med  honom  voro  Jon.  SchCssler,  1470 — 72,  och 
Joh.  Bämler,    1472 — 92,   som   1468  var  rubrikator  hos  Mentel  i 


43 


TYSKLAND:  AUGSBURG,  NORNBEKO. 


Strassburg  och  sedan  tryckte  ett  stort  antal  tyska  böckei .    Anton 
Sorg,  1475 — 98,  utgaf  den  första  vapenboken,  innehållande  alla 
deltagares  i  konsiliet  i  Constanz  vapen.    Här  märkas  vidare  fru 
Anna  RUgerin  jerate  hennes  man  Thomas  RAger  samt  Erhard 
Ratdolt,    1487 — 151(5,   som   förvärfvade   sig   ett   berömd  t   namn, 
hvilket  äfven  på  ett  framstående  sätt  är  förenadt  med  den  vene- 
tianska   boktryckarehistorien.     Bland   de   mest  framstående   var 
Hans  Sciiönsperger  d.  ä.,  1481 — 1523,  som  tryckte  en  mängd  ut- 
märkta verk;  likaså  Erhard  Oeglin  (Ocellus),  kejserlig  typograf, 
som  först  i  Tyskland  tryckte  hebreiska,  och  Hans  Möller,  som 
först  tryckte  grekiska  böcker.    Hans  Froschauer  tryckte  Lilium 
musiccc  plana*   med  musiknoter,  som  dock  äro  träsnitt.     I   Jon. 
Rainmann   hade   Augsburg   en  berömd  stilgjutare,  från  hvilken 
Aldus  i  Venedig  skall  hafva  köpt  stilar. 

NOrnberg  erhöll  tryckeri  genom  Joh.  Sensenschmid,  1470 — 78, 
en  för  sin  lärdom  och  sitt  korrekta  tryck  känd  boktryckare ;  han 
hade  som  medhjelpare  Heinrich  Kefer,  en  af  Gutenbergs  lär- 
jungar, och  förenade  sig  senare  med  Frisner,  samt  begaf  sig 
1478  till  Bamberg.  Den  berömde  astronomen  Jon.  Regiomontanus 
(Joh.  MDller  från  Königsberg)  inrättade  i  Nttrnberg  ett  tryckeri 
och  tryckte  först  tyska  och  latinska  kalendrar  på  trätaflor,  men 
senare  flera  matematiska  verk  med  typer.  Han  kallades  i  an- 
ledning af  kalenderreformen  till  Rom  och  blef  sedan  buskop  i 
Regensburg.  Niirnbergs  mest  berömde  boktryckare  var  Antonius 
Koberger,  1473 — 1513.  Han  hade  24  pressar  i  gång  och  syssel- 
satte öfver  100  arbetare ;  man  känner  mer  än  220  verk  utgångna 
från  hans  tryckeri,  nästan  alla  i  folio,  af  betydande  omfång 
och  utförda  med  stor  korrekthet  och  elegans.  Hans  verksamhet 
som  förläggare  var  så  stor  —  hans  katalog  upptager  ensamt 
33  biblar  —  att  lian  icke  sjelf  kunde  trycka  allt  utan  måste 
anlita  andra  tryckerier,  isynnerhet  Joh.  Amerbachs  i  Basel.  Han 
tryckte  sjelf  19  biblar,  deribland  en  på  tyska  med  samma  trä- 
snitt som  i  Köln  1480  användts  för  den  lågtyska  bibeln.  Den 
1493  å  både  tyska  och  latin  utgifna  Buch  der  Uhroniken  und 
Geschichten  af  Hartmann  Schedel  är  som  illustreradt  verk  ett 
bland  de  märkligaste  pressalstren  från  15:e  årh.  I  Boethii  De 
consolatione  philosophia,  1480,  använde  han  Jensons  gotiska  typer. 
Den  patriarkaliska  seden,  att  principalen  gaf  sina  arbetare  mat 
och  husrum,  kunde  i  denna  för  den  tiden  storartade  affiär  icke 
bibehållas,  hans  tryckeri  var  en  fabrik;  hans  arbetare  synas  dock 
blifvit   väl   aflönade.     Äfven  hans  tryckalster  tyda  på  att  lian 


44 


TYSKLAND:  nOrNBKRO. 


icke  skydde  några  kostnader  för  att  fä  dem  väl  utförda.  Han 
dog  1513. och  under  hans  sons,  Antonius  Kobergers,  minderärig- 
het  synes  husets  egentliga  chef  hafva  varit  en  slägting  Jon.  Ko- 
berger,  hvilken  egde  stor  handlingskraft.  Affärens  blomstrande 
tillstånd  uppehölls  till  1532,  efter  hvilken  tid  man  icke  hör  nägot 


5TFa(o6er/c(6ic(p6gWcgc 
%  utt  aufoae  u  ié)  t  (ang  (cm  nbcr  b  \é 

^tVÖrbcm^wmocficfomcniu 

[Son  y^atun    mfxfjixc 

Fig.  13.     Stilprof  ur  Theuerdank. 

vidare  om  den.  Antonius  dog  1540  och  Johannes  1543.  Hans 
Schönsperger  d.  ä.  hitkallades  från  Augsburg  för  att  trycka  Die 
(jeuerlicheiten  vnd  eins  teils  der  geschichten  des  löbliché  streitbaren 
vnd  hochberumbten  helds  vnd  Ritters  Tewrdanckhs,  som  utkom 
15 10,  h varefter  Schönsperger  återvände  till  Augsburg.  Stilen 
härtill  var  tecknad  af       /*«»  •      v*    .  -       v     ^  ,        #    ^       ■ 

Xtntnbe  bot  bas  bucb  o«cb«im 
licfycn  offcnbarung  fantiofyäfm 
6<8iw«lffborcn  vnb  etvanfylv 
(l«n.<fe6ructa  ju  fturnbcrgF 
fcurcb  ^tbaec^tburcrmalerTiacb 
'(fylifligtburt  ti?  cccconb  bar 
r\ad)im£cviij  tar. 

populär:    den   måste  Fi*-  u-    DUrer$  -&>***&*«*- 

sättas  med  stora  mellanslag,  och  knifven  och  lödkolfven  måste 
ofta  tagas  till  hjelp  för  att  få  slängarna  på  sin  plats.  Vidare 
märkas  här  Friedrich  Creussner,  1472—96,  Fratres  vit^e  com- 
munis,  1479 — 91,  Konrad  Zeninger,  1480 — 82,  Georg  Stuchs, 
1484 — 1515   (som   tryckte   Breviarum   Lincopense  och  Scarense), 


t 


hofsekreteraren  hos 
Maximilian  1  Vincenz 
Rockner  och  grave- 
rad af  Schönsperger 
(lig.  13)  och  fortlefver 
ännu  i  den  nu  bruk- 
liga s.  k.  canzlei stilen. 
Denna  stil  var  dock 
tor  svår  för  att  biifva 


45 


TYSKLAND:    SPEYER,    ESSLINGEN,    MER8EBURG,    ULM. 


samt  målaren  Albrecht  DArer,  en  ovanligt  skicklig  tecknare  och 
gravör,  som  här  1498  tryckte  Apokalypsen,  med  en  stil  som  kan 
räknas  som  den  första  schwdbachstilen  (se  fig.  14).    Han  använde 
äfven   senare   Theuerdankstyperna   som  mönster  för  den  första 
frakturstilen  och  utmärkte  sig  dessutom  för  vackra  träsnitt.    1525 
utgaf  han  Underweysung  der  Messung,  mit  dem  Zirkel  vnd  Micht- 
scheyte,  in  Linien  ebnen  vnd  gantzen  Corporen,  deri  bokstafspropor- 
tionerna  framställas  efter  geometriska  grunder1  (se  fig.  27)  och 
häri  begagnas  frakturstilen  för  första  gången.    Joh.  Neudöbffer 
d.  ä.,  räknemästare  och  skönskrifvare,  senare  stilgjutare,  förenklade 
tillsammans  med  formskäraren  Hieronymus  den  kejserliga  kansli- 
stilen och  bragte  till  stånd  frakturen  i  dess  senare  form.     Han 
utgaf   1538,    1544   och    1549   sina   »Anweisungcn*  och  dog    1581. 
För  stor  korrekthet  i  sina  arbeten  och  vackert,  tryck  utmärkte 
sig  Joh.  Petreijus,  152(i — 50.    Endterska  tryckeriet  grundlades 
1604   och   bestod   intill  nyaste  tiden;  härifrån  utgick   1721   den 
första  tyska  typografiska  handbok. 

1  Speyer  funnos  1471  två  tryckerier,  Peter  Drachs  samt 
bröderna  Konrad  och  Heinrich  Hists  ;  man  vet  ej  hvilket  af  dessa 
var  det  först  anlagda.  Drachs  tryckeri  fortsattes  af  sonen  med 
samma  namn,  åtminstone  till  1527. 

I  Esslingen  tryckte  1473 — 81  Konrad  Fyner,  som  senare  var 
i  Urach ;  utan  angifven  tryckare  utkom  i  Laugingen  1473  ett  verk, 
hvilket  Madden  anser  vara  tryckt  af  Zaineh.  I  Merseburg  tryckte 
Lucas  Brandis,  1473 — 75,  och  var  senare  i  Ltibeck. 

Ulm  var  i  första  hälften  af  15:e  årh.,  näst  Augsburg,  Schwa- 
bens  vigtigaste  stad,  inrymmande  inom  sig  många  idkare  af 
bildande  konst,  och  trätafletrycket  utöfvades  här  bl.  a.  af  Ludwio 
Hohenwang,  breftryckare,  formsnidare  och  senare  boktryckare. 
Den  första  boktryckaren  var  Jon.  Zainer,  som  tryckte  1473 — 75. 
Hans  tyska  öfversättning  från  Boccaccio,  Beruhmte  Weiber  ut- 
märker sig  för  vackra  randlister  och  träsnitt;  han  tryckte  mest 
tyska  böcker  och  levererade  närmare  hälften  af  allt  tryck  i  Ulm 
under  15:e  årh.  Leonhard  Hol,  1482 — 85,  var  den  första  som 
tryckte  i  trä  skurna  kartor,  deri  till  en  del  bokstäfver  kunde 
insättas,  nämligen  Claudii  Ptolomcei  Alexandrini  Cosmographia, 
med  32  kartor,  utförda  af  Jon.  Schnitzer  från  Arnsheim.  Vidare 
förekommo  här  såsom  tryckare  Konrad  Dinckmut,  1483 — 92,  Joh. 

1  Det  första  försöket  att  gifva  bokstäfverna  bestämd  geometrisk  konstruktion 
gjordes  i  15:e  årh.,  sannolikt  af  Felice  Feliceano.  Det  andra  förekommer  1609 
i  Luca  Pacciolis  De  divina  proportione.    1514  följde  Sioismondo  Fanti. 


46 


TYSKLAND:  MAR1ENTHAL,  BRESLAU,  lObKCK,  PILSKN,  ROSTOCK. 


Reger,  1486 — 99,  som  tryckte  andra  upplagan  af  Hols  kartverk, 
samt  Joh.  Schäffler,  1493 — 98. 

Till  Marienthal  i  Rheingau  flyttade  Fratres  \itm  communis 
1474  Gutenbergs  tryckeri,  och  i  Blaubeuren  tryckte  en  vandrande 
boktryckare,  Conradus  Mancz,  1475. 

I  Breslau  tryckte  1475  Konrad  Elyan,  men  man  känner  en- 
dast två  verk  af  honom  och  sedan  intet  vidare  under  15:e  årh. 
1518 — 31  tryckte  här  Adam  Dyon.  Ar  1538  grundade  Andreas 
Winkler  »stadsboktryckeriet»,  som  1555  öfvertogs  af  Curispinus 
Scharffenberg  och  hans  son  och  sedan  af  Georg  Baumann;  det 
består  ännu  under  firma  Grass,  Barth  &  C:o,  berömd  för  sina 
orientaliska  verk,  deribland  ett  praktverk,  1818  på  42  språk. 

I  Löbeck  tryckte  Lucas  Brandis  1475 — 99  bland  annat  ett 
praktverk  Epithome  historiarum.  Särskildt  märklig  är  Barthlo- 
meus  Ghotan  1484 — 92 ;  bosatt  i  Magdeburg  1480 — 82  begaf  han 
sig  1483  till  Stockholm,  tryckte  der  Vita  Katherine  och  blef  dermed 
Sveriges  första  boktryckare.  Han  tryckte  äfven  i  Ltibeck  böcker 
för  Sverige,  såsom  Missale  Strengnense  och  Aboensc,  kanske  äfven 
Upsalense,  samt  Revelationes  S.  Birgitta  och  Vita  S.  Brynolphi, 
och  från  hans  press  utgingo  många  verk,  flera  illustrerade  med 
träsnitt.  1487 — 1500  tryckte  Stephan  Arndt,  som  förut  varit  i 
Italien,  Frankrike  samt  i  Slesvig.  Jon.  Balliiorn  tryckte  1531—97, 
och  hans  namn  har  gått  till  efterverlden  med  en  viss  ryktbarhet 
i  uttrycket  »tillökt  och  förbättrad  af  Joh.  Ballhorn», !  h vilket 
fått  tjena  som  uttryck  för  en  »förbättring»,  der  ingen  eller  oriktig 
ändring  egt  rum. 

I  Pilsen  trycktes,  1475,  nya  testamentet  på  böhmiska  språket, 
af  obekant  tryckare;  tryckeriet  har  fortsatts  och  egdes  1860  af 
J.  Schiebl.  Trient  hyste  en  vandrande  boktryckare  1475.  I  Rostock 
tryckte  1476  Fratres  vi™  communis  ensamma  till  in  i  16:e  årh., 

1  Detta  ordspråk  har  ansetts  uppkommet  der  i  genom,  att  Balihorn  skulle  hafva 
tryckt  en  ABC-bok  med  denna  tillsats,  och  att  han  bredvid  den  bekanta  tappen 
satt  en  korg  med  ägg.  Någon  af  Ballhorn  tryckt  ABC-bok  har  dock  icke  kunnat 
upptäckas,  och  den  nu  välkända  tuppen  lärer  börjat  först  uppträda  under  1600-talet 
och  kunde  således  icke  af  Ballhorn  >tillökas>.  Sannolikare  är  att  ordspråket  till- 
kommit genom  tryckningen  af  Liibecks  stadsrätt.  Dennas  omarbetning  hade  från 
många  håll  påyrkats  och  verkstäldes  slutligen  samt  trycktes  under  titel:  »Der 
Kayserlichen  Freyen  und  des  Heiligen  Rcichs-Stadt  Ltibeck  Statuta  und  Stadt- 
Recht.  Auf  Newe  ubersehen,  Corrigiret  und  aus  alter  Sechsischer  Sprach  in  Hoch- 
teudsch  gebracht.  —  Gedruckt  zu  Ltibeck,  durch  Johann  Balhorn,  1586».  Denna 
omarbetning  mottogs  dock  icke  med  välvilja,  utan  påstodo  några  att  förbättringen 
i  sjelfva  verket  var  en  försämring,  och  då  intet  annat  namn  än  Balihorns  fans  å 
titelbladet,  begagnade  de  missnöjde  sig  af  tillfället,  och,  för  att  förlöjliga  den  nya 
lagen,  tillskrefvo  de  Ballhorn  författareskapet.  Det  efter  honom  fortlefvande  ord- 
språket har  således  tillkommit  utan  hans  eget  förvållande. 


47 


TYSKLAND:    EICHSTÅDT,    PRAG,    WtiKZBUBG,    LEIPZIG. 


då  Herman  Burkhusen,  1505—12,  jemte  flere  här  nedsatte  sig, 
men  ännu  1504  klagar  professor  Chytra»us  öfver  att  det  liar  tinnes 
endast  en  boktryckare  med  en  tryckpress  och  en  lärling,  sä  att 
utländingen  icke  en  gång  visste  att  i  Rostock  fans  en  högskola. 

1  Eichstädt  tryckte  Michael  Reiser  1478 — 94. 

I  Prag  utkom  1478  Statuum  utraquisticorum  articuli,  och  1488 
följde  den  första  bibeln  på  böhmiska  språket.  Boktryckeri-  och 
stilgjuteri-firman  G.  Haase  Söiine  har  här  pä  ett  framstående 
sätt  bidragit  att  höja  konsten.  Deras  affär  öfvergick  sedan  till 
aktiesällskapet  »Bohemia». 

1  WOrzburg  tryckte  Stepiian  Dold,  Georg  Reiser  och  Jou. 
Beckenhub  1479.  Bolaget  upplöstes  snart,  och  Reiser  fortsatte 
till  1503,  skyddad  för  konkurrens  genom  biskopens  privilegier, 
men  tryckte  nästan  uteslutande  liturgiska  undervisnings-  och  bön- 
böcker.   1578  tillkom  en  andra  hofboktryckare  Heinrich  von  Ach. 

Leipzig,  som  senare  skulle  spela  en  sä  vigtig  rol  inom  typo- 
grafien, erhöll  först  1481  tryckare,  och  den  första  kända  var 
Andreas  Frisner,  hvilken  1479  kom  hit  som  professor  i  teologi 
och  inrättade  ett  tryckeri.  En  1481  här  utan  angifven  firma  tryckt 
bok  är  känd,  nämligen:  Johäis  vitcrbitsis:  Glosa  sup.  Apocalipsim. 
1484  tryckte  Marcus  Brandis  Albici  tractatulus  de  regimine  ho  minis, 
och  1488 — 98  Moritz  Brandis.  Konrad  Kachelofen  utvecklade 
frän  1489  en  stor  verksamhet,  men  begaf  sig  för  att  undfly  pesten 
1495  till  Freiberg.  Stadsbiblioteket  har  dock  ett  tryck  af  honom, 
dateradt  »Leipzig  1513».  Martin  Landsberg,  en  lärd  man,  tryckte 
frän  1499  hufvudsakligen  vetenskapliga  verk  och  upplagor  af 
klassikerna  och  flyttade  1519  till  Halle.  Wolfgang  Stöckel 
(Molitor)  1495 — 1523  tryckte  i  början  hufvudsakligen  klassiker, 
sedan  teologiska  skrifter  till  befordrande  af  Luthers  åsigter,  men 
var  från  1520  en  häftig  motståndare  till  honom;  han  blef  1524 
hofboktryckare  i  Dresden.  Valentin  Schumann,  1515 — 35,  införde 
grekiskt  tryck  i  Leipzig.  Melchior  Lotter,  gift  med  Kachelofens 
dotter,  blef  1498  borgare  i  Leipzig  och  öfvertog  omkring  1500 
sin  svärfaders  tryckeri  och  tryckte  här  1518  för  Luther,  hvilken 
anmodade  honom  att  komina  till  Wittenberg,  men  han  sände 
endast  dit  sina  söner  Melchior  och  Micuael;  han  dog  1542. 
Valentin  Bapst  tryckte  1541 — 89  med  stor  teknisk  fulländning, 
och  likaså  blef  hans  måg  Ernst  Vögelin,  1559 — 78,  berömd  för 
sitt  vackra  och  korrekta  tryck;  han  flyttade  1578  till  Heidelberg, 
fruktande  för  följderna  af  att  han  i  hemlighet  tryckt  calvini- 
stiska  skrifter,  och  dog  der  1590;  hans  affär  fortsattes  af  sönerna. 


48 


TYSKLAND:    LEIPZIG. 


Här  halva  senare  gjort  sig  bemärkta  Bernhard  Christoph  Brbit- 
kopf,  h vilken  1719  gifte  sig  med  MCllers  enka  och  upparbetade 
det  genom  detta  giftermål  erhållna  boktryckeriet  och  stilgjuteriet 
till  ett  af  Tysklands  förnämsta;  han  dog  1777.  Sonen  Johann 
GrOTTLOB  Immanuel  lärde  boktryckeri  hos  fadern,  men  besökte 
samtidigt  universitetet  och  tillegnade  sig  vetenskaplig  bildning, 
dervid  han  isynnerhet  egnade  sig  åt  matematik.  Dtirers  pro- 
portionslära för  bokstäfverna  och  hans  studier  af  inkunablerna 
väckte  hos  honom  tanken  på  att  förbättra  materielen  för  bok- 
trycket. 1745  öfvertog  han  faderns  tryckeri,  och  den  första 
frukten  af  hans  försök  var  musiknoter,  framstälda  med  i  typer 
sönderdelade  figurer,  hvarigenom  äfven  partitur  kunde  sättas  och 
tryckas  (iig.  15).  Mindre  praktiskt,  men  af  stort  typografiskt 
intresse  var  hans  försök  att  med  typer  trycka  kartor  och  porträtt 
medelst  punkter  och  linier  samt  matematiska  figurer  medelst  rör- 
liga typer.  Han  var  en  typografisk  idealist,  som  mera  sporrades 
af  svårigheterna  än  af  den  praktiska  följden,  men  han  skötte  det 
oaktadt  sin  affär  med  drift.    Han  införskref  Baskervilles  antiqva- 


_  El 

hvilka,         _Q _£_£_J 

samman-     1    1*    — ■  *-- i— m—~--  ^  +.M- 


hvilka,         _fl 

amman-  Jl_Iv  \\ 

satta,  ZBSM^^Zt: 

bilda :       L-^L -1- 


->-&" 


Fig.   15.     Breitkopf»  notjiyurer. 

stilar,  och  hans  stilgjuteri  hade  400  alfabet.  Han  var  äfven  för- 
fattare och  hade  vid  sin  död  1794  samlat  ett  bibliotek  om  1(J,511 
nummer.  Hans  son  Christoph  (xottlob  fortsatte  aff&ren  och  asso- 
cierade sig  1796  med  Gottfried  Christoph  Härtel,  och  under 
firma  Breitkopf  &  Härtel  upparbetades  affären  till  en  af  de  för- 
nämsta bland  anstalter  för  musiknottryck,  hvilket  här  utföres 
medelst  typer,  zink-  och  stentryck.  C.  Gr.  Breitkopf  dog  1800 
och  Härtel  1827,  h varefter  den  förres  son  Raimund  fortsatte  med 
icke  allenast  nottryck,  ehuru  detta  är  hufvudsaken,  utan  äfven 
vanligt  boktryck.  Karl  Christoph  Traugott  Tauchnitz  grundade 
1797  eget  tryckeri,  hvartill  1800  kom  stilgjuteri  och  1816  stereotyp- 
gjuteri  (det  första  i  Tyskland).  Han  började  1809  utgifva  de  på 
sin  tid  berömda  upplagorna  af  de  gamla  klassikerna;  dog  1836, 
och  hans  son  fortsatte  till  1865.  En  annan  firma  grundade  1837 
Christian  Bernhard  Tauchnitz,  som  blef  verldsbekant  genom  ut- 
gifvandet  af  Collection  of  British  Authors;  han  upphöjdes  1866 
i  friherrligt  stånd.  Benedict  Gotthelf  Teubner  upparbetade  sitt 
1811  inköpta  tryckeri  till  ett  af  de  förnämsta  och  förenade  dermed 
stilgjuteri  m.  m.  dertill  hörande.    Efter  hans  död  1856  fortsattes 


Sv.  Boktr.-hut.  ** 


Tyskland:  leipzig,  maqdeburg. 


affären    af   hans   magar  A.  Rossbach  och  A.  Ackermann   under 
samma  firma.    Friedrich  Arnold  Brockiiaus  dref  från  1815  tryc- 
keri under  Teubners  firma  och  ntgaf  det  allmänt  kända  konversa- 
tionslexikonet.    Han  dog  1823,  och  affären  fortsattes  af  sönerna 
Friedrich  och  Heinrich,  af  hvilka  den  förstnämnde  öfvertog  och 
intill  sin  död  1865  fortsatte  ledningen  af  tryckeriet,  som  isynner- 
het utmärkt   sig  för  träsnittstryck  och  sina  orientaliska   stilar. 
Efter  Til  Walbaums  död  1836  inköpte  Brockhaus  det  af  J  E. 
Walbaum  i  Goslar  1798  inrättade  stilgjuteriet.    Heinrich  dog  1874. 
Friedrich  Nies  anlade  tryckeri  1829  och  stilgjuteri  1831,  utmärkte 
sig   för  tryck  af  orientaliska  verk,  isynnerhet  framställning  af 
hieroglyfer.    1840  kunde  Nies  med  sina  stilar  trycka  inemot  300 
språk.     1856   öfvertogs   affären   af  Karl  B.  Lorck,  som   senare 
associerade  sig  med  J.  J.  Weber  och  1868  öfverlemnade  tryckeriet 
till  W.  E.  Drugulin  för  att  egna  sig  åt  utgifvandet  af  Annalen 
der  Typographie.    Drugulin  utmärkte  sig  som  tryckare  i  allmän- 
het och  isynnerhet  för  renaissance-  och  orientaliskt  tryck.     Han 
dog  1879,  och  hans  måg  Bänsch  fortsätter.    J.  G.   Schelter  & 
Gieseckes  stilgjuteri  grundades  1819.    1841  utträdde  Schelter,  och 
efter  Gieseckes  död   1850  fortsatte  sönerna  C.  W.  F.  och  B.  R. 
Giesecke,    hvilka   mäktigt   höjde   affären.     Georg  Giesecke,  som 
praktiserat  i  Amerika  sedan   1876,  har  fullständigt  omgestaltat 
affären  efter  amerikanskt  mönster  och  bragt  den  till  en  bland  de 
förnämsta  i  Europa.     Den  har  160,000  matriser  och  15,500  stål- 
stämplar.    Hermann  Giesecke,  en  son  till  stilgjutaren,  grundade 
tillsammans  med  Alphons  Devrient  1852  ett  boktryckeri,  hvilket 
nu  blifvit  ett  konstinstitut,  hvarifrån  särdeles  artistiskt  utförda 
arbeten  utgifvits.    Vidare  märkas  här  Bibliographisches  Institut, 
väl    ordnadt   och   skött,    C.    G.   Naumanns   accidenstryckeri    och 
Alexander  Waldow,  som  genom  utgifvandet  af  Archiv  fiir  Buch- 
druckerkunst  med  dess  sats-  och  tryckprof  mycket  bidragit  till 
att  utbreda  och  höja  konsten. 

I  Magdeburg  infördes  den  nya  konsten  af  Bartholombus 
Ghotan,  1480 — 82,  som  tryckte  Missale  Magdcburgensc  1480.  Al- 
bert Ravenstein  och  Joachim  Westfal,  två  medlemmar  af  Fratres 
vit*e  communis,  tryckte  1483  och  1484  flera  småskrifter  och  en 
större  för  folket  afsedd  lågtysk  evangeliibok  i  folio.  Westfal, 
som  var  från  Stendal,  drog  1486  eller  1487  dit  med  officinen;  af 
Ravenstein  hör  man  ingenting  vidare.  En  förvånansvärd  verksam- 
het utvecklade  MoRrrz  Brandis,  som  inkallades  hit  från  Leipzig. 
Hans  officin  var  försedd  med  tolf  stilsorter  och  med  minst  nio 


50 


TYSKLAND:    URACH,    WIEN. 


garnityr  initialer.  Hans  mästerstycke  är  första  upplagan  af  ett 
Missale  i  folio  och  vidare  Halberstadts  Brcviarium  i  8:0,  1495. 
Magdebnrgs  xylografier  från  denna  tid  äro  mycket  framstående. 
Nu  märkes  här  Fabers  tryckeri,  der  Magdeburger  Zeitung  tryckes. 

I  Urach  tryckte  1481  Konrad  Fyner.  Här  ifrade  friherre  Hans 
Ungnad  von  Sonnegö,  hvilken  såsom  anhängare  af  Luthers  lära 
måst  lemna  Österrike,  för  att  utbreda  den  nya  läran  i  Krain  och 
anlade  derför  ett  tryckeri,  sedan  han  lyckats  få  graverade  glago- 
litiska  typer,  och  tryckte  1561  med  dessa  ett  kroatiskt  Abcdarium 
och  en  katekes.  När  typerna  för  de  slaviska  språken  ej  räckte 
till,  trycktes  på  italienska  språket.  Efter  Ungnads  död  1564 
förföll  tryckeriet;  typerna  togos  efter  slaget  vid  Nördlingen  och 
skänktes  af  kejsar  Ferdinand  till  Propagandans  tryckeri  i  Rom. 

I  Wien  trycktes  1482,  dock  utan  namn  och  dato,  hvarefter 
intet  spår  af  konsten  finnes  förr  än  1492,  då  Jon.  Winterburger 
från  Kreuznach  här  tryckte  A,  Flacci  Persij  Sattre;  men  äfven 
härå  finnes  ej  tryckarens  namn  utsatt,  endast  af  typerna  kan 
man  sluta  sig  till  att  trycket  är  af  Winterburger.  Först  1493 
förekommer  hans  namn  på  ett  ceremoniel,  *Begencknus  Kaiser- 
liches  Maistat*,  efter  Fredrik  III.  Kejsar  Maximilian  gynnade 
mycket  Winterburger  och  tillät  honom  att  föra  den  kejserliga 
örnen.1  Han  förtjenade  också  uppmuntran,  ty  han  tryckte  kost- 
bara verk  och  icke  endast  för  Wiens  lärde  utan  äfven  från  andra 
städer.  Han  dog  vid  hög  ålder  1519.  Hieronymus  Vietor  började 
1510  att  trycka  tillsammans  med  Singriener,  men  fortsatte  snart 
ensam.  1528  kallade  han  sig  »Typographus  Regius»;  han  var 
berömd  för  sina  grekiska  typer  och  begaf  sig  1531  till  Kråkan, 
der  han  dog  1546.  Jon.  Singriener,  1519 — 45,  var  en  god  stil- 
gjutare,  tryckte  utom  tyska  och  latin  äfven  franska,  grekiska 
och  hebreiska;  han  utsatte  1522  för  första  gången  tryckort,  år 
och  namn  på  titelbladet.  Hans  tryckeri  fortsattes  af  hans  söner 
Matthäus  och  Johannes.  Här  förekomma  vidare  Johann  von 
Ghelen,  som  började  1672  och  egde  stora  språkkunskaper,  fick 
1678  privilegium  som  k.k.  italiensk  hofboktryckare  och*  1703  å 
tidningen  Posttäglicher  Mercurius.  Han  dog  1724.  Johann  Thomas 
Trattner,  1748 — 98,  hade  inom  kort  34  pressar,  5  filialtryckerier 
(i  Agram,  Pest,  Innsbruck,  Linz  och  Triest),  bokhandel  på  8 
ställen  och  18  boknederlag  i  olika  städer.  Hans  stilgjuteri  var 
på   sin   tid    äfven   mycket   framstående.     Han  upphöjdes   1764  i 

1  Härmed  torde  dock  icke  förstås  ett  adligt  vapen,  utan  endast  ett  tryckår- 
märke  (se  noten  sid.  42). 


51 


TYSKLAND:    WIEN. 


adligt  stånd,  blef  hofboktryckare  och  erhöll  ungersk  borgarerätt. 
Senare   utmärker   sig   här   först  k.k.  Hof-  och  Statstryckeriet, 
anlagdt  1804,  för  att  förena  allt  statens  tryck  och  statskredit- 
papperens  förfärdigande  på  ett  ställe.     1841  kallades  till  ledare 
häraf  Alois  Auer,  som  med  konstsinne  förenade  håg  och  skicklig- 
het att  utföra  sitt  värf.    Under  hans  ledning  gick  tryckeriet  med 
stora  steg  framåt.     Han  var  sjelf  uppfinnare  och  förbättrare  i 
flera   riktningar,    och    han    ansåg  såsom  tryckeriets  uppgift   att 
uppmuntra   och    begagna   alla   dithörande  uppfinningar   och   för- 
bättringar hvilket  han  gjorde  på  ett  sätt,  som  tillvann   honom 
allmän  beundran;  han  blef  hofråd,  upphöjdes  i  adligt  stånd,  blef 
ledamot   af  k.   vetenskapsakademien,  hedersdoktor  vid   universi- 
teten, hedersledamot  af  lärda  sällskap  o.  s.  v.    Dä  man  emellertid 
ville  inskränka  hans  verksamhet,  nedlade  han  1804  sin  befattning 
och  dog  18G9.     Han  efterträddes  af  hofrådet  Anton  von   Beck, 
hvilken    pä  ett  värdigt  sätt  fortsatte  Auers  verk  till   1878,   då 
ledningen   öfvertogs  af  R.  Lauter.     Anstalten  omfattar  nu  allt 
hvad    till    de    grafiska   konsterna   hör,    från    fotografi   till    bok- 
binderi,    och    utförandet   i    alla    brancher   kan  jemföras  med   de 
bästa  annorstädes  utförda.     Den  sysselsätter  en  personal  af  818 
personer,  har  21  handpressar  och  49  maskinpressar,  30  koppar- 
trycks-   och    satinerpressar   samt   för  stentryck   15  hand-   och   3 
maskinpressar.    Synnerligt  rikhaltigt  är  dess  stilförråd,  som  inne- 
håller  nästan    alla   verldens  alfabet;    stilames  vigt  uppgår  till 
541,549   kg.   och  stämplarnes  och  matrisernas  antal  till  224,782 
st.    Näst  statstryckeriet  märkes  här  sedan  1849  L.  C.  Zåmarskis 
k.k.  hofboktryckeri,  som,  under  ledning  af  Albert  Pietz,  jemte 
boktrycket  äfven  idkar  litografi,  heliografi,  fotografi  och  färgtryck, 
hvilket  allt  pä  ett  särdeles  framstående  sätt  utföres.   Sedan  1882 
eges  det  af  aktiesällskapet  »Steyrermtihl»,  har  4  rotationsmaskiner, 
40  typografiska  och  litografiska  maskinpressar,  utgifver  tre  dag- 
liga tidningar  och  »Neue  Illustrirte  Zeitung».    Adolf  Holzhausen 
har   förvärfvat   sig   verldsrykte  för  sitt  tryck  af  vetenskapliga 
arbeten,  isynnerhet  orientaliska,  och  har  arbete  till  och  med  från 
förläggare  i  Paris.    Heinrich  Knöfler  är  känd  för  sitt  utmärkta 
xylografiska  färgtryck,  som  hittills  knappt  torde  vara  öfverträffadt. 
Ludwig    Lott,    1859 — 75    ledare    af    »Presses»    tryckeri,   införde 
Walterspressen  i  Wien,  inrättade  1875  eget  tryckeri  och  egnade 
sig    åt   färgtryck,   som   han  utförde  synnerligt  väl.     I  Amerika 
lärde  han  känna  blecktryck,   lyckades   vid  sin  återkomst  utföra 
det  och  fortsätter  derined.    Karl  Fromme  har  förvärfvat  sig  godt 


52 


TYSKLAND:    MPNCHKN,    REGENSBURG,    HEIDELBERG,    MONSTER. 


rykte  som  accidenstryckare.   Bland  stilgjutare  märkas,  utom  Stats- 
tryckeriet,  Karl  Brendler,  Poppelbaum  &  Bossow  samt  Meyer  & 

ScHLBICHER. 

I  MOnchen  nedsatte  sig  1482  Jon.  Schäfer  och  tryckte  med 
Zainers  typer  till  1494.  Johann  Schobser  blef  hofboktryckare 
1497  och  fortsatte  till  1520,  hvarefter  sonen  Andreas  Schobser 
fortsatte  till  1531.  Nu  märkes  här  d:r  M.  Huttlers  konst- 
boktryckeri, som  bl.  a.  reproducerar  Schöffers  tryck,  och  hvars 
psaltartyper  han  låtit  gravera  i  flera  grader. 

Erfurt  erhöll  boktryckeri  genom  Paitl  Wider  von  Hornbach, 
som  tryckte  1482 — 85.  Professor  Nikolaus  Marschalk  hade  1490 
till  1502  ett  privattryckeri,  som  förestods  af  Heinrich  Schneider. 
Här  utmärkte  sig  J.  Ritschl  von  Hartenbach  som  stämpelskärare 
och  xylograf.  I  Memmingen  tryckte  Albert  Kinne  1482—1500 
och  i  Reutlingen  Joh.  Otmar  1482 — 95  samt  Mich.  Greyff  148ft—  9G. 

Till  Passau  inflyttade  1482  Konrad  Stahel  ocli  tryckte  till- 
sammans med  Benedict  Mayr,  men  vandrade  snart  vidare:  Mavr 
tryckte  sedan  med  Jon.  Alakraw,  hvilken  1484  begaf  sig  till 
Winterberg,  men  återkom  året  derpå  och  tryckte  till  1492.  Jon. 
Petri  tryckte  1491 — 92  vackra  missaler. 

Winterberg  i  Böhmen  erhöll  tryckeri  genom  Jon.  Alakrow, 
som  1484  hitkom  från  Passau,  dit  han  redan  året  derpå  återvände. 
I  Regensburg  tryckte  Jon.  Sensenschmid  och  Jon.  Beckenihb  1485 
ett  missale,  och  Jacob  från  Guoda  1490 — 93.  I  Brönn  trycktes  af 
okänd  tryckare  1486,  och  här  inrättade  Trassler  i  Troppau  ett 
filial  tryckeri,  som  slutligen  sysselsatte  GO  pressar,  samt  ett  stil- 
gjuteri  och  kopparstickstryckeri. 

I  Heidelberg  trycktes  1485  den  första  bok,  utan  angifvande 
af  tryckare;  Friedrich  Misch  arbetade  här  till  1497  och  Heinrich 
Knoblochtzer  1489 — 99.  Här  uppträder  1587  Hieronymus  Oomme- 
linits  från  Douay  i  Flandern  med  romerska  och  grekiska  klassiker, 
som  räknas  bland  typografiska  mästerverk.  Efter  001™^^^* 
död  1597  fortsattes  tryckeriet  af  Jitdas  Bonnftius.  Hör  tryckte 
äfven  Ernst  Vögelin,  sedan  han  måst  lemna  Leipzig. 

MOnSter  erhöll  tryckeri  1486  genom  Joh.  Limbitrg  från  Aachen. 
Hans  efterträdare  tryckte  dock  så  illa,  att  de  lärde  sände  sina 
verk  till  andra  ställen,  hvarför  tryckeriet  upphörde  och  kom 
först  i  början  af  16:e  årh.  åter  till  stånd.  Ben  förnämste  bok- 
tryckaren här  var  Theodorik  Tzwyvel,  men  af  hans  många  tryck 
finnas  jemförelsevis  få  qvar  efter  den  plundring  som  vederdöpame 
anstälde  å  hans  tryckeri. 


53 


TYSKLAND:    KUTTENBERG,  HAMBURG,  TUBINGEN,  BRAUNSCHWRIQ. 


I  den  lilla  bergstaden  Kuttenberg  i  Böhmen  utkom  1489  den 
andra  höhmiska  bibeln,  försedd  med  illustrationer  och  tryckt  hos 
den  lärde  Martin  von  Tissnowa  ;  sedan  han  utnämnts  till  dekanus 
vid  filosofiska  fakulteten  i  Prag,  upphörde  tryckeriet.  *  I  Hagenau 
i  Elsass  utkommo  1489 — lf>00  inemot  femtio  särskilda,  till  en  del 
icke  obetydliga  verk ;  i  flera  af  dem  namnes  Heinrich  Gran  såsom 
tryckare.  Senare  uppträder  här  Jon.  Rynmann.  I  Ingolstadt 
utkom  först  utan  angifven  tryckare  Pauli  Lescheri  Rhetorica, 
som  man  tror,  1487.  De  första  namngifna  tryckarne  voro  Jon. 
Kachelofen  1490  samt  Marx  Ayrer  och  Georg  Wyrffel,  1497. 

I  Hamburg  tryckte  1491  bröderna  Hans  och  Thomas  Borchardfs. 
Från  15:e  årh.  är  endast  ett  enda  tryck  från  Hamburg  bekant, 
nämligen  Laudes  bråte  Marie  virginis.  Under  1500-talet  var  här 
Joachim  Lew  den  mest  betydande  boktryckaren.  Här  märkes 
nu  Genzsch  &  Heyses  stilgjuteri,  ett  af  de  mera  framstående  i 
Tyskland. 

I  Freiburg  tryckte  Kilian  Piscator  (Fischer)  1493 — 95  och 
Friedrich  Riedrer  1493 — 99.  I  Löneburg  tryckte  Hans  Lucas 
(Lice)  1493  Thomas  a  Kcmpis'  De  imitatione  Christi.  T  Oppen- 
heim  tryckte  en  ej  namngifven  boktryckare  1494;  i  Freising  Jon. 
Schäffler  1495  och  i  Offenburg  obekant  tryckare  1490. 

I  Töbingen  började  Johann  Otmar  trycka  1498.  Här  utgåfvos 
i  medlet  af  10:e  årh.  flera  slaviska  böcker.  Truber  öfversatte  en 
katekes  på  vendiska  språket  och  lät  1550  hemligen  trycka  den 
här.  Matthei  evangelium  på  samma  språk  trycktes  i  Morhards 
officin  på  bekostnad  af  hertig  Christofer  af  Wtirtemberg.  Det 
första  evangeliet  å  vendiska  språket  utkom  1555;  hösten  1557  var 
hela  första  delen  af  nya  testamentet  färdig  och  1560  den  andra. 
1522  utgaf  Reuchlin  här  botpsalmer  å  hebreiska  språket. 

OlmOtZ  erhöll  tryckeri  1500  och  samma  år  Pfortzheim,  der  ett 
aktiebolag  under  ledning  af  Hvass  tryckte  flera  praktupplagor. 

I  Braunschweig,  som  1509  erhöll  sitt  första  tryckeri,  grundade 
Hans  Friedrich  Vieweg  1801  ett  tryckeri,  som  efter  hans  död 
1835  öfvertogs  af  sonen  Eduard,  hvilken  utvidgade  det  med  stil- 
och  stereotypgjuteri  samt  galvanoplastisk  och  xylografisk  atelier. 
Hans  tryck  är  utfördt  med  stor  omsorg.  Efter  Eduards  död,  1869, 
innehafves  affären  af  sonen  Heinrich  Vieweo.   Friedrich  Viewegs 

1  Till  denna  stad  anknyter  sig  en  egendomlig  Gutenbergslegend,  enligt  hvilken 
Joh.  Fust  skulle  vara  född  här  och  hafva  studerat  i  Prag,  men  i  Mainz  till  sin 
födelsestads  ära  kallat  sig  Joh.  Kuttenberg.  Denna  legend  fann,  af  missförstådd 
patriotism,  ännu  1840  försvarare. 


54 


TYSKLAND:    FRANKFURT    A.  M.,    W1TTKNBKR0. 


måg  Georg  Westermann  grundade  1845  eget  tryckeri,  som  är 
kändt  såsom  ett  mönster  af  ackuratess  och  prydlighet.  Han  var 
den  förste  som  i  större  skala  tryckte  zinkhögetsade  kartor  i 
maskinpress.  Han  dog  1879.  D:r  Johann  Heinrich  Meyer  grun- 
dade här  1834  Journal  fiir  Buchdruckerltunst,  det  första  och  länge 
det  enda  typografiska  fackbladet  i  Tyskland.     Han  dog  18<>3. 

Frankfurt  a.  M.  erhöll  sitt  första  tryckeri  1531  genom  Christian 
Egenolph,  en  bildad  man,  som  underhöll  en  liflig  skriftvexling 
med  Melanchton  och  andra  lärde.  Han  levererade  intill  1555 
hnfvudsakligen  latinska  upplagor,  hvilka,  likasom  hans  tyska  bibel, 
äro  mycket  sorgfälligt  utförda.  Äfven  hans  stilgjuteri  var  be- 
römdt.  Sigismund  Feyerabend  var  en  framstående  boktryckare  och 
utöfvade  en  storartad  verksamhet,  isynnerhet  genom  tryckning  af 
illustrerade  verk.  Christian  Wechel  hitkom  från  Paris  och  tryckte 
här  till  sin  död  1554.  Äfven  hans  son  Andreas  hitkom  1573  och 
ådagalade  stor  sorgfällighet  vid  korrekturläsningen  af  sitt  tryck. 
Hans  son  Jon.  Wechel  tryckte  från  1583  och  efter  honom  fortsatte 
arfvingarne.  På  sista  tiden  märkas  här  B.  Dondorf  &  C.  Natjmann 
genom  konsttryck,  isynnerhet  värdepapper.  Stilgjuteriet  har  här 
framstående  representanter;  så  öfvertog  Benjamin  Krebs  1839 
Andräska  boktryckeriet  och  stilgjuteriet,  deri  han  förut  var  del- 
egare,  för  egen  räkning.  Boktryckeriet  öfverlät  han  1848  till  sin 
son  för  att  sjelf  uteslutande  egna  sig  åt  stilgjuteriet.  Han  dog 
1858,  men  hade  redan  året  förut  öfverlåtit  affären  åt  sin  måg 
Hermann  Poppelbaum.  Stilgjuteriet  eger  15,000  stålstämplar  och 
120,000  matriser  samt  är  särskildt  berömdt  för  sina  frakturstilar. 
Joh.  Christian  Bauer  fullkomnade  sig  i  England  som  stämpel- 
skärare.  Återkommen  till  Tyskland  graverade  han  en  mängd 
vackra  stilar  och  var  så  produktiv,  att  han  vid  sin  död  18G7  efter- 
leranade  omkring  10,000  egenhändigt  graverade  stämplar;  firman 
är  ännu  känd  för  framstående  verksamhet  och  eger  20,000  stål- 
stämplar. Dressler  började  1828  stilgjuteri  tillsammans  med  Rost- 
Fingerlin  och  öfvertog  det  1841  ensam.  Han  utmärkte  sig  för 
vackra  frakturstilar,  förbättrade  gjutmaskinen  och  införde  den 
franska  kägeln  i  Tyskland.  1853  öfverlemnade  han  gjuteriet  till 
sin  kompanjon  Meyer,  och  1858  öfvergick  det  till  firman  Flinsch, 
hvilken,  i  besittning  af  stort  kapital  och  under  ledning  af  Michael, 
upparbetade  det  till  Tysklands  största  gjuteri,  h vilket  eger  100,082 
stålstämplar  och  188,233  matriser. 

Wittenberg  erhöll  stadigvarande  tryckeri  1509,  då  Jon.  Granen- 
berg   här   nedsatte   sig   och    fortsatte   till    1522.     Lotters   söner 


55 


TYSKLAND!    1IALLK,    ALTEKBURG,    BERLIN. 


Melchior  och  Michael  Lotter  hitkommo  på  Luthers  begäran 
1519  och  började  raden  af  reformationstryckare.  1523  nppstodo 
misshälligheter  mellan  Luther  och  Lotter,  hvarefter  den  förre 
lät  trycka  hos  Hans  Lupft,  »bibeltryckaren»,  1525 — 84.  Melanch- 
tons  skrifter  trycktes  af  Georg  Rhau,  152() — 48,  och  efter  hans 
död  af  Jon.  Krafft  (Crato)  samt  af  Hans  Weyss  och  Peter  Setts. 

Halle  erhöll  tryckeri  1520,  och  märkas  sedan  Schwetschkes 
tryckeri  samt  Watsenhausboktryckeriet  under  Bertrams  ledning, 
båda  för  godt  och  omsorgsfullt  tryck.  I  Dresden,  som  1524  erhöll 
sitt  första  tryckeri,  framstår  det  1777  grundade  Meinholdska  hof- 
boktryckeriet. 

I  Altenburg,  som  1523  erhöll  sitt  första  boktryckeri,  inköptes 
hof boktryckeriet  af  gemeimehofrådet  Jon.  Pierer,  och  från  1832 
till  1850  sköttes  det  af  majoren  H.  A.  Pierer,  grundaren  af  det 
kända  universallexikonet.  Hans  söner  fortsatte  till  1872,  då  det 
öfvergick  till  Stephan  Geibel  &  C:o.  Det  är  ett  af  de  bästa 
accidenstryckerier,  hvilket  till  stor  del  förvärfvat  sitt  beröni 
genom  den  döfstumme  sättaren  Alois  Marie  Watzuliks  talang. 

Berlin  fick  tryckeri  först  1539  genom  Hans  Weyss  från  Witten- 
berg,  som  inkallades  af  kurfursten  Joachim  IT  och  fortsatte  till 
1544,  då  Berlin  åter  blef  utan  tryckeri  till  1574,  då  Leonhard 
Thurneysser,  en  lärd  och  praktisk  man,  började;  men  redan  1577 
sålde  han  tryckeriet  till  Michael  Hentszke.  Senare  hafva  gjort 
sig  bemärkta:  Georg  Jacob  Decker,  som  gifte  sig  med  boktrycka- 
ren Grynäus  dotter  och  sålunda  blef  egare  af  dennes  tryckeri. 
1703  utnämndes  han  af  Fredrik  II  till  hofboktryckare  och  erhöll 
1707  löfte  om  ärftlighet  af  denna  titel,  om  han  på  egen  bekostnad 
ville  anlägga  ett  fullständigt  franskt  tryckeri.  Nu  förskaffade 
sig  Decker  stil  från  Foumier  och  Baskerville,  engagerade  en 
faktor  från  Paris  och  försåg  sitt  tryckeri  med  smakfulla  stilar. 
1709  erhöll  han  bekräftelse  på  ärftligheten  af  hof  boktryckare- 
titeln inom  sin  familj  samt  tillåtelse  att  eftertrycka  alla  i  ut- 
landet utkommande,  icke  genom  specielt  privilegium  skyddade 
böcker.  Han  införskref  senare  äfven  stilar  från  Bodoni,  Didot 
och  Haas.  Tryckeriet  öfvertogs  af  hans  söner,  af  hvilka  Gustav 
afled  1829,  hvarefter  Rudolf  Ludwio  von  Decker  ensam  fortsatte. 
Han  lärde  stilgjuteri  och  sättning,  företog  1824 — 27  resor  i  ut- 
landet och  blef  framstående  både  såsom  boktryckare,  stämpel- 
gravör  och  stilgjutare.  1877  inköptes  hans  tryckeri  af  tyska 
riket  for  0,780,000  mark.  J.  F.  Unger  inrättade'  1780  eget  tryc- 
keri och   1791   stilgjuteri,  der  isynnerhet  götos  Didotska  stilar; 


i 


i 


56 


TYSKLAND:    TROPPAU,    HANNOVER,    STUTTGART. 


han  var  äfven  framstående  xylograf  och  erhöll  1800  som  sådan 
professors  titel.  Han  dog  1804,  och  hans  tryckeri  har  öfvergått 
till  Trowitzsch  &  Sohn.  Edttard  Hänel,  son  af  boktryckaren  i 
Magdeburg,  öfvertog,  efter  att  hafva  arbetat  i  England  och 
Frankrike,  vid  21  års  ålder  faderns  tryckeri,  men  grundade  1835 
ett  nytt  tryckeri  i  Berlin.  Han  utmärkte  sig  både  som  bok- 
tryckare och  stilgjutare,  egnade  sig  särskildt  åt  konsttryck  och 
uppnådde  häri  stor  skicklighet.  Anstalten  öfvertogs  efter  Hänels 
död  1864  af  Karl  Wilhem  Gronau.  Som  accidenstryckare  fram- 
stå Wilhelm  BCxenstein,  hvilken  varit  banbrytare  för  att  höja 
detta  tryck  på  en  konstnärlig  grund,  och  (tEBrAder  GrOnert. 
Statstryckeriet,  inrättadt  1851,  utmärker  sig  för  tryck  af  värde- 
papper; bland  stilgjuteriema  här  märkes  Wilhelm  Wcellmers. 

I  Troppau  framstår  Joseph  Georg  Trassler,  faktor  hos  Tratt- 
ner  i  Wien,  hvilken  1779  här  köpte  ett  tryckeri  och  upparbetade 
det  så,  att  lian  1785  sysselsatte  25  pressar.  1780  inrättade  lian 
äfven  tryckeri  i  Brtinn  och  1795  i  Krakau.     Han  dog  1810. 

Hannover  erhöll  tryckeri  1547,  och  1827  anlade  bröderna 
Christian  och  Friedrich  Jänecke  tryckeri  och  blefvo  1830  hof- 
boktryckare.  1843  grundlades  den  verldsberömda  färgfabriken  af 
bröderna  Jänecke  och  Friedrich  Schneemann. 

Till  Stuttgart,  som  1599  erhållit  sitt  första  tryckeri,  flyttade 
Jou.  Friedrich  Cotta,  sedermera  friherre  von  Cottendorf,  sitt 
tryckeri  1798.  Han  dog  1832  och  sonen  Georg  von  Cotta  fort- 
satte och  blef  genom  sina  förlag  verldsbekant.  Efter  Georgs  död, 
1803,  utarrenderades  affären  för  familjens  räkning  först  till  brö- 
derna Mäntler  och  sedan  till  bröderna  Kröner,  kända  för  sina 
goda  träsnitt.  Eduard  Hallberger  gjorde  sig  känd  för  sitt  vackra 
träsnittstryck  och  för  utgifvande  af  billiga  och  goda  illustrerade 
folkblad,  såsom  Veber  Land  und  Meer,  Illustrirte  Welt  o.  s.  v., 
och  han  lät  på  egen  risk  bygga  den  första  rotationsmaskinen  för 
illustrationstryck.  Affären  har  nu  öfvergått  till  ett  aktiebolag 
»"Deutsche  Verlagsanstalt». 

ITALIEN 

tillhör  äran  af  att  först  hafva  upptagit  boktryckarekonsten,  för- 
bättrat, fullkomnat  och  på  ädlaste  sätt  användt  den. !    Här  voro 

1  Italien  har  äfven  gjort  anspråk  på  att  vara  uppfinningsorten,  och  ännu  den 
24  sept.  1868  restes  i  Feltre  en  minnesstod  åt  den  förmodade  uppfinnaren  Panpilo 
Castaldi.     I  det  1865  härför  utfärdade  uppropet  uppgifves  att  Castaldi  var  född 


57 


ITALIEN:    BUBIACO. 


vid  tiden  för  uppfinningen  icke  allenast  de  klassiska  och  bildande 
konsterna,  utan  äfven  poesien  hemmastadda  och  i  blomstrande 
tillstånd,  samt  på  många  håll  med  värma  omhuldade;  här  var, 
såsom  i  intet  annat  land,  grunden  jemnad  för  den  nya  konsten, 
hvilken  också  gjorde  jättelika  framsteg.  Redan  1480  hade  40 
städer  boktryckerier,  till  en  del  af  framstående  beskaffenhet,  som 
isynnerhet  voro  sysselsatta  med  utgifvande  af  klassikerna,  under 
det  att  i  Tyskland  ännu  alltid  bönböcker  och  torra  kompendier 
voro  hufvudsakliga  tryckalstren. 

Särskild  presslagstiftning  behöfdes  i  början  icke  i  Italien: 
boktryckarne  voro  tillräckligt  öfvervakade  genom  inqvisitionen, 
och  denna  fullgjorde  sitt  uppdrag  så  väl,  att  t.  ex.  af  biskop 
Morones  Beneficio  di  Christo  crocifisso,  som  i  Venedig  trycktes  i 
40,000  exemplar,  endast  några  få  finnas  qvar.  Senare  tillkommo 
dock  särskilda  lagar,  hvilka  vexlade  allt  efter  regeringens  åsigter. 

gctitteKbrifcpttm*  nccnodofdqadDotiaifideicidei 
liberutms.imaculibrodUopificiobois  adDemctrtora 
fotöm?.Subåno  dniwMCCCC.LXV.Pontificaras 

Fig.   10.     Sireynheim*  och  Pannari*'  Lactantiug-typer. 

I  klostret  Subiaco,  beläget  på  en  hög,  svårtillgänglig  klippa 
nära  Rom,  grundades  1464  det  första  tryckeriet  af  Conrad  Swkyn- 
heim  och  Arnold  Pannartz,  sannolikt  två  af  Gutenbergs  lär- 
jungar. De  tryckte  först  en  donat,  1465  Lactantius,  De  divinis 
institutionibus  och  sannolikt  samma  år  Ciceros  De  oratorc,1  samt 
1467  Augustinus,  De  civitate  dei.  Skönskrifvarne  hade  i  Italien 
redan  under  de  romerska  kejsarnes  tid  vunnit  stor  färdighet. 
Genom  vexlingen  af  herskande  folk  i  Italien  hade  skriften  äfven 
undergått  flera  förändringar.  Då  goterna  i  5:e  årh.  gjorde  sig 
till  herrar  här,  började  redan  de  romerska  kapitalbokstäfverna  att 
antaga  en  förändrad  form;    den  egentliga  romerska  stilen  kom 

1398  i  Feltre,  genomgick  universitetet  i  Padua  och  inrättade  en  italiensk  »kola. 
Omkring  1442  kom  ett  af  Gutenberg  i  Mainz  tryckt  blad  i  hans  händer  och  detta 
gaf  honom  idén  till  rörliga  bokstäfver  (om  tryckpressen  talas  ej).  Till  hans  skola 
kom  en  man  vid  namn  Fnst  från  Mainz,  och  till  denne  man  anförtrodde  Castaldi 
sin  uppfinning,  Fnst  återvände  omkring  1454  till  Mainz  och  meddelade  här  upp- 
finningen åt  sina  kolleger  Gutenberg  och  Schöffer.     Oas  tal  di  dog  1490. 

1  Enligt  C.  Fumaoalli,  Dei  primi  libri  a  stampa  in  Italia,  Lugano  1875, 
skall  Ciccro  vara  tryckt  före  Lactantius. 


58 


ITALIEN:    ROM. 


dock  först  under  8:e  årh.  i  bruk.  Det  var  naturligt  att  Sweyn- 
heira  och  Pannartz,  då  de  började  trycka,  antogo  den  nationella 
och  behagliga  romerska  stilen,  som  nära  anslöt  sig  till  den  nu 
brukliga  antiqvan,  och  Lactantius  trycktes  derför  med  denna 
stil  (fig.  16).  Snart  visade  sig  svårigheten  att  hafva  sin  verksam- 
het på  ett  så  svårtillgängligt  ställe  som  Subiaco,  hvarför  de 
begåfvo  sig  till 

Rom,  dit  de  inbjudits  af  bröderna  Pietro  och  Francesco 
Massimi,  i  hvilkas  palats  de  inflyttade  1467,  hufvudsakligen  för 
att  trycka  Ciceros  bref.  Under  de  följande  fem  åren  utvecklade 
Sweynheim  och  Pannartz  en  stor,  dock  öfver  deras  krafter  gå- 
ende verksamhet,  som  förde  dem  till  ekonomisk  ruin.  Från  deras 
tryckeri  utgingo  hufvudsakligen  upplagor  af  klassikerna,  men  i 
samma  förhållande  som  deras  lager  ökades,  minskades  deras  kassa, 
och  då  de  hade  tryckt  Nicolas  de  Lyras  bibelförklaringar  i  5 

noftra  poets  uti  cogniti  uel  rrcepci  Ql&*n$i  «ft  T  originibtis  (blitos 
cffc  in  epnlif  caitere  coutius  ad  åb  icinrm  dedaroTum  bommum 
uurtuöbus  :  boitovem  sanea  huic  generi  non  fuiffe  dedarat  oratio 
Catomc  incfu.  öbicritut prcbrum  Marco  ndbihori :  qct i§  ppcta 

Fig.  17.     Ulrich  Han*  stil  till  Cicero.     1469. 

band,  voro  de  alldeles  utan  medel.  Verkets  utgifvare,  deras  vän, 
biskop  Andr.  Bussi,  anbefalde  dem  varmt  hos  påfven  Sixtus  IV 
för  understöd.  Denna  ansökan,  som  för  boktryckarehistorien  har 
särskildt  intresse,  emedan  man  deraf  erfar,  att  den  vanliga  upp- 
lagan af  en  bok  var  275  ex.,  af  populära  verk  550,  hade  antingen 
alldeles  ingen  eller  för  liten  följd,  och  föreningen  blef  1473  upplöst. 
Sweynheim  synes  efter  skilsraessan  hufvudsakligen  hafva  syssel- 
satt sig  med  stilgravering  och  kopparstick  samt  gjorde  de  första 
försöken  att  i  boktryckspress  trycka  kartor,  graverade  i  koppar, 
nämligen  Ptolemfeus,  "geografi,  men  han  upplefde  ej  af  slutandet  af 
detta  verk,  ty  de  sista  plattorna  äro  gjorda  af  Arnold  Buckino. 
Pannartz  tryckte  till  sin  död,  1476.  Redan  14G7  blef  Ulrich  Han 
(Gallus)  af  kardinal  Torqueraada  kallad  till  Rom.  Det  första 
trycket,  som  äfven  är  den  första  bok  med  träsnitt  i  Italien: 
Torquemadas  Meditationes,  tryckte  han  med  gotisk  stil,  men  senare 
begagnade  han  antiqva  (fig.  17).  Han  tryckte  till  1478,  under 
sista  tiden  i  Giovanni  Filippo  de  Lignamines  hus,  hvilken  senare 
sjelf  inrättade  tryckeri.     1469 — 81  tryckte  här  Georg  Lauer,  och 


59 


ITALIEN:    ROM,    VENEDIG. 


tryckarnes  antal  ökades  nu  hastigt.  1516  inrättade  påfven  Leo  X 
ett  eget  tryckeri,  Typographia  vaticana,  i  Qvirinalen  för  en  kost- 
nad af  40,000  goldgulden,  och  till  föreståndare  härför  kallades 
Dominico  Basa  från  Venedig.  Sixtus  V  tillökade  detta  tryckeri 
med  typer  för  främmande  språk,  och  Clemens  VIII  anförtrodde 
ledningen  deraf  åt  Aldus  Manutius  d.  y.  I  följande  århundradet 
öfvergiek  tryckeriet  till  Congreoatio  de  propaganda  fide,  det 
romerska  missionssällskapet,  stiftadt  1G22  af  Gregorius  XV,  och 
forsågs  med  orientaliska  stilar,  graverade  af  den  berömde  stämpel- 
skäraren  Stefano  Paolino.  Ett  annat  äfvenledes  berömdt  tryckeri 
grundlades  af  kardinal  Ferdinand  af  Medicis,  der  1593  Avicennas 
verk  trycktes  med  arabiska  typer.  Då  kardinalen  blef  s torhertig 
af  Toscana,  kom  denna  Typographia  medicea  till  Florens.  Under 
1700-talet  fans  i  Rom  endast  ett  stilgjuteri:  det  vaticanska. 

Till  Venedig  kom  1469  Jon.  de  Spira  (från  Speyer)  och 
började  med  att  mästerligt  trycka  Ciceros  bref.  Mycket  upp- 
skattad är  äfven  hans  Plinius  och  en  upplaga  af  Tacitus,  som 
dock  möjligen  härrör  från  hans  efterträdare.  Hans  typer  närma 
sig  antiqva;  han  använde  punkt,  komma  och  frågetecken,  och 
i  Tacitus  förekomma  arabiska  kolumnsiffror.  Dogen  Pasquale 
Malipiero  uppskattade  hans  förtjenster  så  högt.,  att  han  till- 
delade honom  uteslutande  privilegium  som  tryckare  inom  vene- 
tianska  området.  Af  detta  privilegium,  som  endast  var  personligt, 
drog  han  dock  icke  stor  nytta,  ty  han  dog  redan  1470.  Hans 
broder  Jon.  Vendetjn  de  Spira  fortsatte  tryckeriet  och  tryckte 
många  eleganta  upplagor  af  klassikenia  och  den  första  italienska 
bibeln.  Han  förenade  sig  med  Johan  de  Colonia,  1471 — 1487, 
som  åter  förenade  sig  med  Nicolaus  Jenson,  en  skicklig  fransk 
myntgravör,  hvilken  på  direkt  föranstaltande  af  konung  Karl  VII 
i  Frankrike  sändes  till  Mainz  för  att  lära  den  nya  konsten,  hvilket 
äfven  lyckades.  Han  vände  dock  icke  åter  till  Paris,  utan  begaf 
sig  till  Venedig,  der  han  1470 — Hl  verkade  som  en  af  de  be- 
römdaste stilgravörer  och  boktryckare.  Han  insåg  genast  den 
stora  användbarheten  af  den  romerska  stilen,  men  äfven  bristerna 
i  för  handen  varande  mönster.  Han  afhjelpte  de  sistnämnda,  gaf 
stilen  afrundning  och  frambragte  de  vackra  »latinska  stilar»,  »om 
hastigt  vunno  erkännande  och  användning. l    För  att  följa  tidens 

1  Jenson»  stil  kallades  först  den  venetianska  {characteres  venett)\  i  de  italien- 
ska stilprofven  heter  den  lettera  antiqua  tonda.  Italiename  bibehöllo  namnet 
nntico;  i  Tyskland  och  nordliga  Europa  kallas  den  antiqua,  i  Frankrike  be- 
nämnes den  romain  eller  droit  (den  npprättstående),  i  Holland  romeytt  och  i  Eng- 
land roman. 


60 


ITALIEN:    YEXKDIG. 


smak  graverade  Jenson  också  gotiska  stilar  i  fyra  grader,  hvilka 
äfven  utmärka  sig  för  skönhet,  och  med  en  af  dessa  grader  tryckte 
han  bibeln  1476  (tig.  18).  Här  förekommer  första  raden  tryckt 
med  större  stil,  h vilket  visserligen  äfven  Ulrich  Han  redan  146!) 
gjort,  men  som  först  härefter  blef  allmänt  bruk.  Alla  rubriker 
äro  tryckta  med  svart  färg  och  mindre  stilar  samt  skilda  frän 
texten  genom  mellanslag.  De  stora  initialerna  äro  för  hand 
vackert  utförda  i  guld  och  färger,  de  mindre  i  rödt  och  blått,  och 
alla  begynnelsebokstäfver  äro  genomstrukna  med  rödt  och  blått. 
Dessa  typer  utgjorde  en  emancipation  från  handskrifterna  och 
blefvo  hastigt  omtyckta  och  spridda.  Jenson,  som  af  påfven 
erhöll  pfalzgrefvetitel,  dog  rik  och  ansedd  i  sept.  1481.  Tryckeriet 
öfvergick  1479  till  Andreas  Torresanus  från  Asola,  den  berömde 
Aldus1  svärfader,  en  lärd  författare  och  bokhandlare,  som  genom 
vackra  typer  och  godt  tryck  blef  en  af  sin  tids  mest  berömda 
boktryckare.  Christoph  Waldarfer  tryckte  1473  Boccaccios  De- 
camerone, x  och  flyttade  två  år  derefter  till  Milano.  Hieronymus 
de  Paganini  var  en  af  de  första  som  begagnade  titel,  då  han  14112 

K  3  «bcdcfgbUronopqrf*tttVTf  J 

Fig.   18.     Jenson*  bibeltyper.     1476. 

pa  bibeln  utsatte  Ii  i  bli  a  och  bilden  af  apostelen  Petrus  med  nyc- 
keln.2 Erhard  Ratdolt,  förut  i  Augsburg,  tryckte  här  1476—86; 
hans  1482  med  gotisk  stil  tryckta  och  rikt  ornamenterade  Euklides 
gäller  för  ett  mästerverk  af  första  rangen  och  förskaffade  honom 
från  många  håll  det  ärofullaste  beröm.  Detta  verk  är  det  första, 
som  är  utrustadt  med  matematiska  figurer.  Sitt  konstsinne  visade 
Ratdolt  isynnerhet  genom  användande  af  vackra  initialer,  som 
äro  kända  under  namn  af  litteree  florentes,  och  genom  sina  i  trä- 
snitt väl  utförda  randornament.  Han  utförde  äfven  musikaliska 
arbeten  med  rörliga  typer.     1486  återvände  han  på  biskop  Joh. 

1  Ett  exemplar  af  denna  upplaga  betalades  år  1812  med  2,260  pund  sterliug. 

2  De  första  böckerna  hade  ingen  titel.  Ett  latinskt  verk  började  ofta  med 
orden :  Incipit  liber  (burjan  af  boken),  ett  tyskt  med :  Hie  begynnet,  och  ett  franskt 
med:  Cy  commence  le  livré.    1489  förekommer  redan  en  längre  titel: 

Biblia  cum  concordanti 

is :  et  terminoru  hebraico- 

rum  interpretationibus. 

Titel  i  modern  form,  med  angifvande  af  hufvudinnehåll,  författare,  atgifvare,  för- 
läggare, tryckare  och  årtal  kom  först  i  brnk  genom  presslagstiftning  nnder  1500- 
talet  (1530  i  Tyskland  och  1547  i  Frankrike). 


Gl 


ITALIEN:    VENEDIG. 


von  Werdenbergs  uppmaning  till  Augsburg,  der  han  verkade  till 
151(5;  åtminstone  finnes  efter  denna  tid  intet  spår  af  någon  hans 
verksamhet.  Vidare  tryckte  här  tysken  Jon.  Lucilius  Santmtter 
1480 — 89,  italienarne  Octavian  Scotus  1480 — 1500,  och  Antonio 
Strata  1480 — 89,  samt  fransmannen  Pierre  Maufer  1480 — 86. 

1494  uppträdde  här  en  typografisk  stjerna  af  första  rangen: 
Aldus  Pius  Manutius,  en  lärd  man,  synnerligt  väl  bevandrad  i  de 
orientaliska  språken,  hvilken  anlade  tryckeri  för  att  lättare  kunna 
göra  de  gamla  klassikenia  kända.  Genom  sin  verksamhet  öfver- 
fiyglade  han  alla  sina  samtida  yrkesbröder,  och  under  sitt  förnamn 
Aldus  fortlefver  han  hos  efterverlden  i  de  mycket  uppskattade 
»aldinska  trycken».  Han  lät  gravera  9  garnitur  grekiska,  14 
antiqva  och  3  hebreiska,  samt  af  Francesco  da  Bologna,  som 
äfven  graverade  en  stor  del  af  hans  öfriga  stilar,  den  första 
kursiv-stilen  !  (tig.  19),  i  början  dock  endast  gemena  bokstäfver; 
versalerna  begagnades  af  antiqvastil.  1501  tryckte  han  den  första 
upplagan  af   Virgilius  med  denna  stil,  samt  erhöll  dera    10  års 

privilegium,    efter    hvil- 
D  ^;,**fy  owKf ,/M^  ken  tids  utgång  den,  så- 

Qjåyfimmäl^nam^fetmnefhi^r.  som    särdeles    omtyckt, 

<K*tyf<*  ^rfum  corlo dnrnmtu  mhem.  eftergjordes  på  flera  stal- 

Jiq^fummxfi* Jfr  hA»ra  farm     len     Hittills  hade   man 

Fig.  19.    Mannar  kursivstii.    ml.  vanligen  tryckt  böckerna 

i  samma  format  som  det, 
hvari  handskrifterna  förekommo,  eller  i  folio;  den  svårighet  vid 
studierna,  som  detta  format  förorsakade,  gaf  Manutius  anledning 
att  utgifva  Virgilius  i  ett  mindre  format,  liten  oktav  (enchiridii 
forma),  hvilket  beqväma  format  sedan  upptogs  af  andra.  Manu- 
tius  hade  omkring  1500  i  sitt  hus  stiftat  en  liten  akademi  (Aldi 
neacademia),  hvars  till  trettiotalet  uppgående  medlemmar  till  stor 
del  bodde  hos  honom.  Här  blefvo  handskrifterna  kritiskt  gran- 
skade, rensade  frän  falska  läsarter,  befordrade  till  tryck  och  nog- 
grant korrigerade.  Honom  har  man  att  tacka  för  första  upplagan 
af  28  grekiska  klassiker,  och  sjelf  utgaf  han  en  grekisk  grammatik, 

1  Kursivstilen  är  en  efterhärmning  af  den  romerska  kanslistilen,  cancellarctca 
romana  cursiva,  och  som  förebild  for  den  först  graverade  skall  Petrarcas  handskrift 
hafva  tjenat.  I  Tyskland  och  de  skandinaviska  länderna  har  denna  stil  bibehållit 
namnet  kursiv,  i  Frankrike,  der  man  med  kursiv  betecknar  skrifstil,  erhöll  den 
namnet  itafique,  men  kallades  äfven  penche  (emedan  den  Intar,  i  motsats  till  droit, 
den  raka  antiqvan),  och  i  England  i  talte.  Då  äfven  denna  stil  var  tagen  nr  de 
handskrifna  böckerna,  hvarvid  läsaren  var  van,  trycktes  i  början  dermed  hela  verk, 
men  snart  tog  den  kraftigare  antiqvan  nt  sin  rätt  och  kursiven  började  användas 
endast  till  inledning  och  noter,  samt  slutligen  blott  som  utmärkande  stil  till  antiqvan. 


62 


ITALIEN :    VENEDIG. 


en  grekisk  ordbok  och  en  inledning  till  hebreiska  språket.  Han 
gifte  sig  omkring  1500  med  en  dotter  till  Torresanus,  som  öfver- 
tagit  Jensens  tryckeri.  1506  måste  Manutius  lemna  Venedig, 
sedan  han  genom  kriget  förlorat  en  stor  del  af  sin  förmögenhet, 
1507  sattes  han  genom  sin  svärfader  åter  i  stånd  att  fortsätta; 
1510 — 11  hvilade  tryckeriet,  men  1512  började  han  ånyo  utveckla 
en  stor  verksamhet.  Han  dog  den  6  febr.  1516.  Under  hans 
söners  minderårighet  skötte  hans  svärfader  tryckeriet,  understödd 
af  sina  söner  Francesco  och  Federico,  till  sin  död  1529.  Der- 
efter  var  tryckeriet  nedlagdt  till  1533,  då  Paolo  Manutius  öfvertog 
ledningen  under  firma  In  cedibus  hteredum  Aldi  Manutu  &  Andrea 
Asolini  soceri.  1540  skilde  han  sig  dock  från  sina  slägtingar  och 
fortsatte  för  sin  egen  och  sina  syskons  räkning.  1561  kallades 
han  af  påfven  Pius  IV  till  Rom  för  att  trycka  en  serie  andliga 
böcker  och  kyrkofäderna.  De  förespeglingar  som  gjorts  honom 
blefvo  dock  icke  verklighet.  1570  öfvergaf  han  Rom,  men  återvände 
1572  och  blef  då  väl  emottagen  samt  erhöll  af  Gregorius  XIII 
en  pension;  han  dog  här  1574.  Hans  bröder  Manuzio  och  Antonio 
skötte  tryckeriet  i  Venedig,  men  det  utarrenderades  snart  till 
Dominico  Basa.  Antonio  förvisades  från  Venedig  och  anlade  ett 
tryckeri  i  Bologna,  som  dock  endast  egde  kort  tillvaro.  Paolos 
son  Aldus  Manutius  II,  var,  liksom  farfadern,  en  lärd  man;  han 
gifte  sig  med  en  dotter  till  Giunta,  hvarigenom  en  förbindelse 
uppstod  mellan  de  rivaliserande  familjerna;  han  utnämndes  1576 
till  professor  och  kallades  strax  derefter  till  Rom,  der  han  15(J0 
af  Clemens  VIII  anförtroddes  att  leda  Typographia  vaticana. 
1585  öfvergaf  han  alldeles  det  berömda  aldinska  tryckeriet,  och 
med  hans  död  1597  utslocknade  den  slägt,  som  bragt  typografien 
så  stor  ära,  och  hvars  rykte  icke  skall  dö  så  länge  de  talrika 
verk  finnas,  som  under  ett  århundrade  utgingo  från  dess  tryckeri. 
Renouard  angifver  1105  upplagor  af  780  författare,  som  utgått 
från  Manutius'  och  Torresanus'  officiner. 

Ottaviano  dei  Petrucci  erhöll  1498  tjugu  års  privilegium  pä 
tryck  af  musiknoter  med  af  honom  uppfunna  rörliga  typer.  Han 
tryckte  först  linierna  och  sedan  notfigurerna  der  ofvanpå l  (tig.  20). 
Bröderna  Giovanni  och  Gregorio  da  Gregorhs  tryckte  flera  vackra 
verk,  och  bland  deras  randutsirningar  förekomma  verkliga  mäster- 
verk i  teckning  och  xylografi,  stående  långt  öfver  deras  samtida 
i  andra  länder  (fig.  21).   Venedig  öfverträffade  alla  öfriga  Italiens 

1  Svårigheterna  vid  tryckningen  af  dessa  noter  föranledde  först  Hautin  i  Paris 
och  sedan  Breitkopp  i  Leipzig  att  fullkomna  nottyperna  till  hvad  de  na  är  o. 


63 


ITALIEN:    F0L1QN0,    VERON  A,    BO  LÖGN  A,   FLORENS. 

1719  inrättade  Bellaoata  ett  stilgjuteri,  som  senare  öfvertogs  af 
bröderna  Sangiusti. 

Den  lilla  staden  Foligno  i  Kyrkostaten  har  genom  en  till- 
fällighet fått  en  typografisk  roll.  En  af  Gutenbergs  lärjungar 
Joh.  Numkister  sökte  sin  lycka  i  Italien  och  kom  på  sin  resa 
1470  till  Rom  genom  Foligno.  En  ansedd  borgare  derstftdes. 
Emilianus  de  Orfinis,  uppmanade  honom  att  här  uppsätta  sin 
press,  och  1472  utkom  en  praktupplaga  af  Dantes  Divina  commedia. 
Numeister,  som  kallar  sig  Clericts  Moountixus,  använde  i  början 
romersk  stil,  senare  en  gotisk,  liknande  Gutenbergs  bibelstil. 

I  Verona  tryckte  1470  Johan  de  Verona  och  i  Bologna  Bal- 
tiiasar  Azzoouidi  1471 — 80  med  en  vacker  romersk  stil.  Närmast 
honom  kom  Uoone  Rugoeri  1473—98,  som  var  bland  de  mest  pro- 
duktiva boktryckarne  härstädes.  En  vandrande  tryckare  Heinrich 
från  Köln  tryckte  här  1478  -&r>,  samt  Heinrich  från  Nttrdlingen 
och  Heinrich  från  Haarlem  1482 — 85.  Pentateuken  på  hebreiska 
trycktes  här  å  pergament  af  den  judiske  tryckaren  Abraham  Bex 

ABrA£2HeiKAMMl0rir  GT  y 

(7  tu  fy  |«>    ^     q    T    To/  fr    cm   rf    j     ^\  <4 

Fig.  22.     Pararisinoå  grekiska  typtr.     1476. 

Chajim,  hvilken  äfven  tryckte  vackra  hebreiska  verk  i  Ferrara, 
Mantua  och  Soncino.    Vid  slutet  af  1400-talet  funnos  i  Bologna 
inemot  40  tryckerier.    I  Ferrara  tryckte  fransmannen  André  Bel- 
fortis  1471 — 93  och  utgaf  1471  Valerii  Martialis  Epigrammat  a  och 
1475  det  första  verket  på  italienska  språket:  Boccaccios  Teseide. 
Florens  erhöll  sitt  första  tryckeri  genom  en  guldsmed  Ber- 
nardo  Cennini,  livilken  med  grämelse  såg  att  Italien  inom  bok- 
tryckarekonsten alltid  var  beroende  af  tyskarne.    Han  studerade 
derför  noga  tryck  och  manuskript  och  började  sjelf  1471  tillverka 
stämplar,  stil,  pressar  o.  s.  v.,  samt  lyckades  häri,  dock  med  så 
stora  uppoffringar,  att  han  snart  måste  upphöra  dermed.  I  klostret 
San  Jacopo  di  Ripoli  inrättades  1474  ett  tryckeri.   En  från  Kreta 
utvandrad  grek  Demetrios  Chalkondylas  tryckte  1488  den  första 
upplagan  af  Homerus,  och  Lorenzo  de  Alopa  tryckte  Planudes 
ANQOAOriA  JIAQOPHN  EnirPAMMATilN  med  grekiska 
kapitalbokstäfver.     1477  tryckte  Nicolaus  från  Breslau  liellinis 
Monte  Sancto  di  Dio  med  illustrationer  i  metallplattor  samt  en 


! 

r 


00 


ITALIEN:    NEAPEL,    PAVIA,    PADUA,    PÄRM  A. 


upplaga  af  Dante,  som  anses  särdeles  framstående.  Fiuppo  Giunta 
(Junta)  tryckte  1497  ett  litet  grekiskt  verk  Zenobii  Proverbia 
och  1500  Orphei  Argonautica;  för  öfrigt  tryckte  han  intill  1514 
endast  latinska  upplagor  i  liten  oktav  och  med  kursivstil,  efter- 
härmad Aldins.  Efter  hans  död,  1517,  fortsatte  sönerna  Benedetto 
och  Bernardo,  hvilken  senare  förestod  tryckeriet  och  tryckte 
bl.  a.  Boccaccios  Decatnerone,  hvilken  gälde  som  mönster  för 
efterföljande  upplagor,  intill  dess  man  upptäckt  ett  manuskript 
från  1384.  Bernardo  dog  1551,  hvarefter  tryckeriet  sköttes  af 
en  bland  hans  många  söner,  Filippo,  och  egde  bestånd  till  1623, 
utmärkande  sig  på  ett  framstående  sätt  för  vackra  typer  och 
vårdadt  tryck.  Medlemmar  af  familjen  etablerade  sig  i  Rom, 
Burgos,  Salamanca,  Madrid  och  Lyon. 

I  Neapel  tryckte  Sixtus  Reissinger  från  Strassburg  1471 — 79. 
Konung  Ferdinand  sökte  qvarhålla  honom  i  Neapel  genom  att 
erbjuda  honom  ett  biskopsdöme,  men  han  begaf  sig  1480  till  Rom 
och  slutligen  åter  till  Strassburg,  der  han  dog  vid  hög  ålder. 
I  Neapel  tryckte  äfven  Arnold  från  Brttssel  1472 — 77,  Matthias 
från  Olmtttz  1475 — 90,  hvarjemte  flera  judar  tryckte  på  hebreiska 
språket.    Neapel  var  en  mycket  framstående  tryckort. 

Pavia  anses  hafva  egt  boktryckeri  redan  1471,  förmodligen 
någon  vandrande  boktryckares.  Den  första  fäste  tryckaren  var 
Antonio  Carcano  från  Milano,  som  tryckte  1476 — 97.  I  Treviso 
tryckte  flamländaren  Gerhard  de  Lisa  1471 — 98,  Manzoli  1476 — 82 
och  Lichtenstein  1477 — 86.    1472  trycktes,  sannolikt  af  vandrande 

boktryckare,  i  Cremona,  Fivizano,  Jesi,  Mantua,  Montreale  och  Padua. 

I  sistnämnda  stad  inrättade  1717  bröderna  Garetano  och  Giovanni 
Antonio  Volpi  ett  stort  tryckeri  för  utgifvande  af  de  gamla 
klassikerna,  och  ledningen  häraf  uppdrogs  åt  Giuseppe  Comino, 
utmärkt  för  stor  teknisk  förmåga.  De  härifrån  utgångna  böckerna 
utmärka  sig  genom  vacker  utstyrsel  och  stor  korrekthet. 

I  Parma  infördes  boktryckarekonsten  1473.  Här  hade  hertig 
Ferdinand,  jemte  andra  vetenskapliga  anstalter,  äfven  inrättat 
ett  tryckeri  efter  mönstret  af  det  kungliga  i  Paris,  och  till 
föreståndare  härför  kallades  1768  Giambattista  Bodoni,  som  var 
född  i  Saluzzo  i  Piemont  och  såsom  sättare  hade  arbetat  i  Pro- 
pagandans tryckeri  i  Rom.  I  Parma  fann  han  en  stor  verknings- 
krets, och  han  höjde  inom  kort  det  nybildade  institutet  till  ett  af 
de  första  i  Europa  samt  förvärfvade  sig  rykte  för  sitt  skönhets- 
sinne, sina  vackra  typer  och  väl  anordnad  sättning.  Tryckeriet 
egde  144  antiqva-  och  kursivstilar,  108  olika  slag  versaler,  flera 


67 


ITALIEN:    A8C0L1)    LUCCA,    AQUILA,    PI8A,    NOVi. 


Libro  degli  huomini  famöst;  1477  i  Ascoli,  der  La  cronica  del  s. 
Isidero  menore  trycktes  af  Guilelmus  de  Linis  från  Tyskland, 
och  i  Lucca  af  Bartholom^eus  de  Civitali,  hvilken  tryckte  Fr. 
Petrarchce  poetce  Triumphorum  sex,  samt  i  Palermo,  der  Joannis 
Nasonis  Consuetudines  feltets  urbis  Panormi  trycktes  af  Andreas 
från  Worms;  1478  i  Colle  af  Hans  Medemblick  och  Le  Bon  (Bonus), 
af  hvilka  den  förre  tryckte  Dioscorides'  skrifter  och  den  senare  ett 
arbete  af  Apollinaris  Gremoncnsis  under  detta  år,  och  i  Cosenza,  der 
Jacobo  Campharo  De  immortalitate  animce  trycktes  af  Octavianus 
Salomonius  de  Manfredonia  ;  1479  i  Pinerolo  af  Jacques  Rossi  (de 
Rubeis),  hvilken  tryckte  J.  Juvenalis  Satyr  ce  och  Boetii  De  con- 
solatione  philosophica,  och  i  Toscolano  af  Gabriel  Pietro,  från 
hvilkens  officin  utgingo  Guarini  Veronen&is  Grammaticales  regulce 
och  Aesopi  Fabulce  carmina  elegiaco;  1480  i  Frillli,  der  Cronica  de 
Sancto  Isidero  trycktes  af  Gerhard  från  Flandern;  i  Reggio  (vid 
Modena)   af  Bartholomeo   och  Lorenzo  Bruschi,  hvilka  tryckte 

VnjinS  -pa  rrn  kV  T>run -idk  TPMittna 

DifrrnnTinnnn  kVk  mmnnu  *>•  u    •»'  wtN  M 
Vtrror  ittdsju;  rmuwi  rnsrc  tcrro 
ro  oiwd  jrwtnaa  nnD  Dyio  noi 

Fig.  23.     Den  första  yjutna  hebreiska  stil.     Rtyyiu  1475. 

N.  Perotti  Sypontini  Rudimenta  Grammaticce,  och  i  Nonantola  af 
bröderna  Georgio  och  Anselmo  Mischini,  hvilka  tryckte  Brevia- 
riurn  Bomanum;  1481  i  Casale,  der  P.  Ovidii  Nasonis  Epistolm 
Heroides  trycktes  af  Guglielmo  de  Canepa  Nova,  och  i  Saluzzola 
af  Martinus  de  la  Valle,  hvilken  tryckte  Auli  Persii  Flacci 
Satyrarum  liber. 

Vidare  infördes  konsten  1482  i  Aquila  af  Adam  från  Rotweil, 
hvilken  bland  annat  detta  år  tryckte  Vite  de  Plutarcho;  1483  i 
Pisa,  der  Francisci  de  Accoltis  Consilia  seu  responsa  juris  trycktes 
af  Lorenzo  och  Angelo  Florentini;  1484  (1479?)  i  Novi,  der  Summa 
Baptistiniana  trycktes  af  Nicolaus  Ghirardengus  ;  i  Siena  af  Hein- 
rich från  Köln,  hvilken  tryckte  Pauli  de  Castro  Lectura  in  sextum 
CodictSy  och  i  Chambery  af  Antoine  Neyret,  hvilken  började  med 
Le  livré  de  Baudoyn;  1485  i  Pescia,  der  La  confessione  di  S.  Bernar- 
dino  da  Siena  volgare  trycktes  af  Francesco  Cenni  från  Florens; 
i  Udine  af  Gerhard  från  Flandern,  hvilken  tryckte  Constituzion 
de  la  patria  de  frivolt,  och  i  Vercelli  af  Jacobinus  Suigus,  hvilken 


G9 


ITALIEN :    CH1VA8S0,    O  A  ET  A,    UliBINO.       FRANKRIKE. 


tryckte  Nic.  de  Auxmo  Supplementum  Summa  Pisanellce;  1486  i 
Casal-Maggiore,  hvarifrån  man  dock  endast  känner  ett  vid  det  från 
1484  verksamma  rabbinska  tryckeriet  i  Soncini  påbörjadt  och  här 
afslutadt  hebreiskt  verk:  Machasor  (bönesamling  för  synagogan 
i  Italien);  i  Chivasso  af  Jacobinus  Suigus,  hvilken  tryckte  Angeli 
de  Clavasio  Summa  dicta  angelica,  och  i  Voghera,  der  Alex.  de 
Imola  Postillce  ad  Bartholum  trycktes  af  Jac.  de  S.  Nazario  (de 
Ripa)  ;  1487  i  Gaéta  af  Andreas  Fritag,  hvilken  tryckte  C  Landini 
Formulario  de  epistole  volgare;  1488  i  Viterbo,  der  Servii  Honorati 
Libro  duo  de  ultimatum  syllabarum  natura  et  de  centutn  metrorum 
generibus  trycktes  utan  namngifven  tryckare;  1490  i  Porto  af 
Bartuolomeus  Zannus,  hvilken  tryckte  Statuta  communitatis  rip- 
perice  Salodii  et  Brixiensis;  1491  i  Nozani  af  Heinrich  från  Köln  och 
Heinrich  från  Haarlem,  hvilka  tryckte  Pauli  Turretini  Disputatio 
juris;  1493  i  Urbino,  der  Tancredi  de  Corneto  Summa  Questionum 
och  Aug.  de  Perusio  Tract.  de  Paleis  et  Olivis  tillsammans  trycktes 
af  Heinrich  från  Köln;  i  Acqui,  der  Alex.  de  Villa  Dei  Doctrinale 
puerorum  trycktes  af  okänd  tryckare;  1495  i  Forii,  der  Nic.  Fer- 
rettu$y  de  elegantia  linguce  lat  in  epistolis  et  oratt  servanda  trycktes 
såväl  af  Hieronymus  Medesanus  från  Parma  som  af  P.  Guarini 
och  Joh.  Jac.  de  Benedictis  från  Bologna,  och  i  Scandiano,  der 
Appiani  Alexandri  Sophiste  Historia  (de  bellis  Romanorum)  tryck- 
tes af  Peregrino  Pasqualo  ;  samt  1497  i  Barco  af  Gerson,  hvilken 
tryckte  Selicoth,  s.  preces  pro  remissione  peccatorum,  och  i  Carmag- 
nola,  der  Facini  Tibergce  in  Alexandrum  de  Villa  Dei  interpretatio 
trycktes  af  okänd  tryckare. 


FRANKRIKE. 

Att  man,  ehuru  universitetet  i  Paris  hade  en  så  stark 
dragningskraft  i  hela  den  vetenskapliga  verlden,  dröjde  med  att 
i  Frankrike  införa  boktryckarekonsten  berodde  troligen  dels  på  de 
ogynsamma  politiska  förhållandena  efter  Karl  VILs  död,  dels  på 
den  obenägenhet  som  de  andliga  här  redan  före  reformationen  hyste 
för  boktrycket.  Denna  motvilja  fortfor  länge.  Teologiska  fakul- 
tetens syndicus  i  Sorbonne  förklarade  t.  ex.  för  parlamentet,  att 
religionen  var  i  fara,  om  man  lärde  grekiska  och  hebreiska,  emedan 
derigenom  tron  på  Vulgatas  auktoritet  undergräfdes.  1521  för- 
bjöds tryckning  af  böcker,  innan  de  prof  väts  af  teologiska  fakul- 
teten, och  1533  anhöll  fakulteten  hos  konungen,  att  »för  att  rädda 


:  70 


FBANKIUKK :    PRKSSLAGSTIFTNING. 


religionen,  som  från  alla  sidor  angripes  och  skakas,  han  måtte 
genom  en  sträng  lag  ur  hela  Frankrike  förvisa  boktryckare- 
konsten, som  för  hvarje  dag  alstrar  en  oändlig  mängd  af  farliga 
böcker».  Efter  något  motstånd  utfärdade  också  konungen  1534 
befallning,  att  alla  boktryckerier  i  Frankrike  skulle  vid  döds- 
straff nedläggas.  På  parlamentets  föreställning  blef  dock  denna 
befallning  aldrig  verkstäld,  men  12  censorer  utvaldes,  och  sedan 
dess  var  boktrycket  underkastadt  privilegium.  Den  första  följden 
blef  att  tryckeriernas  antal,  som  år  1510  var  40,  snart  nedgick 
till  24;  privilegierna  fortforo  till  revolutionens  utbrott.  1538 
erhöll  kongl.  boktryckaren  befallning  att  af  hvarje  bok,  som  han 
tryckte,  aflemna  ett  exemplar  till  kongl.  biblioteket l  för  att,  i 
fall  en  bok  ginge  förlorad,  man  måtte  hafva  en  hvarefter  den 
ånyo  kunde  tryckas.  Slutligen  måste  boktryckarne  och  bok- 
handlarne  bosätta  sig  i  universitetsqvarteret. 

Men  jemte  dessa  stränga  åtgärder,  hvilka  kunna  förklaras 
genom  den  tidens  upprörda  tillstånd  och  brutaliteten  i  dess  seder, 
åtnjöt  boktryckarekonsten  äfven  många  ynnestbevis  af  Frankrikes 
konungar.  I  intet  land  fann  boktryckarekonsten  och  vetenskaperna 
en  sådan  omvårdnad  från  regeringens  sida  som  i  Frankrike,  och 
detta  hade  till  följd  att  den  franska  typografien  i  hög  grad  upp- 
blomstrade. 1513  befriade  Ludvig  XII  boktryckarne  från  en  skatt 
af  30,000  livrés  »i  betraktande  af  de  stora  fördelar,  som  i  hans 
konungarike  uppstått  genom  boktryckeriets  konst  och  vetenskap, 
en  konst,  som  synes  vara  mera  gudomlig  än  mensklig».  Frans  I 
stadfäste  boktryckarnes  fri-  och  rättigheter  och  befriade  dem  1538 
från  borgarnes  krigstjenst;  han  bestämde  1539  att  böcker  skulle 
.värdigt  utstyras,  tryckas  felfritt  på  godt  papper  och  med  vackra 
stilar,  och  inspektorn  hade  att  undersöka  tryckerierna  och  kon- 
fiskera dåligt  papper  och  utnötta  stilar.  Karl  IX  hade  1564  lagt 
införseltull  på  papper,  men  på  framställning  förbjöd  han  vid 
strängt  straff  tullförpaktarne  att  upptaga  denna  skatt. 

Edjktet  1571  föreskref  att  hvarje  boktryckare,  som  önskade 
upptagas  i  korporationen,  måste  vara  en  moralisk,  bildad  och 
skicklig  man;  han  skulle  förstå  latinska  språket  och  kunna  läsa 
grekiska,  hafva  varit  fyra  år  i  läran  och  tre  år  arbetat  som  med- 
hjelpare,  innan  han  fick  aflägga  mästerprof,  h vilket  sträckte  sig 
till  alla  delar  af  boktryckeri  och  bokhandel.  Antalet  boktryckare 
i   Paris  var  faststäldt  till  24,  och  ingen  kunde  blifva  mästare 

1  Detta  blef  ursprunget  till  de  nu  allmänt  påbjudna  »arkiv-exemplaren».  En 
liknande  förordning  utfärdades  i  Tyskland  1606  och  i  England  1663. 


71 


FRANKRIKE :    PRK88LAGSTIFTN1NG. 


förr  än  han  lyckats  förvärfva  sig  ett  ledigt  privilegium.  1686 
ökades  antalet  boktryckerier  till  36,  hvilket  bibehölls  till  revolu- 
tionen. 1618  tillsattes  ett  syndikat  af  fem  personer  (les  gardes 
de  la  librairié)  för  att  öfvervaka  ordningen  inom  tryckerierna.  1624 
förbjöds  tryckning  utan  konungens  tillstånd  af  allt  som  rörde 
'  statsangelägenheter,  och  1629  att  trycka  något  utan  tillstand  och 
!  utan  att  det  var  försedt  med  författarens  och  tryckarens  namn. 

Förordningarne  handhades  med  ytterlig  stränghet,  så  att  åren 
1660 — 1756  869  författare,  boktryckare  och  bokhandlare  blefvo 
fängslade  och  ådömda  straff;  bland  dessa  var  åtminstone  en 
tredjedel  boktryckare. 

I  följd  af  upphäfvandet  1685  af  Nantesiska  ediktet,  som  till- 
erkände fri  religionsutöfning  åt  hugenotterna,  utvandrade  prote- 
stanterna i  massa,  och  Frankrike  förlorade  många  skickliga 
arbetare,  deribland  isynnerhet  pappersmakare,  som  medförde  sin 
konst  till  Holland,  England  och  Tyskland.  1704  faststäldes  an- 
talet boktryckerier  i  öfriga  Frankrikes  städer,  och  1713  bestämdes 
att  hvarje  tryckeri  skulle  hafva  minst  fyra  pressar  och  åtta  sorter 
antiqvastil  med  dertill  hörande  kursiv.  Följden  häraf  blef,  att 
1711  uppgafs  att  af  200  pressar  endast  50  kunde  sysselsättas. 
1723  erhöllo  boktryckare  och  bokhandlare  ett  nytt  reglemente, 
som  omfattade  alla  förut  utgifna  förordningar,  och  som  blef  gäl- 
lande till  revolutionen.  1739  påbjöds,  att  endast  limmadt  papper 
fick  tillverkas,  och  förbjöds  hvarje  tillblandning  af  kalk  eller  andra 
frätande  beståndsdelar. 

Revolutionen  1789  medförde  en  fullkomlig  omstörtning  af 
boktryckeriförhållandena  i  Frankrike;  den  4  aug.  s.  å.  afskaffades 
privilegierna,  och  oinskränkt  tryckfrihet  blef  rådande.  1795  in- 
fördes dock  åter  patenten  för  rätt  att  utöfva  boktryckeri.  1800 
tog  förste  konsuln  sig  rätt  att  undertrycka  hvarje  tidning  som 
offentliggjorde  artiklar  »mot  det  borgerliga  samhället,  mot  folkets 
suveränitet,  mot  arméns  ära  och  mot  vänskapliga  och  förbundna 
nationer».  1803  förordnades,  att  bokhandlare  icke  fingo  sälja 
något  verk  förrän  det  förelagts  en  revisionskommission.  1806 
blefvo  tidningar  och  periodiska  skrifter  stälda  under  censurbyrån. 
Napoleon,  hvilken,  såsom  han  sjelf  yttrade,  ansåg  boktryckeriet 
vara  en  arsenal,  hvilken  man  icke  törs  lemna  i  händerna  på  hvem 
som  helst,  inrättade  1810  en  boktryckeridirektion,  som  var  stäld 
under  inrikesministern  och  utöfvade  censuren.  Vidare  förminskade 
han  tryckeriernas  antal  i  Paris  från  400  till  60  och  bestämde,  att 
de  qvarvarande  boktryckarne  skulle  hålla  de  indragna  trycke- 


72 


FRANKRIKE :    PRKS8LAGST1FTNING . 


riernas  egare  skadeslösa;  1811  faststäldes  denna  skadeersättning 
till  4,000  francs  för  hvarje  indraget  boktryckeri  och  antalet  af 
de  tillåtna  höjdes  till  80.  De  nya  patenten  bevisade  dock  icke, 
att  boktryckaren  äfven  var  kunnig  i  sitt  yrke.  1812  erhöll  polis- 
ministern rätt  att  förbjuda  äfven  censurerade  böcker,  men  ut- 
gifvaren  kunde  i  dessa  fall  begära  skadeersättning. 

Den  pressfrihet,  som  restaurationen  medförde,  erhöll  redan 
från  början  en  betydlig  inskränkning,  i  det  att  1814  bestämdes 
att  skrifter  under  20  blad  skulle  vara  underkastade  censur,  och 
samma  år  förordnades  att  boktryckare,  som  blef  dömd  för  för- 
seelse mot  lagen  eller  reglementet,  gick  förlustig  sitt  patent. 
1817  infördes  censur  för  alla  journaler  och  1819  borgen,  som  för 
dagliga  tidningar  i  Paris  blef  10,000  francs  och  för  periodiska 
blad  hälften.  Med  införandet  af  borgen  blef  pressen  öfverlemnad 
i  börsens  händer.  Borgen  skulle  göra  censuren  umbärlig,  men 
redan  några  månader  derefter  blef  den  i  följd  af  Karlsbad- 
kongressen  åter  införd.  Under  de  följande  åren  utkommo  en 
rad  af  förordningar,  som  voro  för  boktryckaren  sämre  än  cen- 
suren, då  de  gjorde  honom  ansvarig  för  skrifternas  innehåll 
och  hade  till  följd  att  flera  boktryckare  dömdes  till  böter  eller 
fängelse.  1830  utlofvades  pressfrihet;  förseelser  häremot  skulle 
dragas  inför  de  edsvurne,  och  borgens  belopp  förminskades  be- 
tydligt; men  då  tidningarne  begagnade  sin  frihet  till  att  angripa 
regeringen,  inträdde  snart  skärpta  bestämmelser.  En  lag  af  1835 
bestämde  att  angrepp  mot  statens  säkerhet  skulle  straffas  med 
10—15,000  francs  böter  och  föngelse.  Efter  Ludvig  Filips  stör- 
tande från  tronen  1848  började  den  provisoriska  regeringen  sin 
verksamhet  med  att  upphäfva  alla  domar  för  pressförseelser,  men 
förbjöd  på  samma  gång  en  mängd  skrifter,  som  utgåfvos  utan 
angifvande  af  författarens  och  boktryckarens  namn.  Samma  år 
upphäfdes  lagen  af  1835  och  tidningsstämpeln  af  skaffades.  Denna 
pressfrihet  varade  dock  icke  länge.  Efter  juniupploppet  indrogos 
11  tidningar,  och  då  Napoleon  blifvit  president,  började  han 
med  tidningarnes  undertryckande,  hvartill  begagnades  soldater, 
hvilka  togo  sitt  uppdrag  så  allvarsamt,  att  de  äfven  förstörde 
sjelfva  tryckerierna.  1849  förbjöds  kolportering,  och  1850  infördes 
åter  borgen  för  tidningar;  vissa  artiklar  skulle  vara  undertecknade 
af  författaren,  och  tidningsstämpel  påbjöds.  Sedan  Napoleon  1851 
blifvit  kejsare,  ålades  tidningarne  att  förevisa  öfverheten  korrektur- 
afdrag.  1852  stadgades  att  för  utgifvande  af  periodiska  skrifter 
måste  tillstånd  erhållas,  stämpelskyldigheten  utvidgades,  borgens- 


73 


FRANKRIKE:    PARIS. 


boktryckare.    Dennes   son   Frédéric  Morkl  II,    1583 — 1630,  var 
likaledes  lärd,  och  hans  kommentarer  till  Psalmerna  skattas  ännu 
högt.    En  annan  familj  tillhörde  Guillaume  Morel,  1547 — 64,  som 
1551   bl  ef  kongl.  boktryckare  för  grekiska  språket;  han  är  som 
boktryckare   berömd   för   vackert   tryck   och    som    lärd   för  sina 
kommentarer.    Familjen  Morels  verksamhet  blomstrade  till  1646. 
Henri  Etienne  I  (Henricus  Stephanus)  kom  1500  till  Paris 
och  blef  stamfader  för  en  af  de  mest  berömda  boktryekarefamiljer. 
Han  tryckte  1502 — 04  tillsammans  med  tysken  Wolfgano  Hopylus 
och  sedan  ensam  ett  ansenligt  antal  verk,  mest  i  folio  och  nästan 
uteslutande  af  teologiskt  och  filosofiskt  innehåll.    Han  dog  1511), 
efterlemnande   tre   söner,   Francois,    Robert  och  Charles.     Hans 
enka  gifte  sig  med  boktryckaren  Simon  de  Colines  (ComnjEUs), 
som  derigenom  kom  i  besittning  af  Etienneska  tryckeriet,  hvilket 
af  honom  tillökades  med  nya  stilar,  bland  andra  en  af  honom 
sjelf  till  största  delen  graverad  kursiv.    Robert  lärde  hos  honom, 
arbetade  sedan  som  korrektor  och  gifte  sig  med  en  dotter  till 
Jod.  Badius.     Han   utgaf  jemte   Colines    1522  nya  testamentet, 
men   då  han  deri  vidtagit  några  välmenande  ändringar,   väckte 
boken  anstöt  hos  de  andlige.     Sannolikt  var  detta  anledningen 
till  att  han  1526  skilde  sig  från  sin  försigtige  svärfader;   1532 
utkom  en  vacker  upplaga  af  bibeln,  hvilken  äfven  mottogs  med 
ovilja.     Endast   konungens   beskydd   och  Roberts  löfte   att   icke 
vidare  utan  teologiska  fakultetens  bifall  utgifva  någon  reHgiös 
skrift,  räddade  honom  denna  gång.   Han  kastade  sig  nu  på  filologi 
och  tryckte  1532  Thesaurus  linguce  latince,  samt  senare  romerska 
och   grekiska   klassiker.     Konungen   utnämnde    honom    1539   till 
kongl.  boktryckare    för   latinska    och   hebreiska   språken.     Efter 
Néobars  död  blef  han  1545  äfven  kongl.  boktryckare  för  grekiska 
språket  och  öfvertog  Néobars  nygraverade  grekiska  typer,  hvar- 
med  han  1540  tryckte  nya  testamentet.    Han  utmärkte  sig"  äfven 
för  sina  hebreiska  typer,  graverade  af  le  Bé,  och  tryckte  bl.  a. 
med  dessa  1548  en  hebreisk  bibel.     1547 — 48  utkom  bibeln  med 
kommentarier  af  Leon  de  Juda,  och  uppväckte  en  ny  storm  bland 
de  andlige,  hvarigenom  Robert  nödgades  att  1551  fly  till  Geneve, 
der  han  öfvergick  till  reformerta  kyrkan  och  tryckte  flera  verk. 
En  del  af  hans  tryckeri  blef  qyar  i  Paris,  men  han  medtog  de 
grekiska  typerna,  hvilka  Ludvig  XIII  måste  återköpa  för  3,000 
livrés.    Charles  Etienne,  Henri  I:s  tredje  son,  som  var  medicine 
doktor,  måste  1551  mot  sin  vilja  öfvertaga  den  vid  broderns  flykt 
qyarlemnade  delen  af  tryckeriet  i  Paris  och  blef  1552  kongl.  bok- 


76 


FRANKRIKE:    PARIS. 


tryckare,  Han  utgaf  1553  sin  Dictionarium  historicum  et  poeticum 
och  var  en  framstående  boktryckare,  men  dog  fattig  å  Chatelet 
1564.  Robert  Etienne  II,  Robert  I:s  son,  gjordes  af  sin  fader 
arflös;  man  vet  ej  med  visshet,  om  orsaken  härtill  var,  att  han 
icke  ville  öfvergå  till  den  protestantiska  läran.  Han  öfvertog  1550 
tryckeriet  efter  Charles  och  blef  1561  kongl.  konservator  för  stilar 
och  stämplar.  Han  dog  1571.  Pauls  son  Antoine  tryckte  från 
1018,  och  blef  1623  kongl.  boktryckare,  men  gynnades  icke  med 
framgång,  utan  dog  svag  och  blind  1674  vid  hög  ålder  i  Hotel 
Dieu  i  Paris. 

Gilles  Gourmont  lät  på  Tissards  bekostnad  gravera  grekiska 
typer  och  tryckte  dermed  1507  det  första  grekiska  tryckverk  i 
Frankrike:  BiftXoc  f}  yviojuovixr]  (Sentensernas  bok,  innehållande  de 
grekiske  vises  tänkespråk).  1508  graverades  på  samme  mans  be- 
kostnad hebreiska  typer  och  trycktes  Tissards  hebreiska  grammatik. 

Christian  Wechel  från  Basel  grundade  1522  tryckeri  och 
utgaf  en  serie  förträffligt  utförda  verk  på  franska,  grekiska,  la- 
tinska och  hebreiska  språken.  Maittaire  uppräknar  335  af  honom 
förlagda  hufvudsakligen  medicinska  verk.  Såsom  anhängare  af 
den  reformerta  läran  måste  han  lemna  Frankrike  och  nedsatte 
sig  i  Frankfurt  a.  M.,  der  han  tryckte  till  sin  död  1554.  Hans 
son  André  Wechel  blef  qvar  i  Paris  och  åtnjöt  såsom  boktryckare 
och  bokhandlare  stort  anseende;  men  äfven  han  var  utsatt  för 
religionsförföljelser;  han  undkom  visserligen  Bartholomeinatten 
med  lifvet,  men  hans  egendom  konfiskerades,  och  han  måste  1573 
lemna  Paris,  hvarefter  han  begaf  sig  först  till  Frankfurt  a.  M. 
och  sedan  till  Hanau,  der  han  dog  1600. 

Conrad  Néobar  blef  1538  kongl.  boktryckare  för  grekiska 
språket  och  fick  i  uppdrag  af  konungen  att  på  hans  bekostnad 
låta  gravera  tre  grader  grekiska  typer,  hvartill  ritning  uppgjordes 
af  konungens  skönskrifvare  Ange  Vergece  (Angelus  Vergecius), 
hvarefter  de  graverades  af  Claude  Garamond,  hvilken  fullgjorde 
detta  så  väl,  att  stilarne  bibehöllos  i  bruk  intill  senaste  tiden. 
Med  denna  stil  tryckte  Néobar  sitt  första  grekiska  verk,  en 
kommentar  till  Aristotélis  rhetorik  1539;  han  dog  följande  år. 
Adrien  Turnébe,  professor  i  Paris,  blef  af  vetenskapligt  intresse 
boktryckare  1552 — 85  och  efter  Robert  Etiennes  flykt  kongl.  bok- 
tryckare för  grekiska  språket.  Denis  Janot  utnämndes  1543 
till  kongl.  boktryckare  för  franska  språket  och  1550  Robert 
Ballard  för  musik;  denne  senare  efterträddes  af  sin  son  Robert, 
och   hans  officin  har  fortgått  till  senare  tiden.    Antoine  Vitré 


77 


FRANKRIKE:    PARIS. 


anlade  tryckeri  1628  och  blef  1630  kongl.  boktryckare  för  de 
orientaliska  språken  samt  tryckte  bl.  a.  en  polyglottbibel  på  sju 
språk;  han  dog  1674. 

Geofroy  Tory  från  Bourges  egnade  sig  med  framgång  åt 
studier,  teckning  och  xylografi.  1529  utgaf  han  Champ-fleury,  au 
quel  est  contenu  Vart  et  science  la  deue  et  vraye  Proportion  des 
lettres  Attiques,  qu'on  dit  autrement  Lettres  antiques  et  vulgairement 
Lettres  Romaines,  proportionees  selon  le  Corps  et  Visage  humain 
(fig.  27).  Detta  arbete  frambragte  en  verklig  revolution  i  den 
franska  typografien  och  ortografien;  det  gaf  anledning  till  att  de 
gotiska  typerna  öfvergåfvos  och  antiqvan  graverades  med  nytt 
snitt.  Ännu  vigtigare  voro  förändringarne  i  språkligt  hänseende, 
då  hädanefter  accenter,  apostrof  och  cedille  samt  en  förbättrad 
ortografi  infördes.  Tory  utnämndes  1530  till  kongl.  hof boktryckare, 
hvilken  befattning  äfven  medförde  inkomster,  och  då  de  24  bok- 
handlareplatserna redan  voro  upptagna,  faststäldes  en  tjugufemte 
för  hans  räkning;  han  dog  omkring  1534,  hvarefter  hans  enka 
fortsatte  till  1535,  då  tryckeriet  öfvergick  till  Olivier  Mallard, 
och  efter  dennes  död  1542  till  Thdelemann  Kerver. 

Ludvig  XIII  och  kardinal  Richelieu  beslöto  1640  att  anlägga 
ett  kungligt  boktryckeri,  Imprimerie  royale,  l  hvartill  grundlaget 
redan  fans  i  Franz  I:s  grekiska  stilar  och  som  betydligt  tillökades 
genom  förvärfvandet  af  de  orientaliska  stilar,  som  Savary  de 
Brfcves  samlat.2  Tryckeriet  inrymdes  i  Louvern,8  och  till  direktor 
derför  utnämndes  Sebastian  Cramoisy;  den  första  der  tryckta 
boken  var  De  imitatione  Christi.  Ludvig  XIV  förordnade,  att  en 
särskild  fransk  stil  skulle  graveras,  som  skulle  få  finnas  endast 
i  kongl.  boktryckeriet.  De  stilar  som  Claude  Garamond  hittills 
graverat  voro  visserligen  bra,  men  man  fann  snittet  föråldradt. 
En  kommission  af  academici  tillsattes,  och  denna  förenade  med 

1  1795  ändrades  namnet  till  Imprimerie  de  la  republique,  1804  till  Im- 
primerie imperiale  och  slutligen  till  Imprimerie  nationale. 

1  Bréves  hade  såsom  franskt  sändebud  1589  kommit  till  Konstantinopel 
och  under  sin  långa  vistelse  derstädes  samlat  en  betydande  mängd  manuskript 
samt  låtit  gravera  arabiska,  persiska  och  syriska  typer,  tillsammans  öfver  1600 
stämplar.  När  han  lemnade  Konstantinopel,  lät  han  1613  med  sina  typer  trycka 
i  Rom  och  1615  i  Paris  flera  verk  ex  typographia  Savariana.  Han  dog  1627,  och 
bland  dem  som  sträfvade  efter  att  förvärfva  hans  typer,  lyckades,  på  konungens 
hemliga  uppdrag,  Vitré  att  1632  erhålla  dem  jemte  manuskripten  för  en  betydligt 
mindre  summa  än  hvad  förut  erbjudits  derför.  Mellan  Vitré  å  ena  sidan  och  Bréves 
arfvingar  och  regeringen  å  andra  sidan  uppstod  sedan  en  långvarig  process  om  detta 
köp;  efter  Vitrés  död  kommo  typerna  1691  dock  i  kongl.  boktryckeriets  ego,  och 
detta  stälde  dem  till  boktryckarnes  i  Paris  disposition. 

3  Här  förblef  det  till  1795,  då  det  flyttades  till  Hotel  Toulouse  och  1808  till 
palais  Cardinal  vid  Rue  Vieille-du-Temple,  der  det  fortfarande  fått  förbli fva. 


78 


FRANKRIKE:    PARIS. 


»ig  stilgravören  Philippe  Grandjean,  som  blef  kongl.  gravör  och 
atilgjutare;  efter  dennes  död  1714  ombesörjdes  graveringen  af 
hans  enka  till  1723,  då  Grandjeans  elev  Jean  Alexandre  vidtog; 
sedan  gafs  befattningen  åt  dennes  mag  Louis  Luce.  Grandjeans 
stilgjnteri  förenades  1725  ined  det  kongl.  De  nya  stilarne  blefvo 
färdiga  1745  och  bestodo  af  21  garnityr  med  tillhörande  kursiv. 
De  voro  visserligen  egna,  men  vackra  kunde  de  icke  kallas.  1811 
beslöts  att  typerna  skulle  graveras  om  och  gjutas  efter  metriska 
systemet,  och  detta  uppdrogs  åt  Dll>oT.  Han  hade  redan  13 
garnityr  färdiga,  då  man  beslöt  att  utarrendera  tryckeriet,  och 
nu  ansågs  reformens  genomförande  blifva  for  kostsam  och  blef  i 
följd  deraf  öfvergifven.  Frågan  upptogs  ånyo  1823,  och  en  kom- 
mission   tillsattes   för   detta  andamål;  efter  af  denna  godkända 


J 

O) 

7^- 

l 

1 

V 

%J 

&=4- 

1    T^  i  ,  i  ,    i    i 

utkast   graverades    nya   stilar   1825 — 32  af  Marcellin-Leorakd 
En  jemförelse  mellan  dessa  olika  stilar  visar  fig.  28. 

Cramoisy  skötte  tryckeriet  mycket  förtjenstfnllt ;  han  dog 
1609;  hans  sonson  Marbre-Cramoisy  erhöll  1651  direktorsplatsen 
och  skötte  den  med  heder  till  sin  död  1687.  Nu  inträdde  här 
boktryckaren  i  Lyon  Jean  Anibson,  hvilken  dock  nedlade  sin  be- 
fattning till  förmån  för  sin  svåger  och  associé  Claude  Rigai:d,  men 
senare  återtog  befattningen.  1701  blef  Jean  Anisson  direktor, 
1723  dennes  son  Lorentz  Anisson  och  1783  Etienne  Alexandre 
Jacque  Anisson.  Under  denna  tid  tillhörde  en  del  af  tryckeriet 
direktorn;  denne  blef  af  revolutionstrihunalet  dömd  till  döden  och 
den  honom  tillhöriga  materielen  förenades  med  statens.  Hans  enka 
erhöll    dock    senare   ersättning  härför.     1815—23  utarrenderades 


FKANKH1KE:    TAK18. 


1798  och  Horatius  1799  äro  mycket  berömda  och  Racine  1801  blef 
af  juryn  vid  utställningen  i  Paris  1801  förklarad  för  det  vackraste 
typografiska  alster,  som  i  något  land  utkommit,  hvilket  omdöme 
bekräftades  vid  verldsexpositionen  i  London  i  senare  tid,  säger 
IVHist.  du  Livré  (1864).  Pierre  Didots  son  Jules  Didot  grundade 
tryckeri  i  Brttssel  och  flyttade  sitt  tryckeri  i  Paris  till  en  utkant 
af  staden;  han  blef  sinnesrubbad,  och  hans  tryckeri  och  öfriga 
materiel  såldes.  Hans  mest  bekanta  tryck  är  vackra  upplagor 
af  franska,  engelska  och  italienska  klassiker.  Firmin  Didot  öfver- 
tog  stilgjuteriet,  utmärkte  sig  som  stilgravör  och  uppfann  1795 
stereotypien.  Han  graverade  bl.  a.  ronde  samt  en  serie  skrifstilar 
å  sned  kägel,  som  länge  bibehöllos;  härvid  gjorde  han,  för  att  icke 
bokstäfverna  skulle  förskjuta  sig  i  raden,  ett  litet  hak  å  sidan, 
hvarigenom  stilarne  höllo  h varandra  i  riktig  ställning  BflKfififSSI; 
han  var  derjemte  författare  och  öfversättare,  intresseraae  sig 
mycket  ior  Grekland,  hvilket  land  han  skänkte  ett  fullständigt 
tryckeri,  som  1824  uppsattes  å  ön  Chios.  Hans  son  Ambroise 
Firmin  Didot  egnade  sig  åt  språkstudier  och  företog  vidsträckta 
resor,  blef  18  IG  attaché  vid  franska  beskickningen  i  Konstantino- 
pel, och  liksom  sin  fader  ådagalade  han  sitt  intresse  för  Grekland 
genom  att  skänka  ett  tryckeri  till  staden  Hydra.  1827  öfvertog 
han  jemte  sin  broder  Hyacinthe  tryckeriet  under  firma  Firmin 
Didot  Fréres.  Han  var  en  lärd  man,  samlade  ett  stort  bibliotek 
af  sällsynta  handskrifter  och  verk  samt  författade  bl.  a.  Essai 
typographique  et  biblioyraphique  sur  1'histoire  de  la  gravure  sur 
bois,  1863,  Observations  sur  Vortographe  ou  ortographie  frangaise, 
1867,  och  Älde  Manuce  et  Vhellenisme  ä  Venise,  1875.  Efter  hans 
död  fortsatte  hans  son  Alfred  och  hans  brorson  Paul  Didot;  men 
icke  länge.  De  sålde  tryckeriet  till  faktor  Lainé,  och  nyligen 
blef  äfven  dejt  berömda  biblioteket  försåldt  på  auktion. 

Redan  tidigt  glänste  Frankrike  genom  skickligheten  hos  sina 
stilgravörer.  Bland  dessa  märkas :  Claude  Garamond,  Torys  lär- 
junge, som  1520  efter  italienska  mönster  graverade  nya  antiqva- 
och  kursivstilar,  hvilka  vunno  allmänt  bifall,  och  på  Frans  I:s 
beställning  grekiska  typer,  kända  under  namnet  typi  regii.  Pierre 
Hautin  föranleddes  af  svårigheten  att  trycka  Petruccis  musik- 
noter att  uppfinna  en  ny  metod  och  göt  år  1525  nottecken  och 
alla  fem  linierna  å  en  typ,  hvilken  metod  antogs  och  spriddes 
hastigt.  Guillaume  le  Bé  var  lärjunge  af  Garamond  och  inköpte 
efter  dennes  död  största  delen  af  hans  stämplar  1561.  Han  blef 
1539  upptagen  bland  bokhandlarne  och  graverade  stilar  icke  alle- 


62 


FRANKRIKE:    PARIS. 


nast  för  Frankrikes  boktryckare,  utan  äfven  i  utlandet  togs  hans 
talang  i  anspråk,  i  det  bland  andra  Plantin  i  Antwerpen  mycket 
anlitade  honom.  Sedan  hans  gjuteri  fortgått  i  fyra  generationer 
inom  slägten,  öfvergick  det  1730  till  Fournier  d.  ä.,  hvilken  äfven 
var  både  gravör  och  stilgjutare.  Dennes  broder  Fournier  d.  y. 
inrättade  1736  stilgjuteri,  för  hvilket  han  sjelf  graverade  alla 
stämplar,  slog  och  justerade  alla  matriser  samt  gjorde  flera  för- 
bättringar och  uppfinningar  inom  stilgjuteriet;  han  var  äfven 
uppfinnare  af  det  franska  punktsystemet  och  utgaf  1766  Manuel 
iypographique.  Jacques  de  Sanlecques  var  lärjunge  af  le  Bé  och 
inrättade  1625  ett  stilgjuteri,  som  drefs  med  stor  framgång  och 
fortsattes  under  17:e  och  18:e  årh.  af  son  och  sonsöner.  I  början 
af  1800-talet  utmärkte  sig  Josepji  Molé  som  stämpelskärare  och 
uppfann  en  ny  sorts  formatsteg.  Jacques  Charles  Derriey  blef, 
sedan  han  varit  sättare,  tryckare,  stilgjutare  och  stereotypör, 
slutligen  stämpelgravör  och  såsom  sådan  den  mest  framstående 
inom  franska  typografien.  Han  egnade  sig  särskildt  åt  gravering 
af  ornament  och  infattningar  och  nådde  häri  stor  fulländning, 
hvilket  bäst  synes  af  hans  Specimen-Älbum  1862.  Han  gjorde  dess- 
utom flera  förbättringar  inom  stilgjuteriets  mekaniska  afdelning, 
och  hans  numreringsmaskiner  äro  vida  kända;  han  dog  1877. 

Bland  boktryckarne  i  Paris  har  särskildt  gjort  sig  bemärkt 
Eugéne  Duverger,  som  1825  anlade  tryckeri  och  1830  blef  direk- 
tor för  kongl.  tryckeriet,  hvilken  befattning  han  dock  snart 
frånträdie.  Han  uppfann  en  ny  metod  för  stereotypering  och 
nottryck,  dervid  nottyperna  först  intrycktes  i  en  matris  och 
derefter  linierna  i  samma  matris.  1840  utgaf  han  Album  typo- 
(jraphique  ou  histoire  de  Vimprimerie  par  les  monuments.  Han 
var  en  bland  de  mest  ansedda  boktryckarne  i  Paris  och  bidrog 
mycket  att  höja  konsten;  han  dog  1863.  Henri  Plon,  berömd 
för  utmärkt  tryck  och  vackra  stilar,  blef  delegare  i  Béthunes 
tryckeri,  som  han  öfvertog  1845;  död  1872.  Paul  Dupont,  fram- 
stående tryckare  af  flera  praktverk  och  utgifvare  af  arbeten  i 
typografi,  deribland  1849  Essai  pratique  sur  Vimprimerie.  Erneste 
Meyer,  berömd  som  guld-  och  färgtryckare.  Jules  Claye,  känd 
för  lyckligt  val  af  stilar,  vackra  ornament,  felfri  text,  vackert 
tryck  och  utomordentligt  fint  illustrationstryck.  Motteroz,  sär- 
deles kunnig  och  yrket  hängifven  fackman  och  skriftställare. 
Serriére,  känd  för  vårdadt  tryck  och  god  administration;  han 
dog  1871.  Chaix  &  C:o  med  firma  Imprbierie  centrale  des  chemins 
de  fer  trycker  för  jernvägarne  och  har  omkring  700  arbetare. 


88 


1 


kkankhike:   lyon. 


Lahure  &  C:o,  framstående  genom  vackra  arbeten,  sysselsätter 
omkring  600  arbetare. 

I  Lyon  infördes  konsten  1473  af  Bartholomeus  Buyer,  som 
ditkallade  och  i  sitt  hus  inrymde  boktryckaren  Guillaumb  Leroy. 
Dennes  första  tryckalster  var  Lotharii  Compendium;  efter  Buy  ers 
död  1483  tryckte  Leroy  för  egen  räkning  till  och  med  1488,  då 
hans  namn  försvinner.  Framstående  boktryckare  voro  här  Jean 
du  Pré  (de  Prato),  som  förut  varit  i  Paris,  och  Jean  Trechsel, 
som  var  en  lärd  man.  Hans  måg  Jodocus  Badixjs,  korrektor  hos 
Trechsel,  anlade  tryckeri  1497,  men  flyttade  snart  till  Paris. 
Boktryckarekonsten  gjorde  i  Lyon  hastiga  framsteg,  så  att  i 
slutet  af  15:e  årh.  redan  många  tryckerier  funnos  här.  1528 
började  Sebastian  Gryphius  sin  verksamhet  med  en  bönbok  på 
hebreiska,  grekiska  och  latinska  språken  och  fortsatte  till  1556, 
då  hans  son  Antoine  Gryphius  öfvertog  tryckeriet,  men  han  var 

opraktisk  och  dog  fattig. 
/^ZL  (Uu  1 1„  -„**  f^  jEÄN  DE  Tournes,  en  lär- 
^*"" Vr*  sSfrnnJAtOi'  junge  af  Gryphius,  började 

*   **v  1540    och    utstyrde    sina 

T  **  J<»  M£n9  •**  V  Niift  hium*  böcker  på  ett  konstnärligt 

ij  6<^ 5  •  ^i.yn-  .  «u  r-+"*3       #  sätt>  och  särskildt  värde- 

<g9i>m*+*  f  wm~*  w  jui'1iiu-iir  rade   äro  Delectus  amico- 

©  **•  a**  W  ttnmr'  4^1  fc+  >^n**  rMm    oc^    Ovidius.     Han 

^$£}9  dog,    arbetande  vid  pres- 

p-     oo     ^T     ,.      .  r       ,«,.  sen>  15ö*«    Sonen  Jean  de 

Fl  g.  29.     6  randjons  kursiv.     Lyon  155b.  m  i  • 

Tournes  var  lärd,  men  icke 
så  framstående  boktryckare  som  fadern.  I  följd  af  religions- 
förföljelse  måste  han  lemna  Frankrike  och  begaf  sig  till  Geneve, 
der  han  anlade  bokhandel  och  boktryckeri.  Etienne  Dolet,  skald, 
talare  och  humorist,  som  studerat  i  Paris,  Padua  och  Toulouse, 
begaf  sig  i  följd  af  stridigheter  i  sistnämnda  stad  till  Lyon,  der 
han  först  blef  korrektor  hos  Gryphius  och  1538  boktryckare. 
Han  anklagades  för  att  hafva  tryckt  kätterska  skrifter,  dömdes 
såsom  gudsförnekare  och  blef  1546  bränd  i  Paris.  Jean  Barbou 
var  en  berömd  boktryckare  och  utgaf  bl.  a.  1539  en  vacker  upp- 
laga af  Oeuvres  de  Clément  Marot  i  oktav,  satt  med  kursivstil. 
Hans  son  Hugues  flyttade  till  Limoges,  der  han  tryckte  flera 
vackra  verk. 

1  Lyon  graverade  1556  Grandjon  den  franska  skrifstileny  hvar- 
med  trycktes  en  bok,  efter  hvilken  barn  skulle  lära  läsa  och  skrifva: 
La  Civilité  puerile  et  honéte,  och  efter  denna  bok  kallades  stilen 


84 


FRANKRIKE:    ÅNGERS,    T0UL.0U8K. 


caractere  de  civilité  (fig.  29),  men  benämndes  också  kursiv.  Denna 
stil  fann  i  Nederländerna  några  efterföljare,  såsom  Ament  Taver- 
niér  i  Antwerpen,  men  icke  vidare  utbredning.  Under  17  :e  årh. 
hade  den  utvecklats,  så  att  den  fått  det  utseende  som  fig.  30  visar. 
Jean  Anisson  tryckte  här  tillsammans  med  sin  broder  Jacques, 
till  dess  han  blef  direktor  för  kongl.  boktryckeriet  i  Paris.  På 
senare  tiden  märkes  här  Louis  Benedict  Perrin,  som  1823  grun- 
dade tryckeri  tillsammans  med  Durand,  men  1828  öfvertog  det  for 
egen  räkning.  Han  tryckte  flera  vackra  arbeten  och  utvecklade 
efter  1845  en  synnerlig  smak,  införde  den  s.  k.  augustinerstilen 
och  blef  mycket  ansedd  både  som  boktryckare  och  enskild  man; 
han  dog  18G5. 

Bland  Frankrikes  öfriga  städer  infördes  boktryckarekonsten 
1477  i  Ångers  af  Joh.  de  Turre  med  Guidonis  de  Monte  Rocherii 


*€>f*i -t»,  QfAaittc  jfrUnb^,    I   Ä'A*  2&1  C  c  &  B>b* 


Fig.  30.     Cursive  Franqais  eller  Civilité  under  17:e  årh. 

liber  Manipulus  Curatorum;  redan  året  förut  trycktes  i  Toillouse 
Andr.  Barbatice  De  fide  instrumentorum  solennis  repetitio  utan  . 
namngifven  tryckare;  1478  i  Chablis  af  Pierre  le  Rouge  (Rubeus), 
som  här  tryckte  Le  livré  des  bonnes  mosurs;  1479  i  Poitiers,  der 
Breviarium  historiale  excerptum  ex  Landulpho  de  Columna  utkom 
med  tryckort:  In  sedibus  Canonici  Ecclesue  B.  Hilarii;  1480  i 
Caen  af  Jac.  Durandus  och  Aegid.  Quijoue,  hvilka  tryckte  Quinti 
Horatii  Flacci  Epistolarum  libri  duo;  1483  i  Troyes,  der  onämnd 
boktryckare  (troligen  P.  le  Rouge)  tryckte  Breviarium  Trecence; 
här  förekommer  Guillaume  le  Rouge  1492.  Rennes  erhöll  tryckeri 
1484  genom  Pierre  Bellesculé  och  Josse,  hvilka  tryckte  Cou- 
stumes  . . .  constitutions  . . .  faictes  en  parlement  en  Bretagne.  I 
Vienne  tryckte  Pieere  Schenck  1484  UAbusé  de  Court.  I  Abbeville 
tryckte  Jean  Dupré  1486  och  P.  Gerard  1486—87.  De  första  här 
tryckta    böckerna   voro  S.  Augustin,  La  cité  de  Dieu  och  Jean 


i 


i 


85 


+• 


FRANKRIKE:    ANQOULÉME,    TOURS. 


Bouthillier,  La  somme  rurale,  ou  pratique  du  droit  Civil  et  Cano- 
nique.  I  Rollen  tryckte  Guillaume  de  Talleur  1487  Les  Chro- 
niques  de  Normandie  (en  tidigare  [1483?]  tryckt  Coustumier  de 
Normandie  saknar  uppgifven  boktryckare),  Jean  le  Bourgeois 
1488—99  Le  Roman  du  roi  Arthus  in.  m.,  Jacques  le  Forestier 
1488,  Mart.  Morin  1490—97  m.  fl.  Här  trycktes  senare  många 
missaler,  som  utfördes  till  England.  1487  infördes  tryckeri  i 
Besangon  af  Jean  Comtet,  hvilken  började  med  Regimen  sanitatis 
salernitanum  c.  comment.  Arnoldi  de  Villa  nova;  1490  i  Döle  af 
Petrus  Metlinger,  med  Les  ordonnanees  de  Louis  XI  pour  la 
Franche-Comté,  och  i  Orleans  af  Math.  Vivian,  som  tryckte  G.  de 
Monte  Rocherii  Manipulus  curatorum;  1491  i  Angouléme,  der  Auc- 
tores  VIII:  nempe  Cato  facetus,  Theodulus  . . .  fabulce  Aesopi  et 
Thobias  trycktes  af  okänd  tryckare,  och  i  Dijon  af  P.  Metlinger, 
hvilken  tryckte  Privilegia  queedam  ordinis  Cisterciensis  och  Cowt- 
pendium  sanctorum  ordin.  Cisterciensis;  1493  i  Cluny  af  Mich. 
Wenssler  från  Basel,  som  här  tryckte  Missale  Cluniacense,  och  i 
Nantes  af  Est.  Larciier,  hvilken  tryckte  Jehan  Meschinot,  Les 
lunettes  des  princcs;  1495  i  Limoges,  der  Breviarium  Ltmovicense 
trycktes  af  Jean  Berton;  149(5  i  Provins  af  Guillaume  Tavernier, 
hvilken  tryckte  La  Regle  des  marchands,  ou  trente  questions  de 
Jean  le  Liseur;  och  1497  i  Avignon  af  Nicol.  Lepe,  som  tryckte 
Luciani  Palinurus,  Scipio  Romanus,  Carmina  heroica  in  Arno- 
rem,  och  fortsatte  till  1499.  (Enligt  annan  uppgift  trycktes 
redan  1489  i  Avignon  Arnaldi  Badeti  tractatus  de  mirabilibus 
Mundi.) 

I  Tours  infördes  boktryckarekonsten  1496  af  Matii.  Lateron, 
hvars  första  tryckta  bok  var  La  vie  et  les  miracles  de  Saint- 
Martin.  I  våra  dagar  märkes  här  Alfred  Mame,  hvilken  1833 
anlade  ett  stort  tryckeri,  som  förestods  af  Henri  Fournier,  för- 
fattare till  en  lärobok  i  typografi.  Tryckeriet  utmärker  sig  för 
särdeles  gedigna  arbeten,  väl  satta  och  väl  tryckta;  det  syssel- 
sätter omkring  1000  personer  med  allt  hvad  som  hör  till  fram- 
ställandet af  en  bok.  »Dagligen  utgå  10,000  volymer  från  hr 
Mames  pressar,  hufvudsakligen  ungdomsläsning  och  undervisnings-, 
skrifter»,  säger  Firmin  Didot. 


86 


SCHWEIZ:    BEROMfNSTER,    BASEL. 


SCHWEIZ. 

I  Schweiz  var  presslagstiftningen  lindrigare  än  i  de  flesta 
andra  länder,  men  man  kan  dock  icke  säga  att  här  var  någon 
fristad  för  tryckfriheten,  ty  Calvin  förföljde  olika  troende  lika 
väl  som  den  romerska  kyrkan.  Från  1848  råder  här  fullständig 
tryckfrihet.    Boktryckarekonsten  utöfvades  först  i 

BeromOnster  i  kantonen  Luzern,  der  1470  tryckeri  anlades  af 
den  för  sin  lärdom  framstående  Elias  Eli;e  (Helias  Helie),  en 
medlem  af  den  berömda  slägten  von  Lauffen.  Han  hade  som 
medhjelpare  sin  slägting  Jon.  Dörflinger  samt  Ulrich  (tering, 
magister  artium,  hvilken  sistnämnde  redan  samma  år  begaf  sig 
till  Paris.  Som  den  första  boken  angifves  en  för  högre  skolor 
bestämd  ordbok  öfver  de  otydligaste  ställena  i  bibeln,  Mamotrectus 
af  Joh.  Marchesini,  men  häremot  har  dock  invändts  att  denna 
bok,  inbegripet  årtalet  1470,  endast  skall  vara  ett  eftertryck  af 
en  Mainz-upplaga  af  detta  årtal,  och  att  den  skall  vara  tryckt 
först  1474.  Ar  1472  utkom  Eoderici  Speculum  vitae  humana 
härstädes. 

Ungefär  samtidigt  kom  boktryckarekonsten  till  Basel,1  som 
snart  blef  en  så  betydande  tryckort,  att  få  städer  kunna  se 
tillbaka  på  en  sådan  glansfull  tryckperiod  under  förra  hälften 
af  1500-talet.  Orsaken  till  denna  framgång  torde  huf vudsakligen 
få  sökas  i  dess  1460  grundade  och  hastigt  uppblomstrande  uni- 
versitet. Medverkat  har  måhända  äfven  den  omständigheten,  att 
pappersfabrikationen  här  var  högt  uppdrifven.  Redan  1440  egde 
nämligen  Hans  Halbysen  ett  pappersbruk,  och  denna  handtering 
höjdes  ytterligare  genom  Michael  och  Antonius  Gallicionis,  som 
1470  invandrade  från  Spanien.  Den  första  kända  tryckaren  i  Basel 
var  Bartholdus  Rodt  (de  Basilea)  från  Hanau,  hvilken  varit  Guten- 
bergs  lärjunge.  När  han  började  är  ej  med  visshet  kändt,  men  den 
första  boken  med  årtal  är  daterad  1473.  Rodt  tryckte  1475  första 
bandet  af  en  latinsk  bibel,  men  andra  bandet  är  tryckt  1476  af 
Bernhard   Richel,   hvarför   kan   antagas  att  Rodt  då  var  död. 

1  Att  redan  1471  flera  tryckerier  funnos  i  Basel  bevisas  af  en  ut  af  rådet  detta 
år  fåld  dom,  hvarigenom  en  här  utbruten  strike  blnf  bilagd.  Enligt  denna  skulle 
arbetarne  återgå  till  sitt  arbete,  förhålla  sig  anständigt  i  sin  tjenst  och  icke  bland 
sig  ingå  något  förbund.  Mästarne  skulle  å  sin  sida  hålla  sina  arbetare  med  an- 
ständig mat  och  dryck  m.  m.,  och  om  en  arbetare  uppförde  sig  otillständigt,  skulle 
mästaren  afskeda  honom  och  gifva  honom  sin  lön;  äfvenledes  skulle  arbetaren 
hafva  rätt  att  begära  sitt  afsked  och  erhålla  sin  anoning,  om  något  obilligt  begärdes 
af  honom. 


87 


SCHWEIZ:    BASEL. 


Biohel  tryckte  till  1482.  Bekanta  äro  hans  fyra  upplagor  af 
Vulgata,  och  från  hans  officin  härstammar  äfven  den  första  upp- 
lagan af  den  af  Eyke  von  Reppgowe  mellan  1215  och  1230 
sammanfattade  tyska  lagboken  Sachsenspiegel.  Jon.  Amerbacii 
från  Reutlingen  var  en  af  Basels  berömdaste  äldsta  boktryckare. 
För  idkande  af  vetenskapliga  studier  begaf  han  sig  till  Paris,  men 
vände  som  magister  artium  åter  till  Tyskland  och  arbetade  en  tid 
som  korrektor  hos  Anton  Koberger.  Mellan  1475  och  1480  anlade 
han  tryckeri  i  Basel  och  vinnlade  sig  isynnerhet  om  sorgfölliga 
upplagor  af  de  förnämsta  kyrkofädernas  skrifter.  Han  var  den 
första  tryckaren  i  Basel  som  använde  antiqvastilar. 

Vidare  tryckte  här  Michael  Wenssler  1476 — 87,  Eberhard 

Fromolt  1481 — 1500,  Hans  Besicken  och  Peter  Kollioker  1484, 

Nikolaus  Kessler  från  1486,  Jakob  von  Pfortzen  (från  Pfortz- 

heim)   från    1488,    Michael   Fuster   från   1490  och  Joh.  Froben 

1491 — 1527.     Denne   sistnämnde,  förut  korrektor  hos  Amerbach, 

blef,  isynnerhet  efter  1514,  en  af  de  mest  betydande  boktryckarne 

på  sin  tid.     Han  täflade  med  Italiens  och  Frankrikes  förnämsta 

H  ti     u     r  mästare  i  framställning  af  vackra  typer 

^llLuJPfJtM  !**£,*      och  eleganta  verk  och  lät  gravera  sina 

7r*éu!ff.mA.u««rA4,utaPimei?*     illustrationer  af  de  mest  berömda  konst- 

Fig.  31.  Den  äldsta  nonpareiiie.   närer,  isynnerhet  af  Hans  Holbein.    På 
Frobens  bibeltext  1490.  ^ans  senare  verksamhet  inverkade  sanno- 

likt Erasmus,  som  1514  flyttade  till  Basel  och  bodde  hos  Froben. 
Han  fullföljde  förminskandet  af  typerna,  och  hans  bibel  1490, 
tryckt  i  oktav  med  gotisk  nonpareiiie  (fig.  31),  är  ett  bland  de 
vackraste  bokalstren  från  denna  tid.  Hans  son  Hieronymus  Froben 
fortsatte  på  ett  värdigt  sätt  faderns  verk,  senare  tillsammans 
med  sin  svåger  Nikolaus  Episcopus  och  sina  söner  Ambrosius  och 
Aurelius  Froben. 

Joh.  Petri  blef  1488  borgare  i  Basel  och  tryckte  mest  till- 
sammans med  Amerbach  och  Froben;  han  var,  oaktadt  god 
katolik,  en  påpasslig  eftertryckare  af  Luthers  och  andra  reforma- 
torers skrifter  och  gjorde  härpå  goda  affärer.  Efter  hans  död 
1511  öfvertogs  tryckeriet  först  af  hans  brorson  Adam  Petri  och 
sedan  af  hans  son  Heinrich  Petri,  hvilken  studerat  medicin  och 
af  Karl  V  upphöjdes  i  adligt  stånd.  Han  dog  1579,  och  hans 
efterkommande  fortsatte;  efter  1620  var  dock  verksamheten  ringa 
och  upphörde  alldeles  16G0.  Jon.  Beromann  från  Olpe,  1494 — 99, 
är  isynnerhet  känd  såsom  tryckare  af  den  med  114  märkliga  trä- 
snitt försedda  upplagan  af  Sebastian  Brandts  Narrmschiff  (1494). 


88 


SCHWEIZ :  BURGDORF,  GKKÉVE. 


Joh.  Oporinus  (Herbst),  1539 — 66,  som  utbytt  professuren  mot 
boktryckeriet,  vann  stort  rykte  för  sina  korrekta  och  vackert 
utstyrda  verk.  En  framstående  boktryckare  var  äfven  Micuael 
Isengrin,  hvilkens  fullständiga  upplaga  af  Aristotelcs  hålles  för 
särdeles  framstående. 

Wilhelm  Haas  från  Ntimberg,  skicklig  stilgravör  och  koppar- 
stickare,  nedsatte  sig  i  Basel  1718  såsom  stilgjutare.  Efter  hans 
död  öfvertogs  affären  af  sonen  Wilhelm  Haas  II,  hvilken  likaledes 
var  framstående  gravör  och  stilgjutare.  Han  uppfann  systemati- 
ska mellanslag  och  stycklinier  samt  framstälde  tillsammans  med 
hofdiakonen  Preuschen  i  Karlsruhe  kartor  medelst  rörliga  typer, 
hvilka  mycket  beundrades.  Han  bygde  äfven  en  enkel  och  solid 
boktryckspress,  hvilken  lian  dock  icke  fick  begagna,  emedan  han 
icke  lärt  boktryckeri.  Han  förenade  sig  derför  1778  eller  1779 
med  boktryckaren  Joh.  Jakob  Thurneisen  d.  y.,  och  de  tryckte 
under  firma  »J.  Jak.  Thurneisen  der  Jiingere,  gedruckt  mit 
Haas'schen  Schriften».  Omkring  1780  skildes  de  båda  kompan- 
jonerna åt,  och  Haas  inrättade  Societetstryckeriet,  hvilket  1786 
öfvertogs  af  sonen  Wilhelm  Haas  III,  hvilken  begagnade  firman 
»Wilhelm  Haas  der  Sohn».  Han  hade  lärt  boktryckeri  och  redan 
i  unga  år  visat  en  ovanlig  fallenhet  derför;  han  förbättrade  den 
af  fadern  konstruerade  pressen  och  karttrycket  samt  bygde  en 
glättpress.  Bland  hans  tryckalster  märkes  Fader  vår  på  100 
språk.  Efter  faderns  död  1800  öfvertog  han  äfven  stilgjuteriet 
och  fortsatte  med  framgång  till  sin  död  1838,  då  firman  öfvertogs 
af  sonen  Wilhelm,  understödd  af  en  yngre  broder  Eduard. 

I  Burgdorf  trycktes  1475  J.  de  Clusa,  Tractatus  de  appart- 
tionibus  animarum  och  Legenda  s.  Wolfgangi,  utan  namngifven 
tryckare. 

I  Geneve  tryckte  1478  Äi>AM  Steinschauer  från  Sehweinfurt 
några  böcker,  hvaraf  den  första  var  Ximcnes,  Le  livré  des  saints 
anges.  Hit  flydde  Conrad  Badius  från  Paris  och  fortsatte  sin 
verksamhet,  och  1552  hitkom  äfven  Robert  Etienne  (Stephanus), 
hvilken  vid  tryckningen  af  nya  testamentet  indelade  kapitlen  i 
verser  och  fullföljde  denna  indelning  i  den  1556 — 57  tryckta  la- 
tinska bibeln;  denna  anordning  vann  sedan  allmän  efterföljd. 
Han  dog  1559  vid  56  års  ålder.  Tryckeriet  öfvertogs  af  hans  son 
Henri  II,  som  började  1554  med  utgifvandet  af  Anakreons  sånger, 
efter  manuskript  som  han  samlat  under  sin  resa  i  Italien;  härå 
utsätter  han:  cum  privilegio  regis  och  kallade  sig  senare  typo- 
gr aphus  j>arisicnsis  för  att  angifva  sin  hemort  och  sin  förhoppning 


89 


SCHWEIZ:    GKXfcVE,    QIRONA,    8URSEK. 


att  dit  få  återvända,  ehuru  som  kättare,  jemte  fadern,  fördrifven. 
Han  kom,  sannolikt  genom  sina  resor  och  de  stora  kostnader  han 
nedlade  på  affären,  i  penningeförlägenhet,  men  understöddes  af 
Ulrich  Fugger  och  kallade  sig  derför  länge  Huldrici  Fuggeri 
typographus.  Han  var  en  bland  de  lärdaste  och  förnämsta  bok- 
tryckare som  funnits  och  tryckte  74  grekiska,  58  latinska  och  3 
hebreiska  verk  samt  utgaf  1566  bl.  a.  Traité  de  la  conformité  du 
langage  frangois  avec  le  grec  och  1572  sitt  berömda  verk:  Thesau- 
rus linguce  grcecce.  Efter  denna  tid  började  han  ett  kringirrande 
lif  och  besökte  tyska  bokmarknaderna,  Österrike,  Ungern  och 
Frankrike.  Henrik  III  i  Frankrike  skall  hafva  gifvit  honom  i 
uppdrag  att  i  Schweiz  uppsöka  sällsynta  böcker  och  handskrifter 
och  1579  såsom  ett  erkännande  för  hans  verksamhet  gifvit  honom 
300  livrés  i  pension.  På  en  resa  i  Frankrike  kom  han  sinnessjuk 
till  Lyon  och  intogs  å  ett  sjukhus,  der  han  dog  1598.  Tryckeriet 
öfvertogs  af  hans  son  Paul,  en  lärd  man,  men  saknande  faderns 
energi;  han  fortsatte  till  1627,  men  var  under  många  år  af  dessa 
overksam  såsom  politisk  fånge;  han  sålde  tryckeriet  till  bröderna 
Chouet.  Henri  II:s  yngre  broder,  Frangois  II,  kom  redan  som 
ung  med  sin  fader  till  Geneve,  uppfostrades  i  reformerta  religio- 
nen och  erhöll  vetenskaplig  bildning;  han  hade  tryckeri  1562 — 82, 
utan  att  dock  utveckla  någon  anmärkningsvärd  verksamhet,  och 
begaf  sig  sedan  till  Normandie. ! 

Girona  erhöll  tryckeri  1483  och  Sursee  1499,  der  en  Chronik 
dess  Kriegs . . .,  försedd  med  42  träsnitt,  trycktes  1500. 

1  Henri  I  Ehtikksb, 

f.  omkr.  1460,  boktr.  i  Paris  1502—20.    Gjordes  arflös  af  sin  fader  Raimond  emedan  han,  oaktadt 

adelsman,  egnat  sig  at  boktryckareyrket. 


Pbak^oih  I, 

f.  1602,  bokhandl.  o.  boktr. 

i  Paris  1530— 50-talen. 


TlO  R  K  HT   I 

f.  1508,  d.  i  Geneve  1559.    Boktr.  i 

Paris,  fördrifven  som  kättare.  Lärd 

skriftställare. 


Charles, 
med.  doktor,  boktr.  i  Paris  efter 
broderns  af  flyttning;  död  1564. 


Henri  II, 

f.  1528,  grekisk  språk  lärd,  boktr. 

i  Paris  o.  Geneve  fr.  1554,  död 

1598  i  Lyon. 


Robert  II, 

f.  1580,  boktr.  i  Paris 

fr.  1566,  d.  1570  i 

Geneve. 


Francoi*  II,  Jean,  Simon, 

boktr.  i  Geneve      f.  1548,  bokh.  f.  1546, 

1562—82.  i  Paris  1563,  fl.  till 

I fl .  t  Geneve.  Geneve. 


Paul,  Rohkrt  III,  Hknbi  III,  Gbrvais,  Adbjeh, 

f.  i  Geneve  1566  (67?),       f.  omkr.  1560,  d.  1630,     boktr.  1615.     bokhandl.  o.  boktr.     bokhandl.  i  Paris 
boktr.  i  Geneve  1599—1627.     boktr.  i  Paris  fr.  1606.  I  i  Paris  1612.  1614,  boktr.  1616. 


Axtoikr, 
f.  i  Geneve  1592,  d.  i  Paris 
1674;  öfvergick  1612  till  ka- 
tolska liran.  Boktr.  i  Paris 

1613-64. 


JOSKPHE, 

boktr.  i  Rochellcs, 
död  1629. 


ROBKRT  IV, 

boktr.  1633. 


PlBRRR, 

bokhandl.  i 
Paris  1638. 


Jeromh, 
bokhandl.  i 
Paris  1657. 


Praxc.oih  III, 
boktr.  1647. 


Jkak  Jacques,  Hbnri  IV, 

f.  1622,  boktr.  1642,  men         boktr.  i  Paris 
död  innan  han  börjat.  1646.  död  1661. 

Antalet  arbeten,  som  1502—1073  utgingo  från  Henri  Estiennes  och  hans  efter- 
kommandes tryckerier,  uppgår  till  1590  stycken.  En  senare  slägt  Estienne,  som 
i  liera  led  idkade  bokhandel  i  Frankrike,  hörde  ej  till  Henri  Estiennes  efter- 
kommande. —  Härmed  rättas  föreg.  uppgifter  å  sid.  76  o.  77. 


90 


SCHWEIZ:    ZfRlCH,    EIN8IDELN. 


I  Zörich  trycktes  1504,  sannolikt  af  Hans  am  Wasen,  hvilken 
här  1508  tryckte  en  kalender.  Zttrichs  berömdaste  boktryckare 
var  Christoph  Froschauer,  en  vetenskapligt  bildad  man  från 
Bayern,  hvilken  1519  vann  borgarrätt  i  Zttrich  och  1521  började 
sin  verksamhet  med  utgifvandet  af  några  öfversättningar  till 
tyskan  af  Erasmus'  skrifter.  Från  honom  utgick  1527 — 29  den 
första  bibeln  på  schweizerdialekt  af  tyska  språket,  under  Zwinglis 
medverkan  öfversatt  från  Luthers  högtyska  bibel  af  Leo  Jndre, 
men  med  ny  behandling  af  omtvistade  ställen.  Den  första  engel- 
ska bibelöfversättningen  gjordes  efter  denna;  huruvida  dess  första 
upplagor  trycktes  hos  Froschauer  är  ännu  omtvistadt;  säkert 
trycktes  hos  honom  upplagan  af  1550.  Han  tryckte  äfven  Zwinglis 
verk.  1551  inköpte  han  det  obebodda  dominikanerklostret,  och 
gaf  det  namnet  »Froscham,  h vilket  det  ännu  bibehåller,  samt  in- 
flyttade deri  sitt  tryckeri.  Han  biträddes  i  affären  af  sin  broder 
Eustach  och  dennes  söner  Eustach  och  Christoph.  Han  dog 
barnlös  1564,  och  Christoph  öfvertog  affären  och  dref  den  till  sin 
död  1585,  hvarefter  den  fortsattes  till  1590,  då  den  upplöstes. 
Pappersfabriken  blef  till  1729  i  familjens  ego,  men  tryckeriet 
köptes  af  Joh.  Wolff,  hvilken  ännu  1595  på  åtskilliga  arbeten 
utsatte  typis  Froschovianis.  Tryckeriet  fortsattes  ännu  under 
firma  Orell,  FCssli  &  C:o  och  är  nu  ett  polygrafiskt  institut, 
som  på  ett  värdigt  sätt  fyller  sin  plats. 

I  Einsideln  drifva  bröderna  Benzioer  det  största  tryckeriet  i 
Schweiz;  de  trycka  företrädesvis  katolska  bön-  och  uppbyggelse- 
böcker  och  sysselsätta  omkring  700  personer. 


NEDERLÄNDERNA 

intaga  en  mycket  framstående  plats  i  boktryckarehistorien,  isyn- 
nerhet under  10:e  och  17:e  årh.,  och  var  från  början  af  1600-talet 
det  enda  land  i  Europa,  der  icke  boktryckarekonsten  inskränktes 
genom  censurförordningar.  Visserligen  förbjödos  1540  anstötliga 
och  förföriska  böcker,  dikter  och  smädeskrifter,  och  1550  utfärdade 
Karl  V  ett  mandat  om  förbjudna  skrifter,  deribland  disputationer 
om  den  heliga  skrift  m.  m.;  öfverträdelser  skulle  straffas  med 
förlust  af  gods  och,  i  vissa  fall,  lifvet;  men  sedan  den  prote- 
stantiska delen  af  landet  1009  blifvit  oafhängig  af  Spanien,  lades 
der  inga  hinder  i  vägen  för  boktryckarekonsten,  som  tvärtom  vår- 
dades på  bästa  sätt.    I  Holland  funnos  fem  universitet:  i  Leiden, 


91 


NEDERLÄNDERNA :    AAL8T,    UTRECHT,    LÖWEN,    ANTWERPEN. 


Franecker,  Utrecht,  Gröningen  och  Harderwyk,  och  det  1G32  i 
Amsterdam  grundade  Athenceum  illustre  hade  nästan  rang  som 
sådant.  Härigenom  kan  förklaras  den  betydelse  som  Holland 
haft  under  två  århundraden. 

Konsten  infördes  i  Aalst  i  Ostflandern,  der  Dierik  Mårtens 
tryckte  1473 — 76;  hans  första  arbete  var  Dionysii  de  Leuwis 
Speculum  conversionis  peccatoris.  Derefter  följde  Utrecht,  der 
Nicolaus  Ketelaer  och  Gherard  de  Leempt  tryckte  1473 — 74, 
samt  Jon.  Veldener  1479 — 81.  I  Löwen  tryckte  Johann  från 
Westfalen  (Paderbornensis)  1474  Petr.  de  Crescentiis  Buralium 
commodorum  libri  XII  och  fortsatte  till  1476,  begagnande  antiqva- 
stil.  Jon.  Veldener  tryckte  här  147(3 — 78  med  en  stil,  liknande 
Schöffers. 

I  Antwerpen  tryckte  Dierik  Mårtens  1476  Petri  Hispani  Prac- 
tica  medicince,  samt  Matthias  van  der  Goes  1482 — 94  och  Gherard 
Leeu  (Leew)  1484 — 92.     Här  grundlade  fransmannen  Christophe 
Plantin  sitt  verldsberömda  tryckeri  och  utgaf  derifrån  1555  en 
bok  i  duodesformat,  hvilken  han  kallade  »den  första  blomman  ur 
min  boktryckarpres*1  trädgård».     Hans  tryck  väckte  snart  upp- 
seende  genom  de  vackra  typerna,  graverade  af  le  Bé  i  Paris, 
och   det  omsorgsfulla  trycket.    Filip  II  uppdrog  åt  honom  att 
trycka  den  berömda  polyglottbibel,  som   1569 — 72  utkom  i  åtta 
band,   och  utnämnde  honom  1570  till  hofboktryckare  (prototypo- 
graphus).    Denna  utnämning  var  icke  en  blott  titel,  utan  härmed 
följde  äfven  skyldighet  att  hafva  uppsigt  öfver  andra  boktryckare 
m.  fl.  göromål,  hvilkas  besvärlighet  och  obehag  föranledde  honom 
att  1576  begära  entledigande  derifrån.    Han  utöfvade  en  vidt  om- 
fattande verksamhet  och  skall  i  Antwerpen  hafva  sysselsatt  20 
pressar,  hvarjemte  hans  stilar  kunde  uthärda  jemförelse  med  alla 
hans  samtidas.   Under  Albas  regemente  flyttade  han  med  en  del  af 
sitt  tryckeri  till  Leiden  och  öfverlemnade  ledningen  af  tryckeriet 
i  Antwerpen  åt  sin  måg  Franz  Raphelingen.    Senare  vände  han 
dock   åter   och   sände   Raphelingen   till   Leiden.    Äfven  i  Paris 
inrättade  han  ett  filial  tryckeri,  hvilket  förestods  af  hans  tredje 
måg  Gilles  Beys,  till  hvilken  det  efter  Plantins  död  öfvergick. 
Plantin  dog  vid  75  års  ålder  1589 ;  hans  graf vård  bär  inskriften : 
»Ohristophorus  situs  hic  Plantinus,  regis  Iberi  Typographus,  sed 
rex  typographorum  ipse  fuit».    Tryckeriet  i  Antwerpen  öfvertogs 
af  hans  andra  måg  Jan  van  Mourentorff,  hvilken,  ehuru  han  icke 
egde  någon  större  erfarenhet  i  tryckeriets  skötsel,  dock  förstod 
att   bibehålla   förbindelsen   med  de  lärde.     Sedan   Vulgata  1592 


92 


nkdeklanukhna:  guuda,  uevkntkk,  nijmbokn,  culemuohch. 


infördes  konsten  1477  af  Jacob  Jacobszoen  van  der  Mekr  och 
Maur.  Yemantszoen  van  Middelborcu,  hvilka  tryckte  den  första 
holländska  bibel.  Samma  år  tryckte  i  Golida  Gerhard  Leel' 
(Leeuw)  De  episteln  ende  Evangelien,  samt  senare  talrika  med 
träsnitt  utsirade  verk.     Honom  följde  Klaas  Leeu. 

I  Deventer  tryckte  Richard  Paffroet  1477—97;  han  var  en 
framstående  boktryckare,  berömd  för  sina  vackra  gotiska  stilar 
(tig.  33),  kända  under  namnet  duit  (holländsk),  af  fransmännen 
kallade  flamländska.  Dessa  stilar  omgraverades  senare  af  Fleisch- 
inann  och  fingo  det  ntseende  som  fig.  34  visar.  I  Deventer  grun- 
dade Gherard  Groote  (Gerhardus  magnus)  föreningen  Fratres  vrue 
commums,  som  inlagt  synnerlig  förtjenst  om  väckande  af  håg  för 
läsning,  spridning  af  böcker  och  utbredande  af  boktryckarekonsten. 

$teritoyTip%ftöäixiOlwKZ6litiWtevo\u\; 

Wuocutulucrouoiucnsoolttmr;  »pfr 
c0  öotucrim?  uolutto  uoIue  Jufimriö  mm 
fmntuiiiö^,piomoryrijmtlDatoifift:orie 

<&et  utna  x  jjrtinpialtd  öba  ftmt  0:  oote&i  uo 
léoo  uolcnou.  £>upmj9  tåtet,  i&num  par 
riapuun  fyäbet  40  ät  notens/ 

Flg.  33.     J»«/r«(»  dmiUtU. 

Efter  dennas  uppfinning  togo  de  den  om  hand  i  st.  f.  afskrif ningen, 
men  i  Deventer,  der  skolan  i  slutet  af  Ui:e  årh.  uppnådde  sin 
högsta  glans,  inrättade  de  dock  icke  tryckeri,  måhända  derför 
att  Paffroets  intog  en  sä  framstående  ställning. 

147'J  infördes  boktryckarekonsten  i  Nijmegen  af  Gherard 
Leempi-,  och  i  Zwolle  af  Peter  van  Os  de  Breda;  1480  i  Hasselt 
af  1'ereurinus  Barmentlo,  i  Anjum  af  Hidde  fen  Camminga  j:r, 
som  tryckte  Het  Rjuechtboeck  fen  alre  fryja  Freezena  Freeska 
Landrifueeht,  och  i  Oudenarde  af  Arnold  Cesaris,  som  tryckte 
H.  de  Petra,  Sermoncs  qainquaginta  in  orationetn  dominicam. 

I  Culemborch  tryckte  Jan.  Veldener  1483  två  holländska  upp- 
lågor  af  Speeulum  humana  salvationis,  dervid  han  söndersågade 
träsnitten  för  att  kunna  inpassa  dem  i  ett  mindre  format.  Hans 
Fascictilus  temporum   skall   vara  den   första  bok,  deri  såväl  å 


erhöll  staden  äter  sådant  1501,  da  Jan  van  Zuken  der  började 
»in  verksamhet.  Isaak  Enscuedé  anlade  1703  här  ett  tryckeri 
och  upptog  1727  i  affären  sin  son  Johannes.  Denne  lärde  i 
sin  ungdom  xylografi,  och  han  förvärfvade  sig  härigenom  ett 
omdöme  i  illnstrationstryck,  som  gjorde  honom  till  en  auktori- 
tet i  detta  afseende.  1743  köpte  han  Wetsteins,  senare  Elzevirs 
och  1780  Bleaus  stilgjuteri.  Härigenom  förvärfvade  stilgjuteriet 
ett  historiskt  värde,  och  genom  gravören  Fleischmanns  skicklig- 
het höjdes  det  till  ett  af  de  förnämsta  på  sin  tid,  och  dess 
rastlösa  framåtgående  synes  af  stilprofven  1825,  1841,  1850  och 
1807.  Johannes  egnade  sig  äfveu  åt  vetenskapen  och  tillökade 
det  redan  af  fadern  grundlagda  utmärkta  biblioteket  med  typo- 
grafiska sällsyntheter.  Han  dog  1781,  och  hans  son  Johannes  11 
öfvertog  affären.     Denne  egnade  sig  dock  mera  åt  studier  än  åt 

<n  aif  frn  na  JRocebmlni  gtfonben  fjabbt  tbet  tian  be  gene/ 
fett  fmn  bltnbtn  /  [nmuipin  fftnotgnim  en  Craftum  /  Bltef 
&n  ftlbt  earni  tpt  [langfi]  mStftal.    Äaat  oy  Oicn  mt  oiuftonc 


OT  knct  /  bal  top  ngt  ött  gétuln  onfc  luéma.irt  JjcO&cu; 

—  (Itt  mot  fjaajt  I  öar  bcft  ]paulu*  tircl  tiois  nit  t  allcai 

[fm/maar  do»  tnna  ban  flefiwl  SWtn  abtotfnt  tn  af» 


ibeogfi 
n«pm| 


**  «»  €*  ««  3WX  JB  Ä  •  »  «  « £  *  » II »  f  S  » 

Fig.  34.      Duit,  gravtrad  af  J.  3f.  FUUchmann  1740. 

boktryckeriet.  Genom  vetenskaplig  bildning  i  förening  med  prak- 
tiska kunskaper  hade  cheferna  för  detta  hus  gifvit  det  en  prägel 
af  både  affär  och  historisk  samling.  De  stodo  i  detta  fall  ensamma 
i  sitt  slag,  i  det  de  lyckats  att  samla  nästan  alla  originalstilarne 
från  boktryckarekonstens  blomstringstid  i  Holland.  Under  sådana 
förhållanden  måste  man  så  mycket  mer  beklaga  att,  efter  Jo- 
hannes III:»  död,  det  värdefulla  biblioteket  skingrades  1867; 
det  skulle  tillsammans  med  gjuteriets  och  tryckeriets  sällsynta 
skatter  hafva  bildat  ett  värdigt  motstycke  till  det  Plantinska 
mnseet. 

Hollands  berömdaste  stämpelskärare  var  Johans  Micuaei, 
Fleischmann  från  Nllrnberg.  Han  arbetade  först  åt  Wetstein, 
och  sedan  dennes  gjuteri  öfvergått  till  Enschedé  åt  denne  senare. 
Han  förbättrade  bland  annat  den  holländsk-gotiska  stilen,  dnit 


NEDEULÄNDEUNA :    LE1DEN,    SCHIEDAM,    UEKT0GENBO8CU. 


flyttade  till  Utrecht.  Louys  Elzevier  I  dog  1(317.  Matthys'  son 
Isaak  började  trycka  1610  och  grundlade  familjens  rykte  såsom 
boktryckare.  Han  blef  1620  akademisk  boktryckare  (hvilken  be- 
fattning innehades  af  familjens  medlemmar  till  1712)  och  tryckte 
flera  synnerligt  väl  utförda  arbeten,  deribland  särskildt  märkes 
Theatrum  geographite  veteris,  många  klassiska  verk  samt  flera  upp- 
lagor for  förläggare  inom  slägten  under  beteckning  apud  Elzeviros 
eller  ex  officina  Elzevirorum.  En  värdefull  tillökning  erhöll  hans 
tryckeri  genom  inköp  af  de  orientaliska  stilar,  som  Erpinius  (Th. 
van  Erpe)  låtit  förfärdiga.  1625  öfverlemnade  han  affären  till 
sin  broder  Bonaventura  och  sin  brorson  Abraham  samt  ingick 
sjelf  i  sjötjenst,  hade  1632  kaptens  rang  och  dog  i  Köln  1651. 
Abraham  och  Bonaventura  gjorde  allt  for  att  ytterligare  upp- 
arbeta affären  och  att  nå  den  största  fulländning  vid  arbetets 
utförande;  sitt  mål  nådde  de  ock  genom  vackra  typer,  utmärkt 
papper  och  smakfull  anordning  af  sättningen.  Bland  de  förnämsta 
alstren,  som  vunno  ryktbarhet,  voro  duodesupplagorna  af  klassi- 
kerna, hvilka  både  genom  sitt  format  och  det  billiga  priset  blef vo 
allmänt  omtyckta.  Abraham  och  Bonaventura  afledo  båda  1652. 
Afftiren  öfvertogs  af  Bonaventuras  äldste  son  Daniel  och  Abra- 
hams äldste  son  Johannes,  hvilka  gemensamt  tryckte  flera  vackra 
upplagor,  hvaraf  några  höra  till  de  bästa  af  Elzevierernas  tryck. 
1655  skildes  de  båda  kompanjonerna  åt,  hvarefter  Daniel  begaf 
sig  till  Louis  Elzevier  i  Amsterdam,  och  Johannes  fortsatte  till 
sin  död  1661.  Hans  enka  sålde  förlagsartiklame  och  dref  ensamt 
tryckeriet,  som  dock  småningom  gick  tillbaka;  hon  dog  1695,  men 
hade  redan  1681  öfverlemnat  tryckeriet  till  sin  son  Abraham  II, 
hvilken  studerat  i  Leiden  och  var  doktor.  Under  hans  missvård 
förföll  tryckeriet  fullständigt,  så  att  efter  hans  1712  inträffade 
död  affären  såldes  för  2,000  fl.  Näst  Elzevierernas  var  Franz 
Hackius'  och  hans  slägts  tryckeri  det  förnämsta  (»officina  Hacki- 
ana»).  Vidare  märkes  här  P.  van  der  Aa,  duglig  boktryckare, 
kartgravör  och  geograf,  verksam  1684 — 1738. 

1483  (148!)  V)  trycktes  i  Schiedam  Le  Itoman  de  chcvalicr 
Delibere  en  ryme  fran£oise>  1484  i  Hertogenbosch  Dat  boeck  van 
Tondalus  Vysioen,  och  1495  i  Schoonhoven  Breviarium  secundum 
ordinem  Trajectensis  ecclesice,  på  alla  tre  ställena  af  icke  kända 
tryckare. 

I  Amsterdam  infördes  boktryckarekonsten  1506  af  Hugo  Jans- 
son van  Woerden.  Justns  Elzeviers  son  Louis  Elzevier  inrättade 
1640  tryckeri  härstädes  och  upparbetade  det  hastigt,  antog  1655 


08 


NEDERLÄNDERNA :    AMSTERDAM. 


Daniel  Elzevier  som  kompanjon  och  tryckte  älven  här,  jemte 
andra  framstående  verk,  de  berömda  duodesupplagorna.  Han  drog 
sig  tillbaka  1664,  och  sedan  utkom  under  hans  namn  endast 
Desmarets  bibel  1669.  I  familjeangelägenheter  kunde  han  be- 
traktas som  familjens  öfverhufvud,  och  han  bevakade  samvetsgrant 
densammas  intressen  intill  sin  död  1670.  Affären  öfvertogs  sedan 
af  Daniel,  hvilken  utvecklade  en  vidsträckt  förlagsverksamhet  och 
blef  den  sista  af  betydenhet  inom  familjen;  under  förberedelserna 
till  storartade  företag  öfverraskades  han  af  döden  1680.  Hans 
enka  fortsatte,  ehuru  i  mindre  skala,  tryckeriet,  men  dog  redan 
aret  derefter,  och  nu  upphörde  affären  alldeles.  Förlagen  köptes 
af  olika  förläggare,  tryckeriet  öfvergick  till  Adrien  Moetjens  i 
Haag,  och  det  värdefulla  stilgjuteriet  med  af  van  Dyck  graverade 
stämplar  såldes  till  Jan  Bus,  kompanjon  med  Joseph  Athias,  hvilken 
senare  egde  ett  stort  tryckeri  i  Amsterdam,  kändt  för  sina  bibel- 
upplagor på  främmande  språk.  Gjuteriet  kom  slutligen  i  Enschedés 
ego.  Vidare  märkas  här  Wilhelm  Jansson  Blaeu,  ursprungligen 
snickare  och  mekanikus,  i  hvilken  egenskap  han  förfärdigade  och 
förbättrade  matematiska  instrument  åt  astronomen  Tycho  Brahe, 
h vilkens  lärling  han  varit.  Han  flyttade  1605  till  Amsterdam  och 
gjorde  från  1602  glober,  började  sedan  gravera  kartor,  blef  bok- 
tryckare, förbättrade  handpressen  och  offentliggjorde  en  atlas  i 
3  band.  Han  dog  1638,  och  hans  son  Joan  fortsatte  hans  atlas, 
som  slutligen  nådde  12  band  och  utgafs  med  text  på  olika  språk. 
Joan  egde  firman  intill  1641  i  förening  med  sin  broder  Cornelis, 
och  sedan  ensam.  Blaeus  tryckeri  ansågs  för  ett  af  de  bästa  i 
Europa,  och  han  sysselsatte  öfver  40  arbetare,  isynnerhet  genom 
tryckning  af  sina  stora  kartverk  och  utsigtsverk.  Tryckeriet 
brann  1672,  och  Joan  dog  1673,  hvarefter  affären  fortsattes  af 
hans  söner  Pieter  och  Joan.  Framstående  voro  Heinrich  Wetstein 
från  Basel,  Abraham  Wolfgangk  genom  utsökta  upplagor  i  litet 
format,  och  Andreas  Frisius  genom  mycket  korrekta  upplagor. 
Jou.  Jansonius  tryckte  1618 — 64  och  gjorde  sig  känd  som  efter- 
tryckare  af  andras  arbeten.  Han  erhöll  1647  och  1650  privile- 
gium å  boktryckeri  i  Stockholm,  hvilket  sköttes  af  Curio.  Dirck 
Pieturz  Voskuyl  var  äfven  berömd  gravör  och  stilgjutare.  Hans 
typer  voro  omtyckta  för  sitt  vackra  snitt,  och  från  hans  tryckeri 
utgingo  prydliga  arbeten.  Affären  fortsattes  af  hans  enka  1622 — 25 
under  firma  Weduwe  D.  P.  Voskuyl  och  öfvergick  1780  till  En- 
schedé.  N.  Tetterode  har  såsom  stilgjutare  och  boktryckare  gjort 
sig  känd  för  utmärkt  orientaliskt  tryck. 


09 


UNGEBN.       ENGLAND. 


UNGERN 

styrdes  vid  tiden  för  boktryckarekonstens  uppfinning  af  den  upp- 
lyste och  for  vetenskap  mycket  intresserade  Matthias  Corvinus, 
hvilken  med  stor  kostnad  och  under  medverkan  af  den  bekante 
Joh.  Regiomontanus  inrättat  sitt  berömda,  för  den  tiden  högst 
betydande  bibliotek.  Till  Ofen  (Buda-Pest)  kallades  den  i  Italien 
sig  då  uppehållande  boktryckaren  Andreas  Hess,  hvilken  på 
konungens  bekostnad  1473  tryckte  Chronica  Hungarorutn.  Utom 
denna  känner  man  endast  ytterligare  en  bok,  som  är  tryckt  af 
Hess,  nämligen  Magni  Basilii  de  legendis  poetis  libellis,  denna 
dock  utan  datum.  Sedan  var  Ofen  i  saknad  af  boktryckeri  till 
1725,  och  först  1534  erhöll  Ungern  ett  nytt  tryckeri,  då  ett  sådant 
inrättades  i  Kronstadt.  Under  Matthias'  efterföljare  gick  äfven 
det  berömda  biblioteket  småningom  förloradt,  så  att  det  var 
ödelagdt  redan  före  Ofens  eröfring  af  sultan  Soliman.  Resten 
fördes  till  Konstantinopel,  h varifrån  dock  något  såsom  skänker 
återkommit  till  Wien  och  Buda-Pest. 


ENGLAND. 

Den  engelska  pressen,  som  senare  åtnjutit  en  frihet,  större  än 
i  de  flesta  andra  länder,  hade  i  början  att  utstå  en  svår  kamp, 
hvarför  också  boktryckarekonsten  under  15:e  årh.  föga  utvecklades 
i  England.     Så  länge  den  första  boktryckaren  Caxton  ännu  var 
ensam,  behöfdes  inga  privilegier,  men  så  snart  boktryckarnes  antal 
ökades,  uppstod  äfven  längtan  efter  skydd.    Redan  1504  kallas 
William  Fawkes  regis  impressor,  d.  v.  s.  han  var  berättigad  att 
trycka  alla  regeringens  arbeten.    Det  första  egentliga  privilegiet 
för  utgifvandet  af  en  bok  erhöll  Richard  Pynson  1518.  Henrik  VIII 
införde  1530  censuren  och  förbjöd  1533  böckers  införande  i  riket, 
men  förordnade  derjemte  att  de  inhemska  boktryckarne  icke  fingo 
i  följd  häraf  höja  sina  priser.     Liksom  i  andra  länder  var  det 
äfven  här  de  religiösa  skriftenia  som  framkallade  de  flesta  för- 
följelserna mot  boktryckspressen;  så  brändes  1531  flera  personer 
derför  att  de  innehaft  Tyndals  bibelöfversättning,  som  var  tryckt, 
det  gamla  testamentet  hos  Quentell  i  Köln,  och  det  nya  hos  Hans 
Lufft  i  Wittenberg.    För  att  förebygga  olika  öfversättningar  för- 
bjöds 1539  en  hvar  att  trycka  bibeln  på  engelska  språket;  endast 


100 


É—m 


ENGLAND!    PRES8LAG8TIFTNING. 


Grrafton  och  Whitchurch  erhöllo  genom  premierministern  Thomas 
Cromwell  privilegium  härå.  Drottning  Maria  förbjöd  1555  tryck- 
ning eller  innehafvande  af  upproriska  skrifter  och  stälde  öfver- 
trädare  häraf  såsom  rebeller  under  krigslagarne.  I  följd  af  att 
»flera  kätterska  och  upproriska  böcker»  blifvit  tryckta,  förordnades 
att  boktryckarne  skulle  ingå  i  Stationers*  Company  (en  förening 
af  afskrifvare,  rubrikatorer,  brefmålare,  pappersmakare  och  manu- 
skripthandlare, som  egt  bestånd  sedan  1403).  Föreståndaren  härför 
var  ansvarig  för  de  enskilda  medlemmarne,  och  ingen  hade  rätt 
att  drifva  boktryckeri  eller  att  sälja  böcker,  som  icke  var  medlem 
af  sällskapet,  eller  hade  kunglig  tillåtelse  dertill.  Elisabeth  för- 
ordnade 1559  att  intet  fick  tryckas  utan  särskildt  tillstånd  af  drott- 
ningen eller  vissa  derför  utsedda  myndigheter.  Denna  förordning 
synes  dock  icke  blifvit  efterlefd,  ty  1566  infördes  straffbestäm- 
melserna konfiskation,  indragning  af  tillståndsbevis,  borgen  och 
fängelsestraff.  1583  följde  en  förordning  mot  upproriska  och 
schismatiska  böcker,  men  då  klagomålen  icke  upphörde,  för- 
ordnades 1585  att,  med  undantag  af  ett  i  Oxford  och  ett  i 
Cambridge,  boktryckeri  skulle  få  finnas  endast  i  London,  och  att 
intet  nytt  sådant  skulle  få  upprättas  förr  än  »den  alltför  stora 
mängden  af  boktryckerier»  blifvit  så  förminskad,  som  erkebiskopen 
af  Canterbury  och  biskopen  af  London  ansågo  behöfligt,  hvarjemte 
ingen  bok  fick  tryckas  utan  dessa  herrars  tillstånd,  vid  straff  af 
sex  månaders  fängelse.  Alla  boktryckerier  skulle  stå  öppna  för 
undersökning  af  bokhandlaresällskapets  uppsyningsman,  hvilken 
kunde  konfiskera  icke  allenast  böcker  utan  äfven  pressar,  typer 
och  annan  materiel;  vidare  skulle,  »för  att  minska  det  alltför 
stora  antalet  boktryckare»,  föreståndaren  eller  förut  varande 
sådan  för  bokhandlaresällskapet  endast  få  hafva  3  lärlingar, 
tryckare  af  andra  klassen  (Livery)  2,  och  tryckare  af  tredje 
klassen  (Yeornan)  och  universitetsboktryckare  1  lärling.  1588 
påbjöds  att  irreligiösa  böcker  skulle  aflemnas  till  de  kyrkliga 
auktoriteterna  och  boktryckarens  namn  uppgifvas. 

För  att  skydda  universitetstryckerierna  i  Oxford  och  Cam- 
bridge, hvilka  hade  monopol  å  tryckning  af  latinska  böcker, 
förbjöds  1625  försäljning  af  i  utlandet  eftertryckta  böcker.  1637 
förnyade  Stjernkammaren  Elisabets  förordning  med  tillägg  att 
ingen  bok  fick  tryckas,  innan  den  inskrifvits  i  Stationers'  Companys 
register  (hvilket  ännu  fortfar  till  skydd  för  eftertryck).  På  allt 
tryck  måste  tryckarens,  författarens  och  förläggarens  namn  ut- 
sättas;   ingen    egde  rätt  att  öppna  tryckeri,  låta  förfärdiga  en 


101 


ENGLAND:    PRE8SLAGST1FTNING. 


press  eller  gjuta  stilar  utan  anmälan  hos  bokhandlaresällskapet; 
utom   hofboktryckarne  och  universitetens  tryckare  fingo   endast 
20  boktryckerier  finnas  till;  vid  ledighet  hade  erkebiskopen  af 
Canterbury  eller  biskopen  af  London  jemte  sex  högre  tjenstemän 
att  besätta  platsen;  alla  tryckare  skulle  inom  tio  dagar  ställa 
borgen  med  300  £  för  att  de  endast  skulle  trycka  censurerade 
böcker;  ingen  boktryckare  fick  hafvä  mer  än  två  pressar,  utom 
sällskapets   föreståndare,   som   fick  hafva  tre;  der  flera  pressar 
funnos,  skulle  de  försättas  i  overksamhet.    Här  omnämnes  äfven 
stilgjuteri  för  första  gången,  och  derom  förordnades  att  endast 
fyra  sådana  fingo  finnas,  hvart  och  ett  af  dessa  fick  hafva  blott 
två  lärlingar,  och  stilgjutarne  fingo  icke  använda  någon  som  icke 
lärt   gjuteri,   med  undantag  af  en  gosse  som  afbrytare.     Dessa 
gjuterier  fingo  härigenom  så  jemn  sysselsättning,  att  ingen  gaf 
sig  tid  till  att  tänka  på  några  förbättringar.    1641  öfvertog  parla- 
mentet regleringen  af  boktrycket,  och  bevarandet  af  författare- 
rätten uppdrogs  åt  bokhandlaresällskapet,  hvarigenom  ingen  bok 
kunde  tryckas  eller  eftertryckas  utan  författarens  medgifvande. 
Republiken  upprätthöll  censuren,  och  1643  inrättades  en  Committec 
of  Examination,  som  hade  rätt  att  genomsöka  boklådor  och  trycke- 
rier samt  låta  häkta  mästare  och  arbetare.     Karl  II  utfärdade 
1662  en  ny  presslag,  deri  förut  befintliga  inskränkningar  upptogos, 
och  bestämde  dessutom  att  boktryckeri-  och  stilgjuteriegare  skulle 
draga  försorg  om  att  deras  arbetare  hade  jemn  sysselsättning; 
hade  en  arbetare  icke  sådan,  skulle  han  antagas  å  annat  tryckeri, 
om  egaren  icke  hade  gesäller  och  arbetade  sjelf  eller  använde 
lärlingar.    Arbetare,  som  icke  ville  antaga  kondition  eller  åsido- 
satte densamma,  skulle  straffas  med  tre  månaders  fängelse;  bok- 
tryckeriegare  fick  som  lärlingar  antaga  endast  fria  män  (Freemen) 
och  söner  af  sådana.    Denna  förordning  förnyades  1692.   Straffen 
för  öfverträdelser  af  presslagarne  voro  barbariska,  såsom  bränn- 
märkning, afskärande  af  öron  och  näsa  o.  s.  v.,  och  stundom  följde 
på    en  sådan  behandling  ett  pinsamt  aflifvande  af  förbrytaren. 
1694  borttogs  censuren  ur  lagstiftningen,  och  från  denna  tid  kan 
man  anse  England  ega  en  fri  press. 

1702  förbjöds  utbredande  af  falska  underrättelser  och  tryck- 
ning af  irreligiösa  och  upproriska  skrifter.  1709  utgafs  en  för- 
ordning, som  skyddade  författare  mot  eftertryck  under  21  år, 
hvilken  tid  1734  nedsatte»  till  14  år,  hvarjemte  stadgades  att 
eftertryck  skulle  straffas  med  konfiskation.  1711  förordnades  att 
boktryckarens  eller  utgifvarens  namn  skulle  utsättas  å  alla  skrif- 


102 


ENGLAND:    PKE88LAG8TIFTNJNG,    LONDON. 


ter  och  en  tull  af  30  procent  af  värdet  lades  å  införda  böcker. 
1713  infördes  stämpelafgift  för  tidningar,  och  173G  förordnades 
att  i  utlandet  eftertryckta,  för  mindre  än  20  år  sedan  tryckta 
engelska  böcker  icke  inom  riket  fingo  försäljas.  1798  befaldes 
att  alla  boktryckare  och  stilgjutare  skulle  registreras,  och  att 
boktryckare  skulle  behålla  ett  exemplar  af  hvarje  tryckt  bok, 
dera  han  skulle  anteckna  beställarens  namn  och  bostad.  1819 
skärptes  bestämmelserna  angående  pressen,  men  1837  infördes 
flera  lättnader,  och  1869  upphäfdes  de  förut  befintliga  lagarne, 
och  fullständig  tryckfrihet  infördes. 

En  stor  fördel  tillkom  England  derigenom  att  i  Frankrike 
nantesiska  ediktet  1685  upphäfdes.  Bland  de  i  anledning  häraf 
utvandrande  befunno  sig  många  pappersmakare,  hvilka  bragte  sin 
konst  och  förbättrade  metoder  till  England,  som  nu  icke  mera 
behöfde  taga  sitt  papper  utifrån. 

Intill  slutet  af  17 :e  årh.  gjorde  boktryckarekonsten  föga  fram- 
steg i  England,  men  sedan  hafva  engelsmännen  ständigt  sökt  att 
tekniskt  fullända  boktrycket,  och  de  förnämsta  uppfinningar  i  tryck- 
ning, stilgjuteri,  färgtryck  och  träsnideri  äro  gjorda  der.  England 
har  nu  också  alla  medel,  som  kunna  underhålla  en  blomstrande 
typografi;  dess  verldshandel  gynnar  det  storartade  tidnings-  och 
accidenstrycket,  dess  indiska  besittningar  befordra  studiet  af 
orientaliska  språk,  och  dess  aristokrati  har  behof  af  storartade 
privatbibliotek.  De  engelska  förlagsbokhandlarne  kunna  påräkna 
en  säker  publik,  och  England  är  derför  också  rikt  på  boktrycke- 
rier, som  lemna  vackert  tryck  och  utmärkta  illustrationer. 

Boktryckarekonsten  infördes  till  England  1476  af  William 
Caxton,  som  då  nedsatte  sig  i  London.  Caxton  var  en  litterärt, 
bildad  köpman,  som  sedan  1441  uppehöll  sig  i  Nederländerna. 
Efter  hertig  Karl  den  djerfves  förmälning  med  Edvard  IV:s  syster 
Margareta  bemödade  sig  England  att  återställa  handelstraktaten 
emellan  de  båda  länderna.  Till  en  af  underhandlarne  härvid 
utsågs  Caxton,  som  då  innehade  en  sorts  konsulsbefattning  i 
Briigge,  och  som  snart  stod  i  synnerlig  gunst  vid  det  burgun- 
diska  hofvet,  isynnerhet  hos  hertiginnan,  hvilken  till  och  med 
tillbjöd  honom  att  träda  i  hennes  tjenst.  Här  fann  Caxton  till- 
fälle att  egna  sig  åt  litteratur,  hvaråt  hans  håg  alltid  legat. 
1469 — 71  öfversatte  han  Histoires  de  Troyes,  och  den  engelska 
öfversättningen  vann,  liksom  originalet,  så  stort  bifall,  att  lian 
beslöt    att  låta   trycka  den.     Så  utkom  den  första  på  engelska 


103 


ENGLAND.'    LONDON. 


språket  tryckta  bok :  The  recuyelle  of  the  historyes  of  Troy,  351 
foliosidor,  utan  uppgift  om  år,  tryckort  eller  boktryckare,  men 
sannolikt  tryckt  1472 — 74  hos  Colard  Mansion  i  Brtigge.  Under 
det  denna  bok  trycktes,  synes  Caxton  hafva  gjort  sig  förtrogen 
med  boktryckarekonstens  teknik  och  beslutat  sig  för  att  införa 
den  i  sitt  fädernesland.  Efter  35  års  frånvaro  återvände  han 
till  London,  förande  med  sig  hvad  som  behöfdes  för  inrättandet 
af  ett  tryckeri.  Den  första  af  Caxton  tryckta  och  daterade 
bok  är  The  dictes  and  sayings  of  the  Philosophers,  som  utkom  i 
nov.  1477.  Han  inrättade  sitt  tryckeri  i  Westminster  (å  ett 
plakat  angifves  »Westmonester  in  to  the  almonesrye  at  the 
reed  påle»),  der  han  under  15  år  verkade  som  tryckare  och  på 
samma  gång  som  öfversättare  och  bearbetare  af  en  stor  del  af 
honom  tryckta  skrifter.  Hans  stilar  liknade  Mansions  i  Brtigge 
och  voro  troligen  medförda  derifrån  eller  graverade  efter  mönstret 

Jfcar  «*  %i  fctntty  U  tBoe  fo*é&  tott 

nty  fögfc  fm  tytt)  pfott  <wtö?  fttftfaue 
nty  fet?  fc  ou*  o|?()t  fQofo  fe  (^  f«g 

Fig.  35.      Caxtons  stil  i  Canterbury   Talen. 

af  dessa  (fig.  35).  Denna  stil  utvecklades  i  England  småningom 
till  den  nu  brukliga  s.  k.  anglo sachsiska.  Tekniken  och  korrekturet 
vid  Caxtons  tryck  voro  bristfälliga  och  träsnitten  af  underordnadt 
värde.  Han  var  icke  en  entusiastisk  Gutenbergs  lärjunge,  sådan 
som  i  andra  länder  ofta  påträffades,  hvilken  älskade  konsten  för 
dess  egen  skull ;  han  var  en  praktisk  affärsman,  som  icke  bragte 
konsten  något  offer  eller  satte  sin  ära  i  korrekta  och  smakfulla 
upplagor  af  klassikerna,  utan  tryckte  sådana  böcker,  hvarå  han 
kunde  påräkna  största  afsättningen  och  reelaste  vinsten.  Men 
också  var  här  under  denna  tid  öfver  hufvud  föga  tal  om  konst 
och  konstnärer.  Caxton  dog  ärad  och  aktad  i  slutet  af  år  1491. 
1480 — 81  tryckte  här  John  Lkttou,  sannolikt  en  af  Caxtons 
arbetare,  som  förenade  sig  med  William  Machlinia,  hvilken  sedan 
ensam  tryckte  några  år.  Caxtons  tryckeri  fortsattes  af  hans  med- 
arbetare Wynkyn  de  Wokde  från  Lothringen,  hvilken  var  en  fram- 
stående boktryckare  och  sannolikt  äfven  stilgjutare;  hans  stilar 


104 


ENGLAND:    LONDON. 


voro  betydligt  bättre  än  Caxtons,  och  af  hans  många  tryckalster 
äro  410  kända.  Han  dog  1534.  Richard  Pynson  från  Normandie 
hade  arbetat  hos  Caxton  och  tryckte  sjelf  1493 — 1531  öfver  200 
verk  samt  utnämndes  1508  till  hofboktryckare.  Julian  Notary 
tryckte  1498 — 1520,  i  början  tillsammans  med  fransmannen  Jean 
Barbier,  en  bland  de  skickligaste  typografer  på  sin  tid. 

Framstående  boktryckare  var  Richard  Grafton,  och  dessutom 
en  god  affärsman,  ansedd  borgare  och  författare,  som  stod  i  be- 
röring med  framstående  män.  Hans  namn  är  isynnerhet  nära 
förbundet  med  historien  om  spridandet  af  bibeln  i  England,  hvil- 
ken  verksamhet  denna  tid  medförde  stor  fara.  Han  lät  1537 
trycka  Thomas  Matthew  s  till  Henrik  VIII  dedicerade  engelska 
bibelöfversättning  i  folio,  1539  och  följande  år  tryckte  han  sjelf 
med  kungl.  privilegium  vackra  bibelupplagor  i  folio;  de  första 
trycken  utfördes  i  Paris,  men  lord  Cromwells  och  erkebiskop 
Cranmers  beskydd  satte  honom  i  stånd  att  fortsätta  tryckningen 
i  London.  Det  är  dessa  upplagor  (1539 — 41),  som  kallas  >Cranmers 
bibel».  Efter  Edvard  VI:s  död  tryckte  Grafton  såsom  kongl.  bok- 
tryckare Jane  G-rays  proklamation  som  drottning,  men  då  hon 
efter  några  dagars  förlopp  störtades  af  Maria,  fängslades  Grafton, 
ehuru  han  endast  gjort  sin  skyldighet,  beröfvades  sitt  patent  som 
kongl.  boktryckare  och  en  kronofordran  a  300  pund.  Han  dog 
troligen  1572. 

John  Day,  1547 — 84,  var  den  första  som  begagnade  anglo- 
sachsiska  typer,  mycket  nära  lika  den  tidens  antiqva  med  tillägg 
af  ö  och  |) ;  han  förbättrade  antiqva,  kursiv  och  grekisk  stil  samt 
införde  matematiska  figurer  och  kartor  i  sina  verk.  Hans  vackra 
antiqva  vann  så  stort  bifall,  att  den  gotiska  stilen  till  stor  del 
undanträngdes.  Bland  hans  tryckalster  märkas  särskildt  Cosmo- 
graphical  glasse  1559,  satt  med  kursiv  stil  och  rikt  illustrerad, 
Queen  Elizabeth'$  Prayerbook,  som  kan  mäta  sig  med  de  franska 
»livrés  dlieures»,  och  Fox*$  Acts  and  monuments  of  these  lätt  er 
and  perillious  dayes,  en  gripande  skildring  af  de  näst  föregående 
katolska  förföljelserna  i  England,  med  präktiga  illustrationer. 
Day  dog  1584.     Tryckeriet  fortsattes  af  hans  son  Richard  Day. 

Vidare  märkas  här  John  Skot  1520 — 37,  Thomas  Godfray, 
som  1532  tryckte  första  upplagan  af  Chaucer's  verk,  John  Rastell 
1517 — 33,  Robert  och  William  Copland  1515—61,  Robert  Wyer 
1527—42,  Robert  Redman  1525 — 40,  Richard  Bankes  1525—42, 
Edward  Whitechurch  samt  Richard  Jugge,  hofboktryckare  hos 
drottning  Elisabeth.     Thomas  Vautrollier  från  Rouen,  1574    H8, 


106 


KNOLAND:    LONDON. 


tryckte  Giordano  Brunos  verk,  hvarför  han,  för  att  undgå  för- 
följelse, under  en  tid  förflyttade  sin  verksamhet  till  Edinburgh, 
der  han  mycket  bidrog  att  höja  konsten.  Thomas  Roycroft  tryckte 
1654  med  stor  omsorg  Waltons  polyglottbibel  på  nio  språk;  h vil- 
ket verk  är  det  första,  på  hvilket  offentlig  subskription  upptogs. 
Protektorn  Oliver  Cromwell  tecknade  för  regeringens  räkning 
25,000  fr.  och  tillät  att  papperet  till  boken  skulle  få  tullfritt  in- 
föras, hvarför  han  med  tacksamhet  omnämnes  i  företalet.  Emel- 
lertid infördes  monarkien  åter,  då  flera  blad  i  företalet  utbyttes 
mot  andra,  deri  Karl  II  hedras  och  Cromwell  kallas  »den  store 
draken».  Så  har  man  fått  en  »loyal»  och  en  »republikansk»  upp- 
laga. Ett  annat  storartadt  verk,  som  1G69  utgick  från  Roycrofts 
tryckeri,  var  Castellis  Lexicon  Heptaglotton.  Coenelius  Bee 
tryckte  bl.  a.  1660  Critici  sacri  i  nio  folioband.  Reynold  Wolfe, 
en  lärd  schweizare,  död  1574,  var  den  första  boktryckare,  som 
erhöll  privilegium  på  att  trycka  latin,  grekiska  och  hebreiska. 

Samuel  Palmer,  död  1732,  är  känd  genom  den  History  of 
Yrinting,  som  är  utgifven  under  hans  namn,  ehuru  den  icke  är  för- 
fattad af  honom.  Andra  delen,  som  skulle  omfatta  det  praktiska 
af  yrket,  utkom  aldrig  med  anledning  af  att  boken  väckte  ovilja 
hos  boktryckare  och  stilgjutare,  hvilka  ansågo  att  en  sådan  bok 
skulle  skada  konsten  och  åvägabringa  dess  undergång.  Samuel 
Richardson,  berömd  författare,  bokhandlare  och  boktryckare,  ar- 
betade efter  utståndna  läroår  såsom  sättare  och  korrektor;  han 
började  för  egen  räkning  1719  och  tryckte  bl.  a.  de  26  första 
foliobanden  af  underhusets  journal;  han  dog  1761. 

William  Bowyer,  död  1737,  var  en  framstående  boktryckare, 
och  detta  var  i  ännu  högre  grad  fallet  med  hans  son  af  samma 
namn.  Denne  dog  1777,  men  hade  redan  1766  upptagit  som 
kompanjon  John  Nichols,  hvilken  lärt  hos  honom.  Efter  Bowyers 
död  fortsatte  Nichols  till  1807  och  utöfvade  äfven  litterär  verk- 
samhet; han  dog  1826.  Tryckeriet  fortsattes  af  hans  son  John 
Bowyer  Nichols  och  efter  dennes  död  1863  af  hans  son  John 
(touoh  Nichols,  hvilken  på  ett  värdigt  sätt  intill  sin  död  1873 
uppehöll  det  verk  hans  farfader  skapat,  så  att  namnet  Nichols 
räknas  till  de  mest  framstående  bland  boktryckarne  i  England. 

John  Hughs  blef  1730  parlamentsboktryckare,  men  ådrog 
sig  1740  genom  tryckandet  af  Considerations  on  the  Embargo  on 
Provisions  of  Virtual  parlamentets  onåd;  han  blef  först  1763  genom 
lord  North s  bemedling  åter  tagen  till  nåder.  Luke  Hansard,  hvil- 
ken  sedan   1772  arbetat  som  sättare  och  faktor  hos  Hughs,  blef 


106 


ENGLAND:    LONDON. 


1779  jemte  honom  parlamentsboktryckare  och  öfvertog  1800  ensam 
tryckeriet.  Han  gjorde  sig  ryktbar  för  sin  ordhållighet  och  den 
ovanliga  skyndsamhet,  hvarmed  han  utförde  regeringens  arbeten, 
och  han  föranledde  byggandet  af  ett  nytt  parlamentstryckeri, 
hvilket  genom  storlek  och  ändamålsenlighet  kan  gälla  som  mön- 
ster. Han  dog  1828  och  efterträddes  af  sina  söner  James  och 
Luke  Hansard.  Hans  äldste  son  Thomas  Curson  Hansard  hade 
redan  1805  anlagt  eget  tryckeri  och  är  bekant  genom  sin  1825 
utgifna  värdefulla  handbok  Typographia;  han  dog  1833. 

William  Strahan  köpte  1769  af  Charles  Eyre,  hos  hvilken 
han  arbetat  sedan  en  längre  tid,  en  del  af  patentet  som  kongl. 
boktryckare  och  förestod  tryckeriet  till  1770,  då  han  ensam  öfver- 
tog det.  Han  blef  en  framstående  förläggare  och  stod  i  nära 
beröring  med  betydande  personligheter,  deribland  Franklin,  med 
hvilken  han  arbetat  tillsammans,  samt  var  parlamentsledamot 
1775 — 84.  Han  efterträddes  af  sin  son  Andrew  Strahan,  hvilken 
äfven  blef  parlamentsledamot.  Denne  öfverlemnade  tryckeriet 
till  sina  syskonbarn  Andrew  och  Robert  Spottiswoode.  Strahan 
dog  1831  och  Robert  Spottiswoode  året  derpå,  hvarefter  Andrew 
fortsatte  den  storartade  affären.  Nu  finnas  två  berömda  firmor 
med  detta  namn:  George  Andrew  Spottiswoode  &  C:o,  »general 
printers»,  och  Eyre  &  Spottiswoode,  drottningens  boktryckare. 
Miller  Ritchie,  1785 — 1828,  var  den  som  näst  Baskerville  ifrigast 
arbetade  på  att  höja  den  engelska  typografien,  och  lians  tryck 
visar  äfven  att  han  i  hög  grad  lyckades  i  sina  bemödanden. 

Thomas  Bensley,  en  bland  Englands  förnämsta  boktryckare, 
utgaf  många  vackra  upplagor,  deribland  Thomsons  Seasons  1797 
och  Macklins  praktbibel  1800 — 15.  Han  understödde  König  vid 
byggandet  af  hans  första  maskinpress,  men  ville  senare  tillegna 
sig  sjelf  äran  af  uppfinningen;  han  dog  1835.  William  Bulmer 
tryckte  först  i  sin  födelsestad  Newcastle-upon-Tyne,  men  kom 
sedan  till  London,  der  han  genom  sitt  tryck  väckte  så  stort  upp- 
seende, att  konungen  uppdrog  åt  honom  att  trycka  en  beslutad 
praktupplaga  af  Shakspeares  arbeten.  Dessa  utkommo  1792 — 1801 
och  föranledde  att  hans  tryckeri  fick  namnet  Shakspeare  Press. 
Härpå  följde  flera  andra  väl  utförda  arbeten,  en  del  illustrerade 
med  träsnitt  af  Thomas  Bewick,  skaparen  af  den  engelska  xylo- 
grafien.  1819  öfverlemnade  Bulmer  tryckeriet  till  en  väns  son 
William  Nichol.  Bulmer  dog  1830.  William  Clowes  var  en  fram- 
stående boktryckare  och  känd  genom  tryckningen  af  Pen  vy  Maga- 
zine,  det  egentliga  upphofvet  till  nutidens  illustrerade  tidningar. 


107 


ENGLAND:  OXFORD,  S:T  ALBAN8,  BRVERLY,  CAMBRIDGE,  BIRMINGHAM. 


I  Oxford  trycktes  1478—86  åtminstone  17  verk  af  Theodor 
Rood  och  TnoMAS  Hunte,  deribland  förstnämnda  år  Expositio  S. 
Ieronimi  in  Simbolum  Apostolonum  (med  falskt  år  1468).  16(39 
inrättade  erkebiskopen  af  Canterbury  Gilbert  Sheldon  här  ett 
tryckeri,  Sheldonian  Theatre,  från  hvilket  intill  1759  utgingo 
en  serie  utmärkta  verk  under  beteckning  E  theatro  Sheldoniano. 
Här  grundlade  äfven  Clarendon  1713  det  under  namn  af  Clarendox 
Press  kända  tryckeriet,  berömdt  för  sina  vackra  stilar  och  väl  ut- 
förda grekiska  och  latinska  arbeten.  1830  anlades  ett  storartadt 
tryckeri,  University  Press,  hvars  tryck  kan  täfla  med  Londons 
bästa  upplagor.     Stilgjuteri  erhöll  Oxford  först  1677. 

I  den  lilla  staden  S:l  Albans  utkommo  1480—86  verk,  hvilkas 
tryckare  angifver  sig  som  »Skolmästare  i  S:t  Albans».  Sedan 
saknades  här  tryckeri  till  1534,  då  Joiin  Hertford  började  sin 
verksamhet. 

I  Beverly  tryckte  Hewe  G-oes  från  Antwerpen,  men  begaf 
sig  samma  år  till  York,  der  han  fortsatte  till  1516,  då  han  flyt- 
tade till  London.  Southwark  erhöll  tryckeri  1514  genom  Peter 
de  Tréves  och  Cambridge  1520  genom  Joiin  Sieberch,  hvilken 
följdes  af  John  Leoate,  Chantrelle  Legge  m.  fl.  såsom  universitets- 
boktryckare. 

I  benediktinerklostret  Tavistock  tryckte  1525  munken  Thomas 
Ryciiard,  och  1538  erhöll  Ipswich  tryckeri,  då  kardinal  Wolsey 
hitkallade  John  Oswen;  sedan  denne  begifvit  sig  till  Worcester, 
tryckte  i  Ipswich  John  Överton  och  Anthony  Scolsker.  Winchester 
erhöll  tryckeri  1545  och  i  det  derintill  belägna  Eton  grundade  1607 
sir  Henry  Saville  ett  tryckeri,  som  förestods  af  John  Norton; 
härifrån  utgingo  vackra  grekiska  upplagor  och  bland  andra  mäster- 
ligt tryckta  arbeten  Chrysostomus>  verk  i  åtta  folioband  1613. 
Worcester  erhöll  tryckeri   1548,  då  John  Oswen  hitflyttade  från 

Ipswich,  Canterbury  1549,  Greenwich  1564,  Norwich  1568  och  Man- 
chester 1588. 

I  Birmingham  började  den  egentlige  skaparen  af  den  nyare 
engelska  typografien  John  Baskerville  sin  verksamhet.  Han  var 
ursprungligen  skriflärare  och  öfvertog  1745  en  lackerareverkstad 
i  Birmingham,  men  fattade  1750  beslut  att  försöka  gravera  stilar 
och  förbättra  typerna.  Genom  ihärdighet  lyckades  han  att  öfver- 
vinna  alla  svårigheter  och  nådde  ett  resultat,  som  icke  allenast 
vann  kännares  bifall  utan  äfven  motsvarade  hans  egna  stränga 
fordringar.  Universitetet  i  Cambridge  gaf  honom  tillstånd  att 
trycka  en  foliobibel  och  två  upplagor  af  Common  prayer  book, 


108 


SKOTLAUD:    ED1NBUBGH. 


ehuru  han  för  att  dertill  få  foga  psalmerna  måste  betala  er- 
sättning till  Stationers'  Company.  Till  hans  bästa  tryckverk  höra 
Virgilius  1756,  som  väckte  allmän  beundran,  Horatius  1762  och 
slutligen  Ariostos  Orlando  Furioso  i  stor  oktav  med  47  utmärkta 
kopparstick  af  de  bästa  franska  mästare.  Hans  stilar  förenade 
med  en  vacker  form  elegant  enkelhet;  han  bygde  äfven  sjelf  sina 
pressar  och  förbättrade  tryck,  papper  och  färg.  Efter  hans  död 
1775  fortsattes  stilgjuteriet  till  1777,  h varefter  det  hvilade  till 
1779,  då  stilförrådet  såldes  till  ett  litterärt  sällskap  i  Frankrike, 
med  Beaumarchais  i  spetsen,  och  som  dermed  tryckte  en  prakt- 
upplaga af  Voltaires  arbeten. 

Skotland  erhöll  tryckeri  1507,  då  köpmannen  Walter  Chep- 
man  och  bokhandlaren  Andrew  Myllar  erhöllo  uteslutande  privi- 
legium på  boktryckeri  i  Edinburgh  och  införskrefvo  stil  från 
Frankrike.  Efter  dem  följde  John  Story,  men  man  känner 
ingenting  vidare  om  honom  än  att  å  ett  tillägg  till  Breviarium 
Aberdonense  kolofon  slutar  med  »Impressum  Edinburgi  per  Jo- 
hannem  Story  nomine  &  mandato  Karoli  Stule».  Thomas  David- 
son tryckte  1541 — 42  tre  parlamentsakter  och  blef  derefter  kongl. 
boktryckare  (»prentar  to  the  Kyngis  nobyll  grace»);  bland  hans 
bästa  tryck  är  The  Uistory  and  Cronicles  of  Scotland,  en  öfver- 
sättning  af  Hector  Boeces  latinska  original,  tryckt  hos  Jod.  Badius 
i  Paris.  John  Scot,  1539 — 62,  tryckte  sistnämnda  år  Niniane 
Winzets  Certane  tractatis  for  Beformaiioun  och  The  Last  Blast  of 
the  Trompet  of  Godis,  i  följd  hvaraf  hans  materiel  konfiske- 
rades och  han  sjelf  blef  arresterad.  1568  tryckte  han  åt  Henrie 
Cuarteris,  hvilken  sedan  sjelf  fortsatte  under  tjugu  år.  Robert 
Lekpreuik  började  trycka  i  Stirling  och  S:t  Andrews  1561,  hvilket 
år  han  tryckte  The  confessione  of  the  Fayth,  och  sedan  i  Edinburgh, 
der  han  blef  kongl.  boktryckare,  men  för  tryckning  af  ett  arbete 
utan  angifna  författare-  och  boktryckarenamn  blef  han  fängslad, 
hvarjemte  hans  egendom  konfiskerades.  Han  var  icke  någon  mera 
framstående  boktryckare,  men  under  sin  fjortonåriga  verksamhet 
tryckte  han  det  största  antalet  småskrifter  som  i  Skotland  ut- 
kommo  under  16:e  årh.  Sedan  han  blifvit  fri  ur  fängelset,  under- 
stöddes han  af  boktryckaren  Thomas  Bassandyne,  hvilken  bl.  a. 
1577  tryckte  en  bibel.  1582  tryckte  Alexander  Arbuthnot  en 
upplaga  af  Buchanans  Skotlands  historia.  Konsten  gjorde  i  Skot- 
land föga  framsteg.  Archibald  Hyslop  och  William  Carron  gjorde 
ett  försök  att  lyfta  den  och  införskrefvo  stilar  från  Holland,  men 
deras  försök  hade  ringa  följd.    Förvirring  uppstod,  då  1671  An- 


109 


SKOTLAND:    S:T    ANDUEWS,    ABEUDEEN,    GLASGOW.       IRLAND :    DUBLIN. 


dukas  Anderson  från  Glasgow  kallades  till  kongl.  boktryckare  i 
Edinburgh,  med  samma  privilegium  som  de  första  boktryckarne 
härstädes.  Han  sjelf  tog  icke  så  noga  vara  på  sitt  privilegium, 
men  efter  lians  död  förklarade  enkan,  att  ingen  egde  rätt  att 
trycka  en  bok  utan  hennes  tillstånd,  vore  det  också  bibeln.  De 
andra  boktryckarne  fortsatte  det  oaktadt  sin  verksamhet,  och 
förbudet  trotsades  isynnerhet  af  James  Watson,  som  1695  inrättat 
tryckeri  härstädes  och  tryckte  flera  vackra  upplagor,  deribland 
1715  nya  testamentet.  1711  upphäfdes  Andersons  privilegium. 
James  Ballantyne  började  1796  utgifva  Kelso  Mail,  men  flyttade 
sedan  till  Edinburgh,  der  han  1805 — 26  tryckte  Walter  Scotts 
arbeten,  h vilken  senare  äfven  var  delegare  i  tryckeriet.  Ballan- 
tyne dog  1833.  Här  uppfann  guldsmeden  William  Ged  1725 
stereotypien.  Först  i  medlet  af  1700-talet  blef  boktryckeriet  af 
någon  betydelse  i  Skotland. 

1  S:l  Andrews  fans  tryckeri  1552,  i  Aberdeen  tryckte  Edvard 
Rabax  från  1(523,  senare  James  Brown  till  1662  och  John  Forbes 
till  1700.  I  Glasgow  infördes  boktryckarekonsten  1638  af  George 
Anderson;  honom  följde  1661  Robert  Saunders,  hvilken  jemte  sin 
son  tryckte  allt  vestra  Skotlands  tryck  intill  1730,  då  Robert 
Urie  uppträdde  med  förbättringar  och  förskaffade  boktryckeri- 
verksamheten större  utbredning.  1740  uppträdde  Robert  och  An- 
dreas Foulis,  af  hvilka  den  förre  var  barberare  och  den  senare 
fransk  språklärare,  med  en  serie  upplagor  af  klassiska  författare, 
synnerligt  väl  tryckta  och  korrekt  utförda.  Af  deras  upplagor 
är  Horatius,  1744,  berömd  för  att  vara  felfri  och  Cicero,  1749, 
såsom  ett  bland  deras  vackraste  tryck.  Andreas  dog  1774,  och 
Robert  blef  nödsakad  att  sälja  sin  stora  tafvelsamling,  öfver 
hvilken  förteckningen  upptog  tre  band.  Han  dog  1776,  och  hans 
efterkommande  tryckte  ännu  1800  vackra  arbeten. 

Det  första  stilgjuteriet  i  Skotland  inrättades  1742  i  S:t 
Andrews  af  Alex.  AVilson  och  Bain. 

Irland  erhöll  sitt  första  tryckeri  i  Dublin,  der  Humphry 
Powel  1551  tryckte  en  bönbok  på  irländska  språket.  1555  bör- 
jade W återförd  trycka  och  1571  John  Kearney,  hvilken  senare 
1577  tryckte  en  katekes  med  irländska  typer.  Senare  sjönk  den 
irländska  typografien,  så  att  de  lärde  tryckte  sina  arbeten  i 
London,  Paris,  Antwerpen  eller  Douai  till  början  af  18:e  årh. 

Att  det  engelska  boktrycket  icke  kunnat  uppblomstra,  såsom 
det  gjort,  utan  motsvarande  utveckling  af  stilgjuterierna  är 
naturligt.    Anmärkningsvärdt  är,  att  de  bästa  äldre  engelska  stil- 


110 


KNOLAND:    STILOJUTEM. 


gravörer  ursprungligen  egnat  sig  ät  andra  sysselsättningar  och 
först  senare  börjat  med  stilgravering.  Bland  framstående  stil- 
gjutare  märkas  Thomas  James,  hvilken  1710  begaf  sig  till  Holland 
för  att  praktisera  och  förskaffa  sig  matriser  till  de  berömda  hol- 
ländska stilarne.  Han  uppehöll  sig  i  Haarlem  och  medförde 
derifrån  till  London  grundlaget  för  ett  stilgjuteri.  Efter  hans 
död  173(5  fortsatte  hans  son  John  James  stilgjuteriet  och  förenade 
dermed  flera  äldre  gjuterier.  Det  öfvergick  sedan  till  Howe  Mores, 
död  1778. 

Den  mest  betydande  engelske  stilgjutaren  var  William 
Caslon,  hvilken  först  gjorde  England  oberoende  af  kontinenten. 
Han  var  gravör  och  sysselsatte  sig  med  att  gravera  gevärslås, 
och  på  mellantider  gjorde  han  stämplar  åt  bokbindare.  Några  af 
dessa  fäste  boktryckaren  John  Watts  uppmärksamhet  på  honom, 
och  han  rådde  Caslon  att  försöka  upphjelpa  det  engelska  stil- 
gjuteriet samt  lofvade,  jerate  Bowyer,  att  understödja  honom,  om 
lian  ville  inrätta  ett  stilgjuteri.  Detta  erbjudande  antog  Caslon 
och  började  med  att  för  bibelsällskapet  gravera  arabiska  typer, 
hvarefter  Sam.  Palmer  uppdrog  åt  honom  att  gravera  en  antiqva. 
Men  Palmer  ångrade  sig  snart,  emedan  han  icke  ville  skada  de 
andra  gjuterierna,  hvilka  skulle  komma  att  lida  genom  Caslons 
öfverlägsna  skicklighet,  och  sökte  derför  öfvertala  denne  att 
öfvergifva  sitt  företag;  men  detta  lyckades  icke.  Bowyer  under- 
stödde Caslon,  så  att  han  fick  sitt  vackra  antiqvagarnityr  fär- 
digt. 17 IG  började  han  omgravera  Elzeviers  antiqva,  bibehöll 
dess  ursprungliga  klara  snitt,  men  gjorde  den  något  bredare  och 
rundare.  Denna  stil  bibehölls  rätt  länge,  innan  den  ombildades 
till  modernare  antiqva,  och  1720 — 80  trycktes  nästan  alla  verk  af 
betydenhet  med  Caslons  stilar.  Caslon  dog  17G6.  Hans  son  med 
samma  namn  var  redan  sedan  1772  delegare  i  gjuteriet  och  fort- 
satte värdigt  faderns  verk,  ehuru  han  icke  uppnådde  dennes 
skicklighet,  till  sin  död  1778.  Enkan  fortsatte  för  sina  söner 
William  och  Henry  och  lät  en  framstående  gravör  John  Isaac 
Drury  gravera  nya  stämplar  samt  upptog  som  kompanjon  Na- 
thanael  Catherwood.  Henry  Caslon  skötte  tillsammans  med 
James  Catherwood,  Nathanaels  broder,  gjuteriet  till  1821  och 
sedan  med  Martin  William  Levermoore.  1843  göt  Caslon  på 
Whittinghams  begäran  med  de  gamla  Elzeviermatriserna  en  corpus- 
stil,  hvilken  begagnades  till  tryckning  af  »The  Diary  of  Lady 
Willoughby».  Då  denna  stil  blef  tryckt  med  nyare  tidens  bättre 
materiel,   fann   man   att   den   betydligt   öfverträffade  det  forna 


Ul 


ENGLAND:    LORD    STANUOPE,    WALTER.       SPANIEN:    VALENCIA. 


trycket,  och  härmed  var  början  gjord  till  meditevalstilens  åter- 
införande. Caslon  graverade  snart  en  moderniserad  serie,  hvilken 
efter  1855  spriddes  vida  omkring. 

Till  dem  som  verksammast  befordrat  boktryckarekonstens 
framsteg  hör  lord  Charles  Stanhope,  född  1753,  död  1816.  Han 
uppfann  jernpressen  och  gipsstereotypien  samt  förbättrade  mycket 
till  boktryckeriet  hörande.  Han  tog  aldrig  patent  på  sina  upp- 
finningar, utan  endast  »caveat»,  på  det  att  ingen  annan  skulle 
kunna  utgifva  sig  för  uppfinnare  och  genom  patents  uttagande 
förhindra  uppfinningens  begagnande  af  hvem  som  helst.  Äfven 
Walter,  egare  af  tidningen  Times,  har  mycket  bidragit  att  höja 
boktryckarekonsten.  Många  äro  de,  som  af  honom  funnit  under- 
stöd för  att  realisera  sina  idéer,  och  flera  uppfinningar  af  synner- 
ligt värde  för  boktryckeriet  hafva  måhända  endast  genom  det 
tillmötesgående  som  uppfinnarne  af  Walter  erhållit  kommit  till 
utförande.  Bland  de  uppfinningar  som  i  Times'  hus  sett  dagen 
kunna  nämnas  Königs  maskinpress,  Kastenbeins  sättmaskin  och 
Walterspressen. 


SPANIEN. 

I  Spanien  voro  särskilda  lagföreskrifter  för  boktryckerierna 
öfverflödiga,  då  inqvisitionens  verksamhet  var  tillräcklig  att  före- 
komma uppkomsten  af  oppositionela  skrifter.  Trots  alla  inre 
stridigheter  och  den  stränga  andliga  censuren  ärades  dock  lärdom 
och  vetenskap  högt  i  Spanien,  och  boktryckarekonsten  erhöll  upp- 
muntran af  framstående  och  vetenskapligt  bildade  män.  Förut 
liar  allmänt  antagits  att  Historia  Hispanica  af  erkebiskopen  i 
Valencia  Rodericus  Sanctius  de  Are  valö,  vore  den  första  i  Spanien 
tryckta  boken;  den  härstammar  dock  från  Ulrich  Han  i  Rom. 

Sedan  Valencia  1470  erhållit  universitet,  inrättades  der  äfven 
snart  boktryckeri;  den  första  der  tryckta  bok  är  sannolikt  en 
samling  dikter  till  den  heliga  jungfruns  ära,  tryckt  1474;  året 
derefter  följde  en  Sallustius  och  ett  latinskt  lexikon,  kalladt 
Comprehensorium,  samtliga  utan  namngifven  tryckare.  Biblia 
sacra  sermone  Valentino  reddita  trycktes  från  febr.  1477  till  mars 
1478  af  tysken  Lambert  Palm  art  (Palomar).  Han  tryckte  till 
1494,  och  såsom  hans  beskyddare  eller  medarbetare  namnes 
astronomen  Alfonso  Fernandez  Cordova.    Här  tryckte  äfven  de 


112 


SPANIEN:    SARAGOSSA,    SEVILLA,    BARCELONA,    SALAMANCA. 


vandrande  boktryckarne  Jacobus  de  Villa,  Peter  Hagembach, 
Leonard  Hut  m.  fl.  Den  lärde  boktryckaren  Antonio  Bartazar 
de  Artäzu  sökte  motarbeta  de  herskande  kretsarnes  förkärlek  för 
utländskt  tryck  och  förelade  konung  Filip  V  bevis  för  att  stilar 
och  papper  kunde  göras  och  tryckningen  ske  lika  bra  i  Spanien 
som  annanstädes.  På  konungens  befallning  tryckte  han  1782  sitt 
förslag  under  titel:  Plantification  de  la  imprenta  de  el  Rezo  Sa- 
grado  que  sa  Majestad  se  ha  servido  mandarque  se  establezca  en 
Espana,  men  dog,  innan  hans  planer  kunde  utföras. 

I  Saragossa  tryckte  1475  Mathias  Flander,  sannolikt  vandrande 
boktryckare,  Guidonis  de  Monte-Rochcrii  Manipulus  curatorum. 
Den  första  fasta  boktryckaren  var  Paulus  Huros  från  Constanz, 
som  tryckte  1485 — 99;  sedan  märkes  här  Georg  Cocus  1500 — 31. 

I  Sevilla  uppträdde  1477  de  första  inhemska  boktryckarne 
Antonio  Marttnez  de  la  Talla,  Bartholomeo  Segura  och  Al- 
phonso  del  Puerto  och  tryckte  Sacramental  por  dementi  Sanchez 
de  Vercial.  1480  försvinner  Martinez'  namn,  och  1482  är  Alphonso 
del  Puerto  ensam.  Senare  komma  två  fransmän  Pierre  le  Brun 
och  Jean  Gentil  1485 — 92  samt  Paul  från  Köln  och  Johan  (Hans) 
Pegnizer  från  Ntirnberg  1490 — 99.  Framstående  boktryckare  var 
Jacob  Kromberger,  som  1508  kallades  till  Lissabon.  Inkvisitionens 
tribunal  inrättade  1500  eget  tryckeri,  från  hvilket  storinqvisitorn 
Diego  Decas  ordonnanser  utgingo. 

I  Barcelona  trycktes  1478  Thomee  de  Aquino  Commentar.  in 
libros  ethicorum  et  politicorum  Aristotelis  af  Pedro  Bruno  (Pierre 
le  Brun)  och  Nicolaus  Spindeler.  Det  följande  året  tryckte  den 
förstnämnde  tillsammans  med  Pedro  Pösa  och  sedan  ensam  till 
1500.    Pedro  Miguel  tryckte  1481—99. 

Boktryckarekonsten  infördes  1479  i  Lerida  af  Heinrich  Botel 
från  Sachsen,  hvilken  här  tryckte  Breviarium  sccundum  Ilerdensis 
ecclcsice  consuetudinem ;  i  Tolosa  af  Heinrich  Mayer  från  Tysk- 
land, hvilken  1480  tryckte  El  Peregrinage  de  la  vida  humana; 
och  i  Segorbia,  der  Barth.  Marti  Constitutiones  synodales  trycktes 
1479  utan  angifven  tryckare. 

Tiden  för  boktryckarekonstens  införande  i  Salamanca  angifves 
af  några  till  1481,  af  andra  till  1485,  då  Medicinas  preservativas 
y  curativas  de  la  pestilencia  här  trycktes  af  obekant  tryckare. 
Först  mot  slutet  af  15:e  årh.  angifves  Leonardus  Alemanus  och 
Lupus  Sanz  de  Navarra  såsom  boktryckare  härstädes.  1482  tryck- 
tes i  Zamora  Fray  Inigo  de  Mendoza  Vita  Christi  och  1483  i  Girona 
Memorial  del  pecador  remut,  på  båda  ställena  af  okända  tryckare. 


8v.  Boktr.-hist.  113  8 


spaxikn:  bukgus,  uiianada,  madkid. 


I  Burgos  tryckte  Friedrich  Biel  från  Basel  1485  Andr.  Butleri 
Opus  (/rammat,  excerpt.  ex  Prisciano.  Biel  var  en  driftig  och  er- 
faren man  ocli  fortsatte  till  1517.  1485  tryckte  rabbi  Ben  Asclier 
i  Ichar  flera  verk,  deribland  Pentatculccu  på  hebreiska  språket, 
och  148(>  Juan  Vasqui  m.  fl.  prester  i  Toledo  Petri  Ximenis  Con- 
futatorium  errorum  contra  claves  Ecclcsice. 

I  Granada  tryckte  148(5  Meinrad  Unout  och  Johan  (Hans) 
Pegnitzer  från  Nurnberg,  känd  för  sina  arabiska  upplagor  med 
spanska  bokstäfver.  1487  tryckte  i  Murcia  Juan  och  Löpe  de  la 
Hoca  Diego  Rodrig.  de  Almela,  El  Valerio  de  las  kistor.  Escolasticas 
y  de  Espana,  och  1488  i  Taragona  Jon.  Rosenbach  från  Heidelberg 
Missale  Tarraconense.  I  Pamplona  trycktes  1489  Petri  de  Castrobcl 
Commentarii  in  symbolum  Apostolicum  af  okänd  tryckare.  1495 
märkes  här  Arnold  Vilh.  de  Brocario,  en  af  Spaniens  bästa  bok- 
tryckare, som  sedan  kallades  till  Alcala.  1493  tryckte  i  Valladolid 
Joan.  de  Francour  Las  notas  del  Relatar,  och  1494  i  Monterey 

GrUNDISALV.    DE    LA    PASERA    Och    JUAN    DE    PORRES    Missale    Motlte- 

regetse.  I  klostret  på  berget  Monnserrat  tryckte  1499 — 1500  Joh. 
Luscuner  från  Tyskland,  dit  han  sedan  återvände. 

Madrid  erhöll  tryckeri  1499,  då  Leycs  hechas  por . . .  el  JRey 
Femando  et  la  rcyna  dona  Ysabel  trycktes  här  af  okänd  tryckare. 
Dä  Madrid  1560  blef  residensstad,  inrättades  der  äfven  ett  kungligt 
tryckeri,  men  konsten  ville  här  icke  komma  i  riktig  blomstring. 
Skulle  något  ovanligt  tryckas,  skedde  det  fortfarande  hos  Plantin 
i  Antwerpen.  Bland  boktryckare  härstädes  märkes  Jon.  de  la 
Cuesta,  hvilken  tryckte  första  upplagan  af  Cervantcs'  El  ingenioso 
hidalgo  Don  Quixote  de  la  Mancha.  Joachim  Ibarra  utmärkte  sig 
genom  tryckning  af  flera  praktverk,  såsom  den  latinska  bibeln 
1780,  Don  Quixote  och  Spaniens  historia.  Han  införde  gl ätt- 
pressen  i  Spanien,  beredde  en  utmärkt  färg,  utnämndes  af  Karl  III 
till  hofboktryckare  och  ställes  i  jemnbredd  med  de  förnämsta  bok- 
tryckare på  sin  tid.  Han  dog  1785,  hvarefter  hans  enka  på  ett 
värdigt  sätt  fortsatte  boktryckeriet. 

Staden  Alcala  de  Henares  (Complutum)  kan  räknas  bland  be- 
römdheter i  den  spanska  boktryckarehistorien.  Kardinal  Frans 
Ximenes  hade  1499  här  grundat  ett  universitet  och  församlat  en 
utvald  krets  af  lärde,  särdeles  i  språkvetenskap,  och  hit  kallades 
såsom  tryckare  Vilhelm  de  Brocario  från  Pamplona.  Han  tryckte 
först  ett  antal  klassiker,  och  sedan  den  berömda  complutinska 
polyglottbibeln  i  sex  folioband  1514 — 17,  ett  af  de  praktfullaste 
tryckverk  på  sin  tid.     Sedan  den  blifvit  fullbordad,  tillät  dock 


U4 


PORTUGAL:    LISSABON. 


påfven  Leo  X  icke  dess  utlemnande,  och  tillstånd  härtill  erhölls 
först  1522,  hvilket  år  tryckeriet  öfvertogs  af  sonen  Jon.  Brocario. 
Berömd  var  äfven  Miciiel  d'Eguia. 

Typografien  har  i  allmänhet  föga  utvecklats  i  Spanien,  ehuru 
några  härstädes  tryckta  verk  kunna  uthärda  jemförelse  med  andra 
länders.  Först  under  de  senaste  åren  hafva  försök  gjorts  att 
komma  till  något  bättre  resultat  i  detta  afseende. 


PORTUGAL. 

Här  var  det  judar  som  införde  boktryckarekonsten ;  de  portu- 
gisiska judarne  voro  sedan  äldre  tider  af  sina  stamförvandter 
ansedda  som  en  sorts  aristokrati  och  hade  i  slutet  af  15:e  årh. 
genom  sin  bildning  och  förmögenhet  erhållit  stor  betydelse. 

Angående  det  första  boktryckeriet  i  Portugal  äro  meningarne 
delade.  Så  angifves  att  Abraham  d'Ortas  redan  1484  i  Leiria 
skall  hafva  tryckt  Almanack  pcrpetuus  ecclesiasticus  astronomi 
Zacubi.  Andra  anse  honom  hafva  börjat  först  1492,  då  han 
tryckte  Proverbia  Salomoms  på  hebreiska. 

I  Lissabon  tryckte  1489  rabbinerna  Eliezer  och  Samuel  Zorba 
rabbi  Moses  Nachmanides'  hebreiska  kommentar  till  Pentateuken 
och  1495  Sepher  Theophilod.  Tryckeriet  fortsattes  af  Eliezers 
son  Zacheus.  På  det  att  kristliga  verk  icke  skulle  anförtros  åt 
judar,  lät  Johan  II:s  gemål  Eleonora  inkalla  Valentin  de  Moravia 
(Valentin  Fernandez,  Alemäo)  och  Nicolaus  från  Sachsen.  Valen- 
tin tryckte  1495 — 1513  och  kallades  scrvidor  e  cmpremidor  de  sua 
Älteza.  Ett  af  hans  första  verk  var  det  gemensamt  med  Nicolaus 
tryckta  Vita  Christt  af  Ludolfo  de  Sachsonia,  1495,  som  trycktes 
på  direkt  uppmaning  af  den  kongl.  familjen.  Bland  hans  tryck 
märkes  äfven  en  af  honom  sjelf  verkstäld  öfversättning  af  Marco 
Polos  resebeskrifning.  Han  intog  genom  sin  bildning  en  ansedd 
ställning,  blef  konung  Dom  Manuels  sekreterare  för  latinsk  kor- 
respondens och  författade  Diego  Comos  reseberättelser.  Då  149G 
genom  ett  edikt  vid  dödsstraff  förbjöds  hvarje  icke-kristen  att 
uppehålla  sig  i  landet,  fick  hans  tryckeri  större  tillgång  på  arbete, 
hvilket  dessutom  ökades  genom  nya  rättsförhållanden,  stigande 
handelsförbindelser,  äfvensom  genom  en  ifrig  missionsverksamhet 
för  kolonierna.  Efter  1506  minskas  hans  verksamhet,  och  efter 
1513  hör  man  icke  något  om  honom. 


115 


1'UltTUGAL:    LISSABON,    BltAGA. 


Vidare  märkas  liar  Herman  från  Kempeu  (Armäo  de  Campos, 
Alemuo),  hvilken  erhöll  titel  empremidor  och  bombardeyro  (FEl  llei. 
Hans  hufvudsakliga  arbete  är  Concioneiro  Geral,  vackert  tryckt 
med  smakfull  gotisk  stil.  Jacob  Kromberger  inkallades  hit  1508 
från  Sevilla  af  konungen,  hvilken  förlänade  honom,  liksom  alla 
främmande  boktryckare  som  nedsatte  sig  i  Portugal,  titel  af 
riddare  af  det  kungliga  huset.  De  måste  dock  först  visa  sig 
ega  2,000  dubloner  och  vara  gammalkristna.  Joao  Blavio  de 
Colona  de  Agrippina  kom  1554  såsom  hofboktryckare  till  Lissa- 
bon och  tryckte  här  till  1556. 

Markis    de    Pombal   beslöt  att  inrätta  ett  institut,  som  pä 
samma   gång  skulle  blifva  ett  mönster  och  en   skola  för   typo- 
grafiens  utöfvare    samt   utföra   skol-   och   läroböcker  för  billigt 
pris;    den   24   dec.    17G8  förordnades  om  grundläggandet  af  ett 
kungligt  tryckeri,  Impressäo  regia.     Det  började  sin  verksamhet 
1709  under  ledning  af  Miguel  Manescal  da  Costa,  och  dernied 
förenades  stilgjuteri  under  ledning  af  Joao  de  Villenneuv  och 
graverskola   under   ledning  af  Joaquim  Carneiro  Silva;   härtill 
kom  slutligen  en  spelkortfabrik,  hvilkens  till  1833  privilegierade 
tillverkning  utgjorde  institutets  förnämsta  inkomstkälla.     Efter 
Costas  död  öfvergick  1801  ledningen  af  det  hela  till  en  kommis- 
sion under  namn  af  »Junta  administrativa,  economica  e  litteraria», 
men  denna  visade  sig  vara  för  sitt  ändamål  olämplig  och  upp- 
häfdes  derför  1810,  då  ledningen  anförtroddes  åt  Annes  da  Costa, 
som  fortsatte  till  1833.    Detta  år  ändrades  tryckeriets  namn  till 
Imprensa  nacional,  hvilket  det  ännu  bibehåller,  och  stäldes  under 
inrikesministeriets  öfverinseende.    1838  öfvertogs  ledningen  såsom 
administrador  geral  af  José  Marécos,  hvilken  genom  resor  i  ut- 
landet inhemtade  erfarenhet  och  betydligt  höjde  tryckeriet.    Efter 
lians  död  1844  fortsatte  hans  broder  Firmo  Augusto  Pereira  Maré- 
cos, hvilken  äfven  besökt  utlandet;  han  upparbetade  ytterligare 
tryckeriet,  anskaffade  ny  materiel  samt  nya  maskiner  och  gjorde 
sig   förtjent   af  det   största   erkännande.     Boktryckeriet  syssel- 
sätter  omkring  200  personer,  och  stilgjuteriet  har  öfver  37,000 
matriser.     Ehuru  institutet  tillhör  staten,  har  det  intet  anslag, 
utan  reder  sig  helt  och  hållet  på  egen  hand  och  lemnar  till  och 
med  öfverskott. 

I  Braga  tryckte  Jou.  Gerlino  1494  ett  lircviarium,  sannolikt 
hans  enda  arbete  härstädes. 

De  gamla  portugisiska  trycken  höra  till  de  största  biblio- 
grafiska sällsyntheter. 


116 


DANMARK. 


DANMARK. 

Införandet  af  den  kyrkliga  reformationen  blef  i  Danmark 
icke  en  så  afgörande  vändpunkt  i  det  andliga  lifvet  som  i  Tysk- 
land, öfver  hufvud  var  boktryckeriet  i  Danmark  ännu  då  icke 
i  stånd  att  hålla  jemna  steg  med  behofvet,  och  många  danska 
böcker  trycktes  i  Paris,  Antwerpen,  Köln,  Ltibeck,  Magdeburg 
och  Rostock.  Censuren,  som  1524  infördes  hufvudsakligen  för 
teologiska  verk  och  för  att  tillämpas  mot  Luthers  skrifter,  blef 
af  protestanterna  omvändt  begagnad  och  snart  utsträckt  till  alla 
skrifter.  1537  förordnades  att  böcker  på  latin,  danska  och  tyska 
icke  fingo  utgifvas  eller  införas,  förr  än  de  blifvit  granskade,  och 
utgifvandet  af  en  nidvisa  om  superintendenten  i  Skåne  kostade 
1586  predikanten  Jacob  Nielsen  hufvudet. 

Godfred  af  Ghemens  första  upplaga  af  rimkrönikan  är  den 
enda  skrift,  tryckt  å  danska  språket,  som  man  känner  från  15:e 
årh.;  latinet  var  de  lärdes  språk,  och  den,  som  icke  skref  på  detta 
språk,  skref  tyska,  och  det  dröjde  länge,  innan  det  danska  språket 
kom  till  ära  i  litteraturen.  Censuren  handhades  med  stränghet, 
och  från  hela  landet  skulle  böckerna  insändas  till  Köbenhavn  för 
att  underkastas  censur;  först  1737  tilläts  att  granskningen  fick 
ske  på  annat  ställe.  Censuren  var  icke  ens  skyddande  för  senare 
åtal;  så  blef  prosten  Aalborg,  som  1611  fått  sin  förklaring  öfver 
Johannes'  uppenbarelse  godkänd  af  censuren,  1614  åtalad  for  sin 
deri  uttalade  mening  att  hedningarne  möjligen  kunde  blifva  saliga, 
och  afsatt  från  sitt  embete. 

1528  erhöll  lektor  Frans  Vormordsen  det  första  bokprivilegiet, 
nämligen  under  fyra  år  å  sin  öfversättning  af  Davids  psalmer, 
som  han  låtit  trycka  i  Paris.  Dessa  privilegier  skulle  hämma 
det  blomstrande  eftertrycket,  men  kunde  dock  föga  motverka  den 
inrotade  vanan.  Införandet  af  danska  böcker  var  sedan  1617  för- 
bjudet, och  å  andra  böcker  lades  hög  införseltull.  1667  skärptes 
censurföreskrifterna,  införandet  af  tyska  teologiska  skrifter,  förrän 
de  blifvit  granskade,  förbjöds,  likaledes  att  trycka  något  om 
konungen,  regeringen  eller  politiken;  bröt  någon  häremot,  skulle 
han  på  det  strängaste  straffas  och  böckerna  offentligen  upp- 
brännas af  bödeln.  1770  upphäfdes  censuren  och  frihet  lemnades 
pressen;  men  friheten  fans  snart  obehaglig,  afskaffades  på  grund 
af  sgrofva  missbruk  >,  och  censuren  skärptes;  1771  förordnades 
att  författarens  och  boktryckarens  namn  skulle  utsättas  å  tryckta 


117 


DANMARK:    ODENSE,    SLESYIG,    KÖBKNHAVN. 


arbeten,  och  att  i  första  rummet  författaren  och  i  andra  rummet 
boktryckaren  skulle  ansvara  för  innehållet.  1790  förordnades  att 
alla  pressforseelser  skulle  afdömas  af  de  vanliga  domstolarne,  och 
af  verk,  å  hvilka  icke  författarens  namn  var  angifvet,  skulle  ett 
exemplar  aflemnas  till  polisen. 

1799  utkom  en  förordning  om  tryckfriheten,  hvari  föreskrefs 
att  ingen  fick  utöfva  boktryckarekonsten  utan  att  hafva  erhållit 
kongl.  privilegium,  hvilket  utfärdades  af  kansliet;  derjemte  för- 
bjöds att  lasta  och  håna  eller  utbreda  hat  och  missnöje  mot  rikenas 
konstitution  eller  emot  konungens  regering;  att  söka  nedbryta 
läran  om  Guds  tillvaro  och  själens  odödlighet;  derjemte  skulle  af 
allt  tryck  under  24  ark  och  af  tidningar  innan  utgifvandet  fick 
}  ega  rum  ett  exemplar  aflemnas  till  polismästaren;  den  som  en 

gång  öfverträdt  förordningen  måste  före  tryckningen  förevisa 
manuskriptet.     1851  utfärdades  en  mera  frisinnad  presslag. 

I  Odense  trycktes  1482  den  första  bok  i  Danmark,  en  latinsk 
beskrifning  öfver  Ilhodus'  belägring  af  turkarne  1480,  af  Joh. 
»Snell,  h vilken  året  derpå  var  i  Stockholm;  sannolikt  fortsatte 
Simon  Brandt  att  trycka  för  domprosten  der,  Hans  Urne.  Psalm- 
diktaren Thomas  Kingo  fick  1680  privilegium  å  boktryckeri,  hvar- 
till  han  införskref  materiel  från  Ltibeck;  det  förestods  af  Jörgen 
och  Kristian  Skröder.  Kingo  dog  1703,  hvarefter  enkan  fortsatte. 
Vidare  tryckte  här  Jou.  Kristofer  Brandt  1730,  P.  V.  Brandt 
1747,  Kristian  Gormsen  Biering  från  1771,  Kristian  Henrik  Iver- 
sen  1778—1827  och  Sören  Hempel  1797—1844,  då  tryckeriet  öfver- 
gick  till  sonen  Mörten  Kristian  Hempel. 

I  Slesvig  tryckte  hamburgaren  Stefan  Arndes  1486  en  latinsk 
kyrkobok,  Missale  Slesvicense,  det  bästa  tryck  i  Danmark  under 
den  första  tiden;  han  kom  från  Perugia  i  Italien  och  flyttade 
samma  år  till  Ltibeck.  Vidare  förekomma  här  Balth.  Blume 
1521,  Wolter  Brenner  1534,  Nic.  Wegner  1582 — 1605,  Arnold 
Wegner  1012,  Jou.  Höfer  1618 — 25,  Jacob  zur  Glocken  1639 — 51, 
Jon.  Holwein  d.  ä.  1655 — 80,  sonen  med  samma  namn  1705 — 38, 
Lorentz  Ekstorf  1692 — 1713  och  Peder  Henrik  Holwein  1739 — 93. 

Köbenhavn  erhöll  1493  (måhända  några  år  tidigare)  sitt  första 
boktryckeri  genom  Godfred  van  Ghemen  van  Os,  som  förut  hade 
arbetat  i  Gouda  i  Holland.  Han  tryckte  väl  och  fortsatte  till  1510, 
ehuru  man  endast  känner  22  af  honom  tryckta  skrifter,  deribland 
den  danska  rimkrönikan.  Matth.  Brandis  från  Liibeck  tryckte 
1510 — 12,  och  hans  tryckeri  öfvergick  sannolikt  till  kaniken  Povel 


118 


mm 


DANMARK:    KÖBENHAVX. 


RiEFF,  1513 — 22,  den  första  dansk  som  egde  och  dref  boktryckeri. 
Han  var  1508  universitetets  rektor,  och  tryckte  endast  böcker  emot 
den  lutherska  läran.  1539  lofvade  konungen  att  då  universitetet 
antog  en  boktryckare,  skulle  han  sörja  för  honom  och  fritaga 
honom  från  all  borgerlig  skatt  och  tunga.  Denna  plats  erhöll  1542 
Geruard  Faber,  men  strax  derefter  var  universitetet  åter  utan 
tryckare  och  dess  tryck  utfördes  från  1552  af  Hans  Wingård  från 
Stuttgart,  1532 — 59,  hvilken  förut  varit  i  Viborg,  och  af  Kristofer 
Barth  1558 — Gl.  Det  egentliga  universitets-boktryckeriet  inrätta- 
des först  1574,  då  tysken  Hans  Stockelmann  blef  antagen  till 
tryckare  och  fortsatte  till  1575.  Universitetsboktryckare  voro 
sedan:  Mads  Wingård  1568 — 97,  som  tryckte  Fredrik  II:s  bibel- 
upplaga, Henrik  Waldkirch  1586—1629,  univ.-boktr.  1598—1623, 
Salomon  Sartorius  1613—44,  blef  kongl.  och  univ.-boktr.  1623, 
erhöll  1622  uteslutande  privilegium  på  att  i  Köbenhavn  trycka 
allt  som  utgafs  på  främmande  språk;  hans  enka  fortsatte  till 
1646.  Melchior  Martzan  1631 — 54,  som  1644  blef  univ.-boktr.;  han 
tryckte  1633  Kristian  IV:s  bibel  i  folio  och  fick  1634  privilegium 
på  »de  ugenlige  Aviser  på  Dansk  og  Tysk».  Peder  Jensen  Mor- 
sing  1654 — 58;  hans  enka  utnämndes  sedan  till  samma  befattning; 
hon  gifte  sig  1660  med  Henrik  Clausen  Gode,  1654 — 75,  hvilken 
derigenom  blef  univ.-boktr.  och  snart  derefter  hofboktryckare. 
Jörgen  Clausen  Gode,  1670 — 76,  blef  hofboktryckare,  och  efter 
broderns  död  äfven  univ.-boktr.;  han  dog  dock  redan  två  månader 
efter  sin  broder.  Han  tryckte  för  Bording  den  första  tidning  på 
danska  språket,  Danske  Mcrcurius,  1666 — 77.  Hans  enka  fortsatte 
tryckeriet  till  1678,  då  hon  gifte  sig  med  Korfitz  Luft,  och  efter 
dennes  död  1679  gifte  hon  sig  för  tredje  gången,  nämligen  1680 
med  Jon.  Filip  Bockenuoffer,  1659 — 97,  hvarigenom  äfven  han 
kom  till  sysslan;  arfvingarne  fortsatte  till  1728,  då  tryckeriet 
brann.  Jon.  Laurentsen  1698 — 1729,  univ.-boktr.  och  direktör 
för  kongl.  tryckeriet  var  en  bildad  och  framstående  man,  ut- 
nämndes till  assessor,  och  var  äfven  författare.  Jokum  Wielandt 
1719 — 30,  blef  1729  univ.-boktr.  och  direktör  för  kongl.  tryckeriet, 
var  kansliråd  samt  en  driftig  och  företagsam  man,  som  förskaffade 
sig  åtskilliga  privilegier  och  1723  försökte  införa  antiqvastilen  i 
Danmark,  ehuru  utan  resultat.  Johan  Jörgen  Höpffner,  som 
förut  arbetat  hos  Godiche  och  slutligen  förestått  tryckeriet,  gifte 
sig  1720  med  Godiches  enka  och  blef  1731  direktör  för  Kongl. 
Maj:ts  och  universitetets  tryckeri.  Han  dog  1759,  och  befattningen 
öfvergick  till  sonen  Nicolaus  Kristian  och  efter  dennes  död  1782 


119 


DANMARK:    KÖBENHAVN. 


till  hans  son  Peter  Marqyard  Höpffner.  Johan  Fredrik  Schultz 
köpte  1783  Kristofer  Sanders  tryckeri  ock  blef  1789  hofbok- 
tryckare.  Tryckeriet  brann  1795,  och  Schultz  köpte  samma  år 
Höpffners  tryckeri;  han  blef  1795  universitetsboktryckare  och 
snart  derefter  direktör  för  kongl.  tryckeriet.  Efter  hans  död 
1817  erhöll  enkan  rätt  att  fortsätta,  med  vilkor  att  tryckeriet 
sköttes  af  en  faktor,  som  af  kansliet  befunnes  duglig,  och  hvilken 
skulle  aflägga  trohets-  och  tysthetsed  samt  vara  förpligtad  att, 
då  det  i  enskilda  fall  ålades  honom,  sjelf  förrätta  arbetet  eller 
åtminstone  hafva  sådan  eftersyn  dera,  att  det  funnes  säkerhet 
för  att  behörig  tystlåtenhet  iakttoges,  samt  att  en  sådan  faktor 
ej  finge  af  henne  af  skedas,  innan  en  annan  af  henne  föreslagen 
blifvit  på  samma  sätt  antagen.  Tryckeriet  öfvergick  derefter  till 
hennes  styfson  Jens  Nicolaus  Kristian  Hostrup,  som  nu  antog 
namnet  Schultz;  han  dog  1849.  Andreas  Seidelin  erhöll  1802 
privilegium  å  boktryckeri  och  blef  1818  hof-  och  universitets- 
boktryckare, den  siste  som  utnämndes  till  den  senare  befattningen. 
Han  tryckte  från  1805  Det  Skandinaviske  Litteratarselskabs  Skrifter 
på  eget  förlag,  och  efter  hans  död  1840  öfvergick  tryckeriet  till 
Louis  Klein. 

Från  omkring  1654  hade  universitetet  två  boktryckare,  en 
förste  och  en  andre;  den  sistnämnda  befattningen  erhölls  1654  af 
Peter  Hake,  1642 — 58;  hans  enka  fortsatte  till  1693.  Derefter 
erhölls  befattningen  af  Christ.  Jensen  Vering  1660 — 92,  Just 
Jensen  Hög  1690—1700,  Villads  Albertsen  Jensin  1703 — 09,  Ove 
Lynov  1710—55  ocli  Andreas  Hartvig  Godiche  1735—71. 

I  Köbenhavn  förekomma  vidare  boktryckarne  Melchior  och 
Balth.  Blfmme  1519 — 21,  Peter  Brandis  1528,  och  Ludvig  Dietz, 
som  inkallades  från  Rostock  för  tryckning  af  bibeln,  och  till- 
försäkrades åtskilliga  förmåner,  såsom  fri  bostad  m.  m.,  1548 — 50. 
Laur.  Benedict  far  och  son,  1552 — 80 — 1601,  voro  de  mest  fram- 
stående boktryckarne  på  sin  tid  och  erhöllo  1565  uteslutande 
privilegium  på  att  trycka  latin,  danska  och  tyska  i  Danmark, 
med  vilkor  att  allt  tryck  skulle  granskas  af  »enten  det  ganske 
Universitet  eller  den  sttfrste  Hob,  som  bedst  sig  forstår  på  den 
Materie,  der  prentes  skal».  Jon.  Zimmermann  (Xylander)  tryckte 
1562—66,  Franciskus  Gotfred  (1572),  Andr.  Gutterwitz  1574 — 82, 
Hans  Stockelmann  d.  y.  1591 — 1615,  Thomas  Steinhart  1601, 
Hans  Albertsen  1605,  Niels  Mikkelsen  1(307 — 14,  Ben.  Laur. 
Benedictsen  1608—10,  Jörgen  Hantzscii  1616—24,  Andr.  Koch 
1625—  33,  Henrik  Kri-se  1630-40,  Tyge  Nielsen  1631—62,  Jörgen 


120 


DANMARK:    KÖBENHAVN. 


Lamprecht  1644 — 70,  Melchior  Winkler  1646 — 50,  Daniel  Eich- 
horn  1655 — 74,  Math.  Jörgensen  Godiche  1661—77,  Jörgen  Jensen 
Vering  1662,  Nic.  Möller  1675—77,  Jon.  Adolf  Baxmann  1678— ar), 
Konr.  Hartvig  Neuhof  1680 — 87,  Joak.  Schmidtgen  1682 — 1735, 
Joh.  Jac.  Bornheinrich  1685 — 1711,  Vilh.  Vedemann  1695,  och 
Hans  Pedersen  1696. 

Peder  Daniel  Eichhorn  tryckte  1703,  Julius  Frantz  Klug 
1704 — 09  och  Jörgen  Matrisen  Godiche  1707 — 17 ;  tryckeriet  före- 
stods sedan  af  J.  J.  Höpffner.  Jörgen  Madsen  Vering  tryckte 
1710,  Sören  Vering  1713—14,  Joh.  Seb.  Martini  1714—19,  Jon. 
Kristofer  Brandt  1717—22,  och  Peder  Paulsen  Nörvig  1718—21. 
Paul  Jon.  Fönixberg,  1720—29,  är  känd  som  eftertryckare  af 
Holbergs  komedier,  Herman  Henrik  Rotmer  förestod  1729 — 34 
bokhandlaren  Jacob  Preuss'  tryckeri,  Missionscollegium  inrättade 
tryckeri  1714,  som  fortgick  till  1728  års  brand.  Joh.  Kristofer 
Groth  tryckte  1730 — 40  och  Niels  Hansen  Möller  1733 — 55. 

Ernst  Heinrich  Berling1  hitflyttade  1731  från  Tyskland  och 
arbetade  hos  Höpffner,  gifte  sig  med  dennes  styfdotter  (Godiche), 
anlade  derefter  eget  tryckeri  och  tryckte  1733— >51 ;  han  blef  hof- 
boktryckare  och  erhöll  1748  privilegium  på  »de  Aviser,  danske, 
tyske,  franske  og  lserde,  med  derhen  hörende  Notificationer,  som 
afgangne  Cancelliråd  Wielandts  Enkefru  allernådigst  haver  vädret 
tilladt  at  trykke»,  och  utgaf  derefter  Köbenhavnske  danske  Post- 
Tidender.  Från  1762  ändrades  titeln  härå  till  De  til  Forscendelse 
med  Posten  alene  privilegerede  köbenhavnske  Tidender,  från  180(5 
till  Den  danske  Statstidende  och  slutligen  1833  till  Den  Berlingske 
politiske  og  Avcrtisscmcnts-Tidende,  hvilken  intill  1840  hade  privi- 
legium på  fri  försändelse  med  posten.  Efter  Berlings  död  1750 
fortsattes  tryckeriet  för  arfvingarne  och  sköttes  af  L.  H.  Lillie 
till  1755,  hvarefter  det  under  firma  »Bröderne  Berling»  öfvertogs 
af  Berlings  söner  Johan  Kristian  och  Georg  Kristofer.  Den 
förre  dog  1771  och  den  senare  1778,  hvarefter  deras  enkor  fort- 
satte till  1791),  då  tryckeriet  öfvertogs  af  Johan  Kristians  son 
Johan  Kristian  och  Georg  Kristofers  söner  Ernst  Andreas  Hart- 
vig  och  Karl  Kristian.  Johan  Kristian  dog  ogift  182G,  och  då 
de  båda  andra  delegarne  hade  aflidit  redan  före  honom,  nämligen 
Ernst,  ogift,  1812  och  Karl  Kristian  1824,  öfvergick  tryckeriet 
till  denne  senares  enka.  Hon  fortsatte  till  sin  död  1851),  då  det 
ärfdes  af  hennes  son  Johan  Karl  Ernst  Berling,  den  bekante 

1  Broder  till  Karl  Gustaf  Brrmng,  grondläpgare  af  Berlinpska  boktrycke- 
riet i  Land. 


121 


danmark:  köbenhavn. 


resemarskalken  och  kammarherren,  hvilken  redan  under  sin  mo- 
ders lifstid  förestått  tryckeriet  och  med  stort  intresse  egnat  sig 
deråt.  Han  dog  1871,  efterlemnande  enka  och  fem  barn.  Omkring 
1738  hade  Didrik  Kristian  Hess  anlagt  det  sannolikt  första  stil- 
gjuteriet  i  Köbenhavn;  detta  inköptes  af  E.  H.  Berling,  som 
tillökade  det  och  lyckades  åt  sig  utverka  förbud  mot  stilars  in- 
förande i  Köbenhavn,  samt  utgaf  ett  stilprof:  »Abdruck  der 
Schriften,  T)ie  in  der  allerunterthänigst  tibernommenen  Schrift- 
giesserey  in  dem  ersten  1748.  Jahre  angeschaffet,  gegossen  worden 
und  fur  civilen  Preis  zu  haben  sind  bei  mir  Ernst  Heinrich  Ber- 
ling, Hofbuchdrucker»  (1  blad  folio).  Det  öfvergick  efter  Berlings 
död  till  Joh.  Gotfr.  Poetsch,  som  dog  1783.  Bröderna  Berling 
erhöllo  1838  fem  års  privilegium  på  Congrevtryck  och  stereotype- 
ring;  med  1841  öfvertogs  det  nya  stilgjuteriet  af  Hans  Anders 
Fredrik  Fries,  som  var  en  framstående  stilgjutare. 

Waiseniiusets  Bogtrykkeri  förestods  1737 — 57  af  Gotiiard 
Fredrik  Kisel,  Hedevig  Möller  tryckte  1471 — 72,  Kristofer 
Georg  Gljesing  1742—52  och  Nic.  Möller  från  1751;  han  var 
gift  med  E.  H.  Berlings  dotter,  blef  1782  hof boktryckare  och  fort- 
satte till  in  på  1800-talet.  Ludolf  Henrik  Lillie,  som  förestått 
Berlings  tryckeri,  tryckte  för  egen  räkning  1755 — 58,  Claude 
PniLiBERT  1755 — 59,  Thomas  Larsen  Borup  1756 — 71  och  Lars 
Nielsen  Sware  1757 — 77;  denne  senare  hade  lärt  hos  Berling 
och  anhöll  i  en  böneskrift  till  konungen  om  att,  sedan  de  andra 
boktryckarne  antingen  äro  rika  eller  hafva  vissa  arbeten  att 
trycka,  han  måtte  erhålla  privilegium  på  att  trycka  kataloger 
öfver  sådant  som  försäljes;  denna  ansökan  bifölls  dock  icke. 
Tryckeriet  öfvertogs  af  Winding. 

Till  Danmark  inflyttade  bröderna  Thiele  från  Lippe  i  Vest- 
falen,  Johan  Rudolf  1748  och  Fredrik  Wilhelm  1757.  Den  senare 
dref  boktryckeri  till  1797,  då  det  såldes  till  Nic.  Möller  &  Son. 
Den  förstnämnde  köpte  1770  Heides  tryckeri  och  gifte  sig  året 
derpå  med  Borups  enka,  hvarigenom  han  kom  i  besittning  af 
dennas  hus  och  tryckeri,  och  grundlade  sålunda  det  ännu  af  fa- 
miljen drifna  välkända  tryckeriet,  ett  af  de  bästa  i  Danmark. 
Vid  sin  död  1815  efterlemnade  han  sju  söner,  bland  hvilka  Hans 
Henrik,  som  då  redan  ett  år  skött  tryckeriet,  erhöll  privilegium 
dera.  Han  försåg  tryckeriet  med  nya  stilar  från  Frankrike,  och 
hans  tryck  var  allmänt  berömdt.  Efter  dennes  död  1839  sköttes 
tryckeriet  af  hans  broder  F.  W.  Thiele  till  1H4H,  då  det  öfvertogs 
af  Hans  Henriks  söner  Johan  Rudolf  Just  Felix  och  Andreas 


122 


DANMARK:    RIBB,    NYBORG,    ÅBHTJ8,    VIBORO. 


Jeppe  Smith  Thiele,  hvilka  efter  att  hafva  praktiserat  i  utlandet, 
den  förre  såsom  tryckare,  den  senare  såsom  sättare,  på  ett  värdigt 
sätt  fortsatte  och  upparbetade  den  vid  deras  tillträde  något  för- 
fallna, men  alltid  ansedda  affären.     Just  Thiele  dog  1876. 

Hans  Jensen  Gråh  tryckte  1760 — 88,  Lars  Larsen  Heide 
1761 — 70,  Lars  Kristian  Simmelkj^er  från  1760-talet  till  1789, 
Paul  Herman  Höecke  1765 — 1800,  August  Fredrik  Stein  från 
1760-talet  till  1787,  och  Gerhard  Giese  Salikath  1765—82. 
Adressekontoret  anlade  tryckeri  1771,  hvilket  tryckeri  var  det 
första  som  använde  maskinpress,  1825.  Kristian  Fredrik  Holm 
köpte  1784  Mörten  Hallagers  tryckeri,  som  han  innehade  till 
sin  död  1797.  N.  D.  Riegels  anhöll  1785  om  ett  lån  ur  kron- 
prinsens kassa  å  150  rdlr  för  att  gifva  förskott  åt  Holm,  »som  är 
nybörjare  och  behöfver  nya  typer,  men  trycker  1  rdlr  3  mk  bil- 
ligare för  arket  än  andra».  Sebastian  Popp  började  1786;  han 
var  en  verksam  boktryckare  och  tillika  stilgjutare;  efter  honom 
öfvertogs  affären  af  sonen  Hartvig  Fredrik  och  efter  dennes  död 
1829  af  Jörgensen  Jemtou,  död  1866.  Klaus  Henrik  Seidelin 
tryckte  1797 — 1805.  Bland  Köbenhavns  boktryckare  märkes  äfven 
såsom  särdeles  framstående  Bianco  Luno,  hvilken  lärde  i  Arhus 
och  tillsammans  med  Scuneider  anlade  tryckeri  1831;  ifrån  1838 
dref  lian  det  ensam  intill  sin  död  1852,  då  det  öfvergiek  till  hans 
systerson  Fredrik  Sigfred  Muhle  och  Ferd.  Dreyer,  hvilken 
senare  varit  anstäld  i  affären  sedan  han  var  gosse. 

I  Ribe  tryckte  Matth.  Brandis  från  Ltibeck  1504  den  jutska 
lagen  med  latinsk  öfversättning,  men  dermed  upphörde  hans 
verksamhet  härstädes.  1590  anlade  Anders  Sörensen  Vedel  här 
tryckeri,  hvilket  1591—92  sköttes  af  Hans  Brun. 

I  Nyborg  tryckte  Povel  R^ff  1522. 

Malmö,  se  under  Sverige. 

I  Århus  tryckte  Melchior  Blumme  1519  en  bok,  men  var 
samma  år  i  Köbenhavn.  Povel  Rjeff  tryckte  här  1531 — 32  och 
Hans  Hansen  Skåning  1614 — 51. 

Viborg  erhöll  tryckeri  genom  Hans  Wingård  från  Stuttgart, 
som  tryckte  här  1528—32.  Sedan  förekomma  här  Andreas  Madsen 
Möller  och  Daniel  Paulli,  hvilka  1737  erhöllo  tio  års  uteslutande 
privilegium  å  tryckeri. 

I  Roeskilde  tryckte  Hans  Bar™  1534 — 40. 

A  Uranienborg  å  ön  Hven  anlade  astronomen  Tycho  Brahe 
1584  ett  tryckeri,  der  hufvudsakligen  hans  egna  skrifter  trycktes 
å  latin;  den  enda  kända  på  danska  språket  här  tryckta  bok  är 


123 


DANMARK:    HELSINGÖR,  SORÖ,  FLEN8BORG.      ISLAND  OCH  GRÖNLAND. 


Peder  Flemlöses  En  elementisch  oc  jordisch  Astrologia  om  Lufftens 
Förändring  1591.  Såsom  Brahes  tryckare  nämnas  Kristofer  Weida 
och  Hans  Gapchitz.     Brahe  lemnade  Danmark  1597. 

Helsingör  fick  tryckeri  1615,  då  Peder  Hven  var  här.  Hans 
Stockelmann  d.  y.  tryckte  här  1619  och  Em.  Balling  1667 — 71. 

I  Sorö  tryckte  Mauritz  Sax  1627,  Henrik  Kruse  1641 — 50, 
Peder  Jensen  Morsing  1653 — 55,  Jörgen  Hantzsch  1655,  Jonas 
Lindgren  1757 — 71,  och  derefter  hans  enka  tillsammans  med 
F.  H.  Lillie. 

I  Flensborg  tryckte  Kristofer  Fogel  1706—35,  Kristian 
Fredrik  Holwein  1744 — 54,  JonAN  Konrad  Werth  1754 — 59  och 
bröderna  Serringhausen  1759 — 83. 

I  Tönder  tryckte  Herman  Henrik  Rotmer  1734. 

Ålborg  hade  tryckeri  1745.  H.  P.  och  Peder  Gudne,  Peder 
Klementin  och  Jon.  Vandal  fingo  1765  tillstånd  att  här  anlägga 
tryckeri,  hvilket  sköttes  af  den  sistnämnde. 

I  Haderslev  tryckte  Henrik  Litckander  1759 — 93. 

I  Danmark  funnos  år  1872  boktryckerier  till  ett  antal  af  127, 
deraf  43  i  Köbenhavn. 


ISLAND  och  GRÖNLAND. 

Till  biskop  i  Hola,  Islands  norra  amt,  kallades  1524  Jon 
Arason,  hvilken  var  en  ifrig  katolik;  lian  insåg  att  prestemas 
okunnighet  småningom  skulle  fora  till  kyrkans  undergång  och 
beslöt  derför  att  anskaffa  ett  boktryckeri  i  kyrkans  tjenst.  Han 
föranlät  en  svensk  man,  Jon  Mattiiiasson,  prestvigd  och  kunnig 
i  både  latin  och  boktryckarekonst,  att  som  biskopens  sekreterare 
och  boktryckare  nedsätta  sig  i  hans  stift.  »Jon  prestr  svenski» 
tryckte  först  i  Hola,  sedan  i  Breidabölstad,  ett  åt  honom  upplåtet 
prebende,  kyrkliga  skrifter  för  prest  och  församling.  Breviaria  ad 
usum  ritumque  sacrosancte  Holensis  Ecclesie . . .  impensis  ac  man- 
datis  . . .  I).  Joannis  Arneri  ejusdem  Ecclesie  E2yiscopi . . .  opus  . .  . 
in  residentia  sua  impressum  atque  adauetum  Gal.  Maji  Anno  salutis 
MDXXXIIII  (förmodligen  mest  omtryck  af  lireviarium  Nidaro- 
si  ense,  tryckt  i  Paris  1519)  torde  vara  det  första  som  utgått  från 
pressen  i  Hola.  Calendarium  Romanum  och  Manuale  pastorum  om- 
talas äfven  såsom  tryckta  af  Jon  Matthiasson,  men  inga  exemplar 
af  hans  tryckalster  finnas  qvar,  så  vidt  kändt  är.  Biskop  Jon  kunde 
icke  latin,  och  Jon  prest  skref  åt  honom  allt  livad  som  fordrade 


124 


ISLAND. 


lärdom.  När  biskopen  för  våldsgerningar  af  rättades  1551,  synes 
tryckeriet  redan  länge  varit  i  vanhäfd.  Jon  svenske  hade  lärt 
yrket  åt  sin  son  Jon  Jonsson,  och  efter  faderns  död  15G7  sändes 
denne  af  Hola-biskopen  Gudbrand  Tjuorlaksson  till  utlandet  för 
att  förkofra  sig  i  konsten  och  föröka  tryckeriet.  Efter  hem- 
komsten tryckte  Jon  Jonsson  i  biskopsgården  Hola  icke  få  skrifter, 
bland  dem  1579 — 84  bibeln  på  isländska.  Jons  son  Brand  förestod 
det  biskopliga  tryckeriet  efter  sin  faders  död.  »A  Holum  i  Hiallta- 
dafo  trycktes  böcker  till  kyrkans  och  församlingens  bruk  ännu 
1780.  I  Skalholt  trycktes  1G88  af  Hendr.  Kruse  de  af  biskopen 
derstädes,  Th.  Thorlacius,  utgifna  första  upplagor  af  isländska 
sagor.     1686  trycktes  der  ett  *Dominicale*  för  stiftets  bruk. 

Studeranden  Olafur  Olavius  fick  1772  kongl.  tillstånd  att 
inrätta  ett  boktryckeri  på  Island,  dock  fick  han  icke  trycka  and- 
liga skrifter  och  skolböcker,  hvilka  voro  förbehållna  Holas  tryc- 
keri. Olavius  ankom  1773  till  ön  med  sitt  tryckeri  och  började 
sin  verksamhet  å  Hrappsey,  der  han  förblef  till  1795,  då  det 
flyttades  till  Leirargaröur  och  arrenderades  af  ett  vetenskapligt 
institut,  hvilket  1798  inköpte  detsamma.  Genom  en  kongl.  resolu- 
tion blef  Holas  tryckeri  1799  förenadt  med  detta,  och  det  styrdes 
derefter  af  Institutets  stiftare,  konferensrådet  Magnus  Stefensen. 
Tryckeriet  flyttades  1816  till  Breitistaöur  och  1819  tiU  Viöey;  då 
1831  institutet  blef  upplöst,  förklarades  tryckeriet  för  en  ofiiciel 
stiftelse,  hvarefter  Stefensen  arrenderade  det  till  sin  död  1833. 
Sedan  arrenderades  det  1834 — 44  af  Stefensens  son  Olaf  M. 
Stefensen,  men  då  althing  skulle  hållas  i  Reykjavik  1845,  flyt- 
tades tryckeriet  dit  och  drefs  under  tillsyn  af  amtmannen  och 
biskopen  för  stiftets  räkning.  1845 — 46  anskaffades  en  tryckpress 
af  jern  och  nya  stilar,  hvarjemte  tre  typografer  tillkallades  från 
Köbenhavn,  och  sedan  1852  har  tryckeriets  verksamhet  under 
ledning  af  Einar  Thordarson  ganska  betydligt  ökats. 

Genom  de  båda  tryckeriernas  sammanslagning  blefvo  norra 
och  östra  amten  utan  sådant;  på  inbjudning  af  handlanden  Björn 
Jonsson  beslöts  1849  att  anlägga  ett  nytt  tryckeri  i  Akureyrir, 
1852  erhölls  tillåtelse  härtill,  och  samma  år  ankom  materielen, 
hvarefter  tryckeriet  började  sin  verksamhet  1853  med  tryckning 
af  tidningen  Noråri,  som  till  en  början  redigerades  af  Björn 
Jonsson,  men  från  och  med  1856  af  kand.  Svein  Skulason.  Denne 
senare  arrenderade  1859  tryckeriet,  men  1862  öfvertog  Jonsson 
arrendet  och,  då  Skulason  ej  ville  afstå  sitt  tillståndsbref,  ändrade 
Jonsson  tidningens  namn  till  Norbanfari. 


125 


GKONLAND.       NOItGE :    KMSTIAKIA. 


Pa   Grönland  inrättades  pä  föranstaltande  af  inspektören 

I  öfver    Sydgrönland   omkring    18(50   ett   tryckeri   i   Godthaab,   der 

infödda  arbetare  sysselsättas  och  som  förestås  af  grönländaren 

I  Lars  Möller,  hvilken  genom  samma  inspektörs  försorg  lärt  hos 

Klein  i  Köbenhavn.     1802  anskaffade  den  hernhutska  missionen 

ett  andra  tryckeri,  hvilket  tryckte  några  läroböcker. 


NORGE 

var  vid  tiden  för  boktryckarekonstens  införande  i  Danmark  i  po- 
litiskt och  språkligt  hänseende  förenadt  med  detta  land  och  var 
likaså  i  afseende  å  vetenskap  och  litteratur  helt  och  hållet  be- 
roende af  samma  land.    I  Norge  fans  vid  denna  tid  intet  universi- 
tet, utan  måste  norrmännen  sända  sina  söner  till  Köbenhavn  fi>r  att 
studera,  och  ofta  stannade  de  verkliga  förmågorna  qvar  här,  der 
studierna  kunde  lättare  fortsättas  och  samfärdseln  med  utlandet 
var   bekvämare.     Det   dröjde   derför   länge,  innan  boktryckeriet 
kunde  fatta  fast  fot  i  Norge,  och  ännu  1801  klagar  rektor  E.  Boye 
öfver  att  hela  Norge  inom  sina  tern  ligen  vidsträckta  gränser  icke 
eger  en  bokhandlare,  som  förtjenar  detta  namn,  och  att  landet  icke 
ens  har  biblioteker  till  husbehof.     Också  skulle  de  böcker,  som 
trycktes  i  Norge,  undergå  censur  i  Köbenhavn,  och  först  1740 
erhöll  biskopen  i  Throndhjem  rätt  att  censurera  teologiska  böcker 
och  rektor  eller  annan  lärd  man  af  magistraten  att  genomse  alla 
>andra  sakers    I  början  af  1800-talet  funnos  i  Norge  endast  fyra 
boktryckerier.     Efter  föreningen  med  Sverige  vann  boktryckare- 
konsten i  Norge  visserligen  större  utbredning,  men  arbeten  som 
skulle  framträda  med  större  anspråk  trycktes  fortfarande  utom- 
lands ända  till  den  senaste  tiden,  och  först  under  de  sista  åren  hafva 
några  nämnvärda  framsteg  gjorts  i  afseende  ä  arbetets  utförande. 
Kristiania   besöktes    1643  af  den  danske  boktryckaren  Tyue 
Nielsen,  hvilken  här  tiyckte  en  almanacka  samt  »Aandelig  Julc 
Bctcnckning.    Om  den  Allerst0rste  Gkrde,  oc  allerhoieste  JEre, 
at  bekomme  oc  beholde,  udi  vor  Frelser  Jesu  Christo,  formedelst 
hans  Helligc  oc  Ghvdelige  F0dsel,  oc  Menniskelige  Naturs  Annam- 
melse.     Fremsat  oc  Pncdiket  ved  Guds  hellige  Aand  oc  Naade, 
for  Christiaimu  Menighed,  til  en  Tolffpnrdicken  udi  Christiania1! 
Kircke;  paa  förste  Juledag,  Anno  Domini  Jesu  Christi  1642:  aff 
Niels  Suendszen  C(hronichius)  Lector  oc  Guds  Ordis  Ringe  oc 
w-vajrdige  Tjener  vdi  Christianhe  Gymnasio.    Prentet  i  Christia- 


126 


NORGE:    FKKDRIKSIIALD,    BKUGKN,    THBONDHJKM,    KRISTIANSAND. 


nia  aff  Tyge  Nielszen.  Aar  1(>44.>  Nielsen  begaf  sig  snart  äter 
till  Köbenhavn,  och  först  1(347  hitkom  Melchior  Martzan  och 
tryckte  nägra  små  skrifter  intill  1(349.  Kristiania  fick  fast  bok- 
tryckare 1650,  då  Valentin  Kuiin  från  Tyskland  här  nedsatte 
sig  och  fortfor  att  trycka  till  1654.  Härefter  var  stallen  åter 
utan  tryckeri  till  1656,  då  Michel  Thomesex,  »priviligeret  Bog- 
trykker>,  började  sin  verksamhet,  och  bland  arbeten  som  han 
tryckte  märkas  Cestus  Sapphicus^  med  kopparstick  af  Knut  Sevald- 
sen,  1661,  Vcdels  hundrede  udvahjte  Viser,  1664,  och  Fadders 
Kristne  Lystgaard,  1681.  Vilhelm  Wedemann  tryckte  1678 — 79 
några  bönböcker.  Samuel  Konrad  Schwacu  från  Stettin  grund- 
lade Kristiania  Intelligent  sedler  1763  och  kallar  sig  »Kongl.  privili- 
geret Bogtrykker  og  Boghandler  i  Aggerhus  Stift»;  han  dog  1781. 
Intelligentsedlerne  fortsattes  af  Jens  0rbek  Berg;  dennes  son 
Jens  Berg  sålde  tryckeriet  1815  till  Waisenuuset.  Intill  1807 
fans  }  Kristiania  endast  ett  tryckeri. 

I  Fredrikshald  tryckte  Vilh.  Wedemann  1686;  af  hans  tryck 
äro  kända  ett  par  almanackor. 

I  Bergen  tryckte  Peter  Paulsen  Nörvig  1721 — 40,  då  trycke- 
riet öfvergick  till  Kristofer  Kother  och  sedan  till  De  Dechen, 
hvilkens  enka  dref  det  till  sin  död  1782.  Tryckeriet  köptes  då 
af  Rasmus  Dahl  och  öfvergick  efter  hans  död  till  sonen  Kristofer 
Dahl.  Ett  andra  tryckeri  anlades  här  af  stiftsprosten  Hans 
Mossin  1765,  men  var  blott  ett  år  i  gång. 

Throndhjems  första  boktryckare  var  Jens  Kristensen  Winding, 
som  1739  fick  privilegium  å  ett  boktryckeri  och  fortsatte  till 
1779,  hvarefter  kom  Willam  Stefansen  1797. 

Kristiansand  erhöll  genom  Andreas  Svane  tryckeri  1780. l 

1  Tryckeriernas  antal  i  Norge  har  ökats,  så  att  år  1881  i  45  städer  fnnnos 
106  tryckerier,  nämligen  i:  Kristiania  AJmnevennens  bogtr.,  B.  M.  Bentzen,  E.  C. 
Bjornstad  &  C:o,  A.  W.  Brygger,  Centraltrykkeriet,  Dagens  Bogtr.,  Den  religiöse 
TraktatsforeiKS  bogtr..  Det  f.  Lehmannske  bogtr.,  Det  Mallingske  bogtr.,  Det  Steenske 
bogtr.,  C.  W.  Fabritias,  Gröndahl  &  Son,  J.  Chr.  Gundersen,  A.  M.  Hanche,  R. 
Hviids  Enke,  Nicolai  Oisen,  M.  Ringvold,  Enkefrn  £.  Schibsted,  H.  Sogn,  H.  Tången, 
Throndsen  &  C:o,  II.  Tonsberg,  Waisenhusets  bogtr.  och  Carl  C.  Werner  &  C:o;  Ale- 
sund  O.  Iversen,  F.  M.  Oisen;  Ar  en  dal  Arendals  bogtr.,  J.  Svendsens  bogtr.;  Bergen 
I.  D.  Beyer,  I.  W.  Eide,  H.  I.  Geelmeydens  Enke,  Georg  Grieg,  Henr.  Järgensens 
Enke,  N.  Nielsen,  Nissens  Enke,  Alex.  O.  Rasmussen;  Bodö  Nordl.  Amtst.  bogtr., 
Bodi»  Tidendes  bogtr.;  Brevig  W.  Thrane;  Drammen  O.  Steen,  J.  Wulfsberg;  Drttbak 
F.  Thorbjornsen;  E ger  sund  R.  P.  Ohme;  Flekke/jord  Uansen  &  Son,  T.  R.  Tonnesen; 
Fredrikshald  Oaspersens  bogtr.  (Chr.  Christiansen),  Smaalenenes  Amtst  i  den  des  bogtr. 
(O.  A.  Dietz);  Fredriksstad  J.  Eecks  Enke,  »Tilskuerens»  bogtr.  (H.  Stabel);  Ojevik 
Lange;  O  rimstad  C.  Rosenkilde;  Hamar  O.  Arvesen,  Hamar  Stifttidendes  bogtr.; 
Hammerfest  J.  Oisen;  Uaugesund  Chr.  Nyman,  S.  A.  Nielsen;  Holmestrand  S. 
Knudsen;  Korten  C.  Andersen,  J.  F.  Elmquist,  J.  Steenberg;  Ktnefos  Fr.  Krohn; 
Kongsberg  N.  Erlandsen;  Kongsmnger  F.  Ang.  Hess;  Kroger*  C.  Bnndi,  C.  G.  Martini; 


127 


TOLEN,    L1THAUEN    OCH    GALIZ1EN. 


POLEN,  L1THAUEN  och  GALIZIEN. 

J  Krakau,  sätet  för  vetenskap  och  konst  i  Polen,  inrättades 
det  första  slaviska  tryckeriet,  och  här  trycktes  1481  en  Psaltare 
och  1491  en  polsk  öfversättning  af  Johannes'  från  Damaskus 
Octoechos.  Tryckeriet  förestods  af  Svantopolk  Fiol.  Omkring 
1500  tryckte  här  Jon.  Haller  från  Niirnberg  och  fortsatte  till 
1515.  Hieronymus  Vietor  från  Wien  tryckte  här  1514 — 44  och 
derefter  fortsatte  hans  enka.  En  framstående  boktryckare  var 
Nikolaus  Scharffenberg,  särskildt  berömd  för  sina  bibelupplagor 
på  polska  språket  1561,  1574  och  1577,  tillegnade  Sigismund  II, 
Henrik  af  Valois  och  Stefan  I.  1517  började  judar  trycka  he- 
breiska böcker,  och  sistnämnda  år  utkom  Sepher  Habbachum,  1530 
PentateuJcen  och  1540  tryckte  Paul  Helic  det  af  en  döpt  jude  till 
hebreiska  språket  öfversatta  nya  testamentet.  Isaak  Ben  Aaron 
från  Prostitz,  1550 — 1G05,  tryckte  bl.  a.  1587  bibeln  med  kommen- 
tarier,  och  1581  inrättade  Lazarsz  Andrysovicz  ett  tryckeri  (ex 
officina  Lazari),  hvilket  både  genom  stor  produktionsförmåga  och 
godt  tryck  intog  ett  högt  aktadt  rum  bland  samtidens  tryckerier. 
Det  fortsattes  af  sonen  Johannes  Januszovski,  1577 — 1613,  hvilken 
j  var  en  bland  de  lärdaste  män  på  sin  tid;  han  var  sändebud  och 

statssekreterare,  men  drog  sig  tillbaka  från  det  offentliga  lifvet 
för  att  egna  sig  åt  vetenskap  ocli  typografi.  Tryckeriet  öfvergick 
sedan  till  Frans  Cesarius  1017 — 51  och  fortsattes  af  dennes  son 
med  samma  namn  till  1744.  Vidare  märkas  här  Andreas  Petri- 
covsky,  1578—1020,  kongl.  boktryckare,  samt  lians  son  med  samma 
namn  1020 — 45.  Trassler  i  Troppau  inrättade  1795  här  ett  filial- 
tryckeri, som  dock  1809  förstördes  af  polackarne. 

I  Zinna  trycktes  1492  H.  Nitschevitz,  Novum  beatte  Marice 
Virginis  psalterium  af  munkar  och  i  Pultusk  tryckte  Jon.  Sandeck 
1533  Lippi  Aurelii  Oratio  de  passione  domini  coram  Pont  Max. 
de  Parasceues  habitu.    I  Zamocsc  trycktes  1557  af  klosterbröder; 

Kristiansand  Johansen  &  Tången,  S.  A.  Stcen;  Kristiansund  John  Johnsen,  J.  F. 
Selmers  Enke,  M.  Oyen;  Laurvik  B.  Guttormsen,  L.  Schmidt;  Lillehammer  Bye; 
Lecanger  Olut'  Bergmann,  A.  Kjolstad:  Mandal  A.  Naess  bogtr.;  Malde  R.  A.  Oisen; 
Möss  Joh.  S.  Andresen,  M.  Kildal;  Mossen  E.  Bathcn,  J.  Nwstaas;  Namsos  Joh. 
Kristiansen;  Porsgrund  Brodr.  Dyring,  I.  Tennefos;  Pisttr  Risors  bogtr.;  Réros 
Fjaeldpostens  bogtr.;  Sande/jord  > Sandefjords  Tidcndes>  bogtr.;  Sarpsborg  N.  F. 
Axelsen;  Skien  Feilbergs  Boms  bogtr.,  Jens  Melgaard,  >Vardens>  bogtr.;  Stavanger 
Dreyer,  Arnt  Moe,  L.  C.  Kjellands  Enke,  Waisenhusets  bogtr.;  Stenkjarr  J.  B.  Änder- 
sens  Enke;  Tromst  Carl  Han  sen,  G.  Kjeldseth;  Throvdhjem  Anton  E.  Kolstad,  Lie 
&  Sundt,  J.  L.  Snndt,  Throndhjems  Intressendtskabs  bogtr.;  Téniberg  Th.  N.  Kil- 
dahl, Tonsbergs  aktietrykkeri,  och   Vads*  F.  Kjeldseth.  • 


128 


^riki 


POLEN.      RY88LAND. 


den  första  namngiftie  tryckaren  är  Martin  Lencius,  1567 — 1601, 
som  började  med  Joannes  Herburti  de  Fustin  Statuta  regni  Polonias. 

I  Lublin  inrättades  tryckeri  1559  af  judar,  och  som  framstående 
tryckare  märkas  här  Kolonymus  Ben  Mordeciiai  Japhe  1562—77, 
Josua  Bar  Israel  Austriacus  1617 — 27,  Abraham  Ben  Kolonymus 
Japhe  1611 — 46  och  Zevi  Ben  Abraham  Kolonymus  1620 — 27.  Af 
kristna  boktryckare  förekommer  först  1631  Paul  Conrad. 

Mähriska  bröderna  inrättade  tryckeri  1559  i  Pinczov,  1561  i 
Kosmin,  1570  i  Luclanvicr  och  Vengrov,  1572  i  Zaslav  och  Losco. 
I  Brzesc  tryckte  på  furst  Radzivills  bekostnad  Bernhard  Voge- 
vodka  1563  Biblia  swieta  med  illustrationer,  känd  under  namnet 
Radzivillsbibeln.    I  Grodiska  tryckte  Melchior  Nering  1572 — 81. 

I  Vilna  tryckte  Ivan  Feodorovitj  från  Moskva  1576  en 
psaltare,  och  1579  Joannes  Sleki  Christophori  Varsevicii  Paradoxa 
ad  Stcphanum  regem  Polonice.  Daniel  Lenczyki  tryckte  här  1580 
och  Jacobus  Markovicz  1592 — 1602.  I  Niesvicz  tryckte  Daniel 
Lenczyki  1578—79. 

Ostrog  erhöll  tryckeri  1580,  och  här  trycktes  bibeln  på  gammal- 
ryska språket,  med  stilar  efterbildande  de  bästa  slaviska  hand- 
skrifter, på  bekostnad  af  furst  Konstantin.  Till  Lemberg  begaf 
sig  från  Moskva  Ivan  Feoderovitj  1573  och  tryckte  här  en  kort 
tid,  och  1593  tryckte  Matthias  Bernart  en  latinsk  öfversättning 
af  Plutarchs  Hannibals  och  Scipio  Africanus'  lefnad. 

I  Varschau  uppgifves  tryckeri  hafva  varit  inrättadt  1580,  men 
den  första  kände  tryckaren  är  Jon.  Rossovski  1625 — 32  och  hans 
enka  1634.  Sedan  arbetade  här  Joh.  Welpinski  1640 — 47  såsom 
kongl.  boktryckare,  samt  Petrus  Elert  1643  och  hans  enka  1655. 
I  Lubiecz  trycktes  af  Socinianer  redan  1592,  men  framstående 
boktryckare  härstädes  voro  endast  Petrus  Blasius  Kmita  1618 
och  hans  son  Joh.  Kmita  1633. 


RYSSLAND. 

I  Ryssland  dröjde  det  länge  innan  någon  inhemsk  boktryckare 
framträdde;  de  äldsta  ryska  böckerna  trycktes  i  utlandet,  och 
1698  gaf  Peter  I  Tessing  i  Amsterdam  privilegium  på  att  trycka 
böcker  för  och  under  15  år  handla  dermed  i  Ryssland,  der  intill 
1707  boktryckeriets  utöf vande  var  förbehållet  staten  och  metro- 
politen.  Tessing  tryckte,  med  biträde  af  en  rysk  student  Elias 
Kopjevitj,   några   ryska   böcker,   såsom  Kort  inledning  till  den 


8v.  Boktr.-hist.  129 


RYSSLAND:    T8JERNIG0W,    M08KVA. 


allmänna  historien  1699,  Latinsk  grammatik  med  rysk  öfver- 
sättning,  Lexikon  och  ABC-bok  å  latinska,  tyska  och  ryska 
språken  m.  m.  Tryckningen  af  ryska  böcker  fortsattes  efter 
Tessings  och  Kopjevitjs  död  (1701)  intill  1710.  1717  lät  Peter  I 
boktryckaren  Joan  van  Duren  i  Haag  trycka  bibeln  å  holländska 
språket  i  folio  spaltad  så,  att  den  ena  spalten  lemnades  blank  för 
att  i  Petersburg  kunna  intrycka  den  slaviska  öfversättningen, 
Ii  vilket  skedde  i  Alexander-Newskij -tryckeriet;  men  endast  nya 
testamentet  hann  blifva  färdigt  före  Peters  död;  det  gamla  full- 
bordades ej. 

Boktryckarekonsten  i  Ryssland  gjorde  ganska  stora  framsteg 
genom  Peter  I:s  derför  visade  intresse.  Han  lät  1704  i  Holland 
gravera  och  gjuta  en  ny  sorts  typer,  de  »verldsliga»,  som  mera 
närmade  sig  antiqva,  och  dervid  flera  öfverflödiga  bokstäf ver  och 
accenter  borttogos;  härigenom  skildes  folklitteraturen  från  den 
kyrkliga,  och  dessa  typer  öfverlemnades  till  synodaltryckeriet  i 
Moskva,  som  dermed  1705  tryckte  den  första  tidning  i  Ryssland 
och  derefter  flera  liistoriska  och  matematiska  verk. 

Genom  en  ukas  1783  erhöllo  privatpersoner  rätt  att  trycka, 
ehuru  de  på  de  flesta  ställen  der  sådana  tryckerier  inrättades 
kunde  föga  uträtta  i  följd  af  den  stränga  censur  som  alltid 
utöfvats  i  Ryssland.  Omkring  1830  börjades  inrättandet  af  gu- 
vemementstryckerier,  stående  under  embetsmännens  omedelbara 
uppsigt,  och,  med  undantag  för  i  några  få  städer,  äro  dessa  trycke- 
rier de  förherskande  i  Ryssland. 

I  Tjernigov  tryckte  1493  Georg  Tjernoviek  ett  verk  med 
cyrilliska  typer.  Zar  Ivan  Vassiljevitj  beklagade  sig  å  ett  kyrko- 
möte öfver  felaktigheterna  i  de  tryckta  heliga  böckerna,  och 
lf)f)3  beslöts  att  i  Moskva  anlägga  Synodalnija  typographia;  det 
första  med  årtal  och  tryckort  försedda  verket  är  dock  Apostol, 
tryckt  15G4  af  en  holsteinsk  diakon  Ivan  Feodorovitj  och  Peter 
Timotejef  Mstislavets  på  slaviska  språket,  och  hvaraf  det  enda 
kända  exemplaret  förvaras  i  akademiska  biblioteket  i  S:t  Peters- 
burg. Feodorovitj  måste  dock,  såsom  anklagad  för  kätteri,  snart 
lemna  Moskva,  och  tryckeriet  förstördes  vid  polackarnes  infall 
1(511,  då  det  tillika  med  en  stor  del  af  staden  blef  lågornas  rof. 
Det  återstäldes  af  zar  Mictiael  Feodorovitj,  som  började  med 
att  åter  trycka  samtliga  kyrkoböckerna,  hvilka  hittills  endast 
förefunnits  i  handskrift;  senare  fortsattes  med  verldsliga  böcker, 
såsom  1(>47  ett  verk  öfver  krigskonst  och  1(549  en  lagbok.  1G43 
infördes  här  af  Arsenij  Suhanov  en  mycket  smal  och  mager  stil, 


130 


RYSSLAND:    PETERSBURG.      TURKIET:    KONSTANTINOPEL. 


som  ännu  finnes  i  synodaltryckeriet  och  kallas  »den  arsenijska». 
Den  andra  upplagan  af  den  ryska  bibeln  utkom  här  1663  efter 
mönstret  af  den  i  Ostrog  tryckta. 

Petersburg  fick  vid  anläggandet  tryckeri,  hvartill  materiel  dit- 
fördes  från  Moskva,  hufvudsakligen  för  tryckning  af  ukaser.  Den 
första  derifrån  utgifna  bok  är  från  1713;  den  första  tidningen  i 
Petersburg  utkom  1714.  Senaten  erhöll  1719  eget  tryckeri,  och 
1720  inrättade  munkarne  i  S:t  Alexander  Nevskij-klostret  ett  tryc- 
keri. Egna  tryckerier  erhöllo  äfven  Amiralitetskollegium  1724 
och  Vetenskapsakademien  1727,  hvilket  senare  blifvit  framstående 
för  sina  orientaliska  verk  och  färgtryck,  samt  1735  den  andliga 
synoden.  1735  utkom  här  redan  kinesiskt  tryck.  På  sista  tiden 
har  Expeditionen  för  förfärdigande  af  värdepapper,  sedan  1861 
under  ledning  af  statsrådet  Theodor  v.  Winberg,  på  ett  särdeles 
framstående  sätt  visat  sin  förmåga  och  väckt  uppmärksamhet 
inom  hela  den  typografiska  verlden  för  sitt  utmärkta  utförande 
af  stats-  och  värdepapper. 

Boktryckeri  anlades  ytterligare  i  Mohilev  1617,  i  Kiev  1618, 
i  Romanov  1619,  i  klostret  Kuteinskoj  1632,  hvilket  exempel  snart 
följdes  af  flera  andra  ordenshus.  I  Dorpat  anlades  1634  tryckeri, 
tillhörande  det  af  Gustaf  Adolf  stiftade  universitetet,  och  med 
detta  flyttades  äfven  tryckeriet  af  Karl  XII  till  Pemau  (1699). 
Som  akademieboktryckare  under  svenska  tiden  märkas  Jak.  Pi- 
storius  från  1634,  Joh.  Vogel  från  1645  till  upplösningen  1656, 
och  Jon.  Brendeken  efter  universitetets  återupprättande  i  Dorpat 
och  Pernau  1693 — 1709.  Riga  och  Reval  fingo  jemväl  under  svenska 
tiden  tryckerier.    I  Novgorod  inrättades  tryckeri  1674. 


TURKIET. 

Här  var  boktryckarekonsten  länge  förbjuden  såsom  en  svart- 
konst, och  dess  utöfvande  var  från  1483  belagdt  med  dödsstraff. 
I  trots  deraf  voro  dock  från  1500-talets  början  judar  och  kristna 
armenier  i  hemlighet  sysselsatta  dermed;  ett  icke  ringa  antal 
hebreiska  böcker  äro  tryckta  i  Konstantinopel  åren  1505—36  (hvar- 
emot  de  som  uppgifvits  på  1490-talet  der  tryckta  befunnits  här- 
stamma från  italienska  tryckerier).  En  lärd  munk  Nicodemfs 
Metaxa  försökte  att  inrätta  ett  grekiskt  tryckeri  i  Konstantino- 
pel, men  misslyckades  häri,  och  ett  från  Venedig  1698  infördt 
armeniskt  tryckeri  förstördes  på  sultanens  befallning.   Först  1726 


131 


TURKIET.      GREKLAND. 


lyckades  det  Ibrahim  effendi,  en  i  flera  språk,  jemväl  i  latinet, 
kunnig  man,  att  vinna  tillåtelse  att  anlägga  tryckeri,  hvilket  af 
sjelfva  Mufti  förordades  som  en  nyttig  inrättning.  Han  hemtade 
arbetare  och  stilgjutare  från  Tyskland  och  utgaf  1728  den  första 
boken,  Mehemeds  arabiskt-turkiska  lexikon  i  två  folioband.  Flera 
värderika  historiska  och  filologiska  verk  följde  härpå,  och  sultanen 
bestämde  sjelf  försäljningspriset  för  hvarje  bok.  När  arbetarne 
under  ett  uppror  rymt  sin  kos,  fortsatte  Ibrahim  med  sina  fem 
söner  arbetet  både  som  boktryckare  och  stilgjutare,  utan  främ- 
mande biträde.  Han  dog  1744,  hvarefter  Khady  Ibrahim  förestod 
verket,  ehuru  icke  med  samma  talang  som  grundläggaren.  Det 
upphörde  slutligen,  och  under  20  år  saknade  Turkiet  åter  tryc- 
keri, till  dess  sultan  Abdul  Hamid,  genom  franska  sändebudets 
påtryckning,  1782  åter  kallade  konsten  till  lif.  Belgrad  erhöll 
tryckeri  1552,  Adrianopel  1554  och  Salonichi  1575.  Bukarest  erhöll 
genom  voivoden  Jon.  Konstantin  Bessarabas  tryckeri  med  gre- 
kiska, vallackiska,  ryska,  bulgariska,  arabiska  och  turkiska  typer; 
det  förestods  af  Dositheus,  och  härifrån  utkom  1690  Patriarkernas 
af  Jerusalem  historia.  I  Turkiets  flesta  städer,  som  hade  trycke- 
rier, var  det  judar  och  kristna,  först  i  senare  tider  muhamedaner, 
som  utöfvade  boktryckarekonsten. 


GREKLAND. 

I  Grekland  trycktes  redan  på  1500-talet  af  judar  och  ambula- 
toriska  tryckare;  men  först  1817  inrättades  i  Korfu  å  ön  med 
samma  namn  ett  fast  tryckeri  af  en  engelsk  missionär  Wilson, 
som  tryckte  på  nygrekiska  språket.  Intill  1820  trycktes  dock 
nästan  allt  grekiskt  tryck  hos  Nicolaus  Glyky  i  Venedig,  hvar- 
jemte  några  arbeten  utfördes  i  Wien.  Då  Ambroise  Firmin  Didot 
besökte  ön  Chios,  uttryckte  hans  vänner  derstädes  en  önskan  om 
att  erhålla  ett  tryckeri,  och  han  ditsände  ett  sådant,  hvarifrån 
det  första  arbetet  var  Bambas  tal  och  1821  samme  mans  grekiska 
grammatik.  Tryckeriet  ^förestods  af  J.  D.  G.  Baybhofer  från 
Frankfurt,  men  det  förstördes  af  turkarne  1822. 

En  grek  Konstantin  Dombras,  kamrat  med  Didot  under  hans 
vistelse  vid  kollegiet  i  Saida  (Sidon),  lärde  hos  Didot  såsom 
stämpelskärare,  stilgjutare  och  tryckare  och  återvände  efter  två 
år  med  ett  tryckeri,  men  detta  delade  den  15  juni  1821  samma 
(ide  som  det  å  Chios. 


132 


GREKLAND.       A81EN. 


Under .  Greklands  frihetskamp  mot  Turkiet,  då  i  Europa  så 
mänga  vänner  af  vetenskap  och  humanitet  hyste  varma  sympatier 
for  det  förstnämnda  landet,  sände  Firmin  Didot  såsom  skänk  ett 
nytt  tryckeri  till  Grekland,  hvilket  uppsattes  i  Hydra,  och  der 
trycktes  1824  tidningen  cO  Oilog  rov  No/nov,  men  tryckeriet  öfver- 
flyttades  till  Nauplia,  der  senare  Dombras  tryckte.  1822  erhöll 
Athen  såsom  gåfva  af  lord  Stanhope  ett  tryckeri,  och  1830  sändes 
på  prins  Michael  Soutzos  befallning  Andreas  Koromélas  till  Paris 
för  att  hos  Didot  lära  boktryckeri.  Under  hans  ledning  inrättades 
sedan  ett  tryckeri,  och  samtidigt  inrättades  det  kongl.  tryckeriet 
och  försågs  med  stilar  från  Didot,  hvilken  äfven  ombesörjde  (Ut- 
sändandet af  en  maskinpress.  I  Missolonghi  inrättades  1824  två 
tryckerier,  det  ena  på  bekostnad  af  lord  Byron,  der  tidningen 
Kqovixcc  'EXXqvixct  trycktes,  och  det  andra  med  stilar  från  Didot. 


ASIEN. 

I  Kina  har  tryckkonsten  utöfvats  sedan  långt  tillbaka.  Den 
framstående  forskaren  i  kinesisk  litteratur  Stanislas  Julien  an- 
tager konsten  att  i  trä  gravera  ord  och  bild  för  reproduktion 
genom  tryckning  vara  känd  i  Kina  alltifrån  år  593.  Ar  932  lärer 
kejsar  Tients-ching  hafva  låtit  i  träplattor  skära  de  klassiska 
böckerna  och  trycka  dem.  Utom  denna  äldsta  metod,  kallad 
mupan,  öfverdrages  träet  stundom  med  en  vaxhinna  (lapari),  i 
hvilken  figurerna  skäras.  En  tredje  metod  består  i  rörliga  typer 
(hoiqian),  i  ll:e  årh.  uppfunna  af  en  kinesisk  smed,  Pi-ching,  som 
använde  lera  för  att  forma  skriften.  En  utförlig  berättelse  om 
hans  metod  är  författad  1056.  1603  införde  jesuiter  rörliga  stilar 
och  tryckte  i  Peking  med  antiqvastilar  öfversättningar  af  kine- 
siska verk  sida  om  sida  eller  såsom  bihang  till  dessa,  samt  bl.  a. 
Ccelestis  doctrince  v  era  ratio  å  kinesiska  språket;  i  Nankin  utgaf 
Nicolaus  Trigault  omkring  1620  en  kinesisk  ordbok.  I  senare 
hälften  af  1600-talet  blefvo  genom  europeiska  missionärer  för- 
färdigade omkring  250,000  typer  af  koppar  för  tryckning  af 
en  vidlyftig  encyklopedi,  känd  under  kejsar  Khanglus  namn. 
Hundra  år  senare  göt  man  skiljemynt  af  den  del  af  typerna, 
som  ej  var  bortstulen,  men  kort  derefter  (1773)  grundades  det 
stora  tryckeriet  för  rörliga  typer  i  palatset  Wuing-tsin,  hvar- 
ifrån  ännu  årligen  utgå  en  stor  mängd  arbeten.  Den  äldsta 
metoden  är  dock  fortfarande  allmänt  använd,  och  är  så  lämplig 


133 


KINA,   JAPAN,    INDIEN,    PERSIEN. 


för  kinesisk  ordskrift,  att  den  utan  tvifvel  fortfarande  kommer 
att  begagnas.  Vid  brådska  erhåller  hvarje  gravör  en  träbit  som 
rymmer  två  ordlinier,  och  dessa  sammansättas  sedan  till  sidor. 
Hvarje  träplatta  innehåller  två  trycksidor  och  omfattar  äfven 
marginalenia,  i  hvilka  noter  och  anmärkningar  sättas.  Kalli- 
grafen  skrifver  å  tunt  papper  sidans  innehåll,  denna  aftryckes  å 
träplattan  och  graveras  derefter.  Grraveringen  sker  på  två  sätt: 
med  upphöjda  tecken,  hvilket  är  det  vanligaste  och  kallas  det 
manliga  sättet  (jangveri),  eller  med  fördjupade  tecken,  så  att  de 
i  trycket  utkomma  hvita  på  svart  botten,  hvilket  sätt  kallas  det 
qvinliga  (jenven).  Tryckaren  lägger  plattan  på  ett  bord,  öfver- 
stryker  den  med  en  i  tusch  doppad  pensel,  och  sedan  papperet  blif- 
vit  pålagdt,  trycker  han  lindrigt  derpå  med  en  borste  eller  rifvare. 
En  arbetare  kan  sålunda  aftrycka  2,000  blad  om  dagen.  Papperet 
är  vanligen  tunt  och  olimmadt,  så  att  vattenfärgen  slår  igenom, 
hvarför  tryckningen  sker  blott  på  ena  sidan.  Vid  häftningen 
vikes  bladet  med  trycksidorna  utåt;  den  sammanhängande  delen 
bildar  bokens  ytterkant  och  häftningen  sker  vid  bladens  öppning 
medelst  genom  dragning  af  en  tråd  eller  ett  band.  I  Japan  tryck- 
tes på  samma  sätt  som  i  Kina;  det  europeiska  tryckförfarandet 
infördes  af  jesuitmissionärer,  hvilka  i  slutet  af  16:e  årh.  inrättade 
en  press  i  Nangasaki.  I  Jeddo  har  sedan  1785  tryckts  på  euro- 
peiskt sätt.  Det  gamla  trätafletrycket,  troligen  infördt  från  Kina 
och  användt  äfven  i  Kaschmir,  Tibet  m.  fl.  land,  har  redan  till 
största  delen  undanträngts  af  den  Gutenbergska  tryckmetoden, 
och  1874  reqvirerade  regeringen  ett  fullständigt  stilgjuteri  och 
en  stereotypinrättning  från  Wien.  —  I  Indien  vann  äfven  denna 
konst  insteg  för  länge  sedan,  särskildt  genom  portugisiska  jesuiter 
och  engelska  missionärer.  Så  anlades  tryckeri  i  Goa  1563  af 
Joannes  de  Endem,  i  Trankebar  1569  genom  Londons  sällskap 
för  utbredande  af  evangelium.  Sedan  Trankebar  blifvit  dansk 
besittning,  var  danska  missionen  här  verksam,  och  på  konungens 
bekostnad  graverades  i  Halle  tamuliska  stilar  och  öfversändes  till 
Trankebar.  Vidare  inrättades  tryckerier  i  Manila  enligt  någras 
uppgift  1590,  enligt  andras  1630,  samt  i  Batavia,  der  Dankaarts 
katekes  å  malayiska  språket  trycktes  af  Abraham  van  de  Eede 
1668,  i  Madras  1772,  i  Kalkutta  1778  och  i  Bombay  1793.  I  Colombo 
på  Ceylon  inrättades  1737  ett  tryckeri  af  guvernören  v.  Imhof.  — 
I  Persien  fördröjdes  den  typografiska  konstens  införande  genom 
fördomar,  som  ej  tilläto  att  en  helig  bok  mångfaldigades  genom 
annat  än  handskrift.   Först  1820  inrättades  tryckerier  i  Teheran  och 


134 


ASIATISKA    RYSSLAND,    SYRIEN.       AMERIKA. 


Tabris  af  dåvarande  kronprinsen  Abbes  Mirza.  Dessa  blefvo  dock 
utan  nämnvärd  betydenhet.  —  I  asiatiska  Ryssland  tryckte 
Miciiael  IsTPHANOvrrz  1701  i  Tiflis;  i  Sibirien  och  i  det  af 
Ryssland  eröfrade  Central-Asien  finnas  numera  flera  tryckerier, 
frän  hvilka  missionslitteratur,  regeringstryck  och  guvernements- 
tidningar  m.  m.  utgå. 

I  Syrien  bildade  klostret  å  Libanon  en  tillflykt  för  vesterländsk 
vetenskap,  och  här  trycktes  1610  Paschalis  Elis  och  Josephus  Ibn- 
Amimas'  arabisk-syriska  psaltare;  Abdallah  Ben  Zacher  grun- 
dade 1732  här  ett  tryckeri,  dervid  han  graverade  matriser,  göt 
stilar,  satte  och  tryckte  sjelf.  I  Damascus  hade  judar  ett  tryckeri, 
och  härifrån  finnes  tryck  från  1605.  Aleppo  har  genom  patriarken 
Athanasius'  af  Antiochien  försorg  ett  tryckeri  sedan  1706  och 
Beiruth  från  1751. 


AMERIKA. 

Hit  öfverfördes  boktryckarekonsten  af  spaniorerna  och  spåras 
först  i  Mexico;  om  tiden  härför  äro  dock  meningarne  delade.  Joh. 
Kromberger  i  Sevilla  erhöll  af  vice  konungen  Antonio  de  Mendoza 
15.35  uppdrag  att  inrätta  ett  tryckeri  i  Mexico,  och  han  tryckte 
1540  Manual  de  adultos  och  1541  Relacion  del  espantable  terremoto 
de  Guatemala.  Emellertid  uppgifves  Juan  Pablos  här  hafva  tryckt 
Escala  esperitual  1537,  och  var  han  i  så  fall  sannolikt  ditsänd 
af  Kromberger.  1549  tryckte  Giov.  Paolo  Lombardo  härstädes. 
Af  Amerikas  södra  stater  erhöll  Peru  tryckeri  1586  i  Lima, 
Equador  före  1612  i  Quito,  Argentinska  staterna  1788  i  Buenos 
Aires  och  Uraguay  1807  i  Montevideo.  I  Brasilien  lärer  tryckts 
redan  på  1500-talet,  ehuru  inga  tryck  från  denna  tid  äro  kända. 

Af  Nordamerikas  Förenta  stater  var  Massachusetts  den  första 
som  erhöll  tryckeri.  En  prest  Jesse  Glover  hade  medtagit  ett 
tryckeri  från  England  och  vidtalat  Stephen  Daye  att  medfölja 
för  att  sköta  det.  Glover  dog  dock  under  resan,  hvarför  Daye 
1638  började  trycka  för  enkans  räkning  i  Gambridge,  och  härifrån 
utkom  1639  ett  edsformulär,  The  Freemaris  Oath;  1640  tryckte 
Daye  den  första  nordamerikanska  bok,  The  Whole  Book  of  the 
Psalms,  faithfully  translated  into  English  Metre,  vanligen  känd 
under  namnet  »The  Bay  Psalm-Book»;  detta  namn  är  taget  af 
Massachusetts-Bay,  vid  hvilken  boken  öfversattes  och  trycktes. 
Daye  fortsatte  till  1649,  och  tryckeriet  flyttades  till  Boston,  öfver- 


135 


AMEIUKA. 


togs  efter  honom  af  Samuel  Green,  som  tryckte  till  1702.  Samuels 
son  Bartholomeus  Green  tryckte  från  1690  med  biträde  af  en 
tryckare  Marmaduke  Johnson,  som  af  brittiska  sällskapet  för 
evangelii  utbredande  sändts  till  Amerika.  Bland  hans  lärlingar 
var  en  indiangosse  James  Printer,  med  hvars  tillhjelp  Green 
1709  utgaf  en  psaltare  å  indianspråket,  med  tryckort:  »Boston, 
printed  by  B.  Green  and  J.  Printer».  Green  började  1704  ut- 
gifva  den  första  amerikanska  tidning:  The  Boston  News  Letters. 
1676 — 80  tryckte  här  John  Forster  med  ett  af  Howards  högskola 
inrättadt  tryckeri.  Efter  hans  död  tryckte  Samuel  Sewall,  en 
rättslärd  och  magistratsperson,  och  efter  honom  flera  på  rege- 
ringens uppdrag. 1  Benjamin  Harris  var  den  första,  som  1690 — 94 
tryckte  för  bokhandlare.  James  Franklin,  hvilken  lärt  i  England, 
kom  1717  till  Boston  med  ett  tryckeri  och  tryckte  för  postmästaren 
derstädes  Amerikas  andra  tidning:  The  Boston  Gazette.  Då  han 
icke  längre  fick  trycka  denna,  grundade  han  sjelf  The  Netc  Eng- 
land  Courant;  denna  stäldes  dock  för  sina  frisinnade  åsigter  1723 
under  censur.  För  att  icke  hindra  tidningens  utgifvande,  lösgaf 
Franklin  sin  broder  Benjamin  ur  läran,  och  tidningen  utkom  med 
tryckort:  »Boston,  printed  and  sold  by  Benjamin  Franklin».  James 
flyttade  sedan  till  Newport,  der  han  dog  1735. 

I  Filadelfiu  inrättades  tryckeri  1689  utaf  en  af  de  första 
engelska  emigranterna  William  Bradford.  Han  råkade  emeller- 
tid i  oenighet  med  församlingsföreståndarne  och  efterträddes  af 
diktaren  Samuel  Keimer,  som  satte  sina  verser  direkt  i  vinkel- 
haken. Här  började  Benjamin  Franklin  sin  rörelse  som  bok- 
tryckare i  eget  namn  och  fortsatte  der  till  17  G5.  Han  tryckte  här 
1743  på  svenska  Bechtels  Catechismus.  Bradford  begaf  sig  1693 
till  New-  York,  der  tryckeriet  under  hans  sons  Andrew  Bradfords 
minderårighet  förestods  af  Reinier  Jansen.  Ett  andra  tryckeri 
inrättades  här  1726  af  Joh.  Peter  Zenger,  hvilken  1733  började 
utgifva  The  New-York  weekly  Journal  och  för  sina  deri  uttalade 
mot  maktinnehafvarne  stridande  åsigter  ådömdes  åtta  månaders 
fängelse.  I  Germanstown  grundade  Kristofer  Sauer  (Sower)  från 
Vestfalen  1737  eller  1738  tryckeri  och  utgaf  1739  den  första  tysk- 

1  Nordamerikas  första  tryckerier  tillhörde  vanligen  ett  sällskap,  en  högskola 
(college)  eller  regeringen.  Till  ledning  af  dem  utsågs  en  Conductor  of  the  press, 
som  icke  alltid  hade  lärt  yrket;  denne  skaffade  sig  arbetare  och  tryckte  i  eget 
namn,  men  måste  aflägga  räkenskap  för  egarne  och  var  ansvarig  för  Bin  verksam- 
het inför  regeringen.  På  detta  sätt  öfvergick  ofta  en  officin  från  fader  till  son 
och  söner  i  många  led,  hvarigenom  den  första  egendomsrätten  standom  liksom  för- 
svann och  boktryckaren  slutligen  ansågs  som  egare. 


13G 


AMERIKA. 


amerikanska  tidning:  Der  hochdeutsch  Pennsylvanische  Geschicht 
Schreiber.  Han  kan  äfven  anses  såsom  grundläggare  af  den 
amerikanska  bokhandeln.  Under  18:e  årh.  fingo  de  flesta  af 
Nordamerikas  stater  egna  tryckerier,  och  i  det  19:e  hafva  äfven 
indianska  tryckerier  uppstått.  Så  utgafs  1828  i  New  Echota  i 
staten  Arkansas  en  indiansk-engelsk  tidning,  »Cherokee  Phoe- 
nix»,  hvars  alfabet  uppfunnits  af  en  chirokes-höfding  och  bundits 
vid  85  skriftecken.  Äfven  Chippeway-  och  Dakota-indianerna 
hafva  i  senare  tid  utgifvit  en  tidskrift  och  en  tidning. 

I  Vestindien  hafva  koloniernas  moderland  tid  efter  annan 
infört  tryckerier,  hvilka  dock  icke  gjort  sig  synnerligen  bemärkta. 
I  Gustavia  inrättades  1804  af  justitiarien  A.  Bergstedt,  som  1803 
inköpte  en  del  af  A.  Sylvenii  tryckeri  i  Stockholm,  ett  »College 
Print»,  från  hvilket  under  flera  år  en  officiel  tidning  på  engelska 
utgafs.  Tryckeriet  öfvertogs  i  sept.  1807  af  Bergstedt  och  1811 
af  John  Allan. 

I  början  fans  i  Nordamerika  icke  någon  pressfrihet.  Massa- 
chusetts äldste  höllo  ett  vaksamt  öga  å  pressen  och  tilläto  hvar- 
ken  i  tros-  eller  borgerliga  angelägenheter  någon  synnerlig  frihet 
uppstå.  1662  utnämnde  magistraten  särskilda  censorer  (licensers), 
och  1664  förordnades  att  utom  det  i  Cambridge  bestående  trycke- 
riet intet  annat  fick  inrättas  inom  dess  jurisdiktion.  Senare  tilläts 
dock  att  anlägga  ett  tryckeri  i  Boston,  men  äfven  detta  stod 
under  uppsigt.  Karakteristiskt  för  åsigterna  under  denna  tid  är 
ett  bref  från  guvernören  i  Virginien  sir  Thomas  Barkeley  till  Lon- 
don 1671,  i  hvilket  han  yttrar:  Jag  tackar  Gud  för  att  vi  h varken 
hafva  friskolor  eller  boktryckerier  och  hoppas  att  vi  äfven  på 
länge  icke  skola  erhålla  dem,  ty  lärdomen  har  endast  bragt 
ohörsamhet,  kätteri  och  sektväsen  i  verlden,  och  boktryckare- 
konsten har  utbredt  såväl  dessa  som  smädeskrifter  emot  rege- 
ringen; Grud  bevare  oss  för  båda. 

Först  1755  synes  fullständig  frihet  att  anlägga  tryckeri 
hafva  inträdt. 

Liksom  hela  landet  har  boktryckarekonsten  i  Nordamerika 
utvecklat  sig  oerhördt  hastigt.  Hufvudsaken  är  här  tidningarne, 
af  hvilka  de  flesta  utkomma  i  jätteformat  och  stora  upplagor, 
men  äfven  på  det  skönlitterära  och  vetenskapliga  området  ut- 
vecklas en  ifver,  som  icke  står  Europa  efter,  och  den  stora  mängd 
tryckalster  som  här,  vida  mera  än  i  Europa,  användes  för  handel 
och  industri,  gifva  boktryckerier  sysselsättning.  Stämpelskärare- 
konsten    och    xylografien   stå   i   Amerika   särdeles   högt,    och   i 


137 


AMEU1KA. 


tryckning  af  text  eller  illustrationer  torde  intet  vackrare  kunna 
åstadkommas  än  hvad  nu  här  utföres. 

Bland  Nordamerikas  boktryckare  förtjenar  Benjamin  Franklin 
ytterligare  omnämnas.  Son  af  en  fattig  såpsjudare  föddes  han  i 
Boston  den  17  jan.  1706,  arbetade  först  hos  sin  äldre  broder,  men 
som  de  icke  kommo  öfveréns,  flyttade  han  från  honom  och  arbetade 
sedan  hos  Bradford  och  Keimer,  företog  1724  en  resa  till  England 
för  att  anskaffa  ett  tryckeri  för  Filadelfia,  men  då  af  guvernören 
Keith  utlofvade  penningar  uteblefvo,  började  han  att  arbeta  i 
Palmer  &  Watts  officin  som  sättare  i  två  år.  Återkommen  till 
Amerika  slöt  han  sig  till  Huon  Meredith,  som  lärt  hos  Keimer 
och  från  sin  fader  erhållit  ett  tryckeri  från  England.  Franklin 
ombesörjde  sättningen,  Meredith  tryckningen.  Efter  två  år  var 
Franklin  sjelfständig  boktryckare  och  utvecklade  en  trägen  verk- 
samhet för  utbredande  af  boktryckarekonsten.  Han  utrustade  ar- 
betare, som  han  upplärt,  med  stil  och  pressar  och  sände  dem  till 
städer,  der  ännu  ej  boktryckeri  fans,  och  öfverenskom  med  dem 
att  under  10  år  erhålla  en  tredjedel  af  behållningen.  Hittills  hade 
kolonisterna  tagit  sitt  papper  från  London,  Franklin  inrättade 
en  pappersfabrik,  efter  h vilket  mönster  snart  andra  uppstodo. 
I  stället  för  att  såsom  andra  boktryckare  eftertrycka  från  Europa 
inkommande  tidningar,  grundade  han  en  sjelfständig  tidning  i 
Filadelfia.  Poor  Richard1  s  Almanack,  som  han  utgaf  under  25  år, 
innehöll  uppsatser  i  moral,  sundhetslära,  landthushållning  och 
industri  och  utträngde  de  från  den  gamla  verlden  hitsända  med 
dåligt  innehåll.  Då  hans  tid  började  alltmer  upptagas  af  andra 
göromål,  antog  han  till  kompanjon  David  Hall  och  tryckte  under 
firma  Franklin  &  Hall;  1766  fick  Hall  öfvertaga  affären  ensam. 
Franklin  utförde  också  koppartryck  och  gjorde  härvid  flera  vä- 
sendtliga  förbättringar,  samt  försökte  sig  äf ven  såsom  stilgjutare ; 
han  uppfann  1752  åskledaren  och  kallades  med  anledning  liäraf 
af  universitetet  i  Oxford  till  doktor,  en  på  den  tiden  sällsynt  ära. 
Genom  subskription  förskaffade  han  Filadelfia  ett  bibliotek,  som 
blef  mönstret  för  alla  de  talrika  sedan  tillkomna.  Vidare  grun- 
dade han  en  högskola  för  ungdomens  uppfostran  och  ett  hospital. 
Genom  hans  bemödande  bildades  lärda  sällskap,  associationer  och 
försäkringsanstalter  for  arbetare  och  mot  eldfara.  Med  Washington 
samverkade  han  med  ifver  för  Förenta  staternas  oafhängighet 
och  skickades  derefter  till  Frankrike  för  att  afsluta  en  handels- 
traktat.  Återkommen  till  Amerika  var  han  bl.  a.  guvernör  i 
Pennsylvanien  och  ordförande  i  föreningen  för  slafveriets  upp- 


138 


AMERIKA.       AFK1KA. 


häfvande  samt  sysselsatte  sig  oafbratet  intill  sin  död  d.  17  april 
1790  med  att  verka  för  mensklighetens  väl.  Vid  hans  död  an- 
lades i  Förenta  staterna  fyra  veckors  landssorg,  och  för  att  betyga 
sin  aktning  för  den  bortgångne  beslöt  äfven  franska  national- 
församlingen att  anlägga  tre  dagars  sorg.  För  sin  grafvård 
bestämde  han  följande  inskrift: 

The  Body  of 

Benjamin  Franklin,  printer, 

(Like  the  cover  of  an  old  book 

Its  contents  worn  out 

And  stript  of  its  le  t  tering  and  gilding) 

Lies  here  food  for  worms! 

Yet  the  work  itself  shall  not  be  löst. 

For  it  will,  as  he  believed,  appear  onee  more 

In  a  new 

And  more  beantifnl  Edition 

Corrected  and  amended 

By  its  Author. 


AFRIKA. 

Till  Afrika,  särskildt  Egypten,  förde  Napoleon  l:s  expedi- 
tion den  första  tryckpressen.  Den  uppstäldes  i  Kairo  1799,  der 
utom  en  tidning  äfven  arabiska  verk  trycktes.  Samtidigt  in- 
rättades ett  tryckeri  i  Alexandria  af  J.  J.  Marcell  och  något 
senare  ett  annat  i  Gizeh.  Med  värme  omfattades  den  nya  konsten 
af  Meiiemed  Ali,  som  1822  i  en  af  Kairos  förstäder,  Bulak,  stif- 
tade en  högskola  med  dertill  hörande  tryckeri.  Algier  fick  efter 
fransmännens  eröfring  eget  tryckeri  1830.  I  vestra  Afrika  lära 
portugiserna  redan  i  10:e  årh.  hafva  anlagt  tryckerier  på  Sene- 
gambiens  kust.  Den  amerikanska  negerkolonien  Liberia  har 
länge  haft  ett  tryckeri  i  Monrovia,  hvarifrån  »Liberia  herald», 
redigerad  af  negrer,  utgifves.  Kapstaden  är  sedan  1806  försedd 
med  ett  tryckeri,  och  under  de  sista  .30  åren  hafva  i  Kapkoloniens 
öfriga  städer  många  sådana  uppstått,  från  hvilka  en  mängd  tid- 
ningar utgifvas.  Numera  finnas  tryckerier  äfven  i  öfriga  europeiskt- 
afrikanska  stater  och  kolonier,  till  och  med  bland  infödda  stammar 
finnas  här  och  hvar  en  missionsstation  med  ett  litet  tryckeri. 
Portugiserna  tryckte  redan  tidigt  andaktsböcker  på  Afrikas  ost- 
kust. Det,  så  vidt  man  vet,  äldsta  afrikanska  trycket  härstammar 
från  Terceira  och  bär  året  1583. 


139 


AUSTRALIEN.      0CEAN1EN. 


AUSTRALIEN. 

Till  Sidney  kom  den  första  pressen  17(J5  genom  engelska 
regeringens  försorg,  men  blef  obegagnad  till  1802,  då  Georg  Howe 
började  trycka  och  1803  uppträdde  med  den  första  tidningen, 
»Sidney  gazette  and  New  South-Wales  advertiser>,  länge  den 
enda  i  kolonien.  Sedan  1820-talet  har  boktryckeriet  —  isynner- 
het tidningsväsendet  —  utvecklat  sig  raskt  i  Australien.  I  början 
af  1873  utkommo  ensamt  i  Victoria  121  periodiska  skrifter;  i  det 
öfriga  Australien  tillsammans  omkring  200,  deribland  2  svenska. 


OCEANIEN 

har  med  de  uppblomstrande  europeiska  kolonierna  och  de  ökade 
annekteringarne  af  europeiska  makter  äfven  fått  en  mängd  trycke- 
rier, frän  hvilka  regeringen,  missionärer,  tidningsmän  m.  fl.  ut- 
gifva  en  ständigt  växande  litteratur.  Nya  Zeelands  hufvudstad 
har  vackra  illustrerade  tidningar,  konung  Pomare  invigde  1818 
med  egen  hand  det  första  tryckeriet  pä  Tahiti,  i  det  han  sjelf 
både  satte  och  tryckte  första  sidan  af  en  ABC-bok,  omgifven  af 
sitt  beundrande  hof. 


uo 


BOKTRYCKERIERNA  I  SVERIGE 


—  Som  j  scriffwe  oss  til  werduge  fadher  om  thet  pren- 

terij Saa  veether  oss  och  saa  ther  om  bestyrth  haffwa 

medh  goda  swenska  karla,  ath  vj  epther  thenna  dagh  icke 
skwle  behöfifwa  ther  tijl  inkalla  några  tiszka . .  . 

Gustaf  I  till  Hans  Brask. 


142 


1483.  STOCKHOLM:    BARTH.    GOTHAN    OCH    JOH.    8NELL. 


TIDEN  FÖRE  ÅR  1700. 


I 


.  Sverige  infördes  boktrycket  först  år  1483,  märkligt  nog  af 
två  resande  boktryckare  helt  samtidigt.  Då  vistades  nämligen 
i  Stockholm  Bartholomeus  Giiotan  eller  Gothan,  en  tysk,  och 
Johannes  Snell,  förmodligen  holländare.  Den  förre  hade  utöfvat 
yrket  i  Magdeburg  åtminstone  från  1480,  då  han  der  tryckte  det 
dithörande  präktiga  missalet  med  stilar  gjutna  af  Lukas  Brandis 
i  Ltibeck.1  Att  han  1483  vistades  i  Stockholm  som  boktryckare 
finner  man  af  en  derstädes  den  31  oktober  detta  år  utfärdad 
notarialhandling,  hvari  han  anföres  som  vittne.  Då  denna  hand- 
ling2 är  af  helt  främmande  innehåll  för  vårt  ändamål,  intagas 
här  endast  de  hithörande  ordalagen,  så  lydande:  »testibus  Mattheo 
Ltideka,  cive  et  oppidano  oppidi  Holmensis  et  Bartholomeo  Ghotan 
impressore  librorum». 

Oaktadt  den  bok  Gothan  tryckte  i  Stockholm  hvarken  har 
hans  namn  eller  något  årtal,  råder  dock  nu  mera  ingen  tvekan 
derom,  då  lyckligtvis  dess  tryckort  angifves.  Den  visshet  man  i 
detta  fall  vunnit  beror  derpå,  att  stilarne,  som  användes  i  Stock- 
holm, äro  just  de  samma  med  hvilka  Gothan  tryckte  i  Ltibeck 

1  Den  vanliga  tyska  uppgiften,  att  Gothan  redan  1480  var  bosatt  i  Ltibeck 
och  tillsammans  med  Brandis  der  tryckte  Missale  Magdeburgense  af  detta  år,  beror 
blott  på  oriktig  öfversättning  af  den  deri  befintliga  långa  och  granna  slutskriften 
på  latinsk  hexameter,  hvari  Ltibeck  icke  ens  på  minsta  sätt  antydes,  men  väl 
Magdeburg  uttryckligen  namnes.  Af  en  riktig  tolkning  framgår  tydligen  att  Gothan 
tryckt  boken  med  stilar  förfärdigade  af  Brandis  (>de  cuius  manibus  apicum  de- 
fluxerat  amnis>),  af  hvilken  omständighet  väl  ock  kan  slutas  att  Gothan  då  upp- 
satte tryckeriet.  Äfven  tryckte  han  1481  i  Magdeburg  ett  Psalterium;  från  1482 
är  nu  intet  af  hans  tryck  känd  t.  I  Ltibeck  började  hans  verksamhet  först  1484, 
då  han  der  köpte  ett  hus,  d.  v.  s.  bosatte  sig,  enligt  följande  anteckning  från 
detta  år  i  dess  Ober-Stadt-Buck :  >Bartholomeus  Gotan  hefft  gekofft  van  Hans 
Wedemeyer  cyn  buss  belegen  twisken  der  huxstraten  nnde  der  vleschouwerstraten, 
so  dat  sulveste  belegen  is  by  Clawes  Dorinck». 

2  En  afskrift  af  detta  dokument  finnes  intagen  i  Lars  Sparres  kopiebok 
sid.  234,  235  (Riksarkivet). 


143 


STOCKHOLM:  BARTH.  GOTHAN.  M8J. 


1484,  blott  då  något  mera  slitna.  När  man  nu  har  säker  känne- 
dom om  hans  vistande  i  Stockholm  som  boktryckare  året  fftrut, 
är  slutsatsen  lätt  gjord  och  fullt  bindande.  Boken  är  Vita  siue 
legend-a  cum  miraculis  domine  katkerine  sande  memorie  filie  sancte 
Birgitte  de  regno  Suecie,  en  liten  qvart  af  96  sidor.  Sista  sidan 
återgifves  här  i  facsimile  (fig.  36). 

jT^W&  €&  Wfoictw  paoti  clericus 
■pvl   vpfaléf  oyocef  publicue  imgtatr 

av*  Åo^ctc  notano»  fQma  pritts  libri 
pntieoni  Ucnoni  auoicön  uramiacönipiter 
er  oe  aräculo  ao  arncoUi  trtfcrecöni  oemu  et 
fecraoiu  ajpenfiont  tOrmWqfr  altjs  et  ftrigb 
lie  5d  facro  cöcilto^oictali  arbofiis  arofien 
Drocef  cdebzato  a«w  et  factfe  pn*  gfonalit 
jntfi!t»i£fl$  lic fieriput  anoictO  eft  vtoi  t  au 
Diui.3oeo  bote  W»o  pnn'  &tgtw  men  cofue 
ram  vna cänoU meo infcripfi Itogafoe i  re 
qtiitirue  g  rdigiofos  viroe  jfrém  ^obänero 
tonfeffoiQ  gnalem  £t  frém  ftookerii  poen 
rualé  mofterq  valteneri  lyncopen  oyocef  jto 
fitrm  7  rrfhmonrö  cm  pmiflbjz  venrrabrtibj 
virie  ?  Ditte  grico  anwce  ptcpoftto  vpfalni 
ec  ©vmonc  oftretorom  xxxtott  ac  iCanto* 
lyncopeit  Zdftboe  wpKrodTa  vocati?  pari 
serfStrogane» 


Fig.  36.     Facsimile  af  sista  sidan  i    Vita  Katkerine,  smalare  än  de  öfriga. 

Med  samma  stilar  finnes  ock  ett  patentblad  på  svenska  vara 
tryckt;  det  har  rubriken  Artiouli  abbreuiati  (med  grof  canonstil) 
och  börjar  så:  Thenne  ner  ere  the  artikele  fom  giflftie  ere  pa 
thj  fulkomneligeth  aflath  fom  eer  om  gullene  aredh  och  fanote 
oruoiate  mj  alle  andre  nadher  och  maohter  til  ath  befoherme 


U4 


1483.  STOCKHOLM:  JOHANNES  8NELL. 


then  helghe  orefne  tro,  moth  the  oretwife  Thurker  och  hed- 
ninghe  gudz  namps  owener,  holkith  aflath  gifwith  eer  allem 
them  fom  thj  wel  fortiene. 

Enligt  all  sannolikhet  häntyder  detta  patent  på  den  af 
Sixtus  IV  i  Rom  den  14  oktober  år  1483  utfärdade  bulla  an- 
gående insamling  af  penningar  i  Sverige  och  Norge  till  krigets 
utförande  mot  turkar,  tartarer  och  andra  kristenhetens  fiender. 
Afven  denna  bulla  är  tryckt  af  Gothan  med  samma  stilar  och 
omfattar  78  rader  på  ett  stort  skrifpappersark  i  patentfolio; 
omöjligt  är  dock  att  afgöra  om  tryckorten  är  Stockholm  eller 
Liibeck. 

Oaktadt  Gothan  icke  qvarstannade  i  Sverige,  utan  nedsatte 
sig  i  Liibeck,  hade  han  dock  gjort  sig  så  känd,  att  man  åt  honom 
uppdrog  tryckningen  af  det  kostbara  missalet  för  Strengnäs  stift, 
kanske  äfven  det  for  Upsala,  Missale  preedicatorum  eller  Aboense, 
Revelationes  S.  Birgittee,  samt  Gradualet. 

Johannes  Snell  finna  vi  hafva  på  sin  resa  besökt  Odense 

1482,  der  han  på  14  qvartblad  tryckte  Caorsins  skrift  De  obsidione 
et  hello  rhodiano,  och  dermed  blef  Danmarks  förste  boktryckare. 
Den  bok  Diälogus  Creaturarum  moralizatusy  som  han  tryckte  i 
Stockholm,  säger  han  uttryckligen  vara  både  börjad  och  fulländad 
derstädes;  det  senare  skedde  den  20  december  (in  vigilia  thome) 

1483.  Presens  liber.  diälogus  creaturarum  appellatus  iocundis 
fabulis  plenus  Jmpressus  per  Johannem  Snell  artis  impressorie 
magistrum.  in  ftockholm  inoeptus  et  munere  dei  finitus  est.  Anno 
domini  M.cccc.lxxxiij.  Mensis  deeembris  In  vigilia  thome.  Med 
dessa  ord  nederst  på  sista  sidan  afslutar  boktryckaren  sitt  verk. 
Han  lemnar  således  enligt  all  sannolikhet  försteget  i  tid  åt  Gothan; 
men  så  är  ock  hans  arbete  3  gånger  så  stort  och  har  uppenbarligen 
kraft  längre  tid,  måhända  hela  året.  Det  är  en  oktav  eller  kanske 
rättare  en  liten  qvart  med  dubbla  ark,  ett  inre,  inskjutet  i  det 
yttre.  Boken  har  312  sidor  med  122  mindre  fabelbilder  i  träsnitt, 
samt  ett  större  på  sista  sidan,  framställande  Sveriges  vapensköld, 
hållen  af  2  lejon,  och  2  mindre  sköldar  med  boktryckarens  märken 
(se  fig.  37).  Arbetet  var  förut  tryckt  af  Gotfr.  Leeu  i  Gouda 
1480,  och  det  var  denna  upplaga  Snell  kopierade  i  Stockholm. 
De  mycket  enkla  träsnitten  äro  något  förminskade  och  vända  åt 
motsatt  led  mot  den  äldre  upplagans;  enligt  tidens  sed  var  för- 
modligen Snell  sin  egen  formskärare  och  stilgjutare.  Stilarne 
förekomma  icke  förut  hos  någon  annan  boktryckare,  men  förråda 
holländskt  slägttycke.    Slutsidans  anordning,  lejonen  med  vapnet 


8v.  Boktr.-hist.  14*>  10 


BTOCKnOLM: 


samt  boktryckarena  sköldemärken  hafva  tydligen  Leeus  mönster 
till  förebild.    Fyra  af  träsnitten,  1,  108,  113  och  120,  äro  i  Leeus 


pffahber-Kialo  R^mäh&rA  guscrtamrfljr 
BBKlIatuaiotö  FS^f^L  NDisfatmfylro* 
gmiKeauaper  fÄW  JyL  WoljänttnfotU 
arriaimptrozie  \f»;>  <_Vmgmmffocli 
fcalrataoptetf  rnimewfftfiråtuadL  Sbno&tn 
Äl-accfeötij.jnmGaJecftiaaijtttriaibartiomc» 


Fig.  37.     Fneumitt  *f  tiM  , 


i  liirilngm  Ornfnrnmm. 


upplaga  större  än   de  öfriga;   likaså  i  Snells.     På  Madet  Aij   i 
2:a   raden  har  Snell.  i  stället  för  qnesimt,  tryckfelet  que  fluit, 


1490.  STOCKHOLM:    JOHANNES    FABRI    ELLER    SMEDH. 


föranledt  deraf  att  Leeu  delat  ordet  på  2  rader:  que  siuit  utan 
bindetecken.  Alla  dessa  omständigheter  i  förening  med  sjelfva 
namnet  Snell,  som  är  eller  var  helt  vanligt  i  Holland,1  utvisa 
med  stor  sannolikhet  att  Snell  var  holländare  och  kom  ifrån 
Gouda,  hvarifrån  äfven  den  förste  boktryckaren  i  Köbenhavn, 
Gouert  (Godfrid)  van  Ghemen,  kom  några  år  senare.  Af  Snells 
verksamhet  känner  man  endast  de  två  nämnda  profven;2  och  det 
synes  således  sannolikt  att  han  dött  kort  efter  1483,  emedan 
tryckeriet  förblef  i  Sverige  och  stod  obegagnadt  i  27  år. 

Från  1491  har  man  sannolikt  stadigvarande  boktryckeri  i 
Stockholm,  ty  då  trycktes  här  aflatsbref,3  möjligen  hos  Johannes 
Fabri.4  Dennes  namn  förekommer  väl  blott  1495  och  1496,  men 
på  så  vidlyftiga  arbeten,  att  de  kanske  flera  år  sysselsatt  ett 
mindre  boktryckeri;  de  äro  handböcker  för  gudstjensten  i  Streng- 
näs   och  Upsala  stift,  Breviarium  Strengense  (fig.  38),  Br.   Up- 

fttij?fp&9faiai  btttfUmctQrt*  jtwitmfi*  om  nfi  <b* 
fujpf  bcatozu  mfm  £ffall(  er  TbcnM  acomtnu  fco?  Jbrt* 
uianöanouocmcmwöacapprtmecorrecru?  fm  moremce 
cöfuetutwc  inftgnf  *  £aft  ©croweft  ao (nftar  correctf  fltmt 
qrempiarf  e  triUrärf  flin*  Jm^fltim  Rttoter  ftnlt  toobtif  0  per 
9obaro£  fabn  aimo  (UntifMIcfiino^ 
naö<firnoqoimo-jrV*kfr  aognft. 

Fig.  38.    Factimile  ur  Breviarium  Strengenge.   (I  originalet  tryckt  med  röd  färg.) 

salense,  på  764  och  820  sidor  med  dubbelt  tryck,  svart  och  rödt. 
Då  den  senare  boken  blef  färdig,  den  30  sept.  1496,  var  Fabri 
redan  död  och  tryckeriet  egdes  af  hans  enka  Anna;  han  hade 
under  tiden  äfven  hunnit  utgifva  den  första  tryckta  bok  på  svenska 
språket,  nämligen  Aff  dyäfwlsens  frästilse  af  Joh.  Gerson,  1495 
(fig.  39).  Från  1498  har  man  ock  ett  större  latinskt  verk,  om 
MaritE   psaltares  värde  och  nytta,  sannolikt  utfördt  på  samma 

1  En  Chr.  Snellaert  var  boktryckare  i  Delft  1495—97. 

2  Ett  odateradt  patentblad  utfärdadt  af  erkebiskop  Jakob  Ulfsson  i  Upsala 
och  innehållande  utdrag  nr  18: e  kapitlet  af  Lavacrum  Consciencie  (Samvetets 
tvättfatt)  skulle  dock  knnna  till  skri  fvas  Snell  lika  väl  som  P.  Gris,  c.  30  år 
senare;  ty  bladet  är  tryckt  med  Snells  typer.  Biskopens  nederst  aftryckta  vapen, 
som  äfven  finnes  på  Psalterium  1510,  är  det  enda  skälet  till  Gris'  förmån. 

9  Uti  en  redogörelse  af  »Anthonio  magni  prothonotario  &  nuncio  apostolico» 
1491  in  crastino  corporis  christi,  förekommer,  att  han  medfört  »xxm  (20,000)  con- 
fessionalia.  Item  jn  holmis  fuernnt  inpressa  iie»  (200,  ändradC  från  ve).  (Hand- 
lingar rör.  Skand.  Hist.,  XVIII  197.) 

4  En  Johannes  Fabri  var  boktryckare  i  Turin  1474 — 82  och  en  (annan?)  i 
Lyon  1485—94.    Den  förre  kallas  fransman,  den  andre:  tysk. 


147 


VADBTENA.      UPflAI.A:    OBTR,    RICHOLFF,    B.  FABIil. 


tryckeri  ehuru  boktryckaren  icke  namne»;   men  derefter  hvilar 
det  alldeles. 

I  Vadstena  kloster  anlades  väl  ett  tryckeri  1405,  men  det 
uppbrann  redan  samma  år,  utan  att  något  veterligen  derifrån 
utkommit.1 


TJti  Upsala  finna  vi  Paulus  Gris  under  åren  1510 — 19,  uti 
erkedjeknen    Ravalds   hus   tryckande    böcker,  med   erkebiskopen 

Cbäranaemrfcr^ottsnd  gerfonboft  affpyafwi 
lmflfrafHf«BromeplttcgDrti5bViTl)./iS.corcv- 
Ei^alfltoljflftncefineoliiStolMmathmffnj 

Fig.  39.      Facrimilt  ar  dySfu-ltent  fräHiltt. 

Jakob  Ulfssona  vapen  på  några.  Han  nyttjade  de  redan  af  Snell 
begagnade  stilarne,  hvilka  förmodligen,  så  förefaller  det,  blifvit 
inköpta  af  erkebiskopen.  De  böcker  P.  Gris  tryckt  äro  Davids 
psaltare  med  antiphoner  och  hymner  för  gudstjänsten  1510;  Gersons 
Lärdom  huru  man  skal  lära  dö  til  siälenne  salichet  1514,  den 
andra  tryckta  boken  på  svenska;  Gersons 
utläggning  öfver  de  sju  botpsalmerna,  på 
latin,  1515;  två  latinska  skolböcker  1515 
och  19  samt  två  legender  och  en  psalm  på 
svenska  1515,  de  första  tryck  som  kunna  räk- 
nas till  folk  litteraturen.  Några  år  senare, 
1525,  finnas  Bartbolomeus  Fabri  (kanske  en 
son  af  Johan  F.)  samt  Georg  Richolff  från 
Lllbeck  bafva  haft  sina  pressar  uppstälda 
i  Upsala;  den  förre  tryckte  Statuta  pro- 
vincialia  Upsaliensis  provineie;1  den  senare 
en  latinsk  och  en  svensk  bönbok  (Vårfru 
tider)?  Den  sistnämnda  slutar  med  Richolffs 
Fig.  40.  KkMfi  bomärke,     bomad^  hvars  utseende  fig.  40  visar. 

Hvarken  Fabri  eller  Richolff  stannade  dock  länge  i  Upsala; 
den  förre  försvinner  alldeles  nr  historien  med  år  1525;  den  senare 
öfvergick  samma  år  till  Stockholm  och  derefter  till  Lllbeck.  Der- 
ifrån återkallades  han  dock  till  Upsala  (1539?)  for  det  särskilda 

1  Den  bok,  en  latinsk  bönbok,  anm  Schrtder  tillagt  detta  tryckeri,  ftr  säker- 
ligen tryckt  i  Lnbeck  hos  Gothau. 
1  Båda  med  samma  stilar. 


UPSALA:     JUCHULFF. 


ändamålet,  att  trycka  den  första  svenska  bibelupplagan  under 
öfversättarens  Laurentii  Petri  ögon.  Denna  är  ett  särdeles  godt 
typografiskt  arbete,  bestående  af  752  blad  i  folio,  utrustad  med 
(52  olika  tyska  träsnitt.  Tryckningen  fortgick  under  mer  än  ett 
år,  så  att  boken  bär  båda  årtalen  1540  och  1541.  Derjemte 
tryckte  Richnlff  Handboken  och  Messan  1541,  båda  med  hans 
bomärke,  hvarefter  han  återvände  till  sin  hemort,  der  han  ännu 
1556  fortsatte  yrket. 


Fig.  41.      liicholfft  vapensköld. 

Uti  Söderköping  anlade  biskopen  Jon.  Brask  ett  tryckeri,1 
som  förestods  af  prestmannen  Olaus  Ulrici  åren  1523 — 25;3  af 

1  Dock  säger  lirask  i  tiref  till  k.  Gustaf  den  27  det.  1526  >om  thet  pranterij 
i  SndercOpIng  Tha  verdis  eder  nade  vethe  at  iak  thet  aldrig  her  till  äkthet  haffuer 
ny  heller  ther  nogit  tilgiort  till  eller  fraa  än  tha  mik  syntis  nyttigt  vare  at  nogre 
vore  i  riikit  som  embetbet  kuone  naar  the  tyiizske  fare  hem  med  thet  the  her  för- 
werffuet  haffue». 

1  Uppgiften  att  Söderköping  haft  tryckeri  1511  är  endast  misstag,  beroende 
derpå  att  broderskaps-bref  från  Hel  ge  an  ds  hospital  et  derstädes  finnas  tryckta.  Hen 
sådana  små  formulär,  pä  en  sida  blott  samt  utan  tryckort  och  år,  kunde  naturligt- 
vis Utt  Inställas  och  tryckas  hvar  som  helst.  Flera  sådana  aro  kända,  det  äldsta 
af  1491  från  Vadstena  kloster  (se  lig.  42),  det  yngsta  af  1520  från  Sigtuna.   Stilarne 


SUDEltKUl'JKU:    OLAUS    ULB1CI. 


de  böcker  han  tryckt,  nynäs  nu  endast  tvä  latinska  ritualer  för 
gudstjensten  (Historia  S.  Nicolai,  1523,  Manuale  Lincopense,  1525) 
vara  i  behåll,  hvaremot  två  svenska  (Krönika  om  Linköpings 
biskopar,  och  en  öfversättning  af  Chr.  Pedersens  bok  ath  höra 
messan,  båda  af  1523) 
gått  alldeles  förlorade. 
Tryckeriet  var  icke  i  k. 
Gustafs  smak ;  han  skref 
till  Brask  derom  den  9 
nov.  1526:  Ȁr  ecke  hel- 
ler vor  vilie  at  nogit 
prentarij  skal  vprettes  i 
Sudercöping  Thet  pren- 
terii  till  förfong  som  nw 
Stocholm  med  swaar 
kost  vpretthet  är  fför  ty 
J  thet  ena  kommer  thet 
annet  till  forderff»,  och 
hade  redan  den  G  s.  m. 
anbefalt  Nils  Olsson  på 
Stegeborg  >at  han  ari- 
stereth  lather  then 
prentteredscap  j  Suder- 
köpungh  medh  aldhra 
snareste».  Det  upphörde 
ock  till  följd  af  detta 
förbud,  såsom  synes  af 
Gustafs  bref  den  2  febr. 

1527  och  biskopens  svar 
den  8  i  samma  månad. 
Olaus  Ulrici  hade  sedan 
tryckeri  i   Malmö   åren 

1528  och  följande. 


O 

^^^  3  §>ä.g  £>'§  E?1?^  De*  ■  Stockholm  af 

m  vK8i>fs«tif&      Gustaf  j  m6d  !vär  be. 

kostnad  upprättade  tryc- 
keriet anlades  tvifvelsutan  1525,  ty  en  derifrån  utgifven  bok  på 
14  oktavark,  Een  nyttwgh  wnderwijsning  om  menniskones  fall,  ett 


1500.  STOCKHOLM:   R1CHOLFF,  CL.  PEDERSON,  AM.  LAURENT8SON. 


af  dess  tidigaste  alster,  är  af  slutad  redan  S.  Sigfrids  afton  (d.  14 
febr.)  1526,  och  således  säkerligen  börjad  i  slutet  af  det  föregående 
året.  Utom  detta  datum  har  boken  två  träsnitt,  som  närmare 
karakterisera  tryckeriet;  det  ena,  på  titelns  frånsida,  är  riks- 
vapnet med  vasen  till  hjertsköld,  utvisande  dess  officiela  egenskap, 
hvarför  det  gerna  kan  kallas  det  äldsta  kongliga  boktryckeriet. 
Det  andra  träsnittet,  bokens  sista  blad,  föreställer  G.  Bicholffs 
vapensköld,  uppburen  af  två  hjortar  (fig.  41).  Klart  är  således 
att  han  var  tryckeriets  förste  föreståndare  eller  måhända  ännu 
egare;  stilarne  äro  desamma  som  han  nyttjade  i  Upsala  året 
förut,  endast  med  den  skilnad  att  å,  ä,  ö  här  blifvit  nygjorda  af 
den  form,  som  ännu  brukas  i  fraktur.  Det  blef  reformationens 
och  konungamagtens  organ,  ty  derifrån  utgingo  alla  de  svenska 
skrifterna  för  den  renade  läran,  samt  senare  alla  förordningar 
och  statsskrifter;  såsom  de  vidlyftigaste  trycken  märkas  Nya 
testamentet  152G  i  augusti  samt  Luthers  och  Olat  Petri  två 
postillor  1528  och  1530.  Endast  på  den  sistnämnda  boken  har 
en  af  Richolifs  närmaste  efterträdare  gifvit  sig  tillkänna,  med 
namnet  Claes  Pederson;  huru  länge  han  innehaft  sin  befattning 
är  således  obekant.  Angående  tryckeriets  lokal  vet  man,  att 
Gustaf  I  år  1537  anvisade  plats  deråt  i  hospitalet,  sedan  stadens 
skolhus  på  Själagårdsgatan  (nu  > Skärgårdsgatan»).  Denna  an- 
ordning förekommer  uti  en  den  10  juli  nämnda  år  utfärdad  stad- 
fästelse  på  Stockholms-magistratens  ordinantz  om  hospitalen,  i 
följande  ordalag:  »Theslikes  är  och  vor  vilje,  at  prentherijdt  som 
för  dett  menige  bästa  här  i  riket  upptagit  är,  skal  blifva  ston- 
dendes  i  siälagardhen,  effther  ther  är  beqvämlich  rum  ther  till, 
som  fåfäng  stonda.»1 

Från  år  1543  namnger  sig  boktryckaren  i  Stockholm;  han 
heter  Amund  Laurentsson  och  hans  verksamhet  fortgår  i  mer  än 
30  år,  ända  till  och  med  1575.  De  märkligaste  af  hans  tryck 
äro  Nya  testamentet  på  finska  1548  och  på  svenska  1549,  50;  vår 
första  dram,  Tobie  commedia  1550;  Davids  psaltare  på  finska  1551; 
Sångbok  at  bruka  i  kyrkionne  1553;  L.  Petri  postilla  1555,  två 
oktavband;  Gustaf  I: s  Gensvar  på  danska  krönikan  1558;  Davids 

1  Oaktad  t  det  ingalunda  är  vår  afsigt  att  söka  utreda  anslags-  och  löne- 
vilkoren  för  det  kongl.  tryckeriet  (något  som  numera  torde  vara  omöjligt  till  följd 
af  den  olyckliga  arkivbranden  1807  och  annat  dokument  för  ödande),  skola  vi  dock  i 
förbigående  anteckna  de  fä  dithörande  väsendtligare  uppgifter  vi  funnit.  Den  äldsta 
är  från  1527,  då  i  en  räkenskapsbok  förekommer  bland  »Skenckninger»  (sid.  359): 
Item  Mester  Olaff  Petri  til  prenteridh  Sancte  Anne  tidh  —  xl  marc. 


151 


STOCKHOLM:  T.  T1DEMANSSON.  1500. 


psaltare  på  svenska  1560;  M.  Helsingii  bönebok  1567;  Kyrko- 
ordning 1571;  för  öfrigt  alla  de  vigtiga  statsskrif terna  och  pla- 
katerna  för  hela  denna  tid;  reformatorernas  småskrifter;  flera 
bibel-  och  ritual-böcker  på  svenska  och  finska,  m.  m.1 

Aren  1576  och  1577  heter  boktryckaren  Torbernus  Tide- 
manni  eller  Torbjörn  Tidemansson,  som  äfven  var  klockare; 
han  har  bland  annat  tryckt  Johan  III:s  ryktbara  Liturgi2 
1576  och  M.  Helsingii  bönebok  1577.  En  odaterad  ansökan  (från 
1577?)  af  Torbjörn  om  stadfästelse  på  ett  hemman  må  här 
anföras. 

Stoormechtig:te  högborne  förste,  AUer  Nådig:te  herre  och  kon- 
ungh  min  vnderdånige  och  trooplichtige  tieniste  Edhers  konig:0 
Matz:  altijdh  tilförenne  &c  Aller  Nådig:te:  herre  och  konungh  Så 
giffuer  iagh  E:  K:  Matz  på  thz  vnderdånig:te:  tilkenne,  Såsom 
och  E:  K:  M:  trogne  män  witterlighit  är,  at  iagh  nu  någonn 
arbeett  prentett  haffuer,  Så  at  migh  ännu  restat  48  m  ny  mynt, 
och  vthaff  thz  vnderhålt,  Edher  konig^  Matz:  till  prentet,  nem- 
ligenn  een  lest  spanmål,  åhrligenn,  vthaff  konig:e:  gunst  och  Nådhe 
effterlåtidt  nu  på  3.  åhr  icke  bekommit  haffuer,  och  lijkewäl  vdi 
thenne  dyra  tijdan  som  Gudh  bättert  är,  mesterswenner  och 
drenger  på  prentit  hållni,  och  vdi  sådanne  måtte  prente,  som 
allestädz  sänder  brutin  war,  haffuer  åter  på  nyt  byggie  lathe, 
som  gode  män  wäl  beskode  mage,  Aller  Nådig:to:  herre  och  kon- 
ungh Så  är  iagh  nu  på  thz  ödmiukelig:te:  bönnfallanndes  Edhers 
konig:c:  Matz:  werdigas  för  gudz  skull  min  lengh  och  troo  tienst 
migh  hoppas  iagh  nu  een  länge  tijdh  tijent  haffuer  til  hierta 
taghe,  och  migh  fatighe  man  thz  hemann  såsom  iagh  tilförenne 

1  Vid  år  1572  var  her  Peder,  Cappelan  i  Stockholm,  corrector  på  prentet. 
Uti  Johan  111:3  ordning  om  klerkeriets  underhåll,  den  26  okt.  1572,  förekommer 
änder  Stockholm: 

Corrector  her  Peder 

Lenna    l  80C^nner  v^  Skiplagen. 

Rödhal  80C^nner  v<*i  Siwhundratz  heredh. 

Prenteren 
1  lesth  Looheredh  vdi  Lyhundratz  heredh. 

1  räkenskaperna  förekomma  flera  gånger  anslag  af  spanmål  (såsom  12  pond 
1558,  10  pnnd  7  spann  1573)  åt  Amtmd  Laurensson,  men  hans  verkliga  aflöning 
kan  ej  bestämmas. 

2  Vid  denna  lät  M.  Jacob ns  Erici  »sigh  bruka  vthi  Typographia  pro  Correc- 
tore,  och  hadhe  therföre  et  ståteligit  vnderhåld  af  k.  Johan».  (Fullkommelige  skäl 
h vårföre  S.  R.  Ständer  hafve  afsagt  k.  Sigismundnm,  bladet  H.)  Han  namnes  som 
Inspector  Typographia  1584.  Ännn  1588  hade  han  denna  befattning,  då  han  erhöll 
k.  bref  af  den  18  april  om  messebokens  tryckning.  —  En  annan  Corrector  på  prentet 
Johan  Barman,  fick  1597  sju  pnnd  spanmål  af  Markare  och  Ekeby  socknar. 


3 

lester' 


152 


1500.  STOCKHOLM :    Å.   TORSTENSSON,    GUTTKKWITZ. 


tilkenne  giffuit  haffuer,  vthaff  konig:e:  gunst  och  nåde,  för  alla 
vthlagher  frijtt  och  quijtt,  vthi  min  och  min  fattige  hustrus  lijffz- 
tijdh,  Edhers  Konig:c:  Matz:  nådigst  stadfestelses  breff  ther  vppä 
giffue,  på  thett  iagh  fattige  man  för  E:  K:  M:  befalningz  mann, 
som  migh  nu  hårde  drenger,  försware  känn.  Gudh  alzmechtige 
som  konnungens  hierta  haffuer  j  sine  handh,  och  thz  till  Nådhe 
regerar,  hann  warder  E:  K:  M:  thz  wisselighen  först  j  thz  ewighe 
lijffuit,  och  sädan  til  ewigh  tijdh  lönandes,  huilkit  iagh  E:  K:  M: 
höchmechtighet  och  högha  wårdnat  til  ewigh  wälfärdh  ödmiuke- 
ligen  befalar. 

Eders  Konnig:e:  Matz: 

Arme  vndersåthe 

Torbiörn  Clockare. 

(Efter  orig.  i  Riksarkivet.) 

De  fem  följande  åren  1578 — 1582  är  det  Andreas  Torstani 
eller  Anders  Torstenson  som  har  tryckeriet;  han  tryckte  Bene- 
dicti  Olai  Läkarebok  1578,  Billii  Budimenta  Grammatices  Latince 

o 

och  Variarum  reram  vocabula  1579.  Aren  1580 — 82  namnges  icke 
boktryckaren,  men  är  dock  densamme.1 

Konung  Johan  III  kallade  1582  till  Stockholm  Andreas 
Gtutterwitz,  som  förut  var  boktryckare  i  Köbenhavn  och  Ro- 
stock. Om  hans  anställning  som  kongl.  boktryckare  och  hans 
löneförhållanden  kunna  följande  handlingar  meddelas. 

Till  Nielss  Larsson  Tolnär  i  Stocholm  thett  han  ställer 

Hans  Wittenberg  och  Petter  Fransson  tillfridz  för  någre 

peninger  som  Anders  Gutterwittz  blef  them  schyllig  för 

fracht  och  Täringh  när  han  drogh  ifrån  Tysland.  Datum 

then  24  Decembris  &c  84. 

Wår  ynnest  tilförende  &c    Tigh  är  wäl  wetterligit  Nielss 

Larsson  thett  wij  för  tu  åhr  sädan  late  hijt  in  i  Riket  Thenne 

Brefuisere   Anders   Gutterwitz  för  en  boktrykere  bestelle,  och 

efter  thett  han  på  samme  rese  både  för  fracht  så  och  för  kost 

och   täring   är   bliffuin    schylligh  hans  wittenbergh  Tiugu  fyre 

daler,  och  en  benempdtt  Petter  Faransson  Otte  daler,  Derföre 

befale  wij  digh  här  mz  attu  framdelis  när  någon  rådh  bliffuer, 

ställer  för.ne  Hans  wittenbergh  och  Petter  Fransson  til  fridz  för 

1  I  räntekammarens  räkenskap  1581  förekommer: 

And.  Torstensson  bokeprenttare : 

dess  lön 10  daler 

mesterswen 1  daler 


153 


STOCKHOLM:  GUTTEKWJTZ.  1500. 


for:De  peninger,  och  så  lager  att  för:dc  Anders  Gutterwitz  måtte 
af  them  der  före  bliffue  okrafd.    Ther  rette  digli  effter.    Datum 

ut  Supra.  (Efter  Riksregistraturet.) 

Till  Peder  Håkansson  om  Anders  Gutterwitz  Bok- 
tryckeres  Restantie  Spän:11  och  andre  fetalie  partzeler. 
Datum  then  24  Decembris  Anno  &c  1584. 

Wår  ynnest  tilfbrende  &c  Effter  thett  Per  Håkanson  thenne 
breffuisere  och  Boktryckere  i  Stochholm  Anders  Gutterwitz  haffuer 
ödmiukeligen  latitt  giffue  oss  tilkenne,  at  han  för  the  år  83.  och 
84.  icke  ännu  tillfyllest  haffuer  bekommit  den  deel  både  i  Spän.11 
och  andre  partzeler,  som  wij  honom  nådigst  medh  wår  vnder- 
skrifne  bestalning  effter  latitt  haffue,  vthan  skal  ännu  haffue  till 
att  kräfia  effter  som  thenne  inlagde  Zedell  förmäler,  Derföre  ähr 
här  mz  wår  wilie  och  befalningh  attu  ändeligen  så  besteller  attu 
tildeler  honom  en  wiss  kyrketijende,  anten  den  samme  som  til- 
förende  vnder  Tryckeriedt  leget  haffuer  eller  någon  annen,  ther 
han  årligen  här  effter  kunne  anname  sitt  vnderhåld,  och  eliest 
bekomme  wederlagh  för  thett  honom  tilbake  står.  Här  vm  tu 
mz  thett  förste  så  bestelle  skalt  på  thett  wij  icke  offtere  skole 
bliffue  ther  om  bekymbrede.  Ther  rette  digh  effter.  Datum 
ut  Supra. 
i  Zedell 

Står  migh  Andreas  Gutterwitz  thette  effter:110  tilbake  af  then 
bestelningh  K:  M:tl  migh  förlänt  haffuer. 

!  Pro  Anno  83. 

Spän:11 9.  pund. 

Smör 1.  T:a. 

Lax 1.  T:a. 

Torfisk 10.  Lisspund. 

Humbla 5.  Lisspund. 

Pro  Anno  84. 
Spän:11 1.  pundläst. 

Lax 1.  T:a. 

Torsk  (ändr.  fr.  Torfisk) V2  T:a. 

Humbla 3.  Lisspund. 

(Efter  Riksregistraturet.) 

Uti  räkenskapen  för  Bestelninger  widh  Stockholms  Slott 
1592  uppgifves  som  det  vill  synas  hans  samlade  inkomster 
sålunda: 


154 


1500.  8TOCKUOLII:    GUTTKRW1TZ. 


Anders  Gutterwitz  Boktrycker 

Spannemåll 12  pund  (=  48  tunnor.) 

Humbla 5  1$ 

Smör 1  tunna 

Laxx 1  tunna 

Strömingh 1  tunna 

Torfisk 10  lfc 

Oxxar 2  st. 

Fåår 4  st. 

I  räkningen  för  1594  förekommer  utom  allt  detta  äfven: 

Saltth 1  tunna 

Att  särskild  betalning  gafs  för  åtminstone  vissa  arbeten 
synes  af  en  post  i  1584  års  räntekammar-räkning,  under  den 
17  juni: 

Gutterwitz   bokeprentare   för   nogra   Epitaphia   han   hafver 

tryckt  till  w.  n.  Drottnings  begrafning pgr  6  daler. 

Spanmål  anvisades  än  här,  än  der  pä  aflägsna  orter,  såsom 
1591:  38 V2  tunnor  uti  Tveta  i  Småland. 

WJ  Carl  medh  Gudz  nåde,  Sweriges  Eijkes  vthkorade  Konung 
och  Arffurste,  Hertig  til  Sudermanneland,  Näriche  och  Werme- 
land,  etc.  Göre  wetterligit,  at  wij  af  gunst  och  nåde,  såsom  och 
för  trogen  och  flitigh  tienest,  som  thenne  Brefwijsare  och  Book- 
tryckiare  Andreas  Gutterwitz,  oss,  och  Sweriges  Crone  här  til 
giordt  och  bewijst  hafwer,  thet  samme  han  och  här  efter  skal 
ware  förplichtet  at  göre  och  bewijse  oss  och  wår  elskeligh  Gemåhl 
och  Lijfzarfwinger  så  länge  han  lefwer,  Hafwe  vndt  och  efterlåtit 
honom  til  åhrligit  vppehälle,  all  then  Tijende  Spannemål  som 
faller  vthi  Tuna  j  Olandz  häredt  och  Gottröra  Sochn  vthi  Lång- 
hundredz  häredt  at  niuta  och  vthi  sin  lijfz  tijdh  behålle.  Befale 
förthenskuld  Tijende  Fougdten  som  nw  är,  heller  här  efter  til- 
förordnes  kan,  at  han  honom  för:to  Tijende  Spannemål  åhrligen 
och  vthan  afkortning  lefrerer.  Doch  vndantagendes  hwadh  som 
Kyrkian  til  wijn  och  oblater,  och  Presten  til  wederlagh  tilförende 
warit  hafwer.  Ther  wåre  Cammerrådh,  Cammererere,  Fougdter 
och  andre  som  för  wåre  skull  wele  och  skole  göre  och  late,  wette 
sigh  efterrätte,  icke  görendes  honom  härvthinnen  hinder  eller 
förfång,  vthan  låter  honom  j  rattan  tijdh  thet  bekomma.  Af 
Stockholm  then  15.  Januarij,  Åhr  etc.  1605. 

Carolus. 

(Efter  samtidigt  tryck  i  folio  på  en  sida.) 


155 


STOCKHOLM:  UUTTKKW1TZ.  1600. 


Om  löneförbättring  gjorde  han  slutligen  ansökan,  förmodligen 
1(308,  emedan  Sigismunds  vidlyftiga  renunciationsskrift,  som  här 
namnes,  är  tryckt  1607  och  den  nya  upplagan  deraf,  som  äfven 
säges  vara  i  fråga,  blef  färdig  1609. 

Nachdem  die  König:  Maiest:  vnser  Allergnedigster  Herr,  etc. 
so  wol  mir  als  etlichen  J.  K.  M.  dienern  hat  lassen  ihren  Vnter- 
halt  an  Spannemal  verandern,  da  mir  dann  fiir  160.  tunnen  nieht 
mehr  als  371. 2  zugeordnet  sind.  Nun  hab  ich  vnderzeiten  fast  das 
Jhar  hindurch  in  arbeit  zu  bestellen,  das  sich  auff  150.  öder  auch 
wol  auff  200.  Tåler  belaufft,  wenn  ich  es  fur  änder  leut  arbeiten 
solte,  Dar  zu  ich  dann  einen  Gesellen  nebenst  mir  in  kost  vnd 
lohn  halten  mus,  Vnd  ist  mir  solche  hinfurt  mit  einem  geringern 
vnterhalt  vnmöglich  auszufttren.  Bitte  ich  demnach  vnterthenig- 
lichen,  J.  K.  M.  wolten  solche  behertzigen  vnd  mir  solchen  Spanne- 
mals vnterhalt  gnedigst  bis  auff  100.  tunnen  verbessern.  Öder 
aber,  das  ich  Jherlich  fiir  J.  K.  M.  möchte  fiir  den  geringern 
Vnterhalt  drucken  allerley  Mandata,  auch  kleine  Tractaten  von 
2,  3.  4.  5.  etc.  arcus,  vnd  im  Reich  gemeinlich  publicirt  wird. 
Wenn  aber  J.  K.  M.  etwas  grössers  möchten  drucken  lassen,  das 
sich  belauffen  möchte  auff  10.  11.  12.  arcus  vnd  so  fortan,  vnd 
viel  Exemplaria  auffgelegt,  vnd  in  arbeit  vnd  zeit,  auch  in  Ge- 
sellen lohn  sich  fast  hoch  streckt,  als  erstlich  mit  der  Renunciation 
geschehen,  mir  geschicht,  auch  hernachmals  noch  sol  wiederunib 
auffgelegt  werden,  das  mit  solche  languehrende  arbeit,  da  fast 
viel  von  nothen  an  allem  das  darzu  gehörig,  möchte  sonderlich 
bezalt  werden,  nemlich  den  arcus  mit  4  m  geldes,  damit  ich  desto 
besser  bey  macht  erhalten,  meine  Gesellen  lohnen,  auch  all  änder 
thun  was  zur  arbeit  von  nothen,  ins  werck  richten  auch  wol 
ausflieren  könte.  Wil  mich  auch  aller  gebur  nach,  in  meinem 
Ampt  alzeit  getrew  vnd  gefliessen  finden  lassen. 

Andreas  Gutterwiz 
B 

(Efter  orig.  i  Riksarkivet.) 

Gutterwitz  utöfvade  här  sitt  yrke  ända  t.  o.  m.  1610,  då  han 
dog.  Af  de  många  hos  honom  tryckta  böcker  kunna  märkas 
Buntings  ltinerarium  sacrce  scripturce  thet  är  een  Reesebook  etc^  i 
två  folioupplagor  1588  och  1595;  Liturgien  1588;  Confcssio  fidei 
1594;  Carl  IX:s  stridsskrifter  med  erkekiskopen  O.  Martini  1606; 
statsskrifterna  mot  Sigismund  1607,  1609,  1610  etc.  Hans  tryck  äro 
vanligen  icke  så  goda  som  företrädarnes  arbeten,  hvilka  nästan 
alla  äro  mycket  väl  utförda. 


156 


1600. 


STOCKHOLM:    GUTTERWITZ'    ENKA,    AN.   OLOF880N. 


Gutterwitz'  enka  fortsatte  tryckeriet  i  eget  namn  någon  tid,1 
med  Eskil  Mattsson  som  faktor,2  h  varefter  hennes  andel  deraf 
såldes  och  kronans  anpart  skänktes  till  Upsala  akademi  år  1613 
(se  vidare  under  Upsala).  Det  är  häraf  klart,  att  Gutterwitz 
ökat  det  kongl.  tryckeriet  med  sitt  eget  förråd  af  stilar. 

Anund  Olofsson  Helsing  synes  hafva  anlagt  boktryckeri  i 
Stockholm  år  1603  och  dref  detsamma  till  sin  död  1610.  Af 
hans  tryck  kunna  nämnas  den  första  upplagan  af  Lands-lagen, 
Östgöta-  och  Helsinge-lagarna,  1608,  1607  och  1609,  i  folio,  samt 
Nya  testamentet,  1605  i  qvart.  Den  gamla  uppgiften,  att  han 
blifvit  nämnd  till  kongl.  boktryckare  och  det  redan  1594,  hafva 
vi  icke  funnit  bekräftad;  säkert  är  att  alla  officiela  skrifter  och 
kongl.  förordningar  trycktes  hos  Gutterwitz  under  hela  denna 
tid.  Möjligt  är  att  redan  nu  två  kongl.  boktryckare  funnos  på 
en  gång,  såsom  något  senare  var  händelsen.  En  odaterad  ansökan 
af  Anund,  förmodligen  från  1603  eller  början  af  1604  innan  hertig 
Karl  blef  konung,  visar  att  äfven  hans  tryckeri  hade  en  officiel 
karakter  och  var  anlagdt  för  att  utgifva  en  ny  bibelupplaga, 
som  dock  ej  utkom  förr  än  1618  hos  Olof  Olofsson  Helsing,  hvil- 
ket  förhållande  synes  antyda  att  den  senare  var  bror  till  den 
förre  och  fått  behålla  hans  privilegium. 

Stormechtighe    Hogborne   Furste  och  Herre  E.  F.  N. 

mijn  vnderdånighe  troplichtighe  tienst  altijdh  bewijsan- 

des  så  lenge  iagh  leffuer. 
Effter  thet  E.  F.  N.  haffuer  af  Furstligh  infödd  godheet,  och 
rettan  kärleek  till  gudz  ord  och  wårt  käre  Fädhernesland  nådigst 
låtitt  beställa  och  omkostat  ett  skönt  och  herlighet  Swenst  tryck 
medh  thes  nödhtorftighe  behöör,  till  att  låta  omtryckia  then 
Swenske  Biblien,  är  vthi  vnderdånighet  mijn  ödmiuke  begär  att 
kunne  förnimma  om  thet  i  thetta  nerwarande  åhr  skee  kan,  och 
hurw  monga  exemplaria  E.  F.  N.  will  tryckia  låthe:  Och  hwar 
så  wore  att  E.  F.  N.  för  monge  Rijkzens  beswäringar  skull  vthi 
thenne  fegde  tijdhen  icke  wille  therpå  bekosta,  om  det  androm 
kunde  effterlåtit  warda,  ther  man  kunde  nagher  finna,  som  effter 
allmän  begär,  thenna  bekostnat  wthstå  wille. 

Derhoos  att  iagh  kunde  bekomma  ett  nödhtorfftigt  vnderhold 
och  frij  woning,  och  warda  privilegerat  för  gestning  wacht  och 
annan  borgherligh  plicht,  hwilket  migh  detta  åhret  haffuer  warit 

1  Den  24  okt.  1612  anbefaldes  proviantskrifvaren  att  ntlemna  viktualier  till 
Gutterwitz'  enka. 

1  Han  kallar  sig  1611  vice  Typographum  pa  en  grafskrift  öfver  Carl  IX. 


167 


STOCKHOLM:    AN.    OLOFSSON,    MEURER.  1600. 


anraodhat,  oanaedt  iagh  medh  bitter  armodh  och  störste  vselheet 
haffuer  then  ena  dagen  till  then  andra  slijtit,  och  i  skuld  mi  i  2 
åhr  badhe  för  klädher  och  födho  införd,  medhan  iagh  min  läghen- 
hetz  förändring  med  hielp  och  vppehelle,  sarapt  bemelte  arbetes 
och  werkz  företaghande  trolighen  förbijdhat  haffuer  Detta  ähr 
min  vnderdånighe  och  ödmiuke  böön  till  E.  F.  N.  theremot  iagh 
forpliehter  migh  mit  embete  i  thetta  och  alt  annat  arbete  tro- 
lighen göra,  så  sant  migh  gudh  hielpe,  vthi  hwilkens  nadighe 
beskydd  iagh  E.  F.  N.  sampt  allan  E.  F.  N.  höghe  omwardnat 
vnderdanlighen  befaler. 

E.  F.  N. 

vnderdånighe  och  troplichtighe 

tienare  och  booktryckare 

Anund  Olufson. 

(Efter  orig.  i  Riksarkivet.) 

Anunds  arfvingar  och  enka,  Christina  Mårtensdotter  Klinck,1 
fortsatte  rörelsen  1610 — 1013,  hvilket  sistnämnda  år  den  7  februari 
hon  gifte  sig  med 

Ignatius  Meurer,  som  blef  tryckeriets  egare  och  utöfvade 
yrket  ända  till  sin  död,  den  20  mars  1072.  Han  var  född  i  Tflitt- 
ringen  1589,  hitkom  1G10  och  arbetade  hos  Gutterwitz,  kallar  sig 
på  senare  åren  kongl.  boktryckare2  och  har  tryckt  en  stor  mängd 
böcker,  isynnerhet  teologiska.  Af  de  större  verken  kunna  nämnas 
Stads-  och  Lands-lagarna  1018,  21,  hvaraf  praktexemplar  på  perga- 
ment trycktes;  Schroderi  öfversättningar  af  Johannes  Magnus 
1020,  Comineus  1024  och  Livius  1020;  Bibeln  1055;  Lagsamlingen 
1GG0,  alla  i  folio.  Meurer  var  den  förste  som  använde  antiqva- 
stil  till  tryckning  af  en  bok  på  svenskt  språk,  nämligen  Stads- 
lagen, 1028,  i  helt  litet  format;  ett  exempel  som  dock  blef  utan 

1  Äfven  den  enkan  fick  understöd  1612,  enligt  följande  sk rif velse: 

Effter  det  Christopher  Bylo  K.  M."  allés  wår  Nådigeste  Vthwalde  Konung 
hafwer  befälet  att  man  skulle  hielpe  Anund  Boketryckares  effterlåtne  Enkie  näget 
för  sitt  omak,  effter  hon  håller  tryckerijt  oppe,  Derföre  begäre  wij  att  i  uthaf 
Profweantet  låthe  henne  bekomme  Sexton  tunnor  Spannmåll  enär  dher  på  fordran - 
des  warder.     Gudh  befallandes. 

lians  Achesson.  Johan  Skytte.  Pär  Nilsson. 

Stockholm  then  8  Aprilis  åhr  &c.  1612. 

(Efter  Kammar-Koll.  regi  strå  tnr.) 
Den  14  dec.  s.  å.  anvisades  åt  henne  en  oxe. 

2  Han  var  det  dock  faktiskt  redan  tidigt,  enligt  hvad  följande  Kammarkollegii 
bref  af  den  13  nov.  1614  ntvisar,  oaktadt  äfven  Reusuer  samtidigt  hade  befattningen. 

Effter  dett  Peder  Andersson  Zedelluiseer  Ignatins  Meurer  Bocktryckere  pleger 
åhrligen  bekomma  ett  paar  Oxar  vthi  sin  beställningh.    Derföre  är  wår  befallningh 
att  i  lathe  honom  dem  bekomma  vtaf  gierdenn  som  nyss  opålagd  är,  såsom  och  fhår 
fem  stycker  enär  han  på  fordrcr.     Dette  cfftcrkomme.     Datum  ut  supra. 
Johan  Skytte.  Broor  Andersson. 


158 


efterföljd  i  95  är.     Han  begagnade  understundom  de  märken  på 
sina  tryckverk  som  fig.  43  och  44  visa. 

Chribtofer  Reitbner  lutkallades  1608  från  Rostock,  der  han 
redan  i  flera  är  hade  tryckt  böcker  på  svenska  språket  ät  den 
flitige  skriftställaren  och  Öfversättaren  Petrus  Joliannis  Gothus; 
något  Stockholmstryck  af  honom  före  1610  ar  dock  icke  kändt. 
Han  erhöll  den  10  nov.  1612  bekräftelse  på  det  af  Carl  IX  gifna 
privilegium.  Äfven  lian  var  kongl.  boktryckare  »strax  medh 
previlegier  benådat»  säsom  han  sjelf  säger  i  nedan  intagna  an- 
sökan, oaktadt  vi  nu  ej  kunna  meddela  äldre  fullmagt  för  honom 
än  den  här  följande  af  1614. 


Fig.  43.      hjaatiut  Mtvrirt  Hyct-märl-tn. 

Privilegium  för  Booktryckiaren  Cliristoffer  Reussner. 
Gifwid  i  Stockholm,  den  22  Decemb.  1614. 
Wij  (xiistaff  Adolph  &c.  Göre  wetterligit,  att  efther  wär  troo 
Tiänere  och  Booktryckiere,  Christoffer  Reussner,  hafwer  oss  vnder- 
dånligen  tilkenne  gifwidt,  att  honom  ofthe  skeer  förnähr  där  vthi, 
att  andre  opläggie  och  på  nytt  tryckie  the  Böcker,  som  han  tryckt 
hafwer,  där  igenom  forlnndres,  att  han  sine  Böcker  icke  sälie  och 
förythre  kan;  ödmiukeligen  begärandes,  at  wij  honom  wärtb 
konungzlige  Privilegium  nådigst  eftherlathe  wele;  hwilken  hans 
vnderdånige  begäran  wij  nådigst  anseedt  hafwe;  Och  därföre  vthi 
dette  wärt  öpne  Brefs  krafth  strängeligen  förbiudhe,  att  ingen 


STOCKHOLM:  REUSNER.  1600. 


må  vthan  hans  förlof,  anthen  vthan  landz  eller  innan  landz,  lathe 
efthertryckie  och  på  nytt  opläggie  the  Böcker,  som  han  aldeles 
nyie,  eller  på  nytt  öfwersedde  och  förbättrede  förste  resen  aff 
Trycked  lather  vthgå,  Allenast  vndantagandes,  nähr  sjelfwe 
Author,  som  Böckerne  giordt  och  vplagdt  hafwer,  dem  åther  på 
nytt  will  tryckie  lathe.  Giör  thet  nogen,  skall  han,  som  det 
oplägger,  eller  Böökerne,  som  vthan  landz  trychte  ähre,  infohrer, 
hafwe  alle  Exemplaren  förbrutted  vnder  förb.te  Reussner  och 
vthi  lijke  motto  icke  göre  nogen  annen  förfång  vthi  dett,  som 
dhe  tryckt  hafwa.  The  Böcker,  som  han  tryckt  hafwer,  skall 
han  först  biudhe  Bookbinderne ;  Wele  the  icke  gifwe  honom  där 
rede  skähl  före,  må  han  medh  dem  hålle  een  öppen  Booklåde, 
ocli  sälie  dem,  hwem  honom  synes.  Desslijkest  efter  honom  vthi 
hans  Beställningh  är  tilsagdt  frij  Wåhningh,  hafwe  wij  nådigst 
eftherlatedt  honom  wårtt  och  Chronones  hws,  widh  Siälegårdz 
Gathun  beläged,  som  Andreas  Gutterwitz  vthi  boodt  hafwer,  så 
länge  han  vthi  wår  och  Cronones  tienst  bruked  blifwer,  at  niute 
och  besittie.  Och  befale  här  medh  wåre  Stadthollere  och  Slotz- 
fougde  här  på  Slottet,  at  the  samme  hws  medh  det  förste  vtan 
försumelse  lathe  täckie,  wpbyggie  och  förfärdige;  Män  sedan  det 
är  färdigt  giordt,  skall  han  holle  dett  medh  Taak  och  andre 
nödtorfther  färdigt.  Förbiude  fördensknldh  alle,  som  för  wåre 
skuldh  wele  och  skole  göre  och  lathe,  at  tilfoge  honom  här  emooth 
nogott  förfång  i  nogon  motto.   Där  hwar  och  en  weeth  sigh  efther- 

rätte.     Aff  Stockholm  den  22  Decembris,  ååhr  1614. 

(Efter  Riks-registraturet.) 

Reusner  utöfvade  yrket  t.  o.  m.  1635,  då  han  flyttade  till 
Reval  och  der  blef  gymnasii  boktryckare.  Af  större  arbeten  ut- 
förda hos  honom  kan  nämnas  Tegels  historia  om  Gustaf  I,  1622 
i  folio,  hvaraf  exemplar  trycktes  på  pergament.  Om  sina  öden 
härstädes  berättar  han  sjelf  uti  följande  ansökan,  som  väl  saknar 
datum,  men  är  från  sista  året  af  hans  härvaro. 

Högborne    Furstinna    Allemådigeste    Drodtningh,    E. 

May.tt  skall  min  vnderdånige,  ödmiuke  och  troflijtige 

tienst   bewijsas   och   wederreeda  wara,  så  länge  iagh 

leffwer. 
Högborne  Furstinna,  Allemådigeste  Drottningh,  E.  M.tt  lfan 
iagh  fadtige  Mann  i  vnderdånigheet  ödmiukeligen  icke  okunnigdt 
låta,  huru  såsom  H:  K:  M.tt  (hoos  Gudh)  S.  och  höglofligh  i 
åminnelsse,  Konungh  Carl  lädt  förskrifwa  migh  ifrån  Tysslandh, 
hwilkedt  skedde,  åhr  1608,  adt  iagh  Sweriges  Crona,  medh  Trycke- 


160 


1600.  STOCKHOLM:  BEUSNKB. 


rijet  tiena  skulle,  effter  hwilkens  Högbe:to  S.  H.  K.  M.z  Nådige 
och  åthskillige  vocationer  iagh  migh  då  hijt  in  i  Landet  förfogade, 
och  strax  medh  previlegier  benådat  bleff,  der  till  medli,  frijdt 
Huus  åhrligen  tilsagdt  adt  boo  vthj,  hwilkedt  huus  kom  Cronan 
till,  der  iagh  ifrån  608  och  till  1627  vthj  bodde,  samma  huus 
hafwa  och  mine  Antecessores  öfwer  60  åhr  innehafft  och  besutidt 
och  altijdh  till  Tryckerijet  anordnat.  Sedan  begick  Secreteraren 
Johannes  Fiiegreus  hoos  H:  K:  M.tt  (S.  hoos  Gudh  i  ewigh  åmin- 
nelse) E.  M.1*  Elskelige  käre  Herfader,  at  han  samma  Huus  till 
Egendom  bekom,  hafwer  så  nu  vthj  8  åhr,  emot  mine  previlegier 
och  konungzliga  frijheeter,  måst  leija  dyra  huus,  migh  fadtige 
gamble  Man  til  stoor  skada  och  afsacknadt.  Hafuer  och  Ignatius 
Booktryckiare,  waridt  migh  till  stoor  mehn  och  förfångh,  i  deet 
han  och  emot  konungzlige  previlegier,  hafwer  af  Nyo  trychdt, 
deet  arbete  iagh  tilförende  giordt  hafwer,  och  således  i  deet 
falledt  och  alle  andre  mådte,  tagidt  migh  Maten  ifrån  Munnen, 
öfwer  hwilken  iagh  migh  högeligen  klager  och  beswärer.  Ahre 
och  eliest  månge  andre  Booktryckiare  i  Landet  opkompne,  som 
migh  och  så  näringhen  förtaga  och  midt  folck  emot  migli  styfwa 
och  afspennige  giordt.  För  desse  orsaker  och  store  jnpass  skull, 
som  migh  wederfahrne  ähre,  nödgas  iagh  migh  till  Fremmande 
orter  vnder  Sweriges  Crone  förfoga  och  lägenheet  sökia,  hwar 
iagh  min  Näringh  och  vppehälle  hafwe  och  handtwerk  fordt 
drijfwa,  fördänskuldh  achtar  migh  till  Räfle  begifwa,  aldenstundh 
adt  igenom  Hgbe.te  S.  H:  K:  M.z  E.  M.z  Elskelige  käre  Herfaders 
höge  betänkiande,  idt  Gymnasium  der  vprädtadt  och  i  werckedt 
stäldt  ähr.  Menn  medan  iagh  som  förbe.1  står,  hafwer  emoot  all 
förhopningh,  konungzlige  frijheeter  och  fäste  tilseyelser,  genom 
mine  Tryckerietz  förwanters  wållande,  kommidt  myckidt  tilför- 
kordt,  doch  i  synnerheet  för  månge  huus  ombytelsse  skull  vthj 
for.ne  8  åhr,  hwaraf  iagh  stoor  skada  hafwer  lijdidt  och  tagidt, 
och  for  huselego  all  min  Werketygh  vt:  och  pantsadt.  Ahr  iagh 
i  alsomstörsta  vnderdånigheet  till  E.  K.  M.fc  ödmiukeligenn  bön- 
fallandes, adt  E.  M.fc  werdigas  af  gunst  och  Nåde,  wele  mig 
Höglofligh  S:  hoos  Gudh  i  åminnelsse  E.  May.*  Grotfaders,  så 
wäl  som  EM.2  S.  Elskelige  käre  Her  Faders  frijheeter  till  gode 
niuta,  och  migh  gunsteligen  meddeela  så  månge  Peningar,  hwar 
medh  iagh  min  Pandt  af  the  gode  Männ  kunde  inlösa,  af  hwilka 
iagh  husen  hafwer  måst  leya  och  hyra,  på  dett  iagh  fadtige 
gamble  Man,  medh  ähran  mådte  här  ifrån  komma  och  libererat 
warda.    Och  hade  iagh  aldrigh  tänckt  nu  på  min  ålderdoms  dagar 


8v.  Boktr.-kUt.  161  11 


STOCKHOLM:    OL.    0:N    UELSING,    V.    SELOW.  1600. 


migh  här  ifrån  begifwa,  så  frampdt  iagh  mine  Nådige,  S.  Hög- 
loflige  och  wijdt  berömbde  Konungars  frijheeter,  hade  åtniuta 
kunnat,  vthan  wil  ännu  der  E.  M.fc  så  gunsteligen  och  the  Nådige 
Wälborne  Herrar,  Rijchs  Regerande  Rådh,  behagar,  här  qwar 
blifwa,  och  E.  M.fc  och  Sweriges  Crone  gerna  tiena,  vthi  den  be- 
stälningh  ocli  vocation,  iagh  hijt  fordradt  ähr.  Tienstvnderdåne- 
ligen  bönfallandes,  adt  E.  May.1  i  dedta  fall,  wele  wara  min 
gunstige  Öfwerheet,  och  låta  sigh  min  stora  nödh  och  trångh 
nådigest  anlagen  wara,  der  om  iagh  ingen  twifwelssmåel  drager. 
Och  befaller  här  medh  nu  och  alla  tijder  E.  M.*  vnder  Gudz 
thens  aldrehögstes  Nådige  skydd  och  beskerm  till  önskelig  god 
wälmåge,  sampt  idt  lycksampdt,  frijdsampt,  Roligit  och  lång- 
warachtigdt  Regemente,  ganska  vnderdåneligen  och  ödmiukeligen 
och  här  vpå  E.  M.*  hugnelige  och  gunstige  swar  förwänter. 
E.  May.tz  Vnderdånige  och  troplichtige  Tienare 
(Efter  orig.  i  Riksarkivet.)       Christopher  Reusnär  Booktryckiare. 

Olof  Olofsson  Helsing  var  boktryckare  i  Stockholm  1618 — 21, 
då  han  flyttade  till  Vesterås.  Som  den  stora  foliobibeln  med  år- 
talet 1618,  af  hvilken  äfven  pergamentexemplar  finnas,  utfördes 
hos  honom,  är  det  sannolikt  att  tryckeriet  var  anlagdt  något 
tidigare.    Han  har  äfven  tryckt  Nya  testamentet,  1621  i  qvart. 

Peter  van  Selow  inkallades  år  1618  att  förfärdiga  ryska 
typer,  och  uppbar,  enligt  redovisningen  för  bibeltrycksmedlen 
1623,  150  daler  för  en  rysk  stil  och  280  daler  for  en  annan. 
Han  antogs  1625  att  vara  rysk  boktryckare  i  Stockholm,  enligt 
livad  följande  kongl.  skrif velse  utvisar: 

Wij  Gustaff  Adolph  &c  Göre  witterligit  att  effter  Gudh  Alz- 
mechtig  nådeligen  hafwer  beskärt  oss  Ryske  Vndersåther,  Och 
wij  gärna  wille  beflijta  oss,  att  de  komma  mötte  till  den  Christe- 
liga  trones  rätte  kännedom.  Så  hafwe  wij  för  någon  tijdh  sedan, 
lathet  förfärdige  någre  Ryske  Styler  till  att  tryckia  Böcker  medh, 
opä  ded  Ryske  Tungomålet.  Och  opå  ded  att  samme  Ryske  Tryck 
må  kunne  vthi  wercket  stelles,  hafwe  wij  nådigest  antaget  Bref- 
wijsare  Petter  v.  Selowe  Skriiftgiutere  för  en  Rysk  Booktryckere, 
och  hafwe  nådigest  tilsagdt  honom  till  Ahrlig  Bestelning,  såsom 
wij  andre  wåre  Booktryckere  tilförordnede  hafwa  gifwa  lathet, 
nemb:  Sp:ll  60.  t.r  Lax  l/2  t.na1  Humbla  5.  $.  Strömming  1  t.a 
Och  Salt  1.  t.na.  Och  der  till  frij  Hushyra  för  ded  Locement 
han  kan  boo,  och  hafwa  sin  Werkstadh  vthi;  Och  opå  ded  han 

1  I  det  utskrifna  originalet  stod  här  ock:  Oxar  twå,  Smör  '/*  t.na.  (Sv. 
Mercnrius  1757,  s.  178.) 


162 


1600.  STOCKHOLM:    V.    SELOW,    KEYSKR   I. 


sitt  boo  ifrån  Tysklandh  desto  bätre  vpryckia  kan,  hafwe  wij 
nädigest  förährat  honom  100.  Swenske  dr.  vthaff  wår  Ränthe 
Cammer.  Wij  befalle  för  den  skull  wår  Ränthemestare,  att  han 
honom  samme  hundrade  dr.  tilställer,  Såsom  och  wärt  Cammer- 
rådh,  att  de  när  han  inkommer,  honom  be:te  hans  Bestälning  opå 
någon  wiss  Orth  tilordne.     Der  medh  skeer  &c    Aff  Stockholm. 

(Efter  Riks-registraturet  den  14  april  1625.) 

När  hans  befattning  började  är  dock  ovisst;  vi  känna  intet 
äldre  tryck  från  hans  verkstad  än  af  1633.  Hans  verksamhet 
synes  ej  hafva  varit  stor,  ty  skrifter  med  hans  namn  äro  ganska 
fåtaliga.  Han  lär  under  åren  1631 — 38  varit  utesluten  »från 
staten»  och  sjelf  måst  hyra  hus,  såsom  ock  Reusner  klagar;  1639 
kallades  han  till  Åbo  att  trycka  finska  bibeln,  men  deraf  blef 
ingenting;  efter  1647  förekommer  han  icke.  Af  hans  ryska  tryck 
känner  man  blott  en  katekes  från  år  1645  på  finska  med  slavon- 
ska  bokstäfver,  samt  ett  litet  häfte  utan  titel  och  årtal,  börjande 
med  Alphabetum  Butenorum  och  innehållande  några  kateketiska 
stycken  på  ryska  och  svenska.  Hans  enka  fick  den  2  juni  1652 
konfirmation  på  privilegierna.  Svärsonen  Hans  Rosensabel  hade 
tryckeriet  i  komplett  skick  och  offererar  det,  i  en  odaterad  an- 
sökan, mot  refusion  af  15  års  restantier  och  3  hemman  i  Finland. 
Det  blef  såldt  till  Amsterdam,  der  Sparfvenfeldt  igenfann  det- 
samma och  derom  år  1695  skref  sålunda: 

Till  den  Ryska  Ordhe-Bokens,  ok  Grammaticas  förfärdigande 
ock  tryckiande  har  iag  i  Hållandh  utspanat,  ok  igenfunnit  dhet 
Ryska  trycket,  som  här  i  Sweriget  fordom  warit  under  Vom 
Zelows  direction,  oförmodeligen  uthpracticerat  ok  såldt  af  dhess 
arfwingar,  Hwilket  mig  nu  biudes  till  inlösning,  af  Hr.  Joan 
Bleau  Rådh  i  Amsterdam  ok  af  Staterna  nu  för  tijden,  för  Ett- 
hundrade Rixdaler  in  specie,  som  hans  original  bref  uthwijsar  af 
Amsterdam  d.  30  Aprilis  stylo  novo.  Det  wore  önskeliget  att  Kongl. 
Mayst  allernådigst  tächtes  samma  Bokstäfwers  matrices,  som  af 

koppar  äre,  inlösa. (Sparfvenfelds  bref  i  Linköping,  Bf  33.) 

Någon  påföljd  hade  detta  memorial  icke. 

Om  Henrik  Kbysbr,  den  förste  i  de  tre  boktryckarelederna 
med  detta  namn,  berättas  det  att  han  år  1625  af  Gustaf  II  Adolf 
fått  till  skänks  ett  i  Lifland  eller  Kurland  eröfradt  tryckeri,  för 
att  uppsätta  det  i  Stockholm.  Huruvida  någon  sanning  finnes  i 
denna  tradition  kunna  vi  ej  afgöra,  men  säkert  synes  det  dock 
vara  att  han  ej  före  1633  börjat  sin  verksamhet.  Han  kallar  sig 
kongl.    boktryckare    alltifrån   1635  och  benämner  sig  Caesar  på 


168 


STOCKHOLM:  KEY8EK  I,  SCHKODKHU8.  1600. 


latinska  skrifter.  Från  hans  tryckeri  ha  utgått,  förutom  en  stor 
mängd  kongl.  förordningar  och  småtryck,  äfven  större  arbeten, 
hvaribland  särskildt  må  nämnas  lagarna  1635,  1038,  1G43  i  qvart, 
finska  bibeln  1642,  den  svenska  1646,  båda  i  folio,  och  den  rara 
Vapenboken  1650,  vårt  första  kopparsticksverk;  samtliga  utmärkt 
goda  typografiska  alster.  Posttidningarna  trycktes  äfven  hos 
honom.     Han  dog  1663. 

Ericus  Scuroderus,  den  flitige  öfversättaren  på  stat l  (Trans- 
lator Regius),  fick  den  10  mars  1630  konungens  tillåtelse  att  hålla 
sig  en  egen  boktryckare  för  sina  arbetens  tryckande.  Detta  kongl. 
bref,  som  är  märkligt  äfven  derför  att  det  innehåller  vårt  första 
censurstadgande,  har  följande  lydelse: 

Wij  Gustaf  Adolph  &c  Göre  witterligit  att  oss  wår  troo 
tiänere  oss  ellskelige  wällärde  M.  Erick  Schroderus  hafwer  vnder- 
dånigst  gifwit  tillkänna,  huru  såsom  han  vndertijden  blifwer  for- 
hindreder  till  att  låtha  tryckia  de  handlinger  och  saker  som  han 
transfererar,  af  den  orsaak  att  han  icke  hafwer  någhon  tryckiare 
som  är  honom  specialiter  devot,  Så  alldenstundh  wij  nådigst  wele, 
att  de  saker  och  handlinger  som  han  i  så  måtto  transfererar  mage 
såsom  ett  nödigt  werk  icke  allenast  vthan  någhon  drögzmål  blifwa 
af  Tryckedt  publicerade,  vthan  och  ordentligen  medh  dem  om- 
gångit,  Så  hafwe  Wij  nådigst  vndt  och  efterlåthit,  som  Wij  och 
i  detta  wårt  breefz  kraft  till  det  första  vnna  och  efterlåtha  det 
han  uthi  Stocholm  må  holla  en  egen  Tryckere,  som  honom  och 
ingen  annan  devot  och  tilbunden  wara  skall,  hwilken  och  icke 
någhot  annedt  arbete  antaga  må,  så  länge  hann  be.te  Schroderi 
handlinger  vnder  händerne  hafwer,  Ey  heller  sedan,  vthen  hans 
wettskap  och  tillåtelse. 

Sedan  och  på  det  att  be:te  Schroderus  icke  må  tage  någhon 
skada  och  afsaknedt  vthi  sitt  arbete,  Då  wele  Wij  hafwe  honom 
här  medh  nådigst  privilegeret,  det  ingen  må  eller  skall  honom 
hans  arbete  eftertryckia,  eller  eftertryckia  låtha  innan  Landz 
eller  vthen,  hans  tillåtelse  förvthen,  widh  dess  förlust  och  åå  — 
dalers  boot,  så  ofta  han  der  medh  blifwer  beslagen  inom  wåre 
Grentzer,  hwilken  boot  skall  wara  be:te  Schroderi  Eensak. 

Till  det  tridie.  Så  emeden  Wij  förnimme,  att  vnder  tijden 
vthgår   af  tryckedt   sådane  saker  som  icke  ähre  wärde  til  att 

1  Schroderus  fick  den  12  januari  1612  k.  bref  att  vara  »Corrector  utöfwer  wår 
och  Chronones  tryck  vthi  Stockholm>  samt  att  öfversätta  förefallande  saker.  Han 
skulle  derför  hafva  »till  åhrligh  lhön  och  vnderhold  Pennitiger  200  dir.  Spannemål 
96  tunnor  och  en  godh  klädhningh>. 


164 


1600.  STOCKHOLM:    SCHRODERUS,    JANSSONIUS. 


publiceras,  Derföre  statuere  Wij  här  medh  nådigst,  att  be:te 
Schroderus  skall  hafwe  Inspectionen  medh  alt  det  som  skal 
vthgåå  af  tryckedt  i  Stockholm,  och  ingen  fördrijste  sigh  någhot 
att  oppläggia  medh  mindre  det  blifwer  af  be:te  Schrodero  cen- 
surerat.   Det   hwar  och  en  i  sin  stadh  som  detta  widkommer, 

weet  sigh  att  efterrätta.         (Efter  Riks-registraturet  d.  10  mars  1630.)  * 

Tillämpningen  skedde  på  så  sätt,  att  Schroderus  anlade  ett 
eget  boktryckeri,  utan  tvifvel  skött  af  någon  faktor,  hvilkens 
namn  vi  icke  känna.  Den  första  bok  som  utkom  från  detta 
tryckeri  bär  årtalet  1634,  men  utan  tvifvel  var  det  anlagdt  något 
tidigare,  ty  1635  utkom  derifrån  Tfien  christeligha  Kyrkiones  Hi- 
storia af  L.  Osiander,  i  3  folioband,  hvilka  säkerligen  kraft  mer 
än  ett  års  arbete.  Aren  1641 — 45  förestods  tryckeriet  af  Amund 
Grefwe,  och  vid  eller  kort  efter  sistnämnda  år  flyttades  det  till 
Nyköping,  der  Grefwe  blef  dess  egare.  Utom  det  anförda  stora 
verket  utkommo  i  Stockholm  derifrån  endast  några  andakts- 
böcker, af  hvilka  M.  Molleri  Praxis  Evangeliorum  (postilla  på 
svenska),  1643  i  folio,  är  det  största  och  sällsyntaste. 

Johan  Janssonius  den  äldre,  boktryckare  och  bokhandlare  i 
Amsterdam,  fick  den  20  dec.  1647  tillstånd  att  anlägga  tryckeri 
i  Stockholm,  enligt  följande  kongl.  bref: 

Wij  Christina  &c.  Göre  witterligen,  Effter  som  Ehrligh  och 
förståndig  Johan  Janssonius  then  äldre,  Bokhandlare  vthi  Amster- 
dam hafwer  sigh  vnderdånigst  tilbudit,  att  wela  här  i  Stockholm 
låta  inrätta  ett  skönt  och  fulkomligit  Boktryckerij,  der  han  medh 
någre  frijheeter  där  öfwer  kunde  blifwa  försedder:  Altså  hafwe 
wij  detta  tagit  vthi  betänckiande,  och  till  sådan  hans  intention 
att  befrämia,  särdeles  på  thed  han  samma  tryck  så  medh  Swenske 
och  Latinske  i  allehanda  zijrlig  art  och  form,  som  och  medh 
Gräkiske  och  åthskillige  Orientaliske  typis  och  bokstäfwer,  iämpte 
mehra  som  där  till  requireres  må  kunna  fortsättia,  och  ställa  vthi 
gång;  welat  honom  och  hans  arfwingar  detta  wårt  nådige  privi- 
legium gifwa  och  meddela. 

1.  Skole  hans  och  theras  boktryckiare  medh  Geseller  och 
annat  nödigt  folck  här  må  wistas  och  boo,  och  detta  deres  handt- 
wärck  på  bästa  sätt  som  the  kunna  och  förmå,  vthan  någre 
Stadzens  beswär  och  vthlagor  idka  och  excolera. 

1  I  Riksarkivet  finnes  ett  den  8  febr.  1630  dateradt  men  ej  underskri fvet  k. 
bref  för  Schroderus,  hvilket  säkerligen  är  blott  ett  förslag,  som  blifvit  förkastadt. 
Deri  tillätes  han  att  »på  een  mijl  eller  trij»  från  Stockholm,  hålla  egen  tryckare, 

samt  befalles  att  hafva  »inseende  med  alt  som  i  Stockholm  aff  trycket  vthgår 

att  intet  som  otienligit  är,  må  trycht  bliffua». 


165 


STOCKHOLM:    JANS80NIU8.  1600. 


2.  Bemälte  Janssonius  och  hans  arfwingar  skole  hafwa  macht 
och  tilståndh  här  att  låta  vpläggia  allahanda  goda  och  nyttiga 
böcker,  så  vtlii  åthskillige  fremmande  språk,  som  vthi  wårt 
Swenske,  både  dee  som  tilförende  publicerade  ähre,  eller  här 
effter  publiceras  kunne,  wäl  förstående  att  wåre  Vndersåtere 
hwilcke  medh  särdeles  och  special  privilegier  på  een  eller  annan 
book  af  Oss  kunne  wara  försedde,  eller  här  effter  benådas,  ther 
igenom  icke  blifwa  prsejudicerade. 

3.  Hwadh  papper  som  enskylt  och  allena  för  denne  typo- 
graphia är  af  nöden  och  behöfwes,  thed  bewillie  och  effterlåte 
wij  honom  och  dem  ifrån  fremmande  vthrijkes  orther  tollfritt  att 
låta  föra  hijt  till  Stockholm,  doch  icke  till  androm  något  där 
vthaf  att  transportera,  widh  privilegii  förlust,  om  befunnit  warder 
något  där  vthi  att  öfwerträdas. 

4.  På  thed  och  denne  typographia  så  myckit  bättre  må 
vnderhållas,  då  bewillie  och  förordne  Wij  där  till  300  dr  s.  m. 
åhrligen,  af  wår  Cantzlijstats  anordningar  til  att  bekomma.  Dedh 
wårt  Kijkz-  och  CammerRådh,  öfwerståthållare  iämpte  Borg- 
mestare  och  Rådh  i  Stockholm,  sampt  Tolförwaltare  och  alle 
andre  som  detta  widkommer  wette  sigh  tilbörligen  att  efterrätta. 

Gifwit  &C.  (Efter  Riks-registraturet  den  20  dec.  1647.) 

Han  hade  äfven  erhållit  tillstånd,  den  18  dec.  1647,  att  idka 
bokhandel  i  Stockholm  och  Upsala  samt  kallar  sig  derför  Im- 
primeur  ordinaire  de  Sa  Majesté  de  Svede;  Libraire  &  Imprimeur 
du  Roy.  Ytterligare  utvidgade  förlags-,  tryckeri-  och  bokhandels- 
privilegier för  fadern  och  sonen  Jansson  utfärdades  den  19  febr. 
1650  (enligt  en  afskrift  i  De  la  Gardieska  samlingen,  nu  i  Lund) ; 
ett  sammandrag  deraf  finnes  i  De  la  Gardieska  Arkivet,  XI 88 — 89 ; 
vi  nöja  oss  med  att  här  intaga  blott  det  tillägg,  som  vidkommer 
tryckeriet: 

Och  uppå  dhet  förbemte  Typographia  så  mycket  bättre  ma 
wnderhållas  och  nyttige  böcker  till  skiälligit  prijs  till  salu  införas, 
bewillie  och  förordne  Wij  dher  till  Nijohundradhe  dr  Swenskt 
Sölfwermynt  åhrligen  aff  wår  Cantzlie  statz  ordningar  till  att 
bekomma.  Häremot  dhe  förplichtade  wara  skole,  så  länge  oss 
behageliget  ähr  sådant  dhem  att  låta  åthniuta,  till  att  hålla  pa 
dheres  egen  bekostnadt  här  två  tryckie  presser  stadigt  uthi  arbete 
försedde  medh  godhe  och  dher  till  trefflige  personer,  godt  papper 
och  allehanda  slagz  zierlige  typis  och  boockstaffwer,  som  dher 
uthi  Holland  kunne  wara  till  att  bekomma,  dhestlikest  skole  dhe 
hijt  införa  dhe  bästa  editioner  aff  böckerne  som  till  fångz  ähro, 


166 


STOCKHOLM:    JAS  880  NI  US,     KKTBF.B    II. 


och  dhem  hwarie  en  försällia  effter  ordinarie  och  wahnlige  taxan. 
DHr  wåre  Rijekz  ocli  Cammarrådh,  Öffwer  Ståthållare,  Landz- 
liöffdinger  dher  Jempte  Borgmästare  och  Rådli  uthij  Städerne 
Stockholm  och  Upsala  sampt  Tullförwaltare  och  andre  som  dette 
wedkonimer,  sigh  haffwer  tillbörligeu  att  effterrätta.  Giffwit  &c. 
d.  1VI  Februarij  1650. 

Ingendera  Jansson  bosatte  sig  dock  i  Sverige,  utan  trycke- 
riet och  bokhandeln  sköttes  af  H.  Curio.  Det  förra  sysselsattes 
blott  med  skrifter  på  främmande  språk  och  synes  hafva  h  vilat 
från  1658,  efter  h vilket  år  ingen  bok  med  Janssons  namn  finnes 
vara  tryckt  i  Stockholm.  Sedan  det  i  flera  år  stått  förvaradt 
flerstädes,  köptes  det  ll>04  af  Cnrio  för  300  rdr  och  fördes  till 
Upsala.  Det  hade  3  pressar  och  1  kopparpress.  Jansson  be- 
gagnade för  sina  tryck  bredvidstående 
märke  (fig.  45). 

Efter  Keysers  död  begagnades  fir- 
man »Hexriuii  Keysers  Enckia»  en  kort 
tid  år  1063,  då  sonen  med  samma  namn 
blef  egare  af  tryckeriet,  som  under  de 
första  åren  Lars  Hansson  Wall  före- 
stod och  derför  någon  gång  utsatte  sitt 
namn,  såsom  på  ett  Manuale  af  1007. 
När  Ketsbr  d.  y.  1070  sjelf  Ofvertog 
tryckeriet,  utan  att  hafva  lärt  yrket, 
väcktes  ett  stort  oväsende,  såsom  föl- 
jande handling  utvisar.  Fis-  45-  Ja«>"™>  trykmM*. 
Högborne  Grefwe  Herr  Eiikz  Cantzler,  Wår  Nåd- 
gunstige  Patron  och  machtige  Promotor.  [M.  G.  de  la 
Gardie.] 
Eders  HögGrefl.  Exelhtz  samptlige  trogne  Vndersåtare,  Book- 
tryckiare  samt  Masterswenner  vthi  then  berömlige  Kongl.  Resi- 
dentz  Staden  Stockholm,  och  några  andra  Sweriges  Rijkes  Städer, 
äro  högeligen  förorsakade  E:s  HögGrefl.  Exellitz  i  allsomstörsta 
Vnderdånigheet  föredraga,  huru  fordom  Booktryckiarens  Salig 
Hindrich  Keysers  Son,  för  en  tijdh  sedan  liafwer  lärdt  Book- 
bindare Embetet,  och  omsijder  therpå  blefwen  niestare.  Men 
sedan  Booktryckerij  effter  sin  Moders  dödeliga  frånfälle,  sigh 
tillhandlat  af  sine.  Medh-Arfwingar,  och  sigh  Vnderstådt  både 
Einbeten  tillijka  at  bruka,  Hwilket  honom  af  heela  Boktryckiare 
Embetet  förmenades,  effter  thet  löper  emot  skråordningens  stadga, 
at   ingen    böör   idka  twenne  Embeten  tillijka,  Hälst  them  han 


STOCKHOLM:    KEYSER    II.  1600. 


aldrig  hafwer  lärt,  myckit  mindre  förstår,  menandes  ther  medh 
androm  theras  Näring  at  afträngia;  dock  emedan  han  war  en 
Booktryckiares  Son,  effterlät  Embetet  honom,  at  låta  sitt  Tryc- 
kerij  bruka,  doch  medh  sådan  Condition,  om  han  sådant  Werk 
genom  en  factor,  som  konsten  redeligh  lärt  hafwer,  fortsettia 
wille,  hwilket  ock  några  Ahr  skedt  är,  genom  en  Vprichtig  och 
ährlig  Swensk  man,  som  i  sina  läreåhr  mycket  Vthstådt  hafwer 
hoos  Sal.  Hindrich  Keyser,  och  en  deel  af  sin  helsa  i  sticket 
låtit  hafwer,  så  plötzligen  ther  ifrån  störter,  och  intet  annat  kan 
sigh,  sin  Hustru  och  Barn  försöria  medh,  Vtan  thet  han  lärdt 
hafwer:  Keyser  intet  annat  ther  medh  sökiandes,  Vtan  oss  som 
wistas  och  boo  här  i  Konungarijket,  thet  berömlige  Embetz 
Collegij,  sampt  alla  Embetzbröders  föracht,  Ja,  sin  egen  snijken- 
het  skull,  Embetzbröderna  här  i  Stockholm  aldeles  owitterligit, 
reest  til  Hamburg  sökt  ther  af  Booktryckerna  och  theres  Geseller 
tilståndh  och  fullmacht  sitt  Vpsåth  att  fullborda,  Booktryckerij 
och  Bookbinderij  tillika  att  föra,  til  hwilken  hans  begäran  tlie 
och  strax  beiakat,  lijka  som  the  icke  allenast  ther,  Vtan  och 
här  i  thetta  Konungarijket  hade  til  at  disponera  och  befalla,  at 
Bookbindaren  Keyser  allenast  skulle  lära  eet  Ahr,  twert  emot 
Kongl.  May:tz  Embetzordningz  fierde  Artikel  tridie  puncht,  och 
alle  Booktryckiares  gamble  och  öflige  Seeder,  och  thet  hoos  sine 
egne  af  the  Hamburger  insände  twenne  Geseller,  och  effter  bemrte 
Ahrs  förlopp  komma  tillbaka  till  Hamburg,  och  ther  låta  göra 
sigh  till  en  ährligh  Gesell,  och  frij  passera.  Och  Vthaf  för- 
mätenheet  seija  the:  Om  wårt  Embete  will  ther  till  Consentera 
eller  ey,  achta  tlie  thet  intet,  så  framt  the  icke  af  höga  Öfwer- 
heten  förbodh  få.  Thes  förutan  hafwa  the  Hamburger  Book- 
tryckiare  Vthi  een  ringa  Saak,  af  14  theras  egne  Mästerswänner 
Causerat  Vthi  ett  Postulatz  förskenkiande,  sigh  Vnderstådt,  een 
af  wåra  Embetzbröder,  som  samma  Postulat  förskenkt,  medh 
andras  tilhielp  for  odugelig  att  förklara,  så  framt  han  icke  tijt 
kommo,  och  låthe  sigh  afstraifa,  eller  och  een  ansenlig  penning, 
som  the  honom  determinerat,  till  them  Vthsenda  wille,  skulle 
hans  Postulat  aldeles  vara  ogillat  |:  doch  emot  all  billigheet  :| 
lijka  som  the  icke  allenast  ther,  Vtan  och  i  andra  Konungarijken, 
om  Booktryckerij-Embetet,  hwadh  them  behagade,  hade  at  dispo- 
nera och  föreskrifwa;  Ehuruwäl,  förmodeligen  ingen  af  oss  är, 
som  icke  så  ährlig  hafwer  lärdt,  wandrat  och  så  mycket  Vthstådt 
som  någon  thera,  och  icke  heller  hafwa  the  större  Privilegier  än 
wij,  intet  achtandes  H:s  Kongl.  May:tz  höga  Authoritet,  at  h:s 


168 


1600.  STOCKHOLM:    KEY8ER   II. 


Mayrtt  så  stor  macht  hafwer  sina  Vndersåtare  at  priuilegera 
som  någon  Keysare  eller  annan  Potentat,  om  theras  frijheter 
disponera  effter  H:s  Kongl.  May:tz  nådige  behagh.  Therföre 
böönfalle  wij  till  E:s  Högh-Grefl.  Exellrtz  i  all  som  största  Vnder- 
dåniglieet,  Ers  Högh-Grefl.  ExelLtz  täcktes  wara  wår  Höghmechtige 
Patron,  thenna  wår  Saak  hoos  H:s  Kongl.  Mayrt  recommendera 
och  befordra,  at  thenna  the  Hamburgers  och  Hindrich  Keysers 
högliferdiga  Intention  kunde  blifwa  genom  itt  Kongl.  förbndh 
förhindrat,  at  wij  och  wåre  Geseller  på  wår  Konst  icke  behöfwa 
Vndergå  andra  Vthländskas  förmätne  Statuter  eller  befallningar. 
Wij  wille  icke  allenast  oss  Vthi  wårt  Embetes  fortsettiande  högst 
beflijta  til  H:s  Kongl.  Mayrts  nådigste  behagh,  Vtan  och  wårt 
kära  Fädernesland  effter  wår  yttersta  förmågo.  Förwachtandes 
härutinnan  E:s  Högh-Grefl.  Exellrtz  Höghmechtige  bijstånd  på 
tliet  Vnderdånigste  förblifwandes 

Ers  Högh  Grefweliga  Exellrtz 

I  största  Vnderdådh  Troo-  och  tienst- 
beredhskylligste  til  wår  dödh. 
Amund  Nilson  Grefwe. 
Typogr.  Gotlob. 

Nicolaus  Wankijff.  Zacharias  Brockenius. 

Reg.  Typogr.  Typogr.  Stregn. 

Jöns  Matzson  Lund  Michael  Ehwald.  Samuel  Tänder  [?] 

Booktryckiaregesell  Buchtruchergesell  bookt:  gesell. 

Lars  Hanson  Wall 
Booktryckgesell. 

(Efter  orig.  i  K.  Bibi.  Skrifvelsen  är  ej  daterad,  men  har  påteckningen: 
presenterat  d.  18  10b  [december]  1670.) 

Till  vidare  belysning  af  denna  tvistefråga  införa  vi  ett 
yttrande  derom  från  tyska  sidan,  hemtadt  ur  J.  D.  Werthers 
»Warhaftige  Nachrichten  der  so  alt-  als  bertihmten  Buchdrucker- 
kunst»,  Frankfurt  und  Leipzig  1721,  s.  371,  372,  hvilket  samman- 
lagdt  med  föregående  handling  ger  oss  en  rätt  god  blick  i  tidens 
seder,  bruk  och  åsigter,  hvad  boktryckarekonsten  beträffar. 

Und  wie  es  auch  ausserhalb  des  Römischen  Reichs  redlich 
zugegangen,  wird  noch  theils  alten  Kunst-Gliedern  erinnerlich 
seyn,  als  dass  aus  dem  Königreich  Schweden,  der  alte  Buch- 
binder  Keiser1  in  Stockholm,  deme  eine  Buchdruckerey  samt 
denen    Königlichen    Privilegiis   zugefallen,    sich   persönlich   von 


1  Härmed  förstås  Keyser  II. 


169 


STOCKHOLM:    KEY8ER    II.  1600. 


dort   ans  bey  der  damaligen  Buchdrucker-Innung  zu  Hamburg 
angegeben,    ura    die    Buchdruckerey    nach   uhraltem   Recht   und 
Gewohnheit  zu  erlernen,  die  ihme  auch  gewillfahret,  und  nach 
redlichem  Kunst-Gebrauch,  bei  der  Gesellschaffts-Versammlung 
nicht  nur  aufgedinget,  sondern  auch  auf  dessen  bewegliches  Bitten, 
einen  Factor  dortselbst  zu  halten  erlaubet;  Wie  ihme  dann  von 
Hamburg  aus,  der  Friedemann  Hettstädt,  so  zur  selbigen  Zeit 
bey  vielen  löblichen  Buchdrucker-Societäten  in  gutem  Ansehen, 
wegen  seiner  honetten  Aufftihrung,  gestanden,  zum  Factor  mit- 
gegeben,  auch  besagter  Keiser  von  ihme,  dem  Herkommen  gemäss, 
angefiiliret,  zugleich  aber  auch  die  Factorey  rechtschaffen  ver- 
walten  worden ;  Nach  verflossenen  Lehr-Jahren  hat  ihn  der  Factor 
Hettstädt  wieder  nacher  Hamburg  gebracht,  allwo  er  denn,  recht- 
schaffener    Redlichkeit    nach,    freygesprochen,   und   nach   wenig 
Tagen    sich    wieder,  als  ein  Cornut  angegeben,  und  derauf  das 
Postulat  ihme  verschenket;  der  gewesene  Factor  Hettstädt  hat 
sich    nachgehends   in   Ober-Sachsen  begeben,  und  nach  weniger 
Zeit  sein  Gltick,  durch  Gottes  Gnaden  in  der  Stifft-Stadt  Zeitz 
gefunden,    da    er   dann  mit  der  Buchdruckerey  unterschiedliche 
Jahre  sich  beliebt  gemacht,  aber  durch  seine  Unpässlichkeit  der 
Sterblichkeit  unterworfen  worden.    Und  damit  auch  das  Gerttcht 
in  Teutschland  niclit  entstehen  möchte,  als  ob  in  Schweden  in 
der  Keiserichen  Druckerey  kein  aufrichtiger  Gebrauch  gehalten 
wtirde,   so   hat  der  junge  Keiser,1  obgleich  er  das  Buchbinder- 
Handwerk  albereit  gelernet  geliabt,  und  aber  die  Druckerey,  nach 
des  Vaters  Tode,  auf  ihn  beerbet  werden  möchte,  sich  dahin  ent- 
schlossen,  nicht  in  der  Keiserischen,  zu  Stockholm,  eingerichteten 
Druckerey  zu  lernen,  sondern  sich  allés  Verdachts  zu  entschtitten, 
in  Deutschland,  absonderlich  in  der  beruhmten  Stadt  Leipzig,  bey 
der  alda  löbl.  sich  befindlichen  Buchdruckerey-Societät,  und  zwar 
in  der  dortigen  Fleischerischen  Buchdruckerey,  nachdem  von  alten 
Zeiten  auf  uns  gepflanzten  Kunst-Gebrauch,  aufdingen,  und  nach- 
gehends auch  freysprechen,  wie  nicht  weniger  das  redliche  Postulat 
halten  lassen.    Woraus  denn  abzumerken,  dass  man  selbiger  Zeit 
noch  immer  auf  die,  nach  alter  Observantz  hergeleitete  Uebung, 
redliche  wenige,  nicht  aber  viele  Jungen-Lernung  sich  beflissen 
gehabt. 

Häraf  blir  äfven  klart  att  här  nämnde  Friedemann  Hettstädt 
blott  var  faktor  hos  Keyser,  men  alldeles  icke  egen  boktryckare 


1  Här  menas  Keyser  III. 


170 


STOCKHOLM:    KEYSEH    11. 


i  Stockholm,  ehuru  han  utsatt  sitt  namn  på  en  likpredikan  af 
N.  Rudbeckius  widh  Anders  Jönssons  jordeferdh  1671,  äfvensom 
på  ett  Manuale  Sveticum  af  samma  år,  utan  att  nämna  bok- 
tryckeriets rätte  ägare. 

Oaktadt  Wankijf  var  den  verklige  kongl-  boktryckaren  erhöll 
äfven  Keyser  sådan  befattning  (eller  titel?)  genom  följande 

Vocation  för  Hindrich  Keyser  att  wara  Boktryckiare. 

[Den  29  Nov.  1678  enligt  Kammarkollegiets  registratnr.] 
Wår  ynnest  och  benägenhet  med  Gudh  Alzmechtig  Tro 
Tienare  och  Vndersåte  Hindrich  Keyser.  Såsom  wij  i  nåder 
hafwa  gått  funnit,  att  låta  några  angelägne  böcker  och  skriffter 
komma  på  trycket;  Och  hos  Oss  fördenskul  Eder  person  i  nådig 
Consideration  kommen  är;  dy  hafwa  wij  Eder  til  wår  Bok- 
tryckiare her  med  vocera  wellet,  med  nådig  befallning,  det  I 
samma  arbete  Eder  antagen,  och  med  den  troo  och  flijt  som 
wederbör,  förrätten.  Hwilket  I  stellen  Eder  till  hörsam  effter- 
fölgd,  och  wij  befalle  Eder  Gudi.  AfF  hufudquarteret  Linngby. 
Oarolus. 

B:  G:  Tigerhielm. 
Henrik  Keyser  d.  y.  var  en  flitig  förläggare  i  synnerhet  af 
gudliga  böcker,  bland  hvilka  manualerna  (psalmböckerna)  intaga 
en  stor  plats ;  de  äro  allt  för  många 
och  i  typografiskt  hänseende  af  för 
litet  värde  att  här  uppräknas.    Han 
nyttjade    ibland    vidstående    märke 
(fig.  46).  —  Ett  från  hans  verkstad 
utgånget  stilprof  bör  särskildt  mär- 
kas.   Det  består  af  34  blad  i  aflång 
qvart,  tryckta  på  ena  sidan,  och  har  Fi&-  *>■    *T*  A'|£*r  "'•  "**■ 
titeln  »Några  få  Proof  (ett  träsnitt 

i  bred  ram)  Hoos  Henrick  Keiser  Kongl.  Maytz:  och  Upsal.  Acad. 
Booktryckiare  Stockholm  1691.»  Andra  bladet  har  följande  rätt 
kuriösa  företal 

Till  dhen  Rättwijse  Läsaren. 
Här  tills,  hafwer  man  icke  hafft  i  sinne,  dhenne  Crantzen 
att  låta  uthängia,  hälst  som  alla  dhe,  hwilka  migh  uprichteligen 
söckt,  blifwit  effter  åstundan  förnöghde,  men  emedan  Konstens 
och  serdeles  mina  missgynnare,  förnimmes  hafwa  uthspridt,  som 
skulle  här  i  Rijket,  inthet  finnas  ett  fullkomligit  tryckerij,  och 
under  sädät  skien,  Arbeta  dher  på,  att  medh  Kongl.  omkostnat 
ett  tryckerij  utriikes  från  här  jn  måste  förskaffas,  ty  är  man 


STOCKHOLM:    KEY8ER   II.  1600. 


twungen  worden,  i  hastiglieet  någre  proff  aff  mit  tryckerij  att 
sammansättia,  hwilka  wittna  att  den  som  uthnämbdh  ähr,  inthet 
här  til  wuxen,  uthan  här  igenom  ofehlachteligen  och  wärkeligen 
emotsätties,  dhet  man  aldeles  inthet  ähr  förlägen,  uthan  med 
Pressar,  stylar  och  Konstens  tilhörigheeter,  så  wäl  försedd  ähr 
som  någon  aff  dhen  Professionen  kan  wara  i  Romerska  Rijket, 
Jagh  hafwer  och  Förnämt  Folck  wijst.  Det  lioos  migh  de  Rareste 
stylar  kunna  Giutas,  så  att  om  någon  åstundar  Stylar  till  ett 
Tryckerij  haar  den  tillfälle  sigh  hoos  migh  att  anmäla,  önske- 
ligit  woro  man,  att  dhen  som  sådant  inthet  är  anständigt,  eller 
om  slijka  saker  förståndh  hafwer,  eller  sigh  der  till  slagit,  wille 
sin  hierna  förskona,  och  låta  honom  som  sin  heela  Egendom,  tijdh 
och  flijt  der  widh  anwändt  har,  ock  är  undersåtare  i  Rijket,  blifwa 
i  Roo,  så  skulle  Hans  May:  inthet  igenom  så  åthskillige  och 
onödige  tryckerijs  omkostningar,  tijdh  effter  tijdh  beswäras.  Hwar 
under  dhe  som  sådant  drifwa,  inthet  försumma  att  öckia  dheras 
Private  Intresse,  icke  häller  så  månge  Materier  och  Placater 
igenom  Speel  sedhan  föryttras,1  hwilket  alt  tijden  till  dheras  egé 
och  erfwingars  Gravation  och  effterräckningh  lähra  frädraga.  Dhe 
iagh  och  här  medh  wälmét  råder,  wäl  hoos  sigh  att  öfwerläggia, 
hvad  answar  dhe  på  sig  ladda,  igenom  slika  onödiga  förslag  och 
willewallo  aff  Noviteter.  Lefwer  för  det  öfriga  i  dhet  under- 
dånige och  säkra  hoppet,  att  när  saken  kommer  på  högre  ort, 
fullkombligen  att  angifwas,  så  lähra  Jntrigverne  blifwa  uppen- 
barade, och  här  på  ett  wederbörligit  boot  föllja,  och  honom  som 
will  och  känn  medh  egit  förlag  och  Efwentyr  tiäna  Hans  Kongl. 
May:  och  sitter  medh  ett  Capital  Tryckerij,  med  Nijo  stycken 
gångande  pressar  och  alt  tilbehör,  inthet  må  all  lust  betagas, 
här  effter  som  här  till,  uthom  Hans  Maytz:  Gravation,  medh 
större  säkerheet  och  under  bättre  Conditioner,  ähn  någor  annor, 
j  dess  Konst  att  framhärda.  Skolandes  iag  migh  sluteligen  dher 
om  winläggia  att  wederbörande,  som  willia  wijsa  dhes  uprichtige 
zelé  och  befodra  dhet  almänna  bästa,  skall  hoos  mig  fördel- 
achteligen  hafwa  tjenst  och  dhes  goda  nöije. 

Vi  känna  icke  något  närmare  om  de  i  fråga  varande  intrigerna ; 
det  åsyftade  nya  boktryckeriet  lär  väl  hafva  varit  Burchardis. 

Stilprofvet  består  af  följande:  Utsirade  frakturversaler  (2 
blad),  Dyrdanck2  Fractur,  Tertia  Fractur,  Tertia  Schwabacher, 

1  Härmed  lär  väl  förstås  lotterier  på  böcker  (hvilka  i  obundet  skick  kal- 
lades materier). 

2  D.  v.  s.  Theuerdank.     Nu  kallad  canzleistil,  se  sid.  45. 


172 


1600.      '  STOCKHOLM:    KKYSKU    II,    HANTSCU. 


Grof  Mittel  Fractur,  Mittel  Schwabacher,  Median  Fractur,  Cicero 
Fractur,  Ueilender  Fractur,  Grof  Corpus  Fractur,  Jungfru  Fractur, 
Num  Peräl1  Swabak,  Musiknoter  (utan  rubrik),  Tertia  Hebrrea, 
Cicero  Hebrrea,  Mittel  Grajcum,  stora  Latinska  versaler  (utan 
rubrik),  Assendonica  Antiqva,  Assendonica  Cursiff,  Tertia  Antiqua, 
Tertia  Cursiff,  Mittel  Antiqua,  Mittel  Cursiff,  Mediaen  Romyn, 
Cicero  Cursiff,  Desendian  Antiqua,  Decendian  Curciff,  Corpus 
Antiqua,  Corpus  Cursif.  Hvar  stilsort  upptager  ett  blad.  Sista 
bladet  utgöres  af  ett  träsnitt  föreställande  det  inre  af  ett  tryckeri 
med  en  stor  skrufpress;  öfverskriften  lyder:  Sådane  nije  stycken 
pressar  äre  nu  för  tiden  i  gång  och  arbete,  uthi  mitt  Tryckerij. 

Detta  stilprof  med  sitt  företal  upptogs  ganska  illa  på  högre 
ort  och  genom  ett  kongl.  bref  den  23  april  1692  blef  Kansli- 
kollegiet ålagdt,  att  i  allvarsam  måtto  förehålla  Keyser  hans 
obetänksamhet  dermed,  så  väl  som  angående  »de  alt  för  grofwe 
fel,  som  finnas  både  i  hans  Bibel,  som  och  uti  Psalmböckerne, 
dem  han  likwäl  för  så  gode  och  richtige  utgifwit,  och  för  dyrt 
prijs  försåldt  hafwer,  hafwandes  i  der  hos  att  ansäja  honörn, 
ofördröjeligen  att  indraga  alla  exemplar  af  ofwanberörde  sitt 
obetäncksame  förtal,  och  wid  hårdt  answar  och  straff  intet  exem- 
plar der  af  mera  utkomma  låta,  utan  de  samma  afskaffa,  effter 
som  de  och  här  med  skola  wara  aldeles  förbudne.» 

Ännu  1694  fortfor  missnöjet  med  Keyser,  hvilkens  tryckeri 
hade  blifvit  skildradt  såsom  varande  i  högsta  förfall.  En  under- 
sökning af  både  hans  och  Burchardis  verkstäder  anbefaldes, 
sannolikt  med  afseende  på  de  förestående  stora  bibel-  och 
psalmboks-upplagorna.  Berättelsen  härom,  daterad  den  27  jan. 
1694,  utföll  i  hög  grad  lofordande  för  båda,  isynnerhet  dock  för 
Keysers  tryckeri  såsom  betydligt  större,  eller  egentligen  be- 
stående af  två  skilda  förråd,  ett  äldre  och  ett  nytt,  obegagnadt. 
Deraf  inhemtas  ock  att  icke  alla  hans  nio  pressar  voro  i  gång, 
utan  endast  fyra,  hvaremot  de  fem  återstående  voro  nyligen 
införskrifna  och  ännu  icke  kommit  i  bruk. 

H.  Keyser  d.  y.  dog  den  1  aug.  1699  och  tryckeriet  drefs  af 
arfvingarne  i  salig  H.  K:s  namn  af  faktorn  Joh.  Ernst  Balduin. 

Georg  Hantsch,  en  dansk  som  varit  boktryckare  i  Sorö  och 
af  Carl  Gustaf  1659  kallades  till  Skåne,  flyttade  1665  till  Stock- 
holm och  blef  der  kongl.  boktryckare.  Han  fick  den  30  oktober 
1666  fullmagt  att  vara  kongl.  boktryckare  så  lydande: 

1    !  Nu  nonpareil  (halfcicero). 


173 


Stockholm:  hantsch,  wankijf.  i 600. 


Wij  Carl  &c.  Giöre  witterligit,  at  aldenstund  Wi  nödigt  be- 
finne,  at  wid  handen  hafwa  ett  godt  och  purt  Boktryckerij,  Wij 
ock  til  den  ändan  ifrån  Skåne  och  hijt  hafwe  kallat  Wår  Tro- 
undersåte  Ehrlig  och  Konstrijk  Georg  Hansck,  hwarföre  Wi,  så 
i  anseende  til  de  gode  prof,  som  Oss  af  samma  konst  bein.te 
Georg  Hansch  någre  gånger  giordt  hafwer,  som  ock  den  nytta 
som  det  gemena  bästa  i  så  måtto  deraf  kan  hafwa,  honom  nådigst 
welat  antaga  och  förordna,  som  Wi  ock  härmed  och  i  kraft  af 
detta  Wårt  öpne  Bref  antage  och  förordne  honom,  Georg  Hansch, 
at  wara  Wår  Boktryckare  Och  skal  han  wara  förplicktat,  näst 
den  trohet  och  huldskap,  Oss  och  Cronan  han  skyldig  är,  årligen 
at  trycka  Kongl.  Mandater,  Riksdagsbeslut,  Recesser  och  annat, 
hwad  honom  sub  titulo  Majestatis  af  Oss  uppålagt  blifwer,  och 
andre  hans  Antecessorer  presterat  hafwa  med  egen  bekostnad, 
hwaremot  Wi  honom  Nådigst  wele  frikallat  hafwa  för  alla  Borger- 
lige utlagor  och  beswär,  ehwad  namn  de  hafwa  kunna,  så  länge 
Oss  behagar  honom  wid  samma  wärket  bruka  och  behålla;  och 
på  det  han  deste  flitigare  och  bättre  må  kunna  praestera  det 
arbete  som  Oss  nådigst  täckes  honom  pålägga,  dy  bestå  Wi 
honom  ärligen  den  lön  och  uppehälle  som  andre  Wåre  Bok- 
tryckare haft  och  åtniutit.  Hwarefter  Wårt  Cammar-Collegium, 
jemte  alle  andre  som  wederbör,  wete  sig  hörsaml.  at  efterrätta, 
icke  giörandes  honom  häremot  hinder,  mehn  eller  förfång  i  någon 
måtto.   Till  yttermera  wisso  &c.   Datum  Stockholm  d.  30.  Octobris 

A.°  1666.  (Efter  en  afskrift  i  Riksarkivet.) 

Samma  dag  erhöll  han  ock  tre  års  privilegium  på  att  i  Stock- 
holm ensam  trycka  almanackor,  samt  tullfrihet  på  tryckpapper, 
emedan  han  »först  och  främbst  förmedelst  flyttningen  ifrån  Skåne 
nästförledne  ähret,  som  sedermera  här  i  staden,  sine  medell  hafwer 
most  tillsättia».  Han  hade  dock  ej  mycket  gagn  af  detta  andra 
privilegium,  ty  andre  boktryckare  utgåfvo  almanackor  som  förut, 
och  han  dog  redan  den  7  juli  16G8.  Hans  enka  fortsatte  en  kort 
tid  rörelsen  i  eget  namn  och  gifte  sig  så  med 

Nils  Wankijf,  en  skåning,  son  af  kyrkoherden  Nils  Olsson  i 
Wankifwa  pastorat,  V.  Göinge  kontrakt.  Han  fick  d.  26  maj  1669 
fullmagt  som  kongl.  boktryckare.    Denna  är  af  följande  lydelse: 

Wij  Carl  &c.  Giöre  witterligit  &c.  at  efftersom  wår  Bock- 
tryckare Georg  Hansch  för  een  tijdh  sedan  är  medh  döden  af- 
gängen,  och  altså  Boktryckare  Tiensten  blifwen  vacant  och  ledigt, 
Altså  hafwe  wij  aif  gunst  och  nåde,  såsom  och  i  anseende  aff 
dhen   goda   förfahrenheet   som    wår   tro   Vndersåte   Erligh    och 


174 


1G00.  STOCKHOLM:    WANK1JF,    KBEBDT,    B1LL1NQ8LEY. 


Konstrijk  Niclas  Wankijff  sigh  dheruthinnan  förwerfwat  hafwer 
såsom  och  serdeles  derföre  at  han  är  sinnat  at  inlåta  sigh  uthi 
ächtenskap  medh  framledne  Georg  Hansckes  effterlåtne  Enckia, 
(hafwer  nådigst)  welat  antaga  och  forordna,  såsom  wij  och  i 
detta  wårt  öpne  breffs  krafft  antage  och  förordne  be.te  Niclas 
Wankijff  at  wara  wår  bocktryckare.  Och  skall  han  wara  för- 
plichtat  näst  dhen  troheet  och  huldskap  Oss  och  Cronan  han 
förbunden  är  åhrligen  at  tryckia  Kgl.  mandater,  Rijkzdagsbesluth 
och  annat  hwadh  honom  sub  titulo  Majestatis  af  Oss  uppålagt 
blifwer  medh  eegen  bekostnat;  hwaremot  Wij  wille  honom  nådigst 
frijkallat  hafwa  för  all  borgerligh  uthlagor  och  beswer  ehwadh 
nampn  dhe  hafwa  kunna  så  länge  han  wed  samma  werk  betiener; 
Och  på  dhet  han  desto  flijtigare  joch  bettre  må  kunna  prasstera 
dhet  ämbete,  som  Oss  nådigst  täckes  honom  päläggia;  Dy  bestå 
wij  honom  dhen  Löhn  och  Vnderhåldh  som  samma  Embete  på 
Staten  upfört  är,  eller  häreffter  upföras  kan.  Jämwähl  och  dhet 
wilkohr  medh  huus  som  hans  Antecessor  och  sedan  hans  effter- 
låtne Enckia  för  honom  hafft  och  niutit  hafwer. 

(Efter  Riksregistratnrot.) 

Wankijf  har  under  sin  20-åriga  verksamhet  tryckt  många 
större  och  mindre  arbeten,  men  intet  af  framstående  typografisk 
beskaffenhet.  Han  dog  i  slutet  af  1689  och  tryckeriet  fortgick 
under  firman  Salig  Wankijfs  Enka  ända  till  1705.  Med  årtalet 
1690  utgafs  ett  stilprof,  Exempla  Literarum  B.  Nicolai  Wankivii, 
i  långt  folioformat,  hopsatt  af  2  ark  och  omfattande  27  stilsorter: 
15  antiqva,  10  fraktur,  1  hebreisk  och  1  grekisk.  —  Tryckeriet 
förestods  af  faktorerne  M.  Syngman,  O.  Eiraus,  M.  Laurelius  och 
från  1698  af  J.  H.  Werner,  som  slutligen  blef  dess  egare  och 
ändrade  firman. 

Johan  Georg  Eberdt,  som  öfvertog  Meurers  tryckeri,  dref 
yrket  från  1672  till  slutet  af  1690  eller  början  af  1691,  då  han 
dog.  Ar  1690  utgaf  han  sitt  stilprof  på  1  blad  i  patentfolio, 
framvisande  29  stilar:  15  antiqva,  12  fraktur,  1  grekisk,  1  musik- 
noter.    Tryckeriet  lär  genom  arf  hafva  öfvergått  till 

Johan  Billingsley.  Denne  flyttade  en  del  af  förrådet,  de 
latinska  stilarne,  till  Strengnäs,  men  fortsatte  dock  rörelsen  i 
Stockholm;  dog  före  juli  1695,  då  enkan  Elisabeth  Gadde  fort- 
satte och  sedan  faktorn  Johan  Ernst  Balduin  skötte  tryckeriet. 
Ännu  1699  och  1700  utsattes  firman  Saul.  Johan  Georg  Eberdtz 
tryckeri  med  Michael  Laurelius  som  faktor.  Det  såldes  år  1700 
till  den  sistnämnde. 


176 


STOCKHOLM:    WALL,    KÄMPE,    BURCHARD1.  1600. 


Lars  Hansson  Wall  lär  omkring  1688  hafva  fått  ett  stilförråd 
sammanskjutet  från  Keysers,  Wankijfs  och  Eberdts  tryckerier, 
på  h vilka  alla  han  arbetat  som  faktor.  Han  dog  förmodligen 
1092,  ty  firman  Walls  Änckia  finnes  pä  en  almanacka  (Krooks) 
för  1693.     Rörelsen  öfvertogs  så  af  O.  Enscus. 

David  Kämpe,  en  vandrande  boktryckare,  hitkom  från  Lund 
1689  och  bedref  yrket  här  i  liten  skala  från  detta  år  till  och  med 
1693.  Hans  största  arbete  synes  vara  Poraths  Palcestra  Svecana 
1693  med  kopparstick  af  E.  Reitz. 

Georg  Gottlieb  Burcuardi  var  bokhandlare  och  förläggare, 
samt  uppsatte  ett  tryckeri  i  akt  och  mening  att  den  väntade 
nya  bibelredaktionens  tryckning  skulle  blifva  honom  anförtrodd. 
Denna  förhoppning  uttalas  oförtäckt  uti  två  till  konung  Karl  XI 
stälda  skrifter,  tryckta  såsom  stilprof  i  patén tfolio,  hvaraf  prakt- 
exemplar på  gult  och  hvitt  siden  finnas  i  behåll.  Den  ena  är  pä 
latin,  daterad  ipsis  idibus  Septembris  MDCXCIII  och  består  af 
10  olika  i  aftagande  storlek  satta  antiqvastilar,  med  anmärkning 
att  två  felande  ännu  voro  på  vägen.  Det  andra  bladet  är  på 
svenska,  odateradt,  och  har  11  lika  ordnade  frakturstilar;  uti 
denna  redaktion  heter  det:  »wedh  Tillfälle  aff  dhetta  mitt  Nija 
Tryckerijet,  hwilket  uppå  Eders  Kongl.  Mayttz.  Allernådigste 
Ordre,  jag  medh  så  wäl  diupaste  Hörsamheet,  som  all  möyeligast 
Flijt,  igenom  Gudz  Nåde  så  wijda  inrättat,  att  uppå  Eders  Kongl. 
Mayttz.  Allernådigste  Gottfinnande,  dhen,  uthaff  dhe  Höglärde, 
och  om  Kyrckia  wälsmeriterade  Herrar,  Biskoppen  och  Theologis, 
reviderade  s  och  från  alla  förra  Feel  purgerade  Swenska  Bibeln 
numehra  till  Trycket  befodras  *  och  Tryckerijet  sedermehra  till 
hwarjehanda  förefallande  Bruuk  bijbehållas  kan:  Har  och  jag 
min  aldraunderdånigste  Skyldigheet  wara  erachtet,  Eders  Kongl. 
Maytt.  dhesse  mine  ProfwesskrifFter  såsom  den  första  Fruchten 
aff  mitt  Nija  Tryckerijet  med  allerunderdånigst  Lydno  och  Plicht 
medh  dhetta  ödmiukeligast  att  öfwergifwa».  Oaktadt  allt  detta 
blef  dock  bibelns  tryckande  lemnadt  åt  Keyser;  hvaremot  Bur- 
chardi fick  uppdraget  att  trycka  den  nya  psalmboken. 

Hans  tryckeri  anlades  således  1693  och  bestod  uteslutande 
af  nya  och  vackra  stilar,  hvarför  han  äfven  kunde  åstadkomma 
särdeles  goda  typografiska  arbeten.  Bland  dessa  märkas  isynner- 
het psalmböckerna  af  1693  och  1695  i  mer  än  tolf  upplagor,  tryckta 
åren  1694 — 1698;  Arnds  postilla  1700  i  stor  qvart;  bibeln  påbörjad 
1706  (men  ej  utgifven  förr  än  1715  hos  Matthiae),  m.  fl.  För- 
tjensten   häraf  tillkommer   väl  rätteligen  faktorn  Johan  Jacob 


176 


KTuCKliOI.il :    KNJtUB,    GOLDBNAU.       UFBALA. 


Genath,1  hvilkens  namn  också  förekommer  på  titlarna  de  första 
aren.  Ibland  nyttjades  det  märke  som  fig.  47  visar.  Tryckeriet 
såldes  1708  till  J.  H.  Werner  och  J.  G.  Matthiie. 

Olof  En/KUS  öfvcrtog  Walls  boktryckeri  år  llK*4  ock  dref  det 
till  sin  död  1710.  Han  erhöll  1700  titel  af  Antiqvitets-arkivets 
boktryckare,  i  enlighet  med  de  af  Karl  XI  år  1074  och  1084  åt 
Antiqvitets- kollegium  gifna  privilegier,  hvilka  icke  förr  hade  blif- 
vit  begagnade.  Privilegiet  af  den  5  juli  1084  för  Antiqvitets- 
arkivets  boktryckare  befriar  honom  och  hans  folk  frän  all  kronans 
skatt  och  borgerlig  tunga. 

Bokbindaren  Nathanakl  Goldenau  hade  »effter  sin  anedne 
svåger,  en  booktryckiare  Gesel,  som  war  sinnad  sig  här  nedsättia», 
ärft  ett  boktryckeri,  hvilket  ban,  utan  att  hafva  lärt  yrket,  dref 
sedan  1005.  Häröfver  klagade  de  »lärdai  boktryckanie  och  en 
långvarig  tvist  uppstod,  som  ändades  först  genom  ett  den  21  maj 
1702  utfärdadt  privilegium  för  G.  att  bruka  och  idka  sitt  bok- 
tryckeri. Hans  faktor  var  Johan  Christopher 
Tieden,  som  1005  utsatte  sitt  namn  ensamt. 
Goldenau  beskylles  att  fal  ske  ligen  hafva  tryckt  f^f/  Q  J&vp  ) 
psalmböcker  med  Eberdts  namn  och  har  i  öfrigt  *' 
ingenting  märkligt  åstadkommit.  Hans  dödsår 
antages  vara  1705. 

Upsala  förblef  efter  Richolffs  andra  uppe-  K*  4n\taJ^£r*U 
håll  1540,  1541  derstädes  en  lång  tid  utan  bok- 
tryckeri. De  gamla  uppgifterna  att  Johan  111  år  1572  anvisat 
tionden  af  Lohärad  åt  boktryckaren  i  Upsala,  samt  att  Anund 
Olofsson  hade  tryckeri  der  sedan  1004  äro  fullkomligt  ogrundade. 
Den  förra  uppgiften  beror  blott  på  orätt  läsning  i  urkunderna; 
den  senare  åter  har  åtminstone  så  till  vida  någon  anledning,  att 
saken  varit  i  fråga  satt,  såsom  vi  rinna  af  följande  ansökan. 

Stoormächtighe,  höghborne  Furste,  A.  N.  Herre,  är  iagh  i 
alsomstörste  vnderdånigheet  begärandes  att  E.  F.  N.  werdighas 
förhielpa  migh  til  eet  wist  beskeedk  om  1'rentet,  att  hwar  th?, 
skal  wara  i  Vpsala  så  är  ther  icke  ännu  hwset  reedhe,  som  till 
ärnat  är,  och  all  reedhskap,  som  iagh  köpt  hafuer  är  ännu 
obrwkat,  och  icke  tilsatt,  och  kan  icke  heller  tilsättias,  för  än 
man  kan  fåå  ett  tienlighit  och  wist  hwsrum  ther  til.  Bedlier 
iagh  och  på  thz  ödhmiwkeligheste,  att  tliz  som  Andreas  Gutter- 
witz  hafwer  på  thet  förra  prentat  som  Crononne  tilkommer,  måtte 


S».  Buktr.-hM. 


UPöALA:    K.    MATTSSON.  1600. 


genom  edher  F.  N.  befalning,  migh  warda  inwenteret  tilhanda 
att  iagh  kan  wetta  hwadh  redhskap,  raatricer  och  bookstäfwer 
som  iagh  kan  lita  pä .  .  Och  ther  E.  F.  N.  wille  nådhigst  vnna 
migh  ett  nödtorftigt  vppehälle  att  iagh  med  alfwar  mätte  fulfolia 
genom  Gudhz  nådigha  tilhielp,  thet  nw  företaghet,  är  och  här  om 
till  E.  F.  N.  niijii  ödhmiwke  och  vnderdänighe  böön  och  begären. 

Gudh  Alzmächtigh  stadhfäste  E.  F.  N.dz  Regemente,  samt 
E.  F.  N.  höghborne  Furstinna,  och  begges  E.  N.  älskelighe  och 
höghborne  lijfzarfuingar,  medh  helso  och  all  långligh  welmågho 
genom  Christum  Jesum  Amen. 

E.  F.  N.  trooplichtighe  och  vnderdänighe  vndersäte 

(Efter  originalet  i  Riksarkivet.)         Anund  Olofzon  Booktryckiare. 

Lika  litet  som  supplikanten  blef  boktryckare  i  Upsala,  erhöll 
han  kronans  tryck,  ty  nedan  intagna  k.  bref  af  den  21)  maj  1(513 
visar  att  Gutterwitz  bibehöll  det  till  sin  död.  Den  odaterade 
handlingen  är  förmodligen  af  år  1003  eller  1604. 

Först  år  1613  blef  tryckeriet  der  anlagdt,  då  Gustaf  II  Adolf 
gaf  tillstånd  dertill  genom  följande,  den  31  mars  utfärdade  bref. 

Effter  wij  nädigesth  haffue  effterläthitt,  att  the  widh  Vpsala 
Academia  må  hafwa  ett  serdeles  tryck,  och  professores  vnder- 
dåneligen  hafFwe  begärett  att  wij  nädigesth  wille  effterlathe  att 
de  aff  den  Spannemåll,  som  till  Biblie  trycket  förordnatt  är,  ma 
betala  den  deell  af  Typis  som  Andrea!  Guterwitz  effterlefwerska 
tilkommer,  Sä  haffwe  wij  sädane  theres  vnderdånige  begäran 
nädigesth  anseedt  och  derföre  här  medh  effterlathe,  att  the  för^c 
Typos  aff  bemältte  Spannamäll  betala  må,  Befale  fördenskuld 
den  som  honom  i  antwartning  haffwer,  at  han  them,  så  mykiit 
som  der  opä  löpa  kan,  tilsteller,  Der  hwar  weete  sig  effterrätte. 

(E  fter  Riksregis  traturet. ) 

Konungen  sträckte  sin  omsorg  för  denna  sak  än  vidare,  dä 
han  skänkte  akademien  det  gamla,  kronan  tillhörande  trycket, 
hvilket  Gutterwitz  haft  om  hand,  samt  försedde  Upsala-tryckaren 
Eskil  Mattsson  med  goda  privilegier  och  en  årlig  lön  af  50  tunnor 
spanmäl,  hvilket  allt  vi  finna  af  nedanstående  kongl.  bref. 

Fulmacht  för  en  be:dh  Eskil  Mattsson  att  holle  trycket 
widh  Macht  vthi  Vpsale  och  prennta  och  tryckie  sädhant 
som  Vngdhomen  kan  hafue  nytto  och  gangh  vtaff  och 
af  Capitelet  tilladt  och  effterlåtidh  wardher,  Datum 
Stocholm  dhen  29  Maij  Åhr  &c  1613. 
Wij  Gustaf  Adolph  &c  Göre  wetterligitt,  Att  effter  wij  af 
synnerligh  benegenheet  som  wij  haffue  till  alle  Bokelige  Konster 


178 


1600.  UPBALA*.    E.    MATT880N. 


och  Vngdhoms  Christelige  Vptuchtan,  Såsom  och  the  Personer 
som  där  medh  rettelige  vmgääs,  Haffue  nådigest  vndt  och  effter- 
lätidt  till  Vpsala  Academia  icke  allenest  wärtt  och  Cronones 
Prent  som  framlidhne  Andreas  Gutterwitz  hafuer  tilförendhe 
bruket,  vthen  och  lätidh  för  rede  Penninger  löösse  denn  andhre 
delen  af  för:to  Gutterwitz  Erfuinger,  som  dhem  medh  arfzrett 
war  tillfallen,  att  han  sampt  medh  dhenn  större  må  nu  strax 
föres  till  Vpsale,  Dherföre  på  dett  att  dhenne  brefuiisere  Eskill 
Mattsson  som  nu  Prenteren  ähr,  så  och  dhenn  framdeles  wardhe 
skall  må  kunne  dett  wäll  föreståå,  Såsom  och  på  thz  att  dhen 
store  Oordningh  må  här  effter  affskaffes  som  här  till  i  så  motto 
warit  hafuer,  att  så  wäll  Skoleböcker  som  andhre  älire  mäste- 
deles  vtrijkes  så  tryckte,  att  ther  fögo  ähr  ähre  medh,  Hafue  wij 
nådigest  effterlåtidt  som  wij  och  nu  medh  dette  wårt  Konnunng:0 
breff  Nådigest  vnne  och  effterlåthe  förskrefne  Academies  Prentere 
sa  wäll  the  som  framdheles  blifue  som  för:te  Brefwisere  denne 
Priuilegia  och  frijheet  att  Ingen  huarken  Prentere  eller  Bokförare 
anthen  Inrijkes  eller  Vtrijkes  skall  här  effter  makt  nogen  Skole-» 
bok  eller  annett  som  vthi  Vpsale  serdeles  til  Academiens  och 
Skolenes  Vngdhom  här  i  Rijkeet  trykte  blifwe,  antingen  effter 
tryckie  eller  tryckie  läthe  Och  dhem  här  Inrijkes  förythre  vthen 
Vpsale  Academins  Prentere  allene,  Then  inrijkes  Präntere,  som 
här  emott  gör,  skall  ware  förfallen  vndher  —  dalers  bott  till 
Vbsala  Academia:  Sammaledhes  och  den  som  sådant  arbete 
annorstädes  anthen  Inrijkes  eller  vtrijkes  tryckia  lather  ehoo 
han  ähr  Skall  och  arbetet  wara  alt  förfallen  Vpsale  Präntare 
eller  honom  som  bekostnedhen  vthe  ståer  tillhondhe,  ehuru  mänge 
Exemplaria  dhå  kunne  Präntadhe  warde.  Doch  wele  wij  här 
medh  icke  hafue  dhem  sin  frijheet  förtagit  som  någre  sådhane 
Böcker  Sweriges  Almenne  Vngdhom  till  Nytto  förbettre  eller 
af  Nye  giöre,  Doch  skall  alt  sädhant  först  af  Vpsale  Consistorio 
gilledt  wardhe. 

Wij  hafue  och  i  lijka  motto  vthi  dette  wårt  Konnung:0  breffz 
krafft  tagitt  för:to  Vpsale  Prentere  hans  wårdnet  hus  och  hus  falk 
vthi  wårt  konnung:0  hägn  och  förswar  till  lagh  och  rätte  för  alt 
öfuerwåldh.  Icke  skall  heller  någon  hafue  mackt  honom  nägott 
Arbete  opå  trengje  medh  mindhre  han  honom  för  huart  ark 
skäligen  betaler.  Förbiudhe  för  then  jskuldh  alle  som  förwåre 
skuldh  wele  och  skole  göre  och  låthe  ehuadh  Nampn  the  helst 
hafue  kunne,  att  tillfoghe  honom  heller  hans  wårdnet  nägott  emot 
Lagh  och  rätte  widh  hembdh  som  Sweriges  Lagh  förmäler. 


179 


UPSALA:    E.    MATTSSON.  1600. 


Deslikest  hafiie  wij  och  Nadigest  vndt  och  effterlatidt  Vpsale 
Präntare  all  dhen  frijheet  som  wij  alle  andre  Academies  Personer 
nådigest  vndt  haffue,  att  han  skall  frij  och  förskonat  vvare  för 
alle  vtlagor,  sä  wäl  Stadhsens  tunga,  wårdh  och  Gästningh  som 
alt  annedt,  Dock  skall  han  icke  hafue  ypen  Gathubodh  och  sinne 
Exemplaria  således  vtmångla,  vthen  låthe  Bokförere  nuthe  sitt 
wilkor.  Där  wåre  Befalningzmän,  Borgmestere  och  ilädh  hafue 
sigh  effter  rette,  Och  effter  denne  Brefuijsere  Eskill  icke  ähr  sa 
förmögen  att  han  för:te  Pränt  kan  oppeholle,  Hafue  wij  nådigest 
Oss  till  en  behageligh  tidh  vndt  honom  till  ährligit  oppehelle 
femtije  tunnor  Spannemål  huilken  han  vtaff  Fougthen  vthi  Vller- 
åker  anamme  och  opbäre  skall.  Där  wår  Bestelninghzman  där- 
sammestädes  ähr  heller  warde  skall  weet  sigh  effter  rätte,  Icke 
görendes  honom  här  emott  någott  hindher  eller  förfångh  i  någon 
måtto.     Aff  Stocholm  den  29  ut  supra. 

(Efter  Riksregistratnret  och  en  gammal  af  skr  i  It.) 

I    sammanhang    dermed    aflät    Kammar-kollegium    följande 
.skrifvelse : 

Till  Christopher  Wärensted  at  han  lather  Prentaren  i 
Wpsala  bekomma  Ett  af  Accedemiernes  huus.  Aetum 
den  1  Junij  1613. 
Wår  wäluillige  wännlige  helsan,  sampt  alth  godt  medh 
Guudh  Alz:t!«h  tilförennde  etc:  Eifter  dett  godhe  wän  Christopher 
wärenstädh  K.  M.te  wår  nådigesthe  Konnungh  och  herre  nådigest 
hafuer  icke  allenasth  gifuit  thill  Vpsala  Accademite  denn  deel 
af  Andras  Gutterwijsz  Prent  som  Cronan  till  kom,  vthen  och  lösth 
den  andre  deelen  som  Arfuinngerne  thillkom,  Och  will  hög:te 
H.  K.  M.fc  att  denn  Prentaren  som  der  blifua  schall  och  dett 
förestår,  skall  bekomma  Ett  af  Accedemiernes  huus  eller  dom- 
kyrkiones.  Derför  mädan  H.  K.  M.1  hafuer  nådigest  tillåtit  dett 
mhere  welle  wij  på  dett  wännligeste  hafue  af  eder  begäret,  att 
i  thillseye  Sysleinan,  dett  hann  af  domkyrkiones  Jnkompst  och 
renthe  lathe  tillpynte  dett  huus  som  Erkiebiskopen  och  Pro- 
fessores  der  thill  förordne  med  alle  wåningar,  som  der  thill 
tarfuas  och  behöfues  känn,  bådhe  medh  täckningh,  murningh, 
döörar,  Glaas,  Fönster,  Bordh,  Benker  och  annet  Wij  försee  os 
att  i  dette  beställenndes  warde.  Och  befalle  eder  her  medh 
och  alltidh  etc:    Datum  ut  supra. 

Hans  Nils  Broor 

> 

Åkeson.  Andersson.  Andersson. 

(Efter  Kammar-kollegiets  regiatratur.) 


180 


1600.  UPBALA:    E.   MATT880N,    O.    OLOFB80N,   WALLIUB. 


Så  alldeles  hastigt  blef  dock  detta  icke  verkstäldt,  ty  den 
18  mars  1G15  utgick  ånyo  en  skrifvelse  derom  till  hr  Erich 
(domkyrkans  syssloman)  med  följande  ordalag:  »Vthj  lijke  måtto 
hafuer  H8  K.  M:*  och  befalt,  att  i  desslijkest  af  domkyrkenes 
Innkompst  låthe  bygga  Skårstener,  Bencker,  och  hnad  mere  som 
i  Prenterij  ef  nödenn  ähr,  och  som  Prenteren  dett  haffua  will,  I 
welc  ftirdennskuldh  H:8  K:  M:135  nådige  willie  och  befalningh  så- 
ledes cifterkomma.»  (Efter  Kammar-kollegiets  registratur. ) 

Sedan  Eskil  Mattsson  blifvit  sålunda  installerad,1  fortfor 
hans  verksamhet  ända  till  1G50,  egentligen  omfattande  blott  det 
akademiska  trycket,  program,  disputationer  och  orationer  i  stor 
mängd,  allt  ganska  fult.  I  anledning  deraf  måtte  man  hafva 
känt  behofvet  af  förbättring,  hvarpå  följande  rader  i  en  kongl. 

skrifvelse  af  den  10  april  1644  syftar. Deslikest  äro  Wij 

och  nådigst  tilfridz,  at  tilstå  mehrbem:te  wår  Academia  uthi 
Vpsala,  at  förskriffua  och  beställa  een  godh  Boketryckiare  medh 
tillhörigt  perfect  Tryckerij;  Och  wele  Wij  uthi  lijka  måtto  vnna 
och  giffwa,  effter  som  Wij  i  krafft  af  detta  wårt  breff  och  privi- 
legio  per  expressum  vnna  och  giffua  den  samma  Booktryckiaren 
frijheet  för  toll  och  licent,  så  på  sielffwa  Tryckerijsakerna,  som 
eliest  på  hans  egna  huushåldz  eller  huusgerådzsaker,  them  han 
hijt  in  i  Rijket,  och  åt  Vpsala  transporterandes  och  flyttiandes 
warder.     Dock  här  vnder  icke  förståendes  andre  wahror. 

Ännu  förgingo  dock  flera  år  innan  någon  ändring  skedde. 
Olof  Rudbeck  berättar  till  M.  G.  de  la  Gardie  om  Eskils  afgång: 
lC>f>()  blef  Johan  Pauli  från  Stockholm  uthur  Jansonij  Tryckerij 

kallat   och    lofvades   50    Tr.   spanmål  åhrligen jEskill 

Matson  den  gamble  tryckaren  som  afsteeg  blef  benådat  till  uppe- 
hälle  12  Tr  spanmål   åhrligen och  nöt  samma  beneficium 

i   13  åhrs  tijdh.  (De  la  Gardieska  arkivet,  VTI  235.) 

Under  någon  kort  tid  år  1622  hade  Olof  Olofsson  En^rus 
tryckeri  i  Upsala  och  utgaf  derifrån  åtminstone  en  bok,  A.  Tideri 
öfversättning  af  H.  Sandtmans  Jehovee  sacrum  mosaicum  pro- 
gnosticon,  hvari  dedikationen  är  daterad  den  3  sept.  Mot  slutet 
af  året  begaf  han  sig  till  Strengnäs  och  blef  der  biskopens  bok- 
tryckare. 

Domprosten  och  theol.  professorn  Laur.  O.  Wallius  hade 
ffcr  utgif vande  af  sina  skrifter  ett  eget  tryckeri,  h varifrån  dock 
äfven  andras  småverk,  såsom  orationer  och  disputationer,  utgingo. 

1  Eget  nog  bära  några  af  lians  småtryck  (disputationer)  ärtalet  1612:  men  de 
äro  säkert  aftrvck  från  1G15. 


181 


UPSALA:    PAULINUS,    KIDSTEN1U8,    RAVICS.  1600. 


Det  synes  hafva  blifvit  anlagdt  1631  och  förestods  detta  och 
följande  3  år  af  Petrus  Eriei  Waldius  (eller  Peder  Eriksson 
Wald),  som  flyttade  till  Vesterås  1635.  Efter  honom  heter  det 
som  tryckort  endast  »Typis  Wallianis»,  men  föreståndaren  lär 
enligt  en  gammal,  af  Alnander  (Hist.  Typ.)  känd  tradition  ha 
varit  den  nedan  nämnde  Am.  Grefwe.  Med  egarens  död  1638 
upphörde  tryckeriet  och  berättas  hafva  blifvit  införlifvadt  med 
det  akademiska. 

Erkebiskopen  Laur.  Paulinus  hade  ock  for  dylikt  ändamål 
sitt  eget  tryckeri,  hvilket  han  förut  användt  i  Strengnäs.  I  Up- 
sala  synes  det  hafva  blifvit  nyttjadt  blott  ett  par  gånger  under 
åren  1640,  1641  och  förestods  då  af  Amund  Grefwe,  eller  som  han 
här  kallar  sig  Gref-ander,  densamme  som  sedan  skötte  Schroderi 
verkstad  i  Stockholm.  Tryckeriet  återfördes  till  Strengnäs,  för- 
modligen sistnämnda  år. 

I  sammanhang  med  dessa  privat-tryckerier  kunna  lämpligen 
nämnas  två  andra  af  samma  natur,  hvilka  dock  synas  aldrig  hafva 
kommit  i  bruk.  Med.  prof.  Petrus  Kirstenius  (f  1640)  hade  för- 
skaffat sig  ett  sådant,  bestående  af  orientaliska  typer,  hvilket  han 
skattade  mycket  högt.  Enligt  en  af  honom  ingifven,  odaterad 
inlaga  till  drottning  Kristina  var  dess  inköp  till  ett  underpris 
af  3000  rdr  satt  i  fråga;  han  medgaf  att  mottaga  betalningen  med 
1000  rdr  kontant,  1000  rdr  i  jord  och  bönder  för  1000  rdr  (sic!!). 
Att  detta  förslag  förföll  synes  dock  af  ett  kongl.  bref  den  30 
april  16f>l,  hvarigenom  tryckeriet  (eller  rättare:  stilarne)  inlöstes 
från  Kirstenii  arfvingar  för  —  500  rdr  (specier),  en  i  alla  fall 
rätt  vacker  summa.  (Efter  harull,  i  Riksarkivet.) 

Äfven  prof.  i  orientaliska  språk  Ciir.  Ravius  sysslade  med 
slika  företag.  Genom  kongl.  bref  den  12  juli  1652  skänker  Kri- 
stina åt  honom  »den  Hebreiske  Typographie,  som  han  deelss 
med  Wåhr  och  Chronones  tillhielp  och  adsistence  deelss  och  för 
sine  egne  penninger  hafwer  vthifrån  och  till  berörde  [Upsala] 
Academie  inköpt  och  förskaffat;  doch  särdeles  honom  här  jämpte 
påläggiandes,  att  han  effter  handen  nyttige  och  fäderneslandet 
nödige  böcker  der  af  skall  ntfärdiga  och  i  Huset  komma  låta.> 
Yttermera  skänker  Kristina  honom,  genom  bref  den  31  dec.  s.  å., 
»dett  Arabische  Trycket  som  Wij  för  detta  Oss  af  framledne 
doct.  Petri  Kirstenii  Erffuinger  tillhandlet  haffue.» 

(Efter  concept  i  Riksarkivet.) 

O.  Rudbeck  säger  att  Curio  slutligen  köpte  Ravii  tryckeri. 
(Se  De  la  Gardieska  arkivet,  VIII:  36.) 


182 


1600.  UPSALA:    PAULI,    JANSSON,    CURIO. 


Till  föreståndare  för  det  akademiska  tryckeriet  antogs  1650 
holländaren  Johannes  Pauli,  som  var  anstäld  hos  Jansson  i  Stock- 
holm. Förnyade  privilegier  gåfvos  den  5  nov.  1651.  Konsistorium 
tillät  honom  stegra  priset  på  trycket  och  lät  med  567  rdrs  kost- 
nad omgjuta  stilförrådet.  Nya  stilar  inköptes  äfven  från  Holland, 
men  det  oaktadt  utmärker  sig  icke  boktryckaren.  Det  var  an- 
gående dessa  stilar  Joh.  Pauli  fick  uppbära  följande  förebråelser 
år  1661:  »Ni  hafva  fixerat  Acad.  som  ingen  ärlig  karl  med  det 
tryck  Ni  infört  hafva  från  Holland,  ty  det  är  bara  bly  uti,  mest 
ock  nu  foraött,  det  gamla  som  bortfördes  var  mycket  bättre.» 
(De  la  Gärd.  arkivet,  VII:  235,  243.)  Någon  kort  tid,  åtminstone 
1652,  hade  han  en  kompanjon,  Petrus  Johannis,  då  båda  kallas 
Academhu  Typographi;  de  öfriga  åren  namnes  J.  Pauli  ensam, 
ända  till  och  med  1660.  I  slutet  af  detta  år  eller  början  af  1661 
blef  han  afsatt  från  befattningen,  och  professorerna  sammansköto 
af  medlidande  litet  spanmål  till  hans  underhåll. 

Under  denna  tid  finna  vi  ock  Jansson  nämnd  som  boktryckare 
i  Upsala,  åtminstone  1653  på  titeln  till  Schefferi  bok  De  Militia 
navali  veterum.  Dermed  lär  hafva  tillgått  så,  att  stilförråd  och 
press  blifvit  anordnade  i  Schefferi  hus,  och  boken  verkligen  tryckt 
derstädes.  01.  Rudbeck  uppger  i  bref  till  M.  (t.  de  la  Gardie 
den  25  sept.  1685  (De  la  Gärd.  arkivet,  VIII:  36)  att  äfven 
Loccenius  låtit  Jansson  hemma  hos  sig  trycka  en  bok,  Rerum 
Sr  er.  Historia,  1654;  förhållandet  kan  nog  vara  sådant,  oaktadt 
Stockholm  dera  är  uppgifven  tryckort. 

Här  bör  kanske  anföras  att  en  kongl.  resolution  för  Upsala 
akademi  af  den  27  juni  1655  tillåter  i  §  4  att  >Acad.n  må  åth 
sigh  beställa  och  hafwa  sin  egen  ordinarie  bookhandlare  effter 
som  Kongl.  May:tt  till  den  ände  unnar  Acad.n  att  samma  dess 

bookhandlare  1.  må 2.  hafwa  sitt  eget  och  wälbestält 

Tryckerij  medh  der  till  nödige  Tryckare  och  gesäller».  På  grund 
häraf  erhöll  H.  Curio  den  10  febr.  1656  privilegium  som  bok- 
handlare, men  boktryckeri  dref  han  icke  förr  än  1661,  hvarom 
nu  följer. 

Till  akademiens  boktryckare  antogs  1661  Henrik  Curio,  en 
tysk,  som  i  18  år  varit  anstäld  hos  Jansson  samt  förestått  hans 
verkstad  och  bokhandel  i  Stockholm  och  Upsala.  För  honom 
utfärdades  följande  privilegium. 

Wij  Carl  &c.  &c.  Göre  witterligit,  såsom  oss  underdånigst 
är  föredragit  wordet,  huru  H.8  M.fc  wåhr  Sahl.  Herfader  glor- 
wördigst  i  åminnelse,  hafwer  af  nådig  föresorg  som  H.s  M.1  altijd 


183 


upsala:  curio.  1C00. 


dragit  hafwer  till  att  hielpa  och  befrämja  Studier  och  bokliga 
konster  uti  wårt  k.  fädernesland,  i  förstone  och  strax  effter  dess 
Regerings  anträdning,  nådigst  beneficerat  Acad.n  i  Vpsala  med 
särdeles  privilegier  för  een  Bokhandlare,  såsom  sielfwa  brefwet 
der  på  utgifwet  i  Stockholm  d.  27.  Junii  1655  det  nogsamt  ut- 
wijsar,  och  huru  wåra  trogna  undersåtare  b.*  wår  Acad.8  i  Vpsala 
Rector  och  samptl.  Professores,  hafwa  der  till  i  underdånighet 
recommenderat  ehrlig  och  förståndig  Henric  Curio,  såsom  den  der 
till  samma  Embete  skulle  wara  skickelig  och  capabel,  hwilcken 
ock  högstb.te  H.  K.  M.1  fördenskull  der  till  strax  med  nödwändigt 
bref  och  fullmacht  hafwer  låtit  föresee,  och  honom  icke  allenast 
dhe  Acad.n  tillförene  på  det  Embetet  gifne  frijheter  nådigst  till- 
stådt,  utan  och  der  utöfwer  på  b.te  Acad.8  underdånigste  ansökning, 
tillsagt  att  wilja  honom  benåda  med  andra  tilldrägeliga  wilckor, 
som  honom  måtte  kunna  lända  till  något  Soulagement,  emot  de 
Speser  som  han  sig  till  Acad."  nytta  och  prydnat  förobligerat 
hafwer  att  undergå:  underdånigst  supplicerandes,  att  wij  hwad 
således  af  högstb.**  wår  Sahl.  Herfader  resolverat  wore,  och  för 
dess  högst  beklagelige  ofönnodelige  frånfälle  icke  hafwer  kunnat 
wid  dess  lijfstijd  efFectuerat  blifwa,  nådigst  wille  honom  nu  wider- 
fara  låta.  Altså  emedan  han  Curio  skall  wara  förplichtat,  att 
med  egen  bekostnad  uppehålla  itt  fullkomligit  och  zierligit  tryc- 
keri j  vti  Vpsala,  med  der  till  nödige  Tryckare  och  gesäller,  och 
alt  det  som  der  till  hörer,  och  jempte  det  arbetet  som  der  wid 
Acad."  falla  kan,  på  egen  bekostnadt  tryckia  och  vpläggia  alle- 
handa nyttige  och  gode  böcker  på  Latijn  och  andre  språk,  till- 
förene publicerade  eller  intet  publicerade,  doch  utan  förfång  af 
dhem,  som  med  något  särdeles  privilegio  på  en  eller  annan  book 
antingen  allaredo  fbrsedde  äro,  eller  här  effter  försees  kunna.  Item 
skall  han  inskaffa  ifrån  uthrijkes  orter  allehanda  slags  böcker, 
och  hwrad  till  en  wälbestält  boklåda  hörer,  och  sådant  alt  effter 
ordinarie  och  vanlige  Hollendske  Taxan  föryttra  och  försälja. 
Dy  hafwe  Wij,  till  att  så  myckit  mehr  detta  wärcket  facilitera 
och  hielpa,  att  han  utan  sin  skada  må  kunna  procstera,  hwad  i 
så  måtto  af  honom  fordras,  honom  öfwer  dhe  besagde  Acad.n  förr 
förlänte  privilegier,  nådigst  undt  och  effterlåtit,  effter  som  Wij 
honom  och  här  med  och  i  detta  wårt  öpne  brefs  krafft  desse 
effterföljande  conditioner  nådigst  förunne,  såsom  först;  att  ingen 
annar  eller  främmande  Bokhandlare  må  antingen  i  Stockholm 
eller  Upsala  sig  utan  wår  special  consens  och  tillstånd  nidsättja 
och  handla,  föruthan  på  the  tijder  som  frije  och  allmänne  marck- 


184 


1600.  upsala:  curio. 


nåder  äre.  Sedan,  att  han  allena  må  förwaldta  Booktryckerijet 
i  Upsala,  och  ingen  annan  Boktryckiare  sig  dher  uppehålla,  eller 
med  någon  wärckstad  nidsättja.  Item,  att  honom  och  tillätes 
utan  förwägrande  och  tullfritt  införa  hwad  appertinentier  till 
Tryckerijet  höra,  såsom  och  dhe  böcker,  som  antingen  rare  eller 
elliest  af  gode  Editioner  äro,  doch  ey  annorledes  än  af  distrahe- 
rade Bibliothequer  eller  elliest  med  band  äro  till  finnandes,  samt 
der  till  Mathematiske  Instrumenter,  MappasGeographicas,  Me- 
dailer  och  annat  sådant  som  egentelig  till  en  fullkomblig  boklåda 
hörer:  och  ytterst,  att  han  skall  med  sitt  folck  så  wäl  i  Stock- 
holm som  i  Vpsala  for  all  Stadzens  ålago  och  beswär  wara 
befrijat.  Wij  bjude  och  befalle  fördenskull  alle  och  hwar  och  en 
som  wederbör  och  oss  med  lydno  och  hörsamhet  tillbundne  äre, 
att  dhe  mehrb.te  wår  Acad.B  i  Vpsala  Bokhandlare  Henrik  Curio 
emot  denne  wår  nådige  bewillning  och  tillstadde  wilckor  icke 
något  meen  eller  hinder  tillfoga  låta  i  en  eller  annan  måtto  nu 
eller  framdeles.  Till  yttermera  wisso  är  detta  med  wårt  Kongl. 
Secret,  och  wår  högtährade  Elskelige  k.  Fru  Moders,  sampt  dhe 
andre  Wåre  och  Sweriges  Rijkes  förmyndares  och  Regerings 
underskrifft  békräfftat.    Datum  Stockholm  d.  0  Aprilis  A.°  1001. 

(Efter  Arrhenii  [Örnhjolma]  afskrift  i  K.  Bibi.) 

Mot  slutet  af  Curios  första  tjensteår  utfärdades  för  tryckeriet 
en  ordningsstadga,  h  vilken  vi  här  meddela. 

Ordningar  Stelte  för  Academiens  Tryckerij  folck  i  Up- 
sala och  andra  som  dher  något  hafwa  att  tryckia  låtha. 

Alldenstundh  H.8  Kongl.  May:tt  hafwer  på  innewarande  åhr, 
till  landsens  och  Academiens  här  i  Upsala  gagn  och  welferdh 
nådigst  behagat  constituera  och  förordna  welacktadt  och  för- 
ståndigh  Henrick  Curio  till  Bookhandlare  i  Upsala  och  Stockholm, 
sampt  och  till  att  ensam  förwalta  Booktryckerijt  i  Upsala,  så 
och  dhet  uppehålla  medh  fullkomligit  och  zirligit  Tryck,  iempte 
nödige  Tryckare  och  Geseller.  Hwar  uppå  Högst  Be.te  H."  Kongl. 
May:u  honom  Henrick  Curio  medh  nödige  och  tilldrägelige  wilkor 
och  privilegier  försedt  hafwer.  Så  emädan  han  dhetta  sitt  embete 
till  att  retteligen  föreståå  och  idka,  haffwer  Oss  föredragit  några 
gravamina  och  hinder,  som  icke  ringa  studsa  och  till  meen  ähre 
Tryckerijtz  fortgångh;  dherföre  hafwe  wij  Rector  och  Inspecto- 
res  Typographia?,  till  Academiens  welstånd  Oss  låtit  angelägit 
wara,  några  Ordningar  författa  låtha,  som  tryckerij  folcket  kan 
lända  till  styrelse  och  Tryckeri jt  till  befordran  och  fortgång; 
som  föllier. 


185 


UPSALA:    CURIO.  1600. 


1.  Skall  Henrick  Curio  af  sitt  underhafwande  Tryckerij  folck, 
Geseller  och  tienare  uthi  dhen  respect,  wördnat  och  heder  hållas, 
som  H.R  Kongl.  May:tt  hafwer  honom,  förmedelst  Kongl.  fullmackt 
tillägnat  och  bebrefwat;  Och  redelige  geseller  och  Tienere  ähra 
sin  rätta  förman  plicktige  och  skyldige.  Giör  någon  af  them  här 
emot,  och  honom  anten  medh  ordh  eller  gierningar  missfyrmar 
och  förtalar,  ware  fallin  till  böter  efter  laghen,  och  hafwi  han 
Möns.  Curio  wåld,  hwadh  häller  han  will  dhem  af  tiensten  sättia 
eller  behålla. 

2.  Skall  hwar  och  en  uthi  sin  bestellning  som  han  förordnat 
warder  sig  idkesam  och  flijtig  förhålla,  aldeles  efter  dhen  in- 
struction  och  befallning  som  hwardera  af  sin  förman  undfått 
hafwer;  altijdh  så  lagandes,  att  hwarken  Sättiare  eller  Tryckare 
förhindrar  dhen  andra  till  att  wenta  efter  formorna:  uthan  häller 
sigh  beflijta,  att  dhen  som  låther  arbeta  något,  han  blifwer  be- 
fordrat, och  the  sielfwe  icke  giöra  hwar  andra  skada,  eller  hinder. 
Hwilken  som  igenom  sin  försummelse  hindrar  dhen  andras  dagz- 
arbete,  bote  12  öre  Sölfmynt  för  hwart  dyngh. 

3.  Dhen  som  sitt  arbete  försumeligen  giör  af  Tresko  och 
mootwilligheet,  miste  sina  privilegier,  och  sätties  en  annor  uthi 
hans  stelle  igen. 

4.  Skall  hwar  och  een  giöra  förswarligit  arbete  eller  upretta 
målzäganden  all  taghen  skadha. 

5.  Skola  formerna  som  aftryckte  ähro,  medh  dhet  snaresta 
afläggias  uthi  sina  lådor,  item  Bookstäfwer,  som  taghas  uhr 
formerna  genom  Correction,  skola  strax  läggias  i  sina  lådor,  på 
thet  Tryckerijt  ey  defect  blifwer  eller  förskingratt.  Hwilken 
annorlunda  giör,  bote  1  gången  G  öre  sölfm:tt,  och  sedhan  så 
ofta  han  dher  medh  beträdd  warder,  bote  12  öre  Sölf:mtt  for 
dynget. 

6.  Skall  ingen  på  Tryckerijt  uti  dryckenskap  öfwerflöda, 
hwar  af  åtskillige  incommoditeter  förorsakas  kunna,  dhen  som 
dhet  giör,  betale  medh  prubbom  om  natten,  och  giöre  dock  sitt 
arbete  lijka  fult  om  dagen. 

7.  Skola  dhe  alla  wara  enige  på  Trycket,  och  hwar  annan 
möte  och  förekomma  medh  inbördes  wenligheet;  ingen  begynna 
någon  träta  eller  dher  till  gifwa  orsaak.  Then  thet  giör  skall 
wara  fallin  till  ett  wist  penninge  straff  efter  laghen. 

8.  Ingen  skall  något  arbete  giöra  om  sundaghen  eller  andra 
höghtijdher,  dher  af  mycket  ondt  causeras  kan.  Dhen  som  här 
medh   blifwer  beslaghen,  bote  efter  laghen  för  helgedagz  bruth. 


180 


1G00.  upsala:  curio. 


9.  Hwar  och  en,  som  låther  trycka  någhot,  skall  i  rattan 
tijdh  corrigera  och  sedhan  dhet  samma  af  trycka  låtha,  dher  medh- 
en  annan  som  hafwer  någhot  arbete,  och  samma  skrift  brnka  will, 
ey  må  förhindrat  blifwa,  eller  skall  han,  för  hwar  dagh  dhet 
tryck  behöfvves  till  annat  arbete  och  förhindrat  wardher,  bota 
12  öre  sölf  M:tl  som  orsaken  ähr. 

10.  Ingen  skall  hafwa  meer  än  twenne  Correctur  och  en 
revision  dher  till. 

11.  Vthi  dhet  som  tryckes  eller  sätties,  må  intet  något 
corrigeras  eller  tilläggias,  sedhan  dhet  är  af  Decano  öfwersedt 
och  censerat,  will  någon  tilläggia  något,  skall  dhet  skiee  medh 
Decani  permission,  och  dher  dhet  förra  npsatt  ähr,  skall  Trycka- 
ren för  dhet  andra  som  tillägz,  särdeles  betalning  hafwa,  efter 
som  hans  erf wode  kan  wara. 

12.  Dhen  som  will  låtha  trycka  något  på  egen  bekostnat, 

han  må  lefwerera  Tryckaren  så  mycket  honom  behagar,  i  sänder 

af  sitt  arbete,  dock  så,  att  thet  stiger  fyllest  till  itt  arck,  att 

icke  ens  annars  arbete  i  sättiande  må  förhindras,  och  betale  så 

strax  för  hwart  ark  som  dhet  färdigt  blifwer.     Men  dhen  som 

pä  Tryckarens  bekostnat  will  låtha  något  förferdiga,  måste  honom 

först  låta  see  hela  werket  rent  skrifFwit,  och  ferdigt,  att  han  må 

giöra   förslagh  huru  stort  thet  blifwer  i  aftrycket:   sedhan  må 

author  igentaga  dhet  som  ey  for  stunden  på  trycket  behöfwes, 

dock    så,    att   intet  drögzmåål  faller  uthi  sielfwa  werket,  utan 

stånde  skadan,  hwadh  som  Tryckare  och  sättiare  af  hans  wål- 

lande   taga   kunna.     Rhetta   alt   skall   hwar  och  een  som  dhet 

angåår,  weta  sigh  att  efterrätta.    Actum  Upsala  den  18  Decemb. 

Anno  1061. 

Rector  et  Inspectores 

Typographne. 

(Efter  den  till  M.  G.  De  la  Gardie  skickade  originalkopian ;  i  Kongl.  Bibi.) 

Då  Curio  kom  till  Upsala  medförde  han  intet  eget  stilförråd, 
och  först  1604  köpte  han  Janssons  Stockholms-tryckeri  för  300  rdr, 
hvilka  akademien  försköt,  enligt  följande  skrifvelse  till  kansleren. 

E:"  HöghGrefl.  Excell.  förorsakas  wij  uthi  ödmiukheet  att 
föredraga,  huruledes  Academiaj  Trycket  som  Anno  1649  och  1650 
mestadels  nytt  hijt  in  kiöpt  blef  från  Hålland,  är  till  en  stoor 
deel  förnött,  och  dher  ibland  mycket  defect  inkommit  och  seder- 
mera blefwet,  att  dhet  innan  kort  lärer  Academien  på  stoor 
kostnat  bringa,  så  frampt  dhet  af  Academiens  medel  skall  botas, 
och  icke  i  tijdh  blifwer  understödt.    Sådant  hafwer  Henric  Curio 


187 


UP8ALAI    CDRIO.  1600. 


ny  lig  oss  tillkenna  gifwit,  som  här  å  orten  förmedelst  Kongl. 
•privilegium  Trycket  föreståår,  och  fördenskull  till  att  komma 
dhetta  tryck  till  hielp  och  fyllnat,  hafwer  han  förtingat  å  egen 
kostnat  för  300  Rdr  hela  Jansonij  Tryck  och  werktygh  som  i 
Stockholm  är,  och  hafwer  dher  stådt  förwarat,  sedan  han  Kongl. 
privilegium  hade  att  hålla  Booklåda  och  Tryck  här  i  rijket.  Men 
efter  Henric  Curio  ännu  befinner  sine  medel  swage  att  strax  med 
reda  penningar  trycket  betala,  ty  hafwer  han  begiert  af  Acade- 
mien  till  läns  be:10  300  Rdr  på  någon  tijdh,  den  han  sedan  på 
wisse  terminer  will  betala,  och  i  medlertijdh  till  underpant  for- 
skrifwa  be:te  Tryck  när  dhet  hijt  kommer,  så  och  sin  Booklåda 
som  han  här  hafwer,  till  dess  Academien  blifwer  betalt.  Hwar- 
före  emädan  samma  Tryck  befinnes  wara  af  mycket  högre  wärde 
än  dhet  werderas  före;  item  andre  sökia  det  fördenskull  undan 
Curio  sigh  tillhandla,  ty  hafwa  wij  tycht  aldeles  rådeligit  wara 
att  bij falla  Curio  uthi  denne  ansökningh,  som  han  till  Academiens 
bestå  söker  anwenda;  och  fördenskull  uthi  ödmiukheet  dette  ähren- 
det  till  E.™  HGrefl.  Excell  referera,  att  E.ra  HGr.  Excell  dher  till 

sin   gunstige  Consens  och  permission  gifwa  teckes. 

Upsala  den  2f>  Nov.  1GG4. 

Petrus  Hoffwenius  Acad.  p.  t.  Rector 
et  Senatus  Academicus. 

(Efter  orig.  i  Kongl.  Bibi.) 

Curios  svåger  01.  Rudbeck  d.  ä.  berömmer  honom  i  hög  grad, 
så  väl  i  egenskap  af  boktryckare  som  förläggare;  sä  yttrar  han 
t.  ex.  i  en  inlaga  till  K.  M:t  i  nov.  1G92:  Denna  Curio  förstodh 
och  talte  sin  Latin,  Italienska,  Spanska,  Fransyska,  Engelska, 
Tyska,  Hollendska  och  Swenska  och  kunde  läsa  Hebreiska  och 
Gniikiskan,  så  att  när  han  något  lätt  tryckia  som  war  af  desse 
Språken  och  Gasellerna  satte  gali  kunde  han  det  corrigera.  Hwar- 
före  han  och  af  Sal.  Prof.  Scheffero  i  sitt  Proémio  af  Charact. 
Theophrasti  nutit  det  stora  Elogium.  Att  han  war  Vir  juvandis 
protnovendisque  Stuäiosce  juventulis  commodis  natus.  Och  af  hela 
Consistorio  uti  Hans  Excell:*7  Sal.  RichzDrottzens  närwaro  att 
Curio  gjort  stort  förlag  på  nyttiga  Böcker  och  åthshillige  wärk 
som  ingen  för  honom  giort  (och  knapt  någon  här  effter  giöra  lärer). 

(Efter  orig.  i  Riksarkivet.) 

Huru  nu  än  förhöll  sig  med  hans  lärdom  och  skicklighet,  lär 
han  väl  hafva  varit  mindre  ordentlig,  och  säkert  är  att  hans 
tryck    är   långt   ifrån  prisvärdt.     Sjelfve  Rudbecks  beskyddare, 


188 


M.  (j.  De  la  Gardie  skrifver  som  kansler  den  18  nov.  1072  till 
rektor  och  professorer  om  Curio:  »Elljest  hafwcr  länge  warit 
klagadt  både  af  höge  och  läge  huru  elakt  tryck  han  brukar  i 
alt  dhet  han  uplägger,  oeh  nu  sa  uthnött,  att  ingen  kan  snart 
läsat,  hwarföre  wille  I  gode  Herrer  på  edert  embetes  wagnar 
liononi  tillhålla,  att  han  uthan  uppskåf  trycket  läter  renovera, 
dhet  han  sielf  hafwer  förnöta  låtit,  oeh  sä  inänge  ähr  tryekerij 
löhnen  uppburit  före.» 

I  följd  häraf  höllo  Inapectorea  Typographiie,  Petr.  Rudbeckius 
och  Cl.  Arrheniua,  visitation  pä  tryckeriet  den  14  jan.  oeh  12  april 
1  ij7  il,  samt  funno  det  i  stor  oordning,  förnött  och  sammanblandadt 
ined  Curios  eget  stilförråd,  Nu  utspann  sig  en  vidlyftig  tviat, 
hvari  O.  Rudbeck  lifligt  deltog,  på  allt  aätt  understödjande  ain 
svåger.  Felaktigheten  var  dock  för  stor  på  dennea  sida,  ty  den 
23  jan.  1075  dömde  konsistorium  honom  att 
aterlemna  akademiens  tryck  »så  färdigt  som 
han  dhet  emottogh  och  rent  omgutit  till 
alle  dhe  af  honom  förnötte  atyler»,  samt 
afsatte  honom  från  tjensten  o.  s.  v.  Genom 
en  annan  dom  af  samma  dag  fäldes  Curio, 
för  orätta  beskyllningar  under  rättegången 
till  dryga  böter  och  fängelse.  Rudbeck,  som 
försäkrat  honom  om  skadestånd,  stämmes  af 
Curio  oeh  får  sålunda  anledning  att  vända 
sig  till  Svea  hofrätt  ined  klagomål,  för 
Curios  räkning.  Der  lyckadea  man  uppe-  PiB.  48. 
hålla  målet  i  tio  är,  tills  -slutligen  dom  föll  Mrtt' 

den  18  juli  1(585,  stadfästande  endast  Curios  afsättning.  (En  hop 
hithörande  enskildheter  rörande  Curio  oeh  tryckeriet  kunna  läsas 
i  De  la  Gardieska  arkivet,  VII:  234—248,  X:  137,  samt  bland 
Arrhenii  [Örnhjelms]  papper  på  Kongl.  Biblioteket.) 

Men  Rudbeck  var  icke  den  som  förlorade  modet  och  gaf  ain 
sak  förlorad;  han  bealöt  nu  att  sjelf  blifva  boktryckare  samt  hos 
sig  anställa  sin  från  akademiens  tjenst  skilde  aväger.  För  detta 
ändamål  intresserade  han  sin  gamle  gynnare  M.  G.  de  la  Gardie, 
till  Ii  vilken  han  flitigt  skref  härom;  några  utdrag  ur  hans  bref 
(enligt  De  la  Gardieaka  arkivet,  VIII:  34— 3G)  kunna,  aäsom  upp- 
lysande situationen,  lämpligen  här  få  plats.  Sålunda  heter  det 
lb"B5  den  3  augusti:  Hans  Excellens  hade  lofvat  hjelp  i  tryckeri- 
saken. Rudbeck  tog  derföre  Curio  till  sig,  den  de  andre  så  hatat 
och  förföljt,  och  skulle  nu  täfla  med  akademiens  boktryckeri  och 


upsala:    CURIO,    KUDBECK.  1600. 


Collegii  Antiquitatis  med  alla  sina  tryckerier  i  Stockholm.  Rud- 
beck  bad  att  fä  vara  Bibliothekarie  hos  Hans  Excellens,  pä  det 
äfven  det  Hans  Excellens  nu  gaf  till  en  Bibliothekaries  lön  måtte 
användas  till  böckers  uppläggande  och  att  lata  gjuta  ett  musika- 
liskt tryck  och  omgjuta  Curios  utnöttaste  stylar.  Så  vill  Rudbeek 
sedan  låta  trycka  de  Musikaliske  Svenske  saker,  sedan  Lands- 

culturen,  Horticulturen,  förutan  Atl.  och  Botanica. — 

Den  12  sept.:  Curio  ernade  utresa  för  att  omgjuta  Text,  Augustin 
etc. Den  20  sept.:  Hofcanzelern  Lindschöld  hade  nu  under- 
rättat att  Curio  får  hjelp.  Så  är  i  Abo  Petr.  Wallius  Akademiens 
och  Joh.  Winter  Gezelii  boktryckare,  hvilken  har  rätt  att  trycka 
hvad  den  andra  ej  hinner  ät  Studenterna.  I  Lunden  är  Algot 
Scroder  Bispens  och  Witus  Habereger  stadens  Boktryckare. 
Akademien  har  ingen.  Om  vintern,  då  alla  Studenterna  äro  tiU- 
städes,  hinner  ej  en  boktryckare  svara  för  Upsala,  utan  de  trycka 

i  Stockholm,  Strengnäs  och  Vesterås. På  det  Ers  Excellens 

må  se  att  01.  Rudbeek  hafver  intet  låtit  mycket  oförsökt  i  verl- 
den,  sä  häller  han  uppå  ocksä,  att  vilja  bli  skriftgjutare.   Profvet 

skall  snart  visas.   Krukorna  bränner  han  till  en  del  i  dag. 

Den  25  sept.:  Nu  börjar  Curio  på  en  gäng  trycka  Atlantican  och 

Verelii  Lexicon,  likaså  O.  Rudbecks  disputation. Väl,  att 

Hans  Excellens  köper  klädet  af  Curio,  jag  skall  sälja  mina  musi- 
kaliska instrument  för  att  skaffa  honom  pengar.  Schytz  gör  aUt 
här  för  att  fördrifva  Curio  och  ropar  öfver  att  jag  skall  få  ha 
en  tryckare.  Det  hade  dock  Wallius  och  Chesnecopherus,  hvars 
tryck  Akademien  sedan  köpte,  och  Ravius,  hvars  tryckeri  köptes 
af  Curio,  och  Loccenius  och  Sceffer  läto  Curio  i  sina  hus  trycka 
Hist.  R.  Sv.  och  Hist.  Navalem  när  Joh.  Pauli  var  Akademiens 
boktryckare. 

Rudbeek  vann  ock  sitt  mal  då  slutligen  för  honom  utfärdades 
följande  kongl.  bref  af  den  6  oktober  1685. 

Wij  Carl  &c.  giörom  vitterligit  att  efftersom  Wår  troo 
Vndersåte  och  Professor  Medicinä  vid  Wår  Academia  uti  Ubsala 
Olaus  Rudbeek  ärnar  nu  att  låta  tryckia  åthskillige  deels  sine, 
deels  och  framledne  Professorens  Werelij  nyttige  arbeten,  be- 
träffande Sweriges  Rijkes  antiquiteter,  J  synnerheet  det  som  än 
aff  lians  Atlantica  återstår,  hvilken  effter  mång  lärde  mäns  be- 
römmelige  omdömen  medh  mycket  gode  och  fäste  skiähl  fulltyger 
och  wijser  Swea  Rijkes  antiquitet,  och  dess  förutan  gifwer  lins 
i  månge  här  tills  förborgade  wettenskaper  till  Fäderneslandetz 
heeder  och  förmån,  begjärandes  Underdånigst  att  honom  till  den 


190 


1600.  UP SALA:    CUB10,    HUD BECK. 


ända  nu  elfterlates  obehindrat  att  hålla  uti  sitt  huus  ett  tryck 
och  derwid  bruka  boktryckiaren  Hinrich  Curio,  som  berättas 
hafva  skildt  sitt  Tryck  ifrån  Academiens,  och  häller  nu  på  att 
upsättia  sin  egen  wärkstadh,  och  will  der  utj  begynna  att  tryckia 
detta  förromrörde  och  llere  andre  till  Antiquiteten  hörige  wärk; 
Så  emedan  andre  lärde  Män  sådan  frijhet  både  här  inrijkes  och 
utan  landz  hafwa  äthniutit  och  Wårt  Råd  och  Drotzet  sässom 
Ubsalila  Academiä  Cantzler  detta  pä  bästa  sättet  underdånigst 
recommenderar,  på  det  slijka  arbeten  måtte  så  mycket  förr  bringas 
i  liuset,  och  till  sin  fullbordan,  Dy  hafwom  Wij  dertill  Nädel.n 
samtyckt  och  bewilljat,  efftersom  Wij  her  medh  och  i  ki%afft  aft' 
detta  Wårt  öppne  breff  icke  allenast  tillstädje  honom  Professoren 
Olao  Rudbeck  till  deste  bättre  befrämjande  aff  sådant  sitt  gode 
upsåth  att  hafwa  och  hälla  i  sitt  hus  ett  egit  och  serskildt  tryck, 
utan  och  tilläte  Hinrich  Curio,  som  han  derwid  bruka  täncker 
Tullfritt  att  infora,  hwad  lnstrumenter  han  till  Tryckerietz 
widmachthållande  behöfwer  och  påhålla  måste,  jembwäll  medh 
alt  sitt  huusfolk  wara  frij  för  all  borgerlig  tunga,  sä  wijda  han 
icke  brukar  någon  annan  borgerlig  nähring;  doch  förbehålles 
Academien  herwid  att  hafwa  her  effter  som  her  till  sitt  egit 
tryck  och  sin  tryckiare,  som  allt  kwadh  till  Academien  hörer 
bör  tryckia  och  förfärdiga,  och  skall  detta  Professorens  Rudbecks 
tryckierij  i  ingen  dehl  lända  Academien  till  förfång  och  präjudice. 
Till  yttermehra  wisso  &C  (Efter  Riksregistraturet.) 

Genom  kanslersbref  af  den  21  juni  1687  fick  ytterligare  Curio 
rättighet  att  trycka  disputationer  då  akademiske  boktryckaren 
vey  hinner  med  arbetet»,  så  att  icke  »Studenterna  skola  nödgas 
resa  till  en  annan  ort  och  derigenom  föranlåtas  till  onödig  om- 
kostnad sampt  till  försummelse  i  deras  Studier*.  Slutligen  gaf 
ett  kongl.  bref  den  22  juni  1687  Rudbeck  tillstånd,  att  för  sina 
skrifters  tryckande  bekomma  vtill  lähns  en  skrifft  eller  twå  af 
Wär  Academies  tryck  i  Vpsala,  som  nu  berättas  stå  ledigt  och 
eendehls  wara  förnött,  sä  ock  deras  Presser»;  utan  annat  vilkor, 
än  »at  han  det  åter,  sedan  han  det  brukat  hafwer,  forderligast 
igen  lefwererar». 

.Rudbeck  har  låtit  trycka  ett  blad  med  stilprof,  hvarpä  han 
sjelf  skrifvit:  »Curios  tryk  som  under  min  hand  är  hafver  dessa 
25  stylar  ok  ändå  5  som  intet  nu  sä  hastigt  kunde  aftryckias, 
emedan  de  in  [tet]  lågo  i  sina  kaster,  uthan  i  papper  ingömda 
som  är  1.  Paragon  Gräkeska.  2.  Brevir  Gräkeska.  3.  Perl  Roman. 
4.  Perl  Cursiv.    5.  Cicero  Arabiska.»    Pä  profvet  finnes  1  hebreisk 


101 


upsala:  cuuio,  kudbkck.  1600. 


stil  och  2  grekiska;  för  öfrigt  15  antiqva-  och  7  fraktur-stilar. 
Först  vid  medlet  af  lGDO-talet  förskaffade  sig  Rudbeek  nya  och 
bättre  stilar,  med  hvilka  de  efter  101)5  utgifna  böckerna  äro 
tryckta.  Denna  förbättring  af  materialen  lär  ha  vunnits  sålunda, 
att  lludbeck  i  memorial  till  konungen  den  13  juli  1693  anhöll 
att  »efftersåsom  Trycket,  det  jag  hafwer  tillåns  af  Academien, 
är  mycket  nött,  H.  K.  Majt.  wille  nådigst  gifwa  till  Augustin, 
Median  och  Garmond  200  Rdr,  så  skulle  allt  blifwe  wäl  tryckt, 
och  hafwer  Skriftgjutaren  frän  Luneburg  Prof  på  Stylerna  reda 
insändt,  som  Doct.  Lohreman  redan  för  3  åhr  sedan  inbestälte». 
Härvid  är  i  kanten  tillskrifvet:  »approberas  och  afgår  derom  bref 
till  Statscontoiret.*  Vi  se  häraf  att  fiudbecks  märkliga  inflytande 
var  oförminskadt,  och  att  till  hans  många  andra  befattningar  icke 
utan  skäl  skulle  kunna  läggas  den  af  akademisk  boktryckare. 

Så  länge  Curio  lefde,  eller  till  1691,  utsattes  hans  namn 
såsom  boktryckare,  sedermera  nyttjas  ingen  firma;  blott  någon 
gäng  heter  det:  Typis  &  impensis  Autuoris  [o:  fiudbeckii].  Enligt 
Alnander  skall  Curios  styfson  C.  G.  Frediani  derefter  hafva  före- 
stått tryckeriet.1     Det  förstördes  i  Upsala  brand  1702. 

Från  detta  tryckeri  utgingo  ltudbecks  namnkunniga  verk 
Atland,  hvars  4:e  del  var  under  pressen  då  den  stora  eldsvådan 
utbröt,  samt  hans  upplagor  af  gamla  Isländska  sagor,  Verelii 
Index,  m.  ni.  —  Ett  par  små  bidrag  till  den  inre  historien  må 
här  fä  sin  plats.  Angående  priserna  ger  oss  Rudbeek  upplysning 
i  ett  bref  till  M.  G.  de  la  Gardie,  den  16  nov.  1685,  då  han  säger: 
»Man  gaf  nu  Curio  20  daler  arket.  På  Atlanticans  tryckning 
hade  han  ej  blifvit  fet.  Han  började  trycka  1  Delen  i  Jan.  1677 
och  slöt  i  Febr.  1679.  Fick  9  daler  arket  =  2100  daler.  Sjelf 
åttonde:  11  öre  om  dagen,  en  piga  begär  16  öre.»  (Efter  De  la 
Gardieska  arkivet,  Vill:  37.)  —  I  en  process  med  Keyser  1692 
yttrar  sig  Itudbeck  om  tryckeri-sedvanorna  sålunda.  »Vidare 
säger  M.r  Keyser  att  iag  brukar  Slaveri  wed  Trycket.  När  iag 
war  i  Holland,  så  kallade  så  wäl  Hollenderna  som  Fransoserne 
och  Englenderne  Tyskarnas  Tryckeri  Slave  wärck  för  den  Cor- 
nutismum  och  Penalismum  de  bruka,  men  sitt  de  Frias  wärck, 
emedan  de  antaga  den  som  kan  sin  konst,  han  måtte  hafwa  den 
lärdt   på   ett  åhr  eller  20.     Kommer  och  Keyser  ey  i  hog  att 

1  Alnander  berättar  älven  att  boktryckaren  K ie  11  berg  i  Skara  (från  1707)  skall 
ha tV a  köpt  Curios  tryckeri;  men  bura  denna  uppgift  skall  förlikas  med  de  verkliga 
förhållandena,  att  tryckeriet  innehades  af  Rådbeck  och  att  det  uppbrann  1702, 
vet  man  ej.  Kanske  ansågs  något  stilförråd  tillhöra  Curio  och  kunna  särskildt 
föryttras. 


192 


1600.  UPSALA:    KEY8KR    II. 


hans  Kongl.  May:fct  widh  Acadeinien  aflagt  Penalismum.  Hwar- 
före  och  Academien  först  hade  Joh.  Pauli  en  Hollendare  effter 
Hollendska  maneret  och  sedan  Bokföraren  Curio  som  i  18  åhr 
hade  tient  Jansonium  en  af  de  twå  eller  tre  största  Bokförare  i 
hela  werlden  nampnkunnigst.»  (Efter  orig.  i  Riksarkivet.) 

Efter  Curios  afsättning  från  befattningen  såsom  akademiens 
boktryckare,  i  juli  1685,  dröjde  det  till  nov.  innan  den  nye 
nämndes.  Stockholms-boktryckaren  Henrik  Keyser  II  antogs 
härtill  genom  följande  kongl.  bref. 

Wij  Carl  &c  Giöre  witterligit  att  aldenstundh  wij  helt 
ogerna  förnummit  hafwa  att  wår  Academies  i  Upsala  Tryck  är 
igenom  booktryckaren  Henrich  Curios  wårdzlössheet  och  egen- 
nyttigheet  så  förderfwat  och  af  sigh  kommit,  att  det  nu  icke 
medh  någon  Academiens  nytta  och  heder  kan  brukas  förr  än 
dhet  warder  vplagat  och  medh  andra  dertill  hörige  Jnstrumenter 
förökt  och  förbättrat,  för  hwilken  orsaak  skull  och  Wår  Swea 
HoffRätt  d.  18  Julij  sidstledne  har  förklarat  honom  Curio  oduge- 
lig  och  owärdigh  hädan  effter  att  förestå  Acad™  Tryck,  warandes 
der  igenom  Rector  och  Consistorium  Academicum  förlåtne  att 
tänckia  på  någre  giörlige  medell  och  förslagh,  huruledes  detta 
torfallne  wärcket  måtte  åter  snart  kunna  uphielpas,  och  altså 
medh  Hr  Drotzens  och  Academisc  Cantzlerens  Communication 
förundt  Wår  Booktryckare  här  i  Stockholm  Ehrligh  och  för- 
ståndigh  Hinrich  Kejser  under  wisse  wihlkohr  och  på  een  be- 
hageligh  tijdh  att  sig  påtaga  medh  egit  Tryck  inrätta  och  hålla 
een  wärkstadh  dher  sammastädes,  så  länge  och  in  till  dess  Aca- 
demiens Tryck  kan  blifwa  bracht  uthi  sitt  förra  goda  tillståndh 
igen,  begiärandes  underdånigast  att  Wij  jämbwähl  täcktes  gifwa 
dertill  Wårt  nådige  bijfall  och  genom  Wårt  öpne  breef  honom 
Keyser  om  een  wärckeligh  åthniutelse  af  dhe  begärte  Conditioner 
försäkra,  dy  hafwom  Wij  af  den  nytta  och  omwårdnat  Wij  bäre 
för  Academiens  Floor,  förkofringh  och  wählgång  låtit  oss  sådant  i 
Nåder  wählbehaga,  förmodandes  att  han  Keyser  till  Wårt  Nådige 
nöye,  Academiens  tienst  och  den  Studerande  ungdomens  goda 
Nytta  lärer  uthan  hwariehanda  inwänningar  effter  komma  och 
fullborda  alt  hwadh  han  i  så  måtto  sigh  påtagit  hafwer,  alt- 
fördenskull  Wij  her  medh  och  i  krafft  af  detta  Wårt  öpne  breef 
nådeligen  tillbetroo  och  Confirmere  honom  Henrich  Keyser  som 
een  dugeligh  och  skickelig  man  att  inrätta  medh  sitt  egitt  Tryck 
een  officinam  widh  Wår  Academie  uthi  Upsala  och  skall  han,  näst 
den  huld-  och  troheetz  plicht  medh  hwilken  oss,  Wår  Elskelige 


8v.  Bokir.-hist.  19S  13 


UP8ALA:    KKYSKli    11.  1600. 


gemähl  och  HjfzErfwinger  samt  Sweriges  Crono  han  förbunden  är 
och  wara  skall,  i  synnerheet  låtha  sigh  om  hiertat  och  angelägit 
wara  att  medh  egen  bekostnad  inrätta  och  uppehålla  ett  full- 
korn bligit  och  zierligit  Tryckerij  medh  der  till  nödige  Tryckare 
och  gesäller,  och  alt  hwadh  som  der  till  hörer,  såsom  och  jempte 
det  arbetet  som  wid  Academien  falla  kan  medh  Disputationer 
och  andra  Academiske  Exercitier,  på  egen  bekostnat  tryckia  och 
upläggia  allehanda  nyttige  och  gode  böcker  på  Latin,  Swenska 
och  andre  Språk,  doch  uthan  förfång  af  den  som  af  oss  medh 
serdeles  Privilegier  på  een  eller  annan  book,  antingen  allaredo 
försedda  äro  eller  her  effter  försees  kunna,  dhesslijkest  skall  han 
och  inskaffa  från  uthrijkes  ohrter  allehanda  slagz  böcker  och 
hwadh  till  een  wählbestält  booklåda  hörer,  och  sådant  alt  effter 
ordinarie  Hollenska  Taxan  föryttra,  medh  hwadh  mehra  som  det 
Embetet  af  honom  fordrar  och  han  kan  för  Gudh,  oss  och  hwar 
ehrligh  man  tryggeligen  och  wähl  till  swars  stånda,  hwar  emoth 
Wij  honom  nådigst  undt  och  effterlåtit  fölliande  wihlkor  och 
Conditioner  nembl. 

1.  Skall  ingen  hafwa  lof  och  tillståndh  der  wijdh  Academien 
jempte  honom  att  inrätta  någon  Tryckerij  wärkstadh,  undan- 
tagandes det  som  Curio  åth  Professoren  OlofF  Rudbeck  uthi 
Antiquiteterne,  och  det  som  ännu  återstår  af  hans  Atlantica,  är 
bewilliat  uthan  Academiens  Pnejudice  att  Trycka. 

2.  Skall  han  Keyser  obehindrat  få  nyttia  det  ordinarie  Tryck- 
huset som  Academien  förundt  är. 

3.  Skall  han  wara  frij  för  all  borgelig  tunga  och  gravation 
såsom  andre  Academiens  ledamöter  och  eenskylte  betiente,  sä 
wijda  han  icke  brukar  någon  borgelig  nähring. 

Jämbwähl  4.  åthniuta  ett  af  de  hemman  som  Wij  nådigst 
för  ländt  till  Tryckerijet  på  det  han  des  billigare  må  wara  medh 
det  han  arbetar  och  trycker  serdeles  för  fattige  Studenter. 

Såsom  och  5.  till  Academiens  heder  och  nytta  hålla  een 
öppen  och  wählförsedd  booklåda  af  allehanda  obundne  så  wähl 
uth-  som  inlenske  Materier  och  böcker,  och  detta  alt  stadigt  så 
länge  han  samma  tryckeriwärck  tillbörligen  före  står. 

Wij  biude  och  befalle  fördenskull  alle  i  gemehn  så  och  hwar 
och  een  i  synnerheet,  som  oss  medh  lydno  och  hörsamheet  för- 
bundne äre  att  dhe  mehrb.te  Henrich  Keyser  för  wär  Academies 
i  Upsala  Booktryckare,  jempte  det  att  han  är  wåhr  egen  ehr- 
kienna,  icke  giörandes  honom  här  emoth  något  mehn,  hinder  eller 
intrång  i  någon  måtto  nu  eller  framdeles,  hwar  wid  och  Hr  Drotzen 


194 


1600.  UP8ALA:  KEYSER  111.   VE8TERÅS. 


såsom  Wår  Academite  Cantzler,  och  hela  Senatus  Academicus  böre 
och  skole  honom,  på  Embetes  wegnar,  maintinera.  Till  yttermehra 
wisso  hafwe  wij  detta  medh  egen  handh  underskrifwet  och  medh 
Wårt  Kongl.  Secret  bekräffta  låtit.  Datum  Stockholm  d.  2  No- 
vembris  A:°  1685. 

Carolus. 

(Efter  en  afskrift  i  Riksarkivet.)  Vallenstedt. 

Af  sitt  stora  förråd  flyttade  Keyser  en  mindre  och  sämre 
del l  till  Upsala  samt  dref  der  sålunda  yrket  i  liten  skala  under 
10  år,  som  det  synes  utan  anlitande  af  akademiens  tryckeri, 
hvilket  ju,  åtminstone  delvis,  innehades  af  Rudbeck.  Efter  denna 
tids  förlopp  öfverlemnade  han  denna  filial-afdelning  åt  sin  son 

Henrik  Keyser  III,  som  under  åren  1695 — 1701  var  akade- 
miens boktryckare,  utan  att  i  typografiskt  afseende  utmärka  sig. 
Det  sistnämnda  året  återflyttade  han  till  Stockholm  och  nedsatte 
sig  der  som  boktryckare. 

Till  den  namnkunnige  biskopen  Joh.  Rudbecks  många  förtjenst- 
fulla  företag  hör  äfven  anläggandet  af  det  första  boktryckeriet 
i  Vesterås.  För  detta  ändamål  erhöll  han  följande,  den  17  maj 
1622  daterade  kongl.  skrifvelse. 

Wij  Gustaff  Adolph  &c.  Giöre  witterligit,  at  efter  thet  oss 
elskeligh,  Doctor  Johannes  Rudbechius  Biskoph  i  Wästeråhrs 
sinnader  ähr  der  sammestädes  Ett  Tryckerij  och  Boklåda  låtha 
oprätta,  Såsom  ock  Wåninger,  som  dertill  tienlige  och  beqwem- 
lige  ähre  förfärdige  låthe,  Så  på  dedt  sådant  dess  fogeligere  mhå 
vthi  wärket  stält  blifwa,  hafwe  wij  vndt  och  efterlåthidt,  som 
wij  och  nu  med  dette  wårt  öpne  breeff'  vnne  och  effterlåthe,  at 
der  till  må  tagas  och  brukes  Een  obygdt  Domkyrkiones  Tompt 
som  be.te  D:  Johanni  Rudbächio  kan  synes  der  till  lägligast  ware. 
Förbiude  fördenskuldh  allom  eho  dee  och  ware  kunne,  at  giöre 
förb.te  Biskoph  här  emoth  hinder  eller  förfångh  vthi  någre  måtto. 

(Efter  Kammarkollegiets  registratnr.) 

Redan  före  detta  kungabrefs  utfärdande  var  dock  tryckeriet 
i  full  verksamhet,  eller  sedan  slutet  af  det  föregående  året.  Uti 
en  förmodligen  1640  tryckt  salukatalog  heter  det:  »Thesse  effter- 
föliande  Böker  äro  tryckte  i  Wästerås,  Sedhan  Trycket  kom  tijt 
i  Novembri  Månat  Anno  1621».    Riktigheten  af  detta  årtal  ut- 

1  På  ett  litet  blad  med  5  frakturstilar,  4  antiqva,  3  knrsiva  och  1  grekisk 
stil  har  Rådbeck  gjort  denna  anteckning:  »Desse  är  M.  Ceisers  13  styler  de  han 
här  hafver  vid  Academien». 


195 


VESTEIiÅS:    U.    OLOF880N,    WALD,    LAUK1NOEN.  1600. 


visas  också  genom  ett  Rudbecks  tal,  De  officio  ministrorum  verbiy 
hvilket  har  detta  tryckår.  —  Uti  Gustaf  Adolfs  privilegier  af 
den  25  mars  1623  för  domkyrkan,  gymnasium  m.  m.  i  Vesterås 
är  äfven  den  nya  stiftelsen  ihågkommen  med  ett  årligt  anslag, 
sålunda:  >Item  Boketryckiaren  af  behollen  Kyrkietijende  i  Lille- 
lieradt,  Spanmåll  Tijo  tunnor.»  Detta  anslag  utgick  ända  till 
1850,  då  det  indrogs  genom  kongl.  bref  af  den  12  juni. 

Den  förste  boktryckaren  i  Vesterås  var  Olof  Olofsson  Hel- 
sing,  som  ditflyttade  från  Stockholm  i  nov.  1621,  enligt  hvad  vi 
ofvan  sett.  Om  honom  heter  det  i  den  nämnda  förteckningen 
vid  är  1628:  »Sedan  drog  Tryckiaren  OlofF  Olson  här  ifrån  til 
Stocholm,  och  bleff  dödh  Peste.»  Utan  allt  tvifvel  är  detta  en 
sanningsenlig  uppgift,  hvilken  dock  icke  får  uppfattas  så,  som 
skulle  O.  Olofssons  död  ha  inträffat  just  det  året,  utan  man 
måste  lägga  en  viss  vigt  vid  ordet  »sedan».  Han  tryckte  nemligen 
ännu  1630  i  Vesterås,  utom  annat,  en  den  28  april  ventilerad 
Excercitatio  theologica  de  Sacra  Coena  d.  Joh.  Andrece  Hede- 
morensis.  Derefter  finnes  intet  spår  af  hans  verksamhet,  och 
tryckeriet  hvilade  till  1635,  då 

Peder  Eriksson  Wald  hitflyttade  från  Upsala.  I  den  nämnda 
gamla  tryckförteckningen  heter  det:  »Ther  eifter  kom  Peter  Wald 
Tryckiaren  til  Wästeråhs,  och  äro  Tryckte  Anno  1635».  Skenbart 
synes  väl  häremot  strida,  att  synodal-disputationerna  för  åren 
1633  och  1634  (»anni  currentis»,  som  titlarna  ha)  äro  tryckta  hos 
honom;  men  de  hafva  i  sjelfva  verket  intet  tryckår,  och  den 
gamla  salu-listan  upptager  dem  såsom  tryckta  1636.  De  hafva 
således  utan  allt  tvifvel  blifvit  ventilerade  handskrifna,  och  först 
efteråt  kommit  i  press.  Ovisst  är  om  Wald  stannade  i  Vesterås 
längre  än  till  och  med  1641.  Säkert  är  att  han  1642  uppträder 
i  Åbo  såsom  akademiens  boktryckare. 

Från  1642  var  Eucharius  Laurinoer,  en  tysk,  gymnasii- 
boktryckare  i  Vesterås.  Egendomligt  är  att  han  redan  uti  ett 
kongl.  bref  af  den  14  jan.  1636  uttryckligen  kallas  boktryckare. 
Han  hade  blifvit  affordrad  »Tw  Ahrs  vthlagor  hwilke  restera  att 
vthgöras  aff  den  Åker  han  wedh  Vpsala  hafwer  och  den  han  här 
till  för  sin  tienst  skuld  hafwer  nutit  frijheet  vppå»,  och  fick  han 
nu  samma  rest  »til  någon  hielp  och  vppehelle  behålla.  Men  här 
effter  skall  han  wara  förtenckt  Oss  och  Cronan  vthgöra,  hwadh 
där  vtaf  bör  vthgöras.»  Huru  detta  skall  förstås  är  icke  lätt 
att  säga,  då  det  är  säkert  att  boktryckaren  i  Upsala  1636  var 
Eskil  Mattsson  och  i  Vesterås  Peder  Wald. 


196 


1600.  VE8TERÅ8!    B.   HAQBN.      8TRENQNÅ8:    PAULINUS. 


Boethius  Hagen  antogs  den  15  december  1669  till  gymnasii- 
boktryckare  och  behöll  denna  plats  ända  till  sin  död  1716.  Så 
lyder  den  gamla  uppgiften,  men  hans  namn  finnes  redan  på  ett 
tryck  som  synes  vara  af  år  1668;  åtminstone  är  dess  innehåll, 
ett  grekiskt  tal,  då  föredraget. 

I  Strengnås  anlade  biskopen  Laur.  Paulinus  Gothus  det  första 
boktryckeriet.  Han  hade  vid  tryckningen  af  sina  arbeten  blifvit 
uppehållen  af  Stockholms-boktryckarne  och  anhöll  derför  hos 
konungen  om  understöd  för  upprättande  af  egen  verkstad,  hvilket 
också  beviljades  genom  följande  kongl.  bref  af  den  20  maj  1622. 

Wij  Gustaf  Adolph  &c.  Giöre  witterligit  at  efter  thet  wår 
troo  vndersåthe,  Oss  elskeligh  D:  Lars  Paulinus  Biskoph  i  Sträng- 
näs, haffwer  i  vnderdånigheet  begieret,  at  oprätte  ett  Tryckerij 
vthi  Strängnäs,  Så  haffwe  wij  honom  dedt  Nådigst  effterlåthidt, 
Och  på  thet  sådant  dess  bättre  mhå  vthi  werket  ställt  bliffwa, 
hafwe  wij  nådeligen  vndt  och  effterlåthidt,  som  wij  och  nu  med 
dette  wårt  öpne  Breeff  vnne  och  effterlåthe,  at  han  Oss  till  be- 
hagelig  tijdh,  skall  niuthe  och  behålle  all  behållin  kyrkiotijende 
vthi  Jädre,  på  Rekerne.  Ther  wårt  Cammer-Rådh,  Cammererer 
och  alle  andre,  haffwe  sigh  at  effter  rätte. 

(Efter  Kammarkollegiets  registratur.) 

Af  en  Kammarkollegiets  skrifvelse  den  3  mars  1634  finna  vi 
att  det  årliga  anslaget  under  tiden  blifvit  förändradt  till  50  tunnor 
spanmål,  hvilka  sagda  år  betalades  åt  biskopen  med  100  rdr,  efter 
som  ingen  spanmål  i  Södermanland  då  var  behållen. 

Den  första  bok  som  utkom  från  det  nya  tryckeriet  var 
Loimoscopia  eller  Pestilente  Speghel  af  biskopen  sjelf,  och  han 
säger  der,  i  den  till  konungen  stälda  dedikationen,  daterad  Phi- 
lippi  och  Jacobi  Dagh  1623:  »Och  althenstund,  E.  K.  Mayestet, 
vthi  nest  förgångande  Ahr,  aff  synnerlig  Infödd  Benägenhet,  til 
Gudz  Ordz,  sampt  Boklighe  Konsters  och  Nödhtorfftighe  Tungo- 
måls Befordring  och  vthsprijdelse,  haffwer  icke  allenast  Nådigst 
effterlåtit  Migh  at  vprätta  itt  anseenligit  Tryckerij  här  i  Sträng- 
näs: Vtan  och  aff  Konungzligh  ynnest  och  Nådhe,  så  wäl  Migh, 
som  til  förb:te  Tryckerijs  Instauration,  förordnadt  en  anseenligh 

hielp  och  Förähring Såsom  och,  at  thetta  enfaldighe  Arbetet 

är  thz  Första,  som  aff  förb:te  nylighen  vprättade  Tryckerij  är 
vthgångidt  och  förfärdigadt —». 

Det  är  således  otvifvelaktigt  att  anslaget,  ovanligt  nog,  gafs 
åt  biskopen  personligen  och  att  han  var  verklig  boktryckeriegare. 


197 


r 


8TRENGNÅ8:   ENiEU8,  BARKEN1U8,  BR0CKEN1U8,  A8P,  BILLIN08LEY.  1600. 


Dock  dref  han  icke  sjelf  rörelsen,  utan  höll  dertill  konstförfaret 
folk.     Den  förste  boktryckaren  i  Strengnäs  blef  sålunda 

Olof  Olofsson  Ejmsus,  som  med  sitt  tryckeri  hitflyttade  från 
Upsala  och  från  slutet  af  1G22  till  1629  skötte  sysslan.  På  en 
af  de  hos  honom  tryckta  böcker  tillfogas  vid  tryckorten  »typis 
Consistorii»  (1625);  men  på  alla  de  öfriga:  »typis  Paulinianis», 
eller  ock  uppges  ingen  sådan  bestämmelse.  Det  är  af  alla  kända 
data  klart,  att  icke  konsistorium  utan  biskopen  egde  tryckeriet 
och  det  nämnda  enstaka  undantaget  torde  derför  böra  anses  som 
ett,  något  egendomligt,  tryckfel. 

Johannes  L.  Barkenius  förekommer  åren  1629 — 37,  ständigt 
med  firman  »typis  Paulinianis»,  samt  1638  utan  detta  tillägg.  Då 
Paulinus,  såsom  erkebiskop,  sistnämnda  år  flyttade  till  Upsala, 
blef  utan  tvifvel  tryckeriet  h  vilande  någon  tid,  och  öfverfordes 
senare  till  hans  nya  residens,  der  det,  såsom  redan  är  anmärkt, 
begagnades  164Ö  och  1641.  Äterfördt  till  Strengnäs,  och  nu  till- 
hörande konsistorium,  förestods  det  af 

Jacobus  Danielis  1641,  1642  och  af 

Zacharias  Brockenius  1644 — 71.  Denne  utsätter  de  första 
åren,  t.  o.  m.  1651,  orden  »typis  Capituli»,  och  kallar  sig  till 
slutet  »Typographus  Capituli»;  men  från  1649  heter  det  »typis 
Brockenii»,  »Officina  Brockeniana»,  o.  s.  v.  Han  ökade  således 
tryckeriet  med  ett  eget  stilförråd.     Efter  hans  död  följde 

Zacharias  Asp,  som  de  första  åren,  1672,  1673,  betjenar  sig 
af  »typis  Brockeniorum»,  eller  på  svenska  utsätter:  »med  Sal. 
Brockenij  arfwingars  bekostnad»,  »i  Sahl.  Brockenij  tryckerij»; 
men  de  följande  alltid  »typis  Capituli»  eller  »Consistorii».  Huru 
han  det  oaktadt  kan  hafva,  emot  konsistorii  vilja,  sålt  tryckeriet 
åt  Keyser,  såsom  Alnander  berättar,  torde  väl  nu  mera  icke 
kunna  utredas.  Detta  lär  ha  skett  1690,  efter  hvilket  år  Asp 
icke  förekommer. 

Johannes  Billingsley,  Stockholms-boktryckaren,  hitflyttade 
en  del  af  sitt  tryckeri  och  dref  äfven  här  rörelsen  1693—1695, 
då  han  dog.  Boktryckeriet  fortgick  en  liten  tid  i  hans  namn 
och  öfvertogs  så  af 

JonANNES  Rönberg,  som  verkade  åren  1696 — 1708,  hvilket 
var  hans  sista. 

Superintendenten  i  Kalmar  J.  Rhotovius  nitälskade  bland 
annat  äfven  för  anläggande  af  ett  tryckeri  i  sin  residensstad, 
och  hade  nära  vunnit  detta  mål  då  döden  bortkallade  honom  den 


198 


1600.  KALMAR:    GttNTHER. 


28  febr.  1626.  Uti  hans  likpredikan,  som  hölls  i  mars  s.  å.,  säges 
härom :  »Ther  til  medh  och  Staden  til  myckit  beröm  haffuer  for- 
holpet  så  myckit  honom  tilstodh,  at  then  loflige  Konst  Booka- 
tryckerij,  och  BookabindareEmbetet  (som  ther,  thet  förra  aldrigh, 
eller  och  det  andra  länge  sädan  waridt  haffua)  ther  skole  vprättas: 
Aff  hwilka  thet  ena,  nembliga  Bookatryckerijt  aff  H.  M:lt  A.  W.  N. 
Herre  och  Kommgh  nu  gunstligen  confirmerat  är:  Thet  andra 
vthan  all  twifwel  wisserligen  wäl  effterfölier.»  Det  synes  häraf 
följa  att  det  kongl.  tillståndsbrefvet  blifvit  ntf&rdadt  i  mars  1626; 
det  har  dock  icke  nu  kunnat  återfinnas.1 

Den  förste,  och  på  1600-talet  ende,  boktryckaren  i  Kalmar 
var  Ciiristopiier  Gönther,  som  under  10  år,  1626 — 1635,  idkade 
yrket  derstädes  och  sistnämnda  år  flyttade  till  Linköping.  Här 
företer  sig  sålunda  det  sällsynta  exemplet,  att  en  ort  som  väl 
hunnit  förvärfva  sig  ett  boktryckeri,  åter  går  miste  derom.  Då 
vi  således  icke  hafva  något  vidare  att  förmäla  beträffande  Kalmar 
i  denna  period,  vilja  vi  i  stället  meddela  en  öfversigt  af  hvad 
Gtinther  tryckte  under  sin  10-åriga  dervaro ;  särdeles  som  nästan 
alla  dessa  första  Kalmar-tryck  tillhöra  de  stora  sällsyntheterna 
i  vår  litteratur,  och  gifva  en  rätt  passande  tidsbild  deraf.  Första 
stommen  till  denna  förteckning  är  redan  öfver  100  gammal  och 
härstammar  från  lektorn  i  Kalmar  Peter  Frigelius;  det  är  således 
mer  än  sannolikt  att  några  af  de  deri  upptagna  skrifterna  icke 
ens  vidare  finnas  till. 

1626. 
Caspari  Eiirymachrerse  Guttenbergensis  Biblia  parva  h.  e.  Carmen 

elegiacum  in  singula  utriusque  Testamenti  capitula.     8:o. 
Krijgzmans  Wijsa  aff  Erico  Johannis  Falk.     8:o.     8  sidor. 
Een  nyy  Wijsa,  Giordt  S.  Konungh  Gustavo  I.  [samt]  Een  lijten 

Dagzwijsa.     8:o.     8  sidor. 

En  ny  Wisa [om]  Gustaf  Adolph.     8:o.     8  sidor. 

Twå  nyia  Wijsor af  Håkon  Månsson  Hiälm.   8:o.    16  sidor. 

Een    Wijsa   och    Dicht   om    Adams   och   Ewas    afffall.     8:o.     8 

sidor. 

Tree  nya Wijsor.    8:o.    8  sidor. 

Prophetia  Sibyllse  på  Rim.     8:o.    40  sidor. 
Legenda  om  7  Sofvare.     8:o.     12  sidor. 

1  Förr  antog  man  att  tryckeriet  anlades  redan  1020;  men  detta  är  alldeles 
oriktigt,  så  som  med  säkerhet  kan  sin  tas  deraf,  att  flera  från  Kalmar  utgångna 
småskrifter  icke  äro  tryckta  der,  ntan  i  Stockholm.  Sådant  är  förhållandet  ännu 
med  den  Rhotovii  synodal -disputation,  som  hölls  i  juni  1625. 


199 


1600.  KALMAR:    G0NTHER.      LINKÖPING. 


T.  G.  (Thomas  Gevaliensis),  Then  Sköne  Josephi  Historia.  Ny- 
lighen  vthsat  på  Rijm.    8:0.    (Fjerde  upplagan.) 

Kort  Berättelse  om  the  herlighe  och  sköne  Victorier  som  konung 
Gustaf  Adolph  haffuer  hafft.    4:o. 

Wijsa  om  Propheten  Jona.    8:0.    8  sidor. 

1632. 
Nic.  Holgeri,  Troijenborgh,  Thet  är,  En  sanferdigh  Tragoedia.   8:0. 

,  Disputatio  Logica  prima  de  natura  Logices.     4:o. 

Nic.  Eschilli,  Synodal-disputation  de  Jehovah  Elohim,  id  est  Deo 

uno  et  trino.     4:o. 

,  Likpredikan  öfver  Maria  Jönsdotter.    4:o. 

Joh.  Laur.  Humerus,  Een  Predikan  om  wårs  Herres heliga 

och  högwärdiga  Nattward.    4:o. 

1633. 
Nic.  Eschilli,  Synodal-disp.  de  Persona  et  Officio  Christi.    4:o. 
Sv.  Holgeri,  Een  christelig  och  enfaldig  Bruda  Predikning,  hållen 

i  Calmara  kyrkia  Anno  1620  then  4  Dec.    4:o. 
Riksdagsbeslutet  1633.    4:o. 

1634.  % 
Några   Böner   Som    I    Lijnköpingz    Stift,  sedwanligen  läsas  aff 

Predikostolen.  Folio.  16  sidor. 
J.  Botvidi,  Predikning  öffwer  Gustaf  Adolph  then  Store.     11.  år. 

4:o.     (Eftertryck  af  Stockholms-upplagan.) 

1635. 
Joh.  Botvidi,  Likpredikan  öfver  Carl  Baneer  (Ups.  7  okt.  1632).  4:o. 
Nic.  Eschilli,  Synodal-disp.  de  Creatione  et  Providentia.    4:o. 
Nic.  Holgeri,  Disputation  de  Intelligentiis  seu  Angelis.    4:o. 

Linköping  erhöll  sitt  första  boktryckeri  genom  biskopen  der- 
städes  Johannis  Bothvidi  försorg.  Han  hade  bland  annat  gjort 
framställning  derom  hos  regeringen  och  bekom  följande 

K.  Mte  Resolution  på  Bispens  i  Linköpingh  inlagde  punchtter. 
Datum  Stockholm  den  3  Junij  åhr  1635. l 


Till  thett  Femptte,  Hennes  K:  M:tt  låter  sigh  nådigst  behaga, 
att  ett  Tryckerij  i  Linckiöpingh  må  oprättas  och  der  stadigt  för- 
blifua,  såsom  och  af  gunst  och  nådhe  effterlåter  Tryckiaren  der 

1  I  Rådsprotokollet  den  23  febr.  1774  namnes  ett  privilegium  den  9  jan.  1628 
på  boktryckeri  i  Linköping. 


201 


LINKÖPING:    GONTHER,    KBMPE.  1600. 


sammastädes  till  een  behageligh  tijdh  Tiugu  tynnor  spannemåll 
af  någonn  beliållinn  kyrckiotijende  der  i  Stichtett  åhrligenn  att 
bekomma;    Effter  som  Boktryckiaren  der  på,  ett  serdeles  breef 

gifuit  ähr.  (Efter  Riksregistratnret.) 

Följande  året  utfärdades  ett  särskildt  kongl.  bref  till  Kammar- 
kollegium angående  spanmåls-anslaget,  så  lydande: 

Christina  &c  Wår  synnerlig  ynnest  och  nådige  benegenheet 
medh  Gudh  alzmechtig  tilförende  Troo  men  respective  Richz  och 
Cammerrådh.  Medan  wij  nådigest  haffue  bewilliat,  at  bocke- 
tryckaren i  Linkiöping  skall  till  åhrligit  vnderhåldh  bekomma 
tiugu  tunnor  spannemål  till  wår  angående  myndige  åhr  och  re- 
giering,  derföre  ähr  wår  nådige  willie  och  befallning  at  i  den 
förordning  giöre  det  han  af  rentorne  der  nedre  i  östergiötlandh 
förbe:te  20  tr  spannemål  åhrligen  i  rettan  tijdh  må  bekomma, 
detta  i  så  effter  komme.  Och  befalle  eder  Gudh  alzmechtigh 
synnerligen  och  nådeligen  aff  Stockholm  den  11  Julij  Anno  1636. 

(Efter  afskrift  i  Kammarkollegiet.) 

Uti  en  samma  dag  daterad  »resolution  oppå  dee  postulata 
Consistoriales  Lincopenses  anlagdt  hafwa»  omnämnes  som  svar 
på  2:a  punkten  detta  bref  med  följande  tillägg:  »Doch  skall 
Tryckiaren  häremot  wara  förplichtad,  nödtorfftige  Scholeböcker, 
som  vngdomen  med  frucht  kan  bruka,  af  Trycket  opläggia.» 

Förmodligen  på  kallelse  hitflyttade  nu  Christofer  GOntiier 
från  Kalmar  och  fortsatte  här  sin  verksamhet  åren  1636 — 54. 
Han  erhöll  den  29  augusti  164f>  drottning  Christinas  konfirmation 
på  de  under  hennes  minderårighet  utfästade  20  tunnorna. 

Honom  följde  Daniel  Kempe  1654 — 88.  Han  fick  genom  kongl. 
bref  den  2  juli  1658  förnyelse  på  anslaget  af  20  tunnor  årligen, 
blef  rådman  i  staden  och  dog  1690  i  maj.  Af  honom  finnes  en 
uppgift  å  det  han  »på  20  år  sedan  han  kom  till  tryckeriet»  ut- 
gifvit,  hvilken  vi  här  meddela,  då  hon  ehuru  kortfattad  visar 
den  tidens  förläggareverksamhet  i  en  landsortsstad. 

Abc  böcker  Latinske  och  Swenske  —  Lutheri  Catechismus 
med  Spörsmål  —  Vestibler  —  Donater  —  Colloquia  Corderi  — 
Grammatica  latina  —  Grammatica  Grreca  —  Synopsis  biblica 
latin?  och  Swensk  —  Synopsis  Physica  Sperlingii  —  Elementa 
Rhetorica  Vossii  —  Dialectica  Conradi  —  Ethica  puerorum  — 
Orationes  Marci  Marcelli  —  Excercitium  pietatis  scholasticum  — 
Somnium  Scipionis  —  Bucolica  Vergilii  —  Sphaera  Svibelii  — 
Quatuor  Symbola  —  Psalmböcker  af  12  böcker  —  Psalmböcker 
med  Evangelier  och  Epistlar. 


202 


1600.  LINKÖPING:    KBMPE.       ÅBO:    WALD. 


Främmat  arbete. 
Penu   proverbiale  —  Breviarium   Gustavianum.     Orationer, 
disputationer,  predikningar,  grafskrifter,  bröllopsskrifter,  andelige 
ocli  verldslige  visor,  comaedier  och  mera  sådant  smått  som  icke 

kan   namngifvas.  (Odaterad  lista  i  Linköpings  domkapitels  arkiv.) 

Ephrahim  Kempe,  utan  tvifvel  den  förres  son,  öfvertog  trycke- 
riet 1688  och  fick  den  12  mars  1089  kongl.  stadfästelse  å  samma 
understöd,  som  hans  företrädare  åtnjutit,  och  dref  yrket  till  sin 
död  den  31  maj  1700. 

Inrättandet  af  universitetet  i  Åbo  medförde  äfven  uppsättning 
af  ett  boktryckeri  derstädes.  Redan  1638,  uti  en  »designation» 
för  den  tillämnade  högskolan,  uppföras  100  daler  s.  m.  såsom  lön 
för  en  boktryckare,  och  i  ett  kongl.  bref  den  9  mars  1639  säges, 
att  Peter  v.  Selow  erhållit  befallning  att  begifva  sig  till  Abo  med 
sitt  tryckeri  (och  trycka  finska  bibeln,  enligt  hvad  andra  under- 
rättelser upplysa);  men  verkställighet  häraf  följde  icke.  Sedan 
behofvet  flera  gånger  blifvit  i  konsistoriet  omtaladt  och  man  hös 
Selow  bestält  nya  stilar,  afslutade  två  af  professorerna,  Petrseus 
och  Achrelius,  den  12  aug.  1641  följande  öfverenskommelse  med 
Vesterås-boktryckaren  Peder  Wald. 

Afhandling  medh  M.  Peer  Erichson  Wald,  om  Bok- 
tryckare Embetet  i  Abo. 

1.  Tillsäijes  honom  på  Consistorii  Academici  vägnar  frijhet 
för  all  Stadzens  tunga  och  besvär,  såsom  Ubsala  Academie  Bok- 
tryckare niuter. 

2.  Att  honom  gifves  för  hvart  ark  gemeen  skrifft,  som  Pro- 
fessores  och  Studiosi  låta  tryckia,  6  mark  hvit  mynt.  Rectoris 
Patenter  och  Intimationer  skall  han  tryckia  utan  betalningh. 

3.  Skall  flijt  göras,  att  han  åhrligen  sitt  Deputat  och  Sti- 
pendium blifver  mächtigh,  såsom  det  i  Staten  finnes,  neml.  100 
Dal.  hvitt  mynt. 

4.  Skall  han  blifva  försörgd  med  nödtorfftigli  huusrum. 

5.  Skall  honom  bijstånd  göras  till  att  betala  frachten  tå  han 
till  Åbo  förreeser  med  trycket  och  sijne  saker. 

Häremot  lofuar  och  tillseijer  han  oss: 

l:o  Sigh  vilja  b:te  Boktryckiare  ämbete  i  Abo  flijteligen  idka 
och  drifva,  utan  försummelse  och  oppehåld  hvar  och  en  sitt  arbete 
väl  igenlefrera;  dock  flyendes  alt  otijdigt  arbete,  som  är  under 
Predikan  och  Gudztiensten  om  Söndagar  och  stora  Helgedagar. 

2:o  Skall  han  vara  förplichtadh  lefverera  try  Correctuur. 


203 


Åbo:  wald.  1600. 


3:o  Skall  han  icke  understa  sigh  att  tryckia  någon  skrifft 
heller  book,  som  icke  tillförende  af  Facultatis  Decano  är  öfver- 
sedd  och  låfgifvit  att  henne  tryckia;  derföre  skall  Booktryckiaren, 
när  honom  något  till  at  tryckias  tilbiudes,  förvägra  sigh  något 
begynna  förr,  än  han  seer  för  sigh  Decani  Zedel. 

4:o  Skall  han  vara  förplichtadh  vara  i  Åbo  tillstädes  i  näst- 
kommande våår  d.  1  Maj,  hafvande  medh  sigh  dhe  skriffter  eller 
typos,  som  hoos  Petter  von  Selau  äro  bestelte,  sampt  medh  Press 
och  dess  tillbehör,  doch  för  bettalningh,  som  vij  derom  kunna 
förlijkas. 

5:o  Skall  han  ingen  Mester  Suen  antaga  utan  Rectoris  vet- 
skap; Skall  och  icke  förvägra  sigh  antaga  Lärodrengiar  af 
landsens  vngdom.     Datum  Stockholm  d.  12  Aug.  1641. 

Thetta  afhandlat  vara  på  begge  sidor  vitnar  jagh 
Eschillus  Petrams,      Ericus  Danielis  Achrelius.       Peder  Wald, 

Ab.  Pastor.  Booktryckare. 

(Efter  Tengströms  Vita  et  Merita  Isaaci  B.  Rothovii,  s.  189.) 

Den  sålunda  antagne  akademieboktryckaren  öfverflyttade 
dock  icke  förr  än  mot  hösten  1642,  och  den  6  aug.  heter  det  dess 
angående  i  konsistoriets  protokoll :  »Effter  Tryckaren  är  nu  medh 
hustro  och  bohagh  ankomen,  och  effter  contractet  begerer  honom 
måtte  skaffas  hussrum,  ther  han  kan  blifva  uthi;  Blef  beslutit 
at  Notarius  Acad.  gör  sin  flijt  och  fömimer  hvar  man  för  billigast 
Hyra,  en  Stugu,  bodh  och  Kellare  till  hans  behoff  kunde  finna.» 
Af  samma  protokoll  finner  man  att  de  hos  Selow  gjutna  stilarne 
kostade  85  rdr. 

Walds  verksamhet  på  denna  hans  sista  vistelseort  började 
ock  samma  år  1642,  från  hvilket  man  har  i  behåll  åtminstone 
ett  Abo-tryck,  nämligen  den  första  derstädes  (den  18  dec.  1641) 
hållna  disputation,  en  Discursus  politicus  de  Prudentia  af  M.  O. 
Wexionius,  resp.  E.  S.  Pontanus.  Såsom  sig  bör  bestå  tryck- 
produkterna här  af  en  mängd  akademiska  skrifter  samt  några 
teologiska  böcker,  mest  på  finska. 

Nya  föreskrifter  för  boktryckeriet  stadgade  konsistorium  den 
19  juli  1647,  då  det  beslöts:  »1.  att  Booktryckiaren  skal  inga- 
lunda tryckia  någhra  disputationes,  Kijm,  Verser  eller  Orationes, 
förrän  the  blifva  aff  Decano  eller  Professoribus  öfversedde  och 
underskrefne.  2.  Om  någhon  vil  dedicera  någhot,  så  skal  dedica- 
tion  tryckias  på  hvart  Exemplar  och  lijka,  lydhande  allenast  til 
Sex  Personer  till  thet  högsta  och  eij  fleere.  3.  Om  någhon  låther 
tryckia  någhot,  skall  Tryckiaren  tryckia  200  Exemplaria  på  hvart 


204 


1600.  ÅBO:    P.   HANSSON. 


Arek  för  1  R:d,  vil  och  någhon  hafva  fleere  Exemplaria,  skall 
han  gifva  1  D.  K.  M.  för  100.» 

Wald  dog  den  15  febr.  1653,  51  år  gammal,  och  tryckeriet 
fortgick  i  enkans  namn  (typis  Acad.  apud  viduam  Petri  Wald) 
under  de  henne  beviljade  nåd-år,  tills  hon  den  1  nov.  1654  gifte 
sig  med 

Peter  Hansson,  hvilken  den  27  sept.  s.  å.  blef  antagen  till 
akademiens  boktryckare.  I  mellantiden  hade  underhandlingar 
också  förts  med  Amund  Grefwe  i  Göteborg  om  öfverflyttande 
till  Åbo,  och  hans  anställning  var  i  konsistorium  afgjord;  men 
slutliga  utgången  blef  dock  den  nämnda.  Hansson  var  vestgöte, 
född  1620;  hade  lärt  yrket  hos  Wald  och  Eskil  Matsson  i  Upsala, 
samt  öfverkom  till  Åbo  1653  med  kanslerens  anbefaUningsbref. 
Vid  hans  antagning  stadgade  konsistorium:  »att  han  achtar 
trycket  granneligen  och  holler  thet  reent,  kiöper  åhrligen  något 
med  Acad.  penningar  till  dess  förbättring;  får  för  gemeen  skrifft, 
som  professores  och  studiosi  låta  tryckia  6  m.  S.  M:t  men  för 
grannare  tryck  4  ö.  S.  M:t  mehra,  och  för  thet  grofvaste  3  Dal. 
K.  M:t  och  när  thet  är  betalt,  skall  han  tryckia  1/2  Bijss,  der 
någon  begärar,  vil  och  någon  flere  exemp.  tryckia,  gifves  1  Dal. 
Kr.  Mt.  för  hvart  100,  och  lefverera  trenne  correctur.  Han  skall 
taga  till  sigh  trenne  exemplaria  uthaff  alt  thet  som  tryckes  här 
wedh  Academien,  och  lefwerera  der  aff  ett  exemplar  att  förvaras 
uthi  Consistorii  archivo,  och  twenne  till  Acad.  Bibliothek.  De- 
dicationer  anbelangande  så  steller  han  sigh  effter  förra  decret.» 

Under  Hanssons  tid  var  tryckeriet  två  gånger  i  eldsfara, 
1656  och  1678  vid  de  stora  vådeldar,  som  då  öfvergingo  Åbo; 
men  synes  dock  ingendera  gången  hafva  lidit  någon  betydligare 
skada.  Det  var  för  öfrigt  i  mycket  klent  skick,  så  som  man 
kan  se  både  af  de  tryckta  böckerna  och  af  akademiens  år  1665 
till  Kongl.  Maj: t  ingifna  underdåniga  »Postulata»,  der  det  i  fjerde 
punkten  säges:  »Och  såsom  denne  Academiens  Tryck  ähr  öfver- 
mättan  svagt  och  ringa,  så  att  Professores  som  gärna  och  medh 
stoor  flijt  ville  elaborera  och  af  trycket  publicera  vackra  och 
berömliga  Tractather  och  böcker,  ther  igenom  blifva  myckit  för- 
hindrade och  tillbaka  satte:  Hans  Kongl.  Maij:t  vij  fördenskull 
i  störste  underdånigheet  bedie,  att  Hans  Kongl.  Maij:t  nådigast 
ville  till  detta  Tryckeriets  Supplement  förunna  dhe  skrifter,  som 
af  Dorpts  tryckeri  förnimmes  ännu  i  gått  behåll  och  förvaradhe 
vara.  Vij  skole  sampteligen  så  myckit  större  flijt  på  nyttiga 
Tractaters    publicerande    hvar   för   sigh   anläggia,    såsom   detta 


206 


Åbo:  wall,  gkzelius.  1600. 


till  dhen  studerande  ungdomens  opbyggelse  synes  förnämbligast 
lända.»  Denna  framställning  syftar  på  det  akademiska  tryckeriet 
i  Dorpat,  hvilket  jemte  biblioteket  inmurades  uti  ett  af  Maria- 
kyrkans  livalf  i  anledning  af  belägringen  1050,  men  icke  förr  än 
1088  åter  framtogs.  Kongl.  Maj:t  beviljade  i  följd  af  denna  an- 
sökan tullfrihet  på  100  ris  papper  årligen  för  tryckeriets  behof. 

Hansson    dog    den    10    april    1079  och  fick  till  efterträdare 
Johan  Larsson  Wall,  som  två  år  der  förut  blifvit  af  honom  efter- 
skrifven  från  Stockholm  och  till  sist  ensam  förestätt  tryckeriet; 
han    anhöll    nu    hos   kanslern   att  antagas  till  akademiens   bok- 
tryckare och  lofvade,  i  sådant  fall,  gifta  sig  med  Hanssons  enka 
(andra  hustru).    I  februari  1080  utfärdades  hans  fullmagt,  då  det  i 
konsistoriets  protokoll  den  11  s.  m.  heter:  »Inkallades  Acad.  Typo- 
graphus  M:r  Johan  Wald  hvilken  förehöltz  hans  embetes  plicht, 
jembwähl  och  ett  concept  till  den  Fullmacht  han  på  sin  tienst 
skall  hafva.    Då  lofvade  Johan  Wald  moderera  och  lindra  Taxe- 
ringen när  någon  af  Professorerne  låter  tryckia  ett  opus,  nenibl. 
att  han  trycker  ett  heelt  Bijs  på  Arck,  föruthan  ordinarie  be- 
löning.   I  dhed  öfrige  varandes  tillfreds  medh  dhedh  project  H:r 
Rector  Magnif.  för  honom  hafver  uthkastat  och  uthfäste  han  at 
vilia  tryckia  Intimationer  för  Professorernes  Barn,  Hustrur  och 
andra  dheres  egne,  som  genom  döden  torde  afgå,  och  Lijkfärden 
skall  anställas.   Dedicationer  skall  han  icke  emottaga  medh  mindre 
dhe  äro  af  någon  Professore  öfversedde.    Men  öfver  allting  skall 
han  uppfylla  den  condition  han  för  dhetta  undergådt  hafver,  och 
ächta  Enckian  fast  han  föruth  fulmachten  bekommer.» 

Wall,  som  sannolikt  var  son  af  Stockholms-boktryckaren 
Lars  Wall,  utöfvade  yrket  utan  nämnvärda  händelser,  men  i  stor 
tarflighet,  till  sin  i  november  1710  inträffade  död. 

Biskopen  i  Abo  Jon.  Gezelius  d.  ä.,  en  mycket  nogräknad 
herre,  gjorde  ofta  i  konsistoriet  anmärkningar  mot  boktryckeriet 
och  boktryckaren;  det  förra  var  dåligt,  den  senare  var  dyr  och 
nyttjade  för  små  kolumner  (1009  var  priser  7  daler  för  ett  ark 
cicero).  Till  protokollet  den  11  juni  1000  yttrade  biskopen  i  fråga 
om  de  små  formaten:  »om  icke  der  på  folier  correction,  så  vill 
iag  haa  mig  sielf  booktryckeri  och  karl.»  Denna  föresats  blef 
snart  nog  utförd;  redan  samma  år  köpte  han,  som  förberedelse 
dertill,  ett  pappersbruk  och  fick  af  konsistoriet  på  sig  öfver- 
Hyttadt  det  1005  gifna  privilegiet  att  tullfritt  införa  100  ris 
papper;  följande  år  1007  anskaffade  han  '/2  centner  grekisk  stil, 
hvilken  han  dock  erbjöd  akademien  till  inlösen,  ehuru  förgäfves, 


206 


1600.  Åbo:  gezelius,  winteh. 


emedan  brist  pa  medel  hindrade.  I  en  vid  denna  tid  till  Kongl. 
Maj:t  ingifven  skrift  yttrar  han:  »Thet  första  felet  ähr  på  dhenna 
orten  så  väll  vidh  Academien  som  i  alla  Scholorna,  att  här  finnas 
intet  nödiga  böcker,  och  dhe  några  få,  som  finnas,  sällias  så  dyrt, 
att  dhe  icke  kunna  lösas.  Ville  E:s  Kongl.  Maj:t  af  högh  Kongl. 
Nåde  migh  vid  pappersbruket  medh  någet  beneficera,  och  iag 
kunde  fåå  mit  egit  tryckerij  (ty  medh  Academiens  tryck  kan 
man  dock  icke  komma  till  rätta  medh  det  som  i  Stiftet  behöfves), 
så  vill  iag  mig  förobligera,  att  sälia  alla  nödiga  böcker,  så  vid 
Academien  som  i  Scholorna,  för  halfva  dhet  verdet,  som  dhe 
sälias  i  Ubsala,  såsom  ock  dhet,  som  föres  hijt  ifrån  Tyskland; 
man  hoppas  med  Guds  hielp  fåå  förföra  böcker  här  ifrån  till 
Sverige  och  Tyskland.»  Kongl.  Majrts  resolution  härpå  är  okänd, 
och  ovisst  är  om  något  privilegium  utfärdades;  men  säkert  är 
dock  att  G.  år  1668  afslöt  ett  kontrakt  med  boktryckaregesällen 
Johan  Winter,  af  sådant  innehåll.  Winter  förband  sig,  att  inrätta 
tryckeriet  efter  sitt  bästa  förstånd;  att  väl  förfärdiga  det,  som 
skulle  gifvas  honom  att  trycka;  se  till  att  ej  något  af  vanskötsel 
förderf vades ;  ej  upplägga  något  för  sig  af  det  arbete  honom 
skulle  gifvas,  utan  låta  sig  nöja  med  de  honom  efterlåtna  25 
exemplar.  Deremot  förband  sig  biskopen,  att  hålla  honom  nöd- 
torftiga hus  för  sig  och  sin  familj,  och  för  dem  som  skulle  arbeta 
på  tryckeriet;  item  30  famnar  god  ved;  item  för  tryckeriets 
inspektion  och  skötsel  50  daler;  honom  skulle  skaffas  nödtorftigt 
arbete,  för  hvilket  honom  skulle  betalas  efter  hvart  ark,  nämligen 
för  cicero,  latinsk  och  svensk,  sex  daler  sättarelön,  för  mittel 
sammaledes  sex  daler.  —  Frän  1669  trycktes  nu  här  under  en 
följd  af  år  de  talrika  skrifter  den  lärde  egaren  författade  eller 
lät  för  skolornas  och  stiftets  behof  upplägga,  utom  andra,  helt 
främmande  arbeten;  en  förteckning  öfver  allt  detta  m.  m.  till  1690 
finnes  införd  i  Johan  Gezelii  den  äldres  minne  af  J.  J.  Tengström, 
s.  248—316.    Åbo  1825.    8:o. 

Nämnda  år  1690  ärfdes  tryckeriet  af  anläggarens  son,  Jon. 
Gezelius  d.  y.,  hvilken  den  10  september  s.  å.  erhöll  det  kongl. 
privilegium,  som  här  följer. 

Wij  Carl  &c.  Giörom  witterligit,  at  såsom  Oss  hafwer  wår 
Troo  Man  och  Biskop  öfwer  Åbo  Stiift,  Oss  Elskeligh,  Wyrdig 
och  Höglärd,  Doctor  Johan  Gezelius  underdånigst  andragit,  huru- 
ledes  hans  Fader,  framledne  Biskopen  der  sammastädes,  hade 
medh  stor  Möda  och  bekostnad,  både  införskrifwit,  och  alt  stadigt 
widh   macht   hållit   ett  wäl  inrättat  Tryckerij  uthi  Abo,  hwar 


207 


Åbo:  gezklius. 


1600. 


widh  bemälte  hans  Fader  månge  nyttige  och  wackre  Wärck  och 
Böcker,  dem  han  merendels  sielff  sammanfattat  och  skrifwit,  haar 
till  mångens  bästa  och  förkofring  lätit  upläggia  ock  uthgå;  Men 
beklagar,  at  sedermelira  andre  Booktrychiare  hafwa  understad  t 
sigh  sådant,  honom  til  största  Skada  och  Förtreet  at  efftertryckia; 
Hwilket  och  nu  skulle  afskräckia  honom,  til  Gudz  Församblingz 
och  Fädernes-Landetz  Tienst,  at  fortsättia  Tryckerij,  så  frampt 
han  icke  medh  Wårt  Nådige  General  Privilegio,  i  detta  fallet, 
blefwe  försedd,  hwar  om  han  och  fördenskull  hos  Oss  en  Under- 
dänigh  ansökningh  giort  hafwer;   Altså  och  emedan  Wij   finne, 
på    den    ene    sijdan,    sådant   hans    upsåth   både  nyttigt  och   be- 
römmeligit,  och  på  den  andre  aldeles  orimeligit  och  Straffbart, 
at  någon  annan  understår  sigh  det,  som  han  således  medh  sitt 
beswär,  Förlagh  och  Bekostnad  uplägger,  honom  til  förfång,  Skada 
och  Nachdehl,  at  efftertryckia,  och  således  hindra  honom  at  niuta 
der  widh  åth  minstone  den  Förmånen,  at  i  det  fallet  finna  och 
see  sigh   Skadelöös,  och  icke  förgäfwes  hafwa  anwendt  där  på 
sin  Tijdh  och  Medel  androm  til  Nytta  och  Båtnad.     Ty  hafwe 
Wij  och  til  at  understödia  honom  uthi  detta  des  wälmente  upsåth, 
welat  förunna,  bewillia  och  effterlåta,  som  wii  jämwäl  här  medh, 
i  Krafft  af  detta  Wårt  öpne  Bref,  förunne,  bewillie  och  effterlåte 
honom,  Biskopen  Doctor  Gezelio,  Wårt  Nådige  Privilegium,  på 
alle  de  Böcker,  hwilka  I.  antingen  hans  framledne  Fader,  eller 
lian  sielff  skrifwit  och  upläggia  låtit,  eller  ännu  kunna  af  honom 
utharbetade  warda;  Och  II.  af  andre  Språåk  Verterat  och  öfwer- 
satt,  eller  och  genom  arbetsamme  tilökningar  eller  Register  sådant 
förbättrat,  och  hwar  på  icke  tilförende  något  Wårt  Privilegium 
finnes  uthfärdat:  sampt  III.  af  andre  kunna  wara  skrefne   och 
utharbetade,  men  doch  effter  afftahl  och  Contract  genom  någon 
Biskopens  Kostnad  upläggias;  skolandes  detta  Privilegium  sigh 
sträckia  på  10  åhrs  Tijdh,  ifrån  det,  at  hwar  Book  således  af 
Trycket  uthgår;  och  den,  som  fördristar  sigh  där  emoot  i  medler- 
tijd  eller  utom  Wårt  Speciale  tilstånd,  sedermera,  förenembde, 
af   honom,    widh   ofwanbemelte    des   Tryckerij,  uplagde  Böcker, 
ehwadh    nampn    dhe    hälst   hafwa   kunna,    antingen    Styckewijs 
eller  elliest,  at  af-  eller  efftertryckia,  eller  annorstädes  uplagde 
införa,  försällia  eller  föryttra,  wara  förfallen  till  confiscation  af 
alle  P^xemplaren,  och  fyrahundrade  Dal.  Sölf:  Myntz  Straff  och 
Wijte,  hwar  af  angifwaren  en  Dehl,  förläggiaren  den  andre,  och 
Hospitalet  den  tridie  Dehlen  skole  hafwa  at  åthniute.  Wij  biude, 
och  befalle  fördenskul  här  medh  alle  wederbörande,  at  dhe  bemelte 


208 


1600.  NYKÖPING:    A.    GREFWE.       GÖTEBORO:    A.    GREFWE. 


Biskop,  widh  detta  Wårt  Nådige  Privilegio,  skydde  och  hand- 
hafwe,  så  at  honom  der  emoot  intet  meen,  hinder  eller  förfångh, 
i  någon  måtto  tilfogas.  Til  yttermehra  wisso,  hafwom  Wij  detta 
medh  egen  Hand  underskrifwit,  och  medh  Wårt  Kongl.  Secret 
bekräffta  låtit.     Datum  Stokholm  den  10  Septembris  1(390. 

(Efter  G:ii  Fasciculus  Homileticarum  Dispositionum.) 

Winter  erhöll  1680  titel  af  kongl.  boktryckare  i  storfursten- 
dömet  Finland,  hvilken  benämning  öfvergick  till  efterträdarne. 
Han  dog  1705  eller  1706. l 

I  Nyköping  fans  några  få  år  vid  medlet  af  1600-talet  ett 
tryckeri,  nämligen  det  som  tillhörde  Ericus  Schroderus,  hvarom 
är  taladt  under  Stockholm.  Han  återflyttade  1645  till  sin  födelse- 
stad och  medförde  så  väl  sitt  tryckeri  som  dess  föreståndare, 
Amund  Nilsson  Grefwe.  Denne  blef  inom  kort  (1646?)  egare 
deraf  och  stannade  i  Nyköping  till  1650.  De  böcker  han  der 
tryckte  äro  Schroderi  öfversättningar  af  Hunnit  Epitome  Creden- 
dorum  1647  8:o,  Arnds  Paradis  lustgård,  1648  8:o  och  Carionis 
Chrönika,  1649  folio,  förutom  några  småtryck. 

När  Schroderus  dog  1647  blef  Grefwe  kallad  till  Göteborg, 
men  sysselsatt  med  tryckningen  af  sistnämnda  vidlyftiga  arbete 
kunde  han  ej  före  dess  afslutande  bryta  upp.  Sedan  boken  väl 
blifvit  färdig  och  superintendenten  Brunnius  förnyat  kallelsen, 
kom  han  till  Göteborg  i  juli  1650.  Uti  en  odaterad  inlaga  från 
år  1653  säger  han  dock  att  magistraten  kallat  honom  till  »Göthe- 
borgs  Gymnasium  för  en  Booktryckiare»;  han  klagar  sin  nöd  och 
söker  hjelp  att  flytta  till  Abo,  hvilket,  såsom  nämndt  är,  icke 
skedde;  »hafwer  iagh  icke  fått  så  mycket  Arbete  thet  iagh  min 
Hustro  och  många  små  Barn  på  en  Månadz  tijdh  hafwer  kunnat 
vppehållit  eller  försörgt  medh».  Emellertid  hade  följande  kongl. 
privilegium  blifvit  utfärdadt  för  honom: 

Wij  Christina  &c.  Göre  witterligit,  att  ändoch  på  Wårt 
nådhige  behagh  ähr  vthi  Wår  Stadh  Götheborg  för  lijten  tijdh 
sedhan,  inrättat  ett  mehrendels  Complett  Tryckerij,  huilcket  och 
aff  Wåre  och  Chronones  medell  till  een  deel  ähr  vnderhulpit 
wordet,  att  dhet  j  behörlig  gångh  och  esse  bracht  är:  Så  för- 
nimme  Wij  lijkwäl,  att  samme  Tryckerij  skall  nu  för  denne 
tijdhen   så   gott   som   heelt  wara  förlägit,  aff  orsak,  att  Book- 

1  Till  grand  fur  denna  framställning  ligga  F.  W.  Pippings  (med  vidlyftiga 
detaljer  utrustade)  historiska  underrättelser  om  boktryckeriet  i  Finland,  Helsing- 
fors 1860,  4: o,  samt  Tengströms  nyss  anförda  skrift  om  Gezelius  d.  ä. 


Sv.  Bohtr.-hitt.  209  14 


GÖTEBORG:  A.  GREFWE.  1600. 


tryckiaren  som  dhet  före  står  och  äger  inthet  Privilegium  till 
dato  hafwer  erhollit  på  opläggiande  af  någre  wisse  böker,  som 
doch  i  dhen  aflägsne  provin eien,  så  for  wåre  vndhersåtheres  der- 
sammestädhes  i  gemehn,  som  till  vngdomens  information  i  synner- 
heet,  skole  tarfwas  och  behöfwas.  Hw.arföre  hafwe  Wij  i  dess 
anseende  så  wäl  som  för  dhen  recommendation  som  af  hans  kärlig- 
het  Wår  Gen:  Gouv:r  på  dhen  orthen  af  thet  nyttige  wärcket  hoos 
oss  giort  hafwer  welat  vnna  och  efterlåta,  som  Wij  här  medh  och 
i  detta  Wårt  öpne  brefs  och  privilegij  krafft,  vnne  och  efterlåthe 
Booktryckiaren  der  i  Götheborgh  Amundh  Grefwe,  att  härefter 
få  opläggia,  tryckia  och  dher  i  provincierne  försällia  efterschrefne 
böker  och  arbete,  som  are  Abc  boken  på  Latin  och  Swenske, 
Lutheri  Catechismus,  den  wanlige  Psalm  och  Evangelijboken, 
Donatus,  Compendium  Haffenreferi  och  andre  små  Scholeböker, 
som  i  Scholeordningen  nampngifwes  och  i  Scholer  och  Gymnasierne 
!  anthen  hele  eller  styckewijs  läses;  och  dhes  föruthan,  alle  tienlige 

•  och  approberadhe  Swenske  böker  giordhe  och  transfereradhe ;  och 

i  ingen  hafwe  macht  honom  sådant  att  wägre,  eller  deruthinnan 

i  något  hinder  tillfoga.    Här  alle  detta  i  någon  måtto  angår,  hafwe 

i  sig  att  efterrätta.    Till  yttermehra  wisso  &c.    Datum  Stockholm 

!  den  9  Januari  A:°  1053.  (Efter  koncept  i  Riksarkivet.) 

j  Den  första  bok  som  trycktes  i  Göteborg  var  Christelige  Nyårs- 

i  gåfrors  Apothek  af  Jos.  Stegmann,  öfversatt  af  E.  J.  Huss,  1650 

i  liten  K:o.     Bland  Grefwes  öfriga  förlag  märkes  hufvudsakligen 
I  en  Förklaring  öfvcr  den  store  Propheten  Esaiam,  af  J.  Billovius, 

l(>()i)  i  tre  tjocka  q  vart  band. 

Ar  1()()H  den  12  febr.  anslog  konsistorium  åt  sin  typographo 
til  understöd  den  del  som  adjuncto  bestås. 

Ar  1070  söker  Grefwe  understöd  i  anledning  af  honom  öfver- 
gångna  olyckor,  om  hvilka  han  säger: 

Anno  1<)()7  miste  iagh  medh  papper  och  stylar,  medh  en 
Götheborgs  Fahrkost  som  förgickz  then  18  Decembris  fyra  Mijl 
pä  andra  Sijdan  Bergen  i  Norie  öfwer  400  Rd  som  till  Esaue 
wärck  bestäldt  wardt  ifrån  Hamburg. 

Anno  1(>()9,  then  10  May  miste  iagh  vthi  then  häfftige  wåd- 
elden  så  på  min  wärckstadh  och  aff  Esaiaj  wärck  medh  andra 
materier  och  Böcker  til  000  Rd.> 

I  följd  häraf  beviljades  ock  honom  ett  årligt  spanmålsanslag 
genom  följande  kongl.  bref. 

Wij  Carl  &c.  &c.  Giöre  witterligit  att  wrij  af  gunst  och  Nåde, 
sampt  i  anseende  till  den  vnderdånige  Dedication  som  oss  wår 


210 


1600.        GÖTEBORG:  T.   GREFWE,  LÖNBOHM,  RAHM,  HAGEMANN.      MALMÖ:  ULRICI. 


troo  vndersåte  och  boktryckare  i  Götheborg  Konstrijke  Aimxnd 
Grefwe  uthi  sitt  kostsarama  arbetes  förferdigande  öfvver  Esaiam 
på  wårt  Swenske  tungemåhl,  sampt  dhe  store  skadar  som  han 
så  igienom  den  häfftige  Eldzwådan  nthstodh,  hwilken  för  någon 
tijdh  staden  Götheborg  öfwergick,  som  i  synnerhet  att  han  enn 
stor  påst  tryckerij  ifrån  Hålland  förskrifwin  på  watnet  förlorade, 
hafwa  vndt  och  effterlåtit,  som  wij  i  krafft  af  detta  wårt  öpne 
bref  honom  Amund  Grefwe  vnnom  och  effterlåtom  i  sin  lijfztijdh, 
sigh  och  sina  till  vnderstödh,  sampt  sitt  Tryckerij  till  upkombst, 
den  dheel  af  kyrckiotijende  i  Röörs  försambling  på  Daal  som  präst 
man  hr  Haldward  icke  förundt  är,  och  åhrligen  oss  och  wår  Crono 
der  af  tillfaller.  Det  alla  som  wederböre,  i  synnerheet  wårt 
Cammar-Colleginm  och  Landzhöfdingen  der  sammastädes  hafwe 
sigh  fnllkombligen  att  effterrätta.  Till  yttermehra  wisso  &c.  &c. 
Datum  Stockholm  den  24  Nov:  A:°  1670. 

(Efter  en  afskrift  i  Riksarkivet.) 

Detta  anslag  utgick  sedermera  äfven  till  efterträdarne  en 
lång  tid. 

Vid  Amund  Grefwes  död,  i  februari  1677,  öfvergick  tryc- 
keriet till  hans  son  Tideman  Grefwe,  som  endast  helt  kort 
tid  dref  det,  emedan  han  dog  redan  1679  under  ett  besök  i 
Stockholm. 

De  närmaste  efterträdarne  voro: 

Grefwes  Effterlefwerska  1679. 

Lars  Lönbohm  1680—85.  Ar  1686  namnes  hans  enka  som 
tryckeriets  egarinna. 

Jöns  Rahm  1686  (eller  1687)  —95.  Åren  1696  och  1697  heter 
det  Sal.  Rahms  tryckeri. 

Zacharias  Hagemann  1697 — 1725. 

I  Malmö  hade  under  den  danska  tiden  funnits  tryckeri  redan 
1528,  anlagdt  af  Olaus  Ulrici,  eller  Oluf  Ulricksen,  hvilken 
förut  är  omnämnd  under  Söderköping;  hans  verksamhet  här- 
städes  blef  långvarig,  ty  ännu  från  1556  har  man  ett  tryck, 
Esopi  fabler,  med  hans  namn.  Vidare  anträffas  en  Johan  Hoch- 
straten  åren  1533 — 35,  enligt  all  sannolikhet  medförd  från  Hol- 
land af  den  namnkunnige  kaniken  Chr.  Pedersen,  för  att  trycka 
hans  skrifter. 

Sedan  Skåne  blifvit  svenskt  landskap  ditkallade  konung  Carl 
Gustaf  akademieboktryckaren  i  Sorö  Georg  Hantsch,  genom  följ- 
ande skrifvelse,  daterad  Korsör  den  16  nov.  1659. 


211 


MALMÖ:  HANTSCH,  HABKKEGGER.  1600. 


Aii  den  Buchdrucker  zu  Sohr  sich  mit  dem  druckerey 
nacher  Schonen  zu  begeben.  i 

Carl  Gustaff  Unsern  gnädigen  gruss  undt  wollgeneigten  willen 
zu   vor,    Ehrebarcr  und  Kunstreicher  lieber  getrewer.      Demnach 
Wir  gnädigst  wollen  dass  die  Buchdruckerey  von  Sohr  nacher 
Schonen  transportiret  werde,  als  ist  hiemit  an  Euch  Unser  gne- 
digster  will  vndt  befehl,  das  Ihr  nebst  den  gesambdten  druckerey 
und   was  da  zu  gehörig,  aueh  Ewerer  Famili  und  Gesellen  von 
gedachten  Soer  fordersambst  auffbrechet,  und  Euch  dam  it  nacher 
Hellsingöhr  vndt  so  furters  nach   Schonen  begebet,  mässen  Ihr 
hirbey  kome,  vndt  zu  abfuhrung  Eweren  Sachen  vndt  bertirter 
druckerey    ein    pass    auff   benötigte    fuhren    zu    empfang    habet. 
Wegen  Eweres  Vnterhalts  und  eins  hauss  zu  wieder  einrichtimg 
der  druckerey  in  Schonen,  haben  wir  mit  Vnseren  dasselbst  ver- 
ordneten  General  Gouverneur  Graff  Steinbocken  diessfals  gewisse 
abrede1    genommen,    undt    habet   Ihr  Euch  bey  demselben,    bey 
Ewer  uberkunfft  gebiihren  an  zu  melden.    Wornach  Ihr  Euch  zu 
rieliten,  und  Wir  verbleiben  &c.  (Efter  Riks-registraturet.) 

Hantscli  nedsatte  sig  först  i  Malmö;  tryckte  der  Niels  Söfren- 
söns  Threnodia  thet  cer  Klage^Prccdicken  ofver  Carl  Gustaf,  16(i0 
i  qvart,  och  Fuhrmans  almanackor  på  danska  för  1662  och  16(53, 
kallande  sig  K.  M.  Bogtr.  Efter  tre  år  begaf  han  sig  till  Lund, 
h varifrån  han  16(55  flyttade  till  Stockholm. 

Några  år  senare,  1666,  hitkom  en  landsflyktig  ungersk  adels- 
man, Vitus  Habereuger,  hvilken  köpte  M.  Matsens  i  Köbenhavn 
tryckeri  och  blef  antagen  till  guvernementsboktryckare  med  200 
d.  s.  in.  i  lön.2  Frän  är  1666  tinnes  ett  tryck  med  hans  namn, 
Fuhrmans  almanacka  för  1667  på  danska,  och  från  1667  en  dansk 
likpredikan  öfvcr  Er.  Hardenberg  Gyldenstiern,  i  qvart.  Följande 
året  1668  flyttade  han  till  Lund,  såsom  akademie-boktryckare, 
och  stannade  der  till  1675,  då  han  i  följd  af  krigsoroligheterna 
återvände  till  Malmö.    Ar  1687  skall  han  hafva  begifvit  sig  till 

1  Angående  det  med  generalguvernören  träffade  aftalet  om  underhäll,  lär  väl 
der  med  böra  förstås  de  200  daler  s.m.,  som  nämnas  i  näst  följande  skri  f velse  af  1667. 

2  Vi  hafva  dess  angående  funnit  endast  följande  handling: 
Högh-    och    wälborne,    Edle    och   Wälbördige  Her  Praesidcnt  och  samptelige 

Uijkz-  och  Cammar-Rådh. 

Aldenstundh  Boktryckiaren  som  weedh  GeneralGouvernementet  nödigh  ähr, 
icke  står  på  General  Gouvernementz  Staten  opfördh  och  sigh  nu  af  det,  at  Kongl. 
Maj.1  har  resolverat  till  att  låta  inaugurera  Åcademien  i  Lundh,  som  har  sin  egen 
tryckiare,  tilldraga  torde,  att  den  förre  blefwe  förbygången;  Såharjagh  formedelst 
detta  welat  ersökia  Eders  Exeell."  och  Edhre  godhe  Herrar  att  så  hafwa  berörde 
GeneralGouvernementz  booktryckiare  i  minnet,  det  han  weedh  formerandet  aff 
Staten,  må  blifwa  till  den  löhn  opfördh,  som  honom  här  till  är  worden  godh  giordh 


212 


1600.  MALMÖ:    HABERKOGER.       LUND:    HANT8GH. 


Karlskrona  i  akt  och  mening  att  blifva  amiralitets-boktryckare, 
men  då  detta  ej  lyckades,  strax  återvändt  till  Malmö,  der  han 
1690  utgaf  en  större  bok:  Thet  Malmöiske  Bibliske  Andelige  Röök* 
Altar  eller  Manuale,  colligerat  och  sammansankat  aff  Vitns  Ha- 
beregger,  Gen.  Gonv.  Booktryckiare  i  Malmö,  12:o.  Han  dog 
sannolikt  1695,  då  sonen  uppträder  med  hans  titel.  Efter  denna 
tid  hvilar  all  boktryckeri-rörelse  i  Malmö  ända  till  år  1813. 

I  Lund  nedsatte  sig,  såsom  of  van  är  nämndt,  Georg  Hantsch 
1663  och  förblef  der  ungefär  två  år;  af  hans  verksamhet  der- 
städes  känner  man  endast  Fuhrmans  almanackor  på  danska  för 
1664,  65  och  66;  alltjemt  med  begagnande  af  titeln  K.  M.  Bogtr. 
Ovisst  är  huru  det  förhåller  sig  med  »Boethius  Haggh»,  hvilken 
i  en  skrifvelse  af  den  8  dec.  1667  kallas  boktryckare  i  Lund. 
Utan  tvifvel  är  det  den  från  Vesterås  bekante  Boethius  Hagen, 
som  måhända  gjort  ett  försök  att  nedsätta  sig  här. 

Det  äldsta  tryckeriet  i  (eller  strax  invid)  Lund  lär  kanske 
hafva  varit  biskop  Winstrups.  Sysselsatt  med  ett  vidlyftigt 
arbete,  Pandecta  Sacrorum  seu  Commentarii  in  historiam  domini 
n.  Jesu  Christi,  hade  han  anlagt  ett  sådant,  hvarom  han  i  en  inlaga 
af  den  16  maj  1668  säger:  »til  nogen  forlindring  paa  expenserne 
haffver  Jeg  effter  Henrici  Stephani  och  andre  hurde  Mends 
exempler  kiöbt  mig  et  Typographie  eller  Trycherie,  som  Jeg 
paa  min  Ssedegaard  S:te  Peders  Closter,  liggendis  strax  uden 
for  Lund,  haifver  och  bruger,  til  bemelte  Werch  alleniste  at 
trycke,  och  iche  til  noget  andet  for  nogen  her  udi  byen  eller 
udi  Landet  att  prente»,  ber  derför  Kongl.  Maj:t  att  »privilegere 
bemelte  mitt  Typographie,  att  Jeg  det  ubehindret  maatte  niude 
och  bruge».  Den  första  delen  af- detta  verk  utkom  1666,  den 
andra  1674,  i  folio,  med  tryckorten  Londini  Scanorum;  en  rätt 
aktningsvärd  typografisk  produkt.  Från  samma  tryckeri  och 
med  samma  tryckort  utgåfvos  ock  tre  synodal-tal  af  Winstrup 
1667,  68  och  70  i  qvart,  äfvensom  de  första  akademiska  programen, 
ehuru  på  alla  dessa  småtryck  W:s  namn  icke  angifves.     Hans 

och  icke  mehra  ähr,  än  200  daler  SölP  mynt  åhrligen.  Och  befaller  Edhers  Ex- 
cellens och  Edher  godhe  Herrar  den  Högste  Gndh,  till  all  önskeligh  prosperitet  och 
godh  wälmågo,  förblifwandes  Stockholm  den  28  Novemb.  A°  1667. 

Edhers  Excel  lu  och  Eder  godhe  Herrars 

Gustaff  Sparre. 

(Efter  orip.  i  K  ammar- koll.) 
Uttrycket  >Academien  i  Lundh,  som  har  sin  egen  tryck  i  are»  lär  väl  få  förstås 
så,  att  denne  var  upptagen  i  staten,  ehuru  ännu  ej  tillsatt,  liksom  sjelfva  akade- 
mien icke  heller  fans  till  1667. 


213 


lund:    SCHRÖDER,    HABEREGGER,    KÄMPE.  1600. 


faktor  var  en  Jörgen  Schröder,  soin  utsatt  sitt  namn  såsom  bok- 
tryckare och  tryckorten  Lund  på  några  få  tryck  af  1672 — 74 
(2  disputationer  och  en  dansk  almanach  för  1673),  samt  på  flera 
akademiska  tryck  från  1675  och  1676,  då  akademiens  boktryckare 
öfvergifvit  staden.  Hans  verksamhet  tog  dock  ett  snart  slut,  i 
thy  att  han  blef  satt  i  fängelse  på  Malmöhus,  emedan  han  skall 
hafva  tryckt  smädeskrifter  mot  svenskarne  under  krigsoro lig- 
heterna.  I  Kansli-kollegiets  protokoll  den  19  jan.  1762  angående 
boktryckeri  i  Borgå  anföres  det  i  Malmö  såsom  varande  exempel 
på  sådana  inrättningar  vid  gränserna;  » trångmål  och  fattig- 
dom nödgade  dess  idkare  att  gripa  till  olofligt  näringssätt,  sä 
att  han  missbrukade  sitt  wärk  till  Pasqvillers  tryckande,  hvar 
igenom  både  idkare  och  tryckerie  gingo  förlorade».  Dessa  jemte 
Winstrups  egna  besvärligheter  kommo  väl  oc.k  hans  tryckeri  att 
hvila  för  alltid. 

Med  universitetets  stiftande  följde  ock  antagande  af  en 
akademie-boktryckare.  Den  förste  blef  Vrrus  Haberegger,  som 
hitflyttade  från  Malmö  och  från  1668  t.  o.  ra.  1675  här  var  i 
verksamhet.  Denna  blef  naturligtvis  egnad  nästan  uteslutande 
åt  den  akademiska  litteraturen,  sä  att  han  torde  hafva  tryckt 
blott  fyra  större  böcker,  nämligen:  Beckman,  Commentarius  ad 
prima  juris  fundamenta.  1672.  4:o.  Pufendorf,  de  Jure  natune  et 
gentium.  1672.  4:o.  Pufendorf,  Dissertationes  acadcmicee  selectiores. 
1675.  8:o.    Locvenius,  Leges  procinciales  et  civiles  Svecia.  1675.  8:o. 

Han  kallar  sig  de  tvä  första  åren  både  guvernements-  och 
akademie-boktryckare;  sistnämnda  är  återvände  han  till  Malmö. 
Sedan  Jöikjex  Schröder,  såsom  nämndt,  en  liten  tid  uppehållit 
tryckerirörelsen  1675  och  1676,  synes  Lund  de  följande  åren 
1677  -H4  icke  hafva  haft  något  tryckeri  alls,  och  väl  icke  behöft 
det  under  akademiens  upplösning.  Visserligen  finnes  en  vidlyftig 
bok,  Lysrri  Polygamia  Trimnphatrix,  med  tryckorten  Londini 
Scanorum  och  den  egendomliga  uppgiften:  »Sumtibus  Authoris 
post.  Annum  MD.  C.  lxxxii».  Men  det  är  intet  tvifvel  att  ju 
denna  tryckort  är  fingerad  och  boken  tryckt  förmodligen  i  Hol- 
land. Efter  krigets  slut  och  föreläsningarnes  återupptagande 
trycktes  de  lärda  afhandlingarna  till  en  början,  1(581  o.  f.,  i  Malmö 
hos  Vitus  Haberegger.1 

Något  senare  eller  från  1685  möter  oss  i  Lund  David  Kämpe, 
förut    bosatt    i    Norrköping.     Han  kallar  sig  1688  Acad.  Typo- 


1  Detta  skedde  äfven  emellanåt  de  följande  åren  och  ännu  1692. 


214 


1600.  LUND:    A.    HABEREGOKR.      VI8INQ8Ö:    J.   KANKEL. 


graphus;  men  redan   1689  upphörde  hans  verksamhet  här,  i  det 
han  begaf  sig  till  Stockholm. 

Abraham  Habereggkr  blef  1689  akademisk  boktryckare  och 
1695  äfven  guvernementets,  i  hvilken  dubbla  befattning  han 
fortfor  ända  till  1727,  hvilket  synes  hafva  varit  hans  döds-år. 
Tryckeriet  undergick  eldsvåda  1693  och  han  erhöll  i  följd  deraf 
understöd  för  dess  återupprättande  (1000  daler  s.  m.  Kongl.  bref 
den  20  febr.  1694). 

På  Visingsö  anlade  riksdrotseten  P.  Brahe  d.  y.  1666  ett 
tryckeri,  som  under  hela  dess  tillvaro  förestods  af  Johan  Kankel, 
från  Pommern.  Denne  var  tillika  stilgjutare  och  träsnidare,  samt 
författade  eller  öfversatte  sjelf  en  del  af  de  skrifter  han  tryckte ; 
lär  hafva  dött  1687.  Han  utsätter  som  tryckort  sjelfva  slottet 
Visingsborg,  men  blott  som  en  förbättring  i  titulaturen;  ty  tryc- 
keriet var  beläget  i  närheten  af  skolan,  på  öns  midt,  enligt  ett 
åsyna  vittnes,  lektorn  M.  Oxelgrens  utsago  till  J.  Alnander.  Den 
första  skrift  som  utgafs  från  detta  tryckeri  bär  årtalet  1667; 
den  så  vidt  kändt  sista  har  1685.  Efter  öns  reduktion  till  kronan 
1681  har  väl  tryckeriet  icke  egentligen  varit  i  verksamhet,  och 
1688  flyttades  det  till  Jönköping.  De  på  Visingsö  tryckta  skrifter 
hafva  vunnit  ryktbarhet  såsom  stora  sällsyntheter.  De  äro  dock 
detta  alldeles  icke  mer  än  andra  gamla  tryck;  en  del,  de  vid- 
lyftigare, förekomma  ännu  ofta  nog;  en  annan  del,  de  till  om- 
fånget mindre,  äro  sällsynta,  högst  sällsynta,  ja  unika;  andra 
åter  redan  förtärda  och  spårlöst  försvunna.  I  anseende  till  deras 
fåtalighet  kunna  vi  här  meddela  en  kortfattad  lista  öfver  dem  alla. 

1667. 
Een  kort  Beskriffning  Uppå  Trenne  Resor  och  Peregrinationer, 
sampt  Konungarijket  Japan.  &c. 

Qvart  262  sidor.  Innehåller  Nils  Matsson  Köpings  och  Olof  Eriksson  Will- 
mans  resor,  m.  fl. 

(1668.) 
Then  Andre  Wällkommen,  I  itt  Samtal  [emellan]  tre  Personer  -  - 
Herr  Peer  Brahe  then  Andre  -  -  öfwergifwit  -  then  30  Decemb:  - 
1667  -  Aff  -  Johann  Kankel. 

Qvart  s.  1.  e.  a.  32  opag.  sidor.  På  svenska  och  tyska,  hvilket  sista,  ehuru  origi- 
nalet, intar  en  sido-ordnad  plats  med  mindre  stil.  Endast  2  ofullständiga  ex. 
äro  kända. 

1669. 
Tröst-Skrifft,  på  -  -  Israels  Wircknsei,  Begraffning  Som  skedde 
then  I  Augusti  Anno  M  DC  LX1X. 

Patentfolio  1  blad.    Verser  af  Kankel. 


216 


VISINOSÖ:    J.   KANKEL.  1600. 


1670. 
Norlandz  Chrönika  och  Beskriffning  &c. 

Folio  654  sidor.  Rugmans  öfversättning  af  de  norska  konungasagorna  efter 
don  nu  förlorade  Stephaniska-DelaGardieska  handskriften.  Vanligen  medföljer 
här  ett  träsnitt,  föreställande  Svea  sköld  omgifven  af  Salvator-  eller  Seraphim- 
kedjan;  i  en  del  ex.  finnes  detta  blad  i  kopparstick  af  Abraham   Hylteen. 

Hertzlicher  Willkommen  und  NewJahrs  Wundsch  dem  Hochgeb. 
Graffen  und  H:n,  H:n  Carl  Gustaf  Wrangeln  &c. 

Folio  ett  ark?    Af  J.  Kankel.     Okändt  om  ex.  nu  finnes. 

Konung  Mascutharii  utfäste  Frijheter  för  alla  gifta  Män  uti 
Narragonien. 

Oktav  förmodl.  \2  ark.  Fans  i  Eckleffs  boksamling  (n.  681).  En  flera  gånger 
tryckt  skillingsskrift. 

Ala  aquilina  Brahsea  labyrinthea  Öder  Zwene  Adlers  Fltigel,  in 
eine  Labyrintische  Form  gebraeht,  repraesentirende  das  Hoch- 
gräffiiche  Braheische  alte  Stam-Wapen. 

Patentfolio  1  blad  hopsatt  af  2  ark,  delade  i  3  stycken.  Tyska  verser  h vilkas 
hufvudstomme  är  konstfärdigt  sammanstäld  i  form  af  2  örnvingar.  Författaren 
är  Kankel. 

1671. 
Christ.  Matthiiv,  Uthtåg  aff  the  Mirakel,  Underwärck  och  några 
andra  tänekwerdige  Ting,  som  ifrån   Keyser  Antonini  Pii,  in 

till    Rudolphi    tijd,   inclusive,   sig  tilldragit  hafwa affsatt 

uthaff  ^Eschillo  S.  Fabrieio. 

Oktav  184  sidor. 

Specjvlvm  jvventutis,  Eller  Een  Spegel,  så  wäl  för  Vnga  som 
Gambia  -  -  Skrefwit  och  tryckt  Pä  Wijsingsborg  aff  •Tohann 
Kankel. 

Qvart  8  opag.  sidor.    Grafskrift  öfver  18-årige  Erlandus  Petrus  Wircknaens. 

1672. 
Colloqvium  de  Vita  Vrbana  &  Rurestri.     Thet  är:  Samtaal  om 
Stadzs  och  Landt^lefwerne. 

Qvart  28  opag.  sidor.  Af  Kankel.  På  svenska  och  tyska  anordnad  lika  som 
Then  andra  Wällkommen. 

Alexandri  Magni  Historia  på  Swenska  Rijm. 

Qvart  440  opag.  sidor,  de  tre  sista  hvita.  Utgifven  af  J.  Hadorph.  Några 
få,  tidigare  utlemnade  ex.  ha  blott  430  sidor.  Det  i  slutet  bifogade  Bo  Jonssons 
testamente  (sid.  417—428)  är  i  dem  af  ofullständigt  och  felaktigare  tryck;  ett 
särskildt  blad  (s.  429,  430)  har  några  slutord  om  det  mindre  ljofliga  språket  i 
detta  dokument:  >Förty  man  wille  icke  det  alldraminsta  corrigera  eller  förändra 
(ther)  uthinnan.>  —  Det  förbättrade  aftryeket  är  likväl  ganska  dåligt  och  har 
älven  formen  »Exeecutoribus>  i  alla  casus.  Här  tillkomma  slutligen  k.  Albrechts 
tre  förskrifningar,  som  upptaga  12  sidor  (420—440). 

167:). 

Imagines  familhu  Brahete. 

Folio  48  sidor  och  en  tabell. 


216 


1600.      •  VISING8Ö:    J.   KANKEL. 


Een  Christelig  Lijkprädikan  öfwer  Hn:  -  -  Carl  Brahe  -  -  aff  Andrea 
P.  Helliestadio. 

Qvart  48  sidor,  de  tre  sista  hvita. 

Cygnea  Cantilena  Thet  är  M.  J.  C.  B.  i  S.  Sidsta  tänckwerdiga 
Ord,  Vnder  Thon:  Fader  vår  som  i  Himblom  äst  etc. 

Qvart  4  opag.  sidor.  Initialerna  på  titeln  antyda  förf.  Magister  Johannes 
Christophori  Biskop  i  Skara.   Vid  likpredikan  öfver  honom  är  sången  ånyo  tryckt. 

Ett  förskräckeligit  och  grufweligit  Exempel  om  een  Ogudachtig 
GudzsBespottare  och  Försmädare,  hwilcken  Gvdh  hafwer  låtit 
(effter  sin  Krafft  och  Macht)  förwandla  i  een  Hundz  Hampn, 
undantagandes  Ansicktet Jämte  Een  Klagesång . 

Qvart  8  opag.  sidor.  Tryckt  efter  ett  Stockholms-exemplar,  enligt  Kankels 
meddelande  på  sista  sidan.     På  titelbladet  är  hunden  porträtterad  i  träsnitt. 

1674. 
Een  kort  Beskriffning  Ugpå  Trenne  Reesor  och  Peregrinationer, 
sampt  Konungarijket  Japan.  &c. 

Qvart  308  sidor.     Ny  upplaga  af  1667  års  tryck. 

Wesklndianisk  Reese-Beskriffning,  Från  åhr  1039  till  1G45  -  -. 
Aff  Michael  Hemmersam  -  -  Och  nu  in  på  wårt  Swänska  Språk 
förwänd  och  tryckt  -  -  Aff  -  -  Johann  Kanckel. 

Qvart  104  sidor,  de  2  sista  hvita. 

Martini  Martinij  Historia  om  thet  Tartariske  Krijget  uthi  Konunga- 
rijket Sina  -  -  förswenskat  aff  Ambrosio  Nidelberg. 

Qvart  168  sidor,  de  2  sista  hvita. 

Een  Christeligh  Lijk^Predikan  -  -  uthöfwer  -  M:  Johannis  Christo- 
phori Nilosiensis  Biskopens  i  Skara  Lijk  -  -  Aff  Joanne  Elai 
Tersero. 

Qvart  50  opag.  sidor.  De  två  sista  upptagas  af  den  Cantilena,  som  tryck- 
tes redan  1673,  enligt  hvad  ofvan  närand  t  är.  På  titeln  står  oriktigt  1647 
som  tryckår. 

Een  grundelig  Berättelse,  Om  det  grufwelige  och  obeskrifwelige 

Storm-wäder, Som  sig  med  outhsäyelig  Skada  i  wår  Julio 

Månad  -  -  i  Tyskland  och  Franckrijk,  men  serdeles.  uthi  Holland 

låtit  förnimma. Vthaff  the  Swenska  Awijser  Num:  6.  och  7. 

som  äro  tryckt  i  Stockholm,  tillsamman  dragit . 

Qvart  8  opag.  sidor. 

Gratulatio  Labyrinthea  -  -  på  -  Peer  Brahes  FödelsesDagh  18  Fe- 
bruarij,  1674  -  -  Skrefwit  och  tryckt  på  Wijsingzborg,  aff  -  - 
Johan  Kankel. 

Folio  pat.  l!/a  ark  i  3  bitar.     Svensk  vers  i  form  af  en  labyrint. 

Meditatio  de  Nativitate  Christi  -  -  Das  ist  Christliche  Weyhnacht- 
Gedanken   in  eine  Labyrinthische  Rose  -  -  Dem  Herrn  Peter 


217 


VISINGSÖ:    J.    KANKEL.  -       1600. 


Bralien  -  -  eingehändiget:  -  -  Geschrieben  nnd  Gedruckt  — Von  -  - 
Johan  Kankel.     Zu  Auszgang  desz  Jahres  M  DC  L*XXIV. 

Putentfolio  2  ark  i  3  bitar.  Tyska  verser,  hufvudstommen  i  form  af  en 
8-bladig  ros. 

Väl  finnes  en,  från  P.  F.  Aurivillius  härstammande  uppgift  att  W.  Wsselingx 
Förklaring  öfver  Handels-Contractet  angåendes  thet  Södre  Compagniet  i  Swerighe, 
skulle  vara  tryckt  detta  år  på  Visingsborg ;  men  vi  betvifla  att  denna  redan  1626 
utgifna  skrift  skulle  ha  blifvit  omtryckt,  så  mycket  mera  som  en  sådan  upplaga 
ej  finnes  upptagen  i  A:ii  katalog  öfver  Upsala  bibliotek,  den  enda  källa  han 
begagnade. 

1675. 
Huus-Apoteek  och  Läkie-Book aff  Carl  Lindh . 

Oktav  302  sidor. 

Sanfärdig  Beskrijffning,   Om   Konungarijket  Siarn  -  -  Aff  -  Jobst 
Schovten  -  -. 

Qvart  64  sidor,  de  2  sista  hvita.     Öfv.  af  A.  Nidelberg,  enligt  Schefferns. 

Kort  Berättelse  om  \Vast  Indien  eller  America,  som  elliest  kallas 
Nya  Werlden. 

Qvart  44  sidor.     Utan  tryckort.     Öfv.  af  den  samme,  enligt  samma  källa. 

1(57(1 

Bibliska  Chrönika, Genom  Esaiam  Tribawer Men  åhr  1614 

uthsatt  -  Aff  Andrea  Laurentij. 

Oktav  504  sidor.     Upplagan  af  1614  är  mera  sällsynt  än  denna  yngre. 

Lijkpredikan  öfwer  Fordom  förnämblige  Handels-mannen  —  Sa- 
muel Isaakson aff  Lavrentio  Mellino . 

Qvart  56  sidor. 

1(377. 
Gamble  Grefwe  Peer  Brahes  -  -  Oeconomia  Eller  Hussholdz/Book, 
För  ungt  Adelsfolck.     Skrifwin  Anno  1581. 

Qvart  1*28  sidor. 

Schreiben  An  den  Herrn  Colbert,  &c.  Von  der  Grösse  dess  König- 
reichs  Industan. 

Qvart  56  opag.  sidor,  de  2  sista  hvita.    Sid.  54  slutar  med  följande  föga  dit- 
hörande  verser: 

Wer  wissen  will  von  wannen  sey  unsere  Ankunfft, 
Auss  Schweden  Land  t  sindt  wir  gekommen,  etc. 
Detta  är  Ordestafwet  på  een  Wijsa,  som  man  haar  hördt  siungas  uthi  Altorff  i 
Sweitz,  om  Wilhelm  Telle,  hwilken  mehr  än  för  300.  åhr  sedan  leffde,  och  Switzer* 
land  uthi  det  Stånd  och  Skick  brachte,  som  det  nu  står  uthi,  aff  een  Republic. 

Doct:  Nicolai  Ravaldi  Archiepiscopi  Vpsaliensis  Herliga  Oration 
om  Swea  och  Götha  Rijkers,  sampt  thess  Konungs  Stoor- 
mächtigheet  och  Bedreff:  som  Anno  1440  in  Concilio  Basiliensi 
hollin  är.  -  - 

Oktav  24  opag.  sidor. 

Hertzliche  Dancksagung  zu  Gott  dem  Allmächtigen,  vor  jdngst  er- 
haltene  Victoria  -  -  Alsz  meinem  gnädigen  Graffen  und  Herrn  -  - 


218 


1600.  '  VISING8Ö:    J.   KANKBL. 


Zu  einem  unterthänigen  Willkommen  in  Demuth  von  unten- 
benandtem  tiberreichet.  (ieschehen  den  7.  Februarij,  Anno 
M  DC  LXXVII.  -  -  Geschrieben  und  Gednickt  zu  Wiesingsburg 
von  Johan  Kankel. 

Qvart  8  opag.  sidor. 

Tack?  och  Loff^Dicht,  Gvdomlige  Mayst:  till  Ehra,  Så  wäl  för 

the  förrige  Twå,  som  i  serdeles  för  then  Sidste  Herliga  Victorie, 

Som  Gvdh  wår  Nådigste  Konung,  K.  Carl  XI.  i  detta  Ahr  1677. 

then   15  Julij,  widh  Landzkrona  i  Skåne,  åther  så  Nådeligen 

förlänat    hafwer.     Vthi    eenfaldige    Alexandriniske    Verss    be- 

skrifwit.     Och  -  -  Hn:   Peer   Brahen  -  -  offererat    aff  -  -  Johan 

Kankel. 

Anno 

O  at  thet  eengång  DoCH  VVar  HERran  GVDz  Behagan, 

At  thesse  KrIIgesstyngD'  bLefVVe  snart  från  oss  tagen. 

Qvart  16  opag.  sidor.     Utan  tryckort. 

1679. 
Beschreibung  des  Ordens  Der  Weyland  Hoch>Edlen  Schwedischen 
St.  Brigittae. 

Qvart  8  opag.  sidor.  En  af  Warmholtz  omtalad  upplaga  med  årtal  1671  lär 
väl  icke  finnas,  utan  endast  bero  på  ett  skrif-fel. 

Pire  Cantiones  Ecolesiastica?  Et  Scholastica?  Veterum  Episcopo- 
rum,  In  Inclyto  Regno  Sueciae  passim  usurpatai, . 

Qvart  196  opag.  sidor,  de  2  sista  hvita.  I  denna  upplaga  äro  notlinier  tryckta 
tor  noternas  införande  i  handskrift;  de  förra  upplagorna,  Greifswald  1582  och 
Rostock  1625,  hafva  noterna  tryckta  med  rörliga  typer. 

Begynnelse  för  them  som  Tyska  Språket  wille  lära. 

Oktav.  Fans  på  Langebeks  auktion,  Kbhvn  1777,  n.  2519;  blef  då  bortslagen 
utan  betalning.  Ovisst  är  om  något  exemplar  nu  finnes.  Författaren  är  Kankel, 
enligt  Alnander,  som  nämner  boken  redan  1722,  ehuru  med  latinsk  titel;  med  en 
annan  sådan  förekommer  hon  i  L.  Robergs  stora  boksamling,  såld  1742.  sid.  226. 
Man  torde  deraf  kunna  sluta  att  båda  dessa  titlar  äro  sjelfgjorda. 

Yttersta  Ähre^Tienstz  Påminnelse,  Widh  -  -  Herrn  Julii  Bengtsons 
Timans  Jordefärd  -  -  den  14.  Decemb:    Aff  H.  P.  W.  B. 

Patentfolio  1  blad.    Verser  af  Hans  Persson  Wicken  Berg. 

1680. 
Lijk-Predikan,  -  -  när  -  -  Lars  Bängtsons  Billings  -  -  döde  Leka- 
men, -  -  bleeff  -  -  beledhsagat  till  sit  HwijloRum  -  -  Aff  Lavrentio 
Mellino. 

Qvart  48  sidor. 

Chronologia,  eller  Tijdh-Rekning,  ifrån  Verldenes  Begynnelse  till 
närwarande  Ahr  1680  efter  Christi  Födelse. 

Qvart.  Afbrutet  arbete,  slutande  med  arket  Bb  och  år  1563.  Det  tryckta 
fragmentet  är  en  öfversättning  af  J.  Gislonis  Chronologia,  tryckt  i  Sthlm  1592. 


219 


TIS1KGS0:    J.   KA5KEL.      XOBBKÖPISG:    KaXFK.  1600. 


Cor  Vnionis,  Das  ist:  Yereinigungs^Hertze,  zwischen  Schweden 
und  Dennemarck,  Jn  diese  Labvrintische  und  dureh^einander? 
geschrenckte  Form  Gebracht  -  -  Gesehrieben  und  Gedrackt  -  - 
Von  -  -  Johan  Kankel,  Wolgast:  Pomer:  -  - 

Patent folio  1  blad,  hopsatt  af  2  ark  i  3  stycken.    Tyska  verser  till  Karl  XI 
och  Ulrika  Eleonora  den  21  maj  1680,  tryckta  i  form  af  ett  hjerta. 

1681. 

Mit-Freude  nnd  Gluckwiinschung,  Auff--  Hn  Lorentz  Bange,  etc. 
Xahmens/Tagk  -  -  den  10.  Ang.,  Anno  M  DC  LXXXI.  —  Ge- 
sehrieben und  Gedruekt  von  Johan  Kankel,  -  -. 

Patentfolio  1  blad. 

Fägne?  och  Frögde^Dicht,  Widh  -  -  Hans  Persson  Wickenbergz,  -  - 
»Sampt  -  -  Maria  SwenssDotter  Krantzbergz,  -  -  Heders^  och 
Bröllopz^Fäst  -  -  i  Grenna  den  13  Xovemb:  Anno  1681.  —  Aff 
Petro  Wirckna?o,  Petri  Filio. 

Patentfolio  1  blad. 

1683. 
Luctus  Heliconius,  eller  Klage^skrift  öfwer  Petri  Magni  Echmans 
död  och  hädan  färd,  af  And.  Boman. 

Folio  pat.  1  ark.     Ovisst  om  ex.  nn  finnes. 

Allegorisk  Jacht,  Tå  -  -  Seg.r  Arfwed  Bengtszon  -  -  Medh  —  J. 
Christina  Zachris  Dotter  -  -  Echtenskaps  Förbund  slött  och 
ingick.  -  -  Aff  P.  W. 

Folio  4  opag.  sidor.     Verser  af  Petrus  Wirckna»us. 

1085. 
Förordning    emellan    Soldatenie  och  dheres  Rothår,  Uthi   Jöne- 
köpingz    och    Cronebergz    Lähners    Gouvernement,    Huru    den 
Eena  emoot  den  Andra  sigh  här  effter  fbrholla  skal. 

Oktav  16  opag.  sidor,  de  2  sista  hvita. 

Norrköping  hade  under  en  helt  kort  tid,  vid  pass  ett  hälft  år, 
boktryckeri  1682  och  1683.  Det  var  David  Kämpe1  från  Linköping 
som  här  sökte  fillt  för  sin  verksamhet,  men  icke  fann  det,  utan 
begaf  sig  till  Lund.  Ett  par  bröllopsverser  till  den  11  okt.  1682 
och  den  2  jan.  1683  finnas  i  behåll  som  minnen  af  hans  vistelse  här. 

I  Jönköping  nedsatte  sig  1688,  på  inrådan  af  landshöfdingen 
E.    Dahlberg,    en    ung    boktryckare    Petter    Hultman,   som    hit- 

1  Han  och  Niclas  Broman  från  Skenninge  blefvo  med  vanliga  ceremonier  an- 
tagne aflofliga  gesällskapct  i  Stockholm  den  5  jan.  1679;  i  anledning  hvaraf  trycktes 
en  med  boktryckaretermer  späckad  gratulation  på  vers.  Kämpe  gifte  sig  1681  med 
Margreta  Magdalena  Eberdt. 


220 


1600.  Jönköping:  hultman.     viborg. 


flyttade  Kankels  boktryckeri,  inköpt  från  sonen,  kyrkoherden  Johan 
Kankel.  Uti  en  inlaga  af  1695  säger  Hultman  sig  hafva  betydligt 
förbättrat  det  förslitna  tryckeriet  genom  inköp  af  nya  stilar  från 
Tyskland,  klagar  sin  nöd  och  anhåller  om  understöd.  Detta  blef 
honom  dock  förvägradt  genom  kongl.  resolution  den  10  dec.  1(395. 
Han  utgaf  ett  prof  på  de  nya  stilarna;  7  sorter:  5  fraktur,  1  an- 
ti(jva  och  1  almanach-signa.  Af  böcker  som  utkommit  från  hans 
tryckeri  kunna  nämnas:  E.  Dryselii  Monarch- Spegel  1091,  Luna 
Turcica  1094  och  Kyr ko- Historia  1704,  1708  samt  L.  Fomelii 
Kyrlo- Postilla  1697.     Hultman  dog  1708. 

I  Viborg  anlades  1089  ett  tryckeri  af  biskopen  P.  Bång,  som 
utverkat  följande  kongl.  resolution  af  den  10  april  1088. 

Wij  Carl  &c.  Giörom  witterligit  att  såsom  oss  Consistorium 
i  Wijborg  underdånigst  tillkiännagifwit  hafwer,  huru  som  dhen 
studerande  Vngdomen  wid  Gymnasio  dher  sammastädes  mycket 
hindras  uti  sine  Studiers  fortsättiande,  dherigenom  att  dhe  sin 
största  tijd  den  dhe  elliest  till  läsande  borde  anwända  till  en 
och  andre  dhem  icke  mindre  nyttige  ähn  nödige  böckers  aff- 
skrifwande  måste  förnöta  i  mangell  af  medell  till  att  ifrån  andre 
orter  kiöpa  sig  tryckte  Exemplaria  och  Consistorium  sådane 
Studerande  i  detta  måhl  att  bijträda  och  understödja  funnit  för 
högnödigt  att  dher  uti  Wijborg  lijka  som  wed  andre  Gymnasier 
inrätta  ett  Tryck-  och  Pappersmakerij,  underdånigst  dherföre 
anhållandes  att  Wij  icke  allenast  täcktes  där  till  gifwa  wårt 
nådige  tillstånd,  uthan  och  meddela  Gymnasio  wårt  Privilegium 
dera;  Altså  hafwom  Wij  i  nådigst  anseende  till  den  nytta  och 
fordehl  som  så  wähl  dhen  Studerande  Vngdomen  som  heela  landet 
igenom  detta  Tryck  och  Pappersmakerijetz  inrättande  lärer  till- 
wäxa,  där  till  j  Nåder  samtyckt  och  bewilliat  efftersom  Wij  her 
med  och  i  krafft  af  detta  Wårt  öppne  bref  gifwom  offta  bem:te 
Gymnasio  i  Wijborg  Wårt  nådige  tillstånd  fritt  och  obehindrat 
att  inrätta  ett  Tryck  och  Pappers  Makerij  der  på  orthen  sampt 
därtill  antaga  och  af  egne  medell  underhålla  en  Booktryckiare 
och  Pappersmakare,  warandes  mehrbem.dc  Gymnasio  efFterlåtit 
på  be.te  Tryck  att  upplägga  och  afftryckia  låta  alt  hwad  som 
till  dhen  Studerande  Vngdomens  nytta  och  förkåfring  finnes 
nödigt  sampt  uthan  förfång  af  andras  erhållne  frijheeter  skie 
kan,  dock  med  det  uthtryckelige  fbrbehåld,  att  på  bem.e  Tryck 
icke  det  ringaste  som  är  af  något  wärde  må  tryckas,  for  än  det 
först  af  Wårt  Cancellie  Collegio  är  igenom  sedt  och  approberat, 


221 


VIBORG:    MEDELPLAAN,    SYNOMAN.  1600. 


wed  förlust  af  detta  Privilegio,  sampt  det  straff  wij  wed  dhen 
händellsen  dheröfwer  stataerandes  warde.     Det  alle  &c. 

(Efter  Riks-registratnret.) 

Bång  yttrar  sjelf  härom  i  en  den  4  juni  daterad  Relation 
om  Catecheserna:  >Här  i  Stiftet  hafwer  intet  Tryckeri  warit,  for 
än  nyligen,  dhet  pä  H.  Kgl.  Maij:ts  privilegio  jag  för  Gymnasio 

i  fjohl  af  mina  medel  upkjöpte» »hwilken  beröm  wärde  Be- 

kåstnad  dock  de  fleste  af  detta  Stiftets  wyrdige  Prästerskap 
sedermera  behagat  considerera»  säger  J.  Lang  uti  hans  lik- 
predikan 1696. 

Den  förste  gymnasie-boktryckaren  i  Viborg  blef  Daniel  J. 
Medelplaan,  som  förut  var  Abo  universitets  figurstickare  och 
äfven  sysselsatt  sig  med  stilgjutning.  Han  innehade  dock  icke 
befattningen  längre  än  till  1093,  dä  han  flyttade  från  Viborg 
utan  att  vidare  utöfva  yrket.  I  en  senare  tid  då  Finland  icke 
hade  något  tryckeri,  eller  år  1719,  har  han  dock  gjort  sig  bemärkt 
genom  utgifvande  af  en  finsk  Abc-bok,  hvilken  han  skurit  hel 
och  hållen  i  trätaflor  samt  tryckt  i  Pelkäne  socken  i  Tavastland. 
(Af  denna  xylografiska  urkund  lär  nu  intet  ex.  finnas  i  behåll.) 
Medelplaan  dog  1737  nära  80  år  gammal.  Efter  honom  följde 
1694  som  gymnasie-boktryckare 

Mathias  Syngman,  hvilken  förut  varit  faktor  hos  Wankijfs 
enka  och  dog  redan  1697  i  början  af  året.  Tryckeriet  sköttes 
derefter  i  hans  enkas  namn  t.  o.  m.  1704.  De  från  detta  tryckeri 
utgifna  skrifter  äro  alla  af  obetydligt  omfång,  såsom  likpredik- 
ningar, tal  och  verser.  Den  enda  större  boken  torde  vara  Bångs 
Chronologia  Sacra,  1694  i  qvart. 


222 


1700. 


STOCKHOLM. 


AREN  1700  TILL  OCH  MED  1799. 


\ 


T 


id  1700-talets  början  finna  vi  i  Stockholm,  enligt  hvad  förut 
är  visadt,  sex  boktryckerier,  nämligen: 

det  Keyserska, 

det  Wankijfska  eller  Kongliga, 

det  Eberdtska, 

Burchardis, 

Enseuss  och 

Goldenaus. 

Keyserska  arfvingarne  fortsatte  rörelsen  till  1716.  Undei 
denna  tid  utkom  år  1703  den  stora  och  präktiga  foliobibeln,  som 
påbörjades  redan  1697  och  hvaraf  2  exemplar  trycktes  på  perga- 
ment. Keyser  II:s  systerson,  auditören  Aron  Holm  var  faktor 
från  1713,  då  äfven  hans  namn  utsattes,  och  öfvertog  tryckeriet 
1716  under  sin  egen  firma. 

Det  Wankijfska  eller  Kongl.  boktryckeriet  fortgick  under 
J.  H.  Werners  ledning  till  1705,  då  firman  ändrades  till  hans  namn. 

»Sahl.  Johan  Georg  Eberdtz  tryckeri»,  som  dock  senast  till- 
hört Billingsleys  enka,  köptes  år  1700  af  faktorn  Laurelius. 

Burchardis  tryckeri  fortsattes  till  1708,  då  det  skingrades. 

En^us  fortsatte  rörelsen  till  sitt  dödsår  1710,  då  tryckeriet 
införlifvades  med  Werners. 

Goldenaus  tryckeri  öfvergick  till  J.  G.  Mattih^e  år  1706 
genom  hans  gifte  med  G:s  enka  Sara  von  der  Holtz. 

Michael  Laurelius  dref  i  sitt  namn  det  gamla  Eberdtska 
tryckeriet  från  år  1700  till  sin  död  1719,  dä  det  en  kort  tid 
fortgick  i  enkans  namn  och  så  afyttrades  till  A.  Björkman. 

Henrik  Keyser,  sonsonen,  hitflyttade  sitt  tryckeri  från  Up- 
sala  år  1701  i  akt  och  mening  att  förena  detsamma  med  det 
stora  Keyserska,  men  misslyckades  i  denna  afsigt.  Det  fans 
således  samtidigt  två  Keyserska  boktryckerier  i  hufvudstaden 
och   förblef  så   till    1707,    då   denne  yngre  Keyser  dog  i  mars 


223 


STOCKHOLM:    WERNER.  1700. 


månad.     Ett  prof  af  Georgianska  stilar  utgaf  han    1705  på  ett 
folioblad.     Tryckeriet  köptes  af  Werner. 

Johan  TIenrik  Werner,   från  Lunebnrg,  hitkom   i   unga  år 
och  var  på  1670-talet  formsnidare.1     Sedan  han  från   1698  före- 
stått  Wankijfska    tryckeriet,    hvilket   han   med  egen   bekostnad 
förbättrade,  samt  från  1701  varit  akademie-boktryckare  i  Upsala, 
blef  han  antagen  till  kongl.  boktryckare  genom  fullmagt  af  den 
5  dec.   1705.     Det  heter  deri:    »såsom  medelst  Niclas   Wankijfs 
Enkas  friwilliga  affträde  ifrån  Boktryckeriet,  detsamma  kommer 
att  blifwa  ledigt»  antages  och  forordnas  »Factoren  Johan  Henrik 
Werner  til  at  wara  wår  Boktryckare,  beståendes  honom  derwid 
den  lön  och  alla  de  andra  förmoner  som  dess  antecessorer  har 
hafft  och  åtniutit,  hwaremot  han  skal  wara  skyldig  at  förrätta 
det  arbete  som  wanligit  har  warit  på  egen  bekostnad  utan  widare 
betalning».     Kongl.  boktryckaren  skulle  utan  betalning  leverera 
allt  hvad  sub  titulo  majestatis  eller  ock  eljest  för  Publici  räkning 
utkommer.     I  början  var  antalet  levererade  exemplar  8  å  1200, 
men  bestämdes  af  Kansli-kollegiet  den  23  mars  1728  till  4,828, 
allenast   att   tryckpapperet   dertill   bestås.     Deremot  fri  kallades 
kongl.  boktryckaren  från  alla  borgerliga  utlagor  och  besvär,  han 
fick  lön  på  staten  (200  dir  s.  in.)  samt  privilegium  att  ensam 
trycka    och    sälja   kongl.  förordningar,  hvarjemte  han  fick   fritt 
bebo  ett  kronan  tillhörigt  stenhus,  beläget  gentemot  hofstallet. 
Kongl.  Maj:t  indrog  dock  lönen  1714,  men  bibehöll  Werner  vid  de 
öfriga  förmånerna.    Så  lyda  orden  i  det  kongl.  brefvet,  dateradt 
Demotica  den  2  jan.  1714:  »De  Twåhundrade  dal.  Silfm.  hwilka 
Wår  Boktryckare  på  Cantzlij staten  kärtils  har  åtniutit,  blifwa 
intet  widare  bestådde;  utan  bör  Boktryckaren  trycka  hwad  honom 
befalt  blifwer  för  det  frija  huusrum2  han  åtniuter,  och  at  han  til 
sin  nytta  får  sällja  hwad  som  tryckes:  skolandes  intet  Privilegium 
åt  någon  annan  widare  meddelas  på  de  Placater  som  tryckes.» 

Ett  kongl.  bref  af  den  14  dec.  1719  ger  Werner  »i  anseende 

til  den  skickelighet  och  förfahrenhet,  som Werner  uti  de 

stycken,  som  boktryckerijkonsten  angå  sig  förwärfwat,  så  wähl 
som  des  därwid  med  all  flijt  och  oförtrutenhet  långl.  giorde 
upwachtning  och  den  nytta  han  vid  det  wärket  skaffat»  titel 
»at  wara  director  öfwer  alla  tryckerien3  här  i  riket,  dock  utan 

1  Så  har  lian  t.  ex.  då  skurit  i  trä  en  statsvagn,  tillhörande  en  af  riksråden. 

2  För  ho f stallets  räkning  gjordes  1734  anspråk  på  detta  hus,  men  Kongl.  Maj: t 
afslog  denna  begäran  den  29  jan.  1735. 

3  Alnander  uppger  äfven,  utan  tvifvel  efter  Werners  egen  utsago,  att  han  år 
1704   af  Kansli-kollegiet  blifvit  förordnad  till  inspektor  öfver  boktryckerierna  i 


224 


1700.  STOCKHOLM:    WERNER. 


gravation  af  Staten  eller  widare  förmon,  än  den  han  desse  senare 
åren  åtniutit.» 

Han  inköpte  och  sammansmälte  med  sitt  eget  H.  Keyser  IILs, 
en  del  af  Bnrchardis  och  Enaci  tryckerier.  Om  detta  sista  heter 
det  i  en  notifikation  1713  (intagen  uti  Krooks  almanach  för  1714): 
thet  namnkunnige  sal.  Herr  Olai  Enaei  Tryckerie  här  i  Stock- 
holm, hwilket  efter  hans  Död  hela  tree  åhrs  tijd  legat  stilla,  är 

nu  åter  igen under  Hr  Joh.   Henr.  Werners  direction  in- 

rättadt  worden,  at  fortsättas;  Hwarföre  alla  wanlige  Materier 
och  Förlag,  samt  Scholes  och  andra  nyttige  Böker,  hwilka  för 
detta  hos  Sal.  Enaeus  warit  til  fångs,  man  nu  hädan  efter  be- 
komma kan  för  ett  billigt  prijs  uti  det  Kongl.  Tryckeriet  på 
Norrebroo. 

Werner  tryckte  åren  1715,  1716  och  1717  »några  millioner 
i  sedlar»  åt  Contributions  Känteriet  genom  särdeles  machiners 
och  pressars  inrättande.  Ar  1723  tryckte  han  den  andra  boken 
på  svenska  med  antiqvastilar,  nämligen  Gyllenborgs  öfversättning 
af  Racines   Andromache;   bokstäfverna  ä,  ä,  ö  äro  dock  fraktur. 

Som  firma  nyttjades  så  väl  Werners  namn  som  »Kongl.  Bok- 
tryckeriet» ensamt,  eller  båda  tillsammans;  plägseder,  hvilka 
sedermera  i  långliga  tider  fortsattes  under  följande  egare.  Man 
skulle  kanske  således  ur  en  synpunkt  kunna  tala  om  ett  fort- 
gående kongl.  boktryckeri;  men  då  emellertid  tryckeriet  icke  i 
verkligheten  tillhörde  staten,  samt  oupphörligen  blifvit  ombytt 
och  förnyadt,  anse  vi  kontinuiteten  icke  sträcka  sig  längre  än 
till  dess  ett  nytt  boktryckarenamn  utsattes. 

Werner  dog  1735,  hvarefter  rörelsen  fortsattes  af  enkan  (hon 
hette  Catharina  Stjerncrona),1  under  ledning  af  faktorn  C.  J. 
Röpke,  till  1738  i  mars,  då  P.  Momma  öfvertog  tryckeriet.  1737 
den  23  febr.  anslogs  den  af  kongl.  tryckeriet  begagnade  lokalen 

Stockholm.  Huru  knapphändigt  dock  detta  uppdrag  var,  finna  vi  af  Kanslikollegiets 
protokoll  för  den  27  febr.  1704. 

8.  Secreterarne  Lillieblad  och  Rutenskööld  och  Bibliothecaricn  i  Upsala  Erich 
Benzelias  insinuerade  ett  Memorial  der  nti  de  begäre  det  Collegiam  vill  autorisera 
Factoren  på  Wankijfs  tryckeri,  Verner  att  infordra  ifrån  alle  wärkstäder  eller  Bok- 
tryckerier tre  exemplar  af  hvad  som  uplägges,  och  inlefwerera  ett  Exemplar  der  af 
till  Kongl.  archivum,  och  äfven  så  ett  till  Kongl.  hofbibliothequet  samt  ett  till 
Upsala  Bibliotheque.  Försäkrandes  Secreteraren  Lillieblad  att  factoren  Verner 
sådant  gärna  will  göra  utan  någon  betalning. 

Collegiam  bewilliade  att  sådant  må  skie :  så  vida  som  Verner  ingen  löön  eller 
betalning  derföre  begiärer. 

1  Anställningen  som  kongl.  boktryckare  söktes  af  Broocman  (i  Norrköping), 
Horrn,  Paulssen  och  Schneider.  Boktryckeri-societeten  anhöll  dock  den  20  nov.  1736, 
att  enkan  måtte  fa  bibehållas  vid  befattningen. 


Sv    Boktr.-hUt.  225  15 


STOCKHOLM:    MATTHL*;,    H.    C.    MERCKELL,    HOLM.  1700. 


på  Norrbro   ät  kongl.   stallet;    en  "hushyra  af  200   dir  s.m.  gafs 
dock  i  ersättning. 

Julius  Georcj  MatthivE  öfvertog  Goldenaus  tryckeri,  genom 
gifte  med  lians  enka  Sara  von  Holtz  år  1706.  Han  inköpte  en 
del  af  Burchardis  tryckeri  1708,  fick  år  1711,  efter  Enaii  död, 
titel  af  Anticjuitets-arkivets  boktryckare,  och  dog  i  början  af 
1710,  hvilket  år  rörelsen  fortgick  i  enkans  namn  under  ledning 
af  faktorn  J.  L.  Horrn. 

Ar   1710  tillkom  ett  nytt  tryckeri  i   Stockholm  på  så  sätt, 
att    vkongl.    boktryckaren    i    Storfurstendömet   Finland^    Henrik 
Christofer  Merckell  hitflyttade  sitt,  eller  rättare  biskop  Gezelii 
d.  y:s  tryck  från  Åbo,  af  fruktan  för  ryssarnes  inbrott.     Sedan 
det  här  varit  i  verksamhet  under  åren  1710  och  1711,  egentligen 
väl  blott  med  Gezeliska  bibelupplagan,  återfördes  det  till  Abo, 
men    hitkom    ånyo    redan    1713    af   samma  anledning  som   förra 
gången.    Merckell  blef  1715  sjelf  egare  af  tryckeriet  genom  dess 
inköpande    från  Gezelius  för  4,000  dir  k.m.1     Bibehållande    den 
ståtliga  titeln  dref  han  yrket  till  sin  död  1730;  sedan  fortsatte 
enkan,  Vilhelmina  Indebetou,  det  till  1747.    Merckell  sökte  1729 
i    sept.   12  års  prolongation   a  privilegiet  af  1722  att  upplägga 
finska   psalmboken    och   Gezelii  katekes  på  svenska  och  finska. 
Akademien  i  Abo  hade   1728  sökt  privilegium  på  slika  skrifter, 
men  Kanslikollegiet  afstyrkte  detta  den  10  sept.  1728.   Äfven  nu 
afstyrkte  Kanslikollegiet  M:s  ansökan  den  27  sept.  1729;  Kongl. 
Maj:t  biföll  denna  afstyrkan  den  21  okt.  1729.  —  Den  12  mars 
1740  förnyade  Kongl.  Maj:t  det  årliga  arvodet  af  00  dir  s.m.  för 
tryckandet    af   kongl.    förordningar   pä    finska;  '  endast  böndags- 
plakatet på  detta  språk  trycktes  i  Abo.    Detta  anslag  hade  först 
anvisats  den  17  okt.  1084  och  alltid  tillfallit  det  Gezeliska  eller 
kongl.  finska  boktryckeriet,  men  Rikets  Ständer  hade  indragit  det- 
samma, hvadan   det  ej  blifvit  utbetaldt  1737 — 45;  för  alla  dessa 
är  anbefaldes  nu  utbetalning  på  en  gång;  framdeles  skulle  räkning 
ärligen  ingifvas  och  betalas. 

Aron  Holm  dref  Keyserska  tryckeriet  i  eget  namn  från  1710. 
I  anledning  af  honom  öfvergången  eldsvåda  och  sålunda  för- 
orsakad fattigdom  sökte  han  den  7  aug.  1723  ttflf  års  förlängning 
på  det  af  Karl  XII  hans  moder,  Keyser  II:s  enka,  beviljade 
privilegiet  att  ensam  få  trycka  psalmboken  in  octavo  och  lilla 

1  Han  forband  sig  derjemte  att  på  två  veckor  trycka  åtminstone  tre  ark  af 
det  stora  Gezeliska  bibelverket,  mot  betalning  af  22  dir  k.m.  for  h varje  folioarks 
sättning  och  tryckning. 


226 


1700.  STOCKHOLM:    HORRN,    BJÖRKMAN,    WILDE,    8CHNK1DLER. 


duodecimo.  Kongl.  Majrt  afslog  denna  begäran  den  8  juli  1724. 
Det  delvis  förstörda  tryckeriet  såldes  sedermera  i  två  lotter  till 
skilda  köpare,  bokbindaren  J.  Schneidler  och  And.  Grsesler. 

Johan  Laurentius  Horrn,  född  i  Niirnberg  1683,  faktor  hos 
Matthite  enka  Sara  von  Holtz,  gifte  sig  med  henne  och  blef 
sålunda  1717  tryckeriets  egare  samt  Antiquitets-arkivets  bok- 
tryckare. Han  utgaf  1729  ett  stilprof  på  3  blad  i  patentfolio; 
det  börjar  med  tyska  verser  om  (det  fingerade)  boktryckarevapnet. 
Utvecklade  en  stor  verksamhet  som  bokförläggare,  och  dog  den  18 
april  1741.  Hans  andra  hustru,  Helena  Indebetou,  fortsatte  firman 
till  1742,  då  hon  ingick  nytt  gifte,  med  L.  Salvius. 

Anders   Björkman,   som   från    att    hafva    varit    faktor   hos 

o 

Keyser  III  blef  akademie-boktryckare  i  Abo  och  derefter  faktor 
hos  Werner  i  Upsala,  öfvertog  1720  Laurelii  tryckeri.  Fortfarande 
att  bära  den  akademiska  titeln  dref  han  rörelsen  till  sin  död  i 
juli   1728,  hvarefter  den  fortgick  i  enkans  namn  till  1731  i  maj. 

Jacob  Wilde,  den  kände  historiske  författaren  och  riks- 
historiografen,  anlade  1722  ett  nytt  tryckeri.  Det  bar  benäm- 
ningen Historiographi  regni  boktryckeri  och  förestods  i  början  af 
B.  G.  Schneider,  senare  af  Hartwig  Gercken  och  Ephraim  Koch. 
Utom  Wildes  vidlyftiga  verk  märkes  såsom  här  tryckt  1736  första 
upplagan  af  Sveriges  nya  lag,  hvaraf  ett  pergament-exemplar 
finnes.  Tryckeriet  såldes  efter  Wildes  död  1755  till  P.  Hessel- 
berg,  men  först  efter  3  års  förlopp. 

Benjamin  Gottlieb  Schneider,  nyss  nämnd  som  faktor  hos 
Wilde,  anlade  nytt  boktryckeri  och  dref  det  från  1726  till  sin 
död  1738,  hvarefter  det  fortgick  i  enkans  namn  tills  det,  följande 
år,  öfvertogs  af  L.  L.  Grefing. 

Bokbindaren  Jacob  Schneidler,  som  inköpt  hufvudstommen 
af  fordna  Keyserska  tryckeriet,  idkade  äfven  boktryckareyrket 
åren  1728 — 49.  Bokbindareembetet  hade  1727  fått  privilegium 
på  eget  tryckeri,  att  derigenom  förekomma  den  dyrhet  bok- 
tryckarne höllo  på  sina  böcker,  och  hvarigenom  bokbindarne  an- 
senligen  ledo  uti  sitt  embete;  till  följd  häraf  började  Schneidler 
sitt  tryckeri  på  deras  vägnar.  Bokbindareembetet  stängde  honom 
derifrån,  men  han  sökte  i  okt.  1735  ny tt  privilegium ;  detta  sökte 
Boktryckeri-societeten  hindra  genom  inlaga  den  15  nov.  1735,  dock 
utan  att  lyckas.  Boktryckeri-societeten  begärde  å  nyo  1747  att 
hans  tryckeri  måtte  upphöra,  hvilket  Kanslikollegiet  tillstyrkte, 
utan  att  målet  slutligen  afgjordes.  Tryckeriet  nedlades  1749  och 
såldes  1758  till  J.  G.  Lange. 


227 


STOCKHOLM:    GRjE8LER,    NYSTRÖM,    PAULS8EN,    P.    MOMMA.  1700. 


Anders  Gr.esler,  en  tysk,  hade  räddat  en  del  af  Keysers 
tryckeri  nr  eldsvadan,  sedan  köpt  den  och  låtit  omgjuta  stilarne 
i  Liibeek.  Boktryckarne  Merckell,  Horrn  och  Björknians  enka 
klagade  den  7  nov.  1729  på  honom  for  att  få  honom  bort.  Han 
hade  då  tryckt  blott  en  bok,  psalmboken.  Gra\sler  ingaf  den  14 
mars  1730  sin  förklaring  till  Kanslikollegiet  och  något  senare 
ännu  en  annan,  hvari  han  säger  sig  hafva  Kongl.  Maj:ts  privi- 
legium och  vilja  undergå  Societetens  regler.  Dessa  voro  okända 
för  kollegiet  och  skulle  infordras.  Grresler  tryckte  ännu  1734 
en  Stockholmske  StatsCalender. 

Petter  Jöransson  Nyström  blef  genom  gifte  med  Björkmans 
enka  (andra  hustru)  1731  egare  af  det  henne  tillhörande  trycke- 
riet och  dref  yrket  i  sitt  namn  till  1759.  I  den  stora  eldsvådan 
1751  led  det  mycken  skada,  men  återstäldes  i  godt  skick  genom 
Nyströms  >oförtrutna  sorgfällighet».  Han  antog  1759  en  kompan- 
jon, C.  Stolpe,  ändrade  då  firman  och  dog  17G0  i  mars,  G4  år  gammal. 

Frantz  Philip  Paulssen,  som  förestått  Merckells  tryckeri  i 
Abo,  hade  under  åren  1734 — 37  egen  rörelse  i  Stockholm  och 
flyttade  derefter  till  Karlskrona.  Han  sökte  1735  att  blifva 
antagen  till  kongl.  boktryckare  och  säger  i  sin  inlaga,  att  han 
>i  8  åhrs  tid  det  Kongl.  boktryckeriet  bewistat,  i  Abo  sahl. 
H.  Merckells  boktryckerie  såsom  Factor  förestådt,  derstädes 
genom  wåd-Eld  mist  hus  och  ägodelar  och  mit  tryckeri  blifwit 
så    förstördt,    at    iag    å    den    orten  ey  då  kunde  idka  mit  Em- 

bete dock  äntel.  genom  Gudz  bistånd  här  i  Stockholm 

inrättadt  ett  egit  boktryckerie .» 

Peter  Momma  köpte  af  Werners  enka  det  så  kallade  kongl. 
tryckeriet  i  mars  1738  och  erhöll  samma  månad  fullmagt  att 
vara  kongl.  boktryckare.     Fullmagten  är  af  följande  lydelse: 

Wij  Friedrich  —  —  Giöre  witterligit,  at  såsom  Wi  i  nåder 
godtfunnit  at  samtycka  til  framl.  Directeurens  Johan  Henric 
Werners  enkas  C.  M.  Stierncronas  underdåniga  ansökning,  at  få 
afstå  Boktryckeriet  til  Wår  Troundersåte  Oss  älskelig  Petter 
Momma,  hwilken  under  dess  resor  och  wistande  utom  lands,  bland 
annat  gjort  sig  kunnig  om  Boktryckeriernes  inrättning  derstädes, 
samt  de  dertill  hörande  Skrifft-Schniderij-  och  Gjuterier;  Altså 
wele  Wi  härmed  och  ,  i  krafft  af  denna  Wår  öpne  fullmackt, 
nådeligen  hafwa  förordnat  honom  Petter  Momma  til  at  wara  Wår 
Boktryckare,  hwarwid  han  hafwer  at  åtniuta  de  Privilegier  och 
förmoner,  som  framl.  Directeuren  Werner  och  dess  antecessorer 
innehafft,  men  skal  deremot  wara  skyldig,  at  förrätta  det  arbete 


228 


STOCKHOLM:    P.   MOMMA.  1700. 


tryckta  Stylprofwen  af  själfwa  Stylgjuteriet,!  här  i  synnerhet  för- 
tjäna att  nämnas :  det  kosteliga  Museum  Regis  Adolphi  Friderici, 
i  stor  regal  fol.  tryckt  1754;  Engelska  och  Swenska  Dictionairen, 
senare  edition  i  4.  tryckt  1756;  Herr  Cancellie-Rådets  von  Dalins 
Öfwersättning  af  Montesquious  Tankar  öfwer  Orsakerne  til  de 
Romares  wälde  och  fall,  i  stor  8.  tryckt  1755;  samt  Logarithmical- 
Tabellerna  i  4.  1750;  utom  Ryska  Skrifter,  såsom  en  Rysk  Gram- 
matica  tryckt  i  4.  1750,  med  sina  rätta  characterer,  hwilke  äro 
uti  Stylgjuteriet  i  Stockholm  förfärdigade,  och  sedermera  år 
1753  af  Cronan  köpte,  samt  nu  uti  Kongl.  Tryckeriet  förwarade. 
Directeuren  Momma  har  ock  haft  omsorg,  att  förbätra  själfwa 
Trycknings-sättet,  genom  Holländska  Tryckpressars  och  andra 
werktygs  inrättande.  Koppar-trycks-werket  wid  merberörda 
Kongl.  Boktryckeri  har  han  jämwäl  satt  i  bätre  ordning.  Och 
ehuru  Han  år  1738  börjat  en  handel  med  utrikes  Fransöska 
Böker,  uti  byte  emot  Inländska,  som  då  funnos,  såsom  Svecia 
Ant.  &  Hodierna,  Peringskölds  och  Rydelii  arbeten,  m.  m.  med 
hwilken  handel  han  deruppå  några  år  fortfor;  har  han  dock 
sedermera  ändrat  sitt  uppsåt  i  detta  målet,  och,  i  den  tankan, 
att  Tryckerierna  i  Riket  neppeligen  skola  kunna  arbeta  till 
national-winning,  i  anseende  till  Utrikes  orter,  förrän,  jämte 
hemgjutna  stylar,  bökerna  äfwen  komma  att  tryckas  på  hem- 
gordt  paper,  till  oftanämnda  Tryckeries  och  andras  tjänst,  anlagt 
wid  gården  Harg  wid  Nyköping  et  eget  Papers-Bruk,  som  sedan 
1742  warit  i  det  stånd,  att  det  till  Tryckeriet  årligen  partier 
Paper  aflemnar.  Likaledes  har  Han  genom  egen  Stylgjutning 
förset  Tryckeriet  med  några  af  ständigt  stående  styl  uppsatta 
böker,  såsom  Swenska  Psalmboken,  Doctor  Lutheri  och  Swebilii 
Catecheser,  samt  Historiska  Almanachen,  o.  a.  s. 

Emedan  man,  hwad  Stylgjuteriet  angår,  hafwer,  såsom  "till- 
förene  är  sagdt,  att  tacka  Directeuren  Momma  för  dess  första 
uppkomst,  och  widare  fortsättning  ibland  oss;  så  kan  någon 
fordra,  att  omständigheteme  derwid  närmare  anteknas.  Sakens 
förlopp  är  derföre  af  följande  beskaffenhet.  Samma  tid  som  Dir. 
Momnia  i  Holland  lade  sig  på  att  lära  Boktryckeri-Konsten,  dref 
hånom  ock  hans  lust  för  Mechaniquen,  att  winlägga  sig  om  Styl- 
gjuteri-wettenskapen,  såsom  grunden  till  den  förra.  Ar  1737 
accorderade  Han  äfwen  på  egen  bekostnad  en  sådan  Konstnär 
därifrån  med  sig  hit,  vid  namn  Michaél  Schmidt;  men  efter 
åtskilliga  på  denna  anwända  omkostningar,  geck  han  dock  till 
Berlin,  hwarest  ett  dylikt  werk  med  Publici  kostnad  inrättades. 


230- 


1700.    '  STOCKHOLM:    P.   MOMMÅ. 


I  Stockholm  treffade  sedan  D.  Momma  en  studerande,  benämnd 
Nils  Holmwall,  hwilken,  under  det  han  i  några  år  warit  hos 
framl.  Herr  Commerce-Rådet  och  Riddaren  Polheim,  af  egen  drift 
företagit  sig,  att  göra  bokstäfwer  af  Jern;  men  sedan  Directeuren 
med  förskott,  och  lofwade  pramiier  af  egna  medel,  samt  med 
materialier  understödt  hånom;  kunde  Han  likwäl  intet  dermed 
uträtta.  Derföre  wände  Han  sig  omsider  till  Herr  Matthias 
Holmerus,1  som  då  wistades  utrikes,  och  med  hwilken  han  i 
Hag  blifwit  bekant,  bedandes  hånom,  att  han  wille  göra  sig  om 
denna  saken  angelägen,  så  att  den  till  Fäderneslandets  heder 
och  nytta  här  jämwäl  måtte  kunna  i  gång  bringas,  samt  gaf 
hånom  anledningar,  att  häruti  komma  så  mycket  wigare  fort. 
Igenom  denna  Holmerus  blef  då,  efter  dess  hemkomst  i  Julii 
månad  1739,  detta  Werk  börjadt,  och  fortsatt  till  år  1750,  då 
med  Kongl.  Maytte  allernådigsta  tillstädelse  Directeuren  Momma 
det  samma  själf  emottog,  hwilken  det  sedermera  widare  utwidgat 
och  förbätrat,  samt  tänker  jämwäl  sträcka  dess  göromål  till 
Orientaliske  Stylars  förfärdigande.  Att  en  sådan  Inrättning 
fordrar  ansenlig  kostnad,  kan  derutaf  slutas,  att  en  Utländsk 
Stylgjutare  år  1742  hos  Höglofl.  Kongl.  Cancelli-Collegium  i 
Stockholm  för  ett  Stylgjuteri  begärt,  utom  andra  stora  wilkor, 
Ett  hundrade  femtio  Tusende  franska  Livrés,  som  är  wid  pass 
Tre  hundrade  tusende  Daler  kopparmynt,  och  det  allenast  för 
allehanda  Latinska  och  några  Orientaliska  stylar,  men  alldeles 
inga  Swenska.  Dir.  Momma  har  alltså,  igenom  denna  Inrätt- 
ningens införande  i  wårt  Rike,  lagt  sådana  prof  å  daga  af  be- 
römlig  nit  och  känsla  för  det  Allmänna,  som  hans  Landsmänn 
och  Efterkommande  lära  göra  sig  nöje  af  att  städse  med  beröm 
och  högaktning  omtala.  Den  aldraförsta  bok,  som  med  hemgorda 
littrer  (hwilka,  som  de  woro  första  försöket,  följakteligen  woro 
minst  fullkomliga)  i  Swerige  blifwit  tryckt,  är  Konung  Carl  XII8 
Historia  i  kort  begrep,  hwilken  här  af  Kongl.  Tryckeriet  år  1741 
i  8.  utkom.  [Kanske  tages  dock  försteget  af  Vetenskaps- Akade- 
miens Grandreglor  den  31  mars  1741,  ett  ark  i  8.    Tillägg  1883.] 

(Efter  en  handskrift  af  S.  Alnander  i  Upsala  Bibi.) 

Till  närmare  belysning  af  de  första  bemödandena  för  stil- 
gjuteriets  och  stilskärarekonstens  införande  hos  oss,  må  här  med- 

1  Herr  Holmerus  är  födder  i  Upsala  år  1710,  där  hans  Fader  då  war  Collega 
wid  Trivial scholan,  förrän  han  transporterades  till  Sacellaniet  wid  Håfwerö  För- 
samling i  Roslagen.  I  Stockholm  lärde  han  Juvelerare-Konsten  och  reste  deruppå 
i  Frankrike,  England  och  Holland.  Under  hwilka  resor  han  ändteligen  på  Dir. 
Mommas  anmodan  gjorde  sig  kunnig  om  Stylgjuteri-Wetten skapen. 


231 


STOCKHOLM:    P.    MOmiAS    STILGJUTERI.  1700. 


delas   tre  till   Kanslikollegiet  stälda  inlagor  från  åren  1739  och 
17r*>  af  sjelfva  hntVndper*onerna.  Monima  och  IL  Holmerus. 

1.  pnrs.  d.  1  Sept.  1739. 

Hos  Edre    Excellenrier  och    Höglofl.    Kongl.   Cantzlie  Colle- 
gium.  har  iag.  til  underdånigt  följe  af  den  nådiga  befalning  under 
d.  Ii*  sistl.  .Tulii.  at  inkomma  med  mit  tilkiännagifwande  wid  den  af 
j  Studioso  Philosoplmc  Xils  Holniwal  giorde  underdånige  ansökning 

at  hlifwa  forhulpen  til  någon  hielp  til  uprättande  af  ett  skrift- 
ginterij.  underdan-odmiukast  skolat  berätta,  det  bemälte  Holmwal 
kom  til  mig  wid  slutet  af  torleden  sommar,  betygande  sig  hafwa 
hng  med  slikt  arbete.  o«h  wjste  af  ven  medelst  några  järnstämplar 
som  han  sade  siir  iri«»rdt  efter  Wälbome  Herr  CommerceRådet 
Polhems  honom  jjifne  anledning:.  någon  liknelse  til  TrvcksBok- 
stäfwer.  »Tag  war  högeligen  glad  at  tinna  någon  som  hade  lust 
härmed:  och  fast  den  idee  han  djtintil  hade  om  Letter-giuterij 
war  impracticabel.  såsom  til  ingen  del  öfwerensstämmande  med 
det  sätt  som  i  Holland  och  Tyskland  brukligit  är,  och  iag  med 
bewislig  ronsiderable  omkostnad  i  det  nogaste  underrättat  mig 
om.  så  giorde  iag  mig  ändå  den  torhopning  på  hans  egen  för- 
säkran, at  när  han  tinge  en  trogen  handledning  af  mig,  han  då 
wid  ett  slikt  wärk  skulle  kunna  skaffa  nytta,  och  ingick  med 
honom  ett  skrifteligit  Contract  d.  2t»  Sept.  17&S  at  fournera  honom, 
utom  materien  som  iag  sielf  gifwit.  L"tf>  d:r  k:mt  at  begynna  med, 
hwaremot  han  skulle  skaffa  mig  allenast  3  ricktiga  bokstäfwer 
stnckne  och  gutne,  at  jag  deraf  måtte  kunna  se  handlaget  och 
hwad  räkning  war  at  giöra  om  framgång.  Det  åstundade  for- 
skottat  har  han  fådt  och  mera  dertil:  men  som  jag  med  alt  mit 
bemödande  alt  intil  och  ännu  efter  forl.  påsk,  ej  kunde  komma 
så  långt,  at  fa  en  enda  ricktig  bokstaf  af  honom  giord,  mindre 
säff  handlag,  eller  torhopning  til  något  framsteg  genom  honom 
med  det  gramdaga  wärket  framdeles,  som  iag  äfwen  märkte  at 
han  nndandrog  sig  både  at  tolja  mit  rad  och  det  widare  nyttja,  ja 
äfwen  at  widare  med  mig  tala.  altsammans  twärt  emot  accordet, 
samt  deraf  måst*1  sluta,  at  han  fa  mit  mera  räkning,  eller  sig  sielt 
mera  beqväm  til  något  annat,  så  war  iag  nödgad,  med  i  sticket 
lemnande  af  mit  redan  gifne  torlag,  at  npsäija  honom  Contraotet; 
Oeh  emedan  jajr  infor  Hans  Kongl.  Majrt  i  diupaste  underdånig- 
het anmält  mit  tipsat  at  wela  infora  denne  fabriqnen  i  Riket, 
hwilket  Riksens  Hr.gl.  Ständer  Vid  nästledne  Riksdag  med  wäl- 
l*ehag  nptagit.  o/h  såsom  en  märkelig  article  tor  mig  til  Hans 
Majt    i    underdånighet    r»*moii<trerat.  sa  war  iag  genast  om  tänk  t 


232 


1700.  8TOCKHOLM!    P.    MOMUA8   8TILGJUTERI. 


på  all  möijelig  utwäg,  at  reparera  den  misräkning  iag  giordt  mig 
medelst  Studiosi  Holmwals  brukande.  Jag  skref  fördenskull  ge- 
nast til  en  mig  bekant  Swensk  Guldarbetare  wid  namn  Matthias 
Holmerus,  som  då  war  i  Paris,  och  gaf  honom  Jnstruction  til 
det  han  skulle  underrätta  sig  om  beträffande  skriftgiuterij  och 
Sniderij,  samt  bad  honom  taga  sin  hemwäg  öfwer  England,  til 
at  där  erfara  åtskilnaden  i  arbetet,  med  mera.  Han  har  det  giordt, 
och  är  jemwäl  nu  hjt  hemkommen.  Jag  har  och  redan  låtit  honom 
giöra  prof,  så  wäl  med  sielfwe  formernes  giörande  som  grawering 
och  giutning  af  Bokstäfwer,  och  finner  derwid  hos  honom  den 
acuratesse  och  händighet  som  detta  wärk  fordrar,  hwilket  iag, 
medelst  det  som  giordt  är,  in  natura  kan  wisa.  Jag  finner  mig 
fördenskull  föranlåten,  at  i  diupaste  wördnad  anmäla  honom 
Matthias  Holmerus  såsom  den,  hwilken  wid  Skriftgiuterij  och 
Sniderijsfabrique  här  wid  Kongl.  Tryckeriet  och  sedan  för  Trycke- 
rierne  i  Riket  kan  giöra  behörig  tienst,  som  jag  honom  äfwen 
med  min  kundskap  och  alt  möijeligit  bijstånd  derutinnan  wil  til- 
handagå:  anhållandes  iag  altderföre  i  lika  diup  wördnad  om  Edre 
Excellenciers  och  Höglofl.  Kongl.  Cantzlie  Collegii  högstgiällande 
föreskrift  til  Hans  Kongl.  Maj:t,  om  allernådigst  Privilegii  er- 
hållande för  honom  Holmerus  på  denna  fabrique  for  tilräckelige 
åhr,  emedan  jag  då,  om  honom  denna  upmuntran  wederfares,  med 
Gudz  hielp  hoppas,  at,  utan  Publici  omkostnad  berörde  fabrique 
skal  komma  i  stånd,  och  iag  således  innom  nästa  Riksdag,  kunna, 
til  Edre  Excellenciers  och  Höglofl.  Kongl.  Collegii  samt  Riksens 
Höglofl.  Ständers  nådiga  nöije,  wärkställa  detta  mit  förehafwande. 
Jag  förtröstar  mig  i  diupaste  wördnad  om  en  nådig  wilfarig- 
het,  och  framhärdar  intil  min  död 

Edre  Excellenciers 

och 

Höglofl.  Kongl.  Cantzlie  Collegii 

Underdån-allerödmiukaste  tienare 
P.  Momma. 

2.  Jag  har  anwändt  mycken  möda  och  ansenlig  kostnad  wid 
Stylgiuteriet,  til  des  första  inbringande  i  Riket,  til  des  upmuntran 
och  uprätthållande,  och  i  synnerhet  i  senare  åren,  sedan  det  1750 
kom  i  min  hand,  hwarefter  jag  det  med  åtskillige  goda  stilar 
förökat,  som  Museum  Regium,  öfwersättn ingen  af  Montesquious 
Tractat  om  de  Romare,  Engelske  Dictionairen  den  nu  under 
händer  warande  uplagan,  med  flere  tryckte  arbeten  utwisa;  och 


233 


STOCKHOLM:    P.    MOMMAS    STILGJUTKRI.  1700. 


har  jag  förmodat  at  med  tiden  få  min  kostnad  betalt,  medelst 
stilars  tilwärkning  för  Boktryckerierne,  som  jag  och  hwad  jag 
för  dem  låtit  förfärdiga,  försåldt  til  samma  pris  som  de  utländske 
kosta,  och  ingen  klagan  under  denna  tid  mig  witterligen  warit 
förspord:  Doch  likwäl  om  Höga  Öfwerheten  skulle  finna  nyttigt 
wara  för  Bokhandelen  i  gemen,  och  för  de  nu  warande  Bok- 
tryckerierne, at  de  mage  få  frihet  at  förskrifwa  sig  stilar  utifrån, 
sä  wil  jag  för  min  del  så  mycket  mindre  söka  at  giöra  deremot 
någon  inwändning,  som  jag  wäl  finner,  at  afseendet  på  min  en- 
skylta  skadeslöshet  ej  bör  hindra  en  alman  förmon.  Och  ehuru 
jag  redan  af  erfarenheten  funnit,  (i  det  at  stiltilwärkningen  i 
de  förflutna  <i  åren,  då  utrikes  stilar  warit  förbudne,  ej  kunnat 
bringas  til  mer  än  4  å  5,000  d:r  k:mts  wärde  årligen)  at  Styl- 
giuterie  ej  kan  bära  sig  i  Swerige,  mindre  betala  den  dryga 
Jnrättnings  omkostnaden;  så  förmodar  jag  likwäl,  at  denne  i 
wälment  upsåt  giorde  anläggning  altid  skal  finnas  i  Nation 
hederlig,  och  i  sig  sielf  nyttig  wid  förefallande  tilfällen,  samt 
at  genom  tilwärkningspreemier,  som  Höglofl.  Manufactur  Contoiret 
mig  ock  lofwat,  på  de  stilar  här  giöres,  hwarmedelst  de  kunde 
säljas  för  något  bättre  köp  än  de  utländske,  mera  wärkan  torde 
stå  at  förwänta,  än  af  förbud  på  införsel,  som  medfördt  oförskylt 
misstroende  samt  omilda  omdömen. 

Och  som  Höga  Ofwerhetens  forfattningar  altid  syfta  på  al- 
mänt  wäl,  så  bör  jag  ej  undgå  at  i  samma  afsikt  gifwa  tilkänna 
mina  ofbrgripelige  tankar  i  öfrigit  härwid  wara,  i  anledning  af  denna 
sakens  natur  och  be  skaf  enhet,  at  om  ett  eller  annat  nytt  tryckeri 
framdeles  skulle  bewiljas  at  inrättas,  så  synes  angelägit,  i  afseende 
på  hela  eftertiden,  och  det  almännas  dermed  förknippade  förmon, 
at  ej  nagre  utrikes  stilar  dertil  mage  införskrifwas,  innan  de  som 
här  hemma  swarsgoda  presteras  kunna,  i  hwad  hand  stilgiutning 
Jnrikes  dä  ock  wara  må,  först  dertil  tagne  äro,  emedan  elliest  den 
mångfaldiga  olikheten  af  stilarnes  så  kallade  keglar,  eller  tiocklek 
och  högd  i  det  som  utgiör  sielfwa  Corpus  af  hwar  stil,  skulle  för  alla 
tider,  i  anseende  til  de  kostsamma  formerna,  multiplicera  swårig- 
heterne  för  Swensk  stil-giutning,  och  giöra  den  i  sig  sielf  mycket 
kostsam,  om  icke  i  gemen  ogiörlig.    Stockholm  d.  30  Junii  1756. 

P.  Momma. 

3.  Till  Stylgiuteriets  Jnrättning  har  iag  af  Höglofl.  Manu- 
factur Contoiret  undfått  ett  förskått  af  Tre  Tusende  dahler  silfwer- 
mynt,  hwilket,  jemte  långtmera  af  mit  egit,  iag  instuckit  i  detta 


234 


1700.        STOCKHOLM:  P.  MOMMA8  OCH  M.  HOLMERI  8TILQJUTSBIER.    W.  MOMMA. 


kostsamma  wärck,  i  förmodan  at  med  tiden  kunna  arbeta  mig 
ut,  och  hafwa  min  försörgning  deraf.  Men  emedan  här  ständigt 
warit  och  ännu  är  brist  på  afsättning  på  stilar,  som  det  säges 
för  tryckeriernes  meddellöshet  och  ringa  rörelse  skull,  så  at  iag, 
intil  1750  då  Herr  Direeteuren  Momnia  wärcket  efter  accord  af 
mig  emottog,  och  feck  privilegierne  på  sig  transporterade,  eij 
kunnat  förtiena  tijonde  delen  af  hwad  blotta  wärcktygen  kostat, 
hwarefter  ock  ingen  ting  mig  tilflutit,  i  anseende  til  det  förlag 
bemälte  Directeur  til  wärckets  förökning  alt  sedermera  giordt, 
och  ehuru  jag  således  med  bedröfwelse  ser,  at  min  Egendom, 
som  iag  til  det  allmännas  tienst  wid  detta  wärck  anwändt,  skulle 
blifwa  för  mig  förlorad,  —  aldeles  utan  förhoppning  at  återwinnas, 
i  fall  utrikes  stilar  skulle  åter  blifwa  tillåtne  at  införas:  Jcke 
des  mindre  och  i  fall  höga  Öfwerheten  skulle  finna  Publici  förmon 
under  en  sådan  införsel  kunna  befordras,  så  wil  iag  för  min  del 
eij  något  deremot  anföra,  allenast  at  mig  i  nåder  kunde  bewiljas, 
efter  den  ödmiuka  ansökning  iag  för  detta  derom  giordt  uti  Höglofl. 
Manufactur  Contoiret,  ofwanrörde  3,000  d:r  S:mt,  såsom  ett  mig 
til  någon  hugnad  ländande  pneinium  för  wärckets  inrättande, 
tillärde  arbetare,  och  de  af  mig  i  12  års  tid  deruti  för  Bok- 
tryckerierne  tilwärkade  stilar,  så  at  iag  eller  mina  efterkommande 
eij  mage  för  den  Summan  graveras,  då  iag  sedan  wil  med  under- 
gifwenhet  draga  förlusten  af  mit  egit,  och  hugna  mig  deraf,  at 
nationel  nytta  dermed  redan  werckel.  wunnits,  samt  framdeles 
än  widare  lärer  kunna  winnas.     Stockholm  d.  30  Junii  175G. 

(Alla  3  inlagorna  efter  originalen  i  Riksarkivet.)  M.   Holmerus. 

Från  stilgjuteriet  i  Stockholm  utgafs  ett  prof  den  24  januari 
1752  på  8  oktavsidor  och  ett  annat  1771  på  12  sidor  i  qvart. 

P.  Momma,  som  hade  titel  af  direktör  och  äfven  var  banko- 
kommissarie (för  bankens  pappersbruk)  öfverlemnade  tryckeriet 
genom  kontrakt  af  den  31  dec.  1768  till  sonen,  ombudsmannen 
vid  samma  bruk,  W.  Momma,  hvilkens  namn  dock  icke  var  synligt 
som  firma.  Denne  rymde  1771;  uppteckning  af  hans  tillgångar 
förrättades  den  17  okt.  s.  å.  uti  faderns  hus  vid  Lilla  Nygatan 
i  det  då  så  kallade  gamla  kongl.  tryckeriet,  »uti  innehafvaren 
Assessoren  Johan  Pfeiffers  vård».  Fadern  P.  Momma  hade  under 
tiden,  genom  arf,  1769  blifvit  egare  af  Grefingska  tryckeriet,  som 
icke  öfvergick  till  sonen  och  således  ej  indrogs  i  dennes  cession, 
hvilken  sorgliga  katastrof  den  förtjente  mannen  väl  öfverlefde, 
men  ej  längre  än  till  den  17  mars  1772. 


235 


STOCKHOLM!  RÖPKE,  GREFING,  8ALV1U8,  J.  C.  MERCKELL,  J.  MKRCKELL.         1700. 


Carl  Johansson  Röpke,  förut  faktor  hos  Werner,  köpte  1738 
den  del  af  fordna  Keyserska  tryckeriet,  eller  A.  Holms,  som 
A.  Grasler  hade  inköpt  efter  branden  1723.  Han  idkade  yrket 
till  1740,  då  han  sålde  sitt  tryckeri  till  Momma.  Under  tiden 
hade  han  äfven  förestått  Hörnis  tryckeri  efter  dennes  död  1741, 
och  fortfor  dermed  äfven  sedan  det  öfvergått  till  Salvius. 

Lorentz  Ludvnj  Grefing,  en  tysk,  gifte  sig  med  Schneiders 
enka  och  dref  tryckeriet  1739 — 1709  den  12  april,  då  han  dog. 
Hans  enka,  Rachel  Speck,  dog  vid  90  års  ålder  den  4  ang.  s.  å. 
och  testamenterade  all  sin  qvarlåtenskap  till  P.  Momma;  hvar- 
efter  rörelsen  fortgick  under  namn  »för  detta  Grefingska  Trycke- 
riet» till  och  med  1771,  under  h vilket  år  dock  äfven  förekommer 
tillägget  »hos  Henr.  Foucjt».  Denne  var  P.  Mommas  måg  och  fick 
tryckeriet  öfverlåtet  åt  sig.  Alltifrån  nov.  1770  trycktes  här, 
märkligt  nog,  de  kongl.  förordningarna  i  stället  för  på  kongl. 
tryckeriet,  som  då  innehades  af  W.  Momma. 

Lars  Salvius,  som  tjenstgjorde  i  kongl.  kansliet,  gifte  sig 
1742  med  Hörnis  enka  och  blef  sålunda  egare  af  hennes  tryckeri 
samt  Antiquitets-arkivets  boktryckare,1  på  hvilken  beställning 
han  erhöll  kongl.  konfirmation  den  23  jnni  1752,  då  det  gamla 
privilegiet  förnyades;  det  upphörde  i  följd  af  den  allmänna  tryck- 
frihetsförordningen den  2  dec.  1700.  Han  har  beredt  sig  ett  kändt 
och  aktadt  namn  såsom  mycket  verksam  förläggare  samt  genom 
den  stora  utländska  bokhandel  han  derjemte  idkade.  Utgaf  stil- 
prof  på  55  oktavsidor  1750,  omfattande  84  sorter.  Hedrad  med 
titel  af  direktör,  dog  han  den  5  mars  1773  i  en  ålder  af  G7  år; 
tryckeriet  köptes  af  .1.  G.  Lange. 

Johan  Christofer  Merckell  förestod  det  Merckellska  eller 
s.  k.  kongl.  tryckeriet  i  Abo,  då  det  1742  vid  ryssarnes  inbrott 
öfverflyttades  till  Stockholm.  Han  har  någon  kort  tid  1742  der 
utöfvat  en  mycket  ringa  verksamhet,  till  minne  hvaraf  en  graf- 
vers  m.  m.  finnes  i  behåll;  flyttade  så  först  till  Jönköping  och 
sedan  till  Vexiö. 

Jacob  Merckell,  yngre  son  af  Henrik  Christofer  Merckell, 
var  i  10  år  kammarskrifvare  i  kongl.  Krigskollegiet,  men  afgick 
derifrån  och  öfvertog  det  Merckellska  boktryckeriet  kort  före 
modems,  Vilhelmina  Indebetous  död,  som  inträffade  den  30  dec. 
1747.  Genom  Kongl.  Maj:ts  bref  den  31  juli  s.  å.  fick  han  rättig- 
het att  nyttja  faderns  titel  af  ^Direktör  och  Kongl.  boktryckare 


1  Genom  Kanslikollegiets  bifall  den  17  dec.  1742  till  hans  ansökan. 


236 


1700.  htockholm:  j.  mkrckell. 


i  Storfurstendömet  Finland».  17o()  blef  han  äfven  akademie- 
boktryckare  i  Abo.  Den  21  nov.  1759  sålde  han  tryckeriet  i 
Stockholm  med  privilegierna1  till  A.  Carlbohm;  men  detta  köp 
hölls  hemligt  och  rörelsen  fortgick  oförändradt  i  Merckells  namn 
till  hans  död  den  20  nov.  171J3.  Sterbhuset  fick  den  4  okt.  HM 
Kanslikollegiets  förord  att  uppbära  det  enligt  kongl.  brefvet  den 

12  mars  174G  anslagna  arvodet  <>0  dir  s.m.  för  tryckningen  af 
kongl.  förordningar  på  finska  språket. 

Ar  17f)5  anhöll  boktryckaregesällen  Carl  Stolpe  att  fa  an- 
lägga ett  litet  tryckeri  i  Stockholm,  isynnerhet  till  träsnitts  och 
andra  målade  pappers  samt  de  s.  k.  turkiska  pappers  förfärdigande. 
En  dylik  anhållan  gjordes  äfven  af  hans  yrkeskamrat  Lars  Lenn- 
gren,  och  båda  förenade  sig  till  sist  att  vilja  anlägga  ett  gemen- 
samt tryckeri;  men  Boktryckeri-soeieteten  samt  Kanslikollegiet 
tänkte  annorlunda,  och   ansökningen  afslogs.     I  protokollet  den 

13  okt.  1755  yttrar  Kanslikollegiet  »at  forenemde  Boktryckerie- 
Gesällers  ansökning  för  denna  gång  så  mycket  mindre  bifallas 
kunde,  som  nogsamt  bekant  war,  at  egarna  af  de  gamle  och  nu 
i  gång  warande  tryckerier  esom  offtast  måst  klaga  öfwer  brist 
på  tilräckelig  förtjenst  och  utkomst,  hwilken  ännu  mera  skulle 
förminskas  och  aftaga,  i  fall  arbetet  kominer  ibland  flere  att 
fördelas.  Men  som  Stolpen  och  Lenngren  förwärfwat  sig  beröm 
för  arbetsamhet  och  förfareiihet,  samt  beskedligt  förhållande,  så 
war  Kongl.  Collegium  benäget  at  hafwa  sådant  uti  minne  til  des 
något  Tryckeri  kan  blifwa  ledigt,  hwartil  de  då  framför  andra 
kunna  befordrade  warda.» 

Lika  öde  hade  bokhandlaren  Kiesewetters  forslag  1756, 
att  inrätta  ett  boktryckeri  till  inkomst  for  Serafimerlasarettet. 
Boktryckeri-soeieteten  erbjöd  sig  att  hellre  betala  en  afgift  till 
lasarettet,  än  att  ett  nytt  boktryckeri  skulle  inrättas,  och  Kansli- 
kollegiet afstyrkte  hela  företaget,  då  ganska  ovisst  vore  om  det 
skulle  lemna  någon  inkomst  alls. 


1  Dessa  voro:  ett  årligt  arvode  af  60  dir  s.m.  (allt  ifrån  den  17  okt.  1684); 
rättighet  att  ensam  trycka  finska  böcker  och  skrifter,  samt,  genom  särskild  af- 
handling  af  den  30  ang.  1750  med  Åbo  konsistorium,  personlig  rättighet  att  ensam 
trycka  finska  psalmböcker  och  katekeser.  Dessutom  hade  Merckell  förskaffat  sig 
kongl.  privilegium  af  den  29  mars  1753  på  den  så  kallade  nya  finska  psalmbokens 
tryckande  under  12  års  tid,  oaktad  t.  Åbo  universitet  egde  privilegium  på  alla  finska 
psalmböcker.  Detta  monopoliserande  gaf  anledning  till  dåligt  tryck.  Så  klagade 
allmogen  i  Vesterbotten  och  Österbotten  vid  1761  års  riksdag,  att  en  del  finska 
böcker  voro  på  så  odugeliget  papper  tryckta,  att  de  icke  utan  svårighet  läsas  kunna. 
Kongl.  Maj: t  förklarade  genom  resolutioner  den  28  okt.  1761  och  den  21  maj  1762, 
att  allmogen  derutinnan  må  ställas  klagolös,  och  Kanslikollegiet  uppdrog  den  8 
juli  1762  Boktryckeri-soeieteten  att  tillhålla  finske  boktryckaren  detta. 


237 


STOCKHOLM:    A.    E.    HOLMERUS    MOT    FOUGT.  1700. 


Stil-Gjuteries  uphjelpande,  har  jag  den  äran  Högwälborne  Herr 
Presidenten  och  Höglofl.  Kongl.  Collegio  i  ödmjukhet  wid  före- 
nänide  utlåtande  aflämna  följande  erhindringar. 

l:o.  Förefaller  det  mig  mera  än  besynnerligit,  at  Boktryckerie- 
Societeten  fäst  sin  upmärksamhet  öfwer  den  framgång  detta  enda 
i  Riket  inrättade  Stil-Gjuteri  haft,  som  i  30  är  warat,  at  det 
ej  wunnit  den  stadga,  som  igenom  ett  Publiqut  Lån  stått  at 
fixrnioda. 

Boktryckerie-Societeten,  som  sjelfvve  känna  sine  med  kostnad 
anlagde  Wärk,  hwad  till  deras  drift  och  fortsättjande  tarfwas, 
har  jag  trodt  äga  mera  kunskap  om  denna  inrättnings  dryga 
kostnad,  genom  en  dess  Ledamot,  hvilken  för  några  år  sedan, 
tydeligen  beskref  denna  dyra  inrättning,  och  äskade  då  för  en 
så  kallat  ihopfuskad  ny  invention  af  Stil-Gjuterie  150000  Daler 
Kopp:mt.,  utom  flere  min  ansökning  wida  öfwerstigande  förmoner, 
som  merberörde  Societets  förklaring  mig  tillwiter. 

2:o.  De  fel,  liwilka  Boktryckerie-Societeten  i  sitt  utlåtande 
för  mig  forwitat,  äro  af  mig  uti  min  till  Riksens  Höglofl.  Ständer, 
afgifne  ansökning,  till  någon  del  widgångne;  men  kunna  ej  dragas 
till  annan  slutsats,  än  at  jag,  genom  Publiqut  understöd,  må 
blifwa  i  stånd  satt,  at  biträda  Societeten  med  fullkomligare  Stilar 
och  utestänga  den  kostnad,  som  Societeten  sig  ådrager  genom  Ut- 
ländske Stilars  införskrifning;  Boktryckerie-Societeten  har  dock 
med  andra  ögon  ansedt  mitt  widgående  af  fel,  än  en  rättmätig 
känsla  af  sig  sjelf  medgifwer,  den  Utländska  smaken  lärer  wara 
afsigten  at  förqwäfwa  en  Patriotisk  idoghet,  till  gagnande  Wärks 
bibehållande. 

.Tag  kan  ej  förmoda  det  Boktryckerie-Societeten  blandat  en 
af  sina  Ledamöters  besynnerliga  öden  med  sina  egne,  utan  trpr, 
at  de  med  sina  dageliga  göromål  syslosatte,  ej  medhunnit  genom- 
läsa detta  sit  nu  afgifna  betydande  betänkande,  emedan  därutinnan 
finnes,  at  jag,  som  för  egen  räkning,  allenast  drifwit  detta  Wärk 
i  5  års  tid  tillwitas  30  åra  utöfning. 

Till  undwikande  af  all  widlöftighet  tillförser  jag  mig  Högwälb. 
Herr  Presidenten  och  Höglofl.  Kongl.  Collegii  owälduga  gransk- 
ning af  jämförelsen  emellan  de  af  Boktryckerie-Societeten  upgifne 
och  af  mig  ärkände  fel  uti  mitt  afgifne  Stil-prof. 

3:o.  Om  om  egen  och  mån  om  andras  heder,  wele  jag  gärna 
förbigå,  at  här  i  synnerhet  beswara  de  i  merberörde  betänkande 
fundne  och  Herr  Secreteraren  Fougt  likstämmige  utlåtelser,  rö- 
rande   de    af  mig   förfärdigade    och   till   honom  enligit  räkning 


240 


1700.  8TOCKHOLM:    A.   E.   HOLMRRU8    HOT    FOUQT. 


aflemnade  Musicaliska  Not-Stilar;  men  drifwen  af  en  billig  om- 
tanka  får  jag  den  till  uplysning  i  ödmjukhet  sammanhanget  till- 
känna gifwa. 

At  jag  till  Herr  Secreteraren  Fougt  ej  allenast  gutit  utan 
äfven  förfärdigat  Former  och  Matrieser  till  dess  Musicaliske 
Noter  är  en  owedersägelig  sanning,  och  åtager  jag  mig  ej  allenast 
at  upgifwa  indelningen  af  detta  Not- Wärk,  utan  och  emot  skälig 
betalning,  det  ännu  en  gång  förfärdiga,  förutan  och  mindre  med 
Herr  Secreterarens  stora  upsigt  eller  inseende :  utom  dess  är  hela 
detta  Wärk  afCopierat  utaf  det  för  flera  år  tillbaka  i  Leipzig 
upfundne  Not-Tryck  och  lärer  således  ej  med  rätta  kunna  få 
namn  af  Herr  Secreterarens  egen  invention. 

Icke  utan  med  förundran  anser  jag,  at  Herr  Secreteraren 
kan  kalla  desse  Not-Stilar  för  Cicero  Kegel,  då  Sjuåttondedelar 
af  dem  äro  gutne  på  den  aldraminsta  eller  så  kallade  Nonpareil 
Kegel,  och  således  många  grader  mindre  än  Cicero,  det  ser  ut, 
som  Herr  Secreteraren  sjelf  bortglömt  sina  Noters  storlek,  an- 
gående priset  på  förenämde  Not-Stilar  blefwo  de  af  wederbörande 
Boktryckare  till  15  Daler  16  öre  Kopp:mt  Skålpundet  wärderade, 
utom  dess  äro  sådane  Stilar  aldrig  at  jämföra  med  andra,  emedan 
hwarje  Figur  måste  snidas  på  alla  fyra  kanter,  et  arbete,  som 
drager  fyrdubbel  tid,  emot  sjelfwa  gjutningen,  utan  at  tala  om 
den  swårighet,  som  nya  Former  och  Matrieser  altid  forer  med 
sig,  så  at  knappast  hwar  10  figur  i  gjutningen  rent  utfaller,  samt 
den  noga  accuratess  dertill  fordras,  i  anseende  dertill,  at  så 
små  figurer  skola  till  en  stor  Column  ihopsättas  och  passa  linie 
emot  linie. 

Sluteligen  får  jag  omnämna,  at  Boktryckerie-Societeten  ej 
allenast  anser  de  tillämnade  Exportations  Premier,  såsom  en  till- 
räckelig  belöning  för  den  flit  och  åhåga,  jag  anwänt  på  et  för 
Riket  gagneligit  Wärk,  utan  ock  i  deras  sinne  wara  för  mig  en 
fullkomlig  ärsättning  för  utgifwen  kostnad,  hwilket  jag  i  anledning 
af  dess  förut  beswarade  yttrande  anser  lika  grundat  med  den 
sista  strophen,  då  de  bortblanda  min  Löntagning  i  Riksens  Stän- 
ders Banque,  med  Stil-Gjuterie,  utan  at  wilja  draga  den  rena 
slutsats,  at  ingen  kan  winna  någon  employ  uti  Riksens  Höglofl. 
Ständers  Wärk  i  de  ämnen,  som  äro  likformige  med  dess  Capacité, 
utan  den  förut  äger  behörig  kundskap  och  skickelighet  i  sin  metié. 

För  öfrigit  anhåller  jag  ödmjukast  hos  Högwälborne  Herr 
Presidenten  och  Höglofl.  Kongl.  Collegio,  at  dessa  mina  ödmjuka 
påminnelser  måga  blifwa  foljaktige  wid  dess  afgifne  förklaring, 


£*.  Boktr.-hist  241  16 


8T0CKU0LM:    8T0LPE,    HOLMERUS,    J.    A.    CARLBOHM,    WENNBERG.  1700. 


till  Riksens  Höglofl.  Ständers  Handels-  och  Manufactur-Deputa- 
tion.     Framhärdar  med  djup  wördnad 

Högwälborne  Herr  Presidentens  och  Höglofl.  Kongl.  Collegii 

Allerödmjukaste    tjenare, 
Adolph  Elias  Holmerus. 

Carl  Stolpe  fortsatte  efter  Nyströms  död  1766  ensam  rörel- 
sen i  eget  namn,  till  dess  han  dog  den  19  febr.  1783  vid  62  års 
ålder.     Tryckeriet  köptes  då  af  P.  A.  Brodin. 

Ar  1767  förordade  presteståndet  hos  Kongl.  Maj:t  Carl  Chri- 
stofer  Viereck,  kollega  och  kantor  vid  tyska  skolan  i  Stockholm, 
till  erhållande  af  privilegium  att  upplägga  en  af  honom  författad 
metod,  att  lära  barn  stafva  och  läsa,  samt  anlägga  boktryckeri 
allenast  för  de  till  barnaundervisningen  hörande  böcker  och  hvad 
han  sjelf  författade  eller  öfversatte.  Senare  inkom  Viereck  med 
ansökan  om  vidsträcktare  privilegium  för  boktryckeriet,  åbe- 
ropande sin  fattigdom,  många  barn  och  de  dryga  kostnaderna 
för  anläggande  af  ett  tryckeri.  Boktryckeri-societeten  och  Kansli- 
kollegiet tillstyrkte  väl  (den  30  april  och  19  maj)  det  inskränkta 
privilegiet,  men  Kongl.  Maj:t  infordrade  nytt  utlåtande  (den  28 
okt.).  Sedan  Kanslikollegiet  den  19  nov.  afgifvit  detta,  med  vid- 
hållande af  sitt  förra  förslag,  gaf  Kongl.  Maj:t  den  12  febr.  1768 
privilegium  åt  Viereck  på  anläggande  af  boktryckeri  i  Stockholm, 
utan  någon  inskränkning.  Den  sålunda  vunna  ovanliga  segern  ledde 
dock  till  ingenting,  ty  Viereck  finnes  ej  hafva  begagnat  sig  deraf. 

I  två  särskilda  ansökningar  1767  anhöll  Anders  Holmerus, 
boktryckaregesäll,  och  ånyo  1768  i  förening  med  sin  bror,  stil- 
gjutaren  Adolf  Elias,  att  få  anlägga  boktryckeri  i  Stockholm. 
Kongl.  Majrts  privilegium  för  den  förre  ensam  gafs  den  26  juli  1768 
på  Kanslikollegiets  tillstyrkan  den  29  juni,  ehuru  H.  var  ung  och 
ej  hade  varit  faktor.  Hans  verksamhet  fortgick  till  1779,  hvar- 
efter  A.  J.  Medelplan  egde  eller  förestod  tryckeriet,  hvilket  dock 
helt  snart  för  en  kort  tid,  aug.  1780 — febr.  1781,  kallas  »Förr  detta 
Holmerlska  Tryckertet».     Derefter  tillhörde  det  P.  A.  Brodin. 

Johan  Arvid  Oarlbohm  fick  1769  öfvertaga  det  hans  fader 
tillhörande  kongl.  finska  boktryckeriet.  Erhöll  1798  direktörs 
titel.     Se  vidare  1800-talet. 

Faktorn  Lars  Wennberg  sökte  1764  att  få  anlägga  bok- 
tryckeri. Societeten  tillstyrkte  den  30  april  oaktadt  flera  be- 
tänkligheter; men  saken  hvilade  till  1769,  då  W.  tillsammans 
med  Anders  Jacobsson  Nordström,  hvilken  det  året  ensam  sökte 


242 


STOCKHOLM:    H.    FOIIOT,   BLSA    FOÖOT,    ttBITWVK. 


privilegium,   anlade  boktryclteri,  som  de  gemensamt  drefvo  till 
1772,  hvilket  år  de  åtskildes  och  hvar  för  sig  fortsatte  yrket. 

Henrik  Fougt,  sekreterare  i  Bergskollegium  och  V.  Moramas 
mäg,  erhöll  genom  denna  slägtskap  tre  fjerdedelar  af  det  Grefing- 
ska  tryckeriet,  jemte  hvilken  rinna  hans  eget  namn  blir  synligt 
1771.  Från  början  af  1772  bortlägges  det  Grefingska  namnet 
och  endast  det  nya  qvarstår.  Det  ar  förut  anmärkt  att  redan  i 
slutet  af  1770  tryckningen  af  kongl.  förordningarna  öfverflyttades 
hit  och  i  aug.  1771  följde  ftfven  sjelfva  titeln,  så  att  det  då  hette: 
Konol.  Tryckeriet  hos  Henr.  Fouot.  Dock  sökte  J.  G.  Lange 
ännu  i  jan.  1773  att  få  trycka  de  kongl.  förordningarna  och  erbjöd 
sig  att  göra  det  för  hälften  af  Fougts  arvode.   Han  misslyckades 


Fig.  49.      Fougt*  (ryrini 


emellertid,  ty  den  11  maj  1773  fick  Fougt  privilegium  att  trycka 
allt  det  som  af  Kongl.  Maj:t  och  publika  verken  utfärdades.  Han 
använde  ofta,  och  redan  176fi,  ofvanstående  märke  (fig.  49)  med 
undantag  af  ordensbandet,  som  ditsattes  först  1774  då  Fougt  blef 
riddare  af  Vasaorden;  han  dog  den  1  dec.  1782,  h varefter  hans 
enka  Elsa  Fougt,  ett  vittert  fruntimmer,  förestod  Kongl.  Trycke- 
riet in  på  1800-talet. 

Assessoren  Johan  Pfriffer  hafva  vi  sett  såsom  innehafvare 
af  W.  Mommas  egendom,  det  Kongl.  Tryckeriet,  i  okt.  1771. 
Redan  den  14  aug.  kallas  det  dock  »Gamla  Kongl.  Tryckeriet», 
hvadan  det  är  troligt  att  ombyte  af  egare  redan  då  skett;  denna 
firma  fortfar  till  och  med  1772  års  slut.  Åren  1773—76  är  be- 
nämningen:  F.  i).  Kongl.  Tryckeriet;  men  med  följande  år  1777 


STOCKHOLM:    PFEIFFER,    WEXXBERG,    A.   J.    NORDSTRÖM.  1700. 


vidtager  en  ståtligare  titel,  eller  Kongl.  Ordens  Boktryckeriet, 
hvartill  Pfeiffer  fått  rättighet  genom  Kongl.  Majrts  beslut  i  ordens- 
kapitlet den  25  nov.  1770.     Protokollet  derom  lyder  sålunda: 

Hans  Excellence  Herr  RiksRådet  och  OrdensCantzleren  an- 
drog,  huruledes  Hans  Kongl.  Maij:t  med  nådigt  wälbehag  inhämtat 
det  nitiska  och  patriotiska  bemödande,  hwarmed  Assessoren  och 
Boktryckaren  Pfeiffer  sökt  upwäcka  allmänhetens  medlidande  for 
de  afbrända  städerna  Askersund  och  Gefle,  samt  i  själfwa  wärket 
insamlat  för  dessa  städers  olyckelige  inbyggare  wackra  summor, 
dem  han  tid  efter  annan  låtit  dem  tillhanda  komma,  Och  som 
den  Kongl.  SeraphimerOrdens  egenteliga  föremål  är  att  öfwa 
kjärleks  och  barmhärtighets  wärk  emot  de  nödlidande,  samt  dertill 
upmuntra  hwar  man;  Så  hade  Hans  Maijrt  i  nåder  godtfunnit 
att,  såsom  ett  wedermäle  af  Kongl.  Maijrts  nåd  for  Assessor 
Pfeiffer,  hwilken  på  ofwanberörde  sätt  gjort  sig  deraf  förtjent, 
antaga  honom  till  Kongl.  Ordens  Boktryckare,  dock  utan  att 
derigenom  göra  någon  rubbning  i  de  Privilegier,  som  den  Kongl. 
Boktryckaren  förunta  äro;  hwilket  befaltes  att  genom  Utdrag  af 
Protocollet  Assessoren  Pfeiffer  förständiga. 

Ifrån  detta  tryckeri  utgick,  såsom  dess  hufvudprodukt,  under 
en  lång  följd  af  år  tidningen  Dagligt  Allehanda,  som  började 
tryckas  derstädes  redan  1767  i  förre  egarens  tid.  —  Rörelsen 
fortsattes  på  1800-talet. 

Kongl.  bibliotekarien  C.  C.  Gjörwell  ansökte  1771  i  sept.  hos 
Kongl.  Maj:t  att  få  anlägga  boktryckeri  för  egna  forlager.  Efter 
utlåtanden  af  Boktryckeri-societeten  den  11  nov.  och  Kansli- 
kollegiet den  26  nov.  gaf  Kongl.  Maj:t  tillstånd  härtill  den  29 
jan.  1772;  men  G.  begagnade  sig  aldrig  deraf. 

Lars  Wennberg  fortsatte  från  1772  i  eget  namn  det  tryckeri, 
som  han  förut  innehade  tillika  med  Nordström.  Ar  1779  antog 
han  en  annan  kompanjon,  J.  C.  Holmberg,  och  rörelsen  fortgick 
sålunda  under  firma  Wennberg  &  C:o,  slutligen  »Joh.  Christ. 
Holmberg  &  L.  W.»  till  och  med  1781,  då  tryckeriet  köptes  af 
Lange,  som  åter  sålde  det  till  J.  P.  Lindh  (i  Örebro)  1791. 
Wennberg,  född  1712,  dog  den  10  jan.  1795. 

Anders  Jacobsson  Nordström  anhöll  1771  i  sept.  om  privile- 
gium på  eget  boktryckeri,  samt  erhöll,  efter  Boktryckeri-societetens 
och  Kanslikollegiets  utlåtanden  den  1  och  28  juli  1772,  slutligen 
Kongl.  Maj:ts  tillstånd  den  26  mars  1773.  Emellertid  hade  han 
redan  från  1772  års  början  tryckeriet  i  full  gång  och  dref  det  ännu 
några  år  på  1800-talet.     N.  fick  den  17  jan.  1782  privilegium  på 


244 


1700.  STOCKHOLM:    KUMBLIN,    MEDELrLAN,    NUMMERLOTTERIET,    BRODIN. 


stilgjuteri;  prof  på  stilar,  »Grafverade  och  Gjutne»  der,  utgaf  han 
först  på  ett  blad  i  patentfolio,  omfattande  14  nummer.  Den  31 
dec.  1787  utkom  ett  nytt  på  18  oktavblad  med  31  nummer,  och 
ånyo  den  1  maj  1795  ett  med  53  nummer  på  24  blad  i  oktav. 
Han  inköpte  1787  Brodins  tryckeri. 

Faktorn  Lars  Kumblin,  som  af  Momma  fått  till  skänks  en 
fjerdedel  af  Grefingska  tryckeriet,  anhöll  i  aug.  1771  om  privi- 
legium på  boktryckeri  och  undfick  Kongl.  Maj:ts  tillstånd  den 
2(j  mars  1773,  sedan  Boktryckeri-societeten  och  Kanslikollegiet 
yttrat  sig  den  1  och  28  juli  1772,  hvilket  år  hans  tryckeri  redan 
var  i  verksamhet.  Kumblin  dog,  42  år  gammal,  i  juni  1775, 
hvarefter  enkan  fortsatte  rörelsen ;  hon  omgifte  sig  med  kontrol- 
lören C.  G.  Cronland  samt  blef  ånyo  enka  i  nov.  1802,  allt  medan 
rörelsen  fortgick  under  firma  Kumblinska  tryckeriet.  Ett  stil- 
prof,  8  blad  i  qvart,  utgafs  derifrån  1787.  Magen,  bokhandlaren 
Johan  Daul,  innehade  det  en  kort  tid  och  utsatte  som  firma 
»Tryckt  hos  Bokhandlaren  Johan  Dahl  1796 >.  C.  Deleen  arren- 
derade det  derefter  till  1799.  Firman  fortgick  till  in  på  1800-talet. 

Anders  Johan  Medelplan  innehade  och  dref  i  eget  namn  det 
Holmeriska  boktryckeriet  från  början  af  1779  t.  o.  m.  juli  1780, 
hvarefter  han  alldeles  försvinner. 

Genom  k.  kungörelsen  den  16  april  1771  om  nummerlotteriets 
inrättande  gafs  äfven  dess  direktion  tillstånd  att  inrätta  ett 
tryckeri  för  lottsedlarne,  lottlistor,  notifikationer  och  kungörelser, 
derest  sådant  finnes  beqvämligare,  dock  utan  förfång  af  andre 
boktryckares  lagliga  rättigheter.  När  detta  tryckeri  tog  sin 
början  kan  nu  ej  uppgifvas,  men  1776  var  det  i  verksamhet  och 
derifrån  utgick  från  och  med  1777,  utom  de  uppräknade  små- 
trycken,  äfven  en  serie  almanachor,  som  upphörde  först  med 
sjelfva  lotteriet  1840. 

Lotteri-kommissarien  P.  A.  Brodin  blef  egare  af  det  Holme- 
riska tryckeriet,  dref  det  i  eget  namn  från  mars  1781  och  förökade 
det  sedermera  genom  köp  af  Stolpes  tryck.  Han  var  entreprenör 
af  Borås  stads  och  Karlskrona  domkyrkas  lotterier,  företog  sig 
det  orädet  att  trycka  dubbla  dragningslistor  med  olika  nummer 
för  högsta  vinsterna,  arresterades  i  aug.  1786,  såsom  angifven  för 
denna  förfalskning,  och  hängde  sig  i  fängelset  den  24  nov.  s.  å. 
Tryckeriet  såldes  till  A.  J.  Nordström. 

Bokhandlaren  Johan  Ciiristofer  Holmberg  sökte  i  dec.  1781 
privilegium  på  boktryckeri,  men  fick,  på  grund  af  Boktryckeri- 
societetens  och  Kanslikollegiets  afstyrkande  utlåtanden  (den  12 


245 


1700.  STOCKHOLM:    B  KOLING,   J.   P.    LINDH. 


Gustaf  Brolinu  (f.  1766  f  12  april  1838),  auskultant  i  Bergs- 
kollegium, tryckte  i  Stockholm  1789 — 91,  med  tillhjelp  af  en  ung 
slägting  C.  H.  Robsahm,  på  ett  litet  privattryckeri  följande  vittra 
skrifter  i  helt  små  upplagor  (24  ex.): 

Vitterhet  fråu  flera  språk  samlad  och  för  egen  samt  några  vän- 
ners nöje  Tryckt  af  Gustaf  Broling.    Stockholm  1789.   Liten 

8:o.    52  sidor  (6  opag.,  1 — 46). 

Andra  Häftet.     1791.     Sid.  47—92  och  titel. 

Till  Mademoiselle  Anna  Johanna  Stillman.  1789.  Liten  8:o.  4  sidor. 

Vid  Fru  de  Freses  graf.    Liten  8:o.    4  sidor. 

Vänskapsvisa.    Liten  8:o.    4  sidor. 

Landtvisa.    Liten  8:o.    4  sidor. 

Prosaisk  Hymn  af  Wieland.    1790.    Liten  8:o.    18  sidor. 

Visa.    Liten  8:o.    4  sidor. 

Samling  af  Charader  utur  Stockholms  Posten  för  1790.   Tvär  4:o 

eller  8:o.  3*3  blad  tryckta  på  ena  sidan  samt  1  blad  lösning. 
D:o  d:o  för  1791.    20  blad  och  1  blad  lösning. 

Johan  Petter  Lindh,  boktryckare  i  Örebro,  köpte  af  Lange 
det  Wennbergska  boktryckeriet  och  hitflyttade  1791.  Han  sökte 
1795  att  bli  hofboktryckare  och  få  trycka  det  tillämnade  prakt- 
verket, Gustaf  lllrs  Medaljhistoria;  men  misslyckades.  Se  vidare 
på  1800-talet. 

Boktryckeri-konstförvandten  Jakob  Enbom  sökte  i  juli  1793 
privilegium  på  boktryckeri  i  Stockholm.  Påföljden  blef  endast, 
enligt  societetens  utlåtande  den  1  okt.  1793,  ett  afslag  från 
Kanslikollegiet  den  26  febr.  1794.  Enbom  förestod  någon  tid 
Nummerlotteriets  tryckeri;  dog  den  5  juni  1796. 

Konstförvandten  Anders  J.  Sylvenius  ansökte  i  nov.  1793  att 
få  anlägga  boktryckeri.  Om  honom  upplyste  Boktryckeri-societeten 
den  12  febr.  1794  att  han  ej  egde  de  personliga  egenskaper,  som 
fordras  hos  en  skicklig  boktryckare,  såsom  redighet,  noggrannhet 
och  ordentlighet  uti  arbetet.  Icke  heller  egde  han  nödiga  till- 
gängar,  eftersom  han  nyss  hade  gjort  cession.  På  dessa  grunder 
afslogs  ansökningen,  efter  besvär  och  förnyade  utlåtanden,  den 
11  febr.  1796;  dock  förlorade  han  ej  modet,  utan  gjorde  längre 
fram  ny  ansökning. 

Häradshöfdingen  E.  Drangel,  som  utarbetat  en  lagsamling, 
sökte  1793  att  för  dennas  tryckande  få  anlägga  boktryckeri,  med 
rättighet  att  trycka  äfven  h vilka  andra  arbeten  som  helst.  Härtill 
lemnade  Kongl.  Maj:t  bifall  den  1  maj  1794,  men  något  begagnande 
deraf  följde  aldrig. 


247 


STOCKHOLM:    II.    NORDSTRÖM,    EKMANSSON,    C.    F.    MARQUARD.  1700. 


Henrik  Andersson  Nordström  erhöll  af  fadern  A.  J.  Nord- 
ström en  del  af  hans  tryckeri,  nämligen  det  forna  Stolpeska,  och 
öppnade  egen  rörelse  i  juli  1794,  fortsättande  långt  in  på  1800-talet. 

Kamereraren  Johan  Samuel  Ekmansson  anhöll  i  sept.  1794, 
att  som  hofboktryckare  få  anlägga  tryckeri  af  de  vackraste  så 
svenska  som  Didotska  latinska  stilar,  och  erbjöd  sig  att  trycka 
Gustaf  III:s  Medaljhistoria  utan  annat  förskott  eller  fördel  än 
tullfrihet  på  stilar  och  papper.  Societeten  afgaf  den  12  jan.  1795 
ett  långt  afstyrkande  utlåtande.  Kongl.  Maj:t  lemnade  likväl 
den  7  maj  1795  bifall  till  tryckeriets  anläggande,  men  icke  till 
E:s  öfriga  önskningar,  utom  så  vida  att  alla  boktryckare  fingo 
tullfrihet  i  4  år  på  stilar  af  Didotska  och  senare  tyska  inven- 
tioner.  Ekmansson  anlade  nu  ett  ganska  vackert  tryckeri,  utgaf 
proftryck  med  12  stilar  den  1  nov.  1796  och  dref  rörelsen  från 
denna  dag  till  den  29  mars  1799,  då  det  öfvertogs  af  Deleen  och 
Forsgren.  Ekmansson  blef  sedan  alla  boktryckares  buse,  då  han 
såsom  »bokhandels-  och  boktryckeri-o mbudsman>  väckte  en  mängd 
åtal  för  hvarjehanda  förseelser. 

I  juli  1795  anhöllo  kaptenen  von  Bilang  och  notarien  Deleen 
att   få  anlägga  boktryckeri.     Då  Kanslikollegiet  ansåg  trycke-" 
riernas  antal  vara  mer  än  tillräckligt,  afslog  Kongl.  Maj:t  den 
3  dec.  s.  å.  ansökningen. 

I  dec.  1795  anhöll  faktorn  Carl  Fredrik  Marquard  om  privi- 
legium på  eget  tryckeri.  Han  erhöll  ock  Kongl.  Maj:ts  tillstånd 
den  27  okt.  1796;  inköpte  sedan  A.  J.  Nordströms  stilgjuteri. 
Tryckeriet  gick  i  hans  namn  från  1798  till  in  på  1800-talet. 

I  april  1796  gjorde  A.  J.  Sylvenius  ny  ansökan  om  bok- 
tryckerianläggning och  erbjöd  bättre  borgen  än  förut.  Boktryckeri- 
societeten  afstyrkte  visserligen  äfven  nu,  men  Kanslikollegiet 
förbarmade  sig  och  tillstyrkte  bifall,  hvadan  Kongl.  Majrt  gaf 
sitt  nådiga  privilegium  den  27  okt.  s.  å.  Hans  verksamhet  bör- 
jade 1798,  då  ett  proftryck  med  22  stilar  utkom,  men  den  blef 
hvarken  betydlig  eller  långvarig,  såsom  synes  i  nästa  afdelning. 

Mag.  docens  Gr.  A.  Silfverstolpe  och  konstförvandten  Lars 
Hjelmerus  anhöllo  1798  att  få  anlägga  hvar  sitt  boktryckeri, 
men  fingo,  enligt  Kanslikollegiets  betänkande  den  9  mars,  Kongl. 
Maj:ts  af  slag  den  5  juni  s.  å.,  i  anseende  till  boktryckeriernas 
antal.  Silfverstolpe  arrenderade  i  stället  det  Kumblinska  någon 
tid  från  1799. 

Professoren  d:r  L.  M.  Philipson  begärde  i  sept.  1798  till- 
stånd att  anlägga  boktryckeri.     Efter  afstyrkande  yttranden  af 


248 


1700.       8TOCKUOLM:  DELBEN  O.  FOK80REN.     UPÖALA :  WERNER,  WIKBLAD,  HÖJER. 


de  vanliga  myndigheterna  afslog  Kongl.  Maj:t  ansökningen  d.  13 
nov.  samma  år. 

Notarien  Carl  Deleen  och  konduktören  (sedermera  professo- 
ren)  Johan  Gustaf  Forsgren  köpte  den  29  mars  1799  Ekmanssons 
tryckeri  för  4,000  rdr  rgs.  Den  1  april  intogs  Deleen,  som  från 
1797  arrenderat  Kumblinska  tryckeriet,  i  Boktryckeri-societeten. 
Vi  återfinna  honom  på  1800-talet. 

I  Upsala  funnos  vid  1700-talets  början,  såsom  vi  hafva  sett, 
två  tryckerier,  det  akademiska  och  Rudbecks;  men  denna  rike- 
dom räckte  ej  längre  än  till  1702,  då  det  senare  förstördes  af 
elden.  Under  hela  seklet  fans  der  sedan  blott  det  akademiska, 
som  dock  icke,  eller  endast  delvis  var  universitetets  egendom. 

Johan  Henrik  Werner,  faktor  på  kongl.  tryckeriet,  seder- 
mera dess  egare,  antogs  den  25  okt.  1701  till  akademisk  bok- 
tryckare och  skötte  befattningen  genom  faktorer,  emedan  han 
sjelf  var  bosatt  i  Stockholm.  Han  utgaf  1703  »Exenipla  Literarum 
Johannis  H.  Werner»  på  ett  blad  i  patentfolio.  Det  har  1  hebreisk 
och  1  grekisk  stil,  3  antiqva  och  3  kursiva  stilar,  alla  rätt  vackra. 
Ar  1733  sålde  han  tryckeriet  till  sin  faktor 

Johan  Höjer.  Denne  var  dock  bara  faktor  ännu  1735,  då 
han  dömdes  till  100  dir  s.m.  böter,  emedan  han  utan  censur  tryckt 
Ribes  Tankar  om  Crono-Rusthdld.  Kongl.  Maj:t  befriade  honom 
dock  den  21  nov.  s.  å.  från  böterna,  så  att  han  slapp  med  en 
plikt  af  3  rdr,  enligt  akademiska  konstitutionerna.  Efter  Werners 
död  antogs  han  till  akademisk  boktryckare  1736,  då  konsistoriet 
med  honom  slöt  kontrakt,  »att  ingen  af  dem  som  höra  under 
Academien  må  låta  något  trycka  der  i  staden  utom  Academie 
boktryckeriet».  Han  dog  den  10  mars  1738  och  tryckeriet  fort- 
gick i  enkans  namn  (som  var  Charlotta  Beata  Mentzer,  ehuru 
ej  detta  utsattes),  till  dess  hon  den  22  maj  1739  gifte  sig  med 

Olof  Wikblad,  en  studerande,  som  ej  tillhörde  yrket,  men 
för  giftermålets  skull  antogs  till  akademiens  boktryckare.  Han 
dog  dock  redan  den  19  juli  s.  å.,  hvarefter  enkan  ånyo  genom 
faktorer  (t.  ex.  Hinr.  Hecht  1744 — 48)  förestod  tryckeriet.  Under 
denna  tid  nyttjades  i  början,  till  1743,  firman:  »Salig  Johan  Höjers 
enka»  och  sedermera  Akademiska  Tryckeriet,  eller  alls  intet  namn. 
Faktorn  Hecht  utsätter  dock  någon  gång  sitt  namn  ensamt,  som 
vore  han  boktryckare.     Slutligen  blef  enkans  son  i  förra  giftet 

Lorens  Magnus  Höjer  1751  antagen  till  akademisk  bok- 
tryckare.   Han,  som  nyttjade  sitt  eget  namn  till  firma,  blef  dock 


249 


LTSALA:    Z1EUV0GEL,    J.    EDMAX,    J.   F.   EDMAN.  1700. 


ej  heller  länge  vid  befattningen,  ty  han  dog  den  10  juni  1758. 
Derefter  antogs 

Evald  Ziervogel,  v.  bibliotekarie  och  titulerad  professor,  till 
akademisk  boktryckare  och  forblef  det  till  sin  död  den  13  juni 
1765.  Hans  namn  finnes  dock  aldrig  utsatt  på  trycken,  utan  de 
hafva  bara  orten  Upsalite  eller  Upsala.  Efter  Z:s  död  var  plat- 
sen obesatt  under  ett  och  ett  hälft  år. 

Johan  Edman,  iorut  boktryckare  i  Norrköping,  var  från  och 
med  år  1767  akademiens  boktryckare  och  forblef  det  till  sin  död 
den  21  april  171)1.  Han  utgaf  1777  stilprof  på  1  blad  i  patent- 
folio  och  1787  ett  nytt,  dediceradt  till  kronprinsen,  15  blad  i  folio. 
Tryckeriet  fortgick  i  enkans,  Catuarina  Elisabeth  Edmans  namn 
till  början  af  1794,  då  sonen 

Johan   Fredrik  Edman  efterträdde  henne.  —  Se  1800-talet. 

Försök  gjordes  under  seklets  lopp  tre  gånger  att  anlägga 
nytt  tryckeri  i  den  lärda  staden;  men  de  misslyckades  alla.  Ar 
1743  anhöll  Vetenskaps-societeten  att  få  hålla  eget  boktryckeri. 
Konsistoriet  åberopade  kontraktet  af  1736  och  enkan  Höjer  var 
gerna  beredd  att  trycka  societetens  handlingar;  Kanslikollegiet 
instämde  härmed  den  26  juli  1743  och  så  förföll  planen.  —  Ar 
1774  anhöll  boktryckaregesällen  A.  J.  Sylvenius  att  få  inrätta 
tryckeri  i  Upsala;  konsistoriet  ansåg  akademie-boktryckaren  böra 
ha  exklusiv  rättighet  och  Kanslikollegiet  afslog  ansökningen 
den  8  nov.  1774.  (Upsala  Stads  Weckotidning,  som  Sylvenius 
utgaf  detta  år,  trycktes  ej  af  honom,  utan  dels  af  Edman,  dels 
hos  Kumblin  i  Stockholm.)  —  1797  gjorde  mag.  G.  A.  Silfver- 
stolpe  dylik  ansökan.  Konsistoriet  afstyrkte  som  vanligt,  dock 
med  en  varm  reservation  af  Boethius.  Kanslikollegiet  tillstyrkte 
nu  bifall,  men  Kongl.  Maj:t  fann  icke,  den  12  dec.  1797,  skäl  att 
bevilja  ansökningen. 

Slutligen  kan  här  nämnas  ett  försök  att  anlägga  ett  litet 
tryckeri  på  landsbygden  i  Upland.  Boktryckeri-societeten  inkom 
den  11  nov.  1788  till  Kanslikollegiet  med  klagomål,  att  bok- 
handlaren i  Upsala  M.  Svederus  inrättat  ett  sådant  på  sin  gård 
Starrmåsen.  Det  upplystes  att  han  gjort  kontrakt  med  enkefru 
Fougt  om  tryckning  af  en  ny  upplaga  af  De  Geers  Mémoires 
sur  les  Insectes  och  Theologiska  Sällskapets  skrifter,  samt  derför 
från  kongl.  tryckeriet  fått  låna  en  press  jemte  stilar.  Som  pre- 
judikat anfördes  att  biskop  Serenius  fått  på  samma  sätt  trycka 
sitt  engelska  lexikon  på  sin  gård ;  men  Kanslikollegiet  fann  detta 
stridande  mot  god  ordning  och  nekade  tillstånd. 


250 


1700.  YE8TKRÅ8.   8TKKNONÅ8. 


I  Vesterås  fortgick  gymnasii  boktryckeri  under  Boethius 
Hagen  till  hans  död  171(5,  hvarefter  det  hvilade  i  fyra  år 
till  dess 

Georg  Urban,  en  hamburgare,  antogs  till  boktryckare  1720. 
Han  dog  1731.     Genom  gifte  med  enkan  blef  nu  (1732?) 

Jacob  Erdman  Buchiioltz  gymnasii  boktryckare.  Han  dog 
1737,  hvarefter  tryckeriet  fortgick  i  enkans  namn  till  nov.  1739, 
då  kongl.  boktryckaren  i  Stockholm 

Peter  Momma  köpte  tryckeriet  och  antogs  af  konsistoriet. 
Hans  namn  begagnades  dock  icke,  utan  firman  var  »Kongl.  Consi- 

storh  och  Gymnasii  Tryckeriet  af  Factoren  Peter  Devall»  under 

<> 

åren  1740  och  1741.  At  denne  faktor  afstod  Momma  tryckeriet. 
Från  början  af  1742  uppträder  således 

Peter  Devall  som  »K.  Consistorii  och  Gymnasii  boktryckare». 
Han  dog  1747,  h varpå  enkan  dref  rörelsen,  med  J.  L.  Horrn  som 
faktor,  till  och  med  1751.  Enligt  häfdvunnet  bruk  ingingo  äfven 
de  giftermål1  och  sålunda  blef 

Johan  Laurentius  Horrn  d.  y.  antagen  till  gymnasii  bok- 
tryckare 1752.  Han  utgaf  175G  ett  stilprof  pä  20  blad  i  folio; 
de  12  sista,  af  dubbel  storlek,  innehållande  en  mängd  granna 
bokstäfver,  bilder  och  prydnader  alltifrån  1000-talet.  Hans  verk- 
samhet fortgick  under  hela  återstoden  af  seklet,  ända  till  den 
14  jan.  1801,  då  han  afled  i  sitt  75:e  år. 

Strengnäs  hade  1G9(5 — 1707  Johan  (eller  Jöns)  Rönberg  till 
gymnasii-boktryckare ;  efter  hans  död  skötte  enkan  tryckeriet, 
med  Dieter.  Krahn  som  faktor. 

Balthazar  Widman  antogs  1708  och  dog  i  mars  1713;  hans 
enka  förekommer  1713. 

Anders  Laurelius  var  1714 — 36  »Kongl.  Coll.  boktryckare», 
som  han  kallar  sig,  och  hans  enka  hade  tryckeriet  1737  och  1738, 
hvilket  senare  år  hon  gifte  sig  med 

Lars  Arvidsson  Collin,  som  blef  »Kongl.  Gymnasii  och 
Domkyrkans  boktryckare»  och  fortfor  i  denna  beställning  till 
början  af  1782,  då  tryckeriet  en  kort  tid  fortgick  utan  firma. 

Pehr  Kiellbeck  efterträdde  honom  1782  (i  maj?)  och  inne- 
hade befattningen  till  medlet  af  1798. 

Albert  Julius  Segerstedt,  med.  doktor  och  lektor  vid  gymna- 
siet, arrenderade  nu  tryckeriet  på  4  år  till  juli  1802. 

1  Bräden,  A.  M.  Devall,  dog  10  veckor  efter  bröllopet. 


261 


LINKÖPING.  1700. 


Linköpings  gymnasii-tryckeri  förestods  af  E.  Kempes  enka  från 
mannens  död   1700  till  1715,  då  förut  varande  faktorn  derstädes 

Petter  Hansson  Pilecax  antogs  till  boktryckare  och  förblef 
det  till  sin  död  1741. l  Ar  1729  väcktes  i  konsistoriet  fråga  om 
kan  »inte  will  gratis  oplägga  en  eller  annan  scholbok  och  utan 
betalning  för  trycket,  medan  han  har  20  tunnor  Spanmål  af 
Cronan  för  ingenting».  Härtill  nekade  P.,  åberopande  kongl. 
brefvet  den  12  mars  1U8D,  som  icke  föreskref  något  sådant 
vilkor.  Konsistoriet  hänsköt  frågan  till  Kongl.  Maj:t,  som  den 
5  dec.  svarade  »att  dessa  20  tunnor  skola  anses  som  en  blöt 
benådning  till  tryckeriets  ophiälpande,  samt  at  han  icke  är 
skyldig  något  gratis  trycka  tor  Consistorium,  Ungdomen  eller 
någon  annan». 

C.  F.  Broocman  i  Norrköping  sökte  platsen  efter  Pilecan, 
men  hans  arfvinge  och  systerson  anhöll  att  »thes  morbroders 
tryckeri  måtte  blifva  bibehållet  emedan  Boktryckaregesällen 
Gabriel  Björckegren  är  hugad  och  skicklig  att  thet  förestå». 
^Konsist.  prot.  den  20  jan.  1742.^  Konsistoriet  tillstyrkte  den 
12  aug.  Björckei;rexs  ansökning  och  tick  den  13  jan.  1743  Kongl. 
Majrts  tillstånd.  Han  kallar  sig  »Linköpings  Läns  och  Stichts 
boktryckare».  Under  hans  tid  gjordes  1747  försök  att  till  läro- 
verkets behof  indraga  spanmålsanslaget,  som  utgick  till  tryckeriet 
allt  sedan  1Ö3Ö:  men  det  blef  bestående.  B.  dog  den  11  nov.  1757. 
Enkan  innehade  sedan  tryckeriet  under  en  lång  följd  af  år,  eller 
ända  till  början  af  17U5.  Faktorer  hos  henne  voro  Fredrik  Schon- 
berg  1707.  tft>  och  Jonas  Lindeblad  lTito? — 85.  Detta  senare  år 
den  23  nov.  lär 

Fredrik  Scuonberi*  ha  blifvit  antagen  till  boktryckare,  och 
han  utsätter  verkligen  sitt  namn  ensamt  under  hela  året  1786, 
men  derefter  heter  tinnan  Fredrik  Schoxberg  och  Björckegrens 
enka  under  åren  1787—1*3  i  maj.  Stilprvf  på  1  folioblad  utgafs 
17n\  —  Sedan  förekommer  tirman 

G.  W\  Loxmoer  och  Bjorckegrexs  knka  17U3  och  hela  året 
17m.  Under  torra  hälften  af  januari  171*5  ar  firman  åter  1).  G. 
Björn  och  Bjorckegrens  knka.  Under  denna  långlifvade  enkas 
tid  stadtastade  Kongl.  Maj:t  den  14  mars  1774  och  25  okt.  1786 
s)Kinmals;inslaget  för  henne  personligen. 

Didrik  Gabriel  Rjorn.  förut  skadespelare  och  teaterförfattare, 
innehade  trvckeriet   17^*>  -l>Ol.    Han  sökte  redan  i  dec.  171*4  att 


*  Ka  uppgift  ont  att  <ru  Johan  iV:t*r  l^Uecxu  Mef  boktryvkar*  1728  har  be- 
fouuifc»  ogrundad. 


2&* 


1700.  ÅBO:    BJÖRKMAN,    FLODSTRÖM,    KÄMPE,    J.  MERCKELL. 


få  behålla  de  20  tunnorna  spanmål,  men  de  indrogos  genom  Kongl. 
Majrts  resolution  den  4  april  1797. 

Åbo  hade  vid  århundradets  början  två  boktryckerier:  Akade- 
miens, förestådt  af  Johan  Larsson  Wall,  och  det  Gezeliska,  före- 
stådt  af  Johan  Winter.    Det  första,  såsom  äldst,  går  här  främst. 

Efter  Walls  död  1710  kallades  hans  son  Daniel  från  Jönköping 
att  öfvertaga  akademiska  tryckeriet,  men  han  infann  sig  icke, 
hindrad  af  döden.    Nu  antogs  faktorn  på  Keyserska  boktryckeriet 

Anders  Björkman  till  akademisk  boktryckare,  okt.  1711.  Han 
hade  åtagit  sig  att  försörja  Walls  efterlefvande  och  gifte  sig  till 
följd  deraf  med  stjufdottern  Margreta  Hansonia.  Hans  vistande  i 
Abo  räckte  ej  längre  än  till  juni  1713,  då  tryckeriet,  i  anseende 
till  kriget,  öfverfördes  till  Stockholm  och  han  sjelf  blef  faktor 
nå  Upsala-tryckeriet.  Underhandlingar  om  hans  återflyttande  till 
Abo  fördes  väl  1721  och  1722,  men  ledde  till  intet  resultat,  då  han 
nu,  sedan  1720,  hade  egen  verkstad  i  Stockholm,  hvarför  han 
afstod  sina  rättigheter  åt  H.  C.  Merckell,  som  ämnade  drifva  sitt 
tryckeri  i  Abo.  Denne  öfversände  i  samråd  med  Björkman  en 
af  sina  arbetare,  Flodström,  i  okt.  1722,  att  förestå  boktryckeriet, 
som  redan  i  juli  s.  å.  hade  blifvit  återfördt  från  Stockholm.  Kon- 
sistoriet ville  dock  icke  veta  af  Merckell,  utan  antog  helt  hastigt 

Erik  Flodström  till  akademisk  boktryckare  i  december  1722. 
Denne  befanns  olyckligtvis  vara  en  oförbätterlig  drinkare,  ned- 
sänkt i  uselhet,  hvadan  ock  tryckeriet  råkade  i  stort  förfall, 
oaktadt  det  1726  tillökades  med  Pernaus  tryck,  som  räddats  un- 
dan ryssarne  och  länge  stått  inpackadt  i  Stockholm.  Slutligen 
entledigades  Flodström,  maj  1729,  och  i  hans  ställe  antog  kanslern 

Johan  Kämpe  (Kiämpe,  Kempe)  till  boktryckare.  Under  hans 
tid  flyttades  det  något  förbättrade  tryckeriet  ånyo  till  Stockholm 
sommaren  1742,  undan  ryssarnes  inbrott,  och  återfördes  på  hösten 
1743.  Kämpe  afskedades  den  12  april  1750  med  bibehållande  af 
lönen,  100  dir  s.m.  Hans  firma  förekommer  äfven  sedermera  på 
några  småtryck,  i  anledning  hvaraf  societeten  i  maj  1753  anhöll 
om  förbud  för  honom  att  hålla  tryckeri  i  Abo.  Han  egde  dock 
intet  sådant,  utan  hade  blott  nyttjat  stilar  på  det  gamla  trycke- 
riet, der  han  qvarstannat  som  arbetare.  Han  dog  den  25  sept. 
1753,  till  hvilken  dag  märkligt  nog  finnes  en  bröllopsskrift,  hvarå 
hans  namn  är  utsatt  som  boktryckare. 

Redan  i  början  af  1749  hade  underhandling  inledts  med  kongl. 
finske  boktryckaren  Jacob  Merckell  i  Stockholm  om  inrättande 


268 


Åbo:  j.  merckell,  frenckell,  n.  c.  merckell.  1700. 

af  ett  bättre  tryckeri  i  Åbo  för  finska  bibelns  uppläggande,  m.  m. 
Resultatet  liäraf  blef  att  han  den  12  april  1750  antogs  till  uni- 
versitctsboktryckare  och  enligt  kontrakt  den  30  aug.  s.  å.  betalade 
1,313  dir  k.m.  för  det  gamla  tryckeriet,  livadan  akademien  der- 
efter  icke  egde  något  tryckeri.  M:s  namn  är  utsatt  som  firma  från 
htfstcn  1750  t.  o.  m.  1760;  men  han  var  sedan  1758  icke  ensam 
egare  af  rörelsen,  ithy  att  han  den  11  ang.  s.  å.  till  sin  faktor 
Frenckell  försålde  hälften  af  tryckeriet  för  7,000  dir  k.m.  och  lät 
honom  förenta  det  hela.     Ifrån  och  med  1761  är  deremot 

Johan  Ciikistofkr  Frenckells  (I)  namn  antaget  till  firma, 
osikt  ad  t  Merckell,  den  verklige  universitets-boktryckaren,  lefde 
till  den  20  nov.  1763.  Frenckell,  en  tysk,  som  arbetat  hos  Kämpe 
och  nedan  1756  varit  faktor,  blef  ej  heller  i  sjelfva  verket  på 
länge  antagen  till  universitets-boktryckare,  ithy  att  handels- 
mannen ilacob  Bremer  och  »T.  C.  Frenckell,  såsom  associerade  om 
tryckeriet,  den  8  aug.  17(tf>  af  konsistoriet  antogos  att  trycka  allt 
akademiens  tryck  samt  begagna  dess  privilegium  på  utgifvande 
af  finska  psalmboken  och  katekesen.  Emellan  dessa  bolagsmän, 
eller  rättare  mellan  Frenckell  samt  hof sekreteraren  C.  Hising,  åt 
hvilken  Bremer  upplåtit  sin  rätt,  pågingo  sedan  1766  oupphörligt 
processer  om  bättre  eganderätt  till  tryckeriet,  dess  skötsel  och 
förvaltning;  först  1785  upphörde  de,  då  Frenckell  II  blifvit  egare 
af  tryckeriet.  Frenckell  I  erhöll  slutligen  den  15  d^c.  1775 
fiilltnagt  att  vara  akademie-boktrvekare;  dog  den  30  april  1779, 
58  år  gammal.  Hans  enka  förekommer  derefter  såsom  firma 
åren  1771*  S5%  ehuru  väl  Hising  ^Hisinger>  egde  större  delen  af 
tryckeriet.     Knkaii.  Maria  Lilhis.  dog  lsuo,  75  år  gammal. 

Johan  Chkistofkr  Frkntkkll  11.  född  1757,  magister  1778, 
förestod  tryckeriet  som  faktor,  och  blef  ensam  egare  deraf  genom 
athandling  mot!  Hisinger.  den  3  okt.  I7s5.  Genom  kontrakt  med 
akademien  den  lV>  april  l7s«Udef  han  ock  dess  boktryckare.  Han 
iitgaf  I7S7  stilprof  pa  *J  blad  i  folio.  Frenekell  öfverlefde  den 
*\en*ka  tidens  slut. 

het  tiereliska  trwkeriet  förstods.  såsom  nämndt  är,  af  Johan 
\\  iiiler.  Inilken   iTtN»  efterträddes  af 

HitMUK  CnnisroKKK  Mkrckeix,  som  genom  en  landshöfdinge- 
|-onoliition  den  K>  dec.  s.  a.  rick  sig  anvisadt  det  år?-arvode  af 
\*\  \\h  *m4  som  Kongl  Majt  den  17  okt.  1<>4  anslagit  till  de 
llu^ka  turordningarnas  trwkar.de:  till  toljd  häraf  bar  äfven  han 
S\W\\\  -Kou^l  Hokmrkare  i  St »Ttnivtondomet  Finland».  Trycke- 
ri ^l\ei  fördes  till  Stockholm  1 7 lo.  atortonles  till  Abo  1711  eller 


JM 


1700.  ÅBO:    H.   C.    MERCKELL.      GÖTEBORG:    IIAOEMANN. 


1712,  men  flyttades  å  nyo  1713  till  kufvudstaden.  Nu  köpte 
Merckell,  1715,  tryckeriet  af  biskop  Gezelius  och  qvarstannade 
i  Stockholm.  Först  vid  år  1726  afsände  han  till  Abo  en  liten  del 
af  sitt  tryckeri  och  dref  derefter  rörelsen  på  båda  ställena.  Hans 
faktor  i  Abo  var  till  1734  Frans  Philip  Paulssen,  hvilken  ibland 
nämner  sig  sjelf  som  boktryckare,  men  också  nyttjar  sådana 
firmor  som  »Med  Kongl.  Boktryckarens  H.  C.  Merckells  stilar  af 
F.  Phil.  Paulssen»,  >i  Kongl.  Boktryckeriet  af  F.  Philip  Paulssen», 
och  understundom  äfven  blott  »Kongl.  Boktryckeriet»  eller  »Literis 
Merckelianis».  Merckell  dog  1730,  hvarefter  hans  enka,  Vilhel- 
mina Indebetou,  egde  båda  tryckerierna.  Efter  en  vådeld,  som 
1734  öfvergick  Abo-tryckeriet,  sände  hon  från  Stockholm  ny 
uppsättning  af  folk  och  stilar.  Faktorer  voro  nu  Olof  Hessling 
och  sonen  Johan  Christofer  Merckell,  hvilka  båda  äfven  namn- 
gifva  sig  som  boktryckare.  Den  senare  flyttade  1742,  vid  rys- 
sarnes inbrott,  det  lilla  tryckeriet  till  Stockholm,  samt  sedermera 
till  Jönköping  och  Vexiö. 

Efter  1742  hade  Åbo  således  blott  ett  tryckeri.  Ett  till- 
ämnadt  sådant  var  biskop  H.  Wittes.  Han  hade  förskaffat  sig 
Kongl.  Maj:ts  privilegium  af  den  9  juli  1723  på  en  dylik  an- 
läggning; men  deraf  blef  intet  resultat.  Lika  förhållande  var 
med  det  särskilda  tryckeri,  som  skulle  anläggas  under  Kongl. 
Maj:ts  vistande  i  Finland  1788,  och  h varom  Kanslikollegiet  skref 
till  Abo  konsistorium  den  17  juni.  Samtidigt  gaf  kanslirådet 
Rosenstein  uppdrag  åt  professor  Calonius  att  träffa  öfverens- 
kommelse  derom  med  Frenckell;  det  synes  som  om  denne  helt 
enkelt  fått  hos  sig  verkställa  det  i  anledning  af  kriget  behöfliga 
trycket. 

Göteborgs  ende  boktryckare  vid  1700-talets  början,  Zacharias 
Hagemann,  dref  sitt  yrke  till  och  med  1725  och  efterträddes 
af  sonen 

Johan  Haoemann.  Denne  är  den  förste  som  kallar  sig  gym- 
nasii-boktryckare,  i  anledning  af  det  spanm  ål  sanslag,  som  utgått 
med  30  tunnor  årligen  från   1670.  *     Han  lefde  ej  längre  än  till 

1  Angående  detta  anslag  har  S.  Alnander  följande  uppgifter.  Hwad  titeln  af 
Gymnasii  boktryckare  angår;  så  hafwa  alle  Boktryckarne  ifrån  Amnnd  Grefwe 
warit  Gymnasii  Boktryckare,  och  derföre  njntit  30  Tnnnor  Spann  em  ål  i  årlig  lön. 
Denna  lönen  var  i  6  år  tagen  ifrån  Boktryckarna,  till  dess  Ungen  den  samma, 
några  dagar  för  sin  död,  återvann;  men  njöt  hane  aldrig.  År  1736  togs  åter 
samma  lön,  igenom  Biskopens,  sedermera  Arehe-Biskopens,  D.  Jacob  Benzelii  be- 
arbetande wid  Riksdagen,  åter  ifrån  Boktryckaren,  och  tillslogs  Gymnasii  Adjuncten 
till  årlig  lön,  såsom  den  af  början  warit.    Och  ifrån  den  tiden  har  ingen  Gymnasii 


255 


Göteborg:  vsge.  kallmetkb.  smitt,  lasge.  i 700. 


»Intet  af  1727,  hvarefter  enkan,  med  L.  Unge  som  faktor,  fort- 
satte yrket  till  1730. 

Labs  Unge  öfvertog  tryckeriet  som  gymnasii-boktryckare 
1730  och  dog  redan  1732.  Enkan  uppehöll  rörelsen  till  1735 
nnder   ledning  af  J.  E.  Kallmeyer  och  I.  Smitt  som  faktorer. 

Matheseos  lektorn  i  Göteborg  Johan  Bamzins  testamente- 
rade till  gymnasium  derstädes  en  Hebraisk  styl,  för  hvilken 
Boktryckarens  Enka  är  ansvarig;  tillika  med  Tryckerjt,  som 
gifves  årligen  Intresse  före,  h vilket  alt  skänkes  til  Gymnasium. 
Testamentet  exhiberades  i  rådhusrätten  den  15  febr.  1735  efter 
testators  död. 

Johan  Ernst  Kallmeyer.  en  tysk,  erhöll,  efter  gjord  ansökan, 
Kongl.  Maj.ts  tillstånd  den  21  mars  1734  att  anlägga  boktryckeri 
i  Göteborg,  som  således  nu  hade  2  sådana  verkstäder.  Sedan  han 
i  några  år  drifvit  yrket  nödgades  han  i  febr.  1742  sälja  tryckeriet 
till  bokbindaren  J.  G.  Lange,  och  blef  dennes  faktor.  Hans  namn 
begagnades  dock  som  firma  ännu  1744,  hvarefter  han  arbetade 
som  gesäll  och  dog  1747. 

Immanuel  Smitt,  styfson  till  L.  Unge,  öfvertog  på  hösten 
1735  dennes  tryckeri  och  titeln  af  gymnasii-boktryckare  samt 
förblef  dervid  ända  till  sin  död  i  mars  1781.  En  eldsvåda  öfver- 
gick  tryckeriet  1746. 

Ar  1737  i  aug.  begärde  Göteborgs  konsistorium  tullfrihet  på 
stilar  och  papper  för  J.  G.  Lange  jun.,  »som  upprättat  ett  bok- 
tryckeri och  inforskrifvit  Grekiska,  Hebreiska  och  Latinska  stilar». 
Stockholms  boktryckeri-societet  hemstälde  dock  i  maj  1738  om 
I  afslag;    tryckeriet  kom  ej   heller  då  till  stånd,  utan  den  unge 

Lange  reste  1738  till  Tyskland  och  lärde  yrket,  bland  annat  hos 
den  berömde  Breitkopf  i  Leipzig. 

Ar  1740  i  juni  ansökte  bokbindaren  Johan  Georg  Lange  att 
få  anlägga  nytt  boktryckeri  och  den  6  febr.  1741  gaf  Kongl. 
Maj:t  tillstånd  dertill.  Lange  lär  dock  hafva  nöjt  sig  med  in- 
köpet af  Kallmeyers  tryckeri  1742,  som  fortfarande  drefs  i  förre 
egarens  namn.  Då  nu  Lange  d.  ä.  redan  följande  året  afstod 
tryckeriet  åt  sin  son,  är  han  sjelf  icke  synlig  bland  boktryckarne. 

Boktryckare  werkeligen  i  Göteborg  warit,  ehuru  titeln  deraf  bibehålles  wid  det 
äldsta  Boktryckeriet.  (Efter  S.  Alnandere  handskrift  i  Upaala  Bibi.) 

Härtill  kan  ytterligare  anföras  att  resolutionen  till  Unges  förmån  är  daterad 
den  30  mars  1732  och  anslaget  utgick  ett  år.  Redan  1734  var  det  öfverflyttadt 
till  gymnasii-adjnnkten,  då  Unges  enka  1734  i  mars  gjorde  ansökan  derom.  Kongl. 
Maj: t  remitterade  år  1737  till  Kanslikollegiet  ännu  en  hennes  ansökan  om  30  tunnor 
spanmål,  som  dess  man  och  hans  antecessorer  ha  haft,  men  nu  blifvit  innehållna 
som  lön  för  adjunkten  vid  gymnasium;  något  utslag  synes  ej  ha  blifvit  gifvet. 


256 


1  Haberegger  deponerade  i  Malmö  ränteri  1719  i  maj  1,000  dir  i  mynttecken 
for  de  1,000  dir  s.m.  som  han  1694  andfått  till  tryckeriets  hjelp,  med  vilkor  att 
hålla  det  ricktigt  och  fullkomligit  Academiens  och  Gonvernementets  behof  till  hända. 
Men  Kongl.  Maj: t  gillade  icke  detta  sätt,  den  20  ang.  1719,  utan  beslöt  att  dessa 
1,000  dir  skulle  qvarstå  i  tryckeriet  och  afdragas  från  försäljningssumman,  om  och 
när  det  såldes;  eller  ock  sknlle  H.  betala  dem  i  godt  och  redbart  mynt  sådant  som 
han  1694  emottagit. 


1700.  GÖTEBORG.       LUND. 


Johan  Georg  Lange  jun.  uppträder  åter,  med  bättre  fram- 
gång, från  och  med  1745,  ehuru  han  redan  den  10  febr.  1743 
hade  fått  Kongl.  Majrts  privilegium.  Han  förökade  och  förbättrade 
väsentligen  tryckeriet  och  blef  en  stor  förläggare,  isynnerhet 
sedan  han  öfverflyttat  till  Stockholm.  I  juni  1749  sökte  han 
att  erhålla  det  gamla  anslaget  af  30  tunnor  spanmål,  men  för- 
gäfves.  Sitt  tryckeri  i  Göteborg  af  stod  han  1767,  vid  sin  af- 
flyttning,  åt 

Erik  Stakberg,  som  varit  konstförvandt  och  dref  rörelsen, 
ehuru  i  mindre  skala,  till  sin  död  1773.  Enkan  bibehöll  en  kort 
tid  tryckeriet  och  gifte  sig  i  maj  1774  med 

Lars  Wahlström.  Han  idkade  yrket  i  stor  tarflighet  ända 
till  och  med  1821. 

Matthias  Peter  Smitt  efterträdde  sin  fader  1781  som  gym- 
nasii  boktryckare,  men  dog  redan  i  sept.  samma  år.  Tryckeriet 
och  titeln  öfvergick  till 

Samuel  Norberg,  genom  gifte  med  mamsell  M.  C.  Smitt  i 
mars  1782.  Han  utgaf  1788  ett  till  Kongl.  Cancellie  Collegium 
dediceradt  stilprof  på  7  blad  i  folio.  Eldsvåda  härjade  hans 
verkstad  och  förlager  i  början  af  år  1792.  Vi  återfinna  honom 
på  1800-talet. 

Lund.  Att  Abraham  Haberegger  var  den  ende  boktryckaren 
här  vid  början  af  seklet  och  till  år  1727  är  förut  nämndt.1  Under 
detta  år  och  de  två  följande  synes  tryckeriet  hafva  fortgått  utan 
att  någon  akademisk  boktryckare  var  tillsatt,  ty  som  firma  nytt- 
jades då  blott  orden  »Typis  Lundensibus,  Prelo  Lundensi,  Typis 
Acad.  Carol.»   eller  »Acad.  Car.  och  Gub.  Booktrykerij,  Acad.  ! 

Car.  Boktrykerij». 

Ludvig  Decreaux,  från  Lund,  var  från  1729  akademiens  bok- 
tryckare och  dessutom  dansmästare  från  1739.  Han  erhöll  den 
4  febr.  1735  titel  af  direktör  (eller  att  »sjelf  vara  direktör  öfver 
sitt  verk»);  dog  1764.    Ar  1745  i  jan.  afträdde  han  tryckeriet  åt 

Carl  Gustaf  Berling,  en  dansk,  som  antogs  till  akademiens 
boktryckare.   Afven  han  erhöll  (den  12  mars  1764)  titel  af  direktör 


Sv.  Boktr.-hist.  257  17 


JÖNKÖPING:    IUILTHAN,   WALL,    TALK,    HAtiQUAl 


användas  och   förbinder  jag  mig  för  mig  och  inine  efterträdare 
at,  så  länge  detta  tryckeri  här  blir  vidmagthållit,  denna  summa 
viil  hvarje  års  burjan  til  Svenska  Akademiens  Secreterare  insända 
med   den  kraft,   at   denna  afgift  för  ewärdeliga  tider  med  detta 
tryckeri   och  dermed   förknippade  rättigheter  blir  oskiljaktig,  sä 
at  hvar  och  en  sam  häraf  framdeles  blir  ägare  har  at  sig  denna 
afgift  såsom  en  ovilkorlig  skyldighet  ikläda.   Til  yttermera  wisso 
hur  jag  detta  med  egen  hand  nmlerskrifwit  och  med  mit  Sigill 
bekräftadt,  som  skedde  i  Lund  aret  efter  Christa  hörd  Et  Tusende 
Siat  undrade  Åttatio  Nio,  den  första  dag  uti  Januari  månad. 
Johan  Lundblåd, 
Prof.  Eloq.  et  Poes.  des. 
samt 
ägare  af  Academiska 
Bokhandl ingen  i  Lund. 
Bekant  är  att,  Svenska  Akademien   mottog  denna  donation 
och  i  44  år  utdelade  det   »Linulbladska  priset». 

Universitets  boktryckaren,  Beriing,  sökte  väl  1791  utverka  en 
förklaring,  hvarigenom  Ii  varjehanda  inskränkningar  i  Lundblads 
privilegium  skulle  beredas;  men  ansökningen  afslogs,  med  undan- 
tag af  B:s  oförkränkta  rätt  att  ensam  besörja  allt  det  akade- 
miska trycket,  och  Lnndhlads  tryckeri  fortgick  in  pä  1800-talet. 

I  Jönköping  fortfor  Petter  Hultman  som  boktryckare  till  sitt 
döds-år  1708. 

Daniel  Johan  Wall  frän  Abo  gifte  sig  med  dottern  och  blef 
så  tryckeriets  egare  1709.  I  heråd  att  lemna  Jönköping,  såsom 
kallad  till  akatlemie-boktryckare  i  Abo,  dog  han  redan  1711  i 
pesten. 

Sedermera  följde  Walls  enka  (ännu  1713  i  april). 

Israel  Falck  171.-1 — ;12  och  hans  enka,  med  faktorerne  Erik 
Clera  samt  (sonen)  Nielas  Falck  17.'J2— 06? 

Niclas  Falck  1700—91?  Stilprof  utgafs  1787  på  2  blad  i 
folio.     Vidare  enkan 

Sara  Christina  Falck,  född  Lindlöf,  1791—95  i  juli.  Hon 
lär  då  hafva  gift  sig  med 

Johan  Petter  MARgrARu  (Marwariit),  som  förestod  rörelsen 
juli  1795 — juni  1802,  då  skilsmessa  egde  rum  och  hustrun  återtog 
tryckeriet. 

Utom  detta  gamla,  länge  fortgående  tryckeri  fans  ock  någon 
kort  tid  ett  annat  sådant  i  Jönköping,  nemligen  .Johan  Chiustofkr 


JÖNKÖPING.       VIBORG.       SKARA.  1700. 


Merckells.  Denne,  som  1742  från  Abo  öfverfört  spillrorna  af 
det  Merckellska  tryckeriet,  köpte  sedermera  »ännu  et  litet  annat 
gammalt  Tryckeri,  som  en  Boktryckare  Gesäll  wid  namn  Rhy- 
zelius  1738  insatt  i  Westerås  domkyrka,  men  blef  död  innan  han 
kom  det  at  nyttia»  (Alnander).  Sålunda  utrustad  nedsatte  sig 
Merckell  här  1743  eller  1744,  men  sökte  redan  sistnämnda  år  att 
bli  gymnasii  boktryckare  i  Vexiö  och  flyttade  dit  på  hösten  1745. 
Slutligen  må  nämnas  att  J.  L.  Horrn  III  år  1792  hos  Kansli- 
kollegium sökte  att  få  inrätta  boktryckeri  i  Jönköping;  men  utan 
resultat. 

Det  obetydliga  tryckeriet  i  Viborg  fortgick  i  enkan  Synomans 
namn  t.  o.  m.  1704  samt  drefs  åren  1705 — 07  af  okända  faktorer. 

Thomas  Abbor  förekommer  åren  1708  och  1709;  derefter 
upphör  all  tryckeriverksamhet  i  Viborg  under  svenska  tiden. 

Bland  städer,  som  först  efter  1700-talets  ingång  erhöllo  egna 
tryckerier,  finna  vi  tidigast  Skara,  der  den  nitiske  biskop  Sved- 
berg sträckte  sin  omsorg  äfven  till  denna  sak  och  utverkade  ett 
kongl.  bref  dateradt  den  2  dec.  1704  på  20  tunnor  spanmål  årligen, 
af  domkyrkans  medel,  till  tryckeriets  anläggande  och  understöd. 
Dessutom  upplyser  ett  kongl.  bref  af  den  18  febr.  1707  att  tull- 
frihet på  femtio  balar  papper  årligen  var  beviljad  åt  boktryckaren 
i  Skara  »på  thet  han  för  så  mycket  lindrigare  prijs  må  vplägga 
och  aflåta  Scholae-  samt  andre  nödige  Böcker».  Verkställighet 
följde  likväl  ej  förr  än  1707,  då  faktorn  vid  boktryckeriet  i  Up- 
sala  Anders  Kjellberg  hitflyttade  såsom  gymnasii  boktryckare, 
sedan  sistnämnda  kongl.  bref  åt  honom  anvisat  den  beviljade  tull- 
friheten. Han  var  i  verksamhet  här  från  1707  till  sitt  döds-år 
1715.  Inskriften  på  hans  grafsten  säger  att  »Han  var  then  som 
först  tryckte  bok  i  Skara,  Ty  städse  skall  hans  ähreminne  gro». 

Herman  Arnold  Möller,  som  varit  i  krigstjenst  och  inkom 
1717,  efterträdde  Kjellberg.  Sedan  tryckeriet  undergått  den  stora 
eldsvådan  1719  erhöll  Möller  rätt  att  utsända  stamböcker  öfver 
hela  riket  för  dess  återupprättande,  samt  fick  Kongl.  Maj:ts  be- 
kräftelse af  den  20  juni  1720:  l:o  att  hädanefter  som  hittills  vara 
boktryckare  under  Werners  inseende;  2:o  att  undfå  20  tunnor  år- 
ligen af  domkyrkotunnan  likasom  dess  antecessor;  3:o  att  åtnjuta 
tullfrihet  på  50  balar  papper,  »på  det  han  för  så  mycket  lindrigare 
prijs  må  kunna  upläggia  och  aflåta  scholae  samt  andra  nödige 
böcker»;  4:o  att  förskonas  »för  all  borgerlig  tunga  och   besvär, 


260 


1700.  skara:  Möller,  v.  cölln. 


så  vida  han  utom  dess  boktryckerie  ingen  borgerlig  handel  eller 
nähring  brukar».  I  anledning  af  detta  privilegium  föl-fattade  och 
tryckte  Möller  tacksägelseverser  på  tyska,  i  patentfolio.  —  Ar 
1729  och  1733  sökte  han  »at  få  hafva  fri  direktion  öfver  sitt  Bok- 
tryckeri, som  han  efter  sidsta  Branden  bräkt  uti  mekta  godt 
stånd,1  förmenandes  derigenom  få  bättre  tillfälle  at  antaga  af 
Landsens  ungdom  skickeliga  subjecta  till  at  undervisas  i  Bok- 
tryckeri professionen,  så  at  de  ej  behöfva  resa  hit  upp  [till  Stock- 
holm] at  blifva  gesäller.»  Efter  tillstyrkan  af  Kanslikollegiet 
den  6  dec.  1733  gaf  Kongl.  Maj:t  sitt  bifall  den  i)  jan.  1734,  och 
Möller  förde  således  derefter  titel  af  direktör.  Ar  1734  var  i  fråga 
att  indraga  spanmålsanslaget  till  domkyrkans  reparationer  och 
Kanslikollegiet  föreslog  den  6  mars  en  sådan  åtgärd;  men  genom 
resolution  den  28  i  samma  månad  lät  Kongl.  Maj:t  boktryckaren 
behålla  sitt  understöd.  I  febr.  1738  sökte  han  att  bli  Werners 
efterträdare  som  direktör  öfver  alla  tryckerier  i  riket.  Äter  ingaf 
Möller  år  1748  i  dec.  ansökning  att  »en  af  de  skickeligaste  och 
värdigaste  boktryckare  i  Riket  måtte  blifva  förordnad  at  hafva 
inseende  och  direction  öfver  de  andre  i  landet  varande  bok- 
tryckerier, til  förekommande  af  de  där  vid  befintelige  felaktig- 
heter». Kanslikollegiet,  som  antog  att  Möller  »hade  sjelf  afseende 
på  den  föreslagna  directionen»,  afstyrkte  den  20  dec.  förslaget, 
och  skulle  projectera  en  förordning  för  boktryckerierna,  till  följd 
af  Kongl.  Maj:ts  befallning. 

Möller  dog  i  mars  1753  och  hans  enka,  Catharina  Elisabet, 
innehade  derefter  tryckeriet  till  1766,  då  hon  i  april  anhöll 
om  Kongl.  Maj:ts  konfirmation  på  boktryckeri-privilegierna  för 
sin  broder 

Johan  von  Cölln,  hvilken  en  tid  förestått  tryckeriet.  Denne, 
som  var  medicine  doktor  och  assessor,  innehade  detsamma  t.  o.  m. 
1792,  dock  utan  namnets  utsättande;  firman  var  »Kongl.  privil. 
Tryckeriet»  och  faktorn,  som  skötte  det,  hette  Jakob  Lindeblad. 

Under  denna  långa  period  förföll  tryckeriet  efter  hand  och 
nedsjönk  slutligen  i  största  uselhet  och  overksamhet.  Redan 
1750  och  1759  hade  konsistoriet  anmält  besvär  mot  tryckeriet, 
och  1766  den  8  aug.  anförde  sekreta  utskottet  hos  Kongl.  Maj: t 
att  spanmålsanslaget  borde  indragas.  Konsistoriet  upplyste  den 
19  nov.  att  tryckeriet  var  i  slätt  tillstånd,  utan  nytta  för  skolan 
och  ungdomen,  samt  tillstyrkte  indragningen.    Denna  åtgärd  ute- 


1  Det  hade  3  pressar. 


261 


skaka:  v.  colln. 


1700. 


bl  ef  dock  och  målet  hvttaile  ända  till  177G  i  jan.,  då  konsistoriet 
inkom  med  klagomål  angående  tryckeriets  beskaffenhet.  Kansli- 
kollegiet beslöt  nu,  i  febr.,  besigtning  deraf ;  men  denna  kunde 
ej  verkställas,  emedan  både  v.  Cölln  och  hans  faktor  höllo  sig 
undan,  enligt  livad  konsistoriet  anmälde  den  lo  jan.  1777.  Nytt 
beslut  om  besigtning  och  anslagets  innehållande  tills  vidare 
fattades  i  mars.  Efter  konsistoriets  meddelande  och  v.  Cöllns 
anmärkningar  deremot,  fann  Kanslikollegiet  den  19  nov.  att 
bristerna  kunde  afhjelpas,  upphäfde  seqvestern  på  anslaget  och 
beslöt  en  skrifvelse  från  Boktryckeri-soeieteten  till  v.  Cölln,  att 
bringa  tryckeriet  i  det  skick,  att  klagomål  från  konsistoriet  matte 
undvikas.  1779  den  9  juli  erhöll  v.  Cöllu,  enligt  sin  ansökan, 
Kongl.  Maj:ts  tillstånd  att  tullfritt  införa  10  centner  stilar;  men 
han  synes  icke  hafva  låtit  bli  allvar  dermed,  ty  det  eländiga 
tillståndet  fortfor.  Konsistoriet  anförde  nya  klagomål  i  aug.  178:> 
och  dec.  1785.  Nu  fann  Kanslikollegiet  den  27  mars  178G  nogsamt 
att  v.  Cölln  hade  gjort  sig  spanmålsanslaget  förlustig;  men  då  han 
uppgifvit  sig  hafva  försålt  tryckeriet  till  löjtnanten  (fendriken), 
grefve  Jan  Creutz,  skulle  denne  bibehållas  vid  anslaget,  på  vilkor 
att  han  inom  ett  år  satte  tryckeriet  i  fullgodt  stånd.  1787  i  april 
besvärar  sig  v.  Cölln  häröfver,  och  den  4  dec.  beslutar  Kansli- 
kollegiet ny  besigtning,  om  hvilken  både  v.  Cölln  och  tryckeriets 
uppgifne  egare,  Creutz,  skulle  underrättas  så  tidigt,  att  intet  skäl 
funnes  till  deras  uteblifvande.  Den  8  juli  1788  företog  kollegiet 
ånyo  v.  Cöllns  besvär,  fann  tryckeriet  alldeles  förfallet  och  beslöt 
hemställa  till  Kongl.  Majrt  om  hans  skiljande  från  privilegiet 
samt  ny  boktryckares  antagande.  Samma  år  den  30  aug.  klagade 
landshöfdingen  öfver  v.  Cöllns  tryckeri,  som  var  så  uselt  att  kun- 
görelserna måste  tryckas  i  Örebro;  han  anför  att  utom  spanmåls- 
anslaget uppbar  v.  Cölln  årligen  130  rdr  10  sk.  i  ersättning  för 
den  sedan  gammalt  beviljade  tullfriheten  på  papper,  samt  begär 
att  dessa  anslag  måtte  öfverflyttas  till  Mariestad,  hvartill  dock 
Kanslikollegiet  ej  kunde  samtycka  (den  16  sept.),  då  de  tillhörde 
Skara.  Den  5  dec.  gaf  Kongl.  Maj:t  sitt  bifall  till  kollegiets 
framställning  af  den  8  juli,  och  först  den  14  juli  1789  beslutar 
Kanslikollegiet,  efter  nekande  besvarad  förfrågan  om  något  vid- 
gjorts  till  tryckeriets  förbättring,  att  egarne  ändtligen  skulle 
skiljas  från  anslagets  åtnjutande;  hvarjemte  kollegiet  ville  tillse 
att  ny  boktryckare  anstäldes. 

Utom  denna  långa  följd  af  trassel  tillkommer  ännu  skrift- 
vexlingen  i  anledning  af  landshöfdingens  i  Mariestad  önskan,  att 


262 


1700.  NOltRKÖPING :    BROOCMAN,    KDMAN,    BLUME,    KAAM. 


dit  flytta  tryckeriet  från  Skara.  Han  framstälde  detta  förslag 
i  mars  1785  och  ånyo  i  nov.  1787  utan  att  dock  vinna  sitt  mål; 
af  dessa  resnltatlösa  förhandlingar  torde  således  ingen  fram- 
ställning vara  nödig. 

Frans  Jakob  Leverentz  arrenderade  tryckeriet  ll\)2  och  var 
gymnasii- boktryckare  åren  1793 — 1810.  Han  hade  lärt  yrket  i 
Greifswald  och  blef  rådman.  Anstalten  kallades  nu  Kongl. 
(rymnasii-boktryckeriet.  Ett  kongl.  bref  af  den  10  jan.  171)4 
uppdrog  åt  konsistoriet  att  afsluta  kontrakt  med  Leverentz  pä 
de  för  läroverket  förmånligaste  vilkor,  och  tillät  honom  att  få 
tills  vidare  åtnjuta  tullfrihetsmedlen  från  och  med  1794. 

Norrköping  erhöll  ånyo,  efter  40  års  mellantid,  boktryckeri 
1723  genom  kyrkoherden  vid  tyska  församlingen  derstädes  Rei- 
nerus  Bkoocman,  som  var  sysselsatt  med  utgifvande  af  Scrivers 
vidlyftiga  Själaslcatt,  och  fann  den  i  Stockholm  påbörjade  tryck- 
ningen deraf  gå  allt  för  långsamt.  Han  sökte  derfor  boktryckeri- 
privilegium, som  utfärdades  den  13  aug.  1723.  Efter  uppläggande 
af  flera  teologiska  verk  öfverlemnade  han  tryckeriet  i  april  1732 
åt  sin  son 

Carl  Fredrik  Broocman,  som  lärt  yrket  och  dessutom  stu- 
derat vid  akademier  utomlands.  Han  dog  den  8  juni  1701,  52  år 
gammal,  och  efterträddes  af 

Johan  Edman,  hvilken  1707  flyttade  till  Upsala  som  akade- 
misk boktryckare. 

Johan  Benjamin  Blume1  var  boktryckare  1707 — 82,  då  han 
antog  en  kompanjon  och  firman  ändrades  till 

Blume  &  Raam,  hvilken  benämning  fortgick  till  1780  i  juli. 
Blume  hade  i  febr.  1775  sökt  stadfästelse  på  Broocmans  privile- 
gium (innehållande  endast  tillstånd  att  vara  boktryckare),  hvilken 
Kanslikollegiet  tillstyrkte  den  21  mars  samma  år. 

Adolf  Fredrik  Raam  innehade  tryckeriet  ensam  från  juli 
1780  till  sin  död  den  11  jan.  1802.  Tryckeriet  arrenderades  på 
1790-talet  af  faktorn  Jonas  Lötström,  som  1794  i  juli  sökte  att 
få  anlägga  eget  boktryckeri,  men  utan  att  något  afgörande  följde. 

Rektorn  vid  tyska  skolan,  bokhandlaren  F.  D.  Ulrich  sökte 
i  nov.  1797  privilegium  på  boktryckeri,  till  ingående  af  bytes- 
handel med  utländingen.   Häremot  protesterade  naturligtvis  Raam 

1  Blume  ankom  som  främling  till  Norrköping  och  måste  då  se  all  sin  egendom 
förgås  och  sjunka  till  sjöbotten.  Han  omtalas  den  24  jan.  1767  i  Wecko-Tidningarne 
såsom  >wår  nya  boktryckare  och  Weckoskriftens  förläggare». 


263 


KARL8KR0NA:    HAPPENIU8,    PAUL8EN,    TÖRN,    V1NQV1ST.  1700. 


och  Boktryckeri-societeten  afstyrkte  äfven;  men  Kanslikollegiet 
tillstyrkte  bifall  den  9  febr.  1798.  Kongl.  Maj:t  beslöt  dock  att 
frågan  skulle  hvila  och  Raam  föreläggas,  att  inom  ett  år  sätta 
sitt  tryckeri  i  godt  stånd,  så  kärt  honom  är  att  icke  ett  nytt 
anlägges.  Följande  år  i  april  insände  Raam  betyg  att  hans 
tryckeri  var  i  försvarligt  tillstånd,  och  dervid  fick  saken  bero. 
Ulrich  förnyade  sin  ansökning  1799.  Kanslikollegiet  tillstyrkte 
åter  (den  29  juli);  men  Kongl.  Maj:t  nekade  bifall  (den  28  aug.). 

I  Karlskrona  nedsatte  sig  en  förut  i  Jönköping  anstäld  west- 
phalare,  Johan  Ludvig  Happenius,  som  sökte  och  den  13  maj  1726 
erhöll  Kanslikollegiets  tillstånd  att  anlägga  boktryckeri  derstädes. 
Som  han  också  erhållit  magistratens  tillåtelse,  eller  ingått  någon 
öfverenskommelse  med  denna  auktoritet,  kallade  han  sig  Stads- 
boktryckare ;  det  enda  exemplet  af  en  sådan  titel  vi  känna.  Han 
antogs  1728  af  Amiralitetskollegiet  att  vara  dess  boktryckare, 
hvarefter  tryckeriet  ständigt  benämndes  med  den  granna  firman 
Kongl.  Amiralitets-Boktryckeriet.  Happenius  kallar  sig  ock 
Blekings  Provintz  Boktryckare,  dertill  antagen  af  landshöfdingen 
samma  år.  Han  dog  den  10  febr.  1737,  hvarpå  enkan  hitkallade 
från  Stockholm 

Frans  Filip  Paulssen,  som  ankom  1737  och  sammanfogade 
sitt  eget  tryckeri  med  hennes  förut  varande.  Han  dog  redan 
1742,  hvarefter  enkan  först  en  tid  fortsatte  rörelsen  i  eget  namn 
och  sedermera  aflät  den  till 

Georg  Törn  från  Stockholm;  men  då  han  ej  kunde  fullgöra 
betalningen  öfvergick  tryckeriet  1746  till 

Johan  Vinqvist,  från  Vinberga  by  i  Östergötland  (född  den 
21  dec.  1714).  Han  dog  i  mars  1754,  sedan  han  samma  år  hade 
börjat  utgifva  Karlskrona  Veckoblad,  hvilket  ännu  fortgår,  ehuru 
med  något  afbrott.  Hans  enka,  Brita  Christina  Laurelia,  fort- 
satte tryckeriet  och  gifte  sig  1758  med  amiralitetslöjtnanten 
Anders  Tranefelt.  Då  denne  således  blef  tryckeriets  egare,  utan 
att  vara  boktryckare,  hemstälde  Kanslikollegiet  till  Kongl.  Maj:t 
den  10  april  1758,  hvad  i  gemen  borde  i  akt  tagas  vid  sådana 
fall,  nämligen  en  frivillig  afgift  från  den  nye  egaren  och  an- 
tagande af  en  inlärd  faktor.  Härtill  gaf  Kongl.  Maj: t  bifall  den 
9  nov.  s.  å.  Efter  Tranefelts  död,  i  juli  1766,  blef  enkan  ånyo 
Amiralitets-tryckeriets  egare  och  veckobladets  utgifvare.  Genom 
hennes  dotters,  Maria  Christina  Vinqvists  gifte  1769  med  öfver- 
styrmannen,  sedermera  löjtnanten  Paul  Strandell,  öfvergick  trycke- 


264 


1700.  KARLSKRONA:    8V1NHUFVUD.       VEX1Ö. 


riet  till  denne,  och  efter  lians  död  till  enkan,  som  1785  sökte  och 
den  29  augusti  erhöll  Kongl.  Maj:ts  privilegium  på  veckobladet. 
Enkan  Vinqvist-Strandell  omgifte  sig  1790  med  majoren 

Carl  Fromiiold  Sviniiufvud,  hvilken  således  inträder  i  bok- 
tryckare-serien och  är  den  förste,  som  efter  Vinqvist  utsätter  sitt 
namn.  I  stadens  stora  brand  den  17  juni  1790  förstördes  verk- 
staden, men  Sviniiufvud  upprättade  den  ånyo  genom  inköp  af 
Brodinska  tryckeriet,  som  Nordström  innehade.  Original-privi- 
legiet uppbrann  äfven  och  han  erhöll  derför  ett  nytt,  men  först 
den  14  jan.  1800,  sedan  han  redan  den  9  juli  1798,  efter  Kansli- 
kollegiets tillstyrkande  den  27  april,  erhållit  ett  sådant  för 
veckobladet. 

Försök  att  anlägga  nytt  boktryckeri  gjordes  1769  af  ami- 
ralitets-löjtnanten och  coopvardie-skepparen  J.  Sjögren,  hvilket 
tillstyrktes  af  borgerskapet,  konsistoriet  och  landshöfdingen;  men 
enkan  Tranefelt  protesterade,  Amiralitetskollegiet  afstyrkte  (den 
11  april)  och  likaså  Boktryekeri-societeten  (den  14  juli  1770), 
hvarpå  Kanslikollegiet  afslog  ansökningen  den  23  juli  1770. 

En  Stenmansson  ansökte  äfven,  i  nov.  1775,  att  få  inrätta 
ett  »amiralitets-tryckeri»  på  kronans  bekostnad.  Efter  Kansli- 
kollegiets utlåtande  den  8  dec.  afslog  Kongl.  Maj:t  detta  den  22 
jan.  1776. 

Vexiö  förblef  utan  boktryckeri  ända  till  1745,  oaktadt  försök 
gjordes  redan  122  år  förr  att  anskaffa  ett  sådant.  Härom  skrifver 
biskopen  Petrus  Jonas  i  ett  bref  af  den  30  jan.  1627  följande  ord: 

Såå  och  att  H:  K:  M.1  Nådeligast  efterlåter  dom- 

kiörkenn  aff  hennes  domkiörkiopenningar  att  inköpa  ett  skönt 
tryckerij,  som  een  fattig  bocktryckare  i  Calmerna  tränger  att 
bortsälia,  ther  aff  monge  sköne  böker  kunde  i  Smolandh  blifua 
oplagdhe,  och  tryckeridt  tilhörer  domkiörkenn,  och  för  sina  vth- 
lagde  penningar,  åhrligen  af  tryckeridt  Interesse  bekomma. 

En  odaterad,  men  samtidig  inlaga  till  Kongl.  Maj:t  från 
konsistoriet  berör  också  denna  angelägenhet  sålunda: 

Wthi  middel  tidh  kom  thenn  boketryckarenn,  som 

säger  sigh  medh  E:  K:  Mte  Nådiga  befalningh  hafua  loff  bruka 
trycket  i  Smolandh,  hwilkenn  togh  af  samma  huffuodstoll  225 
Eickzdaller,  om  hwilka  Kasthenn-Herrener  honom  betrodde,  och 
bokatryckarenn  köpte  för  them  och  thee  penninger  hann  sielf  kom 
till  wäga  ett  skönt  tryckerij.  Nw  twinger  honom  nöden  samma 
tryckerij  sälia,  siin  skuldh  betala,  thet  tysker  wille  köpa  och  af 


265 


VEXIÖ:    MEBCKKLL,    VIUGSKKK,    T1IKTZELI,.  1700. 


Riket  föra,  thett  Adell  och  Oadell  afstyrka  ifrå  Swerige  komma 
latha.  Alir  för  thenskull  till  E:  K:  M.'  wår  vnderdänige  bonn 
att  E:  K:  M>  nädigest  tillåter  Wexio  af  thee  domkiörkotunnor 
honn  åhrligenn  efter  E:  K:  MtE  nådige  ordningh  plager  vpbära 
till  domkiörkio  tunnor  samma  tryekerij  inkiöpa,  och  af  boka- 
tryckarenn    hwartt    åar    till    domkiörkonnes    hielp    skäligh   lega 

intaga.  (Efter  originalen  i  Riksarkivet.) 

Vi  hafva  dock  i  det  foregående  sett  att  Kalmar-tryckeriet 
kom  h varken  till  Vexiö  eller  Tyskland,  utan  hamnade  i  Linköping. 

Ar  1744  var  konsistoriet  ånyo  betänkt  på  tryckeris  an- 
skaffande och  hade  fått  emottaga  två  erbjudanden  i  denna  rikt- 
ning från  J.  C.  Merckell  i  Jönköping  och  en  konstförvandt  Samuel 
Zelander  i  Stockholm,  båda  mot  erhållande  af  understöd.  På 
prestmötet  i  Vexiö  1744  afhandlades  saken;  Zelander  antogs, 
men  for  i  samma  vefva  till  Danmark  och  kom  icke  åter.   Nu  blef 

Johan  Ciiristofer  Merckell  antagen  till  gymnasii  boktryckare 
och  kallar  sig  så  ännu  medan  han  var  qvar  i  Jönköping  (augusti 
1745).  Ansökning  gjordes  om  ett  anslag  på  14  tunnor  oindelad 
spanmål  i  länet  till  tryckeriets  vid  magt  hållande;  men  blef 
aldrig  afgjord.  Merckell  begagnar  ibland,  genom  stark  samman- 
dragning, den  besynnerliga  firman:  Koxol.  Boktryckeriet.1  Ar 
17G1  öfverlemnade  han  anstalten  till 

Anders  Vrigseen,  som  konsistoriet  antog;  till  följd  hvaraf 
Kanslikollegiet  utfärdade  privilegium  för  honom  den  28  maj 
samma  år.     Han  antog  sedermera  (1775?)  en  kompanjon 

Anders  Tuetzell  och  rörelsen  fortgick  i  bådas  namn  till  den 
3  nov.  1790,  då  Vrigseen  dog,  67-årig.     Firman 

A.  Tuetzell  och  Vrigseens  enka  fortgick  nu  en  kortare  tid 
171)2  och  1793;  men  snart  råkade  delegarne  i  stridighet.  Biskop 
Vallqvist  gjorde  1792  hos  Kanslikollegiet  anmälan  om  besigtning 
af  tryckeriet,  hvilket  »skall  befinnas  uti  ganska  slät  tillstånd». 
Efter  af  konsistoriet  verkstäld  besigtning  beslöt  Kanslikollegiet 
den  19  okt.  1792  att  Vrigseens  fattiga  enka  skulle  uppmanas,  att 
på  billiga  vilkor  öfverlåta  sin  andel  till  Thetzell.  Konsistoriet 
anmälde  den  21  nov.  att  denne  bjudit  enkan  133  rdr  16  sk.  bko; 
men  hon  ville  icke,  utan  ämnade  gifta  sig  med  en  okänd  karl, 
Hultman.  Tryckeriet  befanns  i  uselhet  och  Thetzell,  som  får 
godt  vittnesbörd,  yrkade  bolagets  upplösning,  hvilket  ock  konsi- 

1  Merckell  anhöll  i  jan.  1764  att  benådas  med  privilegium  på  finska  böckers 
tryckande,  efter  dess  aflidne  broder  direktören  Merckell.  Att  detta  försök  miss- 
lyckades veta  vi  af  det  föregående. 


266 


1700.  VEXIÖ:    THBTZKLL   OCH   UULTMAN.      KARLSTAD. 


storium  förordade.  Domprosten  Sjögren  hade  sjelf  skattat  stilar 
till  sitt  latinska  lexikon,  hvilka  Thetzell  fick  begagna,  utan  att 
enkan  i  dem  någon  del  egde.  I  anledning  häraf  bestämde  Kansli- 
kollegiet, den  14  dec.  1792,  sex  månader  till  tryckeriets  för- 
sättande i  godt  och  försvarligt  stånd.  Slutet  blef  att  enkan 
1793  fick  sig  ny  man  i  Hultman,  med  h vilken  Thetzell  ingick 
bolag,  hvadan  firman  nu  blef 

Anders  Thetzell  och  Johan  Hultman.  Detta  bolag  upplöstes 
1798  genom  den  förres  död.     Firman 

J.  Hultman  och  Thetzells  enka  vidtog  nu  och  fortgick  in  i 
april  1799.  I  den  stora  eldsvådan  den  29  och  30  mars  samma  år 
afbrann  tryckerihuset.  Några  lemningar  af  tryckeriet  blefvo  dock 
bergade  och  förda  till  Hofs  by,  der  stiftstidningen  således  kunde 
sättas  och  tryckas.     Nu  uppträdde 

Christina  Catharina  Thetzell  som  ensam  boktryckare  och 
fortfor  dermed  till  den  14  dec.  1802,  då  en  ny  ändring  inträffade, 
hvilken  längre  fram  närmare  omnämnes. 

Karlstads  konsistorium  hade  år  1743  af  C.  F.  Broocman  i 
Norrköping  fått  anbud  om  anläggande  af  boktryckeri  på  hans 
bekostnad ;  men  först  den  23  sept.  1747  gjorde  konsistoriet  fram- 
ställning derom  till  Kanslikollegiet.  En  vidlyftig  underhandling 
följde  nu.  Den  7  juni  1748  frågade  Kanslikollegiet  angående  den 
tillämnade  boktryckaren  och  hans  förmögenhet  att  ett  så  kostsamt 
verk  börja  och  i  längden  underhålla;  hvad  arbeten,  som  i  brist 
af  tryckeri  på  orten  icke  komma  i  ljuset;  om  tillgång  på  tryck- 
värda saker  gifves;  hvad  förslag  uppfinnas  kan  till  tryckeriets 
underhåll.  Den  10  aug.  1748  svarar  konsistoriet  hufvudsakligen 
att  ett  anslag  af  den  i  stiftet  befintliga  kronotionde  spanmål 
skulle  mycket  bidraga  till  denna  angelägenhet.  Kanslikollegiet 
tillstyrker  den  24  aug.  1748  hos  Kongl.  Maj:t  privilegium  med 
blott  40  dir  s.m.  karta,  emedan  egentligen  biblar,  katekeser, 
psalm-  och  skol-böcker  skulle  tryckas ;  om  spanmålsanslaget  borde 
Kammarkollegiet  utlåta  sig.  Nu  då  saken  syntes  vara  färdig, 
infann  sig  dock  en  tertius  interveniens.  Landshöfdingen  Reuter- 
holm  hemstälde  nämligen  den  30  sept.  till  Kanslikollegiet  att 
boktryckeriet  hellre  måtte  förläggas  till  Örebro,  emedan  bok- 
tryckare-gesällen Warning,  som  skulle  bli  den  utkorade  grund- 
läggaren, låtit  förmärka,  att  han  vore  hugad  nedsätta  sig  der; 
papper  skulle  ju  hemtas  derifrån,  och  länets  kungörelser  borde 
tryckas  derstädes.    Efter  det  konsistoriet  ånyo  fått  den  19  nov. 


267 


KARL8TAD:    WARN1KG,    SCHMIDT,    WIKBLAD,    HOBRN.  1700. 


yttra  och  vidhålla  sin  åsigt,  föreslog  Kanslikollegiet,  som  ej  ville 
stöta  någondera  parten,  den  13  febr.  1749,  att  boktryckaren  i 
Karlstad  kunde  i  Örebro  underhålla  »en  beskedlig  gesäll  till  de 
der  förekommande  publicationers  tryckande  in.  m.»  Härtill  sam- 
tyckte Reuterholm  den  2  febr.  >allena  Consistorium  vid  privilegii 
forlust  blir  ansvarigt  för  värkets  rätta  drift»;  h varpå  konsistoriet 
den  5  april  svarade  att  Warning  förklarat  sig  nöjd  inrätta  tryckeri 
i  Karlstad,  men  ej  förmår  underhålla  ett  dylikt  i  Örebro.  Kon- 
sistoriet kunde  ej  heller  vara  ansvarigt  för  en  slik  verkstad. 

Den  25  april  1749  hemstälde  Kanslikollegiet  ånyo  saken  till 
Kongl.  Maj:t  och  föreslår  Karlstad  som  lämpligaste  platsen.  Då 
afgörandet  dröjde  förnyar  konsistoriet  än  en  gång  sin  ansökan 
den  27  sep  t.  1749,  med  förmälan  att  Warning  hade  förklarat  sig 
nöjd  med  blotta  privilegiet  utan  spanmålsanslag.  Äter  hemställer 
Kanslikollegiet  den  10  okt.  målet  till  Kongl.  Maj:t  samt  tror 
Hpanmålen  behöflig,  om  tryckeriet  skall  tillbörligen  och  utan  van- 
skötsel inrättas.  Slutligen  utfärdade  Kongl.  l£aj:t  den  9  nov.  1749 
privilegium  för  konsistoriet  på  boktryckeri  i  Karlstad;  »Men  hvad 
den  dertill  begärte  spannemålsfonden  vidkommer  har  Kongl.  Maj.t, 
i  anledning  af  boktryckaren  Warnings  godvilliga  begifvande  der- 
ifrån,  låtit  sådant  utan  utslag  bero.» 

Georg  Diedricu  Warning  blef  alltså  Karlstads  förste  bok- 
tryckare; han  var  född  i  Lubeck  och  hade  länge  arbetat  hos 
Broocman  i  Norrköping  samt  fick  af  honom  ett  litet  tryckeri- 
förråd,  hvarmed  han  redan  1747  lär  ha  flyttat  till  den  nya 
vistelseorten.  I  stadens  brand  1752  skadades  tryckeriet  mycket 
och  Warning  flyttade  då  dermed  en  mil  utom  staden.  Han  var 
i  verksamhet  1758;  men  hans  döds-år  är  obekant. 

Carl  Diedricu  Schmidt  blef  efterträdaren  i  början  af  1760-talet, 
åtminstone  från  1702,  och  dref  rörelsen  till  början  af  1774.  Han  kal- 
lar sig  Kongl.  Gymnasii  och  Consistorii  Boktryckare.  Derefter  blef 

Erik  Wikblad  gymnasii  boktryckare.  Denne  var  27  år  gam- 
mal och  började  i  mars  1774  att  utgifva  Carlstads  VeckoTidningar. 
Tryckeriet  synes  under  hans  tid  hafva  råkat  i  förfall.  Han  slutade 
dermed  i  juni  1794  och  begaf  sig  till  Örebro,  der  han  blef  faktor 
Ijoh  Lindh. 

.Johan  Laurentius  Horrn  111  var  sedan  gymnasii  boktryckare 
från  juni  1791  till  okt.  1803. 

Vi  hafva  sett  landshöfdingen  Reuterholms  bemödanden  att 
fa  tryckeri  i  Örebro.    Ar  1751  den  20  dec.  framstälde  han  ånyo 


268 


1700. 


Örebro:  lindh.     Nyköping. 


yrkande  derom,  med  förmälan  att  en  skicklig  gqsäll  vid  namn 
Lindh,  som  tillika  egde  fastighet  i  Örebro,  ville  åtaga  sig  det- 
samma. Kanslikollegiet  begärde  den  10  jan.  1752  få  veta  om 
bemälde  gesäll  kan  vara  i  stånd  att  utan  boktryckeriets  i  Karl- 
stad förfång  underhålla  sitt  verk,  livad  förmåner  han  begär  samt 
hvad  förbindelser  honom  uti  privilegio  må  påläggas.  Censor 
librorum  Oelreich  förklarade  den  6  maj  s.  å.  sig  alldeles  gilla  de 
skäl,  som  Reuterholm  under  den  20  febr.  anfört;  Lindh  begärde 
inga  särskilda  förmåner  och  betjeningen  i  orten  ville  sjelfve  bestå 
kostnaden  till  det  publika  arbetet  (kungörelserna),  för  att  slippa 
ifrån  de  många  afskrifternas  förfärdigande.  Kanslikollegiet  till- 
styrkte den  6  maj  privilegium  med  40  dir  s.m.  i  karta,  likasom 
för  Karlstad  och  på  samma  grunder;  hvarpå  Kongl.  Maj:t  den  4 
aug.  1752  utfärdade  privilegium  för 

Johan  Lindh.  Han  var  född  i  Örebro  den  4  okt.  1723;  kallade 
sig  kongl.  privilegierad  boktryckare  och  dog  den  15  juli  1783. 

Johan  Peter  Lindh,  född  den  28  aug.  1757,  efterträdde  sin 
far.  Han  utgaf  utan  år  stilprof  på  1  patén tfolioblad  af  »egen 
Pappers  tillwerkning»  och  flyttade  1791  till  Stockholm,  der  han 
hade  inköpt  det  förra  Vennbergska  tryckeriet.  Erik  Widblad, 
förut  gymnasii  boktryckare  i  Karlstad,  och  N.  M.  Lindh  voro  nu 
faktorer  för  Örebro- verkstaden,  hvilken  år  1798  öfvergick  till  den 
senare,  Lindhs  broder 

Nils  Magnus  Lindh,  hvilken  vi  återfinna  i  afdelningen  för 
1800-talet. 

Här  kan  slutligen  nämnas  att  kamereraren  F.  C.  Norstedt 
1795  i  okt.  sökte  privilegium  på  Örebro  Veckoblad  och  inrättande 
af  tryckeri  derför;  men  något  resultat  följde  icke,  hvad  trycke- 
riet angår. 

Kyrkoherden  i  Nyköpings  östra  församling,  sedermera  biskop 
Jakob  Serenius  anhöll  i  jan.  173G  att  fä  anlägga  boktryckeri  i 
denna  stad,  »til  at  med  så  mycket  större  beqvämlighet  kunna 
uplägga  den  andra  dehlen  af  des  Dictionarium  Anglo  Suetico 
Larmum».  (Den  första  eller  engelsk-svenska  delen  utkom  i  Ham- 
burg 1734.)  Kanslikollegiet  tillstyrkte  bifall  den  22  jan.,  åbe- 
ropande prejudikatet  för  Broocman  1723,  och  Kongl.  Maj:t  gaf 
tillstånd  den  5  mars  173G.  Det  oaktadt  förföll  denna  plan,  och 
den  svensk-engelska  ordboken  trycktes  i  Stockholm  samt  utgafs 
1741.  Först  1752  blef  ånyo  frågan  väckt,  då  landshöfdingen 
Rålamb  den  1  dec.  inkom  med  föreskrift  (förord)  för  boktryckeri- 


269 


NYKÖPING:    MOMMA,    HASSKLKOT,    IUXXa-.:*.  1700. 


i^sålliMi  Hlutne  att  till  landskansliets  tjenst  fa  anlägga  tryckeri 
i  Nyköping.  I  anledning  deraf  yttrade  Boktryckeri-societeten 
don  l'T  jan.  l7iV>  att  Blume,  »hvilken  af  sig  sjelf  inga  medel  ägde, 
näppeligen  vore  i  stånd  at  inrätta  et  så  fullkownieligit  tryckeri, 
*nm  det  etter  K.  Mte  reglemente  vara  bör;  at  det  näppeligen 
<kullo  kunna  bara  sig  eller  sa  mycket  arbete  förefalla  at  bok- 
lr\rk.iri«n  deraf  kunde  hafva  sin  utkomst,  at  förtiga  det  de  öfriga 
,!••!  omkring  varande  boktryckerier,  såsom  i  Örebro,  Linköping 
tub  Norrköping  ganska  mycket  derigenom  skulle  lida  och  i  sin 
nuoko  iV.rfördda*.  b  varför»1  l  Hrecteuren  Momma  åtagit  sig,  at  til 
N\L»»pntx  .li^utd^i.  ech  tils  vidare  såsom  prof,  til  Landshöfdinge- 
.luitiririx  »jcn^i  underhålla  en  präs,  hvilken  dock  ej  såsom  något 
,«.i i  Jt i h  bokir\ckeri  <kulle  komma  att  anses.»  Härmed  förklarade 
t.iinl  iIioidm;.;«Mi  *i^  nöjd  och  Kanslikollegiet  gaf  sitt  tillstånd  den 
I  ht). 1  ax\  Oaktadt  den  sålunda  gjorda  tolkningen  få  vi  väl 
i.ikn.i  l»okii  \ckarokonstens  införande  i  Nyköping  från  nämnda  år. 
Tm  11  deivl'lci\  den  K>  sept.  17f>l>,  anför  Boktryekeri-societeten 
.ii  1  Mfitmia  underhöll  sin  til  i  al  med  mera  förlust  än  fördel;  ännu 
1.11  .11  ioiiniv  heter  det  i  Svenska  Mercurius  oktober  1757,  att 
lli.uiMi.i  »hur  nu  pa  sin  ga  ni  Harg  hade  pappersbruk,  stylgjuteri 
i ...  t*  »i  lilcl  boktryckeri,  men  i  Xykjöping  är  intet  tryckeri  up- 
i. ill. ti  hörnia  utllyttning  från  staden  skedde  för  det  redan 
I /kli  ii->\  Ilade  ändamålet,  att  med  så  mycket  större  bekvämlighet 
t  (mint   i  •  \ «  Ku  Scivnii  lexikon,  nämligen  nu  2:a  upplagan  af  första 

|.  I>  H  I  h  ii  Idel'  ork  \erkligcn  fä  ni  ig  samt  bär  uppgiften:  Printed 
.il  II. hm  himI  Stciilmi  near  Nyköping  by  Peter  Momnia  17f)7. 
•  v.iu  ili  it  .limlrlcii  \aekra  boken  bestar  af  8f>!/4  dryga  ark  i  qvart 
Inii  1 1  t  ■  l-i  1  i«-l  pn  llarg  förmodligen  varat  ett  par  års  tid,  men 
l,hi  ni  1  •!  I  bi  la  1 1  fil  medräknas  i  Nyköpings-serien.  —  Efter 
,il  1  il ,  1 1  •!  imIi  I  I  ill  N\  köping  fortgick  denna  Mommas  filial,  som 
|ii,|'  lid  In  l\ ini|> I  Tnckcriet,  till  och  med  1700,  samt  hade, 
.(IhitM  l"in    ib    i»riMin«   aren,  .1.    It.    Itlume  till  faktor  eller  före- 

iHcl.iii     •ill   1I1  him    liiii    biel'  boktryckare  i  Norrköping  är  fönit 

M'IMUI'H 

■  |i>    InljiiiMh    lnilili  \  rkiirne  voro: 

|.|.n    II   ..r.iioii    1 1 1  m     V.i  ars  hörjan, 

|.   m    II   ..i.i.imi   1  I   ilen  \?.\  maj  ISOSk  ftf-årig)  1779—85, 

I  - .  a  #    .    I  *#.  •  •  i.«i    II  \  .\i  ai  %  it  1  n    I7S<»    »H,  aug.     Denne,  som  varit 

|M|  I   1    |r-    llxluthMH  i  •Stockholm,  köpte  tryckeriet  af  Hasselrot 

|,  .Ju. II  uihj.i  liiiiilMlioldingriis  och  Kanslikollegiets  tillstyrkan, 

\  ,|.       |mi   P</m/:I    Aliij  h-  privilegium  den   IS  jan.  1780  så  väl  pä 


■1 


IMi 


1700.       NYKÖPINO:    WINGK.     KALMAR:    L1NDKBLAD,  PETTKU880N,  SVINHUFVUD. 


tryckeriet  som  veckobladet,  hvilket,  börjadt  redan  1764,  två 
gånger  hade  blifvit  afbrutet  och  hvilat  i  långa  mellanrum.  Stil- 
prof  på  2  qvartblad  utgafs  1787.  Hammarin  sålde  i  följd  af 
»iråkad  gäkl  och  oförmögenhet»,  den  1  sept.  1792  tryckeriet  till 
Per  Winge,  bokbindare  i  Nyköping,  hvilken  först  1794  i  juli 
sökte  och  den  20  aug.  erhöll  Kongl.  Maj:ts  privilegium  på  trycke- 
riet; under  mellantiden  fortgick  tryckeriet  i  förre  egarens  namn 
oaktadt  han  i  verkligheten  blott  var  faktor  hos  Winge. 

Biskopen  i  Kalmar  gjorde  175G  i  juni  anhållan  om  inrättande 
af  boktryckeri  derstädes,  för  gymnasiets  och  skolans  behof,  af 
gesällen  Lindeblad  på  hans  egen  bekostnad.  Boktryckeri-socie- 
teten  yttrade  sig  den  13  sept.  finna  föga  liknelse  att  det  skulle 
bära  sig;  dock  tillstyrkte  Kanslikollegiet  ansökningen  den  11  okt., 
med  vilkor  att  L.  »ställer  sig  K.  Mte  reglemente  till  underdånig 
efterlefnad,  samt  i  synnerhet  tillser  det  igenom  hans  verk  de 
andra  boktryckerierne  icke  varda  förfördelade».  Kongl.  Maj:t  gaf 
ock  sitt  privilegium  den  8  dec.  1750  för 

Lorentz  (Lars)  Lindéblad,  som  således  blef  den  förste  bok- 
tryckaren i  Kalmar  på  1700-talet,  sedan  Gtinther  1035  flyttat 
bort  derifrån.  Tryckeriet  kom  dock  ej  i  gång  förr  än  1757.  Stil- 
prof,  1  blad  patentfolio,  utgafs  1700.  Rörelsen  fortgick  under 
L:s  lifstid  till  aug.  1773,  hvarefter  enkan  innehade  det  till  1775? 
Förut  varande  faktorn 

Magnus  Pettersson  blef  så  tryckeriets  egare.  Han  utgaf 
1788  stilprof  på  0  oktavblad;  dref  yrket  till  den  18  dec.  1791 
då  han  dog,  04  år  gammal.     Tryckeriet  köptes  af  majoren 

Carl  Fromiiold  Svinhufvud,  hvilken  vi  redan  lärt  känna  som 
boktryckare  i  Karlskrona.  Han  erhöll  den  9  juli  1798,  i  anledning 
af  k.  förordningen  den  20  mars  1798  om  skrif-  och  tryck-friheten, 
nytt  privilegium  på  utgifvande  af  Kalmarposten,  hvilken  han 
börjat  utgifva  redan  1795.  I  febr.  1799  indrogs  tidningen  och 
boktryckaren  förklarades  sina  privilegier  förlustig1  i  anledning 
af  en  fabel  på  vers,  som  hade  influtit  i  n:r  51  for  den  22  dec. 
1798.  Dock  återgaf  Kongl.  Maj:t  den  30  april  1799  privilegierna 
åt  Svinhufvud,  sedan  han  förklarat  att  under  hans  frånvaro  en 
arbetare  af  oförstånd  intagit  den  misshagliga  fabeln.  Svinhufvud 
nyttjade  firman  »Gymnasii  Boktryckeriet». 

1  Landshöfding  Anckarsvärd  insände  privilegiet  den  18  febr.  till  Kansli- 
kollegiet. Detta  är  det  enda  spår  som  finnes  af  olficiel  behandling;  indragningen 
bar  förmodligen  skett  på  konungens  omedelbara  befallning'. 


271 


gefle:  sundqvist.     venkrsborg.  1700. 


Fråga  om  anläggande  af  boktryckeri  i  Gefle  väcktes  redan 
1691,  då  pastor  derstädes,  mag.  J.  H.  Schsefer  i  juni  månad 
önskade  få  göra  det,  »till  sitt  bibliska  verks  [concordantiers] 
befordrande,  och  på  det  han  någorledes  måtte  komma  till  de 
dertill  requirerade  stoora  omkostningarne  anhåller  han  ödmiuke- 
ligen  att  honom  i  nåder  måtte  effterlåtas  at  få  tryckia  och  up- 
läggia  den  Svänska  Psalmboken».  Häraf  uppstod  den  21  juni  en 
lång  öfverläggning  i  Kanslikollegiet,  men  utan  något  resultat  i  thy 
att  Scharfer  h varken  blef  boktryckare  eller  utgaf  concordantier  och 
psalmbok.   Först  70  år  senare  blef  det  något  af,  då  konstförvandten 

Ernst  Petter  Sundqvist  anhöll  om  privilegium.  Lands- 
hövdingen hade  intygat  att  boktryckeri  behöfdes  i  anseende  till 
länets  vidlyftighet.  Boktryckeri-societeten  samtyckte  den  25 
april  1761  med  vilkor,  att  iakttaga  1752  års  reglemente  och 
att  »ej  förfördela  äldre  boktryckare,  som  hafva  tillstånd  at  up- 
lägga  biblar,  psalmböcker  m.  m.»  I  följd  deraf  utfärdade  Kansli- 
kollegiet privilegium  för  Sundqvist  den  4  juni  1761.  Han  erhöll 
en  årlig  lön  af  400  dir  s.m.  för  allt  livad  han  till  landshöfdinge- 
embetets  betjening  tryckte,  samt  dertill  betesmark  och  stadsjord 
att  bygga  på  (men  skall  dock  lida  brist  i  sin  utkomst,  säger 
Kanslikollegiet  den  19  jan.  1762).  Åtta  år  senare,  juni  1769, 
sökte  han  att  få  flytta  sitt  tryckeri  till  Stockholm,  »i  brist  af 
tillräckligt  arbete  och  till  bättre  utkomsts  vinnande,  emedan  han 
förmodar  att  igenom  Grefings  timade  död  dess  tryckeri  skall 
afstadna».  Boktryckeri-societeten  afgaf  den  27  sept.  afstyrkande 
utlåtande  och  Kanslikollegiet  afslog  ansökningen  den  15  febr. 
1770.  I  okt.  1772  sökte  Sundqvist  att  till  fullo  få  åtnjuta  den 
honom  lofvade  lönen,  nämligen  felande  285  dir  k.m.  för  1769  och 
1770.  Landshöfdingen  upplyste  att  lönefonden  blifvit  rubbad 
genom  en  1763  införd  ny  länedelning,  och  kunde  ej  föreslå  någon 
ersättning.  Kanslikollegiet  föreslog  deremot  den  4  nov.  1772,  att 
de  städer,  verk  och  personer,  som  bidragit  till  lönen,  men  blifvit 
frånskilde  länet,  kunde  fortfara  dermed,  helst  de  förmodligen 
ännu  af  boktryckeriet  kunde  hafva  samma  nytta  och  förmån  som 
förut;  h vartill  Kongl.  Maj:t  gaf  sitt  bifall  den  26  nov.  s.  å.  Sund- 
qvist erhöll  för  öfrigt  den  29  aug.  1785  Kongl.  Maj:ts  privilegium 
på  ett  Veckoblad  för  Gefle  län.  Han  bedref  rörelsen  till  dess 
döden  kallade  honom  den  28  dec.  1802  vid  nära  73  års  ålder. 

Landshöfdingen  i  Venersborg  ingaf  i  sept.  1771  anmälan  om  be- 
hofvet  af  ett  boktryckeri  derstädes  och,  efter  vexlade  skrifvelser, 


273 


1700.    VENERSBORQ:   SVANHOLM,  KINDMARK.     VASA!  LONDICER.    FALUN:   AXMAR. 


åter  igen  i  mars  1773,  med  förslag  att  konstförvandten  Sigvard 
Svanholm  skulle  antagas.  Kongl.  Maj:ts  privilegium  utfärdades 
oek  slutligen  för  honom  den  16  okt.  1773.  Först  med  okt.  1774 
började  dock  tryckeriets  verksamhet,  som  Svanholm  invigde  med 
en  dedication  till  Hans  Maj:t  Konungen,  och  fortsatte  till  sin 
död  den  30  okt.  1782  vid  50  års  ålder.  Enkan,  Anna  Kajsa, 
född  Sauerbier,  fortsatte  yrket,  utgaf  stilprof  på  1  qvartblad 
samt  sökte  i  april  1788  privilegium  på  veckotidningen,  dock  utan 
att  erhålla  det;  hon  dog  den  7  jan.  1791.  Flera  år  senare,  1799?, 
1800?  efterträdde 

Pehr  Kindmark  sin  läropatron.  Det  är  obekant  om  tryckeriet 
fortfor  under  mellantiden;  ty  ännu  1799  kallas  han  boktryckare- 
gesäll då  hans  lysning  till  äktenskap  uttogs  den  16  mars.  Vi  få 
nämna  några  ord  om  honom  vid  1800-talets  behandling. 

Vasa  erhöll  äfven  boktryckeri  genom  dess  landshöfdings  för- 
sorg; i  febr.  1776  ingick  dennes  skrifvelse  om  privilegium  för 
konstförvandten 

Georg  Vilhelm  Londicer.  Kanslikollegiet  begärde  den  19 
april  besked  om  denne  hade  nödiga  egenskaper,  hvilket  lands- 
höfdingen,  baron  Cederström  bejakade  med  uppgift  tillika  att 
han  anskaffat  ett  lån  på  12,000  dir  k.m.  för  ändamålet.  Kansli- 
kollegiet resolverade  nu  den  2  juli  att  tryckeriet  skulle  få 
anläggas,  och  sedan  detta  skett  ville  kollegiet  besörja  om  privi- 
legiet. Den  25  nov.  inberättade  landshöfdingen  att  tryckeriet  var 
i  ordning,  ånyo  anhållande  om  privilegium;  på  Kanslikollegiets 
tillstyrkan  den  20  dec.  utfärdade  ock  Kongl.  Maj:t  detsamma 
den  28  jan.  1777.  Stilprof  på  2  blad  i  patentfolio  utgafs  1787. 
Kanslikollegiet  uppdrog  den  24  juli  1793  åt  konsistoriet  i  Åbo 
att  ha  tillsyn  öfver  detta  tryckeri  »samt  förständiga  boktryckeri- 
idkarne,  att  genast  och  icke  efter  flere  år,  som  hittills  skett, 
insända  hvad  dem  vederbör  och  i  öfrigt  ställa  sig  Kongl.  Collegii 
circulaire  af  d.  23  Sept.  1771  till  obrottslig  efterlefnad».  Londicer 
fortsatte  rörelsen  ett  par  år  på  1800-talet. 

I  Falun  inrättades  boktryckeri  först  1786  af  konstförvandten 
Pehr  Olof  Axmar,  som  i  mars  1785  anhöll  om  privilegium.  Bok- 
tryckeri-societeten  afstyrkte  väf  ansökningen  den  3  aug.;  men 
landshöfdingen  Beckfriis  förordade  densamma,  emedan  tryckeri 
behöfdes  för  kungörelsernas  utfärdande,  hvilka  allt  dittills  måst 
utgå  handskrifna.    Kanslikollegiet  tillstyrkte  också  bifall  den  30 


8p.  Boktr.-hist.  273  18 


« 


VALVS  l    AXMAfc.      FuCESLAGXA    B^KTBYCKEIlIEE.  1700. 


ang.  med  vilkor  att  Axmar  .-vid  Privilegii  förlust  låter  sig  ange- 
läget vara.  att  så  fort  ske  kan  bringa  sitt  boktryckeri  uti  behörigt 
stånd,  och  det  samma  sä  i  anseende  till  stilar,  som  annan  nödig 
redskap  och  arbetare,  sedermera  i  den  ordning  och  skick  vidmakt- 
håller, att  alla  de  hvilka  honom  om  tryckning  anlita  kunna,  mage 
med  vederbörlig  drift  och  til  nöjes  blifva  betiänte^.  Kongl.  Maj.ts 
tillstand  gafs  den  11  okt.,  allt  1785.  Den  Ii  mars  följande  aret 
invigdes  den  nva  anstalten  med  en  då  trvckt  vers  till  Lands- 
höfdingen,  Grnfrätten.  Magistraten  samt  Allmänheten,  af  E.  A. 
Windahl  skrifven  i  Axmars  namn  »då  han  öpnade  sin  präss>. 
Stilprof  på  1  folioblad  utgafs  1787.    A.  fortsatte  in  på  1800-talet. 

Sedan  vi  nu  hunnit  uppräkna  de  under  1700-talet  befintliga 
boktryckerierna  kan  något  nämnas  om  dem  som  tillämnades,  men 
icke  hunno  verklig  tillvaro. 

Ar  1723  sökte  professor  J.  J.  von  Döbeln  privilegium  på  ett 
tryckeri  i  Halland.  Kanslikollegiet  hörde  honom  härom  den  21 
mars,  då  han  förklarade  sig  vilja  anlägga  pappersbruk  vid  någon 
af  de  halländska  strömmarne  och  boktryckeri  der  invid;  äfven 
stilgjuteri  var  han  benägen  att  inrätta  och  lofvade  göra  sitt 
bästa.  Kanslikollegiet  ansåg  väl  att  detta  ej  borde  honom  for- 
menas,  men  kunde  icke  råda  till  något  särskildt  privilegium.  — 
Af  hela  planen  blef  ingenting. 

Ar  1750  gjorde  en  hof junkare  Gripenstedt  ansökan  om  privi- 
legium för  ett  bibeltryckeri  å  sin  gård  pä  landet.  Sedan  Kansli- 
och  Kommers-kollegierna  samt  konsistorierna  i  Stockholm  och 
Upsala  blifvit  hörda,  afslog  Kongl.  Maj:t  ansökningen  den  4 
sept.  1750. 

Flera  gånger  gjordes  ansträngningar  att  få  ett  gymnasii- 
boktryckeri  i  Borgå,  men  allt  forgäfves.  Konsistoriet  derstädes 
begärde  den  (i  maj  1752  privilegium  för  J.  C.  Frenckell.  Kansli- 
kollegiet hörde  kongl.  fin  ske  boktryckaren  Merckell,  som  naturligt- 
vis afstyrkte,  h varefter  kollegiet  sjelft  gjorde  så  den  2  aug.  1752, 
i  tro  att  två  finska  tryckerier  icke  skulle  bära  sig,  utan  båda 
gå  under.  Kongl.  Maj:t  afslog  ock  ansökningen  den  G  mars 
1753.  —  Ar  1750  förnyade  biskop  Nyländer  densamma  hos  rikets 
ständer  med  begäran  om  samma  privilegier  som  gymnasiet  förr 
hade  dä  det  var  förlagdt  i  Viborg.  Åter  hördes  Merckell,  som 
den  15  mars  1750  afgaf  sitt  afstyrkande.  Riksdagsmannen  från 
Abo,    professor   Mennander   höides  äfven  och  gaf  den  26  mars 


274 


1700.  FÖRESLAGNA  BOKTRYCKERIER. 


dylikt  utlåtande.  Kanslikollegiet  ville  nu  fråga  Merckell  om 
han  kunde  hålla  en  press  i  Åbo  också;  härtill  samtyckte  han 
den  18  maj  efter  flera  svårigheter,  mot  vilkor  att  erhålla  större 
tullfrihet  på  papper.  Rikets  Ständers  Kammar-Ekonomi-  och 
Kommers-Deputation  skulle  nu  bepröfva  ärendet,  men  lär  väl 
ej  ha  kommit  till  något  resultat,  ty  1761  förnyade  konsistoriet 
sin  ansökan  hos  ständerna  om  ändring  af  Kongl.  Maj:ts  utslag 
1753.  Efter  hörande  af  Boktryckeri-societeten,  som  den  2  dec. 
1761  ingaf  sitt  utlåtande,  afstyrkte  Kanslikollegiet  den  19  jan. 
1762.  Merckell,  som  blifvit  närmare  underrättad  om  ortens  be- 
skaffenhet, ville  ej  nu  mera  hålla  en  press  i  Borgå  på  så  svaga 
vilkor  som  1756;  han  hade  privilegium  på  alla  finska  böckers 
tryckande  för  att  mot  en  ringa  lön  af  60  dir  k.m.  (läs:  s.m.) 
kunna  öfversätta  och  trycka  de  finska  förordningarna;  finge 
någon  annan  sådan  rätt  måste  penningeanslag  göras.  Tryckeriet 
i  Åbo  skulle  lida  och  det  i  Borgå  måste  också  ha  understöd  för 
att  kunna  bestå;  o.  s.  v.  —  Sista  försöket  gjordes  1788  af  kon- 
sistoriet, nu  åter  hos  Kongl.  Majrt.  Boktryckeri-societeten  hade 
icke  vidare  något  att  invända  (den  18  april  1788),  men  inrie- 
haf våren  af  finska  privilegiet,  Carlbohm,  yrkade  att  ej  lida 
intrång  deri.  Kanslikollegiet  underhandlade  nu  med  honom  om 
afstående  af  rättigheterna  och  han  medgaf  detta  på  vilkor 

l:o  att  behålla  privilegiet  på  sina  finska  förlagsböcker; 

2:o  att  få  trycka  finsk  bibel,  psalmbok  och  katekes  lika  som 
boktryckare  i  Finland; 

3:o  att  ingen  ändring  skedde  i  hans  rätt  att  trycka  böcker 
på  annat  språk; 

4:o  att  utom  Finland  ingen  annan  än  han  finge  trycka  finska 
böcker; 

5:o  att  han  i  stället  för  lönen  af  10  rdr  för  öfversättning  och 
tryck  af  finska  förordningar  (h vilka  trycktes  blott  i  200  ex.,  då 
5,000  upplades  af  de  svenska)  skulle  bekomma  2  rdr  32  sk.  för 
hvart  sådant  ark,  utan  öfversättning  och  papper. 

Kanslikollegiet  fann  alla  dessa  vilkor  billiga  och  målet  syntes 
således  ändtligen  kunna  vinnas  till  belåtenhet  för  Borgå;  —  men 
resultatet  blef  dock  detsamma  som  förr,  eller  alldeles  intet. 

Med  Malmö  upprepades  samma  procedur  som  Borgå  under- 
gick. Landshöfdingen  Stael  von  Holstein  inkom  i  maj  1756  med 
skrifvelse  om  boktryckeris  anläggande  af  gesällen  A.  Wrigseen 
från  Göteborg.    Efter  det  Boktryckeri-societeten  och  Lunds  uni- 


276 


FÖRKSLAGKA    BOKTRYCKERIER. 


1700. 


versitets  kansler  yttrat  sig,  nekade  Kanslikollegiet  samtycke 
den  22  ang.  1757.  Wrigseen  gjorde  i  slutet  af  året  ny,  af  lands- 
höfdingen förordad  ansökan  om  privilegium  till  att  trycka  endast 
länets  kungörelser;  efter  Ii  varjehanda  skriftvexlingar  förföll  nu 
frågan,  derigenom  att  Wrigseen  1758  sökte  få  anlägga  bokhandel 
i  Karlskrona  och  således  ansågs  hafva  öfvergifvit  Malmö-planen 
(den  21  juni  1758). 

Magistraten  gjorde  1761  ny  ansökning  genom  riksdagsmannen, 
borgmästaren  Broberg.  Efter  det  Boktryckeri-societeten  afgifvit 
sitt  yttrande  den  23  maj  1761  förfrågade  sig  Kanslikollegiet  den 
19  jan.  1762  hos  konsistoriet  i  Lund  om  det  föregifna  öfverflödet 
på  tryckarbete  derstädes  och  om  Berlings  obilliga  taxa,  hvilka 
omständigheter  voro  ansökningens  grund;  dermed  hvilade  frågan 
till  1769  i  juli,  då  magistraten  inkom  med  ansökan  om  slutligt 
afgörande.  Kanslikollegiet  infordrade  nu  svar  af  Lunds  konsi- 
storium, som  af  styrkte,  h  varpå  kollegiet  äfvenledes  gjorde  så  den 
1  febr.  1770.  Kongl.  Majrt  lär  nu  icke  ha  yttrat  sin  vilja.  Sju  år 
senare  inkom  landshöfding  Tott  med  ny  ansökan  af  magistraten. 
Kanslikollegiet  hörde  Boktryckeri-societeten,  som  den  6  aug.  1777 
afstyrkte;  h varpå  kollegiet  den  16  sept.  s.  å.  svarar  landshöfdingen 
nekande.  Nu  tyckte  Berling  II  att  det  gick  för  långt  med  dessa 
upprepade  ansökningar,  hvarför  han  ingick  till  Kongl.  Maj:t  med 
anhållan  om  stadfästelse  på  Kanslikollegiets  resolution  och  att 
ingen  hädanefter  vid  något  ansenligit  vite  må  fördrista  sig  med 
sådan  ansökning  inkomma.  Kanslikollegiet  afstyrkte  dock  bifall 
härtill  den  19  dec.  1777  och  Kongl.  Majrt  afslog  Berlings  fram- 
ställning den  13  febr.  1778.  —  Något  tryckeri  fick  likväl  ej  Malmö 
förr  än  1813,  då  Berling  III  der  inrättade  en  filial-afdelning 
från  Lund. 

Landshöfdingen  i  Mariestad  Lagerberg  begärde  1775  i  maj  att 
få  inrätta  boktrvckeri  der,  emedan  det  i  Skara  var  så  forfallet 
att  han  ej  kunde  få  sina  kungörelser  tryckta;  spanmålsanslaget 
önskade  han  ock  få  öfverflyttadt  derifrån.  Boktryckeri-societeten 
hade  den  15  april  1776,  märkligt  nog,  ingen  invändning  deremot, 
om  blott  kongl.  reglementet  efterlefdes;  men  något  resultat  följde 
ej.  De  17*5,  1787  och  1788  upprepade,  lika  fruktlösa  försöken 
äro  förut  omnämnda  i  Skara-historien. 


Konsistoriet  i  Visby  ingaf  1787  ansökan  om  anläggning  af 
boktryckeri  derstädes,  till  stor  del  i  anledning  af  den  ograduerade 


27C 


1700.  FÖRESLAGNA  BOKTRYCKER1KR. 


prester  ålagda  skyldighet,  att  utgifva  tryckta  theser  som  prof 
för  pastoral-examen.  Kanslikollegiet  öfverlade  härom  den  22  jan. 
1788  och  fann  att  ingen  konstförvandt  ville  flytta  från  Stockholm 
till  Visby;  hvarföre  konsistoriet  skulle  tillfrågas  om  medel  funnos 
till  understöd  för  en  sådan.  Efter  Boktryckeri-societetens  ut- 
låtande den  18  april  afgaf  Kanslikollegiet  den  8  juli  1788  sitt 
betänkande  till  Kongl.  Maj:t  och  tillstyrkte  befrielse  för  Gotland 
från  den  nämnda  skyldigheten  för  presterna,  in  till  dess  konsi- 
storiet kunde  träffa  öfverenskommelse  med  någon  boktryckare, 
som  ville  slå  sig  ner  derstädes.  Sålunda  förblef  målet  in  suspenso 
till  1811. 

Landshöfdingen  i  Halmstad  Cedervall  afgaf  1792  förord  för 
boktryckaren  S.  Norberg  i  Göteborg  att  få  inrätta  boktryckeri 
i  den  förstnämnda  staden.  Tillstyrkan  lemnades  såväl  af  kansli- 
rådet Wilde  (för  Boktryckeri-societeten)  som  af  Kanslikollegiet 
den  15  maj  1792;  men  verkställighet  följde  dock  icke. 

Landshöfdingen  i  Kristianstad  Wrangel  inkom  1792  i  juni 
med  en  af  honom  och  magistraten  förordad  ansökning  af  kaptenen 
och  boktryckaren  Svinhufvud  i  Karlskrona,  att  derifrån  få  flytta 
en  press  till  förstnämnde  stad.  Häremot  protesterade  Berling  II 
i  Lund  på  det  ifrigaste  såsom  ett  olagligt,  onödigt  och  skadligt 
förslag;  för  landshöfdingen  i  Kristianstad  behöfde  blott  20  ark 
årligen  tryckas,  och  det  kunde  mycket  väl  ske  i  Lund.  På  dessa 
grunder  afstyrkte  Boktryckeri-societeten,  i  utlåtande  den  12  febr. 
1794,  och  Kanslikollegiet  afslog  ansökningen  den  14  febr.  s.  å. 

Lektorn  vid  gymnasiet  i  Hernösand,  prosten  C.  G.  Nordin 
sökte  1792  att  få  på  egen  bekostnad  inrätta  boktryckeri  derstädes 
och  ensam  få  trycka  de  lappska  böcker  som  direktionen  för  Lapp- 
markens ecklesiastikverk  lät  utgå.  Nämnde  direktion  gaf  i  dec. 
samma  år  sitt  tillstyrkande  med  vilkor  af  kostnadsfritt  korrektur, 
godt  och  stort  papper,  vackra  och  rena  stilar  samt  billigt  pris. 
Kanslikollegiet  tillstyrkte  ock  bifall  den  11  jan.  1793,  med  iakt- 
tagande af  nämnda  vilkor;  men  först  4  år  senare  eller  den  21 
mars  1797  utfärdade  Kongl.  Maj:t  privilegium  för  Nordin  och  hans 
blifvande  efterträdare,  på  dessa  uttryckligen  upptagna  vilkor. 
Det  långa  dröjsmålet  förlängdes  nu  yttermera  å  Nordins  sida,  så 
att  tryckeriet  började  sin  verksamhet  först  år  1800,  samt  således 
helt  och  hållet  tillhör  nästa  afdelning  af  denna  historia. 


277 


OM    DE    OLIKA    ARBETSMETODERNA.  1600 — 1700. 


Om  de  olika  arbets-metoderna. 

Om  de  typografiska  sedvanorna  under  1G00-  och  1700-talen 
äro  vi  i  tillfälle  att  meddela  några  underrättelser,  och  intaga 
här  en  uppsats  om  de  två  stridiga  metoderna. 

Tyska  Methoden  är  1.  i  anseende  till  Uppläggaren,  eller 
den,  som  låter  trycka  något,  att  hwar  arbetare  har  rättighet, 
till  att  för  sig  taga  Tre  exemplar  af  uppläggarens  paper,  och 
att  äfwen  på  sitt  eget  paper  trycka  Tre  exemplar,  hwilka  ofta, 
till  Uppläggarens  skada,  genom  missbruk  kunna  förökas  till  ett 
eller  flera  hundrade.   2.  I  anseende  till  Arbetarna,  har  efter  Tyska 
Methoden  en  Lärling  mycket  swårare  wilkor:  han  hålles  ganska 
slafwiskt  under  Gesellerna:  är  skyldig  till  alla  deras  sy  si  or:  anses 
icke,  när  han  blir  utlärd,  efter  skickeligheten,  så  att  han  blir 
Gesell;  utan  får  då  namn  af  Cornut:  det  will  säga,  att  han  är 
hwarken  Gesell  eller  Lärling,  utan  en  sådan,  som  skall  betala 
ett  wisst  i  månaden  till  Gesellerna  att  pläga  sig  med,  eller  ock 
stå  med  en  hornmössa  på  sig,  till  et  widunder  för  alla,  in  till 
dess  han  kan  samla  så  mycket,  att  han  kan  postulera,  det  är, 
gifwa  Gesellerna  tillika  med  Patronen  et  Tractamente,  som  gemen- 
ligen  kostat  600  daler  kopmt;  då  han  omsider  genom  underliga 
ceremonier  blifwer  för  Gesell  förklarad,  sedan  han  för  et  sådant 
Tractamente,   och  för  sitt  Cornutskap,  åsamkat  sig  så  mycken 
skuld,  som  han  i  all  sin  tid  knapt  hinner  betala.    3.  Andteligen 
i  anseende  till  sättet  att  arbeta,  äro  de  Tyska  Pressarne,  Ramarne 
och  öfriga  werktygen  sä  beskaffade,  att  man  omöjeligen  med  dem 
kan  göra  sä  nätt  och  accurat  arbete,  som  med  de  Holländska, 
hwilket  märkes  då  man  sätter  de  böker,  som  äro  tryckta  i  Tysk- 
land, emot  dem,  som  blifwit  utgifna  i  Holland  Frankrike  eller 
England;   dock  kan  werktygens  skilnad,  och  själfwa  handlagen 
under  arbetet,  ej  utan  nog  widlöftighet  beskrifwas,  ehuru  lätt 
det  är,  att  wisa  det  samma,  då  man  tager  dem  i  ögnasigte. 

Holländska  Methoden  deremot  har  den  förmonen,  1.  att 
intet  exemplar  får  tryckas,  mer  än  det,  som  Uppläggaren  beställt; 
2.  att  alla  owanor  äro  afskaffade,  och  skickeligheten  endast  efter 
fulländad  lärotid  anses;  samt  3.  att  Pressarne  och  de  öfriga 
Boktryckeri-werktygen  äro  mycket  accuratare  och  wissare,  än 
de  Tyska,  och  själfwa  Tryckningssättet,  som  sker  med  dubbla 
däcklar,  och  aldrig  mer  än  enkla  ark,  mera  Mathematiskt,  än 
det  Tyska. 


278 


i 


IM 


1600—1700.  OM    DE    OLIKA    ARBETSMETODERNA. 


Hwar  och  en  lärer  alltså  medgifwa,  att  Holländska  Arbets- 
sättet eger  åtskilliga  fördelar  för  det  Tyska,  och  att  Hans  Maij:tta 
nådiga  Reglemente  [1752],  hvaruti  det  senare,  såsom  mindre  tjen- 
ligt  för  Litteraturens  uppkomst,  förkastas,  grundar  sig  på  så  klara 
sanningar,  som  aldrig  kunna  nekas,  utan  af  dem  allenast,  som 
wilja  mäta  allmän  nytta,  efter  en  enskild  båtnad.  Dock  måste 
härwid  märkas,  att  så  länge  wi  i  Swerige  äre  twungne,  att  mest 
bruka  Tryck-paper  till  wåra  bökers  uppläggning,  likasom  i  Tysk- 
land, tyckes  det  Tyska  Arbetssättet,  på  de  skadliga  sedwanorna 
när,  som  åfvvan  anmärkte  äro,  kunna  bibehållas,  af  dem,  som 
derwid  finna  sin  räkning.  Ty  det  är  onekeligt,  att  den  tryck- 
ningen, såsom  mindre  accurat,  werk eligen  går  något  fortare,  hälst 
man  lägger  en  hel  hop  ark  i  sender  i  Pressen,  eller  Däckeln,  som 
det  kallas,  och  trycker  sedan  fort,  utan  att  särdeles  kunna  se 
och  i  akt  taga,  att  allt  blir  lika  godt.  Men  om  wi  en  gång 
hinna  dertill  |:som  önskeligt  är,  och  hwaruppå  hwar  och  en  för 
Litteraturens  och  Tryckeriernas  heder  bör  arbeta :|,  att  wi,  lika- 
som Frankrike,  Italien,  England  och  Holland,  få  bara  skrifpaper, 
att  trycka  på,  då  blifwer  det  en  nödwändighet,  att  Tryckningen 
allmänt  sker  efter  Holländska  sättet,  och  ej  annorlunda:  ty  eljes 
kan  ändå  wårt  Tryck  aldrig  komma  till  den  högd,  som  deras, 
ehuru  godt  Paper  wi  kunne  hafwa. 

(Efter  J.  S.  Alnanders  handskrift  1755  i  Upsala  bibi.) 


279 


TRYCKFRIHETSSTADGAR.  2600. 


TRYCKFRIHETS-STADGAR 

UNDER   1600-  OCH   1700-TALEN. 


(Kongl.  brefvet  d.  10  mars  1630  för  E.  Schroderus,  se  här  framför  sid.  164.) 

1. 

Kongl.  May:te  BreefT,  Til  Erchebiskopen,  Biskoperne, 
Superintendenterne  och  Consistorierne,  sampt  Menige  Cler- 
keriet  vthi  Sverige  och  dher  vnder  hörande  Land  och  Pro- 
vincier,  angående  någre  Biskopens  i  Strängnäs  af  Trycket 
vthgiffne  Böcker  och  Skriffter.     Anno  M.DC.LXII. 

Wij  CARL  etc.  Tilbiudc  Edher  alle,  Oss  Elskelige,  Wåre  trogne 
Män  och  Vndersåthare,  Her  Erchebiskop,  Biskopar,  Superintendenter, 
Consistoriales,  och  alle  andre  af  Klerkerijet,  sampt-  och  synnerligen, 
som  här  vthi  Wårt  Rijke  och  der  vnder  hörande  Provincier  och  Land 
boendes  äre,  Wär  ynnest,  och  nådige  benägenhect  medh  Gudh  alzmechtig 
tilförende;  Och  kunne  Edher  här  medh  nådeligen  icke  förhålla,  huruledes 
Oss  för  någon  tijdh  sedhan  är  förekommet  wordet,  at  een  deel  af  dhe 
Böker  och  Skriffter,  som  Wår  Troo  Man  och  Biskop  i  Strängnäs,  Wyrdige 
och  Höglärde  Doctor  Johan  Mattiiije,  hafwer  vthi  någre  Ahr  tilbaka 
publicerat,  och  lätet  af  Trycket  vthgä,  skole  innehålla  nägra  noviteter, 
beståendes  een  dels  vthi  athskillige  nye  Ordningar,  som  han  skal  af  egen 
myndigheet  sigh  vnderstådt  hafwa,  at  opsättia,  och  vthi  Församblingarne 
införa,  vthan  föregående  Wårt  samtycke  och  approbation;  eendels  vthi 
någre  serdeles  Förslagh,  at  göra  och  stiffta  een  Union  och  förlijkning 
emellan  alle,  helst  dhe  fömemste  vthi  Europa  sigh  emillan  differente 
Religioner;  Hwilke  Förslagh  lijkwähl  icke  i  alla  mätto  öfwereens  stenuna 
medh  den  Läro,  och  dhe  Kyrkoseder,  som  vthi  Wårt  käre  Fädernes  Landz 
Församblingar  äre  genom  een  fundamental  Stadga  antagne,  och  här  til 
Dagz  brukade  wordne;  Hwarigenora  så  wähl  Wij  sielfwe,  som  månge  andre, 
bådhe  in-  och  vthom  Landz,  icke  vthan  förundran  hafwa  måst  see  och 
förnimma,  at  vthi  Wårt  Rijke  (ther  ingen  misshelligheet  är,  hwarken  i 
Lära  eller  Ceremonierne)  een  Biskop  allena,  vthan  Wår  befalningh,  och 
samptlige  Ständerncs  samtycke  och  gillande,  twert  emoot  andre  Wåre 
Trogne  Vndersåthares  af  edert  Stånd  wälmente  och  gode  åthwarningar, 
skal   vnderstå  sigh,   at  publicera  förslagh  om  ofwanbemelte  Förlijkning, 


280 


1600.  TRYCKFRIHET88TADOAR. 


och  raengia  sigh  vthi  itt  Werck,  som  anginge  så  månge  Christelige  Poten- 
tater, Nationer  och  Församblingar,  effter  sådant  är  betänekligit,  och  kunde 
lätteligen  i  framtijdhen  föda  vthaf  sigh  skadclige  eonsequentier,  så  til 
förringande  af  den  respect,  som  Oss  tilbör,  som  til  samptlige  Rijkzsens 
Ständers,  jämwäl  och  Wår  Christelige  Religions-  och  Kyrckofridz  mercke- 
lige  meen  och  förfång.  Nu  kunne  Wij  wäl  besinna,  at  een  Christelig 
Öfwerheet,  intet  bättre  anstår,  än  til  at  sökia  och  befrämia  Gudz  För- 
samblingz  Frijdh  och  rooligheet,  och  Wij  fördenskul  ingen  ting  heller 
skulle  åstunda,  än  at  een  Christeligh  eenighcet  i  Läran,  och  Uniformitet 
vthi  ceremonierne  måtte  kunna  ibland  alle  Christne  oprättas,  och  alla 
blifwa  förde  til  den  rätta  Salighectennes  Grund  och  Kundskap;  warandes 
och  der  hoos  i  den  nådige  meningh  om  bemelte  Biskopen  i  Strängnäs, 
at  han,  som  een  förnemd  Församblingennes  Föreståndare  och  Lärare, 
intet  annat  måhl  och  vpsåth  skal  hafwa  hafft  medh  sine  Skrifter,  än  til 
at  befordra  Gudz  ähra,  och  hans  Församblingz  eenigheet,  och  ingalunda 
tänckt  ther  medh,  antingen  grijpa  vthi  Wår  Högheet,  eller  praejudicera 
någon  annan  in  eller  vthom  Landz;  Men  effter  han  vthi  bemelte  Fredz 
Förslagh  befins  hafwa  praeposteré  handlat,  så  at  dhe  af  honom  föreslagne 
medel,  icke  äre  dhen  rätta  wäghen,  der  igenom  een  sådan  i  sigh  sielff 
godh  intention  kan  erhållas,  vthan  är  ther  vthi  wijdare  gången,  än  honom 
anstodh,  mästedeels  framstellandes  myckit  misstänckte  och  farlige  condi- 
tioncr;  Och  then  åhåge  och  omsorg,  som  Gudh  Wårt  höga  Embete  tillagt 
hafwer,  består  widh  så  fatte  saaker  dher  vthi,  at  waka  för  hans  helga 
Församblingz  Wälfärdh,  och  der  hoos  tilsee,  at  dhen  Werdzlige  Friden 
och  rooligheeten  emillan  Vndersåtherne  inbördes,  icke  måtte  på  något 
sätt  lijda  meen,  eller  genom  hwariehanda  tilfälle  blifwa  hindrat  och  för- 
stördt ;  Dy  hafwe  Wij  detta  ährendet,  såsom  dhet  der  af  stoor  wichtigheet 
är,  och  et  moget  öfwerläggiande  behöfwer,  medh  Wårt  Rijkz  Rådz  rådhe 
noga  öfwerwägat,  och  för  någon  tijdh  sedan,  nådigst  befalt  Wår  Troo 
Man  och  Erchiebiskop,  sampt  Professoribus  Facultatis  Theologicae  i  Vp- 
sala,  at  dhe  mehrbemelte  Biskopens  i  Strängnäs  Böcker  och  Skrifter  sigh 
företaga,  dem  igenomläsa,  och  sedan  Oss  dheras  vnderdånige  betänckande 
deröfwer  medhdela  skulle.  Hwilcken  Wår  nådige  befalningh,  til  hörsampt 
folie,  dhe  och  hafwa  sin  meningh  vthi  ett  kort  scripto  deröfwer  affattat, 
och  Oss  vnderdånigst  insinuera  låtit;  Hwarvppå,  när  Wij  således  saaksens 
beskaffenhet  der  af  nogare  hafwe  intagit,  Wij  hafwe  rådsampt  befunnit, 
någre  af  Edhert  medel  och  Stånd,  enkannerligen  bemelte  Wår  Erche- 
biskop  medh  twenne  Professoribus  Theologiae  från  Vpsala  Academia,  såsom 
och  Biskoperne  af  Linköping  och  Wästrås  at  hijtfordra,  och  dem  här 
adjungera  låta  någre  andre  af  Clerkeriet,  både  af  Ministerio  här  i  Stock- 
holm, så  wäl  som  elliest  här  på  ohrten  då  wijstandes  fömemblige,  och 
vthi  sådane  saker  förfarne  Män,  befallandes  dem  saraptligen,  att  tilsamman 
träda,  än  wijdare  saken  öfwerläggia,  och  dheras  mening  Oss  i  vnderdånig- 
heet  tilkänna  gifwa.  Hwarföre  och  emedan  icke  allenast  bemelte  Wåre 
deputerade  af  Clerkerijet,  hafwa  förbe.do  Erchiebiskopens  och  Facultatis 
Theologicae  vthi  Vpsala,  Oss  tilförende  inscnde  Skrifft  vthi  alla  stycker 
gillat,  och  henne  vnderskrifwit,  Wij  och  altså  effter  ett  sådant  föregånget 
moget  vndersökande,  än  wijdare  förnummit,  at  någre  af  mehrbemelte 
Biskopens  i   Strängnäs  Böker  och  Skriffter,   enkannerligen  dhe,  som  af 


281 


TRYCKFR1HKT88TAD0AR.  1600. 


honom  kallade  warda  Rami  Olivae  Septentrionalis,  och  sedhan  Idea  boni 
Ordinis,  föra  i  Munnen  någre  sådane  förslagh  och  meningar,  som  synes 
praejudicera  Gudz  försambling,  och  löpa  emoot  Vpsala  Concilium,  och 
andre  Religions  Sluth  och  Stadgar,  som  af  Wåre  Högloflige  Antecessorer 
och  framfarne  Sweriges  Konungar,  medh  Rijksens  Rådhz  och  Ständernes 
enhellige  samtycke,  på  åthskillige  Tijdhcr  vprättade  äre:  Vthan  Wij  och, 
som  ofwantil  är  förmählt,  förnimme,  at  the  af  Biskopen  i  Strängnäs  in- 
förde Ordningar  om  Kyrkiowäsendet,  icke  äre  medh  Wårt,  och  allés  theras 
som  wederbör,  samtycke  publicerade,  dher  honom  lijkwäl  wore  witterligit, 
huruledes  een  Kyrckioordning  wore  först  aff  Hennes  May:tt  Drotning 
Christina,  och  sedhan  af  Hs.  May:u  Wår  Högtährade  Sahl.  Her  Fadher, 
Glorwyrdigst  i  åminnelse,  befalt  at  opsättias,  och  allaredo  vnder  händerne, 
at  man  icke  hade  hafft  nödigt,  någre  slijke  Bijordningar  bringa  på  Bahnen, 
och  ther  medh  förorsaka  någen  olijkheet  vthi  Kyrckiowäsendet.  Dy  hafwe 
Wij  funnit  för  godt,  Eder  härmedh  nådeligen  tilkenna  gifwa,  at  Wij  sådant 
Biskopens  i  Strängnäs  förehafwande,  icke  annars  kunna  än  medh  miss- 
hagh  förmerckia;  Och  wele  fördenskul,  at  samma  hans  SkrifFter  och  Böker 
(effter  som  dhe  icke  allenast  ingen  frucht  eller  opbyggelse  i  Gudz  För- 
samling skaffa  kunne,  vthan  snarare  Irring  och  oredo,  vthi  den  här  til 
dagz,  genom  Gudz  nådh,  erhålne  eenigheet  åstad  komma  torde,  dher  icke 
tijdige  böter  der  på  skaffas  måtte)  aldeles  skole  förbudne  warda,  at  up- 
läggias,  sälias,  eller  föras,  antingen  in-  eller  vthur  Wårt  Rijke,  eller  der 
vnderliggande  Land  och  Provincier,  widh  Onåde  och  Straff  tilgörandes 
emot  dem,  som  sigh  här  emoot  förbrytandes  warda.  Wij  försee  Oss  förden- 
skul i  nådher  til  Edher  sampt-  och  synnerligen,  at  1  hwar  vthi  sit  Stifft 
och  vnderhafwande  Församblingar,  serdeles  widh  Academierne,  Gymnasier- 
Paedagogier-  och  Scholerne,  tagen  ofwanbe:to  Wår  nådige  willia  och  be- 
falning  vthi  noga  acht,  och  tilseen,  at  icke  något  sigh  insmyger,  som 
antingen  Wår  rätta  Religions  reenheet  kan  befläckia,  eller  Wår  Kyrckio- 
Frijdh  och  eendrächt  i  någon  måtto  förswaga  eller  förhindra;  förmanandes 
alle  Probster,  Kyrkioherdar  och  alle  andre  Lärare  i  Församlingarne,  så 
och  dhe  som  Yngdomen  förestå,  at  dhe  waka  troligen,  för  dheras  åhörares 
Andelige  wälfärdh,  så  at  dhe  icke  låta  sigh  förföra  til  någre  praejudicer- 
lige  förslagh  och  meningar,  myckit  mindre  vnderstå  sigh,  them  i  någon 
måtto  gilla,  vthbreda  och  förswara,  på  dhet  at  sådane  skadelige  conse- 
quentier,  som  sagt  är,  må  i  tijdh  afböjas,  och  Wij  vthi  Wårt  käre  Fädernes 
Land  städse  niuta  den  roo  och  säkcrheet,  som  Wij  så  månge  Åhr  genom 
Gudz  bijståndh  åthnutit  hafwa,  såsom  Wij  och  härmedh  wele  förklarat 
hafwa,  at  ingen  skal  sigh  vnderstå,  dett  Wärckct  i  någon  måtto  at 
patronicera,  eller  sigh  der  vthinnan  deelachtig  giöra,  widh  Wår  största 
onåde  och  hemd  tilgörandes.  Och  effter  Wij  af  ofwanbemelte  Skriffter 
förmcrcke,  at  Tryckerien  som  här  och  ther  i  Landet,  medh  Wåre  För- 
fadhers  Sweriges  Konungars,  jämwäl  Wårt  nådige  tilstånd  äre  tillåtne, 
myckit  missbrukas;  Dy  är  sammaledes  Wår  nådige  willia  och  alfwarlige 
befalningh,  at  1  och  så,  hwar  på  sin  Orth,  der  sådanne  Tryckerier  nu 
äre,  eller  här  effter  komma  kunne,  dhet  wari  sigh  widh  Academierne, 
Gymnasierne,  Scholarne,  eller  elliest  vthi  Städerne  här  i  Rijket,  och  der 
vnderhörande  Land  och  Provincier,  dragen  all  trogen  och  tijdigh  omsorg 
före,  at  icke  något  sådant  må  Tryckas  och  publiceras,  som  i  någon  måtto 


282 


1600.  TRYCKFRIHETSSTADGAR. 


rörer  den  allmenne  Frijdhen  och  enigheeten,  antingen  vthi  Andelige,  eller 
Werdzlige  saker;  Effter  som  Wij  elliest  nådigst  wele,  at  der  något  Wärck 
af  een  eller  annan  kunne  företagas,  som  wore  af  sådane  art,  ocb  funnes 
wara  af  någon  consideration  och  wärde,  och  jämwähl  måtte  ärnas  til  at 
publiceras  (vndantagandes,  hwad  Wij  Wår  Vngdom  widh  Academier-  och 
Gymnasierne  tilstådt  hafwa,  exercitij  causa  at  tryckia  och  vthdeela  låta) 
dhet  då  skal  först  öfwersendes  hijt  til  Wårt  Cancelie,  til  at  öfwersees 
och  censureras,  at  dhet  må  sedhan  komma  på  Trycket,  om  Oss  så  godt 
synes.  Och  skal  sedhan,  så  wähl  der  aff,  som  vthaff  alle  andra  Skriffter, 
Böker  och  Tractater,  som  aff  Trycket  vthgiffuas,  dhe  hafwe  hwad  Titel, 
Form  och  Materie,  (Andeligh  eller  Werdzligh)  som  dhe  haffua  kunna,  ingen 
vndan tagandes,  strax  dhe  aflf  Trycket  färdige  äre,  och  för  än  någre  Exemplar 
distraherade  warda,  twenne  Trychte  Exemplar  sendas  hijt  til  Wårt  Cancelie, 
der  aflf  Wij  wele,  at  dhet  ecna  skal  hållas  til  förwahring  vthi  Wårt  och 
Rijkzens  Archivo,  och  dhet  andra  vthi  Wårt  Bibliothec,  på  det  Wij 
således  måtte  icke  allenast  weeta,  hwad  som  vthur  Tryckenen  bliflfuer 
vthgiflfuit,  vthan  och  derigenom  så  myckit  beqwämligare  kunna  erfahra, 
om  dher  vthi  något  förfångeligit  infördt  wore,  at  behörlige  Böter  måtte  i 
Tijdh  der  på  skaffas  kunna.  Skulle  och  någon  Booktryckiare  sigh  vnderstå, 
vthan  sine  Förmäns  tilstånd  och  weetskap  något  at  tryckia,  dhen  samma 
skal  med  cxemplart  Straff  belagd  blifwa.  Hwilket  alt  länder  Ehder  således 
til  hörsam  eflfterrättelse.  Och  Wij  befalle  Edher  sampt-  och  synnerligen, 
Gudh  Alzmächtig  nådeligen.    Datum  Stockholm  den  15.  Julij,  Anno  1662. 


2. 

Kongl.  May.tz  Placat  ocli  Förbudh,  Angående  Pasquiller 
och  Smädeskriffter  1665. 

Wij  CARL,  etc.  Göre  witterligit,  at  emedan  Wij  vthi  Erfahrenheet 
komne  äre,  huruledes  någre  Skriffter,  förnimmes  vthur  andre  vthrijkes 
Orter,  här  vthi  Rijket,  en  och  annan  gång  wara  inkomne,  opfylte  medh 
een  hoop  försmädelige  Calumnier,  dhem  een  dehl  lllwiliande  Menniskior, 
vthaff  en  wanartigh  obetäncksamheet,  sigh  vnderstå  at  sammanflicka,  och 
förmedelst  dem,  Potentater  och  Stater,  wanwördeligen  at  beskympfa,  sampt 
dheres  Actioner  och  Conduicte,  enkannerligen  widh  dhesse  tijder,  medh 
neessligit  förtalande  at  traducera  och  belacka;  Såsom  i  synnerheet  för- 
spöries  wara  skiedt  medh  en  Skrifft  nyligen  befunnen,  som  aff  trycket 
är  vthgifwen,  och  medh  försmädelige  Calumnier  Konungen  aff  Store 
Britannien  skal  injuriera  och  angrijpa:  Hwarföre  och  såsom  Pasquiller 
och  Smädeskriffter,  icke  allenast  i  sigh  sielfwe  förhatelige,  och  vthaff  en 
wederstyggeligh  art  och  natur  äre:  Fördenskuldh  och  så  all  tijdh  hoos 
hwart  och  ett  dygdälskande  Gemöthe  en  innerligh  aversion  och  ledo 
emoot  sigh  funnit  hafwe,  häl  st  när  dhe  dhen  respect  och  Högheet  vthan 
Blygd  försmädeligen  antasta,  hwilken  Gudh  sielff  dhem  tilägnar,  jämwäl 


283 


THYCKFRIHKTS8TADGAR.  1G00. 


och  helc  ährbara  Werlden  medh  erkendzlo  aff  en  inviolable  wyrdnat 
dhem  defererer  och  hembär,  som  Styrelsen  och  Regementet  aff  Rijken 
och  andre  Estater  föra  och  förestå:  Vthan  och  så  vthi  alle  loflige  Rege- 
nientz  Tijder,  medh  serdeles  ijfwer  och  hembd,  tillijka  medh  dheres 
Authorer  och  Vpdichtare  äre  affstraffade  och  förfölgde  bleffne;  Såsom 
dhet  vthur  åthskillige  Exempel  noghsampt  kunnigt  och  wetterligit  är: 
Altså,  både  i  anseende  aff  alt  dhetta,  såsom  och  i  betrachtande  aff  den 
förargelse,  och  andre  efftertänckeligheeter,  som  slijke  smädefulle  Skriffter 
och  Papper  aff  sigh  föda  pläga,  Hafwe  Wij  för  gott  funnit,  genom  Wårt 
offentlige  Placat  och  Förbudh,  alle  skimpflige  Skriffter,  vthaff  hwad  art 
och  invention  dhe  äre,  dhet  ware  sigh  i  form  aff  Samtahl,  Rijm,  Wijsor, 
tryckte  eller  skreffne,  vthi  Koppar  eller  elliest  vthstuckne  Figurer  alfwar- 
ligen  at  förbiuda;  Och  fördhcnskuld  befalle,  att  ingen  sigh  fördristar, 
medh  slijke  Skriffter,  sigh  här  effter  att  befatta,  eller  dhem,  förmedels 
någon  communication  at  divulgera  och  kundbare  göra,  mycket  mindre 
sigh  företager  dhem  til  sahlu  och  kiöp  vthan  ifrån  at  låta  hijt  inkomma, 
eller  och  vthaff  något  Tryck  här  publicera  och  vthgifwa,  vthan  dher  slijk 
Skrifft,  på  ett  eller  annat  sätt,  någon  kunde  händer  emellan  komma; 
Då  skal  han  sigh  låta  angelägit  wara,  genast  antingen  sielff  alldeles  dhen 
at  supprimera,  nedhtysta  och  vthur  wägen  skaffa,  eller  och  så  Magistraten 
å  dhen  Orten,  dher  han  boendes  eller  wistandes  är,  tilställa,  med  be- 
rättelse, huruledes  han  til  samma  Skrifft  kommen  wore.  Handlar  någon 
här  emoot,  så  at,  antingen  genom  hwariahanda  hans  Communication  medh 
andre  eller  och  så  annat  hans  wållandc,  någon  aff  dhesse  ofwanbcraelte 
Skriffter,  tryckte,  eller  i  koppar  stuckne  vthkommer  och  rychtbar  blifwer; 
Tå  skal  han  lijka  som  hade  han  sielff  samma  Skrifft  componerat,  op- 
dichtat  och  sammansatt,  och  således  olaghlika  å  annors  Heder  och  Ähro 
talat,  under  behörigt  Straff  dragas;  Welandes  Wij  där  hoos,  at  alle  sådane 
ofwanberörde  Skriffter,  när  dhe  öfwerkommas,  vthaff  Bödelen  offentligen 
skole  förbrännas  dhem  til  en  publique  infamie,  Skimpf  och  Neso,  som 
sådane  antingen  sielff  dichtat  och  vpsatt,  eller  och  så  elliest  på  hvarie- 
handa  sätt  divulgerat  och  vthspridt  hafwe.  Wij  befalle  fördenskuld,  först 
Wår  öfwerStåthållare  här  i  Stockholm,  GeneralGouverneurer,Gouverneurer, 
och  Landzhöffdingar,  samt  Magistraten  i  Städerne,  at  dhe  dhette  Wårt 
Förbudh  och  Placat,  vthi  sin  behörige  observance  maintenere  och  hand- 
hafwe,  och  til  dhen  ände,  på  behörige  Orter,  dhet  samma  publicere  och 
allmänt  kundgiöra  late,  hwar  och  en  til  en  wiss  och  nogha  effterrättelse 
om  Wår  alfwarlige  willie  och  befallning;  Så  och  alle  som  wederböre,  och 
för  Wår  skuld  wele  och  skole  göra  och  låta,  at  dhe  sigh  icke  fördrista, 
emoot  dhetta,  hwad  WTij  här  vthinnan  päbudit  hafwe,  på  något  sätt  at 
handla  och  förbryta,  så  kärt  dhem  är  Wår  Onådhc  och  dher  påfölliande 
oundwijkelige  Straff  at  undgå.  Til  yttermehre  wisso,  är  dhetta  medh 
Wårt  Kongl.  Secret,  så  'och  Wår  Högtährade  Elskelige  käre  Fru  Moders, 
sampt  dhe  andre,  Wäre  och  Wårt  Rijkes  respective  Förmyndares  och 
Regerings  Underskrifft,  bekräfftat.  Datum  Stockholm  den  21.  Aprilis 
Anno  1665. 


284 


1C00.  TRYCKFMHRTSSTADOAR. 


3. 

Kongl:  Mayst:ta  Förbudh,  Att  efftertryckia  Thess  vth- 
gångne  Stadgar,  etc.  1G08. 

Wij  CARL,  etc.  Giöre  witterligit,  att  såsom  Wij  förnimme  thet  någre 
Booktryckiare  här  i  Wårt  Rijke  skola  sigh  vnderståå  at  afftryckia  åth- 
skillige  Wåra  Handlingar  som  Wij  sielfwe  låta  vthgåå,  och  aff  ingen  vthan 
Wår  synnerlige  Bewillning  och  Tilstånd  vpleggias  och  tryckias  böra; 
Såsom  äro  Landz-  Stadz-  och  Siölagen,  Rijkz-dagz-Besluter,  Ordningar, 
Stadgar,  Recesser,  Plaeater  eller  hwad  Nampn  the  helst  hafwa  kunna,  och 
aff  Oss  härkomma.  Altså  hafwe  Wij  tor  nödigt  funnit  ett  sådant  Miss- 
bruuk  at  förbiuda  och  affskaffa,  som  Wij  här  med  i  Kraft  aff  thetta 
WTårt  öpne  Breff,  thet  samma  affskaffe  och  förbiude  wedh  Confiseation 
tilgörandes  aff  alle  Exemplar  som  här  emoot  tryckte  finnas,  sampt  annat 
wilkorligit  Straff  för  Olydna.  Wij  befalle  förthenskull  alle  som  weder- 
böör,  i  synnerheet  them  som  medh  något  Tryckerij  här  i  Rijket  hafwa 
at  skaffa,  at  the  sigh  här  wackta  före,  effter  som  Wij  ther  hoos  tilstädia 
Ware  Booktryckiare,  som  sådanna  Handlingar  först  efter  Wår  Befalning 
hafwa  vplagt,  at  the  må  eftersökia  hwadh  här  emoot  brytas  kan,  niutandes 
tredie  Deelen  af  Contiscationerne  och  Straffet  aff  thet  som  the  kunna 
finna  och  beslåå.  Til  yttermeera  wisso  hafwe  Wij  thetta  medh  Wårt 
Kongl.  Secret,  så  och  Wår  Högtährade  Elskelige  käre  Frw  Moders, 
sampt  the  andre  Wåre  och  Wårt  Rijkes  respective  Förmyndares  och 
Regerings  Vnderskrifft,  bekräffta  låtit.  Datum  Stockholm  then  2.  Junij, 
Anno  1668. 


4. 

Hans  Kongl.  May:t5S  Stadga  och  Förordning  Om  alla 
Nyskreffne  Wärkz  Censerande  i  Rijket,  så  wid  Academier 
och  Skolor,  som  andra  Orter  innan  dlie  tryckte  warda. 
Item  Stadfästelse  på  förra  Kongl.  Förordningar  om  thet 
samma,  så  och  Exemplars  inlefwererande  til  Kongl.  Archi- 
vum  och  Bibliotheket  aff  alt  thet  som  tryckt  warder.  Sampt 
Booktryckiarnes  Straff  som  här  emot  bryta.  Dat.  Stock- 
holm 5  Julij  1G84. 

WTIj  Carl  etc.  Göre  witterligit,  at  såsom  Wrij  fast  ogärna  förnimme 
mycket  Missbruk  föröfwas  med  Tryckerij erne,  så  wid  Academier  som  flere 
annorstädes  i  #  Wårt  Rijke  och  des  underliggiande  Provincier,  hwarest 
bemrte  Trycke^ijer  finnas,  i  dhet  under  Tijden  Saker  upläggias  och  uthgå 
uthan  någon  föregången  Censur,  som  sedan  dels  allehanda  Oredor,  Twistig- 
heter  och  Irringar  förorsaka,  dels  en  hoop  Smädeord  anten  på  någre  wisse 
Personer  eller  deras  Arbete  innehålla,  dels  och  aldeles  otiänlige  äre  at 


285 


TRYCKFRIHKTR8TAD0AR.  1600. 


komma  i  Liuset,  hwilket  icke  allenast  löper  emot  all  god  Ordning  och  | 

Skick  i  gemecn,  uthan  och  enkannerligen  dhe  Stadgar  och  Påbud,  som  \ 

til  sådan  Orimligheetz  förekommande,  både  utaff  Wär  Högt:de  Sahl.  Herr 
Fader  glorwyrdigst  i  åminnelse,  ähr  1655  den  27  Junij  förmedelst  dhe 
för  Academien  i  Upsala  fattade  Constitutioner,  och  sedermera  under 
något  wijdare  Begrep  uthi  Wåra  omyndige  åhr,  aff  då  warande  Wåre 
Förmyndare  och  Rijksens  Regering  åhr  1662  den  15  Julij,  så  och  dhet 
fölliande  1663  den  14  Augusti  fattade  och  allom  til  Rättelse  uthgängne 
äro:  Hwilke  och  Wij  sielfwe  effter  Wårt  Äntrade  til  Regementet  medh 
Wår  skrifftelige  Ordre,  sä  til  andre  Wederbörande  som  i  Synnerheet  til 
dhem  aff  Biskoparne  och  Consistorierne,  hoos  hwilka  Tryckerijerne  in- 
rättade tinnas,  ähr  1674  den  12  Novemb.  reitererat  och  uprepat  hafwa; 
Altså  på  det  sådane  hälsosamme  Förordningar  icke  mage  uthur  acht 
sättias,  uthan  deras  fulla  Krafft  hafwa,  och  den  Nytta  som  där  igenom 
sökt  är,  i  Wärket  förspörjas  och  rönas;  Ty  wele  Wij  dem  här  medh  i 
alla  måtto  uprepat  och  förnyat  hafwa,  så  at  hwadh  Tryckerijen  wid 
Academierne,  och  där  under  lydande  Mäns  Arbeten  widkommer,  måste 
sådane  arbeten  intet  på  Trycket  komma,  uthan  föregången  Censur  aff 
wederbörande  Faculteter,  eller  dhe  Män  som  sådant  competerar,  aldeles 
såsom  för:de  aff  Wär  Sahl.  Herr  Fader  höglofligst  Ihugkommelse  Acade- 
mien i  Upsala  gifnc  Constitutiones  i  Bookstafwen  förmå  och  innehålla, 
åliggandes  Consistorio  där  öfwer  alfwarligen  Hand  at  hålla,  så  at  där 
emot  icke  må  brutit  warda  i  någon  måtto  wid  Laga  Straff  tilgiörandes. 
Skulle  och  någon  Professor  eller  annan  wid  Academierne  något  Wärk 
sammanfatta,  som  icke  så  egcnteligen  under  Censur  där  å  Orthen  komma 
kunde,  så  skal  det  hijt  til  Wårt  Cantzlij  insändas,  där  anten  att  censeras, 
eller  effter  des  Beskaffenheet  til  den  Orth  som  det  hörer,  och  Wij  godt 
finne  det  at  förwijsa,  skickas  och  Censur  underkastas.  Men  hwad  andre 
Orter  här  uthi  Rijket,  där  Tryckerijen  finnas,  belangar,  wele  Wij  at  så- 
ledes där  med  förhållas  skal,  det  Trykkarnc  icke  effter  deras  egen  Lust 
och  Godtyckio,  mage  upläggia  hwad  nytt  dem  behagar,  undantagandes 
Kyrkio-  och  Skole-Böcker,  uthan  angifwa  sigh  hoos  Consistorium  där  a 
Orten,  som  bepröfwa  må  hwad  i  dhet  Målet  nödigt  eller  nyttigt  wara 
kan:  Men  uthi  andre  Wärk,  Andelige  eller  Werldzlige  Saker  som  ny- 
skreffne  äro,  intet  understa  sig  något  aff  Trycket  låta  uthgå,  förr  än  dhe 
godkände  äro,  anten  aff  Wårt  Cantzlij  eller  sådane  Män  som  til  sådana 
Böckers  upläggiande  egenteligen  förordnade  äro ;  Såsom  hwad  Antiquiteter 
angå,  egenteliga  aff  Antiquitatum  Collegio,  och  dem  thcr  wid  authorizerade 
äro;  Så  skola  och  Biskoparne,  Superintendenterne,  Praesides  Consistorio- 
rum  och  andre  lärde  Männ  hwar  å  sin  Ort,  hafwa  här  öfwer  ett  noga 
och  grant  inseende  på  dhet  som  hoos  dem  tryckt  warder,  och  icke  något 
onyttigt,  skadeligit  eller  förargeligit  tillåta  i  Liuset  framkomma,  stad- 
fästandes Wij  här  med  alt  hwad  ofwanbende  uthi  Wår  minderåhrigheet 
ähr  1662  och  1663  uthgångne  Placater  fönnä  och  innehålla,  icke  annor- 
ledes  än  wore  dhe  Ord  ifrån  Ord  och  i  sielfwe  Bookstafwen  här  införde. 
Klliest  alldcnstund  Wij  och  icke  uthan  Missnöje  fömimme,  at  aff  alle 
dhe  Skriffter,  Böcker  och  Tractater,  som  sedan  ähr  1662  aff  Trycket 
uthgängne  äro,  ganska  fä  Exemplar  til  Wårt  Archivum  och  Bibliothec 
inlefwererade  äro,  där  om  lijkwäl  så  alfwarsampt  uthi  ofwanbende  Placat 


286 


lfiOO.  TRYCKFMHKT88TADGAB. 


befallat  och  påbudet  är;  Ty  wele  Wij  ännu  här  med  strängeligen  befallat 
och  påbudet  hafwa,  at  hwad  här  til  dagz  uthi  det  Målet  försummat  och 
uthur  acht  låtit  är,  här  effter  oemotsäyeligen  werkställas  och  fullbordas 
skal,  warandes  Booktryckiarne  å  alle  Orter  förplichtade  at  gifwa  en 
pertinent  Lista  och  Anteckning  på  alt  det  som  sedan  den  Tijden  aff  deras 
Wärkstäder  uthgångit  är,  och  uthaff  dhe  Materier  som  dhe  ännu  hafwa 
Exemplar  behåldne,  strax  .twenne  inlefwerera,  det  ena  uthi  Wårt  Archivum, 
det  andra  i  Wårt  Bibliothec,  som  här  ofwanföre  förmält  är.  Men  aff  dhe 
Wärk  som  hoos  dem  inga  Exemplar  mera  öfrige  finnas,  skola  dhe  wara 
skyldige  Auctores  at  nampngifwa,  och  aff  dem  dhe  Exemplaren  som  felas 
kunna,  införskaffa,  effter  som  och  Tryckiarne  här  effter  wid  Etthundrade 
Dahl.  Sölfwermyntz  Wijtc  åliggia  skal,  för  hwar  Book  som  dhe  aff  Trycket 
uthgifwa,  på  ofwantalde  Sätt  twenne  Exemplar  at  inlefwerera,  på  det  Wij 
således  icke  allenast  mage  weta  hwad  aff  Tryckerijen  här  i  Rijket  uthgår, 
uthan  och  där  igenom  så  mycket  beqwämligare  kunna  erfara,  om  något 
sådant  som  i  en  eller  annan  måtto  kunde  skattas  fåfängeligit  uthkommo, 
och  deste  snarare  behörige  Böter  där  å  skaffa.  Skulle  nu  någon  Book- 
tryckiare  uthan  deras,  hoos  hwilken  han  sig  i  detta  Målet  anmäla  bör, 
Tilstånd  och  Wetskap,  understa  sig  något  at  tryckia,  den  samma  skal 
uthan  all  Skonsmål  med  ofwanbende  Straff  belagd  blifwa.  Här  öfwer 
Wårt  Cantzlij,  Cancellarii  Academiarum,  Erkiebiskopen,  Biskopar,  Con- 
sistoria  och  alle  andre,  som  detta  i  någor  måtto  angår,  skole  alfwarlig 
handhåll  a  och  tilsee,  at  det  i  alla  sina  stycker  må  fullkomligen  effter- 
lefwat  blifwa,  enkannerligen  så  lagandes,  at  åfwanbem:te  Exemplar,  aff  det 
som  åhrligcn  tryckt  warder  afftagas,  och  til  Wårt  Archivum  och  Bibliothec 
inlefwereras  mage,  hwilket  och  wid  Anfordran  med  richtige  Quittentier 
måste  bewijsas.  Dhet  alle  som  wederböre  hafwe  sig  at  effterrätta,  icke 
giörandes  här  emot  i  någon  måtto.  Till  yttermera  Wisso  etc.  Datum 
Stockholm  den  5  Julij  Anno  1684. 


5. 

Kongl.  May:tz  Förbudh,  Angående  Rijkzdagz-Beshmt- 
ers,  Kongl.  Stadgars,  Recessers,  Placaters,  Resolutioners 
och  meera  slijktz  Upläggiande  sampt  Tryck-  och  Efter- 
tryckiande;  Gifwit  Stockholm  den  20  Aprilis  1687. 

Wij  Carl,  etc.  Giörom  witterligit,  at  såsom  för  detta  uti  warande 
Wår  mindre-Åhrigheet  af  Wårc  och  Wårt  Rijkes  respect.  Förmyndare  och 
Regering  förmedelst  ett  alfwarligit  och  strängt  Förbud,  daterat  Stockholm 
den  2  Junij  1668,  wähl  förordnat  är,  at  ingen  må  understa  sig  at  af- 
tryckia  de  Handlingar,  som  Wij  sielfwe  late  uthgå  och  af  ingen  utan 
Wår  synnerl.  Bewillning  och  Tillstånd  upläggias  och  tryckias  böra;  Och 
det  wid  Confiscation  tilgiörandes  af  alle  Exemplaren,  som  thär  emot  kunde 
tryckte  warda,  sampt  annat  wilkorligit  Straff  för  Olydno;  Altså  och  emedan 


287 


;*». 


L  -  *—        1 v 


i  r»*^  > 


.»— -  -  --*>•*         .•  "*-"     ■"■      t— •• ~-     \  xr".     •*«t     m~r f-"-*^!!'    '3hj**-  ~  ""^-r—^-i 

__  -  -    -  .4».   UC. 


1U: 

inrf**     «--.     •-•"•>» t»     »i     ^r^ir"5     Jtr   .ir-t     **_-.     ■•.n.  T*^trrr>*tin        t — n.,,,^,r 


A*-nejl    .»r*M:r    i'*^,,rn   i:t«[i j^^  im?*-nii.r  iar^~-T     '-rinv-n    ir" 
/.t-rtfi     X*ij:*^      .*:if*:Iii*    Lt*!i  T   •  liii  Jun*»    jw— • 

.♦\»^,f  it»      iéf\q\      'Huv''     l;«PV»-r    ^A     lr?l    Ulir-lIllIUL    -**m    7^teClT?«Ä;u»»»r 

é-  .,tt/.s**t     .•■!••  r.-:r»  .  »i»»- »rnm   iur  .  2åiki*r  »»-ti  lil  -^iiuxi   H-Äiimiiit  iu»uic*t 
«t     f».*»^    r.«t i*.?**' uin      T*    liåptf"   n:;u  ill    *ti    i*"zrinf*»?i*    n  ~:ii    n*^  ^i! 


iJW 


IGOO.  TRYCKFRIIIKTSSTADGAR. 


kommer  in  med  wärckct,  welat  honom  följande  puncter  till  effterrättelse 
föreskri  fwa. 

1.  Han  måste  stå  under  Kongl.  Maijits  Cancellie  Collegio,  hwarunder 
denna  hans  beställning  hörcr,  dit  han  fördenskull,  hwad  som  förekommer 
skall  referera  och  der  undfå  ordres,  emedan  som  alla  förordningar  eller 
befallningar,  som  wid  denna  bestälning  betarfwas,  lära  blifwa  efftcr  sakernas 
wickt  och  angelägenhet,  antingen  i  Kongl.  Maij:ts  egit  eller  des  Cancellie 
Collegii  namn,  utfärdade  och  expedierade. 

2.  Censoris  beställning  skall  bestå  förnämst  deruti,  at  han  gifwer 
noga  ackt  uppå,  at  icke  någre  skadelige  och  förargeligc  böcker  mage 
antingen  af  bokförare  hit  in  i  landet  föras  eller  af  boktryckarne  här 
inrikes  upläggias  och  tryck  i  as,  som  sådant  i  åtskillige  för  detta  utgångne 
Kongl.  befallningar  och  Placater,  i  synnerhet  af  åhr  1662  den  15  Julii, 
Anno  1663  den  14  Augusti,  Anno  1667  den  2  November  och  Anno  1684 
den  5  Julii  är  förbudit,  effter  hwilckas  innehåld  han  sig  rätta  skall,  och 
i  synnerhet  sig  den  omsorg  antaga,  som  Bibliothecario  derutinnan  är  före- 
skrefwen,  samt  hwad  eljest  mer  som  Cancellie  Collegium  angår  och  dit 
bör  refereras. 

3.  Och  på  det  han  må  kunna  ställa  i  wärck  hwad  ofwanbemälte 
placater  föreskrifwa  så  meddelas  honom  af  Cancellie  Collegio  en  öppen 
ordre  till  alla  bokförare  här  i  Staden,  antingen  inhemske  eller  utländske, 
som  hit  inkomma,  at  upwisa  honom  sine  bokregister  och  böcker:  item 
till  alla  boktryckare,  at  eij  upläggia  någon  bok  eller  skriift  ny  eller 
gammal  af  hwad  art  och  beskaffenhet  den  ock  må  wara  utan  föregången 
Censur  och  Approbation,  hwarom  de  eller  Auctorerne  sig  hos  honom  an- 
gifwa  måste. 

4.  Denne  öppne  ordren  kan  han  åt  de  främmande  bokförare,  när 
de  hit  i  Staden  inkomma,  upwisa,  åt  de  inhemska  så  bokförare,  som 
boktryckare  thcslikes.  Och  i  fall  det  finnes  nödigt,  at  de  inhemske  skola 
upkallas  i  Cancelliet,  at  sådane  ordres  dem  samtel.  der  må  föreläsas, 
så  kan  det  ock  skie,  då  han  påminnelse  derom  giör. 

5.  Han  måste  flitigt  visitera  boklådorne  och  när  han  finner  någre 
sådane  böcker,  som  med  skiäl  kunna  mistänckias,  först  ansäija  bokföraren, 
at  dem  eij  föryttra  eller  någrom  communicera  och  läsa  låta,  in  till  des  han 
om  deras  innehåld  hafwer  giordt  sig  närmare  kunnog,  och  om  han  finner 
något  af  den  beskaffenhet,  som  effter  Kongl.  Maijits  placat  för  skadeligit 
och  förargeligit  bör  anses:  så  skall  han  det  ad  interim  förbiuda,  til  des 
han  hafwer  refererat  derom  till  Kongl.  Maij:ts  Cancellie  och  tagit  des  ordre. 

6.  Dock  må  han  eij  utan  goda  skiäl  någon  bok  för  mistänckt  anse, 
på  det  bokhandelens  frijhet  icke  må  lida  något  mehn,  och  bokförarne 
afskräckias. 

7.  Det  är  fördenskull  nödigt,  at  han  håller  god  correspondance  till 
utländske  orter,  med  lärde  Män,  och  med  de  störste  bokhandlare  och 
Förläggiare,  så  at  han  må  merendels  förut  weta  hwad  böcker  åhrligen 
utrijkes  upläggias  och  hwad  lärde  Mäns  omdömen  om  dem  må  wara.  Till 
hwilcken  ända  samt  annor  sin  Embetes  Correspondance  honom  frij  post 
under  Cancellie  Collegii  frijbref  bestås  skall. 

8.  Han  måste  också  en  och  annan  tid  visitera  Tryckerierna,  och 
tillse  hvad  der  uplägges,  det  ware  sig  af  nya  eller  gamla  wärck,  effter- 


8».  Boltr.-Kiit.  289  19 


TRYCKFK1HKTSSTADGAU.  1600. 


som  en  del  af  detta  senare  slaget  torde  ock  finnas  af  den  beskaffenhet, 
at  des  upläggning  eij  mer  kan  pröfwas  anständig. 

9.  Emedan  ingen  bör  något  uti  tryck  utgå  låta  utan  tillåtelse,  förden- 
skull när  någon  booktryckare  eller  Auctor  til  någon  bok  eller  skrifft  sig 
anmäler  och  begär  Censur  och  permission  till  Tryckningen  då  skall  Censor 
om  det  är  et  wärck  af  något  värde,  nytt  eller  gammalt,  först  gifwa  Cancellie 
Collegio  derom  tillkänna  och  tillika  weta  berätta  des  innehåld  och  be- 
skaffenhet. 

Dock  hwad  ordinarie  Kyrckioböcker,  Predikningar  och  sådant  an- 
langar:  så  behöfwer  Auctoren  eller  tryckaren  sig  hos  honom  eij  anmäla 
han  eij  heller  sådane  wärck  antaga  under  sin  censur,  men  på  den  händelsen, 
at  någon  kommo,  straxt  wisa  densamma  till  wederbörande  Consistorium, 
sammaledes  skola  alla  Academiska  exercitier  af  wederbörande  Academier 
och  faculteter  censeras  ock  der  undfå  permission  til  upläggning.  Och 
såsom  här  i  Stockholm  en  hop  brud-  och  begrafnings  skriffter  och  annat 
slikt  esomoftast  upläggies  som  merendels  pläga  wara  odugelige  både 
quoad  materiam  &  stylum,  så  må  han  dem  under  sin  Censur  antaga  och 
utan  at  referera  till  Cancelliet  derom,  de  dugelige  med  ett  imprimatur 
underskrifwa,  och  om  de  finnas  odugelige,  förargelige  och  anstötlige  emot 
religionen  statum  publicum  &  bonos  mores  straxt  förkasta.  Men  hafwa 
de  eljest  något  fehl  uti  elaboration  och  stijl  och  äre  utan  art,  så  behöfwer 
han  intet  beladda  sig  med  deras  rättande,  men  wijsa  dem  till  Professorers 
och  Scholaemästares  correctioner. 

10.  Och  emedan  förbemälte  Kongl.  placater  innehålla  at  Bijskopparne 
och  Consistorierne  måste  också  (i  synnerhet  utom  Stockholm,  der  ingen 
Censor  är)  hafwa  upsickt  med  bokförarne  och  boktryckarne,  Ty  är  nödigt, 
at  Censor  med  dem  flitigt  corresponderar,  på  det  de  sins  emellan  må 
öfwerläggia  och  utfinna,  på  hwad  sätt  och  medel  man  beqwämligast  må 
kunna  skadelige  och  förargelige  böckers  införsel  och  upläggning  hämma. 
Item  på  det  de  måtte  notificera  hwarannan  hwad  som  å  en  och  annan 
ort  i  tryck  utgår  med  föregången  Censur  och  autoriserat  samtycke,  hwar- 
effter  det,  som  utan  tillstädielse  uplagt  blifwer,  må  kunna  utspanas  och 
beslås:  de  ock  således  hwarannan  kundgiöra  mage,  hwad  böcker  och 
skriffter,  som  man  på  den  ene  eller  andra  orten  hafwer  funnit  betäncke- 
lige  at  tillstädia,  på  det  sådane,  som  enstädes  äro  förkastade  och  förbud  ne 
wordne,  icke  måtte  lätteligen  å  en  annan  ort  uptagas  och  insmyga.  Han 
skall  ock  infordra  Register  af  alla  boktryckare  alla  6  månader,  på  alt 
det  de  uplagt  hafwa  och  de  deremot  skyldige  wara  honom  derom  be- 
skied  gifwa. 

11.  Förmedelst  förbemälte  beställningar  och  correspondancer  måste 
Censor  åhrligen  sammandraga  et  Register  på  alla  böcker,  som  i  hela 
Rijket  äro  uplagde,  och  på  alla  de,  som  äro  förbudne  wordne,  antingen 
de  hafwa  warit  här  tryckte  eller  utrijkes  ifrån  hit  införde  och  i  Kongl. 
Maij:ts  Cancellie  det  inläggia,  så  ock  copier  deraf  til  alla  Consistorier 
och  Academier  öfwersända  at  tiena  till  behörig  kundskap  och  efterrättelse. 

12.  Honom  skall  också  åligga,  at  hålla  Register  på  alla  de  privi- 
legier, som  af  Kongl.  Maij:t  utgifwas  på  böckers  upläggningar.  Och  när 
någon  begär  antingen  nytt  privilegium  eller  prolongation  och  Extension 
på  något  gammalt,  skall  han  påminna  och  gifwa  tillkänna  om  derwid  äre 


290 


1600.  TKYCKKIUHETS8TADGAU. 


några  hinder  och  betänckeligheter;  derföre  också  secretarii,  som  slike 
ansökningar  omhänder  få  at  föredraga  först  kunna  gifwa  Censori  com- 
munication  deraf  på  det  han  må  med  sine  påminnelser  inkomma. 

13.  Detta  är  hwad  Kongl.  Cancellie  Collegium  hafwer  funnit  godt 
och  nödigt  till  en  begynnelse  honom  till  efterrättelse  meddela  och  före- 
skrifwa,  wiljandes  framdeles  tillse  hwad  widare  härwid  må  behöfwas,  när 
han  utaf  sielfwa  wärcket  lärer  erfara,  hwad  som  derwid  kan  förefalla. 
Datum  ut  supra. 


7. 

Kongl.  May:te  Nådigste  Förordning  Och  Förbud,  An- 
gående Psalm-  och  andre  Gudelige  och  Andelige  Böckers 
aftryckiande.    Datum  Stockholm  den  30  Septemb.  Åhr  1691. 

WIj  Carl,  etc.  Giöre  witterligit,  at  såsom  wid  Tryckerijerne,  både 
här  i  Wår  Residentz  Stad  Stockholm,  som  ock  annorstädes  i  Wårt  Rijke, 
hwarest  någre  sådane  finnes,  ett  stoort  och  skadeligit  Missbruuk  spörjes 
sig  hafwa  inrijtat  därutinnan,  at  Booktryckiare  sampt  Bookbindare  och 
flere  hafwa  understått  sig,  twärt  emoot  Wåre  förre  utfärdade  Förbud  och 
Förordningar,  utan  något  föregångit  censurerande  at  upläggia,  och  låta 
af  Trycket  utgå  hwarjehanda  Psalm-Böcker,  uti  hwilka  de  utan  åtskildnat 
effter  egen  Godtyckio  hafwa  inflickat  och  infördt  nya  Psalmer  och  andre 
Wärck,  men  åter  uthslutit  månge,  som  tillförende  uti  de  gillade  och 
authoriserade  Psalm-Böckerne  hafwa  warit  till  ett  Christeligit  Bruuk  in- 
förde; till  at  förtijga  åtskillige  grofwa  Tryck-Fehl  med  öfwersp ringande 
af  Ord,  Mehningar  och  heela  Verser,  som  där  wid  äro  förelupne;  Altså 
hafwe  Wij  för  godt  och  nödigt  funnit,  till  förekommande  och  hemmande 
af  alle  slijke  Missbruuk  och  Oordningar  här  med  och  i  Krafft  af  detta 
Wårt  öpne  Breef,  icke  allenast  at  renovera  och  förnya  Wåre  förre  i  det 
måhlet  utgångne  Förordningar,  utan  ock  sträng-  och  alfwarligen  at  för- 
biuda,  det  ingen,  ehoo  han  ock  wara  kan,  Booktryckiare,  Bookbindare 
eller  någon  annan,  oachtadt  hwad  Privilegier  han  heller  de  der  å  för 
detta  hafwa  kunnat  sig  förskaffa,  må  fördrista  sig  at  upläggia  eller  låta 
afftryckia  någre  Psalm-Böcker,  uti  hwad  Format  de  hälst  wara  kunna, 
förr  än  Psalm-Boken  blifwer  behörigen  öfwersedd  och  således  inrättad, 
som  den  samme  bör  wara,  icke  heller  må  någon  understa  sig,  sedan 
Psalm-Boken  är  således  öfwersedd  och  utgången,  utan  något  särdeles 
Privilegio  den  samme  å  nyo  at  upläggia  eller  afftryckia,  mindre  der  uti 
införa  någre  nya  Psalmer  eller  andra  hwariehanda  Stycker  eller  Wärck, 
ey  heller  någre  af  de  gillade  Psalmerne  utaf  egit  bewåg  at  förändra  eller 
utsluta;  Vtan  skal  den,  som  åstundar  och  får  Privilegium,  några  Psalmer 
eller  andra  Gudeliga  och  Andeliga  Böcker  at  låta  upläggia  och  afftryckia, 
wara  förbunden  at  underkasta  dem  först  Consistorii  Censur  och  öfwer- 
seende  å  den  Orten,  hwarest  man  täncker  dem  at  upläggia,  och  sedan 
bemelte  Consistorii  Betänckiande  och  Attestatum  däröfwer  erhållit  är,  då 


291 


TKYCKKRIIIKTS8TADQAR.  1600  —  1700. 


bör  det  samme  tillijka  med  sielfwe  Wärckct  ingifwas  i  Wårt  Cantzlij 
Collegio,  där  wijdare  at  gillas  och  dess  Tillstånd  sökias  till  tryckiande, 
och  när  man  det  har  undfått,  så  må  det  på  Trycket  blifwa  antagit  till 
upläggiande,  men  icke  förr.  Sedan  nu  ett  sådant  Wärck  är  alldeles 
afftryckt,  dä  skall ,  förr  än  något  Exemplar  utkommer,  Consistorium  för- 
ordna någon,  som  kan  öfwersee,  om  och  det  samma  är  lijka  lydande  med 
det  censurerade  eller  öfwersedde  Exemplaret,  och  när  det  således  är 
pröfwat  wara  richtigt,  då  först  må  det  obehindrat  och  saaklöst  utdelas 
och  försälljas.  Där  nu  någon  fördristar  sig  här  emoot  at  bryta,  skall 
den  samme  wara  förfallen  till  Sexhundrade  Daler  Sölfwermyntz  Straff 
och  Böter,  jempte  Confiscation  af  alle  Exemplaren,  hwar  af  Angifwaren, 
näste  Hospitalet  och  de  Huus-arma  hafwa  at  niuta  hwar  sin  tredie  deel. 
Wij  biude  och  befalle  fördenskull  här  med  Wårt  Cantzlij  Collegium,  och 
Öfwer-Ståthållare,  sampt  wederbörandc  General  Gouverneurer  och  Landz- 
höfdingar,  jämwäl  Erckie-Biskopen,  Biskopar,  Superintendenter  och  Consi- 
storier,  så  wäl  som  Booktryckiare  och  andre,  hwilkom  detta  Wårt  Placat 
i  någon  måtto  kan  angå,  at  ställa  sig  det  samma  till  hörsam  effterrättelse, 
så  lagandes,  at  det  icke  på  något  sätt  öfwcrträdes.  Till  yttermehra  wisso 
etc.     Datum  Stockholm  den  30  Septemb.  Åhr  1691. 


8. 

Atwarning,  Uppå  Hans  Kongl.  Maj:tz  Nådigste  Be- 
fallning af  des  Cantzlie  Collegio  utgången,  til  hämmande 
af  inritade  och  fbröfwade  missbruk,  emot  Kongl.  För- 
ordningar, angående  hwarjelianda  kätterska  och  andra 
skadeliga  Böckers  upläggiande,  införande  eller  fbrsälliande 
i  Kongl.  Maj:tz  Rike  och  des  tilhörige  Länder  och  Herr- 
skaper,  wederbörande  til  efterrättelse.  Stockholm  den  10 
Julii  170G. 

DEt  är  wäl  för  detta  medelst  åtskillige  tid  efter  annan  utgångne 
Kongl.  Stadgar  och  Förordningar,  alwarligen  förbudit,  at  inge  Kätterske 
eller  andre  skadeligc  Böcker  uti  Kongl.  Maj:tz  Rike  skole  upläggias  eller 
dit  införas,  eller  i  Boklådorne  försällias,  af  hwilkas  läsande  de  enfaldige 
kunna  taga  förargelse  och  til  fördärfweliga  irrenieningar  lätteligen  för- 
ledas; Men  som  Hans  Kongl.  Maj: t  icke  des  mindre  med  missnöje  har 
måst  förspöria,  at  desse  hälsosamme  Förordningar  icke  blifwa  så  efter- 
lefwade  som  det  sig  borde,  utan  at  dylika  Böcker  och  Skrifter,  hwilka 
wår  Ewangeliska  rena  Lära  mycket  förkränckia,  ock  i  synnerhet,  det  så 
kallade  pietisteriet  styrckia  och  befordra,  ey  allenast  utaf  Bokförarne 
skole  införskrifwas  och  offenteligen  hållas  till  salu,  utan  jämwäl  af  sådane 
Personer  begirigt  läsas  och  handteras,  de  där  uti  Theologiske  twistigheter 
icke  äre  så  grundade  ock  förfarne,  at  de  uti  sådane  Saker  kunna  giöra 


292 


1700.  TUYCKFIUtlfcTS.STADGAH. 


åtskilnad  ock  taga  sig  til  wara  för  det  därutinnan  förborgade  giftet; 
Altså  är  Hans  Kongl.  Maj:t  föranlåten,  medelst  ett  Bref  til  des  Cantzlie 
Collegium  daterat  Feldtlägret  Pinsk  den  26  sidstl.  April,  i  Nåder  at 
anbefalla: 

1.  Det  Wj  måtte  wederbörande  alwarligen  tilhålla,  at  här  efteråt 
gifwa  nogare  acht,  at  sådant  missbruk  må  hämnas. 

2.  Ansäija  dem  som  med  Böcker  handla,  at  de  wid  straff  och  Con- 
fiscation  tilgiörandes,  icke  skole  sig  understa  sådane  Böcker  införskrifwa, 
införa  låta  eller  til  salu  hålla. 

3.  Genom  Censorem  Librorum  infordra  förteckning  på  alla  uti  Bok- 
lådorne  befindtelige  Böcker,  samt  bemälte  Boklådor  besichtiga  och  sedan 
alt  framgent  Bokkistorne,  antingen  på  Packhuset  genomse,  för  än  de  blifwa 
der  ifrån  afförde,  eller  ock  dem  förseglade  där  emottaga  och  wid  öpnandet 
uti  Boklådan,  där  han  kan  hafwa  större  bcqvämlighet,  Böckerne  igenom- 
löpa,  på  det  de  förbudne  strax  mage  kunna  åtskillias  och  beslås.  För- 
unnandes  Hans  Kongl.  Maj:t  likwäl,  där  någon  lärd  Man  wid  Academierne 
eller  annorstädes  skulle  hafwa  nödigt  sådane  Böcker  at  införskrifwa  til 
sin  bättre  underrättelse  om  Religions  wäsendet  och  til  deras  wederläggning, 
som  någre  nya  meningar  äro  tilgifne  och  dem  utsprida,  at  en  sådan  då 
här  uti  Kongl.  Maj:tz  Cantzlie  och  hos  Censorem  Librorum  sig  må  an- 
gifwa,  och  undfå  tillåtelse,  efter  som  det  kan  pröfwas  nyttigt  och  skiäligt, 
hwilket  ock  Kongl.  Maj:t  wil  hafwa  förstått  om  de  Böcker,  som  Studerande 
personer  från  främmande  orter  med  sig  föra,  och  icke  skole  hafwa  macht 
at  uptaga  utan  föregående  undersökning  och  tilstånd,  hwarföre  och  på 
det  denne  Kongl.  Maj:tz  nådige  Förordning  så  mycket  nogare  i  under- 
dånighet må  blifwa  i  ackt  tagen  och  efterlefwad ;  ty  warder  den  samma 
här  med  hwar  ock  en  som  wederbör  til  hörsam  efterrättelse  kundgiord, 
och  i  synnerhet  Censor  Librorum  beordrad  til  underdånigst  föllie  af  sin 
undfångne  instruetion,  här  efteråt,  at  gifwa  noga  acktning,  at  sådant  miss- 
bruk må  hämmas,  jämwäl  til  den  ända  icke  allenast,  at  ansäija  dem,  som 
handla  med  Böcker,  at  de  wid  straff  och  confiscation  tilgiörandes  icke 
skole  sig  understa  sådane  Böcker  at  införskrifwa,  införa  låta  eller  til 
salu  hålla,  utan  ock  at  infordra  Förteckning  på  alla  uti  Boklådorne  be- 
fintlige  Böcker,  samt  Boklådorne  besicktiga  ock  sedan  alt  framgent  Bok- 
kistorne antingen  på  Packhuset,  då  han  där  om  efter  Kongl.  Majrtz  til 
des  Commercie  Collegium  afgångne  befallning,  af  Packhus  betienterne 
blifwer  ansagd,  genomse,  föran  de  blifwa  där  ifrån  afförde,  eller  och  dem 
förseglade  där  emottaga  och  wid  öpnandet  uti  Boklådan,  Böckerne  igenom- 
löpa,  samt  de  förbudne  åtskillia  och  beslå.  Skulle  ock  som  ofwan  til 
förordnat  finnes,  någon  lärd  Man  wid  Academierne  eller  annorstädes, 
hafwa  nödigt  sådane  Böcker  at  införskrifwa  til  sin  bättre  underrättelse  om 
Religions  wäsendet  och  til  deras  wederläggning,  som  någre  nya  meningar 
äro  tilgifne  och  dem  utsprida,  så  har  den  efter  Högstbemrte  Hans  Kongl. 
Maj:tz  Nådigste  Förordning  sig  uti  Kongl.  Maj:tz  Cantzlie  Collegio  at  an- 
gifwa  och  undfå  tillåtelse,  efter  som  det  kan  pröfwas  nyttigt  och  skiäligt, 
hwilket  ock  som  ofwan  förmält  är,  bör  förstås  om  de  Böcker,  som  Stu- 
derande personer  från  främmande  orter  införa.  Men  där  emot  warda 
här  med  alla  andre  alwarligen  förmante  och  åtwarnade,  at  de  slika 
Kätterska  och  förbudna  Böcker  här  uti  Kongl.  Majrtz  Cantzlie  ifrån  sig 


293 


THYCKFRIHBTS8TAP0AR.  1600. 


och  helc  ährbara  Werlden  inedh  erkendzlo  aff  en  inviolable  wyrdnat 
dhem  deferercr  och  hembär,  som  Styrelsen  och  Regementet  aff  Rijken 
och  andre  Estater  föra  och  förestå:  Vthan  och  så  vthi  alle  loflige  Rege- 
mentz  Tijder,  medh  serdeles  ijfwer  och  hembd,  tillijka  medh  dheres 
Authorer  och  Vpdichtare  äre  affstraffade  och  förfölgde  bleffne;  Såsom 
dhet  vthur  åthskillige  Exempel  noghsampt  kunnigt  och  wetterligit  är: 
Altså,  både  i  anseende  aff  alt  dhetta,  såsom  och  i  betrachtande  aff  den 
förargelse,  och  andre  efftertänckeligheeter,  som  slijke  sinädefulle  Skriffter 
och  Papper  aff  sigh  föda  pläga,  Hafwe  Wij  för  gott  funnit,  genom  Wårt 
offentlige  Placat  och  Förbudh,  alle  skimpflige  Skriffter,  vthaff  hwad  art 
och  invention  dhe  äre,  dhet  ware  sigh  i  form  aff  Samtahl,  Rijm,  Wijsor, 
tryckte  eller  skreffne,  vthi  Koppar  eller  elliest  vthstuckne  Figurer  alfwar- 
ligen  at  förbiuda;  Och  fördhcnskuld  befalle,  att  ingen  sigh  fördristar, 
medh  slijke  Skriffter,  sigh  här  effter  att  befatta,  eller  dhem,  förmedels 
någon  communication  at  divulgera  och  kundbare  göra,  mycket  mindre 
sigh  företager  dhem  til  sahlu  och  kiöp  vthan  ifrån  at  låta  hijt  inkomma, 
eller  och  vthaff  något  Tryck  här  publicera  och  vthgifwa,  vthan  dher  slijk 
Skrifft,  på  ett  eller  annat  sätt,  någon  kunde  händer  emellan  komma; 
Då  skal  han  sigh  låta  angelägit  wara,  genast  antingen  sielff  alldeles  dhen 
at  supprimera,  nedhtysta  och  vthur  wägen  skaffa,  eller  och  så  Magistraten 
å  dhen  Orten,  dher  han  boendes  eller  wistandes  är,  tilställa,  med  be- 
rättelse, huruledes  han  til  samma  Skrifft  kommen  wore.  Handlar  någon 
här  cmoot,  så  at,  antingen  genom  hwariahanda  hans  Communication  medh 
andre  eller  och  så  annat  hans  wållande,  någon  aff  dhesse  ofwanbemelte 
Skriffter,  tryckte,  eller  i  koppar  stuckne  vthkommer  och  rychtbar  blifwer; 
Tå  skal  han  lijka  som  hade  han  sielff  samma  Skrifft  componerat,  op- 
dichtat  och  sammansatt,  och  således  olaghlika  å  annors  Heder  och  Ähro 
talat,  under  behörigt  Straff  dragas;  Welandes  Wij  där  hoos,  at  alle  sådane 
ofwanberörde  Skriffter,  när  dhe  öfwerkommas,  vthaff  Bödelen  offentligen 
skole  förbrännas  dhem  til  en  publique  infamie,  Skimpf  och  Neso,  som 
sådane  antingen  sielff  dichtat  och  vpsatt,  eller  och  så  elliest  på  hvarie- 
handa  sätt  divulgerat  och  vthspri dt  hafwe.  Wij  befalle  fördenskuld,  först 
Wår  öfwerStåthållare  här  i  Stockholm,  GeneralGouverneurer,Gouverneurer, 
och  Landzhöffdingar,  samt  Magistraten  i  Städerne,  at  dhe  dhette  Wärt 
Förbudh  och  Placat,  vthi  sin  behörige  observance  maintenere  och  hand- 
hafwe,  och  til  dhen  ände,  på  behörige  Orter,  dhet  samma  publiccre  och 
allmänt  kundgiöra  late,  hwar  och  en  til  en  wiss  och  nogha  effterrättelse 
om  Wår  alfwarlige  willie  och  befallning;  Så  och  alle  som  wederböre,  och 
för  Wrår  skuld  wele  och  skole  göra  och  låta,  at  dhe  sigh  icke  fördrista, 
emoot  dhetta,  hwad  Wij  här  vthinnan  påbudit  hafwe,  på  något  sätt  at 
handla  och  förbryta,  så  kärt  dhem  är  Wår  Onådhe  och  dher  påfölliande 
oundwijkelige  Straff  at  undgå.  Til  yttermehrc  wisso,  är  dhetta  medh 
Wårt  Kongl.  Secret,  så  'och  Wår  Högtährade  Elskelige  käre  Fru  Moders, 
sampt  dhe  andre,  Wåre  och  Wårt  Rijkes  respective  Förmyndares  och 
Regerings  Underskrifft,  bekräfftat.  Datum  Stockholm  den  21.  Aprilis 
Anno  1665. 


284 


1G00.  TRYCKFR1HET8STADGAR. 


3. 

Kongl:  Mayst:u  Förbudh,  Att  efftertryckia  Thess  vth- 
gångne  Stadgar,  etc.  1608. 

Wij  CARL,  etc.  Giöre  witterligit,  att  såsom  Wij  förnimme  thet  någre 
Booktryckiare  här  i  Wårt  Kijke  skola  sigh  vnderståå  at  afftryckia  åth- 
skillige  Wara  Handlingar  som  Wij  sielfwe  låta  vthgåå,  och  aff  ingen  vthan 
Wår  synnerlige  Bewillning  och  Tilstånd  vpleggias  och  tryckias  böra; 
Såsom  äro  Landz-  Stadz-  och  Siölagen,  Rijkz-dagz-Besluter,  Ordningar, 
Stadgar,  Hecesser,  Placater  eller  hwad  Nanipn  the  helst  hafwa  kunna,  och 
aff  Oss  härkomma.  Altså  hafwe  Wij  för  nödigt  funnit  ett  sådant  Miss- 
bruuk  at  förbiuda  och  affskaffa,  som  Wij  här  med  i  Kraft  aff  thetta 
Wårt  öpne  Breff,  thet  samma  affskaffe  och  förbi ude  wedh  Confiscation 
tilgörandes  aff  alle  Exemplar  som  här  emoot  tryckte  finnas,  sampt  annat 
wilkorligit  Straff  för  Olydna.  Wij  befalle  förthenskull  alle  som  weder- 
böör,  i  synnerheet  them  som  medh  något  Tryckerij  här  i  Rijket  hafwa 
at  skaffa,  at  the  sigh  här  wackta  före,  effter  som  Wij  ther  hoos  tilstädia 
Wåre  Booktryckiare,  som  sådanna  Handlingar  först  efter  Wår  Befalning 
hafwa  vplagt,  at  the  må  eftersökia  hwadh  här  emoot  brytas  kan,  niutandes 
tredie  Deelen  af  Confiscationerne  och  Straffet  aff  thet  som  the  kunna 
finna  och  beslåå.  Til  yttermeera  wisso  hafwe  Wij  thetta  medh  Wårt 
Kongl.  Secret,  så  och  Wår  Högtährade  Elskelige  käre  Frw  Moders, 
sampt  the  andre  Wåre  och  Wärt  Rijkes  respective  Förmyndares  och 
Regerings  Vnderskrifft,  bekräffta  låtit.  Datum  Stockholm  then  2.  Junij, 
Anno  1668. 


Hans  Kongl.  May:ta  Stadga  och  Förordning  Om  alla 
Nyskreffne  Wärkz  Censerande  i  Rijket,  så  wid  Academier 
och  Skolor,  som  andra  Orter  innan  dlie  tryckte  warda. 
Item  Stadfästelse  på  förra  Kongl.  Förordningar  om  thet 
samma,  så  och  Exemplars  inlefwererande  til  Kongl.  Archi- 
vum  och  Bibliotheket  aff  alt  thet  som  tryckt  warder.  Sampt 
Booktryckiarnes  Straff  som  här  emot  bryta.  Dat.  Stock- 
holm 5  Julij  1684. 

Wij  Carl  etc.  Göre  witterligit,  at  såsom  Wrij  fast  ogärna  förnimme 
mycket  Missbruk  föröfwas  med  Tryckerijeme,  så  wid  Academier  som  flere 
annorstädes  i  #  Wårt  Rijke  och  des  underliggiande  Provincier,  hwarest 
bem:te  Tryckeiijer  finnas,  i  dhet  under  Tijden  Saker  upläggias  och  uthgå 
uthan  någon  föregången  Censur,  som  sedan  dels  allehanda  Oredor,  Twistig- 
heter  och  Irringar  förorsaka,  dels  en  hoop  Smädeord  anten  på  någre  wisse 
Personer  eller  deras  Arbete  innehålla,  dels  och  aldeles  otiänlige  äre  at 


285 


TUYCKF111UET8STADGAR.  1700. 


tagiie  friheten  til  at  utgifwa  sådana  tideräkningar  utan  föregången  censur, 
skulle  dilrigenom  blifwa  hämmad  och  förekommen.  Men  som  man  likwäl 
alt  9ådant  oachtadt  ännu  måste  förnimma,  at  på  en  och  annan  ort,  Alma- 
nacher  i  trycket  äro  utgångne,  som  befinnas  wara  icke  allenast  mycket 
orätt  stälde,  utan  jämwäl  innehålla  många  orimliga  och  oanständiga  saker; 
Så  är  Kongl.  Cancellie  Collegium,  til  följe  af  högstbe:1*5  Kongl.  Maj:18 
nådigste  Förordning,  wordet  föranlåtit,  at  här  med  alwarligen  åtwarna 
alla  Boktryckiare  här  i  Riket,  at  the  hädanefter  ej  mage  fördrista  sig  til 
at  emottaga  och  aftryckia  någon  Almanach,  som  icke  tilförende  antingen 
af  Mathescos  Professoren  i  Upsala  Magister  Petrus  Elvius,  eller  och  Pro- 
fessoren  Magister  Samuel  Krok  här  i  Stockholm  är  worden  öfwersedd 
och  gillad,  samt  med  enderas  egenhändiga  namn  undertecknad,  wid  femtio 
daler  silfwerm:*45  böter,  så  ofta  någon  här  emot  förser  sig;  hwar  af  an- 
gifwaren  får  en  halfpart,  och  den  andra  delen  tilfaller  nästa  Hospitalet. 
Hwilket  alle  som  wederböre,  hafwe  at  taga  sig  til  hörsam  efterrättelse. 
Actum  ut  supra. 


11. 

WI,  HANS  von  FERSEN,  Praesident  uti  Kongl.  Maj:ts  och  Riksens  Swea 
Hoflf-Rätt,  Grefwe  til  Liung,  Herre  til  Granhammar;  Så  och  Vice  Prcesident, 
Hoff-Rätts  Råd  och  samtelige  Assessorer,  hälse  wälwilleligen. 

Såsom  Hans  Kongl.  Maj:t,  i  anledning  af  Riksens  Ständers  underdånige 
skrifwelse  af  den  13.  December  nästledit  åhr,  för  godt  funnit,  at  om  någon 
skulle  wilja  låta  trycka  så  wäl  de  Skrifter,  hwilcka  i  hans  Rättegångs  Sak 
wid  Domstolen  blifwit  wexlade,  som  Domarens  däröfwcr  gifne  utslag,  så 
kan  det  honom  icke  förbiudas,  allenast  det,  som  skal  tryckas,  förut  efter 
wanligheten  blifwcr  behörigen  censurerat,  samt  at  Domhafwandernes  sär- 
skilte  Vota  icke  mage  genom  Trycket  giöras  allmänne:  Och  Hans  Maj:t 
sådant,  genom  Bref  af  den  20  Martii  sidstledne,  denne  des  Hoflf-Rätt, 
til  underdånig  efterrättelse,  i  nåder  behagat  förständiga,  med  befallning 
det  samma  äfwen  de  under  Kongl.  Hoff-Rättens  Jurisdiction  lydande 
Domare  at  antyda;  Altså  warder  samma  Hans  Maj:ts  nådige  förordnande 
härigenom  behörigen  kungjord!.     Och  Wi  Befalle 

Gud  alsmächtig  wälwille- 

ligen.    Stockholm  den  14.  April  Anno  1735. 


12. 

WI,  Friherre  OTTO  REINHOLD  STRÖMFE1/T,  Praesident  uti  Kongl. 
Maj:ts  och  Riksens  Swea  Hoffrätt;  Sa  ock  Vice  rraesident,  Hofrätts  Råd 
och  samtelige  Assessorer,  Hälse  wälwilleligen. 

Emedan  Hans  Kongl.  Maj:t  af  et  inkommit  mål  förnummit,  at  uti  Domarens 
utslag  sådant  utur  parternes  skrifter  blifwit  infördt,  som  ej  tient  til  up- 


296 


1700.  TRYCKFUIIIKTSSTADGAR. 


lysning  eller  styrka  och  skiäl  i  sielfwa  hufwudsaken,  utan  innehåller 
domen  sådane  utlätelser,  som  äro  förklenlige,  ehuruwäl  Lagen  uti  Rätte- 
gångs, Balken  tydeligen  utsätter,  på  hwad  sätt  så  wäl  parternes  skrifter 
som  Domarens  utslag  böra  wara  inrättade;  Förthenskul  har  Hans  Maj:t 
i  nåder  för  godt  funnit,  genom  Bref  af  then  8  uti  innewarande  Månad, 
Thes  Hofrätt  anbefalla,  at  ej  allenast  sielf  draga  försorg,  utan  ock  åt- 
warna  alla  under  thes  Jurisdiction  stående  Domare  och  Rätter,  at  the, 
uti  sina  domars  och  utslags  författande,  hädanefter  så  mycket  varsammare 
förfara,  samt  noga  rätta  sig  efter  thet,  som  i  Lagen  therom  är  före- 
skrifwit,  och  således  förekomma,  at  ej  något  af  thet,  som  parternc,  emot 
Rättegångs  Balken,  oanständigt,  håniskt  eller  förklenligt  emot  hwarannan 
skrifteligen  eller  munteligen  anfördt,  må  theruti  inflyta,  som  parterne,  i 
följe  af  Kongl.  Maj:ts  then  20  Martii  1735  skiedde  förordnande,  äga 
frihet,  at  låta  trycka  sina  under  Rättegången  wäxlade  skrifter,  samt 
Domarens  theröfwer  gifne  utslag.  Hwarjämte  Hans  Kongl.  Maj:t  äfwen 
för  skiäligt  funnit,  att  tå  någon  wil  låta  trycka  the  skrifter,  som  i  hans 
Rättegång  wäxlade  äro,  bör  icke  then  ena  partens  skrifter  allena,  utan 
bägges,  och  således  hela  Rättegångs  acten  tryckas:  Såsom  ock,  at  i  fall 
uti  slike  skrifter  något  skulle  finnas,  som  för  otidigt,  anstöteligit  eller  för- 
klenligit  anses  kan,  så  bör  Censor  Librorum  sådant  utesluta,  innan  ti  Is  tand 
til  tryckande  gifwes.    Til  underdånig  följe  hwaraf,  thetta 

härigenom  kungiordt  warder,  med  åtwarning,  samma  Hans  Maj:ts  nådige 
förordnande  uti  alt  thet,  som  på  ankommer,  til 

noga  efterrättelse  at  ställa.     Och  Wij  befalle 

Gud  Alsmäcktig  wälwilleligen. 

Stockholm  then  21  Junii  1738. 


13. 

Kongl.  Maj:ts  Förordning,  Hwad  wid  Domars  och  Rätte- 
gängs skrifters  tryckande  widare  kommer  at  i  ackt  tagas. 
Gifwen  Stockholm  i  Råd-Cammaren  den  10.  Nov.  1738. 

WI  FRIEDRICH  etc.  Göre  witterligit,  at  emedan  wid  ett  och  annat 
tilfälle  någon  skilljachtighet  sig  yppat,  om  nyttjandet  och  rätta  meningen 
af  then  frihet  och  nådige  tilstånd,  som  Wij,  uppå  Riksens  Ständers  under- 
dåniga föreställning  och  begiäran,  hafwe  den  20.  Martii  1735.  lemnat  de 
Rättsökande,  at  låta  trycka  sina  under  Rättegången  wexlade  skrifter  och 
domarens  theröfwer  gifne  utslag:  Och  Wij  theröfwer  haft  tilfälle  at  in- 
hämta Riksens  Ständers  widare  underdånige  yttrande;  Altså  hafwa  Wij 
til  allmän  efterrättelse  härmed  godtfunnit  ytterligare  at  stadga  och  för- 
ordna, först  at  enär  någon  will  låta  trycka  the  i  hans  rättegång  wexlade 
skrifter,  tå  bör  icke  then  ena  Partens  allena,  utan  begges,  och  således 
hela  rättegångs  Acten  tillika  tryckas.  Thernäst  at  i  fall  uti  Rättegångs 
skrifterne  något  skulle  finnas,  som  för  otidigt,  anstöteligit  eller  förklenligit 


297 


TUYCKFlUHUTSSTADGAlt.  1700. 


hållas  kan,  sådant  tå  bör  uteslutas,  innan  tilstånd  til  tryckande  gifwes. 
Doch  på  thet  Censor  Librorum  så  wäl  må  wara  försäkrad,  at  icke  något 
Document  utur  Acten  blifwer  uteslutit,  såsom  ock  huruwida  någre  elljest 
anstöteliga  utlåtelser  skulle  tiena  til  uplysning,  skiäl  och  styrcka  i  sielfwa 
hufwudsaken,  eller  ey;  förthenskull  bör  domaren,  som  sidst  i  Saken  dömt, 
i  synnerhet  Referenten,  eller,  i  the  Saker  hwaruti  ingen  Referent  warit, 
någon  af  Rättens  Ledamöter  öfwersee  skrifterne,  och  hwad  theruti  an- 
stöteligit  finnes,  tå  utesluta,  när  thet  ey  pröfwas  lända  till  uplysning 
eller  styrcka  i  sielfwa  saken:  Sedan  bör  Actuarien,  eller  therest  ingen 
Actuarius  är,  domaren  eller  någon  Rättens  Betient  hafwa  inseende,  at 
alla  i  Acten  warande  Documenta  i  sin  rätta  ordning  afskrifwas,  och  ej 
något  förbijgås,  j  em  wäl  och  sedan  afskrifterne  med  Acten  blifwit  jäm- 
förde, richtigheten  af  altsammans  med  sin  underskrift  intyga,  för  än 
Censor  tilstånd  til  tryckandet  gifwer.  Och  som  Wij,  igenom  bref  til 
Hof-  och  Öfwer-Rätterne  af  den  8.  Junii  sidstl.  i  nåder  låtit  påminna 
domstolarne  i  gemeen,  at  wid  domens  författande  noga  rätta  sig  efter 
thet,  som  i  Rättegångs  Balcken  föreskri fwes,  så  åligger  ock  domaren 
sielf,  at  å  behörig  ort  wara  för  sitt  giöromål  answarig,  i  fall  emot  för- 
modan något  otienligit  skulle  finnas  i  domen  infördt.  Thess  utan  hafwe 
Wij  ock  skiäligt  funnit,  at  alla  Domar  antingen  the  wunnit  laga  kraft, 
eller  ej,  mage  uppå  enthera  Partens  åstundan  warda  tryckte,  samt  i  fall 
emot  domen  är  wädjat,  at  sielfwa  Appellations  Attesten  therunder  ut- 
sattes. Thet  alla  som  wederbör  hafwa  sig  til  underdånig  efterrättelse  at 
ställa.  Til  yttermera  wisso  etc.  Stockholm  i  Råd-Cammaren  den  10. 
Nov.  1738. 


14. 

Förbud  Emot  Swenska  Manuscripters  och  Böckers 
tryckande  Utomlands.  Dat.  Stockholm  d.  6.  Septem- 
ber 1748. 

ALthcnstund  man  kommit  i  erfarenhet,  thet  en  och  annan  tagit  sig 
före  at  på  främmande  orter  endels  uplägga,  endels  omtrycka  sådane 
Manuscripter  och  Böcker,  som  förut  blifwit  här  i  landet  antingen  ut- 
arbetade eller  uplagde,  och  them  sedan  til  försäljande  hit  införa,  Bok- 
tryckerierne  i  Riket  til  ej  ringa  förfång  och  afsaknad;  Ty  har,  uppå  Hans 
Kongl.  Maj:ts  Nådiga  befallning,  Thess  och  Riksens  Cancellie  Collegium 
härmed  almänneligen  bordt  tilkänna  gifwa,  thet  ingen,  eho  han  wara  må, 
wid  Ettusende  Daler  Silfwermynts  wite  och  alla  exemplarens  confiscation, 
hädanefter  må  understa  sig,  at  utom  Riket  uplägga,  eller  tryckte  utifrån 
införa  låta  the  Manuscripter  och  Böcker,  som  här  hemma  utkommit,  eller 
utarbetade  blifwit;  hwilket  alla,  som  wederbör,  til  efterrättelse  länder. 
Stockholm  then  6.  September  1748. 


298 


1700.  TUYCKFR1HETSSTADGAR. 


16. 

Kongl.  Majits  Nådige  Förordning  och  Reglemente  För 
Boktryckerierne  i  Riket.  Gifwit  Stockholm  i  Råd-Camma- 
ren  then  12.  Aug.  1752. 

WJ  ADOLPH  FRIEDRICH  etc.  Giörc  witterligit,  at  som  Oss  blifwit 
i  underdånighet  tilkänna  gifwit,  thet  wid  Boktryckerierne  här  i  Riket  åt- 
skillige  missbruk  och  oredor  skola  sig  inritat,  hwilka  bragt  them  uti  et 
beträngt  och  aftagande  til  stånd,  samt  hindrat  Litteraturens  och  Bok- 
handelens upkomst  och  befordran;  Så  hafwe  Wi,  dels  til  förekommande 


15. 

Kongl.  Majrts  Förbud,  Emot  missbrukad  frihet  wid 
Böckers  upläggande.  Gifwit  Stockholm  i  Råd-Cammaren 
then  2.  Nov.  1749. 

WI  FRIEDRICH  etc.  Giöre  witterligit,  thet  hos  Oss  har  Wårt  och 
Riksens  Cantzlie-Collegium  i  underdånighet  andragit,  huruledes  nu  nyligen  i 

en  Bok  blifwit  af  Trycket  utgifwen  under  Titul:  Borgerlig  Regering  etc. 
Uti  hwilken  Bok  Auctor  företagit  sig,  at  handla  om  the  åtskillige  i  Europa 
brukelige  Regerings-sätten;  Och  emedan  et  sådant  ämne  ej  allenast  i  sig  i 

sielft  är  granlaga  och  ömt,  utan  jemwäl  kan  leda  the  mindre  grundade 
och  mindre  stadige  Läsare  uti  twekan  och  irring,  hwartil  kommer,  thet 
Wi  Oss  alfwarligen  föresatt,  at  ej  tilstädja  en  otilbörlig  frihet,  at  i  thet  ; 

minsta  synas  efter  godtyckio  billiga  thet  Oss  och  Wåre  undersåtare  för- 
hatelige  oinskränkte  Enwäldet,  hwilket  Wi  så  i  Regerings-Formen,  som 
Wår  Försäkring  samt  sednaste  Kundgjörelse  af  then  12  Julii  innewarande  j 

år,  jemte  Hans  Kongl.  Höghet  Arf-Fursten,   ansedt  här  i  Riket  nu  och  ! 

framgent  för  skadeligit  och   förderfweligit:   Altså  bjude   och  befalle  Wi  ' 

härmedelst,  ej  allenast,  at  ingen  må  wid  Et  Tusende  daler  Silfwermynts  j 

wite  sig  understa,  thenne  ofwan  omtalte  Bok  kallad:  Borgerlig  Regering 
at  hemligen  eller  uppenbarligen  försälja,  köpa,  eller  under  hwad  sken  j 

thet  wara  må,  til  någon  uplåta,  utan  böra  fast  mera  the  redan  til  äfwen- 
tyrs  försålde  exemplaren  af  köparne  wid  ofwansagde  wite  emot  köpe- 
skillingens återställande  återlefwereras.  Hwarförutan  Wi  äfwenwäl  Wårt 
Nådige  Bref  til  Wårt  och  Riksens  Cantzlie-Collegium  afgå  late,  at  ej 
allenast  wid  alle  Böckers  upläggande  alfwarligen  tilhålla  Censor,  at  up- 
fylla  hwad  thes  Instruction  och  Wåre  flere  Förordningar  innebära,  utan 
ock  tilse,  thet  ej  någre  Tractater,  hwilka  Theologiske  Controversier, 
Regerings-sätten  eller  Wåre  och  andre  Makters  Stater  innebära  eller 
beskrifwa,  mage  til  Trycket  befordras,  innan  the  förut  blifwit  i  Collegio 
anmälte  och  upwiste.  Thet  alle  som  wederbör,  hafwa  sig  hörsammeligen 
at  efterrätta.  Til  yttermera  wisso  etc.  Stockholm  i  Råd-Cammaren  then 
2.  November  1749. 


209 


■  — ' .- 


TUYCKFIilHETSSTADOAK.  1700. 


theraf,  dels  ock,  at  winna  en  bättre  ordning  emellan  Boktryckerierna 
sielfwe  och  ibland  theras  arbetare,  för  godt  funnit,  at  följande  Articlar 
i  Nåder  påbjuda  och  fastställa: 

Art.  I. 
Om  en  Boktryckerie-Societeta  inrättande. 

§.  1.  Alle  Boktryckare  i  Riket,  som  nu  äga,  eller  hädanefter  fä  egne 
Wärk,  böra  utgöra  en  Communauté  eller  Societet,  hwilken  i  Stockholm 
i  the  rum,  som  för  thensamma  lägligast  äro,  och  sä  ofta  nödwändigheten 
thet  fordrar,  bör  hålla  allmänna  Sammankomster,  hwarwid  then  af  Wärt 
och  Riksens  Cancellie-Collegii  Ledamöter,  som  upsigten  öfwer  Boktrycke- 
rierne  anförtrodd  är,  förer  ordet.  Alla  Boktryckare,  som  wid  slike  til- 
fällen  ifrän  Landsorterne  kunna  komma  tilstädes,  äga  i  sammankomsterne 
säte  och  stämma:  kunnandes  the  frånwarande  genom  Fullmägtige  af  the 
hör  i  Staden  warande  Boktryckare  låta  theras  angelägenheter  besörja. 

§.  2.  Som  thenna  Societet  förnämligast  åligger,  at  hälla  hand  öfwer 
Boktryckerierne,  så  at  alt  må  therwid  ordenteligen  tilgå,  och  Konsten 
här  i  Riket  tiltaga  och  förbättras,  så  lämne  Wi  ock  Societeten  frihet,  at 
afgjöra  alla  the  mindre  stridigheter,  som  antingen  emellan  Boktryckerie- 
ägarne  sielfwe,  eller  theras  folk,  om  försummelse  i  arbete,  eller  thess 
förderfwande  upkomma  kunna,  likaledes  andra  mindre  mål  iniiom  wärken, 
wid  hwilka  tilfällen  Societeten  har,  at  efter  omständigheterne  the  brottslige 
med  böter  belägga,  på  sätt,  som  i  följande  §§  stadgas,  **amt  therwid  af 
wederbörandc  Executor  njuta  handräckning.  The  penningar,  som  ther- 
igcnom  inflyta,  tilhöra  Societeten,  såsom  en  inkomst,  til  at  therföre  be- 
strida the  omkostningar,  som  fordras  til  Notarii  hällande,  Correspondencen 
och  andre  nödige  behof;  Åliggandes  Notarien,  at  öfwer  all  sådan  inkomst 
och  utgift  hälla  riktig  räkning,  then  han  hwart  år  wid  then  sista  allmänna 
sammankomsten  har  till  Societeten  at  ingifwa,  och  bör  emedlertid,  i  fall 
något  öfverskjuter  utgifterne,  sådant  oförryckt  hållas,  at  anwändas  til 
samtclige  Boktryckeriernes  nytta,  på  sätt,  som  Societeten  thet  wid  the 
allmänna  sammankomsterne  tjenligast  pröfwar. 

§.  3.  Boktryckerie-Societeten  är  Wårt  och  Riksens  Canccllie-Collegio 
answarig  för  thess  gjöromäl,  hwaröfwer  then  förthenskull  bör  låta  hälla 
riktigt  protocoll  at  kunna  wid  påfordran  upwisas. 

§.  4.  Ifrän  the  efter  första  §.  utsatte  Societetens  sammankomster, 
må  ingen  Boktryckare  i  Stockholm  utan  laga  förfall  sig  afhälla,  när  han 
thertil  kallad  warder,  wid  wite  af  Twå  Daler  Silfwermynt  första  gången, 
och  sedan  dubbelt  hwarje  gång  han  uteblifwer.  Finner  Societeten  nödigt, 
at  inkalla  ifrån  orterne  någon  Boktryckare,  bör  han  sig  likaledes  inställa, 
wid  wite,  såsom  Societeten  efter  omständigheterne  för  godt  finner,  at 
honom  pålägga.  Wid  förstnämnde  wite,  må  icke  heller  någon  under 
öfwerläggningen  bortgå  ifrån  sammankomsten  utan  the  andre  närwarandes 
samtycke,  med  hwilkas  slut  och  godttinnande  för  öfrigit  then,  som  från- 
warande är,  bör  låta  sig  ätnöja.  llwad  innom  Societeten  aftalt  och  slutit 
warder,  må  ingen  för  Parter  eller  andre  uptäcka  wid  Sex  Daler  Silfm:ts 
bot,  för  then,  som  therom  öfwertygas  första  gången,  och  sedan  dubbelt 
hwarje  gäng  han  thcrmed  bcträdes. 


300 


1700. 


TRYCKFRIIIKTSRTADOAU. 


§.  5.  The  l»ref,  som  ankomma  til  Societetcn,  må  ingen  annan  up- 
bryta,  än  then  af  Boktryckarne,  hwilken  sådant  i  sammankomsten  blifwit 
anförtrodt,  wid  Fyra  Daler  Silfm:ts  bot;  Fördöljer  någon  sådane  bref, 
eller  innehåller  hwad  honom  kan  wara  tilskrifwit,  at  i  Societeten  anmäla, 
höte  Tolf  Daler  Silfm:t,  angifwaren  och  Societetens  Cassa  til  tweskiftes. 
Lika  bot  ware  för  then,  som  skrifwer  något  hemligen  i  Societetens  namn, 
utan  at  thet  honom  warder  updragit,  fylle  ock  skadan,  om  någon  ther- 
igenom  lidit. 

Art.  II. 
Angående  nya  Boktryckerieris  anläggande. 

§.  1.  Som  Oss  blifwit  i  underdånighet  tilkänna  gifwit,  thet  här  i 
Riket  redan  skal  wara  et  större  antal  af  Boktryckerier,  än  at  tilräckeligit 
arbete  gifwes  til  theras  sysslosättjande;  så  är  Wär  nådige  wilje,  thet  tils 
widare  intet  Boktryckerie  må  inrättas,  innan  å  thens  sida,  som  thertil 
söker  tilstånd,  fulla  skäl  och  bcwis  framtes,  thet  han  et  sådant  wärk  för- 
mår drifwa  och  underhålla,  utan  at  något  af  the  redan  anlagde  Tryckerier 
therigenom  förfördelas,  och  bör  til  then  ändan  af  alla  sadane  och  flere 
ansökningar,  som  röra  Boktryckerierne  i  gemen,  eller  på  något  sätt  angå 
thenna  näring,  Societetcn  del  lemnas,  på  thet  thensamma  må  hafwa  till- 
fälle, at  förut  och  innan  något  slut  fattas,  med  sine  påminnelser  och 
föreställningar  inkomma. 

§.  2.  Then  som  hädanefter  medelst  anläggande  af  Tryckcrie,  blifwer 
Boktryckare,  sedan  han  sig  anmält,  och  sine  skäl,  enligit  föregående  §:s 
lydelse,  framtedt,  må  sedermera  ej  beswäras  med  någon  kostnad  til  pläg- 
ning  eller  tractering,  under  hwad  namn  thet  wara  månde,  wid  bot  af 
Femtijo  Daler  Silfm:t  för  then  thet  gifwer  eller  fordrar;  utan  betalar 
han  allenast  för  anteckningen  wid  första  inträdet  i  Societetcn  i  et  för  alt 
Tjugu  Daler  Silfm:t.  Är  han  Boktryckare-Son,  eller  Gesäll,  som  genom 
arf  eller  gifte  kommit  at  tilträda  en  afleden  Boktryckares  wärk,  erlägge 
allenast  Tijo  Daler  Silfm:t.  Men  Boktryckare-Enkor  mage  oklandrade 
och  utan  någon  afgift  til  Societeten,  genom  Factorer  drifwa  Tryckeriet 
efter  theras  afledne  Män,  så  länge  the  äro  ogifte,  och  i  stånd  at  wärket 
behörigen  underhålla. 

Art.  III. 
Angående  ordningen  för  och  emellan  Boktryckerie- Agarne. 

§.  1.  Alle  Boktryckare  böra  nu  i  början  ingifwa  til  Societeten  en 
förtekning  på  sine  redan  tryckte  Förlags-böcker,  hwaruti  jemwäl  tydeligen 
utsattes,  på  hwilka  Wårt  nådige  Privilegium  är  utfärdat.  En  dylik  för- 
tekning böra  the  sedermera  hwart  hälft  är  insända  öfwer  alt  hwad  the 
antingen  på  egit  eller  andras  förlag  i  thet  förflutne  halfwa  året  tryckt, 
eller  ännu  hafwa  under  brassen.  Af  thesse  förtekningar  besörjer  sedan 
Societeten,  at  en  pålitelig  Catalogue  öfwer  alt,  hwad  i  Riket  tryckes, 
hwart  hälft  år  blifwer  författad  och  utgifwen. 

§.  2.  Then  Boktryckare  eller  Förläggare,  som  uppå  någon  Bok  eller 
Tractat  Wårt  nådiga  Privilegium  erhålla  wil,   bör  tillika  framte  bewis, 


801 


TRYCKFK1HRTS8TADGAK.  1700. 


at  thensamma  i  Manuscript  är  färdig,  eller  om  thet  är  et  wärk,  som 
stycketals  utkommer,  at  åtminstone  första  delen  theraf  är  utarbetad.  Så 
snart  Privilegium  utfärdat  är,  bör  innehafwaren  genast  i  Societeten  låta 
thet  antekna,  samt  i  the  allmänna  tidningar  thet  kundgöra.  Warder 
sådant  försummat,  skylle  sig  sielf  för  then  skada  och  förlust,  som  honom 
therigenom  kan  tilskyndas. 

§.  3.  The  Böcker  och  Tractater,  på  hwilka  Wårt  nådige  Privilegium 
således  utfärdat  är,  må  ingen  wid  thet  theruti  utsatte  wite,  understa  sig, 
at  eftertrycka,  icke  heller  the  mindre  skrifter  intil  tijo  eller  tolf  ark, 
som  en  annan,  fast  än  utan  Privilegium,  efter  Manuscript  först  uplagt, 
wid  bot  af  tijo  ä  tjugu  Daler  Silfm:t,  efter  omständigheterne,  och 
Exemplarens  confiscation,  thens  ensak,  som  förfördelad  blifwit.  Är  Privi- 
legii  tiden  förfluten,  eller  är  en  sådan  utom  Privilegium  uplagd  mindre 
skrift  genom  Exemplarens  skingrande  rar  blefwen,  må  en  annan  then  up- 
lägga,  i  fall  then  förra  förläggaren  eller  thess  rätts  innehafware,  hwilken 
thet  förut  hembjudas  bör,  sig  sådant  icke  wil  åtaga.  Then,  som  någon 
öfwersättning  med  eller  utan  Privilegium  utgifwa  wil,  bör  sådant  hos  Wårt 
och  Riksens  Cancellie-Collegium  anmäla,  samt  prof  af  sitt  arbete  inlämna, 
och  sedan  han  tilstånd  til  thess  utgifwande  erhållit,  låta  therom  i  tid- 
ningarne kungjöra,  på  thet  ej  andre  sin  tid  och  möda  på  et  och  samma 
wärk  fru  ek  t  löst  förspilla  måtte.  Är  Originalet  här  i  Riket  författat  och 
uplagt,  bör  tillika  thess  Auctors  eller  thess  rätts  innehafwares  samtycke 
till  öfwersättningen  erhållas  och  upwisas,  hwilkens  tryckande  sedermera  . 
på  lika  sätt,  som  här  ofwanföre  om  nya  uplag  stadgat  är,  bör  Originalets 
förläggare  eller  thess  rätts  innehafware  hembjudas. 

För  öfrigit  wele  Wi  härmedelst  hafwa  Boktryckarne  förunnat,  at  af 
alla  Böcker  och  Skrifter,  som  the  således  uplagt,  sielfwe  sörja  för  af- 
sättningen,  samt  til  then  ändan  hålla  Commissionairer  i  the  förnämsta 
Städer,  som  thesse  theras  arbeten  antingen  bundne  eller  obundne  försälja. 

§.  4.  Boktryckerie-idkare  förbjudes  härigenom  alfwarligen  at  trycka 
något,  som  ej  undergått  wederbörlig  Censur,  wid  thet  straff,  som  the  therom 
utgångne  Förordningar  innehålla.  Icke  eller  må  någon  wid  Twåhundrade 
Daler  Silfm:ts  wite  understa  sig,  at  trycka  någon  bok  eller  Tractat,  utan 
at  therpå  tydeligen  utsätta  orten,  åratalet,  och  sitt  eller  Tryckeriets  rätta 
namn:  åliggandes  honom  för  öfrigit,  at  hos  sig  förwara  thet  censurerade 
Manuscriptet,  på  thet  altid  tilgång  wara  må  til  then,  thet  censurerat. 


Om  arbetets  befrämjande  wid  Boktryckerierne>  medelst    Uthängs  och 

Tihkotts  af  skaffande. 

Emedan  mången  afhålles  ifrån,  at  låta  uplägga  nyttigc  böcker  för 
the  så  kallade  Uthängs  och  Tilskått,  som  wid  the  fläste  Boktryckerier 
brukas,  och  hwarmedelst  hwar  Gesäll  i  Tryckeriet  h ärtils  skal  som  en 
rättighet  sig  tilägnat  ej  allenast  wissa  Exemplar  af  hwar  tryckt  bok  på 
upläggarens  papper,  utan  ock  andre  Exemplar  af  samma  bok,  at  på  egit 
papper  få  tiltrycka,  hwaraf  upläggaren,  som  anwändt  sin  omkostnad,  blif- 
wit hindrad  i  afsättningen  och  kommit  at  lida,  utom  andra  undcrslef,  som 
therwid  skola  förelupit;  Ty  är  Wår  nådige  wilje  och  befallning;  thet  så- 


Art.  IV.  { 


302 


1700. 


TBYCKKRIHKT88TADGAU. 


dane  så  kallade  Uthängs  och  Tilskott  wid  böckers  upläggande  hädan- 
efter i  alla  Tryckerier  aldeles  skola  wara  afskaffade,  så  at  ingen  må 
understa  sig  them  widare  påstå,  ej  heller  therföre  fordra  betalning  i 
penningar,  wid  Tjugu  Daler  Silfm:ts  plikt  för  then,  som  therom  warder 
öfwertygad. 

Art.  V. 
Om  Boktryckerie  arbetarnes  hägn. 

På  thet  gode  och  tilräckelige  arbetare  ej  mage  wid  Boktryckerierne 
saknas,  förklare  Wi  härmedelst,  thet  theras  folk  och  arbetare  skola  för 
wärfning  och  krigstjenst  wara  befriade,  aldeles  på  thet  sätt,  som  Manu- 
factur-Privilegierne  och  the  senare  utgångne  Förordningar  om  Manufac tur- 
arbetare innehålla-,  dock  åligger  Societeten  at  tilse,  thet  ej  mera  folk 
mage  wid  Boktryckerierne  skyddas,  än  som  til  wärkens  rörelse  nödigt  är. 

Art.  VI. 
Angående  Boktryckerie  Gesäller. 

§.  1.  Emedan  Boktryckare-Gesäller  idka  en  fri  konst  och  dageligen 
umgå  med  böcker  och  skrifter,  så  böra  the  ock  billigt  föregå  andre  uti 
goda  seder  och  ärbart  lefwerne:  sökandes  genom  sin  skickelighet  och 
färdighet,  at  befordra  thenna  konsten  uti  alt  hwad  på  them  ankomma 
kan.  Och  som  hädanefter  hos  them,  hwilka  lärdt  Boktryckeriekonsten, 
intet  annat  anseende  gäller,  än  theras  färdighet  uti  the  thertil  hörande 
sysslor  och  goda  förhållande;  Så  böra  ock  alle  Gesäller  och  Gassar;  som 
uti  Boktryckerierne  förswarligen  lärdt,  utan  gensägelse  och  motstånd 
arbeta  tilsammans  med  the  Gesäller  och  Gassar,  som  efter  the  wid  en  del 
Tryckerier  härtils  i  akt  tagne  så  kallade  utrikes  Gewohnheiter,  Cornut- 
skaper  och  Postulater  lärdt:  skolandes  alle  uti  arbete  och  umgänge  wara 
lika  'gode.  Then  som  i  någor  måtto  sig  häremot  sättja  wil,  eller  förwiter 
then  andra  hans  lärosätt,  bote,  om  thet  är  en  Boktryckare,  Tjugu  Daler, 
och  är  thet  en  Gesäll,  Tijo  Daler  Sifm:t. 

§.  2.  Hwar  och  en  Gesäll  eger  frihet  efter  wanligheten,  at  ombyta 
Gondition  twå  gånger  om  året,  nemligen  14  dagar  för  Påsk,  och  14  dagar 
för  Michaelis,  så  framt  han  icke  annorlunda  med  Patronen  betingadt,  tå 
han  redeligen  bör  uthålla  then  tid,  han  sig  åtagit,  at  i  Tryckeriet  arbeta, 
wid  Fem  Daler  Silfm:ts  bot  och  skadans  ersättjande.  Theremot  bör  ock 
Patronen  wid  lika  wite  och  Gesällens  tilfredsställande  gifwa  honom  riktig 
betalning,  samt  i  alla  öfrige  delar  hålla  thet  accord,  han  med  honom 
ingådt,  så  framt  icke  laglige  orsaker,  innan  Contracts-tiden  löper  til  ända, 
theruti  någon  ändring  föranlåta. 

§.  3.  Ingen  Boktryckerie-idkare  ware  tillåtet,  at  ifrån  et  annat 
Tryckerie  antaga  någon  Gesäll  eller  arbetare,  innan  behörigt  afsked  och 
skrifteligit  bewis  om  thess  förhållande  ifrån  förra  Patronen  upwises,  wid 
bot,  Tijo  Daler  S:mt,  samt  ersättning  af  all  skada,  som  therigenom  then 
förra  husbonden  tilskyndas,  hwilken  i  sådane  fall  äger  frihet,  at  taga 
Gesällen  eller  arbetaren  tilbakars,  jemwäl  igenom  laga  medel,  om  så 
fordras.     Then  som  öfwertygas  hafwa  tubbat  eller  förledt  annans  folk, 


303 


TRYCKFUniKTRSTADOAn.  1700. 


[  under  then  tid  the  stått  i  thess   Condition,  bote  för  hwarje  gång  Tolf 

i  Dal  er  S:mt. 

I  §.  4.     Gesällerne  blifwa  i  alla  mål  answarige  för  thet  arbete,  som 

j  them  af  theras  Patroner  eller  Factorer  om  händer  lemnas.     Then,  som 

i  med  wårdslöshet  eller  annat  fel  beträdes  eller  finnes  hafwa  förtegat  the 

fel,  som  genom  Revideringar,  utfallningar  och  dylika  tilfällen  kunna  sig 
til  draga,  höte  efter  omständigheterne  til  Societetens  Cassa.  Ingen  må 
undandraga  sig,  thet  arbete  i  Tryckeriet,  som  hans  Patron  för  godt  finner 
honom  at  pålägga,  wid  Try  Daler  S:mts  wite  för  hwarje  gång.  Sättarne 
åligger  thet,  at  hålla  sina  Correctur-ark  i  ordning,  skrifwa  sina  namn 
therpå,  med  dag  och  datum,  samt  aflefwerera  them,  innan  theras  räkningar 
afslutas.  Äfwen  som  Tryckarena  böra  wara  answarige  för  alt  thet  papper 
och  thess  ans,  som  them  til  Pressen  ombetros,  så  at  intet  theraf  må  för- 
derfwas,  eller  några  defecter  ske  genom  theras  förwållande. 

§.  5.  Nidingswärk  wid  Boktryckerierne,  tå  stylar  egenwilligt  för- 
derfwas,  förblandas,  göras  defectueuse,  eller  bringas  i  oordning,  samt 
Prässar  och  andre  wärktyg  upsåteligcn  skadas,  böra  med  Fyratijo  Daler 
S:mts  böter  anses,  och  skadan  af  then  brottslige  ersättjas.  Orkar  han 
ej  botum,  plickte  med  publict  arbete,  och  stånde  thet  til  Societetens  be- 
pröfwande,  om  en  sådan  widare  må  tålas,  at  wid  Boktryckerierne  arbeta. 
§.  6.  All  oordentelighet  af  fri-måndagar,  spatseregång,  sielfwilligt 
tidens  förspillande,  samt  onödigt  af-  och  tillöpande  i  andre  Tryckerier  pä 
arbetsdagar,  hwarigenom  the  flitige  ifrån  si  ne  sy  si  or  hindras  och  förledas, 
warc  aldeles  förbudit,  wid  bot  Try  Daler  S:mt  för  then,  som  theremot 
bryter,  och  dubbelt,  i  fall  han  oftare  thermed  beträdes,  jemte  ersättning 
til  Patronen  af  all  then  skada,  som  honom  af  thess  försummelse  timat. 
Lika  bot  ware  ock  för  then,  som  söker  uppstudsa  annans  folk,  bringar 
starka  drycker  i  Tryckeriet,  anstiftar  trätor,  oljud  samt  onyttigt  och 
hinderligit  prat.  För  oqwädins  ord  och  slagsmål  ware  lag  samma.  Lockar 
eller  förförer  Gesäll  någon  Gåsse  eller  någon  annan  Tryckerie  arbetare 
på  krogar  och  misstänkte  samqwäm,  bote  Try  Daler  S:mt  första  gången: 
kommer  han  oftare  igen,  bote  dubbelt.  Finnes  thet,  at  then  brottslige 
likafullt  i  sitt  oordenteliga  lefwerne  fortfar,  och  at  han  igenom  penninge- 
böter therifrån  icke  rättas  kan,  bör  med  honom  förfaras  efter  som 
Hall-Ordningens  3.  Art.  5.  §.  för  dylikt  beskaffade  Manufacturarbetare 
föreskrifwer ;  Och  på  thet  häröfwer  må  kunna  hållas  så  mycket  nogare 
upsigt,  äger  Boktryckerie-Societcten  frihet,  at  antingen  hafwa  sine  egne 
män,  som  å  Embetes  wägnar  Tryckerie-arbetarnes  förhållande  efterfråga, 
och,  när  så  tarfwas,  påtala,  eller  ock,  at  therom  tillika  anmoda  Stads- 
Fiscalerne,  eller  något  annat  wärks  ombud.  Wiser  Gesäll  eller  Gåsse 
owett  och  olydna  emot  Patronen  sielf,  äge  han  tå  Husbonde-rättigheten, 
så  wäl  inne  som  utom  huset.  Alle  all  män  ne  sammankomster  emellan 
Gesällerne  ware  aldeles  förbudne,  wid  Tijo  Daler  S:mts  wite  för  hwar 
och  en,  som  sig  wid  en  sådan  sammankomst  infunnit.  Wid  alle  thessc 
brottmål  böra  skälen  wid  undersökningarne  in  för  Societeten  af  samma 
grund  korteligen  uptagas  och  afslutas,  som  wid  Hall-ltätterae  brukeligit  är. 
§.  7.  Then  Gesäll,  som  i  sin  Patrons  hus  har  kammare  och  säng, 
bör  om  qwällarne  i  rattan  tid  wara  hemma,  nemligen  uti  the  Sex  Sommar- 
månader, ifrån  then  1.  April  til  then  sista  Septcmbris,  klockan  10,  och 


804 


1700.  TRYCKFRIHRTS8TADGAR. 


i  the  öfrige  Sex  månaderne  klockan  9,  wid  Twå  Daler  S:mta  plickt  första 
och  andra  gången,  men  dubbelt,  om  han  sig  häremot  oftare  förser.  Giör 
han  thertil  larm  på  porten  och  i  huset,  til  Patronens  och  thet  öfriga 
arbetsfolkets  oro,  bote  för  hwarje  gång  Fyra  Daler  S:mt. 

§.  8.  Som  hwar  Boktryckerie-idkare  åligger,  at  skaffa  sine  Gesäller 
förswarliga  wärktyg  och  Materialier,  så  böra  ock  Gesällerne  med  yttersta 
flit  och  åhuga  giöra  theras  arbete  wid  thet  answar,  som  nästföregående 
4.  §.  stadgar:  The  skola  ock  på  alt  redeligit  sätt  befordra  theras  Patroners 
nytta,  och  ej  för  andra  uppenbara,  hwad  them  til  skada  och  förfång  lända 
kan;  utan  twert  om,  sådant,  när  the  thet  märka,  Patronen  upricktigt 
tilkänna  gifwa.  Til  samma  skyldigheter  böra  the  ock  hålla  the  under 
them  stående  Gassar,  hwilka  the  ej  böra  twinga,  at  för  sig  i  olaglig  tid 
arbeta,  eller  skicka  them  ärender,  utom  the  timar  på  dagen,  som  thertil 
i  hwarje  Tryckerie  äro  utsatte  wid  Twå  Daler  S:mts  wite  hwarje  gång, 
för  then  Gesäll,  som  häremot  bryter.  Ingen  Gesäll  må  understa  sig> 
någre  stylar,  färg  eller  Tryckeritilhörigheter  utlåna  eller  förbyta,  wid 
Tjugu  Dal.  S:mts  plikt  och  skadans  ersättande. 

§.  9.  Enär  Boktryckeri-Patron  lemnar  någon  Gåsse  under  en  Gesäll 
til  thess  upsigt  och  handledande,  bör  Gesällen  thensamma  upriktigt  och 
med  flit  lära  och  underwisa,  wid  Try  Daler  Srmts  bot  första  gången, 
för  then  thet  wägrar,  och  andra  gången  dubbelt.  Men  theremot  har 
Gesällen  för  en  sådan  sin  möda  at  undfå  särskild  wedergällning  eller 
så  kallade  underwisnings-penningar  i  et  för  alt,  Sex  Daler  S:mt,  hwaraf 
han  får  uttaga  hälften,  tå  Gassen  något  är  för  sig  kommen,  och  then 
återstående  hälften,  när  han  efter  bepröfwande  wet  sina  stycker.  När 
en  Gesäll  arbetar  tilsammans  med  en  Gåsse,  är  han  för  Gåssens  arbete 
lika  answar  förbunden,  som  honom  för  thess  egit,  efter  4:de  §.  inne- 
håld,  åligger. 

Art.  VII. 
Om  Gassar  och  theras  utlärande. 

§.  1.  Hwar  och  en  Boktryckare  äge  frihet,  at  antaga  så  många 
Gassar  i  lära,  som  han  behöfwer,  och  finner  för  sin  rörelse  nödige,  hwilka 
dock  förut,  jemte  Christendomen,  böra  åtminstone  wäl  kunna  läsa  Swänska 
och  Latin  skrifwit  och  tryckt.  En  sådan  Gåsse  bör  thcssutan  til  thet 
minsta  En  månad  wara  på  prof,  at  thess  naturliga  böjelse  theri genom 
någorlunda  må  kunna  utrönas,  och  när  han  wid  berörde  tids  förlopp  är 
et  tjenligit  ämne  befunnen,  gifwer  Boktryckeri e-ägaren  sådant  Societeten 
tilkänna,  tå  Gassen  i  läran  antages  och  inskrifwes,  samt  erhåller  ther- 
öfwer  bewis,  utan  någon  afgift. 

§.  2.  Lärotiden  blifwer  efter  Gåssens  ålder  och  omständigheter  8, 
7,  6  år:  the  som  äro  af  mognare  ålder,  mage  antagas  på  5  til  4  år, 
men  ej  ringare;  dock  altid  med  thet  wilkor,  at  ingen  utur  läran  lösgifwes, 
förr  än  han  wist  behörigt  prof  af  sin  skickelighet,  som  härefter  i  5:te  §. 
förmäles. 

§.  3.  Gassar,  som  lära  Boktryckeriet,  böra  sig  gudfrucktigt,  stilla 
och  lydigt  förhålla,  samt  aldrig  gå  af  huset  utom  theras  Patroners  lof 
och  minne:  wacktandcs  sig  för  misstänkte  ställen  och  sällskaper.   Ej  äro 


8v.  Boktr.-hist.  805  20 


TRY0KFR1HET88TADGAR.  1700. 


the  pliktige,  at  utom  then  i  VI.  Articlen  §.  8.  omförmälte  tiden  tjcna 
Gesällerne  i  något,  som  Tryckeriet  icke  tilhörer,  och  bör  then  Gesäll, 
som  af  ondsko  eller  wrångt  sinne  them  slår  och  illa  bemöter,  med  Try 
Daler  8:mts  böter  anses,  hwilka  fördubblas,  tå  thet  flera  gånger  händer; 
men  theremot  håller  Boktryckerie-Patron  sielf,  eller  genom  then  han 
thertil  förordnar,  öfwer  Gåssarne  behörig  husaga,  så  at  ordning  må  hållas, 
och  the  hwad  them  åligger,  behörigen  fullgiöra. 

§.  4.  Ej  må  någon  Gåsse  under  hwarjehanda  förewändning  öfwer- 
gifwa  sin  Patron,  innan  lärotiden  är  ute.  Löper  han  bort,  äge  Patronen 
magt,  at  honom  med  tjenlige  medel  återtaga.  Händer  thet,  at  then  Bok- 
tryckeri-Patron, hos  hwilken  Gassen  är  inskrifwen,  afgår  med  döden,  innan 
lärotiden  är  ute,  bör  Gassen  hos  hans  Enka  fullborda  lärotiden;  men 
uphäfwer  hon  Tryckeriet,  bestyre  tå  Societeten  om  Gåssens  utlärande  i 
et  annat  Tryckerie.  Skulle  en  Gåsse  förfalla  til  snatteri,  liderlighet  eller 
annan  försummelse  och  motwilja,  at  Boktryckeri-ägaren  finner  husaga  på 
honom  ej  wärka,  och  han  således  ej  kan  honom  längre  hos  sig  i  läran 
behålla,  så  bör,  efter  anmälande,  Societeten  pröfwa,  hwad  hårdare  aga 
en  sådan  Gåsse  må  undergå,  och  i  erforderligit  fall  öfwerlemna  honom 
til  the  allmänna  arbets-husen,  hwaräst  han,  på  föreställning  ifrån  Socie- 
teten, bör  emottagas  och  til  arbete  hållas  så  lång  tid,  som  omständig- 
heterne  gifwa  anledning  at  fastställa. 

§.  5.  Ej  må  någon  Gesäll  understa  sig,  at  upstudsa  eller  afråda 
någon  Gåsse  ifrån  fortfarande  i  läran,  wid  Tijo  Daler  S:mts  wite,  antingen 
han  ännu  är  på  prof,  eller  sedan  han  blifwit  inskrifwen.  Enär  en  lärling 
sina  år  fullbordat  och  utlärdt,  bör  han  wisa  behörige  prof  af  sin  erfaren- 
het och  skickelighet  i  the  stycker,  han  weta  bör,  hwaröfwer,  så  wäl,  som 
hans  förhållande  under  lärotiden,  Boktryckeri-Patron  lemnar  honom  witnes- 
börd,  som  til  Societeten  ingifwes,  tillika  med  bewis  af  Prästerskapet,  om 
hans  framsteg  i  Christendomen.  Therpå  blifwer  han  wäl  af  Societeten, 
emot  Sex  Daler  S:mts  erläggande  til  thess  Cassa,  så  wida  lösgifwen,  at 
han  njuter  Gesälls-lön,  efter  som  han  med  sin  Patron  öfwerenskomma 
kan;  men  på  thet  hädanefter  ej  andre,  än  skickelige  och  pålitelige  Ge- 
säller, som  uti  arbete  och  lefwerne  göra  konsten  tilbörlig  heder,  mage 
med  bewis  förses,  bör  en  sådan  på  thet  sättet  lösgifwen  Gesälls  första  år 
anses,  som  hans  profår,  och  sedan  han  thet  med  flit  och  godt  loford 
tilbragt,  hwarom  hans  Patron  lemnar  honom  witnesbörd,  warder  han  för 
Gesäll  förklarad,  och  undfår  af  Societeten  ordenteligit  lärobref,  utom 
hwilket  ingen  Boktryckeriearbetare  för  rätt  Gesäll  må  anses.  Wid  thess 
undfående  består  han  sina  Cammerater  Åtta  Daler  S:mt,  utom  hwilka 
Åtta  Daler  S:mt  och  the  ofwanförmälte  Sex  Daler  dito  mynt,  som  förut 
til  Societetens  Cassa  erlagde  äro,  ingen  widare  kostnad  göras  må,  ej 
eller  någon  tractering,  wid  Tjugu  Daler  S:mts  böter  för  then  thet  fordrar 
eller  gifwer.  Således  warda  härmedelst  alla  så  kallade  Cornut-skaper, 
Postulater,  Depositioner,  Wälkommor,  Ceremonier  och  flere  slike  sielf- 
tagne  och  ogrundade,  samt  til  sielfswålds  och  skulds  åsamkande  tj  en  ande 
sedwanor,  af  hwad  namn  the  äro,  aldeles  förbudne  och  afsknffadc.  Börande 
the  ankommande  främmande  therföre  warnas:  Hwar  och  en,  som  hädan- 
efter understår  sig,  en  slik  fåfänga  anställa  eller  bewista,  skal  för  hwarje 
gång  bota  Femtijo  Daler  S:mt. 


806 


1700.  TRYCKPR1UKT8BTADQAB. 


Art.  VIII. 

Om   Correctorer,   Factorer  och   the  öfrige  Personer,   som   wid   Bok- 

tryckerierne  brukas. 

§.  1.  Boktryckerie-idkarne  i  gemen,  som  ej  sielfwe  wilja  eller  kunna 
corrigera  the  arbeten,  som  hos  them  upläggas,  skola  wara  skyldige,  at 
betjena  sig  af  gode  och  pålitelige  Correctorer,  hwilka  åter  å  theras  sida 
böra  swara  för  Correcturen,  och  them  altid  i  rattan  tid  efter  öfwerens- 
kommande  til  Tryckerierne  återställa.  Och  om  sä  händer,  at  et  eller 
flere  ark  igenom  Correctorens  förwållande  blifwa  felaktigt  aftryekte  och 
förderfwade,  skal  han  bestå  omkostnaden  til  theras  omtryckande. 

§.  2.  Then  Boktryckerie-ägare,  som  wil  taga  sig  Factor  til  wärkets 
förestående,  äge  frihet,  at  af  the  Gesäller,  som  hos  honom  arbeta,  eller 
ock  af  andre,  när  laga  ombytnings-tid  är,  thertil  utse  then,  til  hwilken 
han  har  masta  förtroende.  En  sådan  antagen  Factor  bör  sig  wid  nästa 
Societetens  sammankomst  anmäla,  at  i  Protocollet  anteknas,  tå  han  til 
Societetens  Cassa  erlägger  i  et  för  alt  Try  Daler  S:mt,  och  blifwer  så- 
ledes all  Tractering,  som  wid  Factorens  inträde  äfwen  plägar  anställas, 
aldcles  förbuden,  på  samma  sätt  och  wid  lika  wite,  som  i  7.  Articlen 
5.  §.  stadgas. 

§.  3.  Factorens  sysla  består  theruti,  at  hålla  riktig  ordning  på  alt 
uti  wärcket:  at  swara  före,  thet  arbetet  blifwer  wäl  giordt,  och  at  thet, 
som  tryckes,  eller  tryckt  blifwit,  tilbörligen  wårdas  och  handteras:  at 
hålla  hand  öfwer  Gesäller  och  Gassar,  thet  the  i  rattan  tid  göra  sine 
syslor,  samt  tilse  thet  Stylar  och  Prässar,  jemte  andra  redskaper,  be- 
hörigen  aktas,  och  ej  genom  wanskötsel  skadas,  och  änteligen,  at  göra 
räkning  för  papper,  och  thet,  som  theraf  tryckes,  med  hwad  mera  han 
kan  hafwa  under  händer:  Förhållande  sig  i  öfrigit  efter  thet  accord,  han 
med  sin  Patron  ingått. 

§.  4.  Som  Factoren  är  i  Husbondens  ställe,  och  står  i  answar  för 
arbetet  med  hwad  mera,  som  honom  efter  föregående  §:s  lydelse  åligger; 
så  böra  ock  Gesäller  och  Gassar  wisa  honom  i  alt,  hwad  Tryckeriet 
angår,  behörig  aktning  och  lydna,  wid  then  plikt,  som  i  VI.  Artic.  6.  §. 
är  utsatt. 

§.  5.  Factoren  bör  i  sitt  upförande  föregå  the  andre  med  goda 
Exempel,  akta  sig  för  misstänkte  sällskap,  aldrig  uppenbara  thet,  som 
hemligit  hållas  bör:  ej  utan  tilstånd  utlåna  eller  öfwerse,  när  någon  annan 
utlånar  och  förskingrar  stylar,  samt  andre  Tryckeriets  tilhörigheter;  alt 
för  honom  wid  dubbelt  answar  och  wite  emot  thet,  som  i  VI.  Art.  5.  6. 
7.  §.  §.  §.  i  anseende  til  Gesällerne  är  stadgat.  Icke  eller  må  en  Factor 
eller  annan  Betjent,  som  njuter  lön,  och  har  et  Tryckeries  förlager  om 
händer,  utom  Boktryckeri e-ägarens  wettskap  och  tilstånd,  utborga,  byta 
eller  utlåna  någre  Exemplar,  antaga  något  i  Commission  för  andra,  eller 
drifwa  egen  eller  Compagnie-handel,  under  hwad  föregifwande  eller  namn 
thet  wara  må,  wid  confiscation  af  thet  han  handlar  med,  samt  Femtijo 
Daler  Silfwermynts  böter  och  Conditioneus  förlust;  Dock  om  Husbonden 
en  sådan  Betjent  ändock  hos  sig  qwarhåller,  och  han  sig  andra  gången 
i  slikt  fall  förbryter,  ware  han,  jemte  Conditioneus  förlust,  til  dubbel 
plikt  förfallen. 


807 


TRYCKFRI  HETSSTAPGAR.  1700. 


§.  6.  Sluteligen  hafwe  Wi  för  godt  funnit,  at  fastställa,  thet  alle  här 
ofwanföre  utmärkte  böter  skola  hemfalla  Boktryckeric-Societetens  Cassa. 
Äfwen  som  wederbörandc  Befallningshafwande,  Magistrater  och  Hall-Rätter, 
hwilka  senare  äro  berättigade,  att  framför  andra  til  Fabriquernc  nyttja 
the  brottsligas  arbete,  när  the  thertil  af  Societeten  sakfälte  äro,  hafwa 
i  förefallande  mål  på  anmodan,  at  lemna  Societeten  nödig  handräckning 
til  behörig  werkställighet  af  thenne  Wår  nådige  Förordning.  Thet  alle, 
som  wederbör,  hafwa  sig  hörsamligen  at  efterrätta.  Til  yttermera  wisso 
etc.     Stockholm  i  RådCammaren,  then  12.  Augusti  1752. 


17. 

Kongl.  Maj:ts  och  Riksens  Caneellie-Collegii  Kund- 
giörelse,  Til  Förekommande  af  tryckte  Arbetens  stegrande 
utöfwer  et  billigt  pris.  Gifwen  Stockholm  then  24  October 
Åhr  1759. 

Kongl.  Maj:ts  Wår  Allernådigste  Konungs  och  Riksens  Wi,  under- 
skrifne  Råd,  etc;  Giöre  witterligit,  at  igenom  Nådig  skrifwelse  af  then 
1.  Febr.  1757.  har  Kongl.  Maj:t  updragit  Thess  och  Riksens  Cancellie 
Collegio  öfwerinseendet  öfwer  all  Bokhandel  i  Riket,  utan  afseende  uppä 
Personerne  som  thensamma  idka,  samt  tillika  faststält,  at  alt  hwad  af 
Boktryckerierne  utkommer,  Auctoren  och  Upläggaren  må  wara  bekant 
eller  obekant,  icke  må  försäljas  til  högre  pris,  än  thet  Boktryckerie- 
Idkarne,  under  Kongl.  Cancellie  Collegii  tilsyn,  äro  skyldige  at,  efter 
hwarje  Wärks  art  och  omständigheter,  i  akttaga,  och  som  på  Förlags 
Böcker  uti  ordinaire  Stil  i  gemen  ej  stiger  öfwer,  men  ofta  under  Sex 
öre  Kopparmynt  arket  tryckpapper  och  Åtta  öre  samma  mynt  arket  skrif- 
papper;  Äfwen  som  periodique  skrifter,  hwilka  på  Boktryckeri-Idkarnes 
förlag  utgifwas,  säljas  til  Sex  öre  Kopparmynt  arket:  Börandes  på  Titul- 
bladet  af  hwarje  Bok  eller  Skrift,  som  utkommer,  tydeligen  tryckt  ut- 
sättas, huru  mycket  Exemplaret  kostar.  Och  althenstund  Kongl.  Collegium 
måst  förnimma,  thet  prisen  ofta  öfwer  wanligheten  stegras  af  Auctorer 
och  andre,  som,  på  egen  bekostnad,  uplägga  the  arbeten,  hwartil  the 
kunna  wara  ägare;  Förthenskull  och  til  förekommande  af  en  slik  dyrhet, 
har  thenna  ofwanomrörde  författning  Kongl.  Maj:ts  och  Riksens  Cancellie- 
Collegium  til  allmän  efterrättelse  welat  kundgjöra,  samt  therjemte  tilkjenna 
gifwa,  at,  enär  något  tryckt  arbete  uti  the  utkommande  Tidningar  til  för- 
sälgning  hädanefter  upgifwes,  tå  tillika  sielfwa  priset  bör  wara  utsatt, 
lempat  efter  thet,  hwartil  et  slikt  arbete  utaf  Boktryckerie-ldkarne  skäl  igen 
kan  försäljas.     Stockholm  then  24  Octob.  1750.' 


308 


1700.  TRYCKFR1HET8STADGAR. 


18. 

Kongl.  Maj:ts  Nådige  Förordning,  Angående  Skrif-  och 
Tryck-friheten;  Gifwen  Stockholm  i  Råd-Cammaren  then 
2.  Decembr.  1766. 

WI  ADOLPH  FRIEDRICH  etc.  Gjöre  witterligit,  At  tå  Wi  cftersinnat 
then  stora  båtnad  Allmänheten  af  en  rättskaffens  Skrifwe-  och  Trvck-frihet 
tilflyter,  i  thet  en  obehindrad  inhördes  nplysning  uti  hwarjehanda  nyttiga 
ämnen,  icke  allenast  länder  til  Wetteuskapers  och  goda  slögders  upodling 
och  utspridande,  utan  ock  gifwer  en  hwar  af  Wåre  trogne  undersåtare 
ömnigare  tilfälle,  at  thess  bättre  känna  och  wärdera  et  wisligen  inrättadt 
Regeringssätt;  Äfwen  som  ock  thenna  frihet  bör  anses  för  ett  af  the  hasta 
hjelpmedel  til  Sedernas  förbättring  och  Laglydnadens  befrämjande,  tå 
missbruk  och  olagligheter  genoni  trycket  blifwa  för  Allmänhetens  ögon 
adagalagdc;  Sä  hafwe  Wi  i  Nåder  funnit  the  förre  i  thctta  mål  giorde 
författningar  tarfwa  then  behöriga  rättelse  och  förbättring,  at  all  twe- 
tydighet  och  ett  sådant  twång,  som  med  thet  påsyftade  ändamålet  ej 
hestå  kan,  mage  utur  wägeu  rödjas. 

I  sådant  afseende,  och  sedan  Wi  häröfwcr  inhämtat  Riksens  Ständers 
underdåniga  utlåtande,  hafwe  Wi  i  Nåder  godt  funnit,  at  thet  tilförene 
inrättade  Censors-Ämbetet,  nu  mera  aldeles  bör  uphöra,  samt  ej  eller 
Wårt  och  Riksens  Cantzlie-Collegio  hädanefter  tilkomma,  at  öfwerse,  gilla 
eller  ogilla  the  til  tryckning  ärnade  Skrifter,  utan  komma  Authorerne 
sjelfwe,  jemte  Boktryckarne,  för  thet  som  i  trycket  utgifwes,  efter  thenna 
Wår  Nådiga  Förordning,  hwarigenoin  the  förra  Stadgar  om  Censuren 
aldeles  uphäfwas,  at  answarige  wara;  Dock  hwad  angår  skadelige  Böckers 
införande  och  försäljande  på  Boklådorne,  förblifwer  tilsynen  theröfwer 
hädanefter  hos  Wårt  Cantzlie-Collegium  och  wcderbörande  Consistorier, 
som  äga  theröfwer  hand  hålla,  at  ej  någre  förbudne  och  förföriska  Böcker, 
antingen  uti  Theologiska  eller  andre  ämnen,  mage  få  utspridas. 

§.  1.  Ingen  ware  tillåtit  något  skrifwa  eller  genom  trycket  utgifwa, 
som  strider  emot  Wår  rätta  Tros  bekännelse  och  then  rena  Evangeliska 
Läran;  Hwar,  som  thermed  beträdes,  ware  til  tryhundrade  Daler  Silfwer- 
mynts  böter  förfallen. 

Innehåller  Skriften  smädelse  emot  Gud,  warde  dömd  efter  Allmän 
Lag.  Och  på  thet  irrige  lärosatsers  insmygande  thess  bättre  förekommas 
må,  skola  alla  Manuscripter,  som  i  någor  måtto  angå  Läran  och  wåra 
Christendoms-stycken,  förut  af  närmaste  Consistorio  öfwerses,  och  ingen 
Boktryckare,  wid  Twåhundrade  Daler  Silfwermynts  wite  sig  fördrista,  at 
utan  Consistorii  påskrifne  tillåtelse,  hwilkcn  ock  tillika  tryckas  bör,  sådauc 
skrifter  genom  trycket  utgifwa. 

§.  2.  Swea  Rikes  oryggeliga  Grundlag  är,  at  en  Konung  skall  wara: 
Han  och  ingen  annan  regera  Riket  sino  med  och  icke  utan,  mindre  emot 
Riksens  Råds  rade,  efter  the  af  Ständerne  gillade  och  faststälte  Lagar, 
samt  efter  Honom  Thess  Manlige  Bröst-Arfwingar,  på  sätt,  som  Riksens 
Ständers  Förening,  angående  Successionen  af  år  1743.  förmår:  At  ingen 
annan  Magt  må  äga  Lag  stifta  eller  förändra,  än  Riksens  Lagligen  för- 
samlade Ständer,  likinätigt  the  ras  Riksdagsmanna  Fullmagt:  At  ej  något 


309 


TRYCKFRIHETSSTADGAR.  1700. 


Stånds  Privilegier,  utan  med  alla  fyra  Ståndens  enhällige  samtycke  kunna 
widröras  eller  förändras:  Ej  nya  skatter  och  utlagor,  utom  Riksens 
Ständers  wettskap,  fria  wilja  och  samtycke,  Riket  påläggas,  samt  thy 
förutan,  hwarken  Krig  få  begynnas,  eller  Riksens  Mynt  til  Skrot  och 
Korn,  förhögning  eller  afslag  undergå:  såsom  ock,  Riksens  Råd  hwar  för 
sig  äro  altid  Ständer  för  sine  inför  Kongl.  Maj:t  gifne  Rådslag,  samt 
Embetsmän  för  theras  förrättningar,  til  answar  skyldige. 

Thesse  Grundlagar,  med  flere,  som  Riksens  Ständer  för  oryggelige 
faststäldt,  eller  fastställandes  warda,  må  ingen  sig  fördrista  genom  skrifter 
eller  tryck  i  någon  måtto  bestrida  eller  anfäkta,  wid  Tryhundrade  Daler 
Silfwermynts  böter. 

§.  3.  Djerfwes  någon  i  utgifna  skrifter  bruka  lastande  eller  för- 
klenliga  omdömmen,  om  Oss  och  Wårt  Konunga-IIus,  eller  gjöra  någon 
Konungens  och  Rikets  Råd  sådane  tilwitelser,  som  å  theras  ära  gå,  eller 
eljest  smädeliga  äro,  warde  dömd  efter  Allmän  Lag. 

Förgriper  sig  ock  någon  på  förberörde  sätt  emot  Riksens  Ständer, 
thcn  skal,  efter  brottets  större  eller  mindre  grofhet,  antingen  til  lifwet 
straffas,  eller  med  annan  swår  kropps  plikt  beläggas. 

Skrifwer  någon  smädeskrift,  eller  thet  eljest  skymfeligit  och  för- 
klenligit  är,  mot  Rikets  Ämbetsmän,  eller  någon  annan  Medborgare, 
plikte  efter  Allmän  Lag.  Så  ware  ock  ingen  tillåtit,  at  i  allmänna 
skrifter  sig  betjena  af  smädeliga  utlåtelser  om  Krönta  Hufwuden  eller 
theras  närmaste  Blodsförwandter  och  samtida  Regerande  Magter;  icke 
eller  at  skrifwa  och  i  trycket  utföra  något,  hwari genom  en  uppenbar  last 
främjas  eller  förswaras,  och  således  med  ärbarhet,  en  rättskaffens  naturlig 
och  Christelig  Sedolära,  samt  thess  grunder,  icke  öfwerensstämmer;  Hwar 
som  häremot  bryter,  ware  til  Trehundrade  Daler  Silfwermynts  böter 
förfallen. 

§.  4.  Boktryckaren  utsätter  på  Titulbladet  Författarens  namn,  så 
framt  thenne  ej  åstundar  wara  onämnd,  hwilket  icke  förnekas  bör,  och 
tage  Boktryckare  i  sådan  händelse  til  sin  säkerhet,  hans  skrifteliga  bewis, 
at  han  skriften  författat;  Dock  bör  altid,  ehwad  skriften  är  utan  namn, 
eller  icke,  therå  sättas  Boktryckarens  egit  och  Stadens  namn,  ther  tryck- 
ningen skedt,  jemte  Åratalet:  Försummar  Boktryckare  thet,  bote  Tu- 
hundrade  Daler  Silfwermynt. 

Är  Skriften  utan  namn  och  gitter  ej  Boktryckaren  bewisligen  thet 
upgifwa,  när  åtal  therå  giörcs,  stånde  sjelf  i  alt  thet  answar,  som  skriftens 
författare  stå  bordt;  Men  gitter  han  Authoreu  upgifwa,  ware  från  alt 
answar  fri. 

Af  alt  hwad  som  tryckes,  ware  Boktryckaren  skyldig,  at  efter  wanlig- 
heten  aflemna  Sex  Exemplar,  så  snart  the  äro  tryckte,  theraf  Wårt  och 
Riksens  Cantzlie-Collegium,  Riks-Archivum,  Wårt  Bibliotheque  och  alla 
trenne  Academierne  i  Riket,  hwar  sitt  Exemplar  undfår:  Försummar 
Boktryckaren  thetta,  höte  P^tthundrade  Daler  Silfwermynt:  Och  på  thet 
förbrytelser  emot  thenna  Wår  Nådiga  Förordning,  må  wederbörligen  be- 
ifrade  warda,  skal  thet  icke  allenast  tilhöra  Wår  Justitiae  Canceller  samt 
wederbörandc  Ombudsmän  och  Fiscaler,  at  therpå  hafwa  et  noga  inseende, 
samt  befordra  then  brottslige  til  Laga  näpst;  Utan  wele  Wi  ock  tillåta, 
thet  hwar  och  en  af  Wåre  trogne  undersåtare  må  äga  rättighet,  at  i 


310 


1700.  TRYCKFR1HKT88TADGAK. 


sådan  sak,  som  angår  brott  emot  thenna  Förordning,  talan  föra,  hwilket 
al  tid  bör  ske  på  ordenteligit  sätt  wid  wederbörande  Domstol,  efter  före- 
gången Laga  stämning,  och  Parterne  å  ömse  sidor  theras  Laga  Rättegångs 
föraioner  få  til  godo  njuta;  Age  ock  Domaren  genast  wid  Rättegångens 
början  at  pröfwa,  buruwida  skäl  wara  kan,  at  alla  betintcliga  Exemplar 
af  then  öfwerk lagade  skriften  mage  til  sakens  slut  under  qwarstad  och 
säkert  förwar  ställas:  Warder  skriften  sluteligen  för  skadelig  och  för- 
buden ansedd,  böra  alla  Exemplaren  confisceras  och  förstöras.  Finnes 
åter  Käranden  utan  tillräckeliga  skäl  hafwa  åtal  gjordt,  stånde  han 
samma  straff,  som  then  anklagade  bort  undergå,  om  han  brottslig  warit, 
och  uprätte  therjemte  allan  skada. 

§.  5.  Hwad  Wi  således  i  the  trenne  förstnämnde  §.  §.  i  Nåder 
tydeligen  stadgat  om  thet,  som  i  skrifwande  och  tryck  bör  aktas  förbudit, 
må  ingen  utom  thess  bokstafweliga  innehåll  på  något  sätt  draga  eller 
förtyda,  utan  bör  alt  hwad  theremot  icke  klarligen  strider,  anses  lofgifwit 
at  Skrifwa  och  Trycka,  på  hwad  språk  eller  uti  hwad  skrifart  thet  kan 
wara  författadt,  antingen  uti  Theologiska  ämnen,  Sedoläran,  Historien, 
eller  någon  af  the  lärda  Wettenskaper,  angående  then  allmänna  eller 
enskildte  hushållningen,  Collegiers  och  Ämbetsmäns  gjöromål,  Societeter 
och  Samfund,  Handel,  Näringar,  Slögder  och  Konster,  hwarjehanda  Up- 
gifter  och  inrättningar,  med  mera  sådant,  som  til  Allmänhetens  nytta  och 
uplysning  lända  kan:  Äfwen  som  ock  ingen  förmenes  utgifwa  afhandlingar 
angående  Riksens  Allmänna  Rätt  och  thertil  hörige  stycken,  theruti  en 
hwar,  allenast  Skriften  ej  i  någor  måtto  kränker  the  i  2:dra  §.  här  ofwan- 
före  nämde  oryggelige  grunder  af  Regements  Författningen,  må  äga  obe- 
hindrad  frihet  at  upgifwa  sine  tankar  om  alt,  som  Medborgares  både  rätt 
och  skyldigheter  rörer,  samt  til  någon  förbättring  eller  förekommande  af 
skadeligc  fölgder  tjena  kan;  hwilken  frihet  ock  bör  sträcka  sig  til  alla 
Lagar  och  författningar  i  gemen,  som  redan  faststälte  äro,  eller  hädan- 
efter stadgade  warda. 

Ware  ock  i  lika  måtto  tillåtit,  at  skrifwa  och  trycka  låta  om  Rikets 
förbindelser  med  andre  Magter,  samt  fördel  eller  skada  af  Äldre  eller 
Nyare  Förbund,  eller  therom  gjorde  Propositioner:  1  hwilket  afseende 
jemwäl  alla  med  Främmande  Magter  slutne  Afhandlingar  mage  få  tryckas, 
dock  ej  någon  del  theraf,  som  hemlig  wara  bör;  Mindre  må  thet  för- 
nekas at  om  andre  folkslags  Borgerliga  författningar,  theras  fördelar, 
afsigter,  Handel  och  hushållning,  styreka  och  swaga,  Lynne  och  Seder, 
bedrifter  och  misstag,  antingen  särskildt,  eller  jemnförelsewis,  något  af- 
handla  och  trycka  låta. 

§.  6.  Under  thenna  Tryckfrihet  kommer  thernäst  at  begripas  alla 
Skriftwäxlingar,  Species  Facti,  Handlingar,  Protocoll,  Dommar  och  Ut- 
slag, lika  ehwad  the  til  then  förflutna  tiden  äro  hörande  eller  hädanefter 
begynnas  och  fortsättjas,  företes,  föras  och  utfärdas  både  för,  under  och 
efter  Rättegången  wid  Under-Domstolar,  Hof-  och  Öfwer-Rätter,  Collegier, 
Wåre  Befallningshafwande,  Consistorier  eller  andre  publique  Wärk,  samt 
utan  åtskildnad  af  målens  egenskap,  antingen  thesse  äro  Civile,  Criminelle, 
Ecclesiastique  eller  eljest  Religions  stridigheter  i  mer  eller  mindre  måtto 
rörande;  Afwen  ock  Äldre  och  Nyare  Beswär  och  Förklaringar,  Deduc- 
tioner  och  Contra  Deductioner,  som  til  Wår  Justitiae  Revision  blifwit  in- 


311 


TRYCKFB1HETSSTADGAR.  1700. 


gifne  och  ingifwas,  jemte  the  i  Wår  Nedre  Revision  hållne  Protocoll,  lika 
med  the  Ämbets  Bref  och  Memorialer,  hwilka  ifrån  Justitiae  Cancellerens 
Expedition  redan  blifwit  utfärdade,  eller  framdeles  kunna  utfärdas:  Dock 
at  ej  någon  må  belastas  at  utlösa  och  trycka  mer  af  alt  thetta,  antingen 
in  Extenso  eller  uti  sammandrag  såsom  en  Species  Facti,  än  han  thet 
sjelf  äskar  och  för  nödigt  finner,  och  hwilkct  uppå  anmälan  therom, 
genast  bör  utlemnas  til  en  hwar  som  sig  therom  anmäler,  wid  answar 
som  uti  nästföljande  §.  sägs:  Men  uti  Brottmål,  hwilka  genom  wänlig 
förlikning  enskildte  Personer  emellan  bilagde  blifwit,  må  ingen  utan 
Parternes  bifall,  så  länge  the  ännu  lefwa,  thenna  frihet  nyttja;  Afwen 
som  i  fall  något,  som  rörer  grofwa  mindre  kände  missgärningar  och 
styggelser,  hädelser  emot  Gud  och  Werldslig  Öfwerhet,  leda  och  listiga 
påfund  wid  thesse  och  andre  s,wåre  Brottmål,  Widskepelser  och  annat 
dylikt,  skulle  i  Ransakningar  eller  Domar  inflyta,  bör  sådant  aldeles 
uteslutas. 

§.  7.  Emedan  ett  på  Lag  grundadt  Votum  icke  behöfwer  döljas, 
ther  Utslaget  intet  annat  är  än  Domarens  röst:  En  rättwis  Domare  ej 
heller  har  at  frukta  för  Menniskor,  när  han  äger  et  tryggt  samwete, 
twärt  om  thet  gläder  honom,  at  hans  owäldughct  blifwer  känd,  och  ther- 
igenom  hans  heder  ifrån  misstankar  och  widriga  omdömen  tillika  bewaras; 
Altså  at  förekomma  the  flere  slags  äfwentyrliga  fölgder  af  obetänksamma 
omröstningar,  finne  Wi  thesslikes  i  Nåder  för  godt,  thet  mage  the,  under 
en  ej  mindre  onödig  än  skadelig  tysthet  nu  mer  icke  längre  hållas; 
Hwarföre,  eho  som  sig  anmäler,  ehwad  han  har  del  i  saken  eller  ej,  at 
uti  mål,  hwar  som  hälst  votering  förewarit,  wilja  låta  trycka  äldre  och 
nyare  omröstnings  protocoll,  må  the  så  snart  Dom  eller  Utslag  i  saken 
fallit,  genast  emot  lösen  utgifwas,  tå  wid  hwart  och  ett  Votum,  then 
voterandes  hela  namn  bör  tillika  tydeligen  utsättas,  antingen  thet  är  wid 
Under-Domstolarne,  eller  Hof-  och  Öfwer-Rätterne,  Collegierne,  Executions- 
Säten,  Consistorierne,  eller  andre  Publique  Wärk,  och  thet  wid  förlust 
af  Ämbetet  för  then  som  thetta  wägrar,  eller  sig  i  någor  måtto  häremot 
sätter;  Kommandes  i  följe  häraf  tysthets  Eden  at  hädanefter  i  thenna  del 
jemkas  och  rättas. 

§.  8.  Med  Herrar  Riksens  Råds  egne  Voteringar,  förutan  i  the  mål, 
som  hemligc  Ministerielle  Arcnder  angå,  så  ock  med  Betänkanden  och 
Förklaringar  öfwer  the  ansökningar  eller  beswär,  som  hos  Riksens  Ständer 
anmälas  skola,  eller  anmälte  blifwit,  ware,  på  enahanda  grund  och  sätt, 
som  i  föregående  §.  omförmäles,  Lag  samma. 

§.  0.  Jemte  Rättegångs  och  andre  ofwanuämdc  Handlingar  skal  thet 
ock  stå  hwar  och  en  Part  fritt,  som  hafwer  någon  sak  eller  något  annat 
thess  rättighet  rörande  mål  uti  hwad  Domstol  eller  Publict  Wärk  thet 
wara  må,  såsom  ock  in  för  Oss  Sjelfwc,  Riksens  Ständer,  theras  Deputa- 
tioner  och  Utskott,  til  at  theröfwer  låta  trycka  en  Berättelse  eller  sä 
kallad  Species  Facti,  med  the  thertil  hörande  Handlingar,  som  han  för 
sig  nödigt  pröfwar:  Dock  at  han  härutinnan  håller  sig  wid  sanningen,  så 
kärt  honom  wara  må  at  undwika  thet  answar,  som  Lag  förmår. 

§.  10.  Yttermera  warder  Tryckning  tillåten  af  alla  the  Domar  och 
Utslag,  Resolutioner,  Rescripter,  Instructioner,  Constitutioner,  Reglementen 
och  Privilegier,  med  mera  dylikt  af  hwad  art  och  beskaffenhet  the  wara 


312 


1700.  TBYCKFRIHBTB8TADGAR. 


mage,  som  för  thetta  äro  utgångne,  och  än  widare  utgå  ifrån  Wår  Råd- 
Cammarc  och  Cantzlie  Departcmens  eller  Expeditioner,  samt  Wåre  och 
Riksens  Hof-  och  Öfwer-Rätter  och  Collegier  tillika  med  theras  och  andre 
Ämbetsmäns  Ämbets  Bref;  Hit  höra  ock  alla  Societeters  och  Wärks  samt 
enskildte  Personers  Memorialer,  Ansökningar,  Projecter  och  Förslager, 
Betänkande,  Beswär,  med  Utslag  och  Swar  therå,  såsom  ock  alla  Ämbets- 
mäns bewisliga  så  Laglige  som  olaglige  giöromål  och  förrättningar,  med 
hwad  sig  therwid  sig  tildragit,  nyttigt  eller  skadeligt.  Och  bör  til  then 
ändan  uti  alla  Archiver  fri  tillgång  lcmnas,  at  sådane  Handlingar  få  in 
Loco  afskrifwa  eller  i  bewittnad  afskrift  utbekomma;  Och  thet  wid  answar 
til  giörandes,  som  uti  7.  §.  af  thenna  Förordning  stadgadt  är. 

§.  11.  Alla  Riksdags  Relationer  ifrån  hwad  ort  och  ställe  thc  än 
blifwit  för  thetta  utfärdade,  mage  också  få  tryckas,  af  hwein  som  hälst 
sig  thertil  anmäler,  dock  at  hwad  theruti  omförmäles,  som  under  Operation 
eller  Afhandling  med  och  på  främmande  orter  hemlighet  kräfwer,  ej  må 
utlefwereras  och  allmänt  giöras.  The  Riksdags  Relationer  åter,  som 
framdeles  komma  at  afgifwas,  wele  Wi  Nådig  försorg  therom  hafwa,  at 
tlie  på  lika  sätt  mage  genom  trycket  utkomma,  i  så  god  tid,  innan  hwarje 
härefter  infallande  Riksdags  början,  at  en  och  hwar  må  äga  tillfälle,  ej 
mindre  at  om  tilständet  i  Riket  giöra  sig  i  möjeligastc  måtto  underrättad, 
än  at  sedermera  medelst  nödige  erindringar  samt  nyttige  förslager  och 
upgifter  kunna  till  Allmänt  wäl  thesto  lättare  bidraga;  Hwarförutan  the 
Memorialer  och  Dictamina  ad  Protocollum,  som  til  Riksens  Ständer  in- 
gifwas,  jemwäl  fritt  mage  tryckas  af  hwem  thet  hälst  äskar.  Äfwenledes 
tillätes  at  trycka  Deputationernas  Betänkande  ined  theras  Protocoller  och 
voteringar,  på  sätt  som  7.  §.  förmår,  dock  ej  förr  än  Betänkanden  til 
Plena  äro  ingifne.  Och  som  Regerings  sättet  fordrar,  at  alt  blifwer  lag- 
ligen  afgjordt,  och  at  alle  Ware  trogne  undersätare  må  warda  öfwertygade 
om  theras  Fullmägtiges  redelige  upförande,  wid  Riksdagarne;  Så  lemnas 
frihet  at  trycka  alla  Ståndens  Protocoll  och  Voteringar  på  förenämnde 
sätt,  hwilket  äfwen  ware  sagt  om  alt  hwad  ifrån  Secrete-Utskottet  til 
Plena  inkommer,  jemwäl  ock  Wåre  egne  til  Riksens  Ständer  ingifne 
Nådiga  Propositioner,  so  in  ej  innehåller  något  hwad  hemligit  wara  bör. 

§.  12.  En  sanfärdig  Historia  om  framfarne  Konungar  och  Regcnter 
samt  theras  Ministrer,  har  både  i  äldre  och  senare  tider  hos  the  masta 
folkslag  warit  högt  aktad,  såsom  närmast  ledande  till  wigtiga  föremål,  at 
meddela  the  Regerande  Herrar  och  Personer  tänkwärdige  efterdömen  af 
wisliga  och  lofwärda  bedrifter,  men  theremot  högstnödiga  warningar  emot 
förhastade,  obetänktc,  illfundige  eller  ock  grymme  och  nesligc  rådslag 
och  gärningar,  såsom  ock  at  the  lydande  kunna  af  förriga  Regements 
händelser,  the  them  tilständige  skyldigheter,  fri-  och  rättigheter,  samt 
Allmän  och  enskildt  säkerhet  thesto  bättre  efterkomma,  känna,  förstå, 
wårda  och  förswara.  Nu  på  thet  uti  sådana  Historiske  arbeten  ej  något 
saknas  måtte,  som  til  theras  fullständighet  tjena  kan,  wele  Wi  jemwäl 
i  anseende  til  them  utsträcka  friheten  i  pennor  och  Tryck  så  långt,  at 
alla  the  synnerliga  dels  hemlige,  dels  mer  bekante  händelser  eller  be- 
kante Anecdoter,  hwilka  under  framfarne  Regeringar,  så  häri  Riket  som 
annorstädes  sig  tildragit,  mage  tillika  med  Politiska  Reflectioner  öfwer 
the  samma  få  allmänna  gjöras. 


313 


TRYCKFRIHET8STADGAB. 


1700. 


§.  13.  I  öfrigit  wele  Wi  i  Nåder  härmed  än  ytterligare  förklara, 
at  som  thet  blefwe  för  widlyftigt  at  alla  förefallande  ämnen,  mål  och 
ärender  så  noga  utsätta,  är  Wår  Nådige  wilje  och  Befallning,  thet  samteliga 
Wåre  trogne  undersåtare  mage  äga  och  nyttja  en  fullkomlig  och  obehindrad 
frihet,  at  uti  Tryck  allmänt  kunnogt  giöra  alt  hwad  som  genom  the  trenne 
första  §.  §.  eller  eljest  uti  thenna  Wår  Nådige  Förordning  icke  finnes 
uttryckeligen  förbudit,  och  at  ännu  mindre  något,  som  öfwer  alla  här 
frauimanföre  utmärkte  tillåteligc  mål  och  ärender  kan  blifwa  anmärkt, 
påmint  eller  eljest  reflections-wis  i  dags  ljuset  framlagt,  någonsin  må 
under  förewändning  at  innebära  tadel,  klander  eller  Critiquc,  förkastas, 
eller  ifrån  Trycket  utestängas. 

§.  14.  Och  på  thet  Wåre  trogne  undersåtare  framgent  må  om  thenne 
utstakade  Skrif-  och  Tryckfrihets  oswikelige  bestånd  äga  all  then  full- 
komliga trygghet  som  en  oryggelig  Grundlag  medförer,  finne  Wi  godt 
härmed  förklara,  thet  ingen  eho  han  wara  må,  wid  Wår  Konungsliga 
Onåde  skal  sig  understa,  någon  then  ringaste  förtydning  eller  inskränkning 
af  thetta  Wårt  Nådiga  Förordnande  tilstyrka,  mindre  at  af  egen  myndig- 
het til  en  sådan  inskränkning,  i  mer  eller  mindre  måtto,  försök  giöra, 
samt  at  Wi  icke  ens  Sjelfwc  wele  tillåta  någon  then  minsta  ändring, 
rubbning  eller  förklaring,  som  til  Skrif-  och  Tryckfrihetens  inskränkning 
leda  kan. 

§.  15.  The  uti  thenna  Wår  Nådige  Förordning  utsatte  Böter  komma 
at  delas  til  Treskiftes. 

Thet  alle,  som  wederbör,  hafwe  sig  hörsamineligen  at  efterrätta.  Til 
yttermera  wisso  etc.    Stockholm  i  Råd-Cammaren  then  2.  Decembr.  1766. 


19. 

Kongl.  Maj:ts  Och  Riksens  Cantzlie-Collegii  Circulaire 
Bref,  Til  Samtelige  Consistorierne  i  Riket,  Om  De  ifrån 
Boktryckerierne  til  aflefwererande  Exemplar  af  hwad  som 
på  trycket  utgifwes.     Stockholm  d.  23  September  1771. 

I  anledning  af  hwad  hos  Kongl.  Maj:ts  och  Riksens  Cantzlie-Collegium 
blifwit  ifrån  Kongl.  Acadcmicrne  så  wäl  som  ifrån  Kongl.  Riks-Archivum 
anmält,  har  Collcgium  förnummit,  huru  som  de  fläste  Boktryckerie  Idkare 
i  Riket  icke  likmätigt  Författningarne  behörigen  aflefwercra  til  Kongl. 
Riks-Archivum  Sex  Exemplar  af  alt  hwad  hos  dem  warder  på  Trycket 
utgifwit,  jämte  årlige  Förteckningar  däröfwer.  Dels  skola  åtskillige  tryckta 
Handlingar  saknas,  såsom  Konungens  Befall  ni  ngshafwandes  och  Consisto- 
riers  Circulaire-Bref  m.  m.  Dels  ock  skola  defecte  Exemplar  insändas, 
under  förewändning,  antingen  at  de  framdeles  kunna  complettcras,  eller 
at  någrc  ark  blifwit  hos  den  ena,  och  andre  hos  en  annan  tryckte;  För- 
teckningarne jemwäl  som  böra  utwisa  hwad  som  wid  hwarje  Boktryckerie 


314 


1700.  TRYCKFR1HET88TADGAR. 


blifwit  uplagt  skola  ock,  dels  icke  blifwit  afgifne,  dels  bestädt  uti  en 
skriftelig  ofullkomlig  annotation. 

Kongl.  Collegium  har  för  detta  gifwit  en  Påminnelse  och  Åtwarning 
i  desse  delar  til  samtelige  Boktryckerie  Idkare  af  d.  16  Februari  1707 
och  sednast  genom  Circulaire-Bref  af  16  Nov.  1764,  anmodat  weder- 
börande  Consistorier  i  Riket  at  tilhålla  samtelige  under  deras  tilsyn 
stående  Boktryckerie  Idkare  at  fullgöra  förberörde  deras  efter  För- 
fattningarne åliggande  skyldigheter,  under  det  i  ofwannämde  åtwarning 
utsatte  wite.  Uti  samma  Circulaire-Bref  hade  Collegium,  til  ändamålets 
lättare  och  beqwämligare  upfyllande,  i  synnerhet  faststält,  at  Boktryckerie 
Idkarne  ifrån  Landsorterne  borde  2:ne  gånger  om  året  insända  de  hos 
dem  på  egit  eller  andras  Förlag  tryckte  Böcker  och  Handlingar  jämte 
tryckte  Förteckningar  däröfwer,  hwartil  de  kunna  nyttja  Sjö-lägenheter 
eller  Winter-före. 

Nu  som  sådant  alt  förspörjes  wara  af  dem,  dels  eftersatt,  dels  ofull- 
komligen  upfylt;  ty  föranlåtes  Kongl.  Collegium  å  nyo  härmedelst  wänligen 
anmoda  at  alfwarligen  låta  tilhålla  de  under 

tilsyn  uti  Stiftet  warande  Boktryckerie-Idkare  at,  så  kärt  dem  är  undgå 
det  tiltal  och  det  wites  erläggande,  som  på  deras  efterlåtenhet  och  för- 
summelse i  förberörde  delar  skal  följa,  ställa  sig  til  noga  efterlefnad 
hwad  dem  efter  ofwannämde  åtwarning  af  år  1707  samt  Circulaire-Bref 
af  år  1764  är  anbefalt. 

I  öfrigit  och  som  de  til  aflefwererande  Sex  Exemplar  af  alt  hwad 
som  tryckes  äro  efter  Författningarne  ämnade  at  delas  til  Kongl.  Collegium, 
Kongl.  Riks-Archivum,  Kongl.  Bibliothequet  i  Stockholm  samt  Academie 
Bibliothequerne  i  Upsala,  Lund  och  Åbo,  så  at  hwar  undfår  et  Exemplar, 
så  har  Collegium  ansedt  til  mera  ordnings  winnande  bäst  wara,  at  Bok- 
tryckerie Idkarne  sielfwe  dela  den  Lefwerantz  de  hwarje  hälft  år  hafwa 
at  göra,  uti  Sex  serskiltc  Paqueter,  så  at  uti  hwardera  må  ligga  et 
Exemplar  af  hwarje  tryckt  Bok  eller  Skrift,  samt  öfwerst  en  tryckt  För- 
teckning uppå  det  som  samma  Paquet  innehåller;  hwilka  alla  Paqueter 
tilställas  Kongl.  Riks-Archivum  emot  recipisse  därifrån:  Jämwäl  at  alla 
således  inlagde  Exemplar  må  wara  riktigt  sorterade  samt  complette, 
hörandes  hwar  och  en  Boktryckare  som  trycker  Titul-Bladet  på  en  Bok, 
eller  deräst  ej  Titul-Blad  blifwer,  som  trycker  första  arket,  wara  an- 
swarig  för  hela  arbetets  complette  aflefwererande,  ehwad  det  samma  hos 
honom  helt  och  hållit  eller  hos  flcre  arck-tals  blifwit  uplagdt  på  egit 
eller  andras  Förlag.  Om  hwilka  omständigheters  i  agttagande 
behagade  jämwäl  förständiga  berörde  Boktryckeri-Idkare  under  samma 
answar  å  deras  sida  som  förbemält  är,  på  det  at  såmedelst  all  anledning 
til  oreda  och  klagomål  måtte  så  mycket  möjeligit  är  undwikas.  Hwar- 
förutan  och  deräst  någre  Boktryckerie-Idkare  skulle  weta  sig  hafwa  hittils 
icke  aflefwererat  hwad  af  dem  förut  blifwit  uplagt  eller  det  samma  blott 
til  någon  del  incomplett  aflefwererat;  bör  den  samma  äfwenwäl  åligga 
at  sådant  med  det  första  rätta.     Kongl.  Collegium  befaller  Gud 

Alsmägtig.     Stockholm  d.  23  Sept.  1771. 


315 


TRYCKFRIHETSSTADGAR. 


1700. 


20. 

Konung  GUSTAF  lll:s  yttrande  till  Protokollet  i  Ilad- 
kammaren,  angående  Tryckfriheten,  den  20  April  1774. 

Wore  det  frågan  endast  om  1760  års  Förordning  är  upphäfwen 
genom  1772  ars  Regeringsform  eller  ej,  bl  ef  wc  swaret  ganska  liitt.  Alla 
ifrån  1680  såsom  Grundlag  ansedde  stadgar  äro  afskaffadc  genom  3iJ  §. 
af  samma  Regeringsform.  I  sista  §.  af  17G6  års  Förordning  är  denna 
Stadga  deelarerad  böra  anses  som  en  Grundlag,  ergo  är  lian  nu  ock 
upphäfwen.  Men  nu  är  frågan:  om  Tryckfriheten  är  nyttig  eller  ej,  på 
sätt  som  17G6  års  Forordning  den  stadgar?  och  denna  fråga,  som  synes 
röra  allmänheten  sä  nära,  kan  ej  med  nog  grannlagenhet  öfwerwägas. 
Jag  har  ock  dcrföre  med  den  öiTmste  sorgfällighet  och  ined  den  upp- 
märksamhet, som  ett  sä  wigtigt  ämne  fordrar,  genomläst  Herrar  Rikets  Råds 
yttrade  tankar  i  detta  ämne.  Jag  finner  dem  instämma  i  den  mening,  att 
Tryckfriheten  ej  är  skadlig  i  gemen,  men  endast  farlig  igenom  dess  missbruk. 

Missbruk  är  en  följd  af  menskliga  swagheten;  den  linnes  i  de  bästa 
inrättningar;  skulle  man  ej  tillåta  någon  nyttig  inrättning,  af  farhåga 
för  missbruk,  som  deraf  kunde  födas,  blef  aldrig  något  gagneligt  gjordt 
i  det  allmänna.  I  en  söndrad  nation,  delad  i  twå  åtskilda  flockar  af 
tänkande,  af  principer  och  intressen,  sådan  som  den  Swcnska  warit, 
ansågs  aldrig  en  sak  lika  ä  båda  sidor,  då  han  på  någondera  sidan  war 
twetydig.  Tryckfriheten  blef  dock  med  en  allmän  glädje  antagen,  och 
törhända  Rikets  Ständer  ej  sedan  Souverainitetens  afskaffande  gjort  någon 
stadge,  för  hwilken  Nationen  wisat  mera  sin  glädje,  och  som  den  da  i 
synnerhet  borde  mer  skatta.  Detta  skedde  i  en  osäkerhets-tid,  der 
ägande  rätten  som  oftast  blef  af  wåld  och  egennytta  nedtrampad.  Wart 
närwarande   Regeringssätt   är  bygdt  på  Frihet,  Säkerhet  och  Proprietet. 

Under  en  sådan  Regering  bör  hwar  och  en  äga  frihet  att  tänka, 
tala  och  skrifwa  i   allt,  som  ej  strider  emot  Lagen  och  Rikets  höghet. 

De ss c  äro  lika  fredade  i  1766  års  Förordning,  som  i  den  allmänna 
Lagen;  och  om  man  har  sett  i  dessa  sednare  åren  utkomma  oanständiga 
skrifter,  så  bör  man  ej  tillskrifwa  det  Förordningen,  men  dess  elaka 
handhafwande,  i  en  tid  då  sjelfswåld  och  en  arbiträr  makt  i  menighetens 
händer  gjorde  allt  osäkert  och  wacklande. 

Dessa  tider  äro  ej  mer;  Lagen  kan  nu  handhafwas  med  den  styrka 
som  allmänna  friden  äskar,  och  för  att  ej  återföras  till  dessa  ohyggliga 
tider,  fordras  att  Tryckfriheten,  beskyddad  och  bibehållen,  upplyser  all- 
mänheten om  dess  sannskyldiga  wäl,  och  låter  ej  Regenten  wara  okunnig 
om  folkets  tänkesätt.  Hade  Tryckfriheten  warit  tillåten  i  förra  hundrade- 
talet,  att  upplysa  Regenten  om  dess  sannskyldiga  wäl,  undersåtarnes  wäl- 
gång,  hade  törhända  Konung  CARL  XI  ej  gjort  sådana  författningar  på 
säkerhetens  bekostnad,  som  gjorde  Konungamakten  förhatlig,  och  kastade 
grunden  till  de  Provinsers  söndring,  hwilka  Riket  miste  i  dess  Sons  tid, 
och  hwilkas  påföljd  warit  all  den  oreda,  som  nyss  tagit  sin  ända.  Hade 
Tryckfriheten  kunnat  upplysa  CARL  XII  om  dess  sannskyldiga  ära,  hade 
denne  ädelmodige  Konung  prefererat  att  styra  ett  lyckligt  folk,  och  ej 
sträfwat  att  herrska  öfwer  ett  widlyftigt  men  obebodt  Rike.     1  England 


316 


1700. 


TRTCKFRIDKT88TADO  AR . 


war  ej  Tryckfriheten  tillåten,  då  Carl  I  nedlade  sitt  hufwud  på  stup-stocken, 
eller  när  Jacob  II  landsflyktig  öfwergaf  sin  ärfda  thron  till  en  äregirig  måg. 
Denna  rättighet  har  folket  först  lagligen  innehaft  i  slutet  af  Vilhelm  III:s 
eller  i  början  af  Hanoverska  Husets  regering;  ett  Hus,  som  besutit  Engelska 
thronen  med  mera  gloire  och  säkerhet,  än  något  Hus  som  regerat  för  detta. 
Och  om  Wilkes  åstadkommit  buller,  bör  man  snarare  tillskrifwa  det  den 
oförsigtiga  attention  Regeringen  gaf  åt  hans  skrift,  än  densammas  tryck- 
ning, som  snart  nog  hade  blifwit  med  så  många  andra  dylika  bortglömd. 

En  Konung  får  genom  Tryckfriheten  weta  sanningen,  som  man  med 
så  mycken  omsorg  och,  ty  wärr!  ofta  nog  med  så  mycken  framgång  för 
honom  döljer.  Embetsmän  njuta  den  förmån,  att  emottaga  wäl  förtjenta 
och  oförfalskade  beröm;  eller  ock  äga  de  tillfälle,  att  upplysa  allmän- 
heten öfwer  falska  uttydningar  om  deras  göromål.  Folket  äger  ändteligen 
den  säkerheten,  att  frambära  dess  klagan;  den  trösten  att  sig  beklaga, 
och  ofta  blifwa  öfwertygade  om  ofoget  af  dess  klagan. 

Försäkrad  om  sanningen  af  allt  detta,  har  jag  genomläst  med  mycken 
uppmärksamhet  Tryckfrihets-Förordningen  af  d.  2  Dec.  1766.  Jag  har 
derwid  ej  funnit  någon  essentiel  ändring  nödig  at  göras,  widare  än  wid 
de  få  §§.,  som  jag  här  bifogar,  med  de  rättningar  som  jag  tycker  tarfwas. 
De  äro  endast  underkastade  denna  ändring  igenom  1772  års  Regerings- 
form, och  det  åtskilda  sätt  Regeringen  nu  handteras.  Jag  har  der  endast 
tillagt  en  obligation  för  boktryckaren,  till  att  förekomma  oanständigheter 
och  owett  enskilta  emellan,  samt  hwad  som  är  redan  förbudit  igenom 
Kungörelsen  af  d.  24  Aug.  1772,  som  genom  advokaters  konstgrepp  ej 
annorlunda  kan  förekommas.  Men  allt  som  rör  rättegångs  saker  och 
domar  eller  domare,  bör  blifwa  till  allmänhetens  kunskap  orubbadt  tillåtit. 

Slutligen  kan  jag  ej  underlåta  att  anmärka  Assessor  ***  votum.  Han 
tillåter  sig  der  att  argumentera  öfwer  orden  i  39  §.  af  Regeringsformen, 
och  söker  att  dem  wränga  till  dess  mening,  då  likwäl  det  är  klarligen 
utstakadt  i  ingressen  af  denna  oryggliga  Fundamental  Lag:  att  dess  bok- 
stafliga  innehåll  skall  följas,  hwilket  gör  basis  af  säkerheten  af  denna 
Grundlag;  så  finner  jag  att  Hof-Rätten  bör  anbefallas,  att  allwarsamligen 
honom  förehålla  denna  dess  oförsigtighet.  Men  da  jag  tror  min  Konungs- 
liga pligt  likmätigt  att  sådant  anmärka;  så  uppfyller  jag  med  så  mycket 
mera  nöje  densamma,  då  jag  låter  wcderfaras  den  som  det  förtjenar, 
något  tecken  af  min  nåd.  Jag  har  funnit  så  mycken  grundelig  insigt, 
sådan  impartialité,  samt  så  grundliga  skäl  i  Assessor  Borgs  votum,  att 
min  wilja  är,  att  för  honom  utfärdas  en  Lagmans  Fullmakt. 


21. 

Kongl.  Majrts  Nådiga  Förnyade  Förordning  Och  Påbud 
Angående  Skrif-  och  Tryck-Friheten.  Gifwen  Stockholms 
Slott,  then  27  April  1774. 

WI  GUSTAF,  etc.  Göre  witterligit,  at  som  igenom  then  39  §.  af  1772 
års  Regerings-Form,  alle  ifrån  1680,  såsom  Grundlag  ansedde  Stadgar  äro 


317 


TRYCKFRIHET88TADQAR.  1700. 


bl  ef  ne  afskaffade;  och  1766  års  Tryckfrihets  Förordning  therigenom  för- 
lorat sin  förre  kraft;  hafwe  Wi  ej  welat  at  Nationen  skulle  sakna  en 
förmon,  som  för  et  fritt  Folk  så  högt  skattas  bör:  Och  tå  Wi  anse  för 
en  Regents  yppersta  skyldighet  at  söka  befrämja  alt  som  länder  til 
Undersåtarnes  uplysning  och  at  kunna  sielf  blifwa  fritt  underrättad  om 
theras  tarfwor,  nöd  och  brister,  för  at  thesto  lättare  them  förekomma 
och  rätta;  Så  hafwe  Wi  härmed  welat  å  nyo  uplifwa  thenna  Tryckfrihets 
Förordning,  på  sätt,  som  följer: 

§.  1.  Ingen  ware  tillåtet  något  skrifwa  eller  genom  trycket  utgifwa, 
som  strider  emot  wår  rätta  Tros  Bekännelse  och  then  rena  Evangeliska 
Läran;  Hwar,  som  thermed  beträdes,  ware  til  Tryhundrade  Daler  Silfwer- 
mynts böter  förfallen. 

Innehåller  skriften  smädelse  emot  Gud,  warde  dömd  efter  Alman 
Lag.  Och  på  thet  irrige  Lärosatsers  insmygande  thes  bättre  förekominas 
må,  skola  alla  Manuscripter,  som  i  någor  måtto  angå  Läran  och  wåra 
Christendoms-stycken,  förut  af  närmaste  Consistorio  öfwerses,  och  ingen 
Boktryckare,  wid  Tu  Hundrade  Daler  Silfwermynts  wite,  sig  fördrista,  at 
utan  Consistorii  påskrifne  tillåtelse,  hwilken  ock  tillika  tryckas  bör,  sådane 
Skrifter  genom  trycket  utgifwa. 

§.  2.  Ej  må  någor  skrifwa  eller  låta  trycka  något  som  strider  emot 
Arfföreningarnc  uti  Westeråhs  af  åhr  1544  och  uti  Stockholm  af  år  1743 
samt  emot  Norköpings  Beslut  af  år  1604;  Ej  eller  något  som  rörer  eller 
qwäljer  Rikets  öfrige  oryggelige  Grundlagar,  Regerings-Formen  och  Wår 
Konunga-Försäkran  af  then  21  Augusti  1772,  jemte  Wår  och  Rikets 
Majestät,  Höghet  och  Rätt.  Bryter  någon  häremot;  skal  han  anses  för 
Wår  och  Rikets  Fiende,  samt  utan  skonsraål  dömas  och  straffas,  som 
Lag  i  Högmäls-brott  widare  stadgar. 

§.  3.  Dierfwes  någon  i  utgifne  Skrifter  bruka  lastande  eller  för- 
klenlige  omdömen  om  Oss  och  Wårt  Konunga-Hus,  eller  göra  något  Wårt 
och  Rikets  Råd  sådane  tilwitelser,  som  å  theras  ära  ga,  eller  eljest  smäde- 
lige  äro;  warde  dömd  efter  Alman  Lag. 

Förgriper  sig  ock  någon  på  förberörde  sätt  emot  Riksens  Ständer; 
then  skal  efter  brottets  större  eller  mindre  grofhet,  antingen  til  lifwet 
straffas,  eller  med  annan  swår  kroppsplikt  beläggas. 

Skrifwer  någor  Smäde  Skrift,  eller  thet  eljest  skym  fel  i  gt  och  för- 
klenligt  är,  emot  Rikets  Embetsmän,  eller  någon  annan  Medborgare; 
plikte  efter  alman  Lag.  Och  som  thet  icke  må  wara  tillåtit,  at  i  al- 
männa  Skrifter  betiena  sig  af  smädeliga  utlåtelser  om  Krönte  Hufwuden, 
theras  närmaste  Blodsförwanter  och  samtida  Regerande  Magter,  eller  om 
theras  Nationer  och  Stater,  hwilket,  när  så  kunde  hända,  Wi  med  högsta 
onådc  wele  anse;  Så  får  icke  eller  skrifwas  och  i  trycket  utföras  något, 
hwarigenom  en  uppenbar  last  främjas  eller  förswaras,  och  således  med 
ärbarhet,  en  rättskaffens  naturlig  och  Christelig  Sedolära,  samt  thes 
grunder  icke  öfwerens  stämmer;  Hwar  som  häremot  bryter;  ware  til  Try 
Hundrade  Daler  Silfwermynts  böter  förfallen. 

§.  4.  Boktryckaren  utsätter  på  Titul  Bladet  Författarens  namn,  så 
framt  thenne  ej  åstundar  wara  onämnd,  hwilket  icke  bör  nekas:  och  tage 
Boktryckaren  i  sådan  händelse  til  sin  säkerhet,  hans  skrift  el  i  ge  bewis, 
at  han  Skriften  författat.    Dock  bör  altid,  ehwad  Skriften  är  utan  namn 


318 


1700.  TRYCKFIUHETS8TADOAK. 


eller  icke,  therå  sättas  Boktryckarens  eget  och  Stadens  namn,  ther  tryck- 
ningen skedt,  jemte  åratalet.  Försummar  Boktryckaren  thet;  bote  Try 
Hundrade  Daler  Silfcmynt.  Och  åligger  thet  Boktryckaren,  när  han 
therom  behörigen  warder  frågad,  upgifwa  Auctorens  namn;  undandrager 
han  sig  sådant,  eller  gitter  han  icke  med  fulla  bevis  stödja  thenne  upgift; 
eller  ock  skulle  then,  hwilkens  namn  han  upgifwit,  finnas  ej  til  Skriften 
wara  rätta  Författaren ;  tå  utan  widare  omwäg,  stånde  Boktryckaren  sielf 
uti  alt  thet  answar,  hwari  Skriftens  Författare  borde  stå;  men  i  annor 
händelse  warde  Boktryckaren  från  alt  answar  fri.  Men  skulle  någon 
bryta  emot  hwad  som  är  stadgadt  i  2  §;  tå  warde  Boktryckaren  lika 
ansedd  med  Auctoren. 

Af  alt  hwad  som  tryckes,  ware  Boktryckaren  skyldig,  at  efter  förra 
wanligheten  an* ämna  sex  exemplar,  så  snart  the  äro  trykte,  theraf  Wårt 
och  Riksens  Cantzlie  Collegium,  Riks-Archivum,  Wårt  Bibliotheque  och 
alla  tre  Academierne  i  Riket,  hwar  sit  exemplar  undfår:  Försummar 
Boktryckaren  thetta;  bote  Et  Hundrade  Daler  Silfwermynt.  Och  på  thet 
förbrytelser  emot  then  na  Wår  Nådiga  Förordning  mage  wederbörligen 
beifrade  warda,  skal  thet  icke  allenast  tilhöra  Wår  Justitiae  Cantzler 
samt  wederbörande  Ombudsmän  och  Fiscaler,  at  therpå  hafwa  et  noga 
inseende,  samt  befordra  then  brotslige  til  Laga  näpst ;  Utan  wele  wi  ock 
tillåta,  thet  hwar  och  en  af  Wåre  trogne  Undersåtare  må  äga  rättighet, 
at  i  sådan  sak,  som  angår  brott  emot  thenna  Förordning,  talan  föra, 
hwilket  altid  bör  ske  på  ordenteligit  sätt  wid  wederbörande  Domstol, 
efter  föregången  Laga  stämning,  och  Parterne  å  ömse  sidor  theras  Laga 
rättegångs  förmoner  få  til  godo  niuta;  Äge  ock  Domaren  genast  wid 
Rättegångens  början  at  pröfwa,  huruwida  skäl  wara  kan,  at  alle  befinte- 
lige  exemplar  af  then  öfwerklagade  Skriften  mage  til  sakens  slut  under 
qwarstad  och  säkert  förwar  ställas:  Warder  Skriften  sluteligen  för  skadelig 
och  förbuden  ansedd;  böra  alle  exemplaren  confisceras  och  förstöras. 

§.  5.  Hwad  Wi  således  i  the  trenne  förstnämnde  §.  §.  §.  i  Nåder 
tydeligen  stadgat  om  thet,  som  i  skrifwande  och  tryck  bör  aktas  för- 
budit,  må  ingen  utom  thes  bokstafweliga  innehåll  på  något  sätt  draga 
eller  förtyda,  utan  bör  alt  hwad  theremot  icke  klarligen  strider,  anses 
lofgifwit  at  skrifwa  och  trycka,  på  hwad  språk  eller  uti  hwad  skrifart 
thet  kan  wara  författat,  antingen  uti  Theologiska  ämnen,  Sedoläran, 
Historien,  eller  någon  af  the  lärda  Wetenskaper,  angående  then  almänna 
eller  enskildte  hushållningen,  Collegiers  och  Embetsmäns  göromål,  Socie- 
teter  och  Samfund,  Handel,  Näringar,  Slögder  och  Konster,  hwarjehanda 
upgifter  och  inrättningar,  med  mera  sådant,  som  til  Almänhetens  nytta 
och  uplysning  lända  kan:  Äfwen  som  ock  ingen  förmenas  utgifwa  Af- 
handlingar  angående  Riksens  allmänna  rätt  och  ther  til  hörige  stycken, 
theruti  en  hwar,  allenast  Skriften  ej  i  någor  måtto  kränker  the  i  2  §. 
här  ofwanföre  nämnde  oryggelige  grunder  af  Regements  Författningen,  må 
äga  obehindrad  frihet,  at  upgifwa  sine  tankar  om  alt,  som  Medborgares 
både  rätt  och  skyldigheter  rörer,  samt  till  någon  förbättring  eller  före- 
kommande af  skadelige  fölgder  ti  ena  kan;  Hwilken  frihet  ock  bör  sträcka 
sig  til   alla  Lagar  och  Författningar  i  gemen,  som  redan  faststälte  äro. 

Ware  ock  i  lika  måtto  tillåtit,  at  om  andre  Folkslags  borgerlige 
författningar,  theras  fördelar,  afsigter,  handel  och  hushållning,  styrka  och 


319 


TRYCKFRIHETSSTADOAn.  1700. 


swaga,  lynne  och  seder,  bedrifter  och  misstag,  antingen  serskilt  eller 
jemförelse  wis  med  hwarandra,  något  afliandla  och  trycka  låta. 

§.  6.  Under  thenne  Trycktrihet  kominer  thernäst,  at  begripas  alla 
skriftwexlingar,  Species  facti,  Handlingar,  Protocoll,  Domar  och  Utslag, 
lika  ehwad  the  til  thcn  förflutne  tiden  äro  hörande,  eller  hädanefter  be- 
gynnas och  fortsättjas,  företes,  föras  och  utfärdas  både  för,  under  och 
efter  Rättegången  wid  Under-Domstolar,  Hof-  och  Öfwer-Rätter,  Collegier, 
Wåre  Befallningshafwande,  Consistorier,  eller  andre  publique  Wärk,  samt 
utan  ätskilnad  af  Målens  egenskap,  antingen  thesse  äro  Civile  eller 
Criminelle.  Äfwen  ock  äldre  och  nyare  Beswär  och  Förklaringar,  De- 
ductioner  och  Contradeductioner,  som  til  Wår  Justitiae  Revision  blifwit 
ingifne  och  ingifwas,  jemte  the  i  Wår  Nedre  Revision  hällne  Protocoll,  lika 
med  the  Embets-Bref  och  Memorialer,  hwilke  ifrån  Justitiae-Cantzlerens 
Expedition  redan  blifwit  utfärdade,  eller  framdeles  kunna  utfärdas:  Dock 
at  ej  någon  må  under  annat  wilkor  än  7  §.  innehåller,  belastas  at  utlösa 
och  trycka  mer  af  alt  thetta,  antingen  in  extenso,  eller  uti  sammandrag, 
såsom  en  Species  facti,  än  han  the  t  sielf  äskar  och  nödigt  finner,  och 
hwilket  uppå  anmälan  therom,  genast  bör  utlämnas  til  en  liwar  som  sig 
therom  anmäler,  wid  answar,  som  uti  nästföljande  §.  sägs.  Men  Proto- 
collerne  uti  Wårt  och  Riksens  Cantzlie-Collegio,  hwilke  på  något  sätt 
röra  utrikes  ärender,  blifwa  från  tryckning  undantagne.  Och  må  ej  eller 
uti  brottmål,  hwilke  genom  wänlig  förlikning  enskilte  personer  emellan 
bilagde  blifwit,  någon  utan  parternes  bifall,  så  länge  the  ännu  lefwa, 
thenna  frihet  nyttja;  Äfwen  som  i  fall  något,  som  rörer  grofwa  mindre 
kända  missgerningar  och  styggelser,  hädelser  emot  Gud  och  werldslig 
Ofwerhet,  leda  och  listiga  påfund  wid  thesse  och  andre  swåre  brottmål, 
widskeppelser  och  annat  thylikt,  skulle  i  ransakningar  eller  Domar  in- 
flyta, bör  sådant  aldeles  uteslutas. 

§.  7.  Emedan  et  på  Lag  grundat  votum  icke  behöfwer  döljas,  ther 
Utslaget  intet  annat .  är  än  Domarens  röst:  En  rättwis  Domare  ej  eller 
har  at  frukta  för  menniskor,  när  han  äger  et  tryggt  samwete,  twärt  om 
thet  gläder  honom,  at  hans  owäldughet  blifwer  känd,  och  therigenom  hans 
heder  ifrån  misstankar  och  widriga  omdömen  tillika  bewaras;  Altså  at 
förekomma  the  flerc  slags  äfwentyrliga  fölgder  af  obetänksamma  om- 
röstningar, finne  Wi  theslikes  i  Nåder  för  godt,  thet  mägc  the,  under  en 
ej  n^indre  onödig  än  skadelig  tysthet  nu  mer  icke  längre  hållas;  Ilwar- 
fftre  eho  som  sig  anmäler,  ehwad  han  har  del  uti  saken  eller  ej,  at  uti 
mål,  hwilke  angå  twister  enskilte  personer  emellan,  eller  sådane,  hwar- 
under  thcn  tredics  rätt  kan  bero,  och  hwar  som  hälst  warit  votering, 
wilja  låta  trycka  äldre  och  nyare  omröstnings  Protocoll,  mage  the,  så 
snart  Dom  eller  Utslag  i  saken  fallit,  genast  emot  lösen  utgifwas,  tå  wid 
hwart  och  et  votum,  thcn  voterandes  hela  namn  bör  tillika  tydeligen 
utsättas;  Utan  ware  ock  then  som  äskar  en  sådan  tryckning,  pliktig  at 
straxt  therjemte  låta  trycka  the  Skrifter  och  Handlingar,  hwarpå  then 
voterande  grundat  sin  mening,  antingen  thet  är  wid  Under-Domstolarne, 
eller  hos  Hof-  och  Öfwer-Rätterne,  Collegierne,  Executions  ställen,  Con- 
sistoriernc,  eller  andre  publique  Wärk,  och  thet  wid  förlust  af  Embetet 
för  then,  som  thet  wägrar,  eller  i  någor  måtto  sätter  sig  theremot,  eller 
utdrager  thermed  på  tiden. 


820 


1700.  TRYCKFRIIIKT8STAPOAR. 


§.  8.  Med  Riksens  Herrar  Råds  voteringar  i  alla  mål,  hörande  til 
Wår  Justitiae-Revision,  och  hwaruti  Wi,  enligt  8  §.  af  Regerings-Formen 
äge  twå  röster,  ware  Lag  samma.  Och  hålle  Wi  icke  betänkeligit,  at 
jemwäl  Wårt  votum,  när  Wi  uti  någon  thylik  Sak  yttrat  Oss  serskilt, 
tillika  med  thet  öfriga  til  Saken  hörande  Protocoll  til  trycket  meddelas. 

Men  angående  tryckningen  af  Protocoller,  hållne  i  Wår  Råd-Kaminare 
öfwer  andre  ärender,  wele  Wi  Oss  serskilt  hwarje  gång  i  Nåder  utlåta. 

§.  9.  Jemte  Rättegångs  och  andre  ofwannämnde  Handlingar,  skal 
thet  ock  stå  hwar  och  en  part  fritt,  som  hafwer  någon  sak,  eller  något 
annat  thes  rättighet  rörande  mål,  uti  hwad  Domstol  eller  publict  Wärk 
thet  wara  må,  såsom  ock  inför  Oss  sielfwe,  Riksens  Ständer,  theras 
Deputationer  och  Utskott,  til  at  theröfwer  låta  trycka  en  berättelse  eller 
så  kallad  Species  facti,  med  the  thertil  hörande  Handlingar,  som  han 
för  sig  nödigt  pröfwar:  Dock  at  han  härutinnan  håller  sig  wid  sanning 
och  anständighet,  så  kärt  honom  wara  må  at  undwika  thet  answar,  som 
Lag  förmår. 

§.  10.  Yttermera  warder  tryckning  tillåten  af  alle  the  Domar  och 
Utslag,  Resolutioner,  Rescripter,  Instructioner,  Constitutioner,  Reglementer 
och  Privilegier,  med  mera  thylikt,  af  then  art  och  beskaffenhet,  som  6, 
7  och  8:de  §.  §.  §.  förmå,  hwilke  för  thetta  äro  utgångne  och  än  widare 
utgå  ifrån  Wår  Råd-Kammare  och  Cantzlie  Departemens  eller  Expedi- 
tioner, samt  Wåre  och  Riksens  Hof-  och  Öfwer-Rätter  och  Collegier, 
tillika  med  theras  och  andre  Embetsmäns  Embets  bref;  Hit  höra  ock 
alle  Societeters  och  Wärks  samt  enskilte  Personers  Memorialer,  An- 
sökningar, Projecter  och  Förslager,  Betänkande,  Beswär,  med  Utslag  och 
Swar  therå,  såsom  ock  alle  Embetsmäns  bewislige  så  laglige,  som  olaglige 
göromål  och  förrättningar,  med  hwad  sig  therwid  tildragit,  nyttigt  eller 
skadeligit.  Och  bör  til  then  ändan  uti  alla  Archiver  fri  tilgång  lämnas, 
at  sådane  Handlingar  få  in  loco  afskrifwa  eller  i  bewittnad  afskrift  ut- 
bekomma; och  thet  wid  answar  til  görandes,  som  uti  7  §.  af  thenna 
Förordning  stadgadt  är. 

§.11.  En  sanfärdig  Historia  om  framfarne  Konungar  och  Regenter 
samt  theras  Ministrer,  har  både  i  äldre  och  senare  tider  hos  the  masta 
Folkslag  warit  högt  aktad,  såsom  närmast  ledande  til  wigtiga  föremål, 
at  meddela  the  Regerande  Herrar  och  Personer  tänkwärdige  efterdömen 
af  wislige  och  lofwärde  bedrifter,  men  theremot  högstnödige  Warningar 
emot  förhastade,  obetänkte,  illfundige  eller  ock  grymme  och  neslige  råd- 
slag och  gärningar,  såsom  ock  at  the  lydande  kunna  af  förr  i  ga  Regements 
händelser,  the  them  tilständige  skyldigheter,  fri-  och  rättigheter,  samt 
alman  och  enskildt  säkerhet  thesto  bättre  efterkomma,  känna,  förstå, 
wårda  och  förswara.  Nu  på  thet  uti  sådane  Historiske  arbeten  ej  något 
saknas  måtte,  som  til  theras  fulständighet  tiena  kan,  wele  Wi  jemwäl, 
i  anseende  til  them  utsträcka  friheten  i  pennor  och  tryck  så  långt,  at 
alle  the  synnerlige  dels  hemlige,  dels  mer  bekante  händelser  eller  bekante 
Anecdoter,  hwilke  under  framfarne  Regeringar,  så  här  i  Riket  som  annor- 
städes sig  tildragit,  mage  tillika  med  politiska  Reflexioner  öfwer  the  samma 
fä  almänna  göras. 

§.  12.  I  öfrigt  wele  Wi  i  Nåder  härmed  än  ytterligare  förklara,  at 
som  thet  blefwe  för  widlyftigt  at  alla  förefallande  ämnen,  ni  ii]  och  ärender 


8e.  Boktr.-kUt.  321  21 


TnYCKFRHIET8STAD0AR. 


1700. 


sa  noga  utsätta,  är  Wår  Nadigo  wilje  och  befallning,  thet  samtelige  Wåre 
trogne  Undersåtare  mage  äga  och  nyttja  en  fullkomlig  och  ohehindrad 
frihet,  at  uti  tryck  al  mänt  kunnogt  göra  alt  hwad  som  icke  strider  emot 
the  trenne  första  §.  §.  §.,  eller  emot  the  uti  thenne  Wår  Nådiga  För- 
ordning utsatte  grunder,  och  at  ännu  mindre  något,  som  öfwer  alla  här 
frammanföre  utmärkte  tilläte] ige  mål  och  ärender  kan  blifwa  anmärkt, 
påmint,  eller  eljest  reflexions  wis  i  dagsljuset  framlagt,  någonsin  må  under 
förewänning  at  innebära  tadel,  klander  eller  critique,  förkastas,  eller  ifrän 
Trycket  utestängas;  Dock  pä  thet  thenna  nyttiga  Författning  icke  ma 
dragas  til  något  oanständigt  och  äfwen  skadeligt  missbruk,  wele  Wi  här- 
igenom i  X tider  warna  samt  tillika  alfwarligen  befalla  them  af  Wäre 
trogne  Undersåtare,  hwilke  wilja  nyttja  thenne  Tryckfrihet,  at  the  på  thet 
nogaste  rätta  sig  efter  Wår  Nådiga  Kungörelse  och  Förbud  af  then  21 
Augnsti  1772,  at  uti  Tal  och  Skrifter  icke  inblanda  smädelige  förewitelser, 
angående  the  förre  Partier,  utan  ock  afhälla  sig  ifrän  otienligt,  bittert, 
förklenligt  och  mi ss ti r mande  skrifsätt,  hwiiket  sa  wäl  kränker  anständig- 
heten och  goda  seder,  som  upwäcker  fiendskap  och  hat  Medborgare 
emellan;  Hwarföre  Wi  ej  eller  wele  låta  blifwa  ostraffad  then  som  här- 
emot sig  förbryter. 

§.  13.  Och  på  thet  Wåre  trogne  Undersåtare  framgent  mage  om 
thenne  utstakade  Skrif-  och  Tryckfrihets  oswikeliga  bestånd  äga  all  full- 
komlig trygghet,  tinne  Wi  godt  härmed  förklara,  thet  ingen,  cho  han 
wara  må,  wid  Wår  Konungsliga  onåde,  skal  sig  understa,  någon  then 
ringaste  förtydning  eller  inskränkning  af  thetta  Wärt  Xådiga  förordnande 
tilstyrka,  mindre  at  af  egen  myndighet  til  en  sådan  inskränkning  i  mer 
eller  mindre  måtto  göra  försök. 

§.  14.  The  uti  thenna  Wår  Xådige  Förordning  utsatte  böter  komma 
at  delas  til  treskiftes. 

Thet  alle,  som  wederbör,  hafwe  sig  hörsamligen  at  efterrätta.  Til 
yttermera  wisso  etc.     Gifwit  Stockholms  Slott  then  2G  April   1774. 


22. 

Kongl.  Majrts  Nådiga  Kungörelse  Och  Påbud,  An- 
gående Boktryckares  answar  för  brott  och  fiirseelser  emot 
Kongl.  Maj:ts  Förordning  om  Skrif-  oeh  Tryckfriheten. 
Gifwen  Stockholms  Slott  then  (5  Maji  1780. 

WI  GUSTAF  etc.  Göre  witterligit:  At  som  Wi  utaf  åtskillige  tid 
efter  annan  utkomne  Tryckte  Skrifter  med  missnöje  förnummit,  huru 
Wär  nådiga  Förordning  om  Skrif-  och  Tryckfriheten  af  then  2G  April 
1774,  emot  thes  rätta  förstånd,  samt  sanskyldiga  ändamål  i  flerehanda 
slags  måtto,  sä  i  anseende  til  ämnen,  som  skrifsätt,  öfwerskriden  och 
missbrukad  blifwit;  Ilwilket  Oss  thesto  mera  misshageligit  förekommit, 
som   Wi   funnit  orsaken   thertil  förnämligast   härröra   ifrån   en  del  Uok- 


322 


1700.  TRYCKFR1HET88TADGAR. 


tryckares  öfwerdrifne  cgennytta,  i  thet  the,  för  at  öka  sin  afsättning  och 
winning,  oförsynt  emottaga  och  nästan  trycka  alt,  hwad  them  i  sådant 
afseende  tilställes;  Altså  och  på  thet  en  sådan  theras  tiltagsenhet  hämmas 
och  förekoramas  må,  samt  Tryckfrihetens  rätta  hruk  icke  uti  missbruk 
af  ofwannämde  orsak  widare  förfalla;  Ty  hafwe  Wi  i  Nåder  welat  för- 
ordna, at  Boktryckarne  ej  mindre  än  Auctorerne  skola  answara,  och  på 
sätt  Tryckfrihets  Förordningen  biuder,  straffas  för  the  brott  och  för- 
seelser, hwilka  emot  thes  2.  §.  samt  1.  och  2.  Mom.  3.  §.  begås  kunna; 
Men  i  alt  öfrigit,  som  emot  berörde  Förordning  bry  tes,  skal  Auctoren 
för  tiltal  och  straff  wara  fri,  och  Boktryckaren  allena  til  answar  stånd  a, 
samt  på  thet  sättet  anses,  at  han  första  gången  skal  bota  Ethundrade 
Riksdaler,  andra  gången  dubbelt;  men  förbryter  han  sig  tredie  resan, 
ware  icke  allenast  sin  Boktryckare  rätt  förlustig,  utan  ock  therjemte 
skyldig,  at  på  minst  Tio  eller  flere  år  hållas  på  någon  Fästning,  med 
eller  utan  arbete,  efter  Personens  och  Brottets  beskaffenhet.  Thet  alle, 
som  wederbör,  hafwe  sig  hörsammeligen  at  efterrätta.  Til  yttermera  wisso 
etc.     Gifwen  Stockholms  Slott  then  6  Maji  1780. 


23. 

Kongl.  Maj:ts  Nåd.  Bref  till  Cantzlie  Collegium,  med 
swar  angående  Boktryckares  answar  för  hwad  från  deras 
Tryckerier  utgår.  Gifwen  Drottningholms  Slott  den  4 
Aug.  1783. 

WI  GUSTAF  etc.  Uti  underdånig  skrifwelse  af  d.  3  sistl.  Junii  för- 
mälen  I  af  hwad  anledning  Boktryckerie-Societeten,  efter  öfwerwägande 
deraf,  att  Wåre  Förordningar  om  Skrif-  och  Tryckfriheten  uti  de  §.  §. 
som  handla  om  answar  och  straff  för  dem,  hwilka  sig  deremot  förbryta, 
endast  nämna  Auctoren  och  Boktryckare,  hos  Eder,  till  sin  efterrättelse, 
sig  förfrågat,  huru  de,  hwad  slikt  answar  och  straff  widkommer,  böra 
anses,  som  under  Boktryckerie-ägares  frånwaro  Tryckerier  förestå,  hwilken 
omständighet,  såsom  hwarutinnan  I  icke  ansedt  Eder  tillständigt  att  giöra 
någon  uttydning,  I,  jämte  uprepande  af  Edra  tankar  derutinnan,  till  Wårt 
Egit  Nådiga  wälbehag  och  förordnande  i  underd.  öfwerlämnen.  Häruppå 
wele  Wi  nu  hafwa  lämnat  Eder  till  swar  samt  egen  och  wederbörandes 
efterrättelse,  det  finne  Wi,  att  Boktryckare  enligt  Tryckfrihets  Stadgan, 
äga  sjelfwe  att  swara  för  hwad  från  deras  Tryckerier  utgår,  samt  att  för 
öfrigt  en  noga  och  behörig  utöfning  af  den  närmare  tillsyn  härwid  som 
Eder,  medelst  författningarne,  blifwit  ålagd,  säkrast  är  bidragande  att 
förekomma  de  missbruk,  som  wid  Boktryckerienia  i  en  eller  annan  måtto 
kunna  förelöpa.    Wi  befalle  etc.    Drottningholms  Slott  d.  4  Augusti  1783. 

(Koncept  i  Riksarkivet.) 


323 


TRYCKFRIHETSSTADGAR.  1700. 


24. 

Tilläggning  Til  Kongl.  Maj:ts  Nådiga  Kungörelse  ocli 
Påbud,  Af  then  6  Maji  1780,  Angående  Boktryckares  an- 
swar  för  brott  och  förseelser  emot  Kongl.  Maj:ts  Förordning 
om  Skrif-  och  Tryckfriheten.  Gifwen  Stockholms  Slott 
then  3  Maji  1785. 

WI  GUSTAF  etc.  Göre  weterligit,  at  Wi  med  nöje  erfarit,  huru- 
ledes,  sedan  answaret  för  alla  brott  och  förseelser  emot  Skrif-  och 
Tryckfriheten,  blifwit,  igenom  Wår  Nådiga  Författning  af  then  6  Maji 
1780,  Boktryckarne  ålagdt,  inge  missbruk  theraf  widare  förefallit,  som 
kunnat  förtiena  then  minsta  upmärksamhet,  eller  kräfja  något  lagligt 
tiltal.  Til  betygande  af  et  sådant  Wårt  Nådiga  wälbehag,  och  til  er- 
sättning för  Boktryckarne  uti  then  minskning  af  sina  inkomster,  the 
igenom  thenna  urskilning  nödwändigt  måste  widkännas,  hafwe  Wi  i  Nåder 
welat  förbehålla  och  tillägga  Boktryckarne  ensame,  then  rättighet  at  ut- 
gifwa  Dagblader  samt  Månads-  och  Wecko-Skrifter  uti  strödda  ämnen, 
sedan  the  thertil  erhållit  WTårt  eller  Wårt  och  Rikets  Cantzli-Collegii 
Privilegium,  på  sätt  som  för  thet  så  kallade  Dagligt  Allehanda  skedt  är, 
och  för  öfrigt  i  akt  taga  hwad  Tryckfrihets  Förordningen  och  Boktryckeri- 
Reglementet  föreskrifwa. 

Om  någre  Wecko-  eller  Dag-Skrifter  för  thet  närwarande  utan  et 
sådant  tilstånd  utgifwas,  böra  the  genast  uphöra  och  ej  fortsättas,  så 
framt  the  thermed  icke  blifwa  gillade. 

Wi  hafwe  jemwäl  funnit  någon  förklaring  öfwer  Tryckfrihets  För- 
ordningen nödwändig,  i  anseende  til  Skådespel  som  upföras  uppå  enskilde 
personers  Privilegierade  Theatrcr.  En  oinskränkt  frihet  uti  them  kan 
icke  stadna  utan  elak  werkan  för  then  goda  smaken,  språket  och  sederna, 
samt  sluteligen  jemwäl,  hwartil  redan  nog  anledning  blifwit  gifwen,  kunna 
förminska  then  aktning,  Stånd  och  Embeten  hos  en  wälsinnad  Almänhet 
böra  åtniuta.  Til  förekommande  af  alt  thetta,  hafwe  Wi  härmed  i  Nåder 
welat  förbiuda,  thet  inge  Theatre-Piécer  på  Swenska  språket  måga  tryckas, 
eller  uppå  Privilegierade  Theatrcr  i  Stockholm  eller  Landsorterna  upföras, 
innan  the  hos  Wårt  Hof-Cantzlers-Embete  blifwit  anmälde  och  therstädes 
behörigen  privilegierade:  Skolandes  then,  som  häremot  bryter,  wara  sina 
undfångna  Privilegier  genast  förlustig,  och  then  Boktryckare,  som  med 
tryckningen  beträdes,  thesutom  brott  sit  umgälla  med  Ethundradc  Riks- 
dalers wite  och  Exemplarens  confiscation.  Thet  alle,  som  wederbör,  hafwe 
sig  hörsameligen  at  efterrätta.  Til  yttermera  wisso  etc.  Stockholms  Slott 
then  :\  Maji  1785. 


324 


1700.  TRYCKFRJHF.TSSTADGAR. 


25. 

Kongl.  Majrts  Nådiga  Förordning,  Om  En  Allmän 
Skrif-  och  Tryck-Frihet.  Grifwen  Drottningholms  Slott 
den  11  Julii  1792. 

WI  GUSTAF  ADOLPH  etc.  Göre  weterligt:  At  som  Wi  anse  för 
Wår  yppersta  pligt  och  ära,  at  efter  yttersta  förmåga  och  krafter  wid- 
taga  och  befrämja  alla  sädane  mått  och  steg,  hwilka  härleda  til  et  älskadt 
Fosterlands  sanna  wäl  och  lycksalighet,  samt  til  stadgande  af  det  full- 
komliga och  rena  förtroende  Oss  och  Wåre  trogne  Undersåtare  emellan, 
som  utgör  bägges  Wår  säkerhet  och  werkeliga  styrka,  och  som  genom 
des  wälgörande  inflytelse  uppå  seder  och  tänkesätt,  äfwen  hufwudsakcligcn 
bidrager  at  dana,  tilskapa  och  bereda  den  framtida  sällhet,  hwilken  Wi 
så  upriktigt  önske,  städse  måtte  blifwa  Wårt  kära  Fäderneslands  lott; 
Wi  derhos  betänkt,  at  allmän  uplysning  är  första  och  wissaste  steget  til 
allmänt  wäl,  samt  at  friheten  i  tankar  och  tryck  är  en  af  et  fritt  Folks 
dyrbaraste  tilhörigheter  och  en  oskattbar  gåfwa,  den  Skaparen  sjelf  för- 
länt raenniskoslägtet  och  den  man  icke  utan  at  misskänna  och  oförrätta 
des  i  naturen  grundade  rättigheter  kan  afkorta,  samt  at  denna  frihet, 
långt  ifrån  at  störa  den  ordning  och  wördnad  för  Lagar,  hwaruppå  alla 
Samhällens  wäl  och  bestånd  hwila,  då  den  rätt  handhafwes,  i  hufwud- 
sakelig  måtto  leder  till  deras  befästande  derigenom,  at  den  uplöser 
skadeliga  fördomar,  skingrar  fåkunnoghetens  mörker  och  i  des  ställe  i 
sanningens  ljus  utställer  belöningen  för  älskade  pligters  utöfwande  emot 
Gud,  Konung  och  Fädernesland,  hwilkas  nitiska  och  owilkorliga  upfyllande, 
Wi  äfwen  äre  fulleligen  öfwertygade,  utgör  rätta  målet  för  hwarje  redlig 
Swensks  förnämsta  ärelystnad,  och  hwarigenora  allena  til  Oss  kan  åter- 
föras et  flygtadt  lugn  och  förfäders  sällhet  med  deras  på  tro  och  redlig- 
het grundade  ära;  Och  denna  frihet  äfwen  kraftigt  lärer  underhålla,  upelda 
och  lifwa  de  wärdiga  och  ädla  tänkesätt  hos  Nationen,  som  i  alla  tider 
tilhört  den  samma,  och  hwilkas  öfwerlefwande  woro  för  Oss  den  högste 
af  alla  olyckor;  En  frihet,  som  ej  bör  lida  af  twång,  eller  qwäfwas  och 
borttwina  under  myckenheten  af  de  flere  emot  hwarandra  stridande  för- 
fattningar, hwilka  ifrån  längre  tider  tilbaka  i  detta  ämne  utkommit;  Altså 
är  det  med  en  werkelig  förnöjelse  Wi  nu  skyndc  at  sådant  rätta,  då  Wi 
äfwen  derigenom  winne  et  önskadt  tilfälle  at  lemna  Wåre  trogne  Under- 
såtare et  nytt  bewis  af  Wår  öma  omsorg  för  deras  wäl,  samt  af  Wår 
otwungna  aktning  för  deras  och  mensklighetens  helgade  rättigheter,  dubbelt 
talande  uppå  en  tid,  då  de  fleste  Europas  Regenter  äro  syslosatte  at  om- 
kring deras  Throner  emot  folket  upkasta  nya  förskantsningar,  dem  Wi 
dock  så  mycket  mindre  anse  Oss  behöfwa,  som  Wi  nogsamt  känne  samte- 
lige  Wåre  käre  Undersåtares  trohet  och  tilgifwenhet  för  Oss,  och  til  den 
samma  hyse  det  oinskränktaste  förtroende,  glade,  at  dymedelst  emot  dem 
inför  hela  werldens  ögon  få  ådagalägga  Wår  upriktighet  och  Wåra  af- 
sigters  renhet,  samt  i  och  med  detsamma  för  framtiden  öpna  et  ljusare 
tidehwarf,  för  sanningen  och  Folkets  röst  en  wäg  at  framtränga  til  Thronen, 
för  oskuldens  och  den  förtrycktas  klagan  en  lätthet  at  komma  i  dagen, 
för  rättwisan  en  styrka,  för  mannamon,  wåld  och  orättrådighet  en  skräck, 


325 


TBYCKFR1UETSSTADGAB.  1700. 


för  den  dygdige,  den  gode  Medborgaren  en  seger,  för  den  brottslige  och 
lastfulle  en  fasa,  för  den  fattige  et  stöd,  för  den  lidande  en  tröst,  och 
för  Oss  Sjelfwe  den  mast  tilfredsställande  belöning,  då  Wi  uppä  alla 
wägar  intet  annat  söke,  än  endast  befästandet  af  Wåre  trogne  Under- 
såtares  sanna  bästa.  Wi  twifle  aldeles  icke,  det  de  ju  ock  deremot  å 
deras  sida  med  den  urskilning  ingå  i  dessa  Wåra  wälmenta  afsigter,  och 
sä  weta  deraf  begagna  sig,  at  en  författning,  hwilken  endast  åsyftar  all- 
mänt wäl,  ordning  och  lugn,  icke  för  någondera  måtte  blifwa  wådelig 
genom  sådane  missbruk  deraf,  som  thywärr!  medelst  utsående  af  för- 
såteliga  smädeskrifter  och  oenighets  frön  Medborgare  emellan  redan  hos 
Oss  alstrat  de  bittraste  frukter.  Det  är  wisserligen  icke  åt  dessa  af- 
grandens  foster  Wi  härigeuom  welat  gifwa  et  widsträktare  utrymme, 
twärtom  skal  Wår  högsta  omsorg  och  bemödande  altid  wara,  at  dem  pa 
det  sorgfälligaste  söka  qwäfwa,  mota  och  straffa.  Wi  förwäntc  ock  med 
fullkomlig  wisshet,  at  ju  närmare  I,  Wåre  trogne  Undersåtare!  inseen 
och  blifwcn  uplyste  om  Edert  sanna  wäl,  desto  mera  lären  1  finna  nöd- 
wändigheten  af  så  skadeliga  intrycks  skyndesamma  utplånande  hos  alla 
Stånd,  hos  alla  åldrar.  Wi  nyttje  äfwen  detta  tilfälle,  at  i  Fädernes- 
landets namn  Eder  dertil  högtideligen  upinana,  och  i  samma  älskade 
namn  fordre  Wi  nu  af  Eder  detta  offer.  Edert  lugn,  Eder  sällhet  kan 
aldrig  stadgas  utan  wid  Enighetens  Altare ;  Skynden  Eder  derföre  samte- 
ligen,  Oss  wid  des  fot  til  mötes,  och  skänken  Wårt  Hjerta  den  tilfreds- 
ställande synen  af  et  åter  förenadt  redeligt  Folk,  som  der  med  gammal 
Swensk  tro  u  pri  k  tigt  omfamna  hwarannan!  Den  Högste,  hwars  hand  denna 
tiden  warit  tung  öfwer  Oss,  skal  då  åter  med  wälbehag  se  ned  på  Swea 
Land,  och  des  tilbaka  hållne  wälsignelse  åter  utgjutas  öfwer  Oss,  det 
förswundna  lugnet  återkomma,  samt  Wi  uti  fridens  sköte  än  en  gång 
räkna  glada  och  lyckliga  dagar,  och  Wåre  Efterkommande  sluteligen  til 
senaste  tider,  wälsigna  den  stunden,  då  förwillade  och  skilgde  Bröder, 
med  fulkomlig  glömska  af  det  framfarna,  rörde,  kastade  sig  i  hwarsannars 
armar,  at  desto  fastare  och  ouplösligen  äter  tilknyta  Enighetens  störda 
sälla  förenings-band.  Dessa  ädla  känslor,  från  den  ena  åldern  til  den 
andra  fortplantade,  skola  sedermera  beständigt  blifwa  ärfteliga  wid  en 
älskad  Fosterjord,  och  kärleken  til  densamma,  den  största  och  första  af 
alla  dygder,  aldrig  skiljas  ifrån  Swenska  namnet,  samt  friheten  at  tänka, 
skrifwa  och  trycka,  ännu  förwara  den  lika  lysande  til  mönster  för  andra 
folkslag. 

Det  är  i  sådan  afsigt  och  med  detta  hopp  Wi  beslutit  och  för  godt 
funnit,  at,  medelst  utfärdandet  af  denna  Wår  öpna  Nådiga  Förordning, 
skänka,  ätergifwa  och  förunna  samtelige  Wåre  käre  undersåtare  en  Allmän 
Skrif-  och  Tryck-Frihet,  utan  andre  undantag  derwid,  än  desse,  nemligen : 
At  ingen  ting  anstöteligt,  eller  stridande  emot  Wår  rätta  Tros  bekännelse 
och  den  rena  Evangeliska  Läran,  eller  något  smädeligt  emot  Det  Högsta 
Wäsendet,  hwars  oskrymtade  sanna  dyrkan  allena  kan  bereda  Wår  när- 
warande  och  tilkommande  lycksalighet,  må  fä  skrifwas  eller  tryckas:  Icke 
eller  är  det  tillätit,  at  emot  Regerings-sättet,  eller  emot  Moralen  och 
Goda  Seder  göra  något  försök,  eller  at  ined  något,  som  förklenligt  eller 
anstöteligt  wara  kan  emot  Utrikes  Hof  och  Magter  förekomma,  äfwensä 
litet,  som  med  andra  Pasquiller  eller  Smädeskrifter  orena  de  Prässar, 


32C 


1700.  THYCKFB1HKT8STADGAR. 


hwilka  endast  böra  wara  sanningens  rena  språk  helgade  och  förbehållne» 
Minsta  brott  häremot,  wilje  Wi  icke  obeifradt  låta,  utan  på  det  alfwar- 
ligaste  til  Lagens  åtgärd  och  straff  öfwerlemna. 

Men  i  alt  öfrigt  stånde  hwarje  Swensk  Man  öppet,  at  fritt  och 
obehindradt  begagna  sig  af  denna  Allmänna  Tryckfrihet,  så  snart  För- 
fattaren derunder  teknar  sit  kända  namn,  hwilket  äfwen  tryckes,  och 
behöfwa  Böktryckarne  til  deras  säkerhet  för  alt  answar  ej  annat,  än  det 
samma,  då  skriften  icke  något  innehåller,  som  emot  de  ofwannämde  för- 
behåll finnas  stridande;  Och  til  följe  häraf  kommer  äfwen  ifrån  denna 
dag  all  annan  slags  censure,  och  alla  äldre  och  nyare  i  detta  ämne  ut- 
k o mn e  Författningar  helt  och  hållit  at  uphöra  och  til  intet  göras,  undan- 
tagandes i  Religionsmål  och  de  saker,  som  i  någon  måtto  angå  Läran 
och  Wåra  Christendomsstycken,  hwilka,  likasom  tilförne  wanligt  warit, 
altid  förblifwa  under  Consistoriernas  wård  och  inseende. 

Äfwenledes  wele  Wi  ock  härmedelst  uppå  lika  sätt  i  Nåder  hafwa 
tillåtit  utgifwandet  af  nya  Böcker,  Dagblad  och  Journaler  utan  twång 
och  hinder  af  dera  förut  utwerkade  särskilte  Privilegier,  dock  med  i  akt 
tagande  af  den  redan  ofwan  nämde  nödiga  warsamhet. 

Wi  tro  Oss  sluteligen  icke  behöfwa  tillägga,  at  den  eller  de,  som 
så  missbruka  denna  Wår  Nådiga  Författning,  at  Laga  åtal  dera  äger 
rum,  icke  af  den  samma  böra  förwänta  sig  minsta  skydd  deremot.  Det 
skal  twärtom  wid  alla  tilfällen  wara  Wårt  högsta  bemödande,  at  genom 
en  snar  och  jämt  delad  rättwisa,  befästa  Wår  Thron,  Allmänna  Säker- 
heten och  Wåre  trogne  undersåtares  med  den  samma  så  nära  förenade 
sällhet;  Och  då  en  redelig  Man  intet  annat  kan  wilja  skrifwa,  eller  låta 
trycka,  än  hwad  han  anser  til  almänt  wäl  ländande,  lärer  den  owilkorliga 
omständigheten,  at  derunder  nödgas  tekna  sit  namn,  icke  eller  derifrån 
kunna  afhålla  honom,  äfwen  som  den  för  Lagens  åtgärd  och  beifrandc, 
i  fall  han  deremot  skulle  finnas  bryta,  är  tilräckelig. 

Det  alle,  som  wederbör,  hafwe  sig  hörsammeligen  at  efterrätta;  Och 
wele  Wri,  at  detta  Wårt  Nådiga  Påbud  och  Förordnande  genast  må  så 
wäl  å  Predikstolarne  i  Wår  Residence  Stad  Stockholm,  som  öfwer  alt 
uti  Landsorterne,  offenteligen  upläsas  och  kungöras.  Til  yttermera  wisso 
etc.     Drottningholms  Slott  den  11  Julii  1792. 


26. 

Kongl.  Majrts  Nådiga  Warning,  Emot  Öfwerträdandet 
af  Des  den  11  sistledne  Julii  utfärdade  Förordning  om  en 
allmän  Skrif-  och  Tryckfrihet.  Gifwen  Stockholms  Slott 
den  21  December  1792. 

WI  GUSTAF  ADOLPH  etc.  Göre  weterligt:  At  sedan  Wi,  genom 
Wår  Nådiga  Förordning  af  den  11  Julii  inncwarande  år  återskänkt  Wåre 
trogne  undersåtare  en  rättskaffens  Skrif-  och  Tryckfrihet,  i  det  wälmenta 


327 


TRYCKFR1HETSSTADGAK.  1700. 


ändamål,  at  en  obehindrad  inbördes  uplysning  icke  allenast  skulle  lända 
til  Wetenskapernes  upodling  och  utspridande,  utan  ock  gifwa  hwar  och 
en  af  Wära  Undersätare  öiunignrc  tilfälle  at  desto  bättre  känna  och 
wärdera  den  i  Lagarne  grundade  frihet,  hwaraf  alle  Swenske  Män  sig 
hafwa  at  hugna,  samt  denna  Skrif-  och  Tryckfrihet  utgöra  de  bäste  hjelpc- 
medel  til  Sedernas  förbättring  och  Laglydnadens  befrämjande,  dä  missbruk 
och  olaglighetcr  blifwa  genom  trycket  för  allmänhetens  ögon  ådagalagde, 
sä  hade  Wi  billigt  förmodat,  at  Ware  trogne  Undersätare,  under  ut- 
öfningen  af  denna  frihet,  som  endast  åsyftat  allmänt  wäl,  ordning  och 
lugn,  skulle,  efter  Wår  derwid  tillika  yttrade  alfwarliga  åstundan,  med 
den  urskilning  ingå  i  Ware  wälmente  afsigter,  at  de  oenighetsfrön,  som 
medelst  utkastande  af  försåteligc  smädeskrifter  werkat  Medborgare  emellan 
de  mast  skadeliga  intryck,  måtte  kunna  utrotas,  samt  at  wederbörande 
skulle  ställa  sig  til  obrottslig  efterrättelse,  hwad  Wi  i  samma  Förordning 
tydeligen  undantagit,  såsom  otillåteligt  at  skrifwa  och  trycka,  nemligen: 
Alt  det,  som  är  anstöteligt,  stridande  och  smädeligt  emot  det  Högsta 
Wäsendet,  emot  wår  rätta  Trosbekännelse  och  den  rena  Evangeliska 
Läran,  emot  Regeringssättet,  emot  Moralen  och  Goda  Seder,  samt  emot 
Utrikes  Hof  och  Magter;  Men  som  Wi  med  högsta  missnöje  förnummit, 
huru  som  åtskillige  antingen  oförståndige  eller  kitslige  Författare  wågat, 
at  uti  deras  skrifter  drifwa  och  förswara  sådane  förgripelige  satser,  hwilka 
icke  mindre  påsyfta  än  uphäfwandet  af  Regeringssättet,  af  den  i  Samfundet 
faststälde  Ordningen,  och  af  det  lugn  och  den  säkerhet,  som  hwar  Man 
i  Samhället  och  under  Lagen  njuta  bör,  så  hafwe  Wi,  likmätigt  War 
Konungsliga  plikt,  ansett  Oss  icke  längre  kunna  upskjuta  med  at  öfwer- 
lemna  slika  fredsförstörande  och  nproriske  skrifter  til  Lagens  al  fw  ars  amin  a 
åtgärd  och  straff. 

Sorgfällige  derom,  at  denna  af  Oss  utstakade  Skrif-  och  Tryckfrihet 
icke  må  ytterligare  dragas  til  något  skadeligt  och  oanständigt  missbruk, 
wädeligt  för  allmänna  lugnet  och  den  medborgerliga  förtroligheten,  hafwe 
Wi  tillika  å  nyo  welat  warna  samt  derjemte  alfwarligen  befalla  dem  af 
Ware  trogne  Undersätare,  hwilka  wilja  nyttja  denna  Tryckfrihet,  at  af- 
•hälla  sig  frän  sådane  ämnen,  hwilka  WTi  i  meranämde  Wår  Förordning 
sä  tydeligen  undantagit,  och  som  icke  til  tryckning  kunna  tillåtas,  ehwad 
de  äro  här  i  landet  författade  eller  frän  fremmande  språk  öfwersatte; 
Skolandes  den  som  häremot  bryter,  utan  skonsmäl  anses  med  de  böter 
och  det  straff,  som  Wår  Högstsalig  Herr  Faders,  Konung  GUSTAF  III. 
förnyade  Förordning  och  Påbud,  angående  Skrif-  och  Tryckfriheten  af 
den  26  April  1774  förmår  och  stadgar  i  1.,  2.  och  3.  §.'§.,  hwilka  til 
deras  innehåll  och  efterlefnad  i  alla  delar  Wi  härmedelst  fastställa,  med 
den  tilläggning,  at  Boktryckaren  skal  lika  anses  med  Författaren  om  den 
tryckte  skriften  innehåller  försök  til  Grundlagarnes  tadlande  och  an- 
gripande. Det  alle,  som  wederbör,  hafwa  sig  hörsammeligeu  at  efterrätta. 
Til  yttermera  wisso  etc.     Stockholms  Slott  den  21  December  1792. 


328 


1700.  TUYCKFRIIIETSSTADGAR. 


27. 

Kongl.  Maj:ts  Nådiga  Kungörelse  Och  Påbud,  Angående 
Answar  för  brott  och  förseelser  emot  Kongl.  Maj:ts  För- 
ordning om  Skrit-  och  Tryckfriheten.  Gifwen  Stockholms 
Slott  den  2ti  Martii  1798. 

WI  GUSTAF  ADOLPH  etc.  Göre  weterligt,  at  som  Wi  uti  åtskillige 
Dagblad  och  Wccko-Skrifter  med  missnöje  förnummit,  huru  Tryckfriheten 
sa  til  ämnen  som  skrifsätt,  öfwerskriden  och  missbrukad  blifwit,  genom 
obehörige  utlåtelser  och  reflexioner,  dels  om  Utrikes  llof  och  Magter, 
dels  om  enskildte  Personer  och  Stånd ;  Altsa  och  emedan,  ehuru  Wi  weic 
befordra  den  för  Allmänhetens  uplysning  nyttiga  Tryckfrihet,  det  likwäl 
tillika  är  Wår  Konungsliga  plikt  at  tilse,  det  ej  denna  frihet  emot  des 
sanskyldiga  och  rätta  ändamål  utöfwas,  och  blifwer  et  medel  för  den 
illasinnade  til  enskild  hämd  och  bitterhet,  kränker  anständighet  samt 
goda  seder,  så  mycket  angelägnare  at  förekomma  uti  Skrifter,  hwars 
egenskap  är  at  spridas  til  Allmänheten,  hwilken  derigenom  snarast  kan 
bibringas  skadeliga  intryck;  Ty,  och  jemte  det  hädanefter  Wi  äfwen  wele 
tillåta,  at  i  strödda  ämnen,  Dagblad,  Journaler,  Wecko-  eller  Månads- 
skrifter och  Tidningar,  under  hwad  namn  de  wara  kunna,  må  utgifwas; 
finne  Wi  för  godt  härigenom  förordna,  det  sådant  ej  annorledes  ske  må, 
än  efter  upgift  af  de  ämnen  som  deruti  komma  at  intagas,  dertil  Wårt, 
eller  Wårt  och  Rikets  Canteli-Collegii  Privilegium  erhållits.  Om  någon 
af  ofwannämnde  upräknade  skrifter  skulle  för  det  närwarande  utan  et 
sådant  tilstånd  utgifwas,  böra  de  genast  uphöra  och  icke  fortsättas  förr 
än  de  dermed  blifwit  gillade.  De  som  redan  erhållit  Wårt,  eller  Wårt 
och  Rikets  Cantzli-Collegii  Privilegium  å  slike  skrifters  tryckande,  blifwa 
derwid  bibehållne  med  i  akt  tagande  af  den  skyldigheten,  at  ej  allenast 
til  Wårt  och  Rikets  Cantzli-Collegii  pröfning  upgifwa  de  ämnen,  som  Inne- 
hafwaren  af  et  sådant  Privilegium  är  sinnad  at  införa,  utan  ock  Cantzli- 
Collegii  föreskrift  derom  noga  sig  til  efterrättelse  ställa,  och  det  wid  på- 
fölgd,  at  derest  sådant,  wid  så  äldre  som  nyare  Privilegier  underlåtes,  det 
meddelte  Privilegium  genast  warder  indragit,  och  Boktryckaren  som  dermed 
beträdes,  bote  första  gången  Ethundrade  Riksdaler,  andra  gången  dubbelt, 
men  förbryter  han  sig  tredje  resan,  ware  sin  Boktryckare  rätt  förlustig. 

1  anseende  til  Skådespel,  som  upföras  uppå  enskilde  Personers  Pri- 
vilegierade Theatrer,  hafwe  Wi,  til  förekommande  af  den  elaka  werkan 
i  afseendc  til  språk  och  seder,  en  oinskränkt  frihet  deruti  kan  medföra, 
härmed  i  Nåder  welat  förbjuda,  det  inga  Theater-Piecer  på  Swcnska 
språket  mage  tryckas  eller  uppå  Privilegierade  Theatrer  i  Stockholm 
eller  Landsorterne  upföras,  innan  de  hos  Wårt  Hof-Cantzlcrs-Einbetc 
blifwit  anmälte  och  derstädes  behörigen  privilegierade.  Skolandes  den 
som  häremot  bryter,  wara  sine  undfångne  Privilegier  genast  förlustig, 
och  den  Boktryckare  som  med  tryckningen  beträdes,  desutom  brott  sit 
umgälla  med  Ethundrade  Riksdalers  böter  och  Exemplarens  confiscation. 
Det  alle  som  wederbör,  hafwa  at  ställa  sig  til  underdånig  efterrättelse. 
Til  yttermera  wisso  etc.     Stockholms  Slott  den  26  Martii  1798. 


329 


ÖBVERBIGT    AF    LAGSTIFTNINGEN. 


1800. 


AREN  1800  TILL  OCH  MED  1883. 


Overige  hade  väl  under  170(>  fått  en  som  orygglig  grundlag* 
erkänd  tryckfrihetsförordning,  men  livarken  partiväldets  eller  det 
följande  enväldets  period  var  gynsani  för  någon  »orygglig  grund- 
lag», allra  minst  för  tryckfriheten.  Speciela  undantag,  allmänna 
förordningar,  »varningar*,  förklaringar,  skrifvelser  till  Kansli- 
kollegiet och  domar  på  befallning  täflade  att  omintetgöra  den 
tryckfrihet  mösspartiet,  Gustaf  III  och  Karl  af  Södermanland 
(Reuterholm)  livar  för  sig  i  vältaliga  ord  prisat,  men  icke  kunnat 
tåla,  då  den  var  deras  planer  obeqväm.  Af  de  här  sid.  280  o.  f.  in- 
tagna tryckfrihetsstadgar  synes,  hur  trycktvånget  icke  i  allmänhet 
återgick  till  censur;  men  nästan  kraftigare  än  censur  af  embets- 
myndighet  verkade  åtgärden  att  påbjuda  ansvar  för  boktryckare 
för  allt  hvad  ifrån  hans  tryckeri  utgick,  ett  ansvar,  som  endast 
i  svårare  fall  jemväl  skulle  delas  af  författarne.  Men  för  bok- 
tryckaren gälde  det  icke  blott  dödsdom,  som  väl  ådömdes  men 
ej  utfördes,  utan  ftingelse,  böter  samt  förlust  af  privilegier  att 
idka  boktryckerirörelse  eller  utgifva  tidning,  hvilken  senare  rätt 
enligt  1785  års  påbud  icke  kunde  utöfvas  af  annan  än  boktryckare. 
Ett  ytterligare  hinder  för  kapital  att  söka  sig  väg  till  boktryckeri- 
rörelsen infördes  1783,  då  föregående  påbud  »förtydligades»  derhän, 
att  egaren,  icke  disponenten  af  ett  tryckeri,  skulle  st  anda  ansvar 
för  boktryckeriets  alster.  Det  administrativa  godtycket  hade 
från  1785  alldeles  undanträngt  lagen,  som  endast  under  fem 
månader  af  1792  (den  11  juli — 21  dec.)  åter  tycktes  kommen  till 
heders.  Den  lilla  resten  af  17D2  års  frihet  upphäfdes  fullständigt 
genom  kongl.  kungörelsen  den  20  mars  171)8,  och  hvad  ej  gällande 
författningar  kunde  nå,  uträttades,  när  så  godt  syntes,  genom  sär- 
skilda påbud.  För  att  kunna  bilda  sig  ett  omdöme  om  de  svårig- 
heter, mot  hvilka  litteraturen  och  de  yrken,  som  skänka  den  lif, 
boktryckeriet  och  bokhandeln,  hade  att  kämpa,  isynnerhet  under 
de  första  tio  åren  af  detta  århundrade,  är  det  således  icke  nog 


330 


1800.  HOFKAN8LER8-EMBETBT. 


att  kasta  en  blick  på  lagstiftningen;  äfven  åt  densammas  hand- 
hafvande  måste  noggrann  uppmärksamhet  egnas,  om  man  skall 
fatta  en  svensk  boktryckares  ställning  1798 — 1809. 

Intill  början  af  1800-talet  kade  boktryckame  lydt  under 
Kanslikollegiet,  men  genom  kongl.  kungörelsen  den  17  febr.  1801 
upphäfdes  detta  embetsverk  och  öfveriuseendet  öfver  boktrycke- 
rierna uppdrogs  åt  hofkansleren,  för  hvilken  dock  först  den  23 
febr.  1802  instruktion  i  detta  afseende  utfärdades. 

Redan  i  början  insåg  hofkansleren  svårigheten  att  öfver- 
vaka  efterlefnaden  af  de  gällande  förordningarne  angående  bok- 
tryckerierna, och  med  anledning  af  en  skrifvelse  från  åtskilliga 
konstförvandter,  om  inskränkning  i  lärlingarnes  antal,  gjorde  d.  v. 
innehafvaren  af  embetet  C.  B.  Zibet  följande  hemställan  i  und. 
memorial  den  21  okt.  1801:  »...  Så  väl  af  den  ordning,  som  i 
denna  del  tyckes  nödig,  som  af  flera  nyligen  timade  händelser, 
vågar  jag  taga  anledning  att  Eders  Maj:ts  nådigste  pröfning 
underställa  om  icke,  af  samma  skäl  som  föranlåtit  tillsättning  af 
en  handtverkerifiskal,  Eders  Maj:t  täckes  tillåta  mig  att  genom 
förordnande  antaga  en  bokhandels-  och  boktryckeri-ombudsman, 
som  har  att  tillse  icke  allenast  att  boktryckare  och  deras  arbets- 
folk uppfylla  emot  hvarandra  deras  inbördes  skyldigheter,  utan 
äfven  att  allt  livad  om  bokhandeln  och  boktryckerierna  stadgadt 
är  på  det  nogaste  blifver  handhaft  och  efterlefvadt;  som  till  den 
ändan  eger  obehindrad  tillgång  till  alla  boklådor  och  boktrycke- 
rier och  åt  hvilken  ingen  bokhandlare  eller  boktryckare,  vid 
utsatt  ansenligt  vite,  får  vägra  de  underrättelser  han  kan  äska 
om  böcker,  med  hvilka  handel  drifvas,  och  om  arbeten  och  skrifter, 
som  under  trycket  äro.  Och  på  det  denna  ombudsman  må  med 
nit  och  rättskaffenshet  sina  grannlaga  pligter  fullgöra,  anhåller 
jag  i  underdånighet  att  Eders  Maj: t  behagade  tillägga  honom 
ett  för  hans  bergning  någorlunda  tillräckligt  arvode  och  bestämma 
hans  andel  i  de  böter,  som  igenom  hans  åtgärd  tillkomma.» 

Den  24  nov.  s.  å.  följde  Kongl.  Maj:ts  bifall  härtill,  deri 
föreskrifves:  ». . .  Likaledes  hafve  Vi  i  nåder  bifallit  eder  under- 
dåniga anhållan  om  nådigt  tillstånd,  att  genom  förordnande  få 
antaga  en  bokhandels-  och  boktryckeri-ombudsman,  för  hvilken 
Vi  i  nåder  anslagit  ett  årligt  arvode  af  trehundrade  rdr  jemte 
två  tredjedelar  af  de  böter,  som  genom  dess  åtgärd  tillkomma . . .» 
Den  30  nov.  1801  tillsatte  hofkansleren  denna  bokhandels-  och 
boktryckeri-ombudsman  genom  följande  konstitutorial :  »...Gör 
veterligt,  att  som,  till  underdånigste  åtlydnad  af  konungens  mig 


331 


BOKTRYCKERI-OMBUDSMAN.  1800. 


gifna  nådiga  befallning  af  den  24  dennes,  en  bokhandeln-  och 
boktryckeri-ombudsnian  kommer  att  antagas,  och  jag  hos  f.  d. 
kamreraren  uti  kongl.  Rikskamniarrätten  Joh.  Sam.  Ekmansson 
trott  mig  finna  så  väl  den  erfarenhet  i  dessa  delar,  som  de  till 
denna  förrättning  erforderliga  kunskaper,  nit  och  skicklighet; 
alltså  och  i  kraft  af  detta  mitt  öppna  konstitutorial  varder  han 
Johan  Samuel  Ekmansson  härmedelst  antagen  och  förordnad  att 
vara  bokhandels-  och  boktryckeri-ombudsman,  hvarvid  honom 
åligger  att  sina  genom  instruktionen  föreskrifna  skyldigheter  med 
uppmärksamhet  och  drift  fullgöra  och  i  allmänhet  tillse  att  allt 
livad  om  bokhandeln  stadgadt  är  eller  blifver,  på  det  nogaste 
handhafves  och  efterlefves;  kommande  han  att  åtnjuta  det  för 
denna  beställning  uti  staten  anslagna  arvode.»  Hofkansleren 
underrättade  i  cirkulär  Boktryckeri-societeten  om  utnämningen 
och  anförde  bestämmelserna  i  §  2  i  nedanstående  instruktion. 

Ekmansson  hade  sjelf  en  kort  tid  varit  boktryckare  (se 
sid.  248)  och  kände  derför  något  till  yrket;  att  hofkansleren 
i  valet  af  person  icke  misstagit  sig,  märkes  af  det  nit  denne  ut- 
vecklade i  tjensten:  det  ena  åtalet  följde  det  andra,  och  ingen 
anledning  lemnades  obegagnad,  då  det  gälde  att  få  en  boktryckare 
fäld.  Ekmansson  fortfor  att  utöfva  sin  befattning  till  den  18 
maj  1805;  den  25  maj  förordnades  till  hans  efterträdare  amanuen- 
sen vid  kongl.  biblioteket  P.  A.  Wallmark,  hvilken  utnämndes 
till  platsen  den  30  nov.  s.  ä.  och  innehade  den  till  dess  1810  års 
tryckfrihetsförordning  upphäfde  tjensten. 

Den  för  hofkansleren  utfärdade  instruktionen  lydde  sålunda: 

Kongl.  Majits  Nådiga  Instruction  För  Des  Hof-Cantzler, 
I  afseende  på  det  honom  updragne  inseende  öfwer  liok- 
handelen  och  Boktryckerierne  i  Riket.  Gifwen  Stockholms 
Slott  den  23  Februarii  1802. 

§.  1.  Ilof-Cantzleren  tilkomiiicr  öfwerinscendet  öfwer  Boktryckerierne, 
Bokhandclen,  Lån-Bibliothekerne  och  Bok-Auctions-Kamrarne  i  Riket,  utan 
afseende  på  personeme,  som  de  samma  idka  eller  förestå;  Bokbindare 
således  derunder  inncbegripne,  ehwad  angår  den  med  inbundna  böcker 
dem  tillatne  handel. 

§.  2.  Til  befrämjande  af  denna  Hof-Cantzleren  updragne  allmänna 
upsigt,  äger  han  at  förordna  en  Bokhandels-  och  Boktryckeri-Ombudsman, 
som  har  at  tilse,  icke  allenast  at  Boktryckare  och  deras  Arbetsfolk  up- 
fylla  deras  inbördes  skyldigheter,  utan  ock,  at  alt  Invad  om  Boktryckerier 
och  Bokhandel  stadgadt  är  eller  blifwer,  på  det  nogaste  handhafwes  och 
efterlefwes,  samt  i  synnerhet,  och  wid  förlust  af  syslan,  wara  waksam 
dera,  at  icke  nägre  emot  Tryckfrihets-Förorduingarne  stridande  Skrifter 


332 


1800.  INSTRUKTION    FUR    IIOFKANS1.RREN. 


från  Tryckerierne  utkomma,  eller  på  hwad  sätt  som  helst  kringspridas; 
hwilken  också,  til  den  ändan,  äger  obehindrad  tilgång  til  alla  Boklådor, 
Boktryckerier  och  Lån-Bibliotheker,  och  åt  hwilken  ingen  Boktryckare, 
Bokhandlare  eller  Innehafware  af  Lån-Bibliothek  får  wägra  de  under- 
rättelser han  äskar  om  Böcker,  hwarmed  handel  drifwes,  och  som  til 
utlåning  hållas,  eller  om  Arbeten  och  Skrifter,  som  under  trycket  äro, 
wid  utsatt  wite  af  Femtio  Riksdaler  för  den  sig  första  gången  häremot 
förbryter,  och  Ethundrade  Riksdaler,  om  det  andra  gången  eller  oftare 
händer;  Kongl.  Tryckeriet,  i  afseende  på  allmänna  Författningar  sub 
Titulo  Majestatis,  härifrån  allena  undantagit. 

§.  3.  Privilegier  på  Boktryckerier  utfärdar  Kongl.  Maj:t  uppå  Hof- 
Cantzlerens  underdåniga  anmälan. 

§.  4.  Privilegium  på  Bokhandel  meddelar  Hof-Cantzleren,  äfwensom 
särskiidt  tilstånd,  at  inrätta  Lån-Bibliotheker,  hwilken  förmon  hädanefter 
förnämligast  bör  Bokhandlare  tildelas,  dock  at  de,  som  nu  slike  Lån- 
Bibliotheker  med  wederbörligt  tilstånd  inrättat,  derwid  warda  bibehåll  ne. 
De,  hwilka  et  sådant  Privilegium  eller  tilstånd  nu  innehafwa  eller  fram- 
deles erhålla,  mage  dem  icke,  utan  Hof-Cantzlerens  wetskap  och  tillåtelse, 
til  annan  Man  öfwerläta  eller  föryttra. 

§.  5.  Bokhandlare  komma  hädanefter,  i  likhet  med  Boktryckarne, 
at  utgöra  en  egen  och  särskild  Societet  med  Reglemente,  hwilket  Kongl. 
Maj:t,  uppå  Hof-Cantzlerens  underdåniga  anmälan,  utfärda  wil,  och  med 
Ordförande,  hwilken  äfwensom  den  för  Boktryckeri-Societeten,  af  Hof- 
Cantzleren  förordnas. 

§.  6.  Til  förekommande  deraf,  at  förbudne  eller  skadelige  Böcker 
och  Skrifter  på  Bok-Auctioner  icke  må  til  salu  utbjudas,  åligger  det 
Föreståndaren  wid  Bok-Auctions-Kamaren  i  Stockholm,  at,  minst  fjorton 
dagar  före  försälgningen,  tilställa  Hof-Cantzleren  Förtekning  på  de  Böcker, 
som  derstädes  genom  utrop  komma  at  föryttras,  wid  wite  af  Tio  Riks- 
daler, första  gången  han  sådant  försummar,  och  af  Tjugu  Riksdaler  för 
hwarje  gång  han  sedermera  dermed  beträdes. 

Bok-Auctionister  wid  Academierne  komma  at  på  lika  sätt  stå  under 
Academiens  Bibliothekaries,  och  de  uti  andra  Städer,  under  Consistorier- 
nes  inseende;  hwilke  sednare,  äfwensom  Academiae  Bibliothekarierne, 
hafwa  at  deras  åtgärd,  wid  dylike  tilfäilen,  hos  Hof-Cantzleren  anmäla. 

§.  7.     Til  Hof-Cantzlerens  pröfning  och  afgörande  höra: 

l:o  Alla  Beswär  öfwer  sådane  mål,  hwilke,  efter  nu  gällande  eller 
hädanefter  utkommande  Reglementen  och  Författningar,  af  Boktryckeri- 
eller  Bokhandels-Societeterne  uptagas  och  afgöras. 

2:o  Alla  frågor  om  olaglig  tryckning  af  Theologiska  Skrifter  och 
Arbeten,  Theat er-stycken,  innan  de  wederbörlig  granskning  undergått  och 
med  behörigt  tilstånd  til  tryckning  försedde  blifwit,  samt  om  Författare, 
hwilke  gränsornc  af  dem  förundte  Privilegier  öfwerskridit. 

3:o  Om  något  finnes  utur  akt  låtit  af  det,  som,  enligt  Boktryckeri- 
Reglementet  eller  andra  Författningar,  wid  Skrifters  och  Böckers  tryckande 
i  akt  tagas  bör:  såsom  då  falskt  åratal  eller  trycknings-ort  en  Skrift  på- 
tryckt tinnes  eller  dessa  underrättelser  aldeles  saknas,  äfwensom  enär, 
emot  Förordningen  af  den  11  Julii  1792,  Författarens  kända  namn  icke 
å  titel-bladet  utsatt  är. 


333 


INSTRUKTION    FÖR    MOFKAKSLEREN.  1800. 


4:o  Alla  Bokhandelen,Boktryckerierne  och  Lån-Bibi iothekerne  rörande 
Oeconomie-  och  Poli  tio-mål,  som  med  de  ofwanupräknadc  likhot  äga  och 
med  dem  j omföras  kunna. 

Finner  Hof-Cantzleren  uti  nägot  af  dessa  mål  wittnens  hörande  wara 
af  nöden,  äger  Hof-Cantzleren  sådant  hos  Domstolen  i  Orten  äska,  hwilken 
det  åligger,  at  det  begärdta  wittnes  förhöret  anställa  och  Protocollet  der- 
öfwer  ofördröjeligen  til  Hof-Cantzleren  insända. 

Alla  andra  mål,  som  enligt  Tryckfrihets-Förord ningarne  och  Allmänna 
Lagen  böra  af  Domstolarne  handteras,  få  icke  af  Hof-Cantzleren  uptagas, 
utan  förhålles  dermed  på  det  sätt,  at,  då  Hof-Cantzleren  anser  någon 
Bok  eller  Skrift  innefatta  sådanc  ämnen,  hwilke  efter  hans  tanka  wore 
åtal  underkastade,  upgifwer  Hof-Cantzlereu  genast  sådant  skrifteligen  hos 
Justitice-Cantzlcrs-Embetet,  som,  enligt  sin  Instruction  pröfwar,  om  och 
hwad  åtgärd  derwid  må  äga  rum. 

§.  8.  Tryckningen  af  otillåtne  eller  misstänkte  Skrifter  äger  Hof- 
Cantzleren,  wid  första  om  dem  erhållen  kunskap,  inställa,  samt  sadane 
Böcker  och  Skrifter,  ehwad  do  på  Tryckericrne,  uti  Boklådor,  Lån- 
Bibliotheker  eller  på  Bok-Auctioner  finnas,  at  låta  i  förwar  taga  eller 
med  sequoster  belägga;  de  undantagnc,  wid  hwilka  Justitia?-Cantzlers- 
Embotet  kommer  at  hand  lägga. 

§.  9.  Förbrytelser,  som  til  Hof-Cantzlerens  afgörandc  höra,  anses 
efter  gällande  Reglementen  och  Författningar;  och  i  sådane  fall,  för 
hwilka  icke  något  uttryckeligt  och  särskildt  stadgande  finnes,  äger  han 
tils  widare  pålägga  lämpeliga  böter,  ifrån  Tjugufem  til  Ethundrade  Riks- 
daler, hwilka  wid  förnyad  förbrytelse  fördubblas;  äfwensom  uti  de  Bok- 
tryckorierne  och  Bokhandolen  rörande  Oeconomie-  och  Politie-mål,  såsom 
icke  innefattande  öfwerträdelser  emot  Tryckfrihets-Förordningarne,  Hof- 
Cantzleren  äger,  at  utan  hinder  af  Kongl.  Brefwet  af  den  8  September 
17D5,1  som  för  minsta  förbrytelse  stadgar  Privilegiernes  förlust,  och 
hwilket  i  alla  öfriga  fall  til  ofelbar  efterrättelse  bör  lända,  efter  målets 
beskaffenhet  pröfwa,  huruwida,  jemte  annat  answar,  Privilegierne  mage 
wara  förbrutne. 

§.  K).  Beswär  öfwer  Boktryckeri-  eller  Bokhandels-Societetens  fattade 
Beslut  eller  Utslag  anföras  hos  Hof-Cantzleren,  inom  femtonde  dagen,  i 
fall  den  ändringssökande  i  Stockholm  wistas,  inom  tretionde  dagen,  om 
han  annorstädes  i  Swerige  eller  på  Gottland  sig  uppehåller,  samt  då  han 
i  Finland  eller  Pomern  är  boende,  inom  sextiondc  dagen  efter  undfången 
del  af  Beslutet  eller  Utslaget. 

1  Till  justitiekansleren,  med  beklagande  af  åtskilliga  öfverträdelser  af  tryck- 
frihetsförordningen, isynnerhet  i  Extra  Posten  n:r  203;  konungen  förklarar  sin 
vilja  vara  >.  .  .  det  I  på  det  alfvarligaste  tillsen,  att  den  af  Oss  i  nåder  återstälda 
Skrif-  och  Tryckfrihet,  icke  vidare  emot  författningarnes  tydeliga  innehåll  varder 
i  någon  af  dess  delar  till  så  rysliga  och  forderfveliga  afsigters  befrämjande  ytter- 
ligare missbrnkad,  samt  att  den  deremot  nn  yppade  grofva  förbrytelse  nti  dagbladet 
Extra  Posten,  hvilket  genast,  i  anseende  så  väl  till  detta,  som  till  flera  förut  emot 
erhållna  befallningar  fbrelupna  och  anmärkta  fall,  nu  kommer  att  alldeles  upphöra 
och  ej  vidare  utgifvas,  varder  till  välförtjent  näpst,  och  till  varning,  i  laga  ord- 
ning beifrad.  Ägan  des  I  jämväl  att  låta  samteliga  Boktryckare,  samt  dem  som 
inom  Riket  ntgifva  Dagblad  eller  Veckoskrifter,  alfvarligen  förständiga,  det  de  icke 
härifrån,  eller  nvad  eljest  blifvit  anbefaldt,  tillstädja  sig  minsta  afvikelse  vid  förlust 
af  deras  privilegier  utom  laga  bot .  .  .»  (A&krift  i  Riksarkivet.) 


334 


1800.  BOKTRYCKERI-SOCIKTETEN.      CENSOR. 


§.  11.  Uti  Hof-Cantzlercns  Utslag,  tillätes  den  dermed  missnögde, 
hos  Kongl.  Maj: t  i  underdånighet  ändring  söka,  inom  samma  tid,  som  i 
nästföregående  §.  utstakad  är. 

§.  12.  Hof-Cantzleren  skal  wara  tillåtit,  at  wid  Förklaringars  och 
Underrättelsers  infordrande,  förelägga  witen,  ifrån  Fem  til  och  med  Tre- 
tio Riksdaler;  och  för  de  Utslag,  af  honom  fällas,  erlägges  af  Parterne, 
antingen  de  wunnit  eller  förlorat,  lösen,  i  likhet  med  hwad  för  Öfwer- 
Ståthållare-Em  betet  stadgadt  är. 

§.  13.  Af  de  höter  och  witen,  hwilke  genom  Bokhandels-  och  Bok- 
tryckeri-Omhudsmannens  åtgärd  tilkomma,  njuter  han  twå  tredjedelar  och 
den  öfriga  tredjedelen  tilfaller  Kronan;  Är  någon  annan  Åklagare,  njute 
han  Ombudsmannens  rätt.     Stockholms  Slott  den  23  Februarii   1802. 

Utom  ombudsmannen  hade  hofkansleren  till  sin  disposition 
ytterligare  en  myndighet,  nämligen  BoktrycJceri-societeteH,  hvilken 
hvarje  boktryckare  var  skyldig  att  tillhöra  och  som  det  intill 
1810  ålåg  att  öfvervaka  bokhandeln  och  boktryckerierna  (se 
sid.  299),  kungöra  hofkanslerens  påbud  och  befallningar  samt 
afgifva  yttrande  öfver  till  societeten  remitterade  frågor.  Då  vi 
här  tala  om  Boktryckeri-societeten  kunde  vi  kanske  rättare  säga 
societetens  ordförande;  det  var  nämligen  denne  af  Kanslikollegiet 
och  sedan  af  hofkansleren  tillsatte  tjensteman  som  dikterade 
societetens  beslut,  hvilka  ytterligare  öfvervakades  och  kontrolle- 
rades af  boktryckeri-ombudsmannen.  Ordförandesysslan  bekläddes 
länge  af  den  tjenstgörande  kongl.  bibliotekarien,  och  Malmström, 
som  i  början  af  1800-talet  innehade  platsen,  förordnades  derjemte 
den  7  nov.  1800  till  censor  (se  längre  fram  under  »Kumblinska 
tryckeriet»);  hans  efterträdare  som  ordförande,  A.  C.  Kullberg, 
var  hofkanslerens  närmaste  man,  och  dennes  efterträdare,  Wall- 
mark,  hade,  såsom  vi  ofvan  nämt,  varit  bokhandels-  och  bok- 
tryckeri-ombudsman. Om  Boktryckeri-societetens  mera  enskilda 
verksamhet  skola  vi  anföra  några  ord  i  slutet  af  detta  arbete; 
rörande  ordförandens  inflytande  på  tryckfrihets-förordningarnes 
handhafvande  må  här  några  detaljer  omnämnas. 

Kongl.  bibliotekarien  Peter  Malmströms  verksamhet  såsom 
censor  skildrar  han  sjelf  i  underd.  embetsberättelse  afgifven 
1813, l  hvilken  på  samma  gång  utgör  en  försvarsskrift  mot  de 
många  anmärkningar,  som  gjordes  mot  hans  handhafvande  af 
censorsuppdraget.  Enligt  denna  berättelse  ålåg  honom  dels  såsom 
censor,  dels  i  följd  af  särskildt  uppdrag  att  afgifva  utlåtanden 
rörande  böcker  och  skrifter,  boktryckerier,  bokhandel,  lånbibliotek 
och  boklotterier,  samt  att  öfvervaka  dessa  handteringar  äfvensom 

1  Tryckt  i  Stockholm  hos  Johan  Imnelius  1819. 


335 


CENSORS    ÅLIGGANDEN.  1800. 


bokauktioner;  utöfva  censur-uppsigt  öfver  vissa  boktryckerier, 
boklador  och  lånbibliotek;  företaga  granskning  af  allt  som  tryck- 
tes, synnerligen  af  tidningar,  samt  af  de  tryckalster,  som  från 
utrikes  ort  infördes. 

Vid  fråga  om  privilegium  å  skrifter  måste  dessas  inne- 
håll sorgfälligt  granskas,  på  det  att  ett  arbete,  som  kunde  vara 
otillåtligt  eller  ovärdigt  konungens  höga  privilegium,  icke  måtte 
auktoriseras.  Härvid  meddelades  ofta  på  forhand  en  vink  om 
tendensen  af  det  utlåtande  han  borde  afgifva,  hvilken  han  säger 
ofta  var  stridande  emot  hans  enskilda  öfvertygelse. 

Granskningen  af  de  tryckta  skrifterna  skulle  sträcka  sig 
icke  blott  till  censurens  egentliga  föremål  eller  sådant  som  kunde 
anses  stridande  emot  tryckfrihets-författningarne,  utan  äfven  till 
andra  felaktigheter  så  väl  i  afseende  på  sakerna  som  stilen; 
han  måste  anmärka  allt  som  fans  stridande  emot  sanning  och 
sakens  rätta  förhållanden;  föreskriften  i  detta  afseende  stödde 
sig  på  grundsatsen  att  >ingen  författare  eger  af  allmänheten 
låta  betala  sig  för  osanningar  eller  oriktiga  uppgifter».  Till 
och  med  tryckfelen  måste  noga  anmärkas  och  förteckning  dera 
till  hofkanslers-embetet  ingifvas  (se  sid.  343).  Censuren  af  ut- 
ländska tidningar  ansågs  så  vigtig,  att  de  indragna  måste  till 
konungen  sjelf  insändas,  äfven  då  han  vistades  utomlands. 

Några  bestämda  föreskrifter  för  censurens  handhafvande 
gåfvos  icke,  utan  man  öfverlemnade  åt  censors  eget  omdöme  och 
bepröfvande  hvilka  arbeten  kunde  vara  anstötliga  eller  oskadliga. 
Malmström  påpekar,  att  dessa  föreskrifter  voro  »föga  upplysande 
till  min  vägledning,  och  lemnade  mig  uti  en  lika  plågande  oviss- 
het om  livad  som  i  konungens  och  mine  förmäns  ögon  kunde 
synas  anstötcligt,  sJcadeligt  och  obehörigt  eller  icke.  . . .  Lika  stor 
var  min  förlägenhet  i  anseende  till  vissa  andra  besynnerliga 
foreskrifter,  såsom  då  mig  förständigades,  det  'rättigheten  att 
i  förvar  taga  medför  den  att  i  förvar  behålla",  hvilket  ville 
säga  med  andra  ord,  att  seqvester  och  konfiskation  äro  ett 
och  samma:  en  maxime  lika  stridande  mot  sakens  natur  som 
emot  våra  lagar.  Slutligen  utbrister  han:  vi  sådana  omständig- 
heter kunde  dessa  mina  befattningar  icke  heller  annat  än  vara 
för  mig  högst  vådliga.  .  . .  Min  belägenhet  liknade  den  man- 
nens, som  hvarje  ögonblick  såg  ett  bart  svärd,  hängande  på  en 
svag  tråd  öfver  sitt  hufvud;  och  jag  anser  det  såsom  ett  under- 
verk af  försynens  nåd  att  jag  under  en  så  läng  följd  af  år  undgick 
det  missöde,  som  ständigt  hotade  att  krossa  mig.     Till  råga  på 


a:*6 


1800. 


RÅTT    ATT    ANLÄGGA    TRYCKERI. 


svårigheterna  af  denna  min  befattning,  var  hon  i  andra  menni- 
skors  ögon  den  allra  förhateligaste  som  kan  tänkas  . . .  icke  blott 
för  alla  oförsynta  angripare  af  det  som  för  menniskan  och  med- 
borgaren bör  vara  heligt,  och  hvilkas  tygellösa  djerfhet  jag 
nödgades  hålla  tillbaka;  icke  blott  för  alla  misslyckade  författare, 
hvilkas  auktorliga  egenkärlek,  alltid  lika  stor  med  graden  af  deras 
oskicklighet,  jag  så  mycket  mindre  kunde  undgå  att  såra,  som 
jag  äfven  nödgades  vara  uppmärksam  på  språkets  och  smakens 
fordringar;  utan  äfven  för  allmänheten,  som  merendels  icke  älskar 
någon  inskränkning  i  detta  slags  frihet.  Mig  drabbade  oviljan 
och  hatet  af  alla  de  menniskor,  som  hvarken  kände  strängheten 
af  de  grundsatser  mig  voro  föreskrifna  eller  liberaliteten  af  dem 
jag  icke  desto  mindre  vågade  följa,  och  således,  af  denna  okunnig- 
het förledde,  ansågo  mig  såsom  en  fiende  af  all  upplysning,  och 
såsom  ett  villigt  verktyg  i  despotismens  hand  till  undertryckande 
af  allt  förnuft  inom  mitt  fosterlands  gränser.»1 

Rättighet  att  fä  anlägga  tryckeri  nekades  icke  sällan,  såsom 
vi  redan  sett  och  framdeles  se,  t.  ex.  i  Halmstad;  det  berodde 
fortfarande  på  om  hofkansleren  och  Boktryckeri-societeten  ansågo 
ett  tryckeri  vara  för  orten  behöfligt  och  trodde  att  det  skulle 
bära  sig  eller  om  det  antogs  skola  göra  intrång  på  de  redan 
förut  befintliga.  Förnämsta  anledningen  att  i  en  stad,  som  sak- 
nade boktryckeri,  anlägga  ett  sådant,  var  den  tiden  att  myndig- 
heters kungörelser  behöfde  tryckas,  och  i  andra  rummet  kom 
det  nu  mest  talande  skälet:  ortens  önskan  att  hafva  en  egen 
tidning. 

1  Malmström  anhöll  1818  bos  Kongl.  Maj: t  om  14,000  rdrs  ersättning  af  all- 
männa medel  för  de  särskilda  extra  befattningar  ban  bestrid  t.  Frågan  remitterades 
till  hofkansleren,  hvilken  i  and.  memorial  den  22  juli  1818  anförde:  >.  .  .  Jag  kan 
hvarken  neka  att  de  flerahand  a  och  kinkiga  befattningar,  som  kanslirådet  Malmström 
uppgifver.  varit  honom  nppdragne,  eller  att  han  fullgjort  dem  på  ett  sätt,  som 
vitsordar  hans  nit,  hans  skicklighet  och  hans  åhåga  att  samvetsgrant  jcmte  sina 
pligter  fullgöra  de  funktioner,  hvarom  isynnerhet  hans  då  varande  förman,  herr 
hofkansleren  frih.  Zibet  honom,  förmodligen  på  hög  befallning,  ål  i  tat.  Jag  erkänner 
tillika,  att  de  tillfälliga  censorsbefattningar,  som  under  f.  d.  konnng  Gustaf  Adolfs 
regering  blifvit  kanslirådet  Malmström  anförtrodda,  fordrat  sin  belöning,  som  för- 
modligen blifvit  utsträckt  till  mer  än  de  2,000  rdr  han  derföre  uppburit,  om  ej, 
efter  regementsförändringen  1809,  en  ny  sakernas  ordning  inträdt,  som  då  den  af- 
skaffar  den  gamla,  naturligtvis  ofta  måste  tillintetgöra  en  del  enskildas  förhoppningar. 
Under  beklagande  af  detta  tit.  Malmströms  missöde,  skulle  jag  visserligen  för  min 
del  önska  honom  någon  del  af  den  ersättning  han  hos  Eders  Maj: t  i  underdånighet 
söker;  men  då  jag  hvarken  inser  under  hvad  rubrik  jag  skulle  våga  tillstyrka 
nådigt  bifall  å  Malmströms  efter  så  lång  tids  förlopp  gjorda  påstående  eller  i  be- 
traktande af  statens  närvarande  knappa  tillgångar,  kan  finna  hvarest  medel  till 
denna  ersättning  vore  att  tillgå,  så  nödgas  jag  vid  detta  tillfälle  endast  i  under- 
dånighet öfverlemna  detta  mål  till  Eders  Maj:ts  eget  nådiga  ompröfvande.» 


Sr.  Boktr.-hist. 


337 


22 


TIDNINGSPRIVILRGIRR.  1800. 


Med  utgifvandet  af  en  tidning  voro  äfven  åtskilliga  vansklig- 
heter förenade;  man  fick  nämligen,  äfven  om  man  höll  sig  inom 
tryckfrihetsstadgarnes  gräns,  icke  deri  införa  hvad  man  sjelf 
ansåg  bäst,  utan  var  inskränkt  till  vissa  ämnen.  Såsom  exempel 
kan  anföras  Hammarins  privilegium  a  Nyköpings  Veckoblad. 
Honom  tilläts  att  i  tidningen  införa:  >. . .  l:o  meteorologiska  ob- 
servationer; 2:o  förteckning  på  de  prester,  som  predika  i  stadens 
kyrkor  hvarje  helgedag;  3:o  strödda  underrättelser,  innehållande 
upptäckter  i  konster  och  vetenskaper  och  recensioner  isynnerhet 
af  ekonomiska  saker;  4:o  kungörelser  om  ankomne  resande,  hamn- 
och  torgpriser,  vexelkursen,  köp,  försäljning,  bortstulet,  borttappadt 
och  upphittadt,  hyror,  tjenster,  skuldfordringsmål,  jemte  diverse 
kungörelser  rörande  private  personers  ekonomiska  angelägenheter; 
öro  terminer  till  gillens  och  kreditorers  sammankomster,  jemväl 
till  auktioner  och  spektakler,  konserter,  lotteriets  dragningar  med 
deras  plan,  virtuoser  och  skådespel;  G:o  dödsfall  och  giftermål  i 
orten;  7:o  huskurer  för  folk  och  kreatur;  och  8:0  hvad  mera,  som 
rörer  och  upplyser  ämnen,  hörande  till  stadsrörelsen  och  landt- 
mannens  väl.  . . .» 

Ungefär  samma  bestämmelser  funnos  i  de  flesta  tidningars 
privilegier  vid  denna  tid,  hvilka  dessutom  genom  mångfaldiga 
inskränkningar  och  påbud  ytterligare  inskränktes,  och  den  värsta 
stötestenen  voro  utländska  nyheter,  hvilka  vissa  tidningar  alls  icke 
fingo  intaga,  några  andra  fbrst  sedan  de  stått  i  Post-  och  Inrikes 
Tidningar,  och  endast  ett  par  tidningar  hade  rätt  att  taga  sina 
notiser  direkt  ur  utländska  tidningar.  Äfven  de  skickligaste 
redaktörer  voro  ofta  i  förlägenhet  att  urskilja  hvad  som  till  in- 
förande var  tillåtet  eller  icke.  Ofta  afslogs  en  ansökan  om  en 
tidnings  utgifvande  derfor  att  bland  innehållet,  som  pä  förhand 
skulle  uppgifvas,  upptogs  detta  ämne.  Så  t.  ex.  sökte  d.  v.  rytt- 
mästaren  Georg  Adlersparre  i  febr.  1802  privilegium  å  Morgon- 
tidning, men  hofkansleren  påminde  i  memorial  den  5  mars  s.  å., 
att  Kongl.  Maj:t  förut  vid  en  dylik  ansökan  »ansett  som  öfver- 
flödigt,  att  ett  nytt  dagblad  härstädes  skulle  innehålla  utländska 
nyheter,  enär  sådane  uti  3:nc  särskildt  förut  tillåtne  och  i  Stock- 
holm utgående  tidningar  införas»;  hvarför  hofkansleren  icke  kunde 
tillstyrka  bifall.  Skulle  dock  Kongl.  Maj:t  bevilja  privilegiet, 
tillägger  han,  ansågs  detta  »kunna  tåla  en  afgift  af  tjugufem  rdr 
med  den  vanliga  förhöjning».  (Vid  enkan  Raams  ansökan,  febr. 
s.  å.,  förordades  1(>  rdr  ?>2  sk.  b:ko  charta.)  Men  äfven  andra 
skäl  gjorde  sig  gällande  vid  afslags  meddelande.     Boktryckaren 


338 


1800.  FÖRBUD  MOT  DANSKA  OCH  FRANSKA  SKRIFTER. 


A.  J.  Nordström  d.  ä.  sökte  t.  ex.  den  12  sept.  1801  tillstånd  att  få 
utgifva  Den  svenska  Canäid,  men  i  sitt  memorial  till  Kongl.  Maj:t 
den  9  nov.  s.  å.  »nödgades»  hofkansleren  anmärka,  »att  livarken 
deruti  eller  i  den  bifogade  prospektus  finnes  en  så  beskaffad  och 
bestämd  uppgift  af  de  ämnen  Candide  vill  afhandla,  som  kongl. 
kungörelsen  af  den  10  mars  1798  föreskrifver.  Han  synes  tvärtom 
vilja  omfatta  alla  dem  tryekfrihetslagarne  tillåta,  och  hvilkas 
mängd  icke  tillåter  honom  att  stanna  inom  en  gifven  krets.  Då 
jag  dessutom  icke  kan  anse  dessa  båda  profstycken  af  Nordströms 
autorliga  förmåga  såsom  bevis  af  den  klarhet  i  begrepp,  den  stadga 
i  urskilning,  den  jemnhet  och  renhet  i  stil,  hvilka  med  skäl  fordras 
af  den  man,  som  vill  uppresa  sig  till  allmän  sedolärare,  så  dristar 
jag  icke  att  uti  något  hänseende  hans  ansökning  med  mitt  under- 
dåniga förord  beledsaga.»    Och  dervid  förblef  det. 

Konungens  personliga  ovilja  mot  Danmark  och  Frankrike 
sträckte  sig  äfven  till  litteraturen.  I  skrifvelse  den  1  okt.  1803 
meddelar  hofkansleren  bokhandlame :  »Sedan  under  sistförflutne 
tider  danska  journaler  och  månadsskrifter  icke  sällan  innehållit 
obehörige  och  oförsynte  artiklar,  riktade  emot  i  Sverige  vidtagne 
mått  och  författningar  eller  derstädes  timade  händelser,  samt 
den  rättelse  härå  icke  följt,  som  skäligen  kunnat  förväntas,  har 
Kongl.  Maj:t  uti  nådig  skrifvelse  till  mig  af  den  14  sept.  behagat 
förklara  dess  nådiga  vilja  och  befallning  vara,  att  ingen  bok 
eller  skrift,  vare  sig  af  dansk  författare  eller  inom  Danmark  till 
trycket  befordrad,  hädanefter  må  i  riket  införskrifvas  eller  der- 
städes försäljas  utan  Kongl.  Maj:ts  särskildt  lemnade  nådiga 
tillstånd,  om  hvilket  bokhandlame  hafva  att  genom  Hofkanslers- 
embetet  ansökning  göra,  i  händelse  någon  dansk  bok  af  erkändt 
värde  uti  vetenskaper,  hushållning  och  konster  skulle  utkomma. . . .» 
De  som  innehade  danska  böcker  skulle  lemna  förteckning  dera. 
På  hofkanslerens  hemställan  medgaf  dock  Kongl.  Maj:t  att  de 
danska  böcker,  som  redan  funnos  i  svenska  boklådor,  skulle  få  för- 
säljas, »så  vida  de  icke  äro  af  skadeligt  eller  anstöteligt  innehåll». 

Den  7  sept.  1804  följde  Hofkanslersembetets  kungörelse  om 
förbud  mot  införsel  af  franska  böcker:  »Under  den  26  sistlidne 
augusti  har  Kongl.  Maj:t,  genom  nådig  skrifvelse,  behagat  mig 
förständiga,  huru  redan  för  längre  tid  tillbaka  förmärkts  den 
brist  på  tillbörlig  aktning  för  konungar  och  furstar,  samt  i  all- 
mänhet för  lagliga  regeringar,  som  utgjort  rådande  tonen  i  de 
flesta  franska  journaler  och  dagblad;  att  då  denna  brottsliga 
vanart  allt  mera  tilltagit  och  följden  deraf  nyligen  varit  synbar 


339 


LIKFORMIGHET    1    TIDNINGARS    UPPSTÄLLNING.  1800. 


i  en  af  de  mest  kända  tidningar,  hvarest  man  vågat  anföra  för- 
gripeliga  utlåtelser  emot  konungens  egen  höga  person,  samt  följ- 
akteligen  emot  dess  rikes  värdighet;  så  har  sådant  icke  kunnat 
obeifradt  lemnas;  h varför  ock  Kongl.  Maj:t  funnit  godt  i  nåder 
stadga:  l:o  att  ifrån  den  stund,  då  detta  nådiga  förordnande  kun- 
gjordt  blifver,  all  införsel  af  franska  journaler,  veckoskrifter  och 
dagblad  är  uti  Svea  rike  och  dess  underliggande  provinser  all- 
varligen  förbuden,  så  att  deruti  inga  undantag  kunna  beviljas 
eller  få  begäras;  2:o  förbjudes  likaledes  införsel  af  alla  böcker 
och  skrifter,  hvilka  hädanefter  i  Frankrike  tryckas;  varande  så- 
ledes de  hittills  utkomne  icke  härunder  begripne,  så  framt  icke 
deras  innehåll  skulle  strida  emot  gällande  författningars  föreskrift; 
likväl  kan,  hvad  hädanefter  utkommande  franska  böcker  angår, 
undantag  ega  rum,  då  genom  konungens  Hofkanslersembete  under- 
dånig anhållan  derom  göres.  . . .»  Genom  efterlefnad  häraf  kunde 
den  i  Paris  tryckta  originalupplagan  af  »Journal  des  Dames»  hit  ej 
införas,  men  det  frankfurtska  aftrycket  deraf  obehindradt  passera. 

Vederbörandes  omvårdnad  om  tidningarne  sträckte  sig  dock 
icke  endast  till  innehållet:  äfven  den  yttre  anordningen  skulle 
de  bestämma.  Så  erhöll  Boktryckeri-societetens  ordförande  den 
3  dec.  s.  å.  från  hofkansleren  en  skrifvelse  af  sådant  innehåll: 
»Till  vinnande  af  mera  likformighet  emellan  de  tidningsblad,  som 
i  Stockholm  tryckas,  och  de,  som  i  landsorterna  utgifvas,  är  tjen- 
ligt  pröfvadt,  att  äfven  uti  de  senare  hädanefter  följande  ordning 
iakttages:  I  första  himmet  införas  nyheter  från  Stockholm.  I  2:a 
det  ställets,  hvarest  bladet  utgifves.  I  3:e  de  från  andra  inrikes 
orter.  I  4:e  de  utländska.  Tit.  ville  derföre  genom  cirkulär 
från  Boktryckeri-societeten  anmana  samtlige  utgifvare  af  svenska 
tidningar,  att,  med  iakttagande  af  de  gränser,  som  det  för  hvar 
och  en  utfärdade  privilegium  utstakar,  ställa  sig  ofvannämnda 
föreskrift  till  efterlefnad.  Hvarjemte  tit.  dessa  förständigar, 
att  då  fråga  är  om  f.  d.  franska  republikens  förste  konsul,  be- 
nämningen af  M.  Bonaparte  eller  M.  Napoleon  Bonaparte,  hvilken 
uti  en  officiel  skrift  blifvit  nyttjad,  är  den  enda,  som,  med  ute- 
slutande af  all  qvalifikation,  kan  i  närvarande  ställning  anses 
passande.» 

Den  15  samma  månad  följde  ytterligare  en  skrifvelse  med 
tillkännagifvande  att  »Kongl.  Maj:ts  nådiga  vilja  är,  att  hädan- 
efter inga  tidningar  som  röra  Frankrikes  inhemska  angelägen- 
heter, och  tilldragande  inom  sjelfva  gränserna  af  detta  land,  må 
uti  svenska  veckoskrifter  och  dagblad  införas.   Häruti  inbegripas 


840 


1800.  UTRIKES    NYHETER    1    TIDNINGAR. 


icke  sädana  underrättelser  som  upplysa  Frankrikes  förhållande 
med  andra  makter,  icke  heller  krigstidningar,  men  alla  nyheter 
om  Bonapartes  person,  resor,  äfventyr,  om  dess  slägt  och  till- 
gifne,  om  dess  nya  lagar,  ceremonier  och  lagstridiga  inrättningar, 
höra  så  mycket  mer  till  klassen  af  de  tidningar,  hvilkas  införande 
icka  kan  efterlåtas.  I  öfrigt  måste  vid  meddelandet  af  sådana 
Frankrike  rörande  nyheter  som  härmedelst  icke  blifvit  förbudne 
alla  ensidiga  omdömen  och  tillsatser  undvikas .  .  > 

Den  3  jan.  1805  erhöll  ordföranden  i  Boktryckeri-societeten 
äter  en  skrif velse:  vSom  jag  kommit  i  erfarenhet,  att  tidnings- 
utgifvare i  landsorterne,  oaktadt  de  tydliga  föreskrifter  deras 
erhållne  privilegier  innefatta  och  den  erinran  om  dessas  efter- 
lefnad,  som  jag  under  den  3  dec.  sistl.  år  låtit  till  Boktryckeri- 
societeten  afgå,  likväl  fortfara  att  de  för  dem  bestämda  gränser 
öfverskrida,  dels  genom  upptagande  af  utländska  nyheter  i  sådane 
dagblad  som  dertill  ingen  rättighet  ega,  dels  genom  införande  af 
sådane,  som  icke  förut  i  Stockholmsbladen  influtit,  hvilket  likväl 
för  de  fleste  är  ett  uttryckeligt  vilkor,  så  får  jag  anmoda  tit. 
att  genom  cirkulär  från  Boktryckeri-societeten  antyda  samtlige 
i  landsorterne  varande  tidningsutgifvare,  att  icke  i  minsta  mon 
afvika  från  de  så  uti  sjelfva  privilegierne,  som  annars  dem  gifne 
föreskrifter,  så  kärt  dem  är  att  undvika  det  ansvar,  hvaruti  de 
i  vidrigt  fall  komma  att  stanna.*  I  april  månad  s.  å.  dömdes  för 
nämnda  förseelse  fyra  tidningsutgifvare  sina  privilegier  förlustiga, 
nämligen  den  23  å  Örebro  Veckoblad  och  den  30  å  Linköpings 
Veckoblad,  Göteborgs  Allehanda  och  Göteborgs  Tidningar. 

I  ett  handbref  från  baron  af  Wetterstedt  till  baron  Lager- 
bjelke  den  28  jan.  180G  anbefalles  ånyo:  ». . .  Uti  inländska 
tidningar  införes  icke  hvad  som  i  utländska  öfver  de  nya  geo- 
grafiska och  politiska  förändringarne  i  Tyskland  och  Italien 
innehålles:  icke  vidare  vilkoren  af  freden  emellan  Österrike  och 
Frankrike;  hvarken  det  officiela  derom,  som  kan  komina,  eller 
de  rykten,  som  redan  kommit,  icke  de  nya  konungavärdigheterna, 
eller  andra  furstliga,  som  af  fransk  influence  kunna  väckas :  icke 
giftermålsafhandlingar  mellan  tyska  furstliga  hus  och  Bonapartes 
slägt:  icke  ceremonier  vid  hans  besök  hos  regerande  furstar,  eller 
tal  som  vid  dylika  tillfallen  till  honom  adresseras  (:  eller  sådana 
uppträden,  som  dervid  från  allmänhetens  sida  kunna  förefalla:).* 

För  öfverträdelser  häraf  var  straffet  vanligen  privilegiets 
indragning,  men  stundom  vidtogos  äfven  andra  åtgärder;  så 
stäldes   Dagligt   Allehanda   under   censur  genom  hofkanslerens 


;>4i 


NYHETERS    INFÖRANDE    I    TIDNING  ARNE.  1800. 


skrifvelse  den  9  nov.  180G,  så  lydande:  »Då  tid  efter  annan  bland 
utrikes  nyheterna  i  dagbladet  Dagligt  Allehanda  åtskilliga  be- 
tänkliga och  obehöriga  artiklar  förekommit,  som  förråda  en  mindre 
insigt  och  urskiljning  än  redaktionen  af  ett  tidningsblad  fordrar; 
så  åligger  utgifvaren  af  förenämnda  dagblad,  att  hädanefter  deruti 
några  utländska  eller  politiska  nyheter  icke  låta  inflyta,  förr  än 
de  af  kongl.  sekreteraren  And.  C.  Kullberg,  som  härmed  upp- 
drages att  lemna  detta  blad  vederbörlig  tillsyn,  blifvit  genomsedde 
och  till  införande  gillade.» 

Dessa  föreskrifter  fortforo  till  1809,  då  hofkansleren  den  20 
mars  i  skrifvelse  till  statssekreteraren  Rosenstein  meddelade :  »Här- 
jemte  får  jag  den  äran  tit.  vid  handen  gifva  Hans  Kongl.  Höghet 
hertigens  riksföreståndarens  nådiga  vilja  och  befallning,  angående 
de  förändringar,  som  vid  införandet  af  utländska  nyheter  i  svenska 
tidningsblad  hädanefter  tills  vidare  böra  iakttagas:  Ehuru  våra 
allmänna  tidningar  under  sistförflutne  tid  visserligen  icke  varit 
utmärkte    af  häftighet    eller   personaliteter,    är   det   med  Hans 
Kongl.  Höghets  nådiga  afsigt  öfverensstämmande,  att  sådane  böra 
framgent  och  sorgfälligt  undvikas,  så  att  en  sträng  opartiskhet 
blifver  de  utländska  nyheternas  förnämsta  syftemål.    Som  Hans 
Kongl.  Höghet  funnit  nödigt  att  det  benämningssätt  förändras, 
hvilket  hittills  varit  nyttjadt  om  de  styrande  så  väl  i  Frankrike 
som  i  de  med  samma  makt  förbundne  länder,  så  komma  hädan- 
efter vid  alla  tillfällen,  der  sådant  talesätt  är  lämpligt,  de  orden 
att  nyttjas:  franska  regeringen,  holländska,  spanska  regeringarne 
in.  m.,  men  då  berättelse  om  någon  personlig  handling  af  den 
styrande  i  någon  af  dessa  stater  ej  kan  undvikas,  brukas  i  st.  f. 
N.  Bonaparte  namnet  Napoleon,  samt  för  de  öfrige:  den  regerande 
i  Holland,  Spanien  o.  s.  v.     Allt  detta  iakttages,  när  tidningens 
redaktör  anses  tala;  men  då  en  fransk  bulletin  eller  annan  officiel 
akt  in  extenso  införes,  bibehålles  i  öfversättningen  orden:  kejsare, 
konung,  furste,  hertig,  emedan  franska  regeringen  i  en  dylik  skrift 
anses  sjelf  talande.» 

Huru  strängt  kofkansleren  tog  sin  uppgift  om  granskning  af 
tidningarnes  innehåll  kan  synas  af  följande  skrifvelse  till  lands- 
höfdingen  i  Linköping  den  7  dec.  1802:  »Med  största  missnöje  har 
jag  uti  Norrköpings  dagblad  för  lördagen  den  20  nov.  detta  är 
funnit  infördt  ett  utdrag  af  ett  bref  dat.  Stockholm  den  IG  nov. 
1802,  som  innehåller  en  till  alla  delar  öfverdrifven  och  osann- 
färdig berättelse  om  den  sista  eldsvådan  på  Riddarholmen  här 
i  staden,  hvilken  mindre  synes  skrilven  att  meddela  en  pälitelig 


342 


v 
V 


1800.  CENSUR  ÖFVER  TRYCKFEL. 


upplysning  om  händelsen  än  att  väcka  allmän  oro.  Jag  iinner 
mig  derföre  föranlåten  anmoda  tit.  att  vid  fem  rdrs  vite  ålägga 
utgifvaren  af  detta  dagblad,  boktryckaren  A.  Raanis  enka,  att 
inom  åtta  dagar  efter  derom  erhållen  tillsägelse,  både  sin  egen 
och  redaktörens  af  nämnda  blad  förklaring  ingifva,  författaren  till 
ofvananförda  bref  uppgifva  och  sjelfva  brefvet  in  originali  aflemna, 
hvilka  derefter  till  mig  benäget  torde  insändas.  .  . .»  Samma  för- 
seelse hade  begåtts  af  utgifvarne  af  Linköpingsbladet.  I  skrif- 
velse  den  13  jan.  1803  tillkännagaf  dock  hofkansleren  att  han,  pä 
af  dem  anförda  skäl,  lät  »bero  vid  en  allvarsam  åtvarning  att  de 
hädanefter,  mera  sorgfällige  om  sanningen  af  de  berättelser,  som  i 
deras  dagblad  införas,  äro  isynnerhet  dera  uppmärksamme,  då  det 
angår  ämnen  som  uti  landet  kunna  kringsprida  oro  och  bekymmer». 
Som  förut  påpekats,  skulle  censuren  sträcka  sig  äfven  till 
tryckfelen,  så  erhöll  Boktryckeri-societeten  från  hofkansleren  en 
den  26  jan.  1804  daterad  skrifvelse,  så  lydande:  »Icke  utan  sär- 
deles missnöje  har  jag  blifvit  varse  de  vårdslösheter,  som  utmärka 
vissa  dagblad  och  andra  i  landsorterna  utkommande  skrifter. 
Ofta  återkommande  och  stundom  grofva  tryckfel  vittna  ingalunda 
om  den  noggranna  tillsyn  en  boktryckeriidkare  är  skyldig  sitt 
yrke,  eller  den  aktning  en  köpande  och  läsande  allmänhet  har 
rätt  att  af  honom  fordra.  Inom  en  icke  längre  tidrymd  än  ifrån 
den  1  okt.  till  den  25  nov.  förlidet  år  hafva  en  mängd  sådane 
blifvit  anmärkte  i  följande  dagblad:  I  Götheborgs  Tidning  n:r  114 
finnas  9  st.  tryckfel;  n:r  117  12;  n:r  118  11;  n:r  119  35;  n:r  124  20; 
n:r  125  20;  n:r  128  13  (:en  mening  genom  något  uteslutet  ord 
alldeles  obegriplig:);  n:r  129  15;  n:r  130  15;  n:r  131  13;  n:r  132  27. 
I  Jönköpings  Allehanda  n:r  40  finnas  10  st.;  n:r  42  11  (:en  hel 
mening  upprepad:);  n:r  43  32;  n:r  44  11;  n:r  45  9  (:en  förvänd 
boktitel:  Rerutions  Chen  för  Revolutions-Scen:).  I  Carlskrona 
Veckoblad  n:r  89  finnas  21  st.;  n:r  87  19;  n:r  88  10.  I  Åbo  Tid- 
ning  n:r  85  finnas  11  st.;  n:r  88  13;  n:r  89  15.  I  Abo  Litteratur 
Tidning  n:r  80  finnas  22;  n:r  88  10.  I  Wexiö  Stifts  Tidningar 
n:r  5  finnas  2  (:  erkebiskopsvalet  utsatt  till  den  1  sept.  i  stället  för 
den  1  dec.:).  I  Caltnar  Posten  n:r  45  finnas  11.  I  Linköpings 
Bladet  n:r  89  finnas  22.  I  Norrköpings  Tidningar  n:r  90  finnas  3 
(:i  månadstaxan  bran  vinssorterna  specificerade,  men  prisen  ej  upp- 
tagna:). I  Skara  Stifts  Tidning  n:r  45  finnas  7.  I  Strengnäs  Stifts 
Tidningar  n:r  10  en  fataliedag  orätt  utsatt.  I  anledning  häraf, 
och  då  det,  enligt  boktryckerireglementets  föreskrift,  åligger 
såväl  boktryckeriidkare  i  genien,  att  sjelfve  eller  genom  pålitlige 


343 


TIDN1NGSUT01KVARES    8KYLDIGHKTER.  1800. 


korrektorer  ansvara  for  korrekturen,  som  Societeten,  att  hälla 
hand  öfver  boktryckerierna,  så  att  allt  må  der  vid  or  dent  eligen  tillgå, 
och  konsten  i  riket  tilltaga  och  förbättras;  så  varder  härmed  sanit- 
lige  societetens  medlemmar,  och  isynnerhet  utgifvarne  af  ofvan 
uppräknade  tidningar  och  dagblad,  all varsaml igen  påminte  att 
noggrannare  iakttaga  en  skyldighet,  hvars  åsidosättande,  längt 
ifrån  att  anses  som  likgiltigt,  måste  af  mig,  ifall  någon  demti 
fortfar,  beifras  enligt  livad  uti  9  §  af  Kongl.  Maj:t  mig  nådigst 
gifna  instruktion  föreskrifvet  är  rörande  förbrytelser,  for  h vilka 
icke  något  uttryckligt  och  särskildt  stadgande  finnes.» 

Den  14  juli  1809  tillkännagaf  bokhandels-  och  boktryckeri- 
ombudsmannen  i  Boktryckeri-societeten  det  hos  honom  blifvit 
anmäldt,  att  flere  artiklar  i  Riksdagstidningen  i  åtskilliga  provins- 
blad blifvit  eftertryckta.  I  följd  hvaraf  han  önskade  det  Socie- 
teten,  helst  en  ny  tidning  under  titel:  Journal  för  Litteraturen 
och  Theatern  härifrån  kommer  att  utgifvas,  måtte  förständiga 
sina  ledamöter,  som  äro  redaktörer  af  provinsdagblad,  om  det 
otillbörliga  i  detta  förfarande,  såsom  verkliga  ingrepp  i  annan 
persons  eganderätt,  som  såväl  af  privilegier  som  andra  för- 
fattningar skyddad  är.  Och  beslöt  societeten  att  härom,  for- 
medelst  ett  cirkulär,  sina  i  landsorten  varande  ledamöter  åtvarna. 

Det  var  dock  icke  nog  med,  att  klagomål  anfördes  öfver  det 
som  i  tidningarne  infördes,  äfven  när  de  icke  intogo  livad  man 
önskade,  klagades  hos  hofkansleren.  Så  t.  ex.  hade  justitie- 
kansleren  Liljestråle  i  bref  den  20  mars  1802  till  hofkansleren 
besvärat  sig  öfver  att  assessor  Pfeiffer  nekat  att  intaga  några 
fabler  i  Dagligt  Allehanda.  Den  22  samma  månad  svarade  hof- 
kansleren: .v...  För  min  del  finner  jag  hvarken  rättvist  eller 
gagneligt  att  den  autorliga  tryckfriheten  utvidgas  på  bekostnad 
af  den,  som  tillkommer  boktryckare.  Ofta  besvärad  genom  dessas 
brist  på  nrskilning,  kan  jag  icke  anse  deras  grannlagenhet  dom 
ett  brott,  om  den  äfven  vore  öfverdrifven.  Dessutom  är  en 
dagbladsskrifvare  också  författare  och  lärer  icke  kunna  tvingas 
att,  emot  sin  vilja,  adoptera  andra  författares  foster.  Uti  livad 
egenskap  jag  således  betraktar  assessor  Pfeiffer,  kan  vid  hans 
vägrande  att  trycka  tit.  fabler  ingen  min  åtgärd  ega  rum.» 

Några  år  senare  tyckes  dock  den  sunda  princip,  som  i  ofvan- 
stående  bref  uttalas,  hafva  frångåtts,  ty  i  handbref  till  samtlige 
tidningsutgifvare,  dat.  den  2f>  maj  1807,  skrifver  hofkansleren: 
iSoiii  Kongl.  Maj:t  i  nåder  befalt,  att  den  i  Inrikestidningen 
n:r   42   d.   a.   införda   underrättelse    om    bränvinstillverkning   af 


344 


1800.  UOFKANSLEBENS    MEMORIAL    ANG.    TIDNINGAR. 


potates  äfven  införes  i  alla  svenska  veckoblad,  tidningar  och 
journaler,  så  får  jag  samma  artikel  till  ofördröjligt  införande 
i  . . .  tidning  härmedelst  på  befallning  öfversända.* 

Den  mängd  åtal,  som  bokhandels-  och  boktryckeri-ombuds- 
mannen drog  inför  hofkansleren,  föranledde  troligen  denne  att 
söka  åstadkomma  större  ordning  och  bestämdare  föreskrifter  rö- 
rande tidningarne.  Han  ingaf  d erfor  den  4  maj  1805  till  konungen 
följande  memorial:  »De  tidningar  af  flera  slag,  som  med  nådigste 
tillstånd  i  landsorterna  utgifvas,  ega  till  större  delen  rättighet  till 
införande  af  utländske  nyheter,  någre  utan  all  inskränkning,  andre 
åter  med  den  att  endast  intaga  sådane,  som  förut  blifvit  i  Stock- 
holms Posttidningar  införd.  Så  lätt  kontrollen  är  af  de  förre,  da 
den  blott  beror  af  hvarje  artikels  egna  beskaffenhet,  så  svår  och 
plågsam  blifver  den  i  anseende  till  det  senare  slaget  tidningar, 
hvilka,  ehuru  oskyldigt  deras  innehåll  kan  vara,  nästan  punktvis 
måste  jemföras  med  alla  på  en  obestämd  tidrymd  utkomne  Post- 
tidningar. Också  torde  det  vara  hoppet  att  undgå  åtal,  förenadt 
med  hågen  att  genom  färskare  nyheter  göra  sina  dagblad  mera 
begärliga,  som  förledt  flera  utgifvare  att  i  denna  del  öfverskrida 
de  dem  föreskrifna  gränser,  om  hvilkas  nogaste  iakttagande  de 
likväl  erhållit  förnyade  och  allvarliga  erinringar.  Följden  har 
blifvit,  att  jag  nyligen  sett  mig  nödsakad  förklara  fyra  särskilda 
tidnings-privilegier  vara  genom  missbruk  förverkade. 

Då  jag  icke  kan  anse  rådeligt,  att  i  förlitande  på  utgifvares 
urskilning,  i  allmänhet  borttaga  ett  för  många  af  dem  nödigt 
band,  och  dessutom  utländska  nyheters  kringspridande  genom 
landsortstidningar  icke  annat  kan,  än  göra  Stockholms  Post- 
tidningar mera  umbärlige,  samt  följaktligen  till  Svenska  Akade- 
miens skada,  minska  dessas  afsättning,  vågar  jag  i  underdånighet 
hemställa  att,  oaktadt  redan  förundte  privilegier  af  ofvannämnda 
slag,  hvilka  alltid  efter  omständigheternas  kraf  kunna  lämpas 
och  förändras,  Eders  Maj:t  täcktes  i  nåder  stadga,  att  uti  ingen 
tidning,  dagblad  eller  periodisk  skrift,  af  livad  namn  som  helst, 
som  utom  Stockholms  stad  tryckes  eller  utgifves,  något  må  införas, 
som  hittills  under  namn  af  utländska  nyheter  varit  inbegripet. 

Tillräckliga  ämnen  qvarblifva,  genom  hvilka  dessa  blad  eller 
skrifter  kunna  göras  mera  allmänt  gagnande  och  följaktligen  få 
ett  mera  redbart  värde,  såsom:  l:o  allmänna  kungörelser  rörande 
provinsen  eller  stadens  verldsliga  eller  ecklesiastika  styrelse; 
2:o  märkliga  och  tillförlitliga  inrikes  nyheter  och  händelser; 
3:o  allt  som  kan  bidraga  till  närmare  kännedom  af  orten,  dess 


345 


H0FKAN8LKRKNS    MEMORIAL    ANG.    T1DN1NQAU. 


1800. 


historia,  geografi,  handel  och  andra  näringsfång,  seder  och  lefnads- 
sätt;  4:o  pä  andra  ställen  gjorda  inrättningar  och  antagna  bruk, 
som  fortjena  att  efterföljas;  5:o  nya  rön  och  upptäckter  i  natural- 
historien,  åkerbruk,  invärtes  hushållning,  konster,  slöjder  och 
näringar  af  alla  slag;  G:o  taxor,  hamn-  och  torgpriser  både  i 
provinsens  och  andra  dertill  nära  belägna  städer;  7:o  godkände 
huskurer  för  menniskor  och  kreatur;  8:0  giften  och  dödsfall,  tjenst- 
ledigheter  och  befordringar  i  orten;  9:o  dylika  kungörelser  som 
de  Stockholms  Dagligt  Allehanda  innehålla,  rörande  saker,  som 
till  salu  hållas,  till  köp  åstundas,  som  blifvit  bortstulne,  för- 
lorade eller  upphittade;  folk  som  i  tjenst  åstundas  eller  tjenst 
söka,  hyror,  skuldfordringsmål  och  mera  dylikt.  Till  förenämde 
för  dagblad  i  allmänhet  tillåtne  ämnen  torde  flera  kunna  läggas, 
enär  särskildt  underdånig  ansökning  derom  göres. 

Stiftstidningar  liafva  ett  eget  mera  inskränkt  föremål,  men 
att  alla,  eller  en  del  af  ofvannämnda  artiklar,  fingo  uti  dem 
upptagas,  skulle  icke  blifva  ogagneligt  uppä  de  ställen  der  andra 
dagblad  icke  gifvas. 

Om  denna  min  underdåniga  anmälan  icke  befinnes  Eders 
Maj:ts  höga  uppmärksamhet  alldeles  ovärdig,  torde  hvad  Eders 
Maj: t  täckes  härom  i  nåder  förordna,  genast  böra  alla  tidnings- 
utgifvare  till  obrottslig  efterlefnad  forständigas,  samt,  till  und- 
vikande af  framdeles  oreda,  deras  i  händer  hafvande  privilegier 
böra  infordras,  för  att  utan  lösen  eller  annan  afgift  blifva  för- 
nyade, i  den  form  Eders  Maj:t  täckes  i  nåder  föreskrifva.» 

Kongl.  Maj:t  biföll  hofkanslerens  hemställan  och  följden  blef 
att  alla  gamla  privilegier  infordrades,  hvilket  åstadkom  mycket 
väsen  och  en  rad  af  ansökningar  och  förfrågningar,  utan  att 
efterlefnaden  blef  bättre. 


Bland  stadgarne  rörande  boktryckare,  som  förorsakade  många 
åtal,  var  det  att  författare-  eller  öfversättarenamnet  ovilkorligen 
skulle  ä  titelbladet  utsättas.  Det  stränga  fullföljandet  häraf 
ledde  stundom  till  löjligheter.  Så  skref  hofkanslerens  ombud  i 
Karlstad  den  25  maj  1805  till  hofkansleren:  »1  härvarande  stude- 
rande ungdomens  namn  hade  en  gratulationsskrift  till  vår  biskop 
blifvit  författad,  som  skulle  i  tryck  till  honom  öfverlemnas  vid 
hans  hitkomst.  Detta  kunde  likväl  icke  ske,  emedan  boktryckaren, 
i  anledning  af  Jioktryckeri-societetens  på  högv.  hofkanslerens  be- 
fallning utgångna  cirkulär  af  den  lo  i  förl.  månad,  rörande  det 
boktryckare  ej  kunna  anses  utan  ansvar,  om  a  titelbladet  saknas 


;ug 


1800.  FÖKFATTARENAMN8    UTSÅTT  AN  DK. 


författarens  namn,  ehuru  annor  man  åtager  sig  ansvaret  derför, 
icke  vågade  trycka  denna  skrift,  då  den  rätte  författarens  namn 
här  ej  kunde  utsättas,  utan  i  stället  Karlstads  studerande  ung- 
dom. Jag  vågade  icke  decidera:  och  skriften  blef  således  skrifven 
öfverlemnad  åt  hr  biskopen.  . . .»  Hofkansleren  svarade  den  25 
samma  månad:  >På  tit.  hos  mig  gjorda  förfrågan  huruvida  den 
af  studerande  ungdomen  i  Karlstad  till  biskop  Bjurbäck  stälda 
gratulationsskrift  må,  utan  författarens  namn  å  titelbladet,  af 
trycket  utgå,  får  jag  lemna  det  svar,  att  som  cirkuläret  af  den 
13  sistl.  månad  till  boktryckarne  är  grundadt  på  konungens  egen 
höga  befallning  och  H.  M:t  nu  ifrån  staden  är  afrest,  så  att 
ingen  underdånig  hemställan  kan  ega  rum,  tror  jag  mig  icke 
tillständigt  att  från  allmänna  förordnandet  något  undantag  göra.» 

1800  åtalades  en  hos  Delen  tryckt  »Sång  till  Guvernören 
Grefve  Cronstedt  af  Cadetterna  vid  Carlberg»  samt  ett  »Poem 
öfver  Kometen  Välborne  Herr  Eb.  Rosenblads  död»  (af  Tegnér), 
tryckt  hos  Berling  i  Lund. 

Men  äfven  detta  stadgande  visste  man  kringgå.  Den  2  mars 
1807  tillskref  hofkansleren  Boktryckeri-societetens  ordförande: 
»Som  jag  kommit  i  erfarenhet,  att  en  del  boktryckare  tillåta  sig 
att  på  vissa  hos  dem  utkommande  böcker  och  skrifter,  i  stället 
för  författarens  eller  öfversättarens  kända  namn,  betjena  sig  af 
diktade  eller  lånta,  och  ett  sådant  förfarande  är  rakt  stridande 
emot  afsigten  med  hvad  kongl.  tryckfrihetsförfattningen  af  den 
11  juli  1792  härutinnan  stadgar,  om  hvars  noga  iakttagande 
Hofkanslersembetet  redan  flera  gånger  låtit  vederbörande  för- 
ständiga; så  finner  jag  mig  föranlåten  anmoda  tit.  att  genom 
vederbörligt  cirkulär  allvarligen  varna  Boktryckeri-societetens 
ledamöter  för  ytterligare  missbruk  i  ofvannämnda  afseende,  med 
antydan,  att  dä  någon  skrift  till  tryckning  aflemnas,  om  dess 
författare  eller  öfversättare  skafta  sig  den  visshet,  som  deras 
egen  säkerhet  fordrar;  emedan,  om  det  kan  bevisas  en  boktryckare, 
att  det  författarenamn  han  någon  skrift  påtryckt,  endast  varit 
föregifvet,  Hofkanslersembetet  icke  kan  anse  lians  förseelse  annor- 
lunda än  om  detsamma  på  skriften  alldeles  saknades.» 

Huru  hofkansleren  Zibet  sjelf  uppfattade  ställningen  i  början 
af  detta  århundrade  framgår  af  hans  berättelse  till  Kongl.  Maj:t, 
afgifven  den  21  maj  1805,  sä  lydande: 

*Om  jag  dröjt  att  för  Eders  Maj: t  i  underdånighet  nedlägga 
den   mig   anbefalde   berättelse   om  boktryckerierne  i  riket,  har 


347 


110FKANSLERENS    EMBETSBERÅTTELSE.  1800. 


törsta  oi*h  närmaste  orsaken  dertill  varit  svårigheten,  att  frän 
dessa  i  rattan  tid  erhålla  de  tillförlitliga  uppgifter,  på  hvilka 
mina  borde  grundas.  Mitt  underdåniga  utlåtande,  tidigare  af- 
j*ifvet,  skulle  blifvit  en  klagan  öfver  missbruk  och  försummelser, 
hvilka  oftast  opåtalte  eller  åtminstone  ostraffade,  förvandlats  i 
en  läng  vana,  alltid  svår  att  af  skaffa  och  utrota.  Jag  kan  nu 
bara  boktryckarne  i  allmänhet  det  förtjenta  vittnesbörd,  att  de 
mera  noggrant  och  utan  gensträfvighet  uppfylla  de  uti  vissa 
delar  dem  ålagde  pligter. 

J)e  böcker  och  skrifter,  större  eller  mindre,  som  under  åren 
1801,  1802,  1803  och  1804  från  svenska  bokpressar  utgått,  utgöra 
till  antalet  1,077,  af  hvilka  1,358  äro  inhemske  originaler  och 
3 11.)  öfversättningar.  Indelte  efter  de  särskilte  lärdomsgrenar 
de  tillhöra,  hafva  utkommit  originaler: 

l:o  I  teologiska  ämnen  195,  öfver  hvilka,  såsom  stälde  under 
konsistoriernas  uppsigt,  mig  icke  tillkommer  att  något  omdöme 
fälla.  2:o  I  den  egentliga  filosofien  47,  nästan  alla  af  mindre 
vidd,  men  derföre  icke  utan  värde.  3:o  I  lagfarenheten  och  stats- 
vctenskaperne  29,  till  största  delen  af  bättre  halt.  4:o  I  peda- 
gogiska klassen  18,  som  ungefärligen  till  hälften  kunna  anses 
som  goda.  5:o  Fysiske  vetenskapernas  klass  är  utmärkt  både 
genom  talrikhet  ooh  värde,  och  af  109  skrifter  kunna  inemot  tvä 
tredjedelar  tjena  till  bevis  att  naturkunnigheten  i  Sverige  genom 
nya  framsteg  bibehållit  sitt  fordna  anseende,  öro  Uti  matematiska 
och  krigsvetenskaperna  05  arbeten,  som  förmodligen  icke  medföra 
lika  upplysning  och  nytta.  7:o  Rörande  enskilta  hushållningen 
och  slöjderna  100  skrifter,  af  hvilka  de  fleste  synas  stanna  vid 
eller  under  medelmåttan.  8:o  I  språkläran  48,  till  största  delen 
goda.  9:o  De  sköna  vetenskapernas  klass  har  varit  den  talrikaste 
och  frambragt  581  foster,  af  hvilka  likväl  403  äro  blotta  strö- 
skrifter  af  ett  ark  eller  derunder.  Här  träffas  de  yppersta  mäster- 
stycken och  de  lägsta  uselheter,  men,  dess  värre,  i  det  förhållande, 
att  endast  en  sjunde-  eller  åttondedel  af  hela  antalet  torde  ega 
anspråk  på  någon  grad  af  förtjenst.  10:o  I  de  sköna  konsterna 
hafva  blott  2:ne  arbeten  tillkommit,  bägge  musikaliska.  ll:o  Hi- 
storiska litteraturen  deremot  har  blifvit  riktad  med  158,  som  till 
inemot  hälften  torde  hafva  ett  större  eller  mindre  värde. 

Öfversättningar  tillhöra  väl  icke  ursprungligen  -svenska  lit- 
teraturen, men  göra  densamma  ett  väsendtligt  gagn,  då  de  rikta 
språket,  förädla  smaken  och  öka  summan  af  våra  kunskaper. 
Flera  af  de  dessa  åren  utkomne  hafva  fullkomligen  uppfylt  denna 


348 


1800.  IIOFKANSLERENS    EMBET8BERÅTTELHE. 


fordran;  men  119,  och  således  mycket  för  många,  äro  romaner, 
af  hvilka  isynnerhet  de,  som  detta  tidehvarf  framalstrat,  sakna 
merendels  allt  både  litterärt  och  moraliskt  värde.  Såsom  någon 
tröst  emot  detta  öfverflöd  kan  anses,  att  blott  2:ne  originaler  af 
detta  slag  trädt  i  ljuset. 

Denna  hastiga  öfversigt  vittnar  olyckligtvis  att  odugliga  och 
osmakliga  skrifter  icke  varit  sällsynta.  De  räckas  icke  af  lagarna: 
den  sunda  kritiken  allena  kan  hålla  dem  tillbaka.  Eders  Maj:t 
har  uppå  min  underdåniga  hemställan  behagat  den  21  april  sistl. 
år  nådigst  tillåta  utgifvandet  af  ett  dagblad,  helt  och  hållet 
egnadt  åt  en  så  högst  nödig  granskning.  Det  har  ännu  icke 
kunnat  börjas  i  brist  af  redaktörer,  som  med  skicklighet  och 
säker  urskilning  ega  nog  mod  att  bjuda  spetsen  åt  den  förenta 
hären  af  medelmåttige  och  usle  författare.  .  . . 

Jag  önskade  kunna,  men  vågar  icke  dölja,  att  om  vitter- 
heten i  senare  tider  icke  skridit  tillbaka,  den  åtminstone  ej  gjort 
de  framsteg,  som  med  så  mycket  skäl  kunnat  förväntas.  De 
yngre  författarne  synas  förgäta,  att  sammanhang  i  planen,  rätthet 
i  tankar  och  uttryck  äro  oumbärlige  för  både  talaren  och  skalden 
En  välljudande  versifikation,  en  flytande  obunden  stil,  några 
lyckligt  träffade  och  eldiga  drag  äro  den  bland  dem  mest  rådande 
förtjenst.  De  föredraga  en  lätt  men  ojemn  flygt  för  en  regel- 
bunden och  säker  gång,  och  i  stället  att  välja  till  efterföljd  god- 
kända mönster,  fika  de  stundom  efter  en  originalité,  för  hvilken 
naturen  dem  icke  danat.  Svenska  Akademien  har  icke  saknat 
täflingsskrifter,  men  saknar  mycket  i  skrifterna.  Deremot  torde 
Vetenskaps-akademien  hafva  brist  på  vigtiga  och  väl  grundade 
rön  och  Vitterhets-akademien  på  täflare  om  hennes  pris.  Orsaken 
lärer  vara,  att  desse  akademiers  föremål  fordra  forskning,  efter- 
tänka och  arbete.  ... 

Efter  denna  underdåniga  redovisning  för  hvad  andre  gjort, 
dristar  jag  icke  tro  mig  tillåtet  att  lemna  min  egen  befattning 
alldeles  oberörd.  Sedan  jag  densamma  af  Eders  Maj:ts  nådiga 
förtroende  emottog,  hafva  i  hufvudstaden  2:ne  boktryckerier  för- 
svunnit och  samma  öde  tyckes  böra  förestå  det  tredje,  om  det 
icke  snart  hjelpes  ur  det  alldeles  obrukbara  skick,  hvari  det 
längre  tid  sig  befunnit.  De  tio  i  gång  varande  äro  mer  än  till- 
räckliga. Erfarenheten  har  visat  att  behofvet  af  förtjenst  och 
täflan  derom  förledt  mera  än  en  boktryckare  till  öfverträdelser, 
hvilka  i  början  talrika  och  ständigt  förnyade,  sedermera  så  af- 
tagit,  att  på  nära  tvänne  år  ingen  boktryckare  blifvit  pliktfäld, 


349 


H0FKAN8LERENS  EMBETSBERÅTTELSE.  1800. 


ingen  bok  på  tryckerierna  seqvesterad  eller  borttagen,  ingen 
författare  i  anledning  af  förgripliga  eller  annars  olofliga  skrifter 
tilltalad,  livilket  allt  visserligen  icke  är  en  följd  af  mindre  sträng 
uppsigt,  eller  mera  efterlåtenhet,  utan  torde  i  nåder  blifva  ansedt 
som  bevis  af  mera  ordning  och  laglydnad. 

Bokhandeln  är  i  Sverige  icke  särdeles  lönande,  hvarför  jag 
blott  en  enda  gång  gifvit  tillstånd  dertill,  efter  inhemtad  säker 
underrättelse  om  gagnet  deraf  för  Abo  akademi. 

Öfvertygad  att  lånebiblioteker  skada  bokhandeln  och  i  stället 
att  befordra  nyttig  läsning,  kringsprida  lättsinniga  och  sede- 
förderfvande  böcker,  har  jag  hvarken  tillåtit  nya  anläggas  eller 
öfverlåtande  af  de  gamla.  . . .» 

Då  högste  öfvervakaren  af  litteraturen  och  boktrycket  hyste 
sådana  åsigter,  bör  det  icke  förundra  om  framstegen  icke  blefvo 
betydliga  och  att  boktryckarens  ställning  var  beklagansvärd. 
Den  »mera  ordning  och  laglydnad»,  som  i  ofvanstående  berättelse 
framhålles,  är  visserligen  under  sådana  stadganden  som  gälde 
för  boktryckerierna  berömvärd,  men  orsaken  torde  få  sökas  i 
fruktan  att,  då  deras  alsters  bedömande  berodde  på  en  enda 
persons  godtycke,  i  livilket  ögonblick  som  helst  kunna  beröfvas 
sina  privilegier  och  derigenom  oftast  medlet  för  sin  existens. 

Bland  tryckfrihetsstadganden  under  denna  första  period  af 
detta  århundrade  vilja  vi  ännu  anföra  endast  den  censur  som 
Collegium  Medicum  begärde  å  medicinska  böcker,  och  hvarom 
kungörelse  utfärdades  den  25  maj  1807,  så  lydande: 

»Sedan  kongl.  Collegium  Medicum  hos  Hofkanslersembetet 
anmält,  att  åtskillige,  tid  efter  annan,  på  svenska  språket 
utkommande  medicinska  böcker  och  skrifter  saknat  en  nödig 
granskning  och  urskilning  både  i  valet  af  ämnen  och  i  sjelfva 
afhandlingssättet,  i  anledning  hvaraf  kongl.  Collegium  hemstält, 
om  icke,  till  förekommande  af  den  våda,  hvari  menniskors  helsa 
och  lif  försättas  genom  otjenliga  råd  och  medel,  någon  författning 
borde  vidtagas  till  vederbörlig  censur  af  skrifter  i  medicinen, 
innan  de  af  trycket  utgifvas;  har,  uppå  Hofkanslersembetets  här- 
öfver  afgifne  underdåniga  betänkande,  Kongl.  Maj:t,  uti  skrifvelse 
af  den  2  i  denna  månad,  i  nåder  behagat  bifalla  och  stadga,  att 
alla  till  medicinen,  kirurgien  eller  helsovården  i  allmänhet  hörande 
svenska  skrifter,  som  äro  författade  eller  öfversatte  af  andra  än 
vederbörligen  examinerade  och  godkände  medicine  doktorer  eller 
kirurgie  magistrar,  hädanefter  böra,  innan  de  af  trycket  få 
utgifvas,  till  kongl.  Collegii  Medici  granskning  och  gillande  in- 


ano 


1800.     HOFKAN8LEREN8  MEMORIAL  OM  NY  TRYCKFRIHETSFÖRORDNING. 


lemnas;  hvaremot,  då  en  afhandling  öfver  någon  del  af  läkare- 
vetenskapen blifvit  författad  eller  öfversatt  af  en  vid  svenskt 
universitet  promoverad  medicine  doktor,  och  en  skrift,  som  af- 
handlar  ett  kirurgiskt  ämne,  eger  en  i  Sverige  examinerad  kirurgie 
magister  till  författare  eller  öfversättare,  Kongl.  Maj:t  ansett  det 
instämma  med  det  förtroende  af  allmänheten,  h vartill  rikets 
förnämsta  lärosäten  äro  berättigade,  att  sådane  skrifter  och  af- 
handlingar  ifrån  denna  censur  undantagas,  och  således  endast 
fortfara  att  framdeles,  som  hittills,  stå  under  de  allmänna  tryck- 
frihetsförfattningarnas  inseende.  Hvilken  Kongl.  Maj:ts  nådiga 
vilja  och  befallning  till  underdånig  efterrättelse  länder.» 

Kom  så  1809  års  statshvälfning;  Gustaf  IV  Adolf  måste 
lemna  tronen,  och  regeringen  uppdrogs  åt  hertig  Carl.  Ett  friare 
åskådningssätt  gjorde  sig  nu  gällande,  och  bland  de  mest  behöfliga 
reformerna  var  åstadkommandet  af  en  liberalare  tryckfrihets- 
förordning. Dåvarande  censorn,  kongl.  bibliotekarien  Malmström, 
afgaf  den  4  april  1809  ett  utlåtande,  hvilket  med  några  för- 
ändringar och  tillägg  upptogs  i  hofkanslerens  den  24  samma 
månad  till  riksföreståndaren  afgifna  memorial,  så  lydande: 

»Bland  de  många  vigtiga  ämnen,  som  nu  fästa  Eders  Kongl. 
Höghets  uppmärksamhet,  torde  frågan  om  tryckfriheten  måhända 
intaga  ett  utmärkt  rum.  Allt  ifrån  den  stund,  dä  denna  frihet 
först  skänktes  svenska  folket,  hafva  hennes  gränser  varit  i  en 
oupphörlig  flyttning  framåt  eller  tillbaka.  Med  öfvertygelse  om 
dess  värde  och  fördelar,  har  man  nästan  vid  hvarje  förändring 
af  styrelse  eller  af  styrelseform  gifvit  henne  en  viss  utsträckning. 
Men  snart  hafva  missbruken  deraf,  dem  man  trott  alldeles  oskilj- 
aktiga ifrån  en  sådan  utsträckning,  föranledt  till  inskränkningar, 
dessa  åter  till  en  kedja  af  förbud,  hvilka  slutligen  gått  så  långt, 
att  af  hela  vår  tryckfrihet  återstått  blott  några  obetydande  oför- 
nekliga rättigheter;  och  sådant  är  hennes  nu  varande  skick.  Man 
har  ansett  det  enligt  med  klokheten,  och  med  omtankan  för 
folkets  eget  bästa,  att  låta  det  alldeles  umbära  en  förmån,  som 
det  ej  utan  skada  troddes  kunna  njuta,  och  hvars  olägenheter  uöd- 
vändigt  skulle  öfverträffa  dess  nyttiga  följder.  Vid  sakens  när- 
mare granskning  torde  det  likväl  befinnas,  att  felet  hvarken  ligger 
i  nationens  lynne  eller  i  tryckfrihetens  egen  natur,  utan  i  sjelfva 
de  författningar,  som  till  hennes  skydd  blifvit  gifne.  Oaktadt 
allt  livad  emot  henne  plägar  anföras,  vågar  jag  dock  anse  såsom 
sanning,  att  en  rätt  utstakad  tryckfrihet  är  for  hvarje  nation 


351 


nOFKANSLERENS    MEMORIAL    OM    NY    TRYCKFRIHETSFÖRORDNING.  1800. 


icke  allenast  en  oumbärlig  förmån,  utan  äfven  en  oafhftndlig 
rättighet,  att  hon  är  det  mäktigaste  förvaringsmedel  emot  falska 
eller  öfverspända  begrepp,  både  i  allmänna  och  enskildare  ämnen ; 
att  hon  banar  den  säkraste  och  jemnaste  väg  till  nyttiga  in- 
rättningar samt  till  försäkrande  af  deras  bestånd;  och  att  det 
endast  är  tryckfrihetens  misshrulc,  som  med  omsorg  och  allvar 
böra  förekommas.  Det  är  på  andra  sidan  lika  oemotsägligt,  att 
dessa  missbruk  kunna,  genom  en  på  bestämda  grunder  hvilande 
lag,  mötas,  utan  sjelfva  tryckfrihetens  förnärmande. 

Stadgandet  af  denna  frihet  på  ett  sätt,  som  skulle  göra 
hennes  missbruk  sällsynta  och  oskadliga,  samt  således  förebygga 
alla  anledningar  till  en  framtida  inskränkning,  blir  icke  den 
minsta  af  de  många  nya  välgerningar,  hvarom  nationen,  med 
oinskränkt  tillforsigt  till  Eders  Kongl.  Höghets  upplysta  styrelse, 
gör  sig  den  gladaste  förhoppning,  och  rikets  ständer  vid  deras 
förestående  möte  torde  lätteligen  äfven  i  denna  del  blifva  tolkar 
af  nationens  önskan.  Jag  vågar  derför  underdånigst  hemställa, 
om  icke  Eders  Kongl.  Höghet  täcktes  i  nåder  finna  godt  och 
nyttigt,  att  härutinnan,  med  iakttagande  af  all  nödig  varsamhet, 
gå  deras  önskan  till  mötes.  Det  skulle  säkerligen  instämma  med 
Eders  Kongl.  Höghets  intresse  som  regerande,  att  ifrån  Dess  sida 
kom  förberedelsen  af  detta  vigtiga  ämne;  att  under  Dess  ögon 
de  grunder  bestämdes,  uppå  hvilka  en  vis  och  alla  missbruk 
trotsande  tryckfrihetslag  bör  stödas;  att  genom  vissa  af  Eders 
Kongl.  Höghet  sjelf  utsedde  embets-  och  tjenstemän  ett  projekt 
utarbetades  till  en  sådan  lag,  hvilket  kunde  tjena  till  vägledning 
vid  de  öfverläggningar,  som  under  riksdagen  torde  i  detta  ämne 
komma  i  fråga,  och,  må  hända,  äfven  bidraga  till  undvikande  af 
dylika  öfverläggningar  såsom  öfverflödiga.  På  sådana  skäl  och 
grunder  vågar  jag  i  underdånighet  föreslå  tillförordnandet  af  en 
komité,  som  jemte  ofvannämda  vigtiga  uppdrag,  tillika  kunde  i 
nåder  anbefallas  att  uppgifva  projekt  till  ett  nytt  och  efter 
tryckfrihetslagen  lämpadt  ekonomiskt  reglemente  för  boktrycke- 
rierne  och  bokhandeln  i  riket.  Denna  komite"  torde  böra  bestå 
af  någre  lagkunnige,  af  andra  i  vetenskaper  och  vitterhet  be- 
römde män,  samt  dertill  någon  af  presterskapet  utses,  hvilka 
under  hofkanslerens  ordförande  kunde  sammanträda. 

Alen  i  närvarande  vigtiga  ögonblick,  då  ett  riksmöte  så  oför- 
töfvadt  förestår;  då  cti  liHigare  opinionens  deltagande  i  fädernes- 
landets angelägenheter  är  att  vänta,  då  upplysande  skrifter  von» 
så  nödvändiga  för  att  vägleda  allmänhetens  tänkesätt,  och  gifva 


852 


1800.  nOFKANSLERRNS    MEMORIAL    OM    NY    TRYCKFRIHETSFÖRORDNING. 


det  en  riktning,  enlig  med  Eders  Kongl.  Höghets  välgörande  af- 
sigter  till  fullbordande  af  rikets  frälsning  och  till  befästande  af 
dess  framgena  sällhet,  i  ett  sådant  ögonblick  vågar  jag  tro,  att, 
oaktadt  all  verksamhet  på  den  i  nåder  förordnade  komiténs  sida, 
vissa  delar  af  de  anstalter  densamma  kommer  att  föreslå,  likväl 
icke  så  skyndsamt  kunde  stadfästas,  och  i  utöfningen  tillämpas, 
som  behofvet  och,  kan  hända,  äfven  allmänna  tankestämningen 
kräfver.  Jag  är  så  långt  ifrån  den  afsigt  att  i  underdånighet 
föreslå  upphäfvande  af  sjelfva  lagen,  innan  ny  lag  hunnit,  efter 
mogen  öfverläggning,  utarbetas;  men  jag  hemställer  endast,  huru- 
vida några  till  sjelfva  tryckfrihetslagarne  icke  egentligen  hörande 
särskilda  band  må  till^  vidare  lossas,  och  derigenom  det  nyss- 
omnämnda  ögonblickets  fördelar  vinnas.  Dessa  för  litteraturen 
mest  skadliga  hinder  äro: 

l:o  boktryckarnes  ansvarighet  gemensamt  med  författarn e; 

2:o  livar  och  en  författares  skyldighet  att  offentligen  uppgifva 
sitt  namn,  samt 

3:o  det  allmänna  förbudet  emot  införsel  af  franska  och  danska 
böcker  och  skrifter. 

Hvad  det  första  beträffar,  eller  boktryckarnes  gemensamma 
ansvarighet  med  författarne,  synes  densamma  gå  från  ändamålet 
med  all  lag-tillämpning,  som  ej  bör  sträcka  sig  längre  än  till 
den  i  sakens  natur  ansvarige:  den  sätter  i  sjelfva  verket  en 
esomoftast  mindre  kunnig  boktryckare  till  en  slags  censor,  hvars 
åtgärd  just  i  anseende  till  dess  bristande  insigter  och  deraf 
följande  tvekan  om  lofligheten  af  den  oskyldigaste  skrift,  blir 
skadligare  för  tryckfriheten  än  en  formlig  censur.  Dessa  olägen- 
heter kunde  utan  minskning  i  säkerheten  emot  öfverträdelser 
undvikas,  om  Eders  Kongl.  Höghet  täcktes  stadga:  att  då  bok- 
tryckaren, i  händelse  af  åtal,  kan  uppgifva  författaren  till  namn 
och  hemvist,  så  försvinner  hans  egen  ansvarighet,  It  vilken  i  hela 
dess  vidd  åter  inträder,  då  en  dylik  uppgift  saknas. 

Hvad  dernäst  angår  författarens  skyldighet  att  offentligen 
utsätta  sitt  namn,  torde  detta  tvång  i  nuvarande  epok  vara  lika 
oförenligt  med  regeringens  eget  intresse,  som  med  allmänhetens, 
emedan  den  förra  derigenom  saknar  utväg  att  anonymt  och  utan 
uppseende  meddela  den  senare  nyttiga  upplysningar.  Skulle 
under  beståndet  af  denna  skyldighet  å  författarens  sida,  någon 
anonym  skrift  utkomma  och  utan  åtal  kringspridas,  bure  den  ju 
en  tydlig  stämpel  af  sitt  officiella  ursprung  och  ändamålet  för- 
felades.    Huru  många   vältänkande  män  afhållas  icke  dessutom 


8».  Boktr.-hut.  3B3  23 


REGERINGSFORMENS  STADGANDE  OM  TRYCKFRIHETEN.  1800. 

af  en  mängd  enskilda  orsaker  ifrån  vågsamheten  att  blottställa 
sig  såsom  kände  författare?  Och  dessas  insigter  blifva  således 
ioke  allmänt  gagnande.  Skulle  derföre  icke  det  skadliga  af 
tvånget  undvikas,  det  vådliga  af  missbruket  lika  lätt  förekommas, 
om  Eders  Kongl.  Höghet  till  en  början  behagade  återställa  anony- 
mens frihet,  hvad  allmänheten,  icke  hvad  regeringen  beträffar,  det 
vill  säga  återgaf  författare  rättigheten,  att  icke  offentligen  utsätta 
stna  namn;  men  bibehöll  deras  förbindelse,  att  hos  boktryckaren 
(som  med  afseende  af  hvad  ofvan  föreslaget  blifvit,  i  noggrann- 
heten af  deras  uppgift  egde  ett  stort  intresse)  deras  kända  namn 
och  hemvist  tillkänna  gifva. 

Slutligen,  rörande  det  ännu  kraft  egande  förbudet  emot  hela 
fransyska  och  danska  litteraturen,  torde  jag  endast  behöfva  i 
underdånighet  nämna,  att  dessa  förbud  af  politiska  och  kanske 
blott  personliga  anledningar  tillkommit;  att  man  ej  utan  ett  slags 
litterärt  barbari  lärer  kunna  tillstänga  en  så  rik  källa  till  både 
vetenskaps  och  vitterhets  odling,  som  den,  hvilken  af  franska 
böcker  och  skrifter  inhemtas;  samt  att  åter  danska  litteraturen 
i  anseende  till  närheten  och  ländernas  ofta  enahanda  ekonomiska 
intressen  icke  heller  i  våra  boklådor  och  biblioteker  torde  kunna 
umbäras.  I  grund  hvaraf  jag  undérdånigst  föreslår  ofvannämnda 
förbuds  fullkomliga  upphäfvande. 

Detta  allt  anser  jag  vara  af  den  beskaffenhet,  att  Eders 
Kongl.  Höghets  nådiga  bifall  dertill,  i  händelse  det  erhölles,  icke, 
såsom  jag  vågar  hoppas,  kan  komma  i  minsta  motsägelse  med 
hvad  framdeles  i  ett  större  system  torde  föreslås;  men  tvärtom 
blifva  af  allmänheten  emottaget  såsom  förberedande  steg  till  en 
länge  efterlängtad  tryckfrihet,  samt  vedermälen  af  en  mild  och 
dock  ingalunda  efterlåten  regeringslära.» 

Den  0  juni  1809  faststäldes  ny  regeringsform;  deri  stadgas 
angående  tryckfriheten  i  §  86:  »Med  tryckfrihet  förstås  h varje 
svensk  mans  rättighet  att,  utan  några  af  den  offentliga  makten 
i  förväg  lagde  hinder,  utgifva  skrifter;  att  sedermera  endast 
inför  laglig  domstol  kunna  tilltalas  för  deras  innehåll,  och  att 
icke  i  annat  fall  kunna  derför  straffas,  än  om  detta  innehåll 
strider  emot  tydlig  lag,  gifven  att  bevara  allmänt  lugn,  utan  att 
återhålla  allmän  upplysning.  Alla  handlingar  och  protokoll  i 
hvad  mål  som  helst,  de  protokoll  undantagne,  som  uti  statsrådet 
och  hos  konungen  i  ministeriella  ärender  och  kommando-mål  föras, 
må  ovilkorligen  genom  trycket  kunna  utgifvas.     Ej  må  tryckas 


354 


1800. 


TRYCKFRlHETflKOMITKN. 


banko-  och  riksgälds-verkens  protokoll  och  handlingar  rörande 
ärender,  h vilka  böra  hemliga  hållas.»  Derjemte  stadgas  i  §  108: 
»Till  tryckfrihetens  vård  skola  riksens  ständer  vid  hvarje  riks- 
dag förordna  sex  för  kunskaper  och  lärdom  kände  män  jemte 
justitie-ombudsmannen,  som  bland  dem  förer  ordet.  Desse  komi- 
terade,  af  hvilka  två,  utom  justitie-ombudsmannen,  skola  vara 
lagfarne,  ege  sådan  befattning  att,  i  händelse  någon  författare 
eller  boktryckare  innan  tryckningen  sjelf  öfverlemnar  dem  en 
skrift  och  begär  deras  yttrande,  huruvida  åtal  dera,  efter  tryck- 
frihetslagen, kan  ega  rum,  skola  justitie-ombudsmannen  och  minst 
trenne  komiterade,  hvaraf  en  lagfaren,  ett  sådant  yttrande  skrift- 
ligen afgifva.  Förklara  de  deruti,  att  skriften  må  tryckas,  vare 
då  både  författare  och  boktryckare  från  allt  ansvar  frie,  och 
ligge  det  å  komiterade.  Desse  komiterade  skola  väljas  af  riksens 
ständer  genom  sex  af  hvarje  stånd  utsedde  elektorer,  som  roste 
samfäldt  och  icke  ståndsvis.  Afgår  emellan  riksdagarne  någon 
af  de  komiterade,  välje  de  öfrige  en  behörig  man,  att  det  lediga 
rummet  intaga.» 

På  grundval  af  dessa  paragrafer  skulle  således  den  nya  tryck- 
frihetsförordningen utarbetas.  Härtill  utsågs  af  riksföreståndaren 
en  komité,  bestående  af  statsrådet  Gr.  Adlerbeth,  lagman  G.  Pop- 
pius,  justitiekansleren  H.  G.  Wachtmeister,  hofkansleren  G.  af 
Wetterstedt,  biskop  C.  von  Rosenstein  och  kanslirådet  C.  G. 
Leopold,  med  bokhandels-  och  boktryckeri-ombudsmannen  P.  A. 
Wallmark  som  sekreterare.  Det  af  denna  komité  utarbetade 
förslag  öfverlemnades  till  1809  års  konstitutions-utskott,  hvilket 
i  sin  ordning  oförändradt  inlemnade  det  till  rikets  ständer,  med 
uttryckande  af  sin  åsigt  att  förslaget  var  af  ypperligt  värde, 
betraktadt  som  grundläggning  för  utöfningen  af  den  kanhända 
dyrbaraste  bland  ett  folks  rättigheter,  men  hyste  tvifvelsmål 
huruvida  detsamma  i  omständigheterna  af  dess  utförande  och 
tillämpning  eger  all  den  fullkomlighet,  som  ett  fritt,  men  be- 
stämdt  bruk  af  tryckfriheten  synes  fordra.  Det  understäldes 
riksens  ständer,  med  anhållan  att,  i  händelse  det  icke  skulle 
antagas,  utskottet  måtte  erhålla  del  af  de  anmärkningar,  som 
dervid  inom  riksstånden  kunde  göras,  hvarefter  utskottet  otvifvel- 
aktigt  skulle  finna  sig  i  stånd  att  på  säkrare  grunder  och  med 
mera  mogenhet  uppfatta  det  yttrande  och  den  till  äfventyrs  egna 
utarbetning,  riksens  ständer  kunde  behaga  af  detsamma  äska,  och 
derjemte  en  större  skyndsamhet,  genom  redan  kända  erinringars 
undanrödjande,  befordras. 


355 


TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGENS    REHANDL1N0    AF    RIKETS    STÄNDER.  1800. 


Riksstånden  gjorde  åtskilliga  anmärkningar  vid  ifrågavarande 
förslag,  hvilket  till  utskottet  återförvisades,  med  anmodan  att  till 
rikets  ständer  inkomma  med  ett  af  utskottet  sjelf  författadt 
förslag  till  tryckfrihetslag. 

Den  28  nov.  1809  afgaf  utskottet  nytt  förslag  och  motiverar 
i  ett  särskildt  memorial  vissa  delar  af  förslaget.  Med  stadgandet 
i  80  §  regeringsformen  har  utskottet  ej  kunnat  förena  någon 
censur.  Denna  skulle  ock,  enligt  utskottets  tanke,  innefatta  ett 
medgifvande,  eller  åtminstone  en  farhåga  att  illviljans  och  för- 
villelsens språk  skulle  kunna  vara  starkare  än  sanningens.  Om 
de  stadganden,  som  utskottet  föreslagit  emot  tryckfrihetens  miss- 
bruk, ej  alltid  skulle  kunna  anses  förenliga  med  den  liberalitet, 
som  utmärker  tidehvarfvet,  lära  riksens  ständer  af  jemförelse  med 
allmänna  lagens  stadgande  uti  flera  kapitel  af  missgerningsbalken 
finna,  att  utskottet  för  förseelser  i  tryckta  skrifter  måst  låta 
tjena  sig  till  måttstock  hvad  allmänna  lagen  för  förseelser  i 
skrift  och  tal  stadgar.  Utskottet  har  också  ansett  nödig  och 
nyttig  en  auktoriserad  vaksamhet  öfver  tryckfrihetens  möjliga 
missbruk.  Om  å  ena  sidan  denna  vaksamhet  ej  är  tillfyllest- 
görande  för  att  qväfva  den  första  gnistan  af  en  farlig  eld,  tror 
utskottet  å  den  andra,  att  en  offentlig  bestraffning  af  i  bevis 
ledda  förseelser  närmare  instämmer  med  rättvisans  och  det  all- 
männas fordringar,  än  en  åtgärd  i  förhand,  som  gränsade  till 
censur;  och  för  öfrigt  att  den  stat,  hvars  sammansättning  vore 
så  svag,  att  den  äfventyrades  vid  första  intrycken  af  en  för- 
såtlig, ja  ända  till  olydnad  emot  laglig  makt  uppmanande  skrift, 
ofelbart  hyser  i  sitt  sköte  farligare  frön  till  sin  förstöring,  än 
den  mest  tygellösa  tankens  yttrandefrihet. 

Äfven  detta  förslag  återremitterades  med  anmärkningar. 
Presteståndet  yrkade  bland' annat  införande  af  censur  för  läro- 
böcker, religionstal  och  öfver  hufvud  alla  teologiska  skrifter. 
Uti  nytt  memorial  den  10  jan.  1810,  deri  flera  af  de  gjorda  an- 
märkningame  äro  iakttagna,  fann  utskottet  presteståndets  nämnda 
yrkande  oförenligt  med  86  §  regeringsformen,  men  hemstälde, 
såsom  en  vid  den  innevarande  riksdagen  väckt  fråga,  huruvida 
en  sådan  förklaring  i  nämnda  paragraf  måtte  vid  nästkommande 
riksdag  finna  rum,  hvarigenom  då  blifvande  ständer  gemensamt 
med  konungen  kunde  såsom  tillåtlig  och  anbefald  fastställa  en 
offentlig  censur  af  skrifter,  hvilka  under  bestämda  titlar  utgifvas 
för  ungdomens  undervisning  eller  för  den  offentliga  gudstjensten 
eller  den  enskilda  andakten;  hvarjemte  utskottet  tillstyrkte,  att 


356 


1800. 


TitYCKKRlllKTSHÖKOUDNlNGKN    k    K1KSDAUKN    I    ÖUEBKO. 


bland    de    personer,    som    skulle   utgöra  tryckfrihetskomitén,   en 
prest  måtte  inväljas. 

Utskottets  förslag  blef  af  samtliga  riksstånden  godkändt, 
men  presteståndet  gjorde  det  förbehåll,  att  de  nu  yttrade  be- 
tänkligheterna må  anses  såsom  under  denna  riksdag  väckta,  för 
att  vid  nästa  lagtima  riksdag  till  öfvervägande  och  åtgörande 
förekomma.  Sedan  högsta  domstolen  blifvit  hörd,  stadfästade 
konungen  tryckfrihetsförordningen  den  \)  mars  1810. 

Vid  urtima  riksdagen  i  Örebro  1812  företogs  till  slutligt  åt- 
görande konstitutions-utskottets  från  föregående  riksdag  hvilande 
memorial  med  förslag  till  åtskilliga  förtydliganden  och  närmare 
bestämmelser  i  tryckfrihetsförordningens  föreskrifter,  deri  ut- 
skottet tillstyrker  att  till  §  4  mom.  2  skulle  tilläggas  det  märk- 
liga undantag  från  rättigheten  att  utan  några  af  den  offentliga 
makten  i  förväg  lagda  hinder  utgifva  skrifter,  *att  af  dagblad 
och  veckoblad,  trenne  timmar  innan  de  till  försäljning  eller  till 
spridande  på  hvad  annat  sätt  som  helst  utgifvas,  i  Stockholm  till 
hofkansleren,  och  i  hvarje  annan  ort  till  hans  förordnade  ombud, 
alltid  ett  exemplar  bör  öfverlemnas.  Detta  bör  ske  ej  förr  än 
kl.  Ö  om  morgonen,  och  ej  senare  än  kl.  G  om  aftonen,  och  ut- 
gifningen  således  ej  förr  än  kl.  9  om  morgonen  kunna  begynnas. 
Boktryckare  eller  utgifvare,  som  denna  föreskrift  uraktlåter,  bote 
för  hvarje  gång  100  till  500  rdr  efter  domarens  pröfning.  Af 
alla  andra  skrifter  skall  i  samma  stund,  ej  senare  än  de  till  för- 
säljning, eller  spridande  på  hvad  sätt  som  helst,  utgifvas,  ett 
exemplar  till  hofkansleren  eller  hans  ombud  aflemnas>  Bok- 
tryckare hvilken  deremot  bröt,  skulle  bota  hvarje  gång  50  rdr.  — 
I  början  af  3:dje  momentet  skulle  stadgas:  >1  alla  de  fall,  som 
3  §  utstakar,  ege  hofkansleren  eller  dess  ombud  rättighet  att, 
dä  han  det  nödigt  pröfvar,  en  skrift  med  qvarstad  belägga  låta. 
Anser  hofkansleren  eller  dess  ombud  något  dagblad  eller  vecko- 
skrift innebära  tydlig  förbrytelse  mot  0  och  10  mom.  af  3  §  af 
denna  lag,  ege  han  eller  ombudet  att  hela  den  gjorda  upplagan 
af  sådan  skrift  genast  före  dess  utgifvande  med  qvarstad  belägga 
låta.  Anser  hofkansleren  eller  dess  ombud  någon  skrift  innebära 
tydlig  förbrytelse  mot  3,  4,  7,  12  och  13  mom.  af  3  §  i  denna  lag, 
åligge  honom  eller  ombudet  att  den  gjorda  upplagan  af  samma 
skrift  icke  före  utgifningen,  men  inom  åtta  dagars  förlopp,  med 
qvarstad  låta  beläggas  —  Vid  slutet  af  momentet  skulle  göras 
följande  tillägg:  >Det  vare  dock  författares  och  utgifvares  rätt, 
sedan  dagblad  eller  veckoskrift  blifvit  före  utgifvandet  med  qvar- 


357 


KONGL.  MAJITB    PROPOSITION    ANG.    TRYCKFRIHETEN.  1800. 


stad  belagd,  att  inom  14  dagar  derefter,  sjelfve  eller  genom 
boktryckaren,  låta  hos  hofkansleren  eller  justitiekansleren,  derest 
skriften  redan  dit  blifvit  öfverlemnad,  skriftligen  anmäla,  att  de 
godkänna  qvarstaden  och  medgifva  konfiskation  af  skriften,  för 
hvilken  sedermera  något  åtal  icke  eger  rum,  utom  i  det  fall  att 
något  exemplar  deraf  hunnit  utkomma.»  Vidare  föreslogs  att 
tryckfrihetsmål  böra  behandlas  af  en  permanent  jury,  bestående 
af  30  ledamöter,  af  h vilka  12  kunde  uteslutas. 

På  samma  gång  föredrogs  Kongl.  Maj.ts  proposition  af  den 
2(>  maj  1812  angående  tryckfriheten,  deri  konungen  yttrar:  »Utan 
tvifvel  erinra  sig  rikets  ständer,  att  då  Kongl.  Maj:t  i  stunden  af 
fäderneslandets  fall,  antog  sig  dess  sak,  utgjorde  tryckfrihetens 
återställande  ett  af  dess  första  föremål.  Förd  af  samma  tänke- 
sätt, fann  Kongl.  Maj: t  äfven  i  den  nya  regeringsformen  antagne 
sädane  grundsatser  för  denna  frihet,  hvilka  instämde  med  dess 
egna  ädla  afsigter.  Då  Kongl.  Maj:t  sedermera  emottog  och  utan 
anmärkningar  faststälde  rikets  ständers  underdåniga  förslag  till 
en  tryckfrihetslag,  föranleddes  Kongl.  Maj:t  dertill  mindre  af 
öfvertygelsen  om  förslagets  fullkomlighet,  än  af  den  billiga  till- 
försigt,  att  emot  konungs  och  ständers  gemensamma  omsorger  för 
tankens  och  yttranderättens  frihet  skulle  svara  dess  användande 
på  ett  sätt,  värdigt  medborgaren  och  tidehvarfvet.  Det  borde 
förmodas  att  författare,  med  kännedom  om  sin  bestämmelse  och 
med  beräkning  af  fäderneslandets  fordringar,  skulle .  förena  sina 
bemödanden  att  sammanhålla  den  allmänna  ordningen,  sprida 
upplysning  i  ämnen,  hvilka  förtjente  upplysas,  och  återväcka 
glömda  eller  slocknande  dygder,  och  det  borde  isynnerhet  för- 
modas, att  om,  i  den  återskänkta  frihetens  första  utbrott,  föddes 
ett  eller  annat  missbruk,  vanlig  följd  af  ett  föregånget  tvångs- 
tillstånd, skulle  likväl  sanning,  anständighet  och  lagvördnad,  i 
skrift  och  tryck,  snart  återtaga  sin  rätt,  och  den  skänk,  som 
blifvit  nationen  gifven,  inför  henne  göras  hvarken  hatad  eller  för- 
aktlig. Så  billiga  dessa  fordringar  voro,  så  oupphörligen  hafva 
de  af  vissa  skribenter  blifvit  gäckade.  Redan  före  detta  har 
Kongl.  Maj:t  fört  rikets  ständers  uppmärksamhet  pä  följderna  af 
den  återstälda  tryckfriheten.  Ännu  en  gång  framställer  Kongl. 
Maj:t  till  eftersinnande  de  missbruk,  hvilka  obetänksamheten 
eller  okynnet  fortfara  att  göra  af  denna  frihet,  —  missbruk, 
hvilka  visserligen  icke  undfallit  den  rättsinnige  medborgaren  och 
hvilka  minst  af  allt  böra  undfalla  en  regering,  ansvarig  för  all- 
mänt väl,  liksom  för  enskild  rätt,  och  fullt  beslutsam  att,  för 


358 


1800.  KONOL.  MAJ:Tö    PliOPOÖlTJON    A  NO.   TKYCKFKlUtTEN. 


hvad  pris  som  hfelst,  bevaka  detta  ansvar.  Konungamaktens 
beslut  tadlade;  rikets  ständers  åtgärder  klandrade  utan  aktning; 
vådliga  anledningar  väckta  hos  främmande  makter,  till  missnöje 
och  försvagade  förbindelser;  allmänna  auktoriteters  handlingar 
mer  eller  mindre  öppet  anklagade  for  orättvisa  förtryck;  förtjenst- 
fulla  embetsmäns  eller  särskilda  medborgares  namn  ocli  rykten 
gifna  till  spillo  ät  smädelsen;  vinningslystnaden,  hämnden  och 
anarkien,  med  lån  af  patriotismens  språk,  ropande  för  egna  för- 
delar; lagbrytaren,  under  allt  detta,  skyddad  i  sitt  mörker,  och 
den  utan  bevis  anfallne  stäld  inför  allmänhetens  ögon.  Sådana 
hafva  till  en  del  frukterna  varit  af  den  stora  och  ädla  skänk, 
som  konungen  och  nationens  ombud  återgifvit  ät  svenska  för- 
fattare; men  sådana  voro  icke  afsigterna  dermed.  Afsigterna 
voro  sanningens  fria  rätt,  icke  smädelsens;  voro  upplysningens 
skydd,  icke  folkförförarens;  voro  sinnesodlingens  framsteg,  icke 
dess  vanvärde.  Men  hvilka  anledningar  dertill,  som  också  kunde 
gifvas,  sträcker  Kongl.  Maj:t,  för  det  närvarande,  dessa  an- 
märkningar egentligen  icke  längre  än  till  dagblad  och  periodiska 
skrifter.  Detta  slag  af  skrifter,  som  uppfångar  och  kungör  ögon- 
blickets händelser,  har,  med  deras  sanna  och  falska  framställnings- 
sätt, det  närmaste  inflytande  på  allmänhetens  sinnen,  är  lättast 
tillgängligt  för  alla  folkklasser,  lättast  lämpadt  efter  obildade 
läsares  begrepp  och  smak,  vanligen  författadt  med  den  skyndsam  - 
het,  som  ej  tillåter  öfverläggning  och  således  fullt  förtroende  af 
skribentens  bättre  eller  sämre  afsigter  och  sakkännedom.  Man 
rådfråge  erfarenheten  och  åstadkomna  oredor,  huru,  i  detta  slag 
af  skrifter,  tryckfriheten  i  allmänhet  hos  oss  blifvit,  efter  dess 
återställande,  begagnad?  hvilken  är,  med  ett  och  annat  undantag, 
den  vinst,  som  upplysning,  vetenskaper  och  medborgerliga  in- 
tressen derpå  gjort?  Eller  har  ej  en  större  blifvit  beredd  åt 
förföljelsen  till  allmänt  och  enskildt  lugn?  Om  sådant  är  det 
uppenbara  förhällandet  af  dessa  skrifter,  dagligen  utströdda 
bland  allmänheten,  hvilken  måste  då  deras  inflytelse  vara?  hvem 
finner  flera  läsare,  den  lugne  vise  folkläraren,  eller  den  oför- 
syntaste skändaren,  och  livilkenderas  språk  finner  lättast  insteg 
i  det  nygiriga  menniskosinnet?  är  det  pä  detta  sätt  man  lär 
älska  sina  styrelse-lagar,  lär  värdera  sin  regering?  är  det  sä  en 
nationalbildning  skall  ges  och  ett  stort  tänkesätt  tillskapas?  Dä 
nu  tryckfrihetslagen,  påkallad  mot  dessa  olägenheter,  kommer 
antingen  senfärdig  eller  vanmäktig;  då  statens  säkerhet,  blott- 
stäld  genom  ett  dagblads  oförsigtighet  eller  illvilja,  svagt  åter- 


359 


KONGL.   MAJ:T8    Flit  POSITION    ANO.    TKYCKFB1HETKN.  1800. 


ställes  genom  en  juridisk  aktion  inför  kaniners  rätten;  då  smädade 
auktoriteter  eller  enskilde  personer  hellre  med  tystnad  bära  sitt 
oförtjenta  öde,  än  förvärra  det  genom  en  rättegång,  som  skall 
hölja  dem  med  nya  smädelser,  som  skall  förvandla  den  inior 
allmänheten  obevist  anklagade  till  anklagare  inför  domstolen  mot 
en  part,  den  han  kanhända  aldrig  får  känna;  då  en  samhället 
rörande  artikel  eller  ett  angrepp  mot  person  kan  vara  af  den 
indirekta  art,  som  tillåter  en  dubbel  tydning  och  således  icke 
är  åtkomlig  för  lagen,  sådan  den  nu  är;  så  lär,  under  dessa  för- 
hållanden, ett  sådant  bruk  af  tryckfriheten,  utan  motsägelse, 
utmärka  en  oordning  i  samhället.  En  oordning  i  samhället  fordrar 
åtgärd  till  rättelse.  Kongl.  Maj:t,  mån  att  tillvägabringa  en  sådan 
rättelse  på  ett  sätt,  som  låter  förena  sig  med  grundlagen,  och 
derigenom  förekomma  kvart  och  ett  annat,  som,  i  ett  tvingande 
ögonblick,  kunde  påfordras  af  hans  makt,  har  trott  sig  böra  om- 
fatta detta  tillfälle  att  gemensamt  med  sitt  folk  utfinna  medel 
dertill.  Och  då  Kongl.  Maj:t  erinrar  sig,  att  fråga  om  vissa 
försigtighetsmått  emot  dagblads  och  veckoskrifters  utgifvande  i 
afseende  på  livad  deruti  kunde  finnas  mot  främmande  makter 
anstötligt,  vid  förledne  riksdag  öfverlemnades  af  konstitutions- 
utskottet till  rikets  ständer,  för  att  derom,  äfvensom  om  flera 
förbättringar,  vid  den  nästföljande  besluta,  men  samma  för- 
sigtighetsmått, bestående  i  dagblads  eller  veckoskrifters  före- 
gående granskning  af  hofkansleren  eller  dess  ombud,  hvarken 
synas  Kongl.  Maj:t  tillräckliga  eller  ens  i  verkställigheten  äro 
möjliga;  så  finner  Kongl.  Maj:t  sig  föranledd  sä  väl  af  denna  da 
väckta  fråga  som  af  dess  egen  vid  denna  riksdag  uppdragna 
teckning  af  tryckfrihetens  behandlande  och  dervid  fogade  upp- 
maning till  nödvändiga  förändringar,  att,  under  en  mera  utsträckt 
synpunkt  af  ämnet,  af  rikets  ständer  äska: 

l:o.  Att  utgifvande  af  dagblad  och  periodiska  skrifter  af 
alla  slag  hädanefter  må  bero  af  konungens,  efter  underdånig  an- 
sökning genom  hofkansleren  utfärdade  särskilda  tillståndsbref, 
som  dock  icke  bör  kunna  förvägras,  utom  till  sådana  personer 
som  för  brott  blifvit  dömde,  eller  äro  förklarade  ovärdige  att  fora 
andras  talan;  och  att,  i  händelse  hofkansleren,  med  stöd  af  den 
honom  i  tryckfrihetsärender  tillkommande  pröfning  och  med 
ostördt  bibehållande  af  den  seqvestrationsrätt  öfver  skrifter  i 
allmänhet,  som  tryckfrihetslagen  honom  tillägger,  funne  dag- 
bladet eller  periodiska  skriften  vådlig  för  allmän  säkerhet,  eller 
utan  skäl  och  bevis  förnärmande  personlig  rätt  eller  af  en  fort- 


360 


1800.  KONOL.  MAJ:T8    TKOP081T10N    ANG.    TRYCKFRIHETEN. 


farande  smädelig  egenskap,  han  må  ega  att  i  Stockholm  genom 
öfverståthållare-embetet  och  i  landsorterne  genom  konungens  be- 
fallningshafvande,  genast  låta  inställa  dagbladets  eller  periodiska 
skriftens  vidare  utgifvande,  intill  dess,  efter  hans  underdåniga 
anmälan  derom  hos  konungen,  hvilket  sist  inom  8  dagar  bör  ega 
rum,  sedan  hofkansleren  om  qvarstadens  verkställande  blifvit 
underrättad,  och  sedan  justitiekansleren  äfven  blifvit  hörd,  Kongl. 
Maj:t,  efter  behag,  förordnat  huruvida  dess  meddelte  ofvan  åbe- 
ropade tillståndsbref  må  indragas  eller  yttermera  begagnas; 
allmän  åklagare  och  enskild  målsegande  i  alla  fall  obetaget  att 
deras  talan  mot  skriftens  utgifvare,  efter  förbrytelsens  beskaffen- 
het, anställa.  Utgifvaren  af  det  dagblad  eller  periodiska  skrift, 
som  en  gång,  af  förenämnde  orsaker,  blifvit  instäldt,  må  ej  kunna 
erhålla  något  ytterligare  tillståndsbref  att  ett  annat  dagblad 
eller  periodisk  skrift  utgifva. 

Kongl.  Maj:t  anser  kungörandet  af  detta  slags  skrifter  vara 
en  tillhörighet  för  Ii  varje  odlad  nation,  och,  med  förklaring  af 
detta  tänkesätt,  vill  Kongl.  Maj:t  icke  ens  hos  den  kortsyntaste 
förmoda  något  sådant  misstroende  till  dess  afsigter,  som  skulle 
sanning  och  medborgerliga  intressen  löpa  fara  att  stängas  i  sin 
väg  till  tron  och  allmänhet.  Kongl.  Maj:t  återupprepar,  att  det 
är  endast  det  skadliga  af  tryckfriheten,  som  Kongl.  Maj:t  här- 
igenom åsyftar  att  afskilja,  för  att  så  mycket  säkrare  bevara 
dess  återstående  delar  och  med  en  nyttig  frihet  förena  ett  nödigt 
tvång.  Kongl.  Maj:t  har  under  sine  företrädare  sett  en  likartad 
rättighet  af  konungamakten  utöfvad,  sett  allmänna  ordningen 
med  denna  rättighet  närmare  förbunden,  och  innan  den,  i  senare 
tider,  öfvergiek  till  illiberalitet,  skrifter  af  ett  sant  och  ädelt 
värde,  under  sådana  vilkor,  lemna  svenska  bokpressen. 

2:o.  Framställes  till  riksens  ständers  ompröfvande:  vom  icke, 
sedan  nödvändigheten  af  en  svarande  part  i  tryckfrihetsbrott  är 
funnen,  denna  svarande  part  må  bli  den  brottslige,  uppgifven 
genom  den  i  tryckfrihetslagen  föreskrifna  namnsedel,  hvilken  vid 
rättegångens  början  således  öppnas,  och,  i  af  seende  på  dagblad 
och  periodiska  skrifter,  deras  dertill  med  tillståndsbref  försedde 
utgifvare,  h varom  hof kansler  meddelar  ofliciel  underrättelse >. 
Slutligen  yttras:  »Kongl.  Maj:t  har  nu  för  riksens  ständer  fram- 
stält  sina  tankar  i  ett  ämne,  som,  törhända  i  högre  grad  än  något 
annat,  kräfver  den  lugna  pröfningens  åtgärd.  Det  är  dessutom, 
af  de  vid  sistförflutna  riksmöte  väckta  grundlagsfrågor,  den  enda, 
hvars  åtgörande  Kongl.  Maj:t,  för  sin  del,  vid  denna  riksdag  anser 


361 


1NDKAGN1NGKMAKTKN.  1800. 


fordra  den  skyndsammaste  handläggning.  Ehuru  Kongl.  Maj.t 
fullkomligen  tror,  att  tankens  utflykt  svårligen  kan  bindas  inom 
lagformlers  gräns,  eller  för  yttranderätten  särskilda  for  hvarje 
fall  afpassade  regler  kunna  bestämmas;  då  således  hvarje  fordrad 
inskränkning  möjligen  kan  förtydas  såsom  en  mot  den  allmänna 
upplysningen  stridande  handling,  har  Kongl.  Maj:t  likväl,  af  sjelfva 
tryckfrihetslagens  tillvarelse  och  af  nödvändighetens  kraf,  hemtat 
den  öfvertygelse,  att  om,  å  ena  sidan,  nationens  framtida  syft- 
ning till  ädelhet  och  kunskaper,  samt  helgden  af  återforvärfvade 
rättigheter  gemensamt  påkallade  tryckfrihetens  återupplif vande, 
äfven,  å  den  andra,  känslan  af  tidens  lynne,  af  afundens,  vinnings- 
lystnadens och  hatets  inkräktning  på  menniskohjertat,  på  samma 
gång  borde  för  lagstiftarens  sinne  framställa  nödvändigheten  att 
väpna  lagens  urgamla  myndighet  mot  den  nya  frihetens  utbrott, 
och  att  ej  för  en  skön  teoretisk  dröm  uppoffra  erfarenhetens  be- 
vittnade sanningar  och  efterverldens  grundade  förhoppuingar. 
Kongl.  Maj:ts  enda  afsigt  och  bemödande  är  att,  genom  oord- 
ningars undanrödjande  och  ett  aterstäldt  samhällsskick,  bereda 
vägen  till  tronen  för  den  ädle  furste,  som  en  dag  skall  blifva 
Kongl.  Maj:ts  efterträdare.  Han  har,  af  öfvervunna  faror  och 
brydsamma  omständigheter,  lärt  att  för  frihetens  och  mennisko- 
värdets  rätt  hemta  den  säkraste  borgen  af  lagarnes  verksamhet 
och  helgd;  han  skall  äfven  veta  att,  under  utöf ningen  af  sitt 
konungsliga  kall,  följa  och  bibehålla  de  grundsatser,  pom  fordom 
väpnade  hans  arm,  och  under  det  den  frimodige  skribenten,  med 
blottade  afsigter  och  allvarlig  känsla  af  dessas  renhet,  skall  hos 
honom  och  lagen  finna  ett  förenadt  stöd,  skola  ilskan,  skändelsen 
och  förtalet  vika  för  hans  manliga  och  öppna  blick.» 

Konstitutions-utskottet  afgaf  den  10  juni  förslag  till  ny  tryck- 
frihetsförordning, deri,  utom  några  mindre  väsentliga  ändringar, 
i  §  4  insatts  det  genom  förestående  utskottsmemorial  och  kongl. 
proposition  motiverade  stadgandet  om  indragningsmakten,  hvilken 
sedan  utgjorde  den  värsta  hämskon  på  tidningsutgifvarne  och 
isynnerhet  1835 — 38  gjorde  sina  verkningar  gällande,  samt  bidrog 
till  att  framkalla  det  lika  förhatliga  »ansvarighetssystemet». 
Vid  1844 — 45  årens  riksdag  afskatfades  indragningsmakten;  an- 
svarighetssystemet är  nu  visserligen  icke  mycket  anlitadt,  men 
har  ty  värr  ännu  icke  upphört. 

Alla  riksstånden  antogo  den  af  utskottet  föreslagna  nya 
tryckfrihetsförordningen.  Ett  af  utskottet  framstäldt  alternativ 
till'§  5  om  en  jury,  liknande  den  som  nu  är  föreskrifven,  ogilla- 


362 


1800.  TRYCKFUIUETBFÖKOKDN1NGKN. 


des;  men  ridderskapet  och  adebi  förklarade  att  detta  alternativ 
skulle  blifva  hvilande  på  bordet,  för  att  vid  nästa  riksdag  af- 
göras.  (Det  blef  också  vid  1815  års  riksdag  antaget.)  Den  3  juli 
öfverlemnade  stånden  denna  tryckfrihetsförordning  till  konungens 
stadfästelse,  som  följde  den  10  samma  månad,  hvilket  sistnämnda 
datum  tryckfrihetsförordningen  sedan  bibehållit. 

De  väsentligare  ändringar  denna  grundlag  undergått  sedan 
den  antogs,  angifvas  härnedan  i  sammanhang  med  nu  gällande 

Kongl.  Maj:ts  och*  lliksens  Ständers  faststälda  Tryck- 
frihets-Förordning, dat.  Örebro  den  1(5  Juli  1812,  med  de 
derefter,  och  sist  vid  riksdagen  i  Stockholm  år  1882,  af 
Konungen  och  Riksdagen  antagna  förändringar. 

Vi  CARL  etc.  görc  veterligt:  att  sedan  Riksens  nu  församlade  Ständer 
enhälligt  beslutit  att,  i  vissa  afseenden,  förändra  den  hittills  gällande 
tryckfrihetsförordningen  af  den  9  Mars  1810,  och  denna  sålunda  för- 
ändrade lag  blifvit  till  värt  nådiga  gillande  öfverlemnad,  så  hafve  Vi,  i 
kraft  af  den,  enligt  85  §  i  regeringsformen,  Oss  tillkommande  rättighet, 
velat  denna,  af  Riksens  Ständer  samtyckta,  tryckfrihetsförordning  härmed 
antaga,  gilla  och  bekräfta,  alldeles  såsom  den  ord  för  ord  härefter  följer: 

Vi  efterskrifne  Svea  Rikes  Ständer,  Grefvar,  Friherrar,  Biskopar, 
Ridderskap  och  Adel,  Klerkeri,  Borgerskap  och  Menige  Allmoge,  som  nu 
här  i  Örebro  till  allmän  urtima  riksdag  församlade  äro,  göre  veterligt: 
att  som,  uti  den  af  oss  under  den  6  Juni  1809  antagna,  och  af  Konung 
och  Ständer  faststälda  regeringsform,  tryckfriheten  blifvit  svenska  folket 
tillerkänd,  förmedelst  det  stadgande  i  berörda  grundlags  86  §:  att  med 
tryckfrihet  bör  förstås  hvarje  svensk  mans  rättighet,  att,  utan  några  af 
den  offentliga  magten  i  förväg  lagda,  af  tryckfrihetslagen  ej  föreskrifna, 
hinder,  utgifva  skrifter;  att  sedermera  inför  laglig  domstol  kunna  tilltalas 
för  deras  innehåll,  och  att  icke,  i  annat  fall,  kunna  derför  straffas,  än 
om  detta  innehåll  strider  emot  tydlig  lag,  gifven  att  bevara  allmänt  lugn, 
utan  att  återhålla  allmän  upplysning;  alltså,  och  med  hänsigt  till  de  så- 
lunda föreskrifna  ändamål,  hafve  vi  härmed  velat  förklara  livar  och  en 
fritt  och  öppet,  att,  med  iakttagande  af  de  föreskrifter  mot  tryckfrihetens 
missbruk,  hvilka  här  nedanföre,  i .  öfverensstämmelse  med  rikets  allmänna 
lag,  skola  uttryckligen  stadgas,  i  afseende  på  statens  invärtes  lugn  och 
utvärtes  säkerhet,  samt  det  högsta  väsendets,  öfverhetens,  den  enskilda 
medborgarens  och  sedernas  dermed  förknippade  helgd,  sina  tankar  ut- 
trycka och  meddela  i  alla  ämnen,  i  hvad  skrifart  som  helst,  och  ehvad 
föremålet  skulle  vara,  detta  rike  enskildt,  eller  främmande  länder,  ett 
närvarande  tidehvarf  eller  de  förflutna,  lefvande  personer  eller  aflidna. 
Till  följd  häraf,  och  jemte  det  vi  härmed  förpligte  alla  dem,  på  hvilka 
en  laglig  pröfning  af  förbrytelser  i  allmänt  tryck  ankomma  kan,  att  vara 
den  oskyldiges  lagliga  värn  och  beskydd,  hafve  vi,  till  tryckfrihetens  för- 
säkrande på  ett  sätt,  förenligt  med  ett  borgerligt  samhälles  och  hvarje 
medborgares  rättmätiga  fordringar,   velat  stadga  och  förordna  följande: 


363 


TltYCKKKlHKTtiFOUOltbNlKCEN 


1800. 


§    1. 

l:o.  Alla  förut  gällande  lagar,  stadgaiulen  och  föreskrifter,  i  af- 
seende  pä  tryckfriheten  eller  bokhandeln,  vare  härmed  upphäfna,  och, 
såsom  en  följd  häraf,  äfven  alla  hittills  gifna  särskilda  förbud  emot  ut- 
gifvaudet  af  vissa  böcker,  skrifter  och  handlingar.  Ej  ma  någon  i  annan 
ordning  eller  i  annat  fall,  än  denna  lag  stadgar,  kunna  för  tryckt  skrifts 
innehall  tilltalas  eller  straffas. 

Under  ordet  skrift,  som  i  denna  lag  nyttjas,  skall  förstås  allt  livad, 
genom  tryck,  under  allmänhetens  ögon  lägges.  Med  periodisk  skrift  för- 
stås en  sådan,  som  i  nummerföljd,  eller  på  bestämda  tider,  utgifves. 

(Enl.  Rd.  B.  1876.  —  Lydde  ursprungligen.-  Alla  .  . .  handlingar;  skolandets  desha 
ej  kunna  åtalas  annorlunda,  än  denna  Tryckfrihets-Lag  bjuder.) 

2:o.  Nägon  tryckningen  föregående  granskning  af  skrift,  eller  något 
förbud  mot  tryckning  deraf,  skall  ej  ega  rum.  Ej  skall  någon  skrift 
kunna,  före  dess  utgifvande,  boktryckare,  utgifvare  eller  författare  af- 
fordras,  ej  heller  något  för  tryckningen  eller  utgifningen  hinderligt  in-t 
seende  öfver  boktryckerier,  eller  författare  och  utgifvare,  vara  tillåtet; 
läroverken  dock  deras  förra  rättighet  förbehållen,  att  öfverse  och  gilla 
sådana  afhandlingar,   som  skola  pä  deras  lärosalar  offentligen  försvaras. 

3:o.  Angående  eganderätt  till  skrift  gälle  livad  som  stadgas  i  särskild 
lag,  stiftad  i  den  ordning  87  §  regeringsformen  föreskrifver.      (Se  sid.  sso.) 

Privilegier  ä  skrifters  utgifvande  må  icke  hädanefter  meddelas; 
Konungen  dock  obetaget  att  sådana  till  allmänna  inrättningars  understöd 
redan  fö rl anta  h varje  gång  på  högst  tjugu  år  förnya. 

(Enl.  Rd.  B.  1876.  —  Lydde  ursprungligen:  Inga  Privilegier  på  Skrifter»  ut- 
gifvande, af  hvad  form  och  beskaffenhet  de  vara  må,  skola  hädanefter  behöfvas,  utan 
vare  för  hvarje  Författare  eller  Förläggare,  thy  förutan,  utgifningsrätten  af  trycket 
fri,  andras  redan  erhållna  uteslutande  rätt  dock  oförkränkt.  Sådan  uteslutande  rätt 
må  hädanefter  ej  förunnas  på  längre  tid  än  Tjugu  år.  På  obestämd  tid,  redan  för- 
unnad, gälle  endast  för  dens  lifstid,  som  den  erhållit.  Privilegier  på  Skrifters  ut- 
gifvande, förlänta  till  Allmänna  Inrättningars  understöd,  äge  ej  kraft,  för  längre  tid 
än  Tjugu  år,  räknade  frän  denna  dags  datum.  Kongl.  Maj: t  dock  obetaget,  att  dem, 
hvarje  gäng,  på  högst  tjugu  år  förnya.) 

4:o.  Utgifvare  af  dagblad  eller  periodiska  skrifter  anmäle  sig,  jemte 
titeln  och  tryckningsorten,  hos  Chefen  för  Justitie-departeuicntet,1  som 
eger  att,  så  vida  sökanden  ej  för  nesligt  brott  blifvit  dömd,  eller  för- 
klarad ovärdig  föra  andras  talan,  meddela  bevis,  att  intet  hinder  emot 
skriftens  utgifvande  förekommer. 

5:o.  Privilegier  a  boktryckeri  skola  ej  erfordras,  utan  stånde  livar 
och  en  fritt  att,  utan  hinder  af  nägon  särskild  författning,  äldre  privi- 
legier eller  något  boktryckerireglemente,  samt  utan  att  vara  underkastad 
någon  skråordning,  anlägga  sädana  tryckerier,  af  hvad  beskaffenhet  eller 
vidd  honom  tjenligt  synes,  uti  stad  eller  inom  ett  afstand  derifran  af 
högst  en  half  mil. 

Då  ett  boktryckeri  sålunda  utom  stad  anlägges,  skola,  i  alla  mal, 
som  boktryckningen  röra,  boktryckare,  arbetare  i  tryckeriet  samt  der 
tryckta  skrifters  författare  och  utgifvare  lyda  under  stadens  rätt. 


1  Den  ursprungligen  här  förekommande  benämn  ingen  Hof-Cantzlcren  ändrades 
öfverallt  i  denna  forordning  vid  riksdagen  1840—41  till  Justitie-Stats-Miuistern, 
och  1876  till  Chefen  för  Justitie-departeinuntet. 


364 


1 800.  TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 


Den  ett  nytt  boktryckeri  inrättar,  åligger  att  sist  fjorton  dagar,  innan 
någon  skrift  derifrån  utgifves,  så  väl  hos  magistraten  i  den  stad,  hvaruti 
boktryckeriet  anlägges,  eller  under  hvars  domsrätt  han  såsom  boktryckare 
skall  lyda,  som  ock  hos  den  Kongl.  Maj:ts  Befallningshafvande,  under 
hvars  styrelse  eller  embetes  tillsyn  staden  hörer,  skriftligen  tillkännagifva, 
att  och  hvarest  han  boktryckeri  anlagt.  Der  boktryckeri  ombyter  egare, 
åligge  den  nye  egaren  att,  innan  någon  skrift  utgifves,  göra  så  beskaffad 
anmälan  som  nu  sagU  är.  I  båda  fallen  åligger  det  Konungens  Befallnings- 
hafvande, sedan  behörig  anmälan  hos  honom  blifvit  gjord,  att  genast  eller 
med  först  omgående  post  derom  underrätta  Chefen  för  Justitie-departe- 
mentet.  Anlägges  eller  öfvertages  boktryckeri  utan  föreskrifven  anmälan, 
plikte  boktryckaren  etthundra  riksdaler.  Utgifves  från  ett  icke  behörigen 
anmäldt  tryckeri  någon  brottslig  skrift,  vare  boktryckaren,  jemte  för- 
fattaren, underkastad  lika  straff  och  ansvar  för  skriftens  innehåll  och 
skrifart. 

(Enl.  Rd.  B.  1870.  —  Lydde  ursprungligen:  Privilegier...  mil.  Då...  rätt. 
Ben  . . .  at  sist  Tretio  dagar  . . .  anlagt.  Uraktlåter  någon  det,  plickte  han  Ethundrade 
Riksdaler  och  varde  hans  förbrytelse  i  allmänna  Tidningarne  kungjord.  Utgifves, 
från  et,  på  nu  föreskrifne  sätt  icke  behörigen  anmäldt  Tryckeri,  någon  brottslig  Skrift, 
vare  den  olaglige  Boktryckaren,  jemte  Författaren,  underkastad  lika  straff  och  ansvar 
för  Skriftens  innehåll  och  skrifart,  och  hafve  sit  Boktryckeri  til  åklagaren  förverkat. 
Sedan  anläggningen  af  et  Boktryckeri  blifvit  til  Konungens  Befallningshafvande  an- 
mäld, åligge  det  honom,  genast  eller  med  först  afgående  Post  derom  underrätta  Hof- 
Centzleren.  —  Enl.  Rd.  B.  1844 — 45 :  Privilegier  . . .  mil.  Då  . . .  rätt.  Den  . . .  förverkat. 
Lag  samma  vare,  der  Boktryckeri  ombyter  ägare.  I  båda  fallen  åligger  det  Konungens 
Befallningshafvande,  sedan  behörig  anmälan  hos  honom  blifvit  gjord,  att  genast,  eller 
med  först  omgående  Post,  derom  underrätta  Justitie-Stats- Ministern.) 

6:o.  Författare  vare  ej  skyldig,  att  å  tryckt  skrift  låta  sitt  namn 
utsättas.  Ehvad  han  okänd  vara  vill  eller  ej,  åligge  honom  att  tillställa 
boktryckaren  en  förseglad  sedel,  innehållande  hans  namn  och  hemvist, 
med  påskrifvet  betyg  om  dessa  uppgifters  rigtighet,  af  tvenne  på  orten 
väl  kända,  inom  Sverige  boende,  svenska  medborgare,  hvilka  åligge 
författareansvar,  i  händelse  skriften  inom  laga  tid  åtalas  skulle,  och  för- 
fattarens namn  och  hemvist  befunnes  origtigt  uppgifna,  eller  i  sedeln 
saknades,  eller  ock  författaren,  utan  laga  förfall,  ifrån  svaromålet  ute- 
blefve.  Röjer  boktryckare  författares  namn  eller  hemvist,  då  sådant 
honom  ej  af  domaren  lagligen  ålagdt  är,  höte  tvåhundra  riksdaler  och 
varde  hans  brott  kungjordt  i  de  allmänna  tidningarne. 

7:o.  Den,  hvilken  utgifver  utländsk  mans  arbete,  eller  öfversättning 
deraf,  eller  inländsk  mans,  som  sitt  namn  ej  angifvit,  ege  enahanda  rättig- 
heter, pligter  och  ansvarighet,  som  författare,  i  alla  de  fall,  der  ej  i 
denna  lag  annorlunda  stadgadt  är.  Utgifvare  af  dagblad  och  periodiska 
skrifter  vare  alltid,  i  afseende  på  ansvaret,  ansedde  såsom  författare, 
åliggande  dem  under  lika  förbindelse  att  tillse,  det  de  vilkor,  som  vid 
utgifvandet  deraf  i  denna  lag  ytterligare  stadgas,  varda  noga  iakttagna. 

8:o.  Vid  rättegångens  början  vare  boktryckare  skyldig  att  författarens 
namnsedel  till  domstolen  ingifva.  I  annat  fall  stånde  han  författareansvar, 
så  framt  icke  författaren  sig  hos  domaren  sjelfmant  tillkännagifver.  Angår 
rättegången  dagblad  eller  periodiska  skrifter,  blifve  utgifvarens  namn  af 
Chefen  för  Justitie-departementet,  i  följd  af  ofvan  föreskrifna  anmälan, 
uppgifvet.     Domaren   eger   att  genast,  sedan  namnsedel  blifvit  aflemnad, 


3C5 


TRYCKFRIHETSPfiRORPNlNOKN.  1800. 


densamma  öppna  och  don  derigenom  upptäckta  rätta  parten  för  dom- 
stolen inkalla. 

Skulle,  vid  rättegångens  slut,  domaren  pröfva,  att  åklagaren  i  oträngdt 
mål  anstalt  rättegången,  så  att  namnsedelns  brytande  deraf  blifvit  en  följd, 
vare  åklagaren  förfallen  till  etthundra  riksdalers  böter. 

Har  boktryckare,  utan  författarens  eller  utgif vårens  tillstånd,  dess 
namn  en  skrift  åsätt,  dömes  till  fängelse  frän  och  med  tvä  månader  till 
och  med  ett  år. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 60.  —  Lydde  ursprungligen:  Vid  . .  .  inkalla.  Skulle  . . .  böter. 
Har  . . .  åsätt,  straffes  enligt  Missgernings-Balkens  8  Cap.  8  §.  —  Enl.  Rd.  B.  1859—60: 
Vid  . . .  inkalla.  Skulle  . . .  böter.  Har  . .  .  åsätt,  straffes  med  fängelse  å  fästning  frun 
och  med  Två  Månader  till  och  med  Ett  år.) 

9:o.  Utsätter  någon  å  skrift  bedrägligt  titelblad  eller  orätt  författare- 
eller  utgif  varenamn,  dömes  till  straffarbete  frän  och  med  sex  månader 
till  och  med  två  år.  Diktadt  namn,  hvarmed  ingen  verklig  person  ut- 
märkes,  vare  ej  förbudet  att  på  titelbladet  utsätta,  dä  auktors  rätta 
namnsedel  lemnad  är. 

(Enl.  Rd.  B.  1876.  —  Lydde  ursprungligen:  H varje  Skrift  vare  författarens  eller 
dess  rätts  lagliga  innehafvares  egendom.  Hvilken  som  Skrift  trycker  eller  eftertrycker. 
utan  Författarens  eller  Förläggarens  skrifteliga  tilstånd,  miste  uplagan,  eller  bote  dess 
fulla  värde,  ägarens  ensak.  Lag  samma  vare,  om  någon  trycker  eller  eftertrycker  den 
öfversättning  af  Utländsk  Skrift,  som  annan  man  utarbetat,  eller  låter  sin  Öfversättning 
för  annans  anses;  men  ej  må  öfversättarens  ägande  rätt  til  sitt  arbete  förhindra  någon, 
at  en  annan  Öfversättning  af  samma  8krift  utgifva.  Utgifvare  af  Dagblad  och  Periodiska 
Skrifter  hafver  ej  brutit  emot  Författares  ägande  rätt,  då  han,  i  dem,  insände  anonyma 
Skrifter  utgifver.  Hvilken  som  å  en  Skrift  bedrägligt  Titelblad  eller  orätt  Författare- 
eller  Utgif vare-namn  utsätter,  straffes  enligt  Missgernings-Balkens  8.  Cap.  Diktadt . . . 
lämnad  är.  —  Enl.  Rd.  B.  1840 — 41:  H varje  ..  .  eller  hans  rätts  lagliga  innehafvares 
egendom.  Men  så  framt  författarens  arfvingar  eller  rättsinnehafvare  icke  inom  Tjugo 
år  från  hans  död  utgif nings rättigheten  begagnat,  äfvensom  i  händelse  ett  sådant  be- 
gagnande icke  af  dem  inom  hvart  Tjugonde  år  förnyas,  stånde  hvar  och  en  öppet  att 
författarens  efterlemnade  skrifter  af  trycket  utgifva.  Hvilken,  som  eljest  skrift  trycker 
eller  eftertrycker  utan  författarens  eller  hans  rättsinnehafvares  skriftliga . . .  ensak. 
Lag  . . .  utgifva.  Utgifvare  . .  .  är.  —  Enl.  Rd.  B.  1844 — 45:  Hvarje  .  .  .  ensak.  Lag  . .  . 
utgifva.  Utgifvare ...  är.  Uppsatser,  hemtade  ur  Dagblad,  anses  icke  såsom  efter- 
tryckta,  då  de  i  andra  Dagblad  införas,  så  vida  det  tillika  nppgifves,  ifrån  hvilkct 
Dagblad  uppsatsen  är  hemtad.  —  Enl.  Rd.  B.  1859 — 00:  Hvarje...  ensak.  Lag... 
ntgifva.  Utgifvare  . . .  utsätter,  straffes  med  fängelse  å  fästning  från  och  med  Sex 
månader  till  och  med  Två  år.  Diktadt . . .  hemtad.  —  Enl.  Rd.  B.  1805 — 60:  . . .  Ut- 
gifvare . . .  utsätter,  dömes  till  straffarbete  från  och  med  Sex  månader  till  och  med 
Två  år.     Diktadt . . .  hemtad.) 

10:o.  A  hvarje  skrift  varde  boktryckarens  namn,  tryckningsorten 
och  årtalet  utsatta.  Uraktlåter  boktryckare  sådant,  plikte  han  frän  och 
med  femtio  till  och  med  femhundra  riksdaler.  Utsätter  någon  ii  tryckt 
skrift  falskt  boktryckarenamn  eller  orätt  tryckningsort,  skall  han  der- 
utöfver  dömas  till  straffarbete  frän  och  med  tvä  mänader  till  och  med 
ett  är.  livad  här  om  namns  och  orts  utsättande  förordnas,  gallo  dock 
ej  för  notitikationer  och  sorgbref,  formulärer,  betingningssedlar  med  mera 
af  dylik  beskaffenhet. 

(Enl.  Rd.  B.  1879.  —  Lydde  ursprungligen:  k...  plikte  han  första  gången  Tre- 
hundra Riksdaler  och  andra  gången  Sexhundra  Riksdaler.  Sker  det  tredje  gången, 
vare   han   sitt   boktryckeri   förinstig.     Utsätter  . . .   derutöfver   anses  efter  8  Cap.  3  § 

Missgernings-Balken.    Hvad beskaffenhet.  —  Enl.  Rd.  B.  1859   -60:  Å  . . .  derutöfver 

dömas  till  fängelse  å  fästning  från  och  med  Två  månader  till  och  med  Ett  år.  Hvad  . .  . 
beskaffenhet.  ■—  Enl.  Rd.  B.  1805 — 00:  A...  derutöfver  dömas  till  straffarbete  från 
och  med  Två  månader  till  och  med  Ett  år.     Hvad  . . .  beskaffenhet.) 


nc<; 


1800.  TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 


ll:o.  Af  allt  hvad  som  tryckes  vare  boktryckaren  pligtig  att,  utom 
det  exemplar,  hvarom  i  4  §  2  mom.  stadgas,  från  upplagan  aftaga  och 
utan  betalning  aflemna  till  Kongl.  Biblioteket  samt  till  hvartdera  af  rikets 
universiteter  ett  fullständigt  och  felfritt  exemplar,  jemte  dertill  hörande 
planscher,  hvilket  aflemnande  verkställes  sålunda,  att  före  slutet  af  Juni 
månad  hvarje  år  bör  vara  levereradt  hvad  under  det  nästförflutna  året 
är  vordet  utgifvet.  Underlåter  någon  detta,  bote  för  hvarje  särskildt  fall 
tjugufem  riksdaler,  och  vare  ändock  pligtig  att,  vid  enahanda  ansvar, 
inom  ny  förelagd  tid  behöriga  exemplar  aflemna. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 6C.  —  Lydde  ursprungligen:  Af  alt  hvad  som  tryckes  vare  Bok- 
tryckaren pligtig  at  ifrån  uplagan  aftaga  och  ntan  betalning  afliimna,  sa  många  exemplar, 
at  Hof-Cantzleren,  de  under  Riket  lydande  Universiteter,  Kongl.  Bibliotbeket,  Rike- 
Ar  ch  i  ve  t  och  Vetenskaps- Academien  erhålla  et  hvardera.  År  något  verk  åtföljdt  af  kost- 
sammare plancher,  må  sådane  dock,  endast  för  Kongl.Bibliotheket,ovilkor1igen  aflämnas.) 

12:0.  Intet  hinder  vare  för  bokhandelns  idkande,  icke  heller  för 
utgifning  till  föryttrande  af  någon  skrift,  vare  sig  inländsk  eller  utländsk. 
Hvarje  författare  eller  förläggare  stånde  fritt  att  en  honom,  i  följd  af 
sådan  egenskap,  tillhörig  skrift  antingen  sjelf  eller  genom  andra  föryttra ; 
och  vare  för  en  skrifts  föryttrande  inga  andra  hinder,  än  de,  som  i  4  § 
af  denna  lag  föreskrifvas.  Föryttrar  någon  en  tryckt  skrift,  hvarå  bok- 
tryckarens namn,  tryckningsorten  eller  årtalet  icke  finnas  utsatta,  höte 
för  hvarje  gång  femtio  riksdaler  och  stånde  derjemte,  i  händelse  skriften 
åtalas,  författareansvar,  derest  icke  boktryckaren  eller  författaren  kan 
upptäckas. 

(Enl.  Rd.  B.  J870.  —  Lydde  ursprungligen:  Intet  hinder  vare  för  Bokhandels 
idkande  . . .  föryttra;  dock  vare  hvar  och  en,  som  antingen  i  öppen  bod  eller  eljest, 
med  rättighet,  at  derom  i  Allmänna  Tidningarne  få  Kungörelse  införa,  Bokhandel  idka 
eller  Böcker  försälja  vil,  förbunden,  at,  på  sätt  om  Boktryckeriers  anläggning  stadgadt 
är,  och  vid  samma  ansvar,  anmälan  derom  hos  Hof-Cantzleren  göra.  För  fortfarande 
föryttrande  af  en  Skrift  vare  inga  andra  hinder,  än  de,  som  i  4  §  af  denna  Lag 
föreskrifvas.  —  Enl.  Rd.  B.  1840 — 41 :  Intet . . .  föreskrifvas.    Föryttrar  . . .  upptäckas.) 

§  2. 

l:o.  1  öfverensstämmelse  med  här  ofvan  för  en  allmän  och  lagbunden 
tryckfrihet  lagda  grunder,  skall  det,  under  de  nedanföre  i  3  §  stadgade 
förbehåll,  stå  hvarje  författare  fritt,  att  öfver  allt  hvad  som  är  eller  kan 
blifva  föremål  för  mensklig  kunskap,  genom  tryck,  sina  tankar  kungöra. 

2:o.  Skall,  för  hvarje  ämne,  skrifarten  af  hvarje  författares  eget  val 
bero,  under  det  ansvar  derför,  som  nedanföre  bestämmes,  ifall  den  såsom 
skändlig  eller  smädlig  sig  utmärker. 

3:o.  Skall  det,  i  enlighet  med  hvad  i  1  §  3,  4  och  9  mom.  stadgadt 
är,  vara  hvarje  författare  eller  utgifvare  tillåtet,  att,  under  det  enda  vilkor 
af  helgd  för  andras  egande  rätt,  allmängöra  skrifter  af  hvad  form,  vidd 
eller  beskaffenhet  som  helst. 

4:o.  I  grund  af  hvad  i  1  mom.  af  denna  §  stadgadt  är,  skall  äfven 
till  utgifvarens  säkrare  efterrättelse,  dock  med  de  undantag  och  vilkor, 
som  nedanföre  stadgas  skola,  uttryckligen  vara  en  hvar  tillåtet,  att  i  all- 
mänt tryck  utgifva  alla,  så  väl  rättegångar,  som  andra  allmänna  ärenden 
rörande  handlingar,  protokoll  och  beslut,  af  hvad  namn  och  beskaffenhet 
de  vara  må,  ehvad  de  höra  till  den  förflutna  tiden,  eller  till  mål,  som 
hädanefter  förekomma,   vare   sig  hos  Riksrätt,  Högsta  domstolen,  Nedre 


367 


TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN.  1 800. 


Justitierevisionen,  allmänna  beredningen,  öfver-  och  underrätter,  kollegier, 
komitéer,  beredningar,  direktioner,  kommissioner,  förvaltningar,  Konungens 
Befallningsbafvande,  konsistorier,  exekutionssäten,  eller  andra  publika  verk, 
utan  åtskilnad  pa  målens  beskaffenhet  af  civila,  kriminella,  ekonomiska, 
militära  eller  ecklesiastika;  vidare  alla  tillförene,  nu  eller  hädanefter 
gällande  instruktioner,  konstitutioner,  reglementen,  statuter,  ordningar, 
privilegier,  reskripter  och  allmänna  stadganden,  hvarifrän  helst  utfärdade, 
tillika  med  alla  ofvannämnda  högre  och  lägre  rätters,  koregiers,  embets- 
verks,  publika  korporationers  och  alla  embets-  och  tjenstemäns  relationer, 
memorialer  och  embetsbref;  ändtligen  alla  societeters  och  verks,  samt 
enskilde  personers  memorialer,  ansökningar,  förslag,  betänkanden,  besvär, 
jemte  utslag  och  svar  dera,  till  de  delar  deraf,  som  till  publika  embets- 
mäns  och  verks  handläggning  komma;  och  böra  till  den  ändan  icke  allenast 
alla  sädana  handlingar,  vid  domstolar  och  andra  ofvannämnda  verk  och 
embeten,  genast  och  utan  tidsutdrägt  emot  lösen  utlemnas  åt  hvem  det 
äskar,  antingen  han  har  i  saken  del  eller  ej,  vid  ansvar  säsom  för  tjenstens 
försummelse,  om  sådant  af  någon  publik  tjensteman  vägras  eller  obe- 
hörigen  fördröjes,  utan  äfven,  vid  samma  ansvar,  i  alla  arkiv,  livar  och  en 
fri  tillgång  lemnas,  att  få  på  stället  afskrifva  eller  afskrifva  låta,  eller, 
om  dervid  betydande  hinder  vore,  i  bevittnad  afskrift,  emot  vederbörlig 
lösen,  utbekomma  alla  slags  handlingar  i  livad  ämne  som  helst. 

Vid  föregående  tillåtelse  skola  följande  undantag  ovägerligen  iakttagas: 

Att  protokoll,  hållna  hos  Konungen  i  ministeriella  ärenden  och  kom- 
mandomål, eller  Statsrådets  protokoll  och  handlingar,  eller  riksståndens, 
eller  hemliga  utskottets  eller  Konstitutionsutskottets,  rörande  Statsrådet, 
eller  banko-  och  riksgäldsverkens,  eller  Banko-  och  Statsutskottens,  eller 
revisorers  öfver  banko-  och  riksgäldsverken,  rörande  samma  verks  hem- 
liga ärenden,  icke  kunna  före  femtio  år  efter  prokokollets  eller  hand- 
lingens datum  till  tryckning  fordras,  eller,  utan  vederbörandes  tillstånd, 
utbekommas.  Utgifvas  sädana  handlingar  af  trycket  före  ofvannämnda 
tid,  utan  vederbörandes  tillstånd,  straffes  utgifvaren,  om  han  varit  betrodd 
att  dem  varda  och  förpligtad  att  dem  hemliga  hålla,  efter  allmän  lag 
och  särskilda  stadgar.  Gör  någon  annan  det,  höte  han  derför  etthundra 
riksdaler  eller  mera,  efter  brottets  beskaffenhet.  Till  lika  straff  vare  den 
förfallen,  som  olotiigen  genom  trycket  kungör  förenämnda  handlingar, 
i  fall  värden  deraf  blifvit  honom  anförtrodd,  men  han  icke,  vid  något 
bestämdt  högre  ansvar,  vore  förut  förbunden  att  dem  icke  uppenbara. 

Att  ej  några  ministeriella  handlingar  eller  diplomatiska  personers 
enskilda  anteckningar  eller  berättelser  öfver  ministeriella  ärenden,  hvilka 
höra  till  ett  senare  tidehvarf,  än  för  minst  femtio  år  tillbaka,  utan 
regeringens  tillstånd,  ej  heller  enskilda  bref,  så  vida  de  ej  till  nägot 
rättegångsmål  nödvändigt  höra,  ej  heller  ät  publik  värd  anförtrodda 
deposita  af  skrifter  och  handlingar,  utan  deras  tillsänd,  som  samma  bref 
eller  deposita  angå  eller  tillhöra,  kunna  utgifvas  eller  utbekommas.  Den 
häremot  bryter,  bote  femtio  riksdaler. 

Att,  i  hvad  rättegångsmål  som  helst,  en  part  väl  må  vara  tillätet 
att,  innan  dom  eller  utslag  fallit,  efter  eget  val,  genom  tryck  kungöra 
inlagor,  besvär  och  anklagelse;  men  att  en  sådan  part  äfven  åligger 
vederpartens  förklaringar  dera,  jemte  domstolens  utlåtande  deröfver  och 


368 


1800.  TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 


ledamöternes  i  domstolen  särskilda  vota,  genom  tryck  kunniga  göra,  sä 
att  allt  hvad  som  hörer  till  en  fullständig  upplysning  om  sjelfva  saken, 
dess  behandlingssätt  och  utslagets  grunder,  må  till  allmänhetens  kunskap 
komma.  Likväl  må  ej  någon  anses  skyldig  att  utlösa  andra  handlingar, 
än  till  detta  ändamål  ovilkorligen  oundgängliga  är  o,  och  må  pröfningen 
derom  bero  af  domaren,  hos  hvilken  målet  förevarit,  under  laga  ansvar, 
om  dermed  annorlunda  förfares,  än  med  denna  lags  tydliga  mening  och 
stadgande  öfverensstämmer.    Den  häremot  bryter,  bote  femtio  riksdaler. 

Det  skall  ock  stå  hvar  och  en  part  fritt,  som  hafver  någon  sak,  eller 
något  annat  dess  rättighet  rörande  mal,  antingen  hos  Kongl.  Maj:t  i  Dess 
Högsta  domstol,  eller  hvad  annan  domstol  eller  publikt  verk  det  vara  må, 
att  deröfver  låta  trycka  underrättelse,  eller  så  kallad  species  facti ;  dock 
att  han  håller  sig  vid  sanning  och  anständighet.  Den  häremot  bryter, 
höte  trettiotre  riksdaler  sexton  skillingar. 

Att  protokoll  och  handlingar  i  förlikta  brottmål  ej  må,  så  länge 
någon  af  parterna  lefver,  utan  deras  ömsesidiga  tillstånd,  eller,  derest 
parterna  äro  döda,  ej  förr  än  femtio  år  efter  deras  död,  af  trycket  ut- 
gifvas.     Den  häremot  bryter,  höte  trettiotre  riksdaler  sexton  skillingar. 

Att  ingen  må  tillåtas  att,  i  andra  fall  än  allmänna  lagen  och  nu 
gällande  författningar  utstaka,  meddela  eller  till  tryck  utlemna  utdrag 
af  kyrkoböcker  eller  af  andra  själavården  och  kyrkodisciplinen  rörande 
handlingar,  i  afseende  pä  enskilda  personers  lefverne  och  seder,  så  vidt 
de  lända  dem  till  skada  eller  förklenande.  Den  häremot  brvter,  höte 
trettiotre  riksdaler  sexton  skillingar. 

Att  sådant,  som  rörer  styggelser,  eller  högligen  sårar  blygsamheten, 
eller  innehåller  hädelser  emot  Gud,  eller  lastliga  uttryck  om  rikets 
varande  öfverhet,  eller  hvad  i  afseende  på  personer,  hvilka  ett  mål  icke 
egentligen  beträffar,  kunde  i  sädana  handlingar  hafva  influtit  otidigt,  an- 
stötligt  eller  förklenligt,  icke  må  uti  dem,  vid  vite  af  trettiotre  riksdaler 
sexton  skillingar,  genom  trycket  kungöras,  utan  sä  vida,  hvad  sistnämnda 
fall  angår,  åberopandet  skulle  af  domaren,  som  sist  i  målet  dömt,  pröfvas 
nödvändigt  till  upplysning  och  styrkande  af  sjelfva  hufvudsaken. 

I  öfrigt,  och  som  det  blefve  för  vidlyftigt,  att  alla  förekommande 
ämnen,  mål  och  ärenden  med  noggrannhet  utsätta,  skall  det  stå  hvar 
och  en  fritt,  att  i  tryck  allmänt  kunnigt  göra  allt  hvad  som  i  denna  lag 
icke  finnes  uttryckligen  förbjudet,  följaktligen  skall  ock  ej  något,  som 
öfver  i  denna  lag  tillåtliga  ämnen  i  tryck  anmärkes,  påminnes,  eller  eljest 
gransknings-  eller  reflexionsvis  i  dagsljuset  framlägges,  kunna,  under  före- 
vändning att  innebära  tadel  eller  klander,  såsom  straffbart  anses,  sä  vida 
skrifsättet  icke  såsom  smädligt  eller  skändligt  sig  utmärker,  om  ansvar 
hvarför  i  denna  lag  stadgadt  är. 

(Enl.  Rd.  B.  1867.  —  Mom.  4  lydde  förut:  I  ...  hälst.  Vid  ...  icke  knnna  til 
tryckning ...  af  trycket,  utan  vederbörandes  . . .  uppenbara.     Att . . .  stadgadt  är.) 

§  3. 

Under  de  förutsatta  vilkor,  att,  vid  pröfningen  af  en  skrift  eller 
ansvaret  för  densamma,  de,  på  hvilka  en  sådan  pröfning  ankomma  kan, 
i  fall,  som  tvetydiga  synas,  hellre  fria  än  fälla,  alltid  mera  må  fästa  sin 
uppmärksamhet  pä   ämnets   och   tankens,   än  pä  uttryckets  lagstridighet, 


Sv.  Boktr-hi*t.  369  24 


TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN.  1800. 


på  skriftens  åsyftning,  än  på  framställningssättet,  och  alltid  utan  rättig- 
het att,  i  hvilket  fall  som  helst,  draga  obestämda  slutföljder  af  uttrycken, 
skola  såsom  missbruk  af  tryckfriheten  anses: 

l:o.  Hädelse  emot  Gud  eller  gäckeri  af  Guds  ord  eller  sakramenten; 
brottet  straffes  efter  allmän  lag,  och  skriften  konfiskeras. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  förut:  Hädelse  mot  Gnd.  Brottet  skal  umgällas, 
såsom  i  1  Cap.  1  §  Missgernings-Balken,  Allmänna  Lagen,  stadgadt  är  och  Skriften 
confisqueras.) 

2:o.  Förnekelse  af  en  Gud  och  ett  lif  efter  detta,  eller  af  den  rena 
evangeliska  läran;  förbrytaren  skall  straffas  med  böter  från  och  med 
trettiotre  riksdaler  sexton  skillingar  till  och  med  trehundratrettiotre  riks- 
daler sexton  skillingar,  eller  fängelse  från  och  med  två  månader  till  och 
med  ett  år,  och  skriften  konfiskeras. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  fornt:  Förnekelse  . . .  skal  anses  efter  1  Cap. 
4  §  Missgernings  Balken,  och  Skriften  confisqueras.) 

3:o.  Gäckeri  af  den  allmänna  gudstjensten;  förbrytelsen  skall  um- 
gällas efter  allmän  lag,  och  skriften  konfiskeras. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  förut:  Gäckeri  af  den  Allmänna  Gudstjensten, 
Guds  ord  och  Sacramenten.  Förbrytelsen  skal  umgällas  med  Ethnndrade  Riksdalers 
böter  och  Skriften  confisqueras.) 

4:o.  Allt  slags  lastligt  yttrande  om  den  regerande  Konungens  höga 
person  eller  gemingar,  eller  Dess  gemål  Drottningen,  eller  rikets  be- 
stämda Tronföljare;  brottet  skall  straffas  efter  allmän  lag,  och  skriften 
konfiskeras. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  förut:  Alt  . . .  straffas,  enligt  Missgernings 
Balkens  5  Cap    1  §  och  Skriften  confisqueras.) 

5:o.  Smädliga  uttryck  emot  någon  af  de  öfriga  personer  af  det  re- 
gerande Konungahuset,  hvilka  kunglig  eller  furstlig  värdighet  inom  riket 
åtnjuta;  brottet  skall  straffas  efter  allmän  lag,  och  skriften  konfiskeras. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  förut:  Smädliga...  straffas  med  Ethnndrade 
Riksdalers  böter  och  Skriften  confisqueras.) 

6:o.  Smädliga  uttryck  om  Riksens  Ständer,  eller  någon  af  deras  för- 
delningar; brottet  skall  straffas  efter  allmän  lag,  och  skriften  konfiskeras. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  förut:  Smädliga...  straffas  med  Ethnndrade 
Riksdalers  böter  och  Skriften  confisqueras.) 

7:o.  Uppmaning  till  myteri  eller  uppror;  brottet  skall  straffas  efter 
allmän  lag,  och  skriften  konfiskeras. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  förut:  Upmaning  . . .  straffas  enligt  6  Cap.  Miss- 
gernings Balken  och  Skriften  confisqueras.) 

8:o.  Smädliga  uttryck  om  rikets  embets-  och  tjenstemän,  i  och  för 
embetet;  brottet  skall  straffas  efter  allmän  lag. 

9:o.  Smädliga,  förgripliga  eller  till  osämja  med  främmande  magter 
syftande  omdömen  och  yttranden  om  samtida  nationer  eller  stater,  med 
hvilka  riket  är  i  fredligt  förhållande,  om  deras  varande  of  verbet,  regering 
och  regeringssätt,  höge  embetsmän  och  sändebud,  inre  eller  yttre  för- 
hållanden, företag  eller  underhandlingar;  förbrytelsen  skall  anses  enligt 
8  kap.  28  §  strafflagen,  och  skriften  konfiskeras.  Är  skriften  ej  smädlig 
eller  förgriplig,  men  genom  densamma  missförstånd  med  utländsk  magt 
sig  yppat,  må  den,  utan  rättegång,  kunna  konfiskeras. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  ursprungligen:  Smädliga  . . .  skal  straffas  enligt 
fi  Cap.  6  §  Missgernings  Balken,  jcmförd  med  Kongl.  Förordningen  af  den  20  Jannarii 
1779.  Är...  confisqueras.  —  Enl.  Rd.  B.  1817  — 18:  Smädliga...  1779  och  Skriften 
konfiskeras.     År  . . .  konfiskeras.) 


370 


1800.  TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 


10:o.  Allt  kungörande  i  tryck  af  hvad  som  hörer  till  statens  å  färde 
varande  underhandlingar  med  främmande  magter,  eller  eljest  af  Konungens, 
i  sammanhang  med  dem,  tillärnade  beslut  och  afsigter,  samt  Dess  mini- 
strars, råds  och  sändebuds  värf,  om  det  ej  sker  med  regeringens  tillstånd, 
eller  med  officiel  tillåtelse;  förbrytelsen  straffes  enligt  allmän  lag,  och 
skriften  konfiskeras. 

(Enl.  Bd.  B.  1866 — 66.  —  Lydde  förut:  Alt  kungörande  i  tryck  af  hvad  som  rörer 
Statens . . .  straffas  i  likhet  med  hvad  i  föregående  Moment  stadgadt  är.  Sker  sådant 
kungörande  af  den,  som  Konungens  och  Statens  hemligheter  betrodde  äro,  straffes 
brottet  enligt  4  Cap.  5  §  Missgernings  Balken,  och,  i  båda  fallen,  confisqueras  Skriften.) 

11:0.  Angripelser  emot  enskild  man,  hvilka  å  ära  gå,  eller  för  dess 
borgerliga  namn  och  rykte  förklenliga  äro;  brottet  straffes  enligt  allmän 
lag,  och  varde  dessutom  skriften  konfiskerad. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  förut:  Angripelser...  straffes  efter  60  Cap. 
Missgernings  Balken,  och  . . .  confisquerad.) 

12:o.  Lögnaktiga  uppgifter  och  vrängda  framställningar  till  allmän- 
hetens förvillande  och  förledande;  brotten  umgällas  med  böter  från 
trettiotre  riksdaler  sexton  skillingar  till  och  med  etthundra  riksdaler, 
och  skriften  konfiskeras;  skolande  med  böter  till  enahanda  belopp  be- 
läggas inbjudningar  till  deltagande  uti  inländskt  lotteriföretag,  som  ej 
tillåtet  är,  äfvensom  i  utländskt  lotteri. 

(Enl.  Rd.  B.  1882.  —  Lydde  förut:  Lögnaktiga...  Ett  hundrade  Riksdaler  eller 
motsvarande  kroppsplikt  efter  brottets  beskaffenhet,  böterne  förvandlade  enligt  5  § 
9  mom.  af  denna  Lag,  och  Skriften  confisqueras.  —  Enl.  Rd.  B.  1840 — 41:  Lögn- 
aktiga . . .  från  Tretiotre  Riksdaler  Sexton  Skillingar  till  och  med  Etthundra  Riksdaler, 
och  Skriften  konfiskeras.) 

13:o.  Sedernas  vanhelgd,  vare  sig  genom  offentliga  läror  till  någon 
last,  särdeles  den,  som  sårar  ärbarbeten,  eller  sådana  ohöljda  och  skänd- 
liga  framställningar  af  denna  lasts  utöfning,  hvarigenom  främjandet  af 
ett  förderfligt  lefnadssätt  åsyftas;  brottet  skall  straffas  enligt  allmän  lag, 
och  skriften  konfiskeras. 

Såsom  allmän  regel  gälle,  i  afseende  på  konfiskerade  skrifter,  att 
något  mer  af  dem  ej  må  af  trycket  å  nyo  utgifvas,  än  det,  hvilket  dom- 
stolen, som  sist  i  målet  dömt,  icke  för  brottsligt  ansett. 

(Enl.  Rd.  B.  1866 — 66.  —  Lydde  förut:  Sedernas...  skal  umgällas  med  Femtio 
til  Ethundrade  Riksdalers  böter,  och  Skriften  confisqueras.     Såsom  . . .  ansett.) 

§  4. 

I  afseende  på  bevakningen  öfver  skrifters  lofliga  allmängörande, 
skola  följande  stadganden  gälla: 

l:o.  Chefen  för  Justitie-departementet  skall  tillkomma,  att  både  inom 
hufvudstaden  och  i  orterna,  antingen  sjelf  eller  genom  vederbörligen  af 
honom  förordnade  ombud,  vaka  öfver  skrifters  allmängörande,  på  det  sätt 
och  i  de  delar,  som  här  nedanföre  stadgas. 

2:o.  Till  befrämjande  af  detta  ändamål,  vare  härmed  till  ovägerlig 
efterlefnad  föreskrifvet,  att  i  samma  stund,  ej  senare  än  en  skrift  till 
försäljning  eller  till  spridande,  på  hvad  annat  sätt  som  helst,  utgifves, 
skall  ett  exemplar  aflemnas  i  Stockholm  till  Chefen  för  Justitie-departe- 
mentet och  i  hvarje  annan  ort  till  hans  förordnade  ombud.  Boktryckare, 
som  denna  föreskrift  uraktlåter,  bote  hvarje  gång  femtio  riksdaler;  och 
om  han,   utan  att  vara  försedd  med  Chefens  för  Justitie-departementet 


371 


TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN.  1 800. 


bevis  om  gjord  anmälan  af  ett  dagblad  eller  periodisk  skrift,  desamma 
trycker,  bote  etthundra  riksdaler,  och  skriftens  utgifvande  inställes,  intill 
dess  utgifvaren  iakttagit  livad  ofvanföre  derom  stadgad  t  är. 

3:o.  I  alla  de  fall,  der  åtal,  enligt  2  §  4  mom.  samt  3  §,  genom 
allmän  åklagare  anställes,  egc  Chefen  för  Justitie-departementet  eller 
hans  ombud  rättighet  att,  då  han  det  nödigt  pröfvar,  en  skrift  med  qvar- 
stad  belägga  låta,  hvilken  sist  inom  åtta  dagars  förlopp  verkställes. 
Börande  en  månad  efter  den  dag,  då  i  landsort  qvarstaden  lagd  blifvit, 
Chefen  för  Justitie-departementet  meddela  ombudet  sitt  gillande  eller 
upphäfvande  deraf.  Är  uti  hufvudstaden  qvarstad  ej  inom  åtta  dagars 
förlopp  lagd,  eller  i  landsorterna  Chefens  för  Justitie-departementet  gil- 
lande ej  inom  ofvanskrifna  en  månads  förlopp  ankommet,  må  qvarstad 
ej,  utan  efter  laga  domstols  och  tryckfrihetskomiténs  yttrande,  gälla. 
Men  vid  alla  de  tillfällen,  då  Chefen  för  Justitie-departementet  anser 
förbrytelser  emot  denna  lag  sig  yppa,  och  så  ofta  målet  ej  hör,  vare  sig, 
såsom  blott  ordningsmål,  under  hans  egen  pröfning,  eller,  vid  personliga 
förolämpanden,  till  den  oförrättades  enskilda  beifrande,  åligge  Chefen  för 
Justitie-departementet,  antingen  han  funnit  qvarstad  ega  rum,  eller  endast 
åtal  vid  laga  domstol,  att  skriften  ofördröjligen  och  omedelbart  till  Justitie- 
kanslcrens  laga  åtgärd  öfverlemna. 

4:o.  Till  ordningsmål  räknas,  om,  vid  tryckeris  anläggande,  urakt- 
låtes  hvad  1  §  5  mom.  derom  stadgar,  eller  om  boktryckare  en  hos  honom 
tryejkt  skrift  till  Chefen  för  Justitie-departementet  eller  hans  ombud  inom 
utsatt  tid  icke  aflemnar  eller  om,  emot  1  §  12  mom.,  tryckta  skrifter, 
hvarå  boktryckarenamn,  tryckningsort  eller  årtal  ej  äro  utsatta,  föryttras. 
I  dessa  fall  ege  Chefen  för  Justitie-departementet  att,  i  överensstämmelse 
med  hvad  denna  lag  stadgar,  den  brottslige  genast  pliktfälla;  denne  likväl 
obetaget,  att,  der  han  sig  så  befogad  finner,  hos  Konungen,  i  Dess  Justitie- 
revisions-expedition,  underdåniga  besvär  anföra,  i  Stockholm  inom  fem- 
tonde dagen  och  i  landsorterna  inom  en  månad,  sedan  han  af  Chefens 
för  Justitie-departementet  utslag  bevisligen  del  undfått.  För  öfrigt  äro 
ordningsmål  ej  andra,  än  sådana  ekonomiska,  som,  enligt  något  framdeles 
tillgörande  boktryckeri-  och  bokhandelsreglemente,  till  Chefens  för  Justitie- 
departementet pröfning  kunna  höra  och  till  rubbning  af  något  stadgande 
i  denna  lag  icke  leda. 

(Enl.  Rd.  B.  1879.  —  Lydde  förut:  Till...  boktryckare  underlåter,  att,  enligt 
1  §  10  mom.,  a  Skriften  utsätta  sitt  namn,  tryckningsorten  och  årtalet,  eller  om  han 
en  hos  honom  tryckt  Skrift  till  Hof-Cantzleren  eller  dess  Ombud  inom  utsatt  tid  icko 

aflemnar.     I  dessa leda.  —  Enl.  Rd.  B.  1840—41 :  Till . . .  aflemnar,  eller  om.  emot 

1  §  12  mom.,  tryckta   Skrifter,   hvarå  boktryckarenamn,   tryckningsort  eller  årtal  ej 
äro  utsatta,  föryttras.     I . . .  leda.) 

5:o.  Så  snart  någon  förbrytelse  mot  denna  lag  blifvit  af  Chefen  för 
Justitie-departementet  hos  Justitiekansleren  anmäld,  åligge  den  sistnämnde, 
att  ofördröjligen  låta  förbrytelsen,  genom  tillförordnad  aktör,  vid  behörig 
domstol,  åklaga;  och  bör  han  dessutom,  för  egen  del,  genom  vederbörande 
ombud,  öfver  tryckfrihetens  lagliga  bruk  tillbörlig  uppsigt  hafva.  Vare 
likaledes  Justitieombudsmannen  pligtig,  att,  i  afseende  på  förbrytelser 
emot  denna  lag,  lemna  sin  embetsåtgärd,  enligt  de  i  instruktionen, 
rörande  hans  befattning  med  andra  mål,  föreskrifna  grunder.  Enskildt 
förolämpande  eger  målseganden,  att  sjelf  eller  genom  ombud  åtala. 


372 


1800.  TBYCKFKIHKTbFÖRORDNlNGEN. 


6:0.  Sedan  sex  månader  förlupit,  efter  det  en  skrift  till  Chefen  för 
Justitie-dcpartementet  eller  hans  ombud,  enligt  näst  föregående  2  mom. 
inkommit,  hvaröfver  embetsbetyg  genast  afgifvas  bör,  må  ej  af  publik 
aktör  åtal  dera  ega  rum.  Enskild  man  njute,  enligt  allmän  lag,  till  godo 
sin  talan  uti  mål,  genom  h vilkas  tryckning  han  är  personligen  förolämpad. 
År  någon  skrift  med  qvarstad  belagd,  då  skall  åtal  ske  å  skriften,  inom 
åtta  dagar  i  hufvudstaden  och  i  orterna  åtta  dagar  efter  det  Chefens  för 
Justitie-departementet  gillande  af  qvarstaden  blifvit  kunnigt.  I  annat  fall 
upphöre  qvarstaden  och  vare  skriftens  försäljning  obehindrad. 

7:o.  Utgifvare  af  dagblad  och  periodiska  skrifter,  hvilka,  såsom  i 
1  §  7  mom.  stadgadt  är,  ensamme  äro  underkastade  författareansvar,  vare 
framför  andra  erinrade  om  ett  rätt  bruk  af  tryckfriheten,  och  umgälles 
utgifvarens  förbrytelse,  genom  sådant  blad,  dubbelt  i  alla  de  fall,  der 
med  penningar  pliktas. 

(I  T.  F.,  sådan  den  1812  antogs,  fans  efter  7:o  ett  moment,  som  lydde:  8:0  Anser 
Hof-Cantzleren  et  Dagblad  eller  Periodisk  Skrift,  vådlig  för  allmän  säkerhet,  eller 
utan  skäl  och  bevis  förnärmande  personlig  rätt,  eller  af  en  fortfarande  smädlig  egen- 
skap, må  han  äga,  at  i  Stockholm  genom  Öfver  Ståthållare  Embetet,  och  i  Lands- 
orterne,  genom  Konungens  Befallningshafvande,  genast  låta  inställa  Dagbladets  eller 
Periodiska  Skriftens  vidare  atgif  vande,  intil  dess,  efter  underdånig  anmälan  hos  Kongl. 
Maj:t,  hvilken  sist  inom  åtta  dagar  bör  äga  rum,  sedan  Hof-Cantzleren  om  qvarstadens 
verkställande  blifvit  underrättad,  och  sedan  Justitiac-Cantzleren  äfven  blifvit  hörd, 
Kongl.  Maj:t  i  Stats-Rådet  förordnat,  huruvida  den  instälda  Skriftens  fortsättning  må 
vidare  tillåtas;  och  ankommer  det  på  Kongl.  Maj:ts  Nådiga  förordnande,  huruvida 
Utgifvaren  af  et  sålunda  indragit  Dagblad  eller  Periodisk  Skrift,  må  något  annat 
Dagblad,  eller  Periodisk  Skrift,  framdeles  kunna  utgifva.  —  Enl.  Rd.  B.  1844 — 45 
borttogs  detta  mom.  och  de  följande  erhöllo  sina  nuvarande  nummer.) 

8:0.  Qvarstad  eller  konfiskation  gälle  ej  för  större  del  af  en  skrift, 
än  det  eller  de  blad,  häften  eller  tomer.  hvarå  åtal  göres. 

9:o.  Hvar,  som  beträdes  att  hafva  försålt  eller  utspridt  en  i  laga 
ordning  med  qvarstad  belagd  eller  konfiskerad  skrift,  vare  vid  alla  sådana 
tillfällen,  då  han  om  qvarstaden  kunskap  egt  eller  bort  ega,  till  samma 
ansvar  som  författaren  förbunden,  och  umgälle  förbrytelsen  efter  enahanda 
grunder.  Rubbning  af  qvarstad,  hvaruppä  försäljning  eller  utspridande 
icke  följt,  umgälles  enligt  allmän  lag. 

(Enl.  Rd.  B.  1865 — 66.  —  Lydde  ursprungligen:  10:o  Hvar...  umgälleB  eftor 
8  Cap.  8  §  Utsöknings-Balken.) 

10:o.  I  afseende  på  försäljning  och  utspridande  af  utifrån  inkomna 
skrifter  på  svenska  språket  ege  Chefen  för  Justitie-departementet  lika 
rättigheter  och  åligganden,  som  i  afseende  på  inom  riket  tryckta;  och 
vare  föryttrare  af  sådana  skrifter  underkastad  samma  skyldighet  och 
ansvar,  som  i  2  mom.  denna  §  för  boktryckare  stadgade  äro. 

ll:o.  Finner  Chefen  för  Justitie-departementet,  att  utrikes  ifrån  in- 
kommen, pä  främmande  språk  författad  skrift  innehåller  något  stridande 
emot  3  §:s  4,  5,  7,  9,  10  och  13  mom.,  äligge  honom,  att,  efter  tills 
vidare  dera  lagd  qvarstad,  i  underdånighet  inhemta  Kongl.  Maj:ts  be- 
fallning, huruvida  skriften  bör  till  föryttrande  frigifvas,  eller  under  vidare 
qvarstad  förblifva.  Till  den  ändan  åligge  hvar  och  en,  som  bokhandel 
idkar,  att  till  Chefen  för  Justitie-departementet  eller  hans  ombud  inlemna 
förteckning  på  inkomna  utländska  skrifter.  Skulle  å  någon  sådan  qvar- 
stad läggas,  inhemte  Chefen  för  Justitie-departementet  i  underdånighet 
Kongl.   Maj:ts  nådiga   befallning,   huruvida  skriften   bör  till   föryttrande 


373 


TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN.  1800. 


frigifvas,  eller  under  vidare  qvarstad  till  återutförande  förblifva,  då  det 
på  Konungens  nådiga  pröfning  må  ankomma,  om  och  till  hvad  belopp 
bokhandlaren  må  njuta  ersättning  af  statsmedlen. 

(Enl.  Rd.  B.  1870.  —  Lyddo  ursprungligen:  l2:o  Finner  Hof-Cantzleren,  at . . . 
hvar  och  en,  som  genom  gjord  anmälan  hos  Hof-Cantzleren,  är  berättigad  at  Bok- 
handel idka,  at  til  Hof-Cantzleren  eller . . .  Statsmedlen.) 

§  5. 

l:o.  Lagligheten  af  åtalade  tryckta  skrifters  innehåll  skall  hädan- 
efter alltid  pröfvas  af  en  jury  eller  nämnd,  bestående  af  nio  personer, 
hvilka  sammanträda  vid  den  domstol,  der  brott  emot  denna  lag  åtalas, 
och  der,  genom  förhör  med  parterna,  åklagarens  slutpästående  och  den 
tilltalades  förklaring,  ransakningen  fullbordas  bör. 

(Ursprungligen  var  nuvarande  6  mom.  det  första,  8  det  andra,  9  det  tredje, 
10  det  fjerde,  11  det  femte,  12  det  sjette,  13  det  sjunde,  14  det  åttonde,  15  det 
nionde,  16  det  tionde  och  sista.  —  Enl.  Rd.  B.  1815  erhöll  l:o  följande  lydelse: 
Lagligheten  af  Böckers  och  skrifters . . .  hvilka  utan  arfvode  eller  kostnads-ereättning 
för  denna  befattning,  sammanträda . . .  åklagarens  afgifvande  slutpåstående  och  den 
åtalades  infordrade  Förklaring,  ransakningen  fullbordas  bör.  —  Enl.  Rd.  B.  1817 — 18 
fick  mom.  sin  nuvarande  lydelse.) 

2:o.  Berefter  ega  parterne  välja  hvar  sina  fyra  och  domstolen  fem, 
tillsammans  tretton,  i  staden  eller  orten  derintill  nära  boende,  för  med- 
borgerlig dygd  väl  kända  personer,  af  hvilka,  sedan  de  efter  lag  blifvit 
af  domstolen  ojäfviga  förklarade,  en  ibland  de  af  vederparten  och  en 
ibland  de  af  domstolen  nämnda  personer,  bör  af  hvardera  parten  utan 
anförda  skäl  uteslutas. 

(Enl.  Rd.  B.  1816.) 

3:o.  Sedan  nämndens  antal  sålunda  blifvit  nedsatt  till  nio  leda- 
möter, skola  de  af  domstolen,  så  snart  sig  göra  låter,  till  utsättande  dag, 
sammankallas,  då  de  inför  domstolen  skola  afgifva  en  edlig  försäkran  att 
efter  sitt  bästa  förstånd  och  samvete  utlåtande  i  saken  afgifva,  och  att 
i  obrottslig  tystnad  hålla,  så  väl  det  som  under  öfverläggningen  yttras, 
som  hvilka  af  de  särskilda  ledamöterna  med  ja  eller  nej  röstat. 

(Enl.  Rd.  B.  1870.  —  Enl.  Rd.  B.  1815:  Sedan  . . .  inför  Domstolen  skola  aflägga 
en  så  lydande  Ed:  Allsvåldige  Gud!  Du  skådar  mitt  hjerta;  för  Ditt  allseende  öga 
är  intet  uppsåt  fördoldt;  vare  Din  Godhet  och  förbarmande  Nåd  mig  evigt  tillsluten, 
om  jag  döljer  min  öfvertygelse  i  detta  mål.  Jag  N.  N.  svär  derföre  vid  Gud  och 
Hans  heliga  Evangelium,  att  efter  mitt  bästa  förstånd  och  samvete  utlåtande  i  denna 
sak  afgifva;  och  att  det,  som  under  öfverläggningen  yttras,  skall  af  mig  i  obrottslig 
tystnad  hållas.) 

4:o.  Jemte  en  kort  och  noga  bestämd  skriftlig  sammanfattning  af 
målets  beskaffenhet  och  skick,  bör  domaren  då  för  nämnden  framställa 
denna  fråga:  Är  skriften  brottslig  efter  det  lagens  rum,  åklagaren  åbe- 
ropat? Och  må  nämnden,  sedan  domstolens  ordförande  och  ledamöter 
afträdt,  icke  åtskiljas,  innan  densamma  häröfver  med  ja  och  nej  röstat. 
Till  den  åklagades  fällande  fordras  minst  två  tredjedelar  af  rösterna; 
i  annat  fall  vare  han  frikänd. 

(Enl.  Rd.  B.  1817—18.  —  Enl.  Rd.  B.  1815:  Jemte...  innan  minst  tvåtredje- 
delar, genom  med  slutna  Sedlar  anställd  omröstning,  förenat  sig  att  med  Xej  eller 
Ja  besvara  den  af  Domaren  framställda  fråga,  huruvida  den  anklagade  är  brottslig, 
eller   ej.) 

5:o.  I  anledning  deraf  skall,  efter  inhemtad  underrättelse  om  nämn- 
dens åtgärd,  domstolen  ofördröjligen  för  partenia  afkunna  utslag  med 


374 


1 800.  TBYGKVBlHKTbFÖRORDNlKOKN. 


tillägg,  antingen  af  den  bestraffning,  h vartill  den  brottslige  sig  skyldig 
gjort,  eller  af  den  upprättelse,  hvartill  den  oskyldigt  anklagade  kan  be- 
rättigad anses. 

(Enl.  Rd.  B.  1815.) 

6:o.  Förbrytelser  emot  denna  lag  upptagas  vid  allmän  underrätt  i 
den  stad,  der  boktryckeriet,  ifrån  hvilket  den  åklagade  skriften  utkommit, 
an  lagd  t  är  eller,  på  sätt  1  §  innehåller,  vid  anläggandet  anmäldt  blifvit. 
I  Stockholm  sker  detta  upptagande  vid  första  allmänna  underrätt;  i  öfriga 
städer,  der  första  och  andra  underrätt  finnas,  vid  den  sistnämnda;  akade- 
miernas jurisdiktionsrätt,  enligt  deras  konstitutioner,  dock  oförkränkt. 
Stämningstid  vare  i  allt  fall,  ehvad  tryckeriet  inom  eller,  på  sätt  nyss- 
nämnde §  utstakar,  utom  staden  är  beläget,  enahanda,  och  förhålles 
dermed,  som,  om  stämningstid  i  staden,  lag  säger.  Uppstår  fråga  om 
boktryckares  eller  författares  af  en  tryckt  skrift  tilltalande  eller  hörande, 
böra  han  eller  de  vid  sådan  rätt  personligen  till  svars  stånda,  men  åt- 
njute  i  öfrigt  deras  rättegångsförmåner,  enligt  allmän  lag  och  särskilda 
författningar,  uti  allt  hvad  genom  detta  förordnande  icke  uttryckligen 
annorlunda  stadgadt  är. 

(Enl.  Rd.  B.  1844 — 45.  —  Lydde  förut:  Förbrytelser  emot  denna  Lag  uptagas 
i  Stockholm  vid  Kämners-Rätterne,  men  i  alla  andra  Städer  vid  R&dstufvu-Rätten  i 
den  Stad,  Boktryckeriet,  ifrån  hvilket  den  åklagade  Skriften...  blifvit;  Academier- 
nas  . . .  stadgadt  är.) 

7:o.  Sedan  nämndens  utlåtande  således  blifvit  inhemtadt,  pröfve  och 
afgöre  domaren  saken,  och  underställc  sitt  utslag  hofrättens  pröfning,  på 
sätt  25  kap.  5  §  rättegångsbalken  bjuder;  men  i  alla  fall  skola  hand- 
lingarne uti  tryckfrihetsmål  underställningsvis  af  underrätten  till  hofrätten 
insändas. 

(Enl.  Rd.  B.  1815;  men  detta  mom.  blef  då  det  8:de,  hvaremot  nuvarande  8:o 
blef  7:o.     Förändringen  i  denna  numrering  skedde  enl.  Rd.  B.  1817 — 18.) 

8:o.  Finner  Chefen  för  Justitie-departementet  eller  hans  ombud  sig 
befogad,  att,  på  de  grunder  för  qvarstad  å  tryckt  skrift,  här  ofvan  stad- 
gade äro,  förordna  eller  äska,  det  någon  skrift  med  qvarstad  beläggas 
må,  vare  han  eller  det  berättigad,  att  i  Stockholm,  genom  biträde  af 
Öfverståthållareembetet,  och  i  öfriga  städer  samt  orterna,  medelst  skynd- 
sam handräckning,  som  ej  får  vägras  af  den  magistrat,  hvarunder  bok- 
tryckeriet, enligt  §  1,  lyder,  sådan  qvarstad  erhålla;  börande  öfver 
förloppet  af  qvarstadsförrättningen  och  orsakerna  dertill,  samt  i  afseende 
på  den  åklagade  skriften,  om  och  huru  många  exemplar  då  ännu  finnas 
uti  boktryckarens  värjo,  anteckning  trefaldt  författas,  hvaraf  den  ena 
tillställes  Chefen  för  Justitie-departementet  eller  hans  ombud,  den  andra 
magistraten  och  den  tredje  boktryckaren.  Magistraten  vare  pligtig,  att, 
vid  ansvar  såsom  för  embetsförsummelse,  med  näst  afgående  post,  en 
afskrift  af  denna  anteckning  till  Justitiekansleren  insända.  I  Stockholm 
varde  samma  anteckning,  genast  eller  sist  inom  nästföljande  dags  utgång, 
till  Justitiekansleren  aflemnad.  Justitiekansleren  må  sedermera,  i  Stock- 
holm, inom  åtta  dagar,  och  i  landsorterna,  allrasist  inom  trenne  veckor, 
efter  det  qvarstaden  lagd  blifvit,  hafva  hänvist  målet  till  vederbörlig  dom- 
stol och  aktör  förordnat,  då  domstolen,  sist  inom  åtta  dagar,  må  pröfva, 
om  qvarstaden  skall  ega  bestånd.  Sker  det  ej,  och  är  icke  qvarstad 
inom  en  månad  häfven,  ege  boktryckare  rätt,  i  enahanda  ordning,  som 


375 


TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN.  1800. 


handräckning  af  magistraten  till  qvarstadens  beläggande  meddelad  blifvit, 
att  fordra  dess  brytande,  hvilket  icke  vägras  ma,  vid  ansvar  af  embetets 
förlust.  Chefen  för  Justitie-departementet  eller  hans  ombud  ege  ej  niagt 
att,  annorlunda  än  nu  sagdt  är,  qvarstad  fordra  eller  vidare  befattning 
med  saken  taga,  utan  hänskjute  genast  alltsammans  till  Justitiekansleren, 
pä  hvilkens  ytterligare  embetsåtgärd  och  ansvar  det  ankommer,  att  sådana 
mål  varda,  enligt  denna  och  allmän  lag,  handhafda.  Anmäles  hos  Justitie- 
kansleren omedelbarligen  nägon  skrift  till  åtal,  bör  han,  sist  inom  fjorton 
dagar,  om  målets  upptagande  vid  laga  domstol,  genom  af  honom  till- 
förordnad aktör,  anstalt  foga;  men  icke  må  han  om  någon  sådan  före- 
gående qvarstad,  som  här  framföre  nämndt  är,  förordna  utan  Chefens 
för  Justitie-departementet  eller  hans  ombuds  hörande  och  tillstyrkande. 
Ar  målet  till  laga  domstol  kommet  och  qvarstad  der  af  aktör  yrkad,  bör 
domstolen  sig  deröfver,  inom  åtta  dagar,  utlåta,  men  likväl,  derest  det 
utan  tidsutdrägt  ske  kan,  Chefens  för  Justitie-departementet  eller  hans 
ombuds  utlåtande  inhemtas.  Afslås  qvarstadspåstäendet,  fortfares  ändock 
med  rättegången;  men  om  påståendet  gillas,  och  har  Chefen  för  Justitie- 
departementet eller  hans  ombud  sådant  tillstyrkt,  skall  qvarstaden  verk- 
ställas; dock  bör  underrättens  utslag,  i  båda  dessa  fall,  utan  uppehåll  till 
hofrätten  insändas.  Hofrätten  bör  genast  deröfver  infordra  tryckfrihets- 
komiténs  utlåtande.  Tillstyrker  denna  qvarstads  beläggande,  må  hofrätten, 
der  så  skäligt  pröfvas,  efter  utslag,  en  sädan  qvarstad  bifalla,  och  stände 
den  då  fast  intill  rättegängens  slut.  Har  tryckfrihetskomitén  afstyrkt 
qvarstad,  men  hofrätten  ändock  tinner  den  ega  rum,  dä  mä  hofrättens 
utslag  ej  i  verkställighet  gå,  utan  linderställes  Högsta  domstolens  åtgörande. 
Rikels  Ständers  Justitieombudsman  ege,  att  efter  erhållen  underrättelse, 
da  sådant  mål  till  öfverläggning  förekommer,  dervid  tillstädes  vara;  h var- 
efter honom  åligge,  att  Högsta  domstolens  protokoll  och  utslag  i  målet 
genast  till  trycket  befordra,  pä  publik  bekostnad,  i  händelse  enskild  för- 
läggare ej  skulle  erhållas. 

i>:o.  Vid  underrätt  pröfve  och  afgörc  domaren  saken,  men  underställe 
sitt  utslag  hofrättens  pröfning,  på  sätt  25  kap.  5  §  rättegångsbalken  bjuder, 
men  i  alla  fall  skola  handlingarne  uti  tryckfrihetsmål  underställningvis  af 
underrätt  till  hofrätten  insändas. 

l():o.  Ar  åklagad  skrift,  efter  åklagarens  påstående,  af  sa  brottslig 
beskaffenhet,  att  urbota  bestraffning  dera  följa  bör,  och  skriftens  författare 
hörer  till  det  stånd,  att,  efter  lag  och  författningar,  han  endast  i  hofrätt 
för  dylikt  brott  dömas  kan,  förvise  då  underrätt,  der  namnsedeln  blifvit 
öppnad,  saken  till  hofrättens  handläggning,  hvarefter  med  densamma 
vidare  fortares,  såsom  denna  tryckfrihetslag  föreskrifver. 

ll:o.  Angripas,  uti  af  trycket  utkomna  skrifter,  enskilda  personer, 
en  eller  flera,  och  det  ej  sker  i  och  för  deras  embete,  derom  ma  ej 
annor  än  rätter  mälsegande  kära,  ej  heller  mä  tillförordnad  publik 
aktör  någonsin  sådant  i  sitt  käromål  upptaga  och  åklaga.  Målseganden 
vare  likväl  obetaget,  att  hos  Justitiekanslerseinbetet  begära  biträde  i 
rättegången  af  kronans  ombud,  och  mä  pä  Justitiekanslerens  eget  om- 
pröfvande  ankomma,  att  härtill  bifall  lemna;  dock  kan  sådan  aktörs 
frånvaro  eller  uteblifvande  icke  uppehålla  målets  företagande  och  af- 
görandc   vid  domstolen.     Sådan  äklagan  af  enskilda  personer  handteras 


376 


1800.  TRYCKKBIHKTSFÖBOBDNJNOBN. 


i  alla  delar,  efter  det  rättegångssätt,  denna  och  allmän  lag  föreskrifva; 
dock  må  underdomaren,  vid  sådana  enskilda  tvister,  utan  inhemtadt  ut- 
låtande af  Chefen  för  Justitie-departementet  eller  hans  ombud,  qvarstads- 
frågor  upptaga  och  deröfver  meddela  utslag,  hvaröfver  parterna  ega  i 
laglig  ordning  hos  öfverrätten  besvär  anföra;  i  hvilket  fall  qvarstaden 
ej  må  verkställas. 

12:o.  I  frågor  om  q  v  ar  st  ad  böra,  i  sådant  fall,  Konungens  Befallnings- 
hafvande  och  vederbörande  magistrater  ovägerligen  och  vid  ansvar  biträda ; 
dock  må  ej  hos  bokhandlare  eller  annan  försäljare  å  någon  inom  riket 
utkommen  skrift  qvarstad  begäras,  utan  att  genom  bevis  kan  styrkas,  att 
skriften  i  tryckningsorten  blifvit  med  qvarstad  belagd,  eller  i  det  fall,  att 
skriften  ej  blifvit,  enligt  4  §  2  mom.,  till  Chefen  för  Justitie-departementet 
eller  hans  ombud  inlemnad. 

13:o.  Varder  någon  af  trycket  härstädes  utkommen  eller  utländsk, 
hit  i  riket  införd,  skrift,  utaf  en  eller  flera  främmande  staters  sändebud 
eller  deras  regeringar  anmäld,  såsom  innefattande  sådana  ämnen,  hvilka 
kunna  föranleda  till  missnöje  hos  andra  magter,  ege  Konungen  att  derom, 
efter  sakens  och  omständigheternas  beskaffenhet,  i  nåder  förordna  samt, 
om  Han  så  nödigt  pröfvar,  om  skriftens  seqvestreraude  och  indragning 
genom  Chefen  för  Justitie-departementet  eller  Justitiekansleren,  så  väl 
hos  boktryckare  som  försäljare  eller  andra  utspridare,  låta  föranstalta, 
och  hvarmed  förhål les  på  sätt,  som  angående  beläggande  med  qvarstad 
här  ofvanföre  stadgadt  tinnes;  skolande  i  de  fall,  då  den  af  förenämnde 
embetsmän,  som  om  verkställigheten  erhåller  Konungens  nådiga  befallning, 
icke  hänviser  skriften  till  åtalande  af  aktör  vid  vederbörlig  domstol,  be- 
mälde  embetsmän  genast  ovägerligen  infordra  tryckfrihetskomiténs  ut- 
låtande om  den  i  fråga  varande  skriften.  Finner  komitén,  som  ej  eger 
ingå  uti  någon  pröfning  om  politiska  konsidcrationer  och  förhållanden, 
att  skriften,  efter  lagens  bokstaf,  ej  åtalas  kan,  då  ankommer  det  på 
Konungens  nådiga  pröfning,  om  förläggare  eller  boktryckare  må,  i  thy 
fall,  till  mer  eller  mindre  del  af  statsmedlen  njuta  någon  ersättning  för 
omkostnaden  till  tryckning  och  papper  af  hvad  utaf  upplagan  kunnat 
indragas. 

*  14:o.  Skulle  den  oförmodade  händelsen  inträffa,  att  tryckfrihets- 
komitén,  med  anledning  af  108  §  regeringsformen,  varder  till  ansvar 
stäld,  upptages  och  afgöres  målet  af  Svea  Hofrätt,  uppå  åkäran  af  advokat- 
fiskalen  derstädes.  Domen  varder  genast  efter  afkunnandet,  med  alla  der- 
till  hörande  protokoll  och  handlingar,  på  publik  bekostnad,  genom  trycket, 
befordrad  till  allmänhetens  kunskap.  Kommer  saken  till  Konungens 
Högsta  domstol,  förhålles  på  enahanda  sätt.  Den  man,  som  af  Riksens 
Ständer  blifvit  tillförordnad  att  Justitieombudsmannen  i  embetet  efter- 
träda, vare  vid  sådant  tillfälle  pligtig,  att  hans  embetes  skyldigheter  utöfva, 
föranstalta  om  tryckningen  af  rättegångshandlingarne  samt  bivista  öfver- 
läggningarne  uti  målet  hos  Högsta  domstolen. 

15:o.  Alla  mål,  angående  förbrytelser  emot  denna  lag,  skola,  vid 
ansvar  för  domare  och  embetsmän,  med  största  skyndsamhet  afgöras, 
och  vid  alla  tillfällen,  då  fråga  kunde  uppstå  om  flera  olika  brotts  be- 
straffning, särskildt  behandlas,  äfvcnsom  den  brottslige,  i  alla  de  fall, 
då   han    ej    redan    gjort    sig   saker   till  dödsstraff  eller  straffarbete  på 


TRYCKFIUUETÖKÖIIOKDNINGKN.  J800. 


lifstid,  skall  särskildt  undergå  den  bestraffning,  som  han,  enligt  denna 
lag,  sig  ådragit. 

Böter,  som  i  denna  lag  utsatta  äro,  förvandlas  efter  allmän  lag. 

(Enl.  Bd.  B.  1865— C6.  —  Lydde  förut:  Alla...  dödsstraff  eller  fästning  för 
lifstiden,  skal . . .  ådragit.  Böter  efter  denna  Lag  må  ej  förvandlas  i  annat  straff  än 
fängelse  å  fästning,  efter  beräkning  af  Sexton  Riksdaler  Tretiotvå  Sk  ill  ingår,  såsom 
svarande  emot  h  varje  månads  fängelse,  månaden  räknad  til  Tjugu  åtta  dagar.  Böter 
under  ofvannämnde  summa  svare  emot  Fjorton  dagars  fängelse  i  orten,  där  för- 
brytelsen skedt.) 

16:o.  Böter  efter  denna  lag  tillfälle  kronan,  de  fall  undantagna,  då 
böter,  enligt  hvad  här  ofvan  stadgadt  är,  målseganden  ensamt  tillkomma. 

(Enl.  Bd.  B.  1866—66.  —  Lydde  förut:  Böter  efter  denna  Lag  gånge  til  tvä- 
skiftes  emellan  åklagaren  och  närmaste  inrättning  för  de  fattige,  de  fall  un  dan  tagne, 
då  Böter,  enligt  hvad  här  ofvan  stadgadt  är,  målsäganden  ensamt  t  il  fal  la.) 

Till  yttermera  visso  hafve  vi  detta  med  vare  namns  och  insegels 
undersättande  stadfästat  och  bekräftat,  som  skedde  i  Örebro  den  sextonde 
dagen  i  Juli  månad,  år  efter  Christi  börd  det  ettusende  åttahundrade 
och  på  det  tolfte. 

På  ridderskapets  och  adelns  vägnar:  På  presteståndets  vägnar: 

C.  LAGERBRING.  JAC.  AX.  LINDBLOM.     . 

h.  t.  landtmarskalk.  talman. 

(L.  S.)  (L.  S.) 

På  borgareståndets  vägnar:  På  bondeståndets  vägnar: 

H.  N.  SCHWAN.  LARS  OLSSON. 

h.  t.  talman.  n.  v.  talman. 

(L.  S.)  (L.  S.) 

Detta  allt,  som  föreskrifvet  står,  vele  Vi  ej  allenast  Sjelfve  för 
gällande  grundlag  antaga,  utan  bjudc  och  befalle  jemväl  i  nåder,  att 
alle  de,  som  Oss  och  Vare  efterträdare  samt  riket  med  huldhet,  lydno 
och  hörsamhet  förbundne  äro,  böra  denna  tryckfrihetsförordning  erkänna, 
iakttaga,  efterlefva  och  hörsamma.  Till  yttermera  visso  hafve  Vi  detta 
med  egen  hand  underskrifvit  och  bekräftat,  samt  Vårt  Kongl.  insegel  låtit 
veterligen  hänga  här  nedanföre,  som  skedde  i  Örebro  den  sextonde  dagen 
i  Juli  månad,  året  efter  Vår  Herres  och  Frälsares  Jesu  Christi  börd,  det 
ettusende  åttahundrade  och  på  det  tolfte. 

CARL. 

(L.  S.) 

Genom  antagandet  af  denna  tryckfrihetsförordning  tillför- 
säkrades pressen  stora  fördelar,  och  boktryckarnes  ställning  blef 
betydligt  bättre  än  den  hittills  hade  varit;  men  äfven  härefter 
gick,  genom  det  fortsatta  godtyckliga  handhafvandet  af  lagen 
och  genom  särskilda  påbud,  mycket  af  dessa  fördelar  förloradt. 
Hvad  hofkansleren  sjelf  tänkte  om  denna  förordning  i  dess  första 
början  framgår  af  följande  handbref  till  justitiekansleren  grefve 
Wachtmeister,  dat.  den  11  febr.  1811: 

»Jag  tänkte  i  dag  tillskrifva  dig  ett  memorial  a  embetets 
vägnar,  för  att  öfverlemna  till  din  åtgärd  eller  snarare  fråga  om 
någon  laglig  åtgärd  kunde  läggas  vid  det  märkbara  bladet  i  dag 


378 


1800.  HOFKANSLERENS    ÅS1GT    OM    TBYCKFlilHETBFÖBORDNlNGEN. 


af  Nya  Posten.  Jag  vill  likväl  hellre  i  förväg  koncertera  mig 
med  dig,  om  i  tryckfrihetslagarnes  närvarande  ställning,  då 
otydlighet  och  ängsligt  bevarande  af  smädarens  fri-  och  rättig- 
heter vid  hvarje  förekommande  tillfälle  äro  i  uppenbar  strid  med 
samhällsordningens  helgd  och  den  allmänna  säkerhetens  kraf, 
något  åtal  bör  ega  rum?  Fråga  har  härom  varit  väckt  i  stats- 
rådet; man  har  trott,  att  regeringen  borde  begagna  de  lagar  som 
finnas,  ehuru  otillräckliga  de  än  må  vara;  nyttja  de  försvars- 
medel dess  lagliga  rätt  henne  lemnar,  ehuru  föga  båtande  och 
verksamt  det  än  må  synas.  Man  har  äfven  ansett  att  Högsta 
domstolen  otvifvelaktigt,  då  ett  mål  af  sådan  beskaffenhet  sig 
företer,  förklarar  tryckfrihetslagens  tydliga  motsägelse  i  anseende 
till  boktryckarens  ansvar  i  mål  af  urbota  art,  och  således  genom 
boktryckarens  fällande,  bereder  en  utväg  för  rättvisan  att  upp- 
hinna den  förvundne  brottslingen.  Om  dessa  premisser  kunna 
anses  såsom  otvifvelaktiga,  uppstår  frågan  om  deras  tillämpning 
i  anseende  till  n:r  13  af  Nya  Posten.  Enligt  min  öfvertygelse 
är  ingenting  mera  skamlöst,  än  detta,  från  svensk  bokpress  ut- 
kommet. Skriftens  syftning  är  uppenbarligen  den,  att  under  an- 
förande af  vissa  törhända  grundade,  andra  åter  alldeles  sanna 
uppgifter  småningom  och  lömskt  uppvigla  soldater  och  under- 
officerare mot  deras  befäl  och  genom  en  filiation  af  denna 
söndringslära  med  tillhjelp  af  fräckhet,  strafflöshet  och  filantro- 
piskt bemantlad  nitälskan  för  soldatens  öde,  slita  lydnadens 
band,  qväfva  den  allmänna  ordningens  frö  i  lättrörda  hjertan, 
samt  bereda  en  anarkisk  villa,  som  leder  till  statens  undergång. 
Med  denna  syftning,  som  lätt  inses  af  hvarje  oväldig  man,  är 
det  likväl  svårt  att  kunna  hänföra  skriften  till  något  af  de 
14  mom.  i  3  §  af  tryckfrihetslagen,  och  likväl  kan  den  i  mer 
eller  mindre  mån  lämpas  på  alla.  Jag  skulle  ställa  den  under 
7  mom.,  om  man  icke,  med  afvikande  från  allmänna  lagens 
stadganden,  ej  ditsatt  ordet  tydelig,  epithete,  som  väl  ingen  för- 
fattare kan  vara  nog  enfaldig  att  förtjena,  och  som  ej  heller  är 
nödvändigt,  för  att  verka  på  redan  jäsande  sinnen,  som  förstå 
halfqväden  visa.  Det  lär  således  bli  det  generela  12  mom.  som 
får  tillegna  sig  detta  blad,  men  huru  blygsamt  lyser  ej  detta 
bland  sina  grannar,  och  huru  svagt  är  ej  straffet  äfvensom  brot- 
tets lydelse.  Säg  mig  din  tanke  om  allt  detta  till  i  morgon 
bittida.  Läs  bladet,  i  händelse  du  ej  gjort  det,  och  yttra  sedan, 
om  icke  på  den  vulkaniserade  jordskorpan,  å  hvilken  vi  uppföra 
våra  stolta  byggnader  för  framtiden,  snart  erfordras  några  andra 


379 


H0KKAN8LKKENS    OMBUD    KÖK    BOKTKYCKKltlKK.  1800 


skyddsvärn  än  sammantrasslade  tryckfrihetslagar  och  langa 
diskussioner  utan  resultater.» 

Samma  dag  aflät  hofkansleren  till  justitiekansleren  embets- 
memorial  af  följande  lydelse:  »Som  jag  för  min  del  funnit  senare 
artikeln  i  n:r  13  af  Nya  Posten  för  i  dag  vara  af  nog  eftertänklig 
beskaffenhet,  och  de  i  detta  dagblad  upptagne  beskyllningar  ound- 
vikligen synas  kräfva  lagliga  bevis,  för  att  ej  våldföra  rättvisans 
fordringar  och  forvilla  allmänhetens  omdöme;  så  tror  jag  mig 
böra  i  kraft  af  tryckfrihetsförordningens  4  §  3  mom.  till  tit. 
öfverlemna,  om  och  hvad  åtgärd  vid  detta  tillfälle  lagligen  kan 
ega  rum.» 

Artikeln  åtalades,  och  boktryckaren  Marquard  dömdes  att 
bota  G()  rdr  32  sk.  bko. 

Genom  den  nya  tryckfrihetslagen  upphäfdes  Boktryckeri- 
societetens  officiela  verksamhet,  och  i  stället  för  ombudsmannen 
komnio  hofkanslerens  ombud  i  alla  städer  der  boktryckeri  drefs. 
Dessa  ombud  tillsattes  ä  de  flesta  ställen  efter  konsistoriernas 
förslag,  men  bland  de  sålunda  förordnade  hade  en  stor  del,  såsom 
lätt  förklarligt  är,  föga  satt  sig  in  i  den  nya  förordningens  anda 
och  hyste  ofta  ännu  mindre  sympati  för  densamma.  De  upp- 
fattade derför  också  sin  uppgift  mycket  olika,  och  de  voro,  enligt 
hofkanslerens  äsigt,  pä  ena  stället  eller  den  ena  gången  för  med- 
görliga  och,  ehuru  mera  sällan,  pä  ett  annat  ställe  eller  en  annan 
gäng  allt  för  nitiska  i  sitt  efter  indragningsmaktens  införande 
ofta  särdeles  obehagliga  kall.  Såsom  exempel  på  ombudens  ställ- 
ning vilja  vi  anföra,  att  då  1812  i  Gefleborgs  läns  Veckoblad 
förekom  en  artikel  kallad  Något  om  krig  och  fred,  som  fortgick 
genom  flera  nummer  af  tidningen,  och  n:r  ()(5  och  67  deraf  kommo 
hofkansleren  tillhanda,  han  genom  bref  af  den  5  jan.  1813  till 
konungens  befallningshafvande  lät  inställa  utgifvandet  af  tid- 
ningen och  afsatte  ombudet  för  det  han  lemnat  ifrågavarande 
artikel  oanmärkt.  Redan  två  dagar  derefter,  eller  den  7  samma 
manad,  skrifver  hofkansleren  till  konungens  befallningshafvande: 
/. . .  Då  sedermera  hos  mig  förekommit  att  allmänna  rörelsen  i 
Gette  kunde  lida,  om  icke  något  tillfälle  vore  för  handen  att  med- 
dela allmänheten  kungörelser  om  varuförsäljningar  och  andra 
lokala  efterrättelser  af  alla  slag,  så  har  jag  trott  mig  böra  an- 
moda tit.  gifva  borgmästaren  Sundnvist  tillkänna,  att  han,  om 
behofvet  sa  skulle  fordra,  i  egenskap  af  bihang  till  fbrbemälte 
veckoblad  kan,  i  af  vaktan  på  Kongl.  Maj:ts  beslut,  trycka  och 


380 


1800.  TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGENS   TILLÄMPNING. 


utgifva  de  annonser,  kungörelser  och  andra  publikationer,  som  i 
och  för  handel,  rörelse  eller  lokala  förhållanden  kunna  till  honom 
insändas.» 

Ombudet  i  Gefle,  professor  Lundström,  förklarar  sig  i  skrif- 
velse  till  hofkansleren  den  7  jan.:  ». . .  Sjelf  missnöjd  med  det 
oskickliga,  som  i  berörda  veckoblad,  under  rubrik:  något  om  krig 
och  fred,  förekommer,  men  genast  vid  genomläsandet  förvissad, 
genom  utgifvarens  kända  tänkesätt,  om  hufvudsakliga  syftningen 
med  denna  artikel,  samt  tillika  eftersinnande  den  grundsatsen: 
man  får  icke  skåda  halfgjordt  arbete,  ansåg  jag  hvarken  nödigt 
eller  mig  tillständigt,  att  vidtaga  den  åtgärd,  hvartill  ofvan  an- 
förda §  (g  4,  mom.  8)  i  högstberörda  förordning  berättigar.  Likväl 
besökte  jag  utgifvaren,  för  att  ytterligare  försäkra  mig  om  be- 
skaffenheten af  den  fortsättning,  han  åt  detta  samtal  ville  gifva. 
Han  svarade  mig,  att  jag  af  hans  kända  sätt  att  tänka  och  vara 
borde  kunna  sluta  till  den  vändning,  som  den  började  artikeln 
i  fortsättningen  skulle  erhålla,  och  att  jag  dermed  skulle  blifva 
fullt  tillfreds.  . .  .  Slutligen  anser  jag  det  vara  min  skyldighet 
nämna  att  borgmästar  Sundqvist,  ehuru  icke  alltid  lycklig  för- 
fattare eller  utgifvare,  är  en  ganska  god  medborgare  och  under- 
såte, osvikligen  och  varmt  tillgifven  så  väl  Hans  Maj:t  konungen 
och  Hans  Kongl.  Höghet  kronprinsen.  Långt  ifrån  att  vara 
frondeur,  älskar  han  och  välsignar  den  regering,  genom  hvilkens 
vishet  och  outtrötteliga  bemödanden  närvarande  ljusare  utsigter 
uppgått  för  vårt  fädernesland.  . .  .» 

Äfven  landshöfdingen  intygade  Sundqvists  lojalitet. 

Den  12  jan.  skref  hofkansleren  till  konungens  befallnings- 
hafvande:  ». . .  Med  anledning  så  väl  af  den  sedermera  i  före- 
nämnda  veckoblad  införda  fortsättning  af  den  anmärkta  artikeln 
»Något  om  krig  och  fred»,  som  tillfredsställande  förklarar  den  i 
n:r  60 — 07  i  afseende  på  Sveriges  politiska  ställning  uppkastade 
fråga,  som  med  afseende  på  det  hedrande  vitsord  tit.  lemnat 
redaktören  borgmästaren  Sundqvist,  har  Kongl.  Maj:t  i  nåder 
befalt,  att  Gefleborgs  läns  Veckoblad  må  fortsättas  under  samma 
benämning,  men  tillika  befalt,  det  Sundqvist  må  tjenligen  före- 
hållas,  att  med  mera  urval  begagna  de  artiklar,  som  till  införande 
i  dess  tidning  insändas,  och  ej  genom  en  olämplig  fördelning  gifva 
anledning  till  deras  missförstående. 

Jemte  det  jag  nu  på  nådig  befallning  får  anmoda  tit.  för- 
ständiga Sundqvist  detta  Kongl.  Maj:ts  nådiga  beslut,  får  jag 
tillika  begära,  det  tit.  behagade  till  honom  återlemna  det  i  förvar 


381 


VARNING    ÅT    BOKTRYCKARE.  1800. 


tagna  beviset  och  sedermera  om  verkställigheten  häraf  lemna  mig 
benägen  underrättelse.» 

Genom   skrifvelse  den  25  jan.  återinsattes  äfven  ombudet  i 
sin  befattning. 

Vi  ämna  här  icke  följa  den  nya  tryckfrihetsförordningens 
handhafvande  och  den  rad  af  indragningar  och  officiela  åtal,  som 
med  mer  eller  mindre  stöd  deraf  gjorts,  isynnerhet  som  dessa 
åtal  hnfvudsakligen  drabbade  tidningarne,  och  allt  efter  som 
dessas  utgifvande  från  boktryckaren,  som  dera  en  tid  egt  ute- 
slutande privilegium,  öfvergick  till  hvilken  välfrejdad  svensk  man 
som  helst,  mera  uteslutande  rör  den  periodiska  pressens  historia. 
Några  exempel  från  den  första  tiden  vilja  vi  emellertid  anföra. 

Det  var  icke  nog  med  att  boktryckaren  var  ansvarig  enligt 
tryckfrihetsförordningen  för  livad  han  tryckte;  äfven  om  han 
icke  enligt  denna  lag  kunde  åtalas,  fick  han  stundom  en  war- 
ning».  Den  24  sept.  1810  öfversände  ombudet  i  Vexiö  till  hof- 
kansleren  en  der  tryckt  bok  med  titel  Jesu  Christi  Barndoms 
boh  etc.  med  åtskilliga  anmärkningar.  Hofkansleren  svarade 
den  fi  okt.  att  han  »icke  annat  kan  än  gilla  så  väl  tit.  deremot 
gjorda  anmärkningar,  som  den  uppmärksamhet,  hvarmed  tit. 
verkställer  det  honom  uppdragna  förtroende»;  men  ansåg  likväl 
»förenämnda  skrift  dels  icke,  enligt  tryckfrihetsförordningens 
föreskrifter,  kunna  komma  under  åtgärd  af  hofkansleren  eller 
dess  ombud,  dels  vara  af  det  ringa  värde,  att  den  knappt  för- 
tjenar  något  afseende.  Kanhända  den  likväl  i  någon  omständig- 
het bort  fästa  konsistorii  uppmärksamhet.  Då  skriften  likväl 
vittnar  om  den  ringa  smak  och  urskilning  boktryckaren  Rask 
visat  med  dess  utgifvande,  kunde  en  varning  till  honom  för 
framtiden  icke  vara  ur  vägen.» 

I  Vexiöbladet  1812  n:r  12  förekom  en  artikel  med  rubrik 
Mina  vurmerier,  hvaruti  hofkansleren  ansåg  att  »sättet  af  Norges 
förening  med  Sverige  på  ett  högst  eftertänkligt  sätt  afhandlas>. 
Danska  chargé  d'affaires  gjorde  äfven  anmärkning  mot  obe- 
hörigheten af  sagda  artikel,  hvarför  hofkansleren  förordnade 
om  qvarstads  läggande  å  tidningsnumret  samt  den  24  mars 
tillskref  ombudet  i  Vexiö:  »Som  den  betänkliga  egenskapen  af 
Vexiöbladet  n:r  12  för  den  14  dennes  förmodligen  undfallit  tit. 
uppmärksamhet,  så  har  jag  med  denna  dags  post  tillskrifvit 
landshöfdingen  på  stället  om  skyndsam  handräckning  till  qvar- 
stads läggande  på  nämnda  tidningsnummer.     Af  detta  tillfälle 


382 


1800.  INSKRÄNKNING    I    T1DNINGAR8    RÅTT    ATT    MEDDELA    NOTISER. 


tar  jag  mig  anledning  anmoda  tit.  att  vid  samma  blad,  i  synner- 
het hvad  politiska  artiklar  beträffar,  hädanefter  fästa  en  nog- 
grannare tillsyn,  samt  förehålla  direktör  Rask,  såvida  han  sjelf 
är  utgifvare  af  tidningen,  sitt  ofog  att  deri  afhandla  ämnen, 
som  möjligen  kunna  anses  vara  utom  dess  område,  vådliga  för 
dess  fädernesland,  och  inleda  honom  i  ett  ansvar,  som  kan  med- 
föra ledsamheter  för  honom  sjelf,  och  troligen  vid  detta  tillfälle 
ej  uteblifva.» 

Emellertid  hänsköt  hofkansleren  frågan  huruvida  åtal  å  ar- 
tikeln kunde  anses  ega  rum  till  tryckfrihetskomitén.  Denna  fann 
artikeln  efter  lagens  bokstaf  icke  kunna  åtalas.  Hofkansleren 
måste  derför  nöja  sig  med  att  hemställa  att  Kongl.  Maj:t  måtte 
låta  bero  vid  blotta  indragningen  af  tidningsnumret,  »hvarigenom 
tit.  Baudissins  begäran  är  uppfyld  och  ändamålet  vunnet».  Och 
härvid  blef  det. 

Bland  de  tillägg  till  och  »förtydliganden»  af  tryckfrihets- 
förordningen, som  de  närmaste  åren  efter  dess  antagande  af  hof- 
kansleren utfärdades,  var  ett,  som  genom  skrifvelse  den  13  maj 
1811  delgafs  ombuden,  så  lydande:  »På  Hans  Kongl.  Höghet 
kronprinsens  nådiga  befallning  får  jag  härmed  underrätta  tit., 
att  inga  artiklar  som  i  politiskt  afseende  på  något  sätt  röra 
Sverige,  få  hädanefter  utur  utländska  dagblad  i  de  svenska  in- 
föras, hvarom  tit.  behagade  vederbörande  tidningsutgifvare  för- 
ständiga.» Ombudet  i  Vexiö  begärde  med  stöd  häraf  och  för  att 
visa  sitt  nit  1812  qvarstad  å  den  hos  Berg  i  Vexiö  tryckta  »Den 
anspråkslöse  Samlaren»  för  en  d^ri  intagen  artikel  med  rubrik 
London  d.  28  Dec,  hvilken  artikel  ombudet  ansett  icke  kunna 
lemnas  utan  anmärkning.  I  skrifvelse  den  5  febr.  1813  förklarar 
likväl  hofkansleren,  att  han  »vid  pröfningen  af  den  ifrågavarande 
artikeln  ej  kunnat  stadfästa  den  äskade  qvarstaden»  . . . ,  men  »tit. 
bör  boktryckaren  Berg  tillkännagifva,  att  om  han  ännu  en  gång 
förbryter  sig  mot  den  föreskrift  honom  blifvit  meddelad  (och  som 
till  undvikande  af  all  förtydning  skriftligen  kan  honom  gifvas) 
att  ej  ur  främmande  dagblad  aftrycka  några  artiklar  som  i  po- 
litiskt afseende  röra  Sverige,  han  icke  skall  undgå  det  ansvar, 
hvartill  han  lagligen  kan  blifva  förvunnen.  . . .» 

Den  15  dec.  1812  följde  från  hofkansleren  en  ny  skrifvelse 
till  ombuden  i  landsorterna,  så  lydande:  »Som  jag  kommit  i 
erfarenhet,  att  vissa  tidningar  i  landsorterna  blott  upptaga  de 
franska  bulletinerna  rörande  kriget  med  Ryssland,  utan  att  tillika 
införa  de  ryska  underrättelserna  om  krigsoperationerna,  så  får 


383 


INSKRÄNKNING    1    TIDN1NGAR8    RÅTT    ATT    MEDDELA    NOTISER.  1800. 


jag  härmed  anmoda  tit.  förständiga  utgifvaren  af  .  .  .  att  till 
undvikande  af  partiskhet  och  ensidighet  i  nämnda  tidningsblad, 
så  vida  utländska  nyheter  begagnas,  lika  oväldigt  låta  inflyta 
berättelserna  om  den  ena  som  den  andra  af  de  krigförande 
makterna,  hvilket  ändamål  säkrast  torde  vinnas,  om  vederbörande 
utgifvare,  då  de  ur  tyska  tidningar  taga  de  franska  efterrättel- 
serna, derjemte  ur  Stockholms  Post-Tidning  hemta  de  officiella 
från  ryska  sidan,  och  på  sådant  sätt  låta  samma  blad  tjena  sig 
till  efterdöme.  Skulle  tit.  denna  föreskrift  oakta  dt  förmärka 
någon  underlåtenhet  i  dess  iakttagande,  förbehåller  jag  mig  att 
derom  blifva  underrättad.» 

Den  23  dec.  1813  skref  hofkansleren :  »Kongl.  Maj:t  har  ny- 
ligen sett  sig  nödsakad  bifalla  indragningen  af  ett  här  i  staden 
utkommande  dagblad,1  i  anseende  till  deri  vågade  obetänksamma 
uttryck  i  politiska  ämnen.  I  anledning  häraf  och  till  undvikande 
af  de  vådliga  följder,  som  kunna  uppkomma  af  dylik  ovarsanihet 
i  omdömen  öfver  det,  som  rörer  rikets  närvarande  förhållande 
till  andra  makter,  samt  konungens  och  deras  i  sammanhang  der- 
med  tillämnade  eller  fattade  beslut,  har  Kongl.  Maj.t  i  nåder 
befalt  dess  Hofkanslers-embete  att  allvarligen  antyda  veder- 
börande tidningsutgifvare  i  riket,  att  noggrant,  såsom  de  ock 
sjelfve  böra  finna  tidens  skick,  och  enligt  hvad  sakenias  ställning 
oundvikligen  fordrar,  iakttaga  hvad  tryckfrihetsförordningen  af 
den  1(5  juli  1812  i  förenämnda  afseende  stadgar,  på  det  författare 
må  undgå,  att  så  väl  genom  egna,  som  främmande  yttranden, 
inhemska  eller  ur  andra  källor  hemtade  rykten  och  berättelser 
om  rikets  nuvarande  politiska  angelägenheter,  af  hvad  beskaffen- 
het de  ock  må  vara,  ådraga  sig  ett  åtal,  hvarvid  konungen  nödgas 
fösta  all  den  stränghet  lagarne  honom  tillägga.  ...» 

Då  några  tidningar  företagit  sig  att  meddela  underrättelse]' 
om  f.  d.  konung  Gustaf  IV  Adolf,  utfärdade  hofkansleren  den 
6  febr.  181(5  följande  cirkulär:  >Som  oaktadt  mitt  cirkulär  af 
den  13  maj  1811  tidningsutgifvare  så  väl  i  landsortenia  som  nu 
nyligen  här  i  hufvudstaden  likväl  befunnits  i  sina  dagblad  hafva 
infört  artiklar,  som  på  ett  eller  annat  sätt  angå  f.  d.  konung 
Gustaf  Adolf,  hans  resor,  familj  m.  m.,  så  ser  jag  mig  nödsakad 
härmed  ytterligare  påminna  vederbörande  utgifvare  af  dagblad 
och  periodiska  skrifter,  att  på  intet  sätt  vidröra  ofvananförda 
ämne,  så  kärt  dem  är  att  undvika  allt  ansvar  och  laga  påföljd.» 


1  Jonrtmlcn  för  Littcratnrim  och  Thoatflrn  n:r  103. 


H84 


1800.  BILAOOR    TILL    TIDN1NOAR.      QVAR8TAD    OCH    ÅTAL. 


Till  samtlige  tidningsutgifvare  utfärdades  den  23  dec.  1815 
cirkulär  af  följande  lydelse:  »Sedan  vid  flera  tillfällen  den  ord- 
ning sig  företett  att  utgifvare  af  dagblad  och  periodiska  skrifter 
emottagit  och  låtit  med  sjelfva  tidningen  åtfölja  lösa  blad  och 
skrifter  utan  att  derföre  anse  sig  böra  ansvara  på  sätt  1  §  7  mom. 
af  tryckfrihetslagen  föreskrifver,  och  då  derigenom  smädeskrifter 
under  helgden  af  ett  för  öfrigt  oskadligt  dagblad  dels  redan 
blifvit  spridde,  dels  ännu  ytterligare  kunna  spridas  ibland  allmän- 
heten, så  liar  Kongl.  Maj:t,  uppå  min  underdåniga  anmälan,  till 
hämmande  af  detta  till  sina  följder  vådeliga  missbruk  i  nåder 
beslutit:  att  h  varje  utgifvare  af  dagblad  eller  periodisk  skrift, 
som  hädanefter  emottager  och  låter  sitt  blad  åtfölja  någon  skrift 
af  hvad  beskaffenhet  som  helst,  eller  tillåter  bokhandlare  eller 
annan  försäljare  att  den  vid  tidningsbladet  bifoga  och  med  det- 
samma utdela,  derigenom  ovilkorligen  underkastar  sig  samma 
ansvar  och  lagliga  påföljd  för  innehållet  af  bemäkla  skrift  som 
för  innehållet  af  sjelfva  tidningen.» 

Såsom  exempel  på  hvad  som  ansågs  berättiga  till  qvarstads 
anbefallande  eller  åtals  anställande,  anföras  här  ett  par  fall.  Hos 
Grahn  trycktes  och  utkom  den  20  maj  181f>  en  skrift:  Hvad  politik 
hör  Sverige  i  nuvarande  Crisis  i  akttaga?  Den  belades  med  qvar- 
stad  och  frågan  hänsköts  af  hofkansleren  till  tryckfrihetskomitén. 
Åtgärden  förklaras  härröra  »mindre  från  skriftens  bestämda  syft- 
ning att  genom  smädliga  och  förgripeliga  uttryck  väcka  missnöje 
eller  osämja  hos  främmande  makter,  än  från  olämpligheten  af  det 
ämne  författaren  behandlat  och  från  den  tidpunkt  han  valt  att 
det  behandla.  . . .»  Tryckfrihetskomitén  ansåg  skriften  vara  af 
den  beskaffenhet,  att  dera  enligt  tryckfrihetslagens  bokstaf  något 
åtal  icke  kunde  ega  rum,  hvarför  Kongl.  Maj:t  beslöt,  att  med 
gillande  och  stadfästande  af  den  å  berörda  skrift  lagda  qvarstad, 
härvid  låta  bero. 

Den  21  nov.  1815  skref  hofkansleren  till  jnstitiekansleren: 
>Från  trycket  har  i  dessa  dagar  utkommit  en  skrift,  kallad  Jude- 
Industrien,  eller  Allmenna  Kreditens  Likbcgängelsc  m.  m.,  som 
sid.  8  har  följande  framställning:  "Man  väntar  postdagligen,  att 
höra  ännu  större  kalamiteter  ifrån  Göteborg.  Nyss  ankomne 
resande  hafva  berättat,  att  flera  stora  handelshus  hota  att,  med 
sitt  kolossala  fall,  draga  en  mängd  mindre  förmögne  i  olyckan; 
så  att  vi  verkl:n,  Gud  nås!  snart  få  fira  den  allmänna  kreditens 
likbegängelse."  Då  detta  yttrande  naturligtvis  icke  annat  kan 
än  väcka  en   för  allmänna  krediten  och  penningerörelsen  vådlig 


Se.  Boklr.-hht.  88iS  2f) 


ÅTALET    MOT    QKI.TER.  1800. 


farhåga,  ocli  författaren  ej  bör  kunna  undgå  att  uppgifva  de 
grunder,  på  hvilka  han  byggt  sina  profetiska  åsigter  för  fram- 
tiden, så  har  jag  trott  mig  böra  till  tit.  hemställa,  huruvida  han 
icke  må  anses  efter  3  §  12  mom.  af  tryckfrihetsförordningen,  och 
är  det  af  sådan  anledning  jag  härmed  öfverlemnar  skriften  till 
den  åtgärd,  tit.  kan  finna  sig  befogad  vidtaga.»  Skriften,  hvilken 
var  författad  af  sjukhusdirektören  Kullberg,  åtalades,  men  fri- 
kändes. 

Till  justitiekansleren  skref  hofkansleren  den  10  jan.  1821: 
»Från  Palmblad  &  C:os  boktryckeri  i  Upsala  har  utkommit  en 
af  professor  E.  G.  Geijer  författad  skrift,  under  rubrik  ThoriUh 
Tillika  en  philosophisk  eller  ophilosophisk  Bekännelse,  första  delen, 
hvilken  innehåller  satser,  så  stridande  mot  våra  heliga  trosläror, 
att  de,  efter  min  tanke,  kunna  hänföras  till  hvad  tryckfrihets- 
lagen i  3  §  2  mom.  förbjuder,  nämligen  förnekelse  af  den  rena 
evangeliska  läran,  sådan  som  samhället  densamma  bekänner,  och 
gällande  lagar,  till  sin  helgd,  försäkra.  Såsom  exempel  anser 
jag  mig  böra  anföra  ej  allenast  författarens  i  noten  pag.  X*2 
yttrade,  från  det  vanliga  lärobegreppet  skiljaktiga  öfvertygelse 
i  läran  om  de  tre  personerna  i  gudomen;  utan  äfven  hvad  noten 
till  pag.  111  &  112  i  mera  bestämda  uttryck  innefattar  såväl 
om  samma  dogm,  som  om  förson ingsläran.  Af  sådan  anledning, 
och  med  afseende  på  tryckfrihetsförordningens  föreskrift  i  4  § 
3  mom.  får  jag  härmed  berörda  skrift  till  laga  åtgärd  öfverlemna. 
Som  mitt  vid  boktryckerierna  i  Upsala  varande  ombud  under- 
låtit att  berörda  skrift  inom  föreskrifven  tid  med  vederbörlig 
qvarstad  belägga,  har  en  sådan  genom  min  åtgärd  icke  kunnat 
ega  rum,  utan  lär  frågan  derom,  till  följe  af  5  §  8  mom.  tryck- 
frihetsförordningen, komma  att  af  den  blifvande  aktörs  yrkande 
och  domstolens  utlåtande  bero.»  Ombudet  i  Upsala  erhöll  från 
hofkansleren  en  den  12  jan.  1821  daterad  skrifvelse,  så  lydande: 
». . .  Med  uppmärksamheten  fästad  på  hvad  tryckfrihetslagen  i 
3  §  2  mom.  innehåller,  hade  tit.  icke  bordt  utan  all  slags  an- 
märkning till  mig  insända  en  så  beskaffad  skrift  som  den  ifråga- 
varande. Granskningsrätten  i  vetenskapliga  ämnen  eger  ingen 
annan  gräns  än  snillets  och  förmågans,  men  ännu  hafva  gällande 
lagar  för  yttranderätten  i  religiösa  ämnen  utstakat  vissa  regler, 
hvilkas  öfverskridande  åtminstone  ingen  af  dem,  som  i  och  för 
tryckfrihetens  bibehållna  helgd  fått  sig  uppdraget  att  beifra 
tryckfrihetens  missbruk,  bör  eller  är  berättigad  att  stillatigande 
åse.    Sådant  anser  jag  likväl  vara  förhållandet  med  tit.  tystnad 


380 


1800.  FÖRSÖK    ATT    FÖREKOMMA    8KBIFTER8    UTQIF VANDE. 


i  afseende  på  ofvan  åberopade  skrift.  Lika  med  tit.  kunde  jag 
ej  vänta  mig  af  en  sådan  författare,  af  en  sådan  lärare  vid  ett 
lärosäte,  yttranden  af  så  eftertänklig  egenskap,  som  de,  om 
försoningsläran,  h vilka  i  noten  till  pag.  111  &  112  innefattas, 
men  sedan  de  i  offentligt  tryck  blifvit  framstälde,  och  således 
under  allmänhetens  ögon  lagde,  sedan  de  upphört  att  vara  den 
enskilda  öfvertygelsens  tillhörighet,  och  deremot  kunna  verka  på 
andras,  då  borde  hos  mig  allt  afseende  på  personen  gifva  vika  för 
afseendet  på  saken.  Så  länge  en  af  Sveriges  gällande  grundlagar 
förbjuder  att  i  allmänt  tryck  förneka  den  rena  evangeliska  läran, 
och  denna,  af  oss  alla  besvuren,  eger  till  förnämsta  beståndsdelar 
dogmen  om  de  tre  personerna  i  gudomen  och  försoningen,  så  kan 
kan  jag  ej  annat  än  såsom  en  förnekelse  af  denna  lära  anse  och 
bedöma  de  vågade  uttryck  om  dessa  dogmer,  som  pag.  82  och  111 
af  förenämnda  skrift  upptaga,  och  hvaraf  de  senare  äfven  låna 
ett  främmande  språks  biträde  för  att  på  ett  ännu  mera  smädande 
sätt  framträda.  . . .» 

Skriften  konfiskerades  och  författaren  åtalades,  men  frikändes 
af  juryn.  Denna  utgång  af  saken,  ytterligare  förbittrad  genom 
den  hyllning  som  egnades  den  frikände  författaren  i  Upsala  och 
de  sympatier  för  honom,  som  uttalades  å  många  håll,  synes  hafva 
gått  hofkansleren  djupt  till  sinnes.  I  svar  den  6  mars  s.  å.  till 
ombudet  i  Malmö,  som  hos  hofkansleren  anmält  en  religiös  skrift, 
yttrar  nämligen  hofkanslerens  ställföreträdare:  »...Hans  ex- 
cellens, som  ofta  sjelf  trott  det  vara  sin  pligt  likmätigt  att  i 
grundlagen  söka  ett  skydd  för  religionens  heligaste  läror  mot 
obehörigheten  att  dem  angripa,  har  alltid  funnit  tidsandans  bud 
vara  tydligare  än  lagens,  författarens  helgd  vigtigare  än  salighets- 
lärans, och  bland  bibelns  föreskrifter  duger  åtminstone  nu  mera 
icke  den,  att  taga  förnuftet  till  fånga  under  trones  lydno.» 

Stundom  gjordes  också  försök  att  förekomma  vissa  skrifters 
offentliggörande.  Så  skref  hofkanslerens  närmaste  man  den  11 
jan.  1815  i  ett  handbref  till  ombudet  i  Upsala:  »Hofkansleren 
m.  m.  herr  friherre  af  Wetterstedt  har  erhållit  den  underrättelse, 
att  en  skrift  af  samma  halt,  som  de  härstädes  i  så  rikt  mått  ut- 
komna ströskrifter  i  anledning  af  den  enskilda  tvisten  emellan 
baron  Boye  och  hr  Grewesmöhlen,  skall  på  Bruzelii  boktryckeri 
i  Upsala  vara  under  pressen.  Ehuru  hofkansleren  medgifver  sig 
vara  utan  rättighet,  att  ingå  i  föregående  pröfning  af  tryckta 
skrifter  eller  mot  deras  utgifvande  i  förväg  lägga  hinder,  föran- 
ledes    likväl    bemälte    herre   af  den  uppmärksamhet,  regeringen 


387 


KOLrORTEKINO.  1 800. 


börjat  fasta  vid  den  otillbörliga  polemiska  strid,  som  sa  län#e 
vanhedrat  våra  bokpressar,  att,  så  vidt  möjligt  är,  söka  hindra 
det  ondas  vidare  utbredande,  och  önskar  således  hellre  förekomma 
än  beifra  detsamma.  Af  sådan  anledning  är  jag  anmodad,  att  i 
enskild  väg  af  tit.  göra  mig  underrättad  om  en  sådan  skrift 
verkligen  är  i  fråga  att  utkomma,  och  i  sådant  fall,  till  tit.  åtgärd 
öfverlemna,  att  om  möjligt  är,  söka  hos  tit.  Bruzelius  förekomma 
dess  allmängörande.»  Den  3  juli  1818  skref  samme  man  till  om- 
budet i  Kristianstad:  »H.  e.  hofkansleren  kan  icke  annat  än  gilla 
de  anmärkningar,  tit.  memorial  af  den  18  sistl.  juni  innehåller 
rörande  skriften  Grundfrågor  etc.  I  likhet  med  tit.  eget  yttrande 
finner  väl  icke  h.  e.  hofkansleren  denna  skrift  vara  direkt  stri- 
dande mot  tryckfrihetsförordningen,  men  likväl  af  nog  eftertänklig 
beskaffenhet,  för  att  önska  det  tit.  på  det  sätt  tit.  lämpligast 
finner,  ville  i  godo  söka  förekomma  utgifvandet  deraf.  Härutinnan 
torde  tit.  kunna  blifva  underhjelpt  genom  det  steg,  som  enligt 
livad  Hofkanslers-embetet  känner,  biskop  Faxe  redan  vidtagit  for 
att  förmå  författaren  att  afstå  från  sin  föresats.* 

Ett  försök  att  genom  kolportering  sprida  skrifter  qväfdes  i 
sin  linda  genom  hofkanslerens  skrif velse  till  Öfverståthållare- 
embetet  den  2  mars  1811,  så  lydande:  *Som  till  min  kunskap 
kommit  fredagen  den  22  febr.  en  skrift  stäld  till  redaktören  af 
Inrikes  Tidningar  blifvit  på  gatan  utdelad,  och  ett  sådant  sätt 
att  sprida  tryckta  skrifter  möjligen  skulle  kunna  leda  till  efter- 
tänkliga  följder,  har  jag  trott  mig  böra  detta  förhållande  hos  tit. 
anmäla,  på  det  att  genom  dess  embetes  åtgärd  denna  otillbörlig- 
het för  framtiden  må  förekommas.  Tryckfrihetslagen  stadgar  uti 
11  mom.  af  1  §  att  hvarje  författare  eller  förläggare  må  fritt 
kunna  antingen  sjelf  eller  genom  andra,  en  honom  tillhörig  skrift 
föryttra,  och  att  intet  hinder  må  läggas  för  bokhandel  eller  for 
utgifning  till  föryttrande  af  någon,  vare  sig  inländsk  eller  ut- 
ländsk skrift;  men  då  samma  tryckfrihetslag  äfven  uti  4  §  före- 
skrifver  mig  att  vaka  öfver  skrifters  allmängörande;  då  dessutom 
dessa,  om  de  innehålla  något  uttryckeligen  stridande  emot  det 
tryckfrihetslagen  tillåter,  äro  i  vissa  fall,  dels  qvarstad.  dels,  efter 
laglig  pröfning,  konfiskation  underkastade;  då  slutligen  i  f>  g  denna 
qvarstad  förutsattes  böra  läggas  hos  bokhandlaren  eller  annan  för- 
säljare af  skrift;  kan  jag  åtminstone  ej  draga  någon  annan  slut- 
sats af  dessa  särskilda  stadganden,  än  den,  att  skrifter  böra  på 
boklådor  eller  hos  författare  eller  förläggare  obehindradt  föryttras, 


388 


1800.  LAG    ANG.    EOANDKUÄTT    TILL    8KR1FT. 


men  att  all  laglig  åtgärd  emot  lagstridiga  skrifter  blir  omöjlig  om 
de  pä  öppna  platser  eller  gator  få  försäljas  och  kringspridas.* 

Ungefär  liknande  med  livad  liar  anförda  exempel  utvisa 
var  handhafvandet  af  tryckfrihetsförordningen  ända  till  dess  in- 
dragningsmakten i  nov.  1838  faktiskt  afskaffades,  hvarefter  den 
1844  formligt  upphäfdes. 

Efter  denna  tidpunkt  har  den  i  sig  sjelf  rätt  stränga  lagen 
fungerat  i  det  hela  ganska  mildt.  Officiela  åtal  hafva  nästan 
försvunnit;  ifrån  1815  uttalar  sig  en  jury  om  tryckt  skrifts 
brottslighet,  hvarefter  rätten  ger  utslag,  som  underställes  öfver- 
rätts  yttrande.  De  ganska  drakoniska  bestämmelser  som  ingå 
i  lagen,  äfvensom  dess  något  orediga  uppställning  och  juryns 
sammansättning,  hafva  föranledt  en  mängd  förslag  till  förändring 
af  tryckfrihetsförordningen,  men,  utom  vissa  ändringar  i  straff- 
bestämmelser (bl.  a.  förvandling  af  boktryckeriets  förlust  till 
böter  som  straff  för  utelemnad  tryckort),  hittills  endast  åstad- 
kommit, att  de  deri  förut  innehållna  bestämmelserna  om  den 
litterära  eganderätten  blifvit  utflyttade  till  civillag.  Som  sådan 
proklamerades  de  den  20  mars  1876,  men  denna  upphäfdes  genom 
en  ny  lag,  hvaraf  här  följande  utdrag  meddelas: 

Utdrag  ur  Lag  angående  eganderätt  till  skrift;  gifven 
Stockholms  slott  den  10  aug.  1877,  med  deri  genom  kongl. 
förordningen  den  10  jan.  1883  vidtagna  ändringar.1 

Vi  OSCAR  etc.  göre  veterligt:  det  Vi,  med  Riksdagen,  funnit  godt 
förordna,  som  följer: 

1  Kap. 
Om  skydd  mot  eftertryck, 

1  §.  Författare  vare  berättigad  att,  med  andras  uteslutande,  låta 
genom  tryck  mångfaldiga  sin  skrift,  ehvad  den  förut  blifvit  offentliggjord 
eller  förefinnes  endast  i  handskrift. 

Till  skrift  hänföres  i  denna  lag  jemväl  musikaliskt  arbete,  aflfattadt 
med  noter  eller  annan  teckenskrift,  så  ock  naturvetenskaplig  teckning,  land- 
eller  sjökarta,  byggnadsritning  eller  annan  dylik  teckning  eller  afbildning, 
som  ej  är,  efter  sitt  hufvudsakliga  ändamål,  att  betrakta  såsom  konstverk. 

2  §.  Den  enligt  1  §  författare  tillerkända  rätt  innebär  äfven  rättig- 
het för  honom  att,  med  andras  uteslutande,  låta  genom  tryck  mångfaldiga 

1  Dessa  ändringar  tillkommo  i  följd  af  en  tilläggsartikel  till  handelstraktaten 
med  Frankrike  1882,  af  följande  lydelse :  De  höga  lordragslntande  parterna  öfverens- 
komma  att,  i  afvaktan  af  en  särskild  konventions  afslutande,  de  respektive  länder- 
nas undersåtar  skola  i  det  andra  landet  åtnjuta  samma  behandling  som  landets  egna 
i  afseendo  å  den  litterära,  artistiska  och  industriella  eganderätten. 


389 


LAG    ANG.    EGANDKKÅTT    TILL    SK1UFT.  1800. 


sin  skrift  i  öfvcrsättning  från  en  till  annan  munart  af  samma  språk. 
Svenska,  norska  och  danska  anses  i  detta  hänseende  såsom  olika  mun- 
arter af  samma  språk. 

3  §.  Skrift,  som  författare  låter  samtidigt  utgifva  på  olika  och  å 
titelbladet  uppgifna  språk,  varde  ansedd  såsom  på  hvartdera  af  dessa 
språk  författad. 

Har  författare  vid  utgifvandet  af  skrift  genom  tillkännagifvande  på 
titelbladet  förbehållit  sig  uteslutande  rätt  att  föranstalta  om  öfversättning 
af  densamma  till  ett  eller  flera  uppgifna  språk,  och  har  han,  inom  tvä 
år  från  den  tid  skriften  först  trycktes,  sådan  öfversättning  utgifvit;  vare 
under  fem  år  från  nämnda  tid  annan  förbjudet  att  öfversättning  deraf 
utgifva  på  det  eller  de  språk,  hvartill  öfversättningsrätten  sålunda  blifvit 

förvarad.     (Enl.  k.  förordn.  d.  10  jan.  1883.) 

4  §.  Den,  som  öfversätter  skrift  till  annat  språk,  hafve  för  sin  öfver- 
sättning, der  honom  ej  enligt  denna  lag  är  förbjudet  att  öfversättningen 
genom  tryck  utgifva,  den  författare  rätt,  som  i  1  §  är  nämnd,  en  hvar 
obetaget  att  med  enahanda  rätt  göra  annan  öfversättning  af  samma  skrift. 

5  §.  Utgifvare  af  periodisk  skrift,  så  ock  af  skrift,  som  består  af 
sjelfständiga  bidrag  från  särskilde  medarbetare,  anses  såsom  skriftens  för- 
fattare, dock  utan  rätt  att  till  sådan  skrift  lemnadt  bidrag  särskildt  ut- 
gifva. Sedan  ett  år  förflutit  från  det  bidraget  offentliggjordes,  vare  dess 
författare  oförhindrad  att  sjelf  utgifva  detsamma. 

6  §.  Författare  må  sin  omförmälda  rätt  med  eller  utan  vilkor  eller 
inskränkning  öfverlåta  på  en  eller  flere.  Gör  han  det  ej,  gånge  den 
rätt  vid  författarens  död  öfver  till  hans  rättsinnehafvare  efter  lag. 

Den,  som  genom  öfverlåtelse  erhållit  förlagsrätt  till  en  skrift,  må  ej, 
utan  uttryckligt  medgifvande  af  författaren,  utgifva  mera  än  en  upplaga 
och  denna  ej  större  än  ett  tusen  exemplar. 

7  §.  Författarerätt  vare  gällande  under  författarens  lifstid  och  femtio 
år  efter  hans  död.  Der  två  eller  flere  gemensamt  författat  en  skrift, 
som  ej  består  af  sjelfständiga  bidrag  från  särskilde  medarbetare,  räknas 
dessa  femtio  år  från  den  senast  aflidne  författarens  död. 

8  §.  För  skrift,  utgifven  af  vetenskapligt  samfund  eller  annan  för- 
ening, som  utesluter  personlig  författarerätt,  sä  ock  för  skrift,  som  ut- 
gifves  först  efter  författarens  död,  njutes  skydd  mot  eftertryck  i  femtio 
år  från  det  skriften  först  utgafs.  Lag  samma  vare  om  skrift  af  författare 
utan  uppgifvet  eller  under  diktadt  namn;  dock  att,  der  författaren  före 
utgången  af  femtionde  året  från  det  skriften  först  utgafs  gifver  sig  till 
känna  antingen  å  titelbladet  till  ny  upplaga  eller  genom  anmälan  i  Justitie- 
departementet och  tre  gånger  i  allmänna  tidningarne  införd  kungörelse, 
han  då  må  njuta  till  godo  den  rätt,  som  i  7  §  sägs. 

9  §.  Utgifves  en  skrift  i  flera  afdelningar  med  inbördes  samman- 
hang; då  skall  den  i  8  §  nämnda  skyddstid  räknas  från  det  år,  den  sista 
afdelningcn  utgafs.  Har  en  afdelning  utgifvits  senare  än  tre  år  efter  den 
närmast  föregående,  varde  skyddstiden  för  den  äldre  af  dessa  afdelningar, 
så  ock  för  tidigare,  räknad  från  det  år,  den  sista  bland  de  äldre  af- 
delningarna  utgafs. 

10  §.  Der  ej  i  tryckfrihetsförordningen  eller  denna  lag  annorledes  är 
stadgadt,  vare  såsom  eftertryck  förbjudet  att,  utan  vederbörandes  tillåtelse, 


890 


1800.  LAO    ANO.    EGANDKRÅTT   TILL   8KHIFT. 


annans  skrift  i  dess  helhet  eller  delvis  trycka  så  länge  stadgad  skyddstid 
dcrför  ej  förflutit.  Ej  varde  eftertryck  lotiigt  derföre,  att  oväsentliga 
ändringar,  förkortningar  eller  tillägg  vidtagas. 

Såsom  eftertryck  anses  jemväl,  då  utan  tillåtelse  öfversättning  ut- 
gifves  af  annans  otryckta  skrift,  eller  öfversättning  utgifves  i  strid  mot 
2  eller  3  §,  eller  förläggare  eller  den,  som  tryckningsrätt  till  skrift  å 
honom  öfverlåtit,  verkställer  skriftens  tryckning  i  strid  mot  förlagsaftalet. 

(Enl.  k.  förordn.  d.   10  jan.  1883.) 

11  §.  Förbudet  mot  eftertryck  må  ej  utgöra  hinder  att  vid  för- 
fattandet af  nytt,  i  det  väsentliga  sjelfständigt  arbete  begagna  tryckt 
skrift  på  det  sätt,  att  ordagrant  eller  i  sammandrag  anföras  delar  deraf, 
som  åberopas  till  bevis  eller  upptagas  till  granskning,  belysning  eller 
ytterligare  bearbetning. 

Icke  heller  må  såsom  eftertryck  anses,  att  delar  af  tryckt  skrift 
eller,  der  den  är  af  ringa  omfång,  hela  skriften  intages  i  sådan,  ur  flera 
arbeten  hemtad  samling,  som  göres  för  att  tjena  till  bruk  vid  gudstjenst 
eller  vid  den  elementära  undervisningen  i  läsning,  musik  eller  teckning 
eller  till  historisk  framställning;  likasom  ej  heller  att  i  musikaliskt  arbete 
ord  af  tryckas  såsom  text. 

Då  annan  skrift  sålunda  begagnas,  skall  författaren  uppgifvas,  så 
framt  hans  namn  finnes  å  skriften  utsatt. 

12  §.  Till  eftertryck  hänföres  ej  heller,  att  i  periodisk  skrift  intaga 
ur  annan  sådan  skrift  hemtad  uppsats;  dervid  den  nyttjade  skriftens  titel 
likväl  skall  uppgifvas.  Vetenskapliga  afhandlingar  och  vittra  arbeten 
äfvensom  andra  uppsatser,  så  vida  de  äro  af  större  omfång,  må  dock  ej 
införas,  om  förbehåll  mot  eftertryck  blifvit  gjordt  vid  deras  början. 

2  Kap. 
Om  begagnande  af  skrifter  för  skådebanan. 


3  Kap. 
Om  påföljd  af  denna  lags  öfverträdande. 

15  §.  Den,  som  gör  sig  skyldig  till  eftertryck,  straffes  med  böter 
från  och  med  tjugu  till  och  med  ett  tusen  kronor.  Derjemte  hafve  han 
till  målseganden  förbrutit  upplagan  och  ersatte  honom  värdet  af  de 
exemplar  deraf,  som  ej  finnas  i  behåll,  beräknadt  efter  boklådspriset  för 
exemplar  af  dén  senast  utgifna  rättmätiga  upplagan.  Är  arbete  olagligt 
allenast  till  viss  afskild  del  af  det  hela,  skall  hvad  här  är  stadgadt 
tillämpas  endast  på  denna  del. 

Kunna  nu  sagde  grunder  för  beräkning  af  skada  genom  eftertryck 
eller  uppförande  af  dramatiskt  eller  musikaliskt-dramatiskt  arbete  icke 
följas,  varde  skadeståndet  bestämdt  efter  annan  grund,  som  pröfvas  skälig. 
Lägsta  belopp,  hvartill  skadestånd  må  sättas,  vare  femtio  kronor. 

16  §.  Alla  uteslutande  för  den  olofliga  tryckningen  af  en  skrift 
användbara  materialier,  såsom  stereotyp-  och  andra  plåtar  samt  formar, 


391 


LAG    ANG.    EOANDERÅTT    TILL    SKRIFT.  1800. 


så  ork  fur  olotiigt  uppförande  af  dramatiskt  eller  musikaliskt-drainatiskt 
arbete  gjorda  afskrifter  skola  tagas  i  beslag;  och  varde,  der  ej  parterne 
annorlunda  öfverenskomma,  med  det  i  beslag  tagna  så  förfaret,  att  miss- 
bruk dermed  ej  kan  ske. 

17  §.  För  underlåtenhet  att,  på  sätt  i  11  och  12  §§  stadgas,  upp- 
gifva  författares  namn  eller  titeln  å  periodisk  skrift,  vare  straffet  böter, 
högst  ett  hundra  kronor. 

18  §.  Hvad  nu  är  stadgadt  angående  straff,  skadestånd  och  egendoms 
förlust,  gälle  ock  i  tillämpliga  delar  för  den,  som,  med  vetskap  om  ett 
arbetes  olaglighet,  det  till  salu  håller  eller  i  riket  till  försäljning  inför. 

4  Kap. 
Allmänna  bestämmelser. 

19  §.  Denna  lag  tillämpas  på  skrift  af  svensk  medborgare;  och  anses 
skrift,  som  utan  uppgiftet  eller  under  diktadt  författarenamn  blifvit  af 
svensk  förläggare  utgiften,  vara  af  svensk  medborgare  författad,  derest 
ej  annat  förhållande  ådagalägges.  Lagens  bestämmelser  kunna,  under 
förutsättning  af  ömsesidighet,  af  Konungen  förklaras  delvis  eller  helt  och 
hållet  gälla  äfven  för  annat  Lands  medborgares  skrifter. 

20  §.  Eges  skrift  af  flere,  skall  samtycke,  som  erfordras  för  att 
tryckning  eller  offentligt  uppförande  lagligen  må  ske,  lemnas  af  en  livar 
bland  dem;  dock  vare  i  fråga  om  musikaliskt-dramatiskt  arbete  tillfyllest- 
görande  att,  då  texten  är  det  huftudsakliga,  samtycke  lemnas  af  dennes 
författare  och,  i  motsatt  fall,  af  tonsättaren. 

21  §.  Vid  tillämpning  af  de  i  3,  5,  7,  8,  i),  13  och  14  §§  gifna 
tidsbestämmelser  inberäknas  icke  det  kalenderår,  under  hvars  lopp  det 
förhål  lande  inträffat,  med  afseende  hvarå  bestämmelsen  meddelats.    (Enl. 

k.  förordn.  d.   10  jan.   18*3.) 

22  §.  Ej  må  författarens  i  denna  lag  stadgade  rätt  i  afseende  a 
skrift,  som  otryckt  tinnes  i  författarens,  hans  enkas  eller  arfvingars  ego, 
för  gäld  i  mät  tagas  eller  vid  konkurs  till  borgenärer  öfvergå. 

23  §.   Förbrytelse  emot  denna  lag  ma  ej  åtalas  af  annan  än  målsegande. 

24  §.  Härigenom  upphäfvas  förordningarna  den  20  Juli  1*55,  angående 
förbud  mot  offentligt  uppförande  utan  egarens  tillstånd  af  dramatiskt  eller 
för  skådeplatsen  författadt  musikaliskt  arbete,  samt  den  20  Mars  1S7(>, 
angående  eganderätt  till  skrift;  och  tillämpas  denna  lag  pä  redan  offentlig- 
gjorda arbeten;  dock  att  den  i  7  §  stadgade  skyddstid  för  skrift,  hvars 
författare  aflidit  före  den  dag,  då  lagen  blifver  gällande,  från  den  dag 
beräknas,  samt  att  lagen  i  öfrigt  icke  verkar  inskränkning  i  den  rätt, 
som  blifvit  enligt  äldre  lag  förvärfvad.  Ej  heller  må  hvad  i  2  kap.  af 
denna  lag  är  stadgadt  ega  tillämpning  å  dramatiskt  eller  musikaliskt- 
dramatiskt  arbete,  som  blifvit  offentligen  uppfördt  innan  förordningen  den 
20  juli  1855  trädde  i  kraft. 


Vi   öfvergä  härmed  till  redogörelsen  för  de  särskilda  bok- 
tryckerierna under  tiden  1800 — 1883, 


392 


1800.  FÖRTECKNING   k   BOKTRYCKKK1EB    VID    ÅUI1UNDKADKT8    BUHJAN. 


Vid  ingången  af  år  1800  finna  vi  i  Stockholm  13  boktryckerier, 
efter  deras  ålder  så  ordnade: 

J.  G.  Langes  enka  (Maria  Susanna), 

J.  A.  Carlbohm,  Kongl.  Finska  boktryckeriet, 

H.  Fougts  enka,  Kongl.  Boktryckeriet, 

J.  Pfeiffer,  Kongl.  Ordensboktryckeriet, 

Anders  J:son  Nordström, 

Kumblinska  TRYCKERIET  (Sara  Cronland), 

J.  C.  Holmberg, 

A.  Zetterberg, 

J.  P.  Lindh, 

Henrik  A:son  Nordström, 

C.  Deleen  &  J.  G.  Forsgren, 

C.  F.  Marquard  och 

A.  J.  Sylvenius; 
hvartill  ännu  komma  Bankens,  Nummerlotteriets  och  Riksgälds- 
kontorets tryckerier. 

I    hela   riket   för   öfrigt   funnos  blott  22  boktryckerier  uti 
följande  20  städer: 
Falun:  P.  O.  Axmar; 
Gefle:  E.  P.  Sundqvist; 
Göteborg:  S.  Norberg,  gymnasii-boktryckare; 

L.  Wahlström; 
Jönköping:  J.  P.  Marquard; 

Kalmar:  C.  F.  Svinhufvud,  gymnasii-boktryckare; 
Karlskrona:  C.  F.  Svinhufvud,  amiralitets-boktryckare; 
Karlstad:  J.  L.  Horrn  III,  gymnasii-boktryckare; 
Linköping:  D.  G.  Björn,  gymnasii-boktryckare; 
Lund:  C.  F.  Berling,  akademie-boktryckare; 

J.  Lundblad; 
Norrköping:  A.  F.  Raam; 
Nyköping:  P.  Winge; 

Skara:  F.  J.  Leverentz,  gymnasii-boktryckare; 
Strengnäs:  A.  J.  Segerstedt,  gymnasii-  och  domkyrko-boktryckare ; 
Upsala:  J.  F.  Edman,  akademie-boktryckare; 
Vasa:  G.  V.  Londicer; 
Venersborg:  P.  Kindmark; 

Vesterås:  J.  L.  Horrn  II,  gymnasii-boktryckare; 
Veziö:  Christina  Catharina  Thetzell,  gymnasii-boktryckare; 
Åbo:  J.  C.  Frenckell  II,  akademie-boktryckare,  samt 
Örebro:  N.  M.  Lindh. 


393 


STOCKHOLM:    LANGE,    J.  P.   LINDH.  1800. 


Stockholm.  Johan  Georg  Langes  tryckeri  (se  sid.  238)  fort- 
sattes af  hans  enka  Maria  Susanna,  född  Behle  (död  d.  11  dec. 
1813  vid  81  års  ålder).  Från  sept.  1800  till  aug.  1802  trycktes  här 
dock  endast  »1  octavo  Psalmbok  med  grof  stil,  1  Adelig  öfning 
och  1  summarisk  Räkning  för  Arbetshuset  1801»,  och  derefter 
utkom  ingenting  derifrån  intill  1806,  då  endast  Petterssons 
postilla,  5:e  uppl.,  utgafs.  Enligt  köpekontrakt,  dat.  den  5  juli 
sistn.  år,  såldes  Schneidlerska  och  Salviusska  boktryckare-privi- 
legierna med  stilar,  pressar,  stilgjuteri-instrument,  förlagsrätten 
till  de  böcker,  hvilka  privilegiet  af  den  13  juni  1797  omfattar, 
öfriga  förlagsrättigheter,  samt  Vetenskaps-akademiens  handlingar 
och  tal  för  en  summa  af  4,000  rdr  b:ko  specie  till 

Johan  PErrER  Lindh  (se  sid.  247),  en  driftig  man  och  flitig 
förläggare,  hvilken  dessutom  gjorde  sig  särdeles  förtjent  om  stil- 
gjuteriet,  som  han  dref  i  större  skala,  och  för  hvilket  han  införskref 
matriser  till  Didots  antiqvastilar.  Ar  1803  ådömdes  han  såsom 
boktryckare  böter  tre  särskilda  gånger,  nämligen  l:o  den  26  mars 
för  försummelse  att  aflemna  arkivexemplar  samt  för  falskt  tryckår 
å  Kellgrens  arbeten  till  50  rdr;  2:o  den  28  s.  m.  för  intrång  i 
direktör  Carlbohms  rätt  att  trycka  finska  almanackan  till  25  rdr; 
och  3:o  den  11  okt.  för  stegradt  pris  å  de  små  almanackorna,  till 
33  rdr  16  sk.  I  afseende  på  åtalet  2:o  hade  Carlbohni  såsom 
kongl.  finsk  boktryckare,  enligt  privilegium  den  17  juli  1765  och 
19  juni  1794,  rätt  att  ensam  trycka  finska  böcker  med  undantag 
af  psalmbok,  katekes  och  bibel.  Lindh  hade  deremot  kontrakt 
med  Vetenskaps-akademien  för  åren  1801 — 1806.  Carlbohm  afstod 
från  sin  rätt  att  trycka  1804  års  almanacka,  så  att  intet  hinder 
måtte  bli  för  dess  utgifvande.  Rörande  åtalet  3:o  förklarade 
Lindh  att  det  enligt  kongl.  resolutionen  den  26  sept.  1797  ä 
almanackan  faststälda  pris  1  sk.  4  rst.  skulle  vara  bankomynt, 
emedan  denna  summa  i  riksgäldssedlar  efter  realisationen  endast 
vore  102/3  rst.  b:ko,  eller  mindre  än  priset  för  30  är  sedan.  Hof- 
kansleren  förordade  också  prisets  höjande  till  bankomynt,  och  den 
3  juli  1804  utfärdades  af  honom  kungörelse  derom,  så  lydande: 
>Sedan  Kongl.  Maj:t,  af  nådig  omsorg  för  dess  Vetenskaps- 
akademi, samt  på  det  hon  genom  ökade  tillgångar  må  sättas  i 
stånd  att  åstadkomma  ett  ökadt  gagn,  behagat  den  31  december 
sistlidet  år  i  nåder  tillåta,  att  den  betalning  af  en  skilling  fyra 
runstycken,  hvilken  för  de  mindre  almanackorna  år  1797  blef 
tills  vidare  faststäld,  samt  af  f.  d.  konungens  och  rikets  kansli- 
kollegium   kungjord,    må,    under   den    tid    akademien    med   bok- 


394 


1800.  STOCKHOLM:  P.  A.  NORSTEDT  &  BÖNER. 


tryckaren  Johan  Peter  Lindh  om  almanackornas  tryckning 
ingångna  kontrakt  varar,  af  honom  till  samma  räknebelopp  i 
bankomynt  uppbäras,  hvaremot  akademien  egde  att,  i  mån  af  det 
således  förhöjda  almanackspriset,  till  sin  förmån  rätta  kontraktet 
med  Lindh;  sä  varder,  till  underdånigste  åtlydnad  af  Kongl. 
Maj:ts  nådiga  befallning  till  mig  af  den  19  sistlidne  juni,  detta 
ifrån  innevarande  års  början  och  tills  vidare  å  de  små  alma- 
nackorna faststälda  pris  af  en  skilling  fyra  runstycken  banko 
stycket,  härmedelst  till  allmän  efterrättelse  kungjordt;  och  kom- 
mer samma  pris.  jemte  det  förut  stadgade  vite  af  trettiotre 
riksdaler  sexton  skillingar,  för  den  som  högre  betalning  fordrar 
eller  tager,  att  hädanefter,  som  vanligt  varit,  å  sjelfva  alma- 
nackorna tryckas.»1 

Lindh  erhöll  titel  af  öfverdirektör  och  dog  den  30  april  1820. 
Hans  enka  fortsatte  under  firma  J.  P.  Lindiis  Enka  och  anmälde 
den  5  juni  1820  att  hon  för  tryckning  af  almanackan  flyttat  två 
pressar  till  Mariedal  å  Kungsholmen,  der  hon  förut  hade  stil- 
gjuteri.     Tryckeriet  såldes  1821  till 

Handlanden  och  rådmannen  i  Örebro  Per  Adolf  Norstedt, 
hvilken  bibehöll  firman  till  1823,  då  den  ändrades  till  P.  A. 
Norstedt  .&  Söner.  Till  biträden  i  denna  sin  affär  kallade  han 
sina  båda  söner  Adolf  och  Carl  och  antog  dem  1823  till  bolags-  j 

män.  Redan  1828  utträdde  fadern,  till  följd  af  sjuklighet,  ur 
firman;  han  var  född  1763,  erhöll  1820  titel  af  öfverdirektör  och 

« 

dog  den  20  sept.  1840.   Under  oförändrad  firma  fortsatte  sönerna  | 

gemensamt  intill   1852,  då  Adolf  Norstedt  i  följd  af  vacklande  ; 

helsa  nödgades  draga  sig  tillbaka  från  sin  verksamhet,  hvilken  ? 

han  väsentligen  egnat  kontorsgöromålen.     Han  var  född  den  26  | 

nov.  1795,  studerade  i  Upsala  och  inträdde  efter  der  undergången 
hofrättsexamen  i  statens  tjenst  samt  var  e.  o.  notarie  i  hofrätten 
då  han  ingick  i  sin  faders  tryckerirörelse;  han  afled  den  29  juli 
1855.  Carl  Norstedt  fortsatte  nu  såsom  ensam  egare  affären, 
hvars  egentliga  utbildare  han  vår,  och  hvaråt  han  egnade  sig 
med  ovanlig  energi  och  skarpsinnighet.  Han  var  född  1797, 
aflade  studentexamen  i  Upsala  1809,  och  fortsatte  studierna  vid 
akademien  till  1815,  då  han  tog  kameralexamen.  Embetsmanna- 
banan  utbyttes  dock  snart  mot  den  militära,  för  hvilken  han 
kände  en  starkare  böjelse,  och  1816  inskrefs  han  vid  k.  Nerikes 
regemente.     Af   ekonomiska   skäl   skaffade   han  sig  dock  snart 

1  Priset  å  almanackorna  höjdes  ytterligare  1811  till  2  sk.  b: ko,  1815  till 
2  sk.  6  rst.  b: ko,  1821  till  4  sk.  b:ko  och  1856  till  14  öre. 


395 


STOCKHOLM:    P.    A.    NORSTEDT    &  SÖNER.  1800. 


anställning  som  kontrollör  vid  den  under  byggnad  varande  Hjel- 
mare  kanal,  der  han  arbetade,  tills  han  af  sin  fader  kallades  till 
biträde  vid  tryckeriet,  hvilket  han  med  oförminskadt  intresse 
ledde  till  den  9  febr.  1862,  då  han  efter  en  kort  sjukdom  afled. 
Han  utnämndes  1854  till  riddare  af  Vasaorden  och  var  vid  sin 
död  ordförande  i  Boktryckeri-societeten.  Som  arbetsgifvare  var 
han  sträng,  men  rättvis  och  välvillig,  hyste  stort  intresse  for 
konstförvandtskapets  angelägenheter  samt  doterade  frikostigt  det- 
sammas  understödskassor,  hvilkas  föreståndare  han  var  sedan  1832. 
1856  hade  han  till  biträden  antagit  tvänne  kusinsöner  Gustaf 
Emil  Norstedt  och  Gustaf  Leonard  Laurin,  hvilka  1860  upp- 
togos  till  bolagsmän,  och  till  dessa  öfvergick  firman  vid  den 
ogifte  Carl  Norstedts  död.  E.  Norstedt  egnade  sig  åt  kontors- 
göromålen  och  Laurin  åt  boktryckeriets  och  stilgjuteriets  skö- 
tande, hvartill  han  förberedt  sig  dels  genom  arbete  vid  Munktells 
mekaniska  verkstad  i  Eskilstuna,  dels  vid  boktryckerier  i  Berlin 
och  Leipzig.  Emil  Norstedt  utgick  ur  firman  1869,  och  kort 
derefter  antog  Laurin  sin  broder  fil.  d:r  Albert  Laurin  till 
bolagsman.  Denne  sistnämnde,  som  isynnerhet  riktat  sina  studier 
åt  litteratur-historia  och  språkforskning,  egnade  sig  efter  inträdet 
i  firman  hufvudsakligen  åt  förlagsverksamheten,  en  uppgift  som 
han  med  i  hög  grad  speciel  insigt  i  sak,  trots  sin  ständigt  vack- 
lande helsa,  med  sällspord  rastlöshet  skötte.  Han  var  ftidd  den 
28  sept.  1842  och  dog  redan  den  24  april  1878.  Kort  härefter  in- 
trädde en  tredje  broder,  ingeniören  Carl  Laurin,  i  firman.  Gustaf 
Laurin,  som  var  född  den  1  mars  1836,  följde  snart  sin  broder  i 
grafven:  han  dog  den  9  jan.  1879  i  Nervi  i  Italien,  dit  han  be- 
gifvit  sig  for  att  söka  återställa  en  bruten  helsa.  Med  honom 
bortgick  en  varm  vän  af  boktryckeriyrket  och  dess  utöfvare. 
Han  egde  ett  öppet  sinne  för  allt  godt  och  ädelt,  var  utrustad 
med  god  smak  och  skönhetssinne  samt  egnade  sig  med  stort 
intresse  åt  boktryckeriets  fullkomnande  och  utveckling,  hvari 
han  genom  oafbruten  uppmärksamhet  på  hvad  som  fordrades  och 
genom  iakttagelser  under  utländska  resor  i  hög  grad  lyckades. 
Gustaf  Laurin  hyste  äfven  varmt  intresse  för  allmänna  angelägen- 
heter, var  stadsfullmäktig,  kyrkofullmäktig,  ledamot  af  kyrkoråd, 
skolråd  och  fattigvård  samt- från  1862  föreståndare  för  konst- 
förvandtskapets kassor  och  från  1873  ordförande  i  Boktryckeri- 
societeten.  Båda  bröderna  vinnlade  sig  särskildt  om  arbetarnes 
bästa  och  sökte  på  det  mest  oegennyttiga  sätt  att  gagna  dem 
och  förbättra  deras  vilkor.     Konstförvandtskapets  kassor  hafva 


396 


1800.  8TOCKIIOLM:    OARLBOHM,    GAPELI  UR. 


till  stor  del  denna  firma  att  tacka  för  att  deras  tillgångar  så 
mycket  som  nu  är  fallet  motsvara  sina  ändamål. 

Efter  (t.  Laurina  död  bildade  arfvingame  bolag  för  den  stor- 
artade aflfärens  bedrifvande,  deri  Carl  Lanrin  ingick  såsom  kassa- 
direktör och  v.  häradshöfding  Gustaf  Birger  Anders  Holm  såsom 
verkställande  direktör. 

Under  firmans  första  år  bedrefs  tryckerirörelsen  i  huset  n:r  11 
Lilla  Nygatan  och  stilgjuteriet  vid  lägenheten  Mariedal  utom 
Kungsholm stull.  1832  flyttades  såväl  tryckeri  som  stilgjuteri  till 
den  af  firman  inköpta  egendomen  n:r  C  Riddarholmen.  Genom 
konstitutorial  den  31  dec.  1833  antogs  boktryckeribolaget  Nor- 
stedt &  Söner  att  vara  Kongl.  Boliryclcarc.  Från  början  af 
1834  öfvertog  firman  tryckningen  af  Svensk  Författningssamling, 
och  18f)0  inköptes  det  af  aflidne  förste  expeditionssekreteraren 
O.  M.  Arrhenius  efterlemnade  lagret  af  samma  samling.  183f> 
inköptes  äfven  Fougts  tryckeri,  det  Kongl.  Boktryckeriet.  Bok- 
tryckeriet har  varit  under  jemn  tillväxt;  så  hade  det  redan  1828 
10  handpressar,  1840  14,  hvartill  1843  kommo  två  maskinpressar 
o.  s.  v.,  så  att  det  fortfarande  är  det  största  i  riket.  1881  in- 
förskrefs  en  sätt-  och  afläggningsmaskin  (Kastenbeins),  den  första 
i  Sverige  begagnade.  Firmans  tryckeri  var  äfven  det  första  i 
Sverige  der  det  elektriska  ljuset  försöktes  såsom  belysning  under 
arbetet.  De  för  atfaren  begagnade  lokaler  hafva  tid  efter  annan 
utvidgats,  och  1883  uppfördes  en  ny  storartad  byggnad,  deri 
tryckeriet  skall  inrymmas.  Stilgjuteriet  drifves  i  ganska  stor 
skala,  isynnerhet  efter  184G,  då  Hiertas  stilgjuteri  inköptes  och 
förenades  med  det  förut  befintliga.  Redan  1823  öfvertog  firman 
arrendet  af  k.  Vetenskapsakademiens  rätt  att  utgifva  almanackor 
och  kalendrar,  och  snart  började  äfven  förläggandet  af  mindre 
skrifter,  samt,  synnerligen  från  början  af  1840-talet,  framstående 
svenska  skriftställares  arbeten,  lärda  samfunds  handlingar,  läro- 
böcker m.  m.,  en  verksamhet  som  nu  vuxit  till  den  höjd,  att  den 
med  skäl  kan  kallas  storartad. 

Jouax  Arvid  Carlboum  (se  sid.  242)  var  en  ansedd  bok- 
tryckare, deltog  flitigt  och  inflytelserikt  i  Boktryckeri-societetens 
förhandlingar  och  var  1805 — 1808  föreståndare  för  konstforvandter- 
nas  kassa.  Den  23  sept.  1815  anmälde  han  sig  ämna  idka  bok- 
handel. Han  dog  1822,  men  hade  redan  den  10  okt.  1812  sålt  sitt 
tryckeri  till 

Faktor  Anders  Gadelius,  som  tillträdde  det  den  1  april  1813. 
Gadelius  lärde  ut  hos  Oarlbohm  1797  och  bl  ef  faktor  derstädes 


397 


STOCKHOLM:    NE8TIU8,    L.   J.    1IIERTA.  1800. 


1801.  Han  arbetade  sedan  hos  Deleen,  var  1808  faktor  ä  akatle- 
miska  tryckeriet  i  Abo  och,  återkommen  till  Sverige,  1810  faktor 
hos  Grann.  Han  dog  den  20  sept.  1819,  och  den  28  s.  m.  anmälde 
hans  moder  enkan  C.  E.  Gadelins  och  hans  broder  professorn  Erik 
Gadelins  sig  ämna  för  sterbhusets  räkning  fortsätta  tryckeri- 
rörelsen, hvilken  fortgick  till  den  1  juni  1820,  då  tryckeriet  (be- 
läget vid  Trumpetarebacken,  qv.  Stormhatten,  n:r  2)  öfvertogs  af 

Faktor  Fredrik  Bogislaus  Nestius,  hvilken  sedan  flyttade  det 
till  Johannis  gränd  i  staden.  Nestius  lärde  ut  1802  hos  Deleen 
och  var  1814  faktor  hos  Grahn;  han  var  1806 — 20  förvaltare 
af  konstförvandtemas  kassa  och  kallas  senare  grosshandlare. 
Tryckeriet  dref  han  till  1829,  då  han  afled  den  25  mars,  nära 
4(5  år  gammal.  Enkan  fortsatte  under  firma  F.  B.  Nestii  enka 
till  den   1  no  v.  s.  å.,  då  tryckeriet  för  10,000  rdr  rgs  såldes  till 

Lars  Johan  Hierta,  hvilken  redan  den  5  nov.  1828  börjat 
att,  tillsammans  med  Crusenstolpe,  utgifva  Riksdagstidningen, 
men  under  det  första  halfåret  nödgats  anlita  fem  olika  tryckerier 
för  att  få  sina  tre  eller  fyra  gånger  i  veckan  utkommande  nummer 
i  rätt  tid  tillgängliga  för  allmänheten.  Deraf  insåg  han  att  ett 
eget  tryckeri  vore  oundgängligt  för  utgifvandet  af  det  påtänkta 
Aftonbladet,  hvarå  han  erhöll  tillståndsbref  den  19  nov.  och  hvaraf 
det  första  profnumret  utkom  den  6  dec.  1830. 

Hierta  föddes  den  23  jan.  1801  i  Upsala,  der  fadern  var 
akademieräntmästare.  Efter  att  vid  fjorton  års  ålder  hafva  tagit 
studentexamen,  erhöll  han  1821  magistergraden  och  aflade  samma 
år  juriskandidat-examen.  Från  början  af  sistnämnda  år  tjenst- 
gjorde  han  i  Bergskollegiet  m.  fl.  verk  samt  sedermera  vid  1823 
års  riksdag  såsom  extra  kanslist  vid  riddarhuset.  Ar  1825  notarie 
i  Bergskollegiet,  förordnades  han  1828  att  förestå  bergmästare- 
tjensten  i  Vermland.  Vid  1828  års  riksdag  antogs  han  till  snabb- 
skrifningsnotarie  hos  ridderskapet  och  adeln. 

I  Boktryckeri-societeten  ingick  Hierta  år  1829  och  var  från 
år  1802  intill  sin  död  ordförande  derstädes.  Han  tog  alltifrån 
sitt  inträde  liflig  del  i  societetens  angelägenheter  och  deltog 
äfven  i  utarbetandet  af  den  år  1840  utfärdade  ordningsstadgan. 
Då  flera  tidningar  —  hvaribland  Posttidningen,  hvars  redaktör 
var  societetens  egen  ordförande,  och  Minerva,  som  bland  annat 
ändrade  en  insänd  uppsats  så,  att  den  blef  riktad  mot  i  st.  f.  för 
stadgan  —  både  klandrade  den  »skråmessiga»  stadgan  och  angrepo 
Hierta  för  det  han  underskrifvit  densamma,  förmenande  att  detta 
skulle  strida  mot  hans  föregående  yttranden  och  åtgöranden  för 


398 


1800.  STOCKHOLM:    L.   J.    HIKRTA. 


afskaffande  af  skråtvång  ooli  för  frihet  i  näringar,  skref  Hierta 
i  Aftonbladet  och  visade  att  stadgan  var  af  större  nytta  för 
arbetaren  än  för  principalen.  »Vi  kunna  i  öfrigt  försäkra»,  skrifver 
han  den  11  juli,  »att  vi,  med  afseende  på  enskildt  intresse,  icke 
hafva  det  ringaste  emot,  att  hela  reglementet  försvunne,  öfver- 
tygade,  att  boktryckerikonsten  ej  går  under,  om  också  ingen 
societet  finnes.  Orsaken  hvarför  vi  tagit  till  ordet  i  anledning 
af  det  klander,  som  framstälts  emot  stadgan,  är  ingen  annan,  än 
att  vi  ansett  det  vara  ett  slags  skyldighet,  för  arbetames  bästa, 
att  vidmakthålla  föreningen,  och  att  det  då  icke  synes  vara  skäl 
att  lemna  utan  allt  svar  ett  bemödande  att  gifva  saken  en  mot- 
satt färg.» 

Såsom  representant  under  alla  riksdagar  1828—1872  käm- 
pade Hierta  oaflåtligt  för  upplysning  och  frihet  i  alla  riktningar 
samt  för  en  humanare  lagstiftning.  Under  sin  tjuguettåriga 
verksamhet  som  redaktör  af  Aftonbladet  hade  han  många  veder- 
värdigheter att  utstå  både  från  andra  tidningar,  hvilka  dels 
ogillade  de  liberala  idéer  han  förfäktade,  dels  med  afundsjnka 
sågo  den  framgång  Aftonbladet  hade,  och  från  myndigheterna, 
hvilka  på  allt  sätt  sökte  hindra  honom;  så  måste  han  t.  ex. 
183T> — 38  uttaga  21  tillståndsbevis  å  tidningen.  Han  upplefde 
dock  den  tid,  då  det  erkändes,  att  han  var  den  fria  pressens 
grundläggare  i  Sverige.  Det  ansträngande  redaktörskapet  hin- 
drade honom  icke  att  vara  lifligt  verksam  i  flera  andra  riktningar. 
Så  började  han  genast  efter  tryckeriets  inköpande  en  förlags- 
verksamhet (under  nov.  och  dec.  1829  tryckte  han  tre  skrifter 
på  eget  förlag),  som  under  årens  lopp  steg  till  en  af  de  största 
i  Sverige  och  som  han  1871  öfverlät  till  hr  Hjalmar  Linnström. 
Derjemte  grundade  och  utvecklade  han  flera  betydande  fabriker 
och  industriela  inrättningar,  hvilka,  liksom  hans  öfriga  företag, 
nästan  alltid  kröntes  med  framgång.  1834  anlade  han  äfven 
stilgjuteri  med  Brandts  patenterade  gjutmaskiner  och  inköpte 
1838  en  stereotyperingsmetod  af  Didot  i  Paris,  hvarå  lian  tog 
patent  i  Sverige.  Myntproberaren  Broling  hade  visserligen  förut 
begagnat  sig  af  stereotypien,  men  blott  för  bankens  räkning,  så 
att  Hierta  var  den  första  som  begagnade  den  för  boktryck. 
Gjuteriet  dref  han  dock  endast  till  184(J,  då  det  såldes  till  P.  A. 
Norstedt  &  Söner.  1840  anlade  han  äfven  en  tryckfärgfabrik, 
hvilken  dock  snart  nedlades. 

Boktryckeriet  —  som  först  drefs  i  Nestii  hus  i  Johannis  gränd, 
var  1833  i  huset  n:r  14  Stora  Glasbruksgatan,  från  den  24  maj 


399 


BTOCKnOLM:  AKTONRLAPSTRYCKERIKT,  ELSA  FOUOT.  1800. 


183()  i  huset  n:r  13  qvarteret  Palamedes  vid  Lilla  Nygatan  och 
slutligen  i  huset  n:r  21  Stora  Nygatan  —  började  han  utvidga 
strax  efter  inköpet  och  fortfor  denned  till  1848,  då  han  öfverlät 
den  del  deraf,  som  ej  behöfdes  för  tidningen,  till  sin  faktor  Johan 
Beckman. 

Hierta  var  en  initiativens  man.  Hans  ovanliga  kunskaper 
och  mångfaldiga  detaljkännedom,  lätthet  att  sätta  sig  in  i  de 
mest  olikartade  arbeten  och  förhållanden  understöddes  af  ett 
förvånande  minne  och  en  ovanlig  menniskokännedom;  härtill  kom 
en  ihärdighet  och  en  arbetskraft,  som  aldrig  syntes  kunna  tröttna. 
Dessa  förhållanden  förklara  den  framgång  Hierta  vann  i  sina 
flesta  fiiretag.  Excellensen  grefve  G.  Adlersparre  tillskref  honom, 
ganska  träffande:  »Tit.  har  verkligen  den  sällsynta  förmågan  att 
förena  det  nyttiga  och  goda  med  det  vinstgif vande.» 

Hierta  afled  den  20  nov.  1872, l  men  hade  redan  i  dec.  18f>l 
sålt  Aftonbladet  med  dertill  hörande  tryckeri  för  75,000  rdr  b.ko 
till  ett  bolag,  som  fortsatte  under  firma 

Aftonbladstryckeriet  och  från  1874  Aftonbladets  aktie- 
bolags tryckeri.  Hufvudredaktörer  för  tidningen  hafva  under 
denna  tid  varit:  C.  F.  Bergstedt,  P.  E.  Svedbom,  A.  Sohlman, 
A.  W.  Dufwa,  K.  Ekgren,  A.  Hedin,  P.  A.  (lödecke  och  J.  R. 
Spilhammar.  Tryckeriet  flyttades  1803  till  bolagets  hus  n:r  8 
Munkbrogatan,  och  sköttes  från  1848  af  Carl  Henrik  MCller 
(död  den  2f)  maj  1874,  f>7  år  gammal),  hvilken  från  18f>8  såsom 
ledamot  af  Boktryekeri-societeten  representerade  tryckeriet;  hans 
namn  angafs  också  i  tryckorten  1871 — 73. 

Enkefru  Elsa  ForoT  (se  sid.  243)  fortfor  att  drifva  Koxol. 
Boktryckeriet  till  1811,  då  hon  hos  hofkansleren  anhöll  att  få 
öfverlemna  det  till  sin  son  Henrik  Fougt.  Hofkanslerens  häraf 
föranledda  memorial  till  konungen,  dat.  den  31  jan.  1811,  lydde 
sålunda:  >Hos  mig  har  innehafvaren  af  det  kongl.  tryckeriet  fru 
Elsa  Fougt  anhållit  om  underdånigt  förord  till  erhållande  af  Eders 
Maj:ts  nådiga  tillstånd,  att  på  sin  son  Henrik  Fougt  få  öfverlåta 
sitt  efter  sin  fader  och  man  ärfda  privilegium  på  kongl.  bok- 
tryckeriet med  alla  dess  förmåner,  samt  att  han  derjemte  måtte 
blifva  hugnad  med  nådig  fullmakt,  att  vara  kongl.  boktryckare. 
Det  är  icke  utan  skäl,  som  Eders  Maj:t  för  sina  höga  expedi- 
tioner eger  en  egen  boktryckare.   Eders  Maj:t  har  rättighet  fordra. 


1  De,  som  vilja  närmare  studera  Hiertas  verksamma  och  skiftesrika  bana, 
hänvisa  vi  till  »Lars  Johan  Hierta.  Niografisk  studio  af  Harald  Wieselpren^.  Stock- 
holm 1880. 


400 


1800.  STOCKHOLM:    HENRIK    FOUGT 


att  denne  med  noggrannhet,  skyndsamhet  och  ett  arbete  värdigt 
Eders  Majrts  förtroende,  fullgör  sina  förbindelser.  Då  jag  å  ena 
sidan  hvarken  kan  dölja  den  klagan,  som  en  längre  tid  blifvit 
förd  ibland  Eders  Maj:ts  embetsmän,  att  fru  Fougt,  af  för  henne 
brydsanima  anledningar,  ofta  varit  urståndsatt  att  uppfylla  Eders 
Majrts  fordringar  och  sin  egen  önskan,  h varigenom  andra  bok- 
tryckare måst  tillitas,  och  kongl.  tryckeriets  rätt  ofta  inskränkas 
till  blotta  namnet,  icke  heller  vill  jag  göra  den  förmodan  gällande, 
att  de  orsaker,  som  hittills  varit  vällande  till  en  ofta  fördröjd 
tryckning  af  Eders  Majrts  expeditioner,  hädanefter  skola  fortfara 
vid  nu  varande  kongl.  tryckeriet;  kan  jag  a  andra  sidan  icke 
lemna  oanmäldt,  att  oaktadt  hvarken  fru  Fougt  eller  dess  aflidne 
man  egentligen  egt  något  tillståndsbref  att  vara  kongl.  bok- 
tryckare, har  likväl  denna  rättighet,  som  öfver  100  år  åtföljt 
deras  tryckeri,  genom  tiden  och  ett  tyst  medgifvande  blifvit 
deras  arf  och  vunnit  häfd,  och  att  fru  Fougt  nära  30  år,  för  sin 
egen  del,  varit  sysselsatt  med  detta  yrke,  utan  att  dervid  hafva 
ökt  sin  förmögenhet.  Af  dessa  sammanlagda  anledningar  anser 
jag  mig  böra  till  Eders  Majrts  eget  nådiga  godtfinnande  öfver- 
lemna  denna  fru  Fougts  underdåniga  ansökan  och  hemställer  i 
underdånighet,  om  icke,  i  händelse  af  nådigt  bifall,  någon  viss 
tid,  icke  öfver  20  år,  bör  bestämmas  för  det  blifvande  privilegiet, 
och  med  vilkor  att  det  upphör  så  snart  innehafvaren  brister  i 
noggrant  fullgörande  af  sina  förbindelser.» 

Denna  framställning  bifölls  af  Kongl.  Majrt,  hvilken  den  2 
maj  1811  för 

Henrik  Fougt  utfärdade  följande  privilegium  r  »Vi  Carl  etc. 
etc  Göre  veterligt,  att  som  hos  oss  aflidne  sekreteraren  och 
riddaren  Hindr.  Fougts  enka  Elsa  Fougt,  i  underdånighet  an- 
hållit att  på  sin  son  boktryckaren  Hindr.  Fougt  få  öfver! åta  det 
kongl.  tryckeriet,  hvaraf  hon  nu  är  innehafvare,  och  Vi  aertill 
i  nåder  funnit  godt  samtycka;  alltså  vele  Vi  härmed,  och  i  kraft 
af  detta  vårt  öppna  privilegium,  i  nåder  hafva  förordnat  och 
antagit  honom  Henrik  Fougt  att  vara  kongl.  boktryckare  och  i 
tjugu  års  tid  med  alla  andras  uteslutande  innehafva  alla  de 
rättigheter  och  förmåner,  hvilka  det  kongl.  tryckeriet  åtfölja 
eller  genom  särskilda  resolutioner  blifvit  detsamma  tillagda;  hvar- 
emot  det  åligger  honom  Henrik  Fougt  att  iakttaga  och  uppfylla 
såväl  de  skyldigheter,  hvilka  hittills  varit  det  kongl.  tryckeriet 
föreskrifna,  som  dem  hvilka  blifva  en  följd  af  den  instruktion  Vi 
i  nåder  anbefalt  Vårt    Hofkanslersembete,  att  for  samma  bok- 


8r.  Bohtr.-hist.  *°l  20 


STOCKHOLM:  HENRIK  FOl*GT,  KONQL.  BOKTRYCKERIET.  1800. 


tryckeri,  sedan  den  af  Oss  i  nåder  blifvit  pröfvad  och  gillad, 
utfärda;  kommandes  Fougt,  att,  i  den  händelse  han  sina  skyldig- 
heter icke  vederbörligen  uppfyller,  af  detta  privilegium  blifva 
förlustig.»  —  Fru  Fougt  dog  omkring  år  1815. 

Henrik  Fougt  kunde  dock  icke  följa  med  sina  konkurrenter; 
1828  begagnade  han  endast  4  pressar,  och  var  tryckeriet  med 
afseende  härå  det  femte  i  ordningen.  I  febr.  1831  anhöll  han 
om  förnyande  af  det  1811  erhållna  privilegiet  såsom  kongl.  bok- 
tryckare, påvisande  att  hans  moder,  fader  och  morfader  innehaft 
befattningen  omkring  100  år,  och  att  det  betydliga  lagret  af  för- 
fattningar och  allmänna  handlingar  tillhörde  honom. 

Hofkansleren  uppdrager  i  sitt  utlåtande  häröfver  följande 
historik  öfver  kongl.  boktryckeriet. 

Det  äldsta  för  kongl.  boktryckeriet  utfärdade  privilegium 
igenfinnes  uti  högstsalig  Hans  Maj:t  konung  Carl  XI:s  år  1<>87 
utgifna  förbud  för  alla  andra,  att  trycka  hvad  som  sub  titulo 
Majestatis  eller  annars  för  publik  räkning  ntgafs.  Kongl.  bok- 
tryckarens skyldighet  var  då,  att  af  alla  nyssbemälta  allmänna 
handlingar,  hvartill  papperet  af  kronan  bestods  eller  honom  godt- 
gjordes,  trycka  det  för  staten  behöfliga  antal  exemplar,  på  egen 
bekostnad,  utan  särskild  betalning,  hvaremot  voro  honom  förunnade 
följande  förmåner:  l:o  lön  på  stat  20  dir  s.m.  samt  sedermera 
derjemte  på  extra  stat  300  dir;  2:o  fria  husrum  för  sig  och  trycke- 
riet i  kronans  hus  på  Norrbro;  3:o  frihet  från  kontributioner  för 
sig  och  arbetare. 

Ar  1714  indrogs  lönen,  emot  försäkran  för  kongl.  boktrycka- 
ren att  icke  allenast  ensam  få  trycka,  utan  äfven  ensam  få  till 
allmänheten  försälja  hvad  som  tor  publik  räkning  af  trycket 
utgafs.  Ar  1737  indrogos  de  fria  husrummen  emot  en  hyres- 
ersättuing  af  (XX)  dir  k.m.,  hvilken  sistnämnda  summa  äfven 
indrogs  år  1706.  Samma  år  indrogs  äfven  friheten  för  kontribu- 
tioner, och  verkstaden  belades  med  200  dlrs  bevillning.  Af  alla 
de  ursprungligen  beviljade  förmånerna  återstod  då  ensamt  den  ute- 
slutande rättigheten  att  till  enskilda  försälja  författnings-exemplar. 
Men  äfven  denna  blef,  genom  tid  efter  annan  utkomna  författnings- 
samlingar, t.  ex.  v.  Stjernemans,  Modées  m.  fl.,  hvilka  gjorde  sjelfva 
författningarne  mera  umbärliga,  så  inskränkt,  att  deraf  icke  kunde 
påräknas  någon  betydligare  behållning.  Sedan  således  denna  enda 
forman  ej  mera  gaf  någon  emot  arbetet  svarande  ersättning,  be- 
gärde och  erhöll  kongl.  boktryckaren  särskild  betalning  för  h varje 
ark,   som   till    staten   aflemnades,   efter  en   lindrig  taxa,  hvilken 


402 


1800.         STOCKHOLM:  KONGL.  BOKTRYCK  K  RI  ET,  HENRIK  FOUOT. 


blef  stadgad  genom  kongl.  brefvet  af  den  3  mars  1774.  Seder- 
mera har  denna  betalning  genom  kongl.  brefvet  af  den  12  febr. 
1812  blifvit  sålunda  bestämd,  att  för  hvarje  levereradt  exemplar 
af  en  författning,  som  upptager  ett  helt  ark  eller  mera,  betalas 
för  arket  1  skilling  rgs,  och  hälften  mindre,  om  författningen 
går  på  ett  hälft  ark.  Hvad  åter  sjelfva  det  kongl.  tryckeriet 
med  dithörande  inventarier  beträffar,  har  detsamma  alltid  varit 
enskild  egendom,  som  den  ene  kongl.  boktryckaren  tillhandlat 
sig  efter  den  andra,  och  hvarmed  kronan  ej  befattat  sig  eller 
dertill  något  bestått.  . . . 

Då  det  så  kallade  kongl.  tryckeriet  är  till  hela  sin  när- 
varande inrättning  på  det  närmaste  införlifvadt  med  årstrycket, 
så  att  frågan,  huruvida  i  allmänhet  ett  kongl.  tryckeri  på  samma 
fot  som  hitintills  bör  bibehållas  eller  icke,  står  i  det  närmaste 
sammanhang  med  en  annan  af  Eders  Kongl.  Maj:t  ännu  icke 
afgjord,  nämligen  om  detta  årstryck  skall  framgent  komma  att 
fortfara  . . .  hemstälde  hofkansleren  slutligen  att  en  kongl.  bok- 
tryckare väl  måtte  antagas,  men  blott  med  viss  uppsägningstid  af 
Hofkanslersembetet  förordnas,  sedan  redaktören  af  Författnings- 
samlingen deröfver  blifvit  hörd. 

Resultatet  blef  att  Fougt  i  jan.  1832  erhöll  prolongation  å 
privilegierna,  hvilka  fortforo  till  1833  års  slut,  då  P.  A.  Norstedt 
&  Söner  förordnades  till  kongl.  boktryckare.  Den  6  april  1833 
erbjöd  sig  Fougt  att  till  staten  sälja  det  honom  tillhöriga  för- 
fattningslagret för  3G,000  rdr  b:ko,  deraf  dock  16,000  rdr  skulle 
få  innestå,  och  endast  ränta  dera  utbetalas  under  hans  och  hans 
hustrus  lifstid,  hvarefter  kapitalet  skulle  tillfalla  staten.  Emeller- 
tid hade  Fougt  måst  göra  konkurs,  och  gode  männen  i  denna 
erbjödo  Kongl.  Maj:t  till  inlösen  det  boet  tillhöriga  lager  af 
författningar,  dervid  uppgifvande,  att  utgifvaren  af  Svensk  För- 
fattningssamling expeditionssekreteraren  Arrhenius  erbjudit  sig 
att  inköpa  det  ifrågavarande  forfattningslagret  för  ett  pris  af 
0,333  rdr  16  sk.  b:ko,  i  fall  denna  köpeskilling  af  statsmedlen 
kunde  förskjutas,  och  derefter  finge  af  Arrhenius  med  GC)(i  rdr 
32  sk.  b.ko  hvarje  år  till  staten  återbetalas,  samt  derjemte  en 
tjenlig  lokal  till  lagrets  förvarande  kostnadsfritt  åt  honom  upp- 
lätes,  åtminstone  på  3 — 4  år. 

Hofkansleren  tillstyrkte  den  31  jan.  1835  affärens  uppgörande, 
då  en  förskingring  af  detta  lager  af  gamla  författningar  onekli- 
gen skulle  vara  ganska  känbar  såväl  för  allmänheten  som  för 
publika  verk  och  auktoriteter,  hvilka  deraf  ofta  kunna  vara  i 


403 


STOCKHOLM:    ORDENSBOKTRYCKERIET,    PFEIFFER.  1800. 


behof,  och  lagrets  sammanhållning  och  tillgänglighet  på  en  hand 
alltså  i  flera  afseenden  kunde  vara  önskvärd.  Tillika  anhöll  lian 
att  åt  honom  mätte  uppdragas  att  vidtaga  nödiga  åtgärder  for 
lokals  anskaffande.     Detta  bifölls  af  Kongl.  Maj:t. 

Fougt  erhöll  titel  af  direktör  och  var  1828—32  föreståndare 
för  konstförvandtskapets  kassa;  han  dog  den  17  jan.  1830,  i  en 
ålder  af  (50  år,  4  mån.  och  lo  dagar.  Tryckeriet  inköptes  1835 
af  P.  A.  Norstedt  &  Söner. 

Kongl.  Ordensboktryckeriet  innehades  vid  århundradets  bör- 
jan af  assessor  Johan  Pfeiffer  (se  sid.  243);  denne  hade  genom 
Kongl.  Majrts  resolution  den  2  juli  1801  fått  bifallen  sin  ansökan 
>att  den  af  mina  söner,  som  jag  finner  skickligast  och  dertill 
utser,  samt  mig  öfverlefver  och  sig  tillständigt  uppför,  måtte  i 
nåder  blifva  bibehållen  vid  det  mig  förundte  privilegium  å  ut- 
gifvandet  af  dagbladet  Dagligt  Allehanda».  Men  redan  den  27 
april  1802  ingaf  han  till  Kongl.  Maj:t  en  ny  ansökan,  deri  han 
säger:  »...Jag  har  sedermera  genom  närmare  erfarenhet  be- 
klagligen  blifvit  öfvertygad,  och  h vilket  jag  med  grämelse  for 
Eders  Kongl.  Maj:t  härmedelst  nödgas  i  underdånighet  bekänna, 
att  jag  icke  kan  anse  någon  af  dem  (sönerna),  till  Eders  Kongl. 
Maj:ts  nådiga  välbehag  och  nämnda  dagblads  bestånd  kunna  det- 
samma besörja  och  utgifva,  med  den  omtanka  och  grannlagenbet, 
som  högst  nödvändigt  fordras,  och  med  bibehållande  af  den  kongl. 
nåd  mig  genom  högstberörde  kongl.  resolution  vederfaren  är.  Jag 
har  derföre  med  bekymmer  sökt  bland  mina  öfriga  anförvandter 
någon  som  vore  med  erforderliga  egenskaper  försedd,  och  för  så 
tillfbrliteligt  uppförande  känd,  att  jag  honom  i  deras  ställe  kunde 
utse;  har  ock  i  min  systerson,  kaptenen  vid  arméns  flotta  och 
riddaren  af  Eders  Kongl.  Maj:ts  Svärdsorden  Carl  Schiöström, 
trott  mig  finna  den  kunskap  och  stadga,  samt  genom  flera  års 
oförvitelig  tjenstetid  ett  så  väl  bepröfvadt  uppförande,  att  jag 
honom  i  mina  barns  ställe  ästundar  detta  angelägna  göromal 
anförtro,  såsom  äfven  närmast  öfverensst  ammande  med  det  lugn 
och  den  säkerhet  jag  efter  50  års  tjenstetid  dels  i  Eders  Kongl. 
Maj.ts  tjenst,  dels  sedermera  vid  boktryckeriet,  nu  vid  72  års 
ålder  för  min  återstående,  förmodeligen  korta  lifstid  sä  nödigt 
behöfver.  . . .» 

Pfeiffers  yngste  son,  August,  var  dock  icke  belåten  med 
denna  anordning,  utan  ingaf  den  10  maj  s.  å.  till  Kongl.  Maj:t 
en  skrifvelse,  deri  han  uppgifver  sig  varit  af  fadern  utsedd  att 
öfvertaga  tidningen  och  tryckeriet,  och  ber  att  få    uppgifva  or- 


404 


1800.  STOCKHOLM:    OUDENSBOKTRYCKKUIET,    PFK1FFKR,    8CH I  ÖSTRÖM. 


sakerna  h vårföre  jag  ådragit  mig  min  faders  hat,  h vårföre  han 
nu  missunnar  mig  allt  och  vill  göra  mig  arflös*.  Orsaken  upp- 
gifver  han  vara  den,  att  han  utan  faderns  vetskap  trolofvat  sig 
med  en  fattig  borgareflicka  och  slutligen  gift  sig  med  henne. 
»Jag  blef  derpå  genast  körd  ur  min  fars  hus  utan  minsta  hjelp, 
men  tackar  himlen,  att  jag  med  min  ringa  talang  att  spela  violin 
fatt  engagement  vid  Eders  Kongl.  Maj:ts  hofkapell,  och  derigenom 
kan  subsistera.»  Han  anhåller  slutligen  att  Kongl  Maj:t,  »rätt- 
visans beskyddare  och  den  förtrycktes  stöd,  af  nåde  täcktes 
beskydda  en  son  emot  en  faders  hårdhet  och  icke  gifva  honom 
medel  att  fullborda  ett  uppsåt,  som  skulle  förbittra  hans  döds- 
stund och  föda  tvedrägt  föräldrar  och  barn  emellan». 

Hofkansleren  förordade  emellertid  i  memorial  den  27  april 
s.  å.  assessor  Pfeiffers  ansökan,  framhållande  att  det  Pfeiffer  för- 
undta  privilegium  utan  tvifvel  var  »en  nådebevisning  emot  honom 
och  icke  emot  dem,  som  ännu  på  intet  sätt  kunnat  göra  sig  deraf 
förtjente,  och  att  det  varit  ett  missbruk  deraf,  om,  med  den  för 
en  fader  grämande  öfvertygelse  han  om  sina  barn  måste  hysa, 
han  genom  sin  tystnad  låtit  berörda  privilegium  till  någon  af 
dem  öfvergå».  Kongl.  Maj:ts  resolution  med  bifall  till  assessor 
Pfeiffers  anhållan  utfärdades  den  4  maj. 

Den  27  dec.  1802  inlemnade  Pfeiffer  ansökan  att  till  kapten 
Schiöström  äfven  få  öfverlemna  boktryckeriet.  Hofkansleren  för- 
ordade öfverlemnandet  i  memorial  den  12  jan.  1801$,  anmärkande 
dervid:  att  »som  detta  boktryckeri,  fordom  förenaclt  med  det 
kongliga,  icke  eger  särskildt  privilegium,  underställer  jag  i  under- 
dånighet, om  Eders  Maj:t  skulle  täckas  vid  detta  tillfälle  ett 
sådant  för  kapten  Schiöström  låta  utfärda».  Härpå  följde  den 
20  jan.  1803  privilegium  för  Schiöström,  så  lydande:  »Vi  Gustaf 
Adolph  etc.  Göre  veterligt,  att  som  hos  Oss  af  vederbörande  till 
nådigt  bifall  i  underdånighet  blifvit  anmäldt,  den  af  Vår  tro- 
tjenare  assessoren  Johan  Pfeiffer  gjorda  underdåniga  ansökning 
om  nådigt  tillstånd,  att  på  sin  systerson  kaptenen  och  riddaren 
af  Vår  Svärdsorden  Carl  Schiöström  öfverlåta  Pfeiffers  egande 
boktryckeri  här  i  staden,  Kongl.  Ordensboktryckeriet  kalladt: 
och  Vi  i  nåder  godt  funnit  att  härtill  samtycka;  alltså  vele  Vi 
härmed  och  i  kraft  af  detta  Vårt  privilegium  nådeligen  hafva 
förundt  kaptenen  och  riddaren  Carl  Schiöström  rättighet  att  inne- 
hafva  och  drifva  förberörde  Kongl.  Ordensboktryckeri,  med  de 
förmåner  och  vilkor  författningarne  utstaka  och  innehålla.»  Nytt 
privilegium  för  Dagligt  Allehanda  utfärdades  den  18  april  1809. 


405 


STOCKHOLM:  BATTRAM,  THEORELL,  FAHLMAN,  A.  J.  NORDSTRÖM,  GRAHN.  1800. 


Pfeiffer,  som  var  född  den  22  jan.  1731,  afled  den  12  dee. 
180().  Schiöström  fortsatte  tryckeriet  och  utgifvandet  af  tidningen 
till  sin  död  den  7  april  1809,  h varefter  enkan  Beata  S.  fortsatte 
en  kort  tid.  Från  juni  1809  vidtog  friherre  Herman  Battram, 
sedermera  statssekreterare,  som  fortsatte  till  sin  död  den  11  ang. 
1823.  Sedan  fortsattes  tryckeriet  med  statssekreteraren  A.  C. 
Kullberg  som  gérant  till  dec.  s.  å.,  då  grosshandlaren  Pulchau 
köpte  detsamma  åt  sin  måg  Johan  Petter  Tiieorell.  Theorell 
var  född  den  15  aug.  1791,  blef  student  i  Upsala  1809  och  1812 
fil.  d:r;  flyttade  1816  till  Stockholm,  der  han  en  tid  tjenstgjorde 
i  Konungens  kansli  och  Kommerskollegium.  1816  erhöll  han 
Svenska  Akademiens  stora  pris  for  De  två  rosornas  strid  om 
engelsJca  Jcronan,  och  1818  andra  priset  för  en  afhandling  om 
Longobardiska  rikets  fall.  Han  utgaf  1820 — 22  tillsammans  med 
sin  broder  Stockholms-Curiren,  och  fortsatte  så  utgifvandet  af 
Dagligt  Allehanda  till  1833,  då  han  sålde  det,  ehuru  han  fortsatte 
att  skrifva  deri  till  1834,  dä  han  öfvergick  till  Aftonbladet,  men 
skref  åter  1838—43  i  Dagligt  Allehanda.  1844  började  han  ut- 
gifva  Vinterbladet,  hvilket  1846  införlifvades  med  Dagligt  Alle- 
handa; men  Theorell  utgaf  det  ånyo  1851 — 52.  Han  utgaf  flera 
ströskrifter,  var  verksam  som  ledamot  och  sekreterare  i  flera 
komitéer  och  såsom  kanslist  i  riksdagens  utskott  samt  förestod 
bokauktionsverket  1822 — 27.  Theorell  dog  den  9  mars  1861,  men 
hade  redan  1833  öfverlåtit  tryckeriet  till  faktorn  Johan  Adam 
Fahlman,  som  dref  det  till  sin  död  den  31  jan.  1843,  hvarefter 
det  köptes  af  P.  A.  Norstedt  &  Söner. 

Anders  Jacobsson  Nordström  (se  sid.  244)  fortsatte  sin  verk- 
samhet till  1809  (han  dog  den  27  juli  1821  i  sitt  80:e  år),  då  han 
den  12  juni,  och  med  Kongl.  Maj:ts  tillstånd  af  den  26  juli  s.  å., 
for  1,500  rdr  b:ko  specie  sålde  tryckeriet  med  åtföljande  privi- 
legium till  sin  måg 

Bokhållaren  Olof  Grahn.  Denne  erhöll  den  5  mars  1814  af 
hofkansleren  en  varning,  så  lydande:  »Då  härmed  till  tit.  öfver- 
sändes  den  på  Kongl.  Maj:ts  befallning  af  mig  utfärdade  embets- 
skrifvelse  af  den  1  dennes,  nödgas  jag  emot  tit.  särskildt  anmärka 
det  särdeles  missnöje,  hvarmed  regeringen  ansett  den  af  tit.  för- 
anstaltade öfversättning  och  allmänna  försäljning  af  en  politisk 
skrift,1  hvilkens  tryckning  utan  regeringens  tillstånd  så  bestämdt 
och  tydligt  bort  finnas  stridande  med  tryckfrihetsförordningens 
3  §   10  mom.     Men    om    äfven  lagens  bokstafliga  föreskrift  vid 

1  Kronprinsens  proklamation  till  fransmännen  den  3  febr.  1814. 


406 


1800.  STOCKHOLM:    BRKDBERQ,    KUMBLINSKA    TRYCKERIET. 


detta  tillfälle  varit  mindre  klar  och  tydlig  än  den  onekligen  är. 
så  borde  väl  en  sådan  opåkallad  skyndsamhet  att  meddela  allmän- 
heten hvad  tit.  ansett  för  en  officiel  skrift,  allraminst  förväntas 
af  en  boktryckare  inom  hnfvudstaden,  der  blott  några  minuters 
uppskof  kunnat  förskaffa  honom  antingen  det  af  lagen  föreskrifna 
regeringens  tillstånd,  eller  de  vägledande  upplysningar,  som  bordt 
finnas  oumbärliga,  så  länge  Kongl.  Maj:t  sjelf  ej  i  nåder  for  godt 
funnit  att  låta  meddela  allmänheten  den  ifrågavarande  proklama- 
tionen.» —  Grahn  var  1818 — 28  föreståndare  för  konstförvandt- 
skapets  kassa;  1827  nedlade  han  sitt  tryckeri,  hvaraf  största 
delen  sedan  såldes  till  professor  G.  G.  Hällström  i  Abo  för  8,000 
rdr  b.ko.  Grahn  var  äfven  grosshandlare;  han  dog  d.  10  april  1839 
i  en  ålder  af  65  år.   En  del  af  tryckeriet  hade  redan  förut  inköpts  af 

Magister  Bernhard  M.  Bredberu,  hvilken  den  16  jan.  1827 
anmälde  tryckeri  i  huset  n:r  5  qv.  Klippan  å  Ladugårdslandet. 
Han  flyttade  snart  derefter  till  huset  n:r  7  qv.  Laxen  vid  Nya 
Kungsholmsbrogatan  och  slutligen  till  Skaraborgsgatan.  Trycke- 
riet nedlades  i  sept.  1850;  sedan  juni  var  dock  ej  något  der  tryckt. 

Kumblinska  tryckeriet  (se  sid.  245)  arrenderades  år  17SÄI  af 
magister  Gustaf  Abraham  Silfverstolpe,  men  han  stäldes  redan 
följande  år  under  censur,  enligt  följande  utdrag  af  Kanslikollegiets 
protokoll  den  7  no  v.  1800:  »S.  I).  Upplästes  Kongl.  Majrts  nådiga 
skrifvelse  af  den  1  innevarande  november  till  Kanslikollegium  af 
innehåll,  att  bokhandlaren,  magister  Silfverstolpe,  hvilken  äfven 
förvaltar  det  sä  kallade  Kumblinska  boktryckeriet,  till  trycket 
befordrat  sådant,  som  varit  stridande  emot  den  vördnad  och 
aktning  andra  länders  krönta  hufvuden  ega  att  fordra;  hvilket 
honom  på  Kongl.  Maj:ts  befallning  blifvit  förehållet,  men  det 
oaktadt  nu  till  försäljande  allmänneligen  utbudit  och  försålt  en 
utomlands  tryckt  och  här  införd  smädeskrift,  under  namn  af 
Mémoires  Secrétes  sur  la  Russie,  en  deux  volumes ;  h  vårföre  kongl. 
kollegium  undfick  nådig  befallning,  att,  på  det  Silfverstolpe,  som 
af  erhållen  varning  ej  låtit  sig  rätta,  icke  måtte  vidare  gifva 
anledning  till  slika  händelser,  genast  antyda  honom,  Silfverstolpe, 
och  egaren  af  Kumblinska  boktryckeriet,  det  Silfverstolpe  ej  får 
från  detta  tryckeri  till  trycket  befordra  eller  försälja  böcker  och 
skrifter,  innan  han  först  desamma  uppvist  och  fått  dertill  skrifte- 
ligt  tillstånd  af  den  kongl.  kollegium  till  deras  genomseende 
förordnar,  och  det  i  förra  händelsen  vid  förlust  af  boktryckeri- 
privilegium och  Silfverstolpe  förelagdt  etthundrade  (100)  rdrs 
vite,    och    i   senare    fallet   vid    förlust   för    Silfverstolpe    af  det 


407 


STOCKHOLM:    KUMBL1NSKA    TRYCKERIET.  1800. 


erhållna  privilegium  på  bokhandel.  Till  underdånigste  följe 
häraf  och  då  kongl.  kollegium  har  sig  bekant,  att  tillsynen 
öfver  inkommande  böckers  och  skrifters  införande  i  riket,  enligt 
tryckfrihetsförordningen  af  år  1765  blifvit  då  varande  kongl. 
bibliotekarien  Wilde  uppdragen,  så  har  kongl.  kollegium,  både  i 
anseende  dertill,  och  för  den  bokkännedom,  det  nit  och  de  kun- 
skaper kongl.  kollegium  känner  bibliotekarien  Malmström  ega, 
velat  förordna  honom,  Malmström,  så  väl  till  censurerande  af 
de  skrifter,  hvilka  hädanefter  uppå  Kumblinska  boktryckeriet 
komma  att  tryckas,  som  ock  till  genomseende  af  alla  de  böcker, 
hvilka  magister  Silfverstolpe  till  salu  håller.  Kongl.  kollegium 
lofvar  sig  af  detta  val  fullkomlig  framgång.  Och  eger  kongl. 
bibliotekarien  Malmström,  att  vid  denna  befattning,  hvarvid  all 
möjlig  skyndsamhet  bör  iakttagas,  på  det  Silfverstolpe  obilligen 
ej  måtte  för  länge  uti  sin  rörelse  varda  hindrad,  ställa  sig  livad 
författningarne  uti  detta  ämne  i  öfrigt  stadga,  till  efterrättelse. 
Och  har  bibliotekarien  Malmström,  om  Silfverstolpe  skulle  finna 
sig  befogad  att  öfver  dess  åtgärd  hos  kongl.  kollegium  klagomål 
anföra,  derutinnan  afvakta  kongl.  kollegii  beslut.  Härom  skulle 
protokolls-utdrag  bibliotekarien  Malmström  meddelas.» 

Under  sådana  förhållanden  kunde  Silfverstolpe  icke  fortfara 
med  tryckeriets  drifvande  längre  än  till  1802.  Silfverstolpe,  född 
den  31  okt.  1772,  blef  student  i  Upsala  1790,  fil.  mag.  1794  och 
1797  politices  docens,  1808  rektor  i  Norrköping  samt  1815  lektor 
i  Linköping;  han  var  ganska  flitig  såsom  skriftställare  och  fick 
181G  titel  af  kansliråd  och  rikshistoriegraf.  Han  prestvigdes  1821 
och  blef  följande  året  kyrkoherde  i  Söderköping,  der  han  afled 
den  2  sept.  1824.  Den  1  okt.  1802  öfvertogs  tryckeriet  af  kam- 
reraren i  Krigskollegiet  Olof  Lindberg,  som  innehade  det  till 
den  1  okt.  1803,  dä  det  öfvertogs  af  faktorn  å  Ordenstryckeriet 
Jonas  Lötström  (se  sid.  263),  hvilken  innehade  det  till  den  23 
april  1805.  I  anledning  af  klagomål  öfver  att  tryckeriet  illa 
utförde  sina  arbeten  förordnade  Boktryckeri-societeten  sina  leda- 
möter A.  Zetterberg  och  C.  Deleen  att  besigtiga  detsamma.  I 
besigtningsinstrumentet,  dat.  den  16  jan.  1805,  yttra  de:  >. .  .  ärren  - 
datorn  hade  emottagit  en  press  och  4,933  &  stilar  af  olika  slag, 
hvarvid  den  anmärkning  gjordes,  att  sedan  den  tid  då  notarien 
Deleen  och  efter  honom  magister  Silfverstolpe  boktryckeriet  under 
arrende  innehade,  en  gammal  press  blifvit  från  detsamma  alldeles 
skild  samt  stilarne  i  ganska  betydlig  grad  förminskade  . .  .  före- 
togo  sig  besigtningsmännen  att  närmare  granska  den  i  pressen 


408 


1800.  STOCKHOLM:    J.   C.    HOLMBERG. 


under  afdragning  varande  formen  och  funno  icke  allenast  de  deri 
nyttjade  stilarne  mycket  nötta  och  ojemna,  utan  ock  derjemte  så 
illa  vaskade,  och  med  orifna  bollar  så  vårdslöst  uppdragna,  att 
icke  annat  än  odugeliga  afdrag  möjeligen  kunde  förväntas;  h var- 
före  ock  besigtningsmännen  trodde  sig,  äfven  så  mycket  uti 
tryckeriets  vanvårdade  och  oförsvarliga  skötsel,  som  uti  red- 
skapens uraktlåtna  vidmakthållande  och  förnyande,  finna  orsaken 
till  tryckeriets  nu  varande  dålighet».  Enkan  Sara  Cronland  och 
hennes  son,  kammarskrifvaren  Cronland,  hembjödo  den  2  maj  1805 
tryckeriet  till  Boktryckeri-societeten,  som  beslöt  att  fru  Fongt 
skulle  emottaga  uppgift  om  köpevilkoren.  Dessa  uppgåfvos  till 
1,(X)0  rdr,  men  som  i  anbudet  inbegrepos  privilegierna,  och  dessa 
ej  voro  säljbara,  kunde  anbudet  icke  antagas.  Tryckeriet  upp- 
hörde härmed  och  skingrades  åt  flera  håll. 

Johan  Ciiristofer  Holmberg  (se  sid.  245)  fortsatte  tryckeri- 
rörelsen, men  den  17  okt.  1801  anmälde  hofkansleren  genom 
skrifvelse  till  justitiekansleren:  »Under  namn  af  Doctor  Fausts 
lefverne,  gärningar  och  hclfvetcsfärd,  öfversättning,  har  i  år  från 
Johan  Christ.  Holmbergs  tryckeri  utkommit  och  blifvit  kring- 
spridd en  skrift  som,  i  anseende  till  innehåll,  föreställningssätt 
och  den  deri  rådande  smak,  blott  synes  ämnad  ät  läsare  utan 
all  odling,  men  som,  just  för  det  intryck  den  hos  sådane  kan 
lemna,  icke  bör  undgå  en  granskning,  af  hvilken  den  annars  vore 
ovärdig.  Då  hela  skriften  är  en  fortsatt  och  så  mycket  mera 
försåtlig  målning  af  ett  afskyvärdt  förtryck  och  rysliga  grym- 
heter, som  den  skall  synas  grundad  på  historiska,  men  i  sjelfva 
verket  förfalskade  eller  diktade  händelser,  utan  att  nrigon  gång 
der  bredvid  ställes  den  sannare  taflan  af  ett  folks  lycksalighet 
under  en  vis  och  god  furste;  då  de  tillvitelser  tyrannen  ensam 
förtj enar  utvidgas  till  regenter  i  allmänhet  med  ett  oförsynt 
förolämpande  af  deras  höghet;  då  hädelser  emot  Gud  framföras 
med  hela  styrkan  af  en  uppeldad  inbillningskraft  och  den  matta 
vederläggningen  är  afpassad  efter  det  afgrundsväsendes  afsigter, 
som  sig  den  åtagit;  så  kan  uti  min  tanke  denna  bok,  lika  litet 
gjord  att  upplysa  som  förnöja,  icke  annat  ändamål  tilläggas,  än 
det  att  göra  försynens  godhet  eller  varelse  misstänkte,  regenter 
förhatelige,  och  att  skymfa  hela  folkslag.  Vid  sidan  af  ett  så 
argt  uppsåt  är  väl  anständighetens  särande  ett  mindre  brott, 
men  hennes  klagan  bör  också  höras.  Bevisen  af  livad  jag  anfört 
finnas  nästan  på  h varje  blad,  och  röja  sammanlagda  en  utan 
afvikelse    följd    plan,    och    icke   en  tillfällig  ovarsamhet.     Uppä 


409 


STOCKHOLM:    ZKTTKKDEltO,    SOHM.  1800. 


konungens  mig  gifna  nådiga  befallning  är  väl  boktryckaren,  som, 
flere  gånger  straffad  för  lika  brott,  likväl  icke  låtit  sig  rätta, 
tills  vidare  stäld  under  särskild  uppsigt;  men  jag  nödgas  icke 
desto  mindre  af  ofvan  anförda  skäl,  att  a  embetets  vägnar  till 
laga  åtal  och  näpst  anmäla  både  honom  och  öfversättareu,  livars 
kall  l  gör  hans  förbrytelse  mera  svår.  .  .  .» 

Samma  dag  stäldes  Holmberg  under  censur  enligt  följande  hof- 
kanslerens  tillkännagif vande :  »Till  underdånigste  följe  af  Kongl. 
Maj:ts  nådiga  befallning  af  den  16  dennes  blifver  härmedelst  Joh. 
Christ.  Holmberg,  som  föregående  varningar  och  straff  icke  kunnat 
afhålla  från  nya  förbrytelser,  så  i  anseende  till  hans  boktryckeri 
som  bokhandel,  satt  under  särskild  uppsigt  af  kongl.  biblioteka- 
rien Malmström,  utom  hvars  genomseende  och  påskrift  icke  någon 
bok  eller  skrift  af  Holmberg  hädanefter  får  tryckas,  ej  heller 
dylika  uti  hans  boklåda  till  salu  hållas,  innan  dertill  af  bemälde 
kongl.  bibliotekarie  tillstånd  är  gifvet;  och  kommer  den  minsta 
öfverträdelse  häruti  å  Holmbergs  sida  att  i  båda  fallen  straffas 
med  etthundrade  rdr  böter  och  förlust  af  det  missbrukade  privi- 
legium på  boktryckeri  eller  bokhandel.» 

Åtal  gjordes  mot  Holmberg  och  målet  afgjordes  först  den  23 
aug.  1803,  då  Kongl.  Maj:ts  dom  föll  och  lydde  å  350  dir  s.m:ts 
böter  och  privilegiets  förlust.  P.  Sohm  emottog  då  hans  stilar  och 
afslutade  tryckningen  af  hans  förlag,  hvaribland  Westees  svensk- 
franska lexikon.    Holmberg  dog  den  26  febr.  1810  i  sitt  67:e  år. 

Anders  Zetterberg  (se  sid.  246)  fortsatte  tryckerirörelsen 
till  1805.  Han  var  född  1746  och  dog  den  12  april  1808.  Zetter- 
berg anhöll  den  22  jan.  1805  att  få  öfverlåta  tryckeriet  till 

Peter  Sohm.  Denne  anför,  i  sin  vid  samma  tid  till  Kongl. 
Maj:t  ingifna  ansökan  om  att  få  öfvertaga  tryckeriet,  sin  lefvernes- 
beskrifning:  •■>.  .  .  att  jag  efter  fulländade  läroår  i  Carlbohmska 
först  vidare  konditionerade  i  Pfeifferska  och  Fougtska  trycke- 
rierna här  i  staden,  begaf  mig  1782  i  anledning  af  erhållet 
förskrifningsbref  och  med  nådigste  tillstånd  till  S:t  Petersburg, 
der  jag  i  åtta  års  tid  som  faktor  förestått  tvänne  de  större 
tryckerier,  nämligen  det  Breitkopfska  och  det  första  kejserliga 
Kadettkorpsens,  frän  hvilket  senare  jag,  under  påstående  krig 
med  Sverige,  i  början  af  året  171)0,  misstänkt  för  olofiig  tillgif ven- 
het  för  mitt  fädernesland  och  dess  konung,  blef,  på  hög  befallning, 
bortskickad  såsom  statsfånge  till  Vologdaguvernementet,  och  der, 
oaktadt  löfte  om   snar  frihet,  som  dock  lemnades  i  förgätenhet, 

1  ÖtVersättaren  var  prest  och  åtalades  in  t  or  konsistorium. 


410 


1800.  STOCKHOLM:    80 UM    FÅLTBOKTUYCKARK. 


qvarbölls  intill  dess  Hans  nu  regerande  Majestät  kejsar  Alexan- 
der besteg  tronen.1  Ocb  hade  jag  den  olyckan  att  vid  mitt 
arresterande  och  under  11-årig  fångenskap  förlora  all  min  icke 
alltför  obetydliga  egendom,  utan  att  jag  densamma  ännu  åter- 
bekommit  eller  ersättning  derföre  undfått,  oaktadt  derom  ä  hög- 
vederbörligt  ställe  under  dessa  sista  två  årens  vistande  i  S:t 
Petersburg  gjord  underdånig  ansökning.» 

Hofkanslerens  yttrande  i  saken  afgafs  den  28  jan.  1805.  Han 
anför:  ». . .  och  som  Sohm  styrkt  sin  både  utom  och  inomlands 
förvärfvade  skicklighet  i  boktryckerikonsten,  hvarmed  förenar  sig 
det  vitsord  han  eger  om  ett  klanderfritt  uppförande,  så  anser  jag 
mig  af  dessa  skäl  samt  med  afseende  å  de  missöden,  som  under 
senaste  kriget  med  Ryssland  honom  uti  detta  rike  drabbat,  böra 
åt  ofvannämnda  anhållan  i  underdånighet  tillstyrka  nådigt  bifall». 
Dagen  derpå,  den  29  jan.  1805,  stadfästades  köpet  af  Kongl.  Maj:t, 
hvilken  äfven  samma  år  utnämnde  Sohm  till  fältboktryckare. 

Då  Sohm  i  egenskap  af  fältboktryckare,  nov.  1805,  afreste 
till  Tyskland,  förestods  tryckeriet  i  Stockholm  af  A.  Zetterberg. 
Härunder  råkade  denne  i  kollision  med  hofkansleren,  hvilken, 
då  Zetterberg  »tagit  befattning  med  tryckningen  af  en  otillåten 
dansk  skrift,  och  derigenom  gjort  sig  delaktig  i  den  öfverträdelse, 
hvarfbre  bokhandlaren  Holmberg  blifvit  pliktfäld,  utan  att  Zetter- 
berg likväl,  i  anseende  till  de  i  utslaget  upptagna  skäl,  kunnat 
lagligen  derför  åtalas,  men  hans  tvetydiga  förhållande  dervid 
icke  bör  utan  uppmärksamhet  lemnas»,  anmodade  »herr  kongl. 
bibliotekarien,  såsom  Boktryckeri-societetens  ordförande,  att  före- 
kalla  Zetterberg  och  honom  allvarligen  fbrehålla  så  väl  sin  ofor- 
sigtighet  att  ofvannämnda  tryckning  sig  åtaga,  som  sitt  ofog,  att 
till  försvar  deraf  åberopa  en  tillåtelse,  hvarom  intet  missförstånd 
uppstått,  så  framt  han  vederbörligen  en  sådan  begärt  och  erhållit.» 

Den  28  jan.  1811  ingaf  Sohm  till  hofkansleren  en  allra- 
ödmjukaste  promemoria  af  följande  lydelse:  »Efter  en  elfvaårig 
statsfångenskap  i  Ryssland,  föranledd  af  nit  och  kärlek  för  mitt 
fädernesland,  det  jag  i  en  vådlig  tid  vågade  tjena,  ehuru  på  ett 
sätt,  som  kunde  förenas  både  med  hvad  äran  och  mina  pligter 
fordrade,  förlorade  jag  all  min  egendom  till  ett  värde  af  5  å  6,000 
rubel,  samt  familjedokumenter,.till  vinnande  af  ett  betydligt  arf 
i  Holland,  såsom  ock  genom  mångfaldiga  sorger  och  bekymmer, 

1  Han  utgaf  nu,  1801  i  Petersburg,  en  rysk  skrift:  Vördsamt  offer  till  Gud 
och  Monarken ;  med  8  kopparstick  framställande  de  af  honom  anstälda  illumina- 
tioner  i  staden  Welsk. 


411 


STOCKHOLM:    SOHM.  1800. 


min  helsa,  och  derigenom  alla  utsigter  att  bereda  en  sorgfri  ålder- 
<lom.  Sedan  jag  året  efter  ankomsten  till  fäderneslandet,  eller 
1805,  blifvit  genom  skuld  egare  af  Zetterbergska  tryckeriet,  emot- 
tog  jag  om  hösten  samma  år  befattningen  såsom  fältboktryckare. 
Så  mycket  mer  vågar  jag  åberopa  detta  som  ett  förnyadt  prof 
af  undersåtlig  håg  att  tjena  konung  och  fosterland,  som  ingen 
af  de  öfriga  boktryckarne  i  Stockholm  ville  åtaga  sig  denna 
besvärliga  post,  och  som  ett  verk  af  den  beskaffenhet,  som  ett 
boktryckeri  nödvändigt  genom  egarens  frånvaro,  skulle  mycket 
försämras  i  sin  afkastning,  till  vida  mer  än  behållningen  af 
det  blifvande  arvodet;  tillfälliga  omständigheter  i  anseende  till 
otroget  folk  och  flyttningar  bidrogo  äfven  att  öka  dessa  för- 
luster. Vid  en  annalkande  ålder,  genom  resor  så  inom  som 
utom  riket,  samt  på  mångfaldigt  sätt  besvärligt  arbete,  i  städer, 
på  landet  samt  under  sjöns  svåraste  stormar,  h varvid  jag  öd- 
mjukast åberopar  högvälborne  herr  baron  och  hofkanslerens  eget 
gällande  vitsord,  har  min  utom  dess  svaga  helsa  blifvit  mycket 
försämrad.  Således  vågar  jag  för  mina  återstående  dagar,  som  ej 
kunna  blifva  långvariga,  allra  ödmjukast  anhålla,  det  högv.  herr 
baron  och  hofkansleren  hos  Hans  Majrt  konungen  för  mig  och  mitt 
egande  tryckeri  täcktes  utverka  en  förmån,  hvartill  jag  ej  torde 
finnas  oförtjent,  att  såsom  fältboktryckare  få  trycka  alla  militära 
handlingar,  reglementen,  rangrullor,  rapporter,  formulärer  och  ta- 
beller m.  ni.  med  eller  utan  firma,  som  hittills  blifvit  af  särskilda 
boktryckare,  och  pä  allmän  bekostnad  tryckta,  samt  från  Kongl. 
Maj:ts  Krigskollegii  och  generaladjutants  expedition  och  andra 
verk,  äfvensom  från  kongl.  Krigsakademien  och  denna  akademi 
rörande  utgå,  med  tillstånd  för  mig,  i  händelse  af  allernådigste 
bifall  till  denna  senare  omständighet,  att  efter  min  bekvämlighet 
antingen  på  Carlberg  eller  i  staden,  härtill  få  begagna  det  för 
kronans  räkning  inköpta  fälttryckeriet.  Genom  billiga  priser 
skulle  jag  söka  förena  Kongl.  Maj:ts  och  kronans  fordel  med 
min  enskilda,  som  egentligen  icke  blefve  någon  annan  än  den 
af  säkert  påräknadt  arbete.  Härigenom  skulle  äfven  högstsalig 
konung  Gustaf  den  tredjes  nädigste  löfte,  genom  en  dess  mini- 
sters skrifvelse  till  mig  i  Petersburg,  uppfyllas  med  försäkran 
om  åtanka  och  belöning  för  ådagalagdt  bevis  af  trohet  och  lydnad 
mot  konung  och  kärlek  för  fäderneslandet.» 

Hofkanslerens  till  konungen  afgifna  utlåtande  i  denna  sak, 
dat.  den  f>  febr.  1H11,  lydde:  >  Direktören  och  fältboktryckaren 
P.   Sohm    har   anhållit    om    mitt   und.   förord   till  erhållande  af 


412 


1800.  STOCKHOLM:    SOHM. 


den  uteslutande  rättighet  att  såsom  fältboktryckare  vid  sitt 
boktryckeri  få  trycka  . . .  dertill  få  begagna  det  för  kronans 
räkning  inköpta  fältboktryckeriet,  hvilket  är  under  hans  vård. 
Ehuru  innehafvaren  af  kongl.  boktryckeriet  den  rättighet  är 
tillerkänd,  att  ensam  trycka  hvad  i  Eders  Maj.ts  höga  namn 
till  allmänhetens  efterrättelse  utgår,  samt  det  icke  varit  publika 
verk  obetaget,  att  hos  hvilken  boktryckare  som  helst  låta  trycka 
sina  utgående  expeditioner  eller  handlingar,  likväl  och  då  nu 
varande  egarinnan  af  kongl.  tryckeriet  af  kända  anledningar  en 
längre  tid  varit  urständsatt  att,  som  sig  bordt,  fullgöra  sina  för- 
bindelser, hvarigenom  vid  tillfällen  af  vigt  och  skyndsamhet, 
Eders  Maj:t  ofta  varit  nödsakad  tillita  andra  boktryckare,  och 
Sohm  dessutom  inskränker  sin  underdåniga  begäran  till  skrifter 
i  militärämnen,  som  skola  på  allmän  bekostnad  tryckas,  hvar- 
igenom ingens  rätt  förnärmas;  så  tvekar  jag  så  mycket  mindre, 
att  till  samma  anhållan  i  underdånighet  tillstyrka  nådigt  bifall, 
som  Sohm  dels  under  sin  elfvaåriga  statsfångenskap  i  Ryssland, 
dels  sedermera  som  fåltboktryckare  i  fäderneslandets  tjenst  och 
under  en  tilltagande  ålder  gjort  betydliga  förluster  af  hel  sa  och 
egendom,  och  Eders  Maj:t  här  finner  ett  tillfälle  att  på  något 
sätt  fullgöra  ett  löfte  om  åtanka  och  belöning,  som  Eders  Majrts 
högstsalig  herr  broder  genom  dess  minister  i  S:t  Petersburg  gifvit 
Sohm.  Till  Eders  Maj:ts  nådiga  godtfinnande  hemställer  jag 
dessutom  i  underdånighet,  huruvida  denna  rättighet,  i  händelse 
den  nådigst  beviljas,  skall  gifvas  på  20  eller  färre  år,  —  huru- 
vida Sohm  må  tillåtas  begagna  det  inköpta  fälttryckeriet,  samt 
huruvida  chartae  sigillatac  afgiften  må  bestämmas  till  högre  belopp 
än  10  rdr?» 

Kongl.  Majrt  beslöt  den  28  mars  s.  å.  att  »i  så  måtto  bifalla 
direktör  Sohms  anhållan,  att  honom  må  tillåtas  emot  billigt  pris 
få  trycka  allt  hvad  från  Vår  generaladjutants  expedition  af 
trycket  utgår,  samt  äfven  under  enahanda  vilkor  sådana  mili- 
täriska  handlingar,  som  till  honom,  utan  andras  förorättande 
kunna  lemnas». 

Sohm  måste  ännu  en  gång  gå  ut  med  fältboktryckeriet, 
nämligen  till  Norge,  och  här  utgafs  bl.  a.  från  fälttryckeriet  en 
tidning  Fredrikstads  Tidende,  af  hvilken  7  nummer  utkommo  1814. 
Tryckeriet  måtte  dock  icke  varit  i  särdeles  godt  stånd  eller  väl 
sorteradt,  ty  boktryckaren  Löwegren  i  (iöteborg  beklagar  sig 
öfver  att  hans  arbetare  och  stilar  blifvit  på  befallning  använda 
vid  fälttryckeriet  i  Norge. 


418 


STOCKHOLM:  80HM,  H.  A.  NORDSTRÖM.  1800. 


Enligt  slutanmärkningen  i  en  bokförteckning  »Örebro  1814. 
Tryckt  vid  återresan  af  direkt,  och  kongl.  fältboktryckaren  P. 
Sohm»,  begagnades  kongl.  fälttryckeriet  i  »10  svenska  och  2  norska 
städer  utom  de  pommerska,  samt  49  utrikes  städer . . .  Ett  svenskt 
och  4  utländska  slott ...  7  bondegårdar  och  torp,  samt  ett  färj- 
ställe ...  8  åtskilliga  platser  till  sjös,  så  under  seglande  som  i 
hamnar.  Således  är  på  81  särskilda  ställen  Sohmiska  firmat 
bekant,  men  sjelfva  tryckeriet  är  dock  på  kongl.  kabinettets  be- 
fallning under  samma  tid  89  gånger  uppstäldt  och  nyttjadt; 
utomdess  är  ett  förlagsfirma  i  S:t  Petersburg,  denna  förteckning 
oberäknad.» 

Sohm  hade  samlat  ett  litet  »musreum  typographicum»  som 
skänktes  till  kongl.  biblioteket,  enligt  tryckt  förteckning  i  2  upp- 
lagor, 1812  och  1815.  Han  var  född  1750,  blef  riddare  af  Vasa- 
orden och  dog  i  Karlshamn  den  3  febr.  1819.  Tryckeriet  fortgick 
till  juni  1818,  då  det  inköptes  af  Wallmark  och  förenades  med 
Ecksteinska  tryckeriet. 

Herrik  Andersson  Nordström  (se  sid.  248)  fortsatte  sin  rörelse, 
men  dömdes  enligt  Kongl.  Maj:ts  skrifvelse  till  Kanslikollegium 
den  14  jan.  1801  till  censur.  I  jan.  1803  anhöll  Nordström  om 
befrielse  härifrån  och  anförde  i  sin  skrift  såsom  skäl  for  sin  be- 
gäran :  ». . .  Sällan  under  dessa  tvänne  sistförflutna  år  hafva  två 
och  icke  alltid  en  press  varit  i  full  gång  uti  mitt  tryckeri ;  mina 
stilar  hafva  legat  obrukade  och  mina  antagna  arbetare  ofta  gått 
sysslolösa.  Hvad  känbart  lidande  häraf  uppkommit  för  den,  som 
blott  eger  sitt  enda  valda  yrke  till  näringsgren,  måste  lätt  inses; 
och  till  allt  har  gifvits  en  enda  orsak  i  det  tvång,  som  censuren 
lagt  på  utgifvandet  af  hvad  tillåten  skrift  som  helst  i  annat  fall 
från  mitt  tryckeri  kunnat  utkomma.  De  fleste  författare,  som 
erbjudit  mig  tryckning  af  sina  arbeten,  hafva  icke  kunnat  under- 
kasta sig  den  tidsutdrägt,  som  arbetenas  censurerande  nödvändigt 
fordrat,  och  den,  hvilken  en  gång  låtit  trycka  något  hos  mig, 
har  icke  gerna  återkommit  för  att  vänta  på  utgifvandet  frän  mitt 
tryckeri,  då  han  inom  hälften  af  den  tid,  som  genom  behofvet 
af  censuren  åtgick,  kunnat  se  sitt  arbete  färdigtryckt  hos  någon 
annan,  som  icke  stått  under  censurens  uppsigt.  Afven  med  den 
bästa  vilja  att  hjelpa  mig,  och  för  hvilken  jag  alltid  skall  vara 
tacksam,  har  censor,  herr  professor  Malmström,  icke  kunnat  med- 
hinna att  så  snart  som  en  författare  för  sig  ansett  nödvändigt 
genomgå  och  till  tryckning  gilla  hans  arbete.  .  . .  Mitt  fel,  jag 
medgifver   det,   har    vittnat   om  oförstånd  och   oskicklighet,  som 


414 


1800.  STOCKHOLM:    H.    A.    NORDSTRÖM. 


orden  i  Kongl.  Maj:ts  nådiga  skrif velse  lyda;  men  om  det  är 
straffets  ändamål  att  förbättra  och  icke  att  betaga  alla  medel 
för  ett  bättre  uppförande,  så  måste  min  tvååriga  bestraffning 
och  min  vandel  derunder  hafva  förmått  att  gifva  mig  mera  fur- 
stånd och  skicklighet.  ...» 

Hofkansleren  anförde  i  sitt  utlåtande  den  4  febr.  s.  å.  rörande 
denna  sak,  att  Nordström  »med  åberopande  af  ett  tvåårigt  lidande 
förorsakadt  derigenom,  att  i  anseende  till  den  tidsutdrägt,  som 
skrifternas  censurerande  nödvändigt  fordrat,  hans  stilar  ofta  legat 
obrukade,  hans  arbetare  gått  sysslolösa  och  således  en  ansenlig 
förtjenst  af  hans  yrke  varit  förlorad,  och  förmenar  han  sig  genom 
denna  bestraffning  hafva  vunnit  det  förstånd  och  den  skicklighet, 
som  under  obrottsligaste  efterlefnad  af  författningarne,  för  fram- 
tiden skall  visa  honom  förtjent  af  den  i  underdånighet  begärda 
nåd.  Af  kongl.  bibliotekarien  Malmströms  utlåtande  inhemtas, 
att  ingen  annan  tidsutdrägt  egt  rum,  än  den  som  varit  ound- 
gängligen nödvändig  till  bestridande  af  den  egentliga  censuren, 
och  om  denna  tid  någon  gång  måst  förlängas,  i  anseende  till  den 
korrektion,  som  både  saker  och  stil  uti  de  af  Nordström  ingifna 
skrifter  oftast  fordrat,  och  åt  hvilken  kongl.  bibliotekarien  bered- 
villigt trott  sig  böra  lemna  sin  åtgärd,  har  detta  uppskof  blifvit 
ersatt  genom  undanrödjandet  af  det  ansvar,  i  hvilket  Nordström 
annars  stannat,  och  den  större  riktighet  och  hyfsning  som  gjort 
de  af  Nordström  tryckta  skrifter  mera  brukbara  och  begärliga. 
Det  af  kongl.  bibliotekarien  härå  anförda  och  bestyrkta  exempel 
bevisar,  antingen  att  Nordström,  i  förlitande  på  censuren,  med 
likgiltighet  emottagit  de  honom  till  tryckning  tillbudna  skrifter, 
eller  att  han  ännu  saknar  urskilning  och  skicklighet  att  dem 
bedöma.  Emellertid  och  intill  dess  han  deraf  gifver  öfvertygande 
prof,  vågar  jag  icke  i  und.  tillstyrka  den  af  Nordström  begärda 
befrielsen.»  I  enlighet  härmed  föll  konungens  dom  den  8  samma 
månad. 

I  juli  s.  å.  ahhöll  Nordström  ånyo  om  samma  sak,  men  efter 
Malmströms  hörande  och  hofkanslerens  utlåtande  blef  äfven  denna 
ansökan  af  Kongl.  Maj:t  afslagen  den  27  okt.  s.  å.  Nordström 
begärde  åter  den  30  sept.  1807  att  blifva  befriad  från  censuren, 
under  anförande  att  han  hoppas  sedermera  hafva  visat  prof  af  den 
ditintills  saknade  urskilning  och  skicklighet;  och  bibliotekarien 
Malmström  intygade,  att  han  nu  sedermera  icke  haft  samma 
grundade  skäl  som  förut  till  anmärkningar  mot  af  honom  till 
censur  inlemnade  skrifter,  och  att  Kongl.  Majrts  afslag  på  Nord- 


415 


stockitolm:  h.  a.  Nordström.  1800. 


ströms  förra  ansökan  i  den  grad  ländt  honom  till  förbättring, 
att  ingen  anledning  funnits  till  anmärkningar  vid  de  skrifter 
han  sedan  den  tiden  till  kongl.  bibliotekariens  granskning  in- 
gifvit.  Hofkansleren  förordade  derför  också  den  8  okt.  den  be- 
gärda befrielsen,  anförande:  > Henrik  Nordström  j:r  har  anhållit 
om  mitt  und.  förord  att  i  nåder  blifva  befriad  från  den  censur, 
h varunder  alla  från  lians  boktryckeri  utgående  skrifter  sedan  år 
1801  varit  satta.  Jag  bör  vidgå  att  Nordström  var  mycket  ung 
och  oförfaren  då  lian  sig  densamma  ådrog  genom  införande  uti 
skriften  Läsning  i  blandade  ämnen  af  en  obehörig  artikel  om  en 
andlig  lärares  pligter,  och  förmodar  att  både  tiden  mera  mognat 
hans  eftertanke,  samt  att  det  tvång  och  uppehåll  uti  sin  rörelse 
och  dermed  förknippade  forlust,  som  han  nära  sju  år  måst  vid- 
kännas, gjort  honom  varsammare.  Uti  denna  tanke  styrkes  jag 
af  det  fördelaktiga  vittnesbörd  han  för  någon  tid  sedan  erhållit 
af  kanslirådet  Malmström,  som  bemälda  censur  ensam  bestridt, 
och  drager  jag  fördenskull  så  mycket  mindre  i  betänkande  att 
i  underdånighet  anmäla  honom  till  den  sökta  befrielse  som  hans 
boktryckeri  är  numera  i  hela  riket  det  enda  under  censur  stälda 
och  äfventyret  att  vid  ytterligare  förbrytelse  förlora  sina  bok- 
tryckeri-privilegier bör  utan  tvifvel  städse  sväfva  honom  för 
ögonen.?  Nordströms  ansökan  bifölls  genom  Kongl.  Maj:ts  skrif- 
velse  den  7  no  v.   1807. 

Nordström  fick  derefter  i  lugn  och  ro  utöfva  sin  verksamhet, 
och  sedan  dyningarne  efter  statshvälfningen  IHOi)  fatt  lägga 
sig,  funno  vederbörande  skäligt  att  på  något  sätt  godtgöra 
Nordström  hans  undergångna  stränga  behandling.  Hofkansleren 
Wetterstedt  hemstälde  den  14  sept.  1812  till  Kongl.  Maj:t:  >För 
boktryckaren  här  i  staden  Henrik  Nordström  j:r  vågar  jag  ut- 
bedja mig  den  nåd,  att  genom  Eders  Kongl.  Maj:ts  nådiga  fullmakt 
blifva  hugnad  med  direktörs  namn,  heder  och  värdighet.  Utan 
att  nämna  den  förföljelse  han  i  förra  tider  lidit,  är  jag  skyldig 
lemna  honom  det  vitsord,  att  han  under  min  embetstid  varit  en 
af  de  boktryckare,  som  med  noggrannhet  och  yttersta  försigtighet 
sökt  att  uppfylla  tryckfrihets-författningens  toreskrifter.  Då  han 
nu  ernår  nedlägga  detta  yrke,  skulle  han  anse  för  en  lycka,  att 
erhålla  detta  vedermäle  af  Eders  Majrts  nåd.» 

I  följd  häraf  erhöll  Nordström  s.  å.  titel  af  direktör,  men 
med  nedläggandet  af  yrket  dröjde  det  ännu  tjugo  år.  Henrik 
A:son  Nordström  dog  den  31  jan.  1S;>7,  C4  år  gammal.  Tryckeriet 
hade  emellertid  redan  den  20  juli  ls:>2  öfvcrgått  till  sonen 


416 


1800.      STOCKHOLM:  NORDSTRÖM,  MARQUARD,  BERGLUND,  SYLVEN1US. 


Henrik  Gustaf  Nordström,  som  var  född  d.  15  ang.  18(X)  och 
lärt  ut  å  faderns  tryckeri  1820.  Han  dref  tryckeriet  i  huset  n:r  8 
Munkbrogatan;  men  blef  sinnesrubbad.  Tryckeriet  köptes  den  1 
okt.  1841  af  J.  Lind,  kassör  hos  L.  J.  Hierta,  hvilken  öfvertog 
köpet  och  i  sin  tur  aflät  det  till  P.  A.  Norstedt  &  Söner  1843. 

Carl  Fredrik  Marquard  (se  sid.  248)  fortsatte  sin  verksamhet, 
till  dess  han  den  24  jan.  1809  dog  vid  42  års  ålder.  Derefter  fort- 
gick tryckeriet  under  firma  Marquardska  tryckeriet  och  sköttes 
af  den  aflidnes  broder  Johan  Petter  Marquard  (se  under  Jön- 
köping), hvilken  sedan  blef  dess  egare  och  dref  det  till  den  14 
aug.  1810,  då  han  dog  48  år  gammal.  Enkan  fortsatte  till  1820, 
då  hon  gifte  sig  med  notarien  i  sjötullen  Carl  Fredrik  Berolund. 
Denne  fortsatte  med  sitt  eget  namn  som  firma  från  den  1  mars  1820 
till  den  13  aug.  1821,  men  gjorde  derpå  konkurs,  då  tryckeriets 
skötsel  af  borgenärerna  uppdrogs  åt  fru  Berglund,  »hvilken  såsom 
enka  efter  boktryckaren  Marquardt  tillförene  sjelf  sådant  före- 
stått, således  bäst  är  i  tillfälle  att  samma  förvaltning  bedrifva». 
Berglund  dog  1823,  och  enkan  fortsatte  i  huset  n:r  31  Stora  Ny- 
gatan med  den  gamla  firman  och  M.  G.  Lundberg  som  föreståndare 
eller  arrendator  till  1829,  hvarefter  tryckeriet  fortgick  till  1831, 
då  det  jemte  stilgjuteriet  såldes  till  N.  M.  Lindh  i  Örebro. 

Andreas  J.  Sylvenius,  »boendes  vid  Göthgatan,  huset  n:r 
114  A»  (se  sid.  247,  248  o.  250),  dömdes  af  hofkansleren  den  24 
maj  1802  sina  privilegier  förlustig  samt  till  100  rdr  böter,  emedan 
han  —  »emot  kongl.  förordningen  den  11  juli  1792  icke  utsatt  för- 
fattarenamnen på  mångfaldiga  hos  honom  tryckta  skrifter;  emot 
öfverståthållarens  på  nådig  befallning  den  28  febr.  1749  utfärdade 
förbud  tryckt  och  sålt  de  s.  k.  Fångvisor  samt  tidt  och  ofta  genom 
andra  skändeliga  och  svenska  bokpressen  vanhedrande  pennefoster 
trotsat  all  blygsel  och  anständighet  —  samt  således  till  öfverflöd 
bevisat  en  hel  och  hållen  brist  på  den  hos  en  skicklig  boktryckare 
nödvändiga  urskilning».  Kongl.  Maj:t  stadfästade  detta  utslag  den 
20  aug.  1802,  men  återgaf  Sylvenius  den  21  sept.  privilegierna 
»i  afseende  på  hans  fattiga  belägenhet  med  hustru  och  barn». 
Den  12  okt.  stäldes  dock  hans  tryckeri  under  kongl.  bibliotekarien 
Malmströms  uppsigt  och  censur. 

I  sept.  1803  transporterade  Sylvenius  sitt  tryckeri,  ehuru 
utan  anmälan,  på  öfverstlöjtnant  Hans  Jacob  Chierlin,  som  ifrån 
början  varit  Sylvenii  både  förlags-  och  bolagsman  (se  sid.  421). 
Samma  år  hade  han  anhållit  att  få  sälja  tryckeriet  till  faktor 
Gadelius,  men  hofkansleren  anförde  i  utlåtande  den  8  sept.:  >Som 


Sr.  Boktr.-hist.  417  27 


8T0CKH0LM:    SYLVENIUS,    DELBEN.  1800. 


Boktryckeri-societeten,  hvars  utlåtande  jag  infordrat  i  anledning 
af  Eders  Maj:ts  nådiga  remiss  den  22  sistl.  juli  å  boktryckaren 
här  i  staden  Sylvenii  underdåniga  ansökan  oin  nådig  stadfästelse 
å  öfverlåtandet  af  hans  innehafvande  boktryckeri-privilegier  till 
boktryckerifaktorn  Anders  Gadelius,  har  hos  mig  uppgifvit  att 
justitiarien  på  ön  S:t  Barthelemy  Bergstedt,  som  vore  sinnad  att 
med  nådigt  tillstånd  derstädes  för  uppfostringsverkets  räkning 
anlägga  ett  boktryckeri,  iklädt  sig  samma  betalningsvilkor  som 
Gadelius  sig  åtagit,  och  att  denne  sistnämnde,  enligt  en  bilagd 
skrift,  till  Bergstedt  afstått  all  sin  igenom  ofvanbemälda  af- 
handling  med  Sylvenius  förvärfvade  rätt,  vågar  jag  såväl  i  be- 
traktande af  nyttan  och  kanske  nödvändigheten  af  en  dylik 
inrättning  på  ön  S:t  Barthelemy  . . .  tillstyrka  bifall.»  Största 
delen  af  tryckeriet  köptes  s.  å.  af  Anders  Bergstedt  för  1,000  rdr 
rgs  och  öfverflyttades  till  S:t  Barthelemy.  Den  öfriga  materielen 
skingrades.  Sylvenius  afled  den  17  juli  1804  vid  58  års  ålder. 
Carl  Delen  (skref  sig  sedan  Deleen)  och  J.  G.  Forsgrex 
(se  sid.  249)  drefvo  gemensamt  tryckeri.  Deleen  hade  åtagit  sig 
hela  befattningen  med  tryckeriets  ordentliga  och  lagliga  drift, 
samt  allt  ansvar  derför,  och  då  år  1800  från  detta  tryckeri  utan 
anmälan  och  tillstånd  utgafs  ett  teaterstycke  af  Lafontaine, 
Naturens  dotter,  dömde  hofkansleren  den  20  maj  1802  Deleen 
ensam  till  100  rdrs  böter,  men  båda  egarne  till  förlust  af  privi- 
legiet. Kongl.  Maj:t  stadfästade  den  8  juni  s.  år  böterna,  men 
lät  af  gunst  och  nåd  privilegiet  bestå.  Denna  osäkerhet  måtte 
icke  hafva  behagat  Forsgren,  ty  han  sålde  redan  den  23  juli  s.  år 
sin  andel  till  Deleen  för  2,300  rdr  kreditsedlar,  och  Kongl.  Maj:t 
stadfästade  den  19  aug.  köpet.  Deleen  var  en  frisinnad  man  och 
skref  också  i  sådan  anda;  han  blef  derför  flera  gånger  stäld  under 
åtal.  Han  var  den  första  som  efter  den  nya  tryckfrihetsförord- 
ningen, på  klagomål  af  general  Suchtelen,  den  7  aug.  1810  officielt 
åtalades  för  en  artikel  i  n:r  9  af  Allmänna  opinionens  organ  om 
tronföljarevalet  i  Örebro,  hvaruti  häntyddes  på  rysk  inflytelse 
och  faran  deraf  för  Sverige;  dömdes  den  27  juli  1812  till  de 
högsta  böter  som  dittills  drabbat  någon,  nämligen  800  rdr.  Carl 
Erik  Deleen  var  född  den  2  jan.  1707,  han  blef  1782  student  i 
Upsala  och  ingick  17H8,  efter  slutad  juridisk  kurs,  i  Svea  hofrätt 
som  e.  o.  notarie,  en  anställning  h varmed  hans  embetsmannabana 
både  började  och  slutade.  Han  öppnade  179(5  bokhandel,  och  sedan 
han  bl if vit  egare  af  boktryckeri,  uppdref  han  och  utvidgade  detta 
till  det  förnämsta  under  början  af  IKOO-talet  samt  var  t.  o.  m.  1*29 


418 


1800.    STOCKHOLM:  ÖSTLUND  &  BERL1NQ,  ROSANDER,  ELDK,  HOLMBERG  &  C.O. 


Svenska  Akademiens  boktryckare.  Han  förstod  också  att  välja 
eller  uppfostra  sina  arbetare,  så  att  de  på  ett  märkbart  sätt  till 
sin  förmån  utmärkte  sig  framför  mängden  af  sina  yrkeskamrater 
på  denna  tid.  Deleen  var  en  flitig  och  framstående  författare, 
särskildt  i  lexikalisk  väg,  egde  stor  förmåga  att  behandla  språket, 
samt  var  både  i  tal  och  skrift  qvick,  fyndig  i  repliken  och  ofta 
satirisk.  Som  boktryckare  utöfvade  han  dock  ofta  en  så  skonings- 
lös kritik  öfver  det  som  lemnades  honom  till  tryckning,  att  han 
stötte  sig  alltför  mycket  med  forfattarne,  hvaraf  följden  bl  ef  att 
dessa  sedan  tryckte  sina  arbeten  på  annat  håll.  Detta  var  äfven 
förnämsta  orsaken  till  att  Svenska  Akademiens  tryck  öfverläts 
åt  annan  person.  Då  1840  boktryckarekonstens  fyrahundraårsfest 
firades,  utnämndes  Deleen,  såsom  den  äldste  bland  Boktryckeri- 
societetens  ledamöter,  till  riddare  af  Vasaorden  och  hugnades  på 
sin  ålderdom,  då  han  råkat  i  ekonomiskt  betryck,  med  en  årlig 
pension  af  allmänna  medel.  Han  dog  i  Stockholm  den  17  mars 
1850;  tryckeriet  dref  han  t.  o.  m.  184G,  under  hvilket  är  före- 
komma fyra  böcker  med  tryckort:  >Carl  Deleen  &  V.  E.  Käll- 
ström».    1847  inköptes  tryckeriet  af  boktryckarne 

Östlund  &  Berling  i  Norrköping,  och  under  denna  firma  drefs 
det  till  början  af  okt.  1852,  då  firman  blef 

Carl  Rosander  &  O.o.  Trvckeriet  sköttes  äfven  under  förra 
firman  af  C.  Rosander  (förut  i  Vadstena);  denne  uppträdde  också 
såsom  författare  både  på  vei*s  och  prosa.  Han  utgaf  och  satte  sjelf, 
till  största  delen  utan  manuskript,  Den  kunskapsrike  Skolmästaren, 
800  sid.  stor  oktav.  Han  dog  den  29  dcc.  1877  i  en  ålder  af  60  år. 
Tryckeriet  gick  emellertid  med  förlust  och  såldes  1853  till 

Pehr  P.son  Elde.  Denne  var  född  1802,  tog  bergsexamen 
i  Lund  och  ingick  i  Bergskollegium.  Hans  håg  låg  dock  för 
praktisk  verksamhet,  hvarfor  han  anlade  och  dref  först  mekanisk 
verkstad,  derefter  tändsticksfabrik  och  slutligen  sodavattens- 
fabrik. Såsom  boktryckare  tryckte  han  hufvudsakligen  gudliga 
småskrifter;  dog  den  1  juli  1874.  I  tryckeriaffären  inträdde  1855 
d.  v.  läraren  vid  prins  Carls  uppfostringsinrättning  för  fattiga 
och  vanvårdade  barn,  sedermera  bokförläggaren  P.  Palmqvist,  då 
firman  ändrades  till 

Elde  &  C:o,  hvilken  fortgick  till  1805,  då  Elde  utträdde 
derur  och  firman  blef 

A,  Holmueikj  &  C:o,  sedan  Palmqvist  antagit  faktor  Anders 
Holmberg  till  kompanjon.  Dessa  fortsatte  tryckeriets  bedrifvande, 
sysselsättande  sig  hufvudsakligen  med  tryckning  af  Palmqvists 


419 


STOCKHOLM:  BANKENS,  NUMMERLOTTERIETS  O.  WKBG.-KONT:S  TRYCKERIER.      1800. 


egna  förlagsartiklar,  deraf  han  sjelf  författade  en  stor  del  and- 
liga småskrifter.     Tryckeriet  såldes  1873  till  A.  L.  Norman. 

Vid  ingången  af  år  1800  funnos,  såsom  nämdt  är,  ännu  tre 
tryckerier,  hvilka  egentligen  icke  sorterade  under  hofkansleren. 
Dessa  voro: 

Rikets  Ständers  Banks  tryckeri,  hvilket  föreståtts  på  1700- 
talet  af  Momma  och  A.  Holmerus,  och  på  1800-talet  af  stämpel- 
gravören Bergman,  H.  A:son  Nordström,  C.  A.  Broling,  Jacob 
Bagge  d.  ä.  (se  sid.  452),  Per  Olof  Bagge,  Axel  Nyman  (se  sid. 
451)  och  Jacob  Bagge  d.  y. 

Kongl.  Nummerlotteriets  tryckeri  (se  sid.  245),  hvilket  sköttes 
till  1811  af  faktor  Lars  Lundstén  och  derefter  till  1834  af  Lars 
Hjelmerus,  hvilken  dog  sistn.  år  d.  9  sept.  i  en  ålder  af  0T>  år. 
Han  hade  under  30  år  varit  förvaltare  af  konstförvandtskapets 
kassa.     Tryckeriet  upphörde  med  sjelfva  lotteriet,  1840. 

Riksgäldskontorets  tryckeri  (se  sid.  246),  hvilket  förestods 
af  C.  G.  Cronland  till  1802  och  derefter  till  dess  nedläggande 
1834  af  Samuel  Rumstedt  (se  sid.  423).  En  press  och  några 
utensilier  såldes  1838  till  hofrättsnotarien  C.  J.  Boy  i  Vasa. 

Öfver  dessa  »publika  verks  inrättade  enskilda  tryckeriert  fram- 
stäldes  klagomål  af  åtskilliga  boktryckeriegare,  med  anledning 
hvaraf  bokhandels-  och  boktryckeri-ombudsmannen  Ekmansson  af 
hofkansleren  erhöll  uppdrag  att  undersöka  förhållandet.  I  ett 
den  21  jan.  1802  afgifvet  memorial  yttrar  han:  >. . .  Riksens  högl. 
ständers  bank  lärer  vara  det  första  publika  verk,  som  synes  haft 
anledning  till  inrättande  af  eget  tryckeri;  men  likväl  egentligen 
icke  torde  kunna  sägas  hafva  eget  tryckeri  inrättadt,  ehuru  ett 
sådant  ännu  i  denna  stund,  i  sjelfva  bankohuset,  till  tryckning 
af  bankens  transportsedlar,  drifves.  Sammanhanget  dermed  är 
följande:  Sedan  rikets  ständers  banko-deputation  faststält,  att 
bankens  större  och  mindre  transportsedlar  skulle  tryckas  med 
en  egen  och  ifrån  andra  stilar  i  möjligaste  måtto  afskild  tryck- 
stil, och  herrar  bankofullmäktige,  medelst  protokollsutdrag  af 
den  12  mars  1747,  hvaraf  den  i  Bankokansliet  mig  meddelade 
vidimerade  afskrift  här  i  ödmjukhet  bifogas,  derom  herrar  banko- 
kommissarierne  föreständigat,  hafva  dessa  afslutat  kontrakt  med 
stilgjutaren  Holmerus  om  stilgjuteriets  inrättande  för  bankens 
räkning  och  de  särskilda  stilarnes  gjutning,  men  om  sjelfva  tryck- 
ningen med  boktryckeridirektören,  sedermera  bankokommissarien 
Momma,  hvilken  sjelf  var  privilegierad  boktryckare,  skulle  ock 
pressar  och  redskaper,  mot  viss  betalning,  vid  makt  hålla.    Denna 


420 


1800.  STOCKHOLM:  BANKENS  TBYCKKRI. 


inrättning  var  således  direktören  Mommas  i  banken,  till  banko- 
sedelstryckningen,  upprättade  tryckeri.     Vid  bankokommissarien 
Mommas  afgång  antogs  boktryckaren  A.  Holmerus  till  transport- 
sedeltryckningen,    hvars    derom  med  banken  ingångna  kontrakt 
icke    förr   än  med  dess  död  upphörde.     Då,  och  i  anledning  af 
något  betyg,  det  boktryckaren  här  i  staden  A.  Sylvenius  skall 
utgifvit,    att  stämpelgravören  för  bankens  särskilda  tryckstilar 
Bergman  såsom  boktryckare  med  Sylvenius  varit  i  något  slags 
bolag,  hafva  herrar  bankokommissarier  ingått  kontrakt  med  Berg- 
man om  sedeltryckningen;  i  anledning  hvaraf  gravören  Bergman 
ej  allenast  till  sig  löst  aflidne  boktryckaren  Holmeri  i  banko- 
tryckeriet befintliga  pressar  och  redskaper,  utan  äfven,  för  en 
mera  utvidgad  tryckning,  nya  pressar  för  egen  räkning  bestält 
och    uppsatt.     Häraf  synes   ganska  otvunget  kunna  slutas,  att 
banken  riktigt  ansett  sin  rättighet  till  tryckeri  icke  sträcka  sig 
längre,  än  att,  af  ordentlig  boktryckare,  få  endast  sina  transport- 
sedlar, med  egna,  enkom  dertill  inventerade  och  gjutna  stilar, 
till  förekommande  af  högst  farliga  missbruk,  tryckta,  i  dertill 
inom    bankohuset  anvisade  rum.     Denna  förmodan  vinner  ännu 
mera  visshet  deraf,  att  banken,  till  dess  öfriga  tryck,  icke  an- 
skaffat   vanliga    boktryckeri-stilar,    utan    hafva    herrar   banko- 
kommissarier tvärtom  befalt  sin  tryckare,  att  sådan  tryckning, 
hvartill  vanliga  stilar  fordras,  på  andra  boktryckerier  verkställa 
låta.    Så  ordentlig  och  gränsriktig  bankens  åtgärd  och  befattning 
ined  denna  tryckeri-inrättning  ifrån  början  varit,  och  ännu  tyckes 
vara,  har  dock  närmare  efterfrågan  i  denna  del  visat,  det  herrar 
bankokommissarier,  hvilka  tydligen  synas,  nu  så  väl  som  förut, 
haft  för  afsigt  att  följa  den  ganska  riktiga  grundsatsen,  först, 
att  till  bankens  sedeltryckning  antaga  en  behörig  boktryckare, 
och  dernäst,  att  ingen  annan  tryckning  hos  sig  tillåta,  än  sådan, 
som  på  vanliga  boktryckerier  hvarken  kunde  eller  borde  verk- 
ställas, vid  kontraktets  afslutande  med  Bergman,  af  ett  oriktigt 
betyg  blifvit  alldeles  bakom  ljuset  förda:  ty  om  boktryckaren 
Sylvenius  någonsin  gifvit  ett  sådant  betyg,  som  förut  nämdt  är, 
hvilket  så  mycket  mindre  lärer  böra  sättas  i  fråga,  som  denna 
underrättelse,    i   bankokansliet,    af  herrar  bankokommissarierna 
sjelfva   blifvit   mig   meddelad;    så   är   betyget  så  mycket  >mera 
falskt,  som  Bergman  hvarken  boktryckerikonsten  lärt,  ej  heller 
någonsin  kunnat  vara  i  bolag  om  Sylvenii  boktryckeri,  så  mycket 
mindre,    som   Sylvenius  sjelf  icke  deraf  eger  mera  än  namnet, 
helst  herr  öfverstelöjtnanten  och  riddaren  Chierlin  ifrån  detta 


421 


STOCKHOLM:    NUMMERLOTTERIETS    TRYCKERI.  J800. 


tryckeriets  första  anläggning  varit  Sylvenii  både  förlags-  och 
bolagsman,  hvilket  den  af  herr  öfverstelöjtnanten  mot  Sylvenius 
snart  i  tvänne  är  förda  rättegång  för  oredelig  förvaltning  fulleligen 
intygar.  —  Dernäst  förekommen  det  för  kongl.  nummerlotteriets 
räkning  anlagda  boktryckeri,  hvilket  äfven  är  det  enda  af  de 
publika  verken,  som  med  Kongl.  Maj:ts  nådigste  tillstånd  finnes 
försedt.  Detta  tillstånd  innehålles  i  Kongl.  Majrts  nådiga  kun- 
görelse angående  ett  till  inrättande  genuesiskt  lotteri,  daterad 
den  16  april  1771,  hvars  5  §  lyder  sålunda:  "Som  till  tryckningen 
af  lottsedlar  fordras  en  särskild  inrättning  af  tryck,  så  må  ock 
direktionen,  derest  den  finner  sådant  beqvämligare,  låta  vid  samma 
tryckeri  aftrycka  de  kungörelser,  notifikationer  och  lottlistor,  som 
vid  hvarje  dragning  utkomma,  eller  direktionen  eljest  finner 
nödigt,  att  till  allmänhetens  underrättelse  låta  utgå,  dock  utan 
förfång  af  andra  boktryckeriers  lagliga  rättigheter."  Häraf  är 
väl  klart  att  Kongl.  Maj:t,  utom  lottsedlarnes  tryckande,  till 
hvilka  särskilda  stilinrättningar  ansägos  nödiga,  äfven  lemnat 
till  lotteridirektörens  godtfinnande  att  eget  boktryckeri  inrätta, 
eller  på  de  vanliga  boktryckerierna  trycka  låta  livad  till  allmän- 
hetens underrättelse  utkomma  borde,  allt  som  direktionen  det 
beqvämligare  funne;  men  då  kongl.  nummerlotteri-direktionen  vid- 
tagit den  anstalt,  att  eget  tryckeri,  efter  högst  anförda  tillständs 
vidsträcktaste  bemärkelse,  anlägga,  icke  allenast  med  de,  till  lott- 
sedlarnes tryckning,  erforderliga  ovanliga  tryckstilar,  utan  äfven 
med  nästan  alla,  vid  de  andra  boktryckerierna,  vanliga  stilar, 
h varigenom  äfven  missbruk,  vid  detta  tryckeri,  för  opålitliga 
arbetare,  äro  lättare  att  utöfva  och  svårare  att  förekomma:  så, 
och  i  händelse  kongl.  nummerlotteri-direktionen  icke  skulle  finna 
det,  såväl  med  en  förmodligen  åsyftad  besparing  förenligt,  som 
ock  med  den,  vid  boktryckerierna  i  allmänhet,  nödvändiga  bättre 
ordning  och  skick,  mer  öfverensstämmande,  att  inskränka  lotte- 
riets tryckeri  inom  samma  lämpeliga  gränsor,  som  banken  tyckes 
hafva  sig  föreskrifvet,  synes  otvunget  häraf  följa,  att  vid  detta 
i  sitt  slag  här  ensamma  tryckeri  fordrades  en  sådan  föreståndare, 
som  icke  allenast  kände  konsten,  utan  äfven  för  sina  göromal 
och  tryckeriets  ordentliga  drift  kunde  vara  ansvarsgill.  —  Det 
tredje  af  de  publika  verkens  härstädes  anlagda  tryckerier  är, 
enligt  herr  sekreteraren  C.  Sylvans  i  ödmjukhet  bifogade  betyg, 
af  herrar  fullmäktige  i  riksens  högl.  ständers  riksgäldskontor, 
inrättadt,  utan  dertill  erhållet  nådigt  tillstånd.  Af  protokollerna 
om    öfverläggningarne    angående    detta   tryckeriets   upprättande 


422 


1800. 


STOCKHOLM:    R1KSGÅLD8K0NT0RET8   TRYCKERI,    S.  RUM8TEDT. 


synes,  det  herrar  fullmäktige  varit  sinnade  sin  föresats  i  detta 
ämne  hos  Kongl.  Maj: t  i  underdånighet  anmäla,  för  att  till  dess 
verkställande  erhålla  nådigt  bifall,  ehuru  sådant  sedermera  icke 
kommit  att  gå  i  fullbordan,  hvaraf  likväl  vill  synas,  att  herrar 
fullmäktige,  åtminstone  i  början,  hyst  den  mening,  att  sådana 
inrättningar,  hvarigenom  andras  privilegier  och  rättigheter  for 
nära  trädas,  och  isynnerhet  då  de  äro  af  så  grannlaga  natur, 
som  boktryckerier,  icke  böra  eller  kunna  anläggas  utan  konungens 
dertill  förut  gifna  nådiga  tillstånd  och  föreskrift  huru  långt  en 
sådan  frihet  sig  sträcka  må.  Herrar  fullmäktige  i  riksgälds- 
kontoret lära  likväl  insett  nödvändigheten,  att  vid  ett  boktryckeri, 
af  så  vidsträckt  omfång  som  det  de  inrättat,  hafva  en  med  dess 
befattning  och  drift  kunnig  föreståndare,  hvarföre  de  till  denna 
beställning  antagit  kontrollören  Cronland,  hvilken  flera  år  innehaft 
det  s.  k.  Kumblinska  boktryckeriet,  och  således  med  desto  mera 
skäl  kunde  förmodas,  jemte  befattningen  med  tryckeriets  upp- 
sättande och  drift,  känna  boktryckeriförfattningarne,  som  han 
sjelf  måst  röna  känbara  följder  af  deras  öfverträdande.  Men 
till  missräkning  på  fullt  gensvar  mot  det  förtroende  herrar  full- 
mäktige billigt  förmodat  sig  kunna  sätta  till  sin  således  valda 
boktryckeriföreståndares  kunskap,  försigtighet  och  omtanka,  att 
icke  öfverskrida  de  angelägna  gränser,  inom  hvilka  ett  till 
transportsedel-tryckning  inrättadt  enskildt  tryckeri  med  skäl 
synes  vara  inskränkt,  lärer  få  räknas,  att  Cronland  icke  allenast 
icke  afstyrkt  detta  tryckeriets  förseende  med  vanliga  boktryckeri- 
stilar, genom  hvilkas  nyttjande  de  privilegierade  boktryckerierna 
intrång  och  skada  tillfogas  skulle,  utan  äfven  der  tryckt  sådana 
s.  k.  publika  handlingar,  till  hvilkas  tryckande  innehafvaren  af 
kongl.  tryckeriet  förmenar  sig  ensam  vara  berättigad,  hvilken 
mening  tyckes  vinna  mera  sannolikhet  deraf,  att  Cronland  synes 
sjelf  varit  öfvertygad  om  deras  obefogade  tryckning  vid  riksgälds- 
kontorets transportsedeltryckeri,  då  han  icke  tilltrott  sig,  på  de 
således  tryckta  författningar,  utsätta  verkliga  tryckningsstället, 
utan  att  de  blifvit  hos  kontrollören  Cronland  tryckta,  äfven  den 
tid  han  eget  tryckeri  icke  egde,  hvarigenom  han,  på  det  ögon- 
skenligaste  sätt,  den  4  §  i  3  art.  af  1752  års  boktryckerireglemente 
öfverträdt.» 

Någon  åtgärd  för  ändring  i  anledning  af  i  detta  memorial 
anförda  oegen tligh eter  synes  icke  hafva  blifvit  vidtagen. 

Samuel  Rumstedt,  som  sedan  1802  förestått  riksgäldskontorets 
tryckeri  och  sedan  1796  varit  faktor,  anlade  1810  eget  boktryckeri 


423 


STOCKHOLM:    ELMÉN    &    GRANBERG,    ÖBERG.  1800. 


och  sysselsatte  sig  hufvudsakligen  med  bibelsällskapets  tryck, 
hvilket  sällskap  ock  egde  en  del  af  materielen  och  i  hvars  hus, 
n:r  3  Kungsholms  torg,  tryckeriet  äfven  var  inrymdt.  Rumstedt 
var  en  exemplarisk  man,  vårdade  sig  mycket  om  de  fattiga,  var 
medlem  af  kyrkorådet  och  erhöll  Serafimerordens  medalj ;  han  var 
född  d.  20  juni  1770  och  dog  d.  11  maj  1855.  Tryckeriet  öfvertogs 
redan  i  jan.  1852  af  sonen  Johan  Ferdinand  Samuel  Rumstedt, 
hvilken  fortsatte  under  faderns  firma. 

Under  firma  Elmén  &  Granberg  anmälde  den  18  april  1810 
sekreteraren  Carl  Elmén  och  kammarskrifvaren  Per  Adolf  Gran- 
berg tryckeri,  hvilket  1812  öfvertogs  af  Granberg  ensam,  med 
bibehållande  af  firman.  Tryckeriet  var  då  beläget  »vid  Köpman- 
gatan, 3  tr.  upp».  Granberg  var  född  den  17  april  1770  i  Göteborg, 
kom  1802  till  Stockholm  och  ingick  som  e.  o.  kammarskrifvare 
i  Kammarkollegium.  Granberg  hade  ej  bevistat  gymnasium  eller 
universitetet,  men  blef  en  ovanligt  produktiv  och  framstående 
författare  på  de  mest  skilda  områden.  1803  erhöll  han  Svenska 
Akademiens  andra  pris  för  ett  Äreminne  of  ver  riksföreståndaren 
Sten  Sture  den  äldre,  1806  Vitterhets-,  Historie-  och  Antiqvitets- 
akademiens  stora  pris  för  en  Afliandling  om  svenska  kammarverket 
under  medeltiden,  och  1810  samma  akademis  stora  pris  för  Af- 
handling  om  svenska  kammarverket  under  konung  Gustaf  I:s  rege- 
ring; 1809  Svenska  Akademiens  andra  pris  för  Åreminne  öfver 
Axel  Oxenstierna  och  1812  samma  akademis  stora  pris  för  operan 
Jorund.  Granberg  var  äfven  flitig  publicist  och  ansvarig  utgifvare 
för  Allmänna  Journalen  (Wallmarks)  1813 — 3(3,  för  Cederborghs 
Anmärkaren  från  den  1  nov.  1824  till  den  6  nov.  1827;  utgaf 
Veckoskrift  för  fruntimmer,  Riksdagen  1840,  m.  m.  Med  öfver- 
kammarherren  frih.  Stjerneld  deltog  han  1816  i  stiftandet  af 
kongl.  Samfundet  för  utgifvande  af  handskrifter  rörande  Skan- 
dinaviens historia,  och  blef  samfundets  sekreterare,  och  1H20 
emottog  han  samma  befattning  inom  Landtbruks-akademien.  Han 
dog  den  5  febr.  1841.  Tryckeriet  öfvertogs  1827  af  Ludvig  Öberg. 
Denne  arbetade  1817  såsom  sättare  hos  Grahn,  1818  på  Hed- 
manska tryckeriet,  var  181i>  faktor  hos  Imnelius,  kom  1822  till 
Granberg  och  blef  1H23  faktor  derstädes.  1828  flyttades  trycke- 
riet från  hörnet  af  Kåkbrinken  och  Stortorget  till  huset  n:r  4 
vid  Österlånggatan  »midt  emot  källaren  Sveriges  Vapen».  1S3S 
var  det  i  Johannis  gränd  och  sedan  vid  Tyska  Prestgatan  n:r  27. 
Öberg  fortsatte  till  sin  död  den  22  juni  1845,  hvarefter  tryckeriet 
innehades    af  hans   enka   och    sköttes   af  sonen  Ludvig  Teodor 


424 


1800.         STOCKHOLM:    HULDBERG,  TYPOGR.  FÖRBNtt  O.  A880CIATION8-BOKTR. 


Öberg,  som  lärt  ut  hos  sin  fader  1840  och  från  1844  varit  faktor 
derstädes.  Ludvig  Teodor  Öberg  var  äfven  litograf  och  en  flitig 
samlare  samt  utgaf  flera  småskrifter  under  olika  pseudonymer, 
såsom  Axel  Ivar  Ståhl,  C.  A.  Andersson,  Gustafva  Berglund, 
Fr.  Th.  Bergström,  Halvar  Björn,  Aug.  V.  Lund,  N.  Å.  Petters- 
son, L:s  Gust.  Holm,  Calle  Wallin  o.  s.  v.  L.  T.  Öberg  var  född 
i  Stockholm  den  5  april  1820  och  dog  den  25  nov.  1860  ä  Dan- 
viken, der  han  under  sista  tiden,  sjuk  och  svag,  blifvit  inköpt. 
Tryckeriet  köptes  af 

Bokhandlaren  Per  Adolf  Huldberg,  år  1848,  hvilken  dref 
det  till  1852,  då  det  såldes  till  ett  aktiebolag  under  firma 

Typografiska  Föreningens  boktryckeri.  Detta  bolag  var  bil- 
dadt  bland  Typografiska  Föreningens  ledamöter;  aktiernas  antal 
var  bestämdt  till  200  st.  å,  50  kr.  I  planen  ingick  att  bereda 
aktieegarne,  som  måste  vara  ledamöter  af  Typografiska  För- 
eningen, arbete,  i  fall  sådant  saknades  å  annat  håll,  samt  att  så 
många  aktieegare  som  möjligt  skulle  arbeta  å  tryckeriet,  och 
slutligen  skulle  genom  företaget  beredas  aktieegarne  en  tillökning 
i  den  inkomst  deras  arbete  gaf  dem.  Denna  plan  med  dervid 
fastade  förhoppningar  gick  dock  aldrig  i  fullbordan.  Tryckeriet 
förestods  efter  hvarandra  af  P.  A.  Bogren  (född  den  12  dec.  1812, 
död  den  20  nov.  1864),  C.  Rosander  (se  sid.  419),  C.  Tu.  Ahlström 
(se  sid.  453),  G.  E.  Ljunggren  (född  den  8  mars  1828,  död  i  maj 
1880)  och  slutligen  af  J.  G.  Nordin,  hvilken  1861  öfvertog  det  för 
egen  räkning.  Tryckeriet  var  till  1860  i  huset  n:r  1  Bollhusgränd, 
derefter  i  n:r  10  Köpmangatan  och  slutligen  n:r  8  Skärgårds- 
gatan. Nordin  sålde  det  1865  till  G.  Henrik  Åberg,  hvilken  åter 
i  juni  1867  sålde  det  till  konstförvandterna  G.  W.  Blomqvist, 
E.  A.  J.  Callmeijer  och  B.  O.  Påhlsson,  hvilka  ändrade  firman  till 

Associations-Boktryckeriet.  Blomqvist  utgick  ur  firman  1868, 
och  Påhlsson  dog  den  16  nov.  1877,  vid  38  års  ålder,  hvarefter 
tryckeriet  fortsattes  af  Callmeijer  och  Påhlssons  enka  till  1882, 
då  det  öfvertogs  af  den  förre  ensam. 

Under  firma  Strinnholm  &  H^eggström  anlade  studerandena 
A.  M.  Strinnholm  och  Z.  Hreggström  juni  1813  tryckeri  i  Katarina 
församling,  qv.  Höken,  huset  n:r  12  (Stora  Bondegatan  n:r  3);  De 
hade  såsom  student-  och  nationskamrater  öfverenskommit  om  att 
egna  sig  åt  boktryckeri-verksamhet  och  begåfvo  sig  derför  båda 
till  hufvudstaden  och  började  lära  sig  att  sätta.  Hseggström  begaf 
sig  1811  till  Greifswald  för  att  inköpa  stilar  m.  m.  som  behöfdes, 
men  kriget  hindrade  honom  att  återvända  förr  än  i  maj  1813. 


425 


STOCKHOLM:    STIUNNHOLM,    Z.   OCU    1.   H.EGGÖTRÖM.  1800. 


De  började  sin  verksamhet  med  att  ömsevis  vara  öfversättare, 
författare,  sättare  och  förläggare.  Den  24  jan.  1815  anmälde  de 
månadsskriften  KUo  och  tre  dagar  senare  tillkännagäfvo  de  sig 
vara  sinnade  att  ^vid  Storkyrkobrinken,  qvarteret  Minotauras,  i 
linset  n:r  5,  öppna  tryckeribod  eller  bokhandel  med  egna  förlager.. 
Efter  ett  par  år  kommo  de  dock  på  obestånd,  och  Strinnliolm, 
som  genom  en  slägting  fått  låna  penningar  för  tryckeriets  upp- 
sättande, måste  1815  gå  ifrån  affären  med  0,000  rdrs  skuld.  Han 
tick  dock  en  press  och  litet  stil,  och  dermed  började  han  trycka 
för  egen  räkning.    Det  förut  gemensamma  tryckeriet  öfvertogs  af 

Zacharias  ILeggström  1815,  och  denne  började  snart  utveckla 
en  för  sin  tid  stor  förlagsverksamhet,  isynnerhet  riktad  åt  ut- 
gifvandet  af  läroböcker,  med  hvilken  verksamhet  han  fortfor  äfven 
sedan  han  nedlagt  tryckeriet  (hvilket  han  snart  flyttade  till  det  af 
honom  inköpta  huset  n:r  6  qv.  Gröta  ark  [n:r  22]  vid  Repslagare- 
gatan  å  Söder).  Hseggström  var  en  kunskapsrik  man,  som  med 
oförtröttadt  nit  egnade  sig  åt  sin  affär,  isynnerhet  såsom  för- 
läggare, och  genomläste  sjelf  ännu  på  senare  åren  allt  hvad  han 
till  utgifvande  antog.  Han  var  äfven  en  bland  de  fä  som  vid 
antagandet  af  lärlingar  gjorde  afseende  på  att  de  hade  så  mycken 
skolunderbyggnad,  att  de  kunde  egna  sig  åt  sättareyrket;  han 
förhörde  sjelf  den  sökande,  och  om  denne  bestod  profvet,  fick  han 
ytterligare  utstå  en  proftid,  innan  han  definitivt  antogs.  Ha»gg- 
ström  erhöll  titeln  direktör  och  blef  riddare  af  Vasaorden  samt 
dog  aktad  och  ärad  den  31  okt.  1809  vid  fylda  82  års  ålder. 
Tryckeriet  nedlade  han  1859,  hvarefter  det  hvilade  till  1803,  da 
det  öfvertogs  af  sonen 

Iwar  Hjeggström,  hvilken  inköpte  helt  och  hållet  ny  materiel 
och  betydligt  utvidgade  tryckeriet,  samt  flyttade  det  till  en  rym- 
ligare lokal  i  huset  bredvid  faderns,  n:r  24  liepslagaregatan. 
Iwar  Hjrggström  har  mycket  bidragit  till  boktryckarekonstens 
höjande  i  Sverige.  Ny  Illustrerad  tidning,  som  han  tryckt  frän 
dess  början,  vittnar  bland  annat  på  ett  fördelaktigt  sätt  om 
tryckeriets  förmåga,  likaså  dess  mycket  dyrbara,  rikhaltiga  och 
väl  utförda  stilprof  1883,  om  340  blad;  i  allmänhet  kunna  härifrån 
utgångna  öfriga  arbeten  mäta  sig  med  hvilket  annat  tryckeris 
som  helst. 

Anders  Magnus  Strinnholm  flyttade  med  den  del  han  fick 
af  sitt  förra  tryckeri  till  Träsket  och  utgaf  der  tidskriften  KUo. 
Hans  syster  var  den  enda  sättaren.  Strinnliolm  rakade  i  stort 
armod,  men  förhjelptes  derur  af  E.  A.  Ortman,  som  tog  honom 


426 


1800.  STOCKHOLM:    ORTMAN,   WALLDÉN. 


till  informator  för  en  ung  halfbror.  Under  denna  tid  började 
han  Svenska  Folkets  historia.  E.  A.  Ortmans  broder,  kassör,  till- 
rådde Strinnholm  att  ånyo  försöka  med  boktryckeri,  och  i  följd 
häraf  införskrefvos  stilar  frän  Tyskland,  och  Strinnholm  anlade 
den  30  juni  1819  nytt  tryckeri  i  Adolf  Fredriks  församling,  qv. 
Vingråen,  huset  n:r  4  (Kammakaregatan  n:r  50,  52).  Strinnholm 
var  född  den  25  nov.  1786  och  blef  1808  student  i  Upsala. 
Bristande  tillgångar  nödgade  honom  dock  att  afbryta  sin  akade- 
miska bana  och,  såsom  vi  ofvan  sett,  söka  sin  utkomst  i  Stock- 
holm. Sedan  han  länge  arbetat  i  ytterst  små  omständigheter, 
sattes  han  1828 — 30  genom  ett  anslag  af  rikets  ständer  i  stånd 
att  fortsätta  sina  historiska  arbeten;  pensionen  var  i  början  (500 
rdr,  men  ökades  slutligen  till  2,500  rdr  årligen.  Strinnholm  blef 
1834  ledamot  af  Vitterhets-,  Historie-  och  Antiqvitets-akademien, 
1837  en  af  de  aderton  i  Svenska  Akademien,  1842  heders  fil.  d:r 
i  Upsala,  1845  ledamot  af  Vetenskaps-akademien,  1843  riddare 
och  1849  kommendör  af  Nordstjerneorden.  Han  dog  i  Stockholm 
den  18  jan.  1862.    Tryckeriet  öfvertogs  den  10  maj  1820  af 

Ernst  Adolf  Ortman,  som  oupphörligt  fått  förskjuta  pen- 
ningar till  dess  drifvande,  och  han  fortsatte  i  huset  n:r  5  och  (i 
qv.  Thorviggen,  hörnet  af  Norra  Smedjegatan  och  Herkules  gränd, 
i  början  begagnande  firman  Strinnholm  &  C:o;  men  snart  der- 
efter  dref  han  det  i  eget  namn  och  flyttade  det  till  Bergstrahlska 
huset  vid  Riddarhustorget  (den  lokal  som  f.  n.  inrymmer  Bahrs 
schweizeri).  Ortman  erhöll  d.  1  mars  1823  tillståndsbref  å  tid- 
ningen Argus  IVy  och  d.  27  nov.  1827  anmälde  han  sig  ämna  ut- 
gifva  Nytt  Conversationsbladf  men  begagnade  sig  ej  deraf,  hvarför 
tillståndsbrefvet  affordrades  honom;  han  erhöll  den  18  aug.  1828 
nytt  tillståndsbref  å  Skandinaviskt  Conversationsbladf  men  den  15 
juni  1829  afsade  han  sig  ansvaret  för  båda  dessa  tidningar.  Den 
31  dec.  1823  erhöll  han  tillståndsbevis  å  Stockholms  Dagblad,  hvilket 
den  2  jan.  s.  å.  börjat  utgifvas  af  en  tjensteman  i  öfverståthållare- 
embetet  vid  namn  Lodin,  måg  till  d.  v.  underståthållaren  Wann- 
qvist.  Lodin  egde  två  tredjedelar  och  en  tredjedel  tillhörde  Ortinan, 
hos  hvilken  tidningen  trycktes.  Hösten  1824  sålde  Lodin  sin  andel 
i  tidningen  till  notarien  i  Öfverståthållareembetets  kansli  Anders 
Reinhold  Walldén.  Denne  ingick  snart  bolag  med  sina  bröder 
grosshandlaren  Abraham  Walldén  och  bokhållaren  Jonas  Adolf 
Walldén.  Dessa  inköpte  den  3  febr.  1826  äfven  Ortmans  andel 
i  tidningen  enligt  kontrakt,  så  lydande:  »Jag  Ernst  Ad.  Ortman 
upplåter  och  försäljer  till  kongl.  sekreteraren  herr  A.  R.  Walldén 


427 


STOCKHOLM:  WALLDÉN,  STOCKHOLMS  DAGBLAD,  CEDERBORG!!.       1800. 


min  egande  en  tredjedel  i  Stockholms  Dagblad,  emot  en  öfverens- 
kommen  köpesumma  af  fyra  tusen  två  hundrade  trettiotre  rdr 
16  sk.  b:ko.  ...  1  följd  af  detta  kontrakt  är  jag,  Ortman,  frän 
all  befattning  med  Dagbladet  och  allt  ansvar  för  detsamma, 
äfvensom  från  skyldigheten  att  vidkännas  de  skulder,  hvilka 
dera  sedan  den  1  okt.  förlidet  år  tillkommit  eller  framdeles  till- 
komma kunna,  helt  och  hållet  skild.  .  . .»  Den  17  aug.  1820  erhöll 
A.  R.  Walldén  tillståndsbref  å  Dagbladet,  och  året  derpå  inköpte 
bröderna  äfven  tryckeriet.  Ortman  lemnade  snart  Stockholm, 
men  återkom  omkring  1848  och  dog  kort  tid  derefter.  Den  10 
maj  1827  anmälde  sig 

Jonas  Adolf  Walldén  såsom  boktryckare  i  Bergstrahlska 
huset  vid  Riddarhustorget.  A.  R.  Walldén  upphörde  den  18  mars 
1828  att  vara  utgifvare  af  Dagbladet,  och  Abr.  Walldén  öfvertog 
befattningen,  enligt  tillståndsbref  den  21  samma  månad,  och  fort- 
satte dermed  till  sin  död  den  14  aug.  1831,  då  A.  R.  Walldén 
äter  blef  utgifvare.  Denne  dog  den  2  jan.  1834,  hvarefter  J.  A. 
Walldén  blef  tidningens  utgifvare.  Under  hans  ledning  utvecklade 
sig  tidningen  till  ett  betydande  företag  och  utvidgades  från  att 
vara  egentligen  endast  annonstidning  småningom  på  ett  aktnings- 
värdt  sätt  genom  ökande  af  sin  textafdelning.  Tryckeriet  flyt- 
tades från  Riddarhustorget  till  Saltmätaregränd  (mellan  Stora 
Nygatan  och  Munkbron),  derifrän  till  Riddarhusgränd  och  der- 
ifrån  till  Walldéns  hus  n:r  7  Stora  Trädgårdsgatan.  J.  A.  Walldén 
var  född  den  3  jan.  1807,  utnämndes  1865  till  riddare  af  Vasa- 
orden och  afled  den  12  febr.  1872;  men  redan  18G(J  hade  tidningens 
ledning  öfvertagits  af  hans  son 

t.  f.  kanslisten  i  Civil-departementets  expedition  Wilhelm 
Walldén,  som  då  lemnade  tjenstemannabanan  för  att  helt  och 
hållet  egna  sig  åt  tidningens  ledning.  Han  har  genom  att  egna 
synnerlig  omsorg  åt  textafdelningen  betydligt  höjt  tidningens 
värde.  W.  Walldén  bildade  1870  bolag  och  stälde  aifären  på 
aktier,  då  firman  ändrades  till 

Stockholms  Dagblads  tryckeri.  Sedan  1874  äro  tryckeri  och 
redaktion  inrymda  i  ett  derför  särskildt  bygdt  prydligt  och 
ändamålsenligt  hus,  n:r  25  Lilla  Vattugatan.  1881  införskrefs 
af  Walldén  den  första  rotationsmaskinen  i  Sverige,  hvilken  nu 
begagnas  för  tryckningen  af  Dagbladet. 

Protokollssekreteraren  Fredrik  Oederboruh  anlade  tryckeri 
den  1  okt.  1813  i  n:r  1  qv.  Jernplåten  (n:r  12  Stora  Badstu- 
gatan  å  Norr).    Cederborgh  var  född  den  17  juni  1784  och  ingick, 


428 


1800.  STOCKHOLM:    GEORG   SCHBUTZ. 


efter  slutade  studier  i  Upsala,  1803  i  konungens  kansli,  der  han 
1810  blef  protokollssekreterare  och  hvarifrån  han  samma  år  tog 
afsked.  Han  började  1816  utgifva  tidningen  Anmärkaren,  efter 
1809  den  svenska  pressens  första  egentliga  oppositionstidning, 
och  var  derjemte  humoristisk  stilist  och  romanförfattare,  såsom 
sådan  mest  känd  genom  Uno  von  Trasenberg  och  Ottar  Trallings 
lefnadsmälning.  Han  dog  på  sin  egendom  Dalkarlshyttan  vid 
Lindesberg  den  17  jan.  1835.  Från  febr.  1815  drefs  tryckeriet 
under  namn  af 

Fr.  Cederboroh  &  C:o,  och  under  firma 

Cederboroska  boktryckeriet  öfvertogs  tryckeriet  den  1  okt. 
18 K)  af  auditör  Georg  Scheutz,  som  fortsatte  under  denna  firma 
till  den  1  aug.  1820,  men  derefter  dref  det  i  eget  namn, 

(tEORO  Scheutz,  i  huset  n:r  15  Norrtullsgatan.  Scheutz  var 
född  den  23  sept.  1785  i  Jönköping,  aflade  i  Lund  juridisk  examen 
och  tjenstgjorde  några  år  dels  i  Göta  hofrätt,  dels  såsom  till- 
förordnad domhafvande  i  olika  orter.  I  slutet  af  1812  bosatte 
han  sig  i  Stockholm,  der  han  inträdde  i  konungens  kansli  och 
en  tid  var  anstäld  såsom  vice  auditör  vid  Svea  artilleriregemente. 
Från  1818  egnade  han  sig  hufvudsaktigen  åt  litterär  verksamhet. 
Han  var  delegare  i  Anmärkarcn  och  utgaf  från  1820,  tillsammans 
med  Joh.  Johansson,  Argus,  hvilken  Scheutz,  äfven  sedan  han 
upphört,  med  redaktörskapet,  tryckte  till  183G,  då  tidningen  upp- 
hörde. Scheutz  var  dessutom  verksam  på  flera  håll  såsom  för- 
fattare och  öfversättare,  samt  skref  från  1842  i  Aftonbladet. 
Hans  håg  för  mekanisk  sysselsättning  bragte  honom  äfven  till 
åtskilliga  försök  inom  boktryckeriets  område;  så  t.  ex.  försökte 
han  att  underlätta  färgrifningen  (förgen  tillverkades  den  tiden 
af  boktryckarne  sjelfva)  genom  att  nedlägga  färgen  i  en  cylin- 
der och  deruti  ett  jernklot,  hvilket  vid  cylinderns  kringvridning 
skulle  genom  sin  egen  tyngd  rifva  färgen  mot  cylinderns  väggar. 
Färgens  tjocklek  och  motstånd  verkade  dock  att  klotet  vid  kring- 
vridningen  följde  med  ett  stycke  uppåt,  och  då  det  föll  ned  icke 
på  länge  kunde  bana  sig  väg  genom  färgen  så  att  det  nådde 
väggen.  Kringvridandet  för  hand  var  äfven  tungt,  hvarför  en 
sorts  väderqvarnsutvexling  försöktes;  resultatet  blef  dock  lika 
litet  tillfredsställande.  Scheutz  inventerade  äfven  »en  valspress 
med  åtskilliga  förändringar  för  boktryck,  stentryck  och  zink- 
tryck», inrättad  så  att  då  arket  var  tryckt  å  ena  sidan,  »renimikaro 
vände  det  för  att  tryckas  på  andra  sidan ;  men  arket  kunde  under 
vändningen  icke  hållas  nog  stadigt-,  hvadan  »registret*  uteblef  och 


429 


STOCKHOLM:    E.   8CIIKUTZ,    R.   WALL,    ECK8TEIN8KA    BOKTRYCKERIET.  1800. 


idén  måste  öfvergifvas.  Ett  instrument  för  etsning  af  bokstäfver, 
som  Seheutz  uppfann,  blef  heller  icke  användbart.  Som  arbets- 
gifvare  var  Seheutz  berömvärd;  men  han  ville  gerna  att  hans 
underlydande  skulle  följa  hans  råd:  det  välbefinnande,  som  man 
erfar  genom  att  vid  hög  temperatur  gå  barfotad,  föranledde  t.  ex. 
Seheutz  att  sjelf  sommartiden  häri  föregå  med  godt  exempel,  och 
de  lärlingar  som  följde  detta  bruk  erhöllo  penningebidrag  till  sko- 
don, de  andra  deremot  icke.  Sin  största  rvktbarhet  har  Seheutz 
vunnit  såsom  konstruktör  af  räknemaskinen,  Ii  vartill  modellen 
med  tillhjelp  af  sonen  utfördes  1843  och  sjelfva  maskinen  med 
statsunderstöd  blef  färdig  1853.  Den  belönades  vid  verlds- 
expositionen  i  Paris  1855  med  stora  förtjenstmedaljen  i  guld. 
185(5  blef  Seheutz  ledamot  af  Vetenskaps-akademien,  erhöll  Vasa- 
och  Nordstjerneordnarne,  blef  riddare  af  S:t  Annseorden,  samt  fiek 
af  riksdagen  en  årlig  pension  af  1,200  rdr.  Efter  en  hedrande 
lefnad  afled  Seheutz  i  Stockholm  den  22  maj  1873.  Tryckeriet 
öfvertogs  af  sonen  Edvard  Seheutz  i  febr.  1843.  Georg  Seheutz  an- 
gifves  i  mars  1857  såsom  boktryckare  i  n:r  8  Öfra  Bangränd,  men 
detta  tryckeri  begagnades  endast  af  grefve  Per  Ambjörn  Sparre 
för  tryckning  af  de  första  postfrimärkena  m.  in.  dithörande. 

Edvard  Scheutz  var  född  den  3  sept.  1821  och  ingick  1835 
vid  Teknologiska  institutet,  der  han  fortsatte  studierna  till  1841. 
Han  deltog  med  fadern  i  utförandet  af  dennes  räknemaskin  samt 
konstruerade  en  roterande  ångmaskin,  som  vann  ganska  stort  er- 
kännande, in.  fl.  smärre  uppfinningar.  Han  dog  den  28  jan.  1881. 
Tryckeriet  dref  han  endast  en  kort  tid,  ty  det  såldes  till  enkefru 
Wall,  som  från  1844  dref  det  i  sin  omyndige  sons, 

Rudolf  Walls,  namn  till  1840,  då  denne  sjelf  öfvertog  det. 
Wall  arrenderade  dessutom  1841) — 51  Ecksteinska  tryckeriet,  och 
fortsatte  till  1857.  18(55  anlade  Wall  ånyo  tryckeri  för  den  af 
honom  utgifna  tidningen  Daffcns  Nyheter,  först  i  huset  n:r  1<> 
Stora  Nygatan  och  sedan  i  n:r  28  Regeringsgatan,  som  af  Wall 
derför  inköptes. 

Under  firma  R.  Eckstkins  tryckeri  anmäldes  tryckeri  i  sept. 
1814  af  f.  d.  kammarskrifvaren  Regner  Eckstein.  Sannolikt 
var  dock  Eckstein  endast  ombud  för  kanslirådet  Petkr  Adam 
Wallmark,  hvilken  senare  angifver  sig  som  egare  af  tryckeriet. 
Det  första  officiela  tillkännagifvandet  härom,  som  vi  kunnat 
finna,  är  en  anmälan  den  11  juni  1S22,  deri  Wallmark  tillkänna- 
gifver  att  han  säljer  förlager,  som  tillhört  det  af  honom  köpta 
Ecksteinska  tryckeriet  i  Bollhusgränd  (Skomakareembetets  hus). 


430 


1800.  STOCKHOLM:    WALLMARK,    NYBKUC. 


1818  inköpte  Wallmark  äfven  Sohms  tryckeri  och  kongl.  fält- 
boktryckeriet,  och  dref  alla  tre  gemensamt.  Från  okt.  1822  blef 
firman  Ecksteinska  Boktryckeriet.  Wallmark  var  född  den  31 
dec.  1777  i  Källsö  socken,  norra  Halland,  blef  1793  student  i 
Lund,  der  han  började  studera  medicin,  men  sedan  öfvergick  till 
klassiska  studier.  1799  begaf  han  sig  till  Stockholm,  ingick  i 
konungens  kansli  och  blef  e.  o.  amanuens  i  kongl.  biblioteket. 
Han  var  medarbetare  i  Stockholms-Posten  och  började  i  juli  18()9 
utgifva  Journal  för  Litteraturen  och  Theatern,  som  indrogs  den 
17  maj  1813  och  fortsattes  med  P.  A.  Granberg  som  ansvarig 
utgifvare,  ehuru  Wallmark  fortfarande  egde  och  redigerade  den, 
tills  den  upphörde  1837.  Wallmark  utgaf  öfver  femtio  skrifter 
och  skref  särskildt  för  att  främja  Carl  Johans  politik  och  försvara 
hans  regeringsåtgärder.  Han  var  1805—1809  bokhandels-  och 
boktryckeri-ombudsman,  blef  vice  bibliotekarie  1807  och  kongl. 
bibliotekarie  1811,  kansliråd  1817,  riddare  af  Nordstjerneorden 
1830  samt  ledamot  af  flera  lärda  samfund.  1820  ingick  han  i 
Boktryckeri-societeten,  förordnades  af  hofkansleren  1820  till  ord- 
förande derstädes,  hvilken  befattning  han  innehade  till  1842.  I 
denna  egenskap  författade  han  och  höll  högtidstalet  vid  den 
boktryckarekonstens  fyrahundraårsfest,  som  firades  i  Stockholm 
1840.  Wallmark  var  1835—44  redaktör  af  Stats-Tidningen  och 
1844 — 47  af  Post-  och  Inrikes  Tidningar  (se  sid.  444).  1843  tog 
han  afsked  från  kongl.  bibliotekariebefattningen  och  flyttade  1840 
till  Kungsör,  der  han  afled  den  19  mars  1858.  —  Ecksteinska 
tryckeriet  arrenderades  från  sept.  1849  af  Rudolf  Wall,  och,  enligt 
kontrakt,  upprättadt  i  Kungsör  den  31  dec.  1851,  från  den  1  okt. 
1851  af  JonAN  Auoust  Dahlström,  men  han  tillträdde  det  först 
i  jan.  1852,  >som  förre  arrendatorn  boktryckaren  Wall  ej  hann 
aflemna  tryckeriet  vid  utsatt  tid  185  K  Dahlström  (se  sid.  441) 
dref  det  i  eget  namn  till  den  1  april  1850.  Enligt  vid  öfver- 
tagandet  upprättadt  inventarium  af  den  22  juli  1852  funnos  i 
tryckeriet  5,090  &  19  lod  stil,  50V2  par  kaster,  3  träpressar  o.  s.  v. 
Då  Dahlström  lemnade  det  ifrån  sig,  anmärktes  i  inventarium  den 
17  maj  1850  en  brist  af  853  &  183,,fl  lod  (!)  stil  och  diverse  små- 
saker, till  ett  sammanräknadt  värde  af  244  rdr  0  sk.  b:ko.  Trycke- 
riet skingrades  härefter. 

Konstförvandten  Carl  Nyberg  anlade  boktryckeri  den  12  jan. 
1815  i  huset  n:r  2  qv.  Python  (n:r  8)  vid  Nygränden.  Den  11  juni 
s.  år  anhöll  han  om  tillståndsbref  för  utgifvande  af  Skämtets  Tid- 
ningar och  anmälde  den  18  mars  bokhandel  och  lånbibliotek  i  huset 


431 


STOCKHOLM:    LÖWEGREN,    HAMMARSKÖLD,    IMNEL1U8.  1800. 


n:r  22  qv.  Trollhättan  vid  Regeringsgatan;  den  19  april  1819  att 
lian  ämnade  inrätta  lånbibliotek  vid  Sätra  brunn  och  i  Sala  stad ; 
den  17  mars  1820  att  »i  anseende  till  den  högst  dåliga  rörelse  med 
mitt  lånbibliotek»,  han  såg  sig  nödsakad  detsamma  att  afdela  och 
deraf  äfven  hålla  böcker  till  utlåning  uti  kongl.  nummerlotteriets 
försäljningskontor  n:r  143  vid  Österlånggatan.  Tryckeriet  upp- 
hörde i  mars  eller  april  1821. 

Boktryckaren  i  Göteborg  Geo.  Löweoren  hitflyttade  och  an- 
mälde i  nov.  1816  tryckeri  och  några  dagar  derefter  att  han  från 
sitt  härvarande  tryckeri  ämnade  utgifva  Stockholms  Aftonblad, 
Stockholms  Börstidning  och  Söndagsbladet,  af  samma  beskaffenhet, 
som  det  jag  före  detta  i  Göteborg  utgifvit»,  och  härå  erhöll  han 
tillståndsbref  den  22  samma  månad.  Han  återflyttade  emellertid 
1818  till  Göteborg.  \ 

Lotteridirektören  Olof  D.  Schweder  anmälde  den  19  nov.  1810 
att  han  ämnade  anlägga  tryckeri,  men  återtog  sin  ansökan  den 
19  dec.  med  uppgift  att  amanuensen  i  kongl.  biblioteket  Lorenzo 
Hammarsköld  öfvertagit  anläggningen  under  namn  af  Hedmanska 
boktryckeriet  i  huset  n:r  4  qv.  Vätan  (n:r  80)  vid  Regerings- 
gatan (den  s.  k.  Hedmanska  gården,  som  egdes  af  Hammarsköld). 
Hammarsköld  var  född  den  7  april  1785,  blef  1801  student  i  Up- 
sala,  1805  fil.  kand.  och  disputerade  för  graden  1800.  Sistnämnda 
år  blef  han  anstäld  vid  kongl.  biblioteket,  der  han  1809  blef  andre 
och  1811  förste  amanuens;  promoverades  1812  till  fil.  magister. 
Han  var  notarie  i  Boktryckeri-societcten  och  erhöll  1820  titel  af 
kongl.  bibliotekarie.  Hammarsköld  var  en  man  med  utomordentlig 
arbetsförmåga  och  brinnande  nit;  han  var  en  af  den  nya  skolans 
grundläggare,  dess  djerfvaste  och  modigaste  kämpe  såsom  gran- 
skare och  kritiker  samt  har  på  flera  områden  gifvit  högst  värde- 
rika uppslag.  Han  dog  den  15  okt.  1827.  Hans  företag  som 
boktryckare  medförde  för  honom  endast  känbar  förlust,  och  redan 
den  1  nov.  1818  öfverlemnade  han  tryckeriet  till 

Konstförvandten  Johan  Imxelius,  som  lärt  ut  å  Ordens- 
boktryckeriet  1815.  Denne  erhöll  den  1  okt.  1819  tillståndsbref 
å  tidningen  Nya  extra  Posten,  den  30  nov.  s.  år  å  Svensk  För- 
samlings tidning,  den  10  maj  1821  å  Hermes  och  den  11  nov.  1823  å 
Conserrationsbladet  (!).  Han  dömdes  såsom  utgifvare  af  Nya  extra 
Posten  n:r  70  och  78,  hvilka  den  28  sept.  1820  åtalades,  till  sex 
månaders  fUngelse  ä  Vaxholm,  hvilket  straff  af  hofrätten  skärptes 
till  ett  år,  men  genom  Kongl.  Maj:ts  nåd  åter  nedsattes  till 
sex  månader,  räknadt  från  den  dag  Imnelius  häktades.     Genom 


432 


1800.  STOCKHOLM:    ROSELLI,    J.    HÅGGSTRUM,    EVALDT,    PIHL. 


Hofkanslers-embetets  dom  den  21  maj  1821,  af  Kongl.  Maj:t 
faststäld  den  28  juli  s.  år,,  ådömdes  Imnelius  100  rdr  böter  för 
utgifvande  af  Hermes,  utan  att  derom  förut  hafva  gjort  anmälan. 
Då  dessa  böter  den  17  sept.  s.  är  skulle  af  honom  uttagas,  var 
han  bortrest,  och  hans  bo  stäldes  under  utredning.  Den  21  okt. 
anmälde  .T.  A.  Smedberg  att  han  ansvarade  för  det  tryck  som 
utgick  från  f.  d.  Imxelii  tryckeri.  Imnelius  var  sedan  faktor 
hos  Westman,  derefter  hos  Collin  i  Mariefred  och  der  redaktör 
af  Mariefreds  Veckoblad;  han  anmälde  den  20  nov.  1825  Söder- 
manlandsposten,  att  utkomma  från  och  med  1820,  och  denna  redi- 
gerade han  till  årets  slut.  Imnelius  var  en  god  skådespelare  å 
sällskapsteatrar,  isynnerhet  i  käringroller,  men  slarfvig.  Trycke- 
riet fortgick  till  den  10  juli  1825,  då  det  köptes  af 

Konstförvandten  Carl  Reinhold  Roselli,  som  dref  det  under 
firma  C.  R.  Roselli  &  C:o  i  qv.  Perseus,  huset  n:r  4  vid  Vester- 
långgatan,  till  febr.  1827,  då  det  upphörde  och  såldes  till  Frenckell 
i  Abo.  Roselli  begaf  sig  derefter  till  Falun,  men  återkom  och 
anlade  med  firma  C.  R.  Roselli  nytt  tryckeri  okt.  1838  i  huset 
n:r  1  börnet  af  S:t  Pauls-  och  Bjömgårdsgatorna.  Han  anmälde 
den  23  samma  månad  Tidning  för  Handel,  Sjöfart  och  Näringar 
och  fortsatte  tryckeriets  bedrif vande  till  1840,  då  det  såldes  till 
skilda  håll  inom  Stockholm.  Roselli  var  senare  referent  i  Afton- 
bladet för  sjöfartsafdelningen  ocli  dog  i  Stockholm  den  14  aug. 
1H(>4,  i  en  ålder  af  nära  02  år. 

Hofnotarien  Johan  ILeggström  (skref  sig  äfven  Häggström) 
anlade  den  1  okt.  1823  boktryckeri  i  .ålderman  Jernströms  hus 
vid  Stora  Glasbruksgatan*.  Han  öfverlemnade  tryckeriet  den  7 
okt.  1824  till  studeranden  J.  A.  Evaldt,  men  återtog  det  redan 
den  5  jan.  följande  år,  och  dref  det  till  1829.  Aret  derefter  begaf 
han  sig  till  Norrland,  ocli  under  hans  bortovaro  lät  direktionen 
for  Danviks  hospital  den  30  mars  1830  exekutivt  försälja  hans  hus, 
qv.  Höga  Stigen  större,  n:r  3  o.  4  vid  Lilla  Glasbruksgatan.  1832 
bodde  Häggström  i  Vaxholm,  och  1833  den  17  sept.  anmälde  han 
sig  som  utgifvare  af  Opinionen.  Han  var  född  1791  i  Vesterbotten 
ocli  afled  derstädes  1804.     Tryckeriet  öfverlät  han  1829  till 

Konstförvandten  Carl  Abraham  Pihl,  som  1800  lärt 'ut  hos 
Nordström  j:r  och  arbetat  der  en  längre  tid.  1820  arbetade  han 
å  Ordensboktryckeriet  och  1825  hos  Ortman.  Som  boktryckare 
var  hans  verksamhet  mycket  ringa,  och  1830  måste  han  göra 
cession,  hvarefter  tryckeriet  såldes  till  D.  Torssell,  som  flyttade 
det  till  Vesterås.     Pihl  dog  den  7  juni  1842,  58  år  gammal. 


Sv.  Boltr.-hist.  433  28 


STOCKHOLM:    HÖRBERG,    BJÖRKLUND,    BONNIER,*  WENNSTRÖM,    HOLM.  1800. 


Johan  Hörberg  anlade  tryckeri  den  8  okt.  1823,  h vilket  han 
småningom  utvidgade,  så  att,  då  han  vid  48  års  ålder  afled  den 
22  juli  1837,  sex  träpressar  voro  sysselsatta  i  hans  tryckeri  å 
Riddarholmen  (huset  nedrefs  vid  jernvägens  framdragande  der- 
städes).  Efter  hans  död  ansvarade  C.  M.  Thimgren  for  hvad 
som  utgick  från  tryckeriet.  Detta  ärfdes  af  mamsell  Maria 
Lundman,  h vilken  gifte  sig  med 

Konstförvandten  Carl  Fredrik  Björklund,  som  härigenom 
blef  egare  af  tryckeriet.  Björklund  hade  lärt  hos  A.  Cedergren 
i  Visby  och  arbetade  vid  Hörbergs  död  hos  denne.  Björklund  dref 
tryckeriet  under  firma  Hörbergska  boktryckeriet  och  utvidgade 
det,  synnerligen  1840 — 44,  då  8  handpressar  af  jern  tillkommo, 
och  i  början  af  1850-talet  inköptes  en  maskinpress  af  Sahlbergs 
tillverkning.  Björklund  var  1856 — 71  föreståndare  för  Guten- 
bergska  stiftelsen;  var  mycket  använd  i  kommunala  värf,  såsom 
kyrkofullmäktig,  ledamot  af  direktionen  öfver  Stockholms  stads 
sparbank,  af  Storkyrkoförsamlingens  kyrkoråd,  samt  af  dess 
fattigvårdsstyrelse.  Han  utnämndes  1868  till  riddare  af  Vasa- 
orden. Björklund  var  född  i  Visby  den  3  maj  1814  och  afled  i 
Stockholm  den  19  nov.  1881.     Tryckeriet  sålde  han  1856  till 

Bokhandlaren  Albert  Bonnier,  som  bibehöll  firman  till  1865, 
hvarefter  han  drifver  det  i  eget  namn.  Han  flyttade  tryckeriet 
till  huset  n:r  17  Alandsgatan  och  sysselsätter  det  hufvudsakligen 
med  tryckningen  af  egna  förlagsartiklar. 

Boktryckerikonstförvandten  C.  F.  Wennström  anlade  den  22 
okt.  1823  ett  mindre  tryckeri  i  hörnet  af  Drottninggatan  och 
Stora  Vattugränden,  n:r  4  qv.  Elefanten.  Han  anmälde  sig  den  21 
ang.  1826  såsom  ansvarig  utgifvare  af  Nyare  Conversationsbladvt 
efter  C.  M.  Carlson.     Tryckeriet  fortgick  ännu  1827. 

Carl  Gr.  Holm  (förut  i  Halmstad  och  Falun)  anlade  tryckeri 
den  1  dec.  1823  å  Fyrkanten  vid  Glasbruksgatan  och  ingick  den 
18  jan.  1826  bolag  med  sekreteraren  Carl  M.  Carlson,  då  firman 
ändrades  till  Holm  &  C:o,  men  redan  den  21  febr.  s.  år  öfvertogs 
tryckeriet  af  Carlson  ensam.  Holm  erhöll  d.  26  sept.  1825  tillstånds- 
bref  å  tidningen  Kometen  och  fortsatte  att  ansvara  derför  till  d. 
17  nov.  1826.  Han  hade  till  försäljning  Bibelsällskapets  skrifter 
och  anhöll  d.  6  nov.  1837  att  få  sälja  äfven  andra  böcker,  hvilken 
anhållan  han  förnyade  den  7  april  1838.  Han  dömdes  den  30 
april  1830  för  uraktlåtenhet  att  aflemna  arkivexemplar  till  50 
rdr  böter,  men  vid  ett  den  10  sept.  s.  år  gjordt  försök  att  af 
honom  uttaga  dessa  böter  förklarades,  att  lian  >icke  funnits  ega 


434 


1800.  STOCKHOLM:    CARL80N,    WENNLUND8KA    BOKTR.,    M.    Q.    LVNOBERO. 


någon  tillgångs.  Hofkansleren  förvandlade  då  straffet  till  3  må- 
naders fängelse  å  fästning.  Holm  ingaf  nådeansökan  till  Kongl. 
JIaj:t,  och  i  skrifvelse  den  3  jan.  1831  förklarade  hofkansleren, 
att  >i  betraktande  deraf,  att  Holm  blott  denna  enda  gång  varit 
i  ordningsväg  hos  Hofkanslersembetet  tilltalad,  och  dessutom  för 
några  år  sedan  upphört  att  vara  boktryckare,  samt  i  anseende 
till  dess  fattigdom  och  nuvarande  olyckliga  belägenhet,  det  sådana 
mildrande  och  bevekande  omständigheter  visserligen  förefunnos, 
som  kunna  verka  försköning  från  det  straff,  h vartill  Holm  i  följd 
af  nyssnämnda  förvandling  blifvit  dömd»,  hvarför  hofkansleren 
tillstyrkte  bifall  till  ansökningen,  men  föreslog  såsom  vilkor,  »att 
Holm  genast  fullgör  den  bokleverans  till  riksarkivet,  för  för- 
summadt  aflemnande  hvaraf  han  blifvit  pliktfäld . . .» 

Carl  Magnus  Carlson  fortsatte  tryckeriets  drifvande  i  Falken- 
bergska huset,  n:r  1  qv.  Hägern  mindre,  vid  Drottninggatan. 
Han  anmälde  sig  den  2  febr.  182G  såsom  ansvarig  utgifvare  af 
Nyare  Conversationsbladet,  och  härmed  fortsatte  han  till  den  18 
aug.  s.  å.  Den  11  juni  1828  erhöll  han  tillstånd  att  utgifva 
Tidning  för  Damer,  men  ändrade  den  2G  aug.  s.  år  titeln  till 
Eremiten  och  den  4  dec.  till  Eremiten  under  1828  års  Riksdag. 
Den  6  dec.  1833  anmälde  han  Tidning  för  Bondeståndet  och  den 
5  dec.  1837  Svensk  Nationaltidning.  Tryckeriet  öfvertogs  1831  af 
N.  V.  Lundeqvist  (se  sid.  437).    Carlson  dog  d.  26  mars  1842,  45  år. 

Under  firma  Wennlundska  boktryckeriet  anmälde  lånbiblio- 
tekarien Carl  Westman  den  23  okt.  1824  boktryckeri  i  huset 
n:r  3  qv.  Lammet  vid  Gamla  Kungsholmsbrogatan  ocli  dref  det 
till  sept.  1827,  då  det  såldes  till  Frenckell  i  Åbo.  Westman 
dömdes  den  7  juli  1828  till  50  rdr  böter  för  uraktlåtenhet  att 
aflemna  arkivexemplar  af  haft.  7 — 12  af  Athenceutn,  men  som  dessa 
utkommit  sedan  han  sålt  tryckeriet,  ingaf  han  till  Kongl.  Maj:t 
nådeansökan,  hvilken  af  hofkansleren  i  skrifvelse  den  8  nov.  s.  å. 
förordades  och  äfven  bifölls. 

Magnus  Gabriel  Lundberg,  som  lärt  i  Linköping  och  senast 
förestått  eller  arrenderat  Marquardska  tryckeriet,  öfvertog  1828 
en  mindre  del  af  detta.  Han  anmälde  den  21  mars  s.  år  hos  Ofver- 
ståthållareembetet  boktryckeri  i  huset  n:r  7  q  v.  Pegasus  i  staden, 
men  uraktlät  att  göra  sådan  anmälan  hos  hofkansleren.  Härför 
åtalades  han  och  dömdes  den  17  april  1828  till  100  rdr  böter, 
hvarjemte  förbrytelsen  skulle  i  allmänna  tidningarne  varda  kun- 
gjord. Han  sökte  nåd,  hvilken  af  hofkansleren  förordades  i 
skrifvelse  den  15  sept.  s.  år.    Lundberg  sjelf  uppgaf  att  han  var 


435 


STOCKHOLM:    WF.STKRBKBO,    V.  PFALER,    TORBJÖRNSON,    GÖTREK.  J800. 


under  cession,  fattig,  med  hustru  och  sex  barn.  Han  hade  en 
gynnares  tillstånd  att  i  dennes  tryckeri  få  begagna  en  press  och 
nödiga  stilar  till  tryckning  af  några  hos  honom  gjorda  be- 
ställningar. Sannolikt  var  den  här  antydde  gynnaren  kansli- 
rådet Wallmark,  ty  Lundberg  var  vid  denna  tid  faktor  eller 
ombrytare  å  Ecksteinska  tryckeriet.  Lundberg  dog  den  4  mars 
1832  i  sitt  44:e  år,  och  enkan  (död  den  7  juli  1850)  anmälde  att 
hon  fortsatte  under  firma  M.  G.  Lundbergs  Enka;  men  hon  tryckte 
blott  färdigt  det  påbörjade  arbetet,  hvarefter  tryckeriet  såldes  till 

Magister  Ludvig  Westerberg,  hvilken  äfven  öfvertog  G. 
Hiertas  tryckeri  och  den  6  okt.  1832  anmälde  sitt  tryckeri  i 
huset  n:r  4  qv.  Katthufvudet  vid  Tavastgatan  samt  dref  det 
till  1834.  Westerberg  var  född  den  8  jan.  1797,  blef  1824  fil.  d:r 
i  Upsala,  var  litteratör  och  språklärare  samt  medarbetare  i  Ham- 
mars hist.-geogr.-stat.  lexikon,  utgaf  »Brefställare»,  m.  m.  Han 
dog  i  Örebro  den  18  aug.  1871. 

Den  9  okt.  1828  anmälde  f.  d.  boktryckeriföreståndaren  (och 
f.  d.  bokhållaren  hos  Bruzelius  i  Upsala)  C.  A.  Martinell  bok- 
tryckeri i  huset  n:r  2  qv.  Alcmene  vid  Stora  Nygatan  och  Sven 
Vintappares  gränd.  Häraf  blef  intet,  och  lika  blef  förhållandet 
med  ett  af  f.  d.  bokhållaren  A.  Hallberg  den  17  s.  m.  anmäldt 
tryckeri;  men  den  25  s.  m.  anmälde  kapten  J.  A.  von  Pfaler 
tryckeri  i  huset  n:r  8  qv.  Saturnus,  (15)  Mariegatan,  h vilket  kom 
till  stånd,  och  Martinell  blef  s.  m.  bokhållare  hos  honom.  Den  17 
nov.  anmälde  och  den  29  s.  m.  erhöll  von  Pfaler  tillståndsbref  å 
Fäderneslandets  Riksdagsblad,  som  han  sjelf  vid  anmälan  ansåg 
att  »nationen  sjelf  så  litet  lär  kunna  anse  med  likgiltighet,  att 
den  tvärtom  för  sin  välfärd  och  ett  snart,  ömsesidigt  meddelande 
från  och  till  riksdagen  lär  omfatta  det  med  lifligt  intresse  och 
som  något  af  högsta  vigt  . .  .*  Detta  antagande  förverkligades 
emellertid  icke.  Tryckeriet  fortgick  till  juni  1829,  men  under 
detta  år  trycktes  der  endast  11  n:r  af  ofvannämnda  tidning  samt 
några  bokauktionskataloger. 

Magister  L.  Torbjörnson  (se  under  Göteborg)  erbjöd  sig  1828 
att  trycka  alla  riksdagsprotokoll  »för  kanske  intet»,  om  han  fick 
dem  alla  och  finge  gifva  ut  dem  som  en  slags  tidning,  med  pre- 
numeration; men  detta  erbjudande  antogs  icke,  och  något  tryckeri 
synes  han  i  eget  namn  heller  icke  hafva  anmält  i  Stockholm, 
ehuru  han  erhållit  stil  dertill  från  Lindh  i  Örebro. 

Bokhandlaren  Pär  Götrek  öfvertog  materielen  och  anmälde 
i  okt.  1829  tryckeriet  under  firma  Det  Thorsoxska  i  huset  n:r  i 


436 


1800.  STOCKHOLM:    TORD80NSKA    BOKTR.,    LUNDEQVIST,    WALLJN,    ÖDOM. 


qv.  Ceres  (n:r  22  Tyska  Brinken);  det  fortgick  till  slutet  af  1831, 
då  en  del  köptes  af  N.  V.  Lundeqvist  och  resten  återsändes  till 
Lindh  i  Örebro.  Götrek  konstruerade  1829  en  snällpress,  med  en 
filtbeklädd  cylinder  som  rullades  öfver  formen  (snarlik  nu  befint- 
liga korrekturpressar).  Han  uppgaf  sjelf  att  »en  dylik  press,  som 
skötes  af  3:ne  gossar,  kan  lemna  300  å  400  på  båda  sidor  tryckta 
ark  i  timmen,  allt  efter  arbetarnes  öfning  och  arbetsdrift.  Utan 
något  besvär  vid  formarnes  inriktning,  lemnar  den  det  nog- 
grannaste register,  trycker  lika  jemnt  på  alla  punkter  af  arket, 
samt  eger  framför  de  vanliga  pressarne  flera  andra  förmåner . . .» 
Den  befans  likväl  vid  begagnandet  å  Gustaf  Hiertas  och  Thom- 
sons  tryckerier  icke  vara  praktiskt  användbar.  Götrek  anmälde 
den  24  sept.  1824  bokhandel  i  Stockholm,  kallas  1834  i  adress- 
kalendern för  »fabrikör»  och  anmälde  1836  antiqvarisk  bokhandel 
i  Aspelins  hus  vid  Brunkebergstorg;  gjorde  cession  och  flyttade 
till  Karlskrona,  der  han  benämnes  privatlärare  och  var  sekrete- 
rare i  bildningscirkeln.  Han  är  äfven  känd  genom  sin  uppmaning 
till  kapten  Lindeberg  i  fängelset  att  *låta  dem  taga  hufvudet», 
med  det  öfverty gande  tillägget:  >det  gör  så  godt,  så  godt».  Götrek 
var  född  1798  i  Linköping  och  dog  i  Karlskrona  1876. 

Under  firma  Tordsonska  boktryckeriet  anmälde  bokhandlaren, 
magister  Nils  Vilhelm  Lundeqvist  den  29  okt.  1831  tryckeri  i 
huset  n:r  5  qv.  Krukomakaren  större  vid  Skinnarviksgatan  och 
inköpte  äfven  C.  M.  Carlsons  tryckeri.  (Firmanamnet  hopsatt  af 
Tor-björnsons  och  Carlsons  boktryckerier.)  Lundeqvist  var  född  i 
Södermanland  1804,  utgaf  flera  skrifter  och  dog  såsom  förmögen 
landtbrukare  i  Vestergötland  1863.   Tryckeriet  sålde  han  1834  till 

S.  m.  kandidaten  Anders  J.  Wallin,  som  den  3  jan.  s.  år 
anmälde  tryckeri  i  huset  n:r  20  qv.  Mullvaden  å  Södermalm,  men 
flyttade  det  sedan  till  huset  n:r  23  Svartmangatan.  Han  utgaf 
Stockholms  Adresskalender  t.  o.  m.  1849,  anmälde  den  4  mars  1835 
Stockholms  Annonsblad,  dera  han  den  20  s.  m.  erhöll  tillståndsbref, 
och  d.  7  nov.  1837  Tidning  för  Landsorterna.  Sistnämnda  år  uppgaf 
han  att  han  endast  tryckt  en  psalmbok.  Wallin  dog  i  Stockholm 
den  17  okt.  1850,  i  en  ålder  af  49  år.    Tryckeriet  såldes  1840  till 

Anders  Gustaf  Öbom  (förut  i  Vadstena),  hvilken  dref  trycke- 
riet i  huset  n:r  4  Packartorget,  der  han  tiyckte  ett  nummer  af 
tidningen  National-f öreningen,  öbom  måste  samma  år  lemna  bok- 
tryckeriet och  begaf  sig,  sannolikt  1843,  till  Amerika,  der  han  blef 
boktryckare  och  utgifvare  af  Skandinavisk  Post  i  Newyork;  han 
uppgaf  sig  der  hafva  varit  »rabulist»  i   Sverige  och  dog  i  sist- 


437 


STOCKHOLM:    G.   H1ERTA,    THOMSON.  1800. 


nämnda  stad,  utfattig  och  nära  80-årig,  i  slutet  af  1870-talet. 
Tryckeriet  i  Stockholm  såldes  1840  såsom  tyg. 

öfverstlöjtnant  Gustaf  Hierta  anlade  tryckeri  i  juli  1830  i 
huset  n:r  1  qv.  Icarus  vid  Munkbrogatan,  hvilket  sedan  flyttades 
till  huset  n:r  1  qv.  Paris  vid  S:t  Paulsgatan.  Hierta  var  född 
i  Göteborg  den  25  okt.  1791,  genomgick  krigsakademien  på  Karl- 
berg och  blef  1808  underlöjtnant  vid  Göta  artilleri.  Han  be- 
fordrades 1816  till  löjtnant,  s.  år  till  kapten  i  generalstaben,  1818 
till  major  vid  Vestgöta-Dals  regemente  samt  1821  till  bataljons- 
chef vid  Lifbeväringsregementet  och  öfverstlöjtnant  i  armén. 
1823  blef  han  fullmäktig  i  rikets  ständers  bank  och  utgaf  1828 
Om  mynt,  banker  och  riksgäld.  Hans  verksamhet  förlamades  dock 
af  lians  dåliga  affärsställning,  till  stor  del  alstrad  af  hans  egen 
vårdslöshet,  och  han  nödgades  att  taga  af  sked  från  sina  ordi- 
narie befattningar.  Han  började  i  juni  1829  utgifva  Medborgaren, 
något  saint-simonistisk  och  egande  hvarken  stor  publik  eller 
egentligt  inflytande.  Såsom  oppositionel  råkade  den  ofta  ut  för 
indragningsmakten,  och  redan  i  april  1830  var  Hiertas  tillstånds- 
bref  förverkadt.  Han  anhöll  ånyo  om  tillståndsbref  å  »Nordiska 
Medborgaren»,  men  enär  han  varit  utgifvare  af  det  indragna 
bladet  »Medborgaren»,  tillkännagaf  Kongl.  Maj:t  i  nåd.  bref  den 
29  april  s.  år,  att  han  icke  funnit  skäl  att  till  sökandens  berörda 
anhållan  för  närvarande  lemna  bifall.  Tidningen  fortfor  dock, 
med  användande  af  ansvaringssystemet  och  under  vexlande  titlar, 
till  juli  1832,  då  en  artikel  kostade  den  siste  ansvaringen,  kapten 
Rosenqvist,  sex  månaders  fästning.  Hierta  ingick  derefter  som 
medarbetare  i  Aftonbladet,  skref  dessutom  politisk  vers  och  åt- 
skilliga småskrifter  samt  försökte  sig  ånyo  som  utgifvare  af 
tidningar,  nämligen  Stockholmsbladet  1838 — 39,  Stockholms  Vecko- 
blad s.  år,  och  slutligen  Budbäraren  1851 — 52,  alla  med  lika 
liten  framgång.  Tryckeriet  lemnade  han  i  juli  1832,  hvilket  då 
öfvertogs  af  L.  Westerberg.    Gustaf  Hierta  dog  den  16  dec.  1859. 

Niclas  Hans  Thomson  hitflyttade  från  Malmö  1831  och  an- 
lade tryckeri  i  Palinska  huset  vid  Nya  Kungsholmsbrogatan,  i 
början  tillsammans  med  konstförvandten  Nils  Fredrik  Psilander 
(sedan  faktor  hos  Berg  och  å  Hörbergska  tryckeriet),  men  snart 
derefter  ensam.  Tryckeriet  drefs  sedan  i  huset  n:r  16  Götgatan, 
sedan  i  n:r  3  Odensgatan  och  slutligen  i  n:r  19  Ladugårdslands 
torg.  Thomson  idkade  en  omfattande  förlagsverksamhet.  Så 
började  han  i  slutet  af  1830-talet  sitt  bekanta  Kabinettsbibliotek 
och    1847    Nya   svenska   Parnassen.    I  det  förstnämnda  började 


438 


1800. 


STOCKHOLM:    HOQNKR,    KÅLL8TUÖM,    A.   Q.   1IKLL8TÉN. 


Emilie  Carlén  1838  med  »Valdemar  Klein»  sin  verksamhet  som 
författarinna  och  meddelade  derefter  derstädes  flera  af  de  arbeten, 
som  beredde  hennes  stora  litterära  rykte.  Sjelf  uppträdde  Thom- 
son anonymt  som  författare  af  flera  romaner,  deribland  Axel 
Rehncrona.  Thomson  nedlade  tryckeriet  den  31  dec.  1848  och 
återvände  sedan  till  Malmö  (se  under  denna  stad).  Han  sålde 
tryckeriet  i  maj  1851  till 

Ingeniören  och  kommissionslandtmätaren  Per  Gustaf  Hogner, 
en  svåger  till  fru  Carlén.  Hogner  tryckte  några  småsaker  1851 
och  nedlade  tryckeriet  1853,  hvarefter  det  åter  hvilade  till  mars 
1858,  då  det  öfvertogs  af 

Ingeniören  Vilhelm  Emanuel  Källström  (se  sid.  419),  som 
begagnade  firman  Egomätningskontorets  tryckeri  någon  kort  tid 
innan  han  dog.     Källström  var  född  1817  och  dog  1808. 

Anders  Gustaf  Hellstén,  som  arbetat  som  sättare  hos  Grahn 
och  sedan  1827  varit  faktor  å  Ordenstryckeriet,  anlade  nov.  1832 
eget  tryckeri  i  huset  n:r  21,  i  qv.  Pollux,  vid  österlånggatan.  Då 
Statstidningen  skulle  börjas,  uppgjordes  kontrakt  med  Hellstén 
om  dess  tryckande  från  dec.  1834  till  samma  tid  1839,  och  skulle 
»Hellstén,  i  anseende  till  hans  i  många  år  ådagalagda  nit,  sorg- 
fällighet  och  noggrannhet  i  hvad  till  den  förra  tidningens  tryc- 
kande, korrekturläsning  och  notifikationernas  ordentliga  införande 
hörer,1  så  länge  han  fortfar  i  samma  förhållande»,  få  trycka  tid- 
ningen. I  följd  af  regeringens  beslut  att  uppsätta  eget  tryckeri 
(se  sid.  444)  trycktes  dock  tidningen  hos  Hellstén  endast  till 
den  24  dec.  1835.  Hellstén  anmälde  sig  den  12  juli  183(5  såsom 
utgifvare  af  Freja,  veckoskrift  i  litterära  och  blandade  ämnen, 
hvarmed  han  dock  icke  hade  annat  att  göra,  än  att  tidningen 
trycktes  hos  honom.  Han  anmälde  den  24  maj  »ett  blad  under 
namn  af  Det  sista  Aftonbladet,  hvilket  dock  hvarken  utkommer 
i  nummerföljd  eller  på  bestämda  tider».  Han  var  dock  nog  oför- 
sigtig  att  utgifva  bladet  samma  dag  anmälan  inlemnades  till 
hofkansleren,  innan  tillståndsbref  hunnit  utfärdas,  och  härför 
åtalades  Hellstén.  1  sitt  svaromål  uppgifver  han  att  »det  var 
icke  min  afsigt  att  utgifva  någon  tidning  eller  periodisk  skrift 
under  titel  Det  sista  Aftonbladet.   Några  mina  vänner2  föreslogo 

1  Dessa  loford  hafva  afseende  på  hans  verksamhet  såsom  faktor  på  Ordens- 
tryckeriet, der  Post-  och  Inrikes  Tidningar  förut  tryckts. 

2  Redaktionen  af  Freja,  h vilken,  likasom  flera  af  L.  J.  Hiertas  antagonister, 
ville  passa  på  tillfället,  då  denne  skalle  resa  bort,  för  att  riktigt  tilltyga  honom. 
Författarne  till  n:r  1  af  Det  sista  Aftonbladet  voro  G.  H.  Mellin,  K.  Kullberg  och 
K.  A.  Nicander.     N:r  2  utkom  den  4  aug. 


439 


ÖTOCKHOLM:    UEUG,    HALLS    O.    NYA   BOKTtt.,    LUBLIN,    N.   MARCU8.  1800. 


mig  att  trycka  ett  ark,  som  skulle  utgöra  en  parodi  på  ett  all- 
mänt kändt  tidningsblad,  hvars  syftning  vi  gemensamt  ogillade. 
Naturligtvis  låg  det  i  sjelfva  idén  om  en  parodi,  att  formen  skulle 
vara  så  nära  lik  som  möjligt  det  parodierade  föremålet.  Just  för 
att  tillkännagifva  detta,  och  derigenom  förebygga  att  min  parodi 
skulle  anses  för  hvad  den  icke  var,  en  tidning,  anmälde  jag  hos 
kongl.  Hofkanslersembetet  mitt  företag  först  muntligen  åtta  dagar 
förut,  och  sedan  skriftligen  på  förmiddagen  samma  dag  det  på 
eftermiddagen  blef  färdigt.»  För  öfrigt  bestred  han  att  Det  sista 
Aftonbladet  var  ett  dagblad.  Hofkansleren  godkände  Hellsténs 
skäl  och  målet  fick  derför  förfalla.  Emellertid  anmälde  han, 
sedan  åtalet  skett,  i  juni  s.  år  att  han  »numera  beslutit  att  ut- 
gifva  en  periodisk  skrift  under  titel  Det  sista  Aftonbladet». 
Hellstén  utgaf  1851  och  1852  Stockholms  Adresskalender;  han  dog 
den  28  juli  1806  i  en  ålder  af  09  år.   Tryckeriet  öfvertogs  1843  af 

Bokhandlaren  Per  Gustaf  Berg  (född  1805),  hvilken  varit 
bokhållare  hos  bokhandlaren  Probst  och  sedan  mars  1828  hade 
egen  bokhandel  vid  Stortorget.  Han  utvecklade  en  stor  förlags- 
verksamhet och  dref  tryckeriet  till  1874,  då  det  inköptes  af 

H.  Halls  Boktryckeri-aktiebolag,  grundadt  af  föreståndaren 
för  Stockholms  Stadsmissions  barnhem  Karl  Erixon  (se  under 
Vadstena)  och  boktryckaren  Hall  i  Jönköping.  Sedan  Hall  1875 
utträdt,  drefs  det  i  huset  n:r  17  Barnhusträdgårdsgatan  under  firma 

Nya  Boktryckeriet  af  Erixon  till  1877,  då  firman  blef 

Nya  Boktryckeri-aktiebolaget,  först  med  pianofabrikören  L.  P. 
Cronvall  och  sedan  med  bokförläggaren  A.  V.  Carlsson  som  verk- 
ställande direktör,  och  tryckeriet  flyttades  till  huset  n:r  41  Apel- 
bergsgatan. 

Grosshandlaren  D.  M.  Lublix  anlade  den  22  juli  1834  tryckeri 
i  huset  n :r  15  Hornsgatan  och  ingick  den  17  dec.  året  derpå  bolag 
med  f.  d.  kantorn  Levin  Joseph,  då  firman  från  och  med  1830 
blef  D.  M.  Lublix  &  C:o  och  tryckeriet  flyttades  till  huset  n:r 
22  österlånggatan.  Joseph  dog  den  13  juni  1838,  vid  76  års  ålder, 
och  tryckeriet  fortsattes  till  1839,  hvarefter  det  hvilade  till  1844, 
då  det  inköptes  af 

Grosshandlaren  Nathan  Marcus,  hvilken  dref  det  från  och  med 
juli  1844  till  1H50  under  firma  Marcus  &  C:o,  med  sin  broder 
Isaac  Marcus  som  föreståndare.  Då  I.  Marcus  sistn.  år  anlade 
eget  tryckeri,  ändrades  firman  d.  1  jan.  1850  till  N.  Marcus.  och 
tryckeriet  förestods  1850—53  af  M.  P.  Dahlskog  och  1853—50  af 
J.  R.  Nordgren.  Nathan  Marcus  var  född  1800  och  dog  den  IG  dec. 


440 


1800.      STOCKHOLM:  N1SBKTU,  BERGSTRÖM  k  LINDROTH,  KORMAN,  DAHLSTRÖM. 


1855.  Med  år  1850  öfvertogs  tryckeriet  af  sonen  Meijer  Marcus, 
med  bibehållande  af  faderns  firma.  Här  trycktes  tidningen  Nya 
Dagligt  Allehanda  till  1862,  då  nytt  tryckeri  härför  inköptes  (se 
sid.  454).  Med  bibehållande  af  firman  öfvertogs  tryckeriet  1864  af 
Fridolf  Björlixg  och  s.  år  af  skomakaremästaren  Carl  Anders 
Bergström,  h vilken  1865  sålde  det  till 

Litteratören  Hugo  Nisbetii,  men  återtog  det  samma  år  och 
började  drifva  det  i  eget  namn: 

C.  A.  Bergström.  Han  antog  1866  till  kompanjon  faktorn 
Claes  Lindroth,  då  firman  ändrades  till 

Bergström  &  Lindroth  och  fortfor  till  år  1876,  då  tryckeriet 
upphörde  och  såldes  ät  flera  håll.  Lindroth  återgick  till  sin  förut 
innehafda  plats  såsom  faktor  hos  Isaac  Marcus. 

Per  Elias  Norman  anlade  den  8  okt.  1834  tryckeri  i  huset 
n:r  10  vid  Storgatan,  qv.  Hafssvalget,  men  flyttade  det  1836  till 
Eskilstuna.  Derifrån  återkom  han  till  Stockholm  i  okt.  1841  och 
anlade  här  åter  nytt  tryckeri,  hvarifrån  han  utgaf  Evangeliskt 
Veckoblad  från  den  4  okt.  1845  till  den  24  mars  1846.  Sist- 
nämnda  år  flyttade  han  till  Piteå.  Återkom  ånyo  och  uppsatte 
nytt  tryckeri  under  firma 

Norman  &  Dahlström  i  aug.  1847.  Norman  begaf  sig  dock 
snart  till  Arboga  (se  under  denna  stad)  och  tryckeriet  öfvertogs  af 

Johan  August  Dahlström,  som  dref  det  under  ytterst  små 
omständigheter,  en  tid  i  en  bagarstuga  å  Gamla  Norrbro.  Han 
arrenderade  också  1852 — 56  Ecksteinska  tryckeriet  (se  sid.  431). 
Dahlström  sålde  sitt  tryckeri  till 

Lektor  P.  Elmblad,  hvilken  från  mars  1856  dref  det  under 
firma  Dahlströmska  tryckeriet.  Det  förestods  i  början  af  J.  V. 
Wennerberg,  men  snart  derefter  af  J.  V.  Lönnberg  och  1858  af 
C.  V.  Tingström.  Sistnämnda  år  öfvertogs  tryckeriet  af  P.  E. 
Normans  fosterson  Anders  Ludvig  Norman,  der  vid  Elmblad  be- 
tingade sig  en  viss  andel  af  den  behållning,  som  tryckeriet  i 
framtiden  möjligen  skulle  komma  att  lemna.     Firman  blef  nu 

A.  L.  Norman,  och  i  flera  år  arbetades  nästan  uteslutande 
för  Evangeliska  Fosterlandsstiftelsen.  Norman,  som  sedan  1850 
innehaft  sin  faders  tryckeri  i  Kristinehamn,  var  van  att  reda  sig 
med  litet;  han  egde  en  ovanlig  arbetsförmåga  och  ihärdighet, 
ansåg  ingen  svårighet  oöfvervinnelig,  och  påverkad  af  sin  rastlösa 
verksamhetsifver  utvidgade  han  efter  hand  det  lilla  obetydliga 
vid  Riddarhusgränden  belägna  tryckeriet,  så  att  en  ny  lokal 
måste  sökas.    Han  inköpte  huset  n:r  2S  Norra  Smedjegatan,  som 


441 


STOCKHOLM:    NORMANS    BOKTH. -BOLAG,    STATSTIDNINGEN.  1800. 


tillbyggdes  för  sitt  nya  ändamål,  och  ditflyttade  tryckeriet.  Men 
med  tiden  blef  äfven  denna  lokal  för  trång,  och  Norman  inköpte 
derför  en  tomt  vid  Karduansmakaregatan  och  uppförde  der  en 
för  tryckeriverksamheten  af  sedd  stor  byggnad.  Norman  dref  sitt 
tryckeri,  ur  typografisk  synpunkt,  kanske  väl  mycket  fabriks- 
messigt,  mera  fästande  sig  vid  att  åstadkomma  mycket  än  vid 
att  tillfredsställa  tidens  fordringar  å  vackert  tryck;  detta  be- 
tingades måhända  äfven  till  en  del  af  hans  hufvudsakliga  verk- 
samhet, dervid  mängden  och  hastigheten  utgjorde  hufvudsaken: 
lian  tryckte  t.  ex.  på  en  gång  11  tidningar.  1873  beslöt  Norman 
att  ställa  sin  affär  på  aktier,  och  några  dagar  derefter  var 

A.  L.  Normans  Boktryckeri-aktiebolag  bildadt,  med  Norman 
som  verkställande  direktör.  Emellertid  träffades  Norman  strax 
derefter  af  en  olyckshändelse,  i  det  hans  häst  skenade,  dervid  han 
så  illa  skadades  att  han  kort  derefter,  den  18  juni  1873,  afled  i 
en  ålder  af  39  år,  8  mån.  och  5  dagar.  Till  hans  efterträdare 
valdes  herr  Anders  Hökerberg.  Bolaget  inköpte  1881  äfven 
Centraltryckeriet. 

Stats-Tidningens  tryckeri.  Kongl.  Maj: t  utfärdade  den  20 
dec.  1791  privilegium  för  Svenska  Akademien,  deri  den  »för  everld- 
liga  tider  förunnas  rättighet  att  ensam  förlägga  och  utgifva  de 
så  kallade  Post-  och  Inrikes  Tidninyar*,1  och  tidningen  tillför- 
säkrades en  säker  inkomst  genom  bestämmelsen,  att  kungörelser 
och  notifikationer,  för  att  anses  hafva  blifvit  allmänheten  del- 
gifna,  skulle  införas  fleri.  Att  dessa  kungörelser  skulle  af  veder- 
börande betalas,  påbjöds  genom  kongl.  cirkuläret  den  22  dec.  1799, 
så  lydande :  »Vi  Gustaf  etc.  Då  Vi  nu  i  nåder  behagat  tillägga 
Svenska  Akademien  rättigheten  att  hädanefter  utgifva  Post-  och 
Inrikes  Tidningar  och  Vi  gerna  se,  att  berörda  tidningar  vinna 
den  förbättring  och  fullständighet,  som  med  deras  ändamål  och 
allmänhetens  nöje  öfverensstämmer,  så  vele  Vi  härmed  i  nåder 

1  Dessa  tidningar,  de  äldsta  i  Sverige,  hafva  utgifvits  under  följande  titlar: 
1645—51  Ordinari  PostTijdender,  1652—55  okändt,  1656—60  Nya  Aviser,  1661—62 
okändt,  1663—73  Ordinari  Post-Tijdender,  1674—78:  i  Svenska  Mercurius,  1678:  2—80 
Svenska  Ordinarie  Post-Tijender,  1681—85  Svenska  Mercurius,  1686—1716  Ordi- 
narie Stockholmiske  Posttidningar,  1717  Stockholmske  Kundgiörelser,  1717:  2 — 18:  i 
Lundska  Courant-  (sedan  Post-)Tijender  (1718:2 — 19  utkom  ingen  tidning  i  Stock- 
holm), 1720—21  Stockholmiske  Post-Tidender,  1722—35  Stockholmske  Post  Tidningar, 
1736—1820  Stockholms  Post  Tidningar,  1821—34  nov.  Post-  och  Inrikes-Tidningar, 
1834  dec— 1844  nov.  Sveriges  Stats-Tidning  eller  P.  o.  I.  T.,  och  från  dec.  1844 
Post-  och  Inrikes-Tidningar. 

Dessutom  utgafs  jemte  Posttidningen :  1734 — 60  Anmärckningar  vid  Svenske 
Post  Tidningar,  och  1760 — 1820  Inrikes  Tidningar,  hvarefter  de  sammanslogos  och 
tidningen  blef  daglig  (till  1735  hade  den  utgifvits  en  gång  i  veckan;  derefter  utkom 
den  måndagar  och  torsdagar;  1793  började  den  utgifvas  äfven  om  lördagarne). 


442 


1800.  STOCKHOLM:    STATSTIDNINGEN. 


anbefalla  eder,  att  icke  allenast  fullfölja  meddelandet  af  sådana 
underrättelser,  hvilka  uti  Inrikes  Tidningarnes  text  införas,  utan 
ock  i  öfrigt  gifva  de  upplysningar,  akademien  kan  finna  sig 
föranlåten  att  begära.  Som  kungörelser,  eller  så  kallade  noti- 
fikationer,  icke  anses  kunna  medföra  laglig  verkan,  så  snart  de 
ej  intagas  i  dessa  tidningar,  men  akademien  icke  kan  förbindas 
att  med  sin  kostnad  derom  besörja,  så  böra  vederbörande,  hvilka 
icke  redan  genom  någon  särskild  kongl.  resolution  derifrån  äro 
frikallade,  enär  kungörelserna  insändas,  tillika  derföre  erlägga 
betalning,  enligt  den  taxa  akademien  allmänheten  uti  tidningarne 
meddelar.  ...» 

1816  ifrågasattes  uppsättandet  af  en  särskild  officiel  tidning, 
och  beslutet  delgafs  justitiekansleren  den  9  dec.  s.  år  genom  hof- 
kanslerens  skrifvelse,  deri  anföres:  »Kongl.  Maj:t  har  i  nåder 
behagat  anbefalla,  att  sådana  vigtigare  regeringens  åtgärder, 
som  kunna  offentliggöras,  skola  hädanefter  blifva  allmänheten 
meddelade  genom  en  särskild  tidning  under  titel  af  Svenska  Stats- 
Tidningen,  hvars  redaktion  kommer  att  stå  under  min  omedelbara 
uppsigt;  att  denna  tidning  efter  omständigheter  och  ämnets  vigt, 
antingen  ordagrant  eller  blott  i  sammandrag  kommer  att  upptaga, 
enligt  Kongl.  Majrts  egen  höga  ompröfning  efter  hvarje  under- 
dånig föredragning  och  protokollsjustering,  regeringens,  genom 
de  till  kongl.  kansliet  hörande  statsexpeditioner  och  fördelningar, 
fattade  beslut  och  vidtagna  åtgärder,  samt  för  öfrigt  blott  rubri- 
ken och  korta  resultater  af  mera  enskilda  mål;  samt  att  mig 
tillkommer  att  med  cheferne  för  statsexpeditionerna  och  kansli- 
fördelningarne  öfverenskomma  om  lämpligaste  sättet  till  med- 
delande af  de  förteckningar  och  uppgifter,  som  rörande  afgjorda 
mål  till  mig  i  förenämnda  afseende  skola  aflemnas.  . . .» 

Detta  gick  dock  ej  i  verkställighet;  åtminstone  ändrades 
hvarken  titel,  plan  eller  redaktion  i  den  hittills  officiela  tidningen. 
I  början  af  1830-talet  uppstod  ånyo  frågan  om  utgifvandet  af  ett 
regeringens  organ,  och  slutligen  beslöts  uppsättandet  af  ett  sådant; 
på  kanslirådet  Wallmarks  förslag  antogos  härtill  Post-  och  Inrikes 
Tidningar.  I  juni  1834  inkom  Svenska  Akademien  till  regeringen 
med  en  skrift,  hvari  hon,  på  grund  af  »svårigheten  för  en  vitter 
korporation  att  efter  tidens  fordringar  besörja  utgifvandet  af  en 
politisk  tidning»,  önskade  till  staten  frånträda  sitt  privilegium 
emot  en  ersättning  af  åtminstone  5,200  rdr  årligen.  Kongl.  Maj:t 
gaf  icke  härtill  sitt  samtycke,  men  tillät  akademien  att  mot  sagda 
vederlag  frän  1835  till  1840  öfverlåta  utgifvandet  på  den  person, 


443 


STOCKHOLM:    STATSTIDNINGEN.  1800. 


som  af  hofkansleren  antogs  att  i  fortsättning  af  Post-  och  Inrikes 
Tidningar  ntgifva  en  svensk  statstidning.  Till  den  nya  tidningens 
redaktör  utsågs  kanslirådet  Wallmark,  och  Svensk  Stats-Tidning 
eller  Post-  och  Inrikes  Tidningar  började  utgifvas  den  1  dec.  1834 
efter  en  af  excellensen  Lagerbjelke  uppgjord  plan.  —  Hofkansleren 
begärde  den  27  okt.  1834  förskottsvis  3,000  rdr  b:ko  för  att  be- 
strida de  första  utgifterna  för  tidningen,  hvilken  summa  skulle 
återbetalas  under  första  qvartalet  1835.  Den  2  mars  sistnämnda 
år  måste  emellertid  hofkansleren  anhålla  om  anstånd  med  åter- 
betalning af  förskottet  och  inlemnade  derför  till  Kongl.  Maj:t 
följande  skrif velse:  »Uti  nådig  skrif velse  af  den  11  nov.  nästl.  år 
har  Eders  Kongl.  Maj:t  behagat  anbefalla,  att  det  genom  samma 
nådiga  skrifvelse,  till  bestridande  af  oundgängliga  kostnader 
i  och  för  utgifningen  af  Sveriges  Statstidning,  af  statsmedlen 
lemnade  förskott  af  3,000  rdr  b:ko  borde  under  loppet  af  detta 
års  första  qvartal  till  statskontoret  återgäldas  i  den  mån  de  för 
Statstidningen  inflytande  medel  dertill  lemnade  tillgång,  men 
då  under  samma  qvartal  redaktionen  fått  vidkännas  en  mängd 
större  kostnader,  oskiljaktiga  från  första  uppsättningen  af  ett  så 
vidlyftigt  blad,  vågar  jag  hos  Eders  Kongl.  Maj:t  underdånigst 
anhålla  att  med  återbetalningen  af  ofvanberörde  nädigst  med- 
delade förskott  måtte  få  anstå  till  innevarande  års  sista  qvartal.» 
Affären  ville  emellertid  icke  bära  sig,  och  för  att  upphjelpa 
denna  måste  man  hitta  på  något  medel.  Detta  blef  slutligen 
ett  eget  tryckeri.  Hofkansleren  inlemnade  den  14  juni  1835  till 
Kongl.  Maj:t  i  anledning  häraf  följande  skrifvelse:  »Då  erfaren- 
heten under  de  fem  månader  af  innevarande  år,  som  Stats- 
tidningen fortgått,  med  visshet  tyckes  lemna  det  resultat,  att 
omkostnaderna  för  tidningen,  sedan  inkomsterna  dertill  blifvit  i 
första  rummet  använda,  likväl  icke  torde  kunna  bestridas  utan 
ett  betydligt  tillskott,  har  jag  ansett  för  min  pligt  att  tillse, 
huruvida  en  möjlig  besparing  för  framtiden  kunde  beredas  genom 
någon  förändrings  vidtagande  med  tidningens  tryckning,  såsom 
varande  den  enda  af  de  stående  utgifterna,  der  någon  indragning 
kunde  vara  möjlig,  ehuru  med  afseende  å  de  nu  vanliga  prisen 
för  tidningstryck,  det  med  boktryckaren  Hellstén  ingångna  kon- 
trakt visserligen  icke  torde  kunna  anses  obilligt  eller  öfver- 
skridande  hvad  som  i  allmänhet  för  så  beskafTadt  tryck,  som 
Statstidningen,  plägar  betalas.  Någon  sådan  mera  ingripande 
eller  till  större  besparing  ledande  förändring  torde  också  icke 
heller   kunna   annorledes   åstadkommas,   än   sålunda,  att  Stats- 


444 


1800.  STOCKHOLM:    STATST1DN INGEN. 


tidningen  egde  ett  eget  tryckeri  ocli  finge  kostnadsfritt  begagna 
någon  lämplig  lokal  uti  något  af  Eders  Kongl.  Maj:ts  och  kronans 
hus.  Statstidningens  nuvarande  redaktör,  herr  kanslirådet  och 
riddaren  Wallmark,  har  i  sådant  afseende  till  mig  inkommit  med 
i  underdånighet  bifogade  promemoria,  ledsagad  af  ett  kostnads- 
förslag, hvaraf  upplyses,  att  under  förutsättning  af  hyresfri  lokal 
samt  af  nödigt  förlag  till  anskaffande  af  materiel  för  tryckeriet, 
samtliga  årliga  utgifterna  skulle  komma  att  uppgå  till  32,7(50 
rdr  b:ko,  eller  omkring  6,400  rdr  mindre  än  den  summa,  h vartill 
kostnaderna  for  innevarande  år  kalkulationsvis  torde  komma  att 
uppgå.  Enär  det  förskott  som  för  materialiers  inköp  till  upp- 
sättande af  ett  eget  tryckeri  skulle  erfordras,  och  som  enligt 
uppgift  skulle  komma  att  uppgå  till  cirka  5,000  rdr  b:ko  för 
tryckeriet  allena,  sålunda  för  framtiden  skulle  kunna  förekomma 
ytterligare  behof  af  tillskott  och  äfvenväl  måhända  kunde  succes- 
sive  ersättas,  i  fall  af  ökad  prenumeration,  tvekar  jag  icke  att 
för  min  underdåniga  del  tillstyrka  det  Eders  Kongl.  Maj:t  nådigst 
måtte  täckas  icke  allenast  besluta  den  förändring  uti  den  för 
Statstidningen  uppgjorda  plan,  att  densamma  må  tryckas  på  ett 
eget  tryckeri,  utan  äfven  i  nåder  låta  förskottsvis  anvisa  medel 
till  tryckeriets  första  uppsättning,  hvilka  medel  skulle  till  stats- 
verket återgäldas  i  mån  af  framdeles  uppkommande  behållningar; 
allt  sådant  likväl  under  den  bestämda  förutsättning,  att  möjlig- 
het derjemte  kunde  beredas  till  erhållande  af  kostnadsfri  lokal 
för  tryckeri  m.  m.  uti  något  publikt  hus,  hvarförutan  hela  det 
nu  framstälda  förslaget  icke  torde  kunna  komma  i  fråga.  Såsom 
särdeles  tjenlig  för  ändamålet  har  af  kanslirådet  Wallmark  blifvit 
uppgifven  en  lägenhet  uti  kongl.  Nummerlotteriets  hus,  då  i  fall 
densamma  till  Statstidningens  tryckeri  kunde  afstås,  kongl. 
Nummerlotteriets  tryckning  kostnadsfritt  på  Statstidningens  tryc- 
keri kunde  verkställas.» 

Det  föreslagna  tryckeriet  uppsattes,  men  icke  i  den  före- 
slagna kostnadsfria  lokalen,  utan  tillsammans  med  Ecksteinska 
tryckeriet  i  huset  n:r  25  Baggensgatan.  Den  28  dec.  1835  trycktea 
här  första  numret,  deri  tillkännagafs  att  »genom  anskaffandet  af 
snällpress  och  inrättningen  af  eget  boktryckeri  är  för  nästa  år 
möjlighet  beredd  åt  redaktionen  att  hastigare  och  omständligare 
än  hittills»  besörja  tidningens  utgifvande. 

Sedan  tidningen  börjat  utgifvas  på  statens  bekostnad,  ansågo 
en  del  myndigheter  sig  icke  behöfva  betala  sina  i  tidningen  in- 
förda annonser,  hvarför  Kongl.  Maj:t  var  nödsakacj  att  förklara, 


445 


STOCKHOLM:    PORT-    OCH    INRIKES    T1DNINOAH8    TRYCKERI.  1800. 


att  denna  deras  skyldighet  fortfor,  hvilket  meddelades  i  nådig 
skrifvelse  till  de  publika  verken  den  28  nov.  1835,  så  lydande: 
»Hos  Oss  liar  Vårt  Hofkanslers-embete,  uti  skrifvelse  af  den  2 
i  denna  månad,  underdånigst  anmält,  det  redaktören  af  Stats- 
tidningen gifvit  Hofkanslers-embetet  tillkänna,  huruledes  han  på 
bemälte  embetes  anmodan  låtit  utskrifva  och  tillställa  veder- 
börande publika  verk  i  hufvudstaden  och  landsorterna  räkningar 
ä  deras  i  Statstidningen  införda  annonser  under  första  hälften 
af  detta  år,  men  att  af  dessa  verk  endast  några  få  ännu  betalt 
de  dem  tillstälda  räkningar;  och  hafve  Vi,  enligt  Hofkanslers- 
embetets  und.  hemställan,  samt  på  det  Statstidningens  redaktion 
ej  må  blifva  i  saknad  af  ifrågavarande  påräknade  inkomst,  ffrr 
godt  funnit  härmed  i  nåder  förordna,  att  de  räkningar,  som  af 
redaktionen  blifvit  meddelade,  eller  framdeles  meddelas  å  edra 
i  berörda  tidning  införda  annonser,  böra  af  de  till  expenser  for 
eder  anslagna  medel  godtgöras;  hvilket  etc.» 

Tidningen  gick  dock  fortfarande  med  förlust,  och  bristen 
lånades  af  den  s.  k.  depositionsfonden  i  statskontoret,  tillkommen 
genom  tioåriga  depositioner  af  bötesmedel;  men  då  regeringen 
befarade  att  rikets  ständer  icke  skulle  bevilja  anslag  för  skuldens 
betalande,  beslöts  att,  efter  de  fem  arrendeårens  slut,  återlemna 
tidningen  till  Svenska  Akademien,  hvilket  beslut  dock  icke  gick 
i  verkställighet  förr  än  1844.  Från  och  med  detta  år  hade  ock 
tidningen  upphört  att  utgifvas  på  statsverkets  bekostnad,  ty 
med  detta  år  hade  konungen  åtagit  sig  att  ur  egen  kassa  ersätta 
bristen.  Statstidningen  upphörde  med  den  15  dec.  1844,  och 
tryckeri  med  snällpress  såldes  på  auktion  i  statskontoret  och 
inköptes  af  Wallmark.  Svenska  Akademien  gick  emellertid  i 
författning  om  att  ånyo  utgifva  Post-  och  Inrikes  Tidningar,  som 
den  10  dec.  1844  åter  utgafs,  dervid  Wallmark  fortsatte  såsom 
hufvudredaktör.     Från  den  24  dec.  1844  blef  tryckorten 

f.  d.  Statstidningens  tryckeri,  hvilken  fortfarande  begagnades 
till  184G,  då  den  ändrades  till 

Post-  och  Inrikes  Tidningars  tryckeri.  Wallmark  uppsade 
sitt  kontrakt  med  akademien,  men  denna  lyckades  icke  finna 
någon  efterträdare  åt  honom,  hvarför  han  fortsatte  till  den  29 
mars  1847,  då  redaktörskapet  och  tryckeriet  öfvertogos  af  kongl. 
sekreteraren  Johan  Carl  Hellberg.  Denne  var  född  i  Göteborg 
den  1<>  nov.  1815,  blef  student  i  Upsala  1835  och  inskrefs  1839 
efter  aflagda  embetsexamina  såsom  e.  o.  kanslist  i  ecklesiastik- 
expeditionen m.  fl.  verk,  men  egnade  sig  hufvudsakligen  åt  publici- 


446 


1800. 


STOCKflOLM:    POST-    OCH    INKIKRS    TIDNINGAR,    DALMAN. 


teten.  1843  försökte  han  sig  såsom  boktryckare  tillsammans  med 
Schultze  (se  sid.  449).  1856  blef  han  postkommissarie  och  året 
derpå  postdirektör  i  Hamburg,  hvilken  befattning  han  innehade 
till  18G9,  då  svenska  postkontoret  derstädes  indrogs.  Han  syssel- 
satte sig  sedan  med  omfattande  skriftställareverksamhet;  hans 
vidlyftigaste  arbete  är  det  under  pseudonymen  Posthtimus  ut- 
gifna  Ur  minnet  och  dagboken  om  mina  samtida  personer  och 
händelser  efter  1815  inom  och  utom  fäderneslandet.  Han  dog  i 
Stockholm  den  5  okt.  1877.  Posttidningen  med  tryckeri  öfver- 
togs  1856  af 

Adolf  Leopold  Björck,  hvilken  var  född  i  Göteborg  den  13 
okt.  1816,  blef  student  i  Upsala  1832  och  egnade  sig  derefter 
åt  landtbruksvetenskap.  Han  har  äfven  sedan  han  frånträdde 
redaktörskapet  af  Posttidningen  meddelat  åtskilliga  uppsatser  i 
tidningarne  i  frågor  rörande  skol-,  mynt-,  bank-  och  fängelse- 
väsendet. 1865  frånsade  han  sig  redaktörskapet  af  Posttidningen, 
som  då  jemte  tryckeriet  öfvertogs  af 

Carl  Vilhelm  August  Strandberg.  Han  var  född  i  Stig- 
tomta  församling  af  Södermanland  den  16  jan.  1818,  blef  student 
i  Lund  1837,  der  han  egnade  sig  åt  studier  i  litteratur,  filosofi 
och  estetik,  samt  flyttade  1846  till  Stockholm  och  ingick  i  Stock- 
holms Dagblads  redaktion,  hvarmed  han  fortfor  tills  han  öfvertog 
Posttidningen.  Känd  såsom  lycklig  skald  pch  framstående  öfver- 
sättare,  under  pseudonymen  Talis  Qualis,  valdes  han  1868  till 
en  af  de  aderton  i  Svenska  Akademien,  blef  s.  å.  heders-filosofie- 
doktor i  Lund  och  utnämndes  året  derpå  till  kommendör  af 
Nordstjerneorden.  Strandberg  dog  den  5  febr.  1877.  Efter  Strand- 
bergs död  öfvertogs  tidningen  af  skalden  Edvard  Bäckström,  och 
tryckeriet  inköptes  af  P.  A.  Norstedt  &  Söner,  hos  hvilken  firma 
tidningen  sedan  tryckts. 

Förste  riddarhuskanslisten  Viluelm  Fredrik  Achates  Dal- 
man anmälde  tryckeri  den  26  jan.  1838,  hvilket  den  17  april  s.  å. 
började  sin  verksamhet,  hufvudsakligen  tryckning  af  Dagligt  Alle- 
handa. Dalman  var  född  den  26  aug.  1801  på  Fledingstorp  i 
Vissefjerda  socken,  Kalmar  län,  blef  student  i  Lund  1815,  aflade 
juridisk  embetsexamen  1818  och  kansliexamen  1820.  1821  in- 
skrefs  han  i  Kongl.  Maj:ts  kansli  m.  fl.  embetsverk  och  erhöll  i 
Förvaltningen  af  Sjöärendena  förordnande  som  sekreterare  och 
advokatfiskal.  1822  blef  han  sekreterare  hos  generalamiralen 
frih.  V.  von  Stedingk,  men  sedan  denne  efterträdts  af  grefve 
R.  Cederström,  blef  Dalman  1824  utan  uppgifven  orsak  afskedad, 


447 


STOCKHOLM:    DALMAN,    ÅBERG,    .T.    W.    LUNDBKItn.  1800. 


troligen  till  följd  af  att  hans  fader  tillhörde  oppositionen  å  riddar- 
huset.  Detta  föranledde  Dalman  att  egna  sin  verksamhet  åt 
publiciteten.  Han  blef  1825  förste  riddarhuskanslist,  1820  kopist 
i  justitiefördelningen  af  Kongl.  Maj:ts  kansli  och  1840  kanslist 
derstädes.  Från  sistnämnda  befattning  erhöll  han  1800  på  begäran 
afsked  med  pension.  Dalmans  publicistiska  verksamhet  var  stor 
och  betydelsefull.  1824 — 27  redigerade  han  inrikesafdelningen  i 
Allmänna  Journalen,  och  vid  riksdagen  1828 — 30  skref  han  redo- 
görelser för  ridderskapets  och  adelns  förhandlingar,  h vilka  med 
landtmarskalkens  tillstånd  offentliggjordes  i  Dagligt  Allehanda. 
1830  utgaf  han  månadsskriften  Mimer,  och  1831  började  han  redi- 
gera utrikesafdelningen  i  Dagligt  Allehanda  och  skref  s.  a.  poli- 
tiska artiklar  i  Medborgaren.  1833  inköpte  han  jemte  sin  svåger 
Nils  Arfvidsson  Dagligt  Allehanda  samt  den  dermed  förenade 
Aftontidningen.  Dalman  gaf  Dagligt  Allehanda  dess  politiska  färg 
och  betydelse  och  fortfor  att  utgifva  bladet  till  1847  ars  slut, 
då  det  öfvertogs  af  A.  Lindman.  I  febr.  1841*  måste  emellertid 
Dalman  återtaga  tidningen,  och  prenumerantenia  fingo  i  ersättning 
Aftonposten,  som  samma  år  börjat  utgifvas  på  .1.  A.  Walldéns 
forlag  och  redigerades  af  Dalman*  Aftonposten  hade  uppsatts  i 
ändamål  att  understödja  det  af  regeringen  1848  framlagda  repre- 
sentationsförslaget och  upphörde  derför  äfven  sedan  detta  förslag 
fallit,  18T)0.  I  dec.  s.  år  sålde  Dalman  ^firman*  Dagligt  Allehanda 
(jemför  sid.  4f>4).  Dalman  skref  sedan  i  flera  tidningar,  efter  1*00 
egentligen  endast  i  Stockholms  Dagblad  och  Dagligt  Allehanda, 
stundom  under  signaturen  — Im  — ,  i  vigtigare  samhällsfrågor. 
Sin  representationsrätt  såsom  medlem  af  ridderskapet  och  adeln 
utöfvade  Dalman  vid  riksdagame  1828 — 00  och  bidrog  härvid 
verksamt  till  lösningen  af  flera  vigtiga  frågor.  Han  utgaf  äfven 
ett  stort  antal  politiska  broschyrer;  hans  mest  betydande  litterära 
arbete  är  Några  anteekningar  från  våra  ståndsriksdagar  1809-  6(>. 
Dalman  utvecklade  dessutom  en  ganska  vidsträckt  verksamhet 
såsom  advokat.     Han  dog  den  1  febr.  1881. 

Under  firma  A.  &  O.  Åberg  anlade  bruksförvaltaren  Alexis 
Åberg  och  kammarskrifvaren  A.  0.  Åberg  tryckeri  i  sept.  1X42. 
1844  öfvertogs  det  af  A.  Åberg  och  konstförvandten  Johan  Vil- 
helm Lundberg,  då  firman  ändrades  till 

Lindberg  &  C:o  och  fortgick  sålunda  till  1851,  då  Lundberg 
ensam  öfvertog  tryckeriet  och  dref  det  i  eget  namn: 

•T.  V.  Lundberg  i  huset  n:r  8  Skärgårdsgatan.  Han  fortsatte 
till   18<50  (se  sid.  453  och  under  Skeninge),  då  tryckeriet  köptes 


448 


t 


STOCKHOLM:    BKCKMAN,    THIMGUKN    k  HULTMAN,    I.    MARCU8.  1800 


Nygatan.  Beckman  var  född  den  11  ang.  1809  i  Skärstads  socken, 
2  mil  från  Jönköping,  och  började  sin  bana  å  N.  E.  Lundströms 
tryckeri  i  Jönköping,  der  han  qvarstannade  till  1832,  hvarefter 
han  begaf  sig  till  Stockholm  och  erhöll  anställning  hos  Nordström, 
der  han  arbetade  i  två  år.  Derefter  reste  han  till  Finland  och 
blef  faktor  å  Wasenii  tryckeri  i  Helsingfors;  1837  återvände  han 
till  Stockholm  och  erhöll  plats  som  faktor  hos  L.  J.  Hierta, 
hvilken  befattning  han  innehade,  till  dess  han  började  för  egen 
räkning.  Sitt  tryckeri  skötte  Beckman  med  omsorg  och  utvidgade 
det  småningom,  allt  efter  som  behofvet  kräfde.  Han  dog  den  10 
aug.  1872,  men  hade  från  och  med  samma  års  början  öfverlemnat 
tryckeriet  till  sin  son 

Knut  Leopold  Beckman,  hvilken  drifver  det  i  eget  namn.  Han 
har  ytterligare  utvidgat  tryckeriet,  försett  det  med  nya  stilar, 
såsom  synes  af  hans  utgifna  rikhaltiga,  särdeles  väl  utförda  stil- 
prof,  och  tryckeriet  kan  räknas  bland  de  bästa  i  Stockholm. 

Under  firma  Thimgren  &  Hultman  anlade  faktorerna  Carl 
Magnus  Thimgren  och  Anders  Petter  Hultman  nytt  boktryckeri 
1849.  Hultman,  som  varit  faktor  hos  Thomson,  utgick  1ST>2  ur 
bolaget  och  blef  faktor  hos  Isaac  Marcus;  han  dog  den  7  dec. 
18f>r>,  i  en  ålder  af  4G  år. 

Carl  Magnus  Thimgren  öfvertog  IK>2  ensam  tryckeriet  och 
flyttade  det  18f)5  till  huset  n:r  30  Skomakaregatan,  sedan  till 
n:r  40  Jerntorgsgatan  och  slutligen  till  n:r  (>  Stora  Badstugatan  a 
Söder.  Thimgren  hade  lärt  hos  Christiernin  i  Visby  och  arbetade 
sedan  å  Hörbergska  tryckeriet,  der  han  blef  faktor  1842.  Han 
fortsatte  tryckeriet  till  187(5,  då  han  afled  den  27  dec.  i  sitt  (><>:e 
år.     Tryckeriet  köptes  af 

Konstförvandten  J.  C.  H.  Brinck,  som  dref  det  till  den  12 
jan.  1881,  då  det  öfvertogs  af 

Carl  Anton  Leffler  (se  under  Upsala),  hvilken  dref  det  dels 
under  firma  f.  d.  Brinckska  boktryckeriet,  dels  i  eget  namn. 

Tsaac  Marcus  anlade  i  slutet  af  1849  nytt  boktryckeri  i  huset 
-n:r  24  Stortorget.  Marcus  hade  lärt  ut  hos  Deleen  1838  och  senast 
såsom  faktor  förestått  sin  broder  N.  Marcus'  boktrvckeri.  Han 
flyttade  tryckeriet  1KT>2  till  Svartmangatan  n:r  14  och  bildade 
1H73  för  affärens  bedrifvande  bolag,  dä  firman  blef 

Isaac  Marcus'  Boktryckeri-aktiebolag,  med  Marcus  såsom 
verkställande  direktör.  Tryckeriet  flyttades  1SS1  till  Regerings- 
gatan n:r  75  B  och  är  ett  bland  de  få  tryckerier  i  Stockholm,  som 
nästan  uteslutande  använder  fruntimmer  såsom  sättare. 


450 


1800.  STOCKHOLM:    C  ^DERGRBN,    F.    8JÖBKRQ,    NYMAN,    A.    HELL8TEN. 


Axel  Cedergren  hitflyttade  1851  från  Visby  ocli  började  i 
huset  n:r  8  Munkbrogatan,  men  inköpte  sedan  n:r  5  Bleektorns- 
gränd  å  Söder  och  ditflyttade  tryckeriet.  Cedergren  är,  då  detta 
skrifves,  seniorn  bland  i  verksamhet  varande  boktryckare  i  Sve- 
rige; född  d.  28  april  1804,  kom  han  1816  i  boktryckerilära  i  Visby, 
inskrefs  hos  H.  A.  Nordström  i  Stockholm  1820,  återvände  till 
Visby  1825  och  blef  året  derpå  egen  boktryckare  derstädes;  blef 
ledamot  af  Boktryckeri-societeten  1830  och  fortfar  ännu  att  sjelf 
sköta  sitt  lilla  tryckeri  och  deltaga  i  arbetet,  dervid  han  —  van 
vid  de  små  resurser  som  stodo  till  buds  under  hans  första  verk- 
samhetstid och  hänvisad  till  att  hjelpa  sig  sjelf  —  ännu  ined 
egen  hand  tillverkar  åtskillig  materiel,  såsom  steg  och  regietter 
af  trä,  linier  af  zink  m.  m.,  allt  med  förvånande  noggrannhet. 

Notarien  Frans  Sjöberg  anlade  tryckeri  1851  för  tryckning 
af  tidningen  Folkets  Bösty  h vilken  han  utgaf  den  6  okt.  1849 — 61. 
1857  antog  han  till  kompanjon  faktorn  Carl  Fredrik  Lindahl, 
hvarefter  firman  blef 

Sjöberg  &  Lindahl.  Tryckeriet  skingrades,  då  tidningen  upp- 
hörde, och  Lindahl  blef  faktor  å  Fäderneslandets  tryckeri. 

P.  A.  Nyman,  som  varit  anstäld  vid  Riksbankens  sedel- 
tryckeri, anlade  eget  tryckeri  1852,  hufvudsakligen  sysselsättande 
sig  med  tryck  af  värdepapper.  Han  dog  1860,  hvarefter  trycke- 
riet öfvertogs  af  sonen  Carl  Axel  Nyman,  hvilken  bibehöll  faderns 
firma.  Axel  Nyman  blef  derjemte  föreståndare  för  Riksbankens 
sedeltryckeri  och  fortsatte  till  1881,  då  han  dog  den  4  jan.  i  en 
ålder  af  41  år.  Den  1  juli  1881  öfvertogs  tryckeriet  af  Abraham 
Kolmodin,  som  drifver  det  under  den  gamla  firman. 

Axel  Hellsten  anlade  1853  nytt  tryckeri  i  huset  n:r  10 
Majorsgatan,  hufvudsakligen  för  tryckning  af  egna  förlagsartiklar. 
Största  delen  af  tryckeriet  såldes  1866  till  Venersborg. 

Fil.  d:r  N.  R.  Munck  af  Rosenschöld  anlade  1853  tryckeri 
för  tryckning  af  tidningen  Fäderneslandet.  Då  tryckfrihetsåtal 
väcktes  mot  Munck  af  Rosenschöld  i  Lund,  dit  han  blef  hemtad 
för  att  der  välja  jurymän,  öfvertogs  tryckeriet  1854  af 

Instrumentmakaren  E.  J.  Ekbom  och  1856  under  firma 

Fäderneslandets  tryckeri  af  J.  F.  Hagström,  som  fortsätter 
tryckeriets  drifvande  och  utgifver  tidningen. 

Under  firma  M.  P.  Dahlskog  &  C:o  anlade  stilgjutaren  Johan 
Riis  och  faktor  M.  P.  Dahlskog  1853  tryckeri  i  huset  n:r  29  vid 
österlånggatan  och  fortsatte  till  1854,  då  det  öfvertogs  af  brö- 
derna Johan  och  August  Riis  under  firma 


451 


STOCKHOLM:  J.  k  A.  1LI18,  WK8TIIKLL,  C.  W.  BLOMQV18T,  MRIJER,  MÖLLER.      1800. 


J.  &  A.  Rus.  Nu  flyttades  tryckeriet  till  huset  n:r  f>  Stora 
Kungsholmsgatjin,  der  bröderna  äfven  drefvo  stilgjutcri.  Senare 
flyttade  de  till  huset  n:r  11  Karduansmakaregatan  och  sålde  187f> 
tryckeriet  till 

Bolaget  Forsete.  Detta  bolag  inköpte  äfven  J.  V.  Svenssons 
boktiyckeri  (se  sid.  4f>f>),  och  denne  sistnämnde  var  dess  före- 
ståndare till  187(5,  h varefter  bokhållaren  A.  Kjellberg  skötte  det 
till  1877,  då  bohaget  upplöstes  och  tryckeriet  i  nov.  såldes  a  t 
skilda  håll.     En  del  återköptes  af 

J.  &  A.  Hus,  under  hvilken  firma  August  Riis  och  L.  I). 
Larsson  (se  nedan  och  sid.  4;">f>)  anmälde  tryckeri  1H7K;  det  öfver- 
togs  i  dec.  1881  af  L.  I).  Larsson,  som  bibehåller  firman. 

Ekik  Westrell  anlade  1854  nytt  tryckeri  i  huset  n:r  4  Brända 
tomten  i  staden.  Westrell  var  född  1811  i  Folkärna  i  Dalarne, 
blef  student  i  Upsala,  men  blef  der  »öfverliggare >,  ehuru  i  vissa 
ämnen  egande  goda  kunskaper.  Genom  några  studiekamraters 
välvilja  sattes  han  i  stånd  att  uppsätta  tryckeriet,  men  hans 
ovana  vid  affärer  och  obekantskap  med  yrket,  och  möjligen  äfven 
hans  godtrogenhet,  hade  till  följd  att  affären  gick  med  förlust, 
Ii  varför  han  nödgades  sälja  tryckeriet.  Mot  slutet  af  sin  lefnad 
erhöll  han  genom  samma  gynnare  en  fristad  å  Danviken,  der  han 
afled  den  17  sept.  18S2.     Tryckeriet  köptes  af 

(t.  W.  Blomqvist  (se  Associationsboktryckeriet,  sid.  42f>),  hvil- 
ken fortsatte  till  1875,  då  han  sålde  största  delen  af  tryckeriet 
till  P.  A.  Norstedt  &  Söner  och  resten  ät  skilda  håll. 

Under  firma  J.  F.  Mkvkk  &  C:o  anlade  stentryckaren  .1.  F. 
Meyer  18f>f)  boktryckeri,  hufvudsakligen  för  tryckning  af  ///m- 
strernd  Tidning.  1K(>8  såldes  boktryckeriet  till  handlanden  Carl 
Gustaf  Möller,  som  dref  det  under  firma 

J.  F.  Meyer,  Möller  &  C:o  till  1871,  då  firman  ändrades  till 

C.  G.  Möller.  Denne  sistnämnde  dog  den  30  dec.  1873  i  en 
ålder  af  58  år  och  tryckeriet  såldes  till 

Konstforvandten  L.  1).  Larsson  samt  gravören  och  korsångaren 
G.  Hallberg,  hvilka  under  firma  Larsson  &  Hallberg  fortsatte 
till  187U,  då  Hallberg  utgick  ur  bedaget.  T  hans  ställe  inträdde 
konstforvandten  G.  E.  Johansson,  och  firman  blef 

Larsson  &  Johansson.     Dessa  sålde  tryckeriet  1878  till 

Konstforvandten  Stellan  Vilhelm  Stål,  som  187i*  ändrade 
firman  till  Accidenstryckeriet,  som  drifves  i  n:r  1  Rödbodtorget. 

Föreståndaren  for  Riksbankens  sedeltryckeri,  professor  Jacob 
Bacoe,  anlade  18:");")  eget  tryckeri  i  huset  n:r  8  Repslagaregatan 


4C8 


1800.  8TOCKQOLM:    BAGGE,    ÖSTLUND   &  BBRL1NG,    LÖNNEGRKN,    SPARRE. 


å  Söder,  hufvudsakligen  afsedt  för  sedeltryck.  Detta  flyttades 
sedan  till  det  af  honom  inköpta  huset  n:r  40  Skeppsbron. 
Bagge  blef  1838  förvaltare  af  bankens  pappersbruk,  1840  bergs- 
mekanikus  i  Jernkontoret  och  erhöll  s.  år  professors  titel,  blef 
1852  föreståndare  för  Riksbankens  tryckeri;  utnämndes  till  riddare 
af  Nordstjerneorden  och  kallades  till  ledamot  af  Vetenskaps- 
akademien. Han  dog  den  lo  april  1869  i  sitt  6(J:e  år.  Tryckeriet 
öfvertogs  af  hans  son  Pehr  Olof  Bagge.  Denne  tjenstgjorde, 
efter  slutade  studier  i  Upsala,  en  tid  i  Konungens  kansli,  men 
började  tidigt  under  sin  faders  ledning  att  egna  sig  åt  sedel  - 
tryckningen  och  erhöll  snart  anställning  såsom  förste  sedel- 
tryckare i  Riksbankens  tryckeri.  Han  bidrog  äfven  att  utvidga 
faderns  tryckeri  och  blef  sedan  dess  egentliga  ledare.  Under 
faderns  alltmera  tilltagande  sjuklighet  ledde  P.  O.  Bagge  äfven 
arbetet  inom  bankens  tryckeri  och  blef  efter  faderns  död  trycke- 
riets föreståndare.  Han  dog  dock  redan  den  2  ang.  1872  i  en 
ålder  af  nära  39  år.  Det  enskilda  tryckeriet  öfvertogs  nu  af  hans 
yngre  broder  Jacob  Bagge,  hvilken,  jemte  det  han  fortsätter  detta, 
1882  äfven  blef  Riksbankens  sedeltryckare. 

Grosshandlaren  Tiieodor  Johns  hitflyttade  tryckeri  frän  Norr- 
köping, okt.  1855.     Det  drefs  från  sept.  185G  under  firma 

f.  d.  ÖsTLU*rt>  &  Bkrlingska  boktryckeriet  med  C.  Th.  Ahl- 
ström  (född  den  11  juni  1821,  död  den  28  april  1860)  såsom 
föreståndare.  Det  öfvertogs  1859  af  bokhandlaren  P.  A.  Huld- 
berg under  firma 

Huldberg  &  C:o  och  under  samma  firma  okt.  1860  af  J.  V. 
Lundberg,  mars  1862  af  H.  F.  Huldberg  och  1863  åter  af  P.  A. 
Huldberg.     Tryckeriet  nedlades  18(35  och  såldes  åt  olika  håll. 

Johan  Petter  Lönnegren  hitflyttade  1855  från  Vexiö  och  dref 
tryckeri  först  i  huset  n:r  3  nedra  Munkbron  och  sedan  i  hörnet 
af  S:t  Pauls-  och  Timmermansgatorna.  Tryckeriet  såldes  såsom 
taget  i  mät  den  18  aug.  1857.  Lönnegren  var  född  den  10  mars 
1808  och  dog  jan.  eller  febr.  1867. 

Grefve  Per  Ambjörn  Sparre  anlade  ett  mindre  tryckeri  1855 
och  började  trycka  de  första  postfrimärkena  i  Sverige.  Då  grefve 
Sparre  reste  utrikes,  öfvertog  Georg  Scheutz  ansvaret  för  trycke- 
riet, hvilket  fortsattes  till  1870,  då  de  gravyrer  och  maskiner, 
som  tillhörde  frimärkestillverkningen,  inköptes  af  postverket,  och 
den  öfriga  materielen  såldes  till  skilda  håll. 

C.  E.  Unge  hitflyttade  från  Gefle  nov.  1856,  men  begaf  sig 
åter  till  Gefle  (se  under  denna  stad)  året  derpå. 


458 


STOCKHOLM:    MOQVI8T,    DAGL.   ALLEHANDA,    L..  8ÖDERQUI8T,    FLODIN.         1800. 


Konstförvandten  Ludvig  Moqvist  anlade  i  maj  1860  ett 
accidenstryekeri  i  huset  n:r  12  Hornsgatan,  hvilket  han  dref  till 
okt.  1883,  då  han  öfverlemnade  det  till  sin  son  Axel  Amandus 
Moqvist,  som  drifver  det  i  eget  namn. 

Fil.  d:r  K.  A.  Lindström  anlade  1862  tryckeri  för  tryckning 
af  tidningen  Nya  Dagligt  Allehanda,  hvilken  förut  tryckt-s  hos 
N.  Marcus.  Det  nya  tryckeriet  inrymdes  till  en  början  i  samma 
lokal,  n:r  19  Lilla  Nygatan,  men  flyttades  sedan  till  huset  n:r  10 
Karduansmakaregatan,  och  1867  ändrades  firman  till 

Nya  Dagligt  Alleiiandas  Aktiebolag,  som  ännu  fortfar.1 

Mamsell  Louise  Söderquist  hitflyttade  1862  från  Arboga  och 
dref  boktryckeri  i  huset  n:r  39  Mästersamuelsgatan,  dervid  an- 
vändande endast  fruntimmer  såsom  arbetare,  det  första  försök 
som  gjorts  i  denna  väg.    1865  ingick  hon  gifte  med  bokhandlaren 

Sigfrid  Flodin,  hvarefter  tryckeriet  drefs  i  hans  namn  till 
1874,  då  det  såldes  till  Sundsvall. 

Boktryckaren  i  Karlshamn  J.  M.  Stenbeck  innehade  tryckeri 
i  Stockholm  jan. — maj  1864,  hvilket  förestods  af  hans  son. 

Erik  Kåhre  hitflyttade  1865  tryckeri  från  Norrköping  och 
dref  det  i  huset  n:r  55  Drottninggatan  till  1867,  då  det  inköptes 
af  J.  &  A.  Riis,  h vilka  samma  år  sålde  det  till  Eskilstuna. 

Konstförvandten  Carl  Vilhelm  Hagman  anlrfde  tryckeri  18<)f> 
i  huset  n:r  1  vid  Skärgårdsgatan  och  fortsatte  till  1871,  då  det 
öfvertogs  af 

1  Itagligt  Allehanda  är  Sveriges  äldsta  dagliga  tidning.  Den  14  mars  1744 
erhöll  Templien  privilegium  å  Stockholmske  Tidningar,  om  Politie-  och  Commercie- 
saker,  samt  andra  för  Publico  nyttige  och  nödige  Efterrättelser.  Första  numret 
utkom  den  18  april  1744,  och  de  följande  utgåfvos  8edan,  ett  ark  qvarto,  hvarannan 
onsdag  samt  trycktes  hos  L.  L.  Grefiug  (se  sid.  236).  Redan  den  23  febr.  1745 
utgåfvos  två  sådana  blad.  Det  första  hette  Stockholms  Veckoblad,  med  undertitel 
»Lärda  saker  och  rön»;  det  andra  hade  ofvanstående  titel,  men  skulle  »hädanefter 
ej  annars  än  med  detta  veckoblad  utgifvas».  Med  Veckobladet  for  den  20  okt.  1767 
följde  såsom  bilaga  Allehanda,  i  ändamål  att  sprida  Veckobladets  annonser  oftare 
än  en  gång  i  veckan.  Under  sistnämnda  år  utkommo  31  nummer;  det  nionde  och 
de  derpå  följande  hade  titeln  Dagligt  Allehanda.  I  början  af  1768  lofvades  att 
detta  blad  skulle  utdelas  till  Veckobladets  prenumeranter  alla  dagar  utom  lördagar, 
då  hufvudbladet  utkom;  men  löftet  hölls  ej  strängt  förrän  1769.  År  1771  skildes 
Dagligt  Allehanda  från  Veckobladet,  som  upphörde  med  1779,  hvaremot  det  förra 
fortfor  att  utgifvas  af  assessor  Pfeiffer  (se  Ordenstryckeriet,  sid.  404,  och  Dalman, 
sid.  447).  I  nov.  1824  utvidgades  tidningens  format  från  liten  till  stor  qvart,  \K\k\ 
till  liten  folio,  och  under  årens  lopp  blef  denna  än  ytterligare  förstorad.  Som 
Stockholms  egentliga  annonstidning  hade  bladet  fortgått  till  1824,  då  Stockholms 
Dagblad  uppsattes,  och  först  från  denna  tid  blef  Dagligt  Allehanda  ett  i  egentlig 
mening  politiskt  blad.  I  de  c.  1850  inköptes  firman  Dagligt  Allehanda  (sjelfva  tid- 
ningen hade  upphört  1849)  af  G.  Lallerstedt,  P.  E.  Svedbom  och  (-.  P.  Liljeborg 
och  förenades  med  Bor  c,  hvilken  jan. — nov.  1851  hade  som  undertitel  »Dagligt 
Allehanda  i  Stockholm».  Med  samma  undertitel  utgå  fa  dec.  1851 — nov.  1859  af 
J.  A.  Hazelius  Svenska  Tidningen.  Från  dec.  1859  började  fil.  d:r  K.  A.  Lindström 
utgifva  Nya  Dagligt  Allehanda,  och  fortsätter  dermed. 


454 


1800.        8TOCKHOLM.'    J.   V.    8VEN880N,    KJELLBERG,    GEBNANDT,    J.  V.   HOLM. 


Konstförvandten  Johan  Vilhelm  Svensson.  Han  flyttade  1873 
till  huset  n:r  22  Svartmangatan  och  inköpte  s.  år  Wiemers  tryc- 
keri i  Kalmar,  men  sålde  det  redan  1875  till  bolaget  Forsete  (se 
sid.  452).  Svensson  anlade  okt.  1876  ånyo  tryckeri  i  huset  n:r  17 
Baggensgatan,  nu  i  sin  hustrus,  Emma  Svenssons  namn;  detta 
tryckeri  öfvertogs  1878  af  Sörstafors  pappersbruk.  Snart  derefter 
började  Svensson  ånyo  i  huset  n:r  58  Vesterlånggatan  ocli  an- 
mälde den  18  dec.  1883  tryckeri  i  huset  n:r  10  Alandsgatan. 

Stentryckaren  August  Schumburg  anlade  1867  ett  mindre 
boktryckeri,  som  drifves  tillsammans  med  hans  förut  egande 
stentrycken. 

Fil.  d:r  J.  Damm  (kallade  sig  äfven  Johannes  van  Damme) 
anmälde  sig  1869  ämna  i  huset  n:r  3  Skärgårdsgatan  fortsätta 
den  rörelse  han  idkat  i  Malmö  och  Engelholm.  Han  var  1863 — 65 
redaktör  af  »Fäderneslandet»  och  sedan  emigrantagent  i  Köbenhavn. 

TJrfabrikören  Peter  Carlsson  Kjellberg  anlade  i  nov.  1870 
tryckeri,  hufvudsakligen  för  tryckning  af  Stockholms  Veckoblad, 
men  han  sålde  det  redan  1871  till  A.  L.  Norman.  Kjellberg 
anlade  ånyo  tryckeri  i  maj  1876  i  huset  n:r  3  B  Norra  Tullports- 
gatan och  dref  det  till  1879,  då  det  såldes  till  J.  V.  Holm. 

Boktryckaren  G.  E.  Gernandt  hitflyttade  1871  en  del  af  sitt 
tryckeri  i  Halmstad,  hufvudsakligen  för  tryckning  af  Familj- 
journalen. Han  dref  tryckeriet  först  i  huset  n:r  5  Klara  Norra 
Kyrkogata  och  sedan  i  n:r  12  Stora  Vattugatan,  utvidgade  det 
snart  samt  begagnade  äfven  firman  Familjjournalens  Boktryckeri- 
aktiebolag; tryckeriet  har  gjort  sig  kändt  för  synnerligt  väl  ut- 
fördt  planschtryck.     1882  bildade  Gernandt 

Gernandts  Boktryckeri- aktiebolag,  hvarefter  tryckeriet  under 
ledning  af  C.  F.  Nyholm  ytterligare  utvidgats  och  försetts  med 
hvad  nutiden  kan  prestera  i  materiel. 

Antiqvariske  bokhandlaren  J.  G.  Jansson  anlade  i  mars  1872 
ett  mindre  tryckeri  i  huset  n:r  38  Hamngatan,  hvilket  han  dref 
till  1875,  då  det  öfvertogs  af 

Fröken  Edla  Larsson.  Hon  fortsatte  till  april  1879,  då  tryc- 
keriet öfvergick  till 

Konstförvandterna  Fr.  Lund  och  N.  A.  Andersson,  hvilka  drifva 

o 

det  under  firma  Lund  &  Andersson  i  huset  n:r  2  Alandsgatan. 
Boktryckaren  Johan  Vilhelm  Holm  hitflyttade  1873  från 
Falun  och  inköpte  1879  äfven  Kjellbergs  tryckeri.  Han  dog  den 
21  aug.  1882  i  en  ålder  af  43  år,  och  hans  enka  fortsätter  i  huset 
n:r  54  Malmskilnadsgatan. 


455 


STOCKHOLM:    CENTRALTRYCKERIET,    PROGRAMBLADET.  1800. 


Generalstabens  litografiska  anstalt  anmälde  genom  ingeniör 
Algernon  Börtzell  boktryckeri  den  17  jan.  1874,  dock  endast  for 
anstaltens  behof. 

Centraltryckertet  anlades  1874  i  storartad  skala  af  ett  bolag, 
dervid  förlagsrörelse,  bok-  och  stentrycken,  stilgjuteri  och  bok- 
binderi  förenades  i  ett  palatslikt  hus  midt  för  centralbangården. 
Bolaget  bildades  1873  under  namn  af  Stockholms  Boktryckeri- 
aktiebolag, men  detta  namn  ändrades  jan.  1874  till  Central- 
tryckeriets Aktiebolag.  Verkställande  direktörer  voro:  1873—74 
f.  d.  docenten,  sedermera  bankosekreteraren,  statsrådet  och  presi- 
denten Hans  Forssell,  1875  fil.  d:r  C.  J.  Fahlcrantz,  1877  förste 
aktuarien'  i  Statistiska  Centralbyrån  J.  Hellstenius  och  1880  vice 
konsuln  A.  J.  Thunström.  Bolaget  inköpte  Schlachter  &  Seedorffs 
stentrycken,  och  de  skicklige  ledarne  af  detta  ingingo  äfven  i 
bolaget.  Boktryckeriet,  som  anlades  nytt  och  förestods  af  C.  F. 
Nyholm,  är,  såsom  af  dess  vackra  och  rikhaltiga  stilprof  synes, 
väl  försedt,  och  har  genom  sitt  goda  tryck  mycket  bidragit  till 
boktryckarekonstens  höjande  i  Sverige  under  de  sista  åren.  Före- 
taget lemnade  dock  ingen  behållning,  h varför  i  ang.  1881  hela 
affären  öfverläts  till  A.  L.  Normans  Boktryckeri-aktiebolag,  h var- 
efter Fredrik  Vult  von  Steyeni  fungerar  som  disponent. 

Musikdirektören  A.  A.  Svensson  anlade  i  jan.  1874  ett  mindre 
tryckeri,  hufvudsakligen  afsedt  för  tryckning  af  musiknoter,  livil- 
ket  s.  å.  inköptes  af  pantlånaren  G.  A.  Sallmén  och  förestods  af 
konstförvandterna  Johan  Linus  Östergren  från  okt.  1874  och  af 
Carl  Wilhelm  Blom  från  mars  1875  samt  drefs  i  deras  namn. 
Det  såldes  till  landsorten. 

Fabrikören  Carl  Hjalmar  Rosenström  hade  1874  trvckeri  i 
huset  n:r  25  Nybrogatan  och  tryckte  tre  grisar  samt  en  pamflett 
om  skräddaren  J.  K.  Söderstedt.  Tryckeriet  låg  sedan  nedlagdt, 
men  den  3  febr.  1883  anmälde  han  att  detsamma  var  flyttadt 
till  huset  n:r  5  Kindstugatan. 

F.  d.  pastorn  vid  evangelisk-lutherska  kyrkan  i  Boston  J.  A. 
Dahlén  (Dalen),  sedermera  sjömansprest  i  West-Hartlepool  i 
England,  anlade  i  okt.  187G  ett  aceidenstryckeri,  hvilket 

Konstförvandten  D.  F.  Nilsson  1877  öfvertog  och  fortsatte 
i  huset  n:r  14  B  Klara  Norra  Kyrkogata,  3  tr.  upp;  det  flyttades 
sedan  till  huset  n:r  29  Norra  Tullportsgatan. 

Under  finna  Programbladets  affisch-  och  tidningstryckkri 
anlade  L.  D.  Larsson  (se  sid.  452)  tryckeri  i  mars  1879,  hvilket 
under  firma 


456 


1800.    STOCKHOLM:  BJÖRKMAN,  8VANBÅCK,  D.  LUND,  TIDNING  KÖR  ALLA. 


Programbladets  tryckeri  i  juni  1881  öfvertogs  af  Oskar 
Löwing  och  drifves  i  huset  n:r  1  Rödbodtorget. 

Med.  d:r  Anton  Nyström  anlade  juli  1879  ett  litet  tryckeri 
i  huset  n:r  10  Wahrendorffsgatan  under  firma  Positivistiska 
missionstryckeriet,  hufvudsakligen  afsedt  för  sinnessjuka  patien- 
ters sysselsättning;  det  upphörde  hösten  1881,  och  såldes  till 
Bloms  aktiebolag  i  Linköping. 

Nils  Johan  Björkman  anmälde  tryckeri  i  huset  n:r  2  Barnängs- 
gatan den  31  jan.  1881.  Björkman  var  född  i  Upsala  den  11)  nov. 
18#U.  Som  ung  led  han  af  ett  särdeles  häftigt  och  uppbrusande 
lynne,  hvilket,  bland  annat,  då  han  exercerade  beväring  kom 
honom  att  begä  ett  subordinationsbrott,  för  hvilket  han  ock 
ådömdes  straff.  Under  det  han  arbetade  som  sättare  i  Stock- 
holm i  början  af  1860-talet,  gjorde  han  sig  äfven  känd  såsom  en 
ganska  flitig  Bacchidyrkare;  men  vid  mognare  år  visade  han  ett 
märkligt  exempel  på  huru  en  menniska  kan  omvändas.  Han  blef 
icke  blott  nykterhetsvän,  utan  ock  nykterhetspredikant;  utgaf  i 
Göteborg  en  nykterhetstidning  samt  reste  omkring  i  orterna  och 
höll  föredrag  mot  superiet.  Han  dog  den  12  jan.  1882,  hvarefter 
faktor  F.  A.  Wallin  blef  ansvarig  för  tryckeriet.  I  okt.  1883 
öfvertogs  det  af 

Faktor  Oskar  Leonard  Svanräck  och  flyttades  till  huset 
n:r  51  Mästersamuelsgatan. 

Sergeanten  vid  Svea.  artilleriregemente  Jon.  Auu.  Lindgren 
anlade  i  april  1881  ett  accidenstryckeri  i  huset  n:r  22  Östermalms- 
gatan, men  flyttade  det  i  maj  s.  år  till  Hernösand. 

Konstförvandten  David  Lund  anlade  okt.  1881  tryckeri  i 
huset  n:r  74  Regeringsgatan  och  fortsätter  dess  drifvande. 

Stentryckaren  John  Björkman  anlade  dec.  1881  ett  mindre 
boktryckeri,  som  han  drifver  tillsammans  med  stentryckeriet  i 
huset  n:r  G5  Vesterlånggatan. 

Under  firma  Tidning  för  Allas  tryckeri  började  utmätnings- 
mannen J.  O.  Medin  mars  1882  i  huset  n:r  2  Jakobs  Bergsgata 
drifva  Granbergska  tryckeriet  i  Göteborg,  som  han  inköpt  och 
hitflyttat,  och  hvilket  1883  flyttades  till  n:r  G  Oxtorget.  Trycke- 
riet öfvertogs  fr.  o.  m.  1884  af  Hedins  broder  Frans  Mällborn. 

Konstförvandten  Joel  Andersson  anlade  i  juni  1882  tryckeri 
i  huset  n:r  GG  A  Kammakaregatan,  hvilket  i  aug.  s.  år  öfver- 
togs af 

Bokbindaren  Viktor  Pettersson,  som  drifver  det  i  huset  n:r 
24  Svartmangatan. 


467 


UPSALA:    AKADEMI8KA   TRYCKEBIET.  1800. 


Under  firma  Accidenstryckeriet  Ackurat  anlade  i  nov.  1882 
Emil  Sigfrid  Spångberg  tryckeri  vid  Sundbyberg. 

Skomakaren  Emil  Olsson  anmälde  i  febr.  1883  ett  accidens- 
tryckeri  i  huset  n:r  52  Klara  Bergsgata. 

Enkan  Karolina  Emilia  Euphrosyne  Blom,  född  Fahlstedt, 
anlade  i  febr.  1883  ett  accidenstryckeri  i  huset  n:r  03  Sibylle- 
gatan, hvilket 

Fabrikören  Lars  Johan  Lindqvist  i  maj  s.  år  öfvertog  och 
nu  drifver  i  n:r  30  Esplanaden. 

Konradsberus  tryckeri  anmäldes  den  15  juni  1883  af  t.  f. 
öfverläkaren  å  Konradsberg.  I  tryckeriet  arbeta  der  intagna 
patienter  och  är  afsedt  att  för  dem  utgöra  en  förströelse. 

Under  firma  Oscar  Samuel  Rumstedt  anlade  Oskar  Mauritz 
Samuel  Rumstedt  (son  till  J.  F.  S.  Rumstedt,  se  sid.  424)  i  sept. 
1883  tryckeri  i  huset  n:r  35  Gamla  Kungsholmsbrogatan. 

Redaktör  P.  Ollen  anmälde  den  6  dec.  1883  Hemlandsvännens 
tryckeri,  med  firma  Nya  Boktryckeriet,  vid  Sundbyberg. 

Eugen  Lemke  (se  Enköping)  anmälde  den  21  dec.  1883  tryc- 
keri i  huset  n:r  47  Regeringsgatan.  Här  tryckes  sedan  slutet  af 
jan.  1884  tidningen  Tiden. 


Upsala.  Akademiska  tryckeriet  öfvertogs  1704  af  Johan 
Fredrik  Edman  (se  sid.  250),  hvilken  dref  det  till  1810;  han 
anlade  senare  tryckeri  i  Mariefred.  Sistnämnda  år  öfvertogs 
tryckeriet  af  Wilhelm  Fredrik  Palmblad  och  Jakob  Axel  Stex- 
hammar.  Denne  senare  sålde  dock  sin  andel  1815  och  köpte  ett 
mindre  pappersbruk  i  Småland,  men  då  detta  icke  ville  bära  sig, 
återvände  han  till  Upsala  och  blef  1817  prest.  Stenhammar  var 
född  i  Ed  den  10  sept.  1788  och  blef  student  i  Upsala  1806;  han 
egde  ganska  stora  anlag  för  skaldekonsten,  och  såsom  medlem  af 
Auroraförbundet  offentliggjorde  han  flera  poem.  Han  dog  såsom 
vice  pastor  i  Vreta  kloster  den  17  juli  1826.  Stenhammars  andel 
i  tryckeriet  öfvertogs  af  Karl  Samuel  Fredrik  von  Zeipel,  hvil- 
ken fortsatte  till  1811),  hvarefter  lian  nedsatte  sig  på  sin  fädeme- 
ärfda  gård  Lingonbacka  i  Upland.  Zeipel  föddes  i  Sölvesborg 
den  "2^  mars  1793,  blef  student  i  Upsala  1804  och  aflade  1811 
kansliexamen.  I  sin  ungdom  uppträdde  han  såsom  skald  i  fos- 
foristernas  led;  på  äldre  dagar  började  han  utgifva  historiska 
romaner  och  berättelser,  hvaraf  ett  ganska  stort  antal  utkom 
och    de   flesta  emottogos  med  mycket  bifall.    Han  dog  den   IS) 


458 


1800.  UP8ALA:    AKADKMI8KA   TBTCKBB1BT. 


febr.  1849.  Efter  Zeipels  afgång  erhöll  Palmblad  till  kompanjon 
adjunkten  Claes  Olof  Ramström,  och  firman  blef  nu  Palmblad 
&  C:o  och  fortgick  till  1834,  då  Ramström  afträdde  sin  hälft  till 
Sven  Petter  Leffler  och  dennes  måg  Fr.  Viktor  Sebell.  Ram- 
ström begaf  sig  till  Stockholm  och  inrättade  en  sorts  mönster- 
skola; han  dog  1852,  och  hans  verksamhet  uppskattades  så,  att 
hans  enka  1854  från  statsverket  erhöll  en  pension  af  250  rdr  b:ko. 
Efter  Ramströms  utträdande  från  tryckeriet  blef  firman  Palm- 
blad, Sebell  &  C:o,  och  förblef  sådan  till  1836,  då  Palmblad  till 
sina  kompanjoner  sålde  sin  del  i  tryckeriet.  Palmblad  var  född 
i  Skönberga  församling  af  Linköpings  stift  den  16  dec.  1788,  blef 
1806  student  i  Upsala  och  kort  derefter  en  af  stiftarne  af  Aurora- 
förbundet. Från  hans  tryckeri  utkom,  redan  strax  efter  det  han 
emottagit  det,  första  häftet  af  förbundets  tidskrift  Phosphoros, 
och  han  tryckte  äfven  förbundets  flesta  skrifter,  i  hvilka  han  sjelf 
var  flitig  medarbetare.  Palmblad  blef  fil.  d:r  1815,  kallades  1822 
till  docent  i  historia,  blef  1825  e.  o.  och  1827  ordinarie  adjunkt, 
samt  1835  professor  i  grekiska.  Han  blef  snart  fördelaktigt  känd 
såsom  läroboks-  och  senare  äfven  såsom  novellförfattare,  geograf 
och  biograf.  Som  politisk  skriftställare  uppträdde  han  i  den  af 
honom  redigerade  tidningen  Tiden  och  förde  med  talang  kon- 
servatismens talan.  Han  dog  i  Upsala  den  2  sept.  1852.  Efter 
Palmblads  utträdande  blef  firman  Leffler  &  Sebell.  S.  P.  Leff- 
ler var  född  i  Göteborg  den  7  juni  1776,  fick  sin  skolbildning  i 
Hernhutare-anstalten  i  Kristiansfeld,  blef  1789  student  i  Lund, 
men  begaf  sig  efter  några  år  till  Upsala,  der  han  1797  blef 
medicine  doktor.  Sedan  han  en  tid  varit  praktiserande  läkare  i 
Göteborg,  begaf  han  sig  till  Köbenhavn,  men  återvände  i  slutet 
af  1790-talet  till  Upsala.  Efter  denna  tid  egnade  han  sig  ute- 
slutande åt  litterär  verksamhet,  och  kan  i  detta  afseende  räknas 
bland  de  verksammaste  befordrarne  af  fosterländsk  bildning  under 
förra  hälften  af  detta  århundrade.  Särskildt  gjorde  han  Sverige 
bekant  med  Tysklands  yppersta  författare  och  Tyskland  med 
Sveriges.  Han  skref  dessutom  i  Tidning  i  blandade  ämnen  och 
Upsala-Correspondenten,  hvilken  sistnämnda  han  efter  Bruzelii 
bortgång  utgaf  till  sin  död  den  11  okt.  1850.  Sonen  Carl  Anton 
Leffler  öfvertog  nu  tryckeriet  och  fortsatte  till  1865,  hvarefter 
han  begaf  sig  till  Stockholm  (se  sid.  450)  och  tryckeriet  öfvertogs 
af  bokhandlaren  J.  W.  Schultz  samt  den  1  juli  1869  af  dess  nu- 
varande egare  Edvard  Berlinu.  F.  V.  Sebell  upphörde  vid  S.  P. 
Lefflers  död  att  vara  delegare  i  tryckeriet,  men  han  fortfor  att 


459 


UPSALA:    BRUZELIUS,    LEFFLER,    LUNDBLAD   k  LÅ8TB0M.  1800. 


arbeta  der,  och  var  en  tid  den  enda  inom  tryckeriet  som  var 
hemmastadd  i  sättning  af  syriska,  arabiska,  sanskrit  o.  d.  Denna 
verksamhet  fortsatte  han  till  1882,  då  han  flyttade  till  sin  son, 
telegrafkommissarien  S.  (t.  T.  Sebell  i  Vexiö. 

J.  (t.  Oudar  och  Em.  Bruzelius  anmälde  den  21  juni  1811 
tryckeri,  hvilket  1815  öfvertogs  af  den  senare  ensam.  Johan 
Gustaf  Oudar  hade  varit  sekreterare  i  liiksgäidskontoret  och 
erhöll  den  3  sept.  17(Jf>  lagmans  namn,  heder  och  värdighet. 
Emanuel  Bruzelius  var  född  i  Stockholm  den  12  dec.  178b\  blef 
student  i  Upsala  1808  och  öppnade  året  derefter  bokhandel.  Ut- 
rustad med  redigt  hufvud,  stor  företagsamhet  och  en  mer  än 
vanlig  skriftställareförmåga,  isynnerhet  inom  det  juridiska  facket, 
utvecklade  Bruzelius  såsom  förläggare  en  verksamhet,  som  för 
sin  tid  kan  sägas  vara  af  en  icke  ringa  kulturhistorisk  betydelse 
för  Sverige.  Så  utgaf  han  tillsammans  med  S.  P.  Leffler  1811 — 21 
BibliotheJc  der  deutschcn  Classikvr  i  70  band,  1818 — 20  och  1822 
Kalender  för  Damer,  1811  Tidning  i  blandade  ämnen  samt  1831 — 32 
Upsala  Correspondentcn,  tidning  för  politik  och  litteratur.  Han 
hade  en  synnerlig  otur  att  misshaga  tryckfrihetslagens  väktare, 
och  detta  förhållande  förvärrades  genom  hans  satiriska  »för- 
klaringar». En  gång  undgick  han  dock  åtal,  nämligen  1812,  da 
hofkansleren  den  7  jan.  tillskref  sitt  ombud:  >I  anledning  af  tit. 
memorial  af  den  3  dennes  rörande  en  i  bihanget  till  'Läsning  i 
blandade  ämnen"  n:r  104  för  förlidet  år  införd  annons  om  ut- 
kommande rättegångshandlingar  beträffande  en  afträdeshusnyckel, 
får  jag  lemna  det  svar,  att  jag,  utan  att  ingå  i  något  bedömande 
af  afsigten  med  ifrågavarande  annons,  anser  icke  Hofkanslers- 
embetet,  utan  den  som  genom  densamma  finner  sig  förfördelad, 
ega,  om  han  dertill  tror  sig  befogad,  att  dera  vederbörligt,  ätal 
göra . . .«  Bruzelius  var  äfven  en  driftig  bokhandlare  och  hade 
filialer  i  flera  städer;  så  anmälde  han  sådana  okt.  1818  i  Stock- 
holm, ang.  1820  i  Karlstad  och  nov.  1820  i  Vesteräs  samt  febr. 
1821  i  Örebro.  Bruzelius  dog  den  1)  dec.  1832,  hvarefter  enkan 
och  sonen  Eus  Emanuel  Bruzelius  fortsatte  till  juli  1833,  då 
tryckeriet  öfvertogs  af  Sv.  V.  Leffler,  hvilken  efter  Bruzelii  död 
ensam  utgaf  Correspondcnten,  hvarå  han  erhöll  tillständsbref  den 
28  dec.  1*32.  Tryckeriet  fortgick  och  tidningen  utgafs  derifrån 
äfven  sedan  Leffler  öfvertagit  hälften  af  akademiska  tryckeriet. 

Konstförvandten  Carl  Erik  Lundblad  och  studeranden  Auciust 
Tukodor  Låstbom  anlade  tryckeri  aug.  1839,  men  redan  den  2H 
sept.  ».  å.  öfvertogs  Lundblads  andel  af  amanuensen  J.  G.  Wahl- 


460 


1800.  UPSALA:    WAHLSTUÖM   &  LÅ8TBOM,    EDQUIST. 


ström  och  firman  blef  Wahlström  &  Låstbom,  som  fortgick  till 
den  1  juli  1844,  då  Wahlström  åter  insatte  Lundblad  som  repre- 
sentant af  sin  andel.  Låstbom  var  född  1815  i  Yesterås,  blef 
student  i  Upsala  1834  och  fil.  d:r  1842;  han  blef  kort  derefter 
e.  o.  amanuens  vid  universitetets  bibliotek.  L.  var  en  flitig 
och  samvetsgrann  forskare  och  utgaf  1841  Upsala  akademies 
matrikel,  1842  Svea  och  Göta  Höfdinga  minne  sedan  1720  m.  m. 
Han  dog  den  30  aug.  1845.  Efter  denna  tid  blef  firman  J.  Wahl- 
ström &  C:o.  Lundblad  fortfor  att  arbeta  å  tryckeriet  (och  var 
tidtals,  åtminstone  till  namnet,  delegare  äfven  sedan  tryckeriet 
sålts)  till  1881,  då  han  den  26  april  dog  i  sitt  79:e  år.  Jonas 
Gustaf  Wahlström  föddes  den  15  dec.  1814  i  Nors  prestgård  i 
Vermland,  blef  1831  student  i  Upsala  och  promoverades  1839. 
Han  blef  1840  e.  o.  amanuens  vid  universitetsbiblioteket,  1845 
Lidénsk  amanuens,  1847  förste  amanuens  och  tog  afsked  från 
biblioteket  1850.  Under  samma  tid  tjenstgjorde  han  såsom  lärare 
i  historia  vid  Upsala  lyceum  1839  och  1840  samt  vid  real- 
gymnasium  1846.  Genom  gifte  egare  af  jernbruk  och  gruffält, 
bevistade  han  såsom  •fullmäktig  för  femte  bruksdistriktet  riks- 
dagarne 1853 — (50  och  var  1808  medlem  af  Sveriges  första  kyrko- 
möte. Han  utvecklade  en  vidsträckt  publicistisk  verksamhet. 
Så  var  han  medarbetare  i  Litteraturföreningens  tidskrift  1838,  i 
Eos  1839  och  i  Biet  1839 — 43;  ansvarig  utgifvare  för  Upsala 
tidningar  1840 — 42;  medarbetare  i  Carlstads  tidning  1839,  i  Frej 
1841—49,  i  Freja  1843—44,  i  Den  konstitutionelle  1844,  i  Morgonen 
1845,  i  Dagen  1846,  och  i  Minerva  1847,  i  Läsning  för  Bildning 
och  Nöje  1848 — 50,  i  Posttidningen  1851;  delegare  i  Aftonbladet 
1851 — 53;  medarbetare  i  Örebro  Tidning  1857 — 58,  i  N er ikes  Alle- 
handa 1863,  i  Aftonbladet  1865 — 69;  ansvarig  utgifvare  af  Aros 
1865 — 68;  redaktör  af  Vestmanlands  läns  tidning  1870—71;  an- 
svarig utgifvare  af  Kristianstadsbladet  1871 — 73;  redigerade  Nya 
Verlden  1873—74;  biträdde  i  Svenska  Veckobladets  bilaga  1874 
o.  s.  v.  Han  har  dessutom  utgifvit  flera  skrifter  i  hvarjehanda 
ämnen.     Tryckeriet  öfvergick  1859  till 

Edquist  &  C:o,  hvilken  firma  1862  ändrades  till  Edquist  & 
Berglund.  A.  O.  Oskar  Berglund  utgick  april  1873  ur  firman 
och  öfvertog  senare  O.  Marins  tryckfärgsfabrik  i  Söderköping, 
hvilken  han  flyttade  till  Stockholm,  der  den  fortfarande  drifves, 
den  enda  i  Sverige.  Fil.  d:r  Esaias  Edquist  dref  en  ganska  om- 
fattande förlagsverksamhet,  fortsatte  tryckeriet  och  utgaf  Upsala- 
posten  till  okt.  1882,  då 


461 


UP8ALA:   ALMQVIST  &  W1K8ELL,  HAN8KLLI,  SUND  VALLSSON,  MÖLLERSVÅHD.       1800. 


Fil.  kand.  R.  Almqvist  och  studeranden  J.  Wiksell  inköpte 
tryckeriet  och  fortsätta  dermed  samt  trycka  tidningen  Fyris. 

Boktryckaren  i  Gette  A.  P.  Landin  anlade  184;]  tryckeri, 
som  förestods  af  studeranden  Gtstaf  Torssell,  hvilken  från  den 
29  juni  s.  år  utgaf  tidningen  Thoryny,  och  fortsatte  till  den  30 
sept.  1845.  Torssell  var  född  den  28  april  1811,  redigerade  en  tid 
äfven  Falu  tidning  och  dog  den  5  febr.  1849.  En  del  af  trycke- 
riet såldes  af  Landin  till  Östersund  (se  vidare  under  Gette),  och 
resten  öfvertogs  af 

Per  Hanselli,  hvilken  från  den  1  okt.  184;")  till  den  31  dec. 
1851  utgaf  tidningen  Upsala.  Vid  sistnämnda  tid  öfvertogs  trycke- 
riet och  tidningen  af 

Joiian  Olof  Sindvallsson.  Denne  var  född  1817  i  Sundborns 
socken  i  Dalarne,  blef  1839  student,  men  hans  håg  för  praktisk 
och  offentlig  verksamhet  föranledde  honom  snart  att  blifva  med- 
arbetare i  tidningen  Upsala.  Sedan  han  blifvit  egare  af  denna 
jemte  tryckeri  och  bokhandel,  deltog  han  ifrigt  i  offentliga  ange- 
lägenheter och  var  under  tvänne  riksdagar  ombud  for  Upsala 
stad.  Han  afled  den  12  juli  1874  ä  sin  gård  Vasa  i  Skepptuna 
socken.     Tryckeriet  inköptes  af 

Redaktören  Karl  Justix  Matiiias  Möllersvärd  (förut  i 
Kristianstad),  som  fortfarande  drifver  det  och  utgifver  tid- 
ningen. 

Per  Hanselli  anlade  sept.  1859  åter  tryckeri.  Hanselli 
föddes  i  Skepptuna  socken  i  Upland  den  21  febr.  1815,  kom  1834 
till  Upsala,  der  han  tog  plats  i  bokhandel  och  utbytte  namnet 
Hansson  mot  det  ofvan  uppgifna.  1844  öfvertog  han  bokhandeln 
för  egen  räkning  och  började  samtidigt  egna  sig  åt  förlags- 
verksamhet. Han  blef  1853  universitetets  bokauktionator  och 
började  1850  utgifva  Samlade  vitterhetsarbeten  af  svenska  för- 
fattare från  Stjernhjelm  till  Dalin,  hvaråt  han  med  ifver  och 
uppoffrande  uthållighet  egnade  sig,  så  att  22  delar  hunno  af 
honom  utgifvas  före  hans  död,  som  inträffade  den  29  jan.  1879. 
Tryckeriet  inköptes  härefter  af  A.  Alexandersson,  som  flyttade 
det  till  östhammar. 

Konstförvandten  F.  A.  Öhman  anmälde  febr.  185(3  tryckeri, 
men  det  kom  aldrig  till  stånd,  emedan  han  icke  kom  öfverens 
om  vilkoren  med  Hanselli,  som  skulle  uppsätta  tryckeriet. 

Redaktören  Johan  Edvard  Tiiimuren  (förut  i  Jönköping) 
inköpte  en  del  af  bolaget  Forsetes  tryckeri  i  Stockholm  och 
hitflyttade  det  i  dec.  1877,  men  sålde  det  redan  i  maj  1878  till 


462 


1800. 


VESTBRÅS:    HORKN,    KRAFT,    BJÖRKBOM. 


i* 


Litteratören  Emil  Otto  Christian  Törnequist,  hvilken  der- 
ifrån  utgaf  Upsalaposfcn.  Den  18  juni  1881  anmälde  Amanda 
Virginia  Törnequist  att  hon  under  firma 

Upsala-Postens  tryckeri  öfvertagit  ofvanstående  tryckeri, 
och  under  denna  firma  fortsattes  det.  Emil  Törnequist  var  född 
i 'Norrköping  ocli  afled  efter  en  längre  tids  sjuklighet  i  Upsala 
den  7  april  1884,  i  en  ålder  af  34  72  är. 

Litografen  Robert  Schumhuru  anlade  i  maj  1878  bok-  och 
litografiskt  tryckeri,  hvilket  den  27  okt.  1883  anmäldes  vara 
öfvertaget  af 

Litteratörerna  Karl  NordenstÅhl  &  Johan  Högborg,  hvilka 
började  utgifva  Kurir  en,  daglig  tidning  för  alla,  af  hvilken  dock 
endast  några  få  nummer  utkommo.     Tryckeriet  fortfar. 

Konstförvandten  Per  Nilsson  anlade  tryckeri  sept.  1879  i 
f.  d.  Häggs  gärd  utanför  Vaksala  tull. 


Vesterås.  Gymnasii  och  konsistorii  boktryckare  Johan  Lau- 
rentz  Horrn  II  (se  sid.  251)  erhöll  titel  af  direktör  och  innehade 
tryckeriet  till  sin  död  den  14  jan.  1801.  Enligt  notifikationen 
om  dödsfallet  var  Horrn  född  den  30  maj  1726.  »Efter  idkade 
studier  och  inhemtad  undervisning  i  boktryckarekonsten,  gjorde 
han  1747  och  48  en  utländsk  resa  till  Danmark,  Holland  och 
Tyskland.  Antog  1750  vården  af  Gymnasii-boktryckeriet  här- 
städes.  Gift  l:a  gången  1752  med  fru  Anna  Maria  Devall,  född 
Lengren,  som  samma  år  med  döden  afgick.  2:a  gången  1757  med 
jungfru  Eva  Regina  De  Rouveroij,  som  dog  den  30  april  1794. 
Sörjes  af  en  son  och  en  dotter,  samt  9  barnbarn.»  Tryckeriet 
öfvertogs  af  hans  måg 

Lektor  Peter  Kraft,  hvilken  dref  det  till  1811,  då  tryckeriet 
jemte  förlagen  såldes  till  N.  M.  Lindh  i  Örebro.  P.  Kraft  var 
född  den  28  aug.  1752  vid  Stjernsunds  bruk,  blef  student  1768, 
fil.  mag.  1776,  prestvigdes  1777,  extra  lärare  vid  trivialskolan  i 
Vesterås  1779,  vik.  lektor  vid  gymnasiet  1780,  konsistoriinotarie 
1782,  gymnasiiadjunkt  och  bibliotekarie  1783,  gr.  ling.  lektor  1785, 
teolog,  lektor  1808,  kyrkoherde  i  Hubbo  1810,  riksdagsman  i  Öre- 
bro 1812  och  erhöll  Badelunds  pastorat  1813;  han  dog  den  19  juni 
1815.    Sedan  Lindh  öfvertagit  tryckeriet  förestods  det  af  faktorn 

Ti;re  Reinhold  Björkbom  till  den  12  okt.  1815.  då  denne 
inköpte  största  delen  af  tryckeriet  och  det  öfriga  flyttades  till 
Örebro.     Hofkansleren  klagade  den  13  aug.  1816  öfver,  att  icke 


463 


VE8TERÅ8:  T0RR8BLL,  BERQH,  TRYCKERIAKTIKBOLAQET. 


1800. 


allenast  under  den  tid  Lindh  varit  egare  af  tryckeriet,  utan  äfven 
sedan  Björkbom  öfvertagit  det,  alla  böcker  som  i  Vesterås  lem  na  t 
pressen  blifvit  attorda  till  Örebro,  utan  att  ombudet  fatt  sitt 
exemplar.  Lindh  svarade  att  han  sålt  tryckeriet  till  Björkbom. 
Denne  sistnämnde  erhöll  1813  tillståndsbref  å  Vesterås  Tidning 
(upphörd  med  1828)  samt  den  4  dec.  1820,  den  28  jan.  och  19 
dec.  1828  a  Vesterås  Annonceblad.  Björkbom  var  född  i  Abo  den 
23  okt.  1780  och  förestod  en  tid  Lindhska  tryckeriet  i  Örebro.  Han 
egde  flera  goda  egenskaper,  hvilka  dock  af  många  hans  samtida  ej 
uppmärksammades  såsom  de  borde,  emedan  han  derjemte  var  litet 
fåfäng  och  enfaldig;  i  följd  häraf  var  han  ofta  utsatt  för  skämt, 
och  detta  stundom  ganska  elakt.  Han  erhöll  titel  af  direktör, 
och  dog  d.  24  okt.  1849.  Tryckeriet  drefs  för  sterbhusets  räkning 
till  1850  under  firma  Björkbomska  tryckeriet  med  J.  N.  Börjesson 
såsom  föreståndare,  hvarefter  det  köptes  af  d.  v.  domkyrko- 
komministern Carl  Olof  Odelberg,  sedermera  kyrkoherde  i  Kol- 
bäck, född  den  24  april  1811,  död  den  11  ang.  1874.  Denne  sålde 
det  efter  ett  års  förlopp  till  Torssell.  Den  12  juni  1850  fann 
Kongl.  Maj:t  godt  förordna,  att  de  10  tnr  kronotionde  spanmål, 
•hvilka  gymnasii-boktryckaren  i  Vesterås,  enligt  kongl.  brefvet 
den  25  mars  1623  (se  sid.  196),  hittills  åtnjutit  från  Lillhärads 
socken,  Tuhundra  härad  af  Vestmanlands  län,  numera,  då  berörda 
särskilda  boktryckarebefattning,  såsom,  enligt  vederbörandes  till- 
kännagifvande  ej  behöflig,  kommer  att  upphöra,  skola  till  Kongl. 
Maj: t  och  kronan  indragas. 

Konstförvandten  Daniel  Torssell  inköpte  Pilils  tryckeri  i 
Stockholm  och  hitflyttade  det  i  no  v.  1830  samt  anmälde  samma 
år  Vestmanlands  läns  tidning,  hvarå  han  erhöll  tillståndsbref  den 
3  febr.  1831.  Han  inköpte  äfven  gymnasiitryckeriet  och  anlade 
i  nov.  1836  bokhandel.  Torssell  hade  lärt  hos  dir.  Nordström  i 
Stockholm  och  dog  d.  5  dec.  1857  vid  51  års  ålder,  hvarefter  trycke- 
riet och  tidningen  fortsattes  af  hans  broder  bokbindaren  Torssell 
under  firma  Torssellska  tryckeriet  till  1859,  då  de  öfvergingo  till 

Konstförvandten  Adolf  Fredrik  Bekom,  hvilken  1869  äfven 
inköpte  bolagets  tryckeri  och  fortsätter  utgifningen  af  tidningen. 

Under  firma  Vesterås  Tryckeriaktiebolags  boktryckeri  an- 
lade fil.  d:r  J.  Wahlström  (se  sid.  461)  och  medintressenter  tryckeri 
18(55  och  utgaf  tidningen  Aros.     Tryckeriet  öfvertogs  1868  af 

Konsistoriinotarien  J.  W.  Sjöqvist,  en  af  delegarne  i  före- 
taget, men  han  sålde  tryckeriet  den  30  sept.  1869  till  Bergh, 
hvilken  1871  åter  sålde  det  till  Söderhamn. 


464 


1800.  8TBBNONÅS:  8EOBR8TKDT. 


Strengnäs.  Albrekt  Julius  Seoerstedt  innehade  på  arrende 
gymnasii  tryckeri  till  den  4  juli  1802  (se  sid.  251),  hvarefter  han 
öfvertog  det  för  egen  räkning  enligt  följande  Kongl.  Maj:ts  nådiga 
resolution  den  15  juli  1801:  »Kongl.  Maj:t  har,  sedan  vederbörande 
blifvit  hörde,  tagit  detta  mål  i  öfvervägande  och  funnit  skäligt 
till  förenämnda  ansökning  lemna  nådigt  bifall,  med  följande  af 
Consistorio  härvid  i  underdånighet  föreslagna  vilkor:  l:o  För  de 
uti  nya  stenhuset  i  Strengnäs  till  boktryckeri  egentligen  inrättade 
rum,  jemte  öfriga  beqvämligheter  och  rättigheter,  bör  sökanden 
gifva  fyra  tunnor  spanmål  i  årlig  hyra:  kommande  den  nedra 
delen  af  trädgårdstäppan  midt  för  gymnasium,  som  hittills  af 
boktryckaren  blifvit  nyttjad,  att  återställas  till  lektorernes  dis- 
position. 2:o  På  det  boktryckeriet  må  vid  förefallande  behof 
kunna  utvidgas  samt  boktryckaren  äfven  ega  den  beqvämlighet 
att  bo  på  stället,  lemnas,  då  lektor  Lindiens  arrende  upphör, 
äfven  öfra  våningen  i  stenhuset  till  boktryckarens  disposition  för 
den  vanliga  hyran  af  åtta  tunnor  spanmål  årligen.  3:o  Då  det 
arrende,  hvarigenom  lektor  Segerstedt  nu  disponerar  boktrycke- 
riet, upphör  i  början  af  juli  månad  nästa  år,  skola  domkyrkans 
bokstilar  och  öfriga  redskap  af  kunnige  och  opartiske  män  in- 
venteras, vägas  och  värderas,  och  skall  den  boktryckare,  som 
dem  emottager,  förbindas,  att  då  han  eller  dess  arfvingar  bok- 
tryckeriet afträder,  till  domkyrkan  lemna  brukbara  bokstilar  till 
samma  vigt  och  godhet,  som  de  hvilka  han  vid  denna  inventering 
emottager  samt  öfriga  redskap  af  samma  beskaffenhet  och  godhet, 
som  de  vid  inventeringen  befinnas.  4:o  Konsistorii  och  läroverkets 
vanliga  tryck  bestrides  af  boktryckaren  emot  de  i  boktryckaren 
Collins  instruktion  af  den  12  sept.  1770  utsatte  vilkor.  5:o  Om 
domkyrkan  på  sitt  förlag  vill  utgifva  något  större  arbete,  eller 
lärarne  vid  lärosätet  någon  för  läroverken  eller  församlingen 
tjenlig  bok  eller  andra  nyttiga  skrifter,  åligger  det  boktryckaren 
att  sådana  arbeten  med  skyndsamhet  och  sorgfällighet  trycka 
mot  de  vilkor,  som  efter  tid  och  omständigheter  vid  upplagans 
början  kunna  betingas.  G:o  Till  den  ändan  åligger  det  bok- 
tryckaren att  hålla  boktryckeriet  i  godt  stånd,  försedt  med  så- 
dane  stilar,  som  vanligen  förefalla,  hvilka,  jemte  pressar  och 
andra  nödiga  redskap,  han  för  egna  medel  efter  som  det  tarfvas 
och  honom  nyttigt  synes,  anskaffar,  men  hvilka  han  icke  från 
boktryckeriet  får  bortsälja,  innan  han  desamma  åt  domkyrkan 
hembudit.  7:o  Kontributionerna  för  boktryckerirörelsen  betalar 
boktryckaren,  men  fönsterluftsafgiften  af  huset  samt  procenten  af 


Är.  Boktr.-kist.  *66  30 


STUENONÄS:  SEGEHSTKDT,  EKMARK.  1800. 


hyran  erlägger  domkyrkan  efter  vanligheten.  8:0  Sådana  repara- 
tioner, som  genom  hyresmannens  bättre  vård  ej  kunna  tförekomnias, 
bestrider  domkyrkan.  l):o  Så  länge  boktryckaren  fullgör  de  här 
utsatta  vilkor  oeh  i  öfrigt  uppfyller  de  genom  allmänna  för- 
fattningar boktryckare  åliggande  skyldigheter,  varder  han  vid 
disposition  af  boktryckeriet  bibehållen,  men  icke  tillätes  honom, 
att  till  någon  annan  person  genom  köp,  arf  eller  någon  slags 
afhandling,  boktryckeriets  disposition  transportera.»  Segerstedt 
var  född  den  22  juni  17G3  i  Lista  socken  af  Södermanland,  blef 
1785  i  Upsala  filosofie  magister  och  1788  medicine  doktor.  Efter 
tjenstgöring  som  läkare  i  Karlskrona  och  Örebro  utnämndes  han 
1795  till  lektor  i  naturalhistoria  och  medicin  vid  Strengnäs  gym- 
nasium. 1809  blef  han  prest  och  utnämndes  1810  till  kyrkoherde 
i  Lerbo  och  1813  i  Stora  Vingåker,  men  afled  före  tillträdet,  den 
12  sept.  1815.  Han  utgaf  såsom  författare,  öfversättare  oeli  för- 
läggare en  mängd  skrifter,  deribland  Svensk  B oktryckningshi stortå, 
en  efter  Segerstedts  plan  af  L.  Hammarsköld  utarbetad  redo- 
görelse för  utkommande  böcker,  1810.  Han  tryckte  1807 — 12 
bl.  a.  almanackorna.     Tryckeriet  öfvertogs  1812  af 

Assessor  Carl  Erik  Ekmark,  som,  född  i  Strengnäs  den 
11  april  1784,  efter  slutade  studier  ingått  i  konungens  kansli 
och  Krigskollegiet,  der  han  tjenstgjorde  några  år  och  erhöll  vid 
afskedstagandet  assessors  fullmakt.  Han  anmälde  i  dec.  1824 
Strengnäs  Veckoblad,  hvarå  han  erhöll  till ståndsbref  den  11  s.  m., 
och  denna  tidning  utgaf  han  t.  o.  m.  1828.  Den  19  dec.  sist- 
nämnda år  erhöll  han  till  ståndsbref  å  Södermanlands  och  Nerikes 
Annonceblad  samt  utgaf  1829 — 45  Samlaren.1  Han  dog  den  23  juli 
184(1,  hvarefter  tryckeriet  arrenderades  af 

1  Sitt  bidrag  till  firandet  af  boktryckarekonstens  400-års  jubileum,  1840,  gaf 
Ekmark  genom  att  1842  utgifva  ett  häfte  om  7  ark  liten  oktav  med  titel:  Engelent 
Vinge.  En  röst  ur  Öknen  eller  Boktryckarekonsten  och  dess  sekularfester  ur  Bihlith 
Christelig  äsigt  betraktade.  Af  Franz  Delitsch.  Ö/versättning  af  I).  M — ch.  I  för- 
ordet yttras:  >Denna  lilla  bok  —  en  kristlig  julgåfva  åt  hvar  och  enT  som  så 
behagar  anse  den  —  är  väl  på  kort  tid  frambragt;  men  den  har,  som  jag  med 
visshet  vet,  icke  mognat  under  blott  naturliga,  utan  äfven  högre,  eller  andeliga, 
inflytelser.»  Grundvalen  för  sin  historiska  forskning  kan  förf.  anses  angifva  sid.  30: 
>För  dem,  som  tro  på  Guds  ord,  är  det  en  måttstock  för  all  ting,  en  pröfvosten 
för  all  erfarenhet,  synpunkten  för  all  åskådning  och  en  vägvisare,  så  väl  igenom 
hans  eget  lif,  som  igenom  historien,  som  tecknar  folkens  lif.  Förelägges  honom  en 
angelägenhet  eller  tilldragelse  att  bedöma,  så  frågar  han  framför  allt,  hvad  Guds 
ord  säger  derom.  I  omdömet  om  h varje  sak  tager  han  således  visserligen  ett  parti; 
men  Guds  parti.  Han  är  dervid  väl  icke  oafhängig,  men  dock  endast  beroende  af 
det  profetiskt-apostoliska  ordet.  Han  låter  sig  icke  omkringföras  af  tingen  och 
föremålen,  utan  förbi  i  f  ver  i  medelpunkten,  och  af  allt  hvad  som  rörer  sig  omkring 
honom,  förmår  intet  att  rubba  hans  tre»,  eller  grundvalen  för  hans  öfvertygelse.  .. .» 
Det   mera   välmenande  än   öfvertygande  häftets  innehåll  upptager:    1.  Fordom  och 


466 


1800.  STRENGNÅS:    WE8TERLUND,    BERGLUND.       LINKÖPING:    BJÖRN. 


Konstförvandten  C.  P.  Westerlund  till  slutet  af  år  1847,  då 
tryckeriet  inköptes  af 

Domkyrkosysslomannen  Carl  Olof  Berglund,  hvilken  utgaf 
Strengnäs  Allehanda.  Berglund  var  född  i  Långbro  den  2  maj  1792, 
blef  student  i  Upsala  181(5,  prestvigdes  1818  och  blef  domkyrko- 
syssloman 1833;  han  dog  den  3  juni  1858,  hvarefter  arfvingarne 
fortsatte  tidningen  till  18()0  års  slut  och  tryckeriet  t.  o.  m.  1861, 
då  det  såldes,  att  tillträdas  den  1  jan.  1862,  till 

Konstförvandten  Anders  Gustaf  Lundberg,  som  derifrån  utgaf 
Strengnäs  Veckoblad  t.  o.  in.  1878.     Tryckeriet  fortsattes. 

C.  P.  Westerlund  inköpte  och  hitflyttade  1857  Wahlströms 
tryckeri  i  Arboga.  Westerlund,  som  handlade  med  tryckerier 
och  hade  sådana  i  flera  städer,  fortsatte  här  till  1880,  då  aflfären 
öfvertogs  af  sonen  Adolf  Westerlund  under  firma  Westerluxdska 
boktryckeriet.  Carl  Peter  Westerlund  dog  den  13  april  1881  i  en 
ålder  af  70  år,  8  mån.  och  27  dagar. 


Linköping.  Didrik:  Gabriel  Björn  (se  sid.  252)  var  född  i 
Kristinehamn  den  10  aug.  1757,  tjenstgjorde  någon  tid  som  e.  o. 
kanslist  i  Stockholm,  men  ingick  vid  Stenborgs  teatertrupp  såsom 
skådespelare  och  uppträdde  till  1794,  då  han  bosatte  sig  i  Lin- 
köping. Björn  utvecklade  en  stor  verksamhet  såsom  öfversättare 
och  bearbetare  af  teaterstycken,  hvaraf  han  medhann  öfver  femtio. 
Enligt  kontrakt  af  den  24  febr.  1800  sålde  Björn  tryckeri  och 
gård  för  7,700  rdr  uti  gångbart  mynt  till  notarien  i  Kammar- 
kollegium Pehr  Henrik  Groth,  och  denne  sålde,  enligt  kontrakt  den 
25  mars  1802,  hälften  af  tryckeriet  till  notarien  i  Svea  h ofrätt  Axel 
Didrik  Petré  för  2,333  rdr  16  sk.  riksgäldsmynt.  På  Linköpings- 
bladet den  20  febr.  1802  utsattes  första  gången  P.  H.  Groth  som 
boktryckare.     Björn    erhöll    dock   först   den  4  maj    1802  Kongl. 

nu,  med  afseende  på  boktryckarekonstens  senaste  sekularfest.  2.  Tre  falska  åsigter 
af  boktry ekarekonsten.  3.  Den  enda  rätta  synpunkten  för  historien  i  allmänhet. 
4.  Uppfinningen  af  boktryckarekonsten  är  en  särdeles  forsynens  skickclse.  5.  Bok- 
tryckarekonsten befordrar  redan  vid  sin  uppkomst  Guds  ära,  men  missbrukas  ock 
på  ett  mcnskligheten  vanärande  sätt.  6.  Möjligheten  deraf  att  bok  tryckarekon  sten 
är  antydd  i  den  heliga  skrift,  förnämligast  i  Uppenbarelseboken.  7.  Kngelen  med 
det  eviga  evangelium.  8.  Den  förenämnda,  ett  evigt  evangelium  förkunnande, 
engelens  vinge.  9.  Boktryckarekonsten  är  ett  af  Gud  förord n ad  t  medel  till  be- 
fordrande af  reformationen.  10.  Boktryckarekonsten  betraktad  såsom  en  med- 
verkande orsak  till  uppkomsten  af  en  ny  epok  i  det  skrifna  Guds  ords  historia. 
11.  Boktryckarekonsten  blifver  genom  missbruk  ett  medel  till  affall.  12.  Lugnande 
och  tröstande  slutbetraktelser.  —  Luther  förklaras  i  boken  vara  den  i  Uppenbarelse- 
boken 14:  6,  7  omtalade  engeln,  och  > boktryckarekonsten  är  en  af  de  vingar,  på 
h vilka  engeln  med  det  eviga  evangelium  sväfvar>. 


467 


LINKÖPINO:    OROTH    OCH   PETRÉ.  1800. 


Maj:ts  tillstånd  att  aflåta  tryckeri-  och  tidningsprivilegierna,  och 
detta  sedan  vederbörande  den  29  april  1802  afgifvit  det  djup- 
sinniga intyget  att  »notarierna  Groth  och  Petré  jemte  ett  godt 
och  klanderfritt  rykte,  ega  mera  kunskaper,  skicklighet  och  ur- 
skilning,  än  af  den  skulle  kunna  förväntas,  som  icke  lärt  mera 
än  bok try ekarekonsten».  Björn  dog  på  Vaxhälla  regementspastors- 
boställe i  Stigtomta  den  17  mars  1810. 

Firman  Groth  ocn  Petré  utgaf  Linköpingsbladet.  I  memorial 
den  20  febr.  1805  anmälde  boktryckeriombudsmannen  att  Groth 
och  Petré,  trots  privilegiernas  ordalydelse  och  cirkuläret  från 
Boktryckeri-societeten  den  4  jan.  1805  tillåtit  sig  i  sitt  blad 
införa  utländska  nyheter,  som  icke  förut  i  Posttidningen  influtit. 
Såsom  exempel  anfördes:  »Den  i  Linköpingsbladet  n:r  7,  den  23 
jan.  under  art.  Cadix  intagna  underrättelse,  finnes  icke  i  Post- 
tidningarne förrän  följande  dagen,  den  24  dito;  —  den  under  art. 
Italien  igenfinnes  först  den  26  i  Posttidningen;  men  en  sådan 
underrättelse,  som  Linköpingsbladet  gifver  om  kejsar  Jacob  den 
l:stes  kröning,  sökes  förgäfves  i  Posttidningarne;  —  den  i  n:r  11 
af  Linköpingsbladet  den  6  febr.  införda  underrättelsen  från  Cairo 
igenfinnes  samma  dag  i  Posttidningen,  men  den  ifrån  Mailand 
först  dagen  derefter,  eller  den  7 ;  —  de  i  Linköpingsbladet  n:r  12, 
den  9  febr.  ifrån  Italien  och  Mailand  intagna  nyheter,  hafva  sina 
motsvarande  artiklar  i  Stockholms  Posttidningar  den  9  och  11 
febr.»  I  anledning  häraf  fann  sig  boktryckeriombudsmannen  föran- 
låten yrka  och  påstå,  det  måtte  icke  allenast  sjelfva  privilegiet  å 
Linköpingsbladet  varda  indraget,  utan  äfven  boktryckarne  åläggas 
gälda  stadgade  böter  med  100  rdr  specie  b:ko.  I  förklaring  den 
28  febr.  s.  år  påpeka  Groth  och  Petré  att  de  liksom  flera  andra 
tidningar  icke  infört  andra  än  historiska  nyheter,  ehuru  dessa 
kommit  senare  i  Posttidningen,  att  de  undvikit  att  aftrycka  ur 
andra  tidningar,  och  att  då  artiklarne  icke  innehöllo  något  klander- 
värdt,  anhöllo  de  att  blifva  från  ansvar  befriade,  utlofvande  att 
hädanefter  icke  meddela  några  utrikes  nyheter,  som  icke  äro 
hemtade  ur  Posttidningen.  Genom  hofkanslerens  utslag  den  30 
april  1805  dömdes  de  dock  sitt  tidningsprivilegium  förlustige, 
men  erhöllo  af  Kongl.  Maj: t  nytt  privilegium  den  21  maj  s.  år. 
Tryckeriet  fortgick  till  1815,  då  Groth  utträdde  ur  firman.  P.  H. 
Groth  var  född  den  24  maj  1775,  blef  magistratssekreterare  och 
erhöll  senare  titel  af  borgmästare  samt  dog  i  Linköping  den  19 
nov.  1850.  Groths  andel  i  tryckeriet  öfvertogs  af  komministern 
Jakob  Abrahamsson,  hvarefter  firman  blef 


468 


1800.  LINKÖPING:    PETKÉ   di  ABRAHAMSSON,    MA1J,    BTltÖMBKRG. 


Petré  &  Abrauamsson,  hvilken  fortsattes  till  och  med  1822, 
då  Abrahamsson  utträdde  och  Petré  blef  ensam  egare  till  trycke- 
riet. Abrahamsson  var  född  den  26  aug.  1784  i  Klockrike,  blef 
student  i  Upsala  1803,  prestvigd  1809,  adjunct.  archiprrep.  i  Lin- 
köping, vice  pastor  vid  domkyrkan  1813,  slottspredikant  1814, 
komminister  vid  domkyrkan  1819,  kyrkoherde  i  Vikingstad  1821 
och  led.  af  Vasaorden  1841;  han  dog  den  22  dec.  1847.  Firman 
ändrades  från  1823  till 

Axel  Petré,  och  han  fortsatte  till  1840,  då  sonen,  bok- 
handlaren Axel  Fredrik  Petré  öfvertog  ledningen  och  firman  blef 

A.  Petré  &  Son.  A.  D.  Petré  (född  i  juli  1775)  redigerade 
dock  ännu  ett  par  år  Linköpingsbladet  och  qvarstod  i  firman 
intill  sin  död  den  25  maj  1850,  h varefter  tryckeriet  fortsattes  af 
sonen  till  1854,  då  det  inköptes  af  Kidderstad. 

1  konstforvandten  Carl  Fredrik  Malis  namn  anlades  tryckeri 
aug.  1832,  sannolikt  af  J.  P.  Tollstorp  (se  under  Vadstena)  eller 
åtminstone  på  hans  tillskyndan.  Tollstorp  anmälde  den  30  nov. 
1832  Östgötha  Tidning  att  utkomma  från  Maijs  tryckeri,  och 
erhöll  tillståndsbref  dera  den  18  jan.  1833,  hvarefter  tidningen 
utgafs  till  den  29  dec.  s.  år.  Konstforvandten  Joh.  Er.  Säf- 
bom  anmälde  fjorton  dagar  före  Tollstorp  Linköpings  Tidning, 
som  skulle  utkomma  från  samma  tryckeri,  men  tillade,  att  »om 
Tollstorp  får  sitt  bevis  å  östgötha  Tidning  så  behöfdes  det  ej» 
Sannolikt  fruktade  Tollstorp  att  hans  verksamhet  i  Vadstena 
skulle  lägga  hinder  i  vägen  för  bifall  till  hans  nu  ingifna  an- 
sökan, och  ville  i  så  fall  hafva  Säfboms  namn  att  tillgå.  Maij, 
som  var  tysk  och  icke  fullt  mäktig  svenska  språket,  försattes  i 
dec.  1833  i  cession.  Tollstorp  anmälde  sig  visserligen  den  30  nov. 
s.  år  som  boktryckare,  men  tryckeriet  inköptes  af  A.  D.  Petré, 
som  sedan  sålde  det  för  att  uppsättas  i  en  annan  stad. 

Under  firma  P.  A.  &  C.  G.  Strömberg  anlade  bokhandlaren 
P.  A.  och  f.  d.  fältväbeln  C.  G.  Strömberg  tryckeri  juni  1836. 
Om  tillkomsten  af  detta  tryckeri  berättas,  att  bokhandlaren 
Strömberg,  hvilken  äfven  uppträdde  såsom  tandläkare,  i  sådan 
egenskap  bistod  domprosten  Dubbs  dotter  och  såsom  ersättning 
härför  erhöll  en  årgång  af  domprostens  predikningar.  Dessa  sålde 
Strömberg  till  Lindh  i  Örebro  mot  en  mindre  summa  kontant 
och  åtskillig  gammal  tryckerimateriel,  deribland  två  träpressar. 
Med  det  sålunda  erhållna  börjades  tryckeriverksamheten  i  Lin- 
köping. P.  A.  Strömberg  öfvertog  i  april  1837  ensam  affären 
och  flyttade  den  jemte  bokhandeln,  okt.  1838,  till  Vadstena. 


469 


LINKÖPING:    K1NDLUNDH,    PALMER,    R1DDERSTAD.  1800. 


Bokhandlaren  C.  F.  Kindhmdh  och  fil.  d:r  H.  B.  Palmer 
uppsatte  febr.  1839  tryckeri  under  firma  Kindlundh  &  C:o,  hufvud- 
sakligen  för  tryckning  af  Palmaers  tidning  Östgötha  Correspon- 
(Icnten,  hvilken  från  början,  eller  sedan  den  3  okt.  1838,  tryckts 
hos  Petré;  men  som  denne  ej  gillade  tidningens  tendens  och»  ofta 
gjorde  svårigheter  för  dess  utgif vande  å  bestämd  tid,  beslöt 
Palmau*  att  anlägga  eget  tryckeri.     Detta  öfvertogs  också  af 

Henrik  Bernhard  Palmjsr  redan  några  månader  efter  dess 
anläggande,  men  detta  öfvertagande  försummade  han  anmäla  och 
åtalades  samt  fick  plikta  derfor.  Hans  satiriska,  ofta  hänsyns- 
lösa skrifsätt  ådrog  tidningen  många  vedersakare.  Då  Palmsrr 
åtalats  för  en  artikel  *  Yttersta  domen  i  Kråkvinkek,  men  af  juryn 
frikänts,  inberättade  hofkanslerens  ombud  utgången,  tilläggande: 
*ehuru  3:ne  lärare  från  härvarande  gymnasium  och  högskola 
funnos  bland  nämnden.  Obemärkt  kan  jag  ej  heller  lemna,  att 
magister  Palmtvr  efter  sina  senare  ilske-  och  smädefulla  reflexio- 
ner och  beriktiganden  förvärfvat  sig  hvarje  sant  bildad  och 
rättänkande  medborgares  förakt  och  afsky,  och  det  således  är 
att  påräkna,  att  bristen  på  prenumeranter,  inom  kort  tid,  skall 
gifva  tidningen  sin  dödsknäpp,  utan  att  någon  officiel  indragning 
är  behöflig  mellankomma. >  Palnuur  var  född  den  21  aug.  1801  i 
Hjorteds  församling  af  Linköpings  stift,  forordnades  efter  i  Upsala 
1830  vunnen  lärdomsgrad  inom  filosofiska  fakulteten  till  kemie 
och  farmacie  adjunkt  vid  Karolinska  Institutet  i  Stockholm. 
Hans  lynne  tillät  honom  dock  icke  att  trifvas  inom  några  ut- 
stakade och  regelbundna  sysselsättningar,  hvarför  han  efter  några 
år  måste  lemna  sin  befattning  och  bosatte  sig  i  Linköping,  hvilken 
stad  sände  honom  som  sitt  ombud  till  riksdagen  1847 — 48.  Utom 
sin  publicistiska  verksamhet  skref  han  några  småberättelser, 
allt  utmärkt  tor  bitande  qvickhet  och  ironi.  Han  dog  i  Lin- 
köping den  7  juli  18T>4.  Från  och  med  1840  drefs  tryckeriet  af 
Palnuvr  och 

Carl  Fredrik  Eidderstad,  hvilken  äfven  var  medredaktör  i 
tidningen  och  från  1843  ensam  öfvertog  både  denna  och  trycke- 
riet. Ridderstad  är  född  på  Riddersholm  i  Upland  den  18  okt. 
1807.  Han  egnade  sig  i  ungdomen  åt  den  militära  banan,  h var- 
ifrån han  såsom  löjtnant  vid  Helsinge  regemente  tog  afsked  1840. 
Han  hade  dock  redan  derfbrinnan  uppträdt  såsom  skald,  och  efter 
denna  Hå  har  han  på  ett  mycket  framstående  sätt  gjort  sig  känd 
såsom  romanförfattare  och  publicist.  Han  bivistade  såsom  med- 
lem af  riddarhuset  riksdagarne  1844,  1847,  1850,  1850  samt  var 


470 


1800.  LINKÖPING:    TKNGZEL1UÖ,    WAMJN,    JONSON,    KJKLLBERC. 


en  af  de  förste  adelsmän  som  haft  säte  och  stämma  i  borgare- 
ståndet, der  han  såsom  representant  för  Linköping  deltog  i  1859, 
18G2,  18(55  årens  riksdagar;  18G7,  18G8  och  1861)  var  han  för 
samma  valkrets  ledamot  i  andra  kammaren. 

N.  F.  Tengzelius  hitflyttade  1851)  sitt  tryckeri  från  Söder- 
köping och  fortsatte  till  jan.  18G2,  då  det  öfvertogs  af  ett  bolag, 
som  fortsatte  under  firma 

Tryckeribolagets  tryckeri  med  Tengzelius  såsom  föreståndare. 
I  maj  18(53  öfvertogs  det  af  Ridderstads  styfson 

Fripolf  Wallin,  och  drefs  från  mars  18G9  under  firma  Fridolf 
Wallins  boktryckeri.  Wallin  dog  den  31  ang.  187G,  i  en  ålder 
af  47  år,  hvarefter  hans  enka  fortsatte  till  1880.  Tryckeriet 
öfvertogs  af  Ridderstad  och  såldes  1883  till  H.  T.  Söderström 
för  att  flyttas  till  Motala. 

Faktorn  å  Ridderstads  tryckeri  Johan  Jön.son  anlade  nytt 
tryckeri  okt.  1872,  som  fortgick  till  nov.  1873,  då  Jonson  ingick 
bolag  med  bokhandlaren  M.  W.  Wallberg  i  Norrköping,  och 
firman  blef 

M.  W.  Wallberg  &  C:os  boktryckeri  till  maj  1874,  då  det 
flyttades  till  Norrköping  och  förenades  med  firmans  der  egande 
tryckeri. 

Under  firma  Isidor  Kjellbergs  boktryckeri  anlade  littera- 
tören Isidor  Kjellberg  och  medintressenter  år  187G  tryckeri,  med 
materiel  eom  inköpts  frän  bolaget  Forsete  i  Stockholm,  och  öfver- 
togo  tidningen  Östgöten,  som  af  Kjellberg  utgifvits  sedan  slutet 
af  1872  och  som  hittills  tryckts  hos  Fr.  Wallin.  I  början  af 
1879  öfvertog  Kjellberg  ensam  tryckeriet,  men  sålde  det  s.  år 
till  skeppsbyggmästaren  i  Stockholm  F.  Gummesson,  hvarefter 
det  drefs  under  firma  Östgötens  Tryckeri.  Det  återköptes  i 
början  af  1884  af  Isidor  Kjellberg. 

Tandläkaren  C.  O.  Koch  anmälde  i  sept.  1879  att  han  trycker 
Linköpings  raissionssällskaps  skrifter. 

Disponenten  för  Bloms  Aktiebolag  B.  L.  Hessle  anmälde  den 
5  april  1880  tryckeri  å  Gumpekulla  egor.  Bolaget  hade  inköpt 
d:r  A.  Nyströms  tryckeri  i  Stockholm. 


Åbo.  Johan  Christofer  Frenckell  II  (se  sid.  254)  fortsatte 
att  drifva  det  akademiska  tryckeriet,  hvarom  kontraktet  för- 
nyades 1804.  Detta  kontrakt  lydde,  enligt  ett  till  hofkansleren 
insändt  och  i  Riksarkivet  förvaradt  projekt  (efter  hofkanslerens 


471 


Åbo:  frenckell.  isoo. 


godkännande    af  konsistorium   underskrifvet   den  21   maj   1805), 
sålunda : 

o 

»Rektor  och  etc.  etc.  vid  kongl.  akademien  i  Abo  göre  veter- 
ligt:  att  alldenstund  det  kontrakt,  som  emellan  kongl.  akademien 
härstädes  å  den  ena  och  boktryckaren  höglärde  herr  magister 
Johan  Christopher  Frenckell  å  den  andra  sidan,  angående  kongl. 
akademiens  boktryckeri-privilegiers  handhafvande  och  förvaltning 
d.  25  april  1786  på  tjugu  år  att  räknas  från  d.  8  okt.  det  före- 
gående året  [blifvit  upprättadt],  d.  8  nästk.  okt.  till  ända  löper: 
och  uppå  de  om  denna  med  boktryckeriet  yppande  ledighet  i  Post- 
tidningarne införda  kungörelser,  utom  bemälte  magister  Frenckell 
några  andra  sig  till  ny  afhandling  derom  hos  consistorium  acade- 
micum  icke  anmält ;  fördenskull  och  i  betraktande  af  den  beröm- 
liga insigt,  sorgfällighet  och  drift,  hvarmed  han  under  ett  i  öfrigt 
städse  betygadt  välförhållande  boktryckeriet  härintills  förvaltat, 
samt  såvida  han  jemväl  för  dess  tillbörliga  och  oafbrutna  vidmakt- 
hållande stält  kongl.  akademien  nöjaktig  säkerhet  i  herr  kommerse- 
rådet Michael  Rosendahl,  brukspatronen  Johan  Christopher  Roos, 
apotekaren  Christer  Åkerman  och  grosshandlaren  Nils  John,  på 
sätt  deras  till  kongl.  akademien  afgifna  löftesskrift  af  den  30 
sistförvekne  juni  det  utvisar,  har  consistorium  academicum  för 
godt  funnit  att  med  honom  magister  Johan  Christopher  Frenckell 
uppå  en  tid  af  tjugu  år,  räknade  från  den  8  okt.  nästkommande 
år  1805,  då  det  förra  kontraktet  upphör,  ingå  ett  nytt  kontrakt 
om  detta  boktryckeri  uppå  följande  vilkor,  nämligen: 

l:o  Kongl.  akademien  uppdrager  och  öfverlåter  till  magister 
Frenckell,  jemte  dess  rättighet  till  boktryckeriets  underhållande 
här  i  staden,  det  den  20  nov.  1741  akademien  allernådigst  med- 
delte  och  af  Kongl.  Maj:t,  i  anledning  af  något  derutinnan  skedt 
intrång,  genom  nådigste  resolutioner  af  den  17  juni  1765  och 
den  19  juni  1794  ytterligare  stadfästade  privilegium  exclusivum 
å  finska  psalmböckers  och  katekesers  tryckande. 

2:o  Upplåter  kongl.  akademien  till  magister  Frenckell  den 
genom  Kongl.  Maj.ts  nådigste  skrifvelse  af  den  5  febr.  1748 
akademien  tillagda  och  medelst  kongl.  brefvet  af  den  7  maj  1779 
vidare  allernådigst  försäkrade  tullfrihet  på  ett  tusende  ris  tryck- 
papper, som  för  det  närvarande  af  Kongl.  Maj:t  och  kronan  i 
penningar  med  ett  hundrade  fyra  rdr  8  sk.  b:ko  årligen  betalas; 
hvilka  medel  fördenskull,  sedan  de  på  Kongl.  Maj:ts  befallnings- 
hafvandes  anordning  från  landtränteriet  härstädes  blifvit  lyftade, 
till  Frenckell  skola  hvarje  år  betalas. 


472 


1800.  ÅBO:    FRENCKELL. 


3:o  Tillerkännes  magister  Frenckell  uteslutande  rättighet, 
äfvensom  honom  den  skyldighet  åligger,  att  enligt  nedanstående 
taxa  trycka  alla  akademiska  arbeten,  såsom  disputationer  och 
orationer  m.  m.,  som  vid  detta  lärosäte  utgifvas,  men  icke  höra 
härunder  de  arbeten,  som  någon  af  professorerne  eller  andra 
akademiens  lärare  och  medlemmar  för  enskild  räkning  kunde 
finna  för  godt  att  genom  trycket  låta  utgå;  såsom  om  hvilkas 
tryckning  och  uppläggande  författaren  är  obetaget  att  med 
hvem  honom  godt  synes  och  bäst  han  kan  och  gitter  öfverens- 
komma. 

4:o  Der  så  hända  skulle,  att  magister  Frenckell  inom  de  be- 
tingade tjugu  årens  förlopp  genom  döden  afginge;  så  skola  hans 
enka  och  barn,  så  vida  de  ega  skicklighet  och  förmåga  att  bok- 
tryckeriet behörigen  drifva  och  upprätthålla,  oafkortadt  till  godo 
njuta  ofvanberörda  rättigheter  och  förmåner,  till  dess  meranämnda 
tid  är  förliden;  hvarjemte  efter  samma  tids  förlopp,  hon  eller  de, 
såvida  de  kunde  hafva  sina  skyldigheter  vederbörligen  fullgjort 
och  dessutom  vilja  hålla  kongl.  akademien  till  hända  de  vilkor, 
som  antagliga  äro,  skola  framför  alla  andra  till  ytterligare  nytt 
kontrakt  vara  berättigade:  men  ej  mage  han  eller  de  under 
kontraktstiden  sin  rätt  till  boktryckeriet  å  någon  annan  trans- 
portera, med  mindre  han  eller  de  dertill  förut  erhållit  consistorii 
academii  bifall  och  samtycke. 

5:o  I  fall  ändteligen  sådana  omständigheter  yppas  kunde, 
som  gjorde  att  magister  Frenckell  eller  dess  enka  och  barn  ej 
funno  sig  uti  att  med  detta  boktryckeris  drift  vidare  fortfara; 
så  skall  honom  och  dem  vara  tillåtet  att  efter  ett  år  förut  skedd 
uppsägning  sig  derifrån  skilja;  men  om  de  då  vilja  sälja  bok- 
tryckeriverket förbehålles  den  som  af  kongl.  akademien  till  bok- 
tryckare antages,  att,  der  han  det  åstundar,  vara  närmast  till 
dess  inlösen  efter  det  pris,  hvarom  vederbörande  kunna  öfverens- 
komma  eller  någon  derföre  skäligen  bjuder. 

Häremot  blifver  magister  Frenckells  skyldighet: 

l:o  Att  under  merabemälde  tid  af  tjugu  år  vid  kongl.  akade- 
mien, utan  all  akademiens  kostnad  och  gravation  underhålla 
ett  fullständigt  boktryckeri,  försedt  i  tillräcklig  myckenhet  med 
svarsgoda  stilar  till  svensk,  latinsk,  grekisk  och  hebreisk  skrift, 
jemte  ett  efter  behofvet  afpassadt  och  minst  för  ett  qvartblads 
tryckning  tillräckligt  qvantum  arabiska  och  syriska  stilar,  såsom 
ock  med  siffror  och  de  i  matematiska  samt  astronomiska  arbeten 
så  väl  som  i  kemien  brukliga  tecken  och  signaturer,  vanliga  bok- 


473 


Åbo:  fkenckell.  18OO. 


tryckaresirater,  nödigt  antal  pressar,  med  allt  annat  erforderligt 
tillbehör. 

2:o  Åligger  honom  att  förse  verket  med  välfräjdade  och  skick- 
liga arbetare,  så  till  sättare  som  tryckare,  och  att  hålla  noga 
hand  deröfver,  det  de  livar  för  sig  behörige»  sköta  hvad  dem 
åligger,  samt  isynnerhet  att  de  förre  vid  korrekturet  bruka  all 
möjlig  varsamhet,  på  det  att  ett  felfritt  och  både  till  ackuratess, 
svärta  och  afdragning  snyggt,  vackert  och  redigt  tryck  härstädes 
må  tillverkas. 

3:o  Allt  hvad  till  kongl.  akademiens  egen  tjenst  kommer  att 
tryckas,  såsom  programmata  rectoris  et  promotorum  samt  lektions- 
kataloger till  omkring  450  exemplar,  juramenta  studiosorum,  charta 
blanquer  till  tabeller  öfver  de  studerande  m.  m.,  såsom  ock  charta 
blanquer  till  meteorologiska  observationer,  med  hvad  mera,  som  till 
tryckning  för  akademiens  räkning  kan  påbjudas,  det  tryckes  utan 
betalning;  kommande  ingen  annan  kostnad  än  endast  för  papperet 
dertill  att  af  akademien  bestås.  Dock  begripes  ej  härunder  oratio- 
ner, som  consistorium  academicum  en  eller  annan  gång  kan  för  godt 
finna  att  för  kongl.  akademiens  räkning  genom  trycket  låta  utgå. 

4:o  Bör  boktryckaren  draga  ofelbar  försorg  derom,  det  upp- 
lagorna af  finska  psalmböcker  och  katekeser,  å  hvilkas  tryckning 
[han]  exclusiv  rättighet  innehafver,  måga  tryckas  i  det  möjligaste 
felfria.  Och  som  detta  privilegium  medelst  Kongl.  Maj:ts  senast 
under  den  19  juni  1794  dera  meddelte  ytterligare  allernådigste 
stadfästelse,  för  sådana  inbrott  som  deri  förut  tid  efter  annan 
blifvit  gjorda,  nu  mera  är  fulleligen  befredadt,  så  åligger  ock 
boktryckaren,  vid  vite  af  166  rdr  32  sk.,  att  derom  besörja,  det 
erforderliga  exemplar  af  förenämnda  böcker  alltid  mage  vara  att 
tillgå,  till  ett  skäligt  pris,  hvilket  utöfver  hvad  tillförene  vanligt 
varit  ej  må  uppstegras.  Och  bör  detta  som  om  psalmböckers 
pris  betingadt  är,  äfven  gälla  om  skolböcker,  der  några  sådana 
af  boktryckaren  härstädes  komma  att  uppläggas. 

5:o  Bör  boktryckaren,  i  anseende  till  de  honom  upplåtne 
ofvanberörde  förmåner,  hålla  disputationstrycket  till  lindrigare 
pris,  än  för  allt  annat  tryck  vanligen  betalas.  Och  thy  må  ej 
för  arket  in  quarto,  hvarest  hvarje  sida  i  tryck  bör  innehålla  i 
bredd  och  höjd  samma  mått  som  vid  det  akademiska  tryckeriet 
härstädes  förut  varit  brukligt,  mera  fordras  än  från  en  rdr  32  sk. 
till  tvä  rdr  32  sk.  b:ko,  efter  stilens  olika  beskaffenhet.  Skulle 
likväl  i  någon  disputation  fysiska,  kemiska  eller  matematiska 
signaturer  eller  arabisk  och  syrisk  skrift  i  den  mån  förekomma, 


474 


1800.  Åbo:  frenckkll. 


att  dessa  stilar  kunna  pröfvas  intaga  hälften  af  det  tryckta  arket, 
må  för  ett  sådant  ark  erläggas  tre  rdr  b:ko.  Skolandes  för  den 
betalning,  som  efter  arktalet  erlägges,  och  hvilken  för  ett  hälft, 
trefjerdedels  och  ett  fjerdedels  ark  i  proportion  mot  ett  helt  ark, 
men  för  en  sida  och  derunder  likasom  för  ett  fjerdedels  ark  be- 
räknas, i  hvilken  betalning  ej  inbegripes  hvad  efter  billighet  och 
särskild  öfverenskommelse  erläggas  bör  för  sådane  korrekturer 
emot  manuskriptet,  som  välla  de  redan  uppsatta  kolumnernas 
brytning  och  följaktligen  förorsaka  för  boktryckaren  särdeles 
besvär  och  tidsutdrägt,  trehundrade  femtio  exemplar  aftryckas: 
men  för  de  exemplar,  som  detta  antal  öfverstiga,  betalas  öfver- 
trycket  med  åtta  sk.  b:ko  för  hvarje  etthundrade  exemplar.  Hvar- 
förutan  boktryckaren  jemväl  åligger  att  tillse,  det  icke  allenast 
disputationerna  i  den  ordning  som  de  färdiga  uti  manuskript 
ingifvas,  hvilket  med  boktryckarens  egenhändiga  påskrift  å  manu- 
skriptet bör  styrkas,  mage  varda  aftryckte,  utan  ock  att  den 
studerande  ungdomen,  som  dylika  disputationer  påkostar,  af  ar- 
betarne  vid  verket  med  några  drickspenningars  affordrande  ej 
mage  betungas.  Och  bör  i  öfrigt  till  torebyggande  af  all  klagan 
öfver  oskäligen  stegradt  tryckningspris  för  disputationer,  en  med 
detta  kontrakt  enlig  och  efter  möjligheten  bestämd  taxa  å  bok- 
tryckeriet uppslås,  ingen  likväl  betaget,  som  tror  sig  öfver  taxans 
innehåll  vara  debiterad,  att  räkningen  inspectorum  typographia* 
pröfning  underställa;  varande  den  dermed  sedan  missnöjde  öppet 
att  saken  hos  consistorium  academicum  till  vidare  pröfning  och 
rättelse  anmäla. 

6:0  Såsom  consistorium  academicum  i  öfrigt  af  magister 
Frenckell  förväntar,  att  han  lika  hädanefter  som  härintill  i  alla 
delar  sig  så  skall  förhålla,  som  en  uppriktig  och  redelig  bok- 
tryckare väl  egnar  och  anstår;  så  vill  ock  konsistorium  hafva 
honom  på  det  allvarligaste  påmint  att  ställa  sig  till  obrottslig 
efterrättelse  allt  hvad  ej  mindre  genom  kongl.  boktryckeri- 
reglementet af  den  12  aug.  1752  än  andra  tid  efter  annan  ut- 
komna författningar  boktryckarne  i  riket  till  iakttagande  i  nåder 
är  föreskrifvet  eller  hädanefter  vidare  kan  varda  förordnadt. 

Och  som  consistorium  academicum  och  magister  Frenckell  om 
alla  förenämnda  punkter  sig  förenat,  så  varder  detta  kontrakt 
till  hans  excellens  kongl.  akademiens  kanslers  vidare  höggunstiga 
pröfning  och  fastställande  med  consistorii  academici  vanliga  under- 
skrift och  kongl.  akademiens  insegel  bekräftadt.  Som  skedde  i 
Åbo  den  4  dec.  1804.» 


475 


Åbo:  frknckell.  1800. 


Hofkansleren  förklarade  den  25  april  1805  att  han  icke  hade 
något  att  invända  mot  detta  kontrakt.1 

Frenckell  dömdes  den  15  maj  1802  till  100  rdr  böter  derför 
att  han  utan  anmälan  och  erhållet  tillstånd  tryckt  Kotzebues 
komedi  Elakt  Lynne.  Boktryckeri-ombudsmannen  hade  äfven 
yrkat  privilegiernas  förlust;  men  då  dessa  egentligen  tillhörde 
akademien,  ingingo  de  ej  i  domen.2 

Magister  docens  Gabriel  Israel  Hartman  sökte  i  sept.  1805 
hos  Kongl.  Maj:t  att  få  anlägga  ett  boktryckeri  i  Abo.  I  sin 
skrifvelse  yttrar  han:  »För  kort  tid  sedan  var  jag  uppförd  på  for- 
slag till  filosofiska  professionen  vid  Eders  Kongl.  Maj:ts  akademi 
här  i  Åbo,  vid  hvilken  sysslas  besättande  Eders  Kongl.  Maj:t 
allernådigst  behagade  utnämna  den  nu  varande  professorn  i  samma 
vetenskap  teologie  licentiaten  J.  A.  Lagus.  Hoppet  att  genom 
idkandet  af  vetenskaper  och  lärdom  kunna  subsistera  med  hustru 
och  barn  försvann,  då  jag  såg  mig  vara  bland  dem,  som  Eders 
Kongl.  Maj:ts  nåd  ej  funnit  godt  att  befordra  vid  detta  tillfälle, 
och  då  jag  ej  kan  inse  huru  långt  i  en  okänd  framtid  ett  hårdare 
öde  skall  trycka  mig,  ser  jag  mig  tvungen,  att  ibland  mängden 
af  möjliga  företag,  se  mig  om  efter  något  yrke,  vid  hvilket  jag, 
utan  att  öfvergifva  lärdomen  och  vetenskaperne,  kan,  jemte  det 
jag  vinner  ett  understöd  för  min  bergning,  vara  gagnande  för 
det  allmänna.  . . .»  Hofkansleren  infordrade  konsistorii  och  bok- 
tryckaren Frenckells  yttrande.  Denne  senare  afstyrkte  naturligt- 
vis och  förklarade  »att  både  det  allmännas,  konstens  och  sjelfva 

1  Enligt  F.  W.  Pippings  »Historiska  underrättelser  om  Boktryckeriet  i  Finland» 
skiljer  sig  det  ntskrifna  kontraktets  ordalydelse  något  från  detta  projekt. 

2  Efter  1809  erhöll  Frenckell  det  offlciela  trycket  och  började  drifva  bok- 
handel och  pappersbruk.  Han  upptog  1814  sin  son  såsom  kompanjon  och  dog  den  19 
okt.  1818.  Tryckeriet  öfvergick  nu  till  sonen  Johan  Christopher  Frenckell  III, 
född  den  17  juli  1789  och  student  1804.  Han  utvidgade  ytterligare  affären  och  an- 
lade 1825  det  första  stilgjuteriet  i  Finland.  Vid  branden  i  Åbo  1827  förlorade 
han  största  delen  af  sin  stora  förmögenhet,  men  upptog  åter  snart  med  kraft 
affärerna.  Då  universitetet  genom  en  förordning  den  21  okt.  1827  flyttades  till 
Helsingfors,  förlade  äfven  Frenckell  sin  egentliga  verksamhet  dit,  och  der  uppsattes 
största  delen  af  tryckeriet,  under  det  en  mindre  del  fortsattes  i  Åbo.  Nu  började 
Frenckell  äfven  utveckla  en  betydande  förlagsverksamhet,  hvarmed  han  fortsatte 
till  sin  död  den  16  april  1844.  Efter  denna  tid  öfvertogs  affären  af  sönerna 
Frans  Vilhelm,  Johan  Christopher  (IV)  och  Otto  Reynold.  Johan  Christopher 
dog  1856  och  Otto  Reynold  1880.  Frans  Vilhelm  var  född  i  Åbo  den  19  mars  1821, 
blef  student  i  Helsingfors  1838  och  var  ensam  egare  af  firman  J.  C.  Frenckell  &  Son 
sedan  1856.  Jemte  det  han  med  nit  skötte  sina  affärer,  deltog  han  äfven  verksamt 
i  det  offentliga  lifvet,  var  medlem  af  borgareståndet  vid  landtdagen  1863 — 64  och 
talman  i  samma  stånd  1867.  Han  blef  1868  adlad  och  deltog  sedan  såsom  medlem 
af  ridderskapet  och  adeln  vid  landtdagarne  1872  och  1878.  Han  dog  i  Schweiz  den 
24  maj  1878.  Affären  fortsattes  af  hans  barn  och  förestås  af  löjtnanten  C.  T.  von 
Frenckell,  hvilken  på  ett  värdigt  sätt  häfdar  det  anseende  firman  redan  sedan 
länge  egt. 


476 


1800.  GÖTEBORG:  NORBERG,  L.  WAHLSTRÖM. 


herr  magister  Hartmans  egna  fördelar  strida  emot  detta  för- 
hastade steg  han  vidtagit  att,  i  stället  för  författare  af  nyttiga 
böcker,  blifva  deras  tryckare».  Konsistorium  afstyrkte,  med  stöd 
af  Frenckells  utlåtande,  och  hofkansleren  på  grund  af  bådas. 
Kongl.  Maj:t  afslog  ansökan  den  12  febr.  1806.1 


Göteborg.  Samuel  Norberg,  som  efter  eldsvådan  (se  sid.  257), 
då  en  nyss  färdigtryckt  bibelupplaga  jemte  tryckeriet  gick  för- 
lorad, ansåg  sig  ohjelpligt  ruinerad,  vände  sig  till  forna  förmän 
för  att  ånyo  få  plats  såsom  skeppsskrifvare  vid  Ostindiska  kompa- 
niet, och  fann  hos  dessa  en  så  kraftig  hjelp,  att  han  kunde  fortsätta 
tryckerirörelsen.  Han  utgaf  Göthéborgs  Allehanda  och  Göthéborgs 
Nyheter,  och  dref  sitt  tryckeri  till  1843,  då  han  afled  den  10  febr., 
vid  90!/2  års  ålder.  Derefter  fortsatte  Anders  Weström  (född 
1773,  död  den  16  juli  1858)  under  firma  Norbergska  tryckeriet 
t.  o.  m.  1848,  hvarefter  tryckeriet  hvilade  till  1855,  då  det  in- 
köptes som  tyg  af  S.  A.  Hedlund. 

Lars  Wahlström  (se  sid.  257),  gift  med  boktryckaren  Stak- 
bergs  enka  Elisabeth  Hellman  (född  1745,  död  den  22  jan.  1805), 
fortsatte  sin  verksamhet  som  boktryckare  och  utgaf  Göthéborgs 
Tidningar;  men  tryckeriet  förstördes  till  största  delen  genom 
eldsvåda  natten  mellan  den  19  och  20  dec.  1802,  och  han  måste 
derefter   bo    utom    staden.     1804   träffades  han  ånyo  af  samma 

• 

1  Finland  har  efter  sin  skilsmessa  från  Sverige  så  utvecklat  sig,  att  bok- 
tryckeriernas antal  1883  uppgick  till  40,  nämligen  i  Björneborg:  Axel  Bergbom, 
privilegierad  1872,  och  O.  Palander  1850;  Borga:  G.  L  Söderström  1860;  Ekenås: 
J.  F.  Grönroos*  konkursmassa  (1881);  Helsingfors:  J.  C.  Frenckell  &  Son,  Simeiii 
arfvingar  1818  (fru  M.  S.  Chydenius),  Finska  Litteratursällskapets  tryckeri  1849 
(V.  Löfgren  m.  fl.),  Huvudstadsbladets  tryckeri  1868  (Aug.  Schaumann),  Helsing- 
fors Dagblads  tryckeri  1878,  Helsingfors  Tidningsbolags  tryckeri  1878  (I).  Halonen), 
Tidnings-  &  Tryckeribolagets  tryckeri  1882,  Kejserliga  senatens  tryckeri  samt 
Weilin  &  Göös'  boktryckeri  1883:  Joensuu:  Aktiebolagets  tryckeri  1874  (Axel 
Walle);  Jyväskylå:  Weilin  &  Göös  1864.  och  Jyväskylä  boktryckeri  1877  (K.  J. 
Gummerus,  H.  F.  Helminen  och  J.  Länkelä);  Kotka:  Vilhelm  Weman  (1882);  Kuopio: 
A.  Haralds  boktryckeri  1838,  och  Kuopio  nya  boktryckeri  (G.  Bergroth);  Lovisa: 
Östra  Nylands  tryckeri  1881;  Kicolaistad  (Vasa):  F.  W.  Unggren,  privil.  1838  (för 
C.  G.  Wolf,  trvckeriet  köptes  1855  af  A.  Levon  och  1859  af  nu  varande  innehafvaren\ 
och  Vasa  Tryckeribolags  tryckeri  1880;  Nykarleby:  J.  W.  Nessier  (1882);  Nyslott: 
K.  G.  Ekmans  konkursmassa  (1876);  Baumo:  Raumo  Boktryckeriaktiebolag  1882; 
S:t  Michel:  S:t  Michels  aktiebolag;  Sordavala:  Sordavala  Boktryckeriaktiebolag; 
Tammerfors:  Emil  Hagelberg  &  (ho  1866,  Tammerfors  Boktryckeriaktiebolag  1881, 
och  Garantiföreningens  tryckeri  1882;  Tavastehus:  Aktiebolaget  Hämäläinens  tryc- 
keri 1846,  och  Hameen  Sanomain  osakeyhtio's  tryckeri  1881;  1'leåbory:  Chr.  Ev. 
Barcks  boktryckeri  1826,  Joh.  Bergdahls  boktryckeri  1863  (B.  B.  Bergdahl),  och 
Uleåborgs  Nya  Tryckeri  (P.  W.  Malmberg);  Viborg:  N.  A.  Zilliacns'  boktryckeri 
1854,  och  Östra  Finlands  tryckeri  1875  (R.  Relander  och  G.  Lagus);  Abo:  G.  W. 
Wilén  &  C:o  1820,  Åbo  Boktryckeriaktiebolag  1876,  och  Åbo  Tidnings  Tryckeri- 
aktiebolag 1882. 


477 


GÖTEBORG:    8.  WAHL8TRÖM,    LÖWEGREN.  J800. 


olycka.  Han  åtalades  för  försummelse  att  aflemna  arkivexemplar, 
och  i  sin  förklaring  med  anledning  häraf,  den  2  juli  1806,  med- 
delar han  att  arkiv-exemplaren  brunnit  upp,  samt  tillägger  att 
efter  första  branden  »boktryckaren  Norberg  för  sådan  orsak  af 
kristligt  medlidande  derefter  tillåtit  mig  att  på  hans  boktryckeri 
och  med  hans  stilar  fortfara  med  tidningarnes  utgifvande,  det 
enda  hvarmed  jag  påföljande  vår,  eller  1803,  till  lifvets  bergning 
kunde  mig  sysselsätta . . .  att  sedan  jag  i  slutet  af  sistnämnda  år 
med  herr  generalen  och  landshöfdingen  baron  Carpelans  tillåtelse 
fått  nyttja  ett  rum  i  kongl.  krigslasarettet  till  genomseende  af 
livad  jag  kunde  hopsamla  af  boktryckeriet,  och  år  1804  från 
Stockholm  hunnit  förskaffa  en  stil .  . .  har  jag  i  nov.  s.  är  ånyo 
varit  ett  föremål  för  lågornas  härjande  och  som  medtagit  nästan 
allt  det  lilla  jag  då  hunnit  samla,  h  varefter  mig  1805  af  Sjömanshns- 
direktionens  ädelmod  blef  upplåtet  ett  hus,  hvarest  jag  nu  upp- 
rättat mitt  privilegierade  tryckeri  med  det  obetydliga  jag  sedan 
kunnat  samla».  Han  fortsatte  så  och  utgaf  Götheborgs  Tidningar, 
hvarå  han  erhöll  förnyadt  privilegium  den  14  juni  1805.  Lars 
Wahlström  var  född  1747  och  dog  den  21  nov.  1821.  Tryckeriet 
ärfdes  af  hans  brorson 

Konstförvandten  Samuel  Wahlström,  hvilken,  född  den  20 
nov.  1789,  sedan  180(5  arbetat  hos  sin  farbroder  och  1811  blifvit 
utlärd.  Han  anmälde  i  dec.  1821  att  han  fortfarande  ville  utgifva 
Götheborgs  Tidningar  och  idka  bokhandel,  samt  fortfor  dermed 
till  juli  185(3,  då  tryckeriet  för  1,000  rdr  köptes  af  bokhandlaren 
D.  F.  Bonnier,  hvilken  året  derpå  sålde  det  till  Varberg. 

Handelsbokhållaren  Geo.  Löwegren  sökte  den  28  mars  1807 
tillstånd  att  få  öppna  bokhandel,  hvilken  ansökan  förordades  af 
konsistorium,  som  den  15  april  s.  år  intygar  att  Löwegren,  »som 
i  flera  år  vid  akademien  i  Lund  studier  idkat,  är  känd  för  vackra 
kunskaper  och  insigter,  och  har  genom  i  tryck  utgifna  skrifter 
prof  derpå  ådagalagt».  Han  erhöll  privilegium  den  20  maj  s.  år. 
Den  17  aug.  1811  anhöll  han  om  tillstånd  att  få  anlägga  nytt 
tryckeri,  hvilken  ansökan  af  hofkansleren  förordades,  »ehuru  der- 
städes  förut  äro  tvänne  boktryckerier»,  och  i  följd  deraf  äfven 
af  Kongl.  Maj:t  beviljades.  Tryckeriet  brandskadades  den  19 
sept.  1813,  och  Löwegren  beklagar  sig  samma  år  öfver  att  hans 
arbetare  och  stilar  blifvit  på  befallning  använda  vid  f^lttryckeriet 
i  Norge.  Löwegren  synes  hafva  varit  en  företagsam  man;  så 
anmälde  han  i  maj  1809  tidningen  Götheborgsposten,  ehuru  något 
utgifvande  deraf  då  icke  följde,  men  den  (5  febr.  1813  erhöll  han 


478 


1800.  QÖTERORQ:    LÖWEGREN. 


nytt  privilegium  och  började  utgifva  tidningen,  h  vilken  sedan 
fortsattes  till  1832.  1811  började  han  utgifva  Aftonbladet,  hvaraf 
första  numret  utkom  den  1(3  sept.,  hvarefter  tidningen  fortgick 
t.  o.  m.  1832,  med  ett  extra  nummer  den  2  jan.  1833.  Den  15 
aug.  1812  anmälde  han  sig  som  utgifvare  af  Söndagsbladet,  och 
den  24  nov.  1813  erhöll  lian  privilegium  a  Götheborgs  Adress- 
kontors  Tidning;  den  4  april  1815  anmälde  han  sig  vara  för- 
läggare för  Skandinavisk  Litteraturtidning,  hvarå  han  den  12  s.  m. 
erhöll  tillståndsbref.  Inkomsten  å  dessa  företag  svarade  dock 
sannolikt  icke  mot  förväntningarne,  ty  181G  flyttade  Löwegren 
till  Stockholm,  hvarefter  Göteborgsposten  och  Aftonbladet  den 
17  juni  1817  öfvertogos  af  Gillberg  (se  sid.  480).  Löwegren  hade 
icke  heller  någon  framgång  i  Stockholm,  h varför  han  1818  åter- 
vände till  Göteborg.  Här  anmälde  han  den  12  mars  sistnämnda 
år  Götheborgs  Handels-  och  Sjöfarts-Tidning,  men  den  synes  icke 
hafva  kommit  till  stånd.  Den  6  nov.  1823  anmälde  han  Tidning 
för  Slöjd,  Konst  och  Hushållning  »från  början  af  instundande  år 
1824  och  framgent  så  länge  jag  dervid  finner  min  räkning».  Han 
erhöll  den  12  dec.  1823  tillståndsbref  härå,  och  tidningen  fortgick 
till  1824  års  slut,  då  den  upphörde  med  n:r  49  och  50,  den  31  dec. 
Slutligen  anmälde  han  den  28  nov.  1832  Götheborgs  Stadstidning 
och  Dagliga  Annonsblad,  som  egentligen  var  en  fortsättning  af 
Aftonbladet.  Löwegren  var  en  af  dem  som  först  sökte  väcka 
främmande  turisters  uppmärksamhet  på  Sverige  och  utgaf  tid 
efter  annan  Guide  for  Travellers  in  Sweden,  Manuel  de  voyageur 
en  Suédey  A  Trip  to  Trollhättan  m.  fl.  samt  1815  en  Handbok  för 
resande  i  Sverige  och  Norge.  Han  var  en  mycket  aktad  och  om- 
tyckt tillfällighetspoet  och  specielt  känd  såsom  Coldinn-ordens 
skald  på  stat.  Han  kallas  redan  tidigt  assessor,  men  fortfor  att 
ständigt  arbeta  under  små  omständigheter.  Då  han  1823  åtalades 
för  uraktlåten  sändning  af  arkivexemplar,  skrifver  hofkanslerens 
ombud  den  25  febr.  1824,  att  Löwegren  »befinner  sig  i  så  tryckande 
omständigheter,  att  han  troligen  saknar  alla  medel  att  betala  den 
dryga  plikt,  h vartill  han  möjligtvis  kan  kännas  skyldig».  Sjelf 
förklarar  han  sig  vara  under  uppgörelse  med  sina  kreditorer,  och 
den  8  jan.  1830  klagar  han  »att  mitt  yrke  knappast  lemnar  mig 
nog  till  tarfligaste  utkomst  för  dagen».  Han  dog  den  5  febr.  1833, 
i  en  ålder  af  57  år,  4  mån.  och  28  dagar,  hvarefter  tryckeriet  och 
den  sistnämnda  tidningen  fortsattes  af  enkan  (som  hade  många 
minderåriga  barn)  och  sonen,  studeranden  Carl  Edvard  Löwegren 
(sedan  musikdirektör  och  riddare  af  Vasaorden)  t.  o.  m.  1834. 


479 


1800.  QÖTKBOBO:    TOBBJÖRN880N. 


en  gång  rättmätigt  måste  vika  för  den  gustavianska  ätten  på 
samma  sätt  som  Napoleon  och  hans  descendenter  för  Bourbonerne 
uti  Frankrike.  Denna  straffbara  obetänksamhet  hos  statssekre- 
teraren af  Kullberg  anser  jag  vara  af  den  beskaffenhet,  att  den 
förtjenar  fängelse  å  fästning  eller  landsflykt.  Jag  får  aller  öd- 
mjukast anhålla,  att  få  närmare  utveckla  statssekreteraren  Kull- 
bergs brottslighet  till  nästa  lördag,  då  jag  blott  några  dagar  haft 
del  af  handlingame  i  målet  ocli  dessutom  under  dem  varit  något 
opasslig.  Jag  får  äfven  anhålla  att  t.  f.  statssekreteraren  af  Kull- 
bergs brottslighet  tillika  må  öfverlemnas  till  beifran  af  riksens 
ständers  justitieombudsman.  Jag  anhåller  också  allerödmjukast 
att  till  lördag  få  inlåta  mig  i  närmare  besvarande  af  aktörs 
ingifna  skrift.»  Leverentz  frikändes  emellertid  af  juryn  den  31 
jan.  1823  och  tidningen  fortsattes  till  den  12  juli  s.  år. 

Med  tryckeriet  synes  det  icke  heller  varit  så  väl  bestäldt. 
Ombudet  inberättar  nämligen  till  hofkansleren,  att  han  i  an- 
ledning af  ofvananförda  åtal  infunnit  sig  å  Löwegrens  tryckeri, 
»hvarifrån  nämnda  tidningsblad  utgifves,  och  der  inhemtat,  att 
berörda  tidning  tryckes  ä  en  bokpress,  hvilken,  efter  öfverens- 
kommelse  med  herr  magister  Lars  Torbjörnsson,  står  under  dis- 
position af  boktryckaren  Anton  (?)  Ferdinand  Leverentz,  som  enligt 
Hofkanslersembetets  under  den  31  sistl.  maj  utfärdade  tillstånds- 
bref  är  utgifvare  af  nämnda  tidning».  Torbjörnsson  lärer  varit 
den  egentlige  utgifvaren  af  »Den  uppmärksamme  Skandinaven». 

Konsistorii-amanuensen,  magister  Lars  Torbjörnsson  anmälde 
boktryckeri  den  16  nov.  1822  och  erhöll  den  16  dec.  s.  år  tillstånds- 
bref  å  Göthéborgs  dagliga  Annonsblad.  Detta  blad  utkom  till  1824, 
då  Torbjörnsson  den  16  sept.  tillkännagaf:  ». . .  Nu,  då  total 
annonsbrist  inträffat  och  sedan  man  länge  ända  till  20  gånger 
och  deröfver  idislat  annonser,  som  antingen  alldeles  icke  eller 
blott  för  en  enda  gång  blifvit  betalda,  anser  man  det  lika  löjligt 
som  ruinerande  att  längre  fortfara  med  utgifningen  af  ett  både 
annonslöst  och  nästan  prenumeration slöst  annonsblad.  . . .  Man 
nödgas  derför  tills  vidare  inställa  utgifvandet  af  Göthéborgs 
dagliga  Annonsblad  (hvaraf  214  numror  i  år  utkommit) ...»  och 
skola  »de  ytterst  få  prenumeranterna  vid  årets  slut  få  sig  på 
runstycket  mot  qvitto  tillstäld  den  ringa  prenumerationsafgift, 
som  motsvarar  de  återstående  numrorna.»  Torbjörnsson  anmälde 
den  7  dec.  1824  nytt  tryckeri  jemte  det  förut  varande,  »dertill 
föranledd  af  det  vigtiga  skäl,  att . . .  Eriksson,  som  under  en  åtta- 
årig daglig  sysselsättning  på  öfverdirektören  Norbergs  boktryckeri 


8*.  Bokir.-hist.  481  31 


GÖTEBORG:    ERIKS80N,    BACKMAN,    EKBOHRN.  1800. 


härstädes,  eller  från  1790  till  1804,  vunnit  en  grundlig  insigt  i 
allt  hvad  till  ett  boktryckeri  hörer,  åtagit  sig  att  hafva  tillsyn 
(?Fver  det  nya  boktryckeriet;  en  omständighet,  som  torde  föranleda 
att  jag  med  tiden  till  Erikssons  hus  flyttar  öfver  det  andra  i  herr 
professor  Björcks  hus  varande  boktryckeriet».  Vid  insändandet 
af  denna  anmälan  till  hofkansleren  bifogade  ombudet  den  an- 
märkningen: »att  Torbjörnsson  hvarken  eger  eller  förestår  detta 
(det  förut  anmälda)  boktryckeri,  är  mig  bekant,  äfvensom  att  en 
handlande  Eriksson  skall  vara  i  besittning  af  större  delen  af 
dertill  hörande  inventariers  Torbjörnsson  fortsatte  till  1829,  då 
han  begaf  sig  till  Stockholm  (se  sid.  436).  Torbjörnsson  var  född 
omkr.  1790  och  dog  i  jan.  1844  å  Kristianstads  fästning.  Trycke- 
riet i  Göteborg  öfvertogs  okt.  1829  af 

Handlanden  Abr.  Eriksson,  som  den  29  nov.  1833  erhöll 
tillståndsbref  å  Götheborgs  Morgonblad]  han  var  född  1781  och 
dref  tryckeriet  till  sin  död  den  3  sept.  1834,  hvarefter  enkan  fort- 
satte till  1837,  då  det  sista  arbetet,  nämligen  andra  upplagan  af 
Nohrborgs  postilla,  trycktes,  hvarefter  tryckeriet  nedlades. 

Handlanden  Per  Backman,  »bekant  för  sitt  deltagande  i 
Hallska  rättegången  m.  fl.  processer»,  såsom  ombudets  rekom- 
mendation till  hofkansleren  lydde  (Backman  hade  utgifvit  rätte- 
gångshandlingar och  några  skrifter  riktade  mot  kuratorerna  i 
Hallska  konkursen),  anlade  tryckeri  1827  och  erhöll  den  22  jan. 
1828  tillståndsbref  å  Götheborgs  Dagblad.  Per  Backman  dog  den 
20  febr.  1829  i  sitt  65:e  år,  hvarefter  tryckeriet  och  tidningen 
öfvertogs  af  sonen 

Vice  konsuln  Charles  Backman,  hvilken  den  4  maj  1829 
erhöll  tillståndsbref  å  tidningen  och  ensam  fortsatte  tryckeriet 
till  juni  1838,  då  han  ingick  bolag  med  fil.  mag.  C.  M.  Ekbohrn. 
Denne  sistnämnde  hade  den  30  juni  1837  erhållit  tillståndsbref 
å  tidningen  Göthen.  Efter  hans  inträde  i  bolaget  ändrades  fir- 
man till 

C.  M.  Ekbohrn  &  Ch.  Backman,  under  hvilken  firma  trycke- 
riet drefs  till  nov.  1839.  I  Göteborgs  Handels-  och  Sjöfartstidning 
den  15  nov.  1839  läses  härom:  »Konsuln  herr  C.  Backmans  bok- 
tryckeri belades  sistlidne  fredag  med  qvarstad,  till  följd  hvaraf 
utgifvandet  af  tidningen  Göthen  tills  vidare  blifvit  instäldt.  An- 
ledningen till  qvarstaden  bör  icke  sökas  i  konsul  C.  Backmans 
oförmåga  att  betala  sina  förbindelser,  utan,  som  det  säges,  i  hans 
önskan  att  på  detta  sätt  komma  ifrån  en  bolagsrörelse  under  firma 
C.  Backman  och  C.  M.  Ekbohrn,  som  icke  lärer  varit  lönande.» 


488 


1800.  gAteboro:  ekbohrn,  prytz,  handelstidning  en. 


C.  M.  Ekboiirx  började  tryekerirörelse  för  egen  räkning  nov. 
1840  och  ntgaf  från  den  25  nov.  s.  år  tidningen  Phoeniz,  Tidning 
för  Politik,  Litteratur  och  Näringar.  I  anmälan  uti  första  numret 
häraf  beklagar  han  sig  öfver  sin  förra  kompanjons  handlingssätt 
och  att  han  härigenom  under  jemnt  ett  år  varit  stängd  i  sin 
publicistiska  verksamhet.  Ekbohrn  fortsatte  tryckeriet  till  den 
31  sept.  1850,  då  han  flyttade  det  till  Stockholm.  Här  blef 
tryckeriet  dock  icke  uppsatt,  utan  låg  länge  magasineradt,  men 
såldes  slutligen  till  Visby.  Carl  Magnus  Ekbohrn  var  född  i 
Stockholm  den  8  jan.  1807,  blef  1828  student  i  Lund  och  1835 
fil.  mag.  I  aug.  1833  blef  han  ansvarig  utgifvare  af  Helsingborgs- 
posten och  var  en  tid  i  Göteborgs  Handels-  och  Sjöfartstidnings 
redaktion.  Redan  som  ung  skref  han  några  skaldestycken,  som 
röjde  poetiska  anlag,  och  egnade  sig  senare  uteslutande  åt 
forfattareskap  och  öfversättning.  1853  ingick  han  i  General- 
tullstyrelsen och  blef  1850  bevakningsinspektor  vid  Blockhus- 
udden, nära  Stockholm,  der  han  dog  den  8  mars  1881. 

Magnus  Prytz  anlade  boktryckeri  sept.  1833.  Han  hade  den 
11  febr.  1832  anmält  och  den  28  mars  s.  år  erhållit  tillståndsbref 
å  Götheborgs  Handels-  och  Sjöfartstidning*    Prytz  var  född  1802, 

'  Af  Götheborgs  Handels-  ocli  Sjöfartstidning  utgafs  det  första  numret  den  7 
april  1832,  och  den  utkom  sedan  under  Prytz'  ledning  dagligen  till  och  med  1833, 
hvarefter  utgifningen  måste  inskränkas  till  tre  gånger  i  veckan.  Innan  Prytz  anlade 
eget  tryckeri  trycktes  tidningen  först  hos  Alb.  Eriksson  och  sedan  hos  Löwegren. 
1  maj  1836  drabbades  tidningen  första  gången  af  indragningsmaktens  verksamhet, 
och  sedan  en  ansökan  af  Prytz  att  få  utgifva  Göteborgs  nya  Handels-  och  Sjöfarts- 
tidning blifvit  af  slagen,  och  han  för  en  den  6  juli  1836  utgifven  Prospekt,  som 
utdelades  till  prenumeranterna,  blifvit  dömd  till  100  rdr  b: ko  böter  för  uteblifven 
anmälan,  måste  han  begagna  ansvaringar  och  tidningen  utkom,  utom  under  den  ur- 
sprungliga titeln,  numrerad  till  och  med  den  åttonde,  år  1844  under  titeln  Sjömanna- 
sällskapets  Calender  såsom  ersättning  för  Göteborgs  Handels-  och  Sjöfartstidning 
(101  n:r  från  den  4  mars)  och  Tidning  för  Skandinavien  såsom  ersättning  för  Göte- 
borgs sjette  Handels-  och  Sjöfartstidning  (från  den  4  nov.)  m.  fl.  titlar.  I  dec.  1844 
började  tidningen  åter  utgifvas  dagligen,  ehuru  i  mindre  format.  1848  köptes  tid- 
ningen af  Johan  Sandvall  (se  under  Jönköping),  som  från  dec.  s.  år  utgaf  tid- 
ningen under  den  ursprungliga  titeln.  Sedan  Sandvall  köpte  tidningen  trycktes 
den  hos  Gumpert  &  0:o.  Sandvall  var  ordförande  i  Göteborgs  Arbetareförening 
och  försökte  genom  cirkulär  till  alla  folkskolelärare  att  få  dem  att  befordra  sprid- 
ningen af  tidningen,  ett  cirkulär,  som  bl.  a.  föranledde  1  and shöfdingeem betet  i  Jön- 
köping att  genom  kungörelse  varna  allmänheten  för  slika  samhällsförbättrare.  Då 
Sandvall  1860  måst  resa  till  Stockholm  för  att  söka  ordna  »!na  dåliga  affärer,  började 
PryU  den  12  maj  ånyo  utgifva  sin  Göteborgs  åttonde  Handels-  och  Sjöfartstidning; 
men  den  24  maj  återkom  Sandvall  och  utgaf  sin  tidning,  så  att  från  den  24  maj 
till  den  14  juni  (då  Prytz'  blad  afsomnade)  utkommo  två  Handelstidningar.  Sänd- 
vall  måste  dock  den  6  april  1851  rymma  ifrån  Sverige,  och  nu  höll  det  åter  på  att 
blifva  två  tidningar,  i  det  att  redaktörerna  C.  J.  Lindskog  och  J.  M.  Wiinmerstedt 
ämnade  utgifva  en  och  Prytz  en  annan.  Öfverenskommelse  träffades  dock  den  1 
maj  och  de  bildade  tillsammans  Handelstidningeks  Aktiebolag.  Den  1  okt.  1852 
blef  Sven  Adolf  Hedlund  (förut  medarbetare  i  Dagligt  Allehanda  och  Aftonbladet 
samt  redaktör  af  Örebro  Tidning)  hufvudredaktör  för  tidningen,  i  hvilken  egenskap 


483 


GÖTEBORO:    LINDGREN,    ARFWIDSSON,    GRANBERG.  1800. 


och,  då  han  började  utgifva  tidningen,  handelsbokhållare,  med 
i  allmänhet  goda  kunskaper  och  hysande  afgjordt  »frisinnade» 
åsigter.  Hans  afsigt  var  från  början  att  utgifva  ett  fackblad 
för  handel  och  sjöfart,  men  han  började  snart  att  i  tidningen 
äfven  gifva  luft  åt  sina  politiska  åsigter.  Då  konungen  i  sept. 
18-52  väntades  till  Göteborg  framstälde  Prytz  ett  förslag  till 
tal  på  borgerskapets  vägnar,  undertecknadt  »sjelfständig  Götlie», 
och  vid  illuminationen  tände  han  en  transparent,  föreställande 
ett  utmagradt  lejon.  Dessa  hans  båda  frisinnade  prof  belönades 
dock  af  allmänheten  med  fönsternas  inslagning  i  hans  bostad  och 
den  allmänna  oviljan  drabbade  honom  sedan  från  flera  håll.  Han 
fortsatte  dock  såsom  tidningens  utgifvare  till  1848,  då  Sand  vall 
öfvertog  den.  Prytz  tillhörde  fortfarande  redaktionen  till  1857; 
han  dog  i  Stockholm  den  28  febr.  1874.  Tryckeriet  köptes  i 
febr.  1850  af 

Handlanden  Anders  Magnus  Lindgren,  hvilken  redan  i  juni 
1845  anlagt  tryckeri,  men  då  detta  utom  pressarne  genom  vådeld 
den  G  febr.  1850  gick  forloradt,  inköpte  det  ofvannämnda  trycke- 
riet. Lindgren,  född  i  Göteborg  den  1  april  1826,  har  varit  en 
mycket  verksam  och  företagsam  man.  Så  försökte  han  bl.  a. 
stereotypering  och  kemitypi,  dera  ett  profblad  utsändes  i  juli 
1854,  med  för  den  tiden  rätt  väl  utförda  prof.  Lindgren  har  varit 
en  flitig  deltagare  i  kommunens  angelägenheter  och  isynnerhet 
med  nit  och  framgång  egnat  sig  åt  ordnandet  af  eldsläcknings- 
väsendet, h varför  han  ock  18G7  af  Kongl.  Maj:t  hugnades  med 
guldmedalj  för  medborgerlig  förtjenst.  Han  dref  ock  1853 — 54 
boktyckeri  i  Uddevalla  (se  under  denna  stad).  Han  upptog  1879 
sin  son  Ernst  Gustaf  i  affären,  hvarefter  firman  blef 

A.  Lindgren  &  Söner,  och  denna  fortfar. 

C.  Fr.  Dejrich  hitflyttade  sitt  tryckeri  från  Ulricehamn  i  juli 
1839  och  dref  det  till  1844,  då  det  såldes  som  tyg,  och  härmed 
slutade  Dejrichs  verksamhet  som  boktryckare,  sedan  han  såsom 
sådan  förut  försökt  sig  i  Venersborg,  Halmstad,  Jönköping  och 
Ulricehamn. 

Studeranden  C.  F.  Arfwidsson,  sedermera  bokhandlare,  anlade 
tryckeri  mars  1846,  h vilket  han  dref  till  dec.  1867,  då  det  öfvertogs  af 

Faktorn  Johan  August  Granberg,  hvilken  fortsatte  dermed 
till  1878,  då  det  återtogs  af  Arfwidsson  och  drefs  af  honom  under 

han  ännu  fortfar.  1857  köptes  tidningen  af  Hedlund  och  Lindskog,  hvilka  1858 
bildade  ett  nytt  Handklstidningkns  bolag,  som  1874  förändrades  till  Göteborgs 
Handelstidnings  aktiebolag. 


484 


1800.      oötebokg:  daulbkrq,  gumpkrt,  hrdmjnd  &  lindskog,  bonniku. 


firma  C.  F.  Arfwidssons  tryckeri  till  april  187l>,  livarefter  det 
nedlades  och  hvilade  till  juli  1880.  Granberg  dog  den  12  dec.  1881, 
55  år  gammal.     Tryckeriet  öfvertogs  under  firma 

Granbergska  Boktryckeriet,  juli  1880,  af  emigrantagenten 
John  Odell,  som  dref  det  till  början  af  1882,  hvarefter  det  såldes 
till  Stockholm  (se  sid.  457). 

Stentryckaren  Christian  Petersen  anlade  tryckeri  1846  och 
dref  det  till  sin  död  1807,  hvarefter  enkan  fortsatte  till  1861),  då 
tryckeriet  öfvertogs  af 

Konstforvandten  Gustaf  Adolf  Dahlberg,  som  i  början  dref 
det  under  den  äldre  firman.  Det  drifves  i  mindre  skala  till- 
sammans med  stentryckeriet. 

Under  firma  N.  J.  Gumpert  &  C:o  anlade  bokhandlaren  N.  J. 
Gumpert  och  konstforvandten  Svante  Cronsioe  tryckeri  okt.  1847 
och  drefvo  det  till  1855.  Här  trycktes  Göteborgs  Handels-  och 
Sjöfartstidning.  Cronsioe  begaf  sig  till  Amerika,  der  han  den 
25  nov.  1881  dog  i  S:t  Paul.  Gumpert  var  född  den  15  ang.  1805 
och  dog  den  12  nov.  1854.     Tryckeriet  såldes  1855  till 

Redaktören  S.  A.  Hedlund  och  C.  J.  Lindskog,  som  från  den 
1  jan.  sistnämnda  år  drefvo  det  under  firma  Hedlund  &  Lindskog. 
De  inköpte  äfven  Akermarkska  tryckeriet.   Firman  ändrades  den 

1  juli  1859  till 

Handelstidningens  bolags  tryckeri  och  1875  till  Göteborgs 
Handelstidnings  Aktiebolag  Hedlund  intager  en  framstående 
plats  både  såsom  publicist  och  riksdagsman.  Lindskog,  född  i 
Kristianstad  den  17  dec.  1817,  var  1842—60  redaktör  för  utrikes- 
afdelningen  i  Handelstidningen  och  ledde  sedan  förvaltningen. 
Han  egde  goda  politiskt-  och  militär-historiska  studier;  dog  den 

2  dec.  1883. 

Faktor  P.  Åkermark  anlade  tryckeri  nov.  1854  och  dref  det 
ungefär  ett  år,  hvarefter  det  inköptes  af  Hedlund  &  Lindskog, 
hvilka  1858  sålde  det  till  Sköfde. 

Bokhandlaren  David  Felix  Bonnier  anlade  tryckeri  dec.  1856 
och  började  1859  utgifva  Göteborgsposten}  afsedd  att  föra  deras 
talan,  som  icke  gillade  de  af  Handelstidningen  förfäktade  äsigter. 
Bonnier  var  född  i  Köbenhavn  den  1  juni  1812,  kom  redan  vid 

1  För  Göteborgsposten,  hvaraf  första  numret  utkom  den  5  jan.  1859,  var  i 
början  fil.  kand.  Kar]  Lidberg  (se  nnder  Uddevalla)  ansvarig  utgifvare,  men  1860 — 72 
ansvarade  Bonnier  sjelf  för  tidningen.  Tidningen  utkom  först  två  gånger  i  veckan, 
men  började  redan  1860  att  utgifvas  dagligen.  1873  öfvergick  tidningen  till  ett  aktie- 
bolag med  d:r  Fr.  Åkerblom  såsom  ansvarig  ntgifvare  och  hufvudredaktör.  Bonnier 
var  dock  aktieegare  i  företaget,  b  vilket  han  intill  sin  död  egnade  den  största  omsorg. 


485 


Göteborg:  förposten,  göteborgsposten,  olsson.  1800. 


unga  år  till  Sverige  och  egnade  sig  åt  bokhandeln  tillsammans 
med  sin  äldre  broder  Adolf.  Efter  att  några  år  såsom  bokhandels- 
elev vistats  i  Stockholm  flyttade  han  till  Göteborg,  der  han  öfver- 
tog  sin  broders  filialbokhandel,  som  under  hans  ledning  nådde 
en  hög  ståndpunkt.  Bonnier  fortfor  att  drifva  bokhandeln  till 
1863,  då  den  öfvertogs  af  N.  Zetterström.  Bonnier  var  äfven  en 
ganska  betydande  förläggare.  Han  dog  den  30  april  1881,  hvar- 
efter  tryckeriet  öfvertogs  af  hans  son,  Knut  Bonnier,  som  be- 
gagnar den  gamla  firman. 

C.  F.  Blomberg  hitflyttade  från  Gefle  och  anlade  tryckeri 
juli  18<)0  samt  fortsatte  till  1869,  då  han  flyttade  till  Ulricehamn. 

Tulltjänstemannen  Lars  Johansson  anlade  tryckeri  mars  1868 
för  tryckning  af  Göteborgs  Skeppslista.  Något  annat  har  han  tro- 
ligen icke  tryckt. 

Under  firma  Kindvall  &  Lundberg  anlade  styckjunkaren  (förut 
sättare)  Knut  Johan  Kindvall  och  poliskommissarien  (förut  tryc- 
kare) C.  E.  V.  Lundberg  tryckeri  mars  1870,  hvilket  öfvertogs  af 

Litteratören  L.  Cederborg  i  april  1876  och  af 

Handelsbokhållaren  G.  Uddenberg  i  maj  samma  år.  Denne 
fortsatte  till  febr.  1879,  då  firman  förändrades  till 

Nyaste  Förpostens  tryckeri,  hvilken  firma  sept.  s.  år  än- 
drades till 

Göteborgs  Boktryckeri-aktiebolag  och  1880  öfvertogs  af  v. 
häradshöfding  O.  Forssell  och  under  firma 

Göteborgs-Postens  Aktiebolag  den  30  sept.  1882  af  littera- 
tören Axel  Krook.  Hör  tryckes,  utom  Göteborgsposten,  äfven  Nya 
Förposten  (som  har  eget  sätteri)  och  Marstrands  Annonsblad. 

Konstförvandten  Hans  Ludvig  Bolinder  anlade  boktryckeri 
nov.  1871  och  fortfar  dermed,  derjemte  drifvande  bokbinderi  och 
pappershandel. 

C.  A.  Stenholm  anlade  nov.  1873  tryckeri  och  antog  maj  1874 
firman  Vesleyana  (efter  metodistaposteln  Wesley).  Tryckeriet 
såldes  1878  till  Uddevalla.  Stenholm  blef  sedan  metodistpastor 
i  Gefle,  der  han  dog  den  22  febr.  1884,  40  år  gammal. 

J.  &  A.  Olsson  anlade  tryckeri  dec.  1873,  hvilket  okt.  1875 
öfvertogs  af  Albert  Olson  ensam,  som  fortfarande  drifver  det. 
Den  andre  kompanjonen 

Johan  Olsson  anlade  eget  accidenstryckeri  okt.  1875  och  fort- 
sätter dess  drifvande. 

Johan  Edvard  Lundberg  anlade  ett  mindre  tryckeri  jan.  1874, 
hvarmed  han  fortfar. 


486 


1800.  QÖTEBORO:    F18CHKR.      LUND:    BEULINO. 


Under  firma  Förpostens  tryckeri  anmälde  nov.  1875  August 
Henriksson  tryckeri,  hvilket  efter  Henrikssons  död  1879  öfver- 
togs  af 

Lektor  F.  T.  Blomstrand  och  medintressenter  i  april  sistn.  år. 
De  drifva  det  under  firma  Förpostens  Aktiebolags  tryckeri  och 
utgifva  tidningen  Förposten. 

Under  firma  N.  J.  Gumperts  Pappershandel  anlade  bok- 
handlaren M.  Kindal  tryckeri  juli  1876,  hufvudsakligen  anlagdt 
för  accidenstryck. 

Konstförvandten  N.  J.  Björkman  och  landtbrukaren  V.  Fischer 
anlade  okt.  1877  tryckeri  under  firma  Fischer  &  Björkmans  Bok- 
tryckeri-aktiebolag. Björkman  (se  sid.  457)  utgick  ur  firman 
1878  och 

Victor  Fischer  öfvertog  tryckeriet  för  egen  räkning  och  i 
eget  namn.     Det  öfvertogs  af 

Grosshandlaren  Henrik  Magnus  Hildemar  Bolander  den  20 
nov.  1882,  men  återtogs  snart  af  Fischer,  som  trycker  tidningen 
Snällposten. 

Stentryckarefirman  Meyer  &  Köster  anmälde  jan.  1878  bok- 
tryckeri, hvilket  dock  endast  begagnas  för  accidenser  och  sten- 
tryckeriets  behof. 

Johan  Öberg  hitflyttade  sept.  1879  sitt  tryckeri  från  öxnered 
utanför  Venersborg  och  dref  det  en  kort  tid,  hvarefter  det  1880 
såldes  till  Arboga. 

-Under  firma  Johnson  &  Edman  anmälde  den  3  okt.  1881 
tryckaren  Johan  Johnson  och  sättaren  Alfred  Edman  tryckeri. 


Lund.  Christian  Fredrik  Berling  (se  sid.  258)  fortsatte  till 
sin  död  1809,  hvarefter  tryckeriet  öfvertogs  af 

Fältsekreteraren  Carl  Fredrik  Berling,  som  den  11  nov.  1828 
erhöll  tillståndsbref  å  Lunds  Veckoblad,  Nytt  och  Gammalt  (ut- 
gifvet  sedan  1773).  Denne  var  född  den  19  april  1785,  erhöll  1813 
assessors  namn,  heder  och  värdighet,  blef  1822  räntmästare,  1820 
riddare  af  Vasaorden  och  dog  den  19  juni  1847.  Tryckeriet  öfver- 
togs 1835  af  sonen 

Fredrik  Johan  Berling  (såsom  disponent),  hvilken  sedan 
den  13  april  1832  varit  utgifvare  af  Lunds  Veckoblad,  Nytt  och 
Gammalt.  Han  var  född  den  3  april  1808,  blef  1823  student  i 
Lund,  1829  fil.  d:r  och  året  derefter  e.  o.  amanuens  vid  universitets- 
biblioteket, hvilken  befattning  han  innehade  till  1848.  1837  anlade 


487 


lund:    LUNDBLAD.  1800. 


han  äfven  stilgjuteri,  hvartill  senare  kom  stereotypgjuteri.  F.  J. 
Berling  antogs  1838  till  akademieboktryckare,  hvilken  befattning 
intill  dess  innehafts  af  fadern,  och  blef  1858  riddare  af  Vasa- 
orden. Han  egnade  sig  med  nit  och  omtanka  åt  tryckeri-  och 
stilgjuterirörelsen,  utgaf  flera  stilprof  och  bidrog  i  sin  mån  väsent- 
ligt till  konstens  höjande  inom  Sverige.  Han  dog  den  19  febr. 
1876,  men  hade  redan  fr.  o.  m.  1874  öfverlemnat  rörelsen  åt  sin 
måg,  kammarherren  Adolf  Fredrik  Zacharias  Eappe,  hvilken  fort- 
sätter under  firma  Fredrik  Berlings  boktryckeri  och  stilgjuteri. 
Professor  Johan  Luxdblad  (se  sid.  258)  fortfor  att  drifva  sitt 
tryckeri  till  1801),  då  lian  anhöll  att  få  försälja  det  och  den  3 
ang.  derför  till  Kongl.  Maj:t  aflät  följande  skrifvelse:  »Som  jag 
vid  tilltagande  år  och  mångfaldiga  em  betsförrättningar  både  som 
pastor  och  professor,  tröttnat  vid  att  fortsätta  rörelsen  af  den 
kostsamma  boktryckeri-inrättning,  som  jag  i  stöd  af  Kongl.  ilajrts 
nådiga  resolution  af  den  5  dec.  1788  här  i  Lund  anlagt,  och  som 
jag  nu  har  tillfälle  att  få  afnämare  till  detta  \nerk  uti  tyghus- 
skrifvaren  Fredrik  Folcqvardt  Cedergréen  i  Kristianstad,  som  der- 
städes  idkar  bokhandel . . .  emot  hans  förbindelse  att  till  Svenska 
Akademien  årligen  erlägga  den  afgift  af  50  rdr  b:ko,  som  jag  vid 
detta  boktryckeri  fästat . . .>,  anhöll  han  om  tillstånd  att  få  af- 
sluta  handeln.  Boktryckaren  C.  F.  Berling,  hvars  yttrande  in- 
fordrades, förklarade  sig  hafva  ingenting  häremot  att  invända» 
blott  lians  till  följd  af  Kongl.  Majrts  resolution  af  den  16  nov.  1694 
egande  rättighet  att  ensamt  varda  bibehållen  såsom  guvernements- 
boktryckare,  af  Kongl.  Maj:t  till  ett  framtida  förvarande  af  akade- 
miska boktryckeriets  rätt,  blefve  hållen  så  vid  makt,  att  i  kraft  af 
nämnda  kongl.  resolution  han  ensam  finge  idka  boktryckerirörelse 
i  Malmöhus  län.  Denna  anspråkslösa  begäran  afstyrktes  af  hof- 
kansleren,  då  tryckfrihetskomitén  hade  tillstyrkt  att  boktryckeri 
skulle  få  anläggas  af  hvem  och  hvar  som  helst  i  städerna. 
Lundblads  anhållan  bifölls  deremot  genom  kongl.  resolution  den 
7  sept.  1809.  Lundblad  var  född  den  1  mars  1753  i  Tönnersjö 
socken  i  Halland;  han  erhöll  redan  som  gymnasist  i  Göteborg 
1774  ett  stipendium  för  att  resa  till  Leipzig,  der  han  1776  emot- 
tog  lagerkransen.  Han  återkom  till  Sverige  1778  och  blef  1781 
docent  i  romerska  litteraturen  i  Lund,  1787  e.  o.  professor  och 
1789. professor  i  romersk  vältalighet  och  poesi;  1793  utnämndes  han 
till  kyrkoherde  i  S:t  Peders  kloster  och  Nöbbelöfs  församlingars 
prebendepastorat,  blef  1800  teologie  doktor  och  1817  ledamot  af 
Nordstjerneorden.    Lundblad,  som  äfven  var  bokhandlare,  gjorde 


488 


1800.  lund:  agabdh  &  c:o,  svanbobo  &  c:o,  lundbeko. 


sig  känd  såsom  mycket  framstående  kännare  af  och  lärare  i  de 
klassiska  språken;  han  dog  i  Lund  den  18  juni  1820. 

Under  firma  Agardh  &  C:o  anlade  adjunkten  C.  A.  Agardh 
och  professor  J.  Lundblad  i  slutet  af  år  1811  tryckeri,  och  er- 
höllo  den  16  nov.  1812  tillståndsbref  å  Lunds  Allehanda.  Carl 
Adolf  Agardh  var  född  den  23  jan.  1785  i  Båstad,  blef  1799 
student  i  Lund  och  1805  fil.  magister,  1807  docent  i  matematik, 
1810  adjunkt  i  botanik  och  ekonomi,  och  1812  professor  i  dessa 
ämnen.  Han  prestvigdes  1816  och  blef  s.  år  kyrkoherde  i  S:t  Peders 
kloster  samt  1834  biskop  i  Karlstad.  Agardh  blef  1817  ledamot 
af  Vetenskaps-akademien  och  1831  en  af  de  aderton  i  Svenska 
Akademien;  1824  ledamot  och  1837  kommendör  af  Nordstjerne- 
orden,  1845  teologie  doktor,  1847  kommendör  af  Dannebrogsorden 
och  1856  jubeldoktor.  Han  var  en  stor  fosterlandsvän,  verksam 
riksdagsman  samt  flitig  och  framstående  författare  i  botanik, 
statsekonomi  och,  sedan  han  blifvit  biskop,  äfven  i  teologi;  han 
dog  i  Karlstad  den  28  jan.  1859.  Tryckeriet  fortsattes  under 
ofvannämnda  firma  till  dec.  1813,  då  den  ändrades  till 

Svanborg  &  Comp.  och  innehades  af  professor  Jonas  Brag 
och  Johan  Svanborg,  hvilka  fortsatte  utgifvandet  af  Lunds  Alle- 
handa. Tryckeriet  köptes  den  21  dec.  1814  af  C.  F.  Berling, 
hvarefter  äfven  tidningen  upphörde.  Jonas  Brag  var  född  den 
8  mars  1781  i  Göteborg,  blef  student  i  Lund  1797,  fil.  magister 
1802,  docent  i  romersk  vältalighet  1805,  astronomie  observatör 
1807,  professor  i  astronomi  och  fysik  1813  och  emeritus  1846. 
Han  dog  i  Engelholm  den  5  mars  1857. 

Boktryckerikonstförvandterna  Nils  Petter  Lundberg  och 
Johan  Petter  Lönnegren  (se  sid.  453)  anlade  tryckeri  den  7  juli 
1831  och  tryckte  Skånska  Correspondenten  samt  fortforo  att  drifva 
tryckeriet  tillsammans  till  den  1  febr.  1834,  då  det  öfvertogs  af 

N.  P.  Lundberg  ensam ;  han  erhöll  den  28  jan.  1840  tillstånds- 
bref å  Den  nya  Skånska  Correspondenten,  som  han  fortsatte  till 
1844,  då  han  den  13  jan.  återlemnade  tillståndsbrefvet.  Från 
febr.  1835  till  jan.  1843  begagnades  tryckorten  Lundbbrgska 
tryckeriet.  Lundberg  fortsatte  till  den  29  juli  1869,  då  han 
afled  nära  71  år  gammal.  Han  var  en  mer  än  vanligt  skicklig 
sättare  och  särdeles  intresserad  för  allt  hvad  till  yrket  hörde, 
hvarför  den  gamle  hedersmannen  sjelf  lade  hand  vid  arbetet 
ända  till  några  månader  före  sin  död,  skötte  träget  sitt  värf,  nöjd 
med  att  fullgöra  det  så  godt  i  hans  förmåga  stod.  Tryckeriet 
såldes  i  mars  1870  till  Berling  som  tyg. 


489 


LUND:    BÖLOW,    OHLSSON.      JÖNKÖPING:    MABQUABD.  1800. 


Fil.  d:r  N.  R.  Munck  af  Rosenschiöld  anlade  boktryckeri 
1852  och  utgaf  tidningen  Fäderneslandet.  Tryckeriet  fortgick 
till  1853,  då  Rosenschiöld  begaf  sig  till  Stockholm  (se  sid.  451). 

Redaktören  Christian  BUlow  anlade  tryckeri  aug.  1858  och 
utgifver  Folkets  Tidning,  sora  han  började  1857  och  som  t.  o.  m. 
juli  1858  trycktes  hos  Lundberg. 

Studeranden  Håkan  Oulsson  anlade  tryckeri  aug.  1862. 

Boktryckaren  Daniel  Holmberg  hitflyttade  okt.  1881  sitt 
tryckeri  frän  Landskrona  och  dref  det  till  okt.  1882,  då  det 
såldes  till  A.  Groth  i  Sköfde. 


Jönköping.  Johan  Petter  Marquard  (se  sid.  259)  fortsatte  att 
drifva  den  genom  giftermål  med  Falcks  enka  bekomna  del  af 
Falcks  tryckeri,  som  icke  öfvergått  till  dennes  mäg  J.  L.  Horrn  III 
i  Karlstad,  och  utgaf  Jönköpings  Allehanda.  Den  10  sept.  1801 
inlemnade  grefve  Carl  Adam  Wachtmeister  till  hofkansleren  en 
så  lydande  klagoskrift:  »Under  mitt  vistande  i  Jönköping  har 
hos  mig  blifvit  anmäldt,  att  boktryckaren  derstädes  Marquard 
esom  oftast  underlåter,  att  med  den  skyndsamhet,  som  vederbör, 
aftrycka  kongl.  Göta  hofrätts  cirkulär  och  att  isynnerhet,  oaktadt 
flera  påminnelser,  oskäligt  uppehåll  skett  med  kongl.  hofrättens 
till  underdånigt  följe  af  Kongl.  Maj:ts  nådiga  bref  den  27  sistl. 
maj  utfärdade  universal,  som  ännu  de  sista  dagarne  i  förlidne 
augusti  månad  ej  var  färdigt  tryckt.  Jag  är  alltså  föranlåten 
begära,  det  behagade  hr  hofkansleren  och  kommendören  besörja, 
att  denne  boktryckare  varder  tillhållen  sin  eftersatta  skyldighet 
i  ofvannämnda  del  fullgöra,  helst  efterlåtenhet  deraf  förorsakar 
ett  skadligt  dröjsmål  i  verkställigheten  af  Kongl.  Maj:ts  nådiga 
befallningar.»  Med  anledning  häraf  tillskref  hofkansleren  den  12 
sept.  landshöfding  Stedt  i  Jönköping  och  anmodade  honom  att 
förekalla  Marquard  »och  hans  i  förberörda  måtto  visade  försumlig- 
het honom  allvarligen  förehålla,  jemte  förständigande,  att,  till 
undvikande  af  ansvar,  sin  i  ofvannämnda  del  eftersatta  skyldig- 
het ovilkorligen  fullgöra*.  Den  21  s.  m.  inkom  landshöfdingens 
svar  att  varningen  var  Marquard  tilldelad.  —  Makarne  Marquard 
kunde  icke  sämjas,  h varför  de  erhöllo  skilsmessa  1802  och  hustrun, 
Sara  Christina  Falck,  född  Lindlöf  (född  1741,  död  d.  17  dec.  1823), 
behöll  tryckeriet.  I  skrifvelse  till  hofkansleren  den  9  april  1803 
anför  hon,  att  »Marquard  tid  efter  annan  genom  misshushållning 
i  den  grad  medtagit  vår  förmögenhet,  att  jag  funnit  mig  nöd- 


490 


1800.  Jönköping:  j.  p.  Lundström. 


sakad  återtaga  boktryckeriet  (i  juni  1802),  hvilket  jag  före  mitt 
giftermål  med  honom  af  ålder  egt»,  och  anhåller  om  nytt  privi- 
legium dera.  Denna  begäran  bifölls.  Marquard,  som  fortfarande 
var  ansvarig  utgifvare  af  Jönköpings  Allehanda,  dömdes  för  in- 
förande deri  af  en  förgriplig  artikel  den  12  maj  1803  förlus  tig 
privilegiet  å  tidningen.  Som  staden  härigenom  blef  utan  tidning, 
anhöll  hustru  Marquard  i  aug.  1804  att  få  utgifvfc,  tidningen. 
Denna  ansökan  afstyrkte  hofkansleren,  »då  det  i  allmänhet  synes 
betänkligt  att  privilegier  på  vecko-  och  dagblad  meddelas  sådana 
personer,  hos  hvilka  man  icke  kan  förutsätta  tillräckliga  kun- 
skaper och  urskilning  för  att  sjelfva  redigera  dylika  skrifter  eller 
bedöma  de  stycken,  som  deruti  inflyta».  I  följd  häraf  blef  hennes 
begäran  afslagen,  och  likaså  en  i  okt.  8.  år  förnyad  anhållan  om 
samma  sak.  Vid  skilsmessan  makarne  emellan  hade  mannen 
Marquard  medgifvits  rätt  att  efter  hustruns  död  och  om  hennes 
son  Israel  Teodor  skulle  derförinnan  aflida  eller  icke  sjelf  vilja 
sig  af  tryckeriet  begagna,  få  inlösa  det  mot  400  rdr  gångbart 
mynt.  I  följd  häraf  bestred  Marquard  en  påtänkt  försäljning 
1806,  hvilket  bestridande  hofkansleren  godkände.  Sedan  emeller- 
tid öfverenskommelse  den  17  okt.  träffats  med  Marquard,  såldes 
tryckeriet  samma  år  till 

Faktorn  Johan  Pehr  Lundström,  hvilken  den  30  dec.  1806 
anhöll  att  få  utgifva  Jönköpings  Tidning.  Landshöfdingen  E,  J. 
Boije,  härom  tillspord  af  hofkansleren,  anförde  i  sitt  svar,  *. . .  att 
det  till  äfventyrs  skulle  bidraga  till  nytta  och  nöje  för  staden 
och  orten  om  ett  med  smak  och  urskilning  redigeradt  dagblad 
här  kunde  utgifvas;  men  om  boktryckaren  härstädes  Lundström 
eger  dertill  erforderliga  egenskaper  har  jag  icke  haft  tillfälle 
att  utröna;  ...  en  här  utgifven  tidning  för  icke  länge  sedan  väckte 
Hofkanslersembetets  missnöje  och  blef  förbuden.  . . .  Jag  anser 
derför  säkrast  vara,  att  den  nu  föreslagna  inskränkes  till  blott 
ekonomiska  och  juridiska  ämnen  samt  annonser  af  äktenskap, 
dödsfall  och  befordringar  inom  orten,  med  mera  dylikt.»  Hof- 
kansleren förordade  emellertid  den  9  febr.  1807  Lundströms  an- 
hållan, då  staden  och  orten  sedan  maj  1803  varit  i  saknad  af 
dagblad.  Lundström  erhöll  den  24  maj  1807  sitt  tillståndsbref 
och  började  utgifva  tidningen,  hvarmed  han  fortsatte  till  1850. 
Bland  Lundströms  öfriga  tryckalster,  märkas  hufvudsakligen  de 
bekanta  färglagda  träsnitten,  visor,  historier  och  sagor.  J.'P. 
Lundström  var  född  i  Linköping  den  1  jan.  1783  och  började  sin 
bana  å  Björns  boktryckeri  derstädes,  der  han  utstod  profår  1802, 


491 


JÖNKÖPING:    BJÖUCK,    BERGMAN,    NORDSTRÖM   fc  80N,    LUND8TBÖM.  1800. 


arbetade  två  år  hos  Groth  &  Petré  i  Linköping  och  var  faktor 
å  Lindhska  tryckeriet  i  Örebro  1804.  Jemte  boktryckeriet  dref 
Lundström  pappersbruket  Stensholm  1821 — 48.  Han  flyttade  1816 
till  ett  honom  tillhörigt  jernbruk  i  Vermland,  men  återvände  snart 
till  Jönköping.  Den  14  febr.  1832  anmälde  han  tidningen  Sujtple- 
anten.  Lundström  utvecklade  mycken  verksamhet  som  kommunal- 
man, och  blef  riddare  af  Vasaorden;  han  dog  den  18  jan.  1868. 
Tryckeriet  och  tidningen  bortarrenderade  Lundström  till 

Faktor  Svante  Johan  Westberg  (död  den  17  aug.  1834,  53  ar 
gammal)  enligt  arrendekontrakt  af  den  16  aug.  181(5.  ^Tryckt 
i  Lundströmska  Boktryckeriet  af  S.  J.  Westberg»  heter  det  1817. 
Lundström  återtog  dock  tryckeriet  den  5  sept.  1818,  och  dref  det 
sjelf  till  1851,  då  han  sålde  det  jemte  tidningen  till 

Räkenskapsföraren  J.  A.  Björck,  hvilken  sedan  1844  deltagit 
i  affärens  skötande.  Björck  fortsatte  ensam  till  1856,  då  han 
den  2  jan.  antog  faktor  O.  F.  Bergman  till  kompanjon  och  firman 
ändrades  till 

J.  A.  Björck  &  C:o  och  fortsattes  sålunda  till  den  20  jan. 
1858,  då  Bergman  ensam  öfvertog  och  dref  det  i  eget  namn: 

Olof  Fredrik  Bergman.  Denne  hade  förut  varit  faktor  hos 
J.  Beckman  och  Isaac  Marcus  i  Stockholm,  och  vinnlade  sig 
mycket  om  åstadkommande  af  ett  vackert  och  smakfullt  tryck. 
Bergman  kom  dock  på  obestånd  och  måste  lemna  tryckeriet, 
hvarefter  han  åter  begaf  sig  till  Stockholm.  Han  var  född  den 
5  dec.  1822,  och  dog  på  Katarina  församlings  sjukhus  i  Stock- 
holm 1873.     Tryckeriet  såldes  1864  till 

Bokhandelsfirman  J.  H.  Nordström  &  Son,  som  dref  det  till 
1865,  då  det  såldes  till  Strehlenert  &  C:o. 

C.  F.  Dkjricii  och  L.  G.  Dahlberg  hitflyttade  1823  från 
Halmstad,  men  återvände  till  sistnämnda  stad  redan  i  början 
af  1824. 

Bokhandlaren  och  faktorn  Nils  Erik  Lundström  anlade  nytt 
tryckeri  den  1  okt.  1825,  hvilket  han  i  aug.  1826  flyttade  till 
Borås.  Efter  sistnämnda  stads  brand,  1829,  flyttades  den  bergade 
delen  af  tryckeriet  åter  till  Jönköping  och  tryckningen  af  Borås 
Veckoblad  fortsattes  en  tid  här.  Lundström  erhöll  den  13  juni 
1836  tillståndsbref  å  Småländska  Correspondenten.  Han  dog  i 
Vadstena  den  7  mars  1842  i  en  ålder  af  43  år,  och  efter  denna 
tid  drefs  tryckeriet  under  firma 

N.  E.  Lundströms  enka  till  1845,  då  det  köptes  af  kamrera- 
ren J.  Sandwall. 


492 


1800.  JÖNKÖPING:    8ANDWALL,    8TRKHLBNERT. 


Under  firma  J.  E.  Lundström  &  C:o  anlade  bankkamreraren 
Johan  Sandwall  och  studeranden  Johan  Edvard  Lundström  tryc- 
keri i  sept.  1843  och  Lundström  började  utgifva  Jönköpingsbladet. 
Bolaget  upplöstes  emellertid  redan  den  25  jan.  1845.  J.  E.  Lund- 
ström, son  till  ofvannämnde  J.  P.  Lundström,  är  född  den  28 
april  1815,  studerade  i  Upsala  1835 — 40,  och  blef  en  mycket  fram- 
stående industriidkare.  Han  anlade  1845  Jönköpings  tändsticks- 
fabrik, 1802  tillsammans  med  L.  J.  Hierta  Munksjö  pappersbruk 
och  1872  Katrinefors  maskinpappersbruk.   Tryckeriet  fortsattes  af 

Johan  Sandwall.  Denne  var  en  mycket  förslagen,  driftig 
och  verksam  man.  Så  anlade  han  en  större  metallfabrik,  som 
han  dref  samtidigt  med  tryckeriet,  och  der  sysselsattes  omkring 
200  arbetare  (fabriken  såldes  sedan  till  ryttmästaren  Hammar- 
sköld, som  flyttade  den  till  Skultuna).  Sandwall  var  derjemte 
hjelpsam  mot  behöfvande  samt  mycket  intresserad  för  allmänna 
värf,  och  förstod,  genom  att  både  i  tal  och  skrift  uppträda  såsom 
en  »folkets  man»,  förvärfva  sig  stor  popularitet  och  anseende  för 
duglighet.  Vid  ett  litet  upplopp  i  Jönköping  under  denna  tid 
lär  det  hetat:  »Vi  vill  ha  republik  och  Johan  Sandwall  ska'  bli 
kung».  Sandwall  begaf  sig  1848  till  Göteborg  och  öfvertog  Göte- 
borgs Handels-  och  Sjöfartstidning  (se  sid.  483,  not),  men  efter 
hans  afresa  från  Jönköping  upptäcktes  att  Sandwall  under  sin 
tjenstetid  såsom  kamrerare  vid  Smålands  privatbank  redan  1843 
hade  förfalskat  räkenskapenia  för  att  dölja  ett  tillgrepp  af  15,000 
rdr  b:ko.  Efter  det  denna  upptäckt  gjorts  och  Sandwall  pä 
enskild  väg  blifvit  varnad,  fann  han  för  godt  att  lemna  Sverige 
åt  sitt  öde,  och  han  rymde  den  6  april  1851  till  Amerika,  der 
han  såsom  tulltjensteman  dog  på  1870-talet.  Tryckeriet  öfver- 
togs  den  28  aug.  1848  af 

Grosshandlaren  A.  J.  Sommarin  i  Stockholm.  Af  tryck  med 
hans  namn  finnes  dock  endast  en  Intresseuträkning  af  A.  W. 
Strehlenert,  2:a  uppl.,  och  n:r  74 — 86  (2  sept.— 14  okt.)  af  Jön- 
köpingsbladet 1848.     Tryckeriet  öfvertogs  i  okt.  s.  är  af 

Konstförvandten  Anton  Wilhelm  Strehlenert,  hvilken  äfven 
fortsatte  utgifvandet  af  Jönköpingsbladet  Vid  den  stora  branden 
den  1  mars  1854  brann  tryckeriet  och  Strehlenert  ingick  i  aug. 
s.  år  bolag  med  konstförvandten  Carl  Johan  Lundgren.  Dessa  upp- 
satte nytt  tryckeri  samt  inköpte  det  Lundströmska  boktryckeriet 
och  Jönköpings  Tidning.  Strehlenert  var  född  den  23  aug.  1814 
i  Stockholm,  kom  1830  i  lära  hos  Z.  Haeggström  och  flyttade  1838 
till  L.  J.  Hierta.     Strehlenert  tog  verksam  del  i  stiftandet  af 


493 


JÖNKÖPING:    LUNDGREN,    HALL.  1800. 


Gutenbergska  Stiftelsen  och  i  utarbetandet  af  reglementet  derför, 
samt  innehade  sekreterarebefattningen  de  två  första  åren  af  stif- 
telsens tillvaro.  Under  det  han  arbetade  hos  Hierta  uppträdde 
han  som  »ansvarig  öfversättare»  af  Strauss  och  Evangelierna,  hvarå 
åtal  egde  rum.  Hierta  gaf  honom  i  Aftonbladet  det  vitsord,  att 
han  egde  »så  goda  studier  i  både  svenska,  tyska,  franska  och 
engelska  språken,  att  han  är  i  stånd  att  försvarligt  verkställa 
hvilken  öfversättning  som  helst  från  dessa  språk  . . .»  När  Streh- 
lenert  kom  inför  rätten  undandrog  han  sig  dock  det  af  stads- 
fiskalen  begärda  öfversättningsprofvet.  Strehlenert  blef  emellertid 
af  juryn  frikänd.  Om  än  Hiertas  intyg  om  Strehlenerts  språk- 
kunskaper var  tilltaget  i  växten, '  så  var  det  dock  icke  alldeles 
grundlöst,  ty  Strehlenert  var  vid  denna  tid  icke  obekant  med 
åtminstone  tyska  språket.  Strehlenert  erhöll  1845,  efter  att  en 
tid  hafva  innehaft  faktorsplats  hos  J.  P.  Lundström,  anställning 
hos  Sandwall  och  arbetade  här  dels  med  räkenskaperna  och  dels 
såsom  redaktionsbiträde  i  Jönköpingsbladet,  till  dess  han  öfvertog 
tryckeriet.  Utrustad  med  ett  ovanligt  redigt  hufvud  egnade  sig 
Strehlenert,  jemte  sin  publicistiska  verksamhet,  hvilken  han  med 
allvar  skötte,  med  förkärlek  åt  matematiska  studier  och  skref 
äfven  i  detta  ämne.  Han  valdes  till  stadsfullmäktig  och  verkade 
med  kraft  och  insigt  såsom  sådan  till  dess  sjuklighet  hindrade 
honom  att  deltaga  deri.  Han  dog  den  25  mars  1871.  Efter  det 
Lundgren  ingått  såsom  bolagsman  drefs  tryckeriet  under  firma 

Strehlenert  &  C:o  och  tillökades  med  ett  litografiskt  tryckeri 
samt  fortgick  så  till  1868,  då  bolaget  upplöstes.  Strehlenert  behöll 
Jönköpingsbladet,  det  litografiska  tryckeriet  såldes,  och 

C.  J.  Lundgren  öfvertog  ensam  boktryckeriet  och  Jönköpings 
Tidning.  Han  var  en  mycket  verksam  och  redbar  man  och  fort- 
satte till  1869,  då  han  afled  den  26  juli,  nära  52  år  gammal. 
Tryckeriet  fortsattes  af  enkan  under  firma 

C.  J.  Lundgrens  enka  och  förestås  af  Gustaf  Lundin,  hvil- 
ken allt  sedan  1854  arbetat  å  tryckeriet.  1876  inköptes  äfven 
Jönköpings  Tryckeribolags  tryckeri.  Jönköpings  Tidning  upp- 
hörde med  den  18  mars  1884  och  Smålands  Allehanda  började 
tryckas  här  den  20  s.  m. 

Herman  Teodor  Hall  anlade  tryckeri  febr.  1863  och  började 
utgifva  Jönköpingsposten  och  senare  Svenska  Posten,  båda  i  reli- 
giöst-politisk  riktning.  Hall  egde  stor  arbetskraft  och  energi  samt 
var  förläggare  till  en  massa  gudliga  småskrifter  och  de  bekanta 
sedlarne  utgifna  af  himmelrikets  bank,  h vilka  han  dock  genom 


494 


1800.    JÖNKÖPING:  THIMGRKN,  TRYCKKRIBOLAOKT.   SKARA:  LKVKRENTZ. 


domstols  utslag  måste  upphöra  att  utgifva  i  den  form  de  först 
sågo  dagen  (lika  riksbankens  sedlar  a  fem  kronor).  I  juni  1874 
öfvertogs  tryckeriet  af 

H.  Halls  Boktryckeri-aktiebolag,  som  äfven  öfvertog  Halls 
boktryckeri  i  Kristinehamn,  och  Hall  blef  verkställande  direktör. 
Ifrån  detta  tryckeri  utgå  Jönköpings-Posten,  Svenska  Posten  och 
Uvetlanda  Tidning.  Hall  anlade  mars  187(>  nytt  tryckeri  i  för- 
ening med  litografisk  anstalt,  men  gjorde  i  juni  1877  konkurs. 
Han  inrättade  dessutom  boktryckerier  i  flera  andra  städer.  Hall 
dog  den  27  jan.  1883  i  en  ålder  af  45  år. 

Redaktören  Johan  Edvard  Thimgren,  som  af  Strehlenert  in- 
köpt Jönköpingsbladet,  anmälde  den  30  nov.  1870  tryckeri,  hvaraf 
han  öfverlät  den  15  nov.  1872  två  tredjedelar  och  i  febr.  1875 
den  återstående  tredjedelen  till  ett  bolag  under  firma 

Jönköpings  Tryckeribolag  (lektor  Eklund,  läroverksadjunk- 
terna C.  O.  v.  Porat  och  J.  Nyqvist),  som  1873 — 75  utgaf  Jön- 
köpings Dagblad.  Tryckeriet  fortsattes  till  1875  års  slut,  då  det 
upphörde  och  inköptes  af  C.  J.  Lundgrens  enka. 

Jönköpings  Litografiska  aktiebolag  anlade  boktryckeri  1875, 
hvilket  under  senare  åren  utvidgats  och  ännu  fortgår.  Här  tryck- 
tes Smålands  Allehanda,  till  den  19  mars  1884. 

Enkefru  Ebba  Gustavia  Ramsay,  född  Karström  (enka  efter 
kapten  C.  M.  Ramsay),  anlade  dec.  1878  tryckeri  å  Vilhelmsro 
å  stadens  egor.  Tryckeriet  kallades  sedan  Vilhelms  Minnes 
tryckeri.  Det  förstördes  af  eldsvåda  den  21  april  1881,  och  har 
sedermera  uteslutande  begagnats  för  tryckning  af  visitkort  m.  fl. 
accidenser  utaf  de  å  »Vilhelms  Minne»  vårdade  sinnesslöa  barnen. 

Under  firma  Nya  Tryckeriet  anmälde  den  4  dec.  1880  S.  H. 
Cederberg  tryckeri,  hvilket  den  25  febr.  1884  öfvertogs  af  skol- 
läraren Johannes  Johnzon,  som  dock  ännu  har  det  magasineradt. 


Skara.  Rådman  Frans  Jakob  Leverentz  (se  sid.  263)  fort- 
satte såsom  gymnasii  boktryckare.  Han  erhöll  den  30  dec.  1805 
tillståndsbref  a  Vestgötha  Tidningar  och  den  20  maj  1813  å  Skara 
Tidning.  I  juli  1816  anlade  han  tryckeri  äfven  i  Mariestad,  men 
dog  samma  år,  hvarefter  tryckeriet  fortsattes  af  arfvingame  till 
1824,  då  det  i  maj  såldes  till 

Bokhandlaren  Carl  Magnus  Thorin,  hvilken  den  9  dec.  1824 
erhöll  nytt  tillståndsbref  å  Skara  Tidning,  som  upphörde  med 
1833  års  utgång  »i  brist  af  prenumeranter».    Thorin  ingick  bolag 


495 


med  boktryckaren  Peter  Hedenius,  och  de  drefvo  gemensamt 
tryckeriet  till  okt.  1831,  då  det  öfvertogs  af 

P.  Hedenius  ensam.  Sedan  Skara  en  tid  varit  utan  tidning, 
anmälde  Hedenius  den  1  dec.  1834  och  erhöll  den  31  dec.  tillstånds- 
bref  a  Skara  Annonsblad,  hvilket  fortgick  till  mot  slutet  af  1836. 
Den  23  ang.  1838  anmälde  han  och  erhöll  den  10  okt.  tillstånds- 
bref  a  Skara  Tidning,  att  utkomma  från  oktober  månad.  Hedenius 
sålde  i  febr.  1847  tryckeriet  till 

Konstforvandten  Carl  Johan  Forssell,  hvilken  fortsatte  Skara 
Tidning  och  dref  tryckeriet  till  1857,  då  han  flyttade  det  till 
Falköping, 

Lektor  Carl  Johan  Brodén  och  medintressenter  anlade  1855 
nytt  tryckeri,  hvarifrån  utgick  Skara  nya  Tidning.  Han  blef  1864 
kyrkoherde  i  Vinköl  och  1878  i  Förslöf.  Tryckeriet  fortgick  till 
1858,  då  det  jemte  tidningen  öfvertogs  af 

Konstforvandten  Johan  Petter  Pettersson  från  Göteborg. 
Denne  fortsatte  till  1863,  då  han  den  28  jan.  afled  vid  39  års 
ålder.  Härefter  fortsatte  hans  enka,  Johanna  Magdalena,  som 
drifver  det  under  firma 

Petterssonska  Boktryckeriet  och  utgifver  Skara  Tidning. 
Tryckeriet  förestods  först  af  faktor  K.  A.  Holm,  som  1870  flyt- 
tade  till  Stockholm,  derefter  af  sonen  Karl  Anders  Pettersson  till 
sin  död  1876,  hvarförinnan  han  anlade  nytt  tryckeri  i  Lidköping. 
Från  sistnämnda  år  skötes  tryckeriet  af  den  förres  broder  Knut 
Pettersson,  som  1880  uttog  tillståndsbevis  å  Folkbladet  samt  1884 
å  Skaraborgs  läns  Tidning. 


Norrköping.  Adolf  Fredrik  Raam  (se  sid.  263)  innehade  tryc- 
keriet till  sin  död  den  11  jan.  1802,  hvarefter  hans  enka  Sara 
Johanna  Jonsson  fortsatte  under  firma 

Ad.  Fr.  Raams  enka  både  tryckeriet  och  tidningen  Norr- 
köpings  Tidningar.1  Med  anledning  af  en  anmärkning  från  veder- 
börande förklarar  hon:  >TJtaf  undervisning  och  vana,  under  min 
aflidne   man,  boktryckaren   Raams   sjukliga  belägenhet,  har  jag 

äfven    sedermera  öfversett  allt  hvad  uti  denna  tidning  införes, 

«  — — 

1  Norrköpings  Tidningar  tillhör  de  äldsta  svenska  tidningar.  Privilegium  dera 
erhölls  nämligen  den  15  sept.  1758  och  första  numret  ntkom  den  14  okt.  s.  år. 
Tidningen  utgafs  först  en  gång  i  veckan  (lördag)  till  1787,  derefter  två  gånger  i 
veckan  till  1864,  och  sedan  tre  gånger  tills  den  fr.  o.  ra.  den  1  dec.  1871  började 
utgifvas  sex  gånger  i  veckan.  Utgifvare  af  tidningen  hafva  ända  till  1875,  då  bolag 
bildades,  varit  tryckeriets  egare. 


490 


1800.  NORRKÖPING:  RAAM,  TÖRNEQUIST. 


och  dermed,  blott  i  afseende  å  tyska  språket  begagnat  mig  af 
en  deruti  kun  nog  mans  biträde.  Jag  nyttjar  således  icke  någon 
redaktör  vid  tryckningen  af  denna  tidning . .  .»  Större  delen  af 
tryckeriet  förstördes  genom  vådeld  1811,  och  i  anledning  häraf 
utfärdade  Boktryckeri-societeten  följande  skrifvelse  till  sina  leda- 
möter i  landsorten :  »Med  anledning  af  en  från  boktryckareenkan 
fru  Raam  erhållen  skrifvelse,  i  hvilken  hon  förmäler  den  henne 
vid  sista  vådeiden  i  Norrköping  timade  olycka,  att  större  delen 
af  hennes  egendom  uppgått  i  rök,  hvadan  hon  anropar  sitt  kamrat- 
skaps medlidande  att  genom  någon  frivillig  gåfva  understödja 
henne  i  denna  utan  sin  förskyllan  iråkade  bedröfliga  belägenhet, 
har  societeten  velat  uppmana  tit.  lägga  sin  skärf  till  det  af  socie- 
tetens  i  hufvudstaden  varande  ledamöter  gjorda  sammanskott. 
Skulle  tit.  finna  sina  omständigheter  medgifva  att  vid  detta  till- 
fälle hörsamma  så  väl  kamraters  som  sitt  eget  hjertas  anmaning, 
torde  tit.  vara  af  den  godheten  och  sjelf  till  fru  Raam  afsända 
den  nödhjelp,  hvarigenom  tit.  skall  förvärfva  sig  den  olyckligas 
välsignelser.»  Till  nyåret  1828  hade  fru  Raam  gifvit  sina  lär- 
gossar tillstånd  att  trycka  en  nyårsönskan,  *på  det  desse  genom 
densammas  inlemnande  i  flere  så  kallade  bättre  hus  skulle  för- 
skaffa sig  litet  drickspenningar».  Men  olyckligtvis  saknade  denna 
skrift  tryckort,  hvarför  åtal  följde.  Fru  Raam  fortsatte  trycke- 
riets drif vande  till  1839,  då  hon  den  10  mars  afled  vid  71  års 
ålder.  Tryckeriet  och  tidningen  öfvergingo  derefter  till  hennes 
dotterson 

Johan  Fredrik  Christian  Törnequist,  hvilken  senast  skött 
tryckeriet  och  den  26  nov.  1831  erhöll  tillståndsbref  å  Norrköpings- 
bladet  samt  den  22  mars  1839  å  Norrköpings  Tidningar,  som  han 
med  framgång  skötte  och  för  hvars  tryckande  han  redan  1851 
anskaffade  en  snällpress  från  Sahlberg  i  Stockholm  (hvilken  snäll- 
press ännu  begagnas  i  tryckeriet).  Törnequist  var  född  180G, 
lärde  boktryckeriyrket  hos  Samuel  Rurastedt  i  Stockholm;  var 
en  stilla  och  anspråkslös  man,  ytterst  punktlig  och  ordentlig  i 
sitt  arbete;  han  dog  den  27  dec.  1861,  då  en  minnestecknare 
gaf  honom  det  vitsord,  att  >. . .  om  god  vilja  och  varmt  nit  att 
rättsligen  fullgöra  ett  kall,  som  sannerligen  ej  är  ett  af  de 
lättaste,  —  om  outtröttlig  arbetsamhet,  aldrig  hvilande  tillsyn, 
insigtsfull  skicklighet,  sträng  pligtkänsla,  afsky  för  skandal  och 
nidskrifveri,  ordningskärlek,  redbarhet  i  allt  görande  och  låtande, 
vänfasthet  och  en  flärdfri  karaktär  äro  egenskaper,  som  pryda 
en  man  och  kunna  räknas  honom  till  förtjenst,  så  bör  hans  minne 


3v.  Boktr.-kut.  *97  32 


NORRKÖPING:    NORRKÖPINQ8  TIDNINGAR,  COLLIN  &  C:0,  8COMIDT  &  C:0.       1800. 


blifva  minnet  af  en  sådan  man.»     Tryckeriet  dref  han  till  1860, 
då  det  och  tidningen  öfvertogos  af  hans  son 

Fredrik  Törnequist.  Denne  utvidgade  tidningen  ytterligare 
så  väl  till  format  som  utgifningstid  och  fortsatte  affärens  be- 
drifvande  t.  o.  m.  1874,  då  han  var  egare  af  en  ganska  betydande 
förmögenhet.  Med  denna  kastade  han  sig  dock  in  i  den  då 
rådande  aktiesvindeln  och  blef  genom  två  bolags  konkurs,  deri 
han  äfven  ansvarade  för  betydliga  borgensförbindelser,  alldeles 
ruinerad  och  måste  sjelf  göra  konkurs  1879.  Han  blef  1882 
hufvudredaktör  för  Upsala-Posten  (se  sid.  403).  Tryckeriet  öfver- 
togs  den  1  jan.  1875  af 

Norrköpings  Tidningars  Aktiebolag,  under  hvilken  firma 
tryckeri  och  tidning  fortsättas,  och  i  hvilket  bolag  Fredrik  Törne- 
quist var  verkställande  styrelseledamot  till  1879,  då  denna  be- 
fattning öfvergick  till  hans  broder  Jean  Törnequist.  Denne 
sistnämnde  har  sedan  1802  varit  anstäld  vid  tryckeriet,  till  en 
början  såsom  praktiserande  i  yrket  och  sedan  såsom  kassör,  hvar- 
jemte  han  biträder  inom  tidningens  redaktion.  Familjen  Törne- 
quist är  således  en  verklig  boktryckare-  och  tidningsmannafamilj. 

J.  L.  Belfrage  anlade  ett  mindre  tryckeri  den  12  okt.  1820, 
ehuru  det  icke  länge  egde  bestånd.  Vi  återfinna  honom  senare 
i  Arboga  m.  fl.  städer. 

Collin  &  C:o  hitflyttade  sitt  i  Mariefred  (se  under  denna 
stad)  förut  drifna  tryckeri  hösten  1828,  då  Collin  blef  stads- 
kirurg och  lasarettsläkare  i  Norrköping.  Johan  Gabriel  Collin 
var  född  i  Stockholm  den  0  april  1794,  blef  student  i  Upsala 
1812,  med.  fil.  kand.  1818,  kir.  kand.  1819,  kir.  mag.  1820,  erhöll 
1831  professors  namn,  heder  och  värdighet  och  blef  1845  medicine 
hedersdoktor  i  Upsala,  1847  blef  han  ledamot  af  Vetenskaps- 
akademien och  1850  riddare  af  Nordstjerneorden.  Efter  åtskillig 
tjenstgöring  såsom  läkare  blef  han  läkare  vid  Åkers,  Länna  och 
Skeppsta  bruk  och  var  derjjemte  praktiserande  läkare  i  Mariefred; 
från  sina  ofvannämnda  befattningar  i  Norrköping  erhöll  han 
afsked  1834.  Collin  öfvertog  1837  äfven  Bohlins  bokhandel  i  Norr- 
köping, samt  var  en  mycket  flitig  medicinsk  skriftställare;  han 
dog  den  23  sept.  1879.  Tryckeriet  öfvertogs  den  25  april  1831 
af  med.  d:r  Gustaf  Eriksson,  som  förut  varit  delegare  deri,  och 
han  dref  det  under  firma 

N.  Schmidt  &  C:o  (tryckeriet  förestods  af  faktor  Nimrod 
Schmidt,  senare  boktryckare  i  Vexiö,  se  sid.  504).  Gustaf  Eriks- 
son var  född  i  Marstrand   den  4  aug.  1789,  blef  student  i  Åbo 


498 


1800.  NORRKÖPING:    BOHLIN,    ÖSTLUND    &  BERL1NO. 


1H()5  och  egnade  sig  åt  den  medicinska  banan;  tjenstgjorde  som 
extra  underlärare  i  fälttåget  mot  Norge  1808 — 1809  och  blef 
1810  bataljonsläkare  vid  Uplands  regemente.  Han  begaf  sig  nu 
till  TJpsala  och  erhöll  1812  den  filosofiska  graden  och  1817  den 
medicinska.  Eriksson  blef  1811)  stadsfysikus  i  Norrköping  och 
erhöll  1824  professors  titel;  han  tog  1832  afsked  från  sin  be- 
fattning i  Norrköping,  men  blef  1838  stadsläkare  derstädes,  hvil- 
ken  befattning  han  innehade  till  1852,  då  han  begärde  och  erhöll 
afsked  med  pension.  Eriksson  erhöll  den  2  dec.  1828  tillstånds- 
bref  å  Norrköpingsbladct  och  den  10  febr.  1830  å  Ben  nyaste 
Journalisten.  Strängt  konservativ  i  politiken,  förfäktade  han 
flitigt  sina  åsigter  dels  i  den  af  honom  1845 — 4(5  utgifna  Östgöta 
patrioten  och  dels  i  Posttidningen  och  i  »Tiden»,  till  hvilka  tid- 
ningar han  insände  sina  uppsatser.  I  bref  till  kanslirådet  Wall- 
mark  meddelar  han,  att  han  i  allmänhet  på  sina  mångfaldiga 
litterära  företag  varit  van  att  aldrig  skörda  annat  än  förlust, 
samt  att  hans  politiska  tänkesätt  helt  och  hållet  instämde  med 
Wallmarks  i  att  lika  fördöma  all  ultraism  och  att  ära  det  ideella 
konungadömet  och  för  dess  skull  äfven  den  reelle  innehafvaren. 
I  ett  annat  bref  till  samme  man  klagar  han  öfver  att  prenumera- 
tionen å  Östgöta  patrioten  var  så  ringa,  att  den  med  nöd  betäckte 
tryckningskostnaden,  h vadan  den  måste  upphöra.  Eriksson  dog 
i  Norrköping  den  15  febr.  18(>5.  Tryckeriet  hade  han  redan  i 
juni  1833  sålt  till 

Bokhandlaren  Aim.  Boiilin,  h vilken  den  29  nov.  1833  erhöll 
tillståndsbref  å  Aftonbladet  i  Norrköping  och  dref  tryckeriet  t.  o.  m. 
1836,  då  det  såldes  till  P.  M.  Lindh  i  Örebro,  hvilken  åter  sålde 
en  stor  del  deraf  till  Lundbergska  tryckeriet  i  Karlstad  och  resten 
till  Bergman  i  Falun. 

Östlund  &  Berling  hitflyttade  i  okt.  1840  sitt  tryckeri  från 
Karlshamn  och  drefvo  det  till  1854,  då  bolaget,  dels  genom  af 
Östlund  ingångna  borgensförbindelser  och  dels  genom  förluster 
å  pappersbruket  Ny  q  värn,  nödgades  göra  cession.  Båda  bolags- 
mäunen  begåfvo  sig  derefter  till  Stockholm.  C.  E.  Östlund  för- 
sökte sig  såsom  lumphandlare,  men  lyckades  icke  heller  dermed; 
han  dog  1878.  F.  T.  Berling  förvärfvade  sig  snart  genom  lyckade 
spekulationer  en  oberoende  ställning  och  är  fortfarande  gross- 
handlare i  Stockholm.     Tryckeriet  öfvertogs  1854  under  firma 

f.  d.  Östlund  &  Berlingska  Boktryckeriet  af  grosshandlarne 
Th.  Johns  &  C:o,  hvilka  året  derpå  flyttade  det  till  Stockholm 
(se  sid.  453). 


499 


NORRKÖPING  :  FÖRKN:S  TRYCKERI,  BRÖDERNA  JOHANSSON,  WALLBERG  &  CO.     1800. 


Verkmästaren  vid  Drags  aktiebolag  C.  F.  Palmgren  och 
boktryckaren  P.  M.  F.  Lundberg  anlade  tryckeri  i  mars  1858, 
hvilket  drefs  i  den  förres  namn  till  juni  s.  år,  då  Palmgren  ut- 
trädde och  tryckeriet  under  firma 

Föreningens  Boktryckeri  öfvergick  till  ett  bolag,  bestående 
af  P.  M.  F.  Lundberg  samt  Georg  och  August  Starbäck.  De 
utgåfvo  Nya  Norrhöpingslcuriren.  Lundberg  utgick  ur  firman 
1802  och  flyttade  till  Nyköping,  h  varefter  tryckeriet  fortgick 
ett  par  år  och  sedan  köptes  af  konstförvandten  E.  Kåhre  och 
A ug.  Johansson,  h vilka  fortsatte  omkring  ett  hälft  år,  h varefter 
Johansson,  som  förut  varit  faktor  hos  Törnequist,  återgick  till 
denna  befattning  och.  Kåhre  flyttade  tryckeriet  till  Stockholm 
18<iT>  (se  sid.  454). 

Under  firma  Bröderna  Johansson  anlades  1871  tryckeri  af 
tre  söner  till  boktryckaren  E.  G.  Johansson  i  Karlshamn,  näm- 
ligen jernvägst  jenstemannen  Gr.  Johansson  och  konstförvandterna 
Erik  och  Svante  Johansson.  Dessa  fortsatte  till  1873,  då  bolaget 
upplöstes.  G.  Johansson  fortsätter  sin  verksamhet  såsom  jemvägs- 
tjensteman,  Erik  Johansson  blef  boktryckare  i  Halmstad  och 
Svante  Johansson  begaf  sig  till  Stockholm,  der  han  nu  är  sättare- 
faktor  hos  Gernandts  Boktryckeri-aktiebolag.  Tryckeriet  öfver- 
togs  sistnämnda  år  under  firma 

M.  W.  Wallberg  &  C:o  af  bokhandlaren  M.  W.  Wallberg 
och  boktryckaren  Joh.  Jonson.  Dessa  hitflyttade  1875  äfven  sitt 
i  Linköping  förut  egande  tryckeri. 

Under  firma  Accidenstryckeriet  anmälde  litteratören  Carl 
Johan  Pettersson  tryckeri  den  1  okt.  1881. 

Bokhandlaren  Johan  Ulrich  (son  till  F.  D.  Ulrich,  se  sid.  203) 
sökte  den  10  nov.  18(M)  att  få  anlägga  tryckeri  i  Norrköping, 
»h  varom  denna  stad  är  i  verkligt  behof,  emedan  der  förut  blott 
finnes  ett,  som  dessutom  är  otillräckligt  och  ej  i  bästa  stånd». 
Konsistoriets  och  enkan  Raams  yttrande  infordrades.  Denna 
senare  förklarade  att  »det  ringa  som  för  staden  och  dess  invånare 
kan  vara  att  sköta,  på  långt  när  icke  förslår  till  de  vid  mitt 
tryckeri  varande  fyra  arbetares  sysselsättande».  Magistraten  in- 
tygade att  enkan  Raam  ordentligen  och  efter  föreskrift  fullgjort 
det  af  magistraten  henne  anförtrodda  arbetet.  Hofkansleren  till- 
styrkte dock  den  20  febr.  1810  ansökningen  »med  anledning  af 
de  grundsatser,  som  bestämt  Eders  Maj:t  till  medgifvande  af  ett 
friare  utrymme  för  litteraturen  och  dermed  gemenskap  egande 
yrken».     Tryckeriet  kom  dock  icke  till  stånd. 


500 


1800.  KARLSKRONA:    AMIRAL1TET8D0KTRYCKER1ET,    BAGGE. 


Kariskrona.  Carl  Fromhold  Svinilufvud  (se  sid.  205)  fortsatte 
Amiralitetstryckeriets  drif vande  och  utgifvandet  af  Carlskrona 
Veckoblad  till  sin  död  den  12  april  1818,  hvarefter  hans  enka, 
Maria  Kristina,  född  Winqvist,  dref  tryckeriet  med  tryckort: 
»K.  Amiralitets-Boktryckeriet,  hos  Maj.  och  Ridd.  Swinhufvuds 
Enka>,  till  sin  död  den  20  jan.  1821.  Hon  testamenterade  trycke- 
riet till  sin  fosterdotter,  enkefrn  Beata  Ulrika  Gyllenskepp,  född 
Hallen,  hvilken  den  23  nov.  sistn.  år  gifte  sig  med 

Konstförvandten  Per  Erik  Flygare,  som  härigenom  blef  egare 
af  tryckeriet.  Han  var  född  den  27  nov.  171)5,  erhöll  den  10  dec. 
1821  tillståndsbref  ä  Carlskrona  Veckoblad  och  fortsatte  till  sin 
död  den  11  mars  1837,  hvarefter  enkan  den  20  s.  m.  erhöll  tillstånds- 
bref å  tidningen  och  dref  tryckeriet  under  firma  P.  E.  Flygares 
Enka  till  1850,  från  och  med  hvilket  år  tryckeriet  och  tidningen 
under  firma 

A.  &  F.  Hallen  öfvertogos  af  hennes  brorsöner  Carl  Alfred 
och  Folke  Gerhard  Hallen.  Dessa  fortsatte  gemensamt  till  den  1 
jan.  1850,  då  den  förre  ensam  öfvertog  tryckeriet  och  firman  blef 

Alfred  Hallen.  Han  innehade  det  till  1872,  då  han  afled  den 
28  febr.  i  en  ålder  af  nära  51  år.  Derefter  öfvertog  Folke  Hallen, 
nu  stadskassör,  åter  tryckeriet,  hvilket  från  1873  års  början  drefs 
under  den  gamla  firman 

Amiralitetsboktryckeriet,  och  utarrenderade  det  till  konst- 
förvandten August  Andersson  samt,  sedan  denne  vid  28  års  ålder 
aflidit  den  2  aug.  1875,  till  läroverksadjunkten  Oskar  Emanuel 
Björling  till  aug.  1878.  Under  aug. — dec.  1878  var  faktor  C.  J.  G. 
Aurell  ansvarig  för  tryckeriet  och  förestår  det  fortfarande,  sedan 
Folke  Hallen  med  1879  års  ingång  åter  öfvertagit  tryckeriets 
drifvande.  Han  ändrade  firman  enligt  ett  äldre  privilegiebref  till 
Amiralitets-  och  Stadsboktryckeriet  och  fortsätter  utgifvandet  af 
Karlskrona  Veckoblad,  som  med  något  afbrott  fortgått  sedan  1754. 

Boktryckaren  i  Kalmar  F.  G.  Bagge  anlade  tryckeri  äfven 
i  Karlskrona  1812.  I  skrifvelse  till  hofkansleren  s.  år  protesterar 
Svinhufvud  mot  detta  tryckeris  anläggande,  anförande:  *. . .  Denne 
man  har  vid  sjörätten  härstädes  varit  anklagad  och  till  rätta  stäld 
för  det  han  genom  coopwerdie-skepparen  Westergren  låtit  för- 
sänka ett  fartyg,  som  verkligen  förolyckats.  Detta  grofva  brott 
kunde  väl  icke  fullkomligen  mot  honom  bevisas,  men  Kongl.  Maj:t 
har  uti  dess  nådiga  utslag  den  19  okt.  180H  . . .  funnit  mer  än 
halfva  skäl  emot  honom  samt  sålunda  stält  honom  under  fram- 
tiden.   Herr  ekonomie-direktören  Bagges  person  och  detta  för- 


601 


KARLSKRONA:  AMKEN  &  C:0,  8KOUQU,  WITT,  BROVALL,  BOLAGSTRYCKERIET.    1800. 


hållande  gifva  mig  fullkomlig  både  anledning  och  rättighet  att 
på  det  kraftigaste  protestera  emot  bemälte  Bagges  tillämnade 
boktryckeris  anläggande  här  i  staden  . . .»  Tryckeriet  kom  emel- 
lertid till  stånd,  men  förblef  obegagnadt.  Den  22  febr.  1817 
anmälde  Bagge  att  han  ämnade  ånyo  sätta  det  i  gång,  hvilket 
dock  icke  synes  hafva  blifvit  verklighet. 

Under  firma  Georg  Ameen  &  C:o-  anlade  hofrättsauskultanten 
Georg  Ameen  tryckeri  okt.  1838.  Georg  Fredrik  Ameen  är  född 
i  Karlskrona  den  11  sept.  1811,  blef  1827  student  i  Lund,  der 
han  1833  undergick  juridisk  examen  och  antogs  till  auskultant 
i  Skånska  hofrätten.  Efter  att  hafva  tjenstgjort  på  åtskilliga 
ställen  nedsatte  han  sig  i  fcarlskrona  och  började  utgifva  tid- 
ningen Najaden,  hvarå  han  erhöll  tillståndsbref  den  4  dec.  1838, 
och  hvilken  han  nästan  ensam  redigerade,  ehuru  han  icke  länge 
sjelf  ansvarade  derför,  till  1852,  då  den  upphörde.  Senare  upp- 
satte han  Blekingsposten.  Han  begaf  sig  till  Stockholm  för  att 
biträda  vid  reglerandet  af  några  frågor  rörande  sjöförsvaret, 
var  1853  notarie  i  Konstitutionsutskottet  och  1855  sekreterare  i 
Generalpoststyrelsen  samt  blef  1860  postdirektör  i  Göteborg.  Han 
har  utgifvit  åtskilliga  skrifter  och  öfversättningar.  Tryckeriet 
öfverlemnade  han  1855  till 

Faktorn  Carl  Fredrik  Skouoh,  som  dref  det  och  utgaf  Nya 
Blekingsposten  till  1804,  då  han  vid  40  års  ålder  afled  den  10  maj, 
h varefter  tryckeriet  fortgick  för  sterbhusdelegarnes  räkning  till 
sept.  s.  ar,  då  det  inköptes  af 

Clemexs  Witt,  hvilken  utgaf  Nyaste  Bhhingsposten  och  fort- 
satte tryckeriets  drifvande  till  sin  död  den  15  mars  1873.  Witt 
var  fbdd  i  Karlskrona  den  14  jan.  1843,  och  visade  redan  som 
ung  mycken  håg  för  matematiska  studier;  han  tog  med  heder 
skeppsbyggen-  och  konstruktions-officersexamen  samt  egnade  sig 
sedan  med  stort  intresse  åt  sin  publicistiska  verksamhet.  Efter 
hans  död  öfvertogs  tryckeriet  af 

Edvard  Brovall,  hvilken  förut  såsom  faktor  förestått  det. 
Härifrån  utgifves  Nyare  Blekingsposten. 

Under  firma  Bolaqstryckeriet  började  förre  boktryckaren 
Alfr.  Stenbeck,  faktor  P.  Nilsson  och  landskanslisten  F.  A.  Blom- 
qvist  1809  drifva  det  af  dem  inköpta  Stenbeckska  tryckeriet  i 
Karlshamn.  Stenbeck  utgick  ur  firman  redan  1870  och  arbetade 
sedan  i  Oskarshamn.  De  båda  öfriga  kompanjonerna  fortsatte 
till  1873,  då  Nilsson  reste  och  sedan  blef  faktor  a  östersunds- 
postens tryckeri,  der  han  afled  omkring  1882.  Tryckeriet  öfvergick 


502 


1800.  KAUL8KRONA:    LÅN8BOKTBYCKEBIBT.      VEXIÖ:    RASK. 


till  konstförvandterna  F.  J.  Hjertberg  och  G.  T.  Westerdahl,  1874 
till  Hjertberg  samt  kantorn  och  organisten  i  Lösens  och  Auge- 
rums  församlingar  J.  P.  Kjällqvist,  samt  1875  till  fil.  d:r  R.  O. 
Olivecrona,  som  ändrade  firman  till 

Aktiebolaosboktryckeriet,  hvilket  fortgick  till  1878,  da  fir- 
man blef 

Länsboktryckeriet  och  tryckeriet  öfvertogs  af  litteratören 
Göte  Bjurman.  Tryckeriet  brandskadades  188*5,  men  återstäldes 
och  utvidgades.  Härifrån  ntgifvas  Blekinge  läns  Tidning  och 
Ronneby  Tidning.     Tryckeriet  har  filialafdelning  i  Ronneby. 


Vexift.  Christina  Catharina  Thetzell,  född  Hempell  (se  sid. 
267)  dref  gymnasiitryckeriet  till  1802,  dä 

Handelsbokhållaren  Sven  Rask  anmälde  sig  som  köpare  af 
tryckeriet  och  anhöll  om  konsistorii  förord  till  erhållande  af 
privilegium  a  boktryckeri,  och  »som  handelsbokhållaren  Rask  är 
allmänt  känd  och  vitsordad  för  en  sedig  och  anständig  yngling, 
om  hvilken  man  har  anledning  att  göra  sig  de  bästa  förhoppningar, 
det  han  med  flit  och  ordentlighet  skall  förestå  boktryckeriet  här- 
städes,  som  snart  behöfver  genom  en  verksam  och  driftig  man 
upphjelpas  och  räddas  från  ytterligt  förfall»,  så  ansåg  konsi- 
storium icke  betänkligt  att  rekommendera  honom.  Rask  köpte 
den  hälft  af  tryckeriet,  som  egts  af  Jonas  Magnus  Bergenholtz, 
och  erhöll  den  andra  hälften  genom  gifte  med  Thetzells  dotter. 
Privilegium  å  tryckeriet  erhöll  han  den  14  dec.  1802.  Tryckorten 
var  i  början:  »Wexiö  Kongl.  Gymnasii  Boktryckeri,  Sven  Rask 
och  Christina  Catharina  Thetzell,  Interessenter».  Enkan  Thetzell 
var  född  i  febr.  1755  och  dog  den  25  juli  1829.  Efter  1807  ut- 
sattes endast  Rasks  namn.  Han  afgifver  sjelf  följande  biografi: 
»Sven  Rask,  född  i  Nöbbeled  socken  af  Kronobergs  län  den  25 
jan.  1781.  Fadern  sergeant.  Lärt  (gratis)  läsa,  skrifva  och  räkna 
af  nu  varande  kyrkoherden  prosten  Lång  i  Södermanland  och 
Helgestad  pastorat.  Kom  år  1794  i  bodlära  hos  handelsman  Em- 
mertz  i  Karlskrona,  och  derifrån  (emedan  han  lade  ned  handeln) 
till  handelsman  Gust.  Wiberg  i  Vexiö  1795,  der  jag  vardt  för 
handelsbokhållare  förklarad  1800.  Kom  derifrån  och  till  handels- 
man Jonas  Jönsson  i  Karlskrona  1802,  sedan  jag  köpt  halfva  falt 
blifna  kongl.  Gymnasii  boktryckeriet  i  Vexiö,  det  jag  nu  eger 
helt.  Gift  med  min  företrädares  kongl.  gymn.  boktryckaren  And. 
Thetzells  äldsta  dotter  (Beata  Catharina)  den  20  maj  1803  och  har 


603 


VEXIÖ:    RASKS    ENKA,    N.    SCH  Ml  DT   Si    C:0,    B3UG.  1800. 


sedermera  med  henne  aflat  5  barn,  af  hvilka  3:ne  (en  son  med 
namnet  Cicero  och  2:ne  döttrar)  lefva  och  2:ne  äro  döde.  Löste  nytt 
kongl.  privilegium  på  mitt  egande  kongl.  Gymnasii  boktryckeri 
samt  lät  introducera  mig  i  lofl.  Boktryckeri-societeten  1804.  Blef 
Fr.  Mur.  i  Kristianstad  1808,  der  jag  bevärdigades  med  7:de  gr. 
1814.  Blef  utgifvare  och  redaktör  för  Vexiöbladet  1811,  h vilket 
derefter  och  isynnerhet  1813 — 14  vållat  mig  mycken  olägenhet 
för  sanningens  skull,  så  att  jag  varit  hardt  nära  förderfvet,  om 
icke  en  högre  hand  skyddat  mig,  hvarom  en  märkvärdig  rätte- 
gång under  rubrik:  Hvardagshändelser  nogsamt  vittnar.  Blef 
1813  allmänt  kallad  till  ordförande  i  Inqvarterings-komitén  i 
Vexiö.  Direktör  1812.  =  1  Cor.  15:  10.  —  2  Cor.  11:  si.»  —  Rask 
dog  den  6  maj  1819,  hvarefter  tryckeriet  under  firma 

Sven  Rasks  enka  fortsattes  i  obetydlig  skala.  .  Med  anledning 
af  en  anmärkning  om  arkivexemplars  sändande  skrifver  enkan 
Beata  Rask  (född  1776,  död  den  10  okt.  1853)  den  23  okt.  1820: 
». . .  Jag  blef  genom  hans  (mannens)  frånfälle  försatt  uti  den  be- 
klagansvärdaste belägenhet:  omgifven  af  flera  barn,  som  ej  kunde 
försörja  sig  sjelfva,  försänkt  i  skulder.  . . .  Jag  ej  mäktade  hålla 
en  gesäll,  utan  måste  våga  detta  företag  med  biträde  af  min 
13-ärige  son  och  2:ne  andra  gossar  ungefär  vid  samma  ålder. 
Med  så  klena  och  oöfvade  arbetare  på  mitt  boktryckeri,  har  jag 
visserligen  icke  kunnat  utgifva  några  egentliga  s.  k.  skrifter,  utan 
har  jag  hufvudsakligen  måst  inskränka  mig  inom  Landshöfdinge- 
ernbetcts  kungörelser,  Vexiö  stifts  tidning  och  Vexiö  Vecko- 
blad. .  .  .--■  Tryckeriet  fortgick  under  samma  firma  till  1840,  då 
messingsslagaren  A.  Wikbom  inköpte  det  för  sin  måg,  bok- 
tryckaren i  Borås 

Nimroi)  Scilmidt.  Denne  var  född  den  1  jan.  1808,  hade  varit 
medhjelpare  och  korrektor  hos  J.  E.  Lundström  i  Jönköping  och 
förestått  Erikssons  tryckeri  i  Norrköping.  Han  erhöll  den  2  jan. 
1835  tillståndsbref  ä  Vexiöbladet,  blef  s.  år  boktryckare  i  Borås, 
hvarifrån  han  återvände  hit  och  den  6  nov.  1838  ånyo  erhöll 
tillståndsbref  å  Vexiöbladet,  som  han  utgaf  till  sin  död  den  13 
juni  1844.  Tryckeriet  hvilade  derefter  till  den  IG  aug.  s.  år,  då 
det  öfvertogs  af  J.  P.  Lönnegren. 

Konstförvandten  Carl  Fredrik  Bero  anmälde  den  10  febr. 
1812  nytt  tryckeri  och  bokhandel  okt.  s.  år.  Den  12  nov.  anmälde 
han  tidningen  Den  anspråkslöse  Samlaren,  att  utkomma  från  och 
med  1813,  men  anhöll  den  20  nov.  sistn.  år  att  få  ändra  titeln 
till    Vexiö   Tidning,  hvarä  han  den  7  dec.  s.  år  erhöll  tillstånds- 


504 


1800.  VEXIÖ:    LÖNNEOREN,  DEURELL,  LJUNGSTRÖM,  8PORSÉN,  SÖDERGREN. 


bref.  Han  ingick  nov.  1812  kompaniskap  med  studeranden  Nils 
Guiilin.     Berg  var  senare  i  Kalmar. 

Johan  Petter  Lönnegren  hitflyttade  från  Lund  och  anlade 
tryckeri  den  2  juni  1834  samt  erhöll  den  8  dec.  s.  år  tillstånds- 
bref  å  tidningen  Telegrafen  i  Vexiö  och  utgaf  1837-  40  Vexiö 
Läns  Tidning,  hvarä  han  den  29  nov.  1830  erhöll  tillständs- 
bref.  Han  inköpte  1844  äfven  N.  Sehmidts  tryckeri,  dref  detta 
under  iirnia  f.  d.  Rasks  boktryckeri  och  fortsatte  derifrån  ut- 
gifvandet  af  Vexiöbladet  från  den  10  aug.,  med  n:r  1  (25)—  20(44), 
eller  till  årets  slut,  hvarefter  detta  tryckeri  sammanslogs  med 
hans  förut  innehafda.  Han  fortsatte  härifrån  utgifvandet  af 
Vexiöbladet  till  den  21)  sept.  1855,  dä  han  i  n:r  39  tager  afsked 
af  Vexiöpubliken  och  nedlägger  sin  verksamhet  här.  Han  flyt- 
tade till  Stockholm  (se  sid.  453). 

Anders  Gustaf  Deurell,  faktor  hos  Lönnegren,  anlade  tryc- 
keri nov.  1840  och  började  med  år  1847  utgifva  Nya  Vexiöbladet, 
hvarmed  han  fortsatte  till  1849,  dä  han  dog  den  25  maj  i  en 
ålder  af  nära  31  år.     Under  firma 

A.  Gr.  Deurells  enka  fortsattes  tryckeriet  och  tidningen 
t.  o.  m.  den  7  okt.  1853,  då  båda  inköptes  af 

Lektor  Henrik  Samuel  Cederschiöld,  som  är  född  den  25  okt. 
1824,  blef  1875  rektor  vid  högre  allm.  läroverket,  1874  justitie- 
statsministerns  tryckeri-ombud  och  1873  riddare  af  Nordstjerne- 
orden.  Cederschiöld  fortsatte  tryckeriet  och  Nya  Vexiöbladcts 
utgif vande  till  slutet  af  år  1857,  då  de  ånyo  såldes  till 

Edvard  Ljungström,  förut  faktor  å  detta  tryckeri,  hvilken 
fortsatte  tryckeriets  drifvande  och  tidningens  utgifvande.  Han 
dog  den  11  febr.  1870  vid  43  års  ålder,  hvarefter  hans  moder, 
enkefru  Andriette  Ljungström,  född  Fornander,  samt  hans  enka 
och  syster  fortsatte  under  firma 

Edvard  Ljungströms  arfvingar.  Modern  dog  den  8  dec.  1878 
vid  74  års  ålder,  och  tryckeriet  och  tidningen  köptes  jan.  1879  af 

Litteratören  Otto  Sporsén,  förut  medarbetare  i  »Barometern  > 
i  Kalmar,  som  innehafver  tryckeriet  och  fortfarande  utgifver 
Nya  Vexiöbladet  samt  fr.  o.  m.  1884  äfven  Kronobergs  läns  Vecko- 
tidning. 

Bokhandlaren  Carl  Gustaf  Södergren  anlade  boktryckeri 
okt.  1851  och  dref  det  till  1875,  då  det  nedlades. 

Herman  Stenbeck  från  Karlshamn  inköpte  A.  Stenbecks 
tryckeri  i  Skeninge  och  hitflyttade  det  1805,  samt  tryckte  från 
1867  till  1869  Smålandsposten.    Han  utgaf  från  1870  Kronobergs 


606 


VEXIÖ:    8TENBECK,    SMÅLANDSPOSTEN.      KARLSTAD:    HORRN.  1800. 


läns  Tidning,  som  fortgick  till  den  13  okt.  1876,  då  tryckeriet 
och  tidningen  inköptes  af  B.  F.  Ekerot  och  förenades  med 

Smålandspostens  tryckeri,  hvilken  firma  seminariiadjunkten 
F.  J.  Munther  och  medintressenter  1870  anlagt.  Det  öfvertogs 
i  jan.  1872  af  handlanden  Gr.  Kydeberg  och  i  nov.  s.  år  af  littera- 
tören Hjalmar  Ekerot  samt  okt.  1876  af  dennes  fader  apotekaren 
Bror  Fredrik  Ekerot.  Denne  senare,  född  i  Kalmar  1817,  var 
riksdagsman  i  borgareståndet  och  i  andra  kammaren  samt  bank- 
direktör och  dog  i  Gemla,  Småland,  den  13  april  1883.  Tryckeriet 
och  tidningen  inköptes  1877  för  25,000  kr.  af  läroverksadjunkten 
Axel  Viktor  Forsberg,  som  fortfar  att  drifva  det  och  derifrän 
utgifver  tidningen  »Smålandsposten,  Kronobergs  läns  tidning»  och 
sedan  1884  derjemte  Smålandspostens  Veckoblad.  Sistnämnda  är 
upptogs  till  bolagsman  i  affären  litteratören  A.  Hedenstjerna. 


Karlstad.  Johan  Laurentius  Horrn  III  (se  sid.  268)  fortsatte 
tryckeriets  drifvande,  men  kunde  icke  tillfredsställa  de  fordringar, 
som  landshöfdingen  hade  på  en  ordentlig  boktryckare.  Så  klagade 
landshöfding  von  Nolcken  hos  hofkansleren  öfver  Horrns  för- 
summelse vid  kungörelsernas  tryckande,  och  i  skrifvelse  den  21 
maj  1803  anför  han  att  det  ». . .  oftast  inträffat  att  de,  fastän 
helt  korta  på  1/2  eller  V4  ai*k,  i°ke  kunnat  tryckta  återfås  på 
en  och  en  half  vecka  samt  14  dagar;  och  då  jag  icke  kunnat 
längre  fördraga  denna  Horrns  försummelse,  som  ej  sällan  för- 
orsakar ledsamheter  och  vållar  att  vissa  skyldigheters  fullgörande 
inom  föreskrifven  tid  möjligen  icke  kan  verkställas,  anser  jag  mig 
föranlåten  hemställa,  om  icke  Horrn,  som  genom  ett  omåttligt 
bränvinssupande  och  liderlighet  i  hög  grad  blifvit  och  är  till 
arbete  oskicklig,  må  från  denna  befattning  skiljas  och  en  annan 
mera  tjenlig  person  i  hans  ställe  utses  och  härstädes  få  sig 
nedsätta.»  I  följd  häraf  tillskref  hofkansleren  den  26  maj  s.  år 
konsistoriets  ordförande:  »I  anledning  af  den  klagan...  att 
gymnasii  boktryckare  Horrn  till  hinder  och  olägenhet  i  länets 
styrelse,  ofta  försummat  tryckningen  af  angelägna  och  skyndsam- 
het fordrande  kungörelser,  hvarom  han  af  landshöfdingeembetet 
anlitas,  . .  .  får  jag  härmedelst  erinra  tit.  om  den  försorg,  hvilken 
enligt  Kongl.  Majrts  nådiga  privilegium  af  den  10  nov.  1749  konsi- 
storium åligger  att  om  boktryckeriets  tillbörliga  handhafvande 
draga,  och  hyser  icke  minsta  tvifvelsmål  att  tit.,  till  bibehållande 
af  dessa  privilegier,  antingen  tillhäller  Horrn  att  sina  skyldig- 


606 


1800.  KARLSTAD:    NORDHOLM. 


heter  fullgöra,  eller  en  mera  duglig  boktryckare  i  hans  ställe 
anskaffar.»  Konsistorium,  som  fann  klagomålen  grundade,  afsatte 
Horrn  från  sin  befattning.  (Han  dog  i  Örebro  den  25  okt.  1822, 
62  år  gammal.)    Tryckeriet  öfverlemnades  den  16  juli  1803  åt 

Emanuel  Nordholm.  Landshöfdingen  var  emellertid  icke 
heller  nöjd  med  denne,  utan  klagade  ånyo  hos  hofkansleren  den 
10  aug.  1803.  Den  17  aug.  tillskref  åter  hofkansleren  derför 
konsistoriets  ordförande,  anförande,  att  då  ». . .  till  min  kunskap 
kommit,  att  tit.  i  anledning  af  min  den  26  sistl.  maj  aflåtna  skrif- 
velse  och  sedan  boktryckaren  Horrn  undfått  en  slutelig,  men 
fruktlös  varning  att  sitt  uppförande  förbättra,  väl  skilt  honom 
från  de  boktryckeriprivilegier  han  innehaft,  men  i  stället  öfver- 
låtit  dessa  på  en  Horrns  förre  lärling,  en  yngling  som  blott 
tjenat  såsom  sättare  och  alldeles  icke  skall  ega  den  bevisliga 
erfarenhet  och  kunskap,  som  till  ett  boktryckeris  förestående 
fordras;  hvarigenom  händt,  att  fast  för  en  syn  skull  boktryckeri- 
egarens  namn  blifvit  ombytt,  arbetet  derstädes  nu  såsom  förut 
och  med  lika  vårdslöshet  af  Horrn  och  hans  förra  lärling  ensamma 
bestrides.  . . .»  Konsistorium  svarade  den  31  aug.  s.  år,  att  med 
anledning  af  den  ånyo  framstälda  anmärkningen  ». . .  får  konsi- 
storium intyga,  att  denna  angifvelse  af  en  namnlös  åklagare  om 
lika  vårdslöshet  och  försummelse  som  förut,  utan  anförande  af 
minsta  speciella  faktum,  är,  enligt  konsistorii  på  efterfrågan 
i  denna  sak  grundade  kännedom,  i  sjelfva  grunden  falsk  och 
osannfärdig.  . . .»  Såsom  skäl  för  Nordholms  antagande  anför 
konsistorium,  att  han  uppvisat  arrendekontrakt  med  Horrn  om 
tryckeriet,  och  att  han  är  känd  för  ordentlig  lefnad,  kunskap, 
skicklighet  och  flit  i  boktryckeriskötseln,  samt  att  ingen  annan 
kunnig  man  kunnat  erhållas;  tilläggande  ytterligare :  »Bör  konsi- 
storium icke  heller  lemna  obemält,  att  här  vid  gymnasium  intet 
publikt  understöd,  såsom  vid  flera  andra  gymnasier,  är  till  bok- 
tryckeris anläggande  och  vidmakthållande  vordet  anslaget,  utan 
att  konsistorium  har  ingått  i  enskild  förbindelse  att  anskaffa  och 
bestå  boktryckaren  härstädes  16  rdr  32  sk.  till  hushyra  om  året, 
och  hvarförutan  ingen  boktryckare  velat  sig  i  denna  provins  ned- 
sätta. . . .»  Hofkansleren  svarade  härpå  den  19  sept.:  >Om  jag  å 
ena  sidan  gerna  ser  att  ordningen  vid  boktryckeriet  i  Karlstad, 
oaktadt  den  anledning  jag  haft  att  misstänka  ett  motsatt  för- 
hållande, verkligen  blifvit  återstäld  genom  den  af  tit.  vidtagna 
och  uti  dess  skrif velse  af  den  31  sistl.  aug.  omförmälte  anstalt; 
kan  jag  å  andra  sidan  icke  lemna  oanmärkt,  att  af  tit.  såsom 


607 


KAULSTAD:    NORDHOLM.  1800. 


utlärling  uppgifna  och  till  boktryckare  antagna  Nordholm  uti 
Boktryckeri-societetens  matrikel  och  protokoller  hvarken  finnes 
såsom  lärling  och  ännu  mindre  såsom  konstförvandt  in-  och  ut- 
skrifven  eller  ens  på  något  sätt  nämnd.  Jag  finner  häruti  ett 
nytt  bevis  huru  vid  detta  boktryckeri  hittills  tillgått,  och  måste 
härmedelst  erinra  tit.,  som  öfver  detsamma  eger  närmaste  in- 
seende, att  om  äfven  Nordholm,  utan  att  hafva  lärt  boktryckeri- 
konsten, skulle  kunna  innehafva  ett  boktryckeri,  detta  likväl 
måste  drifvas  och  skötas  med  sådana  arbetare,  hvilka  i  behörig 
ordning  efter  boktryckerireglementets  föreskrift  dertill  blifvit 
eller  blifva  antagna,  inöfvade  och  af  societeten  godkända.  Här- 
igenom skola  utan  tvifvel  klagomål  försvinna  och  konsistorium 
bereda  sig  en  förtjent  tillfredsställelse  för  sin  omsorg  och  beröm- 
liga uppoffring  for  boktryckeriets  bestånd.  Emellertid  och  då 
tit.  endast  tills  vidare  antagit  Nordholm,  hvilket  säkert  var  det 
försigtigaste,  kan  jag  icke  nu  till  Kongl.  Majrts  nådiga  stad- 
fäste] se  anmäla  det  gjorda  ombyte  af  boktryckare.»  Den  10 
dec.  1803  skref  åter  landshöfdingen  och  klagade  öfver  att  Nord- 
holm icke  i  rattan  tid  fullgjort  den  honom  anbefalda  tryckning 
af  detta  års  markegångstaxa.  Hofkansleren  yttrade  i  skrifvelse 
till  konsistorium  den  19  dec:  »Då  det  icke  lätteligen  kan  inses 
hvilket  det  angelägnare  göromål  varit,  som  fordrat  mera  skynd- 
samhet, och  den  föreburna  brist  på  stilar  är  en  skamlig  ursäkt 
för  ett  så  gammalt  tryckeri,  så  kan  jag  icke  anse  Nordholms 
förklaring  för  nöjaktig.  När  härtill  kommer,  att  flera  föregående 
påminnelser  om  rättelse  i  de  vid  detta  boktryckeri  timade  oord- 
ningar icke  varit  af  annan  påföljd,  än  att  Nordholm  dem  oaktadt 
fortfarit  att,  tvärt  emot  lag  och  föreskrift,  icke  utsätta  trycknings- 
orten och  boktryckarens  namn  på  Karlstads  Tidningar,  som  det 
händt  med  n:r  45  af  den  19  sistl.  nov.,  och  hvaröfver  tit.  be- 
hagade hans  förklaring  infordra,  äfvensoin  han  hittills  uraktlåtit 
att  genom  ordentlig  anmälan  i  Boktryckeri-societeten  styrka  sin 
behörighet  att  ett  boktryckeri  förestå;  lär  tit.  icke  finna  under- 
ligt om  jag  tröttnar  att  förnya  fruktlösa  varningar.  Jag  hoppas 
att  denna  må  blifva  den  sista,  och  att,  då  tit.  strängeligen  före- 
häller Nordholm  sitt  i  ofvannämnda  delar  otillbörliga  uppförande, 
samt  sjelf  lemnar  boktryckeriet  i  Karlstad  den  tillsyn  det  så  väl 
behöfver,  en  allvarsammare  handläggning,  å  båda  sidor  obehaglig, 
icke  måtte  blifva  mig  aftvingad.» 

I  skrifvelse  den  14  jan.  1804  anhöll  landshöfdingen  att  ytter- 
ligare   en    boktryckare    måtte    få  nedsätta  sig  i  Karlstad,  men 


-— 


508 


1800.  KAHL8TAD:    NORDHOLM. 


hofkansleren  svarade  den  23  8.  m.  att  han  »ansåg  denna  tillökning 
vara  ganska  betänklig  och  kanhända  skadlig,  då  erfarenheten 
visar,  att  otillräckligheten  af  arbete  för  de  pressar,  som  redan  i 
riket  finnas,  ofta  förleder  innehafvaren  att,  med  öfverträdelse  af 
författningarne,  söka  sin  bergning  på  hvad  sätt  som  helst.  Det 
kan  icke  förmodas,  att  tvänne  boktryckeri-idkare  skulle  i  Karl- 
stad finna  sin  utkomst.»  Anmärkningarne  mot  tryckeriet  fortforo 
emellertid,  men  i  skrifvelse  till  hofkansleren  den  15  febr.  1804 
anför  konsistorium:  ». . .  Som  boktryckaren  härstädes,  ehuru  sjelf 
disponent  af  sitt  tryckeri,  likväl  nyttjar  konsistorii  privilegier 
och  bör  stå  under  dess  närmaste  inseende,  så  vore  ock  utan 
tvifvel  det  till  god  ordnings  vinnande  bäst  att  den  eller  de,  som 
tro  sig  hafva  något  emot  boktryckaren  att  påminna  rörande  för- 
summelse eller  uraktlåtenhet  med  trycket,  sådant  här  på  stället 
till  undersökning  och  rättelse  i  konsistorio  anmäla  borde,  och  då 
först,  om  rättelse,  när  felet  är  begånget,  icke  följa  skulle,  saken 
under  herr  hofkanslerens  skärskådande  andraga . . .  att  en  sådan 
oreda,  som  nu  här  på  öfver  ett  hälft  år  åstadkommits,  förr  aldrig 
varit  och  hvilken  icke  synes  emanera  från  Landskansliet  och  dess 
sekreterare,  men  Landskontoret  och  dess  kamrerare  skall  dels 
sent  inlemna  sina  saker  till  trycket,  samt  efter  korrekturens 
erhållande  med  textens  förändring  och  nya  tillsättningar  göra 
arbetet  för  tryckaren  hindersamt,  dels  på  ett  arbiträrt  sätt  gifva 
honom  mindre  arvode  för  arbetet  än  han  af  andra  undfår,  dels 
vill  tillvälla  sig  en  absolut  myndighet  öfver  boktryckeriet  och 
tryckaren,  med  hvilken  han  icke  har  mera  att  skaffa,  än  att 
låta  trycka  och  derföre  betala.  . . .»  Derjemte  förklarade  konsi- 
storium, att  det  utsett  lektor  Eurén  att  hafva  tillsyn  öfver 
tryckeriet,  öfver  hvilket  beslut  hofkansleren  förklarade  sitt  väl- 
behag. Med  denna  befattning  fortfor  Eurén  till  den  28  okt.  1807, 
då  han  på  begäran  befriades  derifrån. 

Bland  klagomålen  var  äfven  att  boktryckaren  varit  för  dyr 
vid  tryckningen  af  kungörelser,  af  hvilka  landshöfdingen  sändt 
en  del  till  Örebro  för  att  tryckas  derstädes.  I  bref  den  18  okt. 
1804  förklarar  emellertid  hofkansleren:  ». . .  Nordholm  har  utan 
tvifvel  tryckt  Landshöfdingeembetets  insända  kungörelse  i  mindre 
format  än  han  bort,  men  deremot  boktryckaren  i  Örebro  uti 
större  än  han  varit  pligtig.  Då  emellertid  den  förre  nöjt  sig 
för  papper  och  tryck  med  2  rdr,  kan  så  billigt  pris  icke  klandras. 
Utan  tvifvel  måste  enskilda  beställningar  gifva  vika  för  dem 
som  göras  å  erabetets  vägnar,  och  isynnerhet  för  Landshöfdinge- 


609 


KARLSTAD:    HÖIJKR,    WALLENCRONA.  1800. 


embetets  angelägna  kungörelser,  men  skälig  ersättning  bör  icke 
vägras  boktryckaren  för  den  förlust  han  kan  lida  genom  ut- 
häfningar  äfvensom  för  natt-tryck.  . . .» 

Den  20  maj  1804  meddelade  konsistorium  hofkansleren  att 
det  måst  skilja  Nordholm  från  befattningen  och  anhöll  att  få 
antaga 

Studeranden  och  konstförvandten  Emanuel  Höljer,  hvilken 
hade  förestått  Kumblinska  tryckeriet  i  Stockholm  under  den  tid 
det  arrenderades  af  Silfverstolpe  och  som  förevisat  intyg  om  att 
han  var  »försedd  med  tillräckliga  materialier  till  ett  boktryckeris 
uppsättande  med  en  press».  Horrns  hustru  sökte  i  skrif velse  till 
hofkansleren  att  få  bibehålla  tryckeriet  och  drifva  det  genom 
någon  skicklig  faktor,  anförande,  att  »halfva  tryckeriet  med  press, 
stilar  och  alla  tillhörigheter  är  det  enda  arf  jag  efter  min  aflidne 
fader,  boktryckaren  Falck  i  Jönköping,  erhållit  och  således  mig 
tillhörigt».  (Horrns  hustru  Martha  Catharina  Falck  dog  i  Karl- 
stad den  3  dec.  1819  vid  54  års  ålder.)  Då  denna  skrifvelse  kom 
hofkansleren  till  hända,  var  emellertid  redan  Höijer  antagen 
Höljer  namnes  första  gången  som  boktryckare  den  20  okt.  18()4, 
och  fortsatte  att  drifva  tryckeriet  till  sin  död  1809,  men  måste 
i  följd  af  eldsvådor  två  gånger  nästan  på  nytt  uppsätta  det, 
och  han  var  den  första  som  hade  uppsatt  ett  någorlunda  komplett 
tryckeri  härstädes.  Efter  Emanuel  Höijers  död  sökte  hans  broder 
Henrik  Höijer  att  blifva  antagen  till  gymnasiiboktryckare,  men 
konsistorium  antog  den  15  dec.  1809 

Kapten  Gustaf  Wallencrona.  Då  hofkansleren  härom  under- 
rättades, skref  han  den  27  dec.  1809  till  konsistorium:  »Då  jag 
emottog  v.  konsistorii  skrifvelse  af  den  15  dennes,  med  anmälan  af 
dess  åtgärd,  Ii  varigenom  konsistorium  i  den  aflidne  boktryckaren 
Em.  Höijers  ställe  till  gymnasii  boktryckare  antagit  kaptenen 
(t.  Wallencrona,  kunde  jag  så  mycket  mindre  tillbaka  hålla  min 
förundran  öfver  detta  mot  vanlig  ordning  stridande  steg,  som  jag 
förmodade  konsistorium  ännu  hafva  i  minne  den  med  Hofkanslers- 
embetet  år  1804  förda  skriftvexling,  och  att  det  var  då,  som,  i 
stöd  af  gällande  författningar,  icke  konsistorium,  utan  Kongl. 
Maj:t  på  hofkanslerens  underdåniga  anmälan,  i  nådig  skrifvelse 
af  den  5  jan.  samma  år  förordnade  förenämnde  Höijer  att  gymnasii- 
boktryckeriets  privilegier  i  Karlstad  begagna.  Konsistorium  torde 
hafva  sig  bekant,  att  ehuru  skrif-  och  tryckfriheten  vunnit  all 
den  utvidgning,  som  man  under  en  vis  styrelse  har  rätt  att  vänta, 
hafva  de  reglementariska  delarne  af  våra  tryckfrihetsförfattningar 


610 


r 


1800.  KARL8TAD:    LIDBACK. 


ännu  ingen  annan  förändring  undergått,  än  den  som  blifvit  konsi- 
storium meddelad,  och  ordningen  lär  väl  fordra,  att  Hans  Maj:t 
hädanefter  som  förr  meddelar  nådig  tillåtelse  att  drifva  bok- 
tryckerier. Af  denna  anledning  och  om  förra  boktryckarens 
broder,  Henrik  Höijer,  återkallar  sin  i  laglig  väg  ingifna  och  pä 
goda  skäl  grundade  ansökan  om  ofta  nämnda  befattning  —  hvi- 
lande  under  väntan  på  konsistorii  yttrande,  det  Höijer  lofvat 
anskaffa  —  samt  konsistorium  på  vanligt  sätt  inkommer  med 
underdånigt  förord  för  kapten  Wallencrona,  skall  jag  ej  underlåta 
att  i  underdånighet  till  nådigt  bifall  anmäla  konsistorii  önskan 
att  på  honom  öfverlåta  sitt  innehafvande  boktryckeriprivileginm.» 
Wallencrona  blef  emellertid  gymnasii  boktryckare,  men  han  ut- 
arrenderade tryckeriet  april  1820  till  bokhandlaren  J.  R.  Anthons- 
son,  hvilken  dock  dog  den  5  juni  s.  år,  hvarefter  tryckeriet  återtogs 
af  Wallencrona.  Den  18  febr.  1827  förstördes  tryckeriet  genom 
eldsvåda,  men  uppsattes  ånyo  i  mars  s.  år.  Wallencrona  blef 
1810  riddare  af  Vasaorden  och  1822  riddare  af  Carl  XIH:s  orden; 
var  styresman  för  frimurarelogen  i  Karlstad  och  ordförande  i 
hushållningssällskapet  samt  känd  såsom  en  ifrig  och  skicklig 
jägare;  han  var  en  mycket  ordentlig  boktryckare  och  fortfor  till 
1850,  då  han  måste  göra  cession,  hvarefter  tryckeriet  den  15  febr. 
1851  såldes  på  auktion  och  inköptes  af  P.  A.  Norstedt  &  Söner. 
Wallencrona  dog  den  20  juli  1852. 

Förre  länsbokhällaren  Paul  Gustaf  JvÖQiioc:  Lidback,  >som 
numera  kallar  sig  Andreios»,  och,  såsom  hofkanslerens  ombud  vid 
ansökningens  insändande  anmärker,  var  »allmänt  känd  för  under- 
lig och  besynnerlig,  om  icke  i  vissa  fall  mindre  vetande»,  anmälde 
1830  att  han  på  sin  hustrus  förlag  och  med  hennes  penninge- 
tillgångar anlagt  ett  mindre  tryckeri  på  hemmanet  Thye,  inom 
en  half  mil  från  Karlstad.  Landshöfdingeembetet  förklarade  den 
28  aug.  att  afståndet  mellan  Karlstad  och  Thye  »anses  utgöra 
en  half  mil  sjöväg,  men  att  deremot  efter  den  landsväg,  som 
med  begagnande  af  en  färginrättning,  mellan  stadens  egor  och 
Hammarön  nu  är  under  anläggning  och  först  förlidet  år  blifvit 
farbar,  utgör  afståndet  mellan  staden  och  hemmanet  Thye  något 
mer  än  en  mil».  Tryckeriet  kom  emellertid  till  stånd,  och  den 
10  aug.  1830  anmälde  Lidback  Socrates  och  Solon.  Hammarö  tid' 
skrift,  hvarå  han  den  30  okt  erhöll  tillståndsbref.  Denna  tidskrifts 
anmälan  afslutas  sålunda:  »Jag  begagnar  detta  tillfiille  att  till- 
kännagifva  den  ljusare  anledning  jag  fått  att  återtaga  mitt  fordna 
namn  Lidback,  som  jag  1820  fant  mig  hafva  skäl  att  för  en  tid 


611 


KARLSTAD:    LUNDBERG,    KJELLIN,    BERGMAN,    CR0NQUI8T,    FORSSELL.         1800. 


öfvergifva;  jag  bibehåller  dock  äfven  mitt  antagna  namn  Andreios, 
och  blandar  derigenom  för  min  framtid  färgerna  uppå  den  tafla, 
som  framställer  mina  och  de  flesta  menniskors  mognare  öden.» 
Tidskriften  utkom  i  (>(>  n:r  k  4  sk.  b:ko.  Lidback  flyttade  trycke- 
riet dec.  1830  in  till  staden,  hvarefter  det  från  1840  arrenderades 
af  kaptenen  C.  W.  Ugola.  Lidback  var  född  i  Karlstad  1775 
och  dog  på  Dal  1857. 

Under  firma  Lundueroska  tryckeriet  anmälde  nov.  1830  fak- 
torn hos  Wallencrona  Jakob  Lundberg,  lektor  Jöns  Söderberg 
och  konrektor  Norddahl  tryckeri,  hufvudsakligen  bestående  af 
Bohlinska  tryckeriet  i  Norrköping,  som  Lindh  inköpt  och  nu  sålt 
till  firman.  Lundberg  erhöll  den  29  dec.  183G  tillståndsbref  å 
Vermlands  Tidning.  Tryckeriet  fortgick  till  dec.  1850,  då  en  del 
såldes  till  Filipstad  och  resten  inköptes  af 

Bokhandlaren  Carl  Kjellin,  hvilken  1852  äfven  inköpte  E. 
Lundbergs  och  1855  Cronquists  tryckeri,  samt  utgaf  Den  nya 
Vermlands-Tidningen.  Han  fortsatte  till  dec.  1873,  då  det  un- 
der firma 

Carl  Kjellin  &  C:o  öfvertogs  af  provincialläkaren  August 
Fredrik  Ramström  och  konstförvandten  C.  A.  Fahlgren,  hvilka 
utgifva  Nya   Vermlandstidningen. 

Bokhandlaren  Harald  Bergman  anlade  tryckeri  jan.  1841)  och 
utgaf  Vermländska  Korrespondenten;  tryckeriet  och  tidningen  in- 
köptes s.  år  af 

Grosshandlaren  Erik  Lundberg,  som  dref  det  till  1K53,  då 
det  inköptes  af  C.  Kjellin. 

Konstförvandten  Olof  Pettersson  Cronquist  anlade  tryckeri 
juni  1853  och  utgaf  Verml andsposten  samt  dref  tryckeriet  till 
1855,  hvarefter  äfven  detta  tryckeri  inköptes  af  C.  Kjellin. 

Under  firma  Cronquist  &  Forssell  anlades  1855  nytt  tryckeri 
af  O.  Cronquist  och  skräddaremästaren  Carl  Daniel  Forssell  (som 
förut  arbetat  å  Qvists  tryckeri  i  Venersborg  och  sedan  under  flera 
år  vistats  utrikes),  hvilka  från  1850  utgåfvo  Nya  Vermlands- Posten 
och  fortsatte  till  1857,  då  tryckeriet  och  tidningen  öfvertogos  af 

C.  D.  Forssell  ensam.  Från  1872  utgafs  af  honom  Verm- 
lands läns  Tidning,  hvilken  dock  upphörde  hösten  1879,  då  sonen, 
boktryckaren  Albin  Forssell,  började  utgifvandet  af  Karlstads 
Tidning.  Tryckeriet,  som  fortfarande  eges  af  C.  Forssell,  hade 
redan  1855  maskinpress  af  Sahlbergs  tillverkning. 

Per  Elias  Norman  hitflyttade  aug.  1854,  och  utgaf  Carlstads 
Allehanda,  men  var  redan  året  derpå  i  Arboga. 


612 


1800.  ÖREBRO:    N.   M.   L1NDH. 


Örebro.  Nils  Magnus  Lindh  (se  sid.  269)  fortfor  att  drifva 
sitt  tryckeri,  och  omkring  1830  var  detta  sannolikt  det  största 
i  Sverige.  Det  drefs  då  med  en  från  England  1829  införskrifven 
snällpress  (den  första  i  Sverige)  samt  14  handpressar  —  dessa 
senare  alla  af  trä  och  af  den  gamla  Franklinska  konstruktionen. 
Utaf  dessa  gingo  4  oafbrutet  för  tryckning  af  den  vanliga  kate- 
kesen, till  hvilken  N.  M.  Lindh  egde  uteslutande  privilegium 
till  och  med  1832.  Han  hade  nämligen  inköpt  författarens  obe- 
gränsade öfverlåtelse  för  all  tid,  och  hade  således  dennes  hela 
rätt.  —  Det  torde  vara  bekant  att  d.  v.  erkebiskopen  Jac.  Axels- 
son Lindblom  antogs  vara  katekesens  författare  och  i  denna  sin 
egenskap  begärt  och  erhållit  privilegium.  Att  flera  andra  med- 
arbetat vid  redaktionen  samt  att  namneligen  Sam.  ödmann  i 
denna  haft  vida  större  andel  än  den  antagne  författaren,  kunde 
ej  inverka  på  den  lagliga  rätten,  enär  Lindblom  en  gång  blifvit 
antagen  och  erkänd  såsom  författare.  Men  författaren,  eller  hans 
rätts  innehafvare,  kunde  naturligtvis,  enligt  tryckfrihetsförord- 
ningen, utan  alla  privilegier,  göra  sin  rätt  gällande  samt  antasta 
alla  främmande  aftryck  såsom  olagliga  och  konfiskabla  eftertryck. 
Ja,  ännu  så  sent  som  1845  erbjöd  sig  en  af  Sveriges  erkändt 
skickligaste  jurister  och  sakförare  att,  på  egen  bekostnad,  i  denna 
väg  göra  innehafvarens  rätt  gällande,  naturligtvis  mot  en  ansenlig 
ersättning,  i  fall  saken  blefve  lyckligt  utagerad.  Lindh,  hvilken 
nyss  haft  en  långvarig  rättegång  (om  några  numera  antiqverade 
och  förkastade  delar  af  1823  års  evangelieboks-förslag)  samt 
tappat  i  alla  instanser  och  ännu  var  sub  reatu  för  skrifsättet 
under  rättegången,  dristade  emellertid  ej  att  begagna  sig  af  sin 
lagliga  rätt.  Han  förmådde  i  stället  framlidne  erkebiskop  Lind- 
bloms arfvingar  att  ingå  med  underdånig  ansökning  om  förnyadt 
privilegium  och  förband  sig  att,  i  fall  denna  ansökning  beviljades, 
betala  dem  en  ganska  betydlig  summa.   Men  ansökningen  afslogs. 

Efter  egen  uppgift  hade  Lindh  i  ren  behållning  på  sitt  katekes- 
monopol årligen  en  summa  af  minst  9,000  kr.;  och  om  man  besinnar 
att  katekesen  då  kostade  12  kr.  50  öre  för  100,  under  det  att  den- 
samma nu  säljes  för  mindre  än  hälften,  synes  uppgiften  snarare 
vara  för  liten  än  för  hög.  Men  vida  större  än  denna  direkta  vinst 
var  den  indirekta.  Genom  sitt  katekes-monopol  hade  han  näm- 
ligen lyckats  att  göra  alla  Sveriges  bokbindare,  i  hvilkas  händer 
den  stora  allmogehandeln  uteslutande  låg,  sig  skattskyldiga;  och 
ingen  vågade  neka  emottaga,  hvad  Lindh  esomoftast  af  andra 
andaktsböcker  utan  reqvisition  påförde  och  tillsände  dem.    Ja, 


Sv.  Boktr.-kht.  613  33 


Örebro:  *n.  m.  lindh.  i 800. 


mer  än  en,  hvilkena  inköp  af  de  vackrare  Norstedtska  psalm- 
böckerna kommit  till  Lindbs  kännedom,  blef  af  honom  icke  blott 
förvägrad  ytterligare  kredit,  utan  äfven  ansatt  för  sin  gamla 
skuld,  samt  undfick  endast  absolution  mot  högtidligt  löfte  om 
bättring  samt  genom  att  bevisa  sin  tro  med  sina  gerningar  — 
genom  att  reqvirera  partier  äfven  af  sådana  andaktsböcker,  som 
han  hvarken  behöfde  eller  ville  hafva,  men  dem  Lindh  ville  hafva 
utkolporterade.  Och  det  är  nästan  fabelaktigt  hvilka  ofantliga 
partier  af  psalmböcker  och  andaktsböcker  den  tiden  afsattes.  För 
psalmboken  ligger  visserligen  en  förklaring  deri,  att,  efter  1819, 
den  gamla  psalmboken  öfverallt  utträngdes  och  den  nya  infördes; 
men  denna  förklaring  gör  knappt  tillfyllest  vid  betraktande  af 
de  ofantliga  partier  som  försåldes.  Och  de  största  försäljningarne 
af  Lindhs  lager  egde  rum  snart  sagdt  på  de  orter,  der  bokhandeln 
nu  är  ringa  eller  ingen.  Den  tidens  måhända  störste  spridare  af 
katekeser  och  psalmböcker  var  bokbindaren  Colliander  i  Åmål, 
hvilken  flitigt  besökte  de  förnämsta  marknader  på  Dal,  i  Verm- 
land,  Vestergötland  och  Bohuslän.  Dernäst  kommo  sannolikt 
Vexiö  och  Hernösand.  Men  äfven  på  orter  der  bokhandeln  nu 
hörer  till  de  bästa  i  riket  —  t.  ex.  Linköping  och  Jönköping  — 
såldes  då,  särdeles  allmogeböcker,  i  vida  större  utsträckning  än 
nu,  till  en  god  del  genom  marknadsresor.  Säkert  är,  att  äfven 
de  skickliga  bokhandlare,  som  man  i  en  följd  af  år  varit  lycklig 
att  ega  på  nämnda  platser,  icke  lyckats,  med  allt  sitt  bemödande, 
uppdrifva  afsättningen  i  en  mängd  brancher  så  högt,  som  då  t.  ex. 
Elias  Hagrell  i  Linköping  sorterade  sina  böcker  efter  tumstock 
samt  ej  sällan  förvånade  oinvigde  köpare,  hvilka  efterfrågade 
någon  af  honom  glömd  bok,  med  att  å  sin  sida  fråga  dem  »huru 
många  tum  hög  boken  kunde  vara» ;  eller  den  gamle  treflige  Lysén 
hade  Hreggströms  senaste  no  viteter  utlagda  å  disken  bredvid 
Smålands-ostar  och  tagelpiskor. 

Också  förvärfvade  N.  M.  Lindh  en  rätt  stor  förmögenhet. 
Han  egde  en  tid,  utom  sina  ganska  betydande  stadsegendomar, 
Trystorps  säteri,  Axbergshammar,  Lannafors,  Runnaby,  Lind- 
backa m.  fl.  bruk  och  egendomar,  samt  en  betydande  del  i  Stor- 
fors bruk  i  Vermland.  Den  sistnämnde  sålde  han  ännu  i  sin 
lifstid,  men  inköpte  deremot  icke  få  bondhemman  i  Nerike 
(Vretstorps  gästgif varegård,  Smedstorp,  Genstorp  o.  s.  v.). 

Det  är  allmänt  bekant  huru  trycket  vanvårdades  af  N.  M. 
Lindh,  och  hans  »klumpiga  stilar,  suddiga  svärta  och  usla  grå- 
papper»  voro  den  tiden  en  riks  visa.     Hvad  stilarne  angår,  låg 


514 


1800.  Örebro:  n.  m.  lindh. 


häri  ofta  öfverdrift,  äfvenså  hvad  papperet  beträffar,  hvilket 
visserligen  var  föga  vackert,  men  fullt  jemförligt  med  det  då 
allmänna.  Deremot  var  trycksvärtan  under  all  kritik  usel.  Han 
tillverkade  sjelf  sin  svärta;  och,  alldenstund  hans  tryckare  voro 
äfven  öfver  höfvan  lågt  afiönade  (28  sk.  rgs  pr  1,000  för  större 
och  32  k  36  sk.  för  mindre  upplagor),  brydde  de  sig  ej  om  något 
annat  än  tryckningens  fortgång,  hvadan  det  hände  att,  när  någon 
gång  en  nykommen,  ännu  med  förhållandena  obekant  tryckare 
hade  färgkokningen  om  hand  .samt  råkade  åstadkomma  en  för- 
svarligt stark  fernissa,  han  för  detta  sitt  välförhållande  af  samt- 
liga kamraterna  illa  genompryglades,  enär  den  starka  färgen  ej 
tillät  det  vanliga  hafset.  Denna  dåliga  svärta  gjorde  att  trycket 
snart  gulnade  samt  vid  bindning  och  slagning  smetade  ifrån  sig 
så  svårt,  att  allmogen  t.  ex.  i  Vermland  temligen  allmänt  trodde 
att  Lindh,  för  att  spara  papper,  tryckt  den  nya  psalmboken  på 
qvarvarande  exemplar  af  den  gamla  och  att  trycket  derför  vore 
så  »dubbleradt».  Då,  vid  en  marknad  i  Filipstad  (den  s.  k.  ox- 
helgen),  en  bondgumma  en  gång  utgöt  bittra  klagomål  öfver  det 
»dubblerade»  trycket,  som  gjorde  att  man,  äfven  med  glasögon, 
ej  kunde  läsa  psalmboken,  och  gubben  Lindh  råkade  vara  när- 
varande, yttrade  bokförsäljaren  på  skämt  att  gumman  borde  med 
sin  klagan  vända  sig  till  brukspatronen,  hvilken  just  stod  bredvid 
henne.  Gumman  började  ock  strax  med  ännu  starkare  klagomål 
öfver  omöjligheten  att  läsa  »patrons  psalmbok»,  men  nedtystades 
ögonblickligt  af  Lindh  med  ett:  »Tyst,  tyst,  min  gumma  1  En 
psalmbok  skall  sjungas,  icke  läsas»,  ett  argument,  som  kom  henne 
att  förstummas. 

Med  N.  M.  Lindhs  boktryckeri  var  äfven  ett  stilgjuteri  för- 
enadt.  Det  grundlades  ursprungligen  genom  inköp  af  det  forna 
Marquardska  stilgjuteriet,  år  1823,  och  drefs  hufvudsakligen  för 
eget  behof,  ehuru  visserligen  äfven  åt  andra  boktryckerier  af- 
sattes  icke  så  obetydligt,  under  en  tid  då  endast  få  boktryckare 
trodde  sig  om  att  från  utlandet  inköpa  sitt  stilbehof  och  de  tyska 
stilgjuterierna  ännu  ej  kommit  sig  före  att,  såsom  nu,  sända  till 
Sverige  flockar  af  rese-agenter.  Men  hvarken  N.  M.  Lindh  eller 
hans  son,  P.  M.  Lindh,  brydde  sig  om  att  tillgodogöra  sig  de 
fortgående  förbättringarne  och  uppfinningarne,  och  när  fråga 
uppstod  huruvida  det  skulle  vara  skäl  att  antingen  nyskapa  och 
utvidga  hela  stilgjuteriet  eller  att  nedlägga  detsamma,  visade 
en  enkel  uträkning  att  det  senare  vore  ekonomiskt  förmånligast, 
hvadan   gjuteriet   alldeles   nedlades   år    1859,    ehuru   hela   upp- 


515 


ÖUKBRO:  ADR.  BOHLIN,  UUMDLE,  FALK,  HÅGERSTRAND.         1800. 


sättningen   af  matriser  —  hvaribland   flera   af  nyare   snitt  — 
m.  m.  ännu  finnas  i  behåll. 

Afven  ett  pappersbruk  för  hand  —  Lindbacka  —  tillhörde  i 
flera  är  N.  M.  Lindhs  boktryckeri.  Han  fortsatte  sin  affär  till 
den  IG  mars  1835,  då  han  afled  i  en  ålder  af  nära  60  år. 
Under  firma 

N.  M.  Lindhs  boktryckeri  öfvertogs  nu  affären  af  ene  sonen 
Peur  Magnus  Lindh  såsom  delegare  och  arrendator  (delegare 
voro  dessutom  N.  M.  Lindhs  enka  Ulla  Justina,  född  öijer,  sonen 
Carl  och  dottern  Anna  Maria,  gift  med  öfverstlöjtnant  C.  L. 
Holst)  samt  utgifvare  af  Örebro  Tidning,  hvarå  han  den  19  mars 
1835  erhöll  tillståndsbref.  Den  5  mars  1843  afled  P.  M.  Lindh 
i  en  ålder  af  36  år,  och  tryckeriet  fortsattes  för  arfvingarnes 
räkning,  med  boktryckaren  i  Vesterås  direktör  Björkbom  såsom 
disponent  till  den  31  juli  1845,  då  disponentskapet  öfvertogs  af 

Boktryckaren  Abr.  Bohlin,  hvilken  fortsatte  dermed  dels  för 
arfvingarnes,  dels  för  egen  räkning  till  1868,  då  han  inköpte 
tryckeriet.  Bohlin  har  varit  synnerligt  verksam  såsom  bok- 
förläggare och  med  stor  sakkännedom  och  varmt  intresse  egnat 
sig  åt  sitt  kall,  till  dess  en  ögonsjukdom  och  deraf  följande 
minskad  synförmåga  tvingade  honQm  att  draga  sig  tillbaka.  Han 
utnämndes  1866  till  riddare  af  Vasaorden  och  1873  till  riddare 
af  S:t  Olafsorden.  Bohlin  fortsatte  tryckeriets  drif vande  i  eget 
namn  till  jan.  1877,  då  han  flyttade  till  Stockholm,  och  tryckeriet 
under  firma 

Bohlinska  Boktryckeriet  öfvertogs  af  faktor  D.  R.  Th.  Berg 
och  O.  R.  Svanberg. 

Carl  Johan  Humble  hitflyttade  sept.  1842  från  Eskilstuna, 
utgaf  Örebro  Aftonblad  och  dref  tryckeri  till  1845.  Tryckeriet 
såldes  året  derpå  dels  till  Schultzes  tryckeri  i  Stockholm,  dels 
såsom  tyg. 

Stadsfiskalen  Svante  Falk  erhöll  stilar  från  Lindh  och  anlade 
tryckeri  aug.  1843  samt  tryckte  Nerilces  Allehanda.  Tryckeriet 
fortgick  till  1854,  då  det  öfvertogs  af 

Faktor  Carl  Otto  Vilhelm  Häoerstrand  och  litografen  B. 
Westerberg,  hvilka  äfven  anlade  stentrycken.  Hägerstrand  var 
född  i  Nyköping  1816  och  började  sin  bana  såsom  bokbindare, 
men  öfvergaf  snart  detta  yrke  och  egnade  sig  åt  boktryckeri 
samt  var  en  tid  faktor  å  Lindhska  tryckeriet.  Han  fortsatte 
utgifvandet  af  Nerikes  Allehanda  och  dog  den  1  april  18X2  på 
gården  Östanborg  invid  Örebro.     Tryckeriet  inköptes  af 


616 


1800.   Örebro:  gublslius,  bsltbagk,  tktgkrribolaqbt.   nyköping:  winoe. 


Telelegrafkommissarien  Arvid  Gumselius  och  medintressenter 
1864,  hvarefter  det  drefs  under  firma  Länstidningens  bok-  och 
stbntryckeri.  Fortfarande  utgafs  härifrån  Nerikes  Allehanda. 
1875  öfvertog 

Arvid  Gum^lius  ensam  affären  och  drifver  den  under  firma 
Länstidningens  tryckeri,  samt  utgifver  dessutom  illustrerade 
tidningen  Allehanda  för  Folket.  Gumselius,  som  sedan  1883  är 
bosatt  i  Stockholm,  har  gjort  sig  särdeles  bemärkt  både  som 
publicist,  kommunalman  och  riksdagsman. 

Johan  Leonard  Belfrage  anmälde  nov.  1861  tryckeri  å  Brams- 
torp,  l/4  mil  utom  staden,  ehuru  det  synes  icke  hafva  kommit  i 
gång.  Detta  är  sista  platsen,  å  hvilken  det  ambulatoriska  trycke- 
riet anmäldes;  efter  att  hafva  försökt  sig  i  Norrköping,  Arboga, 
Venersborg,  Lidköping,  Sköfde,  Askersund  och  Nora,  nedlade 
Belfrage  sin  föga  lönande  verksamhet.  Han  fortsatte  ännu  några 
år  sina  vandringar  emellan  orterna  och  lärer  hafva  slutat  sin 
bana  å  en  välgörenhetsinrättning. 

Under  firma  Örebro  Tryckeriaktiebolag  anmäldes  tryckeri 
den  26  april  1881,  med  löjtnant  Carl  Vogel  såsom  ansvarig. 
Tryckeriet  öfvertogs  den  1  dec.  1883  af 

Litteratören  Gustaf  Blomqvist,  och  härifrån  utgår  Örebro 
Tidning. 


Nyköping.  Pehr  Winge  (se  sid.  271)  fortfor  att  drifva  trycke- 
riet och  utgifva  Nyköpings  Veckoblad,  hvarå  han  efter  ansökan 
i  okt.  1806  erhöll  nytt  privilegium;  dittills  hade  han  begagnat 
Hammarins  privilegium  (se  sid.  338),  men  denne  sistnämnde  döm- 
des den  3  okt.  1804  detta  privilegium  förlustig  i  anledning  af  ut- 
ländska nyheters  införande  i  tidningen.  Winge,  som  först  åtalats 
härför,  frikändes,  emedan  han  endast  tryckt  bladet  och  artikelns 
innehåll  icke  kunde  föranleda  boktryckarens  åtalande,  sedan  be- 
visadt  blifvit  att  Hammarin,  hvilken  boktryckeriombudsmannen 
uppgifvit  vara  död,  ännu  lefde  och  sålunda  sjelf  kunde  ådömas 
straffet.  P.  Winge  dog  vid  64  års  ålder  den  1  aug.  1816;  men 
han  hade  redan  1813  upptagit  sonen  Pehr  Erik  Winge  i  aifären, 
som  från  denna  tid  gick  under  firma 

P.  Winge  &  Son.  P.  E.  Winge  hade  den  25  okt.  1799  blifvit 
antagen  i  lära  hos  fadern,  blef  den  23  nov.  1803  profgesäll  och 
den  26  mars  1805  konstförvandt.  Efter  faderns  död  dref  han 
ensam  tryckeriet,  utgaf  tidningen,  och  ändrade  firman  till 


517 


NYKÖPING:    W1NGK,    LUNDBERG,    BOKTRYCKERIBOLAGET.  1800. 


P.  E.  Winge.  Han  anhöll  den  30  jan.  1832  tillståndabref  å 
Nyköpingsbladet  och  den  12  dec.  1836  å  Södermanlands  Tidning. 
1837  öfverlemnade  han  tryckeriet  till 

Löjtnant  C.  H.  Des  Réaux,  hvilken  den  27  okt.  1836  anmälde 
Tidning  för  Södermanland,  hvarå  han  erhöll  tillståndsbevis  den 
12  dec.  1836,  således  på  samma  gång  som  Winges  ofvannämnda 
bevis  utfärdades.   Han  fortsatte  till  1849,  då  tryckeriet  återtogs  af 

P.  E.  Winge.  Denne  var  en  mycket  verksam  kommunalman, 
blef  rådman  och  var  under  de  fyra  riksdagarne  1840 — 51  repre- 
sentant i  borgareståndet,  hvarvid  han  visade  sig  vara  frisinnad, 
strängt  sparsam  med  statens  medel  och  särdeles  orubblig  i  åsigter. 
1854  öfvertogs  tryckeriet  af  boktryckaren  O.  August  Westin  från 
Kalmar,  som  dref  det  under  oförändrad  firma  till  1855,  då  han 
den  4  juli  afled  nära  42  år  gammal.  Winge  återtog  derefter 
ånyo  tryckeriet  samt  dref  derjemte  bokbinderi  och  bokhandel, 
hvarmed  han  fortsatte,  jemte  utgifvandet  af  Nyköpingsbladet,  till 
sin  död  den  12  maj  1867,  nära  83  år,  och  var  då  Sveriges  äldste 
boktryckare. 

Boktryckaren  P.  M.  F.  Lundberg  köpte  Lybecks  tryckeri  i 
Vestervik  och  hitflyttade  det  juni  1862  samt  började  den  2  sept. 
s.  år  utgifva  Södermanlands  läns  Tidning,  hvilken  han  i  början 
sjelf  redigerade,  då  ingen  lämplig  person  på  platsen  ville  åtaga 
sig  detta  bestyr  »för  att  ej  stöta  sig  med  rådman  Winge»,  och 
tidningen  erhöll  i  början  150  prenumeranter.  1876  upptog  han 
till  kompanjoner  sin  son  Axel  Lundberg  och  faktorn  A.  F.  Hell- 
man,  då  firman  blef 

Boktryckeribolaget  i  Nyköping.  Bolaget  förestods  af  A.  Lund- 
berg till  hösten  1877,  då  han  utgick  ur  bolaget  och  ledningen  af 
affären  återtogs  af  P.  M.  F.  Lundberg  till  slutet  af  1878,  då  han 
önskade  draga  sig  tillbaka.  Lundberg  är  nu  en  af  Sveriges 
äldsta  boktryckare  och  han  har  under  sin  långa  bana  uteslutande 
egnat  sig  åt  yrket.  Det  torde  derför  vara  berättigadt  att  vi 
här  redogöra  för  denna  verksamhet.  Per  Magnus  Ferdinand 
Lundberg  föddes  den  15  nov.  1815  och  började  redan  vid  8  Vi 
års  ålder  arbeta  vid  kasten  å  Marquardska  tryckeriet  i  Stock- 
holm, hvilket  då  af  fadern  arrenderades  (se  sid.  417).  1832 
inskrefs  han  i  läran  hos  kanslirådet  Wallmark  och  blef  utlärd 
1835,  efter  11  års  lärotid.  I  slutet  af  1835  erhöll  han  anställning 
som  faktor  hos  J.  P.  Lundström  i  Jönköping,  der  han  fick  öfva 
sig  i  räkna  och  skrifva  samt  erhöll  någon  kännedom  om  förlags- 
verksamhet.   1837  begaf  han  sig  till  Stockholm,  der  han  arbetade 


518 


+ 


KALMAR:    8VINHUFVUD,    BAGGE.  1800. 


Kalmar.  Carl  Fromhold  Svinhufvud  (se  sid.  271)  fortsatte 
tryckeriet  och  utgifvandet  af  Calmar-Posten  till  1806,  då  han  i 
febr.  anhöll  att  få  sälja  tryckeriet  till 

Regementsskrifvaren  Fredrik  Gustaf  Bagge,  och  köpet  stad- 
fästades  af  Kongl.  Maj:t  den  25  april  1806.  I  skrifvelse  den  29 
jan.  1807  klagade  biskop  Wallenstråle  på  Bagge  hos  hofkansleren 
i  följande  ordalag:  »Det  var  1805  i  sept.  månad,  som  den  skyldig- 
heten mig  ålåg,  att  efter  då  hållet  prestmöte  på  trycket  utgifva 
de  hållna  acta  synodalia.  Ännu  då  innehade  en  major  Svinhufvud 
privilegium  uppå  detta  kongl.  gymnasii  boktryckeri;  men  han 
hade  ingen  läselig,  utan  blott  utnötta,  och  till  detta  arbete  all- 
deles otjenliga,  dessutom  otillräckliga  stilar.  Han  hade  redan  i 
flera  år  lofvat,  att  sätta  sitt  verk  i  godt  stånd,  men  smickrade 
mig  och  andra  med  ett  löfte,  som  han  väl  aldrig  tänkte  att  hålla, 
emedan  en  plötslig  utgång  af  hans  rörelse  härstädes  bevisade 
slutligen  att  han  ingalunda  haft  råd  och  lägenhet  att  tillbörligen 
rikta  sitt  boktryckeri.  Han  nödgades  sälja  det.  En  lika  så  litet 
homme  de  metier,  som  Svinhufvud,  likväl  förmögen  possessionat 
i  Blekinge,  vid  namn  Bagge,  köpte  verket,  anstaltade  strax  om 
nya  stilar  ifrån  Stockholm,  h vilka  han  ock  redan  erhållit;  men 
har  ock  satt  ett  så  enormt  högt  pris  uppå  stilar  och  arbete,  att 
man  icke  kan  komma  till  rätta  med  honom.  ...  Så  förhåller  det 
sig  ock  med  vår  privilegierade  Stiftstidning,  den  presterskapet 
betalar,  och  konsistorii  cirkulärer,  som  bekostas  af  domkapitlets 
kassa.  Den  ena  har  lika  så  liten  rad,  som  den  andra,  att  betala 
boktryckaren  någon  surplus,  som  af  Baggen  reqvireras  ganska 
hög,  när  han  nu  påstår  r.  2:  32  b:ko  för  arket  af  Synod,  akten, 
papperet  att  betalas  särskildt,  och  r.  4  b:ko  för  Stiftstidningen, 
som  på  Y2  ark  blott  en  gång  i  månaden  utgår.  . . .  Om  jag  ej  be- 
drager mig,  missbrukar  ofvannämnde  Bagge  det  uppå  sig  igenom 
handel  transporterade  privilegium  såsom  vår  gymnasiiboktryckare, 
och  borde,  så  vida  han  ej  modererar  sina  priser,  högst  okunnig 
som  han  är  i  konsten,  lemna  hela  verket  åt  en  kännare,  och  ex 
professo  arbetare,  som  vi  verkeligen  ega  i  sättaren  eller  konst- 
förvandten  Strömberg,  isynnerhet  som  han  är  hugad  att  tillhandla 
sig  hela  tryckeriet,  och  egare  deraf,  förstår,  äfven  med  god  ut- 
komst, att  sätta  och  stadga  priser,  med  hvilka  man  kan  vara 
tillfredsstäld.  . . .  Jag  supplicerar  på  det  högsta  hos  herr  baron 
och  presidenten  om  en  gunstig  embetes  åtgärd  till  att  bringa  vår 
alltför  halsstarrige  Bagge  till  räson  och  billighet,  efter  allmän 
boktryckaretaxa  och  reglemente. . . .»  I  anledning  här  af  anmodade 


1 


520 


1800.  KALMAR:    BAGGE. 


hofkansleren  boktryckeriombudsmannen  Wallmark  att  tillskrifva 
Bagge  och  förständiga  honom  att  vid  sina  tryckningspris  iakt- 
taga den  möjligaste  billighet.  Men  när  biskopen  s.  år  dog  och 
Bagge  tryckte  500  sorgbref  och  900  notifikationsbiljetter,  upp- 
togos  dessa  å  räkning  först  till  30  rdr  b:ko,  men  summan  nedsattes 
sedan  till  20  rdr  5  sk.  4  rst.  b:ko,  och  häröfver  klagade  äfven 
enkan  genom  Landshöfdingeembetet.  Ärendet  föredrogs  i  Bok- 
tryckeri-societeten  den  30  juni  1807,  och  fann  societeten  hvad 
notifikationsbiljetterna  anginge  det  derför  utförda  pris  af  1  rdr 
b:ko  för  hundradet  icke  vara  öfverdrifvet,  helst  tryckningen  på 
hårda  kort  mycket  försämrar  stilarne;  men  beträffande  tryck- 
ningen af  sorgbrefven  ansåg  societeten  4  rdr  b:ko  för  alla  500 
exemplar  vara  tillräckligt  och  med  de  här  gångbara  pris  överens- 
stämmande, så  vida  några  oförmodade  och  för  societeten  okända 
orsaker  icke  kunnat  föranleda  till  någon  ovanlig  förhöjning. 

I  skrifvelse  till  hofkansleren  1809  åberopar  Bagge  28  års 
tjenst  vid  kongl.  Amiralitetet  såsom  regementsskrifvare,  och 
anför  att  han  i  »aldra  djupaste  ödmjukhet  vågar  bönfalla  att  hos 
Kongl.  Maj:t  aldra  nådigst  blifva  anmäld  till  ekonomie-direktörs 
karakters  erhållande».  Hofkansleren  förordade  den  begärda  nåde- 
bevisningen, »då  Bagge  som  boktryckare  och  utgifvare  af  Calmar- 
posten  är  känd  för  drift  och  skicklighet  i  sitt  yrke,  och  är  det 
i  denna  senare  omständighet  jag  till  Eders  Maj:ts  nådiga  godt- 
finnande  underdånigst  hemställer . . .»  Denna  begäran  bifölls  också 
af  Kongl.  Maj:t,  som  utnämnde  Bagge  till  ekonomie-direktör. 
Det  var  måhända  för  att  visa  sin  tacksamhet  härför,  som  Bagge 
lät  Calmarpostens  första  nummer  1810  börja  med  följande  vers: 

Verldars  Gud!  vår  Far  bevare 
Konung  Carl  Den  Trettonde! 
Af  Din  Kraft  Hans  dagar  vare 
Hnldt  ock  länge  vårdade! 
Då.  vår  frihet  att  försvara, 
Rotfast  i  Hans  Ädla  Själ, 
Ålder,  trötthet,  lugn  och  fara 
Allt  —  Han  glömde  för  Vårt  Väl. 

Tryckorten,  som  förut  varit  »Kongl.  Gymnasii  Boktryckeriets, 
ändrades  samtidigt  till  »Directeuren  F.  G.  Baggen,  och  fortgick  så 
till  1813,  då  den  blef  »Gymnasii  Boktryckeriet  hos  Directeuren 
F.  G.  Bagge».  1811  flyttade  Bagge  en  del  af  tryckeriet  till  Visby 
och  den  3  juni  1812  anmälde  han  tryckeri  i  Karlskrona.  Tryckeriet 
i  Kalmar  fortsattes  med  en  tids  afbrott  till  1819  års  slut,  hvar- 
efter  det  nedlades  och  senare  såldes  till  Wahlström  i  Borgholm. 


621 


KALMAR:    BERO,  WKRLANDER,  STIFTSBOKTRYCKERIET,  ZANDBR  *  WÄULIN.      1800. 


Carl  Fredrik  Berg,  förut  i  Vexiö,  anlade  1817  tryckeri  i 
Kalmar  och  erhöll  tillståndsbref  å  Calmar  Tidning.1  Tryckeriet 
öfvertogs  okt.  1827  af  hans  hustru,  som  dref  det  under  firma 
Carl  Fredrik  Bergs  tryckeri  till  slutet  af  1833,  då  det  såldes. 
Berg  anmälde  ånyo  tryckeri  den  4  febr.  1834  och  skulle  fortsätta 
tidningen,  hvarå  han  den  15  april  erhöll  tillståndsbref,  men  i 
mars  1835  såldes  äfven  detta  tryckeri.  Berg  var  född  1787,  och 
dog  den  23  jan.  1846.     Tryckeriet  köptes  af 

Bokbindaren  P.  L.  Werlander,  hvilken  ändrade  tidningens 
titel  till  Calmar  stads  Tidning,  hvarå  han  den  24  april  1835 
erhöll  tillståndsbref. 

Under  firma  Calmar  Stiftsboktryckeri  anlade  konsistorii- 
notarien  Pehr  Ahlquist  tryckeri  i  okt.  1826,  och  erhöll  den  6  dec. 
s.  år  tillståndsbref  å  Calmar-Bladet;  han  anmälde  den  1  sept.  1827 
Läsning  i  Musicaliska  Ämnen.  Ahlquist  blef  1831  kyrkoherde  i 
Borgholm  och  Löth,  då  han  sålde  tryckeriet  till 

Faktorn  Johan  Fredrik  Acksell,  hvilken  nov.  s.  år  erhöll 
tillståndsbref  å  tidningens  utgifvahde;  han  fortsatte  tryckeriet 
till  den  28  juli  1832,  då  han  afled  vid  28  års  ålder.  Derefter 
stod  tryckeriet  obegagnadt  till  den  1  sept.,  då  det  köptes  af 

Lektor  Josua  Zander  och  bokhandlaren  Axel  Fredrik  Wåh- 
lin,  hvilka  den  10  aug.  1832  erhöllo  tillståndsbref  å  Calmarc- 
Bladet,  å  hvilket  Wåhlin  ensam  erhöll  tillståndsbref  den  21  aug. 
1835,  och  som  han  redigerade  till  den  10  nov.  1839.  Den  4  dec. 
1833  erhöllo  de  äfven  tillståndsbref  å  Calmar  läns  och  Ölands 
Annonsblad.  Zander  dog  den  2  mars  1835  i  sitt  47:e  år,  och 
Wåhlin  dref  derefter  tryckeriet  i  eget  namn.    Derförut  hette  det 

1  Tillståndsbrefvet  hade,  i  likhet  med  öfriga  sådana  bevis  under  denna  tid, 
följande  lydelse: 

Kongl.  Maj.ts 
Min  Allernådigste  Konungs  och  Herres 

Tro  man 
HofCantzler,  Riddare  och  Commendeur  af  Kongl.  Maj:ts  Orden,  Storkors  af  Kejser- 
liga Österrikiska  Leopolds  Orden,  Riddare  af  Kongl:  Preussiska  Röda  Örns  Ordens 
Första  Class,  En  af  de  Aderton  i  Svenska  Akademien, 

Jag, 
Gustaf  af  Wetterstedt, 
Friherre, 
Gör  veterligt:  Att  som,  till  följe  af  1  §  4  mom.  i  den  af  Kongl.  Maj: t  och  Riksens 
Ständer  fastställda  Tryckfrihets  Förordning  af  den   16  Julii   f812,  Boktryckareu 
Carl   Fredrik   Berg  hos  mig  anmält  sin  afsigt,   att  uti  Calmar  utgifva  en  Vecko- 
skrift, under  titel:   Calmar  Tidning;  Fördenskull  får  jag  å  Em  be  tets  vägnar,  samt 
i  kraft  af  förenämnde  §:s  stadgande,  detta  mitt  öpna  Bevis  meddela,  att  intet  hinder 
emot  berörde  Vecko-skrifts  utgifvande  förekommit.     Stockholm  den  11  Mars  1816. 

På  dragande  Kall  och  Em  betets  vägnar. 
G.  af  Wetterstedt. 

Olof  Sahlgren. 


622 


1800.  KALMAR:    LUNDBEQO,    WE8T1N,    WIKMKB,    BNG8THÖM. 


Stifts-Boktryckeriet  på  svenska  skrifter,  men  J.  Zander  et  A.  F. 
Wåhlin  på  latinska.  Wåhlin  blef  1837  boktryckare  i  Gefie,  men 
tryckeriet  i  Kalmar  fortsattes  det  oaktadt.  I  febr.  1847  förenades 
det  bästa  af  Wåhlins  tryckeri  med  Westins  (se  nedan).  Båda  emot- 
togo  kommissionstryck  och  utsatte  hvar  sitt  namn  på  det  sålunda 
bestälda.  Med  den  1  okt.  1850  upphörde  detta  förhållande,  och  det 
Wåhlinska  tryckeriet  öfvertogs  af  bröderna  Westin.  Tillstånds- 
bref  för  den  nya  firman  erhölls  dock  ej  förr  än  i  december. 

Konstförvandten  Jacob  Lundberg  anmälde  den  28  okt.  1831 
tryckeri  i  Kalmar,  men,  upplyser  tryckeriombudet,  »eger  han 
likväl,  efter  egen  utsago,  icke  mera  än  en  gammal  press,  hvilken 
han  tillhandlat  sig  af  C.  F.  Berg». 

Konstförvandten  Olof  August  Westin  anmälde  tryckeri  den 
14  aug.  1838,  men  det  började  först  i  nov.  1839  utöfva  någon 
verksamhet.  1850  ingick  brodern  Otto  Westin  i  affären  och 
firman  ändrades  i  slutet  af  året  till 

A.  &  O.  Westin,  samt  fortgick  så  till  1853,  då  magister 
Svante  Gustaf  Magnus  Ströhm  ingick  i  affären  och  firman  blef 

Ströhm  &  Bröder  Westin.  A.  Westin  utträdde  ur  affUren 
1854  och  öfvertog  Winges  tryckeri  i  Nyköping  (se  sid.  518),  men 
firman  bibehölls  oförändrad  till  1856,  då  äfven  Ströhm  (sedan 
1860  kollega  i  Oskarshamn)  utgick  och  den  ändrades  till 

Otto  Westin,  samt  fortgick  så  till  1869,  då  tryckeriet  öfver- 
togs af 

Lektor  Anders  Wiemer.  Han  fortsatte  till  1873,  då  tryckeriet 
såldes  till  J.  W.  Svensson  i  Stockholm. 

Under  firma  Westinska  boktryckeriet  anlade  O.  Westin  1869 
nytt  tryckeri,  hvilket  1878  öfvertogs  af  konsul  C.  J.  Hasselquist 
och  kongl.  sekreteraren  C.  Gethe.  Tryckeriet  fortsattes,  och  här- 
ifrån utgår  tidningen  Kalmar. 

Doktor  John  Engström  anlade  tryckeri  dec.  1841  och  utgaf  tid- 
ningen Barometern  1841 — 51;  hans  inflytande  på  tidningen  fortfor 
dock  äfven  sedan  han  lemnat  redaktörskapet.  Engström  var  född 
i  Fliseryds  socken  af  Kalmar  län  den  7  april  1794,  blef  student 
i  Upsala  1813,  medicine  kandidat  i  Lund  1817  och  licentiat  1818. 
Han  blef  bataljonsläkare  vid  Vermlands  regemente,  men  lemnade 
snart  både  denna  plats  och  sin  verksamhet  som  praktiserande 
läkare,  då  han  1825  tog  afsked,  för  att  egna  sig  åt  affärslifvet 
samt  sin  ganska  betydande  verksamhet  såsom  vitter  och  politisk 
skriftställare.  Han  utgaf  1821  Nordiska  dikter  af  Eivin,  1830 
Eolsharpan,    1832—33    Dramatiska    Dikter,    1833—34   Förbunds- 


523 


KALMAR:  PETBR880N.   GEFLE :  SUNDQVIBT.  1800. 


bröderna,  romantisk  berättelse  om  Vermland,  1834  Resa  genom 
Norrland  och  Lappland,  1835 — 36  Resa  genom  Södra  Lappland, 
Jemtland,  Throndhjem  och  Dalarne  1834.  Han  skötte  sin  affärs- 
verksamhet på  ett  sätt,  som  gjorde  honom  beryktad  öfver  hela 
södra  Sverige.  Den  bestod  nämligen  i  en  omfattande  sågverks- 
rörelse och  bedrefs  så,  att  han,  obekymrad  om  jordegarnes  tillåtelse 
eller  protester,  anlade  sina  sågverk  der  det  för  honom  bäst  passade. 
Detta  ådrog  honom  en  mängd  rättegångar  och  beredde  honom  det 
åtminstone  i  hela  Småland  välbekanta  binamnet  »trädoktorn». 
Han  dog  å  sin  egendom  Knapegården  den  27  jan.  1870.  Trycke- 
riet flyttades  1843  till  Westin,  som  skulle  köpa  det,  och  1843 
och  1844  trycktes  Barometern  hos  Westin  och  Engström.  Den 
sistnämnde  återtog  dock  tryckeriet,  hvilket  af  faktor  A.  Peters- 
son, som  förut  förestått  detsamma,  flyttades  till  Vimmerby,  men 
återflyttades  till  Kalmar  s.  är,  och  från  1845  trycktes  åter  Baro- 
metern härstädes.    I  dec.  1850  öfvertogs  tryckeriet  af 

Faktorn  Anders  Petersson,  hvilken  1875  upptog  sin  son  i 
affären  och  ändrade  firman  till 

A.  Petersson  &  Son.  A.  Petersson  dog  den  29  nov.  1876, 
55  år  gammal;  tryckeriet  fortsattes  af  sonen  G.  Hjalmar  Peters- 
son, och  härifrån  utgår  fortfarande  tidningen  Barometern. 


Gefle.  Ernst  Petter  Sundqvist  (se  sid.  272)  hade  genom 
salubref  den  21  aug.  171)9  sålt  boktryckeriet  med  privilegier  till 
sin  son,  borgmästaren  i  Hedemora  Carl  Gustaf  Sundqvist;  men 
Gefle  Veckoblad  och  Landshöfdingeembetets  kungörelser  skulle 
E.  P.  Sundqvist  trycka  till  sin  död.  Denna  öfverenskommelse 
godkändes  dock  icke  förr  än  C.  G.  Sundqvist  flyttat  till  Gefle, 
då  bifall  erhölls  den  4  juni  1802.  E.  P.  Sundqvist  dog  den  28 
dec.  1802,  hvarefter  sonen  ensam  öfvertog  tryckeriet  och  tid- 
ningen. Tryckeriet  förestods  af  faderns  halfbror,  konstförvandten 
Pehr  Sundqvist.  1812  blef  tidningen  indragen  (se  sid.  380),  men 
Sundqvist  erhöll  snart  rätt  att  åter  utgifva  den.  1815  öfvertogs 
tryckeriet  af 

Pehr  Sundqvist,  hvilken  i  skrifvelse  den  23  jan.  1815  anhöll 
att  få  utgifva  Veckotidning  för  Gefle,  ». . .  ehuru  jag  icke  har  den 
lyckan  att  vara  litterat,  utan  allt  sedan  jag  den  26  aug.  1780 
blef  boktryckerikonstförvandt  följt  detta  yrke,  likväl  så  oför- 
viteligen,  att  jag  nu  vid  57  års  ålder  aldrig  varit  såsom  svarande 
till  någon  slags  domstol  i  något  civilt,  ännu  mindre  kriminelt 


524 


1800.  GEFLE:    LÖF,    8UNDQVIST,    LINN,    FORSBERG,    BLOMBERG. 


mål,  citerad.  Mitt  bemödande  skall  deremot  blifva,  att  med 
sorgfällighet  iakttaga  de  pligter,  som  åligga  en  tidningsutgifvare, 
och  dessa,  ehuru  svåra,  skola  dock  lättas  af  den  innerliga  under- 
såtliga  vördnad  och  tillgifvenhet  jag  hyser  för  en  högst  mild  och 
dyrkansvärd  regering.  . . .»  Tillståndsbref  härå  utfärdades  den 
30  s.  m.  P.  Sundqvist  (född  den  3  aug.  1758,  död  den  19  nov. 
1823)  fick  emellertid  icke  länge  fortfara,  ty  redan  den  27  nov. 
1815  öfverläts  genom  kontrakt  tryckeriet  till 

Faktorn  Erik  Gustaf  Löf,  som  den  30  nov.  1815  erhöll 
tillståndsbref  å  Veckoblad  för  Gefle  och  med  1816  började  sin 
verksamhet.  Han  fortsatte  till  dess  han  vid  nära  26  års  ålder 
afled  den  1  juli  1820.  Nu  fortsatte  enkan  Erika  Dorothea,  född 
Ehrenstedt,  med  P.  Sundqvist  som  faktor,  men  hon  dog  redan 
den  12  april  1821,  nära  23  år  gammal.  Tryckeriet  fortgick  under 
rådmannen  och  borgmästaren  C.  G.  Sundqvists  och  grosshandlaren 
P.  Elf  strands  kurat  el,  men  återtogs  af 

C.  G.  Sundqvist  den  28  nov.  1821.  Han  erhöll  1812  af  lands- 
höfdingen  vitsordet:  »Han  är  en  jemn  och  stadig  man,  en  trogen 
och  laglydig  undersåte,  hans  tänkesätt  att  leda  sinnena  i  livad 
på  honom  kan  ankomma  till  att  befrämja  undergifvenhet  för 
regeringen  kan  påräknas,  och  jag  kan  försäkra  att  hans  afsigter 
äro  goda.»  Sundqvist  blef  riddare  af  Vasaorden  och  dog  den  10 
jan.  1841  i  sitt  81:a  år.  Tryckeriet  fortsatte  han  till  1829,  då 
det  såldes  till 

Sjökaptenen  Johan  Olof  Linn.  Han  erhöll  den  8  dec.  1829 
tillståndsbref  å  Gefle  Veckoblad  och  den  31  dec.  1835  å  Gefleborgs 
läns  Tidning  samt  dref  tryckeriet  till  dec.  1846,  då  han  afled 
vid  66  års  ålder;  derefter  fortsatte  enkan  Jeannette  Linn  till 
nov.  1847,  då  tryckeriet  öfvertogs  af 

Konstförvandten  Olof  Gustaf  Forsberg,  som  utgaf  tidningen 
Gefle.  Påskdagen  1859  förstördes  en  stor  del  af  tryckeriet  genom 
vådeld,  hvarefter  resten  såldes  till 

Telegrafdirektören  A.  Tunell,  som  dref  det  till  1861,  då  det 
öfvertogs  af 

Skolläraren  Carl  Fredrik  Blomberg,  som  i  slutet  af  1865 
började  utgifva  tidningen  Gefleposten.  Blomberg  dref  tryckeriet 
till  den  1  juli  1866,  då  han  flyttade  till  Göteborg  och  öfverlemnade 
det  till  ett  af  honom  bildadt  aktiebolag  under  firma 

Geflepostens  tryckeri.  Detta  förestods  af  läroverksadjunkten, 
sedermera  kyrkoherden  i  Vassunda,  I.  Tycho  Ekström  till  slutet 
af  1867,  då  platsen  öfvertogs  af  Carl  Edvard  Unge,  som  innehade 


525 


OEFLE:  GEFLEP08TENS  TRYCKERI,  LUNDBERG,  WÅHLIN  &  C:0,  LAND1N.   1800. 


den  till  den  30  nov.  1808,  hvarefter  följde  bruksförvaltaren  Gustaf 
Jakob  Lundeberg,  som  med  18(59  års  ingång  började  utgifvandet 
af  Arbetarebladet,  hvilket  ännu  utgår  från  tryckeriet.  Den  1  jan. 
1871  inköptes  tryckeriet  af 

G.  J.  Lundeberg,  som  samma  år  till  kompanjon  antog  littera- 
tören Gustaf  Fredrik  Hedvall.  I  juli  1874  inköptes  ett  mindre 
tryckeri  från  Söderhamn,  och  juli  1876  förenades  med  boktrycke- 
riet äfven  ett  mindre  stentrycken.  I  början  af  1877  öfverläto 
Lundberg  och  Hedvall  tryckeriet  till  ett  af  dem  bildadt  bolag 
under  firma 

Aktiebolaget  Geflepostenr  tryckeri,  hvilken  firma  betydligt 
utvidgat  det  och  ännu  innehar  detsamma. 

Under  firma  A.  Wåhlin  &  C:o  anlade  med.  fil.  kandidaten 
Anders  Petter  Landin  och  boktryckaren  i  Kalmar  A.  F.  Wåhlin 
tryckeri  i  juni  1837 ;  Landin  erhöll  den  6  juli  s.  år  tillståndsbref 
å  Norrlands-Posten.  De  drefvo  tryckeriet  gemensamt  till  juni 
1838,  då 

A.  P.  Landin  ensam  öfvertog  det  och  fortsatte  utgifvandet 
af  Norrlandsposten,  för  hvilken  sistnämnda  verksamhet  han,  sär- 
deles i  början,  hade  många  obehag  att  bekämpa,  både  offentligt 
och  enskildt.  Redan  den  28  sept.  1838  upphörde  dock  Landins 
ansvarighet  för  tidningen,  och  denna  öfvertogs  af  annan  person. 
Landin  var  född  i  Turinge  socken  af  Stockholms  län  den  10  juni 
1811,  genomgick  Strengnäs  gymnasium  och  egnade  sig  efter  aflagd 
studentexamen  åt  medicinska  studier,  blef  kandidat  och  tjenst- 
gjorde  en  tid  vid  garnisonssjukhuset,  samt  gjorde  som  stipendiat 
en  studieresa  i  Dalarne  och  Lappland.  Den  politiska  lifaktighet, 
som  denna  tid  genomgick  landet,  grep  emellertid  äfven  Landin, 
och  han  beslöt  att  egna  sig  åt  publiciteten  för  att  arbeta  för  de 
frisinnade  idéernas  verkliggörande,  och  under  sin  långa  bana 
svek  han  icke  sina  från  början  förfäktade  idéer.  Landin  egde 
en  ovanlig  arbetsförmåga,  som  också  togs  i  anspråk  för  kom- 
munala angelägenheter,  för  h vilka  han  lifligt  intresserade  sig. 
Han  gaf  uppslaget  till  Gefleborgs  sparbanks  bildande,  stiftade 
på  1840-talet  bildningscirkeln  i  Gefle,  deltog  i  upprättandet  af 
flera  föreningar,  stiftade  Gefle  arbetareförening  o.  s.  v.  Landin 
anlade  äfven  boktryckerier  i  flera  städer.  I  ett  enskildt  bref 
1880  till  utg.  förklarade  han  sin  »tryckeri vurm»  sålunda:  >. . .  vid 
en  tid  (1837),  då  norr  om  Upsala  fans  endast  ett  simpelt  tryckeri 
med  slik  tidning  och  dålig  boklåda  i  Gefle  samt  ändå  sämre  dylika 
i  Hernösand,  vurmade  jag  på  att  litterärt  kolonisera  Norrland, 


52G 


1800.  GKFLK:    LINDHOLM,    8KRRANDEB,    BKRG,    FORSSKLL. 


hvaraf  koramo  anläggningarne  i  Sundsvall  och  Östersund;  me- 
ningen var  att  ytterligare  utbreda  mig  der,  om  jag  kunde  uppdraga 
tjenliga  ämnessvenner,  i  hvilken  afsigt  jag  anlade  tryckeriet  i 
Upsala  såsom  ett  slags  seminarium ;  men  Torssell,  ehuru  i  öfrigt 
rätt  bra,  var  allt  för  litet  praktisk  att  ens  kunna  uppehålla 
Upsalatryckeriet,  ännu  mindre  att  dana  lämpliga  föreståndare 
för  småtryckerier,  hvartill  kom  att  sådana  snart  nog,  på  grund 
af  mitt  föredöme,  uppstodo  mig  förutan  i  samtliga  norrländska 
städer,  och  min,  såsom  jag  vågar  påstå,  vackra  tanke  i  alla  fall 
realiserades.  . . .»  Landin  var  äfven  deltagare  i  flera  andra  indu- 
striela  företag.  Fortsatte  till  1870,  då  han  öfverlemnade  största 
delen  af  sina  affärer  i  andra  händer  samt  flyttade  fyra  år  der- 
efter  till  Stockholm,  der  han  afled  den  18  mars  1881.  Tryckeriet 
öfvertogs  1870  af 

Bokhållaren  A.  J.  Lindholm,  Landins  systerson,  hvilken  fort- 
satte till  maj  1875,  då  tryckeriet  inköptes  af  förut  varande  del- 
egaren  deri 

Redaktören  Gabriel  Ödman,  som  dref  det  till  1876,  då  han 
öfverlät  det  till  ett  af  honom  bildadt  bolag  under  firma 

Geflb  Tryckeri-aktiebolag.  Detta  bolag  måste  emellertid 
1879  göra  cession,  och  tryckeriet  köptes  1880  jemte  förlags- 
rätten till  tidningarne  Norrlandsposten  Gefle,  Bollnäs  Tidning 
och  Roslagen  för  15,000  kr.  af 

Redaktören  Otto  Serrander,  förut  medarbetare  i  Nerikes 
Allehanda  i  Örebro,  hvilken  fortfarande  innehar  det. 

Konstförvandten  Carl  Magnus  Berg  anlade  tryckeri  1848, 
men  flyttade  året  derpå  till  Östersund. 

Lektor  C.  A.  Forssell  anlade  tryckeri  aug.  1850  och  dref 
det  till  maj  185G,  då  det  öfvertogs  af 

Konstförvandten  Carl  Edvard  Unge,  som  redan  s.  år  flyttade 
det  till  Stockholm  (se  sid.  453).  Unge  var  född  i  Stockholm  1818 
och  kom  vid  omkring  15  års  ålder  i  lära  å  Stockholms  Dagblads 
tryckeri,  der  han  qvarstannade  i  19  år  och  var  en  framstående 
deltagare  i  Typografiska  Föreningens  sångkör.  Efter  att  hafva 
haft  eget  tryckeri  i  Stockholm  återvände  han  till  Gefle,  der  hän 
blef  syssloman  vid  fattigvårdsinrättningen,  hvilken  plats  han  inne- 
hade till  1877,  då  han  begärde  och  erhöll  af  sked  med  pension. 
Han  afled  den  28  sept.  1883. 

A.  J.  Lindholm  anlade  1875  nytt  tryckeri,  hvarifrån  han 
utgaf  Nya  Norrlandsposteny  hvilken  tidning  upphörde  i  slutet  af 
1877.    Tryckeriet  såldes  1877  till 


C27 


QKFLE:    BOLAGET    GESTRIKLAND.      VENER8BORG:    KINDMARK,    QVI8T.         1800. 


Boktryckeri-aktiebolaget  Gestrikland,  hvilket  bolag  s.  år 
började  utgifva  tidningen  Gestrikland,  som  upphörde  med  juni 
månad  1880.  Från  sept.  sistn.  år  trycktes  här  veckotidningen 
Folkets  Vän.    Tryckeriet  öfvertogs  i  dec.  1881  under  firma 

A.  Ahlströms  tryckeri  af  handlanden  A.  Ahlström,  hvilken 
förut  varit  föreståndare  för  bolaget  och  den  18  juli  1883  anmälde 
att  han  i  firman  upptagit  landtbrukaren  Johan  Cederberg  och 
att  firman  derefter  ändrades  till 

Ahlström  &  Cederberg.  Här  trycktes  fortfarande  tidningen 
Folkets  Vän,  till  dess  utgifvaren  deraf,  J.  A.  Almqvist,  maj  1884 
uppsatte  särskildt  tryckeri  derför. 


Vänersborg.  Per  Kindmark  (se  sid.  273)  dref  sitt  tryckeri 
under  små  omständigheter;  den  2G  sept.  1806  förklarade  han  att 
»min  fattigdom  är  så  stor,  att  jag  knappast  kan  förvärfva  till 
mitt  med  hustru  och  barns  nödtorftiga  klädsel  och  uppehälles. 
Den  14  febr.  1807  ingick  han  bolag  med  boktryckerilärlingen 
C.  F.  Dejrich,  som  köpte  hälften  af  tryckeriet  för  216  rdr  32 
sk.  b:ko.  Boktryckeriombudet  anförde  som  skäl  till  bifall  å  an- 
sökan om  fastställelse  å  bolagskontraktet,  att  ». . .  å  ena  sidan 
Kindmarks  torftighet  och  oförmögenhet  att  upprätthålla  bok- 
tryckeriet verkligen  kräfver  biträde  och  å  den  andra  Dejrich 
synes  ega  insigt,  och,  med  löfte  om  stilarnes  förbättrande  och 
nyas  anskaffande,  gifver  godt  hopp  om  noggrannhet  i  sitt  yrke.  . . .» 
Ansökan  förordades  af  hofkansleren  den  22  maj  och  bifölls  af 
Kongl.  Maj:t  den  22  juni  1807.  Dejrich  började  1811  utgifva  tid- 
ningen Den  oväldige  Granskaren.  De  båda  kompanjonerna  fort- 
satte till  juni  1810,  hvarefter  Dejrich  flyttade  till  Halmstad  och 
J.  Q  vist  arrenderade  tryckeriet;  Kindmark  dog  d.  13  nov.  1811  vid 
48  års  ålder.    Tryckeriet  öfvertogs  redan  i  april  sistnämnda  år  af 

Konstförvandten  Johan  Qvist,  som  fortsatte  dess  drifvande 
till  den  19  sept.  1816,  då  han  utarrenderade  det  till  L.  G.  Daulberg 
under  ett  hälft  års  tid  mot  en  afgift  af  60  rdr  rgs.  Qvist  begaf 
sig  till  Göteborg,  der  han  förestod  Norbergs  (eller,  enligt  ombudets 
uppgift,  Löwegrens)  tryckeri.  Emellertid  utkom  från  tryckeriet 
protokoll  i  en  rättegång  mellan  t.  f.  landshöfdingen  i  Venersborg 
Flack  och  gästgifvaren  Kopp  i  Gerdhem,  utan  att  exemplar  deraf 
blifvit  aflemnadt  till  hofkanslerens  ombud.  Då  Flack  anmälde 
tryckningen  hos  hofkansleren,  tillskref  denne  ombudet  och  be- 
gärde förklaring;  ombudet  svarade  i  bref  den  8  nov.  1817:  »Jemte 


528 


1800.  VENER8BORG:    Q  VIST,    DAHLBERG. 


det  jag  härmedelst  har  äran . . .  får  jag  härjemte  ödmjukast  af- 
gifva  berättelse  om  rätta  förhållandet  af  denna  sak,  som  är:  att 
under  min  bortovarelse  i  angelägna  ärenden  i  Skara  under  för- 
liden  sommar,  och  äfven  under  Dahlbergs  frånvaro,  som  i  bok- 
tryckaren Qvists  ställe  förestår  boktryckeriet  härstädes,  hade 
högbemälte  landshöfdings  illviljare  af  pur  kitslighet,  och  att  jag 
så  må  säga,  stulit  sig  till  att  trycka  dessa  protokoller  af  Dahl- 
bergs sättare  Petter  Norman,  hvilken  dolde  dem  för  mig  flera 
veckor  efter  min  hemkomst,  sedan  exemplaren  redan  voro  af- 
hemtade,  ehuru  jag  åtminstone  en  gång  i  veckan  besökte  bok- 
tryckeriet. Vid  allvarsamt  tilltal  af  mig  för  detta  egenmäktiga 
förhållande,  förebar  Norman  okunnighet  om,  att  han  enligt  4  § 
2  mom.  i  tryckfrihetsförordningen  bort  strax  till  mig  aflemna 
ett  exemplar,  eller  till  den  jag  under  min  frånvaro  tillsatt  i  mitt 
ställe,  nämligen  med.  kand.  J.  Hallgren.  Jag  hade  visserligen 
bort  och  skolat  lagligen  beifra  denna  tilltagsenhet,  men  livarken 
har  Dahlberg  eller  Norman  förmögenhet  att  utgöra  plikten  härför, 
hvarjemte  den  senare  är  så  gammal  och  af  för  svag  kropps- 
beskaffenhet för  att  kunna  uthärda  annat  straff.»  Hofkansleren 
förklarade  emellertid  i  skrifvelse  den  17  nov.  s.  år,  att  ». . .  då 
lagen  ingen  skilnad  gör  på  fattig  eller  rik  boktryckare,  på  en 
ung  eller  gammal,  på  en  af  svag  eller  stark  kroppsbeskaffenhet, 
är  det  icke  utan  förundran  jag  inhemtat  den  orsak  tit.  föregifver 
till  sin  underlåtenhet  att  enligt  tryckfrihetslagen  och  sin  instruk- 
tion beifra  en  tydlig  och  efter  allt  utseende  med  uppsåt  begången 
förseelse.  . . .»  Ombudet  blef  med  anledning  häraf  afsatt.  Den 
tryckta  skriften  bar  som  tryckort  »Venersborg  1817.  Under 
Qvists  och  Dahlbergs  frånvaro  emottagit  och  tryckt  af  Petter 
Norman»,  och  af  innehållet  framgår  att  sedan  t.  f.  landshöfdingen 
låtit  bestälda  hästar  stå  och  vänta  i  2l/2  timmar  han  kommit  i 
gräl  med  gästgif våren  derför  att,  när  han  ändtligen  kom,  det 
dröjde  för  länge  innan  hästarne  hunno  föras  ur  stallet  och  sättas 
för  åkdonet.  Sedan  ombudet  erhållit  del  af  hofkanslerens  beslut 
att  afsätta  honom,  skrifver  han,  beklagande  att  han  ådragit  sig 
onåd,  tilläggande:  ». . .  hvarför  jag  ej  genast  vid  kunskapen  om 
nämnda  protokollers  tryckning  öfverlemnade  ett  exemplar  och 
angaf  saken,  så  var  det  förnämligast  derför,  att  jag  fruktade  att 
genom  detta  måls  kunnigtgörande  på  högre  ort  skulle  läggas 
hinder  i  vägen  för  herr  vice  landshöfding  Fläcks  befordran,  till 
hvars  vinnande  han  just  då  stod  på  resan  till  Stockholm.  . . .»  — '■ 
Qvist   återtog  emellertid  tryckeriet,  utgaf  Venersborgs  Tidning 


89.  Boktr.-hiMf.  529  34 


VENER8B0RG:    DAHLBERG,    STRÖMBERG,    LUNDBLAD,    BAGGE.  1800. 


och  erhöll  den  17  febr.  1840  tillståndsbref  å  tidningen  Veners- 
borgaren,  men  redan  i  okt.  s.  år  såldes  tryckeriet  till 

Sterbhuskamreraren  Joiian  Axel  Dahlberg,  h vilken  den  7 
dec.  1840  erhöll  tillståndsbref  å  Venersborgs  Veckoblad  och  dref 
tryckeriet  till  slutet  af  1841,  då  det  och  tidningen  öfvergick  till 

Landssekreteraren  Carl  Adolf  Strömberg.  Han  dref  trycke- 
riet t.  o.  m.  1849,  då  det  såldes  som  tyg  till  P.  A.  Norstedt  &  Söner 
i  Stockholm. 

Postinspektoren,  löjtnant  Anders  Peter  Lundblad  (född  1797, 
död  den  7  juni  1850),  som  förut  redigerat  Venersborgs  Tidning, 
anlade  juli  1840  nytt  tryckeri  och  utgaf  Nya  Venersborgs  Tidning 
samt  fortsatte  t.  o.  m.  juli  1841,  hvarefter  tryckeriet  upphörde. 

Boktryckaren  i  Uddevalla  Samuel  Viktor  Bagge  anlade  nytt 
tryckeri  okt.  1848  och  utgaf  Tidning  för  Venersborgs  stad  och  län 
samt  dref  ensam  tryckeriet  t.  o.  m.  1856,  då  han  ingick  bolag 
med  konstförvandten  Carl  Johan  Pettersson,  som  lärt  hos  Hall- 
gren i  Uddevalla,  och  firman  blef 

Bagge  &  Pettersson,  hvilken  firma  fortfar  och  utgifver  tid- 
ningen. 1878  inköptes  äfven  Venersborgspostens  tryckeri.  Petters- 
son dog  den  4  april  1884  i  en  ålder  af  närmare  Gl  år. 

Johan  Leonard  Belfrage  anmälde  aug.  1836  tryckeri  på 
hemmanet  Näfverdraget  i  Frändefors  socken,  »en  half  mil  från 
Venersborg».  Ingenting  vittnar,  så  vidt  utg.  känner,  att  det 
kringresande  tryckeriet  verkligen  här  arbetat. 

Under  firma  Venersborgspostens  tryckeri  anmälde  jan.  1866 
Sven  Ohlsson  och  medintressenter  tryckeri,  och  inköpte  Axel 
Hellstens  tryckeri  i  Stockholm.  Från  dec.  1867  var  lektor  Joh. 
S vedborg  föreståndare  för  tryckeriet.  1873  utarrenderades  det 
till  sekreteraren  hos  drätselnämnden  Johan  Daniel  Bergström, 
och  1876  inköptes  det  af  konstförvandten  Daniel  Holmberg, 
hvilken  fortsatte  till  1878,  då  han  flyttade  till  Landskrona,  och 
tryckeriet  öfvertogs  af  Bagge  &  Pettersson  samt  förenades  med 
deras  förut  innehafda. 

Johan  Öberg  anlade  sept.  1878  tryckeri  å  hemmanet  Öxnered, 
en  half  mil  utom  staden,  och  utgaf  derifrån  Trollhättans  Vecko- 
blad från  den  9  nov.;  han  flyttade  1879  tryckeriet  till  Göteborg 
se  (sid.  487). 


Vasa.    Georg  Vilhelm  Londicer  (se  sid.  273)  dref  tryckeriet 
till   1804,  då  han  vid  59  års  ålder  afled  den  7  jan.     Efter  hans 


530 


1800.  VARA:    LONDICER.      FALUN:    AXMAR,    ARBORELIUS. 


död  drefs  tryckeriet  af  enkan  Anna  Christina  till  1807,  h  varefter 
det  öfvertogs  af  sonen 

Carl  Anton  Londicer,  hvilken  dref  detsamma  till  slutet  af 
1830-talet.1 


Falun.  Per  Olof  Axmar  (se  sid.  273),  född  den  9  juni  1759, 
utgaf  Falu  Veckoblad  och  dref  tryckeriet  till  sin  död  den  3  febr. 
1816,  hvarefter  enkan  fortsatte  till  den  8  nov.  1817,  då  tryckeriet 
arrenderades  af  sonen 

Johan  Adolf  Axmar,  hvilken  fortsatte  utgifvandet  af  Falu 
Veckoblad  och  tryckeriets  drifvande  till  maj  1820.  Han  hemkom 
på  aftonen  den  24  ang.  1822  från  ett  dryckesgille  och  begick 
då  under  rusets  inflytelse  mord  å  sin  moder  och  en  hos  henne 
vistande  sällskapsdam;  härför  dömdes  han  till  döden,  och  domen 
gick  1824  i  verkställighet.  Den  26  sept.  1820  köptes  tryckeriet 
af  bergsrådet  Johan  Teofron  Munktell,  men  drefs  af  P.  O.  Axmars 
enka  i  sonens  namn  till  den  27  jan.  1821,  hvarefter  firman  blef 
Axmarska  boktryckeriet  till  juni  1821.  Munktell  tillökade  tryc- 
keriet med  nya  stilar  och  pressar  samt  utarrenderade  det  sept. 
1821  till  kollega  O.  U.  Arborelius,  hvilken  dref  det  under  firma 

O.  U.  Arborelius  &  C:o.  Han  erhöll  d.  10  dec.  1821  tillstånds- 
bevis för  tidningen  Balkarlen,  men  detta  förföll  och  han  erhöll 
nytt  bevis  den  27  s.  m.  för  och  började  med  år  1822  att  utgifva 
Falu  Tidning.  Tryckeriet  förestods  till  1823  af  C.  G.  Holm,  som 
då  flyttade  till  Stockholm  (se  sid.  434),  och  sedan  af  C.  R  Roselli. 
Olof  Ulrik  Arborelius  var  född  i  Elfdalen  den  2  mars  1791,  blef 
student  i  Upsala  1812,  fil.  mag.  1818,  men  redan  1817  kollega  i 
Falu  skola  och  rektor  1828;  utnämndes  till  kyrkoherde  i  Orsa 
1830,  hvilken  plats  han  tillträdde  året  derpå.  Arborelius  var  en 
skicklig  och  driftig  skolman,  och  höll  disciplinen  strängt  vid  makt, 
och  samma  stränga  ordning  höll  han  inom  församlingen  sedan  han 
blifvit  kyrkoherde,  intill  dess  sektväsendet  blef  honom  öfver- 
mäktigt;    han    dog    den    28    nov.   1868.     Arborelius    och    Roselli 

1  I  Va8a  anlades  på  bekostnad  af  skeppsredaren  C.  G.  Wolff  (född  1800,  död  i 
Stockholm  1808)  af  välvilja  för  orten  ett  nytt  tryckeri,  Wolffska  Boktryckeriet, 
genom  hofrättsnotarien  C  J.  Boy,  som  härför  inköpte  en  del  af  Riksgäl dskontorets 
tryckeri  i  Stockholm.  Detta  tryckeri  öfvertogs  1846  af  P.  M.  F.  Lundberg  (se 
sid.  518).  Magister  Paul  Tikkankn  anlade  1854  tryckeri  och  ingick  1856  bolag 
med  handlanden  A.  A.  Levon,  hvilken  ensam  dref  det  åren  1857  och  1858,  men 
1859  ingick  bolag  med  F.  W.  Unggren,  som  med  år  1860  öf ver  tog  tryckeriet 
och  ännu  innehar  det.  Slutligen  anlade  1880  Vasa  Tryckeriaktiebolag  tryckeri, 
som  också  fortsattes. 


631 


FALUN:    ROSELLI,    ÅKERBLOM,    BERGMAN,    HULDBERG.  1800. 


drefvo  äfven  bokhandel  under  samma  firma  1828 — 29.   Tryckeriet 
öfvertogs  den  20  juni  1828  af 

Carl  Richard  Roselli  ensam,  och  han  erhöll  den  17  dec. 
1828  tillständsbref  å  och  utgaf  fr.  o.  m.  1829  Tidning  för  St. 
Kopparbergs  län  och  Sala  stad,  men  borttog  1830  de  tre  sista 
orden  i  titeln.  Roselli  anlade  1838  tryckeri  i  Stockholm  (se  sid. 
433),  men  tryckeriet  i  Falun  fortgick  under  firma  C.  R.  Rosellis 
boktryckeri  till  mars  1841,  då  det  öfvertogs  af 

Magister  Johan  Frans  Åkerblom  och  postinspektoren  J.  E. 
Wigander,  af  hvilka  den  förre  utgaf  Stora  Kopparbergs  läns 
Tidning.  Åkerblom  är  född  i  Tillberga  den  11  nov.  1806,  blef 
student  i  Upsala  1825,  fil.  kand.  1832,  vikarierande  kollega  vid 
Falu  trivialskola  v.-t.  1833,  fil.  mag.  1833,  apologist  i  sagda  skola 
1835  och  prestvigdes  1836.  1847  utn.  kyrkoherde  i  Skultuna  och 
1858  i  Folkärna,  ledamot  af  Vasaorden  1873  och  t.  f.  kontrakts- 
prost 1880.  Kompanjonerna  innehade  tryckeriet  till  okt.  1852, 
då  det  såldes  till  landssekreteraren  de  Laval,  postinspektoren 
Wigander  och  kollega  Oskar  Bohm,  hvilka  förenade  det  med  sitt 
förut  egande  boktryckeri,  det  Huldbergska  (se  här  nedan). 

I  sin  broders,  gränsridaren  J.  E.  Bergmans  namn  anmälde 
med.  d:r  Johan  Magnus  Bergman  tryckeri  1837  (en  del  af  Bohlin- 
ska  tryckeriet,  inköpt  från  Lindh  i  Örebro).  J.  M.  Bergman  var 
provincialläkare  och  stadsläkare  i  Falun,  känd  såsom  särdeles 
qvick  och  originel,  och  var  en  mycket  företagsam  man.  Han  dog 
vid  74  års  ålder  den  17  okt.  1867.  Tryckeriet  öfvertogs  redan 
i  maj  1838  af 

Bokhandlaren  Per  Adolf  Huldberg,  hvilken  utgaf  Falu  Tid- 
ning, hvarå  han  den  17  juli  1838  erhöll  tillståndsbref.  Tryckeriet 
såldes  1849  till  landssekreteraren  de  Laval  och  postinspektoren 
J.  E.  Wigander.  Dessa  utarrenderade  tryckeriet  från  april  1849 
till  d.  v.  kollega  Oskar  Bohm,  och  denne  inköpte  1852  äfven 
Åkerblomska  tryckeriet.  Bohm  dref  tryckeriet  under  firma  Huld- 
bergska boktryckeriet  och  inköpte  det  sedermera  samt  utgaf 
Tidning  för  Falu  län  och  stad.  Bohm  var  halfbror  till  Åkerblom 
och  född  den  11  jan.  1816  i  Tillberga,  blef  student  i  Upsala  1833, 
disputerade  pro  ex.  1835,  v.  apologist  vid  Falu  skola  1839,  hvilket 
år  han  också  prestvigdes  och  blef  pastorsadjunkt  vid  .Gustafs 
församling,  blef  kollega  vid  elementarskolan  1841,  t.  f.  rektor 
1859,  kyrkoherde  i  Nora  1862,  kontraktsprost  1863  och  ledamot 
af  Vasaorden  1879.  Tryckeriets  drifvande  fortsatte  han  till  1857, 
då  det  öfvertogs  af  F.  L.  Schmidt. 


r 


532 


]  800.   FALUN  :  LUNDBERG  &  C:0,  8CHM1DT,  HOLM,  FALU  BOKTB. -AKTIEBOLAG. 


Under  firma  J.  W.  Lundberg  &  C:o  (se  sid.  448)  anlade 
F.  W.  Lundqvist  (sedan  bokhandlare  i  Stockholm)  tryckeri  1853, 
hvarifrån  utgafs  tidningen  Dalpilen,  redigerad  af  landtmätaren 
Erik  Oskar  Cronberg,  som  äfven  förestod  tryckeriet  till  sin  död 
s.  år,  hvarefter  befattningen  sköttes  af  F.  L.  Schmidt.  Trycke- 
riet öfvertogs  1855  af 

Konstförvandten  F.  L.  Schmidt,  hvilken  1857  äfven  inköpte 
Huldbergska  boktryckeriet  och  begagnade  t.  o.  m.  1872  såsom 
tryckort  både  sitt  eget  namn  (t.  ex.  å  Daljrilcn)  och  f.  d.  Huld- 
bergska boktryckeriet  (å  Tidning  för  Fahlu  län  och  stad).  Trycke- 
riet anmäldes  1869  vara  under  oförändrade  firmor  öfvertaget  af 
Johanna  B.  Westergren;  det  innehafves  och  drifves  dock  fort- 
farande af  Schmidt. 

Konstförvandten  Johan  Vilhelm  Holm  anlade  nytt  tryckeri 
1869  och  utgaf  Faluposten.  Holm  dömdes  den  2  jan.  1871  af 
rådhusrätten  i  Falun  till  450  rdr  böter  och  2  månaders  straff- 
arbete för  falskt  boktryckarenamns  utsättande.  Häröfver  be- 
svärade sig  Holm  i  hofrätten,  hvilken  fann  att  Holms  förfarande 
att,  efter  aftal  med  förläggaren  till  ifrågavarande,  år  186C  å  F.  L. 
Schmidts  boktryckeri  tryckta  skrift,  till  fullständigande  af  ett 
mindre  antal  exemplar,  eftertrycka  det  ark,  som  innehöll  titel- 
bladet, äfvensom  åttonde  arket,  och  dervid  å  titelbladets  andra 
sida  jemväl  eftertrycka  Schmidts  namn,  icke  är  af  den  beskaffen- 
het att  Holm  derigenom  gjort  sig  skyldig  till  ansvar  såsom  för 
utsättande  af  falskt  boktryckarenamn;  och  frikände  derför  Holm 
från  ansvaret.  Högsta  domstolen  upphäfde  emellertid  hofrättens 
dom  och  faststälde  rådhusrättens.  Holm  ingick  till  Kongl.  Maj:t 
med  nådeansökan,  som  dock  endast  i  så  måtto  beviljades,  att 
fängelsestraffet  efterskänktes.  Detta  åtal  och  den  utgång  saken 
fick  bidrog  i  sin  mån  till  att  tryckfrihetsförordningens  §  1  mom.  10, 
efter  hvars  stadgande  domen  afkunnades,  ändtligen  blef  ändrad 
vid  1879  års  riksdag  (se  sid."  366).  Holm  flyttade  1873  till  Stock- 
holm (se  sid.  455),  då  tryckeriet  under  firma 

Falupostens  boktryckeri  öfvertogs  af  konstförvandten  Johan 
Edvard  Holmstén,  hvilken  fortsatte  tryckeriet  och  tidningen  till 
okt.  1875,  då  de  öfvertogos  af  konstförvandten  Per  Herman  Ask- 
lund, som  dermed  fortfar. 

Falu  Boktryckeri- aktiebolag  anlade  nytt  tryckeri  1876,  h vil- 
ket förestås  af  läroverksadjunkten  A.  Steffenburg.  Härifrån  utgick 
åren  1876  och  1877  tidningen  Dalarne  och  senare  Annonsblad  för 
Dalarne. 


633 


HERKÖ8AND:    NOBDIN,    8VEDBOM,    ÖHRL1NG,    BERLIN   U  ClO.  1800. 


Hernösand  erhöll  boktryckeri  1800,  då  sedermera  biskop  Carl 
Gustaf  Nordin  här  anlade  ett  sådant  (se  sid.  247),  hvilket  sköttes 
af  faktor  Brandt.  Nordin  var  född  i  Stockholm  den  2  jan.  174U, 
blef  student  i  Upsala  1763  och  1773  fil.  d:r,  1775  eloqu.  et  poes. 
lektor  i  Hernösand.  Han  kallades  1782  af  konungen  till  Stock- 
holm för  att  samla  och  utgifva  ett  »Corpus  diplomaticum»,  blef 
1780  en  af  de  aderton  i  Svenska  Akademien,  och,  sedan  han  s.  år 
låtit  prestviga  sig,  pastor  i  Skellefteå.  17(J2  kallades  han  till 
ledamot  af  konungens  enskilda  konselj,  men  återvände  efter 
Gustaf  IILs  död  till  Hernösand,  blef  1805  biskop  öfver  Hernö- 
sands  stift  och  erhöll  1807  adelskap  för  sina  barn.  Han  dog 
den  14  mars  1812,  hvarefter  tryckeriet  öfvertogs  af 

Rektor  Jonas  Svedbom,  hvilken  den  18  febr.  1835  erhöll 
tillståndsbref  å  Norrlands  Tidningar.  Tryckeriet  sköttes  af  faktor 
Wretholm  och  fortsattes  t.  o.  m.  1844,  då  tidningen  upphörde. 

Landskanslisten  Johan  Gustaf  Öiirling  anlade  nytt  tryckeri 
och  började  utgifva  Hernösandsposten  den  20  maj  1842,  samt  fort- 
satte t.  o.  m.  1845,  då  tryckeri  och  tidning  under  firma 

C.  Sundberg  &  C:o  öfvertogs  af  gymnasiiläraren  Carl  Erhard 
Berlin,  som  1846  ändrade  firman  till 

Berlin  &  C:o.  Tryckeriet  förestods  af  konstförvandten  Carl 
Johan  Kryger,  småländing.  Berlin  var  född  i  Hernösand  den  8 
jan.  1815,  blef  student  i  Upsala  1834  och  1839  fil.  mag.  I  juli 
sistn.  år  antogs  han  till  lärare  i  Hillska  skolan  å  Barnängen  vid 
Stockholm  och  blef  s.  år  lärare  i  moderna  språk  vid  Heraösands 
gymnasium,  derifrån  han  tog  afsked  1854.  Under  åren  1857 — 02 
vistades  Berlin  mest  i  Ryssland  samt  undergick  i  april  1858  ånyo 
filosofisk  examen  vid  universitetet  i  Petersburg  för  kompetens  till 
högre  lärarebefattning  derstädes.  Han  utnämndes  1804  till  lektor  i 
moderna  språk  vid  högre  elementarläroverket  i  Vestervik;  företog 
under  åren  1843 — 02  gång  efter  annan  vidsträckta  resor;  blef  1873 
ordförande  for  Vesterviks  stadsfullmäktige.  Han  dog  i  Stockholm 
den  5  sept.  1881.   Tryckeriet  och  tidningen  öfvertogos  febr.  1851  af 

Landssekreteraren  Carl  August  Eckhéll,  född  i  Gefle  den  17 
okt.  1808,  död  i  Stockholm  den  20  juli  1883.  Han  utarrenderade 
tryckeriet  till  faktor  Aron  Albert  Kahn,  som  innehade  det  till 
sin  död  1855,  hvarefter  Eckhéll  fortsatte  tryckeriets  drifvande 
till  nov.  1850,  då  det  öfvertogs  af 

J.  A.  Johansson  &  C:o,  under  hvilken  firma  det  drefs  till  jan. 
1801,  då  bokhandlaren  Johan  August  Johansson  ensam  öfvertog 
det  och  fortsatte  till  1877,  då  han  drog  sig  tillbaka  och  nedsatte 


534 


1800.  HERNÖÖAND:    J.   A.  JOHANSSON,    TBYCKKRJBOLAOKT.      HALMSTAD. 


sig  å  egendomen  Björksätra  i  närheten  af  Huddinge  station  och 
tryckeriet  öfvergick  till 

Hernösandspostens  Tryckeriaktiebolag,  hvarifrån  utgår  Nya- 
ste Hernösandsposten. 

F.  d.  boktryckaren  i  Sundsvall  Johan  Olof  Nyberg  anlade 
nov.  1873  tryckeri  härstädes,  hvilket  han  dref  till  mars  1877,  dä 
det  öfvergick  till 

Hernösands  Boktryckeri-aktiebolag,  med  telegrafkommissa- 
rien August  Cajanus  som  disponent.  Här  tryckes  Vesternorrlands 
Allehanda. 

Gustaf  Carl  af  Klercker  hitflyttade  aug.  1802  sitt  tryckeri 
frän  Luleå,  men  återvände  dit  1867. 

Sergeanten  vid  Svea  artilleriregemente  Johan  August  Lind- 
gren hitflyttade  i  maj  1881  ett  accidenstryckeri  (se  sid.  457), 
hvilket  upphörde  den  1  april  1883. 


Halmstad  höll  på  att  erhålla  boktryckeri  redan  1792  (se  sid. 
277),  ehuru  det  icke  kom  till  stånd;  1802  anhöll  f.  d.  boktryckaren 
Johan  Hultman  att  få  anlägga  boktryckeri  derstädes,  hvilken 
ansökan  förordades  af  landshöfding  A.  E.  Gryllenstjerna,  men 
hofkansleren  förklarade  den  23  juni  1802:  ». . .  Utan  att  bestrida 
nyttan  af  ett  boktryckeri  vid  ett  landshöfdingesäte  och  uppä 
en  ort,  der  förut  icke  något  finnes,  vågar  jag  likväl  så  mycket 
mindre  i  underdånighet  tillstyrka  bifall  å  Hultmans  ansökning, 
som  till  de  af  Boktryckeri-societeten  anförda  och  i  författningarne 
grundade  skäl  äfven  bör  läggas  det,  att  en  boktryckare  utan 
egen  förmögenhet  att  ingå  uti  större  och  mera  lönande  företag, 
kan  af  nöden  lättare  förledas  till  öfverskridande  af  lagarne,  eller 
åtminstone  att  utan  val  trycka  hvad  smärre  skrifter  han  kan 
åtkomma,  antingen  de  till  sin  verkan  gagna  eller  skada.»  I  skrif- 
velse  till  hofkansleren  den  14  aug.  s.  år  afslog  äfven  Kongl.  Maj:t 
ansökningen.  Landshöfding  J.  A.  Mannerstam  framstälde  den  24 
okt.  1808  ånyo  begäran  om  ett  boktryckeris  anläggande  i  Halm- 
stad, men  hofkansleren  svarade  den  3  nov.  s.  år:  *. . .  Då  de  skäl, 
hvarpå  mitt  (1802)  gjorda  underdåniga  afstyrkande  var  bygdt, 
ännu  äro  desamma,  torde  tit.  finna  huru  litet  jag  nu  kan  ändra 
en  hemställan,  som  vunnit  Kongl.  Maj:ts  höga  stadfästelse  . . . 
Om  ortens  behof  af  ett  eget  veckoblad,  äfvensom  om  nyttan 
deraf,  kan  jag  svårligen  öfvertyga  mig,  då  bland  den  mängd 
som  i  landsorterna  utgår,  invånarae  i  Halmstad  och  deromkring 


535 


HALMSTAD:    DEJRICH,    NORDLANDER.  1800. 


troligen  med  största  lätthet  kunna  förskaffa  sig  de  dagblad  som 
utkomma  i  Lund  och  Göteborg.»  Halmstad  fick  sålunda  vänta, 
till  dess  den  nya  tryckfrihetsförordningen  gjorde  det  omöjligt  för 
hofkansleren  att  neka  anläggandet. 

Carl  Fredrik  Dejrich  hitflyttade  också  från  Venersborg  dec. 
1810  och  började  utgifva  Halländska  Tidningen,  livarå  titeln  sedan 
ändrades  till  Halmstads  Tidning  och  som  Dejrich  den  5  jan.  1812 
anhöll  att  få  fortsätta,  »ehuru  utgifvandet  blifvit  hindradt  af 
tillfälliga  ekonomiska  svårigheter».  Dejrich  var  emellertid  icke 
den  man  som  kunde  bringa  hofkanslerens  afgifna  yttranden  pä 
skam.  Hofkanslerens  ombud,  rektor  D.  Kullberg,  skrifver  om 
honom  den  1  jan.  1813:  »Hvad  jag  anser  mig  förbunden  i  egen- 
skap af  hofkanslerens  ombud  i  största  ödmjukhet  anmäla,  är,  att 
det  åt  boktryckaren  Dejrich  härstädes  förunta  privilegium  ej  till 
den  fördel  för  orten,  ej  heller  till  den  tillfredsställelse  för  mig 
af  honom  begagnas.  Hans  tidning,  som  oaktadt  påminnelser 
alltför  ofta  burit  stämpeln  af  slarf,  fuskeri,  till  och  med  okunnig- 
het, vittnar  om  hans  mindre  duglighet  för  sitt  yrke,  hvilket  han 
likfullt  nu  mera  anser  som  en  binäring,  sedan  han  begynt  idka 
någon  handel.  På  tillfrågan  huruvida  han  vill  begagna  sig  af 
sitt  privilegium,  gaf  han  mig  ett  affirmativt  svar;  men  i  af  seende 
på  tidningens  utgifvande  för  detta  år  säger  han  sig  i  brist  af 
ett  tillräckligt  antal  af  subskribenter  ej  längre  kunna  fortfara 
med  att  utgifva.  . .  .»  Hofkansleren  svarade  den  15  s.  m.  att  han 
mottagit  anmälan  om  att  »åtskilliga  felaktigheter  yppat  sig  vid 
boktryckaren  Dejrichs  tryckeri,  men  som  jag  funnit  dessa  dels 
icke  tillhöra  min  embetsåtgärd,  dels  icke  vara  bestämdt  uppgifna, 
får  jag  tit.  härmed  vid  handen  gifva,  att  jag  derpå  icke  kan 
göra  något  afseende».  Från  1814  arrenderades  tryckeriet  af 
C.  F.  Dejrichs  broder 

Johan  Gottfrid  Dejrich,  som,  skrifver  ombudet,  »genom  flit 
och  arbetsamhet  hittills  gjort  sig  mer  förtjent  af  allmänhetens 
bifall  än  brodern,  hvars  dumhet,  okunnighet  och  högmod  duperade 
alla».  Han  erhöll  den  19  maj  1815  tillståndsbref  å  Måndagsbladet 
(som  han  någon  tid  hade  utgifvit  utan  föregående  anmälan  eller 
erhållet  tillstånd),  hvilket  skulle  honom  tillställas  med  den  var- 
ning, att  hädanefter  sorgfälligare  iakttaga  tryckfrihetslagens 
föreskrifter.  Tryckeriet  såldes  på  offentlig  auktion  den  19  aug. 
1817  och  inköptes  af 

Fabrikören  Christofer  Nordlander,  egare  af  Stjernarps 
pappersbruk,  som  utarrenderade  det  till 


536 


1800.  HALMSTAD:    HOLM,    DABLBEBQ,    8ÖDBBSTBÖM,    BÖRJE80N. 


Konstförvandten  C.  Gr.  Holm  (sedan  i  Falun  och  Stockholm). 
Den  sistnämnde  erhöll  den  26  ang.  1817  tillståndsbref  å  Halm- 
stads Tidning;  han  innehade  tryckeriet  till  den  26  jan.  1819,  då 
det,  jemte  tidningen,  arrenderades  af 

Konstförvandten  Laur.  Gustaf  Dahlberg  (se  sid.  528),  hvilken 
den  28  jan.  1819  erhöll  tillstånd  att  utgifva  Halmstads  Tidning. 
Som  kompanjon  med  Dahlberg  arbetade  C.  F.  Dejrich,  men  då 
de  till  egaren  af  tryckeriet  »icke  gittat  de  öfverenskomna  vil- 
koren  uppfylla»,  blef  tryckeriet  i  aug.  1823  seqvesteradt  och 
såldes  s.  år  till  J.  Torell,  som  flyttade  det  till  Helsingborg. 
Dejrich  och  Dahlberg  begåfvo  sig  till  Norrköping,  men  åter- 
kommo  redan  i  början  af  1824,  hvarom  ombudet  den  26  mars 
sistn.  år  skrifver  till  hofkansleren:  »Efter  sex  månaders  tid  sedan 
det  här  varande  boktryckeri  blifvit  skingradt  och  hvarunder  så- 
ledes ingen  bokpress  här  existerat,  hafva  oförmodligen  de  förre 
boktryckarne  återkommit  och  med  ett  litet  förlag  af  stilar  börjat 
sin  förra  rörelse  samt  fortsättningen  af  den  förra  året  till  52 
nummer  utlofvade  tidning,  å  hvilken  de  då  upptagit  prenumera- 
tion, men  hvaraf  allenast  33  utkommo.  Af  denna  fortsättning, 
begynnande  således  med  n:r  34,  hafva  3:ne  nummer  blifvit  utgifna. 
Sedan  boktryckarne  fullgjort  sin  förbindelse  till  prenumeranterna 
å  berörda  veckoblad,  kommer  intet  något  sådant  mera  att  för 
detta  år  utgifvas.  . . .»    Dejrich  var  sedan  i  Ulricehamn. 

Under  firma  C.  G.  Hellman  &  C:o  anmälde  landskamreraren 
Fischerström  och  assessor  C.  G.  Hellman  tryckeri  okt.  1823,  men 
det  kom  först  följande  året  till  stånd.  Hellman  erhöll  den  5  april 
1824  tillståndsbref  å  Hallands  läns  Tidning,  hvaraf  dock  endast 
ett  nummer  utgafs.     Tryckeriet  köptes  sept.  1825  af 

Konstförvandten  Johan  Söderström,  som  den  7  okt.  1825 
erhöll  tillstånd  att  fortsätta  Hellmans  tidning.  Söderström  var 
född  den  5  april  1793,  hade  arbetat  i  Karlskrona  och  Karlshamn ; 
han  fortsatte  tryckeriets  drifvande  till  sin  död  1846,  då  han  vid 
53  års  ålder  afled  den  6  juli  och  affären  öfvertogs  af  sonen 

Konstförvandten  Carl  J.  Söderström.  Denne  dog  1851,  hvar- 
efter  enkan  fortsatte  till  april  1852,  då  tryckeriet  öfvertogs  af 

Konstförvandten  Christian  Börjeson,  hvilken  med  1853  bör- 
jade utgifva  Halmstadsbladet  och  fortsatte  till  1882,  då  han  den 
29  april  afled  vid  nära  54  års  ålder;  härefter  öfvertog  sonen 

Konstförvandten  Knut  B.  Börjeson  den  3  maj  tryckeriet  och 
innehade  detsamma  till  mars  1883,  hvarefter  det  såldes  till  Berg- 
man i  Skeninge. 


587 


HALM8TAD:   JKUNS80N,   GKRNANDT.      KRISTIANSTAD:    CKDKBORKEN.  1800. 


Konstförvandten  Peter  Jeunsson  anlade  tryckeri  april  1850 
och  utgaf  Hallandsposten.  Han  dref  tryckeriet  till  1856,  då  det 
den  23  sept.  såldes  på  auktion  och  inköptes  af 

Konstförvandten  Christian  Emanuel  Gernandt,  hvilken  fort- 
satte utgifvandet  af  Hallandsposten  och  började  utgifva  Familj- 
Journalen.  Han  fortsatte  till  1871,  då  han  flyttade  en.  del  af 
tryckeriet  till  Stockholm  (se  sid.  455).  Den  qvarvarande  delen 
drefs  af  Gernandt  till  slutet  af  är  1872,  då  han  sålde  detta 
tryckeri  och  Hallandsposten  till 

Jon.  A.  Svensson,  hvilken  redigerat  Hallandsposten,  och  som 
fortsätter  under  firma  f.  d.  Gernandtska  Boktryckeriet. 

Boktryckaren  Erik  Jouansson  (se  sid.  500)  anlade  tryckeri 
jan.  1876  och  drifver  det  fortfarande. 


Kristianstad.  Tygvaktaren,  sedan  hof sekreteraren  Fredrik 
Folkqvardt  (Volkwardt)  Cedergréen  inköpte  1809  Lundblads 
tryckeri  i  Lund  för  4,000  rdr  b:ko  och  hitflyttade  det  1810.  Med 
köpet  af  detta  tryckeri  följde  äfven  förbindelse  att  till  Svenska 
Akademien  utbetala  det  Lundbladska  priset  (se  sid.  258  och  488). 
Den  17  okt.  1811  sökte  han  dock  att  komma  ifrån  denna  utgift, 
ehuru  han  fått  köpesumman  nedsatt  från  4,000  till  2,(>66  rdr  32 
sk.  b:ko  för  fullgörandet  af  den  årliga  betalningen.  Cedergréen 
grundade  sin  begäran  på  den  utvidgade  tryckfriheten,  men  akade- 
mien afstyrkte  denna  begäran  och  Kongl.  Maj:t  afslog  den  också 
den  28  maj  1812.  Den  16  okt.  1812  anhåller  Cedergréen  att  få 
öka  priset  och  kalla  det  Cedergréenska,  men  äfven  detta  afslogs. 
Detta  pris  inbetalades  till  och  med  1830,  men  sedan  uteblef  det 
pä  af  Cedergréen  uppgifvet  skäl  att  tryckeriet  icke  bar  sig,  sedan 
ett  nytt  anlagts  i  Kristianstad.  Lundbladska  priset  förklarades 
1834  upphäfdt  och  utbetalades  sista  gången  1833.  Cedergréen 
började  1810  utgifva  Kristianstads  Tidning  och  1814  anhöll  han 
om  en  »resolution,  som  förbjuder  någon  annan  att  i  denna  staden, 
så  länge  jag  idkar  boktryckeri,  få  sig  med  sådan  näring  befatta*. 
Denna  begäran  afstyrktes  på  grund  af  tryckfrihetsförordningen 
af  hofkansleren  i  utlåtande  den  21  okt.  och  afslogs  af  Kongl. 
Maj:t  den  2  nov.  1814.  Cedergréen  får  af  hofkanslerens  ombud 
den  22  aug.  1812  det  vitsord  ». . .  att  han  icke  allenast  är  en  for 
ett  lika  hederligt  tänkesätt  som  uppförande  känd  man,  utan 
äfven  att  han  med  sorgfällig  uppmärksamhet  på  sina  pligter 
handhaft   sitt   boktryckeri   och  vid  skrifters  emottagande  visat 


538 


1800.  KRISTIANSTAD:    8CHM1DT  k  C:0,    LANG,   BOKTB.- AKTIEBOLAGET. 


den  ovanliga  grannlagenhet,  att  han  aldrig  velat  trycka  någon 
skrift,  hvars  skadelighet  han  insett,  och  mer  än  ofta  uppoffrat  en 
erbjuden  vinning  för  tillfredsställelsen  att  hafva  uppfylt  en  rede- 
lig  medborgares  pligt».  1817  tryckte  dock  Cedergréen  Konung 
Carl  XI:s  syn  på  rikssalen,  hvilken  hofkanslerens  ombud  ansåg 
>for  en  dikt,  hopsatt  i  vissa  politiska  afsigter»,  men  han  urskuldade 
boktryckaren,  »som  hittills  aldrig  företagit  tryckningen  af  något 
manuskript  utan  att  först  rådfråga  mig,  och  alltid  villigt  följt 
mitt  råd,  äfven  då  det  varit  åtföljdt  med  förlust  af  en  erbjuden 
vinning,  och  genom  hvars  hederliga  tänkesätt  jag  varit  lycklig  att 
kunna  afvisa  många  obehöriga  skrifter,  som  blifvit  anmälda,  har 
vid  tryckningen  af  den  skrift,  som  jag  härmed  har  äran  ödmjukast 
öfversända,  förledd  af  den  parallel  han  anstalt  emellan  denna 
berättelse  och  en  vanlig  slagdänga,  begått  ett  förhastande.  . . .» 
Cedergréen  (född  1781,  död  den  24  maj  1852  i  Vexiö)  dref  trycke- 
riet till  slutet  af  1839,  då  det  jemte  tidningen  öfvertogs  af 

Konstförvandten  Georg  Vilhelm  Norman,  som  den  22  nov. 
s.  år  erhöll  tillståndsbref  å  Christianstads  Veckoblad,  men  redan 
1840  öfverlemnade  tryckeriet  till  C.  Schmidt  &  C:o. 

Under  firma  C.  Schmidt  &  C:o  anlade  hofrättsassessorn  Carl 
Christian  Schmidt  (sedan  justitieräd,  född  i  Mariestad  1792,  död 
i  Stockholm  1872),  kollega  P.  Böklin,  regementspastorn  Nils 
Loven,  kapten  J.  Baher  och  löjtnant  Carl  Gustaf  Hjertman  bok- 
tryckeri 1830,  hvilket  sköttes  af  Johan  Olof  österberg  (se  under 
Ystad).  Hjertman  anmälde  d.  3  juni  1830  Skånska  Posten;  han  var 
äfven  magister  och  blef  major;  han  var  född  i  maj  1790  och  dog 
d.  2  nov.  1859.  Bolaget  inköpte  1840  äfven  Cedergréenska  trycke- 
riet och  fortsatte  till  1857,  då  tryckeriet  och  tidningen  inköptes  af 

Herman  Lang,  som  dref  det  till  1871,  hvarefter  hans  från- 
skilda hustru,  Sigrid  Lang,  fortsatte  under  firma 

Langska  boktryckeriet  till  mars  1873,  då  tidningen  och  trycke- 
riet inköptes  af  grosshandlaren  Ljunggren  och  landssekreteraren 
Olson,  hvilka  i  aug.  s.  år  öfverläto  tryckeriet  till  det  af  dem 
bildade 

Kristianstads  Boktryckeri-aktiebolag  med  bokhandlaren 
Hjalmar  Möller  såsom  ansvarig.  Härifrån  utgår  Nya  Skånska 
Posten. 

Under  firma  Corfttz  Cronqvist  &  C:o  anlade  C.  Cronqvist 
och  konstförvandten  Fredrik  Vilhelm  Furuträd  tryckeri  i  mars 
1853,  hvilket  fortgick  till  sept.  1855,  då  Furuträd  utgick  ur  firman 
och  Cronqvist  bildade  nytt  bolag  med  firma 


539 


KRISTIANSTAD:  BOHMANSSON  &  C:0,  PALMBLAD  &  0:0.     VISBY:  BAGGE.        1800. 


C.  Bohmansson  &  C:o,  i  hvilken  firma,  utom  Cronqvist,  ingingo 
kyrkoherden  C.  Angeldorff  och  hofrättskommissarien,  sedermera 
rådmannen  C.  Bohmansson,  och  dessa  fortsatte  till  1859,  då  Cron- 
qvist, en  son  till  J.  Cronqvist  i  Malmö,  upphörde  och  hans  tredje- 
del i  tryckeriet  öfvertogs  af  inspektören  L.  Isaacson.  Härifrån 
utgafs  Christianstadsbladet.  Cronqvist  var  sedan  medarbetare  i 
Nerikes  Allehanda,  men  begaf  sig  senare  till  Australien,  der  han 
utgaf  en  tidning.     1862  blef  firman  i  Kristianstad 

N.  P.  Palmblad  &  C:o,  då  tryckeriet  och  tidningen  öfvertogos 
af  Angeldorff  och  boktryckaren  N.  P.  Palmblad,  hvilka  fortsatte 
till  1866,  då  affären  köptes  af 

Redaktören  Karl  Justin  Mathias  Möllersvärd,  som  fortsatte 
till  nov.  1871  (se  sid.  462),  hvarefter  tryckeriet  och  tidningen  in- 
köptes af 

Fängelsedirektören,  löjtnant  C.  A.  Schneider,  som  dref  det 
åren  1872  och  1873  i  eget  namn,  men  sedan  under  firma 

Kristianstadsbladets  tryckeri  till  maj  1875,  hvarefter  det 
för  22,000  kr.  inköptes  af  redaktören  A.  Ljunggren  och  faktorn 
J.  Larsson. 

Konstförvandten  N.  Fransson  anmälde  tryckeri  april  1871, 
tryckte  Kristianstads  Allehanda  och  dref  det  till  febr.  1875,  då 
det  öfvergick  till 

Kristianstads  Alleiiandas  Tryckeriaktiebolag,  med  Fransson 
som  ansvarig.  Det  fortgick  omkring  ett  år,  hvarefter  det  ned- 
lades  och  såldes  1877  till  H.  A.  Hansson  i  Ystad. 


Visby  erhöll  boktryckeri  i  juli  1811,  då  F.  Gr.  Bagge  i  Kalmar 
hitflyttade  en  del  af  sitt  tryckeri;  han  började  s.  är  utgifva  Visby 
Tidning,  men  redan  den  6  juli  1812  uppgjordes  kontrakt  om 
tryckeriets  och  tidningens  försäljning  för  1,000  rdr  b:ko  specie  till 

Mjölnaren  och  qvartersmannen  Sven  Sedergren  och  skräd- 
daren Jonas  Nyberg.  Affären  öfvertogs  dock  febr.  1814  af  den 
senare  ensam  och  fortsattes  till  hans  död  den  2  dec.  1814,  hvar- 
efter det  fortgick  för  konkursmassans  räkning  till  den  26  sept. 
1815,  då  det  på  auktion  försåldes  till  kuratorerna  i  konkursen 
och  borgesmännen  för  den  obetalda  köpeskillingen 

Färgaren  Christian  Brygger  och  garfvaren  Matthias  Sahlin. 
Omkring  tre  år  derefter  dog  Brygger,  och  Sahlin  öfvertog  ensam 
tryckeriet  och  utarrenderade  det,  enligt  kontrakt  den  27  sept. 
1819,  från  den  1  okt.  s.  år  under  tre  års  tid  till 


540 


1800.  VISBY:    KJÖLIN,    BERGMAN,    HKIDENBKRO. 


Konstförvandten  och  faktorn  hos  de  föregående,  Olof  Kjölin, 
som  begagnade  tryckorten  >tryckt  a  M.  Sahlins  boktryckeri  af 
01.  Kjölin».  Efter  arrendetidens  utgång  öfvergick  arrendet,  enligt 
kontrakt  den  20  april  1822,  till 

Glasmästaren  Carl  Bergman,  som  öfvertog  tryckeriet  den  1 
okt.  sistn.  år;  men  då  han  annonserade  sig  som  utgifvare  af  Visby 
Tidning  fäste  hofkansleren  uppmärksamhet  vid  att  intet  tillstånds- 
bevis för  dess  utgifvande  blifvit  begärdt  eller  lemnadt,  och  in- 
fordrade häröfver  förklaring.  Bergman  anförde  i  skrifvelse  den 
20  nov.  1822  att  alla  hans  företrädare  hade  utgifvit  tidningen, 
ehuru  sannolikt  endast  Bagge  begärt  och  erhållit  tillstånd  dera; 
och  förebar  okunnighet  om  att  vid  redaktörsombyte  anmälan 
skulle  ske.  Redaktionen  af  Visby  Tidning  hade  ifrån  dess  början 
varit,  hvad  den  ännu  var,  inskränkt  endast  till  kungörelsers  och 
enskilda  annonsers  emottagande  och  införande,  utdrag  ur  andra 
inrikes  tidningar  o.  s.  v.  Hofkanslerens  ombud  intygade  äfven 
»att  ifrågavarande  tidning  aldrig  egt  någon  litterat  redaktör,  eller 
annan  än  boktryckeri-idkaren,  som  för  att  vid  detta  krassliga  verk 
bibehålla  sig,  sökt  efter  förmåga  utgifva  för  orten  ett  tidnings- 
blad, hvilkets  halt  och  värde  också  alltid  dermed  stått  i  jemnt 
förhållande».  Genom  skrifvelse  den  17  dec.  1822  förklarade  sig 
hofkansleren  låta  vid  saken  bero.  Bergman  anhöll  emellertid 
samtidigt  med  sin  förklarings  afgifvande  om  tillstånd  att  utgifva 
tidningen,  och  vidfogade  intyg  af  ordföranden  och  förmannen  för 
stadens  äldste,  »att  borgaren  och  glasmästaren  härstädes  herr 
Carl  Bergman,  känd  för  hederliga  tänkesätt  och  förhållande  samt 
derigenom  i  besittning  af  medborgares  aktning  och  förtroende, 
är  ledamot  af  detta  läns  kongl.  Hushållningssällskap,  i  tio  efter 
hvarandra  nu  följda  år  varit  ledamot  i  stadens  taxeringskomité,  är 
medlem  af  sjumans-  eller  drätselkammaren  och  af  inqvarterings- 
komitén,  är,  sedan  nio  år  tillbaka,  en  ibland  denna  stads  äldste, 
och  att  herr  Bergman  derjemte  vid  flera  tillfällen  haft  uppdrag 
af  borgerskapet  att  bevaka  dess,  hos  Kongl.  Maj: t  i  särskilda 
angelägenheter  anförda  underdåniga  besvär.  . . .»  Bergman  köpte 
1823  tryckeriet,  men  fullgjorde  troligen  icke  sina  förbindelser,  ty 
tryckeriet  återtogs  af  Sahlin  och  drefs  en  kort  tid,  under  finna 
Sahlin  genom  Boberg,  tills  det  utarrenderades  till 

Konstförvandten  Petter  Gustaf  Heidenbero  från  midsomma- 
ren  1824  under  ett  års  tid,  jemte  husrum,  för  200  rdr  rgs.  Afven 
denne  utsatte  tryckorten  otryckt  hos  M.  Sahlin  af  P.  G.  Heiden- 
berg»  och  erhöll  den  17  dec.  s.  år  tillståndsbref  å  Visby  Tidning 


641 


VISBY:    KJÖLIN,    KL1NGVALL   &   1HBE,    CEDBRGREN,    CHRI8TIERNIN.  1800. 


(se  sid.  545).     Tryckeriet  och  tidningen  fortgingo  till  1825,  då 
tryckeriet  på  exekutiv  auktion  såldes  till  lektor  Klingvall. 

Olof  Kjölin  anmälde  dec.  1822  nytt  tryckeri  att  börja  med 
1823  och  erhöll  den  10  dec.  1822  tillståndsbref  å  Gotlands  läns 
Tidning,  hvilken  fortsattes  till  1824  års  slut.  Kjölin  dog  utfattig 
under  vandring  1826.     Tryckeriet  såldes  1825  till 

Lektor  J.  Gr.  Klingvall  och  adjunkten  L.  P.  Ihre,  hvilka 
den  21  maj  s.  år  erhöllo  tillståndsbref  ä  Visby  Lördagsblad,  samt 
s.  år  äfven  inköpte  Sahlinska  tryckeriet.   De  fortsatte  till  1826,  då 

Konstförvandten  Axel  Cedergren  den  20  dec.  inköpte  trycke- 
riet och  samma  dag  anhöll  att  få  utgifva  Visby  Veckoblad,  hvarå 
tillständsbevis  erhölls  den  30  s.  m.  af  d:r  Andrée.  Han  utgaf  tid- 
ningen till  den  30  jan.  1837,  hvarefter  Cedergren  erhöll  tillstånds- 
bevis dera  den  19  dec.  s.  år.  1839  inköpte  Cedergren  äfven 
Heidenbergs  länge  hvilande  tryckeri  och  fortsatte  de  sålunda 
sammanslagna  tryckeriernas  drifvande  till  1850,  då  han  flyttade 
till  Stockholm  (se  sid.  451). 

Förre  löjtnanten  Gustaf  Christiernin  (som  förut  varit  sättare 
och  såsom  sådan  1803  arbetade  hos  Marquard  i  Stockholm  och 
1806  i  Karlstad),  bataljons-  och  lasarettsläkaren  J.  J.  Lennström 
och  löjtnant  G.  Fåhrams  anmälde  den  16  juni  1825  tryckeri,  som 
skulle  skötas  af  den  förstnämnde,  hvilken  den  19  aug.  s.  år  erhöll 
tillståndsbevis  å  tidningen  Visby  Argus.  Om  Visby  Tidning 
kunnat  erhålla  intyg  om  att  vara  oskadlig,  så  blef  förhällandet 
helt  annorlunda  med  Argus,  hvilken  redan  från  början  gjorde 
lifvet  surt  för  vederbörande.  På  hofkanslerens  skrifvelse  härom 
svarade  ombudet  den  29  juni  1826,  att  han  »förekallat  redaktören 
af  veckobladet  Visby  Argus  och  i  ordagrann  enlighet  med  bemälda 
skrifvelse  förehållit  honom  sitt  ånyo  ådagalagda  ofog  medelst 
smädeliga  och  förgripeliga  utfall  i  sin  tidning  emot  tjenstemäns 
och  auktoriteters  åtgärder  jemte  bifogad  varning  för  påföljderna, 
så  vida  han  icke  för  framtiden  från  dylikt  förhållande  af  står: 
allt  med  den  påföljd  att  löjtnant  Christiernin  lofvade  att  sig 
derefter  rätta  och  till  sådan  föreställning  icke  genom  sin  tidnings 
redaktion  gifva  ytterligare  anledning».  Någon  bättring  följde 
dock  icke;  Visby  Argus  indrogs  och  hofkanslerens  ombud,  konsi- 
storienotarien M.  Gustafsson,  afgick  från  sin  befattning.  Hof- 
kansleren  anmodade  nu  teologie  lektorn  och  kyrkoherden  Pehr 
Säwe  att  emottaga  ombudsbefattn ingen;  men  i  skrifvelse  den 
5  juli  1827  undanbad  sig  denne  förtroendet  sålunda:  fullgörande 
anmodan  >att  genast  uppsända  hvad  frän  herr  löjtnant  Christier- 


542 


r 


1800.  VISBY:    CIIRI8TIKRNIN. 


nins  tryckeri  till  ersättning  för  den  indragna  Visby  Argus  kunde 
utkomma,  har  äran  härhos  ödmjukast  tillställa,  i  sådan  egen- 
skap utgifna,  så  kallade  Bemärkningar  ur  Tid  och  Forntid,  i 
häften,  samt  ytterligare  fortsättning,  utan  all  titel  af  bok  eller 
tidning,  men  i  kapitel,  vecka  för  vecka  utkommande,  hvaruti, 
enligt  anmälan,  skola  öfverlemnas  frän  det  allmänna  hemtade 
underrättelser  om  livad  sig  tilldrager  närmare  eller  fjermare 
vår  boningsort,  och  lärer  äfven  inom  dessa  blad,  såsom  pag.  43, 
48,  73,  vara  anledning  för  ytterligare  fästad  uppmärksamhet 
på  ett  författareskap  och  skrifsätt  af  ytterlig  råhet  och  fräck- 
het, sammanblandande  allt,  auktoriteter  och  enskilde,  skyldig 
eller  oskyldig,  med  fingerade  namn,  under  samma  smädelse  och 
vanryktande,  till  förnedring  och  förvildande  af  tänkesätt  och 
seder,  och  sönderslitande  af  samhället  inom  den  inskränkta  och 
afsöndrade  orten;  hvarvid  ännu  isynnerhet  den  åtskilliga  år 
med  flera  tidningsblad  verksamma  Christierninska  redaktionens 
och  officinens  så  länge  fortsatta  ohyfsade  och  smädliga  karakter 
synts  böra  väcka  både  undran  och  förtrytelse.  —  Ehuru  dyrbart 
och  ehuru  ärofullt  jag  än  ansåge,  att  äfven  i  ringaste  mån  bi- 
draga till  bevakande  af  lagar,  sanning  och  rätt,  om  sådant  i 
närvarande  fall  stode  i  min  förmåga,  nödgas  jag  emellertid  i 
högvälborne  herr  hofkanslerens  och  kommendörens  hand  härmed 
tillika  återställa  och  ödmjukast  afsäga  mig  det  smickrande  upp- 
draget såsom  tryckeriombud  här  i  orten  —  i  anseende  till  min 
innerliga  afsky  och  stadgad  föresats,  att  icke  hafva  något  att 
göra  med  ifrågavarande  litteratörer  och  deras  produkter,  och 
isynnerhet  emedan  just  jag,  genom  prononceradt  ogillande  och 
motstånd  af  deras  bemödanden,  längre  tid  både  som  embetsman 
och  författare  varit  ett  synnerligt  föremål  för  deras  förbittring, 
och  således  hvarje  min  åtgärd  skulle  i  allmänhetens  ögon  kunna 
få  helt  olika  tydning  och  verkan  än  hvar  och  en  annans.  . .  .* 
På  hofkanslerens  skrifvelse  till  konsistorium  att  föreslå  någon 
till  platsen  passande  person  förklarar  konsistorium  den  19  juli 
1827  »att  ingen  här  på  stället  under  konsistorium  tjenande  embets- 
och  tjensteman  velat  åtaga  sig  mödan  att  i  egenskap  af  hof- 
kanslerens ombud  härstädes  vårda  tryckfriheten.  . .  .»  Slutligen 
åtog  sig  i  aug.  landträn tmästaren  M.  F.  Ihre  uppdraget.  Den 
20  dec.  182f>  skrifver  denne  till  hofkansleren  och  förklarar  »att 
tidningen  Visby  Argus  under  den  förlupna  tiden  icke  förnekat 
qvalifikationen  af  fortfarande  smädlighet»,  och  den  17  jan.  1828 
anmälde   han   en   i   n:r  2  af  tidningen  införd  artikel  angående 


R43 


VISBY:    CHRISTIEKNIN.  1800. 


ceremonien  vid  öfverste  Palmstjeraas  begrafning.  Hofkansleren 
svarade  den  12  febr.  s.  år:  ». . .  oaktadt  jag,  lika  med  tit.,  finner 
den  ifrågavarande  artikeln  innefatta  ett  ytterligare  bevis  på  den 
smädlighet,  kitslighet  samt  det  obevista  framställningssätt,  som 
ifrån  dess  första  utgifvande  utgjort  karakteren  af  detta  blad,  har 
jag  likväl  ännu  för  denna  gång  ansett  mig  böra  uppskjuta  vid- 
tagandet af  någon  indragningsåtgärd,  och  vill  för  närvarande  blott 
anmoda  tit.,  att  till  sig  uppkalla  redaktören,  löjtnant  Christiernin, 
samt  enskildt  och  muntligen  föreställa  honom,  att  så  framt  han 
ej  vidtager  en  förändring  i  sättet  att  skrifva  och  redigera  sitt 
blad,  utan  samma  syftning  och  ton  som  hittills  ännu  vidare 
kommer  att  fortfara,  jag  utan  uppskof  ämnar  begagna  första 
tillfälle  att  låta  inställa  allt  vidare  utgifvande  af  tidningen 
Visby  Argus.»  Christiernin  fortfor  emellertid  att  skrifva  till 
vederbörandes  missbelåtenhet  och  måste  1829  lemna  Visby  och 
begifva  sig  till  Stockholm,  hvarefter  hans  hustru  Jeannette,  född 
Gardell,  en  tid  dref  tryckeriet,  som  dock  snart  nedlades  och  hvi- 
lade  till  1832.  Christiernin  åtalades  1830  för  bristande  leverans 
af  arkiv-exemplar  och  dömdes  den  22  aug.  till  50  rdr  b:ko  böter. 
Han  anförde  den  17  nov.  1830  att  han  för  »icke  länge  sedan 
lemnat  ett  sju  månaders  långvarigt  bysättningshäkte  och  hit- 
bekommit  min  på  Gotland  utplundrade  familj,  och  foga  ännu 
hunnit  med  min  ringa  förmåga  i  språkundervisning  bereda  dem 
och  mig  utsigter  till  lifvets  nödvändigaste  behofver  . . .  Mitt 
boktryckeri  är  i  Visby  under  qvarstad  för  privata  fordringsegare 
qvarlemnadt.  . .  .»  Då  Christiernin  icke  kunde  betala  böterna,  för- 
vandlades straffet  den  14  febr.  1831  till  3  månaders  fängelse  ä 
fästning.  Från  denna  dom  sökte  han  genom  Kongl.  Maj:ts  nåd 
blifva  befriad.  Hof kanslerens  yttrande  den  20  mars  1831  i  ämnet 
lydde:  »Som  löjtnant  Christiernin,  såsom  boktryckare,  en  gång 
förut  varit  i  ordningsväg  af  Hofkanslersembetet  pliktfäld,  och 
äfven  i  annan  egenskap,  eller  såsom  tidningsutgifvare  åtskilliga 
gånger  brutit  emot  tryckfrihetsförordningen,  och  derföre  så  väl 
i  enskild  som  offentlig  väg  blifvit  tilltalad  och  fäld,  skulle  Hof- 
kanslersembetet för  dess  underdåniga  del  hålla  före,  det  Christier- 
nin, genom  sitt  framfarna  handlingssätt,  på  intet  vis  gjort  sig 
förtjent  att  komma  i  åtnjutande  af  den  nådiga  försköning,  hvarom 
han  nu  i  underdånighet  anhållit;  men  likväl,  då  i  betraktande 
tages  de  för  hand  varande  bevekande  omständigheter,  hvilka  han 
i  sin  underdåniga  böneskrift  anfört,  vågar  Hofkanslersembetet 
i   underdånighet  hemställa,  om  icke  Eders  Kongl.   Maj:t  skulle 


544 


1800.  VISBY:    HK1DENBERG,    NORRBY,    LINDBOM. 


täckas  i  nåder  tillåta,  att  med  verkställandet  af  Hofkanslers- 
embetets  ifrågavarande  förvandlingsutslag  måtte  få  anstå  i  sex 
månader,  inom  hvilken  tid  Cbristiernin  möjligen  kunde  blifva  i 
tillfälle  att  de  ådömda  böterna  sig  af  börda;  men  om  sådant  då 
ej  vore  skedt,  att  böternas  förvandling  derefter  genast  måtte  få 
gå  i  verkställighet  på  sätt  utslaget  utvisar».  Kongl.  Maj:t  mil- 
drade domen  till  en  månads  fängelse  och  medgaf  det  förordade 
anståndet  af  sex  månader.     Tryckeriet  öfvertogs  i  mars  1832  af 

Sergeanten  vid  Svea  artilleriregemente,  konstförvandten 
Petter  Gustaf  Heidenberg  (se  sid.  541),  som  den  1  maj  1832 
erhöll  tillståndsbref  å  tidningen  Nytt  och  Gammalt.  Heidenberg 
dömdes  den  12  dec.  1834  af  Gotlands  nationalbevärings  krigsrätt 
att,  för  det  han  tillgripit  och  för  eget  behof  användt  ved  och 
olja,  som  varit  afsedd  för  vaktrummets  eldning  och  upplysning, 
samt  emedan  han  för  enskilda  ärendens  uträttande  begagnat  man- 
skap, som  varit  å  vakt  anstäldt,  till  att  mista  sin  vid  kongl. 
Svea  artilleriregemente  innehafvande  sergeantbefattning,  samt 
dessutom  undergå  ett  hälft  års  fängelse  å  fästning.  Efter  domens 
afkunnande  förfrågade  sig  hofkanslerens  ombud  huruvida  Heiden- 
berg finge  utgifva  tidningen,  hvarpå  hofkansleren  den  20  jan.  1835 
svarade,  att  i  tryckfrihetsförordningen  icke  finnes  »något  stad- 
gande till  förhinder  af  Heidenbergs  rätt  att  såsom  arresterad 
fortfara  med  ofvanberörda  tidnings  utgifvande,  enär  för  öfrigt 
han  genom  krigsrättens  dom  icke  blifvit  fäld  till  så  beskaffadt 
ansvar,  som  1  §  4  mom.  tryckfrihetsförordningen  omnämner». 
Tryckeriet  nedlades  emellertid  snart  och  Heidenberg  begaf  sig 
till  Stockholm,  der  han  den  20  juli  1838  uttog  tillståndsbref  å 
det  19:e  Aftonbladet.  Tryckeriet  i  Visby  hvilade  till  1839,  då 
det  inköptes  af  A.  Cedergren. 

I  maj  1849  anlade  ett  bolag  nytt  tryckeri,  hvars  föreståndare 
blef  konstförvandten  Teodor  Norrby,  och  härifrån  utgafs  Gotlands 
läns  Tidning,  som  redigerades  af  läroverkskollegan  C.  J.  Bergman 
1849 — 58.  Norrby  har  lärt  hos  Cedergren  och  arbetade  sedan  en 
tid  å  Hörbergska  boktryckeriet  i  Stockholm.  Sedan  han  blifvit 
föreståndare  för  tryckeriet  i  Visby,  inlöste  han  efter  hand  bolags- 
männens aktier  och  blef  ensam  egare  af  tryckeriet,  hvilket  han 
sedan  betydligt  utvidgat.  Han  utgaf  t.  o.  m.  1878  Visbyjwsten, 
och  härifrån  utgick  1879 — 1883  det  af  sonen  Knut  Norrby  utgifna 
Annonsblad  för  Gotland. 

J.  A.  Lindbom  anlade  tryckeri  i  nov.  1857  och  fortsatte 
dermed  till  nov.  1874,  då  det  öfvertogs  af 


8v.  Boktr.-hht.  545  35 


VISBY:  G0TLAND8  ALLEH:S  TIL,  BYSTRÖM.    MALMÖ:  BERLINGSKA  BOKTR.      J800. 


Telegrafkommissarien  O.  F.  Kuylenstjerna,  som  dref  det 
under  firma  Lindromska  tryckeriet  och  fortsatte  till  1875,  då 
det  under  firma 

Gotlands  Allehandas  tryckeri  inköptes  af  studeranden  An- 
ders Jeurling.  Denne  flyttade  1878  till  Karlstad  och  tryckeriet 
öfvertogs  af  hans  broder  Ossian  Jeurling,  hvilken  bildade  bolag 
för  bedrifvandet  af  affären,  som  af  honom  förestås. 

Under  firma  Boktryckeri-aktiebolaget  anlade  W.  Byström 
och  medintressenter  tryckeri  i  dec.  18G7  och  utgåfvo  Gotlands 
Tidning.     Tryckeriet  öfvertogs  dec.  1881  af 

Herman  Byström,  som  dermed  fortsätter. 

Bokbindaren  Fredrik  Seoerdahl  anmälde  den  21  febr.  1882 
ett  mindre  tryckeri. 


Malmö,  som  sedan  slutet  af  1600-talet  (se  sid.  213)  förblifvit 
utan  boktryckeri,  erhöll  1813  ånyo  ett  sådant,  då  C.  F.  Berling 
i  Lund  anlade  ett  tryckeri  äfven  här,  hvilket  drefs  under  firma 
Berlingska  Boktryckeriet  och  förestods  af  Sven  Lundström.  Ber- 
ling erhöll  den  10  maj  1813  tillståndsbevis  å  Malmö  Tidning  och 
tryckeriets  egare  fortfor  såsom  ansvarig  för  tidningen  till  den  2 
juni  1835,  då  Lundström  erhöll  tillståndsbevis  dera.  Tryckeriet 
fortgick  till  1847,  då  det  öfvertogs  af  Lundström,  som  bibehöll 
firman.  Han  tryckte  senare  Malmö  nya  Tidning  (utgifven  af  K.  L. 
Wilkens),  som  fortgick  till  den  25  nov.  1854,  hvarefter  Lundström 
började  utgifva  tidningen  Thor,  som  lemnades  i  ersättning  till 
årets  slut  åt  prenumeranterna  å  Malmö  nya  Tidning.  Lundström 
utgaf  tidningen  till  1855  års  slut,  då  han  i  sista  numret  meddelar: 
-/Efter  att  i  43  års  tid  h varje  vecka  hafva  utgifvit  tidningar  från 
detta  tryckeri,  ser  jag  mig  i  anseende  till  min  framskridna  ålder 
och  bristande  förmåga  att  motsvara  publikens  med  hvarje  år 
stegrade  anspråk  på  äfven  mindre  tidningsblad,  nödsakad  att  från 
och  med  detta  års  slut  upphöra  med  min  verksamhet  i  denna 
riktning  .  .  .>•  Lundström  var  född  aug.  1783  och  dref  tryckeriet 
till  sin  död  den  17  mars  1858,  hvarefter  enkan  fortsatte  till  årets 
slut,  då  tryckeriet  upphörde. 

Bokhandlaren  Niklas  Hans  Thomson  anmälde  boktryckeri  den 
15  nov.  182(3,  hvilket  dock  icke  blef  i  ordning  förr  än  följande 
aret,  samt  erhöll  den  10  april  1827  tillståndsbref  å  tidningen  Alle- 
handa, men  då  den  icke  hann  utgifvas  inom  den  i  tryckfrihets- 
förordningen föreskrifna  tid,  erhöll  han  nytt  bevis  dera  den  11 


54G 


1800.         MALMÖ:  THOMSON,  HARTMAN,  KALLENBERG,  CRONHOLM. 


juli  s.  år.  Thomson  var  född  i  Malmö  den  8  nov.  1793;  under 
1813 — 14  års  fälttåg  var  han  anstäld  som  fanjunkare  vid  konungens 
eget  värfvade  regemente.  Återkommen  till  Malmö  började  han 
1823  en  bokhandelsaffär.  Han  flyttade  1830  till  Stockholm  (se 
sid.  438),  men  återvände  hit  1851,  hvarefter  han  sysselsatte  sig 
med  lånebiblioteksrörelse.  Han  dog  den  18  mars  1874,  och  hade 
donerat  en  fastighet  samt  ett  kapital  för  dess  underhåll  under  be- 
nämning »Anna  Margaretas  stiftelse»,  afsedd  att  bereda  fri  bostad 
och  bidrag  till  bränsle  åt  ett  antal  borgares  och  tjenstemäns  enkor 
och  ålderstigna  döttrar,  af  hvilka  fyra  skola  vara  förpligtade  att 
mot  särskild  ersättning  upptaga  hvardera  en  föräldralös  eller 
medellös  gosse  och  fostra  honom  intill  21  års  ålder.  Tryckeriet 
i  Malmö  fortgick  till  den  1  april  1834,  då  det  inköptes  af 

Faktor  Johan  Cronqvist,  hvilken  under  Thomsons  vistelse  i 
Stockholm  förestått  det,  och  den  10  mars  1832  erhållit  tillstånds- 
bref  å  Allehanda.  Cronqvist  var  född  i  mars  1806  och  dog  den 
9  juli  1852.     Tryckeriet  dref  han  till  1850,  då  det  såldes  till 

Handlanden  och  konstförvandten  Fredrik  August  Hartman, 
som  äfven  fortsatte  tidningens  utgifvande  under  titel  Malmö  nya 
Allehanda,  ehuru  han  uppdrog  redaktörskapet  åt  N.  Lilja  m.  fl. 
Hartman  var  född  i  Malmö  den  8  febr.  1819  och  började  sin  bana 
såsom  sättare  hos  Cronqvist,  der  han  inskrefs  i  läran  den  1  okt. 
1834.  Han  dog  i  Köbenhavn  den  21  jan.  1875,  men  hade  redan 
1871  öfverlemnat  tryckeriet  till 

Redaktören  Erik  Christoffer  Kallenberg,  som  sedan  april 
1855  redigerat  tidningen  och  dermed  fortsätter. 

Under  firma  Croniiolm  &  Jungbeck  anlade  bokhandlaren 
Bernhard  August  Cronholm  och  v.  häradshöfding  H.  Jungbeck 
tryckeri  i  maj  1848  och  utgåfvo  tidningen  Snällposten,  men  tryc- 
keriet och  tidningen  öfvertogos  redan  följande  året  af 

B.  A.  Cronholm  ensam.  Han  var  född  i  Landskrona  den  19 
sept.  1813,  blef  1828  student  i  Lund  och  1840  docent  i  kemi,  från 
hvilken  befattning  han  afgick  1852.  Cronholm  egde  stor  stilistisk 
förmåga  och  redigerade  tidningen  intill  sin  död  den  15  sept.  1871. 
Härefter  fortsatte  enkan  en  kort  tid,  hvarefter  tryckeriet  och 
tidningen  öfvertogos  af  Förlagsaktiebolaget  (se  nästa  sida). 

Fil.  mag.  J.  van  Damme,  i  öfrigt  känd  under  namnet  J.  Damm  (se 
sid.  455),  anlade  tryckeri  mars  1853,  hvilket  i  mars  1854  under  firma 

van  Damme  &  Österberg  öfvertogs  af  konstförvandten  J.  öster- 
berg, som  i  maj  s.  år  ändrade  firman  till 

J.  Österberg.     Tryckeriet  såldes  sedan  åt  skilda  håll. 


547 


MALMÖ:  HELLBORG,  BÅÅTH,  FÖRI.AG8AKTIEBOL.,  FORSSELL,  LUNDGREN.      1800. 


C.  A.  Hellborg,  förut  boktryckare  i  Åmål,  anlade  tryckeri 
sept.  1865  och  tryckte  Malmö  Handels-  och  Sjöfartstidning;  han 
fortsatte  till  1871,  då  tryckeriet  och  tidningen  köptes  af 

C.  M.  Bååth,  som  hade  biträdt  Cronholm  i  hans  affär.  Bååth 
dömdes  den  15  febr.  1872  af  justitiestatsministern  att  bota  150 
rdr  rmt  för  det  han  utöfvat  boktryckerirörelse  utan  att  derom 
hos  Konungens  Befallningshafvande  göra  sådan  anmälan  som  i 
1  §  5  mom.  tryckfrihetsförordningen  är  föreskrifven.  Bååth  var 
född  1845  och  dref  affären  till  sin  död  den  31  dec.  1879,  hvar- 
efter  hans  enka  Mathilda,  född  Stewenius,  fortsatte  till  1880,  då 
hon  för  45,000  kr.  sålde  tryckeriet  och  tidningen  till 

Boktryckaren  C.  G.  Forssell  (se  nedan),  som  drifver  trycke- 
riet under  firma  C.  II.  Bååths  boktryckeri  och  utgifver  tidningen. 

Under  firma  C.  A.  Andersson  &  C:o  anlade  konstförvandterna 
Andersson  och  Georg  Alfred  Nilsson  tryckeri  1869.  Den  senare 
utgifver  Eslöfs  Tidningar. 

Konstförvandten  P.  Jönsson  anlade  tryckeri  juli  1870,  hvilket 
mars  1873  under  firma 

Lefevre  &  Asp  öfvertogs  af  konstförvandterna  F.  W.  Lefevre 
och  R.  T.  W.  Asp.     Firman  ändrades  i  början  af  1875  till 

Lefevre,  Asp  &  Wallin  och  blef  i  slutet  af  s.  år  F.  W. 
Lefevre,  som  fortfor  till  nov.  1876,  då  den  blef  W.  Lefevre  &  C:o 
och  tryckeriet  inköptes  af  rådhuskanslisten  J.  Jonsson.  I  april  1879 
öfvertogs  tryckeriet  af  f.  d.  rådhuskanslisten  J.  Tiiörnell  och  i  aug. 
s.  är  inköptes  tryckeriet  af  ett  bolag  och  drifves  sedan  under  firma 

Nya  Skånes  tryckeri,  med  telegrafassistenten  Ola  Andersson 
såsom  ansvarig,  och  utgifver  tidningen  Nya  Skåne.  Tryckeriet 
såldes  1884  till  litteratören  M.  Lind. 

Under  firma  Förlagsaktiebolaget  anmälde  1870  lektor  Carl 
Christian  Peter  Herslow  och  medintressenter  tryckeri,  och  in- 
köpte senare  äfven  Cronholms  tryckeri.  Herslow  redigerar  Syd- 
svenska Dagbladet  Snällposten,  är  en  af  stadens  riksdagsmän  och 
såsom  sådan  mycket  inflytelserik. 

Konstförvandterna  C.  G.  Forssell  och  Sven  Lundgren  anlade 
tryckeri  maj  1871  samt  inköpte  1876  äfven  Eslöfs  boktryckeri- 
aktiebolags tryckeri  och  tidningen  Framåt.  Forssell  utgick  1880 
ur  firman  och  öfvertog  Bååts  tryckeri  och  Sven  Lundgren  fort- 
sätter sedan  juni  1880  det  förut  gemensamma  tryckeriet. 

Under  firma  Eslöfs  Boktryckeri-aktiebolag  anlade  littera- 
tören J.  B.  Westenius  tryckeri  okt.  1872,  hvilket  fortgick  till 
1876,  då  det  för  7,000  kr.  köptes  af  Forssell  &  Lundgren. 


518 


1800.  MALMÖ.      MAU1ESTAD.      MAK1KFRKD. 


Litografen  Fr.  Reuterdahl  anmälde  nov.  1873  boktryckeri, 
som  drefs  tillsammans  med  stentryckeriet. 

Rudolf  Asp  anmälde  den  4  okt.  1880  tryckeri,  livilket  sedan 
nov.  s.  år  drifves  under  firma 

Skånska  Aftonbladets  tryckeri,  livilket  skötes  af  Asp.  Tryc- 
keriet eges  af  boktryckaren  O.  C.  Oisen  i  Köbenhavn,  som  ut- 
arrenderar det  åt  nuvarande  innehafvarne. 

Förre  boktryckaren  i  Hedemora  A.  Th.  Westman  och  Viktor 
Möller  anlade  mars  1882  tryckeri  under  firma  Boktryckeribolauet, 
hvilket  den  31  juli  s.  år  öfvertogs  af  Westman  ensam. 

Anders  Olsson  anmälde  tryckeri  den  12  juli  1882,  men  det 
kom  icke  till  stånd. 

Konstförvandten  J.  A.  Stenström  och  A.  Bartiielssox  an- 
mälde tryckeri  den  1  okt.  1883. 


'  Mariestad.  Boktryckaren  i  Skara  F.  J.  Leverentz  anlade  här 
tryckeri  juli  1816;  han  dog  dock  s.  är,  hvarefter  hans  enka, 
Lovisa,  född  Strahlberg,  fortsatte.  Hon  gifte  sig  med  J.  Brobäck, 
hvilken  begagnade  finnan  f.  d.  Leverentzska  boktryckeriet  till 
den  14  sept.  1834,  då  han  utsatte  sitt  eget  namn 

J.  Brobäck.  Han  utgaf  Mariestads  Veckoblad  t.  o.  m.  1831, 
hvarefter  vidtog  Mariestads  Tidning  t.  o.  m.  den  14  dec.  1833,  då 
Mariestads  Veckoblad  åter  började  utgifvas  den  21  dec.  Brobäck 
dog  den  5  maj  1836,  nära  43  år  gammal,  och  enkan  fortsatte  ånyo. 

Under  firma  Abr.  A.  Berg  &  C:o  anlade  konstförvandten 
Abraham  Alfred  Berg  och  bokhandlaren  Pehr  Wilhelm  Karström 
tryckeri  sept.  1848  och  Berg  erhöll  s.  år  tillståndsbref  å  Skara- 
borgs läns  Tidning.  Berg  är  född  i  Vexiö  den  19  april  1816 
och  lärde  i  Kalmar,  men  begaf  sig  snart  till  Gefle,  der  han  den 
8  sept.  1838  uttog  tillständsbevis  å  tidningen  Nore.  Härifrän 
utgifves  Mariestads  Veckoblad. 


I  Mariefred  nedsatte  sig  jan.  1817  f.  d.  akademieboktryckaren 
Johan  Fredrik  Edman  och  utgaf  Mariefreds  Veckoblad,  hvarä 
han  erhöll  tillståndsbref  den  28  febr.  1817.  Han  dog  den  6  april 
1824  i  en  ålder  af  61  år,  hvarefter  tryckeriet  hvilade  till  febr. 
1825,  då  det  inköptes  af  ene  gode  mannen  i  boet 

Kirurg,  mag.  Johan  Gabriel  Collin,  hufvudsakligen  for  tryck- 
ning af  Richters  Terapi.   Han  ingick  bolag  med  doktorerna  Gustaf 


649 


maiuefbed:  öuman.    Karlshamn:  Söderström,  flokkn  &  c:o.         1800. 


Eriksson  och  Johan  Olof  Lagberg  (den  senare  brunnsintendent  i 
Söderköping,  ifrig  befordrare  af  vattenkurmetoden,  född  d.  19  nov. 
1789,  död  d.  14  aug.  1856).  De  drefvo  tryckeriet  under  firma  Collin 
&  C:o  och  hade  1827  två  pressar  och  sysselsatte  13  personer.  1825 
förestods  tryckeriet  af  Joh.  Imnelius  (se  sid.  432),  hvilken  d.  15 
dec.  s.  år  erhöll  tillståndsbref  a  Södermanlandsposten,  som  ntgafs 
t.  o.  in.  1826.  Då  Collin  1828  flyttade  till  Norrköping,  medtog 
han  tryckeriet  (se  sid.  498).  Derefter  var  Mariefred  utan  tryckeri 
till  dess 

Boktryckaren  i  Strengnäs  C.  P.  Westerlund  okt.  1865  upp- 
satte tryckeri  härstädes.  Detta  förestods  i  början  af  notarien 
J.  A.  Appelqvist,  hvilken  äfven  redigerade  tidningen  Gripen,  som 
utgick  härifrån,  men  arrenderades  från  den  1  okt.  1866  af 

Konstförvandten  F.  A.  Öuman,  som  utgaf  Mariefreds  Tidning, 
till  juni  1867,  hvarefter  ett  bolag  förhjelpte  Öhman  till  ett  litet 
nytt  tryckeri,  som  han  drifver  i  eget  namn. 


Karlshamn.  Konstförvandten  Jonas  Söderström  hitflyttade 
1819  ett  tryckeri  från  Karlskrona  och  erhöll  den  3  mars  s.  ar 
tillståndsbref  å  Carlshamns  Tidning.  Han  fortsatte  till  1825,  då 
han  flyttade  till  Halmstad  (se  sid.  537)  och  sålde  tryckeriet  till 

Bokbindaren,  en  af  borgerskapets  äldste  Peter  Anders  Bero  er, 
som  den  14  dec.  sistn.  år  erhöll  tillstånd  att  fortsätta  utgifvandet 
af  Carlshamns  Tidning.  Han  dref  tryckeriet  till  dec.  1828,  dä 
han  sålde  det  jemte  tidningen  till 

Jouan  Magnus  Stenbeck,  hvilken  den  22  dec.  1828  erhöll 
tillståndsbref  å  Carlshamns  Tidning,  som  han  utgaf  till  1851  ars 
slut.  Han  var  förläggare  af  rätt  många  religiösa  skrifter,  och 
sålde  1869  tryckeriet  till  Karlskrona.  Han  dog  den  11  nov.  1871, 
vid  72  års  ålder. 

Under  firma  M.  Floren  &  C:o  anlade  bokhandlaren  Magnus 
Floren  och  konstförvandterna  C.  E.  Östlund  och  F.  T.  Berling 
den  27  aug.  1838  tryckeri,  och  Floren  erhöll  den  23  nov.  s.  år 
tillståndsbref  å  Carlshamns- Posten.  Redan  i  sept.  s.  är  anmäldes 
Floren  vara  ensam  egare  af  tryckeriet,  men  1840  öfvertogs  det 
af  Östlund  och  Berling,  hvilka  flyttade  det  till  Norrköping 
(se  sid.  499).  Magnus  Floren  var  född  1797  och  dog  i  Karls- 
hamn 1855. 

Konstförvandten  Gustaf  Johansson  hitflyttade  juli  1841  tryc- 
keri frän  Borgholm  och  utarrenderade  det  till 


550 


1800.  KARLSHAMN.      BORGHOLM.      HELSINGBORG. 


Musikdirektören  B.  Berckemeyer  (född  i  Helsingborg  den  25 
aug.  1807,  död  den  23  aug.  1845),  hvilken  redan  den  4  jan.  1839 
erhållit  tillståndsbref  å  Carlshamns  Tidning,  som  han  utgaf  till 
den  24  nov.  1840,  då  Stenbeck  åter  vidtog.  Berckemeyer  utgaf 
sedan  tidningen  Mjolner  till  sin  död,  hvarefter  tryckeriet  h  vilade 
till  okt.  1847,  då  det  inköptes  af 

Redaktören  Erik  Gustaf  Johansson,  som  började  utgifva 
Carlshamns  Allehanda,  hvarmed  han  ännu  fortfar.  E.  G.  Johans- 
son är  en  bland  Sveriges  äldsta  publicister  och  har  dessutom  pä 
sitt  förlag  utgifvit  rätt  inånga  arbeten. 

Eleven  vid  målareakademien  E.  O.  Lagerblad  anlade  tryckeri 
1864  och  utgaf  tidningen  Carlshamn.    Tryckeriet  såldes  18(37  till 

Tryckeribolaget  och  förestods  af  f.  d.  bokhandlaren  Ludvig 
Lindgren,  hvilken  vid  samma  tid  erhöll  tillståndsbevis  å  Nya 
Carlshamnsposten.     1871  öfvergick  tryckeriet  till 

Nya  Tryckeribolaget,  med  E.  O.  Lagerblad  som  föreståndare, 
då  tidningen  åter  började  utgifvas  under  titeln  Carlshamn. 


Borgholm.  Assessor  C.  M.  Wahlström  anlade  här  tryckeri 
den  1  juni  1820. 

Prosten  Isberg  inköpte  en  del  af  Bergs  tryckeri  i  Kalmar 
och  hitflyttade  det,  men  då  Borgholm  ej  hade  stadsrätt  fick 
tryckeriet  icke  här  begagnas.  Han  sålde  det  derför  1841  till  konst- 
förvandten  Gustaf  Johansson,  som  flyttade  det  till  Karlshamn. 

Konstförvandten  J.  P.  Andersson  anlade  tryckeri  aug.  18G7 
och  utgaf  derifrån  Ölandsbladet,  samt  fortsatte  till  okt.  1881,  dä 
tryckeriet  och  tidningen  öfvertogos  af 

Konstförvandten  Carl  Fredrik  Andersson  från  Karlskrona 
och  tidningens  titel  blef  Nya  Ölands- Bladet. 


Helsingborg.  Faktor  Jöns  Torell,  som  under  4!/2  års  tid 
förestått  Cedergréens  tryckeri  i  Kristianstad,  inköpte  Dejrichs 
tryckeri  i  Halmstad  och  ämnade  först  drifva  det  der,  men  än- 
drade åsigt  och  flyttade  det  till  Helsingborg,  ehuru  landshöfding 
af  Klinteberg  ansåg  att  »ett  boktryckeri  i  Helsingborg  är  annars 
ett  öfverflöds  verk».  Torell  erhöll  den  15  dec.  1823  tillståndsbref 
å  Helsingborgsposten,  hvilken,  då  han  hade  att  påräkna  biträde  af 
sådana  män  som  professor  Eberstein,  d:r  Andrée  m.  fl.,  fick  ganska 
stor  spridning.     Tidningen  indrogs  dock  1826  och  hofkansleren 


551 


HELÖ1NGB0UQ:    TORELL,    JÖNSSON,    STURZBN-BKCKER.  1800. 


skrifver  den  13  jan.  sistn.  år  härom,  att  ». . .  Helsingborgsposten 
ända  från  dess  första  uppkomst  och  tills  nu  i  mer  eller  mindre 
grad  varit  af  en  fortfarande  smädlig  beskaffenhet.  Det  är  ej 
det  lugna  omdömet,  den  sansade  kritiken  man  der  finner;  —  det 
är  pöbelaktigt  ovett  och  ilskna  anfall,  vare  sig  mot  offentliga 
inrättningar  eller  personer,  allmänt  aktade,  eller  i  utöfning  af 
sina  tjänsteåligganden,  som  framför  allt  utmärker  detta  blad. .  .  .# 
Längre  fram,  då  d:r  Sturzen-Becker  uppsatt  öresundsposten,  blef 
det  svårt  för  Torell  att  uthärda  konkurrensen  med  den  talang- 
fullare medtäflaren,  och  efter  att  flera  gånger  hafva  ombytt 
egare  upphörde  tidningen.  Torell,  som  äfven  var  bokhandlare, 
var  född  den  10  okt.  1797  och  dog  den  16  aug.  1878.  Tryckeriet 
öfvergick  den  1  okt.  1859  under  firma 

Torellska  boktryckeriet  till  Jönsson  och  Romare,  hvilka 
fortforo  till  den  1  febr.  1860,  då  tryckeri  och  tidning  öfver- 
togos  af 

Skolläraren  Fr.  O.  Thornbero.  Han  fortsatte  tryckeriets 
drifvande  och  utgaf  Nyare  Helsingborgsposten  till  den  15  april 
1864,  då  han  i  n:r  43  tager  afsked  af  sin  publik,  och  affären 
öfvertogs  af 

Studeranden  C.  A.  Callmer,  sorri  fortsatte  till  den  6  mars 
1866,  då  tryckeriet  och  tidningen  öfvertogos  af 

Litteratören  Otto  Fredrik  Kleverström.  Han  var  född  1837 
i  Halmstad,  blef  vid  unga  år  student  i  Lund,  men  egnade  sig 
snart  åt  publicistisk  verksamhet.  Han  var  innan  han  kom  till 
Helsingborg  hufvudredaktör  för  Lunds  Veckoblad,  och,  sedan  han 
okt.  1867  lemnat  Helsingborgsposten,  för  Jönköpings  Tidning. 
Från  1872  var  han  anstäld  i  Nya  Dagligt  Allehandas  redaktion 
i  Stockholm,  der  han,  med  vitsord  om  god  förmåga,  qvarstod 
intill  sin  död  den  24  jan.  1880.  Tryckeriet  i  Helsingborg  och 
tidningen  inköptes  den  22  okt.  1867  af 

Boktryckaren  Nils  Jönsson,  som  redan  aug.  1864  anlagt  tryc- 
keri. Efter  tryckeriernas  sammanslagning  uppgick  Helsingborgs- 
posten i  Helsingborgs  Tidning,  som  fortfarande  utgifves  härifrån. 

Handlanden  C.  B.  Béen  anmälde  tryckeri  den  27  nov.  1834; 
han  erhöll  den  19  dec.  s.  år  tillståndsbref  å  tidningen  Telegrafen 
och  den  23  jan.  1838  å  Tidning  för  Landthushdllning  och  Industri; 
anmälde  den  18  dec.  1834  bokhandel  samt  erhöll  den  18  febr.  1840 
tillståndsbref  å  Pantheon  eller  Magasin  för  utländsk  litteratur. 

Fil  d:r  Oscar  Patrick  Sturzen-Becker  anlade  tryckeri  1847 
och  började  utgifva  Öresundsposten.     Sturzen-Becker  var  född  i 


552 


1800.    HELSINGBORG :  BVERLÖF,  BORG.   BOBÅ8:  LUND8TBÖM,  FKUMEB1K. 


Stockholm  den  28  nov.  1811,  blef  1827  student  i  Upsala  och  1833 
fil.  d:r.  Han  började  den  17  juli  1834  i  Stockholm  utgifva  tid- 
ningen Arlekin,  hvaraf  13  n:r  utkommo,  hvarefter  Sturzen-Becker 
ingick  i  Aftonbladets  redaktion,  der  han  bland  annat  gjorde  sig 
känd  som  spirituel  publicist  under  signaturen  Orvar  Odd.  Der- 
jemte  utöfvade  han  stor  litterär  verksamhet,  som  han  under  hela 
sitt  lif  rastlöst  fortsatte.  1839  var  han  i  Norrtelje  (se  under 
denna  stad) ;  hösten  1844  flyttade  han  till  Köbenhavn,  men  åter- 
vände och  nedsatte  sig  i  Helsingborg  1847.  1854  flyttade  han 
äter  till  Köbenhavn,  der  han  författade  och  utgaf  sina  förnämsta 
poetiska  skrifter,  hvarjemte  han  återinträdde  i  Aftonbladet  och 
senare  i  Posttidningen  såsom  korrespondent  och  följetonist.  1863 
flyttade  han  tillbaka  till  Helsingborg,  der  han  afled  den  16  febr. 
1869.     Tryckeriet  öfvertogs  af 

Bokhandlaren  Frans  Anton  Everlöp  fr.  o.  m.  april  1855;  han 
dref  det  till  1859,  då  han  vid  26  års  ålder  afled  den  19  april, 
hvarefter  enkan  fortsatte  till  1863,  då  tryckeriet  inköptes  af 

Redaktören  Fredrik  Theodor  Boro,  h  vilken  redan  1862  hade 
anlagt  nytt  tryckeri  och  sedan  1857  varit  utgifvare  af  Nyaste 
Öresundsposten.  Borg  har  gjort  sig  känd  som  framstående 
kommunal-  och  riksdagsman. 

Civilingeniören  N.  Östrand  anmälde  den  27  maj  1880  ett 
accidenstryckeri. 

Evald  Sciimidt  anlade  nytt  tryckeri  juni  1881,  som  fortgår. 

Under  firma  H.  Österling  &  C:o  anmälde  den  4  okt.  1883 
redaktören  Hans  Österling  och  C.  Aug.  Cederborg  tryckeri,  hvil- 
ket  den  17  s.  m.  öfvertogs  af  den  förre  ensam  under  samma  firma; 
han  utgifver  Helsingborgstidningen  Skånes  Allehanda. 


Borås.  Boktryckaren  i  Jönköping  Nils  Erik  Lundström  hit- 
flyttade  aug.  1826  sitt  tryckeri  och  erhöll  den  10  aug.  s.  år 
tUlståndsbref  å  Bords  Veckoblad  samt  bokhandel.  Efter  den  stora 
branden  1827  återflyttade  han  qvarlefvorna  till  Jönköping  och 
utgaf  tidningen  derifrån. 

Under  firma  HaiTlin  &  C:o  anlade  den  1  aug.  1830  bruks- 
patron Fr.  Sundler  och  handlanden  C.  C.  Hallin  tryckeri  och 
började  utgifva  Borås  Veckoblad.  Tryckeri  och  tidning  såldes 
dock  redan  den  3  dec.  s.  år  till 

f.  d.  handlanden  Jouan  Frumerie,  född  1763,  som  fortsatte 
till  sin  död  1832,  hvarefter  tryckeriet  öfvertogs  af 


653 


DORAS :    FKUMEIUK,    ESSKNSKA    BOKTR.,    KYD1N.  1800. 


Landtmäteriauskultanten  I.  A.  Frumerie.  Denne  dömdes  af 
hofkansleren  till  böter  för  uraktlåtenhet  och  tredska  att  ej  af- 
lemna  exemplar  till  kofkanslerens  ombud.  Då  dessa  böter  skulle 
uttagas,  togs,  i  brist  af  annan  tillgång,  huset  i  mät  och  offentlig 
auktion  utlystes  dera,  men  i  brist  af  bjudare  kunde  ingen  försäljning 
ske.  Handlanden  Nils  August  Frumerie  anmälde  tryckeri  nov. 
1834  och  erhöll  d.  18  s.  m.  tillståndsbref  å  Borås  gamla  Veckoblad. 

Under  firma  Essénska  boktryckeriet  anmälde  skolläraren 
A.  Essen  jan.  1834  tryckeri,  sedan  han  den  24  dec.  1833  erhållit 
tillståndsbref  ä  Borås  nya  Tidning.  Han  utnämndes  d.  18  mars  1835 
till  kyrkoherde  i  Hössna  och  tryckeriet  öfvertogs  i  sept.  sistn.  är  af 

Nimrod  Schmidt,  som  den  18  dec.  1835  erhöll  tillståndsbref 
å  Borås  nya  Tidning.  Han  flyttade  1839  till  Vexiö.  Tryckeriet 
och  tidningen  inköptes  okt.  1838  af 

Färgerifabrikören  Carl  Gustaf  Rydin,  som  den  23  nov.  s.  ar 
erhöll  tillståndsbref  å  Borås  Tidning.  Han  var  född  i  Jönköping 
1798.  Sedan  han  flyttat  till  Borås  togos  hans  förmåga  och  energi 
snart  i  anspråk ;  så  var  han  under  nära  30  år  ledamot  af  stadens 
äldste  och  under  25  år  deras  ordförande  och  sekreterare.  Vid 
några  och  trettio  års  ålder  valdes  han  till  stadens  ombud  inom 
borgareståndet  och  samma  förtroende  kom  honom  till  del  vid 
nästan  alla  riksdagar  1834 — 60.  Han  anlade  1839  bokhandel. 
Genom  att  med  ifver  följa  andras  forskningar  leddes  han  sjelf 
till  några  uppfinningar,  deribland  de  s.  k.  kalkbrukshusen  (hvilka 
till  ganska  stort  antal  uppfördes  icke  allenast  i  Sverige  utan 
äfven  i  utlandet,  synnerligast  i  Ryssland)  och  ett  färgningsämne, 
hvarå  patent  erhölls  i  Frankrike  och  der  såldes  för  10,000  francs. 
Han  dref  dessutom  en  betydlig  färgerirörelse  och  var  den  förste 
som  i  Sverige  anlade  kattunstryckeri  efter  utländskt  mönster. 
Han  utnämndes  18(54  till  riddare  af  Vasaorden,  och  fortsatte  sin 
verksamhet  till  sin  död  den  11  april  1877,  hvarefter  tryckeriet 
och  tidningen  öfvertogos  af  sonen 

Albert  Rydin,  hvilken  dermed  fortsätter. 

J.  Blomoren  anlade  tryckeri  april  1854  och  utgaf  Vestgöta 
Korresjjondenten  samt  fortsatte  dess  drifvande  till  1859,  hvarefter 
tryckeriet  såldes  på  konkursauktion  och  flyttades  till  Södertälje. 
Blomgren  blef  sedermera  jemvägstjensteman,  uppfann  en  ränte- 
räkningsmaskin  och  dog  omkring  1880  i  Göteborg. 

Boktryckaren  i  Göteborg  A.  Lindgren  anmälde  dec.  1859 
tryckeri  härstädes  under  firma  Lindgren  &  C:o,  men  det  kom 
aldrig  till  stånd. 


554 


1800.  UDDEVALLA:    JOHNSSON,    HÅLLOREN,    BAQGB,    MALMQBEN. 


Uddevalla  erhöll  tryckeri  den  2  maj  1826,  då  konstförvandten 
Anders  Johnsson  här  nedsatte  sig;  han  erhöll  den  27  juli  s.  år 
tillståndsbref  å  Uddevalla  Veckoblad,  och  öppnade  mars  1831  bok- 
handel, samt  fortsatte  affärens  drifvande  till  sin  död  den  IG  maj 
1833.  Derefter  fortsatte  enkan  Elsa  Johanna  till  aug.  1834,  då 
tryckeriet  och  tidningen  öfvertogos  af 

Konstförvandten  Anders  Magnus  Hallgren,  som  dref  tryc- 
keriet till  1840,  hvarefter  han  först  köpte  en  jordegendom  vid 
Falköping  och  sedan  flyttade  till  Jönköping.  Han  dog  i  Säfsjö 
den  21  april  1884  vid  72  års  ålder.     Tryckeriet  köptes  af 

Konstförvandten  Samuel  Viktor  Bagge  mars  1840,  som  den 
30  maj  s.  år  erhöll  tillståndsbref  å  Bohus  läns  Tidning.  Han 
dref  tryckeriet  till  1843,  och  begaf  sig  senare  till  Venersborg; 
tryckeriet  köptes  af 

Bokbindaren  C.  G.  Malmgren  juni  1843.  Denne  fortsatte  i 
tjugu  år,  hvarefter  tryckeriet  öfvergick  till 

Redaktören  Karl  Lidberg  1863;  han  var  född  i  Venersborg 
1831,  blef  1848  student  i  Upsala.  Efter  någon  tids  frånvaro  från 
akademien  återkom  han  och  egnade  sig  åt  medicinska  studier,  en 
bana,  som  han  dock  af  ekonomiska  skäl  tvangs  att  afbryta,  sedan 
han  aflagt  med.-fil.  examen.  Han  blef  snart  derefter  hufvud- 
redaktör  för  Göteborgsposten,  hvarmed  han  fortfor  till  dess  han 
inköpte  tryckeriet  i  Uddevalla.  Med  ett  godt  hufvud  förenades 
hos  honom  ett  varmt  hjerta;  sjuklighet  bröt  på  senare  tid  hans 
verksamhet  och  han  afled  den  20  maj  1875.  Tryckeriet  öfver- 
lemnade  Lidberg  till 

B.  F.  Hasselgren  och  medintressenter,  okt.  1865.  hvilka  drefvo 
det  under  firma  Uddevalla  Boktryckeribolag,  och  fortsatte  till 
slutet  af  1879,  då  tryckeriet  öfvertogs  af  litteratören  Ivar  Nelin, 
som  derifrån  utgaf  Bohusläns  Tidning,  Uddevalla.  I  slutet  af 
1883  afflyttade  Nelin  till  Malmö. 

Boktryckaren   i   Göteborg  Anders  Lindgren  hitflyttade  på 
begäran  af  ett  par  framstående  invånare  i  staden  en  mindre  del 
af  sitt  tryckeri  nov.  1853,  derifrån  Uddevalla  Tidning  utgafs,  men  * 
efter  ett  års  förlopp  återflyttade  Lindgren  tryckeriet  till  Göteborg. 

Under  firma  Bohus  läns  Boktryckeri-aktiebolag  inköpte  lit- 
teratören Ture  Malmgren  och  medintressenter  tryckeriet  »Ves- 
leyana»  i  Göteborg  och  hitflyttade  det  sept.  1878.  Tryckeriet 
arrenderades  den  3  april  1883  af  Malmgren  och  inköptes  af  honom 
på  konkursauktion  den  4  juli  1884.  Härifrån  utgår  tidningen 
Bohusläningen. 


566 


ULR1CEUAMN:    DEJRICH,    DOKTIi. -BOLAGET.      VADSTEMA:    TOLLSTOHP.        1800. 


Ulricehamn.  Carl  Fredrik  Dejrich  hitflyttade  maj  1827  från 
Halmstad,  men  tryckeriet  kom  icke  till  stånd  förr  än  1829,  då 
han  den  6  febr.  begärde  och  den  23  mars  erhöll  tillståndsbref  å 
Ulricehamns  Veckoblad.  I  april  s.  år  skrifver  magistraten,  att 
Dejrich  ^innehade  en  press  samt  några  stilar,  men  otillräckliga 
för  uppläggandet  af  den  minsta  bok;  att  Dejrich  uppgåfve  annan 
man  såsom  egare  till  berörde  persedlar,  hvilka,  då  hans  egande- 
rätt  kunnat  utrönas,  komma  att  till  godtgörande  af  domfäste 
skulder  exekutivt  försäljas.  ...»  Den  18  juli  skref  ombudet: 
». . .  Boktryckeriet  existerar  väl  ännu  och  är  i  samma  skick  som 
det  från  början  varit,  men  i  anseende  till  brist  på  tillräckligt 
antal  prenumeranter  har  boktryckaren  hittills  icke  kunnat  fort- 
sätta utgifvandet  af  Ulricehamns  Veckoblad.»  Tryckeriet  fortgick 
visserligen,  men  endast  småsaker  trycktes  »i  anseende  till  bok- 
tryckarens ekonomiska  oförmögenhet  att  bestrida  omkostnaderna», 
såsom  tryckeriombudet  rapporterar  den  9  juli  1833.  Den  31  dec. 
1834  erhöll  Dejrich  tillståndsbref  å  Ulricehamns  Tidning.  Tryc- 
keriet var  dessutom  tidtals  nedlagdt  tills  det  1839  flyttades  till 
Göteborg. 

Boktryckaren  C.  F.  Blomberg  (se  Engelholm)  hitflyttade  från 
Göteborg  tryckeri  18G9  och  dref  det  till  juni  1872,  då  det  såldes 
och  under  firma 

Ulricehamns  Boktryckeri-aktiebolag  inköptes  af  S.  B.  Hag- 
berg och  medintressenter,  med  J.  A.  Bergin  som  ansvarig.  Här- 
ifrån utgifves  Ulricehamns  Tidning.  Tryckeriet  och  tidningen 
köptes  juli  1884  af  bokhandlaren  S.  M.  Kjöllerström. 


Vadstena  erhöll  tryckeri  redan  1495  (se  sid.  148),  men  var 
sedan  utan  sådant  till  dec.  1830,  då  gästgif våren  Jakob  Philip 
Tollstokf  började  drifva  ett  af  handlanden  J.  P.  Thamsten  från 
Lindh  i  Örebro  inköpt  tryckeri.  Tollstorp  anmälde  den  4  dec. 
1830  Vadstena  Veckoblad,  men  den  som  skulle  inlemna  anmälan 
om  tryckeriet  och  tidningen  till  hofkansleren  dröjde  att  fullgöra 
detta  så  att  beviset  utfärdades  först  den  20  jan.  1831.  Tollstorp 
tryckte  och  utdelade  emellertid  en  anmälan  om  tidningen  och 
dömdes  af  hofkansleren  den  31  jan.  sistnämnde  år  för  det  han 
tryckt  och  utgifvit  anmälan  förr  än  30  dagar  förflutit  sedan 
anmälan  om  tryckeriet  gjordes  (tryckfrihetsförordningens  §  1 
mom.  5)  och  för  det  han  icke  försett  denna  anmälan  med  tryck- 
ort (§  1  mom.  10)  att  bota  sammanlagdt  400  rdr  bko.    Tollstorp 


556 


1800.  VADSTENA:  T0LL8T0RP,  ÖBOM. 


besvärade  sig  häröfver  och  hofkansleren  utlät  sig  att  om  det 
vore  fråga  om  besvär,  så  kunde  han  ingen  ändring  tillstyrka, 
men  om  det  vore  nådeansökan  förordade  han  »i  betraktande  af 
böternas  betydliga  belopp,  Tollstorps  medellöshet  och  de  öfriga 
omständigheter  som  lian  andragitt  böternas  nedsättning  till  hälf- 
ten. Genom  kongl.  Majrts  dom  den  20  aug.  1831  blef  Tollstorps 
dom  af  gunst  och  nåd  i  så  måtto  mildrad,  att  bötesbeloppet  ned- 
sattes  till  150  rdr  b:ko.  Vid  den  31  okt.  1831  företaget  utmätnings- 
försök saknade  han  emellertid  tillgångar.  Tollstorp  erhöll  den 
20  jan.  1831  tillståndsbref  å  Vadstena  Veckoblad,  men  då  han  ur 
Borås  Tidning  intog  en  artikel  om  tionden  af  potatis  till  presterna 
åtalades  Tollstorp  och  kom  på  fästning,  men  Borås  Tidning  gick 
fri.  Tollstorp  var  född  den  12  juni  1777,  hade  i  sin  ungdom  gjort 
vidsträckta  in-  och  utländska  resor,  sett  mycket  och  läst  mycket, 
men  i  saknad  af  grundlig  elementarundervisning  kunde  han  icke 
ordna  och  smälta  det  han  inhemtat.  Han  utgaf  flera  ortbeskrif- 
ningar  och  åtskilliga  novellistiska  försök.  1832  begaf  han  sig  till 
Linköping,  var  sedan  i  Stockholm  (se  sid.  449),  der  han  bl.  a.  blef 
kommissarie  vid  Provisoriska  sjukhuset;  han  dog  1848.  Trycke- 
riet i  Vadstena  såldes  till 

Konstförvandten  Anders  Gustaf  Öbom  enligt  kontrakt,  upp- 
rättadt  i  Motala  den  8  okt.  och  underskrifvet  af  Tollstorp  och 
Thamsten  samt  af  öbom  godkändt  i  Vadstena  den  9  okt.  1832. 
Detta  kontrakt  var  af  följande  lydelse:  »Enligt  öfverenskommelse 
med  hr  J.  P.  Tollstorp  försäljer  jag  J.  P.  Thamsten  till  hr  Anders 
Gustaf  öbom  det  af  hr  N.  M.  Lindh  i  Örebro  köpta  och  af  mig 
betalta,  men  af  Tollstorp  i  Vadstena  inrättade  och  af  honom 
på  eget  ansvar  disponerade  boktryckeri  för  en  öfverenskommen 
köpesumma  af  033  rdr  16  sk.  b:ko,  hvaraf  100  rdr  b:ko  erlägges 
inom  denna  månads  slut  och  resten  den  1  nästa  januari  1833.  . .  . 
Tillträdet  sker  den  1  nästa  januari,  då  betalningen  bör  vara  er- 
lagd,  till  hvilken  tid  det  går  som  förut  för  vår  räkning,  under 
Tollstorps  disposition.  Under  tiden  antages  öbom,  att  som  faktor 
förestå  och  sköta  boktryckeriet  till  nästa  nyår.  .  . .  Såsom  er- 
sättning för  detta  besvär  beräknas  Öbom  5  rdr  b:ko  i  veckan, 
hvilka  komma  att  afdragas  å  slutliqvid*  vid  boktryckeriets  be- 
talande. . . .  Jag  Tollstorp  förbehåller  mig  såsom  en  ovilkorlig 
rättighet,  då  jag  dertill  anskaffar  egna  stilar,  att  hemma  hos 
mig  uppsätta  de  arbeten  jag  författar  eller  öfversätter,  eller  hvad 
annat  jag  vill  på  eget  förlag  utgifva,  dock  så  förståendes  att 
jag  icke  åtager  mig  arbete  för  andra,  eller  går  Öbom  i  förväg 


G57 


VADSTRNA:    STRÖMBERG,    REGNSTRAND,    WOXG,    NORÉN.  1800. 


med  något  arbete,  som  han  vill  för  egen  räkning  trycka.  Jag 
uppsätter  mina  arbeten  i  kolumner  och  skickar  dem  till  trycke- 
riet, der  korrekturerna  afdragas,  och  sedan  de  äro  korrigerade, 
skola  de  med  omsorg  af  Öbom  uttryckas.  Formarne  skola  då 
genast  väl  afvaskas,  hvarefter  jag  afhemtar  dem.  I  tryckarelön 
beräknar  sig  Öbom  2  rdr  IG  sk.  b:ko  för  arket  af  500  exemplar, 
och  i  proportion  för  större  upplaga.  ...»  Öbom  hade  lärt  hos 
Sundqvist  i  Gefle,  stod  såsom  profgesäll  1828  hos  enkefru  Mar- 
quard  i  Stockholm  och  var  sedan  faktor  hos  Sundqvist  tills  han 
öfvertog  tryckeriet  i  Vadstena,  hvarifrån  han  utgaf  Vadstena 
Veckoblad,  hvarå  han  erhöll  tillståndsbref  den  24  dec.  1832. 
Tryckeriet  dref  han  till  1834,  då  han  begaf  sig  till  Stockholm 
(se  sid.  437).     Tryckeriet  såldes  till  Ekblad  &  C:o  i  Vestervik. 

Boktryckaren  P.  A.  Strömberg  hitflyttade  från  Linköping 
sept.  1838  och  erhöll  den  7  april  1840  tillståndsbref  å  Vadstena 
Tidning.  Tryckeriet  såldes  till  bokbindaren  Bergman,  som  sålde 
större  delen  deraf  till  Lindli  i  Örebro. 

Konstförvandten  Carl  Rosander  (se  sid.  419)  anlade  1844 
tryckeri  och  bokhandel  samt  började  utgifva  tidningen  Gen- 
gångaren.    Tryckeriet  och  tidningen  såldes  i  okt.  1847  till 

O.  U.  Regnstrand  &  C:o,  under  hvilken  firma  rådman  O.  U. 
Regnstrand  och  medintressenter  drefvo  det  till  1854,  då  de  ut- 
arrenderade det  till 

Organisten  K.  J.  Erixon  (se  sid.  440),  hvilken  begagnade 
firman  Eis  och  utgaf  tidningen  Göta.  Han  försvann  dock  plötsligt 
och  tryckeriet  drefs  från  juli  1855  af 

Folkskoleläraren  L.  W.  Larsson,  som  äfven  utgaf  tidningen, 
till  dec.  1850,  då  han  tillträdde  ny  befattning  i  Bohus  län;  trycke- 
riet arrenderades  derefter  af 

Telegrafkoinmissarien  Alfred  Wong,  hvilken  började  utgifva 
Vadstena  läns  Tidning  såsom  fortsättning  å  den  nu  upphörda 
Göta.  Då  emellertid  Wong  såsom  statens  tjensteman  ansåg  sig 
förhindrad  att  drifva  tryckeriet  i  eget  namn,  gick  det  i  konst- 
förvandten C.  A.  Andersons.  Med  1858  års  ingång  öfvertog 
emellertid  Wong  tryckeriet  för  egen  räkning  och  dref  det  i 
eget  njimn  till  mars  1875.  Alfred  August  Olof  Wong  hedrades 
med  flera  kommunala  uppdrag,  var  stadsfullmäktiges  ordförande, 
landstingsman  m.  m.;  han  afled  den  31  juli  1878  vid  K)1/.*  års 
ålder.     Tryckeriet  och  tidningen  inköptes  1875  af 

Faktorn  August  Norén,  som  från  början  af  18(35  skött  trycke- 
riet; han  fortsätter. 


658 


1800.         YSTAD:  ÖSTERBERG,  KULLBERG,  BJUR8TRÖM,  PETZOLD. 


Under  firma  Östgöta  Kurtrens  boktryckeri  anmälde  den  5 
nov.  1883  redaktören  Gustaf  R.  Pettersson  (känd  författare  under 
signaturen  »Klippans  son»)  tryckeri  och  utgifver  tidningen  Östgöta 
Kuriren. 


Ystad.  Faktorn  hos  Schmidt  &  C:o  i  Kristianstad  Johan  Olof 
Österberg  anlade  här  tryckeri  febr.  1832,  erhöll  den  12  juli  s.  år 
tillståndsbref  å  Skånska  Mercurius,  och  dref  tryckeriet  till  1847, 
då  han  den  10  okt.  afled  vid  44  års  ålder.   Tryckeriet  öfvertogs  af 

vice  häradshöfding  Claes  Viktor  Kullberg,  som  utgaf  tid- 
ningen Skånska  Telegrafen  och  fortsatte  till  1873,  då  han  vid  61 
års  ålder  afled  den  28  febr.  Kullberg  var  i  flera  år  medarbetare 
i  Aftonbladet,  under  hvilken  tid  han  producerade  några  riks- 
bekanta »bockar»  i  öfversättningsväg,  t.  ex.  då  han  i  Rottecks 
verldshistoria  öfversatte  »der  grosse  Genfer-Philosoph»  (=  J.  J. 
Rousseau)  med  »den  store  filosofen  Genfer».  Kullberg  var  emeller- 
tid redbar,  godhjertad,  humoristisk  och  stundom  satirisk,  ehuru 
han  aldrig  sårade,  och  efterlemnade  derfor  också  en  stor  vänkrets. 
Tryckeriet  var  tidtals  ganska  illa  försedt.  Det  sades  att  Kull- 
berg, då  stilar  tröto,  hjelpte  sig  med  att  insätta  sådana  af  en 
annan  sort  och  lät  resultatet  passera  för  —  tryckfel.  Efter 
hans  död  öfvertogos  tryckeriet  och  tidningen  af 

Konstforvandten  Axel  Fredrik  Bjurström,  som  den  31  maj 
1873  erhöll  tillståndsbref  å  Ystads  Allehanda. 

Konstforvandten  Johan  Ferdinand  Petzold  anlade  mars  1852 
tryckeri  under  firma  Ystads  Tidnings  tryckeri,  som  i  början 
grundades  på  aktier,  men  efter  några  års  förlopp  öfvertogs  af 
Petzold  för  egen  räkning.  Samtidigt  med  tryckeriets  anläggning 
började  han  utgifva  Ystads  Tidning.  Petzold  var  född  i  Ystad  den 
27  sept.  1817  och  kom  tidigt  i  boktryckerilära.  Efter  det  han 
anlagt  eget  tryckeri  tillökade  och  förbättrade  han  det  efter  hand, 
så  att  han  genom  träget  arbete  och  ordning  uppnådde  en  någor- 
lunda oberoende  ställning.  Han  fortsatte  tills  han  vid  60  års 
ålder  afled  den  29  mars  1877,  h varefter  hans  enka  fortsatte  under 
samma  firma  till  1883,  då  affären  öfvertogs  af  bröderna  Julius 
Ferdinand  och  Carl  Adolf  Petzold,  som  fortsätta  under  firma 
J.  F.  Petzold. 

Konstforvandten  Hans  August  Hansson  inköpte  Kristianstads 
Allehandas  tryckeri  och  hitflyttade  det  april  1877.  Tryckeriet 
öfvertogs  okt.  s.  år  af 


559 


ARBOGA:  BELKRAOE,  NORMAN,  L.  8ÖDKRQUI8T.  1800. 


Ystads  Tryckeriaktiebolag,  med  Hansson  som  disponent,  och 
fortgick  till  början  af  1882,  då  det  såldes  till  A.  Wimmercrantz 
i  Vimmerby. 


Arboga.  Konstförvandten  Johan  Leonard  *  Belfrage  anlade 
här  tryckeri  aug.  1833,  men  hofkanslerens  ombud  inberättar  den 
7  april  1834,  att  tryckeriet  »säges  ännu  med  skäl  vara  ett  ofull- 
bordadt  verk.  Boktryckarens  ytterliga  fattigdom,  som  gör  honom 
oförmögen  att  anskaffa  sig  stilar,  bristande  rådighet  och  kraft, 
som  stänga  utvägarne  till  hjelpkällor  och  hålla  honom  stilla  uti 
sitt  overksamma  läge,  hafva  hitintills  lemnat  endast  ringa  och 
högst  oansenliga  produkter  af  boktryckeriet.  .  . .»  Senare  heter 
det:  »Herr  Belfrage  sysselsätter  sig  mera  med  träsnitt  än  bok- 
tryckerikonsten, och  som  han  icke  illa  lyckats  att  forma  djur, 
hvilka  han  förstår  att  kolorera,  så  hemtar  han  väsentligen  sitt 
lifs  uppehälle  af  denna  näringsgren,  samt  af  tryckta  visor,  hvil- 
ken  dubbla  produkt  han  vanligen  går  ut  i  socknarne  att  försälja.- 
Den  23  sept.  1834  inberättar  ombudet  att  Belfrage  nedlagt  idet 
tryckeri,  han  under  ett  års  tid  så  dåligt  och  ömkansvärdt  idkat*. 
Belfrage  begaf  sig  till  Venersborg. 

Boktryckaren  Per  Elias  Norman  hitflyttade  från  Eskilstuna 
1839  och  erhöll  den  24  april  s.  år  tillståndsbref  å  Arboga  Veckoblad, 
som  han  utgaf  från  den  17  maj  till  den  2(>  nov.  s.  år,  hvarefter 
han  återvände  till  Eskilstuna.  Han  återkom  aug.  1848  och  började 
utgifva  Arbogabladet,  som  utkom  från  den  7  sept.  1848  till  den 
28  dec.  1849,  då  han  flyttade  till  Kristinehamn.  Norman  åter- 
kom till  Arboga  för  tredje  gången  okt.  1855  och  dref  tryckeri  till 
den  1  okt.  1858,  hvarefter  han  begaf  sig  till  Norrtelje.  Norman 
tillhörde  de  vandrande  boktryckarne;  sä  hade  han  under  åren 
1834 — 58  drifvit  tryckeri  i  Stockholm  (2  gånger),  Eskilstuna 
(2  g:gr),  Arboga  (3  g:gr),  Piteå,  Kristinehamn,  Karlstad  och 
Norrtelje.  Han  dog  den  25  juli  18G4  vid  fylda  71  års  ålder. 
Hans  tryckeri  i  Arboga  köptes  af 

Mamsell  Louise  Söderquist  den  1  okt.  1858.  Hon  utgaf  A rboga 
nya  Tidning  till  18(52,  då  hon  flyttade  till  Stockholm  (se  sid.  454). 
Tryckeriet  i  Arboga  och  tidningen  fortsattes  af  hennes  broder 

Emanuel  Mattiiias  Söderquist,  hvilken  18G7  började  utgifva 
Arboga  Veckoblad,  och  fortsatte  till  den  4  aug.  1871,  då  han  afled 
vid  41  års  ålder.  Derefter  drefs  tryckeriet  af  hans  enka;  hon 
gifte  sig  med 


560 


4- 


1800.  ARBOGA:    ÖSTOBKN   &  ANDBU80N.      VBSTBRVIK:    EKBLAD   éi  C:0. 


Fotografen  Carl  August  Johansson,  hvilken  efter  sin  hustrus 
död,  1874,  fortsatte  tryckeriets  drifvande  till  1880,  då  det  såldes  till 

Gårdsegaren  Per  Erik  Anderson.  Denne  inköpte  1880  äfven 
Öbergs  tryckeri  från  Göteborg,  men  sålde  detta  1881  till  Örebro 
Tryckeribolag  (se  sid.  517).  Det  förra  tryckeriet  köptes  1881 
af  boktryckaren  J.  F.  Säfberg  i  Köping  för  att  tillträdas  1882. 
Säfberg  dref  det  med  Kalle  östgren  som  föreståndare  till  årets 
slut,  då  det  under  firma 

Östgren  &  Anderson  inköptes  af  konstförvandten  Kalle 
Östgren  och  ofvannftmnde  P.  E.  Anderson,  hvilka  började  sin 
verksamhet  den  1  jan.  1883.  Den  1  april  1884  öfvertog  Öst- 
gren äfven  Andersons  del  i  tryckeriet  på  arrende  och  drifver 
det  sedan  dess  ensam. 

Bruks-  och  sågverksegaren  P.  A.  Boman  anlade  1846  tryckeri, 
som  drefs  här  till  och  med  år  1847,  då  det  flyttades  till  Skellefteå. 

Boktryckaren  P.  Larsson  hitflyttade  1850  en  del  af  sitt 
tryckeri  i  Eskilstuna,  men  sålde  det  året  derpå  till 

Organisten  och  klockaren  J.  G.  Wahlström,  hvilken  dref  det 
till  1857,  då  han  sålde  det  till  Westerlund  i  Strengnäs. 

Konstförvandten  Gustaf  Adolf  Lindgren  anlade  tryckeri  dec. 
1853  och  dref  det  till  1855,  då  han  flyttade  det  till  Köping  (se 
vidare  sid.  582). 


Vestervik.  Konstförvandten  Carl  Olof  Ekblad  inköpte  öboms 
tryckeri  i  Vadstena  och  nedsatte  sig  jemte  bokbindaren  Carl  Peter 
Björklund,  som  samtidigt  med  Ekblad  arbetat  hos  Winge  i  Ny- 
köping, i  Vestervik  maj  1834,  samt  erhöll  d.  11  juli  s.  år  tillstånds- 
bref  å  Vesterviks  Veckoblad.  Tryckeriet  drefs  i  Ekblads  namn, 
men  som  förtjensten  å  tryckeriet  var  ringa,  förskaffade  sig 
Björklund  1835  burskap  å  bokbindareyrket,  hvarigenom  rättighet 
erhölls  att  besöka  marknader  och  der  sälja  bundna  böcker.  Maj 
1836  ändrades  firman  till 

C.  O.  Ekblad  &  Co,  och  1837  började  firman  också  drifva 
bokhandel.  Med  1855  års  ingång  upptogs  äfven  Ekblads  svåger, 
juveleraren  John  Erik  Dahlman,  i  affären;  han  sysselsatte  sig 
hufvudsakligen  med  bokhandeln.  De  tre  bolagsmännen  fortsatte 
under  enig  samverkan  och  träget  arbete  till  1878,  då  Dahlman  den 
24  nov.  dog  vid  55  års  ålder.  Den  8  juli  1879  afled  äfven  Ekblad, 
75  år  gammal.  Björklund,  som  utgifvit  flera  skrifter  för  allmogen, 
och  sedan  1871  varit  ansvarig  utgifvare  af  tidningen,  upptog  1880 


8v.  Boktr.-kist.  <H*1  36 


LANDSKRONA:    II.    P.   ÖSTERBERG   &  RON,    UTKIKENS    TRYCKERI.  1800. 


i  den  välkända  och  aktade  firman  Oskar  Hultgren  och  Carl  Fredrik 
Cyrillus  Edholm,  hvilka  båda  lärt  såsom  sättare  hos  firman. 

Under  firma  Norra  Kalmar  läns  tidningstryckeri  anlade 
handlanden  Gustaf  Lybeck  tryckeri  okt.  1855,  hvilket,  sedan  det 
hvilat  en  tid,  såldes  till  Lundberg  i  Nyköping  (se  sid.  518). 

Konstförvandten  Johan  Mauritz  Bernhard  Meurlino  anlade 
tryckeri  nov.  1878.     Härifrån  utgår  Vesterviksposten. 


Landskrona.  Bokbindaren  Nils  Petter  Österbero  anlade  tryc- 
keri jan.  183G  och  erhöll  den  8  mars  s.  år  tillståndsbref  å  Lands- 
krona  Tidning,  österberg  var  född  den  7  jan.  1801  och  fortsatte 
tryckeriets  drif vande  till  sin  död  den  5  maj  1851,  hvarefter  det 
öfvertogs  af  sonen 

H.  F.  Österberg,  som  s.  år  äfven  inköpte  Boldts  tryckeri 
och  förenade  äfven  de  båda  tidningarne  under  titel  Korrespon-   . 
denten  från  Landskröna.    H.  F.  österberg  dog  vid  50  års  ålder 
den  21  aug.  1882,  men  hade  redan  hösten  1880  för  25,000  kr.  sålt 
tryckeriet  och  tidningen  till  sin  äldste  son 

Otto  österberg,  som  drifver  tryckeriet  under  firma  H.  F. 
Österbero  &  Son  och  utgifver  tidningen  Korrespondenten,  Lands- 
krona Tidning. 

Jöroen  S.  Rasmussen  från  Danmark  anlade  tryckeri  i  jan. 
1845  och  utgaf  Landskrona  Allehanda,  men  redan  nov.  s.  år  såldes 
tryckeriet  till 

Stadsmäklaren  J.  William  Boldt  och  kollegan  vid  elementar- 
läroverket J.  P.  Hofverberg,  hvilka  förändrade  tidningens  titel 
till  Correspondenten.  Tryckeriet  och  tidningen  fortgingo  till  1851, 
då  de  inköptes  af  H.  F.  Österberg. 

Boktryckaren  N.  G.  Lundblom  anlade  nytt  tryckeri  nov.  1853 
och  utgaf  Nya  Landskrona  Tidning.  Han  fortsatte  till  1878,  då 
tryckeri  och  tidning  köptes  af 

Boktryckaren  i  Venersborg  Daniel  Holmberg,  hvilken  fort- 
satte till  okt.  1881,  då  han  flyttade  tryckeriet  till  Lund. 

Landskrona  Tryckeriaktiebolag  anlade  tryckeri  nov.  1878 
och  utgaf  tidningen  Landskrona.  Affären  bar  sig  emellertid  icke; 
tryckeriet  såldes  på  exekutiv  auktion  och  inköptes  den  1  sept.  1880 
af  stadskassören  C.  F.  Sjöberg;  han  öfverlät  tryckeriet  till  enkefru  • 
D.  Pettersson,  som  strax  derefter  öfverlemnade  utgifvandet  af  tid- 
ningen Utkiken  till  sin  slägting,  handlanden  J.  F.  Hjort,  hvilken  för 
hennes  räkning  drifver  tryckeriet  under  firma  Utkikens  tryckeri. 


562 


1800.    x  ESKILSTUNA:    NORMAN,    HUMBLE,    TRRSMRDEN,    FLODMAN. 


Eskilstuna.  Per  Elias  Norman  anlade  tryckeri  okt.  1830; 
han  erhöll  den  13  mars  1837  tillståndsbref  a  Eskilstuna  Tidning, 
som  han  utgaf  från  den  8  april  1837  till  den  29  dec.  1838.  Han 
flyttade  tryckeriet  1839  till  Arboga,  men  återkom  hit  samma  år 
och  började  fr.  o.  m.  1840  utgifva  Eskilstuna  Veckoblad,  hvarå  han 
erhöll  tillståndsbref  den  13  dec.  1839.  Det  fortgick  till  den  7  okt. 
1841,  då  Norman  begaf  sig  till  Stockholm  och  tryckeriet  såldes  till 

Bokbindaren  Carl  Johan  Humble,  hvilken  utgaf  Eskilstuna 
Allehanda  och  fortsatte,  till  dess  han  1842  flyttade  till  Örebro. 

Magister  Sven  Magnus  Sandberg  anmälde  tryckeri  nov.  1842 
och  febr.  1852. 

Ingeniören  Peter  Larsson  anlade  tryckeri  maj  1844,  utgaf 
Eskilstuna  Allehanda  och  hade  från  1850  tryckeri  äfven  i  Arboga. 
Han  dref  tryckeriet,  tills  han  vid  45  års  ålder  dog  den  23  aug. 
1851,  hvarefter  hans  enka  fortsatte  till  mars  1854,  då  tryckeriet 
under  firma 

Larssonska  boktryckeriet  öfvertogs  af  bokbindaren  O.  W. 
Widén,  som  dref  det  till  1862,  då  det  öfvergick  till 

Konditorn  C.  J.  V.  Linder,  som  dref  det  till  1863;  det  öfver- 
togs nu  af 

Litteratören  Knut  Tersmeden,  hvilken  utgaf  Eskilstuna  nya 
Allehanda  och  fortsatte  till  den  1  juli  1867,  hvarefter  tryckeriet 
inköptes  af 

Litteratören  Anders  Flodman.  Han  utgaf  Eskilstuna  Tidning 
och  dref  tryckeriet  till  1869;  han  begaf  1872  sig  till  Stockholm. 
Anders  August  Eugéne  Flodman  var  född  den  3  juli  1835  i 
Norrköping  och  blef  student  i  Upsala  1854.  Efter  några  år  tog 
han  kameralexamen  och  begaf  sig  till  Stockholm,  der  han  ingick 
som  extra  ordinarie  vid  några  embetsverk  och  tjenstgjorde  en 
tid  i  d.  v.  Sundhetskollegiet.  1863  återvände  han  till  Upsala, 
der  han  vistades,  tills  han  öfvertog  tryckeriet  i  Eskilstuna.  Redan 
1858  uppträdde  han  offentligt  som  författare  till  några  berättelser; 
denna  sin  litterära  verksamhet  fortsatte  han  sedan  med  ifver  och 
framgång.  Under  signaturen  Anders  Ii — n  gjorde  han  sig  fördel- 
aktigt  känd  med  *Blad  ur  min  praktik*  m.  fl.  noveller,  och  som 
teater-  och  litteratur-kritiker  under  signaturen  A.  T\  i  Aftonbladet 
hade  han  godt  tillfälle  att  tillgodogöra  sig  sina  grundliga  litterära 
studier  och  estetiska  bildning.  Han  afled  hastigt  den  21  april 
1884.  Tryckeriet  i  Eskilstuna  öfvertogs  af  Jakob  Wedbcrg  och 
Munktell  d.  y.  Samma  år  sammanslogs  härmed  Hilljers  tryckeri, 
och  de  drefvos  gemensamt  under  firma 


663 


E8KILSTUNA.  1800. 


Eskilstuna  Tidnings  Bolagstryckeri  från  1870  med  A.  Flod- 
man som  disponent.     Tryckeriet  öfvertogs  af 

Ingeniören  A.  Carlsson  1871;  han  fortsatte  till  1877,  då 
tryckeriet  och  tidningen  försåldes  till 

Läroverkskollega  Theodor  Engström  och  folkskolläraren  G. 
Lundin,  som  drefvo  det  under  firma  Eskilstuna  Tidnings  tryc- 
keri. 1882  sålde  Lundin  sin  andel  till  ofvannämnde  A.  Carlsson 
och  fröken  Erique  Hagström;  tryckeriet  fortsattes  under  oför- 
ändrad firma. 

Konditor  C.  J.  V.  Linder  anlade  1865  ånyo  tryckeri,  som  han 
dref  till  1867,  då  han  gjorde  konkurs,  och  tryckeriet  såldes  till 
Marstrand. 

Litteratören  Emil  Öberg  och  skolläraren  P.  Holmberg  arren- 
derade 1867  af  Westerlund  i  Strengnäs  en  del  af  Wahlströmska 
tryckeriet  från  Arboga  och  hitflyttade  det  samt  drefvo  det  till 
1870,  då  det  återtogs  af  Westerlund. 

Handlanden  och  bankkamreraren  A.  F.  Billjer  (född  1822, 
död  den  19  dec.  1877)  inköpte  1867  Kåhres  tryckeri  i  Stockholm 
och  hitflyttade  det  samt  utgaf  Eskilstuna  Allehanda.  Han  fort- 
satte till  1869,  då  tryckeriet  sammanslogs  med  Wedbergs  och 
Munktells. 

Under  firma  Eskilstuna  Boktryckeri-aktiebolag  anlade  1870 
Emil  Öberg  och  medintressenter  nytt  tryckeri,  som  inköptes  från 
J.  &  A.  Riis  i  Stockholm.  Härifrån  utgafs  Eskilstuna  Allehanda. 
För  tryckeriet  var  fabrikören  Alexander  Hedengran  ansvarig. 
Denne  dog  1876,  och  tryckeriet  öfvertogs  af 

C.  V.  O.  Ringström,  som  dref  det  till  okt.  1878,  då  det 
såldes  till 

Konstförvandten  Johan  Erik  Graf,  men  då  denne  efter  till- 
trädet fann  de  vid  köpet  gifna  uppgifterna  icke  vara  exakta,  på- 
yrkade han  köpets  återgång,  och  Ringström  återtog  tryckeriet 
1879.  Ringström  måste  emellertid  s.  år  göra  konkurs,  hvarefter 
tryckeriet  under  firma 

C.  V.  O.  Ringströms  boktryckeri  eges  af  hans  broder,  men 
arrenderas  af  C.  V.  O.  Ringström,  som  dock  i  sin  tur  utarren- 
derat det  till  litteratören  Emil  Öberg,  hvilken  utgaf  Eskilstuna 
Allehanda  från  den  19  nov.  1883  till  den  1  april  1884.  På  våren 
1884  återtog  C.  V.  O.  Ringström  så  väl  tidning  som  tryckeri, 
hvilka  dock  båda  kort  derefter  nedlades  och  tryckeriet  maga- 
sinerades. Här  trycktes  från  dec.  1883  tidningen  Friskytten, 
hvilken    Emil    Öberg    då   började    utgifva,    till   midten  af  april 


564 


1800.  ESKILSTUNA.      NORRTKLJE.      SUNDSVALL. 


1884,    då    Öberg   anlade   nytt  tryckeri  härför  under  firma  Fri- 
skyttens tryckeri. 

Under  firma  Eskilstuna-Postens  tryckeri  anlade  boktrycka- 
ren i  Sala  Constantin  Lindgren  i  okt.  1883  tryckeri  äfven  här, 
och  utgifver  Eskilstuna-Posten. 

Norrtelje.  Under  firma  Föreningens  Tryckeri  anlade  löjtnant 
C.  F.  Ridderstad  och  fil.  d:r  O.  P.  Sturzen-Becker  (se  sid.  552) 
tryckeri  nov.  1839  och  utgåfvo  Tidning  för  Stockholms  län.  De 
fortsatte  till  1841,  då  Ridderstad  öfvertog  tryckeriet  och  flyttade 
det  till  Linköping  (se  sid.  470). 

Per  Elias  Norman  anlade  tryckeri  1858  och  dref  det  till 
okt.  1860,  då  han  sålde  det  till 

Studeranden  Johan  Carl  Emil  Werner,  som  dref  det  till 
slutet  af  1868,  då  det  öfvertogs  af 

Fröken  Fredrika  Georuina  Hallin;  hon  utgaf  Norrteljcbladet 
och  dref  tryckeriet  till  1870  års  slut,  hvarefter  det  återtogs  af 
Werner;  han  måste  dock  1871)  göra  konkurs  och  tryckeriet  hvilade 
till  maj  1880,  då  det  inköptes  af 

Adolf  Westerlund  (se  sid.  467),  som  dref  det  till  juni  1881, 
då  det  öfvertogs  af 

Fröken  Elise  Johnsson,  som  förut  förestått  Lundin  &  Lemkes 
tryckeri  i  Enköping;  hon  drifver  fortfarande  tryckeriet  samt  ut- 
gifver Norrtelje  Tidning. 

Sundsvall.  Boktryckaren  i  Gefle  A.  P.  Landin  anlade  äfven 
här  tryckeri  juli  1840,  h varifrån  1841  började  utgifvas  tidningen 
Allvar  och  Skämt.     Han  sålde  tryckeriet  och  tidningen  till 

Handlanden  Lars  Blomdahl  nov.  1842  (död  den  VJ  sept.  1875, 
vid  72  års  ålder).    Han  dref  det  till  1860,  då  han  sålde  det  till 

Oskar  Teodor  Carlström,  som  fortsatte  till  1862,  då  trycke- 
riet öfvertogs  af 

Konstförvandten  Johan  Olof  Nyberg,  som  förestått  det  och 
som  utgaf  Nya  Norrländska  Korrespondenten.  Han  fortsatte  till 
1870,  då  tryckeriet  köptes  af 

Redaktören  Johan  Henrik  Struve;  han  fortsatte  till  dec. 
1879,  då  firman  blef 

Sundsvalls  Tidnings  boktryckeri  och  öfvertogs  af  boktrycka- 
ren Ludvig  Gillberg,  hvilken  utgifver  och  förlägger  Sundsvalls 
Tidning  med  J.  H.  Struve  som  redaktör. 


566 


SUNDSVALL.      UMEÅ.  1800. 


Under  firma  A.  E.  Hollner  &  C:o  anlade  bokhandlaren  A.  E. 
Hollner  och  boktryckaren  C.  M.  Berg  (se  sid.  569)  tryckeri  1853 
och  drefvo  det  till  1855,  då  Hollner  dog.  Efter  denna  tid  fort- 
satte Berg  och  Hollners  enka  till  1860,  då  tryckeriet  under 
samma  firma  öfvertogs  af  bokhandlaren  P.  G.  Jansson.  Denne 
var  född  den  1  maj  1836,  utgaf  Sundsvallsposten  och  dref  trycke- 
riet till  sin  död  den  31  okt.  1871.  Det  fortsattes  af  Axel  Lund- 
gren till  1872  års  slut,  då  tryckeriet  öfvergick  till 

Sundsvalls  Boktryckeri-aktiebolag  (grosshandlarne  A.  P. 
Hedberg  och  August  Sundberg  samt  konsul  Emil  Bredenberg) 
med  S.  Axell  som  ansvarig. 

Under  firma  Medelpads  Tryckeri-aktiebolag  började  1875 
bokbindaren  Robert  Sahlin  och  medintressenter  drifva  det  tryc- 
keri som  de  inköpt  af  S.  Flodin  i  Stockholm.  Det  fortgick  till 
april  1878,  hvarefter  det  öfvertogs  af 

Johan  Olof  Nyberg  (se  föreg.  sida)  och  drefs  af  honom  till 
april  1882,  dä  det  på  exekutiv  auktion  såldes  för  600  kr.  och 
inropades  för  Sundsvalls  folkbanks  räkning  af  handlanden  G.  O. 
Mattsson,  samt  hyrdes  sedan  af 

Telegrafkommissarien  O.  F.  Kuylenstjerna  (se  sid.  546)  och 
drefs  någon  tid  af  honom;  tryckeriet  blef  dock  samma  år  ned- 
lagdt  och  är  fortfarande  magasineradt. 


Umeå.  Per  Magnus  Ferdinand  Lundberg  anlade  tryckeri 
juli  1840;  ehuru  Lundberg  skötte  detta  helt  och  hållet  ensam, 
räckte  inkomsterna  knapt  till  de  oundgängligaste  behofven.  Han 
började  utgifva  Vester-  och  Norrbottens  läns  nya  Tidning,  men 
med  lika  liten  framgång,  ty  upplagan  steg  aldrig  öfver  200 
exemplar  och  annonserna  inbringade  sällan  öfver  36  sk.  pr  num- 
mer, och  ehuru  intet  tryckeri  fans  närmare  än  i  Hernösand,  var 
det  egentligen  några  små  arbeten  från  Finland,  som  uppehöllo 
affären.  Lundberg  fortsatte  till  1843,  då  han  begaf  sig  till  Fin- 
land (se  sid.  518)  sedan  han  sålt  tryckeriet  till 

Pro vincialläk aren  Carl  Haij  (död  den  12  maj  1868  vid  65  års 
ålder),  hvilken  innehade  det  till  maj  1846,  då  han  sålde  det  till 

Konstfbrvandten  Erik  Gustaf  Lindro™,  som  utgaf  Umebladet. 
Lindroth  dog  den  3  no  v.  1881  vid  56  års  ålder,  men  tryckeriet 
hade  öfvertagits  af  sonen 

Edvard  Lindroth  redan  i  maj  1881,  och  han  fortsätter  tryckeri- 
rörelsen. 


566 


1800.  UMEÅ.      EKSJÖ.      LIDKÖPING. 


Kommissionslandtmätaren,  löjtnant  Anders  Reinhold  Hörnell 
och  medintressenter  anlade  1856  tryckeri,  hvilket  1857  nedlades 
och  förblef  hvilande  till  185(J,  då  det  såldes  till  boktryckaren 
Ellversson  i  Skellefteå. 

Under  firma  Umeå  nya  Boktryckeribolag  anlade  C.  G.  Johans- 
son och  medintressenter  den  1  nov.  1869  tryckeri.  Härifrån  utgår 
tidningen  Vcsterbotten. 

Eksjö.  Litteratören,  kammarjunkaren  August  Wilhelm  Stjern- 
granat  inköpte  ett  tryckeri  i  Stockholm  och  hitflyttade  det  aug. 
1841  samt  utgaf  1842 — april  1843  Småländska  länens  Tidning. 
Stjerngranat  var  född  den  27  jan.  1803,  uppträdde  äfven  såsom 
skald,  men  han  kunde  icke  sköta  sina  affärer;  han  dog  den  18 
sept.  1856  i  Bexheda  i  Småland.  Tryckeriet  såldes  1843  på 
konkursauktion  och  inköptes  (samt  betaltes  med  moträkning  för 
spirituösa)  af 

Källaremästaren  G.  Pettersson,  hvilken  dock  icke  begagnade 
det,  utan  sålde  det  dec.  s.  år  till 

Redaktören  och  faktorn  A.  Nilsson.  Anders  Nilsson  är  född 
den  9  jan.  1814,  lärde  boktryckeriyrket  å  akademiska  tryckeriet 
i  Lund,  blef  1834  faktor  hos  J.  P.  Lundström  i  Jönköping  och 
1835  hos  Rasks  enka  i  Vexiö.  Han  var  sedan  1835  redaktör  af 
Vexiöbladet  och  derefter  af  Karlskrona  Veckoblad.  Han  började 
dec.  1843  utgifva  tidningen  Hvad  nytt?,  som  ännu  fortfar,  och 
Nilsson  kan  således  visa  tillbaka  på  snart  femtioårig  redbar 
verksamhet  inom  publicitetens  tjenst. 

Lidköping.  Rektor  Johan  Norén  anlade  tryckeri  jan.  1842 
och  utgaf  fr.  o.  m.  mars  månad  s.  år  Lidköpings  Tidning.  Han 
fortsatte  till  jan.  1844,  då  tryckeri  och  tidning  öfvertogos  af 

Konstförvandten  Johan  Magnus  Tengberg,  som  dref  trycke- 
riet och  fortsatte  tidningens  utgifvande  till  1853,  då  han  den  19 
april  afled  vid  31  års  ålder.     Under  firma 

Tengbergska  Tryckeriet  fortsatte  hans  enka  till  1879,  hvar- 
efter  affären  öfvertogs  af  Th.  Fischer,  som  dref  den  till  den  11 
febr.  1881,  då  den  genom  köp  öfvergick  till  Isaksson  (se  nästa  sida) 
och  införlifvades  med  hans  tryckeri. 

Johan  Leonard  Belfrage  anmälde  här  tryckeri  okt.  1844  och 
ånyo  juli  1845.  Här  utgaf  han  »Den  oförbränneliga  kraft-  och 
hemlighetsfulla   naturboken  Sanning  och  Rätt!    Fäderneslands- 


567 


LIDKÖPING.      VARBERG.      V1MMKRBY.  1800. 


känslor  af  J.  L.  Belfrage,  fattig  svensk  adelsman.  Första  äringen 
och  appendix»  1846.     Eftersökt  af  pekoraliesamlare. 

Under  firma  Petterssonska  Boktryckeriet  anlade  Carl  Anders 
Pettersson,  en  son  till  boktryckaren  J.  P.  Pettersson  i  Skara,  tryc- 
keri dec.  1876  och  började  utgifva  Lidköpings  Allehanda,  men  han 
dog  redan  den  28  okt.  s.  år  vid  27  års  ålder,  hvarefter  hans  moder, 
enkefru  Hanna  Pettersson,  fortsatte  till  juli  1878,  då  hon  sålde 
tryckeri  och  tidning  till 

Johan  Isaksson,  och  firman  blef  Isakssonska  Boktryckeriet. 
Under  denna  firma  fortgick  tryckeriet  till  den  31  dec.  1878. 
I  nov.  sistn.  år  anmälde  folkskoleläraren  Johan  Svensson,  del- 
egare  i  tidningen,  att  tryckeriet  skulle  drifvas  under  firma 

Lidköpings  Allehandas  Boktryckeri,  hvilken  benämning  vid- 
tog med  år  1879.  Isaksson  öfvertog  senare  ensam  tryckeriet, 
med  h vilket  1881  förenades  det  Tengbergska  tryckeriet.  Det 
drifves  under  firma 

Lidköpings  Tidnings  tryckeri  sedan  tidningens  namn  ändrats 
till  Lidköpings  Tidning. 

Varberg.  Coll.  scholse  Lars  Gullbransson,  född  i  Varberg 
1798,  död  1867,  anlade  ett  litet  tryckeri  mars  1842,  men  härifrån 
utgick  egentligen  blott  accidenstryck  och  af  G.  sjelf  skurna  trä- 
snitt.    Tryckeriet  köptes  af 

J.  A.  Bergin  och  medintressenter,  hvilka  1857  inköpte  och 
hitflyttade  Wahlströmska  tryckeriet  i  Göteborg.  Bergin  begaf 
sig  till  Ulricehamn,  och  tryckeriet  köptes  af 

Folkskoleläraren  Carl  Axel  Kindvall  1859,  hvilken  utgaf 
Norra  Hallands  Tidning  samt  anlade  bokhandel.  Tryckeriet  ned- 
brann i  nov.  1863  och  uppsattes  på  nytt  under  firma 

Zachrisson  &  Kindvall  1864.  Det  öfvertogs  1867  af  Kind- 
vall ensam.  Kindvall  dref  en  ganska  omfattande  bokhandel  och 
utgaf  några  läroböcker;  han  dog  den  29  juni  1880,  48  år  gammal. 
Tryckeriet  sålde  han  den  1  nov.  1877  till 

Redaktören  Johan  P.  Nyberg,  författare  till  bl.  a.  Ebba 
Folkunge  och  Nattens  dotter;  han  utgifver  Norra  Hallands  Tid- 
ning Vestkustcn. 

Vimmerby.  Faktorn  Anders  Petersson  hitflyttade  1844  en 
del  af  Barometerns  tryckeri  i  Kalmar  (se  sid.  524)  och  utgaf 
Vimmerby  Tidning.    Han  återflyttade  dock  samma  år  till  Kalmar. 


568 


1800.  Y1MWERBY.      HUDIKSVALL.      Ö8TER8UND. 


Landsfiskalen  M.  Törneqvist  anlade  tryckeri  nov.  1850,  hvil- 
ket  han  dref  till  juni  1862,  då  det  inköptes  af 

Boktryckaren  Carl  Johan  Nilsson,  som  fortsätter  tryckeri- 
rörelsen samt  ntgifver  Vimmerby  Veckotidning. 

Konstförvandten  Axel  F.  Wimmerkrantz  inköpte  Ystads 
Tryckeribolags  tryckeri  och  hitflyttade  det  sept.  1882  samt  utgaf 
Vimmerby-Bladet  från  okt.  1882  till  1883  års  slut. 

Redaktören  Jakob  Julius  Jahn  anmälde  tryckeri  den  14  maj 
1883,  men  det  kom  icke  till  stånd  förr  än  i  aug.  s.  år;  han  ut- 
gifver  Vimmerbys  Tidning. 

Hudiksvall.  Boktryckaren  i  Falun  Per  Adolf  Huldbkrg  an- 
lade äfven  här  tryckeri  1845  och  utgaf  Hudiksvalls  Veckoblad; 
från  1857  drefs  tryckeriet  under  firma 

G.  A.  Huldberg  och  1858  öfvertogos  tryckeri  och  tidning  af 

Konstförvandten  C.  J.  Ekblom,  hvilken  fortsatte  till  sept. 
1864,  då  tryckeriet  inköptes  af 

Bokhandlaren  Samuel  Hellström,  som  året  derpå  anlade  nytt 
tryckeri  och  derifrån  utgaf  Hudiksvallsposten  samt  fortsatte  till 
1876,  då  han  öfverlät  tryckeri  och  tidning  till 

Hudiksvalls  Boktryckeri-aktiebolag,  som  dermed  forteätter. 

Handlanden  Joh.  £.  Blomberg  anmälde  tryckeri  den  18  dec. 
1882.    Här  tryckes  Hudiksvalls  Allehanda. 

Östersund.  Boktryckaren  A.  P.  Laxdin  hitflyttade  maj  1H45 
en  del  af  sitt  tryckeri  i  Gefle,  hufvudsakligen  pa  tillskyndat! 
af  landshöfding  Sand  ström  er  och  d:r  C.  A.  Wetterbergh  (Onkel 
Adam),  samt  utgaf  Jemtlands  Tidning.  Landin  fortsatte  till  184W, 
då  han  sålde  tryckeriet  till 

Boktryckaren  Carl  Magnus  Berg,  hvilken  bftrjadu  utgifvii 
Jemtlands  nya  Tidning.  Berg  hade  förut  drifvit  ivyvhwx  i  (J<*fle 
och  Sundsvall;  han  var  född  i  Kalmar  den  17  juni  1H21  indi  do# 
i  Södertelje  den  6  aug.  1881.  Enkan  fortsatte  tryckeriet**  drif* 
vande  till  1883,  då  hon  sålde  det  till 

Redaktören  Johan  Walfrid  Blomqvmt,  mm  den  VA  aug,  an- 
malde  sig  hafva  öfvertagit  det.  Härifrån  utgår  fortfarande  Jtimt» 
lands  Tidning. 

Under  firma  Tbtckekiaktikbolagkt  i  Öhtkumi  sd  anlade*  nov, 
1875  tryckeri  af  trävaruhandlare?!  J,  8,  I)illner,  ftiljrikftwn  V. 
Behm,  tullvaktmästaren  H.  (i.  Ha)J*tr#m  oeli   handlandena  A, 


M0 


ÖSTERSUND.     SÖDERHAMN.  1800. 


Höglund  och  0.  Dalin.  De  utgäfvo  Norrlands  Tidning  först 
under  redaktion  af  ofvannärande  J.  W.  Blomqvist  och  sedan  af 
V.  Behm.  Detta  bolag  måste  emellertid  1877  göra  konkurs,  hvar- 
efter  tryckeriet  öfvertogs  af 

Färgerifabrikören  J.  Holmbäck,  som  innehade  tryckeriet  till 
jan.  1879,  då  det  öfvertogs  af  ett  nytt  bolag  under  firma 
Östersundspostens  tryckeri  med 

Redaktören  Agatiion  Burman  som  disponent.  Tryckeriet 
inköptes  jan.  1881  af  Burman  och  han  utgifver  fortfarande 
Ostersundsposten. 


Söderhamn.  I  Södcrala  (Ina  by)  strax  utom  staden  anlade  fält- 
väbeln  C.  G.  Blombergsson  tryckeri  nov.  1845  för  att  den  bekante 
Erik  Jansson,  till  hvars  religionsparti  Blombergsson  hörde,  skulle 
fä  sina  skrifter  tryckta.   Tryckeriet  öfvertogs  den  27  sept.  s.  år  af 

Hemmansegaren  Lars  Bergroth  i  Skeleby,  men  då  förbjödo 
vederbörande  tryckeriets  verksamhet,  såsom  beläget  for  långt 
ifrån  stad.  Det  flyttades  då  till  Gräfverbergska  gården,  en  half 
mil  från  Söderhamn.  Härifrån  utgick  tidningen  Helsi,  Tidnituj 
för  Helsinglandy  n:r  1  (5  febr.) — n:r  36  (8  okt.)  1847.  Tryckeriet 
och  tidningen  såldes  till 

Adjunkten  Johan  H  mberg,  som  från  okt.  1847  t.  o.  m.  juni 
1848  dref  det  tillsammans  med  konstförvandten  N.  M.  Åsenius 
under  firma  Asenius  &  C:o,  men  derefter  öfvertog  det  ensam  och 
i  eget  namn.  Hamberg  var  född  1820,  blef  komminister  och  dog 
1872;  tryckeriet  dref  han  till  febr.  185G,  då  det  öfvergick  till 

f.  gästgifvaren  C.  W.  Floren,  som  dref  det  t.  o.  m.  1856,  då 
det  öfvertogs  af 

Handlanden  C.  J.  Englund,  som  innehade  tryckeriet  och  utgaf 
tidningen  jan. — mars  1857.  Han  kom  på  obestånd  och  affären 
öfvertogs  af 

Anton  Landin  (son  till  A.  P.  Landin  i  Gefle)  maj  1857.  Han 
dref  derjemte  bokhandel  och  ändrade  tidningens  titel  till  Helsingen, 
som  han  utgaf  t.  o.  m.  den  17  juni  1851).  Nu  öfvertogs  affären 
af  fadern  ^ 

A.  P.  Landin  (se  sid.  526),  hvarefter  tidningen  ånyo  utkom 
den  22  juli  s.  är.  Denna  firma  fortgick  till  årets  slut,  hvarefter 
den  fr.  o.  ni.  1860  öfvergick  till  sonen 

Karl  Oskar  Landin.  Denne,  född  1837,  fortsatte  till  sin  död 
den  2  april   1863.     Nu  hvilade  tidningen  från  den  4  till  den  21 


570 


1800.  SÖDKRHAMN.      PITEÅ.      ÅMÅL. 


april  och  tryckeriet  förestods  af  A.  J.  Lindholm  (se  sid.  527)  till 
maj  s.  år,  då  det  jemte  tidningen  öfvertogs  af 

Oskar  Samuel  Bergman,  som  fortsatte  till  1868,  då  affären 
den  .30  dec.  inköptes  af 

Organisten  C.  A.  Österlund,  hvilken  fortfarande  innehar 
tryckeriet  och  utgifver  tidningen. 

Konstförvandten  Gustaf  Adolf  Sjöoren  inköpte  1871  Bolagets 
tryckeri  af  Bergh  i  Vesterås  och  hitflyttade  det,  samt  ntgaf 
Söderhamnsposten  och  dref  tryckeriet  till  1873,  dä  han  den  3 
febr.  afled  vid  28  års  ålder.  Tryckeriet  köptes  1874  af  G.  J. 
Lundeberg  i  Gefle. 

Tryckeriaktiebolaget  anlade  aug.  1878  nytt  tryckeri  med 
Adolf  Hillman  j:r  som  ansvarig.  Bolaget  fortsatte  till  1881  års 
slut,  hvarefter  tryckeriet  öfvertogs  af 

Grosshandlaren  Gabriel  Schöning,  som  innehade  det  till  den 
1  april  1883,  då  det  såldes  till 

Söderhamns  nya  Tryckeriaktiebolag,  som  utarrenderade  det 
till  konstförvandten  Henrik  Alexander  Sahlin,  förut  i  Åmål.  Här- 
ifrån utgår  Söderhamns  Tidning. 

Piteå.  Per  Elias  Norman  hitflyttade  från  Stockholm  juni 
1846  och  utgaf  Nordpolen,  Veckoblad  för  Norrbottens  län  från 
den  24  aug.  till  den  24  dec.  1846,  hvarefter  han  sålde  tryckeriet 
och  återvände  till  Stockholm.     Under  firma 

Nygren  &  Johansson  öfvertogs  tryckeriet  af  bokbindarne 
Wilhelm  Reinhold  Nygren  och  Gustaf  Johansson,  h vilka  utgåfvo 
Norrbottensposten  och  fortsatte  till  1850,  då 

W.  R.  Nygren  ensam  öfvertog  tryckeriet  och  dref  det  i  eget 
namn  till  juli  1881,  då  det  såldes  till 

Konstförvandten  August  Anders  Hällgren,  som  fortfarande 
utgifver  Norrbottensposten.  Nygren  och  Johansson  idka  fort- 
farande bokbindareyrket. 

Åmål.  F.  d.  bruksförvaltaren  M.  G.  Sundelius  och  med- 
intressenter  inköpte  litet  stil  och  en  träpress  af  L.  J.  Hierta  i 
Stockholm  och  anlade  184(5  tryckeri  i  Åmål,  hvarifrän  Sundelius 
utgaf  Åmåls  Veckoblad.    Tryckeriet  öfvertogs  af 

Konstförvandten  Karl  Johan  Fredrik  Liedberg  no  v.  1847, 
hvarefter  denne  utgaf  Tidning  för  Åmåls  stad  och  Dalsland  och 
fortsatte  till  1851,  då  tryckeriet  köptes  af 


671 


ÅMÅL.      SKELLEFTEÅ.  J800. 


Bokhandlaren  Johan  Erik  Dahlgren,  som  tillökade  det  med 
nya  stilar  och  en  jernpress,  samt  utgaf  Dalslands  nya  Tidning, 
h vilken  titel  sedan  utbyttes  mot  Postbudet,  Tidning  för  Dal  och 
vestra  Vermland.  Dahlgren  dog  den  2G  juli  18G8  vid  41  års  ålder, 
men  tryckeriet  hade  redan  1855  sålts  till 

Bokhandlaren  Per  Adolf  Peterson  ;  denne  utgaf  Åmåls  Vecko- 
blad, Tidning  för  Dal  och  vestra  Vermland  och  fortsatte  till  1857, 
då  han  sålde  det  till 

Konstförvandten  C.  A.  Hellborg,  som  förut  arbetat  hos  Peter- 
son; han  utgaf  Nya  Åmåls  Veckoblad,  Tidning  för  Dal  och  vestra 
Vermland  och  dref  tryckeriet  till  1865,  då  han  begaf  sig  till 
Malmö  och  tryckeriet  köptes  af 

Organisten  och  folkskoleläraren  Jan  Hedén,  som  ändrade 
tidningens  titel  till  Åmåls  nyare  Veckoblad,  Tidning  för  etc. 
Han  blef  för  oanständigt  skrifsätt  dömd  att  bota  500  kr.  och 
gjorde  derefter  konkurs;  han  blef  sedan  organist  i  en  lands- 
församling i  Halland.  Tryckeriet  inköptes  aug.  18G8  på  auktion 
af  telegrafkommissarien  C.  F.  Bergström,  hvilken  s.  år  öfverlät 
köpet  på 

Bokhandlaren  P.  A.  Peterson,  hvilken  1867  ånyo  anlagt 
tryckeri.  Det  senast  återköpta  tryckeriet  sålde  han  till  Norr- 
land. Han  utgaf  åter  tidningen  under  samma  titel  som  hans 
ofvan  anförda  och  dref  tryckeriet  till  den  1  juli  1874.  Peterson, 
som  sedan  1845  jemte  bokhandel  idkat  bokbinderi  och  ännu  fort- 
sätter dermed,  sålde  tryckeriet  till 

Boktryckaren  Rudolf  Wall  i  Stockholm,  hvilken  utarrende- 
rade det  till  konstförvandten  P.  Bjerre,  som  utgifver  Åmåls 
Tidning. 

Konstförvandten  Henrik  Alexander  Sahlin  anlade  tryckeri 
jan.  1878  och  utgaf  Tidning  för  Åmåls  stad  och  Dalsland,  men 
tryckeriet  upphörde  redan  juni  1879  och  flyttades  till  Stockholm 
(se  sid.  571). 

Extra  läraren  vid  allm.  läroverket  Daniel  Gustaf  Ågren  an- 
mälde tryckeri  d.  2  jan.  1883  och  utgaf  Åmåls-Posten.  Tryckeriet 
och  tidningen  öfvertogos  den  29  april  s.  år  af 

Studeranden  Hugo  Werner,  som  dermed  fortsätter. 


Skellefteå.  Från  Arboga  hitflyttade  P.  A.  Boman  sitt  tryckeri 
dec.  1847  och  utgaf  derifrån  Fjellörnen  n:r  1  och  2.  Tryckeriet 
innehade  han  till  dec.  1848,  då  det  öfvertogs  af 


672 


1800.  SKELLEFTEÅ.      HJO.      8ÖLVE8BORO. 


Konstförvandten  J.  E.  Jernberg,  som  fortsatte  utgifvandet 
af  tidningen  och  dref  tryckeriet  en  kort  tid,  h varefter  det  åter- 
togs af  Boman  och  1849  såldes  till 

Landtmäteri-auskultanten  V.  O.  Widestedt,  som  förlade  det  till 
Norrböle  by,  V4  m^  ^n  staden.   Tryckeriet  såldes  no  v.  1850  till 

Bokbindaren  Carl  Fredrik  Carlberg,  som  återflyttade  det 
till  Skellefteå  och  dref  det  till  den  13  sept.  1860,  då  det  för 
1,500  kr.  köptes  som  tyg  af 

Per  Olof  Ellversson,  hvilken  i  juni  1860  inköpt  Hörneils 
tryckeri  i  Umeå  och  hitflyttat  det  samt  utgaf  Skellefteå  nya 
Tidning.     Han  dog  den  24  jan.  1884  nära  47  år  gammal. 


HJO.  S.  P.  Kullberg,  sedermera  gästgifvare,  anlade  tryckeri 
härstädes  1847  och  utgaf  Hjo  Tidning  samt  dref  tryckeriet  till 
dec.  1848,  då  det  öfvertogs  af 

Jordbrukaren  G.  Sjöstedt,  som  utgaf  Hjo  nya  Tidning.  Tryc- 
keriet öfvertogs  af 

Konstförvandten  C.  J.  Warell  juni  1849;  han  utgaf  Lördags- 
posten, Tidningar  samlade  i  Hjo  och  fortsatte  till  juni  1851,  då 
tryckeriet  åter  öfvertogs  af 

S.  P.  Kullberg,  som  från  1853  utgaf  Hjo  nya  Tidning.  Tryc- 
keriet och  tidningen  öfvertogos  af 

L.  Wirström,  okt.  1857;  han  fortsatte  till  18G0,  då  tryckeriet 
nedlades. 

Garfvaren  Carl  Vilhelm  Beckman  och  medintressenter  an- 
lade tryckeri  nov.  1859  och  dref  det  t.  o.  m.  1863,  hvarefter 
H.  Wikblad  ansvarade  derför  till  1866,  då 

Redaktören  Carl  August  Lewerentz  blef  disponent  for  tryc- 
keriet.    Han  utgifver  fortfarande  Hjo  Veckotidning. 


Sölvesborg.  Under  firma  Olson  &  Olsén  anlade  Per  Olof 
Olsson  och  Sven  Adolf  Olsén  tryckeri  sept.  1849  och  fortsatte 
till  mars  1854,  då  tryckeriet  öfvertogs  af 

Inspektören  P.  M.  Siegbaiin,  som  innehade  det  till  dec.  1858, 
då  det  återgick  till  S.  A.  Olsén;  han  fortsatte  till  jan.  1860, 
hvarefter  tryckeriet  öfvertogs  af 

C  E.  Möller,  som  dref  det  till  dec.  1869,  då  det  under  firma 

Sölvesborospostens  tryckeri  öfvertogs  af  G.  Lybeck  (se  §id. 
562)  och  medintressenter,     1871  öfvergick  tryckeriet  till  F.  W. 


573 


SÖLVESBORG.      FILIPSTAD.      KRISTINEHAMN.  1800. 


Fiedler,  G.  M.  Krook,  C.  Berthelius,  B.  Holner,  A.  Littorin  och 
K.  Möllersvärd  i  Kristianstad,  med  e.  o.  kammarskrif våren  Olof 
Henrik  Norström  som  ansvarig,  och  1875  öfvertogs  det  af  Nor- 
ström  ensam,  med  bibehållande  af  firman.  Han  utgifver  fort- 
farande Sölvesborgsposten. 


Filipstad.  Bokbindaren  F.  G.  Delphin  inköpte  en  del  af  Jakob 
Lundbergs  tryckeri  i  Karlstad  och  hitflyttade  det  1850.  Han  dog 
1800,  hvarefter  enkan  fortsatte  till   1864,  då  hon  gifte  sig  med 

Konstförvandten  Jakob  Viktor  Floren,  hvilken  dref  trycke- 
riet samt  utgaf  Filipstads  stads  och  Bergslags  tidning  till  1876, 
då  han  afled  den  14  april.  Floren  var  född  den  2  juli  1830  i 
Karlshamn  och  började  sin  bana  inom  boktryckeriyrket  i  Vexiö, 
arbetade  sedan  i  Norrköping,  Örebro  och  slutligen  i  Filipstad. 
Enkan  Charlotte  Floren,  född  Bergius,  fortsätter  åter  under  firma 
J.  V.  Florens  enka  och  utgifver  tidningen. 


I  Kristinehamn  trycktes  redan  1801,  ehuru  utan  att  trycke- 
riet blifvit  vederbörligen  anmäldt,  och  1804  upprepades  detta 
tilltag,  men  nu  fick  boktryckeriombudsmannen  reda  på  saken  och 
anmälde  den  for  hofkansleren,  som  i  sin  tur  begärde  förklaring. 
Med  anledning  häraf  skrifver  t.  f.  chefen  för  Kammarrätten 
H.  af  Låstbom  den  19  jan.  1805  från  Niclasdam  utanför  Kristine- 
hamn till  hofkansleren:  »I  den  olyckliga  staden  Kristinehamn 
var  en  gammal  organist  och  vigtproberare  vid  namn  E.  Vikander, 
som  hade  några  stilar  och  tryckte  ibland  några  notifikationslappar 
och  jag  tror  äfven  någon  gäng  en  grafskrift.1  Nu  varande  orga- 
nisten, kämnersnotarien  J.  A.  Ahlander,  har  befattat  sig  med 
detsamma.  Denne  fattige  stackare  kom  ut  till  mig  för  några 
dagar  sedan  nästan  förkyld  och  inemot  galen  af  fruktan  för  på- 
följden af  Hofkanslers-embetets  efterfrågan  om  tryckningen  af 
några  ord  till  en  dylik  sorgemusik  vid  begrafningen  af  en  här  i 
orten  mycket  saknad  doktor  2 .  .  .»  Ahlander  sjelf  förklarar,  att 
han  vid  doktor  Wenners  död  blifvit  anmodad  att  vid  begrafningen 
utföra  sorgmusiken,  och  då  denna  »hade  den  lyckan  att  vid  repeti- 
tionen vinna  de  åhörandes  bifall,  öfvertalades  jag,  för  att  göra 
tillfället  så  mycket  mera  lystert,  äfvensom  i  anseende  till  tidens 

1  Vid  Britjen  Oarol.  Wahlands  jordfästning  den  3  sept.  1801,  2  blad  liten  oktav. 

2  Vid  G.  M.  Wenners  jordfästning  den  29  juni  1804,  2  blad  liten  oktav. 


574 


4 


1800.  KRISTINEHAMN.      SÖDERKÖPING. 


korthet  och  boktryckarens  aflägsenhet,  sjelf  nyttja  de  bokstäfver, 
som  jag  erinrade  mig  någon  gång  sett  numera  aflidne  stads- 
justeraren  E.  Vikander  hafva  haft,  hvilka  få,  men  af  flera  slag, 
ändteligen,  fastän  med  många  felaktigheter,  räckte  till  samman- 
sättningen, samt  med  tillhjelp  af  ett  krokigt  träd,  dermed  jag 
rullade  öfver  papperet,  så  vida  lyckades,  att  jag  till  de  sörjande, 
samt  öfriga  herrar  och  hedersmän,  som  begrafningen  bevistade, 
hade  att  utdela  ett  exemplar  åt  hvardera.  . . .»  Landshöfdingen 
skref  den  26  jan.  1805,  det  hela  staden  anhöll  att  Anländer  måtte 
få  trycka  notifikations-  och  invitationsbiljetter  vid  timade  döds- 
fall samt  sådana  vers  som  vid  sorgmusik  kunna  användas.  Saken 
fick  vid  Ahlanders  förklaring  bero  för  denna  gång,  men  tillstånd 
att  fortsätta  gafs  icke. 

P.  E.  Norman  hitflyttade  sitt  tryckeri  från  Arboga  jan.  1850 
och  utgaf  Christineharnnsbladet,  Tidning  för  östra  Vermland,  och 
dref  tryckeriet  till  1854,  då  han  begaf  sig  till  Karlstad  och 
tryckeriet  öfvertogs  af  hans  fosterson 

Anders  Ludvig  Norman,  som  dref  det  till  1858,  då  han  flyt- 
tade till  Stockholm  (se  sid.  441)  och  sålde  tryckeriet  till 

Konstförvandten  Anders  Rosdahl  och  medintressenter,  hvilka 
drefvo  det  under  firma  A.  Rosdahl  &  C:o.   Tryckeriet  såldes  till 

Litteratören  Erik  Wahlberg  d.  7  nov.  1879,  och  han  innehade 
det  till  d.  1  maj  1880,  under  hvilken  tid  dock  endast  Kristinehamns 
Allehanda  och  några  accidenser  trycktes.  Tryckeriet  återlemnades 
till  Rosdahl  &  C:o,  hvilka  sept.  1881  sålde  det  till  Ericson  i 
Lindesberg.    Anders  Rosdahl  dog  den  9  nov.  1881  vid  55  års  ålder. 

Herman  Hall  hitflyttade  tryckeri  från  Jönköping  aug.  1872, 
hvilket  öfvergick  till 

H.  Halls  Boktryckeri-aktiebolag  1874.  Bolaget  fortsatte 
till  dec.  1876,  då  tidningen  Vermlands  Allehanda  och  tryckeriet 
under  firma 

F.  Broström  &  C:o  för  14,021  kr.  inköptes  af  inspektören 
A.  F.  Broström  och  bokhandelsföreståndaren  J.  Peterson  i  Jön- 
köping.    Petersons  hälft  inköptes  för  8,500  kr.  af 

A.  F.  Broström  den  1  jan.  1884,  hvarefter  han  ensam  fort- 
sätter; härifrån  utgår  fortfarande  Vermlands  Allehanda. 


Söderköping  (se  sid.  149).  Faktorn  N.  F.  Tengzelius  anlade 
tryckeri  nov.  1852  och  dref  det  till  1859,  då  han  flyttade  det  till 
Linköping. 


676 


SÖDERKÖPING.      GU8UM.  1800. 


Konstförvandten  Per  Gustaf  Pettersson  och  medintressenter 
anlade  tryckeri  maj  18G0,  utgaf  Söderköpings  Tidning,  och  fort- 
satte till  1862,  då  han  flyttade  till  Gefle.  Pettersson  var  född  i 
Norrköping  den  23  dec.  1833  och  kom  tidigt  i  lära  hos  östlund  & 
Berling  derstädes.  Sedan  han  lemnat  Gefle,  arbetade  han  i  Lund, 
Göteborg,  Marstrand  m.  fl.  städer,  tills  hans  skiftesrika  lefnad 
ändades  i  Stockholm  den  15  maj  1875.  Tryckeriet  i  Söderköping 
öfvertogs  af 

Bokbindaren  Anders  Söderström  1862,  och  han  utgaf  från  den 
1  jan.  1863  Söderköpings  nya  Tidning.  Tryckeriet  förstördes  den 
23  jan.  1864  genom  eldsvåda,  men  återstäldes  och  drefs  af  Söder- 
ström till  juni  1866,  då  han  öfverlät  det  till 

C.  W.  Sjöling,  som  fortsatte  dess  drifvande  till  maj  1873, 
då  det  återtogs  af 

A.  Söderström,  som  ånyo  började  utgifva  tidningen  och  fort- 
satte t.  o.  m.  1878.  Söderström  var  mycket  verksam  i  kommunala 
angelägenheter,  var  rådman,  ordförande  för  borgerskapets  äldste 
samt  kyrkovärd  och  kyrkokassör.  Han  var  född  i  Dalsland  1813 
och  dog  den  13  aug.  1882,  men  hade  redan  dec.  1878  sålt  trycke- 
riet till 

Konstförvandten  Gustaf  Thorén,  som  fortsatte  tidningens 
utgif vande  under  år  1879,  men  ändrade  derefter  titeln  till  Söder- 
köpingsposten ,  som  han  fortfarande  utgif  ver.  Thorén  har  lärt 
hos  Westin  i  Kalmar  och  sedan  arbetat  i  Stockholm,  Gefle  och 
Hernösand. 

På  Gusum  (3  km.  från  Söderköping)  hade  brukspatronen, 
kammarherre  Arvid  Johan  Spaldencreutz  (född  den  31  aug.  1782, 
död  den  27  mars  1828)  ett  litet  handtryckeri,  derifrån  han  utgaf 
följande  skrifter,  tryckta  i  små  upplagor  och  högst  sällsynta: 

Gusums  Bladet.  Första  Samlingen.  Ifrån  den  17  juli  till 
och  med  den  13  aug.  1799.  16:o.  8  nummer  om  2  blad,  utom  2 
blad  upptagna  af  titel  och  innehållsförteckning. 

Kärleks-Drottningen  och  de  svarta  Systrarna.  Fragment  af 
en  besynnerlig  Historia  af  Friedr.  Schiller.    öfvers.    1800.    16:o. 

Svärmarinnan.     Original.     1800.     16:o. 

För  mina  Vänner.  l:a  delen,  1805,  16:o,  30  nummer  om  2  blad; 
2:a  delen,  1806,  i  tre  häften,  och  3:e  delen,  1807. 

Lotteri-Vinsten  af  G.  W.  K.  Starke,    öfvers.    1805.    16:o. 

Den  genom  Ärans  förlust  Brottslige.  Sann  historia  af  Schil- 
ler.   Öfvers.    1806.    16:o. 


57C 


1800.  ENKÖPING.     8KÖFDE. 


Enköping.  Bokbindaren  C.  O.  Jurlander  anlade  tryckeri  sept. 
1853  och  fortsatte  till  mars  1850,  då  det  öfvertogs  af 

Skolläraren  August  Teodor  Paban,  hvilken  från  1856  års 
början  utgaf  Enköpings  Veckoblad,  som  fortgick  till  den  28  nov. 
s.  år,  då  Paban  förklarade  att  han  måste  upphöra  enär  . . .  »prenu- 
merationen blef  obetydlig,  så  att  hela  behållningen,  med  annons- 
afgifterna  inberäknade,  ej  ens  stigit  till  hälften  af  en  försvarlig 
boktryckeriarbetares  aflöning;  hvarigenom  jag  fann  mig  försatt 
i  den  oeftergifliga  nödvändigheten,  att  med  egna  händer  äfven 
verkställa  det  typografiska  arbetet  ända  i  dees  lägsta  detaljer» . .  . 
Tryckeriet  upphörde  troligen  på  samma  gång.    Paban  dog  1884. 

Konstförvandten  Anders  Johan  Edholm  anlade  tryckeri  april 
1863  och  började  den  11  maj  s.  år  utgifva  Enköpings  Veckoblad. 
Edholm  var  född  i  Vermland,  arbetade  under  4  år  hos  P.  A.  Nor- 
stedt &  Söner  i  Stockholm  och  dog  den  15  jan.  1875  i  en  ålder 
af  34  år.  Kort  före  sin  död  sålde  han  tryckeriet  för  25,000  kr. 
till  sin  broder 

P.  J.  Edholm,  som  fortsatte  tryckeriets  drifvande  och  ut- 
gifvandet  af  Enköpings  Veckoblad  samt  började  i  mars  1878  utgifva 
Avesta  Allehanda.  Han  inköpte  äfven  tryckeri  i  Hedemora  och 
dref  affären  i  Enköping  till  1880,  då  den  för  20,000  kr.  såldes  till 

Gottfrid  Peterson  och  Eugéne  Lemke,  hvilka  började  utgifva 
Enköpings- Posten.  Peterson  ingick  1881  i  Nerikes  Allehandas 
redaktion  och  hans  andel  i  tryckeriet  öfvertogs  af  Johan  August 
Lundin,  då  firman  blef 

Lundin  &  Lemke,  som  fortgick  till  den  16  okt.  1883,  då 
Lemke  anmälde  att  han  ensam  dref  tryckeriet.  Tidningen  öfver- 
togs samtidigt  af  Lundin.  Lemke  anmälde  den  21  dec.  s.  år  att 
han  anlagt  tryckeri  i  Stockholm  (se  sid.  458). 

J.  O.  Ahlin,  som  hos  Edholm  var  redaktör  af  Enköpings 
Veckoblad  och  varit  prest,  men  afgått  från  prestembetet,  anmälde 
tryckeri  jan.  1880  och  började  samtidigt  utgifva  Enköpings  Tid- 
ning  samt  erhöll  af  Peterson  och  Lemke  den  1  mars  1880  Avesta 
Allehanda.  Ahlin  har  flera  gånger  anmält  sig  vilja  återinträda 
i  prestembetet,  men  ej  lyckats. 


Sköfde.  Den  vandrande  boktryckaren  J.  L.  Belfrage  besökte 
juni  1853  Sköfde  och  begaf  sig  sedan  till  Askersund. 

A.  V.  Sundler  i  Östergården  Askertorp  anlade  tryckeri  nov. 
1864,  hvilket  öfvertogs  af 


Ä».  Boktr.-hist.  677  37 


SKÖFDE.      ASKKRSUND.      KÖriNG.  1800. 


C.  H.  Pettersson  &  C:o  i  Stenstorp  1865  och  af 

N.  Nilsson  &  C:o  i  Rosenlund,  å  Sköfde  stads  egor,  juli 
samma  år. 

Konstförvandten  Carl  Gustaf  Hemlin  och  medintressenter 
inköpte  sept.  1858  Akermarkska  tryckeriet  i  Göteborg  och  hit- 
flyttade  det.     Från  aug.  1806  ändrades  firman  till 

Sköfde  Boktryckeriförening  (Carl  Bergius,  August  Hägg 
och  A.  Andersson),  och  tryckeriet  förestods  fortfarande  af  Hemlin, 
som  sedan  åter  öfvertog  det  för  egen  räkning.  Härifrån  utgår 
Sköfde  Tidning. 

A.  Groth,  som  inköpt  T).  Holmbergs  tryckeri  i  Lund,  an- 
mälde sig  den  28  dec.  1882  drifva  det  här  och  utgaf  Sköfde- Posten. 
Skaraborgs  läns  annonsblad. 


Askersund.  J.  L.  Belfrage  hitkom  från  Sköfde  dec.  1855 
och  begaf  sig  härifrån  till  Nora. 

Konstförvandten  Carl  Isak  Fahlgrén  och  medintressenter 
anlade  1856  tryckeri,  som  i  sept.  1857  öfvertogs  af  Fahlgrén 
ensam  och  hvarifrån  han  utgaf  Askersunds  Tidning.  Fahlgrén 
var  född  i  Upsala  den  8  okt.  1816  och  lärde  boktryckeriyrket  hos 
Palmblad  derstädes;  han  reste  sedan  i  Tyskland  samt  arbetade 
en  tid  i  Stockholm.  Han  intresserade  sig  mycket  för  tryck  för 
blinda,  för  hvilka  han  dels  uppfann  typer  (runor  i  olika  ställ- 
ningar) dels  förbättrade  sådana  (vanliga  antiqvastilar,  prickade) 
och  erhöll  för  sina  försök  mention  honorable  vid  utställningen  i 
London.  Han  utgaf  1853  Handbok  i  Boktryckerikonsten  för  unga 
sättär e,  den  enda  som  fans  att  tillgå  intill  1881,  då  Handbok  i 
Boktryckarekonsten  af  J.  G.  Nordin  utkom.  Fahlgrén  dog  den 
1  febr.  1878  och  hade  testamenterat  tryckeriet  till  ynglingen 
Carl  Johan  Andersson,  som  redan  vid  späd  ålder  upptagits  af 
Fahlgrén  och  hos  honom  fått  lära  boktryckeriyrket.  Tryckeriet 
drifves  i  Anderssons  moders 

Maria  Elisabeth  Anderssons  namn,  och  härifrån  utgifves 
Askersunds  Veckoblad. 


Köping.  Konstförvandten  Gustaf  Adolf  Lindorén  anlade  tryc- 
keri 1855  och  började  utgifva  Köpings  Tidning;  han  fortsatte  till 
1859,  då  han  begaf  sig  till  Sala  och  sålde  tryckeriet  och  tid- 
ningen till 


678 


1800.  KÖPING.      LDLBÅ.      OSKARSHAMN. 


Rektor  Mauritz  Barken,  som  dref  det  unde^  firma  G.  A. 
Lindgrénska  Boktryckeriet  och  utgaf  tidningen  till  okt.  1860, 
dä  det  öfvertogs  af 

Konstförvandten  Johan  Fredrik  Säfberg,  hvilken  dermed 
fortsätter  och  utgifver  Köpings  Tidning. 

Luleå.  Bokbindaren  i  Piteå  V.  R.  Nygren  anlade  här  tryckeri 
1856,  h varifrån  fr.  o.  m.  den  2  aug.  utgafs  tidningen  Norden.  Han 
fortsatte  till  1858  års  slut,  då  tryckeriet  och  tidningen  inköptes  af 

Konsul  J.  Bodell,  hvilken  innehade  tryckeriet  till  1860  års 
slut,  då 

Konstförvandten  Lars  Ulrik  Berglund  (född  1837  i  Luleå) 
öfvertog  det  och  fortsatte  utgifvandet  af  Norden  till  den  7  dec. 

1861,  hvarefter  titeln  ändrades  till  Norrbottens-Kuriren.  Berglund 
fortfor  till  slutet  af  1862,  då  tryckeri  och  tidning  öfvergingo  till 

Konstförvandten  Vilhelm  Helin,  hvars  namn  utsattes  fr.  o.  m. 
den  15  jan.  1863.     Han  öfverlemnade  tryckeriet  dec.  1864  till 

Luleå  Aktiebolags  Tryckeri  med  t.  f.  bergmästaren  Abr. 
Trysén  som  disponent,  och  detta  fortgick  till  1877,  då  faktorn 
Nils  Peter  Isakson  blef  ansvarig  för  tryckeriet.  Härifrån  utgår 
fortfarande  Norrbottenskuriren. 

J.  Bodell  anlade  ånyo  tryckeri  dec.  1863  och  utgaf  derifrån 
tidningen  Arbetarevännen;  tryckeriet  drefs  till  sept.  1864  i  L.  U. 
Berglunds  och  från  sept.  1864  till  den  31  mars  1866  i  Vilhelm 
Helins  namn,  hvarefter  det,  då  Helin  råkat  i  konkurs,  upphörde 
jemte  tidningen. 

Konstförvandten  Gustaf  Carl  af  Klercker  anlade  tryckeri 
aug.  1856  och  utgaf  tidningen  Hvad  har  Händt?,  hvaraf  ett  prof- 
nummer  den  14  juni  trycktes  hos  Lindroth  i  Umeå  och  n:r  1  utkom 
i  Luleå  den  23  aug.;  hvarefter  den  utkom  t.  o.  m.  den  7  juni 

1862.  Klercker  flyttade  sistn.  år  till  Hernösand,  men  återkom 
hit  1867  och  började  utgifva  Luleå  Snällposten,  hvaraf  prof- 
numret  utkom  den  18  jan.  1868  och  fortsattes  till  den  27  juni 
s.  å.,  då  Klercker  tillkännagaf  att  den  »på  kort  dock  obestämd 
tid  upphör».  Han  flyttade  1869  till  Haparanda,  men  återkom 
ånyo  hit.  Klercker  var  född  den  26  okt.  1820  i  Stockholm  och 
dog  i  Luleå  den  24  jan.  1878. 

Oskarshamn.  C.  Gr.  Bolin  anlade  maj  1856  tryckeri,  men  han 
fortsatte  endast  till  sept.  s.  år,  då  han  flyttade  tryckeriet  härifrån. 


679 


OSKARSHAMN.      FALKÖPING.      CIMBRISHAMN.  1800. 


Kommissionslandtmätaren  C.  V.  Reinius  och  medintressenter 
anlade  dec.  1857  tryckeri,  inköpt  från  Westin  i  Kalmar,  och 
började  utgifva  Oscarshamns  Tidning,  som  fortgick  t.  o.  m.  1859. 
Från  1860  förestods  tryckeriet  af 

Konstförvandten  P.  A.  Danielsson  och  tidningens  titel  ändra- 
des till  Hermoder,  som  fortgick  under  två  år,  hvarefter  tidningens 
namn  ändrades  till  Oskarshamns- Posten.  Tryckeriet  fortgick  till 
den  1  april  1866,  då  det  öfvertogs  af 

Konstförvandten  Carl  Otto  Ferdinand  Sewerik,  som  ändrade 
tidningens  titel  till  Nya  Oscarshamnsposten,  hvilken  fortfarande 
af  honom  redigeras  och  utgifves.  Med  Oscarshamnsposten  utgår 
Mönsterås- Posten. 

Under  firma  Oskarshamns  Tryckeriaktiebolag  anmälde  konst- 
förvandten M.  Linder  (ansvarig),  kammarherre  H.  af  Harmens 
och  stadsfiskalen  I.  O.  Cederherg  tryckeri  den  30  aug.  1880.  Här- 
ifrån utgår  Oskarshamnstidningen  med  bilaga  Mönsterås  Tidning. 

Falköping.  C.  J.  Forssell  hitflyttade  1857  sitt  tryckeri  från 
Skara  och  utgaf  Tidning  för  Falköpings  stad  och  Falbygden.  Tryc- 
keriet och  tidningen  öfvertogos  med  18G1  af  hans  son 

Farmaceuten  Johan  Frithiof  Forssell,  hvilken  fortsatte,  tills 
han  vid  32  års  ålder  afled  den  9  mars  1872.  Tryckeriet  återgick 
nu  till  C.  J.  Forssell,  och  efter  dennes  död  1874  till  lians  enka 
Emerence  Forssell.     Tryckeriet  öfvertogs  af 

August  Johansson  den  1  febr.  1879;  han  fortsatte  utgifvandet 
af  tidningen,  men  ändrade  titeln  den  27  sept.  s.  år  till  Falköpings 
tidning  (Tidning  för  Falköpings  stad  och  Falbygden). 

Cimbrishamn.  Konstförvandten  Carl  Fredrik  Andersson  an- 
lade här  tryckeri  1857  och  började  med  1858  utgifva  Oimbritshamns- 
Bladet  samt  fortsatte  till  den  1  juli  1861.  Andersson,  som  var 
född  i  Ystad  den  1  okt.  1826,  arbetade  sedan  såsom  sättare  i 
Stockholm  till  1882,  då  han  den  5  maj  afled.  Tryckeriet  öfver- 
togs af 

f.  d.  sergeanten  A.  L.  Silv änder  och  medintressenter,  och  S. 
utgaf  Nya  Cimbrishamnsbladet.  Han  blef  skeppsmätare  i  staden, 
från  hvilken  befattning  han  tog  afsked  juli  1881.  Tryckeriet  ock 
tidningen  utarrenderade  han  1879  till  boktryckaren  Fredrik  Wil- 
helm Lepevre  från  Malmö,  som  dref  tryckeriet  i  Silvanders  namn 
och  sedan  den  13  maj  sistn.  år  äfven  blef  redaktör  för  tidningen. 


580 


1800.  CIMBR18HAMN.      1NGELH0LM.     GRÄNNA. 


Affären  återtogs  emellertid  af  Silvander  april  1882,  och  han  dref 
den  till  juli  1883,  då  den  nedlades. 

Redaktören  Lars  Magnus  Strömstén,  som  senast  redigerat 
Nya  Cimbrishamnsbladet,  anlade  tryckeri  okt.  1883,  som  han 
dock  dref  endast  en  kort  tid,  h varefter  det  nedlades. 

Fredrik  Vilhelm  Lefevre  anlade  nytt  tryckeri  mars  1882 
och  utgifver  Cimbrishamnsbladet. 


Engelholm.  Fil.  d:r  Joh.  Damm  anlade  1857  trycken  i  sin 
moders,  Carolina  Damms,  namn  under  firma  Knukluolms  Bok- 
tryckeri och  utgaf  derifrån  Engelholms  Tidning.  Tryckeriet 
fortgick  till  dec.  1858,  då  det  öfvertogs  af 

Faktor  I.  D.  A.  MCller,  som  innehade  det  till  ang.  1803;  han 
blef  1868  ansvarig  utgifvare  för  Nyaste  Öresundsposten  i  Helsing- 
borg.    Tryckeriet  öfvertogs  af 

Alexander  Munthe,  sedermera  i  Gefle. 

Förre  boktryckaren  i  Gefle  C.  F.  Blombkro  anlade  här  tryckeri 
1867  och  utgaf  Engelholms  Tidning.  »Som  utgifvare  häraf  gjorde 
han  sig  känd  för  ett  originelt,  oftast  godmodigt  och  af  en  ej  ringa 
humor  stämpladt  skrifsätt.  Han  fortsatte  till  sin  död  den  12  ang. 
1878,  hvarefter  tryckeriet  drefs  af  arfvingame  till  okt.  1880,  dä 
det  såldes  till 

Stads-  och  landsfiskalen  Gustaf  Paulsson,  som  fortfarande 
utgifver  Engelholms  Tidning. 

Redaktören  P.  Paulsson  hitflyttade  från  Laholm  1877  och 
fortsatte  till  1879,  dä  tryckeriet  öfvertogs  af 

Redaktören  Josep  Josefsson;  han  hade  förut  varit  språklärare 
i  Göteborg  och  medarbetare  i  Handels-  och  Sjöfartstidningen, 
Tryckeriet  innehade  han  till  slutet  af  1880,  da  han  begaf  sig  till 
Stockholm,  der  han  blef  medarbetare  i  Ny  Illustrerad  Tidning; 
han  dog  den  8  maj  1883,  nära  34  år  gam  nia  I,  Tryckeriet  kftpte* 
den  5  jan.  1881  af 

Maria  Fagerström  och  drifve*  under  firma  Nokka  Hkåhkx 
tryckeri  med  fil.  kand.  Jakob  Kagerströrn  *orn  föreståwlare;  Uan 
utgifver  tidningen  Norra  Skånt. 


Under  finna  ,\fi%mt%  Kl  C/h  nu\tn\i*.  Itenifiard  Hörlin 
och  X.  Jön*#on  tryckeri  \*£fc  w\%  ntpfifvo  Grtnna  'Itdmny  »atint 
fortforo  dermed  t.  o.  va,  juni  manad  *,  år,  bvaiWW  tirumn  hM 


GRENNA.      NOBA.      SALA.  1800. 


Bernh.  Hörlin,  som  fortsatte  till  slutet  af  1868,  då  tryckeri 
och  tidning  öfvertogos  af 

Bokhandlaren  och  boktryckaren  Emil  Lindgren  i  Hjo.  Han 
fortsatte  t.  o.  m.  1870,  hvarefter  tryckeriet  öfvertogs  af 

Mårten  Andersson,  som  dermed  fortfar  och  utgifver  Grenna 
nya  Tidning. 

Nora.  J.  L.  Belfrage  hitflyttade  från  Askersund  okt.  1858. 
Han  var  senare  i  Örebro. 

Franz  O.  Petersson  och  medintressenter  anlade  febr.  1806 
tryckeri,  som  på  arrende  innehades  af  Petersson.  Han  utgaf 
Nora  Stads  och  Bergslags  Tidning  och  äfven  någon  tid  Tidning 
för  Lindesbergs  stad  samt  Lindes,  Ramsbergs  och  Nya  Kopparbergs 
Bergslager.  Petersson  flyttade  i  dec.  1875  till  Lindesberg,  då 
bolaget  utarrenderade  tryckeriet  till 

Carl  Emil  Bergstrand,  som,  sedan  han  inköpt  alla  aktierna, 
är  ensam  egare  af  tryckeriet.  Han  utgifver  Nora  stads  och 
bergslags  Tidning  samt  Karlskoga  Tidning. 

Folkskoleläraren  C.  G.  Sciimidt  anmälde  den  13  juni  1883 
ryckeri  vid  Gryttorp,  3/8  mil  från  Nora. 

Sala.  Boktryckaren  Gustaf  Adolf  Lindgren  hitflyttade  från 
Köping  och  anlade  tryckeri  dec.  18(50  och  utgaf  Sala  Tidning. 
Han  dref  tryckeriet  till  1876,  då  han  den  15  juni  afled  vid  nära 
47  års  ålder.  Hans  enka  fortsatte  under  firma  G.  A.  Lindgrens 
boktryckeri  till  april  1878,  hvarefter  tryckeriet  under  samma 
firma  fortsattes  för  omyndige  sonen  Constantins  räkning  till 
nov.  s.  år,  då  det  såldes  till 

Boktryckaren  C.  V.  O.  Ringström  i  Eskilstuna,  hvilken  inne- 
hade det  till  den  31  dec.  1878,  då  han  sålde  det  till 

Bokhandlaren  C.  E.  Eriksson  från  Enköping,  som  dref  det 
jan. — nov.  1871);  derefter  öfvertogs  det  af 

Konstförvandten  It.  E.  Runström;  han  försattes  mars  1881 
i  konkurs,  hvarefter  massan  fortsatte  till  den  1  juli  s.  år,  då 
tryckeriet  nedlades  tills  det  i  sept.  s.  år  inköptes  af  Constantin 
Lindgren  och  förenades  med  det  af  honom  under  firma 

Nya  Boktryckeriet  nov.  1879  anlagda  tryckeri,  som  han  från 
den  13  aug.  s.  år  drifver  i  eget  namn  och  hvarifrån  han  utgifver 
Sala  Allehanda  och  Avesta  Tidning. 

F.  A.  Öhman  anmälde  aug.  1856  tryckeri,  men  utan  resultat. 


682 


1800.  SÖDERTELJK.      HEDEMORA.      8KEN1NGE. 


Södertelje.  Konstförvandten  Justus  Johansson  inköpte  juni 
18(51  Blomgrens  tryckeri  i  Borås  och  hitflyttade  det,  samt  dref 
det  till  dec.  186;),  då  han  sålde  det  till 

Konstförvandten  Per  Fredrik  Rossander,  hvilken  dref  det 
till  1880,  då  han  den  29  juni  afled  vid  46  års  ålder.  Tryckeriet 
fortsattes  af  hans  dotter  Fredrika  till  slutet  af  s.  år,  då  det 
såldes  till 

Södertelje  Boktryckeri- aktiebolag,  som  utgifver  tidningen 
Gripen. 

Under  firma  Accidenstryckeriet  anmälde  den  18  maj  1881 
bankkassören  Hugo  Axel  Teodor  von  Sydow  tryckeri. 

Hedemora.  Konstförvandten  A.  Tu.  Westman  och  medintres- 
senter  anlade  juni  18(54  tryckeri,  hvilket  juli  1868  öfvertogs  af 
Westman  för  egen  räkning.  Han  utgaf  Hedemora  Tidning,  men 
begaf  sig  1876  till  Malmö  och  utarrenderade  tryckeriet  till 

Konstförvandten  Daniel  Holmberg,  1874—75,  och  derefter  till 

Litteratören  Carl  Johan  Emil  Öberg,  som  innehade  det  till 
1878,  då  nytt  tryckeri  anlades,  hvarifrån  utgafs  Nya  Hedemora 
Tidning,  som  redigerades  af  Öberg. 

Boktryckaren  i  Enköping  P.  J.  Edholm  inköpte  maj  1878  de 
båda  ofvannämnda  tryckerierna  samt  fortsatte  utgifvandet  af 
Hedemora  Tidning.  De  sammanslagna  tryckerierna  förestodos 
till  1878  års  slut  af 

Konstförvandten  Axel  Lidman,  hvarefter  han  öfvertog  trycke- 
riet på  arrende  intill  1880  års  utgång.     Under  firma 

Flodström  &  Lidman  öfvertogs  tryckeriet  och  tidningen  från 
den  1  jan.  1881  af  A.  F.  Lidman  och  fil.  kand.  Isidor  Flodström. 
Den  sistnämnde  lemnade  Hedemora  redan  samma  år,  ehuru  han 
fortfarande  är  egare  af  halfva  tryckeriet.  Lidman  drifver  det 
i  eget  namn  och  utgifver  Södra  Dalarnes  Veckoblad  och  Norbergs 
Tidning. 

Skeninge.  Oskar  Alfred  August  Stenbeck  anlade  tryckeri 
april  1864  och  dref  det  till  aug.  1805,  då  det  öfvertogs  af  J.  H. 
Stenbeck  och  flyttades  till  Vexiö.  O.  A.  A.  Stenbeck  var  född  i 
Karlskrona  den  28  aug.  1842  och  dog  i  Stockholm  den  23  okt.  1882. 

F.  d.  boktryckaren  i  Stockholm  Johan  Vilhelm  Lundberg 
anlade  här  tryckeri  juni  1868  och  utgaf  Nya  Skeninge  Tidning 
samt  fortsatte  till  april  1881,  då  han  flyttade  till  Motala. 


583 


ALING8Å8.      STRÖMSTAD.      TRELLEBORG.      MARSTRAND.  1800. 


Trävaruhandlaren  i  Karlskrona  Axel  Bernhard  Bergman 
inköpte  Börjesons  tryckeri  i  Halmstad  och  anmälde  detsamma 
härstädes  den  19  mars  1883.  Han  utgaf  Sfaninge  Allehanda  och 
Mjölby  Tidning.  Bergman  måste  dock  i  febr.  1884  göra  konkurs, 
och  tryckeriet  inköptes  af  redaktören  A.  Gustaf  Segerstéen  och 
medintressenter,  hvilka  ämnade  börja  sin  verksamhet  i  juni  1884. 

Alingsås.  Janus  Daniel  Michelsen  anlade  tryckeri  dec.  1864 
och  utgaf  Alingsås  Veckoblad  samt  fortsatte  till  sin  död  den  1 
mars  1876.  Michelsen  var  född  i  Köbenhavn  den  21  juni  1832  och 
började  sin  bana  som  snickarelärling,  men  öfvergaf  detta  yrke  för 
att  egna  sig  åt  boktryckeri.  Efter  sin  ankomst  till  Sverige  satte 
han  sig  snart  in  i  de  nya  förhållandena  och  sökte  såsom  tidnings- 
utgifvare  efter  bästa  förmåga  gagna  sin  nya  hemort.  Efter  hans  död 
fortsatte  enkan,  tills  tryckeriet  och  tidningen  öfvertogos  af  sonen 

William  Michelsen,  april  1880,  som  dermed  fortsätter. 

Strömstad.  Boktryckaren  C.  F.  Blomberg  i  Göteborg  anlade 
härstädes  tryckeri  sept.  1866,  men  sålde  det  1867  till 

Faktor  Lars  August  Larsson,  som  dittills  förestått  trycke- 
riet; han  utgifver  Strömstads  Tidning  och  fortsätter  tryckeriets 
drifvande. 

Trelleborg.  N.  Elof  Österberg  anlade  tryckeri  dec.  1866  och 
utgaf  Trelleborgs  Tidning  samt  fortsatte  till  1876,  då  tryckeriet 
för  2,500  kr.  inköptes  af 

Sandberg  &  Jönsson,  under  hvilken  firma  nytt  tryckeri  okt. 
1876  anlagts  af  konstförvandterna  Adolf  Sandberg  och  Carl  Herman 
Jönsson.  De  började  sistn.  år  utgifva  Trelleborgs  Allehanda,  hvil- 
ket,  jemte  bihanget  Änder  slö  f s-Posten,  ännu  utgår  från  tryckeriet. 

Litteratören  Carl  Fridolf  Björling  (se  sid.  441)  anmälde 
tryckeri  den  27  okt.  1881,  hvilket  den  14  aug.  1882  öfvergick  till 
ett  bolag  (landtbrukarne  J.  Möller,  M.  Jönsson,  Petter  Bengts- 
son och  A.  Andersson,  restauratören  P.  Nilsson  och  bryggaren 
J.  Påhlsson)  med  Björling  som  ansvarig.  Härifrån  utgick  tid- 
ningen Sydkusten  till  juli  1884,  då  äfven  tryckeriet  nedlades  i 
följd  af  Björlings  konkurs. 

Marstrand.  Under  firma  Marstrands  Tidnings  tryckeri  dref 
härstädes  apotekaren  Gr.  A.  Carlsson  och  postmästaren  J.  A.  Lind- 


584 


1800.  HAPARANDA.      LALKKNBERG.      LINDESBERG. 


qvist  från  1867  det  af  dem  inköpta  Linders  tryckeri  i  Eskilstuna. 
Det  öfvertogs  i  maj  s.  år  af  Alfred  Lundberg  och  s.  år  af  konst- 
för  vandten  Sven  August  Linge,  men  återtogs  febr.  1868  af  de 
förra  egarne  och  drefs  af  dem  till  juni  1873,  då  Lindqvist  ensam 
öfvertog  det.  Han  fortsatte  till  nov.  1875,  hvarefter  tryckeriet 
öfvergick  till  konstförvandten  F.  J.  Hjertberg,  som  innehade  det 
till  1878,  då  det  såldes  till  Anders  Eriksson  och  flyttades  af 
denne  till  Lindesberg. 

Haparanda.  Gustaf  Carl  af  Klercker  hitflyttade  från  Luleå 
1861).  Klercker,  som  lefde  under  mycket  svåra  ekonomiska  om- 
ständigheter, hade  hustru  och  många  barn,  och  det  påstås  derför 
att  han  fått  understöd  i  Luleå  för  att  nedsätta  sig  i  Haparanda 
och  der  vinna  hemortsrätt.  Han  utgaf  här  en  tid  tidningen  Riks- 
gränsen, men  begaf  sig  efter  några  år  åter  till  Luleå  (se  sid.  579). 

Alfred  Lundgren  anlade  tryckeri  juni  1873  och  fortsatte  till 
1882,  då  det  öfvertogs  af 

Haparanda  Boktryckeri-aktiebolag,  som  utgifver  Haparanda- 
bladet och  Haaparannan  lehti. 

Kollegan  vid  lägre  läroverket  E.  Hammaren  anmälde  den  14 
okt.  1880  ett  accidenstryckeri. 

Falkenberg.  A.  F.  Möller  anlade  här  tryckeri  okt.  1875, 
hvilket  1876  öfvertogs  af 

H.  A.  Salomonsson,  som  utgaf  Falkenbergs  Tidning  och  dref 
tryckeriet  till  1883,  då  han  dog  den  11  maj,  nära  35  år  gammal. 
Tryckeriet  fortsattes  af  sterbhuset. 

Lindesberg.  Boktryckaren  i  Nora  Franz  Oskar  Petersson 
anlade  här  tryckeri  okt.  1875,  utgaf  Lindesbergs  Allehanda  och 
fortsatte  till  1880,  då  han  flyttade  till  Laholm. 

Urmakaren  Anders  Ericson  inköpte  boktryckeriet  i  Mar- 
strand och  hitflyttade  det  aug.  1878,  utgaf  Lindesbergsposten  och 
fortsatte  till  nov.  1879,  då  tryckeriet  såldes  till 

Snickaren  Per  Magnus  Svensson,  som  innehade  det  till  maj 
1881,  då  det  under  firma 

Lindes-Postens  tryckeri  öfvertogs  af  A.  Ericsons  son,  konst- 
förvandten Axel  Edvard  Vilhelm  Eriksson,  hvilken  sedan  tryc- 
keriets hitflyttande  förestått  det  och  som  utgifver  tidningen 
Lindesposten. 


685 


KONGSBACKA.      LAHOLM.      ÖSTHAMMAR.      MOTALA.      SIGTUNA.  1800. 


Urmakaren  Anders  Ericson  inköpte  sept.  1881  Rosdahlska 
tryckeriet  i  Kristinehamn  och  hitflyttade  det  samt  utgifver  der- 
ifrån  Karlskogaposten,  Bergslagsposten  och  Allehanda. 

Kongsbacka.  Bokhandlaren  och  bankkamreraren  J.  A.  Zachris- 
son  anlade  nytt  tryckeri  sept.  1877,  som  fortgick  till  1883,  då  det 
utvidgades  och  öfvertogs  af 

Johan  Zaciirisson,  som  utgifver  tidningen  Nordhalland. 

Laholm.  Konstförvandten  C.  H.  Ekelund  anlade  mars  1877 
tryckeri  ä  Fridhem  invid  staden,  men  redan  i  juni  s.  är  öfver- 
lemnades  det  till 

Redaktören  Per  Paulsson,  som  flyttade  det  in  till  staden 
och  dref  det  en  tid,  hvarefter  han  öfverförde  det  till  Engelholm. 

Boktryckaren  Franz  Oskar  Petersson  hitflyttade  dec.  1880 
frän  Lindesberg.  Han  utgifver  Laholms  nya  Tidning  och  Båstads 
Tidning. 

östhammar.  Anders  August  Alexandersson  inköpte  1879  och 
hitflyttade  Hansellis  tryckeri  i  Upsala  och  dref  det  till  den  1  jan. 
1883,  dä  han  begaf  sig  till  Amerika,  der  han  i  Nebraska  utgifver 
tidningen  Svenska  Folkets  Tribun.     Tryckeriet  öfvertogs  af 

Faktor  Fredrik  Casimir  Anderson,  som  utgifver  Boslagsbladet. 

Motala.  Johan  Vilhelm  Lundberg  (se  sid.  448)  hitflyttade 
april  1881  från  Skeninge  och  dref  tryckeriet  till  1882,  dä  han 
afled  den  20  maj  vid  05  års  ålder.  Enkan  Amanda,  född  Renhult, 
fortsätter  och  utgifver  Motala  Tidning. 

Redaktören  H.  Tu.  Söderström  inköpte  Wallinska  tryckeriet 
i  Linköping,  hitflyttade  det  okt.  1883  och  utgaf  Motala-Posten 
till  årets  slut. 

Sigtuna.  Konstförvandten  C.  G.  A.  Törnblom  och  medintres- 
senter  anmälde  den  20  jan.  1882  tryckeri,  hvilket  juni  1883 
öfvertogs  af 

Stadsliskalen  Claes  Johan  Ståijl,  som  förut  varit  delegare 
i  tryckeriet.    Han  fortsatte  till  nov.  1883,  då  det  öfvertogs  af 

Handlanden  P.  O.  Sundberg.  Det  drifves  under  firma  Sigtuna 
Tidnings  boktryckeri,  och  derifrån  utgifves  Sigtuna  Tidning. 


586 


FÖRTECKNING    1 


Förteckning 

.i  boktryckerierna  i  Sverige,  deras  personal,  materiel  m.  m. 

år  1883. 


Stockholm. 
P.  A.  \..m.-iH  &  Koh.t 

lwor  ll«ERBtröm.  

K.  L-  I W  k  inan  

A.  L.  Normans  UokiryikirinklHmiag  . 

Oniialu-yi-kpriei 

C.  B.  <"  rnandt»  Boktryckeri- a  ktiebulag 
A1I>.   Roonitr  

Aft.i.il.U.l.ls    Aktir|.,.l|i« 

Sturkbolma  DagMa<l<t  Aklii-bolat!    

Nya  Dagligt  Allrbamlaa  Tidning»  Aktiebolag 

Dagena  Kyhrtrra    tktiebola     

A  asocial  ionsbokuyckeriet 

laaac  Marin»'   Boklry  c  karl  aktiebolag 

Fåilernealaodeta  tryckeri 

Jarub  IlujjB'' 

J.  W.  II.  i-  ■  Boklryckeri 

Nyn  Boktryckeri -ak  ti  nbolaget    

(',  A.  l.i-fflif 

P.  A.  Nymana  Boktryckeri 

Axel  Cwlergren 

J.  &  A.  Riis 

1    .-  .    .    U     i 

lin  iJ  I. un! 

0.   I>.  Svanbåck 

Land  &  Anl.r-i.ii 

Tidning  :■■:  Allaa  tryckeri 

Oarar  Sam.   I!  imstedt  

Programbladets  tryckeri 

Victor  I'  ii.  r-- ii  

Arcidenetryckeriet 

i.  W,  Sveneaon 

Aognat  Schojnbarg 

Alingsås. 


Arboga. 
Ostgren  &  Anderson  1 


altan. 

ftjéna. 

Biträd». 

hw 

t 

f 

. 

,.. 

- 

c. 

.... 

un. 

.. 

1  | 

1 

i 

» 

U 

16 

äl 

9 

fl 

14 

.. 

3 

1'   |«| 

;H 

— 

1 

é 

— 

f 

5 

:. 

7 

1 

■1 

t     - 

:;;. 

— 

a 

A 

— 

:i 

17 

— 

S 

a 

3 

»1/ 

:t-l 

10 

ii 

13 

— 

■.'i 

23 

4 

15 

i 

3 

b     .[,, 

il 

— 

ju 

13 

— 

7 

34 

t 

13 

e 

1 

b      d 

L"J 

— 

7 

7 

— 

i, 

11 

19 

8 

3 

— 

*l   t 

i:; 

— 

7 

S 

— 

:: 

å 

— 

3 

— 

— 

h 

— 

[t, 

3 

7 

a 

— 

— 

S 

— 

} 

a 

1 

1, 

— 

-'.-. 

— 

0 

i 

— 

! 

10 

-- 

3 

i 

— 

1, 

' 

SJ 

u 

13 

- 

- 

1 

- 

6 

8 

- 

9 
8 

- 

1 

I, 

- 

_ 

i 

4 

_ 

■I 

a 

_ 

i 

1 

b 

_ 

i 

aa 

:. 

4 

1 

10 

t 

.-. 

7 

i 

i 

1, 

— 

e 

1 

% 

1 

'■ 

— 

i 

— 

— 

8 

— 

1 

37 

B 

C 

a 

t 

1, 

f„ 

— 

14 

1 

2 

1 

■: 

i 

9 

4 

— 

— 

h 

— 

10 

9 

9 

1 

' 

3 

- 

i 

s 

9 

S 

- 

b 

- 

4 

4 

- 

3 

7 

3 

a 

< 

i 

~ 

b 

b 

/ 

8 

~ 

2 

" 

1 

9 

- 

» 

3 

* 

i 
1 

- 

I 

a 

i 
s 

- 

-• 

1 
1 

i 

s 

1 
1 

1 

ii 
b 

~ 

a 

8 

i 

i 

— 

■  ■ 

— 

— 

8 

- 

2 

b 

— 

7 

— 

a 

i 

— 

s 

— 

— 

a 

1 

— 

b 

— 

h 

9 

i 

3 

— 

a 

3 

— 

i 

1 

— 

tt 

— 

i 

— 

3 

1 

— 

i! 

1 

i 

s 

1 

1 

* 

— 

1 

1 

a 

3 

- 

- 

I 

~ 

- 

1 

a 
t 
i 

:! 

■' 

- 

B 

1 

_ 

i 

1 

.._ 

1 

1 

„ 

_ 

I 

— 

' 

1 

" 

s 

S 

— 

s 

3 

' 

" 

d 

V 

" 

1 

1 

- 

- 

- 

- 

1 

a 

' 

° 

- 

1 

9 

4 

1 

- 

- 

1 

- 

I 

- 

1 

•i 

- 

iiugmuikin,  c  gMt-  c 


lulufunukln.  J itntij-ckcri,  tttHi()aleri./iterMitjp(tjot*ri.  g g»li«n,j|iln«Lik 


FÖBTKCKWNG    i 


Askersund. 
Marin  ElisaL.  Andersson...  

Borgholm. 

B.  Fr.  Andersson    

Borås. 
Alb.  Rytfin    

Cimbrishamn. 
W:m  Lefevre _ _ 

Eksjö. 
A.  Nilsson  

■  Engelholm. 

Norra  Skånes  tryckeri.. _... 

Gast.  I'anlsBon._ 

Enköping. 
.!.  O.  AMin.._._ _ 

Lundin  &  l.euike.. 

Eskilstuna. 

C.  V.  O.  Ringströms  Boktryckeri 

Kskilstnriii  Tiilninps  tryckeri  

Eskilsiniiii-1'usti'iis  tryckeri 

Falkenberg. 
H.  Ang.  SflloiiHiDäsons  sterbhus .. 

Falköping. 

Ane.  Joiiausson 

Falun. 

Falu  Boktryckeri -h  kl  irbulac 

F.  L.  Schmidt _ 

Fahi-lVslfiis  If"  k  tryckeri 

Filipstad. 

J.  V.  Florens  Euka __ 

Gefle. 

Afctirhnlagi*!   iu-tl<' postens  tryckeri 
i  Ittu  Serrandcr _. 

Ahlstrimi  iv  (V!i]i-rln-rj>     


Pn«r.      | 


fiitrj-fkeri.  utilgjuteri.  /  iterMitypgjnlert.  O  gultniopUmtt- 


PÖIITBCKNINO    A    BOKTHITKKKIBB    «.   M. 


M.  Andersson  - 

Göteborg. 
O.  it 'tio  rus  IlanilHslidningB  aktiubolaft 

A.   Lindgren  &  Söner 

J>.   F    Bonniers  boktryckeri  

lii.i.  iH.r,-.  |'osti  ii-,  aktiebolag  

FSrpnstMM  itnlftR... 

H.   L.   tMinder        

N.  J.  (ian|i«rts  l'a.|ip*rshandel    .    .  .. 

Victor  Fisrber  

Alb.  Olson 

.!■■"     Olsson 

Jol   ■    ■     &  Edman   

J.  E.   Lundberg 

Halmstad. 

Joh.  A.  Svensson  

Erik  Johansson   

Haparanda. 
Haparanda  Buktryck  er! -ak  tiebolag 

Hed  em  o  ra. 
A*el  Fr.  Lidman 

Helsingborg. 

F.  T.  Borg 

N.  Jönsson 

H.  Österling  &  C:«  

Sehmidts  Kok-  och  AiviitetiBlryrkeri 

Hembsand. 
Hernosand*  Bok  ( ry  e  k  i-ri- aktiebolag  .... 

B  e  ni  iisan  d  »  po  - 1  e  n  s  Try  r  k  <■  ri  ak  1  i«-  bo  I  ag 

Hjo. 

C.  A.  Leveren*» 

Hudiksvall 

Hniliksval:-   RuktrvrkiTi  aktiebolag  .. 
Job.   Ii.   Worabeegs  boktryckeri 

lonkBping 
C.  J.   I, u  ••  . ■-■!••  Enka 
)[.  Halls  Huklryrkeriaktiebnlag 
Jönköpings  LitognJteka  aktiebolag 

ta* mukiu.  c  gsi-  eller  »rinliiftuu 


•1  tUetrrckul.  >  nUajnMrl.  /  (»reotjpBJnterl.  j  gulTMiopUaiit. 


rfiRTKDKHlMl    A    DOKTHVrKERlEII   1 


Kalmar. 

WrHlinska    I  tok  trycken»; 

A.   Hefc-rsson  &  Son 

Karlshamn. 
K.  G.  .Tohans-inns  Imk tryckeri  . 
Nyii  Tryckeribolaget 

Karlskrona. 

Ainir^lili-tsliokmckcriet 

Eilv.  Itrr.vall... 

I.iinslinklrvkeritt 

Karlstad. 

Pari  KjHliii  &  C:o. 

O.  Forssell*  boktryckeri 


KongsbacVa. 
Julian  ZiiclirissoiiB  boktryckeri 

Kristianstad. 

KristianstaiiH   Rnktrytkeri-iiktiebnlnj; 
Ljunggren  &  Larssons  bukt  rycker  i 


F.  Brmrtrftni  &  ( 


Jun.  Fredr.  Siifli 


Köping. 

Laholm. 


Landskrona. 

II.  F.  IJstorberj;  &  Snn   

Utkiken*  tryckeri  .. 


I  K 


Linköping. 
0.  F.  Itiddcrstait 

■  sidor  Kjellbergs  boktryckeri _ 

tinnilkmfL.  A  iiugmiukln.  r  sm-  riter  rmnd1nanm.li i n. 


3    —      »'    J    -H    -       1      * 

3  _  _|   ]    J  ,  _    2L 


'  »lllcjllti -ri.   i  -i:  n-i.t;  [iiijntnl.  t  gul?» 


p6»trcknino  å  boktrioekiiiiii  i 


Lule*. 

l,nlr.>    1 1 . .  k  i  f>  ■  ■  ] : ''  i  i  :  ■  k  <  i  ■  - 1  > .  ■  ] .  i  :_r 

Lund. 
Fr.  Rerlings  ISoktrvi-kvri  0*6  Stilgjnleri 

f -brist  Jan  Blllciw 

Hakan  rihlsaon 

Malmö. 

ChristoflVr  Kiillpnlinrg    

C,  A.  Anderasnn  &  Co 

FnrsM-II  &  Lundgren  

Tiilninir-Mktii-liiiliigrt   Nya  SkAnr 

1-'  i  -i  ]  ;i  ^-sak  Ii  ■■Imlti^ct 

0.  M.  Bflitha  Boktrvrkrri      

Skäiisk:i  Aftfinlihiik-ts  tryr-krri 

A.  Th.  Westman 

Mariefred. 
F.  A.  Ahman 

Mariestad. 

Abr.  A.  Berg  &  C:a 

Motala. 


C.  E.  Bergstrand  . 


Elise  .Inlmsson.. 


Norrköping. 

Ni,rrkfi|iings  Tidningar»  aktiM»dag  .. 
M.  W.  Wallberg  &  (?:o 


(ill   1:ifi-ini  4   II.!! 

Hellberg  &  1'cderskog 

Oskarshamn. 

C.  O.  F.  Sewerin 

Oskarshamns  Tryrki-riaklii-linlag.. 


mm. 

W 

RUttN. 

H 

| 

f 
\ 

.. 

» 

,.,. 

m. 

„, 

UUi 

„, 

,. 

r. 

| 

| 

t 

" 

■-' 

> 

" 

- 

< 

- 

' 

- 

1 

- 

24 

_ 

■ 

6 

_ 

1 

■i 

fl 

:. 

■' 

'■ 

.■■< 

:i 

3 

-■ 

— 

— 

— 

1 

— 

1 

— 

1 

■  • 

i 

i 

i 

" 

1 

1 

■i 

I 

■  ■ 

G 

- 

3 

4 

i 

' 

4 
3 

- 

s 

1 

I 

; 

fl 
i 

- 

4 
i 

3 

- 

~ 

1 

l 

1 
1 

1 

: 

1 

[T, 

— 

H 

3 

— 

■-' 

Hl 

- 

II 

i,.- 

:t 

— 

i 

1 

— 

1 

a 

1 

I 

— 

A 

t 

1 

-■ 

" 

i 

1 
S 

i 

:> 

3 

i 

K 

1 

- 

- 

■ 

i 

> 

I 

- 

■-■ 

■i 

1 

1 

s 

3 

■-■ 

i 

1 

- 

' 

i 

9 

- 

:• 

I 

i 

1 

- 

1 

- 

i 

K 

4 

fl 

10 

A 

a 

I 

' 

fl 

1 

i 
fl 

l 

n 

;i 

1 
1 

I 

1, 

' 

1 

■• 

' 

1 

1 

" 

Ii 

i 

1 
1 

:i 

v 
t 

R  * 

1 

7 

<i 

■' 

- 

1 

'OW-»lkriiir»ilofLin».Hn.  4  tUnU ttltl.  '  •lll(|nl>rl.  /  »<n«itti<aj>tl»r1   ■ 


rAKTKtxgma  Ä  BOCTKTansnn  i 


Sala. 

■ttaiitin   r.iiiugrén    _ 

Sigtuna. 

ana  TiilningR  boktryckeri 

Skara. 

Petterson  «k«  Hoktryrkeriet  

Skellefteå. 

P.  O.  FJIveraon    

Skeninge. 
Hernb.   Ilergnuui _ 

Sköfde. 

B.  G.  Hemlin  _ _ 

Ax.  Groth __ ... 

Siren  g  näs. 

Adnlf  Westerland   _ 

A.  G.  Lundberg ___ _. 

Strömstad. 

Sundsvall. 

Boktryckeri -ak  Helmi  ngct 

Sundsvalls  Tidnincs  boktryckeri 

Söderhamn. 

C.  A.  Österland 

Söilerbamns  nya  Tryekerinktiebob.™   . 

Söderköping. 

st.  Timren    ._ 

Södertelje. 

Söderteljr  T  ryck  er  i  aktiebolag 

SiiilerMje  Ai'''ide[istryekeri 

Sölvesborg. 

SölvealJorKS-PnMens  lioklryekeri  

Trell 

SiiuilbiTjr  Ä'   .(iMi-sflH.il 
Frid.  Bjlirling . 

ti  himilkra/t.   b  ungntuklli.  i 


FÖRTICRWNQ    A    BOKTBVi-KKItlKH    1 


Uddevalla. 

illa  B  o  k  tryckeri  bo  lag .... 

i  »lingren 

Ulricehamn. 

tamns  Bo  k  tryckeri-  aktiebo  lag 

Umei. 
Jndtoth 

nya  II  o  k  tryckeri -ak  (inbok*    . 

Upsala. 

miska  Boktryckeriet 

Hors  värd — 

nqvist  &  J.  Wikaell 

.-Postens  tryckeri 

istilil  &  Högberg 

Vadstena. 

a-Knrirens  huktryuktri    

Varberg. 

Nyberg... 

Veners  borg. 
&  Petterson  

Ekblad  &,  H;o 

vikM)iuHtc[is  tryckeri 

Vesterås. 

r,  Bergh 

Vex». 

idspostens  Boktryckeri  . 
Vi  m  mer  by. 

Nilsson.. 

Vimnierkranta ... 

Visby. 
jr  Norrby 

ds  Allehanda»  tryckeri  . 
n  Byatröm 

ft,   £>nlL£l[]lukto.   C  p»-  oller  TI 


Biton. 

Tijtbi*. 

Biliidn. 

Pnwu. 

1 

r 
i 

m. 

v 

un 

.. 

„ 

« 

., 

i*. 

f  f 

I 

7 
* 

z 

3 

s 

1 

1 

2 

a 

] 

1 

i 

I 

1 

b 

: 

a 

•- 

3 

1 

1 

~> 

1 

- 

t 

" 

i 

- 

' 

A 

- 

IB 

a 

13 

3 

6 

8 

7 

:i 

- 

' 

■2 

" 

3 

1 

1 

i 

- 

t 

- 

1 

1 

- 

1 

■2 

" 

i 

- 

I 

* 

■i 

3 
J> 

S 

1 

1 

3 

1 

~- 

z 

u 

1 

i 

"■ 

s 

- 

~- 

- 

3 

1 

9 

- 

- 

1 

i 

- 

1 

1 

- 

1 

:i 

1 

2 

1 

1 

; 

* 

: 

-1 
■I 

7 

Z 

a 

B 

i 

1 

2 

3 

2 
1 

~~t 

i 

d 

- 

1 

1 

3 
3 

i 

- 

1 

1 

1 

i 

- 

8 
11 

B 

fl 
8 
i 

1 

- 

' 

1 

S 

1 

•i 

* 

- 

■  rf  .t  ,„!*■. .;.  ,  i.  ,  -.1  jl-.'1'il  .-i  i.    '  -.1 1i1vTJu<''n.  -,  tril^]Hn..|.|.-i  ik. 


KÖRTKCKN1NG    i    B0KTRYCKEE1KR   M. 


Ystad. 

J.  F.  Petzold 

.  V.  Bjurstnim 

Åmål. 

P-  Bjerre 

Hugo  Werner  

Örebro. 
Lånalidningens  tryckeri  ... 

Bnhlinska  Ii  o  kl  rytteriet  ... 
Örebro  Tryckeriaktiebolag 

Östersund. 

rt.   Borgs  boktryckeri  .. 
Östersunds- Postens  trycket 

ös  Ih  ammar. 
Casimir  Anderson  


Derof  i  StooUwtnj 


573  SM 
107  | 107 


•i  hfcaillcrBft.  t>  Angniukln.  < 


t  •t*i™t;pE)iiWTi. 


Anm.  De  ii)i|ilyäiiingar,  hvarpå  ofvanståemlc  Förteckning  grundar  sig.  in- 
fordrades i  jau.  18l*;i  i  nfsigt  att  (Hl"cnllit:>:"ras  vid  boktryckan-koi^lens  i  Sverige 
lyrahiiiHlraårsfest.  som  tiraden  i  juli  summa  flr.  Som  otnellnrt.iil  endast  omkring 
liiillvii  iintji li-t  af  de  nlsnnila  formulären  i  beliöriir  lid  återsändes,  kunde  denna  plan 
icke  då  realiseras;  men  då  de  ingångna  Minens  an  ta]  var  så  stort,  att  fulltoljand.it 
af  försöket  ansågs  vara  ruöihiu  viirdl.  utfärdades  i  okt.  s.  år,  till  elem  soin  ej  redan 
besvarat  cirkuläret,  linvn  iippinuniii:;  mn  ii[i|!gi1'('Tnas  iiisniidiiiule,  med  det  resultat 
Som  ofvan  synes.  I  följd  a[  dessa  ninsläinligtioter  hur  ilen  oegeiitligheteii  uppställ, 
att  ungefär  halfv.i  antalet  uppgifter  iiru  nlgitna  i  telir.  IH8!),  största  delen  nf  de 
Wrig»  i  »intet  af  saunan  år  nrli  några  först  ]rtM4.  Vidare  liar  det  från  några  trycke- 
rier ieke  varit  möjligt  att,  naktftdt  liera  påminnelser,  erhålla  »ingifter,  qtan  hafva 
för  saken  intresserade  per.souer  måst  anlitas  fur  att  på  till  linds  stående  sått  fiir- 
skulfn  sig  uppgifterna.  I  ett  tiotal  uppgifter  torde  dol  lör  möjligen  någon  siffer- 
uppgift   vara  oriktig    i som   alla   i|>'.ssa   nyi  kericr   hörn   (ill  ■  t ■  ■  nle'tydliirarc  inmti 

landet,  torde  dessa  möjliga  felaktigheter  likasom  den  olika  tiden  lor  uppgifternas 
aflemuunde  icke  i   nämnvärd  mån   inverka  på  det  hela. 

1  Förteckningen  åro  icke  upptagna  ncoidenstryekerier,  som  drifvas  endast  med 
tranipmaskiu . 

För  några  tryckerier  linnes  i  förteckningen  ingen  tryckare  upptagen:  i  dessa 
fall  tjenstgörn  saltare  ä f ven  siisom  tryckare. 

I  afsoende  ä  nppgifterna  t  kol.  ■  lärSingnr»  lorde  böra  anmärkas,  att  de  Bestå 
liar  upptagit  lilla  i  sättnri  och  tryckeri  arlietnrule  ynglingar,  min  deremot  andra  liit 
liiinfört   endast   de   mera    fijrsigkmiiua  m  h   uppiugit    de  ötriga  såsom    »biträden». 


8TATI8TIE. 


Af  förestående  synes  att  bland  Sveriges  91  städer  år  1883  boktryckeri 
fans  anlagdt  i  82,  hvadan  endast  9  städer,  nämligen  Vaxholm,  Öregrund, 
Trosa,  Torshälla,  Skanör,  Falsterbo,  Marstrand,  Kungelf  och  Säter,  sak- 
nade sådant. 

Vid  början  af  år  1800  funnos,  såsom  vi  redan  sid.  393  nämnt, 
boktryckeri  i  21  städer  (deri  inräknade  Vasa  och  Åbo).  Tillökningen 
sedan  dess  har  skett  sa,  att  intill  ingången  af  år 

1810  tillkommit  ilernösand,  Halmstad  och  Kristianstad —    3, 

1820  Visby,  Malmö,  Mariestad,  Mariefred  och  Karlshamn =    5, 

1830  Borgholm,  Helsingborg,  Borås,  Uddevalla  och  Ulricehamn  ..  —    5, 
1840  Vadstena,  Ystad,  Arboga,  Vestervik,  Landskrona,  Eskilstuna  och 

Norrtelje =    7, 

1850  Sundsvall,  Umeå,  Eksjö,  Lidköping,  Vin-berg,  Vimmerby,  Hudiks- 
vall,  Östersund,   Söderhamn,   Piteå,   Åmål,  Skellefteå,  Hjo  och 

Sölvesborg =  14, 

1860  Filipstad,  Kristinehamn,  Söderköping,  Enköping,  Sköfde,  Asker- 
sund,    Köping,    Luleå,    Oskarshamn,    Falköping,    Cimbrishnmn, 

Engelholm,  Grenna  och  Nora =  14. 

1870  Sala,  Södertelje,  Uedemora,  Skeninge,  Alingsås,  Strömstad,  Trelle- 
borg, Marstrand  (sedan  1878  åter  utan  tryckeri)  och  Haparanda  =    9, 
1883  Falkenberg,  Lindesberg,  Kongsbacka,  Laholm,  Osthammar.  Motala 

och  Sigtuna =    7. 

Boktryckeinernas  antal  i  Sverige  var 

år  1800 35,  deraf  i  Stockholm   13, 

»    1809 30,  -  t           r             7, 

>  1828 47,  -  19, 

>  1840 55,  >  -           19, 

*    1870 136,  *  *           26, 

>  1875 151,  *  L>9, 

>  1883 186,  -  ^                       32. 

Häraf  framgår  att  största  tillökningen  skett  efter  år  1810,  en  naturlig 
följd  af  den  lifaktighet,  som  vid  den  tiden  började  visa  sig  i  hela  landet, 
samt  af  de  lindringar,  som  då  bereddes  boktryckerierna  genom  lag  och 
ett  förståndigare  handhafvande  af  densamma. 

Boktryckeriets  utveckling  i  Sverige  framgår  dock  icke  ensamt  af 
det  stigande  antalet  boktryckerier;  härvid  måste  också  tagas  i  be- 
traktande den  stora  tillökningen  i  arbetsförmåga,  särdeles  under  de  senast 
förflutna  åren.  Till  ökandet  af  produktionsförmågan  har  förnämligast 
maskinpressen  bidragit.  Den  första  maskinpress  införskrefs  af  I . intill  i 
Örebro  1829  och  kom  året  derpå  i  gång;  den  andra  intogs  1835  af  Stats- 
tidningens tryckeri  och  den  tredje  af  L.  .1.  Hierta  för  tryckning  af  Afton- 
bladet. Längre  hade  vi  icke  kommit  1810.  Antalet  maskinpressar  har 
derefter  varit  i  jcmnt  stigande,  sä  att  är  1870  funnos  91,  1875  211  och 
1883  296  stycken.  Den  första  rotntionsmnsh'inkn  i  Sverige  införskrefs 
1881  af  Stockholms  Dagblads  aktiebolag  och  en  andra  af  hoktnckaren 
Rudolf  Wall  för  tryckning  af  Dagens  Nyheter;  denna  senare  har  dock  aunu 
(1883)  icke  kommit  i  gäng.    Ilantlprf  starn?*  antal  var  1870:  '.»on,  hvilket 


Af»ft 


8TATI8TIK. 


antal  1875  uppgått  till  216,  men  1883  åter  nedgått  till  183,  hvaremot 
vid  sistnämnda  tid  121  digeltryckspressar  tillkommit. 

Som  drifkraft  för  tryckmaskinerna  begagna  år  1883 
83  boktryckerier  (deraf    8  i  Stockholm)  handkraft, 
48  »  (    »      22  i  »         )  ångmaskin,  och 

15  »  gas-  eller  varmluftsmaskin. 

Tillförlitliga  uppgifter  å  arbetarnes  antal  saknas  intill  1870;  det  var 

1870 336  konstförvandter,  547  lärlingar  och    72  qvinnor, 

1875 841  *  727  »  »    189         > 

1883 1,287  »  828  »  »    223         » 

(och  sistn.  år  dessutom  364  manliga  och  108  qvinliga  biträden). 
Sammanlagda  antalet  vid  boktryckerierna  anstälda  personer  var 

1870 1,183  manliga  och    72  qvinliga, 

1875 1,812         »  >    282         » 

1883 2,479         »  »    331         » 

Hvad  särskildt  angår  Stockholm,  hvilken  stad  fortfarande  är  den 
förnämsta   representanten   för   boktryckeriet  i   Sverige,  har  det  lyckats 
hopsamla  några  flera  uppgifter;  derstädes  funnos 
1801 ...    46  konstf.,  45  lärl.  =    91  personer  o.  39  handpressar, 

1828...      ?        »         ?     »  ?  »         »  67  > 

1843...  120       »      116   »  =235        >         »  ?  o.    2maskinpr., 

1870...  323  »  221  »  21  qvinnor  =  565  >  »  42  »  46  » 
1875...  422  >  284  »  63  »  =769  »  >  51  »  95  > 
1883...  547  »  240  »  80  »  =867  »  »39*117  > 
(hvartill  sistn.  är  komma  194  manliga  och  59  qvinliga  biträden). 

Ifrån  1870  till  1875,  eller  under  fyra  år,  hade  således  arbetarnes 
antal  i  Stockholm  ökats  med  öfver  40  %,  och,  hvilket  är  ännu  mera  be- 
tecknande, maskinpressarnes  antal  stigit  med  öfver  100  %,  en  tillökning 
som,  beräknad  efter  full  sysselsättning,  utgör  60  millioner  tryckark  pr  år. 

Med  5  boktryckerier  är  stentryckeri  förenadt  (här  icke  inräknade 
de  stentryckerier,  som  endast  hafva  en  accidenspress  för  boktryck). 

Fullständiga  stilgjuterier  finnas  i  Sverige  3,  deraf  dock  ett  är  afsedt 
endast  för  boktryckeriets  eget  behof. 

Stereotypgjuteri  är  på  12  ställen  förenadt  med  boktryckeri,  de  flesta 
arbetande  endast  för  eget  behof. 

Galvanoplastisk  inrättning  hafva  6  boktryckerier,  äfven  här  de  flesta 
blott  för  eget  behof.  Dessutom  drifver  J.  11.  Rydberg  i  Stockholm  sär- 
skildt för  boktryckeribehof  inrättad  galvanoplastisk  anstalt  och  stereotyp- 
inrättning. 


59l> 


8TAT1BT1K. 


De  personer  som  från  slutet  af  1700-talet  anmält  sig  för  idkande 
af  boktryckeri-rörelse  (med  undantag  af  aktiebolag)  hafva  uppgifvits  vid 
tiden  för  denna  anmälan  varit: 


Akademiadjunkt 1 

Apotekare 1 

Artist 1 

Assessor 6 

Auditör 1 

Bankkamrerare 1 

Bankkassör 1 

Biblioteksamanuens 2 

Bokbindare 16 

Bokhandlare 37 

Bokhållare 10 

Borgmästare 1 

Bruksförvaltare 3 

Bruksegare 2 

Domkyrkosyssloman 1 

Emigrantagent 1 

Exekutionsbetjent 1 

Fabrikör 4 

Faktor,  konstförvandt 250 

Farmaceut 1 

Fil.   d:r,    redaktör,    litteratör, 

studerande 115 

Folkskolelärare 3 

Fotograf 1 

Fältsekreterare 1 

Fältväbel  2 

Fängelsedirektör 1 

Fänrik 1 

Färgare ; 3 

Garfvare  2 

Glasmästare 1 

Grosshandlare 9 

Gränsridare 1 

Gymnasiilärare 1 

Gårdsegare  1 

Gästgifvare  3 

Handlande 17 

Hemmansegare 1 

Hofnotarie 1 

Hofrättsauskultant 1 

v.  Häradshöfding 3 

Ingeniör 6 

Inspektor  2 

Instrumentmakare 1 

Jernvägstjensteman 1 

Jordbrukare 2 


Kaminarjunkare   1. 

Kammarskrifvare 3. 

Kansliråd 1. 

Kanslist  3. 

Kantor 1. 

Kapten 3. 

Komminister 1. 

Konditor 1. 

Konduktör J 1. 

Kongl.  sekreterare 2. 

Konsistoriinotarie 2. 

Konsul 3. 

Kyrkoherde 1. 

Källarmästare  1. 

Lagman 1. 

Landsfiskal 1. 

Landskamrerare 1. 

Landskanslist 1. 

Landssekreterare 4. 

Landtbrukare 1. 

Landtmätare 5. 

Lektor 10. 

Lånbibliotekarie  1. 

f.  d.  Länsbokhållare 1. 

Läroverksadjunkt 5. 

Löjtnant 5. 

Major 1. 

Medicine  doktor 5. 

Mekanikus 1. 

Missionsföreståndare 1. 

Mjölnare  och  qvartersman 1. 

Musikdirektör 2. 

Notarie 6. 

Organist 4. 

Poliskommissarie 1. 

Postinspektör 3. 

Predikant  2. 

Prestman 1. 

Professor 3. 

Protokollssekreterare 1 . 

Regementsskrifvare 1 . 

Rektor 3. 

Rådman 2. 

Räkenskapsförare 1. 

Sekreterare 4. 

Seminariiadjunkt 1. 


697 


STATISTIK. 


Sergeant 3. 

Skeppsbyggmästare 1. 

Sjökapten  1. 

Skollärare 5. 

Skomakare 2. 

Skräddare 1. 

Skådespelare 1. 

Snickare 1. 

Stadsfiskal 4. 

Stadskassör  2. 

Stadsmäklare 1. 

Stentryckare 6. 

Sterbhuskamrerare 1. 

Stilgjutare 2. 


Styckjunkare  

Tandläkare 

Telegrafdirektör 

Telegrafkommissarie 

Trävaruhandlare  

Tulltjensteman  

Tygvaktare 

Urmakare 

Utmätningsman 

Verkmästare 

Öfverstlöjtnant 

Okänd  titel 52 

Qvinnor 11 


598 


B0KTRYCKERI-800IETETEN. 


BOKTRYCKERI-SOCIETETEN. 


>  _i_ill  förekommande  af  åtskilliga  missbruk  och  oredor,  som  vid  bok- 
tryckerierna här  i  riket  skola  sig  inritat,  hvilka  bragt  dem  uti  ett 
beträngt  tillstånd,  samt  hindrat  litteraturens  och  bokhandelens  uppkomst» 
inrättades  genom  kongl.  förordningen  den  12  aug.  1752  (se  sid.  299) 
Boktryckeri-societeten. ! 

Den  skulle  förnämligast  »hålla  hand  Öfver  boktryckerierna,  så  att 
allt  må  dervid  ordenteligen  tillgå,  och  konsten  här  i  riket  tilltaga  och  för- 
bättras»; men  för  detta  sitt  förnämsta  åliggande  kom  den  aldrig  att  verka 
synnerligen  mycket.  Redan  ifrån  början  inskränkt  till  ett  underordnadt 
biträde  åt  Kanslikollegiet,  senare  åt  hofkansleren,  bestod  societetens 
verksamhet  hufvudsakligen  uti  att  utfärda  cirkulär  och  att  bötfälla  eller 
gifva  varningar  enligt  desse  hufvudmäns  befallningar,  att  afgifva,  vanligen 
afstyrkande,  utlåtande  vid  ansökningar  om  anläggande  af  nytt  boktryckeri, 
att  afdöma  några  stridigheter  mellan  principaler  och  arbetare  samt  slut- 
ligen att  föra  bok  öfver  inskrifna  och  utskrifna  lärlingar  samt  att  utfärda 
utlärlings-,  konstförvandts-  och  faktorsbref.  Societetens  sammankomster 
leddes  och  besluten  till  stor  del  dikterades  utaf  en  af  vederbörande  utsedd 
ordförande  (se  sid.  335).  fterjemte  öfvervakadc  bokhandels-  och  bok- 
tryckeriombudsmannen, under  den  tid  denna  befattning  fans,  societetens 
åtgöranden  vid  dess  sammankomster,  och  detta  så  strängt,  att  till  och 
med  yttranderätten  stundom  blef  temligen  inskränkt.2 

1  Boktryckarne  voro  visserligen  på  grand  af  skråförfattningar  och  sedvänja 
redan  förut  förenade  i  >vällofl.  Boktryckeri-societeten»,  men  denna  sattes  först  1752 
i  direkt  förbindelse  med  och  beroende  af  administrativ  embetsmyndighet. 

2  Societetens  ordförande,  kongl.  bibliotekarien  P.  Malmström  skrifver  härom 
(se  sid.  335):  »Boktryckeri-societeten,  som  strax  i  början  af  min  förvaltning  (1802) 
erhöll  en  fullständigare  organisation,  i  likhet  med  andra  fora  privilegiata,  samt  en 
mängd  nya  och  bestämdare  föreskrifter,  såg  med  detsamma  kretsen  af  sina  åtgärder 
ganska  mycket  utvidgas.  Det  enda  ärendet:  boktryckerilärlingars  inskrifning,  som 
förut  varit  så  enkelt  och  lätt,  hade  nu,  genom  en  tillkommen  ny  forfattning,  bifvit 
så  inveckladt  och  vidlyftigt,  att  det  ensamt  fordrade  lika  mycken  möda  och  tid 
med  alla  de  ärenden  sammantagna,  hvilka  societeten  ditintills  varit  van  att  besörja. 
Den  särskilda  bestämmelse,  hvaraf  hon  förut  haft  föga  känning,  den  att  vara  ett 
organ  för  publicerandet  af  sådana  författningar,  som  endast  angingo  boktryckerierna, 
denna  bestämmelse  blef  nu,  genom  dess  oinskränkta  tillämpning  och  de  nya  för- 
fattningarnes mängd,  ett  ganska  vidsträckt  fält  för  societetens  sysselsättning.  Stäld 
under  det  allvarsammaste  öfverinseende  och  noga  kontrollerad  af  en  för  detta  ända- 
mål inrättad  ombudsmanssyssla,  måste  ock  societeten  nu  med  fördubblad  vaksamhet 
vårda  alla  sina  åliggande  pligter,  äfven  dem  som,  genom  en  mångårig  vana,  råkat 
i  fullkomlig  förgätenhet . . .  Men  livad  som  allra  mest  bidrog  att  öka  grannlageu- 
heten  af  societetens  mångfaldiga  befattningar,  var  den  noggranna  uppmärksamhet, 


699 


B0KTRYCKKRI-S0C1ETETKN. 


Efter  utfärdandet  af  1810  års  tryckfrihetsförordning  förlorade  socie- 
teten  sin  officiella  karakter  och  tvånget  för  boktryckare  att  vara  ledamot 
af  societeten  upphörde.  Societeten  fortsatte  det  oaktadt  sin  verksamhet, 
ehuru  med  lika  liten  framgång  som  förut.  Den  frihet  societeten  erhöll 
begagnades  icke  till  att  ombilda  societeten  till  något  bättre,  utan  för- 
anledde i  början  tvärtom  till  en  nästan  komplett  overksamhet,  hvilken 
synes  hafva  fortfarit  ända  till  1823.  Förnämsta  orsaken  till  att  socie- 
tetens verksamhet  icke  blifvit  så  utvidgad  som  den  bort  och  behöft 
torde  väl  få  sökas  i  det  förhållande  att  de  boktryckeri-idkare,  som  lärt 
yrket,  oftast  arbetat  under  små  omständigheter,  och  bland  öfriga  de  flesta 
icke  blifvit  boktryckare  för  det  direkta  yrkets  utöfvande,  utan  för  att 
begagna  det  såsom  medel  för  ett  annat  ändamåls  vinnande,  vanligen  ut- 
gifvandet  af  en  tidning,  stundom  förläggandet  af  böcker.  Boktryckeriets 
drifvande  har  således  i  de  flesta  fall  icke  varit  hufvudsaken  och  har 
derför  icke  heller  kunnat  väcka  något  synnerligt  intresse  hos  egaren.  Ilar 
saknades  den  drifkraft  som  hos  handtverkare  ofta  yppar  sig,  nämligen 
kärleken  till  det  yrke  de  lärt  och  utöfva;  boktryckaren  har  nöjt  sig 
med  att  han  fått  sin  tidning  eller  sina  förlagsartiklar  tryckta  med  minsta 
möjliga  omkostnader,  och  under  sådana  förhållanden  har  han  naturligtvis 
icke  heller  mycket  bekymrat  sig  om  Boktryckeri-societetens  verksamhet. 

Tyvärr  saknas  alldeles  societetens  protokoll  före  1802.  Från  denna 
tid  t.  o.  m.  1811  sammanträdde  societeten  3 — 16  gånger  om  året,  men 
derefter  synes  societeten  icke  hafva  haft  några  sammankomster  förr  ån 
år  1817,  att  sluta  af  en  rundskrifvelse  af  den  15  juli  1816  från  socie- 
tetens notarie  L.  Hammarsköld,  deri  societetens  i  staden  varande  leda- 
möter anmodas  »1)  att  underteckna  hosföljande  gesällbref;  2)  genomse 
hosföljande  handlingar . . .;  3)  genomgå  bifogade  räkningar  öfver  societetens 
inkomster  och  utgifter  under  åren  1812 — 1816  samt,  ifall  räkningen  god- 
kännes,  då  aflemna  det  tillskott  af  2  rdr  17  sk.  6  rst.  bko  per  person, 
som  erfordras  pä  det  att  vaktmästaren  nu  måtte  erhålla  sin  lön  för  för- 
lidet  år,  samt  notarien  utfå  livad  som  för  honom  på  densamma  innestär». 
1817  egde  två  sammanträden  rum  och  1818  ett  den  16  febr.,  »då  huld- 
och  trohetseden  aHades,  och  beslöts  att  nästa  söndag  kl.  12  arbetarne 
skola  samlas  för  att  aflägga  eden».  I  okt.  1823  förenade  sig  samtlige 
närvarande  ledamöter  om  »att  med  hänsigt  till  vigtigheten  deraf,  att 
societeten  oftare  kunde  råkas  för  att  öfver  åtskilliga  angelägenheter, 
synnerligen  i  afseende  på  arbetarne,  deras  aflöning  o.  s.  v.  samrådas,  i 
en  cirkulerande  skrifvelse  eller  ett  protokolls-utdrag  föreslå  sina  från- 
varande medbröder  att  stadga  det  beslut,  att  hos  societetens  ordförande 
anhålla,  det  han  ville  ordentligen  hvarje  halfår,  fjorton  dagar  före  hvarje 
messa,  sammankalla  societeten,  der  då  icke  allenast  alla  kuranta  expedi- 

konungen  lemnade  åt  alla,  äfven  de  allra  minsta  ärenden  af  detta  slag.  Till  ett  bevis 
derpå  får  jag  endast  anföra  den  minnesvärda  händelsen,  då  en  boktryckerilärlings 
uppförande,  som  blifvit  öfverklagadt,  måste  på  nådig  befallning,  efter  förloppet  af  en 
viss  förelagd  pröfningstid,  hos  konungen  sjelf  omedelbarligen  ånyo  anmälas,  och  dess 
eget  höga  beslut  deröfver  afvaktas  . . .  Men  de  många  och  grannlaga  befattningar, 
hvilka  således  tillhörde  denna  societet,  drabbade  förnämligast  mig,  såsom  hennes 
ordförande,  och  i  denna  egenskap  ensam  ansvarig  för  uppfyllandet  af  alla  de  skyldig- 
heter, hvilka  ålågo  henne  gemensamt  eller  såsom  korporation  betraktad;  hvarföre  ock 
de  befallningar  som  angingo  societeten  ofta  till  mig  personligen  adresserades . .  .> 


600 


B0KTRYCEERI-S0C1RTETEN :    REGLEMENTE. 


tioner,  in-  och  utskrifningar  m.  m.  i  rigtig  ordning  kunde  anmälas  och 
utfärdas,  utan  äfven  åtskilliga,  öfver  flere  för  samtlige  hoktryckeri-patroner 
vigtiga  oeconomica,  öfverenskommelser  träffas  och  upplysningar  meddelas». 
Från  denna  tid  har  societeten  årligen  haft  sammankomster. 

Vi  vilja  här  icke  söka  skrifva  Boktryckeri-societetens  historia,  men 
då  dess  verksamhet  är  så  nära  förbunden  med  boktryckerihistorien,  skola 
vi  meddela  några  spridda  uppgifter  derom. 

1752  års  reglemente  bibehölls  oförändradt  till  år  1848,  ehuru  frågan 
om  förändring  deraf  ofta  varit  på  tal.  Den  17  mars  1789  ingick  Kansli- 
kollegiet till  Kongl.  Maj:t  med  skrifvelse  om  några  delar  i  reglementet, 
och  den  3  derpå  följande  juli  afgaf  Kongl.  Maj:t  skrifvelse  om  ändring 
deri.  Genom  utdrag  af  Kanslikollegiets  protokoll  den  14  s.  m.  under- 
rättades societeten,  att  »kongl.  kollegium  i  anledning  af  förekomna  om- 
ständigheter äskar  in  hem  t  a,  uti  hvilka  punkter  af  nuvarande  reglemente 
för  boktryckerierna  i  riket  societeten  åstundar  några  ändringar  och 
tilläggningar  till  sådana».  I  nov.  1795  inkom  till  Kanslikollegiet  socie- 
tetens  förslag  till  nytt  reglemente,  och  den  23  febr.  1796  ingaf  kollegiet 
förslag  derom  till  Kongl.  Maj:t,  men  derpå  följde  intet  svar.  Den  1  dec. 
1802  anförde  A.  Zetterberg,  att  som  han  icke  betviflade,  det  ju  socie- 
tetens  öfrige  ledamöter  lika  med  honom,  i  anledning  af  flere  förekomna 
händelser,  torde  förnummit  ofullständigheten  af  1752  års  kongl.  bok- 
tryckeri-reglemente, hvars  bristfälligheter  Kongl.  Maj:t  sjelf  redan  för  14 
år  sedan  funnit  samt  af  sådant  skäl  den  3  juli  1789  anbefalt  f.  d.  kongl. 
Kanslikollegium  med  förslag  till  nytt  reglemente  i  underdånighet  inkomma, 
hvilket  förslag  tvifvelsutan  icke  torde  befunnits  emot  ändamålet  svarande, 
helst  något  sådant  efter  så  lång  tids  förlopp  icke  utkommit;  så  anhöll  han, 
det  societeten  måtte  hos  hofkansleren  till  behjertande  anmäla  den  icke 
ringa  förlägenhet,  hvari  Boktryckeri-societetens  medlemmar  vid  åtskilliga 
ofta  nog  vigtiga  tillfällen  sig  befinna,  samt  anhålla,  det  hofkansleren 
täcktes  härutinnan  snar  och  kraftig  hjelp  anskaffa;  medelst  utverkande  af 
ett  nytt  till  närvarande  tid  mera  lämpligt  boktryckeri-reglemente.  Socie- 
teten instämde  häri  och  beslöt  att  skrifvelse  skulle  afgå  till  hofkansleren. 

Den  20  jan.  1803  svarade  hofkansleren,  att  han  liksom  societeten 
vore  öfvertygad  att  ändringar  behöfdes,  och  att  han  varit  betänkt  på  att 
föreslå  sådana,  men  denna  lag  fordrade  för  mycket  eftersinnande,  för  att 
han  »skulle  våga  frambära  ett  hastverk».  Han  meddelar  dock  sin  enskilda 
åsigt  om  några  dunkla  föreskrifter  i  1752  års  reglemente.  Härefter  synes 
frågan  hvilat  till  den  20  juli  1809,  då  i  societeten  föredrogs  följande 
skrifvelse  från  Hofkanslersembetet:  »För  att  i  sammanhang  och  överens- 
stämmelse med  den  tryckfrihetsförfattning,  hvars  utarbetande  riksens 
höglofl.  ständer  nu  för  händer  hafva,  kunna,  så  fort  sig  göra  låter,  till 
väga  bringa  ett  nytt  och  efter  tid  och  omständigheter  mera  lämpadt 
boktryckerireglemente,  än  det  hittills  gällande  af  år  1752,  öfver  hvars 
brister  man  länge  klagat,  och  då  Boktryckeri-societetens  medlemmar  bäst 
äro  i  tillfälle  att  inse  de  förbättringar,  som  till  befordrande  af  deras 
yrke  i  denna  del  tarfvas;  så  får  jag  härmedelst  antyda  societeten  att 
ofördröjligen  inkomma  med  de  anmärkningar  och  förslag  till  förändringar 
i  förenämnde  reglemente,  hvilka  societeten  anser  ledande  till  boktryckeri- 


601 


BOKTRYCKBR1-S0CIETETBN :    REGLEMENTE. 


konstens  tillväxt  och  till  den  fullkomlighet,  som  bör  vara  dess  föremål.* 
Uti  en  sk rif velse,  daterad  följande  dag,  tillagges:  >Som  ifrågavarande 
reglemente  kommer  att  angå  så  väl  bokhandeln  som  boktryckerierna, 
förstås  det  af  sig  sjelf,  att  bokhandlarne  i  riket,  ännu  icke  ansedde 
skilda  från  Boktryckeri-societeten,  äfven  ega  att  i  förberörde  ämne  af- 
gifva  sina  yttranden,  om  de  sig  så  befogade  finna.» 

Societeten  beslöt,  på  framställning  af  lektor  Segerstedt,  att  härom 
meddela  sig  med  societetens  ledamöter  i  landsorten  och  att  till  hof- 
kansleren  ingå  med  en  ödmjuk  anhållan,  det  en  tid  af  2  månader  måtte 
societeten  förunnas  att  detta  sitt  projekt  utarbeta.  Då  denna  skrifvelse 
den  26  juli  skulle  justeras,  anmärkte  magister  Utter,  att  han  för  sin 
del  inga  anmärkningar  kunde  göra,  förr  än  han  sett  något  att  göra  an- 
märkningar öfver,  och  att  han  derför  trodde  att  allt  arbete  i  den  vägen 
vore  utan  ändamål  innan  åtminstone  den  nya  tryckfrihetsförfattningen 
vore  färdig  och  promulgerad.  Ordföranden  svarade,  att  det  arbete,  som 
nu  af  hrr  bokhandlare  och  Boktryckeri-societeten  äskades,  endast  var  ett 
projekt,  som  skulle  kunna  till  upplysning  och  rättelse  tjena  Tryckfrihets- 
komitén  vid  dess  utarbetande  af  ett  nytt  bokhandels-  och  boktryckeri- 
reglemente.  Och  då  hofkansleren  täckts  genast  infordra  ett  dylikt  förslag, 
hade  vederbörande  endast  att  denna  befallning  sig  till  efterrrättelse  ställa, 
helst  som  det  alltid  var  ett  prof  på  hans  omvårdnad  om  bokhandlares 
och  boktryckares  bästa,  att  de  först  till  råds  frågades.  Societeten  beslöt 
att  förslagen  skulle  vara  ingifna  till  den  9  aug.  s.  år. 

Vid  sammankomsten  den  7  aug.  tillkännagafs,  att  societeten  med 
några  få  ändringar  gillat  ett  af  direktör  Carlbohm  utarbetadt  förslag  till 
nytt  reglemente.  Detta  synes  dock  icke  vidare  hafva  vunnit  något 
bifall.  I  underdånigt  memorial  den  16  april  1811  föreslog  hofkansleren, 
att  då  boktryckerireglementet  i  flera  delar  tarfvar  förändringar  och  för- 
bättringar, lämpade  efter  nu  varande  tryckfrihetsförordning,  tillsättande  af 
en  komité  för  detta  ändamål,  och  enligt  ett  konceptprotokoll  för  den  11 
juni  s.  år  tillkännagaf  societetens  ordförande  komiténs  önskan  att  societeten 
sjelf  ville  utarbeta  reglementet,  och  att  i  landsorterna  varande  ledamöter 
borde  underrättas  härom  genom  cirkulär,  samt  att  hvar  och  en  skulle  in- 
komma med  sin  särskilda  mening  inom  en  månad  efter  cirkulärets  datum. 

Vid  sammanträdet  den  31  aug.  1811  tillkännagaf  notarien  att,  oaktadt 
det  af  societeten  under  den  11  juni  beslutade  cirkuläret  till  alla  i  riket 
varande  boktryckerier  blifvit  utfärdadt,  hade  dock  icke  flere  af  societetens 
i  landsorten  varande  medlemmar,  än  borgmästare  Sundqvist  i  Gefle,  direk- 
tör Berling  i  Lund  och  hr  Lundström  i  Jönköping  med  några  anmärkningar 
och  projekt  i  afseende  på  det  nya  boktryckeri-reglementet  inkommit, 
hvadan  det  är  att  anse  såsom  om  alla  de  öfriga,  till  följd  af  ordalydelsen 
i  det  ofvanberörda  cirkuläret,  gillat,  biträdt  och  samtyckt  alla  de  projekt, 
som  societeten  i  detta  ämne  uppsatt.  Deremot  tillkännagaf  notarien  att, 
då  det  under  den  15  juni  upprättade  förslaget  till  ett  nytt  boktryckeri- 
reglemente bland  de  i  hufvudstaden  varande  ledamöterna  af  societeten 
cirkulerade,  hade  fru  Fougt,  hrr  H.  Nordström  och  Granberg  försett 
nämnda  förslag  med  skriftliga  anmärkningar. 

Till  något  resultat  kom  man  dock  icke  heller  nu,  utan  frågan  hvilade 
till  den  12  febr.  1817,  då  hon  åter  förekom  och  ordföranden  tillkänna- 


602 


B0KTRYCKKR1-S0CIETETEN :    REGLEMENTE. 


gaf  att  utarbetningen  af  det  nya  boktryckeri-reglementet  nu  med  första 
skulle  företagas,  i  anledning  hvaraf  societetens  ledamöter  tillspordes  om  de 
ansågo  något  vidare  vara  att  tillägga  till  det  år  1811  uppsatta  projektet. 
I  följd  deraf  stannade  societeten  i  det  beslut,  att  konceptet  till  detta 
projekt,  tillika  med  alla  de  öfver  detta  ämne  ingifna  memorial,  skulle 
bland  societetens  här  i  staden  varande  ledamöter  cirkulera,  att  de  måtte 
häröfver  skriftligen  yttra  sina  meningar,  hvilka  sedan  till  höga  veder- 
börande såsom  societetens  petita  ödmjuk  ligen  måtte  inlemnas. 

Den  10  sept.  1821  beslöt  societeten  att  till  hofkansleren  ingå  med 
en  skrifvelse,  deri  framhölls,  att  då  societetens  ledamöter  i  landsorten 
ofta  anhålla  om  erhållandet  af  boktryckeri-reglementet,  men  inga  exemplar 
deraf  vidare  funnos,  fråga  blifvit  väckt  om  att  låta  omtrycka  1752  års 
reglemente.  Men  med  liflig  och  underdånig  tacksamhet  erinrande  sig, 
att  Kongl.  Maj:ts  nådiga  och  landsfaderliga  omtanke  äfven  sträckt  sig  till 
Boktryckeri-societetens  angelägenheter  och  för  länge  sedan  tillförordnat 
en  komité,  som  skulle  utarbeta  ett  sådant  för  h varje  boktryckare  så  hög- 
vigtigt  reglemente,  ville  societeten  icke  företaga  omtryckningen,  innan  den 
först  hos  det  höga  embete,  i  hvilket  Boktryckeri-societeten  till  sitt  och 
svenska  typografiens  bästa  vördar  ett  upplyst,  nitiskt  och  gynsaint  förman- 
skap, all raödmju kast  gjort  en  förfrågan  huruvida  och  när  detta  af  socie- 
teten så  ifrigt  efterlängtade,  efter  närvarande  tiders  behof  och  lägenheter 
lämpade  reglemente  vore  att  förvänta. 

Härpå  måtte  intet  svar  lemnats,  utan  tyckes  frågan  åter  tagit  sig 
en  tjugufyraårig  hvila,  eller  till  år  1845,  då  societetens  d.  v.  sekreterare 
G.  O.  Hyltén-Cavallius  den  1  okt.  erbjöd  sig  att  uppsätta  ett  primitivt 
förslag  till  förnyadt  reglemente  och  hrr  Z.  Haeggström  och  C.  Norstedt 
af  societeten  utsagos  att  med  ledning  deraf  och  tillsammans  med  honom 
uppgöra  en  ny  boktryckeristadga.  Vid  extra  sammankomst  den  8  april 
1846  inlemnades  det  af  dessa  herrar  i  samråd  med  L.  J.  Hierta  utarbetade 
förslaget,  som  blef  af  ordföranden  uppläst  »och  i  sina  särskilda  punkter 
noga  genomgånget  och  gransk  adb.  Vid  nytt  sammanträde  den  22  s.  m., 
då  förslaget  skulle  justeras,  uppstod  en  liflig  och  långvarig  diskussion 
om  huruvida  den  nämnda  ordningsstadgan  kunde  anses  vara  af  societeten 
antagen  eller  icke.  Slutligen  segrade  deras  mening,  som  ansågo  att  regle- 
mentet verkligen  var  i  laga  ordning  af  societeten  gilladt  och  antaget, 
samt  nu  endast  kunde  till  justering  företagas. 

Hrr  P.  G.  Berg  och  C.  Norstedt  hemstälde  om  reglementet  kunde 
anses  ega  bindande  kraft,  innan  det  blifvit  societetens  i  landsorten  boende 
medlemmar  understäldt  och  vunnit  deras  samtycke,  men  på  anförda  skäl 
pröfvade  societeten  skäligt  att  genast  stadfästa  den  nya  ordningsstadgan 
i  dess  nuvarande  form.  Med  anledning  af  en  från  Georg  Ameen  i  Karls- 
krona inkommen  skrifvelse  —  deri  han  påpekar  att  om  denna  ordnings- 
stadga egde  societetens  ledamöter  i  landsorten  icke  den  ringaste  kännedom, 
förr  än  den  i  tryckta  exemplar  föll  öfver  dem  såsom  »gillad  och  antagen», 
hvarför  han  protesterar  mot  hela  stadgan  såsom  på,  han  vill  icke  just 
säga  olagligt,  men  olämpligt  sätt  tillkommen  —  utfärdade  dock  societeten 
den  4  okt.  s.  år  ett  cirkulär  till  dess  samtlige  medlemmar,  med  uppmaning 
att  före  början  af  nästk.  febr.  månad  inkomma  med  de  anmärkningar, 
hvartill  den  nya  stadgan  ansetts  kunna  gifva  anledning. 


603 


B0KTBYCKBRI-B0C1ETETEN :    REGLEMENTE. 


I  följd  af  detta  cirkulär  inkommo  skrifvelser  från  flera  ledamöter. 
G.  Ameen  var  af  den  åsigt,  att  man  gjort  ett  af  grundlagen  såsom  fritt 
erkändt  yrke  till  ett  i  högsta  måtto  skråmessigt,  och  han  hade,  efter  att 
i  5  år  hafva  varit  delegare,  likväl  ännu  icke  förmått  rätt  fatta  nyttan 
eller  nödvändigheten  af  hela  denna,  temligen  kostsamma  institution. 
Fr.  Berling  i  Lund  och  L.  Blomdahl  i  Sundsvall  föreslogo  åtskilliga  för- 
ändringar. P.  A.  Huldberg  i  Falun  ansåg  »att  hela  ordningsstadgan 
såsom  helt  och  hållet  öfverfiödig  måtte  kasseras,  och  synes  ingen  annan 
vara  af  behofvet  påkallad,  synnerligen  deraf  att  boktryckeriyrket  är  det 
friaste  i  vårt  land».  D.  Torssell  i  Vesterås  ansåg  det  visserligen  till- 
räckligt att  blott  afgifva  sin  protest  emot  stadgan,  helst  någon  stadga  i 
detta  afseende  icke  tyckes  vara  af  behofvet  påkallad,  men  som  denna 
stadga  syntes  honom  behäftad  med  de  skråmessiga  lyten,  för  hvilkas 
undanrödjande  den  liberala  pressen  nu  i  flera  år  arbetat,  ansåg  han  saken 
I  fordra  att  gifva  några  skäl  för  sina  åsigter.     G.  Wallencrona  i  Karlstad 

j  förklarade   att  han  för  sitt  boktryckeri  icke  antoge  den  af  några  bland 

j  societetens  ledamöter  i  hufvudstaden  upprättade  ordningsstadga,  och  äm- 

nade ej  heller  efterlefva  annat  reglemente  än  det  som  af  Kongl.  Maj:t, 
i  det  nu  gällandes  ställe,  kan  i  nåder  blifva  vederbörligen  sanktioneradt. 
A.  P.  Landin  i  Gefle  protesterade  emot  hvarje  societetens  reglemente, 
som  i  sina  hufvudpunkter  afviker  från  Kongl.  Majrts  nådiga  fabriks-  och 
handtverksordning.  Z.  Haeggström  medgaf  att  man  valt  det  för  leda- 
möternas kassa  sämsta  alternativet,  då  man  beslöt  sig  för  att  formera 
societet.  Man  kan  sköta  —  och  mången  sköter  —  sitt  tryckeri  med 
folk  från  gatan,  utmönstrade  gardister,  afsigkomna  konstförvandter  af  de 
resenärers  skara  och  sist  en  väldig  hop  med  pojkar.  Han  genomgick  de 
anmärkningar  som  gjorts  mot  societeten  och  vederlade  dem  i  ett  längre 
anförande.  Dessutom  uppstod  angående  denna  sak  en  liflig  tidnings- 
polemik, ganska  naturlig  för  den  vid  denna  tid  i  anledning  af  »närings- 
friheten» rådande  förtjusningsfebern,  hvilken  naturligtvis  såsom  skråmessigt 
stämplade  hvarje  om  än  så  oskyldigt  försök  till  Öfverenskommelse  mellan 
ett  yrkes  utöfvare  (se  sid.  398). 

Societeten  uppdrog  åt  hrr  V.  F.  Dalman  och  Isaac  Marcus  att 
genomgå  de  inkomna  skrifvelserna  och  sammanfatta  en  tablå  öfver  deri 
gjorda  anmärkningar.  Denna  tablå  inlemnades  den  29  sept.  1847,  och 
med  stöd  häraf  utarbetade  hrr  C.  Norstedt  och  Z.  Haeggström  ett  förslag 
till  ny  redaktion  af  1846  års  stadga;  vid  sammankomsten  den  9  febr. 
1848  antogs  ändtligen  den  ännu  för  Boktryckeri-societeten  gällande 
ordningsstadgan,  så  lydande: 

»Ordningsstadga  för  Boktryckeri-societeten.  Gillad  och 
antagen  vid  allmänt  sammanträde  i  Stockholm  den  22  april 
1846.  Med  de  vid  societetens  extra  sammankomst,  den  9 
febr.  1848,  antagna  förändringar. 

Boktryckeri-societeten  är  en  frivillig  förening  mellan  i  Sverige  bo- 
satte boktryckeri-  och  stilgjuteriegare,  till  gemensam  fördel  för  så  väl 
arbetare  som  principaler,  samt  till  befordrande  af  boktryckerikonstens 
förkofran  och  utveckling. 


604 


B0KTBYCKERI-B0C1KTKTEN :    OUDNINGS8TADGA. 


Kap.  I. 
Om  föremålen  för  Boktryckeri-societetens  verksamhet 

§  1.     Till  societetens  ändamål  och  verksamhet  hörer: 

Befrämjande  af  ordning  och  trefnad  inom  boktryckerierna;  den  ar- 
betande personalens  anständiga  bergning  och  hjelp  vid  påkommande  behof ; 
kännedom  om  antalet  och  beskaffenheten  af  de  personer,  som  vid  bok- 
tryckerierna sysselsättas;  noga  tillsyn  vid  lärlingars  antagande  och  deras 
befordran  till  konstförvandter ;  medverkan  till  vidmakthållande  och  för- 
kofran  af  de  båda  kassor  för  nödstälda  konstförvandter,  som  boktryckeri- 
arbetarne  grundlagt  och,  enligt  reglementen,  sjelfve  förvalta;  samt,  slutligen, 
upptagande  och  afgörande  af  sådana  tvister,  hvilka  varda  till  societetens 
pröfning  hänskjutna  och  äro  af  den  beskaffenhet,  att  de  icke  kunna  be- 
dömas af  andra  än  i  yrket  kunniga  personer.  Dessutom  utgifver  societeten 
månadtligen  en  tryckt  förteckning  på  alla  utkommande  böcker  och  skrifter, 
med  fullständiga  titlar,  för  att  tjena  till  efterrättelse  och  kunskap  om  den 
svenska  bokhandelns  och  litteraturens  alster. 

§  2.  H varje  boktryckeri-  och  stilgjuteri-egare  i  Sverige  kan,  uppå 
vederbörlig  anmälan,  varda  medlem  af  societeten,  under  vilkor  att  ställa 
sig  dess  stadgar  och  beslut  till  efterrättelse. 

§  3.  Varder  sökandens  begäran  bifallen;  så  tillhör  det  honom  att 
deröfver  lösa  societetens  protokollsutdrag  och,  som  inträdesafgift,  till 
societetens  kassa  betala  10  rdr  bko. 

§  4.  Om  boktryckeri  öfvergår  i  annan  hand,  eller  boktryckarefirma 
erhåller  annan  hufvudman,  vare  denne  pligtig  söka  nytt  inträde  i  socie- 
teten, om  han  vill  för  societetens  ledamot  anses.  Dock  må  boktryckare- 
enka,  som  fortsätter  den  aflidne  mannens  yrke  för  egen  räkning,  så  länge 
hon  lefver  ogift,  utan  ny  inträdesafgift,  fortfarande  vara  medlem  af  socie- 
teten och  äfven,  medelst  af  societeten  godkändt  ombud,  deltaga  i  dess 
öfverläggningar  och  beslut. 

§  5.  Boktryckare  kan,  efter  derom  gjord  anmälan,  utgå  ur  för- 
eningen, äfvensom  han,  af  särdeles  tvingande  skäl,  kan  från  societeten 
uteslutas. 

§  6.  Societeten  har  årligen  tvenne  ordinarie  sammankomster;  den 
ena  i  första  veckan  efter  vårflyttningen,  som  infaller  på  den  sista  lör- 
dagen i  mars  månad;  den  andra  i  första  veckan  efter  höstflyttningen, 
som  infaller  på  den  sista  lördagen  i  september.  Vid  dessa  sammankomster 
böra  anmäl  ande  n :  om  inträde  i  societeten,  lärlingars  in-  och  utskrifning, 
utfärdande  af  konstförvandts-  och  faktorsbref  m.  m.  till  handläggning 
företagas. 

§  7.  Utomordentlig  sammankomst  bör.  af  ordföranden  utsättas  för 
de  fall,  när  han  och  2  andra  ledamöter,  eller  ock  4  ledamöter  särskildt, 
anse  en  sådan  af  omständigheterna  påkallad. 

§  8.  Hvarje  ledamot  af  societeten  eger  säte  och  stämma  vid  dess 
sammanträden.  I  landsorten  bosatt  medlem  kan,  genom  af  societeten 
godkändt  ombud,  deltaga  uti  öfverläggningarna  samt  thy  åtföljande  om- 
röstningar. 

§  9.  När  skiljaktiga  meningar  yppa  sig,  må  hvarje  fråga  afgöras 
medelst  omröstning,  och  vare  de  flesta  rösterna  societetens  beslut.   Stanna 


605 


B0KTRYCKKRI-80CIETETEN :    ORDNIN088TADOA. 


lika  emot  lika,  blir  ordförandens  röst  den  afgörande.  All  omröstning 
sker  per  capita,  och,  der  någon  ledamot  sådant  yrkar,  med  slutna  sedlar. 

§  10.  Societetens  i  Stockholm  bosatta  medlemmar  vare  pligtige  att 
dess  sammankomster  bevista.  Den  som,  efter  behörig  kallelse,  utan  an- 
mäldt  laga  förfall  uteblifver,  bote  till  societetens  kassa  en  riksdaler  banko. 

§  11.  Societetsmedlem,  som  icke  inbetalt  sina  af  gift  er,  eller  vid 
sina  andraganden  icke  bifogat  behöriga  bi  läggningshandlingar,  eller  under- 
låter inbetala  förfallna  böter  enligt  denna  ordningsstadga,  må,  till  dess 
han  sådant  fullgör,  icke  förvänta  någon  expedition  från  societeten. 

§  12.  Boktryckeri-societetens  ordförande  väljes  bland  hufvudstadens 
boktryckare  vid  h varje  vårsammankomst,  för  det  följande  året.  Ord- 
förande, som  afträder,  kan  åter  inväljas. 

§  13.  Societeten  eger  antaga  och  med  lämpligt  arvode  löna  en 
sekreterare,  som  emottager  och  vid  sammankomsterna  anmäler  de  till 
societeten  inkomna  skrifter  eller  andraganden,  deröfver  förer  ordentlig 
förteckning,  förer  protokoll  vid  societetens  öfverläggningar,  expedierar 
dess  beslut,  vårdar  dess  handlingar,  redovisar  inflytande  medel,  ansvarar 
för  redaktionen  af  Svensk  Bibliographi  och  i  öfrigt  tillhandagår  med 
nödigt  biträde  och  upplysningar. 

Alla  böter,  afgifter,  gåfvor  eller  andra  medel,  hvilka  ingå  till  Bok- 
tryckeri-societeten,  uppbäras  af  sekreteraren,  som  dem  vederbörligen 
redovisar  hvarje  år,  vid  societetens  vårsammankomst. 

§  14.  Nämnde  kassaredovisning,  äfvensom  alla  societetens  vigtigare 
beslut,  böra  genom  cirkulär  samtliga  ledamöterna  meddelas. 


Kap.  II. 
Om  lärlingars  imkrifning. 

§  15.  Då  lärling  skall  inskrifvas,  bör  anmälan  derom  inlemnas  till 
societetens  sekreterare  före  ordinarie  sammankomst.  Vid  denna  anmälan 
skall  vara  bifogadt:  l:o  Intyg  om  gossens  ålder  och  kunskapsförråd; 
2:o  Intyg  af  gossens  föräldrar  eller  målsmän,  innehållande  deras  sam- 
tycke till  inskrifningen,  till  vilkoren  derför,  samt  läroårens  antal,  jemte 
uppgift,  om  lärling  skall  inskrifvas  såsom  sättare,  tryckare  eller  stil- 
gjutare.  Detta  intyg  lemnas  in  duplo,  hvaraf  det  ena  exemplaret, 
påskrifvet  af  sekreteraren,  återställes  till  patronen. 

Nämnda  handlingar  biläggas  societetens  protokoll. 

§  16.  Läropatron  är  pligtig  att  med  3  rdr  28  sk.  bko  lösa  protokolls- 
utdrag öfver  lärlings  inskrifning.  Af  dessa  medel  tillfalla  3  rdr  socie- 
tetens kassa. 

§  17.  Lärotiden  bestämmes  efter  öfverenskommelse  mellan  patronen 
och  gossens  målsmän,  likväl  ej  kortare  än  2:ne  år,  och  så,  att  ingen, 
utan  synnerligen  talande  skäl,  må  kunna  fordra  konstförvandtsbref  före 
fylda  21   års  ålder. 

§  18.  En  sålunda  i  läran  inskrifven  yngling  bör  af  patronen  erhålla 
god  omvårdnad   samt  tillsyn  öfver  sitt  uppförande  mellan  arbetstiderna. 

§  19.  Lärling,  som  utan  vederbörligt  afskedsbetyg  flyttat  till  annan 
boktryckeriegare,  innan  hans  lärotid  ute  är,  njute  icke  sin  redan  tillrygga- 


606 


B0KTRYCKERI-80C1ETKTEN :    ORDNINGSSTADGA. 


lagda    lärotid    tillgodo,    med    mindre    hans   förre   patron  dertill   lenmat 
skriftligt  tillstånd. 

§  20.  Om  läropatronen  dör,  eller  boktryckeriet  af  en  eller  annan 
orsak  upphör,  ega  dervarande  lärlingar,  i  fall  de  flytta  till  annat  bok- 
tryckeri, att  tillgodoräkna  sina  efter  inskrifningen  redan  tillryggalagda 
läroår,  under  de  vilkor  i  öfrigt,  hvarom  med  den  nya  patronen  kan 
öfverenskommas. 

Kap.  III. 
Om  lärling  ar  8  utskrifning. 

§  21.  Har  lärling  ordentligen  och  klanderfritt  utstått  sin  lärotid, 
vare  patronen  pligtig  att  honom  inför  societeten  till  utskrifning  anmäla, 
med  bifogadt  intyg  om  hans  under  lärotiden  ådagalagda  uppförande  och 
skicklighet  i  yrket.  Nämnda  betyg  bör  vara  undertecknadt  af  patronen 
och  minst  en  konstförvandt,  som  är  delegare  i  konstförvandternas  båda 
kassor;  eller  ock  må  lärling  å  annat  boktryckeri  aflägga  prof  för  er- 
hållande af  sådan  påskrift. 

§  22.  I  stad,  hvarest  ingen  konstförvandt,  som  är  kassadelegare, 
finnes,  må  patronens  intyg  ensamt  gälla.  Dock  vare  en  sålunda  utskrifven 
lärling  pligtig  att,  vid  ankomst  till  ort,  der  konstförvandter  som  äro  kassa- 
delegare konditionera,  skaffa  sig  deras  intyg  om  berömlig,  fullgod  eller 
hjelplig  skickligket  i  yrket,  vid  äfventyr  att  eljest  kunna  varda  från  del- 
aktighet i  kassorna  utesluten. 

§  23.  Läropatron  är  pligtig  med  2  rdr  32  sk.  bko  lösa  protokolls- 
utdrag öfver  lärlings  utskrifning  tillika  med  ett  exemplar  af  denna  stadga 
samt  honom  desamma  kostnadsfritt  tillställa.  Af  nämnde  medel  tillfalla 
2  rdr  4  sk.  societetens  kassa. 

§  24.  Lärling,  som  i  vederbörlig  ordning  blifvit  utskrifven,  ege,  der 
icke  giltiga  skäl  sådant  hindra,  att  minst  ett  hälft  år  qvarblifva  vid 
samma  boktryckeri,  hvarest  han  blifvit  utlärd. 

§  25.  En  sålunda  utskrifven  lärling  åtnjute  full  konstförvandts  af- 
löning  och  öfriga  förmåner,  dock  med  afdrag  af  16  sk.  bko  för  hvarje 
vecka  under  ett  hälft  års  tid,  intill  dess,  och  så  vida  icke,  bevis  företes 
att  afgifterna  till  kassorna  äro  erlagda.  De  genom  detta  afdrag  samlade 
medel  böra  användas  till  betalande  af  inträdesafgifterna  till  konst- 
förvandternas Sjuk-  och  Begrafningshjelpskassa  samt  Gutenbergska  Stif- 
telsen; det  öfverskott,  som  derefter  kan  finnas,  återställes  utlärlingen. 
Dör  utlärling,  eller  öfvergår  han  till  annat  yrke,  eller  uppför  sig  så, 
att  han  konstförvandtsbref  ej  erhålla  kan,  tillfälle  dessa  medel  de  båda 
kassorna,  hälften  hvardera. 

Kap.  IV. 
Om  boktryckerikonstförvandter. 

§  26.  Har  utlärling  uppfört  sig  anständigt  och  i  öfrigt  vederbörligen 
fullgjort  hvad  föregående  §  stadgar,  bör  han  af  sin  läropatron  hos  socie- 
teten anmälas  till  undfående  af  konstförvandtsbref. 


607 


B0KTHYCKERI-80CIETETEN :    ORDNINGSSTADGA. 


§  27.  För  erhållande  af  konstförvandtsbref  erfordras:  l:o  Läro- 
patronens anmälan  med  vitsord  öfver  utlärlings  vandel  och  skicklighet; 
2:o  Vederbörande  kassaföreståndares  intyg,  att  utlärling  ordentligen  inbetalt 
afgifterna,  icke  blott  till  konstförvandtskapets  Sjuk-  och  Begrafningshjelps- 
kassa,  utan  ock  till  Gutenbergska  Stiftelsen. 

§  28.  Utlärling  löser  sjelf  sitt  konstförvandtsbref  hos  sekreteraren 
med  2  rdr  bko. 

§  29.  Gitter  konstförvandt  icke  hos  sin  patron  förete  bevis  om  full- 
gjorda inbetalningar  till  konstförvandtskapets  båda  kassor,  eger  patronen 
att  af  hans  aflöning  innehålla  16  sk.  bko  i  h varje  vecka,  likväl  så,  att 
dessa  afdrag  honom  tillgodo  räknas,  då  de  resterande  afgifterna  till  båda 
kassorna  inbetalas.  Flyttar  konstförvandt,  utan  att  nämnda  inbetalningar 
blifvit  fullgjorda,  bör  patronen  insända  de  sålunda  samlade  penningarne 
till  båda  kassorna,  hälften  till  hvardera. 

§  30.  Då  konstförvandt  antager  kondition,  bör  han  med  patronen 
öfverenskomraa  om  den  aflöning,  han  skall  åtnjuta,  antingen  uti  viss  vecko- 
penning eller  ock  efter  beräkning  för  b  varje  slag  af  förefallande  arbeten; 
och  må  ingen  fordra  mera  än  hvad  sålunda  öfverenskommet  är. 

§  31.  Uppstår  tvist  mellan  boktryckeripatron  och  arbetare,  an- 
tingen om  beloppet  af  arbetslönen  eller  i  andra  frågor,  och  kunna 
de  icke  i  godo  åsämjas,  anmode  då  gemensamt  en  god  man  af  socie- 
tetens  ledamöter  att  slita  tvisten.  Är  någon  af  dem  missnöjd  med 
gode  mannens  beslut,  så  hänskjutes  saken  till  den  här  nedan  omnämnda 
kompromiss. 

§  32.  Vid  hvarje  vårsammankomst  välje  societeten  tvenne  af  sina 
ledamöter,  och  ege  konstförvandtskapet  i  hufvudstaden  likaledes  att  utse 
tvenne  af  sina  medlemmar  eller  faktorer,  att  jemte  en  femte  person,  som 
af  dessa  fyra  tillkallas,  i  sista  handen  upptaga  och  afgöra  tvister  emellan 
societetens  ledamöter  och  deras  arbetare.  Denna  kompromiss  samman- 
träder, då  sådant  erfordras,  hvarom  anmälan  bör  ske  åtta  dagar  förut 
hos  societetens  sekreterare,  som  utfärdar  kallelse  och  är  närvarande  vid 
sammankomsten.  För  hvarje  mål,  som  dervid  förekommer,  erlägge  den 
tappande  till  sekreteraren,  som  lemnar  ett  kort  protokollsutdrag  öfver 
beslutet,  en  riksdaler  banko. 

§  33.  Om  boktryckeripatron  lemnar  lärling  till  en  konstförvandts 
uppsigt  eller  handledning,  vare  denne  pligtig  att,  mot  särskildt  arvode, 
honom  uppriktigt  och  med  all  flit  undervisa,  samt  med  vänlighet  och 
godhet  behandla;  och  är  konstförvandt  i  detta  fall  förbunden  till  lika 
ansvar  för  lärlingens  arbete  som  för  sitt  eget. 

§  31.  Konstförvandt  är  skyldig  förrätta  det  arbete  i  boktryckeriet, 
som  honom  af  patron  eller  faktor  ålägges,  äfvensom  att  iakttaga  arbets- 
ordningen å  det  boktryckeri,  der  han  kondition  har.  För  hvarje  hel  dag 
han  försummar,  eller  är  borta  från  boktryckeriet  utan  patronens  tillstånd, 
ege  denne  å  hans  aflöning  afdraga  hvad  som  motsvarar  hans  vanliga  för- 
tjenst  under  samma  tid;  likaså  bör  ock  patronen  honom  med  samma 
belopp  ersätta  för  hvarje  hel  dag  han  utan  sitt  förvållande  saknar  arbete. 
Denna  ersättning  eger  ej  rum  för  konstförvandt,  som  har  oviss  kondition, 
d.  v.  8.  som  blott  är  antagen  för  något  visst  arbete  eller  på  obestämd 
tid,  så  vida  ej  annorlunda  öfverenskommet  är. 


608 


B0KTRYCKEB1-80C1KTETKN :    ORDNINGSSTADGA. 


§  35.  Konstförvandt  är  skyldig  ansvara,  att  intet,  af  hvad  honom 
till  ett  arbetes  förrättande  lemnas,  förfares,  förblandas  eller  förstöres, 
och  att  ersätta  all  genom  hans  förvållande  uppkommen  förlust  eller  skada. 

§  36.  Sättare,  som  af  okunnighet  eller  grof  vårdslöshet  lemnar  ett 
så  dåligt  och  missvårdadt,  med  oriktiga  eller  blandade  stilar  satt  korrek- 
tur, att  arbetets  gång  derigenom  öfver  höfvan  uppehälles,  eller  tryckare, 
som  lemnar  ett  ojemnt  eller  odugligt  arbete,  vare  skyldig  ersätta  skadan 
genom  afdrag  å  blifvande  aflöning. 

§  37.  Utom  hvad  här  ofvan  blifvit  stadgadt,  bör  konstförvandt  ställa 
sig  till  efterrättelse  och  åtlydnad  de  särskilda  ordningsregler,  som  a  Ii  varje 
boktryckeri  kunna  vara  antagna. 


Kap.  V. 
Särskilda  stadgan  den. 

§  38.  Nidingsverk  vid  boktryckerierna,  då  pressar,  stilar  och  andra 
redskap  uppsåtligen  skadas,  defekteras  eller  förblandas,  straffas  efter  all- 
männa lagens  föreskrift,  och  bör  derefter  den  brottslige  ur  societetens 
matrikel  utstrykas.  Sak  samma  vare  med  arbetare,  som  blifvit  dömd 
skyldig  till  nesligt  brott. 

§  39.  Allt  slags  oordcntlighet,  besök  af  främmande  personer,  sjelfs- 
våld,  vanart,  uppstudsighet  m.  in.,  som  kan  leda  till  tidspillan,  eller  för- 
sumlighet i  arbetet,  vare  strängeligen  förbjudet.  Och  skall  den  skyldige 
ersätta  all  den  skada,  som  kan  uppkomma  genom  hans  försummelse  eller 
förvållan. 

§  40.  Nedlägges  boktryckeri,  ege  dervid  anstälde  arbetare,  der  icke 
annan  öfverenskommelse  är  träffad,  att,  af  den  boktryckeriet  eger,  åtnjuta 
half  aflöning  intill  den  tid,  då  deras  kontrakt  eller  aftal  tilländagår,  om 
de  ock  intet  arbete  förrätta.  Denna  aflöning  upphör,  derest  under  tiden 
för  dem  antaglig  kondition  kan  beredas. 

§  41.  År  konstförvandt  eller  annan  person  antagen  af  boktryckeri- 
egare  att  sköta  boktryckeri  näst  efter  husbonde,  eller  i  hans  ställe,  och 
stan  da  honom  till  ansvar  sä  väl  för  arbetets  gång  som  för  värden  af  bok- 
tryckeriets tillhörigheter,  så  böra  så  väl  konstförvandter  som  lärlingar, 
i  allt  hvad  boktryckeriet  och  dervid  förekommande  arbeten  angår,  visa 
honom  den  aktning  och  lydnad,  som  tillkommer  hans  befattning.  —  Vill 
denna  person  hafva  societetens  bref  såsom  faktor,  då  bör  sådant  lösas 
med  4  rdr  bko  hos  sekreteraren. 

§  42.  Ingen  må  ifrån  annat  boktryckeri  antaga  konstförvandt  eller 
annan  arbetare,  innan  denne  uppvisat  behörigt  afsked  och  skriftligt  bevis 
om  sitt  förhållande,  ifrån  förra  patronen.  Den  ledamot  af  societeten, 
som  häremot  bryter,  bote  efter  omständigheterna  från  10  rdr  till  33  rdr 
16  sk.  banko  till  societetens  kassa  och  ersatte  målsegaren  all  skada. 

§  43.  Uppsägning  af  kondition  sker  minst  tre  månader  före  af- 
flyttning,  antingen  af  patron  eller  konstförvandt,  sä  framt  icke  annorlunda 
dera  emellan  är  betingadt. 

§  44.  För  vinnande  af  större  ordning  vid  afgifternas  inbetalande  till 
de  för  boktryckeri-  och  stilgjuteriarbetares  bästa  inrättade  stiftelser  och 


Sv.  Boktr.-hist.  609  39 


B0KTBYCKERI-80CIKTKTKN :  LEDAMOTBKAP. 


kassor,  bör  patronen,  der  han  så  aktar  nödigt,  eller  konstförvandtemas 
ombud  vid  tryckeriet  derom  anhåller,  å  konstförvandtemas  veckopenning 
innehålla  så  mycket,  som  för  de  nämnda  afgiftenias  bestridande  finnes 
nödvändigt. 

§  45.  Likasom  det  är  hvarje  boktryckeripatrons  pligt  att  vid  alla 
tillfällen  vårda  och  bevaka  sina  arbetares  gagn  och  sannskyldiga  bästa, 
så  böra  ock  konstförvandter  och  andra  arbetare  med  yttersta  flit  och 
omtanke  fullgöra  sina  åligganden,  på  allt  redligt  sätt  befordra  patro- 
nens nytta  och,  vid  förlust  af  sin  kondition,  ej  utan  tillstånd  till  främ- 
mande utlemna  eller  förevisa  manuskripter  eller  under  tryckning  varande 
arbeten. 

§  46.  Då  Boktryckeri-societeten  har  till  sitt  förnämsta  syfte  att 
verka  för  boktryckerikonstens  framsteg,  genom  att  lifva  och  underhålla 
ordning,  duglighet  och  en  god  anda  hos  dess  idkare,  har  societeten  be- 
slutit  att,  såsom  en  gärd  af  aktning  för  konstförvandtskapets  egna  beröm- 
liga sträfvanden  i  denna  riktning,  utom  de  till  Gutenbergska  Stiftelsen 
redan  förut  aflemnade  2,000  rdr  rgs,  ytterligare  till  konstförvandtskapet 
aflemna  det  öfverskott  i  societetens  kassa,  som  af  societeten  vid  hvarje 
vårsammankomst  kan  bestämmas,  att,  så  länge  konstförvandtskapets  ange- 
lägenheter fortfarande  vårdas  med  samma  nit,  ordning  och  oegennytta, 
lika  fördelas  mellan  Gutenbergska  Stiftelsen  och  Konstförvandtemas  Sjuk- 
och  Begrafningskassa.» 

•  Frågan  om  utarbetande  af  en  ny  stadga  har  på  senare  tiden  flera 
gånger  afhandlats,  och  den  7  april  1880  uppdrogs  åt  en  af  societetens 
ledamöter  att  utarbeta  och  till  societeten  inkomma  med  förslag  till 
ny  stadga. 

Om  ledamotskap  stadgades  i  1752  års  reglementes  l:sta  art.  l:sta  § 
att  »alla  boktryckare  i  riket,  som  nu  ega,  eller  hädanefter  få  egna  verk, 
böra  utgöra  en  communauté  eller  societet».  Det  synes  icke  heller  intill 
1809  hafva  mött  någon  svårighet  att,  om  man  lyckats  erhålla  privilegium 
å  boktryckeris  utöfvande,  blifva  antagen  till  ledamot  af  societeten,  ehuru 
antagandet  skedde  i  mer  eller  mindre  artiga  ordalag.  Så  t.  ex.  anmälde 
ordföranden  den  29  april  1803,  att  kaptenen  och  riddaren  af  Kongl.  Maj:ts 
Svärdsorden,  ädle  hr  Carl  Schiöström,  som  erhållit  privilegium  å  det  hr 
assessoren  Pfeiffer  förut  tillhöriga  Ordensboktryckeriet  här  i  staden,  an- 
hållit att  såsom  ledamot  af  societeten  varda  ansedd;  och  beslöt  societeten 
att,  dels  af  personlig  aktning  för  hr  kaptenen  och  riddaren,  dels  derför 
att  hr  kaptenen  vore  egare  af  kongl.  Ordensboktryckeriet,  lemna  väl- 
bemälde  hr  kapten  och  riddare  säte  och  stämma  ibland  societetens 
ledamöter  näst  efter  hr  direktör  Carlbohm,  dock  att  detta  societetens 
medgifvande  icke  borde  anses  såsom  prejudikat  för  framtiden,  då  vid  nya 
ledamöters  inträde  i  societeten  komme  att  förhållas  efter  hvad  societeten 
den  21  sistl.  december  beslutit.1 


1  Detta  besiat  lyder  enligt  protokollet:  >.  .  .  företog  sig  societeten  att  utstaka 
den  ordning  som  emellan  dess  ledamöter  så  väl  vid  underskrifter  å  utgående  expedi- 
tioner, som  vid  societetens  sammankomster  borde  iakttagas,  hvarvid  främsta  rummet 


610 


B0KTRYCKKRI-80CIKTKTKN I  LKDAM0T8KAP. 


Men  1820  inkom  till  societeten  en  så  lydande  skrifvelse:  »Som  på 
det  cirkulär  till  bifall  för  tit.  Wallmarks  och  Ortmans  antagande  såsom 
ledamöter  i  den  ädla  Boktryckeri-societeten  mitt  namn  blifvit  i  min  från- 
varo af  förseende  tecknadt  af  annan  person,  får  jag  härmed  på  det  sättet 
protestera  emot  samma  namnteckning,  att  jag  fullkomligt  anser  den  såsom 
af  mig  sjelf  skrifven,  hvad  herr  P.  A.  Wallmarks  introduktion  angår,  såsom 
varande  utom  all  fråga.  —  Men  hvad  angår  H.  Ortmans  insläppande,  kan 
jag  dertill  för  min  del  så  mycket  mindre  bifalla,  som  han  i  egenskap  af 
handelsbetjent,  och  således  under  husbondes  våld,  på  intet  vis  hör  kunna 
aspirera  inträde  i  en  fri  och  oafhängig  societet,  hvilken  ändå,  gudnås! 
med  nog  liten  ambition  söker  att  försvara  sin  vigtiga  plats  i  staten.  Dess- 
utom har  det  ännu  icke  blifvit  allmänt  mode  att  vilja  blifva  protektor 
för  andra,  då  man  sjelf  njutit  och  njuter  protektoratets  ljufva  fördelar. 
Cest  de  Troje  . . .  Detta  är  icke  smädelse,  utan  blott  ett  okonstladt 
uttryck  af  den  lofliga  ärelystnad,  som  bör  vara  hvarje  boktryckares  hufvud- 
dygd.  Att  på  en  gång  vara  kamrat  med  dumhufvuden  och  betjenter,  är 
något  för  påkostande  för  hvem  som  helst.  I  följd  häraf  får  jag  för  min 
del  anhålla  att  nytt  cirkulär  i  detta  ämne  måtte,  jemte  denna  min  protest, 
kringgå  bland  societetens  ledamöter,  der  herr  Ortman  ensam  kommer  i 
fråga;  med  förbehåll  tillika  för  framtiden,  att  societetens  notarie  allvar- 
ligen  anmodas  att  vid  framdeles  förslags  uppsättande  noga  lära  sig 
skilnaden  på  fria  och  ofria  varor,  på  litterata  och  illitterata  klasser. 
Stockholm  den  12  dec.  1820.     C.  Deleen.» 

»Sedan  jag  genom  herr  notarien  Deleen  blifvit  underrättad  om  förut 
mig  obekanta  omständigheter,  som  rimligtvis  utesluta  herr  Ortman  från 
rättigheten  att  såsom  ledamot  inträda  i  Boktryckeri-societeten;  finner  jag 
mig  befogad  att  instämma  uti  herr  notarien  Deleens  gjorda  protestation. 
Stockholm  som  ofvan.     Joh.  Imnelius.» 

På  denna  skrifvelse  tecknade  societetens  notarie:  »Cirkulerar  till 
societetens  öfrige  respektive  ledamöter,  att  häröfver  utlåta  sig  om  de 
finna,  liksom  hr  Imnelius,  hr  notarien  Deleens  skäl  nog  talande  för  att 
verka  ändring  i  mening  och  återtagande  af  redan  skrifvet  namn.»  Och 
tillade:  »Såsom  i  hr  notarien  Deleens  skrift  äfven  är  anklagelse  mot  mig, 
får  jag,  enligt  tillåtelse  af  societetens  hr  ordförande,  först  andraga  för 
societetens  öfrige  respektive  ledamöter  skälen  till  mitt  förhållande,  i 
afsigt  att  underställa  societetens  ompröfvande  huruvida  jag  handlat  fel- 
aktigt. —  Då  tryckfrihetsförordningen  uttryckligen  tillåter  en  hvar  att 
anlägga  boktryckeri  och  njuta  alla  dess  åtföljande  förmåner;  och  då  åter 
det  ännu  gällande  boktryckerireglementet  säger  att  endast  en  ledamot 
af  societeten  kan  få  lärlingar  ut-  och  inskrifna  o.  s.  v.,  har  jag  tyckt  det 
böra  uppkomma  en  alltför  stor  och  svärande  motsägelse  mot  båda  för- 
fattningarne, så  framt  den  gifna  tillåtelsen  för  hvarje  välfrejdad  man  att 
blifva  boktryckare  ej  äfven  vore  en  tillåtelse  att  få  inträde  i  societeten. 
Jag  har  också  till  följd  deraf  alltid,  så  snart  någon  anmälan  om  inträde 
i  societeten  inkommit,  efter  tillsägelse  hos  hr  ordföranden  anmält  detta 

lemnadea  åt  fru  Fongt;  men  för  öfrigt  beslöts,  att  hvarje  ledamots  ålder  såsom 
societetens  ledamot,  räknad  t  ifrån  iutroduktionsdatum,  borde  dess  rum  i  societeten 
bestämma  >. 


6U 


BOKTBYCKEBI-SOCIETETKN :    LEDAMOT8KAP. 


för  societetens  herrar  ledamöter  och  icke  trott  det  tillkomma  mig  atl 
efterfråga  om  den  sig  anmälande  hör  till  litterata  eller  illitterata  klassen, 
ännu  mindre,  att  om  en  sådan  anmälan  gjordes  af  en  handelsbokhållare, 
d  erfor  anse  honom  såsom  en  ofri  vara,  liv  ars  ansökan  jag  inför  societeten 
icke  borde  föredraga.  Ej  heller  nämner  den  instruktion,  hvilken  den  12 
juli  1812  mig  meddelades  för  ärendenas  anmälande  genom  skrifvelse, 
något  ord  om,  att  jag  icke  skulle  få  andraga  tvänne  expeditioner  på  ett 
papper.  —  Hela  denna  sak  öfverlemnas  nu  till  societetens  öfrige  herrar 
ledamöters  ompröfvande,  huruvida,  efter  hr  Deleens  vanliga,  qvicka  och 
delikata  deduktionsmanér,  skäl  kan  förefinnas:  att  egenskapen  af  handels- 
bokhållare är  af  den  art,  att  den  bör  utesluta  från  Boktryckeri-societeten. 
Skulle  det  så  synas  någon  ledamot,  så  måste  jag  för  framtiden  anhålla, 
att  vid  namnen  äfven  sigill  bifogas,  dels  på  det  att  icke  någon,  som  hr 
Deleen,  måtte  förklara  sitt  namn  vara  skrifvet  af  en  annan,  dels  icke, 
som  hr  Imnelius,  någon  måtte  vilja  taga  det  igen.  I  hvilken  förlägenhet 
jag,  såsom  notarie,  måste  vara  försatt,  ifall  societetens  genom  behörig 
vaktmästare  inhemtade  underskrifter  icke  mera  skulle  gälla,  det  är  ögon- 
skenligt  för  en  och  hvar.  Stockholm  den  15  dec.  1820.  L.  Hammarsköld.» 
Då  handlingen  cirkulerade  påtecknades: 

»Då  tvist  uppkommit  om  hr  Ortmans  intagande  i  Boktryckeri-socie- 
teten, så  anser  jag  en  så  beskaffad  sak  ej  kunna  afgöras  annorlunda  än 
uti  en  allmän  sammankomst,  der  det  efter  öfverläggning  genom  plurali- 
tetens  beslut  bör  afgöras;  hvilken  utväg  jag  för  min  del  önskar  må 
vidtagas.     Henr.  Fougt.» 

»Enligt  Kongl.  Maj:ts  och  riksens  ständers  faststälda  tryckfrihets- 
förordning, inser  undertecknad  intet  skäl  att  kunna  neka  herr  Ortmans 
inträde  i  Boktryckeri-societeten.     H.  Nordström  jun.» 

»Som  jag  icke  har  mig  bekant,  att  hr  Ortraan  på  något  sätt  förverkat 
rättigheten  att  blifva  ansedd  som  en  välfrejdad  menniska,  tar  jag  mig 
den  friheten  att  protestera  så  väl  mot  hr  notarien  Delens  mer  kittsliga 
än  välbetänkta  insinuation,  som  mot  hr  Imnelii  alldeles  ogrundade  pro- 
test. Vore  rådligast  i  min  tanke,  att  lem  na  åt  hvar  och  en  att  sjelf 
sörja  för  sin  frihet  eller  ofrihet,  likasom  det  ej  kan  förmenas  någon  att 
efter  eget  behag  hushålla  med  sin  ryktbarhet  som  qvick-  eller  dumhufvud. 
Zacharias  Haeggström.» 

»Enligt  tryckfrihetsförordningen  kan  hr  Ortman  icke  af  hela  socie- 
tetens protest  hindras  att  blifva  boktryckare;  jag  tror  således  icke  att 
han  kan  nekas  inträde  i  societeten,  sa  vida  denne  består  af  samtlige 
boktryckarne  i  riket.     P.  A.  Granberg.» 

»Ehuru  undertecknad,  lika  med  hr  Granberg,  anser  det  vara  alldeles 
ostridigt  att  hr  Ortman  far  idka  boktryckerirörelse,  tror  jag  likväl  deraf 
icke  ovilkorligen  följa,  att  han  nödvändigt  bör  upptagas  bland  societetens 
medlemmar;  men  för  att  fullkomligt  afgöra  denna  fråga,  instämmer  jag 
i  den  af  hr  kongl.  boktryckaren  Fougt  yttrade  mening,  angående  socie- 
tetens personliga  sammankomst.     F.  B.  Nestius.» 

Olof  Grahn  instämde  med  hr  Nordström  och  hrr  S.  Rumstedt  och 
C.  F.  Berglund  med  H.  Fougt. 

Något  protokoll  öfver  saken  finnes  ej,  men  hr  Ortman  bevistade 
kort  derefter  societetens  sammanträden. 


612 


BOKTRYCKERI-SOCIETETEN  :    LEDAMOTSAFQIFT. 


Skulle  societeten  dock  finna  detta  sig  tillständigt,  så  tillstyrkte  hon  att 
icke  tilltaga  denna  afgift  högre,  än  att  den  utan  de  mindre  verkens 
undergång  och  de  störres  oskäliga  betungande  kunde  utgå.  Således  torde 
32  sk.  för  en  press,  1  rdr  16  sk.  för  två,  3  rdr  16  sk.  för  tre,  5  rdr 
för  fyra,  7  för  fem,  9  för  sex,  12  för  sju,  15  för  åtta,  18  för  nio,  22 
för  tio  o.  s.  v.,  vara  redan  drygt  nog.  Hr  Lindh  inlemnade  ett  memorial, 
deri  äfven  han  föreslog  afgiftens  beräknande  efter  antalet  pressar,  och 
uppgaf  att  societeten8  årliga  debet  icke  öfverstege  150  å  160  rdr  rgs, 
hvilken  summa  icke  borde  öfverskridas. 

Den  9  jan.  1805  förekom  åter  frågan,  då  societetens  årliga  utgift 
beräknades  till  300  rdr  specie  banko,  hvartill  måste  anskaffas  tillgång, 
hvarjemte  societeten  önskade  att  afgiften  måtte  blifva  så  tillräcklig,  att  ett 
årligt  öfverskott  kunde  vinnas  till  fond  för  en  nödhjelps-  och  understöds- 
kassa för  olyckliga  boktryckare  och  fattiga  boktryckares  enkor. 

Efter  föregången  öfverläggning  fann  societeten  den  utväg  lämpligast, 
»att  alla  boktryckerier  i  hela  riket,  utan  undantag,  till  societetens  kassa 
utgöra  en  viss  årlig  afgift,  i  förhållande  till  hvart  och  etts  större  eller 
mindre  rörelse,  hvilken  närmare  bestämmes  af  de  i  hvarje  boktryckeri 
befintliga  pressars  antal»,  och  beslöts  att  afgiften  skulle  sålunda  utgå: 
l:a  pressen  betalar  2  rdr,  2:a  5,  3:e  10,  4:e  19  och  5:e  36  rdr,  hvar- 
efter  afgiften  ökas  med  17  rdr  för  hvarje  press.  Denna  afgift  skulle 
beräknas  från  årets  början  och  af  dem  som  egde  1 — 3  pressar  vara 
inbetald  innan  den  1  april,  men  de  som  egde  fiera  skulle  tillåtas  att 
inbetala  afgiften  i  två  terminer,  eller  inom  den  1  april  och  1  sept. 

Den  16  jan.,  då  protokollet  för  den  9  s.  m.  justerades,  anhöll  hr 
direktör  Carlbohm  att  få  inlemna  ett  skriftligt  anförande,  men  ordföranden 
förklarade  att  sammankomsten  blifvit  beramad  endast  i  afsigt  att  justera 
sista  dagens  protokoll  samt  några  angelägna  expeditioner,  hvarför  han 
önskade  att  den  påbörjade  justeringen  måtte  få  oafbrutet  fortsättas  och 
afslutas;  hvarefter,  om  tiden  tillät,  hr  direktören  kunde  dess  anförande 
uppläsa.  Då  hr  Carlbohm  vidhöll  sin  begäran  och  »ihärdigt  fortfor  att 
yrka  sitt  påstående»,  förklarade  ordföranden  »det  vara  sitt  åliggande 
derutöfver  hand  hålla,  att  det  i  kongl.  boktryckerireglemehtet  och  all- 
männa rättegångsordning  grundade  skick  icke  finge  vid  societetens  öfver- 
läggningar  af  någon  uturaktlåtas  och  egenvilligt  öfverträdas,  hvarför  han 
ock,  i  egenskap  af  ordförande,  och  med  anledning  af  hvad  han  till  hr 
direktörens  bättre  underrättelse  redan  anfört,  funne  sig  föranlåten  att 
förständiga  hr  direktören  om  obehörigheten  af  hans  förhållande,  samt 
derjemte  allvarligen  påminna  honom  att  bättre  sig  skicka». 

Derefter  fortsattes  på  ordförandens  tillsägelse  justeringen  af  proto- 
kollet, dervid  hr  J.  P.  Lindh  inlemnade  ett  skriftligt  anförande,  proteste- 
rande mot  de  gjorda  beräkningarne,  och  fru  Fougt  föreslog  4  rdr  för 
hvarje  ej  absolut  obrukbar  press,  i  hvilket  förslag  hr  Delen  instämde. 
Ordföranden  ville  inhemta  upplysning  om  afgifternas  belopp  i  äldre  tider, 
och  uppsköts  derför  frågan. 

Vid  sammankomstens  slut  upplästes  hr  direktör  Carlbohms  anförande, 
i  hvilket  han  lika  som  hr  Lindh  protesterade  emot  den  föreslagna  taxeringen. 

Vid  sammanträdet  den  23  jan.  förklarade  sig  ordföranden  biträda 
fru  Fougts  och  hr  Delens  mening  angående  beräknandet  af  afgiften  för 


614 


BOKTRYCKKRI-SOCIETETEN :    LBDAM0T8AFGIFT. 


pressarne,  hvilken  mening  således  ansågs  utgöra  pluralitet  eller  socie- 
tetens  beslut. 

Härom  afläts  till  hofkansleren  skrifvelse,  hvari  anfördes,  att  de  in- 
komster societeten  hade  redan  i  början  befunnos  till  förefallande  behofs 
fyllande  alldeles  otillräckliga.  »Societeten  såg  sig  derför  snart  nödsakad 
att  gå  i  författning  om  en  så  kallad  frivillig  afgifts  utgörande  till  kassan 
ifrån  hvarje  boktryckeri.  Denna  afgift,  som  redan  på  1760-talet  finnes 
ifrån  ett  och  annat  boktryckeri  hafva  stigit  ända  till  180  daler  koppar- 
mynt om  året,  har  likväl  så  ojemnt  utgått,  att  en  ganska  ringa  del  af 
denna  summa,  som  skäligen  bort  kunna  påräknas,  societetens  kassa  till 
godo  kommit,  isynnerhet  som  de  fleste  boktryckeri-egare  i  landsorterne 
en  sådan  afgifts  betalande  sig  alldeles  undandragit.  Här  af  har  händt, 
att  societetens  i  Stockholm  varande  ledamöter  mestadels  ensamme  måst 
draga  en  börda,  som,  efter  billiga  grunder  fördelad  på  alla  dess  med- 
lemmar, skulle  varit  vida  mindre  känbar.  Societeten  hade  väl  tid  efter 
annan  vidtagit  åtskilliga  utvägar  till  kassans  upphjelpande,  men  de  hafva 
merendels  saknat  önskad  verkan  och  förfelat  det  åsyftade  ändamålet, 
hvaraf  ock  följden  blifvit  att  societetens  kassa  icke  allenast  för  när- 
varande häftar  för  en  åsamkad  icke  obetydlig  skuld,  till  hvars  afbördande 
inga  medel  finnas,  utan  dessutom  saknar  tillgång  till  löpande  utgifters 
bestridande.»  Sedan  redogörelse  lemnats  för  livad  som  årligen  ansågs  be- 
höfligt  och  det  beslut  societeten  fattat,  utbad  sig  societeten  att  i  djupaste 
ödmjukhet  få  underställa  beslutet  hr  hofkanslerens  och  kommendörens 
högt  upplysta  granskning,  samt  att  dera  erhålla  dess  höggunstiga  stad- 
fästelse  till  framgen  rättelse  och  efterlefnad. 

Hofkansleren  svarade  härå  den  26  mars  med  befallning  att  socie- 
teten borde  ofördröjligen  infordra  de  i  landsorten  varande  boktryckarnes 
utlåtande  rörande  den  beslutade  afgiften  till  societeten. 

Den  9  maj  tillkännagaf  ordföranden  att  samtliga  ledamöter  i  landsorten 
inkommit  med  yttrande  i  frågan  och  att  hofkansleren  täckts  bifalla  att  socie- 
teten genast  måtte  inkomma  med  utlåtande  öfver  dessa  yttranden.  I  anledning 
häraf  uppdrog  societeten  åt  fru  Fougt  och  hrr  Delen  och  Sohm  att  genomgå 
och  göra  ett  utdrag  af  de  inkomna  yttrandena.  Detta  utdrag  inlemnades 
den   15  s.  m.  till  societeten,  underskrefs  och  afsändes  till  hofkansleren. 

I  skrifvelse  den  1  juli  1805  meddelade  hofkanslersembetet  att  det, 
efter  tagen  kännedom  om  boktryckarnes  i  landsorten  yttranden,  oaktadt 
deras  i  detta  afseende  mer  och  mindre  yttrade  missnöje,  ansett  dem 
såsom  medlemmar  af  societeten  vara  obefogade  att  sig  en  gemensam  tunga 
undandraga,  och  jemväl  hos  Kongl.  Maj: t  anmält  det  hos  societeten  först 
ifrågakomna  förslaget  till  progressiv  afgift  af  hvarje  brukbar  press,  såsom 
efter  Hofkanslersembetets  tanke  med  billigheten  mest  öfverensstämmande, 
hvarefter  Kongl.  Maj:t  uti  nådig  skrifvelse  af  den  22  sistl.  maj  meddelat, 
att  de  till  faststälda  ändamål  erforderliga  utgifter  borde  af  Boktryckeri- 
societeten  utgöras,  men  att  sättet  dertill  borde  af  de  flesta  rösterna  be- 
stämmas, och  att  derför  samtlige  boktryckare,  så  väl  här  i  staden  som 
i  landsorterna,  hvar  för  sig  borde  i  detta  ämne  afgifva  deras  yttrande, 
samt  pluralitetens  beslut  derefter  till  framgent  rättesnöre  af  Hofkanslers- 
embetet stadfästas.  I  anledning  häraf  hade  societeten  att  ofördröjligen 
utfärda  cirkulär  till  samtliga  dess  ledamöter  och  infordra  deras  yttrande 


615 


B0KTRYCKEM-80CIKTETEN :    LEDAM0TSAFG1FT. 


om  sättet  för  afgifternas  utgörande,  hvarjemte  Hofkanslersembetet  hade 
ansett  nödigt  förordna  att  samtlige  ledamöternas  yttranden  borde  till 
societeten  ingifvas  inom  den  12  derpå  följande  augusti,  vid  förlust  för 
den  det  försummade  att  i  saken  vidare  varda  hörd.  Societeten  beslöt  den 
3  juli  att  utfärda  cirkulär  angående  saken. 

I  skrifvelse  af  den  13  juli  ansåg  hofkanslersembetet  angeläget  att 
samtlige  ledamöter  i  landsorten  formligen  blefvo  underrättade  om  specifika 
beloppet  af  de  diverse  poster,  som  utgöra  den  summa,  300  rdr  bko, 
hvilka  enligt  societetens  beslut  den  9  jan.  erfordrades  till  dess  årliga  ut- 
gifters bestridande,  och  anmodades  societeten  att  så  fort  som  möjligt 
genom  cirkulär  derom  underrätta  dem,  och  på  det  de  måtte  ega  så  mycket 
mera  tid  till  besvarande  af  det  i  förra  skrifvelsen  dem  förelagda  ämne 
rörande  fördelningssättet  af  den  erforderliga  summan,  förlängdes  den  deri 
bestämda  terminen  till  den  1  sept. 

I  societetens  cirkulär  den  16  juli  uppgafs  beloppet  sålunda:  nota- 
riens lön  66  rdr  32  sk.,  vaktmästarens  lön  25  rdr,  årliga  hyran  72  rdr, 
årliga  trycket  —  tryckning  af  cirkulär,  författande  och  utgifvande  af 
katalog  öfver  allt  hvad  i  riket  tryckes  —  omkr.  66  rdr  32  sk.,  skrif- 
materialier  och  postporto  omkr.  20  rdr,  böckers  inbindning  omkr.  30  rdr, 
samt  återstoden,  19  rdr  32  sk.,  till  oförutsedda  utgifter. 

Den  23  sept.  upplästes  de  inkomna  svaren  från  landsorten,  hvaraf 
inhemtades,  det  de  fleste  varit  af  den  tanken,  att  antalet  af  de  på  hvarje 
boktryckeri  befintliga  gesäller  och  inskrifna  lärlingar  skulle  blifva  grunden 
för  fördelningen  af  berörda  afgifter,  och  skulle  denna  fördelningsgrund 
till  Hofkanslersembetets  fastställelse  anmälas. 

Till  något  resultat  tyckes  man  dock  icke  kommit,  utan  blef  frågan 
hvilande  under  tre  år  eller  till  den  23  aug.  1808,  då  åter  diskussion 
uppstod  om  sättet  för  penningars  anskaffande  för  att  betala  societetens 
skuld  så  väl  för  bindningen  af  societetens  katalog  för  år  1801  som  till 
hr  Wallmark  hans  återstående  arvode  för  de  första  5  årgångarne  af 
katalogen.  Ordföranden  proponerade  att  hos  någon  af  societetens  med- 
leramar taga  ett  lån  mot  ränta,  hvilket  han  ansåg  för  det  i  momangen 
minst  tryckande  moyen;  detta  förslag  ansåg  direktör  Carlbohm  vara 
mindre  lämpligt  och  föreslog  i  stället  repartition  af  societetens  här- 
varande ledamöter.  Häremot  opponerade  sig  starkt  hrr  Marquard  och 
Delen,  förklarande  att  de  ansågo  det  allt  för  tryckande  att  de  i  Stock- 
holm boende  societetens  ledamöter  ensamme  skulle  bestrida  societetens 
utgifter,  utan  att  de  i  landsorterna  något  deruti  deltoge.  Ordföranden 
erinrade  det  societetens  kassa  ej  för  ögonblicket  kunde  blifva  reglerad, 
förrän  hofkansleren  återkom;  men  då  likväl  nu  penningar  för  ögon- 
blicket bchöfdes,  måste  man  tänka  på  någon  utväg  till  deras  anskaffande, 
emedan  ordföranden  ej  längre  ville  vara  i  den  obehagliga  nödvändigheten 
att  afspisa  en  handtverkare,  för  societetens  räkning,  med  blotta  löften 
om  betalning  för  ett  arbete,  som  för  mer  än  ett  år  sedan  var  levereradt. 
De  närvarande  framlade  penningar,  och  skulle  lista  utgå  till  de  från- 
varande ledamöterna.  Vid  nästa  sammankomst  tillkännagaf  sekreteraren, 
att  han  af  de  influtna  medlen  betalt  societetens  skulder. 

Samma  utväg  måste  tillgripas  1810,  då  societeten  beslöt  att  till 
kontanterande  af  notariens  innestående  lön  för  det  förlidna  året,  liksom 


616 


B0KTRYCKER1-S0C1ETETEN :    LEDAMOT8AFGIFT. 


till  gäldande  af  en  societetens  skuld  hos  hr  ordföranden,  en  förskotts- 
afgift,  efter  föregången  repartition  af  societetens  ledamöter  här  i  staden, 
borde  erläggas,  till  hvilken  ända  en  lista  med  societetens  vaktmästare 
borde  kringlöpa.  Af  ven  följande  året  sammansköto  i  Stockholm  varande 
ledamöter  medel  att  betala  vaktmästarens  lön. 

Efter  7  års  betänketid  afgaf  ändtligen  Hofkanslersembetet  svar  å 
societetens  hemställan  genom  skrifvelse  den  5  dec.  1812,  så  lydande: 

»Genom  nådig  skrif velse  till  hofkansleren  af  den  22  maj  1805  har 
Kongl.  Maj: t  på  underdånig  hemställan  stadgat,  att  de  hos  Boktryckeri- 
societeten  till  faststälda  ändamål  erforderliga  utgifter  böra  af  societetens 
medlemmar  utgöras,  men  ansett  sättet  dertill  vara  en  societeten  enskild 
rörande  sak,  hvilken  borde  af  flesta  rösterna  afgöras;  i  anledning  hvaraf 
Kongl.  Maj:t  behagade  anbefalla,  att  samtlige  boktryckarne  så  väl  i  Stock- 
holm som  i  landsorterna  hade  att  i  detta  ämne  livar  för  sig  deras  yttrande 
afgifva,  hvarefter  hofkansleren  egde  att  pluralitetens  beslut  i  detta  ämne 
till  framgent  rättesnöre  stadfästa. 

Till  underdånigt  följe  häraf  har  väl  societeten  samma  år  infordrat 
förenämnde  dess  medlemmars  yttrande  angående  fördelningsgrunden  af 
de  till  societetens  årliga  utgifter  erforderliga  sammanskott,  hvilka  sålunda 
genom  de  flesta  rösterna  blifvit  ansedda  böra  utgöras  efter  antalet  af  de 
vid  hvarje  boktryckeri  i  riket  arbetande  konstförvandter  och  inskrifne 
lärlingar.  Men  i  anseende  till  flera  derefter  inträffande  omständigheter 
har  å  detta  beslut  hittills  hvarken  behörig  stadfästelse  eller  verkställighet 
följt.  Emellertid  hafva  societetens  här  i  hufvudstadcn  varande  medlemmar 
sett  sig  nödsakade  att  ensamme  förskottsvis  bestrida  de  utgifter,  som  de 
följande  åren  varit  för  societeten  oundgängliga  och  hvartill  dess  kassa 
befunnits  otillräcklig. 

Som  det  är  billigt,  att  denna  sålunda  tillkomna  kassaskuld,  hvilken 
under  de  flera  år,  som  både  de  vanliga  och  de  senast  beslutna  kassa- 
afgifter  uteblifvit,  enligt  uppgift,  med  detta  års  slut  stigit  till  nära  sju-, 
hundra  riksdaler  banko,  ej  längre  må  falla  societetens  i  Stockholm  varande 
medlemmar  ensamt  till  last,  utan,  efter  förenämnde  grund,  blifva  på  alla 
vederbörligen  fördeld  och  godtgjord;  så  får  jag  härmed,  på  de  förres  be- 
gäran och  enligt  ofvanberörde  kongl.  brefvets  föreskrift,  för  den  förflutna 
tiden  stadfästa  den  sålunda  af  societeten  1805  träffade  öfverenskomraelse 
om  sättet  till  utgörande  af  de  för  societetens  behof  erforderliga  utgifter. 

I  anledning  hvaraf  societeten  eger  att,  från  och  med  sistnämnde  är, 
af  dess  samtlige  under  tiden  varande  medlemmar,  och  efter  behörigen 
styrkta  förteckningar  på  de  hos  dem  årligen  arbetande  gesäller  och  lär- 
lingar, affordra  den  för  hvarje  sådan  arbetare  öfverenskomna  årliga  afgift 
af  24  sk.  b:ko,  åliggande  societeten,  att  derjemte  en  vederbörligen  styrkt 
och  specificerad  uppgift  på  gjorda  förskotter  sina  i  landsorten  varande 
ledamöter  meddela. 

Slutligen  och  i  den  förmodan,  att  det  härigenom  uppstående  samman- 
skott torde  blifva  otillräckligt  till  gäldande  af  i  fråga  varande  skuld, 
anser  jag  mig  böra  göra  societeten  uppmärksam  på  dess  rättighet,  att  för 
de  sist  förflutna  tio  åren  affordra  dem  af  dess  medlemmar,  som  deras 
skyldighet  i  detta  fall  underlåtit,  den  årliga  och  bestämda  afgift  till 
kassan,  hvilken  1752  års  reglemente  stadgar  och  som  af  åtskillige  bok- 


617 


\ 


BOKTRYCKERI-SOCIETETEN :    LEDAMOT8AFOIFT. 


tryckare  för  flera  eller  färre  år  skall  vara  obetald.  —  Afvensom  jag  finner 
anledning  tillstyrka  verkställigheten  af  den  inom  societeten  vid  flera  till- 
fällen yttrade  önskan,  att  den  boksamling,1  som,  af  societeten  börjad 
och  en  tid  fortsatt,  sedermera  efter  öfverenskommelse  upphört,  måtte, 
till  fördel  för  kassan,  försäljas  och  användas  till  fyllnad  i  betalningen  af 
ofvannämnde  skuld,  som  derigenom  för  societetens  i  landsorterna  varande 
medlemmar  torde  blifva  mindre  känbar.» 

I  anledning  af  denna  skri  tv  el  se  beslöts  vid  sammankomsten  den  21 
dcc.  1812  att  cirkulär  skulle  till  samtlige  ledamöter  utfärdas,  men  som 
societeten  icke  synes  hafva  utöfvat  någon  synnerlig  verksamhet  under  de 
följande  åren,  så  hvilade  äfven  denna  fråga,  och  den  frivilliga  afgiften 
fortfor  att  erläggas  af  en  del  ledamöter.  1827  utfärdade  societeten,  med 
anledning  af  bokkatalogens  utgifvande,  cirkulär,  deri  kostnaden  derför 
beräknades  till  160  rdr  bko,  och  skulle  hvarje  ledamot  dertill  bidraga 
med  4  rdr  bko.  Likväl  borde  »lemnas  åt  en  hvar  som  har  flera  pressar 
att  visa  sin  heder  med  att  ge  mer».  Men  societeten  ansåg  »att  för  det 
tillkommande,  den  årliga,  under  namn  af  frivillig,  ungefärligen  för  samma 
ändamål  redan  1799  åtagna  afgift,  som  från  societetens  ledamöter  skolat 
utgå,  bör  försvinna,  eller  rättare  sagdt  förbyta  sig  till  den  nu  erforderliga». 
Den  28  april  1832  tillkännagaf  dock  notarien,  att  högst  få  medlemmar 
i  landsorten  plägade  insända  den  bestämda  årsafgiften,  4  rdr  bko,  till 
bibliografi-fonden ;  för  den  skull  beslöt  societeten  att  hädanefter  och  tills 
vidare  icke  göra  afseende  på  någon  anmälan  om  in-  eller  utskrifning 
m.  m.  af  lärlingar  från  ledamot,  som  icke  befunnes  hafva  hos  societetens 
notarie  erlagt  den  bestämda  årsafgiften  till  kassan. 

Den  20  sept.  1833  väcktes  förslag  att  bestämma  en  viss  afgift  för 
hvarje  gosse,  som  i  boktryckerilära  inskrefs.  Detta  förslag  hade  blifvit 
af  nödvändigheten  så  mycket  mer  påkalladt,  som  kassa-inkomsterna  ej 
förslogo  att  betäcka  de  obetydliga  utgifterna,  utan  årliga  sammanskott 
af  societetens  ledamöter  i  hufvudstaden;  och  det  syntes  tillika  billigt, 
att  de  boktryckeri-egare,  som  drefvo  sin  rörelse  hufvudsakligen  genom 
lärgossar,  utaf  den  härigenom  beräknade  högre  vinsten,  bidroge  till  be- 
täckande af  societetens  ärliga  omkostnader.  Cirkulär  härom  utfärdades 
den  6  nov.,  h varpå  tillstyrkande  svar  från  flera  håll  inkom,  och  beslöt 
societeten  den  12  april  1834  att  afgiften  skulle  blifva  2  rdr  bko  och  att 
möjligen  härigenom  uppstående  behållning  skulle  öfverföras  till  bibliografi- 
medlen.  Under  år  1834  uppstod  härigenom  en  behållning  af  97  rdr  32 
sk.  bko,  som  öfverfördes  enligt  ofvanstående  beslut. 

Den  22  sept.  1841  beslöt  societeten,  att  som  den  i  reglementets 
2  art.  2  §  stadgade  inträdesafgift  af  20  daler  s:mt  närmast  motsvarade 
10  rdr  bko,  denna  afgift  skulle  med  detta  belopp  erläggas.  Derjemte 
skulle  inskrifningsafgiften  för  lärlingar  utgå  med  3  rdr  och  utskrifnings- 

1  Genom  beslut  den  21  dec.  1802  hade  societeten,  för  att  åstadkomma  en  bok- 
samling, ålagt  sina  ledamöter  att  från  och  med  1803  års  början  vid  5  rdr  vite  till 
societeten  a  fl  em  na  ett  ex.  af  allt  hvad  de  tryckte,  >väl  häftade  och  uppskurna, 
men  ej  kringskurna >.  Denna  boksamling  förvarades  i  kongl.  biblioteket,  men  som 
utrymme  der  saknades,  uppstod  fråga  om  densammas  försäljning.  Genom  skrifvelse 
den  1  okt.  1813  påminte  notarien  härom  och  föreslog  att  böckerna  skulle  uppföras 
på  bokauktionskammaren  och  försäljas,  hvilket  förslag  af  societeten  bifölls. 


618 


B0KTRYCKERI-80CIETETKN :    LOKAL. 


afgiften  med  2  rdr  bko,  och  skulle  den  sålunda  öfvertagna  förhöjningen 
öfverlemnas  till  »Gutenbergska  Stiftelsen». 

Genom  den  år  1848  antagna  ordningsstadgan  bestämdes  afgifterna 
sålunda:  ledamots  inträdesafgift  10  rdr,  årsafgift  6  rdr,  inskrifningsbetyg 
3  rdr  28  sk.,  utskrifningsbetyg  2  rdr  32  sk.,  konstförvandtsbref  2  rdr 
och  faktorsbref  4  rdr,  allt  banko. 

Angående  lokal  stadgades  i  1752  års  reglemente  att  societeten  »i  de 
rum,  som  för  densamma  lägligast  äro  och  så  ofta  nödvändigheten  det 
fordrar,  bör  hålla  allmänna  sammankomster)».  Under  närmaste  tiden  före 
1803  hade  societeten  sina  sammanträden  hos  boktryckaren  Zetterberg, 
hvilken,  då  fråga  den  29  april  1803  förekom  om  afgifternas  erläggande 
till  societeten,  ansåg  sig  böra  ifrån  den  fordrade  afgiften  njuta  befrielse, 
af  det  skäl,  att  han  utan  hyra  i  flera  år  låtit  societeten  hälla  sina  samman- 
komster uti  hans  hus  och  jemväl  derstädes  förvarat  handlingarne.  Och 
ansåg  sig  societeten,  mot  hr  Zetterbergs  nekande,  ej  kunna  ålägga  honom 
att  inbetala  afgifterna. 

Den  27  jan.  1803  hemstälde  ordföranden  om  icke  societeten,  så  väl 
i  anseende  till  de  flere  förekommande  ärenden,  hvilka  hädanefter  torde 
fordra,  det  societeten  oftare  än  vanligt  sammanträdde,  som  ock  till  för- 
varande af  societetens  handlingar  och  bibliotek,  skulle  finna  nödvändig- 
heten deraf,  att  societeten  försåge  sig  med  härtill  erforderliga  rum,  och 
fann  societeten  sig  icke  kunna  umbära  ett  sessionsrum  med  förmak,  samt 
ett  rum  hvaruti  societetens  protokoll  och  handlingar  jemte  bibliotek  borde 
förvaras,  så  att  ledamöterna  kunde  efter  behag  derstädes  erhålla  nödiga 
upplysningar. 

Till  lättnad  för  societeten  uti  den  kostnad,  som  härför  kunde  er- 
fordras, erbjöd  sig  direktör  Carlbohm  att  till  nästa  sammankomst  efter- 
sinna,  och  då  skriftligen  sig  utlåta,  huruvida  han  uti  sitt  hus  kunde  lemna 
societeten  erforderliga  rum;  och  förklarade  ordföranden  sig  emellertid 
vilja  bese  de  rum,  som  hr  direktören  kunde  societeten  erbjuda,  för  att 
undersöka,  huruvida  de  voro  emot  ändamålet  svarande.  Hr  Carlbohm  för- 
klarade emellertid  den  1  febr.,  att  han  »vid  närmare  efterseende  funnit 
de  påtänkta  rummen  mindre  lämpliga,  helst  det  rum  är  ett  litet  vindsrum, 
som  dessutom,  i  anseende  till  mina  många  liggande  flere  sorter  förlags- 
exemplar, icke  kan  utrymmas,  äfvensom  mina  öfriga  trägna  göromål  icke 
tillåta  mig  nödig  tillsyn  om  societetens  böcker  och  handlingar».  Han 
föreslog  societeten  att  antaga  ett  tillbud  af  ombudsmannen,  kamreraren 
Ekmansson,  som  ville  upplåta  två  rum,  nämligen  förmak  och  sessionsrum 
med  eldning  och  eklärering,  samt  dessutom  ett  särskildt  rum  med  jemn 
eldning  och  ljus,  då  det  behöfdes,  till  förvarande  af  societetens  protokoll, 
handlingar  och  boksamling,  allt  emot  en  årlig  hyra  af  72  rdr.  Detta 
anbud  antogs  af  societeten  för  ett  år,  räknadt  från  den  1  jan.  1803. 

Den  23  jan.  1805  uppsade  Ekmansson,  »till  lättnad  för  societeten 
i  dess  årliga  utgifter»,  kontraktet  till  afflyttning  från  den  1  okt.  s.  år  och 
fordrade  den  förfallna  och  till  uppsägningstiden  belöpande  hyran.  I  an- 
ledning häraf  uppstod  fråga  huruvida  hyran  borde  i  banko-  eller  riksgälds- 
mynt beräknas,  då  hrr  Carlbohm  och  A.  J.  Nordström  ansågo  lämpligast 
att   underkasta   denna   fråga  vederbörande  domares  pröfning,  hvaremot 


619 


B0KTRYCKERI-S0C1ETETEN :    DISCIPLIN. 


åter  hrr  Delen  och  Lindh  samt  fru  Fougt  funno  det  närmast  öfverens- 
stämmande  med  societetens  värdighet  och  ordalydelsen  i  protokollet  att 
hyran  borde  erläggas  i  bankomynt,  hvilken  senare  mening  segrade. 

I  anledning  deraf  att  i  nägra  af  från  landsorten  inkomna  svar  å 
societetens  cirkulär  om  fördelningen  af  afgifterna  till  societeten  uttryckta 
mening,  att,  i  Stockholm  varande  ledamöter  borde  bekosta  rum  för  socie- 
teten, erbjöd  sig  hr  Lindh  den  23  sept.  1805  att  från  nästa  Michaeli 
och  framgent  på  ett  år  erforderliga  rum  med  nödigt  tillbehör  societeten 
utan  hyra  tillhandahålla. 

Den  14  juli  1809  väcktes  fråga  om  hvarest  societeten  hädanefter 
skulle  hålla  sina  sammankomster,  då  hr  Sohm  benäget  täcktes  erbjuda 
sina  rum,  hvilket  med  skyldig  tacksamhet  blef  antaget. 

På  senare  tiden  sammanträdde  societeten  å  kongl.  biblioteket  och, 
sedan  hr  Carl  Norstedt  blef  ordförande,  hos  honom  samt  derefter  ä  börsen. 

Upprätthållandet  af  disciplinen  ibland  societetens  egna  ledamöter 
skedde,  stundom  på  ett  ganska  eftertryckligt  sätt.  Så  anmärkte  bok- 
handels- och  boktryckeri-ombudsmannen  Ekmansson  vid  sammankomsten 
den  1  dec.  1802,  att  han  vid  denna  sammankomst  ibland  societetens 
ledamöter  saknade  hrr  ...  A.  J.  Sylvenius,  samt  efterfrågade  om  de  något 
förfall  låtit  anmäla.  Boktryckaren  Sylvenius  hade  å  kallelselistan  tecknat: 
att  han  ej  kunde  komma,  emedan  han  varit  ovärdig  vid  den  föregående 
sammankomsten  och  nu  hade  annat  att  uträtta;  hvilken  påteckning 
societeten  fann  vara  så  otillbörlig,  att  den  till  ombudsmannen  öfver- 
lemnades,  med  anmodan  att  dervid  lägga  den  hand  som  sakens  beskaffen- 
het kunde  anses  fordra.  Ombudsmannen  anmälde  saken  för  hofkansleren, 
hvilken  den  7  s.  m.  till  societetens  ordförande  aflät  följande  skrifvelse: 
»Som  hos  mig  blifvit  uppvist  boktryckaren  A.  J.  Sylvenii  otillbörliga 
påskrift  å  kallelselistan  till  Boktryckeri-societetens  sista  sammankomst 
den  1  dennes,  af  innehåll:  att...  uträtta,  och  Sylvenius,  häröf ver  hörd, 
ej  kunnat  något  till  sitt  urskuldande  andraga;  så  har  herr  kongl.  biblio- 
tekarien att  Sylvenius  till  societetens  nästa  sammanträde  uppkalla  och 
då  allvarligen  förehål  la  honom  oanständigheten  och  näsvisheten  af  sitt 
uppförande,  enär  han,  i  stället  för  att  genom  ett  mera  sedigt  och  blygsamt 
uppförande  göra  sig  förtjent  af  den  honom  visade  nåd,  sjelf  återför  i 
minnet  de  förbrytelser,  hvarföre  han  genom  hofkanslersembetets  och 
konungens  sammanstämmande  domar  (se  sid.  417)  rättvisligen  från  sina 
boktryckeriprivilegier  blifvit  skild,  hvarjemte  Sylvenius  skall  inför  hela 
societeten  och  isynnerhet  dess  ordförande  sin  i  detta  mål  visade  sturskhet 
och  ohörsamhet  offentligen  af  bedja.  Öfver  förloppet  införväntar  jag  herr 
kongl.  bibliotekariens  berättelse.» 

Vid  societetens  sammanträde  den  21  s.  m.  föredrogs  denna  skrifvelse 
och  till  ödmjukaste  följd  häraf  justerades  nu  äfven  det  formulär,  enligt 
hvilket  Sylvenius  borde  sin  visade  ohörsamhet  afbedja.  Boktryckaren 
Sylvenius,  som  enligt  erhållen  kallelse  vid  fördubbladt  vite  nu  sig  instält, 
blef  derefter  förekallad  och  af  hr  ordföranden  tillsagd  att  uppvisa  det 
dokument  hvarpå  hans  rättighet  att  i  Boktryckeri-societeten  såsom  medlem 
åter  upptagas  sig  grundade,  da  Sylvenius  företedde  in  originali  Kongl. 
Maj:ts  nådiga  utslag  af  den  21  sistl.  sept.,  som  nu  upplästes.  . . . 


620 


.BOKTRYCKERI-SOCIETETBN :    TAR1FFRAGAN. 


Vidare  och  efter  det  boktryckaren  Sylvenius  hört  sig  ur  protokollet 
föreläsas  . . .  samt  denne  jemväl  af  hr  ordföranden  erhållit  en  lämplig 
och  allvarsam  föreställning  om  oanständigheten  och  näsvisheten  af  sitt 
uppförande,  så  gaf  hr  ordföranden  till  societetens  notarie  befallning  att 
ofvanberörde  formulär  till  aibön  föreläsa,  hvilket  äfven  Sylvenius  genast 
och  utan  invändning  efterstafvade  på  följande  sätt:  »Som  jag  A.  J.  Syl- 
venius genom  en  otillbörlig  påskrift  å  kallelselistan  till  Boktryckeri- 
societetens  sammankomst  den  1  dennes,  i  stället  för  att  med  ett  sedigt 
och  blygsamt  uppförande  söka  göra  mig  förtjent  af  Kongl.  Maj:ts  mig 
visade  nåd,  sjelf  i  minnet  återfört  de  förbrytelser,  för  hvilka  jag  från 
mina  boktryckeri-privilegier  varit  rättvisligen  skild,  och  jag,  om  oanständig- 
heten af  mitt  förhållande  öfvertygad,  erkänner  och  bekänner,  det  jag  der- 
igenom  lofl.  Boktryckeri-societeten  samt  isynnerhet  dess  herr  ordförande 
förolämpat-,  så  förklarar  jag  nu  mig  inför  högädle  herr  kongl.  bibliote- 
karien och  den  lofl.  societeten,  det  jag  berörda  mitt  näsvisa  förhållande 
uppriktigt  ångrar  och  afbeder,  samt  derjemte  ödmjukast  anhåller  att  der- 
före  erhålla  högädle  herr  kongl.  bibliotekariens  och  societetens  gunstiga 
och  benägna  tillgift  och  förlåtelse,  hvilka  jag  genom  framdeles  hörsamhet 
och  anständighet  skall  efter  yttersta  förmåga  bemöda  mig  att  förtjena.»  — 
Och  intog  Sylvenius  derefter,  uppå  hr  ordförandens  tillsägelse,  sitt  rum 
ibland  societetens  ledamöter. 

Bruket  att  komma  för  sent  till  societetens  sammankomster  synes 
vara  gammalt.  Redan  den  21  dec.  1808  anmärkte  ordföranden  »det  han 
med  förundran  och  ledsnad  sett  den  osed,  som  för  flere  af  societetens 
ledamöter  blifvit  en  vana,  att  icke  förr  än  långt  efter  den  till  samman- 
komstens början  utsatta  tiden  sig  å  samlingsrummet  infinna;  h  v  ad  an  hr 
ordföranden  föreslog  det  något  vite  borde  föreläggas  den,  som  sig  ej  sist 
inom  en  qvart  efter  den  i  kallelselistan  utsatta  timmen  infunne».  Detta 
bifölls  och  statuerades  detta  vite  till  en  daler  silfvermynt,  som  borde 
utgöras  med  16  sk.  bko  eller  hälften  emot  det  som  i  1  art.  4  §  af  kongl. 
boktryckerireglementet  för  fullt  uteblifvande  stadgades. 

Tariffrågan,  som  under  senare  tiden  varit  ett  så  framstående  diskussions- 
ämne, var  redan  i  början  af  1800-talet  i  fråga.  Inom  societeten  hemstälde 
vid  sammankomsten  den  4  juli  1804  direktör  Carlbohm  skriftligen  »om, 
till  mera  ordnings  vinnande,  det  icke  vore  angeläget,  att  alla  boktryckare 
här  i  Stockholm  hädanefter,  hvart  år,  uti  societeten  kommo  öfverens  och 
reglerade  en  viss  betalningsmetod  för  alla  våra  sättare-  och  tryckare- 
gesäller  som  beräkna,  lämpad  efter  tid  och  omständigheter,  billig  så  väl 
för  patronerna  sjelfva,  som  ock  för  gesällerna,  och  att  samma  betalning 
blefve  ofelbart  alldeles  lika  vid  alla  tryckerierna,  samt  att,  när  överens- 
kommelsen skett,  den  boktryckare,  som  ej  fullgjorde  samma  överens- 
kommelse, utan  gaf  högre  betalning  till  någon  gesäll,  än  öfverenskommet 
blifvit  för  beräkning,  skulle  han,  derom  öfverbevist,  underkasta  sig  den 
plikt  till  societetens  kassa,  som  societeten  torde  komma  att  besluta;  det 
blefve  ock  ingen  disput  patroner  och  gesäller  emellan  om  arbetenas  be- 
talning, då  priset  derför  var  öfverenskommet  och  i  alla  tryckerier  lika 
för  dem  som  beräkna.  . . .»  Societeten  uppsköt  frågan  till  nästa  samman- 
träde, den  11  juli,  då  notarien  Delen  skriftligen  anförde:  »Ehuru  få-årig 


621 


B0KTRYCKERI-S0C1KTETKN :    TARIFFRAQAN. 


min  boktryckare-erfarenhet  är,  erkänner  jag  dock  uppriktigt,  att  jag  länge 
önskat  någon  stadga  i  detta  afseende,  så  mycket  mer,  som,  ehuru  planen 
i  det  uppgifna  projektet  merendels  varit  följd  på  mitt  tryckeri,  jag  likväl 
mången  gång  nödgats  röna  det  temligen  sällsynta  ödet:  att  gesällerna 
prejat  boktryckaren. 

Afsigten  med  den  föreslagna  taxan  lär  förmodligen  vara  den,  att,  så 
mycket  möjligt  är,  öfverallt  införa  en  viss  enhet  i  betalningssättet,  till 
undvikande  af  oupphörliga  tvister  emellan  obilliga  gesäller  och  billiga, 
fromma  och  menskliga  patroner,  samt  att  förekomma  den  vådan,  som 
kanske  någon  gång  en  patron  kunde  löpa,  att  hans  folk  emigrerade  och 
likasom  vildgäss  flöge  ner  hos  en  annan  boktryckare.  Förra  ändamålet 
vinnes  fullkomligen  just  genom  en  sådan  taxa;  men  med  den  senare  af- 
sigten ser  det  något  vanskligare  ut,  ty  i  grund  af  samma  taxa,  som  då 
är  högsta  rätt,  kan  högsta  rätt  blifva  högsta  orätt.  Jag  vill  med  ett 
litet  exempel  förklara  mig. 

En  man  benämnd  I.  AL.  vill  hafva  visitkort  tryckta.  Jag  är  sjelf 
för  äredryg  eller  mensklig  att  sätta  dessa  fem  bokstäfver  (nb.  jag  räknar 
komma  eller  punkt  också  för  en  bokstaf,  äfven  när  jag  betalar  visst  för 
1,000),  utan  låter  en  sättare  göra  det,  och  kalkylerar  sedan:  när  500 
fyrkanter  i  Q  kosta  3  sk.  6  rst.  banko,  hvad  kosta  då  3  eller  4?  En 
alltför  kristlig  regula  de  tri,  och  som  säkert  kan  verkställas,  efter  den 
kan  tänkas.  —  Är  det  då  underligt  om  arbetarne,  genom  detta  och  andra 
ohyggliga  sätt  att  föra  böcker  och  räkningar  dömde  till  svältkur,  söka 
ett  blidare  klimat  och  en  bättre  utkomst? 

Jag  underställer  således  hr  kongl.  bibliotekariens  och  societetens 
pröfning  om  icke,  utom  det  öfverenskomna  priset  för  diverse  jemna 
format,  sättaren  måtte  för  hvart  arbete,  som  ej  så  noga  uppfyller  taxans 
geometriska  fordran,  eller  rättare  sagdt,  för  det  minsta  af  en  sättares 
ockasions-arbeten,  betalas  5  sk.  4  rst.  banko. 

För  öfrigt,  som  taxan  endast  har  afseende  på  jemn  stil,  utan  be- 
tydliga variationer,  bör  icke  i  densamma  kunna  fastställas  några  bestämda 
pris  för  matematik,  tabeller,  linietryck  ra.  fl.  otaliga  omvexlingar,  som 
vid  ett  boktryckeri  förefalla,  utan  bör  sådant  få  bero  af  en  anständig 
öfverenskommelse  emellan  patronen  och  hans  folk.  Dock  önskade  jag, 
att  i  samma  taxa  äfven  utsattes  ett  visst  penningestraff  för  hvar  utan 
laga  förfall  försummad  arbetsdag,  uträknadt  efter  gesällens  vanliga  för- 
tjenst,  i  anseende  till  den  stora  förlust  en  patron  lider  genom  en  tredsk 
eller  utsvarvande  gesälls  kapriser,  likasom  å  andra  sidan  för  den  flitige 
bör  fastställas  en  viss  dagspenning,  då  han  utan  sitt  förvållande  saknar 
tillfälle  att  förtjena  sitt  bröd. 

Men  jag  glömmer  den  tredje  nyttan  af  det  gjorda  förslaget  —  och 
är  isynnerhet  för  den  mest  ifrig  att  se  en  billig  taxa  först  införd,  men 
också  strängt  efterlefd  och  af  vederbörande  öfvervakad.  —  Det  skulle 
möjligen  kunna  hända,  att  en  patron  vore  nog  grym,  och  o  ak  t  a  dt  sin 
betydliga  förtjenst,  oaktadt  den  ärliga,  eller  åtminstone  hvart  tredje  år 
skeende  tillökning  på  samma  arbete,  likväl  anser  samma  folk  som  arbeta 
för  hans  fullkomliga  bergning,  och  ofta  utsväfvande  vällefnad,  icke  för- 
tjena bättre  öde  än  negerns.  Icke  nog  att  han  fastsmidt  dem  vid  pressen 
eller  kasten,  och  genom  den  gemena  konsten  att  sätta  dem  i  skuld  för 


622 


BOKTRYCKERI -80C1ETBTEN :    TARIFFRÅGAN. 


att  aldrig  sakna  arbetare,  tvingar  dem  att  arbeta  för  en  uslig  dagspenning; 
nej  ock  kantar  år  ifrån  år  deras  surt  förvärfvade  brödbit,  fuktad  af  be- 
dröfvelsens  salta  tårar  eller  förtviflans  rusande  döfdryck,  ocb  fjettrar  dem 
att  i   blodsvett  arbeta  sig  till  tiggare  för  att  underhålla  hans  öfverflöd. 

Originalet  till  denna  tafla  bör  icke  vara  svenskt,  men  färgerna  äro 
sanna  och  träffande;  kanske  ock  en  ébauche  kunde  göras  till  en  ännu 
mera  rik  på  bilder  af  fasa  och  omänsklighet;  men  min  enskilda  röst  är 
för  svag,  att  kunna  framträda  som  en  svensk  Wilberforce,  och  tala  för 
de  olyckliga  gesällerna.  Jag  uppmanar  eder  alla,  värde  ledamöter  af 
vår  societet,  att  med  förenade  krafter  söka  få  fria  arbetare  i  en  fri 
konst  —  och  hellre  göra  en  liten  uppoffring  af  vår  egen  förtjenst,  blott 
för  det  stora  ändamålet  att  snart  se  skingras  och  försvinna  det  tunga 
moln  af  elände,  vanära,  immoralitet  och  förakt,  som  nästan  ensamt  om- 
gifva  vara  arbetare;  och  till  vinnande  af  ett  så  högst  vigtigt  ändamål  är 
den  föreslagna  taxan  ett  af  de  yppersta  medlen:  den  är,  att  jag  så  må 
tala,  ett  slags  konstitution  för  boktryckareväldet,  som  utstakar  styrandes 
och  lydandes  inbördes  rättigheter  och  skyldigheter;  och  skulle  någon  tvist 
uppkomma,  kan  ett  pröfve  domaren,,  der  som  i  all  annan  lag,  utstaka 
den  rätta  gränsen  mellan  fordran  och  pligteu,  och  vaka  öfver  alla  försök 
till  ingrepp  och  förvrängningar. 

Jag  upprepar  derför  än  en  gång  min  önskan:  att  den  föreslagna 
taxan  måtte  snart  regleras  på  billiga  grunder  med  afseende  på  tidernas 
dyrhet,  att  den  snart  måtte  sättas  i  verket  och,  jag  upprepar  det  än  en 
gång,  utan  mannamån  och  med  stränghet  öfvervakas;  ty  det  skulle  möj- 
ligen kuuna  hända,  att  om  vi  neka  regleringen  af  en  taxa,  som  ger  vårt 
folk  rättighet  att  ärligt  få  hvad  de  ärligt  förtjena,  kunde  kanske  billigt 
nog  en  taxa  sättas  öfver  oss,  som  binder  oss,  att  icke  af  allmänheten 
taga  hvad  vi  behaga.» 

Fru  Fougt  ingaf  äfven  ett  skriftligt  anförande:  ».  .  .  Att  ensidigt  och 
utan  frivillig  öfverenskommelse  med  våra  arbetare,  eller  ock  hög  befallning, 
sätta  en  taxa  på  deras  arbete,  är  likaledes  ett  kinkigt  steg,  hvartill  regle- 
mentet icke  gifver  någon  anledning.  Jag  håller  således  före,  att  de  böra 
deröfver  höras,  på  hvad  sätt  lämpligast  vara  må,  ehuru  jag  rätt  väl  inser 
all  den  ledsamhet  med  arbetens  afstannande  på  tryckerierna  m.  m.,  som 
detta  deras  hörande  skall  åstadkomma.  Skulle  hr  kongl.  bibliotekarien 
och  societeten  icke  dess  mindre  finna  att  vi  kunna  i  detta  ämne,  der  vart 
och  våra  arbetares  intressen  äro  alldeles  stridiga,  sjelfva  upphäfva  oss 
till  domare,  så  håller  jag  ändå  för  att  de  för  500  qvadrater  projekterade 
3  sk.  bko  blefve  för  dryga,  såsom  stigande  flere  procent  högre,  än  hvad 
nu  allmännast  betalas.  Tvä  sk.  8  rst.  tyckes  gå  närmare  derintill.  Hvad 
åter  tryckningen  angår,  blifver  väl  omöjligt  och  onödigt  att  pretendera 
samma  flit  vid  aftryckningen  af  t.  ex.  en  månadstaxa,  en  affisch,  en  bond- 
almanacka  m.  m.,  som  ett  ark  af  Adlerbeths  arbeten,  ett  storpatent  med 
kolumner  och  siffror  etc,  om  än  upplagornas  storlek  och  till  och  med 
formaten  voro  lika.  Jag  håller  således  före,  att  taxa  för  tryckningen 
icke  kan  stadgas  annorlunda  än  på  de  allmännaste  arbeten,  förordningar, 
bondalmanackor  m.  m.  dylikt,  och  att  detta  kunde  blifva  högst  18  sk. 
riksgäldssedlar,  såsom  något  öfverstigande  det  gamla  bankopriset,  daler 
smt    eller   10  sk.   8  rst.;   allt  det  öfriga  måste   ankomma  på  öfverens- 


623 


B0KTRYCKERI-80CIKTETEN :    TARIFFRÅQAN. 


komraelse,  så  vida  vi  icke  skola  tvingas  att  gifva  våra  tryckare  vissa 
penningar,  hvilket  ock  har  sina  stora  olägenheter.» 

Direktör  Carlbohm  förklarade  sig  vara  af  enahanda  tanke  som  fru 
Fougt;  dock  förmente  han,  att  den  taxa,  som  nu  komme  att  upprättas, 
ej  borde  kullkasta  de  af  honom  med  sina  arbetare  särskildt  gjorda  munt- 
liga öfverenskommelser  om  deras  arbetslöner. 

Vid  senare  öfverläggning  om  grunden  för  en  dylik  taxa  ansåg  socie- 
teten  lämpligast,  att  500  fyrkanter  borde  blifva  måttstocken  för  betalningen 
af  deras  arbete,  men  som  societetens  ledamöter  i  fråga  om  beloppet  af 
en  slik  betalning  voro  af  skiljaktiga  tankar,  så  skreds  till  omröstning. 
Notarien  Delen  yttrade,  det  500  fyrkanter  borde  betalas  med  3  sk.  6  rst. 
Hr  Nordström  nämnde  3  sk.,  hrr  Lindh,  Carlbohm  och  A.  J.  Nordström 
2  sk.  8  rst.  samt  hr  Schiöström  och  fru  Fougt  3  sk.,  allt  banko. 

I  följd  häraf,  och  sedan  ordföranden,  efter  inhemtad  upplysning 
derom,  att  en  flitig  sättare,  derest  han  erhölle  3  sk.  banko  för  500  fyr- 
kanter, kunde  förtjena  2  rdr  44  sk.  banko  i  veckan,  förklarat  sig  vara 
ense  med  pluraliteten,  blef  societetens  beslut,  att  för  500  fyrkanters 
sättning  af  vanliga  arbeten,  utan  märklig  blandning  af  stilar,  borde  3  sk. 
banko  betalas,  hvarifrån  således  undantoges  arbeten  af  svårare  beskaffen- 
het och  så  kallade  vortheil-arbeten  (se  sid.  628),  hvilka  på  särskild 
öfverenskommelse  måste  bero. 

Angående  betalning  för  tryckningen,  så  öfverenskoms,  att  upplagor 
af  500  ex.  skulle  betalas  efter  16  sk.  tusendet;  upplagor  af  1,000  till  och 
med  1,500  ex.  efter  13  sk.  4  rst.  för  tusendet;  men  upplagor  af  2,000 
ex.  och  derutöfver  efter  12  sk.  för  hvarje  1,000  afdrag.  Vortheil-arbeten 
skulle  betalas  efter  12  sk.  för  tusendet,  dock  så  att  svåra  arbeten  och 
s.  k.  pass-arbeten  icke  inbegrepes  under  ofvannämnda  pris,  utan  borde 
pa  särskild  öfverenskommelse  bero. 

Slutligen  beslöt  ock  societeten,  att  hvarje  gesäll  borde  undfå,  i  sä 
kallade  messpenningar,  4  sk.  på  hvarje  riksdaler,  som  han  af  sin  patron 
förtjent;  äfvensom  att  för  väntedagar  borde  honom  betalas  10  sk.  8  rst. 
banko  om  dagen,  då  han  på  intet  sätt  af  patronen  kunde  sysselsättas;  men 
13  sk.  4  rst.,  då  han  med  exemplars  upptagande  eller  andra  passande 
göromål,  som  likväl  ej  efter  stycketal  beräknas,  blefve  sysselsatt;  men 
att  derest  gesällen  försummade  sin  patrons  arbete,  borde  denne  sistnämnde 
af  gesällen  erhålla  dubbelt  för  hvarje  dag,  eller  21  sk.  8  rst,  dem  patro- 
I  nen  egde  att  genast  afdraga  å  gesällens  arbetslön;  kommandes  dessutom, 

i  så    vida    patronen    en    slik    försummelse    inför    societeten    åtalade,  och 

uppgaf  den  skada,  som  dymedelst  blifvit  tillfogad,  med  en  sådan  gesäll 
att  förfaras  enligt  boktryckeri-reglementets  föreskrift;  och  borde  alla 
särskilda  öfverenskommelser  mellan  boktryckeripatroner  och  deras  konst- 
förvandter  och  gesäller,  till  förekommande  af  stridigheter,  skriftligen 
upprättas. 

Den  9  jan.  1805  justerades  och  undertecknades  skrifvelsen  till  hof- 
kansleren  angående  taxan,  och  direktör  Carlbohm  inlemnade  ett  skriftligt 
anförande,  deri  han  yrkade  åtskilliga  förändringar  i  densamma  och  före- 
slog, att  2  V2  sk.  banko  skulle  betalas  för  hvar  500  fyrkanter  i  qvadrat, 
vare  sig  med  livad  stil  och  format  som  helst,  undantagande  likväl  hebreiska, 
grekiska,    algebra,   vidlyftiga  linie-,   siffer-  och   andra  ovanliga  arbeten, 


624 


BOKTRYCKERI -80CIETKTEN :    TAR1FFRÅOAN. 


hvilka  borde  efter  särskild  öfverenskommelse  betalas.  För  tryckarne  åter 
föreslogs  för  en  form,  eller  så  kallad  accidens,  bestående  af  blott  500  ex. 
eller  derunder,  8  sk.,  för  en  upplaga  af  1,000  eller  1,500,  10  sk.  8  rst, 
för  2,000  och  derutöfver,  vare  sig  i  folio,  qvart,  oktav  eller  kort  12:o 
format  på  ordinärt  tryck-  eller  skrifpapper,  å  10  sk.  8  rst;  i  lång  12:o 
format  å.  13  sk.  4  rst.,  samt  för  det  som  tryckes  på  regal-,  skrif-  och 
tryckpapper  16  sk.  för  hvart  tusende,  allt  bankomynt.  —  De  sättare  och 
tryckare,  hvilka  redan  ingått  och  hädanefter  vilja  ingå  öfverenskommelse 
om  viss  veckolön  eller  ock  om  ringare  betalning  i  beräkning,  än  taxan 
utsätter,  hvaröfver  skriftligt  kontrakt  borde  vara  upprättadt,  kunde  icke 
erhålla  förestående  projekterade  betalning,  så  länge  nämnde  kontrakt 
räckte.  Taxan  borde  sättas  som  försök  blott  för  ett  år,  och  allenast  för 
Stockholm.  Hushyror  eller  messpenningar  kunde,  efter  hans  tanke,  såsom 
icke  hörande  till  arbetslönerna,  ej  i  någon  taxa  utföras;  utan  visste  väl 
hvar  patron  att  lämpa  betalningen  af  desamma  efter  hvar  och  en  gesälls 
skicklighet  och  flit,  och  efter  hvad  patroner  och  gesäller  sins  emellan 
derora  öfverenskomma.  Hemställandes  för  öfrigt  ödmjukligen,  om  icke, 
innan  något  beslut  toges,  samtlige  gesällerna  borde  först  häröfver  höras. 
Detta  yttrande  skulle  medfölja  ofvannämnda  skrifvelse  till  hofkansleren. 

Öfver  den  till  hofkansleren  inlemnade  taxan  besvärade  sig  konst- 
förvandterna  och  hofkansleren  infordrade  societetens  förklaring.  Genom 
notariens  sjukdom  blef  denna  förklaring  fördröjd,  men,  sedan  påminnelse, 
derom  inkommit,  uppdrog  societeten,  den  1  april  s.  år,  åt  fru  Fougt  att 
uppsätta  svaromålet. 

Den  24  april  1805  aflät  hofkansleren  följande  skrifvelse  till  socie- 
teten: »Med  nöje  hade  jag  inhemtat  Boktryckeri-societetens  omtänksamhet 
att  författa  och  föreslå  en  viss  taxa  för  konstförvandternas  eller  gesällernas 
arbetslöner  och  Öfriga  förmåner,  i  den  skäliga  förmodan  att  societeten 
dermed  åsyftade  ej  mindre  förekommande  af  tvister  och  oredor,  hvilka 
mellan  boktryckeri-idkare  och  deras  gesäller  kunna  uppstå,  så  länge  ingen 
stadgad  regel  uti  denna  del  är  gifven,  än  att  förbättra  sina  arbetares 
vilkor  i  någon  mon  af  tidernas  tilltagande  dyrhet,  och  den  drygare  be- 
talning, som  boktryckarne  sjelfve  fordra.  Men  då  jag  så  väl  af  den  till 
min  stadfästelse  föreslagna  taxa,  som  af  konstförvandternas  deröfver  icke 
utan  allt  fog  förda  besvär,  samt  societetens  den  20  dennes  afgifna  för- 
klaring, funnit  att  genom  samma  taxa  intetdera  af  förenämnda  goda 
ändamål  skulle  vinnas;  så  i  stället  att  densamma  stadfästa,  vill  jag  här- 
medelst tills  vidare  hafva  bifallit  den  å  ömse  sidor  gjorda  hemställan,  att 
boktryckare  och  deras  gesäller  vid  hvarje  messa,  eller  en  konstförvandts 
flyttning  från  en  husbonde  till  en  annan,  skola  sluta  fullständiga  skrift- 
liga kontrakt,  hvilka  till  inbördes  säkerhet  och  misstydnings  undvikande 
uppgöras  på  dertill  tryckta  formulär,  hvaruti  innehållas  alla  de  punkter, 
som  kunna  blifva  föremål  för  öfverenskommelse  emellan  boktryckare  och 
deras  gesäller,  och  hvilka,  sedan  vilkoren  blifvit  deruti  inskrifna,  af  båda 
kontrahenterna  in  duplo  undertecknas;  kommande  den  boktryckare,  som 
en  gesäll  antager  utan  att  ett  så  be  skaffad  t  kontrakt  med  honom  afsluta, 
att  första  gången  erlägga  tio  rdrs  böter,  hvilka  andra  gången  fördubblas.» 
Detta  bref  skulle  afskrifvas  och  societetens  medlemmar  delgifvas,  samt 
förslag  till  kontrakt  till  nästa  sammanträde  uppsättas. 


Sv.  Boktr.-hiit.  626  40 


B0KTRYCKERI-80CIETETEN :    TARIFFRÅQAN. 


Vid  sammankomsten  den  9  maj  inlemnade  hrr  Carlbohm  och  J.  P. 
Lindh  hvar  sitt  förslag  till  kontrakt,  och  beslöts  att  dessa  förslag  skulle 
cirkulera  till  öfrige  ledamöter.  Den  15  maj  inlemnade  äfven  fru  Fougt 
och  hr  Sohm  förslag  till  kontrakt,  hvarmed  skulle  förfaras  på  samma  sätt. 
Den  3  juli  uppdrogs  åt  fru  Fougt  samt  hrr  J.  P.  Lindh  och  Sohm  att 
gemensamt  författa  ett  formulär. 

Den  11  juli  tillkännagaf  ordföranden  att  förslaget  vore  färdigt  och 
uppläste  detsamma,  och  beslöts  att  det  skulle  med  gesällerna  kommuni- 
ceras på  det  sätt,  att  ordföranden  »till  sig  låter  kalla  föreståndarne  för 
konstförvandternas  sjuk-  och  begrafningskassa,  faktorn  Sundström  och 
konstförvandten  Hjelmerus,  samt  till  dem  aflemnar  en  afskrift  af  för- 
slaget, med  antydan  att  derom  lemna  de  öfriga  gesällerna  underrättelse 
och  sedermera  vid  nästa  sammankomst  hos  societeten  anmäla  huruvida 
något  dervid  varit  å  gesällernas  sida  att  påminna». 

Sundström  och  Hjelmerus  tillkännagåfvo  vid  sammankomsten  den  16 
s.  m.  att  konstförvandtskapet  icke  hade  något  emot  förslaget  till  kon- 
traktet, »blott  deri  infördes  något  ord  som  utmärkte,  att  under  sättare- 
lönerna  ej  inbegrepes  den  svårighet,  som  uppkommer  för  arbetaren,  då 
honom  till  sättning  förelägges  svåra  manuskripter,  eller  han  genom  en 
betydligare  förändring  i  korrekturarket  blifver  hindrad  i  arbetet».  Sedan 
denna  erinran  blifvit  efterkommen,  åtog  sig  fru  Fougt  att  trycka  kontrakten. 

Huru  tryckningsprisen  stälde  sig  senare,  synes  af  ett  par  skrifvelser 
från  societeten  till  ledamöter  i  landsorten.  Boktryckaren  Edman  i  Upsala 
anhöll  i  dei.  1808  om  uppgift  å  de  hos  hans  medbröder  här  i  Stockholm 
vanliga  medelpris  för  tryckning  af  ett  ark  allt  efter  bruket  af  särskilda 
stilar.  Och  beslöts  att  honom  genom  protokollsutdrag  tillkännagifvas 
skulle,  det  för  500  ex.  af  ett  ark  med  ren  tertia  stil  betalas  här  pr 
medium  3  rdr  16  sk.  bko,  ett  ark  med  ren  mittel  stil  4  rdr,  ett  ark  ren 
cicero  stil  utan  noter  4  rdr  32  sk.  och  med  noter  5  rdr  16  sk.,  samt  ett 
ark  med  blandade  stilar,  nämligen  grekiska,  hebreiska,  matematiska  tecken 
o.  s.  v.,  betalas  tre  gånger  mera  än  med  ren  stil  af  samma  kägel. 

Genom  skrifvelse  af  den  12  aug.  1836  anhöllo  d.  v.  innehafvarne 
af  Akademiska  boktryckeriet  i  Upsala  hrr  Leftler  och  Sebell  att  socie- 
teten måtte  meddela  gångbara  pris  i  Stockholm;  synnerligen  som  den  i 
Upsala  gällande  taxan  å  diverse  akademiskt  tryck  upprättats  för  cirka  30 
år  sedan,  hvarför  en  billig  förhöjning  vore  önskvärd.  Vid  cirkulerandet 
af  denna  skrifvelse  påtecknade  hr  S.  Rumstedt  följande  pris  för  första 
1,000  exemplar:  qvartformat:  cicero  ant.  utan  noter  9  rdr,  med  corpus 
noter  10  rdr,  med  corpus  noter  och  stilblandning  (hvaribland  äfven  gre- 
kiska m.  m.)  12  rdr;  corpus  ant.  utan  noter  10  rdr,  med  petit  noter 
11  rdr,  med  petit  noter  och  blandad  stil  13  rdr;  ohtavformat:  cicero 
utan  noter  i)  rdr  24  sk.,  med  corpus  noter  10  rdr  24  sk.,  med  noter 
och  blandad  stil  12  rdr  24  sk.;  corpus  utan  noter  10  rdr  24  sk.,  med 
petit  noter  12  rdr  24  sk.,  med  noter  och  blandad  stil  14  rdr  24  sk., 
allt  banko.  Detta  funno  societetens  öfrige  ledamöter  ganska  billigt  och 
anmärktes  att  priset  för  500  ex.  blifver  ännu  billigare,  enär  vanliga  priset 
för  öfvertryck  pr  ris  vore   1   rdr  32  sk.  å  2  rdr  bko. 

Sättningsprisen  beräknades  senare  i  allmänhet  efter  18  sk.  pr  1,000 
fyrkanter,   hvilket  pris  längre   fram   på  några  ställen  ökades  till  20  sk. 


626 


B0KTRYCKER1-80CIETRTEN :    TARIFFRÅQAN. 


Den  7  jan.  1872  väcktes  inom  Typografiska  Föreningen  förslag  om 
utarbetande  af  en  tariff,  och  den  4  febr.  utsågs  en  komité  för  utarbetande 
af  en  sådan;  dess  förslag  framlades  och  antogs  af  föreningen  den  17  mars. 
Boktryckeri-societeten,  till  hvilken  Typografiska  Föreningens  förslag  öfver- 
lemnades,  utsåg  äfven  komiterade  för  granskning  af  förslaget  samt  upp- 
görande af  en  ordningsstadga.  Vid  sammanträde  den  5  och  12  juni  beslöt 
societeten  att  med  några  modifikationer  antaga  Typografiska  Föreningens 
förslag  och  efter  någon  sammanjemkning  blef  följande 

Beräkningstariff  för  boktryckerier,  gällande  frän  den 
1  juli  1872. 

1.  Beräkning  sker  efter  n  af  den  stilsort,  livarmed  arbetet  sättes. 
(Om  V4-fyrkant  går  in  på  rad,  räknas  helt  n.) 

Anm.  Det  antal  w,  som  ej  uppgår  till  fullt  50  st.,  räknas  ej;  50 
och  deröfver  räknas  som  fullt  100  n. 

2.  Svensk  slät  sats  betalas  för  sättning  och  afläggning  pr  1,000  9/; 

petit,  bourgeois,  corpus  och  cicero med  30  öre, 

halfmittel,  nonpareille  och  mittel »     35     » 

perl »     40     » 

diamant »     45     » 

3.  För  dagligen  utkommande  aftontidningar  förnöjes  priset  ined 
3  öre  pr  1,000  n.     För  dagliga  morgontidningar  med  8  öre. 

4.  Hvarje  stycke  mellanslag  eller  regiett  beräknas  för  2  n. 

5.  Främmande  europeiska  språk,  latin  och  gammalsvenska  för- 
höjas pr  1,000  n: 

skrifvet  manuskript med  4  öre, 

tryckt  »  >     2     » 

6.  För  grekiska  beräknas  15  öres  förhöjning  pr  1,000  v. 

7.  Hebreiska  betalas  enligt  överenskommelse. 

8.  För  tabellsättning  beräknas  förhöjning  af  50 — 150  %1  så  att 
tabeller  med  enkelt  hufvud  och  intill  4  sifferspalter  betalas  med  50  % 
förhöjning;  tabeller  med  afdclningar  i  hufvudet  och  intill  8  sifferspalter 
med  75  %  förhöjning  samt  svårare  tabellarbete  äfvensom  mindre  och  tätare 
tabeller  i  texten  med  100  •£.  I  arbeten  tillfälligtvis  förekommande  tabeller 
af  svårare  beskaffenhet  betalas  med  15o  «£  förhöjning.  Förhöjning  för 
tabellsättning  beräknas  endast  för  så  stor  del  af  kolumn  som  tabellen 
verkligen  upptager.  —  För  större  tabellverk  lämpas  beräkningen  efter 
öfverenskommelse. 

9.  Siffer-  och  textmarginaler  betalas  enligt  överenskommelse. 

10.  Anmärkningar  och  noter  beräknas  efter  den  stilsort,  h varmed 
de  sättas.  Xotlinien  räknas  till  texten.  För  noter  i  ett  ark,  ej  upp- 
gående till  15  rader,  räknas  ej  förhöjning. 

11.  Kolumntitlar,  lefvande  räknas  som  2  rader,  döda  som  1  rad; 
underslag  som  mellanslag. 

12.  Spärrad  sättning,  upptagande  tillsammans  minst  en  half  sida 
af  arket,  betalas  dubbelt. 

13.  Siff ersättning  jemte  tidsödande  utf Oringar  höjer  priset  efter 
beskaffenhet  med  5  å  10  öre  pr  1.000  n. 


€+7 


B0KTRYCKKRI-80C1ETETKN :    ORDNINGSSTADGA. 


14.  Blandad  sättning.  Om  3  eller  flere  stilsorter  förekomma,  be- 
talas förhöjning  enligt  öfverenskommelse.  För  mindre  ofta  förekommande 
stilblandning  äfvensom  för  rubriker  räknas  ej  förhöjning. 

15.  Smalt  format,  äfvensom  spaltsättning  under  3  konkordanser, 
betalas  för  corpus  och  cicero  5  öre,  för  diamant,  perl,  nonpareille  och 
petit  3  öres  tillökning  pr  1,000  n.  Spaltsättning  uppgående  till  3  kon- 
kordanser och  deröfver  räknas  som  genomgående  bredd. 

16.  Sättning  af  matematik  åtnjuter  förhöjning  från  50 — 150  #,  dock 
gäller  denna  förhöjning  ej  i  arbetet  förekommande  text. 

17.  Musiknotsättning  efter  skri  f  ve  t  manuskript  a  sekunda  kägel  och 
af  enkel  beskaffenhet,  såsom  enstämmiga  sång-  och  koralnoter,  beräknas 
efter  corpus  halffyrkant  med  100  %  förhöjning;  för  i  texten  tillfälligtvis 
förekommande  musiksättning  samt  sådan  af  svårare  beskaffenhet  betalas 
ända  till  150  %  förhöjning.  För  notstil  på  dubbelcicero  eller  dubbelmittel 
beräknas  efter  cicero  halffyrkant  med  lika  förhöjning.  Siffernotskrift  be- 
talas efter  den  kägel  hvarmed  den  sättes  med  50  a  100  %  förhöjning. 

Vid  musiknotsättning  efter  tryckt  manuskript  beräknas  förhöjningen 
med  25  %  mindre  än  efter  skrifvet  manuskript. 

18.  S.  k.  vortheil,  såsom  titlar,  blankkolumner,  utgångskolumner, 
versarbeten  etc,  betalas  efter  den  hufvudstil  hvarmed  arbetet  sättes. 
För  mindre  träsnitt,  inpassade  i  text,  betalas  förhöjning  efter  öfverens- 
kommelse; om  deremot  flere  större  träsnitt  förekomma,  göres  derför 
afdrag  efter  öfverenskommelse. 

19.  Korrigering  mot  manuskript  betalas  efter  öfverenskommelse. 
Såsom  korrigering  räknas  ock  rättandet  af  upp-nedvända  bokstäfver,  der 
dessa  på  tillsägelse  användts. 

20.  Afiäggning  beräknas  till  en  fjerdedel  af  sättningspriset. 

21.  Öfvertidsarbete,  då  sådant  påfordras,  betalas  på  arbetsdagar 
med  33  !/3  %  på  söndagar  med  50  %  förhöjning. 

22.  Utöfver  den  efter  förestående  tariff  uppkomna  arbetsförtjenst 
betalas  såsom  hyrespenningar  vid  h  varje  q  vartals  slut  5  %  af  samman- 
räknade aflöningarnes  belopp,  dock  med  iakttagande  af  ordningsstadgans 
föreskrift  i  detta  afseende. 

23.  Arbetstiden  bestämmes  till  11  timmar  pr  dag,  från  kl.  7  f.  m. 
till  8  e.  m.,  med  l/2  timmes  uppehåll  för  frukost  och  l!/2  timmes  (kl. 
1— 1/23)  för  middag. 

Vid  typografmötet  1883  väcktes  förslag  till  ny  tariff,  men  denna  fråga  är 
ännu  icke  afgjord.    Samtidigt  med  ofvanstående  tariff  blef  gällande  följande 

Ordningsstadga    för    boktryckerier,    antagen    af   Bok- 
tryckeri-societeten  den  12  juni  1872. 

§  1.  Konstförvandt  och  annan  arbetare,  som  vid  tryckeri  erhåller 
anställning,  åtnjuter  aflöning  efter  den  af  Boktryckeri-societeten  till  efter- 
rättelse frän  den  1  juli  1872  antagna  beräkningstariff  och  har  dermed 
förbundit  sig  att  ställa  sig  efterföljande  ordningsstadga  till  efterrättelse. 

§  2.  Konstförvandt  eller  annan  arbetare  skall  för  att  erhålla  an- 
ställning förete  bevis  om  ledighet  från  sin  förra  principal.  Sådant  bevis 
lemnas   icke  med  mindre  den  afflyttande  fullgjort  alla  sina  skyldigheter 


628 


B0KTRYCKER1-80C1ETETEN :    ORDNINGSSTADGA. 


till  den,  från  hvilken  han  flyttar.  Hyrespeningar  för  löpande  qvartal 
utbetalas  icke  till  den,  som  i  olaga  tid  afflyttar. 

§  3.  Arbetare  antages  pä  viss  eller  oviss  kondition.  För  den  som 
arbetar  på  viss  kondition  skall  uppsägning  till  aftlyttning  ske  minst  3 
månader  före  höst-  eller  vårmessa.  Saknar  den,  som  är  på  viss  kondi- 
tion antagen,  arbete,  erhålles  i  väntpenningar  för  hvarje  hel  dag  hälften 
af  medel veckoförtjensten  under  de  senaste  sex  månaderna,  dock  ej  öfver 
rdr  1,50  pr  dag.  Väntpenningar  utbetalas  icke  till  den,  som  under  löpande 
halfåret  upprepade  gånger  förgått  sig  emot  denna  ordningsstadga.  För 
den,  som  innehar  oviss  kondition,  är  uppsägningstiden  två  veckor,  och 
saknar  sådan  arbete,  erhåller  han  icke  väntpenningar,  men  har,  om  han 
under  samma  vecka  saknat  arbete  tillsammans  3  dagar,  rätt  att,  om  han 
så  önskar,  genast  af  flytt  a. 

Lärling  (minderårig),  som  varit  minst  sex  månader  anstäld  som 
sätt  a  re  eller  vid  maskin-  eller  handpress,  anses  stå  på  viss  kondition. 

Uppstår  afbrott  i  arbetet  till  följd  af  oförutsedda  omständigheter  i 
afseende  på  maskineri  eller  dylikt,  som  gör  det  för  principal  omöjligt 
hålla  tryckeriet  i  jemn  gång,  ersattes  för  väutning  enligt  öfverenskommelse. 

§  4.  Arbetstiden  är  från  kl.  7  f.  ni.  till  8  e.  m.,  med  uppehåll  för 
sättare:  l/2  timme  till  frukost,  l!/2  timme  middag,  och  för  tryckare  och 
öfrige  arbetare  l!/2  timme  till  middag.  För  tidningstryckerier  gäller 
samma  antal  timmar,  men  med  efter  omständigheterna  lämpad  fördelning. 
Enhvar  af  personalen  vid  tryckeri  är  skyldig  under  hela  den  föreskrifna 
arbetstiden  vara  tillstädes.  Frihet  derifrån  medgifves  för  anmäldt  laga 
förfall  eller  vid  af  principal  eller  faktor  gifvet  tillstånd  att  längre  eller 
kortare  tid  vara  från  tryckeriet. 

§  5.  Det  åligger  en  hvar,  som  arbetar  inom  tryckeriet,  att  noga 
vårda  den  materiel,  som  han  tager  någon  som  helst  befattning  med.  All 
skada,  som  i  ett  eller  annat  afseende,  genom  uraktlåtenhet  af  denna 
skyldighet,  uppstår,  skall  af  den,  som  dertill  varit  vållande,  ersättas. 
Som  materiel  anses  äfven  papper. 

§  6.  Aflöning  verkställes  för  hvarje  vecka.  Arbete  som  ej  blifvit 
utfördt  (surkål)  får  ej  i  aflöningsräkningen  upptagas. 

§  7.  Ästundar  sättare  godtgörelse  för  korrigering,  skall  hans  taxe- 
ring skriftligen  meddelas  vid  aflemnandet  af  korrekturafdraget. 

Afläggning  bör  efter  forms  uttryckning  så  fort  ske  kan  verkställas. 
Har  form  efter  uttryckning  stått  otillbörligt  länge,  skall  den,  om  så  på- 
fordras, utan  ersättning  på  öfvertid  afläggas. 

§  8.  Vid  tryckeri  anstälde  gossar  eller  lärlingar  få  ej  af  personalen 
användas  till  budskickningar  annorledes  än  som  till  tid  och  sätt  af  principal 
eller  faktor  bestämmes. 

§  9.  Främmande  få  ej  utan  särskildt  medgifvande  tillträde  till  bok- 
tryckeri-lokalerna. 

§  10.  För  öfvervakandet  af  att  ordningsstadgans  föreskrifter  noggrant 
iakttagas  och  efterlefvas  utses  inom  hvarje  tryckeri  af  principal  och  personal 
samfäldt  en  eller  flera  personer.  Skulle  för  upprätthållandet  af  föregående 
stadganden  anses  lämpligt  utfästa  ansvar  i  något  mindre  penningebelopp, 
skall  sådant  oafkortadt  tillfalla  Boktryckerikonstförvandternas  sjuk-  och 
begrafiiingskassa. 


699 


BOKTRYCKERI -80C1ETETEN :    LÅRL1NG8FRÅGAN. 


§  11.  Till  afgörande  af  mellan  principal  och  arbetare  möjligen  upp- 
kommande tvister  utses  en  kompromiss,  dertill  Boktryekeri-societeten  bland 
i  Stockholm  bosatte  ledamöter  utser  två  och  Typografiska  Föreningen 
likaledes  två,  hvilka  fyra  sedan  tillsammans  utse  en.  Denna  kompromiss 
utses  hvarje  år  vid  höstmessan  och  fungerar  för  ett  år. 

Den  ännu  i  dag  på  tal  varande  lärlingsfrågan  har  ti  era  gånger  varit 
föremål  för  societetens  behandling  och  ständigt  orsakat  tvist.  I  underd. 
skrifvelse  den  21  okt.  1801  anhöllo  åtskilliga  konstförvandter  att  antalet 
lärlingar  vid  boktryckerierna  måtte  inskränkas.  Hofkansleren,  till  hvilken 
skriften  remitterades,  svarade,  att  1752  års  reglemente  för  boktryckerierna 
tillåter  hvarje  boktryckare  att  antaga  så  många  lärgossar  som  han  finner 
för  sin  rörelse  nödiga.  »Men  att  ett  oinskränkt  bruk  af  denna  bok- 
tryckares rättighet  skall  nödvändigt  betaga  en  mängd  deras  gesäller,  eller 
så  kallade  konstförvandter,  all  utväg  till  bergning,  kan  icke  nekas.  Om 
lärgossar,  såsom  mindre  dyrhållne,  till  myckenhet  antagas,  skola  de  efter 
vissa  år  öka  gesällernas  antal,  h vilket  deremot  icke  minskas  utan  af  döden 
allena.  En  gesäll  kan  nästan  anses  såsom  dömd  att  förblifva  det  hela  sin 
lifstid;  ty  sällan  eller  aldrig  lärer  han  kunna  förvärfva  nog  förmögenhet 
att  blifva  egare  af  en  så  kostsam  och  förlagsdryg  inrättning  som  ett  bok- 
tryckeri. Den  oskicklighet  och  sedeförderf  hos  gesäller,  hvaröfver  flere 
boktryckare  sig  beklaga,  torde  vara  en  naturlig  följd  deraf,  att  arbetets 
mängd  vid  boktryckerierna  icke  tilltager  i  samma  mån  som  gesällenias. 
Den  som  börjar  med  att  vara  sysslo-  och  näringslös,  blifver  lätteligen  till 
slut  en  oduglig  och  skadlig  medlem  i  samhället,  hvilken  det  icke  tillätes 
att  vandra  ur  landet,  men  som  det  är  föga  vinst  att  der  behålla.» 

Hofkansleren  hemstälde  till  Kongl.  Maj:t  om  åtgärders  vidtagande 
med  anledning  häraf,  och  den  24  nov.  1801  utfärdade  Kongl.  Maj:t 
följande  bref  till  hofkansleren: 

»Gustaf  Adolf  etc.  Vi  hafva  i  nåder  låtit  Oss  föredragas  edert  under- 
dåniga utlåtande  i  anledning  af  boktryckeri-konstförvandternas  här  i  staden 
deröfver  i  underdånighet  förda  klagan,  att  de  efter  fulländade  läroår,  och 
sedan  de  förvärfvat  erforderliga  kunskaper  i  boktryckerikonsten,  måste 
se  sig  i  saknad  af  hvad  de  till  deras  lifs  uppehälle  och  kontributioners 
erläggande  erfordras,  derigenom  att  boktryckare,  vid  sina  tryckerier,  be- 
gagna sig  af  ett  större  antal  lärlingar. 

På  anförda  skäl  hafven  I  till  Vårt  nådiga  godtfinnande  i  under- 
dånighet hemstält,  om  icke  antalet  af  lärlingar  vid  boktryckerierna  här 
i  staden  kunde  så  inskränkas,  att  för  hvarje  vid  ett  boktryckeri  jemt 
i  gång  varande  press,  blott  en  lärling  finge  hållas;  och  som,  enligt  Bok- 
tryckeri-societetens  infordrade  uppgift,  20  eller  21  pressar  ständigt  i 
Stockholm  äro  sysselsatte,  och  7  eller  8  tillfälligtvis,  hvartill  nu  35  lär- 
lingar nyttjas,  hvilka,  en  gång  antagna,  icke  kunna  bortjagas;  så  ansen 
I  tjenligast,  att  hvarje  gång  en  boktryckare  behöfver  en  lärling,  en  sådan 
kunde  honom  tilldelas  af  de  vid  ett  annat  tryckeri  öfverflödige,  hvilken 
sina  återstående  år  hos  honom  fullbordar.  .  . . 

Härå  länder  eder  till  nådigt  svar  samt  egen  och  vederbörandes 
efterrättelse,  det  Vi  till  hvad  af  eder  i  underdånighet  blifvit  tillstyrkt, 
i  afseende  på  minskning  i  det  nu  varande  antalet  af  lärlingar  vid  bok- 


630 


B0KTRYCKER1-60CIKTKTEN :    LÅBL1NG8FRÅGAN. 


tryckerierna  här  i  staden,  lemnat  Vårt  nådiga  samtycke,  med  iakttagande 
deraf,  att  i  händelse  sekreteraren  Fougts  enka,  i  anseende  till  den  skynd- 
samhet, hvilken  som  oftast  erfordras  vid  kongl.  förordningars  utgifvande 
af  trycket,  anser  flera  lärlingar,  än  det  nu  tillåtna  antal,  vara  vid  kongl. 
tryckeriet  af  nöden,  ett  sådant  undantag  då  för  henne  beviljas.  . . .» 

Detta  stadgande  hade  naturligtvis  åtskilliga  tvistigheter  till  följd, 
hvilka  genast  började  och  fortforo  så  länge  stadgandet  förblef  gällande; 
så  anmälde  direktör  Carlbohm  den  13  aug.  1802  till  inskrifning  i  läran 
gossen  Hammar,  men  societeten  ansåg  sig  icke  kunna  emot  författningens 
ordalydelse  härtill  lemna  bifall. 

Vid  nästa  sammanträde  anförde  Carlbohm  skriftligen  till  protokollet: 
». . .  Mina  skäl,  på  hvilka  jag  grundar  min  anhållan  att  få  Bengt  Gustaf 
Hammar  inskrifven  hos  mig  i  boktryckeriläran,  äro: 

1)  Kongl.  författningen  rörande  stadgandet  af  ett  visst  antal  lär- 
lingars antagande  vid  boktryckerierna,  nämligen  en  lärling  för  hvarje  jemt 
i  gång  varande  press,  undantager  det  kongl.  tryckeriet:  mitt  tryckeri  är 
äfven  ett  kongl.  tryckeri,  och  trycker  jag  Kongl.  Maj:ts  förordningar  på 
finska,  lika  som  fru  Fougt  trycker  i  sitt  boktryckeri  Kongl.  Maj:ts  för- 
ordningar på  svenska  språket;  således  gör  jag  mig,  såsom  kongl.  finska 
boktryckaren,  ett  glad  t  hopp,  att  äfven  vara  räknad  bland  det  i  nämnda 
höga  författning  nådigst  gjorda  undantag.     Härförutan  och 

2)  Långt  förr  än  högstberörda  höga  författning  utkom  och  blef  mig 
kunnig,  eller  midsommaren  förlidet  år,  lemnade  jag  nämnde  gosses  fattiga 
moder,  i  stöd  af  kongl.  reglementets  7  art.  1  §,  som  då  ännu  ej  var  upp- 
häfven,  det  löftet  och  slutade  med  henne  det  ackord,  att  vid  jultiden, 
som  var  förlidet  år,  emottaga  hennes  son. 

3)  Nämnda  löfte  är  af  mig  uppfyldt,  och  gossen,  som  leinnar  godt 
hopp  om  sig  och  nu  af  mig  blifvit  uppklädd,  vill  för  ingen  del  qvittera 
sin  tjenst  hos  mig,  och  lärer  således  icke  kunna  tvingas  mot  dess  egen 
och  moderns  vilja,  att  antaga  annan  tjenst,  än  som  med  hans  egen  öfver- 
tygelse  om  dess  framtida  väl  synes  förenadt. 

4)  Eger  jag,  som  nu  har  4  pressar  i  gång,  för  närvarande  icke  flere 
än  2:ne  inskrifne  lärgossar,  då  jag  likväl,  enligt  nämnda  höga  författning, 
har  rätt  att  hafva  fyra. 

5)  Kan  jag  för  ingen  del  finna  mig  uti,  att  nu  från  annat  tryckeri 
mottaga  en  gosse  och  betala  dess  busbonde  alla  hans  för  honom  utgifna 
omkostnader,  enär  jag  vid  midsommartiden  förlidet  år,  dä  jag,  enligt 
kongl.  reglementets  7  art.  §  1,  egde  frihet  antaga  sä  många  gossar  i  lära, 
som  jag  behöfde  och  fann  för  min  rörelse  nödige,  gaf  löfte  ifrån  mig 
och  gjorde  ackord  att  antaga  gossen  Hammar.  . .  ,> 

Herr  J.  C.  Holmberg  fann  Carlbohm  ej  allenast  i  egenskap  af  kongl. 
boktryckare  berättigad  att  få  så  mänga  lärlingar  han  behagade  vid  det» 
tryckeri  inskrifna,  utan  äfven  af  det  skäl,  att  han  <*mot  fyra  i  gång  varande 
pressar  endast  hade  2:ne  lärlingar;  societeten*  öfriga  ledamöter  ansågo 
dock  första,  andra,  tredje  och  fernte  punktenia  af  det  upplästa  anförandet 
vara  af  den  beskaffenhet,  att  de  i  förevarande  skick  icke  af  societeten 
till  pröfning  upptagas  kände:  men  i  afseende  å  livad  i  Qerde  punkten 
anfördt  är  och  pä  det  medelst  utrönande  huruvida  det  öfvertaliga  antalet 
af  boktryckerilårlingar  ännu  hunnit  forsvinna,  societeten  matte  bljfva  satt 


(31 


B0KTRYCKERI-80CIETBTKN :    LÅRL1NQ8KBÅ0AN. 


Hofkansleren  svarade:  . . .  »Underrättad  att  ständiga  bruket  i  socie- 
teten  varit  enligt  med  societetens  nu  yttrade  tanke,  att  det  nämligen  är 
med  ordning  mest  överensstämmande,  att  en  urlärling  sin  proftid  hos 
sin  läropatron  använder,  finner  jag  denna  uttydning  af  ofvannämnda  §§ 
så  mycket  mera  naturlig,  som  profåret  verkligen  utgör  en  del  af  läro- 
tiden, under  hvilken  den  föregående  4  §  förbjuder  att  öfvergifva  sin 
patron,  och  dessutom  ingen  anledning  är,  att  med  den  i  5  §  trenne  gånger 
nämnde  patron  skulle  förstås  flere  personer,  eller  någon  annan  än  läro- 
patronen». 

Den  27  jan.  1803  fullföljde  Ekmansson  saken,  under  åberopande  af 
detta  hofkanslerens  yttrande.  Lindh  vidhöll  hvad  han  förut  yttrat  och 
tillade  att  han  under  Deirichs  arbetstid  honom  till  nödiga  behof  för- 
skjutit så  mycket  penningar,  att  denne,  utom  det  han  erhållit  öfverens- 
kommen  betalning  för  sitt  arbete,  likväl  vore  skyldig  L.  omkring  30  rdr, 
hvarför  ock  L.  förmente,  det  han  icke  vore  pligtig  att  D.  ifrån  sig  lösgifva, 
innan  denne  sin  skuld  afarbetat. 

Detta  ville  hr  Ekmansson  icke  bestrida,  men  ansåg  det  ej  höra  till 
societetens  pröfning  i  denna  sak,  utan  borde  L.,  som  i  olaglig  ordning 
emottagit  och  hos  sig  i  arbete  qvarhållit  D.,  för  följderna  deraf  skylla  sig 
sjelf,  som  sig  ej  bättre  föresett.  Ombudsmannen  hade  föranstaltat  att  D. 
var  i  förmaket  tillstädes  och,  förekall  ad,  uppgaf  han  sig  vara  22  år  gammal, 
att  han  såsom  tryckare  utstått  sina  läroår  hos  hr  Marquard  i  Jönköping; 
att  han  af  okunnighet  och  utan  att  vara  af  societeten  till  profgesäll  ut- 
skriften emottagit  sitt  afsked  och  derefter  begifvit  sig  till  Stockholm,  der 
han  någon  tid  arbetat  hos  hr  Lindh;  men  att  han,  nu  upplyst  om  sitt 
misstag,  vore  villig  att  till  sitt  läroställe  återvända,  och  uppgaf  att  dagen 
derpå  tillfälle  vore  att  med  en  resande  få  fri  skjuts  till  Jönköping,  i  hän- 
delse societeten,  med  benäget  afseende  dera,  att  han  i  brist  af  penningar 
denna  resa  framdeles  icke  kunde  företaga,  ville  sådant  tillåta. 

Deirich  erkände  att  han  väl  af  hr  Lindh  undfått  dels  ett  guldur,  det 
han  uppviste,  och  hvilket  i  värde  blifvit  honom  till  25  rdr  påfördt,  dels 
ock  penningar;  men  att  han  likväl  genom  arbete  och  väntning  godtgjort 
L.,  så  att  någon  betydlig  skuld  ej  vore  öfrig;  öfver  hvilket  D.  ock  nu 
företedde  en  räkning,  med  anmälan,  det  han  nu  vore  färdig  att  till  L., 
emot  undfående  af  de  honom  i  thy  fall  tillkommande  kontanta  penningar, 
återställa  uret.  Härpå  ville  L.  dock  icke  ingå.  Sedan  parterna  afträdt, 
tog  societeten  målet  i  öfvervägande  och  beslöt  ». . .  ålägga  lärlingen  Deirich 
att  genast  bégifva  sig  till  sin  läropatron,  och  derstädes,  efter  det  han  i 
vederbörlig  ordning  blifvit  af  societeten  till  profgesäll  utskrifven,  profåret 
utstå;  och  vill  societeten,  i  händelse  boktryckaren  Lindh  skulle  vägra 
att  förse  Deirich  med  behörigt  bevis  deröfver  att  han  under  resan  i  rätta 
ärender  stadd  är,  sjelf  meddela  Deirich  ett  slikt  bevis.  . . .  ^Boktryckaren 
Lindh  likväl  icke  härigenom  betaget  att  på  sätt  som  vederbör  utföra  sin 
talan  rörande  den  skuld,  hvarför  han  förmenar  lärlingen  Deirich  hos 
honom  häfta.» 

L.  nekade  att  utgifva  något  betyg,  hvarföre  D.  tillsades  att  före  af- 
resan  infinna  sig  hos  societetens  notarie  för  att  erhålla  vederbörligt  bevis 
genom  utdrag  af  societetens  protokoll;  och  som  L.  ämnade  besvära  sig 
öfver  detta  beslut  och  sade  sig  ämna  låta  förbjuda  resan,  förständigade 


633 


B0KTKYCKKR1-S0C1ETETEN :    LÅRL1NG8FRÅGAN. 


societeten  L.  att  han  egde  inom  femtonde  dagen  härefter  hos  Hofkanslers- 
embetet  sina  besvär  anföra. 

Angående  Lindhs  åtgöranden  namnes  intet  i  protokollen,  men  den 
12  aug.  1803  återkom  Deirich  och  anhöll  det  han,  »som  enligt  konungens 
befall ningshafvandes  i  Jönköpings  län  utslag  blifvit  ålagd  att  hit  till 
Stockholm  sig  begifva,  för  att  sin  hos  hr  Lindh  iråkade  skuld  betala, 
måtte  tillåtas  att  antingen  nu  genast  erhålla  utskrifningsbevis  såsom  prof- 
gesäll  eller  ock  såsom  lärling  till  hr  Lindhs  boktryckeri  flyttas  för  att 
derstädes  sin  skuld  afarbeta».  L.  förevisade  en  skriftlig  öfverenskommelse 
mellan  honom  och  I).,  och  beslöt  societeten  att  I).  skulle  såsom  lärling 
få  flyttas  till  L:s  boktryckeri  och  vid  årets  slut  få  anmälas  till  utskrifning 
ur  läran. 

1809  anhöll  societeten  om  upphäfvande  af  stadgandet  att  icke  mer 
än  en  lärling  fick  begagnas  för  hvarje  i  gång  varande  press.  Denna 
anhållan  inlemnades  till  konungen,  beledsagad  af  hofkanslerens  yttrande, 
att  »häraf  har  vid  tryckningsarbetets  tilltagande  en  brist  på  arbetare 
uppstått,  hvilken,  i  förening  med  deraf  föranledda  högre  arbetslöner  åt 
gesäller,  som,  enligt  erfarenhet  med  lättade  tillgångar,  befunnits  mera 
böjda  för  sjelfsvåld  och  liderlighet,  gifvit  anledning  till  ständiga  klagomål 
öfver  oordningar  och  långsamhet  vid  boktryckerierna  isynnerhet  i  hufvud- 
staden»,  h varför  hofkansleren  hemstälde  att  Kongl.  Maj: t  måtte  »täckas 
i  nåder  tillåta,  att  boktryckeripatroner,  i  likhet  med  andra  näringsidkare, 
få  återgå  till  den  lika  så  billiga  som  naturliga  rättighet  att  i  sin  tjenst 
och  för  sitt  yrke  antaga  arbetare  så  många  och  hvilka  som  helst  de  för 
sin  rörelse  finna  lämpliga  och  behöfliga». 

Kongl.  Maj: t  biföll  societetens  anhållan  och  beslutet  delgafs  socie- 
teten genom  följande  hofkanslerens  skrifvelse,  dat.  den  27  dec.  1809: 
»Uppå  min  underdåniga  anmälan,  rörande  de  flera  olägenheter,  som 
för  boktryckarne  i  riket  uppstått  genom  det  stadgande  i  kongl.  brefvet 
af  den  24  nov.  1801,  hvarmedelst  dem  förbjudes,  att  använda  mer  än 
en  lärling  vid  hvarje  bokpress,  har  Kongl.  Maj: t  i  nådig  skrifvelse  af 
den  30  sistl.  nov.  täckts,  med  upphäfvande  af  förenämnde  stadgande, 
tillåta,  att  boktryckare,  i  likhet  med  andra  näringsidkare,  utan  hinder 
få  antaga  så  många  och  hvilka  arbetare  som  helst,  de  för  sin  rörelse 
finna  nödige.  Hvilket  societeten  har  att  sina  ledamöter  genom  vanligt 
cirkulär  meddela.» 

År  1843  kom  frågan  åter  på  tal,  då  genom  konstförvandterna,  hvilka 
den  16  sept.  till  societeten  ingäfvo  en  skrift,  deri  yttras: 

»Sedan  sista  revisorernas  berättelse  öfver  Gutenbergska  Stiftelsen 
bland  delegarne  cirkulerat  samt  sedermera  inom  direktionen  för  stiftelsen 
särskildt  förevisats  vid  dess  sammankomst  den  10  sistl.  sept.,  hafva  under- 
tecknade af  konstförvandtskapet  kommit  till  reflektioner  öfver  förhållanden 
inom  det  yrke  de  utöfva,  föranledda  deraf,  att,  enligt  denna  berättelse, 
många  af  delegarne  ej  inbetalt  sina  afgifter,  samt  att  resandes  antal  är 
oerhördt.  .  .  . 

Vi  veta  väl,  att  boktryckeriyrket  är  ett  fritt  yrke,  och  att  det  står 
hvarje  boktryckeriegare  fritt,  att  efter  eget  behag  och  det  begrepp  han 
sjelf  gör  sig  om  yrket  och  sitt  tryckeri,  drifva  detsamma  med  hvad  slags 
personal  han  behagar  —  vinsten  må  i  följd  deraf  för  honom  blifva  hurudan 


634 


B0KTRICKER1-80CIETBTEN  :    LÅBLINGSFBÅQAN. 


som  helst,  men  de  menliga  följderna  deraf  för  arbetarne  äro  nästan  dag- 
ligen synbara;  och  man  kan  derför  här,  utan  tycke  för  skrå-anda,  våga 
påstå,  att  bestämda  lagar  äro  välgörande,  då  de  äro  ändamålsenliga. 

Men  vi  vädje  till  vallon*,  societctens  ynnest,  för  att  fä  åskådliggöra, 
hvari  det  onda  består. 

Först  torde  vi  få  åberopa  de  tryckerier,  der  gossarne  erhålla  vecko- 
penning, men  sakna  anhöriga  och  derför  nödgas  taga  sin  mat  på  krogen ;  — 
derigenom  vänja  de  sig  vid  kroglifvet,  skuldsätta  sig,  samt  lägga  således 
frö  till  vanor,  hvilka  allt  mer  och  mer  utveckla  sina  högst  skadliga  verk- 
ningar. Detta  är  med  lärlingar  ett  förhållande,  som,  vi  våga  pasta,  aldrig 
borde  ega  rum;  ty  är  principalen  ej  i  tillfälle  att  inomhus  gifva  dem 
sin  mat  samt  någorlunda  se  till  deras  moralitet  eller  inre  menniska, 
kunde  de  åtminstone  på  något  ställe  inackorderas,  då  de,  som  nämndt 
är,  sakna  anhöriga,  hvilka  kunna  efterse  dem.  Att  gossar  sjelfva  fä  hand 
om  sina  veckopenningar  föranleder  sällan  till  något  godt.  Egde  derför 
ett  mera  faderligt  allvar  öfver  gossarne  inom  den  del  tryckerier,  der 
det  anförda  nu  existerar,  rum,  så  skulle  följderna  deraf  vara  helsosamma 
i  motsats  af  hvad  de  nu  äro.  I  sammanhang  härmed  kan  nämnas,  att 
ynglingar  på  en  del  ställen  antagas  och  hvarken  in-  eller  utskrifvas,  men 
hvilka,  tilldanade  på  anförda  sätt,  sedermera  få  afsked,  hvarigenom  en 
särskild  kast  boktryckeriarbetare  uppkommit.  Inom  tryckerier,  h vilkas 
egare  äro  societetsledamöter,  borde  väl  ej  detta  förhållande  ega  rum. 

Dernäst  torde  nu  åter  få  anföras  tryckerier,  der  lärlingar  oupphörligt 
inskrifvas,  på  kort  tid  utläras  och  förafskedas  samt  nya  antagas;  —  att 
lärlingar,  som  blifvit  inskrifna  på  fyra  år,  fått  ett  år  efterskänkt;  —  ja! 
det  är  oss  till  och  med  ej  obekant,  att  lärling,  som  på  denna  tid  blifvit 
inskrifven,  fått  tillräkna  sig  ett  år  före  den  tid,  han  i  yrket  ingått.  . . . 

Vällofl.  societeten  torde  häraf  benäget  finna,  att  om  botemedel  för 
detta  onda  skall  vinnas,  är  nödvändigt  att  inskränka  lärlingarnes  antal 
så  mycket  som  möjligt.  Om  dessutom  ingen  lärling,  som  hunnit  16  års 
ålder,  utläres  på  mindre  tid  än  6  år,  skulle  mycket  ondt  förekommas. 
Utan  att  vilja  stöta  för  hufvudet  senare  tidens  yrkande  pä  näringsfrihet 
och  afskaffande  af  näringstvång,  hoppas  vi  ändock,  att  vällofl.  societeten 
lärer  bäst  sjelf  inse  vådan  af  oordningar  i  detta,  som  i  alla  andra  fall, 
samt  benäget  taga  i  öfvervägande,  huru  nödvändigt  det  vill  blifva,  om 
yrket  skall  upphjelpas  ur  det  förfall,  hvarmed  det  nu  hotas,  att  tillse, 
det  de,  som  egna  sig  deråt,  måtte  ega  någon  säkerhet  om  utkomst  och 
bergning,  hvarförutan  fåfängt  är  att  förvänta  hos  dess  idkare  kärlek  för 
yrket  och  den  moraliska  lyftning  i  sinnet,  utan  hvilken  idkaren  aldrig 
blir  en  heder  för  yrket  och  yrket  aldrig  en  heder  för  honom.  . .  . 

Vi  anhålla  ödmjukligen,  att,  genom  protokollsutdrag,  få  detta  vårt 
anförande  samtlige  herrar  boktryckeripatroner  kommuniceradt.» 

(93  underskrifter.) 

Med  anledning  häraf  tog  societeten  de  uti  anförda  skrift  omtalade 
förhållanden  i  behörigt  öfvervägande ;  och  fann  visserligen,  lika  med  hvad 
konstförvandtskapet  anfört,  att  de  öfverklagade  olägenheterna  stundom 
ega  rum,  samt  instämde  i  den  önskan,  att  sådant  kunde,  så  v  i  dt  med 
författningarne  är  förenligt,  afhjelpas.  Men  då  societeten  redan,  för  detta 
ändamåls  vinnande,  dels  beslutat:  att  hädanefter  ingen  lärling,  äfven  om 


636 


B0ITBYCKEB1-8OCIETETEH :    LÅRLUGSFiIgaK. 


han   flere   år  tillförene   arbetat  å  trvckeri.   kan  inskrifvas  å  mindre  än 

• 

fyra  år,  och  i  allmänhet  sökt  vidhålla  den  föreskriften,  att  ingen  må  före 
21  års  ålder  till  konstförvandt  utskrifvas;  dels  också  öfverenskommit :  att 
full  aflöning  icke  bör  konstförvandt  meddelas,  innan  han  erlagt  de  före- 
skrifna  afgifterna  till  konstförvandtskapets  kassor:  samt  dertill  kommer, 
att  tryckfrihetslagen  berättigar  en  hvar  att  anlägga  boktryckeri,  utan  att 
behöfva  i  societeten  ingå,  och  att  dervid  använda  till  arbetare  hvilken 
som  helst,  hvarigenom  societetens  ledamöter  sjelfva  äro  utsatta  för  en 
täflan,  som  icke  genom  föreskrifter  inom  societeten  kan  förekommas,  så 
ansåg  societeten  någon  annan  åtgärd  till  befrämjande  af  sökandenas 
ändamål  icke  kunna  vidtagas,  än  att,  enligt  deras  önskan,  låta  ett  tryckt 
utdrag  af  protokollet  cirkulera  till  societetens  samtlige  ledamöters  känne- 
dom till  det  afseende  och  behjertande,  som  sakens  vigt  kan  påkalla. 
Societeten  ansåg  sig  jemväl  ånyo  böra  erinra  frånvarande  ledamöter  om 
angelägenheten  deraf  att  lärlingar  varda,  enligt  reglementets  föreskrift, 
ordentligen  och  i  tid  inskrifna,  till  förekommande  af  de  svårigheter,  som 
ofta  uppstå  vid  hrr  boktryckares  ansökningar  att  få  efterskänka  något  af 
den  lagliga  lärotiden,  sedan  inskrifningen  blifvit  försummad. 

I  allmänhet  mötte,  efter  utstånden  läro-  eller  proftid,  intet  hinder 
att  erhålla  societetens  bevis  deröfver;  stundom  lades  dock  svårigheter  i 
vägen.  Så  anmälde  direktör  Carlbohm  den  4  juli  1804  till  utskrifning 
ur  läran  tryckarelärlingen  Haldin,  och  framlemnade  bevis  öfver  att  H. 
aflagt  prof  på  sin  skicklighet  å  kongl.  tryckeriet,  samt  intygade  att  han 
visat  ett  stilla  och  anständigt  uppförande,  och  att  han  i  arbetet  visat 
någorlunda  flit  och  skicklighet,  men  tillade  »att  hans  uppförande  mot  sin 
"anföringsgesäir,  Ytterberg,  nästan  beständigt  under  lärotiden  varit  mycket 
sturskt,  i  det  han  icke  velat  åtlyda  Y:s  rättelser  vid  de  af  H.  i  arbetet 
begångna  felaktigheter,  från  b  vilka  han  alltid  med  gräl  och  gensägelser 
sig  undsk yllat;  anhållande  hr  direktören  slutligen,  det  H.,  enär  hans  läro- 
tid vore  tilländalupen,  måtte  till  profgesäll  utskrifvas?.  I  anledning  häraf 
inkallades  Haldin,  som  erkände  att  han  svarat  Ytterberg,  äfvensom  att  han 
en  gång  knuffat  Y.  ifrån  sig,  då  denne  ämnade  slå  honom,  och  uppgaf 
såsom  orsak  till  missämjan,  att  Y.  skulle  lofvat  II.  en  viss  veckopenning, 
men  aldrig  fullgjort  sitt  löfte.  H.  medgaf  att  detta  var  orätt  gjordt,  men 
dä  förlikning  var  ingången  dem  emellan,  anhöll  han  att  intet  afseende 
härpå  måtte  fästas.  Y.,  förekallad,  uppgaf  att  H.  flera  gånger  varit  ohöflig 
och  ej  velat  åtlyda  Y.,  äfvensom  att  han  en  gång  skuffat  Y.  för  bröstet, 
så  att  han  någon  tid  deraf  haft  olägenhet,  men  anhöll  att,  som  de  voro 
förlikta,  denna  sak  ej  måtte  komma  under  societetens  pröfning. 

Boktryckeriombudsmanncn  Ekmansson  yrkade  »att  enär  lärlingen 
Haldin  icke  allenast  erkänt,  det  han  under  sin  lärotid  visat  sturskhet, 
och  icke  velat  åtlyda  gesällen  Ytterberg,  under  hvars  uppsigt  och  hand- 
ledande han  varit  stäld,  utan  ock  en  gång  så  långt  öfversk ridit  nödig 
ordning  och  skick  emellan  gesäller  och  lärlingar,  att  han  skuffat  före- 
nämnde gesäll,  Haldins  lärotid  alltså  måtte  förlängas  på  ett  år,  och  honom 
förständigas  att  sig  bättre  skicka  till  undvikande  af  vidare  tilltal». 

Carlbohm  ansåg  det  vara  nog,  om  H.  erhölle  en  allvarlig  föreställning 
om  sitt  fel,  men  societeten  beslöt  att  lärotiden  skulle  förlängas  tre  månader, 


G36 


B0KTRYCKKRI-80C1ETETKN :    LÅRL1NQ8FRÅGAN. 


>på  det  han  under  den  tiden  må  ega  tillfälle  att  sitt  förra  uppförande 
bättra  och  närmare  uppfylla  de  skyldigheter  honom  såsom  lärling  åligga, 
innan  han  kan  anses  skicklig  att  till  profgesäll  utskrifvas». 

Den  26  mars  1805  anmäldes  han  ånyo  till  utskrifning,  ined  intyg 
om  ti  i  t  och  skicklighet  i  sitt  arbete  och  anständig  vandel ;  och  förklarade 
societeten  honom,  då  han  »enligt  hr  direktören  Carlbohms  vittnesbörd 
låtit  den  förlängda  lärotiden  sig  till  rättelse  lända»,  för  profgesäll  af 
boktryckarekonsten. 

Den  5  maj  1803  ingaf  profgesällen  Rahm  för  erhållande  af  ordent- 
ligt gesällbref  ett  utdrag  af  protokollet  till  bevis  att  han  år  1795  vore 
till  profgesäll  utskrifven.  Vid  efterfrågan  om  han  hos  någon  arbetade, 
upplyste  hr  Zetterberg  att  R.  vid  några  tillfällen  arbetat  hos  honom,  men 
ej  beständigt,  hvarifrån  R.  vore  hindrad  af  sin  innehaf vande  tjenst  såsom 
sångare  vid  kongl.  operateatern.  Societeten,  som  fann  det  R.  genom  sin 
ofvanberörda  tjenst  kommit  utur  omedelbar  förbindelse  med  societeten, 
samt  förthy  icke  heller  borde  åtnjuta  de  förmåner,  hvilka  endast  tillhöra 
de  boktryckeriarbetare,  som,  jemte  flit  och  skicklighet  i  sitt  yrke,  äfven 
äro  i  det  tillstånd,  att  de  kunna  i  vederbörlig  ordning  verkställa  det  af 
deras  patroner  dem  lemnade  arbete,  utan  att  derifrån  af  andra  göromål 
blifva  hindrade,  kunde  icke  heller  bifalla  R:s  begäran. 

Häröfver  anförde  R.  besvär  hos  hofkansleren,  som  infordrade  socie- 
tetens  yttrande.  Genom  utslag  den  12  sept.  s.  år  förklarade  Hofkanslers- 
embetet,  att  som  R.  efter  fulländad  lärotid  blifvit  i  behörig  ordning 
lösgifven  och  äfven  utan  förvitelse  sitt  profår  såsom  gesäll  genomgått  och 
lärobrefvet  lika  så  litet  kan  förverkas  medelst  dröjsmålet  att  det  begära, 
som  genom  tjenstgöring  vid  en  konglig  teater,  så  ogillades  det  öfverklagade 
utslaget  och  ålades  societeten  att  vanligt  lärobref  för  Rahm  utfärda. 

Den  11  juli  1805  anmälde  hr  Carlbohm  profgesällen  Rosenholm  till 
erhållande  af  gesällbref  och  anförde:  »hvad  hans  förhållande  i  arbetet 
angår,  så  får  jag  härmed  gifva  honom  det  sannfärdiga  vittnesbörd,  att 
han  väl  är  kunnig  i  sättningen,  som  han  förrättat  ackurat,  men  under 
sin  profgesällstid  ofta  försummat  arbetet  och  varit  borta  från  tryckeriet 
utan  mitt  tillstånd ;  mot  hans  ofri  ga  uppförande  har  jag  ingenting  annat 
att  påminna,  än  att  han  hittills  varit  fallen  för  sällskap,  som  hindra  honom 
från  dess  åliggande  flit  uti  arbetet.»  Tilläggande  att,  ehuru  han  med  R. 
ingått  kontrakt  att  denne  borde  börja  sitt  arbete  om  morgonen  kl.  6, 
hade  icke  dess  mindre  händt,  att  denne  dröjt  ända  till  två  timmar  utöfver 
denna  tid,  och  dessutom  bortgått  icke  allenast  under  arbetstiden  utan 
ock  flera  gånger  vid  middagstiden  och  aftnarne,  innan  arbetet  varit  slutadt 
för  dagen.  R.  medgaf  såväl  att  han  emot  en  betingad  veckolön  af  2  rdr 
40  sk.  i  början  af  sitt  profår  och  sedermera  3  rdr,  allt  i  riksgäldssedlar, 
samt  dessutom  8  rdr  i  messpenningar,  öfverenskommit  att  börja  arbetet 
kl.  6  om  morgonen,  och  att  han  understundom  icke  kommit  förr  än  1 
ä  1V2  timme  senare,  men  härför  hade  han  alltid  fått  vidkännas  afdrag 
af  sin  veckolön.  Orsaken  till  att  han  vore  missnöjd  med  konditionen  var 
att  han  ville  arbeta  efter  beräkning,  men  blifvit  nekad  detta.  Societeten 
fann  skäligt  »icke  allenast  förlänga  R:s  profår  till  nästkommande  påsk- 
messa,  under  hvilken  tid  det  må  vara  Carlbohm  obetaget,  att  R.  i  arbete 
hos  sig  qvarhålla,  eller  honom  frigifva  att  å  annat  tryckeri  arbete  söka, 


637 


B0KTRYCKERI-80C1ETETEN :    TVISTEFRÅGORS    AFGÖRANDE. 


utan  ock  att  R.  gjort  sig  förtjent  af  en  sträng  ytterligare  varning,  att 
under  den  nu  förlängda  proftiden  förbättra  sitt  felaktiga  uppförande; 
hvadan  det  ock  efter  denna  proftids  förlopp  beror  på  det  bevis  han  af 
sin  patron  kan  erhålla,  och  societetens  vidare  pröfning,  huruvida  han  då 
med  gesällbref  må  förses». 

Åfven  från  landsorten  hänvisades  tvistiga  frågor  till  societetens  af- 
görande.  Så  företog  societeten  den  24  sept.  1832  till  pröfning  en  från 
kämnersrätten  i  Kalmar  remitterad  tvist  mellan  boktryckaren  Berg  och 
en  af  dess  arbetare,  profgesällen  Fr.  Abrahamsson.  Hvad  först  vidkom 
Ars  påstående,  att  erhålla  veckolön  för  längre  tid  än  B.  vill  honom  be- 
räkna, så  fann  societeten,  att  då  inskrifningsbetyget  uttryckligen  bestämde 
i  detta  afseende,  A:s  påstående  i  detta  fall  ej  förtjenade  afseende.  Men 
som  B.  underlåtit  att  vid  lärotidens  utgång  hos  societeten  anmäla  A.  till 
utskrifning  och  A.  icke  genom  B:s  försumlighet  kunde  förlora  sin  rätt  att 
beräkna  denna  tid  till  sitt  profår,  så  fann  societeten  att  A.  från  och  med 
utlärlingsdagen  vore  berättigad  att  åtnjuta  profgesälls  lön,  hvilken  lön 
societeten,  enär  intet  skriftligt  aftal  derom  vore  gjordt  och  det  muntliga 
å  ömse  sidor  bestreds,  ansåg  böra  i  förhållande  till  hvad  en  gesäll  kan 
förtjena,  då  han  arbetar  efter  styckberäkning,  kunna  bestämmas  till  2  rdr 
bko  i  veckan.  I  afseende  på  tiden,  till  hvilken  en  sådan  beräkning  bör 
sträcka  sig,  så,  och  då  boktryckaren  Berg,  äfven  förutsatt,  att  de  emot 
A.  gjorda  tillvitelser  för  oordentlighet  och  försumlighet  vore  bestyrkta, 
underlåtit  att  enligt  reglementet  sådant  hos  societeten  anmäla,  och  socie- 
teten, hvilken  det  åligger  att  tillse,  det  i  öfverensstämmelse  med  regle- 
mentets derpå  syftande  stadganden,  inga  andra  än  skickliga  och  pålitliga 
ämnen,  som  i  arbete  och  lefverne  göra  konsten  tillbörlig  heder,  vid  den- 
samma utläras;  och  i  följd  deraf  har  sig  en  närmare  vård  om  inskrifne 
lärlingar  i  denna  §  uttryckligen  uppdragen,  derigenom  saknat  tillfälle  att 
sjelf  med  Abrahamsson  taga  den  åtgärd,  som  reglementet  föreskrifver,  så 
kunde  societeten,  som  först  genom  B:s  rättegång  erhållit  kunskap  om  detta 
förhållande,  icke  anse  A.  före  denna  tid  utur  läran  lösgifven,  och  följ- 
aktligen ej  heller  undgå  att  anse  A.  berättigad  att  intill  sagde  dag  den 
ifrågavarande  löneberäkningen  tillgodonjuta,  i  följd  hvaraf  för  den  tiden, 
utgörande  48  veckor,  efter  2  rdr  bko  för  vecka,  Ars  fordran  hos  B.,  efter 
.  afdrag  af  de  erhållna  56  rdr  14  sk.  bko,  blefve  39  rdr  34  sk.  s.  m. 

I  livad    dernäst  angick   de   af  partema  livar  mot   annan   gjorda   be- 

I  skyllningar,  A.    mot  B.   för  liden  misshandling  och  B.  mot  A.  för  visad 

i  försumlighet   och   oordentlighet,   så  ansåg  sig  societeten,   dä   de  af  inga 

bevis  eller  vittnen  å  någondera  sidan  funnes  bestyrkta,  dera  icke  kunna 
fösta  afseende,  lika  litet  som  på  de  invändningar  mot  sin  betalnings- 
skyldighet som  B.  ville  hemta  från  sina  föregifna  genom  Ars  försumlighet 
iråkade  förluster,  för  hvilka  tillfället  att  godtgöra  sig  ej  var  särdeles  väl 
valdt  i  det  ögonblick  då  han  fordrades  för  innestående  arbetslön,  enär  han, 
i  anseende  dertill,  att  den  fattige,  för  dagen  merendels  lefvande  gesällen, 
icke  plär  arbeta  på  årsräkning,  vid  den  vanliga  afräkningsdagen  i  hvarje 
vecka  bort  och  kunnat,  som  en  rättsinnig  patron,  låta  A.  både  mycket 
förr  känna  och  ersätta  de  ifråga  varande  förlusterna.  Dertill  kom  dess- 
utom, att  då  A.,  som  i  anseende  till  sin  mera  framskridna  ålder  bort 
inskrifvas  på  endast  fyra  år,   arbetat  som  lärling  hos  B.  i  nära  tre  år 


638 


BOKTRYCKBRl-SOCIKTETBN :    TVISTEFRÅGORS    AFGÖRANDE. 


derutöfver,  B.  derigenom  kunde  anses  vara  fullkoraligen  ersatt  för  de  dagar 
A.  kunde  under  profgesäll-året  försummat. 

Slutligen  ansåg  sig  societeten  ej  böra  lemna  oanmärkt,  dels  att  B. 
så  litet  känt  de  rättigheter  och  skyldigheter,  som  enligt  boktryckeri- 
reglementet tillhörde  honom,  dels  och  isynnerhet  att  han  vågat  pådikta 
detta  reglemente  flere  stadganden  och  föreskrifter,  som  der  alldeles  icke 
finnas,  och  detta  inför  en  domstol,  som  han  bort  förmoda  ega  tillgång 
till  denna  både  särskildt  tryckta  och  i  Modées  och  Flintbergs  lagsamlingar 
befintliga  författning;  ett  förfarande,  som,  ifall  det  skett  inför  societeten, 
societeten  ej  kunnat  undgå  att  anse  som  ett  missfirmande  och  att  med 
böter  belägga.     Besvärshänvisning  lemnades  till  Hofkanslersembetet. 

Abrahamsson  anmäldes  sedan,  den  16  mars  1833,  af  kanslirådet  Wall- 
mark  till  utskrifning  ur  läran  och  erhöll  då  äfven  konstförvandtsbref. 

Såsom  exempel  pä  de  frågor  som  hänskötos  till  societetens  afgörande 
vilja  vi  ytterligare  anföra  följande.  Den  25  febr.  1802  inlemnade  direktör 
Carlbohm  ett  memorial  med  klagomål  öfver  att  en  person  inkommit  på 
hans  tryckeri  och  genom  >buller  och  oljud  hindrat  de  derstädes  varande 
gesäller  i  deras  arbeten»,  samt  att  han  »på  ett  trotsande  sätt  anmodat 
direktören  att  anklaga  honom  hos  boktryckeriombudsmannen;  att  bok- 
tryckeri reglementet  vore  en  död  bokstaf;  och  ändt  ligen  att  han  tillsport 
direktören  om  dess  folk  vore  slafvar,  samt  att  despotismen  —  som  orden 
fallit  —  ej  kunde  förbjuda  honom  ingången  i  direktörens  tryckeri».  Socie- 
teten fann  dock  vid  rubriken  af  detta  mål  detsamma  förete  en  svårare 
beskaffenhet,  än  hvad  societetens  åtgärd  dervid  kunde  tillhöra,  och  fann 
nödigt  att  detsamma  till  vederbörlig  domstol  hänvisa. 

Den  19  mars  1803  anfördes  att  konstförvandten  Bladh  hade  hos 
societetens  ordförande  anmält  att  han  hos  sin  patron,  boktryckaren  J.  P. 
Lindh,  egde  en  fordran,  såsom  arbetslön,  och  derför  anhållit  det  hr  Lindh, 
som  skall  vägrat  att  fordran  utbetala,  måtte  inför  societeten  uppgifva 
sina  skäl;  men  Lindh  tillstädeskom  ej  vid  två  sammankomster,  hvarför 
boktryckeriombudsmannen  anhöll  att  Lindh  måtte  åläggas  att  vid  ansenligt 
vite  vid  nästa  sammankomst  ingå  i  svaromål.  Och  beslöts  att  Lindh 
skulle  kallas  vid  3  rdr  16  sk.  bko  vite.  Äfven  vid  nästa  sammankomst 
uteblef  Lindh,  och  ombudsmannen  yrkade  att  han  måtte  anses  förfallen 
till  att  betala  vitet,  men  societeten  ansåg  att  den  borde  härmed  upp- 
skjuta till  nästa  sammankomst,  då  det  må  vara  Lindh  öppet  att  bevisa 
sitt  anmälda  förfall.  Den  5  maj  inlemnade  Lindh  ett  skriftligt  svaromål, 
hvars  innehåll  bestreds  af  Bladh,  och  beslöt  societeten  att  några  af  socie- 
tetens ledamöter  borde  sammanträda  och  i  närvaro  af  Lindh  och  Bladh 
granska  deras  å  ömse  sidor  förda  räkningar  och  gjorda  påståenden  och 
derom  till  societeten  inkomma  med  berättelse.  Härtill  utsagos  hrr  Carl- 
bohm, Zetterberg  och  Delen. 

Den  9  april  förekom  målet  ånyo.  Hrr  Carlbohm  och  Zetterberg 
afgåfvo  skriftligen  sitt  anförande;  de  uppgåfvo  »hvad  1)  arbetslönen  angår, 
som  hr  Lindh  åt  Bladh  erbjudit,  att  den  dels  är  alldeles  lik  med  hvad 
de  andra  sättarne  i  hr  Lindbs  tryckeri  för  samma  arbeten  erhållit,  dels 
ock  att  den  icke  är  för  ringa,  emedan,  efter  den  betalningen,  Bladh 
kunnat  i  godt  mak,  utan  att  vara  mycket  flitig,  helt  säkert  förtjent  32 


639 


boktryckbri-societbten:  tvistefrågors  afqöbande. 


sk.  banko  hvarje  dag;  hvad  2)  rörer  den  så  kallade  hushyran  eller  sala- 
riuru,  så  är  utrönt,  att  hr  Lindh  härför  icke  erbjudit  Bladh  mindre  än 
de  öfriga  sina  gesäller,  och  hvilket  är  4  sk.  för  hvarje  förtjent  riksdaler: 
för  öfrigt  är  denna  slags  betalning,  som  patron  vanligtvis  efter  eget  behag 
sjelf  bestämmer,  icke  en  patrons  ovilkorliga  skyldighet,  hvilken  en  gesäll 
ej  har  laglig  rättighet  att  påstå,  sedan  han  undfått  sin  riktiga  arbetslön, 
om  icke  sådant,  genom  särskild  öfverenskommelse,  förut  är  vid  kondi- 
tionens antagande  faststäldt  mellan  patron  och  gesällen;  och  hvad  ändt- 
ligen  3)  angår  väntningen,  så  bör  väl  icke  Bladh  ega  rättighet  att  af  hr 
Lindh  fordra  betalning  för  20  dagars  väntning  på  arbete,  dels  emedan 
Bladh  icke  ledt  i  bevis,  det  Lindbs  föregifvande  att  Bladh  för  honom 
försummat  49  arbetsdagar,  är  ogrundadt,  dels  ock  emedan  hr  Lindh, 
som  således  väntat  29  dagar  mera  än  Bladh,  icke  af  Bladh  fordråt  derför 
någon  ersättning.  Till  följd  af  hvad  nu  här  förut  anfördt  blifvit,  kunna 
vi  för  våra  delar  icke  annat  tillstyrka,  än  att  hr  Lindbs  räkning  med 
Bladh,  såsom  grundad  både  på  billighet  och  äfven  lik  med  hvad  han 
vanligen  betalt  sina  öfriga  sätt  are,  måtte  till  alla  delar  fastställas,  men 
deremot  på  Bladhs  obilliga  räkning  icke  något  afseende  göras.  Till  hr 
kongl.  bibliotekariens  och  Boktryckeri-societetens  ompröfning  hemställa  vi 
slutligen,  om  icke  Bladh,  så  väl  för  samma  dess  obilliga  räkning  och  på- 
stående, som  ock  för  dess  mot  hr  Lindh,  som  sin  patron,  uppenbarligen 
visade  sturskhet  och  sidvördnad,  borde  blifva  förekall  ad  och  af  Boktryckeri- 
societeten  allvarligen  förehållen,  samt  åtvarnad  att  hädanefter  afstå  från 
dylikt  obilligt  och  oskickligt  bemötande,  men  tillika  deremot  förmanad 
att  genom  billighet  och  skicklighet  tillvinna  sig  sina  patroners  aktning, 
kärlek  och  förtroende». 

Notarien  Delen  afgaf  ett  särskildt  skriftligt  anförande,  deri  han, 
ehuru  han  icke  personligen  öfvervarit  sammankomsten  hos  hr  Lindh, 
efter  handlingarnes  genomseende  icke  kunnat  annat  än  finna  rättvist  och 
billigt  det  betänkande,  som  hrr  Carlbohm  och  Zetterberg  afgifvit,  men 
den  s.  k.  »väntningen»  ansåg  han  förtjena  närmare  undersökning.  Han 
anförde:  ». . .  Der  fordrar  Bladh  ersättning  af  hr  Lindh  för  20  dagar, 
då  han  icke  fått  arbeta  —  och  hr  Lindh  anför  49  dagar,  på  hvilka  Bladh 
icke  velat  arbeta;  hvem  har  rätt?  Är  det  möjligen  sant,  att  Bladh  kunnat 
så  slarfva  med  11  månaders  arbetstid,  att  han  deraf  förstört  nära  två  i 
lösdrifveri  och  lättja?  eller  är  det  sannare  att.  hr  Lindh,  sysselsatt  af 
så  mycket  arbete,  någon  gång  af  vederqvickelser  och  nöjen,  kunnat  så 
noga  följa  en  arbetare  på  spåren,  att  han  just  funnit  honom  precis  49 
dagar  hafva  försummat  sitt  arbete.  (Nb.  denna  uppgift  är  icke  gjord 
förr  än  i  slutet  af  skriftvexlingen,  och  ingen  anledning  är  att  hr  Lindh 
anmärkt  denna  Bladhs  ovårdsamhet  i  den  vanliga  kontraboken,  som  ge- 
säller pläga  föra  med  sina  patroner.)  Ännu  en  gång,  hvem  af  parterna 
har  rätt?  Tjenaren  —  oftast  skrämd  ifrån  att  söka  upprättelse  af  en 
obillig  husbonde  —  återfordrar  här  tio  förlorade  rdr,  dem  han  med  säker- 
het påräknat  —  hans  vederpart  deremot  påstår  sig  böra  ersättas  med 
24  rdr  24  sk.  för  underlätet  arbete,  men  genom  ädelmod  efterskänkes 
denna  fordran,  och  genom  samma  ädelmod  mister  Bladh  sin  fordran. 
Som  nu  båda  parterna  förmodligen  icke  vågat  inför  hr  ordföranden  och 
societeten  anföra  osanningar,  utan  tvärtom  tyckas  vara  färdiga  att  hvar- 


640 


BOKTRYCKERI -SOCIETETKN:    BOKKATALOG,    BOKHANDELN. 


dera  bevisa  sitt  påstående  med  vittnen,  anser  jag  för  min  del  angeläget 
att  denna  del  af  målet  blefve  närmare  utredd.  Derigenom  torde  kanske 
upplysas,  att  hvarken  husbondevåldet  eller  tjenares  sturskbet  äro  alldeles 
så  öfverdrifna  som  allmänna  ropet  säger  dem  vara.» 

Efter  åtskilliga  påståenden  å  ömse  sidor  af  gjordes  saken  så,  att  hr 
Lindh  åtog  sig  att  till  Bladb  utbetala  5  rdr,  bvarmed  denne  förklarade 
sig  nöjd,  och  erhöll  Bladh  föreställning  att  mot  sin  patron  iakttaga  sina 
skyldigheter,  hvarefter  han  fick  afträda. 

Den  29  febr.  1808  skref  Hofkanslersembetet  till  Boktryckeri-socie- 
teten:  »Som  Öfverståthållareembetet  mig  tillkännagifvit,  att  genom  den 
lätthet  obehöriga  personer  haft,  att  på  boktryckerierna  åtkomma  sådana 
betingningssedlar,  hvarmed  slagtareembetets  ledamöter,  för  uppköp  af 
slagtkreatur,  vanligen  förse  sina  till  landsorterna  och  i  staden  utskickade 
betjente,  ofta  händt,  att  okända  äfventyrare  kringstrukit  socknarne  i  egen- 
skap af  slagtaredrängar,  genom  falska  köp  bedragit  allmogen,  skadat  verk- 
liga köpares  förtroende  och  försatt  säljare  i  känbart  lidande;  alltså,  och  till 
förekommande  af  dylika  missbruk,  samt  i  enlighet  med  öfverståthållare- 
embetets  yttrade  ås  t  un  dan,  varda  härmedelst  samtlige  boktryckare  antydde, 
att  endast  på  slagtareåldermannens  skriftliga  reqvisition  utlemna  tryckta 
blanketter  till  de  brukliga  betingssedlarne ;  samt  tillika  förbudne,  att  sedan 
slagtareembetet  inköpt  den  nu  på  boktryckerierna  deraf  färdiga  upplaga, 
dylika  sedlar  trycka,  utan  på  slagtareåldermannens  för  embetets  räkning 
gjorda  begäran,  och  sådant  allt  vid  tjugufem  riksdalers  vite  för  den  som 
häremot  bryter.» 

Enligt  boktryckerireglementets  III  art.  1  §  ålåg  det  Boktryckeri- 
societeten  att  utgifva  en  katalog  öfver  allt  hvad  i  riket  från  trycket  utgick. 
En  sådan  trycktes  också  1753  och  1760,  men  sedan  hördes  icke  något 
vidare  af  förr  än  1802,  då  hofkansleren  påminde  societeten  om  före- 
skriftens fullgörande.  I  följd  häraf  infordrade  societeten  uppgifter  från 
samtlige  boktryckare  öfver  hvad  som  tryckts  och  utgaf  katalogen  åter 
1801—1805,  hvarefter  företaget  åter  hvilade  till  1826,  från  hvilket  år 
societeten  beslöt  att  en  ny  följd  skulle  utgifvas;  detta  gick  dock  icke  i 
verkställighet.  1828  började  emellertid  utgifvas  Svensk  Bibliographi, 
och  denna  öfvertogs  fr.  o.  m.  1829  af  Boktryckeri-societeten,  hvarefter 
utgifvandet  fortgick  till  n:r  9  1865,  hufvudsakligen  med  ledning  af  de  till 
Kongl.  Biblioteket  inlevererade  »arkiv-exemplar». 

Till  Boktryckeri-societeten  hörde  länge  äfven  bokhandlarna.  Vid  an- 
sökan att  få  öppna  boklåda  tillspordes  derför  också  societeten,  som  ofta 
måste  på  skilda  håll  söka  upplysningar  om  sökandens  person.  Å  en  sådan 
förfrågan  från  societetens  ordförande  svarade  boktryckaren  Joh.  Laur. 
Horrn  i  Vesterås  den  5  dec.  1772:  »Tackar  ödmjukast  för  högvälborne 
herr  baron  och  kanslirådets1  nådiga  skrifvelse  dat.  den  26  passato,  och 
fägnar  det  mig  högeligen  det  högvälb.  herr  baron  och  kanslirådet  behagat 
antaga  sig  praesidium   uti  Boktryckeri-societeten,  som  nu  en  tid  legat  i 


1  Christer  Horn  af  Åminne. 


Sv.  Boktr.-hist. 


641 


41 


boktryckebi-societetkn:  ordförande. 


lägervall,  hvarigenora  en  hoper  oredor  förelupit,  isynnerhet  vid  bokhandeln, 
till  societetens  förtryck  och  undergång,  hvilket  jag  dock  nu  hoppas  med 
Guds  hjelp  och  vår  nådige  konungs  höga  rättvisa  för  sina  trogne  och  för- 
tryckte undersåtare  blifver  vid  lägligt  tillfälle  i  nåder  afhulpet.  Emellertid 
fägnar  det  mig  hjertligen  att  Boktryckeri-societeten  får  nu  öfverlemna  sina 
angelägenheter  uti  högvälborne  herr  baron  och  kanslirådets  nådiga  omsorg. 

Angående  boktryckerigesällen  Jacob  Flijth,  som  står  uti  min  kondi- 
tion och  nu  söker  blifva  benådad  med  Kongl.  Maj:ts  nådiga  privilegium 
att  blifva  bokhandlare  i  Gefle,  vill  jag  hafva  den  äran  att  meddela  följande 
upplysningar  som  mig  veterliga  äro.  Han  är  en  snäll  sätt  are  vid  bok- 
tryckeri och  förstår  väl  sitt  arbete  när  han  vill,  men  derjemte  så  ganska 
ostadig  att  stå  vid  arbetet,  så  att  han  mången  vecka  näppeligen  förtjenar 
kostpenningarne.  Han  är  qvick  och  kan  temligen  bra  skrifva.  Är  nog 
fallen  för  sällskaper,  men  ändock  intet  liderlig.  Är  gift,  har  hustru  och 
barn,  men  ingen  hushållare  med  penningar,  hvarför  han  ständigt  är  i  brist 
derpå  och  satt  sig  i  gäld  hos  mig  medelst  förskotter.  Han  säger  sig  i 
sina  läroår  stått  3  år  uti  afiidne  herr  direktör  Merckells  boklåda,  hvad 
han  der  inhemtat  för  kunskap  i  bokhandeln  vet  jag  intet;  men  om  så  är, 
så  torde  han  vara  till  bokhandlare  så  skicklig  som  mången  annan  är 
denna  tiden.  Under  den  tiden  han  varit  hos  mig,  hafver  jag  intet  nyttjat 
honom  vid  någon  bokhandel,  emedan  bokhandeln  här  är  så  liten,  att  jag 
sjelf  ensamt  kan  den  väl  besörja. 

Jag  undrar  eljest  storligen,  att  en  vill  börja  bokhandel,  som  sjelf 
ej  hafver  något  kontanta  penningar  att  börja  med,  och  föga  kredit.    Vill  ' 

öfvergifva  det  han   verkligen   lärt  och  kan  förtjena  sig  födan  med;  men  ; 

i  dess  ställe  utvälja  en  oviss  och  äfventyrlig  handel,  som  bokhandeln  är.  j 

Det  är  väl  sant,  att  i  dessa  senare  åren  hafva  väl  några  obehöriga  per-  i 

söner  fått  bokhandlarerättigheter,  som  Dubois,  Holmen,  Askergren,  Schildt 
med  flere  i  Stockholm,  Sylvenius  i  Upsala  och  Ahlstedt  i  Linköping,  men  j 

de  hafva  dels  redan  [blifvit]  och  dels  torde  inom  kort  blifva  bankruttörer,  j 

sig  sjelfve  till  last,  allmänheten  till  tunga,  och  sina  borgenärer  till  största 
skada  och  förfång,  h varpå  jag  äfven  uti  min  lilla  rörelse  redan  nog  lidit. 

Min  oförgripeliga  tanke  är,  att  sådana  personer  blifva  dertill  antagna, 
som  vissa  år  tjent  på  bokhandel,  lika  med  annan  handel,  och  förestätt 
den  redeligen,  då  de  under  den  tiden  kunnat  förskaffa  sig  tillräcklig  insigt 
och  kredit,  samt  flere  års  innestående  löner  att  börja  med,  och  att  hvar 
och  en  föder  sig  med  det  han  lärt  och  förstår,  till  ordnings  bibehållande 
i  alla  rörelser. 

Utbeder  mig  ödmjukligen  få  blifva  innesluten  i  högvälborne  herr 
baron  och  kanslirådets  gunstiga  ynnest  och  bevågenhet;  hvaremot  har 
äran  städse  framhärda  med  all  vördnad  .  . .» 


Ordförande  i   Boktryckeri-societeten   skulle,  enligt  kongl.  brefvet  den  ' 

12   ang.    1752,   vara  en   af  Kanslikollegiets  ledamöter.     Den  första  ord-  j 

föranden  blef  kanslirådet  Fredrik  von  Stenhaoen,  som  härtill  utnämndes  ; 

den  21)  okt.  1752.    Sedan  synes  ordet  blifvit  fördt  af  det  kansliråd  som  j 
skötte  den  afdelning  h varunder  Boktryckeri-societeten  hörde,  såsom  Carl 

Arnell  (1754),  Christer  Horn  af  Åminne  (1772),  C.  R.  Wilde  (1789),  ! 
Jacob  von  Enoeström  (1791)  och  slutligen  Jacob  Forslund,  som  innehade 


642 


B0KTRYCKERI-80C1ETETBN:    ORDFÖRANDE. 


befattningen  till  Kanslikollegiets  upplösning  1802.  Från  societeten  ut- 
gående skrifvelser  undertecknades  dock  icke  af  ordföranden,  utan  af  tre 
ledamöter,  och  protokollsutdrag  endast  af  notarien.  Sedan  Hofkanslers- 
embetet  öfvertagit  Kanslikollegiets  befattning  med  uppsigten  öfver  bok- 
tryckerierna, erhöll 

Kongl.  bibliotekarien  Pehr  Malmström  (se  sid.  335)  den  18  febr. 
1802  hofkanslerens  konstitutorial  som  ordförande,  »med  mindre  afseende 
på  den  gemenskap  denna  befattning  kan  ega  med  de  bibliotekarien  vid 
kongl.  biblioteket  åliggande  göromål,  än  uppå  den  nit,  vaksamhet  och 
drift  jag  (Zibet)  af  nuvarande  bibliotekarien  förväntar.  .  .  .»  Malmström 
tillträdde  sin  befattning  den  25  febr.  1802,  dervid  han  höll  följande  tal: 
>Då  jag  nu  för  första  gången  har  den  äran,  att  ibland  Eder  intaga  denna 
plats,  är  det  för  min  tanke  ett  ganska  smickrande  föremål,  att  se  mig 
införlifvad  uti  ett  samfund  som  med  vetenskaperna,  hvilka  alltid  utgjort 
mitt  hufvudsakliga  och  käraste  yrke,  har  en  så  nära  gemenskap.  Ibland 
de  stora  och  för  menskligheten  vigtigaste  uppfinningar  eger  boktryckeri- 
konsten en  hög  och  utmärkt  rang;  och  det  är  åt  eder,  mine  herrar,  som 
en  vis  regering  uppdragit  det  angelägna  värf,  att  här  i  landet  idka  och 
värda  denna  ädla  konst.  Allt  ifrån  dess  första  upphof  hafva.dess  verk- 
ningar varit  vidsträckta  och  förvånande.  Likt  vindarne,  som  stundom 
kringsprida  rena  och  helsosamma,  stundom  pestaktiga  ångor,  har  denna 
ypperliga  konst  väl  merendels  gagnat,  men  äfven  någon  gång  funnits 
skadlig.  Att  hos  oss  bestämma  dess  verkan  beror,  mine  herrar,  uti  en 
märkelig  mån  af  eder  undersätliga  trohet  och  edert  medborgerliga  nit. 
En  betydlig  del  af  den  offentliga  undervisningen,  ett  kraftigt  medel  till 
nationens  upplysning  och  förbättring,  ligger  således,  mine  herrar,  uti  er 
hand.  Det  är  mig  en  stor  tillfredsställelse  att  få  deltaga  uti  edert  upp- 
lysta bemödande  för  ett  så  vigtigt  ändamål,  och  jag  känner  dervid  ganska 
lifligen  mitt  behof  af  allas  eder  ynnest  och  välvilja,  hvaruti  jag  äfven  på 
det  förbindligaste  utbeder  mig  att  städse  få  vara  innesluten.»  Detta  tal 
besvarades,  å  societeten s  vägnar,  af  fru  Fougt.  Malmström  fortfor  att 
vara  societetens  ordförande  till  1811,  då 

Expeditionssekreteraren  Anders  Carlsson  Kullberg  (född  den  3  aug. 
1771,   adlad    1818   med   namnet   af  Kullberg,   biskop   öfver  Kalmar  stift  i 

1830,  död  den  6  maj   1851)  dertill  utnämndes.     Han  förblef  ordförande  ! 

till  1826,  men  synes  pä  sista  tiden  icke  egnat  stor  omsorg  om  societeten, 
ty  den  11  nov.  sistn.  år  ingingo  societetens  ledamöter  till  hofkansleren 
med  en  skrifvelse,  så  lydande:  »Som  Boktryckeri-societeten  redan  länge 
saknat  den  äran  och  tillfredsställelsen  att  vid  sina  sammankomster  se 
sin  hittillsvarande  ordförande,  välborne  hr  statssekreteraren  och  riddaren 
af  Kullberg,  och  dä  till  societetens  notarie,  när  han  något  ärende  anmält,  i 

hr  statssekreteraren  och  riddaren  ett  par  gånger  yttrat,  att  hans  tid  icke 
tillåter  honom  att  i  egenskap  af  societetens  orförande  fortfara,  samt  att 
han  denna  befattning  sig  afsagt,  så  dristar  sig  Boktryckeri-societeten,  af 
denna  anledning,  att  allra  ödmjukast  af  höglon1,  kongl.  Hofkanslersembetet 
anhålla,  att  få  en  annan  ordförande  tillförordnad,  sä  framt  icke  höglon1. 
Hofkanslersembetet  skulle  tjenligt  finna,  att,  då  nu  mera  inga  andra  slags 
ämnen  än  boktrvckeriväsendet  rörande  oeconomica,  vid  societetens  samman- 
komster  kunna  till  öfverläggning  förekomma,  gunstigast  tillåta  societeten 


643 


BOKTRYCKERI  SOCIETETEN:    ORDFÖRANDE,    SEKRETERARE. 


att  bland  sina  ledamöter,  hvilka  om  dessa  ämnen  ega  praktisk  kännedom 
och  således  kunna  omfatta  dem  med  intresse,  någon  till  sin  ordförande 
utvälja,  och  att  sedan  pä  detta  val  allra  ödmjukast  till  erhållande  af 
sanktion  hos  högloti.  kongl.  Hofkanslersembetet  anmäla.» 

Detta  hade  till  följd  att  af  Kullberg  den  2  dec.  1826  till  hof- 
kansleren  inlemnade  sin  afskedsansökan,  affattad  i  följande  ordalag:  vJag 
anhåller  ödmjukligen  att  fä  nedlägga  den  femtonåriga,  fastän  de  senare 
åren  icke  synnerligen  besvärande  befattning,  jag  hittills  innehaft,  att  vara 
ordförande  uti  den  i  kalendern  upptagna  Boktryekeri-societeten,  och  har 
den  äran  med  fullkomlig  högaktning  vara  .  .  .»  Denna  ansökan  bifölls,  och 
Kanslirådet  Peter  Adam  Wallmark  (se  sid.  431)  förordnades  af 
hofkansleren  den  10  dec.  1826  att  vara  societetens  ordförande,  hvilken 
befattning  han  innehade  till   1816. 

Efter  honom  valde  Boktryekeri-societeten  till  sin  ordförande: 
Kongl.  boktryckaren  Carl  Norstedt  (se  sid.  395)  år  1846, 
Grosshandlaren  Lars  Johan  Hierta  (se  sid.  398)  är  1862, 
Kongl.  boktryckaren  Gistaf  Lairin  (se  sid.  396)  år  1872,  samt 
Boktryckaren  Iwar  ILeogström  (se  sid.  426)  är  1879,  och  han  har 
sedan  h varje  är  blifvit  omvald  och  innehar  ännu  (1884)  befattningen. 

Boktryckeri -societetens  sekreterare  (kallades  till  en  början  notarie) 
hafva  varit: 

Lars  Salvus,  1753,  1755,  1756  (se  sid.  236), 

Johan  Kexerits  1754, 

Peter  Momma  1756  (se  sid.  228), 

C.  G.  Sciiougii  1757—83, 

Frost  1783—84, 

Daniel  Arvid  Nordhäll  1785 — 93, 

Olof  F.  Hammar  1793—95, 

Ferdinand  Berndtson  1796 — 1802, 

P.  J.  Lindelöf  1803—06, 

Loren/o  Hammarsköld  1807 — 26,  titulerad  kongl.  bibliotekarie, 
förste  amanuens  vid  Kongl.   Biblioteket, 

Adolf  Ivar  Arwidsson  1827 — 42,  kongl.  bibliotekarie,  R.  N.  ()., 
utg.  af  Svensk  Bibliografi   1828-43, 

Ginnar  Olof  HyltÉn-Gavallits,  1843 — 57.  då  förste  amanuens  i 
Kongl.  Biblioteket,  sedan  förste  direktör  vid  Kongl.  Maj:ts  hofkapell  och 
spektakler,  chargé  d'affaires  i  Brasilien  och  generalkonsul  i  Rio  de  Janeiro, 
R.  N.  O.  ni.  in.  Han  nedlade  tjensteutöfningen  med  värmessan  1856, 
hvarefter  till  sekreterare  förordnades 

Harald  Ossian  Wieseloren,  1856,  dä  e.  o.  amanuens,  sedermera 
bibliotekarie  i  Kongl.  Biblioteket, 

Carl  Ferdinand  Lindström  1857 — 61,  förste  amanuens  i  Kongl. 
Biblioteket,  utg.  af  Svensk  Bibliografi   1844     61,  samt 

Anders  Johan  Brizelus,  fil.  d:r,  sekreterare  i  Medicinalstyrelsen, 
R.  N.  O.,  hvilken  sedan  1861  innehaft  sekreterareplatsen  i  societeten  och 
fortfar  dermed. 


644 


SVENSKT    OltT-    OCH    NAMNREGISTER. 


SVENSKT  ORT-  OCH  NAMNREGISTER. 


Sid. 

Abbor  T 260 

Abrahamsson  J 469 

Accidenstryckeriet452, 

500,  583 

—  Ackurat  458 

Acksell  JF 522 

Aftonbladstryckeriet ...  400 

Agardh  CA 489 

Ahlander  JA  574 

Ahlin  JO 577 

Ahlquist  P 522 

Ahlström  A  528 

—  C  T 426,  453 

Aktiebolagstryckeriet .   503 
Alexandersson  A  A 586 

Alingsås 584 

Almqvist  JA 528 

—  R  462 

Ameen  GF 502,  604 

Amiralit:stryckeriet  264,  501 
Andersson  A 501 

—  CA 548,  558 

—  CF 551,  580 

—  CJ 578 

—  FC 586 

—  J 457 

—  JP 551 

—  M 582 

—  MariaE 578 

—  NA  455 

—  O  548 

—  PE 561 

Angeldorff  C 540 

Arboga 660 

Arborelius  OU 531 

Arfwidsson  CF 484 

Arnell  C 642 

Arwidsson  AI 644 

Askersund 578 

Asklund  PH 533 

Asp  RTV 648,  549 

—  Z 198 

Associationsboktr 425 

Aurell  C  JG  501 

Axell  S 566 


Sid. 

Axmar  JA 531 

—  PO 273,  531 

Backman  C 482 

—  P — 

Bagge  FG..  501,  520,  640 

—  J 420,  462,  520 

—  PO 420,  453 

—  SV 530,  555 

Balduin  JE  175 

Bankens  tryckeri  420 

Barken  M 579 

Barkenias  JL 198 

Barthel88on  A 549 

Battram  H 406 

Beckman  C  V 573 

—  J 449 

—  KL 450 

Béen  C  B  552 

Behm  V 569 

Belfrage  JL  498,  517. 

630, 660, 567, 577, 578, 582 

Berckemeyer  B 551 

Berg  A  A  549 

—  CF..  383,  504,  522,  638 

—  CM 627,  566,  569 

—  DET 616 

—  PG 440 

Berger  PA 550 

Bergh  AF 464 

Bergin  JA 556,  568 

Berglund  AOO 461 

—  CF 417 

—  CO 467 

—  LU 579 

Bergman  AB 584 

—  C 541 

—  H  512 

—  JE  532 

—  JM — 

—  OF 492 

—  OS 571 

Bergroth  L 670 

Bergstedt  A 418 


Sid. 

Bergstrand  CE 582 

Bergström  CA  441 

—  CF 572 

—  JD 530 

Berlin  CE 534 

Berling  C  F_.  268,  276, 

487,  546 

—  CG 257 

—  E 459 

—  F  J 487,  586 

—  FT 499,  550 

Berndtson  F 644 

Bilang  r 248 

Billingsley  J 175,  198 

Billjer  AF 564 

Bjerre  P 572 

Bjurman  G  503 

Bjurström  AF 559 

Björck  AL 447 

—  JA 492 

Björkbom  TR  ...  463,  516 

Björkegren  G 252 

Björkman  A 227,  253 

—  J 457 

—  NJ  457,  487 

Björklund  CF 434 

—  CP 561 

Björling  F  441,  584 

—  OE 501 

Björn  DG 262,  467 

Blom  C  V 456 

—  Karolina  EE 458 

Blomberg  C  F  486,  525, 

556,  581,  584 

—  JE  569 

BlombergBson  CG 670 

Blomdahl  L    565 

Blomgren  J 554 

Blomqvist  FA 502 

—  FL 449 

—  G  517 

--  GV 425,  452 

—  JV 569 

Bloms  aktiebolag 471 

Blomstrand  FT 487 


645 


Blm 


i  JU  . 


i,  »70 


Bodell  J. 

Bogren  P  A 

H'>Imis:.i;.a  b.  ktt.-bu1.ti; 
Hol  .i^atrytkerkt 

BohUn   A        199, 

Bf-bm  O 

»..I.cniummn  C... 

Ii.  :■    let    HMH 

Boldt  J  V 

Bolin  CO    

Bollndet  BL 

Boman  På 661, 

B.-nulor  A   

—  D  K  . 

—  K .  . 

Borg  FT     

Borgholm 

Borgå 

Boris 

liotbvldl  J 

Brsbe  P*""  '".'.'.'.'.'.'.'.'.'.'. 

Bruek  J 

BifdWrg  UM 

Brloek  JOH   

Bioback  J  

Brockemua  Z 

Brodéo  CJ     

Brodin  P  A 

Btoocinan  CF. ...   252, 
MS, 

—  R  

Biol.ng  CA  

Bt08ln.ni  V  Z...Z'.'.'. 

Br<.vall  F, 

ltinielnia   A  J      

—  K 

—  KE 

Brygger  C 

BroiliTDi  Jnh:innaoo 
i'. i   -.1.    .'     JK. 
Borchardi  (10...  ITG, 

Burman   A 

Biilow  U     

Bystr-in  B      

—  V 

lUng  P    

llaätl.  CM      

B.iclslr..m   K 
Bu»ji«'-n  C        

.1  N' 

—  K» 

ButUeII  A     . 

('...:-   A  

Cailn.eijcr  HAJ 

Cnllmcr  CA 

Ctrlberg  C  F   .       ... 


Catlbohui  A 237, 

—  JA..  242,  379,  602, 
613,  614,  619,  621, 
624,    631,   G36,    637, 

CarlsHun  A 

—  AV 

—  CM 

—  GA 

CarUtrom  0,T    

Cederborg  J   

—  SU 

Ced-rborg  CA 

—  L  

Codarbotgh  F 

Cedergtcn  A 451, 

Cedergri-cn  FF 

(.'i-dewchluld  H  S 

Ceder»kog  UD 

Centralt  ryi.lcrlet    

Cb.erl.n  HJ 

Chr.-l..Tnio  G 

Cimbrishamn 

Col!io  J(l 49K, 

—  LA 

Crcuti  J 

Oinitctg  KO 

Croabolm  B  A 

Cronluud  CO    ...   216, 

40», 
Cronqvltt  C    .. 

—  J.. 

Cronsioe  S..  . 

Cronvill  I.p 

Carin   H   161, 

Clln  J  v   

Uabl  J 

I)j|  Ihi  i;  O  A 

-JA  

—  LO  49:!.  ffin, 

D«hWn  JA 

Iiaulgten  J  K 

Dn.hW.og  M  P  ...  440, 
Dahlström  JA..     481, 

Dunlmnn  J  Ef     

Dalman  V  KA  117, 
]).i»ud  J  »66,  b*7, 
Danidia  J     

Dccrenu  L      ...    

Ucjrich  t:  K      -1K4,  192, 
628,  636, 

—  JCJ 

de  LjtjJ  l-1'J 

Delen  C  245,  24",  i49, 

418.  Gli,  621, 

Dclpbln  KO 

De.  II.  »ex  Cll 

Deurell  AO  


De.all  P 

Drangel  £... 
Döbcln  J  J  v 


Ehewll  JO 
Kekhéll  CA 
l.  Itsti  totk  .   trjck«riet  410 


;-■■  :<- 


1M7 


J 2*0,  263 

JP 260,  45».  649 

Kdboln.   A  J  ...  677 

—  C  FC 562 

—  PJ 677,  563 

Kd.|ulst  E 461 


Kkblad  CO 661 

■  Ekblom  CJ 
1  Kkbom  E  J.  .. 
.  Kkbohrn  CM.. 


1  |  !■ "i ... .-—-.  '.i  2  i"  -i  i  '...!!■ 

2  i  Ekmark  CE 466 

3  I  tksjö   567 

7  !  »Sittrum   1  T 52S 

Kldr  J  P 


a  PO    .... 

.  Kimblad  P 

il.;.,      (c  Or.inberg 

I  Enarna  O  \7\   17' 

I  -  OO 101,   1 

!  Koboin  J 


:;-' 


i  C. 


Eskilstuna      . 
R«lof«  boktr.  bol; 
Kvaldt  JA 


:.:,i:  ,  Fabr-  J 117 

636     —  B 148 

j-12      Fngoniltum  J 6»! 

—  Mari» — 

niO  |  Fahlcrantt  CJ    4".6 

574      Fahlgren   C  A  512 

..IB      Fahlgren  Cl 518 

6U5      Kahlman  JA 4G6 


SVENSKT    ORT-    OCH    NAMNREGISTER. 


Falck  I 259 

—  N  — 

—  Sara  C 269,  490 

Falk  S 516 

Falkenberg 685 

Falköping 680 

Falun 273,  631 

Familj  journalens  boktr.  455 

Filipstad 674 

Finlands  tryckerier....  477 

Fischer  T   667 

—  V 487 

Fischerström 637 

Flodin  8 454 

Flodman  A 563 

Flodström  E 253 

—  I 583 

Floren  C  V.... 570 

—  JV 674 

—  M 550 

Flygare  PE 501 

Forsberg  AV 506 

—  O  G 525 

Forsete  462 

Forsgren  J  G 249,  418 

Forslund  J 643 

Forssell  A  512 

— -  CA  527 

—  CD  512 

—  CG  548 

—  CJ 496,  580 

—  Emerence 580 

—  H  456 

—  JF  580 

Fougt  Elsa..  243,  400,  623 

—  H 239,  401,  612 

Fransson  N ...  540 

Frenckell  J  C  i ..  254,  274 

II 254,  471 

Frost  644 

Frumerie  J 553 

—  IA 654 

—  NA — 

Furuträd  FV 539 

Fåhrseus  G 542 

Fäderneslandets  tr. 451 

Fältboktryckeriet 411 

Föreningens  boktr.  500,  565 

Förlagsaktiebolaget 548 

Förpostens  tryckeri  486,487 


Gadde  Elisabeth 175 

Gadelius  A 397,  418 

Gefle  272,  524 

Genath  J  J  176 

Generalstabens    Ii  to  gr. 

anstalt 456 

Gercken  H 227 

Gernandt  CE 465,  538 

Gestriklands  bolag  ....  528 


Gethe  C 623 

Gezelius  J...  206,  207,  264 

Ghotan  B 143 

Giilberg  GM 480 

—  L 665 

Gjörwell  C  C 244 

Goldenau  N 177,  223 

Gothus  LP 197 

Graf  JE 564 

Grahn  O  385,  406 

Granberg  JA 484 

—  PA 424,  612 

Grsesler  A 228 

Grefing  LL  236 

Grefwe  AN 182,  209 

—  T 211 

Grenna 681 

Gripenstedt 274 

Gris  P 148 

Groth  A 678 

—  PH 467,  468 

Guhlin  N 505 

Gullbransson  L 568 

Gumselius  A 517 

Gummesson  F 471 

Gumpert  NJ 486,  487 

Gustafsson  KG 619 

Gusum 575 

Gutterwitz  A 153 

Giinther  C 199,  202 

Göteborg.  ...  209,  255,  477 

Götrek  P 436 

Haberegger  A....   215,  257 

—  V 212,  214 

Haeggström  1 426,  644 

—  Z...  425,  603,  604,  612 

Hagberg  8  B 666 

Hageman  J 255 

—  Z 211,  265 

Hagen  B  ....   197,  213,  251 

Hagman  C  V 454 

Hagström  Erique 664 

—  JF  451 

Haij  C 566 

Hall  H 494,  575 

—  J  &  C:o 480 

Halls  boktr.-bolag  440, 

496,  575 
Hallberg  A  436 

—  G  452 

Hallen  CA 501 

—  FG — 

Hallin-  C  C 553 

—  Fredrika  G 565 

Hallgren  AM 655 

Halmstad 277,  535 

Hamberg  J  570 

Hammar  OF 644 

Hammaren  E 585 


Hammarin  J  P  246,  270,  338 
Hammarsköld  L  432, 6 1 1 ,  644 

Hanselli  P 462 

Hansson  HA 669 

—  P 205 

Hantach  G..   173,  211,  213 

Haparanda 685 

Happenius  JL 264 

Härberg 238 

Hartman  FA 547 

—  GI 476 

Hasselgren  BF 655 

Hasselberg  P 238 

Hasselquist  CJ 523 

Hasselroth  C 270 

—  E — 

Hecht  H 249 

Hedemora 588 

Hedén  J 572 

Hedengran  A 664 

Hedenius  P 496 

Hedenstjerna  A 506 

Hedlund  SA 483,  486 

Hedmanska  tryckeriet.  432 

Hedvall  GF 626 

Heidenberg  P  G..  541,  646 

Helin  V  579 

Hellberg  F 619 

—  JC 446,  449 

Hellborg  CA 548,  572 

Hellman  AF 618 

—  CG 587 

Hellsten  A 451 

—  AG 439 

Hellstenius  J 456 

Hellström  8 569 

Helsing  A  0 157,  177 

—  O  255 

—  OO 167,  162,  196 

Helsingborg 551 

Hemlin  CG  678 

Hernösand 277,  534 

Herslow  CCP 548 

Hessle  BL 471 

Hessling  O..  255 

Hillman  A 571 

Hierta  G 438 

—  LJ 398,  603,  644 

Hjelmerus  L 248,  420 

HJ0 673 

Hjertberg  FJ....  503,  585 

Hjertman  CG 539 

Hjort  JF  562 

Hochstraten  J  211 

Hofverberg  JP 562 

Hogner  PG 439 

Hollner  AE 566 

Holm  A 223,  226 

—  CG 434,  631,  537 

—  GBA 397 

—  JV  455,  533 


647 


SVENSKT    ORT-    OCH    NAMNREGISTER. 


Holm  KA 496 

Holmberg  A 419 

—  D  ..  490,  530,  562,  683 

—  JC 244,  245,  409 

—  P 564 

Holmbäck  J 670 

Holmerus  AE  239,  242,  420 

—  M  232,  234 

Holmstén  JE 533 

Horn  C  af  Åminne  ...  642 

Horrn  JL  i  227 

H 251,  463,  641 

III....   260,  268,  506 

Hudiksvall 569 

Hnldberg  GA 669 

—  HF 453 

—  &  C:o — 

—  PA..  425,  453,  632, 

569,  604 

Hultgren  O 562 

Hultman  AP 450 

—  J  267,  535 

—  P 220,  259 

Humble  CJ 516,  563 

Hylten-Cavallius..  603,  644 
Hägerstrand  C  O  V  ....  516 

Häggström  J 433 

Hällgren  A  A 671 

Högborg  J 463 

Hökerberg  A 442 

Höijer  E 610 

Höjer  J 249 

—  LM  249 

Hörberg  J  434 

Hörneli  AR 567 

Hörlin  B 681 

Ihre  LP  542 

Imnelius  J 432,  611 

Isaacson  L 540 

Isaksson  J 568 

—  NP  ...  579 

Jahn  JJ 569 

Jansson  J  G 455 

—  P  G 566 

Jansonius  J 165,   183 

Jernberg  JE 573 

Jeansson  P 538 

Jeurling  A 546 

—  O — 

Johansson  A  246,  500,  580 

—  CA 561 

—  CE 452 

—  CG 667 

—  E 500,  538 

—  EG 551 

—  G 500,  550,  571 

—  J 583 


Johansson  JA 534 

—  L 486 

—  8 500 

Johns  T 453,  499 

Johnsson  A 565 

—  Elise  ... 565 

—  J i 487 

Johnzon  J  495 

Jonsson  J 548 

Josefsson  J 581 

Joseph  L 440 

Jnngbeck  H 547 

Jurlander  CO 677 

Jönköping....  220,  259,  490 

JönHon  J 471,  600 

Jon 880 n  CH 584 

—  N 552,  581 

—  P 548 

Kallenberg  EC 547 

Kallmeyer  JE 256 

Kalmar 198,  271,  520 

Kankcl  J 215 

Karlshamn 550 

Karlskrona 264,  &01 

Karlstad 267,  506 

KarströmPV 549 

Kempe  D 202 

—  E 203 

Kexerus  J 644 

Keyser  H  1 163 

II 167,  193 

ill 195,  223 

Kiellbeck  P 251 

Kiellberg  E 246 

Kiesewetter 237 

Kindal  M 487 

Kindvall  CA 568 

—  KJ 486 

Kindlundh  CF 470 

Kindmark  P 273,  528 

Kirstenius  P  182 

Kjellberg  A 260,  452 

—  I  471 

—  PC 455 

Kjellin  C 512 

Kjällqvist  JP  503 

Kjölin  0 541,  542 

Kjöllerström  SM 556 

Klercker  G  C  af  535, 579, 585 

Kleverström  OF  552 

Klinck  Christina 158 

Klingvall  JG 542 

Koch  C  O 471 

—  E 227 

Kongsbacka 586 

Konradsbergs    tryckeri  458 

Kraft  P 463 

Krahn  D 251 

Kristianstad 277,  538 


Kristinehamn 574 

Krook  A 486 

Kullberg  AC....« 643 

—  C  V 559 

—  SP 673 

Kumblin  L 245 

Kumblinska   tryckeriet  407 
Kuylenstierna  OF  546,  566 

Kåhre  E 454,  500 

Kämpe  D....   176,  214,  220 

—  J 253 

Källström  VE....  419,  439 

Köping 678 

Lagberg  J  O 550 

Lagerblad  EO 551 

Laholm 586 

Landin  A  570 

—  AP   462,  526,  565, 

569,  570,  604 

—  KO 570 

Landskrona 562 

Lang  H 539 

Lange  J  G  238, 243, 256, 394 
Larsson  Edla 455 

—  J 540 

—  <fc  Johansson 452 

—  LA 584 

—  LD 452,  456 

—  L  V 558 

—  P 661,  563 

Laurelius  A 261 

—  M  175,  223 

Laurentsson  A 151 

Laurin  A 396 

—  C — 

—  GL 396,  644 

Lauringer  E 196 

Lefevre  F  V 548,  580 

Leffler  CA 450,  459 

—  SP  459,  460 

Lemke  E 458,  577 

Lenngren  L  237 

Lennström  JJ 542 

Leverentz  AF 480 

—  CA 573 

—  FJ 263,  495,  549 

Lidback  PGA  511 

Lidberg  K 485,  555 

Liedberg  KJF 571 

Lidman  A 583 

Lidköping 567 

Lindahl  CF 451 

Lindh  J 269 

—  J  P   247,   269,  394,  632 

—  NM 269,  513 

—  PM 516 

Lindberg  O 408 

Lindbom  JA 545 

Lindeblad  J  252,  261 


648 


SVENSKT    OUT-    OCH    NAMNREGISTER. 


Lindeblad  L 271 

Lindelöf  P  J 644 

Linder  C  JV 568,  664 

—  M 580 

Lindesberg 585 

Lindgren  A  M  484,  554,  655 

—  C 565 

—  E.. 582 

—  EG  484 

—  JA  457,  636 

—  L 551 

Lindgren  C 565,  582 

—  GA 561,  578,  582 

Lindholm  AJ....   527,  571 

Lindman  A 448 

Lindqvist  JA     584 

—  L  J 458 

Lindroth  C  441 

—  E 566 

—  EG — 

Lindskog  CJ 483,  485 

Lindström  CF 644 

—  KA 454 

Linge  SA 585 

Linköping...  201,  252,  467 

Linn  JO 625 

Ljungda'  1  CO 449 

Ljunggren  A...  540 

—  GE 425,  449 

Ljungström  E 505 

Londicer  CA  631 

—  G  V 252,  273,  530 

Lublin  DM 440 

Luleå 579 

Lund  D 457 

—  F 455 

Lund 213,  257,  487 

Lundberg  A  518,  585 

—  A  G  467 

—  CE  V 486 

—  E 512 

—  J 512,  523 

—  JE  486 

—  JV448,453,533,583,586 

—  MG 417,  435 

—  NP 489 

—  PMF....  500,  518,  566 
Lundbergska  tr...  489,  512 
Lundblad  AP  530 

—  CE 460 

—  J  258,  488 

Lundblom  NG 562 

Lundeberg  G  J  626 

Lundeqvist  NV 437 

Lundin  JA 577 

—  G 494,  564 

Lundgren  A 566,  585 

—  CJ  493,  494 

—  S 548 

Lundqvist  F  V  533 

Lundstén  L 420 


Lundström  JE 498 

—  JP  491 

—  NE 492,  553 

—  S 546 

Lybeck  G  562,  673 

Låstbom  AT 460 

Länsboktryckeriet 503 

Länstidningens  tryckeri  517 

Löf  EG  525 

Lönbohm  L 211 

Lönnberg  J  V 441 

Lönnegren  JP  453, 489,  505 

Lötström  J 263,  408 

Löwegren  CE 479 

—  G 432,  478 

Löwing  O 457 

Maij  CF 469 

Malmgren  CG 555 

—  T — 

Malmström  P 335,  643 

Malmö 211,  275,  546 

Marcus  I....  440,  450,  604 

—  M 441 

—  N  440 

Mariefred 549 

Mariestad 276,  549 

Marquard  CF   ...  248,  417 

—  JP   259,   380,   417,  490 

Marstrand 584 

Martinell  CA 436 

Matthi»  JG 223,  226 

Mattsson  E  157,   178 

Medelpads  tryckeribol.  566 

Medelplaan  DJ 222 

Medelplan  AJ 245 

Medin  JO  457 

Merckell  J 236,  253 

—  J  C    236,   255,  259,  266 

—  HC 226,  263,  254 

Meurer  1 158 

Meurling  JMB 562 

Meyer  JF 452 

Meyer  &  Köster  487 

Michelsen  JD  584 

—  W — 

Momma  V 235 

—  P...  225,  228,  251, 

270,  420,  644 
Moqvist  A  A 454 

—  L — 

Motala 586 

Munck  af  Rosenschöld 

NR  451,  490 

Munktell  JT 531 

—  d.y 668 

Munter  F  J 506 

Munthe  A 581 

Muller  CH 400 

—  IDA 681 


Mällborn  F 457 

Möller  AF 686 

—  CE 573 

—  Catharina  E 261 

—  CG 452 

—  H  539 

—  HA  260 

—  V  549 

Möllersvärd  K  JM  462, 

540,  674 


Nelin  I  555 

Nestius  FB 398,  612 

Nilsson  A 667 

—  CJ  569 

—  D  F 456 

—  GA  548 

—  N  578 

—  P 463,  602 

Nisbeth  H  441 

Nora 582 

Norberg  S 257,  477 

Norddahl 612 

Nordenståhl  K 463 

Nordgren  JR 440 

Nordholm  E 507 

Nordhäll  DA  644 

Nordin  C  G 277,  634 

—  JG 425 

Nordlander  C 536 

Nordström  AJ  ...  242, 

244,  339,  406 

—  HA  248,  414,  420.  612 

—  HG  417 

—  JH  &  Son  492 

Norén  A 558 

—  J 567 

Norman  AL 441,  576 

—  GV  639 

—  P 529 

—  P  E  441,  612,  560, 

663,  565,  571,  575 
Norra  Kalmar  läns  tid- 
nings tryckeri 562 

—  Skånes  tr 581 

Norrby  K  545 

—  T — 

Norrköping..  220,  263,  496 

Norrtelje 565 

Norstedt  A 395 

—  C...  895,  603,  620,  644 

—  FC 269 

—  GE 396 

—  PA 395 

Norström  OH  574 

Nummerlotteriets  tryc- 
keri   245,  420,  422 

Nya  boktryckeriet  440, 

458,  582 

—  boktryckeribolaget.  440 


649 


SVENSKT    ORT-    OCH    NAMNREGISTER. 


Nya  Dagligt  Allehandas 

tryckeri 454 

—  Skånes  tryckeri  ....  548 
Nyberg  C  431 

—  J 540 

—  JO 535,  565,  566 

—  JP  568 

Nygren  VR 571,  579 

Nyholm  CF  455,  456 

Nyköping...  209,  269,  517 

Nyman  CA  420,  451 

—  P  A 451 

Nyström  A 457 

—  P  J  228 

Odelberg  CO 464 

Odell  J  ...  485 

Olaus  Ulrici  ....  211 

Ohlsson  H  490 

—  8 530 

Ollen  P 458 

Olivecrona  RO 503 

Olsén  8  A 573 

Olsson  A 549 

—  E 458 

—  J  &  A 486 

—  PO 573 

Ordensboktryckeriet  244, 404 

Ortman  EA 427,  611 

Oskarshamn 579 

Oudar  JG  460 

Paban  AT 577 

Palmwr  HB 470 

Palmblad  NP 540 

—  VF 458 

Palmgren  C  F 500 

Palmqvist  P 419 

Pauli  J  183 

Paulinus  L 182 

Paulssen  F  F  228,  255,  264 

Paulsson  G ...  581 

—  P 581,  586 

Pederson  C  151 

Petersen  C 485 

Peterson  G    577 

—  J  575 

—  P  A 572 

Petersson  A  524,  668 

—  FO  582,  585,  586 

—  GH  524 

Pettersson  CA 568 

—  CH ...  578 

—  C  J 500,  530 

—  G 567 

—  GR 559 

—  Hanna 568 

—  JP  496 

—  K  — 


Pettersson  K  A 

—  M 

—  PG 

—  V  

Petré  A 

—  AD 


496 

271 

576 

457 

469 

467,  468 

Petrus  Johannis 183 

Petzold  CA 559 

—  JF  — 

Pfaler  JAv 436 

Pfeiffer  J 243,  404 

Philipson  LM  248 

Pihl  CA  433 

Pilecan  PH 252 

Piteå 571 

Positivistiska  missions- 
tryckeriet  457 

Post-  och  Inrikes  Tid- 
ningars tryckeri 446 

Programbladets  tryckeri  456 

Prytz  M 483 

PsilanderNF 438 

P&hlsson  BO 425 


Qvist  J 


528 


Baam  AF 263,  496 

Rahm  J 211 

Ramsay  Ebba  G 495 

Ramström  AF 512 

—  CO 459 

Rappe  AFZ 488 

Rask  8 382,  503 

Ras  ni  nas  en  J  S 562 

Ravius  C 182 

Regnstrand  OU 558 

Reinius  C  V 580 

Reusncr  C  159 

Reuterdahl  F 549 

Rhotovius  J  198 

Richolff  G 148,  161 

Riddcrstad  CF...  470,  565 
Riksgäldskontorets  tryc- 
keri   246,  420, 

Riis  A 451, 

—  J 

Ringström  C  V  O   564, 

Robsahm  C  II 

Romare  652 

Rosdahl  A 575 

Roselli  CR..  433,  531,  632 
Rosander  C.  419,  425,  558 

Roscnströin  CH 456 

Rossander  PF 583 

Rudbeck  J 195 

—  O  189 

Rumstcdt  JFS 424 

—  OS 458 

—  8  246,  420,  423 


422 
452 
451 
582 
247 


|  Runström  ER 582 

Rydeberg  G 606 

Rydin  A 554 

—  CG  — 

Rönberg  J 198,  251 

Röpke  C  J 225,  236 


Sahlin  HA  571,  572 

—  M 540 

—  R  566 

Sala 582 

Sallmén  GA 456 

Salomonsson  HA 585 

Salvius  L 236,  644 

Sandberg  A 584 

—  SM 563 

Sandvall  J 483,  498 

Schaefer  JH 272 

Scheutz  E. ...  430 

—  G 429,  463 

Schiöströin  C 405,  610 

Schmidt  C  C  539 

—  CD   268 

—  CG  582 

—  E 653 

—  FL 533 

—  N 498,  504,  554 

Schneider  B  G 227 

—  CA 540 

Schneidler  J  227 

Schonberg  F 252 

Schough  CG 644 

Schroderus  E 164,  209 

Schröder  J 214 

Schultz  J  V 459 

Schultze  CJ 449 

Schumburg  A 455 

—  R 463 

Schweder  OD 432 

Schöning  G  ., 571 

Sebell  FV 459 

Sedergren  8 540 

Segerdahl  F 546 

Segerstedt  AJ...  251,  465 

Segerstéen  A  G  684 

SelowPv 162,  203 

Sercnius  J 269 

Serrander  O 527 

Sewerin  COF 580 

Siegbahn  PM 573 

Sigtuna 586 

Silfverstolpe  G  A    248, 

250,  407 

Silvander  AL 580 

Sjöberg  CF ...  562 

—  ED 449 

—  F 451 

Sjögren  GA 571 

—  J 265 

Sjöling  C  V 676 


C60 


SVENSKT    ORT-    OCH    NAMNKEG1STKB. 


Sjöqvist  J  V 464  | 

Sjöstedt  G 573 

Skara 260,  495 

Skellefteå. 572 

Skeninge 583 

Skough  C  F  502 

Skånska  Aftonbladets  tr.  549 

Sktffde 577 

Smedberg  J  A 433 

Smitt  I 256 

—  MP 257 

Smålandspostens  tr.  ...  506 

Snell  J 143.  145 

Sobm  P 410,  620 

Sommarin  AJ 493 

Spaldencrcutz  AJ 575 

Sparre  PA  453 

Sporsén  O  505 

Spångberg  ES 458 

Stakberg  E 257 

Starbäck  A 500 

—  G  — 

Statstidningens  tryckeri  442 

Steffenburg  A 533 

Stenbeck  A 502 

—  H  505 

—  JM 454,  550 

—  O  AA 583 

Stenhagen  Fv 642 

Stcnhammar  JA 458 

Stenholm  CA 486 

Stenmansson 265 

Stenström  JA 549 

Stjerngranat  AV  567 

Stockholm  143,150,223,394 

Stockholms  Dagblads  tr.  428 
Stolpe  C  228,  237,  242,  246 

Strandberg  C  AV 447 

Strandeli  P 264 

Strehlenert  AV 493 

Strengnäs...  197,  251,  465 

Strinnholm  A  M..  425,  426 

Struve  JH 565 

Ströhm  SGM  523 

Strömberg  CA  630 

—  CG 469 

—  PA 469,  558 

Strömstad 684 

Strömsten  LM 581 

Sturzen-Becker  O  P  552,  565 

Ståhl  CJ 586 

Stål  SV 452 

Sundberg  C  <fc  C:o 634 

—  PO 586 

Sundborg  JV 449 

Sundelius  MG 571 

Sundler  AV 577 

—  F 553 

Sundqvist  CG  ...  381, 

524,  525 

—  EP 272,  524 


Sundqvist  P 524 

Sundsvall 665 

Sundvallsson  JO 462 

Svanberg  OR 516 

Svanborg  J ..  489 

Svanbäck  OL  457 

Svanholm  Anna  K 273 

—  8 — 

Svedbom  J  534 

Svedborg  J 530 

Svederus  M 260 

Svensson  A  A 456 

—  Emma  455 

—  J 568 

—  JA 638 

—  J  V 452,  455 

—  PM  585 

Sviuhufvud  CF..  265, 

271,  501,  620 

Sydow  HAT  v 588 

Sylvenius  A  J  ....  247, 

248,  250,  417,  421,  620 

Syngman   M    175,  222,  260 

Säfberg  JF 561,  579 

Söderberg  J 512 

Södergren  CG 505 

Södernamn 570 

Söderköping 149,  575 

Söderquist  EM 660 

—  Louise 454,  560 

Söderström  A 575 

—  CJ 637 

—  HT  586 

—  J  537,  550 

Södertelje 583 

Sölvesborg 573 

Tengberg  JM 567 

Tengzelius  NF...  471,  575 

Tersmeden  K  563 

Thamsten  JP 556 

Theoreil  JP 406 

Thetzell  A 266 

—  Christina  C...  267,  503 
Thimgren  C  M  ...  434,  450 

—  JE 462,  495 

Thomson  NH  ....  438,  546 

Thorén  G 575 

Thorin  CM 495 

Thornberg  FO 552 

Thunström  AJ 456 

Thörnell  J 548 

Tieden  JC  177 

Tidemanni  T 152 

Tidning  för  Allas  tr...  457 

Tingström  C  V  441 

Tollstorp  J  P  449,  469,  556 
Torbjörnsson  L...  436,  481 

Tordsonska  boktr 437 

Torell  J  551 


Torssell  D 464,  604 

—  G  462 

Torstani  A. 153 

Torstensson  A 153 

Tranefelt  A  264 

Trelleborg 584 

Tryckeribolagets  tr.  ...  471 

Trysén  A 579 

Tunell  A 525 

Typografiska  Förenrstr.  425 

Törn  G 264 

Törnblom  CGA 686 

Törneqvist  EOC  463 

—  F 498 

—  J — 

—  JFC 497 

—  M 669 


Uddenberg  G 486 

Uddevalla 555 

Uggla  C  V  612 

Ulricehamn 556 

Ulrich  FD .; 263 

—  J 600 

Ulrici  0 149,  211 

Ulricksen  0 211 

Umeå  566 

Unge  C  E  ...  453,  525,  627 

—  L 256 

Upsala    148,   177,  249,  468 

Urban  G 251 


Vadstena.. 148,  556 

Wahlberg  E 576 

Wahlström  CM 551 

-JO  460,  464,  561 

—  L 257,  477 

—  S 478 

Wald  PE...   182,   196,  203 
Wall  D  263 

—  DJ 259 

—  JL 206 

—  LH 167,  176 

—  R 430,  572 

Wallberg  M  V....  471,  500 
Walldén  A 427 

—  AR — 

—  JA 427,  428 

—  V  428 

Wallencrona  G...   610,  604 
Wallin  AJ 437 

—  F  471 

—  FA 457 

Wallius  LO 181 

Wallmark  PA  ...  332, 

430,  444,  011,  644 
Wankijf  N 174 

Varberg 668 

Warell  CJ 578 


051 


-4-  — 


6VENSKT    ORT-    OCH    NAMNRKGI8TEK. 


Warning  GD 268 

Vasa 273.  530 

Wedberg  J 563 

Venersborg 272,  528 

Wennberg  L    .  ...  242,  244 

Wennlundska  boktr 435 

Wennström  C  F 434 

Werlander  PL 522 

Werner  C  JH 565 

—  H  572 

—  J  H    175,  223,  224,  249 

Vesleyana 486 

Westberg  SJ 492 

Westenius  JH  548 

Westerberg  B 516 

—  L 136 

Westerdahl  G  T 503 

WeBtergren  Johanna  B  533 
Westerlund  A  ....  467,  565 

—  CP    467,  550 

Vestervik 5<>i 

Vesterås  ....  195,  251,  463 

Westin  O  523 

—  O  A 518,  523 

Westman  AT  ....  549,  583 

—  C 435 

Westrell  E 452 

Weström  A 477 

Vexiö 265,  503 

Viborg 221,  260 

Widén  O  V 563 

Widestedt  V  0 573 

Widman  B 251 

Wiemer  A 523 

Viereck  C  C 242 

Wieselgren  HO.. 644 

Wigander  JE 532 

Wikblad  E 268 

—  H  573 


Wikblad  O 249 

Wikbom  A 604 

Wiksell  J 462 

Wikström  L 449 

Wildc  CR 642 

—  J 227 

Vilhelms  Minnes  tr 495 

Vimmerby 568 

Wimmerkrantz  AF....  569 

Winge  P 271,  517 

—  PE 617,  518 

Winqvist  Brita  C  264 

—  J 

Winstrup 213 

Wintor  J  207,  254 

Wirström  L 573 

Visby 276,  540 

Visingsö 215 

Witt  C 602 

Witte  H 255 

Vogel  C  517 

Wong  A 558 

Vrigseen  A 266,  275 

Vult  von  Steyern  F....  456 
Wåhlin  AF 522,  526 

Ystad 559 

Zachrisson  J 586 

—  JA  

—  &  Kindvall  568 

Zander  J ...  522 

Zeippel  KSFv 458 

Zelander  S 266 

Zetterberg  A  246,  410, 

601,  619,  639 
Ziervogel  E 250 


Åberg  A ...   448 

—  C — 

fGH  425 

i  AbO 203,  253,   471 

!  Ågren  DG 572 

Åkerblom  JF 532 

I  Åkerlund  P 449 

Åkermark  P 48f» 

Åmål 571 

Åsenius  NM 570 


Öberg  E 504, 

--  J  487, 

—  L  

Öboin  A  G 137, 

Odman  G  

Öhinan  FA..  462,  550. 
Öhrling  JG  

Örebro 268, 

Österberg  HF    

—  J 

--  JO 53!», 

—  NE 

—  NP 

I  —  O 

■  Östergren  JL 

Österling  H 

Österlund  CA  

Östersund 

Östgren  K  

Östgöta  Kurirens  bok- 
tryckeri   

Ostgötens  tryckeri 

Östhammar 

Östlund  OE 499, 

--  <fc  Berling 419, 

453, 
Östrand  N  


5*3 
530 
424 
557 
527 
5x2 
53  1 
513 
5H2 
547 
55!» 
581 
5«2 

45*; 
553 
671 
561» 
5C.  1 


55H 
171 
5X6 
550 

499 
553 


652 


t 
I 


F 


1 


INNEHÅLL. 


INNEHALL. 


Allmän  öfversigt.  ct1 

Mel. 

Tiden  före  boktryckarekonsten 3. 

Boktryckarekonstens  uppfinning 8. 

Det  tekniska  vid  uppfinningen 17. 

Boktryckarekonstens  utveckling 26. 

Boktryckarekonstens  utbredning. 

Tyskland 32. 

Italien 57. 

Frankrike 70. 

Scbweiz 87. 

Nederländerna 91. 

Ungern 100. 

England — 

Spanien 112. 

Portugal 115. 

Danmark 117. 

Island  ocb  Grönland 124. 

Norge 126. 

Polen,  Litbauen  ocb  Galizien 128. 

Ryssland : 129. 

Turkiet 131. 

Grekland 132. 

Asien 133. 

Amerika  135. 

Afrika 139. 

Australien 140. 

Oceanien — 

Boktryckerierna  i  Sverige. 

Tiden  före  år  1700 143. 

Aren  1700  till  ocb  med  1799 223. 

Tryckfribetsstadgar  under  1600-  ocb  1700-talen  280. 

Åren  1800  till  ocb  med  1883. 

Tryckfrihetsförordningen  ocb  dess  bandbaf vande  330. 

Boktryckerierna  1800- -1883 393. 

Förteckning  å  boktryckerier  i  Sverige,  deras  personal,  materiel  ni.  ni.  1883  587. 


653 


§■!■•■ 


äp«.i"^  ■■c*r*.--*v-.*-*>,>i  _ 

J .'id»   .xi   i; —  •-r-*ii"»*- 
■' *v.:i "  i-r**r.4»:j»  '-••i  ä  ur'.   ".--»■    u-i   -- 

-V=C*  nr/>AJ*:  ■"  ... 

7  *•  f  -lrt\ 


t   i-ir 


m 

*•  — 


■■:a 


<?r>4 


3  2044  009  752  239 


'»1 

V,    J4 

w 

LVyyVy 

V 

Vi/*' 

wwS