Skip to main content

Full text of "Svensk boktryckeri-historia 1483-1883, med inledande allmän öfversigt"

See other formats


Google 



This is a digital copy of a bix>k ihal was preservcd for generations on library sIil-Ivl-s before il was carefully scanncd by Google as part of a projecl 

to make thc workl's books discovcrable onlinc. 

Il has survived long enough Tor ihe copyrighl lo expire and thc book to enter thc public domain. A publie domain book is one thai was never subjecl 

lo copyrighl or whose legal copyrighl lerm has expired. Whelher a book is in ihe publie domain may vary eounlry lo eounlry. Publie domain books 

are our galeways lo ihe pasl. represenling a weallh of hislory. eullure and knowledge ihafs ollen dillieull lo diseover. 

Marks, notations and other marginalia present in ihe original volume will appcar in this lile - a reminder of this book's long journey from thc 

publisher lo a library and linally lo you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner wilh libraries lo digili/e publie domain materials and make ihem widely aeeessible. Publie domain books belong to thc 
public and wc are merely iheir euslodians. Neverlheless. ihis work is expensive. so in order lo keep providing lliis resouree. we have laken steps lo 
prevent abuse by eommereial parlies. iiiclucliiig placmg leehnieal reslrielions on automated querying. 
We alsoasklhat you: 

+ Make non -eommereial u.se of the filé s We designed Google Book Search for use by individuals. and we requesl ihat you usc thesc files for 
personal, non -eommereial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort lo Google's system: If you are eondueting researeh on machine 
translation. optieal eharaeler reeognilion or olher areas where aeeess to a large amount of texl is helpful. please eontael us. We encourage the 
use of public domain materials for lliese purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "walermark" you see on eaeh lile is essenlial for inlbrming people aboul this projeel and hclping them lind 
additional materials ihrough Google Book Seareh. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use. remember thai you are responsible for ensuring thai whai you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the publie domain for uscrs in thc Uniied Staics. thai thc work is also in ihc publie domain for users in other 

eounlries. Whelher a book is slill in copyrighl varies from eounlry lo eounlry. and we ean'l offer guidance on whelher any speeilie use of 
any speeilie bix>k is allowed. Please do nol assume ihal a b<x>k's appearanee in Google Book Search means it can be used in any manncr 
anywhere in the world. Copyrighl infrmgemenl liabilily can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google 's mission is lo organize the world's information and to make it universal ly aeeessible and useful. Google Book Seareh helps readers 
diseover ihe world's books wlule lielpmg anlliors and publishers reaeh new audienees. You ean seareli ihrough I lic I ull lexl of ihis book on I lic web 
al |_-.:. :.-.-:: / / bööki . qooqle . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som liar bevarats i generationer pa bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skärmade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga all upptäcka pa nätet. 

Den har överlevt, sa länge att upphovsrätten har utgått och boken liar blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit, allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som mänga gånger är svart att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 

långa färd från förlaget, till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer for användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete ined bibliotek och göra dem tillgängliga fen- 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men del här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahälla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder lör att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat, infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit, fram Google boksökning för att det, ska användas av enskilda personer, o di vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag rill Googles system. Om du forskar i maskinövorsättning. rext igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgäng till stora mängder text, ta da kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• fiibehalla uppliovsmärkol 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för at i informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material pa Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att. se till att det du gör är lagligt. Förutsätt, inte att. en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig at frän land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillatet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok gar att använda pa vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet, för upphovsräl.lsbrol.l. kan vara mycket högt,. 

Om Google boksökning 

Googles mal är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och förlän are och fö rläggare all na nya målgrupper. Du kan söka igenom all text. i den här boken pa webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 






rl 



,r 



SVBISK 



BOKTRYCKERI-HISTORIA 



1483—1883 



MED INLEDANDE 



tt tt 



ALLMAH" OFVERSIÖT. 



AF 



G. E. KLEMMING och J. G. NOBDIN. 




STOCKHOLM. 

P. A. NORSTEDT k SÖNERS FÖRLAG. 




/ éfé/d 




MAY 6 188+ — JJ ->k < j , I s -. •/. 

< 



Genom boktryckeriet hade nian ett nytt, förut okändt, medel 
att sätta i omlopp och utsprida satser och undersökningar. Det 
var omöjligt att längre spärra tanken inom ett särskildt skrå eller 
qvarhålla den lössläppta forskningen. Hon gick genom lyckta 
dörrar. Det hade växt vingar på den unga örnen, och han 
pröfvade dem alltjemt och steg mot solen. 

Esaias Tegnér i *Gutcnbergs Album* 1840. 



STOCKHOLM, 1883. 

KOMOL. BOKTRTOKBBIIT. P. A. XOR8TKDT It BÖXXR. 



II 



F, 



yra hundra år hafva förflutit sedan boktryckarekonstens fram- 
trädande i Sverige. Då man beslutat att högtidligen fira minnet 
af denna vigtiga tilldragelse, uppstod äfven önskan att gifva dels 
en kortfattad öfversigt af boktryckarekonstens utveckling i all- 
mänhet, dels en historik öfver våra egna boktryckerier. Denna 
önskan har kiinnat förverkligas derigenom, att aktiebolaget P. A. 
Norstedt & Söner benäget åtagit sig utgifvandet af ett sådant 
arbete på sitt förlag. 

Vid nedskrifvandet af den allmänna öfversigten har under- 
tecknad såsom hufvudsakliga källor begagnat K. Faulmanns 
Ittustr. Geschichte der Buchdruckerkunst (Wien 1882) och (Jarl 
B. Lorchs Handbuch der Geschichte der Buchdruckerkunst, l:r 
Theil (Leipzig 1882), jemforda med flera andra arbeten öfver 
boktryckeriet i allmänhet eller i särskilda länder. Vid fram- 
ställandet af Gutenbergs verksamhet (sid. 8 — 16) hafva de åsigter 
blifvit följda, hvilka framhållits af nyssnämnda författare samt 
af van der Linde och de Vinne. Sedan denna afdelning redan 
var tryckt, erhölls kännedom om J. H. Hessels Gutenberg: Was 
he the Inventor of Printing? (London 1882), deri förf. påstår att 
af de tjugutre kända dokumenten till Gutenbergs historia tjugu 
äro falska och att de öfriga tre ingenting bevisa rörande sjelfva 
uppfinningen, men väl att Gutenberg var boktryckare i Mainz 
på 1450-talet. Mera torde icke heller behöfvas för att åt tradi- 
tionen och Schöffer d. yrs första uppgift gifva tillräcklig vigt- 
Framställningen om boktryckerierna i Sverige intill år 1800 
är förut offentliggjord af G. E. Klemming i Försök till historia öfver 



in 



Sveriges boktryckerier (Stockholm 1871 och 1877); nu omarbetad 
med tillgodogörande af de fakta, som under fortsatta forskningar 
uppdagats. För tiden efter år 1800 äro begagnade Kansli- 
kollegiets, Hofkanslersembetets och Justitiedepartementets hand- 
lingar, alla ganska fullständiga i uppgifterna om tryckeriernas 
början, men oftast saknande anteckning om den anmälande anlade 
nytt tryckeri eller öfvertog ett redan förut befintligt, eller huru- 
vida det anmälda tryckeriet verkligen kommit till stånd, likasom 
när ett tryckeri upphört med sin verksamhet. Dessa felande 
uppgifter hafva, så vidt möjligt, blifvit fullständigade dels genom 
Klemmings tidigare anteckningar, dels genom de i Kongl. Biblio- 
teket befintliga listor öfver tryckleveranser, och slutligen genom 
mina i senare åren gjorda förfrågningar å resp. orter. 

De i detta arbete förekommande typfacsimiler äro fotografe- 
rade och etsade i zink å Generalstabens litografiska anstalt. 

Stockholm i juni 1883. 

J. G. Hordin. 



IV 



ALLMÄN ÖFVERSIGT 



■+ 



jBmrn* nyst* * * * tum atramrnto. ptumati ränna nrqnr 
arrra* &tU artr quattam prrpstlrra * * frtiritrr rffrru 

Tfofjflnnr* /fuft. 



ÅLDBR TIDERS SKRIFT OCH 8KRIFMATER1EL. 



TIDEN FÖRE BOKTRYCKAREKONSTEN. 



D, 



e äldsta spåren af skrift från de gamla folken hafva vi huggna 
i sten eller intryckta i lera, såsom i assyriska lereylindrar eller 
käglor och å murar till byggnader, å grafstenar, milstolpar o. d., 
graverade i metall, såsom från romerska tiden existerande borgare- 
bref för uttjenta veteraner nr hären (bronstaflor förenade på ena 
långsidan medelst ringar), eller ristade i vaxtaflor, på samma sätt 
sammanhäftade. ! Vaxtaflorna tjenade äfven for korrespondens. 
Hos egypterna skref man i forntiden äfven på tunna trätaflor, 
i Orienten på läder. Vaxtaflorna undanträngdes af papyrus, som 
åter erhöll en konkurrent i det på båda sidor skrifbara perga- ! 

mentet. 2 Böckernas form bestämdes väsentligt af det materials i 

natur, hvarå de skrefvos: manuskript å papyrus lämpade sig 
beqvämast för rullar, brons-, elfenben- och vaxtaflor äfvensom i 

pergament lättare för vår nuvarande bokform. » 

Pappersfabrikationen var, såsom de flesta tekniska konster, 
först känd af kineserna, hvilka i urgamla tider skrefvo på bambus- j 

blad och senare på derför prepareradt siden. Dessa material 
utträngdes omkring 153 e. K. genom uppfinningen af ett papper 
(Tsai-lun), beqvämare än bambusblad och billigare än siden, 
beredt af trädbark, hampa, lump o. d. Det egyptiska papperet 

1 Bestod en sådan bok af två taflor, så kallades den: diptychon, af tre: 
triptychon och af flera: polyptychon; i allmänhet bildade sådana sammansatta taflor 
en codex. De romerska konsnlerna brukade vid embetets tillträdande bortskänka 
elfenbensdiptychon, utvändigt sirade med sniderier; namnet öfvergick då till 
elfenbenspermar för pergamentblad, kostbara handskrifter o. d. 

3 Papyrus tillverkades af det egyptiska cypergräset, från hvars halm den fina 
hnden aflöstes och klistrades i två korsvis lagda lager, som sammanpressades. Grun- 
dandet af ett stort bibliotek i Pergamos änder konnng Eumenes II (197—158 f. K.) 
uppväckte afnndsjaka hos Ptolemeerna i Egypten, och de forbjödo utförande af 
papyrus. Detta ledde till förbättring i beredningen af djurhudar, och den vunna 
produkten blcf på tillverkningsorten kallad charta pergamena, pergament. Man 
begagnade härtill huden af getter, får, kalfvar och ofödda lam. 



8 



B0K8KRIFVARE. RAND8KRIFTER. 



blef i Europa först flera århundraden e. K. undanträngdt af 
bomullspapperet, som kom till Europa genom araber, och de 
första pappersfabrikerna uppstodo i det moriska Spanien. I stället 
för den råa bomullen begagnade man i 9:e årb. bomulls-, senare 
linnelump. 

Författarne höllo sig skrifvare, som i början voro endera 
slafvar eller frigifna, men småningom bildade en särskild klass, 
och' deras billiga arbetskraft oeh oklanderligt utförda arbete voro 
fullkomligt tillräckliga för åstadkommande af livad på den tiden 
var behöfligt i bokväg. Vid folkvandringen qväfdes det friska, 
hittills blomstrande andliga lifvet, och lärdom eller studier före- 
kommo nästan endast i klostren. Här kändes efter hand behofvet 
att mångfaldiga liturgiska böcker och läromedel. Munkarne hade 
tid icke allenast att på enkelt vis afskrifva, utan äfven att utbilda 
afskrifningen till en konst. En formlig delning af arbetet egde 

ngmäottur dlttib+$at fteft ttto* fto pof 
hcnup UOu <pit tmtnoyQa di&uit+pm 

Fig. 1. Ty*k boJaderift frdn 15:e århundradet. 

snart rum, allt efter olika färdigheter. Några skrefvo, andra 
jemförde, korrigerade och rubricerade. Konstfärdiga bröder (rw- 
hricatores, illuminatores, miniatores) målade begynnelsebokstäfver, 
randntsirningar och bildliga framställningar, och ofta framstodo 
så verkliga praktverk. Ett betydligt fel vidlåder dock en stor 
del af dessa handskrifter, nämligen seden att så förkorta en mängd 
ord, att det slutligen fordrades ett särskildt studium för att kunna 
uttyda ett manuskript. Denna osed hade sin rot icke blott i 
önskan att spara det dyra pergamentet, utan väl äfven i den 
romerska snabbskriften, tirenska noter, så kallade efter Oieeros 
frigifne slaf Tiro, hvilken utbildat systemet. 

Då mot slutet af ll:e årh. smaken för bokliga studier åter 
började visa sig och således efterfrågan af böcker vardt större, 
började äfven lekmän att afskrifva böcker och derjemtc drifva 
bokhandel. Formliga korporationer bildade sig — brrfmålarr, 



n 



l'ATRONBll. STÄMPLAR. 1HLDTRYCK. 



som skrefvo böcker for folket, miniatorer, konstniessiga skrifvare, 
stationarii, ursprungligen bokutlänare, och librarii, bokhandlare. 
I Italien och Frankrike voro handskriftshandlarne, såsom senare 
äfven boktryckarne i Paris, universitetens tjenstemän och stodo, 
hvad köp och försäljning beträffade, under dessas uppsigt. Af- 
skrifvarnes antal ökades hastigt, och äfven deras skicklighet 
utvecklades i hög grad; såsom prof å tysk bokskrift i 15:e årh. 
meddela vi ett facsimile (fig. 1). 

Afskrifningen var dock icke det enda sättet för böckers åstad- 
kommande, man försökte äfven mekanisk efterbildning. Redan 
innan européerna kommo i samfärdsel ' med Orienten kände de 
två sätt att mekaniskt mångfaldiga skrift: patroner och stämplar, 
hvarmed målades eller trycktes bokstaf efter bokstaf, troligen 
försökt såsom efterbildning af tygtrycket. l 

Med kulturens stigande utveckling gjorde sig behofvet, att 
genom ett verksamt och allmänbegripligt bildningsmedel kunna 
tränga ner till folkets alla lager, allt mer gällande. Då emeller- 
tid afskrifter och materielen dertill ännu alltid voro dyra, och 
endast några få utvalda kunde läsa, tog man, för att kunna 
verka på en större publik, sin tillflykt till den af alla förstådda 
bildskriften, utförd i metall- eller träsnitt. 2 De äldsta bekanta 
bildliga framställningame i metallgravyr äro från slutet af 12:e 
årh. och det äldsta träsnittet sannolikt från 1423. De hafva 
hufvudsakligen religiöst mål, men äfven det profana lifvet gjorde 
sina fordringar gällande, och jemte helgonbilderna voro spelkorten 
en mycket eftersökt artikel, som vann stark afsättning. De åstad- 
kommos först med patroner, utskurna efter färgerna; senare skar 
man konturerna i trä, och ifylde med pensel. Äfven helgon- 
bilderna utfördes på detta sätt. 

Vid konstens utveckling erhöllo teckningame antydning till 
skuggning. På de enkla underskrifterna under bilderna följde 

1 Greker och romare begagnade patroner, hvilka af de förra kallades %po- 
grammoi och af de senare laminte interrasiles. Carpentibr uppför i en bok- 
förteckning i Paris liera med stämplar förfärdigade böcker från 14:e och 15:e årh. 
Dessa böcker blefvo kallade litteriv formatce eller leltres de formc. D. Vincenzo 
Requeno säger, att graverade stämplar af medeltidens italienska bokmakare icke 
endast användes för utsirningar och initialer, utan älven mången gång begagnades 
för texten. Derifrån torde äfven härleda sig, att Pomponius Laetus anser bok- 
tryckarekonsten endast för ett förnyande af det gamla stämpelförfarandet. Italienarne 
öfverföra ordet »stämpel» på boktryckeriet, hvilket de kalla slamperia. 

2 Skilnaden mellan dessa båda sätt var, att teckningen å koppar graverades 
fördjupad, under det att den på träsnittet var upphöjd. Materialet till träsnitt 
var på denna tid lind-, päron- eller bokträ, hvilket i längdsnitt bearbetades med 
knif, under det man nu nästan uteslutande begagnar buxbom i tvärsnitt, och gra- 
veringen sker med stickel. 



TUATAFLETKYCK. 



hela språk, vanligen bibelställen och verser, ofta i form af deviser 
utgående från figurens mun. Ännu tryckte man icke med press, 
utan formen inrefs med färg och papperet lades derpå. Endera 
klappade man med en borste eller ock gnuggade man fram och 
tillbaka öfver papperets baksida med en hård, med häst- eller 
nöthår stoppad läderboll, såsom kineserna ännu i dag trycka sina 
böcker. Härvid uppstodo starka intryck i papperet, hvarför man 
icke kunde trycka ännu en gång på baksidan deraf, utan det 
s. k. trätafletrycket är blott ensidigt (anopistografiskt). För att 
bilda ett blad med fram- och baksida måste bladet vikas och 
sammanklistras eller häftas vid ytterkanterna, såsom ännu i dag 
är fallet med kinesiska och japanska böcker. 

Efter boktryckspressens uppfinning utvecklade sig äfven trä- 
tafletrycket; af de enkla språken blef det hela textsidor, stående 







Fig. 2. Tysk skri/stil från 15:e århundradet. 

midt emot bilderna, och behofvet af verldslig undervisning förde 
slutligen till böcker utan bilder, donater. l Genom allt större 
efterfrågan å dessa alster ökades äfven tillverkarnes antal, och 
snart uppstodo en mängd gillen af sådana konstförvandter: illu- 
tninatores, breftryckare, forrnsnidare och kortmålare, och dessa 
gillen stodo ofta i stort anseende. 2 

1 Latinska grammatikor, uppkallade efter Aelius Donatus, en romersk gram- 
matiker i 4:e ärh. t nr hvars arbeten man for skolornas bruk hade gjort utdrag, 
som under medeltiden allmänt begagnades i hela Europa och kallades Donatus pro 
puerulii. 

2 I Ulm fnnnos redan 1410 korttillverkare och kortmålare, men forrnsnidare först 
1441. Angsbnrg hade ett sådant gille 1418, och i Brugge fans 1454 ett skrå, till 
hvilket hörde skrifvare, skolmästare, bokhandlare, bokbindare, bildtillverkare, bild- 
skärare, illnminatorer, tafletryckare, forrnsnidare och breftryckare ; detta blomstrade 
ännn länge efter boktryckarekonstens uppfinning. I Italien och Frankrike kände 
man sådana föreningar först i 16:e årh.; de kallades i det senare landet tailleurs 
et imprimeut* (fhistoires et fyures. 



TRÄTAFLETRYCK. 



Trätafletrycket fortfor en lång tid jemte typtrycket; för bild- 
trycket voro lösa typer öfverflödiga eller åtminstone en bisak. 
Breftryckarne tryckte sina taflor och skrefvo å motstående sida 
texten, och härmed var publiken lika belåten, som om äfven 
texten varit tryckt. Såsom prof å skrifstilen härvid meddela vi 
ett facsimile ur den skrifna texten till Apokalypsen (fig. 2). Den 
första stora bokstafven H var här ämnad att målas i lemnadt 
tomrum. 

I medlet af 15:e årh. höjde sig sinnet för den klassiska 
litteraturen på ett märkligt sätt. I Italien blomstrade ett friskt 
andligt lif, som de furstliga husen Medici, Visconti och Este 
ansågo för en ära att omhulda och beskydda, och i Norden bil- 
dade hofvet i Burgund och de nederländska städerna kulturens 
plantskolor. I Tyskland gick läns- och riddareväsendet till ända, 
och borgareståndet lyfte sig mäktigt. De kyrkliga frågorna 
trängde allt djupare in i folkets sinne: reformationen var för- 
beredd, och behofvet af ett verksamt medel för spridning af 
upplysning gjorde sig alltmer kändt. Tiden var mogen för bok- 
tryckarekonstens uppfinning. 



DKUUKPPKT BOKTUYCKAUKKoNST. 



BOKTRYCKAREKONSTENS UPPFINNING. 



.JLiänge herskade ovisshet, ja till och med okunnighet om den 
person som uppfunnit boktryckarekonsten; samtidas vittnesbörd 
att Jon an Gutenberg var uppfinnaren råkade i glömska, och detta 
begagnades af flera för att gifva andra äran. Först på senare 
tiden har den verklige uppfinnaren blifvit fullkomligt erkänd 
såsom sådan. 

Men dermed är endast en del af frågan löst; det dunkel, 
som omgifver uppfinnarens person och hans verks början, är icke 
skingradt. Med samma lättrogenhet, som man lät falska upp- 
finnare uppträda, antog man äfven alla underrättelser om Guten- 
berg l och sökte sofistiskt utjemna dem, då de mötte motsägelse 
eller tvifvel, medan tron*på dess äkthet icke tillät någon kritik 
att uppstå. Hvad som mer än allt annat bidragit till det långa 
tillståndet af osäkerhet inom boktryckarehistorien, är att man 
icke haft klart för sig hvad man egentligen borde förstå med 
boktryckarekonst — typografi. Med tillräcklig klarhet härutinnan 
skulle mången strid hafva undvikits. Kineserna titöfvade ett 
omfångsrikt *boktryckv åtminstone 500 är före Gutenberg, och 
konsten att »trycka» var, såsom vi sett, i Europa känd långt före 
honom. Det var således icke detta han behöfde uppfinna, utan 
då vi tala om boktryckarekonstens uppfinning innefattas deri stil- 
gjutning, sättning och tryckning i press. Den som derför söker 
angifva ett bestämdt år såsom uppfinningstid, har ingen känne- 
dom om de svårigheter, som voro förenade med uppgiftens lösande ; 

1 Så t. ex. skröt »Schöpplin med en urkund, gum skulle innehålla en klagan 
öfver ett brutet äktenskapslöfte, hvilken urkund, då man ville se den, sammankrympte 
till en foregifven notis. Vidare är det en känd sak, att arkivarien Bodman n lem- 
nade bibliotekarien G. Fischer till offentliggörande en »af skrift» af en handling, 
som icke fans till, och att man i hofrådet Becks bibliotek skulle till och med hafva 
funnit en utförlig berättelse om en dröm, som Gutenberg haft, hvilken af Garand 
i Strassburg > efter originalet» öfver sattes på franska, af Lamartinb återgafs i 
»Civilisateur» och som i »Mittheilungen fur Buchdrueker» åter blef öfversatt 
på tyska. 



_.._, 



JOHAN UUTENBKKG 1 MTKA£8BUltU. 



den som antager problemets samtidiga och lika lösning pä flera 
häll, har icke bildat sig ett riktigt begrepp om boktryckare- 
konstens väsen. 

Johan (Henne) (tensfleisch zum Gutenberg tillhörde en an- 
sedd patricierslägt, men om hans ungdom är så godt som intet 
med visshet bekant. Man har antagit att han var född i Mainz 
1397 och att hans fader var Friele Gensfleisch, gift med Else 

o 

zum Gutenberg. 1 Ar 1411 lemnade familjen Mainz och vistades 
sedan i Strassburg. 

Om Gutenbergs verksamhet i Strassbnrg är heller nästan 
ingenting med säkerhet kändt. Det mest omskrifna grundar sig 
på en af de handlingar om Gutenberg, hvilkas anförda form man 
har stora skäl att misstänka vara tillkommen mera i följd af 
missförstådd patriotism än af sanningskärlek. Då man 1740 
skulle fira tredje hundraårsfesten, ville äfven Strassburg gent 
emot Mainz stärka sina bevis för att boktryckarekonsten var 
uppfunnen inom dess murar, och borgmästaren Jakob Wenker 
framkom med en rådsdom från den 12 dec. 1439, och fem är 
senare fann Scuöpflin vittnesförhören till denna process. Häraf 
skulle framgå, att omkring 1435 Andreas Dritzeun uppsökt Guten- 
berg och anhållit att denne måtte inviga honom i någon af de 
konster, med hvilka han sysselsatte sig. Gutenberg gick in härpå 
och afslöt en öfverenskommelse med Dritzehn om »stenpolering». 
Ar 1437 skall Gutenberg träffat ett ytterligare aftal med Hans 
Kjffe om att göra speglar, hvilka man, i anledning af en 1439 
förestående vallfart till Aachen, hoppades med fördel kunna 
afsätta. Gutenberg skulle hafva två och Riffe en tredjedel af 
behållningen. Då Dritzehn fick kännedom härom, påyrkade han 
att äfven upptagas i denna affUr, och Gutenberg öfverlät slut- 
ligen åt honom den ena af sina två andelar. Senare erhöll 
Andreas Heilmann ena hälften af Dritzehns andel. Hvarje del- 
tagare skulle betala 80 gulden till Gutenberg. 

Då vallfarten till Aachen blef uppskjuten till 1440, beslöto 
delegarne att förnya aftalet och utvidga verksamheten äfven till 
andra ämnen. Aftalet skedde sommaren 1438 och afslöts pä fem är, 

3 Faulmann påvisar, att det icke kan bestämmas om uppfinnarens fader verk- 
ligen var Friele eller Georg Gensfleisch. Det är äfven visadt att det samtidigt 
fans åtminstone två personer med namnet Johann Gudenberg och likaledes tre med 
namnet Johann Gensfleisch, och att enligt en urknnd Frieles och El ses son Johan 
blef myndig först mellan åren 1430 och 1434. Faulmann anser der för, att Guten- 
berg var född eller åtminstone uppfostrad i Strassburg. 



9 



t~ 



GUTENBERG 1 STRASSBURG. 



och dervid bestämdes att, om någon af delegarae under denna tid 
skulle med döden afgå, hans arfvingar då skulle efter fördrags- 
tidens utgång åtnöja sig med 100 gulden. Sysselsättningen var 
hufvudsakligen att göra speglar, en konst, som den tiden var af 
stor betydelse, och hvarvid synnerlig vigt lades på de pressade 
metallramarna. 

Julen 1438 insjuknade Dritzehn svårt och dog. Han hade 
i hos sig haft uppstäld en press, och vid underrättelsen om hans 

död sände både Gutenberg och Heilmann hvar för sig en person, 
som skulle söndertaga pressen, så att ingen skulle få veta hvad 
»styckena» hade att betyda. ! Då de utsände infunno sig för att 
fullgöra sitt uppdrag, var emellertid »saken» borta. Under förhöret 
talas dessutom om penningelån till anskaffande af bly, och en 
guldsmed Johan DCnne vittnar att han redan tre år förut af 
Gutenberg bekommit 100 gulden för verktyg, som blifvit använda 
för tryckning. Dritzehns arfvingar stämde Gutenberg, och domen 
blef att dessa skulle nöja sig med de i uppgörelsen bestämda 
100 gulden. 

Redan de många osannolikheter, som förekomma i den full- 
ständiga berättelsen oin denna process, såsom t. ex. att Gutenberg 
låtit hos annan person uppsätta och begagna något, som skulle 
hållas hemligt; att vittnen, som icke voro invigda i hemligheten, 
dock hade ganska noga reda derpå o. s. v., göra denna handlings 
äkthet misstänkt. Dertill kommer att den engelske bibliotekarien 
Dibdin, efter granskning af papperet, förklarat att detta doku- 
ment förskrifver sig från 16:e årh., och således endast kan vara 
en afekrift. Man behöfver derför icke anse, att berättelsen saknar 
all grund, men temligen säkert är, att den af välvilliga händer 
blifvit utlagd sä, att den skulle bättre passa för vissa afsigter. 
Men äfven om man skulle antaga dokumentet såsom äkta, sä be- 
visas deraf icke, att Gutenberg och hans kompanjoner på den 
tiden tryckte böcker. Den omtalade pressen kan visserligen hafva 
varit en boktryckarpress, men lika väl en prägelpress för utsirning 
af spegelramar o. d. Äfven blyet och andra omvittnade saker 
skulle lika väl kunna hafva begagnats för denna tillverkning, 
hvamied man vet att de sysselsatte sig, som för boktryck. Emel- 
lertid är det icke otroligt att Gutenberg redan under sitt vistande 

1 Det här förekommande ordet > styckena > har gifvit anledning till olika ut- 
tydningar: Bä antogs det först att dermed skalle menats en form; de Vinns 
anser att fråga var om ett stilgjntningsinstrnment, som i äldsta tider bestod af fyra 
stycken. Sannolikt är dock att härmed afses en press, hvars skilda delar kallades 
stycken. 



10 



GUTENBKRU 1 MAINZ. FU8T. PF1STKK. 



i Strassburg hade åtminstone tänkt på sin uppfinning, ehuru intet 
bevis finnes för att något boktryck utförts derstädes. 

De pekuniära följderna af företagen i Strassburg motsvarade 
icke deltagarnes förväntningar, och Gutenberg begaf sig till Mainz, 
sannolikt i slutet af 1444 eller i början af 1445. 

Från de första åren af Ghitenbergs uppehåll i Mainz är ingen- 
ting med visshet kändt, endast att en hans slägting Arnold 
GrELTHUSS gick i borgen för ett lån af 150 gulden, som han 
upptog den 6 okt. 1448. I aug. 1460 afslutade han en öfverens- 
kommelse med en förmögen borgare, Johan Pust, enligt hvilken 
denne skulle förskottera kapital för anläggande af ett tryckeri, 
eller kanske rättare stilgjuteri, i större skala. Pust visar sig 
i alla sina göranden som en så klok och beräknande affärsman, 
att man obetingadt måste antaga, att uppfinningen redan vid 
fördragets afslutande stod på en framskriden ståndpunkt. Med 
en projektmakare, som icke haft något annat än idéer att bjuda 
på, skulle Fust säkerligen icke hafva inlåtit sig i affärer. 

Nu framställa sig frågorna: När började Gutenberg trycka, 
och hvad tryckte han först? Den första frågan har ingen ännu 
lyckats besvara; i afseende å den andra frågan är antagligt, att 
han, för att icke löpa för stor risk, började med en donat eller 
annat mindre arbete, och, om man får antaga för riktigt det 
resultat hvartill nyare forskare kommit, skall han sedan före- 
tagit tryckningen af den 36-radiga bibeln. 1 Förr ansågs allmänt 
denna bibel för ett tryck af Alb. Pfister i Bamberg, till följd 
af dennes senare tryck med samma stilar; alla nyare forskare 2 
äro dock eniga om, att denna bibel är den första, och att den 
härstammar från Gutenbergs officin. Sannolikt är, att Gutenberg 
börjat tryckningen deraf med af Pfister (ursprungligen form- 
snidare eller xylograf) graverade typer, och att det lån han upptog 
mot Gelthuss' borgen skulle användas härför, men var otillräckligt, 
så att han ej mäktade trycka den färdig, utan måste låta Pfister 
öfvertaga stilarne, 3 hvarefter denne fortsatte och afslutade tryck- 
ningen, innan han återvände till sin fädernestad Bamberg, der han 
hade förmögna slägtingar. Att denna bibel utgått från Pfisters 

1 Denna bibel kallas äfven den Schclhornska, emedan den 1760 först bekant- 
gjordes af superintendenten i Ulm Schelhorn, som äfven sökte bevisa att den var 
tryckt af Gutenberg. 

2 Didot, Weigbl och Zestermann, Madden, van der Linde, de Vinne och 
Faulmann, hvilken sistnämnde dessutom anser denna bibel vara tryckt med grave- 
rade (icke gjutna) typer. 

* Förmodligen blefvo de först försökta träbokstäfverna qvar i Gutenbergs ego, 
under der att metallbokstäfverna öfvergingo till Pfister. 



-i — 



11 



UUTKNDKitG OCH KUST. PKTKll SCHOFFKlt. 



tryckeri i Bamberg är osannolikt, ty att en person skulle börjat 
med ett sa väl utfördt tryckarbete och sedan endast kunnat 
åstadkomma så underhaltiga saker, som hans senare tryck visar, 
är icke gerna möjligt, utan synes det som om samme tryckare, 
som påbörjat den under Gutenberg, sedan fortsatt tryckningen 
under Pfisters ledning. 

Den 3ti-radiga bibeln omfattar 881 blad eller 17(52 tvaspaltiga 
sidor, i allmänhet falsade i lägg om f> ark, och är i regeln bunden 
i tre band. För initialerna äro tomrum lemnade: de ritades och 
målades sedan af illuminister. De första arken visa i tekniskt 
afseende ännu osäkerhet, trycket är härdt, registret icke godt, 
och älven andra fel äro märkbara; den senare delen är bättre 
utförd, troligen beroende på, att arbetarne under verkets fortgång 
vunnit större öfning och skicklighet. (Tall. 1.) 

Genom antagandet att Gutenberg tryckt den M-radiga bibeln, 

kan man förklara dels Gutenbergs sysselsättning efter ankomsten 

till Mainz, dels orsaken till att Fust var benägen att försträcka 

penningemedel. Att Fust icke skulle haft stora betänkligheter, 

om Gutenberg kunnat förevisa ett sådant tryck som början af 

denna bibel, är ganska naturligt. För att Gutenberg skall liafva 

i tryckt denna bibel talar äfven den fullkomlighet, h varmed sedan 

j den 42-radiga bibeln framträdde. Ett sådant tryck förutsätter 

i årslång öfning och stor erfarenhet, större än tryckningen af en 

j donat eller dylikt kunnat gifva. 

Efter föreningen med Fust företog Gutenberg tryckningen 
af den 42-radiga bibeln. l Någon annan hjelp än penninge- 
lorsträckning kunde Gutenberg icke hafva af Johan Fust, som 
var jurist, men dennes broder Jakob var guldsmed och kunde 
troligen med sin konstfärdighet som gravör och gjutare vara till 
nytta vid det nya företaget. Någon synnerligt stor roll mätte 
han dock icke spelat, ty han omnämnes blott i förbigående. En 
skicklig medhjelpare erhölls emellertid 14f>3 i Peter Sciiöffer, 
född i Gemsheim mellan 1420 och 1430. Något närmare om 
dennes familj och ungdom är icke bekant. 2 Till Mainz synes han 
hafva kommit 14f>0 eller 14f>l, sannolikt för att blifva nättare, 
ehuru han, invigd i konsten, snart synes hafva egnat sig åt gra- 
vering. Huru vidt hans verksamhet sträckte sig, kan icke be- 

1 Också kallad den Mazarinska, emedan det första exemplaret upptäcktes i 
kardinal Mazarins bibliotek. 

2 Det liar an 1 orts, att han Bom student skulle uppehållit sig i Paris och der 
14-19 skrifvit en bok. Detta är troligen ett misstag; möjligen skulle han kunna 
hafva varit der såsom afskrifvare och rabrikator. 



12 



^Tjnnpit cptffola (wtti \mim 
~tm aD^aiiimu pttfibtttru.tr 

£appW. 
fcatcrarabro' 
Duorna mirlji 
munurrulnn 
ferai6»brtubt 
fimfrtruauif' 
jfimaslittccao? 
qut apnripio amitlriaij utan 
probate ram fittfa orrcna anri* 
ririf noua pfccebäVlDrra mi il - 
lannrumito rfrttrpigtntina 
ropulatarqua non onlttae m 
fatriiliario* nonpTrariarantu 
rojpoc^nö fubtola i pslpan r 
aöulario: ftöDfi timcn-rt Dim 
naril frripmraE fluöia rönliät> 
legitime in onrabj.ljiftarija* 
quorDä luötaffe .pumriae'nu> 
uo o aöiitTe ujfoo»maria irafrf"* 
fe wt eoe qnoe eg Irbrie noue- 
tant:rarä qimq? ui&ktut>0ir 



0UTENBERQ8 8KIL8ME88A FRÅK FU8T. PUST OCH 8CHÖFFBR. 



stämmas; men att hans förtjenst om det nya företaget icke var 
ringa, kan man slnta redan deraf, att den ansedde och välbergade 
Fust icke drog i betänkande att gifva sin dotter till hustru åt 
den fattige skrifvaren. 

Med Gutenbergs stora verk gick det såsom med många andra 
företag af betydelse: det fordrade mera penningar än beräknadt 
var, innan det blef färdigt och kunde gifva någon inkomst. Fust 
försträckte ytterligare penningar, men vare sig nu att förskottet 
varit för stort eller att Gutenberg icke varit rätte mannen i 
affärer, den nya konsten hade trots alla tekniska framsteg icke 
haft någon förmånlig finansiel följd. Det kom så långt, att Fust 
klagade öfver Gutenberg. Det förtroende, som Fust hyste för 
Schöffer, ingaf väl äfven honom den tanken att Gutenberg numera 
kunde undvaras, och att Fust och Schöffer för egen del kunde 
fortsätta det påbörjade företaget. Tvisten ledde emellertid snart 
derhän, att fördraget mellan Gutenberg och Fust nådde ett slut; 
huru och när den slutliga skilsmessan skett, är dock icke bekant. } 
Den 12 augusti 1451 beviljade påfven Nicolaus V åt en hvar, som 
skänkte penningar för att understöda konungariket Cypern i dess 
krig mot turkarne, allmän aflat, som gälde under tre år, från 
den 1 maj 1452 till samma tid 1455. Paulinus Zapp (Chappe) 
besörjde i Mainz afsättningen af aflatsbref för Tyskland; dessa 
bref voro skrifna på pergament, men snart trycktes de. Alla de, 
som finnas qvar, äro från tiden mellan den 25 nov. 1454 och den 
30 april 1455 samt tryckta med olika stilar och härröra sanno- 
likt från två skilda tryckerier, hvilket skulle kunna förklaras på 
det sätt, att Gutenberg redan vid denna tid skilt sig från Fust. 

Emellertid fortsatte Fust och Schöffer efter skilsmessan från 
Gutenberg att trycka den 42-radiga bibeln och fingo den färdig 
i slutet af 1455 eller början af 145G. Denna bibel är ett högst 
ärevördigt och betydande tryckmonument, en foliant i två band 
af 324 och 317, tillsammans således G41 tvåspaltade blad, mest i 
lägg om fem ark. Ett rubriceradt exemplar i nationalbiblioteket 
i Paris är betecknadt med datum, första bandet den 15 och andra 
bandet den 24 ang. 1456. Man har exemplar så väl på perga- 

1 Angående Fästs forsträckningar åt Gutenberg och tvisten dem emellan har 
en af skrift af ett af notarien Ulrich Helmasperoer nppsatt protokoll öfver den 
slutliga processen länge galt som ett vigtigt doknment i uppfinningshistorien. Om 
man ock skulle antaga, att processen egt rum och att i följd deraf en Helmaspergers 
nrknnd verkligen funnits till, så är det dock säkert, att uti den här framlagda af- 
skriften skett åtskilliga förfalskningar; detta bevisas af både de många osannolik- 
heterna i innehållet och stafningen af Gutenbergs namn, hvilket skrefs på detta sätt 
först på en senare tid. 



13 



?•■ 



A 2 



ijnapit rpiBoIa Fnnch itjnomnu att 
pauliruim prtfcitrrura dt omuitnre 
öiui nr aifiurit libno-wpituln pnril 
uattramtotuniB 
tua nrirbi ntunuf* 
tuta pfetns-ötulir 
fif tt Fuauiflhnae 
Iräs-qaprinripio 

tfiora tura marna amttuu noua: 
jjf jyrtyattf ffiffflmt illn qfnffw tW f- 

3)pgumnonjpulata-qmnonDflu% 
tas ra femäiarie-no piuia tantuht 
njipot}- nö ffiörfa i palpäa aöulaäj- 
&ö ca dtran-a- uiuinan Gopturatu 
Bulria tmmuamJtgun? ht urttrito 
lultorija-nuofiiä' luQcaQt^uttm^- 
nouoa sm/Sk jpf os-mana träfifft- 
nr ras rpina or Itbris nmmanr.tatö 
tj; iBDint.£> trut puarjtnas raouph> 
tiras mmj-fir plara rgmtu--* atcljttä 
tavflitttni-fftnftnnp oiaiu prauc-nuf 
mionuä raagrta rjtma Ditcbanlato» 
riofiflnm pccagutt-ct ut q ui artmtta 
ragt tcat-i potras-ruiuftB öoaanas 



GUTENBERGS DÖD. 



äro rimmade hexametrar (leoninska verser), lyder i öfversättning: 
Med den allra högstes bistånd, på hvars vink barnens tungor blifva 
vältaliga och som ofta för de små uppenbarar hvad han döljer för 
de visa, är denna förträffliga bok Catholieon i året efter Herrens 
menniskoblifvande MCCCCLX i den goda, den ärorika tyska na- 
tionen tillhörande staden Mainz, hvilken Gud i sin godhet och nåd 
täckts framför jordens andra folk begåfva och förhärliga med ett 
så högt andens ljus, tryckt och bragt till stånd, och detta ej 
med tillhjelp af rör, griffel eller penna, utan genom patronenias 
och formarnas 1 beundransvärda öfverensstämmelse, proportion och 
jemnmått. Derför vare du, helige fader, med sonen och den he- 
lige ande, treenig och evig Gud, lofvad och prisad. I allmänneliga 
kyrkans lofsång instämme genom denna bok hvar och en, som ej 
upphör att prisa den fromma Maria: Gudi vare tack. 

Så kom det för Mainz och den unga konsten så skickelse- 
digra året 14G2. Erkebiskopen af Mainz, Dietrich af Isenburg, 
och Adolf af Nassau stredo om biskopsstolen, och slutet deraf 
var, att Adolf natten mellan den 27 och 28 okt. 14G2 stormade 
staden. Hundratals borgare, som tagit . Dietrichs parti, föllo, 
andra blefvo utplundrade ocli fördrifna och deras hus förstörda. 
Äfven Pusts och Schöffers officin blef ödelagd. Mainz var på 
några dagar utblottadt på folk och beröfvadt sina privilegier. 
Handel och förvärf lågo för lång tid nere, och om en vidare ut- 
veckling af boktryckerierna i Mainz kunde tills vidare icke vara 
tal. Ehuru Gutenbergs tryckeri blifvit skonadt, då egaren till- 
hörde grefvens parti, måste han dock flytta från staden; han 
förde sitt tryckeri till Eltwyl, Adolfs residens. Den 15 jan. 1465 
blef Gutenberg utnämnd till hoftjensteman på lifstid; tryckeriet 
bortarrenderade han nu till sina anförvandter Heinrich och Niko- 
laus BechtermCnze. 2 

Gutenberg dog mellan den 24 nov. 1467 och den 24 febr. 
1468 och blef sannolikt begrafven i Dominikanerkyrkan i Mainz, 

1 De här förekommande orden »patroner» och »formar» hafva gifvit anledning 
till olika nttydningar. Så hafva de öfversatts med »patriser» och »matriser». 
Madden återger det med »underbara öfverensstämmelse i typer och form», men 
sannolikt ville Gutenberg här endast hän tyda på tryckets noga öfverensstämmelse 
med handskriften, som genom typerna efterhärmats. 

2 Tryckeriet öfvergick, sedan Heinrich 1467 dött, till Nikolaus Becuter- 
mCnze, och han fortsatte till 1477 i förbindelse med en annan patricier Wioand 
Spiess. Efter Nikolaus' död öfverläto hans arfvingar hela materielen till »Fratres 
vit» communis» (en omkring 1470 stiftad munkorden, som hade till särskild upp- j 
gift att sprida kyrkofädernas skrifter och den heliga skrift samt att verka för en j 
kristlig folkundervisning) i Maricnthal, nära Eltwyl, och dcrifrån kom den 1508 j 
till boktryckaren Fr. Hewmann i Mainz. | 

t 

i 



15 



MINNE8BT0DER ÖFVER GUTENBERG. 



hvilken natten mellan den 20 och 21 juli 1793 gick upp i lågor 
vid fransmännens beskjntning af staden. 

Det första yttre hågkomsttecknet öfver Gutenberg härrör 
från Ivo Wittig, som 1504 föranstaltade om en minnessten å 
gården »zum Gutenberg». Derefter hade staden Mainz alldeles 
förgätit sin store borgare, och de typografiska skatterna blefvo 
vårdslöst förskingrade. Staden måste upplefva den förödmjukelsen 
att den franske prefekten Jeanbon-Saint-André 1804 framstälde 
det första förslaget att uppresa en minnesstod åt Gutenberg, 
hvartill hela Europa skulle bidraga, och att Napoleon i sept. 
1804 dekreterade, att en stor Gutenbergsplats skulle anordnas. 
Det stannade emellertid vid dekretet. Först den i Haarlem 1821 
firade sekularfesten, dervid holländarne for sig togo boktryckare- 
konstens uppfinning i beslag, förmådde rycka upp Gutenbergs 
fädernestad. 1834 utgick ett upprop att åstadkomma ett värdigt 
monument till firande af boktryckarekonstens sekularfest 1836. , 
Thorvaldsen åtog sig att utan ersättning utföra en modell för 
metallgjutning, dock utan konkurrens. Detta anbud antogs, och 
gjutningen anförtroddes Crozatier i Paris. Den festliga in- 
vigningen egde rum den 17 aug. 1837. Sedan den 24 juni 1840 
eger också Strassburg en staty af uppfinnaren, modellerad af 
David och gjuten af Soyes och Inge i Paris. En tredje vacker 
minnesvård i Frankfurt a. M., af von der Launitz, visar Guten- 
berg, Fust och Schöffer i en enighet, som hade varit så önskvärd 
i deras lifstid. 



1 Detta årtal var ott misstag af den för Gutenbergs försvar så förtjentc A. C. A. 
SciiAAn, livilket misstag han sjelf erkände, men det oaktad t vidhöll. 



V" 

10 



TRYCKPRESSEN. 



DET TEKNISKA VID UPPFINNINGEN. 



_L/e flesta författare, som skrifvit om boktryckarekonstens upp- 
finning, hafva nästan uteslutande fäst sig vid de rörliga typerna, 
helt och hållet förbiseende tryckpressen. Det är först på sista 
tiden som man kommit till eftertanke om, att tryckpressens upp- 
finning är af lika stor vigt som de rörliga typerna och att genom 
denna uppfinning, äfven utan rörliga typer, trätafletrycket skulle 
hafva vunnit betydligt större användning än förut var fallet, då 
det liksom i Kina verkstäldes utan press. Att hastigare kunna 
åstadkomma flera exemplar är ju redan en stor vinst, som i 
alla tider har eftersträfvats, hvartill kommer att man med pres- 
sens användande kunde trycka på båda sidor af arket. Om man 
vidare betänker, huru inskränkt användningen af rörliga typer 
skulle blifvit utan tryckpressen, måste man erkänna, att dessa 
båda delar af uppfinningen komplettera hvarandra och äro lik- 
berättigade. 

Man har ansett, att vinpressen tjenat som förebild för tryck- 
pressen. Närmare till hands ligger dock, att pappersmakarnes 
press varit mönstret. Denna hade, såsom fig. 4 visar, stor likhet 
med de gamla packpressarae i vår tid. Den äldsta kända af- 
bildning af en tryckpress är den, som Jodocus Badius (1498 — 15155) 
i Paris begagnade såsom boktryckaremärke på sina böcker. Fig. 5 
visar en tryckpress från 1508. Bängeln är å Badius' teckning rak 
och något tjockare i ytterändan, då den deremot här är kägel- 
formig, slutande i en kula, för att gifva draget större ansats, så 
att trycket måtte ske hastigare. Här hafva äfven tillkommit 
snören, spända från digeln upp till tvärbalken, hvilka icke finnas 
å Badius' afbildning; de hade tillkommit för att hastigare aflägsna 
digeln från papperet sedan trycket skett. De första pressarne 
voro helt och hållet af trä. Digelns tryckförmåga var icke be- 
gränsad, utan reglerades genom tryckarens känsel. Å fig. 5 synes 
formen ligga på det rörliga fundamentet, som löper i skenor och 



Sv. Boktr.-hist. 17 



TimiKwiKaaBN. 



medelst en kiirvel föres tram och äter under digeln. Denna är 
Mött hälften sä stor som fun dam e ntet, h varför en form vanligen 
måste aftryckas i tvä omgångar. Denna olägenhet afhjelptes först 
genom den ar 1W0 uppfunna jempressen, då digeln kunde göras 
så stor, att hela arket aftrycktes på en gång. Den, som har er- 
farenhet af hvilket besvär man ännu i dag har att få jemn ut- 
sättning å en form, ehuru väl af slipade jemfundaiuent och stilar 
å noggrant lika höjd begagnas, kan något sä när göra sig en 
föreställning om, hvilket arbete fordrades för att få ett vackert 
tryck med olika höga sti- 
lar å ett träfundament. 
Inlägget i däckeln måste 
vara särdeles mjukt, för 
att ojemnhetema skulle 
kunna utjemnas; derfiir 
inlade» filt och flera ark 
papper, hvarefter först 
kunde komina i fråga 
att afhjelpa nvarstäende 
oj ei tin Ii eter genom på- 
klistring af papperslap- 
par på de ställen som 
kommo för svagt ut, och 
utskärning der trycket 
var för starkt, eller hvail 
vi kalla »lappning». Ar- 
betet vid träpressen var 
äfyen tungt, men trycket 
skedde dock icke genom 
att tryckaren annat än 
undantagsvis fattade 
bängeln med båda händer: det kraftiga trycket skedde geuom en 
viss knyck vid till dragningen; å äldre teckningar framstalles 
också tryckaren med ena handen på bängeln och den andra a 
kurvuln. 

För att fä kolumnerna att stå precis midt emot hvarandra 
på båda sidorna af arket, få »register», begagnades i början fyra 
punkturer, ' en i hvardera hörnet af arket, men dessa inskränktes 

1 Smä, i däckeln faatsittande atAlapetiur, hvilkii vid tryckningen af arkets 
första nid» göra hal i iiajijiersHrket, nrh Ii hvilka arket uppträdes ilå tryckningen 
åker ä andra sidan, i följd hvaraf arken få Hunima läge. 



■ 


iiiiiMMiTTirj 


Ml 




ni 

m 


■ ---= 




^JÖ 


jgg"^ T ÉnF- feaa F ^J 



Ii B . 4. 



senare, åtminstone år lötW, såsom af fig. 5 synen, till två, såsom 
ännu år bruket. För att qvarhälla arket å däckeln vid dennas 
nedfällande öfver formen och för att skydda arket mot färg pä 
andra ställen, än der stilen skulle aftryckas, begagnades remmika, ' 
sannolikt redan i första början, hvilket antagande bestyrkes af 
att man i äldre tryck upptäckt ställen som »skurit sig». 1 

Att den i första början begagnade träpressen var enkel, måste 
erkännas, men tryckaren var mästare öfver pressen och sin metod, 
han utförde sitt arbete långsamt och sorgfälligt och åstadkom 
ofta präktigt tryck. Att 
sjelfvaidén var god, fram- 
går deraf, att endast 
obetydliga förbättringar 
kunde vidtagas intill år 
1800, då jempressen upp- 
låns af lord Charles 
Stanhopb, och äfven lian 
frångick icke idén, utan 
använde endast annat 
material till pressen. 
Först 1811 kunde Fried- 
rich Könid framkomma 
med en ny konstruktion: 
maskinpressen. 

Den hastighet, hvar- 
med de första boktryc- 
kame kunde arbeta, npp- 
gifves till 275—300 ark 
om dagen. 

Efter tryckpressens 
uppfinning måste äfven 
färgen förändras. De med borste eller rifvare åstadkomna träsnitts- 
trycken äro vanligen tryckta med en brunaktig jordfärg, hvilken 
dock icke synes hafva egnat sig för tryckpressen; ty äfven xylo- 
grafiskt tryck i press är verkstäldt med svartare färg. Oljefärg var 
vid denna tid visserligen känd, men för tryckning behöfdes dock 
särskilda ingredienser. I räkenskaperna för tryckeriet i klostret 




1 En tunn jemram, JL hvilken klistras och spännes kan in spann er, som nrakärus 
för stilytan och täcker arket, der icke tryckning skall ske. 

1 D. v. b. stallen, der tryckarket icke lätt någon färg i foljil af att remin ik an 
icke varit tillräckligt utskuren, utan legat mellan arket och stilen. 



FÅRGEN. BOLLAR. FÅROVALS. 



Ripoli i Florenz (1474 — 1483) upptagas följande beståndsdelar för 
boktrycksiarg: linolja, terpentin, hartsbeck, svart beck, svafvelkis, 
cinober, harts, hård fernissa, flytande fernissa, galläpple, vitriol och 
sehellack. Becket förbrändes troligen till sot, schellack och fly- 
tande fernissa skulle gifva färgen en glänsande yta. Boktryckarne 
tillverkade sjelfva sin fårg ända till början af 1800-talet, då 
färgfabriker anlades i Frankrike och England. I Sverige fortfor 
boktryckarne med färgberedning ända in på 1840-talet. 1 Härvid 
begagnades stora med lock försedda kopparblåsor, som till hälften 
fyldes med gammal aflagrad linolja; denna fick koka, tills den 
blef sirapsaktig, hvarunder man i oljan medelst en käpp ned- 
sänkte ett stycke bröd, till dess det blef brunt och mättadt med 
olja; härigenom skulle oljan blifva mörkare och färgen lättare 
torka. Samma verkan skulle en tillsats af silfverglitt eller balsam 
copaiva hafva. De slemmiga delarne i oljan afskildes, och sedan 
fernissan var färdig, tillsattes sot eller kiinrök och någon gäng 
äfven andra ämnen, som skulle förbättra färgen. 

Den färdiga färgen refs först på färgbordet och sedan mellan 
två bollar, hvilka också tjenade till att bringa färg på formen 
(se lig. 5). På alla afbildningar af tryckpressar handterar lär- 
lingen bollarne; antingen rifver han färgen mellan dem, eller ock 
trycker han derined färg på stilen. Detta var icke något lätt 
arbete; en likmässig fördelning af färgen pä stilen fordrade åt- 
minstone en god öfning. Bollarne gjordes af får- eller hundskinn 
och stoppades med nöthår, samt måste omstoppas åtminstone en 
gäng i veckan. De undanträngdes först i början af 1800-talet 
småningom af färgvalsen, och deras vigt för boktrycket visas af 
att de blifvit upptagna i boktryckarevapnet. Det är möjligt, att 
bollarne redan begagnades vid rifvaretrycket, men för boktrycket 
måste de i så fall säkerligen förändras. 

Stilgjuterietj ett af de två vigtigaste vilkoren för boktryckare- 
konstens uppfinning, är det hvars början förblifvit oss mest obe- 
kant. Detta kan dock lätt förklaras derigenom, att denna del af 
verksamheten kunde bäst hemlighållas af de första boktryckame. 
Man har talat om, att Gutenberg i början skulle söndersågat 
graverade trätattor till enskilda bokstäfver, sammansatt dessa 
och tryckt dera och sålunda uppfunnit de rörliga typerna. Det 

1 I Stockholm anlade L. J. Hibrta 1840 en färgfabrik, men den nedlades snart, 
och först 1870 inrättades af O. Marin i Söderköping en ny fabrik, som sedan flyt- 
tades till Stockholm. 



20 



ORAVERADE TRÅTYPER. TYPER MEP HÅL. 



1 Faulmann har bevisat detta genom bladet 144 i Sehöffers Psaltare, å hvilkct 
blad registret är mycket dåligt, nnder det att registret å motsvarande blad är riktigt, 
hvarför dessa blad ovilkorligen måste vara tryckta hvar för sig och två gånger. 



är nog möjligt, att uppfinnaren söndersågat några rader för att 
se huru bokstäfverna läto sammansätta sig, men att han satt och 
tryckt med sådana bokstäfver är föga troligt. Närmare till hands 
ligger då, att han låtit hyfla rätvinkliga blinda typer och dera 
graverat bokstäfver. Underrättelserna om tillvaron af trätyper 
uppträda så bestämdt, att de icke kunna betviflas. Sannolikt är 
det äfven, att de första försöken att trycka skedde med typer 
graverade i trä, ehuru man väl snart måste . erkänna, att dessa 
hade många oangenäma egenskaper; med de många ligaturer, 
som då begagnades, låg dock tanken på gjutning af bokstäfverna 
icke så nära, som man nu tror. Dertill kom, att flera bokstäfver 
så sällan förekommo, att man kan få söka från början till slut 
i en bok för att finna ett fullständigt alfabet, hvarför bokstafs- 
graveringen låg närmare till hands. Det är också troligt, att de 
första gjutna typerna götos blinda och derefter graverades. Här- 
emot har invändts, att det skulle behöfvas för många bokstäfver. 
De äldsta boktryckarne tryckte dock sida för sida af en bok, ! 
ehuru arken voro falsade i lägg om 4 ark (quaternion), och härtill j 

behöfdes icke stort stilförråd. Till en sida af den 36-radiga bibeln 
behöfdes ungefär 1800 bokstäfver, och till en andra sida, som skulle 
sättas, medan den förra trycktes, lika mycket, alltså 3600 bok- 
stäfver. Det fans ungefär 100 bokstäfver och tecken, och måste 
således i medeltal en bokstaf graveras 30 till 40 gånger. Detta 
förhållande borde visserligen sporra till stilgjuteriets uppfinning, 
men mot graveringen uppstälde det inga stora svårigheter. 

Det talas äfven om, att bokstäfverna voro försedda med hål 
och genomdragna med en tråd. Vinne anser, att härmed endast 
menas stämplar, men detta torde icke vara fallet. Våra nuvarande 
metallbokstäfver äro gjutna i noggranna instrument, som garan- 
tera deras rätvinkliga form; det oaktadt händer det att, om en 
rad icke är väl utslutad, bokstäfver dragas upp af färgvalsen. 
Med de första, i ofullkomliga instrument gjutna stilarne var detta 
naturligtvis ännu mer att befara, isynnerhet som de då begagnade 
bollarne voro mera egnade att draga med sig stilen än nu bruk- 
liga valsar. Eget är, att icke några stilar eller någon afbildning 
deraf finnes qvar från 15:e årh. Ett enda undantag gifves, och 
detta är ett af bibliografen Madden upptäckt tryck af Hom- 
borch i Köln, från slutet af 1476, deri en ur formen uppdragen 



21 



ÄLDRE 8TILGJUTNING. STÄMPLAR. 



stil gifvit ett troget sidoaftryck af typen. Höjden öfverensstämmer 
med den gamla franska. A dess synbara högra sida befinner sig 
en rund fördjupning af ungefär 3 mm. genomskärning. Foten är 
icke inskuren, hvarför det synes, som om de äldsta bokstäfverna 
afsågats för att få lika höjd. Madden anser att hålet icke går 
tvärs igenom bokstafven, utan endast är signatur. Faulmann 
betviflar likväl att man på den tiden satte så fort, att man be- 
höfde signatur för att genast veta bokstafvens läge. Sannolikt 
har man en lång tid gjort bokstäfverna med hål, hvarigenom man 
drog en jerntråd, senare lade man denna ofvanpå bokstafven, 
hvarigenom den halfrunda signaturen uppstod, som bibehölls äfven 
när man icke vidare använde jerntråd vid sättningen. Falken- 
stein skrifver ännu 1840 : »Wilsons Glasgow Letter Foundery leve- 
rerar typer med små utstående, långlagdt runda knappar, hvilka 
noga passa in i en på motstående sidan anbragt urhålkning, och 
äfven med halfcirkelfonniga rännor, for att, sedan sidan är satt, 
deri inskjuta en messingstråd, på det icke någon bokstaf- må 
kunna uppdragas af bollarne eller färgvalsen». Säkert är, att i 
räkningar för Ripoli-tryckeriet bland stilgjuteriutensilier äfven 
förekommer jerntråd, som dock vår tids stilgjutare icke använda. 
Hade emellertid metallbokstäfverna hål, så voro dessa så mycket 
mer nödvändiga vid träbokstäfver, då dessa icke kunde blifva så 
rätvinkliga som de gjutna. Vid träbokstäfverna var dock ett snöre 
nog att förhindra dem att af bollarne dragas upp ur raden. 

Då man började gjuta stilar, voro stämplarne (patrisema) 
sannolikt af trä, 1 hvarefter man öfvérgick till lättarbetad metall. 
Som stämpelskärare användes vid bokstafsgravering vana form- 
snidare. Att Gutenberg sjelf, äfven om han kunnat det, graverat 
typer, finnes ingen anledning att tro; hans tid upptogs troligen 
af vigtigare saker. Deremot synes Peter Schöffer med nit och 
stor framgång egnat sig åt gravering af stämplar, och han har 
otvifvelaktigt, sporrad af fruktan för konkurrens, först graverat 
stämplarne i stål. 

Stilgjutarnes första material till matriser var sand, hvilken 
dock snart öfvergafs för bly, hvari i halfstelnadt tillstånd stämp- 

1 L. Trmisch anser att trästämplarnc icke graverats en och en, utan i rader, 
dervid de bokstafver som mest behöfdes graverats flera gånger. Afgjutningen af 
en sådan rad gick lättare än af enkla bokstafver, och då dessa rader voro lika 
höga och tjocka, erhöllos stilraderna af samma höjd och kägel. Dessa rader sönder- 
sågades sedan och de enskilda bokstäfverna filades jemna. Härigenom erhöllo väl 
också enskilda bokstafver olika tjocklek, hvarför de stnndom fingo utseende af 
ligaturer. Häraf kan äfven förklaras, hvarför stundom vissa bokstafver icke äro 
fullkomligt lika, ehurn de måste antagas vara gjutna. 



22 



MATRISER. OJUTINBTRUMENT. 



lame intrycktes. Dessa blymatriser måste för hvarje gjutning 
inpenslas med fin kolstybb eller pimsten, pä det metallen icke 
skulle förbinda sig med matrisen; denna höll dessutom knappt till 
(50 goda gjntningar och måste då bytas om. Häraf kan man förstå, 
att gjntningen skulle gå långsamt. Sedan Schöffer börjat gra- 
vera stämplar af stål, kom han äfven snart på den tanken att 
inslå dessa i koppar, och derigenom erhöllos bättre och varaktigare 
matriser; na blefvo bokstftfverna skarpare och gjutningen gick 
hastigare. Blymatriserna undanträngdes dock icke helt och hållet 
härigenom, men de be- 
gagnades hädanefter en- 
dast till stilar, hvartill 
icke stålstämplar funnos, 
såsom titellinier och större 
bokstäfver eller annat, 
hvaraf icke många gjnt- 
ningar behöfdes. Stål- 
stämplar och matriser voro 
ännu ganska dyra, 1 hvar- 
för blymatriserna helt och 
hållet förkastades först då 
ga Ivan oplastik en började 
användas i stilgjuteriets 
tjenst. 

Trots dessa förbätt- 
ringar bl ef gjntningen dock 
fortfarande mindre god till 
följd af gjutinstrumentets 
bristfälliga beskaffenhet, 
men en långsamt och sorg- 
fälligt arbetande mästare 
öfver sitt instrument kunde dock åstadkomma rätt goda saker 
En teckning af Jobst Amman från 15G8 (fig. (i) visar oss en stil- 
gjutare, sittande framför en låg ugn, i hvilken gjutpannan är ned- 
sänkt. Bredvid gjutaren står skålen med färdiga typer, a hvilka 
gjuttappeii ännu är qvar. På en hylla finnas sikt, degel och gjut- 
instruinent. Sikten tjenade otvifvelaktigt till att finsålla sanden, 
hvarnti de stora hokstäfverna götos; om äfven de mindre stilame 

1 Tryckeriet i Ripoli kiipto 1478 af gnlilflniedei] Benvknuto stämplar till tro 
atilsnrtcr, deraf tvft nnliqva och en gntisk, fiir 110 lire, <ich botalro 1477 till Johans 
Petkrs fr&n Mnina 10 gftldfpililcn fiir matriser till en romersk stil. 




Flg. 6. Stitgjntar 



8TÅMPKL8KÅRARE. KÅGKLSY8TEM. 



ännu götos i sand, är icke kändt. Gjutinstrumentet afviker icke 
så litet från det nu begagnade; fjädern, som håller matrisen, 
saknas, men deremot finnes a sidan ett hål, i hvilket endera ma- 
trisen instacks eller ock jerntråden låg, som väl i så fall äfven 
tjenade till att utdraga stilen. Denna afbildning är dock öfver 
ett hundra år yngre än uppfinningen ; hvad under denna tid hade 
ändrats är icke bekant. Att gjutinstrumentet senare var af mes- 
sing synes framgå af det ofta vid omnämnande af typer begagnade 
uttrycket »gjutna i messing», ty att man härmed skulle mena 
messingstyper är otänkbart. Då kostnaderna för ett gjutinstru- 
ment voro rätt stora, så är det föga troligt att ett särskildt 
instrument fans för hvarje stilsort, utan var det sannolikt in- 
rättadt så, att det kunde omställas så väl for höjd som kägel. 

Handeln med matriser kom snart till stånd, hvilket bevisas 
deraf, att precis samma stilar förekomma å skilda, ofta långt ifrån 
hvarandra belägna ställen. De första stämpelskärarne bestämde 
icke sjelfva stilens snitt, utan sökte endast att åstadkomma en 
efterbildning af den skrift, som renskrifvarne i handskrifna verk 
begagnat. Detta får icke anses som en förfalskning, man vågade 
helt enkelt icke afvika från den herskande smaken. Liknande 
finner man ännu i dag vid de för orientaliska språk afsedda 
stilarne, vid hvilkas gravering svårigheten hufvudsakligen ligger 
deri, att alla omvexlingar i handskriften noga måste efterbildas. 
De första stämpelskärarne måste i följd häraf göra en stor mängd 
ligaturer, då handskriftens förkortningar skulle öfvergå i tryckets 
typer. Då bokskriften i skilda länder var olika, blefvo äfven 
de första trycktyperna olika. Tyskarne, från hvilka boktryckarne 
utgingo, sökte att i Italien och Frankrike införa sina typer, men 
detta lyckades endast för en tid i Frankrike, sedan antogs ro- 
merska stilen äfven här. 

Ett kägelsystem fans icke i 15:e årh. Stilarnes dimensioner 
berodde helt och hållet på egendomlighetenia i det föreliggande 
manuskriptet. De första försöken att bringa kägeln i system 
skedde i England i sista hälften af 17:e årh., då den engelska foten 
blef det normalmått, hvarå skulle gå ett visst antal rader, men 
graderna sins emellan öfverensstämde icke. I Frankrike uttänkte 
Fournier ett system efter pariserfoten, delad i bestämda enheter, 
kallade punkter; detta system jemkades af Francjols Ambroise 
Didot. I Tyskland blef först 1879 ett bestämdt system antaget 
genom H. Berthold, hvilken förfärdigade ett normalmått för 
Didots system, som numera småningom antages. 



24 



MATRISER. njUTINSTRUMRNT. 



lame intrycktes. Dessa hlymatriser måste för hvarje gjntning 
inpenslas med fin kolstyhh eller pimsten, på det metallen icke 
skulle förbinda sig med matrisen; denna höll dessutom knappt till 
f!0 goda gjntningar och måste då bytas om. Häraf kan man förstå, 
att gjivtningen skulle gå långsamt. Sedan RchÖffer börjat gra- 
vera stämplar af stål, kom han äfven snart pä den tanken att 
inslå dessa i koppar, och derigenom erhöllns bättre och varaktigare 
matriser; nu blefvo bokstäfverna skarpare och gjutningen gick 
hastigare. Blymatriserna undanträngdes dock icke helt och hållet 
härigenom, men de be- 
gagnades hädanefter en- 
dast till stilar, hvartill 
icke stålstämplar funnos, 
såsom titellinier och större 
bokstäfver eller annat, 
hvaraf icke många gjnt- 
ningar behöfdes. Stål- 
stäinplar och matriser voro 
Rnnn ganska dyra, 1 hvar- 
för blynmtriserna helt och 
hållet förkastades först då 
ga Ivan oplastiken började 
användas i stilgjuteriets 
tjenst. 

Trots dessa förbätt- 
ringar blef gjutningen dock 
fortfarande mindre god till 
följd af ffjutinstrumentets 
bristfälliga beskaffenhet, 
men en långsamt och sorg- 
fälligt arbetande mästare 
öfver sitt instrument kunde dock åstadkomma rätt goda saker, 
En teckning af Jobst Amman frän l. r )G8 (fig. I>) visar oss en stil- 
gjutare, sittande framför en låg ngn, i hvilken gjutpannan är ned- 
sänkt. Bredvid gjutaren står skålen med färdign typer, ä bvilka 
gjnttappen ännu är qvar. På en hylla finnas sikt, degel och gjnt- 
instrument. Sikten tjenade otvifvelaktigt till att finsälla sanden, 
hvarnti de stora bokstäfverna götos; om äfven de mindre stilanie 

1 Tryckeriet i Ripoli klints 1478 nf KUlUsmeilcn Bkhvknito Bläm|ilar till tre 
stilsnrtur, derat tv.t anliqva och en gotisk, fiir III) lire, nch betalte 1477 till Johans 
Pktrrs fr.ln Ma in si 10 RnlilenMnn fiir matriw>r till mi romersk stil. 




JUDARNK SÅSOM BOKTRYCKARE. 



BOKTRYCKAREKONSTENS UTVECKLING. 



r 1 

\ JTutenbergs konst spriddes med stor hastighet vida omkring och 
omfattades med intresse af vetenskapsmän och lärde, hvilka dels 
direkt egnade sig at konsten såsom boktryckare, dels uppmuntrade 
densamma såsom redaktörer, korrektorer eller förlagsgifvare, eller 
på annat sätt. Tiden närmast efter boktryckarekonstens upp- 
finning var också rik på store män, och genom Konstantinopels 
intagande af turkarne 14T>3 kommo många grekiska lärde till 
Vesterlandet, blefvo lärare vid universitet och skolor samt fram- 
stående kommentatorer af de gamla grekiska författarne. I ut- 
bredandet af deras verk funno boktryckarne en både lönande och 
ärofull sysselsättning. Märklig är den ifver, med hvilken judarne 
omfattade den nya uppfinningen, i motsats till turkarne, som 
föraktade den. Ännu på 1700-talet ansågs invigningen af en 
jude i de typografiska hemligheterna för en nedrig handling, 
som straffades med allmänt förakt. Under den ringaktning, som 
de kristne i 15:e årh. hyste för judarne, var det för dessa mycket 
svårt att få undervisning i konsten, hvilket endast kunde ske 
genom bestickning, och dock finna vi redan 1484 hebreiska tryckt 
med vokaler. Det var icke begär efter vinst, som härvid ledde 
judarne, utan endast den aktning för vetenskapen och vördnad 
for sina heliga böcker, som alltid utmärkt dem, och som för- 
mådde dem att i Konstantinopel trotsa sultanens dödshotelser. 

Boktryckarekonsten icke allenast spriddes åt alla håll, 1 den 
uppträdde äfven med synnerligen praktfulla verk, hvilket kan 
förklaras deraf, att konstens beskyddare voro vana vid den lyx, 
som ofta utvecklades i handskrifterna, hvilken de icke ville eller 
vågade frångå vid den nya konstens framträdande med sina första 
alster. I allmänhet sökte de första boktryckarne derför att öfver- 
träffa hvarandra i utstyrselns elegans och skydde härvid ofta inga 

1 Man kftnner namnen å 910 boktryckare under 15:e årh., och Hains nu gamla 
katalog ttfver före år 1501 tryckta verk uppräknar titlar till 16,299 sådana. 



26 



PRE88LAQ8T1FTNING. 



kostnader. Att detta kunde fortfara, berodde till stor del äfven 
derpå, att den tidens förnämsta konstnärer med kärlek omfattade 
boktryckarekonsten och egnade sin förmåga som tecknare att illu- 
strera böckerna samt, efter reformationen, begagnade tillfället att 
på samma gång tjena religionen och, genom den spridning som 
en tryckt bok kunde erhålla, göra sig och sin konst kända af en 
större allmänhet. 

Genom denna täflan och samverkan af kapital och intelligent 
arbete utvecklades boktryckarekonsten med tilltagandet af an- 
talet tryckerier äfven så betydligt i tekniskt hänseende, att man 
ännu, fyra hundra år derefter, kan med beundran skåda hvad de 
första boktryckarne åstadkommo. Detta framåtgående fortgick 
till in i medlet af 1500-talet, men derefter kom en tid, då bok- 
tryckarekonsten började upphöra att höja sig, och snart visade 
den sig gå nedåt, endast uppehållen af några få personer. 

Förnämsta orsaken till denna återgång torde få sökas i de 
yttre och inre stridigheter, som nästan öfverallt nu uppstodo och 
hvilka togo allas sinnen i anspråk och mer eller mindre förlamade 
all fredlig verksamhet. Härtill kom en presslagstiftning, som allt- 
mer skärptes, och slutligen privilegierna och skråen. 

Censuren, som redan de under universitetens och biskoparnes 
beskydd stående bokhandlarne och kopistenia voro underkastade, 
öfvergick snart äfven till boktryckarne. Redan 1479 utfärdades 
en påflig förordning om öfvervakande af boktryckarne. Under 15:e 
årh. trycktes nästan uteslutande kyrkofädenias skrifter och klas- 
sikerna, men endast få skrifter af samtida författare. Censurens 
hufvudsakliga uppgift var under denna tid derför att öfvervaka, 
det de böcker som trycktes blefvo felfria, och att icke oriktiga 
läsarter insmögo sig. Men allt efter som boktryckeriernas antal 
ökades och deras verksamhet utvidgades, fick äfven censuren ut- 
sträckning och presslagstiftningen skärptes. 

I följd af bestämmelsen att boktryckeri fick finnas endast i 
vissa städer och i dessa endast ett visst antal sådana, uppstodo 
privilegierade boktryckare, hvilka visserligen härigenom blefvo be- 
friade från konkurrens och på detta sätt kunde se sin ekonomiska 
ställning betryggad, men härigenom utestängdes äfven täflan i 
tryckets utförande, och detta lände ingalunda konsten till fromma. 
De allra flesta boktryckarne nöjde sig nu med att utföra sitt 
arbete så, att de derpå hade största möjliga behållning, och endast 
några få lysande undantag satte sin ära i att verkställa vackert 
tryck och att söka höja den konst de utöfvade. 



27 



SKRÅEN. BOKTRYCKAREKONSTENS FÖRFALL. 



Med skråens bildande utestängdes en livar som icke lärt på 
yrket från att anlägga tryckeri, hvilket i hög grad bidrog till 
att hindra konstens framåtgående. Till inrättandet af tryckeri 
behöfdes nämligen mera kapital än kunskaper som fackman, ty 
arbetare med sådana kunde jemförelsevis lätt fås; men då de som 
hade lärt yrket i vanliga fall voro medellösa och kapitalisterna 
utestängda från handteringen, förblefvo de flesta tryckerier små 
och deras arbete höjde sig i regeln endast undantagsvis öfver 
medelmåttan. Skråordningarne uppehöllos nästan öfverallt med 
stränghetj och till och med stilgjutare ansågos icke såsom jem- 
förliga med dem som lärt boktryckeri. * 

Trots dessa hämmande inskränkningar ökades dock tryck- 
orternas antal år från år. Den stora hjelp boktryckarekonsten 
lemnade för upplysningens spridande återgäldades genom jemnt 
stigande sysselsättning. I reformationens skrifter funno bok- 
tryckarne en god sysselsättning, 2 och tillväxt i arbete vunno de 
genom tidningarne, som med 17:e årh:s ingång började utkomma 
regelbundet och genast vunno allmänhetens bifall samt på senare 
tiden hafva varit den förnämsta sporren till nya uppfinningar för 
produktionsförmågans ökande. Från senare hälften af 1500-talet 
till medlet af 1700-talet gjorde emellertid boktryckarekon sten 
inga anmärkningsvärda framsteg. Några boktryckare, i synnerhet 
i Nederländerna, gjorde visserligen berömvärda bemödanden att 
höja konsten, och dessa framstodo desto mer, som denna omkring 
dem förföll, men i allmänhet visar boktrycket från denna tid 
intet nytt. Med undantag af titlarne, som voro svarta och röda, 
äro böckerna h varandra lika; det finnes knapt ett spår af lyx 
eller bemödande att gifva en smakfull utstyrsel. Mot slutet af 
1700-talet synes skönhetssinnet åter vakna till lif, och nu skedde 
äfven en förändring i boktryckarnes sociala förhållanden. Den 
franska revolutionen gjorde tryckerirörelsen fri; visserligen var 
detta blott öfvergående, men anloppet blef icke utan återverkan. 
I början af 1800-talet upphäfdes skråväsendet i Tyskland, och 
dermed föllo flera skrankor som förlamat mången kraft. Genom 
införandet af näringsfriheten tillfördes boktryckeriet kapital ocli 



1 Så hade t. ex. stilgjutaren Wilhelm Haas i Basel efter mönstret af en mynt- 
press konstruerat en förbättrad boktryckspress och anhöll att få trycka dermed, 
men detta nekades honom på den grund att han icke Lärt boktryckeri. 

2 Fkoiikn i Basel yttrade 1519 att han icke gjort så goda* affärer med någon 
bok som med Luthers skrifter. »Öfver hufvud voro reformationsskrifterna verkliga 
guldgrufvor för en stor del boktryckare, då de köptes af stora och små, gammal 
och ung, vän och fiende. > 



28 



BOKTRYCKAREKONSTKNS FRAM8TEG. STEREOTYPI. 



talang, och följden var icke allenast en storartad tillökning i bok- 
tryckeriernas antal utan äfven en täflan att öfverträffa hvarandra 
i väl utfördt och smakfullt anordnadt arbete. 

Framstegen i boktryckarekonsten märkas först och främst i 
stilgraveringen. Under 1600-talet var det den holländska smaken 
som beundrades och efterhärmades, under 1700-talet blef det 
franska modet förherskande. Förbättrade verktyg och införandet 
af kontrapunsen gjorde det för stämpelskärarne möjligt att gifva 
typerna de skarpaste former och fullt motsvara de fordringar 
som stäldes på dem. Frankrike, Holland, Italien och Tyskland 
täflade om att lemna de vackraste stilar; senare tillkom Eng- 
land och Amerika med titelstilar, och 19:e årh:s stämpelskärare 
känna intet hinder: de tusentals tecken, som fordras, framställas 
i stilar; det gifves intet skrifvet språk, som icke kan tryckas 
genom boktryckspressen. Genom Jacobys 1837 gjorda uppfinning 
af galvanoplastiken erhöllo stilgjutarne medel att af enskilda 
blybokstäfver erhålla kopparmatriser, i stället för handgjutning 
trädde de först af Wing och White 1805 utförda gjutmaskinerna, 
hvilka af Brucb 1838 gjordes användbara. De gjuta nu dagligen 
12 — 20,000 bokstäfver; de af Johnson inventerade och af Hepburn 
förbättrade komplettmaskinerna gjuta, slipa och göra färdiga om- 
kring 40,000 bokstäfver om dagen. 

Svårigheten att förvara stående formar till sådana böcker, som 
ofta tryckas i nya, oförändrade upplagor, såsom bibeln, klassikerna, 
ordböcker o. d., föranledde en predikant J. Möller i Leyden till- 
sammans med boktryckaren van der May, 1701 — 11, att försöka 
samnianlöda stilarne. Härigenom minskades risken för att den 
stående sättningen skulle sönderslås, men kostnaden för materie- 
len blef densamma. 1725 uppfann en skotsk guldsmed William 
Ged en metod att afgjuta stilen i plattor, och sedan följde en rad 
andra, begagnande olika metoder för denna plattgjutning, som 
af Didot 1795 döptes till »stereotypi»; men först 1804 blef gips- 
stereotypien bragt till fulländning af lord Stanhope. Denna 
metod blef dock 1829 undanträngd af den af Genoux i Lyon 
uppfunna pappersstereotypien, hvilken, utom den nytta den med- 
förde för vanligt boktryck, äfven möjliggjorde uppfinningen af 
rotationsmaskinerna, åt hvilka den nu på mycket kort tid leve- 
rerar böjda stereotypplattor. 

Förbättringarne i tryckförfarandet inleddes med den af 
Robert i Essonne 1799 uppfunna pappersmaskinen, hvilken icke 
blott gjorde papperet hastigare och billigare utan äfven i s. k. 



29 



TKYCKPKE8ÖKNS KUUBÅTTltlNU. 8ÅTTMA8K1NEN. 



ändlös form, d. v. s. i rullar af flera meters längd och i önskad 
bredd. Lord Stanhope bygde 1800 den första jernpressen, hvar- 
igenom möjliggjordes tryckning af ett helt ark pä en gång, och 
dessutom trycket blef jemnare; snart följdes denna af nya, för- 
bättrade konstruktioner. Samtidigt ersattes bollarne för färgens 
uppdragande på formen af elastiska valsar, hvilka fördelade 
färgen hastigare och jemnare pä stilen. Ett större steg framåt 
togs genom den af König 1810 uppfunna maskinpressen. Den 
2U nov. 1814 kunde »Times» förkunna, att den utan hjelp af 
menniskohänder var tryckt på en sådan maskin, som levererade 
1100 ark i timmen. Denna arbetsförmåga blef genom Königs 
senare förbättringar höjd till 2000 ark. Maskinpressen blef snart 
vidare fullkomnad och äfven inrättad för tryckning af flera färger 
pa en gäng, hvarjemte Hansen uppfann sjelfmottagare för arken. 
Med den spridning, som tidningarne hade fatt, tillfredsstälde dock 
icke heller denna press de stora fordringar som gjordes på hastig- 
heten, och denna kunde här icke ökas, dä man var beroende af 
en persons förmåga att hinna lägga i pappersarken. Auer hade 
redan gjort försök att inbespara iläggare och trycka med papper 
i langa banor, men denna idé erhöll praktisk användning först 
sedan Hoe i st. f. det vågräta fundamentet spände typformen pä 
en cylinder och bygde cylindermaskinen. Från denna utvecklade 
egaren af »Times», Walter, rotationsmaskinen, som trycker 12,000 
ark på bada sidor i timmen. Med maskinen förenades sedan fukt- 
maskin för papper och falsmaskin, sä att tryckaren endast be- 
höfver hafva uppsigt öfver pressens gång. I nyare tiden har 
rotationsmaskinen inrättats äfven för bok- och illustrationstryck. 
Blefvo pa detta sätt inga kostnader sparade för att gifva tryck- 
maskinerna den största möjliga arbetsförmåga, så bygde å andra 
sidan amerikanarne små maskiner, efter det sätt hvarpå de sättas 
i rörelse kallade »trampmaskiner», hvilka endast kosta några 
hundra kronor och göra det möjligt för en arbetare att trycka 
<HX)— 1000 aftryck i timmen. 

Äfven sättarens produktion har man sökt föröka genom en 
sättmaskin, och sedan Sörensex 1854 uppträdde med en sådan, 
hafva en stor mängd försök gjorts, deraf flera lyckats till hälften, 
d. v. s. med sättningen; afläggningen af stilarne har deremot alltid 
mött svårigheter, och förr än äfven detta problem blifvit löst, torde 
sättmaskinen icke finna allmännare användning. Emellertid är 
den dock redan i sitt nuvarande skick till nytta, isynnerhet for 
tidningar, der stor hastighet fordras under jemförelsevis kort tid. 



30 



DE GRAFISKA KONSTERNA. 



För böckers illustrerande började under lMJO-talet träsnittet 
undanträngas af kopparsticket, hvilket i sin tur fick lemna rum 
för den af A. Senefelder 1796 uppfunna litografien, som hastigt 
vann utbredning och från början troget följt boktryckeriet, hvar- 
för också de båda konsterna på flera ställen idkas tillsammans. 
Efter grundandet af »Penny Magazine» 1832, och utgifvandet af 
»lllustrated London News», »Llllustration» 1842 och »Illustrirte 
Zeitung» 1843 har träskärarekonsten gjort oerhörda framsteg och 
levererar konstverk, som mäta sig med kopparstick eller de 1820 
uppfunna stålsticken. Det xylografiska färgtrycket, som började 
med Congrevetrycket, är bragt till högsta fullkomning och kan 
täfla med miniaturmålarnes alster. Kemitypi lemnar billiga teck- 
ningar, och medelst zinketsning i förening med fotografi åstad- 
kommes trogna kopior af hvarje original och i önskad storlek för 
boktryckspressen. Guillocheringsmaskinen och pantografen utföra 
teckningar, som i liknande jemnhet icke kunna af menniskohand 
åstadkommas. Kopparsticket, befriadt från allmänt arbete, lemnar 
mästerverk af konst för böckers smyckande ; heliogravyr reprodu- 
cerar gamla och nya stick troget efter originalet, och ljustrycket 
mångfaldigar den omedelbara fotografiska bilden. Det svåraste 
problemet, som ställes på de grafiska konsterna, att trycka värde- 
papper så att efterapning omöjliggöres, löses genom dessa konsters 
samverkan med hvarandra, men fä ana hvilken sorgfällighet måste 
användas för tryckningen af de papperspengar, som gå genom 
deras händer. 

Under det genom dessa uppfinningar många större tryckerier 
förvandlats i polygrafiska institut, har a andra sidan i Nord- 
amerika med dess oinskränkta press- och näringsfrihet, dess sinne 
för det praktiska och blick för det lättast till målet ledande* 
sättet, i de stora städerna redan delning af arbetet äfven inom 
boktryckeriet egt rum; der finnas officiner, som endast verkställa 
sättning och stereotypering, andra som blott trycka o. s. v., och 
derigenom hafva de undvikit många omkostnader, som tynga på 
t. ex. ett tidningstryckeri, der en dyrbar press med lokal, drif- 
kraft och betjening måste underhållas för ett par timmars arbete 
om dagen. 

Den utveckling, som boktryckarekonsten på senare tiden tagit, 
berättigar till den förhoppning, att den skall fortfarande gå framåt, 
och på denna bana följa henne våra varmaste välönskningar. 



31 



TYSKLAND: BOKIIANDLAKMESSOR. FLYGSKRIFTER. 



BOKTRYCKAREKONSTENS UTBREDNING. 



TYSKLAND. 

.£_!. är spriddes boktryckarekonsten så, att vid 15:e ärhrs slut 
tryckerier der funnos i 53 städer. Under lG:e årh. var det vigtigaste 
som åtgjorde» för boktryckeriets bästa inrättandet af bokhandlare- 
messan i Frankfurt a. M. och utgifvandet af messkatalogen. Här- 
igenom blefvo boktryckarnes och förläggames alster bekantgjorda 
för de lärde och andra, som intresserade sig för de nyutkomna 
böckerna. Detta var ock anledningen till, att upplagorna nu 
stego till 1000 eller 1(300 exemplar. Den första messkatalogen 
offentliggjordes af bokhandlaren i Augsburg Georg Willer vid 
höstmessan 15G4 och omfattade 10 qvartblad. Genom dessa kata- 
loger tog bokhandeln ett stort steg framåt och drog nästan hela 
handeln till Frankfurt. Är 1594 sammanstälde Henning Gros ur 
olika Frankfurt-kataloger en messkatalog för Leipzig, och 1598 
utgaf Abr. Lamberg en andra sådan, och snart följde flera. 

De tyska riksfurstarne voro upptagna af dels politiska dels 
teologiska frågor; de protestantiska befordrade dock i allmänhet 
boktryckare-konsten, då till den nya läran hörde nya böcker och 
religionen var en hofsak. I allmänhet förkofrade sig boktrycke- 
rienia i universitetsstäderna, der de lärde utgåfvo vetenskapliga, 
verk och isynnerhet upplagor af klassikerna, samt i riksstäder, der 
handeln blomstrade och erbjöd marknad för böckers afsättande. 
Under 17:e årh. hemsöktes Tyskland bl. a. af det trettioåriga 
kriget, och under sådana förhållanden kan det icke förundra, att 
under denna tid här ej uppstodo några typografiska storheter. 
Huru mycket kriget inverkade på boktryckerienia synes af att, 
dä år 1G18 trycktes 1,757 böcker, antalet år 1G35 hade nedgått 
till 307. 

Hed ingången af 17 :e årh. började flygskrifternas antal i 
Tyskland att hastigt förökas, och de förde ofta ett språk, som 



+- - — ■ 



32 



TYSKLAND : rRESSLAG8TIFTNING. 



med skäl kunde hänföra dem till smädeskrifter. l Det är naturligt 
att städer, som hyste författare och tryckare af dessa flygskrifter, 
icke för deras skull ville stöta sig med sina grannar. Derför hade 
ock — då 1515 genom Leo X:s bulla biskopar och inqvisitorer 
ålades att läsa alla skrifter, innan de trycktes, och undertrycka 
kätterska meningar — redan innan kejsare och riksdagar hunnit 
utfärda lagliga bestämmelser, städerna sjelfva i fredens intresse 
utfärdat liknande förordningar. Så förbjöds 1504 i Strassburg 
allt tryck, som var riktadt mot påfven, kejsaren, furstar, städer 
och mot goda seder, och de flesta städer följde detta exempel. 

1517 anslog Luther sina satser i Wittenberg; reformationen 
vann hastig utbredning och betjenade sig flitigt af boktrycks- 
pressen för spridande af sina läror. Nu var det ej längre de 
endast trängre kretsar rörande flygskrifterna, som skulle kon- 
trolleras, nu gälde det hela Europa, och alla katolska stater 
skyndade sig att utfärda mer eller mindre stränga stadgar for 
boktryckerierna. 

Vid riksdagen i Ntirnberg 1522 förordade kardinal Chieregati, 
att man skulle bränna alla utan tillstånd tryckta böcker och 
befordra tryckare och utspridare deraf till straff; men endast de 
katolska furstarne, såsom hertig Georg af Sachsen, de bayerska 
hertigarne och Ferdinand af Österrike följde den påfliga an- 
maningen. I ett österrikiskt edikt 1528 stadgades, att den, som 
tryckte eller handlade med sekteriska böcker i österrikiska arf- 
länderna, skulle såsom förförare och förgiftare af alla länder utan 
nåd genast bringas om lifvet medelst vatten och hans förbjudna 
varor uppbrännas. Riksdagen i Ntirnberg 1524 påbjöd att hvarje 
öfverhet skulle egna sina tryckerier nödtorftigt öfverinseende, sä 
att smädeskrifter och osedliga taflor ej mer måtte utkomma. Denna 
förordning efterkoms genast af rådet i Strassburg, som föreskref 
att en hvar, som ville trycka något, först skulle förevisa det och 
erhålla kansliets tillstånd. I riksdagsbeslutet i Speyer 1529 för- 
bjödos smädeskrifter, och i Augsburg förordnades 1530, att a alla 

1 Faulmann anför såsom exempel titeln & en sådan flygskrift, lydande: >Das 
Durchlauchtigen, Hochgeborenen Fursten nnd Herrn, Herrn Johannes Friedrichbn 
Herzogs zn Sachsen, des heiligen römischen Reiohs Erzmarschallen nnd Kurfursten 
Wahrhaftige, bestendige, ergrtindete Christenliche nnd aufrichtige Verantwortung 
Wider des verstockten, gottio sen, vermaledeieten, verfluchten ehrenschenders, bös- 
thetigen Barrabas, anch hnrensuchtigen Holofernes von Braunschweig, so sich Herzog 
Heinrich der Jungere nennet, unverschempt, Calpbnrnisch schand- nnd ltigen- 
buch, so er abermals mit Datum Wolffenbuttel anf Dinstag nach Omnium Sanctorum 
anno 1540 nechst wider vorgemeldten Kurfursten u. s. w. will vollbracht haben und 
in einem Druck ausgesprengt hat.» 



8v. BoktrAist. 88 3 



rfH 



TYSKLAND: PRKSSLAGST1FTNING. 



böcker skulle utsättas namn på boktryckare och stad der tryck- 
ningen skedde, samt att pressförbrytelser skulle straffas med lif 
och gods. 1548 beslöts, att icke allenast tryckare och säljare 
skulle stånda ansvar, utan äfven köpare af otillåtna böcker skulle 
fängslas och med godo eller ondo tvingas att uppgifva, hvarifrän 
de fått böckerna. 

I Bayern förordnades 1548, att af påfven förbjudna böcker 
icke skulle få försäljas eller finnas i husen; den som bröt här- 
emot skulle anses såsom den der föraktade den kristliga kyrkan, 
det kejserliga majestätet ocli landsfursten samt straffas till lif 
och gods. 1580 utfärdades en ännu strängare förordning, hvari 
stadgades, att en hvar, hos hvilken en kättersk bok blef funnen, 
skulle åläggas så strängt straff, att flera tusende skulle deraf få 
ett afskräckande exempel, och vid dödsfall skulle qvarlåtenskapen 
genomsökas och, om förbjudna böcker funnos, skulle straffet drabba 
arfvingarne. 1608 påmindes det andliga rådet att visitera bok- 
lådorna, isynnerhet under marknader, och att konfiskera sekte- 
riska böcker; ingen bok fick utgifvas utan censur och meddeladt 
imprimatur. 1645 förordnades, att boktryckarne jemte det kejser- 
liga privilegiet, om de hade sådant, äfven måste söka kurfurstens 
och angifva båda frontespicio; i vidrigt fall skulle man lära bok- 
tryckarne hvad de såsom respekt mot lands- och kurfursten hade 
att iakttaga. 1766 sökte regeringen att frigöra sig från den kyrk- 
liga censuren och förklarade, att censuren tillhörde landsherren 
och ingen annan. Endast böcker, som stredo mot den katolska 
läran och statens grundregler, förbjödos. 1769 inrättades ett 
censurkollegium. Efter Max Josephs död följde strängare före- 
skrifter, hvilka fortforo till 1803, då censuren här upphäfdes. 

Sachsiska regeringen var den enda, som uppmanade till godt 
tryck. 1594 förbjödos boktryckarne att utbyta det goda papper, 
som förläggarne lemnade, mot sämre, hvarjemte de uppmanades 
att låta af kunnige män författa dedikationer på latin till högt- 
stående personer, då kändt vore att boktryckarne voro alldeles 
oerfarna i latinska språket. Vidare uppmanas de att samman- 
sluta sig till skrån, då det funnes många inom officinerna, som 
icke vore rätt skickliga, men på detta sätt kunde undervisas. 
Skrån bildades snart i alla tyska stater, och efter 1650 kunde 
ingen anlägga tryckeri, som icke behörigen lärt dera; antog en 
gesäll arbete hos en icke utlärd boktryckare, utstöttes han ur 
gillet. Som första vilkor för att antagas till lärling fordrades att 
vara född i äkta säng — oäkta och oärlig hade hos medeltidens 



84 



~rr* 



TYSKLAND: PBE8SLAG8TIFTN1NG, POSTULAT. 



borgare samma betydelse — ; ingen kunde blifva gesäll, förr än 
han efter utstådda 5 å 6 läroår blifvit vederbörligen »postuleradt. ! 
Detta fortgick till 1815, då postulatet upphäfdes. Christian II, 
som sjelf hade ett tryckeri i sitt residens i Merseburg och städse 
var en älskare af konsten, förordnade 1606, att boktryckare, som 
icke sjelfva kunde läsa sina korrektur, skulle hålla lärda och 
pålitliga korrektorer. 

1662 utkom i Frankfurt ett kejserligt dekret, hvari bland 
annat faststäldes en taxa för böcker, och judar förbjödos att idka 
bokhandel, emedan de alldeles förderfvade den. 1685 skärptes 
föreskrifterna om arkivexemplars aflemnande, så att de måste 
levereras redan första veckan efter det boken utkommit; under- 

1 Det vill säga upptagen i gillet. Hade lärlingen ärligt utstått sina läroår, så 
blef han > komat» eller hornbärare och hade såsom sådan att for h varje vecka »efter 
kristlig billighet» betala en afgift till de postulerade gesällerna. Ville han för- 
klaras for gesäll, måste han underkasta sig »postulat» eller deposition. Detta 
skedde under sceniska festligheter och i närvaro af gesällerna och bekanta med 
deras fruntimmer. Först uppträdde Prologus och höll ett salvelsefullt loftal öfver 
konsten. Komaten, iklädd en hornprydd hatt af svart läder, infördes nu af drängen 
och blef af denne häcklad, skymfad och slagen och fick slutligen höra åtskilliga 
goda lärdomar. Kornuten måste tåligt lida allt detta och lofva depositor att bära 
gesällnamnet med heder, bortlägga ungdomslaster och dåliga seder samt att föra 
en dygdig vandel. Härefter erhöll han bekräftelse på sin värdighet som gesäll, och 
den af honom utvalda »kransjungfrun» satte en krans på hans hufvud. Hela skåde- 
spelet vimlade af trivialiteter och råheter, och kalaset hos »postulatfadern», som 
var förpligtad att sörja för god spis och dryck, bildade naturligtvis icke någon 
bisak. Ceremonierna härvid blefvo först i rim författade af Paulus de Vise i 
Danzig och 1642 med förord utgifna af von FCrstenau i Hamburg samt 1654 
förbättrade af en holsteinsk pastor Joh. Rist. Titeln dera lyder: 

DEPOSITIO 
CORNVTI TYPOGRAPHICI, 

3>a$ ift: 

Suft* unb §reubeit*@inet, 

oermtttelft roetdjem junge $erfonen, 

bie @ble Sudjbruder*£unft 

reblid) erternet, 

nod} 95cvflicffung iljrer S?elp3al)re, ju $ucfybrucfcrs®efctlen 

beftättiget unb aufgenommen roerben, 

fluf freunblidjeö ftnfud)ctt, unb fonbcT&are* 8egc$icn,n)ic audj ber ljöd)* unb ftcitgertiljmtcn £udjbrutfei4tunft 

ju unttergleidjlidjen Cljrcn, K. 2654. ttotmeincnb öcrabfaffet 

öon 
3ol)ann fflifh 

$erfonen biefeS 2ufl*@ptel$: 



1. Monfieur ©aufenrinb. 

2. 2)cr Prologus obcr SSorrebner. 

3. 2)cr $err Depofitor. 

4. @ein Ättedjt. 



5. 2)cr (Sornut obcr $ornträger. 

6. S)tc 3«igen. 

7. 2)er ?el)rmeifter. 

8. 3)cr Epilogus obcr SRadjrebncr. 



I en hos Samuel S truck i Lftbeck 1714 tryckt »Formatbok» upptaga dessa 
ceremonier 42 sidor med ett tillägg af 6 sidor »etlicher Arien» och dertill fogade 
musiknoter. 



85 



TYSKLAKD: PKESSLAGST1KTMNG. 



läts detta, skulle dubbelt antal aflenmas, och dessutom kunde 
konfiskation af redan sålda exemplar ega rum äfven hos köparen. 
Följden häraf var, att de nordtyska bokhandlarne, isynnerhet de 
som handlade med protestantiska böcker, undveko Frankfurt och 
begafvo sig till Leipziginessan, och härigenom blef denna stad, 
som redan börjat göra Frankfurt rangen stridig, medelpunkten 
för den tyska bokhandeln, synnerligt uppmuntrad och understödd 
af sachsiska regeringen, 

1715 utfärdade Karl VI en förordning mot vinkeltryckerier 
och bestämde, att endast ansedda, redliga och ärbara män skulle 
tillåtas att innehafva boktryckeri och att alla tryckerier skulle 
hafva censorer. 1752 befalde Maria Theresia af Österrike, att 
alla hennes undersåtar skulle förevisa sina andliga böcker för 
själasörjarne, hvilka skulle tillvarataga misstänkta och uppenbart 
kätterska, men återställa de godkända, försedda med påskrift 
och sigill. 1759 befaldes äfven bokbindarne att hos själasörjarne 
förevisa de böcker, som lemnades dem till inbindning. 

Genom franska invasionen i början af 19:e årh. blefvo äfven 
bestämmelserna för pressen omstörtade. 1815 upphäfdes postu- 
latet, och skråens makt öfvergick till polisen. 1819 utfärdade 
förbundsdagen en lag för alla tyska stater, deri stadgades, att 
under fem år alla skrifter under tjugu ark skulle vara under- 
kastade censur, och 1824 förlängdes denna lag på obestämd tid; 
den fortfor att gälla till 1848, då förbundsdagen upphäfde den 
och öfverlät åt hvarje enskild regering att stadga om tryck- 
friheten så som den önskade, hvarpå följde oinskränkt tryckfrihet 
i alla tyska stater. Men denna frihet missbrukades på ett be- 
tänkligt sätt. En mängd flygskrifter sågo dagen, och följden var 
att man åter utfärdade lagar till skydd mot pressens missbruk. 
1849 utfärdades i Preussen en förorduing, som med obetydliga 
ändringar äfven antogs i flera mindre stater, deri bestämdes att 
a tryckt bok skulle utsättas boktryckarens namn och boningsort 
samt förläggares, kommissionärs, författares eller utgifvares namn. 
Utgifvare af periodiska skrifter ålades att intaga beriktigande i 
sak uti näst utkommande nummer; affischer fingo endast begagnas 
af myndigheter, och kolportering förbjöds. En lång lista pä straff- 
bara förseelser uppgjordes och straffen bestodo i tukthus, fängelse 
eller böter. 1850 följde en strängare lag. Tillstånd att idka bok- 
tryckeri kunde återkallas, posten fick rätt att qvarhålla farliga 
tryckalster, • och borgen infördes för tidningar till 5, 3, 2 och 1 
tusen thaler, allt efter städenias storlek. Ny presslag för tyska 



36 



TYSKLAND: MAINZ. 



riket utfärdades 1874, och nu hafva Tyskland och Österrike be- 
gränsad tryckfrihet, dervid endast sedeslösa skrifter äro bestämdt 
förbjudna. 

I Mainz fortsatte Furt och Schöffer att trycka. I besittning 
af materiel och tillräckliga penningemedel samt dertill teknisk 
färdighet, lyckades det dem hastigt att öfverflygla konstens upp- 
finnare; snart utkom från deras tryckeri ett storartadt verk: 
Psälterium, den första tryckta bok med angifven tryckare, tryckort 
och årtal (den 14 aug. 1457). Den är smyckad med trehundrasex 
stora initialer i rödt och blått, hvaribland textens första bokstaf 
B, .sannolikt efterbildad ett spanskt manuskript, är mycket fram- 
hållen. Boken trycktes endast å pergament, och om man än 
icke kan anse detta arbete vara så fullkomligt, som mången velat 
låta påskina, så måste man dock erkänna, att härmed tagits ett 
stort steg framåt, särdeles om man betänker, att det utkom 
endast några år efter uppfinningen. Detta gäller isynnerhet 
stilgraveringen, å livilken konst Schöifer här visat ett glänsande 

AöoCCOC-fiBbbH/W^OppQ^KSr^X 

ab c b d < f gb »l w * o P<\ t f* t u Vjrp 

Fig. 7. Schöffer» Ihirandityper. 

prof på sin förmåga. l Felfritt är dock icke verket; så är ut- 
slutningen oregelmessig, och raderna äro olika långa, trycket 
(verkstäldt sida för sida, se sid. 21) är hårdt, hvilket tyckes 
antyda, att de bästa tryckarne, som hade tryckt den 42-radiga 
bibeln, utgått med Gutenberg; äf ven tryckfel af påfallande natur 
förekomma. 2 Redan 1459 utkom en andra upplaga i något större 
format, en tredje följde 1490, en fjerde 1502; den femte utgafs 
1516 från Schöffer den yngres tryckeri. 

Den 6 okt. 1459 fulländade Fust och Schöffer L. Durandi, 
Eationale divinorum officiorum, en beskrifning öfver tillkomsten 
och betydelsen af kyrkobruken, som är satt med Schöffers nya 

1 Faulmann anser, att Psaltaren är tryckt med graverade (icke gjutna) stilar, 
och anför såsom skäl härför, att i blymatriser gjutna stilar icke skalle hafva ut- 
fallit så väl och att bokstäfverna $ro sins emellan olika, hvilket icke skulle vara 
fallet, om de voro gjutna i kopparmatriser. Denna åsigt kan visserligen hafva 
sannolikhet för sig, men olikheten kan äfven bero på sättet för matrisgraveringen 
(se noten sid. 22). 

3 Märkligt är, att just i de gamla tryckens slutord icke sällan förekomma 
tryckfel, isynnerhet i årtalet, hvilket gifvit anledning till de besynnerligaste slut- 
satser för historien om boktryckarekonsten. 



37 



TY8KLAND: MAINZ. 



Johann Schöffer dog 1531. Peter d. y. tryckte 1513 — 20 fyra 
mindre skrifter, sannolikt i broderns officin. Han var senare i 
Worms, der han tryckte till 1529, sedan i Strassburg och slut- 
ligen i Venedig, der han sannolikt dog 1542. Hans son Ivo, som 
qvarstannat hos sin farbroder Johann och deltagit i hans affär, 
fortsatte till sin död 1552, då tryckeriet öfvergick till Balthasar 
Lips. Johann Schöffer II, den ofvannämndes son, etablerade sig 
senare i Herzogenbusch, der hans efterkommande fortsatte till 
1790, vid hvilken tid familjen utdog med Jacob Schöffer. 

feerna taBnacfimoifeafafomoqj t*pK 
Ibautpttrmgcnuoepfictutfeclaiod 
Jbié teeuteccie maitts maia falomöe 
lam rcnouh&renouatbtfåM i bpra 

Fig. 9. Schöffer* Justitianityper. 

1480 tryckte i Mainz målaren Erhard Rkwich från Utreolit, 
men blott ett enda verk: Breydcnbachs Heylige reyssen gen 
Jerusalem, och detta tryckeri kan derför mera anses såsom ett 
privattryckeri. Den här använda stilen (fig. 10) är den, hvar- 
ifrån troligen småningom schwabachstilen utvecklade sig. Den är 
tecknad af Rewich, efterbildad den då vanliga skrifstilen, gra- 
verad af Schöffer och förekommer icke annanstädes. Schöffer 

<Jir fcifigtn vnb ^ffam<n (art D&rtrwr g<tt 3#r 
rufäftm vnb grof> f<?6 &(unbcrm>ir6« wibmtrcP 
fi(#fruc#t Jo 9ar D^manöecftigcn pi?8<r ^Ö 

19^?P3a6^bef89iPPmnopqrfetut>wpv? 

Fig. 10. fteirichs typer till Breyilenhach* heylige Jteytse.n. 

graverade visserligen för sig sjelf en liknande stil, men den var 
en grad större. 

Man liar trott sig under Gutenbergs tid finna ett tredje tryc- 
keri i Mainz, som tryckt en kalender för år 1400 och fyra andra 
små verk. v. d. Linde tillskrifver Gutenberg äfven dessa, men 
Nik. Serrarius anför efter ett manuskript, att jemte Gutenberg 
och Fust äfven Joanxes Medinbach tryckte här. I)enne skulle i så 
fall varit en af Gutenbergs första arbetare — stilgravör, ty stilen 
i öfverskriftema synes vara till en del men ej fullkomligt lika 






40 



den 42-radiga bibeln» — som efter skilsmessan från Fust försökt 
sig på egen hand, och då troligen fader till Jacob Meydenbach, 
som 1491— 96 tryckte bär. Vidare märkes 1494—08 Peter Fried- 
bero. Enligt Falkenstein tryckte hftr, utom dessa, 19 boktryckare 
under 16:e årh., bland hvilka dock Franz Buhme lärer varit den 
enda mera framstående. 

I Strassburg möta vi som första boktryckare Johans Mentel, 
hvilken Dan. Specklin i sin Strassburg-Chronik (1580—89) höll 
för boktryckarekonstens uppfinnare. Mentel var afskrifvare och 
blef 1447 borgare i Strassburg. Under det han illuminerade bibeln 
åt Gutenberg, lärde han sig sannolikt att uppskatta boktryckare- 
konstens värde och föranleddes att ajelf anlägga boktryckeri (se 
sid. 14). Han tryckte eu latinsk bibel, hvars första band anses 

f Nm mtgms g«f(M*ff goi 

,' bit crH vas «pul tmö [ert : 
vnb vmfto* warm aiiff Mm 
an tlutjc *** abevmiba . wit 

auff &■« omfrtr. Y* ö fl°*fcl 

^fpradj.liwbtifn^tfltmad»* 

~^Vhfc ös* lietfini^^jfrtna j»t. Wt*i5« ^"* todx fcj 
(iwbrw&cBTOartfftit stmtcruiliMftllccbt von* 
trnifw • pnfe bas littot bicfe <r ben Uff »nfe »te »m; 
£w*wiiad». 

Fig. 11. MtMeh tyllen bibtttyjxr. 

vara tryckt 1460 och det andra 1461. Stilen häri är mindre än 
som dittills brakats och vann troligen bifall såsom ändamåls- 
enligare och lättlästare än de förut begagnade missaltyperna. 
Stilens karaktär är densamma som i den af honom 1466 tryckta 
första tyska bibeln (fig. 11), ehuru litet större än denna. Mentel 
var en företagsam man och utvecklade stor verksamhet, hvilket 
framgår äfven deraf, att han 1471 utgaf den sannolikt första 
förlagskatalogen, ett oktavblad om 19 rader, och att kejsar 
Fredrik III redan 1408, på grund af hans förtjenster, upphöjde 
honom i adligt stånd. ' Mentel dog 1478, och hans begrafning 

1 Mentela vapen var en nköld med ett krönt lejon, på skölden en hjelm med 
utslradt hjelmtftcke och derna ett lejnn med liwke af ut nita fjädrar. Denna ut- 
nämning har sannolikt gifvit anledning till historien om att kejsar Fredrik III 




TYSKLAND: STRASSBURG, BAMBERG. 



firades med stor ståt i domkyrkan. Han efterlemnade två döttrar, 
af hvilka den ena gifte sig med tryckaren Adolf Rattsch (Ruschius), 
h vilken fortsatte Mentels tryckeri; den andra dottern gifte sig 
med Martin Schott, hvilken tryckte 1481 — 93. Samtida med 
Mentel var Heinrich Eggestein, Ii vilken 1471 tryckte Clemens V:s 
Constitutiones i folio; deri säger han, att han redan tryckt otaliga 
band, en uppgift som dock kan betviflas. Hans bibeltyper (fig. 12) 
voro sannolikt en efterhärmning af Schöffers Durandityper. Några 
bokstäfver förekomma här i olika former, såsom versalerna AMP 
och gemena g. Bokstäfverna stå mången gång utan grund skilda 
från Ii varandra; antingen hade, derigenom att gjutinstrumentet 
icke slutit till ordentligt, kanter uppstått å stilen eller ock hade 
den en icke afslipad kant. Eggesteins verksamhet slutade redan 
1472. Verksamma tryckare voro Georg Hussner 1473 — 98, Martin 
Flach 1475—1500, och Joh. Puttes 1483—99. Johann Rkixiiard, 
kallad GrOninger, 1483 — 1528, utgaf 1489 Horatius i qvart och 

tfUcramfe?of?tua AÅBCÖ^f&h^lCO 
ffrens^temlit 6mut abcöefg^biiwnopqrfetvjr 

Fig. 12. Eyyesteins bibeltyper. 

1492 Virgilius i folio med träsnitt af Sebastian Brant, ett bland 
de mest intressanta illustrerade verk från 15:e årh. Här tryckte 
vidare Jon. Knoulaucji, Joh. Scott, Wendelin Richel, Reichart 
Beck, Berxii. Jobin m. fl.; senare utmärkte sig Joh. Wächtlin 
och på sista tiden Gust. Silbermann, båda för färgtryck. Som 
stämpelskärare och stilgjutare framstår Levrault. 

I Bamberg tryckte Albrecht Pfister, af flera ansedd för sjelf- 
ständig uppfinnare af boktryckarekonsten (se sid. 11), några obe- 
tydliga verk intill 1402, alltid med den 36-radiga bibelns stilar. 
1470 utkom ett verk med Pfisters monogram, men den omständig- 

skulle hafva gifvit boktryckarne ett vapen. Härför saknas alla bevis; Gutenberg 
var adelsman och egde således redan ett vapen, och någon boktryckarekorporation 
fans icke på den tiden. Boktryckarne begagnade olika insignier såsom tryckår- 
märke eller varamärke, men detta valde de efter eget behag, blott det icke redan 
förut begagnades af någon annan. Kejsar Maximilian tillät Winterburger i Wien 
att såsom ett gunstbevis få begagna den kejserliga örnen. Boktryckarne i Jena 
beslöto 1648 att fira den westfaliska freden och begärde då af öfverheten att få 
begagna ett särskildt boktryckarevapen ; 1G57 hade detta i skölden en grip med två 
bollar; först 1720 insattes der den nu brukliga örnen med tenakel och vinkelhake. 



42 



TYSKLAND: KÖLN, AUGSBURG. 



heten, att de 25 illustrationer, som detta verk innehåller, bestå 
af endast två olika trästockar, antyder att tryckaren icke var 
formskärare. Man tillskrifver det hans son Sebastian Pfister. 
Från Ntirnberg öfverflyttade 1482 hit Joiiann Sensenschmid och 
tryckte till 1490 bl. a. ett praktfullt Missale ordinis S. Benedicti 
och senare intill 1491 i förening med Heinrich Petzensteiner 
Missale ecclesice Ratisponensis, hvilket vann så stort bifall, att 
de erhöllo uppdrag att trycka flera dylika verk. 1487 — 94 tryckte 
här bref målaren Hanns (Sporer) och 1507 Georg Erlinger (Er- 
l anger), efter hvars död tryckeriet öfvergick till det furst- 
biskopliga hofvet och Hans MDller, 1544 — 55, blef den första 
hofboktryckaren. 

Kölns första boktryckare var Ulrich Zell, en lärjunge från 
Mainzofficinen, berömd skönskrifvare, illuminator och rubrikator. 
Hans första kända tryck är Chrysostomus, Super psalmo quinqua- 
gesimo och Bulla retractionum Pii II, 1406. Han kallar sig 
1406 och 1467 »Cleriker der Biöcese Mainz», senare »Magister 
artis impressoriae» och blef borgare i Köln. Han efterapade 
Schöffers typer och tryckte många framstående verk till 1494. 
Jemte honom tryckte 1470 — 83 Arnold ter Hoernen, från Neder- 
länderna, hvilkens typer äfven hafva nederländskt snitt, JonANN 
Koelhof, från Liibeck, 1470—1500, och Nicolaus Götz 1474—78, 
från hvars officin härstammar ett af de utan tvifvel förnämsta 
alstren af Kölns press, den lågtyska bibeln. Hans efterträdare 
Heinrich Quentell, 1479 — 1500, blef Kölns berömdaste typograf 
och stamfader till en af de mest ansedda boktryckarefamiljer. 
Köln blef tidigt en ansedd tryckort, hade redan 1475 tio trycke- 
rier, och härifrån utbredde sig konsten till norra Tyskland. Under 
1500-talet funnos här 21 boktryckare, bland hvilka Joh. Gymnich 
(Gymnicus) tryckte de flesta verken. Nu märkes här du Mont- 
Sciiaubergs tryckeri, der Kölnische Zeitung tryckes och som 
dessutom är ett af de mest betydande accidenstryckerier. 

Augsburgs första boktryckare var GAnther Zainer, 1468—75, 
sannolikt en af Fusts och Schöffers lärjungar. Han eftertryckte 
1469 Gutenbergs Catholicon och utgaf 1470 den första upp- 
lagan af Thomas a Kempis' De imitatione Christi, en bok som 
näst bibeln upplefvat de flesta upplagorna. År 1472 tryckte 
han Isidorus med antiqvastil och var om icke den första, så 
åtminstone en af dem som först i Tyskland tryckte med denna 
stil. Samtidiga med honom voro Jon. SchCssler, 1470 — 72, och 
Joh. Bämler, 1472 — 92, som 1468 var rubrikator hos Mentel i 



43 



TYSKLAND: AUGSBURG, NORNBEKO. 



Strassburg och sedan tryckte ett stort antal tyska böckei . Anton 
Sorg, 1475 — 98, utgaf den första vapenboken, innehållande alla 
deltagares i konsiliet i Constanz vapen. Här märkas vidare fru 
Anna RUgerin jerate hennes man Thomas RAger samt Erhard 
Ratdolt, 1487 — 151(5, som förvärfvade sig ett berömd t namn, 
hvilket äfven på ett framstående sätt är förenadt med den vene- 
tianska boktryckarehistorien. Bland de mest framstående var 
Hans Sciiönsperger d. ä., 1481 — 1523, som tryckte en mängd ut- 
märkta verk; likaså Erhard Oeglin (Ocellus), kejserlig typograf, 
som först i Tyskland tryckte hebreiska, och Hans Möller, som 
först tryckte grekiska böcker. Hans Froschauer tryckte Lilium 
musiccc plana* med musiknoter, som dock äro träsnitt. I Jon. 
Rainmann hade Augsburg en berömd stilgjutare, från hvilken 
Aldus i Venedig skall hafva köpt stilar. 

NOrnberg erhöll tryckeri genom Joh. Sensenschmid, 1470 — 78, 
en för sin lärdom och sitt korrekta tryck känd boktryckare ; han 
hade som medhjelpare Heinrich Kefer, en af Gutenbergs lär- 
jungar, och förenade sig senare med Frisner, samt begaf sig 
1478 till Bamberg. Den berömde astronomen Jon. Regiomontanus 
(Joh. MDller från Königsberg) inrättade i Nttrnberg ett tryckeri 
och tryckte först tyska och latinska kalendrar på trätaflor, men 
senare flera matematiska verk med typer. Han kallades i an- 
ledning af kalenderreformen till Rom och blef sedan buskop i 
Regensburg. Niirnbergs mest berömde boktryckare var Antonius 
Koberger, 1473 — 1513. Han hade 24 pressar i gång och syssel- 
satte öfver 100 arbetare ; man känner mer än 220 verk utgångna 
från hans tryckeri, nästan alla i folio, af betydande omfång 
och utförda med stor korrekthet och elegans. Hans verksamhet 
som förläggare var så stor — hans katalog upptager ensamt 
33 biblar — att lian icke sjelf kunde trycka allt utan måste 
anlita andra tryckerier, isynnerhet Joh. Amerbachs i Basel. Han 
tryckte sjelf 19 biblar, deribland en på tyska med samma trä- 
snitt som i Köln 1480 användts för den lågtyska bibeln. Den 
1493 å både tyska och latin utgifna Buch der Uhroniken und 
Geschichten af Hartmann Schedel är som illustreradt verk ett 
bland de märkligaste pressalstren från 15:e årh. I Boethii De 
consolatione philosophia, 1480, använde han Jensons gotiska typer. 
Den patriarkaliska seden, att principalen gaf sina arbetare mat 
och husrum, kunde i denna för den tiden storartade affiär icke 
bibehållas, hans tryckeri var en fabrik; hans arbetare synas dock 
blifvit väl aflönade. Äfven hans tryckalster tyda på att lian 



44 



TYSKLAND: nOrNBKRO. 



icke skydde några kostnader för att fä dem väl utförda. Han 
dog 1513. och under hans sons, Antonius Kobergers, minderärig- 
het synes husets egentliga chef hafva varit en slägting Jon. Ko- 
berger, hvilken egde stor handlingskraft. Affärens blomstrande 
tillstånd uppehölls till 1532, efter hvilken tid man icke hör nägot 






5TFa(o6er/c(6ic(p6gWcgc 
% utt aufoae u ié) t (ang (cm nbcr b \é 

^tVÖrbcm^wmocficfomcniu 

[Son y^atun mfxfjixc 

Fig. 13. Stilprof ur Theuerdank. 

vidare om den. Antonius dog 1540 och Johannes 1543. Hans 
Schönsperger d. ä. hitkallades från Augsburg för att trycka Die 
(jeuerlicheiten vnd eins teils der geschichten des löbliché streitbaren 
vnd hochberumbten helds vnd Ritters Tewrdanckhs, som utkom 
15 10, h varefter Schönsperger återvände till Augsburg. Stilen 
härtill var tecknad af /*«» • v * . - v ^ , # ^ ■ 

Xtntnbe bot bas bucb o«cb«im 
licfycn offcnbarung fantiofyäfm 
6<8iw«lffborcn vnb etvanfylv 
(l«n.<fe6ructa ju fturnbcrgF 
fcurcb ^tbaec^tburcrmalerTiacb 
'(fylifligtburt ti? cccconb bar 
r\ad)im£cviij tar. 

populär: den måste Fi *- u - DUrer$ -&>***&*«*- 

sättas med stora mellanslag, och knifven och lödkolfven måste 
ofta tagas till hjelp för att få slängarna på sin plats. Vidare 
märkas här Friedrich Creussner, 1472—96, Fratres vit^e com- 
munis, 1479 — 91, Konrad Zeninger, 1480 — 82, Georg Stuchs, 
1484 — 1515 (som tryckte Breviarum Lincopense och Scarense), 



t 



hofsekreteraren hos 
Maximilian 1 Vincenz 
Rockner och grave- 
rad af Schönsperger 
(lig. 13) och fortlefver 
ännu i den nu bruk- 
liga s. k. canzlei stilen. 
Denna stil var dock 
tor svår för att biifva 



45 



TYSKLAND: SPEYER, ESSLINGEN, MER8EBURG, ULM. 



samt målaren Albrecht DArer, en ovanligt skicklig tecknare och 
gravör, som här 1498 tryckte Apokalypsen, med en stil som kan 
räknas som den första schwdbachstilen (se fig. 14). Han använde 
äfven senare Theuerdankstyperna som mönster för den första 
frakturstilen och utmärkte sig dessutom för vackra träsnitt. 1525 
utgaf han Underweysung der Messung, mit dem Zirkel vnd Micht- 
scheyte, in Linien ebnen vnd gantzen Corporen, deri bokstafspropor- 
tionerna framställas efter geometriska grunder 1 (se fig. 27) och 
häri begagnas frakturstilen för första gången. Joh. Neudöbffer 
d. ä., räknemästare och skönskrifvare, senare stilgjutare, förenklade 
tillsammans med formskäraren Hieronymus den kejserliga kansli- 
stilen och bragte till stånd frakturen i dess senare form. Han 
utgaf 1538, 1544 och 1549 sina »Anweisungcn* och dog 1581. 
För stor korrekthet i sina arbeten och vackert, tryck utmärkte 
sig Joh. Petreijus, 152(i — 50. Endterska tryckeriet grundlades 
1604 och bestod intill nyaste tiden; härifrån utgick 1721 den 
första tyska typografiska handbok. 

1 Speyer funnos 1471 två tryckerier, Peter Drachs samt 
bröderna Konrad och Heinrich Hists ; man vet ej hvilket af dessa 
var det först anlagda. Drachs tryckeri fortsattes af sonen med 
samma namn, åtminstone till 1527. 

I Esslingen tryckte 1473 — 81 Konrad Fyner, som senare var 
i Urach ; utan angifven tryckare utkom i Laugingen 1473 ett verk, 
hvilket Madden anser vara tryckt af Zaineh. I Merseburg tryckte 
Lucas Brandis, 1473 — 75, och var senare i Ltibeck. 

Ulm var i första hälften af 15:e årh., näst Augsburg, Schwa- 
bens vigtigaste stad, inrymmande inom sig många idkare af 
bildande konst, och trätafletrycket utöfvades här bl. a. af Ludwio 
Hohenwang, breftryckare, formsnidare och senare boktryckare. 
Den första boktryckaren var Jon. Zainer, som tryckte 1473 — 75. 
Hans tyska öfversättning från Boccaccio, Beruhmte Weiber ut- 
märker sig för vackra randlister och träsnitt; han tryckte mest 
tyska böcker och levererade närmare hälften af allt tryck i Ulm 
under 15:e årh. Leonhard Hol, 1482 — 85, var den första som 
tryckte i trä skurna kartor, deri till en del bokstäfver kunde 
insättas, nämligen Claudii Ptolomcei Alexandrini Cosmographia, 
med 32 kartor, utförda af Jon. Schnitzer från Arnsheim. Vidare 
förekommo här såsom tryckare Konrad Dinckmut, 1483 — 92, Joh. 

1 Det första försöket att gifva bokstäfverna bestämd geometrisk konstruktion 
gjordes i 15:e årh., sannolikt af Felice Feliceano. Det andra förekommer 1609 
i Luca Pacciolis De divina proportione. 1514 följde Sioismondo Fanti. 



46 



TYSKLAND: MAR1ENTHAL, BRESLAU, lObKCK, PILSKN, ROSTOCK. 



Reger, 1486 — 99, som tryckte andra upplagan af Hols kartverk, 
samt Joh. Schäffler, 1493 — 98. 

Till Marienthal i Rheingau flyttade Fratres \itm communis 
1474 Gutenbergs tryckeri, och i Blaubeuren tryckte en vandrande 
boktryckare, Conradus Mancz, 1475. 

I Breslau tryckte 1475 Konrad Elyan, men man känner en- 
dast två verk af honom och sedan intet vidare under 15:e årh. 
1518 — 31 tryckte här Adam Dyon. Ar 1538 grundade Andreas 
Winkler »stadsboktryckeriet», som 1555 öfvertogs af Curispinus 
Scharffenberg och hans son och sedan af Georg Baumann; det 
består ännu under firma Grass, Barth & C:o, berömd för sina 
orientaliska verk, deribland ett praktverk, 1818 på 42 språk. 

I Löbeck tryckte Lucas Brandis 1475 — 99 bland annat ett 
praktverk Epithome historiarum. Särskildt märklig är Barthlo- 
meus Ghotan 1484 — 92 ; bosatt i Magdeburg 1480 — 82 begaf han 
sig 1483 till Stockholm, tryckte der Vita Katherine och blef dermed 
Sveriges första boktryckare. Han tryckte äfven i Ltibeck böcker 
för Sverige, såsom Missale Strengnense och Aboensc, kanske äfven 
Upsalense, samt Revelationes S. Birgitta och Vita S. Brynolphi, 
och från hans press utgingo många verk, flera illustrerade med 
träsnitt. 1487 — 1500 tryckte Stephan Arndt, som förut varit i 
Italien, Frankrike samt i Slesvig. Jon. Balliiorn tryckte 1531—97, 
och hans namn har gått till efterverlden med en viss ryktbarhet 
i uttrycket »tillökt och förbättrad af Joh. Ballhorn», ! h vilket 
fått tjena som uttryck för en »förbättring», der ingen eller oriktig 
ändring egt rum. 

I Pilsen trycktes, 1475, nya testamentet på böhmiska språket, 
af obekant tryckare; tryckeriet har fortsatts och egdes 1860 af 
J. Schiebl. Trient hyste en vandrande boktryckare 1475. I Rostock 
tryckte 1476 Fratres vi™ communis ensamma till in i 16:e årh., 

1 Detta ordspråk har ansetts uppkommet der i genom, att Balihorn skulle hafva 
tryckt en ABC-bok med denna tillsats, och att han bredvid den bekanta tappen 
satt en korg med ägg. Någon af Ballhorn tryckt ABC-bok har dock icke kunnat 
upptäckas, och den nu välkända tuppen lärer börjat först uppträda under 1600-talet 
och kunde således icke af Ballhorn >tillökas>. Sannolikare är att ordspråket till- 
kommit genom tryckningen af Liibecks stadsrätt. Dennas omarbetning hade från 
många håll påyrkats och verkstäldes slutligen samt trycktes under titel: »Der 
Kayserlichen Freyen und des Heiligen Rcichs-Stadt Ltibeck Statuta und Stadt- 
Recht. Auf Newe ubersehen, Corrigiret und aus alter Sechsischer Sprach in Hoch- 
teudsch gebracht. — Gedruckt zu Ltibeck, durch Johann Balhorn, 1586». Denna 
omarbetning mottogs dock icke med välvilja, utan påstodo några att förbättringen 
i sjelfva verket var en försämring, och då intet annat namn än Balihorns fans å 
titelbladet, begagnade de missnöjde sig af tillfället, och, för att förlöjliga den nya 
lagen, tillskrefvo de Ballhorn författareskapet. Det efter honom fortlefvande ord- 
språket har således tillkommit utan hans eget förvållande. 



47 



TYSKLAND: EICHSTÅDT, PRAG, WtiKZBUBG, LEIPZIG. 



då Herman Burkhusen, 1505—12, jemte flere här nedsatte sig, 
men ännu 1504 klagar professor Chytra»us öfver att det liar tinnes 
endast en boktryckare med en tryckpress och en lärling, sä att 
utländingen icke en gång visste att i Rostock fans en högskola. 

1 Eichstädt tryckte Michael Reiser 1478 — 94. 

I Prag utkom 1478 Statuum utraquisticorum articuli, och 1488 
följde den första bibeln på böhmiska språket. Boktryckeri- och 
stilgjuteri-firman G. Haase Söiine har här pä ett framstående 
sätt bidragit att höja konsten. Deras affär öfvergick sedan till 
aktiesällskapet »Bohemia». 

1 WOrzburg tryckte Stepiian Dold, Georg Reiser och Jou. 
Beckenhub 1479. Bolaget upplöstes snart, och Reiser fortsatte 
till 1503, skyddad för konkurrens genom biskopens privilegier, 
men tryckte nästan uteslutande liturgiska undervisnings- och bön- 
böcker. 1578 tillkom en andra hofboktryckare Heinrich von Ach. 

Leipzig, som senare skulle spela en sä vigtig rol inom typo- 
grafien, erhöll först 1481 tryckare, och den första kända var 
Andreas Frisner, hvilken 1479 kom hit som professor i teologi 
och inrättade ett tryckeri. En 1481 här utan angifven firma tryckt 
bok är känd, nämligen: Johäis vitcrbitsis: Glosa sup. Apocalipsim. 
1484 tryckte Marcus Brandis Albici tractatulus de regimine ho minis, 
och 1488 — 98 Moritz Brandis. Konrad Kachelofen utvecklade 
frän 1489 en stor verksamhet, men begaf sig för att undfly pesten 
1495 till Freiberg. Stadsbiblioteket har dock ett tryck af honom, 
dateradt »Leipzig 1513». Martin Landsberg, en lärd man, tryckte 
frän 1499 hufvudsakligen vetenskapliga verk och upplagor af 
klassikerna och flyttade 1519 till Halle. Wolfgang Stöckel 
(Molitor) 1495 — 1523 tryckte i början hufvudsakligen klassiker, 
sedan teologiska skrifter till befordrande af Luthers åsigter, men 
var från 1520 en häftig motståndare till honom; han blef 1524 
hofboktryckare i Dresden. Valentin Schumann, 1515 — 35, införde 
grekiskt tryck i Leipzig. Melchior Lotter, gift med Kachelofens 
dotter, blef 1498 borgare i Leipzig och öfvertog omkring 1500 
sin svärfaders tryckeri och tryckte här 1518 för Luther, hvilken 
anmodade honom att komina till Wittenberg, men han sände 
endast dit sina söner Melchior och Micuael; han dog 1542. 
Valentin Bapst tryckte 1541 — 89 med stor teknisk fulländning, 
och likaså blef hans måg Ernst Vögelin, 1559 — 78, berömd för 
sitt vackra och korrekta tryck; han flyttade 1578 till Heidelberg, 
fruktande för följderna af att han i hemlighet tryckt calvini- 
stiska skrifter, och dog der 1590; hans affär fortsattes af sönerna. 



48 



TYSKLAND: LEIPZIG. 



Här halva senare gjort sig bemärkta Bernhard Christoph Brbit- 
kopf, h vilken 1719 gifte sig med MCllers enka och upparbetade 
det genom detta giftermål erhållna boktryckeriet och stilgjuteriet 
till ett af Tysklands förnämsta; han dog 1777. Sonen Johann 
GrOTTLOB Immanuel lärde boktryckeri hos fadern, men besökte 
samtidigt universitetet och tillegnade sig vetenskaplig bildning, 
dervid han isynnerhet egnade sig åt matematik. Dtirers pro- 
portionslära för bokstäfverna och hans studier af inkunablerna 
väckte hos honom tanken på att förbättra materielen för bok- 
trycket. 1745 öfvertog han faderns tryckeri, och den första 
frukten af hans försök var musiknoter, framstälda med i typer 
sönderdelade figurer, hvarigenom äfven partitur kunde sättas och 
tryckas (iig. 15). Mindre praktiskt, men af stort typografiskt 
intresse var hans försök att med typer trycka kartor och porträtt 
medelst punkter och linier samt matematiska figurer medelst rör- 
liga typer. Han var en typografisk idealist, som mera sporrades 
af svårigheterna än af den praktiska följden, men han skötte det 
oaktadt sin affär med drift. Han införskref Baskervilles antiqva- 



_ El 





hvilka, _Q _£_£_J 

samman- 1 1* — ■ * -- i— m—~- - ^ +. M - 



hvilka, _fl 

amman- Jl_I v \\ 

satta, ZBSM^^Zt: 

bilda : L -^ L - 1 - 



->-&" 



Fig. 15. Breitkopf» notjiyurer. 

stilar, och hans stilgjuteri hade 400 alfabet. Han var äfven för- 
fattare och hade vid sin död 1794 samlat ett bibliotek om 1 ( J,511 
nummer. Hans son Christoph (xottlob fortsatte aff&ren och asso- 
cierade sig 1796 med Gottfried Christoph Härtel, och under 
firma Breitkopf & Härtel upparbetades affären till en af de för- 
nämsta bland anstalter för musiknottryck, hvilket här utföres 
medelst typer, zink- och stentryck. C. Gr. Breitkopf dog 1800 
och Härtel 1827, h varefter den förres son Raimund fortsatte med 
icke allenast nottryck, ehuru detta är hufvudsaken, utan äfven 
vanligt boktryck. Karl Christoph Traugott Tauchnitz grundade 
1797 eget tryckeri, hvartill 1800 kom stilgjuteri och 1816 stereotyp- 
gjuteri (det första i Tyskland). Han började 1809 utgifva de på 
sin tid berömda upplagorna af de gamla klassikerna; dog 1836, 
och hans son fortsatte till 1865. En annan firma grundade 1837 
Christian Bernhard Tauchnitz, som blef verldsbekant genom ut- 
gifvandet af Collection of British Authors; han upphöjdes 1866 
i friherrligt stånd. Benedict Gotthelf Teubner upparbetade sitt 
1811 inköpta tryckeri till ett af de förnämsta och förenade dermed 
stilgjuteri m. m. dertill hörande. Efter hans död 1856 fortsattes 



Sv. Boktr.-hut. ** 



Tyskland: leipzig, maqdeburg. 



affären af hans magar A. Rossbach och A. Ackermann under 
samma firma. Friedrich Arnold Brockiiaus dref från 1815 tryc- 
keri under Teubners firma och ntgaf det allmänt kända konversa- 
tionslexikonet. Han dog 1823, och affären fortsattes af sönerna 
Friedrich och Heinrich, af hvilka den förstnämnde öfvertog och 
intill sin död 1865 fortsatte ledningen af tryckeriet, som isynner- 
het utmärkt sig för träsnittstryck och sina orientaliska stilar. 
Efter Til Walbaums död 1836 inköpte Brockhaus det af J E. 
Walbaum i Goslar 1798 inrättade stilgjuteriet. Heinrich dog 1874. 
Friedrich Nies anlade tryckeri 1829 och stilgjuteri 1831, utmärkte 
sig för tryck af orientaliska verk, isynnerhet framställning af 
hieroglyfer. 1840 kunde Nies med sina stilar trycka inemot 300 
språk. 1856 öfvertogs affären af Karl B. Lorck, som senare 
associerade sig med J. J. Weber och 1868 öfverlemnade tryckeriet 
till W. E. Drugulin för att egna sig åt utgifvandet af Annalen 
der Typographie. Drugulin utmärkte sig som tryckare i allmän- 
het och isynnerhet för renaissance- och orientaliskt tryck. Han 
dog 1879, och hans måg Bänsch fortsätter. J. G. Schelter & 
Gieseckes stilgjuteri grundades 1819. 1841 utträdde Schelter, och 
efter Gieseckes död 1850 fortsatte sönerna C. W. F. och B. R. 
Giesecke, hvilka mäktigt höjde affären. Georg Giesecke, som 
praktiserat i Amerika sedan 1876, har fullständigt omgestaltat 
affären efter amerikanskt mönster och bragt den till en bland de 
förnämsta i Europa. Den har 160,000 matriser och 15,500 stål- 
stämplar. Hermann Giesecke, en son till stilgjutaren, grundade 
tillsammans med Alphons Devrient 1852 ett boktryckeri, hvilket 
nu blifvit ett konstinstitut, hvarifrån särdeles artistiskt utförda 
arbeten utgifvits. Vidare märkas här Bibliographisches Institut, 
väl ordnadt och skött, C. G. Naumanns accidenstryckeri och 
Alexander Waldow, som genom utgifvandet af Archiv fiir Buch- 
druckerkunst med dess sats- och tryckprof mycket bidragit till 
att utbreda och höja konsten. 

I Magdeburg infördes den nya konsten af Bartholombus 
Ghotan, 1480 — 82, som tryckte Missale Magdcburgensc 1480. Al- 
bert Ravenstein och Joachim Westfal, två medlemmar af Fratres 
vit*e communis, tryckte 1483 och 1484 flera småskrifter och en 
större för folket afsedd lågtysk evangeliibok i folio. Westfal, 
som var från Stendal, drog 1486 eller 1487 dit med officinen; af 
Ravenstein hör man ingenting vidare. En förvånansvärd verksam- 
het utvecklade MoRrrz Brandis, som inkallades hit från Leipzig. 
Hans officin var försedd med tolf stilsorter och med minst nio 



50 



TYSKLAND: URACH, WIEN. 



garnityr initialer. Hans mästerstycke är första upplagan af ett 
Missale i folio och vidare Halberstadts Brcviarium i 8:0, 1495. 
Magdebnrgs xylografier från denna tid äro mycket framstående. 
Nu märkes här Fabers tryckeri, der Magdeburger Zeitung tryckes. 

I Urach tryckte 1481 Konrad Fyner. Här ifrade friherre Hans 
Ungnad von Sonnegö, hvilken såsom anhängare af Luthers lära 
måst lemna Österrike, för att utbreda den nya läran i Krain och 
anlade derför ett tryckeri, sedan han lyckats få graverade glago- 
litiska typer, och tryckte 1561 med dessa ett kroatiskt Abcdarium 
och en katekes. När typerna för de slaviska språken ej räckte 
till, trycktes på italienska språket. Efter Ungnads död 1564 
förföll tryckeriet; typerna togos efter slaget vid Nördlingen och 
skänktes af kejsar Ferdinand till Propagandans tryckeri i Rom. 

I Wien trycktes 1482, dock utan namn och dato, hvarefter 
intet spår af konsten finnes förr än 1492, då Jon. Winterburger 
från Kreuznach här tryckte A, Flacci Persij Sattre; men äfven 
härå finnes ej tryckarens namn utsatt, endast af typerna kan 
man sluta sig till att trycket är af Winterburger. Först 1493 
förekommer hans namn på ett ceremoniel, *Begencknus Kaiser- 
liches Maistat*, efter Fredrik III. Kejsar Maximilian gynnade 
mycket Winterburger och tillät honom att föra den kejserliga 
örnen. 1 Han förtjenade också uppmuntran, ty han tryckte kost- 
bara verk och icke endast för Wiens lärde utan äfven från andra 
städer. Han dog vid hög ålder 1519. Hieronymus Vietor började 
1510 att trycka tillsammans med Singriener, men fortsatte snart 
ensam. 1528 kallade han sig »Typographus Regius»; han var 
berömd för sina grekiska typer och begaf sig 1531 till Kråkan, 
der han dog 1546. Jon. Singriener, 1519 — 45, var en god stil- 
gjutare, tryckte utom tyska och latin äfven franska, grekiska 
och hebreiska; han utsatte 1522 för första gången tryckort, år 
och namn på titelbladet. Hans tryckeri fortsattes af hans söner 
Matthäus och Johannes. Här förekomma vidare Johann von 
Ghelen, som började 1672 och egde stora språkkunskaper, fick 
1678 privilegium som k.k. italiensk hofboktryckare och* 1703 å 
tidningen Posttäglicher Mercurius. Han dog 1724. Johann Thomas 
Trattner, 1748 — 98, hade inom kort 34 pressar, 5 filialtryckerier 
(i Agram, Pest, Innsbruck, Linz och Triest), bokhandel på 8 
ställen och 18 boknederlag i olika städer. Hans stilgjuteri var 
på sin tid äfven mycket framstående. Han upphöjdes 1764 i 

1 Härmed torde dock icke förstås ett adligt vapen, utan endast ett tryckår- 
märke (se noten sid. 42). 



51 



TYSKLAND: WIEN. 



adligt stånd, blef hofboktryckare och erhöll ungersk borgarerätt. 
Senare utmärker sig här först k.k. Hof- och Statstryckeriet, 
anlagdt 1804, för att förena allt statens tryck och statskredit- 
papperens förfärdigande på ett ställe. 1841 kallades till ledare 
häraf Alois Auer, som med konstsinne förenade håg och skicklig- 
het att utföra sitt värf. Under hans ledning gick tryckeriet med 
stora steg framåt. Han var sjelf uppfinnare och förbättrare i 
flera riktningar, och han ansåg såsom tryckeriets uppgift att 
uppmuntra och begagna alla dithörande uppfinningar och för- 
bättringar hvilket han gjorde på ett sätt, som tillvann honom 
allmän beundran; han blef hofråd, upphöjdes i adligt stånd, blef 
ledamot af k. vetenskapsakademien, hedersdoktor vid universi- 
teten, hedersledamot af lärda sällskap o. s. v. Dä man emellertid 
ville inskränka hans verksamhet, nedlade han 1804 sin befattning 
och dog 18G9. Han efterträddes af hofrådet Anton von Beck, 
hvilken pä ett värdigt sätt fortsatte Auers verk till 1878, då 
ledningen öfvertogs af R. Lauter. Anstalten omfattar nu allt 
hvad till de grafiska konsterna hör, från fotografi till bok- 
binderi, och utförandet i alla brancher kan jemföras med de 
bästa annorstädes utförda. Den sysselsätter en personal af 818 
personer, har 21 handpressar och 49 maskinpressar, 30 koppar- 
trycks- och satinerpressar samt för stentryck 15 hand- och 3 
maskinpressar. Synnerligt rikhaltigt är dess stilförråd, som inne- 
håller nästan alla verldens alfabet; stilames vigt uppgår till 
541,549 kg. och stämplarnes och matrisernas antal till 224,782 
st. Näst statstryckeriet märkes här sedan 1849 L. C. Zåmarskis 
k.k. hofboktryckeri, som, under ledning af Albert Pietz, jemte 
boktrycket äfven idkar litografi, heliografi, fotografi och färgtryck, 
hvilket allt pä ett särdeles framstående sätt utföres. Sedan 1882 
eges det af aktiesällskapet »Steyrermtihl», har 4 rotationsmaskiner, 
40 typografiska och litografiska maskinpressar, utgifver tre dag- 
liga tidningar och »Neue Illustrirte Zeitung». Adolf Holzhausen 
har förvärfvat sig verldsrykte för sitt tryck af vetenskapliga 
arbeten, isynnerhet orientaliska, och har arbete till och med från 
förläggare i Paris. Heinrich Knöfler är känd för sitt utmärkta 
xylografiska färgtryck, som hittills knappt torde vara öfverträffadt. 
Ludwig Lott, 1859 — 75 ledare af »Presses» tryckeri, införde 
Walterspressen i Wien, inrättade 1875 eget tryckeri och egnade 
sig åt färgtryck, som han utförde synnerligt väl. I Amerika 
lärde han känna blecktryck, lyckades vid sin återkomst utföra 
det och fortsätter derined. Karl Fromme har förvärfvat sig godt 



52 



TYSKLAND: MPNCHKN, REGENSBURG, HEIDELBERG, MONSTER. 



rykte som accidenstryckare. Bland stilgjutare märkas, utom Stats- 
tryckeriet, Karl Brendler, Poppelbaum & Bossow samt Meyer & 

ScHLBICHER. 

I MOnchen nedsatte sig 1482 Jon. Schäfer och tryckte med 
Zainers typer till 1494. Johann Schobser blef hofboktryckare 
1497 och fortsatte till 1520, hvarefter sonen Andreas Schobser 
fortsatte till 1531. Nu märkes här d:r M. Huttlers konst- 
boktryckeri, som bl. a. reproducerar Schöffers tryck, och hvars 
psaltartyper han låtit gravera i flera grader. 

Erfurt erhöll boktryckeri genom Paitl Wider von Hornbach, 
som tryckte 1482 — 85. Professor Nikolaus Marschalk hade 1490 
till 1502 ett privattryckeri, som förestods af Heinrich Schneider. 
Här utmärkte sig J. Ritschl von Hartenbach som stämpelskärare 
och xylograf. I Memmingen tryckte Albert Kinne 1482—1500 
och i Reutlingen Joh. Otmar 1482 — 95 samt Mich. Greyff 148ft— 9G. 

Till Passau inflyttade 1482 Konrad Stahel ocli tryckte till- 
sammans med Benedict Mayr, men vandrade snart vidare: Mavr 
tryckte sedan med Jon. Alakraw, hvilken 1484 begaf sig till 
Winterberg, men återkom året derpå och tryckte till 1492. Jon. 
Petri tryckte 1491 — 92 vackra missaler. 

Winterberg i Böhmen erhöll tryckeri genom Jon. Alakrow, 
som 1484 hitkom från Passau, dit han redan året derpå återvände. 
I Regensburg tryckte Jon. Sensenschmid och Jon. Beckenihb 1485 
ett missale, och Jacob från Guoda 1490 — 93. I Brönn trycktes af 
okänd tryckare 1486, och här inrättade Trassler i Troppau ett 
filial tryckeri, som slutligen sysselsatte GO pressar, samt ett stil- 
gjuteri och kopparstickstryckeri. 

I Heidelberg trycktes 1485 den första bok, utan angifvande 
af tryckare; Friedrich Misch arbetade här till 1497 och Heinrich 
Knoblochtzer 1489 — 99. Här uppträder 1587 Hieronymus Oomme- 
linits från Douay i Flandern med romerska och grekiska klassiker, 
som räknas bland typografiska mästerverk. Efter 001™^^^* 
död 1597 fortsattes tryckeriet af Jitdas Bonnftius. Hör tryckte 
äfven Ernst Vögelin, sedan han måst lemna Leipzig. 

MOnSter erhöll tryckeri 1486 genom Joh. Limbitrg från Aachen. 
Hans efterträdare tryckte dock så illa, att de lärde sände sina 
verk till andra ställen, hvarför tryckeriet upphörde och kom 
först i början af 16:e årh. åter till stånd. Ben förnämste bok- 
tryckaren här var Theodorik Tzwyvel, men af hans många tryck 
finnas jemförelsevis få qvar efter den plundring som vederdöpame 
anstälde å hans tryckeri. 



53 



TYSKLAND: KUTTENBERG, HAMBURG, TUBINGEN, BRAUNSCHWRIQ. 



I den lilla bergstaden Kuttenberg i Böhmen utkom 1489 den 
andra höhmiska bibeln, försedd med illustrationer och tryckt hos 
den lärde Martin von Tissnowa ; sedan han utnämnts till dekanus 
vid filosofiska fakulteten i Prag, upphörde tryckeriet. * I Hagenau 
i Elsass utkommo 1489 — lf>00 inemot femtio särskilda, till en del 
icke obetydliga verk ; i flera af dem namnes Heinrich Gran såsom 
tryckare. Senare uppträder här Jon. Rynmann. I Ingolstadt 
utkom först utan angifven tryckare Pauli Lescheri Rhetorica, 
som man tror, 1487. De första namngifna tryckarne voro Jon. 
Kachelofen 1490 samt Marx Ayrer och Georg Wyrffel, 1497. 

I Hamburg tryckte 1491 bröderna Hans och Thomas Borchardfs. 
Från 15:e årh. är endast ett enda tryck från Hamburg bekant, 
nämligen Laudes bråte Marie virginis. Under 1500-talet var här 
Joachim Lew den mest betydande boktryckaren. Här märkes 
nu Genzsch & Heyses stilgjuteri, ett af de mera framstående i 
Tyskland. 

I Freiburg tryckte Kilian Piscator (Fischer) 1493 — 95 och 
Friedrich Riedrer 1493 — 99. I Löneburg tryckte Hans Lucas 
(Lice) 1493 Thomas a Kcmpis' De imitatione Christi. T Oppen- 
heim tryckte en ej namngifven boktryckare 1494; i Freising Jon. 
Schäffler 1495 och i Offenburg obekant tryckare 1490. 

I Töbingen började Johann Otmar trycka 1498. Här utgåfvos 
i medlet af 10:e årh. flera slaviska böcker. Truber öfversatte en 
katekes på vendiska språket och lät 1550 hemligen trycka den 
här. Matthei evangelium på samma språk trycktes i Morhards 
officin på bekostnad af hertig Christofer af Wtirtemberg. Det 
första evangeliet å vendiska språket utkom 1555; hösten 1557 var 
hela första delen af nya testamentet färdig och 1560 den andra. 
1522 utgaf Reuchlin här botpsalmer å hebreiska språket. 

OlmOtZ erhöll tryckeri 1500 och samma år Pfortzheim, der ett 
aktiebolag under ledning af Hvass tryckte flera praktupplagor. 

I Braunschweig, som 1509 erhöll sitt första tryckeri, grundade 
Hans Friedrich Vieweg 1801 ett tryckeri, som efter hans död 
1835 öfvertogs af sonen Eduard, hvilken utvidgade det med stil- 
och stereotypgjuteri samt galvanoplastisk och xylografisk atelier. 
Hans tryck är utfördt med stor omsorg. Efter Eduards död, 1869, 
innehafves affären af sonen Heinrich Vieweo. Friedrich Viewegs 

1 Till denna stad anknyter sig en egendomlig Gutenbergslegend, enligt hvilken 
Joh. Fust skulle vara född här och hafva studerat i Prag, men i Mainz till sin 
födelsestads ära kallat sig Joh. Kuttenberg. Denna legend fann, af missförstådd 
patriotism, ännu 1840 försvarare. 



54 



TYSKLAND: FRANKFURT A. M., W1TTKNBKR0. 



måg Georg Westermann grundade 1845 eget tryckeri, som är 
kändt såsom ett mönster af ackuratess och prydlighet. Han var 
den förste som i större skala tryckte zinkhögetsade kartor i 
maskinpress. Han dog 1879. D:r Johann Heinrich Meyer grun- 
dade här 1834 Journal fiir Buchdruckerltunst, det första och länge 
det enda typografiska fackbladet i Tyskland. Han dog 18<>3. 

Frankfurt a. M. erhöll sitt första tryckeri 1531 genom Christian 
Egenolph, en bildad man, som underhöll en liflig skriftvexling 
med Melanchton och andra lärde. Han levererade intill 1555 
hnfvudsakligen latinska upplagor, hvilka, likasom hans tyska bibel, 
äro mycket sorgfälligt utförda. Äfven hans stilgjuteri var be- 
römdt. Sigismund Feyerabend var en framstående boktryckare och 
utöfvade en storartad verksamhet, isynnerhet genom tryckning af 
illustrerade verk. Christian Wechel hitkom från Paris och tryckte 
här till sin död 1554. Äfven hans son Andreas hitkom 1573 och 
ådagalade stor sorgfällighet vid korrekturläsningen af sitt tryck. 
Hans son Jon. Wechel tryckte från 1583 och efter honom fortsatte 
arfvingarne. På sista tiden märkas här B. Dondorf & C. Natjmann 
genom konsttryck, isynnerhet värdepapper. Stilgjuteriet har här 
framstående representanter; så öfvertog Benjamin Krebs 1839 
Andräska boktryckeriet och stilgjuteriet, deri han förut var del- 
egare, för egen räkning. Boktryckeriet öfverlät han 1848 till sin 
son för att sjelf uteslutande egna sig åt stilgjuteriet. Han dog 
1858, men hade redan året förut öfverlåtit affären åt sin måg 
Hermann Poppelbaum. Stilgjuteriet eger 15,000 stålstämplar och 
120,000 matriser samt är särskildt berömdt för sina frakturstilar. 
Joh. Christian Bauer fullkomnade sig i England som stämpel- 
skärare. Återkommen till Tyskland graverade han en mängd 
vackra stilar och var så produktiv, att han vid sin död 18G7 efter- 
leranade omkring 10,000 egenhändigt graverade stämplar; firman 
är ännu känd för framstående verksamhet och eger 20,000 stål- 
stämplar. Dressler började 1828 stilgjuteri tillsammans med Rost- 
Fingerlin och öfvertog det 1841 ensam. Han utmärkte sig för 
vackra frakturstilar, förbättrade gjutmaskinen och införde den 
franska kägeln i Tyskland. 1853 öfverlemnade han gjuteriet till 
sin kompanjon Meyer, och 1858 öfvergick det till firman Flinsch, 
hvilken, i besittning af stort kapital och under ledning af Michael, 
upparbetade det till Tysklands största gjuteri, h vilket eger 100,082 
stålstämplar och 188,233 matriser. 

Wittenberg erhöll stadigvarande tryckeri 1509, då Jon. Granen- 
berg här nedsatte sig och fortsatte till 1522. Lotters söner 



55 



TYSKLAND! 1IALLK, ALTEKBURG, BERLIN. 



Melchior och Michael Lotter hitkommo på Luthers begäran 
1519 och började raden af reformationstryckare. 1523 nppstodo 
misshälligheter mellan Luther och Lotter, hvarefter den förre 
lät trycka hos Hans Lupft, »bibeltryckaren», 1525 — 84. Melanch- 
tons skrifter trycktes af Georg Rhau, 152() — 48, och efter hans 
död af Jon. Krafft (Crato) samt af Hans Weyss och Peter Setts. 

Halle erhöll tryckeri 1520, och märkas sedan Schwetschkes 
tryckeri samt Watsenhausboktryckeriet under Bertrams ledning, 
båda för godt och omsorgsfullt tryck. I Dresden, som 1524 erhöll 
sitt första tryckeri, framstår det 1777 grundade Meinholdska hof- 
boktryckeriet. 

I Altenburg, som 1523 erhöll sitt första boktryckeri, inköptes 
hof boktryckeriet af gemeimehofrådet Jon. Pierer, och från 1832 
till 1850 sköttes det af majoren H. A. Pierer, grundaren af det 
kända universallexikonet. Hans söner fortsatte till 1872, då det 
öfvergick till Stephan Geibel & C:o. Det är ett af de bästa 
accidenstryckerier, hvilket till stor del förvärfvat sitt beröni 
genom den döfstumme sättaren Alois Marie Watzuliks talang. 

Berlin fick tryckeri först 1539 genom Hans Weyss från Witten- 
berg, som inkallades af kurfursten Joachim IT och fortsatte till 
1544, då Berlin åter blef utan tryckeri till 1574, då Leonhard 
Thurneysser, en lärd och praktisk man, började; men redan 1577 
sålde han tryckeriet till Michael Hentszke. Senare hafva gjort 
sig bemärkta: Georg Jacob Decker, som gifte sig med boktrycka- 
ren Grynäus dotter och sålunda blef egare af dennes tryckeri. 
1703 utnämndes han af Fredrik II till hofboktryckare och erhöll 
1707 löfte om ärftlighet af denna titel, om han på egen bekostnad 
ville anlägga ett fullständigt franskt tryckeri. Nu förskaffade 
sig Decker stil från Foumier och Baskerville, engagerade en 
faktor från Paris och försåg sitt tryckeri med smakfulla stilar. 
1709 erhöll han bekräftelse på ärftligheten af hof boktryckare- 
titeln inom sin familj samt tillåtelse att eftertrycka alla i ut- 
landet utkommande, icke genom specielt privilegium skyddade 
böcker. Han införskref senare äfven stilar från Bodoni, Didot 
och Haas. Tryckeriet öfvertogs af hans söner, af hvilka Gustav 
afled 1829, hvarefter Rudolf Ludwio von Decker ensam fortsatte. 
Han lärde stilgjuteri och sättning, företog 1824 — 27 resor i ut- 
landet och blef framstående både såsom boktryckare, stämpel- 
gravör och stilgjutare. 1877 inköptes hans tryckeri af tyska 
riket for 0,780,000 mark. J. F. Unger inrättade' 1780 eget tryc- 
keri och 1791 stilgjuteri, der isynnerhet götos Didotska stilar; 



i 



i 



56 



TYSKLAND: TROPPAU, HANNOVER, STUTTGART. 



han var äfven framstående xylograf och erhöll 1800 som sådan 
professors titel. Han dog 1804, och hans tryckeri har öfvergått 
till Trowitzsch & Sohn. Edttard Hänel, son af boktryckaren i 
Magdeburg, öfvertog, efter att hafva arbetat i England och 
Frankrike, vid 21 års ålder faderns tryckeri, men grundade 1835 
ett nytt tryckeri i Berlin. Han utmärkte sig både som bok- 
tryckare och stilgjutare, egnade sig särskildt åt konsttryck och 
uppnådde häri stor skicklighet. Anstalten öfvertogs efter Hänels 
död 1864 af Karl Wilhem Gronau. Som accidenstryckare fram- 
stå Wilhelm BCxenstein, hvilken varit banbrytare för att höja 
detta tryck på en konstnärlig grund, och (tEBrAder GrOnert. 
Statstryckeriet, inrättadt 1851, utmärker sig för tryck af värde- 
papper; bland stilgjuteriema här märkes Wilhelm Wcellmers. 

I Troppau framstår Joseph Georg Trassler, faktor hos Tratt- 
ner i Wien, hvilken 1779 här köpte ett tryckeri och upparbetade 
det så, att lian 1785 sysselsatte 25 pressar. 1780 inrättade lian 
äfven tryckeri i Brtinn och 1795 i Krakau. Han dog 1810. 

Hannover erhöll tryckeri 1547, och 1827 anlade bröderna 
Christian och Friedrich Jänecke tryckeri och blefvo 1830 hof- 
boktryckare. 1843 grundlades den verldsberömda färgfabriken af 
bröderna Jänecke och Friedrich Schneemann. 

Till Stuttgart, som 1599 erhållit sitt första tryckeri, flyttade 
Jou. Friedrich Cotta, sedermera friherre von Cottendorf, sitt 
tryckeri 1798. Han dog 1832 och sonen Georg von Cotta fort- 
satte och blef genom sina förlag verldsbekant. Efter Georgs död, 
1803, utarrenderades affären för familjens räkning först till brö- 
derna Mäntler och sedan till bröderna Kröner, kända för sina 
goda träsnitt. Eduard Hallberger gjorde sig känd för sitt vackra 
träsnittstryck och för utgifvande af billiga och goda illustrerade 
folkblad, såsom Veber Land und Meer, Illustrirte Welt o. s. v., 
och han lät på egen risk bygga den första rotationsmaskinen för 
illustrationstryck. Affären har nu öfvergått till ett aktiebolag 
»"Deutsche Verlagsanstalt». 

ITALIEN 

tillhör äran af att först hafva upptagit boktryckarekonsten, för- 
bättrat, fullkomnat och på ädlaste sätt användt den. ! Här voro 

1 Italien har äfven gjort anspråk på att vara uppfinningsorten, och ännu den 
24 sept. 1868 restes i Feltre en minnesstod åt den förmodade uppfinnaren Panpilo 
Castaldi. I det 1865 härför utfärdade uppropet uppgifves att Castaldi var född 



57 



ITALIEN: BUBIACO. 



vid tiden för uppfinningen icke allenast de klassiska och bildande 
konsterna, utan äfven poesien hemmastadda och i blomstrande 
tillstånd, samt på många håll med värma omhuldade; här var, 
såsom i intet annat land, grunden jemnad för den nya konsten, 
hvilken också gjorde jättelika framsteg. Redan 1480 hade 40 
städer boktryckerier, till en del af framstående beskaffenhet, som 
isynnerhet voro sysselsatta med utgifvande af klassikerna, under 
det att i Tyskland ännu alltid bönböcker och torra kompendier 
voro hufvudsakliga tryckalstren. 

Särskild presslagstiftning behöfdes i början icke i Italien: 
boktryckarne voro tillräckligt öfvervakade genom inqvisitionen, 
och denna fullgjorde sitt uppdrag så väl, att t. ex. af biskop 
Morones Beneficio di Christo crocifisso, som i Venedig trycktes i 
40,000 exemplar, endast några få finnas qvar. Senare tillkommo 
dock särskilda lagar, hvilka vexlade allt efter regeringens åsigter. 

gctitteKbrifcpttm* nccnodofdqadDotiaifideicidei 
liberutms.imaculibrodUopificiobois adDemctrtora 
fotöm?.Subåno dniwMCCCC.LXV.Pontificaras 

Fig. 10. Sireynheim* och Pannari*' Lactantiug-typer. 

I klostret Subiaco, beläget på en hög, svårtillgänglig klippa 
nära Rom, grundades 1464 det första tryckeriet af Conrad Swkyn- 
heim och Arnold Pannartz, sannolikt två af Gutenbergs lär- 
jungar. De tryckte först en donat, 1465 Lactantius, De divinis 
institutionibus och sannolikt samma år Ciceros De oratorc, 1 samt 
1467 Augustinus, De civitate dei. Skönskrifvarne hade i Italien 
redan under de romerska kejsarnes tid vunnit stor färdighet. 
Genom vexlingen af herskande folk i Italien hade skriften äfven 
undergått flera förändringar. Då goterna i 5:e årh. gjorde sig 
till herrar här, började redan de romerska kapitalbokstäfverna att 
antaga en förändrad form; den egentliga romerska stilen kom 

1398 i Feltre, genomgick universitetet i Padua och inrättade en italiensk »kola. 
Omkring 1442 kom ett af Gutenberg i Mainz tryckt blad i hans händer och detta 
gaf honom idén till rörliga bokstäfver (om tryckpressen talas ej). Till hans skola 
kom en man vid namn Fnst från Mainz, och till denne man anförtrodde Castaldi 
sin uppfinning, Fnst återvände omkring 1454 till Mainz och meddelade här upp- 
finningen åt sina kolleger Gutenberg och Schöffer. Oas tal di dog 1490. 

1 Enligt C. Fumaoalli, Dei primi libri a stampa in Italia, Lugano 1875, 
skall Ciccro vara tryckt före Lactantius. 



58 



ITALIEN: ROM. 



dock först under 8:e årh. i bruk. Det var naturligt att Sweyn- 
heira och Pannartz, då de började trycka, antogo den nationella 
och behagliga romerska stilen, som nära anslöt sig till den nu 
brukliga antiqvan, och Lactantius trycktes derför med denna 
stil (fig. 16). Snart visade sig svårigheten att hafva sin verksam- 
het på ett så svårtillgängligt ställe som Subiaco, hvarför de 
begåfvo sig till 

Rom, dit de inbjudits af bröderna Pietro och Francesco 
Massimi, i hvilkas palats de inflyttade 1467, hufvudsakligen för 
att trycka Ciceros bref. Under de följande fem åren utvecklade 
Sweynheim och Pannartz en stor, dock öfver deras krafter gå- 
ende verksamhet, som förde dem till ekonomisk ruin. Från deras 
tryckeri utgingo hufvudsakligen upplagor af klassikerna, men i 
samma förhållande som deras lager ökades, minskades deras kassa, 
och då de hade tryckt Nicolas de Lyras bibelförklaringar i 5 

noftra poets uti cogniti uel rrcepci Ql&*n$i «ft T originibtis (blitos 
cffc in epnlif caitere coutius ad åb icinrm dedaroTum bommum 
uurtuöbus : boitovem sanea huic generi non fuiffe dedarat oratio 
Catomc incfu. öbicritut prcbrum Marco ndbihori : qct i§ ppcta 

Fig. 17. Ulrich Han* stil till Cicero. 1469. 

band, voro de alldeles utan medel. Verkets utgifvare, deras vän, 
biskop Andr. Bussi, anbefalde dem varmt hos påfven Sixtus IV 
för understöd. Denna ansökan, som för boktryckarehistorien har 
särskildt intresse, emedan man deraf erfar, att den vanliga upp- 
lagan af en bok var 275 ex., af populära verk 550, hade antingen 
alldeles ingen eller för liten följd, och föreningen blef 1473 upplöst. 
Sweynheim synes efter skilsraessan hufvudsakligen hafva syssel- 
satt sig med stilgravering och kopparstick samt gjorde de första 
försöken att i boktryckspress trycka kartor, graverade i koppar, 
nämligen Ptolemfeus , "geografi, men han upplefde ej af slutandet af 
detta verk, ty de sista plattorna äro gjorda af Arnold Buckino. 
Pannartz tryckte till sin död, 1476. Redan 14G7 blef Ulrich Han 
(Gallus) af kardinal Torqueraada kallad till Rom. Det första 
trycket, som äfven är den första bok med träsnitt i Italien: 
Torquemadas Meditationes, tryckte han med gotisk stil, men senare 
begagnade han antiqva (fig. 17). Han tryckte till 1478, under 
sista tiden i Giovanni Filippo de Lignamines hus, hvilken senare 
sjelf inrättade tryckeri. 1469 — 81 tryckte här Georg Lauer, och 



59 



ITALIEN: ROM, VENEDIG. 



tryckarnes antal ökades nu hastigt. 1516 inrättade påfven Leo X 
ett eget tryckeri, Typographia vaticana, i Qvirinalen för en kost- 
nad af 40,000 goldgulden, och till föreståndare härför kallades 
Dominico Basa från Venedig. Sixtus V tillökade detta tryckeri 
med typer för främmande språk, och Clemens VIII anförtrodde 
ledningen deraf åt Aldus Manutius d. y. I följande århundradet 
öfvergiek tryckeriet till Congreoatio de propaganda fide, det 
romerska missionssällskapet, stiftadt 1G22 af Gregorius XV, och 
forsågs med orientaliska stilar, graverade af den berömde stämpel- 
skäraren Stefano Paolino. Ett annat äfvenledes berömdt tryckeri 
grundlades af kardinal Ferdinand af Medicis, der 1593 Avicennas 
verk trycktes med arabiska typer. Då kardinalen blef s torhertig 
af Toscana, kom denna Typographia medicea till Florens. Under 
1700-talet fans i Rom endast ett stilgjuteri: det vaticanska. 

Till Venedig kom 1469 Jon. de Spira (från Speyer) och 
började med att mästerligt trycka Ciceros bref. Mycket upp- 
skattad är äfven hans Plinius och en upplaga af Tacitus, som 
dock möjligen härrör från hans efterträdare. Hans typer närma 
sig antiqva; han använde punkt, komma och frågetecken, och 
i Tacitus förekomma arabiska kolumnsiffror. Dogen Pasquale 
Malipiero uppskattade hans förtjenster så högt., att han till- 
delade honom uteslutande privilegium som tryckare inom vene- 
tianska området. Af detta privilegium, som endast var personligt, 
drog han dock icke stor nytta, ty han dog redan 1470. Hans 
broder Jon. Vendetjn de Spira fortsatte tryckeriet och tryckte 
många eleganta upplagor af klassikenia och den första italienska 
bibeln. Han förenade sig med Johan de Colonia, 1471 — 1487, 
som åter förenade sig med Nicolaus Jenson, en skicklig fransk 
myntgravör, hvilken på direkt föranstaltande af konung Karl VII 
i Frankrike sändes till Mainz för att lära den nya konsten, hvilket 
äfven lyckades. Han vände dock icke åter till Paris, utan begaf 
sig till Venedig, der han 1470 — Hl verkade som en af de be- 
römdaste stilgravörer och boktryckare. Han insåg genast den 
stora användbarheten af den romerska stilen, men äfven bristerna 
i för handen varande mönster. Han afhjelpte de sistnämnda, gaf 
stilen afrundning och frambragte de vackra »latinska stilar», »om 
hastigt vunno erkännande och användning. l För att följa tidens 

1 Jenson» stil kallades först den venetianska {characteres venett)\ i de italien- 
ska stilprofven heter den lettera antiqua tonda. Italiename bibehöllo namnet 
nntico; i Tyskland och nordliga Europa kallas den antiqua, i Frankrike be- 
nämnes den romain eller droit (den npprättstående), i Holland romeytt och i Eng- 
land roman. 



60 



ITALIEN: YEXKDIG. 



smak graverade Jenson också gotiska stilar i fyra grader, hvilka 
äfven utmärka sig för skönhet, och med en af dessa grader tryckte 
han bibeln 1476 (tig. 18). Här förekommer första raden tryckt 
med större stil, h vilket visserligen äfven Ulrich Han redan 146!) 
gjort, men som först härefter blef allmänt bruk. Alla rubriker 
äro tryckta med svart färg och mindre stilar samt skilda frän 
texten genom mellanslag. De stora initialerna äro för hand 
vackert utförda i guld och färger, de mindre i rödt och blått, och 
alla begynnelsebokstäfver äro genomstrukna med rödt och blått. 
Dessa typer utgjorde en emancipation från handskrifterna och 
blefvo hastigt omtyckta och spridda. Jenson, som af påfven 
erhöll pfalzgrefvetitel, dog rik och ansedd i sept. 1481. Tryckeriet 
öfvergick 1479 till Andreas Torresanus från Asola, den berömde 
Aldus 1 svärfader, en lärd författare och bokhandlare, som genom 
vackra typer och godt tryck blef en af sin tids mest berömda 
boktryckare. Christoph Waldarfer tryckte 1473 Boccaccios De- 
camerone, x och flyttade två år derefter till Milano. Hieronymus 
de Paganini var en af de första som begagnade titel, då han 14112 

K 3 «bcdcfgbUronopqrf*tttVTf J 

Fig. 18. Jenson* bibeltyper. 1476. 

pa bibeln utsatte Ii i bli a och bilden af apostelen Petrus med nyc- 
keln. 2 Erhard Ratdolt, förut i Augsburg, tryckte här 1476—86; 
hans 1482 med gotisk stil tryckta och rikt ornamenterade Euklides 
gäller för ett mästerverk af första rangen och förskaffade honom 
från många håll det ärofullaste beröm. Detta verk är det första, 
som är utrustadt med matematiska figurer. Sitt konstsinne visade 
Ratdolt isynnerhet genom användande af vackra initialer, som 
äro kända under namn af litteree florentes, och genom sina i trä- 
snitt väl utförda randornament. Han utförde äfven musikaliska 
arbeten med rörliga typer. 1486 återvände han på biskop Joh. 

1 Ett exemplar af denna upplaga betalades år 1812 med 2,260 pund sterliug. 

2 De första böckerna hade ingen titel. Ett latinskt verk började ofta med 
orden : Incipit liber (burjan af boken), ett tyskt med : Hie begynnet, och ett franskt 
med: Cy commence le livré. 1489 förekommer redan en längre titel: 

Biblia cum concordanti 

is : et terminoru hebraico- 

rum interpretationibus. 

Titel i modern form, med angifvande af hufvudinnehåll, författare, atgifvare, för- 
läggare, tryckare och årtal kom först i brnk genom presslagstiftning nnder 1500- 
talet (1530 i Tyskland och 1547 i Frankrike). 



Gl 



ITALIEN: VENEDIG. 



von Werdenbergs uppmaning till Augsburg, der han verkade till 
151(5; åtminstone finnes efter denna tid intet spår af någon hans 
verksamhet. Vidare tryckte här tysken Jon. Lucilius Santmtter 
1480 — 89, italienarne Octavian Scotus 1480 — 1500, och Antonio 
Strata 1480 — 89, samt fransmannen Pierre Maufer 1480 — 86. 

1494 uppträdde här en typografisk stjerna af första rangen: 
Aldus Pius Manutius, en lärd man, synnerligt väl bevandrad i de 
orientaliska språken, hvilken anlade tryckeri för att lättare kunna 
göra de gamla klassikenia kända. Genom sin verksamhet öfver- 
fiyglade han alla sina samtida yrkesbröder, och under sitt förnamn 
Aldus fortlefver han hos efterverlden i de mycket uppskattade 
»aldinska trycken». Han lät gravera 9 garnitur grekiska, 14 
antiqva och 3 hebreiska, samt af Francesco da Bologna, som 
äfven graverade en stor del af hans öfriga stilar, den första 
kursiv-stilen ! (tig. 19), i början dock endast gemena bokstäfver; 
versalerna begagnades af antiqvastil. 1501 tryckte han den första 
upplagan af Virgilius med denna stil, samt erhöll dera 10 års 

privilegium, efter hvil- 
D ^;,**fy owKf ,/M^ ken tids utgång den, så- 

Qjåyfimmäl^nam^fetmnefhi^r. som sär deles omtyckt, 

<K*tyf<* ^rfum corlo dnrnmtu mhem. e ftergjordes på flera stal- 

Jiq^fummxfi* Jfr hA»ra farm len Hittills hade man 

Fig. 19. Mannar kursivstii. ml. vanligen tryckt böckerna 

i samma format som det, 
hvari handskrifterna förekommo, eller i folio; den svårighet vid 
studierna, som detta format förorsakade, gaf Manutius anledning 
att utgifva Virgilius i ett mindre format, liten oktav (enchiridii 
forma), hvilket beqväma format sedan upptogs af andra. Manu- 
tius hade omkring 1500 i sitt hus stiftat en liten akademi (Aldi 
neacademia), hvars till trettiotalet uppgående medlemmar till stor 
del bodde hos honom. Här blefvo handskrifterna kritiskt gran- 
skade, rensade frän falska läsarter, befordrade till tryck och nog- 
grant korrigerade. Honom har man att tacka för första upplagan 
af 28 grekiska klassiker, och sjelf utgaf han en grekisk grammatik, 

1 Kursivstilen är en efterhärmning af den romerska kanslistilen, cancellarctca 
romana cursiva, och som förebild for den först graverade skall Petrarcas handskrift 
hafva tjenat. I Tyskland och de skandinaviska länderna har denna stil bibehållit 
namnet kursiv, i Frankrike, der man med kursiv betecknar skrifstil, erhöll den 
namnet itafique, men kallades äfven penche (emedan den Intar, i motsats till droit, 
den raka antiqvan), och i England i talte. Då äfven denna stil var tagen nr de 
handskrifna böckerna, hvarvid läsaren var van, trycktes i början dermed hela verk, 
men snart tog den kraftigare antiqvan nt sin rätt och kursiven började användas 
endast till inledning och noter, samt slutligen blott som utmärkande stil till antiqvan. 



62 



ITALIEN : VENEDIG. 



en grekisk ordbok och en inledning till hebreiska språket. Han 
gifte sig omkring 1500 med en dotter till Torresanus, som öfver- 
tagit Jensens tryckeri. 1506 måste Manutius lemna Venedig, 
sedan han genom kriget förlorat en stor del af sin förmögenhet, 
1507 sattes han genom sin svärfader åter i stånd att fortsätta; 
1510 — 11 hvilade tryckeriet, men 1512 började han ånyo utveckla 
en stor verksamhet. Han dog den 6 febr. 1516. Under hans 
söners minderårighet skötte hans svärfader tryckeriet, understödd 
af sina söner Francesco och Federico, till sin död 1529. Der- 
efter var tryckeriet nedlagdt till 1533, då Paolo Manutius öfvertog 
ledningen under firma In cedibus hteredum Aldi Manutu & Andrea 
Asolini soceri. 1540 skilde han sig dock från sina slägtingar och 
fortsatte för sin egen och sina syskons räkning. 1561 kallades 
han af påfven Pius IV till Rom för att trycka en serie andliga 
böcker och kyrkofäderna. De förespeglingar som gjorts honom 
blefvo dock icke verklighet. 1570 öfvergaf han Rom, men återvände 
1572 och blef då väl emottagen samt erhöll af Gregorius XIII 
en pension; han dog här 1574. Hans bröder Manuzio och Antonio 
skötte tryckeriet i Venedig, men det utarrenderades snart till 
Dominico Basa. Antonio förvisades från Venedig och anlade ett 
tryckeri i Bologna, som dock endast egde kort tillvaro. Paolos 
son Aldus Manutius II, var, liksom farfadern, en lärd man; han 
gifte sig med en dotter till Giunta, hvarigenom en förbindelse 
uppstod mellan de rivaliserande familjerna; han utnämndes 1576 
till professor och kallades strax derefter till Rom, der han 15 ( J0 
af Clemens VIII anförtroddes att leda Typographia vaticana. 
1585 öfvergaf han alldeles det berömda aldinska tryckeriet, och 
med hans död 1597 utslocknade den slägt, som bragt typografien 
så stor ära, och hvars rykte icke skall dö så länge de talrika 
verk finnas, som under ett århundrade utgingo från dess tryckeri. 
Renouard angifver 1105 upplagor af 780 författare, som utgått 
från Manutius' och Torresanus' officiner. 

Ottaviano dei Petrucci erhöll 1498 tjugu års privilegium pä 
tryck af musiknoter med af honom uppfunna rörliga typer. Han 
tryckte först linierna och sedan notfigurerna der ofvanpå l (tig. 20). 
Bröderna Giovanni och Gregorio da Gregorhs tryckte flera vackra 
verk, och bland deras randutsirningar förekomma verkliga mäster- 
verk i teckning och xylografi, stående långt öfver deras samtida 
i andra länder (fig. 21). Venedig öfverträffade alla öfriga Italiens 

1 Svårigheterna vid tryckningen af dessa noter föranledde först Hautin i Paris 
och sedan Breitkopp i Leipzig att fullkomna nottyperna till hvad de na är o. 



63 



ITALIEN: F0L1QN0, VERON A, BO LÖGN A, FLORENS. 

1719 inrättade Bellaoata ett stilgjuteri, som senare öfvertogs af 
bröderna Sangiusti. 

Den lilla staden Foligno i Kyrkostaten har genom en till- 
fällighet fått en typografisk roll. En af Gutenbergs lärjungar 
Joh. Numkister sökte sin lycka i Italien och kom på sin resa 
1470 till Rom genom Foligno. En ansedd borgare derstftdes. 
Emilianus de Orfinis, uppmanade honom att här uppsätta sin 
press, och 1472 utkom en praktupplaga af Dantes Divina commedia. 
Numeister, som kallar sig Clericts Moountixus, använde i början 
romersk stil, senare en gotisk, liknande Gutenbergs bibelstil. 

I Verona tryckte 1470 Johan de Verona och i Bologna Bal- 
tiiasar Azzoouidi 1471 — 80 med en vacker romersk stil. Närmast 
honom kom Uoone Rugoeri 1473—98, som var bland de mest pro- 
duktiva boktryckarne härstädes. En vandrande tryckare Heinrich 
från Köln tryckte här 1478 -& r >, samt Heinrich från Nttrdlingen 
och Heinrich från Haarlem 1482 — 85. Pentateuken på hebreiska 
trycktes här å pergament af den judiske tryckaren Abraham Bex 

ABrA£2HeiKAMMl0rir GT y 

(7 tu fy |«> ^ q T To/ fr cm rf j ^\ <4 

Fig. 22. Pararisinoå grekiska typtr. 1476. 

Chajim, hvilken äfven tryckte vackra hebreiska verk i Ferrara, 
Mantua och Soncino. Vid slutet af 1400-talet funnos i Bologna 
inemot 40 tryckerier. I Ferrara tryckte fransmannen André Bel- 
fortis 1471 — 93 och utgaf 1471 Valerii Martialis Epigrammat a och 
1475 det första verket på italienska språket: Boccaccios Teseide. 
Florens erhöll sitt första tryckeri genom en guldsmed Ber- 
nardo Cennini, livilken med grämelse såg att Italien inom bok- 
tryckarekonsten alltid var beroende af tyskarne. Han studerade 
derför noga tryck och manuskript och började sjelf 1471 tillverka 
stämplar, stil, pressar o. s. v., samt lyckades häri, dock med så 
stora uppoffringar, att han snart måste upphöra dermed. I klostret 
San Jacopo di Ripoli inrättades 1474 ett tryckeri. En från Kreta 
utvandrad grek Demetrios Chalkondylas tryckte 1488 den första 
upplagan af Homerus, och Lorenzo de Alopa tryckte Planudes 
ANQOAOriA JIAQOPHN EnirPAMMATilN med grekiska 
kapitalbokstäfver. 1477 tryckte Nicolaus från Breslau liellinis 
Monte Sancto di Dio med illustrationer i metallplattor samt en 



! 

r 



00 



ITALIEN: NEAPEL, PAVIA, PADUA, PÄRM A. 



upplaga af Dante, som anses särdeles framstående. Fiuppo Giunta 
(Junta) tryckte 1497 ett litet grekiskt verk Zenobii Proverbia 
och 1500 Orphei Argonautica; för öfrigt tryckte han intill 1514 
endast latinska upplagor i liten oktav och med kursivstil, efter- 
härmad Aldins. Efter hans död, 1517, fortsatte sönerna Benedetto 
och Bernardo, hvilken senare förestod tryckeriet och tryckte 
bl. a. Boccaccios Decatnerone, hvilken gälde som mönster för 
efterföljande upplagor, intill dess man upptäckt ett manuskript 
från 1384. Bernardo dog 1551, hvarefter tryckeriet sköttes af 
en bland hans många söner, Filippo, och egde bestånd till 1623, 
utmärkande sig på ett framstående sätt för vackra typer och 
vårdadt tryck. Medlemmar af familjen etablerade sig i Rom, 
Burgos, Salamanca, Madrid och Lyon. 

I Neapel tryckte Sixtus Reissinger från Strassburg 1471 — 79. 
Konung Ferdinand sökte qvarhålla honom i Neapel genom att 
erbjuda honom ett biskopsdöme, men han begaf sig 1480 till Rom 
och slutligen åter till Strassburg, der han dog vid hög ålder. 
I Neapel tryckte äfven Arnold från Brttssel 1472 — 77, Matthias 
från Olmtttz 1475 — 90, hvarjemte flera judar tryckte på hebreiska 
språket. Neapel var en mycket framstående tryckort. 

Pavia anses hafva egt boktryckeri redan 1471, förmodligen 
någon vandrande boktryckares. Den första fäste tryckaren var 
Antonio Carcano från Milano, som tryckte 1476 — 97. I Treviso 
tryckte flamländaren Gerhard de Lisa 1471 — 98, Manzoli 1476 — 82 
och Lichtenstein 1477 — 86. 1472 trycktes, sannolikt af vandrande 

boktryckare, i Cremona, Fivizano, Jesi, Mantua, Montreale och Padua. 

I sistnämnda stad inrättade 1717 bröderna Garetano och Giovanni 
Antonio Volpi ett stort tryckeri för utgifvande af de gamla 
klassikerna, och ledningen häraf uppdrogs åt Giuseppe Comino, 
utmärkt för stor teknisk förmåga. De härifrån utgångna böckerna 
utmärka sig genom vacker utstyrsel och stor korrekthet. 

I Parma infördes boktryckarekonsten 1473. Här hade hertig 
Ferdinand, jemte andra vetenskapliga anstalter, äfven inrättat 
ett tryckeri efter mönstret af det kungliga i Paris, och till 
föreståndare härför kallades 1768 Giambattista Bodoni, som var 
född i Saluzzo i Piemont och såsom sättare hade arbetat i Pro- 
pagandans tryckeri i Rom. I Parma fann han en stor verknings- 
krets, och han höjde inom kort det nybildade institutet till ett af 
de första i Europa samt förvärfvade sig rykte för sitt skönhets- 
sinne, sina vackra typer och väl anordnad sättning. Tryckeriet 
egde 144 antiqva- och kursivstilar, 108 olika slag versaler, flera 



67 



ITALIEN: A8C0L1) LUCCA, AQUILA, PI8A, NOVi. 



Libro degli huomini famöst; 1477 i Ascoli, der La cronica del s. 
Isidero menore trycktes af Guilelmus de Linis från Tyskland, 
och i Lucca af Bartholom^eus de Civitali, hvilken tryckte Fr. 
Petrarchce poetce Triumphorum sex, samt i Palermo, der Joannis 
Nasonis Consuetudines feltets urbis Panormi trycktes af Andreas 
från Worms; 1478 i Colle af Hans Medemblick och Le Bon (Bonus), 
af hvilka den förre tryckte Dioscorides' skrifter och den senare ett 
arbete af Apollinaris Gremoncnsis under detta år, och i Cosenza, der 
Jacobo Campharo De immortalitate animce trycktes af Octavianus 
Salomonius de Manfredonia ; 1479 i Pinerolo af Jacques Rossi (de 
Rubeis), hvilken tryckte J. Juvenalis Satyr ce och Boetii De con- 
solatione philosophica, och i Toscolano af Gabriel Pietro, från 
hvilkens officin utgingo Guarini Veronen&is Grammaticales regulce 
och Aesopi Fabulce carmina elegiaco; 1480 i Frillli, der Cronica de 
Sancto Isidero trycktes af Gerhard från Flandern; i Reggio (vid 
Modena) af Bartholomeo och Lorenzo Bruschi, hvilka tryckte 

VnjinS -pa rrn kV T>run -idk TPMittna 

DifrrnnTinnnn kVk mmnnu *>• u •»' wtN M 
Vtrror ittdsju; rmuwi rnsrc tcrro 
ro oiwd jrwtnaa nnD Dyio noi 

Fig. 23. Den första yjutna hebreiska stil. Rtyyiu 1475. 

N. Perotti Sypontini Rudimenta Grammaticce, och i Nonantola af 
bröderna Georgio och Anselmo Mischini, hvilka tryckte Brevia- 
riurn Bomanum; 1481 i Casale, der P. Ovidii Nasonis Epistolm 
Heroides trycktes af Guglielmo de Canepa Nova, och i Saluzzola 
af Martinus de la Valle, hvilken tryckte Auli Persii Flacci 
Satyrarum liber. 

Vidare infördes konsten 1482 i Aquila af Adam från Rotweil, 
hvilken bland annat detta år tryckte Vite de Plutarcho; 1483 i 
Pisa, der Francisci de Accoltis Consilia seu responsa juris trycktes 
af Lorenzo och Angelo Florentini; 1484 (1479?) i Novi, der Summa 
Baptistiniana trycktes af Nicolaus Ghirardengus ; i Siena af Hein- 
rich från Köln, hvilken tryckte Pauli de Castro Lectura in sextum 
CodictSy och i Chambery af Antoine Neyret, hvilken började med 
Le livré de Baudoyn; 1485 i Pescia, der La confessione di S. Bernar- 
dino da Siena volgare trycktes af Francesco Cenni från Florens; 
i Udine af Gerhard från Flandern, hvilken tryckte Constituzion 
de la patria de frivolt, och i Vercelli af Jacobinus Suigus, hvilken 



G9 



ITALIEN : CH1VA8S0, O A ET A, UliBINO. FRANKRIKE. 



tryckte Nic. de Auxmo Supplementum Summa Pisanellce; 1486 i 
Casal-Maggiore, hvarifrån man dock endast känner ett vid det från 
1484 verksamma rabbinska tryckeriet i Soncini påbörjadt och här 
afslutadt hebreiskt verk: Machasor (bönesamling för synagogan 
i Italien); i Chivasso af Jacobinus Suigus, hvilken tryckte Angeli 
de Clavasio Summa dicta angelica, och i Voghera, der Alex. de 
Imola Postillce ad Bartholum trycktes af Jac. de S. Nazario (de 
Ripa) ; 1487 i Gaéta af Andreas Fritag, hvilken tryckte C Landini 
Formulario de epistole volgare; 1488 i Viterbo, der Servii Honorati 
Libro duo de ultimatum syllabarum natura et de centutn metrorum 
generibus trycktes utan namngifven tryckare; 1490 i Porto af 
Bartuolomeus Zannus, hvilken tryckte Statuta communitatis rip- 
perice Salodii et Brixiensis; 1491 i Nozani af Heinrich från Köln och 
Heinrich från Haarlem, hvilka tryckte Pauli Turretini Disputatio 
juris; 1493 i Urbino, der Tancredi de Corneto Summa Questionum 
och Aug. de Perusio Tract. de Paleis et Olivis tillsammans trycktes 
af Heinrich från Köln; i Acqui, der Alex. de Villa Dei Doctrinale 
puerorum trycktes af okänd tryckare; 1495 i Forii, der Nic. Fer- 
rettu$ y de elegantia linguce lat in epistolis et oratt servanda trycktes 
såväl af Hieronymus Medesanus från Parma som af P. Guarini 
och Joh. Jac. de Benedictis från Bologna, och i Scandiano, der 
Appiani Alexandri Sophiste Historia (de bellis Romanorum) tryck- 
tes af Peregrino Pasqualo ; samt 1497 i Barco af Gerson, hvilken 
tryckte Selicoth, s. preces pro remissione peccatorum, och i Carmag- 
nola, der Facini Tibergce in Alexandrum de Villa Dei interpretatio 
trycktes af okänd tryckare. 



FRANKRIKE. 

Att man, ehuru universitetet i Paris hade en så stark 
dragningskraft i hela den vetenskapliga verlden, dröjde med att 
i Frankrike införa boktryckarekonsten berodde troligen dels på de 
ogynsamma politiska förhållandena efter Karl VILs död, dels på 
den obenägenhet som de andliga här redan före reformationen hyste 
för boktrycket. Denna motvilja fortfor länge. Teologiska fakul- 
tetens syndicus i Sorbonne förklarade t. ex. för parlamentet, att 
religionen var i fara, om man lärde grekiska och hebreiska, emedan 
derigenom tron på Vulgatas auktoritet undergräfdes. 1521 för- 
bjöds tryckning af böcker, innan de prof väts af teologiska fakul- 
teten, och 1533 anhöll fakulteten hos konungen, att »för att rädda 



: 70 



FBANKIUKK : PRKSSLAGSTIFTNING. 



religionen, som från alla sidor angripes och skakas, han måtte 
genom en sträng lag ur hela Frankrike förvisa boktryckare- 
konsten, som för hvarje dag alstrar en oändlig mängd af farliga 
böcker». Efter något motstånd utfärdade också konungen 1534 
befallning, att alla boktryckerier i Frankrike skulle vid döds- 
straff nedläggas. På parlamentets föreställning blef dock denna 
befallning aldrig verkstäld, men 12 censorer utvaldes, och sedan 
dess var boktrycket underkastadt privilegium. Den första följden 
blef att tryckeriernas antal, som år 1510 var 40, snart nedgick 
till 24; privilegierna fortforo till revolutionens utbrott. 1538 
erhöll kongl. boktryckaren befallning att af hvarje bok, som han 
tryckte, aflemna ett exemplar till kongl. biblioteket l för att, i 
fall en bok ginge förlorad, man måtte hafva en hvarefter den 
ånyo kunde tryckas. Slutligen måste boktryckarne och bok- 
handlarne bosätta sig i universitetsqvarteret. 

Men jemte dessa stränga åtgärder, hvilka kunna förklaras 
genom den tidens upprörda tillstånd och brutaliteten i dess seder, 
åtnjöt boktryckarekonsten äfven många ynnestbevis af Frankrikes 
konungar. I intet land fann boktryckarekonsten och vetenskaperna 
en sådan omvårdnad från regeringens sida som i Frankrike, och 
detta hade till följd att den franska typografien i hög grad upp- 
blomstrade. 1513 befriade Ludvig XII boktryckarne från en skatt 
af 30,000 livrés »i betraktande af de stora fördelar, som i hans 
konungarike uppstått genom boktryckeriets konst och vetenskap, 
en konst, som synes vara mera gudomlig än mensklig». Frans I 
stadfäste boktryckarnes fri- och rättigheter och befriade dem 1538 
från borgarnes krigstjenst; han bestämde 1539 att böcker skulle 
.värdigt utstyras, tryckas felfritt på godt papper och med vackra 
stilar, och inspektorn hade att undersöka tryckerierna och kon- 
fiskera dåligt papper och utnötta stilar. Karl IX hade 1564 lagt 
införseltull på papper, men på framställning förbjöd han vid 
strängt straff tullförpaktarne att upptaga denna skatt. 

Edjktet 1571 föreskref att hvarje boktryckare, som önskade 
upptagas i korporationen, måste vara en moralisk, bildad och 
skicklig man; han skulle förstå latinska språket och kunna läsa 
grekiska, hafva varit fyra år i läran och tre år arbetat som med- 
hjelpare, innan han fick aflägga mästerprof, h vilket sträckte sig 
till alla delar af boktryckeri och bokhandel. Antalet boktryckare 
i Paris var faststäldt till 24, och ingen kunde blifva mästare 

1 Detta blef ursprunget till de nu allmänt påbjudna »arkiv-exemplaren». En 
liknande förordning utfärdades i Tyskland 1606 och i England 1663. 



71 



FRANKRIKE : PRK88LAGSTIFTN1NG. 



förr än han lyckats förvärfva sig ett ledigt privilegium. 1686 
ökades antalet boktryckerier till 36, hvilket bibehölls till revolu- 
tionen. 1618 tillsattes ett syndikat af fem personer (les gardes 
de la librairié) för att öfvervaka ordningen inom tryckerierna. 1624 
förbjöds tryckning utan konungens tillstånd af allt som rörde 
' statsangelägenheter, och 1629 att trycka något utan tillstand och 
! utan att det var försedt med författarens och tryckarens namn. 

Förordningarne handhades med ytterlig stränghet, så att åren 
1660 — 1756 869 författare, boktryckare och bokhandlare blefvo 
fängslade och ådömda straff; bland dessa var åtminstone en 
tredjedel boktryckare. 

I följd af upphäfvandet 1685 af Nantesiska ediktet, som till- 
erkände fri religionsutöfning åt hugenotterna, utvandrade prote- 
stanterna i massa, och Frankrike förlorade många skickliga 
arbetare, deribland isynnerhet pappersmakare, som medförde sin 
konst till Holland, England och Tyskland. 1704 faststäldes an- 
talet boktryckerier i öfriga Frankrikes städer, och 1713 bestämdes 
att hvarje tryckeri skulle hafva minst fyra pressar och åtta sorter 
antiqvastil med dertill hörande kursiv. Följden häraf blef, att 
1711 uppgafs att af 200 pressar endast 50 kunde sysselsättas. 
1723 erhöllo boktryckare och bokhandlare ett nytt reglemente, 
som omfattade alla förut utgifna förordningar, och som blef gäl- 
lande till revolutionen. 1739 påbjöds, att endast limmadt papper 
fick tillverkas, och förbjöds hvarje tillblandning af kalk eller andra 
frätande beståndsdelar. 

Revolutionen 1789 medförde en fullkomlig omstörtning af 
boktryckeriförhållandena i Frankrike; den 4 aug. s. å. afskaffades 
privilegierna, och oinskränkt tryckfrihet blef rådande. 1795 in- 
fördes dock åter patenten för rätt att utöfva boktryckeri. 1800 
tog förste konsuln sig rätt att undertrycka hvarje tidning som 
offentliggjorde artiklar »mot det borgerliga samhället, mot folkets 
suveränitet, mot arméns ära och mot vänskapliga och förbundna 
nationer». 1803 förordnades, att bokhandlare icke fingo sälja 
något verk förrän det förelagts en revisionskommission. 1806 
blefvo tidningar och periodiska skrifter stälda under censurbyrån. 
Napoleon, hvilken, såsom han sjelf yttrade, ansåg boktryckeriet 
vara en arsenal, hvilken man icke törs lemna i händerna på hvem 
som helst, inrättade 1810 en boktryckeridirektion, som var stäld 
under inrikesministern och utöfvade censuren. Vidare förminskade 
han tryckeriernas antal i Paris från 400 till 60 och bestämde, att 
de qvarvarande boktryckarne skulle hålla de indragna trycke- 



72 



FRANKRIKE : PRKS8LAGST1FTNING . 



riernas egare skadeslösa; 1811 faststäldes denna skadeersättning 
till 4,000 francs för hvarje indraget boktryckeri och antalet af 
de tillåtna höjdes till 80. De nya patenten bevisade dock icke, 
att boktryckaren äfven var kunnig i sitt yrke. 1812 erhöll polis- 
ministern rätt att förbjuda äfven censurerade böcker, men ut- 
gifvaren kunde i dessa fall begära skadeersättning. 

Den pressfrihet, som restaurationen medförde, erhöll redan 
från början en betydlig inskränkning, i det att 1814 bestämdes 
att skrifter under 20 blad skulle vara underkastade censur, och 
samma år förordnades att boktryckare, som blef dömd för för- 
seelse mot lagen eller reglementet, gick förlustig sitt patent. 
1817 infördes censur för alla journaler och 1819 borgen, som för 
dagliga tidningar i Paris blef 10,000 francs och för periodiska 
blad hälften. Med införandet af borgen blef pressen öfverlemnad 
i börsens händer. Borgen skulle göra censuren umbärlig, men 
redan några månader derefter blef den i följd af Karlsbad- 
kongressen åter införd. Under de följande åren utkommo en 
rad af förordningar, som voro för boktryckaren sämre än cen- 
suren, då de gjorde honom ansvarig för skrifternas innehåll 
och hade till följd att flera boktryckare dömdes till böter eller 
fängelse. 1830 utlofvades pressfrihet; förseelser häremot skulle 
dragas inför de edsvurne, och borgens belopp förminskades be- 
tydligt; men då tidningarne begagnade sin frihet till att angripa 
regeringen, inträdde snart skärpta bestämmelser. En lag af 1835 
bestämde att angrepp mot statens säkerhet skulle straffas med 
10—15,000 francs böter och föngelse. Efter Ludvig Filips stör- 
tande från tronen 1848 började den provisoriska regeringen sin 
verksamhet med att upphäfva alla domar för pressförseelser, men 
förbjöd på samma gång en mängd skrifter, som utgåfvos utan 
angifvande af författarens och boktryckarens namn. Samma år 
upphäfdes lagen af 1835 och tidningsstämpeln af skaffades. Denna 
pressfrihet varade dock icke länge. Efter juniupploppet indrogos 
11 tidningar, och då Napoleon blifvit president, började han 
med tidningarnes undertryckande, hvartill begagnades soldater, 
hvilka togo sitt uppdrag så allvarsamt, att de äfven förstörde 
sjelfva tryckerierna. 1849 förbjöds kolportering, och 1850 infördes 
åter borgen för tidningar; vissa artiklar skulle vara undertecknade 
af författaren, och tidningsstämpel påbjöds. Sedan Napoleon 1851 
blifvit kejsare, ålades tidningarne att förevisa öfverheten korrektur- 
afdrag. 1852 stadgades att för utgifvande af periodiska skrifter 
måste tillstånd erhållas, stämpelskyldigheten utvidgades, borgens- 



73 



FRANKRIKE: PARIS. 



boktryckare. Dennes son Frédéric Morkl II, 1583 — 1630, var 
likaledes lärd, och hans kommentarer till Psalmerna skattas ännu 
högt. En annan familj tillhörde Guillaume Morel, 1547 — 64, som 
1551 bl ef kongl. boktryckare för grekiska språket; han är som 
boktryckare berömd för vackert tryck och som lärd för sina 
kommentarer. Familjen Morels verksamhet blomstrade till 1646. 
Henri Etienne I (Henricus Stephanus) kom 1500 till Paris 
och blef stamfader för en af de mest berömda boktryekarefamiljer. 
Han tryckte 1502 — 04 tillsammans med tysken Wolfgano Hopylus 
och sedan ensam ett ansenligt antal verk, mest i folio och nästan 
uteslutande af teologiskt och filosofiskt innehåll. Han dog 1511), 
efterlemnande tre söner, Francois, Robert och Charles. Hans 
enka gifte sig med boktryckaren Simon de Colines (ComnjEUs), 
som derigenom kom i besittning af Etienneska tryckeriet, hvilket 
af honom tillökades med nya stilar, bland andra en af honom 
sjelf till största delen graverad kursiv. Robert lärde hos honom, 
arbetade sedan som korrektor och gifte sig med en dotter till 
Jod. Badius. Han utgaf jemte Colines 1522 nya testamentet, 
men då han deri vidtagit några välmenande ändringar, väckte 
boken anstöt hos de andlige. Sannolikt var detta anledningen 
till att han 1526 skilde sig från sin försigtige svärfader; 1532 
utkom en vacker upplaga af bibeln, hvilken äfven mottogs med 
ovilja. Endast konungens beskydd och Roberts löfte att icke 
vidare utan teologiska fakultetens bifall utgifva någon reHgiös 
skrift, räddade honom denna gång. Han kastade sig nu på filologi 
och tryckte 1532 Thesaurus linguce latince, samt senare romerska 
och grekiska klassiker. Konungen utnämnde honom 1539 till 
kongl. boktryckare för latinska och hebreiska språken. Efter 
Néobars död blef han 1545 äfven kongl. boktryckare för grekiska 
språket och öfvertog Néobars nygraverade grekiska typer, hvar- 
med han 1540 tryckte nya testamentet. Han utmärkte sig" äfven 
för sina hebreiska typer, graverade af le Bé, och tryckte bl. a. 
med dessa 1548 en hebreisk bibel. 1547 — 48 utkom bibeln med 
kommentarier af Leon de Juda, och uppväckte en ny storm bland 
de andlige, hvarigenom Robert nödgades att 1551 fly till Geneve, 
der han öfvergick till reformerta kyrkan och tryckte flera verk. 
En del af hans tryckeri blef qyar i Paris, men han medtog de 
grekiska typerna, hvilka Ludvig XIII måste återköpa för 3,000 
livrés. Charles Etienne, Henri I:s tredje son, som var medicine 
doktor, måste 1551 mot sin vilja öfvertaga den vid broderns flykt 
qyarlemnade delen af tryckeriet i Paris och blef 1552 kongl. bok- 



76 



FRANKRIKE: PARIS. 



tryckare, Han utgaf 1553 sin Dictionarium historicum et poeticum 
och var en framstående boktryckare, men dog fattig å Chatelet 
1564. Robert Etienne II, Robert I:s son, gjordes af sin fader 
arflös; man vet ej med visshet, om orsaken härtill var, att han 
icke ville öfvergå till den protestantiska läran. Han öfvertog 1550 
tryckeriet efter Charles och blef 1561 kongl. konservator för stilar 
och stämplar. Han dog 1571. Pauls son Antoine tryckte från 
1018, och blef 1623 kongl. boktryckare, men gynnades icke med 
framgång, utan dog svag och blind 1674 vid hög ålder i Hotel 
Dieu i Paris. 

Gilles Gourmont lät på Tissards bekostnad gravera grekiska 
typer och tryckte dermed 1507 det första grekiska tryckverk i 
Frankrike: BiftXoc f} yviojuovixr] (Sentensernas bok, innehållande de 
grekiske vises tänkespråk). 1508 graverades på samme mans be- 
kostnad hebreiska typer och trycktes Tissards hebreiska grammatik. 

Christian Wechel från Basel grundade 1522 tryckeri och 
utgaf en serie förträffligt utförda verk på franska, grekiska, la- 
tinska och hebreiska språken. Maittaire uppräknar 335 af honom 
förlagda hufvudsakligen medicinska verk. Såsom anhängare af 
den reformerta läran måste han lemna Frankrike och nedsatte 
sig i Frankfurt a. M., der han tryckte till sin död 1554. Hans 
son André Wechel blef qvar i Paris och åtnjöt såsom boktryckare 
och bokhandlare stort anseende; men äfven han var utsatt för 
religionsförföljelser; han undkom visserligen Bartholomeinatten 
med lifvet, men hans egendom konfiskerades, och han måste 1573 
lemna Paris, hvarefter han begaf sig först till Frankfurt a. M. 
och sedan till Hanau, der han dog 1600. 

Conrad Néobar blef 1538 kongl. boktryckare för grekiska 
språket och fick i uppdrag af konungen att på hans bekostnad 
låta gravera tre grader grekiska typer, hvartill ritning uppgjordes 
af konungens skönskrifvare Ange Vergece (Angelus Vergecius), 
hvarefter de graverades af Claude Garamond, hvilken fullgjorde 
detta så väl, att stilarne bibehöllos i bruk intill senaste tiden. 
Med denna stil tryckte Néobar sitt första grekiska verk, en 
kommentar till Aristotélis rhetorik 1539; han dog följande år. 
Adrien Turnébe, professor i Paris, blef af vetenskapligt intresse 
boktryckare 1552 — 85 och efter Robert Etiennes flykt kongl. bok- 
tryckare för grekiska språket. Denis Janot utnämndes 1543 
till kongl. boktryckare för franska språket och 1550 Robert 
Ballard för musik; denne senare efterträddes af sin son Robert, 
och hans officin har fortgått till senare tiden. Antoine Vitré 



77 



FRANKRIKE: PARIS. 



anlade tryckeri 1628 och blef 1630 kongl. boktryckare för de 
orientaliska språken samt tryckte bl. a. en polyglottbibel på sju 
språk; han dog 1674. 

Geofroy Tory från Bourges egnade sig med framgång åt 
studier, teckning och xylografi. 1529 utgaf han Champ-fleury, au 
quel est contenu Vart et science la deue et vraye Proportion des 
lettres Attiques, qu'on dit autrement Lettres antiques et vulgairement 
Lettres Romaines, proportionees selon le Corps et Visage humain 
(fig. 27). Detta arbete frambragte en verklig revolution i den 
franska typografien och ortografien; det gaf anledning till att de 
gotiska typerna öfvergåfvos och antiqvan graverades med nytt 
snitt. Ännu vigtigare voro förändringarne i språkligt hänseende, 
då hädanefter accenter, apostrof och cedille samt en förbättrad 
ortografi infördes. Tory utnämndes 1530 till kongl. hof boktryckare, 
hvilken befattning äfven medförde inkomster, och då de 24 bok- 
handlareplatserna redan voro upptagna, faststäldes en tjugufemte 
för hans räkning; han dog omkring 1534, hvarefter hans enka 
fortsatte till 1535, då tryckeriet öfvergick till Olivier Mallard, 
och efter dennes död 1542 till Thdelemann Kerver. 

Ludvig XIII och kardinal Richelieu beslöto 1640 att anlägga 
ett kungligt boktryckeri, Imprimerie royale, l hvartill grundlaget 
redan fans i Franz I:s grekiska stilar och som betydligt tillökades 
genom förvärfvandet af de orientaliska stilar, som Savary de 
Brfcves samlat. 2 Tryckeriet inrymdes i Louvern, 8 och till direktor 
derför utnämndes Sebastian Cramoisy; den första der tryckta 
boken var De imitatione Christi. Ludvig XIV förordnade, att en 
särskild fransk stil skulle graveras, som skulle få finnas endast 
i kongl. boktryckeriet. De stilar som Claude Garamond hittills 
graverat voro visserligen bra, men man fann snittet föråldradt. 
En kommission af academici tillsattes, och denna förenade med 

1 1795 ändrades namnet till Imprimerie de la republique, 1804 till Im- 
primerie imperiale och slutligen till Imprimerie nationale. 

1 Bréves hade såsom franskt sändebud 1589 kommit till Konstantinopel 
och under sin långa vistelse derstädes samlat en betydande mängd manuskript 
samt låtit gravera arabiska, persiska och syriska typer, tillsammans öfver 1600 
stämplar. När han lemnade Konstantinopel, lät han 1613 med sina typer trycka 
i Rom och 1615 i Paris flera verk ex typographia Savariana. Han dog 1627, och 
bland dem som sträfvade efter att förvärfva hans typer, lyckades, på konungens 
hemliga uppdrag, Vitré att 1632 erhålla dem jemte manuskripten för en betydligt 
mindre summa än hvad förut erbjudits derför. Mellan Vitré å ena sidan och Bréves 
arfvingar och regeringen å andra sidan uppstod sedan en långvarig process om detta 
köp; efter Vitrés död kommo typerna 1691 dock i kongl. boktryckeriets ego, och 
detta stälde dem till boktryckarnes i Paris disposition. 

3 Här förblef det till 1795, då det flyttades till Hotel Toulouse och 1808 till 
palais Cardinal vid Rue Vieille-du-Temple, der det fortfarande fått förbli fva. 



78 



FRANKRIKE: PARIS. 



»ig stilgravören Philippe Grandjean, som blef kongl. gravör och 
atilgjutare; efter dennes död 1714 ombesörjdes graveringen af 
hans enka till 1723, då Grandjeans elev Jean Alexandre vidtog; 
sedan gafs befattningen åt dennes mag Louis Luce. Grandjeans 
stilgjnteri förenades 1725 ined det kongl. De nya stilarne blefvo 
färdiga 1745 och bestodo af 21 garnityr med tillhörande kursiv. 
De voro visserligen egna, men vackra kunde de icke kallas. 1811 
beslöts att typerna skulle graveras om och gjutas efter metriska 
systemet, och detta uppdrogs åt Dll>oT. Han hade redan 13 
garnityr färdiga, då man beslöt att utarrendera tryckeriet, och 
nu ansågs reformens genomförande blifva for kostsam och blef i 
följd deraf öfvergifven. Frågan upptogs ånyo 1823, och en kom- 
mission tillsattes för detta andamål; efter af denna godkända 



J 










O) 
















7^- 


l 




1 




V 


%J 


&=4- 




1 T^ i , i , i i 



utkast graverades nya stilar 1825 — 32 af Marcellin-Leorakd 
En jemförelse mellan dessa olika stilar visar fig. 28. 

Cramoisy skötte tryckeriet mycket förtjenstfnllt ; han dog 
1609; hans sonson Marbre-Cramoisy erhöll 1651 direktorsplatsen 
och skötte den med heder till sin död 1687. Nu inträdde här 
boktryckaren i Lyon Jean Anibson, hvilken dock nedlade sin be- 
fattning till förmån för sin svåger och associé Claude Rigai:d, men 
senare återtog befattningen. 1701 blef Jean Anisson direktor, 
1723 dennes son Lorentz Anisson och 1783 Etienne Alexandre 
Jacque Anisson. Under denna tid tillhörde en del af tryckeriet 
direktorn; denne blef af revolutionstrihunalet dömd till döden och 
den honom tillhöriga materielen förenades med statens. Hans enka 
erhöll dock senare ersättning härför. 1815—23 utarrenderades 



FKANKH1KE: TAK18. 



1798 och Horatius 1799 äro mycket berömda och Racine 1801 blef 
af juryn vid utställningen i Paris 1801 förklarad för det vackraste 
typografiska alster, som i något land utkommit, hvilket omdöme 
bekräftades vid verldsexpositionen i London i senare tid, säger 
IVHist. du Livré (1864). Pierre Didots son Jules Didot grundade 
tryckeri i Brttssel och flyttade sitt tryckeri i Paris till en utkant 
af staden; han blef sinnesrubbad, och hans tryckeri och öfriga 
materiel såldes. Hans mest bekanta tryck är vackra upplagor 
af franska, engelska och italienska klassiker. Firmin Didot öfver- 
tog stilgjuteriet, utmärkte sig som stilgravör och uppfann 1795 
stereotypien. Han graverade bl. a. ronde samt en serie skrifstilar 
å sned kägel, som länge bibehöllos; härvid gjorde han, för att icke 
bokstäfverna skulle förskjuta sig i raden, ett litet hak å sidan, 
hvarigenom stilarne höllo h varandra i riktig ställning BflKfififSSI; 
han var derjemte författare och öfversättare, intresseraae sig 
mycket ior Grekland, hvilket land han skänkte ett fullständigt 
tryckeri, som 1824 uppsattes å ön Chios. Hans son Ambroise 
Firmin Didot egnade sig åt språkstudier och företog vidsträckta 
resor, blef 18 IG attaché vid franska beskickningen i Konstantino- 
pel, och liksom sin fader ådagalade han sitt intresse för Grekland 
genom att skänka ett tryckeri till staden Hydra. 1827 öfvertog 
han jemte sin broder Hyacinthe tryckeriet under firma Firmin 
Didot Fréres. Han var en lärd man, samlade ett stort bibliotek 
af sällsynta handskrifter och verk samt författade bl. a. Essai 
typographique et biblioyraphique sur 1'histoire de la gravure sur 
bois, 1863, Observations sur Vortographe ou ortographie frangaise, 
1867, och Älde Manuce et Vhellenisme ä Venise, 1875. Efter hans 
död fortsatte hans son Alfred och hans brorson Paul Didot; men 
icke länge. De sålde tryckeriet till faktor Lainé, och nyligen 
blef äfven dejt berömda biblioteket försåldt på auktion. 

Redan tidigt glänste Frankrike genom skickligheten hos sina 
stilgravörer. Bland dessa märkas : Claude Garamond, Torys lär- 
junge, som 1520 efter italienska mönster graverade nya antiqva- 
och kursivstilar, hvilka vunno allmänt bifall, och på Frans I:s 
beställning grekiska typer, kända under namnet typi regii. Pierre 
Hautin föranleddes af svårigheten att trycka Petruccis musik- 
noter att uppfinna en ny metod och göt år 1525 nottecken och 
alla fem linierna å en typ, hvilken metod antogs och spriddes 
hastigt. Guillaume le Bé var lärjunge af Garamond och inköpte 
efter dennes död största delen af hans stämplar 1561. Han blef 
1539 upptagen bland bokhandlarne och graverade stilar icke alle- 



62 



FRANKRIKE: PARIS. 



nast för Frankrikes boktryckare, utan äfven i utlandet togs hans 
talang i anspråk, i det bland andra Plantin i Antwerpen mycket 
anlitade honom. Sedan hans gjuteri fortgått i fyra generationer 
inom slägten, öfvergick det 1730 till Fournier d. ä., hvilken äfven 
var både gravör och stilgjutare. Dennes broder Fournier d. y. 
inrättade 1736 stilgjuteri, för hvilket han sjelf graverade alla 
stämplar, slog och justerade alla matriser samt gjorde flera för- 
bättringar och uppfinningar inom stilgjuteriet; han var äfven 
uppfinnare af det franska punktsystemet och utgaf 1766 Manuel 
iypographique. Jacques de Sanlecques var lärjunge af le Bé och 
inrättade 1625 ett stilgjuteri, som drefs med stor framgång och 
fortsattes under 17:e och 18:e årh. af son och sonsöner. I början 
af 1800-talet utmärkte sig Josepji Molé som stämpelskärare och 
uppfann en ny sorts formatsteg. Jacques Charles Derriey blef, 
sedan han varit sättare, tryckare, stilgjutare och stereotypör, 
slutligen stämpelgravör och såsom sådan den mest framstående 
inom franska typografien. Han egnade sig särskildt åt gravering 
af ornament och infattningar och nådde häri stor fulländning, 
hvilket bäst synes af hans Specimen-Älbum 1862. Han gjorde dess- 
utom flera förbättringar inom stilgjuteriets mekaniska afdelning, 
och hans numreringsmaskiner äro vida kända; han dog 1877. 

Bland boktryckarne i Paris har särskildt gjort sig bemärkt 
Eugéne Duverger, som 1825 anlade tryckeri och 1830 blef direk- 
tor för kongl. tryckeriet, hvilken befattning han dock snart 
frånträdie. Han uppfann en ny metod för stereotypering och 
nottryck, dervid nottyperna först intrycktes i en matris och 
derefter linierna i samma matris. 1840 utgaf han Album typo- 
(jraphique ou histoire de Vimprimerie par les monuments. Han 
var en bland de mest ansedda boktryckarne i Paris och bidrog 
mycket att höja konsten; han dog 1863. Henri Plon, berömd 
för utmärkt tryck och vackra stilar, blef delegare i Béthunes 
tryckeri, som han öfvertog 1845; död 1872. Paul Dupont, fram- 
stående tryckare af flera praktverk och utgifvare af arbeten i 
typografi, deribland 1849 Essai pratique sur Vimprimerie. Erneste 
Meyer, berömd som guld- och färgtryckare. Jules Claye, känd 
för lyckligt val af stilar, vackra ornament, felfri text, vackert 
tryck och utomordentligt fint illustrationstryck. Motteroz, sär- 
deles kunnig och yrket hängifven fackman och skriftställare. 
Serriére, känd för vårdadt tryck och god administration; han 
dog 1871. Chaix & C:o med firma Imprbierie centrale des chemins 
de fer trycker för jernvägarne och har omkring 700 arbetare. 



88 



1 



kkankhike: lyon. 



Lahure & C:o, framstående genom vackra arbeten, sysselsätter 
omkring 600 arbetare. 

I Lyon infördes konsten 1473 af Bartholomeus Buyer, som 
ditkallade och i sitt hus inrymde boktryckaren Guillaumb Leroy. 
Dennes första tryckalster var Lotharii Compendium; efter Buy ers 
död 1483 tryckte Leroy för egen räkning till och med 1488, då 
hans namn försvinner. Framstående boktryckare voro här Jean 
du Pré (de Prato), som förut varit i Paris, och Jean Trechsel, 
som var en lärd man. Hans måg Jodocus Badixjs, korrektor hos 
Trechsel, anlade tryckeri 1497, men flyttade snart till Paris. 
Boktryckarekonsten gjorde i Lyon hastiga framsteg, så att i 
slutet af 15:e årh. redan många tryckerier funnos här. 1528 
började Sebastian Gryphius sin verksamhet med en bönbok på 
hebreiska, grekiska och latinska språken och fortsatte till 1556, 
då hans son Antoine Gryphius öfvertog tryckeriet, men han var 

opraktisk och dog fattig. 
/^ZL (Uu 1 1„ -„** f^ jEÄN DE Tournes, en lär- 
^*"" Vr* sSfrnnJAtOi' j un g e a f Gryphius, började 

* ** v 1540 och utstyrde sina 

T ** J<» M£n9 •** V Niift hium* böcker på ett konstnärligt 

ij 6<^ 5 • ^i.yn- . «u r-+"*3 # sätt > och särskildt värde- 

<g9i>m*+* f wm~* w jui'1iiu-iir rade äro Delectus amico- 

© **• a** W ttnmr' 4^1 fc+ > ^n** rMm oc ^ Ovidius. Han 

^$£}9 dog, arbetande vid pres- 

p- oo ^T ,. . r ,«,. sen > 15ö*« Sonen Jean de 

Fl g. 29. 6 randjons kursiv. Lyon 155b. m i • 

Tournes var lärd, men icke 
så framstående boktryckare som fadern. I följd af religions- 
förföljelse måste han lemna Frankrike och begaf sig till Geneve, 
der han anlade bokhandel och boktryckeri. Etienne Dolet, skald, 
talare och humorist, som studerat i Paris, Padua och Toulouse, 
begaf sig i följd af stridigheter i sistnämnda stad till Lyon, der 
han först blef korrektor hos Gryphius och 1538 boktryckare. 
Han anklagades för att hafva tryckt kätterska skrifter, dömdes 
såsom gudsförnekare och blef 1546 bränd i Paris. Jean Barbou 
var en berömd boktryckare och utgaf bl. a. 1539 en vacker upp- 
laga af Oeuvres de Clément Marot i oktav, satt med kursivstil. 
Hans son Hugues flyttade till Limoges, der han tryckte flera 
vackra verk. 

1 Lyon graverade 1556 Grandjon den franska skrifstilen y hvar- 
med trycktes en bok, efter hvilken barn skulle lära läsa och skrifva: 
La Civilité puerile et honéte, och efter denna bok kallades stilen 



84 



FRANKRIKE: ÅNGERS, T0UL.0U8K. 



caractere de civilité (fig. 29), men benämndes också kursiv. Denna 
stil fann i Nederländerna några efterföljare, såsom Ament Taver- 
niér i Antwerpen, men icke vidare utbredning. Under 17 :e årh. 
hade den utvecklats, så att den fått det utseende som fig. 30 visar. 
Jean Anisson tryckte här tillsammans med sin broder Jacques, 
till dess han blef direktor för kongl. boktryckeriet i Paris. På 
senare tiden märkes här Louis Benedict Perrin, som 1823 grun- 
dade tryckeri tillsammans med Durand, men 1828 öfvertog det for 
egen räkning. Han tryckte flera vackra arbeten och utvecklade 
efter 1845 en synnerlig smak, införde den s. k. augustinerstilen 
och blef mycket ansedd både som boktryckare och enskild man; 
han dog 18G5. 

Bland Frankrikes öfriga städer infördes boktryckarekonsten 
1477 i Ångers af Joh. de Turre med Guidonis de Monte Rocherii 



*€>f*i -t», QfAaittc jfrUnb^, I Ä'A* 2&1 C c & B>b* 



Fig. 30. Cursive Franqais eller Civilité under 17:e årh. 

liber Manipulus Curatorum; redan året förut trycktes i Toillouse 
Andr. Barbatice De fide instrumentorum solennis repetitio utan . 
namngifven tryckare; 1478 i Chablis af Pierre le Rouge (Rubeus), 
som här tryckte Le livré des bonnes mosurs; 1479 i Poitiers, der 
Breviarium historiale excerptum ex Landulpho de Columna utkom 
med tryckort: In sedibus Canonici Ecclesue B. Hilarii; 1480 i 
Caen af Jac. Durandus och Aegid. Quijoue, hvilka tryckte Quinti 
Horatii Flacci Epistolarum libri duo; 1483 i Troyes, der onämnd 
boktryckare (troligen P. le Rouge) tryckte Breviarium Trecence; 
här förekommer Guillaume le Rouge 1492. Rennes erhöll tryckeri 
1484 genom Pierre Bellesculé och Josse, hvilka tryckte Cou- 
stumes . . . constitutions . . . faictes en parlement en Bretagne. I 
Vienne tryckte Pieere Schenck 1484 UAbusé de Court. I Abbeville 
tryckte Jean Dupré 1486 och P. Gerard 1486—87. De första här 
tryckta böckerna voro S. Augustin, La cité de Dieu och Jean 



i 



i 



85 



+• 



FRANKRIKE: ANQOULÉME, TOURS. 



Bouthillier, La somme rurale, ou pratique du droit Civil et Cano- 
nique. I Rollen tryckte Guillaume de Talleur 1487 Les Chro- 
niques de Normandie (en tidigare [1483?] tryckt Coustumier de 
Normandie saknar uppgifven boktryckare), Jean le Bourgeois 
1488—99 Le Roman du roi Arthus in. m., Jacques le Forestier 
1488, Mart. Morin 1490—97 m. fl. Här trycktes senare många 
missaler, som utfördes till England. 1487 infördes tryckeri i 
Besangon af Jean Comtet, hvilken började med Regimen sanitatis 
salernitanum c. comment. Arnoldi de Villa nova; 1490 i Döle af 
Petrus Metlinger, med Les ordonnanees de Louis XI pour la 
Franche-Comté, och i Orleans af Math. Vivian, som tryckte G. de 
Monte Rocherii Manipulus curatorum; 1491 i Angouléme, der Auc- 
tores VIII: nempe Cato facetus, Theodulus . . . fabulce Aesopi et 
Thobias trycktes af okänd tryckare, och i Dijon af P. Metlinger, 
hvilken tryckte Privilegia queedam ordinis Cisterciensis och Cowt- 
pendium sanctorum ordin. Cisterciensis; 1493 i Cluny af Mich. 
Wenssler från Basel, som här tryckte Missale Cluniacense, och i 
Nantes af Est. Larciier, hvilken tryckte Jehan Meschinot, Les 
lunettes des princcs; 1495 i Limoges, der Breviarium Ltmovicense 
trycktes af Jean Berton; 149(5 i Provins af Guillaume Tavernier, 
hvilken tryckte La Regle des marchands, ou trente questions de 
Jean le Liseur; och 1497 i Avignon af Nicol. Lepe, som tryckte 
Luciani Palinurus, Scipio Romanus, Carmina heroica in Arno- 
rem, och fortsatte till 1499. (Enligt annan uppgift trycktes 
redan 1489 i Avignon Arnaldi Badeti tractatus de mirabilibus 
Mundi.) 

I Tours infördes boktryckarekonsten 1496 af Matii. Lateron, 
hvars första tryckta bok var La vie et les miracles de Saint- 
Martin. I våra dagar märkes här Alfred Mame, hvilken 1833 
anlade ett stort tryckeri, som förestods af Henri Fournier, för- 
fattare till en lärobok i typografi. Tryckeriet utmärker sig för 
särdeles gedigna arbeten, väl satta och väl tryckta; det syssel- 
sätter omkring 1000 personer med allt hvad som hör till fram- 
ställandet af en bok. »Dagligen utgå 10,000 volymer från hr 
Mames pressar, hufvudsakligen ungdomsläsning och undervisnings-, 
skrifter», säger Firmin Didot. 



86 



SCHWEIZ: BEROMfNSTER, BASEL. 



SCHWEIZ. 

I Schweiz var presslagstiftningen lindrigare än i de flesta 
andra länder, men man kan dock icke säga att här var någon 
fristad för tryckfriheten, ty Calvin förföljde olika troende lika 
väl som den romerska kyrkan. Från 1848 råder här fullständig 
tryckfrihet. Boktryckarekonsten utöfvades först i 

BeromOnster i kantonen Luzern, der 1470 tryckeri anlades af 
den för sin lärdom framstående Elias Eli;e (Helias Helie), en 
medlem af den berömda slägten von Lauffen. Han hade som 
medhjelpare sin slägting Jon. Dörflinger samt Ulrich (tering, 
magister artium, hvilken sistnämnde redan samma år begaf sig 
till Paris. Som den första boken angifves en för högre skolor 
bestämd ordbok öfver de otydligaste ställena i bibeln, Mamotrectus 
af Joh. Marchesini, men häremot har dock invändts att denna 
bok, inbegripet årtalet 1470, endast skall vara ett eftertryck af 
en Mainz-upplaga af detta årtal, och att den skall vara tryckt 
först 1474. Ar 1472 utkom Eoderici Speculum vitae humana 
härstädes. 

Ungefär samtidigt kom boktryckarekonsten till Basel, 1 som 
snart blef en så betydande tryckort, att få städer kunna se 
tillbaka på en sådan glansfull tryckperiod under förra hälften 
af 1500-talet. Orsaken till denna framgång torde huf vudsakligen 
få sökas i dess 1460 grundade och hastigt uppblomstrande uni- 
versitet. Medverkat har måhända äfven den omständigheten, att 
pappersfabrikationen här var högt uppdrifven. Redan 1440 egde 
nämligen Hans Halbysen ett pappersbruk, och denna handtering 
höjdes ytterligare genom Michael och Antonius Gallicionis, som 
1470 invandrade från Spanien. Den första kända tryckaren i Basel 
var Bartholdus Rodt (de Basilea) från Hanau, hvilken varit Guten- 
bergs lärjunge. När han började är ej med visshet kändt, men den 
första boken med årtal är daterad 1473. Rodt tryckte 1475 första 
bandet af en latinsk bibel, men andra bandet är tryckt 1476 af 
Bernhard Richel, hvarför kan antagas att Rodt då var död. 

1 Att redan 1471 flera tryckerier funnos i Basel bevisas af en ut af rådet detta 
år fåld dom, hvarigenom en här utbruten strike blnf bilagd. Enligt denna skulle 
arbetarne återgå till sitt arbete, förhålla sig anständigt i sin tjenst och icke bland 
sig ingå något förbund. Mästarne skulle å sin sida hålla sina arbetare med an- 
ständig mat och dryck m. m., och om en arbetare uppförde sig otillständigt, skulle 
mästaren afskeda honom och gifva honom sin lön; äfvenledes skulle arbetaren 
hafva rätt att begära sitt afsked och erhålla sin anoning, om något obilligt begärdes 
af honom. 



87 



SCHWEIZ: BASEL. 



Biohel tryckte till 1482. Bekanta äro hans fyra upplagor af 
Vulgata, och från hans officin härstammar äfven den första upp- 
lagan af den af Eyke von Reppgowe mellan 1215 och 1230 
sammanfattade tyska lagboken Sachsenspiegel. Jon. Amerbacii 
från Reutlingen var en af Basels berömdaste äldsta boktryckare. 
För idkande af vetenskapliga studier begaf han sig till Paris, men 
vände som magister artium åter till Tyskland och arbetade en tid 
som korrektor hos Anton Koberger. Mellan 1475 och 1480 anlade 
han tryckeri i Basel och vinnlade sig isynnerhet om sorgfölliga 
upplagor af de förnämsta kyrkofädernas skrifter. Han var den 
första tryckaren i Basel som använde antiqvastilar. 

Vidare tryckte här Michael Wenssler 1476 — 87, Eberhard 

Fromolt 1481 — 1500, Hans Besicken och Peter Kollioker 1484, 

Nikolaus Kessler från 1486, Jakob von Pfortzen (från Pfortz- 

heim) från 1488, Michael Fuster från 1490 och Joh. Froben 

1491 — 1527. Denne sistnämnde, förut korrektor hos Amerbach, 

blef, isynnerhet efter 1514, en af de mest betydande boktryckarne 

på sin tid. Han täflade med Italiens och Frankrikes förnämsta 

H ti u r mästare i framställning af vackra typer 

^llLuJPfJtM !**£,* och eleganta verk och lät gravera sina 

7r*éu!ff.mA.u««r A 4,uta P imei ? * illustrationer af de mest berömda konst- 

Fig. 31. Den äldsta nonpareiiie. närer, isynnerhet af Hans Holbein. På 
Frobens bibeltext 1490. ^ans senare verksamhet inverkade sanno- 

likt Erasmus, som 1514 flyttade till Basel och bodde hos Froben. 
Han fullföljde förminskandet af typerna, och hans bibel 1490, 
tryckt i oktav med gotisk nonpareiiie (fig. 31), är ett bland de 
vackraste bokalstren från denna tid. Hans son Hieronymus Froben 
fortsatte på ett värdigt sätt faderns verk, senare tillsammans 
med sin svåger Nikolaus Episcopus och sina söner Ambrosius och 
Aurelius Froben. 

Joh. Petri blef 1488 borgare i Basel och tryckte mest till- 
sammans med Amerbach och Froben; han var, oaktadt god 
katolik, en påpasslig eftertryckare af Luthers och andra reforma- 
torers skrifter och gjorde härpå goda affärer. Efter hans död 
1511 öfvertogs tryckeriet först af hans brorson Adam Petri och 
sedan af hans son Heinrich Petri, hvilken studerat medicin och 
af Karl V upphöjdes i adligt stånd. Han dog 1579, och hans 
efterkommande fortsatte; efter 1620 var dock verksamheten ringa 
och upphörde alldeles 16G0. Jon. Beromann från Olpe, 1494 — 99, 
är isynnerhet känd såsom tryckare af den med 114 märkliga trä- 
snitt försedda upplagan af Sebastian Brandts Narrmschiff (1494). 



88 



SCHWEIZ : BURGDORF, GKKÉVE. 



Joh. Oporinus (Herbst), 1539 — 66, som utbytt professuren mot 
boktryckeriet, vann stort rykte för sina korrekta och vackert 
utstyrda verk. En framstående boktryckare var äfven Micuael 
Isengrin, hvilkens fullständiga upplaga af Aristotelcs hålles för 
särdeles framstående. 

Wilhelm Haas från Ntimberg, skicklig stilgravör och koppar- 
stickare, nedsatte sig i Basel 1718 såsom stilgjutare. Efter hans 
död öfvertogs affären af sonen Wilhelm Haas II, hvilken likaledes 
var framstående gravör och stilgjutare. Han uppfann systemati- 
ska mellanslag och stycklinier samt framstälde tillsammans med 
hofdiakonen Preuschen i Karlsruhe kartor medelst rörliga typer, 
hvilka mycket beundrades. Han bygde äfven en enkel och solid 
boktryckspress, hvilken lian dock icke fick begagna, emedan han 
icke lärt boktryckeri. Han förenade sig derför 1778 eller 1779 
med boktryckaren Joh. Jakob Thurneisen d. y., och de tryckte 
under firma »J. Jak. Thurneisen der Jiingere, gedruckt mit 
Haas'schen Schriften». Omkring 1780 skildes de båda kompan- 
jonerna åt, och Haas inrättade Societetstryckeriet, hvilket 1786 
öfvertogs af sonen Wilhelm Haas III, hvilken begagnade firman 
»Wilhelm Haas der Sohn». Han hade lärt boktryckeri och redan 
i unga år visat en ovanlig fallenhet derför; han förbättrade den 
af fadern konstruerade pressen och karttrycket samt bygde en 
glättpress. Bland hans tryckalster märkes Fader vår på 100 
språk. Efter faderns död 1800 öfvertog han äfven stilgjuteriet 
och fortsatte med framgång till sin död 1838, då firman öfvertogs 
af sonen Wilhelm, understödd af en yngre broder Eduard. 

I Burgdorf trycktes 1475 J. de Clusa, Tractatus de appart- 
tionibus animarum och Legenda s. Wolfgangi, utan namngifven 
tryckare. 

I Geneve tryckte 1478 Äi>AM Steinschauer från Sehweinfurt 
några böcker, hvaraf den första var Ximcnes, Le livré des saints 
anges. Hit flydde Conrad Badius från Paris och fortsatte sin 
verksamhet, och 1552 hitkom äfven Robert Etienne (Stephanus), 
hvilken vid tryckningen af nya testamentet indelade kapitlen i 
verser och fullföljde denna indelning i den 1556 — 57 tryckta la- 
tinska bibeln; denna anordning vann sedan allmän efterföljd. 
Han dog 1559 vid 56 års ålder. Tryckeriet öfvertogs af hans son 
Henri II, som började 1554 med utgifvandet af Anakreons sånger, 
efter manuskript som han samlat under sin resa i Italien; härå 
utsätter han: cum privilegio regis och kallade sig senare typo- 
gr aphus j>arisicnsis för att angifva sin hemort och sin förhoppning 



89 



SCHWEIZ: GKXfcVE, QIRONA, 8URSEK. 



att dit få återvända, ehuru som kättare, jemte fadern, fördrifven. 
Han kom, sannolikt genom sina resor och de stora kostnader han 
nedlade på affären, i penningeförlägenhet, men understöddes af 
Ulrich Fugger och kallade sig derför länge Huldrici Fuggeri 
typographus. Han var en bland de lärdaste och förnämsta bok- 
tryckare som funnits och tryckte 74 grekiska, 58 latinska och 3 
hebreiska verk samt utgaf 1566 bl. a. Traité de la conformité du 
langage frangois avec le grec och 1572 sitt berömda verk: Thesau- 
rus linguce grcecce. Efter denna tid började han ett kringirrande 
lif och besökte tyska bokmarknaderna, Österrike, Ungern och 
Frankrike. Henrik III i Frankrike skall hafva gifvit honom i 
uppdrag att i Schweiz uppsöka sällsynta böcker och handskrifter 
och 1579 såsom ett erkännande för hans verksamhet gifvit honom 
300 livrés i pension. På en resa i Frankrike kom han sinnessjuk 
till Lyon och intogs å ett sjukhus, der han dog 1598. Tryckeriet 
öfvertogs af hans son Paul, en lärd man, men saknande faderns 
energi; han fortsatte till 1627, men var under många år af dessa 
overksam såsom politisk fånge; han sålde tryckeriet till bröderna 
Chouet. Henri II:s yngre broder, Frangois II, kom redan som 
ung med sin fader till Geneve, uppfostrades i reformerta religio- 
nen och erhöll vetenskaplig bildning; han hade tryckeri 1562 — 82, 
utan att dock utveckla någon anmärkningsvärd verksamhet, och 
begaf sig sedan till Normandie. ! 

Girona erhöll tryckeri 1483 och Sursee 1499, der en Chronik 
dess Kriegs . . ., försedd med 42 träsnitt, trycktes 1500. 

1 Henri I Ehtikksb, 

f. omkr. 1460, boktr. i Paris 1502—20. Gjordes arflös af sin fader Raimond emedan han, oaktadt 

adelsman, egnat sig at boktryckareyrket. 



Pbak^oih I, 

f. 1602, bokhandl. o. boktr. 

i Paris 1530— 50-talen. 



TlO R K HT I 

f. 1508, d. i Geneve 1559. Boktr. i 

Paris, fördrifven som kättare. Lärd 

skriftställare. 



Charles, 
med. doktor, boktr. i Paris efter 
broderns af flyttning; död 1564. 



Henri II, 

f. 1528, grekisk språk lärd, boktr. 

i Paris o. Geneve fr. 1554, död 

1598 i Lyon. 



Robert II, 

f. 1580, boktr. i Paris 

fr. 1566, d. 1570 i 

Geneve. 



Francoi* II, Jean, Simon, 

boktr. i Geneve f. 1548, bokh. f. 1546, 

1562—82. i Paris 1563, fl. till 

I fl . t Geneve. Geneve. 



Paul, Rohkrt III, Hknbi III, Gbrvais, Adbjeh, 

f. i Geneve 1566 (67?), f. omkr. 1560, d. 1630, boktr. 1615. bokhandl. o. boktr. bokhandl. i Paris 
boktr. i Geneve 1599—1627. boktr. i Paris fr. 1606. I i Paris 1612. 1614, boktr. 1616. 



Axtoikr, 
f. i Geneve 1592, d. i Paris 
1674; öfvergick 1612 till ka- 
tolska liran. Boktr. i Paris 

1613-64. 



JOSKPHE, 

boktr. i Rochellcs, 
död 1629. 



ROBKRT IV, 

boktr. 1633. 



PlBRRR, 

bokhandl. i 
Paris 1638. 



Jeromh, 
bokhandl. i 
Paris 1657. 



Praxc.oih III, 
boktr. 1647. 



Jkak Jacques, Hbnri IV, 

f. 1622, boktr. 1642, men boktr. i Paris 
död innan han börjat. 1646. död 1661. 

Antalet arbeten, som 1502—1073 utgingo från Henri Estiennes och hans efter- 
kommandes tryckerier, uppgår till 1590 stycken. En senare slägt Estienne, som 
i liera led idkade bokhandel i Frankrike, hörde ej till Henri Estiennes efter- 
kommande. — Härmed rättas föreg. uppgifter å sid. 76 o. 77. 



90 



SCHWEIZ: ZfRlCH, EIN8IDELN. 



I Zörich trycktes 1504, sannolikt af Hans am Wasen, hvilken 
här 1508 tryckte en kalender. Zttrichs berömdaste boktryckare 
var Christoph Froschauer, en vetenskapligt bildad man från 
Bayern, hvilken 1519 vann borgarrätt i Zttrich och 1521 började 
sin verksamhet med utgifvandet af några öfversättningar till 
tyskan af Erasmus' skrifter. Från honom utgick 1527 — 29 den 
första bibeln på schweizerdialekt af tyska språket, under Zwinglis 
medverkan öfversatt från Luthers högtyska bibel af Leo Jndre, 
men med ny behandling af omtvistade ställen. Den första engel- 
ska bibelöfversättningen gjordes efter denna; huruvida dess första 
upplagor trycktes hos Froschauer är ännu omtvistadt; säkert 
trycktes hos honom upplagan af 1550. Han tryckte äfven Zwinglis 
verk. 1551 inköpte han det obebodda dominikanerklostret, och 
gaf det namnet »Froscham, h vilket det ännu bibehåller, samt in- 
flyttade deri sitt tryckeri. Han biträddes i affären af sin broder 
Eustach och dennes söner Eustach och Christoph. Han dog 
barnlös 1564, och Christoph öfvertog affären och dref den till sin 
död 1585, hvarefter den fortsattes till 1590, då den upplöstes. 
Pappersfabriken blef till 1729 i familjens ego, men tryckeriet 
köptes af Joh. Wolff, hvilken ännu 1595 på åtskilliga arbeten 
utsatte typis Froschovianis. Tryckeriet fortsattes ännu under 
firma Orell, FCssli & C:o och är nu ett polygrafiskt institut, 
som på ett värdigt sätt fyller sin plats. 

I Einsideln drifva bröderna Benzioer det största tryckeriet i 
Schweiz; de trycka företrädesvis katolska bön- och uppbyggelse- 
böcker och sysselsätta omkring 700 personer. 



NEDERLÄNDERNA 

intaga en mycket framstående plats i boktryckarehistorien, isyn- 
nerhet under 10:e och 17:e årh., och var från början af 1600-talet 
det enda land i Europa, der icke boktryckarekonsten inskränktes 
genom censurförordningar. Visserligen förbjödos 1540 anstötliga 
och förföriska böcker, dikter och smädeskrifter, och 1550 utfärdade 
Karl V ett mandat om förbjudna skrifter, deribland disputationer 
om den heliga skrift m. m.; öfverträdelser skulle straffas med 
förlust af gods och, i vissa fall, lifvet; men sedan den prote- 
stantiska delen af landet 1009 blifvit oafhängig af Spanien, lades 
der inga hinder i vägen för boktryckarekonsten, som tvärtom vår- 
dades på bästa sätt. I Holland funnos fem universitet: i Leiden, 



91 



NEDERLÄNDERNA : AAL8T, UTRECHT, LÖWEN, ANTWERPEN. 



Franecker, Utrecht, Gröningen och Harderwyk, och det 1G32 i 
Amsterdam grundade Athenceum illustre hade nästan rang som 
sådant. Härigenom kan förklaras den betydelse som Holland 
haft under två århundraden. 

Konsten infördes i Aalst i Ostflandern, der Dierik Mårtens 
tryckte 1473 — 76; hans första arbete var Dionysii de Leuwis 
Speculum conversionis peccatoris. Derefter följde Utrecht, der 
Nicolaus Ketelaer och Gherard de Leempt tryckte 1473 — 74, 
samt Jon. Veldener 1479 — 81. I Löwen tryckte Johann från 
Westfalen (Paderbornensis) 1474 Petr. de Crescentiis Buralium 
commodorum libri XII och fortsatte till 1476, begagnande antiqva- 
stil. Jon. Veldener tryckte här 147(3 — 78 med en stil, liknande 
Schöffers. 

I Antwerpen tryckte Dierik Mårtens 1476 Petri Hispani Prac- 
tica medicince, samt Matthias van der Goes 1482 — 94 och Gherard 
Leeu (Leew) 1484 — 92. Här grundlade fransmannen Christophe 
Plantin sitt verldsberömda tryckeri och utgaf derifrån 1555 en 
bok i duodesformat, hvilken han kallade »den första blomman ur 
min boktryckarpres* 1 trädgård». Hans tryck väckte snart upp- 
seende genom de vackra typerna, graverade af le Bé i Paris, 
och det omsorgsfulla trycket. Filip II uppdrog åt honom att 
trycka den berömda polyglottbibel, som 1569 — 72 utkom i åtta 
band, och utnämnde honom 1570 till hofboktryckare (prototypo- 
graphus). Denna utnämning var icke en blott titel, utan härmed 
följde äfven skyldighet att hafva uppsigt öfver andra boktryckare 
m. fl. göromål, hvilkas besvärlighet och obehag föranledde honom 
att 1576 begära entledigande derifrån. Han utöfvade en vidt om- 
fattande verksamhet och skall i Antwerpen hafva sysselsatt 20 
pressar, hvarjemte hans stilar kunde uthärda jemförelse med alla 
hans samtidas. Under Albas regemente flyttade han med en del af 
sitt tryckeri till Leiden och öfverlemnade ledningen af tryckeriet 
i Antwerpen åt sin måg Franz Raphelingen. Senare vände han 
dock åter och sände Raphelingen till Leiden. Äfven i Paris 
inrättade han ett filial tryckeri, hvilket förestods af hans tredje 
måg Gilles Beys, till hvilken det efter Plantins död öfvergick. 
Plantin dog vid 75 års ålder 1589 ; hans graf vård bär inskriften : 
»Ohristophorus situs hic Plantinus, regis Iberi Typographus, sed 
rex typographorum ipse fuit». Tryckeriet i Antwerpen öfvertogs 
af hans andra måg Jan van Mourentorff, hvilken, ehuru han icke 
egde någon större erfarenhet i tryckeriets skötsel, dock förstod 
att bibehålla förbindelsen med de lärde. Sedan Vulgata 1592 



92 



nkdeklanukhna: guuda, uevkntkk, nijmbokn, culemuohch. 



infördes konsten 1477 af Jacob Jacobszoen van der Mekr och 
Maur. Yemantszoen van Middelborcu, hvilka tryckte den första 
holländska bibel. Samma år tryckte i Golida Gerhard Leel' 
(Leeuw) De episteln ende Evangelien, samt senare talrika med 
träsnitt utsirade verk. Honom följde Klaas Leeu. 

I Deventer tryckte Richard Paffroet 1477—97; han var en 
framstående boktryckare, berömd för sina vackra gotiska stilar 
(tig. 33), kända under namnet duit (holländsk), af fransmännen 
kallade flamländska. Dessa stilar omgraverades senare af Fleisch- 
inann och fingo det ntseende som fig. 34 visar. I Deventer grun- 
dade Gherard Groote (Gerhardus magnus) föreningen Fratres vrue 
commums, som inlagt synnerlig förtjenst om väckande af håg för 
läsning, spridning af böcker och utbredande af boktryckarekonsten. 

$teritoyTip%ftöäixiOlwKZ6litiWtevo\u\; 

Wuocutulucrouoiucnsoolttmr; »pfr 
c0 öotucrim? uolutto uoIue Jufimriö mm 
fmntuiiiö^,piomoryr i jmtlDatoifift:orie 

<&et utna x jjrtinpialtd öba ftmt 0: oote&i uo 
léoo uolcnou. £>upmj9 tåtet, i&num par 
riapuun fyäbet 40 ät notens/ 

Flg. 33. J»«/r«(» dmiUtU. 

Efter dennas uppfinning togo de den om hand i st. f. afskrif ningen, 
men i Deventer, der skolan i slutet af Ui:e årh. uppnådde sin 
högsta glans, inrättade de dock icke tryckeri, måhända derför 
att Paffroets intog en sä framstående ställning. 

147'J infördes boktryckarekonsten i Nijmegen af Gherard 
Leempi-, och i Zwolle af Peter van Os de Breda; 1480 i Hasselt 
af 1'ereurinus Barmentlo, i Anjum af Hidde fen Camminga j:r, 
som tryckte Het Rjuechtboeck fen alre fryja Freezena Freeska 
Landrifueeht, och i Oudenarde af Arnold Cesaris, som tryckte 
H. de Petra, Sermoncs qainquaginta in orationetn dominicam. 

I Culemborch tryckte Jan. Veldener 1483 två holländska upp- 
lågor af Speeulum humana salvationis, dervid han söndersågade 
träsnitten för att kunna inpassa dem i ett mindre format. Hans 
Fascictilus temporum skall vara den första bok, deri såväl å 



erhöll staden äter sådant 1501, da Jan van Zuken der började 
»in verksamhet. Isaak Enscuedé anlade 1703 här ett tryckeri 
och upptog 1727 i affären sin son Johannes. Denne lärde i 
sin ungdom xylografi, och han förvärfvade sig härigenom ett 
omdöme i illnstrationstryck, som gjorde honom till en auktori- 
tet i detta afseende. 1743 köpte han Wetsteins, senare Elzevirs 
och 1780 Bleaus stilgjuteri. Härigenom förvärfvade stilgjuteriet 
ett historiskt värde, och genom gravören Fleischmanns skicklig- 
het höjdes det till ett af de förnämsta på sin tid, och dess 
rastlösa framåtgående synes af stilprofven 1825, 1841, 1850 och 
1807. Johannes egnade sig äfveu åt vetenskapen och tillökade 
det redan af fadern grundlagda utmärkta biblioteket med typo- 
grafiska sällsyntheter. Han dog 1781, och hans son Johannes 11 
öfvertog affären. Denne egnade sig dock mera åt studier än åt 

<n aif frn na JRocebmlni gtfonben fjabbt tbet tian be gene/ 
fett fmn bltnbtn / [nmuipin fftnotgnim en Craftum / Bltef 
&n ftlbt earni tpt [langfi] mStftal. Äaat oy Oicn mt oiuftonc 



OT knct / bal top ngt ött gétuln onfc luéma.irt JjcO&cu; 

— (Itt mot fjaajt I öar bcft ]paulu* tircl tiois nit t allcai 

[fm/maar do» tnna ban flefiwl SWtn abtotfnt tn af» 



ibeogfi 
n«pm| 



** «» €* «« 3WX JB Ä • » « « £ * » II » f S » 

Fig. 34. Duit, gravtrad af J. 3f. FUUchmann 1740. 

boktryckeriet. Genom vetenskaplig bildning i förening med prak- 
tiska kunskaper hade cheferna för detta hus gifvit det en prägel 
af både affär och historisk samling. De stodo i detta fall ensamma 
i sitt slag, i det de lyckats att samla nästan alla originalstilarne 
från boktryckarekonstens blomstringstid i Holland. Under sådana 
förhållanden måste man så mycket mer beklaga att, efter Jo- 
hannes III:» död, det värdefulla biblioteket skingrades 1867; 
det skulle tillsammans med gjuteriets och tryckeriets sällsynta 
skatter hafva bildat ett värdigt motstycke till det Plantinska 
mnseet. 

Hollands berömdaste stämpelskärare var Johans Micuaei, 
Fleischmann från Nllrnberg. Han arbetade först åt Wetstein, 
och sedan dennes gjuteri öfvergått till Enschedé åt denne senare. 
Han förbättrade bland annat den holländsk-gotiska stilen, dnit 



NEDEULÄNDEUNA : LE1DEN, SCHIEDAM, UEKT0GENBO8CU. 



flyttade till Utrecht. Louys Elzevier I dog 1(317. Matthys' son 
Isaak började trycka 1610 och grundlade familjens rykte såsom 
boktryckare. Han blef 1620 akademisk boktryckare (hvilken be- 
fattning innehades af familjens medlemmar till 1712) och tryckte 
flera synnerligt väl utförda arbeten, deribland särskildt märkes 
Theatrum geographite veteris, många klassiska verk samt flera upp- 
lagor for förläggare inom slägten under beteckning apud Elzeviros 
eller ex officina Elzevirorum. En värdefull tillökning erhöll hans 
tryckeri genom inköp af de orientaliska stilar, som Erpinius (Th. 
van Erpe) låtit förfärdiga. 1625 öfverlemnade han affären till 
sin broder Bonaventura och sin brorson Abraham samt ingick 
sjelf i sjötjenst, hade 1632 kaptens rang och dog i Köln 1651. 
Abraham och Bonaventura gjorde allt for att ytterligare upp- 
arbeta affären och att nå den största fulländning vid arbetets 
utförande; sitt mål nådde de ock genom vackra typer, utmärkt 
papper och smakfull anordning af sättningen. Bland de förnämsta 
alstren, som vunno ryktbarhet, voro duodesupplagorna af klassi- 
kerna, hvilka både genom sitt format och det billiga priset blef vo 
allmänt omtyckta. Abraham och Bonaventura afledo båda 1652. 
Afftiren öfvertogs af Bonaventuras äldste son Daniel och Abra- 
hams äldste son Johannes, hvilka gemensamt tryckte flera vackra 
upplagor, hvaraf några höra till de bästa af Elzevierernas tryck. 
1655 skildes de båda kompanjonerna åt, hvarefter Daniel begaf 
sig till Louis Elzevier i Amsterdam, och Johannes fortsatte till 
sin död 1661. Hans enka sålde förlagsartiklame och dref ensamt 
tryckeriet, som dock småningom gick tillbaka; hon dog 1695, men 
hade redan 1681 öfverlemnat tryckeriet till sin son Abraham II, 
hvilken studerat i Leiden och var doktor. Under hans missvård 
förföll tryckeriet fullständigt, så att efter hans 1712 inträffade 
död affären såldes för 2,000 fl. Näst Elzevierernas var Franz 
Hackius' och hans slägts tryckeri det förnämsta (»officina Hacki- 
ana»). Vidare märkes här P. van der Aa, duglig boktryckare, 
kartgravör och geograf, verksam 1684 — 1738. 

1483 (148!) V) trycktes i Schiedam Le Itoman de chcvalicr 
Delibere en ryme fran£oise> 1484 i Hertogenbosch Dat boeck van 
Tondalus Vysioen, och 1495 i Schoonhoven Breviarium secundum 
ordinem Trajectensis ecclesice, på alla tre ställena af icke kända 
tryckare. 

I Amsterdam infördes boktryckarekonsten 1506 af Hugo Jans- 
son van Woerden. Justns Elzeviers son Louis Elzevier inrättade 
1640 tryckeri härstädes och upparbetade det hastigt, antog 1655 



08 



NEDERLÄNDERNA : AMSTERDAM. 



Daniel Elzevier som kompanjon och tryckte älven här, jemte 
andra framstående verk, de berömda duodesupplagorna. Han drog 
sig tillbaka 1664, och sedan utkom under hans namn endast 
Desmarets bibel 1669. I familjeangelägenheter kunde han be- 
traktas som familjens öfverhufvud, och han bevakade samvetsgrant 
densammas intressen intill sin död 1670. Affären öfvertogs sedan 
af Daniel, hvilken utvecklade en vidsträckt förlagsverksamhet och 
blef den sista af betydenhet inom familjen; under förberedelserna 
till storartade företag öfverraskades han af döden 1680. Hans 
enka fortsatte, ehuru i mindre skala, tryckeriet, men dog redan 
aret derefter, och nu upphörde affären alldeles. Förlagen köptes 
af olika förläggare, tryckeriet öfvergick till Adrien Moetjens i 
Haag, och det värdefulla stilgjuteriet med af van Dyck graverade 
stämplar såldes till Jan Bus, kompanjon med Joseph Athias, hvilken 
senare egde ett stort tryckeri i Amsterdam, kändt för sina bibel- 
upplagor på främmande språk. Gjuteriet kom slutligen i Enschedés 
ego. Vidare märkas här Wilhelm Jansson Blaeu, ursprungligen 
snickare och mekanikus, i hvilken egenskap han förfärdigade och 
förbättrade matematiska instrument åt astronomen Tycho Brahe, 
h vilkens lärling han varit. Han flyttade 1605 till Amsterdam och 
gjorde från 1602 glober, började sedan gravera kartor, blef bok- 
tryckare, förbättrade handpressen och offentliggjorde en atlas i 
3 band. Han dog 1638, och hans son Joan fortsatte hans atlas, 
som slutligen nådde 12 band och utgafs med text på olika språk. 
Joan egde firman intill 1641 i förening med sin broder Cornelis, 
och sedan ensam. Blaeus tryckeri ansågs för ett af de bästa i 
Europa, och han sysselsatte öfver 40 arbetare, isynnerhet genom 
tryckning af sina stora kartverk och utsigtsverk. Tryckeriet 
brann 1672, och Joan dog 1673, hvarefter affären fortsattes af 
hans söner Pieter och Joan. Framstående voro Heinrich Wetstein 
från Basel, Abraham Wolfgangk genom utsökta upplagor i litet 
format, och Andreas Frisius genom mycket korrekta upplagor. 
Jou. Jansonius tryckte 1618 — 64 och gjorde sig känd som efter- 
tryckare af andras arbeten. Han erhöll 1647 och 1650 privile- 
gium å boktryckeri i Stockholm, hvilket sköttes af Curio. Dirck 
Pieturz Voskuyl var äfven berömd gravör och stilgjutare. Hans 
typer voro omtyckta för sitt vackra snitt, och från hans tryckeri 
utgingo prydliga arbeten. Affären fortsattes af hans enka 1622 — 25 
under firma Weduwe D. P. Voskuyl och öfvergick 1780 till En- 
schedé. N. Tetterode har såsom stilgjutare och boktryckare gjort 
sig känd för utmärkt orientaliskt tryck. 



09 



UNGEBN. ENGLAND. 



UNGERN 

styrdes vid tiden för boktryckarekonstens uppfinning af den upp- 
lyste och for vetenskap mycket intresserade Matthias Corvinus, 
hvilken med stor kostnad och under medverkan af den bekante 
Joh. Regiomontanus inrättat sitt berömda, för den tiden högst 
betydande bibliotek. Till Ofen (Buda-Pest) kallades den i Italien 
sig då uppehållande boktryckaren Andreas Hess, hvilken på 
konungens bekostnad 1473 tryckte Chronica Hungarorutn. Utom 
denna känner man endast ytterligare en bok, som är tryckt af 
Hess, nämligen Magni Basilii de legendis poetis libellis, denna 
dock utan datum. Sedan var Ofen i saknad af boktryckeri till 
1725, och först 1534 erhöll Ungern ett nytt tryckeri, då ett sådant 
inrättades i Kronstadt. Under Matthias' efterföljare gick äfven 
det berömda biblioteket småningom förloradt, så att det var 
ödelagdt redan före Ofens eröfring af sultan Soliman. Resten 
fördes till Konstantinopel, h varifrån dock något såsom skänker 
återkommit till Wien och Buda-Pest. 



ENGLAND. 

Den engelska pressen, som senare åtnjutit en frihet, större än 
i de flesta andra länder, hade i början att utstå en svår kamp, 
hvarför också boktryckarekonsten under 15:e årh. föga utvecklades 
i England. Så länge den första boktryckaren Caxton ännu var 
ensam, behöfdes inga privilegier, men så snart boktryckarnes antal 
ökades, uppstod äfven längtan efter skydd. Redan 1504 kallas 
William Fawkes regis impressor, d. v. s. han var berättigad att 
trycka alla regeringens arbeten. Det första egentliga privilegiet 
för utgifvandet af en bok erhöll Richard Pynson 1518. Henrik VIII 
införde 1530 censuren och förbjöd 1533 böckers införande i riket, 
men förordnade derjemte att de inhemska boktryckarne icke fingo 
i följd häraf höja sina priser. Liksom i andra länder var det 
äfven här de religiösa skriftenia som framkallade de flesta för- 
följelserna mot boktryckspressen; så brändes 1531 flera personer 
derför att de innehaft Tyndals bibelöfversättning, som var tryckt, 
det gamla testamentet hos Quentell i Köln, och det nya hos Hans 
Lufft i Wittenberg. För att förebygga olika öfversättningar för- 
bjöds 1539 en hvar att trycka bibeln på engelska språket; endast 



100 



É—m 



ENGLAND! PRES8LAG8TIFTNING. 



Grrafton och Whitchurch erhöllo genom premierministern Thomas 
Cromwell privilegium härå. Drottning Maria förbjöd 1555 tryck- 
ning eller innehafvande af upproriska skrifter och stälde öfver- 
trädare häraf såsom rebeller under krigslagarne. I följd af att 
»flera kätterska och upproriska böcker» blifvit tryckta, förordnades 
att boktryckarne skulle ingå i Stationers* Company (en förening 
af afskrifvare, rubrikatorer, brefmålare, pappersmakare och manu- 
skripthandlare, som egt bestånd sedan 1403). Föreståndaren härför 
var ansvarig för de enskilda medlemmarne, och ingen hade rätt 
att drifva boktryckeri eller att sälja böcker, som icke var medlem 
af sällskapet, eller hade kunglig tillåtelse dertill. Elisabeth för- 
ordnade 1559 att intet fick tryckas utan särskildt tillstånd af drott- 
ningen eller vissa derför utsedda myndigheter. Denna förordning 
synes dock icke blifvit efterlefd, ty 1566 infördes straffbestäm- 
melserna konfiskation, indragning af tillståndsbevis, borgen och 
fängelsestraff. 1583 följde en förordning mot upproriska och 
schismatiska böcker, men då klagomålen icke upphörde, för- 
ordnades 1585 att, med undantag af ett i Oxford och ett i 
Cambridge, boktryckeri skulle få finnas endast i London, och att 
intet nytt sådant skulle få upprättas förr än »den alltför stora 
mängden af boktryckerier» blifvit så förminskad, som erkebiskopen 
af Canterbury och biskopen af London ansågo behöfligt, hvarjemte 
ingen bok fick tryckas utan dessa herrars tillstånd, vid straff af 
sex månaders fängelse. Alla boktryckerier skulle stå öppna för 
undersökning af bokhandlaresällskapets uppsyningsman, hvilken 
kunde konfiskera icke allenast böcker utan äfven pressar, typer 
och annan materiel; vidare skulle, »för att minska det alltför 
stora antalet boktryckare», föreståndaren eller förut varande 
sådan för bokhandlaresällskapet endast få hafva 3 lärlingar, 
tryckare af andra klassen (Livery) 2, och tryckare af tredje 
klassen (Yeornan) och universitetsboktryckare 1 lärling. 1588 
påbjöds att irreligiösa böcker skulle aflemnas till de kyrkliga 
auktoriteterna och boktryckarens namn uppgifvas. 

För att skydda universitetstryckerierna i Oxford och Cam- 
bridge, hvilka hade monopol å tryckning af latinska böcker, 
förbjöds 1625 försäljning af i utlandet eftertryckta böcker. 1637 
förnyade Stjernkammaren Elisabets förordning med tillägg att 
ingen bok fick tryckas, innan den inskrifvits i Stationers' Companys 
register (hvilket ännu fortfar till skydd för eftertryck). På allt 
tryck måste tryckarens, författarens och förläggarens namn ut- 
sättas; ingen egde rätt att öppna tryckeri, låta förfärdiga en 



101 



ENGLAND: PRE8SLAGST1FTNING. 



press eller gjuta stilar utan anmälan hos bokhandlaresällskapet; 
utom hofboktryckarne och universitetens tryckare fingo endast 
20 boktryckerier finnas till; vid ledighet hade erkebiskopen af 
Canterbury eller biskopen af London jemte sex högre tjenstemän 
att besätta platsen; alla tryckare skulle inom tio dagar ställa 
borgen med 300 £ för att de endast skulle trycka censurerade 
böcker; ingen boktryckare fick hafvä mer än två pressar, utom 
sällskapets föreståndare, som fick hafva tre; der flera pressar 
funnos, skulle de försättas i overksamhet. Här omnämnes äfven 
stilgjuteri för första gången, och derom förordnades att endast 
fyra sådana fingo finnas, hvart och ett af dessa fick hafva blott 
två lärlingar, och stilgjutarne fingo icke använda någon som icke 
lärt gjuteri, med undantag af en gosse som afbrytare. Dessa 
gjuterier fingo härigenom så jemn sysselsättning, att ingen gaf 
sig tid till att tänka på några förbättringar. 1641 öfvertog parla- 
mentet regleringen af boktrycket, och bevarandet af författare- 
rätten uppdrogs åt bokhandlaresällskapet, hvarigenom ingen bok 
kunde tryckas eller eftertryckas utan författarens medgifvande. 
Republiken upprätthöll censuren, och 1643 inrättades en Committec 
of Examination, som hade rätt att genomsöka boklådor och trycke- 
rier samt låta häkta mästare och arbetare. Karl II utfärdade 
1662 en ny presslag, deri förut befintliga inskränkningar upptogos, 
och bestämde dessutom att boktryckeri- och stilgjuteriegare skulle 
draga försorg om att deras arbetare hade jemn sysselsättning; 
hade en arbetare icke sådan, skulle han antagas å annat tryckeri, 
om egaren icke hade gesäller och arbetade sjelf eller använde 
lärlingar. Arbetare, som icke ville antaga kondition eller åsido- 
satte densamma, skulle straffas med tre månaders fängelse; bok- 
tryckeriegare fick som lärlingar antaga endast fria män (Freemen) 
och söner af sådana. Denna förordning förnyades 1692. Straffen 
för öfverträdelser af presslagarne voro barbariska, såsom bränn- 
märkning, afskärande af öron och näsa o. s. v., och stundom följde 
på en sådan behandling ett pinsamt aflifvande af förbrytaren. 
1694 borttogs censuren ur lagstiftningen, och från denna tid kan 
man anse England ega en fri press. 

1702 förbjöds utbredande af falska underrättelser och tryck- 
ning af irreligiösa och upproriska skrifter. 1709 utgafs en för- 
ordning, som skyddade författare mot eftertryck under 21 år, 
hvilken tid 1734 nedsatte» till 14 år, hvarjemte stadgades att 
eftertryck skulle straffas med konfiskation. 1711 förordnades att 
boktryckarens eller utgifvarens namn skulle utsättas å alla skrif- 



102 



ENGLAND: PKE88LAG8TIFTNJNG, LONDON. 



ter och en tull af 30 procent af värdet lades å införda böcker. 
1713 infördes stämpelafgift för tidningar, och 173G förordnades 
att i utlandet eftertryckta, för mindre än 20 år sedan tryckta 
engelska böcker icke inom riket fingo försäljas. 1798 befaldes 
att alla boktryckare och stilgjutare skulle registreras, och att 
boktryckare skulle behålla ett exemplar af hvarje tryckt bok, 
dera han skulle anteckna beställarens namn och bostad. 1819 
skärptes bestämmelserna angående pressen, men 1837 infördes 
flera lättnader, och 1869 upphäfdes de förut befintliga lagarne, 
och fullständig tryckfrihet infördes. 

En stor fördel tillkom England derigenom att i Frankrike 
nantesiska ediktet 1685 upphäfdes. Bland de i anledning häraf 
utvandrande befunno sig många pappersmakare, hvilka bragte sin 
konst och förbättrade metoder till England, som nu icke mera 
behöfde taga sitt papper utifrån. 

Intill slutet af 17 :e årh. gjorde boktryckarekonsten föga fram- 
steg i England, men sedan hafva engelsmännen ständigt sökt att 
tekniskt fullända boktrycket, och de förnämsta uppfinningar i tryck- 
ning, stilgjuteri, färgtryck och träsnideri äro gjorda der. England 
har nu också alla medel, som kunna underhålla en blomstrande 
typografi; dess verldshandel gynnar det storartade tidnings- och 
accidenstrycket, dess indiska besittningar befordra studiet af 
orientaliska språk, och dess aristokrati har behof af storartade 
privatbibliotek. De engelska förlagsbokhandlarne kunna påräkna 
en säker publik, och England är derför också rikt på boktrycke- 
rier, som lemna vackert tryck och utmärkta illustrationer. 

Boktryckarekonsten infördes till England 1476 af William 
Caxton, som då nedsatte sig i London. Caxton var en litterärt, 
bildad köpman, som sedan 1441 uppehöll sig i Nederländerna. 
Efter hertig Karl den djerfves förmälning med Edvard IV:s syster 
Margareta bemödade sig England att återställa handelstraktaten 
emellan de båda länderna. Till en af underhandlarne härvid 
utsågs Caxton, som då innehade en sorts konsulsbefattning i 
Briigge, och som snart stod i synnerlig gunst vid det burgun- 
diska hofvet, isynnerhet hos hertiginnan, hvilken till och med 
tillbjöd honom att träda i hennes tjenst. Här fann Caxton till- 
fälle att egna sig åt litteratur, hvaråt hans håg alltid legat. 
1469 — 71 öfversatte han Histoires de Troyes, och den engelska 
öfversättningen vann, liksom originalet, så stort bifall, att lian 
beslöt att låta trycka den. Så utkom den första på engelska 



103 



ENGLAND.' LONDON. 



språket tryckta bok : The recuyelle of the historyes of Troy, 351 
foliosidor, utan uppgift om år, tryckort eller boktryckare, men 
sannolikt tryckt 1472 — 74 hos Colard Mansion i Brtigge. Under 
det denna bok trycktes, synes Caxton hafva gjort sig förtrogen 
med boktryckarekonstens teknik och beslutat sig för att införa 
den i sitt fädernesland. Efter 35 års frånvaro återvände han 
till London, förande med sig hvad som behöfdes för inrättandet 
af ett tryckeri. Den första af Caxton tryckta och daterade 
bok är The dictes and sayings of the Philosophers, som utkom i 
nov. 1477. Han inrättade sitt tryckeri i Westminster (å ett 
plakat angifves »Westmonester in to the almonesrye at the 
reed påle»), der han under 15 år verkade som tryckare och på 
samma gång som öfversättare och bearbetare af en stor del af 
honom tryckta skrifter. Hans stilar liknade Mansions i Brtigge 
och voro troligen medförda derifrån eller graverade efter mönstret 

Jfcar «* %i fctntty U tBoe fo*é& tott 

nty fögfc fm tytt) pfott <wtö? fttftfaue 
nty fet? fc ou* o|?()t fQofo fe (^ f«g 

Fig. 35. Caxtons stil i Canterbury Talen. 

af dessa (fig. 35). Denna stil utvecklades i England småningom 
till den nu brukliga s. k. anglo sachsiska. Tekniken och korrekturet 
vid Caxtons tryck voro bristfälliga och träsnitten af underordnadt 
värde. Han var icke en entusiastisk Gutenbergs lärjunge, sådan 
som i andra länder ofta påträffades, hvilken älskade konsten för 
dess egen skull ; han var en praktisk affärsman, som icke bragte 
konsten något offer eller satte sin ära i korrekta och smakfulla 
upplagor af klassikerna, utan tryckte sådana böcker, hvarå han 
kunde påräkna största afsättningen och reelaste vinsten. Men 
också var här under denna tid öfver hufvud föga tal om konst 
och konstnärer. Caxton dog ärad och aktad i slutet af år 1491. 
1480 — 81 tryckte här John Lkttou, sannolikt en af Caxtons 
arbetare, som förenade sig med William Machlinia, hvilken sedan 
ensam tryckte några år. Caxtons tryckeri fortsattes af hans med- 
arbetare Wynkyn de Wokde från Lothringen, hvilken var en fram- 
stående boktryckare och sannolikt äfven stilgjutare; hans stilar 




104 



ENGLAND: LONDON. 



voro betydligt bättre än Caxtons, och af hans många tryckalster 
äro 410 kända. Han dog 1534. Richard Pynson från Normandie 
hade arbetat hos Caxton och tryckte sjelf 1493 — 1531 öfver 200 
verk samt utnämndes 1508 till hofboktryckare. Julian Notary 
tryckte 1498 — 1520, i början tillsammans med fransmannen Jean 
Barbier, en bland de skickligaste typografer på sin tid. 

Framstående boktryckare var Richard Grafton, och dessutom 
en god affärsman, ansedd borgare och författare, som stod i be- 
röring med framstående män. Hans namn är isynnerhet nära 
förbundet med historien om spridandet af bibeln i England, hvil- 
ken verksamhet denna tid medförde stor fara. Han lät 1537 
trycka Thomas Matthew s till Henrik VIII dedicerade engelska 
bibelöfversättning i folio, 1539 och följande år tryckte han sjelf 
med kungl. privilegium vackra bibelupplagor i folio; de första 
trycken utfördes i Paris, men lord Cromwells och erkebiskop 
Cranmers beskydd satte honom i stånd att fortsätta tryckningen 
i London. Det är dessa upplagor (1539 — 41), som kallas >Cranmers 
bibel». Efter Edvard VI:s död tryckte Grafton såsom kongl. bok- 
tryckare Jane G-rays proklamation som drottning, men då hon 
efter några dagars förlopp störtades af Maria, fängslades Grafton, 
ehuru han endast gjort sin skyldighet, beröfvades sitt patent som 
kongl. boktryckare och en kronofordran a 300 pund. Han dog 
troligen 1572. 

John Day, 1547 — 84, var den första som begagnade anglo- 
sachsiska typer, mycket nära lika den tidens antiqva med tillägg 
af ö och |) ; han förbättrade antiqva, kursiv och grekisk stil samt 
införde matematiska figurer och kartor i sina verk. Hans vackra 
antiqva vann så stort bifall, att den gotiska stilen till stor del 
undanträngdes. Bland hans tryckalster märkas särskildt Cosmo- 
graphical glasse 1559, satt med kursiv stil och rikt illustrerad, 
Queen Elizabeth'$ Prayerbook, som kan mäta sig med de franska 
»livrés dlieures», och Fox*$ Acts and monuments of these lätt er 
and perillious dayes, en gripande skildring af de näst föregående 
katolska förföljelserna i England, med präktiga illustrationer. 
Day dog 1584. Tryckeriet fortsattes af hans son Richard Day. 

Vidare märkas här John Skot 1520 — 37, Thomas Godfray, 
som 1532 tryckte första upplagan af Chaucer's verk, John Rastell 
1517 — 33, Robert och William Copland 1515—61, Robert Wyer 
1527—42, Robert Redman 1525 — 40, Richard Bankes 1525—42, 
Edward Whitechurch samt Richard Jugge, hofboktryckare hos 
drottning Elisabeth. Thomas Vautrollier från Rouen, 1574 H8, 



106 



KNOLAND: LONDON. 



tryckte Giordano Brunos verk, hvarför han, för att undgå för- 
följelse, under en tid förflyttade sin verksamhet till Edinburgh, 
der han mycket bidrog att höja konsten. Thomas Roycroft tryckte 
1654 med stor omsorg Waltons polyglottbibel på nio språk; h vil- 
ket verk är det första, på hvilket offentlig subskription upptogs. 
Protektorn Oliver Cromwell tecknade för regeringens räkning 
25,000 fr. och tillät att papperet till boken skulle få tullfritt in- 
föras, hvarför han med tacksamhet omnämnes i företalet. Emel- 
lertid infördes monarkien åter, då flera blad i företalet utbyttes 
mot andra, deri Karl II hedras och Cromwell kallas »den store 
draken». Så har man fått en »loyal» och en »republikansk» upp- 
laga. Ett annat storartadt verk, som 1G69 utgick från Roycrofts 
tryckeri, var Castellis Lexicon Heptaglotton. Coenelius Bee 
tryckte bl. a. 1660 Critici sacri i nio folioband. Reynold Wolfe, 
en lärd schweizare, död 1574, var den första boktryckare, som 
erhöll privilegium på att trycka latin, grekiska och hebreiska. 

Samuel Palmer, död 1732, är känd genom den History of 
Yrinting, som är utgifven under hans namn, ehuru den icke är för- 
fattad af honom. Andra delen, som skulle omfatta det praktiska 
af yrket, utkom aldrig med anledning af att boken väckte ovilja 
hos boktryckare och stilgjutare, hvilka ansågo att en sådan bok 
skulle skada konsten och åvägabringa dess undergång. Samuel 
Richardson, berömd författare, bokhandlare och boktryckare, ar- 
betade efter utståndna läroår såsom sättare och korrektor; han 
började för egen räkning 1719 och tryckte bl. a. de 26 första 
foliobanden af underhusets journal; han dog 1761. 

William Bowyer, död 1737, var en framstående boktryckare, 
och detta var i ännu högre grad fallet med hans son af samma 
namn. Denne dog 1777, men hade redan 1766 upptagit som 
kompanjon John Nichols, hvilken lärt hos honom. Efter Bowyers 
död fortsatte Nichols till 1807 och utöfvade äfven litterär verk- 
samhet; han dog 1826. Tryckeriet fortsattes af hans son John 
Bowyer Nichols och efter dennes död 1863 af hans son John 
(touoh Nichols, hvilken på ett värdigt sätt intill sin död 1873 
uppehöll det verk hans farfader skapat, så att namnet Nichols 
räknas till de mest framstående bland boktryckarne i England. 

John Hughs blef 1730 parlamentsboktryckare, men ådrog 
sig 1740 genom tryckandet af Considerations on the Embargo on 
Provisions of Virtual parlamentets onåd; han blef först 1763 genom 
lord North s bemedling åter tagen till nåder. Luke Hansard, hvil- 
ken sedan 1772 arbetat som sättare och faktor hos Hughs, blef 



106 



ENGLAND: LONDON. 



1779 jemte honom parlamentsboktryckare och öfvertog 1800 ensam 
tryckeriet. Han gjorde sig ryktbar för sin ordhållighet och den 
ovanliga skyndsamhet, hvarmed han utförde regeringens arbeten, 
och han föranledde byggandet af ett nytt parlamentstryckeri, 
hvilket genom storlek och ändamålsenlighet kan gälla som mön- 
ster. Han dog 1828 och efterträddes af sina söner James och 
Luke Hansard. Hans äldste son Thomas Curson Hansard hade 
redan 1805 anlagt eget tryckeri och är bekant genom sin 1825 
utgifna värdefulla handbok Typographia; han dog 1833. 

William Strahan köpte 1769 af Charles Eyre, hos hvilken 
han arbetat sedan en längre tid, en del af patentet som kongl. 
boktryckare och förestod tryckeriet till 1770, då han ensam öfver- 
tog det. Han blef en framstående förläggare och stod i nära 
beröring med betydande personligheter, deribland Franklin, med 
hvilken han arbetat tillsammans, samt var parlamentsledamot 
1775 — 84. Han efterträddes af sin son Andrew Strahan, hvilken 
äfven blef parlamentsledamot. Denne öfverlemnade tryckeriet 
till sina syskonbarn Andrew och Robert Spottiswoode. Strahan 
dog 1831 och Robert Spottiswoode året derpå, hvarefter Andrew 
fortsatte den storartade affären. Nu finnas två berömda firmor 
med detta namn: George Andrew Spottiswoode & C:o, »general 
printers», och Eyre & Spottiswoode, drottningens boktryckare. 
Miller Ritchie, 1785 — 1828, var den som näst Baskerville ifrigast 
arbetade på att höja den engelska typografien, och lians tryck 
visar äfven att han i hög grad lyckades i sina bemödanden. 

Thomas Bensley, en bland Englands förnämsta boktryckare, 
utgaf många vackra upplagor, deribland Thomsons Seasons 1797 
och Macklins praktbibel 1800 — 15. Han understödde König vid 
byggandet af hans första maskinpress, men ville senare tillegna 
sig sjelf äran af uppfinningen; han dog 1835. William Bulmer 
tryckte först i sin födelsestad Newcastle-upon-Tyne, men kom 
sedan till London, der han genom sitt tryck väckte så stort upp- 
seende, att konungen uppdrog åt honom att trycka en beslutad 
praktupplaga af Shakspeares arbeten. Dessa utkommo 1792 — 1801 
och föranledde att hans tryckeri fick namnet Shakspeare Press. 
Härpå följde flera andra väl utförda arbeten, en del illustrerade 
med träsnitt af Thomas Bewick, skaparen af den engelska xylo- 
grafien. 1819 öfverlemnade Bulmer tryckeriet till en väns son 
William Nichol. Bulmer dog 1830. William Clowes var en fram- 
stående boktryckare och känd genom tryckningen af Pen vy Maga- 
zine, det egentliga upphofvet till nutidens illustrerade tidningar. 



107 



ENGLAND: OXFORD, S:T ALBAN8, BRVERLY, CAMBRIDGE, BIRMINGHAM. 



I Oxford trycktes 1478—86 åtminstone 17 verk af Theodor 
Rood och TnoMAS Hunte, deribland förstnämnda år Expositio S. 
Ieronimi in Simbolum Apostolonum (med falskt år 1468). 16(39 
inrättade erkebiskopen af Canterbury Gilbert Sheldon här ett 
tryckeri, Sheldonian Theatre, från hvilket intill 1759 utgingo 
en serie utmärkta verk under beteckning E theatro Sheldoniano. 
Här grundlade äfven Clarendon 1713 det under namn af Clarendox 
Press kända tryckeriet, berömdt för sina vackra stilar och väl ut- 
förda grekiska och latinska arbeten. 1830 anlades ett storartadt 
tryckeri, University Press, hvars tryck kan täfla med Londons 
bästa upplagor. Stilgjuteri erhöll Oxford först 1677. 

I den lilla staden S:l Albans utkommo 1480—86 verk, hvilkas 
tryckare angifver sig som »Skolmästare i S:t Albans». Sedan 
saknades här tryckeri till 1534, då Joiin Hertford började sin 
verksamhet. 

I Beverly tryckte Hewe G-oes från Antwerpen, men begaf 
sig samma år till York, der han fortsatte till 1516, då han flyt- 
tade till London. Southwark erhöll tryckeri 1514 genom Peter 
de Tréves och Cambridge 1520 genom Joiin Sieberch, hvilken 
följdes af John Leoate, Chantrelle Legge m. fl. såsom universitets- 
boktryckare. 

I benediktinerklostret Tavistock tryckte 1525 munken Thomas 
Ryciiard, och 1538 erhöll Ipswich tryckeri, då kardinal Wolsey 
hitkallade John Oswen; sedan denne begifvit sig till Worcester, 
tryckte i Ipswich John Överton och Anthony Scolsker. Winchester 
erhöll tryckeri 1545 och i det derintill belägna Eton grundade 1607 
sir Henry Saville ett tryckeri, som förestods af John Norton; 
härifrån utgingo vackra grekiska upplagor och bland andra mäster- 
ligt tryckta arbeten Chrysostomus > verk i åtta folioband 1613. 
Worcester erhöll tryckeri 1548, då John Oswen hitflyttade från 

Ipswich, Canterbury 1549, Greenwich 1564, Norwich 1568 och Man- 
chester 1588. 

I Birmingham började den egentlige skaparen af den nyare 
engelska typografien John Baskerville sin verksamhet. Han var 
ursprungligen skriflärare och öfvertog 1745 en lackerareverkstad 
i Birmingham, men fattade 1750 beslut att försöka gravera stilar 
och förbättra typerna. Genom ihärdighet lyckades han att öfver- 
vinna alla svårigheter och nådde ett resultat, som icke allenast 
vann kännares bifall utan äfven motsvarade hans egna stränga 
fordringar. Universitetet i Cambridge gaf honom tillstånd att 
trycka en foliobibel och två upplagor af Common prayer book, 



108 



SKOTLAUD: ED1NBUBGH. 



ehuru han för att dertill få foga psalmerna måste betala er- 
sättning till Stationers' Company. Till hans bästa tryckverk höra 
Virgilius 1756, som väckte allmän beundran, Horatius 1762 och 
slutligen Ariostos Orlando Furioso i stor oktav med 47 utmärkta 
kopparstick af de bästa franska mästare. Hans stilar förenade 
med en vacker form elegant enkelhet; han bygde äfven sjelf sina 
pressar och förbättrade tryck, papper och färg. Efter hans död 
1775 fortsattes stilgjuteriet till 1777, h varefter det hvilade till 
1779, då stilförrådet såldes till ett litterärt sällskap i Frankrike, 
med Beaumarchais i spetsen, och som dermed tryckte en prakt- 
upplaga af Voltaires arbeten. 

Skotland erhöll tryckeri 1507, då köpmannen Walter Chep- 
man och bokhandlaren Andrew Myllar erhöllo uteslutande privi- 
legium på boktryckeri i Edinburgh och införskrefvo stil från 
Frankrike. Efter dem följde John Story, men man känner 
ingenting vidare om honom än att å ett tillägg till Breviarium 
Aberdonense kolofon slutar med »Impressum Edinburgi per Jo- 
hannem Story nomine & mandato Karoli Stule». Thomas David- 
son tryckte 1541 — 42 tre parlamentsakter och blef derefter kongl. 
boktryckare (»prentar to the Kyngis nobyll grace»); bland hans 
bästa tryck är The Uistory and Cronicles of Scotland, en öfver- 
sättning af Hector Boeces latinska original, tryckt hos Jod. Badius 
i Paris. John Scot, 1539 — 62, tryckte sistnämnda år Niniane 
Winzets Certane tractatis for Beformaiioun och The Last Blast of 
the Trompet of Godis, i följd hvaraf hans materiel konfiske- 
rades och han sjelf blef arresterad. 1568 tryckte han åt Henrie 
Cuarteris, hvilken sedan sjelf fortsatte under tjugu år. Robert 
Lekpreuik började trycka i Stirling och S:t Andrews 1561, hvilket 
år han tryckte The confessione of the Fayth, och sedan i Edinburgh, 
der han blef kongl. boktryckare, men för tryckning af ett arbete 
utan angifna författare- och boktryckarenamn blef han fängslad, 
hvarjemte hans egendom konfiskerades. Han var icke någon mera 
framstående boktryckare, men under sin fjortonåriga verksamhet 
tryckte han det största antalet småskrifter som i Skotland ut- 
kommo under 16:e årh. Sedan han blifvit fri ur fängelset, under- 
stöddes han af boktryckaren Thomas Bassandyne, hvilken bl. a. 
1577 tryckte en bibel. 1582 tryckte Alexander Arbuthnot en 
upplaga af Buchanans Skotlands historia. Konsten gjorde i Skot- 
land föga framsteg. Archibald Hyslop och William Carron gjorde 
ett försök att lyfta den och införskrefvo stilar från Holland, men 
deras försök hade ringa följd. Förvirring uppstod, då 1671 An- 



109 



SKOTLAND: S:T ANDUEWS, ABEUDEEN, GLASGOW. IRLAND : DUBLIN. 



dukas Anderson från Glasgow kallades till kongl. boktryckare i 
Edinburgh, med samma privilegium som de första boktryckarne 
härstädes. Han sjelf tog icke så noga vara på sitt privilegium, 
men efter lians död förklarade enkan, att ingen egde rätt att 
trycka en bok utan hennes tillstånd, vore det också bibeln. De 
andra boktryckarne fortsatte det oaktadt sin verksamhet, och 
förbudet trotsades isynnerhet af James Watson, som 1695 inrättat 
tryckeri härstädes och tryckte flera vackra upplagor, deribland 
1715 nya testamentet. 1711 upphäfdes Andersons privilegium. 
James Ballantyne började 1796 utgifva Kelso Mail, men flyttade 
sedan till Edinburgh, der han 1805 — 26 tryckte Walter Scotts 
arbeten, h vilken senare äfven var delegare i tryckeriet. Ballan- 
tyne dog 1833. Här uppfann guldsmeden William Ged 1725 
stereotypien. Först i medlet af 1700-talet blef boktryckeriet af 
någon betydelse i Skotland. 

1 S:l Andrews fans tryckeri 1552, i Aberdeen tryckte Edvard 
Rabax från 1(523, senare James Brown till 1662 och John Forbes 
till 1700. I Glasgow infördes boktryckarekonsten 1638 af George 
Anderson; honom följde 1661 Robert Saunders, hvilken jemte sin 
son tryckte allt vestra Skotlands tryck intill 1730, då Robert 
Urie uppträdde med förbättringar och förskaffade boktryckeri- 
verksamheten större utbredning. 1740 uppträdde Robert och An- 
dreas Foulis, af hvilka den förre var barberare och den senare 
fransk språklärare, med en serie upplagor af klassiska författare, 
synnerligt väl tryckta och korrekt utförda. Af deras upplagor 
är Horatius, 1744, berömd för att vara felfri och Cicero, 1749, 
såsom ett bland deras vackraste tryck. Andreas dog 1774, och 
Robert blef nödsakad att sälja sin stora tafvelsamling, öfver 
hvilken förteckningen upptog tre band. Han dog 1776, och hans 
efterkommande tryckte ännu 1800 vackra arbeten. 

Det första stilgjuteriet i Skotland inrättades 1742 i S:t 
Andrews af Alex. AVilson och Bain. 

Irland erhöll sitt första tryckeri i Dublin, der Humphry 
Powel 1551 tryckte en bönbok på irländska språket. 1555 bör- 
jade W återförd trycka och 1571 John Kearney, hvilken senare 
1577 tryckte en katekes med irländska typer. Senare sjönk den 
irländska typografien, så att de lärde tryckte sina arbeten i 
London, Paris, Antwerpen eller Douai till början af 18:e årh. 

Att det engelska boktrycket icke kunnat uppblomstra, såsom 
det gjort, utan motsvarande utveckling af stilgjuterierna är 
naturligt. Anmärkningsvärdt är, att de bästa äldre engelska stil- 



110 



KNOLAND: STILOJUTEM. 



gravörer ursprungligen egnat sig ät andra sysselsättningar och 
först senare börjat med stilgravering. Bland framstående stil- 
gjutare märkas Thomas James, hvilken 1710 begaf sig till Holland 
för att praktisera och förskaffa sig matriser till de berömda hol- 
ländska stilarne. Han uppehöll sig i Haarlem och medförde 
derifrån till London grundlaget för ett stilgjuteri. Efter hans 
död 173(5 fortsatte hans son John James stilgjuteriet och förenade 
dermed flera äldre gjuterier. Det öfvergick sedan till Howe Mores, 
död 1778. 

Den mest betydande engelske stilgjutaren var William 
Caslon, hvilken först gjorde England oberoende af kontinenten. 
Han var gravör och sysselsatte sig med att gravera gevärslås, 
och på mellantider gjorde han stämplar åt bokbindare. Några af 
dessa fäste boktryckaren John Watts uppmärksamhet på honom, 
och han rådde Caslon att försöka upphjelpa det engelska stil- 
gjuteriet samt lofvade, jerate Bowyer, att understödja honom, om 
lian ville inrätta ett stilgjuteri. Detta erbjudande antog Caslon 
och började med att för bibelsällskapet gravera arabiska typer, 
hvarefter Sam. Palmer uppdrog åt honom att gravera en antiqva. 
Men Palmer ångrade sig snart, emedan han icke ville skada de 
andra gjuterierna, hvilka skulle komma att lida genom Caslons 
öfverlägsna skicklighet, och sökte derför öfvertala denne att 
öfvergifva sitt företag; men detta lyckades icke. Bowyer under- 
stödde Caslon, så att han fick sitt vackra antiqvagarnityr fär- 
digt. 17 IG började han omgravera Elzeviers antiqva, bibehöll 
dess ursprungliga klara snitt, men gjorde den något bredare och 
rundare. Denna stil bibehölls rätt länge, innan den ombildades 
till modernare antiqva, och 1720 — 80 trycktes nästan alla verk af 
betydenhet med Caslons stilar. Caslon dog 17G6. Hans son med 
samma namn var redan sedan 1772 delegare i gjuteriet och fort- 
satte värdigt faderns verk, ehuru han icke uppnådde dennes 
skicklighet, till sin död 1778. Enkan fortsatte för sina söner 
William och Henry och lät en framstående gravör John Isaac 
Drury gravera nya stämplar samt upptog som kompanjon Na- 
thanael Catherwood. Henry Caslon skötte tillsammans med 
James Catherwood, Nathanaels broder, gjuteriet till 1821 och 
sedan med Martin William Levermoore. 1843 göt Caslon på 
Whittinghams begäran med de gamla Elzeviermatriserna en corpus- 
stil, hvilken begagnades till tryckning af »The Diary of Lady 
Willoughby». Då denna stil blef tryckt med nyare tidens bättre 
materiel, fann man att den betydligt öfverträffade det forna 



Ul 



ENGLAND: LORD STANUOPE, WALTER. SPANIEN: VALENCIA. 



trycket, och härmed var början gjord till meditevalstilens åter- 
införande. Caslon graverade snart en moderniserad serie, hvilken 
efter 1855 spriddes vida omkring. 

Till dem som verksammast befordrat boktryckarekonstens 
framsteg hör lord Charles Stanhope, född 1753, död 1816. Han 
uppfann jernpressen och gipsstereotypien samt förbättrade mycket 
till boktryckeriet hörande. Han tog aldrig patent på sina upp- 
finningar, utan endast »caveat», på det att ingen annan skulle 
kunna utgifva sig för uppfinnare och genom patents uttagande 
förhindra uppfinningens begagnande af hvem som helst. Äfven 
Walter, egare af tidningen Times, har mycket bidragit att höja 
boktryckarekonsten. Många äro de, som af honom funnit under- 
stöd för att realisera sina idéer, och flera uppfinningar af synner- 
ligt värde för boktryckeriet hafva måhända endast genom det 
tillmötesgående som uppfinnarne af Walter erhållit kommit till 
utförande. Bland de uppfinningar som i Times' hus sett dagen 
kunna nämnas Königs maskinpress, Kastenbeins sättmaskin och 
Walterspressen. 



SPANIEN. 

I Spanien voro särskilda lagföreskrifter för boktryckerierna 
öfverflödiga, då inqvisitionens verksamhet var tillräcklig att före- 
komma uppkomsten af oppositionela skrifter. Trots alla inre 
stridigheter och den stränga andliga censuren ärades dock lärdom 
och vetenskap högt i Spanien, och boktryckarekonsten erhöll upp- 
muntran af framstående och vetenskapligt bildade män. Förut 
liar allmänt antagits att Historia Hispanica af erkebiskopen i 
Valencia Rodericus Sanctius de Are valö, vore den första i Spanien 
tryckta boken; den härstammar dock från Ulrich Han i Rom. 

Sedan Valencia 1470 erhållit universitet, inrättades der äfven 
snart boktryckeri; den första der tryckta bok är sannolikt en 
samling dikter till den heliga jungfruns ära, tryckt 1474; året 
derefter följde en Sallustius och ett latinskt lexikon, kalladt 
Comprehensorium, samtliga utan namngifven tryckare. Biblia 
sacra sermone Valentino reddita trycktes från febr. 1477 till mars 
1478 af tysken Lambert Palm art (Palomar). Han tryckte till 
1494, och såsom hans beskyddare eller medarbetare namnes 
astronomen Alfonso Fernandez Cordova. Här tryckte äfven de 



112 



SPANIEN: SARAGOSSA, SEVILLA, BARCELONA, SALAMANCA. 



vandrande boktryckarne Jacobus de Villa, Peter Hagembach, 
Leonard Hut m. fl. Den lärde boktryckaren Antonio Bartazar 
de Artäzu sökte motarbeta de herskande kretsarnes förkärlek för 
utländskt tryck och förelade konung Filip V bevis för att stilar 
och papper kunde göras och tryckningen ske lika bra i Spanien 
som annanstädes. På konungens befallning tryckte han 1782 sitt 
förslag under titel: Plantification de la imprenta de el Rezo Sa- 
grado que sa Majestad se ha servido mandarque se establezca en 
Espana, men dog, innan hans planer kunde utföras. 

I Saragossa tryckte 1475 Mathias Flander, sannolikt vandrande 
boktryckare, Guidonis de Monte-Rochcrii Manipulus curatorum. 
Den första fasta boktryckaren var Paulus Huros från Constanz, 
som tryckte 1485 — 99; sedan märkes här Georg Cocus 1500 — 31. 

I Sevilla uppträdde 1477 de första inhemska boktryckarne 
Antonio Marttnez de la Talla, Bartholomeo Segura och Al- 
phonso del Puerto och tryckte Sacramental por dementi Sanchez 
de Vercial. 1480 försvinner Martinez' namn, och 1482 är Alphonso 
del Puerto ensam. Senare komma två fransmän Pierre le Brun 
och Jean Gentil 1485 — 92 samt Paul från Köln och Johan (Hans) 
Pegnizer från Ntirnberg 1490 — 99. Framstående boktryckare var 
Jacob Kromberger, som 1508 kallades till Lissabon. Inkvisitionens 
tribunal inrättade 1500 eget tryckeri, från hvilket storinqvisitorn 
Diego Decas ordonnanser utgingo. 

I Barcelona trycktes 1478 Thomee de Aquino Commentar. in 
libros ethicorum et politicorum Aristotelis af Pedro Bruno (Pierre 
le Brun) och Nicolaus Spindeler. Det följande året tryckte den 
förstnämnde tillsammans med Pedro Pösa och sedan ensam till 
1500. Pedro Miguel tryckte 1481—99. 

Boktryckarekonsten infördes 1479 i Lerida af Heinrich Botel 
från Sachsen, hvilken här tryckte Breviarium sccundum Ilerdensis 
ecclcsice consuetudinem ; i Tolosa af Heinrich Mayer från Tysk- 
land, hvilken 1480 tryckte El Peregrinage de la vida humana; 
och i Segorbia, der Barth. Marti Constitutiones synodales trycktes 
1479 utan angifven tryckare. 

Tiden för boktryckarekonstens införande i Salamanca angifves 
af några till 1481, af andra till 1485, då Medicinas preservativas 
y curativas de la pestilencia här trycktes af obekant tryckare. 
Först mot slutet af 15:e årh. angifves Leonardus Alemanus och 
Lupus Sanz de Navarra såsom boktryckare härstädes. 1482 tryck- 
tes i Zamora Fray Inigo de Mendoza Vita Christi och 1483 i Girona 
Memorial del pecador remut, på båda ställena af okända tryckare. 



8v. Boktr.-hist. 113 8 



spaxikn: bukgus, uiianada, madkid. 



I Burgos tryckte Friedrich Biel från Basel 1485 Andr. Butleri 
Opus (/rammat, excerpt. ex Prisciano. Biel var en driftig och er- 
faren man ocli fortsatte till 1517. 1485 tryckte rabbi Ben Asclier 
i Ichar flera verk, deribland Pentatculccu på hebreiska språket, 
och 148(> Juan Vasqui m. fl. prester i Toledo Petri Ximenis Con- 
futatorium errorum contra claves Ecclcsice. 

I Granada tryckte 148(5 Meinrad Unout och Johan (Hans) 
Pegnitzer från Nurnberg, känd för sina arabiska upplagor med 
spanska bokstäfver. 1487 tryckte i Murcia Juan och Löpe de la 
Hoca Diego Rodrig. de Almela, El Valerio de las kistor. Escolasticas 
y de Espana, och 1488 i Taragona Jon. Rosenbach från Heidelberg 
Missale Tarraconense. I Pamplona trycktes 1489 Petri de Castrobcl 
Commentarii in symbolum Apostolicum af okänd tryckare. 1495 
märkes här Arnold Vilh. de Brocario, en af Spaniens bästa bok- 
tryckare, som sedan kallades till Alcala. 1493 tryckte i Valladolid 
Joan. de Francour Las notas del Relatar, och 1494 i Monterey 

GrUNDISALV. DE LA PASERA Och JUAN DE PORRES Missale Motlte- 

regetse. I klostret på berget Monnserrat tryckte 1499 — 1500 Joh. 
Luscuner från Tyskland, dit han sedan återvände. 

Madrid erhöll tryckeri 1499, då Leycs hechas por . . . el JRey 
Femando et la rcyna dona Ysabel trycktes här af okänd tryckare. 
Dä Madrid 1560 blef residensstad, inrättades der äfven ett kungligt 
tryckeri, men konsten ville här icke komma i riktig blomstring. 
Skulle något ovanligt tryckas, skedde det fortfarande hos Plantin 
i Antwerpen. Bland boktryckare härstädes märkes Jon. de la 
Cuesta, hvilken tryckte första upplagan af Cervantcs' El ingenioso 
hidalgo Don Quixote de la Mancha. Joachim Ibarra utmärkte sig 
genom tryckning af flera praktverk, såsom den latinska bibeln 
1780, Don Quixote och Spaniens historia. Han införde gl ätt- 
pressen i Spanien, beredde en utmärkt färg, utnämndes af Karl III 
till hofboktryckare och ställes i jemnbredd med de förnämsta bok- 
tryckare på sin tid. Han dog 1785, hvarefter hans enka på ett 
värdigt sätt fortsatte boktryckeriet. 

Staden Alcala de Henares (Complutum) kan räknas bland be- 
römdheter i den spanska boktryckarehistorien. Kardinal Frans 
Ximenes hade 1499 här grundat ett universitet och församlat en 
utvald krets af lärde, särdeles i språkvetenskap, och hit kallades 
såsom tryckare Vilhelm de Brocario från Pamplona. Han tryckte 
först ett antal klassiker, och sedan den berömda complutinska 
polyglottbibeln i sex folioband 1514 — 17, ett af de praktfullaste 
tryckverk på sin tid. Sedan den blifvit fullbordad, tillät dock 



U4 



PORTUGAL: LISSABON. 



påfven Leo X icke dess utlemnande, och tillstånd härtill erhölls 
först 1522, hvilket år tryckeriet öfvertogs af sonen Jon. Brocario. 
Berömd var äfven Miciiel d'Eguia. 

Typografien har i allmänhet föga utvecklats i Spanien, ehuru 
några härstädes tryckta verk kunna uthärda jemförelse med andra 
länders. Först under de senaste åren hafva försök gjorts att 
komma till något bättre resultat i detta afseende. 



PORTUGAL. 

Här var det judar som införde boktryckarekonsten ; de portu- 
gisiska judarne voro sedan äldre tider af sina stamförvandter 
ansedda som en sorts aristokrati och hade i slutet af 15:e årh. 
genom sin bildning och förmögenhet erhållit stor betydelse. 

Angående det första boktryckeriet i Portugal äro meningarne 
delade. Så angifves att Abraham d'Ortas redan 1484 i Leiria 
skall hafva tryckt Almanack pcrpetuus ecclesiasticus astronomi 
Zacubi. Andra anse honom hafva börjat först 1492, då han 
tryckte Proverbia Salomoms på hebreiska. 

I Lissabon tryckte 1489 rabbinerna Eliezer och Samuel Zorba 
rabbi Moses Nachmanides' hebreiska kommentar till Pentateuken 
och 1495 Sepher Theophilod. Tryckeriet fortsattes af Eliezers 
son Zacheus. På det att kristliga verk icke skulle anförtros åt 
judar, lät Johan II:s gemål Eleonora inkalla Valentin de Moravia 
(Valentin Fernandez, Alemäo) och Nicolaus från Sachsen. Valen- 
tin tryckte 1495 — 1513 och kallades scrvidor e cmpremidor de sua 
Älteza. Ett af hans första verk var det gemensamt med Nicolaus 
tryckta Vita Christt af Ludolfo de Sachsonia, 1495, som trycktes 
på direkt uppmaning af den kongl. familjen. Bland hans tryck 
märkes äfven en af honom sjelf verkstäld öfversättning af Marco 
Polos resebeskrifning. Han intog genom sin bildning en ansedd 
ställning, blef konung Dom Manuels sekreterare för latinsk kor- 
respondens och författade Diego Comos reseberättelser. Då 149G 
genom ett edikt vid dödsstraff förbjöds hvarje icke-kristen att 
uppehålla sig i landet, fick hans tryckeri större tillgång på arbete, 
hvilket dessutom ökades genom nya rättsförhållanden, stigande 
handelsförbindelser, äfvensom genom en ifrig missionsverksamhet 
för kolonierna. Efter 1506 minskas hans verksamhet, och efter 
1513 hör man icke något om honom. 



115 



1'UltTUGAL: LISSABON, BltAGA. 



Vidare märkas liar Herman från Kempeu (Armäo de Campos, 
Alemuo), hvilken erhöll titel empremidor och bombardeyro (FEl llei. 
Hans hufvudsakliga arbete är Concioneiro Geral, vackert tryckt 
med smakfull gotisk stil. Jacob Kromberger inkallades hit 1508 
från Sevilla af konungen, hvilken förlänade honom, liksom alla 
främmande boktryckare som nedsatte sig i Portugal, titel af 
riddare af det kungliga huset. De måste dock först visa sig 
ega 2,000 dubloner och vara gammalkristna. Joao Blavio de 
Colona de Agrippina kom 1554 såsom hofboktryckare till Lissa- 
bon och tryckte här till 1556. 

Markis de Pombal beslöt att inrätta ett institut, som pä 
samma gång skulle blifva ett mönster och en skola för typo- 
grafiens utöfvare samt utföra skol- och läroböcker för billigt 
pris; den 24 dec. 17G8 förordnades om grundläggandet af ett 
kungligt tryckeri, Impressäo regia. Det började sin verksamhet 
1709 under ledning af Miguel Manescal da Costa, och dernied 
förenades stilgjuteri under ledning af Joao de Villenneuv och 
graverskola under ledning af Joaquim Carneiro Silva; härtill 
kom slutligen en spelkortfabrik, hvilkens till 1833 privilegierade 
tillverkning utgjorde institutets förnämsta inkomstkälla. Efter 
Costas död öfvergick 1801 ledningen af det hela till en kommis- 
sion under namn af »Junta administrativa, economica e litteraria», 
men denna visade sig vara för sitt ändamål olämplig och upp- 
häfdes derför 1810, då ledningen anförtroddes åt Annes da Costa, 
som fortsatte till 1833. Detta år ändrades tryckeriets namn till 
Imprensa nacional, hvilket det ännu bibehåller, och stäldes under 
inrikesministeriets öfverinseende. 1838 öfvertogs ledningen såsom 
administrador geral af José Marécos, hvilken genom resor i ut- 
landet inhemtade erfarenhet och betydligt höjde tryckeriet. Efter 
lians död 1844 fortsatte hans broder Firmo Augusto Pereira Maré- 
cos, hvilken äfven besökt utlandet; han upparbetade ytterligare 
tryckeriet, anskaffade ny materiel samt nya maskiner och gjorde 
sig förtjent af det största erkännande. Boktryckeriet syssel- 
sätter omkring 200 personer, och stilgjuteriet har öfver 37,000 
matriser. Ehuru institutet tillhör staten, har det intet anslag, 
utan reder sig helt och hållet på egen hand och lemnar till och 
med öfverskott. 

I Braga tryckte Jou. Gerlino 1494 ett lircviarium, sannolikt 
hans enda arbete härstädes. 

De gamla portugisiska trycken höra till de största biblio- 
grafiska sällsyntheter. 



116 



DANMARK. 



DANMARK. 

Införandet af den kyrkliga reformationen blef i Danmark 
icke en så afgörande vändpunkt i det andliga lifvet som i Tysk- 
land, öfver hufvud var boktryckeriet i Danmark ännu då icke 
i stånd att hålla jemna steg med behofvet, och många danska 
böcker trycktes i Paris, Antwerpen, Köln, Ltibeck, Magdeburg 
och Rostock. Censuren, som 1524 infördes hufvudsakligen för 
teologiska verk och för att tillämpas mot Luthers skrifter, blef 
af protestanterna omvändt begagnad och snart utsträckt till alla 
skrifter. 1537 förordnades att böcker på latin, danska och tyska 
icke fingo utgifvas eller införas, förr än de blifvit granskade, och 
utgifvandet af en nidvisa om superintendenten i Skåne kostade 
1586 predikanten Jacob Nielsen hufvudet. 

Godfred af Ghemens första upplaga af rimkrönikan är den 
enda skrift, tryckt å danska språket, som man känner från 15:e 
årh.; latinet var de lärdes språk, och den, som icke skref på detta 
språk, skref tyska, och det dröjde länge, innan det danska språket 
kom till ära i litteraturen. Censuren handhades med stränghet, 
och från hela landet skulle böckerna insändas till Köbenhavn för 
att underkastas censur; först 1737 tilläts att granskningen fick 
ske på annat ställe. Censuren var icke ens skyddande för senare 
åtal; så blef prosten Aalborg, som 1611 fått sin förklaring öfver 
Johannes' uppenbarelse godkänd af censuren, 1614 åtalad for sin 
deri uttalade mening att hedningarne möjligen kunde blifva saliga, 
och afsatt från sitt embete. 

1528 erhöll lektor Frans Vormordsen det första bokprivilegiet, 
nämligen under fyra år å sin öfversättning af Davids psalmer, 
som han låtit trycka i Paris. Dessa privilegier skulle hämma 
det blomstrande eftertrycket, men kunde dock föga motverka den 
inrotade vanan. Införandet af danska böcker var sedan 1617 för- 
bjudet, och å andra böcker lades hög införseltull. 1667 skärptes 
censurföreskrifterna, införandet af tyska teologiska skrifter, förrän 
de blifvit granskade, förbjöds, likaledes att trycka något om 
konungen, regeringen eller politiken; bröt någon häremot, skulle 
han på det strängaste straffas och böckerna offentligen upp- 
brännas af bödeln. 1770 upphäfdes censuren och frihet lemnades 
pressen; men friheten fans snart obehaglig, afskaffades på grund 
af sgrofva missbruk >, och censuren skärptes; 1771 förordnades 
att författarens och boktryckarens namn skulle utsättas å tryckta 



117 



DANMARK: ODENSE, SLESYIG, KÖBKNHAVN. 



arbeten, och att i första rummet författaren och i andra rummet 
boktryckaren skulle ansvara för innehållet. 1790 förordnades att 
alla pressforseelser skulle afdömas af de vanliga domstolarne, och 
af verk, å hvilka icke författarens namn var angifvet, skulle ett 
exemplar aflemnas till polisen. 

1799 utkom en förordning om tryckfriheten, hvari föreskrefs 
att ingen fick utöfva boktryckarekonsten utan att hafva erhållit 
kongl. privilegium, hvilket utfärdades af kansliet; derjemte för- 
bjöds att lasta och håna eller utbreda hat och missnöje mot rikenas 
konstitution eller emot konungens regering; att söka nedbryta 
läran om Guds tillvaro och själens odödlighet; derjemte skulle af 
allt tryck under 24 ark och af tidningar innan utgifvandet fick 
} ega rum ett exemplar aflemnas till polismästaren; den som en 

gång öfverträdt förordningen måste före tryckningen förevisa 
manuskriptet. 1851 utfärdades en mera frisinnad presslag. 

I Odense trycktes 1482 den första bok i Danmark, en latinsk 
beskrifning öfver Ilhodus' belägring af turkarne 1480, af Joh. 
»Snell, h vilken året derpå var i Stockholm; sannolikt fortsatte 
Simon Brandt att trycka för domprosten der, Hans Urne. Psalm- 
diktaren Thomas Kingo fick 1680 privilegium å boktryckeri, hvar- 
till han införskref materiel från Ltibeck; det förestods af Jörgen 
och Kristian Skröder. Kingo dog 1703, hvarefter enkan fortsatte. 
Vidare tryckte här Jou. Kristofer Brandt 1730, P. V. Brandt 
1747, Kristian Gormsen Biering från 1771, Kristian Henrik Iver- 
sen 1778—1827 och Sören Hempel 1797—1844, då tryckeriet öfver- 
gick till sonen Mörten Kristian Hempel. 

I Slesvig tryckte hamburgaren Stefan Arndes 1486 en latinsk 
kyrkobok, Missale Slesvicense, det bästa tryck i Danmark under 
den första tiden; han kom från Perugia i Italien och flyttade 
samma år till Ltibeck. Vidare förekomma här Balth. Blume 
1521, Wolter Brenner 1534, Nic. Wegner 1582 — 1605, Arnold 
Wegner 1012, Jou. Höfer 1618 — 25, Jacob zur Glocken 1639 — 51, 
Jon. Holwein d. ä. 1655 — 80, sonen med samma namn 1705 — 38, 
Lorentz Ekstorf 1692 — 1713 och Peder Henrik Holwein 1739 — 93. 

Köbenhavn erhöll 1493 (måhända några år tidigare) sitt första 
boktryckeri genom Godfred van Ghemen van Os, som förut hade 
arbetat i Gouda i Holland. Han tryckte väl och fortsatte till 1510, 
ehuru man endast känner 22 af honom tryckta skrifter, deribland 
den danska rimkrönikan. Matth. Brandis från Liibeck tryckte 
1510 — 12, och hans tryckeri öfvergick sannolikt till kaniken Povel 



118 



mm 



DANMARK: KÖBENHAVX. 



RiEFF, 1513 — 22, den första dansk som egde och dref boktryckeri. 
Han var 1508 universitetets rektor, och tryckte endast böcker emot 
den lutherska läran. 1539 lofvade konungen att då universitetet 
antog en boktryckare, skulle han sörja för honom och fritaga 
honom från all borgerlig skatt och tunga. Denna plats erhöll 1542 
Geruard Faber, men strax derefter var universitetet åter utan 
tryckare och dess tryck utfördes från 1552 af Hans Wingård från 
Stuttgart, 1532 — 59, hvilken förut varit i Viborg, och af Kristofer 
Barth 1558 — Gl. Det egentliga universitets-boktryckeriet inrätta- 
des först 1574, då tysken Hans Stockelmann blef antagen till 
tryckare och fortsatte till 1575. Universitetsboktryckare voro 
sedan: Mads Wingård 1568 — 97, som tryckte Fredrik II:s bibel- 
upplaga, Henrik Waldkirch 1586—1629, univ.-boktr. 1598—1623, 
Salomon Sartorius 1613—44, blef kongl. och univ.-boktr. 1623, 
erhöll 1622 uteslutande privilegium på att i Köbenhavn trycka 
allt som utgafs på främmande språk; hans enka fortsatte till 
1646. Melchior Martzan 1631 — 54, som 1644 blef univ.-boktr.; han 
tryckte 1633 Kristian IV:s bibel i folio och fick 1634 privilegium 
på »de ugenlige Aviser på Dansk og Tysk». Peder Jensen Mor- 
sing 1654 — 58; hans enka utnämndes sedan till samma befattning; 
hon gifte sig 1660 med Henrik Clausen Gode, 1654 — 75, hvilken 
derigenom blef univ.-boktr. och snart derefter hofboktryckare. 
Jörgen Clausen Gode, 1670 — 76, blef hofboktryckare, och efter 
broderns död äfven univ.-boktr.; han dog dock redan två månader 
efter sin broder. Han tryckte för Bording den första tidning på 
danska språket, Danske Mcrcurius, 1666 — 77. Hans enka fortsatte 
tryckeriet till 1678, då hon gifte sig med Korfitz Luft, och efter 
dennes död 1679 gifte hon sig för tredje gången, nämligen 1680 
med Jon. Filip Bockenuoffer, 1659 — 97, hvarigenom äfven han 
kom till sysslan; arfvingarne fortsatte till 1728, då tryckeriet 
brann. Jon. Laurentsen 1698 — 1729, univ.-boktr. och direktör 
för kongl. tryckeriet var en bildad och framstående man, ut- 
nämndes till assessor, och var äfven författare. Jokum Wielandt 
1719 — 30, blef 1729 univ.-boktr. och direktör för kongl. tryckeriet, 
var kansliråd samt en driftig och företagsam man, som förskaffade 
sig åtskilliga privilegier och 1723 försökte införa antiqvastilen i 
Danmark, ehuru utan resultat. Johan Jörgen Höpffner, som 
förut arbetat hos Godiche och slutligen förestått tryckeriet, gifte 
sig 1720 med Godiches enka och blef 1731 direktör för Kongl. 
Maj:ts och universitetets tryckeri. Han dog 1759, och befattningen 
öfvergick till sonen Nicolaus Kristian och efter dennes död 1782 



119 



DANMARK: KÖBENHAVN. 



till hans son Peter Marqyard Höpffner. Johan Fredrik Schultz 
köpte 1783 Kristofer Sanders tryckeri ock blef 1789 hofbok- 
tryckare. Tryckeriet brann 1795, och Schultz köpte samma år 
Höpffners tryckeri; han blef 1795 universitetsboktryckare och 
snart derefter direktör för kongl. tryckeriet. Efter hans död 
1817 erhöll enkan rätt att fortsätta, med vilkor att tryckeriet 
sköttes af en faktor, som af kansliet befunnes duglig, och hvilken 
skulle aflägga trohets- och tysthetsed samt vara förpligtad att, 
då det i enskilda fall ålades honom, sjelf förrätta arbetet eller 
åtminstone hafva sådan eftersyn dera, att det funnes säkerhet 
för att behörig tystlåtenhet iakttoges, samt att en sådan faktor 
ej finge af henne af skedas, innan en annan af henne föreslagen 
blifvit på samma sätt antagen. Tryckeriet öfvergick derefter till 
hennes styfson Jens Nicolaus Kristian Hostrup, som nu antog 
namnet Schultz; han dog 1849. Andreas Seidelin erhöll 1802 
privilegium å boktryckeri och blef 1818 hof- och universitets- 
boktryckare, den siste som utnämndes till den senare befattningen. 
Han tryckte från 1805 Det Skandinaviske Litteratarselskabs Skrifter 
på eget förlag, och efter hans död 1840 öfvergick tryckeriet till 
Louis Klein. 

Från omkring 1654 hade universitetet två boktryckare, en 
förste och en andre; den sistnämnda befattningen erhölls 1654 af 
Peter Hake, 1642 — 58; hans enka fortsatte till 1693. Derefter 
erhölls befattningen af Christ. Jensen Vering 1660 — 92, Just 
Jensen Hög 1690—1700, Villads Albertsen Jensin 1703 — 09, Ove 
Lynov 1710—55 ocli Andreas Hartvig Godiche 1735—71. 

I Köbenhavn förekomma vidare boktryckarne Melchior och 
Balth. Blfmme 1519 — 21, Peter Brandis 1528, och Ludvig Dietz, 
som inkallades från Rostock för tryckning af bibeln, och till- 
försäkrades åtskilliga förmåner, såsom fri bostad m. m., 1548 — 50. 
Laur. Benedict far och son, 1552 — 80 — 1601, voro de mest fram- 
stående boktryckarne på sin tid och erhöllo 1565 uteslutande 
privilegium på att trycka latin, danska och tyska i Danmark, 
med vilkor att allt tryck skulle granskas af »enten det ganske 
Universitet eller den sttfrste Hob, som bedst sig forstår på den 
Materie, der prentes skal». Jon. Zimmermann (Xylander) tryckte 
1562—66, Franciskus Gotfred (1572), Andr. Gutterwitz 1574 — 82, 
Hans Stockelmann d. y. 1591 — 1615, Thomas Steinhart 1601, 
Hans Albertsen 1605, Niels Mikkelsen 1(307 — 14, Ben. Laur. 
Benedictsen 1608—10, Jörgen Hantzscii 1616—24, Andr. Koch 
1625— 33, Henrik Kri-se 1630-40, Tyge Nielsen 1631—62, Jörgen 



120 



DANMARK: KÖBENHAVN. 



Lamprecht 1644 — 70, Melchior Winkler 1646 — 50, Daniel Eich- 
horn 1655 — 74, Math. Jörgensen Godiche 1661—77, Jörgen Jensen 
Vering 1662, Nic. Möller 1675—77, Jon. Adolf Baxmann 1678— a r ), 
Konr. Hartvig Neuhof 1680 — 87, Joak. Schmidtgen 1682 — 1735, 
Joh. Jac. Bornheinrich 1685 — 1711, Vilh. Vedemann 1695, och 
Hans Pedersen 1696. 

Peder Daniel Eichhorn tryckte 1703, Julius Frantz Klug 
1704 — 09 och Jörgen Matrisen Godiche 1707 — 17 ; tryckeriet före- 
stods sedan af J. J. Höpffner. Jörgen Madsen Vering tryckte 
1710, Sören Vering 1713—14, Joh. Seb. Martini 1714—19, Jon. 
Kristofer Brandt 1717—22, och Peder Paulsen Nörvig 1718—21. 
Paul Jon. Fönixberg, 1720—29, är känd som eftertryckare af 
Holbergs komedier, Herman Henrik Rotmer förestod 1729 — 34 
bokhandlaren Jacob Preuss' tryckeri, Missionscollegium inrättade 
tryckeri 1714, som fortgick till 1728 års brand. Joh. Kristofer 
Groth tryckte 1730 — 40 och Niels Hansen Möller 1733 — 55. 

Ernst Heinrich Berling 1 hitflyttade 1731 från Tyskland och 
arbetade hos Höpffner, gifte sig med dennes styfdotter (Godiche), 
anlade derefter eget tryckeri och tryckte 1733— >51 ; han blef hof- 
boktryckare och erhöll 1748 privilegium på »de Aviser, danske, 
tyske, franske og lserde, med derhen hörende Notificationer, som 
afgangne Cancelliråd Wielandts Enkefru allernådigst haver vädret 
tilladt at trykke», och utgaf derefter Köbenhavnske danske Post- 
Tidender. Från 1762 ändrades titeln härå till De til Forscendelse 
med Posten alene privilegerede köbenhavnske Tidender, från 180(5 
till Den danske Statstidende och slutligen 1833 till Den Berlingske 
politiske og Avcrtisscmcnts-Tidende, hvilken intill 1840 hade privi- 
legium på fri försändelse med posten. Efter Berlings död 1750 
fortsattes tryckeriet för arfvingarne och sköttes af L. H. Lillie 
till 1755, hvarefter det under firma »Bröderne Berling» öfvertogs 
af Berlings söner Johan Kristian och Georg Kristofer. Den 
förre dog 1771 och den senare 1778, hvarefter deras enkor fort- 
satte till 1791), då tryckeriet öfvertogs af Johan Kristians son 
Johan Kristian och Georg Kristofers söner Ernst Andreas Hart- 
vig och Karl Kristian. Johan Kristian dog ogift 182G, och då 
de båda andra delegarne hade aflidit redan före honom, nämligen 
Ernst, ogift, 1812 och Karl Kristian 1824, öfvergick tryckeriet 
till denne senares enka. Hon fortsatte till sin död 1851), då det 
ärfdes af hennes son Johan Karl Ernst Berling, den bekante 

1 Broder till Karl Gustaf Brrmng, grondläpgare af Berlinpska boktrycke- 
riet i Land. 



121 



danmark: köbenhavn. 



resemarskalken och kammarherren, hvilken redan under sin mo- 
ders lifstid förestått tryckeriet och med stort intresse egnat sig 
deråt. Han dog 1871, efterlemnande enka och fem barn. Omkring 
1738 hade Didrik Kristian Hess anlagt det sannolikt första stil- 
gjuteriet i Köbenhavn; detta inköptes af E. H. Berling, som 
tillökade det och lyckades åt sig utverka förbud mot stilars in- 
förande i Köbenhavn, samt utgaf ett stilprof: »Abdruck der 
Schriften, T)ie in der allerunterthänigst tibernommenen Schrift- 
giesserey in dem ersten 1748. Jahre angeschaffet, gegossen worden 
und fur civilen Preis zu haben sind bei mir Ernst Heinrich Ber- 
ling, Hofbuchdrucker» (1 blad folio). Det öfvergick efter Berlings 
död till Joh. Gotfr. Poetsch, som dog 1783. Bröderna Berling 
erhöllo 1838 fem års privilegium på Congrevtryck och stereotype- 
ring; med 1841 öfvertogs det nya stilgjuteriet af Hans Anders 
Fredrik Fries, som var en framstående stilgjutare. 

Waiseniiusets Bogtrykkeri förestods 1737 — 57 af Gotiiard 
Fredrik Kisel, Hedevig Möller tryckte 1471 — 72, Kristofer 
Georg Gljesing 1742—52 och Nic. Möller från 1751; han var 
gift med E. H. Berlings dotter, blef 1782 hof boktryckare och fort- 
satte till in på 1800-talet. Ludolf Henrik Lillie, som förestått 
Berlings tryckeri, tryckte för egen räkning 1755 — 58, Claude 
PniLiBERT 1755 — 59, Thomas Larsen Borup 1756 — 71 och Lars 
Nielsen Sware 1757 — 77; denne senare hade lärt hos Berling 
och anhöll i en böneskrift till konungen om att, sedan de andra 
boktryckarne antingen äro rika eller hafva vissa arbeten att 
trycka, han måtte erhålla privilegium på att trycka kataloger 
öfver sådant som försäljes; denna ansökan bifölls dock icke. 
Tryckeriet öfvertogs af Winding. 

Till Danmark inflyttade bröderna Thiele från Lippe i Vest- 
falen, Johan Rudolf 1748 och Fredrik Wilhelm 1757. Den senare 
dref boktryckeri till 1797, då det såldes till Nic. Möller & Son. 
Den förstnämnde köpte 1770 Heides tryckeri och gifte sig året 
derpå med Borups enka, hvarigenom han kom i besittning af 
dennas hus och tryckeri, och grundlade sålunda det ännu af fa- 
miljen drifna välkända tryckeriet, ett af de bästa i Danmark. 
Vid sin död 1815 efterlemnade han sju söner, bland hvilka Hans 
Henrik, som då redan ett år skött tryckeriet, erhöll privilegium 
dera. Han försåg tryckeriet med nya stilar från Frankrike, och 
hans tryck var allmänt berömdt. Efter dennes död 1839 sköttes 
tryckeriet af hans broder F. W. Thiele till 1H4H, då det öfvertogs 
af Hans Henriks söner Johan Rudolf Just Felix och Andreas 



122 



DANMARK: RIBB, NYBORG, ÅBHTJ8, VIBORO. 



Jeppe Smith Thiele, hvilka efter att hafva praktiserat i utlandet, 
den förre såsom tryckare, den senare såsom sättare, på ett värdigt 
sätt fortsatte och upparbetade den vid deras tillträde något för- 
fallna, men alltid ansedda affären. Just Thiele dog 1876. 

Hans Jensen Gråh tryckte 1760 — 88, Lars Larsen Heide 
1761 — 70, Lars Kristian Simmelkj^er från 1760-talet till 1789, 
Paul Herman Höecke 1765 — 1800, August Fredrik Stein från 
1760-talet till 1787, och Gerhard Giese Salikath 1765—82. 
Adressekontoret anlade tryckeri 1771, hvilket tryckeri var det 
första som använde maskinpress, 1825. Kristian Fredrik Holm 
köpte 1784 Mörten Hallagers tryckeri, som han innehade till 
sin död 1797. N. D. Riegels anhöll 1785 om ett lån ur kron- 
prinsens kassa å 150 rdlr för att gifva förskott åt Holm, »som är 
nybörjare och behöfver nya typer, men trycker 1 rdlr 3 mk bil- 
ligare för arket än andra». Sebastian Popp började 1786; han 
var en verksam boktryckare och tillika stilgjutare; efter honom 
öfvertogs affären af sonen Hartvig Fredrik och efter dennes död 
1829 af Jörgensen Jemtou, död 1866. Klaus Henrik Seidelin 
tryckte 1797 — 1805. Bland Köbenhavns boktryckare märkes äfven 
såsom särdeles framstående Bianco Luno, hvilken lärde i Arhus 
och tillsammans med Scuneider anlade tryckeri 1831; ifrån 1838 
dref lian det ensam intill sin död 1852, då det öfvergiek till hans 
systerson Fredrik Sigfred Muhle och Ferd. Dreyer, hvilken 
senare varit anstäld i affären sedan han var gosse. 

I Ribe tryckte Matth. Brandis från Ltibeck 1504 den jutska 
lagen med latinsk öfversättning, men dermed upphörde hans 
verksamhet härstädes. 1590 anlade Anders Sörensen Vedel här 
tryckeri, hvilket 1591—92 sköttes af Hans Brun. 

I Nyborg tryckte Povel R^ff 1522. 

Malmö, se under Sverige. 

I Århus tryckte Melchior Blumme 1519 en bok, men var 
samma år i Köbenhavn. Povel Rjeff tryckte här 1531 — 32 och 
Hans Hansen Skåning 1614 — 51. 

Viborg erhöll tryckeri genom Hans Wingård från Stuttgart, 
som tryckte här 1528—32. Sedan förekomma här Andreas Madsen 
Möller och Daniel Paulli, hvilka 1737 erhöllo tio års uteslutande 
privilegium å tryckeri. 

I Roeskilde tryckte Hans Bar™ 1534 — 40. 

A Uranienborg å ön Hven anlade astronomen Tycho Brahe 
1584 ett tryckeri, der hufvudsakligen hans egna skrifter trycktes 
å latin; den enda kända på danska språket här tryckta bok är 



123 



DANMARK: HELSINGÖR, SORÖ, FLEN8BORG. ISLAND OCH GRÖNLAND. 



Peder Flemlöses En elementisch oc jordisch Astrologia om Lufftens 
Förändring 1591. Såsom Brahes tryckare nämnas Kristofer Weida 
och Hans Gapchitz. Brahe lemnade Danmark 1597. 

Helsingör fick tryckeri 1615, då Peder Hven var här. Hans 
Stockelmann d. y. tryckte här 1619 och Em. Balling 1667 — 71. 

I Sorö tryckte Mauritz Sax 1627, Henrik Kruse 1641 — 50, 
Peder Jensen Morsing 1653 — 55, Jörgen Hantzsch 1655, Jonas 
Lindgren 1757 — 71, och derefter hans enka tillsammans med 
F. H. Lillie. 

I Flensborg tryckte Kristofer Fogel 1706—35, Kristian 
Fredrik Holwein 1744 — 54, JonAN Konrad Werth 1754 — 59 och 
bröderna Serringhausen 1759 — 83. 

I Tönder tryckte Herman Henrik Rotmer 1734. 

Ålborg hade tryckeri 1745. H. P. och Peder Gudne, Peder 
Klementin och Jon. Vandal fingo 1765 tillstånd att här anlägga 
tryckeri, hvilket sköttes af den sistnämnde. 

I Haderslev tryckte Henrik Litckander 1759 — 93. 

I Danmark funnos år 1872 boktryckerier till ett antal af 127, 
deraf 43 i Köbenhavn. 



ISLAND och GRÖNLAND. 

Till biskop i Hola, Islands norra amt, kallades 1524 Jon 
Arason, hvilken var en ifrig katolik; lian insåg att prestemas 
okunnighet småningom skulle fora till kyrkans undergång och 
beslöt derför att anskaffa ett boktryckeri i kyrkans tjenst. Han 
föranlät en svensk man, Jon Mattiiiasson, prestvigd och kunnig 
i både latin och boktryckarekonst, att som biskopens sekreterare 
och boktryckare nedsätta sig i hans stift. »Jon prestr svenski» 
tryckte först i Hola, sedan i Breidabölstad, ett åt honom upplåtet 
prebende, kyrkliga skrifter för prest och församling. Breviaria ad 
usum ritumque sacrosancte Holensis Ecclesie . . . impensis ac man- 
datis . . . I). Joannis Arneri ejusdem Ecclesie E2yiscopi . . . opus . . . 
in residentia sua impressum atque adauetum Gal. Maji Anno salutis 
MDXXXIIII (förmodligen mest omtryck af lireviarium Nidaro- 
si ense, tryckt i Paris 1519) torde vara det första som utgått från 
pressen i Hola. Calendarium Romanum och Manuale pastorum om- 
talas äfven såsom tryckta af Jon Matthiasson, men inga exemplar 
af hans tryckalster finnas qvar, så vidt kändt är. Biskop Jon kunde 
icke latin, och Jon prest skref åt honom allt livad som fordrade 



124 



ISLAND. 



lärdom. När biskopen för våldsgerningar af rättades 1551, synes 
tryckeriet redan länge varit i vanhäfd. Jon svenske hade lärt 
yrket åt sin son Jon Jonsson, och efter faderns död 15G7 sändes 
denne af Hola-biskopen Gudbrand Tjuorlaksson till utlandet för 
att förkofra sig i konsten och föröka tryckeriet. Efter hem- 
komsten tryckte Jon Jonsson i biskopsgården Hola icke få skrifter, 
bland dem 1579 — 84 bibeln på isländska. Jons son Brand förestod 
det biskopliga tryckeriet efter sin faders död. »A Holum i Hiallta- 
dafo trycktes böcker till kyrkans och församlingens bruk ännu 
1780. I Skalholt trycktes 1G88 af Hendr. Kruse de af biskopen 
derstädes, Th. Thorlacius, utgifna första upplagor af isländska 
sagor. 1686 trycktes der ett *Dominicale* för stiftets bruk. 

Studeranden Olafur Olavius fick 1772 kongl. tillstånd att 
inrätta ett boktryckeri på Island, dock fick han icke trycka and- 
liga skrifter och skolböcker, hvilka voro förbehållna Holas tryc- 
keri. Olavius ankom 1773 till ön med sitt tryckeri och började 
sin verksamhet å Hrappsey, der han förblef till 1795, då det 
flyttades till Leirargaröur och arrenderades af ett vetenskapligt 
institut, hvilket 1798 inköpte detsamma. Genom en kongl. resolu- 
tion blef Holas tryckeri 1799 förenadt med detta, och det styrdes 
derefter af Institutets stiftare, konferensrådet Magnus Stefensen. 
Tryckeriet flyttades 1816 till Breitistaöur och 1819 tiU Viöey; då 
1831 institutet blef upplöst, förklarades tryckeriet för en ofiiciel 
stiftelse, hvarefter Stefensen arrenderade det till sin död 1833. 
Sedan arrenderades det 1834 — 44 af Stefensens son Olaf M. 
Stefensen, men då althing skulle hållas i Reykjavik 1845, flyt- 
tades tryckeriet dit och drefs under tillsyn af amtmannen och 
biskopen för stiftets räkning. 1845 — 46 anskaffades en tryckpress 
af jern och nya stilar, hvarjemte tre typografer tillkallades från 
Köbenhavn, och sedan 1852 har tryckeriets verksamhet under 
ledning af Einar Thordarson ganska betydligt ökats. 

Genom de båda tryckeriernas sammanslagning blefvo norra 
och östra amten utan sådant; på inbjudning af handlanden Björn 
Jonsson beslöts 1849 att anlägga ett nytt tryckeri i Akureyrir, 
1852 erhölls tillåtelse härtill, och samma år ankom materielen, 
hvarefter tryckeriet började sin verksamhet 1853 med tryckning 
af tidningen Noråri, som till en början redigerades af Björn 
Jonsson, men från och med 1856 af kand. Svein Skulason. Denne 
senare arrenderade 1859 tryckeriet, men 1862 öfvertog Jonsson 
arrendet och, då Skulason ej ville afstå sitt tillståndsbref, ändrade 
Jonsson tidningens namn till Norbanfari. 



125 



GKONLAND. NOItGE : KMSTIAKIA. 



Pa Grönland inrättades pä föranstaltande af inspektören 

I öfver Sydgrönland omkring 18(50 ett tryckeri i Godthaab, der 

infödda arbetare sysselsättas och som förestås af grönländaren 

I Lars Möller, hvilken genom samma inspektörs försorg lärt hos 

Klein i Köbenhavn. 1802 anskaffade den hernhutska missionen 

ett andra tryckeri, hvilket tryckte några läroböcker. 



NORGE 

var vid tiden för boktryckarekonstens införande i Danmark i po- 
litiskt och språkligt hänseende förenadt med detta land och var 
likaså i afseende å vetenskap och litteratur helt och hållet be- 
roende af samma land. I Norge fans vid denna tid intet universi- 
tet, utan måste norrmännen sända sina söner till Köbenhavn fi>r att 
studera, och ofta stannade de verkliga förmågorna qvar här, der 
studierna kunde lättare fortsättas och samfärdseln med utlandet 
var bekvämare. Det dröjde derför länge, innan boktryckeriet 
kunde fatta fast fot i Norge, och ännu 1801 klagar rektor E. Boye 
öfver att hela Norge inom sina tern ligen vidsträckta gränser icke 
eger en bokhandlare, som förtjenar detta namn, och att landet icke 
ens har biblioteker till husbehof. Också skulle de böcker, som 
trycktes i Norge, undergå censur i Köbenhavn, och först 1740 
erhöll biskopen i Throndhjem rätt att censurera teologiska böcker 
och rektor eller annan lärd man af magistraten att genomse alla 
>andra sakers I början af 1800-talet funnos i Norge endast fyra 
boktryckerier. Efter föreningen med Sverige vann boktryckare- 
konsten i Norge visserligen större utbredning, men arbeten som 
skulle framträda med större anspråk trycktes fortfarande utom- 
lands ända till den senaste tiden, och först under de sista åren hafva 
några nämnvärda framsteg gjorts i afseende ä arbetets utförande. 
Kristiania besöktes 1643 af den danske boktryckaren Tyue 
Nielsen, hvilken här tiyckte en almanacka samt »Aandelig Julc 
Bctcnckning. Om den Allerst0rste Gkrde, oc allerhoieste JEre, 
at bekomme oc beholde, udi vor Frelser Jesu Christo, formedelst 
hans Helligc oc Ghvdelige F0dsel, oc Menniskelige Naturs Annam- 
melse. Fremsat oc Pncdiket ved Guds hellige Aand oc Naade, 
for Christiaimu Menighed, til en Tolffpnrdicken udi Christiania 1 ! 
Kircke; paa förste Juledag, Anno Domini Jesu Christi 1642: aff 
Niels Suendszen C(hronichius) Lector oc Guds Ordis Ringe oc 
w-vajrdige Tjener vdi Christianhe Gymnasio. Prentet i Christia- 



126 



NORGE: FKKDRIKSIIALD, BKUGKN, THBONDHJKM, KRISTIANSAND. 



nia aff Tyge Nielszen. Aar 1(>44.> Nielsen begaf sig snart äter 
till Köbenhavn, och först 1(347 hitkom Melchior Martzan och 
tryckte nägra små skrifter intill 1(349. Kristiania fick fast bok- 
tryckare 1650, då Valentin Kuiin från Tyskland här nedsatte 
sig och fortfor att trycka till 1654. Härefter var stallen åter 
utan tryckeri till 1656, då Michel Thomesex, »priviligeret Bog- 
trykker>, började sin verksamhet, och bland arbeten som han 
tryckte märkas Cestus Sapphicus^ med kopparstick af Knut Sevald- 
sen, 1661, Vcdels hundrede udvahjte Viser, 1664, och Fadders 
Kristne Lystgaard, 1681. Vilhelm Wedemann tryckte 1678 — 79 
några bönböcker. Samuel Konrad Schwacu från Stettin grund- 
lade Kristiania Intelligent sedler 1763 och kallar sig »Kongl. privili- 
geret Bogtrykker og Boghandler i Aggerhus Stift»; han dog 1781. 
Intelligentsedlerne fortsattes af Jens 0rbek Berg; dennes son 
Jens Berg sålde tryckeriet 1815 till Waisenuuset. Intill 1807 
fans } Kristiania endast ett tryckeri. 

I Fredrikshald tryckte Vilh. Wedemann 1686; af hans tryck 
äro kända ett par almanackor. 

I Bergen tryckte Peter Paulsen Nörvig 1721 — 40, då trycke- 
riet öfvergick till Kristofer Kother och sedan till De Dechen, 
hvilkens enka dref det till sin död 1782. Tryckeriet köptes då 
af Rasmus Dahl och öfvergick efter hans död till sonen Kristofer 
Dahl. Ett andra tryckeri anlades här af stiftsprosten Hans 
Mossin 1765, men var blott ett år i gång. 

Throndhjems första boktryckare var Jens Kristensen Winding, 
som 1739 fick privilegium å ett boktryckeri och fortsatte till 
1779, hvarefter kom Willam Stefansen 1797. 

Kristiansand erhöll genom Andreas Svane tryckeri 1780. l 

1 Tryckeriernas antal i Norge har ökats, så att år 1881 i 45 städer fnnnos 
106 tryckerier, nämligen i: Kristiania AJmnevennens bogtr., B. M. Bentzen, E. C. 
Bjornstad & C:o, A. W. Brygger, Centraltrykkeriet, Dagens Bogtr., Den religiöse 
TraktatsforeiKS bogtr.. Det f. Lehmannske bogtr., Det Mallingske bogtr., Det Steenske 
bogtr., C. W. Fabritias, Gröndahl & Son, J. Chr. Gundersen, A. M. Hanche, R. 
Hviids Enke, Nicolai Oisen, M. Ringvold, Enkefrn £. Schibsted, H. Sogn, H. Tången, 
Throndsen & C:o, II. Tonsberg, Waisenhusets bogtr. och Carl C. Werner & C:o; Ale- 
sund O. Iversen, F. M. Oisen; Ar en dal Arendals bogtr., J. Svendsens bogtr.; Bergen 
I. D. Beyer, I. W. Eide, H. I. Geelmeydens Enke, Georg Grieg, Henr. Järgensens 
Enke, N. Nielsen, Nissens Enke, Alex. O. Rasmussen; Bodö Nordl. Amtst. bogtr., 
Bodi» Tidendes bogtr.; Brevig W. Thrane; Drammen O. Steen, J. Wulfsberg; Drttbak 
F. Thorbjornsen; E ger sund R. P. Ohme; Flekke/jord Uansen & Son, T. R. Tonnesen; 
Fredrikshald Oaspersens bogtr. (Chr. Christiansen), Smaalenenes Amtst i den des bogtr. 
(O. A. Dietz); Fredriksstad J. Eecks Enke, »Tilskuerens» bogtr. (H. Stabel); Ojevik 
Lange; O rimstad C. Rosenkilde; Hamar O. Arvesen, Hamar Stifttidendes bogtr.; 
Hammerfest J. Oisen; Uaugesund Chr. Nyman, S. A. Nielsen; Holmestrand S. 
Knudsen; Korten C. Andersen, J. F. Elmquist, J. Steenberg; Ktnefos Fr. Krohn; 
Kongsberg N. Erlandsen; Kongsmnger F. Ang. Hess; Kroger* C. Bnndi, C. G. Martini; 



127 



TOLEN, L1THAUEN OCH GALIZ1EN. 



POLEN, L1THAUEN och GALIZIEN. 

J Krakau, sätet för vetenskap och konst i Polen, inrättades 
det första slaviska tryckeriet, och här trycktes 1481 en Psaltare 
och 1491 en polsk öfversättning af Johannes' från Damaskus 
Octoechos. Tryckeriet förestods af Svantopolk Fiol. Omkring 
1500 tryckte här Jon. Haller från Niirnberg och fortsatte till 
1515. Hieronymus Vietor från Wien tryckte här 1514 — 44 och 
derefter fortsatte hans enka. En framstående boktryckare var 
Nikolaus Scharffenberg, särskildt berömd för sina bibelupplagor 
på polska språket 1561, 1574 och 1577, tillegnade Sigismund II, 
Henrik af Valois och Stefan I. 1517 började judar trycka he- 
breiska böcker, och sistnämnda år utkom Sepher Habbachum, 1530 
PentateuJcen och 1540 tryckte Paul Helic det af en döpt jude till 
hebreiska språket öfversatta nya testamentet. Isaak Ben Aaron 
från Prostitz, 1550 — 1G05, tryckte bl. a. 1587 bibeln med kommen- 
tarier, och 1581 inrättade Lazarsz Andrysovicz ett tryckeri (ex 
officina Lazari), hvilket både genom stor produktionsförmåga och 
godt tryck intog ett högt aktadt rum bland samtidens tryckerier. 
Det fortsattes af sonen Johannes Januszovski, 1577 — 1613, hvilken 
j var en bland de lärdaste män på sin tid; han var sändebud och 

statssekreterare, men drog sig tillbaka från det offentliga lifvet 
för att egna sig åt vetenskap ocli typografi. Tryckeriet öfvergick 
sedan till Frans Cesarius 1017 — 51 och fortsattes af dennes son 
med samma namn till 1744. Vidare märkas här Andreas Petri- 
covsky, 1578—1020, kongl. boktryckare, samt lians son med samma 
namn 1020 — 45. Trassler i Troppau inrättade 1795 här ett filial- 
tryckeri, som dock 1809 förstördes af polackarne. 

I Zinna trycktes 1492 H. Nitschevitz, Novum beatte Marice 
Virginis psalterium af munkar och i Pultusk tryckte Jon. Sandeck 
1533 Lippi Aurelii Oratio de passione domini coram Pont Max. 
de Parasceues habitu. I Zamocsc trycktes 1557 af klosterbröder; 

Kristiansand Johansen & Tången, S. A. Stcen; Kristiansund John Johnsen, J. F. 
Selmers Enke, M. Oyen; Laurvik B. Guttormsen, L. Schmidt; Lillehammer Bye; 
Lecanger Olut' Bergmann, A. Kjolstad: Mandal A. Naess bogtr.; Malde R. A. Oisen; 
Möss Joh. S. Andresen, M. Kildal; Mossen E. Bathcn, J. Nwstaas; Namsos Joh. 
Kristiansen; Porsgrund Brodr. Dyring, I. Tennefos; Pisttr Risors bogtr.; Réros 
Fjaeldpostens bogtr.; Sande/jord > Sandefjords Tidcndes> bogtr.; Sarpsborg N. F. 
Axelsen; Skien Feilbergs Boms bogtr., Jens Melgaard, >Vardens> bogtr.; Stavanger 
Dreyer, Arnt Moe, L. C. Kjellands Enke, Waisenhusets bogtr.; Stenkjarr J. B. Änder- 
sens Enke; Tromst Carl Han sen, G. Kjeldseth; Throvdhjem Anton E. Kolstad, Lie 
& Sundt, J. L. Snndt, Throndhjems Intressendtskabs bogtr.; Téniberg Th. N. Kil- 
dahl, Tonsbergs aktietrykkeri, och Vads* F. Kjeldseth. • 



128 



^riki 



POLEN. RY88LAND. 



den första namngiftie tryckaren är Martin Lencius, 1567 — 1601, 
som började med Joannes Herburti de Fustin Statuta regni Polonias. 

I Lublin inrättades tryckeri 1559 af judar, och som framstående 
tryckare märkas här Kolonymus Ben Mordeciiai Japhe 1562—77, 
Josua Bar Israel Austriacus 1617 — 27, Abraham Ben Kolonymus 
Japhe 1611 — 46 och Zevi Ben Abraham Kolonymus 1620 — 27. Af 
kristna boktryckare förekommer först 1631 Paul Conrad. 

Mähriska bröderna inrättade tryckeri 1559 i Pinczov, 1561 i 
Kosmin, 1570 i Luclanvicr och Vengrov, 1572 i Zaslav och Losco. 
I Brzesc tryckte på furst Radzivills bekostnad Bernhard Voge- 
vodka 1563 Biblia swieta med illustrationer, känd under namnet 
Radzivillsbibeln. I Grodiska tryckte Melchior Nering 1572 — 81. 

I Vilna tryckte Ivan Feodorovitj från Moskva 1576 en 
psaltare, och 1579 Joannes Sleki Christophori Varsevicii Paradoxa 
ad Stcphanum regem Polonice. Daniel Lenczyki tryckte här 1580 
och Jacobus Markovicz 1592 — 1602. I Niesvicz tryckte Daniel 
Lenczyki 1578—79. 

Ostrog erhöll tryckeri 1580, och här trycktes bibeln på gammal- 
ryska språket, med stilar efterbildande de bästa slaviska hand- 
skrifter, på bekostnad af furst Konstantin. Till Lemberg begaf 
sig från Moskva Ivan Feoderovitj 1573 och tryckte här en kort 
tid, och 1593 tryckte Matthias Bernart en latinsk öfversättning 
af Plutarchs Hannibals och Scipio Africanus' lefnad. 

I Varschau uppgifves tryckeri hafva varit inrättadt 1580, men 
den första kände tryckaren är Jon. Rossovski 1625 — 32 och hans 
enka 1634. Sedan arbetade här Joh. Welpinski 1640 — 47 såsom 
kongl. boktryckare, samt Petrus Elert 1643 och hans enka 1655. 
I Lubiecz trycktes af Socinianer redan 1592, men framstående 
boktryckare härstädes voro endast Petrus Blasius Kmita 1618 
och hans son Joh. Kmita 1633. 



RYSSLAND. 

I Ryssland dröjde det länge innan någon inhemsk boktryckare 
framträdde; de äldsta ryska böckerna trycktes i utlandet, och 
1698 gaf Peter I Tessing i Amsterdam privilegium på att trycka 
böcker för och under 15 år handla dermed i Ryssland, der intill 
1707 boktryckeriets utöf vande var förbehållet staten och metro- 
politen. Tessing tryckte, med biträde af en rysk student Elias 
Kopjevitj, några ryska böcker, såsom Kort inledning till den 



8v. Boktr.-hist. 129 



RYSSLAND: T8JERNIG0W, M08KVA. 



allmänna historien 1699, Latinsk grammatik med rysk öfver- 
sättning, Lexikon och ABC-bok å latinska, tyska och ryska 
språken m. m. Tryckningen af ryska böcker fortsattes efter 
Tessings och Kopjevitjs död (1701) intill 1710. 1717 lät Peter I 
boktryckaren Joan van Duren i Haag trycka bibeln å holländska 
språket i folio spaltad så, att den ena spalten lemnades blank för 
att i Petersburg kunna intrycka den slaviska öfversättningen, 
Ii vilket skedde i Alexander-Newskij -tryckeriet; men endast nya 
testamentet hann blifva färdigt före Peters död; det gamla full- 
bordades ej. 

Boktryckarekonsten i Ryssland gjorde ganska stora framsteg 
genom Peter I:s derför visade intresse. Han lät 1704 i Holland 
gravera och gjuta en ny sorts typer, de »verldsliga», som mera 
närmade sig antiqva, och dervid flera öfverflödiga bokstäf ver och 
accenter borttogos; härigenom skildes folklitteraturen från den 
kyrkliga, och dessa typer öfverlemnades till synodaltryckeriet i 
Moskva, som dermed 1705 tryckte den första tidning i Ryssland 
och derefter flera liistoriska och matematiska verk. 

Genom en ukas 1783 erhöllo privatpersoner rätt att trycka, 
ehuru de på de flesta ställen der sådana tryckerier inrättades 
kunde föga uträtta i följd af den stränga censur som alltid 
utöfvats i Ryssland. Omkring 1830 börjades inrättandet af gu- 
vemementstryckerier, stående under embetsmännens omedelbara 
uppsigt, och, med undantag för i några få städer, äro dessa trycke- 
rier de förherskande i Ryssland. 

I Tjernigov tryckte 1493 Georg Tjernoviek ett verk med 
cyrilliska typer. Zar Ivan Vassiljevitj beklagade sig å ett kyrko- 
möte öfver felaktigheterna i de tryckta heliga böckerna, och 
lf)f)3 beslöts att i Moskva anlägga Synodalnija typographia; det 
första med årtal och tryckort försedda verket är dock Apostol, 
tryckt 15G4 af en holsteinsk diakon Ivan Feodorovitj och Peter 
Timotejef Mstislavets på slaviska språket, och hvaraf det enda 
kända exemplaret förvaras i akademiska biblioteket i S:t Peters- 
burg. Feodorovitj måste dock, såsom anklagad för kätteri, snart 
lemna Moskva, och tryckeriet förstördes vid polackarnes infall 
1(511, då det tillika med en stor del af staden blef lågornas rof. 
Det återstäldes af zar Mictiael Feodorovitj, som började med 
att åter trycka samtliga kyrkoböckerna, hvilka hittills endast 
förefunnits i handskrift; senare fortsattes med verldsliga böcker, 
såsom 1(>47 ett verk öfver krigskonst och 1(549 en lagbok. 1G43 
infördes här af Arsenij Suhanov en mycket smal och mager stil, 



130 



RYSSLAND: PETERSBURG. TURKIET: KONSTANTINOPEL. 



som ännu finnes i synodaltryckeriet och kallas »den arsenijska». 
Den andra upplagan af den ryska bibeln utkom här 1663 efter 
mönstret af den i Ostrog tryckta. 

Petersburg fick vid anläggandet tryckeri, hvartill materiel dit- 
fördes från Moskva, hufvudsakligen för tryckning af ukaser. Den 
första derifrån utgifna bok är från 1713; den första tidningen i 
Petersburg utkom 1714. Senaten erhöll 1719 eget tryckeri, och 
1720 inrättade munkarne i S:t Alexander Nevskij-klostret ett tryc- 
keri. Egna tryckerier erhöllo äfven Amiralitetskollegium 1724 
och Vetenskapsakademien 1727, hvilket senare blifvit framstående 
för sina orientaliska verk och färgtryck, samt 1735 den andliga 
synoden. 1735 utkom här redan kinesiskt tryck. På sista tiden 
har Expeditionen för förfärdigande af värdepapper, sedan 1861 
under ledning af statsrådet Theodor v. Winberg, på ett särdeles 
framstående sätt visat sin förmåga och väckt uppmärksamhet 
inom hela den typografiska verlden för sitt utmärkta utförande 
af stats- och värdepapper. 

Boktryckeri anlades ytterligare i Mohilev 1617, i Kiev 1618, 
i Romanov 1619, i klostret Kuteinskoj 1632, hvilket exempel snart 
följdes af flera andra ordenshus. I Dorpat anlades 1634 tryckeri, 
tillhörande det af Gustaf Adolf stiftade universitetet, och med 
detta flyttades äfven tryckeriet af Karl XII till Pemau (1699). 
Som akademieboktryckare under svenska tiden märkas Jak. Pi- 
storius från 1634, Joh. Vogel från 1645 till upplösningen 1656, 
och Jon. Brendeken efter universitetets återupprättande i Dorpat 
och Pernau 1693 — 1709. Riga och Reval fingo jemväl under svenska 
tiden tryckerier. I Novgorod inrättades tryckeri 1674. 



TURKIET. 

Här var boktryckarekonsten länge förbjuden såsom en svart- 
konst, och dess utöfvande var från 1483 belagdt med dödsstraff. 
I trots deraf voro dock från 1500-talets början judar och kristna 
armenier i hemlighet sysselsatta dermed; ett icke ringa antal 
hebreiska böcker äro tryckta i Konstantinopel åren 1505—36 (hvar- 
emot de som uppgifvits på 1490-talet der tryckta befunnits här- 
stamma från italienska tryckerier). En lärd munk Nicodemfs 
Metaxa försökte att inrätta ett grekiskt tryckeri i Konstantino- 
pel, men misslyckades häri, och ett från Venedig 1698 infördt 
armeniskt tryckeri förstördes på sultanens befallning. Först 1726 



131 



TURKIET. GREKLAND. 



lyckades det Ibrahim effendi, en i flera språk, jemväl i latinet, 
kunnig man, att vinna tillåtelse att anlägga tryckeri, hvilket af 
sjelfva Mufti förordades som en nyttig inrättning. Han hemtade 
arbetare och stilgjutare från Tyskland och utgaf 1728 den första 
boken, Mehemeds arabiskt-turkiska lexikon i två folioband. Flera 
värderika historiska och filologiska verk följde härpå, och sultanen 
bestämde sjelf försäljningspriset för hvarje bok. När arbetarne 
under ett uppror rymt sin kos, fortsatte Ibrahim med sina fem 
söner arbetet både som boktryckare och stilgjutare, utan främ- 
mande biträde. Han dog 1744, hvarefter Khady Ibrahim förestod 
verket, ehuru icke med samma talang som grundläggaren. Det 
upphörde slutligen, och under 20 år saknade Turkiet åter tryc- 
keri, till dess sultan Abdul Hamid, genom franska sändebudets 
påtryckning, 1782 åter kallade konsten till lif. Belgrad erhöll 
tryckeri 1552, Adrianopel 1554 och Salonichi 1575. Bukarest erhöll 
genom voivoden Jon. Konstantin Bessarabas tryckeri med gre- 
kiska, vallackiska, ryska, bulgariska, arabiska och turkiska typer; 
det förestods af Dositheus, och härifrån utkom 1690 Patriarkernas 
af Jerusalem historia. I Turkiets flesta städer, som hade trycke- 
rier, var det judar och kristna, först i senare tider muhamedaner, 
som utöfvade boktryckarekonsten. 



GREKLAND. 

I Grekland trycktes redan på 1500-talet af judar och ambula- 
toriska tryckare; men först 1817 inrättades i Korfu å ön med 
samma namn ett fast tryckeri af en engelsk missionär Wilson, 
som tryckte på nygrekiska språket. Intill 1820 trycktes dock 
nästan allt grekiskt tryck hos Nicolaus Glyky i Venedig, hvar- 
jemte några arbeten utfördes i Wien. Då Ambroise Firmin Didot 
besökte ön Chios, uttryckte hans vänner derstädes en önskan om 
att erhålla ett tryckeri, och han ditsände ett sådant, hvarifrån 
det första arbetet var Bambas tal och 1821 samme mans grekiska 
grammatik. Tryckeriet ^förestods af J. D. G. Baybhofer från 
Frankfurt, men det förstördes af turkarne 1822. 

En grek Konstantin Dombras, kamrat med Didot under hans 
vistelse vid kollegiet i Saida (Sidon), lärde hos Didot såsom 
stämpelskärare, stilgjutare och tryckare och återvände efter två 
år med ett tryckeri, men detta delade den 15 juni 1821 samma 
(ide som det å Chios. 



132 



GREKLAND. A81EN. 



Under . Greklands frihetskamp mot Turkiet, då i Europa så 
mänga vänner af vetenskap och humanitet hyste varma sympatier 
for det förstnämnda landet, sände Firmin Didot såsom skänk ett 
nytt tryckeri till Grekland, hvilket uppsattes i Hydra, och der 
trycktes 1824 tidningen c O Oilog rov No/nov, men tryckeriet öfver- 
flyttades till Nauplia, der senare Dombras tryckte. 1822 erhöll 
Athen såsom gåfva af lord Stanhope ett tryckeri, och 1830 sändes 
på prins Michael Soutzos befallning Andreas Koromélas till Paris 
för att hos Didot lära boktryckeri. Under hans ledning inrättades 
sedan ett tryckeri, och samtidigt inrättades det kongl. tryckeriet 
och försågs med stilar från Didot, hvilken äfven ombesörjde (Ut- 
sändandet af en maskinpress. I Missolonghi inrättades 1824 två 
tryckerier, det ena på bekostnad af lord Byron, der tidningen 
Kqovixcc 'EXXqvixct trycktes, och det andra med stilar från Didot. 



ASIEN. 

I Kina har tryckkonsten utöfvats sedan långt tillbaka. Den 
framstående forskaren i kinesisk litteratur Stanislas Julien an- 
tager konsten att i trä gravera ord och bild för reproduktion 
genom tryckning vara känd i Kina alltifrån år 593. Ar 932 lärer 
kejsar Tients-ching hafva låtit i träplattor skära de klassiska 
böckerna och trycka dem. Utom denna äldsta metod, kallad 
mupan, öfverdrages träet stundom med en vaxhinna (lapari), i 
hvilken figurerna skäras. En tredje metod består i rörliga typer 
(hoiqian), i ll:e årh. uppfunna af en kinesisk smed, Pi-ching, som 
använde lera för att forma skriften. En utförlig berättelse om 
hans metod är författad 1056. 1603 införde jesuiter rörliga stilar 
och tryckte i Peking med antiqvastilar öfversättningar af kine- 
siska verk sida om sida eller såsom bihang till dessa, samt bl. a. 
Ccelestis doctrince v era ratio å kinesiska språket; i Nankin utgaf 
Nicolaus Trigault omkring 1620 en kinesisk ordbok. I senare 
hälften af 1600-talet blefvo genom europeiska missionärer för- 
färdigade omkring 250,000 typer af koppar för tryckning af 
en vidlyftig encyklopedi, känd under kejsar Khanglus namn. 
Hundra år senare göt man skiljemynt af den del af typerna, 
som ej var bortstulen, men kort derefter (1773) grundades det 
stora tryckeriet för rörliga typer i palatset Wuing-tsin, hvar- 
ifrån ännu årligen utgå en stor mängd arbeten. Den äldsta 
metoden är dock fortfarande allmänt använd, och är så lämplig 



133 



KINA, JAPAN, INDIEN, PERSIEN. 



för kinesisk ordskrift, att den utan tvifvel fortfarande kommer 
att begagnas. Vid brådska erhåller hvarje gravör en träbit som 
rymmer två ordlinier, och dessa sammansättas sedan till sidor. 
Hvarje träplatta innehåller två trycksidor och omfattar äfven 
marginalenia, i hvilka noter och anmärkningar sättas. Kalli- 
grafen skrifver å tunt papper sidans innehåll, denna aftryckes å 
träplattan och graveras derefter. Grraveringen sker på två sätt: 
med upphöjda tecken, hvilket är det vanligaste och kallas det 
manliga sättet (jangveri), eller med fördjupade tecken, så att de 
i trycket utkomma hvita på svart botten, hvilket sätt kallas det 
qvinliga (jenven). Tryckaren lägger plattan på ett bord, öfver- 
stryker den med en i tusch doppad pensel, och sedan papperet blif- 
vit pålagdt, trycker han lindrigt derpå med en borste eller rifvare. 
En arbetare kan sålunda aftrycka 2,000 blad om dagen. Papperet 
är vanligen tunt och olimmadt, så att vattenfärgen slår igenom, 
hvarför tryckningen sker blott på ena sidan. Vid häftningen 
vikes bladet med trycksidorna utåt; den sammanhängande delen 
bildar bokens ytterkant och häftningen sker vid bladens öppning 
medelst genom dragning af en tråd eller ett band. I Japan tryck- 
tes på samma sätt som i Kina; det europeiska tryckförfarandet 
infördes af jesuitmissionärer, hvilka i slutet af 16:e årh. inrättade 
en press i Nangasaki. I Jeddo har sedan 1785 tryckts på euro- 
peiskt sätt. Det gamla trätafletrycket, troligen infördt från Kina 
och användt äfven i Kaschmir, Tibet m. fl. land, har redan till 
största delen undanträngts af den Gutenbergska tryckmetoden, 
och 1874 reqvirerade regeringen ett fullständigt stilgjuteri och 
en stereotypinrättning från Wien. — I Indien vann äfven denna 
konst insteg för länge sedan, särskildt genom portugisiska jesuiter 
och engelska missionärer. Så anlades tryckeri i Goa 1563 af 
Joannes de Endem, i Trankebar 1569 genom Londons sällskap 
för utbredande af evangelium. Sedan Trankebar blifvit dansk 
besittning, var danska missionen här verksam, och på konungens 
bekostnad graverades i Halle tamuliska stilar och öfversändes till 
Trankebar. Vidare inrättades tryckerier i Manila enligt någras 
uppgift 1590, enligt andras 1630, samt i Batavia, der Dankaarts 
katekes å malayiska språket trycktes af Abraham van de Eede 
1668, i Madras 1772, i Kalkutta 1778 och i Bombay 1793. I Colombo 
på Ceylon inrättades 1737 ett tryckeri af guvernören v. Imhof. — 
I Persien fördröjdes den typografiska konstens införande genom 
fördomar, som ej tilläto att en helig bok mångfaldigades genom 
annat än handskrift. Först 1820 inrättades tryckerier i Teheran och 



134 



ASIATISKA RYSSLAND, SYRIEN. AMERIKA. 



Tabris af dåvarande kronprinsen Abbes Mirza. Dessa blefvo dock 
utan nämnvärd betydenhet. — I asiatiska Ryssland tryckte 
Miciiael IsTPHANOvrrz 1701 i Tiflis; i Sibirien och i det af 
Ryssland eröfrade Central-Asien finnas numera flera tryckerier, 
frän hvilka missionslitteratur, regeringstryck och guvernements- 
tidningar m. m. utgå. 

I Syrien bildade klostret å Libanon en tillflykt för vesterländsk 
vetenskap, och här trycktes 1610 Paschalis Elis och Josephus Ibn- 
Amimas' arabisk-syriska psaltare; Abdallah Ben Zacher grun- 
dade 1732 här ett tryckeri, dervid han graverade matriser, göt 
stilar, satte och tryckte sjelf. I Damascus hade judar ett tryckeri, 
och härifrån finnes tryck från 1605. Aleppo har genom patriarken 
Athanasius' af Antiochien försorg ett tryckeri sedan 1706 och 
Beiruth från 1751. 



AMERIKA. 

Hit öfverfördes boktryckarekonsten af spaniorerna och spåras 
först i Mexico; om tiden härför äro dock meningarne delade. Joh. 
Kromberger i Sevilla erhöll af vice konungen Antonio de Mendoza 
15.35 uppdrag att inrätta ett tryckeri i Mexico, och han tryckte 
1540 Manual de adultos och 1541 Relacion del espantable terremoto 
de Guatemala. Emellertid uppgifves Juan Pablos här hafva tryckt 
Escala esperitual 1537, och var han i så fall sannolikt ditsänd 
af Kromberger. 1549 tryckte Giov. Paolo Lombardo härstädes. 
Af Amerikas södra stater erhöll Peru tryckeri 1586 i Lima, 
Equador före 1612 i Quito, Argentinska staterna 1788 i Buenos 
Aires och Uraguay 1807 i Montevideo. I Brasilien lärer tryckts 
redan på 1500-talet, ehuru inga tryck från denna tid äro kända. 

Af Nordamerikas Förenta stater var Massachusetts den första 
som erhöll tryckeri. En prest Jesse Glover hade medtagit ett 
tryckeri från England och vidtalat Stephen Daye att medfölja 
för att sköta det. Glover dog dock under resan, hvarför Daye 
1638 började trycka för enkans räkning i Gambridge, och härifrån 
utkom 1639 ett edsformulär, The Freemaris Oath; 1640 tryckte 
Daye den första nordamerikanska bok, The Whole Book of the 
Psalms, faithfully translated into English Metre, vanligen känd 
under namnet »The Bay Psalm-Book»; detta namn är taget af 
Massachusetts-Bay, vid hvilken boken öfversattes och trycktes. 
Daye fortsatte till 1649, och tryckeriet flyttades till Boston, öfver- 



135 



AMEIUKA. 



togs efter honom af Samuel Green, som tryckte till 1702. Samuels 
son Bartholomeus Green tryckte från 1690 med biträde af en 
tryckare Marmaduke Johnson, som af brittiska sällskapet för 
evangelii utbredande sändts till Amerika. Bland hans lärlingar 
var en indiangosse James Printer, med hvars tillhjelp Green 
1709 utgaf en psaltare å indianspråket, med tryckort: »Boston, 
printed by B. Green and J. Printer». Green började 1704 ut- 
gifva den första amerikanska tidning: The Boston News Letters. 
1676 — 80 tryckte här John Forster med ett af Howards högskola 
inrättadt tryckeri. Efter hans död tryckte Samuel Sewall, en 
rättslärd och magistratsperson, och efter honom flera på rege- 
ringens uppdrag. 1 Benjamin Harris var den första, som 1690 — 94 
tryckte för bokhandlare. James Franklin, hvilken lärt i England, 
kom 1717 till Boston med ett tryckeri och tryckte för postmästaren 
derstädes Amerikas andra tidning: The Boston Gazette. Då han 
icke längre fick trycka denna, grundade han sjelf The Netc Eng- 
land Courant; denna stäldes dock för sina frisinnade åsigter 1723 
under censur. För att icke hindra tidningens utgifvande, lösgaf 
Franklin sin broder Benjamin ur läran, och tidningen utkom med 
tryckort: »Boston, printed and sold by Benjamin Franklin». James 
flyttade sedan till Newport, der han dog 1735. 

I Filadelfiu inrättades tryckeri 1689 utaf en af de första 
engelska emigranterna William Bradford. Han råkade emeller- 
tid i oenighet med församlingsföreståndarne och efterträddes af 
diktaren Samuel Keimer, som satte sina verser direkt i vinkel- 
haken. Här började Benjamin Franklin sin rörelse som bok- 
tryckare i eget namn och fortsatte der till 17 G5. Han tryckte här 
1743 på svenska Bechtels Catechismus. Bradford begaf sig 1693 
till New- York, der tryckeriet under hans sons Andrew Bradfords 
minderårighet förestods af Reinier Jansen. Ett andra tryckeri 
inrättades här 1726 af Joh. Peter Zenger, hvilken 1733 började 
utgifva The New-York weekly Journal och för sina deri uttalade 
mot maktinnehafvarne stridande åsigter ådömdes åtta månaders 
fängelse. I Germanstown grundade Kristofer Sauer (Sower) från 
Vestfalen 1737 eller 1738 tryckeri och utgaf 1739 den första tysk- 

1 Nordamerikas första tryckerier tillhörde vanligen ett sällskap, en högskola 
(college) eller regeringen. Till ledning af dem utsågs en Conductor of the press, 
som icke alltid hade lärt yrket; denne skaffade sig arbetare och tryckte i eget 
namn, men måste aflägga räkenskap för egarne och var ansvarig för Bin verksam- 
het inför regeringen. På detta sätt öfvergick ofta en officin från fader till son 
och söner i många led, hvarigenom den första egendomsrätten standom liksom för- 
svann och boktryckaren slutligen ansågs som egare. 



13G 



AMERIKA. 



amerikanska tidning: Der hochdeutsch Pennsylvanische Geschicht 
Schreiber. Han kan äfven anses såsom grundläggare af den 
amerikanska bokhandeln. Under 18:e årh. fingo de flesta af 
Nordamerikas stater egna tryckerier, och i det 19:e hafva äfven 
indianska tryckerier uppstått. Så utgafs 1828 i New Echota i 
staten Arkansas en indiansk-engelsk tidning, »Cherokee Phoe- 
nix», hvars alfabet uppfunnits af en chirokes-höfding och bundits 
vid 85 skriftecken. Äfven Chippeway- och Dakota-indianerna 
hafva i senare tid utgifvit en tidskrift och en tidning. 

I Vestindien hafva koloniernas moderland tid efter annan 
infört tryckerier, hvilka dock icke gjort sig synnerligen bemärkta. 
I Gustavia inrättades 1804 af justitiarien A. Bergstedt, som 1803 
inköpte en del af A. Sylvenii tryckeri i Stockholm, ett »College 
Print», från hvilket under flera år en officiel tidning på engelska 
utgafs. Tryckeriet öfvertogs i sept. 1807 af Bergstedt och 1811 
af John Allan. 

I början fans i Nordamerika icke någon pressfrihet. Massa- 
chusetts äldste höllo ett vaksamt öga å pressen och tilläto hvar- 
ken i tros- eller borgerliga angelägenheter någon synnerlig frihet 
uppstå. 1662 utnämnde magistraten särskilda censorer (licensers), 
och 1664 förordnades att utom det i Cambridge bestående trycke- 
riet intet annat fick inrättas inom dess jurisdiktion. Senare tilläts 
dock att anlägga ett tryckeri i Boston, men äfven detta stod 
under uppsigt. Karakteristiskt för åsigterna under denna tid är 
ett bref från guvernören i Virginien sir Thomas Barkeley till Lon- 
don 1671, i hvilket han yttrar: Jag tackar Gud för att vi h varken 
hafva friskolor eller boktryckerier och hoppas att vi äfven på 
länge icke skola erhålla dem, ty lärdomen har endast bragt 
ohörsamhet, kätteri och sektväsen i verlden, och boktryckare- 
konsten har utbredt såväl dessa som smädeskrifter emot rege- 
ringen; Grud bevare oss för båda. 

Först 1755 synes fullständig frihet att anlägga tryckeri 
hafva inträdt. 

Liksom hela landet har boktryckarekonsten i Nordamerika 
utvecklat sig oerhördt hastigt. Hufvudsaken är här tidningarne, 
af hvilka de flesta utkomma i jätteformat och stora upplagor, 
men äfven på det skönlitterära och vetenskapliga området ut- 
vecklas en ifver, som icke står Europa efter, och den stora mängd 
tryckalster som här, vida mera än i Europa, användes för handel 
och industri, gifva boktryckerier sysselsättning. Stämpelskärare- 
konsten och xylografien stå i Amerika särdeles högt, och i 



137 



AMEU1KA. 



tryckning af text eller illustrationer torde intet vackrare kunna 
åstadkommas än hvad nu här utföres. 

Bland Nordamerikas boktryckare förtjenar Benjamin Franklin 
ytterligare omnämnas. Son af en fattig såpsjudare föddes han i 
Boston den 17 jan. 1706, arbetade först hos sin äldre broder, men 
som de icke kommo öfveréns, flyttade han från honom och arbetade 
sedan hos Bradford och Keimer, företog 1724 en resa till England 
för att anskaffa ett tryckeri för Filadelfia, men då af guvernören 
Keith utlofvade penningar uteblefvo, började han att arbeta i 
Palmer & Watts officin som sättare i två år. Återkommen till 
Amerika slöt han sig till Huon Meredith, som lärt hos Keimer 
och från sin fader erhållit ett tryckeri från England. Franklin 
ombesörjde sättningen, Meredith tryckningen. Efter två år var 
Franklin sjelfständig boktryckare och utvecklade en trägen verk- 
samhet för utbredande af boktryckarekonsten. Han utrustade ar- 
betare, som han upplärt, med stil och pressar och sände dem till 
städer, der ännu ej boktryckeri fans, och öfverenskom med dem 
att under 10 år erhålla en tredjedel af behållningen. Hittills hade 
kolonisterna tagit sitt papper från London, Franklin inrättade 
en pappersfabrik, efter h vilket mönster snart andra uppstodo. 
I stället för att såsom andra boktryckare eftertrycka från Europa 
inkommande tidningar, grundade han en sjelfständig tidning i 
Filadelfia. Poor Richard 1 s Almanack, som han utgaf under 25 år, 
innehöll uppsatser i moral, sundhetslära, landthushållning och 
industri och utträngde de från den gamla verlden hitsända med 
dåligt innehåll. Då hans tid började alltmer upptagas af andra 
göromål, antog han till kompanjon David Hall och tryckte under 
firma Franklin & Hall; 1766 fick Hall öfvertaga affären ensam. 
Franklin utförde också koppartryck och gjorde härvid flera vä- 
sendtliga förbättringar, samt försökte sig äf ven såsom stilgjutare ; 
han uppfann 1752 åskledaren och kallades med anledning liäraf 
af universitetet i Oxford till doktor, en på den tiden sällsynt ära. 
Genom subskription förskaffade han Filadelfia ett bibliotek, som 
blef mönstret för alla de talrika sedan tillkomna. Vidare grun- 
dade han en högskola för ungdomens uppfostran och ett hospital. 
Genom hans bemödande bildades lärda sällskap, associationer och 
försäkringsanstalter for arbetare och mot eldfara. Med Washington 
samverkade han med ifver för Förenta staternas oafhängighet 
och skickades derefter till Frankrike för att afsluta en handels- 
traktat. Återkommen till Amerika var han bl. a. guvernör i 
Pennsylvanien och ordförande i föreningen för slafveriets upp- 



138 



AMERIKA. AFK1KA. 



häfvande samt sysselsatte sig oafbratet intill sin död d. 17 april 
1790 med att verka för mensklighetens väl. Vid hans död an- 
lades i Förenta staterna fyra veckors landssorg, och för att betyga 
sin aktning för den bortgångne beslöt äfven franska national- 
församlingen att anlägga tre dagars sorg. För sin grafvård 
bestämde han följande inskrift: 

The Body of 

Benjamin Franklin, printer, 

(Like the cover of an old book 

Its contents worn out 

And stript of its le t tering and gilding) 

Lies here food for worms! 

Yet the work itself shall not be löst. 

For it will, as he believed, appear onee more 

In a new 

And more beantifnl Edition 

Corrected and amended 

By its Author. 



AFRIKA. 

Till Afrika, särskildt Egypten, förde Napoleon l:s expedi- 
tion den första tryckpressen. Den uppstäldes i Kairo 1799, der 
utom en tidning äfven arabiska verk trycktes. Samtidigt in- 
rättades ett tryckeri i Alexandria af J. J. Marcell och något 
senare ett annat i Gizeh. Med värme omfattades den nya konsten 
af Meiiemed Ali, som 1822 i en af Kairos förstäder, Bulak, stif- 
tade en högskola med dertill hörande tryckeri. Algier fick efter 
fransmännens eröfring eget tryckeri 1830. I vestra Afrika lära 
portugiserna redan i 10:e årh. hafva anlagt tryckerier på Sene- 
gambiens kust. Den amerikanska negerkolonien Liberia har 
länge haft ett tryckeri i Monrovia, hvarifrån »Liberia herald», 
redigerad af negrer, utgifves. Kapstaden är sedan 1806 försedd 
med ett tryckeri, och under de sista .30 åren hafva i Kapkoloniens 
öfriga städer många sådana uppstått, från hvilka en mängd tid- 
ningar utgifvas. Numera finnas tryckerier äfven i öfriga europeiskt- 
afrikanska stater och kolonier, till och med bland infödda stammar 
finnas här och hvar en missionsstation med ett litet tryckeri. 
Portugiserna tryckte redan tidigt andaktsböcker på Afrikas ost- 
kust. Det, så vidt man vet, äldsta afrikanska trycket härstammar 
från Terceira och bär året 1583. 



139 



AUSTRALIEN. 0CEAN1EN. 



AUSTRALIEN. 

Till Sidney kom den första pressen 17 ( J5 genom engelska 
regeringens försorg, men blef obegagnad till 1802, då Georg Howe 
började trycka och 1803 uppträdde med den första tidningen, 
»Sidney gazette and New South-Wales advertiser>, länge den 
enda i kolonien. Sedan 1820-talet har boktryckeriet — isynner- 
het tidningsväsendet — utvecklat sig raskt i Australien. I början 
af 1873 utkommo ensamt i Victoria 121 periodiska skrifter; i det 
öfriga Australien tillsammans omkring 200, deribland 2 svenska. 



OCEANIEN 

har med de uppblomstrande europeiska kolonierna och de ökade 
annekteringarne af europeiska makter äfven fått en mängd trycke- 
rier, frän hvilka regeringen, missionärer, tidningsmän m. fl. ut- 
gifva en ständigt växande litteratur. Nya Zeelands hufvudstad 
har vackra illustrerade tidningar, konung Pomare invigde 1818 
med egen hand det första tryckeriet pä Tahiti, i det han sjelf 
både satte och tryckte första sidan af en ABC-bok, omgifven af 
sitt beundrande hof. 



uo 



BOKTRYCKERIERNA I SVERIGE 



— Som j scriffwe oss til werduge fadher om thet pren- 

terij Saa veether oss och saa ther om bestyrth haffwa 

medh goda swenska karla, ath vj epther thenna dagh icke 
skwle behöfifwa ther tijl inkalla några tiszka . . . 

Gustaf I till Hans Brask. 



142 



1483. STOCKHOLM: BARTH. GOTHAN OCH JOH. 8NELL. 



TIDEN FÖRE ÅR 1700. 



I 



. Sverige infördes boktrycket först år 1483, märkligt nog af 
två resande boktryckare helt samtidigt. Då vistades nämligen 
i Stockholm Bartholomeus Giiotan eller Gothan, en tysk, och 
Johannes Snell, förmodligen holländare. Den förre hade utöfvat 
yrket i Magdeburg åtminstone från 1480, då han der tryckte det 
dithörande präktiga missalet med stilar gjutna af Lukas Brandis 
i Ltibeck. 1 Att han 1483 vistades i Stockholm som boktryckare 
finner man af en derstädes den 31 oktober detta år utfärdad 
notarialhandling, hvari han anföres som vittne. Då denna hand- 
ling 2 är af helt främmande innehåll för vårt ändamål, intagas 
här endast de hithörande ordalagen, så lydande: »testibus Mattheo 
Ltideka, cive et oppidano oppidi Holmensis et Bartholomeo Ghotan 
impressore librorum». 

Oaktadt den bok Gothan tryckte i Stockholm hvarken har 
hans namn eller något årtal, råder dock nu mera ingen tvekan 
derom, då lyckligtvis dess tryckort angifves. Den visshet man i 
detta fall vunnit beror derpå, att stilarne, som användes i Stock- 
holm, äro just de samma med hvilka Gothan tryckte i Ltibeck 

1 Den vanliga tyska uppgiften, att Gothan redan 1480 var bosatt i Ltibeck 
och tillsammans med Brandis der tryckte Missale Magdeburgense af detta år, beror 
blott på oriktig öfversättning af den deri befintliga långa och granna slutskriften 
på latinsk hexameter, hvari Ltibeck icke ens på minsta sätt antydes, men väl 
Magdeburg uttryckligen namnes. Af en riktig tolkning framgår tydligen att Gothan 
tryckt boken med stilar förfärdigade af Brandis (>de cuius manibus apicum de- 
fluxerat amnis>), af hvilken omständighet väl ock kan slutas att Gothan då upp- 
satte tryckeriet. Äfven tryckte han 1481 i Magdeburg ett Psalterium; från 1482 
är nu intet af hans tryck känd t. I Ltibeck började hans verksamhet först 1484, 
då han der köpte ett hus, d. v. s. bosatte sig, enligt följande anteckning från 
detta år i dess Ober-Stadt-Buck : >Bartholomeus Gotan hefft gekofft van Hans 
Wedemeyer cyn buss belegen twisken der huxstraten nnde der vleschouwerstraten, 
so dat sulveste belegen is by Clawes Dorinck». 

2 En afskrift af detta dokument finnes intagen i Lars Sparres kopiebok 
sid. 234, 235 (Riksarkivet). 



143 



STOCKHOLM: BARTH. GOTHAN. M8J. 



1484, blott då något mera slitna. När man nu har säker känne- 
dom om hans vistande i Stockholm som boktryckare året fftrut, 
är slutsatsen lätt gjord och fullt bindande. Boken är Vita siue 
legend-a cum miraculis domine katkerine sande memorie filie sancte 
Birgitte de regno Suecie, en liten qvart af 96 sidor. Sista sidan 
återgifves här i facsimile (fig. 36). 

jT^W& €& Wfoictw paoti clericus 
■pvl vpfaléf oyocef publicue imgtatr 

av* Åo^ctc notano» fQma pritts libri 
pntieoni Ucnoni auoicön uramiacönipiter 
er oe aräculo ao arncoUi trtfcrecöni oemu et 
fecraoiu ajpenfiont tOrmWqfr altjs et ftrigb 
lie 5d facro cöcilto^oictali arbofiis arofien 
Drocef cdebzato a«w et factfe pn* gfonalit 
jntfi!t»i£fl$ lic fieriput anoictO eft vtoi t au 
Diui.3oeo bote W»o pnn' &tgtw men cofue 
ram vna cänoU meo infcripfi Itogafoe i re 
qtiitirue g rdigiofos viroe jfrém ^obänero 
tonfeffoiQ gnalem £t frém ftookerii poen 
rualé mofterq valteneri lyncopen oyocef jto 
fitrm 7 rrfhmonrö cm pmiflbjz venrrabrtibj 
virie ? Ditte grico anwce ptcpoftto vpfalni 
ec ©vmonc oftretorom xxxtott ac iCanto* 
lyncopeit Zdftboe wpKrodTa vocati? pari 
serfStrogane» 



Fig. 36. Facsimile af sista sidan i Vita Katkerine, smalare än de öfriga. 

Med samma stilar finnes ock ett patentblad på svenska vara 
tryckt; det har rubriken Artiouli abbreuiati (med grof canonstil) 
och börjar så: Thenne ner ere the artikele fom giflftie ere pa 
thj fulkomneligeth aflath fom eer om gullene aredh och fanote 
oruoiate mj alle andre nadher och maohter til ath befoherme 



U4 



1483. STOCKHOLM: JOHANNES 8NELL. 



then helghe orefne tro, moth the oretwife Thurker och hed- 
ninghe gudz namps owener, holkith aflath gifwith eer allem 
them fom thj wel fortiene. 

Enligt all sannolikhet häntyder detta patent på den af 
Sixtus IV i Rom den 14 oktober år 1483 utfärdade bulla an- 
gående insamling af penningar i Sverige och Norge till krigets 
utförande mot turkar, tartarer och andra kristenhetens fiender. 
Afven denna bulla är tryckt af Gothan med samma stilar och 
omfattar 78 rader på ett stort skrifpappersark i patentfolio; 
omöjligt är dock att afgöra om tryckorten är Stockholm eller 
Liibeck. 

Oaktadt Gothan icke qvarstannade i Sverige, utan nedsatte 
sig i Liibeck, hade han dock gjort sig så känd, att man åt honom 
uppdrog tryckningen af det kostbara missalet för Strengnäs stift, 
kanske äfven det for Upsala, Missale preedicatorum eller Aboense, 
Revelationes S. Birgittee, samt Gradualet. 

Johannes Snell finna vi hafva på sin resa besökt Odense 

1482, der han på 14 qvartblad tryckte Caorsins skrift De obsidione 
et hello rhodiano, och dermed blef Danmarks förste boktryckare. 
Den bok Diälogus Creaturarum moralizatus y som han tryckte i 
Stockholm, säger han uttryckligen vara både börjad och fulländad 
derstädes; det senare skedde den 20 december (in vigilia thome) 

1483. Presens liber. diälogus creaturarum appellatus iocundis 
fabulis plenus Jmpressus per Johannem Snell artis impressorie 
magistrum. in ftockholm inoeptus et munere dei finitus est. Anno 
domini M.cccc.lxxxiij. Mensis deeembris In vigilia thome. Med 
dessa ord nederst på sista sidan afslutar boktryckaren sitt verk. 
Han lemnar således enligt all sannolikhet försteget i tid åt Gothan; 
men så är ock hans arbete 3 gånger så stort och har uppenbarligen 
kraft längre tid, måhända hela året. Det är en oktav eller kanske 
rättare en liten qvart med dubbla ark, ett inre, inskjutet i det 
yttre. Boken har 312 sidor med 122 mindre fabelbilder i träsnitt, 
samt ett större på sista sidan, framställande Sveriges vapensköld, 
hållen af 2 lejon, och 2 mindre sköldar med boktryckarens märken 
(se fig. 37). Arbetet var förut tryckt af Gotfr. Leeu i Gouda 
1480, och det var denna upplaga Snell kopierade i Stockholm. 
De mycket enkla träsnitten äro något förminskade och vända åt 
motsatt led mot den äldre upplagans; enligt tidens sed var för- 
modligen Snell sin egen formskärare och stilgjutare. Stilarne 
förekomma icke förut hos någon annan boktryckare, men förråda 
holländskt slägttycke. Slutsidans anordning, lejonen med vapnet 



8v. Boktr.-hist. 14*> 10 



BTOCKnOLM: 



samt boktryckarena sköldemärken hafva tydligen Leeus mönster 
till förebild. Fyra af träsnitten, 1, 108, 113 och 120, äro i Leeus 




pffahber-Kialo R^mäh&rA guscrtamrfljr 
BBKlIatuaiotö FS^f^L NDisfatmfylro* 
gmiKeauaper fÄW JyL WoljänttnfotU 
arriaimptrozie \f»;> <_Vmgmmffocli 
fcalrataoptetf rnimewfftfiråtuadL Sbno&tn 
Äl-accfeötij.jnmGaJecftiaaijtttriaibartiomc» 



Fig. 37. Fneumitt *f tiM , 



i liirilngm Ornfnrnmm. 



upplaga större än de öfriga; likaså i Snells. På Madet Aij i 
2:a raden har Snell. i stället för qnesimt, tryckfelet que fluit, 



1490. STOCKHOLM: JOHANNES FABRI ELLER SMEDH. 



föranledt deraf att Leeu delat ordet på 2 rader: que siuit utan 
bindetecken. Alla dessa omständigheter i förening med sjelfva 
namnet Snell, som är eller var helt vanligt i Holland, 1 utvisa 
med stor sannolikhet att Snell var holländare och kom ifrån 
Gouda, hvarifrån äfven den förste boktryckaren i Köbenhavn, 
Gouert (Godfrid) van Ghemen, kom några år senare. Af Snells 
verksamhet känner man endast de två nämnda profven; 2 och det 
synes således sannolikt att han dött kort efter 1483, emedan 
tryckeriet förblef i Sverige och stod obegagnadt i 27 år. 

Från 1491 har man sannolikt stadigvarande boktryckeri i 
Stockholm, ty då trycktes här aflatsbref, 3 möjligen hos Johannes 
Fabri. 4 Dennes namn förekommer väl blott 1495 och 1496, men 
på så vidlyftiga arbeten, att de kanske flera år sysselsatt ett 
mindre boktryckeri; de äro handböcker för gudstjensten i Streng- 
näs och Upsala stift, Breviarium Strengense (fig. 38), Br. Up- 

fttij?fp&9faiai btttfUmctQrt* jtwitmfi* om nfi <b* 
fujpf bcatozu mfm £ffall( er TbcnM acomtnu fco? Jbrt* 
uianöanouocmcmwöacapprtmecorrecru? fm moremce 
cöfuetutwc inftgnf * £aft ©croweft ao (nftar correctf fltmt 
qrempiarf e triUrärf flin* Jm^fltim Rttoter ftnlt toobtif per 
9obaro£ fabn aimo (UntifMIcfiino^ 
naö<firnoqoimo-jrV*kfr aognft. 

Fig. 38. Factimile ur Breviarium Strengenge. (I originalet tryckt med röd färg.) 

salense, på 764 och 820 sidor med dubbelt tryck, svart och rödt. 
Då den senare boken blef färdig, den 30 sept. 1496, var Fabri 
redan död och tryckeriet egdes af hans enka Anna; han hade 
under tiden äfven hunnit utgifva den första tryckta bok på svenska 
språket, nämligen Aff dyäfwlsens frästilse af Joh. Gerson, 1495 
(fig. 39). Från 1498 har man ock ett större latinskt verk, om 
MaritE psaltares värde och nytta, sannolikt utfördt på samma 

1 En Chr. Snellaert var boktryckare i Delft 1495—97. 

2 Ett odateradt patentblad utfärdadt af erkebiskop Jakob Ulfsson i Upsala 
och innehållande utdrag nr 18: e kapitlet af Lavacrum Consciencie (Samvetets 
tvättfatt) skulle dock knnna till skri fvas Snell lika väl som P. Gris, c. 30 år 
senare; ty bladet är tryckt med Snells typer. Biskopens nederst aftryckta vapen, 
som äfven finnes på Psalterium 1510, är det enda skälet till Gris' förmån. 

9 Uti en redogörelse af »Anthonio magni prothonotario & nuncio apostolico» 
1491 in crastino corporis christi, förekommer, att han medfört »xx m (20,000) con- 
fessionalia. Item jn holmis fuernnt inpressa ii e » (200, ändradC från v e ). (Hand- 
lingar rör. Skand. Hist., XVIII 197.) 

4 En Johannes Fabri var boktryckare i Turin 1474 — 82 och en (annan?) i 
Lyon 1485—94. Den förre kallas fransman, den andre: tysk. 



147 



VADBTENA. UPflAI.A: OBTR, RICHOLFF, B. FABIil. 



tryckeri ehuru boktryckaren icke namne»; men derefter hvilar 
det alldeles. 

I Vadstena kloster anlades väl ett tryckeri 1405, men det 
uppbrann redan samma år, utan att något veterligen derifrån 
utkommit. 1 



TJti Upsala finna vi Paulus Gris under åren 1510 — 19, uti 
erkedjeknen Ravalds hus tryckande böcker, med erkebiskopen 

Cbäranaemrfcr^ottsnd gerfonboft affpyafwi 
lmflfrafHf«BromeplttcgDrti5bViTl)./iS.corcv- 
Ei^alfltoljflftncefineoliiStolMmathmffnj 

Fig. 39. Facrimilt ar dySfu-ltent fräHiltt. 

Jakob Ulfssona vapen på några. Han nyttjade de redan af Snell 
begagnade stilarne, hvilka förmodligen, så förefaller det, blifvit 
inköpta af erkebiskopen. De böcker P. Gris tryckt äro Davids 
psaltare med antiphoner och hymner för gudstjänsten 1510; Gersons 
Lärdom huru man skal lära dö til siälenne salichet 1514, den 
andra tryckta boken på svenska; Gersons 
utläggning öfver de sju botpsalmerna, på 
latin, 1515; två latinska skolböcker 1515 
och 19 samt två legender och en psalm på 
svenska 1515, de första tryck som kunna räk- 
nas till folk litteraturen. Några år senare, 
1525, finnas Bartbolomeus Fabri (kanske en 
son af Johan F.) samt Georg Richolff från 
Lllbeck bafva haft sina pressar uppstälda 
i Upsala; den förre tryckte Statuta pro- 
vincialia Upsaliensis provineie; 1 den senare 
en latinsk och en svensk bönbok (Vårfru 
tider)? Den sistnämnda slutar med Richolffs 
Fig. 40. KkMfi bomärke, bomad^ hvars utseende fig. 40 visar. 

Hvarken Fabri eller Richolff stannade dock länge i Upsala; 
den förre försvinner alldeles nr historien med år 1525; den senare 
öfvergick samma år till Stockholm och derefter till Lllbeck. Der- 
ifrån återkallades han dock till Upsala (1539?) for det särskilda 

1 Den bok, en latinsk bönbok, anm Schrtder tillagt detta tryckeri, ftr säker- 
ligen tryckt i Lnbeck hos Gothau. 
1 Båda med samma stilar. 




UPSALA: JUCHULFF. 



ändamålet, att trycka den första svenska bibelupplagan under 
öfversättarens Laurentii Petri ögon. Denna är ett särdeles godt 
typografiskt arbete, bestående af 752 blad i folio, utrustad med 
(52 olika tyska träsnitt. Tryckningen fortgick under mer än ett 
år, så att boken bär båda årtalen 1540 och 1541. Derjemte 
tryckte Richnlff Handboken och Messan 1541, båda med hans 
bomärke, hvarefter han återvände till sin hemort, der han ännu 
1556 fortsatte yrket. 




Fig. 41. liicholfft vapensköld. 

Uti Söderköping anlade biskopen Jon. Brask ett tryckeri, 1 
som förestods af prestmannen Olaus Ulrici åren 1523 — 25; 3 af 

1 Dock säger lirask i tiref till k. Gustaf den 27 det. 1526 >om thet pranterij 
i SndercOpIng Tha verdis eder nade vethe at iak thet aldrig her till äkthet haffuer 
ny heller ther nogit tilgiort till eller fraa än tha mik syntis nyttigt vare at nogre 
vore i riikit som embetbet kuone naar the tyiizske fare hem med thet the her för- 
werffuet haffue». 

1 Uppgiften att Söderköping haft tryckeri 1511 är endast misstag, beroende 
derpå att broderskaps-bref från Hel ge an ds hospital et derstädes finnas tryckta. Hen 
sådana små formulär, pä en sida blott samt utan tryckort och år, kunde naturligt- 
vis Utt Inställas och tryckas hvar som helst. Flera sådana aro kända, det äldsta 
af 1491 från Vadstena kloster (se lig. 42), det yngsta af 1520 från Sigtuna. Stilarne 



SUDEltKUl'JKU: OLAUS ULB1CI. 



de böcker han tryckt, nynäs nu endast tvä latinska ritualer för 
gudstjensten (Historia S. Nicolai, 1523, Manuale Lincopense, 1525) 
vara i behåll, hvaremot två svenska (Krönika om Linköpings 
biskopar, och en öfversättning af Chr. Pedersens bok ath höra 
messan, båda af 1523) 
gått alldeles förlorade. 
Tryckeriet var icke i k. 
Gustafs smak ; han skref 
till Brask derom den 9 
nov. 1526: Ȁr ecke hel- 
ler vor vilie at nogit 
prentarij skal vprettes i 
Sudercöping Thet pren- 
terii till förfong som nw 
Stocholm med swaar 
kost vpretthet är fför ty 
J thet ena kommer thet 
annet till forderff», och 
hade redan den G s. m. 
anbefalt Nils Olsson på 
Stegeborg >at han ari- 
stereth lather then 
prentteredscap j Suder- 
köpungh medh aldhra 
snareste». Det upphörde 
ock till följd af detta 
förbud, såsom synes af 
Gustafs bref den 2 febr. 

1527 och biskopens svar 
den 8 i samma månad. 
Olaus Ulrici hade sedan 
tryckeri i Malmö åren 

1528 och följande. 



O 

^^^ 3 §>ä.g £>'§ E? 1 ?^ De* ■ Stockholm af 

m vK8i>fs«tif& Gustaf j m6d !vär be . 

kostnad upprättade tryc- 
keriet anlades tvifvelsutan 1525, ty en derifrån utgifven bok på 
14 oktavark, Een nyttwgh wnderwijsning om menniskones fall, ett 




1500. STOCKHOLM: R1CHOLFF, CL. PEDERSON, AM. LAURENT8SON. 



af dess tidigaste alster, är af slutad redan S. Sigfrids afton (d. 14 
febr.) 1526, och således säkerligen börjad i slutet af det föregående 
året. Utom detta datum har boken två träsnitt, som närmare 
karakterisera tryckeriet; det ena, på titelns frånsida, är riks- 
vapnet med vasen till hjertsköld, utvisande dess officiela egenskap, 
hvarför det gerna kan kallas det äldsta kongliga boktryckeriet. 
Det andra träsnittet, bokens sista blad, föreställer G. Bicholffs 
vapensköld, uppburen af två hjortar (fig. 41). Klart är således 
att han var tryckeriets förste föreståndare eller måhända ännu 
egare; stilarne äro desamma som han nyttjade i Upsala året 
förut, endast med den skilnad att å, ä, ö här blifvit nygjorda af 
den form, som ännu brukas i fraktur. Det blef reformationens 
och konungamagtens organ, ty derifrån utgingo alla de svenska 
skrifterna för den renade läran, samt senare alla förordningar 
och statsskrifter; såsom de vidlyftigaste trycken märkas Nya 
testamentet 152G i augusti samt Luthers och Olat Petri två 
postillor 1528 och 1530. Endast på den sistnämnda boken har 
en af Richolifs närmaste efterträdare gifvit sig tillkänna, med 
namnet Claes Pederson; huru länge han innehaft sin befattning 
är således obekant. Angående tryckeriets lokal vet man, att 
Gustaf I år 1537 anvisade plats deråt i hospitalet, sedan stadens 
skolhus på Själagårdsgatan (nu > Skärgårdsgatan»). Denna an- 
ordning förekommer uti en den 10 juli nämnda år utfärdad stad- 
fästelse på Stockholms-magistratens ordinantz om hospitalen, i 
följande ordalag: »Theslikes är och vor vilje, at prentherijdt som 
för dett menige bästa här i riket upptagit är, skal blifva ston- 
dendes i siälagardhen, effther ther är beqvämlich rum ther till, 
som fåfäng stonda.» 1 

Från år 1543 namnger sig boktryckaren i Stockholm; han 
heter Amund Laurentsson och hans verksamhet fortgår i mer än 
30 år, ända till och med 1575. De märkligaste af hans tryck 
äro Nya testamentet på finska 1548 och på svenska 1549, 50; vår 
första dram, Tobie commedia 1550; Davids psaltare på finska 1551; 
Sångbok at bruka i kyrkionne 1553; L. Petri postilla 1555, två 
oktavband; Gustaf I: s Gensvar på danska krönikan 1558; Davids 

1 Oaktad t det ingalunda är vår afsigt att söka utreda anslags- och löne- 
vilkoren för det kongl. tryckeriet (något som numera torde vara omöjligt till följd 
af den olyckliga arkivbranden 1807 och annat dokument för ödande), skola vi dock i 
förbigående anteckna de fä dithörande väsendtligare uppgifter vi funnit. Den äldsta 
är från 1527, då i en räkenskapsbok förekommer bland »Skenckninger» (sid. 359): 
Item Mester Olaff Petri til prenteridh Sancte Anne tidh — xl marc. 



151 



STOCKHOLM: T. T1DEMANSSON. 1500. 



psaltare på svenska 1560; M. Helsingii bönebok 1567; Kyrko- 
ordning 1571; för öfrigt alla de vigtiga statsskrif terna och pla- 
katerna för hela denna tid; reformatorernas småskrifter; flera 
bibel- och ritual-böcker på svenska och finska, m. m. 1 

Aren 1576 och 1577 heter boktryckaren Torbernus Tide- 
manni eller Torbjörn Tidemansson, som äfven var klockare; 
han har bland annat tryckt Johan III:s ryktbara Liturgi 2 
1576 och M. Helsingii bönebok 1577. En odaterad ansökan (från 
1577?) af Torbjörn om stadfästelse på ett hemman må här 
anföras. 

Stoormechtig: te högborne förste, AUer Nådig: te herre och kon- 
ungh min vnderdånige och trooplichtige tieniste Edhers konig: 
Matz: altijdh tilförenne &c Aller Nådig: te: herre och konungh Så 
giffuer iagh E: K: Matz på thz vnderdånig: te: tilkenne, Såsom 
och E: K: M: trogne män witterlighit är, at iagh nu någonn 
arbeett prentett haffuer, Så at migh ännu restat 48 m ny mynt, 
och vthaff thz vnderhålt, Edher konig^ Matz: till prentet, nem- 
ligenn een lest spanmål, åhrligenn, vthaff konig: e: gunst och Nådhe 
effterlåtidt nu på 3. åhr icke bekommit haffuer, och lijkewäl vdi 
thenne dyra tijdan som Gudh bättert är, mesterswenner och 
drenger på prentit hållni, och vdi sådanne måtte prente, som 
allestädz sänder brutin war, haffuer åter på nyt byggie lathe, 
som gode män wäl beskode mage, Aller Nådig: to: herre och kon- 
ungh Så är iagh nu på thz ödmiukelig: te: bönnfallanndes Edhers 
konig: c: Matz: werdigas för gudz skull min lengh och troo tienst 
migh hoppas iagh nu een länge tijdh tijent haffuer til hierta 
taghe, och migh fatighe man thz hemann såsom iagh tilförenne 

1 Vid år 1572 var her Peder, Cappelan i Stockholm, corrector på prentet. 
Uti Johan 111:3 ordning om klerkeriets underhåll, den 26 okt. 1572, förekommer 
änder Stockholm: 

Corrector her Peder 

Lenna l 80C ^ nner v ^ Skiplagen. 

Rödhal 80C ^ nner v< *i Siwhundratz heredh. 

Prenteren 
1 lesth Looheredh vdi Lyhundratz heredh. 

1 räkenskaperna förekomma flera gånger anslag af spanmål (såsom 12 pond 
1558, 10 pnnd 7 spann 1573) åt Amtmd Laurensson, men hans verkliga aflöning 
kan ej bestämmas. 

2 Vid denna lät M. Jacob ns Erici »sigh bruka vthi Typographia pro Correc- 
tore, och hadhe therföre et ståteligit vnderhåld af k. Johan». (Fullkommelige skäl 
h vårföre S. R. Ständer hafve afsagt k. Sigismundnm, bladet H.) Han namnes som 
Inspector Typographia 1584. Ännn 1588 hade han denna befattning, då han erhöll 
k. bref af den 18 april om messebokens tryckning. — En annan Corrector på prentet 
Johan Barman, fick 1597 sju pnnd spanmål af Markare och Ekeby socknar. 



3 

lester' 



152 



1500. STOCKHOLM : Å. TORSTENSSON, GUTTKKWITZ. 



tilkenne giffuit haffuer, vthaff konig: e: gunst och nåde, för alla 
vthlagher frijtt och quijtt, vthi min och min fattige hustrus lijffz- 
tijdh, Edhers Konig: c: Matz: nådigst stadfestelses breff ther vppä 
giffue, på thett iagh fattige man för E: K: M: befalningz mann, 
som migh nu hårde drenger, försware känn. Gudh alzmechtige 
som konnungens hierta haffuer j sine handh, och thz till Nådhe 
regerar, hann warder E: K: M: thz wisselighen först j thz ewighe 
lijffuit, och sädan til ewigh tijdh lönandes, huilkit iagh E: K: M: 
höchmechtighet och högha wårdnat til ewigh wälfärdh ödmiuke- 
ligen befalar. 

Eders Konnig: e: Matz: 

Arme vndersåthe 

Torbiörn Clockare. 

(Efter orig. i Riksarkivet.) 

De fem följande åren 1578 — 1582 är det Andreas Torstani 
eller Anders Torstenson som har tryckeriet; han tryckte Bene- 
dicti Olai Läkarebok 1578, Billii Budimenta Grammatices Latince 

o 

och Variarum reram vocabula 1579. Aren 1580 — 82 namnges icke 
boktryckaren, men är dock densamme. 1 

Konung Johan III kallade 1582 till Stockholm Andreas 
Gtutterwitz, som förut var boktryckare i Köbenhavn och Ro- 
stock. Om hans anställning som kongl. boktryckare och hans 
löneförhållanden kunna följande handlingar meddelas. 

Till Nielss Larsson Tolnär i Stocholm thett han ställer 

Hans Wittenberg och Petter Fransson tillfridz för någre 

peninger som Anders Gutterwittz blef them schyllig för 

fracht och Täringh när han drogh ifrån Tysland. Datum 

then 24 Decembris &c 84. 

Wår ynnest tilförende &c Tigh är wäl wetterligit Nielss 

Larsson thett wij för tu åhr sädan late hijt in i Riket Thenne 

Brefuisere Anders Gutterwitz för en boktrykere bestelle, och 

efter thett han på samme rese både för fracht så och för kost 

och täring är bliffuin schylligh hans wittenbergh Tiugu fyre 

daler, och en benempdtt Petter Faransson Otte daler, Derföre 

befale wij digh här mz attu framdelis när någon rådh bliffuer, 

ställer för. ne Hans wittenbergh och Petter Fransson til fridz för 

1 I räntekammarens räkenskap 1581 förekommer: 

And. Torstensson bokeprenttare : 

dess lön 10 daler 

mesterswen 1 daler 



153 



STOCKHOLM: GUTTEKWJTZ. 1500. 



for: De peninger, och så lager att för: dc Anders Gutterwitz måtte 
af them der före bliffue okrafd. Ther rette digli effter. Datum 

ut Supra. (Efter Riksregistraturet.) 

Till Peder Håkansson om Anders Gutterwitz Bok- 
tryckeres Restantie Spän: 11 och andre fetalie partzeler. 
Datum then 24 Decembris Anno &c 1584. 

Wår ynnest tilfbrende &c Effter thett Per Håkanson thenne 
breffuisere och Boktryckere i Stochholm Anders Gutterwitz haffuer 
ödmiukeligen latitt giffue oss tilkenne, at han för the år 83. och 
84. icke ännu tillfyllest haffuer bekommit den deel både i Spän. 11 
och andre partzeler, som wij honom nådigst medh wår vnder- 
skrifne bestalning effter latitt haffue, vthan skal ännu haffue till 
att kräfia effter som thenne inlagde Zedell förmäler, Derföre ähr 
här mz wår wilie och befalningh attu ändeligen så besteller attu 
tildeler honom en wiss kyrketijende, anten den samme som til- 
förende vnder Tryckeriedt leget haffuer eller någon annen, ther 
han årligen här effter kunne anname sitt vnderhåld, och eliest 
bekomme wederlagh för thett honom tilbake står. Här vm tu 
mz thett förste så bestelle skalt på thett wij icke offtere skole 
bliffue ther om bekymbrede. Ther rette digh effter. Datum 
ut Supra. 
i Zedell 

Står migh Andreas Gutterwitz thette effter: 110 tilbake af then 
bestelningh K: M: tl migh förlänt haffuer. 

! Pro Anno 83. 

Spän: 11 9. pund. 

Smör 1. T:a. 

Lax 1. T:a. 

Torfisk 10. Lisspund. 

Humbla 5. Lisspund. 

Pro Anno 84. 
Spän: 11 1. pundläst. 

Lax 1. T:a. 

Torsk (ändr. fr. Torfisk) V 2 T:a. 

Humbla 3. Lisspund. 

(Efter Riksregistraturet.) 

Uti räkenskapen för Bestelninger widh Stockholms Slott 
1592 uppgifves som det vill synas hans samlade inkomster 
sålunda: 



154 



1500. 8TOCKUOLII: GUTTKRW1TZ. 



Anders Gutterwitz Boktrycker 

Spannemåll 12 pund (= 48 tunnor.) 

Humbla 5 1$ 

Smör 1 tunna 

Laxx 1 tunna 

Strömingh 1 tunna 

Torfisk 10 lfc 

Oxxar 2 st. 

Fåår 4 st. 

I räkningen för 1594 förekommer utom allt detta äfven: 

Saltth 1 tunna 

Att särskild betalning gafs för åtminstone vissa arbeten 
synes af en post i 1584 års räntekammar-räkning, under den 
17 juni: 

Gutterwitz bokeprentare för nogra Epitaphia han hafver 

tryckt till w. n. Drottnings begrafning pgr 6 daler. 

Spanmål anvisades än här, än der pä aflägsna orter, såsom 
1591: 38 V 2 tunnor uti Tveta i Småland. 

WJ Carl medh Gudz nåde, Sweriges Eijkes vthkorade Konung 
och Arffurste, Hertig til Sudermanneland, Näriche och Werme- 
land, etc. Göre wetterligit, at wij af gunst och nåde, såsom och 
för trogen och flitigh tienest, som thenne Brefwijsare och Book- 
tryckiare Andreas Gutterwitz, oss, och Sweriges Crone här til 
giordt och bewijst hafwer, thet samme han och här efter skal 
ware förplichtet at göre och bewijse oss och wår elskeligh Gemåhl 
och Lijfzarfwinger så länge han lefwer, Hafwe vndt och efterlåtit 
honom til åhrligit vppehälle, all then Tijende Spannemål som 
faller vthi Tuna j Olandz häredt och Gottröra Sochn vthi Lång- 
hundredz häredt at niuta och vthi sin lijfz tijdh behålle. Befale 
förthenskuld Tijende Fougdten som nw är, heller här efter til- 
förordnes kan, at han honom för: to Tijende Spannemål åhrligen 
och vthan afkortning lefrerer. Doch vndantagendes hwadh som 
Kyrkian til wijn och oblater, och Presten til wederlagh tilförende 
warit hafwer. Ther wåre Cammerrådh, Cammererere, Fougdter 
och andre som för wåre skull wele och skole göre och late, wette 
sigh efterrätte, icke görendes honom härvthinnen hinder eller 
förfång, vthan låter honom j rattan tijdh thet bekomma. Af 
Stockholm then 15. Januarij, Åhr etc. 1605. 

Carolus. 

(Efter samtidigt tryck i folio på en sida.) 



155 



STOCKHOLM: UUTTKKW1TZ. 1600. 



Om löneförbättring gjorde han slutligen ansökan, förmodligen 
1(308, emedan Sigismunds vidlyftiga renunciationsskrift, som här 
namnes, är tryckt 1607 och den nya upplagan deraf, som äfven 
säges vara i fråga, blef färdig 1609. 

Nachdem die König: Maiest: vnser Allergnedigster Herr, etc. 
so wol mir als etlichen J. K. M. dienern hat lassen ihren Vnter- 
halt an Spannemal verandern, da mir dann fiir 160. tunnen nieht 
mehr als 37 1 . 2 zugeordnet sind. Nun hab ich vnderzeiten fast das 
Jhar hindurch in arbeit zu bestellen, das sich auff 150. öder auch 
wol auff 200. Tåler belaufft, wenn ich es fur änder leut arbeiten 
solte, Dar zu ich dann einen Gesellen nebenst mir in kost vnd 
lohn halten mus, Vnd ist mir solche hinfurt mit einem geringern 
vnterhalt vnmöglich auszufttren. Bitte ich demnach vnterthenig- 
lichen, J. K. M. wolten solche behertzigen vnd mir solchen Spanne- 
mals vnterhalt gnedigst bis auff 100. tunnen verbessern. Öder 
aber, das ich Jherlich fiir J. K. M. möchte fiir den geringern 
Vnterhalt drucken allerley Mandata, auch kleine Tractaten von 
2, 3. 4. 5. etc. arcus, vnd im Reich gemeinlich publicirt wird. 
Wenn aber J. K. M. etwas grössers möchten drucken lassen, das 
sich belauffen möchte auff 10. 11. 12. arcus vnd so fortan, vnd 
viel Exemplaria auffgelegt, vnd in arbeit vnd zeit, auch in Ge- 
sellen lohn sich fast hoch streckt, als erstlich mit der Renunciation 
geschehen, mir geschicht, auch hernachmals noch sol wiederunib 
auffgelegt werden, das mit solche languehrende arbeit, da fast 
viel von nothen an allem das darzu gehörig, möchte sonderlich 
bezalt werden, nemlich den arcus mit 4 m geldes, damit ich desto 
besser bey macht erhalten, meine Gesellen lohnen, auch all änder 
thun was zur arbeit von nothen, ins werck richten auch wol 
ausflieren könte. Wil mich auch aller gebur nach, in meinem 
Ampt alzeit getrew vnd gefliessen finden lassen. 

Andreas Gutterwiz 
B 

(Efter orig. i Riksarkivet.) 

Gutterwitz utöfvade här sitt yrke ända t. o. m. 1610, då han 
dog. Af de många hos honom tryckta böcker kunna märkas 
Buntings ltinerarium sacrce scripturce thet är een Reesebook etc^ i 
två folioupplagor 1588 och 1595; Liturgien 1588; Confcssio fidei 
1594; Carl IX:s stridsskrifter med erkekiskopen O. Martini 1606; 
statsskrifterna mot Sigismund 1607, 1609, 1610 etc. Hans tryck äro 
vanligen icke så goda som företrädarnes arbeten, hvilka nästan 
alla äro mycket väl utförda. 



156 



1600. 



STOCKHOLM: GUTTERWITZ' ENKA, AN. OLOF880N. 



Gutterwitz' enka fortsatte tryckeriet i eget namn någon tid, 1 
med Eskil Mattsson som faktor, 2 h varefter hennes andel deraf 
såldes och kronans anpart skänktes till Upsala akademi år 1613 
(se vidare under Upsala). Det är häraf klart, att Gutterwitz 
ökat det kongl. tryckeriet med sitt eget förråd af stilar. 

Anund Olofsson Helsing synes hafva anlagt boktryckeri i 
Stockholm år 1603 och dref detsamma till sin död 1610. Af 
hans tryck kunna nämnas den första upplagan af Lands-lagen, 
Östgöta- och Helsinge-lagarna, 1608, 1607 och 1609, i folio, samt 
Nya testamentet, 1605 i qvart. Den gamla uppgiften, att han 
blifvit nämnd till kongl. boktryckare och det redan 1594, hafva 
vi icke funnit bekräftad; säkert är att alla officiela skrifter och 
kongl. förordningar trycktes hos Gutterwitz under hela denna 
tid. Möjligt är att redan nu två kongl. boktryckare funnos på 
en gång, såsom något senare var händelsen. En odaterad ansökan 
af Anund, förmodligen från 1603 eller början af 1604 innan hertig 
Karl blef konung, visar att äfven hans tryckeri hade en officiel 
karakter och var anlagdt för att utgifva en ny bibelupplaga, 
som dock ej utkom förr än 1618 hos Olof Olofsson Helsing, hvil- 
ket förhållande synes antyda att den senare var bror till den 
förre och fått behålla hans privilegium. 

Stormechtighe Hogborne Furste och Herre E. F. N. 

mijn vnderdånighe troplichtighe tienst altijdh bewijsan- 

des så lenge iagh leffuer. 
Effter thet E. F. N. haffuer af Furstligh infödd godheet, och 
rettan kärleek till gudz ord och wårt käre Fädhernesland nådigst 
låtitt beställa och omkostat ett skönt och herlighet Swenst tryck 
medh thes nödhtorftighe behöör, till att låta omtryckia then 
Swenske Biblien, är vthi vnderdånighet mijn ödmiuke begär att 
kunne förnimma om thet i thetta nerwarande åhr skee kan, och 
hurw monga exemplaria E. F. N. will tryckia låthe: Och hwar 
så wore att E. F. N. för monge Rijkzens beswäringar skull vthi 
thenne fegde tijdhen icke wille therpå bekosta, om det androm 
kunde effterlåtit warda, ther man kunde nagher finna, som effter 
allmän begär, thenna bekostnat wthstå wille. 

Derhoos att iagh kunde bekomma ett nödhtorfftigt vnderhold 
och frij woning, och warda privilegerat för gestning wacht och 
annan borgherligh plicht, hwilket migh detta åhret haffuer warit 

1 Den 24 okt. 1612 anbefaldes proviantskrifvaren att ntlemna viktualier till 
Gutterwitz' enka. 

1 Han kallar sig 1611 vice Typographum pa en grafskrift öfver Carl IX. 



167 



STOCKHOLM: AN. OLOFSSON, MEURER. 1600. 



anraodhat, oanaedt iagh medh bitter armodh och störste vselheet 
haffuer then ena dagen till then andra slijtit, och i skuld mi i 2 
åhr badhe för klädher och födho införd, medhan iagh min läghen- 
hetz förändring med hielp och vppehelle, sarapt bemelte arbetes 
och werkz företaghande trolighen förbijdhat haffuer Detta ähr 
min vnderdånighe och ödmiuke böön till E. F. N. theremot iagh 
forpliehter migh mit embete i thetta och alt annat arbete tro- 
lighen göra, så sant migh gudh hielpe, vthi hwilkens nadighe 
beskydd iagh E. F. N. sampt allan E. F. N. höghe omwardnat 
vnderdanlighen befaler. 

E. F. N. 

vnderdånighe och troplichtighe 

tienare och booktryckare 

Anund Olufson. 

(Efter orig. i Riksarkivet.) 

Anunds arfvingar och enka, Christina Mårtensdotter Klinck, 1 
fortsatte rörelsen 1610 — 1013, hvilket sistnämnda år den 7 februari 
hon gifte sig med 

Ignatius Meurer, som blef tryckeriets egare och utöfvade 
yrket ända till sin död, den 20 mars 1072. Han var född i Tflitt- 
ringen 1589, hitkom 1G10 och arbetade hos Gutterwitz, kallar sig 
på senare åren kongl. boktryckare 2 och har tryckt en stor mängd 
böcker, isynnerhet teologiska. Af de större verken kunna nämnas 
Stads- och Lands-lagarna 1018, 21, hvaraf praktexemplar på perga- 
ment trycktes; Schroderi öfversättningar af Johannes Magnus 
1020, Comineus 1024 och Livius 1020; Bibeln 1055; Lagsamlingen 
1GG0, alla i folio. Meurer var den förste som använde antiqva- 
stil till tryckning af en bok på svenskt språk, nämligen Stads- 
lagen, 1028, i helt litet format; ett exempel som dock blef utan 

1 Äfven den enkan fick understöd 1612, enligt följande sk rif velse: 

Effter det Christopher Bylo K. M." allés wår Nådigeste Vthwalde Konung 
hafwer befälet att man skulle hielpe Anund Boketryckares effterlåtne Enkie näget 
för sitt omak, effter hon håller tryckerijt oppe, Derföre begäre wij att i uthaf 
Profweantet låthe henne bekomme Sexton tunnor Spannmåll enär dher på fordran - 
des warder. Gudh befallandes. 

lians Achesson. Johan Skytte. Pär Nilsson. 

Stockholm then 8 Aprilis åhr &c. 1612. 

(Efter Kammar-Koll. regi strå tnr.) 
Den 14 dec. s. å. anvisades åt henne en oxe. 

2 Han var det dock faktiskt redan tidigt, enligt hvad följande Kammarkollegii 
bref af den 13 nov. 1614 ntvisar, oaktadt äfven Reusuer samtidigt hade befattningen. 

Effter dett Peder Andersson Zedelluiseer Ignatins Meurer Bocktryckere pleger 
åhrligen bekomma ett paar Oxar vthi sin beställningh. Derföre är wår befallningh 
att i lathe honom dem bekomma vtaf gierdenn som nyss opålagd är, såsom och fhår 
fem stycker enär han på fordrcr. Dette cfftcrkomme. Datum ut supra. 
Johan Skytte. Broor Andersson. 



158 



efterföljd i 95 är. Han begagnade understundom de märken på 
sina tryckverk som fig. 43 och 44 visa. 

Chribtofer Reitbner lutkallades 1608 från Rostock, der han 
redan i flera är hade tryckt böcker på svenska språket ät den 
flitige skriftställaren och Öfversättaren Petrus Joliannis Gothus; 
något Stockholmstryck af honom före 1610 ar dock icke kändt. 
Han erhöll den 10 nov. 1612 bekräftelse på det af Carl IX gifna 
privilegium. Äfven lian var kongl. boktryckare »strax medh 
previlegier benådat» säsom han sjelf säger i nedan intagna an- 
sökan, oaktadt vi nu ej kunna meddela äldre fullmagt för honom 
än den här följande af 1614. 




Fig. 43. hjaatiut Mtvrirt Hyct-märl-tn. 

Privilegium för Booktryckiaren Cliristoffer Reussner. 
Gifwid i Stockholm, den 22 Decemb. 1614. 
Wij (xiistaff Adolph &c. Göre wetterligit, att efther wär troo 
Tiänere och Booktryckiere, Christoffer Reussner, hafwer oss vnder- 
dånligen tilkenne gifwidt, att honom ofthe skeer förnähr där vthi, 
att andre opläggie och på nytt tryckie the Böcker, som han tryckt 
hafwer, där igenom forlnndres, att han sine Böcker icke sälie och 
förythre kan; ödmiukeligen begärandes, at wij honom wärtb 
konungzlige Privilegium nådigst eftherlathe wele; hwilken hans 
vnderdånige begäran wij nådigst anseedt hafwe; Och därföre vthi 
dette wärt öpne Brefs krafth strängeligen förbiudhe, att ingen 



STOCKHOLM: REUSNER. 1600. 



må vthan hans förlof, anthen vthan landz eller innan landz, lathe 
efthertryckie och på nytt opläggie the Böcker, som han aldeles 
nyie, eller på nytt öfwersedde och förbättrede förste resen aff 
Trycked lather vthgå, Allenast vndantagandes, nähr sjelfwe 
Author, som Böckerne giordt och vplagdt hafwer, dem åther på 
nytt will tryckie lathe. Giör thet nogen, skall han, som det 
oplägger, eller Böökerne, som vthan landz trychte ähre, infohrer, 
hafwe alle Exemplaren förbrutted vnder förb.te Reussner och 
vthi lijke motto icke göre nogen annen förfång vthi dett, som 
dhe tryckt hafwa. The Böcker, som han tryckt hafwer, skall 
han först biudhe Bookbinderne ; Wele the icke gifwe honom där 
rede skähl före, må han medh dem hålle een öppen Booklåde, 
ocli sälie dem, hwem honom synes. Desslijkest efter honom vthi 
hans Beställningh är tilsagdt frij Wåhningh, hafwe wij nådigst 
eftherlatedt honom wårtt och Chronones hws, widh Siälegårdz 
Gathun beläged, som Andreas Gutterwitz vthi boodt hafwer, så 
länge han vthi wår och Cronones tienst bruked blifwer, at niute 
och besittie. Och befale här medh wåre Stadthollere och Slotz- 
fougde här på Slottet, at the samme hws medh det förste vtan 
försumelse lathe täckie, wpbyggie och förfärdige; Män sedan det 
är färdigt giordt, skall han holle dett medh Taak och andre 
nödtorfther färdigt. Förbiude fördensknldh alle, som för wåre 
skuldh wele och skole göre och lathe, at tilfoge honom här emooth 
nogott förfång i nogon motto. Där hwar och en weeth sigh efther- 

rätte. Aff Stockholm den 22 Decembris, ååhr 1614. 

(Efter Riks-registraturet.) 

Reusner utöfvade yrket t. o. m. 1635, då han flyttade till 
Reval och der blef gymnasii boktryckare. Af större arbeten ut- 
förda hos honom kan nämnas Tegels historia om Gustaf I, 1622 
i folio, hvaraf exemplar trycktes på pergament. Om sina öden 
härstädes berättar han sjelf uti följande ansökan, som väl saknar 
datum, men är från sista året af hans härvaro. 

Högborne Furstinna Allemådigeste Drodtningh, E. 

May. tt skall min vnderdånige, ödmiuke och troflijtige 

tienst bewijsas och wederreeda wara, så länge iagh 

leffwer. 
Högborne Furstinna, Allemådigeste Drottningh, E. M. tt lfan 
iagh fadtige Mann i vnderdånigheet ödmiukeligen icke okunnigdt 
låta, huru såsom H: K: M. tt (hoos Gudh) S. och höglofligh i 
åminnelsse, Konungh Carl lädt förskrifwa migh ifrån Tysslandh, 
hwilkedt skedde, åhr 1608, adt iagh Sweriges Crona, medh Trycke- 



160 



1600. STOCKHOLM: BEUSNKB. 



rijet tiena skulle, effter hwilkens Högbe: to S. H. K. M. z Nådige 
och åthskillige vocationer iagh migh då hijt in i Landet förfogade, 
och strax medh previlegier benådat bleff, der till medli, frijdt 
Huus åhrligen tilsagdt adt boo vthj, hwilkedt huus kom Cronan 
till, der iagh ifrån 608 och till 1627 vthj bodde, samma huus 
hafwa och mine Antecessores öfwer 60 åhr innehafft och besutidt 
och altijdh till Tryckerijet anordnat. Sedan begick Secreteraren 
Johannes Fiiegreus hoos H: K: M. tt (S. hoos Gudh i ewigh åmin- 
nelse) E. M. 1 * Elskelige käre Herfader, at han samma Huus till 
Egendom bekom, hafwer så nu vthj 8 åhr, emot mine previlegier 
och konungzliga frijheeter, måst leija dyra huus, migh fadtige 
gamble Man til stoor skada och afsacknadt. Hafuer och Ignatius 
Booktryckiare, waridt migh till stoor mehn och förfångh, i deet 
han och emot konungzlige previlegier, hafwer af Nyo trychdt, 
deet arbete iagh tilförende giordt hafwer, och således i deet 
falledt och alle andre mådte, tagidt migh Maten ifrån Munnen, 
öfwer hwilken iagh migh högeligen klager och beswärer. Ahre 
och eliest månge andre Booktryckiare i Landet opkompne, som 
migh och så näringhen förtaga och midt folck emot migli styfwa 
och afspennige giordt. För desse orsaker och store jnpass skull, 
som migh wederfahrne ähre, nödgas iagh migh till Fremmande 
orter vnder Sweriges Crone förfoga och lägenheet sökia, hwar 
iagh min Näringh och vppehälle hafwe och handtwerk fordt 
drijfwa, fördänskuldh achtar migh till Räfle begifwa, aldenstundh 
adt igenom Hgbe. te S. H: K: M. z E. M. z Elskelige käre Herfaders 
höge betänkiande, idt Gymnasium der vprädtadt och i werckedt 
stäldt ähr. Menn medan iagh som förbe. 1 står, hafwer emoot all 
förhopningh, konungzlige frijheeter och fäste tilseyelser, genom 
mine Tryckerietz förwanters wållande, kommidt myckidt tilför- 
kordt, doch i synnerheet för månge huus ombytelsse skull vthj 
for. ne 8 åhr, hwaraf iagh stoor skada hafwer lijdidt och tagidt, 
och for huselego all min Werketygh vt: och pantsadt. Ahr iagh 
i alsomstörsta vnderdånigheet till E. K. M. fc ödmiukeligenn bön- 
fallandes, adt E. M. fc werdigas af gunst och Nåde, wele mig 
Höglofligh S: hoos Gudh i åminnelsse E. May.* Grotfaders, så 
wäl som EM. 2 S. Elskelige käre Her Faders frijheeter till gode 
niuta, och migh gunsteligen meddeela så månge Peningar, hwar 
medh iagh min Pandt af the gode Männ kunde inlösa, af hwilka 
iagh husen hafwer måst leya och hyra, på dett iagh fadtige 
gamble Man, medh ähran mådte här ifrån komma och libererat 
warda. Och hade iagh aldrigh tänckt nu på min ålderdoms dagar 



8v. Boktr.-kUt. 161 11 



STOCKHOLM: OL. 0:N UELSING, V. SELOW. 1600. 



migh här ifrån begifwa, så frampdt iagh mine Nådige, S. Hög- 
loflige och wijdt berömbde Konungars frijheeter, hade åtniuta 
kunnat, vthan wil ännu der E. M. fc så gunsteligen och the Nådige 
Wälborne Herrar, Rijchs Regerande Rådh, behagar, här qwar 
blifwa, och E. M. fc och Sweriges Crone gerna tiena, vthi den be- 
stälningh ocli vocation, iagh hijt fordradt ähr. Tienstvnderdåne- 
ligen bönfallandes, adt E. May. 1 i dedta fall, wele wara min 
gunstige Öfwerheet, och låta sigh min stora nödh och trångh 
nådigest anlagen wara, der om iagh ingen twifwelssmåel drager. 
Och befaller här medh nu och alla tijder E. M.* vnder Gudz 
thens aldrehögstes Nådige skydd och beskerm till önskelig god 
wälmåge, sampt idt lycksampdt, frijdsampt, Roligit och lång- 
warachtigdt Regemente, ganska vnderdåneligen och ödmiukeligen 
och här vpå E. M.* hugnelige och gunstige swar förwänter. 
E. May. tz Vnderdånige och troplichtige Tienare 
(Efter orig. i Riksarkivet.) Christopher Reusnär Booktryckiare. 

Olof Olofsson Helsing var boktryckare i Stockholm 1618 — 21, 
då han flyttade till Vesterås. Som den stora foliobibeln med år- 
talet 1618, af hvilken äfven pergamentexemplar finnas, utfördes 
hos honom, är det sannolikt att tryckeriet var anlagdt något 
tidigare. Han har äfven tryckt Nya testamentet, 1621 i qvart. 

Peter van Selow inkallades år 1618 att förfärdiga ryska 
typer, och uppbar, enligt redovisningen för bibeltrycksmedlen 
1623, 150 daler för en rysk stil och 280 daler for en annan. 
Han antogs 1625 att vara rysk boktryckare i Stockholm, enligt 
livad följande kongl. skrif velse utvisar: 

Wij Gustaff Adolph &c Göre witterligit att effter Gudh Alz- 
mechtig nådeligen hafwer beskärt oss Ryske Vndersåther, Och 
wij gärna wille beflijta oss, att de komma mötte till den Christe- 
liga trones rätte kännedom. Så hafwe wij för någon tijdh sedan, 
lathet förfärdige någre Ryske Styler till att tryckia Böcker medh, 
opä ded Ryske Tungomålet. Och opå ded att samme Ryske Tryck 
må kunne vthi wercket stelles, hafwe wij nådigest antaget Bref- 
wijsare Petter v. Selowe Skriiftgiutere för en Rysk Booktryckere, 
och hafwe nådigest tilsagdt honom till Ahrlig Bestelning, såsom 
wij andre wåre Booktryckere tilförordnede hafwa gifwa lathet, 
nemb: Sp:ll 60. t.r Lax l / 2 t.na 1 Humbla 5. $. Strömming 1 t.a 
Och Salt 1. t.na. Och der till frij Hushyra för ded Locement 
han kan boo, och hafwa sin Werkstadh vthi; Och opå ded han 

1 I det utskrifna originalet stod här ock: Oxar twå, Smör '/* t.na. (Sv. 
Mercnrius 1757, s. 178.) 



162 



1600. STOCKHOLM: V. SELOW, KEYSKR I. 



sitt boo ifrån Tysklandh desto bätre vpryckia kan, hafwe wij 
nädigest förährat honom 100. Swenske dr. vthaff wår Ränthe 
Cammer. Wij befalle för den skull wår Ränthemestare, att han 
honom samme hundrade dr. tilställer, Såsom och wärt Cammer- 
rådh, att de när han inkommer, honom be:te hans Bestälning opå 
någon wiss Orth tilordne. Der medh skeer &c Aff Stockholm. 

(Efter Riks-registraturet den 14 april 1625.) 

När hans befattning började är dock ovisst; vi känna intet 
äldre tryck från hans verkstad än af 1633. Hans verksamhet 
synes ej hafva varit stor, ty skrifter med hans namn äro ganska 
fåtaliga. Han lär under åren 1631 — 38 varit utesluten »från 
staten» och sjelf måst hyra hus, såsom ock Reusner klagar; 1639 
kallades han till Åbo att trycka finska bibeln, men deraf blef 
ingenting; efter 1647 förekommer han icke. Af hans ryska tryck 
känner man blott en katekes från år 1645 på finska med slavon- 
ska bokstäfver, samt ett litet häfte utan titel och årtal, börjande 
med Alphabetum Butenorum och innehållande några kateketiska 
stycken på ryska och svenska. Hans enka fick den 2 juni 1652 
konfirmation på privilegierna. Svärsonen Hans Rosensabel hade 
tryckeriet i komplett skick och offererar det, i en odaterad an- 
sökan, mot refusion af 15 års restantier och 3 hemman i Finland. 
Det blef såldt till Amsterdam, der Sparfvenfeldt igenfann det- 
samma och derom år 1695 skref sålunda: 

Till den Ryska Ordhe-Bokens, ok Grammaticas förfärdigande 
ock tryckiande har iag i Hållandh utspanat, ok igenfunnit dhet 
Ryska trycket, som här i Sweriget fordom warit under Vom 
Zelows direction, oförmodeligen uthpracticerat ok såldt af dhess 
arfwingar, Hwilket mig nu biudes till inlösning, af Hr. Joan 
Bleau Rådh i Amsterdam ok af Staterna nu för tijden, för Ett- 
hundrade Rixdaler in specie, som hans original bref uthwijsar af 
Amsterdam d. 30 Aprilis stylo novo. Det wore önskeliget att Kongl. 
Mayst allernådigst tächtes samma Bokstäfwers matrices, som af 

koppar äre, inlösa. (Sparfvenfelds bref i Linköping, Bf 33.) 

Någon påföljd hade detta memorial icke. 

Om Henrik Kbysbr, den förste i de tre boktryckarelederna 
med detta namn, berättas det att han år 1625 af Gustaf II Adolf 
fått till skänks ett i Lifland eller Kurland eröfradt tryckeri, för 
att uppsätta det i Stockholm. Huruvida någon sanning finnes i 
denna tradition kunna vi ej afgöra, men säkert synes det dock 
vara att han ej före 1633 börjat sin verksamhet. Han kallar sig 
kongl. boktryckare alltifrån 1635 och benämner sig Caesar på 



168 



STOCKHOLM: KEY8EK I, SCHKODKHU8. 1600. 



latinska skrifter. Från hans tryckeri ha utgått, förutom en stor 
mängd kongl. förordningar och småtryck, äfven större arbeten, 
hvaribland särskildt må nämnas lagarna 1635, 1038, 1G43 i qvart, 
finska bibeln 1642, den svenska 1646, båda i folio, och den rara 
Vapenboken 1650, vårt första kopparsticksverk; samtliga utmärkt 
goda typografiska alster. Posttidningarna trycktes äfven hos 
honom. Han dog 1663. 

Ericus Scuroderus, den flitige öfversättaren på stat l (Trans- 
lator Regius), fick den 10 mars 1630 konungens tillåtelse att hålla 
sig en egen boktryckare för sina arbetens tryckande. Detta kongl. 
bref, som är märkligt äfven derför att det innehåller vårt första 
censurstadgande, har följande lydelse: 

Wij Gustaf Adolph &c Göre witterligit att oss wår troo 
tiänere oss ellskelige wällärde M. Erick Schroderus hafwer vnder- 
dånigst gifwit tillkänna, huru såsom han vndertijden blifwer for- 
hindreder till att låtha tryckia de handlinger och saker som han 
transfererar, af den orsaak att han icke hafwer någhon tryckiare 
som är honom specialiter devot, Så alldenstundh wij nådigst wele, 
att de saker och handlinger som han i så måtto transfererar mage 
såsom ett nödigt werk icke allenast vthan någhon drögzmål blifwa 
af Tryckedt publicerade, vthan och ordentligen medh dem om- 
gångit, Så hafwe Wij nådigst vndt och efterlåthit, som Wij och 
i detta wårt breefz kraft till det första vnna och efterlåtha det 
han uthi Stocholm må holla en egen Tryckere, som honom och 
ingen annan devot och tilbunden wara skall, hwilken och icke 
någhot annedt arbete antaga må, så länge hann be.te Schroderi 
handlinger vnder händerne hafwer, Ey heller sedan, vthen hans 
wettskap och tillåtelse. 

Sedan och på det att be:te Schroderus icke må tage någhon 
skada och afsaknedt vthi sitt arbete, Då wele Wij hafwe honom 
här medh nådigst privilegeret, det ingen må eller skall honom 
hans arbete eftertryckia, eller eftertryckia låtha innan Landz 
eller vthen, hans tillåtelse förvthen, widh dess förlust och åå — 
dalers boot, så ofta han der medh blifwer beslagen inom wåre 
Grentzer, hwilken boot skall wara be:te Schroderi Eensak. 

Till det tridie. Så emeden Wij förnimme, att vnder tijden 
vthgår af tryckedt sådane saker som icke ähre wärde til att 

1 Schroderus fick den 12 januari 1612 k. bref att vara »Corrector utöfwer wår 
och Chronones tryck vthi Stockholm> samt att öfversätta förefallande saker. Han 
skulle derför hafva »till åhrligh lhön och vnderhold Pennitiger 200 dir. Spannemål 
96 tunnor och en godh klädhningh>. 



164 



1600. STOCKHOLM: SCHRODERUS, JANSSONIUS. 



publiceras, Derföre statuere Wij här medh nådigst, att be:te 
Schroderus skall hafwe Inspectionen medh alt det som skal 
vthgåå af tryckedt i Stockholm, och ingen fördrijste sigh någhot 
att oppläggia medh mindre det blifwer af be:te Schrodero cen- 
surerat. Det hwar och en i sin stadh som detta widkommer, 

weet sigh att efterrätta. (Efter Riks-registraturet d. 10 mars 1630.) * 

Tillämpningen skedde på så sätt, att Schroderus anlade ett 
eget boktryckeri, utan tvifvel skött af någon faktor, hvilkens 
namn vi icke känna. Den första bok som utkom från detta 
tryckeri bär årtalet 1634, men utan tvifvel var det anlagdt något 
tidigare, ty 1635 utkom derifrån Tfien christeligha Kyrkiones Hi- 
storia af L. Osiander, i 3 folioband, hvilka säkerligen kraft mer 
än ett års arbete. Aren 1641 — 45 förestods tryckeriet af Amund 
Grefwe, och vid eller kort efter sistnämnda år flyttades det till 
Nyköping, der Grefwe blef dess egare. Utom det anförda stora 
verket utkommo i Stockholm derifrån endast några andakts- 
böcker, af hvilka M. Molleri Praxis Evangeliorum (postilla på 
svenska), 1643 i folio, är det största och sällsyntaste. 

Johan Janssonius den äldre, boktryckare och bokhandlare i 
Amsterdam, fick den 20 dec. 1647 tillstånd att anlägga tryckeri 
i Stockholm, enligt följande kongl. bref: 

Wij Christina &c. Göre witterligen, Effter som Ehrligh och 
förståndig Johan Janssonius then äldre, Bokhandlare vthi Amster- 
dam hafwer sigh vnderdånigst tilbudit, att wela här i Stockholm 
låta inrätta ett skönt och fulkomligit Boktryckerij, der han medh 
någre frijheeter där öfwer kunde blifwa försedder: Altså hafwe 
wij detta tagit vthi betänckiande, och till sådan hans intention 
att befrämia, särdeles på thed han samma tryck så medh Swenske 
och Latinske i allehanda zijrlig art och form, som och medh 
Gräkiske och åthskillige Orientaliske typis och bokstäfwer, iämpte 
mehra som där till requireres må kunna fortsättia, och ställa vthi 
gång; welat honom och hans arfwingar detta wårt nådige privi- 
legium gifwa och meddela. 

1. Skole hans och theras boktryckiare medh Geseller och 
annat nödigt folck här må wistas och boo, och detta deres handt- 
wärck på bästa sätt som the kunna och förmå, vthan någre 
Stadzens beswär och vthlagor idka och excolera. 

1 I Riksarkivet finnes ett den 8 febr. 1630 dateradt men ej underskri fvet k. 
bref för Schroderus, hvilket säkerligen är blott ett förslag, som blifvit förkastadt. 
Deri tillätes han att »på een mijl eller trij» från Stockholm, hålla egen tryckare, 

samt befalles att hafva »inseende med alt som i Stockholm aff trycket vthgår 

att intet som otienligit är, må trycht bliffua». 



165 



STOCKHOLM: JANS80NIU8. 1600. 



2. Bemälte Janssonius och hans arfwingar skole hafwa macht 
och tilståndh här att låta vpläggia allahanda goda och nyttiga 
böcker, så vtlii åthskillige fremmande språk, som vthi wårt 
Swenske, både dee som tilförende publicerade ähre, eller här 
effter publiceras kunne, wäl förstående att wåre Vndersåtere 
hwilcke medh särdeles och special privilegier på een eller annan 
book af Oss kunne wara försedde, eller här effter benådas, ther 
igenom icke blifwa prsejudicerade. 

3. Hwadh papper som enskylt och allena för denne typo- 
graphia är af nöden och behöfwes, thed bewillie och effterlåte 
wij honom och dem ifrån fremmande vthrijkes orther tollfritt att 
låta föra hijt till Stockholm, doch icke till androm något där 
vthaf att transportera, widh privilegii förlust, om befunnit warder 
något där vthi att öfwerträdas. 

4. På thed och denne typographia så myckit bättre må 
vnderhållas, då bewillie och förordne Wij där till 300 dr s. m. 
åhrligen, af wår Cantzlijstats anordningar til att bekomma. Dedh 
wårt Kijkz- och CammerRådh, öfwerståthållare iämpte Borg- 
mestare och Rådh i Stockholm, sampt Tolförwaltare och alle 
andre som detta widkommer wette sigh tilbörligen att efterrätta. 

Gifwit &C. (Efter Riks-registraturet den 20 dec. 1647.) 

Han hade äfven erhållit tillstånd, den 18 dec. 1647, att idka 
bokhandel i Stockholm och Upsala samt kallar sig derför Im- 
primeur ordinaire de Sa Majesté de Svede; Libraire & Imprimeur 
du Roy. Ytterligare utvidgade förlags-, tryckeri- och bokhandels- 
privilegier för fadern och sonen Jansson utfärdades den 19 febr. 
1650 (enligt en afskrift i De la Gardieska samlingen, nu i Lund) ; 
ett sammandrag deraf finnes i De la Gardieska Arkivet, XI 88 — 89 ; 
vi nöja oss med att här intaga blott det tillägg, som vidkommer 
tryckeriet: 

Och uppå dhet förbem te Typographia så mycket bättre ma 
wnderhållas och nyttige böcker till skiälligit prijs till salu införas, 
bewillie och förordne Wij dher till Nijohundradhe dr Swenskt 
Sölfwermynt åhrligen aff wår Cantzlie statz ordningar till att 
bekomma. Häremot dhe förplichtade wara skole, så länge oss 
behageliget ähr sådant dhem att låta åthniuta, till att hålla pa 
dheres egen bekostnadt här två tryckie presser stadigt uthi arbete 
försedde medh godhe och dher till trefflige personer, godt papper 
och allehanda slagz zierlige typis och boockstaffwer, som dher 
uthi Holland kunne wara till att bekomma, dhestlikest skole dhe 
hijt införa dhe bästa editioner aff böckerne som till fångz ähro, 



166 



STOCKHOLM: JAS 880 NI US, KKTBF.B II. 



och dhem hwarie en försällia effter ordinarie och wahnlige taxan. 
DHr wåre Rijekz ocli Cammarrådh, Öffwer Ståthållare, Landz- 
liöffdinger dher Jempte Borgmästare och Rådli uthij Städerne 
Stockholm och Upsala sampt Tullförwaltare och andre som dette 
wedkonimer, sigh haffwer tillbörligeu att effterrätta. Giffwit &c. 
d. 1VI Februarij 1650. 

Ingendera Jansson bosatte sig dock i Sverige, utan trycke- 
riet och bokhandeln sköttes af H. Curio. Det förra sysselsattes 
blott med skrifter på främmande språk och synes hafva h vilat 
från 1658, efter h vilket år ingen bok med Janssons namn finnes 
vara tryckt i Stockholm. Sedan det i flera år stått förvaradt 
flerstädes, köptes det ll>04 af Cnrio för 300 rdr och fördes till 
Upsala. Det hade 3 pressar och 1 kopparpress. Jansson be- 
gagnade för sina tryck bredvidstående 
märke (fig. 45). 

Efter Keysers död begagnades fir- 
man »Hexriuii Keysers Enckia» en kort 
tid år 1063, då sonen med samma namn 
blef egare af tryckeriet, som under de 
första åren Lars Hansson Wall före- 
stod och derför någon gång utsatte sitt 
namn, såsom på ett Manuale af 1007. 
När Ketsbr d. y. 1070 sjelf Ofvertog 
tryckeriet, utan att hafva lärt yrket, 
väcktes ett stort oväsende, såsom föl- 
jande handling utvisar. Fi s- 45 - Ja «>"™> trykmM*. 
Högborne Grefwe Herr Eiikz Cantzler, Wår Nåd- 
gunstige Patron och machtige Promotor. [M. G. de la 
Gardie.] 
Eders HögGrefl. Exelhtz samptlige trogne Vndersåtare, Book- 
tryckiare samt Masterswenner vthi then berömlige Kongl. Resi- 
dentz Staden Stockholm, och några andra Sweriges Rijkes Städer, 
äro högeligen förorsakade E:s HögGrefl. Exellitz i allsomstörsta 
Vnderdånigheet föredraga, huru fordom Booktryckiarens Salig 
Hindrich Keysers Son, för en tijdh sedan liafwer lärdt Book- 
bindare Embetet, och omsijder therpå blefwen niestare. Men 
sedan Booktryckerij effter sin Moders dödeliga frånfälle, sigh 
tillhandlat af sine. Medh-Arfwingar, och sigh Vnderstådt både 
Einbeten tillijka at bruka, Hwilket honom af heela Boktryckiare 
Embetet förmenades, effter thet löper emot skråordningens stadga, 
at ingen böör idka twenne Embeten tillijka, Hälst them han 




STOCKHOLM: KEYSER II. 1600. 



aldrig hafwer lärt, myckit mindre förstår, menandes ther medh 
androm theras Näring at afträngia; dock emedan han war en 
Booktryckiares Son, effterlät Embetet honom, at låta sitt Tryc- 
kerij bruka, doch medh sådan Condition, om han sådant Werk 
genom en factor, som konsten redeligh lärt hafwer, fortsettia 
wille, hwilket ock några Ahr skedt är, genom en Vprichtig och 
ährlig Swensk man, som i sina läreåhr mycket Vthstådt hafwer 
hoos Sal. Hindrich Keyser, och en deel af sin helsa i sticket 
låtit hafwer, så plötzligen ther ifrån störter, och intet annat kan 
sigh, sin Hustru och Barn försöria medh, Vtan thet han lärdt 
hafwer: Keyser intet annat ther medh sökiandes, Vtan oss som 
wistas och boo här i Konungarijket, thet berömlige Embetz 
Collegij, sampt alla Embetzbröders föracht, Ja, sin egen snijken- 
het skull, Embetzbröderna här i Stockholm aldeles owitterligit, 
reest til Hamburg sökt ther af Booktryckerna och theres Geseller 
tilståndh och fullmacht sitt Vpsåth att fullborda, Booktryckerij 
och Bookbinderij tillika att föra, til hwilken hans begäran tlie 
och strax beiakat, lijka som the icke allenast ther, Vtan och 
här i thetta Konungarijket hade til at disponera och befalla, at 
Bookbindaren Keyser allenast skulle lära eet Ahr, twert emot 
Kongl. May:tz Embetzordningz fierde Artikel tridie puncht, och 
alle Booktryckiares gamble och öflige Seeder, och thet hoos sine 
egne af the Hamburger insände twenne Geseller, och effter bemrte 
Ahrs förlopp komma tillbaka till Hamburg, och ther låta göra 
sigh till en ährligh Gesell, och frij passera. Och Vthaf för- 
mätenheet seija the: Om wårt Embete will ther till Consentera 
eller ey, achta tlie thet intet, så framt the icke af höga Öfwer- 
heten förbodh få. Thes förutan hafwa the Hamburger Book- 
tryckiare Vthi een ringa Saak, af 14 theras egne Mästerswänner 
Causerat Vthi ett Postulatz förskenkiande, sigh Vnderstådt, een 
af wåra Embetzbröder, som samma Postulat förskenkt, medh 
andras tilhielp for odugelig att förklara, så framt han icke tijt 
kommo, och låthe sigh afstraifa, eller och een ansenlig penning, 
som the honom determinerat, till them Vthsenda wille, skulle 
hans Postulat aldeles vara ogillat |: doch emot all billigheet :| 
lijka som the icke allenast ther, Vtan och i andra Konungarijken, 
om Booktryckerij-Embetet, hwadh them behagade, hade at dispo- 
nera och föreskrifwa; Ehuruwäl, förmodeligen ingen af oss är, 
som icke så ährlig hafwer lärdt, wandrat och så mycket Vthstådt 
som någon thera, och icke heller hafwa the större Privilegier än 
wij, intet achtandes H:s Kongl. May:tz höga Authoritet, at h:s 



168 



1600. STOCKHOLM: KEY8ER II. 



Mayrtt så stor macht hafwer sina Vndersåtare at priuilegera 
som någon Keysare eller annan Potentat, om theras frijheter 
disponera effter H:s Kongl. May:tz nådige behagh. Therföre 
böönfalle wij till E:s Högh-Grefl. Exellrtz i all som största Vnder- 
dåniglieet, Ers Högh-Grefl. ExelLtz täcktes wara wår Höghmechtige 
Patron, thenna wår Saak hoos H:s Kongl. Mayrt recommendera 
och befordra, at thenna the Hamburgers och Hindrich Keysers 
högliferdiga Intention kunde blifwa genom itt Kongl. förbndh 
förhindrat, at wij och wåre Geseller på wår Konst icke behöfwa 
Vndergå andra Vthländskas förmätne Statuter eller befallningar. 
Wij wille icke allenast oss Vthi wårt Embetes fortsettiande högst 
beflijta til H:s Kongl. Mayrts nådigste behagh, Vtan och wårt 
kära Fädernesland effter wår yttersta förmågo. Förwachtandes 
härutinnan E:s Högh-Grefl. Exellrtz Höghmechtige bijstånd på 
tliet Vnderdånigste förblifwandes 

Ers Högh Grefweliga Exellrtz 

I största Vnderdådh Troo- och tienst- 
beredhskylligste til wår dödh. 
Amund Nilson Grefwe. 
Typogr. Gotlob. 

Nicolaus Wankijff. Zacharias Brockenius. 

Reg. Typogr. Typogr. Stregn. 

Jöns Matzson Lund Michael Ehwald. Samuel Tänder [?] 

Booktryckiaregesell Buchtruchergesell bookt: gesell. 

Lars Hanson Wall 
Booktryckgesell. 

(Efter orig. i K. Bibi. Skrifvelsen är ej daterad, men har påteckningen: 
presenterat d. 18 10b [december] 1670.) 

Till vidare belysning af denna tvistefråga införa vi ett 
yttrande derom från tyska sidan, hemtadt ur J. D. Werthers 
»Warhaftige Nachrichten der so alt- als bertihmten Buchdrucker- 
kunst», Frankfurt und Leipzig 1721, s. 371, 372, hvilket samman- 
lagdt med föregående handling ger oss en rätt god blick i tidens 
seder, bruk och åsigter, hvad boktryckarekonsten beträffar. 

Und wie es auch ausserhalb des Römischen Reichs redlich 
zugegangen, wird noch theils alten Kunst-Gliedern erinnerlich 
seyn, als dass aus dem Königreich Schweden, der alte Buch- 
binder Keiser 1 in Stockholm, deme eine Buchdruckerey samt 
denen Königlichen Privilegiis zugefallen, sich persönlich von 



1 Härmed förstås Keyser II. 



169 



STOCKHOLM: KEY8ER II. 1600. 



dort ans bey der damaligen Buchdrucker-Innung zu Hamburg 
angegeben, ura die Buchdruckerey nach uhraltem Recht und 
Gewohnheit zu erlernen, die ihme auch gewillfahret, und nach 
redlichem Kunst-Gebrauch, bei der Gesellschaffts-Versammlung 
nicht nur aufgedinget, sondern auch auf dessen bewegliches Bitten, 
einen Factor dortselbst zu halten erlaubet; Wie ihme dann von 
Hamburg aus, der Friedemann Hettstädt, so zur selbigen Zeit 
bey vielen löblichen Buchdrucker-Societäten in gutem Ansehen, 
wegen seiner honetten Aufftihrung, gestanden, zum Factor mit- 
gegeben, auch besagter Keiser von ihme, dem Herkommen gemäss, 
angefiiliret, zugleich aber auch die Factorey rechtschaffen ver- 
walten worden ; Nach verflossenen Lehr-Jahren hat ihn der Factor 
Hettstädt wieder nacher Hamburg gebracht, allwo er denn, recht- 
schaffener Redlichkeit nach, freygesprochen, und nach wenig 
Tagen sich wieder, als ein Cornut angegeben, und derauf das 
Postulat ihme verschenket; der gewesene Factor Hettstädt hat 
sich nachgehends in Ober-Sachsen begeben, und nach weniger 
Zeit sein Gltick, durch Gottes Gnaden in der Stifft-Stadt Zeitz 
gefunden, da er dann mit der Buchdruckerey unterschiedliche 
Jahre sich beliebt gemacht, aber durch seine Unpässlichkeit der 
Sterblichkeit unterworfen worden. Und damit auch das Gerttcht 
in Teutschland niclit entstehen möchte, als ob in Schweden in 
der Keiserichen Druckerey kein aufrichtiger Gebrauch gehalten 
wtirde, so hat der junge Keiser, 1 obgleich er das Buchbinder- 
Handwerk albereit gelernet geliabt, und aber die Druckerey, nach 
des Vaters Tode, auf ihn beerbet werden möchte, sich dahin ent- 
schlossen, nicht in der Keiserischen, zu Stockholm, eingerichteten 
Druckerey zu lernen, sondern sich allés Verdachts zu entschtitten, 
in Deutschland, absonderlich in der beruhmten Stadt Leipzig, bey 
der alda löbl. sich befindlichen Buchdruckerey-Societät, und zwar 
in der dortigen Fleischerischen Buchdruckerey, nachdem von alten 
Zeiten auf uns gepflanzten Kunst-Gebrauch, aufdingen, und nach- 
gehends auch freysprechen, wie nicht weniger das redliche Postulat 
halten lassen. Woraus denn abzumerken, dass man selbiger Zeit 
noch immer auf die, nach alter Observantz hergeleitete Uebung, 
redliche wenige, nicht aber viele Jungen-Lernung sich beflissen 
gehabt. 

Häraf blir äfven klart att här nämnde Friedemann Hettstädt 
blott var faktor hos Keyser, men alldeles icke egen boktryckare 



1 Här menas Keyser III. 



170 



STOCKHOLM: KEYSEH 11. 



i Stockholm, ehuru han utsatt sitt namn på en likpredikan af 
N. Rudbeckius widh Anders Jönssons jordeferdh 1671, äfvensom 
på ett Manuale Sveticum af samma år, utan att nämna bok- 
tryckeriets rätte ägare. 

Oaktadt Wankijf var den verklige kongl- boktryckaren erhöll 
äfven Keyser sådan befattning (eller titel?) genom följande 

Vocation för Hindrich Keyser att wara Boktryckiare. 

[Den 29 Nov. 1678 enligt Kammarkollegiets registratnr.] 
Wår ynnest och benägenhet med Gudh Alzmechtig Tro 
Tienare och Vndersåte Hindrich Keyser. Såsom wij i nåder 
hafwa gått funnit, att låta några angelägne böcker och skriffter 
komma på trycket; Och hos Oss fördenskul Eder person i nådig 
Consideration kommen är; dy hafwa wij Eder til wår Bok- 
tryckiare her med vocera wellet, med nådig befallning, det I 
samma arbete Eder antagen, och med den troo och flijt som 
wederbör, förrätten. Hwilket I stellen Eder till hörsam effter- 
fölgd, och wij befalle Eder Gudi. AfF hufudquarteret Linngby. 
Oarolus. 

B: G: Tigerhielm. 
Henrik Keyser d. y. var en flitig förläggare i synnerhet af 
gudliga böcker, bland hvilka manualerna (psalmböckerna) intaga 
en stor plats ; de äro allt för många 
och i typografiskt hänseende af för 
litet värde att här uppräknas. Han 
nyttjade ibland vidstående märke 
(fig. 46). — Ett från hans verkstad 
utgånget stilprof bör särskildt mär- 
kas. Det består af 34 blad i aflång 
qvart, tryckta på ena sidan, och har Fi &- *>■ *T* A '|£* r "'• "**■ 
titeln »Några få Proof (ett träsnitt 

i bred ram) Hoos Henrick Keiser Kongl. Maytz: och Upsal. Acad. 
Booktryckiare Stockholm 1691.» Andra bladet har följande rätt 
kuriösa företal 

Till dhen Rättwijse Läsaren. 
Här tills, hafwer man icke hafft i sinne, dhenne Crantzen 
att låta uthängia, hälst som alla dhe, hwilka migh uprichteligen 
söckt, blifwit effter åstundan förnöghde, men emedan Konstens 
och serdeles mina missgynnare, förnimmes hafwa uthspridt, som 
skulle här i Rijket, inthet finnas ett fullkomligit tryckerij, och 
under sädät skien, Arbeta dher på, att medh Kongl. omkostnat 
ett tryckerij utriikes från här jn måste förskaffas, ty är man 




STOCKHOLM: KEY8ER II. 1600. 



twungen worden, i hastiglieet någre proff aff mit tryckerij att 
sammansättia, hwilka wittna att den som uthnämbdh ähr, inthet 
här til wuxen, uthan här igenom ofehlachteligen och wärkeligen 
emotsätties, dhet man aldeles inthet ähr förlägen, uthan med 
Pressar, stylar och Konstens tilhörigheeter, så wäl försedd ähr 
som någon aff dhen Professionen kan wara i Romerska Rijket, 
Jagh hafwer och Förnämt Folck wijst. Det lioos migh de Rareste 
stylar kunna Giutas, så att om någon åstundar Stylar till ett 
Tryckerij haar den tillfälle sigh hoos migh att anmäla, önske- 
ligit woro man, att dhen som sådant inthet är anständigt, eller 
om slijka saker förståndh hafwer, eller sigh der till slagit, wille 
sin hierna förskona, och låta honom som sin heela Egendom, tijdh 
och flijt der widh anwändt har, ock är undersåtare i Rijket, blifwa 
i Roo, så skulle Hans May: inthet igenom så åthskillige och 
onödige tryckerijs omkostningar, tijdh effter tijdh beswäras. Hwar 
under dhe som sådant drifwa, inthet försumma att öckia dheras 
Private Intresse, icke häller så månge Materier och Placater 
igenom Speel sedhan föryttras, 1 hwilket alt tijden till dheras egé 
och erfwingars Gravation och effterräckningh lähra frädraga. Dhe 
iagh och här medh wälmét råder, wäl hoos sigh att öfwerläggia, 
hvad answar dhe på sig ladda, igenom slika onödiga förslag och 
willewallo aff Noviteter. Lefwer för det öfriga i dhet under- 
dånige och säkra hoppet, att när saken kommer på högre ort, 
fullkombligen att angifwas, så lähra Jntrigverne blifwa uppen- 
barade, och här på ett wederbörligit boot föllja, och honom som 
will och känn medh egit förlag och Efwentyr tiäna Hans Kongl. 
May: och sitter medh ett Capital Tryckerij, med Nijo stycken 
gångande pressar och alt tilbehör, inthet må all lust betagas, 
här effter som här till, uthom Hans Maytz: Gravation, medh 
större säkerheet och under bättre Conditioner, ähn någor annor, 
j dess Konst att framhärda. Skolandes iag migh sluteligen dher 
om winläggia att wederbörande, som willia wijsa dhes uprichtige 
zelé och befodra dhet almänna bästa, skall hoos mig fördel- 
achteligen hafwa tjenst och dhes goda nöije. 

Vi känna icke något närmare om de i fråga varande intrigerna ; 
det åsyftade nya boktryckeriet lär väl hafva varit Burchardis. 

Stilprofvet består af följande: Utsirade frakturversaler (2 
blad), Dyrdanck 2 Fractur, Tertia Fractur, Tertia Schwabacher, 

1 Härmed lär väl förstås lotterier på böcker (hvilka i obundet skick kal- 
lades materier). 

2 D. v. s. Theuerdank. Nu kallad canzleistil, se sid. 45. 



172 



1600. ' STOCKHOLM: KKYSKU II, HANTSCU. 



Grof Mittel Fractur, Mittel Schwabacher, Median Fractur, Cicero 
Fractur, Ueilender Fractur, Grof Corpus Fractur, Jungfru Fractur, 
Num Peräl 1 Swabak, Musiknoter (utan rubrik), Tertia Hebrrea, 
Cicero Hebrrea, Mittel Grajcum, stora Latinska versaler (utan 
rubrik), Assendonica Antiqva, Assendonica Cursiff, Tertia Antiqua, 
Tertia Cursiff, Mittel Antiqua, Mittel Cursiff, Mediaen Romyn, 
Cicero Cursiff, Desendian Antiqua, Decendian Curciff, Corpus 
Antiqua, Corpus Cursif. Hvar stilsort upptager ett blad. Sista 
bladet utgöres af ett träsnitt föreställande det inre af ett tryckeri 
med en stor skrufpress; öfverskriften lyder: Sådane nije stycken 
pressar äre nu för tiden i gång och arbete, uthi mitt Tryckerij. 

Detta stilprof med sitt företal upptogs ganska illa på högre 
ort och genom ett kongl. bref den 23 april 1692 blef Kansli- 
kollegiet ålagdt, att i allvarsam måtto förehålla Keyser hans 
obetänksamhet dermed, så väl som angående »de alt för grofwe 
fel, som finnas både i hans Bibel, som och uti Psalmböckerne, 
dem han likwäl för så gode och richtige utgifwit, och för dyrt 
prijs försåldt hafwer, hafwandes i der hos att ansäja honörn, 
ofördröjeligen att indraga alla exemplar af ofwanberörde sitt 
obetäncksame förtal, och wid hårdt answar och straff intet exem- 
plar der af mera utkomma låta, utan de samma afskaffa, effter 
som de och här med skola wara aldeles förbudne.» 

Ännu 1694 fortfor missnöjet med Keyser, hvilkens tryckeri 
hade blifvit skildradt såsom varande i högsta förfall. En under- 
sökning af både hans och Burchardis verkstäder anbefaldes, 
sannolikt med afseende på de förestående stora bibel- och 
psalmboks-upplagorna. Berättelsen härom, daterad den 27 jan. 
1694, utföll i hög grad lofordande för båda, isynnerhet dock för 
Keysers tryckeri såsom betydligt större, eller egentligen be- 
stående af två skilda förråd, ett äldre och ett nytt, obegagnadt. 
Deraf inhemtas ock att icke alla hans nio pressar voro i gång, 
utan endast fyra, hvaremot de fem återstående voro nyligen 
införskrifna och ännu icke kommit i bruk. 

H. Keyser d. y. dog den 1 aug. 1699 och tryckeriet drefs af 
arfvingarne i salig H. K:s namn af faktorn Joh. Ernst Balduin. 

Georg Hantsch, en dansk som varit boktryckare i Sorö och 
af Carl Gustaf 1659 kallades till Skåne, flyttade 1665 till Stock- 
holm och blef der kongl. boktryckare. Han fick den 30 oktober 
1666 fullmagt att vara kongl. boktryckare så lydande: 

1 ! Nu nonpareil (halfcicero). 



173 



Stockholm: hantsch, wankijf. i 600. 



Wij Carl &c. Giöre witterligit, at aldenstund Wi nödigt be- 
finne, at wid handen hafwa ett godt och purt Boktryckerij, Wij 
ock til den ändan ifrån Skåne och hijt hafwe kallat Wår Tro- 
undersåte Ehrlig och Konstrijk Georg Hansck, hwarföre Wi, så 
i anseende til de gode prof, som Oss af samma konst bein. te 
Georg Hansch någre gånger giordt hafwer, som ock den nytta 
som det gemena bästa i så måtto deraf kan hafwa, honom nådigst 
welat antaga och förordna, som Wi ock härmed och i kraft af 
detta Wårt öpne Bref antage och förordne honom, Georg Hansch, 
at wara Wår Boktryckare Och skal han wara förplicktat, näst 
den trohet och huldskap, Oss och Cronan han skyldig är, årligen 
at trycka Kongl. Mandater, Riksdagsbeslut, Recesser och annat, 
hwad honom sub titulo Majestatis af Oss uppålagt blifwer, och 
andre hans Antecessorer presterat hafwa med egen bekostnad, 
hwaremot Wi honom Nådigst wele frikallat hafwa för alla Borger- 
lige utlagor och beswär, ehwad namn de hafwa kunna, så länge 
Oss behagar honom wid samma wärket bruka och behålla; och 
på det han deste flitigare och bättre må kunna praestera det 
arbete som Oss nådigst täckes honom pålägga, dy bestå Wi 
honom ärligen den lön och uppehälle som andre Wåre Bok- 
tryckare haft och åtniutit. Hwarefter Wårt Cammar-Collegium, 
jemte alle andre som wederbör, wete sig hörsaml. at efterrätta, 
icke giörandes honom häremot hinder, mehn eller förfång i någon 
måtto. Till yttermera wisso &c. Datum Stockholm d. 30. Octobris 

A.° 1666. (Efter en afskrift i Riksarkivet.) 

Samma dag erhöll han ock tre års privilegium på att i Stock- 
holm ensam trycka almanackor, samt tullfrihet på tryckpapper, 
emedan han »först och främbst förmedelst flyttningen ifrån Skåne 
nästförledne ähret, som sedermera här i staden, sine medell hafwer 
most tillsättia». Han hade dock ej mycket gagn af detta andra 
privilegium, ty andre boktryckare utgåfvo almanackor som förut, 
och han dog redan den 7 juli 16G8. Hans enka fortsatte en kort 
tid rörelsen i eget namn och gifte sig så med 

Nils Wankijf, en skåning, son af kyrkoherden Nils Olsson i 
Wankifwa pastorat, V. Göinge kontrakt. Han fick d. 26 maj 1669 
fullmagt som kongl. boktryckare. Denna är af följande lydelse: 

Wij Carl &c. Giöre witterligit &c. at efftersom wår Bock- 
tryckare Georg Hansch för een tijdh sedan är medh döden af- 
gängen, och altså Boktryckare Tiensten blifwen vacant och ledigt, 
Altså hafwe wij aif gunst och nåde, såsom och i anseende aff 
dhen goda förfahrenheet som wår tro Vndersåte Erligh och 



174 



1G00. STOCKHOLM: WANK1JF, KBEBDT, B1LL1NQ8LEY. 



Konstrijk Niclas Wankijff sigh dheruthinnan förwerfwat hafwer 
såsom och serdeles derföre at han är sinnat at inlåta sigh uthi 
ächtenskap medh framledne Georg Hansckes effterlåtne Enckia, 
(hafwer nådigst) welat antaga och forordna, såsom wij och i 
detta wårt öpne breffs krafft antage och förordne be.te Niclas 
Wankijff at wara wår bocktryckare. Och skall han wara för- 
plichtat näst dhen troheet och huldskap Oss och Cronan han 
förbunden är åhrligen at tryckia Kgl. mandater, Rijkzdagsbesluth 
och annat hwadh honom sub titulo Majestatis af Oss uppålagt 
blifwer medh eegen bekostnat; hwaremot Wij wille honom nådigst 
frijkallat hafwa för all borgerligh uthlagor och beswer ehwadh 
nampn dhe hafwa kunna så länge han wed samma werk betiener; 
Och på dhet han desto flijtigare joch bettre må kunna prasstera 
dhet ämbete, som Oss nådigst täckes honom päläggia; Dy bestå 
wij honom dhen Löhn och Vnderhåldh som samma Embete på 
Staten upfört är, eller häreffter upföras kan. Jämwähl och dhet 
wilkohr medh huus som hans Antecessor och sedan hans effter- 
låtne Enckia för honom hafft och niutit hafwer. 

(Efter Riksregistratnrot.) 

Wankijf har under sin 20-åriga verksamhet tryckt många 
större och mindre arbeten, men intet af framstående typografisk 
beskaffenhet. Han dog i slutet af 1689 och tryckeriet fortgick 
under firman Salig Wankijfs Enka ända till 1705. Med årtalet 
1690 utgafs ett stilprof, Exempla Literarum B. Nicolai Wankivii, 
i långt folioformat, hopsatt af 2 ark och omfattande 27 stilsorter: 
15 antiqva, 10 fraktur, 1 hebreisk och 1 grekisk. — Tryckeriet 
förestods af faktorerne M. Syngman, O. Eiraus, M. Laurelius och 
från 1698 af J. H. Werner, som slutligen blef dess egare och 
ändrade firman. 

Johan Georg Eberdt, som öfvertog Meurers tryckeri, dref 
yrket från 1672 till slutet af 1690 eller början af 1691, då han 
dog. Ar 1690 utgaf han sitt stilprof på 1 blad i patentfolio, 
framvisande 29 stilar: 15 antiqva, 12 fraktur, 1 grekisk, 1 musik- 
noter. Tryckeriet lär genom arf hafva öfvergått till 

Johan Billingsley. Denne flyttade en del af förrådet, de 
latinska stilarne, till Strengnäs, men fortsatte dock rörelsen i 
Stockholm; dog före juli 1695, då enkan Elisabeth Gadde fort- 
satte och sedan faktorn Johan Ernst Balduin skötte tryckeriet. 
Ännu 1699 och 1700 utsattes firman Saul. Johan Georg Eberdtz 
tryckeri med Michael Laurelius som faktor. Det såldes år 1700 
till den sistnämnde. 



176 



STOCKHOLM: WALL, KÄMPE, BURCHARD1. 1600. 



Lars Hansson Wall lär omkring 1688 hafva fått ett stilförråd 
sammanskjutet från Keysers, Wankijfs och Eberdts tryckerier, 
på h vilka alla han arbetat som faktor. Han dog förmodligen 
1092, ty firman Walls Änckia finnes pä en almanacka (Krooks) 
för 1693. Rörelsen öfvertogs så af O. Enscus. 

David Kämpe, en vandrande boktryckare, hitkom från Lund 
1689 och bedref yrket här i liten skala från detta år till och med 
1693. Hans största arbete synes vara Poraths Palcestra Svecana 
1693 med kopparstick af E. Reitz. 

Georg Gottlieb Burcuardi var bokhandlare och förläggare, 
samt uppsatte ett tryckeri i akt och mening att den väntade 
nya bibelredaktionens tryckning skulle blifva honom anförtrodd. 
Denna förhoppning uttalas oförtäckt uti två till konung Karl XI 
stälda skrifter, tryckta såsom stilprof i patén tfolio, hvaraf prakt- 
exemplar på gult och hvitt siden finnas i behåll. Den ena är pä 
latin, daterad ipsis idibus Septembris MDCXCIII och består af 
10 olika i aftagande storlek satta antiqvastilar, med anmärkning 
att två felande ännu voro på vägen. Det andra bladet är på 
svenska, odateradt, och har 11 lika ordnade frakturstilar; uti 
denna redaktion heter det: »wedh Tillfälle aff dhetta mitt Nija 
Tryckerijet, hwilket uppå Eders Kongl. Mayttz. Allernådigste 
Ordre, jag medh så wäl diupaste Hörsamheet, som all möyeligast 
Flijt, igenom Gudz Nåde så wijda inrättat, att uppå Eders Kongl. 
Mayttz. Allernådigste Gottfinnande, dhen, uthaff dhe Höglärde, 
och om Kyrckia wälsmeriterade Herrar, Biskoppen och Theologis, 
reviderade s och från alla förra Feel purgerade Swenska Bibeln 
numehra till Trycket befodras * och Tryckerijet sedermehra till 
hwarjehanda förefallande Bruuk bijbehållas kan: Har och jag 
min aldraunderdånigste Skyldigheet wara erachtet, Eders Kongl. 
Maytt. dhesse mine ProfwesskrifFter såsom den första Fruchten 
aff mitt Nija Tryckerijet med allerunderdånigst Lydno och Plicht 
medh dhetta ödmiukeligast att öfwergifwa». Oaktadt allt detta 
blef dock bibelns tryckande lemnadt åt Keyser; hvaremot Bur- 
chardi fick uppdraget att trycka den nya psalmboken. 

Hans tryckeri anlades således 1693 och bestod uteslutande 
af nya och vackra stilar, hvarför han äfven kunde åstadkomma 
särdeles goda typografiska arbeten. Bland dessa märkas isynner- 
het psalmböckerna af 1693 och 1695 i mer än tolf upplagor, tryckta 
åren 1694 — 1698; Arnds postilla 1700 i stor qvart; bibeln påbörjad 
1706 (men ej utgifven förr än 1715 hos Matthiae), m. fl. För- 
tjensten häraf tillkommer väl rätteligen faktorn Johan Jacob 



176 



KTuCKliOI.il : KNJtUB, GOLDBNAU. UFBALA. 



Genath, 1 hvilkens namn också förekommer på titlarna de första 
aren. Ibland nyttjades det märke som fig. 47 visar. Tryckeriet 
såldes 1708 till J. H. Werner och J. G. Matthiie. 

Olof En/KUS öfvcrtog Walls boktryckeri år llK*4 ock dref det 
till sin död 1710. Han erhöll 1700 titel af Antiqvitets-arkivets 
boktryckare, i enlighet med de af Karl XI år 1074 och 1084 åt 
Antiqvitets- kollegium gifna privilegier, hvilka icke förr hade blif- 
vit begagnade. Privilegiet af den 5 juli 1084 för Antiqvitets- 
arkivets boktryckare befriar honom och hans folk frän all kronans 
skatt och borgerlig tunga. 

Bokbindaren Nathanakl Goldenau hade »effter sin anedne 
svåger, en booktryckiare Gesel, som war sinnad sig här nedsättia», 
ärft ett boktryckeri, hvilket ban, utan att hafva lärt yrket, dref 
sedan 1005. Häröfver klagade de »lärdai boktryckanie och en 
långvarig tvist uppstod, som ändades först genom ett den 21 maj 
1702 utfärdadt privilegium för G. att bruka och idka sitt bok- 
tryckeri. Hans faktor var Johan Christopher 
Tieden, som 1005 utsatte sitt namn ensamt. 
Goldenau beskylles att fal ske ligen hafva tryckt f^f/ Q J&vp ) 
psalmböcker med Eberdts namn och har i öfrigt *' 
ingenting märkligt åstadkommit. Hans dödsår 
antages vara 1705. 

Upsala förblef efter Richolffs andra uppe- K* 4n \ ta J^£ r * U 
håll 1540, 1541 derstädes en lång tid utan bok- 
tryckeri. De gamla uppgifterna att Johan 111 år 1572 anvisat 
tionden af Lohärad åt boktryckaren i Upsala, samt att Anund 
Olofsson hade tryckeri der sedan 1004 äro fullkomligt ogrundade. 
Den förra uppgiften beror blott på orätt läsning i urkunderna; 
den senare åter har åtminstone så till vida någon anledning, att 
saken varit i fråga satt, såsom vi rinna af följande ansökan. 

Stoormächtighe, höghborne Furste, A. N. Herre, är iagh i 
alsomstörste vnderdånigheet begärandes att E. F. N. werdighas 
förhielpa migh til eet wist beskeedk om 1'rentet, att hwar th?, 
skal wara i Vpsala så är ther icke ännu hwset reedhe, som till 
ärnat är, och all reedhskap, som iagh köpt hafuer är ännu 
obrwkat, och icke tilsatt, och kan icke heller tilsättias, för än 
man kan fåå ett tienlighit och wist hwsrum ther til. Bedlier 
iagh och på thz ödhmiwkeligheste, att tliz som Andreas Gutter- 
witz hafwer på thet förra prentat som Crononne tilkommer, måtte 





S». Buktr.-hM. 



UPöALA: K. MATTSSON. 1600. 



genom edher F. N. befalning, migh warda inwenteret tilhanda 
att iagh kan wetta hwadh redhskap, raatricer och bookstäfwer 
som iagh kan lita pä . . Och ther E. F. N. wille nådhigst vnna 
migh ett nödtorftigt vppehälle att iagh med alfwar mätte fulfolia 
genom Gudhz nådigha tilhielp, thet nw företaghet, är och här om 
till E. F. N. niijii ödhmiwke och vnderdänighe böön och begären. 

Gudh Alzmächtigh stadhfäste E. F. N. dz Regemente, samt 
E. F. N. höghborne Furstinna, och begges E. N. älskelighe och 
höghborne lijfzarfuingar, medh helso och all långligh welmågho 
genom Christum Jesum Amen. 

E. F. N. trooplichtighe och vnderdänighe vndersäte 

(Efter originalet i Riksarkivet.) Anund Olofzon Booktryckiare. 

Lika litet som supplikanten blef boktryckare i Upsala, erhöll 
han kronans tryck, ty nedan intagna k. bref af den 21) maj 1(513 
visar att Gutterwitz bibehöll det till sin död. Den odaterade 
handlingen är förmodligen af år 1003 eller 1604. 

Först år 1613 blef tryckeriet der anlagdt, då Gustaf II Adolf 
gaf tillstånd dertill genom följande, den 31 mars utfärdade bref. 

Effter wij nädigesth haffue effterläthitt, att the widh Vpsala 
Academia må hafwa ett serdeles tryck, och professores vnder- 
dåneligen hafFwe begärett att wij nädigesth wille effterlathe att 
de aff den Spannemåll, som till Biblie trycket förordnatt är, ma 
betala den deell af Typis som Andrea! Guterwitz effterlefwerska 
tilkommer, Sä haffwe wij sädane theres vnderdånige begäran 
nädigesth anseedt och derföre här medh effterlathe, att the för^ c 
Typos aff bemältte Spannamäll betala må, Befale fördenskuld 
den som honom i antwartning haffwer, at han them, så mykiit 
som der opä löpa kan, tilsteller, Der hwar weete sig effterrätte. 

(E fter Riksregis traturet. ) 

Konungen sträckte sin omsorg för denna sak än vidare, dä 
han skänkte akademien det gamla, kronan tillhörande trycket, 
hvilket Gutterwitz haft om hand, samt försedde Upsala-tryckaren 
Eskil Mattsson med goda privilegier och en årlig lön af 50 tunnor 
spanmäl, hvilket allt vi finna af nedanstående kongl. bref. 

Fulmacht för en be: dh Eskil Mattsson att holle trycket 
widh Macht vthi Vpsale och prennta och tryckie sädhant 
som Vngdhomen kan hafue nytto och gangh vtaff och 
af Capitelet tilladt och effterlåtidh wardher, Datum 
Stocholm dhen 29 Maij Åhr &c 1613. 
Wij Gustaf Adolph &c Göre wetterligitt, Att effter wij af 
synnerligh benegenheet som wij haffue till alle Bokelige Konster 



178 



1600. UPBALA*. E. MATT880N. 



och Vngdhoms Christelige Vptuchtan, Såsom och the Personer 
som där medh rettelige vmgääs, Haffue nådigest vndt och effter- 
lätidt till Vpsala Academia icke allenest wärtt och Cronones 
Prent som framlidhne Andreas Gutterwitz hafuer tilförendhe 
bruket, vthen och lätidh för rede Penninger löösse denn andhre 
delen af för: to Gutterwitz Erfuinger, som dhem medh arfzrett 
war tillfallen, att han sampt medh dhenn större må nu strax 
föres till Vpsale, Dherföre på dett att dhenne brefuiisere Eskill 
Mattsson som nu Prenteren ähr, så och dhenn framdeles wardhe 
skall må kunne dett wäll föreståå, Såsom och på thz att dhen 
store Oordningh må här effter affskaffes som här till i så motto 
warit hafuer, att så wäll Skoleböcker som andhre älire mäste- 
deles vtrijkes så tryckte, att ther fögo ähr ähre medh, Hafue wij 
nådigest effterlåtidt som wij och nu medh dette wårt Konnunng: 
breff Nådigest vnne och effterlåthe förskrefne Academies Prentere 
sa wäll the som framdheles blifue som för: te Brefwisere denne 
Priuilegia och frijheet att Ingen huarken Prentere eller Bokförare 
anthen Inrijkes eller Vtrijkes skall här effter makt nogen Skole-» 
bok eller annett som vthi Vpsale serdeles til Academiens och 
Skolenes Vngdhom här i Rijkeet trykte blifwe, antingen effter 
tryckie eller tryckie läthe Och dhem här Inrijkes förythre vthen 
Vpsale Academins Prentere allene, Then inrijkes Präntere, som 
här emott gör, skall ware förfallen vndher — dalers bott till 
Vbsala Academia: Sammaledhes och den som sådant arbete 
annorstädes anthen Inrijkes eller vtrijkes tryckia lather ehoo 
han ähr Skall och arbetet wara alt förfallen Vpsale Präntare 
eller honom som bekostnedhen vthe ståer tillhondhe, ehuru mänge 
Exemplaria dhå kunne Präntadhe warde. Doch wele wij här 
medh icke hafue dhem sin frijheet förtagit som någre sådhane 
Böcker Sweriges Almenne Vngdhom till Nytto förbettre eller 
af Nye giöre, Doch skall alt sädhant först af Vpsale Consistorio 
gilledt wardhe. 

Wij hafue och i lijka motto vthi dette wårt Konnung: breffz 
krafft tagitt för: to Vpsale Prentere hans wårdnet hus och hus falk 
vthi wårt konnung: hägn och förswar till lagh och rätte för alt 
öfuerwåldh. Icke skall heller någon hafue mackt honom nägott 
Arbete opå trengje medh mindhre han honom för huart ark 
skäligen betaler. Förbiudhe för then jskuldh alle som förwåre 
skuldh wele och skole göre och låthe ehuadh Nampn the helst 
hafue kunne, att tillfoghe honom heller hans wårdnet nägott emot 
Lagh och rätte widh hembdh som Sweriges Lagh förmäler. 



179 



UPSALA: E. MATTSSON. 1600. 



Deslikest hafiie wij och Nadigest vndt och effterlatidt Vpsale 
Präntare all dhen frijheet som wij alle andre Academies Personer 
nådigest vndt haffue, att han skall frij och förskonat vvare för 
alle vtlagor, sä wäl Stadhsens tunga, wårdh och Gästningh som 
alt annedt, Dock skall han icke hafue ypen Gathubodh och sinne 
Exemplaria således vtmångla, vthen låthe Bokförere nuthe sitt 
wilkor. Där wåre Befalningzmän, Borgmestere och ilädh hafue 
sigh effter rette, Och effter denne Brefuijsere Eskill icke ähr sa 
förmögen att han för: te Pränt kan oppeholle, Hafue wij nådigest 
Oss till en behageligh tidh vndt honom till ährligit oppehelle 
femtije tunnor Spannemål huilken han vtaff Fougthen vthi Vller- 
åker anamme och opbäre skall. Där wår Bestelninghzman där- 
sammestädes ähr heller warde skall weet sigh effter rätte, Icke 
görendes honom här emott någott hindher eller förfångh i någon 
måtto. Aff Stocholm den 29 ut supra. 

(Efter Riksregistratnret och en gammal af skr i It.) 

I sammanhang dermed aflät Kammar-kollegium följande 
.skrifvelse : 

Till Christopher Wärensted at han lather Prentaren i 
Wpsala bekomma Ett af Accedemiernes huus. Aetum 
den 1 Junij 1613. 
Wår wäluillige wännlige helsan, sampt alth godt medh 
Guudh Alz: t! « h tilförennde etc: Eifter dett godhe wän Christopher 
wärenstädh K. M. te wår nådigesthe Konnungh och herre nådigest 
hafuer icke allenasth gifuit thill Vpsala Accademite denn deel 
af Andras Gutterwijsz Prent som Cronan till kom, vthen och lösth 
den andre deelen som Arfuinngerne thillkom, Och will hög: te 
H. K. M. fc att denn Prentaren som der blifua schall och dett 
förestår, skall bekomma Ett af Accedemiernes huus eller dom- 
kyrkiones. Derför mädan H. K. M. 1 hafuer nådigest tillåtit dett 
mhere welle wij på dett wännligeste hafue af eder begäret, att 
i thillseye Sysleinan, dett hann af domkyrkiones Jnkompst och 
renthe lathe tillpynte dett huus som Erkiebiskopen och Pro- 
fessores der thill förordne med alle wåningar, som der thill 
tarfuas och behöfues känn, bådhe medh täckningh, murningh, 
döörar, Glaas, Fönster, Bordh, Benker och annet Wij försee os 
att i dette beställenndes warde. Och befalle eder her medh 
och alltidh etc: Datum ut supra. 

Hans Nils Broor 

> 

Åkeson. Andersson. Andersson. 

(Efter Kammar-kollegiets regiatratur.) 



180 



1600. UPBALA: E. MATT880N, O. OLOFB80N, WALLIUB. 



Så alldeles hastigt blef dock detta icke verkstäldt, ty den 
18 mars 1G15 utgick ånyo en skrifvelse derom till hr Erich 
(domkyrkans syssloman) med följande ordalag: »Vthj lijke måtto 
hafuer H 8 K. M:* och befalt, att i desslijkest af domkyrkenes 
Innkompst låthe bygga Skårstener, Bencker, och hnad mere som 
i Prenterij ef nödenn ähr, och som Prenteren dett haffua will, I 
welc ftirdennskuldh H: 8 K: M: 135 nådige willie och befalningh så- 
ledes cifterkomma.» (Efter Kammar-kollegiets registratur. ) 

Sedan Eskil Mattsson blifvit sålunda installerad, 1 fortfor 
hans verksamhet ända till 1G50, egentligen omfattande blott det 
akademiska trycket, program, disputationer och orationer i stor 
mängd, allt ganska fult. I anledning deraf måtte man hafva 
känt behofvet af förbättring, hvarpå följande rader i en kongl. 

skrifvelse af den 10 april 1644 syftar. Deslikest äro Wij 

och nådigst tilfridz, at tilstå mehrbem: te wår Academia uthi 
Vpsala, at förskriffua och beställa een godh Boketryckiare medh 
tillhörigt perfect Tryckerij; Och wele Wij uthi lijka måtto vnna 
och giffwa, effter som Wij i krafft af detta wårt breff och privi- 
legio per expressum vnna och giffua den samma Booktryckiaren 
frijheet för toll och licent, så på sielffwa Tryckerijsakerna, som 
eliest på hans egna huushåldz eller huusgerådzsaker, them han 
hijt in i Rijket, och åt Vpsala transporterandes och flyttiandes 
warder. Dock här vnder icke förståendes andre wahror. 

Ännu förgingo dock flera år innan någon ändring skedde. 
Olof Rudbeck berättar till M. G. de la Gardie om Eskils afgång: 
lC>f>() blef Johan Pauli från Stockholm uthur Jansonij Tryckerij 

kallat och lofvades 50 Tr. spanmål åhrligen jEskill 

Matson den gamble tryckaren som afsteeg blef benådat till uppe- 
hälle 12 Tr spanmål åhrligen och nöt samma beneficium 

i 13 åhrs tijdh. (De la Gardieska arkivet, VTI 235.) 

Under någon kort tid år 1622 hade Olof Olofsson En^rus 
tryckeri i Upsala och utgaf derifrån åtminstone en bok, A. Tideri 
öfversättning af H. Sandtmans Jehovee sacrum mosaicum pro- 
gnosticon, hvari dedikationen är daterad den 3 sept. Mot slutet 
af året begaf han sig till Strengnäs och blef der biskopens bok- 
tryckare. 

Domprosten och theol. professorn Laur. O. Wallius hade 
ffcr utgif vande af sina skrifter ett eget tryckeri, h varifrån dock 
äfven andras småverk, såsom orationer och disputationer, utgingo. 

1 Eget nog bära några af lians småtryck (disputationer) ärtalet 1612: men de 
äro säkert aftrvck från 1G15. 



181 



UPSALA: PAULINUS, KIDSTEN1U8, RAVICS. 1600. 



Det synes hafva blifvit anlagdt 1631 och förestods detta och 
följande 3 år af Petrus Eriei Waldius (eller Peder Eriksson 
Wald), som flyttade till Vesterås 1635. Efter honom heter det 
som tryckort endast »Typis Wallianis», men föreståndaren lär 
enligt en gammal, af Alnander (Hist. Typ.) känd tradition ha 
varit den nedan nämnde Am. Grefwe. Med egarens död 1638 
upphörde tryckeriet och berättas hafva blifvit införlifvadt med 
det akademiska. 

Erkebiskopen Laur. Paulinus hade ock for dylikt ändamål 
sitt eget tryckeri, hvilket han förut användt i Strengnäs. I Up- 
sala synes det hafva blifvit nyttjadt blott ett par gånger under 
åren 1640, 1641 och förestods då af Amund Grefwe, eller som han 
här kallar sig Gref-ander, densamme som sedan skötte Schroderi 
verkstad i Stockholm. Tryckeriet återfördes till Strengnäs, för- 
modligen sistnämnda år. 

I sammanhang med dessa privat-tryckerier kunna lämpligen 
nämnas två andra af samma natur, hvilka dock synas aldrig hafva 
kommit i bruk. Med. prof. Petrus Kirstenius (f 1640) hade för- 
skaffat sig ett sådant, bestående af orientaliska typer, hvilket han 
skattade mycket högt. Enligt en af honom ingifven, odaterad 
inlaga till drottning Kristina var dess inköp till ett underpris 
af 3000 rdr satt i fråga; han medgaf att mottaga betalningen med 
1000 rdr kontant, 1000 rdr i jord och bönder för 1000 rdr (sic!!). 
Att detta förslag förföll synes dock af ett kongl. bref den 30 
april 16f>l, hvarigenom tryckeriet (eller rättare: stilarne) inlöstes 
från Kirstenii arfvingar för — 500 rdr (specier), en i alla fall 
rätt vacker summa. (Efter harull, i Riksarkivet.) 

Äfven prof. i orientaliska språk Ciir. Ravius sysslade med 
slika företag. Genom kongl. bref den 12 juli 1652 skänker Kri- 
stina åt honom »den Hebreiske Typographie, som han deelss 
med Wåhr och Chronones tillhielp och adsistence deelss och för 
sine egne penninger hafwer vthifrån och till berörde [Upsala] 
Academie inköpt och förskaffat; doch särdeles honom här jämpte 
påläggiandes, att han effter handen nyttige och fäderneslandet 
nödige böcker der af skall ntfärdiga och i Huset komma låta.> 
Yttermera skänker Kristina honom, genom bref den 31 dec. s. å., 
»dett Arabische Trycket som Wij för detta Oss af framledne 
doct. Petri Kirstenii Erffuinger tillhandlet haffue.» 

(Efter concept i Riksarkivet.) 

O. Rudbeck säger att Curio slutligen köpte Ravii tryckeri. 
(Se De la Gardieska arkivet, VIII: 36.) 



182 



1600. UPSALA: PAULI, JANSSON, CURIO. 



Till föreståndare för det akademiska tryckeriet antogs 1650 
holländaren Johannes Pauli, som var anstäld hos Jansson i Stock- 
holm. Förnyade privilegier gåfvos den 5 nov. 1651. Konsistorium 
tillät honom stegra priset på trycket och lät med 567 rdrs kost- 
nad omgjuta stilförrådet. Nya stilar inköptes äfven från Holland, 
men det oaktadt utmärker sig icke boktryckaren. Det var an- 
gående dessa stilar Joh. Pauli fick uppbära följande förebråelser 
år 1661: »Ni hafva fixerat Acad. som ingen ärlig karl med det 
tryck Ni infört hafva från Holland, ty det är bara bly uti, mest 
ock nu foraött, det gamla som bortfördes var mycket bättre.» 
(De la Gärd. arkivet, VII: 235, 243.) Någon kort tid, åtminstone 
1652, hade han en kompanjon, Petrus Johannis, då båda kallas 
Academhu Typographi; de öfriga åren namnes J. Pauli ensam, 
ända till och med 1660. I slutet af detta år eller början af 1661 
blef han afsatt från befattningen, och professorerna sammansköto 
af medlidande litet spanmål till hans underhåll. 

Under denna tid finna vi ock Jansson nämnd som boktryckare 
i Upsala, åtminstone 1653 på titeln till Schefferi bok De Militia 
navali veterum. Dermed lär hafva tillgått så, att stilförråd och 
press blifvit anordnade i Schefferi hus, och boken verkligen tryckt 
derstädes. 01. Rudbeck uppger i bref till M. (t. de la Gardie 
den 25 sept. 1685 (De la Gärd. arkivet, VIII: 36) att äfven 
Loccenius låtit Jansson hemma hos sig trycka en bok, Rerum 
Sr er. Historia, 1654; förhållandet kan nog vara sådant, oaktadt 
Stockholm dera är uppgifven tryckort. 

Här bör kanske anföras att en kongl. resolution för Upsala 
akademi af den 27 juni 1655 tillåter i § 4 att >Acad. n må åth 
sigh beställa och hafwa sin egen ordinarie bookhandlare effter 
som Kongl. May:tt till den ände unnar Acad. n att samma dess 

bookhandlare 1. må 2. hafwa sitt eget och wälbestält 

Tryckerij medh der till nödige Tryckare och gesäller». På grund 
häraf erhöll H. Curio den 10 febr. 1656 privilegium som bok- 
handlare, men boktryckeri dref han icke förr än 1661, hvarom 
nu följer. 

Till akademiens boktryckare antogs 1661 Henrik Curio, en 
tysk, som i 18 år varit anstäld hos Jansson samt förestått hans 
verkstad och bokhandel i Stockholm och Upsala. För honom 
utfärdades följande privilegium. 

Wij Carl &c. &c. Göre witterligit, såsom oss underdånigst 
är föredragit wordet, huru H. 8 M. fc wåhr Sahl. Herfader glor- 
wördigst i åminnelse, hafwer af nådig föresorg som H. s M. 1 altijd 



183 



upsala: curio. 1C00. 



dragit hafwer till att hielpa och befrämja Studier och bokliga 
konster uti wårt k. fädernesland, i förstone och strax effter dess 
Regerings anträdning, nådigst beneficerat Acad. n i Vpsala med 
särdeles privilegier för een Bokhandlare, såsom sielfwa brefwet 
der på utgifwet i Stockholm d. 27. Junii 1655 det nogsamt ut- 
wijsar, och huru wåra trogna undersåtare b.* wår Acad. 8 i Vpsala 
Rector och samptl. Professores, hafwa der till i underdånighet 
recommenderat ehrlig och förståndig Henric Curio, såsom den der 
till samma Embete skulle wara skickelig och capabel, hwilcken 
ock högstb. te H. K. M. 1 fördenskull der till strax med nödwändigt 
bref och fullmacht hafwer låtit föresee, och honom icke allenast 
dhe Acad. n tillförene på det Embetet gifne frijheter nådigst till- 
stådt, utan och der utöfwer på b. te Acad. 8 underdånigste ansökning, 
tillsagt att wilja honom benåda med andra tilldrägeliga wilckor, 
som honom måtte kunna lända till något Soulagement, emot de 
Speser som han sig till Acad." nytta och prydnat förobligerat 
hafwer att undergå: underdånigst supplicerandes, att wij hwad 
således af högstb.** wår Sahl. Herfader resolverat wore, och för 
dess högst beklagelige ofönnodelige frånfälle icke hafwer kunnat 
wid dess lijfstijd efFectuerat blifwa, nådigst wille honom nu wider- 
fara låta. Altså emedan han Curio skall wara förplichtat, att 
med egen bekostnad uppehålla itt fullkomligit och zierligit tryc- 
keri j vti Vpsala, med der till nödige Tryckare och gesäller, och 
alt det som der till hörer, och jempte det arbetet som der wid 
Acad." falla kan, på egen bekostnadt tryckia och vpläggia alle- 
handa nyttige och gode böcker på Latijn och andre språk, till- 
förene publicerade eller intet publicerade, doch utan förfång af 
dhem, som med något särdeles privilegio på en eller annan book 
antingen allaredo fbrsedde äro, eller här effter försees kunna. Item 
skall han inskaffa ifrån uthrijkes orter allehanda slags böcker, 
och hw r ad till en wälbestält boklåda hörer, och sådant alt effter 
ordinarie och vanlige Hollendske Taxan föryttra och försälja. 
Dy hafwe Wij, till att så myckit mehr detta wärcket facilitera 
och hielpa, att han utan sin skada må kunna procstera, hwad i 
så måtto af honom fordras, honom öfwer dhe besagde Acad. n förr 
förlänte privilegier, nådigst undt och effterlåtit, effter som Wij 
honom och här med och i detta wårt öpne brefs krafft desse 
effterföljande conditioner nådigst förunne, såsom först; att ingen 
annar eller främmande Bokhandlare må antingen i Stockholm 
eller Upsala sig utan wår special consens och tillstånd nidsättja 
och handla, föruthan på the tijder som frije och allmänne marck- 



184 



1600. upsala: curio. 



nåder äre. Sedan, att han allena må förwaldta Booktryckerijet 
i Upsala, och ingen annan Boktryckiare sig dher uppehålla, eller 
med någon wärckstad nidsättja. Item, att honom och tillätes 
utan förwägrande och tullfritt införa hwad appertinentier till 
Tryckerijet höra, såsom och dhe böcker, som antingen rare eller 
elliest af gode Editioner äro, doch ey annorledes än af distrahe- 
rade Bibliothequer eller elliest med band äro till finnandes, samt 
der till Mathematiske Instrumenter, MappasGeographicas, Me- 
dailer och annat sådant som egentelig till en fullkomblig boklåda 
hörer: och ytterst, att han skall med sitt folck så wäl i Stock- 
holm som i Vpsala for all Stadzens ålago och beswär wara 
befrijat. Wij bjude och befalle fördenskull alle och hwar och en 
som wederbör och oss med lydno och hörsamhet tillbundne äre, 
att dhe mehrb. te wår Acad. B i Vpsala Bokhandlare Henrik Curio 
emot denne wår nådige bewillning och tillstadde wilckor icke 
något meen eller hinder tillfoga låta i en eller annan måtto nu 
eller framdeles. Till yttermera wisso är detta med wårt Kongl. 
Secret, och wår högtährade Elskelige k. Fru Moders, sampt dhe 
andre Wåre och Sweriges Rijkes förmyndares och Regerings 
underskrifft békräfftat. Datum Stockholm d. Aprilis A.° 1001. 

(Efter Arrhenii [Örnhjolma] afskrift i K. Bibi.) 

Mot slutet af Curios första tjensteår utfärdades för tryckeriet 
en ordningsstadga, h vilken vi här meddela. 

Ordningar Stelte för Academiens Tryckerij folck i Up- 
sala och andra som dher något hafwa att tryckia låtha. 

Alldenstundh H. 8 Kongl. May: tt hafwer på innewarande åhr, 
till landsens och Academiens här i Upsala gagn och welferdh 
nådigst behagat constituera och förordna welacktadt och för- 
ståndigh Henrick Curio till Bookhandlare i Upsala och Stockholm, 
sampt och till att ensam förwalta Booktryckerijt i Upsala, så 
och dhet uppehålla medh fullkomligit och zirligit Tryck, iempte 
nödige Tryckare och Geseller. Hwar uppå Högst Be. te H." Kongl. 
May: u honom Henrick Curio medh nödige och tilldrägelige wilkor 
och privilegier försedt hafwer. Så emädan han dhetta sitt embete 
till att retteligen föreståå och idka, haffwer Oss föredragit några 
gravamina och hinder, som icke ringa studsa och till meen ähre 
Tryckerijtz fortgångh; dherföre hafwe wij Rector och Inspecto- 
res Typographia?, till Academiens welstånd Oss låtit angelägit 
wara, några Ordningar författa låtha, som tryckerij folcket kan 
lända till styrelse och Tryckeri jt till befordran och fortgång; 
som föllier. 



185 



UPSALA: CURIO. 1600. 



1. Skall Henrick Curio af sitt underhafwande Tryckerij folck, 
Geseller och tienare uthi dhen respect, wördnat och heder hållas, 
som H. R Kongl. May: tt hafwer honom, förmedelst Kongl. fullmackt 
tillägnat och bebrefwat; Och redelige geseller och Tienere ähra 
sin rätta förman plicktige och skyldige. Giör någon af them här 
emot, och honom anten medh ordh eller gierningar missfyrmar 
och förtalar, ware fallin till böter efter laghen, och hafwi han 
Möns. Curio wåld, hwadh häller han will dhem af tiensten sättia 
eller behålla. 

2. Skall hwar och en uthi sin bestellning som han förordnat 
warder sig idkesam och flijtig förhålla, aldeles efter dhen in- 
struction och befallning som hwardera af sin förman undfått 
hafwer; altijdh så lagandes, att hwarken Sättiare eller Tryckare 
förhindrar dhen andra till att wenta efter formorna: uthan häller 
sigh beflijta, att dhen som låther arbeta något, han blifwer be- 
fordrat, och the sielfwe icke giöra hwar andra skada, eller hinder. 
Hwilken som igenom sin försummelse hindrar dhen andras dagz- 
arbete, bote 12 öre Sölfmynt för hwart dyngh. 

3. Dhen som sitt arbete försumeligen giör af Tresko och 
mootwilligheet, miste sina privilegier, och sätties en annor uthi 
hans stelle igen. 

4. Skall hwar och een giöra förswarligit arbete eller upretta 
målzäganden all taghen skadha. 

5. Skola formerna som aftryckte ähro, medh dhet snaresta 
afläggias uthi sina lådor, item Bookstäfwer, som taghas uhr 
formerna genom Correction, skola strax läggias i sina lådor, på 
thet Tryckerijt ey defect blifwer eller förskingratt. Hwilken 
annorlunda giör, bote 1 gången G öre sölfm: tt , och sedhan så 
ofta han dher medh beträdd warder, bote 12 öre Sölf: mtt for 
dynget. 

6. Skall ingen på Tryckerijt uti dryckenskap öfwerflöda, 
hwar af åtskillige incommoditeter förorsakas kunna, dhen som 
dhet giör, betale medh prubbom om natten, och giöre dock sitt 
arbete lijka fult om dagen. 

7. Skola dhe alla wara enige på Trycket, och hwar annan 
möte och förekomma medh inbördes wenligheet; ingen begynna 
någon träta eller dher till gifwa orsaak. Then thet giör skall 
wara fallin till ett wist penninge straff efter laghen. 

8. Ingen skall något arbete giöra om sundaghen eller andra 
höghtijdher, dher af mycket ondt causeras kan. Dhen som här 
medh blifwer beslaghen, bote efter laghen för helgedagz bruth. 



180 



1G00. upsala: curio. 



9. Hwar och en, som låther trycka någhot, skall i rattan 
tijdh corrigera och sedhan dhet samma af trycka låtha, dher medh- 
en annan som hafwer någhot arbete, och samma skrift brnka will, 
ey må förhindrat blifwa, eller skall han, för hwar dagh dhet 
tryck behöfvves till annat arbete och förhindrat wardher, bota 
12 öre sölf M: tl som orsaken ähr. 

10. Ingen skall hafwa meer än twenne Correctur och en 
revision dher till. 

11. Vthi dhet som tryckes eller sätties, må intet något 
corrigeras eller tilläggias, sedhan dhet är af Decano öfwersedt 
och censerat, will någon tilläggia något, skall dhet skiee medh 
Decani permission, och dher dhet förra npsatt ähr, skall Trycka- 
ren för dhet andra som tillägz, särdeles betalning hafwa, efter 
som hans erf wode kan wara. 

12. Dhen som will låtha trycka något på egen bekostnat, 

han må lefwerera Tryckaren så mycket honom behagar, i sänder 

af sitt arbete, dock så, att thet stiger fyllest till itt arck, att 

icke ens annars arbete i sättiande må förhindras, och betale så 

strax för hwart ark som dhet färdigt blifwer. Men dhen som 

pä Tryckarens bekostnat will låtha något förferdiga, måste honom 

först låta see hela werket rent skrifFwit, och ferdigt, att han må 

giöra förslagh huru stort thet blifwer i aftrycket: sedhan må 

author igentaga dhet som ey for stunden på trycket behöfwes, 

dock så, att intet drögzmåål faller uthi sielfwa werket, utan 

stånde skadan, hwadh som Tryckare och sättiare af hans wål- 

lande taga kunna. Rhetta alt skall hwar och een som dhet 

angåår, weta sigh att efterrätta. Actum Upsala den 18 Decemb. 

Anno 1061. 

Rector et Inspectores 

Typographne. 

(Efter den till M. G. De la Gardie skickade originalkopian ; i Kongl. Bibi.) 

Då Curio kom till Upsala medförde han intet eget stilförråd, 
och först 1604 köpte han Janssons Stockholms-tryckeri för 300 rdr, 
hvilka akademien försköt, enligt följande skrifvelse till kansleren. 

E:" HöghGrefl. Excell. förorsakas wij uthi ödmiukheet att 
föredraga, huruledes Academiaj Trycket som Anno 1649 och 1650 
mestadels nytt hijt in kiöpt blef från Hålland, är till en stoor 
deel förnött, och dher ibland mycket defect inkommit och seder- 
mera blefwet, att dhet innan kort lärer Academien på stoor 
kostnat bringa, så frampt dhet af Academiens medel skall botas, 
och icke i tijdh blifwer understödt. Sådant hafwer Henric Curio 



187 



UP8ALAI CDRIO. 1600. 



ny lig oss tillkenna gifwit, som här å orten förmedelst Kongl. 
•privilegium Trycket föreståår, och fördenskull till att komma 
dhetta tryck till hielp och fyllnat, hafwer han förtingat å egen 
kostnat för 300 Rdr hela Jansonij Tryck och werktygh som i 
Stockholm är, och hafwer dher stådt förwarat, sedan han Kongl. 
privilegium hade att hålla Booklåda och Tryck här i rijket. Men 
efter Henric Curio ännu befinner sine medel swage att strax med 
reda penningar trycket betala, ty hafwer han begiert af Acade- 
mien till läns be: 10 300 Rdr på någon tijdh, den han sedan på 
wisse terminer will betala, och i medlertijdh till underpant for- 
skrifwa be: te Tryck när dhet hijt kommer, så och sin Booklåda 
som han här hafwer, till dess Academien blifwer betalt. Hwar- 
före emädan samma Tryck befinnes wara af mycket högre wärde 
än dhet werderas före; item andre sökia det fördenskull undan 
Curio sigh tillhandla, ty hafwa wij tycht aldeles rådeligit wara 
att bij falla Curio uthi denne ansökningh, som han till Academiens 
bestå söker anwenda; och fördenskull uthi ödmiukheet dette ähren- 
det till E.™ HGrefl. Excell referera, att E. ra HGr. Excell dher till 

sin gunstige Consens och permission gifwa teckes. 

Upsala den 2f> Nov. 1GG4. 

Petrus Hoffwenius Acad. p. t. Rector 
et Senatus Academicus. 

(Efter orig. i Kongl. Bibi.) 

Curios svåger 01. Rudbeck d. ä. berömmer honom i hög grad, 
så väl i egenskap af boktryckare som förläggare; sä yttrar han 
t. ex. i en inlaga till K. M:t i nov. 1G92: Denna Curio förstodh 
och talte sin Latin, Italienska, Spanska, Fransyska, Engelska, 
Tyska, Hollendska och Swenska och kunde läsa Hebreiska och 
Gniikiskan, så att när han något lätt tryckia som war af desse 
Språken och Gasellerna satte gali kunde han det corrigera. Hwar- 
före han och af Sal. Prof. Scheffero i sitt Proémio af Charact. 
Theophrasti nutit det stora Elogium. Att han war Vir juvandis 
protnovendisque Stuäiosce juventulis commodis natus. Och af hela 
Consistorio uti Hans Excell:* 7 Sal. RichzDrottzens närwaro att 
Curio gjort stort förlag på nyttiga Böcker och åthshillige wärk 
som ingen för honom giort (och knapt någon här effter giöra lärer). 

(Efter orig. i Riksarkivet.) 

Huru nu än förhöll sig med hans lärdom och skicklighet, lär 
han väl hafva varit mindre ordentlig, och säkert är att hans 
tryck är långt ifrån prisvärdt. Sjelfve Rudbecks beskyddare, 



188 



M. (j. De la Gardie skrifver som kansler den 18 nov. 1072 till 
rektor och professorer om Curio: »Elljest hafwcr länge warit 
klagadt både af höge och läge huru elakt tryck han brukar i 
alt dhet han uplägger, oeh nu sa uthnött, att ingen kan snart 
läsat, hwarföre wille I gode Herrer på edert embetes wagnar 
liononi tillhålla, att han uthan uppskåf trycket läter renovera, 
dhet han sielf hafwer förnöta låtit, oeh sä inänge ähr tryekerij 
löhnen uppburit före.» 

I följd häraf höllo Inapectorea Typographiie, Petr. Rudbeckius 
och Cl. Arrheniua, visitation pä tryckeriet den 14 jan. oeh 12 april 
1 ij7 il, samt funno det i stor oordning, förnött och sammanblandadt 
ined Curios eget stilförråd, Nu utspann sig en vidlyftig tviat, 
hvari O. Rudbeck lifligt deltog, på allt aätt understödjande ain 
svåger. Felaktigheten var dock för stor på dennea sida, ty den 
23 jan. 1075 dömde konsistorium honom att 
aterlemna akademiens tryck »så färdigt som 
han dhet emottogh och rent omgutit till 
alle dhe af honom förnötte atyler», samt 
afsatte honom från tjensten o. s. v. Genom 
en annan dom af samma dag fäldes Curio, 
för orätta beskyllningar under rättegången 
till dryga böter och fängelse. Rudbeck, som 
försäkrat honom om skadestånd, stämmes af 
Curio oeh får sålunda anledning att vända 
sig till Svea hofrätt ined klagomål, för 
Curios räkning. Der lyckadea man uppe- Pi B . 48. 
hålla målet i tio är, tills -slutligen dom föll Mrtt ' 

den 18 juli 1(585, stadfästande endast Curios afsättning. (En hop 
hithörande enskildheter rörande Curio oeh tryckeriet kunna läsas 
i De la Gardieska arkivet, VII: 234—248, X: 137, samt bland 
Arrhenii [Örnhjelms] papper på Kongl. Biblioteket.) 

Men Rudbeck var icke den som förlorade modet och gaf ain 
sak förlorad; han bealöt nu att sjelf blifva boktryckare samt hos 
sig anställa sin från akademiens tjenst skilde aväger. För detta 
ändamål intresserade han sin gamle gynnare M. G. de la Gardie, 
till Ii vilken han flitigt skref härom; några utdrag ur hans bref 
(enligt De la Gardieaka arkivet, VIII: 34— 3G) kunna, aäsom upp- 
lysande situationen, lämpligen här få plats. Sålunda heter det 
lb"B5 den 3 augusti: Hans Excellens hade lofvat hjelp i tryckeri- 
saken. Rudbeck tog derföre Curio till sig, den de andre så hatat 
och förföljt, och skulle nu täfla med akademiens boktryckeri och 







upsala: CURIO, KUDBECK. 1600. 



Collegii Antiquitatis med alla sina tryckerier i Stockholm. Rud- 
beck bad att fä vara Bibliothekarie hos Hans Excellens, pä det 
äfven det Hans Excellens nu gaf till en Bibliothekaries lön måtte 
användas till böckers uppläggande och att lata gjuta ett musika- 
liskt tryck och omgjuta Curios utnöttaste stylar. Så vill Rudbeek 
sedan låta trycka de Musikaliske Svenske saker, sedan Lands- 

culturen, Horticulturen, förutan Atl. och Botanica. — 

Den 12 sept.: Curio ernade utresa för att omgjuta Text, Augustin 
etc. Den 20 sept.: Hofcanzelern Lindschöld hade nu under- 
rättat att Curio får hjelp. Så är i Abo Petr. Wallius Akademiens 
och Joh. Winter Gezelii boktryckare, hvilken har rätt att trycka 
hvad den andra ej hinner ät Studenterna. I Lunden är Algot 
Scroder Bispens och Witus Habereger stadens Boktryckare. 
Akademien har ingen. Om vintern, då alla Studenterna äro tiU- 
städes, hinner ej en boktryckare svara för Upsala, utan de trycka 

i Stockholm, Strengnäs och Vesterås. På det Ers Excellens 

må se att 01. Rudbeek hafver intet låtit mycket oförsökt i verl- 
den, sä häller han uppå ocksä, att vilja bli skriftgjutare. Profvet 

skall snart visas. Krukorna bränner han till en del i dag. 

Den 25 sept.: Nu börjar Curio på en gäng trycka Atlantican och 

Verelii Lexicon, likaså O. Rudbecks disputation. Väl, att 

Hans Excellens köper klädet af Curio, jag skall sälja mina musi- 
kaliska instrument för att skaffa honom pengar. Schytz gör aUt 
här för att fördrifva Curio och ropar öfver att jag skall få ha 
en tryckare. Det hade dock Wallius och Chesnecopherus, hvars 
tryck Akademien sedan köpte, och Ravius, hvars tryckeri köptes 
af Curio, och Loccenius och Sceffer läto Curio i sina hus trycka 
Hist. R. Sv. och Hist. Navalem när Joh. Pauli var Akademiens 
boktryckare. 

Rudbeek vann ock sitt mal då slutligen för honom utfärdades 
följande kongl. bref af den 6 oktober 1685. 

Wij Carl &c. giörom vitterligit att efftersom Wår troo 
Vndersåte och Professor Medicinä vid Wår Academia uti Ubsala 
Olaus Rudbeek ärnar nu att låta tryckia åthskillige deels sine, 
deels och framledne Professorens Werelij nyttige arbeten, be- 
träffande Sweriges Rijkes antiquiteter, J synnerheet det som än 
aff lians Atlantica återstår, hvilken effter mång lärde mäns be- 
römmelige omdömen medh mycket gode och fäste skiähl fulltyger 
och wijser Swea Rijkes antiquitet, och dess förutan gifwer lins 
i månge här tills förborgade wettenskaper till Fäderneslandetz 
heeder och förmån, begjärandes Underdånigst att honom till den 



190 



1600. UP SALA: CUB10, HUD BECK. 



ända nu elfterlates obehindrat att hålla uti sitt huus ett tryck 
och derwid bruka boktryckiaren Hinrich Curio, som berättas 
hafva skildt sitt Tryck ifrån Academiens, och häller nu på att 
upsättia sin egen wärkstadh, och will der utj begynna att tryckia 
detta förromrörde och llere andre till Antiquiteten hörige wärk; 
Så emedan andre lärde Män sådan frijhet både här inrijkes och 
utan landz hafwa äthniutit och Wårt Råd och Drotzet sässom 
Ubsalila Academiä Cantzler detta pä bästa sättet underdånigst 
recommenderar, på det slijka arbeten måtte så mycket förr bringas 
i liuset, och till sin fullbordan, Dy hafwom Wij dertill Nädel. n 
samtyckt och bewilljat, efftersom Wij her medh och i ki % afft aft' 
detta Wårt öppne breff icke allenast tillstädje honom Professoren 
Olao Rudbeck till deste bättre befrämjande aff sådant sitt gode 
upsåth att hafwa och hälla i sitt hus ett egit och serskildt tryck, 
utan och tilläte Hinrich Curio, som han derwid bruka täncker 
Tullfritt att infora, hwad lnstrumenter han till Tryckerietz 
widmachthållande behöfwer och påhålla måste, jembwäll medh 
alt sitt huusfolk wara frij för all borgerlig tunga, sä wijda han 
icke brukar någon annan borgerlig nähring; doch förbehålles 
Academien herwid att hafwa her effter som her till sitt egit 
tryck och sin tryckiare, som allt kwadh till Academien hörer 
bör tryckia och förfärdiga, och skall detta Professorens Rudbecks 
tryckierij i ingen dehl lända Academien till förfång och präjudice. 
Till yttermehra wisso &C (Efter Riksregistraturet.) 

Genom kanslersbref af den 21 juni 1687 fick ytterligare Curio 
rättighet att trycka disputationer då akademiske boktryckaren 
vey hinner med arbetet», så att icke »Studenterna skola nödgas 
resa till en annan ort och derigenom föranlåtas till onödig om- 
kostnad sampt till försummelse i deras Studier*. Slutligen gaf 
ett kongl. bref den 22 juni 1687 Rudbeck tillstånd, att för sina 
skrifters tryckande bekomma vtill lähns en skrifft eller twå af 
Wär Academies tryck i Vpsala, som nu berättas stå ledigt och 
eendehls wara förnött, sä ock deras Presser»; utan annat vilkor, 
än »at han det åter, sedan han det brukat hafwer, forderligast 
igen lefwererar». 

.Rudbeck har låtit trycka ett blad med stilprof, hvarpä han 
sjelf skrifvit: »Curios tryk som under min hand är hafver dessa 
25 stylar ok ändå 5 som intet nu sä hastigt kunde aftryckias, 
emedan de in [tet] lågo i sina kaster, uthan i papper ingömda 
som är 1. Paragon Gräkeska. 2. Brevir Gräkeska. 3. Perl Roman. 
4. Perl Cursiv. 5. Cicero Arabiska.» Pä profvet finnes 1 hebreisk 



101 



upsala: cuuio, kudbkck. 1600. 



stil och 2 grekiska; för öfrigt 15 antiqva- och 7 fraktur-stilar. 
Först vid medlet af lGDO-talet förskaffade sig Rudbeek nya och 
bättre stilar, med hvilka de efter 101)5 utgifna böckerna äro 
tryckta. Denna förbättring af materialen lär ha vunnits sålunda, 
att lludbeck i memorial till konungen den 13 juli 1693 anhöll 
att »efftersåsom Trycket, det jag hafwer tillåns af Academien, 
är mycket nött, H. K. Majt. wille nådigst gifwa till Augustin, 
Median och Garmond 200 Rdr, så skulle allt blifwe wäl tryckt, 
och hafwer Skriftgjutaren frän Luneburg Prof på Stylerna reda 
insändt, som Doct. Lohreman redan för 3 åhr sedan inbestälte». 
Härvid är i kanten tillskrifvet: »approberas och afgår derom bref 
till Statscontoiret.* Vi se häraf att fiudbecks märkliga inflytande 
var oförminskadt, och att till hans många andra befattningar icke 
utan skäl skulle kunna läggas den af akademisk boktryckare. 

Så länge Curio lefde, eller till 1691, utsattes hans namn 
såsom boktryckare, sedermera nyttjas ingen firma; blott någon 
gäng heter det: Typis & impensis Autuoris [o: fiudbeckii]. Enligt 
Alnander skall Curios styfson C. G. Frediani derefter hafva före- 
stått tryckeriet. 1 Det förstördes i Upsala brand 1702. 

Från detta tryckeri utgingo ltudbecks namnkunniga verk 
Atland, hvars 4:e del var under pressen då den stora eldsvådan 
utbröt, samt hans upplagor af gamla Isländska sagor, Verelii 
Index, m. ni. — Ett par små bidrag till den inre historien må 
här fä sin plats. Angående priserna ger oss Rudbeek upplysning 
i ett bref till M. G. de la Gardie, den 16 nov. 1685, då han säger: 
»Man gaf nu Curio 20 daler arket. På Atlanticans tryckning 
hade han ej blifvit fet. Han började trycka 1 Delen i Jan. 1677 
och slöt i Febr. 1679. Fick 9 daler arket = 2100 daler. Sjelf 
åttonde: 11 öre om dagen, en piga begär 16 öre.» (Efter De la 
Gardieska arkivet, Vill: 37.) — I en process med Keyser 1692 
yttrar sig Itudbeck om tryckeri-sedvanorna sålunda. »Vidare 
säger M. r Keyser att iag brukar Slaveri wed Trycket. När iag 
war i Holland, så kallade så wäl Hollenderna som Fransoserne 
och Englenderne Tyskarnas Tryckeri Slave wärck för den Cor- 
nutismum och Penalismum de bruka, men sitt de Frias wärck, 
emedan de antaga den som kan sin konst, han måtte hafwa den 
lärdt på ett åhr eller 20. Kommer och Keyser ey i hog att 

1 Alnander berättar älven att boktryckaren K ie 11 berg i Skara (från 1707) skall 
ha tV a köpt Curios tryckeri; men bura denna uppgift skall förlikas med de verkliga 
förhållandena, att tryckeriet innehades af Rådbeck och att det uppbrann 1702, 
vet man ej. Kanske ansågs något stilförråd tillhöra Curio och kunna särskildt 
föryttras. 



192 



1600. UPSALA: KEY8KR II. 



hans Kongl. May: fct widh Acadeinien aflagt Penalismum. Hwar- 
före och Academien först hade Joh. Pauli en Hollendare effter 
Hollendska maneret och sedan Bokföraren Curio som i 18 åhr 
hade tient Jansonium en af de twå eller tre största Bokförare i 
hela werlden nampnkunnigst.» (Efter orig. i Riksarkivet.) 

Efter Curios afsättning från befattningen såsom akademiens 
boktryckare, i juli 1685, dröjde det till nov. innan den nye 
nämndes. Stockholms-boktryckaren Henrik Keyser II antogs 
härtill genom följande kongl. bref. 

Wij Carl &c Giöre witterligit att aldenstundh wij helt 
ogerna förnummit hafwa att wår Academies i Upsala Tryck är 
igenom booktryckaren Henrich Curios wårdzlössheet och egen- 
nyttigheet så förderfwat och af sigh kommit, att det nu icke 
medh någon Academiens nytta och heder kan brukas förr än 
dhet warder vplagat och medh andra dertill hörige Jnstrumenter 
förökt och förbättrat, för hwilken orsaak skull och Wår Swea 
HoffRätt d. 18 Julij sidstledne har förklarat honom Curio oduge- 
lig och owärdigh hädan effter att förestå Acad™ Tryck, warandes 
der igenom Rector och Consistorium Academicum förlåtne att 
tänckia på någre giörlige medell och förslagh, huruledes detta 
torfallne wärcket måtte åter snart kunna uphielpas, och altså 
medh Hr Drotzens och Academisc Cantzlerens Communication 
förundt Wår Booktryckare här i Stockholm Ehrligh och för- 
ståndigh Hinrich Kejser under wisse wihlkohr och på een be- 
hageligh tijdh att sig påtaga medh egit Tryck inrätta och hålla 
een wärkstadh dher sammastädes, så länge och in till dess Aca- 
demiens Tryck kan blifwa bracht uthi sitt förra goda tillståndh 
igen, begiärandes underdånigast att Wij jämbwähl täcktes gifwa 
dertill Wårt nådige bijfall och genom Wårt öpne breef honom 
Keyser om een wärckeligh åthniutelse af dhe begärte Conditioner 
försäkra, dy hafwom Wij af den nytta och omwårdnat Wij bäre 
för Academiens Floor, förkofringh och wählgång låtit oss sådant i 
Nåder wählbehaga, förmodandes att han Keyser till Wårt Nådige 
nöye, Academiens tienst och den Studerande ungdomens goda 
Nytta lärer uthan hwariehanda inwänningar effter komma och 
fullborda alt hwadh han i så måtto sigh påtagit hafwer, alt- 
fördenskull Wij her medh och i krafft af detta Wårt öpne breef 
nådeligen tillbetroo och Confirmere honom Henrich Keyser som 
een dugeligh och skickelig man att inrätta medh sitt egitt Tryck 
een officinam widh Wår Academie uthi Upsala och skall han, näst 
den huld- och troheetz plicht medh hwilken oss, Wår Elskelige 



8v. Bokir.-hist. 19S 13 



UP8ALA: KKYSKli 11. 1600. 



gemähl och HjfzErfwinger samt Sweriges Crono han förbunden är 
och wara skall, i synnerheet låtha sigh om hiertat och angelägit 
wara att medh egen bekostnad inrätta och uppehålla ett full- 
korn bligit och zierligit Tryckerij medh der till nödige Tryckare 
och gesäller, och alt hwadh som der till hörer, såsom och jempte 
det arbetet som wid Academien falla kan medh Disputationer 
och andra Academiske Exercitier, på egen bekostnat tryckia och 
upläggia allehanda nyttige och gode böcker på Latin, Swenska 
och andre Språk, doch uthan förfång af den som af oss medh 
serdeles Privilegier på een eller annan book, antingen allaredo 
försedda äro eller her effter försees kunna, dhesslijkest skall han 
och inskaffa från uthrijkes ohrter allehanda slagz böcker och 
hwadh till een wählbestält booklåda hörer, och sådant alt effter 
ordinarie Hollenska Taxan föryttra, medh hwadh mehra som det 
Embetet af honom fordrar och han kan för Gudh, oss och hwar 
ehrligh man tryggeligen och wähl till swars stånda, hwar emoth 
Wij honom nådigst undt och effterlåtit fölliande wihlkor och 
Conditioner nembl. 

1. Skall ingen hafwa lof och tillståndh der wijdh Academien 
jempte honom att inrätta någon Tryckerij wärkstadh, undan- 
tagandes det som Curio åth Professoren OlofF Rudbeck uthi 
Antiquiteterne, och det som ännu återstår af hans Atlantica, är 
bewilliat uthan Academiens Pnejudice att Trycka. 

2. Skall han Keyser obehindrat få nyttia det ordinarie Tryck- 
huset som Academien förundt är. 

3. Skall han wara frij för all borgelig tunga och gravation 
såsom andre Academiens ledamöter och eenskylte betiente, sä 
wijda han icke brukar någon borgelig nähring. 

Jämbwähl 4. åthniuta ett af de hemman som Wij nådigst 
för ländt till Tryckerijet på det han des billigare må wara medh 
det han arbetar och trycker serdeles för fattige Studenter. 

Såsom och 5. till Academiens heder och nytta hålla een 
öppen och wählförsedd booklåda af allehanda obundne så wähl 
uth- som inlenske Materier och böcker, och detta alt stadigt så 
länge han samma tryckeriwärck tillbörligen före står. 

Wij biude och befalle fördenskull alle i gemehn så och hwar 
och een i synnerheet, som oss medh lydno och hörsamheet för- 
bundne äre att dhe mehrb. te Henrich Keyser för wär Academies 
i Upsala Booktryckare, jempte det att han är wåhr egen ehr- 
kienna, icke giörandes honom här emoth något mehn, hinder eller 
intrång i någon måtto nu eller framdeles, hwar wid och Hr Drotzen 



194 



1600. UP8ALA: KEYSER 111. VE8TERÅS. 



såsom Wår Academite Cantzler, och hela Senatus Academicus böre 
och skole honom, på Embetes wegnar, maintinera. Till yttermehra 
wisso hafwe wij detta medh egen handh underskrifwet och medh 
Wårt Kongl. Secret bekräffta låtit. Datum Stockholm d. 2 No- 
vembris A:° 1685. 

Carolus. 

(Efter en afskrift i Riksarkivet.) Vallenstedt. 

Af sitt stora förråd flyttade Keyser en mindre och sämre 
del l till Upsala samt dref der sålunda yrket i liten skala under 
10 år, som det synes utan anlitande af akademiens tryckeri, 
hvilket ju, åtminstone delvis, innehades af Rudbeck. Efter denna 
tids förlopp öfverlemnade han denna filial-afdelning åt sin son 

Henrik Keyser III, som under åren 1695 — 1701 var akade- 
miens boktryckare, utan att i typografiskt afseende utmärka sig. 
Det sistnämnda året återflyttade han till Stockholm och nedsatte 
sig der som boktryckare. 

Till den namnkunnige biskopen Joh. Rudbecks många förtjenst- 
fulla företag hör äfven anläggandet af det första boktryckeriet 
i Vesterås. För detta ändamål erhöll han följande, den 17 maj 
1622 daterade kongl. skrifvelse. 

Wij Gustaff Adolph &c. Giöre witterligit, at efter thet oss 
elskeligh, Doctor Johannes Rudbechius Biskoph i Wästeråhrs 
sinnader ähr der sammestädes Ett Tryckerij och Boklåda låtha 
oprätta, Såsom ock Wåninger, som dertill tienlige och beqwem- 
lige ähre förfärdige låthe, Så på dedt sådant dess fogeligere mhå 
vthi wärket stält blifwa, hafwe wij vndt och efterlåthidt, som 
wij och nu med dette wårt öpne breeff' vnne och effterlåthe, at 
der till må tagas och brukes Een obygdt Domkyrkiones Tompt 
som be. te D: Johanni Rudbächio kan synes der till lägligast ware. 
Förbiude fördenskuldh allom eho dee och ware kunne, at giöre 
förb. te Biskoph här emoth hinder eller förfångh vthi någre måtto. 

(Efter Kammarkollegiets registratnr.) 

Redan före detta kungabrefs utfärdande var dock tryckeriet 
i full verksamhet, eller sedan slutet af det föregående året. Uti 
en förmodligen 1640 tryckt salukatalog heter det: »Thesse effter- 
föliande Böker äro tryckte i Wästerås, Sedhan Trycket kom tijt 
i Novembri Månat Anno 1621». Riktigheten af detta årtal ut- 

1 På ett litet blad med 5 frakturstilar, 4 antiqva, 3 knrsiva och 1 grekisk 
stil har Rådbeck gjort denna anteckning: »Desse är M. Ceisers 13 styler de han 
här hafver vid Academien». 



195 



VESTEIiÅS: U. OLOF880N, WALD, LAUK1NOEN. 1600. 



visas också genom ett Rudbecks tal, De officio ministrorum verbi y 
hvilket har detta tryckår. — Uti Gustaf Adolfs privilegier af 
den 25 mars 1623 för domkyrkan, gymnasium m. m. i Vesterås 
är äfven den nya stiftelsen ihågkommen med ett årligt anslag, 
sålunda: >Item Boketryckiaren af behollen Kyrkietijende i Lille- 
lieradt, Spanmåll Tijo tunnor.» Detta anslag utgick ända till 
1850, då det indrogs genom kongl. bref af den 12 juni. 

Den förste boktryckaren i Vesterås var Olof Olofsson Hel- 
sing, som ditflyttade från Stockholm i nov. 1621, enligt hvad vi 
ofvan sett. Om honom heter det i den nämnda förteckningen 
vid är 1628: »Sedan drog Tryckiaren OlofF Olson här ifrån til 
Stocholm, och bleff dödh Peste.» Utan allt tvifvel är detta en 
sanningsenlig uppgift, hvilken dock icke får uppfattas så, som 
skulle O. Olofssons död ha inträffat just det året, utan man 
måste lägga en viss vigt vid ordet »sedan». Han tryckte nemligen 
ännu 1630 i Vesterås, utom annat, en den 28 april ventilerad 
Excercitatio theologica de Sacra Coena d. Joh. Andrece Hede- 
morensis. Derefter finnes intet spår af hans verksamhet, och 
tryckeriet hvilade till 1635, då 

Peder Eriksson Wald hitflyttade från Upsala. I den nämnda 
gamla tryckförteckningen heter det: »Ther eifter kom Peter Wald 
Tryckiaren til Wästeråhs, och äro Tryckte Anno 1635». Skenbart 
synes väl häremot strida, att synodal-disputationerna för åren 
1633 och 1634 (»anni currentis», som titlarna ha) äro tryckta hos 
honom; men de hafva i sjelfva verket intet tryckår, och den 
gamla salu-listan upptager dem såsom tryckta 1636. De hafva 
således utan allt tvifvel blifvit ventilerade handskrifna, och först 
efteråt kommit i press. Ovisst är om Wald stannade i Vesterås 
längre än till och med 1641. Säkert är att han 1642 uppträder 
i Åbo såsom akademiens boktryckare. 

Från 1642 var Eucharius Laurinoer, en tysk, gymnasii- 
boktryckare i Vesterås. Egendomligt är att han redan uti ett 
kongl. bref af den 14 jan. 1636 uttryckligen kallas boktryckare. 
Han hade blifvit affordrad »Tw Ahrs vthlagor hwilke restera att 
vthgöras aff den Åker han wedh Vpsala hafwer och den han här 
till för sin tienst skuld hafwer nutit frijheet vppå», och fick han 
nu samma rest »til någon hielp och vppehelle behålla. Men här 
effter skall han wara förtenckt Oss och Cronan vthgöra, hwadh 
där vtaf bör vthgöras.» Huru detta skall förstås är icke lätt 
att säga, då det är säkert att boktryckaren i Upsala 1636 var 
Eskil Mattsson och i Vesterås Peder Wald. 



196 



1600. VE8TERÅ8! B. HAQBN. 8TRENQNÅ8: PAULINUS. 



Boethius Hagen antogs den 15 december 1669 till gymnasii- 
boktryckare och behöll denna plats ända till sin död 1716. Så 
lyder den gamla uppgiften, men hans namn finnes redan på ett 
tryck som synes vara af år 1668; åtminstone är dess innehåll, 
ett grekiskt tal, då föredraget. 

I Strengnås anlade biskopen Laur. Paulinus Gothus det första 
boktryckeriet. Han hade vid tryckningen af sina arbeten blifvit 
uppehållen af Stockholms-boktryckarne och anhöll derför hos 
konungen om understöd för upprättande af egen verkstad, hvilket 
också beviljades genom följande kongl. bref af den 20 maj 1622. 

Wij Gustaf Adolph &c. Giöre witterligit at efter thet wår 
troo vndersåthe, Oss elskeligh D: Lars Paulinus Biskoph i Sträng- 
näs, haffwer i vnderdånigheet begieret, at oprätte ett Tryckerij 
vthi Strängnäs, Så haffwe wij honom dedt Nådigst effterlåthidt, 
Och på thet sådant dess bättre mhå vthi werket ställt bliffwa, 
hafwe wij nådeligen vndt och effterlåthidt, som wij och nu med 
dette wårt öpne Breeff vnne och effterlåthe, at han Oss till be- 
hagelig tijdh, skall niuthe och behålle all behållin kyrkiotijende 
vthi Jädre, på Rekerne. Ther wårt Cammer-Rådh, Cammererer 
och alle andre, haffwe sigh at effter rätte. 

(Efter Kammarkollegiets registratur.) 

Af en Kammarkollegiets skrifvelse den 3 mars 1634 finna vi 
att det årliga anslaget under tiden blifvit förändradt till 50 tunnor 
spanmål, hvilka sagda år betalades åt biskopen med 100 rdr, efter 
som ingen spanmål i Södermanland då var behållen. 

Den första bok som utkom från det nya tryckeriet var 
Loimoscopia eller Pestilente Speghel af biskopen sjelf, och han 
säger der, i den till konungen stälda dedikationen, daterad Phi- 
lippi och Jacobi Dagh 1623: »Och althenstund, E. K. Mayestet, 
vthi nest förgångande Ahr, aff synnerlig Infödd Benägenhet, til 
Gudz Ordz, sampt Boklighe Konsters och Nödhtorfftighe Tungo- 
måls Befordring och vthsprijdelse, haffwer icke allenast Nådigst 
effterlåtit Migh at vprätta itt anseenligit Tryckerij här i Sträng- 
näs: Vtan och aff Konungzligh ynnest och Nådhe, så wäl Migh, 
som til förb:te Tryckerijs Instauration, förordnadt en anseenligh 

hielp och Förähring Såsom och, at thetta enfaldighe Arbetet 

är thz Första, som aff förb: te nylighen vprättade Tryckerij är 
vthgångidt och förfärdigadt —». 

Det är således otvifvelaktigt att anslaget, ovanligt nog, gafs 
åt biskopen personligen och att han var verklig boktryckeriegare. 



197 



r 



8TRENGNÅ8: ENiEU8, BARKEN1U8, BR0CKEN1U8, A8P, BILLIN08LEY. 1600. 



Dock dref han icke sjelf rörelsen, utan höll dertill konstförfaret 
folk. Den förste boktryckaren i Strengnäs blef sålunda 

Olof Olofsson Ejmsus, som med sitt tryckeri hitflyttade från 
Upsala och från slutet af 1G22 till 1629 skötte sysslan. På en 
af de hos honom tryckta böcker tillfogas vid tryckorten »typis 
Consistorii» (1625); men på alla de öfriga: »typis Paulinianis», 
eller ock uppges ingen sådan bestämmelse. Det är af alla kända 
data klart, att icke konsistorium utan biskopen egde tryckeriet 
och det nämnda enstaka undantaget torde derför böra anses som 
ett, något egendomligt, tryckfel. 

Johannes L. Barkenius förekommer åren 1629 — 37, ständigt 
med firman »typis Paulinianis», samt 1638 utan detta tillägg. Då 
Paulinus, såsom erkebiskop, sistnämnda år flyttade till Upsala, 
blef utan tvifvel tryckeriet h vilande någon tid, och öfverfordes 
senare till hans nya residens, der det, såsom redan är anmärkt, 
begagnades 164Ö och 1641. Äterfördt till Strengnäs, och nu till- 
hörande konsistorium, förestods det af 

Jacobus Danielis 1641, 1642 och af 

Zacharias Brockenius 1644 — 71. Denne utsätter de första 
åren, t. o. m. 1651, orden »typis Capituli», och kallar sig till 
slutet »Typographus Capituli»; men från 1649 heter det »typis 
Brockenii», »Officina Brockeniana», o. s. v. Han ökade således 
tryckeriet med ett eget stilförråd. Efter hans död följde 

Zacharias Asp, som de första åren, 1672, 1673, betjenar sig 
af »typis Brockeniorum», eller på svenska utsätter: »med Sal. 
Brockenij arfwingars bekostnad», »i Sahl. Brockenij tryckerij»; 
men de följande alltid »typis Capituli» eller »Consistorii». Huru 
han det oaktadt kan hafva, emot konsistorii vilja, sålt tryckeriet 
åt Keyser, såsom Alnander berättar, torde väl nu mera icke 
kunna utredas. Detta lär ha skett 1690, efter hvilket år Asp 
icke förekommer. 

Johannes Billingsley, Stockholms-boktryckaren, hitflyttade 
en del af sitt tryckeri och dref äfven här rörelsen 1693—1695, 
då han dog. Boktryckeriet fortgick en liten tid i hans namn 
och öfvertogs så af 

JonANNES Rönberg, som verkade åren 1696 — 1708, hvilket 
var hans sista. 

Superintendenten i Kalmar J. Rhotovius nitälskade bland 
annat äfven för anläggande af ett tryckeri i sin residensstad, 
och hade nära vunnit detta mål då döden bortkallade honom den 



198 



1600. KALMAR: GttNTHER. 



28 febr. 1626. Uti hans likpredikan, som hölls i mars s. å., säges 
härom : »Ther til medh och Staden til myckit beröm haffuer for- 
holpet så myckit honom tilstodh, at then loflige Konst Booka- 
tryckerij, och BookabindareEmbetet (som ther, thet förra aldrigh, 
eller och det andra länge sädan waridt haffua) ther skole vprättas: 
Aff hwilka thet ena, nembliga Bookatryckerijt aff H. M: lt A. W. N. 
Herre och Kommgh nu gunstligen confirmerat är: Thet andra 
vthan all twifwel wisserligen wäl effterfölier.» Det synes häraf 
följa att det kongl. tillståndsbrefvet blifvit ntf&rdadt i mars 1626; 
det har dock icke nu kunnat återfinnas. 1 

Den förste, och på 1600-talet ende, boktryckaren i Kalmar 
var Ciiristopiier Gönther, som under 10 år, 1626 — 1635, idkade 
yrket derstädes och sistnämnda år flyttade till Linköping. Här 
företer sig sålunda det sällsynta exemplet, att en ort som väl 
hunnit förvärfva sig ett boktryckeri, åter går miste derom. Då 
vi således icke hafva något vidare att förmäla beträffande Kalmar 
i denna period, vilja vi i stället meddela en öfversigt af hvad 
Gtinther tryckte under sin 10-åriga dervaro ; särdeles som nästan 
alla dessa första Kalmar-tryck tillhöra de stora sällsyntheterna 
i vår litteratur, och gifva en rätt passande tidsbild deraf. Första 
stommen till denna förteckning är redan öfver 100 gammal och 
härstammar från lektorn i Kalmar Peter Frigelius; det är således 
mer än sannolikt att några af de deri upptagna skrifterna icke 
ens vidare finnas till. 

1626. 
Caspari Eiirymachrerse Guttenbergensis Biblia parva h. e. Carmen 

elegiacum in singula utriusque Testamenti capitula. 8:o. 
Krijgzmans Wijsa aff Erico Johannis Falk. 8:o. 8 sidor. 
Een nyy Wijsa, Giordt S. Konungh Gustavo I. [samt] Een lijten 

Dagzwijsa. 8:o. 8 sidor. 

En ny Wisa [om] Gustaf Adolph. 8:o. 8 sidor. 

Twå nyia Wijsor af Håkon Månsson Hiälm. 8:o. 16 sidor. 

Een Wijsa och Dicht om Adams och Ewas afffall. 8:o. 8 

sidor. 

Tree nya Wijsor. 8:o. 8 sidor. 

Prophetia Sibyllse på Rim. 8:o. 40 sidor. 
Legenda om 7 Sofvare. 8:o. 12 sidor. 

1 Förr antog man att tryckeriet anlades redan 1020; men detta är alldeles 
oriktigt, så som med säkerhet kan sin tas deraf, att flera från Kalmar utgångna 
småskrifter icke äro tryckta der, ntan i Stockholm. Sådant är förhållandet ännu 
med den Rhotovii synodal -disputation, som hölls i juni 1625. 



199 



1600. KALMAR: G0NTHER. LINKÖPING. 



T. G. (Thomas Gevaliensis), Then Sköne Josephi Historia. Ny- 
lighen vthsat på Rijm. 8:0. (Fjerde upplagan.) 

Kort Berättelse om the herlighe och sköne Victorier som konung 
Gustaf Adolph haffuer hafft. 4:o. 

Wijsa om Propheten Jona. 8:0. 8 sidor. 

1632. 
Nic. Holgeri, Troijenborgh, Thet är, En sanferdigh Tragoedia. 8:0. 

, Disputatio Logica prima de natura Logices. 4:o. 

Nic. Eschilli, Synodal-disputation de Jehovah Elohim, id est Deo 

uno et trino. 4:o. 

, Likpredikan öfver Maria Jönsdotter. 4:o. 

Joh. Laur. Humerus, Een Predikan om wårs Herres heliga 

och högwärdiga Nattward. 4:o. 

1633. 
Nic. Eschilli, Synodal-disp. de Persona et Officio Christi. 4:o. 
Sv. Holgeri, Een christelig och enfaldig Bruda Predikning, hållen 

i Calmara kyrkia Anno 1620 then 4 Dec. 4:o. 
Riksdagsbeslutet 1633. 4:o. 

1634. % 
Några Böner Som I Lijnköpingz Stift, sedwanligen läsas aff 

Predikostolen. Folio. 16 sidor. 
J. Botvidi, Predikning öffwer Gustaf Adolph then Store. 11. år. 

4:o. (Eftertryck af Stockholms-upplagan.) 

1635. 
Joh. Botvidi, Likpredikan öfver Carl Baneer (Ups. 7 okt. 1632). 4:o. 
Nic. Eschilli, Synodal-disp. de Creatione et Providentia. 4:o. 
Nic. Holgeri, Disputation de Intelligentiis seu Angelis. 4:o. 

Linköping erhöll sitt första boktryckeri genom biskopen der- 
städes Johannis Bothvidi försorg. Han hade bland annat gjort 
framställning derom hos regeringen och bekom följande 

K. M te Resolution på Bispens i Linköpingh inlagde punchtter. 
Datum Stockholm den 3 Junij åhr 1635. l 



Till thett Femptte, Hennes K: M: tt låter sigh nådigst behaga, 
att ett Tryckerij i Linckiöpingh må oprättas och der stadigt för- 
blifua, såsom och af gunst och nådhe effterlåter Tryckiaren der 

1 I Rådsprotokollet den 23 febr. 1774 namnes ett privilegium den 9 jan. 1628 
på boktryckeri i Linköping. 



201 



LINKÖPING: GONTHER, KBMPE. 1600. 



sammastädes till een behageligh tijdh Tiugu tynnor spannemåll 
af någonn beliållinn kyrckiotijende der i Stichtett åhrligenn att 
bekomma; Effter som Boktryckiaren der på, ett serdeles breef 

gifuit ähr. (Efter Riksregistratnret.) 

Följande året utfärdades ett särskildt kongl. bref till Kammar- 
kollegium angående spanmåls-anslaget, så lydande: 

Christina &c Wår synnerlig ynnest och nådige benegenheet 
medh Gudh alzmechtig tilförende Troo men respective Richz och 
Cammerrådh. Medan wij nådigest haffue bewilliat, at bocke- 
tryckaren i Linkiöping skall till åhrligit vnderhåldh bekomma 
tiugu tunnor spannemål till wår angående myndige åhr och re- 
giering, derföre ähr wår nådige willie och befallning at i den 
förordning giöre det han af rentorne der nedre i östergiötlandh 
förbe: te 20 tr spannemål åhrligen i rettan tijdh må bekomma, 
detta i så effter komme. Och befalle eder Gudh alzmechtigh 
synnerligen och nådeligen aff Stockholm den 11 Julij Anno 1636. 

(Efter afskrift i Kammarkollegiet.) 

Uti en samma dag daterad »resolution oppå dee postulata 
Consistoriales Lincopenses anlagdt hafwa» omnämnes som svar 
på 2:a punkten detta bref med följande tillägg: »Doch skall 
Tryckiaren häremot wara förplichtad, nödtorfftige Scholeböcker, 
som vngdomen med frucht kan bruka, af Trycket opläggia.» 

Förmodligen på kallelse hitflyttade nu Christofer GOntiier 
från Kalmar och fortsatte här sin verksamhet åren 1636 — 54. 
Han erhöll den 29 augusti 164f> drottning Christinas konfirmation 
på de under hennes minderårighet utfästade 20 tunnorna. 

Honom följde Daniel Kempe 1654 — 88. Han fick genom kongl. 
bref den 2 juli 1658 förnyelse på anslaget af 20 tunnor årligen, 
blef rådman i staden och dog 1690 i maj. Af honom finnes en 
uppgift å det han »på 20 år sedan han kom till tryckeriet» ut- 
gifvit, hvilken vi här meddela, då hon ehuru kortfattad visar 
den tidens förläggareverksamhet i en landsortsstad. 

Abc böcker Latinske och Swenske — Lutheri Catechismus 
med Spörsmål — Vestibler — Donater — Colloquia Corderi — 
Grammatica latina — Grammatica Grreca — Synopsis biblica 
latin? och Swensk — Synopsis Physica Sperlingii — Elementa 
Rhetorica Vossii — Dialectica Conradi — Ethica puerorum — 
Orationes Marci Marcelli — Excercitium pietatis scholasticum — 
Somnium Scipionis — Bucolica Vergilii — Sphaera Svibelii — 
Quatuor Symbola — Psalmböcker af 12 böcker — Psalmböcker 
med Evangelier och Epistlar. 



202 



1600. LINKÖPING: KBMPE. ÅBO: WALD. 



Främmat arbete. 
Penu proverbiale — Breviarium Gustavianum. Orationer, 
disputationer, predikningar, grafskrifter, bröllopsskrifter, andelige 
ocli verldslige visor, comaedier och mera sådant smått som icke 

kan namngifvas. (Odaterad lista i Linköpings domkapitels arkiv.) 

Ephrahim Kempe, utan tvifvel den förres son, öfvertog trycke- 
riet 1688 och fick den 12 mars 1089 kongl. stadfästelse å samma 
understöd, som hans företrädare åtnjutit, och dref yrket till sin 
död den 31 maj 1700. 

Inrättandet af universitetet i Åbo medförde äfven uppsättning 
af ett boktryckeri derstädes. Redan 1638, uti en »designation» 
för den tillämnade högskolan, uppföras 100 daler s. m. såsom lön 
för en boktryckare, och i ett kongl. bref den 9 mars 1639 säges, 
att Peter v. Selow erhållit befallning att begifva sig till Abo med 
sitt tryckeri (och trycka finska bibeln, enligt hvad andra under- 
rättelser upplysa); men verkställighet häraf följde icke. Sedan 
behofvet flera gånger blifvit i konsistoriet omtaladt och man hös 
Selow bestält nya stilar, afslutade två af professorerna, Petrseus 
och Achrelius, den 12 aug. 1641 följande öfverenskommelse med 
Vesterås-boktryckaren Peder Wald. 

Afhandling medh M. Peer Erichson Wald, om Bok- 
tryckare Embetet i Abo. 

1. Tillsäijes honom på Consistorii Academici vägnar frijhet 
för all Stadzens tunga och besvär, såsom Ubsala Academie Bok- 
tryckare niuter. 

2. Att honom gifves för hvart ark gemeen skrifft, som Pro- 
fessores och Studiosi låta tryckia, 6 mark hvit mynt. Rectoris 
Patenter och Intimationer skall han tryckia utan betalningh. 

3. Skall flijt göras, att han åhrligen sitt Deputat och Sti- 
pendium blifver mächtigh, såsom det i Staten finnes, neml. 100 
Dal. hvitt mynt. 

4. Skall han blifva försörgd med nödtorfftigli huusrum. 

5. Skall honom bijstånd göras till att betala frachten tå han 
till Åbo förreeser med trycket och sijne saker. 

Häremot lofuar och tillseijer han oss: 

l:o Sigh vilja b:te Boktryckiare ämbete i Abo flijteligen idka 
och drifva, utan försummelse och oppehåld hvar och en sitt arbete 
väl igenlefrera; dock flyendes alt otijdigt arbete, som är under 
Predikan och Gudztiensten om Söndagar och stora Helgedagar. 

2:o Skall han vara förplichtadh lefverera try Correctuur. 



203 



Åbo: wald. 1600. 



3:o Skall han icke understa sigh att tryckia någon skrifft 
heller book, som icke tillförende af Facultatis Decano är öfver- 
sedd och låfgifvit att henne tryckia; derföre skall Booktryckiaren, 
när honom något till at tryckias tilbiudes, förvägra sigh något 
begynna förr, än han seer för sigh Decani Zedel. 

4:o Skall han vara förplichtadh vara i Åbo tillstädes i näst- 
kommande våår d. 1 Maj, hafvande medh sigh dhe skriffter eller 
typos, som hoos Petter von Selau äro bestelte, sampt medh Press 
och dess tillbehör, doch för bettalningh, som vij derom kunna 
förlijkas. 

5:o Skall han ingen Mester Suen antaga utan Rectoris vet- 
skap; Skall och icke förvägra sigh antaga Lärodrengiar af 
landsens vngdom. Datum Stockholm d. 12 Aug. 1641. 

Thetta afhandlat vara på begge sidor vitnar jagh 
Eschillus Petrams, Ericus Danielis Achrelius. Peder Wald, 

Ab. Pastor. Booktryckare. 

(Efter Tengströms Vita et Merita Isaaci B. Rothovii, s. 189.) 

Den sålunda antagne akademieboktryckaren öfverflyttade 
dock icke förr än mot hösten 1642, och den 6 aug. heter det dess 
angående i konsistoriets protokoll : »Effter Tryckaren är nu medh 
hustro och bohagh ankomen, och effter contractet begerer honom 
måtte skaffas hussrum, ther han kan blifva uthi; Blef beslutit 
at Notarius Acad. gör sin flijt och fömimer hvar man för billigast 
Hyra, en Stugu, bodh och Kellare till hans behoff kunde finna.» 
Af samma protokoll finner man att de hos Selow gjutna stilarne 
kostade 85 rdr. 

Walds verksamhet på denna hans sista vistelseort började 
ock samma år 1642, från hvilket man har i behåll åtminstone 
ett Abo-tryck, nämligen den första derstädes (den 18 dec. 1641) 
hållna disputation, en Discursus politicus de Prudentia af M. O. 
Wexionius, resp. E. S. Pontanus. Såsom sig bör bestå tryck- 
produkterna här af en mängd akademiska skrifter samt några 
teologiska böcker, mest på finska. 

Nya föreskrifter för boktryckeriet stadgade konsistorium den 
19 juli 1647, då det beslöts: »1. att Booktryckiaren skal inga- 
lunda tryckia någhra disputationes, Kijm, Verser eller Orationes, 
förrän the blifva aff Decano eller Professoribus öfversedde och 
underskrefne. 2. Om någhon vil dedicera någhot, så skal dedica- 
tion tryckias på hvart Exemplar och lijka, lydhande allenast til 
Sex Personer till thet högsta och eij fleere. 3. Om någhon låther 
tryckia någhot, skall Tryckiaren tryckia 200 Exemplaria på hvart 



204 



1600. ÅBO: P. HANSSON. 



Arek för 1 R:d, vil och någhon hafva fleere Exemplaria, skall 
han gifva 1 D. K. M. för 100.» 

Wald dog den 15 febr. 1653, 51 år gammal, och tryckeriet 
fortgick i enkans namn (typis Acad. apud viduam Petri Wald) 
under de henne beviljade nåd-år, tills hon den 1 nov. 1654 gifte 
sig med 

Peter Hansson, hvilken den 27 sept. s. å. blef antagen till 
akademiens boktryckare. I mellantiden hade underhandlingar 
också förts med Amund Grefwe i Göteborg om öfverflyttande 
till Åbo, och hans anställning var i konsistorium afgjord; men 
slutliga utgången blef dock den nämnda. Hansson var vestgöte, 
född 1620; hade lärt yrket hos Wald och Eskil Matsson i Upsala, 
samt öfverkom till Åbo 1653 med kanslerens anbefaUningsbref. 
Vid hans antagning stadgade konsistorium: »att han achtar 
trycket granneligen och holler thet reent, kiöper åhrligen något 
med Acad. penningar till dess förbättring; får för gemeen skrifft, 
som professores och studiosi låta tryckia 6 m. S. M:t men för 
grannare tryck 4 ö. S. M:t mehra, och för thet grofvaste 3 Dal. 
K. M:t och när thet är betalt, skall han tryckia 1 / 2 Bijss, der 
någon begärar, vil och någon flere exemp. tryckia, gifves 1 Dal. 
Kr. Mt. för hvart 100, och lefverera trenne correctur. Han skall 
taga till sigh trenne exemplaria uthaff alt thet som tryckes här 
wedh Academien, och lefwerera der aff ett exemplar att förvaras 
uthi Consistorii archivo, och twenne till Acad. Bibliothek. De- 
dicationer anbelangande så steller han sigh effter förra decret.» 

Under Hanssons tid var tryckeriet två gånger i eldsfara, 
1656 och 1678 vid de stora vådeldar, som då öfvergingo Åbo; 
men synes dock ingendera gången hafva lidit någon betydligare 
skada. Det var för öfrigt i mycket klent skick, så som man 
kan se både af de tryckta böckerna och af akademiens år 1665 
till Kongl. Maj: t ingifna underdåniga »Postulata», der det i fjerde 
punkten säges: »Och såsom denne Academiens Tryck ähr öfver- 
mättan svagt och ringa, så att Professores som gärna och medh 
stoor flijt ville elaborera och af trycket publicera vackra och 
berömliga Tractather och böcker, ther igenom blifva myckit för- 
hindrade och tillbaka satte: Hans Kongl. Maij:t vij fördenskull 
i störste underdånigheet bedie, att Hans Kongl. Maij:t nådigast 
ville till detta Tryckeriets Supplement förunna dhe skrifter, som 
af Dorpts tryckeri förnimmes ännu i gått behåll och förvaradhe 
vara. Vij skole sampteligen så myckit större flijt på nyttiga 
Tractaters publicerande hvar för sigh anläggia, såsom detta 



206 



Åbo: wall, gkzelius. 1600. 



till dhen studerande ungdomens opbyggelse synes förnämbligast 
lända.» Denna framställning syftar på det akademiska tryckeriet 
i Dorpat, hvilket jemte biblioteket inmurades uti ett af Maria- 
kyrkans livalf i anledning af belägringen 1050, men icke förr än 
1088 åter framtogs. Kongl. Maj:t beviljade i följd af denna an- 
sökan tullfrihet på 100 ris papper årligen för tryckeriets behof. 

Hansson dog den 10 april 1079 och fick till efterträdare 
Johan Larsson Wall, som två år der förut blifvit af honom efter- 
skrifven från Stockholm och till sist ensam förestätt tryckeriet; 
han anhöll nu hos kanslern att antagas till akademiens bok- 
tryckare och lofvade, i sådant fall, gifta sig med Hanssons enka 
(andra hustru). I februari 1080 utfärdades hans fullmagt, då det i 
konsistoriets protokoll den 11 s. m. heter: »Inkallades Acad. Typo- 
graphus M:r Johan Wald hvilken förehöltz hans embetes plicht, 
jembwähl och ett concept till den Fullmacht han på sin tienst 
skall hafva. Då lofvade Johan Wald moderera och lindra Taxe- 
ringen när någon af Professorerne låter tryckia ett opus, nenibl. 
att han trycker ett heelt Bijs på Arck, föruthan ordinarie be- 
löning. I dhed öfrige varandes tillfreds medh dhedh project H:r 
Rector Magnif. för honom hafver uthkastat och uthfäste han at 
vilia tryckia Intimationer för Professorernes Barn, Hustrur och 
andra dheres egne, som genom döden torde afgå, och Lijkfärden 
skall anställas. Dedicationer skall han icke emottaga medh mindre 
dhe äro af någon Professore öfversedde. Men öfver allting skall 
han uppfylla den condition han för dhetta undergådt hafver, och 
ächta Enckian fast han föruth fulmachten bekommer.» 

Wall, som sannolikt var son af Stockholms-boktryckaren 
Lars Wall, utöfvade yrket utan nämnvärda händelser, men i stor 
tarflighet, till sin i november 1710 inträffade död. 

Biskopen i Abo Jon. Gezelius d. ä., en mycket nogräknad 
herre, gjorde ofta i konsistoriet anmärkningar mot boktryckeriet 
och boktryckaren; det förra var dåligt, den senare var dyr och 
nyttjade för små kolumner (1009 var priser 7 daler för ett ark 
cicero). Till protokollet den 11 juni 1000 yttrade biskopen i fråga 
om de små formaten: »om icke der på folier correction, så vill 
iag haa mig sielf booktryckeri och karl.» Denna föresats blef 
snart nog utförd; redan samma år köpte han, som förberedelse 
dertill, ett pappersbruk och fick af konsistoriet på sig öfver- 
Hyttadt det 1005 gifna privilegiet att tullfritt införa 100 ris 
papper; följande år 1007 anskaffade han '/ 2 centner grekisk stil, 
hvilken han dock erbjöd akademien till inlösen, ehuru förgäfves, 



206 



1600. Åbo: gezelius, winteh. 



emedan brist pa medel hindrade. I en vid denna tid till Kongl. 
Maj:t ingifven skrift yttrar han: »Thet första felet ähr på dhenna 
orten så väll vidh Academien som i alla Scholorna, att här finnas 
intet nödiga böcker, och dhe några få, som finnas, sällias så dyrt, 
att dhe icke kunna lösas. Ville E:s Kongl. Maj:t af högh Kongl. 
Nåde migh vid pappersbruket medh någet beneficera, och iag 
kunde fåå mit egit tryckerij (ty medh Academiens tryck kan 
man dock icke komma till rätta medh det som i Stiftet behöfves), 
så vill iag mig förobligera, att sälia alla nödiga böcker, så vid 
Academien som i Scholorna, för halfva dhet verdet, som dhe 
sälias i Ubsala, såsom ock dhet, som föres hijt ifrån Tyskland; 
man hoppas med Guds hielp fåå förföra böcker här ifrån till 
Sverige och Tyskland.» Kongl. Majrts resolution härpå är okänd, 
och ovisst är om något privilegium utfärdades; men säkert är 
dock att G. år 1668 afslöt ett kontrakt med boktryckaregesällen 
Johan Winter, af sådant innehåll. Winter förband sig, att inrätta 
tryckeriet efter sitt bästa förstånd; att väl förfärdiga det, som 
skulle gifvas honom att trycka; se till att ej något af vanskötsel 
förderf vades ; ej upplägga något för sig af det arbete honom 
skulle gifvas, utan låta sig nöja med de honom efterlåtna 25 
exemplar. Deremot förband sig biskopen, att hålla honom nöd- 
torftiga hus för sig och sin familj, och för dem som skulle arbeta 
på tryckeriet; item 30 famnar god ved; item för tryckeriets 
inspektion och skötsel 50 daler; honom skulle skaffas nödtorftigt 
arbete, för hvilket honom skulle betalas efter hvart ark, nämligen 
för cicero, latinsk och svensk, sex daler sättarelön, för mittel 
sammaledes sex daler. — Frän 1669 trycktes nu här under en 
följd af år de talrika skrifter den lärde egaren författade eller 
lät för skolornas och stiftets behof upplägga, utom andra, helt 
främmande arbeten; en förteckning öfver allt detta m. m. till 1690 
finnes införd i Johan Gezelii den äldres minne af J. J. Tengström, 
s. 248—316. Åbo 1825. 8:o. 

Nämnda år 1690 ärfdes tryckeriet af anläggarens son, Jon. 
Gezelius d. y., hvilken den 10 september s. å. erhöll det kongl. 
privilegium, som här följer. 

Wij Carl &c. Giörom witterligit, at såsom Oss hafwer wår 
Troo Man och Biskop öfwer Åbo Stiift, Oss Elskeligh, Wyrdig 
och Höglärd, Doctor Johan Gezelius underdånigst andragit, huru- 
ledes hans Fader, framledne Biskopen der sammastädes, hade 
medh stor Möda och bekostnad, både införskrifwit, och alt stadigt 
widh macht hållit ett wäl inrättat Tryckerij uthi Abo, hwar 



207 



Åbo: gezklius. 



1600. 



widh bemälte hans Fader månge nyttige och wackre Wärck och 
Böcker, dem han merendels sielff sammanfattat och skrifwit, haar 
till mångens bästa och förkofring lätit upläggia ock uthgå; Men 
beklagar, at sedermelira andre Booktrychiare hafwa understad t 
sigh sådant, honom til största Skada och Förtreet at efftertryckia; 
Hwilket och nu skulle afskräckia honom, til Gudz Församblingz 
och Fädernes-Landetz Tienst, at fortsättia Tryckerij, så frampt 
han icke medh Wårt Nådige General Privilegio, i detta fallet, 
blefwe försedd, hwar om han och fördenskull hos Oss en Under- 
dänigh ansökningh giort hafwer; Altså och emedan Wij finne, 
på den ene sijdan, sådant hans upsåth både nyttigt och be- 
römmeligit, och på den andre aldeles orimeligit och Straffbart, 
at någon annan understår sigh det, som han således medh sitt 
beswär, Förlagh och Bekostnad uplägger, honom til förfång, Skada 
och Nachdehl, at efftertryckia, och således hindra honom at niuta 
der widh åth minstone den Förmånen, at i det fallet finna och 
see sigh Skadelöös, och icke förgäfwes hafwa anwendt där på 
sin Tijdh och Medel androm til Nytta och Båtnad. Ty hafwe 
Wij och til at understödia honom uthi detta des wälmente upsåth, 
welat förunna, bewillia och effterlåta, som wii jämwäl här medh, 
i Krafft af detta Wårt öpne Bref, förunne, bewillie och effterlåte 
honom, Biskopen Doctor Gezelio, Wårt Nådige Privilegium, på 
alle de Böcker, hwilka I. antingen hans framledne Fader, eller 
lian sielff skrifwit och upläggia låtit, eller ännu kunna af honom 
utharbetade warda; Och II. af andre Språåk Verterat och öfwer- 
satt, eller och genom arbetsamme tilökningar eller Register sådant 
förbättrat, och hwar på icke tilförende något Wårt Privilegium 
finnes uthfärdat: sampt III. af andre kunna wara skrefne och 
utharbetade, men doch effter afftahl och Contract genom någon 
Biskopens Kostnad upläggias; skolandes detta Privilegium sigh 
sträckia på 10 åhrs Tijdh, ifrån det, at hwar Book således af 
Trycket uthgår; och den, som fördristar sigh där emoot i medler- 
tijd eller utom Wårt Speciale tilstånd, sedermera, förenembde, 
af honom, widh ofwanbemelte des Tryckerij, uplagde Böcker, 
ehwadh nampn dhe hälst hafwa kunna, antingen Styckewijs 
eller elliest, at af- eller efftertryckia, eller annorstädes uplagde 
införa, försällia eller föryttra, wara förfallen till confiscation af 
alle P^xemplaren, och fyrahundrade Dal. Sölf: Myntz Straff och 
Wijte, hwar af angifwaren en Dehl, förläggiaren den andre, och 
Hospitalet den tridie Dehlen skole hafwa at åthniute. Wij biude, 
och befalle fördenskul här medh alle wederbörande, at dhe bemelte 



208 



1600. NYKÖPING: A. GREFWE. GÖTEBORO: A. GREFWE. 



Biskop, widh detta Wårt Nådige Privilegio, skydde och hand- 
hafwe, så at honom der emoot intet meen, hinder eller förfångh, 
i någon måtto tilfogas. Til yttermehra wisso, hafwom Wij detta 
medh egen Hand underskrifwit, och medh Wårt Kongl. Secret 
bekräffta låtit. Datum Stokholm den 10 Septembris 1(390. 

(Efter G:ii Fasciculus Homileticarum Dispositionum.) 

Winter erhöll 1680 titel af kongl. boktryckare i storfursten- 
dömet Finland, hvilken benämning öfvergick till efterträdarne. 
Han dog 1705 eller 1706. l 

I Nyköping fans några få år vid medlet af 1600-talet ett 
tryckeri, nämligen det som tillhörde Ericus Schroderus, hvarom 
är taladt under Stockholm. Han återflyttade 1645 till sin födelse- 
stad och medförde så väl sitt tryckeri som dess föreståndare, 
Amund Nilsson Grefwe. Denne blef inom kort (1646?) egare 
deraf och stannade i Nyköping till 1650. De böcker han der 
tryckte äro Schroderi öfversättningar af Hunnit Epitome Creden- 
dorum 1647 8:o, Arnds Paradis lustgård, 1648 8:o och Carionis 
Chrönika, 1649 folio, förutom några småtryck. 

När Schroderus dog 1647 blef Grefwe kallad till Göteborg, 
men sysselsatt med tryckningen af sistnämnda vidlyftiga arbete 
kunde han ej före dess afslutande bryta upp. Sedan boken väl 
blifvit färdig och superintendenten Brunnius förnyat kallelsen, 
kom han till Göteborg i juli 1650. Uti en odaterad inlaga från 
år 1653 säger han dock att magistraten kallat honom till »Göthe- 
borgs Gymnasium för en Booktryckiare»; han klagar sin nöd och 
söker hjelp att flytta till Abo, hvilket, såsom nämndt är, icke 
skedde; »hafwer iagh icke fått så mycket Arbete thet iagh min 
Hustro och många små Barn på en Månadz tijdh hafwer kunnat 
vppehållit eller försörgt medh». Emellertid hade följande kongl. 
privilegium blifvit utfärdadt för honom: 

Wij Christina &c. Göre witterligit, att ändoch på Wårt 
nådhige behagh ähr vthi Wår Stadh Götheborg för lijten tijdh 
sedhan, inrättat ett mehrendels Complett Tryckerij, huilcket och 
aff Wåre och Chronones medell till een deel ähr vnderhulpit 
wordet, att dhet j behörlig gångh och esse bracht är: Så för- 
nimme Wij lijkwäl, att samme Tryckerij skall nu för denne 
tijdhen så gott som heelt wara förlägit, aff orsak, att Book- 

1 Till grand fur denna framställning ligga F. W. Pippings (med vidlyftiga 
detaljer utrustade) historiska underrättelser om boktryckeriet i Finland, Helsing- 
fors 1860, 4: o, samt Tengströms nyss anförda skrift om Gezelius d. ä. 



Sv. Bohtr.-hitt. 209 14 



GÖTEBORG: A. GREFWE. 1600. 



tryckiaren som dhet före står och äger inthet Privilegium till 
dato hafwer erhollit på opläggiande af någre wisse böker, som 
doch i dhen aflägsne provin eien, så for wåre vndhersåtheres der- 
sammestädhes i gemehn, som till vngdomens information i synner- 
heet, skole tarfwas och behöfwas. Hw.arföre hafwe Wij i dess 
anseende så wäl som för dhen recommendation som af hans kärlig- 
het Wår Gen: Gouv: r på dhen orthen af thet nyttige wärcket hoos 
oss giort hafwer welat vnna och efterlåta, som Wij här medh och 
i detta Wårt öpne brefs och privilegij krafft, vnne och efterlåthe 
Booktryckiaren der i Götheborgh Amundh Grefwe, att härefter 
få opläggia, tryckia och dher i provincierne försällia efterschrefne 
böker och arbete, som are Abc boken på Latin och Swenske, 
Lutheri Catechismus, den wanlige Psalm och Evangelijboken, 
Donatus, Compendium Haffenreferi och andre små Scholeböker, 
som i Scholeordningen nampngifwes och i Scholer och Gymnasierne 
! anthen hele eller styckewijs läses; och dhes föruthan, alle tienlige 

• och approberadhe Swenske böker giordhe och transfereradhe ; och 

i ingen hafwe macht honom sådant att wägre, eller deruthinnan 

i något hinder tillfoga. Här alle detta i någon måtto angår, hafwe 

i sig att efterrätta. Till yttermehra wisso &c. Datum Stockholm 

! den 9 Januari A:° 1053. (Efter koncept i Riksarkivet.) 

j Den första bok som trycktes i Göteborg var Christelige Nyårs- 

i gåfrors Apothek af Jos. Stegmann, öfversatt af E. J. Huss, 1650 

i liten K:o. Bland Grefwes öfriga förlag märkes hufvudsakligen 
I en Förklaring öfvcr den store Propheten Esaiam, af J. Billovius, 

l(>()i) i tre tjocka q vart band. 

Ar 1()()H den 12 febr. anslog konsistorium åt sin typographo 
til understöd den del som adjuncto bestås. 

Ar 1070 söker Grefwe understöd i anledning af honom öfver- 
gångna olyckor, om hvilka han säger: 

Anno 1<)()7 miste iagh medh papper och stylar, medh en 
Götheborgs Fahrkost som förgickz then 18 Decembris fyra Mijl 
pä andra Sijdan Bergen i Norie öfwer 400 Rd som till Esaue 
wärck bestäldt wardt ifrån Hamburg. 

Anno 1(>()9, then 10 May miste iagh vthi then häfftige wåd- 
elden så på min wärckstadh och aff Esaiaj wärck medh andra 
materier och Böcker til 000 Rd.> 

I följd häraf beviljades ock honom ett årligt spanmålsanslag 
genom följande kongl. bref. 

Wij Carl &c. &c. Giöre witterligit att w r ij af gunst och Nåde, 
sampt i anseende till den vnderdånige Dedication som oss wår 



210 



1600. GÖTEBORG: T. GREFWE, LÖNBOHM, RAHM, HAGEMANN. MALMÖ: ULRICI. 



troo vndersåte och boktryckare i Götheborg Konstrijke Aimxnd 
Grefwe uthi sitt kostsarama arbetes förferdigande öfvver Esaiam 
på wårt Swenske tungemåhl, sampt dhe store skadar som han 
så igienom den häfftige Eldzwådan nthstodh, hwilken för någon 
tijdh staden Götheborg öfwergick, som i synnerhet att han enn 
stor påst tryckerij ifrån Hålland förskrifwin på watnet förlorade, 
hafwa vndt och effterlåtit, som wij i krafft af detta wårt öpne 
bref honom Amund Grefwe vnnom och effterlåtom i sin lijfztijdh, 
sigh och sina till vnderstödh, sampt sitt Tryckerij till upkombst, 
den dheel af kyrckiotijende i Röörs försambling på Daal som präst 
man hr Haldward icke förundt är, och åhrligen oss och wår Crono 
der af tillfaller. Det alla som wederböre, i synnerheet wårt 
Cammar-Colleginm och Landzhöfdingen der sammastädes hafwe 
sigh fnllkombligen att effterrätta. Till yttermehra wisso &c. &c. 
Datum Stockholm den 24 Nov: A:° 1670. 

(Efter en afskrift i Riksarkivet.) 

Detta anslag utgick sedermera äfven till efterträdarne en 
lång tid. 

Vid Amund Grefwes död, i februari 1677, öfvergick tryc- 
keriet till hans son Tideman Grefwe, som endast helt kort 
tid dref det, emedan han dog redan 1679 under ett besök i 
Stockholm. 

De närmaste efterträdarne voro: 

Grefwes Effterlefwerska 1679. 

Lars Lönbohm 1680—85. Ar 1686 namnes hans enka som 
tryckeriets egarinna. 

Jöns Rahm 1686 (eller 1687) —95. Åren 1696 och 1697 heter 
det Sal. Rahms tryckeri. 

Zacharias Hagemann 1697 — 1725. 

I Malmö hade under den danska tiden funnits tryckeri redan 
1528, anlagdt af Olaus Ulrici, eller Oluf Ulricksen, hvilken 
förut är omnämnd under Söderköping; hans verksamhet här- 
städes blef långvarig, ty ännu från 1556 har man ett tryck, 
Esopi fabler, med hans namn. Vidare anträffas en Johan Hoch- 
straten åren 1533 — 35, enligt all sannolikhet medförd från Hol- 
land af den namnkunnige kaniken Chr. Pedersen, för att trycka 
hans skrifter. 

Sedan Skåne blifvit svenskt landskap ditkallade konung Carl 
Gustaf akademieboktryckaren i Sorö Georg Hantsch, genom följ- 
ande skrifvelse, daterad Korsör den 16 nov. 1659. 



211 



MALMÖ: HANTSCH, HABKKEGGER. 1600. 



Aii den Buchdrucker zu Sohr sich mit dem druckerey 
nacher Schonen zu begeben. i 

Carl Gustaff Unsern gnädigen gruss undt wollgeneigten willen 
zu vor, Ehrebarcr und Kunstreicher lieber getrewer. Demnach 
Wir gnädigst wollen dass die Buchdruckerey von Sohr nacher 
Schonen transportiret werde, als ist hiemit an Euch Unser gne- 
digster will vndt befehl, das Ihr nebst den gesambdten druckerey 
und was da zu gehörig, aueh Ewerer Famili und Gesellen von 
gedachten Soer fordersambst auffbrechet, und Euch dam it nacher 
Hellsingöhr vndt so furters nach Schonen begebet, mässen Ihr 
hirbey kome, vndt zu abfuhrung Eweren Sachen vndt bertirter 
druckerey ein pass auff benötigte fuhren zu empfang habet. 
Wegen Eweres Vnterhalts und eins hauss zu wieder einrichtimg 
der druckerey in Schonen, haben wir mit Vnseren dasselbst ver- 
ordneten General Gouverneur Graff Steinbocken diessfals gewisse 
abrede 1 genommen, undt habet Ihr Euch bey demselben, bey 
Ewer uberkunfft gebiihren an zu melden. Wornach Ihr Euch zu 
rieliten, und Wir verbleiben &c. (Efter Riks-registraturet.) 

Hantscli nedsatte sig först i Malmö; tryckte der Niels Söfren- 
söns Threnodia thet cer Klage^Prccdicken ofver Carl Gustaf, 16(i0 
i qvart, och Fuhrmans almanackor på danska för 1662 och 16(53, 
kallande sig K. M. Bogtr. Efter tre år begaf han sig till Lund, 
h varifrån han 16(55 flyttade till Stockholm. 

Några år senare, 1666, hitkom en landsflyktig ungersk adels- 
man, Vitus Habereuger, hvilken köpte M. Matsens i Köbenhavn 
tryckeri och blef antagen till guvernementsboktryckare med 200 
d. s. in. i lön. 2 Frän är 1666 tinnes ett tryck med hans namn, 
Fuhrmans almanacka för 1667 på danska, och från 1667 en dansk 
likpredikan öfvcr Er. Hardenberg Gyldenstiern, i qvart. Följande 
året 1668 flyttade han till Lund, såsom akademie-boktryckare, 
och stannade der till 1675, då han i följd af krigsoroligheterna 
återvände till Malmö. Ar 1687 skall han hafva begifvit sig till 

1 Angående det med generalguvernören träffade aftalet om underhäll, lär väl 
der med böra förstås de 200 daler s.m., som nämnas i näst följande skri f velse af 1667. 

2 Vi hafva dess angående funnit endast följande handling: 
Högh- och wälborne, Edle och Wälbördige Her Praesidcnt och samptelige 

Uijkz- och Cammar-Rådh. 

Aldenstundh Boktryckiaren som weedh GeneralGouvernementet nödigh ähr, 
icke står på General Gouvernementz Staten opfördh och sigh nu af det, at Kongl. 
Maj. 1 har resolverat till att låta inaugurera Åcademien i Lundh, som har sin egen 
tryckiare, tilldraga torde, att den förre blefwe förbygången; Såharjagh formedelst 
detta welat ersökia Eders Exeell." och Edhre godhe Herrar att så hafwa berörde 
GeneralGouvernementz booktryckiare i minnet, det han weedh formerandet aff 
Staten, må blifwa till den löhn opfördh, som honom här till är worden godh giordh 



212 



1600. MALMÖ: HABERKOGER. LUND: HANT8GH. 



Karlskrona i akt och mening att blifva amiralitets-boktryckare, 
men då detta ej lyckades, strax återvändt till Malmö, der han 
1690 utgaf en större bok: Thet Malmöiske Bibliske Andelige Röök* 
Altar eller Manuale, colligerat och sammansankat aff Vitns Ha- 
beregger, Gen. Gonv. Booktryckiare i Malmö, 12:o. Han dog 
sannolikt 1695, då sonen uppträder med hans titel. Efter denna 
tid hvilar all boktryckeri-rörelse i Malmö ända till år 1813. 

I Lund nedsatte sig, såsom of van är nämndt, Georg Hantsch 
1663 och förblef der ungefär två år; af hans verksamhet der- 
städes känner man endast Fuhrmans almanackor på danska för 
1664, 65 och 66; alltjemt med begagnande af titeln K. M. Bogtr. 
Ovisst är huru det förhåller sig med »Boethius Haggh», hvilken 
i en skrifvelse af den 8 dec. 1667 kallas boktryckare i Lund. 
Utan tvifvel är det den från Vesterås bekante Boethius Hagen, 
som måhända gjort ett försök att nedsätta sig här. 

Det äldsta tryckeriet i (eller strax invid) Lund lär kanske 
hafva varit biskop Winstrups. Sysselsatt med ett vidlyftigt 
arbete, Pandecta Sacrorum seu Commentarii in historiam domini 
n. Jesu Christi, hade han anlagt ett sådant, hvarom han i en inlaga 
af den 16 maj 1668 säger: »til nogen forlindring paa expenserne 
haffver Jeg effter Henrici Stephani och andre hurde Mends 
exempler kiöbt mig et Typographie eller Trycherie, som Jeg 
paa min Ssedegaard S:te Peders Closter, liggendis strax uden 
for Lund, haifver och bruger, til bemelte Werch alleniste at 
trycke, och iche til noget andet for nogen her udi byen eller 
udi Landet att prente», ber derför Kongl. Maj:t att »privilegere 
bemelte mitt Typographie, att Jeg det ubehindret maatte niude 
och bruge». Den första delen af- detta verk utkom 1666, den 
andra 1674, i folio, med tryckorten Londini Scanorum; en rätt 
aktningsvärd typografisk produkt. Från samma tryckeri och 
med samma tryckort utgåfvos ock tre synodal-tal af Winstrup 
1667, 68 och 70 i qvart, äfvensom de första akademiska programen, 
ehuru på alla dessa småtryck W:s namn icke angifves. Hans 

och icke mehra ähr, än 200 daler SölP mynt åhrligen. Och befaller Edhers Ex- 
cellens och Edher godhe Herrar den Högste Gndh, till all önskeligh prosperitet och 
godh wälmågo, förblifwandes Stockholm den 28 Novemb. A° 1667. 

Edhers Excel l u och Eder godhe Herrars 

Gustaff Sparre. 

(Efter orip. i K ammar- koll.) 
Uttrycket >Academien i Lundh, som har sin egen tryck i are» lär väl få förstås 
så, att denne var upptagen i staten, ehuru ännu ej tillsatt, liksom sjelfva akade- 
mien icke heller fans till 1667. 



213 



lund: SCHRÖDER, HABEREGGER, KÄMPE. 1600. 



faktor var en Jörgen Schröder, soin utsatt sitt namn såsom bok- 
tryckare och tryckorten Lund på några få tryck af 1672 — 74 
(2 disputationer och en dansk almanach för 1673), samt på flera 
akademiska tryck från 1675 och 1676, då akademiens boktryckare 
öfvergifvit staden. Hans verksamhet tog dock ett snart slut, i 
thy att han blef satt i fängelse på Malmöhus, emedan han skall 
hafva tryckt smädeskrifter mot svenskarne under krigsoro lig- 
heterna. I Kansli-kollegiets protokoll den 19 jan. 1762 angående 
boktryckeri i Borgå anföres det i Malmö såsom varande exempel 
på sådana inrättningar vid gränserna; » trångmål och fattig- 
dom nödgade dess idkare att gripa till olofligt näringssätt, sä 
att han missbrukade sitt wärk till Pasqvillers tryckande, hvar 
igenom både idkare och tryckerie gingo förlorade». Dessa jemte 
Winstrups egna besvärligheter kommo väl oc.k hans tryckeri att 
hvila för alltid. 

Med universitetets stiftande följde ock antagande af en 
akademie-boktryckare. Den förste blef Vrrus Haberegger, som 
hitflyttade från Malmö och från 1668 t. o. ra. 1675 här var i 
verksamhet. Denna blef naturligtvis egnad nästan uteslutande 
åt den akademiska litteraturen, sä att han torde hafva tryckt 
blott fyra större böcker, nämligen: Beckman, Commentarius ad 
prima juris fundamenta. 1672. 4:o. Pufendorf, de Jure natune et 
gentium. 1672. 4:o. Pufendorf, Dissertationes acadcmicee selectiores. 
1675. 8:o. Locvenius, Leges procinciales et civiles Svecia. 1675. 8:o. 

Han kallar sig de tvä första åren både guvernements- och 
akademie-boktryckare; sistnämnda är återvände han till Malmö. 
Sedan Jöikjex Schröder, såsom nämndt, en liten tid uppehållit 
tryckerirörelsen 1675 och 1676, synes Lund de följande åren 
1677 -H4 icke hafva haft något tryckeri alls, och väl icke behöft 
det under akademiens upplösning. Visserligen finnes en vidlyftig 
bok, Lysrri Polygamia Trimnphatrix, med tryckorten Londini 
Scanorum och den egendomliga uppgiften: »Sumtibus Authoris 
post. Annum MD. C. lxxxii». Men det är intet tvifvel att ju 
denna tryckort är fingerad och boken tryckt förmodligen i Hol- 
land. Efter krigets slut och föreläsningarnes återupptagande 
trycktes de lärda afhandlingarna till en början, 1(581 o. f., i Malmö 
hos Vitus Haberegger. 1 

Något senare eller från 1685 möter oss i Lund David Kämpe, 
förut bosatt i Norrköping. Han kallar sig 1688 Acad. Typo- 



1 Detta skedde äfven emellanåt de följande åren och ännu 1692. 



214 



1600. LUND: A. HABEREGOKR. VI8INQ8Ö: J. KANKEL. 



graphus; men redan 1689 upphörde hans verksamhet här, i det 
han begaf sig till Stockholm. 

Abraham Habereggkr blef 1689 akademisk boktryckare och 
1695 äfven guvernementets, i hvilken dubbla befattning han 
fortfor ända till 1727, hvilket synes hafva varit hans döds-år. 
Tryckeriet undergick eldsvåda 1693 och han erhöll i följd deraf 
understöd för dess återupprättande (1000 daler s. m. Kongl. bref 
den 20 febr. 1694). 

På Visingsö anlade riksdrotseten P. Brahe d. y. 1666 ett 
tryckeri, som under hela dess tillvaro förestods af Johan Kankel, 
från Pommern. Denne var tillika stilgjutare och träsnidare, samt 
författade eller öfversatte sjelf en del af de skrifter han tryckte ; 
lär hafva dött 1687. Han utsätter som tryckort sjelfva slottet 
Visingsborg, men blott som en förbättring i titulaturen; ty tryc- 
keriet var beläget i närheten af skolan, på öns midt, enligt ett 
åsyna vittnes, lektorn M. Oxelgrens utsago till J. Alnander. Den 
första skrift som utgafs från detta tryckeri bär årtalet 1667; 
den så vidt kändt sista har 1685. Efter öns reduktion till kronan 
1681 har väl tryckeriet icke egentligen varit i verksamhet, och 
1688 flyttades det till Jönköping. De på Visingsö tryckta skrifter 
hafva vunnit ryktbarhet såsom stora sällsyntheter. De äro dock 
detta alldeles icke mer än andra gamla tryck; en del, de vid- 
lyftigare, förekomma ännu ofta nog; en annan del, de till om- 
fånget mindre, äro sällsynta, högst sällsynta, ja unika; andra 
åter redan förtärda och spårlöst försvunna. I anseende till deras 
fåtalighet kunna vi här meddela en kortfattad lista öfver dem alla. 

1667. 
Een kort Beskriffning Uppå Trenne Resor och Peregrinationer, 
sampt Konungarijket Japan. &c. 

Qvart 262 sidor. Innehåller Nils Matsson Köpings och Olof Eriksson Will- 
mans resor, m. fl. 

(1668.) 
Then Andre Wällkommen, I itt Samtal [emellan] tre Personer - - 
Herr Peer Brahe then Andre - - öfwergifwit - then 30 Decemb: - 
1667 - Aff - Johann Kankel. 

Qvart s. 1. e. a. 32 opag. sidor. På svenska och tyska, hvilket sista, ehuru origi- 
nalet, intar en sido-ordnad plats med mindre stil. Endast 2 ofullständiga ex. 
äro kända. 

1669. 
Tröst-Skrifft, på - - Israels Wircknsei, Begraffning Som skedde 
then I Augusti Anno M DC LX1X. 

Patentfolio 1 blad. Verser af Kankel. 



216 



VISINOSÖ: J. KANKEL. 1600. 



1670. 
Norlandz Chrönika och Beskriffning &c. 

Folio 654 sidor. Rugmans öfversättning af de norska konungasagorna efter 
don nu förlorade Stephaniska-DelaGardieska handskriften. Vanligen medföljer 
här ett träsnitt, föreställande Svea sköld omgifven af Salvator- eller Seraphim- 
kedjan; i en del ex. finnes detta blad i kopparstick af Abraham Hylteen. 

Hertzlicher Willkommen und NewJahrs Wundsch dem Hochgeb. 
Graffen und H:n, H:n Carl Gustaf Wrangeln &c. 

Folio ett ark? Af J. Kankel. Okändt om ex. nu finnes. 

Konung Mascutharii utfäste Frijheter för alla gifta Män uti 
Narragonien. 

Oktav förmodl. \ 2 ark. Fans i Eckleffs boksamling (n. 681). En flera gånger 
tryckt skillingsskrift. 

Ala aquilina Brahsea labyrinthea Öder Zwene Adlers Fltigel, in 
eine Labyrintische Form gebraeht, repraesentirende das Hoch- 
gräffiiche Braheische alte Stam-Wapen. 

Patentfolio 1 blad hopsatt af 2 ark, delade i 3 stycken. Tyska verser h vilkas 
hufvudstomme är konstfärdigt sammanstäld i form af 2 örnvingar. Författaren 
är Kankel. 

1671. 
Christ. Matthiiv, Uthtåg aff the Mirakel, Underwärck och några 
andra tänekwerdige Ting, som ifrån Keyser Antonini Pii, in 

till Rudolphi tijd, inclusive, sig tilldragit hafwa affsatt 

uthaff ^Eschillo S. Fabrieio. 

Oktav 184 sidor. 

Specjvlvm jvventutis, Eller Een Spegel, så wäl för Vnga som 
Gambia - - Skrefwit och tryckt Pä Wijsingsborg aff •Tohann 
Kankel. 

Qvart 8 opag. sidor. Grafskrift öfver 18-årige Erlandus Petrus Wircknaens. 

1672. 
Colloqvium de Vita Vrbana & Rurestri. Thet är: Samtaal om 
Stadzs och Landt^lefwerne. 

Qvart 28 opag. sidor. Af Kankel. På svenska och tyska anordnad lika som 
Then andra Wällkommen. 

Alexandri Magni Historia på Swenska Rijm. 

Qvart 440 opag. sidor, de tre sista hvita. Utgifven af J. Hadorph. Några 
få, tidigare utlemnade ex. ha blott 430 sidor. Det i slutet bifogade Bo Jonssons 
testamente (sid. 417—428) är i dem af ofullständigt och felaktigare tryck; ett 
särskildt blad (s. 429, 430) har några slutord om det mindre ljofliga språket i 
detta dokument: >Förty man wille icke det alldraminsta corrigera eller förändra 
(ther) uthinnan.> — Det förbättrade aftryeket är likväl ganska dåligt och har 
älven formen »Exeecutoribus> i alla casus. Här tillkomma slutligen k. Albrechts 
tre förskrifningar, som upptaga 12 sidor (420—440). 

167:). 

Imagines familhu Brahete. 

Folio 48 sidor och en tabell. 



216 



1600. • VISING8Ö: J. KANKEL. 



Een Christelig Lijkprädikan öfwer Hn: - - Carl Brahe - - aff Andrea 
P. Helliestadio. 

Qvart 48 sidor, de tre sista hvita. 

Cygnea Cantilena Thet är M. J. C. B. i S. Sidsta tänckwerdiga 
Ord, Vnder Thon: Fader vår som i Himblom äst etc. 

Qvart 4 opag. sidor. Initialerna på titeln antyda förf. Magister Johannes 
Christophori Biskop i Skara. Vid likpredikan öfver honom är sången ånyo tryckt. 

Ett förskräckeligit och grufweligit Exempel om een Ogudachtig 
GudzsBespottare och Försmädare, hwilcken Gvdh hafwer låtit 
(effter sin Krafft och Macht) förwandla i een Hundz Hampn, 
undantagandes Ansicktet Jämte Een Klagesång . 

Qvart 8 opag. sidor. Tryckt efter ett Stockholms-exemplar, enligt Kankels 
meddelande på sista sidan. På titelbladet är hunden porträtterad i träsnitt. 

1674. 
Een kort Beskriffning Ugpå Trenne Reesor och Peregrinationer, 
sampt Konungarijket Japan. &c. 

Qvart 308 sidor. Ny upplaga af 1667 års tryck. 

Wesklndianisk Reese-Beskriffning, Från åhr 1039 till 1G45 - -. 
Aff Michael Hemmersam - - Och nu in på wårt Swänska Språk 
förwänd och tryckt - - Aff - - Johann Kanckel. 

Qvart 104 sidor, de 2 sista hvita. 

Martini Martinij Historia om thet Tartariske Krijget uthi Konunga- 
rijket Sina - - förswenskat aff Ambrosio Nidelberg. 

Qvart 168 sidor, de 2 sista hvita. 

Een Christeligh Lijk^Predikan - - uthöfwer - M: Johannis Christo- 
phori Nilosiensis Biskopens i Skara Lijk - - Aff Joanne Elai 
Tersero. 

Qvart 50 opag. sidor. De två sista upptagas af den Cantilena, som tryck- 
tes redan 1673, enligt hvad ofvan närand t är. På titeln står oriktigt 1647 
som tryckår. 

Een grundelig Berättelse, Om det grufwelige och obeskrifwelige 

Storm-wäder, Som sig med outhsäyelig Skada i wår Julio 

Månad - - i Tyskland och Franckrijk, men serdeles. uthi Holland 

låtit förnimma. Vthaff the Swenska Awijser Num: 6. och 7. 

som äro tryckt i Stockholm, tillsamman dragit . 

Qvart 8 opag. sidor. 

Gratulatio Labyrinthea - - på - Peer Brahes FödelsesDagh 18 Fe- 
bruarij, 1674 - - Skrefwit och tryckt på Wijsingzborg, aff - - 
Johan Kankel. 

Folio pat. l ! /a ark i 3 bitar. Svensk vers i form af en labyrint. 

Meditatio de Nativitate Christi - - Das ist Christliche Weyhnacht- 
Gedanken in eine Labyrinthische Rose - - Dem Herrn Peter 



217 



VISINGSÖ: J. KANKEL. - 1600. 



Bralien - - eingehändiget: - - Geschrieben nnd Gedruckt — Von - - 
Johan Kankel. Zu Auszgang desz Jahres M DC L*XXIV. 

Putentfolio 2 ark i 3 bitar. Tyska verser, hufvudstommen i form af en 
8-bladig ros. 

Väl finnes en, från P. F. Aurivillius härstammande uppgift att W. Wsselingx 
Förklaring öfver Handels-Contractet angåendes thet Södre Compagniet i Swerighe, 
skulle vara tryckt detta år på Visingsborg ; men vi betvifla att denna redan 1626 
utgifna skrift skulle ha blifvit omtryckt, så mycket mera som en sådan upplaga 
ej finnes upptagen i A:ii katalog öfver Upsala bibliotek, den enda källa han 
begagnade. 

1675. 
Huus-Apoteek och Läkie-Book aff Carl Lindh . 

Oktav 302 sidor. 

Sanfärdig Beskrijffning, Om Konungarijket Siarn - - Aff - Jobst 
Schovten - -. 

Qvart 64 sidor, de 2 sista hvita. Öfv. af A. Nidelberg, enligt Schefferns. 

Kort Berättelse om \Vast Indien eller America, som elliest kallas 
Nya Werlden. 

Qvart 44 sidor. Utan tryckort. Öfv. af den samme, enligt samma källa. 

1(57(1 

Bibliska Chrönika, Genom Esaiam Tribawer Men åhr 1614 

uthsatt - Aff Andrea Laurentij. 

Oktav 504 sidor. Upplagan af 1614 är mera sällsynt än denna yngre. 

Lijkpredikan öfwer Fordom förnämblige Handels-mannen — Sa- 
muel Isaakson aff Lavrentio Mellino . 

Qvart 56 sidor. 

1(377. 
Gamble Grefwe Peer Brahes - - Oeconomia Eller Hussholdz/Book, 
För ungt Adelsfolck. Skrifwin Anno 1581. 

Qvart 1*28 sidor. 

Schreiben An den Herrn Colbert, &c. Von der Grösse dess König- 
reichs Industan. 

Qvart 56 opag. sidor, de 2 sista hvita. Sid. 54 slutar med följande föga dit- 
hörande verser: 

Wer wissen will von wannen sey unsere Ankunfft, 
Auss Schweden Land t sindt wir gekommen, etc. 
Detta är Ordestafwet på een Wijsa, som man haar hördt siungas uthi Altorff i 
Sweitz, om Wilhelm Telle, hwilken mehr än för 300. åhr sedan leffde, och Switzer* 
land uthi det Stånd och Skick brachte, som det nu står uthi, aff een Republic. 

Doct: Nicolai Ravaldi Archiepiscopi Vpsaliensis Herliga Oration 
om Swea och Götha Rijkers, sampt thess Konungs Stoor- 
mächtigheet och Bedreff: som Anno 1440 in Concilio Basiliensi 
hollin är. - - 

Oktav 24 opag. sidor. 

Hertzliche Dancksagung zu Gott dem Allmächtigen, vor jdngst er- 
haltene Victoria - - Alsz meinem gnädigen Graffen und Herrn - - 



218 



1600. ' VISING8Ö: J. KANKBL. 



Zu einem unterthänigen Willkommen in Demuth von unten- 
benandtem tiberreichet. (ieschehen den 7. Februarij, Anno 
M DC LXXVII. - - Geschrieben und Gednickt zu Wiesingsburg 
von Johan Kankel. 

Qvart 8 opag. sidor. 

Tack? och Loff^Dicht, Gvdomlige Mayst: till Ehra, Så wäl för 

the förrige Twå, som i serdeles för then Sidste Herliga Victorie, 

Som Gvdh wår Nådigste Konung, K. Carl XI. i detta Ahr 1677. 

then 15 Julij, widh Landzkrona i Skåne, åther så Nådeligen 

förlänat hafwer. Vthi eenfaldige Alexandriniske Verss be- 

skrifwit. Och - - Hn: Peer Brahen - - offererat aff - - Johan 

Kankel. 

Anno 

O at thet eengång DoCH VVar HERran GVDz Behagan, 

At thesse KrIIgesstyngD' bLefVVe snart från oss tagen. 

Qvart 16 opag. sidor. Utan tryckort. 

1679. 
Beschreibung des Ordens Der Weyland Hoch>Edlen Schwedischen 
St. Brigittae. 

Qvart 8 opag. sidor. En af Warmholtz omtalad upplaga med årtal 1671 lär 
väl icke finnas, utan endast bero på ett skrif-fel. 

Pire Cantiones Ecolesiastica? Et Scholastica? Veterum Episcopo- 
rum, In Inclyto Regno Sueciae passim usurpatai, . 

Qvart 196 opag. sidor, de 2 sista hvita. I denna upplaga äro notlinier tryckta 
tor noternas införande i handskrift; de förra upplagorna, Greifswald 1582 och 
Rostock 1625, hafva noterna tryckta med rörliga typer. 

Begynnelse för them som Tyska Språket wille lära. 

Oktav. Fans på Langebeks auktion, Kbhvn 1777, n. 2519; blef då bortslagen 
utan betalning. Ovisst är om något exemplar nu finnes. Författaren är Kankel, 
enligt Alnander, som nämner boken redan 1722, ehuru med latinsk titel; med en 
annan sådan förekommer hon i L. Robergs stora boksamling, såld 1742. sid. 226. 
Man torde deraf kunna sluta att båda dessa titlar äro sjelfgjorda. 

Yttersta Ähre^Tienstz Påminnelse, Widh - - Herrn Julii Bengtsons 
Timans Jordefärd - - den 14. Decemb: Aff H. P. W. B. 

Patentfolio 1 blad. Verser af Hans Persson Wicken Berg. 

1680. 
Lijk-Predikan, - - när - - Lars Bängtsons Billings - - döde Leka- 
men, - - bleeff - - beledhsagat till sit HwijloRum - - Aff Lavrentio 
Mellino. 

Qvart 48 sidor. 

Chronologia, eller Tijdh-Rekning, ifrån Verldenes Begynnelse till 
närwarande Ahr 1680 efter Christi Födelse. 

Qvart. Afbrutet arbete, slutande med arket Bb och år 1563. Det tryckta 
fragmentet är en öfversättning af J. Gislonis Chronologia, tryckt i Sthlm 1592. 



219 



TIS1KGS0: J. KA5KEL. XOBBKÖPISG: KaXFK. 1600. 



Cor Vnionis, Das ist: Yereinigungs^Hertze, zwischen Schweden 
und Dennemarck, Jn diese Labvrintische und dureh^einander? 
geschrenckte Form Gebracht - - Gesehrieben und Gedrackt - - 
Von - - Johan Kankel, Wolgast: Pomer: - - 

Patent folio 1 blad, hopsatt af 2 ark i 3 stycken. Tyska verser till Karl XI 
och Ulrika Eleonora den 21 maj 1680, tryckta i form af ett hjerta. 

1681. 

Mit-Freude nnd Gluckwiinschung, Auff-- Hn Lorentz Bange, etc. 
Xahmens/Tagk - - den 10. Ang., Anno M DC LXXXI. — Ge- 
sehrieben und Gedruekt von Johan Kankel, - -. 

Patentfolio 1 blad. 

Fägne? och Frögde^Dicht, Widh - - Hans Persson Wickenbergz, - - 
»Sampt - - Maria SwenssDotter Krantzbergz, - - Heders^ och 
Bröllopz^Fäst - - i Grenna den 13 Xovemb: Anno 1681. — Aff 
Petro Wirckna?o, Petri Filio. 

Patentfolio 1 blad. 

1683. 
Luctus Heliconius, eller Klage^skrift öfwer Petri Magni Echmans 
död och hädan färd, af And. Boman. 

Folio pat. 1 ark. Ovisst om ex. nn finnes. 

Allegorisk Jacht, Tå - - Seg. r Arfwed Bengtszon - - Medh — J. 
Christina Zachris Dotter - - Echtenskaps Förbund slött och 
ingick. - - Aff P. W. 

Folio 4 opag. sidor. Verser af Petrus Wirckna»us. 

1085. 
Förordning emellan Soldatenie och dheres Rothår, Uthi Jöne- 
köpingz och Cronebergz Lähners Gouvernement, Huru den 
Eena emoot den Andra sigh här effter fbrholla skal. 

Oktav 16 opag. sidor, de 2 sista hvita. 

Norrköping hade under en helt kort tid, vid pass ett hälft år, 
boktryckeri 1682 och 1683. Det var David Kämpe 1 från Linköping 
som här sökte fillt för sin verksamhet, men icke fann det, utan 
begaf sig till Lund. Ett par bröllopsverser till den 11 okt. 1682 
och den 2 jan. 1683 finnas i behåll som minnen af hans vistelse här. 

I Jönköping nedsatte sig 1688, på inrådan af landshöfdingen 
E. Dahlberg, en ung boktryckare Petter Hultman, som hit- 

1 Han och Niclas Broman från Skenninge blefvo med vanliga ceremonier an- 
tagne aflofliga gesällskapct i Stockholm den 5 jan. 1679; i anledning hvaraf trycktes 
en med boktryckaretermer späckad gratulation på vers. Kämpe gifte sig 1681 med 
Margreta Magdalena Eberdt. 



220 



1600. Jönköping: hultman. viborg. 



flyttade Kankels boktryckeri, inköpt från sonen, kyrkoherden Johan 
Kankel. Uti en inlaga af 1695 säger Hultman sig hafva betydligt 
förbättrat det förslitna tryckeriet genom inköp af nya stilar från 
Tyskland, klagar sin nöd och anhåller om understöd. Detta blef 
honom dock förvägradt genom kongl. resolution den 10 dec. 1(395. 
Han utgaf ett prof på de nya stilarna; 7 sorter: 5 fraktur, 1 an- 
ti(jva och 1 almanach-signa. Af böcker som utkommit från hans 
tryckeri kunna nämnas: E. Dryselii Monarch- Spegel 1091, Luna 
Turcica 1094 och Kyr ko- Historia 1704, 1708 samt L. Fomelii 
Kyrlo- Postilla 1697. Hultman dog 1708. 

I Viborg anlades 1089 ett tryckeri af biskopen P. Bång, som 
utverkat följande kongl. resolution af den 10 april 1088. 

Wij Carl &c. Giörom witterligit att såsom oss Consistorium 
i Wijborg underdånigst tillkiännagifwit hafwer, huru som dhen 
studerande Vngdomen wid Gymnasio dher sammastädes mycket 
hindras uti sine Studiers fortsättiande, dherigenom att dhe sin 
största tijd den dhe elliest till läsande borde anwända till en 
och andre dhem icke mindre nyttige ähn nödige böckers aff- 
skrifwande måste förnöta i mangell af medell till att ifrån andre 
orter kiöpa sig tryckte Exemplaria och Consistorium sådane 
Studerande i detta måhl att bijträda och understödja funnit för 
högnödigt att dher uti Wijborg lijka som wed andre Gymnasier 
inrätta ett Tryck- och Pappersmakerij, underdånigst dherföre 
anhållandes att Wij icke allenast täcktes där till gifwa wårt 
nådige tillstånd, uthan och meddela Gymnasio wårt Privilegium 
dera; Altså hafwom Wij i nådigst anseende till den nytta och 
fordehl som så wähl dhen Studerande Vngdomen som heela landet 
igenom detta Tryck och Pappersmakerijetz inrättande lärer till- 
wäxa, där till j Nåder samtyckt och bewilliat efftersom Wij her 
med och i krafft af detta Wårt öppne bref gifwom offta bem: te 
Gymnasio i Wijborg Wårt nådige tillstånd fritt och obehindrat 
att inrätta ett Tryck och Pappers Makerij der på orthen sampt 
därtill antaga och af egne medell underhålla en Booktryckiare 
och Pappersmakare, warandes mehrbem. dc Gymnasio efFterlåtit 
på be. te Tryck att upplägga och afftryckia låta alt hwad som 
till dhen Studerande Vngdomens nytta och förkåfring finnes 
nödigt sampt uthan förfång af andras erhållne frijheeter skie 
kan, dock med det uthtryckelige fbrbehåld, att på bem. e Tryck 
icke det ringaste som är af något wärde må tryckas, for än det 
först af Wårt Cancellie Collegio är igenom sedt och approberat, 



221 



VIBORG: MEDELPLAAN, SYNOMAN. 1600. 



wed förlust af detta Privilegio, sampt det straff wij wed dhen 
händellsen dheröfwer stataerandes warde. Det alle &c. 

(Efter Riks-registratnret.) 

Bång yttrar sjelf härom i en den 4 juni daterad Relation 
om Catecheserna: >Här i Stiftet hafwer intet Tryckeri warit, for 
än nyligen, dhet pä H. Kgl. Maij:ts privilegio jag för Gymnasio 

i fjohl af mina medel upkjöpte» »hwilken beröm wärde Be- 

kåstnad dock de fleste af detta Stiftets wyrdige Prästerskap 
sedermera behagat considerera» säger J. Lang uti hans lik- 
predikan 1696. 

Den förste gymnasie-boktryckaren i Viborg blef Daniel J. 
Medelplaan, som förut var Abo universitets figurstickare och 
äfven sysselsatt sig med stilgjutning. Han innehade dock icke 
befattningen längre än till 1093, dä han flyttade från Viborg 
utan att vidare utöfva yrket. I en senare tid då Finland icke 
hade något tryckeri, eller år 1719, har han dock gjort sig bemärkt 
genom utgifvande af en finsk Abc-bok, hvilken han skurit hel 
och hållen i trätaflor samt tryckt i Pelkäne socken i Tavastland. 
(Af denna xylografiska urkund lär nu intet ex. finnas i behåll.) 
Medelplaan dog 1737 nära 80 år gammal. Efter honom följde 
1694 som gymnasie-boktryckare 

Mathias Syngman, hvilken förut varit faktor hos Wankijfs 
enka och dog redan 1697 i början af året. Tryckeriet sköttes 
derefter i hans enkas namn t. o. m. 1704. De från detta tryckeri 
utgifna skrifter äro alla af obetydligt omfång, såsom likpredik- 
ningar, tal och verser. Den enda större boken torde vara Bångs 
Chronologia Sacra, 1694 i qvart. 



222 



1700. 



STOCKHOLM. 



AREN 1700 TILL OCH MED 1799. 



\ 



T 



id 1700-talets början finna vi i Stockholm, enligt hvad förut 
är visadt, sex boktryckerier, nämligen: 

det Keyserska, 

det Wankijfska eller Kongliga, 

det Eberdtska, 

Burchardis, 

Enseuss och 

Goldenaus. 

Keyserska arfvingarne fortsatte rörelsen till 1716. Undei 
denna tid utkom år 1703 den stora och präktiga foliobibeln, som 
påbörjades redan 1697 och hvaraf 2 exemplar trycktes på perga- 
ment. Keyser II:s systerson, auditören Aron Holm var faktor 
från 1713, då äfven hans namn utsattes, och öfvertog tryckeriet 
1716 under sin egen firma. 

Det Wankijfska eller Kongl. boktryckeriet fortgick under 
J. H. Werners ledning till 1705, då firman ändrades till hans namn. 

»Sahl. Johan Georg Eberdtz tryckeri», som dock senast till- 
hört Billingsleys enka, köptes år 1700 af faktorn Laurelius. 

Burchardis tryckeri fortsattes till 1708, då det skingrades. 

En^us fortsatte rörelsen till sitt dödsår 1710, då tryckeriet 
införlifvades med Werners. 

Goldenaus tryckeri öfvergick till J. G. Mattih^e år 1706 
genom hans gifte med G:s enka Sara von der Holtz. 

Michael Laurelius dref i sitt namn det gamla Eberdtska 
tryckeriet från år 1700 till sin död 1719, dä det en kort tid 
fortgick i enkans namn och så afyttrades till A. Björkman. 

Henrik Keyser, sonsonen, hitflyttade sitt tryckeri från Up- 
sala år 1701 i akt och mening att förena detsamma med det 
stora Keyserska, men misslyckades i denna afsigt. Det fans 
således samtidigt två Keyserska boktryckerier i hufvudstaden 
och förblef så till 1707, då denne yngre Keyser dog i mars 



223 



STOCKHOLM: WERNER. 1700. 



månad. Ett prof af Georgianska stilar utgaf han 1705 på ett 
folioblad. Tryckeriet köptes af Werner. 

Johan TIenrik Werner, från Lunebnrg, hitkom i unga år 
och var på 1670-talet formsnidare. 1 Sedan han från 1698 före- 
stått Wankijfska tryckeriet, hvilket han med egen bekostnad 
förbättrade, samt från 1701 varit akademie-boktryckare i Upsala, 
blef han antagen till kongl. boktryckare genom fullmagt af den 
5 dec. 1705. Det heter deri: »såsom medelst Niclas Wankijfs 
Enkas friwilliga affträde ifrån Boktryckeriet, detsamma kommer 
att blifwa ledigt» antages och forordnas »Factoren Johan Henrik 
Werner til at wara wår Boktryckare, beståendes honom derwid 
den lön och alla de andra förmoner som dess antecessorer har 
hafft och åtniutit, hwaremot han skal wara skyldig at förrätta 
det arbete som wanligit har warit på egen bekostnad utan widare 
betalning». Kongl. boktryckaren skulle utan betalning leverera 
allt hvad sub titulo majestatis eller ock eljest för Publici räkning 
utkommer. I början var antalet levererade exemplar 8 å 1200, 
men bestämdes af Kansli-kollegiet den 23 mars 1728 till 4,828, 
allenast att tryckpapperet dertill bestås. Deremot fri kallades 
kongl. boktryckaren från alla borgerliga utlagor och besvär, han 
fick lön på staten (200 dir s. in.) samt privilegium att ensam 
trycka och sälja kongl. förordningar, hvarjemte han fick fritt 
bebo ett kronan tillhörigt stenhus, beläget gentemot hofstallet. 
Kongl. Maj:t indrog dock lönen 1714, men bibehöll Werner vid de 
öfriga förmånerna. Så lyda orden i det kongl. brefvet, dateradt 
Demotica den 2 jan. 1714: »De Twåhundrade dal. Silfm. hwilka 
Wår Boktryckare på Cantzlij staten kärtils har åtniutit, blifwa 
intet widare bestådde; utan bör Boktryckaren trycka hwad honom 
befalt blifwer för det frija huusrum 2 han åtniuter, och at han til 
sin nytta får sällja hwad som tryckes: skolandes intet Privilegium 
åt någon annan widare meddelas på de Placater som tryckes.» 

Ett kongl. bref af den 14 dec. 1719 ger Werner »i anseende 

til den skickelighet och förfahrenhet, som Werner uti de 

stycken, som boktryckerijkonsten angå sig förwärfwat, så wähl 
som des därwid med all flijt och oförtrutenhet långl. giorde 
upwachtning och den nytta han vid det wärket skaffat» titel 
»at wara director öfwer alla tryckerien 3 här i riket, dock utan 

1 Så har lian t. ex. då skurit i trä en statsvagn, tillhörande en af riksråden. 

2 För ho f stallets räkning gjordes 1734 anspråk på detta hus, men Kongl. Maj: t 
afslog denna begäran den 29 jan. 1735. 

3 Alnander uppger äfven, utan tvifvel efter Werners egen utsago, att han år 
1704 af Kansli-kollegiet blifvit förordnad till inspektor öfver boktryckerierna i 



224 



1700. STOCKHOLM: WERNER. 



gravation af Staten eller widare förmon, än den han desse senare 
åren åtniutit.» 

Han inköpte och sammansmälte med sitt eget H. Keyser IILs, 
en del af Bnrchardis och Enaci tryckerier. Om detta sista heter 
det i en notifikation 1713 (intagen uti Krooks almanach för 1714): 
thet namnkunnige sal. Herr Olai Enaei Tryckerie här i Stock- 
holm, hwilket efter hans Död hela tree åhrs tijd legat stilla, är 

nu åter igen under Hr Joh. Henr. Werners direction in- 

rättadt worden, at fortsättas; Hwarföre alla wanlige Materier 
och Förlag, samt Scholes och andra nyttige Böker, hwilka för 
detta hos Sal. Enaeus warit til fångs, man nu hädan efter be- 
komma kan för ett billigt prijs uti det Kongl. Tryckeriet på 
Norrebroo. 

Werner tryckte åren 1715, 1716 och 1717 »några millioner 
i sedlar» åt Contributions Känteriet genom särdeles machiners 
och pressars inrättande. Ar 1723 tryckte han den andra boken 
på svenska med antiqvastilar, nämligen Gyllenborgs öfversättning 
af Racines Andromache; bokstäfverna ä, ä, ö äro dock fraktur. 

Som firma nyttjades så väl Werners namn som »Kongl. Bok- 
tryckeriet» ensamt, eller båda tillsammans; plägseder, hvilka 
sedermera i långliga tider fortsattes under följande egare. Man 
skulle kanske således ur en synpunkt kunna tala om ett fort- 
gående kongl. boktryckeri; men då emellertid tryckeriet icke i 
verkligheten tillhörde staten, samt oupphörligen blifvit ombytt 
och förnyadt, anse vi kontinuiteten icke sträcka sig längre än 
till dess ett nytt boktryckarenamn utsattes. 

Werner dog 1735, hvarefter rörelsen fortsattes af enkan (hon 
hette Catharina Stjerncrona), 1 under ledning af faktorn C. J. 
Röpke, till 1738 i mars, då P. Momma öfvertog tryckeriet. 1737 
den 23 febr. anslogs den af kongl. tryckeriet begagnade lokalen 

Stockholm. Huru knapphändigt dock detta uppdrag var, finna vi af Kanslikollegiets 
protokoll för den 27 febr. 1704. 

8. Secreterarne Lillieblad och Rutenskööld och Bibliothecaricn i Upsala Erich 
Benzelias insinuerade ett Memorial der nti de begäre det Collegiam vill autorisera 
Factoren på Wankijfs tryckeri, Verner att infordra ifrån alle wärkstäder eller Bok- 
tryckerier tre exemplar af hvad som uplägges, och inlefwerera ett Exemplar der af 
till Kongl. archivum, och äfven så ett till Kongl. hofbibliothequet samt ett till 
Upsala Bibliotheque. Försäkrandes Secreteraren Lillieblad att factoren Verner 
sådant gärna will göra utan någon betalning. 

Collegiam bewilliade att sådant må skie : så vida som Verner ingen löön eller 
betalning derföre begiärer. 

1 Anställningen som kongl. boktryckare söktes af Broocman (i Norrköping), 
Horrn, Paulssen och Schneider. Boktryckeri-societeten anhöll dock den 20 nov. 1736, 
att enkan måtte fa bibehållas vid befattningen. 



Sv Boktr.-hUt. 225 15 



STOCKHOLM: MATTHL*;, H. C. MERCKELL, HOLM. 1700. 



på Norrbro ät kongl. stallet; en "hushyra af 200 dir s.m. gafs 
dock i ersättning. 

Julius Georcj MatthivE öfvertog Goldenaus tryckeri, genom 
gifte med lians enka Sara von Holtz år 1706. Han inköpte en 
del af Burchardis tryckeri 1708, fick år 1711, efter Enaii död, 
titel af Anticjuitets-arkivets boktryckare, och dog i början af 
1710, hvilket år rörelsen fortgick i enkans namn under ledning 
af faktorn J. L. Horrn. 

Ar 1710 tillkom ett nytt tryckeri i Stockholm på så sätt, 
att vkongl. boktryckaren i Storfurstendömet Finland^ Henrik 
Christofer Merckell hitflyttade sitt, eller rättare biskop Gezelii 
d. y:s tryck från Åbo, af fruktan för ryssarnes inbrott. Sedan 
det här varit i verksamhet under åren 1710 och 1711, egentligen 
väl blott med Gezeliska bibelupplagan, återfördes det till Abo, 
men hitkom ånyo redan 1713 af samma anledning som förra 
gången. Merckell blef 1715 sjelf egare af tryckeriet genom dess 
inköpande från Gezelius för 4,000 dir k.m. 1 Bibehållande den 
ståtliga titeln dref han yrket till sin död 1730; sedan fortsatte 
enkan, Vilhelmina Indebetou, det till 1747. Merckell sökte 1729 
i sept. 12 års prolongation a privilegiet af 1722 att upplägga 
finska psalmboken och Gezelii katekes på svenska och finska. 
Akademien i Abo hade 1728 sökt privilegium på slika skrifter, 
men Kanslikollegiet afstyrkte detta den 10 sept. 1728. Äfven nu 
afstyrkte Kanslikollegiet M:s ansökan den 27 sept. 1729; Kongl. 
Maj:t biföll denna afstyrkan den 21 okt. 1729. — Den 12 mars 
1740 förnyade Kongl. Maj:t det årliga arvodet af 00 dir s.m. för 
tryckandet af kongl. förordningar pä finska; ' endast böndags- 
plakatet på detta språk trycktes i Abo. Detta anslag hade först 
anvisats den 17 okt. 1084 och alltid tillfallit det Gezeliska eller 
kongl. finska boktryckeriet, men Rikets Ständer hade indragit det- 
samma, hvadan det ej blifvit utbetaldt 1737 — 45; för alla dessa 
är anbefaldes nu utbetalning på en gång; framdeles skulle räkning 
ärligen ingifvas och betalas. 

Aron Holm dref Keyserska tryckeriet i eget namn från 1710. 
I anledning af honom öfvergången eldsvåda och sålunda för- 
orsakad fattigdom sökte han den 7 aug. 1723 ttflf års förlängning 
på det af Karl XII hans moder, Keyser II:s enka, beviljade 
privilegiet att ensam få trycka psalmboken in octavo och lilla 

1 Han forband sig derjemte att på två veckor trycka åtminstone tre ark af 
det stora Gezeliska bibelverket, mot betalning af 22 dir k.m. for h varje folioarks 
sättning och tryckning. 



226 



1700. STOCKHOLM: HORRN, BJÖRKMAN, WILDE, 8CHNK1DLER. 



duodecimo. Kongl. Majrt afslog denna begäran den 8 juli 1724. 
Det delvis förstörda tryckeriet såldes sedermera i två lotter till 
skilda köpare, bokbindaren J. Schneidler och And. Grsesler. 

Johan Laurentius Horrn, född i Niirnberg 1683, faktor hos 
Matthite enka Sara von Holtz, gifte sig med henne och blef 
sålunda 1717 tryckeriets egare samt Antiquitets-arkivets bok- 
tryckare. Han utgaf 1729 ett stilprof på 3 blad i patentfolio; 
det börjar med tyska verser om (det fingerade) boktryckarevapnet. 
Utvecklade en stor verksamhet som bokförläggare, och dog den 18 
april 1741. Hans andra hustru, Helena Indebetou, fortsatte firman 
till 1742, då hon ingick nytt gifte, med L. Salvius. 

Anders Björkman, som från att hafva varit faktor hos 

o 

Keyser III blef akademie-boktryckare i Abo och derefter faktor 
hos Werner i Upsala, öfvertog 1720 Laurelii tryckeri. Fortfarande 
att bära den akademiska titeln dref han rörelsen till sin död i 
juli 1728, hvarefter den fortgick i enkans namn till 1731 i maj. 

Jacob Wilde, den kände historiske författaren och riks- 
historiografen, anlade 1722 ett nytt tryckeri. Det bar benäm- 
ningen Historiographi regni boktryckeri och förestods i början af 
B. G. Schneider, senare af Hartwig Gercken och Ephraim Koch. 
Utom Wildes vidlyftiga verk märkes såsom här tryckt 1736 första 
upplagan af Sveriges nya lag, hvaraf ett pergament-exemplar 
finnes. Tryckeriet såldes efter Wildes död 1755 till P. Hessel- 
berg, men först efter 3 års förlopp. 

Benjamin Gottlieb Schneider, nyss nämnd som faktor hos 
Wilde, anlade nytt boktryckeri och dref det från 1726 till sin 
död 1738, hvarefter det fortgick i enkans namn tills det, följande 
år, öfvertogs af L. L. Grefing. 

Bokbindaren Jacob Schneidler, som inköpt hufvudstommen 
af fordna Keyserska tryckeriet, idkade äfven boktryckareyrket 
åren 1728 — 49. Bokbindareembetet hade 1727 fått privilegium 
på eget tryckeri, att derigenom förekomma den dyrhet bok- 
tryckarne höllo på sina böcker, och hvarigenom bokbindarne an- 
senligen ledo uti sitt embete; till följd häraf började Schneidler 
sitt tryckeri på deras vägnar. Bokbindareembetet stängde honom 
derifrån, men han sökte i okt. 1735 ny tt privilegium ; detta sökte 
Boktryckeri-societeten hindra genom inlaga den 15 nov. 1735, dock 
utan att lyckas. Boktryckeri-societeten begärde å nyo 1747 att 
hans tryckeri måtte upphöra, hvilket Kanslikollegiet tillstyrkte, 
utan att målet slutligen afgjordes. Tryckeriet nedlades 1749 och 
såldes 1758 till J. G. Lange. 



227 



STOCKHOLM: GRjE8LER, NYSTRÖM, PAULS8EN, P. MOMMA. 1700. 



Anders Gr.esler, en tysk, hade räddat en del af Keysers 
tryckeri nr eldsvadan, sedan köpt den och låtit omgjuta stilarne 
i Liibeek. Boktryckarne Merckell, Horrn och Björknians enka 
klagade den 7 nov. 1729 på honom for att få honom bort. Han 
hade då tryckt blott en bok, psalmboken. Gra\sler ingaf den 14 
mars 1730 sin förklaring till Kanslikollegiet och något senare 
ännu en annan, hvari han säger sig hafva Kongl. Maj:ts privi- 
legium och vilja undergå Societetens regler. Dessa voro okända 
för kollegiet och skulle infordras. Grresler tryckte ännu 1734 
en Stockholmske StatsCalender. 

Petter Jöransson Nyström blef genom gifte med Björkmans 
enka (andra hustru) 1731 egare af det henne tillhörande trycke- 
riet och dref yrket i sitt namn till 1759. I den stora eldsvådan 
1751 led det mycken skada, men återstäldes i godt skick genom 
Nyströms >oförtrutna sorgfällighet». Han antog 1759 en kompan- 
jon, C. Stolpe, ändrade då firman och dog 17G0 i mars, G4 år gammal. 

Frantz Philip Paulssen, som förestått Merckells tryckeri i 
Abo, hade under åren 1734 — 37 egen rörelse i Stockholm och 
flyttade derefter till Karlskrona. Han sökte 1735 att blifva 
antagen till kongl. boktryckare och säger i sin inlaga, att han 
>i 8 åhrs tid det Kongl. boktryckeriet bewistat, i Abo sahl. 
H. Merckells boktryckerie såsom Factor förestådt, derstädes 
genom wåd-Eld mist hus och ägodelar och mit tryckeri blifwit 
så förstördt, at iag å den orten ey då kunde idka mit Em- 

bete dock äntel. genom Gudz bistånd här i Stockholm 

inrättadt ett egit boktryckerie .» 

Peter Momma köpte af Werners enka det så kallade kongl. 
tryckeriet i mars 1738 och erhöll samma månad fullmagt att 
vara kongl. boktryckare. Fullmagten är af följande lydelse: 

Wij Friedrich — — Giöre witterligit, at såsom Wi i nåder 
godtfunnit at samtycka til framl. Directeurens Johan Henric 
Werners enkas C. M. Stierncronas underdåniga ansökning, at få 
afstå Boktryckeriet til Wår Troundersåte Oss älskelig Petter 
Momma, hwilken under dess resor och wistande utom lands, bland 
annat gjort sig kunnig om Boktryckeriernes inrättning derstädes, 
samt de dertill hörande Skrifft-Schniderij- och Gjuterier; Altså 
wele Wi härmed och , i krafft af denna Wår öpne fullmackt, 
nådeligen hafwa förordnat honom Petter Momma til at wara Wår 
Boktryckare, hwarwid han hafwer at åtniuta de Privilegier och 
förmoner, som framl. Directeuren Werner och dess antecessorer 
innehafft, men skal deremot wara skyldig, at förrätta det arbete 



228 



STOCKHOLM: P. MOMMA. 1700. 



tryckta Stylprofwen af själfwa Stylgjuteriet,! här i synnerhet för- 
tjäna att nämnas : det kosteliga Museum Regis Adolphi Friderici, 
i stor regal fol. tryckt 1754; Engelska och Swenska Dictionairen, 
senare edition i 4. tryckt 1756; Herr Cancellie-Rådets von Dalins 
Öfwersättning af Montesquious Tankar öfwer Orsakerne til de 
Romares wälde och fall, i stor 8. tryckt 1755; samt Logarithmical- 
Tabellerna i 4. 1750; utom Ryska Skrifter, såsom en Rysk Gram- 
matica tryckt i 4. 1750, med sina rätta characterer, hwilke äro 
uti Stylgjuteriet i Stockholm förfärdigade, och sedermera år 
1753 af Cronan köpte, samt nu uti Kongl. Tryckeriet förwarade. 
Directeuren Momma har ock haft omsorg, att förbätra själfwa 
Trycknings-sättet, genom Holländska Tryckpressars och andra 
werktygs inrättande. Koppar-trycks-werket wid merberörda 
Kongl. Boktryckeri har han jämwäl satt i bätre ordning. Och 
ehuru Han år 1738 börjat en handel med utrikes Fransöska 
Böker, uti byte emot Inländska, som då funnos, såsom Svecia 
Ant. & Hodierna, Peringskölds och Rydelii arbeten, m. m. med 
hwilken handel han deruppå några år fortfor; har han dock 
sedermera ändrat sitt uppsåt i detta målet, och, i den tankan, 
att Tryckerierna i Riket neppeligen skola kunna arbeta till 
national-winning, i anseende till Utrikes orter, förrän, jämte 
hemgjutna stylar, bökerna äfwen komma att tryckas på hem- 
gordt paper, till oftanämnda Tryckeries och andras tjänst, anlagt 
wid gården Harg wid Nyköping et eget Papers-Bruk, som sedan 
1742 warit i det stånd, att det till Tryckeriet årligen partier 
Paper aflemnar. Likaledes har Han genom egen Stylgjutning 
förset Tryckeriet med några af ständigt stående styl uppsatta 
böker, såsom Swenska Psalmboken, Doctor Lutheri och Swebilii 
Catecheser, samt Historiska Almanachen, o. a. s. 

Emedan man, hwad Stylgjuteriet angår, hafwer, såsom "till- 
förene är sagdt, att tacka Directeuren Momma för dess första 
uppkomst, och widare fortsättning ibland oss; så kan någon 
fordra, att omständigheteme derwid närmare anteknas. Sakens 
förlopp är derföre af följande beskaffenhet. Samma tid som Dir. 
Momnia i Holland lade sig på att lära Boktryckeri-Konsten, dref 
hånom ock hans lust för Mechaniquen, att winlägga sig om Styl- 
gjuteri-wettenskapen, såsom grunden till den förra. Ar 1737 
accorderade Han äfwen på egen bekostnad en sådan Konstnär 
därifrån med sig hit, vid namn Michaél Schmidt; men efter 
åtskilliga på denna anwända omkostningar, geck han dock till 
Berlin, hwarest ett dylikt werk med Publici kostnad inrättades. 



230- 



1700. ' STOCKHOLM: P. MOMMÅ. 



I Stockholm treffade sedan D. Momma en studerande, benämnd 
Nils Holmwall, hwilken, under det han i några år warit hos 
framl. Herr Commerce-Rådet och Riddaren Polheim, af egen drift 
företagit sig, att göra bokstäfwer af Jern; men sedan Directeuren 
med förskott, och lofwade pramiier af egna medel, samt med 
materialier understödt hånom; kunde Han likwäl intet dermed 
uträtta. Derföre wände Han sig omsider till Herr Matthias 
Holmerus, 1 som då wistades utrikes, och med hwilken han i 
Hag blifwit bekant, bedandes hånom, att han wille göra sig om 
denna saken angelägen, så att den till Fäderneslandets heder 
och nytta här jämwäl måtte kunna i gång bringas, samt gaf 
hånom anledningar, att häruti komma så mycket wigare fort. 
Igenom denna Holmerus blef då, efter dess hemkomst i Julii 
månad 1739, detta Werk börjadt, och fortsatt till år 1750, då 
med Kongl. May tte allernådigsta tillstädelse Directeuren Momma 
det samma själf emottog, hwilken det sedermera widare utwidgat 
och förbätrat, samt tänker jämwäl sträcka dess göromål till 
Orientaliske Stylars förfärdigande. Att en sådan Inrättning 
fordrar ansenlig kostnad, kan derutaf slutas, att en Utländsk 
Stylgjutare år 1742 hos Höglofl. Kongl. Cancelli-Collegium i 
Stockholm för ett Stylgjuteri begärt, utom andra stora wilkor, 
Ett hundrade femtio Tusende franska Livrés, som är wid pass 
Tre hundrade tusende Daler kopparmynt, och det allenast för 
allehanda Latinska och några Orientaliska stylar, men alldeles 
inga Swenska. Dir. Momma har alltså, igenom denna Inrätt- 
ningens införande i wårt Rike, lagt sådana prof å daga af be- 
römlig nit och känsla för det Allmänna, som hans Landsmänn 
och Efterkommande lära göra sig nöje af att städse med beröm 
och högaktning omtala. Den aldraförsta bok, som med hemgorda 
littrer (hwilka, som de woro första försöket, följakteligen woro 
minst fullkomliga) i Swerige blifwit tryckt, är Konung Carl XII 8 
Historia i kort begrep, hwilken här af Kongl. Tryckeriet år 1741 
i 8. utkom. [Kanske tages dock försteget af Vetenskaps- Akade- 
miens Grandreglor den 31 mars 1741, ett ark i 8. Tillägg 1883.] 

(Efter en handskrift af S. Alnander i Upsala Bibi.) 

Till närmare belysning af de första bemödandena för stil- 
gjuteriets och stilskärarekonstens införande hos oss, må här med- 

1 Herr Holmerus är födder i Upsala år 1710, där hans Fader då war Collega 
wid Trivial scholan, förrän han transporterades till Sacellaniet wid Håfwerö För- 
samling i Roslagen. I Stockholm lärde han Juvelerare-Konsten och reste deruppå 
i Frankrike, England och Holland. Under hwilka resor han ändteligen på Dir. 
Mommas anmodan gjorde sig kunnig om Stylgjuteri-Wetten skapen. 



231 



STOCKHOLM: P. MOmiAS STILGJUTERI. 1700. 



delas tre till Kanslikollegiet stälda inlagor från åren 1739 och 
17r*> af sjelfva hntVndper*onerna. Monima och IL Holmerus. 

1. pnrs. d. 1 Sept. 1739. 

Hos Edre Excellenrier och Höglofl. Kongl. Cantzlie Colle- 
gium. har iag. til underdånigt följe af den nådiga befalning under 
d. Ii* sistl. .Tulii. at inkomma med mit tilkiännagifwande wid den af 
j Studioso Philosoplmc Xils Holniwal giorde underdånige ansökning 

at hlifwa forhulpen til någon hielp til uprättande af ett skrift- 
ginterij. underdan-odmiukast skolat berätta, det bemälte Holmwal 
kom til mig wid slutet af torleden sommar, betygande sig hafwa 
hng med slikt arbete. o«h wjste af ven medelst några järnstämplar 
som han sade siir iri«»rdt efter Wälbome Herr CommerceRådet 
Polhems honom jjifne anledning:. någon liknelse til TrvcksBok- 
stäfwer. »Tag war högeligen glad at tinna någon som hade lust 
härmed: och fast den idee han djtintil hade om Letter-giuterij 
war impracticabel. såsom til ingen del öfwerensstämmande med 
det sätt som i Holland och Tyskland brukligit är, och iag med 
bewislig ronsiderable omkostnad i det nogaste underrättat mig 
om. så giorde iag mig ändå den torhopning på hans egen för- 
säkran, at när han tinge en trogen handledning af mig, han då 
wid ett slikt wärk skulle kunna skaffa nytta, och ingick med 
honom ett skrifteligit Contract d. 2t» Sept. 17&S at fournera honom, 
utom materien som iag sielf gifwit. L"tf> d:r k:mt at begynna med, 
hwaremot han skulle skaffa mig allenast 3 ricktiga bokstäfwer 
stnckne och gutne, at jag deraf måtte kunna se handlaget och 
hwad räkning war at giöra om framgång. Det åstundade for- 
skottat har han fådt och mera dertil: men som jag med alt mit 
bemödande alt intil och ännu efter forl. påsk, ej kunde komma 
så långt, at fa en enda ricktig bokstaf af honom giord, mindre 
säff handlag, eller torhopning til något framsteg genom honom 
med det gramdaga wärket framdeles, som iag äfwen märkte at 
han nndandrog sig både at tolja mit rad och det widare nyttja, ja 
äfwen at widare med mig tala. altsammans twärt emot accordet, 
samt deraf måst* 1 sluta, at han fa mit mera räkning, eller sig sielt 
mera beqväm til något annat, så war iag nödgad, med i sticket 
lemnande af mit redan gifne torlag, at npsäija honom Contraotet; 
Oeh emedan jajr infor Hans Kongl. Majrt i diupaste underdånig- 
het anmält mit tipsat at wela infora denne fabriqnen i Riket, 
hwilket Riksens Hr.gl. Ständer Vid nästledne Riksdag med wäl- 
l*ehag nptagit. o/h såsom en märkelig article tor mig til Hans 
Majt i underdånighet r»*moii<trerat. sa war iag genast om tänk t 



232 



1700. 8TOCKHOLM! P. MOMUA8 8TILGJUTERI. 



på all möijelig utwäg, at reparera den misräkning iag giordt mig 
medelst Studiosi Holmwals brukande. Jag skref fördenskull ge- 
nast til en mig bekant Swensk Guldarbetare wid namn Matthias 
Holmerus, som då war i Paris, och gaf honom Jnstruction til 
det han skulle underrätta sig om beträffande skriftgiuterij och 
Sniderij, samt bad honom taga sin hemwäg öfwer England, til 
at där erfara åtskilnaden i arbetet, med mera. Han har det giordt, 
och är jemwäl nu hjt hemkommen. Jag har och redan låtit honom 
giöra prof, så wäl med sielfwe formernes giörande som grawering 
och giutning af Bokstäfwer, och finner derwid hos honom den 
acuratesse och händighet som detta wärk fordrar, hwilket iag, 
medelst det som giordt är, in natura kan wisa. Jag finner mig 
fördenskull föranlåten, at i diupaste wördnad anmäla honom 
Matthias Holmerus såsom den, hwilken wid Skriftgiuterij och 
Sniderijsfabrique här wid Kongl. Tryckeriet och sedan för Trycke- 
rierne i Riket kan giöra behörig tienst, som jag honom äfwen 
med min kundskap och alt möijeligit bijstånd derutinnan wil til- 
handagå: anhållandes iag altderföre i lika diup wördnad om Edre 
Excellenciers och Höglofl. Kongl. Cantzlie Collegii högstgiällande 
föreskrift til Hans Kongl. Maj:t, om allernådigst Privilegii er- 
hållande för honom Holmerus på denna fabrique for tilräckelige 
åhr, emedan jag då, om honom denna upmuntran wederfares, med 
Gudz hielp hoppas, at, utan Publici omkostnad berörde fabrique 
skal komma i stånd, och iag således innom nästa Riksdag, kunna, 
til Edre Excellenciers och Höglofl. Kongl. Collegii samt Riksens 
Höglofl. Ständers nådiga nöije, wärkställa detta mit förehafwande. 
Jag förtröstar mig i diupaste wördnad om en nådig wilfarig- 
het, och framhärdar intil min död 

Edre Excellenciers 

och 

Höglofl. Kongl. Cantzlie Collegii 

Underdån-allerödmiukaste tienare 
P. Momma. 

2. Jag har anwändt mycken möda och ansenlig kostnad wid 
Stylgiuteriet, til des första inbringande i Riket, til des upmuntran 
och uprätthållande, och i synnerhet i senare åren, sedan det 1750 
kom i min hand, hwarefter jag det med åtskillige goda stilar 
förökat, som Museum Regium, öfwersättn ingen af Montesquious 
Tractat om de Romare, Engelske Dictionairen den nu under 
händer warande uplagan, med flere tryckte arbeten utwisa; och 



233 



STOCKHOLM: P. MOMMAS STILGJUTKRI. 1700. 



har jag förmodat at med tiden få min kostnad betalt, medelst 
stilars tilwärkning för Boktryckerierne, som jag och hwad jag 
för dem låtit förfärdiga, försåldt til samma pris som de utländske 
kosta, och ingen klagan under denna tid mig witterligen warit 
förspord: Doch likwäl om Höga Öfwerheten skulle finna nyttigt 
wara för Bokhandelen i gemen, och för de nu warande Bok- 
tryckerierne, at de mage få frihet at förskrifwa sig stilar utifrån, 
sä wil jag för min del så mycket mindre söka at giöra deremot 
någon inwändning, som jag wäl finner, at afseendet på min en- 
skylta skadeslöshet ej bör hindra en alman förmon. Och ehuru 
jag redan af erfarenheten funnit, (i det at stiltilwärkningen i 
de förflutna <i åren, då utrikes stilar warit förbudne, ej kunnat 
bringas til mer än 4 å 5,000 d:r k:mts wärde årligen) at Styl- 
giuterie ej kan bära sig i Swerige, mindre betala den dryga 
Jnrättnings omkostnaden; så förmodar jag likwäl, at denne i 
wälment upsåt giorde anläggning altid skal finnas i Nation 
hederlig, och i sig sielf nyttig wid förefallande tilfällen, samt 
at genom tilwärkningspreemier, som Höglofl. Manufactur Contoiret 
mig ock lofwat, på de stilar här giöres, hwarmedelst de kunde 
säljas för något bättre köp än de utländske, mera wärkan torde 
stå at förwänta, än af förbud på införsel, som medfördt oförskylt 
misstroende samt omilda omdömen. 

Och som Höga Ofwerhetens forfattningar altid syfta på al- 
mänt wäl, så bör jag ej undgå at i samma afsikt gifwa tilkänna 
mina ofbrgripelige tankar i öfrigit härwid wara, i anledning af denna 
sakens natur och be skaf enhet, at om ett eller annat nytt tryckeri 
framdeles skulle bewiljas at inrättas, så synes angelägit, i afseende 
på hela eftertiden, och det almännas dermed förknippade förmon, 
at ej nagre utrikes stilar dertil mage införskrifwas, innan de som 
här hemma swarsgoda presteras kunna, i hwad hand stilgiutning 
Jnrikes dä ock wara må, först dertil tagne äro, emedan elliest den 
mångfaldiga olikheten af stilarnes så kallade keglar, eller tiocklek 
och högd i det som utgiör sielfwa Corpus af hwar stil, skulle för alla 
tider, i anseende til de kostsamma formerna, multiplicera swårig- 
heterne för Swensk stil-giutning, och giöra den i sig sielf mycket 
kostsam, om icke i gemen ogiörlig. Stockholm d. 30 Junii 1756. 

P. Momma. 

3. Till Stylgiuteriets Jnrättning har iag af Höglofl. Manu- 
factur Contoiret undfått ett förskått af Tre Tusende dahler silfwer- 
mynt, hwilket, jemte långtmera af mit egit, iag instuckit i detta 



234 



1700. STOCKHOLM: P. MOMMA8 OCH M. HOLMERI 8TILQJUTSBIER. W. MOMMA. 



kostsamma wärck, i förmodan at med tiden kunna arbeta mig 
ut, och hafwa min försörgning deraf. Men emedan här ständigt 
warit och ännu är brist på afsättning på stilar, som det säges 
för tryckeriernes meddellöshet och ringa rörelse skull, så at iag, 
intil 1750 då Herr Direeteuren Momnia wärcket efter accord af 
mig emottog, och feck privilegierne på sig transporterade, eij 
kunnat förtiena tijonde delen af hwad blotta wärcktygen kostat, 
hwarefter ock ingen ting mig tilflutit, i anseende til det förlag 
bemälte Directeur til wärckets förökning alt sedermera giordt, 
och ehuru jag således med bedröfwelse ser, at min Egendom, 
som iag til det allmännas tienst wid detta wärck anwändt, skulle 
blifwa för mig förlorad, — aldeles utan förhoppning at återwinnas, 
i fall utrikes stilar skulle åter blifwa tillåtne at införas: Jcke 
des mindre och i fall höga Öfwerheten skulle finna Publici förmon 
under en sådan införsel kunna befordras, så wil iag för min del 
eij något deremot anföra, allenast at mig i nåder kunde bewiljas, 
efter den ödmiuka ansökning iag för detta derom giordt uti Höglofl. 
Manufactur Contoiret, ofwanrörde 3,000 d:r S:mt, såsom ett mig 
til någon hugnad ländande pneinium för wärckets inrättande, 
tillärde arbetare, och de af mig i 12 års tid deruti för Bok- 
tryckerierne tilwärkade stilar, så at iag eller mina efterkommande 
eij mage för den Summan graveras, då iag sedan wil med under- 
gifwenhet draga förlusten af mit egit, och hugna mig deraf, at 
nationel nytta dermed redan werckel. wunnits, samt framdeles 
än widare lärer kunna winnas. Stockholm d. 30 Junii 175G. 

(Alla 3 inlagorna efter originalen i Riksarkivet.) M. Holmerus. 

Från stilgjuteriet i Stockholm utgafs ett prof den 24 januari 
1752 på 8 oktavsidor och ett annat 1771 på 12 sidor i qvart. 

P. Momma, som hade titel af direktör och äfven var banko- 
kommissarie (för bankens pappersbruk) öfverlemnade tryckeriet 
genom kontrakt af den 31 dec. 1768 till sonen, ombudsmannen 
vid samma bruk, W. Momma, hvilkens namn dock icke var synligt 
som firma. Denne rymde 1771; uppteckning af hans tillgångar 
förrättades den 17 okt. s. å. uti faderns hus vid Lilla Nygatan 
i det då så kallade gamla kongl. tryckeriet, »uti innehafvaren 
Assessoren Johan Pfeiffers vård». Fadern P. Momma hade under 
tiden, genom arf, 1769 blifvit egare af Grefingska tryckeriet, som 
icke öfvergick till sonen och således ej indrogs i dennes cession, 
hvilken sorgliga katastrof den förtjente mannen väl öfverlefde, 
men ej längre än till den 17 mars 1772. 



235 



STOCKHOLM! RÖPKE, GREFING, 8ALV1U8, J. C. MERCKELL, J. MKRCKELL. 1700. 



Carl Johansson Röpke, förut faktor hos Werner, köpte 1738 
den del af fordna Keyserska tryckeriet, eller A. Holms, som 
A. Grasler hade inköpt efter branden 1723. Han idkade yrket 
till 1740, då han sålde sitt tryckeri till Momma. Under tiden 
hade han äfven förestått Hörnis tryckeri efter dennes död 1741, 
och fortfor dermed äfven sedan det öfvergått till Salvius. 

Lorentz Ludvnj Grefing, en tysk, gifte sig med Schneiders 
enka och dref tryckeriet 1739 — 1709 den 12 april, då han dog. 
Hans enka, Rachel Speck, dog vid 90 års ålder den 4 ang. s. å. 
och testamenterade all sin qvarlåtenskap till P. Momma; hvar- 
efter rörelsen fortgick under namn »för detta Grefingska Trycke- 
riet» till och med 1771, under h vilket år dock äfven förekommer 
tillägget »hos Henr. Foucjt». Denne var P. Mommas måg och fick 
tryckeriet öfverlåtet åt sig. Alltifrån nov. 1770 trycktes här, 
märkligt nog, de kongl. förordningarna i stället för på kongl. 
tryckeriet, som då innehades af W. Momma. 

Lars Salvius, som tjenstgjorde i kongl. kansliet, gifte sig 
1742 med Hörnis enka och blef sålunda egare af hennes tryckeri 
samt Antiquitets-arkivets boktryckare, 1 på hvilken beställning 
han erhöll kongl. konfirmation den 23 jnni 1752, då det gamla 
privilegiet förnyades; det upphörde i följd af den allmänna tryck- 
frihetsförordningen den 2 dec. 1700. Han har beredt sig ett kändt 
och aktadt namn såsom mycket verksam förläggare samt genom 
den stora utländska bokhandel han derjemte idkade. Utgaf stil- 
prof på 55 oktavsidor 1750, omfattande 84 sorter. Hedrad med 
titel af direktör, dog han den 5 mars 1773 i en ålder af G7 år; 
tryckeriet köptes af .1. G. Lange. 

Johan Christofer Merckell förestod det Merckellska eller 
s. k. kongl. tryckeriet i Abo, då det 1742 vid ryssarnes inbrott 
öfverflyttades till Stockholm. Han har någon kort tid 1742 der 
utöfvat en mycket ringa verksamhet, till minne hvaraf en graf- 
vers m. m. finnes i behåll; flyttade så först till Jönköping och 
sedan till Vexiö. 

Jacob Merckell, yngre son af Henrik Christofer Merckell, 
var i 10 år kammarskrifvare i kongl. Krigskollegiet, men afgick 
derifrån och öfvertog det Merckellska boktryckeriet kort före 
modems, Vilhelmina Indebetous död, som inträffade den 30 dec. 
1747. Genom Kongl. Maj:ts bref den 31 juli s. å. fick han rättig- 
het att nyttja faderns titel af ^Direktör och Kongl. boktryckare 



1 Genom Kanslikollegiets bifall den 17 dec. 1742 till hans ansökan. 



236 



1700. htockholm: j. mkrckell. 



i Storfurstendömet Finland». 17o() blef han äfven akademie- 
boktryckare i Abo. Den 21 nov. 1759 sålde han tryckeriet i 
Stockholm med privilegierna 1 till A. Carlbohm; men detta köp 
hölls hemligt och rörelsen fortgick oförändradt i Merckells namn 
till hans död den 20 nov. 171J3. Sterbhuset fick den 4 okt. HM 
Kanslikollegiets förord att uppbära det enligt kongl. brefvet den 

12 mars 174G anslagna arvodet <>0 dir s.m. för tryckningen af 
kongl. förordningar på finska språket. 

Ar 17f)5 anhöll boktryckaregesällen Carl Stolpe att fa an- 
lägga ett litet tryckeri i Stockholm, isynnerhet till träsnitts och 
andra målade pappers samt de s. k. turkiska pappers förfärdigande. 
En dylik anhållan gjordes äfven af hans yrkeskamrat Lars Lenn- 
gren, och båda förenade sig till sist att vilja anlägga ett gemen- 
samt tryckeri; men Boktryckeri-soeieteten samt Kanslikollegiet 
tänkte annorlunda, och ansökningen afslogs. I protokollet den 

13 okt. 1755 yttrar Kanslikollegiet »at forenemde Boktryckerie- 
Gesällers ansökning för denna gång så mycket mindre bifallas 
kunde, som nogsamt bekant war, at egarna af de gamle och nu 
i gång warande tryckerier esom offtast måst klaga öfwer brist 
på tilräckelig förtjenst och utkomst, hwilken ännu mera skulle 
förminskas och aftaga, i fall arbetet kominer ibland flere att 
fördelas. Men som Stolpen och Lenngren förwärfwat sig beröm 
för arbetsamhet och förfareiihet, samt beskedligt förhållande, så 
war Kongl. Collegium benäget at hafwa sådant uti minne til des 
något Tryckeri kan blifwa ledigt, hwartil de då framför andra 
kunna befordrade warda.» 

Lika öde hade bokhandlaren Kiesewetters forslag 1756, 
att inrätta ett boktryckeri till inkomst for Serafimerlasarettet. 
Boktryckeri-soeieteten erbjöd sig att hellre betala en afgift till 
lasarettet, än att ett nytt boktryckeri skulle inrättas, och Kansli- 
kollegiet afstyrkte hela företaget, då ganska ovisst vore om det 
skulle lemna någon inkomst alls. 



1 Dessa voro: ett årligt arvode af 60 dir s.m. (allt ifrån den 17 okt. 1684); 
rättighet att ensam trycka finska böcker och skrifter, samt, genom särskild af- 
handling af den 30 ang. 1750 med Åbo konsistorium, personlig rättighet att ensam 
trycka finska psalmböcker och katekeser. Dessutom hade Merckell förskaffat sig 
kongl. privilegium af den 29 mars 1753 på den så kallade nya finska psalmbokens 
tryckande under 12 års tid, oaktad t. Åbo universitet egde privilegium på alla finska 
psalmböcker. Detta monopoliserande gaf anledning till dåligt tryck. Så klagade 
allmogen i Vesterbotten och Österbotten vid 1761 års riksdag, att en del finska 
böcker voro på så odugeliget papper tryckta, att de icke utan svårighet läsas kunna. 
Kongl. Maj: t förklarade genom resolutioner den 28 okt. 1761 och den 21 maj 1762, 
att allmogen derutinnan må ställas klagolös, och Kanslikollegiet uppdrog den 8 
juli 1762 Boktryckeri-soeieteten att tillhålla finske boktryckaren detta. 



237 



STOCKHOLM: A. E. HOLMERUS MOT FOUGT. 1700. 



Stil-Gjuteries uphjelpande, har jag den äran Högwälborne Herr 
Presidenten och Höglofl. Kongl. Collegio i ödmjukhet wid före- 
nänide utlåtande aflämna följande erhindringar. 

l:o. Förefaller det mig mera än besynnerligit, at Boktryckerie- 
Societeten fäst sin upmärksamhet öfwer den framgång detta enda 
i Riket inrättade Stil-Gjuteri haft, som i 30 är warat, at det 
ej wunnit den stadga, som igenom ett Publiqut Lån stått at 
fixrnioda. 

Boktryckerie-Societeten, som sjelfvve känna sine med kostnad 
anlagde Wärk, hwad till deras drift och fortsättjande tarfwas, 
har jag trodt äga mera kunskap om denna inrättnings dryga 
kostnad, genom en dess Ledamot, hvilken för några år sedan, 
tydeligen beskref denna dyra inrättning, och äskade då för en 
så kallat ihopfuskad ny invention af Stil-Gjuterie 150000 Daler 
Kopp:mt., utom flere min ansökning wida öfwerstigande förmoner, 
som merberörde Societets förklaring mig tillwiter. 

2:o. De fel, liwilka Boktryckerie-Societeten i sitt utlåtande 
för mig forwitat, äro af mig uti min till Riksens Höglofl. Ständer, 
afgifne ansökning, till någon del widgångne; men kunna ej dragas 
till annan slutsats, än at jag, genom Publiqut understöd, må 
blifwa i stånd satt, at biträda Societeten med fullkomligare Stilar 
och utestänga den kostnad, som Societeten sig ådrager genom Ut- 
ländske Stilars införskrifning; Boktryckerie-Societeten har dock 
med andra ögon ansedt mitt widgående af fel, än en rättmätig 
känsla af sig sjelf medgifwer, den Utländska smaken lärer wara 
afsigten at förqwäfwa en Patriotisk idoghet, till gagnande Wärks 
bibehållande. 

.Tag kan ej förmoda det Boktryckerie-Societeten blandat en 
af sina Ledamöters besynnerliga öden med sina egne, utan trpr, 
at de med sina dageliga göromål syslosatte, ej medhunnit genom- 
läsa detta sit nu afgifna betydande betänkande, emedan därutinnan 
finnes, at jag, som för egen räkning, allenast drifwit detta Wärk 
i 5 års tid tillwitas 30 åra utöfning. 

Till undwikande af all widlöftighet tillförser jag mig Högwälb. 
Herr Presidenten och Höglofl. Kongl. Collegii owälduga gransk- 
ning af jämförelsen emellan de af Boktryckerie-Societeten upgifne 
och af mig ärkände fel uti mitt afgifne Stil-prof. 

3:o. Om om egen och mån om andras heder, wele jag gärna 
förbigå, at här i synnerhet beswara de i merberörde betänkande 
fundne och Herr Secreteraren Fougt likstämmige utlåtelser, rö- 
rande de af mig förfärdigade och till honom enligit räkning 



240 



1700. 8TOCKHOLM: A. E. HOLMRRU8 HOT FOUQT. 



aflemnade Musicaliska Not-Stilar; men drifwen af en billig om- 
tanka får jag den till uplysning i ödmjukhet sammanhanget till- 
känna gifwa. 

At jag till Herr Secreteraren Fougt ej allenast gutit utan 
äfven förfärdigat Former och Matrieser till dess Musicaliske 
Noter är en owedersägelig sanning, och åtager jag mig ej allenast 
at upgifwa indelningen af detta Not- Wärk, utan och emot skälig 
betalning, det ännu en gång förfärdiga, förutan och mindre med 
Herr Secreterarens stora upsigt eller inseende : utom dess är hela 
detta Wärk afCopierat utaf det för flera år tillbaka i Leipzig 
upfundne Not-Tryck och lärer således ej med rätta kunna få 
namn af Herr Secreterarens egen invention. 

Icke utan med förundran anser jag, at Herr Secreteraren 
kan kalla desse Not-Stilar för Cicero Kegel, då Sjuåttondedelar 
af dem äro gutne på den aldraminsta eller så kallade Nonpareil 
Kegel, och således många grader mindre än Cicero, det ser ut, 
som Herr Secreteraren sjelf bortglömt sina Noters storlek, an- 
gående priset på förenämde Not-Stilar blefwo de af wederbörande 
Boktryckare till 15 Daler 16 öre Kopp:mt Skålpundet wärderade, 
utom dess äro sådane Stilar aldrig at jämföra med andra, emedan 
hwarje Figur måste snidas på alla fyra kanter, et arbete, som 
drager fyrdubbel tid, emot sjelfwa gjutningen, utan at tala om 
den swårighet, som nya Former och Matrieser altid forer med 
sig, så at knappast hwar 10 figur i gjutningen rent utfaller, samt 
den noga accuratess dertill fordras, i anseende dertill, at så 
små figurer skola till en stor Column ihopsättas och passa linie 
emot linie. 

Sluteligen får jag omnämna, at Boktryckerie-Societeten ej 
allenast anser de tillämnade Exportations Premier, såsom en till- 
räckelig belöning för den flit och åhåga, jag anwänt på et för 
Riket gagneligit Wärk, utan ock i deras sinne wara för mig en 
fullkomlig ärsättning för utgifwen kostnad, hwilket jag i anledning 
af dess förut beswarade yttrande anser lika grundat med den 
sista strophen, då de bortblanda min Löntagning i Riksens Stän- 
ders Banque, med Stil-Gjuterie, utan at wilja draga den rena 
slutsats, at ingen kan winna någon employ uti Riksens Höglofl. 
Ständers Wärk i de ämnen, som äro likformige med dess Capacité, 
utan den förut äger behörig kundskap och skickelighet i sin metié. 

För öfrigit anhåller jag ödmjukast hos Högwälborne Herr 
Presidenten och Höglofl. Kongl. Collegio, at dessa mina ödmjuka 
påminnelser måga blifwa foljaktige wid dess afgifne förklaring, 



£*. Boktr.-hist 241 16 



8T0CKU0LM: 8T0LPE, HOLMERUS, J. A. CARLBOHM, WENNBERG. 1700. 



till Riksens Höglofl. Ständers Handels- och Manufactur-Deputa- 
tion. Framhärdar med djup wördnad 

Högwälborne Herr Presidentens och Höglofl. Kongl. Collegii 

Allerödmjukaste tjenare, 
Adolph Elias Holmerus. 

Carl Stolpe fortsatte efter Nyströms död 1766 ensam rörel- 
sen i eget namn, till dess han dog den 19 febr. 1783 vid 62 års 
ålder. Tryckeriet köptes då af P. A. Brodin. 

Ar 1767 förordade presteståndet hos Kongl. Maj:t Carl Chri- 
stofer Viereck, kollega och kantor vid tyska skolan i Stockholm, 
till erhållande af privilegium att upplägga en af honom författad 
metod, att lära barn stafva och läsa, samt anlägga boktryckeri 
allenast för de till barnaundervisningen hörande böcker och hvad 
han sjelf författade eller öfversatte. Senare inkom Viereck med 
ansökan om vidsträcktare privilegium för boktryckeriet, åbe- 
ropande sin fattigdom, många barn och de dryga kostnaderna 
för anläggande af ett tryckeri. Boktryckeri-societeten och Kansli- 
kollegiet tillstyrkte väl (den 30 april och 19 maj) det inskränkta 
privilegiet, men Kongl. Maj:t infordrade nytt utlåtande (den 28 
okt.). Sedan Kanslikollegiet den 19 nov. afgifvit detta, med vid- 
hållande af sitt förra förslag, gaf Kongl. Maj:t den 12 febr. 1768 
privilegium åt Viereck på anläggande af boktryckeri i Stockholm, 
utan någon inskränkning. Den sålunda vunna ovanliga segern ledde 
dock till ingenting, ty Viereck finnes ej hafva begagnat sig deraf. 

I två särskilda ansökningar 1767 anhöll Anders Holmerus, 
boktryckaregesäll, och ånyo 1768 i förening med sin bror, stil- 
gjutaren Adolf Elias, att få anlägga boktryckeri i Stockholm. 
Kongl. Majrts privilegium för den förre ensam gafs den 26 juli 1768 
på Kanslikollegiets tillstyrkan den 29 juni, ehuru H. var ung och 
ej hade varit faktor. Hans verksamhet fortgick till 1779, hvar- 
efter A. J. Medelplan egde eller förestod tryckeriet, hvilket dock 
helt snart för en kort tid, aug. 1780 — febr. 1781, kallas »Förr detta 
Holmerlska Tryckertet». Derefter tillhörde det P. A. Brodin. 

Johan Arvid Oarlbohm fick 1769 öfvertaga det hans fader 
tillhörande kongl. finska boktryckeriet. Erhöll 1798 direktörs 
titel. Se vidare 1800-talet. 

Faktorn Lars Wennberg sökte 1764 att få anlägga bok- 
tryckeri. Societeten tillstyrkte den 30 april oaktadt flera be- 
tänkligheter; men saken hvilade till 1769, då W. tillsammans 
med Anders Jacobsson Nordström, hvilken det året ensam sökte 



242 



STOCKHOLM: H. FOIIOT, BLSA FOÖOT, ttBITWVK. 



privilegium, anlade boktryclteri, som de gemensamt drefvo till 
1772, hvilket år de åtskildes och hvar för sig fortsatte yrket. 

Henrik Fougt, sekreterare i Bergskollegium och V. Moramas 
mäg, erhöll genom denna slägtskap tre fjerdedelar af det Grefing- 
ska tryckeriet, jemte hvilken rinna hans eget namn blir synligt 
1771. Från början af 1772 bortlägges det Grefingska namnet 
och endast det nya qvarstår. Det ar förut anmärkt att redan i 
slutet af 1770 tryckningen af kongl. förordningarna öfverflyttades 
hit och i aug. 1771 följde ftfven sjelfva titeln, så att det då hette: 
Konol. Tryckeriet hos Henr. Fouot. Dock sökte J. G. Lange 
ännu i jan. 1773 att få trycka de kongl. förordningarna och erbjöd 
sig att göra det för hälften af Fougts arvode. Han misslyckades 




Fig. 49. Fougt* (ryrini 



emellertid, ty den 11 maj 1773 fick Fougt privilegium att trycka 
allt det som af Kongl. Maj:t och publika verken utfärdades. Han 
använde ofta, och redan 176fi, ofvanstående märke (fig. 49) med 
undantag af ordensbandet, som ditsattes först 1774 då Fougt blef 
riddare af Vasaorden; han dog den 1 dec. 1782, h varefter hans 
enka Elsa Fougt, ett vittert fruntimmer, förestod Kongl. Trycke- 
riet in på 1800-talet. 

Assessoren Johan Pfriffer hafva vi sett såsom innehafvare 
af W. Mommas egendom, det Kongl. Tryckeriet, i okt. 1771. 
Redan den 14 aug. kallas det dock »Gamla Kongl. Tryckeriet», 
hvadan det är troligt att ombyte af egare redan då skett; denna 
firma fortfar till och med 1772 års slut. Åren 1773—76 är be- 
nämningen: F. i). Kongl. Tryckeriet; men med följande år 1777 



STOCKHOLM: PFEIFFER, WEXXBERG, A. J. NORDSTRÖM. 1700. 



vidtager en ståtligare titel, eller Kongl. Ordens Boktryckeriet, 
hvartill Pfeiffer fått rättighet genom Kongl. Majrts beslut i ordens- 
kapitlet den 25 nov. 1770. Protokollet derom lyder sålunda: 

Hans Excellence Herr RiksRådet och OrdensCantzleren an- 
drog, huruledes Hans Kongl. Maij:t med nådigt wälbehag inhämtat 
det nitiska och patriotiska bemödande, hwarmed Assessoren och 
Boktryckaren Pfeiffer sökt upwäcka allmänhetens medlidande for 
de afbrända städerna Askersund och Gefle, samt i själfwa wärket 
insamlat för dessa städers olyckelige inbyggare wackra summor, 
dem han tid efter annan låtit dem tillhanda komma, Och som 
den Kongl. SeraphimerOrdens egenteliga föremål är att öfwa 
kjärleks och barmhärtighets wärk emot de nödlidande, samt dertill 
upmuntra hwar man; Så hade Hans Maijrt i nåder godtfunnit 
att, såsom ett wedermäle af Kongl. Maijrts nåd for Assessor 
Pfeiffer, hwilken på ofwanberörde sätt gjort sig deraf förtjent, 
antaga honom till Kongl. Ordens Boktryckare, dock utan att 
derigenom göra någon rubbning i de Privilegier, som den Kongl. 
Boktryckaren förunta äro; hwilket befaltes att genom Utdrag af 
Protocollet Assessoren Pfeiffer förständiga. 

Ifrån detta tryckeri utgick, såsom dess hufvudprodukt, under 
en lång följd af år tidningen Dagligt Allehanda, som började 
tryckas derstädes redan 1767 i förre egarens tid. — Rörelsen 
fortsattes på 1800-talet. 

Kongl. bibliotekarien C. C. Gjörwell ansökte 1771 i sept. hos 
Kongl. Maj:t att få anlägga boktryckeri för egna forlager. Efter 
utlåtanden af Boktryckeri-societeten den 11 nov. och Kansli- 
kollegiet den 26 nov. gaf Kongl. Maj:t tillstånd härtill den 29 
jan. 1772; men G. begagnade sig aldrig deraf. 

Lars Wennberg fortsatte från 1772 i eget namn det tryckeri, 
som han förut innehade tillika med Nordström. Ar 1779 antog 
han en annan kompanjon, J. C. Holmberg, och rörelsen fortgick 
sålunda under firma Wennberg & C:o, slutligen »Joh. Christ. 
Holmberg & L. W.» till och med 1781, då tryckeriet köptes af 
Lange, som åter sålde det till J. P. Lindh (i Örebro) 1791. 
Wennberg, född 1712, dog den 10 jan. 1795. 

Anders Jacobsson Nordström anhöll 1771 i sept. om privile- 
gium på eget boktryckeri, samt erhöll, efter Boktryckeri-societetens 
och Kanslikollegiets utlåtanden den 1 och 28 juli 1772, slutligen 
Kongl. Maj:ts tillstånd den 26 mars 1773. Emellertid hade han 
redan från 1772 års början tryckeriet i full gång och dref det ännu 
några år på 1800-talet. N. fick den 17 jan. 1782 privilegium på 



244 



1700. STOCKHOLM: KUMBLIN, MEDELrLAN, NUMMERLOTTERIET, BRODIN. 



stilgjuteri; prof på stilar, »Grafverade och Gjutne» der, utgaf han 
först på ett blad i patentfolio, omfattande 14 nummer. Den 31 
dec. 1787 utkom ett nytt på 18 oktavblad med 31 nummer, och 
ånyo den 1 maj 1795 ett med 53 nummer på 24 blad i oktav. 
Han inköpte 1787 Brodins tryckeri. 

Faktorn Lars Kumblin, som af Momma fått till skänks en 
fjerdedel af Grefingska tryckeriet, anhöll i aug. 1771 om privi- 
legium på boktryckeri och undfick Kongl. Maj:ts tillstånd den 
2(j mars 1773, sedan Boktryckeri-societeten och Kanslikollegiet 
yttrat sig den 1 och 28 juli 1772, hvilket år hans tryckeri redan 
var i verksamhet. Kumblin dog, 42 år gammal, i juni 1775, 
hvarefter enkan fortsatte rörelsen ; hon omgifte sig med kontrol- 
lören C. G. Cronland samt blef ånyo enka i nov. 1802, allt medan 
rörelsen fortgick under firma Kumblinska tryckeriet. Ett stil- 
prof, 8 blad i qvart, utgafs derifrån 1787. Magen, bokhandlaren 
Johan Daul, innehade det en kort tid och utsatte som firma 
»Tryckt hos Bokhandlaren Johan Dahl 1796 >. C. Deleen arren- 
derade det derefter till 1799. Firman fortgick till in på 1800-talet. 

Anders Johan Medelplan innehade och dref i eget namn det 
Holmeriska boktryckeriet från början af 1779 t. o. m. juli 1780, 
hvarefter han alldeles försvinner. 

Genom k. kungörelsen den 16 april 1771 om nummerlotteriets 
inrättande gafs äfven dess direktion tillstånd att inrätta ett 
tryckeri för lottsedlarne, lottlistor, notifikationer och kungörelser, 
derest sådant finnes beqvämligare, dock utan förfång af andre 
boktryckares lagliga rättigheter. När detta tryckeri tog sin 
början kan nu ej uppgifvas, men 1776 var det i verksamhet och 
derifrån utgick från och med 1777, utom de uppräknade små- 
trycken, äfven en serie almanachor, som upphörde först med 
sjelfva lotteriet 1840. 

Lotteri-kommissarien P. A. Brodin blef egare af det Holme- 
riska tryckeriet, dref det i eget namn från mars 1781 och förökade 
det sedermera genom köp af Stolpes tryck. Han var entreprenör 
af Borås stads och Karlskrona domkyrkas lotterier, företog sig 
det orädet att trycka dubbla dragningslistor med olika nummer 
för högsta vinsterna, arresterades i aug. 1786, såsom angifven för 
denna förfalskning, och hängde sig i fängelset den 24 nov. s. å. 
Tryckeriet såldes till A. J. Nordström. 

Bokhandlaren Johan Ciiristofer Holmberg sökte i dec. 1781 
privilegium på boktryckeri, men fick, på grund af Boktryckeri- 
societetens och Kanslikollegiets afstyrkande utlåtanden (den 12 



245 



1700. STOCKHOLM: B KOLING, J. P. LINDH. 



Gustaf Brolinu (f. 1766 f 12 april 1838), auskultant i Bergs- 
kollegium, tryckte i Stockholm 1789 — 91, med tillhjelp af en ung 
slägting C. H. Robsahm, på ett litet privattryckeri följande vittra 
skrifter i helt små upplagor (24 ex.): 

Vitterhet fråu flera språk samlad och för egen samt några vän- 
ners nöje Tryckt af Gustaf Broling. Stockholm 1789. Liten 

8:o. 52 sidor (6 opag., 1 — 46). 

Andra Häftet. 1791. Sid. 47—92 och titel. 

Till Mademoiselle Anna Johanna Stillman. 1789. Liten 8:o. 4 sidor. 

Vid Fru de Freses graf. Liten 8:o. 4 sidor. 

Vänskapsvisa. Liten 8:o. 4 sidor. 

Landtvisa. Liten 8:o. 4 sidor. 

Prosaisk Hymn af Wieland. 1790. Liten 8:o. 18 sidor. 

Visa. Liten 8:o. 4 sidor. 

Samling af Charader utur Stockholms Posten för 1790. Tvär 4:o 

eller 8:o. 3*3 blad tryckta på ena sidan samt 1 blad lösning. 
D:o d:o för 1791. 20 blad och 1 blad lösning. 

Johan Petter Lindh, boktryckare i Örebro, köpte af Lange 
det Wennbergska boktryckeriet och hitflyttade 1791. Han sökte 
1795 att bli hofboktryckare och få trycka det tillämnade prakt- 
verket, Gustaf lllrs Medaljhistoria; men misslyckades. Se vidare 
på 1800-talet. 

Boktryckeri-konstförvandten Jakob Enbom sökte i juli 1793 
privilegium på boktryckeri i Stockholm. Påföljden blef endast, 
enligt societetens utlåtande den 1 okt. 1793, ett afslag från 
Kanslikollegiet den 26 febr. 1794. Enbom förestod någon tid 
Nummerlotteriets tryckeri; dog den 5 juni 1796. 

Konstförvandten Anders J. Sylvenius ansökte i nov. 1793 att 
få anlägga boktryckeri. Om honom upplyste Boktryckeri-societeten 
den 12 febr. 1794 att han ej egde de personliga egenskaper, som 
fordras hos en skicklig boktryckare, såsom redighet, noggrannhet 
och ordentlighet uti arbetet. Icke heller egde han nödiga till- 
gängar, eftersom han nyss hade gjort cession. På dessa grunder 
afslogs ansökningen, efter besvär och förnyade utlåtanden, den 
11 febr. 1796; dock förlorade han ej modet, utan gjorde längre 
fram ny ansökning. 

Häradshöfdingen E. Drangel, som utarbetat en lagsamling, 
sökte 1793 att för dennas tryckande få anlägga boktryckeri, med 
rättighet att trycka äfven h vilka andra arbeten som helst. Härtill 
lemnade Kongl. Maj:t bifall den 1 maj 1794, men något begagnande 
deraf följde aldrig. 



247 



STOCKHOLM: II. NORDSTRÖM, EKMANSSON, C. F. MARQUARD. 1700. 



Henrik Andersson Nordström erhöll af fadern A. J. Nord- 
ström en del af hans tryckeri, nämligen det forna Stolpeska, och 
öppnade egen rörelse i juli 1794, fortsättande långt in på 1800-talet. 

Kamereraren Johan Samuel Ekmansson anhöll i sept. 1794, 
att som hofboktryckare få anlägga tryckeri af de vackraste så 
svenska som Didotska latinska stilar, och erbjöd sig att trycka 
Gustaf III:s Medaljhistoria utan annat förskott eller fördel än 
tullfrihet på stilar och papper. Societeten afgaf den 12 jan. 1795 
ett långt afstyrkande utlåtande. Kongl. Maj:t lemnade likväl 
den 7 maj 1795 bifall till tryckeriets anläggande, men icke till 
E:s öfriga önskningar, utom så vida att alla boktryckare fingo 
tullfrihet i 4 år på stilar af Didotska och senare tyska inven- 
tioner. Ekmansson anlade nu ett ganska vackert tryckeri, utgaf 
proftryck med 12 stilar den 1 nov. 1796 och dref rörelsen från 
denna dag till den 29 mars 1799, då det öfvertogs af Deleen och 
Forsgren. Ekmansson blef sedan alla boktryckares buse, då han 
såsom »bokhandels- och boktryckeri-o mbudsman> väckte en mängd 
åtal för hvarjehanda förseelser. 

I juli 1795 anhöllo kaptenen von Bilang och notarien Deleen 
att få anlägga boktryckeri. Då Kanslikollegiet ansåg trycke-" 
riernas antal vara mer än tillräckligt, afslog Kongl. Maj:t den 
3 dec. s. å. ansökningen. 

I dec. 1795 anhöll faktorn Carl Fredrik Marquard om privi- 
legium på eget tryckeri. Han erhöll ock Kongl. Maj:ts tillstånd 
den 27 okt. 1796; inköpte sedan A. J. Nordströms stilgjuteri. 
Tryckeriet gick i hans namn från 1798 till in på 1800-talet. 

I april 1796 gjorde A. J. Sylvenius ny ansökan om bok- 
tryckerianläggning och erbjöd bättre borgen än förut. Boktryckeri- 
societeten afstyrkte visserligen äfven nu, men Kanslikollegiet 
förbarmade sig och tillstyrkte bifall, hvadan Kongl. Majrt gaf 
sitt nådiga privilegium den 27 okt. s. å. Hans verksamhet bör- 
jade 1798, då ett proftryck med 22 stilar utkom, men den blef 
hvarken betydlig eller långvarig, såsom synes i nästa afdelning. 

Mag. docens Gr. A. Silfverstolpe och konstförvandten Lars 
Hjelmerus anhöllo 1798 att få anlägga hvar sitt boktryckeri, 
men fingo, enligt Kanslikollegiets betänkande den 9 mars, Kongl. 
Maj:ts af slag den 5 juni s. å., i anseende till boktryckeriernas 
antal. Silfverstolpe arrenderade i stället det Kumblinska någon 
tid från 1799. 

Professoren d:r L. M. Philipson begärde i sept. 1798 till- 
stånd att anlägga boktryckeri. Efter afstyrkande yttranden af 



248 



1700. 8TOCKUOLM: DELBEN O. FOK80REN. UPÖALA : WERNER, WIKBLAD, HÖJER. 



de vanliga myndigheterna afslog Kongl. Maj:t ansökningen d. 13 
nov. samma år. 

Notarien Carl Deleen och konduktören (sedermera professo- 
ren) Johan Gustaf Forsgren köpte den 29 mars 1799 Ekmanssons 
tryckeri för 4,000 rdr rgs. Den 1 april intogs Deleen, som från 
1797 arrenderat Kumblinska tryckeriet, i Boktryckeri-societeten. 
Vi återfinna honom på 1800-talet. 

I Upsala funnos vid 1700-talets början, såsom vi hafva sett, 
två tryckerier, det akademiska och Rudbecks; men denna rike- 
dom räckte ej längre än till 1702, då det senare förstördes af 
elden. Under hela seklet fans der sedan blott det akademiska, 
som dock icke, eller endast delvis var universitetets egendom. 

Johan Henrik Werner, faktor på kongl. tryckeriet, seder- 
mera dess egare, antogs den 25 okt. 1701 till akademisk bok- 
tryckare och skötte befattningen genom faktorer, emedan han 
sjelf var bosatt i Stockholm. Han utgaf 1703 »Exenipla Literarum 
Johannis H. Werner» på ett blad i patentfolio. Det har 1 hebreisk 
och 1 grekisk stil, 3 antiqva och 3 kursiva stilar, alla rätt vackra. 
Ar 1733 sålde han tryckeriet till sin faktor 

Johan Höjer. Denne var dock bara faktor ännu 1735, då 
han dömdes till 100 dir s.m. böter, emedan han utan censur tryckt 
Ribes Tankar om Crono-Rusthdld. Kongl. Maj:t befriade honom 
dock den 21 nov. s. å. från böterna, så att han slapp med en 
plikt af 3 rdr, enligt akademiska konstitutionerna. Efter Werners 
död antogs han till akademisk boktryckare 1736, då konsistoriet 
med honom slöt kontrakt, »att ingen af dem som höra under 
Academien må låta något trycka der i staden utom Academie 
boktryckeriet». Han dog den 10 mars 1738 och tryckeriet fort- 
gick i enkans namn (som var Charlotta Beata Mentzer, ehuru 
ej detta utsattes), till dess hon den 22 maj 1739 gifte sig med 

Olof Wikblad, en studerande, som ej tillhörde yrket, men 
för giftermålets skull antogs till akademiens boktryckare. Han 
dog dock redan den 19 juli s. å., hvarefter enkan ånyo genom 
faktorer (t. ex. Hinr. Hecht 1744 — 48) förestod tryckeriet. Under 
denna tid nyttjades i början, till 1743, firman: »Salig Johan Höjers 
enka» och sedermera Akademiska Tryckeriet, eller alls intet namn. 
Faktorn Hecht utsätter dock någon gång sitt namn ensamt, som 
vore han boktryckare. Slutligen blef enkans son i förra giftet 

Lorens Magnus Höjer 1751 antagen till akademisk bok- 
tryckare. Han, som nyttjade sitt eget namn till firma, blef dock 



249 



LTSALA: Z1EUV0GEL, J. EDMAX, J. F. EDMAN. 1700. 



ej heller länge vid befattningen, ty han dog den 10 juni 1758. 
Derefter antogs 

Evald Ziervogel, v. bibliotekarie och titulerad professor, till 
akademisk boktryckare och forblef det till sin död den 13 juni 
1765. Hans namn finnes dock aldrig utsatt på trycken, utan de 
hafva bara orten Upsalite eller Upsala. Efter Z:s död var plat- 
sen obesatt under ett och ett hälft år. 

Johan Edman, iorut boktryckare i Norrköping, var från och 
med år 1767 akademiens boktryckare och forblef det till sin död 
den 21 april 171)1. Han utgaf 1777 stilprof på 1 blad i patent- 
folio och 1787 ett nytt, dediceradt till kronprinsen, 15 blad i folio. 
Tryckeriet fortgick i enkans, Catuarina Elisabeth Edmans namn 
till början af 1794, då sonen 

Johan Fredrik Edman efterträdde henne. — Se 1800-talet. 

Försök gjordes under seklets lopp tre gånger att anlägga 
nytt tryckeri i den lärda staden; men de misslyckades alla. Ar 
1743 anhöll Vetenskaps-societeten att få hålla eget boktryckeri. 
Konsistoriet åberopade kontraktet af 1736 och enkan Höjer var 
gerna beredd att trycka societetens handlingar; Kanslikollegiet 
instämde härmed den 26 juli 1743 och så förföll planen. — Ar 
1774 anhöll boktryckaregesällen A. J. Sylvenius att få inrätta 
tryckeri i Upsala; konsistoriet ansåg akademie-boktryckaren böra 
ha exklusiv rättighet och Kanslikollegiet afslog ansökningen 
den 8 nov. 1774. (Upsala Stads Weckotidning, som Sylvenius 
utgaf detta år, trycktes ej af honom, utan dels af Edman, dels 
hos Kumblin i Stockholm.) — 1797 gjorde mag. G. A. Silfver- 
stolpe dylik ansökan. Konsistoriet afstyrkte som vanligt, dock 
med en varm reservation af Boethius. Kanslikollegiet tillstyrkte 
nu bifall, men Kongl. Maj:t fann icke, den 12 dec. 1797, skäl att 
bevilja ansökningen. 

Slutligen kan här nämnas ett försök att anlägga ett litet 
tryckeri på landsbygden i Upland. Boktryckeri-societeten inkom 
den 11 nov. 1788 till Kanslikollegiet med klagomål, att bok- 
handlaren i Upsala M. Svederus inrättat ett sådant på sin gård 
Starrmåsen. Det upplystes att han gjort kontrakt med enkefru 
Fougt om tryckning af en ny upplaga af De Geers Mémoires 
sur les Insectes och Theologiska Sällskapets skrifter, samt derför 
från kongl. tryckeriet fått låna en press jemte stilar. Som pre- 
judikat anfördes att biskop Serenius fått på samma sätt trycka 
sitt engelska lexikon på sin gård ; men Kanslikollegiet fann detta 
stridande mot god ordning och nekade tillstånd. 



250 



1700. YE8TKRÅ8. 8TKKNONÅ8. 



I Vesterås fortgick gymnasii boktryckeri under Boethius 
Hagen till hans död 171(5, hvarefter det hvilade i fyra år 
till dess 

Georg Urban, en hamburgare, antogs till boktryckare 1720. 
Han dog 1731. Genom gifte med enkan blef nu (1732?) 

Jacob Erdman Buchiioltz gymnasii boktryckare. Han dog 
1737, hvarefter tryckeriet fortgick i enkans namn till nov. 1739, 
då kongl. boktryckaren i Stockholm 

Peter Momma köpte tryckeriet och antogs af konsistoriet. 
Hans namn begagnades dock icke, utan firman var »Kongl. Consi- 

storh och Gymnasii Tryckeriet af Factoren Peter Devall» under 

<> 

åren 1740 och 1741. At denne faktor afstod Momma tryckeriet. 
Från början af 1742 uppträder således 

Peter Devall som »K. Consistorii och Gymnasii boktryckare». 
Han dog 1747, h varpå enkan dref rörelsen, med J. L. Horrn som 
faktor, till och med 1751. Enligt häfdvunnet bruk ingingo äfven 
de giftermål 1 och sålunda blef 

Johan Laurentius Horrn d. y. antagen till gymnasii bok- 
tryckare 1752. Han utgaf 175G ett stilprof pä 20 blad i folio; 
de 12 sista, af dubbel storlek, innehållande en mängd granna 
bokstäfver, bilder och prydnader alltifrån 1000-talet. Hans verk- 
samhet fortgick under hela återstoden af seklet, ända till den 
14 jan. 1801, då han afled i sitt 75:e år. 

Strengnäs hade 1G9(5 — 1707 Johan (eller Jöns) Rönberg till 
gymnasii-boktryckare ; efter hans död skötte enkan tryckeriet, 
med Dieter. Krahn som faktor. 

Balthazar Widman antogs 1708 och dog i mars 1713; hans 
enka förekommer 1713. 

Anders Laurelius var 1714 — 36 »Kongl. Coll. boktryckare», 
som han kallar sig, och hans enka hade tryckeriet 1737 och 1738, 
hvilket senare år hon gifte sig med 

Lars Arvidsson Collin, som blef »Kongl. Gymnasii och 
Domkyrkans boktryckare» och fortfor i denna beställning till 
början af 1782, då tryckeriet en kort tid fortgick utan firma. 

Pehr Kiellbeck efterträdde honom 1782 (i maj?) och inne- 
hade befattningen till medlet af 1798. 

Albert Julius Segerstedt, med. doktor och lektor vid gymna- 
siet, arrenderade nu tryckeriet på 4 år till juli 1802. 

1 Bräden, A. M. Devall, dog 10 veckor efter bröllopet. 



261 



LINKÖPING. 1700. 



Linköpings gymnasii-tryckeri förestods af E. Kempes enka från 
mannens död 1700 till 1715, då förut varande faktorn derstädes 

Petter Hansson Pilecax antogs till boktryckare och förblef 
det till sin död 1741. l Ar 1729 väcktes i konsistoriet fråga om 
kan »inte will gratis oplägga en eller annan scholbok och utan 
betalning för trycket, medan han har 20 tunnor Spanmål af 
Cronan för ingenting». Härtill nekade P., åberopande kongl. 
brefvet den 12 mars 1U8D, som icke föreskref något sådant 
vilkor. Konsistoriet hänsköt frågan till Kongl. Maj:t, som den 
5 dec. svarade »att dessa 20 tunnor skola anses som en blöt 
benådning till tryckeriets ophiälpande, samt at han icke är 
skyldig något gratis trycka tor Consistorium, Ungdomen eller 
någon annan». 

C. F. Broocman i Norrköping sökte platsen efter Pilecan, 
men hans arfvinge och systerson anhöll att »thes morbroders 
tryckeri måtte blifva bibehållet emedan Boktryckaregesällen 
Gabriel Björckegren är hugad och skicklig att thet förestå». 
^Konsist. prot. den 20 jan. 1742.^ Konsistoriet tillstyrkte den 
12 aug. Björckei;rexs ansökning och tick den 13 jan. 1743 Kongl. 
Majrts tillstånd. Han kallar sig »Linköpings Läns och Stichts 
boktryckare». Under hans tid gjordes 1747 försök att till läro- 
verkets behof indraga spanmålsanslaget, som utgick till tryckeriet 
allt sedan 1Ö3Ö: men det blef bestående. B. dog den 11 nov. 1757. 
Enkan innehade sedan tryckeriet under en lång följd af år, eller 
ända till början af 17U5. Faktorer hos henne voro Fredrik Schon- 
berg 1707. tft> och Jonas Lindeblad lTito? — 85. Detta senare år 
den 23 nov. lär 

Fredrik Scuonberi* ha blifvit antagen till boktryckare, och 
han utsätter verkligen sitt namn ensamt under hela året 1786, 
men derefter heter tinnan Fredrik Schoxberg och Björckegrens 
enka under åren 1787—1*3 i maj. Stilprvf på 1 folioblad utgafs 
17n\ — Sedan förekommer tirman 

G. W\ Loxmoer och Bjorckegrexs knka 17U3 och hela året 
17m. Under torra hälften af januari 171*5 ar firman åter 1). G. 
Björn och Bjorckegrens knka. Under denna långlifvade enkas 
tid stadtastade Kongl. Maj:t den 14 mars 1774 och 25 okt. 1786 
s)Kinmals;inslaget för henne personligen. 

Didrik Gabriel Rjorn. förut skadespelare och teaterförfattare, 
innehade trvckeriet 17^*> -l>Ol. Han sökte redan i dec. 171*4 att 



* Ka uppgift ont att <ru Johan iV:t*r l^Uecxu Mef boktryvkar* 1728 har be- 
fouuifc» ogrundad. 



2&* 



1700. ÅBO: BJÖRKMAN, FLODSTRÖM, KÄMPE, J. MERCKELL. 



få behålla de 20 tunnorna spanmål, men de indrogos genom Kongl. 
Majrts resolution den 4 april 1797. 

Åbo hade vid århundradets början två boktryckerier: Akade- 
miens, förestådt af Johan Larsson Wall, och det Gezeliska, före- 
stådt af Johan Winter. Det första, såsom äldst, går här främst. 

Efter Walls död 1710 kallades hans son Daniel från Jönköping 
att öfvertaga akademiska tryckeriet, men han infann sig icke, 
hindrad af döden. Nu antogs faktorn på Keyserska boktryckeriet 

Anders Björkman till akademisk boktryckare, okt. 1711. Han 
hade åtagit sig att försörja Walls efterlefvande och gifte sig till 
följd deraf med stjufdottern Margreta Hansonia. Hans vistande i 
Abo räckte ej längre än till juni 1713, då tryckeriet, i anseende 
till kriget, öfverfördes till Stockholm och han sjelf blef faktor 
nå Upsala-tryckeriet. Underhandlingar om hans återflyttande till 
Abo fördes väl 1721 och 1722, men ledde till intet resultat, då han 
nu, sedan 1720, hade egen verkstad i Stockholm, hvarför han 
afstod sina rättigheter åt H. C. Merckell, som ämnade drifva sitt 
tryckeri i Abo. Denne öfversände i samråd med Björkman en 
af sina arbetare, Flodström, i okt. 1722, att förestå boktryckeriet, 
som redan i juli s. å. hade blifvit återfördt från Stockholm. Kon- 
sistoriet ville dock icke veta af Merckell, utan antog helt hastigt 

Erik Flodström till akademisk boktryckare i december 1722. 
Denne befanns olyckligtvis vara en oförbätterlig drinkare, ned- 
sänkt i uselhet, hvadan ock tryckeriet råkade i stort förfall, 
oaktadt det 1726 tillökades med Pernaus tryck, som räddats un- 
dan ryssarne och länge stått inpackadt i Stockholm. Slutligen 
entledigades Flodström, maj 1729, och i hans ställe antog kanslern 

Johan Kämpe (Kiämpe, Kempe) till boktryckare. Under hans 
tid flyttades det något förbättrade tryckeriet ånyo till Stockholm 
sommaren 1742, undan ryssarnes inbrott, och återfördes på hösten 
1743. Kämpe afskedades den 12 april 1750 med bibehållande af 
lönen, 100 dir s.m. Hans firma förekommer äfven sedermera på 
några småtryck, i anledning hvaraf societeten i maj 1753 anhöll 
om förbud för honom att hålla tryckeri i Abo. Han egde dock 
intet sådant, utan hade blott nyttjat stilar på det gamla trycke- 
riet, der han qvarstannat som arbetare. Han dog den 25 sept. 
1753, till hvilken dag märkligt nog finnes en bröllopsskrift, hvarå 
hans namn är utsatt som boktryckare. 

Redan i början af 1749 hade underhandling inledts med kongl. 
finske boktryckaren Jacob Merckell i Stockholm om inrättande 



268 



Åbo: j. merckell, frenckell, n. c. merckell. 1700. 

af ett bättre tryckeri i Åbo för finska bibelns uppläggande, m. m. 
Resultatet liäraf blef att han den 12 april 1750 antogs till uni- 
versitctsboktryckare och enligt kontrakt den 30 aug. s. å. betalade 
1,313 dir k.m. för det gamla tryckeriet, livadan akademien der- 
efter icke egde något tryckeri. M:s namn är utsatt som firma från 
htfstcn 1750 t. o. m. 1760; men han var sedan 1758 icke ensam 
egare af rörelsen, ithy att han den 11 ang. s. å. till sin faktor 
Frenckell försålde hälften af tryckeriet för 7,000 dir k.m. och lät 
honom förenta det hela. Ifrån och med 1761 är deremot 

Johan Ciikistofkr Frenckells (I) namn antaget till firma, 
osikt ad t Merckell, den verklige universitets-boktryckaren, lefde 
till den 20 nov. 1763. Frenckell, en tysk, som arbetat hos Kämpe 
och nedan 1756 varit faktor, blef ej heller i sjelfva verket på 
länge antagen till universitets-boktryckare, ithy att handels- 
mannen ilacob Bremer och »T. C. Frenckell, såsom associerade om 
tryckeriet, den 8 aug. 17(tf> af konsistoriet antogos att trycka allt 
akademiens tryck samt begagna dess privilegium på utgifvande 
af finska psalmboken och katekesen. Emellan dessa bolagsmän, 
eller rättare mellan Frenckell samt hof sekreteraren C. Hising, åt 
hvilken Bremer upplåtit sin rätt, pågingo sedan 1766 oupphörligt 
processer om bättre eganderätt till tryckeriet, dess skötsel och 
förvaltning; först 1785 upphörde de, då Frenckell II blifvit egare 
af tryckeriet. Frenckell I erhöll slutligen den 15 d^c. 1775 
fiilltnagt att vara akademie-boktrvekare; dog den 30 april 1779, 
58 år gammal. Hans enka förekommer derefter såsom firma 
åren 1771* S5 % ehuru väl Hising ^Hisinger> egde större delen af 
tryckeriet. Knkaii. Maria Lilhis. dog lsuo, 75 år gammal. 

Johan Chkistofkr Frkntkkll 11. född 1757, magister 1778, 
förestod tryckeriet som faktor, och blef ensam egare deraf genom 
athandling mot! Hisinger. den 3 okt. I7s5. Genom kontrakt med 
akademien den lV> april l7s«Udef han ock dess boktryckare. Han 
iitgaf I7S7 stilprof pa *J blad i folio. Frenekell öfverlefde den 
*\en*ka tidens slut. 

het tiereliska trwkeriet förstods. såsom nämndt är, af Johan 
\\ iiiler. Inilken iTtN» efterträddes af 

HitMUK CnnisroKKK Mkrckeix, som genom en landshöfdinge- 
|-onoliition den K> dec. s. a. rick sig anvisadt det år?-arvode af 
\*\ \\h *m 4 som Kongl Majt den 17 okt. 1<>4 anslagit till de 
llu^ka turordningarnas trwkar.de: till toljd häraf bar äfven han 
S\W\\\ -Kou^l Hokmrkare i St »Ttnivtondomet Finland». Trycke- 
ri ^l\ei fördes till Stockholm 1 7 lo. atortonles till Abo 1711 eller 



JM 



1700. ÅBO: H. C. MERCKELL. GÖTEBORG: IIAOEMANN. 



1712, men flyttades å nyo 1713 till kufvudstaden. Nu köpte 
Merckell, 1715, tryckeriet af biskop Gezelius och qvarstannade 
i Stockholm. Först vid år 1726 afsände han till Abo en liten del 
af sitt tryckeri och dref derefter rörelsen på båda ställena. Hans 
faktor i Abo var till 1734 Frans Philip Paulssen, hvilken ibland 
nämner sig sjelf som boktryckare, men också nyttjar sådana 
firmor som »Med Kongl. Boktryckarens H. C. Merckells stilar af 
F. Phil. Paulssen», >i Kongl. Boktryckeriet af F. Philip Paulssen», 
och understundom äfven blott »Kongl. Boktryckeriet» eller »Literis 
Merckelianis». Merckell dog 1730, hvarefter hans enka, Vilhel- 
mina Indebetou, egde båda tryckerierna. Efter en vådeld, som 
1734 öfvergick Abo-tryckeriet, sände hon från Stockholm ny 
uppsättning af folk och stilar. Faktorer voro nu Olof Hessling 
och sonen Johan Christofer Merckell, hvilka båda äfven namn- 
gifva sig som boktryckare. Den senare flyttade 1742, vid rys- 
sarnes inbrott, det lilla tryckeriet till Stockholm, samt sedermera 
till Jönköping och Vexiö. 

Efter 1742 hade Åbo således blott ett tryckeri. Ett till- 
ämnadt sådant var biskop H. Wittes. Han hade förskaffat sig 
Kongl. Maj:ts privilegium af den 9 juli 1723 på en dylik an- 
läggning; men deraf blef intet resultat. Lika förhållande var 
med det särskilda tryckeri, som skulle anläggas under Kongl. 
Maj:ts vistande i Finland 1788, och h varom Kanslikollegiet skref 
till Abo konsistorium den 17 juni. Samtidigt gaf kanslirådet 
Rosenstein uppdrag åt professor Calonius att träffa öfverens- 
kommelse derom med Frenckell; det synes som om denne helt 
enkelt fått hos sig verkställa det i anledning af kriget behöfliga 
trycket. 

Göteborgs ende boktryckare vid 1700-talets början, Zacharias 
Hagemann, dref sitt yrke till och med 1725 och efterträddes 
af sonen 

Johan Haoemann. Denne är den förste som kallar sig gym- 
nasii-boktryckare, i anledning af det spanm ål sanslag, som utgått 
med 30 tunnor årligen från 1670. * Han lefde ej längre än till 

1 Angående detta anslag har S. Alnander följande uppgifter. Hwad titeln af 
Gymnasii boktryckare angår; så hafwa alle Boktryckarne ifrån Amnnd Grefwe 
warit Gymnasii Boktryckare, och derföre njntit 30 Tnnnor Spann em ål i årlig lön. 
Denna lönen var i 6 år tagen ifrån Boktryckarna, till dess Ungen den samma, 
några dagar för sin död, återvann; men njöt hane aldrig. År 1736 togs åter 
samma lön, igenom Biskopens, sedermera Arehe-Biskopens, D. Jacob Benzelii be- 
arbetande wid Riksdagen, åter ifrån Boktryckaren, och tillslogs Gymnasii Adjuncten 
till årlig lön, såsom den af början warit. Och ifrån den tiden har ingen Gymnasii 



255 



Göteborg: vsge. kallmetkb. smitt, lasge. i 700. 



»Intet af 1727, hvarefter enkan, med L. Unge som faktor, fort- 
satte yrket till 1730. 

Labs Unge öfvertog tryckeriet som gymnasii-boktryckare 
1730 och dog redan 1732. Enkan uppehöll rörelsen till 1735 
nnder ledning af J. E. Kallmeyer och I. Smitt som faktorer. 

Matheseos lektorn i Göteborg Johan Bamzins testamente- 
rade till gymnasium derstädes en Hebraisk styl, för hvilken 
Boktryckarens Enka är ansvarig; tillika med Tryckerjt, som 
gifves årligen Intresse före, h vilket alt skänkes til Gymnasium. 
Testamentet exhiberades i rådhusrätten den 15 febr. 1735 efter 
testators död. 

Johan Ernst Kallmeyer. en tysk, erhöll, efter gjord ansökan, 
Kongl. Maj.ts tillstånd den 21 mars 1734 att anlägga boktryckeri 
i Göteborg, som således nu hade 2 sådana verkstäder. Sedan han 
i några år drifvit yrket nödgades han i febr. 1742 sälja tryckeriet 
till bokbindaren J. G. Lange, och blef dennes faktor. Hans namn 
begagnades dock som firma ännu 1744, hvarefter han arbetade 
som gesäll och dog 1747. 

Immanuel Smitt, styfson till L. Unge, öfvertog på hösten 
1735 dennes tryckeri och titeln af gymnasii-boktryckare samt 
förblef dervid ända till sin död i mars 1781. En eldsvåda öfver- 
gick tryckeriet 1746. 

Ar 1737 i aug. begärde Göteborgs konsistorium tullfrihet på 
stilar och papper för J. G. Lange jun., »som upprättat ett bok- 
tryckeri och inforskrifvit Grekiska, Hebreiska och Latinska stilar». 
Stockholms boktryckeri-societet hemstälde dock i maj 1738 om 
I afslag; tryckeriet kom ej heller då till stånd, utan den unge 

Lange reste 1738 till Tyskland och lärde yrket, bland annat hos 
den berömde Breitkopf i Leipzig. 

Ar 1740 i juni ansökte bokbindaren Johan Georg Lange att 
få anlägga nytt boktryckeri och den 6 febr. 1741 gaf Kongl. 
Maj:t tillstånd dertill. Lange lär dock hafva nöjt sig med in- 
köpet af Kallmeyers tryckeri 1742, som fortfarande drefs i förre 
egarens namn. Då nu Lange d. ä. redan följande året afstod 
tryckeriet åt sin son, är han sjelf icke synlig bland boktryckarne. 

Boktryckare werkeligen i Göteborg warit, ehuru titeln deraf bibehålles wid det 
äldsta Boktryckeriet. (Efter S. Alnandere handskrift i Upaala Bibi.) 

Härtill kan ytterligare anföras att resolutionen till Unges förmån är daterad 
den 30 mars 1732 och anslaget utgick ett år. Redan 1734 var det öfverflyttadt 
till gymnasii-adjnnkten, då Unges enka 1734 i mars gjorde ansökan derom. Kongl. 
Maj: t remitterade år 1737 till Kanslikollegiet ännu en hennes ansökan om 30 tunnor 
spanmål, som dess man och hans antecessorer ha haft, men nu blifvit innehållna 
som lön för adjunkten vid gymnasium; något utslag synes ej ha blifvit gifvet. 



256 



1 Haberegger deponerade i Malmö ränteri 1719 i maj 1,000 dir i mynttecken 
for de 1,000 dir s.m. som han 1694 andfått till tryckeriets hjelp, med vilkor att 
hålla det ricktigt och fullkomligit Academiens och Gonvernementets behof till hända. 
Men Kongl. Maj: t gillade icke detta sätt, den 20 ang. 1719, utan beslöt att dessa 
1,000 dir skulle qvarstå i tryckeriet och afdragas från försäljningssumman, om och 
när det såldes; eller ock sknlle H. betala dem i godt och redbart mynt sådant som 
han 1694 emottagit. 



1700. GÖTEBORG. LUND. 



Johan Georg Lange jun. uppträder åter, med bättre fram- 
gång, från och med 1745, ehuru han redan den 10 febr. 1743 
hade fått Kongl. Majrts privilegium. Han förökade och förbättrade 
väsentligen tryckeriet och blef en stor förläggare, isynnerhet 
sedan han öfverflyttat till Stockholm. I juni 1749 sökte han 
att erhålla det gamla anslaget af 30 tunnor spanmål, men för- 
gäfves. Sitt tryckeri i Göteborg af stod han 1767, vid sin af- 
flyttning, åt 

Erik Stakberg, som varit konstförvandt och dref rörelsen, 
ehuru i mindre skala, till sin död 1773. Enkan bibehöll en kort 
tid tryckeriet och gifte sig i maj 1774 med 

Lars Wahlström. Han idkade yrket i stor tarflighet ända 
till och med 1821. 

Matthias Peter Smitt efterträdde sin fader 1781 som gym- 
nasii boktryckare, men dog redan i sept. samma år. Tryckeriet 
och titeln öfvergick till 

Samuel Norberg, genom gifte med mamsell M. C. Smitt i 
mars 1782. Han utgaf 1788 ett till Kongl. Cancellie Collegium 
dediceradt stilprof på 7 blad i folio. Eldsvåda härjade hans 
verkstad och förlager i början af år 1792. Vi återfinna honom 
på 1800-talet. 

Lund. Att Abraham Haberegger var den ende boktryckaren 
här vid början af seklet och till år 1727 är förut nämndt. 1 Under 
detta år och de två följande synes tryckeriet hafva fortgått utan 
att någon akademisk boktryckare var tillsatt, ty som firma nytt- 
jades då blott orden »Typis Lundensibus, Prelo Lundensi, Typis 
Acad. Carol.» eller »Acad. Car. och Gub. Booktrykerij, Acad. ! 

Car. Boktrykerij». 

Ludvig Decreaux, från Lund, var från 1729 akademiens bok- 
tryckare och dessutom dansmästare från 1739. Han erhöll den 
4 febr. 1735 titel af direktör (eller att »sjelf vara direktör öfver 
sitt verk»); dog 1764. Ar 1745 i jan. afträdde han tryckeriet åt 

Carl Gustaf Berling, en dansk, som antogs till akademiens 
boktryckare. Afven han erhöll (den 12 mars 1764) titel af direktör 



Sv. Boktr.-hist. 257 17 



JÖNKÖPING: IUILTHAN, WALL, TALK, HAtiQUAl 



användas och förbinder jag mig för mig och inine efterträdare 
at, så länge detta tryckeri här blir vidmagthållit, denna summa 
viil hvarje års burjan til Svenska Akademiens Secreterare insända 
med den kraft, at denna afgift för ewärdeliga tider med detta 
tryckeri och dermed förknippade rättigheter blir oskiljaktig, sä 
at hvar och en sam häraf framdeles blir ägare har at sig denna 
afgift såsom en ovilkorlig skyldighet ikläda. Til yttermera wisso 
hur jag detta med egen hand nmlerskrifwit och med mit Sigill 
bekräftadt, som skedde i Lund aret efter Christa hörd Et Tusende 
Siat undrade Åttatio Nio, den första dag uti Januari månad. 
Johan Lundblåd, 
Prof. Eloq. et Poes. des. 
samt 
ägare af Academiska 
Bokhandl ingen i Lund. 
Bekant är att, Svenska Akademien mottog denna donation 
och i 44 år utdelade det »Linulbladska priset». 

Universitets boktryckaren, Beriing, sökte väl 1791 utverka en 
förklaring, hvarigenom Ii varjehanda inskränkningar i Lundblads 
privilegium skulle beredas; men ansökningen afslogs, med undan- 
tag af B:s oförkränkta rätt att ensam besörja allt det akade- 
miska trycket, och Lnndhlads tryckeri fortgick in pä 1800-talet. 

I Jönköping fortfor Petter Hultman som boktryckare till sitt 
döds-år 1708. 

Daniel Johan Wall frän Abo gifte sig med dottern och blef 
så tryckeriets egare 1709. I heråd att lemna Jönköping, såsom 
kallad till akatlemie-boktryckare i Abo, dog han redan 1711 i 
pesten. 

Sedermera följde Walls enka (ännu 1713 i april). 

Israel Falck 171.-1 — ;12 och hans enka, med faktorerne Erik 
Clera samt (sonen) Nielas Falck 17.'J2— 06? 

Niclas Falck 1700—91? Stilprof utgafs 1787 på 2 blad i 
folio. Vidare enkan 

Sara Christina Falck, född Lindlöf, 1791—95 i juli. Hon 
lär då hafva gift sig med 

Johan Petter MARgrARu (Marwariit), som förestod rörelsen 
juli 1795 — juni 1802, då skilsmessa egde rum och hustrun återtog 
tryckeriet. 

Utom detta gamla, länge fortgående tryckeri fans ock någon 
kort tid ett annat sådant i Jönköping, nemligen .Johan Chiustofkr 



JÖNKÖPING. VIBORG. SKARA. 1700. 



Merckells. Denne, som 1742 från Abo öfverfört spillrorna af 
det Merckellska tryckeriet, köpte sedermera »ännu et litet annat 
gammalt Tryckeri, som en Boktryckare Gesäll wid namn Rhy- 
zelius 1738 insatt i Westerås domkyrka, men blef död innan han 
kom det at nyttia» (Alnander). Sålunda utrustad nedsatte sig 
Merckell här 1743 eller 1744, men sökte redan sistnämnda år att 
bli gymnasii boktryckare i Vexiö och flyttade dit på hösten 1745. 
Slutligen må nämnas att J. L. Horrn III år 1792 hos Kansli- 
kollegium sökte att få inrätta boktryckeri i Jönköping; men utan 
resultat. 

Det obetydliga tryckeriet i Viborg fortgick i enkan Synomans 
namn t. o. m. 1704 samt drefs åren 1705 — 07 af okända faktorer. 

Thomas Abbor förekommer åren 1708 och 1709; derefter 
upphör all tryckeriverksamhet i Viborg under svenska tiden. 

Bland städer, som först efter 1700-talets ingång erhöllo egna 
tryckerier, finna vi tidigast Skara, der den nitiske biskop Sved- 
berg sträckte sin omsorg äfven till denna sak och utverkade ett 
kongl. bref dateradt den 2 dec. 1704 på 20 tunnor spanmål årligen, 
af domkyrkans medel, till tryckeriets anläggande och understöd. 
Dessutom upplyser ett kongl. bref af den 18 febr. 1707 att tull- 
frihet på femtio balar papper årligen var beviljad åt boktryckaren 
i Skara »på thet han för så mycket lindrigare prijs må vplägga 
och aflåta Scholae- samt andre nödige Böcker». Verkställighet 
följde likväl ej förr än 1707, då faktorn vid boktryckeriet i Up- 
sala Anders Kjellberg hitflyttade såsom gymnasii boktryckare, 
sedan sistnämnda kongl. bref åt honom anvisat den beviljade tull- 
friheten. Han var i verksamhet här från 1707 till sitt döds-år 
1715. Inskriften på hans grafsten säger att »Han var then som 
först tryckte bok i Skara, Ty städse skall hans ähreminne gro». 

Herman Arnold Möller, som varit i krigstjenst och inkom 
1717, efterträdde Kjellberg. Sedan tryckeriet undergått den stora 
eldsvådan 1719 erhöll Möller rätt att utsända stamböcker öfver 
hela riket för dess återupprättande, samt fick Kongl. Maj:ts be- 
kräftelse af den 20 juni 1720: l:o att hädanefter som hittills vara 
boktryckare under Werners inseende; 2:o att undfå 20 tunnor år- 
ligen af domkyrkotunnan likasom dess antecessor; 3:o att åtnjuta 
tullfrihet på 50 balar papper, »på det han för så mycket lindrigare 
prijs må kunna upläggia och aflåta scholae samt andra nödige 
böcker»; 4:o att förskonas »för all borgerlig tunga och besvär, 



260 



1700. skara: Möller, v. cölln. 



så vida han utom dess boktryckerie ingen borgerlig handel eller 
nähring brukar». I anledning af detta privilegium föl-fattade och 
tryckte Möller tacksägelseverser på tyska, i patentfolio. — Ar 
1729 och 1733 sökte han »at få hafva fri direktion öfver sitt Bok- 
tryckeri, som han efter sidsta Branden bräkt uti mekta godt 
stånd, 1 förmenandes derigenom få bättre tillfälle at antaga af 
Landsens ungdom skickeliga subjecta till at undervisas i Bok- 
tryckeri professionen, så at de ej behöfva resa hit upp [till Stock- 
holm] at blifva gesäller.» Efter tillstyrkan af Kanslikollegiet 
den 6 dec. 1733 gaf Kongl. Maj:t sitt bifall den i) jan. 1734, och 
Möller förde således derefter titel af direktör. Ar 1734 var i fråga 
att indraga spanmålsanslaget till domkyrkans reparationer och 
Kanslikollegiet föreslog den 6 mars en sådan åtgärd; men genom 
resolution den 28 i samma månad lät Kongl. Maj:t boktryckaren 
behålla sitt understöd. I febr. 1738 sökte han att bli Werners 
efterträdare som direktör öfver alla tryckerier i riket. Äter ingaf 
Möller år 1748 i dec. ansökning att »en af de skickeligaste och 
värdigaste boktryckare i Riket måtte blifva förordnad at hafva 
inseende och direction öfver de andre i landet varande bok- 
tryckerier, til förekommande af de där vid befintelige felaktig- 
heter». Kanslikollegiet, som antog att Möller »hade sjelf afseende 
på den föreslagna directionen», afstyrkte den 20 dec. förslaget, 
och skulle projectera en förordning för boktryckerierna, till följd 
af Kongl. Maj:ts befallning. 

Möller dog i mars 1753 och hans enka, Catharina Elisabet, 
innehade derefter tryckeriet till 1766, då hon i april anhöll 
om Kongl. Maj:ts konfirmation på boktryckeri-privilegierna för 
sin broder 

Johan von Cölln, hvilken en tid förestått tryckeriet. Denne, 
som var medicine doktor och assessor, innehade detsamma t. o. m. 
1792, dock utan namnets utsättande; firman var »Kongl. privil. 
Tryckeriet» och faktorn, som skötte det, hette Jakob Lindeblad. 

Under denna långa period förföll tryckeriet efter hand och 
nedsjönk slutligen i största uselhet och overksamhet. Redan 
1750 och 1759 hade konsistoriet anmält besvär mot tryckeriet, 
och 1766 den 8 aug. anförde sekreta utskottet hos Kongl. Maj: t 
att spanmålsanslaget borde indragas. Konsistoriet upplyste den 
19 nov. att tryckeriet var i slätt tillstånd, utan nytta för skolan 
och ungdomen, samt tillstyrkte indragningen. Denna åtgärd ute- 



1 Det hade 3 pressar. 



261 



skaka: v. colln. 



1700. 



bl ef dock och målet hvttaile ända till 177G i jan., då konsistoriet 
inkom med klagomål angående tryckeriets beskaffenhet. Kansli- 
kollegiet beslöt nu, i febr., besigtning deraf ; men denna kunde 
ej verkställas, emedan både v. Cölln och hans faktor höllo sig 
undan, enligt livad konsistoriet anmälde den lo jan. 1777. Nytt 
beslut om besigtning och anslagets innehållande tills vidare 
fattades i mars. Efter konsistoriets meddelande och v. Cöllns 
anmärkningar deremot, fann Kanslikollegiet den 19 nov. att 
bristerna kunde afhjelpas, upphäfde seqvestern på anslaget och 
beslöt en skrifvelse från Boktryckeri-soeieteten till v. Cölln, att 
bringa tryckeriet i det skick, att klagomål från konsistoriet matte 
undvikas. 1779 den 9 juli erhöll v. Cöllu, enligt sin ansökan, 
Kongl. Maj:ts tillstånd att tullfritt införa 10 centner stilar; men 
han synes icke hafva låtit bli allvar dermed, ty det eländiga 
tillståndet fortfor. Konsistoriet anförde nya klagomål i aug. 178:> 
och dec. 1785. Nu fann Kanslikollegiet den 27 mars 178G nogsamt 
att v. Cölln hade gjort sig spanmålsanslaget förlustig; men då han 
uppgifvit sig hafva försålt tryckeriet till löjtnanten (fendriken), 
grefve Jan Creutz, skulle denne bibehållas vid anslaget, på vilkor 
att han inom ett år satte tryckeriet i fullgodt stånd. 1787 i april 
besvärar sig v. Cölln häröfver, och den 4 dec. beslutar Kansli- 
kollegiet ny besigtning, om hvilken både v. Cölln och tryckeriets 
uppgifne egare, Creutz, skulle underrättas så tidigt, att intet skäl 
funnes till deras uteblifvande. Den 8 juli 1788 företog kollegiet 
ånyo v. Cöllns besvär, fann tryckeriet alldeles förfallet och beslöt 
hemställa till Kongl. Majrt om hans skiljande från privilegiet 
samt ny boktryckares antagande. Samma år den 30 aug. klagade 
landshöfdingen öfver v. Cöllns tryckeri, som var så uselt att kun- 
görelserna måste tryckas i Örebro; han anför att utom spanmåls- 
anslaget uppbar v. Cölln årligen 130 rdr 10 sk. i ersättning för 
den sedan gammalt beviljade tullfriheten på papper, samt begär 
att dessa anslag måtte öfverflyttas till Mariestad, hvartill dock 
Kanslikollegiet ej kunde samtycka (den 16 sept.), då de tillhörde 
Skara. Den 5 dec. gaf Kongl. Maj:t sitt bifall till kollegiets 
framställning af den 8 juli, och först den 14 juli 1789 beslutar 
Kanslikollegiet, efter nekande besvarad förfrågan om något vid- 
gjorts till tryckeriets förbättring, att egarne ändtligen skulle 
skiljas från anslagets åtnjutande; hvarjemte kollegiet ville tillse 
att ny boktryckare anstäldes. 

Utom denna långa följd af trassel tillkommer ännu skrift- 
vexlingen i anledning af landshöfdingens i Mariestad önskan, att 



262 



1700. NOltRKÖPING : BROOCMAN, KDMAN, BLUME, KAAM. 



dit flytta tryckeriet från Skara. Han framstälde detta förslag 
i mars 1785 och ånyo i nov. 1787 utan att dock vinna sitt mål; 
af dessa resnltatlösa förhandlingar torde således ingen fram- 
ställning vara nödig. 

Frans Jakob Leverentz arrenderade tryckeriet ll\)2 och var 
gymnasii- boktryckare åren 1793 — 1810. Han hade lärt yrket i 
Greifswald och blef rådman. Anstalten kallades nu Kongl. 
(rymnasii-boktryckeriet. Ett kongl. bref af den 10 jan. 171)4 
uppdrog åt konsistoriet att afsluta kontrakt med Leverentz pä 
de för läroverket förmånligaste vilkor, och tillät honom att få 
tills vidare åtnjuta tullfrihetsmedlen från och med 1794. 

Norrköping erhöll ånyo, efter 40 års mellantid, boktryckeri 
1723 genom kyrkoherden vid tyska församlingen derstädes Rei- 
nerus Bkoocman, som var sysselsatt med utgifvande af Scrivers 
vidlyftiga Själaslcatt, och fann den i Stockholm påbörjade tryck- 
ningen deraf gå allt för långsamt. Han sökte derfor boktryckeri- 
privilegium, som utfärdades den 13 aug. 1723. Efter uppläggande 
af flera teologiska verk öfverlemnade han tryckeriet i april 1732 
åt sin son 

Carl Fredrik Broocman, som lärt yrket och dessutom stu- 
derat vid akademier utomlands. Han dog den 8 juni 1701, 52 år 
gammal, och efterträddes af 

Johan Edman, hvilken 1707 flyttade till Upsala som akade- 
misk boktryckare. 

Johan Benjamin Blume 1 var boktryckare 1707 — 82, då han 
antog en kompanjon och firman ändrades till 

Blume & Raam, hvilken benämning fortgick till 1780 i juli. 
Blume hade i febr. 1775 sökt stadfästelse på Broocmans privile- 
gium (innehållande endast tillstånd att vara boktryckare), hvilken 
Kanslikollegiet tillstyrkte den 21 mars samma år. 

Adolf Fredrik Raam innehade tryckeriet ensam från juli 
1780 till sin död den 11 jan. 1802. Tryckeriet arrenderades på 
1790-talet af faktorn Jonas Lötström, som 1794 i juli sökte att 
få anlägga eget boktryckeri, men utan att något afgörande följde. 

Rektorn vid tyska skolan, bokhandlaren F. D. Ulrich sökte 
i nov. 1797 privilegium på boktryckeri, till ingående af bytes- 
handel med utländingen. Häremot protesterade naturligtvis Raam 

1 Blume ankom som främling till Norrköping och måste då se all sin egendom 
förgås och sjunka till sjöbotten. Han omtalas den 24 jan. 1767 i Wecko-Tidningarne 
såsom >wår nya boktryckare och Weckoskriftens förläggare». 



263 



KARL8KR0NA: HAPPENIU8, PAUL8EN, TÖRN, V1NQV1ST. 1700. 



och Boktryckeri-societeten afstyrkte äfven; men Kanslikollegiet 
tillstyrkte bifall den 9 febr. 1798. Kongl. Maj:t beslöt dock att 
frågan skulle hvila och Raam föreläggas, att inom ett år sätta 
sitt tryckeri i godt stånd, så kärt honom är att icke ett nytt 
anlägges. Följande år i april insände Raam betyg att hans 
tryckeri var i försvarligt tillstånd, och dervid fick saken bero. 
Ulrich förnyade sin ansökning 1799. Kanslikollegiet tillstyrkte 
åter (den 29 juli); men Kongl. Maj:t nekade bifall (den 28 aug.). 

I Karlskrona nedsatte sig en förut i Jönköping anstäld west- 
phalare, Johan Ludvig Happenius, som sökte och den 13 maj 1726 
erhöll Kanslikollegiets tillstånd att anlägga boktryckeri derstädes. 
Som han också erhållit magistratens tillåtelse, eller ingått någon 
öfverenskommelse med denna auktoritet, kallade han sig Stads- 
boktryckare ; det enda exemplet af en sådan titel vi känna. Han 
antogs 1728 af Amiralitetskollegiet att vara dess boktryckare, 
hvarefter tryckeriet ständigt benämndes med den granna firman 
Kongl. Amiralitets-Boktryckeriet. Happenius kallar sig ock 
Blekings Provintz Boktryckare, dertill antagen af landshöfdingen 
samma år. Han dog den 10 febr. 1737, hvarpå enkan hitkallade 
från Stockholm 

Frans Filip Paulssen, som ankom 1737 och sammanfogade 
sitt eget tryckeri med hennes förut varande. Han dog redan 
1742, hvarefter enkan först en tid fortsatte rörelsen i eget namn 
och sedermera aflät den till 

Georg Törn från Stockholm; men då han ej kunde fullgöra 
betalningen öfvergick tryckeriet 1746 till 

Johan Vinqvist, från Vinberga by i Östergötland (född den 
21 dec. 1714). Han dog i mars 1754, sedan han samma år hade 
börjat utgifva Karlskrona Veckoblad, hvilket ännu fortgår, ehuru 
med något afbrott. Hans enka, Brita Christina Laurelia, fort- 
satte tryckeriet och gifte sig 1758 med amiralitetslöjtnanten 
Anders Tranefelt. Då denne således blef tryckeriets egare, utan 
att vara boktryckare, hemstälde Kanslikollegiet till Kongl. Maj:t 
den 10 april 1758, hvad i gemen borde i akt tagas vid sådana 
fall, nämligen en frivillig afgift från den nye egaren och an- 
tagande af en inlärd faktor. Härtill gaf Kongl. Maj: t bifall den 
9 nov. s. å. Efter Tranefelts död, i juli 1766, blef enkan ånyo 
Amiralitets-tryckeriets egare och veckobladets utgifvare. Genom 
hennes dotters, Maria Christina Vinqvists gifte 1769 med öfver- 
styrmannen, sedermera löjtnanten Paul Strandell, öfvergick trycke- 



264 



1700. KARLSKRONA: 8V1NHUFVUD. VEX1Ö. 



riet till denne, och efter lians död till enkan, som 1785 sökte och 
den 29 augusti erhöll Kongl. Maj:ts privilegium på veckobladet. 
Enkan Vinqvist-Strandell omgifte sig 1790 med majoren 

Carl Fromiiold Sviniiufvud, hvilken således inträder i bok- 
tryckare-serien och är den förste, som efter Vinqvist utsätter sitt 
namn. I stadens stora brand den 17 juni 1790 förstördes verk- 
staden, men Sviniiufvud upprättade den ånyo genom inköp af 
Brodinska tryckeriet, som Nordström innehade. Original-privi- 
legiet uppbrann äfven och han erhöll derför ett nytt, men först 
den 14 jan. 1800, sedan han redan den 9 juli 1798, efter Kansli- 
kollegiets tillstyrkande den 27 april, erhållit ett sådant för 
veckobladet. 

Försök att anlägga nytt boktryckeri gjordes 1769 af ami- 
ralitets-löjtnanten och coopvardie-skepparen J. Sjögren, hvilket 
tillstyrktes af borgerskapet, konsistoriet och landshöfdingen; men 
enkan Tranefelt protesterade, Amiralitetskollegiet afstyrkte (den 
11 april) och likaså Boktryekeri-societeten (den 14 juli 1770), 
hvarpå Kanslikollegiet afslog ansökningen den 23 juli 1770. 

En Stenmansson ansökte äfven, i nov. 1775, att få inrätta 
ett »amiralitets-tryckeri» på kronans bekostnad. Efter Kansli- 
kollegiets utlåtande den 8 dec. afslog Kongl. Maj:t detta den 22 
jan. 1776. 

Vexiö förblef utan boktryckeri ända till 1745, oaktadt försök 
gjordes redan 122 år förr att anskaffa ett sådant. Härom skrifver 
biskopen Petrus Jonas i ett bref af den 30 jan. 1627 följande ord: 

Såå och att H: K: M. 1 Nådeligast efterlåter dom- 

kiörkenn aff hennes domkiörkiopenningar att inköpa ett skönt 
tryckerij, som een fattig bocktryckare i Calmerna tränger att 
bortsälia, ther aff monge sköne böker kunde i Smolandh blifua 
oplagdhe, och tryckeridt tilhörer domkiörkenn, och för sina vth- 
lagde penningar, åhrligen af tryckeridt Interesse bekomma. 

En odaterad, men samtidig inlaga till Kongl. Maj:t från 
konsistoriet berör också denna angelägenhet sålunda: 

Wthi middel tidh kom thenn boketryckarenn, som 

säger sigh medh E: K: M te Nådiga befalningh hafua loff bruka 
trycket i Smolandh, hwilkenn togh af samma huffuodstoll 225 
Eickzdaller, om hwilka Kasthenn-Herrener honom betrodde, och 
bokatryckarenn köpte för them och thee penninger hann sielf kom 
till wäga ett skönt tryckerij. Nw twinger honom nöden samma 
tryckerij sälia, siin skuldh betala, thet tysker wille köpa och af 



265 



VEXIÖ: MEBCKKLL, VIUGSKKK, T1IKTZELI,. 1700. 



Riket föra, thett Adell och Oadell afstyrka ifrå Swerige komma 
latha. Alir för thenskull till E: K: M.' wår vnderdänige bonn 
att E: K: M> nädigest tillåter Wexio af thee domkiörkotunnor 
honn åhrligenn efter E: K: M tE nådige ordningh plager vpbära 
till domkiörkio tunnor samma tryekerij inkiöpa, och af boka- 
tryckarenn hwartt åar till domkiörkonnes hielp skäligh lega 

intaga. (Efter originalen i Riksarkivet.) 

Vi hafva dock i det foregående sett att Kalmar-tryckeriet 
kom h varken till Vexiö eller Tyskland, utan hamnade i Linköping. 

Ar 1744 var konsistoriet ånyo betänkt på tryckeris an- 
skaffande och hade fått emottaga två erbjudanden i denna rikt- 
ning från J. C. Merckell i Jönköping och en konstförvandt Samuel 
Zelander i Stockholm, båda mot erhållande af understöd. På 
prestmötet i Vexiö 1744 afhandlades saken; Zelander antogs, 
men for i samma vefva till Danmark och kom icke åter. Nu blef 

Johan Ciiristofer Merckell antagen till gymnasii boktryckare 
och kallar sig så ännu medan han var qvar i Jönköping (augusti 
1745). Ansökning gjordes om ett anslag på 14 tunnor oindelad 
spanmål i länet till tryckeriets vid magt hållande; men blef 
aldrig afgjord. Merckell begagnar ibland, genom stark samman- 
dragning, den besynnerliga firman: Koxol. Boktryckeriet. 1 Ar 
17G1 öfverlemnade han anstalten till 

Anders Vrigseen, som konsistoriet antog; till följd hvaraf 
Kanslikollegiet utfärdade privilegium för honom den 28 maj 
samma år. Han antog sedermera (1775?) en kompanjon 

Anders Tuetzell och rörelsen fortgick i bådas namn till den 
3 nov. 1790, då Vrigseen dog, 67-årig. Firman 

A. Tuetzell och Vrigseens enka fortgick nu en kortare tid 
171)2 och 1793; men snart råkade delegarne i stridighet. Biskop 
Vallqvist gjorde 1792 hos Kanslikollegiet anmälan om besigtning 
af tryckeriet, hvilket »skall befinnas uti ganska slät tillstånd». 
Efter af konsistoriet verkstäld besigtning beslöt Kanslikollegiet 
den 19 okt. 1792 att Vrigseens fattiga enka skulle uppmanas, att 
på billiga vilkor öfverlåta sin andel till Thetzell. Konsistoriet 
anmälde den 21 nov. att denne bjudit enkan 133 rdr 16 sk. bko; 
men hon ville icke, utan ämnade gifta sig med en okänd karl, 
Hultman. Tryckeriet befanns i uselhet och Thetzell, som får 
godt vittnesbörd, yrkade bolagets upplösning, hvilket ock konsi- 

1 Merckell anhöll i jan. 1764 att benådas med privilegium på finska böckers 
tryckande, efter dess aflidne broder direktören Merckell. Att detta försök miss- 
lyckades veta vi af det föregående. 



266 



1700. VEXIÖ: THBTZKLL OCH UULTMAN. KARLSTAD. 



storium förordade. Domprosten Sjögren hade sjelf skattat stilar 
till sitt latinska lexikon, hvilka Thetzell fick begagna, utan att 
enkan i dem någon del egde. I anledning häraf bestämde Kansli- 
kollegiet, den 14 dec. 1792, sex månader till tryckeriets för- 
sättande i godt och försvarligt stånd. Slutet blef att enkan 
1793 fick sig ny man i Hultman, med h vilken Thetzell ingick 
bolag, hvadan firman nu blef 

Anders Thetzell och Johan Hultman. Detta bolag upplöstes 
1798 genom den förres död. Firman 

J. Hultman och Thetzells enka vidtog nu och fortgick in i 
april 1799. I den stora eldsvådan den 29 och 30 mars samma år 
afbrann tryckerihuset. Några lemningar af tryckeriet blefvo dock 
bergade och förda till Hofs by, der stiftstidningen således kunde 
sättas och tryckas. Nu uppträdde 

Christina Catharina Thetzell som ensam boktryckare och 
fortfor dermed till den 14 dec. 1802, då en ny ändring inträffade, 
hvilken längre fram närmare omnämnes. 

Karlstads konsistorium hade år 1743 af C. F. Broocman i 
Norrköping fått anbud om anläggande af boktryckeri på hans 
bekostnad ; men först den 23 sept. 1747 gjorde konsistoriet fram- 
ställning derom till Kanslikollegiet. En vidlyftig underhandling 
följde nu. Den 7 juni 1748 frågade Kanslikollegiet angående den 
tillämnade boktryckaren och hans förmögenhet att ett så kostsamt 
verk börja och i längden underhålla; hvad arbeten, som i brist 
af tryckeri på orten icke komma i ljuset; om tillgång på tryck- 
värda saker gifves; hvad förslag uppfinnas kan till tryckeriets 
underhåll. Den 10 aug. 1748 svarar konsistoriet hufvudsakligen 
att ett anslag af den i stiftet befintliga kronotionde spanmål 
skulle mycket bidraga till denna angelägenhet. Kanslikollegiet 
tillstyrker den 24 aug. 1748 hos Kongl. Maj:t privilegium med 
blott 40 dir s.m. karta, emedan egentligen biblar, katekeser, 
psalm- och skol-böcker skulle tryckas ; om spanmålsanslaget borde 
Kammarkollegiet utlåta sig. Nu då saken syntes vara färdig, 
infann sig dock en tertius interveniens. Landshöfdingen Reuter- 
holm hemstälde nämligen den 30 sept. till Kanslikollegiet att 
boktryckeriet hellre måtte förläggas till Örebro, emedan bok- 
tryckare-gesällen Warning, som skulle bli den utkorade grund- 
läggaren, låtit förmärka, att han vore hugad nedsätta sig der; 
papper skulle ju hemtas derifrån, och länets kungörelser borde 
tryckas derstädes. Efter det konsistoriet ånyo fått den 19 nov. 



267 



KARL8TAD: WARN1KG, SCHMIDT, WIKBLAD, HOBRN. 1700. 



yttra och vidhålla sin åsigt, föreslog Kanslikollegiet, som ej ville 
stöta någondera parten, den 13 febr. 1749, att boktryckaren i 
Karlstad kunde i Örebro underhålla »en beskedlig gesäll till de 
der förekommande publicationers tryckande in. m.» Härtill sam- 
tyckte Reuterholm den 2 febr. >allena Consistorium vid privilegii 
forlust blir ansvarigt för värkets rätta drift»; h varpå konsistoriet 
den 5 april svarade att Warning förklarat sig nöjd inrätta tryckeri 
i Karlstad, men ej förmår underhålla ett dylikt i Örebro. Kon- 
sistoriet kunde ej heller vara ansvarigt för en slik verkstad. 

Den 25 april 1749 hemstälde Kanslikollegiet ånyo saken till 
Kongl. Maj:t och föreslår Karlstad som lämpligaste platsen. Då 
afgörandet dröjde förnyar konsistoriet än en gång sin ansökan 
den 27 sep t. 1749, med förmälan att Warning hade förklarat sig 
nöjd med blotta privilegiet utan spanmålsanslag. Äter hemställer 
Kanslikollegiet den 10 okt. målet till Kongl. Maj:t samt tror 
Hpanmålen behöflig, om tryckeriet skall tillbörligen och utan van- 
skötsel inrättas. Slutligen utfärdade Kongl. l£aj:t den 9 nov. 1749 
privilegium för konsistoriet på boktryckeri i Karlstad; »Men hvad 
den dertill begärte spannemålsfonden vidkommer har Kongl. Maj.t, 
i anledning af boktryckaren Warnings godvilliga begifvande der- 
ifrån, låtit sådant utan utslag bero.» 

Georg Diedricu Warning blef alltså Karlstads förste bok- 
tryckare; han var född i Lubeck och hade länge arbetat hos 
Broocman i Norrköping samt fick af honom ett litet tryckeri- 
förråd, hvarmed han redan 1747 lär ha flyttat till den nya 
vistelseorten. I stadens brand 1752 skadades tryckeriet mycket 
och Warning flyttade då dermed en mil utom staden. Han var 
i verksamhet 1758; men hans döds-år är obekant. 

Carl Diedricu Schmidt blef efterträdaren i början af 1760-talet, 
åtminstone från 1702, och dref rörelsen till början af 1774. Han kal- 
lar sig Kongl. Gymnasii och Consistorii Boktryckare. Derefter blef 

Erik Wikblad gymnasii boktryckare. Denne var 27 år gam- 
mal och började i mars 1774 att utgifva Carlstads VeckoTidningar. 
Tryckeriet synes under hans tid hafva råkat i förfall. Han slutade 
dermed i juni 1794 och begaf sig till Örebro, der han blef faktor 
Ijoh Lindh. 

.Johan Laurentius Horrn 111 var sedan gymnasii boktryckare 
från juni 1791 till okt. 1803. 

Vi hafva sett landshöfdingen Reuterholms bemödanden att 
fa tryckeri i Örebro. Ar 1751 den 20 dec. framstälde han ånyo 



268 



1700. 



Örebro: lindh. Nyköping. 



yrkande derom, med förmälan att en skicklig gqsäll vid namn 
Lindh, som tillika egde fastighet i Örebro, ville åtaga sig det- 
samma. Kanslikollegiet begärde den 10 jan. 1752 få veta om 
bemälde gesäll kan vara i stånd att utan boktryckeriets i Karl- 
stad förfång underhålla sitt verk, livad förmåner han begär samt 
hvad förbindelser honom uti privilegio må påläggas. Censor 
librorum Oelreich förklarade den 6 maj s. å. sig alldeles gilla de 
skäl, som Reuterholm under den 20 febr. anfört; Lindh begärde 
inga särskilda förmåner och betjeningen i orten ville sjelfve bestå 
kostnaden till det publika arbetet (kungörelserna), för att slippa 
ifrån de många afskrifternas förfärdigande. Kanslikollegiet till- 
styrkte den 6 maj privilegium med 40 dir s.m. i karta, likasom 
för Karlstad och på samma grunder; hvarpå Kongl. Maj:t den 4 
aug. 1752 utfärdade privilegium för 

Johan Lindh. Han var född i Örebro den 4 okt. 1723; kallade 
sig kongl. privilegierad boktryckare och dog den 15 juli 1783. 

Johan Peter Lindh, född den 28 aug. 1757, efterträdde sin 
far. Han utgaf utan år stilprof på 1 patén tfolioblad af »egen 
Pappers tillwerkning» och flyttade 1791 till Stockholm, der han 
hade inköpt det förra Vennbergska tryckeriet. Erik Widblad, 
förut gymnasii boktryckare i Karlstad, och N. M. Lindh voro nu 
faktorer för Örebro- verkstaden, hvilken år 1798 öfvergick till den 
senare, Lindhs broder 

Nils Magnus Lindh, hvilken vi återfinna i afdelningen för 
1800-talet. 

Här kan slutligen nämnas att kamereraren F. C. Norstedt 
1795 i okt. sökte privilegium på Örebro Veckoblad och inrättande 
af tryckeri derför; men något resultat följde icke, hvad trycke- 
riet angår. 

Kyrkoherden i Nyköpings östra församling, sedermera biskop 
Jakob Serenius anhöll i jan. 173G att fä anlägga boktryckeri i 
denna stad, »til at med så mycket större beqvämlighet kunna 
uplägga den andra dehlen af des Dictionarium Anglo Suetico 
Larmum». (Den första eller engelsk-svenska delen utkom i Ham- 
burg 1734.) Kanslikollegiet tillstyrkte bifall den 22 jan., åbe- 
ropande prejudikatet för Broocman 1723, och Kongl. Maj:t gaf 
tillstånd den 5 mars 173G. Det oaktadt förföll denna plan, och 
den svensk-engelska ordboken trycktes i Stockholm samt utgafs 
1741. Först 1752 blef ånyo frågan väckt, då landshöfdingen 
Rålamb den 1 dec. inkom med föreskrift (förord) för boktryckeri- 



269 



NYKÖPING: MOMMA, HASSKLKOT, IUXXa-.:*. 1700. 



i^sålliMi Hlutne att till landskansliets tjenst fa anlägga tryckeri 
i Nyköping. I anledning deraf yttrade Boktryckeri-societeten 
don l'T jan. l7iV> att Blume, »hvilken af sig sjelf inga medel ägde, 
näppeligen vore i stånd at inrätta et så fullkownieligit tryckeri, 
*nm det etter K. M te reglemente vara bör; at det näppeligen 
<kullo kunna bara sig eller sa mycket arbete förefalla at bok- 
lr\rk.iri«n deraf kunde hafva sin utkomst, at förtiga det de öfriga 
,!••! omkring varande boktryckerier, såsom i Örebro, Linköping 
tub Norrköping ganska mycket derigenom skulle lida och i sin 
nuoko iV.rfördda*. b varför» 1 l Hrecteuren Momma åtagit sig, at til 
N\L»»pntx .li^utd^i. ech tils vidare såsom prof, til Landshöfdinge- 
.luitiririx »jcn^i underhålla en präs, hvilken dock ej såsom något 
,«.i i Jt i h bokir\ckeri <kulle komma att anses.» Härmed förklarade 
t.iinl iIioidm ; .;«Mi *i^ nöjd och Kanslikollegiet gaf sitt tillstånd den 
I ht). 1 ax\ Oaktadt den sålunda gjorda tolkningen få vi väl 
i.ikn.i l»okii \ckarokonstens införande i Nyköping från nämnda år. 
Tm 11 deivl'lci\ den K> sept. 17f>l>, anför Boktryekeri-societeten 
.ii 1 Mfitmia underhöll sin til i al med mera förlust än fördel; ännu 
1.11 .11 ioiiniv heter det i Svenska Mercurius oktober 1757, att 
lli.uiMi.i »hur nu pa sin ga ni Harg hade pappersbruk, stylgjuteri 
i ... t* »i lilcl boktryckeri, men i Xykjöping är intet tryckeri up- 
i. ill. ti hörnia utllyttning från staden skedde för det redan 
I /kli ii->\ Ilade ändamålet, att med så mycket större bekvämlighet 
t (mint i • \ « Ku Scivnii lexikon, nämligen nu 2:a upplagan af första 

|. I> H I h ii Idel' ork \erkligcn fä ni ig samt bär uppgiften: Printed 
.il II. hm himI Stciilmi near Nyköping by Peter Momnia 17f)7. 
• v.iu ili it .limlrlcii \aekra boken bestar af 8f> ! / 4 dryga ark i qvart 
Inii 1 1 t ■ l-i 1 i«-l pn llarg förmodligen varat ett par års tid, men 
l,hi ni 1 •! I bi la 1 1 fil medräknas i Nyköpings-serien. — Efter 
,il 1 il , 1 1 •! imIi I I ill N\ köping fortgick denna Mommas filial, som 
|ii,|' lid In l\ ini|> I Tnckcriet, till och med 1700, samt hade, 
.(IhitM l"in ib i»riMin« aren, .1. It. Itlume till faktor eller före- 

iHcl.iii •ill 1I1 him liiii biel' boktryckare i Norrköping är fönit 

M'IMUI'H 

■ |i> InljiiiMh lnilili \ rkiirne voro: 

|.|.n II ..r.iioii 1 1 1 m V.i ars hörjan, 

|. m II ..i.i.imi 1 I ilen \?.\ maj ISOSk ftf-årig) 1779—85, 

I - . a # . I *#. • • i.«i II \ .\i ai % it 1 n I7S<» »H, aug. Denne, som varit 

| M | I 1 |r- llxluthMH i •Stockholm, köpte tryckeriet af Hasselrot 

|, .Ju. II uihj.i liiiiilMlioldingriis och Kanslikollegiets tillstyrkan, 

\ ,|. |mi P</m/:I Aliij h- privilegium den IS jan. 1780 så väl pä 



■1 



IMi 



1700. NYKÖPINO: WINGK. KALMAR: L1NDKBLAD, PETTKU880N, SVINHUFVUD. 



tryckeriet som veckobladet, hvilket, börjadt redan 1764, två 
gånger hade blifvit afbrutet och hvilat i långa mellanrum. Stil- 
prof på 2 qvartblad utgafs 1787. Hammarin sålde i följd af 
»iråkad gäkl och oförmögenhet», den 1 sept. 1792 tryckeriet till 
Per Winge, bokbindare i Nyköping, hvilken först 1794 i juli 
sökte och den 20 aug. erhöll Kongl. Maj:ts privilegium på trycke- 
riet; under mellantiden fortgick tryckeriet i förre egarens namn 
oaktadt han i verkligheten blott var faktor hos Winge. 

Biskopen i Kalmar gjorde 175G i juni anhållan om inrättande 
af boktryckeri derstädes, för gymnasiets och skolans behof, af 
gesällen Lindeblad på hans egen bekostnad. Boktryckeri-socie- 
teten yttrade sig den 13 sept. finna föga liknelse att det skulle 
bära sig; dock tillstyrkte Kanslikollegiet ansökningen den 11 okt., 
med vilkor att L. »ställer sig K. M te reglemente till underdånig 
efterlefnad, samt i synnerhet tillser det igenom hans verk de 
andra boktryckerierne icke varda förfördelade». Kongl. Maj:t gaf 
ock sitt privilegium den 8 dec. 1750 för 

Lorentz (Lars) Lindéblad, som således blef den förste bok- 
tryckaren i Kalmar på 1700-talet, sedan Gtinther 1035 flyttat 
bort derifrån. Tryckeriet kom dock ej i gång förr än 1757. Stil- 
prof, 1 blad patentfolio, utgafs 1700. Rörelsen fortgick under 
L:s lifstid till aug. 1773, hvarefter enkan innehade det till 1775? 
Förut varande faktorn 

Magnus Pettersson blef så tryckeriets egare. Han utgaf 
1788 stilprof på oktavblad; dref yrket till den 18 dec. 1791 
då han dog, 04 år gammal. Tryckeriet köptes af majoren 

Carl Fromiiold Svinhufvud, hvilken vi redan lärt känna som 
boktryckare i Karlskrona. Han erhöll den 9 juli 1798, i anledning 
af k. förordningen den 20 mars 1798 om skrif- och tryck-friheten, 
nytt privilegium på utgifvande af Kalmarposten, hvilken han 
börjat utgifva redan 1795. I febr. 1799 indrogs tidningen och 
boktryckaren förklarades sina privilegier förlustig 1 i anledning 
af en fabel på vers, som hade influtit i n:r 51 for den 22 dec. 
1798. Dock återgaf Kongl. Maj:t den 30 april 1799 privilegierna 
åt Svinhufvud, sedan han förklarat att under hans frånvaro en 
arbetare af oförstånd intagit den misshagliga fabeln. Svinhufvud 
nyttjade firman »Gymnasii Boktryckeriet». 

1 Landshöfding Anckarsvärd insände privilegiet den 18 febr. till Kansli- 
kollegiet. Detta är det enda spår som finnes af olficiel behandling; indragningen 
bar förmodligen skett på konungens omedelbara befallning'. 



271 



gefle: sundqvist. venkrsborg. 1700. 



Fråga om anläggande af boktryckeri i Gefle väcktes redan 
1691, då pastor derstädes, mag. J. H. Schsefer i juni månad 
önskade få göra det, »till sitt bibliska verks [concordantiers] 
befordrande, och på det han någorledes måtte komma till de 
dertill requirerade stoora omkostningarne anhåller han ödmiuke- 
ligen att honom i nåder måtte effterlåtas at få tryckia och up- 
läggia den Svänska Psalmboken». Häraf uppstod den 21 juni en 
lång öfverläggning i Kanslikollegiet, men utan något resultat i thy 
att Scharfer h varken blef boktryckare eller utgaf concordantier och 
psalmbok. Först 70 år senare blef det något af, då konstförvandten 

Ernst Petter Sundqvist anhöll om privilegium. Lands- 
hövdingen hade intygat att boktryckeri behöfdes i anseende till 
länets vidlyftighet. Boktryckeri-societeten samtyckte den 25 
april 1761 med vilkor, att iakttaga 1752 års reglemente och 
att »ej förfördela äldre boktryckare, som hafva tillstånd at up- 
lägga biblar, psalmböcker m. m.» I följd deraf utfärdade Kansli- 
kollegiet privilegium för Sundqvist den 4 juni 1761. Han erhöll 
en årlig lön af 400 dir s.m. för allt livad han till landshöfdinge- 
embetets betjening tryckte, samt dertill betesmark och stadsjord 
att bygga på (men skall dock lida brist i sin utkomst, säger 
Kanslikollegiet den 19 jan. 1762). Åtta år senare, juni 1769, 
sökte han att få flytta sitt tryckeri till Stockholm, »i brist af 
tillräckligt arbete och till bättre utkomsts vinnande, emedan han 
förmodar att igenom Grefings timade död dess tryckeri skall 
afstadna». Boktryckeri-societeten afgaf den 27 sept. afstyrkande 
utlåtande och Kanslikollegiet afslog ansökningen den 15 febr. 
1770. I okt. 1772 sökte Sundqvist att till fullo få åtnjuta den 
honom lofvade lönen, nämligen felande 285 dir k.m. för 1769 och 
1770. Landshöfdingen upplyste att lönefonden blifvit rubbad 
genom en 1763 införd ny länedelning, och kunde ej föreslå någon 
ersättning. Kanslikollegiet föreslog deremot den 4 nov. 1772, att 
de städer, verk och personer, som bidragit till lönen, men blifvit 
frånskilde länet, kunde fortfara dermed, helst de förmodligen 
ännu af boktryckeriet kunde hafva samma nytta och förmån som 
förut; h vartill Kongl. Maj:t gaf sitt bifall den 26 nov. s. å. Sund- 
qvist erhöll för öfrigt den 29 aug. 1785 Kongl. Maj:ts privilegium 
på ett Veckoblad för Gefle län. Han bedref rörelsen till dess 
döden kallade honom den 28 dec. 1802 vid nära 73 års ålder. 

Landshöfdingen i Venersborg ingaf i sept. 1771 anmälan om be- 
hofvet af ett boktryckeri derstädes och, efter vexlade skrifvelser, 



273 



1700. VENERSBORQ: SVANHOLM, KINDMARK. VASA! LONDICER. FALUN: AXMAR. 



åter igen i mars 1773, med förslag att konstförvandten Sigvard 
Svanholm skulle antagas. Kongl. Maj:ts privilegium utfärdades 
oek slutligen för honom den 16 okt. 1773. Först med okt. 1774 
började dock tryckeriets verksamhet, som Svanholm invigde med 
en dedication till Hans Maj:t Konungen, och fortsatte till sin 
död den 30 okt. 1782 vid 50 års ålder. Enkan, Anna Kajsa, 
född Sauerbier, fortsatte yrket, utgaf stilprof på 1 qvartblad 
samt sökte i april 1788 privilegium på veckotidningen, dock utan 
att erhålla det; hon dog den 7 jan. 1791. Flera år senare, 1799?, 
1800? efterträdde 

Pehr Kindmark sin läropatron. Det är obekant om tryckeriet 
fortfor under mellantiden; ty ännu 1799 kallas han boktryckare- 
gesäll då hans lysning till äktenskap uttogs den 16 mars. Vi få 
nämna några ord om honom vid 1800-talets behandling. 

Vasa erhöll äfven boktryckeri genom dess landshöfdings för- 
sorg; i febr. 1776 ingick dennes skrifvelse om privilegium för 
konstförvandten 

Georg Vilhelm Londicer. Kanslikollegiet begärde den 19 
april besked om denne hade nödiga egenskaper, hvilket lands- 
höfdingen, baron Cederström bejakade med uppgift tillika att 
han anskaffat ett lån på 12,000 dir k.m. för ändamålet. Kansli- 
kollegiet resolverade nu den 2 juli att tryckeriet skulle få 
anläggas, och sedan detta skett ville kollegiet besörja om privi- 
legiet. Den 25 nov. inberättade landshöfdingen att tryckeriet var 
i ordning, ånyo anhållande om privilegium; på Kanslikollegiets 
tillstyrkan den 20 dec. utfärdade ock Kongl. Maj:t detsamma 
den 28 jan. 1777. Stilprof på 2 blad i patentfolio utgafs 1787. 
Kanslikollegiet uppdrog den 24 juli 1793 åt konsistoriet i Åbo 
att ha tillsyn öfver detta tryckeri »samt förständiga boktryckeri- 
idkarne, att genast och icke efter flere år, som hittills skett, 
insända hvad dem vederbör och i öfrigt ställa sig Kongl. Collegii 
circulaire af d. 23 Sept. 1771 till obrottslig efterlefnad». Londicer 
fortsatte rörelsen ett par år på 1800-talet. 

I Falun inrättades boktryckeri först 1786 af konstförvandten 
Pehr Olof Axmar, som i mars 1785 anhöll om privilegium. Bok- 
tryckeri-societeten afstyrkte väf ansökningen den 3 aug.; men 
landshöfdingen Beckfriis förordade densamma, emedan tryckeri 
behöfdes för kungörelsernas utfärdande, hvilka allt dittills måst 
utgå handskrifna. Kanslikollegiet tillstyrkte också bifall den 30 



8p. Boktr.-hist. 273 18 



« 



VALVS l AXMAfc. FuCESLAGXA B^KTBYCKEIlIEE. 1700. 



ang. med vilkor att Axmar .-vid Privilegii förlust låter sig ange- 
läget vara. att så fort ske kan bringa sitt boktryckeri uti behörigt 
stånd, och det samma sä i anseende till stilar, som annan nödig 
redskap och arbetare, sedermera i den ordning och skick vidmakt- 
håller, att alla de hvilka honom om tryckning anlita kunna, mage 
med vederbörlig drift och til nöjes blifva betiänte^. Kongl. Maj.ts 
tillstand gafs den 11 okt., allt 1785. Den Ii mars följande aret 
invigdes den nva anstalten med en då trvckt vers till Lands- 
höfdingen, Grnfrätten. Magistraten samt Allmänheten, af E. A. 
Windahl skrifven i Axmars namn »då han öpnade sin präss>. 
Stilprof på 1 folioblad utgafs 1787. A. fortsatte in på 1800-talet. 

Sedan vi nu hunnit uppräkna de under 1700-talet befintliga 
boktryckerierna kan något nämnas om dem som tillämnades, men 
icke hunno verklig tillvaro. 

Ar 1723 sökte professor J. J. von Döbeln privilegium på ett 
tryckeri i Halland. Kanslikollegiet hörde honom härom den 21 
mars, då han förklarade sig vilja anlägga pappersbruk vid någon 
af de halländska strömmarne och boktryckeri der invid; äfven 
stilgjuteri var han benägen att inrätta och lofvade göra sitt 
bästa. Kanslikollegiet ansåg väl att detta ej borde honom for- 
menas, men kunde icke råda till något särskildt privilegium. — 
Af hela planen blef ingenting. 

Ar 1750 gjorde en hof junkare Gripenstedt ansökan om privi- 
legium för ett bibeltryckeri å sin gård pä landet. Sedan Kansli- 
och Kommers-kollegierna samt konsistorierna i Stockholm och 
Upsala blifvit hörda, afslog Kongl. Maj:t ansökningen den 4 
sept. 1750. 

Flera gånger gjordes ansträngningar att få ett gymnasii- 
boktryckeri i Borgå, men allt forgäfves. Konsistoriet derstädes 
begärde den (i maj 1752 privilegium för J. C. Frenckell. Kansli- 
kollegiet hörde kongl. fin ske boktryckaren Merckell, som naturligt- 
vis afstyrkte, h varefter kollegiet sjelft gjorde så den 2 aug. 1752, 
i tro att två finska tryckerier icke skulle bära sig, utan båda 
gå under. Kongl. Maj:t afslog ock ansökningen den G mars 
1753. — Ar 1750 förnyade biskop Nyländer densamma hos rikets 
ständer med begäran om samma privilegier som gymnasiet förr 
hade dä det var förlagdt i Viborg. Åter hördes Merckell, som 
den 15 mars 1750 afgaf sitt afstyrkande. Riksdagsmannen från 
Abo, professor Mennander höides äfven och gaf den 26 mars 



274 



1700. FÖRESLAGNA BOKTRYCKERIER. 



dylikt utlåtande. Kanslikollegiet ville nu fråga Merckell om 
han kunde hålla en press i Åbo också; härtill samtyckte han 
den 18 maj efter flera svårigheter, mot vilkor att erhålla större 
tullfrihet på papper. Rikets Ständers Kammar-Ekonomi- och 
Kommers-Deputation skulle nu bepröfva ärendet, men lär väl 
ej ha kommit till något resultat, ty 1761 förnyade konsistoriet 
sin ansökan hos ständerna om ändring af Kongl. Maj:ts utslag 
1753. Efter hörande af Boktryckeri-societeten, som den 2 dec. 
1761 ingaf sitt utlåtande, afstyrkte Kanslikollegiet den 19 jan. 
1762. Merckell, som blifvit närmare underrättad om ortens be- 
skaffenhet, ville ej nu mera hålla en press i Borgå på så svaga 
vilkor som 1756; han hade privilegium på alla finska böckers 
tryckande för att mot en ringa lön af 60 dir k.m. (läs: s.m.) 
kunna öfversätta och trycka de finska förordningarna; finge 
någon annan sådan rätt måste penningeanslag göras. Tryckeriet 
i Åbo skulle lida och det i Borgå måste också ha understöd för 
att kunna bestå; o. s. v. — Sista försöket gjordes 1788 af kon- 
sistoriet, nu åter hos Kongl. Majrt. Boktryckeri-societeten hade 
icke vidare något att invända (den 18 april 1788), men inrie- 
haf våren af finska privilegiet, Carlbohm, yrkade att ej lida 
intrång deri. Kanslikollegiet underhandlade nu med honom om 
afstående af rättigheterna och han medgaf detta på vilkor 

l:o att behålla privilegiet på sina finska förlagsböcker; 

2:o att få trycka finsk bibel, psalmbok och katekes lika som 
boktryckare i Finland; 

3:o att ingen ändring skedde i hans rätt att trycka böcker 
på annat språk; 

4:o att utom Finland ingen annan än han finge trycka finska 
böcker; 

5:o att han i stället för lönen af 10 rdr för öfversättning och 
tryck af finska förordningar (h vilka trycktes blott i 200 ex., då 
5,000 upplades af de svenska) skulle bekomma 2 rdr 32 sk. för 
hvart sådant ark, utan öfversättning och papper. 

Kanslikollegiet fann alla dessa vilkor billiga och målet syntes 
således ändtligen kunna vinnas till belåtenhet för Borgå; — men 
resultatet blef dock detsamma som förr, eller alldeles intet. 

Med Malmö upprepades samma procedur som Borgå under- 
gick. Landshöfdingen Stael von Holstein inkom i maj 1756 med 
skrifvelse om boktryckeris anläggande af gesällen A. Wrigseen 
från Göteborg. Efter det Boktryckeri-societeten och Lunds uni- 



276 



FÖRKSLAGKA BOKTRYCKERIER. 



1700. 



versitets kansler yttrat sig, nekade Kanslikollegiet samtycke 
den 22 ang. 1757. Wrigseen gjorde i slutet af året ny, af lands- 
höfdingen förordad ansökan om privilegium till att trycka endast 
länets kungörelser; efter Ii varjehanda skriftvexlingar förföll nu 
frågan, derigenom att Wrigseen 1758 sökte få anlägga bokhandel 
i Karlskrona och således ansågs hafva öfvergifvit Malmö-planen 
(den 21 juni 1758). 

Magistraten gjorde 1761 ny ansökning genom riksdagsmannen, 
borgmästaren Broberg. Efter det Boktryckeri-societeten afgifvit 
sitt yttrande den 23 maj 1761 förfrågade sig Kanslikollegiet den 
19 jan. 1762 hos konsistoriet i Lund om det föregifna öfverflödet 
på tryckarbete derstädes och om Berlings obilliga taxa, hvilka 
omständigheter voro ansökningens grund; dermed hvilade frågan 
till 1769 i juli, då magistraten inkom med ansökan om slutligt 
afgörande. Kanslikollegiet infordrade nu svar af Lunds konsi- 
storium, som af styrkte, h varpå kollegiet äfvenledes gjorde så den 
1 febr. 1770. Kongl. Majrt lär nu icke ha yttrat sin vilja. Sju år 
senare inkom landshöfding Tott med ny ansökan af magistraten. 
Kanslikollegiet hörde Boktryckeri-societeten, som den 6 aug. 1777 
afstyrkte; h varpå kollegiet den 16 sept. s. å. svarar landshöfdingen 
nekande. Nu tyckte Berling II att det gick för långt med dessa 
upprepade ansökningar, hvarför han ingick till Kongl. Maj:t med 
anhållan om stadfästelse på Kanslikollegiets resolution och att 
ingen hädanefter vid något ansenligit vite må fördrista sig med 
sådan ansökning inkomma. Kanslikollegiet afstyrkte dock bifall 
härtill den 19 dec. 1777 och Kongl. Majrt afslog Berlings fram- 
ställning den 13 febr. 1778. — Något tryckeri fick likväl ej Malmö 
förr än 1813, då Berling III der inrättade en filial-afdelning 
från Lund. 

Landshöfdingen i Mariestad Lagerberg begärde 1775 i maj att 
få inrätta boktrvckeri der, emedan det i Skara var så forfallet 
att han ej kunde få sina kungörelser tryckta; spanmålsanslaget 
önskade han ock få öfverflyttadt derifrån. Boktryckeri-societeten 
hade den 15 april 1776, märkligt nog, ingen invändning deremot, 
om blott kongl. reglementet efterlefdes; men något resultat följde 
ej. De 17*5, 1787 och 1788 upprepade, lika fruktlösa försöken 
äro förut omnämnda i Skara-historien. 



Konsistoriet i Visby ingaf 1787 ansökan om anläggning af 
boktryckeri derstädes, till stor del i anledning af den ograduerade 



27C 



1700. FÖRESLAGNA BOKTRYCKER1KR. 



prester ålagda skyldighet, att utgifva tryckta theser som prof 
för pastoral-examen. Kanslikollegiet öfverlade härom den 22 jan. 
1788 och fann att ingen konstförvandt ville flytta från Stockholm 
till Visby; hvarföre konsistoriet skulle tillfrågas om medel funnos 
till understöd för en sådan. Efter Boktryckeri-societetens ut- 
låtande den 18 april afgaf Kanslikollegiet den 8 juli 1788 sitt 
betänkande till Kongl. Maj:t och tillstyrkte befrielse för Gotland 
från den nämnda skyldigheten för presterna, in till dess konsi- 
storiet kunde träffa öfverenskommelse med någon boktryckare, 
som ville slå sig ner derstädes. Sålunda förblef målet in suspenso 
till 1811. 

Landshöfdingen i Halmstad Cedervall afgaf 1792 förord för 
boktryckaren S. Norberg i Göteborg att få inrätta boktryckeri 
i den förstnämnda staden. Tillstyrkan lemnades såväl af kansli- 
rådet Wilde (för Boktryckeri-societeten) som af Kanslikollegiet 
den 15 maj 1792; men verkställighet följde dock icke. 

Landshöfdingen i Kristianstad Wrangel inkom 1792 i juni 
med en af honom och magistraten förordad ansökning af kaptenen 
och boktryckaren Svinhufvud i Karlskrona, att derifrån få flytta 
en press till förstnämnde stad. Häremot protesterade Berling II 
i Lund på det ifrigaste såsom ett olagligt, onödigt och skadligt 
förslag; för landshöfdingen i Kristianstad behöfde blott 20 ark 
årligen tryckas, och det kunde mycket väl ske i Lund. På dessa 
grunder afstyrkte Boktryckeri-societeten, i utlåtande den 12 febr. 
1794, och Kanslikollegiet afslog ansökningen den 14 febr. s. å. 

Lektorn vid gymnasiet i Hernösand, prosten C. G. Nordin 
sökte 1792 att få på egen bekostnad inrätta boktryckeri derstädes 
och ensam få trycka de lappska böcker som direktionen för Lapp- 
markens ecklesiastikverk lät utgå. Nämnde direktion gaf i dec. 
samma år sitt tillstyrkande med vilkor af kostnadsfritt korrektur, 
godt och stort papper, vackra och rena stilar samt billigt pris. 
Kanslikollegiet tillstyrkte ock bifall den 11 jan. 1793, med iakt- 
tagande af nämnda vilkor; men först 4 år senare eller den 21 
mars 1797 utfärdade Kongl. Maj:t privilegium för Nordin och hans 
blifvande efterträdare, på dessa uttryckligen upptagna vilkor. 
Det långa dröjsmålet förlängdes nu yttermera å Nordins sida, så 
att tryckeriet började sin verksamhet först år 1800, samt således 
helt och hållet tillhör nästa afdelning af denna historia. 



277 



OM DE OLIKA ARBETSMETODERNA. 1600 — 1700. 



Om de olika arbets-metoderna. 

Om de typografiska sedvanorna under 1G00- och 1700-talen 
äro vi i tillfälle att meddela några underrättelser, och intaga 
här en uppsats om de två stridiga metoderna. 

Tyska Methoden är 1. i anseende till Uppläggaren, eller 
den, som låter trycka något, att hwar arbetare har rättighet, 
till att för sig taga Tre exemplar af uppläggarens paper, och 
att äfwen på sitt eget paper trycka Tre exemplar, hwilka ofta, 
till Uppläggarens skada, genom missbruk kunna förökas till ett 
eller flera hundrade. 2. I anseende till Arbetarna, har efter Tyska 
Methoden en Lärling mycket swårare wilkor: han hålles ganska 
slafwiskt under Gesellerna: är skyldig till alla deras sy si or: anses 
icke, när han blir utlärd, efter skickeligheten, så att han blir 
Gesell; utan får då namn af Cornut: det will säga, att han är 
hwarken Gesell eller Lärling, utan en sådan, som skall betala 
ett wisst i månaden till Gesellerna att pläga sig med, eller ock 
stå med en hornmössa på sig, till et widunder för alla, in till 
dess han kan samla så mycket, att han kan postulera, det är, 
gifwa Gesellerna tillika med Patronen et Tractamente, som gemen- 
ligen kostat 600 daler kopmt; då han omsider genom underliga 
ceremonier blifwer för Gesell förklarad, sedan han för et sådant 
Tractamente, och för sitt Cornutskap, åsamkat sig så mycken 
skuld, som han i all sin tid knapt hinner betala. 3. Andteligen 
i anseende till sättet att arbeta, äro de Tyska Pressarne, Ramarne 
och öfriga werktygen sä beskaffade, att man omöjeligen med dem 
kan göra sä nätt och accurat arbete, som med de Holländska, 
hwilket märkes då man sätter de böker, som äro tryckta i Tysk- 
land, emot dem, som blifwit utgifna i Holland Frankrike eller 
England; dock kan werktygens skilnad, och själfwa handlagen 
under arbetet, ej utan nog widlöftighet beskrifwas, ehuru lätt 
det är, att wisa det samma, då man tager dem i ögnasigte. 

Holländska Methoden deremot har den förmonen, 1. att 
intet exemplar får tryckas, mer än det, som Uppläggaren beställt; 
2. att alla owanor äro afskaffade, och skickeligheten endast efter 
fulländad lärotid anses; samt 3. att Pressarne och de öfriga 
Boktryckeri-werktygen äro mycket accuratare och wissare, än 
de Tyska, och själfwa Tryckningssättet, som sker med dubbla 
däcklar, och aldrig mer än enkla ark, mera Mathematiskt, än 
det Tyska. 



278 



i 



IM 



1600—1700. OM DE OLIKA ARBETSMETODERNA. 



Hwar och en lärer alltså medgifwa, att Holländska Arbets- 
sättet eger åtskilliga fördelar för det Tyska, och att Hans Maij: tta 
nådiga Reglemente [1752], hvaruti det senare, såsom mindre tjen- 
ligt för Litteraturens uppkomst, förkastas, grundar sig på så klara 
sanningar, som aldrig kunna nekas, utan af dem allenast, som 
wilja mäta allmän nytta, efter en enskild båtnad. Dock måste 
härwid märkas, att så länge wi i Swerige äre twungne, att mest 
bruka Tryck-paper till wåra bökers uppläggning, likasom i Tysk- 
land, tyckes det Tyska Arbetssättet, på de skadliga sedwanorna 
när, som åfvvan anmärkte äro, kunna bibehållas, af dem, som 
derwid finna sin räkning. Ty det är onekeligt, att den tryck- 
ningen, såsom mindre accurat, werk eligen går något fortare, hälst 
man lägger en hel hop ark i sender i Pressen, eller Däckeln, som 
det kallas, och trycker sedan fort, utan att särdeles kunna se 
och i akt taga, att allt blir lika godt. Men om wi en gång 
hinna dertill |:som önskeligt är, och hwaruppå hwar och en för 
Litteraturens och Tryckeriernas heder bör arbeta :|, att wi, lika- 
som Frankrike, Italien, England och Holland, få bara skrifpaper, 
att trycka på, då blifwer det en nödwändighet, att Tryckningen 
allmänt sker efter Holländska sättet, och ej annorlunda: ty eljes 
kan ändå wårt Tryck aldrig komma till den högd, som deras, 
ehuru godt Paper wi kunne hafwa. 

(Efter J. S. Alnanders handskrift 1755 i Upsala bibi.) 



279 



TRYCKFRIHETSSTADGAR. 2600. 



TRYCKFRIHETS-STADGAR 

UNDER 1600- OCH 1700-TALEN. 



(Kongl. brefvet d. 10 mars 1630 för E. Schroderus, se här framför sid. 164.) 

1. 

Kongl. May: te BreefT, Til Erchebiskopen, Biskoperne, 
Superintendenterne och Consistorierne, sampt Menige Cler- 
keriet vthi Sverige och dher vnder hörande Land och Pro- 
vincier, angående någre Biskopens i Strängnäs af Trycket 
vthgiffne Böcker och Skriffter. Anno M.DC.LXII. 

Wij CARL etc. Tilbiudc Edher alle, Oss Elskelige, Wåre trogne 
Män och Vndersåthare, Her Erchebiskop, Biskopar, Superintendenter, 
Consistoriales, och alle andre af Klerkerijet, sampt- och synnerligen, 
som här vthi Wårt Rijke och der vnder hörande Provincier och Land 
boendes äre, Wär ynnest, och nådige benägenhect medh Gudh alzmechtig 
tilförende; Och kunne Edher här medh nådeligen icke förhålla, huruledes 
Oss för någon tijdh sedhan är förekommet wordet, at een deel af dhe 
Böker och Skriffter, som Wår Troo Man och Biskop i Strängnäs, Wyrdige 
och Höglärde Doctor Johan Mattiiije, hafwer vthi någre Ahr tilbaka 
publicerat, och lätet af Trycket vthgä, skole innehålla nägra noviteter, 
beståendes een dels vthi athskillige nye Ordningar, som han skal af egen 
myndigheet sigh vnderstådt hafwa, at opsättia, och vthi Församblingarne 
införa, vthan föregående Wårt samtycke och approbation; eendels vthi 
någre serdeles Förslagh, at göra och stiffta een Union och förlijkning 
emellan alle, helst dhe fömemste vthi Europa sigh emillan differente 
Religioner; Hwilke Förslagh lijkwähl icke i alla mätto öfwereens stenuna 
medh den Läro, och dhe Kyrkoseder, som vthi Wårt käre Fädernes Landz 
Församblingar äre genom een fundamental Stadga antagne, och här til 
Dagz brukade wordne; Hwarigenora så wähl Wij sielfwe, som månge andre, 
bådhe in- och vthom Landz, icke vthan förundran hafwa måst see och 
förnimma, at vthi Wårt Rijke (ther ingen misshelligheet är, hwarken i 
Lära eller Ceremonierne) een Biskop allena, vthan Wår befalningh, och 
samptlige Ständerncs samtycke och gillande, twert emoot andre Wåre 
Trogne Vndersåthares af edert Stånd wälmente och gode åthwarningar, 
skal vnderstå sigh, at publicera förslagh om ofwanbemelte Förlijkning, 



280 



1600. TRYCKFRIHET88TADOAR. 



och raengia sigh vthi itt Werck, som anginge så månge Christelige Poten- 
tater, Nationer och Församblingar, effter sådant är betänekligit, och kunde 
lätteligen i framtijdhen föda vthaf sigh skadclige eonsequentier, så til 
förringande af den respect, som Oss tilbör, som til samptlige Rijkzsens 
Ständers, jämwäl och Wår Christelige Religions- och Kyrckofridz mercke- 
lige meen och förfång. Nu kunne Wij wäl besinna, at een Christelig 
Öfwerheet, intet bättre anstår, än til at sökia och befrämia Gudz För- 
samblingz Frijdh och rooligheet, och Wij fördenskul ingen ting heller 
skulle åstunda, än at een Christeligh eenighcet i Läran, och Uniformitet 
vthi ceremonierne måtte kunna ibland alle Christne oprättas, och alla 
blifwa förde til den rätta Salighectennes Grund och Kundskap; warandes 
och der hoos i den nådige meningh om bemelte Biskopen i Strängnäs, 
at han, som een förnemd Församblingennes Föreståndare och Lärare, 
intet annat måhl och vpsåth skal hafwa hafft medh sine Skrifter, än til 
at befordra Gudz ähra, och hans Församblingz eenigheet, och ingalunda 
tänckt ther medh, antingen grijpa vthi Wår Högheet, eller praejudicera 
någon annan in eller vthom Landz; Men effter han vthi bemelte Fredz 
Förslagh befins hafwa praeposteré handlat, så at dhe af honom föreslagne 
medel, icke äre dhen rätta wäghen, der igenom een sådan i sigh sielff 
godh intention kan erhållas, vthan är ther vthi wijdare gången, än honom 
anstodh, mästedeels framstellandes myckit misstänckte och farlige condi- 
tioncr; Och then åhåge och omsorg, som Gudh Wårt höga Embete tillagt 
hafwer, består widh så fatte saaker dher vthi, at waka för hans helga 
Församblingz Wälfärdh, och der hoos tilsee, at dhen Werdzlige Friden 
och rooligheeten emillan Vndersåtherne inbördes, icke måtte på något 
sätt lijda meen, eller genom hwariehanda tilfälle blifwa hindrat och för- 
stördt ; Dy hafwe Wij detta ährendet, såsom dhet der af stoor wichtigheet 
är, och et moget öfwerläggiande behöfwer, medh Wårt Rijkz Rådz rådhe 
noga öfwerwägat, och för någon tijdh sedan, nådigst befalt Wår Troo 
Man och Erchiebiskop, sampt Professoribus Facultatis Theologicae i Vp- 
sala, at dhe mehrbemelte Biskopens i Strängnäs Böcker och Skrifter sigh 
företaga, dem igenomläsa, och sedan Oss dheras vnderdånige betänckande 
deröfwer medhdela skulle. Hwilcken Wår nådige befalningh, til hörsampt 
folie, dhe och hafwa sin meningh vthi ett kort scripto deröfwer affattat, 
och Oss vnderdånigst insinuera låtit; Hwarvppå, när Wij således saaksens 
beskaffenhet der af nogare hafwe intagit, Wij hafwe rådsampt befunnit, 
någre af Edhert medel och Stånd, enkannerligen bemelte Wår Erche- 
biskop medh twenne Professoribus Theologiae från Vpsala Academia, såsom 
och Biskoperne af Linköping och Wästrås at hijtfordra, och dem här 
adjungera låta någre andre af Clerkeriet, både af Ministerio här i Stock- 
holm, så wäl som elliest här på ohrten då wijstandes fömemblige, och 
vthi sådane saker förfarne Män, befallandes dem saraptligen, att tilsamman 
träda, än wijdare saken öfwerläggia, och dheras mening Oss i vnderdånig- 
heet tilkänna gifwa. Hwarföre och emedan icke allenast bemelte Wåre 
deputerade af Clerkerijet, hafwa förbe. do Erchiebiskopens och Facultatis 
Theologicae vthi Vpsala, Oss tilförende inscnde Skrifft vthi alla stycker 
gillat, och henne vnderskrifwit, Wij och altså effter ett sådant föregånget 
moget vndersökande, än wijdare förnummit, at någre af mehrbemelte 
Biskopens i Strängnäs Böker och Skriffter, enkannerligen dhe, som af 



281 



TRYCKFR1HKT88TAD0AR. 1600. 



honom kallade warda Rami Olivae Septentrionalis, och sedhan Idea boni 
Ordinis, föra i Munnen någre sådane förslagh och meningar, som synes 
praejudicera Gudz försambling, och löpa emoot Vpsala Concilium, och 
andre Religions Sluth och Stadgar, som af Wåre Högloflige Antecessorer 
och framfarne Sweriges Konungar, medh Rijksens Rådhz och Ständernes 
enhellige samtycke, på åthskillige Tijdhcr vprättade äre: Vthan Wij och, 
som ofwantil är förmählt, förnimme, at the af Biskopen i Strängnäs in- 
förde Ordningar om Kyrkiowäsendet, icke äre medh Wårt, och allés theras 
som wederbör, samtycke publicerade, dher honom lijkwäl wore witterligit, 
huruledes een Kyrckioordning wore först aff Hennes May: tt Drotning 
Christina, och sedhan af Hs. May: u Wår Högtährade Sahl. Her Fadher, 
Glorwyrdigst i åminnelse, befalt at opsättias, och allaredo vnder händerne, 
at man icke hade hafft nödigt, någre slijke Bijordningar bringa på Bahnen, 
och ther medh förorsaka någen olijkheet vthi Kyrckiowäsendet. Dy hafwe 
Wij funnit för godt, Eder härmedh nådeligen tilkenna gifwa, at Wij sådant 
Biskopens i Strängnäs förehafwande, icke annars kunna än medh miss- 
hagh förmerckia; Och wele fördenskul, at samma hans SkrifFter och Böker 
(effter som dhe icke allenast ingen frucht eller opbyggelse i Gudz För- 
samling skaffa kunne, vthan snarare Irring och oredo, vthi den här til 
dagz, genom Gudz nådh, erhålne eenigheet åstad komma torde, dher icke 
tijdige böter der på skaffas måtte) aldeles skole förbudne warda, at up- 
läggias, sälias, eller föras, antingen in- eller vthur Wårt Rijke, eller der 
vnderliggande Land och Provincier, widh Onåde och Straff tilgörandes 
emot dem, som sigh här emoot förbrytandes warda. Wij försee Oss förden- 
skul i nådher til Edher sampt- och synnerligen, at 1 hwar vthi sit Stifft 
och vnderhafwande Församblingar, serdeles widh Academierne, Gymnasier- 
Paedagogier- och Scholerne, tagen ofwanbe: to Wår nådige willia och be- 
falning vthi noga acht, och tilseen, at icke något sigh insmyger, som 
antingen Wår rätta Religions reenheet kan befläckia, eller Wår Kyrckio- 
Frijdh och eendrächt i någon måtto förswaga eller förhindra; förmanandes 
alle Probster, Kyrkioherdar och alle andre Lärare i Församlingarne, så 
och dhe som Yngdomen förestå, at dhe waka troligen, för dheras åhörares 
Andelige wälfärdh, så at dhe icke låta sigh förföra til någre praejudicer- 
lige förslagh och meningar, myckit mindre vnderstå sigh, them i någon 
måtto gilla, vthbreda och förswara, på dhet at sådane skadelige conse- 
quentier, som sagt är, må i tijdh afböjas, och Wij vthi Wårt käre Fädernes 
Land städse niuta den roo och säkcrheet, som Wij så månge Åhr genom 
Gudz bijståndh åthnutit hafwa, såsom Wij och härmedh wele förklarat 
hafwa, at ingen skal sigh vnderstå, dett Wärckct i någon måtto at 
patronicera, eller sigh der vthinnan deelachtig giöra, widh Wår största 
onåde och hemd tilgörandes. Och effter Wij af ofwanbemelte Skriffter 
förmcrcke, at Tryckerien som här och ther i Landet, medh Wåre För- 
fadhers Sweriges Konungars, jämwäl Wårt nådige tilstånd äre tillåtne, 
myckit missbrukas; Dy är sammaledes Wår nådige willia och alfwarlige 
befalningh, at 1 och så, hwar på sin Orth, der sådanne Tryckerier nu 
äre, eller här effter komma kunne, dhet wari sigh widh Academierne, 
Gymnasierne, Scholarne, eller elliest vthi Städerne här i Rijket, och der 
vnderhörande Land och Provincier, dragen all trogen och tijdigh omsorg 
före, at icke något sådant må Tryckas och publiceras, som i någon måtto 



282 



1600. TRYCKFRIHETSSTADGAR. 



rörer den allmenne Frijdhen och enigheeten, antingen vthi Andelige, eller 
Werdzlige saker; Effter som Wij elliest nådigst wele, at der något Wärck 
af een eller annan kunne företagas, som wore af sådane art, ocb funnes 
wara af någon consideration och wärde, och jämwähl måtte ärnas til at 
publiceras (vndantagandes, hwad Wij Wår Vngdom widh Academier- och 
Gymnasierne tilstådt hafwa, exercitij causa at tryckia och vthdeela låta) 
dhet då skal först öfwersendes hijt til Wårt Cancelie, til at öfwersees 
och censureras, at dhet må sedhan komma på Trycket, om Oss så godt 
synes. Och skal sedhan, så wähl der aff, som vthaff alle andra Skriffter, 
Böker och Tractater, som aff Trycket vthgiffuas, dhe hafwe hwad Titel, 
Form och Materie, (Andeligh eller Werdzligh) som dhe haffua kunna, ingen 
vndan tagandes, strax dhe aflf Trycket färdige äre, och för än någre Exemplar 
distraherade warda, twenne Trychte Exemplar sendas hijt til Wårt Cancelie, 
der aflf Wij wele, at dhet ecna skal hållas til förwahring vthi Wårt och 
Rijkzens Archivo, och dhet andra vthi Wårt Bibliothec, på det Wij 
således måtte icke allenast weeta, hwad som vthur Tryckenen bliflfuer 
vthgiflfuit, vthan och derigenom så myckit beqwämligare kunna erfahra, 
om dher vthi något förfångeligit infördt wore, at behörlige Böter måtte i 
Tijdh der på skaffas kunna. Skulle och någon Booktryckiare sigh vnderstå, 
vthan sine Förmäns tilstånd och weetskap något at tryckia, dhen samma 
skal med cxemplart Straff belagd blifwa. Hwilket alt länder Ehder således 
til hörsam eflfterrättelse. Och Wij befalle Edher sampt- och synnerligen, 
Gudh Alzmächtig nådeligen. Datum Stockholm den 15. Julij, Anno 1662. 



2. 

Kongl. May. tz Placat ocli Förbudh, Angående Pasquiller 
och Smädeskriffter 1665. 

Wij CARL, etc. Göre witterligit, at emedan Wij vthi Erfahrenheet 
komne äre, huruledes någre Skriffter, förnimmes vthur andre vthrijkes 
Orter, här vthi Rijket, en och annan gång wara inkomne, opfylte medh 
een hoop försmädelige Calumnier, dhem een dehl lllwiliande Menniskior, 
vthaff en wanartigh obetäncksamheet, sigh vnderstå at sammanflicka, och 
förmedelst dem, Potentater och Stater, wanwördeligen at beskympfa, sampt 
dheres Actioner och Conduicte, enkannerligen widh dhesse tijder, medh 
neessligit förtalande at traducera och belacka; Såsom i synnerheet för- 
spöries wara skiedt medh en Skrifft nyligen befunnen, som aff trycket 
är vthgifwen, och medh försmädelige Calumnier Konungen aff Store 
Britannien skal injuriera och angrijpa: Hwarföre och såsom Pasquiller 
och Smädeskriffter, icke allenast i sigh sielfwe förhatelige, och vthaff en 
wederstyggeligh art och natur äre: Fördenskuldh och så all tijdh hoos 
hwart och ett dygdälskande Gemöthe en innerligh aversion och ledo 
emoot sigh funnit hafwe, häl st när dhe dhen respect och Högheet vthan 
Blygd försmädeligen antasta, hwilken Gudh sielff dhem tilägnar, jämwäl 



283 



THYCKFRIHKTS8TADGAR. 1G00. 



och helc ährbara Werlden medh erkendzlo aff en inviolable wyrdnat 
dhem defererer och hembär, som Styrelsen och Regementet aff Rijken 
och andre Estater föra och förestå: Vthan och så vthi alle loflige Rege- 
nientz Tijder, medh serdeles ijfwer och hembd, tillijka medh dheres 
Authorer och Vpdichtare äre affstraffade och förfölgde bleffne; Såsom 
dhet vthur åthskillige Exempel noghsampt kunnigt och wetterligit är: 
Altså, både i anseende aff alt dhetta, såsom och i betrachtande aff den 
förargelse, och andre efftertänckeligheeter, som slijke smädefulle Skriffter 
och Papper aff sigh föda pläga, Hafwe Wij för gott funnit, genom Wårt 
offentlige Placat och Förbudh, alle skimpflige Skriffter, vthaff hwad art 
och invention dhe äre, dhet ware sigh i form aff Samtahl, Rijm, Wijsor, 
tryckte eller skreffne, vthi Koppar eller elliest vthstuckne Figurer alfwar- 
ligen at förbiuda; Och fördhcnskuld befalle, att ingen sigh fördristar, 
medh slijke Skriffter, sigh här effter att befatta, eller dhem, förmedels 
någon communication at divulgera och kundbare göra, mycket mindre 
sigh företager dhem til sahlu och kiöp vthan ifrån at låta hijt inkomma, 
eller och vthaff något Tryck här publicera och vthgifwa, vthan dher slijk 
Skrifft, på ett eller annat sätt, någon kunde händer emellan komma; 
Då skal han sigh låta angelägit wara, genast antingen sielff alldeles dhen 
at supprimera, nedhtysta och vthur wägen skaffa, eller och så Magistraten 
å dhen Orten, dher han boendes eller wistandes är, tilställa, med be- 
rättelse, huruledes han til samma Skrifft kommen wore. Handlar någon 
här emoot, så at, antingen genom hwariahanda hans Communication medh 
andre eller och så annat hans wållandc, någon aff dhesse ofwanbcraelte 
Skriffter, tryckte, eller i koppar stuckne vthkommer och rychtbar blifwer; 
Tå skal han lijka som hade han sielff samma Skrifft componerat, op- 
dichtat och sammansatt, och således olaghlika å annors Heder och Ähro 
talat, under behörigt Straff dragas; Welandes Wij där hoos, at alle sådane 
ofwanberörde Skriffter, när dhe öfwerkommas, vthaff Bödelen offentligen 
skole förbrännas dhem til en publique infamie, Skimpf och Neso, som 
sådane antingen sielff dichtat och vpsatt, eller och så elliest på hvarie- 
handa sätt divulgerat och vthspridt hafwe. Wij befalle fördenskuld, först 
Wår öfwerStåthållare här i Stockholm, GeneralGouverneurer,Gouverneurer, 
och Landzhöffdingar, samt Magistraten i Städerne, at dhe dhette Wårt 
Förbudh och Placat, vthi sin behörige observance maintenere och hand- 
hafwe, och til dhen ände, på behörige Orter, dhet samma publicere och 
allmänt kundgiöra late, hwar och en til en wiss och nogha effterrättelse 
om Wår alfwarlige willie och befallning; Så och alle som wederböre, och 
för Wår skuld wele och skole göra och låta, at dhe sigh icke fördrista, 
emoot dhetta, hwad W T ij här vthinnan päbudit hafwe, på något sätt at 
handla och förbryta, så kärt dhem är Wår Onådhc och dher påfölliande 
oundwijkelige Straff at undgå. Til yttermehre wisso, är dhetta medh 
Wårt Kongl. Secret, så 'och Wår Högtährade Elskelige käre Fru Moders, 
sampt dhe andre, Wäre och Wårt Rijkes respective Förmyndares och 
Regerings Underskrifft, bekräfftat. Datum Stockholm den 21. Aprilis 
Anno 1665. 



284 



1C00. TRYCKFMHRTSSTADOAR. 



3. 

Kongl: Mayst: ta Förbudh, Att efftertryckia Thess vth- 
gångne Stadgar, etc. 1G08. 

Wij CARL, etc. Giöre witterligit, att såsom Wij förnimme thet någre 
Booktryckiare här i Wårt Rijke skola sigh vnderståå at afftryckia åth- 
skillige Wåra Handlingar som Wij sielfwe låta vthgåå, och aff ingen vthan 
Wår synnerlige Bewillning och Tilstånd vpleggias och tryckias böra; 
Såsom äro Landz- Stadz- och Siölagen, Rijkz-dagz-Besluter, Ordningar, 
Stadgar, Recesser, Plaeater eller hwad Nampn the helst hafwa kunna, och 
aff Oss härkomma. Altså hafwe Wij tor nödigt funnit ett sådant Miss- 
bruuk at förbiuda och affskaffa, som Wij här med i Kraft aff thetta 
W T årt öpne Breff, thet samma affskaffe och förbiude wedh Confiseation 
tilgörandes aff alle Exemplar som här emoot tryckte finnas, sampt annat 
wilkorligit Straff för Olydna. Wij befalle förthenskull alle som weder- 
böör, i synnerheet them som medh något Tryckerij här i Rijket hafwa 
at skaffa, at the sigh här wackta före, effter som Wij ther hoos tilstädia 
Ware Booktryckiare, som sådanna Handlingar först efter Wår Befalning 
hafwa vplagt, at the må eftersökia hwadh här emoot brytas kan, niutandes 
tredie Deelen af Contiscationerne och Straffet aff thet som the kunna 
finna och beslåå. Til yttermeera wisso hafwe Wij thetta medh Wårt 
Kongl. Secret, så och Wår Högtährade Elskelige käre Frw Moders, 
sampt the andre Wåre och Wårt Rijkes respective Förmyndares och 
Regerings Vnderskrifft, bekräffta låtit. Datum Stockholm then 2. Junij, 
Anno 1668. 



4. 

Hans Kongl. May: t5S Stadga och Förordning Om alla 
Nyskreffne Wärkz Censerande i Rijket, så wid Academier 
och Skolor, som andra Orter innan dlie tryckte warda. 
Item Stadfästelse på förra Kongl. Förordningar om thet 
samma, så och Exemplars inlefwererande til Kongl. Archi- 
vum och Bibliotheket aff alt thet som tryckt warder. Sampt 
Booktryckiarnes Straff som här emot bryta. Dat. Stock- 
holm 5 Julij 1G84. 

W T Ij Carl etc. Göre witterligit, at såsom W r ij fast ogärna förnimme 
mycket Missbruk föröfwas med Tryckerij erne, så wid Academier som flere 
annorstädes i # Wårt Rijke och des underliggiande Provincier, hwarest 
bemrte Trycke^ijer finnas, i dhet under Tijden Saker upläggias och uthgå 
uthan någon föregången Censur, som sedan dels allehanda Oredor, Twistig- 
heter och Irringar förorsaka, dels en hoop Smädeord anten på någre wisse 
Personer eller deras Arbete innehålla, dels och aldeles otiänlige äre at 



285 



TRYCKFRIHKTR8TAD0AR. 1600. 



komma i Liuset, hwilket icke allenast löper emot all god Ordning och | 

Skick i gemecn, uthan och enkannerligen dhe Stadgar och Påbud, som \ 

til sådan Orimligheetz förekommande, både utaff Wär Högt:de Sahl. Herr 
Fader glorwyrdigst i åminnelse, ähr 1655 den 27 Junij förmedelst dhe 
för Academien i Upsala fattade Constitutioner, och sedermera under 
något wijdare Begrep uthi Wåra omyndige åhr, aff då warande Wåre 
Förmyndare och Rijksens Regering åhr 1662 den 15 Julij, så och dhet 
fölliande 1663 den 14 Augusti fattade och allom til Rättelse uthgängne 
äro: Hwilke och Wij sielfwe effter Wårt Äntrade til Regementet medh 
Wår skrifftelige Ordre, sä til andre Wederbörande som i Synnerheet til 
dhem aff Biskoparne och Consistorierne, hoos hwilka Tryckerijerne in- 
rättade tinnas, ähr 1674 den 12 Novemb. reitererat och uprepat hafwa; 
Altså på det sådane hälsosamme Förordningar icke mage uthur acht 
sättias, uthan deras fulla Krafft hafwa, och den Nytta som där igenom 
sökt är, i Wärket förspörjas och rönas; Ty wele Wij dem här medh i 
alla måtto uprepat och förnyat hafwa, så at hwadh Tryckerijen wid 
Academierne, och där under lydande Mäns Arbeten widkommer, måste 
sådane arbeten intet på Trycket komma, uthan föregången Censur aff 
wederbörande Faculteter, eller dhe Män som sådant competerar, aldeles 
såsom för:de aff Wär Sahl. Herr Fader höglofligst Ihugkommelse Acade- 
mien i Upsala gifnc Constitutiones i Bookstafwen förmå och innehålla, 
åliggandes Consistorio där öfwer alfwarligen Hand at hålla, så at där 
emot icke må brutit warda i någon måtto wid Laga Straff tilgiörandes. 
Skulle och någon Professor eller annan wid Academierne något Wärk 
sammanfatta, som icke så egcnteligen under Censur där å Orthen komma 
kunde, så skal det hijt til Wårt Cantzlij insändas, där anten att censeras, 
eller effter des Beskaffenheet til den Orth som det hörer, och Wij godt 
finne det at förwijsa, skickas och Censur underkastas. Men hwad andre 
Orter här uthi Rijket, där Tryckerijen finnas, belangar, wele Wij at så- 
ledes där med förhållas skal, det Trykkarnc icke effter deras egen Lust 
och Godtyckio, mage upläggia hwad nytt dem behagar, undantagandes 
Kyrkio- och Skole-Böcker, uthan angifwa sigh hoos Consistorium där a 
Orten, som bepröfwa må hwad i dhet Målet nödigt eller nyttigt wara 
kan: Men uthi andre Wärk, Andelige eller Werldzlige Saker som ny- 
skreffne äro, intet understa sig något aff Trycket låta uthgå, förr än dhe 
godkände äro, anten aff Wårt Cantzlij eller sådane Män som til sådana 
Böckers upläggiande egenteligen förordnade äro ; Såsom hwad Antiquiteter 
angå, egenteliga aff Antiquitatum Collegio, och dem thcr wid authorizerade 
äro; Så skola och Biskoparne, Superintendenterne, Praesides Consistorio- 
rum och andre lärde Männ hwar å sin Ort, hafwa här öfwer ett noga 
och grant inseende på dhet som hoos dem tryckt warder, och icke något 
onyttigt, skadeligit eller förargeligit tillåta i Liuset framkomma, stad- 
fästandes Wij här med alt hwad ofwanbende uthi Wår minderåhrigheet 
ähr 1662 och 1663 uthgångne Placater fönnä och innehålla, icke annor- 
ledes än wore dhe Ord ifrån Ord och i sielfwe Bookstafwen här införde. 
Klliest alldcnstund Wij och icke uthan Missnöje fömimme, at aff alle 
dhe Skriffter, Böcker och Tractater, som sedan ähr 1662 aff Trycket 
uthgängne äro, ganska fä Exemplar til Wårt Archivum och Bibliothec 
inlefwererade äro, där om lijkwäl så alfwarsampt uthi ofwanbende Placat 



286 



lfiOO. TRYCKFMHKT88TADGAB. 



befallat och påbudet är; Ty wele Wij ännu här med strängeligen befallat 
och påbudet hafwa, at hwad här til dagz uthi det Målet försummat och 
uthur acht låtit är, här effter oemotsäyeligen werkställas och fullbordas 
skal, warandes Booktryckiarne å alle Orter förplichtade at gifwa en 
pertinent Lista och Anteckning på alt det som sedan den Tijden aff deras 
Wärkstäder uthgångit är, och uthaff dhe Materier som dhe ännu hafwa 
Exemplar behåldne, strax .twenne inlefwerera, det ena uthi Wårt Archivum, 
det andra i Wårt Bibliothec, som här ofwanföre förmält är. Men aff dhe 
Wärk som hoos dem inga Exemplar mera öfrige finnas, skola dhe wara 
skyldige Auctores at nampngifwa, och aff dem dhe Exemplaren som felas 
kunna, införskaffa, effter som och Tryckiarne här effter wid Etthundrade 
Dahl. Sölfwermyntz Wijtc åliggia skal, för hwar Book som dhe aff Trycket 
uthgifwa, på ofwantalde Sätt twenne Exemplar at inlefwerera, på det Wij 
således icke allenast mage weta hwad aff Tryckerijen här i Rijket uthgår, 
uthan och där igenom så mycket beqwämligare kunna erfara, om något 
sådant som i en eller annan måtto kunde skattas fåfängeligit uthkommo, 
och deste snarare behörige Böter där å skaffa. Skulle nu någon Book- 
tryckiare uthan deras, hoos hwilken han sig i detta Målet anmäla bör, 
Tilstånd och Wetskap, understa sig något at tryckia, den samma skal 
uthan all Skonsmål med ofwanbende Straff belagd blifwa. Här öfwer 
Wårt Cantzlij, Cancellarii Academiarum, Erkiebiskopen, Biskopar, Con- 
sistoria och alle andre, som detta i någor måtto angår, skole alfwarlig 
handhåll a och tilsee, at det i alla sina stycker må fullkomligen effter- 
lefwat blifwa, enkannerligen så lagandes, at åfwanbem:te Exemplar, aff det 
som åhrligcn tryckt warder afftagas, och til Wårt Archivum och Bibliothec 
inlefwereras mage, hwilket och wid Anfordran med richtige Quittentier 
måste bewijsas. Dhet alle som wederböre hafwe sig at effterrätta, icke 
giörandes här emot i någon måtto. Till yttermera Wisso etc. Datum 
Stockholm den 5 Julij Anno 1684. 



5. 

Kongl. May:tz Förbudh, Angående Rijkzdagz-Beshmt- 
ers, Kongl. Stadgars, Recessers, Placaters, Resolutioners 
och meera slijktz Upläggiande sampt Tryck- och Efter- 
tryckiande; Gifwit Stockholm den 20 Aprilis 1687. 

Wij Carl, etc. Giörom witterligit, at såsom för detta uti warande 
Wår mindre-Åhrigheet af Wårc och Wårt Rijkes respect. Förmyndare och 
Regering förmedelst ett alfwarligit och strängt Förbud, daterat Stockholm 
den 2 Junij 1668, wähl förordnat är, at ingen må understa sig at af- 
tryckia de Handlingar, som Wij sielfwe late uthgå och af ingen utan 
Wår synnerl. Bewillning och Tillstånd upläggias och tryckias böra; Och 
det wid Confiscation tilgiörandes af alle Exemplaren, som thär emot kunde 
tryckte warda, sampt annat wilkorligit Straff för Olydno; Altså och emedan 



287 



;*». 



L - *— 1 v 



i r»*^ > 



.»— - - --*>•* .• "*-" ■"■ t— •• ~- \ xr". •*«t m~r f - "-*^!!' '3hj**- ~ "" ^-r—^-i 

__ - - - .4». UC. 



1U: 

inrf** «--. •-•"•>» t» »i ^r^ir" 5 Jtr .ir-t **_-. ■•.n. T*^trrr>*tin t — n .,,,^, r 






A*- ne jl .»r*M :r i'*^ ,,r n i:t«[i j^^ im?*-nii.r iar^~-T '-rinv-n ir" 
/.t-rtfi X*ij:*^ .*:if*:Iii* Lt*!i T • liii Jun*» jw— • 

.♦\»^,f it» iéf\q\ 'Huv'' l;«PV»-r ^A lr?l Ulir-lIllIUL -**m 7^teClT?«Ä;u»»»r 

é - .,t t /.s**t .•■!•• r.-:r» . »i»»- »rnm iur . 2åiki* r »»-ti lil -^iiuxi H-Äiimiiit iu»uic*t 
«t f».*»^ r.«t i*.?**' uin T* liåptf" n:;u ill *ti i*"zrinf*»?i* n ~:ii n*^ ^i! 



iJW 



IGOO. TRYCKFRIIIKTSSTADGAR. 



kommer in med wärckct, welat honom följande puncter till effterrättelse 
föreskri fwa. 

1. Han måste stå under Kongl. Maijits Cancellie Collegio, hwarunder 
denna hans beställning hörcr, dit han fördenskull, hwad som förekommer 
skall referera och der undfå ordres, emedan som alla förordningar eller 
befallningar, som wid denna bestälning betarfwas, lära blifwa efftcr sakernas 
wickt och angelägenhet, antingen i Kongl. Maij:ts egit eller des Cancellie 
Collegii namn, utfärdade och expedierade. 

2. Censoris beställning skall bestå förnämst deruti, at han gifwer 
noga ackt uppå, at icke någre skadelige och förargeligc böcker mage 
antingen af bokförare hit in i landet föras eller af boktryckarne här 
inrikes upläggias och tryck i as, som sådant i åtskillige för detta utgångne 
Kongl. befallningar och Placater, i synnerhet af åhr 1662 den 15 Julii, 
Anno 1663 den 14 Augusti, Anno 1667 den 2 November och Anno 1684 
den 5 Julii är förbudit, effter hwilckas innehåld han sig rätta skall, och 
i synnerhet sig den omsorg antaga, som Bibliothecario derutinnan är före- 
skrefwen, samt hwad eljest mer som Cancellie Collegium angår och dit 
bör refereras. 

3. Och på det han må kunna ställa i wärck hwad ofwanbemälte 
placater föreskrifwa så meddelas honom af Cancellie Collegio en öppen 
ordre till alla bokförare här i Staden, antingen inhemske eller utländske, 
som hit inkomma, at upwisa honom sine bokregister och böcker: item 
till alla boktryckare, at eij upläggia någon bok eller skriift ny eller 
gammal af hwad art och beskaffenhet den ock må wara utan föregången 
Censur och Approbation, hwarom de eller Auctorerne sig hos honom an- 
gifwa måste. 

4. Denne öppne ordren kan han åt de främmande bokförare, när 
de hit i Staden inkomma, upwisa, åt de inhemska så bokförare, som 
boktryckare thcslikes. Och i fall det finnes nödigt, at de inhemske skola 
upkallas i Cancelliet, at sådane ordres dem samtel. der må föreläsas, 
så kan det ock skie, då han påminnelse derom giör. 

5. Han måste flitigt visitera boklådorne och när han finner någre 
sådane böcker, som med skiäl kunna mistänckias, först ansäija bokföraren, 
at dem eij föryttra eller någrom communicera och läsa låta, in till des han 
om deras innehåld hafwer giordt sig närmare kunnog, och om han finner 
något af den beskaffenhet, som effter Kongl. Maijits placat för skadeligit 
och förargeligit bör anses: så skall han det ad interim förbiuda, til des 
han hafwer refererat derom till Kongl. Maij:ts Cancellie och tagit des ordre. 

6. Dock må han eij utan goda skiäl någon bok för mistänckt anse, 
på det bokhandelens frijhet icke må lida något mehn, och bokförarne 
afskräckias. 

7. Det är fördenskull nödigt, at han håller god correspondance till 
utländske orter, med lärde Män, och med de störste bokhandlare och 
Förläggiare, så at han må merendels förut weta hwad böcker åhrligen 
utrijkes upläggias och hwad lärde Mäns omdömen om dem må wara. Till 
hwilcken ända samt annor sin Embetes Correspondance honom frij post 
under Cancellie Collegii frijbref bestås skall. 

8. Han måste också en och annan tid visitera Tryckerierna, och 
tillse hvad der uplägges, det ware sig af nya eller gamla wärck, effter- 



8». Boltr.-Kiit. 289 19 



TRYCKFK1HKTSSTADGAU. 1600. 



som en del af detta senare slaget torde ock finnas af den beskaffenhet, 
at des upläggning eij mer kan pröfwas anständig. 

9. Emedan ingen bör något uti tryck utgå låta utan tillåtelse, förden- 
skull när någon booktryckare eller Auctor til någon bok eller skrifft sig 
anmäler och begär Censur och permission till Tryckningen då skall Censor 
om det är et wärck af något värde, nytt eller gammalt, först gifwa Cancellie 
Collegio derom tillkänna och tillika weta berätta des innehåld och be- 
skaffenhet. 

Dock hwad ordinarie Kyrckioböcker, Predikningar och sådant an- 
langar: så behöfwer Auctoren eller tryckaren sig hos honom eij anmäla 
han eij heller sådane wärck antaga under sin censur, men på den händelsen, 
at någon kommo, straxt wisa densamma till wederbörande Consistorium, 
sammaledes skola alla Academiska exercitier af wederbörande Academier 
och faculteter censeras ock der undfå permission til upläggning. Och 
såsom här i Stockholm en hop brud- och begrafnings skriffter och annat 
slikt esomoftast upläggies som merendels pläga wara odugelige både 
quoad materiam & stylum, så må han dem under sin Censur antaga och 
utan at referera till Cancelliet derom, de dugelige med ett imprimatur 
underskrifwa, och om de finnas odugelige, förargelige och anstötlige emot 
religionen statum publicum & bonos mores straxt förkasta. Men hafwa 
de eljest något fehl uti elaboration och stijl och äre utan art, så behöfwer 
han intet beladda sig med deras rättande, men wijsa dem till Professorers 
och Scholaemästares correctioner. 

10. Och emedan förbemälte Kongl. placater innehålla at Bijskopparne 
och Consistorierne måste också (i synnerhet utom Stockholm, der ingen 
Censor är) hafwa upsickt med bokförarne och boktryckarne, Ty är nödigt, 
at Censor med dem flitigt corresponderar, på det de sins emellan må 
öfwerläggia och utfinna, på hwad sätt och medel man beqwämligast må 
kunna skadelige och förargelige böckers införsel och upläggning hämma. 
Item på det de måtte notificera hwarannan hwad som å en och annan 
ort i tryck utgår med föregången Censur och autoriserat samtycke, hwar- 
effter det, som utan tillstädielse uplagt blifwer, må kunna utspanas och 
beslås: de ock således hwarannan kundgiöra mage, hwad böcker och 
skriffter, som man på den ene eller andra orten hafwer funnit betäncke- 
lige at tillstädia, på det sådane, som enstädes äro förkastade och förbud ne 
wordne, icke måtte lätteligen å en annan ort uptagas och insmyga. Han 
skall ock infordra Register af alla boktryckare alla 6 månader, på alt 
det de uplagt hafwa och de deremot skyldige wara honom derom be- 
skied gifwa. 

11. Förmedelst förbemälte beställningar och correspondancer måste 
Censor åhrligen sammandraga et Register på alla böcker, som i hela 
Rijket äro uplagde, och på alla de, som äro förbudne wordne, antingen 
de hafwa warit här tryckte eller utrijkes ifrån hit införde och i Kongl. 
Maij:ts Cancellie det inläggia, så ock copier deraf til alla Consistorier 
och Academier öfwersända at tiena till behörig kundskap och efterrättelse. 

12. Honom skall också åligga, at hålla Register på alla de privi- 
legier, som af Kongl. Maij:t utgifwas på böckers upläggningar. Och när 
någon begär antingen nytt privilegium eller prolongation och Extension 
på något gammalt, skall han påminna och gifwa tillkänna om derwid äre 



290 



1600. TKYCKKIUHETS8TADGAU. 



några hinder och betänckeligheter; derföre också secretarii, som slike 
ansökningar omhänder få at föredraga först kunna gifwa Censori com- 
munication deraf på det han må med sine påminnelser inkomma. 

13. Detta är hwad Kongl. Cancellie Collegium hafwer funnit godt 
och nödigt till en begynnelse honom till efterrättelse meddela och före- 
skrifwa, wiljandes framdeles tillse hwad widare härwid må behöfwas, när 
han utaf sielfwa wärcket lärer erfara, hwad som derwid kan förefalla. 
Datum ut supra. 



7. 

Kongl. May: te Nådigste Förordning Och Förbud, An- 
gående Psalm- och andre Gudelige och Andelige Böckers 
aftryckiande. Datum Stockholm den 30 Septemb. Åhr 1691. 

WIj Carl, etc. Giöre witterligit, at såsom wid Tryckerijerne, både 
här i Wår Residentz Stad Stockholm, som ock annorstädes i Wårt Rijke, 
hwarest någre sådane finnes, ett stoort och skadeligit Missbruuk spörjes 
sig hafwa inrijtat därutinnan, at Booktryckiare sampt Bookbindare och 
flere hafwa understått sig, twärt emoot Wåre förre utfärdade Förbud och 
Förordningar, utan något föregångit censurerande at upläggia, och låta 
af Trycket utgå hwarjehanda Psalm-Böcker, uti hwilka de utan åtskildnat 
effter egen Godtyckio hafwa inflickat och infördt nya Psalmer och andre 
Wärck, men åter uthslutit månge, som tillförende uti de gillade och 
authoriserade Psalm-Böckerne hafwa warit till ett Christeligit Bruuk in- 
förde; till at förtijga åtskillige grofwa Tryck-Fehl med öfwersp ringande 
af Ord, Mehningar och heela Verser, som där wid äro förelupne; Altså 
hafwe Wij för godt och nödigt funnit, till förekommande och hemmande 
af alle slijke Missbruuk och Oordningar här med och i Krafft af detta 
Wårt öpne Breef, icke allenast at renovera och förnya Wåre förre i det 
måhlet utgångne Förordningar, utan ock sträng- och alfwarligen at för- 
biuda, det ingen, ehoo han ock wara kan, Booktryckiare, Bookbindare 
eller någon annan, oachtadt hwad Privilegier han heller de der å för 
detta hafwa kunnat sig förskaffa, må fördrista sig at upläggia eller låta 
afftryckia någre Psalm-Böcker, uti hwad Format de hälst wara kunna, 
förr än Psalm-Boken blifwer behörigen öfwersedd och således inrättad, 
som den samme bör wara, icke heller må någon understa sig, sedan 
Psalm-Boken är således öfwersedd och utgången, utan något särdeles 
Privilegio den samme å nyo at upläggia eller afftryckia, mindre der uti 
införa någre nya Psalmer eller andra hwariehanda Stycker eller Wärck, 
ey heller någre af de gillade Psalmerne utaf egit bewåg at förändra eller 
utsluta; Vtan skal den, som åstundar och får Privilegium, några Psalmer 
eller andra Gudeliga och Andeliga Böcker at låta upläggia och afftryckia, 
wara förbunden at underkasta dem först Consistorii Censur och öfwer- 
seende å den Orten, hwarest man täncker dem at upläggia, och sedan 
bemelte Consistorii Betänckiande och Attestatum däröfwer erhållit är, då 



291 



TKYCKKRIIIKTS8TADQAR. 1600 — 1700. 



bör det samme tillijka med sielfwe Wärckct ingifwas i Wårt Cantzlij 
Collegio, där wijdare at gillas och dess Tillstånd sökias till tryckiande, 
och när man det har undfått, så må det på Trycket blifwa antagit till 
upläggiande, men icke förr. Sedan nu ett sådant Wärck är alldeles 
afftryckt, dä skall , förr än något Exemplar utkommer, Consistorium för- 
ordna någon, som kan öfwersee, om och det samma är lijka lydande med 
det censurerade eller öfwersedde Exemplaret, och när det således är 
pröfwat wara richtigt, då först må det obehindrat och saaklöst utdelas 
och försälljas. Där nu någon fördristar sig här emoot at bryta, skall 
den samme wara förfallen till Sexhundrade Daler Sölfwermyntz Straff 
och Böter, jempte Confiscation af alle Exemplaren, hwar af Angifwaren, 
näste Hospitalet och de Huus-arma hafwa at niuta hwar sin tredie deel. 
Wij biude och befalle fördenskull här med Wårt Cantzlij Collegium, och 
Öfwer-Ståthållare, sampt wederbörandc General Gouverneurer och Landz- 
höfdingar, jämwäl Erckie-Biskopen, Biskopar, Superintendenter och Consi- 
storier, så wäl som Booktryckiare och andre, hwilkom detta Wårt Placat 
i någon måtto kan angå, at ställa sig det samma till hörsam effterrättelse, 
så lagandes, at det icke på något sätt öfwcrträdes. Till yttermehra wisso 
etc. Datum Stockholm den 30 Septemb. Åhr 1691. 



8. 

Atwarning, Uppå Hans Kongl. Maj:tz Nådigste Be- 
fallning af des Cantzlie Collegio utgången, til hämmande 
af inritade och fbröfwade missbruk, emot Kongl. För- 
ordningar, angående hwarjelianda kätterska och andra 
skadeliga Böckers upläggiande, införande eller fbrsälliande 
i Kongl. Maj:tz Rike och des tilhörige Länder och Herr- 
skaper, wederbörande til efterrättelse. Stockholm den 10 
Julii 170G. 

DEt är wäl för detta medelst åtskillige tid efter annan utgångne 
Kongl. Stadgar och Förordningar, alwarligen förbudit, at inge Kätterske 
eller andre skadeligc Böcker uti Kongl. Maj:tz Rike skole upläggias eller 
dit införas, eller i Boklådorne försällias, af hwilkas läsande de enfaldige 
kunna taga förargelse och til fördärfweliga irrenieningar lätteligen för- 
ledas; Men som Hans Kongl. Maj: t icke des mindre med missnöje har 
måst förspöria, at desse hälsosamme Förordningar icke blifwa så efter- 
lefwade som det sig borde, utan at dylika Böcker och Skrifter, hwilka 
wår Ewangeliska rena Lära mycket förkränckia, ock i synnerhet, det så 
kallade pietisteriet styrckia och befordra, ey allenast utaf Bokförarne 
skole införskrifwas och offenteligen hållas till salu, utan jämwäl af sådane 
Personer begirigt läsas och handteras, de där uti Theologiske twistigheter 
icke äre så grundade ock förfarne, at de uti sådane Saker kunna giöra 



292 



1700. TUYCKFIUtlfcTS.STADGAH. 



åtskilnad ock taga sig til wara för det därutinnan förborgade giftet; 
Altså är Hans Kongl. Maj:t föranlåten, medelst ett Bref til des Cantzlie 
Collegium daterat Feldtlägret Pinsk den 26 sidstl. April, i Nåder at 
anbefalla: 

1. Det Wj måtte wederbörande alwarligen tilhålla, at här efteråt 
gifwa nogare acht, at sådant missbruk må hämnas. 

2. Ansäija dem som med Böcker handla, at de wid straff och Con- 
fiscation tilgiörandes, icke skole sig understa sådane Böcker införskrifwa, 
införa låta eller til salu hålla. 

3. Genom Censorem Librorum infordra förteckning på alla uti Bok- 
lådorne befindtelige Böcker, samt bemälte Boklådor besichtiga och sedan 
alt framgent Bokkistorne, antingen på Packhuset genomse, för än de blifwa 
der ifrån afförde, eller ock dem förseglade där emottaga och wid öpnandet 
uti Boklådan, där han kan hafwa större bcqvämlighet, Böckerne igenom- 
löpa, på det de förbudne strax mage kunna åtskillias och beslås. För- 
unnandes Hans Kongl. Maj:t likwäl, där någon lärd Man wid Academierne 
eller annorstädes skulle hafwa nödigt sådane Böcker at införskrifwa til 
sin bättre underrättelse om Religions wäsendet och til deras wederläggning, 
som någre nya meningar äro tilgifne och dem utsprida, at en sådan då 
här uti Kongl. Maj:tz Cantzlie och hos Censorem Librorum sig må an- 
gifwa, och undfå tillåtelse, efter som det kan pröfwas nyttigt och skiäligt, 
hwilket ock Kongl. Maj:t wil hafwa förstått om de Böcker, som Studerande 
personer från främmande orter med sig föra, och icke skole hafwa macht 
at uptaga utan föregående undersökning och tilstånd, hwarföre och på 
det denne Kongl. Maj:tz nådige Förordning så mycket nogare i under- 
dånighet må blifwa i ackt tagen och efterlefwad ; ty warder den samma 
här med hwar ock en som wederbör til hörsam efterrättelse kundgiord, 
och i synnerhet Censor Librorum beordrad til underdånigst föllie af sin 
undfångne instruetion, här efteråt, at gifwa noga acktning, at sådant miss- 
bruk må hämmas, jämwäl til den ända icke allenast, at ansäija dem, som 
handla med Böcker, at de wid straff och confiscation tilgiörandes icke 
skole sig understa sådane Böcker at införskrifwa, införa låta eller til 
salu hålla, utan ock at infordra Förteckning på alla uti Boklådorne be- 
fintlige Böcker, samt Boklådorne besicktiga ock sedan alt framgent Bok- 
kistorne antingen på Packhuset, då han där om efter Kongl. Majrtz til 
des Commercie Collegium afgångne befallning, af Packhus betienterne 
blifwer ansagd, genomse, föran de blifwa där ifrån afförde, eller och dem 
förseglade där emottaga och wid öpnandet uti Boklådan, Böckerne igenom- 
löpa, samt de förbudne åtskillia och beslå. Skulle ock som ofwan til 
förordnat finnes, någon lärd Man wid Academierne eller annorstädes, 
hafwa nödigt sådane Böcker at införskrifwa til sin bättre underrättelse om 
Religions wäsendet och til deras wederläggning, som någre nya meningar 
äro tilgifne och dem utsprida, så har den efter Högstbemrte Hans Kongl. 
Maj:tz Nådigste Förordning sig uti Kongl. Maj:tz Cantzlie Collegio at an- 
gifwa och undfå tillåtelse, efter som det kan pröfwas nyttigt och skiäligt, 
hwilket ock som ofwan förmält är, bör förstås om de Böcker, som Stu- 
derande personer från främmande orter införa. Men där emot warda 
här med alla andre alwarligen förmante och åtwarnade, at de slika 
Kätterska och förbudna Böcker här uti Kongl. Majrtz Cantzlie ifrån sig 



293 



THYCKFRIHBTS8TAP0AR. 1600. 



och helc ährbara Werlden inedh erkendzlo aff en inviolable wyrdnat 
dhem deferercr och hembär, som Styrelsen och Regementet aff Rijken 
och andre Estater föra och förestå: Vthan och så vthi alle loflige Rege- 
mentz Tijder, medh serdeles ijfwer och hembd, tillijka medh dheres 
Authorer och Vpdichtare äre affstraffade och förfölgde bleffne; Såsom 
dhet vthur åthskillige Exempel noghsampt kunnigt och wetterligit är: 
Altså, både i anseende aff alt dhetta, såsom och i betrachtande aff den 
förargelse, och andre efftertänckeligheeter, som slijke sinädefulle Skriffter 
och Papper aff sigh föda pläga, Hafwe Wij för gott funnit, genom Wårt 
offentlige Placat och Förbudh, alle skimpflige Skriffter, vthaff hwad art 
och invention dhe äre, dhet ware sigh i form aff Samtahl, Rijm, Wijsor, 
tryckte eller skreffne, vthi Koppar eller elliest vthstuckne Figurer alfwar- 
ligen at förbiuda; Och fördhcnskuld befalle, att ingen sigh fördristar, 
medh slijke Skriffter, sigh här effter att befatta, eller dhem, förmedels 
någon communication at divulgera och kundbare göra, mycket mindre 
sigh företager dhem til sahlu och kiöp vthan ifrån at låta hijt inkomma, 
eller och vthaff något Tryck här publicera och vthgifwa, vthan dher slijk 
Skrifft, på ett eller annat sätt, någon kunde händer emellan komma; 
Då skal han sigh låta angelägit wara, genast antingen sielff alldeles dhen 
at supprimera, nedhtysta och vthur wägen skaffa, eller och så Magistraten 
å dhen Orten, dher han boendes eller wistandes är, tilställa, med be- 
rättelse, huruledes han til samma Skrifft kommen wore. Handlar någon 
här cmoot, så at, antingen genom hwariahanda hans Communication medh 
andre eller och så annat hans wållande, någon aff dhesse ofwanbemelte 
Skriffter, tryckte, eller i koppar stuckne vthkommer och rychtbar blifwer; 
Tå skal han lijka som hade han sielff samma Skrifft componerat, op- 
dichtat och sammansatt, och således olaghlika å annors Heder och Ähro 
talat, under behörigt Straff dragas; Welandes Wij där hoos, at alle sådane 
ofwanberörde Skriffter, när dhe öfwerkommas, vthaff Bödelen offentligen 
skole förbrännas dhem til en publique infamie, Skimpf och Neso, som 
sådane antingen sielff dichtat och vpsatt, eller och så elliest på hvarie- 
handa sätt divulgerat och vthspri dt hafwe. Wij befalle fördenskuld, först 
Wår öfwerStåthållare här i Stockholm, GeneralGouverneurer,Gouverneurer, 
och Landzhöffdingar, samt Magistraten i Städerne, at dhe dhette Wärt 
Förbudh och Placat, vthi sin behörige observance maintenere och hand- 
hafwe, och til dhen ände, på behörige Orter, dhet samma publiccre och 
allmänt kundgiöra late, hwar och en til en wiss och nogha effterrättelse 
om Wår alfwarlige willie och befallning; Så och alle som wederböre, och 
för W r år skuld wele och skole göra och låta, at dhe sigh icke fördrista, 
emoot dhetta, hwad Wij här vthinnan påbudit hafwe, på något sätt at 
handla och förbryta, så kärt dhem är Wår Onådhe och dher påfölliande 
oundwijkelige Straff at undgå. Til yttermehrc wisso, är dhetta medh 
Wårt Kongl. Secret, så 'och Wår Högtährade Elskelige käre Fru Moders, 
sampt dhe andre, Wåre och Wårt Rijkes respective Förmyndares och 
Regerings Underskrifft, bekräfftat. Datum Stockholm den 21. Aprilis 
Anno 1665. 



284 



1G00. TRYCKFR1HET8STADGAR. 



3. 

Kongl: Mayst: u Förbudh, Att efftertryckia Thess vth- 
gångne Stadgar, etc. 1608. 

Wij CARL, etc. Giöre witterligit, att såsom Wij förnimme thet någre 
Booktryckiare här i Wårt Kijke skola sigh vnderståå at afftryckia åth- 
skillige Wara Handlingar som Wij sielfwe låta vthgåå, och aff ingen vthan 
Wår synnerlige Bewillning och Tilstånd vpleggias och tryckias böra; 
Såsom äro Landz- Stadz- och Siölagen, Rijkz-dagz-Besluter, Ordningar, 
Stadgar, Hecesser, Placater eller hwad Nanipn the helst hafwa kunna, och 
aff Oss härkomma. Altså hafwe Wij för nödigt funnit ett sådant Miss- 
bruuk at förbiuda och affskaffa, som Wij här med i Kraft aff thetta 
Wårt öpne Breff, thet samma affskaffe och förbi ude wedh Confiscation 
tilgörandes aff alle Exemplar som här emoot tryckte finnas, sampt annat 
wilkorligit Straff för Olydna. Wij befalle förthenskull alle som weder- 
böör, i synnerheet them som medh något Tryckerij här i Rijket hafwa 
at skaffa, at the sigh här wackta före, effter som Wij ther hoos tilstädia 
Wåre Booktryckiare, som sådanna Handlingar först efter Wår Befalning 
hafwa vplagt, at the må eftersökia hwadh här emoot brytas kan, niutandes 
tredie Deelen af Confiscationerne och Straffet aff thet som the kunna 
finna och beslåå. Til yttermeera wisso hafwe Wij thetta medh Wårt 
Kongl. Secret, så och Wår Högtährade Elskelige käre Frw Moders, 
sampt the andre Wåre och Wärt Rijkes respective Förmyndares och 
Regerings Vnderskrifft, bekräffta låtit. Datum Stockholm then 2. Junij, 
Anno 1668. 



Hans Kongl. May: ta Stadga och Förordning Om alla 
Nyskreffne Wärkz Censerande i Rijket, så wid Academier 
och Skolor, som andra Orter innan dlie tryckte warda. 
Item Stadfästelse på förra Kongl. Förordningar om thet 
samma, så och Exemplars inlefwererande til Kongl. Archi- 
vum och Bibliotheket aff alt thet som tryckt warder. Sampt 
Booktryckiarnes Straff som här emot bryta. Dat. Stock- 
holm 5 Julij 1684. 

Wij Carl etc. Göre witterligit, at såsom W r ij fast ogärna förnimme 
mycket Missbruk föröfwas med Tryckerijeme, så wid Academier som flere 
annorstädes i # Wårt Rijke och des underliggiande Provincier, hwarest 
bem:te Tryckeiijer finnas, i dhet under Tijden Saker upläggias och uthgå 
uthan någon föregången Censur, som sedan dels allehanda Oredor, Twistig- 
heter och Irringar förorsaka, dels en hoop Smädeord anten på någre wisse 
Personer eller deras Arbete innehålla, dels och aldeles otiänlige äre at 



285 



TUYCKF111UET8STADGAR. 1700. 



tagiie friheten til at utgifwa sådana tideräkningar utan föregången censur, 
skulle dilrigenom blifwa hämmad och förekommen. Men som man likwäl 
alt 9ådant oachtadt ännu måste förnimma, at på en och annan ort, Alma- 
nacher i trycket äro utgångne, som befinnas wara icke allenast mycket 
orätt stälde, utan jämwäl innehålla många orimliga och oanständiga saker; 
Så är Kongl. Cancellie Collegium, til följe af högstbe: 1 * 5 Kongl. Maj: 18 
nådigste Förordning, wordet föranlåtit, at här med alwarligen åtwarna 
alla Boktryckiare här i Riket, at the hädanefter ej mage fördrista sig til 
at emottaga och aftryckia någon Almanach, som icke tilförende antingen 
af Mathescos Professoren i Upsala Magister Petrus Elvius, eller och Pro- 
fessoren Magister Samuel Krok här i Stockholm är worden öfwersedd 
och gillad, samt med enderas egenhändiga namn undertecknad, wid femtio 
daler silfwerm:* 45 böter, så ofta någon här emot förser sig; hwar af an- 
gifwaren får en halfpart, och den andra delen tilfaller nästa Hospitalet. 
Hwilket alle som wederböre, hafwe at taga sig til hörsam efterrättelse. 
Actum ut supra. 



11. 

WI, HANS von FERSEN, Praesident uti Kongl. Maj:ts och Riksens Swea 
Hoflf-Rätt, Grefwe til Liung, Herre til Granhammar; Så och Vice Prcesident, 
Hoff-Rätts Råd och samtelige Assessorer, hälse wälwilleligen. 

Såsom Hans Kongl. Maj:t, i anledning af Riksens Ständers underdånige 
skrifwelse af den 13. December nästledit åhr, för godt funnit, at om någon 
skulle wilja låta trycka så wäl de Skrifter, hwilcka i hans Rättegångs Sak 
wid Domstolen blifwit wexlade, som Domarens däröfwcr gifne utslag, så 
kan det honom icke förbiudas, allenast det, som skal tryckas, förut efter 
wanligheten blifwcr behörigen censurerat, samt at Domhafwandernes sär- 
skilte Vota icke mage genom Trycket giöras allmänne: Och Hans Maj:t 
sådant, genom Bref af den 20 Martii sidstledne, denne des Hoflf-Rätt, 
til underdånig efterrättelse, i nåder behagat förständiga, med befallning 
det samma äfwen de under Kongl. Hoff-Rättens Jurisdiction lydande 
Domare at antyda; Altså warder samma Hans Maj:ts nådige förordnande 
härigenom behörigen kungjord!. Och Wi Befalle 

Gud alsmächtig wälwille- 

ligen. Stockholm den 14. April Anno 1735. 



12. 

WI, Friherre OTTO REINHOLD STRÖMFE1/T, Praesident uti Kongl. 
Maj:ts och Riksens Swea Hoffrätt; Sa ock Vice rraesident, Hofrätts Råd 
och samtelige Assessorer, Hälse wälwilleligen. 

Emedan Hans Kongl. Maj:t af et inkommit mål förnummit, at uti Domarens 
utslag sådant utur parternes skrifter blifwit infördt, som ej tient til up- 



296 



1700. TRYCKFUIIIKTSSTADGAR. 



lysning eller styrka och skiäl i sielfwa hufwudsaken, utan innehåller 
domen sådane utlätelser, som äro förklenlige, ehuruwäl Lagen uti Rätte- 
gångs, Balken tydeligen utsätter, på hwad sätt så wäl parternes skrifter 
som Domarens utslag böra wara inrättade; Förthenskul har Hans Maj:t 
i nåder för godt funnit, genom Bref af then 8 uti innewarande Månad, 
Thes Hofrätt anbefalla, at ej allenast sielf draga försorg, utan ock åt- 
warna alla under thes Jurisdiction stående Domare och Rätter, at the, 
uti sina domars och utslags författande, hädanefter så mycket varsammare 
förfara, samt noga rätta sig efter thet, som i Lagen therom är före- 
skrifwit, och således förekomma, at ej något af thet, som parternc, emot 
Rättegångs Balken, oanständigt, håniskt eller förklenligt emot hwarannan 
skrifteligen eller munteligen anfördt, må theruti inflyta, som parterne, i 
följe af Kongl. Maj:ts then 20 Martii 1735 skiedde förordnande, äga 
frihet, at låta trycka sina under Rättegången wäxlade skrifter, samt 
Domarens theröfwer gifne utslag. Hwarjämte Hans Kongl. Maj:t äfwen 
för skiäligt funnit, att tå någon wil låta trycka the skrifter, som i hans 
Rättegång wäxlade äro, bör icke then ena partens skrifter allena, utan 
bägges, och således hela Rättegångs acten tryckas: Såsom ock, at i fall 
uti slike skrifter något skulle finnas, som för otidigt, anstöteligit eller för- 
klenligit anses kan, så bör Censor Librorum sådant utesluta, innan ti Is tand 
til tryckande gifwes. Til underdånig följe hwaraf, thetta 

härigenom kungiordt warder, med åtwarning, samma Hans Maj:ts nådige 
förordnande uti alt thet, som på ankommer, til 

noga efterrättelse at ställa. Och Wij befalle 

Gud Alsmäcktig wälwilleligen. 

Stockholm then 21 Junii 1738. 



13. 

Kongl. Maj:ts Förordning, Hwad wid Domars och Rätte- 
gängs skrifters tryckande widare kommer at i ackt tagas. 
Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren den 10. Nov. 1738. 

WI FRIEDRICH etc. Göre witterligit, at emedan wid ett och annat 
tilfälle någon skilljachtighet sig yppat, om nyttjandet och rätta meningen 
af then frihet och nådige tilstånd, som Wij, uppå Riksens Ständers under- 
dåniga föreställning och begiäran, hafwe den 20. Martii 1735. lemnat de 
Rättsökande, at låta trycka sina under Rättegången wexlade skrifter och 
domarens theröfwer gifne utslag: Och Wij theröfwer haft tilfälle at in- 
hämta Riksens Ständers widare underdånige yttrande; Altså hafwa Wij 
til allmän efterrättelse härmed godtfunnit ytterligare at stadga och för- 
ordna, först at enär någon will låta trycka the i hans rättegång wexlade 
skrifter, tå bör icke then ena Partens allena, utan begges, och således 
hela rättegångs Acten tillika tryckas. Thernäst at i fall uti Rättegångs 
skrifterne något skulle finnas, som för otidigt, anstöteligit eller förklenligit 



297 



TUYCKFlUHUTSSTADGAlt. 1700. 



hållas kan, sådant tå bör uteslutas, innan tilstånd til tryckande gifwes. 
Doch på thet Censor Librorum så wäl må wara försäkrad, at icke något 
Document utur Acten blifwer uteslutit, såsom ock huruwida någre elljest 
anstöteliga utlåtelser skulle tiena til uplysning, skiäl och styrcka i sielfwa 
hufwudsaken, eller ey; förthenskull bör domaren, som sidst i Saken dömt, 
i synnerhet Referenten, eller, i the Saker hwaruti ingen Referent warit, 
någon af Rättens Ledamöter öfwersee skrifterne, och hwad theruti an- 
stöteligit finnes, tå utesluta, när thet ey pröfwas lända till uplysning 
eller styrcka i sielfwa saken: Sedan bör Actuarien, eller therest ingen 
Actuarius är, domaren eller någon Rättens Betient hafwa inseende, at 
alla i Acten warande Documenta i sin rätta ordning afskrifwas, och ej 
något förbijgås, j em wäl och sedan afskrifterne med Acten blifwit jäm- 
förde, richtigheten af altsammans med sin underskrift intyga, för än 
Censor tilstånd til tryckandet gifwer. Och som Wij, igenom bref til 
Hof- och Öfwer-Rätterne af den 8. Junii sidstl. i nåder låtit påminna 
domstolarne i gemeen, at wid domens författande noga rätta sig efter 
thet, som i Rättegångs Balcken föreskri fwes, så åligger ock domaren 
sielf, at å behörig ort wara för sitt giöromål answarig, i fall emot för- 
modan något otienligit skulle finnas i domen infördt. Thess utan hafwe 
Wij ock skiäligt funnit, at alla Domar antingen the wunnit laga kraft, 
eller ej, mage uppå enthera Partens åstundan warda tryckte, samt i fall 
emot domen är wädjat, at sielfwa Appellations Attesten therunder ut- 
sattes. Thet alla som wederbör hafwa sig til underdånig efterrättelse at 
ställa. Til yttermera wisso etc. Stockholm i Råd-Cammaren den 10. 
Nov. 1738. 



14. 

Förbud Emot Swenska Manuscripters och Böckers 
tryckande Utomlands. Dat. Stockholm d. 6. Septem- 
ber 1748. 

ALthcnstund man kommit i erfarenhet, thet en och annan tagit sig 
före at på främmande orter endels uplägga, endels omtrycka sådane 
Manuscripter och Böcker, som förut blifwit här i landet antingen ut- 
arbetade eller uplagde, och them sedan til försäljande hit införa, Bok- 
tryckerierne i Riket til ej ringa förfång och afsaknad; Ty har, uppå Hans 
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, Thess och Riksens Cancellie Collegium 
härmed almänneligen bordt tilkänna gifwa, thet ingen, eho han wara må, 
wid Ettusende Daler Silfwermynts wite och alla exemplarens confiscation, 
hädanefter må understa sig, at utom Riket uplägga, eller tryckte utifrån 
införa låta the Manuscripter och Böcker, som här hemma utkommit, eller 
utarbetade blifwit; hwilket alla, som wederbör, til efterrättelse länder. 
Stockholm then 6. September 1748. 



298 



1700. TUYCKFR1HETSSTADGAR. 



16. 

Kongl. Majits Nådige Förordning och Reglemente För 
Boktryckerierne i Riket. Gifwit Stockholm i Råd-Camma- 
ren then 12. Aug. 1752. 

WJ ADOLPH FRIEDRICH etc. Giörc witterligit, at som Oss blifwit 
i underdånighet tilkänna gifwit, thet wid Boktryckerierne här i Riket åt- 
skillige missbruk och oredor skola sig inritat, hwilka bragt them uti et 
beträngt och aftagande til stånd, samt hindrat Litteraturens och Bok- 
handelens upkomst och befordran; Så hafwe Wi, dels til förekommande 



15. 

Kongl. Majrts Förbud, Emot missbrukad frihet wid 
Böckers upläggande. Gifwit Stockholm i Råd-Cammaren 
then 2. Nov. 1749. 

WI FRIEDRICH etc. Giöre witterligit, thet hos Oss har Wårt och 
Riksens Cantzlie-Collegium i underdånighet andragit, huruledes nu nyligen i 

en Bok blifwit af Trycket utgifwen under Titul: Borgerlig Regering etc. 
Uti hwilken Bok Auctor företagit sig, at handla om the åtskillige i Europa 
brukelige Regerings-sätten; Och emedan et sådant ämne ej allenast i sig i 

sielft är granlaga och ömt, utan jemwäl kan leda the mindre grundade 
och mindre stadige Läsare uti twekan och irring, hwartil kommer, thet 
Wi Oss alfwarligen föresatt, at ej tilstädja en otilbörlig frihet, at i thet ; 

minsta synas efter godtyckio billiga thet Oss och Wåre undersåtare för- 
hatelige oinskränkte Enwäldet, hwilket Wi så i Regerings-Formen, som 
Wår Försäkring samt sednaste Kundgjörelse af then 12 Julii innewarande j 

år, jemte Hans Kongl. Höghet Arf-Fursten, ansedt här i Riket nu och ! 

framgent för skadeligit och förderfweligit: Altså bjude och befalle Wi ' 

härmedelst, ej allenast, at ingen må wid Et Tusende daler Silfwermynts j 

wite sig understa, thenne ofwan omtalte Bok kallad: Borgerlig Regering 
at hemligen eller uppenbarligen försälja, köpa, eller under hwad sken j 

thet wara må, til någon uplåta, utan böra fast mera the redan til äfwen- 
tyrs försålde exemplaren af köparne wid ofwansagde wite emot köpe- 
skillingens återställande återlefwereras. Hwarförutan Wi äfwenwäl Wårt 
Nådige Bref til Wårt och Riksens Cantzlie-Collegium afgå late, at ej 
allenast wid alle Böckers upläggande alfwarligen tilhålla Censor, at up- 
fylla hwad thes Instruction och Wåre flere Förordningar innebära, utan 
ock tilse, thet ej någre Tractater, hwilka Theologiske Controversier, 
Regerings-sätten eller Wåre och andre Makters Stater innebära eller 
beskrifwa, mage til Trycket befordras, innan the förut blifwit i Collegio 
anmälte och upwiste. Thet alle som wederbör, hafwa sig hörsammeligen 
at efterrätta. Til yttermera wisso etc. Stockholm i Råd-Cammaren then 
2. November 1749. 



209 



■ — ' .- 



TUYCKFIilHETSSTADOAK. 1700. 



theraf, dels ock, at winna en bättre ordning emellan Boktryckerierna 
sielfwe och ibland theras arbetare, för godt funnit, at följande Articlar 
i Nåder påbjuda och fastställa: 

Art. I. 
Om en Boktryckerie-Societeta inrättande. 

§. 1. Alle Boktryckare i Riket, som nu äga, eller hädanefter fä egne 
Wärk, böra utgöra en Communauté eller Societet, hwilken i Stockholm 
i the rum, som för thensamma lägligast äro, och sä ofta nödwändigheten 
thet fordrar, bör hålla allmänna Sammankomster, hwarwid then af Wärt 
och Riksens Cancellie-Collegii Ledamöter, som upsigten öfwer Boktrycke- 
rierne anförtrodd är, förer ordet. Alla Boktryckare, som wid slike til- 
fällen ifrän Landsorterne kunna komma tilstädes, äga i sammankomsterne 
säte och stämma: kunnandes the frånwarande genom Fullmägtige af the 
hör i Staden warande Boktryckare låta theras angelägenheter besörja. 

§. 2. Som thenna Societet förnämligast åligger, at hälla hand öfwer 
Boktryckerierne, så at alt må therwid ordenteligen tilgå, och Konsten 
här i Riket tiltaga och förbättras, så lämne Wi ock Societeten frihet, at 
afgjöra alla the mindre stridigheter, som antingen emellan Boktryckerie- 
ägarne sielfwe, eller theras folk, om försummelse i arbete, eller thess 
förderfwande upkomma kunna, likaledes andra mindre mål iniiom wärken, 
wid hwilka tilfällen Societeten har, at efter omständigheterne the brottslige 
med böter belägga, på sätt, som i följande §§ stadgas, **amt therwid af 
wederbörandc Executor njuta handräckning. The penningar, som ther- 
igcnom inflyta, tilhöra Societeten, såsom en inkomst, til at therföre be- 
strida the omkostningar, som fordras til Notarii hällande, Correspondencen 
och andre nödige behof; Åliggandes Notarien, at öfwer all sådan inkomst 
och utgift hälla riktig räkning, then han hwart år wid then sista allmänna 
sammankomsten har till Societeten at ingifwa, och bör emedlertid, i fall 
något öfverskjuter utgifterne, sådant oförryckt hållas, at anwändas til 
samtclige Boktryckeriernes nytta, på sätt, som Societeten thet wid the 
allmänna sammankomsterne tjenligast pröfwar. 

§. 3. Boktryckerie-Societeten är Wårt och Riksens Canccllie-Collegio 
answarig för thess gjöromäl, hwaröfwer then förthenskull bör låta hälla 
riktigt protocoll at kunna wid påfordran upwisas. 

§. 4. Ifrän the efter första §. utsatte Societetens sammankomster, 
må ingen Boktryckare i Stockholm utan laga förfall sig afhälla, när han 
thertil kallad warder, wid wite af Twå Daler Silfwermynt första gången, 
och sedan dubbelt hwarje gång han uteblifwer. Finner Societeten nödigt, 
at inkalla ifrån orterne någon Boktryckare, bör han sig likaledes inställa, 
wid wite, såsom Societeten efter omständigheterne för godt finner, at 
honom pålägga. Wid förstnämnde wite, må icke heller någon under 
öfwerläggningen bortgå ifrån sammankomsten utan the andre närwarandes 
samtycke, med hwilkas slut och godttinnande för öfrigit then, som från- 
warande är, bör låta sig ätnöja. llwad innom Societeten aftalt och slutit 
warder, må ingen för Parter eller andre uptäcka wid Sex Daler Silfm:ts 
bot, för then, som therom öfwertygas första gången, och sedan dubbelt 
hwarje gäng han thcrmed bcträdes. 



300 



1700. 



TRYCKFRIIIKTSRTADOAU. 



§. 5. The l»ref, som ankomma til Societetcn, må ingen annan up- 
bryta, än then af Boktryckarne, hwilken sådant i sammankomsten blifwit 
anförtrodt, wid Fyra Daler Silfm:ts bot; Fördöljer någon sådane bref, 
eller innehåller hwad honom kan wara tilskrifwit, at i Societeten anmäla, 
höte Tolf Daler Silfm:t, angifwaren och Societetens Cassa til tweskiftes. 
Lika bot ware för then, som skrifwer något hemligen i Societetens namn, 
utan at thet honom warder updragit, fylle ock skadan, om någon ther- 
igenom lidit. 

Art. II. 
Angående nya Boktryckerieris anläggande. 

§. 1. Som Oss blifwit i underdånighet tilkänna gifwit, thet här i 
Riket redan skal wara et större antal af Boktryckerier, än at tilräckeligit 
arbete gifwes til theras sysslosättjande; så är Wär nådige wilje, thet tils 
widare intet Boktryckerie må inrättas, innan å thens sida, som thertil 
söker tilstånd, fulla skäl och bcwis framtes, thet han et sådant wärk för- 
mår drifwa och underhålla, utan at något af the redan anlagde Tryckerier 
therigenom förfördelas, och bör til then ändan af alla sadane och flere 
ansökningar, som röra Boktryckerierne i gemen, eller på något sätt angå 
thenna näring, Societetcn del lemnas, på thet thensamma må hafwa till- 
fälle, at förut och innan något slut fattas, med sine påminnelser och 
föreställningar inkomma. 

§. 2. Then som hädanefter medelst anläggande af Tryckcrie, blifwer 
Boktryckare, sedan han sig anmält, och sine skäl, enligit föregående §:s 
lydelse, framtedt, må sedermera ej beswäras med någon kostnad til pläg- 
ning eller tractering, under hwad namn thet wara månde, wid bot af 
Femtijo Daler Silfm:t för then thet gifwer eller fordrar; utan betalar 
han allenast för anteckningen wid första inträdet i Societetcn i et för alt 
Tjugu Daler Silfm:t. Är han Boktryckare-Son, eller Gesäll, som genom 
arf eller gifte kommit at tilträda en afleden Boktryckares wärk, erlägge 
allenast Tijo Daler Silfm:t. Men Boktryckare-Enkor mage oklandrade 
och utan någon afgift til Societeten, genom Factorer drifwa Tryckeriet 
efter theras afledne Män, så länge the äro ogifte, och i stånd at wärket 
behörigen underhålla. 

Art. III. 
Angående ordningen för och emellan Boktryckerie- Agarne. 

§. 1. Alle Boktryckare böra nu i början ingifwa til Societeten en 
förtekning på sine redan tryckte Förlags-böcker, hwaruti jemwäl tydeligen 
utsattes, på hwilka Wårt nådige Privilegium är utfärdat. En dylik för- 
tekning böra the sedermera hwart hälft är insända öfwer alt hwad the 
antingen på egit eller andras förlag i thet förflutne halfwa året tryckt, 
eller ännu hafwa under brassen. Af thesse förtekningar besörjer sedan 
Societeten, at en pålitelig Catalogue öfwer alt, hwad i Riket tryckes, 
hwart hälft år blifwer författad och utgifwen. 

§. 2. Then Boktryckare eller Förläggare, som uppå någon Bok eller 
Tractat Wårt nådiga Privilegium erhålla wil, bör tillika framte bewis, 



801 



TRYCKFK1HRTS8TADGAK. 1700. 



at thensamma i Manuscript är färdig, eller om thet är et wärk, som 
stycketals utkommer, at åtminstone första delen theraf är utarbetad. Så 
snart Privilegium utfärdat är, bör innehafwaren genast i Societeten låta 
thet antekna, samt i the allmänna tidningar thet kundgöra. Warder 
sådant försummat, skylle sig sielf för then skada och förlust, som honom 
therigenom kan tilskyndas. 

§. 3. The Böcker och Tractater, på hwilka Wårt nådige Privilegium 
således utfärdat är, må ingen wid thet theruti utsatte wite, understa sig, 
at eftertrycka, icke heller the mindre skrifter intil tijo eller tolf ark, 
som en annan, fast än utan Privilegium, efter Manuscript först uplagt, 
wid bot af tijo ä tjugu Daler Silfm:t, efter omständigheterne, och 
Exemplarens confiscation, thens ensak, som förfördelad blifwit. Är Privi- 
legii tiden förfluten, eller är en sådan utom Privilegium uplagd mindre 
skrift genom Exemplarens skingrande rar blefwen, må en annan then up- 
lägga, i fall then förra förläggaren eller thess rätts innehafware, hwilken 
thet förut hembjudas bör, sig sådant icke wil åtaga. Then, som någon 
öfwersättning med eller utan Privilegium utgifwa wil, bör sådant hos Wårt 
och Riksens Cancellie-Collegium anmäla, samt prof af sitt arbete inlämna, 
och sedan han tilstånd til thess utgifwande erhållit, låta therom i tid- 
ningarne kungjöra, på thet ej andre sin tid och möda på et och samma 
wärk fru ek t löst förspilla måtte. Är Originalet här i Riket författat och 
uplagt, bör tillika thess Auctors eller thess rätts innehafwares samtycke 
till öfwersättningen erhållas och upwisas, hwilkens tryckande sedermera . 
på lika sätt, som här ofwanföre om nya uplag stadgat är, bör Originalets 
förläggare eller thess rätts innehafware hembjudas. 

För öfrigit wele Wi härmedelst hafwa Boktryckarne förunnat, at af 
alla Böcker och Skrifter, som the således uplagt, sielfwe sörja för af- 
sättningen, samt til then ändan hålla Commissionairer i the förnämsta 
Städer, som thesse theras arbeten antingen bundne eller obundne försälja. 

§. 4. Boktryckerie-idkare förbjudes härigenom alfwarligen at trycka 
något, som ej undergått wederbörlig Censur, wid thet straff, som the therom 
utgångne Förordningar innehålla. Icke eller må någon wid Twåhundrade 
Daler Silfm:ts wite understa sig, at trycka någon bok eller Tractat, utan 
at therpå tydeligen utsätta orten, åratalet, och sitt eller Tryckeriets rätta 
namn: åliggandes honom för öfrigit, at hos sig förwara thet censurerade 
Manuscriptet, på thet altid tilgång wara må til then, thet censurerat. 



Om arbetets befrämjande wid Boktryckerierne> medelst Uthängs och 

Tihkotts af skaffande. 

Emedan mången afhålles ifrån, at låta uplägga nyttigc böcker för 
the så kallade Uthängs och Tilskått, som wid the fläste Boktryckerier 
brukas, och hwarmedelst hwar Gesäll i Tryckeriet h ärtils skal som en 
rättighet sig tilägnat ej allenast wissa Exemplar af hwar tryckt bok på 
upläggarens papper, utan ock andre Exemplar af samma bok, at på egit 
papper få tiltrycka, hwaraf upläggaren, som anwändt sin omkostnad, blif- 
wit hindrad i afsättningen och kommit at lida, utom andra undcrslef, som 
therwid skola förelupit; Ty är Wår nådige wilje och befallning; thet så- 



Art. IV. { 



302 



1700. 



TBYCKKRIHKT88TADGAU. 



dane så kallade Uthängs och Tilskott wid böckers upläggande hädan- 
efter i alla Tryckerier aldeles skola wara afskaffade, så at ingen må 
understa sig them widare påstå, ej heller therföre fordra betalning i 
penningar, wid Tjugu Daler Silfm:ts plikt för then, som therom warder 
öfwertygad. 

Art. V. 
Om Boktryckerie arbetarnes hägn. 

På thet gode och tilräckelige arbetare ej mage wid Boktryckerierne 
saknas, förklare Wi härmedelst, thet theras folk och arbetare skola för 
wärfning och krigstjenst wara befriade, aldeles på thet sätt, som Manu- 
factur-Privilegierne och the senare utgångne Förordningar om Manufac tur- 
arbetare innehålla-, dock åligger Societeten at tilse, thet ej mera folk 
mage wid Boktryckerierne skyddas, än som til wärkens rörelse nödigt är. 

Art. VI. 
Angående Boktryckerie Gesäller. 

§. 1. Emedan Boktryckare-Gesäller idka en fri konst och dageligen 
umgå med böcker och skrifter, så böra the ock billigt föregå andre uti 
goda seder och ärbart lefwerne: sökandes genom sin skickelighet och 
färdighet, at befordra thenna konsten uti alt hwad på them ankomma 
kan. Och som hädanefter hos them, hwilka lärdt Boktryckeriekonsten, 
intet annat anseende gäller, än theras färdighet uti the thertil hörande 
sysslor och goda förhållande; Så böra ock alle Gesäller och Gassar; som 
uti Boktryckerierne förswarligen lärdt, utan gensägelse och motstånd 
arbeta tilsammans med the Gesäller och Gassar, som efter the wid en del 
Tryckerier härtils i akt tagne så kallade utrikes Gewohnheiter, Cornut- 
skaper och Postulater lärdt: skolandes alle uti arbete och umgänge wara 
lika 'gode. Then som i någor måtto sig häremot sättja wil, eller förwiter 
then andra hans lärosätt, bote, om thet är en Boktryckare, Tjugu Daler, 
och är thet en Gesäll, Tijo Daler Sifm:t. 

§. 2. Hwar och en Gesäll eger frihet efter wanligheten, at ombyta 
Gondition twå gånger om året, nemligen 14 dagar för Påsk, och 14 dagar 
för Michaelis, så framt han icke annorlunda med Patronen betingadt, tå 
han redeligen bör uthålla then tid, han sig åtagit, at i Tryckeriet arbeta, 
wid Fem Daler Silfm:ts bot och skadans ersättjande. Theremot bör ock 
Patronen wid lika wite och Gesällens tilfredsställande gifwa honom riktig 
betalning, samt i alla öfrige delar hålla thet accord, han med honom 
ingådt, så framt icke laglige orsaker, innan Contracts-tiden löper til ända, 
theruti någon ändring föranlåta. 

§. 3. Ingen Boktryckerie-idkare ware tillåtet, at ifrån et annat 
Tryckerie antaga någon Gesäll eller arbetare, innan behörigt afsked och 
skrifteligit bewis om thess förhållande ifrån förra Patronen upwises, wid 
bot, Tijo Daler S:mt, samt ersättning af all skada, som therigenom then 
förra husbonden tilskyndas, hwilken i sådane fall äger frihet, at taga 
Gesällen eller arbetaren tilbakars, jemwäl igenom laga medel, om så 
fordras. Then som öfwertygas hafwa tubbat eller förledt annans folk, 



303 



TRYCKFUniKTRSTADOAn. 1700. 



[ under then tid the stått i thess Condition, bote för hwarje gång Tolf 

i Dal er S:mt. 

I §. 4. Gesällerne blifwa i alla mål answarige för thet arbete, som 

j them af theras Patroner eller Factorer om händer lemnas. Then, som 

i med wårdslöshet eller annat fel beträdes eller finnes hafwa förtegat the 

fel, som genom Revideringar, utfallningar och dylika tilfällen kunna sig 
til draga, höte efter omständigheterne til Societetens Cassa. Ingen må 
undandraga sig, thet arbete i Tryckeriet, som hans Patron för godt finner 
honom at pålägga, wid Try Daler S:mts wite för hwarje gång. Sättarne 
åligger thet, at hålla sina Correctur-ark i ordning, skrifwa sina namn 
therpå, med dag och datum, samt aflefwerera them, innan theras räkningar 
afslutas. Äfwen som Tryckarena böra wara answarige för alt thet papper 
och thess ans, som them til Pressen ombetros, så at intet theraf må för- 
derfwas, eller några defecter ske genom theras förwållande. 

§. 5. Nidingswärk wid Boktryckerierne, tå stylar egenwilligt för- 
derfwas, förblandas, göras defectueuse, eller bringas i oordning, samt 
Prässar och andre wärktyg upsåteligcn skadas, böra med Fyratijo Daler 
S:mts böter anses, och skadan af then brottslige ersättjas. Orkar han 
ej botum, plickte med publict arbete, och stånde thet til Societetens be- 
pröfwande, om en sådan widare må tålas, at wid Boktryckerierne arbeta. 
§. 6. All oordentelighet af fri-måndagar, spatseregång, sielfwilligt 
tidens förspillande, samt onödigt af- och tillöpande i andre Tryckerier pä 
arbetsdagar, hwarigenom the flitige ifrån si ne sy si or hindras och förledas, 
warc aldeles förbudit, wid bot Try Daler S:mt för then, som theremot 
bryter, och dubbelt, i fall han oftare thermed beträdes, jemte ersättning 
til Patronen af all then skada, som honom af thess försummelse timat. 
Lika bot ware ock för then, som söker uppstudsa annans folk, bringar 
starka drycker i Tryckeriet, anstiftar trätor, oljud samt onyttigt och 
hinderligit prat. För oqwädins ord och slagsmål ware lag samma. Lockar 
eller förförer Gesäll någon Gåsse eller någon annan Tryckerie arbetare 
på krogar och misstänkte samqwäm, bote Try Daler S:mt första gången: 
kommer han oftare igen, bote dubbelt. Finnes thet, at then brottslige 
likafullt i sitt oordenteliga lefwerne fortfar, och at han igenom penninge- 
böter therifrån icke rättas kan, bör med honom förfaras efter som 
Hall-Ordningens 3. Art. 5. §. för dylikt beskaffade Manufacturarbetare 
föreskrifwer ; Och på thet häröfwer må kunna hållas så mycket nogare 
upsigt, äger Boktryckerie-Societcten frihet, at antingen hafwa sine egne 
män, som å Embetes wägnar Tryckerie-arbetarnes förhållande efterfråga, 
och, när så tarfwas, påtala, eller ock, at therom tillika anmoda Stads- 
Fiscalerne, eller något annat wärks ombud. Wiser Gesäll eller Gåsse 
owett och olydna emot Patronen sielf, äge han tå Husbonde-rättigheten, 
så wäl inne som utom huset. Alle all män ne sammankomster emellan 
Gesällerne ware aldeles förbudne, wid Tijo Daler S:mts wite för hwar 
och en, som sig wid en sådan sammankomst infunnit. Wid alle thessc 
brottmål böra skälen wid undersökningarne in för Societeten af samma 
grund korteligen uptagas och afslutas, som wid Hall-ltätterae brukeligit är. 
§. 7. Then Gesäll, som i sin Patrons hus har kammare och säng, 
bör om qwällarne i rattan tid wara hemma, nemligen uti the Sex Sommar- 
månader, ifrån then 1. April til then sista Septcmbris, klockan 10, och 



804 



1700. TRYCKFRIHRTS8TADGAR. 



i the öfrige Sex månaderne klockan 9, wid Twå Daler S:mta plickt första 
och andra gången, men dubbelt, om han sig häremot oftare förser. Giör 
han thertil larm på porten och i huset, til Patronens och thet öfriga 
arbetsfolkets oro, bote för hwarje gång Fyra Daler S:mt. 

§. 8. Som hwar Boktryckerie-idkare åligger, at skaffa sine Gesäller 
förswarliga wärktyg och Materialier, så böra ock Gesällerne med yttersta 
flit och åhuga giöra theras arbete wid thet answar, som nästföregående 
4. §. stadgar: The skola ock på alt redeligit sätt befordra theras Patroners 
nytta, och ej för andra uppenbara, hwad them til skada och förfång lända 
kan; utan twert om, sådant, när the thet märka, Patronen upricktigt 
tilkänna gifwa. Til samma skyldigheter böra the ock hålla the under 
them stående Gassar, hwilka the ej böra twinga, at för sig i olaglig tid 
arbeta, eller skicka them ärender, utom the timar på dagen, som thertil 
i hwarje Tryckerie äro utsatte wid Twå Daler S:mts wite hwarje gång, 
för then Gesäll, som häremot bryter. Ingen Gesäll må understa sig> 
någre stylar, färg eller Tryckeritilhörigheter utlåna eller förbyta, wid 
Tjugu Dal. S:mts plikt och skadans ersättande. 

§. 9. Enär Boktryckeri-Patron lemnar någon Gåsse under en Gesäll 
til thess upsigt och handledande, bör Gesällen thensamma upriktigt och 
med flit lära och underwisa, wid Try Daler Srmts bot första gången, 
för then thet wägrar, och andra gången dubbelt. Men theremot har 
Gesällen för en sådan sin möda at undfå särskild wedergällning eller 
så kallade underwisnings-penningar i et för alt, Sex Daler S:mt, hwaraf 
han får uttaga hälften, tå Gassen något är för sig kommen, och then 
återstående hälften, när han efter bepröfwande wet sina stycker. När 
en Gesäll arbetar tilsammans med en Gåsse, är han för Gåssens arbete 
lika answar förbunden, som honom för thess egit, efter 4:de §. inne- 
håld, åligger. 

Art. VII. 
Om Gassar och theras utlärande. 

§. 1. Hwar och en Boktryckare äge frihet, at antaga så många 
Gassar i lära, som han behöfwer, och finner för sin rörelse nödige, hwilka 
dock förut, jemte Christendomen, böra åtminstone wäl kunna läsa Swänska 
och Latin skrifwit och tryckt. En sådan Gåsse bör thcssutan til thet 
minsta En månad wara på prof, at thess naturliga böjelse theri genom 
någorlunda må kunna utrönas, och när han wid berörde tids förlopp är 
et tjenligit ämne befunnen, gifwer Boktryckeri e-ägaren sådant Societeten 
tilkänna, tå Gassen i läran antages och inskrifwes, samt erhåller ther- 
öfwer bewis, utan någon afgift. 

§. 2. Lärotiden blifwer efter Gåssens ålder och omständigheter 8, 
7, 6 år: the som äro af mognare ålder, mage antagas på 5 til 4 år, 
men ej ringare; dock altid med thet wilkor, at ingen utur läran lösgifwes, 
förr än han wist behörigt prof af sin skickelighet, som härefter i 5:te §. 
förmäles. 

§. 3. Gassar, som lära Boktryckeriet, böra sig gudfrucktigt, stilla 
och lydigt förhålla, samt aldrig gå af huset utom theras Patroners lof 
och minne: wacktandcs sig för misstänkte ställen och sällskaper. Ej äro 



8v. Boktr.-hist. 805 20 



TRY0KFR1HET88TADGAR. 1700. 



the pliktige, at utom then i VI. Articlen §. 8. omförmälte tiden tjcna 
Gesällerne i något, som Tryckeriet icke tilhörer, och bör then Gesäll, 
som af ondsko eller wrångt sinne them slår och illa bemöter, med Try 
Daler 8:mts böter anses, hwilka fördubblas, tå thet flera gånger händer; 
men theremot håller Boktryckerie-Patron sielf, eller genom then han 
thertil förordnar, öfwer Gåssarne behörig husaga, så at ordning må hållas, 
och the hwad them åligger, behörigen fullgiöra. 

§. 4. Ej må någon Gåsse under hwarjehanda förewändning öfwer- 
gifwa sin Patron, innan lärotiden är ute. Löper han bort, äge Patronen 
magt, at honom med tjenlige medel återtaga. Händer thet, at then Bok- 
tryckeri-Patron, hos hwilken Gassen är inskrifwen, afgår med döden, innan 
lärotiden är ute, bör Gassen hos hans Enka fullborda lärotiden; men 
uphäfwer hon Tryckeriet, bestyre tå Societeten om Gåssens utlärande i 
et annat Tryckerie. Skulle en Gåsse förfalla til snatteri, liderlighet eller 
annan försummelse och motwilja, at Boktryckeri-ägaren finner husaga på 
honom ej wärka, och han således ej kan honom längre hos sig i läran 
behålla, så bör, efter anmälande, Societeten pröfwa, hwad hårdare aga 
en sådan Gåsse må undergå, och i erforderligit fall öfwerlemna honom 
til the allmänna arbets-husen, hwaräst han, på föreställning ifrån Socie- 
teten, bör emottagas och til arbete hållas så lång tid, som omständig- 
heterne gifwa anledning at fastställa. 

§. 5. Ej må någon Gesäll understa sig, at upstudsa eller afråda 
någon Gåsse ifrån fortfarande i läran, wid Tijo Daler S:mts wite, antingen 
han ännu är på prof, eller sedan han blifwit inskrifwen. Enär en lärling 
sina år fullbordat och utlärdt, bör han wisa behörige prof af sin erfaren- 
het och skickelighet i the stycker, han weta bör, hwaröfwer, så wäl, som 
hans förhållande under lärotiden, Boktryckeri-Patron lemnar honom witnes- 
börd, som til Societeten ingifwes, tillika med bewis af Prästerskapet, om 
hans framsteg i Christendomen. Therpå blifwer han wäl af Societeten, 
emot Sex Daler S:mts erläggande til thess Cassa, så wida lösgifwen, at 
han njuter Gesälls-lön, efter som han med sin Patron öfwerenskomma 
kan; men på thet hädanefter ej andre, än skickelige och pålitelige Ge- 
säller, som uti arbete och lefwerne göra konsten tilbörlig heder, mage 
med bewis förses, bör en sådan på thet sättet lösgifwen Gesälls första år 
anses, som hans profår, och sedan han thet med flit och godt loford 
tilbragt, hwarom hans Patron lemnar honom witnesbörd, warder han för 
Gesäll förklarad, och undfår af Societeten ordenteligit lärobref, utom 
hwilket ingen Boktryckeriearbetare för rätt Gesäll må anses. Wid thess 
undfående består han sina Cammerater Åtta Daler S:mt, utom hwilka 
Åtta Daler S:mt och the ofwanförmälte Sex Daler dito mynt, som förut 
til Societetens Cassa erlagde äro, ingen widare kostnad göras må, ej 
eller någon tractering, wid Tjugu Daler S:mts böter för then thet fordrar 
eller gifwer. Således warda härmedelst alla så kallade Cornut-skaper, 
Postulater, Depositioner, Wälkommor, Ceremonier och flere slike sielf- 
tagne och ogrundade, samt til sielfswålds och skulds åsamkande tj en ande 
sedwanor, af hwad namn the äro, aldeles förbudne och afsknffadc. Börande 
the ankommande främmande therföre warnas: Hwar och en, som hädan- 
efter understår sig, en slik fåfänga anställa eller bewista, skal för hwarje 
gång bota Femtijo Daler S:mt. 



806 



1700. TRYCKPR1UKT8BTADQAB. 



Art. VIII. 

Om Correctorer, Factorer och the öfrige Personer, som wid Bok- 

tryckerierne brukas. 

§. 1. Boktryckerie-idkarne i gemen, som ej sielfwe wilja eller kunna 
corrigera the arbeten, som hos them upläggas, skola wara skyldige, at 
betjena sig af gode och pålitelige Correctorer, hwilka åter å theras sida 
böra swara för Correcturen, och them altid i rattan tid efter öfwerens- 
kommande til Tryckerierne återställa. Och om sä händer, at et eller 
flere ark igenom Correctorens förwållande blifwa felaktigt aftryekte och 
förderfwade, skal han bestå omkostnaden til theras omtryckande. 

§. 2. Then Boktryckerie-ägare, som wil taga sig Factor til wärkets 
förestående, äge frihet, at af the Gesäller, som hos honom arbeta, eller 
ock af andre, när laga ombytnings-tid är, thertil utse then, til hwilken 
han har masta förtroende. En sådan antagen Factor bör sig wid nästa 
Societetens sammankomst anmäla, at i Protocollet anteknas, tå han til 
Societetens Cassa erlägger i et för alt Try Daler S:mt, och blifwer så- 
ledes all Tractering, som wid Factorens inträde äfwen plägar anställas, 
aldcles förbuden, på samma sätt och wid lika wite, som i 7. Articlen 
5. §. stadgas. 

§. 3. Factorens sysla består theruti, at hålla riktig ordning på alt 
uti wärcket: at swara före, thet arbetet blifwer wäl giordt, och at thet, 
som tryckes, eller tryckt blifwit, tilbörligen wårdas och handteras: at 
hålla hand öfwer Gesäller och Gassar, thet the i rattan tid göra sine 
syslor, samt tilse thet Stylar och Prässar, jemte andra redskaper, be- 
hörigen aktas, och ej genom wanskötsel skadas, och änteligen, at göra 
räkning för papper, och thet, som theraf tryckes, med hwad mera han 
kan hafwa under händer: Förhållande sig i öfrigit efter thet accord, han 
med sin Patron ingått. 

§. 4. Som Factoren är i Husbondens ställe, och står i answar för 
arbetet med hwad mera, som honom efter föregående §:s lydelse åligger; 
så böra ock Gesäller och Gassar wisa honom i alt, hwad Tryckeriet 
angår, behörig aktning och lydna, wid then plikt, som i VI. Artic. 6. §. 
är utsatt. 

§. 5. Factoren bör i sitt upförande föregå the andre med goda 
Exempel, akta sig för misstänkte sällskap, aldrig uppenbara thet, som 
hemligit hållas bör: ej utan tilstånd utlåna eller öfwerse, när någon annan 
utlånar och förskingrar stylar, samt andre Tryckeriets tilhörigheter; alt 
för honom wid dubbelt answar och wite emot thet, som i VI. Art. 5. 6. 
7. §. §. §. i anseende til Gesällerne är stadgat. Icke eller må en Factor 
eller annan Betjent, som njuter lön, och har et Tryckeries förlager om 
händer, utom Boktryckeri e-ägarens wettskap och tilstånd, utborga, byta 
eller utlåna någre Exemplar, antaga något i Commission för andra, eller 
drifwa egen eller Compagnie-handel, under hwad föregifwande eller namn 
thet wara må, wid confiscation af thet han handlar med, samt Femtijo 
Daler Silfwermynts böter och Conditioneus förlust; Dock om Husbonden 
en sådan Betjent ändock hos sig qwarhåller, och han sig andra gången 
i slikt fall förbryter, ware han, jemte Conditioneus förlust, til dubbel 
plikt förfallen. 



807 



TRYCKFRI HETSSTAPGAR. 1700. 



§. 6. Sluteligen hafwe Wi för godt funnit, at fastställa, thet alle här 
ofwanföre utmärkte böter skola hemfalla Boktryckeric-Societetens Cassa. 
Äfwen som wederbörandc Befallningshafwande, Magistrater och Hall-Rätter, 
hwilka senare äro berättigade, att framför andra til Fabriquernc nyttja 
the brottsligas arbete, när the thertil af Societeten sakfälte äro, hafwa 
i förefallande mål på anmodan, at lemna Societeten nödig handräckning 
til behörig werkställighet af thenne Wår nådige Förordning. Thet alle, 
som wederbör, hafwa sig hörsamligen at efterrätta. Til yttermera wisso 
etc. Stockholm i RådCammaren, then 12. Augusti 1752. 



17. 

Kongl. Maj:ts och Riksens Caneellie-Collegii Kund- 
giörelse, Til Förekommande af tryckte Arbetens stegrande 
utöfwer et billigt pris. Gifwen Stockholm then 24 October 
Åhr 1759. 

Kongl. Maj:ts Wår Allernådigste Konungs och Riksens Wi, under- 
skrifne Råd, etc; Giöre witterligit, at igenom Nådig skrifwelse af then 
1. Febr. 1757. har Kongl. Maj:t updragit Thess och Riksens Cancellie 
Collegio öfwerinseendet öfwer all Bokhandel i Riket, utan afseende uppä 
Personerne som thensamma idka, samt tillika faststält, at alt hwad af 
Boktryckerierne utkommer, Auctoren och Upläggaren må wara bekant 
eller obekant, icke må försäljas til högre pris, än thet Boktryckerie- 
Idkarne, under Kongl. Cancellie Collegii tilsyn, äro skyldige at, efter 
hwarje Wärks art och omständigheter, i akttaga, och som på Förlags 
Böcker uti ordinaire Stil i gemen ej stiger öfwer, men ofta under Sex 
öre Kopparmynt arket tryckpapper och Åtta öre samma mynt arket skrif- 
papper; Äfwen som periodique skrifter, hwilka på Boktryckeri-Idkarnes 
förlag utgifwas, säljas til Sex öre Kopparmynt arket: Börandes på Titul- 
bladet af hwarje Bok eller Skrift, som utkommer, tydeligen tryckt ut- 
sättas, huru mycket Exemplaret kostar. Och althenstund Kongl. Collegium 
måst förnimma, thet prisen ofta öfwer wanligheten stegras af Auctorer 
och andre, som, på egen bekostnad, uplägga the arbeten, hwartil the 
kunna wara ägare; Förthenskull och til förekommande af en slik dyrhet, 
har thenna ofwanomrörde författning Kongl. Maj:ts och Riksens Cancellie- 
Collegium til allmän efterrättelse welat kundgjöra, samt therjemte tilkjenna 
gifwa, at, enär något tryckt arbete uti the utkommande Tidningar til för- 
sälgning hädanefter upgifwes, tå tillika sielfwa priset bör wara utsatt, 
lempat efter thet, hwartil et slikt arbete utaf Boktryckerie-ldkarne skäl igen 
kan försäljas. Stockholm then 24 Octob. 1750.' 



308 



1700. TRYCKFR1HET8STADGAR. 



18. 

Kongl. Maj:ts Nådige Förordning, Angående Skrif- och 
Tryck-friheten; Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 
2. Decembr. 1766. 

WI ADOLPH FRIEDRICH etc. Gjöre witterligit, At tå Wi cftersinnat 
then stora båtnad Allmänheten af en rättskaffens Skrifwe- och Trvck-frihet 
tilflyter, i thet en obehindrad inhördes nplysning uti hwarjehanda nyttiga 
ämnen, icke allenast länder til Wetteuskapers och goda slögders upodling 
och utspridande, utan ock gifwer en hwar af Wåre trogne undersåtare 
ömnigare tilfälle, at thess bättre känna och wärdera et wisligen inrättadt 
Regeringssätt; Äfwen som ock thenna frihet bör anses för ett af the hasta 
hjelpmedel til Sedernas förbättring och Laglydnadens befrämjande, tå 
missbruk och olagligheter genoni trycket blifwa för Allmänhetens ögon 
adagalagdc; Sä hafwe Wi i Nåder funnit the förre i thctta mål giorde 
författningar tarfwa then behöriga rättelse och förbättring, at all twe- 
tydighet och ett sådant twång, som med thet påsyftade ändamålet ej 
hestå kan, mage utur wägeu rödjas. 

I sådant afseende, och sedan Wi häröfwcr inhämtat Riksens Ständers 
underdåniga utlåtande, hafwe Wi i Nåder godt funnit, at thet tilförene 
inrättade Censors-Ämbetet, nu mera aldeles bör uphöra, samt ej eller 
Wårt och Riksens Cantzlie-Collegio hädanefter tilkomma, at öfwerse, gilla 
eller ogilla the til tryckning ärnade Skrifter, utan komma Authorerne 
sjelfwe, jemte Boktryckarne, för thet som i trycket utgifwes, efter thenna 
Wår Nådiga Förordning, hwarigenoin the förra Stadgar om Censuren 
aldeles uphäfwas, at answarige wara; Dock hwad angår skadelige Böckers 
införande och försäljande på Boklådorne, förblifwer tilsynen theröfwer 
hädanefter hos Wårt Cantzlie-Collegium och wcderbörande Consistorier, 
som äga theröfwer hand hålla, at ej någre förbudne och förföriska Böcker, 
antingen uti Theologiska eller andre ämnen, mage få utspridas. 

§. 1. Ingen ware tillåtit något skrifwa eller genom trycket utgifwa, 
som strider emot Wår rätta Tros bekännelse och then rena Evangeliska 
Läran; Hwar, som thermed beträdes, ware til tryhundrade Daler Silfwer- 
mynts böter förfallen. 

Innehåller Skriften smädelse emot Gud, warde dömd efter Allmän 
Lag. Och på thet irrige lärosatsers insmygande thess bättre förekommas 
må, skola alla Manuscripter, som i någor måtto angå Läran och wåra 
Christendoms-stycken, förut af närmaste Consistorio öfwerses, och ingen 
Boktryckare, wid Twåhundrade Daler Silfwermynts wite sig fördrista, at 
utan Consistorii påskrifne tillåtelse, hwilkcn ock tillika tryckas bör, sådauc 
skrifter genom trycket utgifwa. 

§. 2. Swea Rikes oryggeliga Grundlag är, at en Konung skall wara: 
Han och ingen annan regera Riket sino med och icke utan, mindre emot 
Riksens Råds rade, efter the af Ständerne gillade och faststälte Lagar, 
samt efter Honom Thess Manlige Bröst-Arfwingar, på sätt, som Riksens 
Ständers Förening, angående Successionen af år 1743. förmår: At ingen 
annan Magt må äga Lag stifta eller förändra, än Riksens Lagligen för- 
samlade Ständer, likinätigt the ras Riksdagsmanna Fullmagt: At ej något 



309 



TRYCKFRIHETSSTADGAR. 1700. 



Stånds Privilegier, utan med alla fyra Ståndens enhällige samtycke kunna 
widröras eller förändras: Ej nya skatter och utlagor, utom Riksens 
Ständers wettskap, fria wilja och samtycke, Riket påläggas, samt thy 
förutan, hwarken Krig få begynnas, eller Riksens Mynt til Skrot och 
Korn, förhögning eller afslag undergå: såsom ock, Riksens Råd hwar för 
sig äro altid Ständer för sine inför Kongl. Maj:t gifne Rådslag, samt 
Embetsmän för theras förrättningar, til answar skyldige. 

Thesse Grundlagar, med flere, som Riksens Ständer för oryggelige 
faststäldt, eller fastställandes warda, må ingen sig fördrista genom skrifter 
eller tryck i någon måtto bestrida eller anfäkta, wid Tryhundrade Daler 
Silfwermynts böter. 

§. 3. Djerfwes någon i utgifna skrifter bruka lastande eller för- 
klenliga omdömmen, om Oss och Wårt Konunga-IIus, eller gjöra någon 
Konungens och Rikets Råd sådane tilwitelser, som å theras ära gå, eller 
eljest smädeliga äro, warde dömd efter Allmän Lag. 

Förgriper sig ock någon på förberörde sätt emot Riksens Ständer, 
thcn skal, efter brottets större eller mindre grofhet, antingen til lifwet 
straffas, eller med annan swår kropps plikt beläggas. 

Skrifwer någon smädeskrift, eller thet eljest skymfeligit och för- 
klenligit är, mot Rikets Ämbetsmän, eller någon annan Medborgare, 
plikte efter Allmän Lag. Så ware ock ingen tillåtit, at i allmänna 
skrifter sig betjena af smädeliga utlåtelser om Krönta Hufwuden eller 
theras närmaste Blodsförwandter och samtida Regerande Magter; icke 
eller at skrifwa och i trycket utföra något, hwari genom en uppenbar last 
främjas eller förswaras, och således med ärbarhet, en rättskaffens naturlig 
och Christelig Sedolära, samt thess grunder, icke öfwerensstämmer; Hwar 
som häremot bryter, ware til Trehundrade Daler Silfwermynts böter 
förfallen. 

§. 4. Boktryckaren utsätter på Titulbladet Författarens namn, så 
framt thenne ej åstundar wara onämnd, hwilket icke förnekas bör, och 
tage Boktryckare i sådan händelse til sin säkerhet, hans skrifteliga bewis, 
at han skriften författat; Dock bör altid, ehwad skriften är utan namn, 
eller icke, therå sättas Boktryckarens egit och Stadens namn, ther tryck- 
ningen skedt, jemte Åratalet: Försummar Boktryckare thet, bote Tu- 
hundrade Daler Silfwermynt. 

Är Skriften utan namn och gitter ej Boktryckaren bewisligen thet 
upgifwa, när åtal therå giörcs, stånde sjelf i alt thet answar, som skriftens 
författare stå bordt; Men gitter han Authoreu upgifwa, ware från alt 
answar fri. 

Af alt hwad som tryckes, ware Boktryckaren skyldig, at efter wanlig- 
heten aflemna Sex Exemplar, så snart the äro tryckte, theraf Wårt och 
Riksens Cantzlie-Collegium, Riks-Archivum, Wårt Bibliotheque och alla 
trenne Academierne i Riket, hwar sitt Exemplar undfår: Försummar 
Boktryckaren thetta, höte P^tthundrade Daler Silfwermynt: Och på thet 
förbrytelser emot thenna Wår Nådiga Förordning, må wederbörligen be- 
ifrade warda, skal thet icke allenast tilhöra Wår Justitiae Canceller samt 
wederbörandc Ombudsmän och Fiscaler, at therpå hafwa et noga inseende, 
samt befordra then brottslige til Laga näpst; Utan wele Wi ock tillåta, 
thet hwar och en af Wåre trogne undersåtare må äga rättighet, at i 



310 



1700. TRYCKFR1HKT88TADGAK. 



sådan sak, som angår brott emot thenna Förordning, talan föra, hwilket 
al tid bör ske på ordenteligit sätt wid wederbörande Domstol, efter före- 
gången Laga stämning, och Parterne å ömse sidor theras Laga Rättegångs 
föraioner få til godo njuta; Age ock Domaren genast wid Rättegångens 
början at pröfwa, buruwida skäl wara kan, at alla betintcliga Exemplar 
af then öfwerk lagade skriften mage til sakens slut under qwarstad och 
säkert förwar ställas: Warder skriften sluteligen för skadelig och för- 
buden ansedd, böra alla Exemplaren confisceras och förstöras. Finnes 
åter Käranden utan tillräckeliga skäl hafwa åtal gjordt, stånde han 
samma straff, som then anklagade bort undergå, om han brottslig warit, 
och uprätte therjemte allan skada. 

§. 5. Hwad Wi således i the trenne förstnämnde §. §. i Nåder 
tydeligen stadgat om thet, som i skrifwande och tryck bör aktas förbudit, 
må ingen utom thess bokstafweliga innehåll på något sätt draga eller 
förtyda, utan bör alt hwad theremot icke klarligen strider, anses lofgifwit 
at Skrifwa och Trycka, på hwad språk eller uti hwad skrifart thet kan 
wara författadt, antingen uti Theologiska ämnen, Sedoläran, Historien, 
eller någon af the lärda Wettenskaper, angående then allmänna eller 
enskildte hushållningen, Collegiers och Ämbetsmäns gjöromål, Societeter 
och Samfund, Handel, Näringar, Slögder och Konster, hwarjehanda Up- 
gifter och inrättningar, med mera sådant, som til Allmänhetens nytta och 
uplysning lända kan: Äfwen som ock ingen förmenes utgifwa afhandlingar 
angående Riksens Allmänna Rätt och thertil hörige stycken, theruti en 
hwar, allenast Skriften ej i någor måtto kränker the i 2:dra §. här ofwan- 
före nämde oryggelige grunder af Regements Författningen, må äga obe- 
hindrad frihet at upgifwa sine tankar om alt, som Medborgares både rätt 
och skyldigheter rörer, samt til någon förbättring eller förekommande af 
skadeligc fölgder tjena kan; hwilken frihet ock bör sträcka sig til alla 
Lagar och författningar i gemen, som redan faststälte äro, eller hädan- 
efter stadgade warda. 

Ware ock i lika måtto tillåtit, at skrifwa och trycka låta om Rikets 
förbindelser med andre Magter, samt fördel eller skada af Äldre eller 
Nyare Förbund, eller therom gjorde Propositioner: 1 hwilket afseende 
jemwäl alla med Främmande Magter slutne Afhandlingar mage få tryckas, 
dock ej någon del theraf, som hemlig wara bör; Mindre må thet för- 
nekas at om andre folkslags Borgerliga författningar, theras fördelar, 
afsigter, Handel och hushållning, styreka och swaga, Lynne och Seder, 
bedrifter och misstag, antingen särskildt, eller jemnförelsewis, något af- 
handla och trycka låta. 

§. 6. Under thenna Tryckfrihet kommer thernäst at begripas alla 
Skriftwäxlingar, Species Facti, Handlingar, Protocoll, Dommar och Ut- 
slag, lika ehwad the til then förflutna tiden äro hörande eller hädanefter 
begynnas och fortsättjas, företes, föras och utfärdas både för, under och 
efter Rättegången wid Under-Domstolar, Hof- och Öfwer-Rätter, Collegier, 
Wåre Befallningshafwande, Consistorier eller andre publique Wärk, samt 
utan åtskildnad af målens egenskap, antingen thesse äro Civile, Criminelle, 
Ecclesiastique eller eljest Religions stridigheter i mer eller mindre måtto 
rörande; Afwen ock Äldre och Nyare Beswär och Förklaringar, Deduc- 
tioner och Contra Deductioner, som til Wår Justitiae Revision blifwit in- 



311 



TRYCKFB1HETSSTADGAR. 1700. 



gifne och ingifwas, jemte the i Wår Nedre Revision hållne Protocoll, lika 
med the Ämbets Bref och Memorialer, hwilka ifrån Justitiae Cancellerens 
Expedition redan blifwit utfärdade, eller framdeles kunna utfärdas: Dock 
at ej någon må belastas at utlösa och trycka mer af alt thetta, antingen 
in Extenso eller uti sammandrag såsom en Species Facti, än han thet 
sjelf äskar och för nödigt finner, och hwilkct uppå anmälan therom, 
genast bör utlemnas til en hwar som sig therom anmäler, wid answar 
som uti nästföljande §. sägs: Men uti Brottmål, hwilka genom wänlig 
förlikning enskildte Personer emellan bilagde blifwit, må ingen utan 
Parternes bifall, så länge the ännu lefwa, thenna frihet nyttja; Afwen 
som i fall något, som rörer grofwa mindre kände missgärningar och 
styggelser, hädelser emot Gud och Werldslig Öfwerhet, leda och listiga 
påfund wid thesse och andre s,wåre Brottmål, Widskepelser och annat 
dylikt, skulle i Ransakningar eller Domar inflyta, bör sådant aldeles 
uteslutas. 

§. 7. Emedan ett på Lag grundadt Votum icke behöfwer döljas, 
ther Utslaget intet annat är än Domarens röst: En rättwis Domare ej 
heller har at frukta för Menniskor, när han äger et tryggt samwete, 
twärt om thet gläder honom, at hans owäldughct blifwer känd, och ther- 
igenom hans heder ifrån misstankar och widriga omdömen tillika bewaras; 
Altså at förekomma the flere slags äfwentyrliga fölgder af obetänksamma 
omröstningar, finne Wi thesslikes i Nåder för godt, thet mage the, under 
en ej mindre onödig än skadelig tysthet nu mer icke längre hållas; 
Hwarföre, eho som sig anmäler, ehwad han har del i saken eller ej, at 
uti mål, hwar som hälst votering förewarit, wilja låta trycka äldre och 
nyare omröstnings protocoll, må the så snart Dom eller Utslag i saken 
fallit, genast emot lösen utgifwas, tå wid hwart och ett Votum, then 
voterandes hela namn bör tillika tydeligen utsättas, antingen thet är wid 
Under-Domstolarne, eller Hof- och Öfwer-Rätterne, Collegierne, Executions- 
Säten, Consistorierne, eller andre Publique Wärk, och thet wid förlust 
af Ämbetet för then som thetta wägrar, eller sig i någor måtto häremot 
sätter; Kommandes i följe häraf tysthets Eden at hädanefter i thenna del 
jemkas och rättas. 

§. 8. Med Herrar Riksens Råds egne Voteringar, förutan i the mål, 
som hemligc Ministerielle Arcnder angå, så ock med Betänkanden och 
Förklaringar öfwer the ansökningar eller beswär, som hos Riksens Ständer 
anmälas skola, eller anmälte blifwit, ware, på enahanda grund och sätt, 
som i föregående §. omförmäles, Lag samma. 

§. 0. Jemte Rättegångs och andre ofwanuämdc Handlingar skal thet 
ock stå hwar och en Part fritt, som hafwer någon sak eller något annat 
thess rättighet rörande mål uti hwad Domstol eller Publict Wärk thet 
wara må, såsom ock in för Oss Sjelfwc, Riksens Ständer, theras Deputa- 
tioner och Utskott, til at theröfwer låta trycka en Berättelse eller sä 
kallad Species Facti, med the thertil hörande Handlingar, som han för 
sig nödigt pröfwar: Dock at han härutinnan håller sig wid sanningen, så 
kärt honom wara må at undwika thet answar, som Lag förmår. 

§. 10. Yttermera warder Tryckning tillåten af alla the Domar och 
Utslag, Resolutioner, Rescripter, Instructioner, Constitutioner, Reglementen 
och Privilegier, med mera dylikt af hwad art och beskaffenhet the wara 



312 



1700. TBYCKFRIHBTB8TADGAR. 



mage, som för thetta äro utgångne, och än widare utgå ifrån Wår Råd- 
Cammarc och Cantzlie Departcmens eller Expeditioner, samt Wåre och 
Riksens Hof- och Öfwer-Rätter och Collegier tillika med theras och andre 
Ämbetsmäns Ämbets Bref; Hit höra ock alla Societeters och Wärks samt 
enskildte Personers Memorialer, Ansökningar, Projecter och Förslager, 
Betänkande, Beswär, med Utslag och Swar therå, såsom ock alla Ämbets- 
mäns bewisliga så Laglige som olaglige giöromål och förrättningar, med 
hwad sig therwid sig tildragit, nyttigt eller skadeligt. Och bör til then 
ändan uti alla Archiver fri tillgång lcmnas, at sådane Handlingar få in 
Loco afskrifwa eller i bewittnad afskrift utbekomma; Och thet wid answar 
til giörandes, som uti 7. §. af thenna Förordning stadgadt är. 

§. 11. Alla Riksdags Relationer ifrån hwad ort och ställe thc än 
blifwit för thetta utfärdade, mage också få tryckas, af hwein som hälst 
sig thertil anmäler, dock at hwad theruti omförmäles, som under Operation 
eller Afhandling med och på främmande orter hemlighet kräfwer, ej må 
utlefwereras och allmänt giöras. The Riksdags Relationer åter, som 
framdeles komma at afgifwas, wele Wi Nådig försorg therom hafwa, at 
tlie på lika sätt mage genom trycket utkomma, i så god tid, innan hwarje 
härefter infallande Riksdags början, at en och hwar må äga tillfälle, ej 
mindre at om tilständet i Riket giöra sig i möjeligastc måtto underrättad, 
än at sedermera medelst nödige erindringar samt nyttige förslager och 
upgifter kunna till Allmänt wäl thesto lättare bidraga; Hwarförutan the 
Memorialer och Dictamina ad Protocollum, som til Riksens Ständer in- 
gifwas, jemwäl fritt mage tryckas af hwem thet hälst äskar. Äfwenledes 
tillätes at trycka Deputationernas Betänkande ined theras Protocoller och 
voteringar, på sätt som 7. §. förmår, dock ej förr än Betänkanden til 
Plena äro ingifne. Och som Regerings sättet fordrar, at alt blifwer lag- 
ligen afgjordt, och at alle Ware trogne undersätare må warda öfwertygade 
om theras Fullmägtiges redelige upförande, wid Riksdagarne; Så lemnas 
frihet at trycka alla Ståndens Protocoll och Voteringar på förenämnde 
sätt, hwilket äfwen ware sagt om alt hwad ifrån Secrete-Utskottet til 
Plena inkommer, jemwäl ock Wåre egne til Riksens Ständer ingifne 
Nådiga Propositioner, so in ej innehåller något hwad hemligit wara bör. 

§. 12. En sanfärdig Historia om framfarne Konungar och Regcnter 
samt theras Ministrer, har både i äldre och senare tider hos the masta 
folkslag warit högt aktad, såsom närmast ledande till wigtiga föremål, at 
meddela the Regerande Herrar och Personer tänkwärdige efterdömen af 
wisliga och lofwärda bedrifter, men theremot högstnödiga warningar emot 
förhastade, obetänktc, illfundige eller ock grymme och nesligc rådslag 
och gärningar, såsom ock at the lydande kunna af förriga Regements 
händelser, the them tilständige skyldigheter, fri- och rättigheter, samt 
Allmän och enskildt säkerhet thesto bättre efterkomma, känna, förstå, 
wårda och förswara. Nu på thet uti sådana Historiske arbeten ej något 
saknas måtte, som til theras fullständighet tjena kan, wele Wi jemwäl 
i anseende til them utsträcka friheten i pennor och Tryck så långt, at 
alla the synnerliga dels hemlige, dels mer bekante händelser eller be- 
kante Anecdoter, hwilka under framfarne Regeringar, så häri Riket som 
annorstädes sig tildragit, mage tillika med Politiska Reflectioner öfwer 
the samma få allmänna gjöras. 



313 



TRYCKFRIHET8STADGAB. 



1700. 



§. 13. I öfrigit wele Wi i Nåder härmed än ytterligare förklara, 
at som thet blefwe för widlyftigt at alla förefallande ämnen, mål och 
ärender så noga utsätta, är Wår Nådige wilje och Befallning, thet samteliga 
Wåre trogne undersåtare mage äga och nyttja en fullkomlig och obehindrad 
frihet, at uti Tryck allmänt kunnogt giöra alt hwad som genom the trenne 
första §. §. eller eljest uti thenna Wår Nådige Förordning icke finnes 
uttryckeligen förbudit, och at ännu mindre något, som öfwer alla här 
frauimanföre utmärkte tillåteligc mål och ärender kan blifwa anmärkt, 
påmint eller eljest reflections-wis i dags ljuset framlagt, någonsin må 
under förewändning at innebära tadel, klander eller Critiquc, förkastas, 
eller ifrån Trycket utestängas. 

§. 14. Och på thet Wåre trogne undersåtare framgent må om thenne 
utstakade Skrif- och Tryckfrihets oswikelige bestånd äga all then full- 
komliga trygghet som en oryggelig Grundlag medförer, finne Wi godt 
härmed förklara, thet ingen eho han wara må, wid Wår Konungsliga 
Onåde skal sig understa, någon then ringaste förtydning eller inskränkning 
af thetta Wårt Nådiga Förordnande tilstyrka, mindre at af egen myndig- 
het til en sådan inskränkning, i mer eller mindre måtto, försök giöra, 
samt at Wi icke ens Sjelfwc wele tillåta någon then minsta ändring, 
rubbning eller förklaring, som til Skrif- och Tryckfrihetens inskränkning 
leda kan. 

§. 15. The uti thenna Wår Nådige Förordning utsatte Böter komma 
at delas til Treskiftes. 

Thet alle, som wederbör, hafwe sig hörsamineligen at efterrätta. Til 
yttermera wisso etc. Stockholm i Råd-Cammaren then 2. Decembr. 1766. 



19. 

Kongl. Maj:ts Och Riksens Cantzlie-Collegii Circulaire 
Bref, Til Samtelige Consistorierne i Riket, Om De ifrån 
Boktryckerierne til aflefwererande Exemplar af hwad som 
på trycket utgifwes. Stockholm d. 23 September 1771. 

I anledning af hwad hos Kongl. Maj:ts och Riksens Cantzlie-Collegium 
blifwit ifrån Kongl. Acadcmicrne så wäl som ifrån Kongl. Riks-Archivum 
anmält, har Collcgium förnummit, huru som de fläste Boktryckerie Idkare 
i Riket icke likmätigt Författningarne behörigen aflefwercra til Kongl. 
Riks-Archivum Sex Exemplar af alt hwad hos dem warder på Trycket 
utgifwit, jämte årlige Förteckningar däröfwer. Dels skola åtskillige tryckta 
Handlingar saknas, såsom Konungens Befall ni ngshafwandes och Consisto- 
riers Circulaire-Bref m. m. Dels ock skola defecte Exemplar insändas, 
under förewändning, antingen at de framdeles kunna complettcras, eller 
at någrc ark blifwit hos den ena, och andre hos en annan tryckte; För- 
teckningarne jemwäl som böra utwisa hwad som wid hwarje Boktryckerie 



314 



1700. TRYCKFR1HET88TADGAR. 



blifwit uplagt skola ock, dels icke blifwit afgifne, dels bestädt uti en 
skriftelig ofullkomlig annotation. 

Kongl. Collegium har för detta gifwit en Påminnelse och Åtwarning 
i desse delar til samtelige Boktryckerie Idkare af d. 16 Februari 1707 
och sednast genom Circulaire-Bref af 16 Nov. 1764, anmodat weder- 
börande Consistorier i Riket at tilhålla samtelige under deras tilsyn 
stående Boktryckerie Idkare at fullgöra förberörde deras efter För- 
fattningarne åliggande skyldigheter, under det i ofwannämde åtwarning 
utsatte wite. Uti samma Circulaire-Bref hade Collegium, til ändamålets 
lättare och beqwämligare upfyllande, i synnerhet faststält, at Boktryckerie 
Idkarne ifrån Landsorterne borde 2:ne gånger om året insända de hos 
dem på egit eller andras Förlag tryckte Böcker och Handlingar jämte 
tryckte Förteckningar däröfwer, hwartil de kunna nyttja Sjö-lägenheter 
eller Winter-före. 

Nu som sådant alt förspörjes wara af dem, dels eftersatt, dels ofull- 
komligen upfylt; ty föranlåtes Kongl. Collegium å nyo härmedelst wänligen 
anmoda at alfwarligen låta tilhålla de under 

tilsyn uti Stiftet warande Boktryckerie-Idkare at, så kärt dem är undgå 
det tiltal och det wites erläggande, som på deras efterlåtenhet och för- 
summelse i förberörde delar skal följa, ställa sig til noga efterlefnad 
hwad dem efter ofwannämde åtwarning af år 1707 samt Circulaire-Bref 
af år 1764 är anbefalt. 

I öfrigit och som de til aflefwererande Sex Exemplar af alt hwad 
som tryckes äro efter Författningarne ämnade at delas til Kongl. Collegium, 
Kongl. Riks-Archivum, Kongl. Bibliothequet i Stockholm samt Academie 
Bibliothequerne i Upsala, Lund och Åbo, så at hwar undfår et Exemplar, 
så har Collegium ansedt til mera ordnings winnande bäst wara, at Bok- 
tryckerie Idkarne sielfwe dela den Lefwerantz de hwarje hälft år hafwa 
at göra, uti Sex serskiltc Paqueter, så at uti hwardera må ligga et 
Exemplar af hwarje tryckt Bok eller Skrift, samt öfwerst en tryckt För- 
teckning uppå det som samma Paquet innehåller; hwilka alla Paqueter 
tilställas Kongl. Riks-Archivum emot recipisse därifrån: Jämwäl at alla 
således inlagde Exemplar må wara riktigt sorterade samt complette, 
hörandes hwar och en Boktryckare som trycker Titul-Bladet på en Bok, 
eller deräst ej Titul-Blad blifwer, som trycker första arket, wara an- 
swarig för hela arbetets complette aflefwererande, ehwad det samma hos 
honom helt och hållit eller hos flcre arck-tals blifwit uplagdt på egit 
eller andras Förlag. Om hwilka omständigheters i agttagande 
behagade jämwäl förständiga berörde Boktryckeri-Idkare under samma 
answar å deras sida som förbemält är, på det at såmedelst all anledning 
til oreda och klagomål måtte så mycket möjeligit är undwikas. Hwar- 
förutan och deräst någre Boktryckerie-Idkare skulle weta sig hafwa hittils 
icke aflefwererat hwad af dem förut blifwit uplagt eller det samma blott 
til någon del incomplett aflefwererat; bör den samma äfwenwäl åligga 
at sådant med det första rätta. Kongl. Collegium befaller Gud 

Alsmägtig. Stockholm d. 23 Sept. 1771. 



315 



TRYCKFRIHETSSTADGAR. 



1700. 



20. 

Konung GUSTAF lll:s yttrande till Protokollet i Ilad- 
kammaren, angående Tryckfriheten, den 20 April 1774. 

Wore det frågan endast om 1760 års Förordning är upphäfwen 
genom 1772 ars Regeringsform eller ej, bl ef wc swaret ganska liitt. Alla 
ifrån 1680 såsom Grundlag ansedde stadgar äro afskaffadc genom 3iJ §. 
af samma Regeringsform. I sista §. af 17G6 års Förordning är denna 
Stadga deelarerad böra anses som en Grundlag, ergo är lian nu ock 
upphäfwen. Men nu är frågan: om Tryckfriheten är nyttig eller ej, på 
sätt som 17G6 års Forordning den stadgar? och denna fråga, som synes 
röra allmänheten sä nära, kan ej med nog grannlagenhet öfwerwägas. 
Jag har ock dcrföre med den öiTmste sorgfällighet och ined den upp- 
märksamhet, som ett sä wigtigt ämne fordrar, genomläst Herrar Rikets Råds 
yttrade tankar i detta ämne. Jag finner dem instämma i den mening, att 
Tryckfriheten ej är skadlig i gemen, men endast farlig igenom dess missbruk. 

Missbruk är en följd af menskliga swagheten; den linnes i de bästa 
inrättningar; skulle man ej tillåta någon nyttig inrättning, af farhåga 
för missbruk, som deraf kunde födas, blef aldrig något gagneligt gjordt 
i det allmänna. I en söndrad nation, delad i twå åtskilda flockar af 
tänkande, af principer och intressen, sådan som den Swcnska warit, 
ansågs aldrig en sak lika ä båda sidor, då han på någondera sidan war 
twetydig. Tryckfriheten blef dock med en allmän glädje antagen, och 
törhända Rikets Ständer ej sedan Souverainitetens afskaffande gjort någon 
stadge, för hwilken Nationen wisat mera sin glädje, och som den da i 
synnerhet borde mer skatta. Detta skedde i en osäkerhets-tid, der 
ägande rätten som oftast blef af wåld och egennytta nedtrampad. Wart 
närwarande Regeringssätt är bygdt på Frihet, Säkerhet och Proprietet. 

Under en sådan Regering bör hwar och en äga frihet att tänka, 
tala och skrifwa i allt, som ej strider emot Lagen och Rikets höghet. 

De ss c äro lika fredade i 1766 års Förordning, som i den allmänna 
Lagen; och om man har sett i dessa sednare åren utkomma oanständiga 
skrifter, så bör man ej tillskrifwa det Förordningen, men dess elaka 
handhafwande, i en tid då sjelfswåld och en arbiträr makt i menighetens 
händer gjorde allt osäkert och wacklande. 

Dessa tider äro ej mer; Lagen kan nu handhafwas med den styrka 
som allmänna friden äskar, och för att ej återföras till dessa ohyggliga 
tider, fordras att Tryckfriheten, beskyddad och bibehållen, upplyser all- 
mänheten om dess sannskyldiga wäl, och låter ej Regenten wara okunnig 
om folkets tänkesätt. Hade Tryckfriheten warit tillåten i förra hundrade- 
talet, att upplysa Regenten om dess sannskyldiga wäl, undersåtarnes wäl- 
gång, hade törhända Konung CARL XI ej gjort sådana författningar på 
säkerhetens bekostnad, som gjorde Konungamakten förhatlig, och kastade 
grunden till de Provinsers söndring, hwilka Riket miste i dess Sons tid, 
och hwilkas påföljd warit all den oreda, som nyss tagit sin ända. Hade 
Tryckfriheten kunnat upplysa CARL XII om dess sannskyldiga ära, hade 
denne ädelmodige Konung prefererat att styra ett lyckligt folk, och ej 
sträfwat att herrska öfwer ett widlyftigt men obebodt Rike. 1 England 



316 



1700. 



TRTCKFRIDKT88TADO AR . 



war ej Tryckfriheten tillåten, då Carl I nedlade sitt hufwud på stup-stocken, 
eller när Jacob II landsflyktig öfwergaf sin ärfda thron till en äregirig måg. 
Denna rättighet har folket först lagligen innehaft i slutet af Vilhelm III:s 
eller i början af Hanoverska Husets regering; ett Hus, som besutit Engelska 
thronen med mera gloire och säkerhet, än något Hus som regerat för detta. 
Och om Wilkes åstadkommit buller, bör man snarare tillskrifwa det den 
oförsigtiga attention Regeringen gaf åt hans skrift, än densammas tryck- 
ning, som snart nog hade blifwit med så många andra dylika bortglömd. 

En Konung får genom Tryckfriheten weta sanningen, som man med 
så mycken omsorg och, ty wärr! ofta nog med så mycken framgång för 
honom döljer. Embetsmän njuta den förmån, att emottaga wäl förtjenta 
och oförfalskade beröm; eller ock äga de tillfälle, att upplysa allmän- 
heten öfwer falska uttydningar om deras göromål. Folket äger ändteligen 
den säkerheten, att frambära dess klagan; den trösten att sig beklaga, 
och ofta blifwa öfwertygade om ofoget af dess klagan. 

Försäkrad om sanningen af allt detta, har jag genomläst med mycken 
uppmärksamhet Tryckfrihets-Förordningen af d. 2 Dec. 1766. Jag har 
derwid ej funnit någon essentiel ändring nödig at göras, widare än wid 
de få §§., som jag här bifogar, med de rättningar som jag tycker tarfwas. 
De äro endast underkastade denna ändring igenom 1772 års Regerings- 
form, och det åtskilda sätt Regeringen nu handteras. Jag har der endast 
tillagt en obligation för boktryckaren, till att förekomma oanständigheter 
och owett enskilta emellan, samt hwad som är redan förbudit igenom 
Kungörelsen af d. 24 Aug. 1772, som genom advokaters konstgrepp ej 
annorlunda kan förekommas. Men allt som rör rättegångs saker och 
domar eller domare, bör blifwa till allmänhetens kunskap orubbadt tillåtit. 

Slutligen kan jag ej underlåta att anmärka Assessor *** votum. Han 
tillåter sig der att argumentera öfwer orden i 39 §. af Regeringsformen, 
och söker att dem wränga till dess mening, då likwäl det är klarligen 
utstakadt i ingressen af denna oryggliga Fundamental Lag: att dess bok- 
stafliga innehåll skall följas, hwilket gör basis af säkerheten af denna 
Grundlag; så finner jag att Hof-Rätten bör anbefallas, att allwarsamligen 
honom förehålla denna dess oförsigtighet. Men da jag tror min Konungs- 
liga pligt likmätigt att sådant anmärka; så uppfyller jag med så mycket 
mera nöje densamma, då jag låter wcderfaras den som det förtjenar, 
något tecken af min nåd. Jag har funnit så mycken grundelig insigt, 
sådan impartialité, samt så grundliga skäl i Assessor Borgs votum, att 
min wilja är, att för honom utfärdas en Lagmans Fullmakt. 



21. 

Kongl. Majrts Nådiga Förnyade Förordning Och Påbud 
Angående Skrif- och Tryck-Friheten. Gifwen Stockholms 
Slott, then 27 April 1774. 

WI GUSTAF, etc. Göre witterligit, at som igenom then 39 §. af 1772 
års Regerings-Form, alle ifrån 1680, såsom Grundlag ansedde Stadgar äro 



317 



TRYCKFRIHET88TADQAR. 1700. 



bl ef ne afskaffade; och 1766 års Tryckfrihets Förordning therigenom för- 
lorat sin förre kraft; hafwe Wi ej welat at Nationen skulle sakna en 
förmon, som för et fritt Folk så högt skattas bör: Och tå Wi anse för 
en Regents yppersta skyldighet at söka befrämja alt som länder til 
Undersåtarnes uplysning och at kunna sielf blifwa fritt underrättad om 
theras tarfwor, nöd och brister, för at thesto lättare them förekomma 
och rätta; Så hafwe Wi härmed welat å nyo uplifwa thenna Tryckfrihets 
Förordning, på sätt, som följer: 

§. 1. Ingen ware tillåtet något skrifwa eller genom trycket utgifwa, 
som strider emot wår rätta Tros Bekännelse och then rena Evangeliska 
Läran; Hwar, som thermed beträdes, ware til Tryhundrade Daler Silfwer- 
mynts böter förfallen. 

Innehåller skriften smädelse emot Gud, warde dömd efter Alman 
Lag. Och på thet irrige Lärosatsers insmygande thes bättre förekominas 
må, skola alla Manuscripter, som i någor måtto angå Läran och wåra 
Christendoms-stycken, förut af närmaste Consistorio öfwerses, och ingen 
Boktryckare, wid Tu Hundrade Daler Silfwermynts wite, sig fördrista, at 
utan Consistorii påskrifne tillåtelse, hwilken ock tillika tryckas bör, sådane 
Skrifter genom trycket utgifwa. 

§. 2. Ej må någor skrifwa eller låta trycka något som strider emot 
Arfföreningarnc uti Westeråhs af åhr 1544 och uti Stockholm af år 1743 
samt emot Norköpings Beslut af år 1604; Ej eller något som rörer eller 
qwäljer Rikets öfrige oryggelige Grundlagar, Regerings-Formen och Wår 
Konunga-Försäkran af then 21 Augusti 1772, jemte Wår och Rikets 
Majestät, Höghet och Rätt. Bryter någon häremot; skal han anses för 
Wår och Rikets Fiende, samt utan skonsraål dömas och straffas, som 
Lag i Högmäls-brott widare stadgar. 

§. 3. Dierfwes någon i utgifne Skrifter bruka lastande eller för- 
klenlige omdömen om Oss och Wårt Konunga-Hus, eller göra något Wårt 
och Rikets Råd sådane tilwitelser, som å theras ära ga, eller eljest smäde- 
lige äro; warde dömd efter Alman Lag. 

Förgriper sig ock någon på förberörde sätt emot Riksens Ständer; 
then skal efter brottets större eller mindre grofhet, antingen til lifwet 
straffas, eller med annan swår kroppsplikt beläggas. 

Skrifwer någor Smäde Skrift, eller thet eljest skym fel i gt och för- 
klenligt är, emot Rikets Embetsmän, eller någon annan Medborgare; 
plikte efter alman Lag. Och som thet icke må wara tillåtit, at i al- 
männa Skrifter betiena sig af smädeliga utlåtelser om Krönte Hufwuden, 
theras närmaste Blodsförwanter och samtida Regerande Magter, eller om 
theras Nationer och Stater, hwilket, när så kunde hända, Wi med högsta 
onådc wele anse; Så får icke eller skrifwas och i trycket utföras något, 
hwarigenom en uppenbar last främjas eller förswaras, och således med 
ärbarhet, en rättskaffens naturlig och Christelig Sedolära, samt thes 
grunder icke öfwerens stämmer; Hwar som häremot bryter; ware til Try 
Hundrade Daler Silfwermynts böter förfallen. 

§. 4. Boktryckaren utsätter på Titul Bladet Författarens namn, så 
framt thenne ej åstundar wara onämnd, hwilket icke bör nekas: och tage 
Boktryckaren i sådan händelse til sin säkerhet, hans skrift el i ge bewis, 
at han Skriften författat. Dock bör altid, ehwad Skriften är utan namn 



318 



1700. TRYCKFIUHETS8TADOAK. 



eller icke, therå sättas Boktryckarens eget och Stadens namn, ther tryck- 
ningen skedt, jemte åratalet. Försummar Boktryckaren thet; bote Try 
Hundrade Daler Silfcmynt. Och åligger thet Boktryckaren, när han 
therom behörigen warder frågad, upgifwa Auctorens namn; undandrager 
han sig sådant, eller gitter han icke med fulla bevis stödja thenne upgift; 
eller ock skulle then, hwilkens namn han upgifwit, finnas ej til Skriften 
wara rätta Författaren ; tå utan widare omwäg, stånde Boktryckaren sielf 
uti alt thet answar, hwari Skriftens Författare borde stå; men i annor 
händelse warde Boktryckaren från alt answar fri. Men skulle någon 
bryta emot hwad som är stadgadt i 2 §; tå warde Boktryckaren lika 
ansedd med Auctoren. 

Af alt hwad som tryckes, ware Boktryckaren skyldig, at efter förra 
wanligheten an* ämna sex exemplar, så snart the äro trykte, theraf Wårt 
och Riksens Cantzlie Collegium, Riks-Archivum, Wårt Bibliotheque och 
alla tre Academierne i Riket, hwar sit exemplar undfår: Försummar 
Boktryckaren thetta; bote Et Hundrade Daler Silfwermynt. Och på thet 
förbrytelser emot then na Wår Nådiga Förordning mage wederbörligen 
beifrade warda, skal thet icke allenast tilhöra Wår Justitiae Cantzler 
samt wederbörande Ombudsmän och Fiscaler, at therpå hafwa et noga 
inseende, samt befordra then brotslige til Laga näpst ; Utan wele wi ock 
tillåta, thet hwar och en af Wåre trogne Undersåtare må äga rättighet, 
at i sådan sak, som angår brott emot thenna Förordning, talan föra, 
hwilket altid bör ske på ordenteligit sätt wid wederbörande Domstol, 
efter föregången Laga stämning, och Parterne å ömse sidor theras Laga 
rättegångs förmoner få til godo niuta; Äge ock Domaren genast wid 
Rättegångens början at pröfwa, huruwida skäl wara kan, at alle befinte- 
lige exemplar af then öfwerklagade Skriften mage til sakens slut under 
qwarstad och säkert förwar ställas: Warder Skriften sluteligen för skadelig 
och förbuden ansedd; böra alle exemplaren confisceras och förstöras. 

§. 5. Hwad Wi således i the trenne förstnämnde §. §. §. i Nåder 
tydeligen stadgat om thet, som i skrifwande och tryck bör aktas för- 
budit, må ingen utom thes bokstafweliga innehåll på något sätt draga 
eller förtyda, utan bör alt hwad theremot icke klarligen strider, anses 
lofgifwit at skrifwa och trycka, på hwad språk eller uti hwad skrifart 
thet kan wara författat, antingen uti Theologiska ämnen, Sedoläran, 
Historien, eller någon af the lärda Wetenskaper, angående then almänna 
eller enskildte hushållningen, Collegiers och Embetsmäns göromål, Socie- 
teter och Samfund, Handel, Näringar, Slögder och Konster, hwarjehanda 
upgifter och inrättningar, med mera sådant, som til Almänhetens nytta 
och uplysning lända kan: Äfwen som ock ingen förmenas utgifwa Af- 
handlingar angående Riksens allmänna rätt och ther til hörige stycken, 
theruti en hwar, allenast Skriften ej i någor måtto kränker the i 2 §. 
här ofwanföre nämnde oryggelige grunder af Regements Författningen, må 
äga obehindrad frihet, at upgifwa sine tankar om alt, som Medborgares 
både rätt och skyldigheter rörer, samt till någon förbättring eller före- 
kommande af skadelige fölgder ti ena kan; Hwilken frihet ock bör sträcka 
sig til alla Lagar och Författningar i gemen, som redan faststälte äro. 

Ware ock i lika måtto tillåtit, at om andre Folkslags borgerlige 
författningar, theras fördelar, afsigter, handel och hushållning, styrka och 



319 



TRYCKFRIHETSSTADOAn. 1700. 



swaga, lynne och seder, bedrifter och misstag, antingen serskilt eller 
jemförelse wis med hwarandra, något afliandla och trycka låta. 

§. 6. Under thenne Trycktrihet kominer thernäst, at begripas alla 
skriftwexlingar, Species facti, Handlingar, Protocoll, Domar och Utslag, 
lika ehwad the til thcn förflutne tiden äro hörande, eller hädanefter be- 
gynnas och fortsättjas, företes, föras och utfärdas både för, under och 
efter Rättegången wid Under-Domstolar, Hof- och Öfwer-Rätter, Collegier, 
Wåre Befallningshafwande, Consistorier, eller andre publique Wärk, samt 
utan ätskilnad af Målens egenskap, antingen thesse äro Civile eller 
Criminelle. Äfwen ock äldre och nyare Beswär och Förklaringar, De- 
ductioner och Contradeductioner, som til Wår Justitiae Revision blifwit 
ingifne och ingifwas, jemte the i Wår Nedre Revision hällne Protocoll, lika 
med the Embets-Bref och Memorialer, hwilke ifrån Justitiae-Cantzlerens 
Expedition redan blifwit utfärdade, eller framdeles kunna utfärdas: Dock 
at ej någon må under annat wilkor än 7 §. innehåller, belastas at utlösa 
och trycka mer af alt thetta, antingen in extenso, eller uti sammandrag, 
såsom en Species facti, än han the t sielf äskar och nödigt finner, och 
hwilket uppå anmälan therom, genast bör utlämnas til en liwar som sig 
therom anmäler, wid answar, som uti nästföljande §. sägs. Men Proto- 
collerne uti Wårt och Riksens Cantzlie-Collegio, hwilke på något sätt 
röra utrikes ärender, blifwa från tryckning undantagne. Och må ej eller 
uti brottmål, hwilke genom wänlig förlikning enskilte personer emellan 
bilagde blifwit, någon utan parternes bifall, så länge the ännu lefwa, 
thenna frihet nyttja; Äfwen som i fall något, som rörer grofwa mindre 
kända missgerningar och styggelser, hädelser emot Gud och werldslig 
Ofwerhet, leda och listiga påfund wid thesse och andre swåre brottmål, 
widskeppelser och annat thylikt, skulle i ransakningar eller Domar in- 
flyta, bör sådant aldeles uteslutas. 

§. 7. Emedan et på Lag grundat votum icke behöfwer döljas, ther 
Utslaget intet annat . är än Domarens röst: En rättwis Domare ej eller 
har at frukta för menniskor, när han äger et tryggt samwete, twärt om 
thet gläder honom, at hans owäldughet blifwer känd, och therigenom hans 
heder ifrån misstankar och widriga omdömen tillika bewaras; Altså at 
förekomma the flerc slags äfwentyrliga fölgder af obetänksamma om- 
röstningar, finne Wi theslikes i Nåder för godt, thet mägc the, under en 
ej n^indre onödig än skadelig tysthet nu mer icke längre hållas; Ilwar- 
fftre eho som sig anmäler, ehwad han har del uti saken eller ej, at uti 
mål, hwilke angå twister enskilte personer emellan, eller sådane, hwar- 
under thcn tredics rätt kan bero, och hwar som hälst warit votering, 
wilja låta trycka äldre och nyare omröstnings Protocoll, mage the, så 
snart Dom eller Utslag i saken fallit, genast emot lösen utgifwas, tå wid 
hwart och et votum, thcn voterandes hela namn bör tillika tydeligen 
utsättas; Utan ware ock then som äskar en sådan tryckning, pliktig at 
straxt therjemte låta trycka the Skrifter och Handlingar, hwarpå then 
voterande grundat sin mening, antingen thet är wid Under-Domstolarne, 
eller hos Hof- och Öfwer-Rätterne, Collegierne, Executions ställen, Con- 
sistoriernc, eller andre publique Wärk, och thet wid förlust af Embetet 
för then, som thet wägrar, eller i någor måtto sätter sig theremot, eller 
utdrager thermed på tiden. 



820 



1700. TRYCKFRIIIKT8STAPOAR. 



§. 8. Med Riksens Herrar Råds voteringar i alla mål, hörande til 
Wår Justitiae-Revision, och hwaruti Wi, enligt 8 §. af Regerings-Formen 
äge twå röster, ware Lag samma. Och hålle Wi icke betänkeligit, at 
jemwäl Wårt votum, när Wi uti någon thylik Sak yttrat Oss serskilt, 
tillika med thet öfriga til Saken hörande Protocoll til trycket meddelas. 

Men angående tryckningen af Protocoller, hållne i Wår Råd-Kaminare 
öfwer andre ärender, wele Wi Oss serskilt hwarje gång i Nåder utlåta. 

§. 9. Jemte Rättegångs och andre ofwannämnde Handlingar, skal 
thet ock stå hwar och en part fritt, som hafwer någon sak, eller något 
annat thes rättighet rörande mål, uti hwad Domstol eller publict Wärk 
thet wara må, såsom ock inför Oss sielfwe, Riksens Ständer, theras 
Deputationer och Utskott, til at theröfwer låta trycka en berättelse eller 
så kallad Species facti, med the thertil hörande Handlingar, som han 
för sig nödigt pröfwar: Dock at han härutinnan håller sig wid sanning 
och anständighet, så kärt honom wara må at undwika thet answar, som 
Lag förmår. 

§. 10. Yttermera warder tryckning tillåten af alle the Domar och 
Utslag, Resolutioner, Rescripter, Instructioner, Constitutioner, Reglementer 
och Privilegier, med mera thylikt, af then art och beskaffenhet, som 6, 
7 och 8:de §. §. §. förmå, hwilke för thetta äro utgångne och än widare 
utgå ifrån Wår Råd-Kammare och Cantzlie Departemens eller Expedi- 
tioner, samt Wåre och Riksens Hof- och Öfwer-Rätter och Collegier, 
tillika med theras och andre Embetsmäns Embets bref; Hit höra ock 
alle Societeters och Wärks samt enskilte Personers Memorialer, An- 
sökningar, Projecter och Förslager, Betänkande, Beswär, med Utslag och 
Swar therå, såsom ock alle Embetsmäns bewislige så laglige, som olaglige 
göromål och förrättningar, med hwad sig therwid tildragit, nyttigt eller 
skadeligit. Och bör til then ändan uti alla Archiver fri tilgång lämnas, 
at sådane Handlingar få in loco afskrifwa eller i bewittnad afskrift ut- 
bekomma; och thet wid answar til görandes, som uti 7 §. af thenna 
Förordning stadgadt är. 

§.11. En sanfärdig Historia om framfarne Konungar och Regenter 
samt theras Ministrer, har både i äldre och senare tider hos the masta 
Folkslag warit högt aktad, såsom närmast ledande til wigtiga föremål, 
at meddela the Regerande Herrar och Personer tänkwärdige efterdömen 
af wislige och lofwärde bedrifter, men theremot högstnödige Warningar 
emot förhastade, obetänkte, illfundige eller ock grymme och neslige råd- 
slag och gärningar, såsom ock at the lydande kunna af förr i ga Regements 
händelser, the them tilständige skyldigheter, fri- och rättigheter, samt 
alman och enskildt säkerhet thesto bättre efterkomma, känna, förstå, 
wårda och förswara. Nu på thet uti sådane Historiske arbeten ej något 
saknas måtte, som til theras fulständighet tiena kan, wele Wi jemwäl, 
i anseende til them utsträcka friheten i pennor och tryck så långt, at 
alle the synnerlige dels hemlige, dels mer bekante händelser eller bekante 
Anecdoter, hwilke under framfarne Regeringar, så här i Riket som annor- 
städes sig tildragit, mage tillika med politiska Reflexioner öfwer the samma 
fä almänna göras. 

§. 12. I öfrigt wele Wi i Nåder härmed än ytterligare förklara, at 
som thet blefwe för widlyftigt at alla förefallande ämnen, ni ii] och ärender 



8e. Boktr.-kUt. 321 21 



TnYCKFRHIET8STAD0AR. 



1700. 



sa noga utsätta, är Wår Nadigo wilje och befallning, thet samtelige Wåre 
trogne Undersåtare mage äga och nyttja en fullkomlig och ohehindrad 
frihet, at uti tryck al mänt kunnogt göra alt hwad som icke strider emot 
the trenne första §. §. §., eller emot the uti thenne Wår Nådiga För- 
ordning utsatte grunder, och at ännu mindre något, som öfwer alla här 
frammanföre utmärkte tilläte] ige mål och ärender kan blifwa anmärkt, 
påmint, eller eljest reflexions wis i dagsljuset framlagt, någonsin må under 
förewänning at innebära tadel, klander eller critique, förkastas, eller ifrän 
Trycket utestängas; Dock pä thet thenna nyttiga Författning icke ma 
dragas til något oanständigt och äfwen skadeligt missbruk, wele Wi här- 
igenom i X tider warna samt tillika alfwarligen befalla them af Wäre 
trogne Undersåtare, hwilke wilja nyttja thenne Tryckfrihet, at the på thet 
nogaste rätta sig efter Wår Nådiga Kungörelse och Förbud af then 21 
Augnsti 1772, at uti Tal och Skrifter icke inblanda smädelige förewitelser, 
angående the förre Partier, utan ock afhälla sig ifrän otienligt, bittert, 
förklenligt och mi ss ti r mande skrifsätt, hwiiket sa wäl kränker anständig- 
heten och goda seder, som upwäcker fiendskap och hat Medborgare 
emellan; Hwarföre Wi ej eller wele låta blifwa ostraffad then som här- 
emot sig förbryter. 

§. 13. Och på thet Wåre trogne Undersåtare framgent mage om 
thenne utstakade Skrif- och Tryckfrihets oswikeliga bestånd äga all full- 
komlig trygghet, tinne Wi godt härmed förklara, thet ingen, cho han 
wara må, wid Wår Konungsliga onåde, skal sig understa, någon then 
ringaste förtydning eller inskränkning af thetta Wärt Xådiga förordnande 
tilstyrka, mindre at af egen myndighet til en sådan inskränkning i mer 
eller mindre måtto göra försök. 

§. 14. The uti thenna Wår Xådige Förordning utsatte böter komma 
at delas til treskiftes. 

Thet alle, som wederbör, hafwe sig hörsamligen at efterrätta. Til 
yttermera wisso etc. Gifwit Stockholms Slott then 2G April 1774. 



22. 

Kongl. Majrts Nådiga Kungörelse Och Påbud, An- 
gående Boktryckares answar för brott och fiirseelser emot 
Kongl. Maj:ts Förordning om Skrif- oeh Tryckfriheten. 
Gifwen Stockholms Slott then (5 Maji 1780. 

WI GUSTAF etc. Göre witterligit: At som Wi utaf åtskillige tid 
efter annan utkomne Tryckte Skrifter med missnöje förnummit, huru 
Wär nådiga Förordning om Skrif- och Tryckfriheten af then 2G April 
1774, emot thes rätta förstånd, samt sanskyldiga ändamål i flerehanda 
slags måtto, sä i anseende til ämnen, som skrifsätt, öfwerskriden och 
missbrukad blifwit; Ilwilket Oss thesto mera misshageligit förekommit, 
som Wi funnit orsaken thertil förnämligast härröra ifrån en del Uok- 



322 



1700. TRYCKFR1HET88TADGAR. 



tryckares öfwerdrifne cgennytta, i thet the, för at öka sin afsättning och 
winning, oförsynt emottaga och nästan trycka alt, hwad them i sådant 
afseende tilställes; Altså och på thet en sådan theras tiltagsenhet hämmas 
och förekoramas må, samt Tryckfrihetens rätta hruk icke uti missbruk 
af ofwannämde orsak widare förfalla; Ty hafwe Wi i Nåder welat för- 
ordna, at Boktryckarne ej mindre än Auctorerne skola answara, och på 
sätt Tryckfrihets Förordningen biuder, straffas för the brott och för- 
seelser, hwilka emot thes 2. §. samt 1. och 2. Mom. 3. §. begås kunna; 
Men i alt öfrigit, som emot berörde Förordning bry tes, skal Auctoren 
för tiltal och straff wara fri, och Boktryckaren allena til answar stånd a, 
samt på thet sättet anses, at han första gången skal bota Ethundrade 
Riksdaler, andra gången dubbelt; men förbryter han sig tredie resan, 
ware icke allenast sin Boktryckare rätt förlustig, utan ock therjemte 
skyldig, at på minst Tio eller flere år hållas på någon Fästning, med 
eller utan arbete, efter Personens och Brottets beskaffenhet. Thet alle, 
som wederbör, hafwe sig hörsammeligen at efterrätta. Til yttermera wisso 
etc. Gifwen Stockholms Slott then 6 Maji 1780. 



23. 

Kongl. Maj:ts Nåd. Bref till Cantzlie Collegium, med 
swar angående Boktryckares answar för hwad från deras 
Tryckerier utgår. Gifwen Drottningholms Slott den 4 
Aug. 1783. 

WI GUSTAF etc. Uti underdånig skrifwelse af d. 3 sistl. Junii för- 
mälen I af hwad anledning Boktryckerie-Societeten, efter öfwerwägande 
deraf, att Wåre Förordningar om Skrif- och Tryckfriheten uti de §. §. 
som handla om answar och straff för dem, hwilka sig deremot förbryta, 
endast nämna Auctoren och Boktryckare, hos Eder, till sin efterrättelse, 
sig förfrågat, huru de, hwad slikt answar och straff widkommer, böra 
anses, som under Boktryckerie-ägares frånwaro Tryckerier förestå, hwilken 
omständighet, såsom hwarutinnan I icke ansedt Eder tillständigt att giöra 
någon uttydning, I, jämte uprepande af Edra tankar derutinnan, till Wårt 
Egit Nådiga wälbehag och förordnande i underd. öfwerlämnen. Häruppå 
wele Wi nu hafwa lämnat Eder till swar samt egen och wederbörandes 
efterrättelse, det finne Wi, att Boktryckare enligt Tryckfrihets Stadgan, 
äga sjelfwe att swara för hwad från deras Tryckerier utgår, samt att för 
öfrigt en noga och behörig utöfning af den närmare tillsyn härwid som 
Eder, medelst författningarne, blifwit ålagd, säkrast är bidragande att 
förekomma de missbruk, som wid Boktryckerienia i en eller annan måtto 
kunna förelöpa. Wi befalle etc. Drottningholms Slott d. 4 Augusti 1783. 

(Koncept i Riksarkivet.) 



323 



TRYCKFRIHETSSTADGAR. 1700. 



24. 

Tilläggning Til Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse ocli 
Påbud, Af then 6 Maji 1780, Angående Boktryckares an- 
swar för brott och förseelser emot Kongl. Maj:ts Förordning 
om Skrif- och Tryckfriheten. Gifwen Stockholms Slott 
then 3 Maji 1785. 

WI GUSTAF etc. Göre weterligit, at Wi med nöje erfarit, huru- 
ledes, sedan answaret för alla brott och förseelser emot Skrif- och 
Tryckfriheten, blifwit, igenom Wår Nådiga Författning af then 6 Maji 
1780, Boktryckarne ålagdt, inge missbruk theraf widare förefallit, som 
kunnat förtiena then minsta upmärksamhet, eller kräfja något lagligt 
tiltal. Til betygande af et sådant Wårt Nådiga wälbehag, och til er- 
sättning för Boktryckarne uti then minskning af sina inkomster, the 
igenom thenna urskilning nödwändigt måste widkännas, hafwe Wi i Nåder 
welat förbehålla och tillägga Boktryckarne ensame, then rättighet at ut- 
gifwa Dagblader samt Månads- och Wecko-Skrifter uti strödda ämnen, 
sedan the thertil erhållit W T årt eller Wårt och Rikets Cantzli-Collegii 
Privilegium, på sätt som för thet så kallade Dagligt Allehanda skedt är, 
och för öfrigt i akt taga hwad Tryckfrihets Förordningen och Boktryckeri- 
Reglementet föreskrifwa. 

Om någre Wecko- eller Dag-Skrifter för thet närwarande utan et 
sådant tilstånd utgifwas, böra the genast uphöra och ej fortsättas, så 
framt the thermed icke blifwa gillade. 

Wi hafwe jemwäl funnit någon förklaring öfwer Tryckfrihets För- 
ordningen nödwändig, i anseende til Skådespel som upföras uppå enskilde 
personers Privilegierade Theatrcr. En oinskränkt frihet uti them kan 
icke stadna utan elak werkan för then goda smaken, språket och sederna, 
samt sluteligen jemwäl, hwartil redan nog anledning blifwit gifwen, kunna 
förminska then aktning, Stånd och Embeten hos en wälsinnad Almänhet 
böra åtniuta. Til förekommande af alt thetta, hafwe Wi härmed i Nåder 
welat förbiuda, thet inge Theatre-Piécer på Swenska språket måga tryckas, 
eller uppå Privilegierade Theatrcr i Stockholm eller Landsorterna upföras, 
innan the hos Wårt Hof-Cantzlers-Embete blifwit anmälde och therstädes 
behörigen privilegierade: Skolandes then, som häremot bryter, wara sina 
undfångna Privilegier genast förlustig, och then Boktryckare, som med 
tryckningen beträdes, thesutom brott sit umgälla med Ethundradc Riks- 
dalers wite och Exemplarens confiscation. Thet alle, som wederbör, hafwe 
sig hörsameligen at efterrätta. Til yttermera wisso etc. Stockholms Slott 
then :\ Maji 1785. 



324 



1700. TRYCKFRJHF.TSSTADGAR. 



25. 

Kongl. Majrts Nådiga Förordning, Om En Allmän 
Skrif- och Tryck-Frihet. Grifwen Drottningholms Slott 
den 11 Julii 1792. 

WI GUSTAF ADOLPH etc. Göre weterligt: At som Wi anse för 
Wår yppersta pligt och ära, at efter yttersta förmåga och krafter wid- 
taga och befrämja alla sädane mått och steg, hwilka härleda til et älskadt 
Fosterlands sanna wäl och lycksalighet, samt til stadgande af det full- 
komliga och rena förtroende Oss och Wåre trogne Undersåtare emellan, 
som utgör bägges Wår säkerhet och werkeliga styrka, och som genom 
des wälgörande inflytelse uppå seder och tänkesätt, äfwen hufwudsakcligcn 
bidrager at dana, tilskapa och bereda den framtida sällhet, hwilken Wi 
så upriktigt önske, städse måtte blifwa Wårt kära Fäderneslands lott; 
Wi derhos betänkt, at allmän uplysning är första och wissaste steget til 
allmänt wäl, samt at friheten i tankar och tryck är en af et fritt Folks 
dyrbaraste tilhörigheter och en oskattbar gåfwa, den Skaparen sjelf för- 
länt raenniskoslägtet och den man icke utan at misskänna och oförrätta 
des i naturen grundade rättigheter kan afkorta, samt at denna frihet, 
långt ifrån at störa den ordning och wördnad för Lagar, hwaruppå alla 
Samhällens wäl och bestånd hwila, då den rätt handhafwes, i hufwud- 
sakelig måtto leder till deras befästande derigenom, at den uplöser 
skadeliga fördomar, skingrar fåkunnoghetens mörker och i des ställe i 
sanningens ljus utställer belöningen för älskade pligters utöfwande emot 
Gud, Konung och Fädernesland, hwilkas nitiska och owilkorliga upfyllande, 
Wi äfwen äre fulleligen öfwertygade, utgör rätta målet för hwarje redlig 
Swensks förnämsta ärelystnad, och hwarigenora allena til Oss kan åter- 
föras et flygtadt lugn och förfäders sällhet med deras på tro och redlig- 
het grundade ära; Och denna frihet äfwen kraftigt lärer underhålla, upelda 
och lifwa de wärdiga och ädla tänkesätt hos Nationen, som i alla tider 
tilhört den samma, och hwilkas öfwerlefwande woro för Oss den högste 
af alla olyckor; En frihet, som ej bör lida af twång, eller qwäfwas och 
borttwina under myckenheten af de flere emot hwarandra stridande för- 
fattningar, hwilka ifrån längre tider tilbaka i detta ämne utkommit; Altså 
är det med en werkelig förnöjelse Wi nu skyndc at sådant rätta, då Wi 
äfwen derigenom winne et önskadt tilfälle at lemna Wåre trogne Under- 
såtare et nytt bewis af Wår öma omsorg för deras wäl, samt af Wår 
otwungna aktning för deras och mensklighetens helgade rättigheter, dubbelt 
talande uppå en tid, då de fleste Europas Regenter äro syslosatte at om- 
kring deras Throner emot folket upkasta nya förskantsningar, dem Wi 
dock så mycket mindre anse Oss behöfwa, som Wi nogsamt känne samte- 
lige Wåre käre Undersåtares trohet och tilgifwenhet för Oss, och til den 
samma hyse det oinskränktaste förtroende, glade, at dymedelst emot dem 
inför hela werldens ögon få ådagalägga Wår upriktighet och Wåra af- 
sigters renhet, samt i och med detsamma för framtiden öpna et ljusare 
tidehwarf, för sanningen och Folkets röst en wäg at framtränga til Thronen, 
för oskuldens och den förtrycktas klagan en lätthet at komma i dagen, 
för rättwisan en styrka, för mannamon, wåld och orättrådighet en skräck, 



325 



TBYCKFR1UETSSTADGAB. 1700. 



för den dygdige, den gode Medborgaren en seger, för den brottslige och 
lastfulle en fasa, för den fattige et stöd, för den lidande en tröst, och 
för Oss Sjelfwe den mast tilfredsställande belöning, då Wi uppä alla 
wägar intet annat söke, än endast befästandet af Wåre trogne Under- 
såtares sanna bästa. Wi twifle aldeles icke, det de ju ock deremot å 
deras sida med den urskilning ingå i dessa Wåra wälmenta afsigter, och 
sä weta deraf begagna sig, at en författning, hwilken endast åsyftar all- 
mänt wäl, ordning och lugn, icke för någondera måtte blifwa wådelig 
genom sådane missbruk deraf, som thywärr! medelst utsående af för- 
såteliga smädeskrifter och oenighets frön Medborgare emellan redan hos 
Oss alstrat de bittraste frukter. Det är wisserligen icke åt dessa af- 
grandens foster Wi härigeuom welat gifwa et widsträktare utrymme, 
twärtom skal Wår högsta omsorg och bemödande altid wara, at dem pa 
det sorgfälligaste söka qwäfwa, mota och straffa. Wi förwäntc ock med 
fullkomlig wisshet, at ju närmare I, Wåre trogne Undersåtare! inseen 
och blifwcn uplyste om Edert sanna wäl, desto mera lären 1 finna nöd- 
wändigheten af så skadeliga intrycks skyndesamma utplånande hos alla 
Stånd, hos alla åldrar. Wi nyttje äfwen detta tilfälle, at i Fädernes- 
landets namn Eder dertil högtideligen upinana, och i samma älskade 
namn fordre Wi nu af Eder detta offer. Edert lugn, Eder sällhet kan 
aldrig stadgas utan wid Enighetens Altare ; Skynden Eder derföre samte- 
ligen, Oss wid des fot til mötes, och skänken Wårt Hjerta den tilfreds- 
ställande synen af et åter förenadt redeligt Folk, som der med gammal 
Swensk tro u pri k tigt omfamna hwarannan! Den Högste, hwars hand denna 
tiden warit tung öfwer Oss, skal då åter med wälbehag se ned på Swea 
Land, och des tilbaka hållne wälsignelse åter utgjutas öfwer Oss, det 
förswundna lugnet återkomma, samt Wi uti fridens sköte än en gång 
räkna glada och lyckliga dagar, och Wåre Efterkommande sluteligen til 
senaste tider, wälsigna den stunden, då förwillade och skilgde Bröder, 
med fulkomlig glömska af det framfarna, rörde, kastade sig i hwarsannars 
armar, at desto fastare och ouplösligen äter tilknyta Enighetens störda 
sälla förenings-band. Dessa ädla känslor, från den ena åldern til den 
andra fortplantade, skola sedermera beständigt blifwa ärfteliga wid en 
älskad Fosterjord, och kärleken til densamma, den största och första af 
alla dygder, aldrig skiljas ifrån Swenska namnet, samt friheten at tänka, 
skrifwa och trycka, ännu förwara den lika lysande til mönster för andra 
folkslag. 

Det är i sådan afsigt och med detta hopp Wi beslutit och för godt 
funnit, at, medelst utfärdandet af denna Wår öpna Nådiga Förordning, 
skänka, ätergifwa och förunna samtelige Wåre käre undersåtare en Allmän 
Skrif- och Tryck-Frihet, utan andre undantag derwid, än desse, nemligen : 
At ingen ting anstöteligt, eller stridande emot Wår rätta Tros bekännelse 
och den rena Evangeliska Läran, eller något smädeligt emot Det Högsta 
Wäsendet, hwars oskrymtade sanna dyrkan allena kan bereda Wår när- 
warande och tilkommande lycksalighet, må fä skrifwas eller tryckas: Icke 
eller är det tillätit, at emot Regerings-sättet, eller emot Moralen och 
Goda Seder göra något försök, eller at ined något, som förklenligt eller 
anstöteligt wara kan emot Utrikes Hof och Magter förekomma, äfwensä 
litet, som med andra Pasquiller eller Smädeskrifter orena de Prässar, 



32C 



1700. THYCKFB1HKT8STADGAR. 



hwilka endast böra wara sanningens rena språk helgade och förbehållne» 
Minsta brott häremot, wilje Wi icke obeifradt låta, utan på det alfwar- 
ligaste til Lagens åtgärd och straff öfwerlemna. 

Men i alt öfrigt stånde hwarje Swensk Man öppet, at fritt och 
obehindradt begagna sig af denna Allmänna Tryckfrihet, så snart För- 
fattaren derunder teknar sit kända namn, hwilket äfwen tryckes, och 
behöfwa Böktryckarne til deras säkerhet för alt answar ej annat, än det 
samma, då skriften icke något innehåller, som emot de ofwannämde för- 
behåll finnas stridande; Och til följe häraf kommer äfwen ifrån denna 
dag all annan slags censure, och alla äldre och nyare i detta ämne ut- 
k o mn e Författningar helt och hållit at uphöra och til intet göras, undan- 
tagandes i Religionsmål och de saker, som i någon måtto angå Läran 
och Wåra Christendomsstycken, hwilka, likasom tilförne wanligt warit, 
altid förblifwa under Consistoriernas wård och inseende. 

Äfwenledes wele Wi ock härmedelst uppå lika sätt i Nåder hafwa 
tillåtit utgifwandet af nya Böcker, Dagblad och Journaler utan twång 
och hinder af dera förut utwerkade särskilte Privilegier, dock med i akt 
tagande af den redan ofwan nämde nödiga warsamhet. 

Wi tro Oss sluteligen icke behöfwa tillägga, at den eller de, som 
så missbruka denna Wår Nådiga Författning, at Laga åtal dera äger 
rum, icke af den samma böra förwänta sig minsta skydd deremot. Det 
skal twärtom wid alla tilfällen wara Wårt högsta bemödande, at genom 
en snar och jämt delad rättwisa, befästa Wår Thron, Allmänna Säker- 
heten och Wåre trogne undersåtares med den samma så nära förenade 
sällhet; Och då en redelig Man intet annat kan wilja skrifwa, eller låta 
trycka, än hwad han anser til almänt wäl ländande, lärer den owilkorliga 
omständigheten, at derunder nödgas tekna sit namn, icke eller derifrån 
kunna afhålla honom, äfwen som den för Lagens åtgärd och beifrandc, 
i fall han deremot skulle finnas bryta, är tilräckelig. 

Det alle, som wederbör, hafwe sig hörsammeligen at efterrätta; Och 
wele W r i, at detta Wårt Nådiga Påbud och Förordnande genast må så 
wäl å Predikstolarne i Wår Residence Stad Stockholm, som öfwer alt 
uti Landsorterne, offenteligen upläsas och kungöras. Til yttermera wisso 
etc. Drottningholms Slott den 11 Julii 1792. 



26. 

Kongl. Majrts Nådiga Warning, Emot Öfwerträdandet 
af Des den 11 sistledne Julii utfärdade Förordning om en 
allmän Skrif- och Tryckfrihet. Gifwen Stockholms Slott 
den 21 December 1792. 

WI GUSTAF ADOLPH etc. Göre weterligt: At sedan Wi, genom 
Wår Nådiga Förordning af den 11 Julii inncwarande år återskänkt Wåre 
trogne undersåtare en rättskaffens Skrif- och Tryckfrihet, i det wälmenta 



327 



TRYCKFR1HETSSTADGAK. 1700. 



ändamål, at en obehindrad inbördes uplysning icke allenast skulle lända 
til Wetenskapernes upodling och utspridande, utan ock gifwa hwar och 
en af Wära Undersätare öiunignrc tilfälle at desto bättre känna och 
wärdera den i Lagarne grundade frihet, hwaraf alle Swenske Män sig 
hafwa at hugna, samt denna Skrif- och Tryckfrihet utgöra de bäste hjelpc- 
medel til Sedernas förbättring och Laglydnadens befrämjande, dä missbruk 
och olaglighetcr blifwa genom trycket för allmänhetens ögon ådagalagde, 
sä hade Wi billigt förmodat, at Ware trogne Undersätare, under ut- 
öfningen af denna frihet, som endast åsyftat allmänt wäl, ordning och 
lugn, skulle, efter Wår derwid tillika yttrade alfwarliga åstundan, med 
den urskilning ingå i Ware wälmente afsigter, at de oenighetsfrön, som 
medelst utkastande af försåteligc smädeskrifter werkat Medborgare emellan 
de mast skadeliga intryck, måtte kunna utrotas, samt at wederbörande 
skulle ställa sig til obrottslig efterrättelse, hwad Wi i samma Förordning 
tydeligen undantagit, såsom otillåteligt at skrifwa och trycka, nemligen: 
Alt det, som är anstöteligt, stridande och smädeligt emot det Högsta 
Wäsendet, emot wår rätta Trosbekännelse och den rena Evangeliska 
Läran, emot Regeringssättet, emot Moralen och Goda Seder, samt emot 
Utrikes Hof och Magter; Men som Wi med högsta missnöje förnummit, 
huru som åtskillige antingen oförståndige eller kitslige Författare wågat, 
at uti deras skrifter drifwa och förswara sådane förgripelige satser, hwilka 
icke mindre påsyfta än uphäfwandet af Regeringssättet, af den i Samfundet 
faststälde Ordningen, och af det lugn och den säkerhet, som hwar Man 
i Samhället och under Lagen njuta bör, så hafwe Wi, likmätigt War 
Konungsliga plikt, ansett Oss icke längre kunna upskjuta med at öfwer- 
lemna slika fredsförstörande och nproriske skrifter til Lagens al fw ars amin a 
åtgärd och straff. 

Sorgfällige derom, at denna af Oss utstakade Skrif- och Tryckfrihet 
icke må ytterligare dragas til något skadeligt och oanständigt missbruk, 
wädeligt för allmänna lugnet och den medborgerliga förtroligheten, hafwe 
Wi tillika å nyo welat warna samt derjemte alfwarligen befalla dem af 
Ware trogne Undersätare, hwilka wilja nyttja denna Tryckfrihet, at af- 
•hälla sig frän sådane ämnen, hwilka W T i i meranämde Wår Förordning 
sä tydeligen undantagit, och som icke til tryckning kunna tillåtas, ehwad 
de äro här i landet författade eller frän fremmande språk öfwersatte; 
Skolandes den som häremot bryter, utan skonsmäl anses med de böter 
och det straff, som Wår Högstsalig Herr Faders, Konung GUSTAF III. 
förnyade Förordning och Påbud, angående Skrif- och Tryckfriheten af 
den 26 April 1774 förmår och stadgar i 1., 2. och 3. §.'§., hwilka til 
deras innehåll och efterlefnad i alla delar Wi härmedelst fastställa, med 
den tilläggning, at Boktryckaren skal lika anses med Författaren om den 
tryckte skriften innehåller försök til Grundlagarnes tadlande och an- 
gripande. Det alle, som wederbör, hafwa sig hörsammeligeu at efterrätta. 
Til yttermera wisso etc. Stockholms Slott den 21 December 1792. 



328 



1700. TUYCKFRIIIETSSTADGAR. 



27. 

Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse Och Påbud, Angående 
Answar för brott och förseelser emot Kongl. Maj:ts För- 
ordning om Skrit- och Tryckfriheten. Gifwen Stockholms 
Slott den 2ti Martii 1798. 

WI GUSTAF ADOLPH etc. Göre weterligt, at som Wi uti åtskillige 
Dagblad och Wccko-Skrifter med missnöje förnummit, huru Tryckfriheten 
sa til ämnen som skrifsätt, öfwerskriden och missbrukad blifwit, genom 
obehörige utlåtelser och reflexioner, dels om Utrikes llof och Magter, 
dels om enskildte Personer och Stånd ; Altsa och emedan, ehuru Wi weic 
befordra den för Allmänhetens uplysning nyttiga Tryckfrihet, det likwäl 
tillika är Wår Konungsliga plikt at tilse, det ej denna frihet emot des 
sanskyldiga och rätta ändamål utöfwas, och blifwer et medel för den 
illasinnade til enskild hämd och bitterhet, kränker anständighet samt 
goda seder, så mycket angelägnare at förekomma uti Skrifter, hwars 
egenskap är at spridas til Allmänheten, hwilken derigenom snarast kan 
bibringas skadeliga intryck; Ty, och jemte det hädanefter Wi äfwen wele 
tillåta, at i strödda ämnen, Dagblad, Journaler, Wecko- eller Månads- 
skrifter och Tidningar, under hwad namn de wara kunna, må utgifwas; 
finne Wi för godt härigenom förordna, det sådant ej annorledes ske må, 
än efter upgift af de ämnen som deruti komma at intagas, dertil Wårt, 
eller Wårt och Rikets Canteli-Collegii Privilegium erhållits. Om någon 
af ofwannämnde upräknade skrifter skulle för det närwarande utan et 
sådant tilstånd utgifwas, böra de genast uphöra och icke fortsättas förr 
än de dermed blifwit gillade. De som redan erhållit Wårt, eller Wårt 
och Rikets Cantzli-Collegii Privilegium å slike skrifters tryckande, blifwa 
derwid bibehållne med i akt tagande af den skyldigheten, at ej allenast 
til Wårt och Rikets Cantzli-Collegii pröfning upgifwa de ämnen, som Inne- 
hafwaren af et sådant Privilegium är sinnad at införa, utan ock Cantzli- 
Collegii föreskrift derom noga sig til efterrättelse ställa, och det wid på- 
fölgd, at derest sådant, wid så äldre som nyare Privilegier underlåtes, det 
meddelte Privilegium genast warder indragit, och Boktryckaren som dermed 
beträdes, bote första gången Ethundrade Riksdaler, andra gången dubbelt, 
men förbryter han sig tredje resan, ware sin Boktryckare rätt förlustig. 

1 anseende til Skådespel, som upföras uppå enskilde Personers Pri- 
vilegierade Theatrer, hafwe Wi, til förekommande af den elaka werkan 
i afseendc til språk och seder, en oinskränkt frihet deruti kan medföra, 
härmed i Nåder welat förbjuda, det inga Theater-Piecer på Swcnska 
språket mage tryckas eller uppå Privilegierade Theatrer i Stockholm 
eller Landsorterne upföras, innan de hos Wårt Hof-Cantzlcrs-Einbetc 
blifwit anmälte och derstädes behörigen privilegierade. Skolandes den 
som häremot bryter, wara sine undfångne Privilegier genast förlustig, 
och den Boktryckare som med tryckningen beträdes, desutom brott sit 
umgälla med Ethundrade Riksdalers böter och Exemplarens confiscation. 
Det alle som wederbör, hafwa at ställa sig til underdånig efterrättelse. 
Til yttermera wisso etc. Stockholms Slott den 26 Martii 1798. 



329 



ÖBVERBIGT AF LAGSTIFTNINGEN. 



1800. 



AREN 1800 TILL OCH MED 1883. 



Overige hade väl under 170(> fått en som orygglig grundlag* 
erkänd tryckfrihetsförordning, men livarken partiväldets eller det 
följande enväldets period var gynsani för någon »orygglig grund- 
lag», allra minst för tryckfriheten. Speciela undantag, allmänna 
förordningar, »varningar*, förklaringar, skrifvelser till Kansli- 
kollegiet och domar på befallning täflade att omintetgöra den 
tryckfrihet mösspartiet, Gustaf III och Karl af Södermanland 
(Reuterholm) livar för sig i vältaliga ord prisat, men icke kunnat 
tåla, då den var deras planer obeqväm. Af de här sid. 280 o. f. in- 
tagna tryckfrihetsstadgar synes, hur trycktvånget icke i allmänhet 
återgick till censur; men nästan kraftigare än censur af embets- 
myndighet verkade åtgärden att påbjuda ansvar för boktryckare 
för allt hvad ifrån hans tryckeri utgick, ett ansvar, som endast 
i svårare fall jemväl skulle delas af författarne. Men för bok- 
tryckaren gälde det icke blott dödsdom, som väl ådömdes men 
ej utfördes, utan ftingelse, böter samt förlust af privilegier att 
idka boktryckerirörelse eller utgifva tidning, hvilken senare rätt 
enligt 1785 års påbud icke kunde utöfvas af annan än boktryckare. 
Ett ytterligare hinder för kapital att söka sig väg till boktryckeri- 
rörelsen infördes 1783, då föregående påbud »förtydligades» derhän, 
att egaren, icke disponenten af ett tryckeri, skulle st anda ansvar 
för boktryckeriets alster. Det administrativa godtycket hade 
från 1785 alldeles undanträngt lagen, som endast under fem 
månader af 1792 (den 11 juli — 21 dec.) åter tycktes kommen till 
heders. Den lilla resten af 17D2 års frihet upphäfdes fullständigt 
genom kongl. kungörelsen den 20 mars 171)8, och hvad ej gällande 
författningar kunde nå, uträttades, när så godt syntes, genom sär- 
skilda påbud. För att kunna bilda sig ett omdöme om de svårig- 
heter, mot hvilka litteraturen och de yrken, som skänka den lif, 
boktryckeriet och bokhandeln, hade att kämpa, isynnerhet under 
de första tio åren af detta århundrade, är det således icke nog 



330 



1800. HOFKAN8LER8-EMBETBT. 



att kasta en blick på lagstiftningen; äfven åt densammas hand- 
hafvande måste noggrann uppmärksamhet egnas, om man skall 
fatta en svensk boktryckares ställning 1798 — 1809. 

Intill början af 1800-talet kade boktryckame lydt under 
Kanslikollegiet, men genom kongl. kungörelsen den 17 febr. 1801 
upphäfdes detta embetsverk och öfveriuseendet öfver boktrycke- 
rierna uppdrogs åt hofkansleren, för hvilken dock först den 23 
febr. 1802 instruktion i detta afseende utfärdades. 

Redan i början insåg hofkansleren svårigheten att öfver- 
vaka efterlefnaden af de gällande förordningarne angående bok- 
tryckerierna, och med anledning af en skrifvelse från åtskilliga 
konstförvandter, om inskränkning i lärlingarnes antal, gjorde d. v. 
innehafvaren af embetet C. B. Zibet följande hemställan i und. 
memorial den 21 okt. 1801: »... Så väl af den ordning, som i 
denna del tyckes nödig, som af flera nyligen timade händelser, 
vågar jag taga anledning att Eders Maj:ts nådigste pröfning 
underställa om icke, af samma skäl som föranlåtit tillsättning af 
en handtverkerifiskal, Eders Maj:t täckes tillåta mig att genom 
förordnande antaga en bokhandels- och boktryckeri-ombudsman, 
som har att tillse icke allenast att boktryckare och deras arbets- 
folk uppfylla emot hvarandra deras inbördes skyldigheter, utan 
äfven att allt livad om bokhandeln och boktryckerierna stadgadt 
är på det nogaste blifver handhaft och efterlefvadt; som till den 
ändan eger obehindrad tillgång till alla boklådor och boktrycke- 
rier och åt hvilken ingen bokhandlare eller boktryckare, vid 
utsatt ansenligt vite, får vägra de underrättelser han kan äska 
om böcker, med hvilka handel drifvas, och om arbeten och skrifter, 
som under trycket äro. Och på det denna ombudsman må med 
nit och rättskaffenshet sina grannlaga pligter fullgöra, anhåller 
jag i underdånighet att Eders Maj: t behagade tillägga honom 
ett för hans bergning någorlunda tillräckligt arvode och bestämma 
hans andel i de böter, som igenom hans åtgärd tillkomma.» 

Den 24 nov. s. å. följde Kongl. Maj:ts bifall härtill, deri 
föreskrifves: ». . . Likaledes hafve Vi i nåder bifallit eder under- 
dåniga anhållan om nådigt tillstånd, att genom förordnande få 
antaga en bokhandels- och boktryckeri-ombudsman, för hvilken 
Vi i nåder anslagit ett årligt arvode af trehundrade rdr jemte 
två tredjedelar af de böter, som genom dess åtgärd tillkomma . . .» 
Den 30 nov. 1801 tillsatte hofkansleren denna bokhandels- och 
boktryckeri-ombudsman genom följande konstitutorial : »...Gör 
veterligt, att som, till underdånigste åtlydnad af konungens mig 



331 



BOKTRYCKERI-OMBUDSMAN. 1800. 



gifna nådiga befallning af den 24 dennes, en bokhandeln- och 
boktryckeri-ombudsnian kommer att antagas, och jag hos f. d. 
kamreraren uti kongl. Rikskamniarrätten Joh. Sam. Ekmansson 
trott mig finna så väl den erfarenhet i dessa delar, som de till 
denna förrättning erforderliga kunskaper, nit och skicklighet; 
alltså och i kraft af detta mitt öppna konstitutorial varder han 
Johan Samuel Ekmansson härmedelst antagen och förordnad att 
vara bokhandels- och boktryckeri-ombudsman, hvarvid honom 
åligger att sina genom instruktionen föreskrifna skyldigheter med 
uppmärksamhet och drift fullgöra och i allmänhet tillse att allt 
livad om bokhandeln stadgadt är eller blifver, på det nogaste 
handhafves och efterlefves; kommande han att åtnjuta det för 
denna beställning uti staten anslagna arvode.» Hofkansleren 
underrättade i cirkulär Boktryckeri-societeten om utnämningen 
och anförde bestämmelserna i § 2 i nedanstående instruktion. 

Ekmansson hade sjelf en kort tid varit boktryckare (se 
sid. 248) och kände derför något till yrket; att hofkansleren 
i valet af person icke misstagit sig, märkes af det nit denne ut- 
vecklade i tjensten: det ena åtalet följde det andra, och ingen 
anledning lemnades obegagnad, då det gälde att få en boktryckare 
fäld. Ekmansson fortfor att utöfva sin befattning till den 18 
maj 1805; den 25 maj förordnades till hans efterträdare amanuen- 
sen vid kongl. biblioteket P. A. Wallmark, hvilken utnämndes 
till platsen den 30 nov. s. ä. och innehade den till dess 1810 års 
tryckfrihetsförordning upphäfde tjensten. 

Den för hofkansleren utfärdade instruktionen lydde sålunda: 

Kongl. Majits Nådiga Instruction För Des Hof-Cantzler, 
I afseende på det honom updragne inseende öfwer liok- 
handelen och Boktryckerierne i Riket. Gifwen Stockholms 
Slott den 23 Februarii 1802. 

§. 1. Ilof-Cantzleren tilkomiiicr öfwerinscendet öfwer Boktryckerierne, 
Bokhandclen, Lån-Bibliothekerne och Bok-Auctions-Kamrarne i Riket, utan 
afseende på personeme, som de samma idka eller förestå; Bokbindare 
således derunder inncbegripne, ehwad angår den med inbundna böcker 
dem tillatne handel. 

§. 2. Til befrämjande af denna Hof-Cantzleren updragne allmänna 
upsigt, äger han at förordna en Bokhandels- och Boktryckeri-Ombudsman, 
som har at tilse, icke allenast at Boktryckare och deras Arbetsfolk up- 
fylla deras inbördes skyldigheter, utan ock, at alt Invad om Boktryckerier 
och Bokhandel stadgadt är eller blifwer, på det nogaste handhafwes och 
efterlefwes, samt i synnerhet, och wid förlust af syslan, wara waksam 
dera, at icke nägre emot Tryckfrihets-Förorduingarne stridande Skrifter 



332 



1800. INSTRUKTION FUR IIOFKANS1.RREN. 



från Tryckerierne utkomma, eller på hwad sätt som helst kringspridas; 
hwilken också, til den ändan, äger obehindrad tilgång til alla Boklådor, 
Boktryckerier och Lån-Bibliotheker, och åt hwilken ingen Boktryckare, 
Bokhandlare eller Innehafware af Lån-Bibliothek får wägra de under- 
rättelser han äskar om Böcker, hwarmed handel drifwes, och som til 
utlåning hållas, eller om Arbeten och Skrifter, som under trycket äro, 
wid utsatt wite af Femtio Riksdaler för den sig första gången häremot 
förbryter, och Ethundrade Riksdaler, om det andra gången eller oftare 
händer; Kongl. Tryckeriet, i afseende på allmänna Författningar sub 
Titulo Majestatis, härifrån allena undantagit. 

§. 3. Privilegier på Boktryckerier utfärdar Kongl. Maj:t uppå Hof- 
Cantzlerens underdåniga anmälan. 

§. 4. Privilegium på Bokhandel meddelar Hof-Cantzleren, äfwensom 
särskiidt tilstånd, at inrätta Lån-Bibliotheker, hwilken förmon hädanefter 
förnämligast bör Bokhandlare tildelas, dock at de, som nu slike Lån- 
Bibliotheker med wederbörligt tilstånd inrättat, derwid warda bibehåll ne. 
De, hwilka et sådant Privilegium eller tilstånd nu innehafwa eller fram- 
deles erhålla, mage dem icke, utan Hof-Cantzlerens wetskap och tillåtelse, 
til annan Man öfwerläta eller föryttra. 

§. 5. Bokhandlare komma hädanefter, i likhet med Boktryckarne, 
at utgöra en egen och särskild Societet med Reglemente, hwilket Kongl. 
Maj:t, uppå Hof-Cantzlerens underdåniga anmälan, utfärda wil, och med 
Ordförande, hwilken äfwensom den för Boktryckeri-Societeten, af Hof- 
Cantzleren förordnas. 

§. 6. Til förekommande deraf, at förbudne eller skadelige Böcker 
och Skrifter på Bok-Auctioner icke må til salu utbjudas, åligger det 
Föreståndaren wid Bok-Auctions-Kamaren i Stockholm, at, minst fjorton 
dagar före försälgningen, tilställa Hof-Cantzleren Förtekning på de Böcker, 
som derstädes genom utrop komma at föryttras, wid wite af Tio Riks- 
daler, första gången han sådant försummar, och af Tjugu Riksdaler för 
hwarje gång han sedermera dermed beträdes. 

Bok-Auctionister wid Academierne komma at på lika sätt stå under 
Academiens Bibliothekaries, och de uti andra Städer, under Consistorier- 
nes inseende; hwilke sednare, äfwensom Academiae Bibliothekarierne, 
hafwa at deras åtgärd, wid dylike tilfäilen, hos Hof-Cantzleren anmäla. 

§. 7. Til Hof-Cantzlerens pröfning och afgörande höra: 

l:o Alla Beswär öfwer sådane mål, hwilke, efter nu gällande eller 
hädanefter utkommande Reglementen och Författningar, af Boktryckeri- 
eller Bokhandels-Societeterne uptagas och afgöras. 

2:o Alla frågor om olaglig tryckning af Theologiska Skrifter och 
Arbeten, Theat er-stycken, innan de wederbörlig granskning undergått och 
med behörigt tilstånd til tryckning försedde blifwit, samt om Författare, 
hwilke gränsornc af dem förundte Privilegier öfwerskridit. 

3:o Om något finnes utur akt låtit af det, som, enligt Boktryckeri- 
Reglementet eller andra Författningar, wid Skrifters och Böckers tryckande 
i akt tagas bör: såsom då falskt åratal eller trycknings-ort en Skrift på- 
tryckt tinnes eller dessa underrättelser aldeles saknas, äfwensom enär, 
emot Förordningen af den 11 Julii 1792, Författarens kända namn icke 
å titel-bladet utsatt är. 



333 



INSTRUKTION FÖR MOFKAKSLEREN. 1800. 



4:o Alla Bokhandelen,Boktryckerierne och Lån-Bibi iothekerne rörande 
Oeconomie- och Poli tio-mål, som med de ofwanupräknadc likhot äga och 
med dem j omföras kunna. 

Finner Hof-Cantzleren uti nägot af dessa mål wittnens hörande wara 
af nöden, äger Hof-Cantzleren sådant hos Domstolen i Orten äska, hwilken 
det åligger, at det begärdta wittnes förhöret anställa och Protocollet der- 
öfwer ofördröjeligen til Hof-Cantzleren insända. 

Alla andra mål, som enligt Tryckfrihets-Förord ningarne och Allmänna 
Lagen böra af Domstolarne handteras, få icke af Hof-Cantzleren uptagas, 
utan förhålles dermed på det sätt, at, då Hof-Cantzleren anser någon 
Bok eller Skrift innefatta sådanc ämnen, hwilke efter hans tanka wore 
åtal underkastade, upgifwer Hof-Cantzlereu genast sådant skrifteligen hos 
Justitice-Cantzlcrs-Embetet, som, enligt sin Instruction pröfwar, om och 
hwad åtgärd derwid må äga rum. 

§. 8. Tryckningen af otillåtne eller misstänkte Skrifter äger Hof- 
Cantzleren, wid första om dem erhållen kunskap, inställa, samt sadane 
Böcker och Skrifter, ehwad do på Tryckericrne, uti Boklådor, Lån- 
Bibliotheker eller på Bok-Auctioner finnas, at låta i förwar taga eller 
med sequoster belägga; de undantagnc, wid hwilka Justitia?-Cantzlers- 
Embotet kommer at hand lägga. 

§. 9. Förbrytelser, som til Hof-Cantzlerens afgörandc höra, anses 
efter gällande Reglementen och Författningar; och i sådane fall, för 
hwilka icke något uttryckeligt och särskildt stadgande finnes, äger han 
tils widare pålägga lämpeliga böter, ifrån Tjugufem til Ethundrade Riks- 
daler, hwilka wid förnyad förbrytelse fördubblas; äfwensom uti de Bok- 
tryckorierne och Bokhandolen rörande Oeconomie- och Politie-mål, såsom 
icke innefattande öfwerträdelser emot Tryckfrihets-Förordningarne, Hof- 
Cantzleren äger, at utan hinder af Kongl. Brefwet af den 8 September 
17D5, 1 som för minsta förbrytelse stadgar Privilegiernes förlust, och 
hwilket i alla öfriga fall til ofelbar efterrättelse bör lända, efter målets 
beskaffenhet pröfwa, huruwida, jemte annat answar, Privilegierne mage 
wara förbrutne. 

§. K). Beswär öfwer Boktryckeri- eller Bokhandels-Societetens fattade 
Beslut eller Utslag anföras hos Hof-Cantzleren, inom femtonde dagen, i 
fall den ändringssökande i Stockholm wistas, inom tretionde dagen, om 
han annorstädes i Swerige eller på Gottland sig uppehåller, samt då han 
i Finland eller Pomern är boende, inom sextiondc dagen efter undfången 
del af Beslutet eller Utslaget. 

1 Till justitiekansleren, med beklagande af åtskilliga öfverträdelser af tryck- 
frihetsförordningen, isynnerhet i Extra Posten n:r 203; konungen förklarar sin 
vilja vara >. . . det I på det alfvarligaste tillsen, att den af Oss i nåder återstälda 
Skrif- och Tryckfrihet, icke vidare emot författningarnes tydeliga innehåll varder 
i någon af dess delar till så rysliga och forderfveliga afsigters befrämjande ytter- 
ligare missbrnkad, samt att den deremot nn yppade grofva förbrytelse nti dagbladet 
Extra Posten, hvilket genast, i anseende så väl till detta, som till flera förut emot 
erhållna befallningar fbrelupna och anmärkta fall, nu kommer att alldeles upphöra 
och ej vidare utgifvas, varder till välförtjent näpst, och till varning, i laga ord- 
ning beifrad. Ägan des I jämväl att låta samteliga Boktryckare, samt dem som 
inom Riket ntgifva Dagblad eller Veckoskrifter, alfvarligen förständiga, det de icke 
härifrån, eller nvad eljest blifvit anbefaldt, tillstädja sig minsta afvikelse vid förlust 
af deras privilegier utom laga bot . . .» (A&krift i Riksarkivet.) 



334 



1800. BOKTRYCKERI-SOCIKTETEN. CENSOR. 



§. 11. Uti Hof-Cantzlercns Utslag, tillätes den dermed missnögde, 
hos Kongl. Maj: t i underdånighet ändring söka, inom samma tid, som i 
nästföregående §. utstakad är. 

§. 12. Hof-Cantzleren skal wara tillåtit, at wid Förklaringars och 
Underrättelsers infordrande, förelägga witen, ifrån Fem til och med Tre- 
tio Riksdaler; och för de Utslag, af honom fällas, erlägges af Parterne, 
antingen de wunnit eller förlorat, lösen, i likhet med hwad för Öfwer- 
Ståthållare-Em betet stadgadt är. 

§. 13. Af de höter och witen, hwilke genom Bokhandels- och Bok- 
tryckeri-Omhudsmannens åtgärd tilkomma, njuter han twå tredjedelar och 
den öfriga tredjedelen tilfaller Kronan; Är någon annan Åklagare, njute 
han Ombudsmannens rätt. Stockholms Slott den 23 Februarii 1802. 

Utom ombudsmannen hade hofkansleren till sin disposition 
ytterligare en myndighet, nämligen BoktrycJceri-societeteH, hvilken 
hvarje boktryckare var skyldig att tillhöra och som det intill 
1810 ålåg att öfvervaka bokhandeln och boktryckerierna (se 
sid. 299), kungöra hofkanslerens påbud och befallningar samt 
afgifva yttrande öfver till societeten remitterade frågor. Då vi 
här tala om Boktryckeri-societeten kunde vi kanske rättare säga 
societetens ordförande; det var nämligen denne af Kanslikollegiet 
och sedan af hofkansleren tillsatte tjensteman som dikterade 
societetens beslut, hvilka ytterligare öfvervakades och kontrolle- 
rades af boktryckeri-ombudsmannen. Ordförandesysslan bekläddes 
länge af den tjenstgörande kongl. bibliotekarien, och Malmström, 
som i början af 1800-talet innehade platsen, förordnades derjemte 
den 7 nov. 1800 till censor (se längre fram under »Kumblinska 
tryckeriet»); hans efterträdare som ordförande, A. C. Kullberg, 
var hofkanslerens närmaste man, och dennes efterträdare, Wall- 
mark, hade, såsom vi ofvan nämt, varit bokhandels- och bok- 
tryckeri-ombudsman. Om Boktryckeri-societetens mera enskilda 
verksamhet skola vi anföra några ord i slutet af detta arbete; 
rörande ordförandens inflytande på tryckfrihets-förordningarnes 
handhafvande må här några detaljer omnämnas. 

Kongl. bibliotekarien Peter Malmströms verksamhet såsom 
censor skildrar han sjelf i underd. embetsberättelse afgifven 
1813, l hvilken på samma gång utgör en försvarsskrift mot de 
många anmärkningar, som gjordes mot hans handhafvande af 
censorsuppdraget. Enligt denna berättelse ålåg honom dels såsom 
censor, dels i följd af särskildt uppdrag att afgifva utlåtanden 
rörande böcker och skrifter, boktryckerier, bokhandel, lånbibliotek 
och boklotterier, samt att öfvervaka dessa handteringar äfvensom 

1 Tryckt i Stockholm hos Johan Imnelius 1819. 



335 



CENSORS ÅLIGGANDEN. 1800. 



bokauktioner; utöfva censur-uppsigt öfver vissa boktryckerier, 
boklador och lånbibliotek; företaga granskning af allt som tryck- 
tes, synnerligen af tidningar, samt af de tryckalster, som från 
utrikes ort infördes. 

Vid fråga om privilegium å skrifter måste dessas inne- 
håll sorgfälligt granskas, på det att ett arbete, som kunde vara 
otillåtligt eller ovärdigt konungens höga privilegium, icke måtte 
auktoriseras. Härvid meddelades ofta på forhand en vink om 
tendensen af det utlåtande han borde afgifva, hvilken han säger 
ofta var stridande emot hans enskilda öfvertygelse. 

Granskningen af de tryckta skrifterna skulle sträcka sig 
icke blott till censurens egentliga föremål eller sådant som kunde 
anses stridande emot tryckfrihets-författningarne, utan äfven till 
andra felaktigheter så väl i afseende på sakerna som stilen; 
han måste anmärka allt som fans stridande emot sanning och 
sakens rätta förhållanden; föreskriften i detta afseende stödde 
sig på grundsatsen att >ingen författare eger af allmänheten 
låta betala sig för osanningar eller oriktiga uppgifter». Till 
och med tryckfelen måste noga anmärkas och förteckning dera 
till hofkanslers-embetet ingifvas (se sid. 343). Censuren af ut- 
ländska tidningar ansågs så vigtig, att de indragna måste till 
konungen sjelf insändas, äfven då han vistades utomlands. 

Några bestämda föreskrifter för censurens handhafvande 
gåfvos icke, utan man öfverlemnade åt censors eget omdöme och 
bepröfvande hvilka arbeten kunde vara anstötliga eller oskadliga. 
Malmström påpekar, att dessa föreskrifter voro »föga upplysande 
till min vägledning, och lemnade mig uti en lika plågande oviss- 
het om livad som i konungens och mine förmäns ögon kunde 
synas anstötcligt, sJcadeligt och obehörigt eller icke. . . . Lika stor 
var min förlägenhet i anseende till vissa andra besynnerliga 
foreskrifter, såsom då mig förständigades, det 'rättigheten att 
i förvar taga medför den att i förvar behålla", hvilket ville 
säga med andra ord, att seqvester och konfiskation äro ett 
och samma: en maxime lika stridande mot sakens natur som 
emot våra lagar. Slutligen utbrister han: vi sådana omständig- 
heter kunde dessa mina befattningar icke heller annat än vara 
för mig högst vådliga. . . . Min belägenhet liknade den man- 
nens, som hvarje ögonblick såg ett bart svärd, hängande på en 
svag tråd öfver sitt hufvud; och jag anser det såsom ett under- 
verk af försynens nåd att jag under en så läng följd af år undgick 
det missöde, som ständigt hotade att krossa mig. Till råga på 



a:*6 



1800. 



RÅTT ATT ANLÄGGA TRYCKERI. 



svårigheterna af denna min befattning, var hon i andra menni- 
skors ögon den allra förhateligaste som kan tänkas . . . icke blott 
för alla oförsynta angripare af det som för menniskan och med- 
borgaren bör vara heligt, och hvilkas tygellösa djerfhet jag 
nödgades hålla tillbaka; icke blott för alla misslyckade författare, 
hvilkas auktorliga egenkärlek, alltid lika stor med graden af deras 
oskicklighet, jag så mycket mindre kunde undgå att såra, som 
jag äfven nödgades vara uppmärksam på språkets och smakens 
fordringar; utan äfven för allmänheten, som merendels icke älskar 
någon inskränkning i detta slags frihet. Mig drabbade oviljan 
och hatet af alla de menniskor, som hvarken kände strängheten 
af de grundsatser mig voro föreskrifna eller liberaliteten af dem 
jag icke desto mindre vågade följa, och således, af denna okunnig- 
het förledde, ansågo mig såsom en fiende af all upplysning, och 
såsom ett villigt verktyg i despotismens hand till undertryckande 
af allt förnuft inom mitt fosterlands gränser.» 1 

Rättighet att fä anlägga tryckeri nekades icke sällan, såsom 
vi redan sett och framdeles se, t. ex. i Halmstad; det berodde 
fortfarande på om hofkansleren och Boktryckeri-societeten ansågo 
ett tryckeri vara för orten behöfligt och trodde att det skulle 
bära sig eller om det antogs skola göra intrång på de redan 
förut befintliga. Förnämsta anledningen att i en stad, som sak- 
nade boktryckeri, anlägga ett sådant, var den tiden att myndig- 
heters kungörelser behöfde tryckas, och i andra rummet kom 
det nu mest talande skälet: ortens önskan att hafva en egen 
tidning. 

1 Malmström anhöll 1818 bos Kongl. Maj: t om 14,000 rdrs ersättning af all- 
männa medel för de särskilda extra befattningar ban bestrid t. Frågan remitterades 
till hofkansleren, hvilken i and. memorial den 22 juli 1818 anförde: >. . . Jag kan 
hvarken neka att de flerahand a och kinkiga befattningar, som kanslirådet Malmström 
uppgifver. varit honom nppdragne, eller att han fullgjort dem på ett sätt, som 
vitsordar hans nit, hans skicklighet och hans åhåga att samvetsgrant jcmte sina 
pligter fullgöra de funktioner, hvarom isynnerhet hans då varande förman, herr 
hofkansleren frih. Zibet honom, förmodligen på hög befallning, ål i tat. Jag erkänner 
tillika, att de tillfälliga censorsbefattningar, som under f. d. konnng Gustaf Adolfs 
regering blifvit kanslirådet Malmström anförtrodda, fordrat sin belöning, som för- 
modligen blifvit utsträckt till mer än de 2,000 rdr han derföre uppburit, om ej, 
efter regementsförändringen 1809, en ny sakernas ordning inträdt, som då den af- 
skaffar den gamla, naturligtvis ofta måste tillintetgöra en del enskildas förhoppningar. 
Under beklagande af detta tit. Malmströms missöde, skulle jag visserligen för min 
del önska honom någon del af den ersättning han hos Eders Maj: t i underdånighet 
söker; men då jag hvarken inser under hvad rubrik jag skulle våga tillstyrka 
nådigt bifall å Malmströms efter så lång tids förlopp gjorda påstående eller i be- 
traktande af statens närvarande knappa tillgångar, kan finna hvarest medel till 
denna ersättning vore att tillgå, så nödgas jag vid detta tillfälle endast i under- 
dånighet öfverlemna detta mål till Eders Maj:ts eget nådiga ompröfvande.» 



Sr. Boktr.-hist. 



337 



22 



TIDNINGSPRIVILRGIRR. 1800. 



Med utgifvandet af en tidning voro äfven åtskilliga vansklig- 
heter förenade; man fick nämligen, äfven om man höll sig inom 
tryckfrihetsstadgarnes gräns, icke deri införa hvad man sjelf 
ansåg bäst, utan var inskränkt till vissa ämnen. Såsom exempel 
kan anföras Hammarins privilegium a Nyköpings Veckoblad. 
Honom tilläts att i tidningen införa: >. . . l:o meteorologiska ob- 
servationer; 2:o förteckning på de prester, som predika i stadens 
kyrkor hvarje helgedag; 3:o strödda underrättelser, innehållande 
upptäckter i konster och vetenskaper och recensioner isynnerhet 
af ekonomiska saker; 4:o kungörelser om ankomne resande, hamn- 
och torgpriser, vexelkursen, köp, försäljning, bortstulet, borttappadt 
och upphittadt, hyror, tjenster, skuldfordringsmål, jemte diverse 
kungörelser rörande private personers ekonomiska angelägenheter; 
öro terminer till gillens och kreditorers sammankomster, jemväl 
till auktioner och spektakler, konserter, lotteriets dragningar med 
deras plan, virtuoser och skådespel; G:o dödsfall och giftermål i 
orten; 7:o huskurer för folk och kreatur; och 8:0 hvad mera, som 
rörer och upplyser ämnen, hörande till stadsrörelsen och landt- 
mannens väl. . . .» 

Ungefär samma bestämmelser funnos i de flesta tidningars 
privilegier vid denna tid, hvilka dessutom genom mångfaldiga 
inskränkningar och påbud ytterligare inskränktes, och den värsta 
stötestenen voro utländska nyheter, hvilka vissa tidningar alls icke 
fingo intaga, några andra fbrst sedan de stått i Post- och Inrikes 
Tidningar, och endast ett par tidningar hade rätt att taga sina 
notiser direkt ur utländska tidningar. Äfven de skickligaste 
redaktörer voro ofta i förlägenhet att urskilja hvad som till in- 
förande var tillåtet eller icke. Ofta afslogs en ansökan om en 
tidnings utgifvande derfor att bland innehållet, som pä förhand 
skulle uppgifvas, upptogs detta ämne. Så t. ex. sökte d. v. rytt- 
mästaren Georg Adlersparre i febr. 1802 privilegium å Morgon- 
tidning, men hofkansleren påminde i memorial den 5 mars s. å., 
att Kongl. Maj:t förut vid en dylik ansökan »ansett som öfver- 
flödigt, att ett nytt dagblad härstädes skulle innehålla utländska 
nyheter, enär sådane uti 3:nc särskildt förut tillåtne och i Stock- 
holm utgående tidningar införas»; hvarför hofkansleren icke kunde 
tillstyrka bifall. Skulle dock Kongl. Maj:t bevilja privilegiet, 
tillägger han, ansågs detta »kunna tåla en afgift af tjugufem rdr 
med den vanliga förhöjning». (Vid enkan Raams ansökan, febr. 
s. å., förordades 1(> rdr ?>2 sk. b:ko charta.) Men äfven andra 
skäl gjorde sig gällande vid afslags meddelande. Boktryckaren 



338 



1800. FÖRBUD MOT DANSKA OCH FRANSKA SKRIFTER. 



A. J. Nordström d. ä. sökte t. ex. den 12 sept. 1801 tillstånd att få 
utgifva Den svenska Canäid, men i sitt memorial till Kongl. Maj:t 
den 9 nov. s. å. »nödgades» hofkansleren anmärka, »att livarken 
deruti eller i den bifogade prospektus finnes en så beskaffad och 
bestämd uppgift af de ämnen Candide vill afhandla, som kongl. 
kungörelsen af den 10 mars 1798 föreskrifver. Han synes tvärtom 
vilja omfatta alla dem tryekfrihetslagarne tillåta, och hvilkas 
mängd icke tillåter honom att stanna inom en gifven krets. Då 
jag dessutom icke kan anse dessa båda profstycken af Nordströms 
autorliga förmåga såsom bevis af den klarhet i begrepp, den stadga 
i urskilning, den jemnhet och renhet i stil, hvilka med skäl fordras 
af den man, som vill uppresa sig till allmän sedolärare, så dristar 
jag icke att uti något hänseende hans ansökning med mitt under- 
dåniga förord beledsaga.» Och dervid förblef det. 

Konungens personliga ovilja mot Danmark och Frankrike 
sträckte sig äfven till litteraturen. I skrifvelse den 1 okt. 1803 
meddelar hofkansleren bokhandlame : »Sedan under sistförflutne 
tider danska journaler och månadsskrifter icke sällan innehållit 
obehörige och oförsynte artiklar, riktade emot i Sverige vidtagne 
mått och författningar eller derstädes timade händelser, samt 
den rättelse härå icke följt, som skäligen kunnat förväntas, har 
Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse till mig af den 14 sept. behagat 
förklara dess nådiga vilja och befallning vara, att ingen bok 
eller skrift, vare sig af dansk författare eller inom Danmark till 
trycket befordrad, hädanefter må i riket införskrifvas eller der- 
städes försäljas utan Kongl. Maj:ts särskildt lemnade nådiga 
tillstånd, om hvilket bokhandlame hafva att genom Hofkanslers- 
embetet ansökning göra, i händelse någon dansk bok af erkändt 
värde uti vetenskaper, hushållning och konster skulle utkomma. . . .» 
De som innehade danska böcker skulle lemna förteckning dera. 
På hofkanslerens hemställan medgaf dock Kongl. Maj:t att de 
danska böcker, som redan funnos i svenska boklådor, skulle få för- 
säljas, »så vida de icke äro af skadeligt eller anstöteligt innehåll». 

Den 7 sept. 1804 följde Hofkanslersembetets kungörelse om 
förbud mot införsel af franska böcker: »Under den 26 sistlidne 
augusti har Kongl. Maj:t, genom nådig skrifvelse, behagat mig 
förständiga, huru redan för längre tid tillbaka förmärkts den 
brist på tillbörlig aktning för konungar och furstar, samt i all- 
mänhet för lagliga regeringar, som utgjort rådande tonen i de 
flesta franska journaler och dagblad; att då denna brottsliga 
vanart allt mera tilltagit och följden deraf nyligen varit synbar 



339 



LIKFORMIGHET 1 TIDNINGARS UPPSTÄLLNING. 1800. 



i en af de mest kända tidningar, hvarest man vågat anföra för- 
gripeliga utlåtelser emot konungens egen höga person, samt följ- 
akteligen emot dess rikes värdighet; så har sådant icke kunnat 
obeifradt lemnas; h varför ock Kongl. Maj:t funnit godt i nåder 
stadga: l:o att ifrån den stund, då detta nådiga förordnande kun- 
gjordt blifver, all införsel af franska journaler, veckoskrifter och 
dagblad är uti Svea rike och dess underliggande provinser all- 
varligen förbuden, så att deruti inga undantag kunna beviljas 
eller få begäras; 2:o förbjudes likaledes införsel af alla böcker 
och skrifter, hvilka hädanefter i Frankrike tryckas; varande så- 
ledes de hittills utkomne icke härunder begripne, så framt icke 
deras innehåll skulle strida emot gällande författningars föreskrift; 
likväl kan, hvad hädanefter utkommande franska böcker angår, 
undantag ega rum, då genom konungens Hofkanslersembete under- 
dånig anhållan derom göres. . . .» Genom efterlefnad häraf kunde 
den i Paris tryckta originalupplagan af »Journal des Dames» hit ej 
införas, men det frankfurtska aftrycket deraf obehindradt passera. 

Vederbörandes omvårdnad om tidningarne sträckte sig dock 
icke endast till innehållet: äfven den yttre anordningen skulle 
de bestämma. Så erhöll Boktryckeri-societetens ordförande den 
3 dec. s. å. från hofkansleren en skrifvelse af sådant innehåll: 
»Till vinnande af mera likformighet emellan de tidningsblad, som 
i Stockholm tryckas, och de, som i landsorterna utgifvas, är tjen- 
ligt pröfvadt, att äfven uti de senare hädanefter följande ordning 
iakttages: I första himmet införas nyheter från Stockholm. I 2:a 
det ställets, hvarest bladet utgifves. I 3:e de från andra inrikes 
orter. I 4:e de utländska. Tit. ville derföre genom cirkulär 
från Boktryckeri-societeten anmana samtlige utgifvare af svenska 
tidningar, att, med iakttagande af de gränser, som det för hvar 
och en utfärdade privilegium utstakar, ställa sig ofvannämnda 
föreskrift till efterlefnad. Hvarjemte tit. dessa förständigar, 
att då fråga är om f. d. franska republikens förste konsul, be- 
nämningen af M. Bonaparte eller M. Napoleon Bonaparte, hvilken 
uti en officiel skrift blifvit nyttjad, är den enda, som, med ute- 
slutande af all qvalifikation, kan i närvarande ställning anses 
passande.» 

Den 15 samma månad följde ytterligare en skrifvelse med 
tillkännagifvande att »Kongl. Maj:ts nådiga vilja är, att hädan- 
efter inga tidningar som röra Frankrikes inhemska angelägen- 
heter, och tilldragande inom sjelfva gränserna af detta land, må 
uti svenska veckoskrifter och dagblad införas. Häruti inbegripas 



840 



1800. UTRIKES NYHETER 1 TIDNINGAR. 



icke sädana underrättelser som upplysa Frankrikes förhållande 
med andra makter, icke heller krigstidningar, men alla nyheter 
om Bonapartes person, resor, äfventyr, om dess slägt och till- 
gifne, om dess nya lagar, ceremonier och lagstridiga inrättningar, 
höra så mycket mer till klassen af de tidningar, hvilkas införande 
icka kan efterlåtas. I öfrigt måste vid meddelandet af sådana 
Frankrike rörande nyheter som härmedelst icke blifvit förbudne 
alla ensidiga omdömen och tillsatser undvikas . . > 

Den 3 jan. 1805 erhöll ordföranden i Boktryckeri-societeten 
äter en skrif velse: vSom jag kommit i erfarenhet, att tidnings- 
utgifvare i landsorterne, oaktadt de tydliga föreskrifter deras 
erhållne privilegier innefatta och den erinran om dessas efter- 
lefnad, som jag under den 3 dec. sistl. år låtit till Boktryckeri- 
societeten afgå, likväl fortfara att de för dem bestämda gränser 
öfverskrida, dels genom upptagande af utländska nyheter i sådane 
dagblad som dertill ingen rättighet ega, dels genom införande af 
sådane, som icke förut i Stockholmsbladen influtit, hvilket likväl 
för de fleste är ett uttryckeligt vilkor, så får jag anmoda tit. 
att genom cirkulär från Boktryckeri-societeten antyda samtlige 
i landsorterne varande tidningsutgifvare, att icke i minsta mon 
afvika från de så uti sjelfva privilegierne, som annars dem gifne 
föreskrifter, så kärt dem är att undvika det ansvar, hvaruti de 
i vidrigt fall komma att stanna.* I april månad s. å. dömdes för 
nämnda förseelse fyra tidningsutgifvare sina privilegier förlustiga, 
nämligen den 23 å Örebro Veckoblad och den 30 å Linköpings 
Veckoblad, Göteborgs Allehanda och Göteborgs Tidningar. 

I ett handbref från baron af Wetterstedt till baron Lager- 
bjelke den 28 jan. 180G anbefalles ånyo: ». . . Uti inländska 
tidningar införes icke hvad som i utländska öfver de nya geo- 
grafiska och politiska förändringarne i Tyskland och Italien 
innehålles: icke vidare vilkoren af freden emellan Österrike och 
Frankrike; hvarken det officiela derom, som kan komina, eller 
de rykten, som redan kommit, icke de nya konungavärdigheterna, 
eller andra furstliga, som af fransk influence kunna väckas : icke 
giftermålsafhandlingar mellan tyska furstliga hus och Bonapartes 
slägt: icke ceremonier vid hans besök hos regerande furstar, eller 
tal som vid dylika tillfallen till honom adresseras (: eller sådana 
uppträden, som dervid från allmänhetens sida kunna förefalla:).* 

För öfverträdelser häraf var straffet vanligen privilegiets 
indragning, men stundom vidtogos äfven andra åtgärder; så 
stäldes Dagligt Allehanda under censur genom hofkanslerens 



;>4i 



NYHETERS INFÖRANDE I TIDNING ARNE. 1800. 



skrifvelse den 9 nov. 180G, så lydande: »Då tid efter annan bland 
utrikes nyheterna i dagbladet Dagligt Allehanda åtskilliga be- 
tänkliga och obehöriga artiklar förekommit, som förråda en mindre 
insigt och urskiljning än redaktionen af ett tidningsblad fordrar; 
så åligger utgifvaren af förenämnda dagblad, att hädanefter deruti 
några utländska eller politiska nyheter icke låta inflyta, förr än 
de af kongl. sekreteraren And. C. Kullberg, som härmed upp- 
drages att lemna detta blad vederbörlig tillsyn, blifvit genomsedde 
och till införande gillade.» 

Dessa föreskrifter fortforo till 1809, då hofkansleren den 20 
mars i skrifvelse till statssekreteraren Rosenstein meddelade : »Här- 
jemte får jag den äran tit. vid handen gifva Hans Kongl. Höghet 
hertigens riksföreståndarens nådiga vilja och befallning, angående 
de förändringar, som vid införandet af utländska nyheter i svenska 
tidningsblad hädanefter tills vidare böra iakttagas: Ehuru våra 
allmänna tidningar under sistförflutne tid visserligen icke varit 
utmärkte af häftighet eller personaliteter, är det med Hans 
Kongl. Höghets nådiga afsigt öfverensstämmande, att sådane böra 
framgent och sorgfälligt undvikas, så att en sträng opartiskhet 
blifver de utländska nyheternas förnämsta syftemål. Som Hans 
Kongl. Höghet funnit nödigt att det benämningssätt förändras, 
hvilket hittills varit nyttjadt om de styrande så väl i Frankrike 
som i de med samma makt förbundne länder, så komma hädan- 
efter vid alla tillfällen, der sådant talesätt är lämpligt, de orden 
att nyttjas: franska regeringen, holländska, spanska regeringarne 
in. m., men då berättelse om någon personlig handling af den 
styrande i någon af dessa stater ej kan undvikas, brukas i st. f. 
N. Bonaparte namnet Napoleon, samt för de öfrige: den regerande 
i Holland, Spanien o. s. v. Allt detta iakttages, när tidningens 
redaktör anses tala; men då en fransk bulletin eller annan officiel 
akt in extenso införes, bibehålles i öfversättningen orden: kejsare, 
konung, furste, hertig, emedan franska regeringen i en dylik skrift 
anses sjelf talande.» 

Huru strängt kofkansleren tog sin uppgift om granskning af 
tidningarnes innehåll kan synas af följande skrifvelse till lands- 
höfdingen i Linköping den 7 dec. 1802: »Med största missnöje har 
jag uti Norrköpings dagblad för lördagen den 20 nov. detta är 
funnit infördt ett utdrag af ett bref dat. Stockholm den IG nov. 
1802, som innehåller en till alla delar öfverdrifven och osann- 
färdig berättelse om den sista eldsvådan på Riddarholmen här 
i staden, hvilken mindre synes skrilven att meddela en pälitelig 



342 



v 
V 



1800. CENSUR ÖFVER TRYCKFEL. 



upplysning om händelsen än att väcka allmän oro. Jag iinner 
mig derföre föranlåten anmoda tit. att vid fem rdrs vite ålägga 
utgifvaren af detta dagblad, boktryckaren A. Raanis enka, att 
inom åtta dagar efter derom erhållen tillsägelse, både sin egen 
och redaktörens af nämnda blad förklaring ingifva, författaren till 
ofvananförda bref uppgifva och sjelfva brefvet in originali aflemna, 
hvilka derefter till mig benäget torde insändas. . . .» Samma för- 
seelse hade begåtts af utgifvarne af Linköpingsbladet. I skrif- 
velse den 13 jan. 1803 tillkännagaf dock hofkansleren att han, pä 
af dem anförda skäl, lät »bero vid en allvarsam åtvarning att de 
hädanefter, mera sorgfällige om sanningen af de berättelser, som i 
deras dagblad införas, äro isynnerhet dera uppmärksamme, då det 
angår ämnen som uti landet kunna kringsprida oro och bekymmer». 
Som förut påpekats, skulle censuren sträcka sig äfven till 
tryckfelen, så erhöll Boktryckeri-societeten från hofkansleren en 
den 26 jan. 1804 daterad skrifvelse, så lydande: »Icke utan sär- 
deles missnöje har jag blifvit varse de vårdslösheter, som utmärka 
vissa dagblad och andra i landsorterna utkommande skrifter. 
Ofta återkommande och stundom grofva tryckfel vittna ingalunda 
om den noggranna tillsyn en boktryckeriidkare är skyldig sitt 
yrke, eller den aktning en köpande och läsande allmänhet har 
rätt att af honom fordra. Inom en icke längre tidrymd än ifrån 
den 1 okt. till den 25 nov. förlidet år hafva en mängd sådane 
blifvit anmärkte i följande dagblad: I Götheborgs Tidning n:r 114 
finnas 9 st. tryckfel; n:r 117 12; n:r 118 11; n:r 119 35; n:r 124 20; 
n:r 125 20; n:r 128 13 (:en mening genom något uteslutet ord 
alldeles obegriplig:); n:r 129 15; n:r 130 15; n:r 131 13; n:r 132 27. 
I Jönköpings Allehanda n:r 40 finnas 10 st.; n:r 42 11 (:en hel 
mening upprepad:); n:r 43 32; n:r 44 11; n:r 45 9 (:en förvänd 
boktitel: Rerutions Chen för Revolutions-Scen:). I Carlskrona 
Veckoblad n:r 89 finnas 21 st.; n:r 87 19; n:r 88 10. I Åbo Tid- 
ning n:r 85 finnas 11 st.; n:r 88 13; n:r 89 15. I Abo Litteratur 
Tidning n:r 80 finnas 22; n:r 88 10. I Wexiö Stifts Tidningar 
n:r 5 finnas 2 (: erkebiskopsvalet utsatt till den 1 sept. i stället för 
den 1 dec.:). I Caltnar Posten n:r 45 finnas 11. I Linköpings 
Bladet n:r 89 finnas 22. I Norrköpings Tidningar n:r 90 finnas 3 
(:i månadstaxan bran vinssorterna specificerade, men prisen ej upp- 
tagna:). I Skara Stifts Tidning n:r 45 finnas 7. I Strengnäs Stifts 
Tidningar n:r 10 en fataliedag orätt utsatt. I anledning häraf, 
och då det, enligt boktryckerireglementets föreskrift, åligger 
såväl boktryckeriidkare i genien, att sjelfve eller genom pålitlige 



343 



TIDN1NGSUT01KVARES 8KYLDIGHKTER. 1800. 



korrektorer ansvara for korrekturen, som Societeten, att hälla 
hand öfver boktryckerierna, så att allt må der vid or dent eligen tillgå, 
och konsten i riket tilltaga och förbättras; så varder härmed sanit- 
lige societetens medlemmar, och isynnerhet utgifvarne af ofvan 
uppräknade tidningar och dagblad, all varsaml igen påminte att 
noggrannare iakttaga en skyldighet, hvars åsidosättande, längt 
ifrån att anses som likgiltigt, måste af mig, ifall någon demti 
fortfar, beifras enligt livad uti 9 § af Kongl. Maj:t mig nådigst 
gifna instruktion föreskrifvet är rörande förbrytelser, for h vilka 
icke något uttryckligt och särskildt stadgande finnes.» 

Den 14 juli 1809 tillkännagaf bokhandels- och boktryckeri- 
ombudsmannen i Boktryckeri-societeten det hos honom blifvit 
anmäldt, att flere artiklar i Riksdagstidningen i åtskilliga provins- 
blad blifvit eftertryckta. I följd hvaraf han önskade det Socie- 
teten, helst en ny tidning under titel: Journal för Litteraturen 
och Theatern härifrån kommer att utgifvas, måtte förständiga 
sina ledamöter, som äro redaktörer af provinsdagblad, om det 
otillbörliga i detta förfarande, såsom verkliga ingrepp i annan 
persons eganderätt, som såväl af privilegier som andra för- 
fattningar skyddad är. Och beslöt societeten att härom, for- 
medelst ett cirkulär, sina i landsorten varande ledamöter åtvarna. 

Det var dock icke nog med, att klagomål anfördes öfver det 
som i tidningarne infördes, äfven när de icke intogo livad man 
önskade, klagades hos hofkansleren. Så t. ex. hade justitie- 
kansleren Liljestråle i bref den 20 mars 1802 till hofkansleren 
besvärat sig öfver att assessor Pfeiffer nekat att intaga några 
fabler i Dagligt Allehanda. Den 22 samma månad svarade hof- 
kansleren: .v... För min del finner jag hvarken rättvist eller 
gagneligt att den autorliga tryckfriheten utvidgas på bekostnad 
af den, som tillkommer boktryckare. Ofta besvärad genom dessas 
brist på nrskilning, kan jag icke anse deras grannlagenhet dom 
ett brott, om den äfven vore öfverdrifven. Dessutom är en 
dagbladsskrifvare också författare och lärer icke kunna tvingas 
att, emot sin vilja, adoptera andra författares foster. Uti livad 
egenskap jag således betraktar assessor Pfeiffer, kan vid hans 
vägrande att trycka tit. fabler ingen min åtgärd ega rum.» 

Några år senare tyckes dock den sunda princip, som i ofvan- 
stående bref uttalas, hafva frångåtts, ty i handbref till samtlige 
tidningsutgifvare, dat. den 2f> maj 1807, skrifver hofkansleren: 
iSoiii Kongl. Maj:t i nåder befalt, att den i Inrikestidningen 
n:r 42 d. a. införda underrättelse om bränvinstillverkning af 



344 



1800. UOFKANSLEBENS MEMORIAL ANG. TIDNINGAR. 



potates äfven införes i alla svenska veckoblad, tidningar och 
journaler, så får jag samma artikel till ofördröjligt införande 
i . . . tidning härmedelst på befallning öfversända.* 

Den mängd åtal, som bokhandels- och boktryckeri-ombuds- 
mannen drog inför hofkansleren, föranledde troligen denne att 
söka åstadkomma större ordning och bestämdare föreskrifter rö- 
rande tidningarne. Han ingaf d erfor den 4 maj 1805 till konungen 
följande memorial: »De tidningar af flera slag, som med nådigste 
tillstånd i landsorterna utgifvas, ega till större delen rättighet till 
införande af utländske nyheter, någre utan all inskränkning, andre 
åter med den att endast intaga sådane, som förut blifvit i Stock- 
holms Posttidningar införd. Så lätt kontrollen är af de förre, da 
den blott beror af hvarje artikels egna beskaffenhet, så svår och 
plågsam blifver den i anseende till det senare slaget tidningar, 
hvilka, ehuru oskyldigt deras innehåll kan vara, nästan punktvis 
måste jemföras med alla på en obestämd tidrymd utkomne Post- 
tidningar. Också torde det vara hoppet att undgå åtal, förenadt 
med hågen att genom färskare nyheter göra sina dagblad mera 
begärliga, som förledt flera utgifvare att i denna del öfverskrida 
de dem föreskrifna gränser, om hvilkas nogaste iakttagande de 
likväl erhållit förnyade och allvarliga erinringar. Följden har 
blifvit, att jag nyligen sett mig nödsakad förklara fyra särskilda 
tidnings-privilegier vara genom missbruk förverkade. 

Då jag icke kan anse rådeligt, att i förlitande på utgifvares 
urskilning, i allmänhet borttaga ett för många af dem nödigt 
band, och dessutom utländska nyheters kringspridande genom 
landsortstidningar icke annat kan, än göra Stockholms Post- 
tidningar mera umbärlige, samt följaktligen till Svenska Akade- 
miens skada, minska dessas afsättning, vågar jag i underdånighet 
hemställa att, oaktadt redan förundte privilegier af ofvannämnda 
slag, hvilka alltid efter omständigheternas kraf kunna lämpas 
och förändras, Eders Maj:t täcktes i nåder stadga, att uti ingen 
tidning, dagblad eller periodisk skrift, af livad namn som helst, 
som utom Stockholms stad tryckes eller utgifves, något må införas, 
som hittills under namn af utländska nyheter varit inbegripet. 

Tillräckliga ämnen qvarblifva, genom hvilka dessa blad eller 
skrifter kunna göras mera allmänt gagnande och följaktligen få 
ett mera redbart värde, såsom: l:o allmänna kungörelser rörande 
provinsen eller stadens verldsliga eller ecklesiastika styrelse; 
2:o märkliga och tillförlitliga inrikes nyheter och händelser; 
3:o allt som kan bidraga till närmare kännedom af orten, dess 



345 



H0FKAN8LKRKNS MEMORIAL ANG. T1DN1NQAU. 



1800. 



historia, geografi, handel och andra näringsfång, seder och lefnads- 
sätt; 4:o pä andra ställen gjorda inrättningar och antagna bruk, 
som fortjena att efterföljas; 5:o nya rön och upptäckter i natural- 
historien, åkerbruk, invärtes hushållning, konster, slöjder och 
näringar af alla slag; G:o taxor, hamn- och torgpriser både i 
provinsens och andra dertill nära belägna städer; 7:o godkände 
huskurer för menniskor och kreatur; 8:0 giften och dödsfall, tjenst- 
ledigheter och befordringar i orten; 9:o dylika kungörelser som 
de Stockholms Dagligt Allehanda innehålla, rörande saker, som 
till salu hållas, till köp åstundas, som blifvit bortstulne, för- 
lorade eller upphittade; folk som i tjenst åstundas eller tjenst 
söka, hyror, skuldfordringsmål och mera dylikt. Till förenämde 
för dagblad i allmänhet tillåtne ämnen torde flera kunna läggas, 
enär särskildt underdånig ansökning derom göres. 

Stiftstidningar liafva ett eget mera inskränkt föremål, men 
att alla, eller en del af ofvannämnda artiklar, fingo uti dem 
upptagas, skulle icke blifva ogagneligt uppä de ställen der andra 
dagblad icke gifvas. 

Om denna min underdåniga anmälan icke befinnes Eders 
Maj:ts höga uppmärksamhet alldeles ovärdig, torde hvad Eders 
Maj: t täckes härom i nåder förordna, genast böra alla tidnings- 
utgifvare till obrottslig efterlefnad forständigas, samt, till und- 
vikande af framdeles oreda, deras i händer hafvande privilegier 
böra infordras, för att utan lösen eller annan afgift blifva för- 
nyade, i den form Eders Maj:t täckes i nåder föreskrifva.» 

Kongl. Maj:t biföll hofkanslerens hemställan och följden blef 
att alla gamla privilegier infordrades, hvilket åstadkom mycket 
väsen och en rad af ansökningar och förfrågningar, utan att 
efterlefnaden blef bättre. 



Bland stadgarne rörande boktryckare, som förorsakade många 
åtal, var det att författare- eller öfversättarenamnet ovilkorligen 
skulle ä titelbladet utsättas. Det stränga fullföljandet häraf 
ledde stundom till löjligheter. Så skref hofkanslerens ombud i 
Karlstad den 25 maj 1805 till hofkansleren: »1 härvarande stude- 
rande ungdomens namn hade en gratulationsskrift till vår biskop 
blifvit författad, som skulle i tryck till honom öfverlemnas vid 
hans hitkomst. Detta kunde likväl icke ske, emedan boktryckaren, 
i anledning af Jioktryckeri-societetens på högv. hofkanslerens be- 
fallning utgångna cirkulär af den lo i förl. månad, rörande det 
boktryckare ej kunna anses utan ansvar, om a titelbladet saknas 



;ug 



1800. FÖKFATTARENAMN8 UTSÅTT AN DK. 



författarens namn, ehuru annor man åtager sig ansvaret derför, 
icke vågade trycka denna skrift, då den rätte författarens namn 
här ej kunde utsättas, utan i stället Karlstads studerande ung- 
dom. Jag vågade icke decidera: och skriften blef således skrifven 
öfverlemnad åt hr biskopen. . . .» Hofkansleren svarade den 25 
samma månad: >På tit. hos mig gjorda förfrågan huruvida den 
af studerande ungdomen i Karlstad till biskop Bjurbäck stälda 
gratulationsskrift må, utan författarens namn å titelbladet, af 
trycket utgå, får jag lemna det svar, att som cirkuläret af den 
13 sistl. månad till boktryckarne är grundadt på konungens egen 
höga befallning och H. M:t nu ifrån staden är afrest, så att 
ingen underdånig hemställan kan ega rum, tror jag mig icke 
tillständigt att från allmänna förordnandet något undantag göra.» 

1800 åtalades en hos Delen tryckt »Sång till Guvernören 
Grefve Cronstedt af Cadetterna vid Carlberg» samt ett »Poem 
öfver Kometen Välborne Herr Eb. Rosenblads död» (af Tegnér), 
tryckt hos Berling i Lund. 

Men äfven detta stadgande visste man kringgå. Den 2 mars 
1807 tillskref hofkansleren Boktryckeri-societetens ordförande: 
»Som jag kommit i erfarenhet, att en del boktryckare tillåta sig 
att på vissa hos dem utkommande böcker och skrifter, i stället 
för författarens eller öfversättarens kända namn, betjena sig af 
diktade eller lånta, och ett sådant förfarande är rakt stridande 
emot afsigten med hvad kongl. tryckfrihetsförfattningen af den 
11 juli 1792 härutinnan stadgar, om hvars noga iakttagande 
Hofkanslersembetet redan flera gånger låtit vederbörande för- 
ständiga; så finner jag mig föranlåten anmoda tit. att genom 
vederbörligt cirkulär allvarligen varna Boktryckeri-societetens 
ledamöter för ytterligare missbruk i ofvannämnda afseende, med 
antydan, att dä någon skrift till tryckning aflemnas, om dess 
författare eller öfversättare skafta sig den visshet, som deras 
egen säkerhet fordrar; emedan, om det kan bevisas en boktryckare, 
att det författarenamn han någon skrift påtryckt, endast varit 
föregifvet, Hofkanslersembetet icke kan anse lians förseelse annor- 
lunda än om detsamma på skriften alldeles saknades.» 

Huru hofkansleren Zibet sjelf uppfattade ställningen i början 
af detta århundrade framgår af hans berättelse till Kongl. Maj:t, 
afgifven den 21 maj 1805, sä lydande: 

*Om jag dröjt att för Eders Maj: t i underdånighet nedlägga 
den mig anbefalde berättelse om boktryckerierne i riket, har 



347 



110FKANSLERENS EMBETSBERÅTTELSE. 1800. 



törsta oi*h närmaste orsaken dertill varit svårigheten, att frän 
dessa i rattan tid erhålla de tillförlitliga uppgifter, på hvilka 
mina borde grundas. Mitt underdåniga utlåtande, tidigare af- 
j*ifvet, skulle blifvit en klagan öfver missbruk och försummelser, 
hvilka oftast opåtalte eller åtminstone ostraffade, förvandlats i 
en läng vana, alltid svår att af skaffa och utrota. Jag kan nu 
bara boktryckarne i allmänhet det förtjenta vittnesbörd, att de 
mera noggrant och utan gensträfvighet uppfylla de uti vissa 
delar dem ålagde pligter. 

J)e böcker och skrifter, större eller mindre, som under åren 
1801, 1802, 1803 och 1804 från svenska bokpressar utgått, utgöra 
till antalet 1,077, af hvilka 1,358 äro inhemske originaler och 
3 1 1 .) öfversättningar. Indelte efter de särskilte lärdomsgrenar 
de tillhöra, hafva utkommit originaler: 

l:o I teologiska ämnen 195, öfver hvilka, såsom stälde under 
konsistoriernas uppsigt, mig icke tillkommer att något omdöme 
fälla. 2:o I den egentliga filosofien 47, nästan alla af mindre 
vidd, men derföre icke utan värde. 3:o I lagfarenheten och stats- 
vctenskaperne 29, till största delen af bättre halt. 4:o I peda- 
gogiska klassen 18, som ungefärligen till hälften kunna anses 
som goda. 5:o Fysiske vetenskapernas klass är utmärkt både 
genom talrikhet ooh värde, och af 109 skrifter kunna inemot tvä 
tredjedelar tjena till bevis att naturkunnigheten i Sverige genom 
nya framsteg bibehållit sitt fordna anseende, öro Uti matematiska 
och krigsvetenskaperna 05 arbeten, som förmodligen icke medföra 
lika upplysning och nytta. 7:o Rörande enskilta hushållningen 
och slöjderna 100 skrifter, af hvilka de fleste synas stanna vid 
eller under medelmåttan. 8:o I språkläran 48, till största delen 
goda. 9:o De sköna vetenskapernas klass har varit den talrikaste 
och frambragt 581 foster, af hvilka likväl 403 äro blotta strö- 
skrifter af ett ark eller derunder. Här träffas de yppersta mäster- 
stycken och de lägsta uselheter, men, dess värre, i det förhållande, 
att endast en sjunde- eller åttondedel af hela antalet torde ega 
anspråk på någon grad af förtjenst. 10:o I de sköna konsterna 
hafva blott 2:ne arbeten tillkommit, bägge musikaliska. ll:o Hi- 
storiska litteraturen deremot har blifvit riktad med 158, som till 
inemot hälften torde hafva ett större eller mindre värde. 

Öfversättningar tillhöra väl icke ursprungligen -svenska lit- 
teraturen, men göra densamma ett väsendtligt gagn, då de rikta 
språket, förädla smaken och öka summan af våra kunskaper. 
Flera af de dessa åren utkomne hafva fullkomligen uppfylt denna 



348 



1800. IIOFKANSLERENS EMBET8BERÅTTELHE. 



fordran; men 119, och således mycket för många, äro romaner, 
af hvilka isynnerhet de, som detta tidehvarf framalstrat, sakna 
merendels allt både litterärt och moraliskt värde. Såsom någon 
tröst emot detta öfverflöd kan anses, att blott 2:ne originaler af 
detta slag trädt i ljuset. 

Denna hastiga öfversigt vittnar olyckligtvis att odugliga och 
osmakliga skrifter icke varit sällsynta. De räckas icke af lagarna: 
den sunda kritiken allena kan hålla dem tillbaka. Eders Maj:t 
har uppå min underdåniga hemställan behagat den 21 april sistl. 
år nådigst tillåta utgifvandet af ett dagblad, helt och hållet 
egnadt åt en så högst nödig granskning. Det har ännu icke 
kunnat börjas i brist af redaktörer, som med skicklighet och 
säker urskilning ega nog mod att bjuda spetsen åt den förenta 
hären af medelmåttige och usle författare. . . . 

Jag önskade kunna, men vågar icke dölja, att om vitter- 
heten i senare tider icke skridit tillbaka, den åtminstone ej gjort 
de framsteg, som med så mycket skäl kunnat förväntas. De 
yngre författarne synas förgäta, att sammanhang i planen, rätthet 
i tankar och uttryck äro oumbärlige för både talaren och skalden 
En välljudande versifikation, en flytande obunden stil, några 
lyckligt träffade och eldiga drag äro den bland dem mest rådande 
förtjenst. De föredraga en lätt men ojemn flygt för en regel- 
bunden och säker gång, och i stället att välja till efterföljd god- 
kända mönster, fika de stundom efter en originalité, för hvilken 
naturen dem icke danat. Svenska Akademien har icke saknat 
täflingsskrifter, men saknar mycket i skrifterna. Deremot torde 
Vetenskaps-akademien hafva brist på vigtiga och väl grundade 
rön och Vitterhets-akademien på täflare om hennes pris. Orsaken 
lärer vara, att desse akademiers föremål fordra forskning, efter- 
tänka och arbete. ... 

Efter denna underdåniga redovisning för hvad andre gjort, 
dristar jag icke tro mig tillåtet att lemna min egen befattning 
alldeles oberörd. Sedan jag densamma af Eders Maj:ts nådiga 
förtroende emottog, hafva i hufvudstaden 2:ne boktryckerier för- 
svunnit och samma öde tyckes böra förestå det tredje, om det 
icke snart hjelpes ur det alldeles obrukbara skick, hvari det 
längre tid sig befunnit. De tio i gång varande äro mer än till- 
räckliga. Erfarenheten har visat att behofvet af förtjenst och 
täflan derom förledt mera än en boktryckare till öfverträdelser, 
hvilka i början talrika och ständigt förnyade, sedermera så af- 
tagit, att på nära tvänne år ingen boktryckare blifvit pliktfäld, 



349 



H0FKAN8LERENS EMBETSBERÅTTELSE. 1800. 



ingen bok på tryckerierna seqvesterad eller borttagen, ingen 
författare i anledning af förgripliga eller annars olofliga skrifter 
tilltalad, livilket allt visserligen icke är en följd af mindre sträng 
uppsigt, eller mera efterlåtenhet, utan torde i nåder blifva ansedt 
som bevis af mera ordning och laglydnad. 

Bokhandeln är i Sverige icke särdeles lönande, hvarför jag 
blott en enda gång gifvit tillstånd dertill, efter inhemtad säker 
underrättelse om gagnet deraf för Abo akademi. 

Öfvertygad att lånebiblioteker skada bokhandeln och i stället 
att befordra nyttig läsning, kringsprida lättsinniga och sede- 
förderfvande böcker, har jag hvarken tillåtit nya anläggas eller 
öfverlåtande af de gamla. . . .» 

Då högste öfvervakaren af litteraturen och boktrycket hyste 
sådana åsigter, bör det icke förundra om framstegen icke blefvo 
betydliga och att boktryckarens ställning var beklagansvärd. 
Den »mera ordning och laglydnad», som i ofvanstående berättelse 
framhålles, är visserligen under sådana stadganden som gälde 
för boktryckerierna berömvärd, men orsaken torde få sökas i 
fruktan att, då deras alsters bedömande berodde på en enda 
persons godtycke, i livilket ögonblick som helst kunna beröfvas 
sina privilegier och derigenom oftast medlet för sin existens. 

Bland tryckfrihetsstadganden under denna första period af 
detta århundrade vilja vi ännu anföra endast den censur som 
Collegium Medicum begärde å medicinska böcker, och hvarom 
kungörelse utfärdades den 25 maj 1807, så lydande: 

»Sedan kongl. Collegium Medicum hos Hofkanslersembetet 
anmält, att åtskillige, tid efter annan, på svenska språket 
utkommande medicinska böcker och skrifter saknat en nödig 
granskning och urskilning både i valet af ämnen och i sjelfva 
afhandlingssättet, i anledning hvaraf kongl. Collegium hemstält, 
om icke, till förekommande af den våda, hvari menniskors helsa 
och lif försättas genom otjenliga råd och medel, någon författning 
borde vidtagas till vederbörlig censur af skrifter i medicinen, 
innan de af trycket utgifvas; har, uppå Hofkanslersembetets här- 
öfver afgifne underdåniga betänkande, Kongl. Maj:t, uti skrifvelse 
af den 2 i denna månad, i nåder behagat bifalla och stadga, att 
alla till medicinen, kirurgien eller helsovården i allmänhet hörande 
svenska skrifter, som äro författade eller öfversatte af andra än 
vederbörligen examinerade och godkände medicine doktorer eller 
kirurgie magistrar, hädanefter böra, innan de af trycket få 
utgifvas, till kongl. Collegii Medici granskning och gillande in- 



ano 



1800. HOFKAN8LEREN8 MEMORIAL OM NY TRYCKFRIHETSFÖRORDNING. 



lemnas; hvaremot, då en afhandling öfver någon del af läkare- 
vetenskapen blifvit författad eller öfversatt af en vid svenskt 
universitet promoverad medicine doktor, och en skrift, som af- 
handlar ett kirurgiskt ämne, eger en i Sverige examinerad kirurgie 
magister till författare eller öfversättare, Kongl. Maj:t ansett det 
instämma med det förtroende af allmänheten, h vartill rikets 
förnämsta lärosäten äro berättigade, att sådane skrifter och af- 
handlingar ifrån denna censur undantagas, och således endast 
fortfara att framdeles, som hittills, stå under de allmänna tryck- 
frihetsförfattningarnas inseende. Hvilken Kongl. Maj:ts nådiga 
vilja och befallning till underdånig efterrättelse länder.» 

Kom så 1809 års statshvälfning; Gustaf IV Adolf måste 
lemna tronen, och regeringen uppdrogs åt hertig Carl. Ett friare 
åskådningssätt gjorde sig nu gällande, och bland de mest behöfliga 
reformerna var åstadkommandet af en liberalare tryckfrihets- 
förordning. Dåvarande censorn, kongl. bibliotekarien Malmström, 
afgaf den 4 april 1809 ett utlåtande, hvilket med några för- 
ändringar och tillägg upptogs i hofkanslerens den 24 samma 
månad till riksföreståndaren afgifna memorial, så lydande: 

»Bland de många vigtiga ämnen, som nu fästa Eders Kongl. 
Höghets uppmärksamhet, torde frågan om tryckfriheten måhända 
intaga ett utmärkt rum. Allt ifrån den stund, dä denna frihet 
först skänktes svenska folket, hafva hennes gränser varit i en 
oupphörlig flyttning framåt eller tillbaka. Med öfvertygelse om 
dess värde och fördelar, har man nästan vid hvarje förändring 
af styrelse eller af styrelseform gifvit henne en viss utsträckning. 
Men snart hafva missbruken deraf, dem man trott alldeles oskilj- 
aktiga ifrån en sådan utsträckning, föranledt till inskränkningar, 
dessa åter till en kedja af förbud, hvilka slutligen gått så långt, 
att af hela vår tryckfrihet återstått blott några obetydande oför- 
nekliga rättigheter; och sådant är hennes nu varande skick. Man 
har ansett det enligt med klokheten, och med omtankan för 
folkets eget bästa, att låta det alldeles umbära en förmån, som 
det ej utan skada troddes kunna njuta, och hvars olägenheter uöd- 
vändigt skulle öfverträffa dess nyttiga följder. Vid sakens när- 
mare granskning torde det likväl befinnas, att felet hvarken ligger 
i nationens lynne eller i tryckfrihetens egen natur, utan i sjelfva 
de författningar, som till hennes skydd blifvit gifne. Oaktadt 
allt livad emot henne plägar anföras, vågar jag dock anse såsom 
sanning, att en rätt utstakad tryckfrihet är for hvarje nation 



351 



nOFKANSLERENS MEMORIAL OM NY TRYCKFRIHETSFÖRORDNING. 1800. 



icke allenast en oumbärlig förmån, utan äfven en oafhftndlig 
rättighet, att hon är det mäktigaste förvaringsmedel emot falska 
eller öfverspända begrepp, både i allmänna och enskildare ämnen ; 
att hon banar den säkraste och jemnaste väg till nyttiga in- 
rättningar samt till försäkrande af deras bestånd; och att det 
endast är tryckfrihetens misshrulc, som med omsorg och allvar 
böra förekommas. Det är på andra sidan lika oemotsägligt, att 
dessa missbruk kunna, genom en på bestämda grunder hvilande 
lag, mötas, utan sjelfva tryckfrihetens förnärmande. 

Stadgandet af denna frihet på ett sätt, som skulle göra 
hennes missbruk sällsynta och oskadliga, samt således förebygga 
alla anledningar till en framtida inskränkning, blir icke den 
minsta af de många nya välgerningar, hvarom nationen, med 
oinskränkt tillforsigt till Eders Kongl. Höghets upplysta styrelse, 
gör sig den gladaste förhoppning, och rikets ständer vid deras 
förestående möte torde lätteligen äfven i denna del blifva tolkar 
af nationens önskan. Jag vågar derför underdånigst hemställa, 
om icke Eders Kongl. Höghet täcktes i nåder finna godt och 
nyttigt, att härutinnan, med iakttagande af all nödig varsamhet, 
gå deras önskan till mötes. Det skulle säkerligen instämma med 
Eders Kongl. Höghets intresse som regerande, att ifrån Dess sida 
kom förberedelsen af detta vigtiga ämne; att under Dess ögon 
de grunder bestämdes, uppå hvilka en vis och alla missbruk 
trotsande tryckfrihetslag bör stödas; att genom vissa af Eders 
Kongl. Höghet sjelf utsedde embets- och tjenstemän ett projekt 
utarbetades till en sådan lag, hvilket kunde tjena till vägledning 
vid de öfverläggningar, som under riksdagen torde i detta ämne 
komma i fråga, och, må hända, äfven bidraga till undvikande af 
dylika öfverläggningar såsom öfverflödiga. På sådana skäl och 
grunder vågar jag i underdånighet föreslå tillförordnandet af en 
komité, som jemte ofvannämda vigtiga uppdrag, tillika kunde i 
nåder anbefallas att uppgifva projekt till ett nytt och efter 
tryckfrihetslagen lämpadt ekonomiskt reglemente för boktrycke- 
rierne och bokhandeln i riket. Denna komite" torde böra bestå 
af någre lagkunnige, af andra i vetenskaper och vitterhet be- 
römde män, samt dertill någon af presterskapet utses, hvilka 
under hofkanslerens ordförande kunde sammanträda. 

Alen i närvarande vigtiga ögonblick, då ett riksmöte så oför- 
töfvadt förestår; då cti liHigare opinionens deltagande i fädernes- 
landets angelägenheter är att vänta, då upplysande skrifter von» 
så nödvändiga för att vägleda allmänhetens tänkesätt, och gifva 



852 



1800. nOFKANSLERRNS MEMORIAL OM NY TRYCKFRIHETSFÖRORDNING. 



det en riktning, enlig med Eders Kongl. Höghets välgörande af- 
sigter till fullbordande af rikets frälsning och till befästande af 
dess framgena sällhet, i ett sådant ögonblick vågar jag tro, att, 
oaktadt all verksamhet på den i nåder förordnade komiténs sida, 
vissa delar af de anstalter densamma kommer att föreslå, likväl 
icke så skyndsamt kunde stadfästas, och i utöfningen tillämpas, 
som behofvet och, kan hända, äfven allmänna tankestämningen 
kräfver. Jag är så långt ifrån den afsigt att i underdånighet 
föreslå upphäfvande af sjelfva lagen, innan ny lag hunnit, efter 
mogen öfverläggning, utarbetas; men jag hemställer endast, huru- 
vida några till sjelfva tryckfrihetslagarne icke egentligen hörande 
särskilda band må till^ vidare lossas, och derigenom det nyss- 
omnämnda ögonblickets fördelar vinnas. Dessa för litteraturen 
mest skadliga hinder äro: 

l:o boktryckarnes ansvarighet gemensamt med författarn e; 

2:o livar och en författares skyldighet att offentligen uppgifva 
sitt namn, samt 

3:o det allmänna förbudet emot införsel af franska och danska 
böcker och skrifter. 

Hvad det första beträffar, eller boktryckarnes gemensamma 
ansvarighet med författarne, synes densamma gå från ändamålet 
med all lag-tillämpning, som ej bör sträcka sig längre än till 
den i sakens natur ansvarige: den sätter i sjelfva verket en 
esomoftast mindre kunnig boktryckare till en slags censor, hvars 
åtgärd just i anseende till dess bristande insigter och deraf 
följande tvekan om lofligheten af den oskyldigaste skrift, blir 
skadligare för tryckfriheten än en formlig censur. Dessa olägen- 
heter kunde utan minskning i säkerheten emot öfverträdelser 
undvikas, om Eders Kongl. Höghet täcktes stadga: att då bok- 
tryckaren, i händelse af åtal, kan uppgifva författaren till namn 
och hemvist, så försvinner hans egen ansvarighet, It vilken i hela 
dess vidd åter inträder, då en dylik uppgift saknas. 

Hvad dernäst angår författarens skyldighet att offentligen 
utsätta sitt namn, torde detta tvång i nuvarande epok vara lika 
oförenligt med regeringens eget intresse, som med allmänhetens, 
emedan den förra derigenom saknar utväg att anonymt och utan 
uppseende meddela den senare nyttiga upplysningar. Skulle 
under beståndet af denna skyldighet å författarens sida, någon 
anonym skrift utkomma och utan åtal kringspridas, bure den ju 
en tydlig stämpel af sitt officiella ursprung och ändamålet för- 
felades. Huru många vältänkande män afhållas icke dessutom 



8». Boktr.-hut. 3B3 23 



REGERINGSFORMENS STADGANDE OM TRYCKFRIHETEN. 1800. 

af en mängd enskilda orsaker ifrån vågsamheten att blottställa 
sig såsom kände författare? Och dessas insigter blifva således 
ioke allmänt gagnande. Skulle derföre icke det skadliga af 
tvånget undvikas, det vådliga af missbruket lika lätt förekommas, 
om Eders Kongl. Höghet till en början behagade återställa anony- 
mens frihet, hvad allmänheten, icke hvad regeringen beträffar, det 
vill säga återgaf författare rättigheten, att icke offentligen utsätta 
stna namn; men bibehöll deras förbindelse, att hos boktryckaren 
(som med afseende af hvad ofvan föreslaget blifvit, i noggrann- 
heten af deras uppgift egde ett stort intresse) deras kända namn 
och hemvist tillkänna gifva. 

Slutligen, rörande det ännu kraft egande förbudet emot hela 
fransyska och danska litteraturen, torde jag endast behöfva i 
underdånighet nämna, att dessa förbud af politiska och kanske 
blott personliga anledningar tillkommit; att man ej utan ett slags 
litterärt barbari lärer kunna tillstänga en så rik källa till både 
vetenskaps och vitterhets odling, som den, hvilken af franska 
böcker och skrifter inhemtas; samt att åter danska litteraturen 
i anseende till närheten och ländernas ofta enahanda ekonomiska 
intressen icke heller i våra boklådor och biblioteker torde kunna 
umbäras. I grund hvaraf jag undérdånigst föreslår ofvannämnda 
förbuds fullkomliga upphäfvande. 

Detta allt anser jag vara af den beskaffenhet, att Eders 
Kongl. Höghets nådiga bifall dertill, i händelse det erhölles, icke, 
såsom jag vågar hoppas, kan komma i minsta motsägelse med 
hvad framdeles i ett större system torde föreslås; men tvärtom 
blifva af allmänheten emottaget såsom förberedande steg till en 
länge efterlängtad tryckfrihet, samt vedermälen af en mild och 
dock ingalunda efterlåten regeringslära.» 

Den juni 1809 faststäldes ny regeringsform; deri stadgas 
angående tryckfriheten i § 86: »Med tryckfrihet förstås h varje 
svensk mans rättighet att, utan några af den offentliga makten 
i förväg lagde hinder, utgifva skrifter; att sedermera endast 
inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att 
icke i annat fall kunna derför straffas, än om detta innehåll 
strider emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan att 
återhålla allmän upplysning. Alla handlingar och protokoll i 
hvad mål som helst, de protokoll undantagne, som uti statsrådet 
och hos konungen i ministeriella ärender och kommando-mål föras, 
må ovilkorligen genom trycket kunna utgifvas. Ej må tryckas 



354 



1800. 



TRYCKFRlHETflKOMITKN. 



banko- och riksgälds-verkens protokoll och handlingar rörande 
ärender, h vilka böra hemliga hållas.» Derjemte stadgas i § 108: 
»Till tryckfrihetens vård skola riksens ständer vid hvarje riks- 
dag förordna sex för kunskaper och lärdom kände män jemte 
justitie-ombudsmannen, som bland dem förer ordet. Desse komi- 
terade, af hvilka två, utom justitie-ombudsmannen, skola vara 
lagfarne, ege sådan befattning att, i händelse någon författare 
eller boktryckare innan tryckningen sjelf öfverlemnar dem en 
skrift och begär deras yttrande, huruvida åtal dera, efter tryck- 
frihetslagen, kan ega rum, skola justitie-ombudsmannen och minst 
trenne komiterade, hvaraf en lagfaren, ett sådant yttrande skrift- 
ligen afgifva. Förklara de deruti, att skriften må tryckas, vare 
då både författare och boktryckare från allt ansvar frie, och 
ligge det å komiterade. Desse komiterade skola väljas af riksens 
ständer genom sex af hvarje stånd utsedde elektorer, som roste 
samfäldt och icke ståndsvis. Afgår emellan riksdagarne någon 
af de komiterade, välje de öfrige en behörig man, att det lediga 
rummet intaga.» 

På grundval af dessa paragrafer skulle således den nya tryck- 
frihetsförordningen utarbetas. Härtill utsågs af riksföreståndaren 
en komité, bestående af statsrådet Gr. Adlerbeth, lagman G. Pop- 
pius, justitiekansleren H. G. Wachtmeister, hofkansleren G. af 
Wetterstedt, biskop C. von Rosenstein och kanslirådet C. G. 
Leopold, med bokhandels- och boktryckeri-ombudsmannen P. A. 
Wallmark som sekreterare. Det af denna komité utarbetade 
förslag öfverlemnades till 1809 års konstitutions-utskott, hvilket 
i sin ordning oförändradt inlemnade det till rikets ständer, med 
uttryckande af sin åsigt att förslaget var af ypperligt värde, 
betraktadt som grundläggning för utöfningen af den kanhända 
dyrbaraste bland ett folks rättigheter, men hyste tvifvelsmål 
huruvida detsamma i omständigheterna af dess utförande och 
tillämpning eger all den fullkomlighet, som ett fritt, men be- 
stämdt bruk af tryckfriheten synes fordra. Det understäldes 
riksens ständer, med anhållan att, i händelse det icke skulle 
antagas, utskottet måtte erhålla del af de anmärkningar, som 
dervid inom riksstånden kunde göras, hvarefter utskottet otvifvel- 
aktigt skulle finna sig i stånd att på säkrare grunder och med 
mera mogenhet uppfatta det yttrande och den till äfventyrs egna 
utarbetning, riksens ständer kunde behaga af detsamma äska, och 
derjemte en större skyndsamhet, genom redan kända erinringars 
undanrödjande, befordras. 



355 



TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGENS REHANDL1N0 AF RIKETS STÄNDER. 1800. 



Riksstånden gjorde åtskilliga anmärkningar vid ifrågavarande 
förslag, hvilket till utskottet återförvisades, med anmodan att till 
rikets ständer inkomma med ett af utskottet sjelf författadt 
förslag till tryckfrihetslag. 

Den 28 nov. 1809 afgaf utskottet nytt förslag och motiverar 
i ett särskildt memorial vissa delar af förslaget. Med stadgandet 
i 80 § regeringsformen har utskottet ej kunnat förena någon 
censur. Denna skulle ock, enligt utskottets tanke, innefatta ett 
medgifvande, eller åtminstone en farhåga att illviljans och för- 
villelsens språk skulle kunna vara starkare än sanningens. Om 
de stadganden, som utskottet föreslagit emot tryckfrihetens miss- 
bruk, ej alltid skulle kunna anses förenliga med den liberalitet, 
som utmärker tidehvarfvet, lära riksens ständer af jemförelse med 
allmänna lagens stadgande uti flera kapitel af missgerningsbalken 
finna, att utskottet för förseelser i tryckta skrifter måst låta 
tjena sig till måttstock hvad allmänna lagen för förseelser i 
skrift och tal stadgar. Utskottet har också ansett nödig och 
nyttig en auktoriserad vaksamhet öfver tryckfrihetens möjliga 
missbruk. Om å ena sidan denna vaksamhet ej är tillfyllest- 
görande för att qväfva den första gnistan af en farlig eld, tror 
utskottet å den andra, att en offentlig bestraffning af i bevis 
ledda förseelser närmare instämmer med rättvisans och det all- 
männas fordringar, än en åtgärd i förhand, som gränsade till 
censur; och för öfrigt att den stat, hvars sammansättning vore 
så svag, att den äfventyrades vid första intrycken af en för- 
såtlig, ja ända till olydnad emot laglig makt uppmanande skrift, 
ofelbart hyser i sitt sköte farligare frön till sin förstöring, än 
den mest tygellösa tankens yttrandefrihet. 

Äfven detta förslag återremitterades med anmärkningar. 
Presteståndet yrkade bland' annat införande af censur för läro- 
böcker, religionstal och öfver hufvud alla teologiska skrifter. 
Uti nytt memorial den 10 jan. 1810, deri flera af de gjorda an- 
märkningame äro iakttagna, fann utskottet presteståndets nämnda 
yrkande oförenligt med 86 § regeringsformen, men hemstälde, 
såsom en vid den innevarande riksdagen väckt fråga, huruvida 
en sådan förklaring i nämnda paragraf måtte vid nästkommande 
riksdag finna rum, hvarigenom då blifvande ständer gemensamt 
med konungen kunde såsom tillåtlig och anbefald fastställa en 
offentlig censur af skrifter, hvilka under bestämda titlar utgifvas 
för ungdomens undervisning eller för den offentliga gudstjensten 
eller den enskilda andakten; hvarjemte utskottet tillstyrkte, att 



356 



1800. 



TitYCKKRlllKTSHÖKOUDNlNGKN k K1KSDAUKN I ÖUEBKO. 



bland de personer, som skulle utgöra tryckfrihetskomitén, en 
prest måtte inväljas. 

Utskottets förslag blef af samtliga riksstånden godkändt, 
men presteståndet gjorde det förbehåll, att de nu yttrade be- 
tänkligheterna må anses såsom under denna riksdag väckta, för 
att vid nästa lagtima riksdag till öfvervägande och åtgörande 
förekomma. Sedan högsta domstolen blifvit hörd, stadfästade 
konungen tryckfrihetsförordningen den \) mars 1810. 

Vid urtima riksdagen i Örebro 1812 företogs till slutligt åt- 
görande konstitutions-utskottets från föregående riksdag hvilande 
memorial med förslag till åtskilliga förtydliganden och närmare 
bestämmelser i tryckfrihetsförordningens föreskrifter, deri ut- 
skottet tillstyrker att till § 4 mom. 2 skulle tilläggas det märk- 
liga undantag från rättigheten att utan några af den offentliga 
makten i förväg lagda hinder utgifva skrifter, *att af dagblad 
och veckoblad, trenne timmar innan de till försäljning eller till 
spridande på hvad annat sätt som helst utgifvas, i Stockholm till 
hofkansleren, och i hvarje annan ort till hans förordnade ombud, 
alltid ett exemplar bör öfverlemnas. Detta bör ske ej förr än 
kl. Ö om morgonen, och ej senare än kl. G om aftonen, och ut- 
gifningen således ej förr än kl. 9 om morgonen kunna begynnas. 
Boktryckare eller utgifvare, som denna föreskrift uraktlåter, bote 
för hvarje gång 100 till 500 rdr efter domarens pröfning. Af 
alla andra skrifter skall i samma stund, ej senare än de till för- 
säljning, eller spridande på hvad sätt som helst, utgifvas, ett 
exemplar till hofkansleren eller hans ombud aflemnas> Bok- 
tryckare hvilken deremot bröt, skulle bota hvarje gång 50 rdr. — 
I början af 3:dje momentet skulle stadgas: >1 alla de fall, som 
3 § utstakar, ege hofkansleren eller dess ombud rättighet att, 
dä han det nödigt pröfvar, en skrift med qvarstad belägga låta. 
Anser hofkansleren eller dess ombud något dagblad eller vecko- 
skrift innebära tydlig förbrytelse mot och 10 mom. af 3 § af 
denna lag, ege han eller ombudet att hela den gjorda upplagan 
af sådan skrift genast före dess utgifvande med qvarstad belägga 
låta. Anser hofkansleren eller dess ombud någon skrift innebära 
tydlig förbrytelse mot 3, 4, 7, 12 och 13 mom. af 3 § i denna lag, 
åligge honom eller ombudet att den gjorda upplagan af samma 
skrift icke före utgifningen, men inom åtta dagars förlopp, med 
qvarstad låta beläggas — Vid slutet af momentet skulle göras 
följande tillägg: >Det vare dock författares och utgifvares rätt, 
sedan dagblad eller veckoskrift blifvit före utgifvandet med qvar- 



357 



KONGL. MAJITB PROPOSITION ANG. TRYCKFRIHETEN. 1800. 



stad belagd, att inom 14 dagar derefter, sjelfve eller genom 
boktryckaren, låta hos hofkansleren eller justitiekansleren, derest 
skriften redan dit blifvit öfverlemnad, skriftligen anmäla, att de 
godkänna qvarstaden och medgifva konfiskation af skriften, för 
hvilken sedermera något åtal icke eger rum, utom i det fall att 
något exemplar deraf hunnit utkomma.» Vidare föreslogs att 
tryckfrihetsmål böra behandlas af en permanent jury, bestående 
af 30 ledamöter, af h vilka 12 kunde uteslutas. 

På samma gång föredrogs Kongl. Maj.ts proposition af den 
2(> maj 1812 angående tryckfriheten, deri konungen yttrar: »Utan 
tvifvel erinra sig rikets ständer, att då Kongl. Maj:t i stunden af 
fäderneslandets fall, antog sig dess sak, utgjorde tryckfrihetens 
återställande ett af dess första föremål. Förd af samma tänke- 
sätt, fann Kongl. Maj: t äfven i den nya regeringsformen antagne 
sädane grundsatser för denna frihet, hvilka instämde med dess 
egna ädla afsigter. Då Kongl. Maj:t sedermera emottog och utan 
anmärkningar faststälde rikets ständers underdåniga förslag till 
en tryckfrihetslag, föranleddes Kongl. Maj:t dertill mindre af 
öfvertygelsen om förslagets fullkomlighet, än af den billiga till- 
försigt, att emot konungs och ständers gemensamma omsorger för 
tankens och yttranderättens frihet skulle svara dess användande 
på ett sätt, värdigt medborgaren och tidehvarfvet. Det borde 
förmodas att författare, med kännedom om sin bestämmelse och 
med beräkning af fäderneslandets fordringar, skulle . förena sina 
bemödanden att sammanhålla den allmänna ordningen, sprida 
upplysning i ämnen, hvilka förtjente upplysas, och återväcka 
glömda eller slocknande dygder, och det borde isynnerhet för- 
modas, att om, i den återskänkta frihetens första utbrott, föddes 
ett eller annat missbruk, vanlig följd af ett föregånget tvångs- 
tillstånd, skulle likväl sanning, anständighet och lagvördnad, i 
skrift och tryck, snart återtaga sin rätt, och den skänk, som 
blifvit nationen gifven, inför henne göras hvarken hatad eller för- 
aktlig. Så billiga dessa fordringar voro, så oupphörligen hafva 
de af vissa skribenter blifvit gäckade. Redan före detta har 
Kongl. Maj:t fört rikets ständers uppmärksamhet pä följderna af 
den återstälda tryckfriheten. Ännu en gång framställer Kongl. 
Maj:t till eftersinnande de missbruk, hvilka obetänksamheten 
eller okynnet fortfara att göra af denna frihet, — missbruk, 
hvilka visserligen icke undfallit den rättsinnige medborgaren och 
hvilka minst af allt böra undfalla en regering, ansvarig för all- 
mänt väl, liksom för enskild rätt, och fullt beslutsam att, för 



358 



1800. KONOL. MAJ:Tö PliOPOÖlTJON A NO. TKYCKFKlUtTEN. 



hvad pris som hfelst, bevaka detta ansvar. Konungamaktens 
beslut tadlade; rikets ständers åtgärder klandrade utan aktning; 
vådliga anledningar väckta hos främmande makter, till missnöje 
och försvagade förbindelser; allmänna auktoriteters handlingar 
mer eller mindre öppet anklagade for orättvisa förtryck; förtjenst- 
fulla embetsmäns eller särskilda medborgares namn ocli rykten 
gifna till spillo ät smädelsen; vinningslystnaden, hämnden och 
anarkien, med lån af patriotismens språk, ropande för egna för- 
delar; lagbrytaren, under allt detta, skyddad i sitt mörker, och 
den utan bevis anfallne stäld inför allmänhetens ögon. Sådana 
hafva till en del frukterna varit af den stora och ädla skänk, 
som konungen och nationens ombud återgifvit ät svenska för- 
fattare; men sådana voro icke afsigterna dermed. Afsigterna 
voro sanningens fria rätt, icke smädelsens; voro upplysningens 
skydd, icke folkförförarens; voro sinnesodlingens framsteg, icke 
dess vanvärde. Men hvilka anledningar dertill, som också kunde 
gifvas, sträcker Kongl. Maj:t, för det närvarande, dessa an- 
märkningar egentligen icke längre än till dagblad och periodiska 
skrifter. Detta slag af skrifter, som uppfångar och kungör ögon- 
blickets händelser, har, med deras sanna och falska framställnings- 
sätt, det närmaste inflytande på allmänhetens sinnen, är lättast 
tillgängligt för alla folkklasser, lättast lämpadt efter obildade 
läsares begrepp och smak, vanligen författadt med den skyndsam - 
het, som ej tillåter öfverläggning och således fullt förtroende af 
skribentens bättre eller sämre afsigter och sakkännedom. Man 
rådfråge erfarenheten och åstadkomna oredor, huru, i detta slag 
af skrifter, tryckfriheten i allmänhet hos oss blifvit, efter dess 
återställande, begagnad? hvilken är, med ett och annat undantag, 
den vinst, som upplysning, vetenskaper och medborgerliga in- 
tressen derpå gjort? Eller har ej en större blifvit beredd åt 
förföljelsen till allmänt och enskildt lugn? Om sådant är det 
uppenbara förhällandet af dessa skrifter, dagligen utströdda 
bland allmänheten, hvilken måste då deras inflytelse vara? hvem 
finner flera läsare, den lugne vise folkläraren, eller den oför- 
syntaste skändaren, och livilkenderas språk finner lättast insteg 
i det nygiriga menniskosinnet? är det pä detta sätt man lär 
älska sina styrelse-lagar, lär värdera sin regering? är det sä en 
nationalbildning skall ges och ett stort tänkesätt tillskapas? Dä 
nu tryckfrihetslagen, påkallad mot dessa olägenheter, kommer 
antingen senfärdig eller vanmäktig; då statens säkerhet, blott- 
stäld genom ett dagblads oförsigtighet eller illvilja, svagt åter- 



359 



KONGL. MAJ:T8 Flit POSITION ANO. TKYCKFB1HETKN. 1800. 



ställes genom en juridisk aktion inför kaniners rätten; då smädade 
auktoriteter eller enskilde personer hellre med tystnad bära sitt 
oförtjenta öde, än förvärra det genom en rättegång, som skall 
hölja dem med nya smädelser, som skall förvandla den inior 
allmänheten obevist anklagade till anklagare inför domstolen mot 
en part, den han kanhända aldrig får känna; då en samhället 
rörande artikel eller ett angrepp mot person kan vara af den 
indirekta art, som tillåter en dubbel tydning och således icke 
är åtkomlig för lagen, sådan den nu är; så lär, under dessa för- 
hållanden, ett sådant bruk af tryckfriheten, utan motsägelse, 
utmärka en oordning i samhället. En oordning i samhället fordrar 
åtgärd till rättelse. Kongl. Maj:t, mån att tillvägabringa en sådan 
rättelse på ett sätt, som låter förena sig med grundlagen, och 
derigenom förekomma kvart och ett annat, som, i ett tvingande 
ögonblick, kunde påfordras af hans makt, har trott sig böra om- 
fatta detta tillfälle att gemensamt med sitt folk utfinna medel 
dertill. Och då Kongl. Maj:t erinrar sig, att fråga om vissa 
försigtighetsmått emot dagblads och veckoskrifters utgifvande i 
afseende på livad deruti kunde finnas mot främmande makter 
anstötligt, vid förledne riksdag öfverlemnades af konstitutions- 
utskottet till rikets ständer, för att derom, äfvensom om flera 
förbättringar, vid den nästföljande besluta, men samma för- 
sigtighetsmått, bestående i dagblads eller veckoskrifters före- 
gående granskning af hofkansleren eller dess ombud, hvarken 
synas Kongl. Maj:t tillräckliga eller ens i verkställigheten äro 
möjliga; så finner Kongl. Maj:t sig föranledd sä väl af denna da 
väckta fråga som af dess egen vid denna riksdag uppdragna 
teckning af tryckfrihetens behandlande och dervid fogade upp- 
maning till nödvändiga förändringar, att, under en mera utsträckt 
synpunkt af ämnet, af rikets ständer äska: 

l:o. Att utgifvande af dagblad och periodiska skrifter af 
alla slag hädanefter må bero af konungens, efter underdånig an- 
sökning genom hofkansleren utfärdade särskilda tillståndsbref, 
som dock icke bör kunna förvägras, utom till sådana personer 
som för brott blifvit dömde, eller äro förklarade ovärdige att fora 
andras talan; och att, i händelse hofkansleren, med stöd af den 
honom i tryckfrihetsärender tillkommande pröfning och med 
ostördt bibehållande af den seqvestrationsrätt öfver skrifter i 
allmänhet, som tryckfrihetslagen honom tillägger, funne dag- 
bladet eller periodiska skriften vådlig för allmän säkerhet, eller 
utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller af en fort- 



360 



1800. KONOL. MAJ:T8 TKOP081T10N ANG. TRYCKFRIHETEN. 



farande smädelig egenskap, han må ega att i Stockholm genom 
öfverståthållare-embetet och i landsorterne genom konungens be- 
fallningshafvande, genast låta inställa dagbladets eller periodiska 
skriftens vidare utgifvande, intill dess, efter hans underdåniga 
anmälan derom hos konungen, hvilket sist inom 8 dagar bör ega 
rum, sedan hofkansleren om qvarstadens verkställande blifvit 
underrättad, och sedan justitiekansleren äfven blifvit hörd, Kongl. 
Maj:t, efter behag, förordnat huruvida dess meddelte ofvan åbe- 
ropade tillståndsbref må indragas eller yttermera begagnas; 
allmän åklagare och enskild målsegande i alla fall obetaget att 
deras talan mot skriftens utgifvare, efter förbrytelsens beskaffen- 
het, anställa. Utgifvaren af det dagblad eller periodiska skrift, 
som en gång, af förenämnde orsaker, blifvit instäldt, må ej kunna 
erhålla något ytterligare tillståndsbref att ett annat dagblad 
eller periodisk skrift utgifva. 

Kongl. Maj:t anser kungörandet af detta slags skrifter vara 
en tillhörighet för Ii varje odlad nation, och, med förklaring af 
detta tänkesätt, vill Kongl. Maj:t icke ens hos den kortsyntaste 
förmoda något sådant misstroende till dess afsigter, som skulle 
sanning och medborgerliga intressen löpa fara att stängas i sin 
väg till tron och allmänhet. Kongl. Maj:t återupprepar, att det 
är endast det skadliga af tryckfriheten, som Kongl. Maj:t här- 
igenom åsyftar att afskilja, för att så mycket säkrare bevara 
dess återstående delar och med en nyttig frihet förena ett nödigt 
tvång. Kongl. Maj:t har under sine företrädare sett en likartad 
rättighet af konungamakten utöfvad, sett allmänna ordningen 
med denna rättighet närmare förbunden, och innan den, i senare 
tider, öfvergiek till illiberalitet, skrifter af ett sant och ädelt 
värde, under sådana vilkor, lemna svenska bokpressen. 

2:o. Framställes till riksens ständers ompröfvande: vom icke, 
sedan nödvändigheten af en svarande part i tryckfrihetsbrott är 
funnen, denna svarande part må bli den brottslige, uppgifven 
genom den i tryckfrihetslagen föreskrifna namnsedel, hvilken vid 
rättegångens början således öppnas, och, i af seende på dagblad 
och periodiska skrifter, deras dertill med tillståndsbref försedde 
utgifvare, h varom hof kansler meddelar ofliciel underrättelse >. 
Slutligen yttras: »Kongl. Maj:t har nu för riksens ständer fram- 
stält sina tankar i ett ämne, som, törhända i högre grad än något 
annat, kräfver den lugna pröfningens åtgärd. Det är dessutom, 
af de vid sistförflutna riksmöte väckta grundlagsfrågor, den enda, 
hvars åtgörande Kongl. Maj:t, för sin del, vid denna riksdag anser 



361 



1NDKAGN1NGKMAKTKN. 1800. 



fordra den skyndsammaste handläggning. Ehuru Kongl. Maj.t 
fullkomligen tror, att tankens utflykt svårligen kan bindas inom 
lagformlers gräns, eller för yttranderätten särskilda for hvarje 
fall afpassade regler kunna bestämmas; då således hvarje fordrad 
inskränkning möjligen kan förtydas såsom en mot den allmänna 
upplysningen stridande handling, har Kongl. Maj:t likväl, af sjelfva 
tryckfrihetslagens tillvarelse och af nödvändighetens kraf, hemtat 
den öfvertygelse, att om, å ena sidan, nationens framtida syft- 
ning till ädelhet och kunskaper, samt helgden af återforvärfvade 
rättigheter gemensamt påkallade tryckfrihetens återupplif vande, 
äfven, å den andra, känslan af tidens lynne, af afundens, vinnings- 
lystnadens och hatets inkräktning på menniskohjertat, på samma 
gång borde för lagstiftarens sinne framställa nödvändigheten att 
väpna lagens urgamla myndighet mot den nya frihetens utbrott, 
och att ej för en skön teoretisk dröm uppoffra erfarenhetens be- 
vittnade sanningar och efterverldens grundade förhoppuingar. 
Kongl. Maj:ts enda afsigt och bemödande är att, genom oord- 
ningars undanrödjande och ett aterstäldt samhällsskick, bereda 
vägen till tronen för den ädle furste, som en dag skall blifva 
Kongl. Maj:ts efterträdare. Han har, af öfvervunna faror och 
brydsamma omständigheter, lärt att för frihetens och mennisko- 
värdets rätt hemta den säkraste borgen af lagarnes verksamhet 
och helgd; han skall äfven veta att, under utöf ningen af sitt 
konungsliga kall, följa och bibehålla de grundsatser, pom fordom 
väpnade hans arm, och under det den frimodige skribenten, med 
blottade afsigter och allvarlig känsla af dessas renhet, skall hos 
honom och lagen finna ett förenadt stöd, skola ilskan, skändelsen 
och förtalet vika för hans manliga och öppna blick.» 

Konstitutions-utskottet afgaf den 10 juni förslag till ny tryck- 
frihetsförordning, deri, utom några mindre väsentliga ändringar, 
i § 4 insatts det genom förestående utskottsmemorial och kongl. 
proposition motiverade stadgandet om indragningsmakten, hvilken 
sedan utgjorde den värsta hämskon på tidningsutgifvarne och 
isynnerhet 1835 — 38 gjorde sina verkningar gällande, samt bidrog 
till att framkalla det lika förhatliga »ansvarighetssystemet». 
Vid 1844 — 45 årens riksdag afskatfades indragningsmakten; an- 
svarighetssystemet är nu visserligen icke mycket anlitadt, men 
har ty värr ännu icke upphört. 

Alla riksstånden antogo den af utskottet föreslagna nya 
tryckfrihetsförordningen. Ett af utskottet framstäldt alternativ 
till'§ 5 om en jury, liknande den som nu är föreskrifven, ogilla- 



362 



1800. TRYCKFUIUETBFÖKOKDN1NGKN. 



des; men ridderskapet och adebi förklarade att detta alternativ 
skulle blifva hvilande på bordet, för att vid nästa riksdag af- 
göras. (Det blef också vid 1815 års riksdag antaget.) Den 3 juli 
öfverlemnade stånden denna tryckfrihetsförordning till konungens 
stadfästelse, som följde den 10 samma månad, hvilket sistnämnda 
datum tryckfrihetsförordningen sedan bibehållit. 

De väsentligare ändringar denna grundlag undergått sedan 
den antogs, angifvas härnedan i sammanhang med nu gällande 

Kongl. Maj:ts och* lliksens Ständers faststälda Tryck- 
frihets-Förordning, dat. Örebro den 1(5 Juli 1812, med de 
derefter, och sist vid riksdagen i Stockholm år 1882, af 
Konungen och Riksdagen antagna förändringar. 

Vi CARL etc. görc veterligt: att sedan Riksens nu församlade Ständer 
enhälligt beslutit att, i vissa afseenden, förändra den hittills gällande 
tryckfrihetsförordningen af den 9 Mars 1810, och denna sålunda för- 
ändrade lag blifvit till värt nådiga gillande öfverlemnad, så hafve Vi, i 
kraft af den, enligt 85 § i regeringsformen, Oss tillkommande rättighet, 
velat denna, af Riksens Ständer samtyckta, tryckfrihetsförordning härmed 
antaga, gilla och bekräfta, alldeles såsom den ord för ord härefter följer: 

Vi efterskrifne Svea Rikes Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, 
Ridderskap och Adel, Klerkeri, Borgerskap och Menige Allmoge, som nu 
här i Örebro till allmän urtima riksdag församlade äro, göre veterligt: 
att som, uti den af oss under den 6 Juni 1809 antagna, och af Konung 
och Ständer faststälda regeringsform, tryckfriheten blifvit svenska folket 
tillerkänd, förmedelst det stadgande i berörda grundlags 86 §: att med 
tryckfrihet bör förstås hvarje svensk mans rättighet, att, utan några af 
den offentliga magten i förväg lagda, af tryckfrihetslagen ej föreskrifna, 
hinder, utgifva skrifter; att sedermera inför laglig domstol kunna tilltalas 
för deras innehåll, och att icke, i annat fall, kunna derför straffas, än 
om detta innehåll strider emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn, 
utan att återhålla allmän upplysning; alltså, och med hänsigt till de så- 
lunda föreskrifna ändamål, hafve vi härmed velat förklara livar och en 
fritt och öppet, att, med iakttagande af de föreskrifter mot tryckfrihetens 
missbruk, hvilka här nedanföre, i . öfverensstämmelse med rikets allmänna 
lag, skola uttryckligen stadgas, i afseende på statens invärtes lugn och 
utvärtes säkerhet, samt det högsta väsendets, öfverhetens, den enskilda 
medborgarens och sedernas dermed förknippade helgd, sina tankar ut- 
trycka och meddela i alla ämnen, i hvad skrifart som helst, och ehvad 
föremålet skulle vara, detta rike enskildt, eller främmande länder, ett 
närvarande tidehvarf eller de förflutna, lefvande personer eller aflidna. 
Till följd häraf, och jemte det vi härmed förpligte alla dem, på hvilka 
en laglig pröfning af förbrytelser i allmänt tryck ankomma kan, att vara 
den oskyldiges lagliga värn och beskydd, hafve vi, till tryckfrihetens för- 
säkrande på ett sätt, förenligt med ett borgerligt samhälles och hvarje 
medborgares rättmätiga fordringar, velat stadga och förordna följande: 



363 



TltYCKKKlHKTtiFOUOltbNlKCEN 



1800. 



§ 1. 

l:o. Alla förut gällande lagar, stadgaiulen och föreskrifter, i af- 
seende pä tryckfriheten eller bokhandeln, vare härmed upphäfna, och, 
såsom en följd häraf, äfven alla hittills gifna särskilda förbud emot ut- 
gifvaudet af vissa böcker, skrifter och handlingar. Ej ma någon i annan 
ordning eller i annat fall, än denna lag stadgar, kunna för tryckt skrifts 
innehall tilltalas eller straffas. 

Under ordet skrift, som i denna lag nyttjas, skall förstås allt livad, 
genom tryck, under allmänhetens ögon lägges. Med periodisk skrift för- 
stås en sådan, som i nummerföljd, eller på bestämda tider, utgifves. 

(Enl. Rd. B. 1876. — Lydde ursprungligen.- Alla . . . handlingar; skolandets desha 
ej kunna åtalas annorlunda, än denna Tryckfrihets-Lag bjuder.) 

2:o. Nägon tryckningen föregående granskning af skrift, eller något 
förbud mot tryckning deraf, skall ej ega rum. Ej skall någon skrift 
kunna, före dess utgifvande, boktryckare, utgifvare eller författare af- 
fordras, ej heller något för tryckningen eller utgifningen hinderligt in- t 
seende öfver boktryckerier, eller författare och utgifvare, vara tillåtet; 
läroverken dock deras förra rättighet förbehållen, att öfverse och gilla 
sådana afhandlingar, som skola pä deras lärosalar offentligen försvaras. 

3:o. Angående eganderätt till skrift gälle livad som stadgas i särskild 
lag, stiftad i den ordning 87 § regeringsformen föreskrifver. (Se sid. sso.) 

Privilegier ä skrifters utgifvande må icke hädanefter meddelas; 
Konungen dock obetaget att sådana till allmänna inrättningars understöd 
redan fö rl anta h varje gång på högst tjugu år förnya. 

(Enl. Rd. B. 1876. — Lydde ursprungligen: Inga Privilegier på Skrifter» ut- 
gifvande, af hvad form och beskaffenhet de vara må, skola hädanefter behöfvas, utan 
vare för hvarje Författare eller Förläggare, thy förutan, utgifningsrätten af trycket 
fri, andras redan erhållna uteslutande rätt dock oförkränkt. Sådan uteslutande rätt 
må hädanefter ej förunnas på längre tid än Tjugu år. På obestämd tid, redan för- 
unnad, gälle endast för dens lifstid, som den erhållit. Privilegier på Skrifters ut- 
gifvande, förlänta till Allmänna Inrättningars understöd, äge ej kraft, för längre tid 
än Tjugu år, räknade frän denna dags datum. Kongl. Maj: t dock obetaget, att dem, 
hvarje gäng, på högst tjugu år förnya.) 

4:o. Utgifvare af dagblad eller periodiska skrifter anmäle sig, jemte 
titeln och tryckningsorten, hos Chefen för Justitie-departeuicntet, 1 som 
eger att, så vida sökanden ej för nesligt brott blifvit dömd, eller för- 
klarad ovärdig föra andras talan, meddela bevis, att intet hinder emot 
skriftens utgifvande förekommer. 

5:o. Privilegier a boktryckeri skola ej erfordras, utan stånde livar 
och en fritt att, utan hinder af nägon särskild författning, äldre privi- 
legier eller något boktryckerireglemente, samt utan att vara underkastad 
någon skråordning, anlägga sädana tryckerier, af hvad beskaffenhet eller 
vidd honom tjenligt synes, uti stad eller inom ett afstand derifran af 
högst en half mil. 

Då ett boktryckeri sålunda utom stad anlägges, skola, i alla mal, 
som boktryckningen röra, boktryckare, arbetare i tryckeriet samt der 
tryckta skrifters författare och utgifvare lyda under stadens rätt. 



1 Den ursprungligen här förekommande benämn ingen Hof-Cantzlcren ändrades 
öfverallt i denna forordning vid riksdagen 1840—41 till Justitie-Stats-Miuistern, 
och 1876 till Chefen för Justitie-departeinuntet. 



364 



1 800. TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 



Den ett nytt boktryckeri inrättar, åligger att sist fjorton dagar, innan 
någon skrift derifrån utgifves, så väl hos magistraten i den stad, hvaruti 
boktryckeriet anlägges, eller under hvars domsrätt han såsom boktryckare 
skall lyda, som ock hos den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under 
hvars styrelse eller embetes tillsyn staden hörer, skriftligen tillkännagifva, 
att och hvarest han boktryckeri anlagt. Der boktryckeri ombyter egare, 
åligge den nye egaren att, innan någon skrift utgifves, göra så beskaffad 
anmälan som nu sagU är. I båda fallen åligger det Konungens Befallnings- 
hafvande, sedan behörig anmälan hos honom blifvit gjord, att genast eller 
med först omgående post derom underrätta Chefen för Justitie-departe- 
mentet. Anlägges eller öfvertages boktryckeri utan föreskrifven anmälan, 
plikte boktryckaren etthundra riksdaler. Utgifves från ett icke behörigen 
anmäldt tryckeri någon brottslig skrift, vare boktryckaren, jemte för- 
fattaren, underkastad lika straff och ansvar för skriftens innehåll och 
skrifart. 

(Enl. Rd. B. 1870. — Lydde ursprungligen: Privilegier... mil. Då... rätt. 
Ben . . . at sist Tretio dagar . . . anlagt. Uraktlåter någon det, plickte han Ethundrade 
Riksdaler och varde hans förbrytelse i allmänna Tidningarne kungjord. Utgifves, 
från et, på nu föreskrifne sätt icke behörigen anmäldt Tryckeri, någon brottslig Skrift, 
vare den olaglige Boktryckaren, jemte Författaren, underkastad lika straff och ansvar 
för Skriftens innehåll och skrifart, och hafve sit Boktryckeri til åklagaren förverkat. 
Sedan anläggningen af et Boktryckeri blifvit til Konungens Befallningshafvande an- 
mäld, åligge det honom, genast eller med först afgående Post derom underrätta Hof- 
Centzleren. — Enl. Rd. B. 1844 — 45 : Privilegier . . . mil. Då . . . rätt. Den . . . förverkat. 
Lag samma vare, der Boktryckeri ombyter ägare. I båda fallen åligger det Konungens 
Befallningshafvande, sedan behörig anmälan hos honom blifvit gjord, att genast, eller 
med först omgående Post, derom underrätta Justitie-Stats- Ministern.) 

6:o. Författare vare ej skyldig, att å tryckt skrift låta sitt namn 
utsättas. Ehvad han okänd vara vill eller ej, åligge honom att tillställa 
boktryckaren en förseglad sedel, innehållande hans namn och hemvist, 
med påskrifvet betyg om dessa uppgifters rigtighet, af tvenne på orten 
väl kända, inom Sverige boende, svenska medborgare, hvilka åligge 
författareansvar, i händelse skriften inom laga tid åtalas skulle, och för- 
fattarens namn och hemvist befunnes origtigt uppgifna, eller i sedeln 
saknades, eller ock författaren, utan laga förfall, ifrån svaromålet ute- 
blefve. Röjer boktryckare författares namn eller hemvist, då sådant 
honom ej af domaren lagligen ålagdt är, höte tvåhundra riksdaler och 
varde hans brott kungjordt i de allmänna tidningarne. 

7:o. Den, hvilken utgifver utländsk mans arbete, eller öfversättning 
deraf, eller inländsk mans, som sitt namn ej angifvit, ege enahanda rättig- 
heter, pligter och ansvarighet, som författare, i alla de fall, der ej i 
denna lag annorlunda stadgadt är. Utgifvare af dagblad och periodiska 
skrifter vare alltid, i afseende på ansvaret, ansedde såsom författare, 
åliggande dem under lika förbindelse att tillse, det de vilkor, som vid 
utgifvandet deraf i denna lag ytterligare stadgas, varda noga iakttagna. 

8:o. Vid rättegångens början vare boktryckare skyldig att författarens 
namnsedel till domstolen ingifva. I annat fall stånde han författareansvar, 
så framt icke författaren sig hos domaren sjelfmant tillkännagifver. Angår 
rättegången dagblad eller periodiska skrifter, blifve utgifvarens namn af 
Chefen för Justitie-departementet, i följd af ofvan föreskrifna anmälan, 
uppgifvet. Domaren eger att genast, sedan namnsedel blifvit aflemnad, 



3C5 



TRYCKFRIHETSPfiRORPNlNOKN. 1800. 



densamma öppna och don derigenom upptäckta rätta parten för dom- 
stolen inkalla. 

Skulle, vid rättegångens slut, domaren pröfva, att åklagaren i oträngdt 
mål anstalt rättegången, så att namnsedelns brytande deraf blifvit en följd, 
vare åklagaren förfallen till etthundra riksdalers böter. 

Har boktryckare, utan författarens eller utgif vårens tillstånd, dess 
namn en skrift åsätt, dömes till fängelse frän och med tvä månader till 
och med ett år. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 60. — Lydde ursprungligen: Vid . . . inkalla. Skulle . . . böter. 
Har . . . åsätt, straffes enligt Missgernings-Balkens 8 Cap. 8 §. — Enl. Rd. B. 1859—60: 
Vid . . . inkalla. Skulle . . . böter. Har . . . åsätt, straffes med fängelse å fästning frun 
och med Två Månader till och med Ett år.) 

9:o. Utsätter någon å skrift bedrägligt titelblad eller orätt författare- 
eller utgif varenamn, dömes till straffarbete frän och med sex månader 
till och med två år. Diktadt namn, hvarmed ingen verklig person ut- 
märkes, vare ej förbudet att på titelbladet utsätta, dä auktors rätta 
namnsedel lemnad är. 

(Enl. Rd. B. 1876. — Lydde ursprungligen: H varje Skrift vare författarens eller 
dess rätts lagliga innehafvares egendom. Hvilken som Skrift trycker eller eftertrycker. 
utan Författarens eller Förläggarens skrifteliga tilstånd, miste uplagan, eller bote dess 
fulla värde, ägarens ensak. Lag samma vare, om någon trycker eller eftertrycker den 
öfversättning af Utländsk Skrift, som annan man utarbetat, eller låter sin Öfversättning 
för annans anses; men ej må öfversättarens ägande rätt til sitt arbete förhindra någon, 
at en annan Öfversättning af samma 8krift utgifva. Utgifvare af Dagblad och Periodiska 
Skrifter hafver ej brutit emot Författares ägande rätt, då han, i dem, insände anonyma 
Skrifter utgifver. Hvilken som å en Skrift bedrägligt Titelblad eller orätt Författare- 
eller Utgif vare-namn utsätter, straffes enligt Missgernings-Balkens 8. Cap. Diktadt . . . 
lämnad är. — Enl. Rd. B. 1840 — 41: H varje .. . eller hans rätts lagliga innehafvares 
egendom. Men så framt författarens arfvingar eller rättsinnehafvare icke inom Tjugo 
år från hans död utgif nings rättigheten begagnat, äfvensom i händelse ett sådant be- 
gagnande icke af dem inom hvart Tjugonde år förnyas, stånde hvar och en öppet att 
författarens efterlemnade skrifter af trycket utgifva. Hvilken, som eljest skrift trycker 
eller eftertrycker utan författarens eller hans rättsinnehafvares skriftliga . . . ensak. 
Lag . . . utgifva. Utgifvare . . . är. — Enl. Rd. B. 1844 — 45: Hvarje . . . ensak. Lag . . . 
utgifva. Utgifvare ... är. Uppsatser, hemtade ur Dagblad, anses icke såsom efter- 
tryckta, då de i andra Dagblad införas, så vida det tillika nppgifves, ifrån hvilkct 
Dagblad uppsatsen är hemtad. — Enl. Rd. B. 1859 — 00: Hvarje... ensak. Lag... 
ntgifva. Utgifvare . . . utsätter, straffes med fängelse å fästning från och med Sex 
månader till och med Två år. Diktadt . . . hemtad. — Enl. Rd. B. 1805 — 60: . . . Ut- 
gifvare . . . utsätter, dömes till straffarbete från och med Sex månader till och med 
Två år. Diktadt . . . hemtad.) 

10:o. A hvarje skrift varde boktryckarens namn, tryckningsorten 
och årtalet utsatta. Uraktlåter boktryckare sådant, plikte han frän och 
med femtio till och med femhundra riksdaler. Utsätter någon ii tryckt 
skrift falskt boktryckarenamn eller orätt tryckningsort, skall han der- 
utöfver dömas till straffarbete frän och med tvä mänader till och med 
ett är. livad här om namns och orts utsättande förordnas, gallo dock 
ej för notitikationer och sorgbref, formulärer, betingningssedlar med mera 
af dylik beskaffenhet. 

(Enl. Rd. B. 1879. — Lydde ursprungligen: k... plikte han första gången Tre- 
hundra Riksdaler och andra gången Sexhundra Riksdaler. Sker det tredje gången, 
vare han sitt boktryckeri förinstig. Utsätter . . . derutöfver anses efter 8 Cap. 3 § 

Missgernings-Balken. Hvad beskaffenhet. — Enl. Rd. B. 1859 -60: Å . . . derutöfver 

dömas till fängelse å fästning från och med Två månader till och med Ett år. Hvad . . . 
beskaffenhet. ■— Enl. Rd. B. 1805 — 00: A... derutöfver dömas till straffarbete från 
och med Två månader till och med Ett år. Hvad . . . beskaffenhet.) 



nc<; 



1800. TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 



ll:o. Af allt hvad som tryckes vare boktryckaren pligtig att, utom 
det exemplar, hvarom i 4 § 2 mom. stadgas, från upplagan aftaga och 
utan betalning aflemna till Kongl. Biblioteket samt till hvartdera af rikets 
universiteter ett fullständigt och felfritt exemplar, jemte dertill hörande 
planscher, hvilket aflemnande verkställes sålunda, att före slutet af Juni 
månad hvarje år bör vara levereradt hvad under det nästförflutna året 
är vordet utgifvet. Underlåter någon detta, bote för hvarje särskildt fall 
tjugufem riksdaler, och vare ändock pligtig att, vid enahanda ansvar, 
inom ny förelagd tid behöriga exemplar aflemna. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 6C. — Lydde ursprungligen: Af alt hvad som tryckes vare Bok- 
tryckaren pligtig at ifrån uplagan aftaga och ntan betalning afliimna, sa många exemplar, 
at Hof-Cantzleren, de under Riket lydande Universiteter, Kongl. Bibliotbeket, Rike- 
Ar ch i ve t och Vetenskaps- Academien erhålla et hvardera. År något verk åtföljdt af kost- 
sammare plancher, må sådane dock, endast för Kongl.Bibliotheket,ovilkor1igen aflämnas.) 

12:0. Intet hinder vare för bokhandelns idkande, icke heller för 
utgifning till föryttrande af någon skrift, vare sig inländsk eller utländsk. 
Hvarje författare eller förläggare stånde fritt att en honom, i följd af 
sådan egenskap, tillhörig skrift antingen sjelf eller genom andra föryttra ; 
och vare för en skrifts föryttrande inga andra hinder, än de, som i 4 § 
af denna lag föreskrifvas. Föryttrar någon en tryckt skrift, hvarå bok- 
tryckarens namn, tryckningsorten eller årtalet icke finnas utsatta, höte 
för hvarje gång femtio riksdaler och stånde derjemte, i händelse skriften 
åtalas, författareansvar, derest icke boktryckaren eller författaren kan 
upptäckas. 

(Enl. Rd. B. J870. — Lydde ursprungligen: Intet hinder vare för Bokhandels 
idkande . . . föryttra; dock vare hvar och en, som antingen i öppen bod eller eljest, 
med rättighet, at derom i Allmänna Tidningarne få Kungörelse införa, Bokhandel idka 
eller Böcker försälja vil, förbunden, at, på sätt om Boktryckeriers anläggning stadgadt 
är, och vid samma ansvar, anmälan derom hos Hof-Cantzleren göra. För fortfarande 
föryttrande af en Skrift vare inga andra hinder, än de, som i 4 § af denna Lag 
föreskrifvas. — Enl. Rd. B. 1840 — 41 : Intet . . . föreskrifvas. Föryttrar . . . upptäckas.) 

§ 2. 

l:o. 1 öfverensstämmelse med här ofvan för en allmän och lagbunden 
tryckfrihet lagda grunder, skall det, under de nedanföre i 3 § stadgade 
förbehåll, stå hvarje författare fritt, att öfver allt hvad som är eller kan 
blifva föremål för mensklig kunskap, genom tryck, sina tankar kungöra. 

2:o. Skall, för hvarje ämne, skrifarten af hvarje författares eget val 
bero, under det ansvar derför, som nedanföre bestämmes, ifall den såsom 
skändlig eller smädlig sig utmärker. 

3:o. Skall det, i enlighet med hvad i 1 § 3, 4 och 9 mom. stadgadt 
är, vara hvarje författare eller utgifvare tillåtet, att, under det enda vilkor 
af helgd för andras egande rätt, allmängöra skrifter af hvad form, vidd 
eller beskaffenhet som helst. 

4:o. I grund af hvad i 1 mom. af denna § stadgadt är, skall äfven 
till utgifvarens säkrare efterrättelse, dock med de undantag och vilkor, 
som nedanföre stadgas skola, uttryckligen vara en hvar tillåtet, att i all- 
mänt tryck utgifva alla, så väl rättegångar, som andra allmänna ärenden 
rörande handlingar, protokoll och beslut, af hvad namn och beskaffenhet 
de vara må, ehvad de höra till den förflutna tiden, eller till mål, som 
hädanefter förekomma, vare sig hos Riksrätt, Högsta domstolen, Nedre 



367 



TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 1 800. 



Justitierevisionen, allmänna beredningen, öfver- och underrätter, kollegier, 
komitéer, beredningar, direktioner, kommissioner, förvaltningar, Konungens 
Befallningsbafvande, konsistorier, exekutionssäten, eller andra publika verk, 
utan åtskilnad pa målens beskaffenhet af civila, kriminella, ekonomiska, 
militära eller ecklesiastika; vidare alla tillförene, nu eller hädanefter 
gällande instruktioner, konstitutioner, reglementen, statuter, ordningar, 
privilegier, reskripter och allmänna stadganden, hvarifrän helst utfärdade, 
tillika med alla ofvannämnda högre och lägre rätters, koregiers, embets- 
verks, publika korporationers och alla embets- och tjenstemäns relationer, 
memorialer och embetsbref; ändtligen alla societeters och verks, samt 
enskilde personers memorialer, ansökningar, förslag, betänkanden, besvär, 
jemte utslag och svar dera, till de delar deraf, som till publika embets- 
mäns och verks handläggning komma; och böra till den ändan icke allenast 
alla sädana handlingar, vid domstolar och andra ofvannämnda verk och 
embeten, genast och utan tidsutdrägt emot lösen utlemnas åt hvem det 
äskar, antingen han har i saken del eller ej, vid ansvar säsom för tjenstens 
försummelse, om sådant af någon publik tjensteman vägras eller obe- 
hörigen fördröjes, utan äfven, vid samma ansvar, i alla arkiv, livar och en 
fri tillgång lemnas, att få på stället afskrifva eller afskrifva låta, eller, 
om dervid betydande hinder vore, i bevittnad afskrift, emot vederbörlig 
lösen, utbekomma alla slags handlingar i livad ämne som helst. 

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas: 

Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och kom- 
mandomål, eller Statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens, 
eller hemliga utskottets eller Konstitutionsutskottets, rörande Statsrådet, 
eller banko- och riksgäldsverkens, eller Banko- och Statsutskottens, eller 
revisorers öfver banko- och riksgäldsverken, rörande samma verks hem- 
liga ärenden, icke kunna före femtio år efter prokokollets eller hand- 
lingens datum till tryckning fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd, 
utbekommas. Utgifvas sädana handlingar af trycket före ofvannämnda 
tid, utan vederbörandes tillstånd, straffes utgifvaren, om han varit betrodd 
att dem varda och förpligtad att dem hemliga hålla, efter allmän lag 
och särskilda stadgar. Gör någon annan det, höte han derför etthundra 
riksdaler eller mera, efter brottets beskaffenhet. Till lika straff vare den 
förfallen, som olotiigen genom trycket kungör förenämnda handlingar, 
i fall värden deraf blifvit honom anförtrodd, men han icke, vid något 
bestämdt högre ansvar, vore förut förbunden att dem icke uppenbara. 

Att ej några ministeriella handlingar eller diplomatiska personers 
enskilda anteckningar eller berättelser öfver ministeriella ärenden, hvilka 
höra till ett senare tidehvarf, än för minst femtio år tillbaka, utan 
regeringens tillstånd, ej heller enskilda bref, så vida de ej till nägot 
rättegångsmål nödvändigt höra, ej heller ät publik värd anförtrodda 
deposita af skrifter och handlingar, utan deras tillsänd, som samma bref 
eller deposita angå eller tillhöra, kunna utgifvas eller utbekommas. Den 
häremot bryter, bote femtio riksdaler. 

Att, i hvad rättegångsmål som helst, en part väl må vara tillätet 
att, innan dom eller utslag fallit, efter eget val, genom tryck kungöra 
inlagor, besvär och anklagelse; men att en sådan part äfven åligger 
vederpartens förklaringar dera, jemte domstolens utlåtande deröfver och 



368 



1800. TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 



ledamöternes i domstolen särskilda vota, genom tryck kunniga göra, sä 
att allt hvad som hörer till en fullständig upplysning om sjelfva saken, 
dess behandlingssätt och utslagets grunder, må till allmänhetens kunskap 
komma. Likväl må ej någon anses skyldig att utlösa andra handlingar, 
än till detta ändamål ovilkorligen oundgängliga är o, och må pröfningen 
derom bero af domaren, hos hvilken målet förevarit, under laga ansvar, 
om dermed annorlunda förfares, än med denna lags tydliga mening och 
stadgande öfverensstämmer. Den häremot bryter, bote femtio riksdaler. 

Det skall ock stå hvar och en part fritt, som hafver någon sak, eller 
något annat dess rättighet rörande mal, antingen hos Kongl. Maj:t i Dess 
Högsta domstol, eller hvad annan domstol eller publikt verk det vara må, 
att deröfver låta trycka underrättelse, eller så kallad species facti ; dock 
att han håller sig vid sanning och anständighet. Den häremot bryter, 
höte trettiotre riksdaler sexton skillingar. 

Att protokoll och handlingar i förlikta brottmål ej må, så länge 
någon af parterna lefver, utan deras ömsesidiga tillstånd, eller, derest 
parterna äro döda, ej förr än femtio år efter deras död, af trycket ut- 
gifvas. Den häremot bryter, höte trettiotre riksdaler sexton skillingar. 

Att ingen må tillåtas att, i andra fall än allmänna lagen och nu 
gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck utlemna utdrag 
af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande 
handlingar, i afseende pä enskilda personers lefverne och seder, så vidt 
de lända dem till skada eller förklenande. Den häremot brvter, höte 
trettiotre riksdaler sexton skillingar. 

Att sådant, som rörer styggelser, eller högligen sårar blygsamheten, 
eller innehåller hädelser emot Gud, eller lastliga uttryck om rikets 
varande öfverhet, eller hvad i afseende på personer, hvilka ett mål icke 
egentligen beträffar, kunde i sädana handlingar hafva influtit otidigt, an- 
stötligt eller förklenligt, icke må uti dem, vid vite af trettiotre riksdaler 
sexton skillingar, genom trycket kungöras, utan sä vida, hvad sistnämnda 
fall angår, åberopandet skulle af domaren, som sist i målet dömt, pröfvas 
nödvändigt till upplysning och styrkande af sjelfva hufvudsaken. 

I öfrigt, och som det blefve för vidlyftigt, att alla förekommande 
ämnen, mål och ärenden med noggrannhet utsätta, skall det stå hvar 
och en fritt, att i tryck allmänt kunnigt göra allt hvad som i denna lag 
icke finnes uttryckligen förbjudet, följaktligen skall ock ej något, som 
öfver i denna lag tillåtliga ämnen i tryck anmärkes, påminnes, eller eljest 
gransknings- eller reflexionsvis i dagsljuset framlägges, kunna, under före- 
vändning att innebära tadel eller klander, såsom straffbart anses, sä vida 
skrifsättet icke såsom smädligt eller skändligt sig utmärker, om ansvar 
hvarför i denna lag stadgadt är. 

(Enl. Rd. B. 1867. — Mom. 4 lydde förut: I ... hälst. Vid ... icke knnna til 
tryckning ... af trycket, utan vederbörandes . . . uppenbara. Att . . . stadgadt är.) 

§ 3. 

Under de förutsatta vilkor, att, vid pröfningen af en skrift eller 
ansvaret för densamma, de, på hvilka en sådan pröfning ankomma kan, 
i fall, som tvetydiga synas, hellre fria än fälla, alltid mera må fästa sin 
uppmärksamhet pä ämnets och tankens, än pä uttryckets lagstridighet, 



Sv. Boktr-hi*t. 369 24 



TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 1800. 



på skriftens åsyftning, än på framställningssättet, och alltid utan rättig- 
het att, i hvilket fall som helst, draga obestämda slutföljder af uttrycken, 
skola såsom missbruk af tryckfriheten anses: 

l:o. Hädelse emot Gud eller gäckeri af Guds ord eller sakramenten; 
brottet straffes efter allmän lag, och skriften konfiskeras. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde förut: Hädelse mot Gnd. Brottet skal umgällas, 
såsom i 1 Cap. 1 § Missgernings-Balken, Allmänna Lagen, stadgadt är och Skriften 
confisqueras.) 

2:o. Förnekelse af en Gud och ett lif efter detta, eller af den rena 
evangeliska läran; förbrytaren skall straffas med böter från och med 
trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med trehundratrettiotre riks- 
daler sexton skillingar, eller fängelse från och med två månader till och 
med ett år, och skriften konfiskeras. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde fornt: Förnekelse . . . skal anses efter 1 Cap. 
4 § Missgernings Balken, och Skriften confisqueras.) 

3:o. Gäckeri af den allmänna gudstjensten; förbrytelsen skall um- 
gällas efter allmän lag, och skriften konfiskeras. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde förut: Gäckeri af den Allmänna Gudstjensten, 
Guds ord och Sacramenten. Förbrytelsen skal umgällas med Ethnndrade Riksdalers 
böter och Skriften confisqueras.) 

4:o. Allt slags lastligt yttrande om den regerande Konungens höga 
person eller gemingar, eller Dess gemål Drottningen, eller rikets be- 
stämda Tronföljare; brottet skall straffas efter allmän lag, och skriften 
konfiskeras. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde förut: Alt . . . straffas, enligt Missgernings 
Balkens 5 Cap 1 § och Skriften confisqueras.) 

5:o. Smädliga uttryck emot någon af de öfriga personer af det re- 
gerande Konungahuset, hvilka kunglig eller furstlig värdighet inom riket 
åtnjuta; brottet skall straffas efter allmän lag, och skriften konfiskeras. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde förut: Smädliga... straffas med Ethnndrade 
Riksdalers böter och Skriften confisqueras.) 

6:o. Smädliga uttryck om Riksens Ständer, eller någon af deras för- 
delningar; brottet skall straffas efter allmän lag, och skriften konfiskeras. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde förut: Smädliga... straffas med Ethnndrade 
Riksdalers böter och Skriften confisqueras.) 

7:o. Uppmaning till myteri eller uppror; brottet skall straffas efter 
allmän lag, och skriften konfiskeras. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde förut: Upmaning . . . straffas enligt 6 Cap. Miss- 
gernings Balken och Skriften confisqueras.) 

8:o. Smädliga uttryck om rikets embets- och tjenstemän, i och för 
embetet; brottet skall straffas efter allmän lag. 

9:o. Smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande magter 
syftande omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater, med 
hvilka riket är i fredligt förhållande, om deras varande of verbet, regering 
och regeringssätt, höge embetsmän och sändebud, inre eller yttre för- 
hållanden, företag eller underhandlingar; förbrytelsen skall anses enligt 
8 kap. 28 § strafflagen, och skriften konfiskeras. Är skriften ej smädlig 
eller förgriplig, men genom densamma missförstånd med utländsk magt 
sig yppat, må den, utan rättegång, kunna konfiskeras. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde ursprungligen: Smädliga . . . skal straffas enligt 
fi Cap. 6 § Missgernings Balken, jcmförd med Kongl. Förordningen af den 20 Jannarii 
1779. Är... confisqueras. — Enl. Rd. B. 1817 — 18: Smädliga... 1779 och Skriften 
konfiskeras. År . . . konfiskeras.) 



370 



1800. TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 



10:o. Allt kungörande i tryck af hvad som hörer till statens å färde 
varande underhandlingar med främmande magter, eller eljest af Konungens, 
i sammanhang med dem, tillärnade beslut och afsigter, samt Dess mini- 
strars, råds och sändebuds värf, om det ej sker med regeringens tillstånd, 
eller med officiel tillåtelse; förbrytelsen straffes enligt allmän lag, och 
skriften konfiskeras. 

(Enl. Bd. B. 1866 — 66. — Lydde förut: Alt kungörande i tryck af hvad som rörer 
Statens . . . straffas i likhet med hvad i föregående Moment stadgadt är. Sker sådant 
kungörande af den, som Konungens och Statens hemligheter betrodde äro, straffes 
brottet enligt 4 Cap. 5 § Missgernings Balken, och, i båda fallen, confisqueras Skriften.) 

11:0. Angripelser emot enskild man, hvilka å ära gå, eller för dess 
borgerliga namn och rykte förklenliga äro; brottet straffes enligt allmän 
lag, och varde dessutom skriften konfiskerad. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde förut: Angripelser... straffes efter 60 Cap. 
Missgernings Balken, och . . . confisquerad.) 

12:o. Lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmän- 
hetens förvillande och förledande; brotten umgällas med böter från 
trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med etthundra riksdaler, 
och skriften konfiskeras; skolande med böter till enahanda belopp be- 
läggas inbjudningar till deltagande uti inländskt lotteriföretag, som ej 
tillåtet är, äfvensom i utländskt lotteri. 

(Enl. Rd. B. 1882. — Lydde förut: Lögnaktiga... Ett hundrade Riksdaler eller 
motsvarande kroppsplikt efter brottets beskaffenhet, böterne förvandlade enligt 5 § 
9 mom. af denna Lag, och Skriften confisqueras. — Enl. Rd. B. 1840 — 41: Lögn- 
aktiga . . . från Tretiotre Riksdaler Sexton Skillingar till och med Etthundra Riksdaler, 
och Skriften konfiskeras.) 

13:o. Sedernas vanhelgd, vare sig genom offentliga läror till någon 
last, särdeles den, som sårar ärbarbeten, eller sådana ohöljda och skänd- 
liga framställningar af denna lasts utöfning, hvarigenom främjandet af 
ett förderfligt lefnadssätt åsyftas; brottet skall straffas enligt allmän lag, 
och skriften konfiskeras. 

Såsom allmän regel gälle, i afseende på konfiskerade skrifter, att 
något mer af dem ej må af trycket å nyo utgifvas, än det, hvilket dom- 
stolen, som sist i målet dömt, icke för brottsligt ansett. 

(Enl. Rd. B. 1866 — 66. — Lydde förut: Sedernas... skal umgällas med Femtio 
til Ethundrade Riksdalers böter, och Skriften confisqueras. Såsom . . . ansett.) 

§ 4. 

I afseende på bevakningen öfver skrifters lofliga allmängörande, 
skola följande stadganden gälla: 

l:o. Chefen för Justitie-departementet skall tillkomma, att både inom 
hufvudstaden och i orterna, antingen sjelf eller genom vederbörligen af 
honom förordnade ombud, vaka öfver skrifters allmängörande, på det sätt 
och i de delar, som här nedanföre stadgas. 

2:o. Till befrämjande af detta ändamål, vare härmed till ovägerlig 
efterlefnad föreskrifvet, att i samma stund, ej senare än en skrift till 
försäljning eller till spridande, på hvad annat sätt som helst, utgifves, 
skall ett exemplar aflemnas i Stockholm till Chefen för Justitie-departe- 
mentet och i hvarje annan ort till hans förordnade ombud. Boktryckare, 
som denna föreskrift uraktlåter, bote hvarje gång femtio riksdaler; och 
om han, utan att vara försedd med Chefens för Justitie-departementet 



371 



TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 1 800. 



bevis om gjord anmälan af ett dagblad eller periodisk skrift, desamma 
trycker, bote etthundra riksdaler, och skriftens utgifvande inställes, intill 
dess utgifvaren iakttagit livad ofvanföre derom stadgad t är. 

3:o. I alla de fall, der åtal, enligt 2 § 4 mom. samt 3 §, genom 
allmän åklagare anställes, egc Chefen för Justitie-departementet eller 
hans ombud rättighet att, då han det nödigt pröfvar, en skrift med qvar- 
stad belägga låta, hvilken sist inom åtta dagars förlopp verkställes. 
Börande en månad efter den dag, då i landsort qvarstaden lagd blifvit, 
Chefen för Justitie-departementet meddela ombudet sitt gillande eller 
upphäfvande deraf. Är uti hufvudstaden qvarstad ej inom åtta dagars 
förlopp lagd, eller i landsorterna Chefens för Justitie-departementet gil- 
lande ej inom ofvanskrifna en månads förlopp ankommet, må qvarstad 
ej, utan efter laga domstols och tryckfrihetskomiténs yttrande, gälla. 
Men vid alla de tillfällen, då Chefen för Justitie-departementet anser 
förbrytelser emot denna lag sig yppa, och så ofta målet ej hör, vare sig, 
såsom blott ordningsmål, under hans egen pröfning, eller, vid personliga 
förolämpanden, till den oförrättades enskilda beifrande, åligge Chefen för 
Justitie-departementet, antingen han funnit qvarstad ega rum, eller endast 
åtal vid laga domstol, att skriften ofördröjligen och omedelbart till Justitie- 
kanslcrens laga åtgärd öfverlemna. 

4:o. Till ordningsmål räknas, om, vid tryckeris anläggande, urakt- 
låtes hvad 1 § 5 mom. derom stadgar, eller om boktryckare en hos honom 
tryejkt skrift till Chefen för Justitie-departementet eller hans ombud inom 
utsatt tid icke aflemnar eller om, emot 1 § 12 mom., tryckta skrifter, 
hvarå boktryckarenamn, tryckningsort eller årtal ej äro utsatta, föryttras. 
I dessa fall ege Chefen för Justitie-departementet att, i överensstämmelse 
med hvad denna lag stadgar, den brottslige genast pliktfälla; denne likväl 
obetaget, att, der han sig så befogad finner, hos Konungen, i Dess Justitie- 
revisions-expedition, underdåniga besvär anföra, i Stockholm inom fem- 
tonde dagen och i landsorterna inom en månad, sedan han af Chefens 
för Justitie-departementet utslag bevisligen del undfått. För öfrigt äro 
ordningsmål ej andra, än sådana ekonomiska, som, enligt något framdeles 
tillgörande boktryckeri- och bokhandelsreglemente, till Chefens för Justitie- 
departementet pröfning kunna höra och till rubbning af något stadgande 
i denna lag icke leda. 

(Enl. Rd. B. 1879. — Lydde förut: Till... boktryckare underlåter, att, enligt 
1 § 10 mom., a Skriften utsätta sitt namn, tryckningsorten och årtalet, eller om han 
en hos honom tryckt Skrift till Hof-Cantzleren eller dess Ombud inom utsatt tid icko 

aflemnar. I dessa leda. — Enl. Rd. B. 1840—41 : Till . . . aflemnar, eller om. emot 

1 § 12 mom., tryckta Skrifter, hvarå boktryckarenamn, tryckningsort eller årtal ej 
äro utsatta, föryttras. I . . . leda.) 

5:o. Så snart någon förbrytelse mot denna lag blifvit af Chefen för 
Justitie-departementet hos Justitiekansleren anmäld, åligge den sistnämnde, 
att ofördröjligen låta förbrytelsen, genom tillförordnad aktör, vid behörig 
domstol, åklaga; och bör han dessutom, för egen del, genom vederbörande 
ombud, öfver tryckfrihetens lagliga bruk tillbörlig uppsigt hafva. Vare 
likaledes Justitieombudsmannen pligtig, att, i afseende på förbrytelser 
emot denna lag, lemna sin embetsåtgärd, enligt de i instruktionen, 
rörande hans befattning med andra mål, föreskrifna grunder. Enskildt 
förolämpande eger målseganden, att sjelf eller genom ombud åtala. 



372 



1800. TBYCKFKIHKTbFÖRORDNlNGEN. 



6:0. Sedan sex månader förlupit, efter det en skrift till Chefen för 
Justitie-dcpartementet eller hans ombud, enligt näst föregående 2 mom. 
inkommit, hvaröfver embetsbetyg genast afgifvas bör, må ej af publik 
aktör åtal dera ega rum. Enskild man njute, enligt allmän lag, till godo 
sin talan uti mål, genom h vilkas tryckning han är personligen förolämpad. 
År någon skrift med qvarstad belagd, då skall åtal ske å skriften, inom 
åtta dagar i hufvudstaden och i orterna åtta dagar efter det Chefens för 
Justitie-departementet gillande af qvarstaden blifvit kunnigt. I annat fall 
upphöre qvarstaden och vare skriftens försäljning obehindrad. 

7:o. Utgifvare af dagblad och periodiska skrifter, hvilka, såsom i 
1 § 7 mom. stadgadt är, ensamme äro underkastade författareansvar, vare 
framför andra erinrade om ett rätt bruk af tryckfriheten, och umgälles 
utgifvarens förbrytelse, genom sådant blad, dubbelt i alla de fall, der 
med penningar pliktas. 

(I T. F., sådan den 1812 antogs, fans efter 7:o ett moment, som lydde: 8:0 Anser 
Hof-Cantzleren et Dagblad eller Periodisk Skrift, vådlig för allmän säkerhet, eller 
utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt, eller af en fortfarande smädlig egen- 
skap, må han äga, at i Stockholm genom Öfver Ståthållare Embetet, och i Lands- 
orterne, genom Konungens Befallningshafvande, genast låta inställa Dagbladets eller 
Periodiska Skriftens vidare atgif vande, intil dess, efter underdånig anmälan hos Kongl. 
Maj:t, hvilken sist inom åtta dagar bör äga rum, sedan Hof-Cantzleren om qvarstadens 
verkställande blifvit underrättad, och sedan Justitiac-Cantzleren äfven blifvit hörd, 
Kongl. Maj:t i Stats-Rådet förordnat, huruvida den instälda Skriftens fortsättning må 
vidare tillåtas; och ankommer det på Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande, huruvida 
Utgifvaren af et sålunda indragit Dagblad eller Periodisk Skrift, må något annat 
Dagblad, eller Periodisk Skrift, framdeles kunna utgifva. — Enl. Rd. B. 1844 — 45 
borttogs detta mom. och de följande erhöllo sina nuvarande nummer.) 

8:0. Qvarstad eller konfiskation gälle ej för större del af en skrift, 
än det eller de blad, häften eller tomer. hvarå åtal göres. 

9:o. Hvar, som beträdes att hafva försålt eller utspridt en i laga 
ordning med qvarstad belagd eller konfiskerad skrift, vare vid alla sådana 
tillfällen, då han om qvarstaden kunskap egt eller bort ega, till samma 
ansvar som författaren förbunden, och umgälle förbrytelsen efter enahanda 
grunder. Rubbning af qvarstad, hvaruppä försäljning eller utspridande 
icke följt, umgälles enligt allmän lag. 

(Enl. Rd. B. 1865 — 66. — Lydde ursprungligen: 10:o Hvar... umgälleB eftor 
8 Cap. 8 § Utsöknings-Balken.) 

10:o. I afseende på försäljning och utspridande af utifrån inkomna 
skrifter på svenska språket ege Chefen för Justitie-departementet lika 
rättigheter och åligganden, som i afseende på inom riket tryckta; och 
vare föryttrare af sådana skrifter underkastad samma skyldighet och 
ansvar, som i 2 mom. denna § för boktryckare stadgade äro. 

ll:o. Finner Chefen för Justitie-departementet, att utrikes ifrån in- 
kommen, pä främmande språk författad skrift innehåller något stridande 
emot 3 §:s 4, 5, 7, 9, 10 och 13 mom., äligge honom, att, efter tills 
vidare dera lagd qvarstad, i underdånighet inhemta Kongl. Maj:ts be- 
fallning, huruvida skriften bör till föryttrande frigifvas, eller under vidare 
qvarstad förblifva. Till den ändan åligge hvar och en, som bokhandel 
idkar, att till Chefen för Justitie-departementet eller hans ombud inlemna 
förteckning på inkomna utländska skrifter. Skulle å någon sådan qvar- 
stad läggas, inhemte Chefen för Justitie-departementet i underdånighet 
Kongl. Maj:ts nådiga befallning, huruvida skriften bör till föryttrande 



373 



TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 1800. 



frigifvas, eller under vidare qvarstad till återutförande förblifva, då det 
på Konungens nådiga pröfning må ankomma, om och till hvad belopp 
bokhandlaren må njuta ersättning af statsmedlen. 

(Enl. Rd. B. 1870. — Lyddo ursprungligen: l2:o Finner Hof-Cantzleren, at . . . 
hvar och en, som genom gjord anmälan hos Hof-Cantzleren, är berättigad at Bok- 
handel idka, at til Hof-Cantzleren eller . . . Statsmedlen.) 

§ 5. 

l:o. Lagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll skall hädan- 
efter alltid pröfvas af en jury eller nämnd, bestående af nio personer, 
hvilka sammanträda vid den domstol, der brott emot denna lag åtalas, 
och der, genom förhör med parterna, åklagarens slutpästående och den 
tilltalades förklaring, ransakningen fullbordas bör. 

(Ursprungligen var nuvarande 6 mom. det första, 8 det andra, 9 det tredje, 
10 det fjerde, 11 det femte, 12 det sjette, 13 det sjunde, 14 det åttonde, 15 det 
nionde, 16 det tionde och sista. — Enl. Rd. B. 1815 erhöll l:o följande lydelse: 
Lagligheten af Böckers och skrifters . . . hvilka utan arfvode eller kostnads-ereättning 
för denna befattning, sammanträda . . . åklagarens afgifvande slutpåstående och den 
åtalades infordrade Förklaring, ransakningen fullbordas bör. — Enl. Rd. B. 1817 — 18 
fick mom. sin nuvarande lydelse.) 

2:o. Berefter ega parterne välja hvar sina fyra och domstolen fem, 
tillsammans tretton, i staden eller orten derintill nära boende, för med- 
borgerlig dygd väl kända personer, af hvilka, sedan de efter lag blifvit 
af domstolen ojäfviga förklarade, en ibland de af vederparten och en 
ibland de af domstolen nämnda personer, bör af hvardera parten utan 
anförda skäl uteslutas. 

(Enl. Rd. B. 1816.) 

3:o. Sedan nämndens antal sålunda blifvit nedsatt till nio leda- 
möter, skola de af domstolen, så snart sig göra låter, till utsättande dag, 
sammankallas, då de inför domstolen skola afgifva en edlig försäkran att 
efter sitt bästa förstånd och samvete utlåtande i saken afgifva, och att 
i obrottslig tystnad hålla, så väl det som under öfverläggningen yttras, 
som hvilka af de särskilda ledamöterna med ja eller nej röstat. 

(Enl. Rd. B. 1870. — Enl. Rd. B. 1815: Sedan . . . inför Domstolen skola aflägga 
en så lydande Ed: Allsvåldige Gud! Du skådar mitt hjerta; för Ditt allseende öga 
är intet uppsåt fördoldt; vare Din Godhet och förbarmande Nåd mig evigt tillsluten, 
om jag döljer min öfvertygelse i detta mål. Jag N. N. svär derföre vid Gud och 
Hans heliga Evangelium, att efter mitt bästa förstånd och samvete utlåtande i denna 
sak afgifva; och att det, som under öfverläggningen yttras, skall af mig i obrottslig 
tystnad hållas.) 

4:o. Jemte en kort och noga bestämd skriftlig sammanfattning af 
målets beskaffenhet och skick, bör domaren då för nämnden framställa 
denna fråga: Är skriften brottslig efter det lagens rum, åklagaren åbe- 
ropat? Och må nämnden, sedan domstolens ordförande och ledamöter 
afträdt, icke åtskiljas, innan densamma häröfver med ja och nej röstat. 
Till den åklagades fällande fordras minst två tredjedelar af rösterna; 
i annat fall vare han frikänd. 

(Enl. Rd. B. 1817—18. — Enl. Rd. B. 1815: Jemte... innan minst tvåtredje- 
delar, genom med slutna Sedlar anställd omröstning, förenat sig att med Xej eller 
Ja besvara den af Domaren framställda fråga, huruvida den anklagade är brottslig, 
eller ej.) 

5:o. I anledning deraf skall, efter inhemtad underrättelse om nämn- 
dens åtgärd, domstolen ofördröjligen för partenia afkunna utslag med 



374 



1 800. TBYGKVBlHKTbFÖRORDNlKOKN. 



tillägg, antingen af den bestraffning, h vartill den brottslige sig skyldig 
gjort, eller af den upprättelse, hvartill den oskyldigt anklagade kan be- 
rättigad anses. 

(Enl. Rd. B. 1815.) 

6:o. Förbrytelser emot denna lag upptagas vid allmän underrätt i 
den stad, der boktryckeriet, ifrån hvilket den åklagade skriften utkommit, 
an lagd t är eller, på sätt 1 § innehåller, vid anläggandet anmäldt blifvit. 
I Stockholm sker detta upptagande vid första allmänna underrätt; i öfriga 
städer, der första och andra underrätt finnas, vid den sistnämnda; akade- 
miernas jurisdiktionsrätt, enligt deras konstitutioner, dock oförkränkt. 
Stämningstid vare i allt fall, ehvad tryckeriet inom eller, på sätt nyss- 
nämnde § utstakar, utom staden är beläget, enahanda, och förhålles 
dermed, som, om stämningstid i staden, lag säger. Uppstår fråga om 
boktryckares eller författares af en tryckt skrift tilltalande eller hörande, 
böra han eller de vid sådan rätt personligen till svars stånda, men åt- 
njute i öfrigt deras rättegångsförmåner, enligt allmän lag och särskilda 
författningar, uti allt hvad genom detta förordnande icke uttryckligen 
annorlunda stadgadt är. 

(Enl. Rd. B. 1844 — 45. — Lydde förut: Förbrytelser emot denna Lag uptagas 
i Stockholm vid Kämners-Rätterne, men i alla andra Städer vid R&dstufvu-Rätten i 
den Stad, Boktryckeriet, ifrån hvilket den åklagade Skriften... blifvit; Academier- 
nas . . . stadgadt är.) 

7:o. Sedan nämndens utlåtande således blifvit inhemtadt, pröfve och 
afgöre domaren saken, och underställc sitt utslag hofrättens pröfning, på 
sätt 25 kap. 5 § rättegångsbalken bjuder; men i alla fall skola hand- 
lingarne uti tryckfrihetsmål underställningsvis af underrätten till hofrätten 
insändas. 

(Enl. Rd. B. 1815; men detta mom. blef då det 8:de, hvaremot nuvarande 8:o 
blef 7:o. Förändringen i denna numrering skedde enl. Rd. B. 1817 — 18.) 

8:o. Finner Chefen för Justitie-departementet eller hans ombud sig 
befogad, att, på de grunder för qvarstad å tryckt skrift, här ofvan stad- 
gade äro, förordna eller äska, det någon skrift med qvarstad beläggas 
må, vare han eller det berättigad, att i Stockholm, genom biträde af 
Öfverståthållareembetet, och i öfriga städer samt orterna, medelst skynd- 
sam handräckning, som ej får vägras af den magistrat, hvarunder bok- 
tryckeriet, enligt § 1, lyder, sådan qvarstad erhålla; börande öfver 
förloppet af qvarstadsförrättningen och orsakerna dertill, samt i afseende 
på den åklagade skriften, om och huru många exemplar då ännu finnas 
uti boktryckarens värjo, anteckning trefaldt författas, hvaraf den ena 
tillställes Chefen för Justitie-departementet eller hans ombud, den andra 
magistraten och den tredje boktryckaren. Magistraten vare pligtig, att, 
vid ansvar såsom för embetsförsummelse, med näst afgående post, en 
afskrift af denna anteckning till Justitiekansleren insända. I Stockholm 
varde samma anteckning, genast eller sist inom nästföljande dags utgång, 
till Justitiekansleren aflemnad. Justitiekansleren må sedermera, i Stock- 
holm, inom åtta dagar, och i landsorterna, allrasist inom trenne veckor, 
efter det qvarstaden lagd blifvit, hafva hänvist målet till vederbörlig dom- 
stol och aktör förordnat, då domstolen, sist inom åtta dagar, må pröfva, 
om qvarstaden skall ega bestånd. Sker det ej, och är icke qvarstad 
inom en månad häfven, ege boktryckare rätt, i enahanda ordning, som 



375 



TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN. 1800. 



handräckning af magistraten till qvarstadens beläggande meddelad blifvit, 
att fordra dess brytande, hvilket icke vägras ma, vid ansvar af embetets 
förlust. Chefen för Justitie-departementet eller hans ombud ege ej niagt 
att, annorlunda än nu sagdt är, qvarstad fordra eller vidare befattning 
med saken taga, utan hänskjute genast alltsammans till Justitiekansleren, 
pä hvilkens ytterligare embetsåtgärd och ansvar det ankommer, att sådana 
mål varda, enligt denna och allmän lag, handhafda. Anmäles hos Justitie- 
kansleren omedelbarligen nägon skrift till åtal, bör han, sist inom fjorton 
dagar, om målets upptagande vid laga domstol, genom af honom till- 
förordnad aktör, anstalt foga; men icke må han om någon sådan före- 
gående qvarstad, som här framföre nämndt är, förordna utan Chefens 
för Justitie-departementet eller hans ombuds hörande och tillstyrkande. 
Ar målet till laga domstol kommet och qvarstad der af aktör yrkad, bör 
domstolen sig deröfver, inom åtta dagar, utlåta, men likväl, derest det 
utan tidsutdrägt ske kan, Chefens för Justitie-departementet eller hans 
ombuds utlåtande inhemtas. Afslås qvarstadspåstäendet, fortfares ändock 
med rättegången; men om påståendet gillas, och har Chefen för Justitie- 
departementet eller hans ombud sådant tillstyrkt, skall qvarstaden verk- 
ställas; dock bör underrättens utslag, i båda dessa fall, utan uppehåll till 
hofrätten insändas. Hofrätten bör genast deröfver infordra tryckfrihets- 
komiténs utlåtande. Tillstyrker denna qvarstads beläggande, må hofrätten, 
der så skäligt pröfvas, efter utslag, en sädan qvarstad bifalla, och stände 
den då fast intill rättegängens slut. Har tryckfrihetskomitén afstyrkt 
qvarstad, men hofrätten ändock tinner den ega rum, dä mä hofrättens 
utslag ej i verkställighet gå, utan linderställes Högsta domstolens åtgörande. 
Rikels Ständers Justitieombudsman ege, att efter erhållen underrättelse, 
da sådant mål till öfverläggning förekommer, dervid tillstädes vara; h var- 
efter honom åligge, att Högsta domstolens protokoll och utslag i målet 
genast till trycket befordra, pä publik bekostnad, i händelse enskild för- 
läggare ej skulle erhållas. 

i>:o. Vid underrätt pröfve och afgörc domaren saken, men underställe 
sitt utslag hofrättens pröfning, på sätt 25 kap. 5 § rättegångsbalken bjuder, 
men i alla fall skola handlingarne uti tryckfrihetsmål underställningvis af 
underrätt till hofrätten insändas. 

l():o. Ar åklagad skrift, efter åklagarens påstående, af sa brottslig 
beskaffenhet, att urbota bestraffning dera följa bör, och skriftens författare 
hörer till det stånd, att, efter lag och författningar, han endast i hofrätt 
för dylikt brott dömas kan, förvise då underrätt, der namnsedeln blifvit 
öppnad, saken till hofrättens handläggning, hvarefter med densamma 
vidare fortares, såsom denna tryckfrihetslag föreskrifver. 

ll:o. Angripas, uti af trycket utkomna skrifter, enskilda personer, 
en eller flera, och det ej sker i och för deras embete, derom ma ej 
annor än rätter mälsegande kära, ej heller mä tillförordnad publik 
aktör någonsin sådant i sitt käromål upptaga och åklaga. Målseganden 
vare likväl obetaget, att hos Justitiekanslerseinbetet begära biträde i 
rättegången af kronans ombud, och mä pä Justitiekanslerens eget om- 
pröfvande ankomma, att härtill bifall lemna; dock kan sådan aktörs 
frånvaro eller uteblifvande icke uppehålla målets företagande och af- 
görandc vid domstolen. Sådan äklagan af enskilda personer handteras 



376 



1800. TRYCKKBIHKTSFÖBOBDNJNOBN. 



i alla delar, efter det rättegångssätt, denna och allmän lag föreskrifva; 
dock må underdomaren, vid sådana enskilda tvister, utan inhemtadt ut- 
låtande af Chefen för Justitie-departementet eller hans ombud, qvarstads- 
frågor upptaga och deröfver meddela utslag, hvaröfver parterna ega i 
laglig ordning hos öfverrätten besvär anföra; i hvilket fall qvarstaden 
ej må verkställas. 

12:o. I frågor om q v ar st ad böra, i sådant fall, Konungens Befallnings- 
hafvande och vederbörande magistrater ovägerligen och vid ansvar biträda ; 
dock må ej hos bokhandlare eller annan försäljare å någon inom riket 
utkommen skrift qvarstad begäras, utan att genom bevis kan styrkas, att 
skriften i tryckningsorten blifvit med qvarstad belagd, eller i det fall, att 
skriften ej blifvit, enligt 4 § 2 mom., till Chefen för Justitie-departementet 
eller hans ombud inlemnad. 

13:o. Varder någon af trycket härstädes utkommen eller utländsk, 
hit i riket införd, skrift, utaf en eller flera främmande staters sändebud 
eller deras regeringar anmäld, såsom innefattande sådana ämnen, hvilka 
kunna föranleda till missnöje hos andra magter, ege Konungen att derom, 
efter sakens och omständigheternas beskaffenhet, i nåder förordna samt, 
om Han så nödigt pröfvar, om skriftens seqvestreraude och indragning 
genom Chefen för Justitie-departementet eller Justitiekansleren, så väl 
hos boktryckare som försäljare eller andra utspridare, låta föranstalta, 
och hvarmed förhål les på sätt, som angående beläggande med qvarstad 
här ofvanföre stadgadt tinnes; skolande i de fall, då den af förenämnde 
embetsmän, som om verkställigheten erhåller Konungens nådiga befallning, 
icke hänviser skriften till åtalande af aktör vid vederbörlig domstol, be- 
mälde embetsmän genast ovägerligen infordra tryckfrihetskomiténs ut- 
låtande om den i fråga varande skriften. Finner komitén, som ej eger 
ingå uti någon pröfning om politiska konsidcrationer och förhållanden, 
att skriften, efter lagens bokstaf, ej åtalas kan, då ankommer det på 
Konungens nådiga pröfning, om förläggare eller boktryckare må, i thy 
fall, till mer eller mindre del af statsmedlen njuta någon ersättning för 
omkostnaden till tryckning och papper af hvad utaf upplagan kunnat 
indragas. 

* 14:o. Skulle den oförmodade händelsen inträffa, att tryckfrihets- 
komitén, med anledning af 108 § regeringsformen, varder till ansvar 
stäld, upptages och afgöres målet af Svea Hofrätt, uppå åkäran af advokat- 
fiskalen derstädes. Domen varder genast efter afkunnandet, med alla der- 
till hörande protokoll och handlingar, på publik bekostnad, genom trycket, 
befordrad till allmänhetens kunskap. Kommer saken till Konungens 
Högsta domstol, förhålles på enahanda sätt. Den man, som af Riksens 
Ständer blifvit tillförordnad att Justitieombudsmannen i embetet efter- 
träda, vare vid sådant tillfälle pligtig, att hans embetes skyldigheter utöfva, 
föranstalta om tryckningen af rättegångshandlingarne samt bivista öfver- 
läggningarne uti målet hos Högsta domstolen. 

15:o. Alla mål, angående förbrytelser emot denna lag, skola, vid 
ansvar för domare och embetsmän, med största skyndsamhet afgöras, 
och vid alla tillfällen, då fråga kunde uppstå om flera olika brotts be- 
straffning, särskildt behandlas, äfvcnsom den brottslige, i alla de fall, 
då han ej redan gjort sig saker till dödsstraff eller straffarbete på 



TRYCKFIUUETÖKÖIIOKDNINGKN. J800. 



lifstid, skall särskildt undergå den bestraffning, som han, enligt denna 
lag, sig ådragit. 

Böter, som i denna lag utsatta äro, förvandlas efter allmän lag. 

(Enl. Bd. B. 1865— C6. — Lydde förut: Alla... dödsstraff eller fästning för 
lifstiden, skal . . . ådragit. Böter efter denna Lag må ej förvandlas i annat straff än 
fängelse å fästning, efter beräkning af Sexton Riksdaler Tretiotvå Sk ill ingår, såsom 
svarande emot h varje månads fängelse, månaden räknad til Tjugu åtta dagar. Böter 
under ofvannämnde summa svare emot Fjorton dagars fängelse i orten, där för- 
brytelsen skedt.) 

16:o. Böter efter denna lag tillfälle kronan, de fall undantagna, då 
böter, enligt hvad här ofvan stadgadt är, målseganden ensamt tillkomma. 

(Enl. Bd. B. 1866—66. — Lydde förut: Böter efter denna Lag gånge til tvä- 
skiftes emellan åklagaren och närmaste inrättning för de fattige, de fall un dan tagne, 
då Böter, enligt hvad här ofvan stadgadt är, målsäganden ensamt t il fal la.) 

Till yttermera visso hafve vi detta med vare namns och insegels 
undersättande stadfästat och bekräftat, som skedde i Örebro den sextonde 
dagen i Juli månad, år efter Christi börd det ettusende åttahundrade 
och på det tolfte. 

På ridderskapets och adelns vägnar: På presteståndets vägnar: 

C. LAGERBRING. JAC. AX. LINDBLOM. . 

h. t. landtmarskalk. talman. 

(L. S.) (L. S.) 

På borgareståndets vägnar: På bondeståndets vägnar: 

H. N. SCHWAN. LARS OLSSON. 

h. t. talman. n. v. talman. 

(L. S.) (L. S.) 

Detta allt, som föreskrifvet står, vele Vi ej allenast Sjelfve för 
gällande grundlag antaga, utan bjudc och befalle jemväl i nåder, att 
alle de, som Oss och Vare efterträdare samt riket med huldhet, lydno 
och hörsamhet förbundne äro, böra denna tryckfrihetsförordning erkänna, 
iakttaga, efterlefva och hörsamma. Till yttermera visso hafve Vi detta 
med egen hand underskrifvit och bekräftat, samt Vårt Kongl. insegel låtit 
veterligen hänga här nedanföre, som skedde i Örebro den sextonde dagen 
i Juli månad, året efter Vår Herres och Frälsares Jesu Christi börd, det 
ettusende åttahundrade och på det tolfte. 

CARL. 

(L. S.) 

Genom antagandet af denna tryckfrihetsförordning tillför- 
säkrades pressen stora fördelar, och boktryckarnes ställning blef 
betydligt bättre än den hittills hade varit; men äfven härefter 
gick, genom det fortsatta godtyckliga handhafvandet af lagen 
och genom särskilda påbud, mycket af dessa fördelar förloradt. 
Hvad hofkansleren sjelf tänkte om denna förordning i dess första 
början framgår af följande handbref till justitiekansleren grefve 
Wachtmeister, dat. den 11 febr. 1811: 

»Jag tänkte i dag tillskrifva dig ett memorial a embetets 
vägnar, för att öfverlemna till din åtgärd eller snarare fråga om 
någon laglig åtgärd kunde läggas vid det märkbara bladet i dag 



378 



1800. HOFKANSLERENS ÅS1GT OM TBYCKFlilHETBFÖBORDNlNGEN. 



af Nya Posten. Jag vill likväl hellre i förväg koncertera mig 
med dig, om i tryckfrihetslagarnes närvarande ställning, då 
otydlighet och ängsligt bevarande af smädarens fri- och rättig- 
heter vid hvarje förekommande tillfälle äro i uppenbar strid med 
samhällsordningens helgd och den allmänna säkerhetens kraf, 
något åtal bör ega rum? Fråga har härom varit väckt i stats- 
rådet; man har trott, att regeringen borde begagna de lagar som 
finnas, ehuru otillräckliga de än må vara; nyttja de försvars- 
medel dess lagliga rätt henne lemnar, ehuru föga båtande och 
verksamt det än må synas. Man har äfven ansett att Högsta 
domstolen otvifvelaktigt, då ett mål af sådan beskaffenhet sig 
företer, förklarar tryckfrihetslagens tydliga motsägelse i anseende 
till boktryckarens ansvar i mål af urbota art, och således genom 
boktryckarens fällande, bereder en utväg för rättvisan att upp- 
hinna den förvundne brottslingen. Om dessa premisser kunna 
anses såsom otvifvelaktiga, uppstår frågan om deras tillämpning 
i anseende till n:r 13 af Nya Posten. Enligt min öfvertygelse 
är ingenting mera skamlöst, än detta, från svensk bokpress ut- 
kommet. Skriftens syftning är uppenbarligen den, att under an- 
förande af vissa törhända grundade, andra åter alldeles sanna 
uppgifter småningom och lömskt uppvigla soldater och under- 
officerare mot deras befäl och genom en filiation af denna 
söndringslära med tillhjelp af fräckhet, strafflöshet och filantro- 
piskt bemantlad nitälskan för soldatens öde, slita lydnadens 
band, qväfva den allmänna ordningens frö i lättrörda hjertan, 
samt bereda en anarkisk villa, som leder till statens undergång. 
Med denna syftning, som lätt inses af hvarje oväldig man, är 
det likväl svårt att kunna hänföra skriften till något af de 
14 mom. i 3 § af tryckfrihetslagen, och likväl kan den i mer 
eller mindre mån lämpas på alla. Jag skulle ställa den under 
7 mom., om man icke, med afvikande från allmänna lagens 
stadganden, ej ditsatt ordet tydelig, epithete, som väl ingen för- 
fattare kan vara nog enfaldig att förtjena, och som ej heller är 
nödvändigt, för att verka på redan jäsande sinnen, som förstå 
halfqväden visa. Det lär således bli det generela 12 mom. som 
får tillegna sig detta blad, men huru blygsamt lyser ej detta 
bland sina grannar, och huru svagt är ej straffet äfvensom brot- 
tets lydelse. Säg mig din tanke om allt detta till i morgon 
bittida. Läs bladet, i händelse du ej gjort det, och yttra sedan, 
om icke på den vulkaniserade jordskorpan, å hvilken vi uppföra 
våra stolta byggnader för framtiden, snart erfordras några andra 



379 



H0KKAN8LKKENS OMBUD KÖK BOKTKYCKKltlKK. 1800 



skyddsvärn än sammantrasslade tryckfrihetslagar och langa 
diskussioner utan resultater.» 

Samma dag aflät hofkansleren till justitiekansleren embets- 
memorial af följande lydelse: »Som jag för min del funnit senare 
artikeln i n:r 13 af Nya Posten för i dag vara af nog eftertänklig 
beskaffenhet, och de i detta dagblad upptagne beskyllningar ound- 
vikligen synas kräfva lagliga bevis, för att ej våldföra rättvisans 
fordringar och forvilla allmänhetens omdöme; så tror jag mig 
böra i kraft af tryckfrihetsförordningens 4 § 3 mom. till tit. 
öfverlemna, om och hvad åtgärd vid detta tillfälle lagligen kan 
ega rum.» 

Artikeln åtalades, och boktryckaren Marquard dömdes att 
bota G() rdr 32 sk. bko. 

Genom den nya tryckfrihetslagen upphäfdes Boktryckeri- 
societetens officiela verksamhet, och i stället för ombudsmannen 
komnio hofkanslerens ombud i alla städer der boktryckeri drefs. 
Dessa ombud tillsattes ä de flesta ställen efter konsistoriernas 
förslag, men bland de sålunda förordnade hade en stor del, såsom 
lätt förklarligt är, föga satt sig in i den nya förordningens anda 
och hyste ofta ännu mindre sympati för densamma. De upp- 
fattade derför också sin uppgift mycket olika, och de voro, enligt 
hofkanslerens äsigt, pä ena stället eller den ena gången för med- 
görliga och, ehuru mera sällan, pä ett annat ställe eller en annan 
gäng allt för nitiska i sitt efter indragningsmaktens införande 
ofta särdeles obehagliga kall. Såsom exempel på ombudens ställ- 
ning vilja vi anföra, att då 1812 i Gefleborgs läns Veckoblad 
förekom en artikel kallad Något om krig och fred, som fortgick 
genom flera nummer af tidningen, och n:r ()(5 och 67 deraf kommo 
hofkansleren tillhanda, han genom bref af den 5 jan. 1813 till 
konungens befallningshafvande lät inställa utgifvandet af tid- 
ningen och afsatte ombudet för det han lemnat ifrågavarande 
artikel oanmärkt. Redan två dagar derefter, eller den 7 samma 
manad, skrifver hofkansleren till konungens befallningshafvande: 
/. . . Då sedermera hos mig förekommit att allmänna rörelsen i 
Gette kunde lida, om icke något tillfälle vore för handen att med- 
dela allmänheten kungörelser om varuförsäljningar och andra 
lokala efterrättelser af alla slag, så har jag trott mig böra an- 
moda tit. gifva borgmästaren Sundnvist tillkänna, att han, om 
behofvet sa skulle fordra, i egenskap af bihang till fbrbemälte 
veckoblad kan, i af vaktan på Kongl. Maj:ts beslut, trycka och 



380 



1800. TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGENS TILLÄMPNING. 



utgifva de annonser, kungörelser och andra publikationer, som i 
och för handel, rörelse eller lokala förhållanden kunna till honom 
insändas.» 

Ombudet i Gefle, professor Lundström, förklarar sig i skrif- 
velse till hofkansleren den 7 jan.: ». . . Sjelf missnöjd med det 
oskickliga, som i berörda veckoblad, under rubrik: något om krig 
och fred, förekommer, men genast vid genomläsandet förvissad, 
genom utgifvarens kända tänkesätt, om hufvudsakliga syftningen 
med denna artikel, samt tillika eftersinnande den grundsatsen: 
man får icke skåda halfgjordt arbete, ansåg jag hvarken nödigt 
eller mig tillständigt, att vidtaga den åtgärd, hvartill ofvan an- 
förda § (g 4, mom. 8) i högstberörda förordning berättigar. Likväl 
besökte jag utgifvaren, för att ytterligare försäkra mig om be- 
skaffenheten af den fortsättning, han åt detta samtal ville gifva. 
Han svarade mig, att jag af hans kända sätt att tänka och vara 
borde kunna sluta till den vändning, som den började artikeln 
i fortsättningen skulle erhålla, och att jag dermed skulle blifva 
fullt tillfreds. . . . Slutligen anser jag det vara min skyldighet 
nämna att borgmästar Sundqvist, ehuru icke alltid lycklig för- 
fattare eller utgifvare, är en ganska god medborgare och under- 
såte, osvikligen och varmt tillgifven så väl Hans Maj:t konungen 
och Hans Kongl. Höghet kronprinsen. Långt ifrån att vara 
frondeur, älskar han och välsignar den regering, genom hvilkens 
vishet och outtrötteliga bemödanden närvarande ljusare utsigter 
uppgått för vårt fädernesland. . . .» 

Äfven landshöfdingen intygade Sundqvists lojalitet. 

Den 12 jan. skref hofkansleren till konungens befallnings- 
hafvande: ». . . Med anledning så väl af den sedermera i före- 
nämnda veckoblad införda fortsättning af den anmärkta artikeln 
»Något om krig och fred», som tillfredsställande förklarar den i 
n:r 60 — 07 i afseende på Sveriges politiska ställning uppkastade 
fråga, som med afseende på det hedrande vitsord tit. lemnat 
redaktören borgmästaren Sundqvist, har Kongl. Maj:t i nåder 
befalt, att Gefleborgs läns Veckoblad må fortsättas under samma 
benämning, men tillika befalt, det Sundqvist må tjenligen före- 
hållas, att med mera urval begagna de artiklar, som till införande 
i dess tidning insändas, och ej genom en olämplig fördelning gifva 
anledning till deras missförstående. 

Jemte det jag nu på nådig befallning får anmoda tit. för- 
ständiga Sundqvist detta Kongl. Maj:ts nådiga beslut, får jag 
tillika begära, det tit. behagade till honom återlemna det i förvar 



381 



VARNING ÅT BOKTRYCKARE. 1800. 



tagna beviset och sedermera om verkställigheten häraf lemna mig 
benägen underrättelse.» 

Genom skrifvelse den 25 jan. återinsattes äfven ombudet i 
sin befattning. 

Vi ämna här icke följa den nya tryckfrihetsförordningens 
handhafvande och den rad af indragningar och officiela åtal, som 
med mer eller mindre stöd deraf gjorts, isynnerhet som dessa 
åtal hnfvudsakligen drabbade tidningarne, och allt efter som 
dessas utgifvande från boktryckaren, som dera en tid egt ute- 
slutande privilegium, öfvergick till hvilken välfrejdad svensk man 
som helst, mera uteslutande rör den periodiska pressens historia. 
Några exempel från den första tiden vilja vi emellertid anföra. 

Det var icke nog med att boktryckaren var ansvarig enligt 
tryckfrihetsförordningen för livad han tryckte; äfven om han 
icke enligt denna lag kunde åtalas, fick han stundom en war- 
ning». Den 24 sept. 1810 öfversände ombudet i Vexiö till hof- 
kansleren en der tryckt bok med titel Jesu Christi Barndoms 
boh etc. med åtskilliga anmärkningar. Hofkansleren svarade 
den fi okt. att han »icke annat kan än gilla så väl tit. deremot 
gjorda anmärkningar, som den uppmärksamhet, hvarmed tit. 
verkställer det honom uppdragna förtroende»; men ansåg likväl 
»förenämnda skrift dels icke, enligt tryckfrihetsförordningens 
föreskrifter, kunna komma under åtgärd af hofkansleren eller 
dess ombud, dels vara af det ringa värde, att den knappt för- 
tjenar något afseende. Kanhända den likväl i någon omständig- 
het bort fästa konsistorii uppmärksamhet. Då skriften likväl 
vittnar om den ringa smak och urskilning boktryckaren Rask 
visat med dess utgifvande, kunde en varning till honom för 
framtiden icke vara ur vägen.» 

I Vexiöbladet 1812 n:r 12 förekom en artikel med rubrik 
Mina vurmerier, hvaruti hofkansleren ansåg att »sättet af Norges 
förening med Sverige på ett högst eftertänkligt sätt afhandlas>. 
Danska chargé d'affaires gjorde äfven anmärkning mot obe- 
hörigheten af sagda artikel, hvarför hofkansleren förordnade 
om qvarstads läggande å tidningsnumret samt den 24 mars 
tillskref ombudet i Vexiö: »Som den betänkliga egenskapen af 
Vexiöbladet n:r 12 för den 14 dennes förmodligen undfallit tit. 
uppmärksamhet, så har jag med denna dags post tillskrifvit 
landshöfdingen på stället om skyndsam handräckning till qvar- 
stads läggande på nämnda tidningsnummer. Af detta tillfälle 



382 



1800. INSKRÄNKNING I T1DNINGAR8 RÅTT ATT MEDDELA NOTISER. 



tar jag mig anledning anmoda tit. att vid samma blad, i synner- 
het hvad politiska artiklar beträffar, hädanefter fästa en nog- 
grannare tillsyn, samt förehålla direktör Rask, såvida han sjelf 
är utgifvare af tidningen, sitt ofog att deri afhandla ämnen, 
som möjligen kunna anses vara utom dess område, vådliga för 
dess fädernesland, och inleda honom i ett ansvar, som kan med- 
föra ledsamheter för honom sjelf, och troligen vid detta tillfälle 
ej uteblifva.» 

Emellertid hänsköt hofkansleren frågan huruvida åtal å ar- 
tikeln kunde anses ega rum till tryckfrihetskomitén. Denna fann 
artikeln efter lagens bokstaf icke kunna åtalas. Hofkansleren 
måste derför nöja sig med att hemställa att Kongl. Maj:t måtte 
låta bero vid blotta indragningen af tidningsnumret, »hvarigenom 
tit. Baudissins begäran är uppfyld och ändamålet vunnet». Och 
härvid blef det. 

Bland de tillägg till och »förtydliganden» af tryckfrihets- 
förordningen, som de närmaste åren efter dess antagande af hof- 
kansleren utfärdades, var ett, som genom skrifvelse den 13 maj 
1811 delgafs ombuden, så lydande: »På Hans Kongl. Höghet 
kronprinsens nådiga befallning får jag härmed underrätta tit., 
att inga artiklar som i politiskt afseende på något sätt röra 
Sverige, få hädanefter utur utländska dagblad i de svenska in- 
föras, hvarom tit. behagade vederbörande tidningsutgifvare för- 
ständiga.» Ombudet i Vexiö begärde med stöd häraf och för att 
visa sitt nit 1812 qvarstad å den hos Berg i Vexiö tryckta »Den 
anspråkslöse Samlaren» för en d^ri intagen artikel med rubrik 
London d. 28 Dec, hvilken artikel ombudet ansett icke kunna 
lemnas utan anmärkning. I skrifvelse den 5 febr. 1813 förklarar 
likväl hofkansleren, att han »vid pröfningen af den ifrågavarande 
artikeln ej kunnat stadfästa den äskade qvarstaden» . . . , men »tit. 
bör boktryckaren Berg tillkännagifva, att om han ännu en gång 
förbryter sig mot den föreskrift honom blifvit meddelad (och som 
till undvikande af all förtydning skriftligen kan honom gifvas) 
att ej ur främmande dagblad aftrycka några artiklar som i po- 
litiskt afseende röra Sverige, han icke skall undgå det ansvar, 
hvartill han lagligen kan blifva förvunnen. . . .» 

Den 15 dec. 1812 följde från hofkansleren en ny skrifvelse 
till ombuden i landsorterna, så lydande: »Som jag kommit i 
erfarenhet, att vissa tidningar i landsorterna blott upptaga de 
franska bulletinerna rörande kriget med Ryssland, utan att tillika 
införa de ryska underrättelserna om krigsoperationerna, så får 



383 



INSKRÄNKNING 1 TIDN1NGAR8 RÅTT ATT MEDDELA NOTISER. 1800. 



jag härmed anmoda tit. förständiga utgifvaren af . . . att till 
undvikande af partiskhet och ensidighet i nämnda tidningsblad, 
så vida utländska nyheter begagnas, lika oväldigt låta inflyta 
berättelserna om den ena som den andra af de krigförande 
makterna, hvilket ändamål säkrast torde vinnas, om vederbörande 
utgifvare, då de ur tyska tidningar taga de franska efterrättel- 
serna, derjemte ur Stockholms Post-Tidning hemta de officiella 
från ryska sidan, och på sådant sätt låta samma blad tjena sig 
till efterdöme. Skulle tit. denna föreskrift oakta dt förmärka 
någon underlåtenhet i dess iakttagande, förbehåller jag mig att 
derom blifva underrättad.» 

Den 23 dec. 1813 skref hofkansleren : »Kongl. Maj:t har ny- 
ligen sett sig nödsakad bifalla indragningen af ett här i staden 
utkommande dagblad, 1 i anseende till deri vågade obetänksamma 
uttryck i politiska ämnen. I anledning häraf och till undvikande 
af de vådliga följder, som kunna uppkomma af dylik ovarsanihet 
i omdömen öfver det, som rörer rikets närvarande förhållande 
till andra makter, samt konungens och deras i sammanhang der- 
med tillämnade eller fattade beslut, har Kongl. Maj.t i nåder 
befalt dess Hofkanslers-embete att allvarligen antyda veder- 
börande tidningsutgifvare i riket, att noggrant, såsom de ock 
sjelfve böra finna tidens skick, och enligt hvad sakenias ställning 
oundvikligen fordrar, iakttaga hvad tryckfrihetsförordningen af 
den 1(5 juli 1812 i förenämnda afseende stadgar, på det författare 
må undgå, att så väl genom egna, som främmande yttranden, 
inhemska eller ur andra källor hemtade rykten och berättelser 
om rikets nuvarande politiska angelägenheter, af hvad beskaffen- 
het de ock må vara, ådraga sig ett åtal, hvarvid konungen nödgas 
fösta all den stränghet lagarne honom tillägga. ...» 

Då några tidningar företagit sig att meddela underrättelse]' 
om f. d. konung Gustaf IV Adolf, utfärdade hofkansleren den 
6 febr. 181(5 följande cirkulär: >Som oaktadt mitt cirkulär af 
den 13 maj 1811 tidningsutgifvare så väl i landsortenia som nu 
nyligen här i hufvudstaden likväl befunnits i sina dagblad hafva 
infört artiklar, som på ett eller annat sätt angå f. d. konung 
Gustaf Adolf, hans resor, familj m. m., så ser jag mig nödsakad 
härmed ytterligare påminna vederbörande utgifvare af dagblad 
och periodiska skrifter, att på intet sätt vidröra ofvananförda 
ämne, så kärt dem är att undvika allt ansvar och laga påföljd.» 



1 Jonrtmlcn för Littcratnrim och Thoatflrn n:r 103. 



H84 



1800. BILAOOR TILL TIDN1NOAR. QVAR8TAD OCH ÅTAL. 



Till samtlige tidningsutgifvare utfärdades den 23 dec. 1815 
cirkulär af följande lydelse: »Sedan vid flera tillfällen den ord- 
ning sig företett att utgifvare af dagblad och periodiska skrifter 
emottagit och låtit med sjelfva tidningen åtfölja lösa blad och 
skrifter utan att derföre anse sig böra ansvara på sätt 1 § 7 mom. 
af tryckfrihetslagen föreskrifver, och då derigenom smädeskrifter 
under helgden af ett för öfrigt oskadligt dagblad dels redan 
blifvit spridde, dels ännu ytterligare kunna spridas ibland allmän- 
heten, så liar Kongl. Maj:t, uppå min underdåniga anmälan, till 
hämmande af detta till sina följder vådeliga missbruk i nåder 
beslutit: att h varje utgifvare af dagblad eller periodisk skrift, 
som hädanefter emottager och låter sitt blad åtfölja någon skrift 
af hvad beskaffenhet som helst, eller tillåter bokhandlare eller 
annan försäljare att den vid tidningsbladet bifoga och med det- 
samma utdela, derigenom ovilkorligen underkastar sig samma 
ansvar och lagliga påföljd för innehållet af bemäkla skrift som 
för innehållet af sjelfva tidningen.» 

Såsom exempel på hvad som ansågs berättiga till qvarstads 
anbefallande eller åtals anställande, anföras här ett par fall. Hos 
Grahn trycktes och utkom den 20 maj 181f> en skrift: Hvad politik 
hör Sverige i nuvarande Crisis i akttaga? Den belades med qvar- 
stad och frågan hänsköts af hofkansleren till tryckfrihetskomitén. 
Åtgärden förklaras härröra »mindre från skriftens bestämda syft- 
ning att genom smädliga och förgripeliga uttryck väcka missnöje 
eller osämja hos främmande makter, än från olämpligheten af det 
ämne författaren behandlat och från den tidpunkt han valt att 
det behandla. . . .» Tryckfrihetskomitén ansåg skriften vara af 
den beskaffenhet, att dera enligt tryckfrihetslagens bokstaf något 
åtal icke kunde ega rum, hvarför Kongl. Maj:t beslöt, att med 
gillande och stadfästande af den å berörda skrift lagda qvarstad, 
härvid låta bero. 

Den 21 nov. 1815 skref hofkansleren till jnstitiekansleren: 
>Från trycket har i dessa dagar utkommit en skrift, kallad Jude- 
Industrien, eller Allmenna Kreditens Likbcgängelsc m. m., som 
sid. 8 har följande framställning: "Man väntar postdagligen, att 
höra ännu större kalamiteter ifrån Göteborg. Nyss ankomne 
resande hafva berättat, att flera stora handelshus hota att, med 
sitt kolossala fall, draga en mängd mindre förmögne i olyckan; 
så att vi verkl:n, Gud nås! snart få fira den allmänna kreditens 
likbegängelse." Då detta yttrande naturligtvis icke annat kan 
än väcka en för allmänna krediten och penningerörelsen vådlig 



Se. Boklr.-hht. 88iS 2f) 



ÅTALET MOT QKI.TER. 1800. 



farhåga, ocli författaren ej bör kunna undgå att uppgifva de 
grunder, på hvilka han byggt sina profetiska åsigter för fram- 
tiden, så har jag trott mig böra till tit. hemställa, huruvida han 
icke må anses efter 3 § 12 mom. af tryckfrihetsförordningen, och 
är det af sådan anledning jag härmed öfverlemnar skriften till 
den åtgärd, tit. kan finna sig befogad vidtaga.» Skriften, hvilken 
var författad af sjukhusdirektören Kullberg, åtalades, men fri- 
kändes. 

Till justitiekansleren skref hofkansleren den 10 jan. 1821: 
»Från Palmblad & C:os boktryckeri i Upsala har utkommit en 
af professor E. G. Geijer författad skrift, under rubrik ThoriUh 
Tillika en philosophisk eller ophilosophisk Bekännelse, första delen, 
hvilken innehåller satser, så stridande mot våra heliga trosläror, 
att de, efter min tanke, kunna hänföras till hvad tryckfrihets- 
lagen i 3 § 2 mom. förbjuder, nämligen förnekelse af den rena 
evangeliska läran, sådan som samhället densamma bekänner, och 
gällande lagar, till sin helgd, försäkra. Såsom exempel anser 
jag mig böra anföra ej allenast författarens i noten pag. X*2 
yttrade, från det vanliga lärobegreppet skiljaktiga öfvertygelse 
i läran om de tre personerna i gudomen; utan äfven hvad noten 
till pag. 111 & 112 i mera bestämda uttryck innefattar såväl 
om samma dogm, som om förson ingsläran. Af sådan anledning, 
och med afseende på tryckfrihetsförordningens föreskrift i 4 § 
3 mom. får jag härmed berörda skrift till laga åtgärd öfverlemna. 
Som mitt vid boktryckerierna i Upsala varande ombud under- 
låtit att berörda skrift inom föreskrifven tid med vederbörlig 
qvarstad belägga, har en sådan genom min åtgärd icke kunnat 
ega rum, utan lär frågan derom, till följe af 5 § 8 mom. tryck- 
frihetsförordningen, komma att af den blifvande aktörs yrkande 
och domstolens utlåtande bero.» Ombudet i Upsala erhöll från 
hofkansleren en den 12 jan. 1821 daterad skrifvelse, så lydande: 
». . . Med uppmärksamheten fästad på hvad tryckfrihetslagen i 
3 § 2 mom. innehåller, hade tit. icke bordt utan all slags an- 
märkning till mig insända en så beskaffad skrift som den ifråga- 
varande. Granskningsrätten i vetenskapliga ämnen eger ingen 
annan gräns än snillets och förmågans, men ännu hafva gällande 
lagar för yttranderätten i religiösa ämnen utstakat vissa regler, 
hvilkas öfverskridande åtminstone ingen af dem, som i och för 
tryckfrihetens bibehållna helgd fått sig uppdraget att beifra 
tryckfrihetens missbruk, bör eller är berättigad att stillatigande 
åse. Sådant anser jag likväl vara förhållandet med tit. tystnad 



380 



1800. FÖRSÖK ATT FÖREKOMMA 8KBIFTER8 UTQIF VANDE. 



i afseende på ofvan åberopade skrift. Lika med tit. kunde jag 
ej vänta mig af en sådan författare, af en sådan lärare vid ett 
lärosäte, yttranden af så eftertänklig egenskap, som de, om 
försoningsläran, h vilka i noten till pag. 111 & 112 innefattas, 
men sedan de i offentligt tryck blifvit framstälde, och således 
under allmänhetens ögon lagde, sedan de upphört att vara den 
enskilda öfvertygelsens tillhörighet, och deremot kunna verka på 
andras, då borde hos mig allt afseende på personen gifva vika för 
afseendet på saken. Så länge en af Sveriges gällande grundlagar 
förbjuder att i allmänt tryck förneka den rena evangeliska läran, 
och denna, af oss alla besvuren, eger till förnämsta beståndsdelar 
dogmen om de tre personerna i gudomen och försoningen, så kan 
kan jag ej annat än såsom en förnekelse af denna lära anse och 
bedöma de vågade uttryck om dessa dogmer, som pag. 82 och 111 
af förenämnda skrift upptaga, och hvaraf de senare äfven låna 
ett främmande språks biträde för att på ett ännu mera smädande 
sätt framträda. . . .» 

Skriften konfiskerades och författaren åtalades, men frikändes 
af juryn. Denna utgång af saken, ytterligare förbittrad genom 
den hyllning som egnades den frikände författaren i Upsala och 
de sympatier för honom, som uttalades å många håll, synes hafva 
gått hofkansleren djupt till sinnes. I svar den 6 mars s. å. till 
ombudet i Malmö, som hos hofkansleren anmält en religiös skrift, 
yttrar nämligen hofkanslerens ställföreträdare: »...Hans ex- 
cellens, som ofta sjelf trott det vara sin pligt likmätigt att i 
grundlagen söka ett skydd för religionens heligaste läror mot 
obehörigheten att dem angripa, har alltid funnit tidsandans bud 
vara tydligare än lagens, författarens helgd vigtigare än salighets- 
lärans, och bland bibelns föreskrifter duger åtminstone nu mera 
icke den, att taga förnuftet till fånga under trones lydno.» 

Stundom gjordes också försök att förekomma vissa skrifters 
offentliggörande. Så skref hofkanslerens närmaste man den 11 
jan. 1815 i ett han